# ID: svediakorp-gov625
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 154,446
# sentences: 5,668
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


HÖGLOFLIGE
aa3D®3BgiSÄ$3t ®®!H Å®iiaa
VID
gfrtötimrt tttluftagen i Stucki) alm
ÅK 1858.
SE 1/fe H tift et.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
3
Måndagen den 4 Januari 1858.
Plenum kl. ^ 2 e. m.
Frill. Raab, Adam Christian, fortfor att i Hr Gr. o.
Landtm:» ställe föra ordet.
Justerades ett prol:s-utdrag för den 30 sisth December.
H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Erfarenheten
har, på ett beklagligt siitt, tillräckligt visat os3 den för helsan
menliga plats, som nu innehafves af Landtm:s-stolen, och får jag
med anleda, deraf väcka följande motion:
1:0. Att det fönster, som nu är befintligt bakom Landtm:sstolen,
måtte blifva igenmuradt, samt beklädt med dertill lämpligt
blått sammet.
2:0. Att den bröstbild af en privat man, hvilkens förtjenster
jag icke tillåter mig att på något sätt minska eller bedöma, måtte
lemna sitt rum åt bröstbilden af vår Store Gustaf II Adolf, hvilken
otvifvelaktig! synes, främst af alla, berättigad att stå i vårt
Riddarhus, under det vördade Wasa-vapnet.
Tillfälligtvis får jag nämna, att en bröstbild af Gustaf II Adolf,
gjuten i Tyskland innan hans död, finnes f. n. vid Drottningholms
Kongl. Lustslott, hvilken kan tjena till modell för den då blifvande
bröstbilden, hvarigenom kostnaden betydligen nedsättes.
Jag anhåller vördsamt om remiss af denna motion till Höglofl.
Itiddarh.Utsk.
Remitterades till Riddarh.Utsk.
Justerades pleni-prot. för den 28 sisth Oktober.
Anmäldes och lades på bordet nedanniimnde från Utsk:n in
komne
Mern., Utlåt:n och Betänk., nemi. från
KonslilulionsUiskollel:
N:o 60, i anledn. af RiksSt:ns beslut rörande det af Konst:s
Utsk.
i Mern:t N:o 54 framställda förslag till ändring i 5 och
6 §§ Reg:sF:n, ang:de ett nytt StatsDepart:t;
N:o 61, med Utlåt, öfver BondeStds Talmans vägran af propos.
å bifall till åtskilliga af StatsUtsk:s framställda förslag till
voter:s-propos:r;
4
Den 4 Januari.
StalsUlskollet:
N:0 193, ang:de väckt fråga om ersättning till Majoren G.
M. Stjernsvärd, i anledn. af ett honom meddeladt, men sedermera
återkalhult updrag, att utgifva en samling gällande Författningar
rörande Krigsmakten till lands;
N:o 194, i anledn. af väckt fråga om skattläggning och rotering
af bergsfrälsejorden i Stora Kopparbergs län;
N:o 195, i anledn. af väckt fråga om försäljning eller utarrendering
af alla åt tjenstemän anslagne boställen;
N:o 196. i anledn. af väckt fråga om utverkande af Nåd. befallning
till vederbörande Embetsverk att meddela StatsUtsk. generalförslag
öfver Arméens och Flottans samtliga förråder;
N:o 197, med förslag till sammanjetnkning eller voter:s-pro
pos:r,
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut uti åtskilliga till
RiksStatens 8:de Hufvudtitel hörande frågor;
N:o 198, i anledn. af erhållen återremiss å de i Mcm:t N:o
182 föreslagne voter:s-propos:r;
N:o 199, med förslag till votens-propos. uti frågan om för
bättrade
aflönitigsvilkor m. m. för Arméens och Flottans Läkare
samt ProvincialLäkarne;
N:o 200, i anledn. af erhållen återremiss å åtskilliga i Mem:t
N:o 173 föreslagne voter:s-propos:r;
N:o 201, i anledn. af erhållen återremiss å en punkt i Betänka
N:o 167, angrde regleringen af utgifterue under RiksStatens
9:de Hufvudtitel;
N:o 202, i anledn. af väckt fråga om tillökadt Tionde-anslag
till Domkyrkan i Hernösand;
N:o 204, med förslag till sammanjetnkning eller voter:s-pro
postr
i anledn. af lliksStms skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till
9;de Hufvudtiteln hörande frågor;
Sammansatta Lag- samt Allm. Uesv:s och Ekan.Ulskottel:
N:o 42, i anledn. af väckte motioner om åtskilliga förändringar
i gällande LegoStadga den 23 November 1833, samt de der
emot
svarande §§ i allmänna lagen.
öplästes och lades till kandlingarne ankomne prot.-utdrag från
de öfrige RiksStm från och med den 31 sisth Augusti till nasti,
års slut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Manck.
Den 5 Jsnusrl.
5
Tisdagen den 5 Januari 1858.
Plenum k!. 1 e. m.
Frill. Raab, Adam Christian, fortfor att i Hr Gr. o.
Landtm» ställe föra ordet.
Justerades ett prot.-utdrag iör dea 4 dennes samt pleni-prot.
för deu 31 Oktober f. m.
Vid föredragning af Konst.Utsk:s den 4 d:s på bordet lagda
Mern. N:o CO, i anledn. af RiksSlms beslut, rörande det af Konst.-  Ctsk. uti Mem:t N:o 54 framställda förslag till ändring i 5 och
6 §§ Reg:sF:n, angtde ett nytt StatsDepart:t, beslöt R. o. Ad. att
ined vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, lägga förevude
Mein. till handlingarne.
Föredrogs och lades (ill handlingarne Konst.Utsk.-s den 4 d:s
på bordet lagda Mern. N:o 81, med Utlåt, öfver BondeStits Talmans
vägnar af propos. A bifall till åtskilliga af StatsUtsk. framställda
förslag till voter:s propos:r.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamr.
ter, StatsUtsk:s nedannämnde den 4 d:s på bordet lagde Ut!åt:n:
N:o 193, ang:de väckt fråga om ersättning till Majoren G.
M. Stjernsvärd, i anledn. af ett honom meddeladt, men sedermera
återkalladt updrag alt utgifva en samling gällande författningar rö
rande
krigsmakten till lands;
N:o 194, i anledn. af väckt fråga om skatteläggning och rotering
af bergsfrälse-jorden i Stora Kopparbergs län; och
N:o 195, i anledn. af väckt fråga om försäljning eller ut*
arrendering af alla åt tjenstemän anslagne boställen.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis den 4 d:s på bordet lagda
Utlåt. N:o 196, i anledn. af väckt fråga om utverkande af Nådig
befallning till vederbörande Embetsverk att meddela StatsUtsk.
generalförslag öfver Arméen och Flottans samtliga förråder.
Föredrogs StatsUtsk:s den 4 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 197, med förslag till sammanjemkning eller voter:s-propos:r i
I)en f> Januari
anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut uti åtskilige till RiksStatens
8:de Hufvudtitel hörande frågor.
Detta Mera. företogs punktvis till pröfning, och sedan första
punkten blifvit upläst, yttrade
Frih. Paijkull, Joli. Gu'st.: Jag vill ieke återkomma till
hvad jag förut anfört i likartade frågor ang:de grundsatsen för
Utsk:s sätt att upgöra propos:r, men jag vill göra en anmärkn.,
som möjligen icke kan hafva någon påföljd, och det skulle vara
roligt att veta om denna anmärkn. är gjord förut och huru den då
varit bemött. 69 § Reg:sF:n innehåller bland annat: »Detta särskilda
Utsk:s ledamöter röste sedermera samfäldt med slutna sedlar
till ovilkorligt antagande eller förkastande af hvad StatsUtsk. tillstyrkt.
» Således skall omröstningen röra hvad Utsk. tillstyrkt, hvilket
ordet ovilkorligen än vidare utvisar. Jag vill icke yrka återremiss,
väl vetande att den' icke beviljas till följd af den praxis,
sorn länge varit följd, men jag har emellertid velat nedlägga min
reservation emot Utsk:s sätt att upgöra voter:s-propos:r.
Den i första punkten föreslagna voter:s-propos:n blef, uppå
härefter framställd propos., af R. o. Ad. godkänd.
Då sedermera de öfrige punkterne förekomrno, upstod icke
derom någon discussion saint, blefvo alla deri föreslagne voter:s-propos:r
af R. o. Ad. godkände, och lades Utsk:s Mern. i öfrigt til-’
handlingarne.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s den 4 d:s
på bordet lagda Mera. N:o 198, i anledn. af erhållen återreiniss å
de i Mem:t N:o 182 föreslagne voter:s-propos:r.
Vid föredragning af StatsUtsk:s den 4 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 199, med förslag till voter:s propos. uti frågan om förbättrade
aflöniugsvilkor m. m. för Arméens och Flottans Läkare
samt ProvincialLäkarne, godkände R. o. Ad. den i detta Mern.
föreslagna voter:s-propos:n.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s den 4 dennes
pa bordet lagda Mern. N:o 200, i anledn. af erhållen återremiss å
åtskilliga i Mem:t N:o 173 föreslagne voter:s-propos:r.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis den 4 dennes på bordet
lagde Utlåtrn:
N:o 201, i anledn. af erhållen återremiss å en punkt i Betänkit
N:o 167, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens 9:de
Hufvudtitel; och
D en 7 Januari.
7
N:o 202, i anledn. af väckt fråga om tillökade Tionde-anslag
till Domkyrkan i Hernösand.
Vid föredragning af StatsUtsk:s den 4 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 204 med förslag till sammanjemkning eller voter:s-propos:r
i anleda, af RiksStms skiljaktiga beslut rörande åtskilliga
till Nionde Hufvudtiteln hörande frågor, blefvo samtliga deri föreslagne
voter:s propos:r af R. o. Ad. godkände samt lades förev:de
Mern. i öfrigt till handiingarne.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o
42, i anledn. af väckte motioner, om åtskilliga förändringar i gällande
LegoStadga den 23 November 1833, samt de deremot svarande
§§ i allmänna lagen.
Anmäldes och lades på bordet ett från StatsUtskottet inkommet
Utlåt. N:o 203, i anledn. at K. M:s Nåd. Propos., ang:de anslag
för geologiska undersökningar öfver hela Riket och utgifvande
af derpå grundade geognostiska kartor.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. { på 3 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Tliorsdagen den 7 Januari 1858.
Plenum kl. 12 på dagen.
Erih. Raab, Adam Christian, fortfor att i Hr Gr. o.
Landtnäs ställe föra ordet.
Justerades T prot.-utdrag för d. 5 dennes samt pleni-prot.
för den 31 sisth Oktober e. m.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 4 och 5 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 193, ang:de väckt fråga om ersättning till Majo
-
6
Den 7 Januari.
ren G. M. Stjernsvärd i anledn. af ett honora meddeladt, men
sedermera återkalladt updrag att utgifva en samling gällande Författningar
rörande krigsmakten till lands.
Hr Bildt, Didrik Gillis: På sätt som synes af en Betänk.
t bifogad reservation, har jag varit af den åsigt, alt B. St:r borde
till K. M. aflåta en underd. skrifvelse med anhållan, att sådana
åtgärder måtte vidtagas, som kunde lända till skyndsam fortsättning
af det författnings-arbete, hvars utgifvande af Hr Stjernsvärd blifvit
påbörjadt och hvars inställande föranledt det ifrågav:de ersättningsanspråket.
Jag anser nemi. detta arbete vara af särdeles vigt för
Krigsstyreisen, äfvensom för alla dem, som med militärväsendet
hafva att skaffa. De delar, som redan utkommit, äro af så mycken
nytta i detta afs:de, att man med fullt skäl kan uttala den åsigt,
att ett fullföljande af arbetet skulle vara af ganska stor fördel för
Arméen. Som jag emellertid har mig bekant, att 3:ne Stånd redan
godkänt StatsUtskrs afstyrkande Utlåt., har jag endast velat
yttra dessa ord såsom min enskilda tanke till prot.
StatsUtsk:s förev.-de Utlåt, blef, uppå härefter framställd propos.
, af lt. o. Ad. bifallet.
Föredrogos ånyo oell biföllos StatsUtsk:s den 4 och 5 dennes
på bordet-lagde Utlåt:n:
N:o 194, i anledn. af väckt fråga om skattläggning och rotering
af bergsfrälse-jorden i Stora Kopparbergs län; och
N:o 195, i anledn. af väckt fråga om försäljning eller utarrendering
af alla åt tjenstemän anslague boställen.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besv.- o. Ekon.Utsk:s den 4 oell 5 d:s
på bordet lagda Betänk. H:o 42, i anledn. af väckte motioner om
åtskilliga förändringar i gällande LegoStadgan den 23 No-v. 1833
samt de deremot svarande §§ i allmänna lagen.
l:sta punkten, ang:de frågan om upliörande af eller inskränkning
i husbondes rätt alt tilldela vårdslöst eller försumligt
tjenstehjon husaga.
Den af Frih. Posse vid förev;de Betänk, fogade reservation
uplästes på begäran af
Pir Tham, Casper Wolrath Vi et or, som derefter yttrade:
Sedan vi nu fått höra Frih. Posses reservation, uti hvilken
tjenarens förhållande till familjen på ett så förtjenst fullt sätt blifvit
framstäldt, skulle jag knappast behöfva mera än åberopa reservationens
innehåll såsom stöd för min begäran, att denna punkt
måtte blifva till Utsk. återremitterad. Frih. Posse har uttalat den
sauna åsigten, att tjenstehjonet måste betraktas såsom en medlem
af, familjen, och deraf följer, att tjcnaren bör behandlas såsom
Den 7 Januari.
3
familjemedlem. Men nu torde det svårligen ifrågakomma, att någon
förnuftig husfader eller husmoder, vid barnens upfostran, vid
ledningen af deras förmögenheter, vid handhafvandet af deras seder,
använder kroppslig aga, sedan barnet uttrampat barnskorna och
hunnit den ålder, då förnuftet och religionen borde vara dess enda
ledare. Om husaga användes på tjenstehjonet, sedan det upnått
16 å 18 års ålder, kan denna bestraffning, i min tanke, icke åstadkomma
något annat an demoralisation å ömse sidor. Man kan
omöjligt tänka sig, att riset eller käppen skall hos en fullvuxen
menniska väcka ambition, men väl låter motsatsen tänka sig. Det'
enda medel, som en förnuftig husfäder eller husmoder använder,
är goda ord och kristliga förmaningar. Utsk. har uttalat den
satsen, att det icke är bruket, utan missbruket af husagan, som är
fördömligt. Jag hemställer dock, huruvida icke bruket af kroppsliga
straff emot fullvuxna tjenare alltid måste betraktas såsom missbruk
af husbondeväldet, och jag åtminstone anser, att husagansqvarstående
i vår lag stämplar densamma såsom saknande den rätta
kristliga andan. Enligt denna min fasta öfvertygelse, får jag nu
vördsamt anhålla om punktens återremitterande.
Hr Prytz, Lars Adolf: Afven jag vill i ett kort anförande
komma till samma resultat som Hr Tham. Denne värde ledamot
har åberopat Frih. Posses reservation, i hvilken flere goda
skäl för husagans afskaffande äro framlagde. Om jag icke fruktade
att taga It. o. Ad:s tid för mycket i anspråk, skulle jag upläsa
en annan reservation, afgifven af Hr Hasselrot, hvari Utsk:s motiver
äro klart och fullständigt vederlagde. Jag kan verkligen icke
förstå, huru Utsk. kunnat komma till det resultat, att husagans
bibehållande är nödvändigt för uprätthållandet af familjebandet
emellan husbonde och tjenare. Itedan under länge sedan förflutna
tider har man insett, att detta band måste uprätthållas genom omvårdnad
å husbondens samt lydnad och tillgifvenhet å tjenarens
sida. Kroppslig bestraffning, tillämpad på fullvuxna tjenare, kan,
i min tanke, aldrig lända till deras förbättring, men väl till förbittring
och hämndlust. Bestraffningen, utöfvad under uphetsad
sinnesstämning, upväcker hämndbegäret, hvilket, på sätt vår brottmålsstatistik
gifver vid handen, icke sällan gifvit sig luft i anläggningar
emot husbönders såväl lif som egendom. Jag tror, lika med
Hr Tham, att husagan, använd på fullvuxna personer, är en lemning
från barbariska tider, då menniskorätt och menniskovärde icke
voro klart insedde och allmänt erkände begrepp, samt anhåller derföre
om punktens återremitterande, på det att Utsk. måtte afgifva
ett nytt förslag i den syftning, att husaga endast borde tillåfas i
de fall, der tjenare af mankönet vore under 18 och af qvinnokönet
under 16 är.
Hr Hjerta, Lars: De båda sista talarne hafva redan anfört
åtskilliga skäl, som tydligt ådagalägga nödvändigheten af Betänk:s
återremitterande, hvarföre jag, ehuru motionär i frågan, icke anser
mig behöfva här afgifva något vidlyftigare anförande, ehuru Utlåt.
10
Den 7 Januari.
i sanning är af den beskaffenhet, att man skulle kunna utspinna
en ganska utförlig debatt deröfver. Men jag anser mig dock böra
vidröra några få delar af Betänk., innan det, såsom jag hoppas,
till Utsk. återförvisas. Dervid kan jag till en början icke underlåta
att uttrycka min fägnad deröfver, att Utsk. denna gång förklarat
sig erkänna »ämnets stora vigt för en talrik klass af samhällets
medlemmar och för många medborgares husliga förhållanden.
» Huruvida åter Utsk., såsom det jemväl säger, egnat frågan
en mot dess stora vigt svarande upmärksamhet, det må bero af
hvar och ens individuella upfattning, men för mig åtminstone förefaller
denna försäkran något misstänkt, då mera än 12 månader af
Riksdagen förflutit, innan Utsk. ens företagit till behandling en
fråga, som rörer -j:del af hela landets befolkning.
Jag vill nu i största korthet belysa några andra punkter i
Betänk. Såsom ett hufvudsakligt skäl för det slut, hvari Utsk.
stannat, har blifvit anfördt, att familjebandet emellan husbonde och
tjenare skulle lossas, om husagan afskaffades. Först och främst
tror jag mig redan i min motion hafva ådagalagt, att intet familjeband
befästes eller starkes genom stryk, och vidare tror jag, att
man bör hafva funnit, att vid de tillfällen, då husbondeväldet på
detta sätt blifvit begagnadt, hafva förhållandena varit sådana, att
tjenarne ingalunda kunnat betraktas såsom familjemedlemmar. Rätten
att utdela husaga torde nemi. mest hafva begagnats al sådana personer,
som varit satta i husbondes ställe, såsom inspektörer, förvaltare,
m. fl. I de flesta mål ang:de missbruk af ifrågav:de makt,
som uti Stadens Poliskammare förekommit, har det varit tjenstefolk
hos bryggare, bagare eller andra näringsidkare, som blifvit
misshandlade af bokhållare eller verkmästare, åt hvilka husbondemakten
blifvit öfverlemnad. Ett sådant öfverlemnande strider, i
min tanke, emot gällande lag, hvars mening det ej kan hafva varit
att berättiga husbonde att, ehuru sjelf hemmavarande, öfverflytta
sin makt öfver tjenstefolket till annan person.
Sedan jag af en enskild ledamot blifvit underrättad derom,
att endast första punkten nu är föremål för öfverläggning, vill jag
ej längre uptaga R. o. Ad:s tid utan slutar med att förena mig
med de Hrr, som påyrkat punktens återförvisande.
Frih. Creutz, Stephan: Jag får’ till alla delar instämma
med de föreg:de talarne och hos Hr Frih:n o. Ordf:n anhålla om
punktens återremitterande. Beträffande Frih. Posses reservation,
som jag eljest till alla delar gillar, måste jag dock göra den anmärka.
, att jag icke kan föreställa mig, att det är rätt att betrakta
tjenaren såsom en medlem af familjen. Skulle tjenaren betraktas
som medlem af familjen, så lärer en stor svårighet yppa sig att
någonsin komma derhän, att husagan kan afskaffas, ty vore han
en medlem af familjen, så stöde han i samma predikament som ett
barn, som naturligtvis måste agas. Således när man icke kan borttaga
riset från barnet, så kan man naturligtvis icke borttaga käppen
från tjenaren. Jag betraktar tjenaren såsom en person, med
hvilken jag ingått ett kontrakt för att verkställa vissa göromål.
Den 7 Januari.
II
Skulle jag betrakta tjenaren såsom en medlem af familjen, så skulle
jag betrakta alla, med hvilka jag kontraherar, såsom medlemmar
af familjen
Hr Prytz har af grannlagenhet, för att icke uptaga B,, o. Ad:s
tid, icke velat upläsa Hr Plasselrots reservation. Jag ber att blott
få upliisa de första raderne, emedan denna reservation är högst
förtjenstfull och förtjenar att releveras. Hr Plasselrot sager: »I vår
lagbok finnes ett kapitel, bestående af två §§ af följande innehåll:
1 §. Hvilken man af hat eller i dryckenskap, eller för annor
qvinnas skull, slår hustru sina blå eller blodig, lalim eller lytt;
vare thet alt i tväböte. Slår hustru man sin; stånde samma rätt.
2 §. Slår husbonde eller matmoder legohjon sitt så att det
varder deraf lahmt eller lytt; ligge thet i laga bot, som förr är
sagdt. Näpsa de det skäliga för brott dess; vare ogildt.
Man säger att brottmålslagen är en säker gradmätare på ett
lands bildning och hyfsning. Om detta är sannt, måste bildningen
stå på klena fötter i ett land, der mannen får strafflöst slå sin
hustru efter godtfinnande, endast han ej slår henne blå eller blodig,
och der husbonden eger misshandla sin tjenare efter behag
blott han afpassar slageu så, att tjenaren ej blir lam eller lytt, och
jag skulle nästan blygas att anföra dessa lagrum, så litet vittnande
vårt land till heder, om ej dess Konung och Folk för tiotal af år
sedan påkallat uphäfvandet af denna lag, som dock uprätthålles af
dem, hvilka borde gå i spetsen för hyfsningen och utrotandet af
omenskliga lagar.»
Jag har trott mig böra Upläsa detta, emedan jag anser det
vara högst riktigt. I allmänhet är jag af samma mening som Hr
Hjerta, att familjebandet näppeligen stärkes genom stryk, och beträffande
det skälet, att familjebandet skulle uplösas och det patriarkaliska
försvinna, om husagan borttages, får jag anmärka, att
den tid, som vi kalla patriarkalisk, näppeligen kan anses såsom
något mönster.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Då ingen af de talare, som
upträdt, gillat Utsk:s Betänk., torde det måhända anses förmätet
af mig att höja min röst för bifall dertill. Jag gör det likväl af
öfvertygelse och emedan jag icke kunnat finna, att de vackra filantropiska
satser, som här blifvit uttalade, på något sätt förringa
vigten af de skäl för husagans bibehållande, som af Utsk. blifvit
anförda. Det är med husagan på samma sätt som med mycket
annat här i verlden, nemi. att den medförer både nytta och skada.
Jag har trott, att i vår lagstiftning, som här blifvit så lågt nedsatt,
finnes stadgadt straff för den husbonde, som missbrukar sin
makt att aga sin tjenare, och min erfarenhet har äfven gifvit mig
visshet derom, att det så mycket omskrikna missbruket af husbondeväldet
i detta fall icke så särdeles ofta förekommit. Förhållandet
är verkligen, - på sätt en värd talare äfven medgifvit, att den i fråga
v-.de rättigheten oftast missbrukas af underordnadej personer, inspektörer,
förvaltare, o. s. v. Det är således just de lägre klas
-
12
Den 7 Jenn ar i.
serna i samhället, som mindre förstå det moraliska ansvar, hvarmed
husbondemakten är förenad.
Jag kan icke, lika med en annan värd ledamot, finna, att
husagan kan • helt och hållet ersättas genom kristliga råd och förmaningar.
Om jag en morgon kommer ned i mitt stall och finner
hästarne oryktade samt örängarne sofvande under inflytelsen af gårdagens
rus, skulle jag i sanning föga uträtta, om jag började att
predika öfver lättjans förderflighet m. m. Jag tror, att några förståndigt
applicerade rapp öfver ryggen skulle medföra mycket bättre
verkan. Jag måste bekänna, att jag hyser den mening, att de
tänkesätt, som här blifvit uttalade och för hvilka jag hyser den
största aktning, grunda sig på en alltför hög upskattning af den
tjenande klassens moralité, en upskattning, hvartill, i min tanke,
just nutidens verkliga förhållande icke berättigar. Jag kan icke
underlåta att såsom något besynnerligt anmärka, att då husagans
tillvaro, mig veterligen, icke under en mera aflägsen tidrymd gifvit
anledning till några lagliga beifranden, man skall vilja afskaffa den
just i våra dagar, då tjensteklassens anspråksfullhet, lättsinnighet
och irreligiositet aro i ett ganska märkbart stigande.
Såsom ett skäl för husagans borttagande har en värd talare
anfört, att dess begagnande endast förbittrar tjenaren och väcker
hans hämndbegär, som sedermera yttrar sig i mordanslag, mordbrandsanläggningar
m. m. Det må så vara, att sådant verkligen
inträffat, men jag hemställer, huruvida det kan vara klokt att borttaga
ett nyttigt korrektif, derföre att. man fruktar för våldsgerningar,
som lagen på det allvarligaste bestraffar?
Af hvad jag nu i korthet anfört torde R. o. Ad. finna, att
jag för min del icke kan medgifva giltigheten af de skäl, som
blifvit anförda emot Uisk:s Betänk. Ehuru jag och mången med
mig naturligtvis skulle vara mycket belåten, om alla straff kunde
borttagas, tror jag dock, att tiden icke är inne att borttaga det
ifrågav:de, enär allt utvisar, att folket nu för tiden är mera demoraliseradt
än förut, hvarföre jag vördsamt anhåller om bifall till
Betänk.
Hr Hjerta: Jag anhåller att få vidröra cn npgift från Utsk:s
handläggning af denna fråga, hvilken finnes intagen i en reservation
af Sven Ersson från Stora Kopparbergs län. Han omnämner,
att han, på grund af motionerna i ämnet, påyrkat, att husaga, om
den ej helt och hållet kunde borttagas, matie så inskränkas, att
husbonde ej egde slå sin tjenare blå eller blodig, men att pluraliteten
inom Utsk. icke ens velat ingå på denna inskränkning utan
bibehållit husbonden vid rättigheten att slå tjenaren efter behag
blå och blodig, endast han ej sloge honom så, att han blef lam
eller lytt. Om nu R. o. Ad. skulle bifalla Utsk:s Betänk, samt
det i utlandet kommer at.t berättas, att inom den Svenska representationen
förslag varit väckt att husbondes rätt att slå sin tjenare
åtminstone måtte inskränkas dertill, att han ej finge slå honom
blå eller blodig, men att äfven detta förslag blifvit afslaget,
så hemställer jag, huru en sådan berättelse skall komma att uptagas
Den 7 Januari.
13
i de länder, der ingen husaga finnes, d. v. s. de flesta civiliserade
länderne? Härpå kan man visserligen svara, att vi behöfva icke
bry oss om livad man i utlandet säger om Sverige, och så har
man äfven svarat i afs:de å religionsfrihetsfrågan, men det bör dock
besinnas, att inom den civiliserade verlden pläga åtminstone de
bildade klasserne i hvarje land icke vara likgiltiga för andra länders
omdömen och tänkesätt. Jag tror således, att man här kan
hafva en slags jemförelsepunkt att fästa sig vid, för att lösgöra sig
från den idé-association, som är en följd af gamla vanor och inrotade
tänkesätt och hvarigenom mången, som ej närmare tänker
på saken, tycker, att det gerna kan förblifva såsom det är och af
ålder varit häfver. Jag styrkes i denna min tro af det yttrande,
som en värd ledamot afgifvit för bifall till Betänk. Jag tror, att
denna ärade ledamot icke tillräckligt begrundat de förhållanden,
hvaröfver han yttrat sig. Ilan har antagit, att motionärerne och
de, som här talat för återremiss, hafva en falsk upfattning af
arbetsklassens verkliga sinnesart m. m. Med anledn. häraf ber jag
att få nämna, att jag haft beröring med många hundra, ja tusende
af denna klass, hvilka icke äro underkastade husaga, nemi. fabriksarbetare,
och jag har icke kunnat finna, att de på något sätt äro
sämre än de, sorn stå under legostadgan, men väl har jag tydligen
förmärkt, att det måhända icke finnes en enda af de sednare, som
icke i hemlighet hysa agg till den styrkans rätt, som lagen gifver
husbonden, och detta förhållande har utgjort det egentliga motivet
hvarföre jag vid denna ltiksdag för 3:dje gången väckt förslag om
uphäfvandet af denna qvarlefva från mindre uplysta tider. Detta
motiv har dock icke varit det enda, ty det har ganska mycket
blifvit förstärkt af de många- exempel på missbruk af ifrågav:de
makt, som erfarenheten, tvärt emot hvad Gr. Löwenhjelm tyckes
föreställa sig, gifvit och gifver oss vid handen. Det är bekant och
äfven ledt i bevis, att flere af de mord, som blifvit begångna på
de sista 20 åren, härrört från hämndkänsla och djupt rotad förbittring
hos tjenare, som blifvit af sina husbönder misshandlade.
Detta var anledmn till ett för 20 år sedan begånget mord å husbonden
inom en borgerlig familj här i staden; detta var äfven anlednm
till ett mord å en possessionat boende 3 mil härifrån, som
skedde för några få år sedan. Om yi gå till Poliskammareus prot.,
finna vi ganska många mål rörande husbönder, som, under skydd
af husagans makt, slagit sina tjenare blå och blodiga. Vi hafva
haft exempel derpå, att en husbonde slagit sin piga i ansigtet med
sådan våldsamhet, att såren ej på flere veckor hunnit läkas, samt
att denne husbonde icke blifvit fälld till något ansvar utan misshandlingen
rubricerats såsom husaga, derföre att pigan ej blifvit
lytt utan fått behålla näsa och ögon, på hvilka lagen sätter bestämda
priser. Ja, pigan tilläts icke en gång att få flytta från
sin omensklige husbonde, utan måste qvartjena till laga flyttningstid.
Den som följer med polisreferaterna, är i tillfälle att erfara,
att nästan ingen vecka men säkert ingen månad förflyter utan att
mål ang:de missbrukad husbondemakt förekomma till handläggning.
Då så många sådana mål komma till allmänhetens kännedom, kan
14
Den 7 Januari.
raan tryggt antaga, att de fall, som ieke blifva bekanta, äro annu
flere, ty det är egentligen hvad som tilldrager _sig bär i hufvudstaden,
som blifver kunnigt, och man vet, att sådana fall förekomma
vida oftare på landet än i städerne. Jag anser mig ej behöfva
vidare uppehålla mig vid denna sak, utan anhåller fortfarande om
punktens återremitterande.
Hr Tham: Jag kan icke underlåta att emot Gr. Löwenhjelms
yttrande göra några få anmärkt!:!'. Just det exempel han anfört
bevisar, att en förbättring af Legostadagan är nödvändig. Jag anhåller
att få anmärka, att jag på intet vis vill fullkomligt bortskaffa hus- *
agan. Jag vill hafva den ställd på en rent kristlig ståndpunkt
och mera genomträngd af en kristlig anda. Jag hemställer till
den värde talaren sjelf, om stalldrängen, som ligger och sofvel' af
sig ruset samt derunder får ett piskrapp öfver ryggen, deraf verkligen
blifver förbättrad? Jag tror, att både den, som gifver, och
den, som emottager dessa rapp, förnedrar sig sjelf. Den värde talaren
fästade äfven vår upmärksamhet derpå, att missbruken icke
vanligen begås af husbönderne sjelfve, utan af inspektörer och sådana.
När lagen är så beskaffad, att inspektoren på husbondens
vägnar kan missbruka lagen, bör den, i min tanke, ändras. Jag
ber att få uprepa hvad jag nyss nämnde, att liusagan icke bör helt
och hållet borttagas ur lagen. Jag yrkar blott, att en förbättring
af lagens stadgande derom måtte göras och det är derföre som jag
anhåller om återremiss.
Frih. Creutz: Den siste värde talaren har sagt, att han icke
vill hafva husagan bortskaffad utan endast förbättrad och ställd på
en kristlig grund. Jag kan icke fatta detta, jag vet i sanning
icke, hvad en kristlig husaga vill säga. Jag för min de! önskar,
att husagan, såsom både onyttig och orättvis, måtte helt och hållet
afskaffas.
Gr. Löwenhjelm har yttrat, att de, som här ifra för husagans
uphäfvande, hysa ett alltför högt begrepp om tjensteklassens sedlighet.
Jag har stödt mitt yttrande på ett alldeles motsatt motiv,
derföre att jag tror, att husagans uphörande skall förbättra både
tjenaren och husbonden, göra den förre bättre och den sednare
mindre brutal, än som nu tyvärr är fallet. Likasom både befälet
och manskapet vid arméen kommit i ett vida bättre förhållande,
sedan man uphört att slå manskapet, skall förhållandet emellan
husbönder och tjenare blifva bättre, om strykrättiglieten uphör, och
jag tror, att man då icke beliöfver applicera några rapp öfver ryggen
på sina drängar för tillfälliga förseelser.
De härefter först till bifall och sedan till återremiss å förev-.de
punkt framställde propos:ne besvarades med blandade Ja och Nej,
hvarpå förstnämnde propos. förnyades, och sedan härvid svaren utfallit
med starka Ja jemte många Nej, Hr Frih. o. Ordfln förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Hjerta m. fl. ledamöter hördes begära votering.
Den 7 Januari.
15
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den sorn bifaller första punkten af Sammansatta Lag- samt
Allm. Besv:s o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 42, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser B. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorde anmärkmr
föranleda till densammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rögterne hafva utfallit som följer:
Ja — 34.
Nej — 28.
2:dra punkten, ang:dc framslåldt förslag alt, i st. f. församlingens
yttrande på sockenstämma, enskilda personers intyg må
anses tillfyllest för bestyrkande af ifrågakommen persons förmåga
att ärligen sig försörja.
Hr Hjerta: Ehuru E. o. Ad. genom den nyss försiggångne
voteringen afslagit den hufvudsakligaste delen af min i detta Betänk.
behandlade motion, anser jag mig likväl böra fästa upmärksamheten
på de öfriga delar af legostadgan, hvilkas förändring jag
påyrkat. Det är förundransvärdt, att Utsk. icke ansett tvenne trovärdige
mäns intyg om en persons förmåga att ärligen sig försörja
vara tillräckligt för hans befrielse från skyldigheten att taga årstjenst,
och jag har icke heller funnit, att Utsk. med några egentliga
skäl vederlagt mitt påstående, att stadgandet, att i nämnde
hänseende erfordrades intyg af församlingen å sockenstämma, vore
en onödig och betungande omgång. Utsk. har nemi. endast helt
lakoniskt yttrat: att den föreslagna förändringen icke torde vara af
behofvet påkallad och icke heller skulle komma att medföra någon
synnerlig förmån för tjenaren. Jag har i min motion sökt ådagalägga,
att förslaget verkligen är af behofvet påkalladt, emedan det
ofta kan medföra besvär och omgång för en person att förskaffa
sig det ifrågav:de intyget från församlingen in corpore, hvartill
kommer, att församlingen merendels ej känner den sökandes lefnadsförhållanden
utan måste grunda sitt beslut på en eller två personers
utsago derom. Vid sådant förhållande synes det mig vara en
vida enklare utväg att tillägga tvänne enskildta personers intyg
uti ifrågav:de hänseende fullt vitsord, hvilket skulle lända tjenarne
till synnerlig fördel och icke medföra den ringaste våda för samhället.
Om tillförlitligheten af de enskildta personernas intyg dragés
i tvifvelsmål, så återstår ju alltid utvägen att förskaffa sig vederbörande
pastors intyg om deras frejd. Jag anhåller att denna
punkt måtte återremitteras.
Frih. Cederström, Kud.: Ifrågav:de punkt berör bestämmelserna
ang:de hvad som lörstås med laga försvar. Den formali
litet,
som nu är föreskrifven, att sockenstämmas utlåt, skall inhemtas
deröfver, huruvida en person är känd såsom den der sig
ärligen försörjer, har, enligt min åsigt, just uti sin bestämdhet,
företrädet framför det af Hr Hjerta väckta förslaget. Detta sed
-
1«
Den 7 Januari.
nare lyder sålunda: »eller nöjaktigt kan visa, att han eller hon antingen
genom egna medel eller genom arbete eller annan laglig
sysselsättning ärligen sig försörjer». ISöjaklighetcn af denna bevisning
skulle således i hvarje fall bero på enskild pröfning, som
kunde utfalla olika allt efter olika individuella tänkesätt. Enda
fördelen af förslaget vore följaktligen den, att omgången att förskaffa
sig församlingens intyg skulle undvikas, men för min del
anser jag dermed vara ganska litet vunnet. Det är visserligen med
något mindre besvär förenadt, att förskaffa sig enskilde personers
intyg; men det kan ifrågasättas, om sådana intyg äro lika säkra
och betryggande, sorn församlingens. Motionären har visserligen
sagt, att de intygsgifvande skulle vara kända såsom förståndige och
redlige män, men pröfningen häraf kan föranleda till lika mycken
omgång, som den formalitet, han velat afskaffa. Jag anhåller att
lt. o. Ad. ville biträda och gilla det afstyrkande, här blifvit framställdt.
Hr Hj e r ta: Jag anhåller att få fästa den siste värde talarens
upmärksamhet på hvad som utgör den egentliga skillnaden
emellan det nuv:de stadgandet och mitt förslag, nemi. att lagstiftaren
i det förra utgått från den praesumtion, att en person icke kan
lagligen sig försörja, såvida han icke visar det genom en så högtidlig
aetus som inhemtandet af församlingens intyg deröfver, då
deremot, enligt mitt förslag, denna prmsumtiop skulle, om än icke
helt och hållet borttagas, dock något förminskas. Då jag begagnat
orden: nöjaktigt kan visa, måtte det väl vara klart, att om det
ifrågasättes, att en person sig icke ärligen försörjer, skall det ankomma
på dem, som hafva ordningsmakten sig anförtrodd, att afgöra,
huruvida bevisningen är nöjaktig eller icke. Jag anhåller
fortfarande om återremiss.
Efter först till bifall och sedan till återremiss å denna punkt
framställde propos:r, som besvarades med blandade Ja och Nej, blef
förstnämnde propos. förnyad och utföllo svaren härvid med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Erih. o. Ordf:n förklarade det
han ansåg Ja nu hafva varit rådande.
Hr Hjerta: Ehuru jag anser mig hafva fullt skäl att besvära
R. o. Ad. med en votering ang:de denna punkt, vill jag dock,
af aktning för Std, ej påyrka densamma, men jag anser beslutet
vittna om en sä ringa grad af liberalitet, att jag emot detsamma
mig reserverar.
3:dje punkten, ang-.de ett föreslaget tillägg lill LegnSladgans
8 §, hvarigenom del skulle blifva tjenstehjon tillåtet alt i vissa
fall undandraga sig ali tillträda en antagen tjenst.
Hr Hjerta: Att Utsk. i denna punkt kommit till det slut,
som R. o. Ad. af uplösningen inhemtat, kan icke annat än väcka
min stora förundran. Jag föreställer mig, att en icke ringa del af
St:ts
Den 7 Jan uari.
17
St:ts medlemmar skola dela denna' förundran, då de få höra upliisas
hvad jag föreslagit. Det lyder som föijer: »Kan tjenstehjon
bevisa, att husbonde under det sista halfåret innan tjenstehjon skall
tillträda tjensten, har misshandlat någon tjenare eller låtit den
svälta, eller sökt förleda det till brottsliga och osedliga handlingar,
så kan tjenst ehjonet, om det varit okunnigt härom på den tid då
det åtog sig tjensten, icke förpligtas tillträda densamma, men skall
dock, om det uteblifver, återgifva städselpenningarne». Om det
således kan bevisas, att husbonde på omnämnde sätt betett sig emot
föregående tjenare, så anser Utsk. likväl, att derpå ej bör fästas
det ringaste afs:de, samt att mitt förslag är mindre lämpligt, såsom
endast ledande till chikanösa rättegångar. Ja, det är visserligen
sannt, att så snart en person upfört sig mycket dåligt och det
blifver fråga om att offentligen bevisa detta, så upkommer hvad
man kallar chikan, men man har dock i allmänhet ansett, att det
ligger i samhällets och sedlighetens intresse, att dåliga, osedliga
handlingar kunna få framdragas i ljuset. Då här icke är fråga om
att underkasta husbonden någon bestraffning utan endast och allenast
om att befria tjenaren från att tillträda tjensten, så förstår
jag i sanning ej, huru det varit möjligt för Utslc. att fatta det
här intagna beslutet. Jag anhåller vördsamt, att punkten måtte
återremitteras.
Sedan härefter propos. till bifall å förev:de punkt blifvit framställd
och besvarad med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade
Hr Frih. o. Ordfiden att han funnit Ja rådande.
Hr Hjerta begärde votering samt yttrade derjemte:
Jag anhåller om votering och tager mig tillika friheten att
anmärka, att det icke måtte vara med Grundlag och praxis öfverensstämmande,
att Ordf:n ej framställer propos. på det yrkande,
som blifvit gjordt, men väl på det motsatta.
TJplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:s hemställan i fråga om det af Hr Hjerta påyrkade
tillägg till Legostadgans 8:de g, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser E. o. Ad. de emot berörde hemställan gjorde anmärkmr
föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 22.
Nej — 11.
4:de punkten, ang:de ifrågaslälld omarbetning af hela LegoSladgan.
Denna punkt bifölls.
XI H.
18
Den 9 Januari.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s den 5 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 203, i anledn.
af K. M:s Nåd. Propos., ang:de anslag för geologiska undersökningar
öfver hela Riket samt utgifvande af derpå grundade geognostiska
kartor.
Anmäldes och lades på bordet ett från Sammansatta Stats-,
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. inkommet Mern. Nio 4 2, i
anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. Nio 31, ang:de åtgärders
vidtagande för befrämjande af en förbättrad skogshushållning samt
dermed gemenskap egande frågor, äfvensom med förslag till voter:spropos:r
i Förstärkt StatsUtsk.
H. Ä. o. Ad. åtskiljdes kl. £ på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 9 Januari 1858.
Plenum kl. ■,} 2 e. m.
Hr Gr. o. Landtm, öpnade sammanträdet med följande tal:
Då jag nu efter en lång frånvaro återtager min befattning
såsom Ordf. i detta Höglofl. Stånd, kan jag icke börja våra gemensamma
arbeten, utan att till R. o. Ad. frambära min vördsamma
och hjertliga tacksägelse för det nya prof på It. o. Ad:s välvilja
jag fått emottaga, då R. o. Ad. behagat inför K. M. frambära sin
önskan, att jag måtte till Riksdagens slut fortfarande leda dess
öfverläggningar. Om jag vid Riksdagens början ej kunde utan
tvekan åtaga mig denna befattning, erkänner jag likväl villigt, att
jag icke heller utan saknad kunde nu lemna densamma, innan detta
värf var fulländadt. Jag vågar likväl säga, att jag icke hufvudsakligen
fastades vid den glans som Landtnäs ställning af eder,
mine Hrr, lånar, men mina pligter hafva genom R. o. Ad:s visade
välvilja blifvit mig dyrbara, och blefvo det ännu mera i den mån
smärtan gjorde mig oförmögen att dem upfylla. Denna känsla måste
dock vika för en högre — känslan af min pligt; jag måste tro,
att handen icke egde rätt att fasthålla hvad den ieke mera hade
kraft att bära, och att jag således upfyllde min pligt, då jag åter
-
Dan 0 Januari.
19
stiillde Landtmis-stafven till H. M. Konungens Nåd. förfogande.
Då jag likväl, till följd af K. M:s Nåd. vilja och i enlighet med
It. o. Adis önskan, ännu har den mig anförtrodd, skall tacksamheten
öka mitt bemödande att motsvara detta dubbla förtroende,
som städse utgjort det högsta mål för mina önskningar och mina
sträfvandens skönaste belöning. Annu en gång tackar jag eder,
mine Hrr, varmt, upriktigt och hjertligt!
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Jag tror mig rätt upfatta
E. o. Adis känslor och tänkesätt vid detta tillfälle, då jag uttalar
Stits glädje och tillfredsställelse öfver Hr Gris o. Landtnäs återvunna
helsa, och lyckan att hafva i Hr Grm återvunnit den, hvilken
alltid med bepröfvad utmärkelse fört Landtm:s-klubban Jag
anser mig äfven böra uttala den förhoppning att Hr Gr:n icke af
sitt kända nit för sina pligters upfyllande skall låta sig förledas
att alltför hardt anlita sina krafter, hvilka E. o. Ad. säkerligen
hellre ser besparade för Konungens och fäderneslandets tjenst, än
att de tagas i anspråk för att sprida glans öfver Stits öfverläggningar.
Jag förnyar uttrycket af E. o. Adis glädje och tillfredsställelse
deröfver att Hr Grm återvunnit sin helsa.
Många ledamöter hördes härtill yttra sitt bifall.
Justerades 2:ne prot.-utdrag för den 7 dennes samt pleni-prot.
för den 4 sisth November f. m.
Anmäldes till justering men begärdes på bordet ett från
Exped:sUtsk. under Nio 180 afgifvet Förslag till E. Slirs underd.
Skrifvelse till K. M., angide ett lån till Gefle-Dala Jernvägs-aktiebolag.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-s<
Utsk. inkomne Förslag till E. Stms underd. Skrifvelser till K. M.:
N:o 181, ang:de ytterligare lån för pågående Jernvägs-anläggning
emellan sjöarne Wessman och Barken inom Stora Kopparbergs
län;
N:o 182, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de åtgärder
till behöfvandes undsättning i missvextår;
N:o 183, i fråga om förhöjning af anslagen till manskapets
beklädnad vid Svea och Götha ArtilleriEeg:ten;
N:o 184, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de eftergift
till förmån för Misterhults sockens fattigvård af Kronans rätt till
dana-arf efter Lena Hansdotter i Sundsholm;
N:o 185, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de betäckande
af de kostnader, som för skatte-förenklingens och det nya Jordeboks-verkets
fortgång erfordras;
N:o 186, i fråga om eftergift af det f. d. Landshm G. Edenhjelm
ådömda ersättnings-ansvar för Kronans förlust genom LänsBokhållaren
C. Langlets bedrägliga förhållande;
20
Den 9 Januari.
N:o 187, i fråga om sättet och ordningen för utbetalningen
och förvaltningen af de till Statens jernvägs-byggnader anslagne
medel; samt
N:o 188, ang:de fribrefs-rätt för KontraktsProstar i embetsärenden.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk-.s d. 5 och 7 dennes på
bordet lagda Utlåt. N:o 203, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.,
ang:de anslag för geologiska undersökningar öfver hela Piket samt
utgifvande af derpå grundade geognostiska kartor.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besvrs- o. Ekon.Utsk:s den
7 dennes på bordet lagda Mern. N:o 42, i anledn. af erhållen återremiss
å Utlåt. N:o 31, ang:de åtgärders vidtagande för befrämjande
af en förbättrad skogshushållning samt dermed gemenskap egande
frågor, äfvensom med förslag till voter:s-propos:r i Förstärkt
StatsUtsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåtm, Mern. och Betänkin, nemi. från
SlalsUlskottel :
N:o 205, i anledn. af Kammarskrifvaren i Riksg:sKont:t Hr
af Trolles ansökning om pension vid afskedstagande!;
N:o 206, i anledn. af väckt fråga om åtgärders vidtagande
för att, under vissa vilkor, bereda åboerne å de s. k. Kyrkohemmanen
i Halland dispositions- och besittningsrätt till samma hemman;
N:o 207, i anledn. af väckt motion om ersättning till Westerås
stad för minskning i vågpenningar;
N:o 208, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. Nio 140,
ang:de dagsverksskyldighet till kungsgårdar och andra kronolägenheter;
N:o
209, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel för anskaffande af s. k. lifbergningsbåtar m. m.;
N:o 210, i anledn. af väckt fråga om användande af medel
från anslaget till fångars vård och underhåll för upförande af en
byggnad vid straff-fängelset i Landskrona;
N:o 211, i anledn. af väckt fråga om uphörande af en från
Nya Elementar-skolan i Stockholm till LandtbruksAkadm årligen
utgående hyres-ersättning;
N:o 212, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.. ang:de användandet
af de å statsanslaget för Båtsmansbeklädnaden åren 1849—1851
upkomne behållningar;
N:o 213, i anledn. af väckt motion att de vid innev:de Riksdag
beviljade lönetillökningar måtte i blifvande aflönings-stater uptagas
i särskild kolumn;
Den 15 Jennar!.
21
N:o 21 4, i anledn. af vackt fråga om förändring i de ang:de
begrafningshjelps utbetalning till embets- och tjenstemän gällande
stadganden;
Sammansatta Bevilln:s- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskollel:
Nio 11, i följd af EiksStins olika beslut öfver Betänk.t N:o
9, i anledn. af väckte motioner om dels posthemmanens och de
gästgifveriskj uts-sky ldiges befrielse från postforsling och dels åtgärder
till beredande af lättnad i nämnde besvär;
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Ulskoltet:
Nio 43, i anledn. af väckte motioner om skyldighet att borttaga
grindar å allmänna vägar m. m.;
Nio 44, i anledn. af väckt motion om inrättande af Handelsdomstolar
;
Allm. Besv.- och Ekon.Utskottet:
Nio 127, i anledn. af väckte motioner rörande kommunalstyrelser
m. m.; samt
Nio 128, ang:de återremiss i viss del af Betänk:t N:o 116,
ang:de omarbetande eller ändring af Kongl. Stadgan för Rikets
Allmänna Elemeutar-läroverk den 14 Augusti 18 56 m. m.
Höglofl. E. o. Ad. åtskildes kl. ^ 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 15 Januari 1858.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 9 dennes samt pleni-prot.
för den 4 sisth November e. m.
Anmäldes till justering ett från Exped:sUtsk. under N:o 189
afgifvet Förslag till E. St:rs underd. Skrifvelse till K. M., i anledn.
af K. M:s Nåd. Propos. med Förslag till Författning, ang:de ansvar
för förfalskning och bedrägeri.
Sedan upläsningen af detta skrifvelseförslag någon stund fortgått,
anmälde sig och yttrade
Deri 1.1 Jenturi,
Hr Cederschiöld, Gust.: Då detta förslag iir vidlyftigt,
och Std tyckes deråt icke lemna någon upmärksamhet, hemställer
jag, om motiveringen behöfver upläsas, helst då förslaget varit 2:ne
gånger bordlagdt.
Hr Gr. o. Landtm., som i anledn. häraf erinrade, att ifrågavmle
skrifvelse-förslag icke varit bordlagdt, utan nu första gången föredrogs,
, samt att detsamma således borde upläsas för att kunna af
B. o. Ad. godkännas, framställde derjemte, att., ehuru bordläggning,
derest begäran derom blefve gjord, ej kunde förvägras, det vore
önskligt att B. o. Ad. icke ville bordlägga de nu inkomne skrifvelseförslagen,
emedan det vore angeläget att deras justering ej fördröjdes,
hvarföre också vid sednaste Talmans-sammanträde, de öfrige
Stms Talmän yttrat den önskan att B. o. Ad., så vidt möjligt
vore, måtte begagna tillfället att justera skrifvelse-förslagen, så
snart de från Exped:sUtsk. inkommit, helst dessa förslag i de Stånd,
hvilka icke vid början af plenum, utan medan de voro inbegripne
i discussion, fingo förslagen sig tillsände, ej kunde genast till justering
företagas och i följd deraf ofta flere plenidngar erfordrades
innan justeringen i alla 4 St:n hunne försiggå.
Sedan härefter upläsningen af förev.-de skrifvelse-förslag N:o
189 blifvit fortsatt och fulländad, blef detta förslag af B. o. Ad.
godkändt.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped:sUtsk.
inkomne Förslag till B. Stms underd. Skrifvelser till K. M.:
Nio 190, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de ogift
qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig;
N:o 191, i anledn. af väckt fråga om stiftande af lag, ang:de
ordningen och vilkoren för utländsk mans uptagande till Svensk
medborgare; och
N:o 192, ang:de regleringen af utgifterne under BiksStatens
Andra Hufvudtitel.
Anmäldes till justering men begärdes på bordet ett från
Exped:sUtsk. under N:o 193 afgifvet Förslag till B. Stms underd.
Skrifvelse till K. M., ang.-de regleringen af utgifterne under BiksStatens
Tredje Hufvudtitel.
Äfvenledes anmäldes till justering men begärdes på bordet
nedannämnde från Exped:sUtsk. inkomne Förslag till §§ i Biksdagsbeslutet:
N:o
7, angide ändring i IG kap. 1 § ÄrfdaBalken;
N:o 8, om ändring i 3 g och uphäfvande af 4 g i 3 kap.
HandelsBalken ;
N:o 9, ang:de inteckning af aftal om nyttjande-rätt till fastighet
i stad;
Den 15 Jann ari.
23
N:o 10, om ändring i ansvarsbestämmelsen för uraktlåtenhet
att öpna damlucka;
N:o 11, ang:de ändring i tiden för revisions-skillings nedsättande;
N:o
12, ang:de ändring i 1 kap. 4 § GiftermålsBalken;
N.-o 13, om uphäfvande af bördsrätten i stad m. m.; samt
N:o 14, ang:de en lag mot misshandling af djur.
Hr Gr. o. Landtm, upliiste en till honom, för att inför B. o.
Ad. föredragas, aflemnad så lydande vördsam promemoria:
Då det ansetts tvifvelaktigt, huruvida RiddarhusDirektionen
må, enligt 7 § i Sin Instruktion, under Riksdag förrätta val till
Revisorer och Suppleanter å R. o. Ad:s vägnar uti R. St:rs Banko
Diskontverk,
äfvensom Revisorer och Suppleanter vid LåneKont:n —
hvilka Revisioner den 1 Mars hvarje år taga sin början — har
Direktionen önskat att från R. o. Ad. erhålla eli särskilt updrag
att så fort ske kan samma val anställa.
Den 14 Januari 1858.
E. Aug. Lewenhaupt.
Ordf. i Höglofl. RiddarhusDirektion.
Efter upliisningen häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm, att denna
nf RiddarhusDirektionens Ordf. gjorda framställning var föranledd
deraf, att Chefen för FinansDepartitet aflåtit en skrifvelse till
RiddarhusDirektionen, hvari han, under förutsättning af nuv:de
Riksdags afslutande före den 1 nästk. Mars, anmodat Direktionen
att till granskning af BankoDiskontverkets räkenskaper och förvaltning
för sisth år utse 2:ne Revisorer och en Suppleant. Yid sådant
förhållande och då, såsom R. o. Ad. hade sig bekant, det
berodde på R. o. Ad. att förordna om dess Revisorer af Statsverkets,
Bankens och Riksg:sKont:s tillstånd, styrelse och förvaltning,
samt 7 § af den för RiddarhusDirektionen utfärdade Instruktion
icke tydligen bestämde huruvida Direktionen tillkomme att äfven
under pågående Riksdag välja Revisorer och Suppleanter uti BankoDiskontverket
och LåneKontm, finge Hr Gr. o. Landtm, hemställa
om R. o. Ad. behagade åt RiddarhusDirektionen updraga att, så
fort ske kan, anställa val af de Revisorer och Suppleanter, som å
R. o. Ad:s vägnar skola deltaga i innev:de års granskning af BankoDiskontverkets
och LåneKontms förvaltning och räkenskaper.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, anmälde och lät upläsa en från Fullmäktige
i Riksg:sKont. ankommen så lydande skrifvelse till R. St-.r:
Till Rikets Höglofl. Ständers Statsutskott.
Jemlikt 5 § af den för R. St:rs Revisorer, vid granskningen
af Riksg:sKont:s tillstånd och förvaltning, den 26 Maj 1841 utfärdade
Instruktion, åligger det Revisorerne att öfver hvad dervid
34
Den 1Ä Januari.
förekommit till Rikets nästsammanträdande Ständer afgifva utförlig
berättelse; börande denna berättelse tillställas Fullmäktige i lliksg:sKont.
, hvilka ofördröjligen skola låta till trycket befordra och sedermera
med allmänna tidningarne utdela densamma, jemte de uplysningar,
som af deruti anmärkte förhållanden möjligtvis kunna
påkallas; hvarförutan berättelsen, med tillhörande bilagor, skall af
Fullmäktige, vid derpåföljande Riksdags början, till R. St:r öfverlemnas.
Till följd af dessa stadganden hafva Fullmäktige, som från
R. St:rs innev:de år församlade Revisorer, uti skrifvelse af den 14
innev:de månad, fått emottaga deras om granskningen af RiksgisKont:s
tillstånd och förvaltning afgifne berättelse, deruti någon
anraärkn. hvarken mot Kont:s förvaltning eller mot dess räkenskaper
förekommer, som påkallar förklaring eller rättelse, genast gått
i författning om densammas tryckning, så att berättelsen under
loppet af nästk. månad kan med Allmänna Tidningarne på föreskrifvet
sätt utdelas; och ehuru, enligt ordalydelsen i ofvan citerade
§, Fullmäktiges tillgöranden i afs:de på förenämnde berättelse för
närvide kunde härtill inskränkas; hafva likväl Fullmäktige, som af
flere skäl anse det vara både ändamålsenligt och angeläget, att de
af Hrr Revisorer i åtskilliga uti RevisionsBerättelsen förekommande
ämnen afgifne yttranden och gjorde framställningar redan under
innev:de Riksdag komma till Höglofl. StatsUtsk:s och R. St:rs
kännedom, för sin del trott något hinder för RevisionsBerättelsens
öfverlemnande till Rikets nu församlade Ständer desto mindre böra
möta, som den oftanämnde §:n i 1841 års Instruktion tydligen
afser, att de liemställauden oell förslag, som af Revisorerne afgifvas,
skola med det snaraste underställas R. St:rs pröfning och afgörande,
ehuru §:n, såsom tillkommen på en tid, då ännu icke någon StatsRevision
inträffat samtidigt med Riksdag, erhållit den här ofvan
antydde ordalydelse.
Då Fullmäktige af sådan anledn. funnit sig nu böra till Ilöglofl.
StatsUtsk. aflemna R. St;rs Revisorers ofvanomförmälde berättelse
angide Riksg:s-verket, anse sig Fullmäktige böra fästa Höglofl.
StatsUtsk:s upmärksamhet på följande i samma berättelse framställda
yttranden och förslag, hvilka synas vara af beskaffenhet att
påkalla särskild anmälan hos, samt pröfning och beslut af Rikets
nu församlade Ständer, nemi.:
l:o ang:de afskrifning af Riksg :s!tonl.s fordringar för lyftade
hredilivsummor (pag. 99 —105 i skrifna, samt pag. 02, 03 i
tryckta RevisionsBerättelsen), i hvilket hänseende Revisorerne, som
ansett angeläget, att den del af dessa kreditivfordringar, för hvilka
behöriga redovisningar erhållits och för hvilka någon vidare betalning
icke är att för Riksg:sKont. påräkna, så snart ske kan, varda
utur räkenskaperna afförde, till afskrifning föreslagit:
a) oersatte beloppet af lyftade medel å det vid 185 0—1851 års
Riksdag beviljade mindre kreditiv . . . Rdr 023,209: — 7.
b) det vid samma Riksdag beviljade och till
hela sitt belopp lyftade kreditivet till Post
skjutsLegans
förhöjning » 13,000: — —
Den 15 Januari.
25
hvarjemte Kevisorerne hemställt, att
c) det vid 1853—1854 års Riksdag anvisade
och likaledes till hela sitt belopp
lyftade kreditiv till Neutralitetens up
rättliållande
stort Rdr 2,500,000:
och d) den lyftade andelen » 1,500,000: — —
af det vid sistnämnde Riksdag beviljade kreditiv för llikets försvar,
äfvensom hvad ytterligare å samma kreditiv kan varda lyftadt,
måtte tills vidare få föras inom linien i Riksg:sKont:s räkenskaper.
2:o
dran för förslrjutne medel lill bestridande af de vid sislförflulne
Riksdag beviljade anslag till jernvägs-anläggningarne (png. 105
i skrifna samt pag. 63 i tryckta berättelsen), i alside & hvilken
fordran Revisorerne fristat upmärksamhet på angelägenheten deraf
att beslut fattas, huruvida denna fordran bör till större eller mindre
del afskrifvas, eller huruvida densamma skall Riksg:sKont. godtgöras
antingen genom uplåning eller genom anvisande till Kont:s
disposition af andre, Staten tillhörige tillgångar.
3:o Ang:de afskrifning af den bland Riksg:sKonl;s skulder
balancerade återstoden af den vid Kongl. AummerLotter/Inrättningens
uplösning år i842 lill Kont. aflemnade s. k. Brudgåfvefonden
(pag. 105 —1 07 i skrifna samt pag. 64 i tryckta berättelsen),
hvars afförande från Ivont:s skulder med det belopp, hvartill
nämnde fond vid innev:de års slut upgår, af Revisorerne ansetts
desto hellre böra ega rum, som något behof icke förefinnes, att,
för tillhandahållandet af de brudgåfvevinster, som i framtiden torde
böra utgå, i Riksg:sKont:s räkenskaper bokföra en serskild fond,
hvilken i allt fall ingått ibland samt utgör en del af Kont:s öfriga
tillgångar; varande likväl vid berörde afskrifning det vilkor af Revisorerne
föreslaget, att Riksg:sKont. skulle fortfarande, såsom hittills,
utbetala de brudgåfvor, som, enligt gällande föreskrifter, tilläfventyrs
hädanefter böra utgifvas.
4:o Angele de uti 193 och 197 §§ af Riksg:sKonl:s nu
gällande Reglemente förekommande stadganden i fråga om sältet
att förränta Konl.s kontanta tillgångar, (png. 121 —124 i den
skrifna samt pag. 68, 69 i den tryckta berättelsen), hvilka stadganden
Revisorerne, på de skäl, som uti berättelsen iiro utvecklade,
funnit både i afs:de på obligationers upköp och belåning vara mindre
lämpliga och ändamålsenliga, hvadan Revisorerne ansett sig
böra hemställa om icke behofvet påkallade en sådan förändring af
förenämnde Reglementsparagrafer, att det öfverlemnades till Fullmäktige
icke allenast att, efter omständigheterne, bestämma till hvad
belopp obligationer af den uti sagde §§ omnämnde beskaffenhet må
belånas, utan ock att, i förhållande till den i allmänhet gängse
penningeräntan, fastställa den ränta, som vid sådan belåning bör
erläggas; hvarvid Revisorerne ansett jemväl böra komma under
öfvervägande, huruvida icke Fullmäktige må lemnäs rättighet att
belåna äfven andra, än de i ofvannämnde §§ upräknade räntebärande
papper, då Fullmäktige pröfva desamma innefatta full
säkerhet.
26
Den 15 Januari.
Jemte det Fullmäktige för sin del funnit alla dessa hemställanden
vara välgrundade och af den beskaffenhet, att de, så fort
sig göra låter, torde böra anmälas till R. St:rs pröfning och bifall,
hafva Fullmäktige, som af Höglofl. Utsk:s vid innev:de Riksdag afgifne
Utlåt. N:o 3 9 (sid. 28) inhemtat, att Höglofl. Utsk. lärer
ämna att, bland andra med uplåningen emot fonderade StatsObligationer
gemenskap egande frågor, »äfven behandla bokföringssättet
»för de genom denna uplåning influtna medel och deraf verkställda
»utbetalningar samt föreslå de beslut och stadganden, hvilka torde
»böra härom af R. St:r meddelas,» ansett sig böra fästa Höglofl.
StatsUtsk:s upmärksamhet derpå, att Bevisorerne, beträffande de
för åren 1855 och 1836 uprättade serskilda redogörelser för de
till jernvägsanläggningar anvisade eller uplånte samt utgifne medel,
(pag. 81, 82 i den skrifna samt pag. 54 i den tryckta RevisionsBerättelsen),
»uttalat det omdöme, att desamma på ett redigt, up»lysande
och ändamålsenligt sätt åskådliggöra icke allenast huru
»stor del af de till jernvägsanläggningarne använde medel blifvit
»genom uplåning mot fonderade StatsObiigationer anskaffade, samt
»huru stor del deraf Riksg:sKont. utaf egna disponibla medel för»skjutit,
utan ock huru samtlige dessa medel blifvit för särskilda
»ändamål använde.» — Revisorerne hafva derföre varit »af den
»åsigt, att denna särskilda redogörelse bör fortsättas efter enahanda
»upställning, som densamma nu eger, helst derigenom möjlighet
»beredes icke allenast att, i en år efter år fortlöpande räkenskap,
»erhålla en klar öfversigt öfver sammanräknade beloppet af de till
»jernvägs-anläggningarne använde medel, utan ock att vinna känne»dom
om till huru stor del dessa anläggningar bekostats genom
»uplåning eller genom andra dertill disponerade medel. Då i öfrigt
»upställningen af Riksg:sKont:s egna hufvudböcker, i följd af den
»särskilda redogörelsen, icke undergått någon ändring, utan desam»ma
fortfarande föras efter den i sednaste RevisionsBerättelser om»förmälde
räkenskapsmethod, hvars ändamålsenlighet blifvit af fö rengående
Revisorer vitsordad, förefunnes, enligt Revisorernes åsigt,
»intet skäl för Rikets Höglofl. Ständer att i afs:de på bokförings»sättet
inom Riksg:sKont. f. n. meddela några särskilda före»skrifter.
»
Slutligen få Fullmäktige tillkännagifva att, för den händelse
ifrågavide RevisionsBerättelse, — hvaruti icke förekomma några andra,
än här ofvan omförmälda yttranden och förslag af den egenskap,
att de torde böra särskildt hos R. St:r anmälas, — skulle
komma under handläggning vid innev:de Riksdag, tillräckligt antal
exemplar deraf skola, enligt gällande föreskrifter, tillhandahållas, för
att ingå i Bihanget till RiksStms prot., samt såmedelst kunna
bland RiksStins ledamöter utdelas. Stockholm den 29 Okt. 1857.
På Fullmäktiges i RiksgäldsKontorets vägnar:
G. A. Sparre. J. W. Beckman.
T. Hl. Banck. And. Andersson.
Oscar Arehn.
Den lft Januari.
27
Sedan denna skrifvelse blifvit upläist, yttrade Ilr Gr. o. Landtm,
att, såsom R. o. Ad. bade sig bekant, 5 § af Instruktionen för
It. Stms Revisorer vid granskningen af Riksg:sKont:s tillstånd och
förvaltning innehöll, att deras berättelse skall af Fullmäktige, vid
derpå följande Riksdags början, till R. St:r öfverlemnas. Henna
Instruktion hade dock blifvit upgjord innan Grundlagen undergick
den ändring, hvarigenom årliga revisioner af Statsverket, Banken
och RiksgisKont. blifvit anbefallde, hvarföre oek nämnde §, som
vid antagandet af denna grundlagsförändring, lemnades oförändrad,
numera måhända ej vore fullt tillämplig. Dessutom förekommo nu
i Revisorernes berättelse, enligt hvad i den upläste skrifvelsen blifvit
af Fullmäktige framställdt, vissa frågor, som det vore angeläget
att vid denna Riksdag underställa R. Stms pröfning, och då Grundlagen
icke innehöll hinder för R. St:r, att afgöra frågor, som förekommit
uti under deras sammanträde afgifne RevisionsBerättelser,
hade Hr Gr. o. Landtm, ansett sig af det i förenämnde § intagna
stadgandet om berättelsens öfverlemnande till näst derefter sammanträdande
Ständer vara oförhindrad föredraga detta ärende och
framställa propos. till dess remitterande, helst det berodde på Ständerne
att, om de så för godt funno, ändra Instruktionens stadganden,
enär denna Instruktion icke blifvit af K. M. stadfästad, utan
var endast af Ständerne utfärdad, ehuru den blifvit i Författningssamlingen
intagen.
Uppå härefter framställd propos. blef Fullmäktiges förev:de
skrifvelse kommunicerad de öfrige RiksStm och remitterad till
StatsUtsk.
Äfvenledes föredrog Hr Gr. o. Landtm, den af R. St:rs år
1857 församlade Revisorer afgifna och till RiddarhusArkivet aflemnade
berättelsen, angule verkställd granskning af Bankoverkets tillstånd,
styrelse och förvaltning, och beslöts att denna berättelse skulle
kommuniceras de öfrige RiksStm samt remitteras till BankoUtsk.
Föredrogs till justering Exped:sUtsk:s under N:o 180 afgifna,
den 0 dennes på bordet lagda Förslag till R. Strrs underd. skrifvelse
till K. M., ang:de lån till Gefle-Dala jernvägs aktie-bolag.
En ledamot hördes begära att delta Förslag måtte få hvila på
bordet, och i anledn. deraf erinrade Hr Gr. o. Landtm, att detsamma
redan under sednaste plenum hade inkommit och då blifvit
bordlagdt; hvarefter yttrades af
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då detta förslag innehåller ett
stadgande, som egentligen rör Riksg:sKont:s Fullmäktige, och det
icke på denna frågas behandling eller utgång kan ligga någon särdeles
vigt på de ordalag, som finnas i det underd. skrifvelseförslaget,
skulle jag likväl tro, att i en sådan skrifvelse som denna böra
endast i korthet uptagas motiverne och sjelfva beslutet, men motiverne,
som legat till grund för siffrorna, helt och hållet uteslutas,
ty de blifva vilseledande. I afside på räntans bestämmande å det
28
Den 15 Jannar!
lån, som skulle beviljas till Gdle-Dala aktiebolaget, har litsle, ingått
i åtskilliga resonnemangér. Utsk. har sagt, att det icke skulle
blifva någon förlust för Statsverket, om räntan bestämdes till 5-|
proc. Detta återfinnes å sid. 6 i StatsUtskrs Utlåt. KT:o 174. Då
nu detta intages i skrifvelseförslaget, och deri icke finnas några indragna
rader, utan allt, som derom förekommer, återfinnes i sjelfva
stycket, skulle man kunna tro, att K. St:r gjort dessa motiver till
vilkor för beslutet. Detta är icke meningen, hvarföre jag anhåller
att följande d sidan 6 förekommande stycke måtte utgå:
Men som Rikets sednast församlade Ständer, vid bestämmandet
af det utaf dem beroende låneunderstödets belopp och fastställandet
af de derföre föreskrifna, särdeles lindriga betalningsvilkoren,
redan pröfvat och afgjort frågan om den upoffring, det allmänna
bör underkasta sig för detta företags utförande; så och enär den
omständigheten att samma företag, enligt hvad sedermera visat sig,
kommer att medföra vida högre kostnad, än vid statsbidragets begärande
och beviljande beräknades, på grund af det dessförinnan
upgjorda kostnadsförslag, lika litet vid förevrde, som vid andra med
statsanslag eller lån understödda, fastän genom enskild försorg och
för enskild räkning verkställda arbeten, bort föranleda till ökandet
af det för samma företags utförande, under då bestämda återbetalningsvilkor,
beviljade understöd utaf allmänna medel, hafva R. St:r
ansett det nu ifrågasatta ytterligare lånebidraget till fortsättning
och fulländande af arbetena å Gefle-Dala-jernvägen endast böra
meddelas under vilkor, att detsamma icke kommer att medföra någon
vidare upoffring för det allmänna. I följd häraf, och under
antagande att Staten icke skall komma att vidkännas högre kostnad,
än proc. såsom ränta och andra utgifter för de medel,
hvilka för Statens egna jern vägsbyggnader varda uplånta, borde ock
denna räntefot skäligen bestämmas för ifrågav:de lån, så att genom
den för detsamma fastställda räntans belopp full ersättning erkålles
för den ränteutgift och öfriga kostnad, som måste af det allmänna
erläggas för en motsvarande summa utaf de till statsbanornas anläggning
i låneväg anskaffade medel; dock att genom ifrågav:de
lån icke må föranledas någon tillökning af den summa, som Fullmäktige
i Eiksg:sKont. enligt Rikets nu församlade Ständers beslut
fått sig updraget att mot fonderade StatsObligationer uplåna för
de under tiden intill nästa Riksdag förestående arbeten å Statens
jern vägs byggnader.
Anser sig E. o. Ad. icke nu på stående fot kunna vidtaga
en sådan förändring, så anhåller jag, att skrifvelseförslaget må blifva
till Utsk. återremitteradt.
Frih. Cederström, Rud.: Vid behandlingen af ifrågav:de
skrifvelseförslag inom ExpedisUtsk. yttrades verkligen af mig ungefär
samma åsigt, som den af Hr Bildt nu uttalade, och hvilken
jag fortfarande anser vara förtjent af upmärksamhet. Utsk. förmenade
likväl skrifvelsen vinna i fullständighet genom införandet
af det stycke, hvarom Hr Bildt nu sig yttrat under yrkande af
dess utgående. Jag anser mig så mycket mera föranlåten att med
Den 15 Januari.
29
honom häruti instämma, som detta förfaringssätt öfverensstämmer
med Exped:sUtsk:s sedvanliga och af RiksStm beständigt godkända
procedur, nemi. att för nödig korthet bemöda sig derom, att recit
och motivering ej må innefatta annat eller mera, än som har direkt
sammanhang med definitiva beslutet. Hvad sjelfva den nu föreliggande
skrifvelsen angår, synes den mig ega fullt tillräckligt logiskt
sammanhang mellan föregide och efterföljande delar, om det
såsom öfverflödigt anmärkta stycket bortlemnas, hvilket jag således,
i likhet med Hr Bildt, tillstyrker måtte ske, och förslaget i den
förkortade form, det sålunda erhölle, varda af R. o. Ad. godkändt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Enligt min åsigt innefattas
i denna punkt, att R. St:r skola beslutat att detta bolag
icke kan påräkna vidare bidrag, men genom Hr Bildts förslag försvinner
detta, hvilket synes mig vara en vigtig omständighet.
Hr Bildt: Jag har nyss upläst det stycke, som bör utgå,
och får fästa upmärksamheten derpå, att vilkoren i fråga innehållas
i mom. e. sorn är, att bolaget skall betala proc. ränta, hvarken
mer eller mindre, och att orsaken, hvarföre denna ränta blifvit bestämd,
synes af samma mom. Det måste vara af vigt, att skrifvelsen
till K. M. icke innehåller annat än hvad man äskar af K. M.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Då flere talare begärt
detta Betänk, på bordet, lärer det icke vidare kunna i afton
diskuteras.
Härvid yttrade Hr Gr. o. Landtm, att han visserligen hört
att först då detta ärende föredrogs, en ledamot begärde bordläggning,
men att han, efter att dervid, enär för bordläggning andra
gången erfordrades att begäran derom gjordes af flere ledamöter,
icke hört någon annan understödja denna begäran och att således,
derest icke någon ledamot ville anmäla att han instämde deri, ärendet
nu borde förekomma till afgörande.
Hr Cederschiöld, Gust.: Jag instämmer med den siste
talaren och tror, att bordläggningen är desto nödigare som flera
anmärkn:r blifvit gjorda mot skrifvelse-förslaget och det icke är
lämpligt, att här i plenum diskutera redaktious-förändringar.
Såsom följd häraf förklarade Hr Gr, o. landtm, att ifrågav:de
skrifvelse förslag komme att ytterligare hvila på bordet.
Anmäldes och lades på bordet:
Konst.Utsk:s Mern. N:o 62, med Förslag till ändring af de i
TryckfrihetsFörordnm genom hänvisning till 8 kap. MissgerningsBalken
faststälde straffbestämmelser; och
StatsUtsk:s Utlåt. N:o 215, ang:de förhöjd aflöning för R.
St:rs Just.Ombudsman samt den vid hans Kansli anstälde personal.
30
Den 15 Januari.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att sedan på sätt förut under
detta plenum blifvit tillkännagifvet uti Talmans-conferensen den önskan
blifvit yttrad, att Exped:sUtsk:s Förslag till underd. skrivelser
måtte så snart sora möjligt blifva justerade, lian tagit för afgjordt
att det skulle komma att ske och att med justeringen skulle
utdraga så långt på aftonen, att sannolikt E. o. Ad. icke derefter
ville företaga den å föredragnings-listan förekommande vigtiga frågan
om val af E. o. Ad. Riksdagsmän. Åtskilliga ledamöter hade
derom förfrågat sig hos honom och han hade dervid leranat det
svar att, derest icke R. o. Ad. bestämdt önskade denna frågas företagande,
dermed skulle komma att anstå till morgondagens plenum
Ehuru nu justeringen genom bordläggningar blifvit förkortad, trodde
Hr Gr. o. Landtm, sig vid sådant förhållande böra hemställa om R.
o. Ad. behagade till morgondagens plenum upskjuta företagandet
af nämnde fråga oell nu åtskiljas.
Härvid ropades Ja och Nej, hvarjemte
Gr. Björnst jerna Carl Magnus, anmälde sig och yttrade:
Enl. St:ts beslut skulle detta Betänk förekomma efter den
10 dennes och då vi i dag skrifva den 15 Jan. samt St:t nu är
hemligen talrikt; anhåller jag att betänk, nu måtte till afgörande
företagas.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag är förekommen af siste
talaren men vill tillägga att det är af vigt, att frågan nu afgöres,
då St:t är talrikt församladt, emedan vid ett annat tillfälle förhållandet
kan vara omvändt.
Hr Gr. o. Landtm, anhöll att innan han upropade de öfriga
ledamöter som nu begärt ordet, få nämna att han, om Gr. Björnstjernas
upfattning af B. o Ad. åberopade beslut varit den rätta,
skulle ansett såsom sin pligt att nu föredraga det ifrågav:de ärendet
men att enl. å bords-listan gjord anteckning R. o; Ad:s beslut
innehållit, att Konst.Utsk:s Mern. skulle uplöras främst å föredragnings-listan
för första plenum efter den 10 dennes, hvilket icke
innefattade hinder för ärendets upskjutande till en annan dag, med
föranledande deraf att andra nrender, än de å föredragnings-listan
uptagne, förekommit till behandling. För öfrigt var det icke på
grund af någon sin enskilda önskan han gjort ifrågav:de hemställan,
utan blott at’ den anledn. att han, i förmodan att ärendet ej skulle
förekomma, uppå derom gjorda förfrågningar lemnat det svar, som
nyss blifvit omnämndt.
Gr. Sparre, Erik: Det lärer vara utan exempel att en så
dan
som den af Hr Gr. o. Landtm, nu gjorda framställning blifvit
med Nej besvarad, i synnerhet då Hr Gr. o. Landtm, på förhand
tillkännagifvit för flere af St:ts ledamöter, att ifrågavrde ärende icke
skulle förekomma i afton. Jag hemställer, huruvida då St:ts ledamöter
äro vana att anse en sådan af Hr Gr. o. Landtm, lemnad
underrättelse såsom fullt tillförlitlig, det kan vara lämpligt att just
i afton göra en afvikelse derifrån, då klockan redan är 8 på af
-
1) en 15 J anuari.
31
tonen. Betänk, synes mig kunna till pröfning företagas å morgondagen,
då nu närv:de ledamöter lära vara oförhindrade att sig infinna,
och jag hoppas alltså att St:t nu ville åtskiljas.
Frih. Cederström, Bud.: Under en numera flerårig Riks
dags-mannabana
kan jag lyckligtvis icke påminna mig mer än ett
enda exempel, analogt med hvad denna afton till vår stora ledsnad
och oangenäma förundran inträffat. Det var när under Riksdagen
1854 en ledamot, hvars namn jag undviker att nu nämna, emedan
han återtog sin förhastade begäran, yrkade votering i afs:de å husets
åtskiljande, på Landtrms derom gjorda hemställan, N. b. icke
midt under behandling af något redan börjadt ärende, utan just
såsom nu, efter afslutande af föredragne mål, men med åtskilliga
vidlyftigare ärender qvarstående på listan, den tiden af dygnet ej
syntes lämplig att då genast företaga. Hr von Hartmansdorff förklarade
dervid att något sådant aldrig händt samt upmanade den
voteringslystne ladamoten att derifrån afstå, hvartill han äfven samtyckte.
Måtte den i afton framställda begäran vid närmare besinnande
på lika sätt återtagas! Den värde ledamoten gör sig sjelf
och St:t dermed den största tjensten Någon skada kan i alla fall
deraf aldrig upstå; ty R. o. Ad:s tanke i ett så vigtigt ämne, som
det hvilket intager närmaste platsen å föredrngnings-listan, lärer
säkerligen icke bero på ögonblicket, dagen och stunden, då det afgöres:
— jag förenar mig således i den af Gr. Sparre gjorda hemställan.
Sed och stund, hofsamhet och inbördes villfarighet synas
mig i lika mån stödja denna önskan.
Frih. Paykull, Joli. Gust.: Enl. min upfattning har St:ts
mening varit, att betänk, skulle i afton förekomma.
Hr Cederschiöld: En talare har upfattat Gr. Björnstjer
nas
framställning, såsom innefattade den en opposition emot Hr
Gr. o. Landtm., så har jag icke betraktat den, och derföre har jag
ock instämt med honom. Hade Hr Gr. o. Landtm, framställt sin
önskan till St:t, att det måtte åtskiljas, så skulle jag icke motsatt
mig densamma; men enl. min upfattning öfverlemnade Hr Gr. o.
Landtm, till Std, huruvida det skulle åtskiljas eller frågan i afton
företagas; men om, såsom det är mig sagdt, Hr Gr. o. Landtm,
icke är till hälsan fullt återställd, vill jag icke påyrka att Hr Gr.
o. Landtm, skall uppehålla sig här.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Den siste talaren
har anfört skäl för St:ts åtskiljande, men det finnes ett annat af
mera vigt, nemi. att Hr Gr. o. Landtm, har förklarat att lian för
åtskilliga ledamöter upgifvit, att detta Betänk, icke skulle förekomma
i afton, och dessa ledamöter hafva till följd häraf nu bortgått.
Jag hemställer derföre, om icke detta Betänk, rörande R. o. Ad:s
framtid bör afgöras utan öfverraskning, och öfverraskning måste det
blifva för de ledamöter, som på grund af FIr Gr. o. Landtrms ord
aflägsnat sig. Då så är förhållandet, anser jag att vi böra åtskiljas.
32
Den 1.1 Januari.
Gr Lagerbjelke, Gust.: Jag är förekommen af den siste
talaren. Det lärer ligga oss alla om lijertat att ingen öfverraskning
sker, hvilket skulle inträffa om frågan i afton afgöres, hvaremot,
om den i morgon företages, kunna de nu bortgångna ledamöterna
öfvervara öfverläggningen, och nu närv:de ledamöter veta
ju att Betänk, skall i morgon förekomma.
Gr. Björnstjerna: Om Hr Gr. o. Landtm, skulle önska
att St:t skall åtskiljas, vill jag icke motsätta mig det. Så upfattnde
jag icke Hr Gr. o. Landtm:s framställning, utan ansåg den
endast innefatta en hemställan, huruvida frågan skulle nu uptagas
eller icke. Gr. Sparre har sagt, att något sådant som nu inträffat,
aldrig förut egt rum. Då jernvägsfrågan sisth sommar förevar, inträffade
emellertid detsamma. Då hemställde Hr Gr. o. Landtm.,
om Std ville åtskiljas eller icke, men Std svarade då, att det icke
ville åtskiljas. Den omtalade öfverraskningen förstår jag icke. Jag
liar hört att flere ledamöter trott, det frågan icke skulle förekomma
i afton, men jag vel deremot, att ledamöter inkommit till staden, i
öfvertygelse att Betänk, skulle i dag företagas, och för dessa blir
upskofvet naturligtvis en öfverraskning.
Härvid yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han hade tänkt att till
öfverläggningens slut upskjuta besvarandet af Hr Cederschiölds framställning,
men nu, då flere talare anmält sig samt Gr. Björnstjerna
uttryckt samma tanke som förut blifvit yttrad af Hr Cederschiöld,
utbad sig att derå få svara, att han ej kunde annat än vara tacksam
för den välvilja, som emot honom velat göra sig gällande, men
att han sökt att under de befattningar, som varit honom updragna,
upfylla sina skyldigheter, såvidt icke svårare sjukdomsfall dervid utgjort
bestämda hinder, hvilket nu visserligen icke var förhållandet.
Från den af Hr Cederschiöld omnämnda synpunkt kunde således
icke någon framställning af Hr Gr. o. Landtm, göras, men han hade
ansett sin skyldighet vara, att för It. o. Ad. tillkännagifva den, såsom
han trodde, temligen giltiga anledn.-n till sin förmodan, att ifrågav:de
ärende ej skulle kunna förekomma förr än så sent på aftonen,
att E. o. Ad., som då ogerna företog ärender af så omfattande
beskaffenhet som härvid var i fråga, förmodligen ej ville företaga
detsamma. Det var med visshet derom att många ärender derförinnan
borde handläggas, som han yttrat till flere ledamöter, att han
trodde frågan om val af II. o. Ad:s Riksdagsmän ej skulle i afton
förekomma, utan att han efter justeringens slut ämnade göra hemställan
om St:ts åtskiljande, och såvida några ledamöter derigenom
blifvit föranledda att aflägsna sig, och ej fingo deltaga i öfverläggningen
om denna fråga, kunde de anse sig hafva blifvit harrade,
hvartill Hr Gr. o. Landtm, tog för afgjordt, att ingen bland St:ts
ledamöter ville gifva anledn. För sin enskildta del hade Hr Gr.
o. Landtm, vandt sig, och skulle han, om E. o. Ad. ville oaktadt
denna framställning, företaga frågan, sitta qvar så länge E. o. Ad.
ansåge behöfligt för ärendets afgörande.
Frih.
Don 15 J ann ar!.
33
Frih. Paykull: Med Hr Gr. o. Landtm.-s förklaring anser
jag mig tillfredsställd. Jag är öfverlvgad, att Hr Gr. o. Landtm.,
med sin stora vana vid ärenders behandling, icke kunnat yttra sig
bestämdt ang:de upskof med föredragningen, då sådant är en sak,
som lärer bero på U. o. Ad ensamt. Någon öfverraskning torde
väl i alla fall icke kunna ifrågasättas om Betänk, nu företages, enär
vi alla påminna oss, att redan för flere veckor sedan denna dag dertill
biet bestiimd.
Gr. Sparre: Emellan förev:de fråga och jernvägsfrågan före
ter
sig den skillnaden, att Hr Gr. o. Landtm., före början af detta
plenum, i flere ledamöters närvaro tillkännagifvit, att framställning
skulle göras till St-.t om det ville åtskiljas, sedan Exped.Utsk:s Förslag
till underd. skrifvelse!- blifvit föredragna, och att det icke vore
sannolikt, att Sl:t ville derefter företaga ärendet. Så som den siste
talaren upfattat ordet öfverraskning, kan det här icke användas. Gr.
Ugglas har sagt, att för de ledamöter, som aflägsnat sig från Riddarhuset
skulle det blifva en öfverraskning om detta ärende nu föredrages,
och jag hyser den öfvertygelsen, att R. o. Ad. icke vill gifva
sin Landtm, dementi.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få rätta ett misstag,
som Gr. Björnstjerna synes mig hafva begått. Han sade nemi., att,
då jernvägsfrågan vid denna Riksdag förevar, R. o. Ad., på Hr Gr.
o. Landtnäs framställning, om Std ville åtskiljas, sådant vägrat.
Då var likväl fråga om att genom votering fatta beslut i ett redan
ventileradt ärende; men här uti förev:de fall är åter fråga om att
discutera ett Betänk., som ännu ieke börjat att af R. o. Ad. behandlas.
Dessa tvenne fall äro således icke jemförliga med hvarandra;
irågornas ställning är nemi. högst väsendtligen olika. Jag anhåller
alltså, på grund af hvad jag redan anfört, att R. o. Ad. måtte
upskjuta afgörandet af ifrågav:de Betänk, tills i morgon.
Efter härmed fulländad öfverläggning yttrade Hr Gr. o. Landtm.,
att ehuru lian heldst skulle, utan att i ämnet framkalla något St:ts
beslut, gå deras önskan till mötes, hvilka ansett plenum böra fortsättas,
enär äfven han önskade att skyndsamhet vid ärendenas behandling
måtte ega rum, han likviil, för att icke de ledamöter, som
han gilvit anledn. tro, att den R. o. Ad:s representatious-sätt rörande
frågan ej skulle i afton förekomma, icke måtte anse honom
sjelf hafva vållat denna frågas företagande; ej kunde föredraga densamma
utan att ett bestämdt beslut derom af St:t fattades, samt
derföre nu hemställde om R. o. Ad. behagade åtskiljas.
Denna propos. besvarades med starka Ja, jemste åtskilliga Nej,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
Hr v. Francken, Aug. Alfred, begärde votering.
Uplästes till justering samt godkändes följande voter.propos:
XI H. 3
Den IB Janu ari.
Den, som bifaller framställd propos. till It. o. Ad:s åtskiljande,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer R. o. Ad:s plenum att efter verkställd votering
fortsättas.
Vid voteringens slut befunnos rösterue hafva utfallit som följer:
Ja — 98.
Nej — 31.
Till följd häraf åtskiljdes Högloft. R. o. Ad. kl. | på 9 om
aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 16 Januari 1858.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 15 dennes samt pleni-prot. för
d. 7 sisth Nov. f. ra.
Föredrogs ånyo Exped.Utsk:s d. 9 och 15 dennes på bordet
lagda under N:o 180 afgifua förslag till 11. St:rs underd. Skrifvelse
till K. M., ang:de lån till Gefle-Dala jernvägs aktie bolag.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan icke annat än erkänna
riktigheten af den anmärkn., rom Hr Bildt i går framställde mot
förev:de förslag. Vid jemförelse mellan Utslcs Betänk, och denna
skrifvelse har jag nemi. funnit det oundvikligen nödvändigt, att uti
den sednare göra åtskilliga förändringar, hvilka det likväl torde vara
med många svårigheter förenadt att på ett antagligt sätt här på
stället åvägabringa. Det lärer fördenskull blifva nödigt, att återlemna
förslaget till Exped.Utsk., för att taga ordställningen i förnyadt
öfvervägande och deruti göra de förändringar, som kunna finnas
af behofvet påkallade. På grund häraf anhåller jag vördsamt
om återremiss å ifrågav:de skrifvelse-förslag.
Ilr Bildt, Didrik Gillis: Då jag i förra plenum fäste
upmärksamheten på åtskilliga, enl. min tanke, formella brister uti
Exped,Utsk:s förev;de förslag till skrifvelse, och mina åsigter här
-
Den 16 Januari.
35
utinnan blifvit gillade, såväl af Utsk:s Ordf:de som af en bland dess
mest inflytelserika medlemmar, har jag naturligtvis ingenting emot
att förslaget varder till Utsk. återremitteradt, enär jag hyser den
förhoppning, att den förändring, som afses att deruti göras, kommer
att vidtagas; hvarföre jag förenar mig med den siste värde
talaren i begäran om återremiss.
Frih. Cederström, Rud.: I öfverensstämmelse med mina
i går yttrade åsigter, anhåller jag att få förena mig med de ledamöter,
som yrkat återremiss å Exped.Utsk:s förev:de förslag. Jag
förordade visserligen då en föreslagen förkortning att genast vidtagas
; men samma ändamål kan på ett möjligen mognare sätt förmedelst
den nu begärda återremissen vinnas.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då jag förlidne går
dag
yttrade mig i denna fråga, efter min upfattning af innehållet
i den mening, som Hr Bildt föreslagit till uteslutande, svarades
mig, att mina anmärkn:r härledde sig derifrån, att jag icke hade
läst eller egde fullständig kännedom om Betänk. Jag har det nu
i min hand, och ber att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derpå,
huruvida icke den mening, om hvars uteslutande fråga blifvit väckt,
är af väsendtlig vigt. Denna mening är af följande lydelse:
»Men som Rikets sednast församlade Ständer, vid bestämmandet
af det utaf dem beviljade låne-understödets belopp och fastställandet
af de derför föreskrifna särdeles lindriga betalnings-vilkoren,
redan pröfvat och afgjort frågan om den upoffring det allmänna bör
underkasta sig för detta företags utförande; så och enär den omständigheten,
att samma företag, enl. hvad sedermera visat sig, kommer
att medföra vida högre kostnad, än vid statsbidragets begärande
och beviljande beräknades, på grund af det dessförinnan upgjorda
kostnads-förslag, synes lika litet vid förev:de, som vid andra
med statsanslag eller lån understödda, fastän genom enskild försorg
och för enskild räkning verkställda arbeten, böra föranleda till ökandet
af det, för samma företags utförande, under då bestämda återbetalningsvilkor
beviljade understöd utaf allmänna medel, anser Visit»
del nu ifrågasatta ytterligare låncbidragel till fortsättning och fulländande
af arbetena å Gefle-Dala-jernvägen endast böra meddelas
under vilkor, all detsamma icke hommer alt medföra någon vidare
upoffring för del allmänna, Under denna förutsättning tvekar
Utsk. icke att förorda beviljandet af det utaf motionären föreslagna
nya lån för sagde jernvägs-anläggnings skyndsamma fullbordande;
och då Utsk. tror sig kunna antaga, att Staten icke skall
komma att vidkännas högre kostnad än 5| proc., såsom ränta och
andra utgifter för de medel, hvilka för Statens egna jernvägs-byggnader
varda uplåuta, torde denna räntefot skäligen böra bestämmas
för ifrå»av:de lån, så att genom den för detsamma fastställda räntans
belopp, full ersättning erhålles för den ränte-utgift och öfriga
kostnad, sora måste af det allmänna erläggas för en motsvarande
summa utaf de till Statsbanornas anläggning i låneväg anskaffade
medel; anseende sig Utsk. dock, till förekommande af misstydning,
36
D en 16 J anuari.
böra förklara, att Utsk., vid förordandet af merberörda 15n, inga*
lunda afser att derigenom föranleda någon tillökning af den summa,
sorn Fullm. i Riksg;sKont., enl. Rikets nu församlade Ständers beslut,
fått sig updraget att emot fonderade stats-obligationer uplåna
för de under tiden intill nästa Riksdag förestående arbetena å Statens
jernvägs-byggnader.»
Det man nu vill utesluta innefattar således uttryckligen, att
länet endast bör meddelas under del villtor, all någon vidare upoff
riri g från Statsverkets sida icke må komma i fråga Dessa ord
äro i skrifvelsen lagda i R. St:rs mun, så att der heter: ali R. St:r
anse etc., oell jag vågar hemställa, huruvida uteslutandet af en mening,
innefattande att lånet endast beviljas under det nyssnämnda
vilkoret, är af vigt eller icke. Jag tager mig, på grund häraf, friheten
att fästa upmärksamheten på angelägenheten af att denna
mening bibehålies, desto hellre som i de med indragna rader uptagna
vilkor under litt. f) förekommer, »att, i afs:de på Statsverkets säkerhet
för ej mindre de föreskrifna kapital-afbetalningarnas, än ränteliqvidernas
noggranna verkställighet komma för öfrigt samma stadganden
att tillämpas, som blifvit meddelade rörande det för denna
jernvägs-anläggning under sistförflutna Riksdag af R. St:r beviljade
låne-understöd; hvaremot å de indragna raderna icke något står att
läsa om fortfarandet af de öfriga vilkor, som vid förra Riksdagen
blefvo meddelade. I Riksg:sKont:s Reglem. för sista Riksdagen finnes,
bland andra vilkor, äfven det uptaget, att ifrågavide bolag skulle
förbinda sig att utföra jernvägen utan vidare bidrag af allmänna
medel. Nu borde man väl kunna föreställa sig, att då detta vilkor
icke är uttryckligen uphäfvet, det måste fortfara att vara gällande;
men om den här förut omnämnda mening uteslutes ur R. St:rs skrifvelse,
ehuru den finnes intagen i StatsUtsk:s Betänk, och Exped.-  Utsk:s Skrifvelse-förslag, så torde bolaget tilläfventyrs komma på
den tanken, att detsamma är befriadt från förbindelsen att utan vidare
bidrag utföra jernvägs-anläggningen. Under likartade förhållanden
har, efter hvad kändt är, ett annat bolag ansett sig berättigad!
att tillgodonjuta en sådan befrielse. Detta bolag hade jemväl
till föremål utförandet af ett allmänt arbete, nemi. en hamnbyggnad.
Då detsamma första gången erhöll ett anslag af statsmedel,
så beviljades detta under vilkor, att bolaget skulle utföra arbetet
utan vidare bidrag från Statens sida; men sedan arbetet blifvit börjadt
visade det sig, att detsamma icke kunde utföras för det först
kalkylerade beloppet, utan erfordrade betydligt mera medel. Till
följd deraf inkom bolaget, vid en följande Riksdag, med ansökning
om ytterligare understöd af allmänna medel, samt erhöll också förnyadt
understöd för utförande af besagde hamnbyggnad. Men i
den skrifvelse, som, ang:de detta ytterligare anslag, från R. St:r afläts,
inflöt icke någon särskild punkt derom att bolaget skulle vara
skyldigt att, utan vidare tillskott från Statens sida, fullborda anläggningen;
och till följd häraf sökte bolaget undandraga sig afgifvandet
af någon förbindelse, att tillskjuta hvad som utöfver de anslagna
medlen kunde erfordras för arbetets fullbordande, samt åberopade,
till stöd härför, att Ständerna sjelfva hade uphäft kraften af det
Den 16 Jannar).
37
gamla vilkoret, då de beviljat ytterligare bidrag och icke dervid
fastat något sådant förbehåll. Det var endast till följd deraf att,
i Riksg:sKont:s Reglem., vid den § som handlade om det nyssnämnda
anslaget, en hänvisning fanns till de generella föreskrifter, som
i Reglermt voro intagna, ang:de hvad iakttagas borde för alla med
bidrag af allmänna medel understödda företag, som bolaget måste
beqväma sig att aflemna den äskade förbindelsen. Då nu således
fråga är att borttaga ett vilkor, hvarom Utsk. säger, att det är under
förutsättning deraf, som det tillstyrkt anslaget, och då mig synes
sannolikt, att R. St:r, under enahanda förutsättning, kunna hafva
beviljat anslaget, anser jag att man icke vidare bör tumma på Ständernas
beslut, utan bifalla Exped.Utsk:s ifrågav;de skrifvelse-förslag
oförändradt.
Hr Bildt: Jag fruktar deremot att den siste värde talaren
skulle fabricera ett nytt Ständernas beslut, ifall han lyckades genomdrifva
hvad han här yrkat. Jag hemställer till hvar och en, som
läst StatsDtsk:s ifrågav:de Utlåt-, huruvida der igeiifinnes något vilkor
för Gefle-Dala-bolaget att icke vidare begära något nytt statsunderstöd.
Med vilkoret, som Gr. Mörner åsyftar, eller stadgandet
att bolaget ej vidare skulle få stats-understöd, förhåller det sig så,
att i alla kontrakter, som upgörns med sådana bolag, hvilka af statsmedel
njuta understöd, brukar i i § stå, att detta bolag icke eger
anspråk på att erhålla något vidare understöd för utförande af det
arbete, som i de följande §§ finnes närmare specificeradt; och, på
sätt Gr. Mörner redan omförmält, finnes äfven detta vilkor stadgadt
för Gefle Dala-bolaget. Men jag hemställer till R. o. Ad., hvad det
vilkor, som ännu har gällande kraft, har att göra med denna fråga?
Det är tydligt, att detta bolag icke eger något anspråk på att få
hvarken det nu beviljade eller något annat lån; men det oaktadt
hafva R. St:r vid denna Riksdag, på enskild motionärs framställning,
och till följd af de talande skäl, som för lånets beviljande
förefunnos, medgifvit detta lån, och vid sådant förhållande frågar
jag eder, mine Hrr, om raan icke bör fästa sig vid hvad R. St.:r
sålunda beslutat, hvilket återfinnes pag. 7 i de indragna raderna
der det står: Utsk. får således, med tillstyrkande af Hr Grapes motion,
tillstyrka och föreslå: »att R. St:r, för fortsättning och fulländande
af arbetena å jernvägs-anläggningen mellan Gelle och Fahlun,
måtte bevilja Gefle-Dala jernvägs-aktiebolag ett nytt lån å 600,000.
Rdr Rmt, under nedanstående vilkor och förbehåll:» etc. — Här
finna vi upräknade de förbehåll och de vilkor, som för lånet äro
stadgade, och om äfven Gr. Mörner inför så mycket som möjligt af
de föreg;de motiverna i Exped.Utsk:s Förslag till skrifvelse till K.
M., så har det på frågans praktiska lösning icke det ringaste inflytande.
Det bör icke vara obekant för R. o. Ad., huru det tillgår
att utfå dessa lån: det sker på det sätt, att bolagets direktion hos
Fullm. i Riksg:sKont. anhåller om beloppets utbetalning, och sedan
bolaget hos Fullm. styrkt, att det upfyllt de föreskrifna vilkoren,
så bifaller Fullm. den gjorda anmärkmn. Nu frågar jag, öm man
i skrifvelsen till K. M. bör insätta sådana ordalag, som skulle kunna
38
Den 16 Januari.
göra det till en tvetydighet, huruvida den ränta af 5,} proc., som
skall erläggas, är den rätta eller icke, då det likväl står uttryckligen
föreskrifvet, att bolaget skall betala denna ränta; K. M. kan
ju ej inverka på frågans framtida lösning, och jag tror icke, det
Fullm. tilltro sig att kunna göra någon ändring i hvad It. St:r beslutat,
eller mottaga någon Kongl, befallning, som leder till rubbning
af den räntefot, som Ständerna fastställt. Under sådant lörliållande
hemställer jag till Hrnne, huruvida det kan vara skäl, att
i en skrifvelse till Begeringen, som egentligen är afbiten ad notiliam,
föreskrifva att sjelfva räntan kan fluktuera; ty att länet skall
utgå kan icke sättas i fråga. På dessa skäl anhåller jag att skrifvelsen
måtte återremitteras, på det att den måtte erhålla den form,
som tillförene alltid varit vanlig vid dylika skrifvelse» upsättande.
Hr Printzensköld: Jag måste beklaga, det en af Konun
gens
Bådgifvare kunnat om innnehållet och meningen af StatsUtsk:s
Betänk, till den grad misstaga sig, som händelsen här varit med
Gr. Mörner. Han har nemi. hänfört det yttrande af Utsk., hvari
ordet upoffring förekommer, till sjelfva lånet, och till frågan om
detsammas beviljande, ehuru det uppenbarligen -sig så icke förhåller.
Utsk. har nemi. gjort en jemförelse mellan de förhållanden,
som egde rum, eller de grunder, som B. St:r stadgade för det åt
Gefle-Dala-bolaget redan beviljade lån, och de grunder, som nu skola
upställas för det lån, som samma bolag ytterligare begärt. Dervid
har Utsk. funnit, att B. St:r gjort en upoffring till förmån för GefleDala-bolaget
vid det förra lånets beviljande, bestående deruti, att
Ständerna fastställt en särdeles låg ränta, nemi. 2 proc., jemte 1
proc. årlig amortering. Nu säger Utsk., att en dylik upoffring ieke
bör vid detta tillfälle ifrågakomma, utan att det vilkor för lånets
beviljande bör stadgas, att bolaget skall för detsamma gälda lika
hög ränta, som Ständerna sjelfva få betala för det utländska lån,
som man hoppas erhålla, och hvilken ränta förmodas blifva 5| proc,
på grund hvaraf Utsk. hemställer, att räntefoten för det nya lånet
till Gefle-Dala-bolaget bör bestämmas till proc. Bolagets ytterligare
begäran om statsbidrag har tydligen icke tillkommit af någon
annan orsak, än den oväntade penninge krisen, hvarigenom en så
total brist å kontanta medel inträffat, att det för bolaget blifvit en
omöjlighet, att utan Statens biträde anskaffa penningar till jernvägens
fullbordande inom den tid, som blifvit bestämd. När man
således uppenbarligen finner af Utsk:s Betänk., att den upoffring,
hvarom Gr. Mörner talat, icke afser något annat, än en lägre ränta
emot hvad som i allmänhet är gällande, så kan jag sannerligen icke
fatta, hvarföre motiver af dylik beskaffenhet skola qvarstå i Ständernas
skrifvelse till K. M. Icke lärer Gr. Mörner kunna anse sig
göra någon upoffring, om han utlånar penningar emot samma ränta,
som han sjelf erlägger. Deruti ligger måhända en välvilja, men
ingen upoffring. Det är på sådant sätt, som Utsk. resonnerat, och
då följer det af sig sjelft, att detta resonnemang icke rör någon
annan än Ständerna sjelfva, samt att det tillkommit såsom grund
för det tillstyrkande, som Utsk. gjort. Hvarföre det, vid sådant
Den 16 Jannar!.
89
förhållande skall inflyta i skrifvelsen till K. M., är en sak som
ligger utom min förmåga att kunna begripa.
Jag förnyar följaktligen min begäran om återremiss och skall
icke underlåta att medverka dertill, att skrifvelsen skall så affattas,
att den kommer att innehålla allt hvad i densamma rätteligen bör
inflyta, men också ingenting derutöfver. Såsom gammal domare är
det Gr. Mörner nogsamt bekant att man i en expedition aldrig
skall införa annat eller mera, än hvad som strängt hör till saken;
äfven jag har lärt mig detta, och derföre är jag också ytterst angelägen
att alltid noggrannt följa denna ganska nyttiga regel.
Frih. Cederström: Sedan en ledamot af It. o. Ad. föror
dat
aflåtande af Exped.Utskis förslag i dess närv:de skick, anser
jag det vara min skyldighet, att ytterligare med några ord beröra
detta ämne. En f. d. ledamot af Lag- och sedermera af StatsUtsk.,
nu mera en af Konungens Rådgifvare, föreställer jag mig icke skall
hafva svårt att vid närmare eftersinnande finna, huru betungande
och ytterst tidsödande det skulle vara först för R. St:r att åhöra
och granska, samt vidare för Regeringens ledamöter att inhemta,
om Exped.Utsk. i sina af R. St:r justerade skrifvelse-förslag skulle
uprepa allt hvad ett beredande Etsk., i sitt föregående Betänk, till
uplysning för Ständerna vid frågans behandling anfört. Till vinnande
af nödig enkelhet och korthet är det derföre både ändamålsenligt
och snart sagt nödvändigt, att Exped.Utsk. i motiveringen
och reciten af sina skrifvelse-förslag icke uptager något annat eller
mera, än hvad som har ett direkt sammanhang med det definitiva
beslutet. Sådant förfaringssätt har Exped.Utsk. också i allmänhet
iakttagit, och det har vid de allra flesta tillfällen vunnit R. 8t:rs
godkännande.
Här är frågan, icke om huruvida de Gefle-Dala bolaget tillförene
ålagda vilkor skola försvinna eller icke, utan om huruvida
en från StatsUtsk. till R. St:r uplysningsvis meddelad förutsättning
och förhoppning i frågan må införas i den till K. M. afgående underd.
Skrifvelse, oaktadt denna förutsättning och förhoppning icke
äger ett i ordalagen motsvarande uttryck i hvad som befinnes å
de såkallade indragna raderna, eller den slutliga hemställan, sorn
af R. St:r blifvit bifallen. Det synes icke särskildt för detta fall
vara tjeuligt, att lt. St:rs skrifvelse göres vidlyftigare än eljest,
och jag kan så mycket mindre för min del önska, att den ifrågav:de
meningen inflyter, sorn den skulle kunna föranleda till det,
efter min öfvertygelse fullkomligt vilseledande begreppet, att man
icke skulle kunna utanordna lånet förr, än det visat sig till hvad
räntefot Staten kan anskaffa penningar för sina jernvägar; och detta oaktadt
StatsUtsk. alldeles icke åsyltadt att göra sin förutsättning så
strängt bindande, som den likväl lätteligen skulle få utseende utaf
att blifva, derest den i R. St:rs underd. Skrifvelse uptages, på sätt
Exped.Utsk. trott sig böra göra.
Jag tyckes i denna fråga kunna tala ganska opartiskt, då jag
på detta runi afstyrkt det till Gefle-Dala-vägen föreslagna ytterligare
lånets beviljande; men, mine Hrr, jag har den stora aktning
to
Den 16 Januari.
för hvad sora vunnit helgd af ett E. St:rs beslut, att jag måste
önska att allt sådant framträder inför thronell rent, klart, bestämdt
och utan vilseledande utvexter. Det är derföre som jag förordat
en förkortning af ifrågav:de skrifvelse-förslag; men då detsamma
icke finnes i K. o. Ad:s händer, emedan det icke är tryckt, kan
jag icke annat än erkänna, det en återremiss är ändamålsenligare,
än att här på stället vidtaga den nödiga förändringen, hvars företräde
E. o. Ad:s ledamöter måhända icke vid blotta åhörandet af
discussionen, men utan ledning af det endast handskrifna och således
ej för alla samtidigt tillgängliga skrifvelse-förslagets innehåll,
torde med fullkomlig säkerhet upfattat, då deremot såsom jag tror
ganska tillräckliga skäl för beviljandet af en återremiss torde vara
anförda. Jag förmodar äfven, att om Grefve Mörner behagat fästa
upmärksamhet vid min framställning, och deraf funnit, att jag endast
åsyftar ställa detta skrifvelse-förslag i likstämmighet med hvad
i andra dylika egt och eger rum, Herr Grefven icke af den anförda
omständigheten, att Exped.Utsk. vid detta tillfälle troget följt
StatsUtsk. i spåren, skall finna skäl att binda St:t vid att i den
underd. skrifvelsen derur uptaga hvad som på beslutet icke har
något direkt inflytande. Ur denna synpunkt kan jag icke annat
än fortfarande yrka återremiss.
Gr. Mörner: Det har varit med någon förvåning, som jag
erfarit den värma, — för att icke begagna något annat uttryck, —
hvarmed ett par ledamöter af E. o. Ad. uptagit de anmärkmr, jag
tillåtit mig att emot deras åsigt framställa. Då jag upträdde till
försvar för ett förslag, afgifvet af Exped.Utsk., derstädes granskadt
och utan reservation god kändt, samt till sin ordalydelse fullkomligt
öfverensstämmande med StatsUtsk:s Betänk., hade jag väl auledn.
förmoda att jag icke skulle mötas af någon hetta från Stats- och
Exped.Utsk:s egna ledamöter; men sådan har emellertid varit min
lott. I allmänhet har jag icke velat inblanda mig i frågor om
ordalydelsen af Exped.Utsk:s Förslag till E. St:rs skrifvelser; det
var derföre äfven blott en enskild förfrågan, som i går af mig gjordes,
då det blef fråga om att utesluta en mening, som vid upläsningen
föreföll mig af någon vigt, men då denna enskilda förfrågan,
föranledde till ett offentligt svaromål, hvilket ej syntes mig fullt
nöjaktigt, upkallade detta mig att deröfver yttra mig. Nu bardet
blifvit sagdt, att jag icke skall rätt fattat StatsUtsk:s mening; men
jag vågar till E. o. Ad. öfverlemna att bedöma, huruvida det är
jag eller de värde talarne, som orätt tolkat meningen i StatsUtskis
Betänk. Man har påstått, att den ifrågav:de meningen endast skall
afse den räntefot, som för lånet, blifvit bestämd, och på grund
deraf förklarat punkten vara öfverflödig. Ordalagen äro dock så
bestämda, att en sådan tolkning icke later sig göra. Uti skrifvelsen
står nemi.: »enär etc», hafva E. St:r ansett det nu ifrågasätta,
ytterligare lånebidragel till fortsättning och fulländande af arbetena
å Gefle-Dala-jernvägen endast böra meddelas under vilkor, att detsamma
icke kommer att medföra någon vidare upaffring för det
allmänna.» Dessa ord hafva således afs:de på sjelfva låue-bidraget
Den 16 Jann ari.
41
oell alla dermed förknippade vilkor, men syfta ej uteslutande på
räntefoten. Efter dessa ord om sjelfva lånet, hvilket R. St:r säga
sig icke tveka att bevilja; förekommer: »I följd häraf, och under
antagande att Staten icke skulle komma att vidkännas högre kostnad,
än 5-j proc. såsom ränta och andra utgifter för de medel,
hvilka för Statens egna jern vägs-byggnader varda uplånta, borde
ock denna räntefot skäligen bestämmas för ifrågav:de lån», etc.. I
denna sednare mening börjar Utsk, att tala om räntan; men det
föreg:de, utvisar skälen hvarföre Utsk. anser sig kunna bevilja sjelfva
lånet, och bland de vilkor, som E. St:r vid förra Riksdagen
fastställde för det då medgifna lån för Gefle-Dala-jernvägen, finnes
äfven att bolags-männen borde genom skeende aktie-teckning förbinda
sig att utaf egna medel tillskjuta hvad utöfver det af Staten
erhållna lånet erfordras för jernvägens och dertill hörande anläggningars
fullbordande samt all erforderlig transport-materielens anskaffning.
Detta var då ett vilkor, som fästades vid lånets beviljande;
nu hafva K. Sfr medgifvit en modifikation härutinnan, och
då trodde jag, att det icke vore olämpligt, att R. Sfr i ingressen
till den underd. skrifvelsen äfven framställde den af Utsk. uttalade
åsigt, att någon vidare upoffring för arbetets utförande icke skulle
komma att drabba staten. Om en mening i denna syftning icke
kan anses innefatta något nytt åläggande för bolaget, utan endast
ett vidhållande af ett förut gjordt stadgande, så måtte det väl icke
vara något ondt uti att densamma qvarstår i Ständernas skrifvelse.
Skulle åter meningen kunna tolkas såsom innebärande ett nytt åläggande,
så har Exped.Utsk., sedan betänk, en gång blifvit af R. Sfr
bifallet, icke rätt att förändra hvad som blifvit beslutadt. För min
del kan jag ej tro, att den omtvistade meningen innehåller något
nytt åläggande, utan, som jag nyss sade, anser jag det blott vara
ett uprepande af hvad R. Sfr förut föreskrifvit. Ett sådant uprepande
måtte väl icke kunna vara skadligt eller menligt för bolaget.
Beträffande åter yttrandet att denna menings införande i skrifvelsen
skulle kunna föranleda Fullm. i Riksg:sKont. till någon tvekan
vid lånets utlemnande, så öfvergår det min fattning huru någon
sådan tvekan skall kunna upstå, då Ständerna tydligen sagt,
att det ifrågav:de bolaget skall erhålla lånet, så snart bolaget förbinder
sig att derför betala den föreskrifna räntan af proc. Således
kan till följd af meranämnda menings qvarstående, icke, enl.
min öfvertygelse, någon tvekan upstå, men deremot genom dess
uteslutande stegrade anspråk hos Gefle-Dala-bolaget; upkomma viel
en följande Riksdag. Jag tror fördenskull att man bör bifalla Exped.
Utskis skrifvelse-förslag, utan att förhala tiden med någon återremiss.
Gr. Lagerbjelke Gust..- Jag har icke varit närv:de från
början af detta plenum, och kan således icke yttra mig i afs:de på
den discussionens hetta, hvarom den siste värde talaren förmält.
Deremot anhåller jag att i största korthet få säga några ord i sjelfva
frågan.
42
Den Jfl Januari.
Redan från den tid vårt nuv:de statsskick började, bar det
varit en aldrig fränt rädd praxis, att Exped.Utsk. i afs:de på de i
Utsk:s Betänk, förekommande s. k. indragna raderna, hvilka iiro
de, som utgöra R. Stms beslut, icke får göra den allra ringaste
förändring, vare sig genom tillägg, utarbetning eller på annat sätt.
Beträffande åter motiverna, har det visserligen icke ansetts tillåtet
för Exped.Utsk. att dervid göra några tillsatser, som icke finnas i
betänk.; men deremot har det alltid ansetts alldeles nödvändigt,
och afven blifvit iakttagit, att Utsk. fått ur dessa motiver utesluta
hvad som icke förmenats böra i i r fly t a i skrifvelser till K. M. Det
förekommer nemi. i Utskms Mein. oell Betänk, dels en mängd redogörelser
för hvad serskilda ledamöter yttrat inom Stin, och dels motbevisningar
deremot, samt dels äfven speciella deduktioner, såsom
bevisande för en eller annan sats i besluten, och allt sådant har
Exped.Utsk., vid upsiittandet af.skrifvelse-förslagen.borttagit. Deraf
liar också handt att dessa skrifvelser vanligen äro betydligt kortare
än Utskms egna förslag. Efterse vi hvad som i detta förslag iir
lnifvudsakligt, så finna vi att de indragna raderna äro troget återgifna
af Utsk., oell i dessa rader förekommer under litt d) »för
de utbekomna låne-medlen godtgöres af ofvannämnde bolag proc.
åidig ränta, hvilken ränta beräknas från de dagar, då dessa medel
af Riksg:sKont. blifvit utbetalda, och erlägges' till samma verk vid
slutet af hvarje kalender-år.» Det är således gifvet, att någon förändring
i dessa bestämmelser icke blifvit af Exped.Ulsk. gjord, och
icke heller har någon talare yrkat att någon förändring deruti skall
ega rum. Deremot förekommer i motiverna en ganska lång strof
om huruledes man kommit till de 5£ proc. Nu tyckes det väl
för K. M. vara temligen likgiltigt att lära känna på hvad sätt 11
St:r kommit att bestämma denna ränta; då detina bestämmelse i
allt hill är lag och icke kan af K. M. ändras. Jag kan således
icke heller finna, hvartill det skall tjena att nedtynga skrifvelsen
med en lång deduktion i detta ämne, då man i allt fall brukar
utesluta dylika saker. Jag tror, att 11. Stms Skrifvelser skulle blifva
ganska besvärliga att läsa och för Regeringen att förstå, om
man inblandade saker deruti, som visserligen kunna vara nyttiga
för R. St:r, men icke hafva att göra med det principala af frågan.
Jag anhåller derföre vördsamt om propos. på återremiss af detta
skrifvelse-förslag.
Hr Printzensköld; Om Or. Mörner täcktes hafva den
godheien och i,.ptt sammanhang genomläsa StatsUtsk:s Betänk, från
dess början, ända till dess han kommer till det så mycket omtvistade
ordet »upo/fringn, torde Hr. Gr. nogsamt finna, att han i
afs:de på detta ords betydelse i denna fråga begått ett misstag.
Utsk. har nemi. i början af sitt Betänk, omförmält, huruledes li.
St:r vid förra Riksdagen beviljat Gefle-Daia-bolaget ett lån mot 2
proc. ränta och 1 proc. amortering — alltså på särdeles fördelaktiga
vilkor, mot skyldighet för bolaget, att inom viss tid hafva
jernvägen färdig samt att af egna medel tillskjuta hvad som för
arbetets fullbordande kunde utöfver låne-bidraget erfordras, och der
-
Den 10 Januari.
43
efter säger IJtsk. att orsaken, hvarföre bolaget ieke kan fullgöra
detta sitt åtagande, ligger i den inträffade penninge-krisen; men,
sager, Utsk. slutligen, det är obilligt att ieke bolaget understödjes,
för att lå sin jernväg färdig, då den utgör en sådan vigtig kommunikations-led,
som från Fahlun till Gefle; och således finner Utsk.
att Staten bör mellankomma och understödja bolaget med ytterligare
lån. Utsk. anser likväl Staten dervid icke böra vidkännas
någon uppoffring; och derföre säger Utsk. i fortsättningen, att bolaget
bör för det nya lånet betala lika hög ränta med den, som
Staten kommer att gifva för det jernvägslån, som ör i fråga att
uptagas. Ordet »upo/jfring» har således ieke, såsom Gr. Mörner
antagit, afs:de derpå att Staten lemnar lånet; ty Staten gör derigenom
alldeles ingen upoffring, utan häntyder uttryckligen på räntefoten
för detsamma, enär det just är den sorn skulle hafva medfört
upoffringen, ifall den blifvit lägre än hvad Staten sjelf i ränta
betalar. Nu frågar jag eder mine Hrr, behöfva väl de motiver
Utsk. sålunda anfört för sin tillstyrkan af lånets beviljande indragas
i skrifvelsen till Regeringen? För Utsk. var det nödigt att
framlägga dem inför R. St:r, som det tillhörde att pröfva frågan,
men uti skrifvelsen till K. M., med tillkännagifvande af Ständernas
beslut, iiro de fullkomligt öfverflödigt; och jag anhåller derföre att
förslaget måtte återremitteras, för att undergå den rättelse som sakens
beskaffenhet fordrar.
Efter nu först till godkännande af förev:de skrifvelse-förslag
framställd propos., som_besvarades med starka Nej jemte några Ja
blef detsamma på grund af de gjorda anmärknme återremitteradt.
Föredrogs och godkändes Exped.Utslcs under N:o 193afgifna,
den 15 dennes på bordet lagda Förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse
till Ef. M. ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
3:dje Iiufvudtitel.
F'öredrogs och godkändes Exped.Utsk:s nedannämnde den 15
dennes på bordet lagde Förslag till §§ i Riksdags-beslutet:
N:o 7, ang:de förklaring af 16 kap. 1 § ÄrfdaBalken;
N:o 8, om ändring i 3 § och uphäfvande af 4 § i 3 kap.
HandelsBalken;
N:o 9, ang:de inteckning af aftal om nyttjanderätt till fastighet
i stad;
N:o 10, om ändring i ansvars-bestiimmelseu för uraktlåtenhet
att öppna damlucka;
N:o 11, ang:de ändring i tiden för revisions skillings nedsättande;
Nio
12, ang:de ändring i 1 kap. 4 § GiftermålsBalken;
N:o 13, om uphäfvande af bördsrätten i stad m. m.; samt
N;o 14, ang;de en lag emot misshandling af djur.
41
Den 16 Januari.
Föredrogs ånyo Konst.Utsk:s den 12 och 16 sisth December
på bordet lagda Mern. N:o 59, med förslag till ändring af 12, 17,
19, 41, och 79 §§ KiksdagsOrdn., angide val af R. o. Adis Riksdagsmän.
Hr Carleson Edv. Henr.: I min Utskis Betänk, vidfo
gade
reservation har jag i korthet uttryckt den mening, jag i frågan
hyser. Jag skulle hafva upställt ett förslag till gemensam tanka,
om jag hade trott, att majoriteten inom R. o. Ad. skulle ansett
en förändring vara behöflig. I denna min öfvertygelse har jag blifvit
stärkt genom samtal med en mängd enskilda Ståndsledamöter,
och vid sådant förhållande har jag icke ansett mig behöfva upställa
något dylikt förslag. Jag underkastar mig det beslut majoriteten
kommer att fatta; men då jag det gör, kan jag icke underlåta att
uttrycka den önskan, att aldrig på R. o. Ad. måtte komma att
tillämpas det gamla ordspråket: »Quos perdere vult Jupiter de
mentat».
Hr. Ehrenhoff, Gust. Herm., anförde skriftligen:
Konst.Utsk:s nu föredragne Betiink. N:o 59 är märkeligt, dels
derföre att det uttalar en förkastelsedom öfver ett helt RiksSt.,
dels derföre, att denna förkastelse har sitt ursprung i en samhällsklass,
som under nuv:de förhållanden, mer än någon annan, har
högsta behof af fäderneslandets undseende.
Ehuru R. o. Ad. sannolikt icke eger så högt begrepp om sitt
eget oförlikneliga värde, att Ståndet tror sig vara föremål för hela
verldens upmärlisamhet, tror jag dock, att det Högloft. Ståndet, utan
öfverdrift, kan bland sig räkna, lika hög bildning, lika mycken uplysning
och lika stark fosterlands kärlek i sina beslut, som hvilket
annat Stånd som hälst. — Någon jemförelse härutinnan skulle jag
icke hafva tillåtit mig, såvida icke ett rättvist och nödigt sjelfförsvar
densamma framkallat.
Stödjande sig på motionärens förslag yttrar Utsk.: »Då de
»allrafleste medlemmarne af Ståndet (R. o. Ad. nemi.) genom arf erahållit
adelskap, kan det icke vara möjligt, att alla besitta de egenskaper,
som representant-kallet fördrar.» — Af detta yttrande vill
det synas, som motionären och Utsk. vore fullt öfverens derom,
att alla valda Riksdagsmän, »besitta de egenskaper, som representant-kallet
fordrar», ty utan dessa egenskaper hos alla valda representanter,
skulle reformförslaget icke uplylla det åsyftade ändamålet.
— Äfven anser Utsk. att R. o. Adis alla medlemmar icke
äro »väl skickade», hvilken olat naturligtvis icke heller kan vidlåda
någon enda vald representant, såvida förslaget skall hafva önskad
verkan. I sanning måste man göra Utskis majoritet den rättvisan,
att uti dessa Utsk:s tankar och yttranden icke ligger någon
öfverdrifven blygsamhet, då man vet, att Utsk. till -|;delar är sammansatt
af valda Riksdagsmän.
Då man efter Utskis tanka icke, till följe af sin börd ensamt,
kan besitta de egenskaper, som fordras för en värdig representant,
så måste naturligtvis dessa förvärfvas genom upfostran. Fullkomligt
erkännande, att bildning och hyfsning äro oeftergifliga vilkor
Den 16 Januari.
4.6
för att väl innehafva en politisk ställning i samhället, anser jag
dock rättvisan, äfvensom framgången af Utsk:s Förslag fordra, att
Utsk. genom en återremiss sättes i tillfälle, att noga utreda och
ådagalägga, att den valda delen af Sveriges representation, i högre
mått än den sjelfskrifna, besitter denna hildning, denna hyfsning,
eller efter Utsk:s eget uttryck, dess medlemmar äro »hällre skickade»
än Jt. o. Ad:s; ty för mig åtminstone vore en sådan utredning
af högsta intresse, enär jag, genom min erfarenhet, trott mig
hafva funnit, att, vid framkallande af värdiga representanter, slumpen
icke gjort sin sak sämre än valmännen.
Utsk. som lika med motionären synes förutsätta, att enfalden
företrädesvis har sitt säte och stämma på Riddarhuset, anser »hela
fäderneslandet» fordra en förändring i R. o. Ad:s privilegier; men
då jag härförut tagit mig friheten påpeka, att denna förutsättning
möjligtvis icke är fullt grundad, och då Utsk. troligen icke vill
taga på sitt ansvar, att den valda dumhetens privilegium att vara
statsman, har större förmåga att lyckliggöra fäderneslandet än den
sjelfskrifna, och slutligen, då Utsk. möjligen vid nogare eftersin
nande,
kan komma att finna lika välgrundade skäl till hela representationens
ombildning, som Utsk. trott sig finna för den nu föreslagna
enstaka, så får jag vördsammast föreslå att Konst.Utsk;s
Betänk, matte blifva till Utsk. återförvist, med den förklaring, såsom
R. o. Ad:s gemensamma tanka, att KonstUtsk:s Förslag, såsom
alltför litet omfattande, är hvarken nyttigt eller nödigt, och hvarå
jag vördsamt anhåller om propos.
Hr af Georgii, Carl Evert, upläste följande anförande:
I en tid, då vi, såsom f. n., framför allt äro i behof af
enighet och förtroende inom representationen, synes det mig vara
mindre lämpligt att bringa å bane frågor, hvilka endast skola alstra
tvister och misstroende; — och denna frågas förnyade uptagande
just nu måste derjemte, ur flere synpunkter, med skäl väcka förvåning,
särdeles då man belraklar frågans isolerade ställning bredvid
den stora, ännu olösta, ehuru af nationen, såsom det påstås, efterlängtade
upgiften om hela representationens ombildning efter andra
grunder, än de som f. n. ega bestånd, sami tillika besinnar vid
huru många föreg:de Riksdagar samma fråga, ensamt rörande Ad:s
ombildning geuom val inom sig, blifvit väckt men alltid blifvit afslagen
inom detta St., utan att finna några sympathier inom MedSt:n.
— Den motionär, som framkommit med detta ändamålslösa
förslag, borde dervid betänkt sig mera än en gång, om icke annat
för att åtminstone ej för sin del, såsom nu varit händelsen, hafva
bidragit till att onödigtvis förlänga våra Riksdagar, om hvilkas långvarighet
man tillräckligt hört talas just från samma håll, och för
min del kan jag icke heller, såsom giltigt skäl för motionens väckande,
godkänna det möjliga behofvet hos motionären, att ännu en
gång på sig söka fästa en större allmänhets blickar. Hvad beträffar
Utsk., som hufvudsakligen gillat motionen, så anser jag mig böra
fästa R. o. Ad:s upmärksamhet uppå, huru knapphändigt, för att
icke säga ännu mera, Utsk. derigenom affärdat vårt eget Stånd, och
46
Den 16 Januari.
förkränkt vår dyrbaraste rättighet, den nemi., att såsom f. n. deltaga
i rådslagen om fosterlandets angelägenheter, samt huru, vid
tillämpningen af förslaget, grunden för de nuv:de fyra Stms orubbade
existens oell ömsesidiga jemvigt i sitt förhållande till hvarandra,
blifvit uprifven genom Utsk:s egendomliga upfattning af ordalydelsen
uti 114 g Reg:sF:n, hvarom jag anhåller få yttra mig längre
fram. — För att nu komma till sjelfva saken, så får jag till en
början förklara, att jag till alla delar instämmer i de reservationer,
som vid Utsk:s Betänk, finnas afgifna af Frih. Paykull och af Hr
Björnstjerna, och är öfvertygad derom, att hvar oell en ledamot af
It. o. Ad., sorn med upmarksamhet genomläser nämnde reservationer,
deruti skall finna bade öfvertygande och bindande motskäl, för
att fullt vederlägga Utskrs särdeles underhaltiga motivering för dess
afgifna Förslag, äfvensom fullt giltiga grunder för att både nu och
framdeles afslå detta och dylika andra förslag, hvilka, med bibehållande
af våra nuv:de representativa former i öfrigt, ensamt afse
en förändring i It. o. Ad:s häfdvunna representations-rätt, —• en
förändring, hvilken, efter min upfattning åtminstone, skulle blifva
fullkomligt liktydig med vårt Stånds tillin tet görelse både såsom
politiskt element och i andra afs:den, samt, ur alla synpunkter,
skulle för fosterlandet medföra motsatsen af de åsyftade eller utmålade
fördelarne. -—- Tvertemot Utsk., som anser olägenheterne
af Adelns häfdvunna rätt att representera så som ännu äger rum
öfverväga fördelarne deraf, finner jag dessa fördelar vara så stora,
så mångfaldiga, att de dermed förenade olägenheter icke en gång,
jemförelsevis, förtjena att tagas i betraktande. — Och hvilka äro
då dessa olägenheter, hvilka Utsk. anförer såsom skäl till förslaget?
Jo, först »frälsemanna-representationens nuv:de olika inrättning med
den öfriga representationen, i förening med det förhållande, att hvar
och en ledamot af It. o. Ad. sjelf mäste bekosta sitt underhåll vid
Riksdagarne». Denna opåkallade ömhet, hos Utsk., om varenskilta
ekonomi tror jag icke behöfva besvaras på annat sätt, än redan
blifvit gjordt i Frih. Paykulls reservation, hvartill kan läggas det
yttrande i Hr Carlesons reservation, som rörer Adelns beskattning
af egna ledamöter för detta ändamål, hvilken beskattning, icke allenast
grundlagsvidrig till sin natur, äfven, genom sin ojemna fördelning,
skulle blifva högst orättvis och betungande, enl. upgjorda
beräkningar,
Derefter säger Utsk., satt som de allrafleste medlemmarne af
Adeln genom art' erhållit Adelskapet, kan det icke vara möjligt att
alla bland så många besitta de egenskaper, som representant-kallet
fordrar». Nå väl, detta är ju efter Utsk:s egen åsigt en fördel så
tillvida, att derigenom säte oell stämma beredes dels för ättemän,
dels för fullmägtige, hvilka möjligen kunna vara endera mera lämplige,
eller ock mera intresserade, än en och annan hufvudman, uti
att bevista Riksdagarne; och huru Utsk. på grund häraf kunnat komma
till den märkvärdiga conclusion, att just genom denna frihet det
måste inträffa, »att ej alla de, hvilka utöfva Adelig Riksdagsmannarätt,
äro för densamma väl skickade», kan jag åtminstone icke begripa,
lika litet, sorn jag erkänner uttrycket. Derefter uttalar Utsk.
Den 16 Januari.
17
följ mide hårda förkastelsedom öfver de adelsmän, som f. n. infinna
sig vid Riksdagarne: »Men då, å andra sidan, full frihet att bevista
Riksmötet, eller icke, för en hvar eger rum, hander icke sällan,
alt just de, som genom lyckliga själsegenskaper, sjelfständiga tänkesätt,
erfarenhet och insigter företrädesvis skulle såsom representanter
gagna, vid Riksdagarne saknas.» — D. v. s. i omvänd mening,
att de ledamöter, som här infinna sig. elter Ut.skrs förmenande
»icke sällan» skulle varn i saknad både af lyckliga själsegenskaper,
i saknad af sjelfständiga tänkesätt, af erfarenhet och af insigter.
Ja, om detta vore förhållandet, vore det visserligen högst
beklagansvärd!; men att så icke är, behöfver jag icke ens för sjelfva
Utsk. bevisa, och ehuru det visserligen skulle kunna synas onödigt
att fästa sig vid dylika uttryck hos Utsk., oförtjent af något svar
i detta afs:de, så kan jag för min del åtminstone icke underlåta
att uttala mitt ogillande öfver en sådan motivering, och jag vädjar
till erfarenheten från förflutna Riksdagar, huruvida Ad:s förhandlingar
och beslut mera lin de öfriga RiksStms visat en sådan brist
på sjelfständighet, erfarenhet eller insigter, som berättigat Utsk. till
detta orättvisa och obefogade domslut; jag är tvertom ofvertygad,
att hvart och ett oförvilladt omdöme skall snarare erkänna, att ett
motsatt förhållande egt rum. — För mig åtminstone förefaller det
temligen gifvet, att just desse af Utsk. omordade, lycklige egenskaper.
denna sjelfständighet, erfarenhet, oell dessa insigter under närv:de
förhållanden, bland 4 å 500 adelsmän i betydligt högre grad måste
göra sig gällande till det allmännas bästa, än hvad man i dessa
afs:den skulle kunna förvänta af blott 7 0 valda adelsmän, hvilken
församlings sammansättning och blifvande utseende redan finnes så
mästerligt tecknad af Iir Björnstjerna i hans korta reservation, hvilken
jag anhåller att få upläsa: Hr Björnstjerna anser nemi. att
de påtagliga följderna af ett bifall till Utsk:s Förslag skulle blifva:
»Ett troligen fullkomligt ensidigt Riddarhus, enär det föga är
tänkbart, då ett så ringa antal som 7 0 Riksdagsmän skall väljas
bland flere tusen till myndiga år komna adelsmän, att majoriteten
skulle deribland insätta sina politiska motståndare;
Uteslutandet från Riddarhuset af en stor mängd bland dess
utmärktaste och mest ansedde män. hvilka, tili följd af ålder, maktpåliggande
tjenster eller andra förhinder, ej kunna taga inträde i
en församling, hvars samtliga medlemmar äro påräknade till ledamöter
i Utsk: n;
Förlusten af det större anseende och inflytande, hvilket ett så
mångsidigt och vid de vigtigaste frågornas afgörande så talrikt Riddarhus,
som det nuv:de obestridligen besitter, framför en församling
af blott 7 0 ledamöter, tillsatt af en majoritet.»
Jag frågar för öfrigt, och tror att ingen nöjaktigt skall kunna
besvara denna fråga, hvarest, i hvilket land finnes eller har funnits
en representativ Kammare, uti hvilken, likasom här på Riddarhuset,
säte och stämma, under ouphörligt ersättande af förlorade krafter,
innehafvas af en så grundlig erfarenhet och insigt, ett. så moget
omdöme och lugn betänksamhet hos våra äldre ledamöter, i förening
med den större arbetskraft man kan påräkna hos de yngre, och till
48
Den 16 Januari.
motvigt eller förmedling af deras större liflighet och rörlighet? Hvar
finnes, så som här, på ett rum samlade ett så mångsidigt vetande,
som icke utestänger något för fosterlandet eller menskligheten dyrbart
intresse, en så stor speciel bekantskap med och kännedom uti
alla frågor, som kunna förekomma till afgörande? Och om ingen
nöjaktigt kan besvara dessa frågor, så som jag tror, då hemställer
jag till en och hvar, om det är på nu föreslaget, eller annat dylikt
sätt, genom val inom Ad., som vi skola motsvara Svenska Folkets
förtroende, på så sätt, att vi antaga en förändring, som skulle blifva
en sådan försämring i deras nuv:de representation, och sålunda svika
dess hopp eller önskan om en förbättring? Jag tror det åtminstone
icke, för min del. — Man har under en förfluten Riksdag här yttrat,
att detta Ad:s nuv:de representations-sätt skulle vara det mest
demokratiska, som kunnat uttänkas. För dem, som känna mina politiska
åsigter, är det nogsamt bekant, att de icke innebära några
demokratiska tendenser eller sympathier, och jag begagnar detta tillfälle
för att endast så till vida besvara nämnde yttrande, att, om
äfven deruti skulle ligga någon sanning, jag likväl med full öfvertygelse
påstår vår s. k. demokrati här vara så lyckligt förmedlad,
att den korrigerar sig sjelf i sina öfverdrifter, och således endast
framstår med sina möjliga förtjenster, utan att man behöfver befara
att vi skola göra oss skyldiga till dess felsteg. — Jag återkommer
nu till 114 § Reg:sF:n, och till Utsk:s yttrande i denna del, äfvensom
till de dermed öfverensstämmande åsigter, som uttalas af ledamöter
både af Ad. och af PresteSt.; reservanter mot Utsk:s Förslag
för öfrigt. Utsk. yttrar nemi.:
»Föreskrifterna rörande inrättningen af R. o. Ad:s representation
äro icke i Riksd:sOrdn:n, utan i RiddarhusOrdmn meddelade,
hvaraf följer, att de, i likhet med RiddarhusOrdnms öfriga bestämmelser,
kunna af R. o. Ad. förändras, visserligen endast med Konungens
bifall, och i öfverensstämmelse med Grundlagarna, men likväl
utan de öfriga Sl:ns samtycke eller ens hörande.»
Uti denna åsigt hafva instämt Hr Carleson, Hr Munck af Rosenschöld,
— med hvilken förenade sig Hr Leijonmarck och Biskop
Butsch — samt slutligen Professor Selander, hvilken gått längst,
och ansett hvilken förändring som helst i Ad:s representation kunna
försiggå, blott genom förändring af RiddarhusOrdmn. Denna åsigt
erkänner således intet samband emellan Ad:s häfdvunna rätt att
representera hvarje slägt, och nämnde 114 §, eller något beroende
deraf. — För min del är jag af alldeles motsatt åsigt. Det är visserligen
sannt, att i 1723 års Adliga Privilegier ätternas rätt atfc
representera icke finnes uttryckt; men om man genomläser berörde
114 § i Reg:sF:n finner man, att deruti äfven talas om något annat,
än om de s. k. privilegierna; ty der står, som följer: »Konungen
läte samtlige Riksens Ständer, deras Privilegier, Förmåner, Rättigheter
och Friheter åtnjuta; beroende det på samtliga RiksStåndens
öfverenskommelse och Konungens bifall att låta dem undergå de förändringar
och jemkningar, som Rikets behof kunna fordra;» och att
nuv:de rätt för adelig slägt, att här ega säte och stämma, är en
sådan
Dea 16 Januari.
49
sådan förmån, rättighet oell frihet, som i denna § omtalas, tror
jag ingen skall kunna förneka. Någon annan förmån, rättighet
eller frihet, för oss, vet jag åtminstone icke af. Efter hvad jag
tror mig känna så har intet KonstUtsk. linda ifrån 1809 betraktat
denna fråga ensamt ur en sådan synpunkt, eller så, som 1857 års
Konst.Utsk., och 1818 års KonstUtsk. yttrar uti ett Betänk., som
innehöll svar på en remiss, huruvida en fråga om ändring af R.
o. Ad:s representations-rätt skulle kunna af R. o. Ad. allena afgöras
eller icke, bland annat följande. »Utsk. får blott tillägga,
att., enär Riksd.-sOrdmn icke innehåller någon uttrycklig föreskrift
om det sätt, på hvilket R. o. Ad. representerar, inga andra förändringar
derutinnan, än de af sjelfva hufvudgrunderua, synas fordra
RiksStms enhälliga beslut;» o. s. v. Således har Konst.Utsk. erkänt
att sådana förändringar i Ståndets representation, hvilka äro hufvudgrunden
derför, ej kunna ske utan de öfriga Ståndens deltagande.
Af samma tanke var Kiddarh.Utsk. vid 1844 års Riksdag.
Då Hr Rosenstjerna hade gjort en motion, rörande representationsrätten
för R. o. Adis ledamöter, så afgaf Utsk. d. 11 Okt. s. å.
ett betänk., som hufvudsakligen innehåller följande: »Efter tagen
kännedom af den i detta ämne förda discussion har Utsk. funnit
den fråga först böra besvaras, huruvida den af motionären åsyftade
ändring i RiddarhusOrdn:n må kunna, på sätt 41 § i nämnde
stadga föreskrifver, tillvägabringas ensamt genom R. o. Adis beslut
och Konungens derå meddelta Nåd. stadfästelse.
Utsk. har dervid ieke kunnat undgå inse, att ehurn ordningen
för R. o. Adis representation icke finnes i adliga privilegierna uptagen,
det likväl från längst förflutna tider varit en R. o. Ad. förunnad
samt hvarje lefvande adlig ätt tillagd fri- och rättighet att
sig vid Riksdagarne infinna ; hvarföre ock, vid i öfrigt anställd jemförelse,
så väl af de sedan äldre tider allt intill den närvide utfärdade
Riddarhus- och Riksd:sOrdmr som ock af en d. 16 Okt. 1809
utaf davide RiddarhusUtsk., på R. o. Adis anmodan, afgifven och
af Ståndet utan anmärkn. lernnad sammanfattning af Ståndets privilegier,
Utsk. kommit till enahanda slutföljd, som de fleste af Ståndets
ledamöter, hvilka, vid remissen af den ifrågavide motionen, i
ämnet sig yttrat, nemi. att rättigheten för hvarje å Riddarhuset
introducerad ätt att vid Riksdagarne ega säle och slämma är en
så beskaffad »förmån» samt R. o. Ad. tillhörande »fri- och rättighet»
all frågan om förändring deri måste behandlas i den ordning
Hi § Reg:sF:n stadgar. Örn jag rätt minnes, så har under hvar
och en af de fem sista Riksdagarne, uti hvilkas förhandlingar jag
varit lycklig att kunna få deltaga, denna fråga varit väckt och discuterad
men alltid af R. o. Ad. blifvit, afslagen på grund af dess
åsigt om frågans grundlagsnatur, med afside på innehållet af nämnde
g i RegisEin, och jag förmodar att R. o. Ad., i detta hänseende,
hädanefter som hittills blir af samma mening. — I sammanhang
härmed anhåller jag att få upläsa en del af ett yttrande, som här
afgafs vid 1844 års Riksdag, rörande samma fråga, och hvilket,
XI H. 4
50
Den 16 Januari.
från den historiska forskningens synpunkt, efter min tanke^åtminstone,
är särdeles uplysande. Hr Tham, Carl 'Wilhelm August, yttrade
då följande: Om man genomgår våra äldre privilegier ända
från 1 500-talet, så måste man medgifva, att det icke uttryckligen
liämnes såsom en af Ii. o. Ad:s rättigheter att vara representerad efter
sbigter ulan denna rättighet grundar sig blott på häfd, så
vida som den bibehållit sig århundraden igenom och aldrig varit
omtvistad. Privilegierne af 1017 äro de första, i hvilka jag kunnat
finna spår till denna slägternas rättighet, såsom grund för Adelns
representation, nemi. i deras i §. ■ Sedan det i de föreg:de §§:ne
blifvit bestämdt, att Riksens Råd skola utses af Svensk Adel, så
heter det derefter i 4 §: Häst efter dessa fem Eiksltåds-embeten
vilja vi förordna Riksens Råd och KammarRåd, hvilka alla skola
af adlig stämma och svensk slägt afkomue vara». Der sammanbinda
adlig stämma och svensk slägt med hvarandra, och detta
uttryck förekommer gång efter annan i våra äldre handlingar. Går
man vidare till midten af århundradet, så finner man under 1 060 —
1664 en fråga upstå om den Skånska Adelns rättighet att infinna
sig på Svenska Riksdagar. Dervid sattes icke i fråga alt icke hvarje
äll hade rättighet att infinna sig genom representant på Riddarhuset,
utan det enda, som underkastades discussionen, var den Skånska
Adelns rättighet att intaga sitt säte till en del uti den andra
klassen, nemi. de af denna adel, hvilkas förfäder varit RiksRåder. Man
ser således, att det äfven här antogs såsom en afgjord privilegiefråga
att slägterne skola representeras, och det enda, sorn ansågs
osäkert, var rangen emellan de särskilda slägterne. Se vi på förhållandet
emellan 1626 års och följande RiddarhusOrdmr, så inskränkte
sig de förändringar, som i och med dessa blifvit gjorda,
hufvudsakligen till klasserne. Man vet, att klassindelningen inom
Riddarhuset sanctionerades af 1626 års RiddarhusOrdn., uphäfdes
vid frihetstidens början, återställdes af Gustaf III, och åter uphäfdes
1809; men aldrig har i någon RiddarhusOrdn. skett någon inskränkning
i de särskilda slägternes rättighet att representeras. Denna
fråga har således alltid varit ansedd såsom ett privilegium, hvilket
var öfver all ordnings stadga. 1723 års privilegier för R. o. Ad.
innehålla, lika litet som de föregide, något direkt bevis för det påstående,
att slägternes representations-rätt är ett privilegium, men
deu innehåller ett nytt indirekt bevis, som också förekommer i
våra sednare RiddarhusOrdmr. Der stadgas nemi., att den adelsman,
sorn bosätter sig i främmande land, skulle förlora sitt säte och
stämma på Riddarhuset. Detta visar skenbarligen sammanhanget
mellan privilegierne i allmänhet å ena, och representations-rätten
på Riddarhuset å den andra sidan, och att den sednare betraktades
såsom en de! af de förra. Jag skulle icke behöfva mera än att
göra Hrraie upmärksamtna på alla de vapensköldar, som här sitta,
för att bevisa, att hvarje slägt har stadgad representations-rätt.
Dessutom har jag just i dag genomgått åtskilliga adelsbref, hvaruti
åberopas de adlades rättighet till alla adliga privilegier, hvarvid
åberopas Ståndets privilegier och icke RiddarhusOrdn. Redan detta
visar ju, att RiddarhusOrdn. icke sättes i bredd med de adliga pri
-
Den 16 Januari.
!W
vilegierne. Att den icke har grundlags-makt är ju dessutom erkändt
af alla, och sfiledes kan den icke eller ställas i bredd med
grundlagen, och privilegierne äro, enl. 114 § Reg:sF:n af grundlagsnatur.
l'e privilegier, som ligga till grund för alla våra lliddarhusOrdmr,
kunna väl ej anses vara afskaffade genom vår närv:de
RiddarhusOrdn.; och jag skulle tro således, att ingen RiddarhusOrdn.
kan fråntaga hvarje enskild slägt dess rättighet till säte och
stämma på Riddarhuset, och att denna rättighet icke kan på annat
sätt afskaffas än såsom privilegier i allmänhet, i enlighet med
81 § Reg:sF:n. Att denna åsigt äfven gjort sig gällande vid 1809
års Riksdag, derpå kan jag anföra bevis. Sedan R. o. Ad. vid
denna Riksdag gjort de concessioner till de öfriga Stånden, som
då gjordes, inkom RiddarhusUtsk. på begäran, med en upgift på
de privilegier, som Adeln ännu hade qvar. Första punkten deraf
innehåller: »R. o. Ad. är Svea Rikes första Stånd, och eger vid
Riksdagarne säte och stämma för hvarje ätt, — efter hvad RiddarhusOrdn.
derom stadgar». — Jag tror mig således ha visat, att
våra gamla privilegier, och deribland särskildt slägternas representations-riitt
såsom privilegium, icke kunna anses vara uphäfna genom
nuv:de RiddarhusOrdn., så vidt icke detta uttryckligen är åberopadt
i sjelfva RiddarhusOrdn.; att ett sådant uphäfvaude ej ens
på denna väg, nemi. genom en RiddarhusOrdn., kan ske; och att
man kan åberopa den tidens egna vittnesbörd, under hvilken denna
RiddarhusOrdn. tillkom, för att ådagalägga, att denna åsigt då var
gällande. — Af samma åsigt vore de fleste talare, som då yttrade
sig, och hvaribland jag påminner mig Grme Björnstjerna, Anckarsvärd,
Sandels och Lagerbjelke, Frihme Palmstjerna, Hr von Hartmansdorff,
Hr Hjärne, Hr Bildt, Knut, m. fl., sinsemellan för öfrigt
af temligen olika politisk öfvertygelse. Till följd af hvad jag
nu anfört tror jag mig hafva bevisat både förslagets skadlighet, och
dess natur af Grundlags-fråga.
Ännu några få ord har jag att tillägga för att, såsom jag anser
min pligt vara, fullt uttala min mening i denna vigtiga fråga. Man
har länge påstått att den nuv:de representationen numera hvarken
skulle motsvara tidens fordringar, eller upfylla nationens rättmätiga
anspråk på att derigenom ega ett sannt uttryck af sin mening under
våra öfveriäggningar om ett älskadt fosterlands angelägenheter.
— Örn så verkligen skulle vara förhållandet, om våra fyra
Stånd, med sina nuv:de former en dag skulle anses böra vika för
någon erkändt bättre sammansättning, som möjligen mera troget
än nu skulle, om jag så får uttrycka mig, återspegla bilden af nationens
innersta lif, om, med ett ord, ett för framtiden betryggande
och verkligt fosterländskt förslag till hela representationens ombildning
en dag skulle föreläggas oss, då först tror jag, för min ringa
del, att tiden skulle vara inne för R. o. Ad., då, men icke förr,
att afsäga sig denna s. k. sjelfskrifvenhet, dess sista dyrbaraste rättighet,
och att med denna Ståndets sista upoffring för fosterlandets
väl på ett värdigt sätt afsluta denna stora politiska bana, med alla
dess ärofulla minnen; och då tror jag äfven, men endast på detta
sätt, att Sveriges R. o. Ad. skall vinna sin sista eröfring, nemi.
Den 16 Januari.
Svenska Folkets tacksamhet och kärlek, hvarigenom dessa ärofulla
minnen skola foitlefva till en sen efterverld, af Sveriges Folk sammanflätade
med oförgätliga hågkomster af Sveriges minnesrikaste
tidehvarf.
På grund af hvad jag nu anfört får jag hos Hr Gr. o. Landtm,
vördsamt anhålla om propos. på afslag af törev:de betänk.
Hr Bergenstråle, Alexander, anförde skriftligen:
Under anhållan om benägen ursäkt för det jag uptager R. o.
Ad:s dyrbara tid, vågar jag framställa mina tankar i denna vigtiga
fråga. Det torde nemi. vara nödvändigt att densamma skärskådas
från alla möjliga sidor. Ehuru det visserligen är att förmoda, att
det framlagda förslaget faller min bön förutan, anser jag dock att
det är af vigt att nederlaget för motionären, såväl som för
blir så fullständigt sorn möjligt, på det att hvar oell en må se att
R. o. Ad. hvarken genom »pock eiler lock» låter fråntaga sig sina
rättigheter, heldst då dessa, såsom i förev:de fall äro öfverensstämmande
med fäderneslandets sannskyldiga nytta.
Hr Brincks djerfhet att väcka ifrågav:de förslag, kan ställas i
fullkomlig likhet med Konst.Utsk:s obefogade beslut att handlägga
ämnet så som gjordt är. Sannerligen jag vet, hvilken af dessa två,
tadlet bör träffa i första rummet. Enl. mitt förmenande skulle
nemi. Utsk., vid motionens mottagande, genast undervisat Hr Brinck,
om RiddarhusOrdnm icke hör till Rikets grundlagar, och att således
hvarken Hr Brinck eller Koust.Utsk. hade att göra med R. o.
Ad:s representations-rät t. Konst.Utsk. har deremot, icke allenast
förbisett detta, utan äfven sagt att R. o. Ad:s ledamöter icke voro
för statsmannavärf »väl skickade». Beviset mot detta yttrande finnes
dock ganska bestämdt i de reservationer som blifvit afgifna
af R. o Ad:s ledamöter, af hvilka, åtminstone tvenne, tydligt påpeka
R. o. Adis rätt, att jemte K. M., i denna fråga ensamt besluta.
Dessa ledamöter måtte åtminstone vara »väl skickade», enär
de förstått tolka Grundlagarne, och- afvetat hvilka Författningar
som till dem böra räknas. Utsk:s majoritet har icke ådagalagt denna
kunskap.
Från både vänner och motståndare har jag hört den hemska
spådomen ofta uprepas att R o. Ad. skulle gå sin uplösniog till
möte derest det icke snart, på ett eller annat sätt, förstärktes; men
jag beder dessa Hrr ursäkta att jag ej tror på deras siare-förmåga.
Låtom oss genomgå Riksdags-förhandlingarne! Hvad visa de? Jo,
att om man ock skulle hafva fog att någonsång under sommarmånaderne
anmärka fåtaligheten vid Riddarhusets plena — man
dock skall finna att den ädla fosterlands-känslan — det varma nitet
för sanning och rätt haft fullt ut lika många målsmän inom
R. o. Ad. som inom de öfriga Stånden, samt att det enskildta intresset
sällan eller aldrig fått inom R. o. Ad. göra sig gällande
på det allmännas bekostnad, just derföre att sjelfskrifvenheten tillåter
att alla intressen derstädes blifva bevakade. Något aftynande
i dessa vackra egenskaper har jag ej kunnat förmärka. En Kammare
tillsatt genom val af 70 eller 100 medlemmar kan aldrig
Den 16 Januari.
69
blifva så sjelfständig, så litet slafvisk under allmänna opinionen —
som den hvilken hvilar på sjelfskrifvenhetens grundval. Detta är
ju så tydligt och naturligt att det ej bör kulma disputeras. Men
antagom att den der oftanämnde förstärkningen verkligen vore af
nöden, så finner jag dock icke att det af Koust.Utsk. upgjfna sättet
är lämpligt; tvertom — tror jag att den praktiska tillämpningen
af detta, om alla i samma syfte utgående förslag skola leda
till så många svårigheter oell förvecklingar, att de blott derföre
måste förkastas. Deremot skulle man möjligen kunna tänka sig
tretine andra sätt att åstadkomma denna förstärkning, om den skulle
i framtiden visa sig nödvändig; nemi. först och främst det fullt
grundlagsenliga att K. M. uphöjer till adlig värdighet förtjente och
utmärkte personer. Det andra kunde vara att R. o. Ad. uptog
uti sitt Stånd personer af en viss samhälls-ställuing: samt det tredje
att alla Ståndens Utsk.-ledamöter erhöllo af Slaten en lämplig ersättning
för sitt besvär, med skyldighet för dem att, derest icke
alsägning skett vid valet, eller laga förfall inträffat närvara under
hela Riksdagen. Yid alla dessa förslager rubbas icke sjelfskrifvenhet
ten, hvilken utgör Adelns lifselement, och hvilken dessutom, enl.
mitt förmenande, är för Staten nyttig, och således icke bör onödigtvis
bortkastas.
Med anledn. af hvad jag nu haft äran framföra, får jag vördsammast
anhålla att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa propos.
om alsing å Konst.Utskits Mern. N:o 59. Dä jag ännu har ordet,
torde jag dessutom få bestämdt förklara mig mot återremiss af
betänk., åtföljd t af hvilken gemensamma tanke som h el dst, enär
jag är öfvertygad derom att denna gemensamma tanka icke skulle
komma att delas af nästkommande Riksdags R. o. Ad., och jag
skattar den sanna ridderligheten hos R. o. Ad. allt för högt —-  för att jag skulle kunna med min röst biträda ett förslag soia man
ej hade fullt allvar med.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke lika med den
siste värde talaren klandra hvarken motionären eller Utsk. derföre
att de bragt, å bane en förändring i vårt Stånds representations
sätt.
Det är obestridligt, mine Hrr, att lika visst som det rörer
R. o. Ad., huru de öfriga Stånden representeras, lika visst är det,
att det äfven rörer de andra Stånden på hvad sätt vårt stånd blir
representeradt. Men då jag i så måtto försvarar sjelfva grundtanken
för förslaget, är det ingalunda min mening att upträda till
försvar derför. Jag bestrider icke. att Utsk. haft 81 § Reg.-sF:ti
för ögonen, der det heter:
nödiga och nyttiga grund lags-förändringar»; ty det kan icke nekas
att ju icke en förändring i Adelns representation är af behofvet
påkallad. Vi behöfva icke gå mycket granskande till. väga angule
de förhållanden, som under Riksdagarne gestalta sig inom vårt.
Stånd, för att finna brister, som böra och måste afhjelpas. Men
saken har flere än en sida. Det är icke nog att förändringar äro
af behofvet påkallade; dessa förändringar måste framför allt leda
till förbättringar. Om det vore tänkbart, att genom ett val af
54
Deri 16 Januari.
70 ledamöter, de utmärktaste förmågorna inom detta Stånd verkligen
kunde framlockas, skulle det ieke falla hvarken mig eller någon
annan in att förneka, det ju icke dessa 7 0 äfven skulle blifva
utmärkta representanter. Men huru är det möjligt att få fram just
dessa förmågor? Låtom oss tänka oss, huru ett val i allmänhet
går till inom stora kretsar! Kunna vi föreställa oss annat, än att
det skall ske medelst listor? Kunde man då vara viss på, att. det
alltid lage i ledarnes intresse att framsöka förmågorna? Antagom
också mine Hrr, att så skedde; antagom att valet verkligen folie
på utmärkta män, så är det likväl säkert att blott deras samhällsställning,
deras erfarenhet, kunskaper och vetande komme att utgöra
grunden för valet; men jag tviflar på att man alltid skulle
hos dem finna en egenskap, som är den vigtigaste af alla; nemi.
sjelfständighet. Tron J, mine Hrr, att den fraktion, som under
en viss tidpunkt hade öfvervigten på Riddarhuset och som åtoge
sig ledningen af valet, tron J, att den skulle upsöka sjelfständigheten,
den der hvarken fruktar misshaget ofvanifrån eller smutskastningarne
nedifrån? Tron J, att vi skulle finna en annan egenskap,
som vi sett så högt berömd inom de andra Stånden, nemi.
pålitligheten, hvilken, enl. min öfvertygelse, bör göra sig gällande
framför de flesta? Man har visserligen sagt, att dessa egenskaper
skulle kunna finnas. Jag tror det icke, oell jag är förvissad om
att enhvar, som lägger handen på hjertat, skall medgifva, att man
icke kommer att välja de sjelfstäudiga. Men äfven om sådant vore
möjligt, tror jag dock, hvad Gr. Björnstjerna så träffande uttryckt,
att man skall få ett »ensidigt Riddarhus». Jag föreställer mig att
vi under en tid skulle lä ett fullkomligt byråkratiskt Riddarhus;
en annan tid åter skulle det inträffa, såsom under frihetstiden och
Gustaf III:s Regering, att Riddarhuset blefve helt och hållet aristokratiskt,
och jag tror ingalunda, att det vore lyckligt för landet.
Det är just den mångsidighet, som f. n. existerar på Riddarhuset,
som gör att med de många och stora brister, som här finnas, det
dock kan tolereras. Det är dessutom någonting annat, sorn jag,
tror skulle komma att vidlåda ett valdt Riddarhus, och som jag
anser såsom ett fruktansvärdt fel. Huru ofta hafva vi icke hört
klander framställas öfver förhållanderne inom våra medstånd? Ingen
kan förneka, att icke inom dessa Stånd röjer sig en benägenhet,
ett behof, att iakttaga företrädesvis sina komitenters intressen,—
för att icke säga orts-intressen. Huru många gånger hafva vi icke
beklagat oss öfver skrå och åtskilliga andra intressen? Och hvilket
skulle viii vår adels intresse blifva? I Sverige, der adeln icke
grundar sig på egendom, finnes icke någonting annat än en namnadel,
och hvad vill det säga att söka ut qvintessensen af just denna
adels intresse? Det blefve icke något annat än det yttersta byråkratiska
intresse i samhället, och jag kan icke finna att det vore
lämpligt, att på denna grund bibehålla vår representations-rätt. Om
jag vore en ovän af Riddarhuset, om jag önskade att adeln skulle
uphöra att vara till, då skulle jag vara den förste att yrka bifall
till Utsk:s Betänk. Men nu tror jag att det vore såsom en statsman
en gång säde: »le commencemeut de la fin».
Den IB Januari.
55
I afs:de pä förslagets verkställbarhet möta vi många sidor,
Jag vill vidröra blott en, nemi. frågan om aflöningen. Huru skall
den ske, oell huru skall den utdebiteras? Vi veta att åtskilliga
ledamöter af vårt Stånd ega millioner, andra deremot noll. Skall
1111 hvar och en betala efter sin debetsedel, den ene tusental, den
andre intet? Skola ändock alla ega lika rätt vid valet? Ligger
icke deruti en orimlighet? De öfrige Stånden betala visserligen;
men inora PresteSt. existerar icke en så stor skiljaktighet i afstde
på förmögenhetsvilkoren, som hos Adeln. Inom de andra Stånden,
der en sådan skiljaktighet finnes, röstas efter förmögenhet. Så förhåller
det sig med BondeSt..; det finnes någon grund, efter hvilken
de skola betala, men detta är icke händelsen hos oss. Vi veta att
R. o. Ad. förr med sig införlifvade krigsbefälet; det var rätt på
den tiden R. o Ad. i allmänhet representerade kriget. Men vi
hafva nu på 40 års tid icke haft något krig, och ehuru vi böra
vara beredda derpå, hoppas jag att vi icke så snart skola blifva
bringade till den olyckliga nödvändigheten att föra krig. Det finnes
ett annat intresse, som vi representera, nemi. jordhniks-intresset.
Jag erinrar i detta fall om att Gr. Lagerbjelke föreslagit, att äfven
de, som vore eller hade varit embetsman, samt tillika egde jord,
skulle, under förutsättning att de icke linde tillträde till något
annat Stånd, hafva säte och stämma på Riddarhuset. Med ledning
af detta lörslag, föreslog jag i
med sig införlifva några ledamöter af så beskaffade jordegare, eller,
såsom förslaget lydde: »att. R. o. Ad ville i sitt Stånd uptnga 15
ledamöter, som äro egare af i mantal satt jord och till ofrälse Stånd
höra, men hvilka, på grund af fullmakt, innehaft elier innehafva
tjenst på Rikets Stat.» Då Konst.Utsk. linderstedt den åsigt, att
tre af våra nuvule fyra Stånd böra med sig införlifva sådane ledamöter,
som stå utom dessa Stånd, så inser jag icke något skäl,
hvarför ej R. o. Ad. skall kunna med sig införlifva några personligheter,
hvilka ega med It. o. Ad. gemensamma intressen. Det är
på denna grund som jag, i häudelse af en återremiss, ville yrka att
Konst.Utsk. måtte taga i öfvervägande, huruvida icke R. o. Ad.
må med sig införlifva ett mindre antal representanter bland innehafvare
af fideikoinisser och egare af i mantal satt jord, hvilka till
ofrälse Stånd höra, men som på grund af fullmakt innehafva eller
förut innehaft tjenst på Rikets Stat; och vågar jag härå anhålla
om propos.
Hr Estenberg, Carl Christian, upläste följande:
En lejd, valbar och följaktligen i mer eller mindre mån fal
Adel förespeglas nationen såsom börande föredragas en fri och sjelfständig
Adel, som på fäderneslandets altare otvunget och oegennyttigt
offrar sina timliga och andliga förmögenheter, och derunder
ingår i den fria och ädla representations-tjensten, som i våra dagar
svarar emot den urgamla fria adaliga rusttjensten emot landets
fiender. Det hör till våra tiders bedröfliga tecken, att man anser
sig ingen förträffligare bragd kunna åvägabringa, än att sammansvärja
sig emot landets Adel. Vill roan bli ansedd sorn god pa
-
Den 16 Januari.
triot och ett riktigt publicistiskt lejon, så behöfver man blott andas
afund, pest och död öfver Adeln. Den demagogiska fanatismen
emot Adeln tror mången folkgunstens tillbedjare vara raka vägen
till lyckans tempel, derföre har på sednare tider en icke otvetydig
förrädisk anda gjort sig gällande inom sjelfva detta Hus, så att
man t. o. m. här öppet uttalar principer, som gå ut på att utplåna
utur vår representation hvarje karaktersdrag af en fri ärftlig
Adel. Den allmänna valrätten prisas såsom en af mensklighetens
oförytter]igaste rättigheter, men historiska och ärfda rättigheter anses
af dessa folkgunstens suveränitetsmakare såsom något, hvilket
en hvar saklöst må förgripa sig på. Följe vi dessa principer på
spåren i deras utveckling, så gå de snart löst emot eganderätt och
samhiillslugn, ty hvem ser icke, att äfven egorätten är ett ärftligt
privilegium; och få de revolutionära principerna makt att intränga
på det ärftliga anseende!s gebit, så lära de sedermera icke heller
skona lif och gods, såsom historien visat att det annorstädes tillgått;
då dessa principers slutliga fulländning visat sig blifva ett af
de tvenne: anarki eller despolism. Jag lunnar åt andra, mer vay#
iin jag, att utveckla uti detaljerna det orättvisa uti att betunga
hela Svenska Adeln med skattebördor för utgörande af ltiksdagskontingeut
åt de 70 adeliga representanterne, hvilken oriittvisa ligger
deruti, att ingen enda adelsman har någon löneinkomst eller
annan afkastning af sitt adelskap, sfi måtte det då vara klart, att
der intet är att få, kan ock intet derifrån utgå i skatt. Vidare
måste för sjelfva de föreslagna valens tillvägabringande icke ringa
svårigheter upstå till följd af lokala förhållanden, som icke låta sig
lätteligen beräkna, och af hvilka det torde bli temligen gifvet, att
icke många af de verkligen valda kunde vara i tillfälle att åtaga
sig det erbjudna förtroendet. Och det blefve i sanning ingen lätt
sak för adelsmännen, som vanligen lefva rätt spridda, ja stundom
alldeles från hvarandra isolerade i landet, att på sina fem fingrar
sa väl hafva reda på sina Ståndsbröder, att de kunna utan betänkande
afgifva sinn valsedlar. Det troligaste blefve väl, att, om
Utsk:s förslag skulle antagas, hvar och en samvetsgrann valberättigad
adelsman holle sig på afstånd från valet, hvilket endast komme
att dirigeras af några lycksökare och deras partimän. För min del
fruktar jag att få se en under sådana omina bildad adels-representation.
Måtte jag aldrig uplefva eyi sådan förnedrande degradering
för Sveriges Rikes Adel!
Uppå de grunder jag här anfört, får jag ödmjukt föreslå afslag
uppå Konst.Utsk:s förslag, samt, i förening dermed propos.
derå, att R. o. Ad. för sin del beslutar, det samma förslag af
Konst.Utsx. icke måtte blifva hvilande tili ytterligare grundlagsenlig
handläggning vid nästa Riksdag.
Frih. Paykull, Joli. Gust.: Det gamla tvistefröt, förändringen
af Adelns representationssätt, som, ehuru flere gånger utsadt,
dock hittills icke velat upspira, har åter blifvit utkastadt, men
som jag hoppas och förmodar, icke med ökad groningskraft. För
att så småningom undergräfva Ståndets anseende och betydenhet
Den 16 Jannari.
&T
vill man frånkänna oss den högst vigtiga sjelfskrifvenheten, utan
tvifvel i den akt oell mening, att sedan Adeln blifvit stalld på val
och bragdt till ett ringa antal af Riksdagsmän, dessa med mera
lätthet må kunna underkastas främmande inflytande, hvarigenom
troligen skulle befrämjas det redan en gång framställda men fallna
förslag, att sammansmälta alla fyra Stånden till en enda kammare,
deri farligaste folkrepresentation af alla. Den som dessutom, i
likhet med mig, sätter ett högt värde på denna urgamla och dyrbara
rätt att sjelfmant infinna sig och representera vid Riksdaga me,
den lärer väl icke heller af någon opartisk domare kunna förtänkas
derföre, att lian i det längsta söker att bibehålla densamma. Adeln
kan i afside på eftergifter icke anses stå tillbaka för något af de
öfriga Stånden, och såsom styrka för denna upgilt må endast nämnas
ett par exempel, nemi. den afstådda rättigheten att uteslutande
besitta säterijord samt den att stifta majorater. Dessa för Adeln
af omätlig vigt varande prerogativer hafva, med Ståndets begifvande,
uphört, emedan sådant ansågs för det allmänna nyttigt. Att
nu derjemte kasta sjelfskrifvenheten öfver bord och dock bibehålla
Ståndsinrättningen, skulle svårligen ifrån samma synpunkt kunna
försvaras och vore dessutom, enligt mitt förmenande, att visa en
alltför stor likgiltighet för sitt kall samt ett alltför stort misstroende
till sin förmåga.
R. o. Ad. skulle, enligt nu framställde förslag, inrättas på
val, och de- utvalde ledamöterne betalas för sitt besvär. Mine Hrr!
Penningen spelar i vår tid en alltför stor roll. Det ideella får
vika för realitetens tunga och tryckande massa. -— Det var i en
aflägsen forntid som sångens och lyrans toner förmådde tämja de
vilda djuren och Hilgo stockar och stenar att dansa. I våra dagar
är det silfrets ljufva klang som eger denna trollkraft att tämja
den vildaste natur och att lifva det mest förstockade eller stenhårda
hjerta. Allting skall upvägas med penningar. Aran kastas
på den ena vågskålen och man söker upväga henne genom att
lägga ett antal blanka silfverpjeser uti den andra. Är detta antal
tillräckligen stort, lyckas understundom försöket. — Då en väl
upfylld och rundad börs framkastas i rörelsen, nedfalla menniskorna
genast i stoftet för att egna honom sin dyrkan och glömma t. o.
m. i förtjusningens rus icke sällan att efterse huruvida denna börs
kari innesluta verkliga» ädla metaller eller om den tilläfventyrs endast
är upblåst af kreditens lätt förflygtigade ånga. I senare fallet
varar förtrollningen blott till dess en kraftigare påtryckning uplyser
om sanna förhållandet och låter den vackert rundade börsen sammanfalla
till ett intet. — Den som eger hvad han behöfver sträfvar
dock att förvärfva ändå mer, och han lastas eller rosas alltefter
som han förmår att aftvinga jorden, djuren eller menniskorna det
mesta möjliga. Allmänna tjenster och befattningar af alla slag'
upskattas efterj den inkomst de medföra och kommunala updrag„
som icke lemna någon vinst, måste man till en del genom lagens
tvång tillförbindas att icke afsäga sig. Att vid domstolarne sitta
i nämnden ansågs fordom för ett hedrande updrag. Denna aktningsvärda
insättning, som är ett vackert aftryck af den stämpel
58
Den 16 Januari.
friheten från urminnes tider satt på vårt land och som för den
stora massan af allmänheten innebär en stark garanti mot väld och
orättvisa, är nu nedsjunken till ett betydelselöst besvär, som hvar
och en i möjligaste måtto söker undandraga sig. — Länder gifvas
der man eftersträfvat representantkallet såsom en ganska vinstgifvande
inkomstkälla. — Hela denna egennyttans apotlieos är motbjudande,
och minst borde deri deltaga det aktade Stånd, som
framför allt har äran till sitt ögonmärke. — Då den Romerske
medborgaren på ett förtjenst fullt sätt hade upfyllt sitt kall och
gagnat Staten, erhöll lian en hederskrans till belöning. Då de
Engelske pärerue infinna sig i Ofverhuset, för att besluta om fäderneslandets
lagar och öden, tänka de säkerligen icke på någon annan
vedergällning än den som väl upfvllda pligter medföra eller den
som folkets i tal eller tryck framställda tacksamhet kan erbjuda.
Ett sådant förfarande är värdigt ett ridderskap och den som eger
den betydelsefulla och från fadren arida rättighet som Svenska Ad.
nu innehar, den torde hvarken böra nedstiga från sin uphöjda ståndpunkt
att alldeles utan annat intresse än sjelfva saken ingripa i
fäderneslandets angelägenheter, ej heller betrakta denna dyrbara och
afundade rätt såsom en tung börda från hvilken man genom penningens
allmakt ifrigt sträfvar att befria sig för att lägga henne
på en aflönad arbetares skuldror. Det vackra och ädla i saken förlorar
härigenom sin glaus. — Förhållandet är olika med dem som
icke äga denna högt aktade rätt att sjelfmant taga Statens värf om
händer; men eger man den, bör man vara stolt deröfver och icke
söka friköpa sig derifrån för att sedermera bekymmerlöst få tillbringa
tiden på sina egendomar eller under lustfärder till angenämare
trakter än
någon upoffring är säkert, men ganska många bland Svenska Ad.
ega ännu en förmögenhet som skulle medgifva denna upoffring och
om en eller annan ej skulle anse sig i tillfälle att sjelf upfylla sitt
kall, kan hati dertill befullmägtiga en annan för hvars tänkesätt
han hyser förtroende, hvarigenom också ulmärkta förmågor icke
sällan inträdt på Riddarhuset.
För R. o. Ad:s representation genom val, har man egentligen
framhållit frenne särskildta orsaker. Man klagar först och främst
öfver för täta ombyten bland Utsk:s-ledamöt.erne af detta Stånd.
Härvid påminnes man ovilkorligen om det träffande i liknelsen om
grandet och bjelken. Hvar och en som setat i Utsk. har säkerligen
den erfarenheten alt personalen derstädes äfven bland de valda
Stånden är ganska omvexlande. Åtminstone har jag funnit att
inom det Utsk., hvaraf jag har den äran att vara ledamot, nästan
ingen session försiggått utan att bland de ofrälse Stånden en eller
flere suppleanter anmälts till inträde för tillfället. Stundom hafva
3 å i ordinarie ledamöter af samma Stånd varit frånv:de och deras
platser fyllde af provisoriskt inkallade suppleanter, men någon
gång har äfven inträffat att hela antalet närv:de af något Stånd
inskränkt sig till två eller tre. Om således någon omvexling förmärkes
ibland R. o. Ad:s ledamöter i Utskm, bör sådant icke vara
klandervärdare än då samma sak i icke obetydlig grad inträffar
Den 16 Jennar i.
Wand de andra Stånden, helst man kan vara temligen säker att
hos hvar oell en af detta uplysta Stånds medlemmar nu för tiden
finna en någorlunda tillräcklig grad af kunskaper och erfarenhet
för att upfylla sitt kall, samt att understundom äfven meddela den
vägledning hvaraf en eller annan Utsbs-ledamot kan anse sig vara
i behof. — Man bör härvid icke förgäta att upfostran bland de
bättre folkklasserne nu med mera omsorg skötes än förr, samt att
ett icke så obetydligt mått af kunskaper erfordras för inträde i
Statens tjenst, på hvilken väg som helst.
Den andra anledmn till införande af val ibland oss skulle
vara: att derigenom förmå R. o. Ad. att talrikare vid alla tillfällen
infinna sig i Ståndets plena. Man kan med skäl frukta att detta
ändamål icke mera upfylldes med de 70 påräknade Riddarhus-medlemmarne
än med personalen inom de redan valda Stånden, hvarest
understundom saker afgöras med 18 å t?0 röstande. Så länge
Riksdagarne fortgå i 15 å 16 månader lärer väl icke heller någon
mensklig makt kunna förmå Ståndens medlemmar att ouphörligt
vid alla tillfällen talrikt vara tillstädes. Vid vigtigare öfverläggningar
är man det.
Slutligen framställes äfven såsom skäl till val ibland oss: att
R. o. Ad. borde representeras efter samma grundsats som de öfriga
Stånden. — mine Hrr! — Det är naturligt att vid upgörandet
af Ridderskapets representation, man i ärftlighets- och sjelfskrifvenhets-principen
sökte och äfven fann ett kraftigt stöd för den
från urminnes tid i vårt land älskade och vördade Konungamakten,
äfvensom ett värn emot folkyrans förvillelser och republikanska sträfvanden,
hvilka, huru angenäma de än kunna synas för dem som
hoppas att derigenom få makten i sina händer, likväl ännu icke
erhållit och som jag lifligt önskar aldrig mätte erhålla någon allmännare
genklang i Svenska hjertan. — Jag yrkar alslag af betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Då jag vid en
föreg:de Riksdag lifligt intresserade mig för antagande af ett förslag,
åsyftande 1!. o. Ad;s utseende genom val, nemi. det af Gr. Lagerbjelke
framställda, anser jag mig äfven skyldig att nämna något
om orsakerna, hvarföre jag f. n. icke kan instämma i det förslag,
som nu är i fråga. Gr. Lagerbjelkes förslag hade, enl. min upfättning,
för det första den öfvervägande förtjensten, att representations-rätten
derigenom blef utvidgad, hvadan det bildade en öfvergång
till en fullständigare förändring af hela vårt representationsväsende.
Jag förmodade, att en öfvergång till en ny representation
icke kunde ske på annat sätt, än att detta Stånd skulle sjelfvaldt
samlas till öfverläggningarne, och jag ansåg icke någon svårighet
ligga i en upoffring för R. o. Ad:s sida af sjelfskrifvenheten,
då R. o. Ad. nemi. med sig förenade äfven sådane embetsman, som
icke tillhörde Ståndet i följd af sin födsel, men som till följd af
sin ställning i samhället hade ganska betydliga intressen att bevaka,
de der icke inom något annat Stånd äro representerade. Det var
hufvudsakligen detta, som bestämde mig för att så väl muntligen
60
Den 16 Januari.
som i skrift ganska ifrigt försvara det nämnda förslaget. Men, mine
Hrr, det nu framlagda förslaget har ingen af dessa fördelar. Långt
ifrån att det åsyftar en öfvergång till en ny representation, innefattar
det tvertom, enl. mitt förmenande, just ett sätt att konservera
den nuv:de. Det förutsätter icke, såsom det förra förslaget,
att den olycksaliga, i alla hänseenden hinderliga och otjenliga fyrdelningen
skall uphöra’; det åsyftar icke heller, att med R. o. Ad.
förena de samhällsklasser, sorn i hildning och förmögenhet stå närmast
R. o. Ad. Resultatet af detta förslag skulle tvertom, efter
min öfvertygelse, kunna blifva ganska olyckligt; det skulle nemi.,
såsom en talare, Frih. Raab, framställt, kunna leda och med säkerhet
leda derhän, att R. o. Ad. kom att utgöra en slags byråkratisk
elit-korps, som, långt ifrån att lörsvara R. o. Ad:s intresse såsom
adel, fasthellre skulle motarbeta detsamma, hvilket enl. historiens
vittnesbörd i grunden alltid varit ett demokratiskt eller anti-royalistiskt
intresse. Jag befarar, att R. o. Ad., sammansatt medelst
val, och med den stora likgiltighet, som i detta afs:de visar sig,
skulle komma att helt och hållet blifva sammansatt af högre embetsman,
styrelse chefer, landshöfdingar o s. v. Jag har aldrig tvekat,
och tvekar ieke heller nu i denna stund, att skänka min sjelfskrifvenhet
åt folket; tvertom skulle den dag, jag kunde göra det,
vara den största glädjedag jag i politiskt hänseende kunde ega. Men
jag upoffrar den icke för ett sådant förslag, som det närv:de; ty
denna upoffring bör vara något annat, än en efterlåtenhet för ett
byråkratiskt parti, hvars åsigter jag oftast icke delat och hvars bemödanden
för det allmänna jag hittills icke sett krönta med någon
större framgång
Jag har nu i korthet uttryckt min åsigt i denna fråga; men
jag måste tilliigga, att jag icke kan annat än på det högsta förvåna
mig öfver att ett sådant förslag som delta har kunnat hafva sin
uprinnelse och vinna understöd inom Stånd, som icke tillhöra R.
o. Ad. Det är detta förbiseende af följderna utaf förslagets resultater,
som förvånar mig. Jag fruktar visserligen icke att förslaget
här skall blifva antaget, emedan jag dels sett. att i Konst.Utsk.
icke mer än en ledamot af R. o. Ad. antagit det, och dels finner
att pluraliteten af Ståndet icke är böjdt för att bortskänka möjligheten
af att erhålla en fullständig representations-förändring. Jag
önskar att R. o. Ad. måtte få bibehålla det anseende, som Ståndet
vid flere tillfällen rättvist, förvärfvat sig och som det i historien
eger, det anseende nemi., att R. o. Ad. kämpat såsom män för folkets
väl, både på slagfältet och i representant-kammaren. Dessa
män glömmas icke, och äfven om de ej tillhöra den sednare historien,
innebär det åtminstone en möjlighet att sådana tider kunna
återkomma, då R o. Ad. just genom sin talrikhet blir för Svenska
friheten och Svenska folket af vigt. Men, mine Hrr, dessa tider
kunna icke återkomma om vi besluta att borttaga representationsrätten
för 800 adelsmän, hvilka kunna komma till Riksdagarna för
att försvara folkets rättigheter, och i stället öfverlåta denna rätt på
70 personer, utsedda i valkretsar, der valen kunna bestämmas genom
ett parti. Det är ur denna synpunkt, som jag på det högsta för
-
Den 16 Januari.
61
vånar mig öfver, att de demokratiska Ständen kunnat ett enda ögonblick
sätta i fråga antagandet af detta förslag. Jag röstar för dess
förkastande.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Den fråga, som nu utgör
föremål för It. o. Ad:s öfverläggning, anser jag ega en dubbel hög
och stor vigt, nemi. i afs:de ä det intresse den har, dels för fäderneslandet,
dels specielt för detta Stånd; ty att detta är en ingredierande
del af det lörra är ett axiom, för hvars bevisning jag icke
anser några ord behöfva spillas. Ehuru jag visserligen, i likhet med
mången, hade önskat, att de förbättringar, sorn möjligen kunna anses
nödiga i It. o. Adis representations-sätt, hade utgått från detta
hus, så och då sådana icke egt rum, och vi nu ega att yttra oss
olver inom Konst.Utsk. upgjordt förslag, hvilket Utsk. är sammansatt
af ledamöter såväl från vårt eget som från öfriga Stånd, de der
sednare, enl. mitt förmenande, egentligen ieke hafva någonting att
bestyra med ifrågavide reform, är jag dock af den tanke, att om
förslaget är godt och nyttigt för R. o. Adis fortfarande bestånd,
såsom ett af de fyra RiksStånd, som böra försäkra fosterlandet om
dess sjelfbestånd, så vill jag gerna förbise uphofvet dertill, och icke,
såsom jag nyss hörde en värd talare göra, hardt bedöma detta uphof,
utan jag inskränker mig blott att på det bestämdaste förklara,
det hela förslaget uteslutande beror på R. o. Ad.
Men, mine Hrr, jag yttrade i början af mitt anförande, att
jag är djupt genomträngd af frågans vigt, och då måste äfven ovilkorligen
höra till dess utredande, att noga pröfva, huruvida den föreslagna
reformen är behöflig eller icke. För att verkställa en sådan
undersökning med det allvar och den ärlighet, som oss egnar, bör
man i främsta rummet känna de motiver, som föranledt en ledamot
af BorgareSt. att väcka motion om förändring i vårt Stånds representations-sätt.
Konst.Utsk. har i sitt Betänk, blott autydt, att en
sådan motion varit anlednm till det steg Utsk. tagit. Jag känner
icke innehållet af denna motion, och således icke heller de motiver,
som föranledt förslagets framläggande, och hvilka motiver måste hafva
varit af en ganska stor vigt. Jag beklagar detta upriktigt, ty möjligen
kunna dessa motiver vara sådana, att de äfven inverkat på
mina åsigter. Emellertid, och för att framställa min tanke angide
reformens behöflighet, måste jag hålla mig dels till de motiver, som
Konst.Utsk. sjelft anfört, och dels till mångfaldiga andra, som icke
blifvit omnämnda i Utskis Betänk., men som vi fått förnimma i
tryck, i skrift, i tal på alla möjliga håll mot vårt Stånd och mot
siittet för utöfvandet af dess representation; med ett ord, mot alla
våra tillgöranden. Konst.Utsk. har af en prisvärd skonsamhet uteslutit
de skäl, som föranledt dess Betänk.
Då jag nu har ordet tager jag mig friheten att anföra de gravamina,
såvidt de kommit till min kännedom, som dels i allmänhet,
dels specielt i Utskis förslag begagnats mot vårt Stånd. Det första,
som faller mig i ögonen, är ordet sjelfskrifvenhet. Denna sjelf
skrifvenhet
liknar skylten på dessa bodar, der ingenting finnes af
allt hvad skylten lofvar. Sjelfskrifvenheten i och för sig sjelf inne
-
€2
Den 16 Januari.
bär alldeles icke den ringaste förebråelse; den utgör vår lagliga rätt
att representera; men vanligtvis begagnas denna rätt och kan icke
annorlunda begagnas än vid utöfningen, Denna utöfning sker hos
oss på grund af arf, enl. den ordning, sora Grundlagen föreskrifver.
Att representations rätt äfven inom andra Stånd tillkommer på samma
sätt, t. ex. inom BondeSt., då en bonde ärfver sin hemmansdel
och på sådan grund blir sjelfskrifven representant, h. e. elektor,
derom talas intet; utan hela skillnaden ligger i sättet för rättighetens
utöfning. Jag tror således, att förebråelsen ang:de vår
sjelfskrifvenhet icke utgör något skäl för oss att ingå på något slags
förändring.
Dernäst förebrås oss, att denna sjelfskrifvenhet och det sätt,
på hvilket B. o. Ad. till följd deraf representerar, skulle innebära
en stor svårighet för ledamöterna inom detta Stånd att ega de kapaciteter,
eller, för att uttrycka mig sorn tonen nu är, att de icke
kunna vara väl skickade för statsvärf. Afven detta har jag noga
betänkt, men icke kunnat inse hvaruti olikheten i detta fäll skulle
bestå, i jemförelse med de valda Stånden. Under de Riksdagar jag
öfverlefvat, har jag nemi. icke kunnat öfvertyga mig om att de andra
Ståndens representanter egt en så öfvervägande statsmanna-skicklighet,
att detta skäl borde föra oss på tanken af en reform. Det
är väl möjligt att så är, men då måste man mera tillskrifva det en
tillfällighet, än att det skulle ligga i sakens natur.
Man har äfven förebrått oss, att vi skulle likna nära nog en
petrifikation af den hårdaste konservatism; att vi skulle vara otillgängliga,
omöjliga för hvarje framsteg, hvarje förbättring, hvarje liberalt
framåtskridande i statslifvet. Jag tror icke att vi gjort oss
skyldiga till denna förebråelse. Väl hafva vi temligen hjeltemodigt
försvarat våra rättigheter, men att vi i fosterlandskärlek eller i förbättrings-förslag,
när det behöfts, stått tillbaka för de andra Stånden,
lärer icke med skäl kunna påstås; tvertom tror jag, att en
blick på just detta Riksmöte, då stora företag med verklig ifver
samtyckts af R. o. Ad., då förändringar och förbättringar i alla riktningar
här vunnit genklang, skall bevisa motsatsen. Jag tror således,
att icke heller denna förebråelse bör gifva anledn. till någon
förändring.
Man har, jag mins icke hvar, men jag har sett det till min
leda, framkastat anklagelser om falhet vid fullmakter; det är visserligen
sannt, att fullmakter mer än en gång utlemnas mot penningar;
men jag vill dock med temlig visshet antaga, att missbruket
deraf icke är så stort, att det utgör något annat än ett undantag.
Emellertid hetes denna falhet vara en auktion på upslag; jag vill
icke yttra mig derom, men jag frågar, om de samhällsklasser, i hvilka
auktionen går på afslag, äro mindre fritagna från denna förebråelse?
Åtminstone är det temligen väl kändt, att äfven inom de andra
Stånden man helst tager den till Riksdagsman, som kostar minst.
Jag finner således äfven i denna måtto icke något skäl för R. o.
Ad. att ingå på den föreslagna reformen, ehuru jag viserligen vill
medgifva, att det omnämnda förhållandet tarfvar en nödig och lätt
möjlig rättelse.
Den 16 J anu ari.
63
Ytterligare liar man förebrått oss, att vi, till följd af vår organisation
och de rättigheter vi besitta, komma ganska talrika till
Biksdagarna; lliksdngstnän från de olika lands-orterna skynda dit,
lifvade af den bästa vilja för sin provins, sin ort; de inkasta en
mängd motioner och se till att de komma till behörigt Utsk., men
derefter återvända de, vare sig till följd af familje-förhållanden eller
saknade medel för vistelsen i hufvudstaden, lyckliga om deras motioner
återkomma till Stånden, hvilket icke alltid är händelsen. Följden
häraf har varit, att de angelägnaste ärenden erhålla siri första
handläggning med ett ganska mångtaligt liiddarhus, och afgöras
understundom med ett så fåtaligt, att det ofta knappt motsvarar
en tiondedel af det ursprungliga. Detta gravamen måste jag till
min smärta bekänna vara fullkomligt grundadt. Det är naturligt,
att stora pligter måste åtfölja de rättigheter vi så ofta och med
skiil åberopa att vara representanter; ty ingen rättighet existerar,
mine Hrr, utan motsvarande pligt, och är jag ifrig att underhålla
och försvara mina rättigheter, måste jag vara lika ifrig att iakttaga
den motsvarande pligten. Det liar blifvit en oundviklig följd af
förhållandena, att vårt Stånd ansetts representera egoism och likgiltighet
för stats-angelägenheter. Beklagligen kan icke allt detta undanrödjas;
icke så sorn om jag ej vore öfvertygad om, att i hvarje
riddersmans hjerta finnes de känslor, som böra lifva en sann riddersman;
men hänförda af den stora frihet, som vår BiddarhusOrdn.
gifver oss, hafva vi mången gång blifvit förledda till sjelfsvåld; bekännom
det öppet och villigt! Denna sista förebråelse, hvars sanning
jag tror icke kan jäfvas, påkallar således en reform, hvilken
jag anser vara högst nödvändig.
Om de tankar, jag nu haft äran framställa, kunnat bibringa
mina Ståndsbröder den öfvertygelse jag eger, att det både är vår
pligt och vår stora fördel att företaga en så beskaffad reform, som
kan med allo borttaga de tvenne enda grundade skäl, som jag anser
vara för handen för en förändring, så tror jag att tiden dertill är
lämplig. Det har sagts mig af vänner, med hvilka jag i ämnet
samtalat, att hela saken vore onödig; B. o. Ad., säges det, besitter
ännu så mycken fosterlandskärlek, så mycket mod att försvara sin
rätt mot våld och orätt, att icke någon inkräktning af dess rätt
som Stånd kuride vara att befara. Latona oss undersöka den saken !
Adis svåra perioder infalla under tre olika sekler. Sjuttonde seklets
vidrigheter gällde icke Ad. i allmänhet, utan HögAd.; dess vinstbegär,
dess maktlystnad och högdragenhet mot alla klasser måste
förr eller sednare framkalla Nemesis divina, hvilken också upträdde
i den unga och kraftfulla konunga-gestalt, som passade på tillfället
att på samma gång krossa den rika och högmodiga Ad., och i följd
deraf bemäktiga sig enväldet. Men ehuru i synnerhet HögAd. drabbades
af ett visserligen hårdt, men delvis förtjent straff för sitt öfvermod,
var dock aldrig fråga om något bortsopande af Ad. såsom
en korporation, och det kan således icke hafva något inflytande på
hvad nu kan göras.
Den andra vidrigheten, som träffade B. o. Ad., egde rum under
en snillrik Konung, som, sträfvande efter sina politiska ända
-
61
Deu 16 J ann ari.
snål, ansåg sig böra uprätthålla Staten mot fiender, och i synnerhet
mot den del af Ad., hvilken han misstänkte vilja inkräkta på hans
rättigheter. Men äfven denne Konung, som gjorde sig en heder af
att vara le premier gentilhomme de son royaume, ville ingalunda
borttaga sin Ad.; han älskade för|smycket att med den omgifva sig,
och han var för mycket politisk för att vilja tillintetgöra ett Stånd,
hvilket, om lian också ansåg sig böra qväsa det, dock var nödvändigt
för hans Kike.
Så icke i nittonde seklet! Mången af oss har öfverlefvat två
perioder, då ingalunda fråga var om sådana tillfälligheter, som jag
nyss andragit, utan helt enkelt om att uplösa oss såsom politisk
korporation och låta oss upgå i det demokratiska stora samhället,
och förlora oss i allmänna val, eller under masken af allmänna val,
hvilket kan vara detsamma. Då höjde äfven jag min stämma vid
flere tillfällen för att försvara oss. och jag tror, att It. o. Adis motstånd
både var rättmätigt och hedrade Ståndet. Anfallet var häftigt,
var förberedt, i synnerhet af det demokratiska parti, som förmodligen
hyser den öfvertygelse, att detta styrelsesätt är det för
vårt land lyckligaste.
Jag vill följa en värd talares exempel, att göra min politiska
trosbekännelse, Jag tillhör icke det demokratiska partiet, utan det
monarkiskt konstitutionella, eller, rättare sagdt, jag tillhör det parti,
som framför allt hyllar Grundlagen, öfvertygad otti att vårt sjelfbestånd
består uti att bibehålla våra fyra Stånd, så tungrodda de än
äro, starka och beredda på de stormar, som varda kommande. De
sist omnämnda anfallen mot vårt sjelfbestånd och vår existens, förbereddes
af demagogien och demokratien; vi minnas alla de smädelser,
som Ad. under dessa tider måste höra och läsa; men vi veta
också att denna doktrin var, så att säga, i sin linda. Vi skola
kunna upräkna de första stiftarne af denna demokratiska lära; de
voro icke många; men jag frågar I?. o. Ad., hvem som i dag kan
räkna antalet af denna läras apostlar? Tidningspressen, visserligen
redigerad med mindre talang, men med lika djerfhet och oförsynthet,
infiltererar den icke dagligen sina demagogiska läror i alla de
samhällsklasser den kan komma åt? Jag fruktar icke att i denna
del kunna vederläggas af någon, och om således mina ord innebära
en sanning, hemställer jag, om icke dessa satser, eller detta system,
som ingalunda har sitt ursprung i vårt laud, utan kommer långt
ifrån och nu är utbredt öfver halfva Europa, om icke detta system
skall blifva orsaken till öfvergångar, dem vi icke kunna motstå, så
framt vi förbise de pligter vi hafva såsom representanter. Denna
stund kan vara aflägsen, den kan vara nära; men likasom den financiella
orkan, som nu öfvergår vår verldsdel och hvaraf, mine Hrr,
äfven vårt land lider, likasom den kom oförutsedt, lika lätt kan en
politisk orkan öfvergå vårt land och Europa. Det torde lör en del
af Ståndet vara obekant, att för två eller tre dagar sedan en ganska
betänklig händelse tilldragit sig i Paris. Den man, sorn f. n.
styr Frankrike, och hvars jernhand och kloka hufvud verlden nu, i
några år åtminstone, haft att tacka för lugn och ro, denne man har
varit
Den 16 Januari.
Varit nära att förgås. Incendiösa machiner hafva kastats mot honom
vid hans inträde på Operan och sårat öfver ,20 personer, bland
andra äfven hans egen gemål. Han sjelf korn oskadd derifrån. —
Lugn och fred råda i Europa f. n.; men vi kunna icke se de politiska
minor, som anläggas mot denna fred; ämnen fattas icke!
Jag anser det vara nödvändigt att vi följa hvad som utom oss föregår;
ty ett lyckadt skott på ena stället, ett välvilligt eller illa taget
mått och steg af en Regering på något annat håll, kunna föranleda
utbrott, som, att döma efter förfarne måns åsigter, lätt kunna åstadkomma
en vulkanisk eruption öfver hela Europa. Med de bearbetningar,
som hos oss fortgått och ännu fortgå; med en tidningspress,
der hvarje dag de skändligaste artiklar stå att läsa för hvar och ensom
kan stafva, mot allt hvad som hittills ansetts fridlyst och vördnadsvärd!,
skulle vi under sådana förhållanden kunna tro, att icke
äfven hos oss ett utbrott kan ega rum? Må ingen af mina Stånds
bröder tro, att de ord, jag har uttalat, äro framkallade af fruktan,
eller af en upjagad inbillning, en vanlig följd af en långt framskriden
ålderdom. Jag är icke bland dem, som lätt upväckas af sådana
föreställningar; men jag tror, att det tillhör den framskridna åldern
att varna sina yngre bröder för öfverdåd oell trots, då faran måhända
står nära att öfverflygla både oss och andra. Jag tror derföre,
att tidpunkten för möjliga förbättringar inom detta Stånd är
den lyckligaste, som någonsin kan inträffa. Ytan är nu lugn öfver
allt; detta Riksmöte, så utmärkt för verkligen stora företag i fosterländsk
syftning, större än jag tror att några al våra häfder kunna
upvisa, har äfven utmärkt sig på ett annat sätt, som vi på det sorgfälligaste
böra akta oss att störa, nemi. genom en oenighet, som
jag, under de Riksdagar jag uplefvat, icke förr sett. Meningarna
kunna och måste vara olika om rätta ordningen för framläggandet
af en fråga; men den bitterhet, den bestämda motståndskraft, som
vid föregide Riksmöten visat sig, har jag med glädje funnit nu icke
vara för handen. Vore det då skäl, mine Hrr, att med förnäm stolthet,
derföre att ett reformförslag ang:de vår ombildning, på ett obehörigt
sätt, jag raedgifver det, blifvit framstäldt af eu ledamot, tillhörande
ett ofrälse Stånd, och behandladt af Konst.Utsk.; vore det
klokt, försigtigt och rätt, att med förnäm stolthet kasta detta förslag
öfver bord, på samma sätt som vi gjorde då påträngningen var
allmän, oeh då fordringarna gällde vårt uphörande såsom Stånd?
Frågan är rut af helt annan beskaffenhet; här är en fredlig fråga,
kanske med flit. men måhätrda också utan afsigt, upställd på orätt
sätt. Vi skulle handla oärligt och orättvist mot oss sjelfva, om vi
så skulle behandla denna fråga.
Enl. den tankeföljd jag upgjort för mig sjelf, borde jag nu
öfvergå till en granskning af Konst.Utskrs förslag; men då jag redan
nog länge uptagit tiden, anser jag mig böra och kunna utelemna
denna granskning, helst som, om den önskan jag innerligen
hyser, att målet i förändrad form måtte återkomma till vår pröfning,
vinner bifall, jag då hoppas få tillfälle att yttra de grundskäl,
jag har emot snart sagdt hvarje punkt i förslaget. Jag inskränker
XI IL s
Den 18 Januari.
wiig således helt enkelt till en enda anmärkn., hvilkeu jag anser af
vigt att omnämna, i synnerhet då jag med tacksamhet finner mig
nog lycklig att hedras med Ståndets upmärksamhet. Denna anmärka,
rörer sista punkt* n, hvaruti Konst.Utsk. helt enkelt säger, att 11.
o. Ad. sjelf skall bekosta underhållet åt sina representanter, samt i
sådant ändamål anhålla hos K. M., att få debitera hvarandra. Detta
stadgande har gifvit mig anledn. eftertänka, huruvida verkställigheten
deraf vore möjlig; jag tror det dock icke! Flere talare före mig
hafva anfört skäl, som jag anser vara ganska minnesvärda och förtjenta
af upmärksamhet. Men de hafva icke framhållit en sak, som
det förundrar mig att den ej långt för detta utgjort föremål för begrundande.
Om dessa Riksdagar äro så nödvändiga för landets sjelfständighet
och välstånd, så måste väl också de lagar, som der stiftas,
de åtgärder, som der vidtagas, vara för hela Svea land lyckosamma
och fruktbärande Ar det då icke billigt, att, då sådana
lagar stiftas, som gifva båtnad åt hela landet, detta land också
betalar för dessa lagars tillkomst? Ar det icke billigt, att de folkklasser,
som njuta lika mycket gagn som andra af de lagar, som
stiftas, betala dem, som stifta dessa lagar? Jag anser således, att
när denna fråga en gång kommer å bane, bör det förslag göras,
att alla Riksdagskostnader, icke en del deraf, betalas af Statsverket.
Ilar Staten en verklig fördel af saken, är det också Statens pligt
att bekosta den; har Staten deremot icke någon fördel deraf, då
vet jag icke någon orsak, hvarföre någon annan skall betalas. Detta
är den enda arimärkn. jag f. n. vill framställa emot Utsk:s förslag.
Jag tackar eder, mine Ilrr, för det tålamod och den upmärksamhet,
hvarmed J afhört mig, och resumerar mig, då jag till eder
hemställer, att såsom gemensam tanke uttrycka och förklara följande:
»att med godkännande af hufvud-idéen af Konst.Utsk:s förslag,
R. o. Ad. dock icke anser någon förändring i Riksd-.sOrdmn vara
behöflig, innan R. o. Ad, jemlikt sin befogenhet, hunnit att sjelf
ordna sin representation så att den upfyller de andra Ståndens rättvisa
fordringar och kan vinna K. M:s Nåd. sanktion, dock alltid
de öfriga Stånden deras rätt förbehållen, atf, om, vid genomförandet
af en dylik förändring, frågor skulle förekomma, hvilka enligt
nu gällande Riksd:sOrdn. tillkomma Stånden att gemensamt afgöra,
de äfven må ega full rätt att i pröfningen och beslutandet deraf
deltaga.» Om propos. härå vågar jag hos Hr Gr. o. Landtm, vörd
sammast
anhålla.
■lag slutar med att för tredje gången tacka R. o. Ad. för dess
godhet att vilja afhöra mig, och jag bekänner, att jag hyser en
varm oell djup öfvertygelse om sanningen af mina ord och om vådan
af att här helt cavalierement kasta detta förslag under bord,
i en stund, då sådant möjligen skulle väcka mycken ovilja. Men
jag har redan talat för länge, och lemnar rummet åt mera öfvade
talare, hvilka måhända med otålighet väntat, att jag skulle sluta.
Hr Cederschiöld, Gust.; I motsats till den siste värde
talaren, är det just sjelfva hufvudprincipen, som ligger till grund
för detta Betänk., hvilken jag ogillar. Genast då jag hörde detta
Dan 16 Januari.
67
förslag omtalas och att det härledde sig från de ledamöter inom
tJtsk., h vilka vilja anses för vänner till en representationsreform,
frågade jag mig huru sådant vore möjligt. Den föreslagna förändringen
vore, långt ifrån en förbättring, vida snarare ett verkligt
tillbakaskridande. Och kan jag således ieke finna någon annan
förklaringsgrund, än att man velat sätta saken på sin spets genom
att göra det närvuie så odrägligt, som möjligt, för att sålunda
framtvinga en total omstöpning af representationssättet. Men jag
hemställer huruvida ett sådant sätt att behandla vigtiga frågor
verkligen är klokt? Kan det ieke hända, att resultaterne blifva
helt annorlunda, än man beräknat?
För att bedöma verkliga halten af förevide förslag, torde det
vara nödigt tillse hvari den nuv:de representationens brister bestå
och hvad hos den egentligen klandras. Grundfelet består väl deri
att de fyra Stånden icke kunna anses representera nationen, utan
endast vissa klasser. Alla andra anmiirkmr äro mindre väseudtliga.
Antoges nu förslaget, komtne denna brist att blifva ännu större.
Kastväsendet skulle derigenom ännu mera utvecklas och än skarpare
utpreglas. Så, sorn Riddarhuset nu är sammansatt, kan hvarje
åsigt der finna sin tolk. Afven de från majoritetens mest skiljaktiga
röster kunna der höja sig. Sådant blefve icke möjligt, om
K. o. Ad. skulle utses genom val. Då skulle Ståndets enskilda intresse
blifva hufvud föremålet för allas sträfvande. Hvarje tanka
på, att åstadkomma en representations-föräridring, skulle derigenom
tillintetgöras. Eller är det tänkbart, att någon af II. o. Ad. vald
ledamot skulle djerfvas att föreslå It. o. Ad. afsäga sig representationsrätt?
Och likväl kan en verklig reform icke åstadkommas
utan en sådan afsägelse. Långt ifrån att föra till det mål man
åsyftade, skulle förändringen än ytterligare fostra och befordra Ståndssplit
och kastiutresse. En vald ledamot å Riddarhuset skulle alltid
anse för sin lörsta pligt, att försvara sitt Stånds intresse, det allmännas
komme att stå blott i andra rummet. Han kunde icke,
utan att förråda sina kommittenter, gifva sin röst åt någon reform,
som afsåge dessa privilegiers uphäfvande eller inskränkande. Hör
man icke alla dagar bland de valda Stånden sådana uttryck, sora
att de icke våga det eller det för sina kommittenter? Det är
detta privilegii-intresse, som äfven skulle införlifvas med R. o. Ad.;
och det är af denna orsak, som jag motsätter mig den ifrågavide
förändringen. Icke derföre, att jag ej vill hafva en förändring,
utan tvertom, just derföre att jag önskar, att en sådan måtte kunna
åstadkommas. Men alla förändringar måste ske på ett naturligt
sätt, så att de kunna organiskt utveckla sig. Endast genom att i
det bestående ingjuta en sådan förmåga till organisk utveckling,
kan man åstadkomma en varaktig och gagnelig reform. Yi se också
i historien, att alla förändringar, som skett efter utländskt mönster,
utan att ega någon grund i för handen varande förhållanden, eller
sådane, sora grundat sig på en abstrakt doktrin, aldrig kunnat
rotfästa sig, utan störtat vid första häftigare påkänning. Och kan
man derföre i det redan befintliga inlägga en sådan organisk utveeklings-fönnåga,
så är detta det enda sättet att upnå det åsyftade
68
Den 16 Januari.
målet. Jag har tänkt mig saken, icke såsom en del föreg:de talare,
hvilka velat inflicka nya elementer i R. o. Ad. Derigenom
skulle icke något väsendtligt vinnas. De nya elementerne skulle
snart tillegna sig de gamla åsigterne; och förhållandet blefve hufvudsakligen
detsamma, som nu, endast att Riddarhuset derigenom
vunne ny kraft att försvara och vidblifva sina privilegier. Det är
på helt annat sätt man hör söka millet.
Om vi betrakta våra fyra Stånd, finna vi att det egentligen
är två bland dem, som hafva karakteren af Stånd. Hvad PresteSt.
beträffar, så är det ett Stånd af embetsman, och embetsmän kunna
väl icke såsom sådane anses för nationens representanter. Egenskapen
af embetsman bör icke vara något hinder för att utöfva
representantkallet; men ieke kan en embetsmannacorps skäligen
göra anspråk på delaktighet i representationen. PresteSt. kan således
aldrig betraktas såsom en naturlig och nödvändig del af en
Riksförsamling. Hvad åter beträffar E. o. Ad., så iir det ännu
mindre något verkligt, något naturligt EiksStånd. Då Adeln är
så beskaffad, som den Svenska, kan den icke. på grund af sin börd,
ega giltiga anspråk att inträda i national representationen. Med en
majorats-adel är förhållandet annorlunda. Jag har dermed icke
velat säga att det vöre lyckligt att ega en sådan Adel. Jag har
endast velat påpeka skillnaden emellan majorats-adel och s. k. pergaments-adel,
till hvilken sednare kategori den Svenska hör. När
så iir, frågar jag om det i karakteren af Svenska AdelsStåndet
ligger något, som berättigar det att utgöra en del af nationalrepresentationen?
Jag svarar dertill obetingadt: Nej.
Dermed har jag icke velat säga att inom E. o. Ad. icke skulle
finnas elementer, berättigade till inträde och delaktighet i en Riksförsamling.
Sådant bestrider jag ingalunda. Men de äro dertill
berättigade icke till följd af sin börd, utan af andra anledmr. Vore
börden tillräcklig, skulle den egenskapen att vara adelsman i sig
innebära något mera än blotta titeln. Men nu kan man såsom
adelsman tillhöra hvilken klass af samhället som helst, ifrån den
lägsta till den högsta. Egenskapen af adelsman bestämmer icke
platsen inom samhället. Den är och förblir en titel, på hvilken
något verkligt anspråk på delaktighet i national-representationen
icke skäligen kan grundas. Adeln skulle, efter denna åsigt, endast
till följd af lagens stadgande, och icke pä grund af dess egen betydelse
inom samhället, utgöra ett EiksStånd.
Ar fråga således att uti de nu befintliga momenter af representationen
söka inlägga ett frö, som skall kunna utveckla sig till
en fullständig växt, bör sådant icke kunna ske uti något af de två
första Stånden. Återstå således endast Borgare- och BondeStånden.
I deras niirv:de skick representerar det förra ett för ringa och obetydligt
materielt intresse, och det sednare innebär uti sig för ringa
grad af utvecklad intelligens, för att de ensamt skulle kunna utgöra
hela national-representationen. Men om man med dem förenar
öfriga elementer, som dit naturligen höra, skulle derur kunna
upstå en verklig national-representation. Om i BondeSt. alla jordegare,
och i BorgareSt. alla egare af stadsfastighet, samt alla in
-
Den 16 Januari.
60
dustri-idkare vunne inträde, ehvad de tillhörde annat Stånd eller
icke; gå skulle derigenom en hvar, som egde verkligt anspråk på
delaktighet i fepresentat ionen, få detta sitt anspråk gällande i endera
at dessa två Stånd. I.cmnades derjemte valbarheten fri, skulle
icke någon finnas, som egde skälig anleda, klaga öfver att, obehörigen
vara utesluten. Följden af en sådan förändring klefve snart
att alla talanger koncentrerades uti dessa två Stånd, och att de
slutligen ansågos ensamma uttrycka nationens tanka. Adelri och
PresteSt. konime att sotdö. En rättighet, den man gerna må förunna
dem.
l)å jag således anser att en ombildning af national-representationen
icke bör ske hvarken genom nya elementers inskjutande i
Adeln och PresteSt., icke eller genom att låta It. o. Adis ledamöter
utses genom val, — ett sätt som skulle i hög grad föröka
bristerna i det nuvidc representationssättet och ännu längre framskjuta
hoppet om en gagnelig reform, måste jag påyrka afslag å
det nu föredragna Betänk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkiinnagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. C e. ru.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Mångfaldiga anledn.-r hafva
funnits tor mig att icke upträda i denna discussion; men då
anspelningar här blifvit gjorda, sora möjligen kunna syfta på de
grundsatser jag i detina fråga någon gång förut yttrat, anser jag
mig böra helt öppet återföra i minnet, att jag deltagit i det beslut
R. o. Ad. en gång fattade, då Ståndet, såsom en gärd åt fosterlandet,
ansåg sig böra på dess altare nedlägga sin sjelfskrifna representationsrätt.
Jag har länge upriktigt beklagat, att denna berömvärda
handling under tidernas lopp icke kunnat leda till något
för det allmänna önskligt resultat, och jag har fördenskull icke
funnit någon anledn. att ändra mina då uttalade åsigter. Jag tror
således, och erfarenheten har ytterligare stärkt mig i den öfverfygelsen
det hvarje försök, att inom Adeln reformera Adeln, skall
misslyckas, derföre att de, enligt min öfvertygelse, äro overkstälibara.
Jag vill ingalunda följa en värd talare i hans digression i
afside på bristerna i Adelns nuvide sammansättning och de anmärknir,
som från det allmänna deremot kunna vara gjorda. Jag
vill blott söka hålla mig till det nu under öfverläggning varande
Konst. Utskis Betänk., hvarvid jag icke kan underlåta att yttra någon
förundran deröfver, att ett så beskaffad t Betänk, med ett såvigtigt
förslag och med så beskaffade brister kunnat utgå från R.
St:rs Konst.Utsk. Jag hemställer till eder, mine Hrr, huruvida det
ens är tänkbart, än mindre möjligt, att antaga ett dylikt förslag
till val inom Adeln, utan att man derjemte har en val-lag. Jaganser
således omöjligt att vid detta tillfälle kunna fästa något annat
afs.-de vid Utskis Betänk., än att helt och hållet förkasta detsamma.
Jag är ingalunda af den tanken, att det beror på E, o.
Ad. sjelfve, att genom sin RiddarhusOrdn. konstituera sig efter
behag, ty jag anser hvarje enskildt Stånds konstitution för mycket
10
Pen 16 Jannftrl.
inverka på det Leia, att icke de öfriga Stånden derutinnan äfven
böra ega sin röst.
Redan i de första raderna af Utsk:s Betänk., finner man, såsom
en värd talare äfven anmärkt, en ganska besynnerlig princip
utkastad, nemi. att lt. o. Ad., för bekostande af de valde ledatriöternes
underhåll, skulle ega att, med Konungens tillstånd, beskatta
sina egna medlemmar. Det har i högsta måtto förvånat mig. att
Konst.Utsk. kunnat upställa en sådan grundsats, att ett Stånd
skulle i beskattningsväg kunna skiljas från Svenska Folkets allmänna
rätt, att på grund af 50 g:ti Reg:sF:n sig sjelf beskatta. Jag
hemställer i öfrigt, huru sjelfva tanken på en beskattning kunnat
vinna framgång inom Konst.Utsk., då man betänker det enkla förhållande;
att arfvodena för de 70 ledamöter, hvilka skulle sändas
till Riksdagarne, komme, efter minst 10 Rdr för hvarje, utgöra
tillsammans om dagen 700 Rdr Rrut. Denna summa skulle, fördelad
lika på hvarje adelsman, som deltaga i valet, den minst bemedlade
lika som den rikaste, säkerligen komma att utgöra flere
hundra Rdr om året; och som det knappast är troligt att genom
denna åtgärd Riksdagarne skulle förkortas, så lärer overkställbarheten
af hela förslaget lätt inses, hvadan, enligt min öfvertygelse,
ingen annan utväg återstår, än att helt enkelt förkasta detsamma.
Jag tror icke att det är lämpligt, eller med Grundlagen öfverensstämmande,
att med anledu. af förslaget, väcka några frågor i modifierad
syftning, och då jag i öfrigt anser det öfverflödigt att
kosta några ord på en bevisning, vare sig i ena eller andra afs:det,
anhåller jag vördsamt hos Hr Gr. o. Landtm, om propos, på afslag
å Utsk:s Betänk.
Frih. Raab: Då jag förra gången hade ordet, anhöll jag om
framställandet af en propos., som gick derpå ut, att R. o. Ad. ville
förklara såsom sin gemensamma tanka, att R. o. Ad., utan någon
annan förändring i sitt nuvtde representations-sätt, ville godkänna
den grundsatsen, att ett mindre antal personer af ofrälse Stånd,
som vore eller hade varit embetsman och som egde jord. skulle
kunna vinna inträde inom detta Stånd. Jag har dock sedermera
erfarit, att detta förslag innebar en sådan förändring i det nu under
öfverläggning varande, att det icke kunde blifva föremål för
R. o. Ad:s beslut. Jag får derföre föreslå den modifikation i mitt
förslag, att det komme att erhålla följande lydelse: »att, derest val
inom Ridderskapet skall ega rum, sådant måtte ske endast i sammanhang
med inrymmande af ett mindre antal ledamöter, utsedde
bland egare af och fideikommiss-innehafvare af i mantal satt jord,
hvilka till ofrälse Stånd höra. men på grund af fullmakt innehafva
eller förut innehaft tjenst å Rikets Stat.» Jag anhåller vördsamt
om propos. på detta förslag.
Medan jag har ordet, anhåller jag att få till besvarande uptaga
ett par yttranden. Gr. Löwenhjelm har inför R. o. Ad. haft
ett anfide, som af alla med största intresse och upmärksamhet afliörts;
men det slut, hvartill llr Gr. kom, ber jag att få bestrida.
Iian yttrade nemi,, att R. o. Ad. måtte godkänna förslagets idée,
Den 16 Januari.
71
men förbehålla sig att sjelf i sin RiddarhusOrdn. få upgöra de förändringar,
Ståndet funne nödiga, dock så att äfven de öfriga St:n
skulle ega rätt att göra aumärkmr, för så vidt Adelns beslut inginge
på dessa Stunds riitt. Jag ber Hr Gr. bemärka, att i detta
förslag ligger, enligt min öfvertygelse, icke obetydliga fel. För det
första skulle R. o. Ad. derigenom godkänna grundsatsen af val, oell
det nr just denna grundsats, ledamöternas antal må vara 7 0 eller
80 eller mindre, sorn jag anser varn af så stor fara. Jag föreställer
mig nemi., att huru än dessa ledamöter blefve valde, upstode allt'd
samma äfventyr i afs:de. på brist på sjelfständighet och benägenhet
för kast-intresse, som nu icke förefinnes, och som vållar att R. o.
Ad., äfven med de anmärkta felen, dock icke har det, som i sådant
fall skulle göra Adelns tillvaro mycket mera prekär, än nu
är händelsen, i fall en sådan storm skulle inträffa, som Hr Gr.,
eldigt min öfvertygelse, ganska riktigt förutsett att vi i framtiden
hafva att befara.
Lika litet anser jag äfven att R. o. Adis ledamöter borde aflönas
af Staten. Om R. o. Ad., på grund af börd och ärfd rättighet
att representera, vill vara Svenska folkets representant, tror
jag, att det icke kan ske blott på grund af ett adligt namn, utan
det måste dertill fordras råsrot materielt stöd. och detta eger R. o.
Ad. i den del de hafva i Svenska jorden. Många gånger har jag
på detta rum hört åberopas, att R. o. Ad., i förhållande till Svenskt
jordvärde, eger lika stor förmögenhet som Englands Adel i förhållande
till detta lands jordvärde. Om så är förhållandet, tror jag
icke, att det vore lämpligt, att R. o. Ad., med bibehållen rättighet
att utgöra en fjerdedel af Svenska folkets representation,, skulle begära
betalning af Staten för det den infunne sig vid Riksdagarne.
I de andra Stånden, der ledamöterne betalas, inskränkes dessas antal
så mycket som möjligt; men om Staten skulle aflöna alla ledamöterna,
tror jag att deras antal snart skulle blifva dubbelt, och
jag hemställer om icke, vid sådant förhållande, kostnaderne skulle
blifva alldeles omåttliga, utan att resultaterna af Riksdagarne skulle
blifva deremot svarande.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Efter den förträffliga
skildring Gr. Löwenhjelm updragit, såväl öfver fosterlandets som
Svenska Adelns ställning, återstode för mig intet att tillägga, om
jag ej ansåg Hr Gr:s slutsats stå i strid med föresatserna. Sedan
Hr Gr. tydligen visat, att den sjelfskrifna Adeln väl upfyllt sin
kallelse, förordar Hr Gr. dock valprincipens införande; det är en
dylik tankegång jag vågar bestrida.
Fel finnas i vår ståndsordning, jag medgifver det, men månne
de afhjelpas genom den föreslagna förändringen? Jag bstviflar det.
Adeln missbrukar sin sjelfskrifvenhet, säger man, den kommer
icke hit. Detta är illa, men kan icke vara annorlunda, så länge
Riksdagarne utdragas såsom nu. Ingen med egen verkningskrets
underkastar sig att tillbringa ^:del af sitt lif borta derifrån. Yi
se ju huru de största handlande i provinserna ständigt afsäga sig
Riksdagskallelsen i BorgareSt. Förkorta Riksdagarne, och det: öf
-
72
Den 16 Januari.
verklagade onda försvinner af sig sjelf. Ett kraftigt medel härtill
vore, att en rund summa i stället för dagtraktamente, gåfves såväl
åt kanslierna, som åt de aflönade representanterna.
Man förebrår oss våra lomma bänkar. Hvem ansvarar oss
att dessa i en vald församling hade ett bättre utseende. Nog begriper
jag, att vi kunna få nöjet aflöna representanter, men huru
vi skola förmå dem att öfvervara hvarje obetydligt plenum, det
fattar jag ej. Se på de aflönade MedSt., har icke deras samlingsrum
ofta nog samma ödsliga utseende som Riddarhuset.
Adeln tröttnar således liksom andra vid det dagliga gnatet,
men då en allvarlig fosterländsk fråga förekommer, då fy lies huset
hastigt till hundratal. Beslut, fattade af dylika talrika församlingar,
väga helt olika på det allmänna omdömet, än de, hvilka afgöras
af ett ensidigt kotteri, och något annat blir aldrig ett valdt
Öfverhus, det visar alla länders erfarenhet.
Eli valdt Öfverhus blir ensidigt; Adeln är till flertalet konservativ;
dess fullmäktige blefve ju dä alla af samma färg; ingen
opposition finnes till; allt intresse för husets förhandlingar uphörde;
dermed äfven allt inflytande på opinionen; det är denna sanning
som gjort att valda Öfverhus aldrig kunnat trotsa folkyran eller
stödja monarkien.
Valen försvaga Ståndet. Riddarhuset nu omfattar alla olika
yrken och samhällsställningar. Statsmän, krigare, prester, jurister,
embetsman, vetenskapsidkare, jordbrukare, handlande, alla hafva här
målsmän. Frågor kunna således här behandlas långt grundligare
än i MedSt., hvilka hvardera endast representera ett uteslutande
intresse. Denna mångfalld, med dermed följande sakkännedom,
skulle ju genom valen försvinna.
An mer, för ali ej allt för hårdi trycka de väljande, måste
representanternas antal i möjligaste måtto inskränkas, troligen till
föga mer än hvad Utskms fyllande krälver; härigenom nödgas vi
ju aflägsna just de ledamöter, hvilka nu i lörsta rummet skänka
glaus åt våra öfverläggningar. Vi måste utesluta Stats- och Just.-  Råden, de få ej sitta i Utsk.; alla högre embetsman. Presidenter,
Generaler, Landshöfdingar, RegementsChefer, med ett ord alla de,
hvilkas tjenst förhindrar dem att i åratal ligga borta. Alla större
industri-idkare, hvilkas affärer fordrar deras närvaro; alla de, hvilkas
högre ålder icke medgifver det trägna Utsk:s-arbetet. Hvilka
återstå dåp jo de, för hvilka arfvodet är hufvudsak. Aro nu dessa
företrädesvis egnade att bilda ett sjelfständigt, omutligt och inflytelserikt
öfverhus. Jag betviflar detta.
En vald kammare saknar den sjelfständighet ssm ärfllighelen
gifver. Den sjelfskrifne representanten beror af ingen, och är endast
sitt samvete räkenskap skyldig för sina åtgöranden. Den valda
deremot måste skona kommittenternas känslor, måste ofta väga sina
ord på guldvigt för att bibehålla förtroendet, eller möjliggöra återväljandet;
och dessa val, hvilket rikt fält för ränksmideriet öpna
de ej. De talrika, obemedlade adelsmän, hvilka nu nro oskadliga
då de icke kunna bevista Riksdagarne, de komma nog då att vid
Den 16 Januari.
73
valorten afgifva sina röster; deras beroende ställning rättfärdigar
åtminstone ett tvifvel om deras sjelfständighet.
Aro de valda alltid skickligare oell kunnigare än de sjelfskrifna
? Afven detta kan betviflas. Vid första upsättningen blefve
troligen de valda, hvilka gjort sig kända för parlamentarisk
öfverlägsenhet; men då sedan intet fält finnes för att upamma nya
förmågor, huru skall man tillvägagå vid fyllnadsvalen? Jo, på
måfå naturligtvis, MedSt. torde kunna uplysa, att man icke ännu
upfunnit någon slagruta, att uptiieka talangen.
Ett aflöngdl Riddarhus är för Adeln både tryckande och
skadligt. Skulle hela representationen aflönas af Staten, då tog»
Kiksdagarne aldrig slut. Detta vore föga rådlig!. Hvarje Slånd
torde således fortfarande få betala sina representanter. Dör flera;
härader, eller en hel stad, är detta en obetydlighet, ej så för några
få adelsmän. Fullmyndige adelsmän finnas nu 2,600. Antagas
de valda till 100, det minsta möjliga, blir detta en representant
på hvar 25:te person. Aflöningeri är således ingen småsak. Den
fattige nödgades hastigt afsäga sig adelskapet, för att rädda sig
från utmätning; det vore således den förmögne, den som vill och
kan begagna sin medfödda rätt, som både beröfvades denna, och
dessutom finge betala fiolerne. I sanning väl hardt! Jag undrar
hvad våra kryddkräraare på söder skulle säga, om man föreslog
dem både att mista boden och betala bodbetjenten.
Valens förnämsta våda ligger duck deri, att i samma stund
de införas, i samma stund uphör just den princip, hvarpå Adeln
hvilar; denna princip är;
SJelfskrifvenlieten, utan den finnes ingen Adel. Samhället insåg,
att den ärftliga Konungamakten icke kunde bestå, utan att
stödjas af ett annat ärftligt element; samhället insåg att folkfriheten
icke kunde betryggas, utan att värnas af en stark bevarande
kraft; det insåg att continuitet i lagstiftning var lika nyttig sora
nödvändig, häraf upstod sjelfskrifvenheten; det är denna som gör
Adeln till Adel, ej namnet, detta är ju endast ett klingande ljud.
Tag bort denna rätt, hvad återstår oss då? Intet. Jo,
valrätt säger man; ja val, denna besitter äfven skomakaren, men
på mera logiskt vis. Hvarföre sk ii lie män, af så hirarnelsvidt skilda
yrken, som soldaten och krämaren, fabriksidkare!! och jordbrukaren
slå sig tillsammans örn en gemensam Riksdagsman? Vore det då
icke långt bättre, att jordbrukaren valde med jordbrukare,, handlanden
med handlande o. s. v. Detta nr ju allt för solklart, att länge
kunna motsägas.
Allmänna val och Enkammarsyslem införas snart, och Allein
försvinner. Ja, del var ju del man ville. De ständiga anfallen
mot sjelfskrifvenheten äro således i min tanke, ganska lätt förklarade.
Man inser nog, att sjelfskrifvenheten är den klippa, mot hvilket*
alla den falska liberalismens vågor hittills brutit sig. Spräng klippan,
och ingenting skall mer kunna afhålla dem. Ännu ett skälv
De, hvilka lika med mig önska en sansad representationsförändring,
de måste noga undvika att röra vid sjelfskrifvenheten; i och med
M
Den lfi Januari.
dennas borttagande afskäres ju all möjlighet för bildandet af ett
konservativt öfverhus.
Jag har hört sägas: val äro vådliga, dessa vilja vi ej hafva;
vi skola endast ändra 17 § Riksd:sOrdn., endast borttaga ett hinder
för en framtida förbättring. Huru låta då orden i förändringen?
Jo: »De afgifter Adeln ålägger sina medlemmar för bestridande
af Riksdagsmans underhåll»; är ieke detta ett tydligt påpekande
att valda Riksdagsmän skola finnas, ty att påbjuda en afgift,
från sig sjelf till sig sjelf, detta vore ju nonsens. Således,
det lika oskyldiga förslaget innehåller just fröet tili hvad jag vill
förekomma. Ja, men det behöfver ej utvecklas, säger man; hvarföre
då lofva något man intet tänker hålla; en föga ridderlig handling,
hvilken MedStånden med allt skäl kutuie förebrå oss.
Gr. Anckarsvärd har nyss påmint om den afsägelse Adeln
1841 gjorde af sin sjelfskrifvenhet. Denna afsägelse var dock vilkorlig.
Den innehöll blott att nyssnämnde rätt icke skulle utgöra
hinder för en billig representations-förändring. Ständigt frarnhälles
den dock af våra motståndare. Huru mycket starkare skulle, då ej
skriket blifva, om vi nu antoge den föreslagna förändringen, således
förvandlade afsägelsen från vilkorlig till ovilkorlig, utan att likväl
hafva något allvar med saken.
Men, invänder man, hvarföre skulle ej Adeln, liksom MedStånden
reorganisera sig? Derföre att då MedStånden förstärkt
sig, genom att bland sig uptaga nya krafter, men nu föreslår R.
o. Ad. att försvaga sig, genom att borttaga just den grund, på
hvilken hela byggnaden hvilar.
Fel finnas i vår sammansättning, men dessa kunna, enligt
72 § Riksd:sOrdn., rättas, utan all inblandning från MedStåndens
sida. Staten har rätt att, af sina representanter fordra ett visst mått
bildning, ty okunnighet, den må nu döljas under den grefbga vapenskölden
eller bondens tröja, är alltid lika förkastlig. Staten
har äfven rätt att fordra, att den som beviljar anslag, äfven bidrager
att fylla statsbehofven; således besitter något. Stadgande!),
hvarigenom dessa billiga fordringar upfyllas, kunna utan all rubbning
af Adelns idé, genomföras. Begagnar sedan K. M. Sin höga
rätt att adla, och vårt Stånd således kommer att omfatta allt hvad
fosterlandet har utmärkt, skall det säkerligen äfven framdeles veta
att försvara främsta rummet inom Svenska folkförsamlingen; liksom
jag tror att historien intygar, att det hittills lyckats göra det.
Må det tillåtas mig anföra följande slutord af en hädangången
talare, då just denna samma fråga 1844 här afhaudlades och förkastades:
»Jag är långt ifrån att icke inse de bristfälligheter som
»finnas i sammansättningen af detta hus; men jag tror att R. o. Ad.
»kan säga om sig, som den store filosofen Baco: »när jag ransakar
»mig, blyges jag, men när jag jernför mig, blir jag stolt.» Den
som yttrade dessa ord åtnjöt i högre mått än de fleste R. o. Ad:s
förtroende; han stormade lika oförskräckt fiendens batterier, som
han här från denna plats försvarade konungamaktens, den lagbundna
frihetens och Svenska Adelns rättigheter; det må ursäktas mig om
jag med vördnad nämner hans namn, det var min far.
Den 16 J annar!.
Allt för länge har jag redan uppehållit eder, mine Hrr. I
korthet således: Jag anser 12 § Riksd:sOrdn. gifva Adeln rätt att
ombilda sig sjelf, utan all yttre inblandning. Jag hoppas att R.
o. Ad., lika med Högv. PresteSt., måtte afslå Konst.Utsles Betänk.,
samt att samtliga förslag till gemensam tanke måtte dela samma öde.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde att, sedan för honom Hr Ehrenhoff
anmält sig vilja afstå från sin särskilda mening och instämma i det
af flere ledamöter framställda yrkandet om afslag å Utsk:s förslag,
de meningar, som sökt göra sig gällande, afsågo dels förkastande
af Utsk:s förslag, dels antagande såsom Ståndets gemensamma tanke,
af antingen det dertill af Frih. Raab afgifna förslag, innehållande:
»att, derest val inom Ridderskapet skall ega rum, sådant måtte ske
endast i sammanhang med inrymmande af ett mindre antal ledamöter,
utsedde bland egare af och fideikommiss-innehafvare af i
mantal satt jord, hvilka till ofrälse Stånd höra, men på grund af
fullmakt innehafva eller förut innehaft tjenst å Rikets Stat», eller
oek Gr. Löwenlijelms förslag, så lydande: »Att R. o. Ad., godkännande
grundtanken i Konst Utsk:s förslag, likväl icke finner
Riksd:sOrdn. böra undergå annan förändring, än den som kan erfordras
till ett tydligt bestämmande af R. o. Ad:s befogenhet att
genom RiddarhusOrdn., med Konungens bifall, ordna sin inre organisation;
alltid under förbehåll af de öfrige Ståndens rätt att
fortfarande deltaga i afgörandet af sådane i denna organisation möjligen
ingående frågor, som röra R. St:r kollectivt eller f. n., enligt
Riksd:sOrdn. äro underkastade deras pröfning»
Propos. till förkastande af Konst.Utsk:s uti förev:de Mern.
framställda förslag blef härefter framställd och besvarad med starka
Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han
funnit Ja öfvervägande.
Vid förnyad föredragning af Sammansatta Stats-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s den 7 och 9 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 42, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. N:o 31,
ang:de åtgärders vidtagande för befrämjande af en förbättrad skogshushållning
samt dermed gemenskap egande frågor, äfvensom med
förslag till voter:spropos:r i Förstärkt StatsUtsk., bifölls såväl
Utsk:s hemställan i fråga huruvida det ovilkorliga förbudet mot
getters utsläppande i skog bör utsträckas till de norra länen, som
ock Utsk:s hemställan att den summa till erforderliga utgifter för
Skogsinstitutet m. in., som af 11. St,:r slutligen varder beviljad, må
upföras på RiksStatens 7:de Hufvudtitel; hvarjemte den föreslagna
voter:s-propos. godkändes samt förev:de Mern. i öfrigt lades till
handlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUtsbs nedannämnde d. 9 dennes
på bordet lagde Utlåt:n:
76
Den 16 Januari.
N:0 205, i anledn. af Kammarskrifvaren i Riksg:sKont:t Hr
af Trolles ansökning om pension vid afskedstagande!;
N:o 200, i anledn. af väckt fråga om åtgärders vidtagande
för att, under vissa vilkor, bereda åboerne å de s. k. Kyrkohemmanen
i Halland dispositions- och besittningsrätt till samma hemman;
och
N:0 207, i anledn. af väckt motion om ersättning till Westerås
stad för minskning i vågpenningar.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 9 dennes
på bordet lagda Meni. N:o 208, i anledn af erhållen återremiss å
Utlåt. N:o 14 0, ang:de dagsverks-skyIdighet till Kungsgårdar och
andra Krono-liigenheter.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s den 9 dennes p<å bordet
lagda nedanniimnde Utlntin:
N:o 209, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel för anskaffande af s. k. lifbergningsbåtar m. m.;
N;o 210, i anledn. af viiekt fråga om användande af medel
från anslaget till fångars vard och underhåll för upförande af en
byggnad vid straff fängelset i Landskrona;
ISTro 211, i anledn. af vackt motion om uphörande af en från
Nya Elementarskolan i Stockholm till LandtbruksAkad:n årligen
utgående hyres-ersättning;
N:o 212, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.. ang:de användandet
af de å statsanslaget för Båtsmansbeklädnaden åren 1849—1851
npkomne behållningar;
N:o 213, i anledn. af väckt motion att de vid innev:de Riksdag
beviljade lönetillökningar måtte i blifvande aflönings-stater uptagas
i särskild kolumn; samt
N:o 214, i anledn. af väckt fråga om förändring i de ang:de
begrafningshjelps utbetalning till embets- och tjenstemän gällande
stadganden.
Vid föredragning af Sammansatta Bevilln.- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:s den 9 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 11, i
följd af RiksStåndens olika beslut öfver Betänk. N:o 9, i anledn.
af väckte motioner om dels posthemmanens och de gästgifveriskjutsskyldiges
befrielse från postforsling och dels åtgärder till beredande
af lättnad i nämnda besvär, bifölls Utsk:s deri till R. o. Ad. samt
Borgare- och BoruleStm ställda inbjudning, samt lades förev:de
Utlåt, i öfrigt till handlingarne.
Föredrogos och biföllos Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:s den 9 d:s på bordet lagda nedannämnde Utlåfe-U:
t) e ii 16 J annat i. ?7
N:o 43, i anledn. af väckte motioner om skyldighet att borttaga
grindar å allmänna vägar m. m.; och
N:o 44, i anledn. af vackt motion om inrättande af Handelsdomstolar.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s den 9 dennes på bordet lagde
nedannämnde Betänk, och Utlåt.:
N:o 127, i anledn. af väckte motioner rörande kommunalstyrelser
m. ra. j och
FT:o 128, i anledn. af återremiss i viss del af Betänk:t N:o 116,
ang:de omarbetande eller ändring af Kongl. Stadgan för Eikets
Allmänna Elementar-läroverk den 14 Augusti 18 56 m. m.
Äfvenledes föredrogs och bordlädes ånyo Konst.Utsk:s den 15
dennes på bordet lagda Mern. N:o 62, med förslag till ändring af
de i TryckfrihetsFörordmn genom hänvisning till 8 kap. MissgerningsBalken
fastställda straffbestämmelser.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 15 dennes på bordet
lagda Utlät. N:o 215, ang:de förhöjd aflöning för E. St.-rs Just.-  Ombudsman samt den vid hans Kansli anställda personal.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från BankoUtsk.
inkomne Utlåt:n:
N:o 70, i fråga om sättet för användande af de medel, som,
enligt K. M:s och E. St:rs beslut, skola till allmänna rörelsens
underlättande i utrikes ort uplånas; och
N:o 71, i anledn. af viickt motion om återinförande i Banken
af den Fahlu Bergslag förut medgifua belåningsrätt å råkoppar.
Frih. Cederström, Eud.: I anseende till den vigt BankoUtsk:s
Betänk. N:o 70 eger för det allmänna, anhåller jag att detsamma
måtte sättas främst å föredragningslistan för nästa plenum.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts att BankoUtsk:s
nu bordlagda Utlåt. N:o 70 skulle upföras främst å föredragningslistan
för nästa plenum.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att då numera
föredragningslistan blifvit genomgången, någon fortsättning af
dagens plenum icke erfordrades, och att således det anslag, som
blifvit utfärdadt om fortsättande af plenum kl. 6 e. m., komme att
nedtagas, åtskiljdes II. E. o. Ad. kl. f på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
7*
Den 18 Jinuari.
Thorsdagen den 18 Januari 1858.
Plenum kl. C e. in.
Justerades 8 prot.-utdrag för den 16 dennes samt pleni-prot.
för den 7 sistl. November e. m.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
BankoUtsk:s den 16 dennes på bordet lagda Utlåt. N;o 7 0, i fråga
om sättet för användande af de medel, som, enligt K. M:s och R.
St:rs beslut, skola, till allmänna rörelsens underlättande, å utrikes
ort uplånas.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s den 9 och 16
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 127, i ani. af väckte motioner
rörande KommunalStyrelser m. m.
Frih. Cederström, Rud.: Ehuru tre Stånd redan bifallit
detta Betänk., anser jag likväl, att R. o. Ad. för sin del bör afslå
detsamma och anhåller att i korthet få framlägga skälen till denna
min åsigt. Först vill jag likväl uplysa om orsaken, hvarföre detta
Betänk., som ankom till Exp.Utsk. den 14 November sistl. år kl.
1 e. lii., först i medio af denna månad inkommit till Stånden.
Det kommer sig dels af en ytterst sorgfällig, korrekturläsning, hvilken
Ekon.Utsk. sjelf ombesörjt, och dels deraf att den Belgiska
KommuualLagen, som är bilagd Betänk., fordrat särskild tid för
att bringas i denna förm. Jag kommer nu till sjelfva saken. En
mera utvecklad kommunai-anda är naturligtvis alltid önskvärd, men
det är ej sagdt att man verkligen vinner detta ändamål på sätt
motionärerne här föreslagit. TJtsk. har visserligen icke omfattat
något särskildt af de här framstälda förslagen, utan Utsk. har endast
hemställt, »det måtte R. St:r, uti till K. M. aflåtande underd. skrif»velse
anhålla, att K. M. täcktes låta, genom sakkunnige män, ej
»mindre uprätta förslag till författning om landsting, eller en länen
»omfattande kommunal-representation, än äfven, i sammanhang der»med
öfverse de angående menighets-styrelse så väl på landet som
»isynnerhet i städerne gällande författningar, samt derefter till R,
»St:rs pröfning framlägga de förslag, hvilka i följd häraf kunna
»varda utarbetade». Men å andra sidan har Utsk. icke heller reserverat
sig mot dessa förslag, utan har tvärtom på det högsta lofordat
de grunder, hvarpå motionärerne byggt sina framställningar.
Jag har dock emot vissa af dem, högst väsendtliga invändningar
att gora. En provincial-representation, tillsatt genom allmänna val,
skulle komma att hvila på helt andra grunder än national-representationen
under dess nuv:de form; och deraf skulle lätteligen kunna
Den 18 Januari.
79
upstå konflikter. Man skulle komma att tvista om hvilken af dessa
representationer, som uttryckte nationens verkliga tänkesätt. Denna
osäkerhet anser jag på det högsta vådlig.
Vidare har Utsk. ansett det vara oundvikligt, att åt ifrågavide
nämnder medgifva beskattningsrätt. För min del fruktar jag lik*
väl att de grunder, sorn dessa provincial ständer antoge för sin beskattning,
skulle kunna komma i strid med de grunder, som lt.
St:r fastställt för bevillningens utgörande.
Utsk. säger slutligen, att man icke behöfver befara det ifrågavarande
anstalt skulle kunna låna sig till hjelpmedel att sprida och
underhålla politisk oro i landet. »I detta hänseende», säger Utsk.,
»kan om denna institution stigas allt detsamma, som om det kon»stitutionela
samhällsskicket i allmänhet; men då invändningen
»icke får gälla såsom bevis för förkastligheten af systemet i sin
»helhet, bör det ej heller få åberopas mot detta systems tillämp»ning
på mindre kretsar af landet». Man måste likväl fästa upmärksamheten
vid att dessa provincial-ständer skulle utses genom
allmänna val, hvarigenom en demokratisk anda lätteligen i dem
kunde blifva rådande. Det skulle kunna hända (hvartill jag alltid
nödgas hänvisa), att dessa smärre församlingars åsigter kommo i
konflikt med national-representationens; och då kan man väl icke
säga, att den anmärkn., som icke gäller med afs:de på systemet i
sin helhet, den gäller icke heller med afs:de på nu ifrågavide institution.
Slutligen säger Utsk, att inom dessa mindre kretsar skulle
komma att behandlas ämnen af vida ringare omfattning och långt
mindre ömtålig beskaffenhet, än vid de allmänna Riksmötena. Hvar
finns någon garanti härför? Den finns åtminstone icke i Utskis
Betänk.; och motionerna äro af den omfattning, att dessa kommunal-representationer
eller styrelser fastmera skola ega att befatta sig
med alla möjliga, kommunen rörande, frågor. Men hvem svarar
för, att icke bland dem förekomma sådane som, ehuru de närmast
hafva afside å en provins, dock ganska djupt kunna ingripa i hela
landets väl eller ve?
På grund af dessa i största korthet anförda skäl,"anhåller jag
vördsamt, att R. o. Ad. ville afslå Utsk. Betänk.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Då detta Betänk, redan
vunnit tre Stånds bifall, torde man icke behöfva mycket orda om
detsamma. Kommunal-styrelse fanns i Sverige redan under hednatiden;
den fortlefde sedan, till största nytta för landet, ända till
en-väldets införande. Den utplånades då, men allt som frihetskänslan
återvaknade, biet' begäret lifligare efter den gamla folkstyrelsen,
nu fordrar nationen den och måste äfven få den. Att
deri skulle ligga något demokratiskt omstörtande, kan jag icke
finna. Det mest aristokratiska land i Europa, England, har äfven
det mest utvecklade kommunal-väsende. Någon våda för monarkien
ligger således visst icke deruti; tvärtom. Det enda land på kontinenten
som 1848 förblef fullkomligt lugnt var Belgien, och detta
land har utaf alla fastlandets stater den friaste kommunal-styrelse.
89
Den 18 Januari.
Detta måtte vara ett talande bevis att alla dylika farhågor äro
öfverflödiga. För egen del kan jag icke annat än vara tacksam
för det särdeles lärorika Betänk., som Utsk. afgifvit, ehuru min
molion i ämnet fått dela de öfrigas öde. Mitt förslag var endast
en tillämpning af den Norska »Formandskabsloven» på våra förhållanden.
Då denna lag hos brödrafolket skulle införas, möttes
den der af samma betänkligheter som Frih. Cederström här i atton
anfört. Man talade om de vädur den skulle medföra för konungamakten.
Man talade om huru embetsmäunens tillbörliga inflytande
skulle förintas, man talade om huru sjelfva Storthingets myndighet
skulle försvinna. Emellertid antogs lagen oell nu, efter fä år, erkänna
alla att den verkat mera välgörande lin allt annat, att den
väckt landet ur sin slummer, att den lifvat nationalandan, stärkt
förtroendet, ökat välmågan. Om Frih. Cederström behagar råd
fråga
Amtmännen, är jag säker, att desse med en mun skola förklara
»Formandskabsloven» vara deras bästa och kraftigaste stöd.
Det lönar icke mödan att längre uptaga tiden, jag anhåller endast
om bifall till Betänk.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Jag anhåller att till
alla delar få instämma med Gr. Björnstjerna. Man hår sagt mig
att Frih. Cederström fruktar för statsorganismens bestånd, såvida
kommunal-styrelserna icke inrättades elter samma grunder, som nationalrepresentationen.
Man behöfver väl icke tänka mycket på
saken för att finna, att statsorganismen uti en väl ordnad kommunal-styrelse
eger det starkaste stöd. Som förhållandet nu är, befattar
sig national-representationen icke blott med alla egentliga
statsangelägenheterna, utan äfven med aila kommunala, och då
kommunerna se staten bevilja anslag till arbeten, som borde vara
kommunernas ensak, så lägga de armarne i kors och vänta tills
deras tur att få anslag kommer. Vårt land är tillfölje af klimatiska
och kultur-förhållanden af så olika beskaffenhet, att man svårligen
kan utfinna en ekonomisk lagstiftning, som passar så väl för
den ena landsorten som för den andra. Genom införande af kommunal
styrelser skulle man icke allenast befordra landets ekonomiska
välstånd, utan hela nationen skulle derigenom få en intellektuel
lyftning. Hvar och en kommun skulle vänjas att tänka för sig
sjelf, och dess sjelfkänsla skulle stegras, då den såg de arbeten,
som den utfört med egna händer. Ett väl ordnadt kommunalväsende
bidrar dessutom i högsta grad att sammanbinda den enskilde
medborgaren med staten. Iian lär sig inse huru som hans
egna-intressen äro beroende af statens bestånd, och huru som lagarne
äro nödvändiga för att skydda hans rättigheter. Jag hembär
Utsk. min tacksamhet för den möda det nedlagt på denna sak,
och hvarigenom jag hoppas att mera lif och verksamhet skall upstå
inom våra kommuner än som hittills varit fallet.
Frih. Åkerhjelm, Joh. Carl: Jag kan icke undgå att till
besvarande uptaga en anmärkn. af Frih. Cederström, som den siste
värde
Den 18 Januari.
81
värde talaren förbigått. Frih. Cederström yttrade, att den beskattning
dessa kommunal-styrelser skulle blifva berättigade att ålägga
möjligen skulle komma i strid med den beskattning R. St:r sjellva
beslutade. Dervid får jag fästa upmärksamlieten på att några stridigheter
aldrig kunna upkomma deraf, att ett särskildt län för ett
särskildt ändamål åtager sig en särskild beskattning utöfver den
beskattning E. St:r ålagt. Jag anser det vara af särdeles vigt att
beskattningsrätt medgifves de s. k. lands-tingen; ty derigenom skulle
dessa institutioner blifva i tillfälle att utföra en mängd för de särskilda
orterna gagneliga företag. Jag förenar mig med de Hrr, som
yrkat bifall till Betänk.
Hr Prytz, Lars Adolf: Det vore i sanning besynnerligt,
om E. o. Ad. ensamt skulle afslå detta förslag till afhjelpande af
ett länge kändt behof. För min del väntar jag mig de största
fördelar af ett ordnadt kommunal-väsende, oell kan icke annat än
på det högsta tillstyrka E. o. Ad. att bifalla Utsk:s förslag. Det
är dessutom här endast fråga om att hos K. M. anhålla om utarbetande
af en författning i ämnet, hvilken vid nästa Eiksdng kan
underställas Ständernas pröfning.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Jag beklagar, att jag kommit
så sent upp, att jag icke varit i tillfälle att afhöra de första
talarne, men de 3 sista värde talarne hafva så fullständigt utvecklat
ämnet, att jag endast med några få crd vill yttra mig deröfver.
Gr. af Ugglas har sagt att en väl ordnad kommunal-styrelse just skulle
blifva ett värn för representationen. Jag delar denna tanke och
ber att för egen del få tillägga att jag är öfvertygad, att den äfven
skall blifva ett värn för konungamakten; ty denna skulle derigenom
komma att stödja sig icke ensamt på en mer eller mindre
lös representation, utan på en institution, som sträckte sida grenar
genom alla Rikets landskaper, genom alla klasser. För öfrigt är jag
förekommen af Frih. Åkerhjelm, och vill endast fästa upmärksamheten
på hvilken mängd med ofta temligen obehagliga tvister som
man kunde undvika, om åtskilliga af dessa större eller mindre företag
som behöfva utföras i de särskilda landsorterna, i st. f. att såsom
nu underställas Ständerna kunde afgöras och bekostas af provincial-styrelser.
I likhet med föregående talare får äfven jag hembära
Utsk. min tacksamhet för den möda och talent det nedlagt på
detta Betänk., och äfven om jag skulle hafva ansett mig befogad
att göra en eller annan mindre anmärkn. mot detta Betänk., så
vill jag visst icke göra den nu, utan anhåller om obetingadt bifall
till detsamma. Slutligen får jag förklara min tillfredsställelse öfver
att de 2:ne sista talarne, som just bekläda det embete, med hvilket
man fruktat att dessa kommunal-styrelser skulle kunna råka i
kollision, så öppet och lifligt tillstyrkt detsamma.
Frih. Cederström: Jag började mitt förra yttrande med
att säga, att ett utförligt anförande icke vore tjenligt, då Betänk.
XI H. 6
82
Den 18 Januari.
redan var bifallet af 3:ne Stånd, men jag håller derföre icke till
godo med den anmärkn., att det vore »besynnerligt», om R. o. Ad.
afsloge Betänk, då det var bifallet af de 3:ne öfriga St:n. Det
är väl R. o. Ad:s pligt att afgöra hvarje fråga efter dess egen inre
beskaffenhet, utan att rätta sig efter de öfriga St:n, huru mycken
aktning man än må hafva för dem. Jag bestrider ingalunda
den möda och den talent, som är nedlagd på detta Betänk., det
är alltid ett arbete, som man måste läsa med största intresse, tillföljd
redan af den stilistiska skicklighet, med hvilken det är upstäldt.
Men jag anser Hr Tersmedens yttrande just innehålla en
bekräftelse på de af mig yttrade farhågor: att dessa nya provincial*
representationer skulle kunna råka i strid med national-representationen.
Hr Tersmeden yttrade nemi. att regeringen skulle törhända
få i merberörde kommunal-styrelse ett bättre stöd, än den nu hade
i en mer eller mindre lösligt sammansatt representation. Ligger
inte häruti ett vädjande till lands-tingen, såsom bättre uttryckande
Svenska folkets opinion än hvad national representationen, R. St.-r,
förmenas göra? Det förefaller mig således, som om de farhågor,
jag anfört, icke saknade all grund. Jag vidhåller för öfrigt mig
redan tillkännagifna åsigt; och då den är grundad på en redlig
öfvertygelse, så hoppas jag med tillförsigt att R. o. Ad. icke illa
uptager, det jag öppet densamma uttalat, äfven om den för ögonblicket
skulle stå i strid med flertalets bland R. o. Ad. mening,
Hr Tersmeden: Jag anhåller om ursäkt att jag ytterligare
uptager tiden med en fråga, som jag hade föreställt mig skulle afgöras
utan någon diskussion, hvarföre jag äfven, som jag nämnde,
kom något sent upp. Jag hade icke beredt mig på att yttra mig
i denna fråga, och jag finner att jag icke uttryckt mig med tillräcklig
redighet och bestämdhet, då Frih. Cederström kunnat till
en del missförstå mitt förra yttrande. Frih. Cederström drog af
mitt förra yttrande den slutsats, att jag skulle befara, det kollisioner
kunde upstå mellan national-representationen och lands-tingen.
En sådan tanke har jag aldrig haft. Jag ansåg endast, att konungamakten
skulle få ett fastare stöd i national-representationen, om
denria kunde inhemta uplysningar från de särskilda provins-styrelserna,
än om, såsom nu är fallet, den stöde alldeles ensam. Det
var endast detta jag ville nämna, och för öfrigt får jag uprepa min
förra anhållan om bifall till förslaget.
Den härefter till bifall å förevide Betänk, framstälde propos.
besvarades med starka Ja jemte ett eller annat Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s den 9 och 16
dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 128, i anledn. af återremiss i
viss del af Betänk. N:o 116, angående omarbetande eller ändring
af Kongl. Stadgan för Rikets Allmänna ElementarLäroverk den 14
Augusti 185 6 m. m.
Den 18 Januari.
8S
Frih. Cederström, Rud.: R. o. Ad. har sällan tillförene
haft för sed, att till K. M. biträda aflåtandet af förnyade framställningar
inom kort tid ang:de samma sak, emedan R. o. Ad. varit
öfvertygad, att K. M., slika påminnelser förutan, skulle veta att
fatta det för fäderneslandets sanna bästa gagneligast.e beslut. Jag
tror således att man ieke nu bör aflåta denna skrifvelse, utan anhåller
om afslag å Utsk:s förslag.
Ilr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Då denna fråga förevar
inom Ekon.Uisk. opponerade jag mig mot hvarje framställning till
K. M., öfvertygad att en sådan framställning under närv:de förhållanden
skulle göra mera ondt än godt. Min tro är nemi. att alla
med SkolStadga förenade fel och brister ingalunda försvinna genom
en omarbetning, utan att de bäst rätta sig sjelfva under utöfningen.
Utsk. har här föreslagit, att R. St:r skulle med åberopande af
1848 års Riksdagsbeslut anhålla, det K. M. ville vid nästa Riksdag
till Ständerna göra framställning om ordnande af styrelsen
öfver ElementarLäroverken. Men om man granskar de förut af
R. St:r i detta ämne gjorda framställningar och i synnerhet den
af år 1848, så befinnes det att R. St:r aldrig begärt någon sådan
allmän öfverstyrelse öfver ElementarLäroverken, som här tycks vara
i fråga, ulan R. St:r uttryckte endast en önskan att ElementarLäroverkens
styrelser icke endast skulle utgöras af till klereciet
hörande personer, utan att äfven lekmän deri måtte lemnäs inträde.
Hvar och en som läser detta Betänk, kan icke fatta annat än att
det här är fråga om inrättande af en öfverstyrelse öfver alla Elementar-Läroverken,
ett kollegium, och då är det väl en inkonseqvens
att dervid åberopa 1848 års skrifvelse, som handlar om Elementar-Läroverkens
styrelser. Om denna skrifvelse aflåtes måste
hela frågan komma att förfalla; ty K. M. kan ej veta hvilken
skrifvelse, som skall gälla, den af 1848 eller den af 1858. Hvad
angår det klander, för hvilket den nya författningen varit utsatt,
så har det i synnerhet varit från ett visst håll, nemi. från skollärarne,
och jag tror att deras eget intresse deri varit inblandadt.
Då jag sjelf tillhör deras antal, kan jag fritt yttra mig i saken.
Det är väl sannt att lärarnes göromål blifvit något ökade, men så
hafva de också fått sina löner nära nog fördubblade. Man har vidare
gjort anmärkn. mot ordnandet af undervisningstimmarne. Det
är en sak som bäst ordnas genom öfverenskommelse mellan lärare,
lärjungar och målsmän, och som ingen skolordning, den må vara
hur fullständig som helst, någonsin kan ordna. Af allt detta drar
jag den slutsats, att R. o. Ad., på sätt den siste värde talaren
tillstyrkte, icke bör instämma i de öfriga Stms beslut att aflåta
en underd. skrifvelse. Äfven jag skulle önska många ändringar i
dessa stadgar, men jag tror icke, att de låta verkställa sig på
denna väg. Högv. PresteSt:t har för sin del beslutat det tillägg
till skrifvelsen: att de som erhålla i updrag att granska nu
gällande stadga skulle vara »erfarne vetenskaps- och skolmän». Ett
sådant tillägg anser jag vara alldeles olämpligt; ty man bör väl
förutsätta att regeringen icke lemnar ett sådant updrag åt andra
81
Den 18 Ja n nar i.
än vetenskapligt bildade män. Ett bevis på den mindre lämpligheten
af sådana skrifvelser sora denna är, att inom det Stånd,
nemi. BorgareSt., som med största ifver förordade en underd. skrifvelses
aflåtande 1848, nu flera röster höjt sig emot en sådan. Det
var nemi nja Riksdagsmän, som icke hade någon aning om 1848
års skrifvelse. Man ser häraf, huru lätt den ena Riksdagen kan
komma att begära ett, och den andra ett annat.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: I motsats mot de båda
sista talarne får jag anhålla om bifall till Betänk. Denna fråga
har, enl. hvad Betänk, utvisar, blifvit återremitterad från detta
Stånd just i syftning att få ett sådant förslag, som det Utsk. här
afgifvit. Redan 1848 anhöllo R. St:r hos K. M. om förändring
i styrelsen öfver elementar läroverken, och behofvet af en sådan
förändring är allmänt erkänd. Det behöfver så mycket mindre här
utvecklas som 3 Stånd redan bifallit Betänk, och för öfrigt troligen
hvar och en af R. o. Ad. redan fattat sin opinion i frågan. Jag
inskränker mig derföre till att anhålla om bifall till Betänk.
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Frih. Tersmeden anförde såsom
skäl för bifall till förslag att frågan blifvit återremitterad från
B. o. Ad. i denna syftning. Inom Utsk. tvistades mycket om den
egentliga meningen med R. o. Ad:s återremiss, meu jag tror icke
att Frih. Tersmeden, om lian genomläser R. o Ad:s diskussioner,
skall kunna komma till den slutsats, som han nu dragit. Hvad
sjelfva saken angår anser jag, i likhet med 2:ne föregående talare,
det icke vara lämpligt att besluta förnyade skrifvelser den ena
Riksdagen efter den andra i samma sak Jag förenar mig derföre
med de talare, sora anhållit om afslag å Betänk.
Hr Bråkenhjelm: Jag tror mig redan hafva tillkännagifva,
att jag ingalunda vill taga den ifrågav:de författningen i
försvar, men att jag anser en underd. skrifvelse icke vara rätta
sättet att åstadkomma ändringar i densamma. Skall emellertid en
sådan skrifvelse afg”, hvaruti man begär inrättandet af en öfverstyrelse
öfver ElementarLäroverken, bör man likväl undvika att
citera 1848 års skrifvelse, hvaruti man begärde förändring af ElementarLäroverkens
styrelser. Man borde således utesluta orden
»med åberopande af den underd. begäran om ett ändamålsenligare
ordnande af styrelsen öfver ElementarLäroverken, som R. St:r år
18 48 framställde, och af den ytterligare anleda, till förnyandet af
denna begäran, som upkommit genom» och i st. endast siitta »att
med anledn. af den nya läroverks-stagan etc.» Med en sådan förändring
har jag ingenting emot bifall till Utsk:s förslag.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt hurusom i afs:de
på förevide Utlåt, blifvit yrkadt dels bifall, dels afslag, dels ock
bifall med den förändring, att, i st. för de i Utsk:s tillstyrkande
förekommande orden: »med åberopande af den underd. begäran om
ett ändamålsenligare ordnande af styrelsen öfver ElementarLäroverken,
som R. St:r år 1848 framställde, och af den ytterligare anleda.
D en 18 Januari.
85
till förnyandet af denna begäran, som upkommit genom den nya
laroverksstadgan», endast skulle införas orden: »med anledn. af den
nya läroverks-stadgan», blefvo propos:r till bifall å dessa yrkanden
framställde och besvarade med blandade Ja och Nej; och efter sedermera
till bifall a Utsk:s Utlåt, förnyad propos., som besvarades
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm,
sig härvid hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Konst.Utsk:s den 15 och 10 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 62 med förslag till ändring af de i TrvckfrihetsFörordmn
genom hänvisning till 8 kap. MissgerningsBalken faststälde
straffbestämmelser.
Utsk:s förslag lemnades utan anmärkn. och med anledn. deraf
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att R. o. Ad. torde finna att detsamma,
sa vidt på II. o. Ad. berodde, komme att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag.
Ropades Ja.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s den 16 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 71, i anledn. af väckt motion om återinförande i
Banken af den Fahlu Bergslag förut medgifna belåningsrätt å råkoppar.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Ut!åt:n, Mern. och Betänk., nemi. från:
StatsUtshollet;
N:o 217, i anledn. af väckt fråga om bestämmandet af pension
för R. Strrs Just.Ombudsman;
N:o 218, i anledn. af erhållne återremisser eller RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, rörande de i Utlåt- N:o 158 behandlade frågor
om statsbidrag för vägförbättringar och vattenaftapningar jemte andra
arbetsföretag;
N:o 219, i anledn. af RiksSLns skiljaktige beslut, ang:de det,
enl. Utsk:s Uti. N:o 176, af Nora-Ervalla jernvägsbolag sökta ytterligare
lån;
N:o 220, med förslag till voter:s-propos. i fråga om beviljande
af ett förslags-anslag till löneförbättringar åt lärare och tjenstemän
vid Upsala Universitet;
N:o 221, ang:de hegardt anslag till undersöknings-kostnaden
för en jernvägs-anläggning från Wexjö till Södra stambanan;
N:o 222, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de kostnaderne
för anskaffning af mått- och vigt likare samt modeller åt Generaloch
Provins Landtmäterikontoren;
N:o 223, ang:de bestridande af kostnaderne för vatten-afledningars
företagande å Komministers-boställen;
*«
Den 20 Januari.
Sammansatta Bevilln.-s- samt Allm. Besv.- och Ekon.Ulskollel: 1
N:o 12, i anledn. af väckt motion om ändringar i Kongl. Förordn:n
den 13 April 1808, ang:de jagt och djurfång med flere samma
ämne rörande författningar.
Anmäldes till justering och begärdes på bordet ett från Riddarhus-Utsk.
inkommet förslag till R. o. Ad:s underd. skrifvelse till
K. M., ang:de förhöjning af Riddarhus-Kapitations-afgiften.
Anmäldes och uplästes samt lades till handlingarne ett från
BondeStåndet ankommet Prot.Utdr. N:o 539, jemte en detsamma
bifogad af nämnde Stånd till Sammansatta Bevilln.- samt Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk. remitterad och MedStånden kommunicerad
motion af Paul Fritz Mengel, i fråga om aflåtande af en underd.
skrifvelse med anhållan att, vid tullbehandling af utländskt bränvin,
vissa föreskrifter måtte till iakttagande meddelas.
Höglofl. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 20 Januari 1858.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för den 18 dennes samt pleni-prot.
för den 14 och 16 sistl. November.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskotten inkomne
Utlåt, och Mern., nemi. från
StatsUtskollet:
N:o 224, i anledn. af väckt fråga om uplåtelse af vissa Calmar
f. d. fästning tillhörande lägenheter dels åt Calmar Domkyrka
med full eganderätt och dels åt Calmar stad för åstadkommande
af ny begrafningsplats;
Den 20 Jann ari.
87
N:o 225, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse i fråga om eftergift
af f. d. LandsKamerer. KammarEättsEådet S. Lindberg ådömd
ersättnings-skyldighet;
N:o 226, med förnvadt förslag till ett stadgande i afs:de på
allöningen för de civile embets- och tjenstemännen i allmänhet;
N:o 227, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. N:o 189;
N:o 228, i anledn. af väckt fråga om förhöjning af inqvarterings-penningarne
i garnisonsorter utom Stockholm;
Sammansalla Slats-, Bevilln.- samt Allm. Besv:s och Ekon.Ulshollel:
N:o 43, i anledn. af några ännu oafgjorda frågor rörande
folkskole-väsendet.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s den 16 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 70, i fråga om sättet för användande af de
medel, som enl. K. M:s och E. St:rs beslut skola, till allmänna
rörelsens underlättande, å utrikes ort uplånas.
Frih. Paykull, Joh. Gust.: Sverige har nu, efter en lång
mellanrymd af tid, åter beträdt Statslåne-banan, och vid detta tillfälle,
enl. mitt förmenande, utan tillräcklig anledning. Vi lia icke
haft något förödande krig, icke några missväxter, icke några öfversvämningar
eller andra naturolyckor att klaga öfver; vi ha endast
haft ett större antal öfverdådiga och tilltagsna affärsmän och misshushållare,
som med för stor snålhet gapat efter lyckan. Det är
nu dessa som skola hjelpas, så att de ännu en tid må kunna föra
ett lustigt lif, likväl i det säkra medvetandet att Samiel i alla fall
i sinom tid kommer och tager dem. — Hela lånet blir dessutom
i hvarje händelse endast ett palliativ, ty ehuru det är stort för
Staten, blir det dock otillräckligt då det skall fördelas mellan alla
enskildta som nu tro sig behöfva lån. Vi se redan att Vermlänningarne
vilja lägga embargo på l af lånet för sin räkning. Förmodligen
begär Iiufvudstaden minst lika mycket eller kanske mer, och
då skulle det ej återstå särdtles mycket åt den öfriga delen af
landet. Detta lane- och kreditsystem kommer att göra Sveriges
olycka. Det är kändt att den Svenska jorden är intecknad för
icke mindre än 100 millioner Edr, således |- af hela landets upskattningsvärde.
Lägg nu härtill alla ointecknade skulder, alla
privatbankers, hypotbeksföreriingars och handlandes skulder, och
man måste i sanning häpna öfver summans oerhörda belopp. Staten
har hittills föregått med goda exempel, men i stället för att
motverka skuldsättning tyckes den nu vilja understödja och upmuntra
sådan. Men saken är nu afgjord och kan icke mer hjelpas
och då det är en möjlighet att jag och mina liktänkande misstaga
oss samt att de ha rätt som önska lånet, så bör man åtminstone
ställa så till att detta ifrigt efterlängtade guldregn måtte,
så vidt möjligt är, få sprida sig öfver hela landet, på det att hvar
och en mätte i sin utsträckta hand kunna upffinga några droppar
deraf för att läska sig med.
Jag anser således att man bör förfara med detta lån på sam
-
88
D en 20 Januari.
nia sätt sora med undsättningslån under missväxter. Inom hvarje
län bör nemi. bildas en undsättnings-komité med Landshöfdingen
till Ordförande, som undersöker förhållanderne, pröfvar säkerheterne
(i hvilket hänseende BankoFullmäktige i alla fall alltid få förtro
sig åt lokal-auktoriteterne) och som sedan insänder reqvisition på
ett visst belopp. DA alla dessa reqvisitioner hunnit inkomma,
hvilket bör gå fort 0111 lånehungern verkligen iir så stor som man
förmodar, kunna Fullmäktige med lätthet finna huru mycket som
bör afsändas till hvarje län, eller, om alla reqvisitionerna tillsammans
öfverstiger beloppet af 12 millioner, huru mycket proportionaliter
kan anses böra tillkomma hvarje provins. På detta sätt skulle
alla åtminstone i lika mån komma i åtnjutande af de fördelar,
som man vill bereda dem. Men för att åstadkomma nödig säkerhet
är det dessutom angeläget att föreskrifva solidarisk ansvarighet
antingen länsvis eller för vissa bestämda större distrikter, såsom
det redan är stadgadt i afseende på vanliga undsättningslån, och
jag kail icke inse hvarföre Staten skall vara strängare emot under
en missväxt uthungrade jordbrukare, än emot oförvägna börsspekulanter
och deras gelikar. Den solidariska ansvarigheten är visserligen
tryckande, men den medför en stor säkerhet och aflägsnar
från låns sökande dem, som icke ovilkorligen äro i behof deraf.
Framför allt bör lån ej utlemnas åt dem, som hafva utländska
skulder, forså vidt det är möjligt att kontrollera detta, emedan dessa
säkerligen ej lära underlåta att använda lånen till uttagande af
silfver ur Banken och detsammas bortsändande ur landet. Af
dessa skäl yrkar jag återremiss och har äfven i formelt hänseende
en förnyad anledning dertill. Det blef först föreslagit, att Banken
skulle verkställa lånets negocierande, men sedan ändrades detta så
att Staten skulle uptaga länet och Banken sedermera utdela detsamma,
under vilkor, att af Staten erhålla ersättning för hvad dervid
möjligen kunde förloras. Då Staten således stadnar i en ansvarighet,
som kan medföra ganska betydliga utgifter, synes mig
att BankoUtsk., enligt 43 § E.O., bordt hafva sammanträdt med
St&tsUtsk. för att gemensamt upgöra saken.
Det vore slutligen särdeles fägnande, om detta lån kunde
bringa någon lycka åt Sverige. Men lyckan är en vansklig sak;
hon hvilar på ett klot och denna grundval kan icke anses synnerligen
säker. Det synes mig också ganska tvifvelaktigt, huruvida
denna transaction kan åt detta klot gifva något stöd, eller kanske
fast hellre någon rörelse, som kommer den tillbedda gudomligheten
att, i återbetalningens timma, vacklande böja sig öfver Sveriges
landamären. Jag yrkar återremiss.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herm.: Ehuru iag sannolikt icke
bättre vid detta än vid föreg:de tillfällen lyckas att göra min åsigt
gällande om Rikets sanskyldiga nytta, vill jag likväl yttra några
ord. Jag motsatte mig ieke ifrågav:de lånet under vilkor, att det
skulle komma landets hufvudnäringar till godo. Med landets hufvudnäringar
menar jag dem, hvars produkter icke blott fylla landets
egna behofver, utan äfven lemna öfverskott, sorn exporteras
till utlandet och sålunda bidraga till betäckande af importen d. v. s.
Dell 20 Jann ari.
jordbruket och bergshandteringen. Till hufvudnäringar räknar jag
äfven sådana, hvilkas produkter bidraga till minskandet af importen.
Dit skulle jag således vilja hänföra handeln, såvida den
bedrifves på ett med landets fördelar öfverensstämmande sätt, men
då våra handlande begagna våra produkter till gäldande af dels
nyttiga och dels öfverflödiga varor, sora införskrifvas från utlandet,
anser jag handeln högst farlig för vårt land. Kommer handeln att
som hitintills bedrifvas, så blifva vi endast förpaktare åt några
handlande i Hamburg. Handeln har redan tagit för sig brorslotten,
ty om jag icke misstager mig är handeln i följd af vexelaffärer
i skuld för öfver 6,000,000 till Riksbanken. Af så stor
undsättning äro handlandtrne icke i behof, ty de måste ega stora
fordringar i utlandet. Kg dömer detla deraf, att under de sista
G veckorna har Riksbanken af Stockholms Kredit-förening köpt
vexlar till ett belopp af 4,000,000 Rdr, hvilka vexlar Banken troligen
icke köpt, såvida de icke varit grundade på säkra fordringar
utom landet. Jag förmodar och är skyldig antaga att Banken
icke bekostar 4 millioner mot några papperslappar; ty 108 § 1
mom. i BankoReglem. tillåter Bankens vexelköp endast i det fall,
då Banken kan förstärka sin silfverfond. Plar jag häri misstagit
mig, så anhåller jag, att de Hrr, som bättre än jag känna dessa
mysterier, måtte derom uplysa Ståndet. Vi veta, att inom hufvudstaden
bildats en kredit förening. Vi veta äfven, att en ledamot
af denna förening är Fullmäktig i Banken, och att denne ledamot
under en mängd af år haft sig updraget att granska alla Bankens
vexelaffärer. Jag förmodar, att han icke undandrager sig att granska
Kredit-föreningens vexlar. Måhända känna Hrnne, att en annan
ledamot i föreningen, som förut varit grosshandlande i Stockholm,
numera afflyttat till Hamburg, och möjligen komma de af
Banken köpta vexlar att ställas på honom till inlösen. Ar det
väl skäl att ytterligare öka det hittills bedrifna vingleriet. 4 mil
lioner
hafva för det ändamålet redan blifvit förspilda. På grund
häraf anser jag alla möjliga kryphål för handeln böra tillstoppas,
och jag föreslår derföre en ny redaktion af 4 g. I slutet af denna
§ omtalas, att penningeförvaltande verk och inrättningar skola blifva
delaktiga af lånet. RiddarliusDireklionen har medel att förvalta,
men jag har iinnu icke hört, att meningen är, att den skall erhålla
någon del af samma lån. Något, sorn man icke vill omtala, måste
ligga under detta. Hade dessa banker skött sin sedelutgifning med
måtta, så hade de varit nyttiga för landet. Nu anser jag icke skäl
att lemna dem något, utan tinner det tvertom skadligt, emedan
penningarne icke komma näringarna till godo till följd af penningarnas
dyrhet, ty först tager Riksbanken sin dryga ränta och sedan
skall denna ränta ytterligare ökas af Privatbankerne.
På grund af dessa skäl föreslår jag, att 4:de punkten må få
följande lydelse: »Fullmäktige böra hufvudsakligen afse icke allenast
att medlen må, såvidt ske kan, varda spridda till alla delar af
landet för att komma landets hufvudnäringar jordbruket och bergshandteringen
till godo» etc., att i G:te punkten uteslutas ordet antingen
på sista raden pag. 6 och meningen »eller utgöra råämnen»
90
D eu 20 J anil ari.
etc. å pag. 7. I öfrigt förenar jag mig med Frih. Paykull i begäran
om återremiss, emedan genom densamma Utsk:t blir i tillfälle
att närmare belysa de förhållanden jag nu npgifvit.
Frill. Raab, Adam Christian: Man har sagt, att det
ifrågav:de lånet vore ett palliativ och att i den mån tillfälle att
erhålla lån beredes, blir behofvet af lån äfven större. Jag medgifver,
att lånebehofvet i Sverige under de sednare åren varit större än förut,
sedan Privatbanker oell Hypotheksföreuingar lemnat tillfälle att erhålla
lån, men man måste ihågkomma den stora tillvext i förmögenhet
landet under tiden vunnit, ty landets odling och upkomsten
af nya fabriker måste bereda tillgångar, och att så skett, bevisar
den betydliga qvantitet spannmål, som under sednare åren exporterats.
Frih. Paykull hissnade för den stora skuldsättningen och
påstod, att Svenska jorden var belastad med en skuld af 100 millioner
lldr, men jag vill likväl lugna honom i det afseendet, ty jag
kan uplysa honom, att redan 1850 var Belgiens jord besvärad med
en skuld af 800 millioner francs, och om detta lands storlek och
värde jemföres med Sverige, så måste man erkänna, att Belgiens
skuld är långt större än Sveriges. Dessutom bevisar denna skuldsättning
icke ett nedgående i förmögenhet, ty det kan icke nekas,
att jordens förökade värde är mångfaldigt större än den ökade
skuldsättningen. Jag torde icke behöfva uptaga till vederläggning
Frih. Paykulls förslag om nedsättning af en undsättningskomité
och solidarisk ansvarighet. Det lärer vara klart, att, om ett dylikt
förslag skulle gå igenom, följden blefve, att alla, som hafva säkerhet,
undandraga sig dessa lån och staten skulle då lemna lån till
dem, som icke hafva någon säkerhet att erbjuda, och det lärer väl
icke vara meningen. Desse personer böra enl. min åsigt icke på
det sättet hjelpas, hvaremot det är af vigt att hjelpa dem, som
hafva real säkerhet att erbjuda.
Beträffande den här visade animositeten emot den stora handeln,
hade jag föreställt mig, att en hvar skulle inse, att just handeln
befordrar näringarna i allmänhet. Om således den stora handeln
har skulder i utlandet, måste det vara gifvet, att handlande,
som hafva säkerhet att erbjuda, böra erhålla lån af desse 12 millioner
lldr för att dermed betala sin utländska skuld, och deri kan
jag åtminstone icke se någon olycka, ty denna skuld måste betalas.
Jag tror äfven, att man ganska mycket misstagit sig, om man föreställer
sig, att Privatbankerne hafva någon fördel deraf, att de
få sig anförtrodd utlåningen af dessa medel, såvida räntan bestämmes
till 7 å 8 proc. och deröfver, men dessa banker skola utlemna
dem mot endast G proc. De kunna icke hafva någon vinst, men
väl landet, emedan Privatbankerne icke behöfva då inskränka sin
lånerörelse.
För min del är jag villig att bifalla Betänk., ehuru jag erkänner,
att Hr Mannerskantz synes mig hafva skäl för det af honom
föreslagna amendement, och om flera instämma med honom,
vill jag äfven understödja hans förslag.
De n 20 Januari.
91
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Till större delen förekommen
af Frih. Haab, i fråga om vederläggning af de 2: ne första talarnes
yttrande, vill jag likväl yttra några ord.
Jag kan icke tänka mig möjligheten deraf, att man önskar
ett uteslutande ur Staten af handeln, men väl att dess missbruk
kan föranleda missnöje, ehuru det icke rimligen bör sträckas så
långt, att man ur vårt statslif utesluter hvad som är lika väsendtligt
för den allmänna belåtenheten som alla andra företag. Hörande
Privatbankerne vill jag tillägga något till hvad Frih. Haab yttrat.
Icke heller jag tror på de här framhållna vådor, som skola upkomma
af det föreslagna bemyndigandet för Fullmäktige i Hanken,
att äfven till Privatbanker utlemna större eller mindre delar af
lånet. Man har på detta rum i dag yttrat stor motvilja emot
dem, men deras välgörande verkan har jag erfarit inom provinsen
Wermland. Jag minnes den tid, då denne provins låg i bänderne
på Götheborgs köpmän, men detta beroende har provinsen afskuddat
sig, sedan Wermlands Privatbank inrättades. Möjligen finnas
ännu näringar, hvilka fortfarande förläggas af handlande i Götheborg,
men jag tror, att flertalet af dem hafva hjelpt sig fram dels
med egna tillgångar och dels med de låneunderstöd, som inom
provinsen varit att tillgå. Jag skulle således tro, att det vore
serdeles nyttigt, om de provinser, som hafva sådana penningeanstalter,
kunde genom understöd af statslånet komma derhän, att lånerörelsen
kunde utsträckas likasom förut, hvilket under nuvar:de
förhållanden eljest är omöjligt. Detta understöd bör dock icke
utsträckas utöfver hvad som förut varit maximum, och jag grundar
denna min åsigt derpå, att en provins bör kunna vara hjelpt med
hvad som i penningeförsträckningar till Privatbankerne hittills erfordrats.
Hr Mannerskantz’s reservation har på mig gjort ett djupt intryck.
Den är logisk och ur allmän nyttig grundsats så klart
framställd, att jag helt och hållet instämmer i densamma. Till en
början föreslår linn, att lånet skall skiljas från Bankens tillhörigheter,
hvilket skall i många hänseende underlätta förvaltningen;
vidare att BankoFullmiiktige, som komma att handhafva lånet,
skola till biträde erhålla en eller annan kommissarie, af Regeringen
dertill utsedd, hvilken skall anställas vid Bankens Diskont-kontor.
Obilligheten deraf, att förvaltningen af detta lån, föreslaget af K.
M., bifallet af E. St:r, uptaget och garanteradt af Staten, skall anförtros
endast åt den ena statsmaktens delegerade, och då jag påyrkar
en vidsträcktare tillämpning af denna utaf reservanten framställda
princip, sker det icke af någon småaktig afund emot Hrr
BankoFullmäktige. Jag är öfvertygad, att de samvetsgrant skola
fullgöra detta updrag, men jag anser det orättvist, att de uteslutande
skola tillerkännas förvaltningen af lånet. Med all aktning
för den ene statsmaktens oberoende af den andra kan jag likväl
icke finna något skäl, hvarföre Regeringen i lånets förvaltning icke
skall få hafva någon fullmäktig. Denna förvaltning vill jag kalla
en komité, bestående af BankoFullmäktige och de af Regeringen
utsedde personerne, och jag skulle önska, att K. M:s val komme
92
Den 20 Ja nuari.
att falla på Chefen för FinansDepartd, som bäst är i tillfälle att
bevaka Statens financiella fördelar, och dernäst Chefen för CivilDepart:t,
som bättre än Fullmäktige kan bedöma näringarnas behof.
Derjemte vill jag, att för komitéen utfärdas en Instruktion till
bestämmande af verksamheten emellan dess medlemmar. Möjligen
kan häremot invändas, att ett sådant som det af mig och Hr
Mannerskantz framställda förslag icke antages af de öfriga Stånden,
emedan det kan anses innebära försök af Regeringen, att få deltaga
i Bankens förvaltning, men en sådan förmodan nr undanröjd
just derigenom, att skillnaden emellan statslånet och Bankens tillhörigheter
blifvit skarpt updragen.
På grund af dessa skäl anhåller jag om fiterremiss, oaktadt
ärendets beskaffenhet påkallar skyndsam handläggning och pröfning,
men några dagars upskof lärer väl göra föga till saken, helst lånet
ännu icke är anskaffadt.
Hr Bildt, Didrik Gilli s: Innan jag inlåter mig i hufvudfrågan,
måste jag uttala min förvåning öfver att en ledamot inom
detta Stånd ansett sig tillständigt att framkasta beskyllningar emot
BankoFullmäktige i allmänhet men isynnerhet och direkt emot en
af dem, derföre att Fullmäktige skulle hafva gjort skadliga vexelköp.
Då det icke kan vara den värde ledamoten obekant att
Fullmäktiges prottr rörande vexelärenden ej ens få offentliggöras
och då den i 4 § Bankolteglermt föreskrifne ed, som af Fullmäktige
aflägges, bjuder, att man skall tyst hålla hvad tyst hållas bör, och
således någon discussion om Bankens vexel-ärender icke kan ifrågakomma.
Att göra beskyllningar som man vet ej få f. n. besvaras,
göra dem ej hos de tänkande mycket bevisande.
Den ovilja man här velat framkalla emot handels-corpsen ådagalägger
åsigter, som, om de förmådde att göra sig gällande, skulle
blifva högst olyckliga för landets industri och rörelse Med fullt
skäl kunna de köpmän klandras, hvilka blifvit beträdde med vingleri,
men att derföre kasta skugga på handelns representanter i allmänhet,
är orättvist. Köpmannen nr den ledtråd, som förbinder
landets industri med utlandets. Hvarthän komma vi, om icke köpmännen
besörjde, att näringarnes produkter kunna utbytas vare sig
emot kontant valuta eller emot andra förnödenheter. Denna vexelverkan
är hufvudvilkoret för all industriel verksamhet, och den del
af medborgare, som åtagit sig att åstadkomma denna vexelverkan,
utgör den icke deti brygga, på hvilken liela vår produktion skall
utgå till utlandet? Intaga icke dessa män en aktningsbjudande
ställning i samhället? Ar det icke i landets intresse de solida
köpmännen fortfara att verka? Hrr köpmanshatare önska att penningekrisen
skall uphöra, men huru åstadkomma detta? Jo! genom
en stor export och liten import. Detta kan icke ske annorledes,
än att Staten handlar då såsom den enskilde hushållaren som inskränker
sina utgifter men ökar sina inkomster. Men genom hvem
skall detta ske? Jo! genom köpmännen! Det är således lindrigast
sagt obetänkt att uttala en förkastelsedom öfver köpmännen, och
Den 20 Januari.
93
jag beklagar på det högsta, att sådane åsigter kunnat uttalas på
detta rum.
Hvad sjelfva hufvudfrågan eller det föredragna Betänk, angår,
så liar den siste talaren framställt den vigt igaste anmärkt), emot
densamma, nemi. att Regeringen icke har något ombud, som får
deltaga i fördelningen af lånet. I sin reservation liar Hr Mannerskantz
utförligt utvecklat nödvändigheten häraf, oell i det Utlåt.
BankoFullmäktige afgifvit till Utsk. framställdes behofvet af ett
sådant ombud, helst hela ansvaret, enligt Utskis förslag, hvilar på
Fullmäktige, som icke kunna vara utsedde med hufvudsaklig! alside
på de egenskaper, hvilka erfordras i oell för fördelningen af länet,
nemi. kännedom om de särskilda orternes affärsförhållanden och
näringarnes större eller mindre behof af understöd. Ont en fördelning
af lånet skall kunna på ett tillfredsställande sätt lö-as, måste
sakkunniga och opartiska personer inflyttas i DiskoutDirektionerne.
Dessa Direktioner hafva väl erhållit rättighet att förstärka sig med
personer, kände för redbarhet och för kunskap om orternes affärsförhållanden;
men det är icke nog, att denna förstärkning sker
med persöner, som känna förhållandet inom de orter, der DiskontDirektionerne
verka, utan det fordras äfven personer, sorn kunna
bedöma den stora fördelningen af hela lånet. Allt detta har Hr
Mannerskantz i sin reservation utvecklat och föreslagit. »Att K.
M. må berättigas, att för hvarje DiskontDirektion tillsätta ett ombud,
som skall ega deltaga i Direktionens bestyr med utlåningen
af Stats-lånefondens medel; börande det för .BankoDiskontverket i
Stockholm af K. M. sålunda tillsatta ombud jemväl erhålla rätt
att yttra sig i fråga om Stats-lånefondens fördelning, samt beredas
tillfälle att inhemta kännedom om de beslut och åtgärder, som
vidtagas, med afs:de å sättet för medlens användande till näringarnes
understödjande, inom alla delar af landet.» Om detta förslag
antages, skulle det af K. M. utsedda ombud i Diskontverket i
Stockholm ega den vidsträckta affärskännedom, som erfordras för
beviljande af de olika låne-ansökningarne, och dessutom deltaga i
den Komités arbeten, sorn enligt förslaget skall bereda ärendet,
innan detsamma af Fullmäktige afgöres.
Gr. Löwenhjelm har på ett klart sätt visat nödvändigheten af
en utvidgad verksamhet för detta ombud och föreslagit att ombudet
skulle ingå i Komitén, och antingen med densamma eller med
BankoFullmäktige afgöra frågan, men detta strider likväl emot de
beslut och Reglermn som förefinnas. R. St:r hafva nemi. beslutat,
att lånet skall ställas till Fullmäktiges i Banken disposition för att
af dem användas i enlighet med den Instruktion It. St. utfärda.
Jemlöres detta beslut med BankoReglemrt och den för Fullmäktige
utfärdade ansvarighetslag af d. 19 Sept. 1845, hvars g 4 förbjuder
Fullmäktige att öfverlägga i närvaro af något, K. M:s eller Regeringens
ombud, så finner man, att det af Gr. Löwenhjelm föreslagna
sätt att lösa frågan icke kan godkännas, och om mali än
gör den modifikation deri, att det af K. M. utsedda ombudet endast
skall meddela uplysningar, möter likväl den omständigheten,
att då ombudet framställer ett förslag, och Fullmäktige hafva an
-
94
D en 20 Januari.
märkmr deremot att göra, men ombudet, som icke får deltaga i
öfverläggningarna, måste aflägsna sig, får det följaktligen ieke förklara
sig, om än någon oriktighet skulle förefinnas i Fullmäktiges
anmärkmr. Detta sätt att lösa frågan är alltså stridande emot
gifna föreskrifter, oell ehuru flere gånger inom Fullmäktige framstäldt,
liar det likväl icke kunnat antagas. Allt livad man kan vinna är
livad Hr Mannerskantz föreslagit, nemi. att K. M:s ombud deltager
i den blifvande Komiténs öfverläggningar och beslut, hvilket
sednare derefter öfverlemnas till Fullmäktiges pröfning. Jag anhåller
således om bifall till Hr Mannerskantz förslag, så att det
må komma att utgöra ett tillägg till de stadganden Utsk:s förslag
innehåller.
Man har sagt, att det skulle vara orätt, att ställa någon del
af lånet till disposition af de penningelorvaltande verken i orterne,
särdeles som Privatbanks-intresset derigenom skulle understödjas.
Detta bevisar, enligt min tanka, ett falskt begrepp om dessa Paniker.
Såväl i tidningar, som man och man emellan har man talat
om Privatbanks-intresset, sorn skulle det vara i strid med intresset
inom den ort der Privatbank finnes. Detta är likväl grundadt på
obekantskap med saken. Privatbankerne utgöras till största delen
af personer, som i orten äro industriidkare och inse nödvändigheten
af en dylik Bank i och för deras rörelse. En enskild Banks åliggande
är, att hopsamla de små kapitalerne och åter utsprida dem
till näringarne, hvarigenom Banken måste vidkännas en ränteförlust,
hvilken endast på det sätt kan godtgöras, att Banken erhåller kreditiv
på Riksbanken eller får utgifva kreditsedlar, ty ingen Bank
kan bildas med mindre än att vinst är att påräkna, och hvem vill
väl insätta sina penningar i en Bank utan att erhålla någon vinst
derpå. Då nu Riksbanken icke har kunnat lemna Privatbankerne
kreditiver, hafva de erhållit rättighet att utgifva kreditsedlar; om
följden häraf blifvit, att kreditsedelstocken är för stor, kari någon
förminskning deri likväl icke ske, såvida icke Privatbankerne erhålla
kreditiv på Riksbanken. Detta i förbigående.
Man har vidare sagt, att Privatbankerna göra oskälig vinst,
om de erhålla del af lånet. Afven detta är fullkomligt falskt.
Privatbankerne kunna icke emot andra vilkor erhålla del af Statslånefonden
än hvarje annan, som söker lån å denna fond, d. v. s.
de måste erlägga högre ränta än de sjelfve få taga, ty Privatbankerne,
likasom alla andra enskilde, få icke beräkna sig högre ränta
än 0 proc.; och om än den enskilde genom provision och dylikt
kan förskaffa sig högre ränta, lärer väl sådant icke låta sig göra
för ett Verk, som står under offentlig kontroll, utan, om dessa
Banker erhålla understöd af statslånet, blir följden endast den, att
de måste göra en upoffring, såvida de icke få utsläppa kreditsedlar
och dymedelst erhålla ersättning. Då nu, såsom vi alla känna,
Privatbankerne ansett sig böra inskränka sin utlåning och krympa
ihop rörelsen, måste det vara en vinst för orterne om dessa Banker
kunde åter fullständigt funktionera och tillhandahålla näringarne
penningar på lika billiga vilkor som hitintills, och ingen kan med
mera omdöme än dessa Banker utlåna penningar, ty hvem kan
Den 20 Januari.
95
bättre känna, hvarest skon klämmer, än personer, sorn bo i den
nödlidande orten, så måste Privatbankerne vara särdeles lämplige
att utdela summorna.
Man har ordat mycket om nödvändigheten att understödja
jordbruket. Afven jag anser att det bör ske, men på hvad sätt?
Om man icke vill utlåna penningar af Statslånefonden till Privatbankerne
och andra penninge-anslalter i orterne, befarar jag, att
jordbruket icke får någon nytta af denna lånefond. Jordbrukaren
behöfver ett kreditiv, han behöfver låna penningar, på det han icke
skall tvingas att under en ofördelaktig konjunktur försälja sina varor,
och då vill man nu att han skall anlita statslånet direkte
genom BankoDiskonten. Der måste han betala en ränta, som blir
cirka 2 proc. högre än hvad Staten för lånet betalar. Således
minst 8 ä 9 proc. utom kommissions-arfvoden och kostnaden för
resor till hufvudstaden, hvarigenom dessa penningar blifva särdeles
dyra. Jordbruket uthärdar icke att erlägga så hög ränta. Endast
handeln och fabriker, hvilka måste tillgodogöra sig cn stor vinst,
kunna bära en hög ränta men alldeles icke jordbruket. Således,
om Privatbankerne undfå del af Statslånet, kunna de utlåna penningar
mot 6 proc. och jordbrukaren kan då erhålla lån på samma
vilkor som hittills. Huru mycket man än talat om nödvändigheten
att direkt understödja jordbruket, har jag likväl ännu icke hört
något praktiskt förslag i det hänseendet framställas, och det finnes
väl ej heller något enklare och mera praktiskt än det af mig
nämnda.
En af en reservant gjord anmärkn. anser jag förtjena upmärksamhet.
Uti G:te punkten hafva nemi. spirituösa drycker blifvit
uteslutna från belåningsrätt. Detta synes mig vara ett öfverdrifvet
hat emot bränvinsbränningen. Då Staten tillåter denna handtering
och icke aktar för rof att taga skatt af densamma, anser jag lindrigast
sagt besynnerligt, att man från belåning utesluter en vara,
som är så nödig för Staten, att skatten för denna varas tillverkning
utgör 3- af statsinkomsterne. Denna af BankoFullmäktige uttalade
åsigt finnes omnämnd å pag. 11 i Betänk, och är äfven
uptagen af Professor Agardh. I likhet med Fullmäktige föreslår
han, att sista delen af mom. G, nemi. »eller utgöra råämnen för
den inhemska varuförädlingen äfvensom salt-uplag» bör utbytas emot
följande: »eller ock bestå af sådana i säkert förvar nedsatte varor,
som antingen äro inom landet producerade, dock med undantag af
spirituösa drycker, eller utgöra råämnen för den inhemska varuförädlingen
äfvensom salt-uplag» böra utbytas mot det af Hrr
BankoFullmäktige afgifna, så lydande förslag: »eller ock mot hypotliek
af i säkert förvar nedsatta varor, vare sig in- eller utländska,
som hafva ett mera stadgadt värde, och ej äro hastig förskämning
underkastade.» När man lemnar ett lån, bör det väl afse den rörelse,
som i lånesökanden representeras, och man har då endast att
tillse, om den af honom erbjudna säkerheten är tillräcklig. Det
måste då vara likgiltigt, om varan är inhemsk eller om den består
af bränvin. Varan skall endast icke vara hastig förskämning underkastad
och lätt realiserad. Detta anser jag vara det enda rent
9fi
Den 20 Januari.
praktiska. Jag skulle derföre önska, att på siitt Professor Agardh
föreslagit, slutet af G:te punkten måtte erhålla den förändrade lydelse
jag nu npläst. Anser likväl 11. o. Ad., att man bör uttala
en dylik besynnerlig åsigt om bränvinet, så skall jag icke vidare
insistera på min åsigt, sedan jag nu fästat upiriärksambeten på det
besynnerliga i det ifrågav:de stadgandet. Emot de öfriga punkterne
hade jag ingen anmärkn. att göra, utan anhåller således om bifall
derå med det af Hr Mannerskantz i dess reservation gjorda tillägg.
Frih. Cederström, Bud.: Utsk. synes mig hafva i de flesta
delar löst frågan på ett tillfredsställande sätt, och för ingen del
kan jag instämma i de åsigter, som af de 2:ne ledamöter, hvilka
först hade ordet, blifvit uttalade. Jag tror likväl, att i några få
punkter Utsk. kunnat upställa sitt förslag ännu mer ändamålsenligt.
Dessa punkter äro N:ris 3, 4 och 5. Vidkommande den 6:te, skall
jag äfven i förbigående yttra några ord.
Man har sagt, att Utsk:s förslag i punkten 3, som öfverlemnar
åt BanköFullmäktige fördelningen af lånet, skulle beröra en
genom B. St:rs fattade beslut redan afgjord fråga, nemi. i afs:de
å om lånets uptagande och öfverlemnande till Fullmäktiges disposition.
Jag har dock icke så upfattat vidden af updraget; ty dervid
gjordes icke det förbehåll, att proceduren skulle vara densamma,
som med alla andra lån. En af BanköFullmäktige, Hr Bildt, har
likväl varit af motsatt mening. Jag delar fullkomligt Gr. Löwenhjelms
åsigt, att det vore icke blott önskligt, utan äfven snart sagt
nödigt, att åt särskilde, af K. M. delegerade personer bereddes, om
icke beslutanderätt, åtminstone yttranderätt, i fråga om fördelningen,
ty då meningen icke kan vara, att sådane, af K. M. delegerade
skulle till antalet blifva lika med B. Shrs Fullmäktige, blifva
de förstnämnde, då olika meningar upstode, alltid öfverröstade; men
deremot böra de af de delegerade anförda skäl, till följd af deras
inneboende kraft och värde, hvaråt personernes samhällsställning
jemväl gåfve förökad vigt, tillerkännas ett betydligt vitsord, som
säkerligen icke skulle underlåta att å besluten utöfva en välgörande
inflytelse. Afven anser jag lika med Gr. Löwenhjelm och Hr Bildt,
att Hr Mannerskantz i dess reservation uttalade åsigter äro riktiga,
enär det är en obestridlig sanning, att detta ärende icke tillhör
Banken uteslutande, utan nationen i sin helhet, och således båda
statsmakterne, ty nationen representeras icke ensamt af B. St:r,
utan af dem och Regeringen gemensamt. Sålunda tror jag ock, att
punkten 3 bör i denna riktning erhålla någon förändring, och detta
anser jag så mycket nödigare, om verklighet skall kunna beredas
åt hvad Hr Mannerskantz i sin reservation så rättvisligen åsyftat;
ehuru han endast yrkat, att Regeringens ombud skall få rättighet
att deltaga i DiskontDirektionernas arbeten; men dessa Direktioner
hafva endast att göra med hvad i 5:te punkten omlörmäles. Det
förefaller mig således, som skulle på sådant sätt besagde ombud få
högst obetydligt eller också alldeles intet att göra med Bankens
öfverstyrelse, hvarigenom Hr Mannerskantz afsigt alltså icke vöre
vunnen
Ö e n 20 J a n n a ri.
9?
vunnen. Jag föreställer mig derföre, att man vid 3:dje punkten
eller, om man hellre så vill, vid den 5:te kunde göra ett så lydande
tillägg: »Att K. M. berättigas att för hvarje DiskontDirek
tion
tillsätta ett ombud, för att med Fullmäktige deltaga i öfver
läggningen
om Statslånefondens fördelning och inhemta kännedom
om de beslut och åtgärder, som vidtagas för medlens spridande
inom särskilda delar af landet.» På detta sätt har man icke trädt
för nära den omständighet, vid hvilken Hr Bildt lade så mycken
vigt. Beträffande punkten 4 erkänner jag visserligen, att Utsk.
deri inbegripit de hufvudsakligaste synpunkter, hvarunder ärendet
bör af Komitén tagas i betraktande; men jag kail icke undertrycka
den anmärkn., att jag i motsats till Frih. Paykull anser beklagligt,
att Utsk. vill, att medlen, så vidt möjligt är, må utspridas till
alla delar af landet. Jag har hört denna sats mycket utläggas,
hvarvid man har sagt, att ifrågav:de statslån skulle såsom ett välgörande
duggregn falla lika på alla trakter; men då man velat
hemta denna liknelse från jordbruket, torde väl Hrr jordbrukare
erkänna, att ett svagt duggregn, vidt utspridt, ofta har nästan ingen
verkan på jorden, då deremot ett starkt regn, der del häst
behöfves, kan utöfva den mest välgörande inflytelse derå. Uti
punkten 4 står: »så vidt ske kan». Det vore i sanning väl, om
det kunde tagas såsom en laglig anledn. för vederbörande att anse
sig temligen fritagne från åliggandet att till alla delar af landet
sprida delar af lånet. Förtjenar verkligen hvarje Svensk provins
i lika grad att hugnas med andelar af lånet? Kan hvarje provins
tillgodogöra sådan låneandel?
Det torde förlåt as mig om jag exempelvis beder att få vidröra
min hemorts förhållanden, samt dervid tillåta mig uplysa, att
år 1856 exporterades från Vermland öfver 200,000 skepp:d stångoch
manufakturjern, 150,000 tolfter plankor, master, bjelkar och
sparrar, till ett sammanräknadt tillverkningsvärde af 10,500,000
Edr Urat; sisth år upgick exporten af stång- och manufakturjern
till 188,942 skepp;d, tackjern och gjutgods till 122,400 skeppid,
o. s. v. Detta bevisar ju, att Vermland innehar en högst betydlig
andel af hela stångjerns-tillverkningen inom Eiket. Vore det väl
då billigt, att man, med förbiseende af sådana tillverknings- och
exportförhållanden, ansåge summan böra öfverlemnas till samtlige
Länen i mån kanhända af deras folkrikhet, men icke i förhållande
till betydligheten af deras näringar? Sådant skulle leda till stora
orättvisor och snart sagt tillintetgöra gagnet af det med hela låneoperationen
hufvudsakiigast afsedda ändamål. Om derföre punkten
4 återremitteras, önskar jag, att Utsk., långt ifrån att taga i betraktande,
såsom vore de B. o. Ad:s tanke, de af Frih. Paykull och
Hr Ehrenhoff yttrade satser, hvilka jag för min del anser sakna
all giltighet, fastheldre bör bibehålla hvad i samma punkt blifvit
sagdt, endast med uteslutande af orden: »lill alla delar i landel,»
eller åtminstone uttrycka sig så, att detta spridande ingalunda
sättes i främsta rummet.
Hvad angår punkten 5, har jag redan berört i hvad mån jag
önskar ändring deri, nemi. i fråga om inlåtandet af K. M:s ombud.
XI H. ' 7
98
Den 20 Januari.
Hvad jag yttrat, grundar sig icke på något misstroende till de
personer, R. St:r bekladt med förtroendet att vara Fullmäktige i
K. St:rs Bank; tvertom hyser jag för dem den största aktning,
men jag kan icke underlåta att yttra dea åsigt jag i timnet tillkännagifvit,
helst sedan en af dessa Hrr Fullmäktige erinrat derom
att han, jemte kolleger, vore vald med afs:de jemväl på andra
syften än dem, sorn innehållas i den nu föreslagna lagen. Jag
anser icke heller, att något klander bör ega rum, derföre att man
velat till Fullmäktige hufvudsakligen öfverlemna detta vigtiga ärende,
ty de personer, som erhållit ett så betydande allmänt updrag,
böra väl anses ega den största skicklighet och insigt till emottagande
af detta ytterligare tillkomna bevis af representationens förtroende
i ämnen af denna grannlaga art. Jag har blott velat vid
deras sida ställa Regeringsmaktens ombud, för att med dem harmoniskt
samverka.
I punkten 6 förekommer ett undantag, i afsule å bränvinstillverknmgen.
Detta undantag har säkert löranledts af aktningsvärd
omtanke för nykterhetens befrämjande, men har här icke varit
på sitt ställe, enär bränvinsbränningen är en lagligen tillåten och
högt beskattad näring, hvadan tillverkarns af denna vara icke böra
försättas i så mycket oförmånligare ställning än idkarne af alla
andra näringar.
Hvad de öfriga punkterna beträffar, anser jag dem icke stå i
det oskiljaktiga sammanhang med dem jag nu vidrört, och hvarutinnan
jag önskar vissa jemkningar, att R. o. Ad. icke skulle kunna
bifalla dem. Jag har åtminstone, emot ett sådant beslut, ingenting
att erinra.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: BankoUtsk. har icke haft
elt lätt updrag, då det skulle upgöra grunderne för fördelningen
och förvaltningen af det uptagna lånet under den starka yttre påtryckningen,
som från olika håll försports, att få så mycket penningar
sora möjligt. Utsk. har emellertid ansett, att det borde så
mycket som möjligt sammanhålla denna fråga och i möjligaste
måtto lemna fria händer åt dem, som skola verkställa utlåningen,
dock med bestämd häntydning hvartåt man ville lemna understöden.
Att de båda första talarne, som vid ett f'öreg:de tillfälle talat mot
sjelfva lånet, sk tille göra sådane anmiirkn:r mot Utskrs förslag och
framkomma med andra, hvilka skulle göra lånet fullkomligt onyttigt,
var att förutse. Jag hoppas likväl, att R. o. Ad., som med stor
pluralitet beviljade lånet, äfven skall bifalla förevide Betänk.
Af mig, såsom Ordf:de i Utsk., torde man fordra en redogörelse
för Utsk:s Betänk, och de motiver som ligga till grund för
de särskildta punkterna. Jag skall således genomgå Betänk. Uti
punkten 1 har Ufsk. tillstyrkt, att statslånet skall i Bankens räkenskaper
särskildt uptagas och redovisas under benämning Statslånefonden.
Med denna benämning har Utsk. velat gifva tillkänna,
att denna fond icke har att göra med Bankens öfriga fonder. Mot
denna punkt har någon anmärka, icke förekommit, och jag förmodar
således att R. ®. Åd. gillar den.
D an 20 Jann ari.
»
Den 2:dra punkten hestämmer den förhöjda ränta, som för
lånet skall erläggas. Utsk. ansåg här, såsom redan är beslutadt,
att de kostnader, som i och för detta lån upkomma, skola drabba
låntagarne, men å andra sidan ansåg Utsk. sig böra bestämma ett
maximum, hvaröfver räntan icke fick stiga, på det att lånen icke
skulle blifva så dyra, att de icke kunna begagnas. För öfrigt är
öfverlemnadt åt den auktoritet, som skall ombesörja utlåningen, att
bestämma räntan, och således torde detta maximum vara nödigt.
Den 3:dje punkten innehåller, att åt Fullmäktige öfverlemnas
att under ett samvetsgrant afvägande af de olika orternes och näringarnes
billiga anspråk och behof emellan Bankens olika lånedistrikter
fördela fondens tillgångar. Emot denna puukt har Frih.
Cederström gjort den anmärkn. att i densamma skulle inryckas, att
Fullmäktige skulle vara förstärkte af ett eller två ombud. Jag
har instämt i Hr Mannerskantz reservation och är således af den
tanken, att egentligen för allmänhetens trygghet det är skäl, att
Regeringen genom ombud har sitt ord med i laget, men jag skulle
tro att detta kan tillvägabringas genom ett tillägg till Betänk, i
dess helhet och att i denna punkt det alldeles icke behöfver inkomma.
Vilja R. St:r genom ett särskildt stadgande föreskrifva,
att Fullmäktige skola förstärkas, så behöfver 3:dje punkten icke
förändras.
Enligt 4:de punkten åligger det Fullmäktige att, så vidt ske
kan, sprida medlen till alla delar af landet för att befordra den
inre rörelsen, och komma landets samtlige hufvudnäringar tillhanda,
och att genom den allmänna kreditens uprätthållande förekomma
för hela Riket eller vissa landsorter vådliga rubbningar i penningecirkulationens
jemna gång; äfvensom Fullmäktige, då sådant befinnes
nyttigt eller behöHigt, egä att af fondens tillgångar anvisa
någon del såsom omedelbar försträckning till sådane penningeförvaltande
Verk samt större bolag och föreningar, som kunna erbjuda
af Fullmäktige fullgod säkerhet derför. Denna punkt är den vigtigaste
af alla, emedan den antyder, huru lånet skall utdelas. Dervid
har Frih. Cederström gjort den anmärkn., att i främsta rummet
står, att medlen skola spridas till alla delar af landet. Det
är gifvet, att då man skall uptaga ett lån för att hjelpa landets
rörelse, måste lånet spridas och komma alla hufvudnäringar tillgodo;
men derföre är det icke sagt, att detta stadgande skall så
tillämpas, att fonden skall socknevis utlånas, utan Fullmäktige skola
söka genom andra låne-anstalter, än de sora stå under deras disposition,
få penningarne spridda. Ty vi veta, att utom BankoDiskonten
finnas endast tvänne afdelningar deraf i orterna, hvilka kunna
sprida penningarne såsom önskligt är. Det är således icke något
positivt stadgande, utan endast en allmän antydning. Afven har
Hr Eh renhoff gjort den anmärkn., att af lånet skulle handeln
komma för mycket tillgodo.
I punkten står: för alt befordra och underlätta den inre
rörelsen. Dermed är väl uttryckt, att lånet ieke skall användas
till betalande af de utländska skulderna, hvilket den värde talaren
befarade. Icke heller innehåller punkten, att medlen skola lemnäs
100
Den 20 Jannar!.
uteslutande till Privatbankerne. Här finnes manga andra penningeförvaltande
Verk: först och främst Filialbankerna och vidare Hypotheksföreningär
m. fl., hvilka icke böra uteslutas från erhållande
af lån. Det är väl dessutom för Fullmäktige nödvändigt att hafva
så många kanaler som möjligt för medlens spridande, oell det iir
väl då nödigt att begagna dessa kanaler, hvilka i alla fall äro bättre
i tillfälle att bedöma och pröfva säkerhetshandlingarne för de uttagne
lånen än en centralstyrelse i Stockholm, äfvensom hvarest
behofvet är störst. Såsom jag nämnt är denna punkt den vigtigaste,
och hoppas jag att Frih. Gederström vid nogare eftersinnande
afstår från den yrkade återremissen, emedan med min kännedom
om Utsk. oell dess sammansättning man ieke kan så noga veta om
punkten icke möjligen kan erhålla en upställuing fullkomligt motsatt
den man önskar.
5:te punkten är en gifven följd af den 4:de.
6:te punkten omtalar de varor eller säkerheter, mot hvilka
medlen skola utlånas. Utsk. har i punkten 1 uttryckligen sagt,
att utlåningen från Statslånefonden icke har något att skaffa med
andra grenar af Bankens lånerörelse och att således Fullmäktige, i
fråga om denna fond, äro fullkomligt oberoende af BankoReglem.,
som naturligtvis icke kan gälia för denna så exceptionella lånerörelse.
Dessutom antvdes, hvilka säkerheter böra företrädesvis
emottagas. Det är således icke uteslutande sådane varor som en
talare förmodat, hvarföre han ock yrkat att punkten måtte ställas
i öfverensstämmelse med Professor Agardhs reservation. Varorna
kunna belånas, och detta har äfven varit Utsk:s mening. Ett undantag
är gjordt för spirituösa varor. .Tåg medgifver att ett sådant
undantag icke är af någon vigt. och jag anser bättre att det icke
funnits, ty jag vet icke hvarföre dessa varor, om de äro säkert
uplagda, icke skola få belånas, då priserna på dem äro stahla. Vill
man likväl hafva bort detta undantag, kan det ske utan återremiss.
Punkten 7 medgifver Fullmäktige rätt att i och för utlåningens
besörjande förstärkas med personer, kända för redbarhet och
kunskap oin ortens rörelse och affärsförhållande. Afsigten med
detta stadgande är att i möjligaste måtto försätta Direktionen i
tillfälle att bedöma erbjudna säkerheter och behofvet af lån.
Punkten 8 berättigar Fullmäktige att anvisa erforderliga arf
voden,
och Utsk. har i punkten jemväl antydt, att bestyret med
Statslånets förvaltning bör updragas åt deputerade i orterna. Utsk.
ansåg att detaljerna icke kunde bestridas endast af tolf Fullmäktige
i Banken.
Punkten 9 bestämmer tiden inom hvilken de från Statslåne
fonden
utlemnade medlen skola åter dragas ur den allmänna rörelsen.
Af flere talare har blifvit yrkadt dels bifall till Hr Mannerskantz
reservation, dels någon utvidgning deraf i fråga om Regeringens
rättighet att deltaga i förvaltningen af Statslånet. Om jag
hörde rätt framställde Frih. Cederström ett förslag, hvarom jag
likväl icke kan yttra mig, emedan jag icke hörde det. Då lånet
beviljades beslöto R. St:r att detsamma skulle ställas till Full
-
Den 30 Januari.
101
mäktiges disposition, och på grund af detta beslut lärer man icke
kunna komma längre. Hr Mannerskantz^ förslag är af mveken vigt,
ty det måste vara för Regeringen maktpåliggande att känna livad
som åtgöres för naringarnes underhjelpande i alla delar af landet,
och derföre synes det mig äfven nödigt, att Regeringen har ett
ombud, som jemte Fullmäktige bestrida förvaltningen, hvilket öfvertygar
allmänheten, att dessa lån icke godtyckligt utlemnas, hvarföre
jag, jemte begäran om bifall till Utsida förslag, anhåller, att
R. o. Ad. ville bifalla det af Hr Mannerskantz föreslagna tillägg.
Jag måste fästa upmärksam heten derpå, att alla fyra Stånden måste
bifalla Betänk., såvida det skall blifva lag. Det är således icke vi
ensamma som afgöra denna fråga. Det är då af vigt, att då man
i allmänhet gillar förslaget man icke söker att åstadkomma en
återremiss, emedan man icke vet hvaråt den leder-; inom BankoUtsk.
finnes en icke ringa fraktion, som vill utdela länet på alla
landets innebyggare, ungefärligen 4 Rdr par man, och till förekommande
häraf är väl lyckligast att Betänk, bifalies på det sätt jag
föreslagit. Möjligen kan man föreställa sig, att vi ännu hafva god
tid på oss med denna frågas afgörande, men, mine Hrr, vi kunna
likväl nästan hvarje timma vänta att per telegraf erhålla underrättelse
om lånets
disposition, kunna ju Fullmäktige genast utlemna penningar. I en
tid som denna, då det är af vigt att få penningar, är det önskligt
att hafva frågan om Instruktion för BankoFullmäktige afgjord, så
att Fullmäktige genast må komma i verksamhet.
Hr Ehrenhoff: Då jag förra gången hade ordet glömde jag
att tillkännagifva, det jag så mycket heldre biträder Kr Mannerskantz^
förslag, som jag hoppas, att Regeringen skall tillsätta en
man, den der icke ser fmanserne omgifna med allt för mycket
blomsterdoft. En ledamot har förebrått irrig, att jag icke skulle
känna Bankolleglem:s 108 §, enligt hvilken Fullmäktige icke få
omtala vissa hemligheter inom Banken. Cm den värda ledamoten
hade tänkt något på saken, skulle han hafva insett, att, cm iag
icke känt denna g, jag framlagt fullständiga handlingar i säkert
och hade icke behöft fråga om de ämnen jag påpekat. Jag vill
icke beskylla talaren att vara okunnig om den ed jag ali egt, att
icke i otid yppa hvad som tilldrager sig inom Banken. Jag har
för öfrigt begärt att endast få några lugnande uplysr,ingär, och jag
vet icke, om min ed förbjuder mig att på annan, laglig väg få
dessa uplysningar eller söka framdrifva dessa hemligheter i Banken.
Jag tror, att en hvar af landets innebyggare, som har 1 Rdrsedel
af Banken, har rätt att få veta hvilken säkerhet lian har i Banken
för sedelns värde, och för efterföljandet af 72 § Reg:sF:n. Man
har anmärkt, att Privatbankerna måste hafva penningar för att sätta
dem i deras rörelse, men jag hemställer, om Privatbankerna någonsin
för dem i cirkulation, ty de skrinlägga dem. Hvarje arbetare
lemnar dem i rörelsen lika väl som Privatbankerna. Man har sagt,
att såsom pant skulle få emottagas sådane varor, som utgöra råämnen
för den inhemska varuförädlingen, och att näringarne dervid
Den 20 Jennar).
icke skulle lida. Till svar härå åberopar jag KoromersKolhii berättelse
för 1855, hvaraf sig visar, att t. ex. af bomull under de
sista 5 åren före år 1855 införskrefvos per medium 14.000.000
skålp. och råsocker 35,000,000 skålp.; om nu dessa rå-ämnen företrädesvis
skulle belånas, hemställer jag huru mycket, som återstår
för näringarne. Jag är ingen hatare af bränvin, men jag vill, att
det icke må belånas, emedan ingen säkerhet finues, att det ej blifvit
utifrån in lorsk rifve t. Vore jag förvissad, att det vore inhemskt,
så hade jag intet att invända deremot; men KommersKoihii berättelse
utvisar, att 800,000 kannor utländskt bränvin intörskrifvas
per medium.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Det är ganska svårt att
yttra sig i ett ämne som detta, såvida man vill ingå i detaljgranskning
af förslaget Det ligger i sakens natur, att ett finansbetänk.
icke kan eller bör ingå i någon vidsträckt reglementering.
Det kan icke innehålla annat än vissa bestämda tankar och sedan
måste utförandet bero af dem, åt hvilka detsammas utförande blifvit
updraget; på deras skarpsinnighet, sakkännedom och synnerligast
på deras förmåga att motstå påtryckningar från alla håll beror det
om goda resultater skola ernås. Jag vill således i korthet göra
några anmärkmr mot detta Betänk.
Lika med reservanten, Professor Agardh, finner jag att Fullmäktiges
förslag till redaktion af slutet utaf 0 § är att föredraga
framför Utsk:s förslag. I slutet af Ode punkten heter det nemi.,
att belåning skall ega rum af varor, som antingen nro inom landet
producerade, dock med undantag af spirituösa drycker, eller utgöra
rå-ämnen för den inhemska varuförädlingen, äfvensom saltuplag.
Saltuplag är den enda utländska vara som får belånas. Fullmäktige
deremot hafva föreslagit, att samma mening borde heta: eller
ock mot säkerhet i varor som icke äro hastig förskämning underkastade.
Detta förslag synes mig ega företräde derföre, att det
innebär den natur som dylikt stadgande bör ega. nemi. att icke
vara inskränkande. Man kan icke förutsätta, att Fullmäktige skola
underlåta taga i öfvervägande de fördelar sorn de inhemska varorna
böra ega framför de utländska, men det är mycket lätt att antaga,
att utländska varor kunna erbjudas till belåning och hvilka förtjena
att tagas i betraktande. Just i detta fall böra Fullmäktige
ega fria händer.
Punkten 9 lyder sålunda: »att alla ifrån Stats-lånefonden utlånade
medel i den ordning, som af Fullmäktige närmare bestämmes,
ovilkorligen skola dragas ur rörelsen inom den för det utländska
lånets eller kreditivets återbetalande stadgade tid, eller
1860 års slut.» Det är gifvet, att ett sådant bestämmande måste
öfverlemnas åt Fullmäktige, men det ligger något icke rätt tillfredsställande
deri. att man icke söker förekomma hvad som möjligen
eljest kan inträffa, att alldeles ingenting af det utländska lånet inbetalas
före år 1860. Det är gifvet, att om under nämnda år inbetalning
af hela det utländska länet verkligen kommer att ega
rum, skall detta hafva en menlig inverkan på handeln och rörelsen
D en 20 J ann&ri.
]0S
inom landet. Att någon återbetalning icke kan ifrågakomma under
innev:de år, är temligen naturligt, oell således kan återbetalning
icke ske förr än under de 2:ne följande åren. Redan nästa år
sammanträda It. St:r, och skall återbetalning ske endast under år
1860, så kan man vara sliker om att. den blir ajournerad, luiru
länge vet man icke. Jag skulle således önska att denna § antydde
någon önskan lios It. St:r, att åtminstone någon del af länet återbetalades
under år 1859. Beträffande de lilir gjorda starka anfallen
mot 4:de punkten, hvari stadgas skyldighet för Fullmäktige att
komma vissa kreditanstalter till biträde, vill jag icke ingå i någon
utredning af frågan, huruvida Privatbankerna verkat nyttigt eller
skadligt. Jag är öfvertygad, att dessa inrättningar varit lika så
nyttiga som nödvändiga, såvida icke bättre kredit-anstalter kunnat
åstadkommas; men såsom de verkat, hafva de gjort mycket gagu
och äro numera nödvändiga. Deras inflytande är fullkomligt omisskänneligt,
och det vore illa betänkt, om 11. St:r vägrade dem understöd;
tvärtom borde det åligga Fullmäktige, att tillse det någon
stoppning af en sådan Bank icke ifrågakommer, ty följderna deraf
äro oberäkneliga. Af hvad jag nu sagt följer dock icke, att jag
tillhör dem, som förorda ett sådant understöd i afsigt att utvidga
deras rörelse, men deremot anser jag obetänkt, att förneka dem allt
understöd. Lika med de fleste talare finner jag den af Hr Mannerskantz
afgifna reservation vara förtjent af särdeles upmärksamhet,
och jag upraanar Utsk. att taga den i öfvervägande, ty jag
förmodar, att Betänk, återremitteras i sin helhet. Att åter, såsom
en annan talare förutsatt, Betänk, skulle delvis återremitteras, torde
icke vara lämpligt; och dä jag alltså antager för gifvet, att Betänk,
i sin helhet återremitteras, hemställer jag, om icke sista delen af
Hr Mannerskantz’s reservation borde få denna lydelse: »rätt att
yttra sig i fråga om fondens fördelning samt om de beslut och
åtgärder som vidtagas.» Jemte det jag begär att förslaget må erhålla
ett tillägg i det syfte Hr Mannerskantz’s reservation innehåller,
hoppas jag att Utsk. tager dessa mina anmärknrr i betraktande. I
afsule på Hr Bildt.s anmärkta, att ett II. St:rs föreg:de beslut
skulle förhindra den ändring jag föreslagit, får jag förklara, att jag
icke kan föreställa mig, att den myndighet, som utfärdat BankoReglem.
, icke skulle kunna stadga ett tillägg, som måste af vederbörande
lika noggrant efterlefvas sorn BankoReglem. Fin hvar inser,
att detta lån icke kan hänföras under samma kategori som
andra lån. hvilka i allmänhet äro ställde under Fullmäktiges vård
och den myndighet, som stiftat BankoReglem., måste hafva rätt
att göra ett tillägg, hvarigenom införes ett sådant ombudsmanskap,
som här är i fråga. Jag anhåller om återremiss af Betänk, i dess
helhet.
Frih. Sprengtporten, Joli. Wilh.: Då jag icke gör mig
stora förhoppningar om hjelp och biträde i vår betryckta penningeställning
genom indragandet af ifrågav:de lån, helst vid betraktande
af vår närvule handelsbalans och den ringa förhoppning, som företer
sig under närv:de handels- och kredit system, att en förändring
101
Den 20 Jannarf.
kan upstå, jag tror, att det silfver, som i landet kommer att indragas,
ganska hastigt åter utgår, så bör jag icke inlåta mig i bedömande
af de reglemeutariska föreskrifterna för förvaltningen af
Stats-lånet, men då jag lika med andra talare anser det vara af
stor vigt, att Begeringen får dessa medel till utdelning, instämmer
jag i Hr Mannerskantz’s reservation. Man har sagt, att jordbruket
borde komma i åtnjutande eller erhålla understöd af detta Stats-lån.
Med någon kännedom om denna näring ber jag att få uplysa, att
den icke kan blifva betjent med något låneunderstöd, hvarför en
ränta af 9 å 10 proc. erlägges, lika litet som jag tror, att en
friare räntefot gagnat jordbruket. Åtskilligt klander har man riktat
mot Privatbankerne. Jag anser det öfverdrifvet och instämmer
med Gr. Liljencrantz deri, att dessa banker, de må hafva upstått
under hvilken form som helst, varit ganska nyttiga för landet.
Klandret anser jag således hafva varit fullkomligt ogrundadt, såvida
man icke antager, att dessa banker äro alltför stationära, enär de
icke följt den numera allmän blifne seden att spela bankrutt. Visserligen
vore det ganska nyttigt, om jordbruket kunde få någon
lättnad i sin betryckta ställning till följd af den aftynande inre
handelsrörelsen, men för att komma till ett sådant förhållande måste
man känna anledningen till stoppningarna, och som detta icke hör
till ämnet, förbigår jag denna del af frågan. Jag önskar återremiss
af Betänk.
Gr. Löwenhjelm: Hvad som vid genomläsning af Utsk:s
Betänk, mest faller i ögonen, är att ehuru Stats-lånet blifvit beslutadt
af båda statsmakterne skall dess förvaltning anförtros åt blott den
ena statsmaktens delegerade. Jag anser detta politiskt orätt och
obilligt och vågar tillägga mindre grannlaga. Mot mig halva två
talare upträdt och påstått, att ett föreg:de B. St:rs Beslut skulle
göra någon ändring häri omöjlig, emedan enl. samma Beslut lånet
skall öfverlemnas till Fullmäktiges i Banken disposition. I likhet
med hvad Gr. Liljencrantz sagt får jag förklara, att jag icke tror,
att ett sådant beslut lägger hinder i vägen att genom ett nytt
stadgande förtydliga detsamma äfvensom det updrag Fullmäktige
erhållit, så att detta updrag öfverflyttas till en komité, bestående
af Fullmäktige och Regeringens ombud. Icke desto mindre har
man anfört åtskilligt som skulle göra saken ganska invecklad, till
och med sådant som skulle åstadkomma mera villervalla. I anledn.
deraf, att man sagt att sättet för indragandet af lånet skulle föranleda
olika tankar emellan Regeringens ombud och Fullmäktige,
hvarigenom oredor upkomma, som borde undvikas, erkänner jag,
att jag icke kan bedöma detta och lemnar det i sitt värde, men
sjelfva grundsatsen vidblifver jag och att vidblifva en princip är
icke det samma som att eftergifva fordringar, då den synes röra
ett på förnuft grundadt motstånd, hvarföre jag i denna del fogar
mig efter majoritetens tanke i saken. I hvad Hr Bildt yttrat, i
fråga om orimligheten af uteslutandet af vår handel och i afs:de
på jordbrukets underhjelpande instämmer jag. Jag har redan sagt,
att ju mera lånet kan utlemnas eller spridas till näringarna af på
Den 20 Jan aari.
105
förhand känd auktoritet, hvilket vore önskligt, ju mindre behöfde
Privatbankerne anlitas för sådant ändamål; men det finnas andra
låneanstalter, som jag icke vill utesluta, såsom Filialbanker och
diskonteringsfonderne hos Hypotheksföreningarne. Jag har redan
sagt, att jag instämmer med Hr Mannerskantz i hans reservation,
och jag anser mig icke hafva begått ett misstag, då så många andra
talare yttrat samma tanke. Någon modifikation deri torde vara
önsklig och i det fallet tror jag Frih. Tersmedens och Hr Bildts
äro lämpliga. Prof. Agardhs reservation och Hr Bildts skäl för
belåning af spritdrycker äro förtjente att tagas i öfvervägande, om
man betänker, att af denna artikel, hvaraf jag aldrig varit eller blir
tillverkare, utgör en stor del af Statens inkomster, och det vore
då orättvist att utesluta dem. Jag har icke begärt återremiss af
Betänk, i förhoppning att denna åsigt skulle delas af flere talare
inom Ståndet, men jag har under diskussionen öfvertygat mig att
skäl finnas af hög vigt, att man icke utan största risk bör yrka
på denna rättighet. Jag får förklara, att om Ståndet bifaller Betänk,
med de förändringar, som nyss varit omtalade rörande belåningsrätten
af spirituosa, återtager jag mitt yrkande om återremiss och
upmanar de ledamöter, som i det afs:det varit af lika tanka med
mig, att afstå derifrån.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Man har visserligen här framställt
åtskilliga mera allmänna betraktelser öfver handelns och näringarnes
olika betydelse och öfver deras sammanhang sinsemellan,
men dels anser jag att detta ämne aflägsnar oss alltför långt frän
den fråga, som nu är föremål för öfverläggning, och dels har Hr
Bildt enl. min åsigt på ett särdeles uplysande sätt uptagit dessa
betraktelser. Jag förbigår således den delen af frågan. I öfrigt
anser jag, att vi här hafva 2:ne hufvudfrågor, nemi. l:o den anvisning
som förekommer i G:te punkten, att Fullmäktige i Banken
skola vara berättigade att utlemna någon del af ifrågavide lån
till Privatbanker eller andra penningeförvaltande Verk, på det att
penningarne må blifva spridda till allmänheten; och 2:o huruvida
det icke vore nyttigt och nödvändigt att bereda Regeringen något
inflytande i förvaltningen af det ifrågav;de lånet. Hvad nu den
första frågan vidkommer, får jag fästa upmärksamheten derpå, att
redan i K. M:s Propos. voro ordalagen så affattade, att icke något
hindrade Fullmäktige att på det sättet använda medlen, men jag
kan icke bestrida att det är måhända lämpligare att detta mera
bestämdt uttryckes för att icke det moraliska ansvaret, som kan
anses träffa Fullmäktige, skulle genom en allmän opinion kunna
blifva alltför tungt. Jag anser mig således hafva allt skäl att
gilla den amplifikation Utsk. i 4:de punkt, föreslagit. Dess nytta
skall man vid nogare eftersinnande medgifva. Afven i det afs:det
anser jag öfverflödigt att efter Hr Bildts utredning af saken ingå
i alltför vidlyftig undersökning derom; men jag kan icke underlåta
att derom yttra några ord.
Jag förutskickar då den anmärkn., att jag förbigår frågan
om Privatbankernes mer eller mindre förtjenst om det allmänna
10*
Den 20 Janu&ri.
bästa och om den materiel» utveckling, som under sednare åren
uppenbarat sig. Jag vill blott hafva sagt, att om Privatbankerne
icke kunna fortsätta den rörelse, som de för närv:de i sina respektiva
orter bedrifva, så måste man erkänna, att deri ligger en
ganska betänklig svårighet, äfven om man hyser den åsigten, att
dessa banker icke äro till sin natur sådana man önskar. Det är
ett factum, att de sammanknutit affärsförbindelser, och ett afbrott
i det afs:det måste vara betänkligt. Afsigten med rättigheten för
Fullmäktige att utlemna en del af lånet till Privatbankerne är ingen
annan än att derigenom sätta dem i tillfälle att fortsätta den
rörelse de bedrifvit, och följaktligen, om premissen är riktig, en
ganska nyttig verkan åstadkommit, och endast på detta sätt kan
det förklaras, att Privatbankerne kunna begagna sig af ett lån på
drygare vilkor än de kunna sjelfva betinga sig. Och Hr Bildt
har fullkomligt rätt deruti, art om Privatbankerne genom några
100,000 Rdr försättas i sitt normala skick, hafva de ingen svårighet
att betjena rörelsen med flere gånger större belopp och att
derigenom upstår den fördel, att rörelsen kan få större hjelp än
genom direkta lån äfvensom mot billigare vilkor. Det synes mig
vara en sak, som icke kan bestridas, att det är af vigt det Fullmäktige
erhålla en rättighet, utan att man binder händerna på dem.
Hvad nu den andra frågan vidkommer, nemi. om lämpligheten,
att Regeringen deltager i lånets administration, torde det vara ursäktligt,
att jag icke mycket utvecklar min åsigt efter de skäl, som
tala derför, enär detta redan i Hr Mannerskantz’s reservation blifvit
på ett förtjenstfull t sätt ådagalagdt. Jag anser det således
nyttigt att så sker, och jag öfverlemnar åt II. o. Adur att bestämma
formen. Jag tror, att hvad sorn här är föreslaget, är ganska
lämpligt. Jag vill blott slutligen tillägga, att jag anser nödigt att
roan icke genom en återrerniss fördröjer frågans afgörande. Man
kan genom en modifikation i R. o. Ad:ns förra beslut nu definitivt
afgöra frågan, hvilket vore så mycket mera önskiigt som alla lära
medgifva, att om någonsin den gamla regeln haft sin tillämpning,
så är det här, nemi. att snar hjelp är dubbel hjelp, och att förhala
tiden medelst en återrerniss vore ganska olycksbringande. Att tiden
brådskar, anser jag mig vara berättigad att säga, emedan utsigterna
för lånets afslutande äro i detta ögonblick ganska goda,
så att man kan vänta sig att denna affär kan hvad dag som helst
vinna önskad utgång.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Den i sista punkten förekommande
föreskrift torde endast afse formen för Bankens räkenskaper,
men kan, det oaktadt, vara ganska betänklig. Om för det i BaukoUtsk-.
s Mern. N:o 69 afsedde ändamål ett kreditiv å 3.000,000
Rdr silfver skulle å utländsk ort erhållas och ett motsvarande belopp
försträckningar från Statslånefonden genast utlemnades, så
skulle hela krediti vet uptagas i Bankens räkenskaper såsom metallisk
kassa och följaktligen kunna hända, att räkenskaperne utvisade
en metallisk kassa af åtskilige milhr Rdr, under det i Bankens
förvar icke funnes en enda. Om en enskild person så förde sina
Den 20 J»nnari.
107
räkenskaper, skulle det anses bedrägligt, och jag fliser icke att ett
dylikt förfarande af Staten bör godkännas.
Frih. Cederström: De förklaringar Utsk:s Ordfide afgifvit
och hans upmaning till mig och öfrige ledamöter, hvilka begärt
återremiss, hafva på mig gjort den verkan, som en på skäl grundad
framställning alltid bör göra. Lika med annan ledamot får
jag således förklara, att jag afstår från min begäran om återremiss,
destoheldre som jag har hopp, att de åsigter, jag förfäktar, kunna
på annat sätt, än bättre göra sig gällande, än gerom ärendets
återremitterande. Jag har nemi. funnit, att mina betänkligheter
vid 4:de punkten kunna genom en annan tolkning af ordalagen
undanrödjas. I Hr Mannerskantz’s tillägg är jag beredd att instämma.
förmodandes likväl, i likhet med Gr, Liljencrantz, att en
ringa förändring i redaktionen af detsamma skulle göra det ännu
mera öfverensstämmande med de premisser, Hr Mannerskantz framställt.
Hvad jag förra gången upläste, var en utredning, ämnad
att delgifvas Utsk., i händelse R. o. Ad:n skulle besluta en återremiss.
Nu då fråga är om att fatta definitivt beslut, anhåller
jag, att R. o. Ad. ville å pag. 9 i Utsk:s Betänk, fästa sin upmärksamhet
vid Hr Mannerskantz’s reservation, hvilken är af detta
innehåll: »att K. M. må berättigas, att för hvarje DiskontDirektion
tillsätta ett ombud, som skall äga deltaga i Direktionens bestyr
med utlåningen af Statslånefondens medel, börande det för BankoDiskontverket
i Stockholm af K. M. sålunda tillsatta ombud jemväl
erhålla rätt att yttra sig i fråga om Statslånefondens fördelning,
samt beredas tillfälle att inhämta kännedom om de beslut och åtgärder,
som vidtagas med afs:de å sättet för medlens användande
till näringarnes understödjande inom alla delar af landet.» Mitt
förslag är af följande lydelse: »att K. M. berättigas, att för hvarje
DiskontDirektion tillsätta ett ombud, som skall äga deltaga i Direktionens
bestyr med utlåningen af Statslånefondens medel; börande
det från BankoDiskontverket i Stockholm af K. M. sålunda
tillsatta ombud jemväl erhålla rätt att yttra sig i fråga om Statslånefondens
fördelning, samt rörande de åtgärder, som vidtagas med
afs.-de å sättet för medlens användande till näringarnes understödjande
inom serskilda delar af landet.» Detta mitt förslag skiljer
sig från reservanten derutinnan, att Hr Mannerskantz velat bereda
Regeringens ombud rättighet att yttra sig i fråga om lånets fördelning,
men icke full kännedom om de beslut och åtgärder, som
sedermera vidtagas, då jag deremot tror att såväl med Hr Mannerskantz^
premisser, som med hvad här blifvit i samma rigtning sakrikt
i dag yttradt, öfverensstämmer, att Regeringens ombud äfven bör
hafva tillfälle att yttra sig öfver, samt de åtgärder, som med ärendets
handläggning ytterligare vidtagas. Vidare har Hr Mannerskantz
medgifvit länets spridning till alla delar af landet, hvaremot
jag endast sagt serskilda delar af landet. Jag förmodar, att
orden »alla delar» inkommit i Hr Mannerskantz’s förslag af den
tillfällighet, att samma uttryck förekommer i Utsk:s förslag; men
mig synes orden »serskilda delar» innefatta en nyttig frihet för
108
Den 20 Jannari.
vederbörande, att vid fördelningen göra afs:de å förhållandena, i
hvilken hänsigt mitt förslag torde ega ett företräde och böra iakttagas,
i händelse man eljest godkänner punkten 4. — I öfrigt förenar
jag mig med Gr. Löwenhjelm i anhållan, att punkten 6 likasom
de öfriga måtte godkännas med uteslutande i punkten af orden:
»undantagandes spirituösa drycker». Jag anhåller således om bifall
å Utsk:s förslag, med iakttagande af de förändringar jag nu
sednast framställt.
Hr Flach, Joh. Fredr. Philip: Då jag anmälde mig,
hade ännu ingen talare vidrört sista punkten i Betänk., som synes
mig vara den vigtigaste. Sedermera har Hr Carleson utvecklat
mina åsigter; men jag anhåller likväl att få yttra några ord.
Som vi känna, hafva R. St:r redan beslutat, att Bankens metalliska
kassa skall förstärkas. Jag tror det vara olämpligt att i
afs:de på detta lån göra ett supplementär-stadgande, serdeles som
Statslånefonden skall afskiljas frän Bankens öfriga fonder. Endast
i fråga om bokföringen åsyftar man reda, men utom det att sådan
kan på annat sätt vinnas, skulle genom Utsk:s förslag kunna upstå
mycken oreda i bokföringen, i händelse åtskilliga af de förskotter,
som utlemnas, komma i henderne på personer, som fallera,
och på det att R. o. Ad:n må kunna bedöma det, som komma
kan, af hvad som redan inträffat, vill jag uplysa, att i Banken
finnas redan protesterade vexlar till ett belopp af omkring 500,000
mark Hamb. Bko. Men huru har det tillgått? Det är lätt besvaradt.
I 106 § BankoReglem. föreskrifves hvad sorn menas med
metallisk kassa. Det är vexlar, dragna på handelshus i Hamburg
och Altona, som icke blifvit betalde eller remitterade till Banken,
hvilket är ganska rätt. Nu har emedlertid inträffat, att innan
dessa vexlar förfallit och åtgärder vidtagits för deras indrifvande,
hatva de personer, på hvilka vexlarne varit dragna, fallerat och
vexlarne återkommit med protest, men då afföres icke dessa vexlar
ur räkenskaperne. Vore det nu klokt och rigtigt, att i denna
fråga, der man icke behöfver sammanblanda Bankens allmänna rörelse
med den enskilda, sä ställa till, att man aldrig får veta, hvad
den metalliska kassan verkligen utgör, förr än det visar sig, att
någon metallisk kassa icke finnes. Derföre yrkar jag afslag på
denne punkt och anhåller, att R. o. Ad:n ville deruti förena sig,
emedan i annat fall man blottställer sig för vådor, som äro ganska
stora. Jag hade icke ämnat yttra mig om de öfriga punkterne,
men då man begärt, att de, som yrkat återremiss måtte afstå derifrån,
emedan tiden skyndar, torde jag få göra den erinran, att om
tiden skyndar för de lånesökande, så är angeläget, att de lånegifvande
begagnar tiden för att öfvertänka de vilkor, som för utlåningen
böra stadgas, (^tvifvelaktigt göras anmärkn. inom de öfriga
Stånden, som föranleda återremiss. Det är också det förnuftigaste
sättet att sammanjemka de olika åsigterne. Jag hemställer derföre,
om icke en återremiss af Betänk, i dess helhet vöre lämplig.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag är förekommen af Frih.
Den 20 Januari.
109
Tersmeden och Hr Bildt. Det är klart, att hvilken åsigt man än
må hafva om Privatbankerne, måste man erkänna, att deras verksamhet
haft ett mäktigt och fördelaktigt inflytande på näringarne.
Det kan icke nekas, att i en ort, der Privatbank mast i följd af
penningekrisen inskränka sin rörelse, sådant på affärslifvet i orten
verkar i högsta grad hämmande, men Banken är derföre icke destomindre
fullkomligt säker, och kunde Riksbanken understödja en
sådan Bank, så att den kunde åter utvidga sin för tillfället inskränkta
rörelse, vore orten dermed mera belåten, än om Riksbanken
omedelbart lemnat. en och annan näringsidkare försträckningar.
Jag kan således icke finna annat, än att punkten 4 är välbetänkt
upställd. I afseende på punkten 6 hafva anmärkmr framställts af
åtskilliga talare, hvilka förordat Prof. Agardhs reservation. Afven
jag måste gilla den tanke, som å denna reservation är uttalad och
hvilken är grundad på en framställning at Fullmäktige. Jag anser
likväl denna fråga icke vara af den vigt, att man bör fördröja ett
definitivt beslut; ty det är klart, att om punkten förändras eller
återremitteras, föranleder detta ytterligare åtgärder från Utsk:s sida
som åter förorsakar tidsutdrägt, och då frågan är af så stor vigt,
torde tidsförlusten eller utdrägten vara af mera betydelse än vinsten
af en yrkad förändring. Vid punkten 6 har man med rätta
sagt, att det vore orätt att utesluta spirituösa drycker från belåning.
Dessa drycker äro icke uteslutna genom sjelfva stadgandet,
utan genom sådana inhemska produkter, hvilka företrädesvis böra
belånas.
Man har här framhållit nödvändigheten och lämpligheten att
antaga Hr Mannerskantz’s reservation. Afven jag tror, att det
vore nyttigt, men utöfver samma reservation anser jag icke rådligt
att gå. Omöjligt derföre att R. St:r beslutat, att medlen skola
ställas till BankoFullmäktiges disposition, och orådligt, derföre
att sednare delen af punkten 2 innehåller eller uptager ett
föreg:de R. St:s beslut, nemi. punkten 3 i Utsk:s Betänk. N:o 66
så lydande; vatt så snart på fullt säker hand aftal om lånet eller
kreditivet blifvit träffadt, R. St:rs Bank må efter behof och enligt
Fullmäktiges bepröfvande genast utgifva ett deremot svarande belopp
i sedlar; hvarefter genom indragning af lånet eller kreditivet,
på sätt Fullmäktige finna lämpligt, den metalliska kassan skall beredas»
etc. Som Hrrtne behaga finna, står denna Fullmäktiges
rätt, hvilken tillhör administrationen af lånet, att utgifva sedlar på
denna valuta äfven innan den inkommit i landet i ganska nära
förhållande till Bankens styrelse i öfrigt. Det går påtagligen icke
an, att Fullmäktige vidtaga denna sedelutsläppning utan att ega
fullkomlig reda på Bankens metalliska kassa, och att känna de
affärsförhållanden, som på densamma hafva inflytande. Jag tror, att
R. St:rs beslut är riktigt, men att det måste tillämpas med noga
afs:de på Bankens ställning i allmänhet. Det vore således ganska farligt,
om icke samma Styrelse, sora administrerar Banken i öfrigt, icke
skulle få administrera sjelfva lånet, utan detta bestyr öfverlemnas
åt andra. Följaktligen kan Regeringens deltagande i administrationen
af lånet icke utan äfventyr utsträckas utöfver hvad Pir Man
-
110
Den 20 Januari.
nerskantz föreslagit och li vilket jag på det högsta förordar. Emellan
detta förslag eller tillägg och det af en annan talare här afgifna
förefinnes obetydlig skillnad, och det synes mig icke lämpligt,
att man för denna obetydliga skillnad blottställer sig för den olägenheten,
att derigenom om möjligen ett annat Stånd kan dela R.
o. Ad:s åsigt, besluten blifva olika. Jag anhåller således om bifall
till Hr Mannerskantz’s förslag. Slutligen hafva 2:ne talare mycket
skarpt angripit den sista punkten i Utsk:s förslag, så lydande:
»att af det lån eller kreditiv, hvarom aftal på säker hand blifvit
träffadt, må såsom metallisk kassa genast få beräknas så stor del,
som motsvarar de före lånets eller kreditivets indragning från Statslånefonden
efter hand utgifna försträckningar » Detta stadgande är en
nödvändig följd af det utaf R. St:r bifallna Utsk:s Mern. N:o 60.
Jag har nyss upläst det sista mom. i detta Mern. Deraf är tydligt,
att så snart på full säker hand aftal om lånet eller kreditivet
blifvit träffadt eger Banken att genast utgifva ett deremot svarande
belopp i sedlar. Förut är redan stadgadt i BankoReglem.
att Fullmäktige icke få utgifva andra sedlar än de som motsvaras
af metallisk valuta eller också icke med mera än 30,000.000 Rdr
Ernt öfverstiga denna valuta. Det är således klart, att om nyttan af
detta lån skall blifva en sanning, så får man i nu ifrågav:de punkt
icke säga, att Fullmäktige icke få utgifva sedlar på annat än metallisk
valuta, och att i denna valuta inberäknas icke statslånefonden.
Det är derföre nödvändigt att ställa dessa stadganden i harmoni
med hvarandra, så att den metalliska valuta, hvarpå Fullmäktige
få utgifva sedlar äfven inbegriper statslånefonden. Icke
heller är stadgandet uti den af de 2:ne talarne så mycket klandrade
punkten främmande för hvad som redan nu är medgifvet.
Det är alla bekant, att Fullmäktige kunna ega dispositioner hos
bankirhus i Hamburg, och att ett dessa depositioner motsvarande
belopp i sedlar kunna utgifvas, så att dessa depositioner äro att
anse såsom en del af metalliska kassan. Nu är visserligen sannt,
att dessa depositioner äro Bankens egendom, men öfver det ifrågavtde
lånet har Banken samma depositionsrätt som öfver sina depositioner
i Hamburg. Således blir detta mom. eller denna punkt i Betänk:t
icke annat än en tillämpning af det förut fattade beslutet om rättighet
för Fullmäktige att utlemna lån till näringarne. så snart lånet
är kontraheradt, och att i metalliska valutan inrycka depositionsräkningarne
i Hamburg. Jag anser stadgandet nödvändigt, och
anhåller om bifall å detsamma.
Frih. Paykull: Då jag var en ibland dem, som yrkade, att
Regeringen skulle få någon del i Statslånets administration, är
detta en förnyad anledn. för mig att begära återremiss. Jag gör
det icke. derföre att jag anser det vara enligt med de flestas önskningar,
såsom en annan talare yttrat sig, utan derföre att jag anser
det vara den rätta åtgärden. Man liar här framlagt åtskilliga re
daktionsförslag,
men jag befarar, att om vi här skola företaga oss
att omredigera alla dessa punkter, sådant icke synnerligen väl
skulle lyckas. Jag yrkar fortfarande återremiss och vill icke öda
Den 20 J»nu»ri.
lil
tiden med besvarandet af anmärkn. mot mitt förra yttrande, tillkomna
till en del af missförstånd.
Hr Carleson: I anledn. af Gr. Lagerbjelkes yttrande får
jag erinra, dels att, enl. Ii. St:rs beslut, Banken ar berättigad att,
så snart aftal om lånet eller kreditivet blifvit träffadt, genast utgifva
ett motsvarande belopp sedlar, dels att den omständighet, att
föreskrifterna om Bankens styrelse och förvaltning äro undantagslagar,
alldeles icke rättfärdigar föreskriften om en missledande upställning
af Bankens räkenskaper. Och missledande blir ju denna
upställning, derest i samma ögonblick Banken erhållit ett kreditiv
på 3,000,000 Kdr och motsvarande sedelbelopp blifvit utgifvit i
försträckningar, Banken upför dessa 3,000,000 Rdr såsom metallisk
kassa. Hvarest finnes väl denna metalliska kassa? Jo! om kreditivet
erhållits i Paris eller London, så finnes den möjligen der,
men i Bankens förvar är den ieke. Vid jemförelse af det ifrågav:de
stadgandet med 106 § i BankoReglem. synes som Bankens hela
metalliska valuta kunde någon tid, t. ex. under vintern, vara liggande
å utländsk ort och att under det de för allmänheten framlagda
räkenskaperna uptaga den metalliska kassan till 3,000.000
Kdr eller Statslånefondens belopp, funnes deraf i Bankens hvalf
ingenting för att honorera hans förbindelse att vid anfordran inlösa
sine utgifne sedlar. Det kan icke vara rätt, att Bankens räkenskaper
föras så, att allmänheten förvillas och inledas att tro att
valuta finnes, då ingen sådan saknas. Hvarför icke hellre lägga
sanningen i dagen, och hvarför icke i räkenskaperna upgifva förhållandet,
sådant det verkligen är.
Frih. Tersmeden: Sedan K. St:r beslutat, att så snart på
fullt säker hand aftal om lånet eller kreditivet blifvit träffadt, R.
St,:rs Bank må efter behof och Fullmäktiges bepröfvande genast
utgifva ett deremot svarande belopp i sedlar, måste Fullmäktige
försättas i tillfälle att upfylla denna föreskrift. Om icke någon
föreskrift lemnäs, hvarigenom Fullmäktige berättigas, att utöfver de
30.000,000 Kdr i sedlar, som få utsläppas, ett ytterligare belopp
får komma rörelsen till godo motsvarande de 3,000,000 Kdr i silfver,
komma Fullmäktige i en svår ställning, hvilkendera föreskriften skall
gälla. Jag tror således, att antingen bör man godkänna den siste
punkten eller ock berättiga Fullmäktige att utgifva sedlar utöfver
de 30.000,000 Rdr, som äro maximum. Jag anhåller om bifall
till Betänk, i dess helhet.
Gr. Lagerbjelke: Om, då K. St. beslöt uptagande af detta
lån, de icke medgifvit Fullmäktige rätt, att sr snart lånet blifvit på
säker hand afslutadt, utgifva sedlar till ett samma lån motsvarande
belopp, hade följden blifvit, antingen att Fullmäktige icke kunnat
af lånet utlemna en enda skilling till lånbehöfvaude, förr än silfret
på öppet vatten kunnat införas, eller också, om man ansett, att af
Statslånefonden skulle genast efter dess uptagande lån utlemnas,
silfret måst föras hit på forvagnar sannolikt under militärisk betäck
-
112
Den 20 Januari.
ning. Den sednare åtgärden hade blifvit ganska dyrbar, och den
första hade varit serdeles olämplig, emedan hjelpen då kommit för
sent. Men då Fullmäktige fått denna rätt, qvarstår icke destomindre
deras oafvisliga skyldighet att i första rummet vaka öfver
myntvärdets uprätthållande, eller rättare att icke utgifva sina sedlar
längre än man ser, att realisationen icke äfventyras. Icke heller
kan jag inse, hvarföre det skall vara äfventyrligare för Banken att
låta desse 3,000,000 Bdr innestå hos t. ex. Botschild i Paris än
hos Salomon Heine i Hamburg, på sätt redan till en viss grad
kan ega rum. Jag anhåller således vördsamt om bifall till Betänk.
Frih. Sprengtporten: Under fordna förhållanden anser jag
det varit lämpligt, att Banken haft, huru stora summor som helst,
deponerade hos utländningen och att detta varit för Banken lika
säkert, som om de legat i Bankens hvalf, men i följd af den äfventyrliga
ställning, hvari de Europeiska börserne under sednare
tider befunnit sig, kan det vara betänkligt, att denna princip utsträckes
allt för långt. Idka med Gr. Lagerbjelke anser jag, att
såvida dessa beslut skola leda till skyndsam verkställighet, måste
man kunna draga vexlar på dessa lån. Jag tvifiar icke heller derpå,
att man söker erhålla dessa lån hos säkra personer, och ehuru jag
är öfvertygad, att de kunna presentera lika stor säkerhet som de
bankirer Gr:n nämnde, tror jag likväl att de emot sista punkten
gjorda anmärkmr väl förtjena att tagas i betraktande, så att mom.
förtydligas på det att det må lemna full trygghet och icke innefatta
en peremptorisk skyldighet för Fullmäktige att utgifva sedlar
på erhållna lån eller kreditiver. För mig visar sig förhållandet
olika om sedelstocken cirkulerar på metallisk kassa i Banken eller
på fonder hos utländska bankirer, ty det låter tänka sig, att i
Banken icke finnes något silfver, och att, när man då begär att
få silfver, får man endast vexlar på bankirer i Hamburg eller Altona.
På grund af dessa skäl anhåller jag om återremiss.
Frih. Baab: Jag är förekommen af Gr. Lagerbjelke, i hvars
yttrande jag i alla delar instämmer.
Hr Flach: Mina yttrade åsigter vidhåller jag, men för att
icke öka de olika meningarnas antal förenar jag mig med Frih.
Sprengtporten.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm., efter tillknnnagifvande att, på sätt Frih. Tersmeden begärt
och enligt hvad äfven till följd af de olika yrkanden, som i
afs:de på en del af de i Utsk:s Utlåt, förekommande momenter
hade blifvit gjorde, vore nödigt, hvarje mom. komme att blifva
föremål för serskild propos., framställt att i fråga om Lsta mora.,
hvaremot icke någon särskild anmärkn. blifvit gjord, endast förekommit
de dels om bifall dels om återremiss å Utlåt, i dess helhet
gjorde
Den 20 Januari.
113
gjorde yrkanden, blef propos. till bifall å l:sta mom. framstäld och
besvarad med Ja.
Efter enahanda framställning med afs:de på 2:dra morn., blef
äfven detta mom. af R. o. Ad:n bifallet.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde vidare, att sedan Frih. Cederström
afstått från sin serskilda anmärkn. emot 3:dje morn., äfven i
fråga om detta morn., endast förekommo de yrkanden, som blifvit
gjorde om bifall elier återremiss å Utlåt, i dess helhet; hvarefter
jemväl 3:dje mom. af R. o. Ad:n bifölls.
Beträffande sedermera 4:de morn., framstälde Hr Gr. o. Landtm,
att, på grund af emot detsamma serskildt framstälde anmärknrr,
återremiss blifvit yrkad, jemte det åtskillige ledsmöter äfven derå
yrkat bifall; och efter till bifall å detsamma framstäld propos., som
besvarades med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade Hr Gr.
o. Landtm, sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Hr Ehrenhoff begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller 4:de mom. af BankoUlskis Utlåt. N:o 70,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde mom. gjorde anmärkmr
föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 45.
Nej — 20.
Härefter bifölls 5:te morn., sedan Hr Gr. o. Landtm, framstält
att i fråga derom endast förekommo de om bifall eller återremiss
å Utlåt, i dess helhet gjorde yrkanden.
Efter det sedermera Hr Gr. o. Landtm, framstält hurusom i
afs:de på 6:te mom. blifvit yrkadt dels bifall utan förändring, dels
återremiss, (leds af Hr Bildt bifall, med den förändring att, såsom
Prof. Agardh i sin Utlåt, bifogade reservation föreslagit, den i delta
mom. förekommande slutmening, som börjades med orden »eller ock»,
erhölle följande lydelse: »eller ock mot hvpothek af i säkert förvar
nedsatte varor, vare sig in- eller utländska, som hafva ett mera
stadgadt värde och ej äro hastig förskämning underkastade»; och
dels af Erih. Cederström bifall med uteslutande af orden »dock med
undantag af spirituösa drycker», blefvo propos:r å hvart och ett af
dessa yrkanden framstälde och besvarade med blandade Ja och Nej,
hvarpå propos:n till bifall utan förändring förnyades, och, sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr,
o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit Ja öfvervägande
XI H. ' 8
lii
Den 20 Januarf.
Vidare biföllos 7:de oell 8:de momme, sedan Hr Gr. o. Landtm,
framstält, att i afs:de på dem ej förekommit någon serskild anmärka.,
utan endast de yrkanden, som afsett bifall eller återremiss å Utlåt,
i dess helhet.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, vidare framstält, att i fråga om 9:de
moro. förekommit dels en deremot af Gr. Liljencrantz gjord serskild
anmärkn., dels oftanärande i afs:de på Utlåt, i dess helhet gjorde
yrkanden, blef detta mom. af It. o. Ad. bifallit.
Beträffande sedermera Utsk:s slutliga hemställan, framstälde
Hr Gr. o. Landtm., att derå blef yrkadt dels bifall, dels återremiss,
dels ock afslag, och efter till bifall å denna punkt framställ}
propos. samt densmnmas besvarande med starka Ja jemte åtskilliga
Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm., det han ansåg Ja hafva varit
öfvervägande.
Sedan härvid Frih. Sprengtporten begärt voter., upläsles
till justering samt godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller sista punkten i BankoUtsk:s Utlåt N:o 70,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser B. o. Ad:n de emot nämnde punkt gjorde
anmärkn:r föranleda till återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 32.
Nej — 21.
Sedan sålunda alla de i Utsk:s Utlåt, intagna punkter blifvit
genomgångne och pröfvade, framstälde Hr Gr. och Landtm., hurusom
åtskilige ledamöter yrkat bifall till det tillägg i de af Utsk.
tillstyrkte föreskrifter, som Hr Mannerskantz i sin Utlåt, bifogade
reservation hade föreslagit, äfvensom att Frih. Cederström, med
lnifvudsakligt instämmande i detta yrkande anhållit, att ifrågav:de
tillägg målte erhålla följande lydelse: »att K. M. berättigas att för
hvarje DiskontDirektion tillsätta ett ombud, som skall ega deltaga
i Dirtktionens bestyr med utlåningen af Statslånefbudcns medel;
börande det för Bankodiskontverket i Stockholm af K. M. sålunda
tillsatta ombud jemväl erhålla riitt att yttra sig i fråga örn Ståtslånefondens
fördelning samt rörande de åtgärder, med als:de å sättet
för medlens användande till näringarnes understödjande inom serskilda
delar af landet»; och blef uppå härefter framstiild propos.
ifrågavule tillägg, sådant det af Hr Mannerskantz blifvit föreslaget;
af it. o. Ad. bifallet.
Hr Bildt: Jag anhåller, att de öfrige Stånden genom prot.-
utdrag måtte inbjudas att förena sig med It. o. Ad:n i dess nyss
fattade beslut.
Den 20 Januari.
Uppå härefter framstäld propos. beslöts, att de öfrige Riksstånden
skulle genom utdrag af prot. vänligen inbjudas, att i R.
o. Athus i alside på det af Hr Mannerskantz framstapla förslag till
tillägg fattade beslut sig förena.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Stat,s-Utsk:s nedannämnde d. 18 dennes på bordet lagda Utlåt,
celi Mern.:
Nio 217, i anledn. af vackt fråga om bestämmandet af pension
för R. St:s Just.Ombudsman; oell
N:0 218, i anledn. af erhällne återrernisser eller RiksStåndens
skiljaktige beslut, rörande de i Utlåt. N:o 158 behandlade frågor om
Statsbidrag för vägförbättringar och vatteuaftappningar jemte andra
arbetsföretag.
Föredrogos StatsUtskis d. 18 dennes på bordet lagda Mern.:
Nio 2 i 9, i anledn. af RiksStåndens skiljaktige beslut, angide
det, enl. Utskis Utlåt. N:o 170 al Nora-Ervalla jernvägsbolag sökta
ytterligare lån; och
N:o 220, med förslag till volens-propos., i fråga om beviljande
af ett förslags anslag till löneförbättringar åt lärare och tjenstemän
vid Upsala Universitet
De i dessa Mern. föreslagne voteris-proposir godkändes.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtskis d. 18 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 221, angide
hegardt anslag till undersökningskostuaden för en jernvägsanläggning
från Wexiö till södra stambanan.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis d. 18 dennes på bordet
lagde nedannämnde Utlåtm :
N:o 222, i anledn. af K, M:s Nåd. Propos., angide kostnaderne
för anskaffning af mått- och vigt-likare samt modeller åt
General- och ProvinsT.andtmäteriKontoren; samt
N:o 223, angide bestridande af kostnaderne för vattenledningars
företagande å Komministersboställen.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Bevilims- samt Allm. Besv.- oell Ekon.Utskis d. 18
dennes på bordet lagda Betänk. Nio 12, i anledn. af väckt motion
om ändringar i Kongl. Förordnm d. 13 April 1808, angide jagtoch
djurfång m. fl. samma ämne rörande författningar.
116
Den 23 Januari
Slutligen nplästes till justering och godkändes RiddarhusUtsk:s
d. 18 dennes på bordet lagda förslag till It. o. Ad:s underd. skrifvelse
till K. M., ang:de förhöjning af Riddarhus-kapitations-afgiften.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. på 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 23 Januari 1858.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 20 dennes samt pleni-prot.
för den 18 sisth November.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelse! till K. M.:
N:o 194, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Fjerde IIufvudTitel;
N:o 195, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Femte IIufvudTitel;
N:o 197, ang:de ytterligare anskaffande af lifbergningsbåtar
med tillhörande apparater;
N:o 198, i fråga om medel för upförande af en byggnad vid
straffängelset i Landskrona;
N:o 199, i anleda, af K. M:s Nåd. Propos. ang:de användandet
af de å Statsanslaget för båtsmansbekläduaden åren 1849—
1851 upkomne behållningar; samt
N:o 200, i fråga om ändring i Kongl. Stadgan för Rikets
Allmänna Elementarläroverk d. 14 Aug. 1850.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Uti StatsUtsk:s Utlåt. N:o 218
förekomma voter:s-propos:r, hvilka inom Utsk. varit ganska omtvistade,
och det är sannolikt, att tvist derom äfven uti Stånden
kommer att ega rum. Men uti samma Utlåt, och i samma sak
förekommer en inbjudning till PresteStåndet att instämma uti
BondeStåndets beslut, och för den händelse, att det förstnämnde
Ståndet skulle antaga inbjudningen, uphöfves hela tvisten om votens
-
Den 23 Jan n ari.
117
proposms upställning. Vid sådant förhållande vågar jag hemställa,
att R. o. Ad. behagade besluta, att med föredragningen af StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 218 skall anstå intilldess PresteStåndets beslut
deröfver blifvit kändt.
Uppå af Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf framstäld propos.
beslöts, att med pröfuingen af StatsUtskis 2:ne gånger bordlagda
Mern. N:o 218 skulle upskjutas tills underrättelse om PresteStåndets
derom fattade beslut blifvit R. o. Ad:n genom Prot.Utdr. meddelad.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
d. 18 och 20 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 217, i
anledn. af väckt fråga om bestämmande af pension för R. St:rs
J ust.Ombudsman.
Usta punkten, ang:de föreslagen pensionsrätt för hvar och en
innehafvare af Just.Ombudsrnans-einbetet, bifölls utan discussion.
Hå sedermera förekom 2:dra punkten, ang:de pension för förre
Just.Ombudsmannen, KammarRådet Theorell, uplästes ett af Hr
af Sillén, Georg Axel, inlemnadt så lydande anförande:
Det är icke för misskännande af Hr KammarRådet Theorelia
verksamhet och nit såsom Rikets Ständers Just.Ombudsman jag ej
kan biträda StatsUtsk:s tillstyrkande af pension åt honom för nämnde
befattning. Beviljandet deraf blefve ett prejudikat att åberopa vid
framtida Just.Ombudsmäns afgång; oell om sparsamhetens motsats,
skyddad af missförstådd välvilja och af tanken att vägrande af en
så ringa summa vore att, som ordspråket säger, sila myggor och
svälja kameler, är att förmoda snarare går framåt, än retrögraderar,
så skulle framtida anspråk på dylik pension vara säkert om segern,
då man funnit, att den börda man sjelf ej mäktar bära kan beqvämligen
läggas på en kommande tid.
Ofvertvgad derom, att KammarRådet Theorell innehar en indrägtig
Domsaga, och det vanliga är, att de åldrige Häradshöfdingarne
få sin tjenst bestridd af yngre jurister, som mera räkna på
meriter an pekuniär belöning, kari jag så mycket mindre med min
röst biträda Utsk:s förslag, som bemälde KammarRåd under sin
befattning för R. St:r åtnjutit betydlig vedergällning för densamma
och icke behöft lemna Statens tjenst, utan af densamma derjemte
kunnat erhålla skälig inkomst.
Min vördsamma anhållan hos Hr Gr. o. Landtm, är i följd
häraf om propos. på afslag af Utsk:s tillstyrkande.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Det har för mig
varit särdeles tillfresställande att erfara, att ingen enda af StatsUtsk:s
ledamöter motsatt sig det väckta förslaget om pension för
den afgångne, ålderstigne högstförtjente och högt aktade Just.-  Ombudsmannen Theorell. Jag har visserligen nu hört upläsas en
skrift utaf en af R. o. Ad:ns medlemmar, innefattande en protest
118
D eu 23 J ann ari.
emot Utsk:s förslag, enär, om jag rätt fattat framställningen, detsamma
skulle blifva ett farligt prejudikat för framtiden. Jag tror
dock, att faran i detta hänseende ej är af någon betydenhet. Jag
kan nemi. ej föreställa mig, att det måhända under ett helt sekel
skall komma att inträffa, att fråga upstår om beviljande af pension
åt en Just.Ombudsman, som före embetets frånträdande blifvit
frenne gånger dertill vald, vid afgången upnått den höga åldern
af öfver 7 0 år och under embetets utöfning ådagalagt så utmärkta
prof på verksamhet, nit, skicklighet och sjelfständighet som Just.-  Ombudsman Theorell. Jag kan således ej fatta, huruledes ett bifall
till förslaget skall kunna blifva ett prejudikat af någon vådlig beskaffenhet.
Jag har derföre egentligen begärt ordet för att fästa upmärksamheten
på skillnaden emellan det förslag, som förekommer i Utsk:s
Utlåt., och det, som finnes uptaget i en af flere ledamöter utaf
It. o. Adin och PresteStåndet afgifven reservation. I det förra
föreslås, att pensionen må utgå från den dag Theorell erhåller afsked
från Statens tjenst, då deremot reservanterna hafva ansett, att
pensionen bör beräknas från den dag, han afträdde Just.Oinbudsmanslönen,
likväl med afdrag af den inkomst han af sin innehafvande
tjenst åtnjuter. Mig vill det synes, såsom vore det med
vanlig praxis och jemväl med rättvisans fordran öfverensstämmande,
att pensionen beräknas från den dag, man afträder det embete,
för hvilket pensionen beviljas, oell om denna åsigt ej i detta fall
blefve gil Ilande, skulle det inträffa, att den algångne åldrige Just.-  Ombudsman skull för den tid, som efter hans afgång förflutit, få
åtnöja sig med en enda mindre inkomst än han förut innehaft,
och att denna minskning skulle ega rum just under den tid, då
dyrheten å alla lifsförnödenheter föranledt en förhöjning af alla andra
embets- och tjentemäns löner. På grund häraf får jag vördsamt
anhålla om bifall till reservanternas förslag.
Gr. Hamilton, Malcolm: Jag får uttrycka min tacksamhet
för det afsule, den siste värde talaren fästat vid den reservation,
som af mig jemte åtskillige andra ledamöter inom StatsUtsk. blifvit
i denna fråga afgifven. Om Utskrs förslag bifalles, kommer
Just.Ombudsmannen att få vidkännas en pekuniär förlust af 000
Edr Eko. Meningen med en tjenstemans uplörande på indragningsstat
med lönens fulla belopp kan väl ej varn någon annan än
den, att den afgående tjenstemannen skall oafbrutet åtnjuta den
lön han under fjenstetiden innehaft. Jag anser mig ej behöfva
vidlyftigt framställa företrädet af reservanternas förslag utan inskränker
mig till att förena mig med Hr Cederschiöld och anhålla
om bifall till detsamma.
Sedan de härefter först till bifall och sedan till afslag å förevarande
punkt framstälde proposme blifvit besvarade med Nej, bifölls
den af StatsUtsk:s RiksgäldsAfdelning gjorda hemställan, som
uti Utsk:s Utlåt, bifogade reservationen blifvit åberopad.
Den 23 J»nu ar!.
11»
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskiS d. 18 och 20 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 221, angide hegardt anslag till undersöknings-kostnadeii
för en jernviigs-aiiläggniug från Wexjö till södra
stambanan
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Bevilln.- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 18 och 20 dennes på bordet lagda Betänkt
Nio 12, i anleda, af väckt motion om ändringar i Kongl. Förordnm
d. 13 April 1808. ang:de jagt- och djurfång med flere samma ämne
rörande författningar.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 20 dennes på bordt lagda
Utlät. N:o 224, i anledn. af väckt fråga om uplåtelse af vissa
Kalmar f. d. fästning tillhörande lägenheter, dels åt Kalmar domkyrka
med full egande rätt och dels åt Kalmar stad för åstadkommande
af ny begrafningsplats.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s d. 20 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 223, i atdedn.
af K. M:s Nåd. Skrifvelse, i fråga om eftergift af t', d. LandsKamereraren,
KammarRätlsKådet S. Lindberg ådömd ersättningsskyldighet.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis d. 20 dennes på bordet
lagda Utlåt. Nio 226, med förnyad t förslag till ett stadgande i
afsale å aflöningen för de civile einbets- ooch tjenstemännen i allmänhet.
Föredrogs och lades till handlingarné Stats-Utskis d. 20 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 227, i anledn. af erhållen återretniss
å Utlåt. Nio 189.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis d. 20 dennes på bordet
lagda Utlåt. Nio 228, i anledn. af väckt fråga om förhöjning af
inqvarteringspenningarne i garnisonsorter utom Stockholm.
Vid föredragning och punktvis företagen pröfning af Sammansatta
Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. Mern. Nio
43, i anledn. af några ännu oafgjorda frågor rörande folkskoleväsendet.
godkändes de deri föreslagne voteriS-propos.r; hvarjemte
lt. o. Adin biföll den af Utsk. gjorda hemställan i sista punkten
af detta Mern., hvilket i öfrigt ansågs ej föranleda till annan åtgärd
än att läggas till handlingarné.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritzi Då man icke allenast
torde hafva skäl förmoda, utan äfven att antaga, det innevide
120
Den 23 Januari.
Riksmöte snart nalkas sitt slut, har jag deraf hämtat giltig anledning
till följande vördsamma framställning, nemligen: att det
Höglofl. StatsUtsk. skyndsamligen måtte till behandling företaga
den af mig i September månad förlidet år väckta och till nämnde
Utsk. remitterade motion, om ett förökadt anslag till H. K. H.
Kronprinsen, med anledning af det åt honom lemnade updrag, att
under H. M Konungens sjukdom med konungslig makt och myndighet
föra Rikets Styrelse; oell å hvilken framställning remiss
begäres till StatsUtsk.
R. o. Adin biföll remiss af detta anförande till StatsUtsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern. och Utlåt:n, nemi. från
Konstitulionsillsknllel:
N:o 63, i anledn. af RiksStåndens beslut rörande detafKonst.-  Utsk. uti Mern. N:o 59 framstälde förslag till ändring af 12, 17,
19, 41 och 79 §§ R.O. ang:de val af R. o. Ad:ns Riksdagsmän;
Statsiltskotlet:
N:o 216, ang:de verkstäld omröstning i anledn. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till Statsregleringen hörande
frågor;
N:o 229, med förslag till votens-propos. i anledn. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut i fråga om anslag till beredande af tillfälle
för officerare af arméen att ingå i utländsk krigstjenst;
N:o 230, i anledn. af K. M:s Nåd. Förslag om förhöjning af
det å 9:de HufvudTiteln upförda anslag till ersättning för mistade
löne-innehållningar;
N:o 231, i anledn. af väckt motion om ett årligt anslag af
5,298 Rdr Rmt åt LifBeväringsRegeimt;
N:o 232, i anledn af väckt motion om ett årligt förslagsanslag
å 150,000 Rdr för att användas till ersättning åt Statens
embets- och tjenstemän för ökade utgifter i följd af den förhöjda
skjutslegan.
N:o233, ang:de ifrågastäldt anslag af allmänna medel till anläggande
af en vattenledning i Carlskrona;
N:o 234, i anledn. af väckt fråga om anvisande af nytt boställe
åt Komministern i Botkyrka och Salems församling, i st. f.
hemmanet Nedra Tumba eller Tumba N:o 2, samt detta sednares
öfverlåtande till Tumba pappersbruk ;
Riddar lins Ulskollcl ;
N:o 26, ang:de förändrad redaktion af 10 § i RiddarhusDirekt:ns
Instruktion.
Höglofl. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
en 27 Januari.
121
Onsdagen den 27 Januari 1858.
Plenum kl. 1 e. m.
Undert. lliddarluisSekret. upläste en från Hr Gr. o Landtm,
ankommen så lydande skrifvelse:
Att, jag af sjukdom är hindrad aft i dagens plenum hos H,
R. o. Ad. lora ordet, anhåller jag, att Hr RiddarhusSekret. måtte,
för iakttagandet af föreskriften i 23 § Riksd:sOrdn:n vederbörligen
anmäla.
I anledn. häraf intogs Ordbdeplatsen af Erih. Åkerhjelm,
Johan Carl, såsom, i egenskap af fullmäktig för Grefliga Attén
N:o 8 Oxenstjerna af Korsholm, innehafvare af främsta rummet
bland R. o. Ad:s uärvide ledamöter.
Justerades 7 prot.-utdrag för den 23 dennes.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. iukomne Förslag till E. St:rs underd. Skrifvelse!' till K. M.:
N:o 201, i fråga om postföringens framtida skiljande från
jordbruket oell gästgifveri-skjutsen samt om lindring dessförinnan
uti nämnde besvär;
N:o 20 2, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de Postbevillningen;
och
N:o 203, i fråga om sättet för användande af de medel, som,
enligt K. M:s och E. St:rs beslut, skola, till allmänna rörelsens
underlättande, å utrikes ort uplånas.
Äfvenledes uplästes till justering samt godkändes ett af Exped.-  Utsk. under N:o 15 afgifvet Förslag till § i Eiksdagsbeslutet,
ang:de Post-bevillningen.
Uplästes ett af Frih. Leijonhufvud, Bror Abrah., inlemnadt
så lydande mern.:
Genom tjenste-åligganden nödsakad att afresa från hufvudstaden,
får jag vördsamligen afsäga mig min plats såsom ledamot af
StatsUtsk., utbedjande mig att det oaktadt varda vid min Riksdagsmannarätt
bibehållen.
129
Den 27 Jennar!.
II. o. Ari. lemnnde härtill sitt bifall, hvarefter Pir Frih. o.
Ordfnlen anmodade PIrr Elektorer att utse en ledamot i StatsUtsk.
i stället lör Frill. Leijonhufvud.
Föredrogs Siivo StatsUtskis den 18 och 20 dennes pil bordet
lagda Mein. N:o 218, i anleda, af crhiillne återremisser eller liiksStåndens
skiljaktiga beslut rörande de i Ullik. N:o 158 behandlade
frågor om statsbidrag för viiglÖrbättringnr och vatteuaftappiiingar
jemte andra arbetsförslag.
Med anleda, af II. o. Adis den 23 dennes fattade beslut, att
med pröliiingen af detta Mern. skulle upskjutas tills prot.-utdrag
inkommit om Preste Sils i ämnet fattade beslut, uplästes sistberörde
numera genom prot.-utdrag N:o 480 meddelade beslut, och inhemtades
deraf, alt PresteSt. \idblifvit sitt förut i fråga om 37 punkten
af Utlåtit Nio 158 fattade beslut, utslagit Utskis i fråga om
44 punkten af samma Utlåt, afgifna förslag till votens-propos. och
deremot antagit de votens-proposir, som i Gr. I.agerbjelkes Memit
bifogade reservation blifvit löreslagne, samt i öfriga delar lagt Mern.
till liandlingarne.
Ifrågavide Mern. blef härefter punktvis företaget till afgörande.
lista punkten, angnle 3 -ne af linrgareSt. återremitterade
men af ile öfrige RilnSt:n bifullne punkter af Ullål:t A:o -i 38.
Denna punkt bifölls.
Sidi a punkten, angtde 37 :de punkten af IJltålU N:n i SS.
Sedan Ur Frill o. Ord fidén hemställt olli K. o. Ad., som förut
afslagit Utskis i afside på denna punkt afgifna yttrande, behagade
bifalla samma af Utsk. nu vidhållna yttrande, blef delilia propos.
med Ja besvarad.
3:dje punkten,
Gr. Lagerbjelke. Gust,; Det bär visserligen sedan lång
tid iakttagits såsom praxis, såväl inom Statst/tsk. som hos Stånden,
att då ,2:iie Stånd bifallit en högre summa, ett Stånd en medelsumma
och det fjerde Ståndet afslagit allt anslag, anses genom 3:ne
Stånds beslut vara afgjordt, att den minsta summa, sorn kan komma
att gifvas, är medelsumman, och att följaktligen det bör voteras
mellan den högsta summan och medelsumman. Pä samma sätt
om 2 Stånd beviljat den minsta, i Stånd medelsumman och 4:de
Ståndet den högsta summan, anses 3 Stånd hafva beslutat att högsta
summa, som kan gifvas, är medelsumman och derföre voteras
endast mellan lägsta och medelsumman. Men dervid har alltid
förutsatts att ändamålet med anslaget varit lika för alla Stånden
eller att alla Stånden derom varit fullkomligt ense. Sä är likviil
icke förhållandet vid detta tillfälle. Plär äro vilkoren betydligt
skiljaktiga och den votens-propos., som blifvit upsatt, äf derföre,
enligt mitt förmenande, oriktig. Förhållandet är nemi., att 2:ne
Den 27 Januari.
Stånd bifallit ett statsbidrag af 100,000 Rdr för ett vnttenaftappningsarbete
och 2:ne Stånd hafva afslagit allt bidrag. Således skall
det naturligtvis voteras mellan ett bidrag af 100,000 lillr eller
intet bidrag. Men nu hafva de 2:ne Stånd, som gifvit 100.000
lidr. icke beviljat dem på samma vilkor, och man kan således icke
påtvinga det ena af dessa Stånd att hafva gifvit sina 100.000 Rdr
på annat sått än det verkligen gjort. Nu har PresteSt. gifvit
100.000 Rdr sålunda, att 20,000 skola utgå som anslag och 80,000
såsom lån; BondeSt. likaledes 100,000 Rdr men endast, såsom lån;
det faller väl då af sig sjelf att man måste först votera om kontrapropos.
, antingen den bör blifva 100,000 Rdr, hvaraf 80,000 som
lån och 20.000 som anslag, eller 100,000 Rdr endast såsom lån,
hvilken sedermera i hufvudvoteringen bör sättas emot afslag å allt
bidrag. Så har alltid hittills tillgått och jag ber att i det afseendet
få anföra ett exempel. Då frågan om Professorslönenias-bestämmande
var före, beviljade R. o. Ad. samt PresteSt. 4,500 Rdr,
Borgare- och BondeStm 4.000. Det skulle således i hufvudvoteringen
voterats mellan 4,500 oell 4,000; men R, o. Ad. hade gifvit
sina 4,500 Rdr på det sätt, att 3.500 Rdr skulle utgå såsom lön
och 1000 Rdr såsom löneförhöjning; PresteSt. åter sålunda, att
4.000 Rdr skulle utgöra lön och 500 löneförhöjning. Med anledn,
häraf voterades först derom huruvida R. o. Ad:s beslut eller PresteSt:s
skulle utgöra kontrapropos. i hufvudvoteringen, och sedermera
voterades mellan de 4,000 som Borgare- och BondeStm beviljat
och de 4.500, på det sätt gifne som kontraproposis-voteringen afgjord
Således torde R. o. Ad. tinna, att StatsUtsk:* här npgifne
voteris-proposir, hvilka helt och hållet utesluta PfesteStis mening,
äro oriktiga och att man bör votera så, som min reservation utvisar,
hvartill jag anhåller om R. o. Ad:s bifall, och detta så mycket
mer som PresteSt., hvars rätt det isynnerhet gäller, antagit de
af mig upställde votens proposu-.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den deduktion, som den siste
talaren gjort med afs:de på det sätt hvarpå StatsUtsk. bör upsätta
voter:s-propos.T, kan, såvida man ger sig in i tolkning af Grundlagen
och stöder sig på praxis som förut i StatsUtsk. blifvit följd,
hafva några skenbara skäl för sig, men om man håller sig till andan
af Grundlagen, fruktar jag att bevisningen ramlar och att
man skall finna StatsUtsk:s förslag vara riktigt upstäldt. Tvenne
Stånd, Preste- och BondeStm, hafva beviljat ett, statsbidrag af
100.000 Rdr för ett odlingslöretag inom Östergöthland, 2:ne andra
Stånd, R. o. Ad. samt BorgareSt., hafva afstvrkt allt understöd
härtill. Med afs:de på statsbidragets form har PresteSt. föreslagit,
att 80,000 af de 100,000 Rdr skulle utgå såsom lån och 20,000
såsom anslag, men BondeSt. deremot har beviljat hela summan eller
100.000 Rdr såsom lån. Nu måste väl kunna antagas, att PresteSt:s
beslut omfattar BondeSt:s och att följaktligen BondeSt.-s beslut
subsumeras under PresteSt:s, sä att man kan säga, att PresteSt.
icke allenast bifallit detsamma som BondeSt., utan äfven någonting
derutöfver, som heter anslag. Så mycket som skillnaden är
121
Den 27 Januari.
mellan 80,000 oell 100,000 för den låntagande, så mycket liar
PresteSt. beviljat mera an BondeSt. Då så är förhållandet, är det
gifvet att 2 Stånd förenat sig om BondeSt:s beslut och att de
öfriga 2 Stånden afslagit statsbidraget. Utgående från en sådan
synpunkt är det som StatsUtsk. sagt att under den förutsättning,
att PresteSt:s beslut omfattar BondeStis, hafva 2 Stånd stannat
mot 2, ty om man icke gör en sådan konklusion från PresteSt-.s
beslut., lärer frågan aldrig kunna bringas till Förstärkt StatsUtsk.
Yid föregide tillfällen har också, om 3 Stånd beslutat ett anslags
utgående med vilkor, detta anslag blifvit bestämdt genom Förstärkt
Utsk., men hafva 3 Stånd beslutat ett anslag ulan och det 4:de
Ståndet med vilkor, så anses alltid någon votering om detta vilkor
i Förstärkt StatsUtsk. icke böra ega rum. Om man nu anser, att
statsbidrags utgående såsom anslag är ett vilkor (sorn det måste
vara!), så har icke mer än ett Stand, PresteSt., beslutat att anslag
skall utgå, och då är frågan förfallen. Skulle man resonneira på
detta sätt, har reservanten Hr Björck onekligen rätt, som sagt att
anslagsfrågan är afgjord af 3:ne Stånd och man är då reducerad
till de icke omtvistade 80,000 lidr, ty PresteSt. har beviljat 80,000
Bdr som lån och 20,000 sorn anslag, hvaremot BondeSt. beviljat
80,000 som lån plus 20,000 ytterligare såsom lån, och således
skulle, enligt den grundsats som här blifvit förfäktad, Förstärkt
StatsUtsk. endast blifva om de 80.000 Bdr såsom lån och afslag
såsom kontrapropos. Men nu har StatsUtsk. ansett att man borde
på det i Betänk, omnämnda sätt framställa saken, under förutsättning
att PresteSt. skulle godkänna denna åsigt. Det synes mig
äfven, utom att förut vid flera tillfällen så skett, att man följt
Grundlagens tydliga stadgande. Grundlagen har alltid förutsatt,
att StatsUtsk. skulle göra dels jemkningar, dels inbjudningar för
att derigenom förekomma Förstärkta StatsUtsk. eller minska deras
antal om de skulle ega rum. Nu har deremot, genom de af Gr.
Lagerbjelke förordade voter:s-propos:nes upställande, det besynnerliga
förhållande inträffat, att fråga kan upstå om beviljandet af anslag
till nämnde vattenaftappnings arbete, ehuru icke mera än ett
Stånd beviljat detta anslag och de 3:ne öfriga positivt förklarat,
att de icke vilja gifva något anslag. Gr. Lagerbjelkes förslag står
således i ren strid med Grundlagen. Grundlagen säger dessutom,
at.t Ståndens beslut skola vara sammanstämmande och det skulle
icke kunna ske förrän PresteSt. godkänt StatsUtsk:s förutsättning,
att de 100,000 Bdr, som Ståndet beviljat, omfattade både lånefrågan
och den särskilda fördelning det gjort. Men nu har PresteSt.
deremot godkänt Gr. Lagerbjelkes förslag, och det var helt
naturligt, emedan Ståndets eget beslut derigenom skulle komma in
som kontrapropos. Jag anser likväl icke att man bör på detta
sätt tolka Grundlagen till fördel för det ena eller andra Ståndet,
utan hade, enligt min tanke, StatsUtsk:s förslag bordt godkännas,
utan afs:de på PresteSt. Emellertid inträffar nu det förhållande,
att sedan PresteSt. godkänt Gr. Lagerbjelkes reservation samt, efter
hvad jag hört sägas, äfven BorgareSt., skulle, i händelse R. o. Ad.
icke äfven dertill lemnade sitt bifall och man finge antaga att
Den 27 Januari.
125
BondeSt. icke eller gjorde det, kunna Ilända att 2:ne Stånd stannade
mot två, rörande votens-proposm, oell för att undvika denna
fastlåsning af Riksdagsmachinen, liar jag ingenting emot att R. o.
Ad. nu bifaller Gr. Lagerbjelkes förslag, sedan det blifvit af 2:ne
RiksSt. bifallet, men jag vill i prot. nedlägga min reservation mot
detta sätt att tolka Grundlagen.
Hr Montgomrnerie, Rob. Ni 1 s G erm.: Sedan den föregide
talaren yttrat sig oell medgifvit att Gr. Lagerbjelkes reservation
liar skäl för sig, liar jag ingenting i sak att tillägga, utan vill
blott anföra, att hvad som föranled t mig till instämmande i denna
reservation är att votensproposme, sådane Grin upställt dem,
onekligen äro öfverensstämmande med praxis vid denna Riksdag,
hvarföre jag för konseqvensens skull ansett mig böra biträda Grins
förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Det synes mig innefatta en ganska
stor motsägelse, att Hr Bildt, sedan lian på ett som mig synes
ganska tillfredsställande sätt bevisat att Gr. Lagerbjelkes förslag
till kontrapropos. i förev:de fråga alldeles icke vore med
Grundlagens stadgande enligt, derefter likväl medgifvit att denna
reservation må af Ii. o. Ad. antagas i st. f. det förslag till votenspropos:r
som StatsUtskis majoritet framställt. För min del får jag
förklara, att jag icke anser Gr. Lagerbjelkes proposir innefatta någon
konseqvent tillämpning af den praxis som hos StatsUtsk. vid
omröstnings-proposir blifvit följd. Vi hafva nemi. sett af flera
proposir, om hvilka StatsUtsk. voterat, att ett Stånds mening blifvit
totalt förkastad, och jag erinrar mig bestämdt detta förhållande
1 fråga om anslaget till en tjensteman i KammarRätten, nemi. vice
AdvokatFiskalen. R. o. Ad. hade då beslutat, att hans lön skulle
blifva 2,000 Rdr, PresteSt. att den skulle utgöra endast 1,700,
och de öfriga 2:ne Stånden att ingen AdvokatPiskal skulle finnas,
utan endast ett arfvode af 1,000 Rdr anslås. Nu upställde Utsk.
votens-proposme i denna fråga så, att man skulle votera mellan
1.700 och 2,000 Rdr, och med afside på denna skillnad mellan
1.700 och 2,000 trakasserades så att R. o. Adis beslut blef af
ingen verkan. Nu åter vill Gr. Lagerbjelke göra hvartdera af dessa
2 Stånd, som beviljat den ifrågav:de summan, röstegande, att jag
så må säga, eller vill meddela den kraft åt deras beslut, att de
öfriga Stånden skola blifva tvungna att äfven rösta om dessa Stånds
sinsemellan olika beslut. För min del tror jag icke detta vara
med Grundlagen öfverensstämmande. Hr Björck har, enligt min
öfvertygelse, upfattat frågan riktigast, ty 2 Stånd äro ovilkorligen
ense derom att 80,000 Rdr skola af Staten utlånas för det ifrågav.-de
ändamålet; 2 Stånd hafva återigen helt och hållet afslagit, allt anslag,
men de 2:ne Stånd, som gemensamt bifallit 80,000 Rdr, äro
skiljaktige i sättet att bevilja de återstående 20,000. Om man
vill gå ut från den grundsats som jag anser vara den riktiga, att
när ett Stånd beviljat en sak,'ett annat Stånd en annan, men de
2 öfriga Stånden icke bifallit någondera saken, så bör den frågan
128
Den 27 Januari.
anses förfallen. Vill man gå en annan väg så måste propos:n upstfillas
annorlunda; då skall man först upstiilln den frågan huruvida
något anslag, vare sig i form af lån eller utan återbetalningsskvldighet,
skall ega rum; sedan man afgjort denna fråga och den
blifvit af majoriteten med ja besvarad, då skola de .2;ne Ståndens
skiljaktiga meningar komma under omröstning, så att man först
röstar om huruvida de 20.000 Rdr skola utgå såsom anslag eller
lån, och sedermera, när denna ena fråga vore afgjord, öfvergå till
den andra, hvilket likväl vore onödigt, emedan just tvisten emellan
de öfriga båda Stånden blifvit genom en andra votering afgjord,
nemi. om anslaget skall utgå såsom lån eller såsom statsbidrag
utan återbetalning. Men dessa 20.000 bör icke alls kunna ifrågakomma,
utan voteringen inskränka sig om de 80,000 Rdr som 2
Stånd bifallit verkligen böra utgå eller icke när 2 Stånd varit af
alldeles motsatt tanke och alslagit hela det äskade anslaget. Jag
skulle således för min del vilja tillstyrka återremiss af hela frågan,
men då jag anser, att SlatsUtsk:s förslag likväl mer närmar sig
en riktig tolkning af Grundlagen än Gr. Lagerbjelkes, får jag anhålla
om bifall till det förra.
ITr Cederschiöld, Rob. Theophron: Pa sätt Hr Bildt
tydligen ådagalagt, har endast ett Stånd bifallit anslag, nemi. af
20.000 Rdr, och således måste all fråga om ett sådant anslags
utgående anses vara förfallen. 2:ne Stånd hafva deremot bifallit
80.000 Rdr såsom lån. Det är således gifvet, att om dessa 80,000
Rdr bör votering ega rum, och att endast i det fallet eller under
den förutsättning StatsUtsk. framställt, nemi. att PresteSt. velat
förklara att dess beslut om de 100,000 Rdr skulle omfatta BondeSt:s,
denna votering i Förstärkt Utsk. kan ske. Men då nu
PresteSt., på sätt Gr. Lagerbjelke förklarat, .alldeles icke vill lemna
en sådan tolkning åt sitt beslut, lärer dermed också vara uppenbart,
att all fråga otti något anslag, äfven såsom län utöfver de 80.000
Rdr, måste hafva förfallit, och att frågan således helt enkelt inskränker
sig till en votens-propos. sådan, att votering anställes om
80.000 Rdr såsom lån skola utgå eller alldeles ingenting. Det
exempel, som Gr. Lagerbjelke anfört, eger på detta fall ingen tillämplighet.
Jag tillstyrker återremiss af förslaget, på det ordentliga
voter:s-propos:r måtte upställas.
Frih. Cederström, Rud.: PresteShs beslut i detta ämne
är oss redan officiel t delgifvet, och trovärdiga ledamöter hafva
också tillkännagifvit, att BorgareSt. fattat enahanda beslut, hvarjemte
Hr Bildt, som i frågan är af olika åsigt, likväl förklarat att
lian, för att undertrycka frågans fastläsning, anser tjenligt, det R.
o. Ad. jemväl antager Gr. Lagerbjelkes reservation. Kan det då
vara lämpligt att ytterligare ingå i denna frågas specialiteter? Jag
tror det icke, men då invändningar till följe af återremissen torde
göras mot Gr. Lagerbjelkes voter:s-propos:r, hvilka skulle kunna
föranleda en sådan tidsutdrägt, att icke denna fråga, i ans:de till
Riksdagens annalkande slut, underginge någon behandling, får jag
Den 27 J anuarf.
förklara, att jag icke ser något hinder för antagande af Gr. Lager
bjelkes
reservation. Först och främst står deri i fullkomlig öfverensstämmelse
med det förfaringssätt som i flere andra dylika frågor
varit iakttaget, för det andra torde nian med mycken enkelhet
kunna fråga om, i händelse ett Stånd velat gifva i 0 0.000 Rdr
såsom lån, ett annat 1 00,000 Bdr såsom anslag, ett tredje 80,000
såsom lån och 20.000 såsom anslag, och det således visade sig att
alla 4 Stånden vilja understödja ett. arbete, likväl förhållandet skulle
kunna blifva, att man icke voterade om någonting, utan ansåg
saken förfallen? Det kan väl icke öfverensstämma med representationens
verkliga afsigt. I allmänhet kan man anse det såsom en
vinst att reducera voter:s-propos:na till ett så ringa antal sora
möjligt, men ä andra sidan är det väl af ännu större vigt att icke
något Stånds mening förtryekes. Denna gång gäller det Prest eSt.,
en. annan gång kan det gälla It. o. Ad. Jag anser således Gr.
La ger öjel kes förslag vara förtjeustfullt upstiillt och tillstyrker 11.
o. Ad. att detsamma antaga.
Hr Bildt: Då jag nyss hade ordet yttrade jag, att jag hört
siigas det BorgareSt. godkiint Gr Lagerbjelkes reservation. Jag
anhåller likväl att, med anleda, af Frih. Cederströms anf:de, få
nämna, det jag hört detta af en Riksdagsman, som jag träffade
kort innan jag gick upp å Riddarhuset, celi att jag således icke
deraf kan med visshet draga någon slutsats. Det nr följaktligen
endast en sannolikhet mera som förmått mig att framställa mitt
sednast afgifne yttrande i den form som då skedde.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:n framställt, hurusom i afs:de
på denna punkt blifvit yrkadt dels bifall å Utsk:s förslag till
voter:s-propos., dels godkännande af de i Gr. Lagerbjelkes Utskrs
Meni. bifogade reservation (Öreslagne voter:5-propos:r, dels ock &(erremiss,
biet deri törst, til! bitall å Utsk:s förslag framställda pro
pos:n
besvarad med starka Nej jemte ett eller annat Ja, hvarpå
Hr Frih o. Ordén hemställde olli 11. o. Ad behagade godkänna
de i Gr. Lagerbjelkes reservation föreslagne voter:s-propos:r, samt
sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte några Nej, förklarade
det han nu funnit Ja öfvervägande.
4:de punkten, ang-.tle ilc öfrige punlclerne af Utlåt. 158.
Ladcs till liaiidliugarnc.
Föredrogs ånyo StalsUlsk:s den 20 oell 23 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 225, i anleda, af K. M:s Nåd. Skrifvelse i fråga
om eftergift af f. <1. LandsKamererareu, Kai^marRätlsRädet S.
Lindberg ådömd ersättnings-skyldigliet.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Den nu föredragne
frågan är visserligen icke af någon allmän vigt för Staten eller
samhället, roen den är af så mycket större vigt för en individ,
hvars väl eller ve derpå torde vara beroende. K. M. har behjerta*
128
Den 27 Januari.
cn åldrig tjenstemans bekymmersamma ställning. Den ifrågav:de
personen är öfver 73 år gammal, lian har en pension af 1,200 Edr,
hvilket belopp under nuv:de dyra tid svårligen kan blifva fullt tillräckligt
för familjens underhåll och detta naturligtvis i ännu högre
grad då hälften deraf är belagdt med införsel samt utgått för att
godtgöra den i Betänk, omnämnda Statens fordran. Det är visserligen
ett fel i tjensteutöfningen såsom LandsKamererare, hvilket
blifvit Lindberg lagt till last, men det är likväl icke någon balansfråga,
utan felet består helt enkelt deri, att vid utarrenderandet
af 2:ne trumslagareboställen blef det Konungens Belhde ålagdt att
vaka öfver syners anställande och borgensförbindelsers förnyelse
inom behörig tid. Detta har likväl blifvit försummadt, meti enligt
hvad KammarRättens AdvokatFiskal, hvilken, såsom vi veta, icke
eftersätter sina skyldigheters fullgörande, tillkännagifvit, lärer likväl
en ursäkt gifvas för det fel som f. d. L«ndsKamereraren Lindberg
begått, bestående deri, att sjelfva kontraktet, som bordt öfverlennäs
till LandsKont.. i stället lemnades till LandsKansliet, hvarigenom
det icke kommit till LandsKamererarens kännedom. Men
äfven om förhållandet ej varit sådant, må det i allt fall lända till
ursäkt om en embetsman, som är så öfverhopad med arbete som
en LandsKamererare, begår ett sådant förbiseende. Emellertid är
nu den ifrågavide embetsmarmen på 74:de året och har till bergning
för sig och sin familj en pension af 1,200 Rdr, hvilken re
dan
är belagd med införsel till hälften. K. M:s Nåd. afsigt har
varit att bereda en lindring åt nämnde embetsman, och derföre
har framställning blifvit gjord om eftergift, men jag tager för gifvet,
att K. M. och de som upsatt den Kongl. Propos:n afsett, att
KammarRättsRådet Lindberg icke skulle komma att återbetala hvad
som Landshm Wingård redan erlagt eller 1.000 Rdr, ty då skulle
följden blifva den, att KammarRådet Lindberg icke förrän efter
flera års förlopp, d. v. s. vid 75 års ålder, skulle få åtnjuta den
fördel man velat bereda honom. Jag hemställer till en hvar af
eder, mine Hrr, om icke J finnen att ändamålet med propos:n
skulle helt och hållet eller i väsendtlig män förfelas, om icke Lindberg
genast vid sin höga ålder komme i åtnjutande af hela pensionen.
Man har redan för det år som passerats vidkändts afdrag,
om nu icke eftergift medgifves, skulle han äfven för detta och
nästa år få en minskning i pension. Afdelningen har gjort ett
annat förslag, och det är derpå jag vill fästa upmärksamheten, med
anhållan, att R. o. Ad. måtte behjerta Lindbergs nödställda belägenhet
och antaga detsamma. Inkomstaldelningen har nemi. tillstyrkt,
att R. St:r mätte i ke allenast bifalla hvad K. M. uti Sin
Nåd. Skrifvelse behagat hemställa, utan ock medgifva, att Lindberg
fritoges från allt ansvar, äfven för det belopp af 1,000 Rdr utaf
den fastställda e|jsättningssumman, som SlatsRådet af Wingård i
lifstiden inbetalt, samt att, i händelse bemälde StatsRåds sterbhuseller
rättsinnebafvare hos Lindberg uttaga dessa 1,000 Rdr, kan
Lindberg berättigas att sagde belopp af Statsverket återbekomma.
Jag hemställer vördsamt, att R. o. Ad. måtte bifalla detta i Hr
Henschens reservation uptagne förslag.
Hr
T>«il 37 Januari.
129
Hr M o n t g o ni m e rie, Eob. Nils Germ.: Den Åsigt, som
legat till grund för reservationen,avnr|den, att Lindberg skulle erhålla
eftergift af så stor del af balansen, hvarigenom icke någon
särdeles stor kontant utgift tillskyndades Kronan. Detta var möjligt
derigenom, att honom efterskänktes dels resterande arrendeafgifter,
dels genom husesyn ådömd ersättning, hvarjemte äfven
fastades afsrde dervid, att StatsRådet Wingård betalt en del af
balansen. Men då man sedan fann att genom bifall till K. M:s
Propos. skulle Lindberg komma att få återbetala till Wingårds
sterbhus dessa 1,000 Rdr, syntes deraf, att den åldrige tjenstemannen
i alla fall skulle få vidkännas ganska stora utgifter och vid
73 års ålder råka i fattigdom oell betryck. Jag anser således att
R. o. Ad. bör bifalla Inkomstafdelningens förslag, hvarigenom Lindberg
fritages från allt ansvar, äfven förä dessa 1,000 ltdr som
StatsRådet Wingård redan inbetalt.
Hr Frih. o. Ordfm framställde, att under öfverläggningen
blifvit yrkadt dels bifall å Utsbs tillstyrkande, dels bifall till
StatsUtsk:s Inkomstafdelnings uti Hr Herischens, Utlåtit bifogade,
reservation intagna tillstyrkande, och sedan, efter först till bifall å
förstnämnde tillstytkande framställd propos, som besvarades med
starka Nej jemte några Ja, propos. ti ll bifall å Utskottsafdelningens
tillstyrkande blifvit framställd och besvarad med starka Ja jemte
åtskilliga Nej, förklarade Hr Frih. o. Ordbn sig hafva funnit Ja
öfvervägande vid den sednare proposms besvarande.
Hr Cederschiöld: Jag anhåller vördsamt att R. o. Ad.
behagade inbjuda de öfriga Stånden att sig i R. o. Ad:s beslut
förena, och jag hoppas att MedStm äfven skola behjerta den åldrige
embetsmannens nödställda belägenhet.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. biföll R. o. Ad. att
de öfriga RiksSt-.n, genom utdrag af prot., skulle inbjudas att uti
R. o. Ad:s nu, i afs:de på StatsUtsk:s Utlåt. N:o 225 fattade be
slut,
sig förena.
Föredrogs Konst.Utsk:s den 23 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 63, i anledn. af RiksSt:ns beslut rörande det af Konst.Utsk.
uti Menot N:o 59 framställda förslag till ändring af 12, 17, 19,
41 oell 7 9 §§ Riksd:sOrdn., ang:de val af R. o. Ad:s Riksdagsmän.
Efter först till bifall å Utsk:s i förev:de Mern. gjorda hemställan
framstäld propos., som besvarades med Nej, beslöt R. o. Ad.
att vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut och godkändes Utsk:s
nu afgifna förslag till voter.-s-propos.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s den 23 d;s
på bordet lagda Mern. N:o 216, ang:de verkställd omröstning, i
XI H. 9
130
Den 2T J unn ari.
anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till statsregleringen
hörande frågor.
Föredrogs StatsUtsk:s den 23 dennes på bordet lagda Mern.
TvT:o 229, med förslag till votens-propos., i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut i fråga om anslag till beredande af tillfälle för
Officerare af A-rméen att ingå i utländsk krigstjenst.
Härvid anfördes af Hr Frih. o. Ordfm: Uti afgifvet Mern.
N:o 229, har StatsUtsk. inkommit med förslag till rotens propos., i
anledn. af ltiksStms skiljaktiga beslut rörande den i samma Utsk:s
Utlåt. N:o 7 0 gjorda framställning om anslag till beredande af
tillfälle för Officerare af Arméen att ingå i utländsk krigstjenst.
Denna fråga är likväl redan afgjord genom en i samtliga
RiksStm godkänd underd. skrifvelse N:o 98, af den 22 Äng. sist.l.
år, innefattande en anmälan, att RiksStm funnit skäligt »för hvartdera
af nästk. tre år å Riksg:sKont. anvisa ett anslag af 9,000
Rdr Rmt, för att. ställdt till K. M:s disposition, användas till understöd
åt Officerare af Arméens särskilda hufvudvapen, hvilka inträda
i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt förhållande med
Sverige stående makt, hvars armé till större eller mindre del befinner
sig på krigsfot, med rättighet för K. M. att, hvad af anslaget
inom ett ur kan komma att besparas, få ett följande år för
ändamålet disponera.»
Vid justeringen af förslaget till denna underd. skrifvelse hade
Exped.Utsk., genom prot.-utdrag från samtliga RiksStm, inhemtat,
att 3:ne Stånd, nemi. Preste-, Borgare- och BondeStm, förenat sig
om anslagets belopp, 9,000 Rdr, samt likaledes 3:ne Stånd —- R.
o. Ad., Preste- och BorgareStm — om vilkoren derför, utan annan
skiljaktighet, än att i BorgareSUs beslut förekommo orden: »hvars
armé befinner sig på krigsfot», och i de båda öfriga Stms: »hvars
armé till större eller mindre del befinner sig på krigsfot.» Som
Exped.Utsk. ansåg dessa sednare ordalag innefatta alldeles samma
mening, som de i BorgareSt:s beslut förekommande, men att de
bättre uttryckte denna mening, helst genom tillämpning strängt
efter ordalydelsen af det uttryck sistnämnda RiksSt. begagnat, anslaget
svårligen någonsin skulle blifva disponibelt, emedan det högst
sällan inträffar, att en makt har hela sin armé på krigsfot, så fann
Utsk. hinder icke möta för skrifvelsens justering och att i densamma
infördes de af R. o. Ad. samt PresteSt. begagnade ordalag.
Så upställd isar skri velsen ock, såsom redan är nimndt, blifvit i
samtliga RiksStm godkänd och försedd med samtlige Talmännens
underskrifter till K. M. redan i Aug. månad förlidne år expedierad.
Gr. Lagerbjelke, G ust.: Den votens-propos., som här blifvit
af StatsUtsk. framställd, är så mycket mera uppenbart riktig,
söm just här på Riddarhuset den förändring, efter en lång diseussion,
gjordes, som föranledt en del af nu framställde votens-propos.,
och då Ståndet med afsigt, och för att kunna använda anslaget,
gjort förändring i de föreslagne vilkoren till anslag, är det gifvet,
Den 27 Januari.
131
att en viss summa blifvit af R. St:r beslutad, men icke vilkoret!
för densammas beviljande. Det var då alldeles riktigt af StatsUtsk.
, att vid sådant förhållande upställa votens-propos., men emellertid
har redan Exped.Utsk. upsatt förslag till underd. skrifvelse.
Detta var val något tidigt, men då alla 4 Stånden godkänt densamma
och således sanktionerat åtgärden, kan icke någonting, i det
skick frågan nu befinner sig, vidare åtgöras.
Uppå härefter framställd propos. fann E. o. Ad. för godt att
lägga StatsUtsk:s ifrågav:de Mern. till handlingarne.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s den 23 dennes på bordet lagde nedannämnde CJtlåtm:
N:o 230, i anledn. af K. M:s Nåd. Förslag om förhöjning af
det å 9:de Hufvudtiteln upförda anslag till ersättning för mistade
löne-innehållningar;
N:o 231, i anledn. af väckt motion om ett årligt anslag af
5,298 Itdr Rint åt LiI Be vä rings. Reg: tet; och
N:o 232, i anledn. af väckt motion om ett årligt förslagsanslag
å 1 50,000 Edr för att användas till ersättning åt Statens
embets- och tjenstemän för ökade utgifter i följd af den förhöjda
skjutslega!!.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis den 23 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 233, angide ifrågastäldt anslag af allmänna medel
till anläggande af en vattenledning i Carlskrona.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
8tatsUtsk:s den 23 dis på bordet lagda Utlåt. N:o 234, i anledn.
af väckt fråga om anvisande af nytt boställe åt Komministern i
Botkyrka och Salems församling i st. f. hemmanet Nedra Tumba
eller Tumba N:o 2, samt detta sednares öfverlåtande till Tumba
pappersbruk.
Föredrogs och bifölls RiddarhusUtsbs den 23 d:s på bordet
lagda Utlåt. N:o 26, ang:de förändrad redaktion af 10 §:n i EiddarhusDirektionens
Instruktion.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskin inkomne
Utlåtin, nemi. från
SlalsUIskottet:
N:o 235, angide begärda statsbidrag för enskilda Jernvägsaidägguingars
företagande;
Sammansatta Stats- och IievillningsVtskollet :
N:o 44, i anledn. af väckt motion att Kronobrefbäringsskyldigheten
måtte på Postverket öfverflyttas;
isa
Den 27 Januari.
Sammansätta Stais- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.Utskollet:
N:o 45, i anleda, af väckte motioner om befrielse för Roteliållare
på Gottland att anlägga Båtsmanstorp;
X:o 48, i anledn. af väckte motioner rörande rust- och rotehållares
befriande från deras befattning med rekrytering och remontering
samt underhåll af beklädnad, mundering m. m., emot det
att de åtaga sig en gång för alla bestämda, mot omkostnaderne
vid berörde åliggande svarande årliga utskylder, samt dermed gemenskap
egande ämnen;
LaglUskoltet:
Nio 61, i anledn. af gjorde anmärkmr emot vissa delar af
Utsk:s Betänk. N:o 46, öfver ej mindre K. M:s Nåd. Propos.,
angide utvidgad religionsfrihet och vissa dermed gemenskap egande
ämnen, än äfven särskilda inom BiksStin väckte motioner.
Frih. von Schwerin, Carl Julius: Den egentliga motionstiden
är visserligen längesedan förbi, men då den penningekris,
hvars följder och verkan gjort sig kända här i landet, under Riksdagens
lopp inträffat, täger jag mig friheten att, med anledn. af
denna vigtiga händelse, väcka följande motion:
Emedan HypotheksFöreningarne hafva till egentligt föremål
att befrämja jordbrukets förkofran, genom att småningom befria
landets jordegendomar från den skuldsättning, hvarmed de finnas
besvärade, och detta föremål sålunda är af en stor, allmän nyttig
beskaffenhet, böra dessa Föreningars fortgång och verksamhet icke
vara likgiltige för R. St:r, som, i anseende till den penningebrist,
hvilken i sammanhang med den inträffade svåra handelskrisen uppenbarat
sig, vidtagit kraftiga åtgärder till näringarnes understödjande.
Jordbruket är landets vigfigaste näring, och den förlägenhet, som
penningebristen samt svårigheten i öfrigt att få jordbruksalster afyttrade
förorsakat, har redan sträckt sig till den jordbrukande klassen,
så att HypotheksFöreningarne hafva farhågor att de ränteinbetalningar,
sorn låntagare hos Foreningarne böra verkställa, icke
hädanefter såsom hittills i behörig tid och ordning komma att
fullgöras. Då emellertid HypotheksFöreningarne åligger att, oberoende
deraf, på bestämda terminer göra stadgade afbetalningar å
deras in- och utländska skulder, och dertill påräknas de ränteinbetalningar
å hypothekslånen, hvartill dessas innehafvare förbundit
sig; så, i den mån sådant uraktlåtes eller fördröjes, kan en tillfällig
brist upkomma för HypotheksFöreningarne, hvilken brist sålunda
genom uplåningar på kortare tid måste fyllas. Svårigheten,
stundom omöjligheten att, under nuv:de förhållanden, erhålla sådana
lån, torde vara tillräckligt känd äfven inom representationen; och
jag hemställer fördenskull att HypotheksFöreningarne, till lättnad
i deras allmännyttiga verksamhet, måtte beviljas, i mån af tillgångar
och behof, hvardera högst 100,000 Rdr Ernt kreditivrätt i
Den 29 Januari.
13»
Rikets Ständers Bank, emot ränta, samt anhåller att denna min
motion måtte remitteras till BankoUtsk.
Denna motion begärdes på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 29 Januari 1858.
Plenum kl. 6 e. m.
I anseende till Hr Gr. o. Landtnäs fortfarande sjukdom, intogs
Ordförande-platsen af främste närvarande ledamoten Frib.
Åkerhjelm, Johan Carl.
Justerades 6 prot.-utdrag för den 27 dennes samt pleni-prot.
för den 20 sisth November f. m.
Föredrogs ånyo StatsUtskis d. 23 och 27 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 230, i anledn. af K. M:s Nåd. Förslag om förhöjning
af det å Nionde, FIufvudTiteln upförde anslag till ersättning
för mistade löne-innehållningar.
Hr af Klint, Erik Magnus: På grund af de utaf reser
vanten
anförda skäl anhåller jag om bifall till hans förslag, som
är lika med utgifts-afdelningens.
Efter först till bifall å Utsk:s Utlåt, framstäld propos., som
besvarades med Nej, hemstälde Hr Frih. o. Ord fidén om R. o. Adin,
såsom Hr af Klint föreslagit, behagade bifalla hvad Utsk.-s UtgiltsAfdelning,
på sätt de Utskis Utlåt, bifogade reservationerne utvisade,
hade tillstyrkt, och ropades härvid starka Ja jemte ett eller
annat Nej, hvarpå Hr Frih. o. Ordfiden förklarade sig hafva funnit
Ja öfvervägande.
Ånyo föredrogs StatsUtskis d. 23 och 27 dennes på borde
lagda Utlåt. Nio 231, i anledn. af väckt motion om ett årligt an
slag af 5,298 Rdr Rmt åt LifBeväringsRegemit.
m
D « n 29 Januari.
Gr. Adlersparre, Carl: Som min motion blifvit afslägeti
inom 3 Stånd, men PresteStåndet antagit UtgiftsAfdelningens förslag,
hvilket återfinnes i den Betänk, bifogade reservation, anhåller
jag om bifall å detsamma.
Frih. Creutz, Stephan: Jag är förekommen af den siste
talaren, i hvars yttrande jag instämmer.
Efter först till bifall å Utsk:s Utlåt, framstäld propos., som
besvarades med Nej, biföll It. o. Ad:n det af Utsk:s UtgiftsA'delning
afgifna förslag, som i de Utsk:s Utlåt, bifogade reservationer
var uplaget.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 23
och 27 dennes på bordet lagda Utlåtm:
N:o 232, i anledn. af väckt motion om ett årligt förslagsanslag
å 150.000 Rdr, för att användas till ersättning åt Statens
embets- och tjenstemän för ökade utgifter i följd af den förhöjda
skjutslegan; och
N:o 234, i anledn. af väckt fråga om anvisande af nytt boställe
åt Komministern i Botkyrka och Salems församlingar i st. f.
hemmanet Nedra Tumba eller Tumba N:o 2, samt detta sednares
öfverlåtande till Tumba pappersbruk.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s d. 27 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 235, ang:de
begärda statsbidrag för enskilda jernvägs anläggningars företagande.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Stats- o. Bevilln.Utsk:s d.
27 dennes pä bordet lagda Utlåt. N:o 44, i anledn. af väckt motion
att krono-brefbärings-skyldigheten måtte på postverket öfverflytt
as.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utslcs d. 27 deunes
på bordet lagda Utlåt. N:o 45, i anledn. af väckte motioner om
befrielse för rotehållare på Gottland att anlägga båtsmanstorp.
Föredrogs och bifölls Sammansätta Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon-Utsk.s d. 27 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 46, i
anledn. af väckte motioner, rörande rust- och rotehållares befriande
från deras befattning med rekrytering och remontering samt underhåll
af beklädnad, mundering ro. m., emot det att de åtaga sig en
gång för alla bestämda, mot omkostnaderne vid berörde åliggande
svarande årliga utskylder, samt dermed gemenskap egande ämnen.
D en 30 Januari.
135
Vid föredragning af LagUtsbs d. 27 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 61, i anledn. af gjorde anmärkningar emot vissa delar
af Utsk:s Betänk. N:o 46, öfver ej mindre K. M:s Nåd. Propos.
ang:de utvidgad religionsfrihet och vissa dermed gemenskap egande
ämnen, än äfven särskilda inom RiksStånden viickte motioner, biet'
detta Utlåt., på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt; hvarjemte
yttrades af
Gr. Sparre, Erik: Detta Betänk., af temligen betydlig
omfattning och vigt, utdelades först sistl. Onsdag bland RiksStm.
Det är således icke troligt, att R. o. Ad:ns ledamöter under tiden
tills i morgon hunnit egna det den eftertanke det förtjenar. Jag
hemställer derföre, om icke Betänk, bär upföras först på föredragningslistan
till förstkommande plenum i nästa vecka.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. beslöts att LagUtsk:s
nu ånyo bordlagda Utlåt. N:o 61 skulle upföras främst å föredragningslistan
för första plenum i nästa vecka.
Eöredrogs och remitterades till BankoUtsk. Frih. von Schwerins,
Carl Julius, d. 27 dennes på bordet lagda motion, äng:det
beviljande af kreditiv-rätt i K. St:rs Bank för HypotheksFöreningarne.
'
Slutligen anmäldes och lades på bordet ett från StatsUtsk.
inkommet Utlåt. N:o 236, i anledn. af väckte motioner om medels
anvisande till påbörjande af Stockholms befästande på landssidorne.
H. R. o. Ad:n åtskiljdes kl. J på 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
lördagen den 30 Januari 1858.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih- Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i ans:de till Hr
Gr. o. Landtmts sjukdom föra ordet.
186
Ren 30 Januari.
Justerades 6 prot.-utdrag för den 29 dennes samt pleni-prot.
för den 20 sist!. November e. m.
Opnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i StatsUtsk.
efter N:o 1712, llr von Nachreij, Fullm. Frih. Leijonhufvud,
Abraham; och befanns dertill hafva blifvit utsedd N:o 1702,
Hr Törnebladh, Gustaf.
Opnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en suppleant
i LagUtsk. efter N:o 1 969, Hr Gyllensvan, Fullm. Grefve Posse,
Fredrik Fredriksson; och hade dertill blifvit utsedd N:o 396, Frih.
Gyllenhaal till Herlingstorp, Fullm Gr. Taube, Henning Edvard.
Upläste3 till justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk. inkomne förslag till E. St:rs underd. skrifvelser till K. M.;
N:o 204, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de anslag
för geologiska undersökningar samt lifgifvande af derpå grundade
kartor;
N:o 205, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de kostnaderne
för anskaffning af mått- och vigt-likare samt modeller åt General-
och ProvinsLandtmäterikontoren; oell
N:o 206, ang:de uplåtelse åt Calmar Domkyrka och stad af
vissa Calmar f. d. fästning tillhörande lägenheter.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne Utlåt:n:
N:o 237, angrde det för Linköpings domkyrkas reparerande
under sednaste Eiksdag, i egenskap af lån beviljade statsbidrags
förändring till anslag utan återbetaluings-skyldighet;
N:o 238, ang;de hegardt statsbidrag för en större reparation
å Westerås domkyrka;
N:o 239, an:de ifrågastäldt statsbidrag för tornbyggnad vid
Hedvig Eleonora kyrka i hufvudstaden oall samma kyrkas reparerande;
samt
N:o 240 i anledn. af väckt motion om löneförhöjning för förste
och andre Amanuenserne vid Universitets-bibliotheket i Lund.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtskrs
den 27 och 29 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 235, ang:de
begärde statsbidrag för enskilda jernvägs-anläggningars företagande.
lista punkten, ang:de anläggandet af en jernväg mellan Hudiksvall
och Dellens vattendrag.
Denna punkt bifölls.
Den 80 Jann»ri.
137
2:dra punkten, ang:de beredandet af kommunikalions-led mellan
Soderhamn och Bollnäs.
Hr Prytz, Lars Adolf: Jemte det jag får betyga 11. o.
Ad:n min tacksamhet för det bifall till denna punkt, som Ståndet
synes färdigt att lemna, anser jag mig dock böra fästa upmärksamlieten
vid den bestämmelse StatsUtsk. i slutet af förslaget tillstyrkt,
nemi. att aktieteckningssumman för de ifrågav:de jernvägs-anläggningarne
skulle bestämmas till En mill. ltdr llmt. Måhända ligger
något misstag till grund för denna bestämmelse, ty om Utsk. hade
följt samma princip, som iakttagits i afs:de å öfriga, af R. St:r
vid förra och denna Biksdag med lån understödda enskilda jernvägsföretag,
skulle teckningssumman ej fastställts till högre belopp
än mill. För utförandet af GefleDala-jernvägen beviljades vid
förra Riksdagen ett lån af 1,600,000 Rdr Bko, utgörande g af den
beräknade kostnadssumman, och aktieteckningssumman bestämdes
ej till högre belopp än lånet. Vid denna Riksdag hafva R. St:r
beviljat 1,350,000 Rdr, dels såsom lån och dels såsom anslag, till
Almunryds-Carlshamns-jernvägen, och för erhållandet af detta lån,
som likaledes utgör ungefär j af kostnads-förslaget, bestämdes aktietecknings-summan
till ett belopp, som endast med en mindre
summa öfversteg statsbidraget. Gå vi nu till det här ifrågavule
förslaget, så finna vi, att kostnaden för jernvägsanläggningarne är
beräknad till 800,000 Rdr, lånet bestämdt till 500,000 Rdr, men
aktieteckniugs-summan föreskrifven att utgöra 1,000.000 Rdr, d. v. s.
dubbelt så stor som lånesumman och 200,000 Rdr större än kostnadssumman.
Jag förmodar således, att denna bestämmelse tillkommit
af ett misstag, men om sådant ej är fallet, tror jag, att
bolaget ej deraf skall förhindras att utföra sitt företag, ty aktietecknings-summan
upgår redan till 829,600 Rdr. Jag anhåller, att
någon af StatsUtsk:s Hrr ledamöter benäget ville uplysa, huruvida
det verkligen är meningen, att aktietecknings-summan skall upgå
till 1 mill., eller om, i likhet med hvad för de öfriga bolagen
finnes stadgadt, den endast behöfver vara lika stor med lånet,
d. v. s. A mill. Skulle något misstag vara begånget, anhåller jag,
att R. o. Ad:n ville bestämma aktietecknings-summan till sistnämnde
belopp.
Zifferupgifter till mitt anförande (i slutet af Jan.) hos R. o.
Ad:n vid föredragning af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 235, angule begärda
statsbidrag för enskilda jei vägs-anläggningars företagande,
2:dra punkten, ang-.de beredandet af kommunikations-led mellan
Söderhamn och Bollnäs.
För Carlshamns Almunryds-vägen uptager kostnadsförslaget
Bko Rdr 1.524.000.
beviljadt anslag Rmt Rdr 525,000.
och lån  „ ,. 825,000.
1,350,000.
den föreskrifna aktieteckningen .... Rmt Rdr 1,500,000.
således icke fullt J-delar af kostnadsbeloppet.
P"ör Hudiksvalls-vägen utvisar det uprättade kostnadsförslaget
Rmt Rdr 560,000; beviljadt lån till inemot |-delar häraf eller
138
Den 30 Januari
Ernt Edr 370,000, och föreskrifven aktieteckning Ernt Kdr 400,000,
således något öfver |:delar af kostnadssnmman.
För Söderhamns vägen äro icke enahanda vilkor, i afs:de på
ansvarighets-teekningan löreskrifna, Der är kostnadsförslag^^ summa
Ernt lidr 800,000 ; beviljadt lån inemot | delar hära! eller
Ernt Edr 500,000, men den af Utsk. föreslagna aktieteckningen
upgår till lånets dubbla belopp eller Ernt Edr 1:000,000; således
hela kostnadssnmman oell nära -Jolel derutöfver. Hade samma
princip iakttagits för denna väg, som för de andra Irine vägarne
(oell sorn äfven följts i afseende på Gefle-Dala-vägen), vid bestämmandet
af aktietecknings-summan, så hade den bordt föreslås ungefärligen
lika med låne-understödet, eller 509,000 Edr Ernt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då den siste värde talaren till
SlafsUtskis ledamöters besvarande framställt den frågan, huruvida
det vore ett misstag, att aktietecknings-summan för den nu ifrågavarande
jernvägs-anläggningen blifvit föreslagen högre än de för
öfriga enskildta jernvägs-arbeten bestämda dylika summor, anhåller
jag att härpå fä lemna det svar, att sådant ingalunda skett utaf
misstag. Om man med upmärksamhet genomläser detta Utlåt.,
så skall man finna, att StatsUtsk. funnit sig, af brist på tillgångar,
nödsakad att afstyrka Statens understöd för ett af de vackraste
enskildta jernvägs-företag, som vid denna Eiksdag blifvit ifrågasatta,
jag menar bibanan emellan Borås och vestra stambanan. När
Utsk. således varit tvungen att afstyrka beviljandet af lån till
denna bana, men deremot ansett sig böra tillstyrka låne-understöd
tilt andra enskildta jernvägs-anläggningar, så har Utsk. dervid
måst tillse, att det funnes säkra garantier derför, att de med lån
understödda arbetena verkligen skulle blifva utförda lindel nu ingångna
statsregleringsperiod. Nu kan man visserligen invända, att
man i de vilkor, som blifvit bestämda för t. ex. Gefle-Dala-jernvägsföretagets
understödjande, icke har en sådan säkerhet, men härpå
svaras, att detta företag redan så långt framskridit, att dess snara
fullbordande är af aktieegarnes eget intresse förestafvadt, under det
att man deremot, hvad denna jernvägs-anläggning beträffar, måste
skaffa sig full garanti för bolagets verkliga förmåga att utföra det
tillernade arbetet. Det förhåller sig nemi. så, att det redan finnes
en jernbana i den ifrågav;de orten, nemi. den af Hr Diekson anlagda
emellan sjön Marman och hafvet, och nu är fråga om att
anlägga en ny jernväg parallelt med den redan anlagda, men med
längre sträckning, nemi. från Bergvikssjön till Söderhamn, hvarigenom
de strida forssarne emellan sjöarne Bergviken och Varpen
skulle undvikas. Man vet äfven, att bolaget underhandlat med
Hr Dickson om uplåtandet af hans jernbana för den allmänna rörelsen,
men att dessa underhandlingar afstanna!, enär de af Hr
Dickson upstälda vilkoren befunnos oantagliga. Han fordrade nemi.
icke allenast att hans varor skulle i främsta rummet på jernvägen
transporteras, utan äfven att den trafikerande allmp.nheten ej skulle
få begagna hans lastageplats, som iian för sina egna varu-uplag
behöfde. Då man måste antaga, att en jernvägsrörelse från det
Den 80 Januari.
13#
inre landet till hafvet ovilkorligen fordrar en lastageplats, är det
klart, att Hr Dicksons vilkor betydde detsamma som ett afslag,
men det torde å andra sidan ej böra förbises, att då ett enskildt
bolag vill taga i anspråk Statens medverkan för anläggandet af en
jernväg i en del af landet, der en annan jernväg redan finnes, så
har Staten äfven rätt att fordra full säkerhet derför, att bolaget
upfyller sina åtagna förbindelser. Bolaget har tecknat sig för omkring
829,000 ltdr, roen StatsUtsk. har föreslagit att summan
skall npgå till 1 mill., så att full säkerhet finnes för arbetets utförande.
Och om detta arbete är så fördelaktigt, så är det äfven
gifvet, att det ej kan vara någon förlust för aktietecknarne att anteckna
sig för en större summa än den, som verkligen kommer
att utgå. Kommer deremot denna större summa att utgå, så är
det ju påtagligt att det varit nödvändigt att bestämma teckningssuroman
till detta högre belopp, så att Staten ej nödgades att
ytterligare understödja arbetet. Otn den summa, som från Statens
sida erfordrades lör en järnvägsanläggning emellan Borås och vestra
stambanan, ej vore större än den summa, som nu föreslagits
för jernvägen emellan Söderhamn och Bergvik, så kunde det, i min
tanke, ej blifva någon tvist derom, att den förra anläggningen
borde framför den sednare understödjas, men då så ej är fallet,
har Utsk. sett sig nödsakad att afstyrka det förstnämnde företagets
understödjande vid denna Riksdag, och ansett, att då det sistnämnda
företaget kunde under denna statsregleringsperiod utföras
medelst ett låne-understöd af 500,000 ltdr, borde detsamma beviljas.
Men ehuru Staten således är i stånd att lemna detta understöd,
är likväl penningeställningen i denna stund sådan, att det
verkligen är tvist derom, huruvida Statens tillgångar skola komma
att förslå till de beviljade lånens utbetalande. Hade den åsigt, jag
i detta afs:de hyser lyckats att inom Utsk. göra sig gällande, skulle
något låne-bidrag ej blifvit beviljad t hvarken åt denna eller den i
förra punkten afhandlade jernvägs-anläggningen, men StatsUtsk.-s
majoritet följde en mera rundelig beräkning af de blifvande tillgånga
rne och grundade derpå sitt tillstyrkande. Då man på detta
sätt, för att så säga, ihopskrapat den här tillstyrkta summan, synes
det mig i sanning vara högeligen af behofvet påkalladt, att man
tillser, att något tvifvel om arbetets utförande ej kan förefinnas.
StatsUtsk. öfverlade ganska länge, huruvida banan emellan Hudiksvall
och Dellen eller banan emellan Söderhamn och Bergvik borde
understödjas och man stannade slutligen i den åsigt, att den förra
var vigtigare än den sednare och borde i främsta rummet komma
i åtanka. När man sedermera kom till den här ifrågav:de banan-,-  tvekade man mycket att tillstyrka densammas understödjande, emedan
man tyckte sig hafva gjort nog för denna del af landet, då
man redan tillstyrkt statsbidrag till en jernbana derstädes, och det
tillstyrkande beslutet fattades först efter votering med en rösts majoritet.
Vid betraktande af alla dessa omständigheter tror jag, att
den, som vill befrämja sakens framgång, bör inskränka sig till att
yrka bifall till det förslag Utsk. här afgifvit.
140
Den 30 Janusrf.
Hr Prytz: Efter (le uplysningar, som blifvit af Hr Bildt
meddelade, vill jag ej begära någon nedsättning af aktieteckningssumman,
men, beträffande de betänkligheter, som, enligt samma
värde talares utsago, skulle hafva upstått emot lånets beviljande,
ber jag att få fästa upmärksamheten derpå, att både denna bana
och den emellan Hudiksvall och Dellens vattendrag utgör delar af
ett och samma system, enligt hvilket de inre delarne af provinsen
Helsingland skola sättas i förening med hafvet, för att dymedelst
de rika skogstillgångarne och bergsbrukseffekterne i det inre af
landet måtte lättare och billigare än hittills kunna nedlöras till
städerne Hudiksvall och Söderhamn med deras förträffliga hamnar.
Hedan år 1853 bildade sig ett bolag för anläggandet at en jernväg
emellan Bergvik och Söderhamn, och ingick till K. M. med
en underd. ansökan om understöd af statsmedel, men saken var då
ännu ej så utredd, att K. M. fann för godt att framställa någon
Prop. till It. St:r. Sedermera har bolaget allt mer och mer utbildat
sig och fullständiga undersökningar blifvit verkstälda m. m.
Under tiden har Hr Dickson anlagt sin enskilda jernväg och för
att förena de båda intressena erbjöd bolaget honom att träffa öfverenskommelse
om denna banas uplåtande åt allmänna trafiken,
men hans vilkor voro så hårda, att de omöjligen kunde antagas.
Bolaget har derföre framhärdat i sitt bemödande för dess tilliimnade
jernvägs-anläggning och jag hoppas, att detsamma kommer
att af B. St:r understödjas. Jag medgifver gerna, att det finnes
en annan mycket vigtig bana, som är väl förtjent af understöd
från det allmänna, nemi. den af Hr Bildt omnämnda från Borås
till Herrljunga, och jag är äfven villig att med min röst söka bidraga
till densammas befrämjande, helst Hr Björck gjort en beräkning
af Statens tillgångar, utvisande ett öfverskott af omkring
1,800,000 lidr. Jag vill icke längre uptaga R. o. Ad:ns tid, utan inskränker
mig till att anhålla om bifall till punkten.
Den härefter till bifall å förev:de punkt framställda propos:n
besvarades med starka Ja jemte ett eller annat Nej; hvarpå Hr
Frih. o. Ordfm förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
3:dje punkten,
Dalelfven sami uprensningsarbelen i denna eif.
Denna punkt bifölls.
4:de punkten, ang;de jernvägs-anläggning mellan Linde och
Köping-Hull-jernbanan i närheten af Näsby kyrka.
Gr. Sparre, Erik: De tvenne punkter, som nu i detta
Betänk, förekomma, äro tyvärr ett resultat af det beslut, som B.
St:r fattat i den stora jernvägsfrågan. Man finner nemi. af Utsk:s
motivering, att ett bland skälen för Utsk:s afstyrkanden af statsbidrag
till de här ifrågav:de jeruvags-anläggningarne varit det, att
den norra och nordvestra stambanan icke ännu blifvit till riktningen
bestämd, hvadan Utsk. funnit det vara för tidigt att understödja
de ifrågasatta jernvägsföretagen. Detta resultat är desto be
-
Den 30 J a nu ar i.
141
dröfiigare, som just de trakter, hvarom här är fråga, eller Nerikes
och Westmanlands bergslager, varit de, hvarest jernvägsanläggningar
i större skala först ifrågakommo och hvilka deraf äro i det största
behof. Det är sorgligt, siiger jag, att dessa jernvägsanläggningar,
som vid förra Riksdagen tillvutino sig så mycken sympati, att
StatsUtsk. i sitt då öfver jernvägsfrågan afgifna Betänk, förklarade
dem vara af behofvet högeligen påkallade, nu, frenne år sednare,
icke anses kunna från Statens sida understödjas. Sådan är följden
af 11. St:rs beslut i jernvägsfrågan. För att bevisa vigten af den
föreslagna jernvägen emellan Köping och Uttersbergs bruk behöfver
jag endast nämna, att omkring T^:del af landets jerntillverkning
skulle komma att på denna jernväg transporteras. Då likväl StatsUtsk:s
ledamöter här tillkännagifva, att Statens tillgångar äro så
hardt anlitade, att man fruktar upkomsten af statsbrist, vill jag ej
påyrka någon ändring i Utsk:s här afgifna förslag utan har jag
endast velat angifva den sorgliga anledningen till det afslag Utsk.
tillstyrkt och R. St:r, enligt all sannolikhet komma att meddela.
Den härefter till bifall å förev:de punkt framställda proposrn
blef med Ja besvarad.
5:te punkten, angide anläggningen af en jernväg mellan
Köping och Uttersbergs bruk inom Skinskattebergs bergslag; öde
punkten, ang:de anläggning af en jernväg mellan Westerås och
Dalarne; 7:de punkten, angide anläggning af en jernvåg, såsom
bibana, från Köping lill Stockholm; 8:de punkten, angide anläggandet
af jernväg mellan Hvetlanda och Oskarshamn; samt 9:de
punkten, angide en jernbanas anläggande från Mariestad lill
vestra stambanan.
Dessa punkter biföllos.
10:de punkten, ang:de jernvägs-förbindelse mellan staden
Dorås och vestra stambanan i närheten af Herrljunga.
Hr Prytz: Med anledn. af Hr Bildts reservation och hvad
han förut yttrat, samt i den förhoppning, att statsmedel icke skola
fattas för understöd af ifrågav:de vigtiga företag, helst en annan
reservant, Hr Björck, upgifvit, att ett öfverskott af 1,800,000 Rdr
ännu skall finnas, anhåller jag, att R. o. Ad. måtte antaga det
förslag till beslut, som Hr Bildt afgifvit.
Gr. Sparre: I afs:de å denna bana torde icke, såsom i fråga
om den bana, hvarom jag nyss yttrade mig, tvekan kunna upstå
ang:de den rätta sträckningen, och icke heller bör tvekan förefinnas
om behofvet, jag ville nästan säga nödvändigheten af banans anläggning.
Hvar och en sora befarit den mycket trafikerade vägen
emellan Borås och Götheborg kan i sistnämnde hänseende icke
hysa den ringaste tveksamhet. Jag åtminstone har ej i någon annan
del af landet sett en dermed jemförlig trafik, hvilket äfven är
ganska naturligt, då man tager i betraktande, att alla de varor,
som skola föras inåt landet, måste forslas på axel från Götheborg.
142
Den 30 Jannard.
Tager raan derjemte i öfvervägande, att den fran sistnämnde stad
utgående vestra stambanan af den ifrågavide bibanan skulle komma
att skörda en särdeles stor vinst, emedan bibanan, på sätt Hr Bildt
i sin reservation yttrat, blefve en ständigt välförsedd motare till
liufvudbanan, så synes det mig såsom man icke ett ögonblick borde
draga i betänkande, att medelst understöd söka åstadkomma en så
vigtig åder till den stora pulsåder, som stambanan utgör. Man
behöfver blott betrakta spanmålspriserna i Borås, jern lör da med
dem, som gälla i andra delar af landet, för att finna, att dem
emellan vanligtvis förefinnes en skillnad af circa 6 ä 7 lidr på
tunnan samt att detta missförhållande bör genom lättade kommunikationer
afhjelpas. Tager man ytterligare i betraktande, att den
fabriksidkande delen af ortens befolkning, hvilken utan tvifvel utgör
det största antalet, måste hemta största delen af sina lifs•
förnödenheter från andra orter, samt att råämnet för fabrikaterne,
nemi. bomelin, måste hemtas från Götheborg, så framstår behofvet
af banans anläggande i än bjertare dager. Vid betraktande af allt
detta kan jag ej finna annat än att StatsUtsk. i väsendtlig mån
förfarit orätt, då Utsk. afstyrkt R. St:r från att med låneunderstöd
bidraga till banans anläggning, och då, på sätt Hr Bildt upgifvit,
det finnes en utväg att lemna det äskade understödet utan att
ytterligare anlita Statens redan hardt medtagna tillgångar, vågar
jag anhålla om återremiss af denna punkt till StatsUtsk., på det
att Utsk. måtte taga frågan i ytterligare öfvervägande.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet, sedan jag hört tvenne af
li o. Ad:s ledamöter understödja det förslag jag i min reservation
afgifvit. Jag tror, att det ligger mycken vigt deruppå, att man
söker göra sig reda för hvad som är hufvudsaken, då fråga är om
att understödja jernvägs-bibanor. Bibanorna skilja sig ifrån stambanorna
egentligen deruti, att de förra icke ega, om jag så får säga,
den politiska sida sorn de sednare. De förra äro icke heller anlagda
för att upväcka en slumrande industri, utan de framkallas
fastheldre af en redan befintlig industris behof. Hvad nu denna
bibana beträffar, har en kalkyl blifvit upgjord, grundande sig på
den nu befintliga trafiken och utvisande, att banan skulle komma
att gifva en årlig vinst af 5. 7 af kostnadssumman, hvaraf synes,
att banan ganska väl kommer att bära sig. Att denna kalkyl icke
är för högt beräknad, kan man antaga, då den blifvit af Länets
Hushållningssällskap granskad, och granskningens tillförlitlighet kan
man äfven bedöma, ty i trakten af Borås finnas vägtullar, så att
man med temlig säkerhet kan utröna trafiken derstädes. Har det
nu blifvit ådagalagt, att banan kommer att bära sig, kan meningen
med .statsanslaget icke vara, att bolaget skall få fördel deraf genom
låg ränta, utan meningen måste vara den, att bolaget derigenom
skall få ett tillräckligt stort kapital till arbetets utförande,
och om detta är hufvudsaken, så bör man gifva bolaget ett låneunderstöd,
sorn alldeles motsvarar sjelfva kostnadssumman. Understödet
skulle således ligga i sjelfva kapitalets försträckande, och ej
i billiga lånevilkor, men detta understöd blefve dock af ganska
Den 30 Jannari.
143
stort värde, ty bolagsmännen finge på detta sätt behålla sina egna
kapitaler, som eljest skulle fråndragas deras rörelse.
Emot den åsigt jag nu baft äran i största korthet framställa,
kan raan göra den anmärkn., att då Staten f. n. upnegocierar
tvenne särskildta lån, nemi. ett för Statens jernvngsanläggningar
och ett för näringarnes understödjande, kan tiden icke vara lämplig
för uptngandet af ett nytt lån för understödjandet af enskildta
jeruvägsföretag, ty om nu ett nytt lån å 21 railhr Rdr Ernt skulle
uptagas, för att sedermera utlånas till enskildta bolag, kunde sådant
möjligtvis skada Statens kredit. Men härpå svarar jag, att
den summa, som skulle till bolaget utlånas, eller 2-t milhr ltdr,
icke nr sä stor, att den behölde föranleda till ett nytt låns upta
gande,
emedan Riksg:sKont:s kassabebållningar under den nu ingångne
statsreglerings-perioden enligt all sannolikhet blifva så stora,
att Kontoret, då lånet utgår successive, ganska väl kan förskottera
summorna till nästa Riksdag, då Kontoret kommer att uptaga ett
nytt lån lör Statens jern viigsbvggnader och då detta nya lån skulle
ökas med de 2j milhr, som blifvit till bolaget utlånta. Man kan
visserligen säga, att Staten icke nu kan veta, hvad penningarne
komma att kosta om 3 år, och att således, då bolaget skulle få
penningarne på samma vilkor som Staten finge dem, något lån ej
kunde lemnäs förr än dessa vilkor blefve kända. Men det torde
viii icke kunna förutsättas, att penninge-ställningen om treune år
skall vara sämre än nu, så att Staten komme att få betala penningarne
dyrare än bolaget. Jag tror således, att om man beviljar
Borås-bolaget det begärda beloppet på samma vilkor, sorn Staten
gifver för sitt län, skall man hafva löst frågan på ett billigt och
riktigt sätt, och anhåller, på grund af hvad jag nu anfört och
under åberopande för öfrigt af min reservation, att punkten måtte
blifva till StatsUtsk. återremitterad.
Gr. Hamilton, Malcolm: Jag var icke närv:de i Utsk.
då denna fråga afgjordes, men vid dess behandling på Afdelningen
var jag af olika tanke med Hr Bildt och ansåg, att lånet icke
kunde beviljas. Denna min åsigt grundade sig endast på öfvertygelse!]
derom, att Statens tillgångar icke medgåfve användandet
af en så betydlig summa såsom understöd till ett enskildt företag.
Det är visserligen sannt, att efter en i Utsk. upgjord beräkning
skulle Statsverket halva ett öfverskott af omkring mill. Rdr,
men då hela den summa, som under nu ingångne statsregleringsperiod
skall utgå, upgår ända till 40 mill., är det gifvet, att en
missräkning på en eller annan mill. ganska lätt kan upstå. Jag
hiir således ansett, att lånet icke borde beviljas, följande den princip,
att man icke ber bevilja mera än man kan gifva. Jag anser,
att det hade varit vida bättre, om R. St:r hade beslutat att för
egen räkning bygga jernvägar så långt tillgångarne räckte, än att
bevilja understöd åt enskildta jernvägsarbeten så långt krediten
räckte. Ehuru denna banas anläggning onekligen är af en särdeles
stor vigt och jag derföre under andra förhållanden gerna skulle
1 u
Den 30 Januari.
hafva med mili röst bidragit till understöd åt densamma, tror jag
dock, att man f. n. måste derifrån afstå.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: En bibana från Borås till den
redan färdiga delen af vestra stambanan, iir onekligen af stor vigt
och nytta såväl för trakten som ock för den inkomst Statens jernväg
deraf komme att skörda, men, allt detta oaktadt, anser jag
StatsUtsk. hafva goda skäl för sitt afstyrkande af låneunderstöd
till denna bibanas anläggning. Först och främst kan det väl icke
nekas, att då så stora summor redan blifvit anslagna till stambanans
byggande uti Westergöthland, skulle genom beviljandet af
ytterligare anslag till en bibana inom samma provins den dubbla
olägenheten upkomma, att arbetet för Statens räkning blefve dyrare
samt att orten måhända komme att tryckas geuoin allt för
högt stegrade arbetspriser. Dessutom är det troligt, att inuebyggarne
i de delar af landet, hvilka vid denna Riksdag ej fått någon
anpart af jernvägs-anslagen, skulle med mindre nöjda ögon se så
många milhr offras ensamt på Westergöthlands förseende med jernvägar.
Ett ytterligare skäl för det begärda låneunderstödets förvägrande
ligger i Statsverkets redan uttömda tillgångar. Det är
nemi. obestridligt, att alla de vid denna ltiksdag beviljade anslag
äro så betydliga, att föga återstår att bortgifva. Man har visserligen
sagt, att det icke är fråga om att Staten skall gifva något
egentligt understöd till Boråsbanan, utan att frågan endast är, att
Staten skall begagna sin kredit för att åt bolaget anskaffa nödiga
medel, hvilka bolaget skulle öfvertaga emot samma vilkor som
Staten sjelf fått vidkännas. Men med denna utväg- äro dock åtskilliga
svårigheter förknippade. Först och främst afhjelpes derigenom
ingalunda den redan omnämnda olägenheten af alltför mycket
arbetes hopande på ett ställe och sedermera, örn man närmare
granskar metlioden, skall man finna, att det är omöjligt att f. n.
bestämma de kostnader Staten kari komma att vidkännas för det
lån, som skulle uptagas för Boråsbolagets räkning, och detta bolag
skulle således förbinda sig att betala en ränta, som ännu icke är
känd. Det är nemi. gifvet, att det jernviigslån å 20 milbr, sorn
nu skall uptagas, kommer att åtgå till Statens egna jernvägar och
att någon del af detta lån således icke kommer Boråsbolaget till
godo. Den kostnad Staten får vidkännas för detta lån kan således
icke vara den, som skall motsvara kostnaden för Boråsjernvägslånet,
hvilken kostnad icke kan bestämmas förr, än lånet verkligen
är uptaget. Om bolaget i denna stund erhåller lånet, kan bolaget
följaktligen ej veta, huru mycket det kommer att kosta, och lånet
kan å andra sidan ej bekommas, såvida icke bolaget ansvarar för
kostnaden. För att komma ur denna dilemma har man föreslagit,
att bolaget skulle förbinda sig att betala en kostnad, motsvarande
den, som Staten får vidkännas för sitt lån å 20 milbr och intilldess
det nya lånet erhölles, skulle lånet till Boråsbolaget bestridas
utaf under handen varande medel eller Riksg:sKont:s kassabehållningar.
Men äfven denna utväg häfver sina svårigheter, ty det är
en
Den 30 Jann ari.
145
en betydlig skillnad emellan Riksg:sKont:s kassatillgfingar och dess
verkliga tillgångar; och 21 milbr Bdr är en så pass stor summa,
att om än Riksg:sKont. skulle få sina förskott till Boråsbolaget
ersatta under följande statsreglerings-period, så är det föga sannolikt,
att Itiksg:sKönt:s kassa under nu ingångne statsregleringsperiod
kommer att befinna sig i ett så blomstrande tillstånd, att
den kan gifva detta förskott, utan, såvidt jag förmår inse, måste
redan före nästa Riksdag Riksg:sKont. uptaga ett lån för att kunna
honorera förbindelsen att förskottera Boråsbolaget. För öfrigt är
det ännu en olägenhet, nemi. den, att man icke sagt, hvad säkerhet
Staten skulle erhålla för sin försträckning. Aktiebolaget har
icke att gifva någon annan säkerhet än sin egendom, och denna
egendom är icke något annat än en bana, som ännu icke är anlagd.
Staten finge således ingen säkerhet för lånet, såvida ej kontant
aktieteckning skulle ega rum och utgöra säkerheten, men om
så skulle ske, har man ju mast gå ifrån sjelfva utgångspunkten,
som var den, att Staten skulle öfvertaga hela förlaget. Huru man
än vill betrakta saken, möta således idel svårigheter. Jag tror,
att StatsUtsk. vid detta tillfälle icke kunnat komma till något
annat resultat än det, hvartill det kommit, och huru vigtig Boråsbanan
än må vara, torde det dock med dess anläggning kunna
anstå till nästa Riksdag, som inträffar redan nästa års höst. Jag
anhåller, på grund häraf, om bifall till punkten.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Tvenne talare hafva på
anförda skäl tillstyrkt återremiss af punkten; tvenne andra hafva,
likaledes på anförda grunder, anhållit om bifall. Lika med de
förste värde talarne får jag, som känner förhållandena uti den
ifrågav:de orten, vitsorda dess stora behof af en jernväg, och till
de skäl för återremiss, som redan äro anförda, tager jag mig friheten
lägga ännu ett, som ej blifvit omnämnt. Man har talat om
den betydliga industri, som idkas i orten, och det mindre betydliga
jordbruk, som der bedrifves, samt om innebyggarnes stora behof
af att få råämnen till sina fabrikater och lifsförnödenheter från
Götheborg och andra orter, men man har icke erinrat om det stora
värde, som ligger i sydvestra Westergöthlands ännu knappast kända
betydliga skogar. Jag vet, att man påbörjat ganska vackra företag
för dessa skogars förnuftiga begagnande, såsom sågverk m. m.,
men dessa företag hafva hittills mött stora svårigheter i de ytterst
dåliga transportmedlen. Jag tror, att i denna omständighet ligger
ett ganska stort skäl att tillse, om någon möjlighet finnes att icke
försena jernvägs-anläggningen ända till 1800 eller 1861.
Mot bifall till det begärda låneunderstödet har man hufvudsakligen
anfört tvänne skäl? Man har sagt, att derigenom skulle
alltför mycket arbete hopas i en enda del af landet, hvilket skulle
föranleda till arbetsprisernas höjande, äfvensom att så betydliga anslag
till Westergöthland skulle alstra missnöje i de öfriga provinserna.
Hvad det sednare skälet beträffar, så tror jag, att då man
företager sig sådana stora arbeten som jernvägs-anläggningar, det
XI H. 1 o
146
*
Den 30 Januari.
icke är så oriktigt att börja i sjelfva lijertat af landet, hvilket
Westergöthland otvifvelaktigt är. Jag vill icke tro, att man i de
andra provinserna skall få mycken känning af den befarade afunden,
helst de, såsom jag tror, äfven skola röna prof af R. St:rs välvilja
i detta afs:de. Vidkommande derefter arbetsfolkets hopande, anser
jag farhågan derför vara temligen öfverflödig, ty just till följd af
provinsens centrala läge kan mycket folk komma från Bohus län,
från Halland, från Wermland, från Småland och från Östergöthland.
Het vigtigaste skälet emot lånet är obestridligen Statens medtagna
tillgångar, men den meningsskiljaktighet, i afs:de å beräkningen
af statsinkomsterne, som inom sjelfva StatsUtsk. yppat sig,
gifver mig en ökad anledn. att anse, det en återremiss skulle vara
lämplig. I sådant fall skulle ju Utsk. blifva i tillfälle att yttra
sig ang:de möjligheten af det ifrågav:de låneanslagets beviljande,
och E. St:r få en tillförlitlig utredning till grund för sitt beslut i
frågan. Jag förenar mig med de Hrr, som påyrkat punktens återremitterande.
Frih. Klinkowström, Eud. Mauritz: Lika med Gr:ne
Hamilton och Lagerbjelke anser jag Utsk:s Utlåt, i denna punkt
böra bifallas. Gr. lagerbjelke har redan förekommit mig rörande
frågans financiella sida, och jag har dertill endast att tillägga, att
jag tror det vara vanskligt', att bevilja lånet på det sätt, som
blifvit föreslaget, eller att lånet skulle uptagas först under nästa
Riksdag samt att Riksg:sKont. under tiden skulle förskottera medlen.
Ty hvilken kan bestämdt förutsäga, att näst sammanträdande Ständer
skola blifva så frikostiga i anslagsväg, som de nu sammanvarande?
Hafva jernvägarne under denna statsreglerings-period gifvit
ett så fördelaktigt resultat, att det upmuntrar till fullföljd i
stor skala? Jag tviflar derpå. Jag tror att R. St:r göra klokt att
icke alltför mycket anticipera på framtiden, ty jag befarar, att man
i sådant fall kommer att fingra sig. Hvad den nu ifrågavule jernvägs-anläggningen
beträffar, så anser jag saken vara långt ifrån, utredd,
ty den utredning, som finnes i motionen och grundar sig på
Hushållningssällskapets upgifter, är ingalunda fullständig. Företaget
har blifvit framstäldt såsom högst vinstgifvande, men det vill
synas mig, såsom skulle aktie-egarne komma att derpå göra en
högst dålig affär. Jag stödjer detta mitt omdöme på HushållsSällskapets
egna upgifter, enligt hvilka den årliga inkomsten af
banan skulle kunna beräknas till 08,000 Edr Bko, hvilken summa
är alldeles otillräcklig, enär, enligt den erfarenhet man haft i alla
med jernvägar försedda länder i Europa, brutto-inkomsten af en
jernväg, såvida den skall gifva egarne en måttlig reveny af 5 å G
proc., måste upgå till circa 15 å 20 proc. I annat fall kan jernvägen
ej bära sig, dess egare kunna ej afsätta någon reservfond
för att småningom förnya materielen, som under arens lopp förbrukas,
m. m. Om Boråsbanan icke skulle komma att inbringa
en större bruttoinkomst än 68,000 Edr, så blefve affären högst
dålig, ty bruttoinkomsten borde upgå till minst 300,000 Edr Bko.
Jag anser således, att om R. St:r bevilja lånet, så skall en mängd
Den 30 Jann ari.
147
enskildta personer inlockas i ett företag, sorn blifver för dem ruinerande.
Sådant, mine Hrr, liar skett förut här i landet men
torde icke böra förnyas. Jag finner ett ytterligare stöd för bifall
till Utsk:s Utlåt, deruti, att K. M. ansett sig förhindrad att understödja
bolagets begäran, äfvensom i den bedröfiiga financiella
ställning, hvari vi nu befinna oss och länge torde komma att
qvarstå. Beträffande de förespeglade stora fördelarne för orten af
jernvägens anläggande, vill jag endast nämna, att då man känner,
att totalbeloppet af de varor, sorn der fabriceras, eller väfnaderne,
kan med en enda train föras till Götheborg, så torde denna om
ständighet
väga föga eller intet i fråga om jernvägsanläggningens
behöflighet. Gr. Sparre har sagt, att genom densamma skulle
spanmålsprisen komma att modifiera sig, men jag tror, att han
deri misstager sig, ty erfarenheten har visat, att i städer i norra
Tyskland, förbundna genom jernvägar, spanmålsprisen ändock skiljt
sig ända till 3 å 4 Rdr tunnan. Spanmålsprisen betingas af helt
andra orsaker än kommunikationerna. Jag yrkar bifall till punkten.
Frih, Cederström, Budolf: Det är icke min mening, att
på något sätt bestrida vigten af denna bana, hvilken vigt StatsUtsk.
vitsordat och ingen bestridt. Jag måste äfven tillerkänna
den theori, Hr Bildt i sin reservation afgifvit och här ytterligare
amplifiera!, ganska mycken förtjenst och isynnerhet mycken tillämplighet
under vanliga förhållanden; men jag anser de särskilda förhållanden,
hvari vi för ögonblicket befinna oss, icke vara gynnande
för tillämpningen af besagda theori. Jag anser det nemi. icke vara
rådligt, att utöfver det till jernvägsbyggnaden afsedda betydliga
lån, som Staten skall uptaga, ännu ytterligare uptaga ett lån, som
går ända till milbr Rdr. Vi hafva ju kort tid till nästa Riksdag,
då, om penningeställningen, såsom jag hoppas, lyckligen förbättrat
sig, R. St:r kunna taga i öfvervägande, huruvida denna
jernväg bör understödjas. Det kan väl icke nekas att, på sätt Gr.
Lagerbjelke yttrat, det för lånets beviljande föreslagna sättet är
ganska inveckladt, att bolaget å ena och Statsverket å andra sidan
skola rätta sig efter hvarandra på ett sätt, som leder till ganska
mycken osäkerhet för aktie-egarne om det belopp, hvartill låneomkostnaderna
skola upgå, och till lika stor osäkerhet för Statsverket
i afsule å lånets återbetalning. Gr. Löwenhjelm har trott,
att en återremiss vore tjenlig, pä det att man ifrån StatsUtsk.
måtte återfå detta ärende i ett mera utveckladt skick; men Utsk.
följer vanligen den procedura, att om det får understöd af 2:ne
Stånd, gör det icke någon vidare utredning af ämnet, än mindre
någon ändring af sitt förslag, utan vidblifver helt enkelt sin första
hemställan. Bör öfrigt har Utsk. ganska samvetsgrannt redogjort
för de i motionen åberopade förhållanden, men slutet på visan blifver
ändock ganska visligen, såsom mig synes, det förklarande, att,
likasom K. M. har funnit sig förhindrad att tillstyrka bifall å ansökningen
under munde förhållanden, så komplimenterar Utsk. företaget
på det allra vackraste, men säger, att då inga penningar
148
Den 30 Januari.
finnas, och Utsk. anser tidpunkten icke vara inne att tipnegociera
ett särskildt lån, så kan ingenting i denna sak nu vidgöras.
Jag kan för min del icke heller underlåta att upskatta yigten
af det skäl Gr. Lagerbjelke jemväl anfört, att nemi. det icke vore
tjenligt att, i en och samma provins, hopa jern vägsarbeten i gång
i den stora skala, att 2-J milhr Edr dertill ytterligare skulle beviljas;
ty det är naturligt, att Westergöthland kan behöfva några
par af armar, som finnas att tillgå, jemväl för andra företag. Landtbruket
t. ex. kräfver ganska stora krafter och bör icke obetänksamt
tillbakasättas. Jag yrkar bifall till punkten.
Hr Hjärne, Harald: Det lärer icke kunna bestridas, att
den jernväg, om hvars understödjande nu är fråga, bör ställas i
främsta rummet bland de vid denna Riksdag understödda jernvägsanläggningar,
med undantag af GefleDala-vägen, ty bibanan från
Börås till vestra stambanan upfyller alla de vilkor, som man upställt
för låneunderstöd från Statens sida. Förhållandet med trafiken
från Borås är så utredt, att derom ej behöfs vidare ordas.
Den som känner denna trakt, hvilket jag för min del gör, vet, att
det egentligen är fyra stora stråkvägar från och till Borås, hvarå
råder en ganska stor trafik, nemi. från Borås till Götheborg, till
Halland, till Skaraborgs län och till Jönköpings län. Man känner
också, huru svåra dessa vägar äro, och huru mycken förbättring
kommunikationerna derföre tarfva. K. M. har yttrat, att man från
Statens sida företrädesvis bör understödja anläggningen af sådana
bibanor, som stå i sammanhang med stambanorna. Äfven detta
vilkor är upfyldt. Att ingå i vederläggning af en sådan motivering,
som Frih. Klinkowström gjort, vore att, enligt mitt omdöme,
onödigtvis pröfva R. o. Ad:s tålamod. En annan talare har såsom
ett hufvudskäl anfört, att man icke bör hopa alltför m_ycket arbete
i en och samma provins, och Frih. Cederström har tillagt, att sådant
skulle leda till stort mehn för landtbruket. Jag ber att få
fästa desse värde ledamöters upmärksamhet derpå, att vid den tid,
då arbetet å Boråsbanan skulle börjas, har arbetet å stambanan i
den angränsande trakten redan uphört, ty denna bana hinner i år
till Falköping och nästa år till Götha kanal. Gr. Lagerbjelke har
sagt, att det är omöjligt att nu beräkna, till huru mycket omkostnaden
för det lån, sorn skulle uptagas, komme att upgå, men jag
ber att få fästa upmärksamheten derpå, att intet bolag, som fått
bidrag från Statens sida, upställt så stora garantier som Boråsbolaget.
Utsk. uplyser, att en aktie-teckning af 853,000 Rdr re
dan
är gjord, att 63 delegare förbundit sig att ansvara för en
möjlig brist i aktieteckningen samt att innevånarne i Borås iklädt
sig solidarisk ansvarighet för ej mindre väganläggningens än lånevilkorens
fullgörande. Det är kändt, att uti Borås finnes 2 ä 3
personer, som ensamme äro vederhäftiga för hela lånet. Jag anser
mig ej behöfva vara vidlyftigare, utan slutar med att på det varmaste
anhålla om punktens återremitterande.
Hr Prytz: Jag har endast begärt ordet för att tillkännagifva,
Den 30 Januari.
149
att jag afstår från mitt första yrkande om bifall till Hr Bildts
förslag och förenar mig med de Hrr, som yrkat återremiss.
Efter härmed fulländad öfverläggning blef propos. till bifall å
förev-.de punkt framställd och besvarad med starka Ja, blandade
med Nej, hvarpå Hr Frih. o. Ordfiden förklarade, det han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Hjärne begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterrs-propos.':
Den som bifaller tionde punkten af StatsUtsk:s Utlåt. N:o
235, röstar
Ja ;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser E. o. Ad. de emot ofvannämnde punkt gjorda
anmärkmr föranleda till dess återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 43.
Nej — 15.
ll:te punkten, ang:de en jernbanas anläggning mellan Götheborg
och Mölndal; och 12:te punkten, ang:de jernvägs-förbindelse
mellan släderne Helsingborg och Landskrona samt södra stambanan.
Dessa punkter biföllos.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats- samt Allm. Besvärs- o.
Ekon.-Ut.sk:s den 27 och 29 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o
45, i anledn. af väckte motioner om befrielse för Eotehållare på
Gottland att anlägga båtsmanstorp.
Frih. Cederström, Rudolf: Utsk. har visserligen ganska
utförligt refererat de 4 motioner, som i detta ämne blifvit afgifna,
och R. St:r hafva således erhållit fullkomlig kännedom om de förhållanden,
som legat till grund för desamma; men jag för min del
kan ej lemna min röst till Utsk:s förslag. Vi finna af Betänk.,
att alldeles enahanda försök, att befria sig från en skyldighet, som
Rotehållarne på Gottland finna vara obeqväm, har varit understälidt
K. M:s bepröfvande, och detta så nyligen som förra året; vi finna
äfven, att vederbörande myndigheter, deröfver hörda, helt och hållet
afstyrkt bifall till Rotehållarnes begäran, samt att K. M. afslagit
densamma och tillika anbefallt befälhafvande Amiralen i Carlskrona,
att derom förständiga vederbörande. Vid sådant förhållande kan
jag ej anse lämpligt, att R. St:r skulle ingå med en underd. hemställan,
affattad på sätt förslaget innehåller. Visserligen hafva motionärerne
påstått, att man ej kan få dugliga båtsmän, om de skola
nödgas hafva torp; men torpens borttagande strider mot hela indelningsverkets
idé, som är den, att fäderneslandets försvarare skola
vara bofasta och genom hemlifvets förädlande inflytelse, moraliskt
150
Den 3 Februari f. m.
värde egande män. Jag anser det således vara högst otjenligt, om
man, på sätt motionärerne åsyftat, skulle bringa förhållandena derhän,
att Eotehållarne på Gottland, endast på grund af sina föregifna
stora svårigheter vid hitförandet, men i sjelfva verket af sin
obenägenhet att för en allmän skyldighet upoflfra något af hvad
som dem må falla sig beqviimligast, skulle befrias från skyldigheten
att gifva båtsmännen hus och hem. Jag får följaktligen, för min
del, vördsamt anhålla om afslag å Betänk.
Den härefter först till bifall å förevide Utlåt, framställda propos:n
besvarades med starka Nej jemte några Ja, hvarpå Hr Frih.
o. Ordf:den hemställde om K. o. Ad. behagade afslå detta Utlåt.,
samt sedan härvid svaren utfallit med starka Ja jemte ett eller
annat Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Slutligen föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere
ledamöter, StatsUtskrs den 59 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o
536, i anledu. af väckte motioner om medels anvisande till påbörjande
af Stockholms befästande å landsidorne.
II. 11. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem protocolli.
Alberl Munck.
Onsdagen den 3 Februari 1858.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades S:ne prot.-utdrag af den 30 sisth Januari samt
pleni-prot. för den 51 nästl. November f. m.
Uplästes till justering samt godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne Förslag till It. Stms underd. skrifvelser till K. M.:
N:o 508, ang:de tiden och vilkoren för åtskilliga vid innev.
års Kiksdag beviljade löneförhöjningars utgående;
N:o 509, ang:de öfverlåtelse af nuv:de Komministersbostället
Nedra Tumba till Tumba pappersbruk; samt
Den 3 Februari f, m.
151
iST:o 210, ang:de förhöjning i hemmansafgiften till jagtkassan
samt ökade premier för rofdjurs utödande.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mein., Utlåt:n och Betänkm, nemi. från
ExpeditionsTJtskollcl:
N:o 9, i anledn. af återremiss å skrifvelseförslaget N:o 180,
jemte förnyadt skrifvelseförslag N:o 207, ang:de lån till GefleDala
jernvägs aktie-bolag.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Ulskoltet:
N:o 47, i anledn. af väckt motion om befrielse från rotering
för anrättshemman i Jemtlands län;
N:o 48, i anledn. af väckte motioner, ang:de lindring i båtsmansroteringen
och dermed sammanhang egande frågor;
N:o 49, med anledn. af BondeSt:s återremiss af Utsk:s Mern.
N:0 42;
BankoUlskollel:
N:o 72, i anledn. af väckt motion om belåning af guld och
silfver i It. St:rs Bank och dess LåtieKont.;
N:o 73, med hemställan om tillfällig löneförhöjning för Kanslisten
W. Maechel;
N:o 74, i anledn. af väckt motion, ang:de dels betalnings
anstånd
i vissa fall för ltiksBankens gäldenärer, dels försträckningars
meddelande till Privat- och FilialBanker;
N:o 7 5, med anmälan om RiksStms beslut i anledn. af Utlåt.
N:o 70;
N:o 76, i anledn. af väckt motion, att någon viss del af
Bankovinsten må, enligt upgifne grunder, till Bankens konsoliderande
användas;
N:o 7 7, ang:de Instruktionen för R. St:rs Revisorer öfver
BankoDiskontverket i Stockholm och LåneKontoren i otterne;
Lagutskottet:
N:o 62, i anledn. af framställde anmärkmr emot Utsk:s Betänk.
N:o 47, öfver väckt motion om stiftande af lag, ang:de all
mänt
Kyrkomöte;
N:o 63, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels införandet
af en allmän Notariats-institution, dels inrättandet af ett Notariatsembete
vid HäradsRätten, dels ock stiftande af lag i afs:de å Notarii-publici-befattningar;
samt
N:o 64, i anledn. af väckt motion, ang:de förklaring af 15
Kap. 2 §:n HandelsBalken.
Förekom till slutlig behandling LagUtsk:s den 27 och 29
sisth Januari på bordet lagda Utlåt. N:o 61, i anledn. af gjorde
aumärkmr emot vissa delar af Utsk:s Betänk. N:o 46, öfver ej
isa
Den 5 Februari f. m.
mindre K. M:s Nåd. Propos., ang:de utvidgad religionsfrihet och
vissa dermed gemenskap egande ämnen, än äfven särskilda inom
EiksSLn väckta motioner.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, hemställt, om icke K. o. Ad. ansåge
nödigt att detta Utlåt, blefve punktvis föredraget, doek med
iakttagande deraf, att Utsk:s första förslag, hvari tillstyrktes en
författning ang:de vissa förändrade föreskrifter i afs:de å dem.^som
omfatta villfarande lära, betraktades såsom en punkt, anmälde sig
oell yttrade
Hr Cederschiöld, Gustaf: Med anledn. af Hr Gr. o.
Landtnäs hemställan, att Betänk, måtte punktvis föredragas, får
jag föreslå It. o. Ad., att först till öfverläggning företaga 10 g.
Om denna § blefve ändrad, tror jag att många, som annars ej anse
sig kunna ingå på Utskrs förslag, skulle antaga detsamma. Hvar
och en, han må tänka om sjelfva saken hvad som helst, måste erkänna,
att den är af ömtålig natur och att man på allt sätt bör
söka förekomma förhastade förföljelser och skandaler. Genom en
obetydlig förändring i 10 §:n kan en sådan garanti erhållas. Blifver
denna § redigerad på sådant sätt, förfalla åtskilliga skrupler,
som man annars kan hysa emot förslaget. Bestämmes först ordalydelsen
af 10 §:n, skall derigenom diseussionen i betydlig mån
förkortas. Jag anhåller derföre, att denna § måtte först föredragas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr Cederschiöld sannolikt missförstått
Hr Gr. o. Landtnäs framställning, hvilken innehållit, att
E. o. Ad. måtte företaga Utlåt, punktvis till afgörande, men att
dervid hela förslaget till författning, ang:de vissa förändrade föreskrifter
i afs:de på dem, som omfatta villfarande lära, skulle uptagas
såsom en punkt och på en gång föredragas. Han hade nemi.
föreställt sig, att E. o. Ad. icke ville behandla denna författning
paragrafvis, i hvilket fall det knnde hända, att om l:sta §:n afslogs
och den 2:dra bifölls, eller tvertom, It. o. Ad. komme att fatta
beslut, som icke egde sammanhang. Hr Gr. o. Landtnäs afsigt
hade således varit att föredraga detta förslag till författning på en
gång och såsom en punkt, och att sedermera Utsk:s öfriga hemställanden,
nemi. först förslaget till den näst efter nämnde författning
tillstyrkta underd. skrifvelsen, derefter förslaget ang:de plakatet
mot särskilda religions-sammankomster o. s. v. skulle blifva föremål
för särskild föredragning, och om detta föredragningssätt bifölles,
blefve intet hinder för Hr Cederschiöld eller andre ledamöter att
få de särskilde §§:ne underkastade E. o. Ad:s pröfning och beslut.
Hr Tersmeden, Pehr Eeinh.: Jag begärde ordet för att
instämma med Hr Cederschiöld, men efter Hr Gion o. Landtnäs
förklaring har jag ingenting att andraga.
Hr Estenberg, Carl Christian: Jag ville endast anmärka
olägenheten af att börja i slutet, ty derigenom skulle E. o. Ad.
kunna^ komma att fatta ett mindre sammanhängande beslut. Jag
Den 3 Februari f. m.
153
föreställer mig nemi. såsom en möjlighet, att R. o. Ad. beslutar,
det intet åtal får ega rum, oell då vore det väl underligt, att i en
särskild § bestämma sättet för åtals anställande.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Hr Gr. o. Lnndtm:s anmärkn.
eger sin stora riktighet, men jag vågar likväl fästa upmärksamlieten
derpå, att denna 10 g innehåller det formella af saken, så
att den mycket väl kan skiljas från det öfriga. På den omständigheten,
om denna § kommer att förändras eller ej, beror mångens
åsigt ang:de hela förslaget, och man skulle derföre undvika en
mängd stridiga åsigter, om man först afgjorde den frågan. Om
denna § förändras på sätt jag tänker föreslå, kan man möjligen
antaga förslaget, oaktadt alla dess stora brister, men i annat fall
ser jag för min del ingen möjlighet att antaga detsamma. Hr
Estenberg har anmärkt, att det vore orimligt att hafva en §, som
föreskref sättet för åtals anställande, såvida man beslöt, att inga
sådana fingo anställas. Om en sådan oförmodad händelse skulle
inträffa, kan man väl jemka saken på något sätt, men jag tror
icke, att man har anledn. att befara något sådant. Jag instämmer
fullkomligt deruti, att detta författningsförslng bör pröfvas särskildt,
innan man företager de öfriga förslagen, men jag anhåller, att af
detta författningsförslag den 10 §:n må företagas först.
Hr Tersmeden, Nils: Jag förenar mig med Hr Estenberg
och anhåller, att R. o. Ad. måtte bifalla det af Hr Gr. o. Landtm,
föreslagna föredragningssättet, på det hvar och en må få yttra sig
öfver den § han behagar.
Frih. Creutz, Stephan: Afven jag anser, att författningens
antagande eller förkastande till en stor del beror på huruvida
den 10:de §:n, som rör sättet för åtals anställande, kommer att
qvarstå oförändrad eller icke, och jag instämmer derföre i Hr Cederschiölds
anhållan, att denna § först må afgöras. Författningen
är visserligen icke sådan, som religionsfrihetens vänner skulle önskat
sig densamma, men den kan likväl antagas, såvida Just,Kansleren
hädanefter som hittills kommer att utföra dylika åtal, men om alla
möjliga små-auktoriteter i landet erhålla rättighet att trakassera
dissenters, tror jag att stor villervilla kan upstå.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag kan icke finna annat än
att LagUtsk. gått tillväga fullkomligt logiskt, då Utsk. i första g:a
inrymt sjelfva hufvudsaken och i den sista stadgat rörande proceduren
för åtals anställande. På samma sätt går i allmänna Lagen
MissgerningsBalken före RättegångsBalken. Jag anhåller derföre,
att Betänk, må föredragas på sätt Hr Gr. o. Landtm, föreslagit,
och anser för ärendets redigaste upfattning önskvärdt, att hela den
föreslagna författningen må i ett sammanhang företagas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att han naturligtvis ej kunde
vägra att framställa en sådan propos., som Hr Cederschiöld begärt,
Den 3 Februari f. m.
men dock anhöll, att få fästa Hr Cederschiölds upmärksamhet på
ett förhållande, som gjorde, att det af honom yrkade föredragningssättet
nu icke vore lämpligt. Då ett lagförslag första gången behaudlades,
betydde det mindre om det pröfvades paragratvis, emedan
det då kunde behandlas ännu en gång, och om något osammanhang
upkommit, sådant kunde hjelpas genom återremiss; men om
11. o. Ad., sista gången förslaget förekom, skulle gå tillväga så, att
§§ omkastades och beslut fattades först om sednare §§, hvilka
sedermera icke stodo i sammanhang med det föreg:de, och sålunda
nu möjiigen 10 § bifölles men de öfriga afslogos, så måste ett sådant
beslut, som sedan icke kunde hjelpas, ingå i de slutliga voter:spropos-.
ne. Hr Gr. o. Landtm, trodde derföre, när man icke kunde
genomgå förslaget paragrafvis och sedan företaga förslaget i dess
helhet, att det nu vore nödigt att behandla förslaget i dess helhet.
Det vore gifvet, att de som önskade förändring i 10 §, kunde
begära bifall till förslaget, med förändring antingen blott i nämnde
g eller ock uti jemväl andra delar, och således blefve deras mening
icke undertryckt; men Hr Gr. o. Landtm, fruktade, att ett sådant
föredragningssätt, hvarigenom man började med 10 g, som kunde
blifva antagen, utan att man då ännu kände hvilka meningar i
afs:de på de öfrige §§ ville göra sig gällande, kunde leda till ett
resultat, som blefve föga lämpligt, hvaremot, då författningsförslaget
föredrogs på en gång, såväl de, som yrkade förändringar, som de,
hvilka ville bifalla hela förslaget, fingo tillfälle att få sina meningar
underställde Ståndets pröfning.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag hade föreställt mig, att
man, med afs:de på föredragningssättet, kunde gå en medelväg att
man först kunde låta discussionen blifva allmän öfver hela förslaget,
så att man kunde få se åt hvilket håll meuingarne i allmänhet
tenderade, och att man först derefter borde bestämma om förslaget
skulle föredragas paragrafvis eller icke. Men efter LIr Gr:s o.
Landtrms förklaring, att man på intet vis binder sig genom att
föredraga förslaget i sin helhet, emedan det alltid stur öppet för
den ene, att yrka dess antagande oförändradt, och för den andre,
att yrka dess antagande med den eller den förändringen i 2:dra
eller 5:te §:n &c., så har jag ingenting att anmärka.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att, såsom K. o.
Ad. hade sig bekant, det var hvarje ledamots rätt att, om ämnet
under ölverläggningen sönderföll i särskilda delar, begära och erhålla
propos. olver hvardera delen särskildt. Om således R. o. Ad.
nu beslutade att företaga, ämnet, fördeladt i punkter, på det sätt,
att först författningsförslaget komme att afgöras såsom en punkt,
och sedermera de öfriga särskilda förslagen föredragas hvardera såsom
en punkt, samt under öfverläggningen om författningen någon
ledamot begärde, att någon § deraf må blifva föremål för särskild
propos., måste en sådan propos. blifva framställd. Hr Gr.
o. Landtm:s framställning hade blott afsett, att författningen måtte
diskuteras icke paragrafvis, utan i dess helhet, och han hade också
D en 3 Febr uari f. m.
155
ansett, att densamma i dess helhet kunde blifva föremål för propos.,
men det sednare kunde bero på öfriga ledamöters yrkanden. Frågan
vore nu blott om föredragningssättet, och i alside derpå kunde
skiljaktighet ej behöfva finnas, då det blefve öppet lemnadt att,
fastän öfverläggningen omfattade hela förslaget, begära delning af
proposm vid beslutets fattande.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag är hufvudsakligen
förekommen genom Hr Gris o. Landtmis sednaste framställning.
Jag tänkte endast fästa upmärksamheten på vigten af att föredraga
förslaget i sin helhet, såvida man vill undvika ett möjligt söuderryckande
af detsamma. Sedan förslaget blifvit diskuteradt, kommer
troligen jag och många med mig att yrka särskild propos. på livar
och en af de gg, som föranledt anmärkn., hvartill 54 § EiksdisOrdmn
gifver full rättighet. Jag anhåller således, att förslaget
måtte blifva diskuteradt i dess helhet.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag tror mig hafva blifvit
missförstådd. Det var just för att förekomma en häftig discussion
och en större meningssplittring, som jag framställde mitt förslag.
Den 10 § står bra mycket skiljd från de öfriga, det är Eättegångs
Ealken,
det är det formella. Sedan man beslutat öfver det formella,
har man mera fria händer. Gr. Liljencrantz talade om sönderryckning,
men just en sådan sönderryckning kommer att ega rum,
i händelse man lemnäs i osäkerhet om huru sista mom. af 10 §
kommer att lyda. Den ändring jag åsyftar i sista mom. af 10g
är af den enklaste beskaffenhet. Detta mom. lyder nu: »Åtal för
villfarande lärosatsers utspridande, efter ty i g 4 sägs, må ej eg’a
rum, med mindre Konungens Just.Kansler, efter erhållen underrättelse
om saken och dess sammanhang, förordnat om åtalets anställande.
» Det enda jag åsyftar är, att detta mom. må ändras
till: »åtal af förseelser mot denna författning må ej ega rum, med
mindre &c.» Jag vill för framtiden förekomma de skandaler, som
nu ofta ega rum, derigenom att en länsman, en fanatisk komminister
eller enfaldig kyrkoherde i otid anställer åtal. Det är endast
med kännedom af huru K. o. Ad. vill att 10 § skall lyda, som
jag kan bestämma om jag kan antaga förslaget. En mängd med
anmärkmr, som jag anser kunna göras, förfalla helt och hållet om
sista mom. ändras på sätt jag föreslagit. Jag har framställt mitt
förslag just på det att meningarne icke måtte komma att divergera
för mycket, och om man antager det, tror jag att man skall undvika
en vidlyftig debatt. Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
ville framställa formlig propos. på det af mig gjorda förslag.
Frih. Creutz: Just derföre, att jag i likhet med Gr. Liljencrantz
anser det vara af vigt, att förslaget diskuteras i sin helhet,
har jag förenat mig med Hr Cederschiöld och gör det fortfarande.
Om Hr Cederschiölds förslag antages, tror jag att förfat-tningsförslaget
han hafva chanser för sig, att gå igenom, möjligen med
undantag af 5 §, som är något tvetydig, men i annat fall fruktar
X5G
Den 3 Februari f. m.
jag för en mycket vidlyftig discussion, och att förslaget kommer
att sönderbrytas.
Gr. Sparre, Erik: Jag får fästa de sista talarnes upmärksamliet
på, att det nu endast är fråga om sättet för föredragningen,
och att det sedan under discussionen står hvar och en fritt,
att framkomma med sina yrkanden. Då nu ingen opponerat sig
emot, att discussionen må omfatta förslaget i sin helhet, anhåller
jag att vi må komma till sjelfva öfverlägguingen.
Ofverläggningen om föredragningssättet förklarades härmed
fulländad, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, först, med It. o. Ad. förbehållen
rätt, att sedan besluta om föredragningssättet för sjelfva
författningsförslaget, hemställde om It. o. Ad. ansåg detta förslag
böra särskildt före de öfrige punkterne företagas till afgörande.
Härvid ropades Ja.
Propos. till bifall å Hr Cederschiölds yrkande, att af författningsförslaget
skulle föredragas först 10 g, och derefter i ett sammanhang
de öfrige §§:ne, blef sedermera framställd och besvarad
med starka Nej jemte några Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om E. o. Ad, ansåge författningsförslaget böra i dess helhet
föredragas, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja samt
några Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Till följd häraf förekom nu
l:sta punkten, innehållande förslag till författning, ang:de
vissa förändrade föreskrifter i afs:de å dem, som omfatta villfarande
lära.
Hr Estenberg: Till en början anhåller jag om ursäkt, om
det skulle tyckas, som om jag vore lifvad af en mindre kärleksfull
anda, men då jag nyligen varit besvärad af en svår bröstsjukdom,
är det lätt förklarligt, om mitt föredrag möjligen låter något sträft.
Den rena Evangeliska läran har, allt ifrån Stiftarens tid, varit utsatt
för anfall från ljusets fiender. Deras mål har varit, att utplåna
sanningen från jorden, att förqväfva sanningen och att om
möjligt afsätta sjelfva Allsmäktig Gud från Hans thron i himlen.
Mörkret och ljuset hafva varit i en ständig kamp med hvarandra
allt ifrån syndafallets tid. Allt ifrån fallets tid i englarnes verld,
allt ifrån Lucifers upträdande mot Allsmäktig Gud, hafva dessa
två partier arbetat på att inskränka hvarandras makt, och vi måste
bekänna, vi som hafva något letat på djupet, som hafva skådat in
i historien och synnerligen kyrkohistorien, att det stundom har så
synts, som skulle sanningen och ljuset alldeles gå under. Så har
likväl ej skett, utan efter dess förskräckligaste fall och nederlag,
har alltid sanningen upstått med föryngrad och förnyad kraft och
bevisat, att den aldrig kan förgås. Det är en sådan strid som nu
i dag skall levereras inom vår representation. Ingen af oss kan
vara så egenkär, att han tror sig stå alldeles utom mörkrets välde,
att han tror sig vara alldeles oåtkomlig för lögnens eller satans
Den 3 Februari f. m.
157
makt. Menniskonaturen är efter syndafallet så beskaffad, att inom
henne råder stundom sanningen och stundom lögnen, och detta
stundom medvetet, stundom omedvetet. När en fråga, sådan som
denna, skall afgöras, måste här således blifva en strid, och vi måste
bereda oss på, att denna strid blir ganska allvarsam, så visst
det är att fienden, som älskar mörkret och som vill undertrycka
ljuset, är kraftig, och så visst det är, att sanningens hjeltar och
tappra stridsmän skola upbjuda all sin kraft för alt försvara sanningen.
Vi skola nu kasta en blick på historien, för att se huru
denna strid har blifvit utkämpad ända till denna dag. Till att
begynna med, måste vi liksom se denna strid försiggå inom sjelfva
Gudomen, i sjelfva Guds ekonomi med hela slägtet. Vi se två
stora perioder i verldshistorien, nemi. tiden som ligger emellan
syndafallet och verklsförsonarens födelse, hvilken tid kallas Gamla
Testamentet, och tiden från Christus allt framgent. Hvilken stor
olikhet framvisa ieke dessa skiften i sjelfva Guds ekonomi? Det
ena ett negativt, det andra ett positivt element. I det ena framträder
lagen med hela dess skärpa, Guds vrede framstår såsom
grundthemat i Guds ekonomi. Men det oaktadt finna vi, att hela
Gamla Testamentet är genomlyst af Nådens och Evangelii klara
blixtrar. Profeterna, hvilka tycktes anse för sin förnämsta upgift
att straffa med lagens skarpa svärd, uttala icke desto mindre de
allra skönaste profetior om Honom, som komma skulle. Vi finna
deraf, att ehuru Gud i sin styrelse liksom omhöljer Sitt egentliga
väsende och omkläder Sitt hjerta, sfi framstrålar Han likväl alltid
derefter ändå klarare såsom sjelfva kärleken; ty Gud är kärleken,
och om Han äfven annorlunda framställer sig för menniskorna, så
är och förblir Hans hjerta kärleken. I Nya Testamentet framträder
Guds Son Jesus Christus, hela Hans uppenbarelse är en predikan
för menniskorna, att Gud är kärleken. Gud vill ingen menniskas
död eller förderf, utan att han blifver frälst, och för att rätt bevisa
detta, blef Gud sjelf menniska, steg ned på jorden, led och
dog på korset till ett försoningsoffer för verldens synder. Att här
i dag framhålla denna bekännelse och denna sanning, anser jag
vara hvarje representants pligt och skyldighet, ty vi böra vara
öfvertygade om, att ingen annan grund kan läggas än den som
lagder är, hvilken är Jesus Christus. Alla de, som äro fiender till
Christum, som vilja bygga Christi kyrka på en annan grundval än
den helige Stiftarens, alla de, som vilja ställa något bredvid denna
grundval och bygga på denna nya grundval, hafva från äldsta tider
formerat ett särskildt parti, ett särskildt läger, hvilket legat i ouphörlig
strid med dem som trott på Christum och bekänt hans lära.
Dessa två stridspartier äro äfven representerade här i dag på detta
rum. Vi må vara beredda derpå. Sanningens och Christi bekännare
må icke hoppas för mycket i denna verlden, de må icke hoppas
att sanningen skall i förtid segra fullkomligt. Dertill fordras
ännu väldiga strider, och Christi kyrka får kännas vid att vara en
tryckt, en stridande kyrka, och dess bekännare hafva ännu sina
blodiga fotspår att trampa i sin mästares efterföljd. Således, då
jag upträder här i dag för att yttra mig ang:de denna författning,
158
Den 8 Febrnari f. m.
så hoppas jag ingalunda, att det rätta skall vinna seger, utan jag
befarar snarare, att jag äfven nu får göra den erfarenheten, att
sanningen kan blifva undertryckt. Med afs:de på detta förslag är
det egentligen 2:ne olika meningar som gjort sig gällande. Den
ena är den att, på sätt som brukats från kristendomens första tider,
söka förekomma kätteri och affall med samma medel, hvarmed man
bestraffar borgerliga förbrytelser, och den andra meningen är den,
att Guds Ord har i sig sjelf en förunderlig kraft att öfvervinna
lögnen, och att det icke behöfver, för att kunna motstå kätteriet,
begagna sig af hvad som på bibliskt språk kallas »köttsliga vapen».
Så länge Påfven utöfvade suverän makt inom kyrkan, förberrskade
den meningen, att medelst köttsliga vapen förqväfva alla villfarelser
inom kyrkan. Det gick så långt, att man anställde stora autodafeer,
och i Italien, Frankrike, Spanien, Nederländerna och England
brände man menniskor, såsom varande kättare. Man får likväl
erkänna, att sedan det kommit så långt, så hade också denna
meningen upnått sin kulminationspunkt. Man fann snart, att det
icke gick an längre att bränna menniskor, men i stället gick man
en annan väg för att vinna samma mål, man utarmade alla dem,
som i religiösa saker vågade vara af olika tanka med den herr
skande
kyrkan, man landsförvisade dem, man instängde dem i fängelser,
man förstörde deras välstånd och borgerliga anseende. Man
fyllde fängelserna med dylika fångar, icke besinnande, att ju mera
de förföljas, desto flera blifva de. Icke dess mindre finnas ännu
de, som hylla denna mening, att man bör söka kufva kättarne genom
böter, landsförvisning, fängelse. Det är likväl att märka, att
icke alla varit kättare, som så blifvit ansedda, utan en hop sanningsvittnen
hafva lidit martyrdöden för sanningen, ehuru de blifvit
stämplade som kättare. Sjelfva Stiftaren af vår heliga kyrka, Hans
egna apostlar och församlingens ypperste lärare blefvo på sin tid
af auktoriteterna förklarade för kättare. Det är ett faktum, som
historien uppenbarar för oss, att auktoriteterna icke alltid fällt riktiga
domar, utan ofta misstagit sig. Derföre har också deras mening
fått anhängare, som tro att Guds Ord kan försvara sig sjelf,
att Guds Ord icke behöfver begagna sig af de vapen, som villfarelsen
och lögnen begagnat, för att uprätthålla sina läror. Muhamed
begagnade vid sitt upträdande dessa yttre medel för att skaffa
anhängare åt sin lära. Påfven i Rom följde detta exempel och
ville gå tillväga på samma sätt, men lian fick svåra nötter att bita
på. Icke dess mindre gick han med sina autodafeer och förföljelser
så långt som det var möjligt. Grundelementet i påfvedömet
är att vilja undertrycka samvetet, att förhärda mentiiskans samvete.
Vi må icke tro, att, vi strida för samma principer som Gustaf I
eller Gustaf II Adolf om vi befrämja religions- och samvetstvånget,
om vi använda fängelsestraff och böter mot dessa olyckliga, som
tagit miste om sanningen. För min del får jag bekänna, att äfven
om en person offentligen bekänner och utsprider lärosatser, stridande
mot den EvangelisktLutherska kyrkan, sfi anser jag mig
icke berättigad, att mot honom tillstyrka användandet af landsförvisning,
fängelsestraff eller böter. Jag kan icke anse honom för
Den 3 Februari f. m.
159
annat än en sjukling, såvida han dyrkar lögnen, och om han dyrkar
sanningen och sjelf är misskänd, då vore det väl förskräckligt
att använda dylika straff mot sanningens försvarare. Jag erkänner,
att det stundom synts mig som om Guds Ord icke vore nog
mäktigt att öfvervinna kätteriet, men det var endast så länge jag
var i den villfarelsen, att det endast var presterna som egde rätt
att predika Guds Ord. Jag misströstar icke längre om att Guds
Ord i sig sjelf eger nog kraft att öfvervinna kätteriet, sedan jag
kommit till den erfarenheten, att Guds Ord äfven kan tala genom
en lekmans mun, och att det kan tala väldeliga, krafteliga såsom
ett bart huggande svärd. Jag har kommit till den öfvertygelsen,
att landsförvisning, fängelse, -böter och stupstock äro obetydliga
bålverk mot kätteriet, jemförda med den oöfvervinnerliga kraften
hos Guds Ord. Det tjenar ingenting till, att utfärda en författning
ang:de föreskrifter i afs-.de & dem, som omfatta villfarande
lära, såvida man icke tillika kan förmå presterna att aflägga sin
maklighet och göra sin tjenst, ty när fienden faller in i landet, så
måste ju krigsfolket ut för att strida. Det hjelper icke att med
maktspråk söka afvisa fienden, utan Guds Ords tjenare måste ut
och strida mot villfarelsen med detta mäktiga, bepröfvade vapen,
som är Guds Ord. I händelse jag kommer att anse det nödigt,
blir jag sedermera, då vi komma till de särskilda §§, vidare i tillfälle
att utveckla mitt påstående: att man bör lägga vigt uppå
prestekallet, huru det skall skötas. Jag vill nu endast tillägga
Doktor Mårten Luthers ord till den kristliga adeln i Tyskland,
hvilka väl förtjena att höras af den kristliga adeln i Sverige. Hans
ord lyda som följer: »kättare skall man öfvervinna med den Heliga
Skrift, såsom de gamla fäder hafva gjort, men icke med eld. Vore
det någon konst att öfvervinna kättare med eld, sfi vore ju bödlarne
de lärdaste doktorer på jorden, och då behöfde man äfven
icke mer studera, utan den som kunde öfvervinna den andra med
våld, han kunde fritt bränna honom.» Man skulle icke tro att
detta vore sagdt af Luther, efter de uplvsningar vi i denna sak
fingo af Domprosten Knös vid de allmänna öfverläggningarne, men
på det ingen må tvifla på, att det verkligen är Luthers ord, får
jag nämna, att de återfinnas i lista Törnen, pag. 309 uti Jenauplagan,
hvilken utgafs på Tyska 1615. Han skulle troligen nu
säga till oss, om han på vår tid lefde, att det icke är rätta sättet
att kasta kättare i fängelse och utarma dem, utan att man måsie
strida litet flitigare med Guds Ord än våra prester göra, och om
våra prester icke kunna strida dessa strider, så böra de lära sig
att strida dessa strider. Man måste ihågkomma, att ju flera kättare
man inspärrar, desto större blir deras antal, och om man vill
fortgå på detta sätt, måste man slutligen i fängelse inspärra hela
hopar af vårt arma folk, som är nog fattigt och fåtaligt förut.
Detta nu anförda har jag blott i allmänhet yttrat med afs:de på
sjelfva de principer, som synas ligga till grund för den föreslagna
författningen af LagUtsk., och skall jag, om jag dertill finner mig
befogad, särskildt yttra mig öfver de föreslagna §§, sedan jag för
-
160
Den 3 Febrnart f. m.
nuromit riktningen, som förhandenvarande öfverläggning kommer
att taga.
Hr Tersmeden, Nils: Yi påminna oss alla den oro, som
väcktes i landet, då K. M, afgaf sin Propos. om religionsfrihet,
oell vi påminna oss också den värme och det intresse, hvarmed
denna fråga afhandlades vid de allmänna öfverläggningarne. Vi
kunna icke heller hafva glömt den enighet, hvarmed 3:ne af RiksStånden
afslogo K. M:s Propos. Efter dessa företeelser kan det
icke vara annat än ganska oväntadt, för att icke säga förvånande,
att se LagUtsk. komma fram med samma fråga, ehuru i ändradt
skick. Det är mindre vanligt att så behandla ett ärende, att man
ånyo framkommer med samma sak, som en gång blifvit otvetydigt
kullslagen. Jag kan icke betrakta detta LagUtskis Betänk, såsom
annat än en ny uplaga af K. M:s Propos., ehuru med förändradt
titelblad. Detta Utsk:s förslag är så mycket mer förvånande, som
LagUtsk:s Ordf. här på detta rum, på samma gång som han kraftigt
motsatte sig K. M:s Propos., yttrade, att han icke trodde det
LagUtsk., i händelse af en återremiss, skulle kunna framkomma
med ett förslag, hvarpå man kunde hoppas R. St:rs bifall. Han
sade sig icke känna någon sak, som var mindre mogen än denna,
han visste icke någon fråga hvarom meningarne voro mera stridiga,
och derföre hade det också varit omöjligt att bilda något helt af
denna massa förslag, som varit framlagda. Han bad på förhand
om ursäkt i fall LagUtsk. skulle misslyckas i en fråga, der icke
en gång Regeringen kunnat göra hvad som önskades. LagUtsk:s
Ordf. synes således, att jag så må säga, »nolens volens» hafva blifvit
förmådd att verka för ett mål, som icke var hans. Likväl, om
LagUtsk. här framlagt ett förslag, som är nära nog omöjligt att
antaga, så är jag och många med mig LagUtsk. derför tacksam.
Det var visserligen LagUtsk. ålagdt genom en återremiss att behandla
detta ämne ånyo, men, mine Hrr, hvad innehöll denna återremiss?
hvad var det som R. St:r afslogo? var det en lag som
man ansåg felaktig till formen eller var det en lag som man ansåg
felaktig till sina grundsatser? För min del tror jag det sednare.
R. St:r afslogo K. M:s Propos., emedan de ansågo den stå
i strid med den sedan sekler bestående lagen, att Sverige skall ega
en Statskyrka. Jag kan icke finna annat än att det här framlagda
förslaget står i uppenbar strid med det beslut R. St:r fattat. Då
denna fråga första gången förevar, delade sig representationen i 2:ne
partier. Det ena partiet antog K. M:s Propos. med upräckta händer,
det andra afslog den, men detta sednare parti var deladt i
2.ne väsendtligen olika meningar. Några sade att landsförvisning
vore den enda riktiga påföljden för affall, men andra sade att detta
var ett hårdt och oriktigt straff, och att andra straff borde sättas
i stället, men det fanns ingen som kunde säga, hvaruti dessa straff
borde bestå. Detta skäl till återremiss har emellertid LagUtsk.
icke fäst sig vid, utan har i stället tagit minoritetens åsigt, nemi.
K. M:s Propos. till utgångspunkt. Enligt mitt förmenande hade
Utsk.,
Den 3 Februari f. m.
161
Utsk., då mängden icke synes anse landsförvisning vara ett lämpligt
straff, bordt eftersinna hvilket annat straff som kunde sättas i
stället, meri Utsk. har gått längre och föreslagit en verklig religionsfrihet.
En af reservanterna mot Utsk:s förra Betänk., Hr Adlercreutz,
yttrade i sin reservation: att man icke behöfde stifta en
lag om allmän religionsfrihet utan att man endast behöfde ordna
de förhållanden, som redan upkommit, och då det isynnerhet var
den baptistiska läran, som gripit ikring sig, så behöfde man f. n.
endast meddela en tillåtelse till baptistiska religions-samfund. Då,
som nu, ansåg jag detta förslag vara det enda rätta, men det antogs
icke Utsk. redogör bland annat i sitt Betänk, för de skäl,
på grund af hvilka Utsk. icke ansett sig kunna tillstyrka deras
mening, som ansett att all hufvudsaklig lagstiftning i ämnet borde
upskjutas och att man endast i en underd. skrifvelse till K. M.
borde anhålla, det K. M. ville låta räkna separatisternas antal, och
låta utarbeta ett förslag till lag för dessa separatister, som vid påföljande
Riksdag kunde framläggas för Ständerna. Utsk. säger
nemi., »att det icke är möjligt att nå det mål. som åsyftas.» Då
detta mål är vinnande af fullständig kännedom ang:de härvarande
dissenters eller affällingars antal, lärosatser och förhållanden i åtskilliga
hänseenden, måste i främsta rummet hindren för deras fria
och öpna upträdande undanrödjas. Dessa hinder ligga i gällande
lagstiftning, i den hotelse om landsförvisning och förlust af arfsrätt,
som lagen innefattar. Först då denna hotelse icke vidare
qvarstår, då den, som omfattar någon emot kyrkans bekännelse
stridande mening, vågar att offentligen framträda, kan man med
säkerhet vinna kännedom i omförmälte hänseende. Det förefaller
mig verkligen, som om Utsk. här talat emot bättre vetande; ty
Utsk. vet med säkerhet, att Regeringen aldrig tager några steg
emot baptisterna, att de f. n. äro fullkomligt oförhindrade att utöfva
sin bekännelse. Och för öfrigt kan man verkligen, på sätt en
af mina vänner yttrade i går, med lika skäl säga: hvartill tjenar
det att forska i brottmåls-statistiken, ty det är klart, att man aldrig
skall kunna räkna brottslingarne, så länge dessa genom lagar, som
förbjuda brottet, äro hindrade att gifva sig tillkänna. Utsk. säger
vidare, att R. St:r bestämdt uttalat sig mot landsförvisningsstraffets
bibehållande, men att något annat verldsligt straff icke kan sättas
i stället; ty såsom ett brott i verldslig mening kan affall aldrig
betraktas. Detta resonnement af Utsk. gillar jag fullkomligt, men
just derföre anser jag också landsförvisuingsstraflfet vara det enda
lämpliga, och att det bör bibehållas. Om då affall skall vara fritt,
huru skall då tillgå, om någon vill öfvergifva sin kyrka? Utsk.
säger med afs:de härå, att om också Staten icke anser sig ega rätt
att ålägga affällingen att välja en annan vistelseort, så måste likväl
kyrkan sättas i tillfälle att bevara sig sjelf och ega rätt att från
sig skilja sina fiender. Jag vet ej hvarifrån Utsk. tagit dessa
theorier, om icke från någon tidningsartikel eller någon här utkommen
brochyr. För min del har jag likväl icke hört något
mindre kristligt förslag än att Svenska kyrkan skall kunna från
XI H. 11
163
Den 3 Februari f. m,
sig aflägsna medlemmar. Det är en fullkomligt omoralisk ocb
okristlig theon. Frälsaren kallar alla till sig och lofvar dem syndernas
förlåtelse, om de bättra sig. Enligt K. M:s Propos. fick
ingen utträda ur Svenska kyrkan, som icke öfvergått till något annat
kristligt, i lliket erkändt religions-samfund. Utsk:s förslag åter
medgifver kyrkan rätt att helt enkelt frånskilja villfarande medlemmar.
Denna omständighet har också föranledt en ledamot af BorgareSt.
, som i hög grad gillade K. M.s Propos., att reservera sig
mot Utsk:s förslag. Men hvad är frånskilja? Ar man frånskiljd,
derföre att man öfvergått till en annan lära? På samma sätt
skulle man kunna säga om en främmande makt, som inryckt i landet,
att man frånskiljt den, om man innestängt den i ett befiistadt
läger. Utsk. säger vidare, att om man också måste tolerera affall,
så bör det likväl icke af lagstiftaren gillande betraktas, utan någon
påföljd derpå bör ega rum, och i detta afsrde har man ansett den
lämpligaste vara förlust af medborgerligt förtroende. En sådan
förlust anser likväl Utsk. icke i sin fulla utsträckning kunna ega
rum, emedan man då skulle komma i strid med Grundlagen. Enligt
18 § Riksd:sOrdn:n kunna nemi. de, som till reformerta liiran
höra, väljas till Riksdagsmän, och andra kristna trosförvandter i
Riksdagsmannaval deltaga, och Utsk. anser, att den, som affaller
från Statskyrkan och antager annan kristen lära, icke lärer kunna
förvägras de förmåner, som bekännare af sådan lära genom Grundlagen
medgifvits. Det är likväl stor skillnad mellan den, som
öfvergifven sina fäders tro, och den, som, tillhörande en främmande
religionsbekännelse, inkommit i landet. Jag medger, att Utslcs
förslag i flera punkter kan vara bättre än K. M:s Propos., men i
alla fall har jag 2:ne väsendtliga anmärkmr att göra mot detsamma.
Den ena anmärknm gäller sjelfva grundsatsen i förslaget, och
den andra gäller detta »frånskiljande». Utskrs förslag hyllar en lika
oinskränkt religionsfrihet som K. M:s Propos.; ty varningsgrader
kunna aldrig anses sorn straff, och sådana förekomma äfven i K.
M:s Propos. Den enda skymt af straffbestämmelse, som jag kunnat
uptäcka i detta förslag, är att en embetsman blir sin tjenst förlustig,
derest han ej, utan afsule på troslära, kunnat till tjensten
nämnas. Hvad åter angår detta »frånskiljande», så har Utsk. förutsatt,
att det skulle blifva anmärkt, och säger derföre: »kyrkans
rätt att från sig skilja sina fiender, måste dock erkännas, såvida
hon skall kunna uprätthållas.» Det är åtminstone ett rätt eget
sätt att söka uprätthålla kyrkan. Vidare skulle kyrkan ega rätt
att frånskilja personer från sin gemenskap, vare sig de öfvergingo
till annan religionsbekännelse eller icke. Staten skulle således kunna
få inom sig medlemmar, som icke hade något kyrkligt band på sig.
Enligt min tanka har Utsk. genom sitt Betänk, klarligen bevisat,
att det icke finns annat medel att bevara kyrkan än landsförvisning;
ty Utsk:s förslag är i mina ögon alldeles omöjligt. För att
icke behöfva trötta II. o. Ad. med något ytterligare anförande, då
man kommer till den skrifvelse, som Utsk. längre ned föreslagit, vill
jag på förhand gifva tillkänna, att jag anser denna skrifvelse obehöflig.
På grund af hvad jag anfört anhåller jag att Hr Gr. o.
Den 3 Februari f. m.
Landtm, ville framställa propos. på, att lägga liela den af Utsk. föreslagna
författningen till handlingarna, såsom en fråga ang:de hvilken
K. o. Ad.' redan fattat sitt beslut. Då likväl jag, som många andra,
medger att något måste göras, så kommer jag längre fram att
yrka bifall på det af en reservant inom PresteSt. framställda förslag.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Då jag af sjukdom
var hindrad att yttra mig i denna fråga förra gången den var före,
anhåller jag att i stället nu få säga några ord. Till en början får
jag beklaga, att K. M:s Propos. icke blef af E. o. Ad. antagen.
Jag gör detta mindre med afs:de på de följder, som ett sådant
bifall skulle medfört inom landet, än derföre att Sverige i utlandet
anses som ett barbariskt land, så länge man bibehåller en numera
föråldrad lagstiftning med straffbestämmelser, som äro snart sagdt
otillämpliga. Vi veta väl att detta skrik om vår intolerans är
orättvist, ty på sednare tiden har landsför visn in gsstraffet ieke blifvit
mer än ett par gånger tillämpadt, men det finns icke annat sätt
att tysta detta skrik, än att borttaga delta straff, och då en sådan
åtgärd dertill varit öfverensstämmande med rättvisan och tidens
fordringar, så hade K. M:s Propos. verkligen bort antagas af dem,
som önska en religiös frihet. LagUtsk. tycks icke hafva varit för
denna fråga; ty första gången frågan var före, gjorde det allt möjligt
för att få K. M:s Propos. afslagen, i tanke att såmedelst kunna
förqväfva hela frågan, men då för densamma ett så stort och lifligt
intresse visade sig, såväl inom representationen som inom allmänheten,
så valde LagUtsk. ett annat förfaringssätt. Utsk. har här
framlagt ett förslag, som skulle afse en något inskränktare religionsfrihet
än den K. M. föreslagit, men detta förslag är af den beskaffenhet,
att man verkligen kan falla på den tanken, att LagUtsk:s
afsigt med förslaget är att det antingen skall förkastas af
Ständerna, i hvilken händelse LagUtsk:s första mening skulle gå
igenom, eller också att det. om det bifalles af Ständerna, skall befinnas
vara af den art, att Högsta Domstolen, som är den högste
lagstiftare och lagtillämpare här i landet, icke skall kunna tillstyrka
K. M. att dertill gifva sin sanktion. Då likväl förslaget
hyllar en princip som är riktig, vill jag för min del icke vägra
bifall till detsamma, och hoppas att det äfven bifalles af R. o.
Ad., emedan ett sådant votum vid denna Eiksdag möjligen vid en
följande skulle kunna från Regeringens sida framkalla ett bättre
förslag.
Gr. Sparre: Oaktadt de anmärkmr, som här blifvit gjorda
mot LagUtsk., vågar jag tro, att Utsk. i denna sak handlat som
representationens mest laglydige tjenare. Man har yttrat sin förvåning
öfver att Utsk., som förra gången afstyrkte K. M:s Propos.,
nu framkommit med ett förslag i samma syftning. Man har uprepat
mitt yttrande förra gången denna fråga var före, nemi. att
jag misströstade om LagUtsk:s förmåga att kunna åstadkomma något
antagligt förslag. Men om jag också i detta afs:de misströstat,
om jag då som nu icke trodde att något förslag i ett så vigtigt
164
Den 3 Februari f, m
och grannlaga ämne skulle lyckas alt för sig vinna allas sinnen,
borde väl den omständigheten afhålla mig eller Utsk. från att använda
vår yttersta förmåga, för att gå representationens önskningar
till mötes? Eger väl ett Utsk. rättighet att skjuta en fråga
ifrån sig blott derföre att det finnér den svår? Utsk. måste väl,
under erkännande af såväl frågans vigt som egen oförmåga, göra
allt hvad det kan för att tillfredsställa representationen, för att
tillfredsställa den fraktion, hvaraf Utsk. är delegeradt? Jag tror,
att i detta afs:de ingenting kan läggas Utsk. till last. Hvad angår
den siste talarens yttrande, att Utsk. med afsigt skulle hafva
upställt detta förslag så, att det icke kunde antagas, så är detta
en tillvitelse, hvarpå jag icke kan svara. Jag har aldrig, hvarken
som enskild eller offentlig man, handlat bedrägligt, och allra
minst skulle något sådant kunna falla mig in i en sak sådan som
denna. Hvad nu sjelfva saken beträffar, ber jag att få erinra om
frågans tillstånd förra gången den här var före, och jag delar i
detta afs:de Utsk:s åsigt. Utsk. ansåg dels alt frågan ännu icke
var mogen till afgörande, dels att den Kongl. Proposrn var byggd
på grunder, som icke voro antagliga. I den första delen fick
Utsk. af representationen orätt och den inom Stånden hållna discussionen
visade att representationen ansåg, det landsförvisningsstraffet
icke längre kunde bibehållas. 1 den andra delen åter, eller med
afs:de på de grunder på hvilka det Kongl, förslaget var bygdt,
fick Utsk. af representationen rätt; ty Utsk:s afstyrkande af den
Kongl. Propostn bifölls. Utsk. hade således, enligt mitt förmenande,
icke något annat att göra än att i öfverensstämmelse med
de grunder, för hvilka representationen yttrat sig, framlägga ett
nytt förslag, och från ett RiksStånd, nemi. PresteSt., fick Utsk.
ett särskildt åliggande att inkomma med ett sådant nytt förslag.
Men, mine Hrr, om Utsk. förra gången denna fråga var före hade
någon anledn. att anse densamma ännu icke vara mogen, så förändrades
förhållandet betydligt genom återremissen. Jag erkänner,
att den ställning Utsk. intagit var svår att försvara. Vi hade ett
straff för affall, nemi. landsförvisningsstraffet, som på flera år icke
blifvit tillämpad!, som den allmänna meningen utdömt, hvars tillämpning
åklagarne icke påyrkade och domaremakten undvek.
Jemväl Konungen hade fäst upmärksamheten på denna lag, och
det var icke utan efter noggrannt öfvervägande som Utsk. kunde
besluta sig till att, med afs:de derå att saken ännu icke var mogen,
tillstyrka bibehållandet af landsförvisningsstraffet för det närv:de.
Ty man bör någon gång bibehålla en gammal lag, äfven om den
är ogillad, ända till dess en bättre blir utfunnen. Men sedan
representationen förklarat, att lagen icke längre borde bestå, fanns
det icke mer någon möjlighet för Utsk. att tillstyrka dess bibehållande.
En och annan talare har visserligen sagt, att man
kunde uphäfva landsförvisningsstraffet och sätta något annat straff
i stället. Men jag hemställer till eder, mine Hrr, om väl någon
frisinnad kan tänka sig möjligheten af att inspärra en person i
fängelse blott derföre att han omfattat en främmande religion.
Är något sådant tänkbart i vårt land, der friheten är urgammal,
Den 8 Februari f. m.
165
der vi hafva all möjlig frihet, en tryckfrihet som kanske är allt
för obegränsad? Ar det tänkbart att der använda fängelsestraff
för affall? Jag tror det icke, och jag tror att pluraliteten skall
instämma med mig häruti. Det fanns således icke något annat
val än att såsom påföljd för affall sätta förlust af medborgerliga
rättigheter, och Utsk. har varit betänkt derpå. En värd talare
har redan sagt, att baptismen obejdadt fortgår, alt den utbreder
sig, att den gör proselyter utan att Regeringen lägger något hinder
i vägen. Nåväl, om så sker, hvad är dertill orsaken? Jo,
det enda straff man haft att använda mot dem har varit otillampiigt.
ålen sedan representationen utdömt detta straff, är det icke
då ännu mera otillämpligt, skola icke dessa sektmakare, som hittills
trotsat lagen, derigenom föranledas, att ännu mera ohejdodt
trotsa densamma. Vid sådant förhållande var det ju alldeles nödvändigt
att borttaga denna lag och i stället söka upstä 1 la några
andra skrankor mot affall. Utsk. har dervid följt det vid hvarje
samhällsutveckling vanliga sättet att gå tillväga, ålan måste nemi.
betrakta först grunden till den institution man vill reformera, och
sedan dess historiska utveckling. Jag kommer nu till den beskyllning,
som en värd talare gjort Utsk., att vilja införa ett frånstötande
från kyrkan. Utsk. har nemi. ansett detta frånstötande
böra träda i st. f. landsförvisningsstraffet, men den värde talaren
har förklarat det vara oriktigt och okristligt. Mine Hrr! såsom vi
veta så finnes det inom det Europeiska samhället 3:ne stora religionsbekännelser,
den katholska, den lutherska och den reformerta.
Grundtanken i den katholska bekännelsen är: att individen, så
syndfull han är, icke kan ställas framför vår Herre, att Jungfru
Maria och helgonen dervid måste begagnas såsom medlare. Enligt
protestantiska läran ställer individen sig sjelf inför Herran och
enligt den reformerta läran, som är den andra motsatsen, ställes
individen inför Herran på grund af nådevalet. Men den lutherska
läran likasom anser den enskildes röst icke vara nog stark för att
nå himlen, utan att det är i chorus med församlingen instämmande
i dess bön, som hans suck skall nå himlen. Det är ur
denna synpunkt som församlingen måste hafva vissa gemensamma
formler för sin bekännelse, i hvilka de olika individernas böner
kunna förena sig för alt upgå till himlen. Och det är ur denna
synpunkt som församlingen och dess bekännelse för den lutherska
kyrkan är af vigt. Derföre kan och bör denna kyrka, stödjande
sig i detta ofs:de på aposteln Pauli och Luthers auktoritet, antaga
såsom grundsats: all kyrkan bör från sig skilja de villfarande.
Dertill finns också en ganska naturlig orsak. Eller är det icke
en sanning, att jag känner mig mera upbyggd genom en gemensam
andakt än genom den enskilda, att jag känner mig mera tillfredsställd,
då jag ser omkring mig liktänkande, samstämmiga med
mig upsända sina böner. Förökas icke min andakt, blir jag icke
starkare i min tro om jag vet alt denna andakt och denna tro
delas af mina grannar, af min omgifning? Men deremot om jag
vet, att vid min sida sitter en tviflare, som tror, att den bekännelse
jag hyser, är en dårskap, som förnekar sanningen af de«
166
Den 3 Februari f. m.
lära jag bekänner, skall icke detta älven hos mig upväcka tvifvel,
den sämsta af all religiositet? Dessa klyftiga spörsmål och tvister,
ang:de troslärans dogmer, leda ingalunda till en förökad andakt,
utan tvertom motverka densamma, och ju mera de vinna insteg
inom kyrkan, desto mera försvagas hon. Styrka vinner hon deremot,
om hon fastare sammansluter kretsen af sina bekännare och
från sig skiljer dem, som med dessa icke kunna dela öfvertygelse.
Om man i detta afsido skulle fordra något exempel, så kan jag
äfven anföra ett sådant. England, ett land der den reformerta
bekännelsen varit förherrskande, har medgifvit religionsfrihet, utan
att från kyrkan skilja separatister och dissenter. Hvad har följden
deraf blifvit? Jo, vid den sista statistiska folkräkning, som blifvit
gjord i England, jag tror det var 1851, befanns det att icke
mer än ,j-:del af befolkningen tillhörde Statskyrkan och att de öfriga
fudelarne antingen voro separatister eller dissenter. Böra vi med
ett sådant föredöme underlåta att från kyrkan skilja de söndersprängande
och söndersplittrande elementar, som nu finnas inom
densamma? Vi hafva sett med hvilken fart oroligheterna spridt
sig under de nuvide förhållandena, böra vi då låta dessa förhållanden
fortfara, synnerligen sedan det enda hejdande band som
funnits, landsförvisningsstraffet, blifvit af representationen utdömdt?
Den religiösa rörelse, som för närv:de genomgår icke allenast
Sverige utan hela Europa, är onekligen af beskaffenhet att förtjena
den lagstiftande maktens upmärksamhet. Det är eget med
dessa religiösa rörelser inom det Europeiska samhället. Sedan det
15:de århundradet se vi dessa rörelser återkomma, nästan en gång
under hvarje århundrade. Under det 15:do upträdde Huss och
Wullf, under det 16:de Luther, under det 17:de trettiåriga kriget
och dess oroligheter, under det 18:de Spener och slutligen upkom
under sista delen af 18:de århundradet Atheismen, hvilken från
Frankrike spridde sig öfver nästan hela Europa. Uti 19:de seklets
religiösa rörelse befinna vi oss nu, och då den mänskliga samhällsutvecklingen
i allmänhet, i öfverensstämmelse med naturlagarne,
befinner sig uti en ständig balansering mellan ytterligheter, så är
det en tillfredsställelse att den närv:de rörelsen icke kan betraktas
annat än som en reaktion af den atheism och indifferentism, som
under slutet af förra århundradet gjorde sig gällande. Under sådana
rörelser är det likväl naturligt, att åtskilliga abderationer
måste ske, såsom en följd af den menskliga frihetens natur. Denna
reaktion går icke rakt på målet, utan gör åtskilliga omvägar, den
förirrar sig till följd af den menskliga svagheten. Det finns uti
dessa läsare-oroligheter mycket som är stötande och obehagligt,
men vi böra icke förbise att det, oaktadt alla abderationer, ligger
en god tendens i det hela, och lagstiftaren åligger det att söka
rätta dessa abderationer. I den rörelse, som spridt sig i vårt
land, kunna vi spåra en koalition af sinsemellan stridiga elementar,
det är dels detta fromma, religiösa element, som onekligen
.sträfvar till något godt, men dermed är äfven förenadt ett annat
• element, som hyllar dessa samhälls-uprörande läror, som vi i allmänhet,
mine Hrr, på detta rum bekämpa. Det är enligt min
Den 3 Februari f. m.
167
öfvertygelse en ytterst farlig koalition. Vi hafva sett, huru ofta
religionen blifvit missbrukad för att åstadkomma folkrörelser, och
vi kunna vara öfvertygade, att de socialistiska sträfvanden, som
onekligen glimma under askan, icke vanta annat än ett lägligt
tillfälle för att bilda en propaganda. Jag har sjelf i Paris hört
dessa Fourrieristiska läror, jag har sjelf besökt deras samqväm,
och sett med hvilken skicklighet de veta begagna religionen till
täckmantel för sina läror. Om en förening upstod mellan dem,
hvars driffjedrar äro materiela intressen, egennytta och afund, och
dem som drifvas af religiöst grubbleri, så tror jag att stor våda
skulle upkomma för samhället under dessa kritiska tider. Och
derföre bjuder klokheten lagstiftaren att förekomma en sådan förening.
Det enda band mot affall, som f. n. finnes, är landsförvisningsstraffet,
men då både Regering och representation förklarat
detta straff vara olämpligt, då det icke är möjligt att i stället införa
fängelsestraff, så hir man icke annat att göra, om man vill
omhägna Statskyrkan, än att gifva henne rättighet att från sig
skilja de söndersplittrande elemenler, som nu finnas inom densamma,
och ett sådant förfaringssätt anser jag för min del öfverensstämma
roed vår Lutherska läras bekännelse och grundtanke.
Alen, säger man, i alla fall qvarstår, lika mycket som hittills,
faran för proselytmakeri. Ja — men också icke mera än hittills.
Jag vill söka bevisa, att faran aldrig kan blifva större än under
nuv:de förhållanden, men väl, som jag vill hoppas, mindre. Om
man vet att, i samma församling man sjelf tillhör, personer finnas,
som le åt de satser som predikas, som tvifla på den lära som bekännes,
så kan väl detta aldrig bidraga till att stärka min tro.
Alen proselvtmakaren förlorar i inflytande om hon är utmärkt såsom
en affälling, han är vida mindre förledande då hela verlden
vet att han är skiljd från kvillan, att han omfattat en främmande
lära, än då han qvarstår i församlingen och inkastar tvifvel i min
själ. Det finns en institution, egen för den Svenska kyrkan, nemi.
busförhören. Jag har sjelf som domare behandlat sådana mål, hvari
personer varit anklagade för att vid husförhör hafva afbrutit prosten,
börjat en dispyt med honom, bekämpat hans åsigter, förklarat
dem för falska. Hvad verkar sådant annat än förargelse hos några
och tvifvel hos andra som äro svagare. Hvarföre då tvinga
dylika personer att gå till husförhören. Låt dem gå till sina
trosförvandter, men låt dem icke sprida oro och tvifvel bland dem,
som vilja blifva qvar i kyrkan. Dessutom, då vi f. n. icke hafva
annat straff mot proselytmakeri än landsflykt, och då detta straff
icke kan tillämpas, vore det ju bra om man kunde få ett annat
straff i stället. Den af Utsk. föreslagna författningen stadgar böter
och fängelse. Dessa straff kunna tillämpas, och jag är öfvertygad
att de äfven komma att tillämpas. Vi hafva redan f. n. religionsfrihet,
en laglig, oss tillförsäkrad genom plakatet af 1781 och en
olaglig på sidan om denna, och det är denna sednare som är farlig
och som måste inskränkas, och det är detta som den af Utsk.
föreslagna lagen afser. Till följd af det nu gällande straffets
otillämplighet har det gått så långt, att då någon tilltalas för
168
Den 3 Februari f. m.
brott mot religionen, säger han: »ja, det är sannt, men jag har
gjort mera, jag har affallit från kyrkan, tilltala mig för affall, jag
skall landsförvisas.» Jag har sjelf, mine Hrr, erfarenhet i detta
fall. Detta förakt, som lagen ådragit sig i ett alside, sprider sig
till religions-stadgarne i allmänhet. Den allmänna meningen föraktar
en sådan lag, den föraktar äfven en kyrka, som icke vill,
icke kan skydda sig sjelf. Jag tror att den väg Utsk. här betriidt
icke endast är principenlig, öfverensstämmande med den EvangelisktLutherska
läran, utan äfven att den är politiskt klok, och
jag tror att detta förslag är vida bättre än K. M:s Propos., enligt
hvilken ingen skulle få utträda ur kyrkan, som ej öfvergick till
annat kristligt religions-samfund. Hvad betyder detta, hvad blir
resultatet häraf annat än att Statskyrkan måste behålla alla som
icke kunna komma in i något annat samfund. De mest moraliskt
förderfvade, de som hylla så osedliga grundsatser, att intet annat
religions-samfund vill emottaga dem, dessa skulle blifva qvar i
kyrkan. Men hvad blefve då denna Statskyrka för ett afskrap?
Månne icke de frommaste och mest rättrogna skulle få leda för
denna kyrka, skulle de icke vämjas vid att besöka Guds hus. om
de vid sitt inträde der skulle få se de uslaste och mest förderfvade
personer? Är det icke sannolikt att de, som i annat fall
skulle blifvit en prydnad för vår kyrka, skulle utgå derur blott
för att slippa umgänge med dessa menniskor, som de i moraliskt
hänseende måste afsky. Hvad nytta kan jag hafva af att bålla
sådana personer qvar i kyrkan, som sprida afsky och förbannelse
öfver densamma. Må man skilja ifrån sig dessa menniskor, och
om de sedan i politiskt hänseende skulle blifva farliga, så må man
sätta dem under polis-upsigt. Sätt hvilka stränga stadgar som
helst för dem, men tvinga dem icke att stanna qvar i en kyrka,
som de icke kunna annat än skada. Jag tror således, att detta
tillägg till den Kongl. Propos. var i högsta måtto förderfligt, och
det anmärktes af flera af kyrkans representanter. Man har sagt,
att lagen icke innehåller allt hvad den borde innehålla, och att
roan icke borde åt K. M. öfverlemna att komplettera densamma.
Men, mine Hrr, låtom oss tillse hvad denna lag innefia11er. Det
är en kyrklig författning som stadgar, att den som icke vill tillböra
Statskyrkan skall derur skiljas, hvarigenom han blir förlustig
all talan i kyrkliga angelägenheter. Man har lagt Utsk. till last,
att Utsk. icke förklarat dessa personer förlusliga alla medborgerliga
rättigheter, men det är en sak som icke tillkommer Utsk.
att bestämma, det är en grundlagsfråga och Utsk. bar icke lagstiftningsrätt
i dylika frågor. Deremot bör, enligt min upfattning,
Konungen, med afs:de på sådana affällingar, använda den lagstiftningsmakt
Konungen eger, nemi. den ekonomiska lagstiftningen.
Den bör isynnerhet tillämpas med afs:de på polis- och administrativa
angelägenheter, och de stadganden som här äro i fråga kunna
väl till en stor del hänföras till det förra slaget. Om Staten anser
att dess medlemmar, såsom medlemmar af Statskyrkan, hafva
kunnat alla de garantier, som Staten af sina medborgare kan forska,
«å följet deraf att de, som icke lemnat dessa moraliska ga
-
Den 3 Februari t. m.
169
rantier, icke befinna sig under denna kontroll, de bora icke vara
i åtnjutande af dessa rättigheter. Men i samma mån som de erbjuda
sådana garantier, som de öfverlemna åt Regeringen att kontrollera
beskaffenheten af deras lära och kyrkliga institutioner, i
samma mån böra de icke längre förvägras åtnjutandet af dessa
rättigheter. Detta är likväl allt omständigheter, som det tillkommer
Konungen att afgöra. Konungen tillkommer det att stifta lag
angtde försvarslösa personer, och om Han skulle anse några personer
i kyrkligt hänseende sakna den garanti som Staten fordrar,
i andligt hänseende vara försvarslösa, så är Han i tillfälle alt, med
afs:de på dem, vidtaga alla de försigtighetsmått Han kan finna nödiga.
Redan nu är stadgadt i en författning, angide Handels- och
HandlverksOrdnin, som Konungen utan Ständernas hörande utfärdat,
att den som vili utöfva borgerligt bandtverk eller drifva handel
skall hafva gått till Nattvarden. Konungen kan således alltid
bestämma, under hvilka vilkor de särskilda religions-samfunden
skulle få utöfva dylika medborgerliga rättigheter, och oin Konungen
i någon fråga skulle behöfva inhemta Ständernas tanka, så är
det icke mer än år till nästa Riksdag. För min del tror jag
att den andliga rörelse, som nu existerar, skall lägga sig och uphöra,
om separatislerna icke längre få tillfälle att blifva martyrer,
utan i stället skiljas från kyrkan, och om deras proselyt-verksamhet
i möjligaste måtto inskränkes. Man har sagt, att vi skulle kunna
komma från saken genom att till K. M. aflåta en underd. skrifvelse.
Ja, det är ett sätt att komma från saken, men jag frågar:
är det väl representationen värdigt, att sedan representationen afslagit
en från Regeringen i ämnet aflåten propos., och öfverlemnat
frågan att lösas åt sina delegerade, slutligen ånyo vända sig till
Regeringen och anhålla om ny propos.? Jag anhåller, att få fästa
eder upmärksamhet på en sak, mine Hrr! Under min korta Riksdagsmannaperiod
har den religiösa frågan på ett märkvärdigt sätt
vunnit terräng. För några år sedan var det blott fråga om religionsplakatels
uphäfvande, nu säger man: arlet är för senta —
samma ord som vunnit en sådan Europeisk ryktbarhet. — För
några år sedan begärdes äfven, ehuru förgäfves, alt få begagna
gamla handboken, nu medgifver man det, men nu säger man: »det
är för sent». De medgifvanden LagUtsk. föreslagit skulle kanske
f. n. kunna tillfredsställa dissenters, men aktom oss att skjuta upp
frågan till nästa Riksdag; det skulle då kunna hända att, om man
också erbjöd samma friheter, man finge till svar: »det är för sent».
Om man genast vidtager några åtgärder, tror jag att man skall
kunna göra sig till mästare öfver rörelsen och leda den till ett
för alla önskvärdt mål, nemi. ökad religiositet, men det kan icke
verka annat än skadligt, om man fortfarande låter den upträda i
trots emot lagarne, med intet annat band än en lag, som båda
statsmakterna utdömt. Jag bar ännu icke hört några anmärkn:r
göras mot detaljerna af förslaget, men om några sådana skulle
göras, anhåller jag att få uptaga dern till besvarande.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
170
Den 3 Februari f. m.
Frih. Gederström: Det föreliggande ämnets rikedom, mångfald
och vigt må visserligen synas lämpa sig ganska väl till ut(lygter
på historiens, theologiens, känslans och fantasiens områden;
men då ii. o. Ad. redan i detta alside fått så mycket till lifs, blir
det för mig en pligt, att, väl kännande ringheten af mina inre
resurser till så mångsidiga betraktelsers anställande, afhålla mig
från dylika fantastiska utflygter. Jag ämnar således hvarken släpa
E ler med mig till Mekka eller till Medina. Jag önskar blott, att
i största korthet f<atnhålia de 2:ne skäl, på grund af hvilka jag
anser, att It. o. Ad. hvarken kan eller bör antaga LagUtslcs nu
afgifna förslag. För det första anser jag det icke vara tillständigt,
att, då !{. o. Ad. nyligen afslagit en K. Piopos. i detta ämne, antaga
ett annat förslag, som till siri grund är temligen identiskt
med den utslagna Piopos., och sorn till sina detaljer är behäftadt
med en mängd svåra lyten på hvilka lt. o. Ad:ns upmärksamhet
redan blifvit fästad. För det andra måste ttpslällas riktiga premisser,
så vida man vill få antagliga konklusioner. Utsi;, yttrar
i sin motivering pag. 7 en sak, sorn LagUtsk:s ordfide bär sökt
ytterligare inskärpa, att R. St:r bestämdt uttalat sig emot bibehållande
af landsförvisningsstraffet, såsom påföljd för affall. Så är
likväl icke förhållandet, ty förra gången frågan var före, fattades
ingalunda något definitivt beslut, utan 3 Stånd förklarade endast
att de icke voro nöjda med LagUtslcs då afgifna förslag, samt återremitterade
följaktligen detsamma. Något vidare beslut fattades då
icke, och delta är så mycket säkrare, som någon skrifvelse ännu
icke kunnat afgå med underrättelse, alt den K. Proposrn blifvit
afslagen. Den grund, hvarpå
och hållet skapad på fri hand, af Utsk. sjelf. För min del anser
jag det högst vådligt, att medgifva en oinskränkt rättighet alt affalla
från kyrkan, isynnerhet innan ännu någon dissenter-lag, derest
affall skola blifva tillåtliga, är promulgerad. En reservant, Hr
Hasselrot, med hvilken jag för öfrigt i det hela af detta ämne icke
delar åsigter, yttrar likväl i delta afsrde ganska riktigt och välbetänkt:
»Enligt Utsk:s förslag blir en villfarande utstött ur kyrkan,
utan att Staten sedan i religiöst hänseende vårdar sig om honom.
lian må öfvergå till mormonernas eller Mahomeds lära, eller
till ren hedendom, det, qvitter Slaten lika, endast lian blir från
vår kyrka utkastad. En sådan åsigt står ej väl tillsamman hvarken
med kyrkans idé eller det mål, hvartill en kristen kyrka bör
sträfva, och ej heller med den pligt- en kristen Stat har att vårda
sig om sina medlemmars religiösa lif.»
Gr. Sparre har yttrat många farhågor för att kyrkan skulle
kunna komma alt i silt sköte uptaga allt möjligt »afskrap.» Det
ser icke ut, som om Hr Gr:n tillräknade kyrkans gudstjenst och
undervisning någon särdeles inverkan på medlemmarnes moralitet,
ehuru Gr:n i likhet mod Utsk, ansett kyrkan nog skyddad genom
två simpla varningsgrader, med en månads mellantid mellan hvardera.
Man måste likväl antaga, att dessa förhärdade syndare, hvilka
Utsk. med sådan otålighet vill utstöta ur kyrkan, snarare skola
omvändas till det rätta, om de få qvarstanna i kyrkan och njuta
Den 3 Februari f. m.
171
dass tjenares handledning, än om de helt enkelt utköras ur densamma.
Orsaken, hvarföre R. Sl:r afslogo den K. Propos:n, var, enligt
min upfattning, hufvudsakligen det i min tanke högst aktningsvärda
hetraktelsesiitt, sorn ledt R. St:r att ännu anse Svenska Statens
lif och den Evangeliskt-Lutherska kyrkan vara så nära förenade,
att deras våldsamma skiljande från hvarandra icke kan ske
utan beggederas stora skada. Samma åsigt hör hindra oss att nu
antaga den af
förslaget. För min del anser jäg således, att jemväl det nu framlagda
förslaget hör förkastas, llr Nils Tersmeden, med hvilken
jag i denna fråga i det närmaste delar åsigler och tänkesätt, har
ansett att R. o. Ad. borde lägga förslaget till handlingarne, såsom
varande fullkomligt identiskt med K. M:s Propos. ang:de hvilken
R. o. Ad. redan fattat beslut. Jag anser likväl denna mening,
ehuru ej utan föranledning af begge förslagens innehåll, dock, i
anseende till ordalydelsens skiljaktighet, icke äga tillräcklig grund,
och anhåller derföre, och såsom ofvan är sagdt, nu hos Hr Gr. o.
Landtm, om propos. på afslag af förslaget. IIr Tersmeden förordade,
i sammanhang med LagUtskis-förslagets läggande till handlingarne,
ett antagande af det i Domprosten Brings reservation
framstälda förslag. Jag har icke hört någon biträda denna mening;
jag har ingenting emot dess antagande, helst den i alla fall säkerligen
har företräde framför LagUtskrs i 10 § framställda förslag.
Slutligen anser jag Gr. Sparre hafva något för skarpt fördömt proselvtmakeriet,
i jemförelse med den fullkomliga ansvarighet, han
vill tillskynda lättsinnigheten att affalla från sin tro och antaga
en villfarande. Jag anser åtminstone skillnaden ej vara så betydlig,
som Hr Gr:n sett den.
Gr. Liljencrantz: Om jag nu upträder för alt förorda antagande
af LagUtsk:s Betänk., så gör jag det visserligen icke derföre
att jag anser det sakna alla brister, ty sådana kunna visst
anmärkas och exempelvis vill jag nämna 5:te och lO:de §§, utan
jag gör det derföre att detta Betänk, uttalar en stor och vigtig
grundsanning, hvilket härvid är hufvudsaken. Jag har i dag likasom
ofta tillförene med bedröfvelse hört en talare, för hvars person
jag i öfrigt hyser den största högaktning, upträda med vanlig
häftighet mot hvarje förändring uti ifrågavrde hänseende, der
just lagstiftningen är af den ömtåligaste beskaffenhet. Denne talare
har nu liksom hvarje föreg:de gång, denna fråga varit å bane,
framhållit den stora oro, som K. M:s Propos. enligt hans förmenande
skulle hafva upväckt i landet. Jag lemnar derhän om han
kan bevisa denna oros verkliga tillvaro, men om så skulle vara,
så ligger deri icke något underligt; ty här som i andra länder
upkommer lätt oro i sinnena då något ovanligt är å färde, och en
sådan oro kan ofta framkallas af den aldra lumpnaste anledn. Jag
har hört aktade och fördomsfria män inom detta Hus mot den K.
Propos:n anmärka, att den liksom upmanade till affall, octi jag måste
medge att uti ordställningen icke nog vigt lades på det föga
172
Den 3 Februari f. m.
önskvärda deruti alt affall egde rum. Då en sådan oro kan upkomma
hos uplysta och bildade personer, kan den desto lättare
upstå hos dem, som icke äro i tillfälle att upfatta frågans vigt.
Men detta innebär ingalunda ett bevis mot sjelfva sakens nytta
eller behöflighet. Samme talare yttrade att öfvertygelsen i allmänhet
icke vore nog stadgad med afs:de på denna fråga. Jag nemställer
till den värde talaren, om historien framvisar något exempel
på att förändringar, sådana som den nu ifrågav:de, blifvit tillvägabragta
på öfvertygelsens väg. Det ligger derjemte ingalunda
i de maktegandes intresse att godvilligt ändra religiösa institutioner.
Man har också icke hört att någon mera omfattande förändring i
religiöst hänseende inträffat, utom vid tillfälle af revolutioner.
Jag räknar icke Tolerans-akten af år 1689 i England; ty det framkallades
af en påtryckning utifrån, och de styrandes öfvertygelse
hade dermed intet att skaffa, hvilket bevisas bäst deraf att i England
ännu i denna stund ingen annan kyrka är erkänd än den
Episkopala. Frukten af detta sätt att gå tillväga är emellertid
den att, på sätt en föregule talare här uplyst, f. n. endast ^:del
af Engelska folket bekänner sig till hög-kyrkan. Den enda väsendtliga
anmärkn. som blifvit gjord mot Betänk, är den ang:de
»utstötandet ur kyrkan.» Men det är ju ett namn, som icke gör
något till saken; ty om en individ efter förutgångna varningsgrader
blir skiljd från kyrkan, så är det ju individen sjelf som är
orsaken till detta skiljande. Det är kyrkan som af individen blifvit
föikastad, och då är det väl ej underligt om hon utstöter en
sådan individ ur sitt sköte. Domprosten Bring har framhållit
olämpligheten af att kyrkan skulle vara den auktoritet som verkställde
skiljsmessan, men så snart effa 11 ingen icke skall erhålla
varningsgraderna af verldslig domstol, så måste kyrkan blifva den
myndighet som, om varningarne varit fruktlösa, förklarar att skilsmessa
egt rum. Man har här hakat sig fast vid ett ord, hvilket
om också olämpligt, dock i sjelfva verket är af ingen betydelse.
Jag vill nu komma till sjelfva hufvudfrågan: nemi. är det af någon
vigt att en förändring i det nuv:de tillståndet eger rum, eller
är det likgiltigt? Detta är väl den första fråga som hvar och en
bör söka få för sig utredd. Svaret på denna fråga beror af de
olika ståndpunkter, hvarpå man ställer sig. För det kristliga lifvet
är det af ingen vigt om frågan blir afgjord eller icke; tyden
sanne kristne har utrymme nog att lefva efter som hans öfvertygelse
bjuder honom; för affällingen är det ännu mindre af vigt
ty han har f. n. all den frihet han kan önska sig. För affällingen
blir det en förlust, om den här föreslagna lagen blir antagen; ty,
såsom en föreg.-de talare redan anmärkt, han får icke längre tillfälle
att göra sig bemärkt, såsom den der upträder i strid med
bestående kyrkan. Det menskliga högmodet är alltid fallet för att
upträda i opposition mot en makt som det anser vara förtryckande,
och då det alltid måste vara ett tvång att ej få länka och tro,
hvad man anser vara rätt, så retas derigenom en mängd personer
till affall från kyrkan. Om de nuv:de stadgandena mot affall uphäfvas,
tror jag icke allenast att för framtiden affällingarnes antal
I>en 3 Februari f. m.
173
skall blifva mycket litet, utan jag tror äfven att många af dem
som affallit skulle återvända i kyrkans sköte. Ser jag åter saken
från samhällets och kyrkans synpunkt, då blir förhållandet annorlunda.
Ingen som tänkt i delta ämne lär kunna bestrida, att det
är en omätlig fördel för ett samhälle, om alla dess medlemmar dela
samma tro, så vida dermed är förenadt ett kristligt lif, och så
'vida ett sådant förhållande icke förorsakar likgiltighet. Hvad som
kan göras för detta ändamål bör således göras och sorn jag nämnt,
så tror jag, att medgifvanden från kyrkans sida iångt från att föröka
splittringen, tvärtom skulle befordra en större enighet. Afven
om religionsfrihet medgifvos kommer den icke att i någon högre
grad begagnas; ty utom den garanti som ligger i en ren och sann
lära, skulle affallingarne alltid gå miste om vissa medborgerliga
rättigheter, och de skulle alltid, med de tänkesätt som äro rådande
i vårt land, blifva mer eller mindre föraktade. Jag tror således
att man i detta afs:de hyser farhågor som icke äro grundade, och
att man förbiser faror som verkligen finnas. Sist mine Hrr! vill
jag framhålla den vigtiga satsen att saken är till sin princip riktig.
Ett förtryck sådant som det, hvilket här har egt rum har
icke något stöd i Guds Ord, och ett samhälle får icke vara grun
dadt
på konventionela institutioner, utan om så är befinner det
sig på en dålig väg, från hvilken det måste återvända.
På grund af hvad jag anfört får jag tillstyrka bifall till Utsk:s
förslag. Jag har redan nämnt, att jag anser förslaget hafva sina
brister, men om hvarje Stånd gör sina ändringar, kan det hända
att man icke kommer öfverens, och att man således icke får någon
ny lag i denna fråga, ehuru en sådan så väl behöfves.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Förra gången denna
fråga förevar, hade jag tillfälle att yttra mig så väl vid de gemensamma
öfverläggningarne, som särskildt inför detta Stånd, och
jag anser mig derföre både kunna och böra vid detta tillfälle blifva
ganska kort. Slutresultatet af mina yttranden då var: att det borde
vara tillåtet för hvar och en att, icke af lättsinnighet, utan efter
moget betänkande och efter erhållna varningsgrader öfvergå till
hvilket som helst här i Riket tillåtet religions-samfund. Landsförvisnings-straffet
borde uphöra såsom påföljd på ett sådant affall.
Men jag ansåg att detta straff borde bibehållas såsom påföljd dels
för sådana som befattade sig med proselytmakeri, och dels för sådana
som ville öfvergå till icke här i Riket tillåtet religions-samfund,
utan att begagna den lagliga vägen att först anhålla om tillstånd
att bilda ett sådant samfund. För dem ansåg jag ingen annan
påföljd vara lämplig än landsförvisning, och jag vidhåller ännu
denna åsigt. Om jag icke missminner mig, hade jag då den tillfredsställelsen
att finna min åsigt i hufvudsaken, nemi. hvad angick
en inskränkt religionsfrihet, delad af LagUtsk:s ordfide. Jag har
i dag erfarit, huru som den värde Gr:n varit i tillfälle att nu afgifva
ett lika vidlyftigt anförande för den oinslcränkla religionsfriheten
som han då afgaf för motsatsen, eller den inskränkta religionsfriheten.
Det skulle trötta Eder mina Hrr allt för mycket
174
Den 3 Februari f. m.
Om jag ingick i vederläggning af hvad Hr Grin här anfört till
förmån för hvad han vid förra tillfället bestred, och jag är för öfrigt
öfvertygad att alla lika med mig skola finna, att det yttrande
Gr. Sparre i dag afgifvit, fullkomligt tillintetgöres af det han afgaf
förra gången, hvilket var detta sednare i förtjenst vida öfverstigande.
Ilvad angår LagUtsIcs här framstälda förslag, så förefinns
det enligt min tanka en omständighet, som gör att det i dess
närvide skick är omöjligt att antaga. Ett bifall till detsamma
skulle nemi. innefatta en fullkomlig revolution af grundlagen.
Enligt Otskis förslag skulle det nemi. icke blott vara tillåtet att
öfvergå till hvilket religions-samfund som helst, utan det skulle
äfven vara tillåtet alt icke alls hofva någon religion. Jag hemställer
till Eder mine Hrr, om icke detta strider mot grundlagen.
Grundlagen stadgar: att Konungen skall tillhöra den rena Evangeliska
läran, att till civila embets- och tjenstemän icke skola utväljas
andra än de som tillhöra denna lära, och att hvar och en
af Konungen skall skyddas vid sin religion. Häraf måtte väl vara
klart, att hvar och en Svensk medborgare skall hafva någon* religion.
Men enligt Utskis förslag skulle han kunna sakna all sådan ;
ty lista § innehåller: »Omfattar medlem af den EvangelisktLutherska
kyrkan i Sverige sådan mening, som mot denna kyrkas bekännelse
stridande är, och önskar han förty att ur kyrkan träda,
då skall han, der han af sin själasörjares undervisning och förmaning
ej låter sig rättas, varnas inför KyrkoRådet, som förelägge
honom en månads tid att sig betänka. Framhärdar han ändå i
sin villfarelse, anmäle Kyrkoherden, genom KontraktsProsten, förhållandet
hos DomKapitlet, inför hvilket den villfarande skall ytterligare
varnas. Varder den varning ock utan verkan, förklara
Kapitlet honom från Svenska kyrkan skiljd.» Med afside på de
rättigheter en affälling skulle förlora innehåller 2:dra §: »Har någon,
på sätt här ofvan säges, blifvit från Svenska kyrkan skiljd,
vare lian förlustig all annan röst och talan i kyrkans och skolans
angelägenheter, än den som enligt Grundlagens stadgande om främmande
religions bekännares deltagande i Riksdagsmanna-val eller
utöfvande af Riksdagsmanna-rätt må honom tillkomma.» Det skulle
således kunna hända att en person utan all religion blefve vald
till Riksdagsman; ty Grundlagen skall tillämpas efter ordalydelsen
och Grundlagen stadgar med afside på Riksdagsmanna-val uti 18 §
RiksdagsOrdnin: »Personer af någon annan främmande lära, änden
Reformerta, kunna ej vara Riksdagsmän; men valrätt må äfven
andra Christna Trosförvandter ej förvägras.» Grundlagens stiftare
förutsågo nemi. icke det fall att Svenska medborgare skulle kunna
finnas, som icke tillhörde någon religion, och då man icke om
dem som icke alls hafva någon religion kan säga: att de tillhöra
en främmande lära, så torde man icke heller enligt Grundlagen
kunna förhindra dem att blifva Riksdagsmän. Det är således f. n.
omöjligt att bifalla Utskis förslag; ty dessförinnan måste man göra
en sådan förändring i Grundlagen att de som äro utan religion
icke få väljas till Riksdagsmän. Men äfven om ett sådant stadgande
redan finnes i Grundlagen, så anser jag för min del, att
Den 3 Februari f. m.
175
man icke borde bifalla förslaget. Ty om jag också mäste medgifva,
att mången finnes som ehuru inskrifven i det eller det religionssamfundet,
likväl icke bar någon religon, så anser jag det vara
stridande mot all förnuftig lagstiftning att legalisera ett sådant
förhållande. Hvad angår detaljerna af förslaget, så har jag just
ingenting mot dem att anmärka, emedan jag hoppas att förslaget
i sin helhet, på grund af del skick, hvari det framkommit, varder
för k astad t. I förbigående vill jag likväl uprepa min [orra gången
gjorda anmärkn. att det är orimligt alt tillåla en person att ingå
det vigtigasle af alla aftal, det alt bestämma om den religion han
vill tillhöra, innan han upnått den ålder att han får ingå ens det
aldra obetydligaste aftal. Jag anser, att ingen bör få öfvergå till
annan religion innan han upnått myndig ålder, eller 21 år. I
5:te g stadgas ansvar för »bekännare af främmande troslära som
vid sammankomst of Svenska kyrkans medlemmar upträder med
andliga föredrag», men der stadgas ej något ansvar för den som
håller dylika föredrag, utan att tillhöra någon religion, hvilket vi
hafva sett vara en möjlighet enligt Utsk:s förslag. Skall han ansvarsfritt
få hålla sina föredrag? Gr. Sparre förklarade, att fängelse-straff
icke kunde sättas i st. f. landsförvisning. Det är likväl
en sak som Ulsk. gjort; ty Utsk. stadgar att den som beträde»
med utspridande af främmande lära skall straffas med fängelse, då
det deremot nu bestraffas med landsförvisning. Gr. Sparre yttrade
äfven, att man icke borde tvinga någon, som ogillade vår lära,
att qvarstanna i kyrkan, emedan denna på så sätt skulle kunna
blifva belastad med de mest förderfvade och de mest omoraliska
samhälls-medlemmarne. Jag hemställer likväl, då dessa personer
alltid måste finnas någonstädes, om det icke är skäl att låta dem
qvarstanna i vår kyrka; ty vi måste väl alltid anse vår lära vara
den kraftigaste att återföra dem.
På grund af de skäl jag nu anfört anhåller jag om afslag å
förslaget. Jag skulle yrka återremiss, om jag ansåg det vara möjligt
att så sent på Hiksdagen kunna erhålla ett nytt förslag i den
syftning, hvarpå jag förra gången fäste upmärksamhelen, nemi. alt
man borde medgifva öfvergång tiil hvarje annat i Riket tillåtet
religions-samfurid. Något måste likväl alltid göras, och jag anser
derföre att det hästa R. o. Ad. kan göra är att, med afslag å
Utslcs förslag, bifalla Domprosten Brings reservation.
Frih. Alströmer, Jonas: De principer hvarpå jag grundar
min öfvertygelse i denna fråga har jag redan förra gången denna
fråga var före, så fullständigt framlagt, att jag anser mig kunna
öfvergå till granskningen af sjelfva förslaget, utan att behöfva trötta
R. o. Ad. med deras uprepande. Innan jag börjar min granskning
får jag likväl nämna, att jag i dag liksom alltid tillförene i sådana
frågor som denna icke kan gilla Hr R Th. Cederschiölds
åsigter, oaktadt all den sofistiska skicklighet, med hvilken han försvarat
dem. Med afs de på Gr. Sparres yttrande har jag ingenting
att anmärka utom med afs:de på hans upfattning af Lutherska läran.
Då vi alla skola föreställa Lutheraner, och då vi strida bär
176
Ilen 3 Februari f, m.
för denna lära, sä få vi icke framställa den, som om den stod i
strid med sig sjelf, och Luther har aldrig sagt något sådant som
det Gr. Sparre yttrade. Gr. Sparre sade ang:de Lutherska läran,
att individen icke kan framträda inför skaparens thron utan att
tillsammans med hela församlingen till skaparen upsända sin bön.
Mig veterligen har aldrig en sådan sats blifvit framstäld af Luther,
utan jag tror att hvar och en individ som känner behof att framträda
för sin Skapare, är dertill oförhindrad, ehvad han upsänder
sina böner tillsammans med församlingen eiler icke. Gr. Sparres
påstående är fullkomligt katbolskt och derföre har jag ansett mig
skyldig att mot detsamma protestera. Af Utskrs motiver vill jag
endast fästa mig vid Utslcs yttrande: att »då nuv:de skrankor borttagas,
har man ej eller något annat än stadgandet! i den syftning,
Utsk. nu anvisat, att sätta i stället.» Detta är sanning, men en
sanning är också att ju fler skrankor man upreser desto större
blir affällingarnes antal, och med den kännedom jag har om den
andliga rörelsen, hvilken kännedom icke är så liten, så får jag
säga, att om Utsk:s förslag antages, så kommer tusentals personer
att utträda ur församlingen.
Hvad angår sjelfva rubriken på förslaget, så är den af följande
lydelse: »Författning, ang:de vissa förändrade föreskrifter i
afs:de å dem, som omfatta villfarande lära.» Det är visserligen
säkert att af alla kända läror är Lutherska läran den som står
sanningen närmast, men derföre att den det gör kan man icke
säga, att den är den absolut rätta. Det kan rnycket väl i framtiden
hända att en fullkomligare lära kan upkomma, och då kan
man väl ej kalla den villfarande. När man utfärdar en lag, som
skall gälla för framtiden måste man tillse, att man icke säger annat
än det man vill säga, och derföre får jag föreslå, att rubriken
förändras till följande lydelse: »Författning, ang:de vissa förändrade
föreskrifter i afs:de å dem, som omfatta en från den EvangelisktLutherska
afvikando lära.» En ny lära behöfver icke alltid vara
villfarande, men den blir alltid afvikande från den som förut finns.
Vidare säger Utsk. i ingressen: »Med uphäfvande af ej mindre 1
Kap. 3 och 4 gg MissgerningsBaiken, 7 Kap. 4 § ÄrfdaBalken och
1 Kap. 2 g Kyrkolagen, sistnämnde lagrum så vidt det stadgar
ansvar af landsförvisning och förlust af arfsrätt, samt i öfrigt afser
andra, än dem som till läro-ståndet höra, än äfven hvad ang:de
ansvar för villfarande läro-satsers utspridande eljest finnes stadgadt.»
Jag vill inskränka mig till att härvid anmärka olämplighelen af
att i ingressen särskildt nämna »dem som till läsare-ståndet höra».
Så vida meningen är att för dessa bibehålla landsförvisningsstralf
och förlust af arfsrätt, så borde väl detta införas i 4 §, som handlar
om lärare-ståndet, och icke i ingressen. Hvad angår 4 g, så
anser jag de i densamma förekommande straff-bestämmelserna olämpliga;
ty man eger ingen rätt att straffa en person, derföre att
han i andliga ting är af olika öfvertygelse, och sin öfvertygelse
måste han väl uttala, så vida man icke ville tvinga honom att
tiga hela sitt lif, eller att ljuga. Jag vågar derföre anhålla att 4
Den 3 Februari f. m.
177
g förändras i öfverensstämmelse med det förslag jag skall taga mig
friheten framlägga. Hvad beträffar den 5 <§, så är det i sanning
det mest barbariska och mest orimliga stadgande man kan tänka
sig, jag kan icke beskrifva den förvåning som inlog mig, när jag
läste det. Utsk. föreslår: »Uplräder bekännare af fremmande troslära
vid sammankomst af Svenska kyrkans medlemmar, med andliga
föredrag, bote, der han om villfarande lärosatsers utspridande
ej öfvertygad varder, från och med femtio lill och med två hundra
Rdr.» Ilur kan man föreslå något sådant? Jag vill anföra ett
exempel: om flera personer nu komma tillsammans och en person
utrustad med synnerlig vältalighet upträder bland dem med ett
föredrag, som de finna utmärkt, och som de finna stå i den fullkomligaste
öfverensstämmelse med den Heliga Skrift, kan man då
tänka sig något löjligare än att denna person, om han sedan händelsevis
befinnes tillhöra en fremmande lära, skall beläggas med
böter, ehuru han icke talat annat än sanning. Redan nu hafva
vi rykte för att vara ett barbariskt folk, men hvad skall Europa
tänka, om det får höra, att vi jemte det vi bibehålla sakramentallagen
införa ett dylikt stadgande. Jag får föreslå att hela § försvinner,
och att sista morn.: »Lag samma vare, der han nödgas
etc.» nedflyttas under den 6 §, hvilken då skulle komma att
blifva den 5:te. Ang:de Utsk:s 6 § har jag ingenting att anmärka,
der äro straff-bestämmelserna på sin plats. Den 9 g innehåller:
»Böter, som i denna författning finnas stadgade, beräknas i Rmt
och skola fördelas till hälften emellan åklagaren och församlingens
fattige.» För min del anser jag att alla böterna böra tillfalla de
fattiga; ty man bör icke upmuntra till åtal genom hopp om materiel
vinst. Uti § 10 skulle jag äfven önska några förändringar.
På grund af hvad jag anfört tager jag mig friheten framställa
följande förslag:
Författning, ang:de vissa förändrade föreskrifter i afs:de å dem,
som omfatta en, från den EvangclisklLulherska, afvikande Lära.
Med uphäfvande af ej mindre 1 Kap. 3 och 4 §§ MissgerningsBalken,
7 Kap. 4 § ÄrfdaBalken och 1 Kap. 2 § Kyrkolagen;
än äfven hvad ang:de ansvar för villfarande lärosatsers utspridande
eljest finnes stadgadt, varder förordnadt som följer:
§ 1.
(Lika med Utsk:s).
§ 2.
(Lika med Utsk:s).
§ 3.
(Lika med Utsk:s).
§ 4.
Lärosatser, som mot
den rena Evangeliska lärans grundsan-
ningar stridande äro, må icke offentligen förkunnas, eller till andras
förledande annorledes utspridas. Beträdes likväl härmed någon
Svenska kyrkans medlem, gånge som i 1, 2 och 3 §§ stadgadt
är; hörer han till läroståndet, miste embetet, efter laga ranXI
H. 21
178
Den 3 Februari f. m.
sakning och dom, der han sig på allvarlig förmaning icke rättar;
och då förfares i öfrigt med honom så som här föreskrifvet är.
§ 5.
(Utgår efter Utsk:s förslag och Ulsk:s 6:le § blir således:)
§ 5-
Söker någon .... till och med ett år. Lag samma . . . .
den rena Evangeliska: eller der bekännare af främmande troslära
nödgar eller lockar barn, eiler den under hans lydnad står, och
till EvangelisktLutbersk församling hörer, att deltaga i främmande
religions-förvandters offentliga eller enskilda andaktsöfning.
§ 6.
(Lika med Utsk:s 7 g.)
§ 7.
(Lika med Utsk:s 8 g.)
§ 8.
Böter som i denna författning finnas stadgade, beräknas i Rmt
och tillfalla församlingens fattige. Saknar Utsöknings
Bal
ken.
§ 9.
Mål ang:de öfverträdelse af denna författning skola uptagas
och afdömas af allmän UnderRätt, samt dess utslag i händelse den
för brott mot 3 § tilltalade varder åt saken fälld, HofRätts pröfning
underställas.
Med åtal emot dem, som till läro-ståndet höra, efter ty i 4
g sägs, förfares så som härom särskilt stadgadt är.
Äfvensom omedelbarligen förordna.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Det är vågadt att upträda emot
den förste värde talaren, sedan han förklarat alla sina motståndare
tillhöra Lucifers parti, men det oaktadt vågar jag vara af olika
mening med honom. Jag anser det fortfarande vara riktigt att
landsförvisnings-straff bibebålles för affall från vår rätta lära, men
jag kan icke inse, hvarföre ett affall skall medföra arfsrättens förlust.
Jag vill likväl icke nu yttra mig härom, utan instämmer i
hvad Hr Tersmeden och Frih. Cederström i detta afs:de yttrat.
Hela förslaget är för öfrigt ett upkok på det förslag Utsk. afgaf
förra gången. För min del får jag yrka bifall till Domprosten
Brings reservation, och anhåller att den, i händelse af votering,
måtte blifva kontra-propos. Hvad angår tvisten om landsförvisningsstraffets
lämplighet, så får jag först säga, att jag icke anser det
vara något straff utan en påföljd. Det heror nemi. i detta fall
på individen sjelf, huruvida han kommer alt landsförvisas, hvaremot
den som för något annat brott blifvit dömd till landsförvisning,
kommer att undergå den såsom ett straff, utan att han genom
något sitt åtgörande kan undkomma densamma. Vidare påslår
man att landsförvisnings-straffet icke kan verkställas, och att
främmande Regeringar icke vilja emottaga personer, som ett annat
samhälle icke vill bibehålla bland sig. Jag anser likväl detta endast
vara svepskäl, och yrkar fortfarande bifall till Domprosten
Brings reservation.
Den 3 Februari e. m.
179
Uppå härefter ef Ur Gr. o. Landtm,, med tillkiinnagifvande
alt ytterligare 6 talare anmält sig, framstähl propos., tipskjöls öfverläggningen
till eftermiddagens plenum samt åtskiljdes H. Ii. o.
Ad. kl. 3 e. m.
In fidem protocoili
'^Albert Munde.
Onsdagen den 3 Februari 1858.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 21 sistl. Novemi), e. m.
Uplästes till justering oell godkändes ett från Exped.Utsk.
under N:o 19G inkommet Förslag till R. St:rs underd. skrifvelse
till K. M., angtde regleringen af utgifterne under RiksStat,ens
Sjette HufvudTitel.
Fortsattes pröfningen af LagUtskts Utlåt. N:o Cl, i anledn.
af gjorde anmärkmr emot vissa delar af Utsk:s Betänk. N:o 46,
öfver ej mindre Iv. M:s Nåd. Propos. angide utvidgad religions
frihet
och vissa dermed gemenskap egande ämnen, an äfven särskilda
inom RikSttn väckte motioner.
Ur Gr. o. Landtm, yttrade, att under den på f. m. började
men tinno icke afslutade öfverläggningen om det i lista punkten
af detta Utlåt, förekommande förslag till författning, angtde vissa
förändrade föreskrifter i afstde på dem, som omfatta villfarande
lära, blifvit vrkadt af 2:ne ledamöter afslag å nämnde förslag samt
att i dess ställe måtte antagas den reservation, som af Domprosten
Bring blifvit afgifven; men att Hr Gr. o. Landtm, dock finge till
desse ledamöter hemställa om det ej skulle förenkla frågan om
Utskts förslag till författning först ensamt blefve föremål för pröfning
och sedan propos. på bifall till nämnde reservation gjordes i
sammanhang med pröfningen af Utskts i nästföljande punkt framstäldta
förslag till underd. skrifvelse. Då kunde författn ings-förslaget
behandlas särskildt och då det vore klart att Domprosten
Brings förslag oj kunde antagas utan alt författningen förkastades,
likasom att Utskts berördo förslag lill underd. skrifvelse komma
180
Den 8 Fabrnarl e. m.
att förfalla om författningen blefve afslagen, syntes enklast att författnings-förslaget
först afgjordes och att frågan om de olika underd.
skrifvelserne derefter företogos till pröfning.
Ilr von Koch, Nils Samuel: I olikhet med mänga andra
måste jag erkänna, att Utsk. i detta Betänk, gått tillväga med
skyldigt afs:de på de åsigter som inom 3 Stånd blifvit yttrade.
Jag tror ock, att hvarje ärligt menadt förslag till denna svåra frågas
lösning förtjenar tacksamt erkännande; ty denna lösning bringas
sålunda ett steg närmare. Jag har ansett mig böra förutskicka
dessa anmärkn:r, emedan jag ingalunda kan instämma i många af
Utsk. yttrade åsigter. En annan fråga är, om icke olägenheterna
af det nuv:de tillståndet är större än om Utsles förslag antages
och omsider af K. M. godkännes. Jag har ansett såsom en pligt
att söka noga öfverväga dessa olägenheter, tv enligt min åsigt är
här icke fråga om att erhålla det möjligaste bästa, utan något,
som åtminstone i någon mån förhjelper oss framåt, det enda som
jag anser möjligt under nuvtde förhållande. Efter detta öfvervägande
har jag kommit till det resultat, att ehuru jag har ganska
väsendtliga anmärkn:r emot detta förslag, och skulle önska att åtskilliga
brister deri kunde afhjelpas, är jag dock fast besluten att
med en obetydlig förändring i 10 § taga det hela med sina olägenheter
med afs:de på de fördelar, som derigenom skola vinnas.
Dessa kan jag sammanfatta under 2:ne rubriker. Den ena är att
genom Utsk:s förslag uphör straffet för affall, och den andra att
man erhåller mot proselytmakeri en lag, som kan tillämpas. Jag
tror således att Utsk. lyckats att träffa majoritetens tänkesätt, som
är emot allt straff för det att man hyser en viss tro, utan alt göra
några proselyter. Min öfvertygelse är, att endast ett ringa fåtal
vill med verldsliga medel återföra dem som affallit från vår Evangeliska
lära. För erkännandet af dessa hufvudsatser anser jag man
bör vara Utsk. tacksam, oaktadt förslaget icke är hvad det bör
vara. Enligt hvad jag har hört har K. M:s Propos. blifvit afslagen
af BondeSl., men deremot har samma Stånd i dag bifallit
Utsk:s förslag. BorgareSt. har bifallit K. M:s Propos. och upskjutit
ärendets slutliga handläggning till nästa Lördag för att tillse,
huruvida icke smärre modifikationer i förslaget skulle kunna åstadkommas,
så att något resultat vid denna Riksdag skulle kunna
vinnas. Dessa båda fakta synas mig böra verka derhän, att en
hvar undertrycker sina anmärkn:r på det att man må kunna erhålla
om icke det bäst tänkbara åtminstone det bästa möjliga.
Ett af de skäl, som föranleda mig att antaga förslaget är, att
detsamma innehåller lag mot proselytmakeri isynnerhet af den art,
som omndmnes i 6 §. Jag anser detta nödvändigt i närv:de stund
och tror, att en så samhällsvådlig sekt som mormonerne måste
motarbetas, hvarföre det är nödvändigt att hafva bättre vapen än
dem som finnas i den nuv:de lagen, och hvilket vapen varit konventikel-plakatet,
som ock varit det enda verksamma. Att deremot
vilja tillämpa landsförvisnings-straffet emot mormonerne, vore förgäfves.
Denne sekts proselytmakare äro, som Hrr:ne känna, ut
-
Den 3 Februari e. m.
181
gångna från Amerika, och i deras intresse ligger att erhålla så
stort antal ledamöter, att distriktet, hvarinnom de finnas, må kunna
uphöjas till värdighet af stat. Det yttersta målet för mormonerne
är alltså en utvandring, och att emot en sådan sekt, hvars mål
är att begifva sig öfver hafvet för att söka ett annat hem, använda
landsförvisnings-straffet torde icke vora lämpligt. Förslaget, sådant
det är upstäldt, är särdeles lämpligt att använda emot mormonerne.
Sedan jag således angifvit de skäl, som föranleda mig, att
icke motsätta mig förslaget, bör jag äfven framhålla dess skrifter.
Ibland dessa anser jag den största ligga i den förändring som 1 §
undergått. Det är något stötande för min känsla detta utstötande
från församlingen, helst det är förenadt med skyldigheten, att,
oaktadt man skiljer dem från kyrkan, de skola enligt g 3 erlägga
de ulskylder dem ålegat, om de fortfarande tillhört statskyrkan.
Icke heller anaer jag rätt att man lemnar dem åt sitt öde, som
affa 11it från statskyrkan och icke kunna ansluta sig till annat samfund,
men detta rör dock mera form än sak. Jag kan icke föreställa
mig, att det länge kan vara ett sådant tillstånd, ty om icke
K. M. på grund af 89 g Itiksd:sOrdn:n kan anbefalla Presterskapet
att taga vård om dessa personer, som mera än andra synas vara i
behof deraf, bör det icke dröja längre än till nästa Riksdag, då
statsmakterne måste vidtaga åtgärder i detta afs:de. Jag tror äfven,
att så som författningen är upslälld, de förespeglade vådorna
skola inträffa, så att vi framkalla hedningar och mormoner, och
beträffande de sednare visar erfarenheten, att vi icke kunnat undgå
dem. 2 mom. i § 1 är särdeles illa redigeradt. Det lyder så:
»Hvad nu blifvit stadgadt har ej tillämpning å den, som yngre är
än 18 år, der ej Konungen för särskilda fall annorlunda förordnar.»
Enär nu nästföreg:de g innehåller, att den, som omfattar sådan
mening, som mot den EvangelisktLutherska bekännelsen stridande
är, skall först varnas, och, om han deraf icke låter sig rättas, sedermera
skiljas från kyrkan, förefaller det något besynnerligt, att
en person under 18 år skall efter sådan varning och utstötning
från kyrkan utverka sig Konungens tillåtelse; men ett sådant fall
torde innan nästa Riksdag blifva sällsynt, och man får derföre för
de många andra fallen söka göra de förbättringar, som vid denna
sena timme af Riksdagen äro möjliga att åstadkomma. Jag vill
likväl icke yrka någon förändring i mom. 2, emedan jag i sanning
icke vet, huru man skall kunna påhitta något, som har sannolikhet
för sig att blifva af R. St:r antaget. Denna förändring är
ingalunda lätt åstadkommen, och den rättvisa må man göra Utsk.,
att det varit svårt att upstälia stadgandet.
g 2 innehåller ett uttryck, som icke är lyckligt valdt, och
hvilket jag vill anmärka till hågkomst vid ett annat tillfälle, då
författningen kommer att genomses. Sista meningen lyder nemi.
sålunda: »Innehar han embete eller tjenst, vare det embete eller
tjenst ock förlustig, der han ej, utan afs:de å sin troslära, kunnat
till embetet eller tjensten nämnas.» Detta synes mig mindre lämpligt.
Jag har en vigtigare anmärkn. att göra mot g 4, i hvars
första mom. omtalas, att inskränkning icke göres i den rättighet
Oeu 3 Februari e. ro
till fri religionsöfning, som blifvit medgifven bekännare af främmande
troslära, hvilka bär i [tibet inkommit. I K. INI:s Propos.
beter det, hvilken i Riket tillåten är. Della synes mig lämpligare,
emedan K. M. derigenom bemyndigas alt medgifva inrättandet
af nya religionssamfund. Under öfverläggningen om Utsles
förra Betänk, yttrades mycken tvekan, huruvida en sådan tillkommer
K. M. Jag vill emedlertid icke klandra Utsk. derför, att det
sökt undanrödja denna invändning, derigenom att det påpekat den
religionsfrihet som är medgifven i 1771 års religionsplakat, men
jag Iro1-, att det varit bättre att uttryckligen säga, att ingen inskränkning
göres i hvad genom det förra blifvit stadgadt, ty derigenom
är friheten medgifven icke blott dem som i Riket inkommit
utan äfven deras barn och efterkommande, och nu blir den
ytterligare medgifven dem, som skiljas från kyrkan och träda till
andra religionssamfund. Det vore orimligt att en i Sverige född
person icke skulle hafva rättighet att öfvergå till en annan troslära
likaväl som de, hvilka i Riket inkommit. Jag anser således
uttrycket i K. M:s Propos. bättre. Skulle emedlertid detta icke
antagas, så, enär enligt § 4 åtal icke få anställas med mindre
än ait Just,Kansleren sådant finner nödigt, kommer åtminstone icke
jag att tillämpa stadgandet annorledes än jag nu upgifvit.
Den vigtigaste anmärkmn angår § 5, emot hvilken blifvit
ledan så mycket, sagdt, att jag icke vill tillägga mycket. Jag anser
denne § öfveiflödig då §§ 3 och 4 finnas. Att straffa dem,
som hålla föredrag i närvaro af några Evangeliska lärans bekännare
förefaller mig besynnerligt. Hade ett sådant stadgande redan
varit gällande, så skulle jag hafva gjort mig skvidig till ansvar efter
densamma, åtminstone skulle hvarje Länsman och hvarje ung Auskultant,
som håller Ting, så tillämpa g. Som många ledamöter torde
erinra sig. höl los för några år sedan andliga föredrag, sådana som kunna
kallas ändliga, af en prestman, tillhörande Reformerta bekännelsen.
Vid dessa föredrag var jag närvtde och jag såg äfven en annan
tjensteman, som säkerligen icke var fallen för några ii rläror nemi.
aflidne Presidenten von Hartmansdorff. Afven K. M:s' öfverllofPredikant
bevistade denna sammankomst, men ingalunda anade vi,
att vi genom vår närvaro derstädes skulle göra oss skyldiga till
något, som få år derefter hlef belagdt med böter'från 50 Rdr till
200 Rdr. Denna g såsom öfveiflödig bör utgå. Skulle detta icke
kunna ske utan förslaget i sin helhet antagas, så anser jag att,
för att göra § mindre skadlig, man i 2 mom. 10 § intager det
stadgande, att åtal icke får anställas, såvida Just.Kansleren sådant
befallt. Denna ändring synes mig oundgänglig, hvarföre jag ock
påyrkar densamma.
Sedan jag nu framhållit de väsendlligaste anmärkn:r emot förslaget,
vill jag till” besvarande i största korthet uplaga några af
de anmärknrr som blifvit af andra talaie på f. m. gjorda.
En talare midt emot mig sade, att det vore besynnerligt, att
de, som ifra för afskaffandet af landsförvisnings-straffet, icke ihågkomma,
att delta straff finnes qvar i andra författningar. De värde
talarne hafva förbisett, alt K. AI. sfgifvit Propos. om uphäfvande
Don 3Tebruari e. m.
183
af samma straff i alla de fall, der det hittills varit stadgadt. Denna
Propos. afgafs linder förutsättning, att K. M:s Propos. i religionsfrågan
skulle bilallas, och denna Propos. hvilnr hos LagUtsk. i afbidan
pä H. St:s heslut i förevnle fråga. Om vi således besiula
uphäfvande af landsförvisningsstraffet nu, skall det icke dröja lange
innan Utsk. hemställer dess afskaffande i allmänhet. En annan
talare har gjort en invändning, som om den vore grundad, vore
tillräcklig att straxt göra slut på frågan. Ilan säde nemi. att det
vore grundlagsvidrigt att bifalla Utsk:s förslag. Om jag rätt lättade
denna sinnrika invändning, innefattar den samma argument,
som blifvit framstäldt af en ledamot i Högsta Domstolen. 10 §
RegisFm bjuder, att Konungen skall skydda hvar och en vid sin
religion, men nu hafva denne ledamot i Högsta Domstolen och den
värde talaren tolkat detta stadgande så, som vore Konungen skyldig
att skydda en hvar vid den religion Konungen bekänner. Denna
åsisit dr dock för mig fullkomligt ny, och jag har ännu icke påträffat
någon, som gifvit denna grundlags-g en sådan tydning. Efter
IIr Gr. o. Landlm:s framställning på f. m. om sättet för ärendets
föredragning, tror jag icke, att Hr Gr. o. Landtm, anser sig
af Grundlagen förhindrad att framställa propos. på bifall lili Utskis
förslag och dermed är den saken afgjord. Jag vill f. n. icke framställa
några bestämda yrkanden, utan afbidar slutet af deballen
och förbehåller mig alt på grund af de uplysningur, som kunna
meddelas, få göra en annan framställning än bifall lill Utskis Betänk.
med ändring af 10 §.
Frih. Creutz, Stephan: Då jag flere gånger talat i della
ämne kan jag icke hafva mycket att tillägga. Till en början hem
bär
jag Utsk. min tacksamhet derför, att det afgifvit ett Betänk.,
sorn synes kunna antagas och åstadkomma en lycklig lösning af
frågan. I detta Betänk, erkänner Utsk. toleransen och religionsfriheten
såsom en statsgrundsats, och säger, att landsförvisningsstraffet
numera icke kan anses lämpligt. Jag beklagar blott, att
man icke borttagit böter och fängelse för olika tänkande, och hoppas
att man framdeles medgifver frihet att i allmänt tryck framställa
sådana olika tankar. Förslaget har visserligen åtskilliga brister,
men jag tvekar dock icke att biträda förslaget i sin helhet.
Väl hade varit, om Utsk. hade närmare följt Norrska dissenterlagen.
Denna lag synes mig upfylla alla de anspråk dissenlerande församlingar
och dem den rådande kyrkan kunna hafva på dem tillbaka.
Den siste talaren har berört de olika punkterne i förslaget.
Jag hade också ämnat göra det, men inskränker mig nu till 1, 5
och 10 §§. Enligt § 1 skall en person, som vill utträda ur statskyrkan,
först förmanas af sin själasörjare och, om han ändock fortfar
i sitt beslut, varnas inför kyrkorådet. Detta stadgande anser
jag olämpligt, ty denna procedur kan uttänjas under flera år, och
sålunda förorsakas endast tidsförlust, g 5 hade jag önskat, att
Utsk. helt och hållet uteslutet, f afside på 10 g förenar jag mig
med den siste talaren. Jag inskränker mig nu till dessa anmärkningar.
184
Den 3 Februari e. in.
Hr Carlheim-Gyl lenskjöld, Henr. Adolf Oscar: DS
denna fråga förra gången förevar hos R. o. Ad., ansåg jag mig
till följd af dess outredda skick böra yrka återremiss å densamma
i afsigt att Utsk. skulle föreslå R. St:r att aflåta underd. skrifvelse
till K. M med anhållan, att tillämpning af landsförvisnings-straffet
skulle intill nästa Riksdag inställas, att åtal icke finge anställas
med mindre än att Just.Kansleren sådant förordnat, och att åtgärder
till förekommande af proselytmakeriet måtte föreslås. Detta
mitt förslag har icke af Utsk. blifvit antaget, utan Utsk. har i
stället föreslagit en ny författning, om hvars lämplighet likväl tankarna
äro särdeles delade. Man har här sagt, att väsendtliga anmärkn:r
förefinnas emot förslaget, men att man icke destomindre
ville antaga detsamma, på det alt vi måtte komma ifrån det närv:de
tillståndet. Jag medgifver, att det närv:de tillståndet är sämre än
tillståndet skulle blifva, om förslaget antages, men jag kan likväl
icke understödja detsamma egentligen derföre, att vår lagstiftning
antagit såsom grundsats, att betrakta kyrkan och den religiösa tron
från en synpunkt, som från hedenhös varit erkänd, och ännu icke
blifvit underkänd. Hvad som isynnerhet visar, att Utsk. förfarit
lättsinnigt är, att Utsk. borttagit den i K. Proposm intagna restriktionen,
att affall från statskyrkan skall ske till annat kristligt samfund.
Man kan tänka sig, alt en person anmäler hos sin själasörjare,
att han vill öfvergå till annan lära, och efter föreskrifna
varningar utstrykes han ur kyrkans samfund, men sedan ingår han
icke i något religionssamfund. Detta är ju ett uppenbart gyckel
och denna omständighet är för mig tillräcklig att tillstyrka afslag
å Betänk.; men det är för mig en samvetspligt, att söka förekomma,
det Sverige, det enda land i hela verlden, som bevarat religiös
enhet, icke för ett förslag, hvilket äfven af sina anhängare erkännes
vara särdeles underhaltigt, bortkastar denna religiösa enhet.
Hr Gr. o. Landtm, har i afs:de på det formela af frågans behandling
föreslagit, att Betänk, skall först afgöras och sedan frågan om
underd. skrifvelse till K. M. i enlighet med Prof. Brings reservation.
Jag antager denna reservation, ehuru förslaget deri icke
synes mig tillfyllestgörande, men jag anser det ändå leda till något
bättre. Jag beklagar, att Utsk. icke velat antaga, hvad jag
vid frågans förra behandling föreslog och nyss omnämnt i afside
på tillämpningen af landsförvisnings-straffet och åtals anställande.
Jag anhåller om afslag å Betänk.
Hr Hjerta, Lars: Enligt min åsigt är § 1 bättre upställd
i K. M:s Propos. än i Utsk:s förslag, och mina skäl härför hafva
föreg:de talare framställt nemi. att den som utgår ur Svenska kyrkan,
skall öfvergå till annat religionssamfund. Att skilja någon
från Svenska kyrkan utan att denne öfvergår till annat religionssamfund,
är en handling, som enligt min åsigt blifvit rigtigt karakteriserad
af Prof. Bring, den mest framstående representanten
af prelaturen och af de symboliska böckernes papism. Hr Bring
har nemi. sagt i sin reservation: »Men icke allenast den nära öfverensstämmelse,
som i det hela eger rum mellan LagUtsk:s nu
D eri 3 Fe b rn ari e. m.
185
framställda förslag och den af Ständerna redan förkastade K. Propos:n,
utan ock vissa enskiltheter, sorn för det förra äro egendomliga,
föranleda, i min tanke, deremot ganska vigtiga anmiirkn:r.
Bland dessa är isynnerhet en, som jag anser mig förpligtad altför
min del framställa. Den angår det af Ulsk. i första S af dess förslag
intagna och på det följande i icke ringa mån inverkande stadgandet,
alt afFä11ingar, då de ej låta sig rättas, böra af den kyrkliga
myndigheten genom en offentlig akt ur kyrkans gemenskap
formligen uteslutas. Blifver detta stadgande och hvad dermed sammanhänger
af Konung och Ständer godkändt, så är med detsamma
bland oss infördt ett begrepp oro uteslutandet ur kyrkans gemenskap
— om exkommunikationen — som hittills varit för vår kyrka
främmande och som svårligen låter förena sig med hennes grundsatser.
Hittills har man ej vetat af någon annan exkommunikation,
än den, som utgör den högsta graden af kyrklig tuktan, och hvilken
har för ändamål, icke att proklamera en absolut skiljsmessa
mellan kyrkan och den fallne individen, utan tvärtom alt med kärlekens
allvar låta denne känna sin skuld och sålunda, genom att
tills vidare undandraga honom vissa kyrkans förmåner, söka återföra
honom till ett rätt bruk af dessa förmåner och honom dermedelst
så mycket närmare omsider med kyrkan införlifva. Men
en sådan betydelse har icke, och kan tydligen icke, ens i Utsk:s
mening, den slags exkommunikation hafva, hvilken
slår. Ty i förhållande till den, som sjelf sjiiljt sig från kyrkans
gemenskap och ingenting bättre begär än alt blifva henne fullkomligen
qvitt, måste naturligtvis all kyrkotukt såsom sådan vara
betydelselös och på honom så mycket mindre kunna tillämpas, som
han redan med fri vilja och godt mod förkastat aila de förmåner,
hvilka kyrkan möjligen genom ulöfningen af sin lukt skulle kunna
honom undandraga. Derföre vill ock den af Utsk. föreslagna ex
kommunikations-aklen
ingalunda vara ett medel till den v i lse fara
n des återförande, utan den åsyftar tvärtom, såsom jemförelsen
med 7:de g i Utsk:s förslag visar, att för honom öpna de förut
tillslutna dörrarna till de främmande re 1 igions-samfunden och, om
än på ett indirekt sätt, tillkännagifva, att han till dessa numera
har fritt tillträde. Ett sådant tillkännagifvando åter synes mig
aldrig kunna komma från något olämpligare håll, än då det utgår
från kyrkan och hennes tjenare. Ty kan än Staten finna sig befogad,
att medgifva öfvergångar från det ena kyrko-samfundet till
det andra, så kan dock tydligen kyrkan från sin ståndpunkt aldrig,
utan att förneka sitt eget väsende, förklara en sådan öfvergång
vara berättigad. Att förkasta och öfvergifva hvad för kyrkan är
evig sanning och salighet, måste nemi. för henne vara och blifva
ett ondt, som hon, i likhet med så mycket annat ondt, kan med
sorg få se sig urståndsatt att förhindra, men som hon omöjligen
kan så betrakta, som skulle, på grund deraf, någon hennes medlem
kunna frikännas från förbindelsen att höra henne till. Skall
alltså en affällings rättighet att få öfvergå tili hvilket vilsefarande
religions-samfund han behagar, nödvändigt genom en offentlig akt
1815
Den 3 F eb ru sr i e. m.
tilikännagifvas, så bär dock denna akt, enligt min orubbliga öfvertygelse,
aldraminst vara en kyrklig.
Ändtligen måste jag anmärka en i inledningen till Utsk:s
författningsförslag förekommande ofullsländighel. Då första § i Presterskapets
Privilegier af den 16 Okt. 1723 stadear, att, oberäknadt
den åt utländningar af främmande religion medgifna rättigheten
att sig i Riket uppehålla, »ingen kättersk lära inom Rikets
gränser hvarken offentligen eller iönhgen skall lidas», men Utslcs
förslag deremot åsyftar att förklara alla vilsefarande läror hädanefter
bland vårt folk vara tolererade; så är klart, att sistnämnda
förslag aldrig kan blifva lag eller åtminstone aldrig lagligen bringas
till verkställighet, så länge det förstnämnda stadgandet fortfar
att vara gällande. Detta hade således bland de till uphäfvande
föreslagna lagrummen nödvändigt bordt vara uptaget.
På samtliga de skäl, jag nu anfört och till hvilka visserligen
ännu flera skulle kunna läggas, har jag med min röst icke kunnat
bifalla LagUtsk:s i första punkten af dess Betänk, framställda författningsförslag.
Dermed är jag dock långt ifrån att förneka angelägenheten
af åtgärders vidtagande lill ordnande af de, genom talrika
affall till baptismen, på sednare tider i vårt land upkomna
religiösa söndringar. Att dessa, genom tillämpning af landsförvisnings-lagen,
icke numera kunna undanrödjas, är lika uppenbart,
som man kan taga för fullt gifvet, att denna lag hädanefter, om
den än kommer att ega bestånd, dock icke utan under mycket försvårande
omständigheter varder tillämpad. Men alt ordna de sekters,
eller kanske rättast: den enda sekts förhållande till vårt samhälle,
som veterligen bland oss finnes, är eli, och alt, på sätt af
LagUtsk. sker, på förhand och utan allt behof gifva frihet åt alla
möjliga kristna och okristna religions-partier till att utbreda sig
bland vårt folk, är eli annat. 1 den sednare åtgärden kan jag ej
deltaga, men är gerna med om den förra. Utförandet deraf förutsätler
åter, såsom Utsk. sjelf riktigt angifver, en undersökning af
de förhanden varande förhållandena, och vid hvilken undersökning
visserligen, utan föreg:de lagförändring, alla erforderliga uplvsningar
genom vederbörande auktoriteter böra kunna erhållas. Först
sedan dessa uplysningar vunnits, är rälta tiden att lagstifta, om
man annars med sin lagstiftning verkligen vill afse de bland oss
faktiskt gifna behofven. Det upskof, som på detta sätt kan synas
upkomma är så mycket mindre af betydenhet, som äfven efter
Utslcs förslag den lag, genom hvilken de nu oordnade förhållanden
egentligen skulle blifva ordnade — den s. k. dissenterlagen — icke
förr än vid nästa Riksdag skulle komma till stånd. Under den
närmast föreslående tiden är deremot visserligen af nöden att genom
sådana medel, som i allmänhet till yttre ordnings uprätthållande
plägar användas, den nu från flere orter öfverklagade proselyt-verksamheten,
hvilken är de pågående söndringarnes närmaste
orsak, såvidt ske kan blifver hämmad. Jag vågar alltså i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de åsigter, som dels på Riddarhuset,
dels ock isynnerhet PresteSt. blifvit i detta ämne yttradt,
föreslå» etc. Det är visserligen sannt, att i § 1 står, att den,
Den ii Februari e. m.
187
sorn omfattar sådan mening, sorn strider emot den rena EvangelisktLutherska
bekännelsen, skall, då lian efter föreskrilna varningar
icke låter sig deraf rätta, ur församlingen skiljas. Således kan
detta skiljande ur kyrkan icke ske annorledes än efter egen önskan,
men jag anser detta skiljande icke gerna kunna äga rum.
Derföie lemnar jag företräde åt K. M:s förslag, oell skall, då frågan
kommer derhän, uptnga delta. I (råga om den 4 § får jag
erinra, att den bar likhet med det K. förslaget, vid hvars remiss
jag yttrade, att det vore förenadt med stor svårighet, att vid öfvergången
från en så sträng enhet, som vi förut haft, till tolerans,
kunna utstaka lämpliga gränsor och noga utstaka eller bestämma
hvad med proselytmakeri fö i stås. Jag hade derföre hoppats, att
Utsk. skulle i sitt Betänk, åstadkomma en sådan motivering, som
för framtiden icke kunde föranleda en kyrklig despotism, som tillintetgör
all forskning. Hvad förslår man väl med Evangeliska lärans
grundsanningar? Enligt den K. Proposm äro de sådana, hvarom
kyrkans lärare äro ense; men nu är det kändt, hvad äfven
numera ErkeBiskopen Reuterdahl uti sina tidigare alhandlingar i
theologisk qvartals-skrift medgifvil, att om vår kyrkas föreskrifter
skulle tydas efter ordalydelsen, skulle vi få en papperspåfve, som
är vida värre än en Påfve i Rom, ty den dör och kan efterträdas
af en bättre, men icke så papperspåfven. Det är således lätt möjligt,
att kyrkan kan begagna denna § till att, såsom man gjort i
de katholska länderne, tillintetgöra all forskning. Man kan visserligen
säga, att våra läroböcker, som uptaga åtskilliga Evangeliska
grundsanningar, innehålla så sväfvande satser, och så bestämda
motsägelser att ganska stora kontroverser kunna upslällas, och
lärobyggnaden måhända i sjelfva sin grund skakas, utan att man
behöfver gå utom de urkunder och läroböcker som finnas, men jag
befarar, att om denna g antages och för framtiden bibehålies, skall
detta gifva anledn. Lill en sådan reaktion, att man söker återgå
till fordna tiders drakoniska åsigter emot separat,ismen. Efter denna
§ skulle nemi. icke blott Voltaire och Rousseau utan äfven Kant,
Fichte, Schelling, Gartesius, Hegel, Göthe, Leibnielz, Leasing, Spinosa
och Wieland, med ett ord de utinärktaste skalder, tänkaro
och filosofer som vårt eget och det förflutna århundradet haft att
upvisa kunna dömas till ansvar, emedan i deras skrifter förekomma
sådant, som enligt en pedantisk bokstafstolkning måste anses stridande
emot Evangeliska lärans grundsanningar. Jag anser det derföre
vara oklokt, att bibehålla en sådan § och att man bör ihågkomma
regeln: principiis obsta. Vid g 5 vill jag icke uppehålla
mig, enär anmärkntr deremot blifvit fullständigt framställda, då får
jag erinra, alt det är ganska möjligt att bekännare af främmande
trosläror kunna vid sammankomst af Svenska Lutheraner hålla andliga
föredrag, som alldeles icke äro dogmathiska ulan blott moraliska,
och då äro de ändock hemfallne till böter.
Slutligen förenar jag mig med dem som önska, att något
åtal icke må äga rum med mindre än att Just Kansleren sådant
anbefallt.
188
Den 3 Februari e. m.
Ilr Cederschiöld, Gust.: Jag har vid ett annat tillfälle
på detta rum yttrat, att jag med förtröstan till Försynens skickelse
öfverlemnade afgörandet af denna fråga, förvissad derom, att
ehvad beslut som än fattades, något godt deraf alltid skulle upstå.
Blott den omständigheten, att frågan kommit under öfverläggning,
trodde jag alltid medföra goda resultater, enär en del personer,
som endast egde ett dunkelt och sväfvande begrepp om saken, och
på grund deraf bestredo all förändring, just genom en allvarligare
discussion skulle få en klarare föreställning derom. Sjelfva begreppet
religionsfrihet vore ett sådant, att det endast genom att
klart och tydligt framställas, måste nödvändigt tilltvinga sig seger.
När således frågan en gång väl vore väckt, misströstar jag ingalunda
om dess slutliga framgång. Att jag i denna min förhoppning
icke missräknat mig, torde redan kunna inhemtas af Utslcs
nuv:de Betänk. Jemlör man motiverna i Utslcs förra Betänk, med
dem uti det förev:de, skall man finna en märkbar olikhet. En
väsendtlig förändring måste således föregått inom Utsk. Det har
ifrån påfvedöme nu öfvergått till protestantism. Åtskilliga talare
hafva klandrat Utsk. för denna ombytlighet i öfvertygelse. Jag
kan icke instämma i ett sådant klander. Jag tror det alltid vara
lyckligt om man kan, i likhet med hvad en talare här för några
och tjugu år brukade göra, tacka Gud för det man blir klokare
med hvarje dag. Af allt, som blifvit offentligen anfördt emot den
Kongl. Propos:n och Utsk:s sednare förslag, har jag icke funnit
något skäl, hvarpå ett afslag rimligen kunnat grundas; men en
ledamot har enskildt till mig framställt ett nytt skäl, hvilket,
sedt ifrån hans synpunkt, icke torde vara utan vigt, och hvilket,
ehuru icke uttaladt, måste föresväfvat kämparne emot den Kongl.
Proposm.
Kyrkan vore, enligt hans åsigt, helt och hållet en politisk
inrättning. Det vore Staten likgiltigt hvad dess medlemmar i själ
och hjerta trodde, endast de i det yttre rättade sig efter kyrkans
föreskrifter. Hyser man en dylik föreställning om kyrka och religion,
följer deraf äfven, att man icke kan medgifva någon religionsfrihet.
Kan man verkligen instämma med honom i sådant begrepp
om kyrkan? Den skulle ju derigenom förnedras till ett slags
polisinrättning; och den säkra frukt, man hade deraf att vänta,
vore ju endast hyckleri eller indifferentism. Hyckleriet skulle
således blifva en samhällsdygd. Genomgår man historien, skall
man ock finna att ofvannämnde föreställning verkligen i en högst
beklagansvärd mån faktiskt gjort sig gällande. Härmed har äfven
förenat sig den idéen, att presterskapet skulle vara ett slags medlare
emellan menniskan och Gud, samt innehafva nycklarne till
himmelrikets portar, hvilka kunde af dem emot kontant betalning
öppnas. Detta torde äfven vara orsaken dertill att man velat
göra presterskapets inkomster till något heligt, och angrepp emot
dem till ett helgerån. Att en sådan föreställning icke är alldeles
främmande här i landet, kan man se af 3 §:n. Der säges: »den,
»som blifvit från Svenska kyrkan skiljd, vare derigenom ej fritagen
»från de afgifter, hvilka honom ålegat, derest han fortfarande för
-
Den 3 Februari e. m.
189
»blifvit en kyrkans medlem.» Först om afgifterna till presterskapet,
och sedan om hans förpligtelse att lyda landets lagar. Det
förra måste således hafva ansetts vigtigare än det sednare. — Vid
ett sådant förhållande torde det icke anses alldeles ohemult, om
någon sökte motivet till det häftiga motstånd K. M:s Propos. mött,
mera uti rent ekonomiska och politiska saker, än uti ett varmt
och lågande nit för kristendomens höga sanningar.
Uti flere af de emot Utslcs förslag framställde anmärkn:r instämmer
jag. Så har man fästat upmärksamhet på allt det trassel
och all den oreda, som skulle upkomma genom de uti 1 §:n föreskrifna
varningar; men härvid vill jag icke uppehålla mig. Deremot
vill jag uptaga till besvarande ett par andra invändningar.
Den sista talaren på f. m. befarade, att, i händelse förslaget
antoges, skulle det möjligen komma att finnas medborgare, hvilka
icke hade någon religion. Mig undras om något sådant kan förhindras
under nuv:de förhållanden, eller om någon lagstiftning är
sådant mäktig. Det torde vara förgäfves att genom lagar söka
påtruga menniskor religion. Kommer den icke inifrån, lärer den
icke kunna genom yttre straff inpiskas. Vidare har man sagt, att
förslaget vore stridande emot 89 §:n Reg:sF:n, som omnämner
dem, hvilka tillhöra annan trosbekännelse. Man har deraf velat
draga den slutsats, att hvarje medborgare måste tillhöra någon viss
förut erkänd kyrka eller trossamfund. Denna slutledning är alldeles
falsk. Grundlagarne skola efter ordalydelsen tolkas. livar
och en som hyser annan tro, än Statskyrkan, tillhör ju annan
trosbekännelse, äfven om han vore alldeles ensam uti denna troslära.
Reg:sF:n kan således icke lägga något hinder emot förslagets
antagande. Ehuru jag gillar åtskilliga emot förslaget gjorda
anmärkntr, anser jag mig likväl böra tillstyrka dess antagande;
under förhoppning likväl, att i 10 §:n sisla mom. orden »åtal för
»villfarande lärosatsers utspridande» måtte utbytas mot orden:
»ålal för öfverlrädelser af denna författning.»
Gr. Sparre, Erik: Vid början af öfverläggningen i dag
tillvitades mig, att jag som ledamot i Otsk. deltagit i utarbetandet
af förev:de förslag, ehuru jag under öfverläggningen om Utslcs
förra Betänk, yttrade misströstan om Utslcs förmåga att utarbeta
ett alla tillfredsställande förslag. De yttranden, som nu blifvit afgifna,
hafva mera än rättfärdigat denna min misströstan. På ena
sidan har man nemi. sagt, att Utsi;, gått för långt och å den andra,
att Utsi;, ingenting medgifvit: på ena sidan har man förebrått
Utsk. lättsinne, underlägsenhet, brist på religiös känsla och
på den andra har man sagt, att Utsi;, ännu hårdare tillknutit
banden än förut. Med ett ord, jag minnes icke alla förebråelser
emot Utsi;. Det är likväl gifvet, att i en fråga som denna, meningarna
måste vara delade, och vill man komma ett steg framåt,
måste man underordna sin egen opinion. I det afs:det har Utsi;.,
som en talare redan tillkännagifvit, sökt framlägga ett förslag, som
kunde hafva någon utsigt att vinna majoritetens inom R. St:r
sympathier. Utsk. har med upmärksamhet genomläst de vidlyftiga
190
Den 3 TeTinisri t, m.
prot:r och i öfvervägande tagit hvad som yttrades vid de gemensamma
öfverläggningarne. Att Utsk. lyckats i sina bemödanden,
att i någon mån gå majoritetens önskningar till mötes, slutar jag
deraf, att Hetånk. blifvit af ett Stånd bifallet, hvilket Stånd förut
visat föga synipathier för frågan, och att flere talare i dag, oaktadt
de haft många anmärkmr emot Betänk., likväl velat skänka detsamma
sina röster. Jag hoppas ock, att icke på Riddarhuset detta
förslag skall falla. Det är temligen säkert, att det blir af Bor
gareSt.
bifallet.
Man har sagt att man gjort för stora eftergifter, då man infört
religionsfrihet. Jag anhåller att i största korthet få genomgå
§§:ne för att visa hvad som är medgifvet. g I tillåter den, som
sådant åstundar, att blifva ifrån kyrkan skiljd, sedan han undergått
förmaningar af kyrkoherden och varningar inför Consistorium.
Det kan icke vara någon’ vinst att bibehålla inom församlingen
en person, som föraktar Statskyrkan, och jag kan derföre icke, såsom
en talare, antaga såsom ett fel, att man utesluter en dylik
person, om han icke ingår i annat religions-samfund, och uteslutandet
ur kyrkan af en sådan person har Hr Carlheim Gyllenskjöld
ansett i högsta måtto oriktigt och hevisar snart sagdt lättsinne.
Till följd af anmärknir inom Stånden har Utsk. i förev:de Betänk,
uteslutit föreskriften, att den ur kyrkan utstötte skall öfvergå till
annat kristligt religions-samfund. Skulle denna föreskrift åter
qvarstå, så klefve följden, att alla de mest förderfvade måste i
Statskyrkan qvarstanna, de må nu bekänna huru absurda läror
sorn helst. Vi kunna icke landsförvisa dem, ty öfriga Europeiska
samhällen vilja icke taga emot dem, och Svenska representationen
har jemväl uttalat sin förkastelsedom öfver detta straff. Detta till
svar på do spetsfundiga tolkningarne af Grundlagen. Denna Grundlag
säger, att en hvar skall vara skyddad till sin religion. Månne
då den, som förnekar den Svenska trosbekännelsen och alla andra
trosläror, jemväl skall skyddas till sin religion. Det kan icke förnekas
honom.
Hr Cederschiöld, R., har sagt, att jag skall hafva yttrat något,
som vore i strid med hvad jag anförde vid de gemensamma
öfverläggningarne. Ehuru jag är öfvertygad, att R. o. Ad. vid
min ringa person icke fäster något afs:de eller vid en motsägelse
emellan mina yttranden, anhåller jag likväl få nämna, alt talarens
citat är fullkomligt oriktigt. Mitt yttrande togs icke till prot.,
men det finnes likväl intaget i de allmänna tidningarne, till hvilka
jag alltså hänvisar. Ibland annat yttrade jag, att jag icke vågade
tillstyrka bifall till K. M:s Propos., emedan jag ansåg sådant icke
vara öfverensstämmande med allmänna opinionen, roen jag har sedermera
funnit mitt misstag. Då emellertid representationen återremitterade
Betänk, i syfte, att landsförvisningsstraffet skulle borttagas,
så måste Utsk. ställa sig sådant till efterrättelse. Ar detta
ett fel, så har Utsk. flerfaidiga gånger gjort sig dertill skyldigt,
och säkert är, att jag, som ledamot af Utsk., kommer att så göra.
Jag sade på f. m., att så länge landsförvisningsstraffet icke
var utdömdt af domaremakten och representationen, så länge kunde
I) en 3 Febr n a ri e. m.
191
detta straff bibehållas, men sedan representationen utdömt det,
var dess bibehållande omöjligt ech derigenom hade frågan kommit
i en förändrad ställning, och ur sådan synpunkt bar.Utsk. ock afgifvit
sitt Betänk. Hade Utsk. annorlunda förfarit, så hade Utsk.
gjort sig skyldigt till en lagöfverträdelse.
Hvad sjelfva saken angår, så kan jag väl förklara, alt en och
annan af den liberala sidan icke finner sig tillfredsställd af förslaget,
men huru de, som äro måne om Statskyrkan och önska
befria henne från proselytmakeri, kunna motsätta sig förslaget,
förstår jag i sanning icke. Hela förslaget afser skydd för denna
kyrka; det belägger med straff proselytmakeri, och ändå säger
man, att Utsk. gått för långt. Om vi kasta en blick på det
närvide tillståndet, måste vi darra för vår kyrkas bestånd. Under
en lång tid har proselytmakeriet fortgått obindradt, ty det finnes
icke något straff derpå, då landsförvisning icke kan ådömas. Lagbrytaren
bånar lagskipriingen och säger, då han tilltalas: anklaga
mig för något värre: anklaga mig för affall. Är ett sådant tillstånd
önskvärdt och 9r det icke till mehn för kyrkan? Vi, som
bidragit till Utslcs förslag, hafva varit ö.fvertygade, att Svenska
kyrkan lider af ett ondt, som förr eller sednare måste spränga
benne. En hvar, som tagit kännedom om förhållandet, sorn sett
huru församlingar splittras, så att knappt Jolel qvarbiifvit i Statskyrkan,
kan icke blunda, han måste söka att hejda det onda och
tillbakavisa faran, och just detta har Utsk. gjort genom sitt förslag.
Emot 4:de §:n har Hr Hjerta anmärkt, att den innebär inskränkning
i den fria forskningen, men han har likväl förbisett,
att i §:n blifvit inflickade orden: »lill andras förledande», hvilka
ord icke förhindra den fria forskningen. En skrift, som innehåller
forskning i religiösa ämnen och icke tillkommit i afsigt att
förleda andra, är icke fördömlig. Tryckfrihetslagen innehåller
förbud i det afseendet, och genom den klandrade §:n kan väl Utsk.
icke anses hafva gått för långt eller längre än Grundlagen. Orsaken
hvarföre ordet »grundsanningar» blifvit i g:n infördt, är, att
det icke kan vara fråga om andra satser än dem, om hvilka kyrkans
lärare äro ense, och äro de icke ense, så kunna dessa satser
icke betraktas såsom grundsanningar. Dessutom kommer åtal icke
att anslällas annorledes än efter Jusi.Kanslerens förordnande. Emot
§ 5 har man anmärkt, att den är för sträng, och jag medgifver
det. Det är en concession åt dem, som hafva för stor fruktan;
men då Hr von Koch förklarat, att han, likasom många andra,
hvilka för en tid sedan afhörde en utmärkt persons andliga föredrag,
icke kunde ana att de gjorde sig skyldige till en lagöfverträdelse,
får jag erinra, att en sådan öfverträdelse icke egt rum,
såvida den, som höll föredraget, icke tillhörde främmande troslära.
Det är just förekommandet af dessa andliga föredrag af främmande
trosbekännare g:n åsyftar. Då för öfrigt onödiga åtal böra undvikas,
har jag intet emot att, såsom Hr von Koch yrkat, åtal icke
må anställas annorledes än efter Just.Kanslerens förordnande, g 5
bestraffar ett gifvet faktum, nemi. upträdandet af främmande troslära
med andiisa föredras vid sammankomst af Svenska kyrkans
192
Den 3 Febrnari e. m.
medlemmar. Pröfn ingen af della faktum är ingen svårighet och
derföre ansåg Utsk. sig icke böra tillstyrka, att åtalet skulle ske
efter anmälan hos Just.Kansleren; men då man här ansett detta
nödigt, vill jag icke motsätta mig det. Jag anser icke nödigt att
besvara en talares tillmälen af bristande omvårdnad om kyrkans
enhet. Jag tror, att det står klent nog till med den kyrkliga
enheten och att detta blir ännu värre, om icke kyrkan skiljer
sig från elementer, som sprida oro inom henne.
Man har sagt, att det vore stridande emot kyrkans idé, att
från henne skilja den, som önskar att blifva skiljd från henne.
Detta är ett misstag och jag får för klara, att den af Professor Bring
i sin reservation uttalade princip icke delades af Utskrs ledamöter
af PresteSt., hvilka deremot förklarade, att ingen kunde förmenas,
att ur kyrkan utträda. Jag skulle således önska, att i § 5 intages
föreskrift, att åtal icke få anställas, såvida Just.Kansleren icke
sådant anbefallt. Deremot anser jag, att en sådan föreskrift icke
bör inflyta i §§ 6 och 7. Atal mot de i dessa §§ omnämnda
förbrytelser fordrar icke varsamhet. Samma är förhållandet i de
öfriga §§:ne.
Med de förändringar jag nu föreslagit, yrkar jag bifall till
Betänk.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Här framställa sig 2:ne
frågor: l:o skall uti detta vigtiga ämne något åtgöras, och 2:o
hvad bör då göras. Hvad den förra beträffar, delar jag den siste
talarens på f. m. yttrade mening, att R. St:r derom redan uttalat
sina tankar. Väl har en annan talare förmenat, att den af 3 Stånd
beslutade återremissen icke skulle betyda annat, än att de icke
varit nöjde med Utskrs förslag i den del, som återfinnes i Utskrs
Betänk. Nro 46, Litt. A; men, när Utsk. i nämnda förslag föreslår
bibehållande af landsförvisningsstraffet endast med den lilla förmildring
om arfsrätten, hemställer jag, om icke den af 3 Stånd
beslutade återremissen innebär ett bestämdt ogillande af Utskrs
förfarande i denna del. Den sednare frågan: hvad bör göras, är
det problem Utsk. haft att lösa. Huru Utsk. upfyllt detta åliggande,
derom äro tankarne delade. Här äro egentligen 2:ne saker,
hvilka böra tagas i betraktande, den ene: den stora grundsatsen,
och den andra: bestämmelserne derför. Hvad sjelfva hufvudsaken
beträffar, har Utsk. bibehållit principen ingalunda af
religionsfrihet, men att landsförvisningsstraffet skall uphäfvas. Efter
hvad jag af dagens discussion kunnat erfara, har denna åsigt blifvit
bestridd endast af den ytterst konservativa sidan. Jag anhåller
att få uptaga några från denna sida framställda anmärknrr.
En talare har funnit § 1 i Utskrs förslag upställd i fråga
om principen i enlighet med K. Mrs Propos. och deri sett en fullständig
religionsfrihet. Jag deremot ser endast en högst ofullständig
frihet deri. Samma talare har äfven sagt, att med undantag
af § 2 funnes i hela Betänk, icke en skymt af straff. Jag
hemställer likväl huruvida, i fall man icke vill anse den i § 1 omnämnda
-
Don 3 Februari e. m.
nämnda utstötning från församlingen eller de i § 3 omförmälda
afgifter såsom straff, de öfriga §j§ icke innehålla ganska bestämda
ansvarsbestämmelser. En annan talare bar sagt, att landsförvisning
icke är ett straff utan endast en påföljd. Jag föreställer mig dock,
att det är en påföljd, att, om jag i en rättegång försitter fatalier,
jag förlorar min talan, men om man med straff förstår ett lidande,
som tillfogas någon för ett brott, så vädjar jag till talarens fosterlandskänsla,
om icke landsförvisning är ett af de svåraste straffen.
Beträffande affallen, så, man må betrakta dem huru som helst,
bero de af hvars och ens öfvertygelse, och jag anser det värsta af
alla affall vara, när Staten för mycket sammanblandar kyrkans frågor
med de politiska och gör kyrkan till en politisk institution.
Man har äfven sagt, att det beror på individen att undgå delta
straff. Ja visserligen! om han nemi. rymmer ur landet. Ibland
mycket annat har man jemväl klandrat Utsk. derföre, att det icke
intagit i sitt förslag stadgandet, att man skall, då man skiljer sig
vid Statskyrkan, öfvergå till annat kristligt samfund. Jag vill
icke neka, att äfven jag anser K. M:s förslag i den delen ega
företräde, men då man ställer sig på den ståndpunkten, att utom
den Evangeliskt Lutherska kyrkan icke finnes någon sanning, så
är gifvet, alt det kan för denna kyrka vara likgiltigt, hvilken
osanning en individ än omfattar, som skiljt sig från vår kyrka.
Uti g 3 synes man hafva gått nog långt, då man sagt, alt den,
som uttiädt ur församlingen, skall likväl utgöra de afgifler honom
förut ålegat. Man kunde väl hafva inskränkt sig till de afgifler,
som utgå af innehafvande jord. Jag skulle hafva många anmärknir
att göra emot förslaget, men då hvarken dessa eller de af motsidan
framställda uphäfva den grundprincip Utsk. nedlagt i § 1,
anser jag Betänk, böra antagas med de inskränkningar här blifvit
föresiagne, nemi., att ålal för brott emot 10 och 4 <§§ icke må
anställas annorledes än efter Just.Kanslerens förordnande. Samma
föreskrift synes mig äfven böra införas i 5 och € §§.
Då redan ett Stånd bifallit förslaget, och ett annat Slånd
troligen kommer alt fatta enahanda beslut, men ett 3:dje Stånd
har stannat i ett beslut, sorn jag hoppas It. o. Ad. icke godkänner,
skulle jag anse det vara både lämpligt och klokt både för
sakens vigt och It. o. Ad:ns ställning inom fäderneslandet och inför
hela det civiliserade Europa, att antaga detta Utslcs förslag,
hvarigenom It. o. Ad. visat sig i bildning mera tillhöra det 19:de
än det 13:de århundradet.
IIr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag torde få i minnet
återkalla, att äfven jag önskar en utvidgad religionsfrihet,
dock så, att en hvar, som icke finner sig tillfredsställd med vår
religion, må få öfvergå till ett annat religionssamfund inom Riket.
Men emellan denna min åsigt och Utsk:s förslag förefinnes den
väsendtliga skillnad, att jag anser den, som affaller från Statskyrkan,
böra öfvergå till en annan troslära, hvilket Utsk. åter
icke anser nödigt. Frågan Sr således, huruvida Svenska medXI
II. “ 13
194
Den 3 Februari e. m.
borgare behöfva tillböra någon kyrka eller icke. Detta är hufvudfrågan.
Ur von Koch har behagat kalla mitt förra yttrande snillrikt,
nb. ironiskt. Jag har aldrig haft den förmäten helen, att ens sjelf
anse det såsom snillrikt, men jag har deremot hoppats, att det
skulle vara så enkelt och tydligt, att det kunnat fattas af en hvar.
Att jag häri misstagit mig och således icke egt förmåga att uttrycka
mig så, att det kunnat fattas af Hr von Koch, finner jag
af tians yttrande. Då jag åberopade i6:de §:n RegisFm, har jag
dermed icke velat påpeka skillnaden emellan orden skydda och
bevara. Derom har jag icke talat. Jag tiar endast hållit mig till
orden hvar och en. Då denna § säger, att hvar och en skalk
skyddas vid sin religion, förutsätter det, att han skall halva en
religion, d. v. s. tillhöra en kyrka. Endast detta har jag velat
uttrycka-, och. för denna min åsigt hemtar jag ytterligare stöd af18:de
§:n Riksd:sO’rdn:n. Br von Koch har förmenat, att om manutstötes
från vår Statskyrka, skall det icke dröja länge innan
presterskapet
tvingas att taga omvårdnad om de utstötte. Jag kan
likväl icke göra mig begripligt, huru sådant skall kunna ske.
Då Hr von Koch behagat uttrycka arn beundran öfver min snillrikhet,
torde det tillåtas mig, att uttrycka min förundran deröfver, att
Konungens Just Kansler, den embetsman, som har det ansvarsfull.!»
kallet att vaka öfver lagarnes efterlefnad, kunnat- ti-llstyrka antagandet
af en las;, enligt hvilken Svenska innevånare icke behöfvatillhöra
någon religion. Enligt min åsigt skall en sådan lag med
föra
de farligaste följder. En annan talare har förmodat, det jag
befarat, att lagens antagande skulle leda derhän, att personer
skulle kunna finnas sorn icke hade någon religion. Detta har iag.
icke sagt, men väl att jag trodde, att det redan finnas många,
sorn icke hafva någon religion. Detta kan dock icke hjelpas an
norledes
än på öfverlygelsens väg; men ett är att låta dem ickehafvai
någon religion, och annat är att genom formlig lag sanctionera
det. Gr. Sparre har sagt, att sådant kan ske äfven om man
förklarar, att en från Statskyrkan utstött person skall öfvergå tillannat
kristligt samfund, om den utstötte skiljer sig från detta
samfund men likväl ej ingår i någo-t annat. Ja, visserligen kan
detta inträffa, om nemi. man ställer till oreda i lagstiftningen,
meni stiftar man en dissenteriag, kan man ju förordna, att en hvar,
som utgår från ett religionssamfund, skall ovilkorligen tillhöra ett
annat. Grin har äfven sagt, att han icke kunde veta, om han
kunde besvara mina spetsfundiga anmärkn:r, och hans svar har
afven visat hans o-förmåga. Han har tolkat 16:de g:n Reg:sF:n
sålunda, att den sorn reke erkänner Guds tillvaro, likväl kan hafva
en religion. Med den, som har en sådan åsigt, är icke värdt att
inlåta sig i någon drseussion. Grin yttrade jemväl, att jag oriktigt
citerat några lagparagrafer, men han nämnde likväl icke
hvilka. Om mitt minne icke a-IHfö-r mycket felar, har jag citerat
endast 16:de §:n Reg:sF:n och 18:de §:n Riksd:sOrdn:n men något
misstag dervid har jag icke begått. Äfven har Grin påbördat
»ig, att jag förra gången oriktigt citerat hans ord, hvari ha»
lien 3 Februari e. m.
erkänt religionsfrihetens princip, ehuru han ansåg tiden icke ännu
vara inne för införandet af sådan frihet. Det fattades dock icke
mycket i tiden, då Grin under några veckor kunnat komma till
den förändrade åsigten. Jag vill likväl erinra, att Gr:n då med
samma värma ifrade emot den oinskränkta religionsfriheten, sorn
han nu försvarar den, och om jag icke mycket misstager mig,
hafva vi samma anförande att tacka för den utgång frågan då fick.
Såsom skäl för sin förändrade åsigt har Gr:n upgifvit, afl han måst
stäila sig R. St:rs beslut tilt efterrättelse. Detta förefaller mig
något besynnerligt, enär Grin vanligen brukar säga, att det icke
är R. o. A f. värdigt att frånträda -ett reden fa'ttadt beslut, och att
R. o. Ad. derföre bör vidblifva detsamma. Då nu R. o. Ad. i
denna fråga redan beslutat att förkasta förslaget, emedan det var
för vidsträckt,, så synes mig icke vara skäl, att nu bifalla ett
förslag, som är ännu mera vidsträckt, så alt det t. o. m. förklarar
att man icke behöfver tillhöra någon kyrka.
Jag beklagar, alt LagOtsk, icke afgifvit ett förslag, utgående
derpå, att vår Statskyrkas bekännare må efter erhållna varningar
få öfvergå till något i Riket befintligt kristligt religionssamfund.
Jag kan icke biträda nu ifrågavide förslag, och ehuru jag hyser
den åsigten, att Grundlagen måste undergå förändring eller förklaring,
innan man kan fatta ett sådant beslut, sorn det Utsk. tillstyrkt,
yrkar jag likväl icke någon framställning af Hr Gr. o.
Landtm., huruvida propos. på antagande af Otskis förslag grundlagsenlig!
kan framställas, fastän detsamma, enligt min åsigt, ej är
med Grundlagen öfverensstämmande.
Många ledamöter herdes ropa på propos.
Dr Tersmeden, Nils': Jag återtager milt yrkande om förslagets
läggande till tiandlingarne och förenar mig med dem, som
Vrkat afslag. Gr. Sparre har sagt, att då R. St:r återremitterade
förra Betänk., uttryckte de den önskan, alt landsförvisningsstraffet
skulle borttagas för affall från vår Statskyrka, men jag påslår, att
om än så varit, hafva R. Stir derjemte sagt, att annat straff skulle
för samma brott sällås I stallet. Grin h3r sagt, att detta straff
hade sin grund i ett yttrande af Paulus och Luther, men han har
likväl icke upgifvit de ordalag, hvari samma yttrande blifvit affattadt.
Kan man väl tänka sig, att en lag förbjuder affall med
mindre än att straff derför blifvit bestämdt. Något sådant finnes
likväl icke i 2 eller 3 §§. Att betala afgifter är icke, hvad en
talare dock påstått, något straff. Slutligen har Grin sagt, att
Professor Bringa reservation icke vunnit sympathier inom Utsk.
Till vederläggning häraf får jag åberopa den omständigheten, att
hela PresteSt. nästan utan undantag just antagit denna reservation
såsom sitt beslut.
Gr. Sparre: Oaktadt alla anmärkmr af Hr Cederschiöld tror
jag, att inom alla Slånden endast 2:no ledamöter Under discussionen
före återremissen af förra Betänk, velat bibehålla landsförvisningsstraffet,
och jag tror äfven, att denna omständighet varit en
I)en 3 Februari e. in.
tillräcklig Undervisning för Utsk., att föreslå afskaffåndet af detta
straff, samt att det äfven varit Utslcs skyldighet att så göra. Hr
Tersmeden har sagt, alt ett annat straff bordt föreslås. Ja vält
men hvilket? Är det fängelse? I)cn värde talaren har icke vågat
uttala detta ord. Så orimligt måtte det hafva förefallit honom.
Ingen vill väl på allvar föreslå fängelse såsom straff för affall.
Landsförvisningsslraffet har inkommit i Svenska lagen till följd af
ett Luthers yttrande, och då man sagt, att bättre theologer än jag
böra bedöma detta hans yttrande, så får jag nämna, att under de
gemensamma öfverläggningai ne Domprosten Knöös åberopade icke
blott Luther utan ock Pauli Epistel, i hvilken sednare det står,
att om det är en from anda så skola vi stöta honom bort och
gifva honom djefvulen i våld. Luther säger ock detsamma, och
just på grund häraf har detta straff inkommit i vår lagstiftning.
Man kan således väl tala om bibehållandet af detta straff för affall
från vår lära, men omöjligt är det att stadga fängelsestraff
för samma brott och minst höfves det Svenska Riddarhuset i det
ögonblick, då BondeSt. ansett det barbariskt. Hr Tersmeden har
sagt, att hvarken 2 eller 3 §§ innehålla någon påföljd. Hvad är
då föriuslen af de rättigheter Svenska kyrkan lemnar sina bekännare?
Ar det icke ett straff alt förlora embete eller tjenst, om
man innehar något sådant? Jag skulle önska, att de, som yttrat
sig i denna riktning, ville göra sig reda för hvad de åsyfta. Det
är åtminstone icke religionsfrihet. Jag har icke förordat en sådan
frihet, utan endast uphäfvande af landsförvisningsslraffet, emedan
representationen har uttalat sin åsigt om nödvändigheten deraf,
och ur denna synpunkt har Otsk. föreslagit andra straff. Grundlagsstiftarne
tillkommer det att beröfva affällingen politiska rättigheter,
men icke LagUtsk. Uti g 4 förekommer fängelsestraff, likväl
icke derför, att man omfattar en annan trosbekännelse, utan
derför att man utsprider villfarande läror. Jag anhåller om bifall
till Utsk:s förslag.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Sedan mitt yttrande på
f. m. har frågan kommit i en annan ställning till representatio
nen.
BondeSt. har antagit Utslcs förslag. Ett annat Stånd har
upskjutit frågans behandling för att kunna lämpa sitt beslut efter
de öfriga Ståndens, på det att ett resultat må kunna vinnas i
hufvudfrågan. Det är således af stor vigt att tillse, det frågan
icke söndersplittras. För dem, hvilka lika med mig ifra för att
den nu rådande oron inom kyrkan må kunna undanrödjas, är det
angeläget att tillse, det något i hufvudsaken vinnes, om än en
eller annan detalj i förslaget är mindre behöflig. Jag hemställer
derföre till dessa Hrr, att de måtte afstå från sina särskilda yrkanden
utom hvad angår 10 §, att åtal icke få anställas annorledes
än efter Just.Kanslerens förordnande.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att i afs:dö på den nu föredragna delen af
Utslcs Utlåt, åtskilliga yrkanden blifvit gjorde. Bifall till Utsk:s
Den 3 Februari «. m.
197
författnings-förslag hade blifvit yrkadt af Hr Dalman, Gr. Liljencrantz
och Hr Tersmeden, Pehr Reinh., och afslsg derå af Hr
Tersmeden, Nils, Frih. Cederström, Hr Cederschiöld, Rob. Theophron,
Hr Lefrén och llr Carlheim Gyllenskjöld. I afs:de på do
särskilda gg hade anmärkn:r blifvit gjorde af Hr von Koch emot
4, 5 och 10 gg, likväl utan att särskilde propos:r blifvit begärde
i afs:de på 4 och 5 gg, men i fråga om 10 § harie Hr von Koch
yrkat den förändring, att orden »åtal för villfarande lärosatsers
utspridande, efter ty i § 4 sägs, må ej», skulle utbytas emot:
»ålal efter ty i 4 och 5 gg säss, må ej»; Gr. Sparre Ater hade
yrkat bifall till författnings-förslaget med den förändring att, i
st. f. nyssnämnde ord, infördes: »Åtal för de förbrytelser, hvarom
i 4 och 5 gg sägs, må ej». Frih. Creutz och Hr Cederschiöld,
Gust., hade förenat sig om den förändring af 10 §, alt i st. f.
berörde ord skulle införas: »Åtal för öfverträdelser af denna författning
må ej»; hvarjemte Frih. Creutz föreslagit den förändring
i Irsla §, att slutmeningen ef dess lista mom. komme att innehålla
»Varder den varning ock utan verkan, för k I a re Kapitlet ofördröjligen
honom från Svenska kyrkan skiljd». Tvenne talare hade
yrkat antagande af Domprosten Brings reservation, men då den
frågan kunde förekomma i sammanhang med ötskis i nästa punkt
afgifna förslag till underd. skrifvelse, torde dermed f. n. få anstå.
Slutligen hade Frih. Alströmer föreslagit följande förändringar i
Utsk:s förslag, nemi. att först uti rubriken orden »villfarande lära»
skulle utbytas emot orden: »en, från den Evangeliskt-Luthcrska,
afvikande lära»; att sedan uti ingressen skulle uteslutas orden;
»sistnämnde lagrum såvidt det stadgar ansvar af landsförvisning
och förlust af arfsrätt samt i öfrigt afser andra, än dem som till
läroståndet höra»; att 4 § erhölle följande lydelse: »Lärosatser,
som mot den rena Evangeliska lärans grundsanningar stridande
äro, må icke offentligen förkunnas, eller till andras förledande
annorledes utspridas. Beträdes likväl härmed någon Svenska kyrkans
medlem, gånge som i 1, 2 och 3 gg stadgadt är; hörer han
till läroståndet, miste embetet, efter laga ransakning och dom,
der han sig på allvarlig förmaning ej rättar; och då förfares i
öfrigt med honom såsom här föreskrifvet är»; att såsom 5 g, i
st. f. den af Utsi;, föreslagna, hvilken borde utgå, skulle antagas
innehållet af 6:te g i Utsk-.s förslag, med ett så lydande tillägg:
»eller der bekännare af främmande troslära nödgar eller lockar
barn, eller den under hans lydnad står och till EvangelisktLuthersk
församling hörer, att deltaga i främmande religionsförvandters
offentliga eller enskilda andaktsöfning»; att såsom 6 och
7 §§ skulle införas 7 och 8 §§ af Gisles förslag; alt 8 g skulle
innehålla: »Böter, som i denna författning finnas stadgade, beräknas
i Rmt och tillfalla församlingens fattige» samt i öfrigt blifva
lika lydande med sednare meningen i 9 g af Utslcs förslag; och
att 9 g, svarande mot den 10 g i Utslcs förslag, skulle erhålla
följande lydelse: »Mål, ang:de öfverträdelse af denna författning,
skola uptagas och afdömas af allmän Underrätt, samt dess utslag,
Den 3 Februari e. w
j händelse den för brott mot 5 § tilltalade varder ät saken fällcf,
JlofRätts pröfning underställas.»
»Sied åtal emot dem, som till läroståndet höra, efter ty i 4
<§ sägs, förfares såsom härom särskildt stadgadt är.»
flr von Eoch: Jag förbehöll mig. att efter öfverlägga ingens
slut få framställa de propos:r, som jag finner lämpliga, och
för således tillkännagifva, att jag afslår från den af mig yrkade
ändring i 4 §. Vid § 5 hafva flere anmärknir blifvit gjorda,
hvilka jag understöda, men afslår äfven ifrån dem. För öfrigt,
ech för att komma till ett resultat, förenar jag mig med Gr. Sparre.
Ffr Tersmeden, Pehr Reinh.: Jag har icke yrkat ovillkorligt
bifall till förslaget, utan endast i likhet med Iir Cederschiöld,
G., att åtal efter 4, 5 och 6 §§ skola anställas, men då
den sista talaren förenat sig med Gr. Sparre, vill jag, till undvikande
af splittring, göra äfven så.
Frih. Creutz: Afven jag förenar mrg med Gr. Sparre.
Hr Cederschiöld, Gust.: Ehuru jag anser det af mig
framställda förslaget ega några fördelar, vill jag dock derifrån afstå,
och förenar mig med Gr. Spane.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, började upräkna de begärde
proposrr, som, efter nu gjorde förklaranden. ålerstodo, och först
omnämnde Hr Dalmans yrkar.de om bifall till Utsk:s förslag, utan
förändring, anmälde sig och vtlrade
Hr Dalman: Jag afslår från mitt yrkande och förenar mig
med Gr. Sparre.
Hr Gr. o. Landtm, omnämnde vidare, att i öfrigt propos:r blifvit
yrkade, dels till afslag å Utsk:s författnings-förslag, dels till
bifall å berörde förslag med den af Gr. Sparre föreslagna förändring
i 10 §, och dels till antagande af Frih. iHlströmers förslag; hvarefter
propos. lill bifall å Utsk:s ifiågavule förslag utan lörändring
först framställdes och hesvarades med Nej.
Efter sedermera till afslag å Utslcs förev;de förslag framställd
propos., sorn besvarades med blandade Ja och Nej, hemställde Hr
Gr. o. Landtm, om R. o. Ad, behagade bifalla samma förslag med
den af Gr. Sparre föreslagna förändring, och ropades härvid starka
Ja jemte många Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han
ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Lefrén begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller det i LagUtsk:s Utlåt. N:o 61 framställda
förslag till författning, ang:de vissa förändrade föreskrifter i afs:de
å dem, som omfatta villfarande lära, med den förändring, alt 2:dra
Den 8 Februari e. m.
m
morn. af 10 § erhåller följande lydelse: »Åtal för de förbrytelser,
hvarom i 4 och 5 sägs, må ej ega rum, med mindre Konun
gens
Jusi.Kansler, efter erhållen underrättelse om saken och dess
sammanhang, förordnat om åtalets anställande», röstar
Ja;
den det -ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder LagUtsk:s förenämnde förslag till författning af
B. o. Ad. afslaget.
Oå voteringen, under hvilken Hr Gr. o. Landtm, bortgick
och Ordf:de-platsen intogs af främste närv:de ledamoten, Frih.
Åkerhjelm, Johan Carl, hade försiggått, befunnos rösterne hafva
utfallit som följer:
Ja — 55.
Nej — 57.
Hr Cederschiöld, Gust,: Jag reserverar mig emot R. s.
Ad:s beslut, och tror, att denna dag kommer att såsom en mörksens
dag antecknas i B. o. Ad:s annaler.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus; Äfven jag nedlägger
min reservation i prot., och lika med Hr Cederschiöld tror jag,
att B. o. Ad. i en framtid kommer att ångra dess nu fattade
bes] ut.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Instämmande i de reservationer
föreg:de talare afgifvit, anser jag det fattade heslutet olyckligt,
och hoppas, att i en framtid icke större -concessioner framtvingas
än de, som nu varit i ifråga.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Jag reserverar mig emot R. o.
Ad:s fattade 'beslut.
Frih. Alströmer: Emot R. o. Ad:s beslut reserverar jag
mig och tror, att R. o. Ad. har i afton skrifvit sin dödsdom.
Frih. Creutz: ilag reserverar mig emot R. o. Ad:s nu fattade
beslut.
Återstående behandlingen af LagUtslcs Utlåt, N:o 61 upskjöts
till nästa plenum, och 11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck,
Ddi 4 F«brn»fl
Thorsdagcii den 4 Febrnari 1858.
Plenum lil. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 23 sist!. November f. m.
Företogs till fortsatt pröfning LagUtskis Utlåt. N:o 61, i
anledn. af ejorde anm8rkn:r emot vissa delar af Utslcs Betänk.
N:o 46, öfver ej mindre K. M:s Nåd. Propos., ang:de utvidgad re1
i gion s-fr i het och vissa dermed gemenskap egande ämnen, än äfven
särskilda inom RiksSt:n väckte motioner.
Frih. Alströmer, Jonas: Som jag icke i går fick någon
propos. framställd på mitt förslag, och jag finner en sådan rätt
mig medgifven i 54 g Reg:sF:n, anhåller jag att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes nu framställa denna propos. Hade Ståndet i går fattat ett
definitivt beslut, att det antog Utsk:s förslag, hade ia g icke i dag
haft någon förevändning att anhålla om ifrågav:de propos:s framställande;
men då R. o. Ad. i går fattade ett negativt beslut, anser
jag, alt det icke bör kunna utesluta framställandet af propos.
å antagandet af ett annat.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han, för att
förekomma en möjligen lång discussion, trodde sig böra förklara
det han ansåg den nu begärda propos:n ej kunna framställas. Det
vore klart, enligt 49 och 53 §§ Riksd:sOrdn:n, att från Utsk:n
inkomne förslag borde först framställas till antagande eller förkastande
och att å föreslagne förändringar propos. borde framställas
i den ordning de förekommit. Så hade äfven i går skett.
Först hade Utslcs förslag blifvit framstä11dt till antagande utan.
förändring och sedan till förkastande och derefter, då Hr Gr. o.
Landtm, ej kunnat dervid urskilja Slåndets svar till antagande
med en förändring. Den sist framställde propos. hade Hr Gr. o.
Landtm, ansett besvarad med öfvervägande Ja och dervid hade votering
blifvit begärd. Enligt 53 g Riksd:sOrdn:n hade det då
varit Frih. Alströmers rätt att till kontrnpropos. begära den propos.
han hade begärt, och som af Hr Gr. o. Landtm, blifvit upläst.
Då sådant likväl icke skett, fann Hr Gr. o. Landtm., på
grund af nyssnämnde 53 §, denna propos. icke vidare kunna
framställas eller blifva föremål för pröfning.
Gr. Sparre, Erik: Jag är fullkomligt tillfredsställd med
den förklaring, Hr Gr. o. Landtm, afgifvit, och har dervid ingenting
att tillägga.
Din 4 Febrnari.
501
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Äfven jag är af
Hr Gr. o. Landtm, helt och hållet förekommen.
Frih. Alströmer: Jag skulle tro, att på detta sätt skall ett
förslag ändock blifva undertryckt, enär man i denna stund, som
nu är, icke kan veta, hurudant beslut R. o. Ad. kommer att fatta.
På denna grund måste jag fortfarande anse mig ega lätt att fordra
propos:s framställande å mitt förslag, allrahelst sorn 54 § R. F.
ovilkorligen och utan förbehåll säger, att om propos. äskås pä ett
förslag, så skall den framställas. Att det f. n. är en ibland Stånden
antagen praxis, att anse ett förslag, som framställes emot ett
Utsk:s Betänk, vara en krotrapropos., är en sak, som icke står föreskrifven
i grundlagen. Jag kan således, med ali vördnad för Hr
Gr. o. Landtm:s åsigt, icke underlåta att vidhålla min.
Hr Hjerta, Lars: I den fråga, som nu är väckt, finner jag
visserligen, att det hade varit ändamålsenligast af Frih. Alströmer,
oaktadt han yrkade propos. på det amendement, han framställde, att
icke försumma det tillfälle, då Hr Gr. o. Landtm, skulle framställa propos.
emedan han då hade kunnat få det framstäldt såsom kontrapropos.
Detta hade varit öfverensstämmande med antagen praxis. Då Hr
Frih:n emellertid icke gick till väga på detta sätt, så blottställde
han sig för det äfventyr han sjelf nämnt, nemi. att om Utslcs förslag
blifvit antaget, hade det icke kunnat blifva fråga om hans
eget. Men då Utsk:s förslag icke blifvit antaget, utan R. o. Ad.
endast beslutat att förkasta detsamma, utan att antaga något an
nat,
samt då Betänk, i sin helhet icke blifvit afslaget, utan det
tvertom beslutats, att detsamma skulle fortsättas, och frågan sålunda
så mycket mer kunde anses öppen, som man äfven hörde det vara
fråga om att efter fattandet af nämnde beslut, taga i särskildt öfvervägande.
huruvida Domprosten Brings förslag skulle komma under
öfverläggning; så tror jag för min del, att Frih. Alströmer
har kunnat haft fog att önska och nu efteråt erhålla propos.
å sitt förslag, hvilken min mening jag anhåller att få till prot.
antecknad.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag ber att få fästa
upmärksamhelen derpå, att en sådan tanke så mycket mindre
har kunnat upsla hos Frih. Alströmer den dag, då ärendet förevar,
som Hr Frih:n då icke hade underlåtit alt, före slutad vote
ring,
yrka propos. å sitt förslag. I stället åtnöjde han sig med
att reservera sig i likhet med andra talare: och då Frih. Åkerhjelm,
som fungerade såsom Ordfide, tillkännagaf, att man skulle
öfvergå till frågan, huruvida en underd. skrifvelse borde aflåtas,
men hemställde, om icke Ståndet dessförinnan ville afgöra om Frih.
Alströmer hade någon rätt, att få sitt förslag under omröstning,
så är det väl alldeles gifvet, att han då skulle hafva framställt sin
begäran derom, f allt fall anser jag honom, på sätt Hr Gr. o.
Landtm, redan ådagalagt, icke hafva haft någon rättighet dertill.
202
Den 4 Februari.
Frih. Alströmer: Jag ansåg, att tiden var så långt framskriden
i går, att jag icke ville framställa begäran om votering;
och att jag då för ögonblicket åtnöjde mig med att reservera mig
mot It. o. Ad:ns beslut, deri finner jag icke något tecken till skäl,
att jag skulle kunna hysa en sådan tanke, som Hr Cederschiöld
förmenat.
Hr Cederschiöld, Gust.: Jag tror icke att på denna fråga
kan inverka, huru Frih. Alströmer förmodas hafva upfaltat den som
i går var föremål för votering. Om, såsom Frihin yttrat, Utsk:s
Betänk, icke blifvit förkastadt, utan det tverlom beslutats alt fortsätta
öfverläggningen derom, så måste, enligt min upfattnmg, Frih:ns
yrkande vara riktigt, hvarföre jag förenar mig med honom i bans
anhållan om propos. på det af honom framställda förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade härvid, att den fråga, som nu blifvit
väckt, verkligen votb i sig sjelf så enkel och den åsigt han
derom hyste jemväl så öfverensstämmande med den praxis, som
ständigt varit iakttagen, att han icke visste huru 49 och 53
Iliksd:sOrdn:n kunde anses medgifva någon annan tolkning, och
att han derföre ej hade något att tillägga, utan endast hemstälde
huruvida Frih. Alströmer, yrkade att Ståndets mening skulle inheintas,
i hvilket fall Hr Gr. o. Landtm, skulle hemställa om Ståndet
yrkade den begärda propos:n.
Frih. Alströmer: Jag anhåller ödmjukligen att en sådan
propos. måtte blifva framställd till R. o. Ad., på det att Ståndets
mening må blifva känd. Det kan i alla händelser icke för mig
medföra något annat äfventyr, än att jag begått ett misstag.
Gr. Sparre: Vid det förhållande, att Hr Gr. o. Landtm, tiIIkännagifsit
sin åsigt om saken, och mig veterligen det ännu icke
inträffat, att R. o. Ad. i sådant afs:de gifvit Hr Gr o. Landtm, dementi,
samt då Hr Frih. Alströmers åsigt strider 'mot all praxis vid föregående
beslut, äfvensom slutligen då han icke torde kunna bestrida,
det han, genom sin egen reservation emot beslutet, ådagalagt, att
han ansåg detta beslut definitivt, så hemställer jag till Frih:n, huruvida
han icke skulle vilja bespara R. o. Ad. den ledsamheten att
afgifva svar på en ledsam propos.
Frih. Alströmer: Jag ber om ursäkt, att jag icke kan gå
Gr. Sparres upmaning till mötes. Jag respekterar allas åsigter:
men just derföre anser jag också, att man har rätt att få höra
dessa åsigter, och med all vördnad för Hr Gr. o. Landtm, vågar
jag ändock fortfarande yrka framställandet af den propos., hvarom
jag anhållit. Hvad Gr. Sparre i öfrigt yttrat, tror jag mig i ett
föreg:de anförande hafva besvarat.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag kan icke underlåta,
att fästa Frih. Alströmers upmärksamhet på inkonseqvensen
f?en 4 Februari.
203
f hans gjorda framställning. Det är ju alldeles påtagligt, alt derest
han Önskat framställande af propos på sitt förslag, borde hanhafva
varit nöjd med att R. o. A. förkastade den propos., som
framställdes; enär det derigenom stod honom öppet att få sin önskan
upfylld. Nu har han deremot reserverat sig emot Ståndets
beslut, och det är väl ieke tänkbart, att han skulle hafva gjort
detta, i fall han trott, att han derigenom skulle hafva fått fram
sitt förslag. Han borde då hafva handlat tverlom och förklarat sin
tillfredsställelse med utgången. Genom sitt uplrädande i dag protesterar
han yu emot sin egen i går framställda reservation. För
min del kan jag icke fatta en sådan tankegång.
Frih. Alströmer: Jag tror mig icke behöfva vara mångordig
vid besvarandet af Hr Cederschiölds yttrande; ty om jag skulle
framlägga den tankegång, sorn legat till grund för min reservation,
tror jag, att den skulle blifva temligen klar för Hr Cederschiöld.
Dermed vill jag dock icke uppehålla tiden, emedan det kan ske
enskildt oss emellan, och för öfrigt icke inverkar på förev:de fråga.
Sedan öfverläggningen härmed an«elts fulländad yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att ban. på sätt Frih. Alströmer begärt ansåg sig
jemlikt 55 § Riksd-sOrdmn pligtig att hemställa om II. o. Ari.
yrkade den af Frih. Alströmer begärda men af Hr Gr. o. Landtm,
vägrade propos.
Härvid ropades starka Nej, jemte några Ja, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han funnit Nej öfvervägande.
Frih. Alströmer: Jag förklarar mig fullkomligen nöjd med
hvad som nu inträffat, och ber blott alt få nedlägga min reservation
emot beslutets innehåll, Jag vill icke begära någon votering.
Härefter föredrogs:
2:dra punkten, innehållande förslag till en underd. skrifvelse
rörande lagstiftningen i afs:de på dem, sorn omfatta villfarande lära.
Hr Cederschiöld, Gust.: Då det ifrågav:de tillägget angtde
en underd. skrifvelse är affattadt i sammanhang med sjelfva förslaget,
och endast under förmodan att detta skulle antagas, tror
jag att sedan detsamma är afslaget, måste man äfven afstå tillägget
om skrifvelsen. Jag tror äfven, att en sådan skrifvelse icke
lämpligen kan till K. M. aflåtas; och det torde vara svårt att motivera
densamma. Då K. JM. redan en gång framställt en propos.
i ämnet, och deruti uttalat sina åsigter, skulle det vara i hög grad
olämpligt att framkomma med en begäran om en ny propos:s aflåtande.
Jag yrkar afslag.
Ilr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då denna fråga i
går förevar till hufvudsaklig discussion, tillkännagaf jag att det
skäl, som för mig gjorde tillfyllest att icke antaga förslaget, vore
att man derigenom skulle medelst lag sanktionera rättigheten för
Ren i Februari.
enhvar att utträda ur Svenska kyrkan utan att behöfva tillhöra
någon annan. Jag yttrade då äfven att då tiden var så lång
framskriden på Riksdagen, vore det icke möjligt, alt kunna genoa
en återremiss få ett annat förslag af Utsk. utarbetadt. Då man
emellertid icke borde lemna frågan utan handläggning, syntes mig
enda utvägen vara att besluta en underd. skrifvelse, af det ungefärliga
innehåll, som Domprosten Brings reservation uptager. Jag
anhåller fördenskull vördsamt, det Hr Gr. o. Landtm, måtte låta
denna fråga anstå till dess beslut blifvit fattaiit i sjelfva hufvud*
saken. Sedan detta skett, anhåller jag för min del att propos.
måtte framställas på antagandet af det förslag Domprosten Bring
afgifvit, hvarjemte jag anhåller att samma förslag måtte blifva
upläst.
Sedan i anledn. häraf Domprosten Brings i Utslcs Utlåt, bifogad
reservation afgifna förslag till underd. skrifvelse blifvit upläst,
anförde
Hr T ersmeden, Nils: I enlighet med hvad jag i går yttrade,
är jag äfven nu af samma tanka som den siste värde talaren,
nemi. den att R. o. Ad. måtte besluta en framställning, sådan som
i Domprosten Brings reservation förekommer. Som det emellertid
för mig är bekant, att PresteSt., vid antagandet af detta förslag,
gjort några modifikationer i vissa uttryck, ber jag att få redogöra
derför, samt derefter anhålla om propos. på den sålunda förändrade
lydelsen. Dessa förändringar afse, alt R. Stir, med anledn. af de
sekteriska och separatistiska rörelser, hvilka på flere orter inom
Riket egt rum, måtte i underd. skrifvelse hos K. II. anhålla:
l:o Att K. M. i Nåd. ville genom vederbörande embetsrnyndigheter
låta anställa så fullständiga undersökningar som möjligt
ang:de sfi väl utsträckningen af dessa rörelser som den trosbekännelse
dessa separatister antagit, den församlings-ordning de inom
sig kunna hafva börjat uprätta, och det upförande de i sedligt och
borgerligt hänseende i allmänhet visat sig iakttaga; och
2:o att, derest, genom dessa undersökningar, nämnde rörelser
å någon eller några orter skulle befinnas hafva nått den utsträckning,
att de icke längre kunna anses såsom yttringar af en tillfällig
och snart öfvergående oro och förvillelse, K. M. då ville till
Rikets näst sammanträdande Ständer i Nåd. Propos. framställa förslag
ang:do de vilkor, under hvilka å sådana orter för handen varande
anhängare af nämnde rörelser må kunna tillåtas att bilda
egna församlingar och ang:de det förhållande till Svenska samhället,
hvari medlemmar af sålunda upkommande, i Riket erkända
dissenter-församlingar böra ställas.
Tredje punkten har blifvit oförändrad.
Jag tror, att denna framställning är i fullkomlig enlighet mod
det beslut, R. St:r sistlidne Oktob. månad fattade, innan återremissen
till LagUtsk. egde rum. Den öfverensstämmer äfvenledes
med den reservation, som Frih. Alströmer afgaf vid detta tillfälle,
med undantag af 3:dje punkten, hvilken jag dock anser särdeles
vigtig, enär jag tror, att det vore skäl, att något söka hejda denna
Den 4 Februari.
205
sektanda, som, ehuru den på mångå orter kunnat väcka ett andligt
lif, dock på andra är menlig både för förståndet och hjertat.
Gr. Sparre: Hvad den af Utsk. ifrågasatta skrifvelsen be
träffar,
lärer frågan derom nu hafva förfallit, till följd af det beslut,
som K. o. Ad. i går fattade. Utsk. hade nemi. endast under
förutsättning, att deti af detsamma föreslagna lag skulle af R. Sl:r
godkännas, tillstyrkt alt i sammanhang dermed en underd. skrifvelse
skulle aflåtas, och sedan sjelfva förslaget blifvit af R. o. Ad.
förkastadt, torde deraf vara en gifven följd, att den af Utsk. förutsatta
skrifvelsen icke kan ifrågakomma. Hvad åter Domprosten
Brings förslag beträffar, derom inbjudning från PresteSi. ankommit,
så är dermed en helt annan sak. Den skulle innefatta ett svar
till K. M. från R. St:r. Men, mine Hrr, i hvad mån kan det anses
nödigt, alt Ständerna i önskningsväg till K. M. aflåta en underd.
skrifvelse? Jo, i de ämnen, på hvilka, såsom varande af
synnerlig vigt, Ständerna önska att fästa K. M:s upmärksamhet.
Så är icke fallet här; ty sedan K. M. sjelf »fia t i t en Nåd. Propos.
till R. St:r i ett ämne, synes det mig som skulle det vara ett
högst besynnerligt svar på denna Propos., om R. St:r skulle säga:
»Vi kunde icke antaga denna Propos., utan aflat i stället en annan.
» Den fråga, som så lifligt sysselsatt oss, är af den vigt oell
har derföre till den grad ådragit sig Regeringsmaktens upmärksamhet,
att K. M. ansåg sig föranlåten, att derom afgifva en Propos.
till R. St:r; men ehuru denna Propos. icke blifvit af Ständerna
antagen, lärer man väl med visshet kunna förutsätta att aniedmr
så pass skola inträffa, att Regeringen tvingas att taga saken ytterligare
om hand och till nästa Riksdag aflemna en ny Propos.
Det behöfves i sanning icke något påpekande af Ständerna om nöd
vändigheten
deraf. Regeringen har sjelf insett detta behof och
kommer otvifvelaktig! också att till nästa Riksdag lika klart fatta
behofvet af en förändrad lagstiftning i ämnet. Olämpligt, jag ville
nästan säga oskickligt, vore det derföre af R. St:r att till K. M.
aflåta en påminnelse i en fråga, derå K. M. redan funnit sig upinanad
att fästa R. St:rs upmärksamhet. Delta örn sjelfva skrifvelsen.
Öfvergår jag nu till innehållet af samma skrifvelse, sådan den
af Domprosten Bring är föreslagen, så synes mig detta innehåll
ännu mera egnadt att påkalla ett afslag å PresteSt:s inbjudning.
Hvad innehåller denna skrifvelse? Jo, att R. Sf.r ville hos K. M.
anhålla, det K. M. täcktes låta anställa undersökningar ang:de
mängden af affall ifrån vår kyrka, den trosbekännelse de affällige
antagit, den kyrkoordning, hvarom de öfverenskomma och det upförande
de ådagalagt; samt, derest dessa affall skulle befinnas hafva
nått någon större grad af utsträckning, att K. M. dä måtte aflåta
Nåd. Propos. till nästkommande Ständer ang:de de vilkor, hvarunder
affällingarne må tillåtas bilda egna församlingar o. s. v.
Men, mine Hrr, på hvad sätt skola i detta afs:de tillförlitliga upgifter
vinnas? Jag antager att K. M. tillsätter en komité, som skall
resa land och rike omkring för att anställa forskningar i saken,
206
Den 4 Februari.
samt genom Consistorier, Landshöfd:r eller på livad sätt som helst
införskaffa uplysningar. Men hvem kan garantera för att dessa
äro tillförlitliga? Hvem ansvarar för att om de i dag äro riktiga,
de icke om en månad kunna vara oriktiga? Och kan man förneka,
att icke här en mängd fall gifvas, som omöjligen kunna utforskas?
Om sedermera dessa uplysningar skulle framläggas inför Ständerna,
så skulle otvifvelaktigt en mängd talare upstå, som skulle säga:
wOessa upgifter äro alldeles oriktiga: antalet af dissenters är två,
tre, fyra ja tio gånger större.» Jag kan således icke inse hvad
ledning R. St:r för sitt bedömande af frågan skulle erhålla af dylika
upgifter. Att K. M., innan Han afläter en Propos. i ett ämne,
Sjelf på ett eller annat sätt gör Sig underrättad om dithörande ämnen,
derom är jag öfvertygad. Men att Han skulle för R. St:r
framlägga en mängd föga bevisande upgifter, synes mig vara ett
högst besynnerligt sätt, som dessutom icke skulle leda till någonting.
De ifrågav:de sekterna äro nemi. af den beskaffenhet, att
de stundligen ökas eller minskas, så att äfven om upgifterna vid
Riksdagens början vore tillförlitliga, skulle de vid dess slut hafva
uphört att vara det.
Jag är fullt förvissad, att K. M. med den upmärksamhet Han
redan egnat åt della maktpåliggande ärende, och som Han genom
omständigheternas kraf säkerligen i framtiden skall blifva tvungen
att deråt egna, skall till Rikets nästsammanträdande Ständer aflåta
en förnyad Propos. i ämnet. Men, må icke Ständerna, sedan de
vid denna Riksdag mottagit en Propos., derföre att de nu icke
kunnat komma öfverens om hvad som bör göras, skjuta frågan ifrån
sig på det sätt, att de begära en ny propos. af Regeringen.
Hr Cederschiöld, Gust.: Till en del instämmer jag med
den siste värde talaren, men tror dock, att han icke riktigt klart
fattat hvad man med den underd. skrifvelsen åsyftat. Så vidt jag
kan förslå, lärer meningen dermed icke vara någon annan än att
R. St:r skola begära, att K. M. måtte låta inrätta en inqvisition.
Ty huru skall man få veta, hvilka som affallit? Jag inser icke att
det kan ske på något annat sätt, än genom inqvisition eller tortyr,
och att dess återinförande i Sverige är meningen med detta
skrifvelse-förslag, framlyser klart af 1 :sla inom. i detsamma. Det
vore just att kröna verket, om R. o. Ad. ställde sig på den Spanska
Inqvisitionens ståndpunkt. Jag får åtminstone för min del af»
styrka bifall till ett dylikt försök.
11 r Cederschiöld, Rob. Theophron: Då K. M. i ett så
maktpåliggande ämne, som det ifrågavide, aflåtit en Propos. till
R. St:r, har det otvifvelaktigt varit K. M:s mening att inhemta
R. St:rs tanke i frågan. Enligt min öfvertygelse skulle det vara
vida oskickligare, för att begagna Gr. Sparres uttryck, om R. St:r
helt enkelt gåfve det svar, att Ständerna afslagit K. M:s Propos.,
än om de tillkännagåfve, att de visserligen funnit den Nåd. Piopos:n,
i den form densamma blifvit framställd, icke kunna antagas,
men att de likväl i likhet med K» M. ansett frågan vara af den
Den 4 Febi aari.
vigt, att den ingalunda bör förfalla, hvarföre R. St:r ansåge, alt
man borde tillvägagå på det eller det viset, som Ständerna finna
vara det lämpligaste för att upnå målet. För min del finner jag
denna procedur vara på en gång den mest grannlaga och den
lämpligaste. Skulle detta förslag icke vara det rättaste eller bästa,
så må man föreslå något annat, som är bättre. Vigtigt är dock
i alla händelser att Ständerna uttrycka den önskan att K. M. måtte
aflåta ny Propos., försedd med de upiysningar i ämnet, som äro
beböfliga. Jag ber att få fästa Gr. Sparres upmärksamhet uppå,
att då frågan första gången förevar, yttrade lian att saken ännu
icke var mogen och att tiden för dess lösning ännu icke var inne.
Detta måtte väl innebära, att alla undersökningar eller upiysningar
i ämnet ännu icke blifvit verkställda och meddelade.
Den siste värde talaren har frågat, huru man skall få veta,
hvilka som affallit, och han har svarat: »Genom tortyr och inqvisition.
» Jag får fästa den värde talarens upmärksamhet derpå, att
han sjelf förklarat, det desse dissenters ingenting frukta, utan gå
öppet fram och säga: Hvad kan eller vågar man göra? ålan vågar
icke landsförvisa oss! Jag hemställer om sådana personer, man må
kalla dem affällingar eller hvad som helst, dölja sig i mörkret,
eller handla i smyg, eller om de icke gå fullkomligt öppet till
väga? Jag kan således icke finna att hvarken inqvisition eller tortyr
behöfver användas för att få reda på åtminstone det ungefärliga
antalet af dissenters. Jag vidblifver fördenskull mitt yrkande;
men vågar dock förklara, att ehuru jag anhållit om bifall till Domprosten
Brings förslag, anser jag dock de förändringar, som hos
PresleSt. blifvit gjorda deri, vara fördelaktigare än förslaget, sådant
det i reservationen finnes uptaget; hvarföre jag, i likhet med
Hr Tersmeden, anhåller om bifall till det sålunda förändrade förslaget.
Hr Hjerta: Den siste värde talaren tyckes föreställa sig icke
blott att Konungen i Sverige står på ett så stort afstånd från Sitt
folk, att Han liknar en DalaiLama, utan ock att Han ingenting vet
om hvad som tilldrager sig hos delta folk, annat än genom officiella
skrifvelse!'. Vi hafva likväl sett åtskilliga af Konungens rådgifvare
vara närv:de här på Riddarhuset uuder det denna fråga
förevar, och de hafva äfven deltagit i debatterna. Det är således
troligt att dessa rådgifvare hafva något slags kunskap om, huru
frågan blifvit behandlad så väl i det ena som det andra Slåndet,
äfvensom alt de erfarit, det icke blott afslag å Konungens Propos,
blifvit yrkadt, utan äfven önskningar framställts derom, att något
matie göras för framtiden. Den grannlagenhet, som Hr Cederschiöld,
Robert, trott sig finna deri, att Ständerna skulle ingå till
K. M. med en sådan skrifvelse, som finnes uptagen i Domprosten
Brings reservation, kan jag icke upfatta. Man kan vara temligen
förvissad, att ännu en omständighet finnes, hvarigenom frågan kommer
att hållas vid lif. och den är, att sedan någon positiv åtgärd
icke blifvit i anledn. af Konungens Propos. af R. St:r vidtagen,
kommer Svea HofRätt att dömma sex fattiga qvinnor till landsför
-
208
De» i Februari.
visning, hvilket ännu icke skett derföre alt man velat afvakta R.
Stms beslut i frågan.
Hvad beträffar Domprosten Brings skrifvelse-förslag, ber jag
att den värde talare, som förordat detsamma, behagade något närmare
eftertänka, att det af sin egen uphofsman blifvit föga förfäkladt.
Det är nemi. alldeles klart, att det, hvarom man vill anmoda
Regeringen, eller »alt genom vederbörande myndigheter låta
undersöka etc.», är något, som ex nobili officio tillhör Riskoparne
att taga kännedom om. Men det förhåller sig gemenligen så, att
när man icke egentligen vet hvad man vili, eller när man icke
vet; hvem som skall göra en sak, nvtljar man ordet »vederbörande
embetsmyndighet»; ty det ligger icke närmare uttryckt, hvad dervid
skall förstås.
I andra punkten står: »att K. M. ville lill Rikets näst sammanträdande
Ständer i Nåd. Propos. framställa förslag, ang:de de
vilkor, under hvilka å sådana orler förhanden varande affällingar
må kunna tillåtas att bilda egna församlingar och ang:de det förhållande
lill Svenska samhället, hvari medlemmar af sålunda upkommande,
i Riket erkända dissenter-församlingar böra ställas.»
Det skall, hvilket R. o. Ad. behagade inse, blifva en ganska angenäm
sysselsättning för R. St:r att undersöka hvad slags vilkor, som
skola bestämmas för den ene eller andre, allt efter hvars och ens
trosbekännelse. Det kommer att blifva ett slags kyrkomöte, som
R. St:r skola få roa sig med under nästa Riksdag. Jag tror dock
att nöjet icke skall blifva så stort, att det bör framkallas genom
en skrifvelse till K. M. Jag yrkar fördenskull afslag.
Gr. Sparre: Beträffande den grannlagenhet och varsamhet,
hvarmed R. St:r böra afgifva svaret på K. M:s Propos. i ämnet,
är jag för min del öfvertygad derom, att Ständerna kunna med
fullkomligt förtroende öfverlemna detta åt Expéd.Utsk., hvilket
Utsk., med afs:de dels å den ytterst ringa majoritet, hvarmed frågan
om landsförvisnings-straffets upbörende blifvit inom R. o. Ad.
afslagen, dels äfven derå, att denna fråga inom 2 Stånd blifvit bifallen,
otvifvelaktig! skall med all erforderlig grannlagenhet och
varsamhet afväga svaret på den Nåd. Propos. Att granniagenheten
ytterligare skall utsträckas, så att R. St:r begära en förnyad
propos. af K. M., synes mig innebära ett högst besynnerligt begrepp
om grannlagenhetens fordringar, och snarare vara att hänföra
till en alldeles motsatt kategori. Jag uprepar att jag tror,
det K. M. skall med all den upmärksamhet, denna fråga, till följd
af tvingande omständigheter, tager i anspråk, följa densamma, så
att några påpekningar från Ständernas sida icke allenast ej äro nödvändiga,
utan jemväl skulle vara olämpliga. Jag underlät i mitt
förra yttrande att fästa, upmärksamheten på 3:dje mom. i Hr Brings
förslag, hvars innehåll i sanning väcker tvekan om hvad uphofsmannen
menat. Der står: »att K. M. under tiden ville genom
tjenliga åtgärder söka i möjligaste mån förhindra den proselytverksamhet,
som nu af fritt och ohejdadt kringresande dissenter
emissarier
-
I) »n 4 Febr Harl.
emissarier i flera landsorter lärer bedrifva?.» Lagen stadgar ju
redan i delta afs:de på hvad sätt dylik verksamhet skall bestraffas,
och vi lära väl icke vilja anhålla, att K. JM. måtte gå utom lagen.
Jag tror således, att denria del af föislaget är tillräcklig för att
derå bereda ett afslag, hvarföre jag fortfar i mitt förut framställda
vördsamma yrkande.
Hr Carl heim- Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar: Då
frågan förra gången var föremål för öfverläggning inom detta Stånd,
framställde jag den mening, hvilken händelsernas gång sedermera
visat vara den rätta, nemi. att någon öfvervägande opinion, om
hvad som i detta ärende bör göras, icke f. n. finnes inom representationen.
Såsom bevis derpå må nämnas, att ett Stånd bifallit
K. M:s Propos., ett Stånd har alldeles afslagit så väl densamma,
som det af LagUtsk. framställda förslag, hvilket deremot blifvit af
ett Stånd bifallet, hvaremot R. o. Ad. äfvenledes afslagit detsamma.
Det Stånd, som biföll LagUtsk:s förslag, gjorde det med 4 rösters
öfvervigt, och här har det blifvit förkastadt med 2 rösters pluralitet.
Det torde således utan förmätenhet kunna antagas, att tankarne,
om hvad som bör göras, äro ganska obestämda, och jag anser,
under sådana förhållanden, samt på grund af den åsigt, jag
ofta på detta rum uttalat, och hvilken jag vet äfven delas af Gr.
Sparre, nemi. att lagstiftningen hör grunda sig på och följa allmänna
tänkesättet i landet, alt tiden ännu icke är inne för den
nu omhandlade frågans lösning. Niir det allmänna tänkesättet icke
fordrar, utan tvortom motsätter sig den frihet, som af K. M. blifvit
ganska vidsträckt föreslagen, men af LagUtsk., enligt min öfvertygelse,
ännu vidsträcktare, synes det mig vara en lycka, att
någon definitiv lag icke blifvit af R. St:r i detta ämne antagen,
äfven om den kunnat vinna K. M:s bifall. Om också Ständerna
hade öfverenskomma om ett motförslag till den K. Propos:n, och
derigenom visat sin beredvillighet att göra hvad de kunde, så
hade ett sådant förslag väl möjligen kunnat vara till fromma för
och tillfredsställt separatisterna, måhända äfven gifvit utländningen
ett något förmånligare begrepp om vår religiösa lagstiftning, än som
nu säges vara förhållandet ; men hvad landet derpå i det hela vunnit,
lemnar jag derhän. ( frågans närvide ställning, då R. St:r
afslagit K. W:s Propos. och icke kunnat förena sig om något annat
positivt lagstadgande i ämnet, skulle jag vilja förnya det förslag,
jag förra gången, då LagUtskts Utlåt, förevar, framställde, nemi. att
till K. M. aflåta en underd. skrifvelse, något mera omfattande än
Domprosten Brings, och mera modifierad än PresteSt:s, af Hrr Tersmeden,
Nils, och Cederschiöld, Robert, understödda inbjudning.
Det sker emedlertid icke utan all farhåga att derigenom ytterligare
splittra meningarne och sålunda försvåra sjelfva sakens framgång;.
Då likväl enligt mitt förslag landsförvisnings-straffets af nästan alla
inom RiksStm önskade upbörande skulle kunna åstadkommas, hvaremot
PresteSt:s beslut derom icke nämner det ringaste; så lager jag
mig friheten upläsa detsamma. Det lyder sålunda:
XI H. 14
210-
1.) e II 4 P e b r u ajr f.
1. »Alt intill nästa Riksdag åtal för affall från Svenska kyrkan
ej ina anställas, med mindre Konungens Just.Kansler, efter erhållen
underrättelse om saken och dess sammanhang, dertill erhållit
Konungens i StatsRådet lemnade tillåtelse, samt att'sådan tillåtelse
eller verkställighet af, för slikt affall ådömd landsförvisning,
icke, utan särdeles försvårande omständigheter, må äga rum.»
'Z- »Att, under tiden, om de personer, som från Svenska kyrkan
affallit, eller derifrån blifvit i laga ordning uteslutne, må infordras
noggranna, och så vidt möjligt fullständiga,, upgifter beträffande
deras
a) namn och ålder,
b) stånd och yrke,
c) boningsorten,
d) trosbekännelse samt
e) om och hvilka åtgärder ibland dem vidtagits för själavården
och kristendoms-undervisningen, äfvensom
f) vederbörande, verldsiige och andlige, lutherske, embetsmyndigbeters
intyg om deras fräjd och upförande.
3. »Att, sedan dessa uplysningar erhållits, K, M. må täckas,
genom särskilto komiterade eller på hvad annat sätt lämpligt synes,
låta, så snart ske kan, utarbeta och Rikets nästsammanträdande
Ständer till antagande förelägga förslag till författning om
de från Svenska kyrkan sålunda utgångne personers förhållande
till densamma och tili Staten, äfvensom de reglementariska stadganden,
hvilka i öfrigt kunna vara af nöden.»
4. »Att, derest inländsk man, sorn fran Svenska kyrkan affallit,
eller eljest af främmande trosbekännelse är, befinnes såsom
lärare eller andelig ledare upträda inom SvenskLuthersk församling,
eller derinom villfarande lärosats utsprider, han då, genom
kronobetjeningens försorg må, till den ort föras, hvarest han är
eller bör vara mantalsskrifven: men om utländning dermed beträdes,
han, der K. M. sä skäligt anser, må från Riket förvisas; samt
5. »Att Nåd. förordning eller kungörelse härom må, i de
delar nödigt pröfvas, till allmän efterrättelse blifva utfärdad.
2:dra och 3:dje punkterna i detta förslag öfverensstämma hufvudsakligen
med PresleSlis beslut; den 4:de punkten motsvarar
Prosten Björl i n gs reservation vid en sednare punkt af Utskis Betänk.
Det är således egentligen endast lista punkten, som ensamt tillhör
mitt förslag eller icke motsvaras af någon utaf de punkter,
som på grund af fli r Tersmedens och Cederschiöld», Robert, yrkande
nu utgöra föremål för R. o. Adins pröfning. Denna lista punkt
innefattar, att, intill nästa Riksdag, åtal för affall från vår statskyrka
icke får anställas med mindre Just.Kansleren, efter föregången
hemställan till K, M,, dertill samtyckt.
Angide införandet af uplysningar rörande affällingarnes antal,
har man invändt, alt dessa uplysningar alltid skulle blifva felak
-
Deli 4 Februari.
311
(115a, och att inom representationen personer skulle kunna upstå,
de der förklarade, att antalet vore två eller tre gånger större, än
det upgifna. Jag befarar icke detta, utan tror tvertoin, i likhet
med en annan talare, att dessa uplysningar skulle blifva så fullständiga,
som behofvet kräfver, enär åtminstone de, som låta omdöpa
sig, icke äro särdeles talrika, och, enligt min erfarenhet, separatister
vanligen anse som en stor ära att hafva blottställt sig
för landsförvisning för sin tro, förmenande sig sålunda hafva i viss
icån förvärfvat martyr-kronan. Om det af mig väckta förslaget
klefve antaget, skulle dock äfventyret i della hänseende minskas:
ty hafva Konnng och Ständer gemensamt förklarat, att landsförvisa
ings-straffet icke vidare får esa rum utan under försvårande
omständigheter, så hör faran af att framstå såsom affälling från
den rena läran vara ingen. Jag ber för öfrigt att få fästa Gr.
Sparres upmärksamhet på, att det icke är första gången, sorn R.
Sl:r begära, att K. M. matie låta infordra statistiska uplysningar
rörande något visst ärende. Det utan tvifvel angelägnaste är, att
den komité eller den embetsmyndighet som K. M. updrager att
utarbeta ett lagförslag i ämnet, äger tillgång till dylika uplysningar,
samt dymedelst kan grunda sitt förslag på verkligo sakförhållanden
och icke på tomma förmodanden. I andra länder fruktar man
ingalunda sådana undersökningar. I England t. ex. nedsättes vanligen
en kommission så snart fiågor skola afgöras, för hvilka statistiska
uplysningar äro af nöden. Dessa uplysningar inhemtas från
flere tusen personer, och insändas sedermera till parlamentet. Så
skedde i en ganska likartad fråga, nemi. när reform-biilen skulle
antagas. Då infordrades uplysningar rörande alla dissenter församlingar,
och sedan dessa inkommit, företog den särskilda kommissionen
en ganska noggrann undersökning af frågan i dess hela
omfattning, hvarvid särskilt ang:de antalet af dissenters, deras förhållande
och deraf beroende anspråk på politiska rättigheter 0. s. v.
Sålunda erhöllos rörande antalet de särskilta dissenter-församlingarnes
anhängares uplysningar, hvilkas riktighet den sista folkräkningen
icke jåfvat och det kan icke med sanning sägas, att separatismen
bär i landet fortgår hvarken så hastigt eller i så slör
skala, att ju icke uplysningar skulle kunna inhemtas derom, hvilka
kunde tjena till ledning för omdömet hos dem, hvilka skola derom
lag stifta.
Andra mom. i mitt förslag är något mera detaljeradt än det
motsvarande i PresteStis beslut, dock äro skiljaktigheterna af föga
vigt. Tredje mom. kan anses nästan liktydigt i mitt förslag och
i PresteStis beslut. Med Hr Tersmeden, Nils, tror jag, att detta
mom. är särdeles angeläget, emedan man eljest äfventyrar att få
en mängd utom Svenska kyrkan stående medborgare försatta i en
till Svenska samhället särdeles sväfvande ställning. 4:de punkten
förbigår jag, till dess motsvarande punkt i Utsk:s förslag blifvit
föredragen och upläst.
Jag lägger mycken vigt uppå, att en skrifvelse till K. M, afgår,
på det Ständerna derigenom måtte visa att, ehuru de icke
kunnat bifalla K. M:s Förslag, de likväl ingalunda förbise frågans
212
Den 4 Februari.
vigt. 1 mitt anförande förra gången ärendet här förevar tog jag
mig friheten härpå fästa upmäriisamheten, och jag hemställer äfven
nu, om, sedan K. M:s Propos. fallit, det finnes något värdigare
sätt att besvara densamma, än att säga: K. St:r hafva icke kunnat
antaga Konungens Förslag, ej heller sig om något motförslag förena;
men de hafva likväl funnit frågan vara af den stora vigt, att de
anhålla, det en noggrann undersökning om alia dithörande förhål
landen
måtte ske, och ett derpå grundadt förnyadt förslag framläggas.
Det är ur denna synpunkt jag betraktar saken, och det
är på grund deraf jag tillstyrker R. o. Ad. att icke lemna utan
afs:de de förslag, som i donna syftning blifvit framställda.
Hr Cederschiöld, Gust.: Jag kan icke annat än beundra
den stora grannlagenbeten och modestien hos Hr Gyllenskjöld, då
han förutsätter att R. o. Ad. skall visa för hans åsigter och förslag
ett undseende, som han sjelf icke visat K. M:s Propos. Jag
tror också, att sedan Hr Gr. o. Landtm, nyss vägrat framställa
propos. på Frih. Alströmers yrkande, sä måste äfven samma öde
drabba Hr Gyllenskjölds förslag. Om derigenom att någon förändring
i närv:de lagstiftning kommer att ske, olycka skulle drabba
land ocn rike, så må ansvaret falla öfver deras hufvuden, hvilka
sådant tillställt. Jag för min del kan icke tillstyrka bifall till
Hr Gyllenskjölds förslag. Han har velat att statistiska upgifter i
frågan skulle inhemtas; roen han, som i många år sjelf sysselsatt
sig med sådana saker, mätte väl känna att de äfven, när de röra
rent materiela föremål, äro i hög grad opålitliga. Huru mycket
otillförlitligare i fråga om rent ideela saker. Huru skall man t. ex.
kunna räkna affällingar? Och hvad menas dermed? Sr det blott
de, som offentligen tillkännagifva sitt affall, eller alla de, som i
själ och hjerta hafva öfvergifvit statskyrkan? Kunna vi ens räkna
huru många af oss här församlade äro verkliga kristna? Finge Hr
Gyllenskjöld upgöra räkningen, bomme han möjligen tili det resultat,
att blott han sjelf jemte tre eller fyra andra ägde rätt till
denna benämning. A andra sidan skulle åter Hr Gyllenskjöld
sjelf kunna råka ut för missödet, att blifva räknad lill affällingarnes
antal; enär, enligt hvad jag tror mig med visshet veta, han
i vissa punkter hyser en från statskyrkan skiljaktig tro. Statistiska
upgifterne i berörde afs:de komme helt och hållet alt bero på
individualiteten hos de personer, som skulle samla desamma. Jag
för min del kan omöjligen inse huruledes man skulle kunna få
säker kännedom om hvilka, som affalla från statskyrkans tro. Skall
man, för att härom vinna uplysning, anställa inqvisitoriske undersökningar,
eller huru?
Man har förebrått mig, att jag vid ett annat tillfälle påstått
det landsförvisning skulle vara onyttig. Ja, enligt våra internationela
förhållanden är den icke verkställbar. Det gifves dock
ett sätt att verkställa landsförvisnings-straffet, som man icke tillgripit
förmodligen derföre att man trott det den antiquerade lagen
skulle dö bort; detta sätt består deruti, att man först skickar den
dömde öfver gränsen och, om han återkommer, sänder honom dit
Den 1 Februari.
213
pepparn växer. Detta är visserligen deportation, men det är det
enda möjliga att bringa landsförvisningen i verkställighet.
Jag fortfar att begära afslag å Domprosten Brings reservation,
äfvensom å de af Hr Gyllenskjöld framställda förslag.
Medan jag har ordet, ber jag att få framställa en anmärkn.
Hr Gyllenskjöld har talat om alt lagstiftningen bör grunda sig på
allmänna tänkesättet. Detta innehåller visserligen en sanning;
men lagstiftningen får icke heller stå efter sin tid. Den får icke
rätta sig efter den råa och obildade hopens tänkesätt och fördomar,
utan efter de mera uplystes. Lika vigtigt det är, att icke lagstiftningen
går för mycket framom sin tid, lika vigtigt, — ja! i
ännu högre grad är det, att den icke blifver efter tiden. Orsaken
till revolutioner är i allmänhet den, att lagstiftningen icke hållit
jemna steg med uplysningen och allmänna tänkesättet. Vill man
undvika häftiga skakningar och våldsamma brytningar i samhället,
måste man låta lagen jemt utveckla sig. Det är för att förekomma
dylika stora brytningar, som jag yrkat bifall lill K. M:s Propos.;
och som jag i detta likasom i andra afs:den vill, att man icke skall
dröja till dess det heter: »Det är för seni!»
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Det är ett märk
värdigt
ombyte af roller som försiggått emellan anhängarne af de
olika åsigtcrna i denna fråga. De, som förut yrkat på en utsträckning
af den religiösa friheten, de motsätta sig nu hvarje åtgärds
vidtagande derför. Väl har jag i det enskilda lifvet sett exempel
uppå, att då bortskämda barn icke få sin vilja fram helt och hållet,
så vilja de icke hafva något. Men att man skulle tillvägagå
på detta sätt inom representationen i en så vigtig fråga som denna,
hade jag icke föreställt mig, och jag tror icke heller att man häruti
handlar, rätt. Man börjar framställa sina skäl, hvarföre man icke
vill antaga ett lagförslag, men icke ma den, som afgifvit detta förslag,
deraf finna sig stött och säga: »Om jag icke får igenom mitt
förslag oförändradt, vill jag icke ingå på något.» Utan man bör
väl gå hvarandra till mötes för att komma till det mål, som bäst
befrämjar fäderneslandets väl.
Man har framställt en mängd skäl för ait bevisa olämpligheten
af att hos K. M. uttrycka sina åsigter rörande en af samhällets
vigtigaste frågor, och man vill hellre, att R. St:r helt naket skola
afslå dep K. Propos. Jag kan icke fatta annat än att det vore med
både grannlageohetens och pliglens bud mera öfverensstämmande,
om Ständerna, jemte det de afslå K. M:s Propos., tillika upgifva
skälen hvarföre så skett, samt uttrycka sin önskan, att ett förnyadt
förslag, byggdt på vissa angifne grunder, måtte framställas. En
talare har visserligen sagt, att K. M. icke sitter döf och blind för
hvad som sker hos R. St:r, utan att Han både ser och hör. Den
värde talaren tyckes här hafva gått alltför långt i sin föreställning
om K. M:s förmåga. Jag tror nemi. alt det öfverstiger den enskilde
representantens krafter att följa med alla ärenden, och ännu
mera måste det vara omöjligt för Konungen att så göra. Samme
talare har äfven sagt, att Konungen har rådgifvare, som följa med
514
Den 4 Februari.
ärenderna inom representationen, och hvilka kunna derom lemna
Konungen uplysning. Först och främst är det väl icke den värde
talaren obekant, att icke alla bland dessa rådgifvare hafva plats
inom representationen, och att de således ofta endast af tidningarna
kunna inhemta hvad som der passerar; och sedermera är det icke
gifvet, att de rådgifvare, som ega säte och stämma inom representationen,
alltid kunna vara närvrde vid öfverläggningarne. I alla
fall kunna de, om de vilja fästa sig vid hvad som här tilldrager
sig, icke säga något annat, än att den eiler den talaren yttrade
den eller den åsigten; men detta mätte väl vara något annat, än
att R. St:r genom en undercf. skrifvelse uttrycka sin tanke.
Vidare har man framkommit med det påståendet, att det skulle
vara omöjligt, att få reda på affällingarne, samt hvilka och huru
många de äro, äfvensom man ansett att dertill skulle fordras tortvr.
Detta påstående är dock ganska besynnerligt att höra af en
talare, som vid de gemensamma öfverläggningarne på siffran upgaf
antalet af affall ingar. Han yttrade nemi. att mormonernas antal
vore två till trehundra, och att baptisternas skulle upgå till 4,000*
Ilar man användt tortyr, eller på hvad sätt har man lillvägagått
för att få reda härpå? Antingen måste det vara en sanning att
affallingar finnas, eller också måste de icke finnas. Finnas de icke,
så är ju all lagstiftning i det hänseendet onödig; men för att få
visshet härom är det just nödvändigt att en skrifvelse afgår till
K. M. med begäran, det K. M. ville låta inhemta alla erforderliga
uplysningar i frågan. Jag vill emellertid antaga att affällingarnes
antal utgör det upgifna antalet, 300 mormoner ociy 4,000 baptister.
Nå väl, det är således för dessa, som man påyrkar den vidsträckta
förändringen, och det är för dem som de flere millioner,
hvaraf landet består, skola gifva vika. Hvem af Eder, mine Hrr,
skulle vilja utfärda en lag, deri för hela landet och Riket förklarades,
att vi icke längre behöfva tillhöra någon kyrka? Jag hemställer
till enhvar med hvilken känsla en sådan författning skulle
mottagas i landsorten. De millioner, som hittills lefvat lyckliga i
sina fäders tro och som önska att få dö i densamma, hvad skulle
de tänka och säga om en dylik lag? Jag frågar om någon utan
samvetsförebråelse skulle kunnat hafva medverkat till denna lag,
eller om icke flertalet lika med mig skulle känna sig djupt sårade
och vemodige i medvetandet af en handling, hvarigenom man bringat
sorg och bedröfvelse öfver landet. Man har visserligen under
discussionen yttrat, att Europas ögon vore fästade på oss. Det
vore dock efter min åsigt ett straffbart koketteri, om man, för att
blifva prisad i en utländsk tidskrift, skulle bifalla en lag sådan
som den nu ifrågasatta. Min röst skall den aldrig få.
En talare har förklarat, alt det förslag, som här är framstäldt,
går ut på att. inskränka religions-friheten och förhindra den fria
forskningen. Jag hemställer, om det är möjligt att förhindra denna
frihet, eller om det. icke stått och allt framgent skall stå den värde
talaren öppet att forska fritt, äfven om någon villo-ande dervid
skulle få makt med honom. Detta kan lika litet hindras, som att
den värde talaren kan låta sin familj få kännedom om denne villo
Den 4 Febr irar i.
215
Bndes villfarelser. Men helt annat ilr att vilja förhindra hvad som
icke kan förhindras, nemi. att låta en hvar fritt forska och dervid
möjligen blifva utsatt för villfarelser. — Helt annat deremot att
hindra en person att offentligen upträda och, förkunna sina villfarelser.
Della är proselvt-makeri, och det är det, sorn vi böra
förhindra, och som jag anser vara representationens så väl som
Konungens pligt att förebygga. Forskningen kan ingen hindra,
men om den leder till samhälls-uplösande resultater, då må det
ock vara samhällets rättighet och pligt att förhindra dessas offentliga
utspridande.
Jag fortfar i min anhållan om bifall.
'Hr Tersmeden, Fehr Reinh.: Till en början anhåller
jag att få till besvarande uptaga ett par af de yttranden, som den
siste värde talaren haft. lion har låtit oss höra en särdeles vältalig
utgjutelse öfver de förfärliga olyckor, som skulle dragas öfver
landet, i fall K. M:s Propus., och troligen äfven LagUtsk:s sednaste
förslag, skulle vinna R. Shrs bifall. Jag kan för min del
icke begripa i hvilket sammanhang detta står med ämnet, enär
den egentliga frågan, eller straffet för affall, redan är afgjord.
Men jag kan lika litet begripa, hvilka rättigheter, som hos dessa
millioner, om hvilka den värde talaren så patetiskt yttrat sig, skulle
blifva kränkta derigenom att 4,000 medborgare icke underkastades
tvång.
Den värde talaren började sitt anförande roed att undra öfver
•att rollerna vore omvända, och att personer, som tillförene talat
för en utsträckt religionsfrihet, nu motsatte sig det förev:de förslaget.
Jag bekänner att, ehuru jag någorlunda forskat i detta ämne,
jag dock icke vet hvad religionsfrihet vill säga, derest man anser
det förslag, som från PresteSt. kommit oss till handa, innefatta en
sådan frihet.
Men jag öfvergår till sjelfva frågan och förklarar alt, då jag
instämmer med Gr. Sparre i den åsigten att en skrifvelse till K.
M. i den föreslagna syftningen till formen är högst olämplig, jag
tillika anser det olämpligt att för Konungen påpeka att göra något
i en fråga, der Ilan sjelf tagit initiativet, utan att jemväl meddela
en i de noggrannaste detaljer affattad föreskrift, huru K. M. skall
göra det. Jag delar Gr. Sparres tanke äfven deruti, alt jag anser
dessa undersökningar vara en omöjlighet, och alt de skola stå på
en alltför lös botten. Dessutom har man ju redan, beträffande
morn. 2 och 3, i K. M:s Förslag ett löfte om en dissenterlag samt
att, intilldess den blir utfärdad, 1781 års författning varder gällande.
Besynnerligt är att, sedan man först afslagit K. M:s Propos,
och sedan LagUtsk:s förslag, hvilka både hade ganska sliänga bestämmelser
mot proselyt-makare, man nu skall komma med något
ännu värre. Man är icke nöjd med 309 dalers böter; man vill
troligen hafva någonting mera strängt.
Hvad det amendement, som Hr Carlheim-Gyllensköid framställt
till R. o. Ad:ns antagande, vidkommer, så, ehuru jag visserligen
■för min del och vid den afdelning af förslaget, som något skiljer
216
Den 4 Februari.
sig från Domprosten Brings reservation, erkänner det vackra och
ädla motiv, som ligger derutinnan att i någon män vilja förmildra
den hårdhet, som blir en följd af den gamla lagens tillämpning,
så kan jag likväl icke finna annat, än att det är i högsta grad
orimligt, att en representation säger: »vi vilja icke hafva lagen
uphtifd eller bifalla K. M:s Propos. i detta ämne; men vi vilja att
lagen icke skall tillämpas annat än under vissa vilkor.» Är det
icke tillräckligt, att det varit ett faktum, att denna lag redan
länge varit otillämplig? Vill man drifva det besynnerliga ända
derhän, att R. St:r anhålla, alt denna lag skall fortfara, men icke
tillämpas?
Samme värde ledamot har också i allmänhet yttrat, att allmänna
opinionen ännu icke tycktes vara mogen för denna sak.
Det fägnar mig visserligen, isynnerhet frän detta håll, att höra
det något afs:de fästes å den allmänna opinionen. Men då man
är lagstiftare och allmänna opinionen i ett eller annat afs:de befinnes
vara en fördom, bör man gå denna opinion i förväg och
icke stanna bakom densamma, eller låta af henne förleda sig. Hvad
åter beträffar allmänna opinionen inom vår representation, så hafva
vi 4 Stånd, hvaraf det ena genom bifall till K. M:s Propos. och
de tre andra genom återremiss af den punkt i LagUtsk:s förslag,
som icke innehöll något annat, än alt lagen skulle bibehållas,
temligen tydligt ådagalagt att opinionen är gifven. Om det ligger
någon konseqvens deruti, att man sedermera afslagit Lag(Jtsk:s förslag,
lemnar jag derhän.
Jag vill för öfrigt icke tillåta mig att bedöma detta förslag.
Meningarne må vara huru skiftande som helst: ett är åtminstone
gifvet, och det är att jag för min del afslår både Hr Brings och
Utsk:s förslag, äfven med det amendement, som Hr Carlbeim-Gylleriskjöld
framställt; och jag hoppas att R. o. Ad. måtte göra detsamma.
Hr Liljenstolpe, Axel Fretjr.: Med innerlig öfvertygelse
att en verklig och sann religionsfrihet förr eller sednare skall göra
sig gällande, täger jag mig friheten att, till hvad jag yttrade förra
gången, då K. M:s Propos. här förevar, lägga några ord. Jag ansåg
mig särdeles öfverlygad af Hr Cederschiölds, Robert Theophron,
föredrag, och delta gjorde att jag i går röstade för afslag å Utsk:s
förslag, hvarföre jag i dag anhåller om bifall tili Domprosten Brings
reservation, emedan jag önskar att frågan skall leda till något resultat.
Jag tror att vi skulle vara lyckliga, om vi finge höra upläsas
ett af Prof. Knös upgjordt förslag till inledning i Cl er i Comitia
1 is cirkulär, som PresteSt. ämnar vid denna Riksdag aflåta.
Det skulle, efter min öfvertygelse, vara nära nog ett tillräckligt
svar på K. M:s Propos., i fall det i öfrigt ginge an, att R. St:r
antoge en så vidlyftig afhandling såsom eget svar.
Jag kan slutligen icke undgå att anse det vara särdeles betecknande
att nu, då frågan skall af R. o. Ad. afgöras, det sker
på en dag, som bär namn af Sveriges första Apostel, nemi. Ansr
Ben 1 F ebro ari.
21T
garius. Jag tror icke att det blott är en tillfällighet, att vi på
denna dag afgöra en för landets frid s§ vigtig fråga.
Jag slutar med att anhålla, det en underd. skrifvelse till K.
M., såsom svar på frågan, måtte aflåtas, i öfverensstämmelse med
Ur Iirings förslag.
Hr Carlheim-Gvllenskjöld: Man har framställt den fråga,
huru affällingarne skola räknas? Denna fråga har Hr Cederschiöld,
Ii , på ett sätt besvarat; jag ber att få göra detsamma, ehuru, jemte
det jag i öfrigt instämmer med honom, mitt svar blir något afvikande
från hans. Jag har i en allmänt läst tidning nyligen sett
en redogörelse för en upsats i »Svensk Kyrkotidning», hvilken omr
talar att Domkapitlet i Lund af vederbörande pastorer infordrat
uplysning om antalet af dissenters. Pastorerne hafva härå afgifvit
svar, deri de lemnat åtskilliga siffer-upgifter, men derjemte förklarat,
att dessa siffror torde tarfva någon förhöjning. Det synes
vara klart för hvar och en, som känner förhållanderne på landet
att den nämnde frågan icke kunnat framställas till någon mera
vederbörande än Presterskapet, ty husförhörs-längderna utgöra grunden
för nattvards-, fräjds- och utflyllnings-bevisen, och om äfven
separatisterna icke inställa sig vid husförhören, så anmäles der gemenligen,
att de icke tillhöra församlingen. I öfrigt stå pasto
rerna
på landet i sådant förhållande till sina församlingsboer, att
ett affall icke kan ega rum, utan att de derom erhålla kännedom.
De äro ock genom sitt embeles pligt förbundna att noga vaka öfver
dessa förhållanden, och derföre hafva också många pastorer
ganska noga kunnat upgifva, när affall egt runi. Här finnas vid
Riksdagen flere pastorer, som kunna vitsorda hvad jag nu upgifvit.
Ytterligare har man frågat hvad värde statistiska upgifter
kunna hafva, då man, i fråga om några afrättningars antal, funnit
så afvikande upgifter som 17 och 3, hvilket sednare var det rätta.
Jag omfattar med fägnad detta tillfälle att yttra mig i en fråga,
på hvilken man ofta, såsom det heter, ridit upp. Några år innan
jag tillträdde min nuvide embets-befattning, hände det, att en
mindre van person, antog Landshöfd:rnes upgifter ang:de verkställda
utslag i lifssaker, såsom upgifter å antalet af verkställda
dödsstraff. Detta trycktes, men felpt uptäcktes genast och rättades.
— Man kan anse ett dylikt misstag för en lagens calami; ett
tillfälligt missöde, som torde händt ofta i vigtigare mål och utan
så snar och öppen rättelse, när misstaget blifvit updagadt. Har
man icke några bättre invändningar emot tillförlitligheten af statistiska
upgifter, så må jag bekänna, att de äro ganska ha 11 lösa.
Med långvarig vana vid statistiska siffror och beräkningar, vet jag
ganska väl att mycket gravare anmärknir kunna göras, och att det
nära nog är omöjligt att i vissa fall komma till den rätta siffran;
men sådant kan dock icke minska statistikens värde. Detta består
nemi. deruti, att man erhåller en approximativ- eller proba bill tetssanning,
som är alldeles tillräcklig för lagstiftaren, statsmannen
samt t. o, m. för den enskilde närings-idkartn.
Den 4 F ahrn ari.
119r har af en annan talare blifvit yttradt, att lagstiftningen
bör gå den allmänna opinionen i förväg. Det må vara sannt; att
den bör, i vissa fall, gå längre, än det allmänna tänkesättet hunnit
bland massorna utbilda sig, när blott hos de ädlaste och insigtsfu
1 laste bland folkets män, öfvertygelsen i något hänseende
tillräckligen stadgat sig, men jag bestrider, att religions-frågor och
särskildt denna fråga i närv:de tidpunkt äro så beskaffade, att lagstiftningen
i afs:de å dem bör gå allmänna opinionen i förväg. Jag
är deremot öfvertygad, alt denna opinion, vid tiden för nästa Riksdag,
skall vaTa så mogen, att man icke behöfver befara, att en
ny friare lag skall mottagas med allmän ovilja såsom den, hvilken
bär så ifrigt, än i en, än i en annan skepnad, förfäktats, otvifvel
aktigt
skulle hafva rönt Men det finnes ännu en annan omständighet,
på hvilken måste läggas ganska stor vigt, och det är, att
hvarje lag bör grunda sig på kända och erkända förhållanden. Den
nu ifrågasatta författningen skulle likväl ställa en stor, till antalet
fullkomligt okänd del af samhälls-medlemmarne alldeles utom lagen,
utan att med ett enda ord vara bestämdt i hvad förhållande
till Staten de skulle stå.
Samma talare har jemväl yttrat, att, R. St:r förklarat, det de
icke vilja hafva lagen om landsförvisnings-straff uphäfd. Jag och,
sorn jag tror, de fleste med mig, hafva dock den föreställningen,
att R. Sl:r äro enhälliga uti att denna lag bör uphäfvas, ehuru de
icke kunnat öfverenskomma om hvad de skola sätta i stället.
En annan värd ledamot har talat om min »blygsamhet», eller,
såsom han måhända menade, min oförskämdhet att vilja påkalla
Ståndets upmärksambet på mitt förslag. Jag ber att få förklara
hvarför det sker. Det är derföre, att jag anser det vara Riksdagsmannens
pligt alt i hvarje fråga, som han behandlar, uttala sin
•öfvertygelse, och då min öfvertygelse med afs:de å denna fråga icke
undergått någon förändring sedan jag första gången framställde
mitt förslag, ansåg jag det vara min skyldighet att ånyo framställa
det, till det afs.-de det må anses förtjena.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då jag anmälde mig
•och begärde ordet, viste jag icke att den fråga, hvarom jag ämnat
yttra mig, skulle uptagas af en annan talare. Men ehuru det i
någon mån egt runi, tillåter jag mig att fästa en talares här i
mitt grannskap upmärksambet på att rollerna, icke, såsom han
sade, äro ombytta, utan, enligt min öfvertygelse, desamma som
under hela Riksdagen. A ena sidan finna vi nemi. dem, som
kämpa icke allenast för bibehållandet af allt det förtryck, som hittills
egt rum i andligt hänseende, utan äfven om möjligt för tilläggandet
af ett litet plus dertill. Ä andra sidan befinna sig deremot
de, som, väl vetande hvad frukter ett dylikt fortsatt förtryck
skall medföra, försöka, om möjligt 8r, undanrödja de olägenheter,
som genom ett sådant tillvägagående ovilkorligen skall upstå.
•Samme talare har sagt, att han väl vet alt i det enskilda lifvet
sjelfsvåldiga barn icke vilja mottaga något, då de icke få allt hvad
<ée vilja. Jag tror att denna erinran är ganska riktig och till
Den 4 Febr n ar i.
ful 1 ö öfverensståmmer med erfarenheten. Men jag betviflar att den
eger någon tillämpning på närv:de fall. Deremot synes det mig
af denne talares sätt att gå till väga vara lilia uppenbart, att han
icke i något fall förmår förneka inrotade lefnadsvanor. Ty vore
det verkligen så, att de grundsatser, som här framställas äro af
beskaffenhet att öfverensstämma (ned de öfvertygelse!1, som hyllas
af dem, hvilka strida på motsatt sida i förhållande till den värde
talaren, så skulle icke ringaste tvifvel upstå om att hvarken jag
eller någon af desse män skulle göra oss skyldige till förebråelsen
att vara lika sjelfsvåldiga barn; men just derföre att desse åsigter
äro ulgångne från den hierarkiska ståndpunkt, som här uppenba-*
rat sig under så många former, är det som jag och andra med
mig deremot måste upträda. Det var visserligen att förutse, att
den seger, som i går vanns, skulle göra hierarkiens kämpar dristigare,
än de voro förut: blindhet vore icke blindhet, om icke
sådant hade inträffat. Men man hade dock kunnat hoppas, att en
sådan seger, som gårdagens, hvilken slår så nära gränsen af ett
nederlag, hade kunnat visa dessa Hrr hvad klockan är slagen, och
att denna seger är förebud till ett omätligt nederlag, derifrån icke
någon återgång skall kunna esa rum.
Jag måste beundra den ifrågavide talarens förmåga icke allenast
att gifva sina ord den form, som för hans ändamål är lämpligt,
utan äfven att framställa sitt eget väsende i den dager, som
han för tillfället anser skola utöfva det största inflytande på bans
åhörare. Jag har hört omtalas, huruledes krokodiler gråta; men
jag tviflar på att den, som öfvervarit ett sådant upbyggligt skådespel,
skall finna sig mera förundrad deröfver, än att afhöra den
värde talarens ömma utgjutelser. Det är visserligen en stor lycka
att disponera ordets makt; men det är en icke mindre, att kunna
gråta, eller skratta, när man behöfver, eller gifva åt sitt väsende
hvilken stämpel man behagar. För min del föredrager jag att åt
mitt väsende gifva det uttryck, som öfverensstämmer med mitt
hjertås innehåll; ty då vet jag att ingen af mina vänner misstager
sig om min person.
Jag anhåller, att, då R. o. Ad. i går ansåg sig icke kunna
bifalla ett förslag, som måhända och med skäl befanns bristfälligt,
dock icke mätte låta förleda sig af någon hierarkisk förföljelse-lusta;
jag för min del behöfver åtminstone icke sätta näsan under någon
biskopskåpa för att veta, hvad som är en medborgares rättigheter
i så väl verldsligt som andligt hänseende.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: I förbigående ber
jag att få besvara den af Hr Tersmeden till mig framställda fråga,
hvad ondt religionen skall hafva deraf, att hvar och en tillätes
utträda ur Svenska kyrkan, utan att behöfva tillhöra någon annan.
Enligt min öfvertygelse skall ett sådant förhållande medföra det
onda, att personer blifva vacklande i sin tro och att det lugn,
den lycka, den trefnad och belåtenhet de hittills åtnjutit skola förbytas
i sorg, oro och bekymmer.
220
D en 4 F ebrn ari.
Jag begärde egentligen ordet för att besvara den anmärkn.,
som blifvit gjord emot 3:dje mom. i Hr Brings förslag, som handlar
om proselytmakeri. Gr. Sparre har nemi. mot denna punkt
anfört, alt den vore obehöflig, emedan logen redan stadgar straff
för dylikt brott, och det således kunde synas som om man ville
göra straffet ännu strängare. Jag ber dock att få fästa uprnärksamheten
på att ifrågav;de inom. icke omtalar några nya straff-bestämmelser,
eller ens innehåller några önskningar att K. M. måtte
meddela andra eller strängare dylika. Afsigten är tvärtom att söka
förhindra proselylmakeriet och sålunda äfven förhindra straffets
tillämpning
Hvad den siste värde talarens yttrande beträffar angide den
förmåga jag skulle ega att kunna förändra min gestalt efter omständigheterna,
så får jag upriktigt gifva tillkänna, att det är för
mig en fullkomlig nyhet att jag skall besitta en sådan förmåga.
Deremot vet jag, att jag eger en egenskap, hvilken jag trotsar
någon ledamot inom detta bus och äfven den värde talaren att
ega i högre grad, och det är, att jag älskar sanningen framför
allt. Jag bevistar visserligen icke de sammankomster, som så ofta
bedras af den värde Grins närvaro, och har jag derföre ej, i likhet
med den värde talaren, öfvervarit, för att begagna hans egna
ord, de upbyggliga skådespel, der krokodiltårar utgjutas; men för
att döma efter beskaffenheten af den värde talarens utfall, vill det
synas, som man inom de af mig påpekade sammankomsterne, huru
andäktiga de än för öfrigt må vara, dock icke skulle lära sig att
ens lägga så mycket band på sin sekteriska hätskhet, att man i
sitt tal iakttager vanlig grannlagenhet eller belefvenhet emot sina
motståndare.
Frih. Creutz, Stephan: Då frågan om religionsfrihet inom
detta Stånd fallit, hade jag icke ämnat vidare yttra mig; jag anhåller
dock, det oaktadt, att få nämna några ord. Jag hemställer
till R. o. Ad. huru, i fall en så beskaffad skrifvelse som den föreslagna
skulle till K. M. aflåtas, det skulle se ut inför den all
männa
opinionen inom landet, inom Europa, om vid en Riksdag,
då Konungen afgifvit en Propos. angide religionsfrihet, R. St:r
skulle ingå med en skrifvelse, deruti de anhölle, att K. M. måtte
genom utsända emissarie!- motverka densamma?
Medan jag har ordet, kan jag icke underlåta att till besvarande
uptaga ett yttrande af Hr Robert Cederschiöld. Han har
nemi. på ett sätt, som åtminstone för mig syntes vittna om en
sann rörelse, uttalat ett slags ömhet om vårt folk med afside på
våra fäders tro. »Våra fäders tro» är ett högst sväfvande begrepp,
som jag föreställt mig icke kunnat framkomma af en så uplyst
person, som Hr Cederschiöld. Ty när man talar om våra fäders
tro, månne man menar Odens, Olof Skötkonungs eller Gustaf lis.
Jag kan icke annat än beklaga om Hr Cederschiöld med afside å
sina trossatser håller sig vid något så sväfvande; men jag vill
dock icke missunna honom att dö i sina fäders tro, vore det ock
Odens eller Kettil Okristens; ty äfven desse voro våra fäder.
1) e n 4 Febr uar i.
221
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Jag hade icke ämnat yttra mig i
denna fråga, emedan jag redan under öfveriäggningen i går hade
tillfälle att yrka bifall till Hr Brångs reservation. Men jag har
blifvit upkallad att yttre några ord om den sorgliga fanatism, sorn
jag hör vara rådande hos företrädesvis ömtåliga personer. Man
ingår i menniskans inre och tillägger sina motståndare biafsigter.
I religionsfrågor tror jag dock, att man borde iakttaga den regeln
att vara tålig mot sin nästa: det lärer vårt presterskap hvarje
medlem inom den Lutherska församlingen. Jag är en gammal
man, och har min enkla tro i behåll; jag är derföre öfvertygad
om att det är bättre att följa den ledning, som vårt uplysta presterskap
gifver, än att ställa sig utanför detsamma. Man behöfver
derföre icke krypa in under någon prestkåpa. Skall man dock
välja emellan ett öfvervälde af prestkåpdrna i Sverige och de
kåpor, som utan prestvigning kläda vissa individer, så torde det
förra vara bättre. Jag följer åtminstone hellre Rikets presterskap
än proselytmakarne.
Hr Cederschiöld, Gust.: Af de Hrr, som stridt för bibehållande
af reiigionsförtryck, har om motsidan blifvit framkastad
beskyllning för bristande tålamod och fördragsamhet. En sådan
förebråelse från dem förefaller i sanning ganska förunderlig. De,
hvilka icke vilja tillåta någon att hysa och uttala annan religiös
öfvertygelse, än den de sjelfva bekänna, vid äfventyr af landsför
visning,
beskylla oss för ofördragsamhet, derföre alt vi icke vilja
låta dem ostörda få fullfölja sitt förtryck. Skall fördragsamhet och
försonlighet endast visas förtryckaren, men icke den förtryckte?
Detta är i sanning en särdeles upfattning sf kristendomen. Var
det icke just detta slags fördragsamhet, som gjorde att Pilatus tillät
Christi korsfästelse? Jag för min del har upfattat kristendomens
anda belt annorlunda; och skall aldrig instämma i deras fördragsamhet
och försonlighet, hvilka med landsförvisning, fängelse och
böter vilja straffa olika tänkande.
Jag fortfar i mitt yrkande om afslag å alla amendementer
äfvensom å den projecterade skrifvelsen.
Hr Adlercreutz, Axel: Under den discussion, som nu en
längre tid här fortgått, bar jag funnit att, sedan tvenne förslag
till en förändrad lag blifvit förkastade, frågan nu endast gäller;
huruvida man skall ingå med en underd. skrifvelse till K. M. och
anhålla det en ny lag måtte, efter vissa upgifna grunder, blifva
utarbetad. Regeringen måste hafva rätt att fordra att; sedan R.
St:r förkastat en lag och begär en ny, få veta de grunder, på
hvilka denna lag skall byggas. Jag har emellertid under hela
discussionen icke hört ett enda ord om, huruvida de nu framställda
grunderna äro riktiga eller icke. En af de lifligaste talarne
för det förev:de förslaget har sagt, att om det också icke vore det
bästa, så borde man dock antaga det. Jag ber att få fästa upmärksamheten
på ordalagen i 2:dra morn., hvilka synas mig temligen
dunkla, oob möjligen kunna gifva anledn. till flere tydningar.
222
Den 4 Februari.
Jag har dock icke kunnat utleta någon annan mening deruti, än
att R. St:r skola förvandlas till en komité, som hvart tredje år
sammanträder för att pröfva, hvilka religions-rörelser, som i den
ena eller andra orten upstått, samt huruvida separatisler på ena
eller andra stället få hilda församlingar. Och med allt delta skall
ändock landsförvisningsstraffet bort. Jag förstår icke, huru en
lagstiftning kan byggas på dylika grunder, och af denna orsak,
ehuru jag eljest skulle hafva kunnat antaga förslaget, måste jag
nu yrka afslag derå.
Särskildt finner jag, med afs:de å 3:dje morn., ett bestämdt
skäl att förkasta förslaget. Med anledn. af K. M:s Nåd. Propos.,
angtde utvidgad religionsfrihet, framkommer man nemi. med en
begäran, att åtgärderna mot separatisler mätte skärpas. Man bar
visserligen försökt att tyda detta mom. på det allra lindrigaste
sättet, och jag vill icke bestrida, att det så möjligen kan komma
att tydas, i fall det skall vinna bifall, ålen i orden ligger en
extra-ordinär åtgärd, ett öfverlåtande af den makt, som R. St.r
ega gemensamt med K. M. Ty när det heter, att Rv St:r »up
draga
åt K. M. att söka i möjligaste mån förhindra» etc., så måste
redan orden »i möjligaste mån» förstås med alla möjliga me
del.
Hvar och en känner äfven, att i alla strafftheorier anses
äfven det afskräokande vara ett inneboende element i straffen.
Jag anser således, att genom antagandet af detta mom. skulle i
sjelfva verket en extra-ordinär makt i strid med Grundlagen blifva
öfverlemnad åt K. M.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag om
afslag å förslaget. Skulle dock detta icke bifallas, yrkar jag bifall
till blott lista och 2:dra inom., men afslag å det 3:dje.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Då olika yrkanden blifvit
framställda i afsuie å de särskilda morn., tordo det vara nödigt
att vid propos.-ns framställande åtskilja dem. Jag vågar derföre
anhålla att propos. måtte framställas å lista och 2:dra mom. på
en gång, och att 3:dje mom. måtte blifva föremål för en särskild
propos.
Öf verläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att i afside på det förslag, sorn
Utsk. i förevide punkt afgifvit, icke någon framställning blifvit
begärd, och samtlige talare således lära funnit, att detta förslag i
dess närv:de skick ej kunde antagas sedan sjelfva författningsförslaget
blifvit förkastadt. Deremot hade blifvit yrkadt af Hr Tersmeden,
Niis, bifall till ett af Högv. PresteSt. fattadt så lydande
beslut:
»Att R. St:r, med anledn. af de sekteriska och separatistiska
rörelser, hvilka på flere orter inom Riket i sednare tider egt rum,
måtte i underd. skrifvelse anhålla;»
»l:o att K. M. i Nåder ville genom vederbörande embetsmyndigheter
låta anställa så fullständiga undersökningar som möjligt,
ang:de såväl utsträckningen af dessa rörelser som den tros
-
Den 4 Februari.
223
bekännelse, de sekteriska och separatister antagit, den församl ingsiordning,
de inom sig kunna hafva börjat uprätta, och det upförande
de i sedligt och borgerligt hänseende i allmänhet visat sig
iakttaga;»
»2:o att derest, genom dessa undersökningar, nämnde rörelser
i någon eller några orter skulle befinnas hafva nått den utsträck
ning,
att de icke längre kunna anses såsom yttring af en tillfällig
och snart öfvergående oro och förvillelse, K. M. då ville till Rikets
nästsammanträdande Ständer i Nåd. Propos. framställa förslag
ang:de de vilkor, under hvilka i sådane orter förhanden varande
anhängare af främmande lära må kunna tillåtas att bilda egna
församlingar, och ang:de det förhållande till Svenska samhället,
hvari medlemmar af sådane upkommande, i Riket erkände, dissen
tor- försa ni 1 i n ga r böra ställas; samt ändtligen:»
»3:o att K. M. under tiden ville genom tjenliga åtgärder söka
i möjligaste måtto förhindra den proselyt-verksamhet, som nu af
fritt och ohejdadt kringresande dissenter-emissarier i flere landsorter
lärer bedrifvas.»
Och hade i öfrigt äfven ett särskildt förslag blifvit framsläldt
af Hr Carlheim Gyllenskjöld, som dock icke derå begärt propos.
utan deremot yrkat, att de 3 särskilda mom:r, hvaraf Hr Tersmedens
förslag bestod, måtte blifva föremål för särskilda propos:r
Hr
Carlheim Gyllenskjöld: Det torde vara rättast och
äfven till tidsbesparing ländande, om Hr Gr. o. Landtm, behagado
framställa propos. å de begge första punkterna af förslaget på en
gång, helst de lärer finnas stå i ett alldeles oskiljaktigt sammanhang
med hvarandra.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då det varit Hr Carlheim
Gyllenskjöld som yrkat delning af proposm, intet hinder mötte
för mom:nes pröfning såsom han nu begärt, nemi. så, att 1 :sta och
2:dra momme framställdes på en gång och det 3:dje blefve föremål
för särskild propos. För att förenkla frågan och enär propos.
till bifall å Utsk:s förslag ej kunde framställas, finge Hr Gr. o.
Landtm, dock först hemställa, om R. o. Ad., med Ståndet förbe
hållen
rätt att sedan få pröfva det förändrade förslag till skrifvelse,
som af Hr Tersmeden blifvit förordadt, behagade afslå Utsk:s
förev:de förslag.
Denna propos. besvarades med Ja, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
framställde propos., först till bifall å de 2:ne första momme af Hr
Tersmedens förslag, hvarvid ropades Ja och Nej samt sedan till
afslag å samma mormr, och efter det svaren härvid utfallit med
starka Ja, blandade med Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva
varit öfvervägande.
Den sedermera lill bifall å 3:dje mom. af Hr Tersmedens
förslag framställda proposm besvarades med blandade Ja och Nej,
hvarefter propos. till afslag å samma mom. framställdes och besvarades
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm.
Den 4 Februari.
förklarade det ban ansåg denna sednare propos. besvarad med öfvägande
Ja.
3:dje punkten, innehållande förslag lill författning i frågan
om frihet för Svenska kyrkans medlemmar alt lill gemensamma
andaklsöfningar sammankomma.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: För min del anser jag,
att ett ganska olyckligt tillägg blifvit gjordt i såväl det Kongl.
Förslaget, som Utsk:s förra. Den makt, som här blifvit lemnad
Kyrkorådet, anser jag helt och hållet olämplig. Under den tid
indragningsmakten fanns, egdes den dock hvarken af HofKansleren
eller Just.Kansleren till sådan utsträckning som här är lemnad åt
Kyrkorådet. För öfrigt förekommer icke, att något vädjande mot
Kyrkorådets beslut får ega rum; och jag får derföre vördsamt föreslå
att, med afslag å denna punkt, Ståndet måtte antaga ö:te
punkten i K. M:s Propos.
Gr. Sparre: Vid första behandlingen af denna fråga, hade
Utsk., i likhet med K. M., ansett några inskränkningar i konventikel-frihetén
icke böra göras, utan att sammankomster till gemensam
andaktsöfning skulle vara alldeles fria och otvungna. Utsk:s
Utlåt, i detta afs:do bifölls likväl icke af något Stånd, ulan återremitterades
af trenne. Det visade sig då af discussionerna inom
dessa Stånd, att man särdeles fruktade de kringresande predikanter,
som ofta, enligt hvad erfarenheten visat, genom vilseledande
predikningar sprida oro inom församlingarna. Det var isynnerhet
inom Preste- och BondeScn, som denna mening uttalades, och
BondeSt. hade t. o. m. förenat sig om en gemensam tanke i detta
afs:de, gående derpå ut, att dessa kringresande personer skulle
på ett eller annat sätt kunna aflägsnas ur församlingarne. Afven
inom detta Stånd yttrades åsigter i denna riktning, och jag tror
mig icke säga för mycket, då jag påslår att Utsk. i detta afs:de
endast och allenast ställt sig de inom RiksSt.-n uttalade meningar
till efterrättelse. Ulsk. hade med flit undvikit att i sitt förslag
intaga den del af K. M:s Propos., der det stod, att rättigheten att
sammankomma till gemensam andaktsöfning skulle vara fullkomligt
oförhindrad. Det var på denna grund, som åtskillige talare inom
PresteSt. yrkade att en sådan uttrycklig rättighet för en hvar att
predika icke måtte promulgeras, emedan, sade de, denna rättighet
kunde ifrågasättas på grund af åtskilliga ställen i våra Symboliska
höcker. Då likväl Utsk:s förra tillstyrkande icke bifölls, utan
man i stället ansåg lämpligt att i det nu afgifna förslaget uttala,
det hvarje medlem af Svenska kyrkan eger rätt att sammankomma
till gemensam andaktsöfning, och då det tillika ansågs skäligt att
lägga något band på detta predikande af kringresande, som inom
Stånden så mycket öfverklagades, och som onekligen åstadkommer
så mycken oro, kunde Utsk. i detta afside icke finna någon annan
utväg, än att åt den enda kommunala myndighet, som i orten
finnes,
Den 4 Februari.
22b
finnes, nemi Kyrkorådet, öfverlemna att afgöra, huruvida predikandet
skulle kunna verka så menligt, att förbud mot detsamma
vore nödigt. Enligt förslaget eger dock Kyrkorådet icke rättighet
att på förhand förbjuda en predikant upträda i annat fall, än då
hans föredrag »anses leda till söndring i kyrkligt hänseende eller
förakt för den allmänna gudstjensten eller eljest till undergräfvande
af religionens helgd.» Dessa ord äro med temlig omsorg inom
Utsk. valde, och jag tror, i olikhet med den siste värde talaren,
att de icke kunna anses så sväfvande som han förmenat. Jag
skulle för min del, äfven jag, hafva önskat, att i detta hänseende
hafva haft en ännu bättre myndighet att tillgå, än Kyrkorådet;
men det fanns icke någon annan att välja. Då likväl Kyrkorådet,
der Kyrkoherden alltid är Ordftde, derjemte består af män, som
vanligen äro de mest upiyste inom församlingen, samt tillika har
kyrkodisciplfuen och vården om sederna sig anförtrodd, trodde
kJtsk. att det vore den bästa myndighet man hade att gå till.
Klagan öfver Kyrkorådets beslut kan anföras hos Domkapitlet, och
ett otidigt eller oskäligt förhud kan således suspenderas genom
klagan i vanlig ordning. .lag vågar derföre, på grund af dessa
skäl, nch då jag tror att det ifrågasatta förslaget öfverensstämmer
med allmänna opinionen, såväl inom som utom Ständerne, anhålla
om bifall dertill.
Gr, Liljencrantz: Om det å ena sidan icke kail förnekas
att, såsom en talare för en stund sedan uttryckte sig, lif oell
väckelse åstadkommits genom kolportörernas verksamhet, så kan
det också å andra sidan ej heller bestridas, att det är af vigt att
tillse, det denna verksamhet ej utsträekes utöfver de gränsor, sora
kunna öfverensstämma med den bestående ordningen. Jag vill derföre
för min del icke neka till att, på sätt Hr Tersmeden yttrat,
det i den Kongl. Propos. framställda förslaget till ordnande af
ifrågav.de förhållande var lämpligare och måhända bättre än Utsk:s.
Ty det måste med skäl erkännas, alt fall kunna upstå, då ett ensidigt
Kyrkoråd tilläfventyrs icke så noga öfverväger förhållandena,
att icke ett förbud otidigt utfärdas. Men det är dock att förvänta,
alt i samma mån som upmärfcsamheten på det andliga lifvets
utveckling inom samhället vidgar sig, i samma mån skola
ock ensidigheten och obilligheten i detta afs:de minskas. Det är
på dessa grunder som jag vågar tillstyrka R. o. Ad. bifall till
Lagötskis förslag, kommande jag således för min del att lemna
min röst dertill.
Hr T ersmeden, Pehr Reinh.: I anledn. af Gr. Sparres
yttrande tager jag mig friheten göra ett par anmärkn:r. Hr Gr.
har sagt, att Kyrkorådet icke egde rätt att, på förhand förbjuda
en predikants upträdande. Detta är mycket sannt: en sådan rätt
existerar icke heller i afs:de å tryckfriheten; men Kyrkorådet har
dock den lika odiösa rätten att förbjuda menniskor att predika.
Man har ansett Kyrkorådet vara den bästa och lämpligaste mynXI
H. ' 15
226
Den 4 Fet> r u ar i.
dighefen, när i alla fall någon myndighet skulle väljas. Jag vågar
bestrida denna sats. Först och främst anser jag, med den
20-<Sriga erfarenhet jag haft tillfälle förvärfva på landet, att Kyrkorådet
är den minst passande myndigheten, och för det andra anser
jag icke någon särskild myndighet behöfvas, då den offentliga
finnes. Det tillhör denna att uplösa sammankomsten, och sedermera
på vanlig Svensk laglig väg beifra möjligen inträffade olagligheter.
Jag vill icke längre uppehålla mig härvid, utan förklarar,
likasom i går, att, ehuru jag icke ansåg den Kongl. Propos:n
i detta fall vara riktig, men dock kunde lemna utsigt till
något bättre, skulle jag likväl rösta för densamma, på den grund,
att jag ansåg det dess bestämmelser icke stredo emot religionsfrihetens
grundprincip. Af dessa skäl anser jag, att just detta
sista morn., i såväl grund som praxis, uphäfver all konventikelfrihet
eller ali frihet i andligt hänseende. Jag får således vördsamt
anhålla om propos. på följande förändrade lydelse uti ifrågav:de
morn., nemi. att: »medlemmar af den Evangeliskt Lutherska kyrkan
— —- — förrättas. Ej eller må vid religions öfning, som
ej är alt hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras församlingens
presterskap, eller den offentliga myndigheten i orten, hvilken
sistnämnde myndighet, i händelse af inträffad olaglighet eller
oordning, eger att, der så nödigt anses, sammankomsten uplösa.»
Jag anser det vara af vigt, att R. o. Ad. antager denna förändring,
emedan, då såväl Preste- som BondeSt:n bifallit ,Utsk:s förslag,
detta, derest Adeln äfven skulle antaga det, i sådant fäll blefve
lag; och jag anser det då vara vida bättre, att den gamla lagen
qvarstår.
Frih. Posse, Joh. Aug.: Äfven jag är, i likhet med Hr
Tersmeden, icke belåten med Utsk:s förslag, och ville derföre gerna
förena mig med honom om antagandet af K. M:s Propos. Men då
det icke lärer vara någon utsigt att vinna bifall härtill, anser jag
det bättre, att Utslcs förslag antages. Likväl hemställer jag, huruvida
ej il. o. Ad. deruti ville göra en högst obetydlig förändring,
hvilken genom en inbjudning kunde underställas de öfriga Stånden.
Denna förändring afser, att de i sista mom. omnämnda böterna
skulle tillfalla ensamt församlingens fattige, för att förekomma den
chikan, som kan upstå, derigenom att åklagarens vinningslystnad
upmuntrar till alltför otidigt inblandande i de religiösa sammankomsterna.
Med denna förändring anhåller jag om bifall till
Utsk:s förslag.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då K. M:s Propos.
förra gången förevar hos R. o. Ad., önskade jag att 6:te §:n deruti
måtte blifva antagen, likväl med ett tillägg, som skulle afse
förekommande deraf, att kringresande predikanter kunde utöfva
obehörig verksamhet. Det skulle nemi., efter mitt förmenande,
stadgas, att en lekman icke skulle få upträda, såvida icke vederbörande
pastor lemnade sitt begifvande dertill. Med ett sådant
tillägg skulle jag icke hafva någonting emot att 6:te §:n antages.
Deli i Februari.
2-27
Hval beträffar Hr Tersmeden.? anhållan, att förslaget, sådant det
blifvit af K. M. framsta i I dt, matte antagas, tror jag att deremot
möter ett hinder i så måtto, att R. o. Ad. redan afslagit K. M:s
Propos. i denna del.
Det gläder mig att finna, det såväl Gr. Spane som Gr.
Liljencrantz äro med mig liktänkande i denna håga, och iag tillstyrker
förslagets antagande.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Som det möjligen skulle
förekomma någon betänkligt, att propos. framställes å mitt förslag,
sådant det sednast af mig blifvit upgjordt, vill jag med R. o. Adis
tillåtelse formulera det på ett något annorlunda sätt, ehuru för
öfrigt i samma riktning. Jag anhåller derföre om propos. på följande:
lista mom. lika med det förut af mig framställda förslaget;
~:dra morn. »Hvar som föranstaltar så beskaffad sammankomst, hvarom
nu sagdt är, å tid, då den ej hållas må, eller å sådan tid
dertill uplåter hus, bote etc.»
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber att med några ord få understödja
LagUtsk:s förslag i denna del. Man känner den oro,
som i många provinser dessa kringresande predikanter åstadkommit
inom församlingarne. Vi känna äfven att den gått så långt, att
man inom vissa orter, t. ex. Dalarne, ingått lill K. M. med anhållan
om skydd för dylikt ofog. När man nu vet, att ifrågavide
förslag är bifallet af BondeSt., så är sådant ett ännu vigtigare
skäl för oss att antaga detsamma. De konventiklar, som hållas,
äro sammankallade af utskickade emissarier, och vi vela att dessa
äro ordentligt missiverade al personer, som jag vill kalla chefer
för missionerna. De hafva bref på fickan att de äro missiverade,
och det är de, som äro orsaken till alla dessa baptistiska rörelser,
som nu alltmer gripa omkring sig. Jag anser således billigt, att
församlingarne ega rätt att heda sig för dessa utskickade, och att
Kyrkorådet får blanda sig deri, isynnerhet som Pastor sjelf sitter
i detta Råd, och han är den, som bäst bör känna hvar faran är
tillstädes. Jag anhåller således om propos. på bifall till Ulsk:s
förslag.
Hr Hjerta: Då frågan här gäller antagandet af ett utaf de
två förslag, som blifvit framställda, kan jag icke underlåta att
med några ord understödja Hr Pehr Reinhold Tersmeden emot Hr
Nils Tersmeden. Den förre har ansett Kyrkorådet öfverflödigt, då
i aila fall offentliga myndigheten eger tillträde till de ifrågavide
sammankomsterna. Det är en känd sak, att i många församlingar
kompletteras Kyrkorådet af sina egna medlemmar, och det är en
lika bekant sak, att dessa medlemmar i allmänhet äro de mest
stationära inom församlingen. Man har i allmänt tal en benämning
för sådana personer, som äro mycket orörliga på sin plats
och som utmärka sig för sin oåtkomlighet för alla idéer; man
kallar dem »krutgubbar», och sådane finnas verkligen i månget
Kyrkoråd. Jag har tagit mig friheten alludera på denna karak
-
228
Den i Febr n ar 1.
teristik af Kyrkoråden, derföre ett det Sr en väl bekant sak inom
Itikets Hofrätter, att der ganska ofta inkomma besvär öfver beslut
af Kyrkorådet, hvarigenom böter och vilen blifvit ålagda såväl
församlings-medleinmar sorn främlingar, beslut, hvilka ofta Sro, såsom
man säger, »uppåt väggarne», hvarföre de också merändels
blifva af Hofrätterna uphäfda, särdeles hvad vitena beträffar. Jag
tror derfpre att det är en skadlig och olämplig makt som man i
detta afs:de vill lägga i Kyrkorådets händer, då det i alla fall
finns en offentlig myndighet, som vakar öfver dessa sammankomster.
Jag får vördsamt hemställa, huruvida icke ett ord i Irsta
moro. bör borttagas, nerol, ordet »enskild» i den mening, som
börjas med: »Ej eller må vid religions-öfning» etc. Jag anser det
vara nog med ordet »husandakt», emellan det eljest kunde hända,
att om t. ex. i en by en familj sammankomme med en annan för
religionsöfning, den offentliga myndigheten genast skulle få tillfälle
att blanda sig deruti. Jag tror således, att det är något
ganska oskyldigt, om man undviker den tvetydighet, som genom
detta ord kan upstå.
IIr Printzensköld, Carl: Jag vågar på det högsta protestera
emot sanningen af hvad den siste värde talaren yttrat. Jag
har nemi. en alldeles motsatt erfarenhet emot honom, emedan jag
specielt känner, att till ledamöter inom Kyrkorådet företrädesvis
väljas de mest aktade och uplvste medlemmarne inom församlingen.
Jag är öfvertvgad, att Kyrkorådet alltid, åtminstone i de
flesta fall, kommer alt bestå af sådane personer, som hvarken låta
förleda sig af Aftonbladets eller andras läror, utan tverlom låta
sin egen öfvertygelse och rältskiinsla i detta fall lända dem till
efterrättelse. Alt beslut af Kyrkorådet blifvit fattade »upåt väggarne»
kan visserligen vara en sanning; men derföre är det icke
ådagaiagdt, att ej domare-mak ten kan begå samma fel, ja t. o. m.
den högsta myndigheten.
Jag yrkar bifall till förslaget, hvilket jag anser lämpligare
än konventikel-plakatet.
Gr. Sparre: Om U. o. Ad. skulle täckas tillerkänna mig,
såsom ledamot af Hofrätten, något vitsord, åtminstone lika mycket
som den ledamot som omtalat en sak. hvilken han påstått vara
känd inom hvarje Hofrätt, så ber jag att få tillkännagifva, att mig
icke är bekant att någon sådan allmängiltig anmärkn. emot Kyi koråden
blifvit framställd. Jag har visserligen hört, att någon gång
af kommunala myndigheter kunnat bestämmas ett vite, som blifvit
uphäfdt; men jag bar icke erfarit att något sådant fall legat snarare
Kyrkorådet än sockenstämman lill last, och jag tror icke att
Kyrkorådet gjort sig förtjent af en sådan beskyllning, som här
blifvit framställd. Såvidt mig är bekant består vanligen Kyrkorådet
af församlingens mest uplyste och om sedernas helgd mest
nitiske medlemmar.
Hr Estenberg, Carl Christian: Jag tror, att vi i denna
Den i Februari.
punkt göra visligast att något beröra sjelfva hufvudsaken. Om vi
i allt åtgörande i denna religionsfrihets-fråga skulle förfara så
knapphändigt, som att antingen antaga Utsk:s förslag eller ock
rent af afslå det, så fruktar jag, att resultatet af våra mödor och
forskningar skola blifva ganska obetydliga. Jag vågar påstå, att
det egentligen är konventikel-piakatet, som förnämligast är orsaken
till de rörelser, sorn i religiöst afs:de föregå inom vårt land. För
att bedöma detta plakat fordras att vi känna det. Det innehåller
fyra punkter, utom ingressen, som är oskyldig. Den lista punkten
utgöres af en upmaning till husandakt, och den är icke heJagd
med några straffbestämmelser. Vi hafva exempel på Romerska
dekreter, och de kunna nära nog jemföras med den protestantiska
kyrkolagen, der en mängd kriminala straffbestämmelser
äro stadgade; men de kyrkolagar, der sådane icke finnas, äro
tvifvelsutan de bästa. 2:dra moni. är det egentliga konventikelpiakatet;
3:dje punkten innefattar en upmaning till presterskapet,
huru de skola skicka sig och besöka folk, och slutligen innehåller
den 4:de punkten en skärpt lag emot sabbatsbrott. Vi finna således,
att i detta plakat finns mycket, som är ganska godt, och
åtskilligt, som bör förkastas. Det inom., som egentligen berör
konventikeln, är till den grad under all kritik, att det icke kan
rekommenderas af någon, som känner närvide. tid. Det vi fordra
är lekmannens fria yttranderätt inom kyrkan; denna olörytterliga
rätt är dock i konventikel-piakatet undertryckt. Den kan likväl
icke undertryckas, ty så länge kristen tro finnes, måste den bekännas.
Om vi således vilja hoppas någon förbättring i våra
kyrkliga förhållanden, måste vi lemna denna lekmannens rättighet
oförkränkt.
På dessa grunder tillstyrker jag, att konventikel-piakatet af
år 1726, i hvad det rörer sammankomster tili religions-öfning,
mätte uphäfvas.
Frih. Alströmer: Jag hade icke tänkt yttra mig i denna
fråga, och jag skall derföre blifva ganska kort. Jag ber blott att
få instämma med llrr Hjerta och Tersmeden, nb. Iir Tersmeden,
Pehr Reinhold. Medan jag har ordet her jug blott att få tillägga,
det man påmint oss om att det är Ansgarii dag i dag. Detta
torde icke vara utan betydelse, d. v. s. att om man i dag skulle
antaga Utsk:s förslag, skulle vi verkligen återkomma under papismens
herravälde, enär vi derigenom lemnade åt Kyrkorådet en
makt, som fullkomligen öfverensstämmer med inqvisitionen.
Jag uprepar min förklaring att jag instämmer med de nämnde
Hrrme.
Efter härmed fulländad öfverläggning framställde Hr Gr. o.
Landtm., hurusom i afs:de på förevide punkt blifvit yrkadt dels
bifall utan förändring; dels af Hr Tersmeden, Pehr Reinh., bifall
med den förändring, afl i föreg:de mom. orden »medlem af dess
Kyrkoråd», samt hela sista meningen skulle Uteslutas, och i sednare
morn., jemte uteslutande af orden »eller underlåter att ställa
3.10
I>en ‘i Februari.
sig till efter rä 11 else Kyrkoråds förbud mot utöfvande af lärareverksamhet»,
ett hundra Rdr skulle uptagas såsom högsta bötesbeloppet
i st. f. tre hundra Rdr; dels af Hr Hjerta bifall till Hr
Tersmedens förslag med den förändring att ordet »enskild» framför
husandakt komme att utgå; af Frill. Posse bifall till Utsk:s
förslag med den förändring i fråga om böterr.es fördelning, att i
st. f. orden »till tveskiftes emellan åklagaren och församlingens
fattige» skulle införas: »som skola tillfalla församlingens fattige»;
och att slutligen Hr Estenberg föreslagit, att konventikel-plakatet
af d. 12 Jan. 1726 måtte uphäfvas i hvad det rörer konventiklar.
Proposrr till bifall å hvart och ett af dessa yrkanden blefvo
härpå framställde och besvarade med blandade Ja och Nej; hvarefter
propos. till bifall å Utsk:s förslag utan förändring förnyades,
och sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med
Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit Ja öfvervägande.
De 2:ne öfrige härefter förekommande punkterne fann R. o.
Ad. icke föranleda till någon annan åtgärd än att läggas till
handlingarne.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från
inkomne Utlål:n och Mern.:
N:o 241, i fråga om användande af en del utaf bränvinsbrännings-afgiften
till de lägre undervisnings-verkens och follisk
oi örn es behof;
N:o 242, ang:de ansvarigheten för de af Hypotheks-föreningarne
uplagne lån;
N:o 243, ang:de fortfarande understöd för Riksg:sKont:s Enkeoch
Pupill-kassa;
N:o 244, ang.-de inlösning af ytterligare anmälde, först efter
praeskriptions-tidens slut hos Riksg:sKont. företedde Iliksgis-sedlar;
N:o 245, i anledn. af väckt motion om inlösen för Statens
räkning af Kamereraren Cari Sandbergs anteckningar i Kameralväsendet;
samt
N:o 246, ang:de afskrifning utaf återstoden af lånet för ett
utdiknings-arbete vid hemmanet Elmhult i Stenbrohults socken af
Kronobergs län.
Slutligen anmäldes och begärdes på bordet ett från YällofL
BorgareSt. ankommet prot.-utdrag N:o 546, med inbjudning till
de öfrige RiksSt:n att instämma uti BorgareSt:s beslut rörande
10:de punkten af StalsUtsk:s Utlåt. N:0 235, ang:de begärdt statsbidrag
för enskilda jernvägs-anläggningars företagande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ på 10 om aftonen.
In fidem protocoili,
Alberl Munck.
Den f> Februari.
311
Lördagen de» 6 Febrnari 1858.
Plenum kl. half 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 3 och 4 dennes samt pleni
prot. för den 23 sisth November.
Hr Estenberg, Carl Christian, anförde skriftligen:
Då jag nu här nedlägger min reservation emot I!. o. Ad:ns
uti sednaste plenum (den 4 Febr. e. m. 1858) fattade beslut, med
afs:de på det uti LagUtsk:s Utlåt. N:0 61 öfver frågan om uphäfvandet
af 1726 års Konventikel-plakat framlagda förslag, måste jag
derjemte yttra min sorg öfver religiositetens och civilisationens
jemmeriiga och beklagansvärda nederlag inom Rikets första Stånd,
då man der ännu fattar beslut, 8tt den som icke låter tillstoppa
sig munnen af menniskor, när han bekänner Christum inför en
fallen verld, skall utarmas och kastas i fängelse. Att jag icke har
hjerta att förena mig om ett sådant beslut, vill jag bitr offentligen
erkänna, äfvensom jag anser mig böra försäkra, att det är genom
sådana det ovisa nitets kraftyttringar man endast gjuter olja på
svärmeriets och fanatismens vådeld, om än dessa kraftyttringar äro
så vidskepliga och skenheliga som helst. Der åter en missledd
och förfelad välmening framkallat dem, kunna vi blott beklaga
okunnigheten, som icke vet, och otron som icke lefver i Guds
Ords sanning, (y denna eviga sanning betygar öppet: Jag tror,
derför talar jag (Ps. 116: 10)1 och tala mäste den trogne, så väl
utarmad som icke utarmad, så väl fången som fri, så väl lefvande
som dödad, ty den trogne allena är rik i Gud, frigjord genom
Jesu Christi Guds Sons blod, och den trognes lif består segrande
Öfver sjelfva döden 1
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StafsUtslcs
den 29 och 30 sisth Januari på bordet lagda Utlåt. N:o 236, i
anledn. af väckte motioner om medels anvisande till påbörjande af
Stockholms befästande å landsidorne.
lista punkten, ang:de den af Ulsk. lillslyrkta anslagssumma.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils: I det StatsRådsprot.
som finnes bifogadt K. M:s Nåd. Propos. ang:de Statsverkets
tillstånd och behof, har jag varit i tillfälle att öppet och oförbehållsamt
uttala min åsigt och öfvertygelse om, såväl behofvet som
532
Den 6 Februari.
nyttan och ändamålsenligheten af att från landsidan förse Stockholm
med några fasta stöd för dess försvar och betryggande mot
öfverrumplingar. Ytterligare har jag i det plenum, dä Frih. Sprengtportens
motion remitterades till StatsUlsk., ytterligare söht utveckla
de många och vigtiga skäl sorn tala för saken och legat till grund
för mina åtgärder, dä jag, min pligt likmätigt såsom Chef för
Landtförsvaret, inför Konungen först väckte frågan och sedermera
tillstyrkte nedsättandet af den Komitlé som fick i updrag, att utarbeta
såväl plan som kostnadsförslag m. m. Jag tior mig således
hafva någorlunda fullständigt håde mundtligen och skriftligen uttalat
min öfvertygelse om frågans vigt. Det förslag som de Komitterade
upgjordt och hvilket efter mitt förmenande är ganska
fullständigt, har StatsUtsk. haft tillfälle att pröfva och granska;
och StatsUtsk. har kommit till det resultat att anse denna fråga
vara i högsta grad förtjent af Ii. Stms upmärksamhet, hvadan äfven
Utslf. hemställt att medel måtte anvisas till arbelels påbörjande.
Under sådana omständigheter anser jag det vara håde olämpligt
och obehörigt att nu åter uptaga R. o. Ad:ns tid och måhända
trötta dess tålamod med uprepande af hvad jag möjligen i andia
ordalag och med större vidlyftighet kunde anföra, men hvad som
ändock slutligen klefve detsamma i sak, att nemi. jag anser ifrågav:de
arbete både nyttigt och nödigt. Jag vill endast tillägga
att enligt min öfvertygelse blir Sveriges Konung icke fri i sin
politik utan måste anses vara mer eller mindre bunden i förhållande
till sin östra granne, så länge icke Stockholm är betryggadt
mot öfverrumpling. Jag har således icke gjort annat än min pligt
såsom Chef för Landtförsvaret, såsom militär, såsom repiesentant
och i främsta rummet svensk, då jag sökt att här förorda saken
och verka i hvad på mig ankommer för detta mål. Jag är säker
att R. o. Ad. å sin sida icke underlåter att medverka till det
som är fosterländskt och har så mycket inflytande på detta lands
försvar och sjelfständighet.
Uplästes ett af Hr af Sillén, Georg Axel, inlemnadt s8-  lydande anförande:
På inom R. o. Ad. väckt motion om Stockholms befästande,
har StatsUtsk. uti Utlåt. N:o 236 tillstyrkt ett anslag af 100 000
Rdr för hvartdera åren 1859 och 1860, till befästnings-ai heten
på hufvudstadens södra sida.
Instämmande uti Rådman Gråå’s reservation, så lydande: »Ulan
»att f. n. inlåta mig i något bedömande af den frågan, huruvida
»Stockholms befästande må vara ändamålsenligt eller icke, anser
»jag det böra tillkomma Regeringen, men icke R. St:r på fram»ställning
af enskild motionär, att, i en fråga af sådan natur som
»denna, taga initiativet. Då nu K. M. hitintills icke funnit sig
»föranlåten, att i ämnet framställa något förslag, men deremot till
»SlatsRådsprot. den 14 Okt. 1856 täckts afgifva det Nåd. för k la»rande,
att K. AI. icke vid detta Riksmöte ville göra framställning
»om medels anvisande för ifrågav:de ändamål, utan att frågan härom
»må anstå lill ett annat tillfälle, anser jag StatsUtsk. icke hafva
Den 6 Februari.
233
»bordt till R. St:r göra någon annan hemställan i detta hänseende,
»än att det af enskild motionär afgifna förslaget om Stockholms
»befästande icke må till någon R. St:rs åtgärd föranleda», synas
mig upmärksamheten böra fästas derpå, att, just under den tid
befästnings-arbetet skulle ske, i samma trakt pågår jernvägsarbete
och att således orten, sorn redan nu lider brist på arbetare, skulle
komma att sakna dem, helst i många orter jernvägs-arbeten komma
att mycket uptaga den manliga befolkningen.
Uti Hr Gråå's reservation fiafva instämt 6 ledamöter af BorgareSt.
och 9 af BondeSt., alltså hafva 7 ledamöter af BorgareSt.
och alla af BondeSt. afstyrkl Utskts förslag. Jag hemställer vördsamt
om propos. på afslag af StatsUtsk:s tillstyrkande.
Hr Lefrén, Johan Pehr: Sällan har ett Betänk, varit så
väl formeradt både i hvad sak och framställning beträffar som detta.
Grunden härtill är dels sakens klara och enkla beskaffenhet, dels
de goda uplysningar Utsk. haft tillfälle att inhemta om förslaget i
sin helhet och sina detaljer. Jag får således till alla delar instämma
i Utsk:s förslag, men vill dock tillägga att ehuru den
ifrågav:de summan icke är betydlig, är den dock nödvändig; ty
vid början af ett sådant arbete som nu är ifråga kan man icke
tjenligen använda stora summor och den nu föreslagna synes mig
tillräcklig för arbetets beredande och inledande, på ett sätt att
man deraf, vid det som framdeles kommer att göras, kan skörda
frukterna, emedan det alltid är nyttigt att man väl bereder det
arbete som sedermera med allvar skall utföras. Jag tillstyrker på
det högsta bifall till Utsk:s Betänk, och hoppas att Rikets första
Stånd är det förslå som behjertar frågans vigt och deråt lemnar
bifall.
Hr Hjerta, Lars: Att upträda med anmärkmr mot den
väckte motionen och Utsk:s Betänk, i denna fråga, rörande hvilken
man har anledn. tro att R. o. Ad. redan förut bestämt sig —■ en
fråga der flere talare hafva vädjat till »känslan hos Rikets första
Stånd», hvilket Stånd för öfrigt till en så stor del består af militärer,
som med en naturlig förkärlek skola omfatta allt hvad som
hörer till deras yrke och dess utbildning, — detta kan utan tvifvel
synas förmätet af den, som på intet sätt är invigd i det tekniska
eller strategiska af detta ämne. Då jag detta oaktadt önskar framställa
några anmärkmr mot det resultat hvartill Utsk. kommit, ber
jag derföre att få förutskicka, det jag icke vill ingå i undersökning
om riktigheten af de allmänna satser, som vare sig motionären
eiler Chefen för Landtförsvaret elier Utsk:s knappa majoritet,
uttalat för att bevisa fördelen af hufvudstadens befästande med
hänseende till det iäge den innehar mot vår östra granne, och dess
naturliga position i strategiskt afs:de såsom »nyckel till hela M8-  laredalen», tvertom må allt detta förutsättas ega sin fulla riktighet;
jag går ännu längre och medger det vara i sin ordning, att Regeringen
tagit frågan om Ctockholms befästande under öfverläggning;
att den nedsatt en Komité och att denna Komité afgifvit ett
234
Den 6 FebrnarI.
arbete så fullständigt, att det kan i tid pröfvas, när man vill börjå
befästningen; men mig förefaller frågan f. n. endast vara den,
huruvida det är nödvändigt att begynna en sådan befästning i
detta ögonblick innan hvarken Regering eller Ständer haft tillfälle
att ingå i någon pröfning af planen för arbetet i dess helhet,
och innan man egentligen känner betydligt mera än all en sådan
plan är å bane. Vid början af denna Riksdag ansåg också Regeringen
sjelf arbetets företagande nu icke såsom en nödvändighet.
Jag tillhör icke dem — jag har redan vid föregide Riksdagar mer
än en gång yttrat min åsigt i detta afside —jag tillhör icke dem
som vilja underkänna R. St:rs befogenhet, att besluta vars sig i
en anslags- eiler organisations-fråga derföre, att Regeringen icke
framkommit med förslag derom. Det ligger, efter min tro, antingen
en känsla af oförmåga eller något af de obotfärdiges förhinder
hos representationen deruti, att ovilkorligt vilja skjuta ifrån sig
pröfvandet af nya idéer, nya frågor blott derföre att Regeringen
icke först omfattat dem; man bör i denna punkt hafva något öfverseende
med Regeringen; ty dess ledamöter äro, efter det sätt
hvarpå Förvaltningen hos oss är inrättad, så uptagne med en mängd
kuranta mål, att de hafva anspråk på det icke allt för stora fordringar
göras i afside på de ärender som röra allmänna förfallninningar
och stats-inrättningens organisation, så att de väl behöfva
den ledning som Ständerna kunna gifva, sådan den ock må vara.
Jag vill således icke underkänna det beslut, hvartill Utsk. i denna
fråga kommit, blott på den grund att Regeringen icke framställt
förslaget härom; ej eller förklara saken absolut onödig. En sådan
invändning vore ock till en viss grad undanröjd, då Chefen för
Landtförsvaret understödt Utskrs hemställan; ehuru man äfven naturligt
kan förklara detta så att det synes vara svårt för en Chef
för Landtförsvaret, att, när ett Utsk. föreslår medels anvisande i
och för ett befästnings arbete, säga å Regeringens vägnar: »Vi bry
oss icke om det der, vi vilja icke att det nu skall beviljas.» Men
jag ber att få framställa några skäl hvarföre det anslag som nu är
tillstyrkt, och hvilket i alla händelser endast kan betraktas såsom
en mindre betydlig handpenning på hvad som framdeles komma
skall och hvars belopp man icke känner, enligt mitt omdöme bör
kunna upskjutas åtminstone till nästa Riksdag. Först vill jag likväl
anmärka att likasom man vet det byggmästare gerna bygga
hus, likaså vilja fortifikations-olficerare gerna både för egen heder
och nytta och af nit för den sak som utgör deras special itet, gerna
bygga fästningar. Vid sådana tillfällen må det ock icke förtänkas,
om kärleken till yrket ikläder sig skepnaden af kärlek till fäderneslandet,
helst när fråga är om en sak, hvars nytta ifrån vissa
synpunkter icke kan bestridas. Den omfattas då af dem som höra
till yrket med en enthusiasm som genom bearbetningar åstadkommer
en möjligt verkande impuls äfven på oinvigde. Jag bänskjuter
till Utslcs ledamöter huruvida icke en sådan driffjäder varit
med vid öfverläggningen om den ifrågav:de saken och egentligen
utgjort anledn. till att detta anslags beviljande just nu blifvit tillstyrkt.
Den 6 Februari.
235
För att öfvergå tili de skäl hvilka tala för att detta anslag
må upskjutas åtminstone under den korta tiden till kommandeRiksdag,
så lärer väl hvar och en medgifva att behofvet af Stockholms
befästande icke egentligen kan behöfva ifrågakomma annat än
med afside på försvaret mot vår östra granne. Frågan är således:
månne någon rimlighet förefinnes att Sverige under närmast påföljande
år har alt befara en öfverrumpiing från den östra grannen?
Dervid ber jag alt först få taga i betraktande den ställning Iivari
Ryssland befinner sig efter kriget och de upoffringar detta förorsakat
och sedermera de förändrade utsigter som, till någon del
åtminstone, synes hafva öpnat sig inom detta vidsträckta rike i följd
af den thronförändring som der egt ruin och efter den nuv:de
sjelfherrskarens tillträde till Regeringen. Enligt sammanstämmande
statistiska notiser, hvilka man igenfinner i statistiska arbeten af
Léon, Faucher, Baron v. Reden och Kalb hafva, utom de vanliga
utgifter, som de stående arméerne i Europa förorsaka, de särskilde
koslnaderne för Orientaliska kriget upgått till en summa i franes
räknadt af 6,200 millioner, hvaraf 4,800 måst uptagas såsom lån.
Det torde icke vara utan intresse att citera hvad som häraf enligt
upgift belastar hvarje land-särskildt, nemi.:
Storbritannien t.940 millioner francs, hvaraf uplånte 1,51 Or
Frankrike 1,600, hvaraf uplånte 1,580; Turkiet 700, hvaraf uplånle
150; Sardinien 60, alla lånade; Ryssland 1,200, hvaraf lånade
800: samt öfriga makter, som ej deltagit i kriget, för rustningar:
Österrike 600; Preussen 75. De mindre tyska sta
terne:
Bayern, Wurtemberg, Hannover, Baden, Darmstadt,
Cassel, Oldenburg m. fl. tillsammans 40 millioner, hvaraf lånade
30. De nordiska rikena, Sverige, Danmark och Norrige, samt
Holland och Belgien 10. Uti denna lista har Ryssland såsom
jag nämnt del för 1,200 millioner, hvaraf 800 skuld, hvilket
gör en årlig tillökning i beskattningen af minst 48 millioner
francs eller nära 36 millioner Rdr Rmt. Detta kan sägas vara
en småsak för ett så stort rike, men besinnar man att skuldsumman
med den föreg:de skulden upgår till 900 millioner
silfverrubel eller 2.530 millioner Rdr Rmt, hvarpå årliga räntan
går till 150 millioner utom amortissement, får saken ett annat
utseende. »Uti dessa kostnader», säger en af de statistiska författare
hvarur förestående upgifter äro hemtade, »afses icke de till
antalet oberäkneliga upoffringar som träffat enskilde i Södra Ryssland
och de lidanden som under kriget drabbat näringar och handel.
Antalet af de soldater som i följd af detta krig omkommo på
slagfältet eller i lasaretterna är ej möjligt att upgifva, elier de
som hemkommit med en förstörd helsa och förgåtts i fattigdom och
elände, eller af de fredliga invånare som gått under af barbarisk
behandling samt brist och nöd.» De statistiska författarne tyckas
öfverensstämma deri, att antalet af dem som sålunda gått under
inom Ryska riket, sammanräknadt upgår till minst 300,000. I
allt fall, om de förestående data tagas i betraktande, så kan icke
betviflas att Ryssland, lika väl som, och mer än de fleste riken,,
ännu för några år åtminstone är i behof af freden. Tar man äl~
236
Den 6 Februari.
ven i betraktande Rysslands iinanciela ställning, så bekräftas denna
omständighet ytterligare; ty redan i medlet af J854 syntes endast
pappersmynt, (det stod 20 proc. agio mellan pappers- och siifvermynt),
och Ryska Regeringen måsle göra stora upoffringar efler
freden för att köpa silfver i utlandet.
Sammanräknade antalet trupper, som nu finnas i Europa är
3,950.000 man med en kostnad af 2.168 millioner francs årligen,
och de lunga bördor, hvarmed underhållet af dessa slående härar
belasta de europeiska länderna till den grad, att budgeten uti de
största staterna visar ett årligen tilltagande deficit, som betäckes
med nya lån eller för tillfället med en tillkonstla!) upställning af
räkenskaperna, måste nödvändigt öka behofvet af fred, då i alla
fall särskilda rustningar mäste göras och nya millioner i lån med
påföljd af nya bördor för de skattdragande uptagas vid minsta
skymt af krig. Detta förhållande, allmänt för det öfriga Europa,
är ingalunda mindre för Ryssland, som i början af sista kriget
gjorde Ryssland flera fåfänga ansträngningar för att erhålla lån,
innan det slutligen lyckades i Holland och Hamburg, hvilka lån
dock kost.ade betydligt. I alla dessa omständigheter ser jag en
anledn. hvarföre äfven hos den Ryska Regeringen behofvet af fred
måste göra sig mäktigt gällande, ålen en ännu mäktigare impuls
dertill ligger i det kända förhållande alt den ädle monarch, som
f. n. sitter på Rysslands thron, har sökt och söker att rigta sin
politik så mycket som möjligt från den gamla er öfr i n gs-po lili k e n
till eröfringar inom landet genom näringarnes lyftande, genom upoffringar
åt friheten och anstalter för folkets uplysning. Ryska
nationen är ock i och för sig sjelf såsom bekant en ganska fred
lig
nation; att den instämmer i sin Kejsares önskningar i afs:de
på fredens bibehållande, att den går honom till mötes i det ädla
bemödande som göres för folkets inre utveckling och fredspolitiken,
det synes af den beredvillighet hvarmed Adeln i de flesta provinser
hafva motsvarat Kejsarens önskningar rörande lifegenskapens
uphörande. ålen detta sociala omskapningsverk, är så stort, att
när man dertill täger i betraktande den kända svårigheten med
rekryteringarna, hvilka äro den Ryska allmogens högsta förskräckelse,
så ligger äfven deri en ökad anledn. hvarföre Ryssland, under
det födselarbete hvari det nu är inbegripet för sin inre ut
veckling,
måste undvika de våldsamma ansträngningar som dessa
rekryteringar medföra. I den statistiske författares arbete som jag
nyss citerat, finner man äfven huru det under sista kriget förhöll
sig med rekryteringen. Inom 20 månader egde följande rekryteringar
rum:
Den
10
Febr.
1854:
9 på
1,000
i vestra provinserna;
»
9
Maj
»
9
»■
i östra »
»
7 Sept.
»
10
»
i vestra »
»
13
Dec.
»
10
»
i östra »
»
10
Febr.
1855:
13
»
i 18 guvernementer
»
31
Maj |
»
12
Aug.
> »
13
»
i de öfriga;
»
7
Okt. J
Den G Februari.
237
Den 6 Maj 1855: 12 på 1,000 i de vesti iga;
» 15 Okt. » 10 » i de östliga provinserna.
Det är bekant till on del hvarifrån bebofvet af dessa våldsamma
rekryteringar härledde sig; de förorsakades nemi. af de oerhörda
förluster Ryssarne ledo under marscher och derom nian läste upgifter
i utländska tidningar, som väl till en del kunna dragas i
tvifvelsmål, men man har likväl sett att t. o. m. ryska författare,
som på sednare tider fått mera frihet att yttra sig öfver inre förhållanden,
deri instämma. Så har t. ex. Statistikern Tengoborski,
(enligt citation af Tyske statistiker), vitsordat att af 400 rekryter
som afsändes från en ort vid Dniepern anlände blott 78 till Krim.
Det är klart att rekryteringen, hvilken såsom man vet i sig sjelf
väcker motvilja hos den ryska bonden, skulle under sista kriget
blifva förhatlig genom det stora antal som uttogs af befolkningen,
och blifva det ännu mycket mera genom de berättelser som tränade
tillbaka till provinserne om det elände hvari deras familje-medlemmar,
deras söner och bröder till en stor del förgingos. Utaf alla
dessa förhållanden är det för mig klart att Ryska Regeringen måste
hafva de. största anledmr att under de nästföljande åren icke
utan de mest trängande skäl bryta freden. Men äfven andra anledn:r
härtill finnas i de stora engagemenler som Ryska Regeringen
ingått och de företag som äro påbörjade för att åstadkomma
inre kommunikationer. Denna eröfring inom landet, kan visserligen
med tiden blifva farlig för dess grannar, men för oss svårligen
ännu på några år om icke genom ett särskildt förvållande å vår
sida. Vi veta att Ryssland engagerat sig för jernvägsarbeten till
ett belopp af 70 millioner rubel silfver för de närmaste 3 5 4
åren; vi veta äfven att på många orter är dessutom stor brist på
vägar i anseende lili rikets ofantliga vidd, och man har tillbevis
härpå åberopat det en skäppa spanmål, sorn på det ena stället blifvit
betald med 10 Rdr, har på 30 mils afstånd derifrån gällt mer
än 1 £ R Ir endast i följd af omöjligheten att få fram spanmålen,
på en viss tid från den ena orien till den andra. Afven derutinnan
lär således ännu otroligt mycket återslå att göra. I händelse
således -fredspolitiken icke genom någon särdeles utomordentlig
händelse skulle blifva störd, sammanstämma alla omständigheter
deri att Sverige bör kunna vara lugnt för öfverrumplingar åtminstone
ännu några år. Det år sannt alt någon fullkomlig säkerhet
i detta afs:de icke finnes och för att ej i följd af det föregående
misstänkas att vara förblindad, vill jag sjelf citera något
som nyss stålt att läsa i den ryska tidningen Le Nord, ang:de en
möjlig anledn. till förveckling med Sverige, emedan jag förmodar
att det intresserar R. o. Ad. vid ett sådant tillfälle som detta. Uti
denna tidning som redigeras i Paris i erkändt Ryskt intresse,
yttrades nemi. vid ett tillfälle helt nyligen, i en angifven korrespondens-artikel
från Stockholm: »Man känner vissa planer, hvilka
man med förkärlek omfattar i Slockholm och som äro anakronismer
de der aldrig kunna verkliggöras, men hvilka ändock kunna
åstadkomma allvarsamma tilldragelser och för längre tid uppehålla
den fredliga utveckling, hvaraf Ryssland är i behof.» Dessa ut
-
238
D o ii 6 Februari.
tryck synas alludera på skandinavismen och de förvecklingar som
deraf möjligen kunna upstå. Jag vill således icke på något sätt
sticka under stol med hvad som kan antagas gifva anledn. till någon
slags rubbning i framtiden, men jag tror å andra sidan att
om en eller annan finnes inom Sveriges landamäre!) så hyperskandinavisk
i sin ifver att upnå det alltid önskvärda målet af de
3 nordiska rikenas förening eller sammansmältning, att han anser
Sverige utan betänkande böra för den Sleswigska frågans skull
betrakta Danmarks sak alldeles såsom vore det vår egen, så lär
den stora majoriteten af Svenska folket nog nyktert sinnad, nog
litet exalterad för att icke obetingadt vilja kasta sig in i de vådor
och de oberäkneliga och för lång framtid obotliga upoffringar, som
skulle innefattas deruti att taga något hotande eller utmanande
initiativ härifrån i dessa frågor, hvilka ej lära kunna afgöras utan
samverkan af alla stormakterna, och då sannolikt ej behöfva föranleda
ett krig. Undantager man nu detta (jag bänskjuter till de
i politiken mera invigde om några andra skäl finnas, men något
bör man väl då framdraga), så kan jag för min del icke uptäcka
något skäl som motväger de sannolikheter, hvilka jag påpekat, eller
att vi nu med lugn kunna vänta till en annan Riksdag med utgörandet
af ifrågav:de befästnings-anslag. Jag uprepar att en ökad
anledn. härtill synes ligga deruti att Regeringen sjelf vid början
af denna Riksdag måste hafva delat denna åsigt, ty hade Regeringen
varit lika angelägen, man skulle kunna säga ifrig, som Utsk.
visat sig uti föreställningen att detta utgjorde en af de allra vigtigaste
frågor och mest brännande som ej tål upskof, så hade Reringen
naturligtvis också framställt Propos. derom till R. St:r.
Jag kan således icke, från hvilken sida frågan än betraktas, finna
annat än att den kan upskjutas. Annu en omständighet till är
den att frågan framkommit så sent in på Riksdagen. Det kan icke
vara för mycket att begära rådrum till nästkommande Riksmöte
på det Regeringen må hinna taga närmare del af de planer som
bär äro å bane, och äfven allmänheten få litet mera reda på
saken, än genom de knapphändiga uplysningar hvilka lemnats från
Utsk. och hvilka oaktadt den vackra framställningen om sakens
vigt och angelägenhet, äro i det faktiska i det närmaste lika med
noll, så att Ständerna här skola besluta om något, hvarom de veta
ingenting. Jag har hört sägas att under Utskis öfverläggningar
den invändning blifvit framkastad, att om äfven anslag lemnäs till
Stockholms befästande, blir detta icke tillräckligt, emedan det finnes
flera punkter söder om Stockholm, som äro i lika stort behof
af befästningar; och detta skulle äfven hafva blifvit medgifvet af
den embetsman som hade sig updraget att lemna Utsk. uplysningar
angtde det faktiska af frågan. Om så är lärer det icke komma
alt stanna på långt när vid de 6, 9 eller 10 millioner hvarom är
fråga, utan har man då att vänta sig ett helt annat resultat för
framtiden. Vid början af denna Riksdag gjordes här på Riddar
huset
de mest rosenfärgade skildringar af Rikets välstånd; förhå 1-  landerne hafva likväl redan något förändrats och jag tror icke den
öfvertygelsen xiu vara rådande att man kan slå på alldeles så stort,
Den 6 Februari.
sorn man då ansåg kunna ega rum. Om nu Regeringen, det oaktadt,
då icke fann det alldeles nödvändigt att begära ifrågav:de
anslag, ehuruväl man kan föreställa sig, att möjligtvis de som önska
detta anslag tänkte: nu finnas goda tillgångar, nu skall man
passa pål om, säger jag, tiderna sedan dess betydligt förändrat
sig; om den omständigheten att vi nu måste mot dryga räntor
uplåna penningar från utlandet såsom en temporär undsättning till
alla näringar, synes särskildt mana till sparsamhet, — ligger icke
äfven deri ett skäl till upskof med denna fråga? Jag vet att det
blifvit något urmodigt och anses numera icke i sin ordning eller
tjena till någonting att upmana till sparsamhet; att man anser det
betyda intet om skatterne ökas litet mera, ty bevillningen har icke
blifvit ökad, säger man; men jag vill fästa upmärksamheten derpå
att om Sverige hittills varit nog lyckligt att icke hafva en hög
bevillning, så stå vi vid denna Riksdag på en gräns. Vi hafva
varit nödsakade att taga statslån till ännu obestämdt belopp för
framtiden till byggande af jernvägar, om hvilka det är ett ganska
stridigt problem huruvida de komma att betala underhållskostnaden;
vi hafva äfven sett att det varit starkt i fråga att för första
gången belägga råämnen för våra manufakturer med tull och således
komma in på samma beskattnings-bana med finanstullar, på
hvilken de mest skuldsatta stater befinna sig. Det är icke skäl
att i vårt folkfattig;) land helt och hållet kasta bort den, om man
så vill, utnötta* frasen om besparing, intilldess vi komma derhän
att, i följd af den dryga lefnadskostnaden, se utvandringarne till
Amerika öka sig i en förskräckande grad. Vår statsinrättning är
ännu i åtskilliga delar föråldrad och så många svårigheter gifvas
för den enskilde att röra sig fritt i vårt land — jag menar ej
mindre i andligt än lekamligt afs:de — att de ensamt kunna gifva
anledn. till önskan hos mången att öfvergifva fäderneslandet, och
jag tror derföre att den som hyser kärlek till vårt land bör söka
så mycket som möjligt undvika att öka dessa anlednir och derföre
lemna åsido allt som icke är oundgängligen nödigt i afside på utgifter,
hvilka endast utgöra en början till sådana måhända oberäkneligt
stora. Jag vågar hoppas att om R. o. Ad:ns ledamöter täckas
taga dessa omständigheter i betraktande, de åtminstone hos en
och annan kunna bidraga till någon modifikation af det visserligen
i öfrigt patriotiska och berömvärda nitet för Svenska hufvudstadens
befästande — en sak som den person, hvilken har hela sin förmögenhet
i hufvudstaden, naturligtvis af personligt intresse måste
vara tillgifven, men som jag likväl för min del anser f. n. kunna
upskjutas.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Då vid Riksdagens början
nu ifrågav:de motion väcktes, tog jag mig friheten anföra några
betänkligheter mot nyttan och således äfven nödvändigheten af
Stockholms befästande; och af hvad jag då erfor och sedermera,
under den långa betänketid som blifvit mig förunnad, ytterligare
inhemtat, finner jag icke någon anledn. att i detta afside ändra
åsigt. Jag får säga att jag anser mig tryggt kunna rara af mot
-
240
Den 6 Februari.
salt mening meri mångå i öfrigt aktningsvärda representanter, då
min mening delas af flera vigtiga auktoriteter; men, mine Hrr,
jag vill icke låta komma mig till last att i Riksdagens så till
sägandes lisie timma inleda en discussion öfver sjelfva fråsan:
om Slockholm bör befästas eller icke; jag anhåller blott att få för
min enskilda del till prot. anföra de grunder hvarpå jaa bygger
mitt afslag å Betänk. Jag hade föreställt mig, att i en så vigtig
fråga som denna, hvilken säkerligen skulle inleda Staten i högst
betydliga kostnader, vore det ett absolut behof att förslaget derom
utginge från Regeringen. Då lv. M. och Dess Regering vid Riksdagens
öpnande tillkännagaf att De ännu icke ansågo tidpunkten
vara inne för afgifvandet af ett så beskaffadt förslag; då således
Regeringen visat sig vara i behof af ytterligare besinning och betänketid
för afgifvandet af Propos., — då anser jag, efter min åsigt
om representantens åliggande, det vara deras pligt att icke allt
för brådstörtadt framrusa på denna bana. Dä Regeringen till R.
St:r afgifvit förslag har man ofta nog anmärkt, att dessa förslag
icke varit så grundliga, icke beräkningarne så tillförlitliga som
man kunnat önska; jag täger mig friheten hemställa om det icke
vore ett efterlank ligt exempel för representationen, att ingå på
denna bana utan en grundligare undersökning eller rättare sagdt
utan någon slags undersökning. Det är godt och väl att man säger
det en komité blifvit nedsatt, som afgifvit ett ganska vackert
och fullständigt arbete; men då detta arbete icke varit tillfyllestgörande
för att förmå Regeringen att sjelf afgifva förslag till R.
St:r, förekommer det mig mer än olämpligt om representationen
sjelfmant skulle inleda Statsverket i så betydliga utgifter som de
ifrågav:de. 1 en så beskaffad fiåga som denna tiar man, efter mitt
omdöme, af nöden icke allenast att fästa sig vid auktoriteter, utan
äfven alt stärka sin egen öfvertygelse genom i n (1 i v iduela undersökningar
af förhållanderne. Man har sagt att förslaget skulle omfatta
den obetydliga summan af G millioner; jag vill icke öfverdrifva
på något sätt och har icke anspråk på att kunna göra någon
beräkning i den vägen, ehuru jag förutsätter minst en summa
af 10 millioner, men då lv. M. vid Riksdagens början icke ansåg
Rikets ('mandela ställning medgifva Propos. i detta ämne, tager
jag mig friheten hemställa om under loppet af de sista 12 månaderna
vår financiela ställning, vårt. ekonomiska tillstånd vunnit
en sådan förbättring att den gifver anledn. ät representationen att
helt handlöst kasta sig in i sådana förhållanden. Det är på dessa
grunder jag icke kan lemna min röst åt förslaget; det är af den
natur att det behöfver mogna icke allenast inom Regeringen och
representationen, utan äfven inom hela nationen. Så har ännu
icke skett och då förbjuder mig min öfvertygelse, mitt åskådningssätt
om representantens pligt att deråt lemna bifall, allra minst
som jag anser det föga öfverensstämmande med representationens
värdighet att med en liten lockmat inleda till sådana företag. Man
föreslår nemi. nu att blott kasta bort den obetydliga summan af
100,000 Rdr, men meningen kan icke vara någon annan än den
att
Den 6 Februari.
241
att grundlägga de många millioner som skola komma efteråt. Häraf
kan jag icke låta förleda mig, utan mäste underkasta mig det ogillande,
som möjligtvis från en eller annan sida kan upstå till följd
af min balsstarriga opposition mot Utsk:s förslag. Jag finner dessutom,
sedan vi nu med stor svårighet fått låna penningar till de
utgifter som vid denna Riksdag i så rikt mått blifvit beslutade,
högst betänkligt att vidare fortgå på denna bana och tror att R.
o. Ad. handlar bäst, om de, i likhet med Borgare- och BondeStm,
åtminstone för denna gång afslå detta förslag.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Ang:de det af StatsUtsk.
tillstyrkta anslaget till Stockholms befästande kan jag icke
undgå till en början bemärka, att detta skett i strid med de åsigler
som Regeringen uttalat och att således StatsUtsk. handlat utan
att låta på sig inverka. Jag yttrar icke detta såsom något tadel
mot Utsk., jag anser det tvertom vara Utsk:s pligt såsom en delegation
af R. St:r eller af den andra statsmakten att handla fritt
och sjelfständigt, utan annan grund än sin öfvertygelse. Det är
nu andra gången under denna Riksdag som Utsk. på så sätt förfarit:
första gången skedde det i en ganska vigtig fråga nemi. om
bevärings-exercisen, i hvilken icke Regeringen uttagit det steg den
bort taga. Jag för min del vill önska att samma Utsk. måtte på
enahanda sätt förfara i de åtgöranden som ännu kunna vara för
detsamma att iakttaga, och att det icke måtte i afs:de på anslag
lemna tillfälle för användande af den kända frasen »när jag dricker
är det rätt.» Hvad sjelfva anslaget beträffar, så anser jag dess
nytta och nödvändighet så påtaglig att jag obetingadt tillstyrker
bifall dertill. Det är visserligen sannt att vi allt mer och mer
hafva hos utlänningen pantsatt våra fastigheter, ja, möjligen äfven
lösören, men det återstår ännu för oss en dyrbarhet, det är vår
national-frihet; och jag hoppas att för dess bevarande nödiga åtgärder
måtte vidtagas, sedan man kanske något handlöst förspillt
de förra. Vi böra påminna oss de, om jag så får säga, repriser
af förstorings-lusta som tid efter annan påkommit vår östra granne;
huru skulle det väl blifva om vi lemnade den vigtiga punkten
Stockholm utan allt skydd deremot? Om man betraktar Stockholm
såsom strategisk ståndpunkt, kan man icke lägga nog vigt på dess
bibehållande, ty derpå kommer att i betydlig mån bero det krigs
natur som möjligen kan upstå. Jag tror för öfrigt att sjelfva frågan
är af den i Ögonfallande beskaffenhet att en vidlyftigare deduktion
för bifall till densamma torde vara obehöflig; jag kan dock
icke undgå nämna att vid innev:de Riksdag, då löntagare-intresset,
ja! t. o. m. blanco-rytteri-intresset gjort sig så gällande, äfven det
intresse som har till mål vår nationela frihet äfven bör taga ut
sin rätt, åtminstone här på detta rum. Jag tillstyrker bifall till
Utsk:s förslag under önskan att med Stockholms befästande denna
gång icke måtte komma att tillgå på samma sätt som då för några
år sedan hufvudstaden skulle befästas, att man nemi. blott påbörjar
saken, men icke fulländar den.
XI H. 16
242
Den 6 Februari.
Hr Brake], Mauritz Gustsf: Jag har redan förut flera
gånger på detta rum yttrat och jag skall aldrig underlåta något
tillfälle, (hvilket Hr Hjertås anförande äfven nu beredt mig) att
uttala den öfvertygelse, att om den skandinaviska norden verkligen
vill ordna sitt försvar mot sin östra granne — Europas fruktansvärdaste
landtmakt —-, måste de nordiska rikena tillgodogöra
sig de krafter, hvarutinnan de äro denna makt öfverlägsna; de
böra, för att höja sig ur den roll af vanmakt som hvar för sig
särskildt spelar, sluta sig tillsammans så fast som möjligt, — och
härigenom samt genom bildande af en verklig marin skaffa sig en
röst med i Europas angelägenheter; ty, mine Hrr! det är dock
en skön röle att utgöra en nation, sorn har någonting alt säga
här i verlden! Och om vi då blifva starka på sjön — och min
öfvertygelse är, att min åsigt om nödvändigheten häraf i en framtid
skall bana sig väg till allmänna opinionen, skulle vi, endast
med tillhjelp af vår sjömakt, kunna vara i stånd att hindra fienden
verkställa en landstigning, att få fast fot i landet eller med
ett ord att utföra någonting af betydenhet, ty denna betydenhet
ligger just uti möjligheten att hastigt och oförmodadt kunna bemägtiga
sig någon vigtig punkt på våra kuster. En sådan punkt
är Stockholm; det skulle kunna hända att på andra sidan hafvet
en expedition i aldra största hemlighet utrustades, (vi veta nemi.
att vår östra granne har en sådan tillgång lill både förråder och
trupper att hans enda besvär är blott att låta inskeppa och öfverföra
dem på sino skärgårdsfartyg), — hvilken expedition inom 24
timmar kunde vara i Stockholms skärgård och om ytterligare 24
timmar i Stockholm. Detta är ett faktum, hvilket jag tror att t.
o. m. de Hrr. som motsätta sig Frih. Sprengtportens förslag, icke
kunna förneka. — Vi skola nu se till hvilka resurser som stå
oss till buds för att möta den ryska styrkan. Såsom sagdt är tror
jag knappast att längre lid än 24 timmar skulle oss medgifvas
för att samla våra krafter, och jag betviflar att, äfven om våra
jernvägar vore fullbordade, vi på denna korta tid hunne få in till
Stockholm mer än en del af Södermanlands och Nerikes Regementen;
och äfven om möjligt vore att hopsamla och bekläda en
del af beväringen, skulle det, enligt min tanke, icke vara särde
les
rådligl att använda densamma i ett öppet fältslag. Dessa skäl
tyckas således bevisa den stora vigten' af hufvudstadens skyddande
genom kanoner, och förskansningar. Den fiende som intränger i
Stockholm, kan tillgodogöra sig hela vår bank, alla publika kassor,
alla de handelsvaror som ligga upstsplade kring hufvudstaden; han
.kan lägga sig till hela skärgårdsflottans förråder, hela vårt utredningsförråd,
våra konstalster; ja! han kan t. o. m. återtaga de
troféer våra förfäder tillvunnit oss och hvilka pryda våra konungagrafvar
i Riddarholmskyrkan. — Gr. Anckarsvärd har vid detta
tillfälle påmint derom att han, då Frih. Sprengtportens motion
remitterades till Utsk., framställde stora och bufvudsakliga skäl
(hvarvid han äfven namngaf åtskilliga författare, som skrifvit i
sådan syftning) hvilka tala mot hufvudstäders befästande i allmänhet.
Dessa skäl voro, såvidt jag minnes, 2;ne: det ena att en
Den 6 Februari.
2i:t
stor stad vanligen innesluter en större menniskomassa, hvilken
följaktligen under en belägring är svår att proviantera; det andra
att under en belägring och den brist på födoämnen, som då möjligen
upstår, yppar sig ett missnöje och vankelmod hos befolkningen,
som utöfvar en viss påtryckning på garnisonen, hvarigenom
denna ofta tvingats att förr än nödigt varit, upgifva befästningen.
Låtom oss nu eflerse, huruvida dessa skäl gälla med
Stockholm! Vi finna då att vår Hufvudstad, — belägen vid änd
punkten
af en lång och ganska bred sjö, hvilken sträcker sig 15
å 16 mil in i landet —, har ett så lyckligt läge att det nästan
alltid måste vara möjligt icke allenast för hufvudstadens garnison,
utan äfven för dess öfriga befolkning, att på denna sjö få sig tillsända
de lifsmedel, hvaraf de under en belägring kunna vara i
behof. Derjemte företer sig med hänseende till Stockholm den
lyckliga omständigheten att staden är så vidsträckt och de delar,
hvilka möjligen kunde blifva utsatte för ett fiendtligt bombarde
ment,
så glest bebyggde, att någon särdeles olägenhet af ett så
dant
bombardement icke bör upstå. Enligt min åsigt är således
Stockholm en alltför vigtig punkt att icke det torde vara tid tänka
på dess befästande, allra heldst då, såsom nyss blifvit sagdt, vi
icke äro starka på sjön och många år torde förgå innan vi blifva
det. Jag vill för öfrigt icke trötta I{. 0. Ad. mod uprepande af
alla de både här och i tidningarne reproducerade förhållanden och
omständigheter som göra Stockholm till en så framstående strategisk
punkt, ulan öfvergår nu till några af de anmärkningar som
blifvit i dag mot förslaget framställda.
IIr Hjelta har, såsom skäl till af de å nämnde förslag, anmärkt
att icke Regeringen afgifvit Propos. i ämnet. Jag kan visserligen
icke undanhålla min tanke alt regeringen hade bordt aflåta
en sådan Propos., men jag hemställer tillika om icke Hr.
Hjerta, hvilken så ifrigt yrkat derpå att menniskan bör få dyrka
den Gud hon bär i sill hjerta, äfven, i den händelse att regeringen
icke aflemnat Proposm om religionsfriheten, skulle lika omsorgsfullt
hofva förfäktat samma frihet. Vi böra besinna en sak,
mine Hrr! att nemi. i allmänhet de kongl. Proposir, som i och
för rikets försvar äskat större uppoffringar af nationen, blifvit med
särskild ovilja såväl från representationens som allmänna opinionens
sida bemötte. Vid innevarande riksmöte hade regeringen
många och stora, alldeles oundgängliga anslag att begära af representationen;
man kan således föreställa sig att regeringen möjligen
ansett klokast icke äfventyra dessa anslag genom att begära
ytterligare. Sådan har jag ansett orsaken vara hvarföre regeringen
icke vid denna riksdag framlagt Propos. om Stockholms befästande;
del hade, enligt mitt omdöme, icke varit klokt att med
fälld lans och öppet visir möta den ovilja som alltid mot större
anslag för landets försvar gifvit sig tillkänna.
Hr Hjerta har vidare sagt att Sveriges financiela ställning i
närv.-de ögonblick vore sådan, att den icke uptnanado till begynnande
af ett sådant företag som detta; i sammanhang hvarmed Hr
Hjerta anfört några fakta som han ansåg bevisande i detta afseen
-
244
Den 6 Februari.
de. Bland annat har Hr Hjerta påpekat den omständigheten att
våra jernvägar icke skulle bära sig; men, såvidt jag vet, hafva
de jernvägar som hittills blifvit fulländade, fullkomligt motsvarat
sitt ändamål: så har t. ex. jernvägen mellan Malmö och Lund
icke allenast gifvit underhållskostnad, utan äfven en inkomst derutöfver.
Hr Hjerta yttrade vid samma tillfälle att man, för att
skaffa Staten inkomster, på allvar ifrågasatt tulls läggande på råvaror.
Jag vill icke tro att Hr Hjerta verkligen hyser en sådan
mening, ty då Hr Hjerta likasom jag suttit i Bevilln.Utsk., måste
han äfven såväl som jag veta, att ehuru ett så beskaffadt förslag
väcktes af en ledamot inom Utsk., föll detsamma likväl med
en offentlig majoritet. Hvad för öfrigt beträffar den financiela
krisen, så tror jag icke att den är så farlig, som den af många
förespeglas. Det är klart att då för ett lands, sådant som Sverige,
produkter yppas ymniga afsättningsorter och utomordentligt höga
priser, skall deraf inom landet framkallas en öfverdådig spekulationsanda
och ett begär att utvidga sin produktionsförmåga; under
den beräkning att denna ofantligt lyckliga konjunktur skall fortfara
eller blifva ändå lyckligare; men när då inträffur att konjunkturen
uphör och allting återgår till sin lugna och jemna, men
dock framåtskridande utveckling, måste naturligtvis en kris upstå
och en hop konkurser förekomma, de der verka tryckande för
mången och hardt nära förstörande för en och annan samt influera
ofördelaktigt på landets näringar och handel. Betraktar man likväl
närmare Sveriges produktionsförmåga i sin helhet, skall man
finna att dess välstånd under dessa sista 3:ne åren tilltagit. Det
är möjligt att vår tullinkomst för detta och nästkommande blir
något minskad; det är möjligt att vi, i st. f. att lefva såsom hit
tills,
måste börja spara, för att betala vår utländska skuld; men
vi böra äfven besinna att vi i detta sednare fall komma att in
skränka
oss till sådana förtullbara varor som kaffe, socker, salt
och flsk m. m.; och, efter Hr Hjerta bragt å bane detta ämne eller
frågan om vårt kommerciela tillstånd och insinuerat att icke
FinansMinistern haft någon blick in i framtiden, får jag tvertom
uttala den öfvertygelse, att vid -en kommande Riksdag då förbandenvarande
förhållanden skola utvisa att det icke varit han, som
i detta afs:de haft orätt.
Hr Hjerta har talat om Rysslands fredliga benägenhet, hvilken
till en del skulle, efter Ur Hjertås påstående, härleda sig från
fruktan för de kostnader och olägenheter som rekryteringen under
ett långvarigt krig kunde förorsaka. Man torde likväl kunna förmoda
att den makt, som haft råd att upoffra 100:tals millioner i
och för fälttåget å Krim, nog kan vara i stånd att uthärda den
kostnad som försändande af en Expedition till Stockholm på 15
timmar skulle medföra. Hr Hjerta erinrade äfven att de nu påbörjade
jernvägs-företagen inom Ryssland torde bidraga till en fredligare
stämning hos detta land, men betänkte icke då, att jernvägarnes
ändamål ingalunda är att utvidga Rysslands välstånd,
utan att läggas i sådana sträckningar att de gynna ett skyndsamt
befordrande af Rysslands railitär-korps vare sig till Petersburg el
-
Den 6 Febru&ri.
24å
ler Moskwa, m. e. o. alla sådana punkter, der Ryssarne hafva huf*
vudtrupper förlagda. Hr Hjerta säger att vi hafva god tid på oss
till Stockholms befästande, men huru lång tid anser väl Hr Hjerta
behöfvas för detta ändamål? Om äfven man antager att R. St:r
skola bifalla hvad Regeringen i detta afseende kommer att begära
är min öfvertygelse att 9 år åtgå, innan hufvudstaden förvandlas
till den fasta punkt den bör vara. Man har påstått att med dessa
200,000 Rdr icke någonting af väsendtlig nytta skulle kunna uträttas.
Jag medger att summan visserligen är liten, men mycket
kan likväl dermed verkställas, enär regeringen derigenom sattes i
tillfälle att vidtaga nödiga expropriationer, utstaka liniera samla
behof! i ga materia lier o. s. v., så att arbetet genast vid en korn*
mande riksdag må kunna begynnas. Ett annat skäl som talar för
beviljandet af dessa 200,000 Rdr är att Stocholms befästande kan
betraktas såsom ett fosterländskt företag, hvars beslutande är en
heder för nuvarande Ständer, emedan Sveriges ära och trygghet
derigenom testamenteras såsom ett heligt arf åt kommande slägten.
Då Regeringen genom Novembertraktaten inslog på en ny politisk
bana, fröjdade sig hela svenska folket åt denna traktat, hvarigenom
regeringen ställt detsamma såsom en förpost åt de uplysta
och frisinnade ideer som England och Frankrike representerade;
Svenska folket erfor en rättmätig stolthet öfver den röle det då
hade att spela; men, mine Hrr! jag vill bedja Eder ihågkomma
att om stoltheten icke upbäres af kraft, nedsjunker densamma till
lumpenhet! En europeisk brytning kan i hvarje ögonblick inträffa;
jag frågar Hr Hjerta om han eller någon annan på detta rum
kunde förutse att år 1854 en sådan opinion här i landet skulle
uttala sig, som villo drifva regeringen till att oförberedt börja
krig med grannen i öster. I hvilken ställning befann sig väl då
regeringen? Det var för densamma omöjligt att i rättan tid uttala
sig mot Ryssland, och skulle den ändock hafva gjort det, hade
Sverige i och med detsamma risquerat sin hufvudstad. — Vi böra
derföre vara tacksamma mot Frih. Sprengtporten som genom denna
motion sökt att försätta Sverige i en mera fri och oberoende ställning
vis-å-vis den östra grannen.
Måhända borde jag icke, men kan dock ej underlåta att göra
anmärkning mot StatsUtsIcs Betänk., genom hvilken anmärkning
jag äfven får tillfälle att ådagalägga Stockholms militära vigt,
hvilken efter min öfvertygelse, lika stor ant. Stockholm är befäst
eller icke, likasom Åreskutan t. ex. är af lika Ulen militärisk
vigt i hvilketdera fallet. Hela skillnaden är att så länge Stockholm
kan försvaras, så länge lutar dess militära vigt lill fördel
för försvararen, men att deremot ju förr det lian upgifvas, ju mera
lutar den till förmån för de anfallande. Det har blifvit sagöt
att en större befästning skulle uptaga allt för stor del *f den activa
arméen. Jag vet att jag uttalar en öfvertygelse som strider
mot mångas af Eder, mine Hrr, och äfven mot den som i våra
militära läroverk blifvit inplantad, då jag säger att den activa
arméen bör stå i Stockholm, att den kan hålla sig fast på denna
gränspunkt, emedan allt hvad som fordras till densammas under
-
Den 6 Febrn ari.
bäll och utrustning, kan efter hund tillföras denna punkt pä den
långsträckta sjön Mälaren, och om en rysk fiende anfaller Sverige,
måste han antingen gå mot denna armé, och då är det öfriga
Sverige fritt; eller ock intränga i landet, jag vet ej mot hvilken
punkt, men jag ponerar Carlsborg, och då har den activa arméen
i Stockholm den största lätthet att afbryta hela den ryska förbindelsen
och småningom slå fienden i detalj genom att angripa hans
flanker. Skulle vi åter draga oss in i landet och cernera oss
kring Carlsborg så vore meningen att för hvart steg vi droge oss
tillbaka, skulle den fremmande arméen genom inträngandet försvagas;
men vi böra dock härvid besinna att när vi ändtligen blifva nog
starka att möta fienden på öpna fältet och börja knuffa honom tillbaka,
kommer han med hvarje steg närmare kusten i närheten af
alla sina tillgångar, och llrrine må icke tro att vintern absolut
afbryter förbindelsen mellan Sverige och Ryska kusten, ty det är
tvertom högst sällan som Östersjön ligger 14 dagar. — Således
är min enskilda öfvertygelse att Stockholm har en vida större
militärisk vigt än SlatsUtsk. genom dess Betänk, velat gifva tillkänna;
men jag vill derföre icke förneka att Utsk. ändock visat
prof på en ganska militärisk blick, och att vi böra vara detsamma
tack skyldigt, derföre att det söker göra den vackra ställning,
vi sedan Novembertraktalen intagit, försvarbar, och genom detta
Betänk, verkligen lagt grundstenen till ett vackert verk som
Svensk ihärdighet och Svensk tapperhet bör kunna försvara.
Frih. Raab, Adam Christian: Då den motion, hvilken
gifvit ursprung till förevule Betänk., remitterades från detta Stånd,
var jag i tillfälle att yttra den åsigt, hvilken jag länge hyst, att
Stockholms befästande utgjorde ett bland de vigtigaste föremål för
de båda statsmakternas medverkan. Denna åsigt har icke blifvit
i någon mån rubbad, under den långa tid som förlupit sedan motionen
afgafs, utan tvertom hafva alla do inkast, som dels skriftligen
dels mundtligen blifvit deremot gjorda, snarare varit af beskaffenhet
att befästa densamma. Då jag ser mig här omgifven
tili större delen af militärer, då jag hört de flesta talare, som här
upträdt, yttra sig för bifall till förslaget, finnes väl icke någon
anledn. förmoda, det frågan kommer att förfalla. Jag kan följaktligen
vara ganska kort. Jag vill icke inlåta mig i hufvudfrågan,
dess mindre som de, hvilka motsätta sig bifall till Utsics förslag,
icke bekämpat sakens nytta i och för sig, utan egentligen hållit
sig till den omständigheten, huruvida man nu, i Riksdagens 11 :te
timma, borde bevilja det ifrågav:de lilla anslaget. Det är således
frågan: huruvida ett upskof bör ega rum eller icke, som jag vill
uptaga. För detta upskof anfördes bland andra skäl, att den herrskare,
som nu sitter på Rysslands thron, vore af ett fredligt lynne,
älskade nyttiga reformer i sitt eget iand, hvadan således ingen
anledn. förefunnes till den tro, att han skulle vilja öfverfalla en
granne. Men denne Kejsare är dock icke mera än elt menniskolif;
det är möjligt att, så länge han sitter på Rysslands thron,
något anfall icke kommer i fråga, men han är dödlig såsom alla
Den 6 Februari.
247
andra, och vi känna icke den sinnesstämning, som hans efterträdare
kan hafva. Det veta vi dock, att flera sjelfherrskare, oaktadt
Rysslands befolkning i öfrigt kan vara fredligt stämd, öfverfall it
sina grannar med krig till sådan påföljd, att håde i söder och i
vester hafva desse fått duka under. Man har sagt, att de i Ryssland
pågående reformerne skulle kunna utgöra ett hinder mot
dess anfallslusta. Om dessa reformer äro af beskaffenhet att mildra
folkets förtryckta ställning, skulle vi väl kunna vänta oss, att
folket af tacksamhet härför desto hellre vill understödja sin herrskare
i händelse af krig, och då det under alla förhållanden hittills
aldrig fattats tillfällen att på sjelfherrskarens ord framkalla
krigsfolket, så ser jag icke något skäl hvarföre det mindre nu än
tillförene skulle kunna utkommenderas.
Hvad financerne beträffar, tror jag visserligen att Ryssland
befinner sig i samma belägenhet som andra europeiska länder, d.
v. s. ådragit sig stor skuld och är i behof att förminska densamma;
men, mino Hrr, örn vi skulle tänka oss den olyckliga ställning
i Europa, att de vestra makterne, med hvilka vi slutit förbund,
icke vore i tillfälle att kunna understödja oss, månne Ryssland
skulle beräkna behofvet af några hundra milhr för att börja
krig med oss? Man har fästat sig vid den omständigheten, att
Regeringen icke framkommit med något förslag i denna fråga. Jag
kan icke lika med föregide talare finna att detta varit klokt; jag
beklagar tvertom att Regeringen icke afgifvit ett sådant förslag
och jag skulle hafva önskat att Krigsministern med lika kraft och
värme i konseljen drifvit genom sin lanke till ett verkligt förslag,
som han här både skriftligen och mundtlieen uttryckt sin åsigt,
för hvilken jag är honom tacksam. Man har sagt, att då vid Riksdagens
början Regeringen icke ansåg våra financer tillåta en så
stor utgift som den ifrågav:de, har vår fin an c ie la ställning sedan
dess blifvit så förändrad, att det är ännu mindro skäl bevilja
detta anslag. Det är en stor sanning, att våra resurser äro mindre
än då, men jag vet icke något så vigtigt, så stort föremål
för hvilket upoffringar bör göras, som för att bevara vår sjelfständighet.
Vi hafva en mängd exempel från föregrde Riksdagar, att
oaktadt Regeringen icke framlagt förslag, eller kommit med förslag
på mindre summor, så har representationen antingen sjelf väckt
förslag eller ökat summan när behofvet sådant påkallat, och jag
eririrar mig detta specielt i afs:de på cellfängelse- och läroverksfrågorne.
När man finner saken nyttig, bör man icke afhålla sig
derifrån, på den grund, att en underlåtenhetssynd blifvit begången,
tvertom vore det ett fel om vi genom tvist med den andra statsmakten
om denna underlåtenhet åsidosatte att vårda oss om vår
egen säkerhet för framtiden. Min öfvertygelse är, att huru ringa
denna summa än må vara, är den likväl att taga på hand, detta
anslag är en opinionsyttring af Ständerne, af så mycken större
vigt, som det möjligen i en framtid kan blifva en talande sanning
hvad Krigsministern yttrade: att nemi. Konungen i Sverige icke
alltid kunde vara fri i sin politik, så länge icke Stockholm voro
befästadt. Jag tillstyrker det föreslagna anslaget.
248
Den 6 Februari.
Hr Hjerta: Af alia de talare, hvilka upträdt sedan jag förra
gången hade ordet, kan jag icke finna att någon mer än den siste
ingått ens i ett försök att vederlägga de inkast jag mot ifrågav:de
anslag framställt, utan hafva deras yttranden varit mer eller mindre
variationer på samma thema, som Utsk. här updukat för R.
St:r, och hvilket Utsk. måhända bättre utvecklat än de flesta af
nämnde talare. Hvad vi hufvudsakligen fått lära af en talare, såsom
tillägg till Utsk:s motiver, är att Mälaren är en lång och
bred sjö som gör Stockholm, med afs:de på tillförsel, till en särdeles
beqväm punkt att der postera en armé, och det var en sak
som jag tror att man nästan hade reda på förut. Här har äfven
framkastats ämne tili en politisk discussion genom citerandet af
November-traktaten och dess fördelar samt det allmänna bifall den
väckt. Man vet att, ang:de denna traktats ändamålsenlighet, olika
tankar hafva upstått just med anledn. af den kantiga ställning
Sverige i följd af nämnde traktat antagit; åtskilligt skulle kunna
härom sägas både mot och med, men jag vill icke inlåta mig på
en dialektik derom, som skulle urarta till kannstöperi; — jag får
endast fästa upmärksamheten derpå, att äfven under den förutsättning
att Novembertraklaten verkligen eger någon betydelse, att
Sverige har någon fördel att förvänta deraf genom vestmakternas
understöd, så kan Sverige detta oaktadt vara utsatt för öfverrumpling
från Ryska sidan, ehuru det skulle vara ett särdeles fåfängt
och till intet resultat ledande företag att gora en sådan öfverrumpling,
emedan just i följd af den så mycket och kanske med
skäl prisade Novembertraktaten skulle Ryssland icke allenast underkasta
sig vådor och större upoffringar för att kunna försvara
och vidmakthålla hvad det öfverrumplat, utan äfven tvingas att
lemna skadeersättning efteråt. Ulan att vilja gå längre, tror jag
man kan antaga, att Ryssland skall betänka sig 2 gånger innan
det, utan någon liflig orsak, läggen väl märke härtill, mine Hrr,
eller utan något förvållande från Sveriges sida, äfventyrar en sådan
öfverrumpling.
Jag vill nu öfvergå till Frih. ltaabs replik, den enda som
blifvit gjord mot mitt förra yttrande. Frih. ltaab har påstått att
jag, till att börja med, instämt i Utslcs framställning rörande
ändamålsenligheten af Stockholms befästande. Detta är likväl icke
så säkert; ty jag har sagt att jag antager förhållandet möjligen
kunna vara sådant, men alt jag anser en fråga, så nyligen upkommen
under denna Riksdag, gerna kunna upskjutas lill pröfning
vid en nästföljande. Det måste vara af allra största vigt i afs:de
på denna frågas afgörande, att väl erinra sig det jag endast talat
om tiden intill nästa Riksdag, och att icke någon rimlig fara kan
vara för ett upskof till denna tid. Frih. Raab har, under instämmande
i mitt omdöme ang:de den nuv:de Ryska sjelfherrskarens
fredsälskande karakter, likväl framhållit den omständigheten att
menniskolifvet är vanskligt och att man icke borde dervid fästa
för stort afseende. I anledn. deraf ber jag att, med hänvisande
till mitt förra yttrande, få erinra, att jag endast såsom en bidragande
omständighet omtalat Ryska Kejsarens person och karakter.
Den 6 Februari.
249
Jag framhöll i främsta rummet en mängd statistiska förhållanden,
hvilka 'jag ansåg redan hafva alstrat en »force des choses», som
icke kan undgå att utöfva ett stort inflytande på alla länders
financer och således äfven på Rysslands. Jag anförde vidare en
omständighet från detta lands inre tillstånd, hvilken jag ansåg
otvifvelaktig! böra medföra en sådan verkan, att någon fara för
öfverrumpling fiån den sidan under nästföljande år icke borde
vara att förvänta, såvida vi icke sjelfva dertill äro vållande genom
någon högst oöfverlagd handling. En föreg:de talare har
sagt, att Sverige, genom den ställning det intagit genom November-traktaten,
är på visst sätt tvunget att spela falskt spel i förhållande
till Ryssland. Jag skulle deremot tro, att just i följd af
de tvingande omständigheter, hvilka jag tagit mig friheten framhålla,
i följd af de stora bördor, under hvilka Europas länder
sucka genom sin stora statsskuld och underhållandet af sina stående
härar, — hvilka medtaga öfverallt i de större Staterna vida
mer än hälften af alla skatter, — att i följd af dessa omständigheter
och den ytterligare orsaken att intet krig i närv:de tid ändock
kati företagas utan vidare utomordentliga ansträngningar och
stora lån, som skulle komma att till beloppet upgå mot de summor
som det sista kriget kräfde, de politiska ärendena, de som
höra till kabinettspolitiken, komma att förvisas hädanefter från
bataljfältet till kongressen. Jag säger icke bestämdt att så skall
ske; menniskan är Gud nå’s! så svag, att det icke finnes någon
garanti i detta fall; t,v när en stor ärelystnad eller stor eröfringslusta,
dessa driffjedrar som för vissa tillfällen kunna spela upp
folkmängder likasom individer, uphäfva sig, kan man icke svara
för någonting; men jag påstår, att det finnes all anledning att en
sådan förändring, som den jag här antydt, kommer att ske i framtiden,
och det beror mycket på hvilken furste som helst, hvilken
f. n. sitter på Europas thron och har någon den minsta vigt att
lägga i den politiska vågskålen, att verka oändligt mycket i denna
riktning. Vi hafva sett att sammanstämmande omdömen i detta
hänseende utgått från de mäktigaste monarkier, sammanstämmande
önskningar att göra kriget så kort som möjligt; vi hafva sett
huru den nuvide Kejsaren i Ryssland upoffrat en stor del af sin
ärelystnad för att skona sitt land från en vidare fortsättning af
kriget, ehuru derföre icke är sagdt att han icke fortfarande kunnat
försvara sitt rike. Vi hafva sett de upoffringar som gjorts af
Österrikes, Englands, Frankrikes och Preussens monarker, och
-hafva således all anledn. förmoda, att en mäktig och stark tendens
till lösning på fredlig väg af framtida tvister måste göra sig gällande
hos dessa Regeringar, och äfven denna omständighet kan,
efter min tro, utgöra en leddragande orsak, att man ännu ett par
år med lugn kan upskjuta nu ifiågavide sak. Men det finnes
äfven en annan omständighet som, ulan att jag tilltror mig att
inlåta mig på det militär iska eller strategiska af denna sak, likväl
är sådan att den betingas af erfarenheten, och det är att man vet
det män af folket tänka olika om de olika andelar som särskilda
slags V8pen böra utöfva på ett lands försvar. Del skulle således
259
Den G Februari.
kunna vara en möjlighet att, i händelse ett par års rådrum lernnades
till ytterligare begrundande af den ifrågav:de försvarsplanen,
män af yrket kunde framkomma med granskningar som bidraga,
vare sig att utföra detta förslag med mindre kostnad eller med
samma kostnad mera effektivt medelst några större eller mindre
förändringar i hvad som blifvit föreslaget. När dessutom Regeringen
sjelf i sin propos. om Statsverkets tillstånd och behof sagt,
att K. M. icke vill vid denna Riksdag göra framställning om medels
anvisande för ifrågav:de ändamål, utan att frågan härom må
anstå till ett annat tillfälle, kan jag icke finna hvad det särskildt
skulle vara sorn gör denna sak nu så påträngande, att R. o. Ad.
skulle, i strid med detta Regeringens förklarande, nödvändigt vilja
gifva på hand för realiserandet af en plan, som kommit så nyss
fram till R. St:r.
Ilr Liljenstolpe, Axel Fredr., anförde skriftligen:
Någon anledn. till tvekan alt bifalla ifrågavrde Utlåt, kan väl
finnas deruti, att denna vigtiga frågas behandling hos R. St:r är
föranledd af enskild motion, icke af en Kongl. Propos.
Orsakerne härtill, hvarföre så icke skett, torde dock vara lätt
insedde, eller kunna åtminstone utan särdeles svårighet upletas af
dem, hvilka opartiskt betrakta sjelfva saken.
Den samhällsställning jag innehar tyckes visserligen ställa
mig, så att säga, utom frågan; men, utan att tillhöra militäryrket,
bör väl för de fleste medborgare, ännu mera för den, som
åtagit sig representantkallet, vare sig på grund af val eller sjelfskrifvenhet,
denna samhällsvigtiga fråga icke vara så alldeles främmande.
För mitt bestämmande att med min röst söka att bidraga
till det nu föreslagna sättet att värna Sveriges hufvudstad, af en
fiende så lätt åtkomlig ifrån landsidan, för ett dylikt anfall, —
anser jag mig icke behöfva framlägga on mängd skäl, de der utaf
män af facket lätteligen kunna förebringas och som redan äro det
och vidare komma att framläggas. Sjelfva saken talar dessutom
så tydligt för sig efter min förmening.
Stockholms befästande äfven ifrån landsidan var en tanke, en
önskan af den store, nyligen hädangångne Konung, som, ifrån att
vara en fiendtlig snillrik och utmärkt härförare, blef vårt lands
räddare ifrån en hotad undergång, blef en god men kraftig, Segersäll,
Fridsäll och Årsäll NordmannaKonung. De fleste af eder,
mine Hrr, hafva äfven sett de påbörjade arbetena till hufvudstadens
befästande. Vi veta ock hvarföre dessa arbeten måste afstanna.
En Komité har af Konung Oscar, som uptagit denna Sin store
Faders fosterländska tanke: planen till hufvudstadens befästande
äfven åt landsidan, sedermera varit nedsatt i och för denna sak.
Dess vigt och nytta är alltför väl känd; men medel att utföra
den stora planen, huru erhålla dem? Ovissheten härom är ej äfven
den ett skäl hvarföre en Kongl. Propos. uti detta ämne icke
vid innevide Riksdag blifvit i Nåder aflåten, helst K. M. funnit
Den G Februari.
Sig nödsakad begära så stora bidrag af de skattdragande tiil för
ögonblinket mera nödvändiga förefunna behof.
Ett lands bästa värn är dessutom innebyggarnes kraft, enighet
och fosterlandskärlek samt tillit till sin Konung, allt grundadt
på en sann gudsfruktan. Förlitande sig uppå att dessa egenskaper
i rikt mått besittas af Sveriges folk har Konungen möjligen
äfven derföre ansett befästningsfråg8n kunna undanskjutas för andra
ännu mera maktpåliggande frågor.
Huru vackert då att frågans vigt behjertas af folket, af representationen,
som med djup vördnad och tacksamhet för November-traktaten,
genom att sjelfve framlägga detta förslag, liksom
till nämnde traktat tyckas vilja gifva ännu större kraft.
Hvad jag vågat från min ståndpunkt nu vördsamt anföra, är
endast ett svagt försök att framställa frågans vigt och behofvet af
att densamma behjerta, samt att antyda några af de skäl, hvarföre
jag anser mig böra gifva min röst till det begärda preliminäranslaget.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag icke ämnar inlåta
mig i frågan om nyttan eller nödvändigheten af Stockholms befästande,
såsom icke varande i stånd att kunna bedöma den saken,
anser jag, just i följd af denna min okunnighet, nödvändigt, att,
då jag såsom representant i denna fråga skall medverka, den auktoritet,
på hvilken jag skall grunda mitt omdöme, är fullt konseqvent.
En enskild motionär kan icke vara denna auktoritet.
Utsk. har visserligen, med undantag af 17 reservanter, godkändt
motionärens förslag och äfven omtalat en Komité som i detta hänseende
skulle vara nedsatt och hvilken förordat detsamma; men
då likväl K. M. icke ansett sig vid denna Riksdag kunna göra
något i detta afs:de, och jag för min del anser den föreslagna
summan vara så ringa, att den för ingen del kan verka till någon
nytta, måste jag för min del, iakttagande samma åsigt som de
nämnde reservanterne, hvilka egentligen äro skattdragande och
således måste aflöna alla löntagare, som vid denna Riksdag fått
förhöjda anslag, begära afslag å Betänk.
Gr. Gyldenstolpe: Jag vill icke förlänga discussionen,
men nödgas likväl säga några ord i anledn. af den tillvitelse, som
blifvit gjord mot Regeringen och Statsrådet i främsta rummet,
derföre alt propos. i förev:de fråga icke blifvit af densamma vid
innev:de Riksdag framlagd. Om Hrr:ne nemi. behagade genomläsa
den del af K. M:s Propos., som handlar om hufvudstadens befästande,
skola Hrr:ne deraf finna, att K. M. och hela Statsrådet enhälligt
bifallit hvad som blifvit af Depart:sChefen i denna sak framställdt,
d. v. s. gillat och insett behofvet, nyttan och ändamålsenligheten
af att förse Stockholm med några fasta stöd på landsidan.
När så är förhållandet, tror jag icke att Regeringen eller
Depart:sChefen alldeles förtjenar den tillvitelsen, att icke hafva
tillstyrkt afgifvande af propos. i ämnet, ty det har skett, ehuru
K. M. af skäl, som i Propos. anföres, ansåg sig icke böra belasta
252
Den G Februari.
R. St:r med Propos. om ytterligare anslag för ett sådant ändamål.
Då nu R. St:r sjelfva inse behofvet af hufvudstadens befästande,
torde det icke vara något binder för Depart:sChef och Regering
att både böra och kunna mottaga nämnde anslag.
Hr Stjernsvärd: Med anledn. af de uplysningar som Gr.
Gyldenstolpe lemnat, anser jag mig endast böra påminna: att just
i följd af hvad Gr:n tillkännagifvit har K. M. funnit frågan om
Stockholms befästande kunna upskjutas, hvaremot Utsk. ansett frågan
af den vigt, att den icke tålde något upskof; och alt i denna
Utsk:s åsigt ligger en förtjenst som jag tillräknar detsamma.
Den härefter till bifall å förev:de punkt framstälda propos:n
besvarades med starka Ja, blandade med Nej; hvsrpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Anckarsvärd begärde votering.
Uplästes till justering samt godkändes följande voter:s-propos.
Den som bifaller StatsUtsk:s i l:sta punkten af Utlåt. N:o
236 gjorda tillstyrkande röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde punkt af R. o. Ad. afslagen.
Och befunnos vid voteringens slut rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 80.
Nej — 43.
2:dra punkten, angide lillslyrkt underd. anhållan om JSäd.
Propos. i fråga om Stockholms befäslnings-arbetens vidare utförande.
Denna punkt bifölls.
3:dje punkten, ang:de gjorde framställningar om ytterligare
anslag lill befästnings-arbelena vid Waxholm och Carlskrona.
Hr Brakel: Jag vill blott göra en anmärkn. vid denna punkt
Det är ett misstag af Utsk. att säga det jag väckt motion om anslag
till Carlskronas befästande på landsidan; jag har endast föreslagit
att R. St:r måtte ingå till K. M. med en anhållan att Han
vfd nästa Riksdag täcktes afgifva förslag till Carlskronas befästande
från landsidan.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Jag har afhållit mig såväl
från discussion som votering vid nyss afgjorde föreg:de punkt; jag
har gjort det af skäl, som icke, efter min tro, böra ogillas, då
flera, mer än jag sakkunnige, män yttrat sig så utförligt i ämnet;
men jag kan icke undertrycka den skyldighet jag anser mig ega
att, då fråga om anslag till befästande dels af Waxholm dels af
Carlskrona förekommer, yttra några ord. De sorgliga eventualite
-
Den 6 Februari.
253
ter, på hvilka föreg:de punkts afgörande hufvudsakligen grundats,
bedömer jag i deras utförande, om de någonsin komma att ega
rum, på ett olika sätt med de personer hvilka här yrkat på Stockholms
befästande. Jag tror att om så olyckliga tider skulle inträffa
att Sveriges Konung genom Sin politik och diplomatik icke
kunde afvända en så sorglig tillfällighet, skulle likväl icke fiendens
anfall genast ske mot bufvudstaden. Jag tror fastmer att flere
andra punkter på våra långsträckta kuster, för fienden vida åtkomligare
och förmånligare, skulle blifva föremål för deras försök.
Först och främst tror jag fiendens hufvudmärke skola blifva att
förstöra vår materiel och vår flotta i Carlskrona. Med hela vår
flotta är Carlskrona visserligen ganska väl försvarad från sjösidan;
men landsidan är deremot lemnad komplett öppen. Om en fiendtlig
flotta hyste en sådan afsigt som här förutsattes, föreställer jag mig
att den ganska lätt skulle kunna, vare sig vid Lyckeby, Asarum,
Carlshamn eller kanske ännu några andra mindre kända hamnar
inkasta ett tillräckligt antal landstigningstruppor, försedde med de
på fartygen befintlige kastmachiner, för att på kort tid bränna
Carlskrona och hela flottan. En så bedröflig tillfällighet ber jag
det llöglofl. Ståndet betänka hvad verkan den skulle utöfva både
på vårt försvar och på den sjelfständighet som är hvarje svensk
så dyrbar, och på den allmänna sinnesstämningen. Jag håller före
alt ett ändamålsenligt försvarsverk, upfördt på den landstunga, der
man kan komma på landsidan öfver till Carlskrona vore af den
största vigt. Jag kan icke neka att då dessa 200,000 Rdr nyss
ansloges till förberedande arbeten för Stockholms befästande, jag
inom mig hjertligen önskade, att de snarare kunnat användas till
nu i fråga v:de ändamål, då de troligen varit i det närmaste tillräckliga
och vi derigenom, medelst begagnande af sådana medel
som stå i vår förmåga, hade beredt oss en säkerhet för vår stora
sjömateriel. Jag anhåller att i anledn. af dessa betraktelser, om de
vinna det Höglofl. Ståndets sympathier, denna del af StatsUtsk:s
förslag icke måtte bifallas, utan tvärtom medel anslås om möjligt
vid detta Riksmöte till ett så v i g t i g t företag. Skulle det deremot
anses omöjligt i anseende till de många anslag som redan äro beviljade,
får väl dermed anstå till nästa Riksdag, men hvad jag
högtidligen yrkar är att icke bifall måtte lemnäs till denna punkt
af StatsUtsk:s Betänk. Det är visserligen i densamma inryckt rörande
Waxholms befästning; jag underlåter att derom yttra mig;
jag tror att mycket är gjordt för Waxholm, att Waxholm är försatt
i ett temligen full färd igt skick; något torde väl ännu vara
att önska och funnes medel dertill, vore bra; men jag önskade att
man’ företrädesvis beaktade de omständigheter jag haft äran andraga,
som äro efter min öfvertygelse af yttersta vigt för vårt sjöetablissement.
Hr Brakel: Jag är af fullkomligt lika åsigt med Gr. Löwenhjelm
rörande nödvändigheten af Carlskronas befästande från landsidan
äfvensom ringheten af de medel som dertill erfordras; men
då det är ett faktiskt förhållande att 2:ne icke bifallit den motion
254
Den 6 Febru ari.
som jag vid början af Riksdagen afgifvit, sä är det nödvändigt, i
händelse R. o. Ad. vill besluta en sådan skrifvelse som jag i motionen
förordat, hvilken sätter Regeringen vid en kommande Riksdag
i en fördelaktigare ställning att inkomma rned Propos. om
Carlskronas befästande, att R. o. Ad. äfven inbjuder de öfriga
Stånden att instämma i Ståndets beslut; och således yrkar jag att
R. o. Ad. måtte besluta denna skrifvelse för att åtminstone gifva
ett uttryck deraf att R. o. Ad. verkligen inser nödvändigheten af
vårt dyrbara sjöetablissements befästande från landsidan.
Gr. Löwenhjelm: Uti den öfvertygelse jag har om nödvändigheten
af Carlskronas befästande från landsidan hade jag visserligen,
såsom den siste talaren här påpekat, bordt yrka på ett anslag
härtill; men dels hade i sådant fall fordrats mera kännedom om
behofvet än jag kan ega, dels har jag befarat att väcka en ovilja
mot saken genom att begära ett anslag som jag förmodade icke
kunna erhållas. Skulle ett sådant anslag detta oaktadt af Ståndet
beslutas, så vore mina önskningar i detla fall fullkomligt upfyllda;
men då jag icke vågar hysa en sådan förhoppning, ber jag att i
allo få förena mig med Hr Brakel om propos. på bifall till en underd.
skrifvelses afgående till K. BI. Saken vore då, åtminstone
inom detta Stånd så tydligt påpekad vara dess önskan, att jag äfven
för min del är öfvertvgad det K. BI. och Dess Regering skola
foga nödiga anstalter för att få den genomdrifven. Jag förenar
mig med Hr Brakel.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Den fråga som nu sednast
blifvit väckt är utom allt tvifvel af stor betydenhet för bevarandet
af den dyrbara materiel som finnes i Carlskrona, dyrbar
i egentlig bemärkelse och dyrbar för den del den måste taga i
fäderneslandets försvar. Frågan har dock icke alldeles varit lagd
åsido; redan på 1820: ta let upgjordes förslag till befästande af
Carlskrona och dertill ledande avenyer af framlidne Gr. Sparre.
Befästandet kom icke då till utförande, men jag tror att K. BL i
Sin till R. St:r vid denna Riksdag afgifne Propos. äfven vidrört
Carlskronas befästning från landsidan; ehuru dertill icke finnes
något särskildt anslag föreslaget. I fall R. o. Ad. anser en underd.
skrifvelse böra aflåtas, så kan visserligen dertill vara ett skäl derutinnan
att R. o. Ad. sålunda uttrycker sin åsigt, men jag har
anledn. förmoda att denna sak redan är inom Regeringen påtänkt
och sannolikt vid en blifvande Riksdag kommer till tals genom
Propos. från K. BI. Till denna förmodan hemtar jag skäl af yttrandet
i det prot. som var bilagdt den denna Riksdag aflemnade
Nåd. Propos. om 4:de IIufvudTitelns anslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han innan öfverläggningen afslutades,
ansåg sig böra anhålla att Hr Brakel måtte närmare bestämma
den propos., som af honom önskades. Då Gr. Löwenhjelm
först hade ordet, hade Gr:n i allmänhet yrkat att R. o Ad. icke
måtte bifalla denna punkt. Sedermera hade Hr Brakel förordat en
Den 6 Februari.
255
underd. skrifvelse i afsrde pä Carlskronas befästande, äfvensom inbjudning
till de öfrige Stånden att instämma i ett sådant beslut;
och anhölle derföre Hr Gr. o. Landtm, att Hr Brakel ville i bestämdare
ordalag upgifva den ifrågastälde skrifvelsens innehåll emedan
svårligen propos. kunde framställas å ett förslog att en skrifvelse
i ämnet skulle afgå, utan att skrifvelsens innehåll bestämdes.
Hr Brakel: I det afsrdet ber jag endast att R. o. Ad. måtte
tillägga i den underd. skrifvelse, som R. o. Ad. beslutit rörande
Stockholms befästande, »äfvensom Carlskronas befästande på landsidan»,
hvarå jag anhåller om Propos.
Frih. Raab: Lika med de föreg:de talarne inser jag det stora
behofvet af Carlskronas bättre befästande icke allenast från sjöutan
äfven landsidan, men då frågan på sätt och vis redan torde
kunna anses förfallen, enär den redan varit föremål för R. St:rs
afgörande, och då Utsk. icke här tillstyrkt saken, anser jag f. n.
ingenting kunna vinnas med ett R. o. Ad:ns beslut i den syftning
som föreg:de talare yrkat. Jag hemställer således om icke de Hrr
som yttrat sig skulle vilja, sedan de framlagt sina opinioner, åtnöjas
med att lägga saken till handlingarne.
Gr. Löwenhjelm: För min del har jag instämt i det af
Hr Brakel först gjorda yrkande, men jag saknade vid den sednare
formulationen deraf den inbjudning som han äfven föreslagit att
det Höglofl, Slåndet skulle göra till de öfriga Stånden. Jag kan
icke inse att den af Frih. Raab gjorda invändning att saken redan
skulle vara afgjord, kan förhindra R. o. Ad. att, då Utsk. i
ett sednare Betänk, ytterligare framdragit saken och afstyrkt densamma,
yttra sig öfver detta Utlåt. Jag tror att en sådan underd.
skrifvelse som Hr Brakel föreslagit ganska väl kan aflåtas, såvida
Ståndet delar den åsigt jag hyser om den stora vigten af en sådan
åtgärd. En annan talare har velat underrätta oss derom att anledn.
vore till den förmodan att K. JU. redan tänkt på denna sak. Det
är äfven mig bekant och jag är öfvertygad att den omsorg som
K. M. och Hans Regering har om landets sjelfständighet visserligen
skall äfven härutinnan göra sig gällande; men efter min tanke
skall också Ståndets uttryckta tanke gifva ett särdeles stort stöd
åt den åsigt och tanke som K. M. vid en kommande Riksdag kan
komma att genom Sin Propos. ådagalägga. Jag anhåller derföre
alt Hr Brakels förslag om en underd. skrifvelse till K. M. rörande
Carlskronas försvar från landsidan måtte afgå tillika med inbjudning
till de öfriga RiksSt:n.
Hr Lilljehöök: Enligt de uplysningar jag varit i tillfälle
att inhemta, har jag anledn förmoda denna punkt vara af 3 Stånd
bifallen. Det torde således icke kunna leda till något resultat,
om R. o. Ad. för sin del skulle besluta något annat än de öfriga
Stånden och jag hemställer om icke undor sådana förhållanden R.
o. Ad. skulle vilja lägga punkten till handlingarne.
256
Den 6 Febr aari.
Frih. Cederström, Rud.: Vid det af Hr Lilljehöök uplysta
förhållande har jag ingenting emot fattandet af det beslut som han
påyrkat, och dertill har jag så mycket mindre skäl som R. o. Ad.
derigenom undgår att godkänna Otsk:s förslag i denna del. Redan
på de skäl, som Gr. Löwenhjelm och Hr Brakel anfört, eger R.
o. Ad. full anledn. att icke godkänna det slutliga resultat, hvartill
Utsk. kommit, helst som Utsk. icke anfört något enda verkligt
skäl för afstyrkandet, och i sjelfva saken ingenting yttrat, men
endast ansett ifrågav:de ansiagsbelopp icke kunna bifallas, emedan
regleringen af utgifterne på RiksStatens 4:de HufvudTitel ang:de
anslag till Waxholm och Carlskrona redan skulle vara afgjord. Ja!
den är det visserligen, men endast så till vida som K. 51. derför
äskat anslag i Sin Propos. om Statsverkets tillstånd och behof, eller
enskilde motioner, i detta ämne väckte, blifvit afgjorde. Men
nu har frågan om Carlskronas befästande från landsidan icke ingredierat
i denna propos. eller i dessa motioner, utan denna fråga
är föremål för Frih. Sprengtportens m. fl:s motioner, hvilka först
nu äro underkastade R. St:rs bepröfvande. Jag anser således
Höglofl. Statsdtsk. hafva bort ingå i pröfning af frågan, och det
förefaller mig, att, om StatsUtsk. vid grundligare pröfning funnit
sig härtill i formelt hänseende äga rätt och befogenhet, resultatet
deraf bordt blifva helt annat än det afstyrkande, som oss blifvit
förelagdt, och hvilket jag för min del, då nu intet hugnesammare,
positivt resultat lärer stå att f. n. ernå, tillstyrker R, o. Ad. att
lägga till handlingarne.
Hr Brakel: Redan vid början af denna discussion hade jag
äran anföra att min motion icke gick ut på anslag till Carlskronas
befästande, utan endast att R. St:r skulle ingå till K. 61. med
en skrifvelse, anhållandes att K. M. vid nästa Riksdag malte afgifva
Propos. om anslag till Carlskronas befästning. Denna motion
har Utsk. på intet sätt besvarat och jag för min del kan icke
se något ondt deruti att R. o. Ad. beslutar om en sådan skrifvelses
aflåtande. Regeringen kan derigenom, såsom Gr. Löwenhjelm
nyss yttrade, få ett ytterligare stöd för det förfarandet att vid en
kommande Riksdag afgifva Propos., och det vöre dessutom icke
omöjligt, åtminstone har det flera gånger handt, att Stånden, när
inbjudning från annat Stånd kommit att förena sig i dettas beslut,
då frångå sina förut fattade beslut och bifalla inbjudningen. Jag
får derföre, så vida icke Hr Gr. o. Landtm, anser att tili den nyss
af R. o. Ad. beslutade skrifveisen kan läggas orden »äfvensom till
Carlskronas befästande på landsidan», anhålla om propos. på yrkandet
att R. o. Ad. måtte till K. 51. ingå med anhållan om en K.
Propos. till nästa Riksdag rörande Carlskronas befästande på landsidan.
Hr 51 o n t g o m m er i e, Rob. Nils Germ.: Jag tror visserligen
att, på sätt Hr Brakel yttrat, det icke skulle skada om en
sådan skrifvelse afläts, men hvad den skulle gagna till, kan jag
icke
Den 6 F abruar i.
857
icke mer finna. Tre Stånd hafva bifallit Utskrs Utlåt, i denna
punkt. För öfrigt vet man att frågan om Carlskronas befästande
ingår i alla befästningspianer oell att K. M. skulle glömma att
vid kommande Riksdag begära anslag för detta ändamål, lärer väl
icke vara troligt, då man vid föreg:de Riksdagar sett, huru anslag
beständigt begärts härföre. Det kan således icke tjena till någonting
att göra påminnelse i en sali, som man tydligen ser icke
blifvit bortglömd, hvarföre jag tillstyrker att punkten måtte bifallas
eller läggas till bandlingarne.
Frih. Raab: Jag hemställer till Eder, mine Hrr, om vi icke
här förnöta vår tid med att discutera en fråga hvaröfver beslutet
icke kan leda till något ändamål. Det enda mål som kan vinnas,
är en opinions-yttring och den vinnes lika väl om man underkänner
Utsk:s förslag och lägger detsamma till handlingarne. Om man
såsom Hr Brakel föreslagit, skulle försöka att inbjuda de öfrige
Stånden att deltaga i den oftanämnde skrifvelsen, så möter detta
hinder i 75 § Riksd:sOrdn:n som säger: att när 3 Stånd bifallit
en fråga, är den afgjord, och jag förmodar att Hr Gr. o. Landtm,
då icke kan härom göra propos. Vid detta förhållande ser jag
icke något som kan vinnas genom det beslut Hr Brakel tillstyrkt.
Hr Brakel: Det är mig alldeles omöjligt att inse konseqvensen
af Hr Montgommeries yttrande. KrigsMinistern har sagt att
Carlskronas befästande ingår i den för Riket upsjorda befästningsplanen:
nu har R. o. Ad. nyss beslutat att ingå med en framställning
till K. M. att en Nåd. Propos. otu Stockholms fullständiga
befästande måtte aflåtas; jag får hemställa till Hr Montgommerie
hvilken konseqvens det skulle innebära om K. M beslutar Propos:s
afgifvande om Stockholms befästande, men icke om Carlskronas.
Ifall vi lägga denna punkt till handlingarne eller bifalla Utslcs
Utlåt., gör R. o. Åd. sig sjelf skyldig till en bestämd inkonseqvens;
och äfven om vi icke denna Riksdag vinna målet, så är, i händelse
en sådan skrifvelse beslutas, detta ett uttryck af R. o. Ad:ns
åsigt. Jag får derföre i likhet med Gr. Löwenhjelm fortfarande
yrka bifall till min förut gjorda hemställan.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
llr Gr. o. Landtm, framstiilde hurusom i afs:de på förev:de punkt
blifvit yrkadt, dels af Hr Montgommerie bifall, dels af Hr Brakel,
med hvilken Gr. Löwenhjelm instämt, att R. o. Ad. måtte besluta
en underd. skrifvelse till K. M. med anhållan om Nåd. Propos.
vid nästa Riksdag ang:de Carlskronas befästande på landsidan, dels
af Hr Lilljehöök att denna punkt måtte läggas till handlingarne
och dels af Frih. Raab att densamma med underkännande af Utsk:s
deri afgifna yttrande måtte läggas till handlingarne; och sedan
propos:r å bifall till dessa yrkanden blifvit framslälde och besvarade
med blandade Ja och Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, det
han ansåg den sednast i öfverensstämmelse med Frih. Raabs yrkande
gjorda proposm besvarad med öfvervägande Ja.
XI H. 17
258
Den 6 Februari.
Hr Brakel: Jag får för min del anhålla om votering på det
R. o. Ad. måtte göra sig skyldig till en inkonseqvens, hvilket jag
anser detta beslut vara i förhållande till det som förut blifvit
fattadt.
Gr. Löwenhjelm: Då jag är den ende som egentligen har
följt eller blifvit följd af Ilr Brakel, och då jag tycker mig finna
att Ståndets majoritet är emot saken, får jag hemställa om icke
Hr Brakel tili tidens vinnande vill afstå från votering, som jag säkerligen
också skulle hafva begärt om jag haft den minsta utsigt
att vinna den.
Hr Brakel: Då Gr. Löwenhjelm ansett att jag skall afstå
från den begärda voteringen och jag tror att den möjligen kan
tappas, är det för mig en särdeles tillfredsställelse att såsom en
koncession åt Hr Gr:ns yttrande afstå från begäran om votering.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 30 sisth Januari på bordet
lagda Utlåt. N:o 237, ang:de det för Linköpings domkyrkas
reparerande under sednaste Riksdag, i egenskap af lån, beviljade
statsbidrags förändring till anslag ulan återbetalnings-skyldigbet.
Föredrogs StatsUtsk:s den 30 sisth Januari p§ bordet lagda
Utlåt. N:o 238, ang:de begärdt statsbidrag för en större reparation
å Westerås domkyrka.
Frih. Klinckowström, Rud. Mauritz: Jag har med upmärksamhet
genomläst detta Betänk., och kan dervid icke komma
till något annat resultat än att begära afslag å det af Utsk. äskade
anslag af 45,000 Rdr Rmt såsom gåfva och 22,500 s. m. såsom
lån. Denna summa är allt för betydlig att kasta bort på ett såsom
mig synes ganska oändamålsenligt sätt. Med denna Domkyrka
är förhållandet helt annorlunda än med den föreg:de, hvartill R.
o. Ad. beviljat anslag. Vid Linköpings Domkyrka pågår nemi. ett
reparations-arbete som afser att återställa den i dess rätta skick;
här åter synes af Utsk:s Betänk, att ändamålet med reparationen,
hvilken ännu icke börjats, är att förändra den arkitektur som finnes
i kyrkan (hvilken upförts under 3 olika århundraden) och det
på ett sätt att jag tviflar det sjelfva byggnads-monumentet derpå
skall vinna i arkitektoniskt afs:de. Hvad åter beträffar den remna
som hotar att allt mer och mer ökas, så synes det visserligen vara
af vigt att den i höst blir reparerad och att man söker förekomma
dess tilltagande, men denna reparation är i jemförelse med det
hela af så obetydlig vigt och fordrar så litet anslag att jag tror
kyrkan kunna bekosta den af egna medel. Jag får på grund af
hvad jag baft äran anföra, anhålla att R. o. Ad. måtte afslå detta
Betänk, så mycket hellre som det skulle medföra en betydlig, och
efter mitt förmenande nära nog gagnlös upgift under en tid, då
Den 6 Februari.
559
Statens medel blifvit s§ hardt anlitade och hvilket icke en utan
flere gånger blifvit af StatsUtsk. sjelf omnämnt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: StatsOtsk. skulle verkligen göra
sig förtjent af den beskyllning den siste talaren framställt, om
StatsUtsk. tilltrott sig att tillstyrka R. St:r en så stor summasom
den ifrågav:de, för att bortkasta densamma; men så är ingalunda
förhållandet, och jag tror att om den värde talaren hemlat sina motiver
från Utsk:s afgifne Betänk., torde han haft svårt att göra samma
konklusion som han nu gjort.. Deraf inhemtas nemi. att vid sydvestra
hörnet af kyrkan är en betydlig remna, hvilken, då Domkyrkan
icke har tillräckligt anslag för att verkställa reparation
derå, nu antagit en så hotande karakter, att den måste ovilkorligen
iståndsättas, så vida icke kyrkan skall totalt förstöras. När
nu kyrkans styresman, med anledn. af detta förhållande, skulle upgöra
ett förslag till reparation af kyrkan, hvarigenom denna vackra
minnesvård från forntiden skulle åt framtiden bevaras, uptäck
tes
att det föremål man åsyftade att bevara d. v. s. det monumen
tala
i kyrkan, högst ofullständigt skulle vinnas om man icke på
samma gång vidtog ganska väsendtliga förändringar i det inre af
kyrkan, hvilka förändringar förnämligast skulls bestå uti att höja
den låga delen af kyrkan, som nu döljer den vackra och prydliga
del, hvilken utfördes under !500:talet; det är nemi. den del som
utfördes under lhte och 12:te århundradena, som är så lågt nedtryckt
och förstör det sköna i kyrkan. Detta kan ske med jemförelsevis
obetydlig kostnad och derigenom skulle äfven församlingen
på samma gång vinna ofantligt mycket, emedan kyrkan genom
den olika höjd som nu eger rum i akustiskt hänseende är särdeles
ofördelaktig, så att endast en tredjedel af kyrkan lemnar rum för
åhörare som kunna upfatta prestens ord, och då församlingen är
ganska stor skulle man på detta sätt vinna ett ändamål som icke
får förbises, när det är fråga om att reparera en kyrka nemi. att
församlingen på ett beqvämligt sätt kan höra prosten. Då Domkyrkan
måste betraktas såsom en Statens tillhörighet och alltid så
ansetts, är det också skäl att den erhåller understöd af Staten,
så att man derigenom kan nå det åsyftade ändamålet att bevara
åt framtiden detta vackra historiska monument och gifva hela församlingen
tillfälle att göra fullständig gudstjenst.
Hvad tillgångarne beträffar så har jag visserligen ansett att
de icke medgifva de många vidtutsträfvande anslag som här varit
i fråga, men jag tror likväl att Staten aldrig bör undandraga sig
att betala de utgifter som äro Statens skyldighet att betala. Dessa
Domkyrkor, både denna och Linköpings,' äro historiska monumenter,
som man icke kan begära att församlingarna sjelfva skola underhålla;
så mycket mindre som församlingarna åtagit sig att bekosta
inre reparationer, betala bänkrum, med en mängd utgifter som äro
betydliga, och med Domkyrkans egna medel förmår man knappt att
underhålla det som är i ordning, men icke att verkställa sådana
i grunden gående reparationer som de ifrågav:de. Det har icke
heller varit endast på grund af en enskild motion som detta för
\
-
Den 6 februari.
slag blifvit af StatsUtsk. understödt, det väcktes väl vid början af
Riksdagen af flere dess ledamöter, men samtidigt ingick äfven
Biskopen och Consistorium i Westerås till K. M. med förslag hvilka
Han pröfvat och öfverlemnat med förord till StatsUtsk., oaktadt
ingen Propos. i ämnet afgifvits. Jag tror således alt om man icke
jäfvar alla de auktoriteters smak och tycke som öfverensstämt med
hvad StatsUtsk. här trott sig böra föreslå, kan man åtminstone
deri hafva någon grundval för det omdöme som R. St:r kommer
att uttala. Jag anhåller, på de skäl som i Utslcs Utlåt, blifvit
omförmälde och de nu anförde, om bifall till förslaget.
Hr Cederström, Rud.: Det skulle enligt min tanke på
ett högst ofördelaktigt sätt vittna om den närv:de tidens likgiltighet
för de monumentala minnesmärken, hvilkas storartade karakter
borde fasthe 11 ro utgöra föremål för vår stolthet och omvårdnad,
derest, på nu framkastade skäl, afslag skulle gifvas å Utsk:s hemställan
i förevtde afstde. Utsk. har på ett utförligt och förtjenstful
lt sätt framlagt skälen, hvarföre R. St:r böra understödja Westerås
Domkyrka med anslag, och visat detta icke ensamt vara
framkalladt af nödvändigheten att hjelpa den upkomne remnan,
utan jemväl utaf behofvet af förbättring i många andra hänseenden.
Del kan nemi. icke vara något, som talar emot, utan snarare för,
förslaget, att man vill på samma gång åstadkomma prydlighet och
ökadt gagn. Ifrågavrde hemställan har blifvit såväl af Borgare
som
PresteSt. bifallen, BondeSt. har deremot afslagit densamma.
Jag vill visserligen icke tillvita BondeSt. dess beslut i detta hänseende;
ty det är ett förfarande, som kan tillräckligen föranledas
och förklaras af dess innehafvande ståndpunkt uti smak och insigter;
men det förefaller mig som kan och bör R. o. Ad., hvilket
Stånd vid alla tillfällen visat sig angeläget att häfda och skydda
allt hvad som till skön konst i högre mening verkligen hörer,
icke förvägra det jemförelsevis ringa anslag, som för Westerås stora
och dyrbara Domkyrka är begärdt. Det vore dessutom en orimlighet,
att ifrågasätta det stiftskyrkornas församlingar sjelfva skulle
underhålla sådana byggnader, hvilka i allmänhet blifvit upförda på
en tid, då katholicismen var rådande och så många fromma personer
från främmande länder gåfvo bidrag till byggande af metropolitan-
och kathedral-kyrkor, vanligen af mångfaldigt större vidd
och prakt, än stiftsstäderne behöft eller kunnat vilja använda å
sina församlingskyrkor. Det vore således enligt min tanke en obillighet
att fordra det sådane byggnaders underhållande lägges på
församlingen; och vi se för öfrigt af Utsk:s redogörelse, att det
belopp, som kyrkan f. n. bar att tillgå för bestridande af ifrågav:de
reparation, är så litet, att det på intet sätt motsvarar bebofvet.
Jag tror för öfrigt, att summan 45,000 Bko, ingalunda är öfverdrifven,
helst när dermed kan vinnas alla de förbättringar, som i
Betänk, upräknas, för att i ett fullkomligt värdigt skick försätta
denna vackra minnesvård af forntida byggnadskonst. Jag anhåller
således om bifall till Utsk:s förslag.
Den 6 Februari.
261
Frih. Raab, Adam Christian: Det förhåller sig så som
en talare i en föregule fråga yttrat, att vi nu vid Riksdagens slut
äro i en sämre ställning än vid dess början, således måste man
väl vara betänkt på sådana besparingar, som verkligen kunna
ske. Mig förefaller att denna utgift alltid bör kunna upskjutas
till nästa Riksdag. Det visar sig, såsom Frih. Cederström nyss
yttrat, af Betänk, att Domkyrkans tillgångar icke äro stora; det
är sannt, men de inkomster kyrkan eger, bestå dock af 168 tunnor
spanmål, samt arrendemedel och hemmansränter, dessa sednare
tillsamrnanlagdt utgörande ett belopp af 250 Rdr. Då nu förhållandet
är att Domkyrkorna, för att skona Domkyrko-församlingen
från sådana utgifter i afs:de på kyrkans underhåll, hvilka likväl
andra församlingar äro underkastade, hafva sig anslagne betydliga
räntor af kronotionde, skulle det väl vara bårdt om R. St:r der
utöfver
måste betala betydliga summor för dessa Domkyrkors underhåll.
Må vara att den ena Domkyrkan har för mycket, en annan
för litet; vänta vi till nästa Riksdag, torde väl förslag inkomma
om jemnkning emellan kyrkornas inkomster så alt de kunna
underhålla sig sjelfva; eller om R. St:r skola underhålla desamma,
att R. St:r då må indraga den till kyrkorna anslagna spanmålen.
Ettdera är billigt. Hvad detta stora behof beträffar så förefaller
det mig sannolikt att 1J år icke skulle så starkt influera på. kyrkans
hållbarhet, att vi icke kunde dröja med reparationen till nästa
Riksdag, och det är ur den synpunkten jag förenar mig med
Frih. Klinkowström. Jag ber Hrr:ne dessutom bemärka att summan
icke är så ringa; det är 67,500 Rml som äskas, hvaraf
45,000 såsom anslag och 22,500 såsom lån.
Frih. Klinkowström: Jag ber om ursäkt att jag en gång
till begärt ordet, men detta har varit mig angeläget, då jag sett
StatsUtsk:s målsmän fästa sig vid den omständigheten att ifrågav:de
reparation skulle bevara åt Sverige ett af dess monumentala minnesmärken.
Jag har tvertom af de uplysningar StatsUtsk. i denna
fråga lemnat, funnit och tror mig äga skäl påstå att, genom denna
reparations verkställande, skulle deremot det monument som af
Westerås Domkyrka representeras, blifva förstördt. Denna reparation
afser en vandalism, och jag ber de Hrr som försvarat en sådan
åtgärds vidtagande, litet mera tänka sig in i denna sak. Reparationen
afser, på sätt Betänk, innehåller: ombyggnad från grunden
af den mur, deruti den hotande renman visat sig; höjandet af
2:ne hvalf; 6 pelares ombildando till likhet med de i koret befintliga;
de öfrige pelarnes förändrande till en, så vidt möjligt,
med de sednares öfverensstämmande stil; den i kyrkan inbyggda
vanprydande sakristians borttagning; inredningen af ny sakristia i
det rum under tornet, der gymnasie-bibliotheket tillförene förvarats;
beredandet af likhet i stil och storlek åt 30 fönster; borttagandet
af de skymmande läklarne; bänkrummens utvidgning åt
öster samt fördubblandet derigenom af bänkplatsernas antal; predikstolens
framflyttning; de 4 små portarnes på norra och södra
sidorne igenmurning och ersättande genom 2:ne större, med kyr
-
2Ö2
Den 6 Februari.
kans byggnadsstil öfverensstämmande, portaler; samt den nuv:de
vestra portalens ornbildande till likhet med dem. Jag frågar, mine
Hrr! om ett byggnads-mouument sådant som det ifrågavide som
tillkommit under en tid af 2:ne sekler, icke bör bibehålla karakteren
af dessa båda seklers byggnadssätt. 1 andra länder vid reparerande
af större kyrkobyggnader eiler andra monumentala byggnader,
hvilka upförts under olika tidehvarf, söker man att bevara
dem i det skick som hvarje byggnadsdel, upförd under olika århundrade,
befinnes, och detta anser man vigtigare än att smeta på
och förändra för att bilda, såsom Utsi;, säger, enhet i arkitekturen.
Det bevisar att StatsUtsk. i denna fråga varit fullkomligt obekant
med det ämne det behandlat. Beträffande skön konst har StatsUtsk.
derom vid flera tillfällen förut visat sig hafva ringa kunskap,
hvilket äfven de beslut som R. o. Ad. fattat, torde bekräfta. Jag
får således, då det icke är fråga om att motsätta sig reparationen
i hvad som rörer kyrkans bestånd, och då jag, i likhet med Frih.
Raab, anser att kyrkan bör ega tillräckliga inkomster för att bestrida
denna reparation med de medel som stå till dess disposition,
anhålla om afslag å det anslag som här begäres och hvilket icke
kan leda till det dermed afsedda ändamålet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det torde visserligen
kunna synas förmätet att med afstde på skön konst våga upträda
mot en så säker talare som den hvilken sist hade ordet, men
hvar och en, som sett utlandets kyrkor invändigt, tror jag skall
linna det för sitt skönhetssinne stötande att se den ena delen af
en kyrka utmärkt vacker, och den andra nedtryckt och ful, den
må vara hur gammal som hel 1st till stilen. Det är nu meningen
att genom den föreslagna reparationen få den ena delen af kyrkan
förändrad till likhet med dess vackrare del, och, efter min tro,
kommer icke derigenom någonting att förfuskas, utan tvertom, i
händelse det utföres väl, blir denna kyrka invändigt proportionsvis
lika vacker som utvändigt. Hvad beträffar det af Frih. Raab, ifrågasatte
upskof med detta anslag, så är af Betänk, uplyst och lärer
vara med sanna förhållandet öfverensstämmande att vissa delar af
kyrkans reparation, sorn äro nödiga för dess bestånd, icke tåla något
upskof. Det är äfven af samma Betänk, ådagalagt att kyrkans
inkomster och utgifter i medeltal under 1845—54 utgjort, de
förre 2,509 och de sednare 2.130 Rdr Bko, varande bland desse
upgifter uptaget för repationer och materialier ett medelbelopp af
355 Rdr årligen.
Således oaktadt denna kyrka är bland de äldsta, är den likväl
särdeles illa lottad i jemförelse med andra våra Domkyrkor i
afs:de på anslag, och det synes nogsamt för hvarje opartisk, som
förstår dylika saker att med 355 Rdr om året underhåller man
ingen Domkyrka. Här i landet äro Domkyrkorna snart sagdt det
enda minne vi hafva qvar från forntiden; jag hemställer då tili
Hrr:ne, om det icke är en skyldighet för Staten a tit bidraga till
deras underhåll, ty att begära det en liten stadsförsamling skall
underhålla en Domkyrka är orimligt; och för ifrågavrde stadsför
-
Den 6 Februari.
26a
samling vore en vanlig kyrka tillräcklig. Här har blifvit sagdt
att detta anslag vore så stort att statsverkets tillgångar numera
icke skulle medgifva detsammas beviljande. Jag är visserligen
icke den som är emot sparsamhet i allmänhet; likväl är detta anslag
så af behofvet på kalladt att om det icke nu beviljas, b! ifver
utgiften i en framtid, såvida R. Strr vilja åtaga sig domkyrkornas
underhåll, vida större än nu. Frih. Raab har sagt att anslaget
kan upskjutas till nästa riksdag på den grund att 1-£ år icke bör
inverka på kyrkans hållbarhet. Det är sannt det Sr icke mer än
1-J år till nästa riksdag, men innan de anslag som då beviljas,
komma att utgå, drager det om 3 år, och att dröja 3:ne år är,
efter hvad jag af sakkunnige personer inhemtat, för mycket risque
radt.
Jag får tillstyrka bifall till Utsk;s Betänk.
Hr Bildt: Sedan Frih. Klinkowström med det skön
hetssinne
och den konstkännedom som han otvifvelaktig! måste
anse sig ega, har fällt öfver Statslltsk. en så kathegorisk dom
som han gjort, är det kanske nog mycket vågadt att en StatsCtskrs
medlem ånyo tager till ordet; men jag tror att om Frilen
icke allenast läst Betänk., utan äfven sett domkyrkan, innan
han fällt sagde dom, skulle Frih:n säkerligen hafva insett att
den delen af kyrkan som förskrifver sig från ll:te och 12:te århundradena
eller den vestra delen alldeles icke är upförd i någon
s. k. byggnadsstil, att dervid finnes ingenting i arketektoniskt afseende
att bevara, utan att det endast är den östra delen, i hvilken
finnes stil och som verkligen utgör det monumentala i byggnaden.
Att nu, då man reparerar kyrkan, göra den ändamålsenlig
för gudstjenst, på samma gång man hindrar den från att ramla,
och att förändra den del af kyrkan som icke är byggd i någon
slags stil, så att den icke allt för mycket stöter ögat, synes mig
icke vara så förkastligt ur konstens synpunkt som den värde talaren
låtit påskina. Då StatsUtsk. är i afs:de på konstsinne en
af denne talare utdömd auktoritet, hvilket icke förvånar mig då
StatsUtsk. aldrig upträdt med anspråk på att vara konstdomare,
vågar jag likväl i vågskålen mot Frih:ns omdöme lägga alla de
auktoriteter som förut sig i saken yttrat, hvilka alla varit af den
tanke som StatsUtsk. här lagt i dagen. Att upskjuta denna fråga
ytterligare i 3:ne år såsom en värd talare yrkat, tror jag icke
vara så alldeles riktigt, enär en arkitekt vid namn Ekman, som
upgjort förslag till ifrågav:de reparation, intygat att remnan, från
slutet af Juni 1832 till medlet af April nasti, år, vidgats från J
till 1| tum. Det är således påtagligt att om reparationen upskjutes
ytterligare 3 år, blir remnan större och således omkostnaderna
i förhållande större, och om man vill erkänna statens skyldighet
att underhålla domkyrkorne, vinner man således ingenting på ett
dylikt upskof, såvida Statens financer icke ovillkorligen fordrade
detsamma, och det lärer väl ingen vilja påstå att denna siffran
63,500 Rdr gör Staten någon tunga eller skada; den inverkar
ingenting på statsregleringens upgörande. Man har här yttrat att
Westerås stadsförsamling icke skulle vidkännas de utgifter som
Den 6 Februari.
andra församlingar i riket äro ålagde; men dä man å ena sidan
upräknat alla dessa inkomster som till domkyrkan ingå, oell å andra
sidan sagt, att allt detta icke går till domkyrkans underhåll
utan dels till aflönmgar dels till underhållande och byggande af
Consistoriehus o. s. v. samt hyresersättning åt 4 lektorer och skolans
rektor m. m., lärer man väl icke derföre kunna påstå alt
denna hyresersättning åt lektorer eller detta underhåll af Consistoriibus
skall utgå af församlingen. Låt så vara att icke dessa
kostnader böra utgå af Domkyrkans medel, men hvem sorn än
skall betala dem, icke måtte det vara den församling i hvilken
nämnde personer bo, ty det kan väl icke vara mitt åliggande,
om jag är hyresgäst i Stockholm, att betala hyresersättning till
lektorerne vid Stockholms Gymnasium. Det måste anses vara en
stifls-angelägenhet eller en det allmännas angelägenhet. Emellertid
hafva dessa utgifter blifvit anvisade på Domkyikans inkomster,
utan ett församlingen får någon lättnad. Mig synes det således
vara ett sätt för staten att befria domkyrkan från dessa utgifter
och i förhållande dertill öka lånet och minska anslaget, men för
slaten blir det detsamma i afsrde på fullbordandet af reparationen,
ehuru det bidrager till att intrassla dess räkenskaper, ifall man
tycker deri ligga någon fördel, i annat fall anser jag det vara
bäst att dessa utgifter, som måste bestridas, fortfarande gå såsom
hittills. Jag anhåller fortfarande om bifall.
Frih. Klinkowström: Jag tror icke att någon här mot
satt
sig den reparation som är nödvändigt af behofvet påkallad,
men jag ber Hrr:ne och i synnerhet dem som försvarat Utsk:s
Betänk, besinna, att det är en stor skillnad mellan att reparera en
mindre remna och alt rifva ner och ombilda en stor del af domkyrkan.
En mindre summa kan förslå till att hindra kyrkan från
att ramla ner till följd af en upkommen spricka i en mur, men
en betydlig summa skulle erfordras för alt ändra fönster och portar
och ställa kyrkans arkitektur i, såsom StatsUtsk. uttrycker sig,
»harmoni till det hela». Jag tror att om utgiften för det första
ändamålet, hvilket jag icke betviflar eller vill sätta mig emot, är
nödvändigt, är det andra deremot icke behöfligt; det skulle vara
en vandalism som komme att förstöra denna byggnad, och hvar och
en måste lika med mig medgifva att det icke är så trängande af
behofvet pä kalladt att göra den ombildning af arkitekturen som
StatsUtsk. förordat. Det är af 2:ne skäl jag motsätter mig detta
anslag, det ena är att jag icke tror vår tid vara särdeles lyckad
i sina byggnadsföretag, det andra är att statens tillgångar äro så
medtagne, att man icke bör, för nöjet att se enhet i Westerås
domkyrkas arkitektur, ytterligare taga dem i anspråk. Skulle icke
domkyrkans inkomster förslå till remnans reparerande, må staten
mellankomma, men den andra utgiften anser jag fortfarande onödig
och yrkar derföre afslag å densamma.
Frih. Cederström: Det förefaller mig lern ligen märkvär
digt,
att Frih. Klinkowström så omiidt bedömer de skäl, Utsk.
Den 6 Februari.
framställt för bifall lill detta Betänk., då Frib:n så alldeles nyss
förut berömt och gillat de motiver, som föranledi Utskis tillstyrkande
af understöd till Linköpings domkyrka; ty om vi efterse,
finna vi att i Utsk:s skäl för detta sistnämda anslaget ingredierar
samma åsigt, som varit rådande äfven i det förra. Sålunda äro
t. ex. vid Linköpings domkyrka för putsning och reparerande af
de inre väggarne anslagne 4.000 Rdr, för yttre taklistens reparation
eller förnyande 5,000 o. s. v., och allt detta är ju också
sådant som hör till prydlighet och ordning, men icke till kyrkans
ovillkorliga bestånd. Likväl har Hr Frih. Klinkowström benäget
medgifvit, ja till och med sjelf förordat beviljandet af ett anslag
e 25.000 Bko utan afdrag af nämnde 9,000 Bdr åt Linköpings
Domkyrka. Jag kan då icke finna annat än att det måtte vara
R. o. Ad. obetaget, att jemväl, nu i sin helhet bifalla det af StatsUtsk.
föreslagna belopp. — IIr Frih. Klinkowström har för öfrigt
i så vidsträckt måtto uttalat sitt anathema, icke allenast ofver
StatsUtsk:s smak och skönhetssinne, utan äfven öfver R. o. Adis,
som varit nog olycklig att bifalla StatsUtsk:s hemställanden, att
jag tror det vi, med så många grofva synder på vårt samvete,
dem vi utan svårighet förmå bära, äfven kunna uthärda den nu
i fråga v:de. Jag yrkar bifall.
Propos. till bifall å förevide Utlåt, blef nu framställd och besvarad
med starka Ja blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han ansåg Ja öfvervägande.
Föredrogos och bi fö 11 os StalsUtskis nedannämnde den 30 sist!.
Januari på bordet lagda Ut 1 åt;n :
Nio 239, angide ifrågaslälldt statsbidrag för tornbyggnad vid
Hedvig Eleonora kyrka i IJufvudstaden och samma kyrkas reparerande;
och
Nio 240, i anledn. af väckt motion om löneförhöjning för
förste och andre Amanuenserne vid Universilets-bibliotheket i Lund.
Föredrogs Exped.Utslcs den 3 dennes på bordet lagda Memorial
Nio 9, i anledn. af återremiss å skrifvelseförslaget Nio 180.
Frih. Cederström, Rudolf: Det förevide skrifvelseförsla
get
är, i anseende till innehållets vigt och omfång, temligen drygt
att upläsa, ehuru ansenligen förkortadt det, på sätt hos R. o. Ad.
yrkadt blifvit, numera har uppställts. — Som, genom förnyad
bordläggning, tillfälle blifvit dem beredt, som interesse™ sig för
ämnet, att af skrifvelsen i dess förändrade skick taga kännedom,
får jag, — under försäkran att de inom det Höglofl. Ståndet, ej
mindre än inom öfrige RiksStin, mot första redaktionen gjorda
anmärkir blifvit af Exped.Ulsk. noggrann! iakttagne och rättelse
numera gjord, — vördsamt hemställa huruvida icke upläsningen
må anses öfverflödig, anhållande jag om bifall å förslaget.
26fi
Den 6 Februari.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. ansåg R. o. Ad. någon
upläsning af det nya under N:o 207 afgifna skrifvelseförslaget
icke erfordras; hvarefter förev:de Mern. lades till handlingarna
samt R. o. Ad. godkände nyssnämnde skrifvelseförslag.
Föredrogs och bifölls sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:s den 3 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 47, i anledn.
af väckt motion om befrielse från rotering för Ansätts-hemman i
Jemtlands län.
Föredrogs men bordlädes ånyo på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Stats- samt Allm. Resv.- och Ekon.UtsIcs den 3 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 48, i anled. af väckte motioner,
angide lindring i båtsmansroteringen och dermed sammanhang
egande frågor.
Föredrogs och lades till handlingarne sammansatta Stats-samt
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s den 3 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 49, med anledn. af BondeSt:s återremiss af Utsk:s Mern. N:o 42.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
BankoUtsk:s nedannämnde den 3 dennes på bordet lagde Utlåt:n
och Mern.:
N:o 72, i anledn. af väckt motion om belåning af guld och
silfver i R. St:rs Bank och dess lånekontor;
N:o 73, med hemställan om tillfällig löneförhöjning för Kanslisten
W. Maechel; och
N:o 74, i anledn. af väckt motion, ang:de dels betalningsanstånd
i vissa fall för RiksBankens gäldenärer, dels försträckningars
meddelande till Privat- och FilialBanker.
Föredrogos och lades till handlingarne BankoUtsk:s den 3
dennes bordlagda Mern. N:o 75, med anmälan om RiksStins beslut,
i anledn. af Utlåt. N:o 70.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
nedannämnde dels den 3 dels den 4 dennes på bordet lagde
Utlåtrn och Betänkrn, nemligen från
BankoUlskollel:
N:o 76, i anledn. af väckt motion att någon viss del af Bankovinsten
må enligt upgifne grunder till Bankens konsoliderande
användas;
N:o 77, ang:de instruktionen för R. Skrs Revisorer öfver
BankoDiskontverket i Stockholm och Lånekontoren i Orterne;
Den 6 Februari.
267
Lagutskottet:
N:o 62, i anledn. af framställde anmärkir emot Utskis Betänk.
N:o 47, öfver väckt motion om stiftande af lag, ang:de allmänt
kyrkomöte;
N:o 63, i anledn. af väckte motioner, angide dels införandet
af en allmän Notariats-institution, dels inrättandet af ett Notariatsembete
vid HäradsRälten, dels ,ock stiftande af lag i afseende på
Notar i i-pub! ici-befattningen ;
N:o 64, i anledn. af väckt motion, angide förklaring af 15
Kap. 2 § HandelsBalken;
SlatsUlskollet:
Nio 241, i fråga om användande af en del utaf bränvinsbränningsafgiften
till de lägre undervisningsverkens och folkskolornes
behof;
Nio 242, angide ansvarigheten för de af Ilypotheksföreningarne
uptagne lån; samt
Nio 243, angide fortfarande understöd för Riksgäldskontorets
Enke- och pupillkassa.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk. den 4 dennes, på bordet
lagda Mern. Nio 244, angide inlösen af ytterligare anmälde, först
efter preskriptionstidens slut hos Riksgäldskontoret företedde Iliksgäldssedlar.
Vid föredragning af StatsUtskis den 4 dennes på bordet lagda
Utlåt. Nio 245, i anledn. af väckt motion om inlösen för Statens
räkning af Kamereraren Carl Sandbergs anteckningar i Kameralväsendet,
blef detta Utlåt, ånyo bordlagdt, uppå derom af flere
ledamöter framställd begäran.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis den 4 dennes på bordet
lagda Utlåt. Nio 246, angide afskrifning utaf återstoden af lånet
för ett utdiknmgsarbete vid hemmanet Elmhult i Stenbrohult socken
af Kronobergs län.
Föredrogs VäHofi. BorgareStis den 4 dennes på bordet lagda
Prot.Utdrag Nio 546, innehållande inbjudning till de öfrige RiksStin,
att förena sig i BorgareStis, med afslag å 10:de punkten af
StatsUtskis Utlåt. Nio 235, fattade beslut, att för anläggning af
jernvägsförbindelse emellan staden Borås och vestra stambanan i
närheten af Herrljunga, må beviljas ett låneunderstöd af 1,700,000
Rdr Rmt att utgå under minst fyra år, och att återgäldas på det
sätt som för Hudiksvallsbanan är afsett, med förbehåll att aktieteckningssumman
må bestämmas till minst 1,700,000 Rdr Rmt.
Frih. Cederström, Rudolf: Denna fråga har bos R. o.
Ad. blifvit så utförligen afhandlad att jag fruktar det vore ett
268
Den 6 Februari.
missbruk af R. o. Ad:s tid, att nu ingå i förnyadt utredande af
dess inre beskaffenhet och innehåll; men då från R. o. Ad:s sida
det genom en utförlig debatt visat sig, att detta nu ånyo förev:de
ännu undergått sorgfällig pröfning, samt det genom votering blifvit
ådagalagdt, att | af de närv:de ledamöterna gillade Utsk:s
framställning och afslogo den derifrån afvikande då yppade mening,
tror jag det vara öfverensstämmande med R. och Ad:s värdighet
alt icke nu, efter ett mellanskof af allenast några få dagar, omfatta
en annan mening, nemi. densamma R. o. Ad. så nyligen förkastat.
Jag hemställer derföre vördsammast, att R. o. Ad. behagade, med
vidblifvande af sitt förra beslut, lägga ifrågavtde inbjudning till
handlingarne.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då jag var en bland dem som
ansåg alt R. St:r borde vid innevtde riksdag vidtaga någon åtgärd
för att befrämja det vackra jernvägsföretag, som är ifråga, kan jag
så mycket mera opartiskt yttra mig öfver den nu framställda inbjudningen.
Jag kan icke annat fln godkänna de skäl Frih. Cederström
framställt till afslag å densamma, och jag begärde just
ordet för att hos R. o. Ad. göra samma anhållan som han nyss
8j°rt
Uppå
härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. alt med afslag
å inbjudningen, lägga förevide prot.utdrag till handlingarne.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utslcn inkomne
Utlåtin Mern. och Betänk.-n; nemligen från
SlalsVlskoitel .-
N:o 247, i anledn. af väckte motioner om förhöjning af ersättning
för kost och inqvartering åt soldat eller båtsman under
tåg och marscher;
N;o 248, i anledn. af väckt fråga om bränvins-bevillningsmedlens
omedelbara ingående till och redovisande hos RiksgisKont. ;
N:o 249, i anledn. af erhållen återremiss å en i Mern. N:o
218 föreslagen voteringspropos.;
N:o 250, med förslag till voteringspropos., ang:de den förre
Just.Ombudsm., KammarRådet Theorell tillerkända pension;
N:o 251, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtsk:s Betänk.
N:o 80, angide väckt fråga om löneförhöjning åt Statens
Embets- och Tjenstemän m. fl. för år 1857;
N:o 252, i anledn. af RiksStms beslut, angide pedagogiens i
Lidköping upflyttning bland elementar-läroverken ;
N:o 253, angide en gratifikation åt Hr StatsKommissarien
Kock ;
Sammansatta Stats-, Hevilla. sami Allm. Itcsv.- o. Elton.Utskottet:
N:o 50, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, i fråga
om användande af den odisponcrade delen af den tili folk
-
D en 6 Februari.
269
undervisningens befrämjande anslagna halfva personliga skyddsafgiften;
Sammansatta
Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.Ulslcollet:
N:o 13, i anledn. af RiksdagsfullmSktigen Paul Fritz Mengels
motion ang:de särskilde föreskrifter rörande tullbehandlingen af
utländskt bränvin;
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Eicon.Utskottet:
N:o 43, i anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 43;
N:o 46, i anledn. af väckte motioner om bestämmelser i afseende
§ Klockares tillsättande inom Skåne, Halland och Blekinge
samt Bohus län; och
N:o 47, i anledn. af väckte motioner om förändrad lagstiftning
rörande val af Orgeinister, Klockare och andre Kyrkobetjente.
Slutligen uplästes till justering och godkändes nedannämnde
från Exped.Utsk. inkomne förslug till R. Sl:rs underd. skrivelser
lill K. M.
N:o 211, om utarbetande af förslag till författning rörande
kommunal-styrelser m. m.;
N:o 212, i fråga om inköp af fasta egendomen N:o l på Riddarholmen
;
N:o 213, angide allmänna vilkor och stadganden i afseende
på de under denna Riksdag beviljade statsbidrag till väganläggningar
m. fl., arbetsföretag; samt
N:o 214, angide medels anvisande för undersökningar, inspektionskostnader
samt expenser vid allmänna arbeten.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ på 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Manck.
270
Den 10 Febrnari.
Onsdagen den 10 Februari 1858.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.-utdrag för d. 6 dennes samt pleni-prot för
den 24 sistl. November f. och e. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde frän Exped.-  Ctsk. inkomne Förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M.:
N:o 215, ang:de ett Linköpings Domkyrka beviljadt låneunderstöds
förändrande till anslag utan återbetalnings-skyldighet; och
N:o 216, ang:de aflöningen för den person, som bestrider
ordinarie tjenst, från hvars utöfning innebafvaren är, i egenskap
af Just.Ombudsman, förhindrad.
Äfvenledes uplästes til! justering och godkändes nedannämnde
frän Exped.Utsk. inkomne Förslag till g i Riksdagsbeslutet:
N:o 16, ang:de RiksStyrelsens förande under H. M. Konungens
sjukdom;
N:o 17, ang:de medels anvisande för större jernvägs-anläggningar,
m. m.;
N:o 18, ang:de nedsättning i hammarskatten, m. m.;
N:o 19, om uphörande af rotehållarnes och soldaternes vid
indeldta Infanteriet bidrag till soldatbeklädnaden;
N:o 20, om uphörande af Öresundska tullen, m. m.;
N:o 21, ang:de tuli-bevillningen;
N:o 22, ang:de stämplade pappers-afgiften ;
N:o 23, ang:de vilkoren för bränvins-tillverkning och försäljning;
N:o
24, ang:de förklaring af 26 kap. 2 § ByggningaBalken
samt ändring af samma kap:s 3 §;
N:o 25, om ändring i lagstiftningen rörande jordafsöndring;
N:0 26, ang:de en Förordning om verkställighet af domar
och utslag, meddelade af Norrsk Rätt; samt
N:o 27, ang:de ändringar i stadgandena om inrättningen af
allmänna Bevärings-manskapet.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s den 3 och 6 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 48, i anledn. af väckte motioner, ang:de
lindring i båtsmansroteringen och dermed sammanhang egande frågor.
Den 10 Februari.
271
1 :sta punkten, ang:de en af Vlsk. tillstyrkt underd. skrifvelse
till K. M.
I sammanhang med denna punkt föredrogs ett frän Hederv.
BondeSt. ankommet prot.-utdrag N:o 569, innehållande inbjudning
till MedSt:n att förena sig i det af BondeSt. fattade beslut att,
med afslag å ifrågav:de Utlåt., antaga det förslag till beslut, som
uptages uti den Utlåt, bifogade reservation af Jöns Persson från
Blekinge län.
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag anhåller att Jöns Perssons
reservation måtte upläsas, och att mig derefter återlemnas ordet.
Dessutom hemställer jag till de ledamöter, hvilka icke höra upläsningen,
om de icke vilja taga Betänk, i hand och följa med
argumentationen i reservationen.
Sedan den begärda upläsningen försiggått, anförde
Hr von Koch: På sätt R. o. Ad nu inbemtat, är förnämsta
skälet, hvarpå reservanten byggt sitt förslag, det, att lemna någon
ersättning åt dem, som hålla båtsmän, då vid denna Riksdag R.
St:r redan beviljat ersättning till dem, som hålla kavallerister med
25 Rdr per rusthåll samt åt dem, som hålla soldater, ersättning
med 5 Rdr 8 sk. per rote, hvarigenom de blifvit alldeles befriade
från soldatbeklädnaden. Deremot hafva de, som hålla båtsmän,
icke blifvit vid denna Riksdag ihågkomne. Vid föregrde Riksdagar
hafva de icke helier erhållit sådana eftergifter, som beviljats andra
berustade och roterade hemman. T. ex. vid 1840 års Riksdag
afskaffades mötespassevolansen, då hvarje soldatrote befriades från
7 Rdr Bko årlig utgift och hvarje rusthåll erhöll ännu större
eftergift. Inom R. St:r anmärktes då, att det var en orättvisa
emot dem, som höllö båtsmän, men StatsUtsk. svarade i Betänk.
N:o 212, att särskildt yttrande skulle afgifvas »i fråga om beredandet
af någon lindring för båtsmanshållet.» Ett förslag upgjordes
ock till denna skrifvelse, men dervid stannade det. Skrifvelsen
blef aldrig expedierad. Motståndarne afväpnades, tröstades
med löften och — narrades. Nu synas vi vara vid 2:dra akten
af samma skådespel, hvaraf andemeningen är att gifva de starka
verkliga fördelar och afspisa de svaga med löften. BondeSt. har
emellertid nu fattat ett beslut, som kan bereda båtsmanshållet någon
lindring ehuru icke så stor som den behöfves. För hvarje
båtsman är af R. St:r en nedsättning beviljad till 5 Rdr, likväl
med förbehåll, att lindringen ej skulle tillgodokomma andra än
dem som öfverenskommit om att låta Kronan öfvertaga beklädnaden.
Sedan nemi. vid 1848 års Riksdag bestämdes, att man skulle
söka göra öfverenskornmelser med dem, som hålla båtsmän, sålunda,
att de befriades från båtsmansbeklädnaden, som i stället skulle af
Kronan öfvertagas, hafva många rotar ingått sådana öfverenskommelser
men med 308 rotar hafva öfverenskornmelser icke blifvit
träffade, hvilket naturligtvis medför olägenheter. När detta förhållande
ännu qvarstår, anser jag, att man bör söka undanrödja
det, och detta sker, om man fattar samma beslut som BondeSt.,
272
Den 10 Februari.
att inga andra rotar få tillgodonjuta lindring än de, hvilka öfverlåta
båtsmansbeklädnads-kostnaderne på Kronan. Det är sant, att
■|:del af beklädnaden eflergafs dem, som ingingo kontrakter med
Kronan; men det har icke ansetts som någon stor fördel, utan
man har gjort det mera af konsideration för sina båtsmän. Då
man ihågkommer, att inom Blekinge och södra Möre härad hållas
1500 båtsmän på 900 mantal, kan det vara skäl, att nu bereda
desse hårdt tryckte någon lindring, och jag anhåller derföre, att
R. o. Ad. ville antaga BondeSt;s inbjudning.
Hr von Schantz, Malcolm Gideon Gust.: Jag anser
mig böra understödja den siste talarens framställning. Den tillstyrkta
underd. skrifvelsen går derpå ut, att en Komité skall nedsättas
för ämnets utredning och att K. M. vid nästa Riksdag måtte
aflåta propos. derom, att rust- och rotehållare vid båtsmansbållet
må komma i åtnjutande af samma lindring, som vid denna Riksdag
beviljats arméens rust- och rotehållare. Denna lindring bestämdes
till 3: 16 Bko i medeltal efter 10-årig markegång. Då
nu förhållandet med beklädnadsbesväret inom båtsmansbållet och
arméen är sådant, att det förra måste bekosta hela beklädnaden
med den lindring 1848 års författning medgifver, nemi. att ^-:del
skall bekostas af Kronan i fredstid, och arméens rotehållare, som
hittills deltagit i beklädnaden endast till hälften emot Kronan, nu
blifvit från allt bidrag dertill befriade, synes billigheten tala för
en jemkning i båtsmanshållets åligganden härutinnan. Soldatbeklädnaden
beräknades att blott räcka i 4 år ehuru slitningstiden
i allmänhet hittills icke öfverstigit 1 månad årligen. Båtsmannen
skall deremot årligen vara 4 månader i tjenst, men är det i sjelfva
verket 6 till'7 månader och derutöfver. Han sliter således sin
beklädnad lika mycket på ett år, som soldaten på fyra, och båtsmanshållets
bidrag till beklädnaden måste följaktligen antagas vara
minst fyra gånger drygare, än Kronans samt rotehållarnes vid arméen
samfälda utgifter för solJatbeklädnaden. För öfrigt har den
af Utsk. begärda utredning redan af reservanten åstadkommits, och
det svar, K. M. kommer att meddela B. St:r, lärer blifva ungefär
detsamma. Med tillkännagifvande, att antalet båtsmansrotar upgår
till 5,856, anhåller äfven jag om bifall till BondeSt:s inbjudning.
Hr Printzensköld, Carl: Då R. St:r vid denna Riksdag
beviljat indelta infanteriets rotehållare en förmån, är det naturligt,
att båtsmansrotebållarne skola söka att af samma fördel komma i
åtnjutande, och jag bestrider icke heller antagandet af den gjorda
inbjudningen. Men jag befarar, att om man nu beviljar båtsmanshållet
denna fördel och på grund deraf anser föreslagna skrifvelsen
öfverflödig, så begår man ett misstag. En utredning af ämnet
är nödig, emedan det ingalunda är gifvet, att båtsmansrotehållarne
komma i lika ställning med infanteriets rotehållare genom desse».
5 Rdr per rote, ty beklädnadsskyldigheten för båtsmanshållet är
helt olika med denna skyldighet för infanteriets rotehållare. Således
-
Den 10 Februari.
373
ledes skulle jag tro att, för att kunna rätt bedöma i hvad mån
lindring bör båtsmanshållet tillgodokomma, en utredning af saken
är nödvändig. Jag tillstyrker således en underd. skrifvelse med
anhållan om undersökning i ämnet för att få bestämdt utredt,
huru stor lindring bör båtsmanshållets rotar beviljas för att försättas
i samma ställning som infanteriets rotehållare.
IIr Björnstjerna, Joh. Magn.; Då K. M. i Sin Propos.
föreslog R. St:r, att på Kronan öfverflytta kavalleriets beklädnad,
väckte detta hos båtsmansrolehållarne en önskan att komma i åtnjutande
af samma fördelar, som sålunda blefvo rusthållarne förunnade. Detta
föranledde åtskilliga motioner i denna riktning. Utsk. har likväl
funnit, att om dessa motioner skulle bifallas, en orättvisa beginges
inom åtskilliga orter, emedan dessa icke äro af lika beskaffenhet.
Det finnes orter, som åtnjuta ganska betydliga förmåner. Somliga
hafva åtagit sig att under krigstid upsätta dubbla karlar, hvaremot
andra åter icke ingått i sådant aftal, men denna fördubbling har
uphört, hvilket är en stor lindring. Dessutom är båtsmanshållet
icke jemförligt med infanteri-rusthållet. Dessas grunder äro olika,
hvilket lätteligen inses, om man kastar blicken på orternes beskaffenhet,
ty åtskilliga orter hafva blifvit roterade med båtsmän
till betydligt antal. Det har naturligtvis annan grund än blott
händelsen. Grunden är beskattningen, efter hvilken roteringen
ock blifvit upgjord. Utsk. har således icke kunnat tillstyrka antagandet
af reservantens förslag, såvida Utsk. skulle afgifva ett
rättvist förslag. Deremot har Utsk. gått så långt som möjligt varit,
då Utsk. tillstyrkt den underd. skrifvelsen. Jag anhåller om
bifall till Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag en längre tid varit
bosatt inom Södra Möre härad och således fullkomligt kan vitsorda
riktigheten af reservantens upgifter, anser jag mig böra yttra några
ord i detta ämne.
Endast ilr Björnstjerna har yrkat bifall lill Utsk:s förslag, men
Utsk. har likväl i detsamma erkänt att motionärernes anförda fordringar
äro billiga. Derpå bör man lägga vigt. IIr Björnstjerna har förklarat,
att reservantens förslag icke kunde bifallas, derföre att
man derigenom icke gjorde båtsmanshållet full rättvisa, emedan
åtskilliga orter äro befriade från den s. k. fördubblingen. Fördubblingen
afser intet annat än båtsmanshållets skyldighet att under
krigstid upsätta dubbla antalet båtsmän. Hr Björnstjerna, som
varit i Södra Möre härad, torde erinra sig, att då vanligen |-:dels
hemman är anslaget till en båtsmansrote, företer sig det förhållande
på ena sidan, att detta hemman undgått grundskatten, men
onus att hålla båtsmän är svårt derföre, att fattiga båtsmansfamiljer
finnas på hemmanet, hvilka falla fattigvården till last, hvilket förhållande
i ännu högre grad förefinnes i Blekinge. Jag kan icke
inse något skäl, hvarföre R. St:r icke redan bebjertat dessa omständigheter.
Summan 28,000 Rdr, som för ändamålet erfordras,
XI H. 18
274
D en 10 Februari.
är icke större än det af R. o. Ad. i förra plenum beviljade anslaget
till Westerås Domkyrka. Afslår R. o. Ad. denna billiga
begäran, så synes det sorn om R. o. Ad. hade mera ondt om penningar,
då det gäller landets innevånares lindring i deras skatter.
Jag anhåller om bifall till llr von Köchs framställning.
Hr von Koch: Ur Björnstjerna bar motsatt sig bifall till
BondeStts inbjudning af skäl, att båtsmanshållet fått redan mera
lindring i sin börda än alla andra, och hvilken lindring skulle
beslå i befrielsen från fördubblingen. Det är sant, att denna fördubbling
blifvit borttagen, men den ålåg endast de roterade hemmanen
oell icke båtsmansindelningen, som är hårdast tryckt. Det
kan icke vara IIr Björnstjerna obekant, att i Blekinge och Södra
Möre härad underhållas 1,500 båtsmän af 900 hemman, och det
vore väl orimligt, om någon fördubbling då skulle ifrågakomma.
Dessa hemman hafva icke undfått någon lindring i sin börda och
just för dem ifrar jag. Ur Björnstjerna har äfven sagt, att någon
jemförelse emellan roteringsskyldighelen inom arméen och flottan
icke kan anställas. Han har deri rätt. Jag har sjelf hemman indelade
dels till båtsmanshåll och dels till kavalleriet, och rustningsskyldigheten
för kavalleriet är på långt när icke så tryckande
sorn båtsmansroteringen. I öfrigt är jag förekommen af llr von
Schantz och anhåller om bifall till BondeStts inbjudning.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Otvifvelaktig! vore det
fördelaktigt för flottan, om Kronan öfverlöpe båtsmansbeklädnaden,
hvilket skulle inträffa, i händelse Disk. tillstyrkt reservantens förslag.
Den för båtsmanshållet härigenom upkommande lindring har
man sagt vore billig, derföre att en sådan lindring blifvit vid
denna Riksdag beviljad arméens rust- och rotehållare. Går man
till grunden, så måste man erkänna, att förhållandet emellan arméen
och båtsmanshållet icke är lika. Knekte-kontrakten ålägga
icke rust- och rotehållare att lenina bidrag till beklädnaden, men
deremot föreskrifva de. att båtsmannen skall underhållas af roten.
Man har sagt, att 380 båtsmän skola finnas, hvilka icke erhålla
sin beklädnad af Kronan. Af dessa 380 båtsmansrote!' hafva likväl
större delen ingått på beklädnaden och nästan hvarje postdag
inkomma nya kontrakter. Rotarnes bidrag till beklädnaden utgöra
|j:de!ar af kostnaden derför efter markegång. Denna kostnad är
olika, men öfversliger icke 25 Rdr, hvarföre rotarne erhålla en
lindring af 5 Rdr. Statens tillgångar hafva vid denna Riksdag
blifvit särdeles mycket anlitade, hvarföre jag anser tiden nu icke
lämplig att bevilja ifrågasatta lindringen, utan anhåller om bifall
till Utskts förslag.
Hr Björnstjerna: En talare har sagt, att besväret af båtsmansroteringen
är känbarast i Södra Möre härad och Blekinge län.
Jag vill icke bestrida det, men hans yttrande visar dock, att den
af reservanten afsedda lindring' icke tillkommer de hårdast tryckta
rotarne, emedan den inom Södra Möre härad och Blekinge
De ii 10 Februari.
275
kommer att lillgodonjutas i vida ringare män än inom Öfriga delar
af landet. Detta synes mig vara bästa beviset för be hofvet, af en
utredning. Den kan dessutom komma att utfalla så. att det be
finnes,
att båtsmanshuset inom dessa provinser bör erhålla färre
lindring iin båtsmanshållet inom det öfriga landet. Skulle således
reservantens förslag antagas, så blir följden, att vid en kommande
Riksdag begäres ytterligare lindring. Det är visserligen en sanning,
att bätsmans-roteringen inom Södra Möre härad är särdeles
tryckande, men detta hindrar dock icke att denna rotering tillkommit
på ett annat sätt än inom de öfriga provinserne, och den
här omnämnda, men numera uphörda fördubblingen bar icke kunnat
komma alla provinser till godo.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag förenar mig med
Hrr von Koch och von Schantz, oc,h tror, att R. o. Ad. genom
antagande af BondeStis inbjudning skall förfara välbetänkt och
rättvist.
Frih. Raab: I anledn. af Hr Lilljehööks yttrande får jag
erinra, alt rotehållarne skola underhålla släpmunderingen och Kronan
lifmunderingen, hvilken rotehållarnes skyldighet är ett svårt
onus, då båtsmännens kommenderingar alltid äro långvarigare än
arméens. Dessutom har icke, såsom Hr Björnstjerna synes förutsätta,
reservanten begärt 5 Rdr för hvarje rotehållare utan en
summa motsvarande detta, att ställas till K. M:s disposition för
att kunna göra eftergifter efter omständigheterna.
Hr Lilljehöök: Den siste talaren har begått ett misstag,
ty båtsmännen må vara upkailade huru mycket som helst, få de
icke större beklädnad.
Hr von Koch: I anledn. af Hr Lilljehööks yttrande får jag
fästa upmärksamheten derpå, att indeldta båtsmän skola hafva beklädnad
endast en gång om året, och efter 14 månaders förlopp
få de månadtligen 2 Rdr i beklädnadshjelp, som, jag erkänner
det, icke är tillräckligt; men det är icke endast i afs:de på beklädnaden
en olägenhet för rotehållarne, att komtnenderingarne
räcka längre än 4 månader, utan äfven i andra hänseenden, emedan
rotehållarne måste undvara båtsmannen en större del af året,
då de varit beräknade för vissa arbeten. Jag förnyar min anhållan
om bifall till inbjudningen.
Hr Mo n t gomm e r i e , Rob. Nils Germ.: Man har här talat
om att R. o. Ad. har inom sig många rusthållare, hvilka åtnjutit
lindring, och att det derföre vore billigt alt antaga inbjudningen.
Jag är sjelf rotehållare för båtsmän, och känner det
tryckande i detta onus, men anser likväl icke skäl att bevilja
någon lindring deri innan utredning föregått, hvarföre jag anhåller
om bifall till Utsk:s förslag.
376
Den 10 Februari.
Frih. Raab: Den siste talaren har missförstått Hr von Koof»,
ty den sednare talade om båtsmans-roteringen inom Södra Möre
härad och Blekinge hvarinom denna rotering är mest tryckande,
och inom detta Stand finnes nu närv:de icke mera än en, så att
Hr von Koch har fullkomligt rätt i sitt yttrande.
Hr Montgommerie: Visserligen kan man säga, att alla
böra åtnjuta lika rätt, men det är likväl nogsamt bekant, att
Statens tillgångar äro mycket anlitade, och deri förefinnes ett
giltigt skäl, att icke bevilja höga anslag, då icke synnerliga skäl
dertill förefinnas, hvilket här icke är förhållandet. Jag anhåller
om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Jag har icke förordat
de eftergifter i roteringen, som tid efter annan blifvit beviljade,
emedan jag anser denna successiva lindring i roteringsbesväret
medföra indelningsverkets undergång. Sjelf är jag icke rust- och
rotehållare för soldat, men deremot bar jag ett betydligt antal
båtsmän, enär min egendom är belägen i Skärgården. Då man
jemför de på hvarje rote belöpande kostnader med dem andra rustoch
rotehållare måste vidkännas, förefinnes en så stor olikhet, att
jag icke anser billigt att behandla den ena lika med den andra.
Vill man göra någon lindring, så bör den åstadkommas genom
jemkning i roteringen men icke genom eftergifter. Jag tillstyrker
bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Schantz: I anledn. af hvad som blifvit yttradt om
behöfligbeten af en utredning af förev:de ämne, får jag fästa upmärksamheten
derpå, att hvad de provinser beträffar, hvarest båtsmanshållet
är grundadt på indelning, nemi. Blekinge län och Södra
Möre härad, de från början fått sig grundräntan efterskänkt. Om
än rotUringsbördan derstädes, och särdeles i Blekinge, nu i följd af
sedermera inträffade myntförsämringar kännes hårdare eller tyngre,
så har der likväl vid indelningens införande, till ersättning för
större åtaganden, erhållits lindring af Staten. Med hänseende
till en talares förmenande, att ingen lindring för båtsmanshållet
skulle kunna rättvisligen utföras utan jemkning i indelning och
rotering, vill jag erinra derom, att då R. St:r, vid 1848 års
Riksdag, b i föl lo K. M:s Propos. att, i och för båtsmansbeklädnadens
öfvertagande af Kronan, på 5:te Hufvudtiteln upföra ett särskildt
anslag, emot det att båtsmansbållets rust- och rotehållare skulle
befrias från ^-:del af beklädnadskostnaden, gjorde dervid ingen
skillnad emellan rusthåll och rotar af olika beskaffenhet eller förmåga
att bära roteringsbördan; och då således denna grundsats en
gång blifvit erkänd, synes mig intet binder möta, att nu tillvägagå
på samma sätt, så att hvarje rote erhåller 5 Rdr Rmt.
Att detta belopp föreslagits att, med 25 öre understiga den arméens
rotehållare beviljade lindring, kommer troligen deraf, att man ansett
det vid liqviden blifva lättare, om ersättningen vore bestämd
till en rund summa. Då man, såsom sagt är, redan erkänt den
Den 10 Februari.
2T7
grundsatsen, att lindring i båtsmanshållets bördor kan ega rum
genom lika eftergift för alla, utan några till rubbning i indelningsverket
ledande rotejemkningar, fortfar jag alltså att yrka bifall till
BondeSt:s förevido inbjudning.
Hr Björnstjerna: Vilkoret för uphörandet af beldädnadsbidraget
var, att om priset på persedlarne steg så högt, att det
på Riksstaten upförda anslag ieke vore tillräckligt, skulle rotehåliarne
åter ikläda sig skyldigheten, att bålla beklädnaden. Detta
vilkor skulle icke komma att på båtsmansrotehållarne tillämpas,
om reservantens förslag antages. Detta har jag ansett mig böra
anföra för min anhållan om bifall till Utskis förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han nu, då ingen ytterligare
talare anmält sig, ansåg sig böra fästa upmärksamheten på ett
förhållande, som måhända undgått en och annan af Ståndets ledamöter,
då under discussionen blifvit begärdt antagande af BondeSt:s
inbjudning, fastän denna inbjudning omfattade Utsk:s Utlåt, i
dess helhet, hvilket blifvit af BondeSt. afslaget. Hr Gr. o. Landtm,
förmodade likväl, att de ledamöter, som yrkat inbjudningens antagande,
dervid afsett endast den nu förev:de lista punkten, och
att således vid proposin det förbehåll borde göras, att den afser
endast den nu föredragna delen af Utlåt., då det blefve R. o. Ad.
obetaget att efteråt, i afs:de på de öfriga punkterne, bifalla hvad
Utsk. föreslagit eller fatta derifrån afvikande beslut.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt hurusom i afs:de
på förev:de punkt blifvit yrkadt dels bifall, dels af Hr von Koch,
med hvilken åtskilliga ledamöter instämt, att R. o. Ad., med antagande
af BondeStis inbjudning, såvidt den rörde denna punkt,
måtte bifalla det af Riksdagsfullmäktigen Jöns Persson i dess uplästa
reservation framställda förslag, och dels af Hr Printzensköld
bifall till samma reservation, med det tillägg att deri, framför
ordet »anvisa» infördes orden: »för tiden till nästa Riksdag»; och
efter det de å bifall till dessa yrkanden framställde proposir blifvit
besvarade med blandade Ja och Nej, blef propos. till bifall å
förev:de punkt förnyad samt besvarad med starka Ja jemte åtskilliga
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg kJa
nu hafva varit öfvervägande.
Hr von Koch och Frih. Raab begärde votering.
Sedan nu Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att anslag blifvit
utfärdadt tili fortsättande af plenum kl. 6 e. m., uplästes till justering
och godkändes en så lydande voterispropos.:
Den som bifaller lista punkten af Sammansatta Stats- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis Utlåt. Nio 48, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att med antagande af BondeStis in
-
27«
Oen 10 Februari.
bjudning, sSvidt den rörer nämnde punkt, bifalla det af Riksdagsfullmäktigen
Jöns Persson i dess Dtskrs Utlåt, bifogade reservation
framställda förslag.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 46.
Nej — 26.
De öfrige punkterne af förevtde Utlåt, biföllos utan discussion;
hvarefter R. o. Ad. fann BondeSt:s i timnet gjorda inbjudning
ej föranleda till annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Ånyo föredrogs BankoUtskts den 3 och 6 dennes pä bordet
lagda Utlåt. N:o 72, i anledn. af väckt motion om belåning af
guld och silfver i Rikets Ständers Bank och dess Lånekontor.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Delta Betänk, har tillkommit
under den för någon tid sedan rådande förskräckelsen för
penningekrisen. Alan föreställde sig nemi., att genom den föreslagna
åtgärden kapitaler skulle kunna framkallas, men sannolikt
komma icke betydliga summor i rörelsen. Den, som eger större
paitier silfver, är vanligen i den ställning, att han icke behöfver
belåna det i Banken. Al asle han likväl begagna sig af denna ut
väg,
så är det troligt, att han hellre säljer silfret. Belåningen i
Banken af silfver har medfört många olägenheter, utan att inbringa
Banken någon vinst eller skaffa något större belopp sedlar. Denna
lånerörelse fordrar dessutom en större tjenslemannapersonal än
Banken f. n. eger. Utjäk. har äfven tillstyrkt, att Banken skall få
utgifva sedlar motsvarande det i Banken belånade guldet. Detta
innebär ett återgående till Bankens operationer före år 1834.
Derföre alt silfver och guld belånas i Banken, kan man väl icke
anse det tillhöra Banken, emedan det icke blir Bankens egendom
förr än det icke ålerinlöses af låntagaren. Deremot tror jag det
hade varit riktigt och klokt,, om Banken förhöjde priset å det inom
landet kopia silfret. Banken betalar nu 1 Rdr 70 öre, men jag
anser detta pris böra förhöjas till 1 Rdr 80 öre, men denna åsigt
vann icke bifall inom Utsk. Om allt detta är numera icke värdt
att tala, sedan andra penningetillgångar blifvit beredde, utan anhåller
jag om afslag å Betänk.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herm.: Om det är en pligt förden
enskildte att vara ärlig, så är denna pligt hundradefallt större
för den offentiige mannen. Detta är mitt politiska program, hvarifrån
jag anser mig icke böra vika. Stödjande mig härpå måste
jag afslå Betänk., emedan det icke allenast icke kan upfylla hvad
det synes utlofva, nemi. förstärkning af Bankens metalliska kassa,
utan silf ver pa n ten kan tvertom användas att under någon viss tid
försvaga Banken sålunda, att del för silfret i Banken erhållna lån
hega gnas till att ultaga silfver ur Banken, som icke kan godtgöra
sig detta förr än låntagaren åsidosatt sin skyldighet, att omsätta
lånet. Således skall Banken inlåta sig i affärer med vinglare
Den 10 F ebro a rf.
279
0. s. v., hvilket icke mätte vara meningen. Om 3n detta står i
fullkomlig harmoni med det system, som bragt oss i vår närvtde
ställning, tror jag dock att man bör undvika det, enär Bankens
verkliga ställning endast än mera döljes för allmänheten. Jag
anser det icke U. St:r värdigt, att likasom en bankruttmessig
krämare låta Bankens böcker förås så, att man derigenom skaffar
sig mera kredit. Om det sätt för bokföringen, som nu följes, endast
medförde Bankens ruin, vore det en välgerning för landet,
ty då kunde man få en Bank, som lemnade eller medförde säkerhet
för framtiden. Men, mine flrr, realisationens bestånd har betänkligare
följder, ty först och främst förstöres landets kredit hos
ulländningen, och vidare bringas hela landels innevånare i fattigdom,
och alla kassor, som hafva Bankens sedlar, gå öfver ända.
Detta är icke något hjernspöke. Detta tiar erfarenheten visat,
äfvensom att vid alla penmngekriser man tillgripit det farligaste
af alla medel, nemi. en myntförsämring. Före år 1884 hade en
Bankens sedel värde af 1 Rdr Specie. Realisationens män förklarade
den vara värd endast 18 sk. Specie, utan all aktning för
andras rätt, men icke nog med att- man nedsatt myntets nominela
värde, man har verkligen försämrat det. Före nämnda år innehöll
silfverspecien T<]T:delar silfver, men numera innehåller den endast
yfjidelar silfver och ^:delar koppar. Så länge något silfver finnes
i Bankens hvalf kunna vi draga oss fram, men med den fart
silfver ur Bunken nu uttages och med den nu rådande mystifikation
i Bankens räkenskaper, inträffar kanske snart nog den dag,
då Banken icke har något silfver. Man kan visserligen bibehålla
illusionerna, men räkenskapens dag kommer med sin omutlighet.
Om den förra riksbankrutten hade skäl för sig i föreg.-de krig,
frågar jag hvad har den nu hotande bankrutten för skäl för sig?
Jo! Några enskilda personers öfverdrifna spekulationer. Skall landet
lida derföre att ett kotteri fått det infallet att uppehålla några
få bankrutterande köpmän. Om någonsin tiden är inne för läggandet
i dagen af Bankens räkenskaper, så är det väl nu, då
Stockholms börsmän äro sjelfägande Hrr i Bankens silfverhvalf.
Jag har visserligen hört, att man skall hafva förtroende för Bankens
Styrelse. Jag har ingen rätt att hafva förtroende för en Sty
relse
inom hvilken den mest maktägande nar intressen rakt stridande
emot landets, och om jag än skulle hoppas, att dessa enskilda
intressen icke skola göra sig gällande, kommer likväl erfarenheten
att förbjuda mig sådant, och om jag icke kan flämta
mina bevis från dagens händelser, har jag item dock från en kort
tid tillbaka. Var det i landets intresse, att milliontals piastrar
såIiles från Banken till nedsatt pris för att för några Engelska
köpmän underlätta lurendrejeriet af opium i China? Jag tiar den
måhända enfaldiga tro, alt ärligt folk äga lika mycket om icke
mera anspråk att omhuldas af statsmakterne som några vinglare på
börsen, och jag motsätter mig hvarje förslag, som åsyftar rättighet
för Bankens Styrelse, att under hemlighetens slöja operera till
tusentals personers undergång. Jag yrkar alltså afslag å Betänk.
280
Den 10 Februari.
Hr Lefrén, Joh. Per: Jag förenar mig med Frih. Tersmeden
och Hr Ehrenhoff och anser den i förslaget inlagda grundsats
stridande emot de första elementerne af all bankinrättning och
styrelse. Jag afstyrker bifall till Betänk., men vill man hafva något
i stället, anser jag Frih. Tersmedens i dess reservation framställda
förslag böra antagas, nemi. att Banken utsätter ett visst pris
i det silfver banken inom landet köper, t. ex. 54 Rdr Rmt för
hvarje mark. Derigenom blir Banken ägare af silfret och kan derför
utgifva sedlar.
Utsk:s Utlåt, blef härefter, sedan den först till bifall derå framstälda
propos:n blifvit besvarad med Nej, af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogos ånyo och biföllos BankoUtsk:s nedannämndo den
3 och 6 dennes på bordet lagda Mern. och Utlåt:n
N:o 73, med hemställan örn tillfällig löneförhöjning för Kanslisten
W. Maechel;
N:o 74, i anledn. af väckt motion, ang:de dels betalningsanstånd
i vissa fall för RiksBankens gäldenärer, dels försträckningars
meddelande till Privat- och FilialBanker;
N:o 76, i anledn. af väckt motion att någon viss del af Bankovinsten
må enligt upgifne grunder, till Bankens konsoliderande
användas; samt
N:o 77, angrde Instruktionen för R. St:rs Revisorer öfver
BankoDiskont-verket och Lånekontoren i orterne.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den 3 och 6 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 62, i anledn. af framstälde anmärkmr emot Utsk:s Betänk.
N:o 47, Öfver väckt motion om stiftande af lag ang:de allmänt
kyrkomöte.
Frih. Tersmeden, Nils: Jag anser Utskis omarbetering af
dess första förslag icke tillfredsställande. Ursprungligen ansåg man
kyrkomöten icke behöfliga i andra fall än då K. M. ansåg nödigt
att höra presterskapet i något ämne. I så måtto voro de oskyldiga;
men då man nu vill utsträcka dem ända derhän, att hvarje
ledamot skall hafva motionsrätt, och mötet skall deröfver fatta beslut,
anser jag frågan hafva fått en utvidgning utöfver hvad önskligt
är. Man vet icke huru dessa kyrkomöten skola taga sig ut.
Bättre är det att man försöker dessa möten, sådana de en gång
blifvit föreslagner emedan man icke vet hvarthän den utsträckning
Utsk, nu gifvit dem kan leda. Jag afstyrker bifall till 4:de punkten.
Emot den 5:te har jag intet att anmärka.
Frih. Cederström, Rudolf: R. o. Ad. har redan i denna
fråga fattat sitt beslut, och då Utsk. icke anfört några talande skäl
för förändring deri, anhåller jag, att R. o. Ad. måtte vidblifva
samma beslut, och lägga LagUtsk:s Betänk, till handlingarne.
Dan 10 Febrnari.
281
Frih. Raab, Adam Christian: Jag hade väntat, att någon
Utskrs-ledamot skulle upträda till försvar för ett förslag, hvaremot
någon reservation icke afgifvits; men då så icke skett, anser jag
mig böra yttra några ord. Förändringen i Ulsk:s § 4 består deri,
att vid kyrkomötena få afhandlas icke blott de mål, som K. M.
dit öfverlemnar, utan äfven motioner väckte af dess ledamöter. Jag
hemställer om dessa möten kunna medföra något intresse, om icke
en sältan rättighet lemnäs mötet. Hittills har det berott af Chefen
för EcclesiastikDepart:l att utsätta sådana möten, och troligen har
det varit meningen hos dem, hvilka förordat förra förslaget, att
sålunda inskränka mötenas verksamhet. Således, vill man saken,
måste mötenas ledamöter hafva motionsrätt, och då det icke är fråga
om att mötet öfver dessa motioner skall besluta, kan väl icke fara
upstå hvarken för kyrkan eller Staten. Jag yrkar bifall till Utsk:s
förslag.
Frih. Cederström’: Jag har afsigtligen undvikit, att tala
om de vådor som af en oinskränkt motionsrätt hos dessa möten
skulle kunna upkomma. Frih. Raab har likväl gissat min verkliga
mening, då han besvarat en af mig i detta hänseende icke
framställd anmärkn. Jag skulle dock gerna vilja förbigå dessa
brinnande frågor, och föreställer mig det kunna vara tillräckligt,
om man håller sig dervid, att kyrkomöten böra behandla endast
K. AI:s Propostr, under förutsättning att det icke lärer vara tvifvelaktigt,
alt K. M., såsom kyrkans högste vårdare, skall för mötet
framställa, om än till antalet flere eller färre, men dock alltid
de för kyrkan vig; t igaste frågor; hvaremot, om motionsrätt t i 1 lerkan
nes hvarje ledamot, mötet löper fara alt icke koncentrera sin
upmärksamhet på de mera vigtiga, utan att den utbredes på de
mera underordnade frågorna; och resultatet af mötet blefve således
lätteligen intet eller åtminstone högst ringa. Följaktligen nödgas
jag fortsätta mitt yrkande, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut
fattade beslut.
Gr. Sparre, Erik: Det tillägg Utsk. gjort vid det nu afgifna
förslaget har sin grund deri, att inom BorgareSt. bland annat
blifvit yrkadt ett sådant tillagg. Det synes också hafva skäl
för sig; utom det att i våra institutioner det hittills är okändt,
att då folkets ombud samlas för att öfverlägga om riksvigtiga angelägenheter,
dessa ombud icke skola hafva initiativ likaväl som
K. M. Det synes mig således ligga i sakens natur, att mötet tillerkännes
motionsrätt. Om ett kyrkomöte skall kunna motsvara
sin bestämmelse nemi. att i någon män stilla oron inom kyrkan
och framlägga förslag dertill, är det väl nödigt, att mötet t i 1 lerka
r> nes rätt att framställa förslag, som efter ledamöternas öfvertygelse
äro de ändamålsenligaste, desto hellre som mötet icke sammanträder
annorledes än efter K. M:s kallelse. Om K. M. framställer
ett förslag, men mötet anser, att dess antagande beror deraf,
huruvida ett annat förslag som efter mötets åsigt står i sammanhang
med K. M:s förslag äfven antages, skuile mötet vara nödsa
-
282
Den 10 Februari.
kadt att i brist på motionsrätt afstyrka K. M:s förslag. Detta kan
icke befrämja det ändamål man med kyrkomöten afser. Huru ofta
har icke under våra Riksdagar erfarenheten visat, att ett af K. M.
framstäldt förslag icke kunnat af R. St:r bifallas, men likväl framkallat
ett motförslag, som jemväl vunnit Regeringens sanktion, och
hvarföre skulle icke kyrkomötet då få motionsrätt. Den siste talaren
har anmärkt, att de af K. M. framlagda lörslag skulle kunna
undanskjutas af mindre vigtiga frågor. Vill man icke tilldela mötets
ledamöter eå mycket omdöme, att de kunna skilja det vigliga
fiån det ovigtiga, sä är icke skäl att stifta en lag för ett sådant
möte. Jag hyser den öfvertygelsen att detta förslag hör bifallas,
och orsaken, hvarföre jag icke reserverade mig mot det förra förslaget,
var, att Disk. blott inskränkte sig till att framställa bvad
som vid förra Riksdagen blifvit af 2:ne Stånd antagit, utan att dervid
göra något tillägg, hvartill Utsi;, icke egde någon rätt enär
R. St:r icke gifvit anledn. dertill. Da nu emellertid så skett och
ett motsatt förhållande skulle strida emot våra nuvtde institutioner,
tillstyrker jag bifall till förslaget såsom i alla afstden riktigt.
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag får bekänna, attjagäremot
institutionen. Jag anser den vara tillskapad såsom en stor lagkomité
i kyrkliga ärenden. Utgående från den åsigten vill jag
göra institutionen så litet dyrbar som möjligt. Den skall naturligtvis
blifva ännu dyrbarare och långvarigare, om alla ledamöter
finge motionsrätt, och Hrr:ne känna huru kyrkliga ämnen i allmänhet
behandlas hos oss. Det går icke fort. Hrrtne känna äfven,
att större delen af vårt presterskap tillbringa långa tider vid
Riksdagarne. Skall nu en del af presterskapet ytterligare tillbringa
sin tid vid kyrkomöten, betalte af allmänna medel, befarar jag att
genom denna Presterskapets frånvaro själavården inom församlingarne
skall lida mycket men. Vill K. M. hafva en komité för de
ärenden Han vill hafva framställde, så kan han sammansätta den
som honom bäst synes. Utsk.s förra, af R. o. Ad. bifallna förslag
går ut derpå, alt mötet skall yttra sig öfver endast de af K. M.
framställda förslag. Skola de nu tillika yttra sig öfver alla de påfund
som enskilda motionärer kunna framställa, så taga dessa möten
aldrig någon ända. Inom det land, der sådana möten hållas, nemi.
England, sammankallas mötena men prorogeras genast. Man har
varit rädd för alt få dessa Hrr tillsammans för att gräla i Theologie.
Om man icke kan underlåta att vid denna Riksdag göra förslag
om inrättandet af dessa kyrkomöten, så tror jag, att man hör
åtminstone reducera det onda till det minsta möjliga, och derföre
tillstyrker jag, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förra beslut.
Gr. Löwenhjelm, Garl Gust.: Förev:de fråga är icke fullt
klar. Det synes mig, som om några af de värde talarne upfattat
kyrkomötena såsom en extra Riksdag för kyrkliga ärenden. Jag
kan eljest icke inse, hvarföre de yrkat, att folkets representanter
vid dessa möten skola vara lika berättigade som folkets representanter
vid Riksdagarne. Det vore då vida bättre att nedsätta en
komité för att utförligare, bättre och säkrare pröfva och ordna
Den 10 F ebrnart.
*83
kyrkliga angelägenheter. Skulle denna upfattning vara riktig, och
de ledamöter, som nyss talat om att ingripa i folkets rättigheter,
hafva orätt, så kan jag icke inse, hvarföre man skall åt medlemmarne
af denna komité lemna en så oinskränkt motionsrätt, då
deremot ledamöter i andra komitéer icke äga en sådan rättighet,
utan deras verksamhet inskränkes till att meddela yttranden endast
öfver de dem föreslagna frågor. Jag hämtar ännu mera stöd för
min tanke alt jag fattat saken riktigt derutaf, att mötet icke har
beslutande rätt. På grund af dessa skäl anhåller äfven jag, att K.
o. Ad. måtte vidblifva sitt förra beslut.
Gr. Sparre: Den siste talaren har troligen icke hört de skäl,
hvarpå jag byggde förslaget om mötena. Han sade att jag skall
hafva yttrat, att mötet vore förhindradt att göra motförslag. Jlma
ord föllo likväl sålunda, att det väl kan inträffa, att mötet icke
finnér skäl att bifalla ett af K. M. framsläldt förslag på annat vilkor
än att en annan institution tillika i n för des, och till detta seilna
re hade mötet då icke rätt. I hvilka konflikter mötet skulle
komma med representationen, kan jag icke inse, enär det endast
har vttrande-rätt. Det är visserligen sannt, att mötet kan afgifva
en underd. anhållan, som är i strid med en dylik, afgifven af representationen,
men detta är väl icke farligare än hvad som dagligen
sker, nemi. att 3 Stånd fatta ett beslut, hvarom de göra
underd. anhållan, och det 4:de Ståndet fattar ett motsatt beslut
och gör derom underd. anhållan. Detta lärer väl icke hindra Regeringen
att pröfva saken och välja hvad godt är. Vill man motsätta
sig institutionen, så är det en annan sak, och då kunna alla
dessa jemförelse!' med komitéer och tal om konflikter m. m. vara
lämpliga, men vill man åter institutionen, så synes mig, att man
bör göra den så, att hvarje dess ledamot kan frambära de önsk
ningar,
som inom de olika provinserne kunna hysas, men hvarom
Regeringen eljest kommer att sakna kännedom. Hvad är väl meningen
med framträdandet inför timonen af representanter från olika
provinser? Jo! att de scola få frambära folkets önskningar. Mina
motståndare förvägra dem sådant, och tillåta dem endast att afgifva
ett svar, ett utlåt, öfver en af Regeringen framställd fråga. Om vi
vilja införa en kyrklig representation och denna institution måste
kallas så, enär språket icke har någon annan benämning (det är
en auktoritet, som till thronen skall frambära kyrkans angelägenheter)
så måste denna institution, så vida den skall göra någon
nytta, icke vara död, utan vara hvad den bör vara, nemi. en verklig
institution.
Hr Lefrén, J o h. Per: Jag är icke af den tanke, att den
församling, som är i fråga att omorganiseras, kan jemföras med
landets representation. Andamålet med den förra är att öfverlägga
om vigtiga ärenden inom kyrkan. Jag tror, alt ingen bättre än
kyrkans öfverhufvud, som enligt våra författningar är K. M., kan
välja de ämnen, hvaröfver fordras discussion. Att utsträcka det
längre, för att införa dispyter i så ömtåliga ämnen som de religiösa,
leder sannolikt i tidens längd och kanske fort nog till så
-
S84
Den 10 Februari.
dana händelser, hvilka timade i Byzantinska Kejsaredömets tider.
Jag tror, att i hvarje sak lagom är bäst. Jag tillstyrker B. o. Ad.
att vidblifva sitt förra beslut.
Frih. Cederström: Det lärer väl icke kunna nekas, att,
då kyrkomöten hittills endast efter mycket långa mellantider sammanträde
Utsk:s första förslag ju innebar något större steg framåt,
för att få frågorna utredda. Vid sådant förhållande anser jag icke
tjenligt att R. o. Ad. går längre än Ståndet redan beslutat och
ger det nya förslaget sitt bifall. De af Gr. Sparre, i motsatt rigtning
mot mina, anförda förhållanden, synas mig på intet sätt hålla
streck. Han har nemi. sagt, att, om man förvägrade kyrkomötet
motionsrätt, så kunde det hända att K. J\I. framställde ett mycket
vigtigt förslag, som mötet icke kunde antaga, och då vore mötet
förhindradt att framställa ett motförslag. Det är klart, alt då mötet
icke tillkommer beslutanderätt, mötet måste hålla sig endast
till det ämne K. M. framställt; men derinom måste mötet äga att
med full frihet sig yttra. Den gjorda inbjudningen är således af
ingen vigt. För öfrigt har Gr:n icke kunnat underkänna den jemförelse,
en annan ledamot afgifvit, emellan mötet och en komité;
men Gr:n har sagt, att, om mötet skulle anses som en komité,
borde dess medlemmar utses af K. M. Gr:n har likväl dermed
förbisett, att ledamöterne t. ex. i våra pröfnings-komitéer icke utses
af K. M. Jag tror, att då högsta myndigheten vill höra landets
innevånare i en eller annan fråga, så månde dervid rätteligen
tillgå just på samma sätt som vid dessa möten, och just derföre
att de icke skulle hafva beslutanderätt, stå dessa möten, såsom Gr.
Löwenhjelm yttrat, i närmare fiendskap med komitéer, än med landets
egentliga national-representation. Det är också af ganska
mycken vigt, att mötets medlemmar icke sättas i fullt paritet med
national-representationen, emedan konflikter eljest torde blifva ganska
svåra att undvika, och att slita; helst som det högvördiga Ståndet
torde anse de kyrkliga frågorna hädanefter fortfarande bäst behandlas
af PresteSt. sjelft. På grund af alla dessa skäl anhåller jag
om afslag å Utskrs förslag.
Gr. Sparre: Om man, såsom en talare, anser hela institutionen
olämplig, förvånar det mig icke att man i möjligaste måtto
inskränker dess verksamhet, men så har åtminstone R. o. Ad. icke
ansett den, enär R. o. Ad. bifallit det förra, och då återstår intet
annat än att göra institutionen sådan, att den kan för det afsedda
ändamålet vara så mycket välgörande som möjligt. Jemförelsen
emellan ett kyrkomöte och en komité kan jag icke godkänna. Det
vore en besynnerlig komité, bestående af 60 ledamöter, valda från
Rikets alla stift. Det vore i sanning en jätte-komité, hvarom vi
hittills icke hört talas. Det är också icke fråga om en komité
utan om en institution, som kan anses höra till det väsendtligaste
inom kyrkan. Under inga tider har man saknat kyrkliga Synoder.
Det är så uppenbart att de måste finnas, att jag icke kan fatta,
huru det är möjligt, att en talare, med så mycken kännedom om
dessa förhållanden, kunnat bestrida lämpligheten eller nödvändig
-
Den 10 Februari.
285
heten af en institution, om hvars nytta hela verlden Sr ense. Den
Sr icke en nyhet för oss; vi hafva förut haft kyrkomöten, men
med den tidens föga noggrannhet om former ansågs icke behöfligt
att stifta lagar för dem. Dessa möten, af hvilka jag vill nSmna
det i Upsala är 1593, sammankallades af K. M. på sätt han fann
för godt. I vår tid, som är noggrannare i afs:de på formerna anses
detta icke tillräckligt, och derföre ansåg LagUlsk. nödigt att
en lag för dessa kyrkans representanter borde stiftas; men alt kalla
ett kyrkomöte för en komité är oriktigt. Då således ledamöter af
mötena icke äro ledamöter af en af K. M. utsedd komité utan måste
anses såsom församlingens representanter, tror jag alt i denna
omständighet ligger tillräckligt skäl för den jemförelse jag anställde
mellan kyrkans representanter och folkets representanter i nationalrepresentation.
Jag tror, att vid de föreg:de möten vi haft skulle
det varit otänkbart att icke tillåta dervid närv.-de medlemmar att
framställa förslag, och jag betviflar, att en sådan tanke någonsin
kunnat vinna anhängare. Kan man väl länka sig något orimligare
än att i närvide tid af religiös oro, då medlemmar från alla Rikets
delar äro tillsammans för att samråda om de förslag K. M. framställt
för att lugna dessa oroligheter, kan man tänka sig, säger
jag, något orimligare än att dessa representanter skola vara bundne
till den grad, att de icke kunna framställa förslag sorn efter mötets
enstämmiga åsigt kan vara det enda lämpliga. Hvartill tjenar
det alt skapa en institution, på hvilken man så binder händerna.
Det är sannt, att Utsk. föreslagit och att R. o. Ad. beslutat
att mötet icke skall ega beslutanderätt utan endast att göra
framställningar till K. M. Det kommer sig deraf, att K. M. i
kyrkliga ärenden har högsta makten, och det kunde icke vara Utslcs
mening att göra något ingrepp i denna K. M:s makt. De af mina
motståndare anförde skäl hafva icke öfver tygat mig, alt det af Utsk.
föreslagna tillägg icke är nyttigt och nödvändigt, hvarföre jag yrkar
bifall till detsamma.
Gr. Löwenhjelm: Gr. Sparre har icke kunnat öfvertyga
mig om mitt stora misstag. Jag har sökt utreda, huruvida ifrågav:de
institution skall anses som en nu extra representation utöfver den
vi hafva vid våra Riksdagar, och att så bör vara, synes af de afgifna
yttranden för förslaget, enligt hvilka mötena icke skola kallas
komitéer utan folkets representanter. Jag befarar, att det ligger
ett stort misstag i denna upfattning af saken. Ulan har sagt,
att vägrandet af motionsrätt hos mötena skall innebära afvoghet
emot hela förslaget. Jag kan icke svara för andras tankar, men
öfver mina, är jag herre och mästare, och jag förklarar, att denna
beskyllning, så vidt den rör mig, är falsk. Jag är vän af kyrkliga
ärenders ordnande, men jag kan icke vara vän af en institution
som ställes i bredd med vår national-representation. Sådant
måste en hvar, som tänker på saken, motsätta sig. Till stöd för
sina åsigter har Gr. Sparre framkastat den orimligheten, som skall
resultera deraf, att man icke tillerkände mötet motionsrätt, som
enligt § 4 skulle vara obegränsad, emedan enligt Grins åsigt sy
-
28#
Don 10 Februari.
noden icke skulle kunna antaga ett K. M:s förslag annorledes än
i sammanhang med ett annat af svno len väckt förslag. Jag kan
likväl icke inse, hvarföre synoden icke skulle kunna yttra sig öfver
de ämnen K. M. för densamma framlägger. Jag motsätter mig
den utsträckta motionsrätten, och tror, alt ganska slör tidsutdrägt
genom densamma åstadkommes, och jag delar med en annan talare
farhågan, att denna institution, engång införd såsom en extra Riksdag,
skall leda till svåra och obehagliga konflikter.
Frih. Raab: Då jag lika med siste talaren delar den åsigten,
att kyrkliga ärender böra på bästa sätt ordnas, och att detta kan
ske genom ett väl ordnadt kyrkomöte, så kan jag icke finna, att
något hinder derför ligger i den af Utsk. tillstyrkta motionsrätten.
Tvertom anser jag den vara enda medlet att vinna det åsyftade
ändamålet. Ingalunda kan jag föreställa mig, att Biskopar, Landshöfd:r
med de flere, som i mötet äga deltaga, skola vara orostiftare
och vilja förbise fäderneslandets nytta och väl. Om nu mö
tet
beröfvas motionsrätt, beror det helt och hållet på upfattningen
hos EcclesiastikMinislern, hvad som skall blifva föremål för öfverläggning
hos dessa möten. Religionen kan icke lida af dessa möten,
utan hör man väl förr antaga att genom tillfället att sammanjemka
de olika meningarna konflikter förekommas, och på grund
häraf yrkar jag bifall till förslaget.
Sedan härefter IIr Tersmeden förklarat det han förenade sig
med de ledamöter som yrkat afslag, blef den först till bifall å
förev:de Utlåt, framstå Ida propos:n besvarad med blandade Ja och
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, bemstälde om R. o. Ad. behagade,
med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, afslå ifrågav:de
Utlåt, samt sedan härvid svaren utfallit med starka Ja jemte åtskilliga
Nej, förklarade det han ansåg J3 nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogos ånyo och bi föl los LagUtsk:s den 3 och 6 dennes
på bordet lagde Betanien:
N:o 63, i anledn. af väckte motioner, angtde dels införandet
af en allmän Notariats-inslitution, dels inrättandet af ett Notariatsembete
vid HäradsRin, dels ock stiftande af lag i afs:de på NotariePuhlici-hefattningen;
och
N:o 64. i anledn. af väckt motion, angtde förklaring af 15
Kap. 2 § HandelsBalken.
Föredrogos och b i föl 1 os StatsUtsIcs nedannämnde den 4 och 6
dennes på bordet,lagde U11 åt:n :
N:o 241, i fråga om användande af en del utaf bränvinsbrännings-afgiften
till de lägre undervisnings-verkens och folkskolornes
behof:
. N:o 242, ang:de ansvarigheten för de af Hypotheks-föreningarne
uptagne lån;
Den 10 Februari.
287
N:o 243, angide fortfarande understöd för Riksg:sKonl:s Enkeoch
Pupi 1!Kassa; samt
N:o 245, i anledn. af väckt motion om inlösen för Statens
räkning af Kamereraren Carl Sandbergs anteckningar i kameralväsendet.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsIcs den 6 dennes på bordet lagde U t lä t:n:
N:o 247, i anledn. af väckte motioner om förhöjning af ersättningen
för kost oell inqvartering åt soldat eller båtsman under
tåg och marscher; och
N:o 248, i anledn af väckt fråga om bränvins-bevillnings
medlens
omedelbara ingående till och redovisande hos RiksgisKont.
Föredrogs och lades till bandlingarne StatsUtsIcs den 6 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 249, i anledn. af erhållen återremiss
å en i Mern. N:o 218 föreslagen voteris-propos.
Föredrogs StatsUtsk:s den 6 dennes på bordet lagda Mern. N:o
250, med förslag till voteris-propos., angille den förra Just.Ombudsmm,
Kamma! Rådet Theorell tillerkända pension; och blef den af Ulsk.
föreslagna voter;s-propos;n af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
StatsUtsIcs den G dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 251, i
anledn. af erhållen ålerreniiss å Ulskis Detänk. N:o 80, angille
väckt fråga om löneförhöjning åt Statens embets- och tjenstemän
nr. fl. för år 1857.
Föredrogs och bifölls StatsUtsIcs den 6 dennes bordlagda
Mern. N:o 252, i anledn. af RiksStms beslut, angide pedagogiens
i Lidköping upflyttning bland elementar-läroverken.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
StatsUtsIcs den G dennes på bordet lagda ålem. Nio 253, ang:de
en gratifikation åt Hr SlatsKommissarien Kock.
Vid föredragning af Sammansatta Stats-, Be v ilin.- samt Allm.
Besv.- och Ekon.UtsIcs Meni. Nio 50. i anledn. af RiksSlins skiljaktiga
beslut i fråga om användandet af den odisponerade delen af
den til! folkundervisningens befrämjande anslagna halfva personliga
skydds-afgiften, blef den i detta Mern. föreslagna voter.s-proposm
af R. o. Ad. godkänd.
288
Den 10 Februari.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
Sammansatta Be v i lin.- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s den 6
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 13, i anledn. af Riksd:sFullm:n
Paul Fritz Mengels motion, ang:de särskilda föreskrifter rörande
tull-behandlingen af utländskt bränvin.
Föredrogs och lades till handlingarne Sammansatta Lag- samt
Allm. Besv.- och Ekon.-(Jtsk:s den 6 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 45, i anledn. af återremiss af Ulsk:s Betänk. N:o 43.
Föredrogos men bordlädes ånyo, uppå derom af flere ledamöter
framstäld begäran, Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.UtsIcs den 6 dennes på bordet lagde nedannämnde Mern.:
N:o 46, i anledn. af väckte motioner om bestämmelser i afs:de
å Klockares tillsättande inom Skåne, Halland, Blekinge samt Bohus
län ; och
N:o 47, i anledn. af väckte motioner om förändrad lagstiftning
rörande val af Orgelnister, Klockare och andra kyrkobetjenter.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåtm, Mern. och Betänk:n nemi. från:
SlalsUlskoliet:
N:o 254, angtde begärdt anslag eller lån i anledn. af staden
Christianstads kostnader i följd af kolera-farsotens härjande derstädes
under höstetiden år 1857;
N:o 255, i fråga om äskad tillökning för år 1857, i aflön ingsförmånerne
åt en del af Flottans gemenskap m. m.;
N:o 256, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. rörande anmäld
brist i tillgångorno för Flottans matrosers och upfordrade båtsmäns
mathållning åren 1856 och 1857;
N:o 257, med förslag till voter:s-propos. i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, i fråga om eftergift af den f. d. LandsKamereraren
i Wermlands län Svante Lindberg ådömde ersättningsskyldighet;
N:o
258, ang:de verkstäld omröstning i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till statsregleringen hörande
frågor ;
N:o 259, i fråga om pension å allmänna IndragningsStaten
för Landshöfin i Skaraborgs län, f. d. StatsRådet P. A. Sandströmers
efterlemnade enka;
BanlcoUtskoltcl:
N:o 78, med anmälan om verkstäld omröstning i Förstärkt
Bankoutskott;
N:o 79, öfver ett af f. d. Kronofogden Assessoren A. G. Morén
gjordt ackords-anbud; N:o
Den 12 Februari.
*99
N:o 80, i anledn. af ett utaf Bokbindaren Carl Wideman
gjordt ackords-anbud;
Lagutskottet:
N:o 65, i anledn. af väckte motioner om ändringar i konkurs-lagstiftningen
:
N:o 66, i anledn. af väckt motion om förändring af Domkapitlens
organisation;
N:o 67, i anledn. af väckt motion, ang:de de egenskaper,
som böra innehafvas af den, som antages till KonsistoriiNotarie;
N:o 68, i anledn. af väckt motion om förklaring af K. Förordna
den 4 Maj 1855, i fråga om sättet för förbrytares skrift
och aflösning;
Riddarhus Utskottet
N:o 27, i anledn. af väckt fråga om upställande i Riddarhussalen
utaf en bröstbild af Konung Gustaf II Adolf m. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att sedan numera aila å dagens
föredragnings-lista uptagne ärender blifvit behandlade, något
plenum på eftermiddagen icke erfordrades, utan det derom utfärdade
anslag komme att nedtagas; hvarefter H. 11. o. Ad. åtskiljdes
kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Fredagen den 12 Februari 1858.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 11 prot.-uldrag för den 10 dennes samt pleniprot.
för den 25 sisth November f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att Hrr Talmän i går på befallning
inställt sig hos H. K. H. KronprinsenRegenten, för att
meddela uplysning om de återstående riksdagsärenderne, samt dervid
fått emottaga befallning att meddela sina respective RiksSlånd
att, derest icke oförutsedda hinder inträffa. Riksdagen kommer alt
slutas Lördagen den 6 nästkommande Mars.
XI II.
11)
SäO
Dsn 12 Febrnarl.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s den 6 och 10 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 247, i anledn. af väckte motioner om
förhöjning af ersättningen för kost och inqvartering åt soldat eller
båtsman under tåg och marscher m. m.
Föredrogs ånyo StatsUtsics den 6 och 10 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 248, i anledn. »f väckt fråga om bränvins-bevillnings-medlens
omedelbara ingående till och redovisande hos Riksg:sKont.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, enligt 49 g Riksd:sOrdn:n,
visserligen hvarje Utsk:sBetänk. borde först framställas till bifall
och sedan till afslag, men att han likväl, enär han fann UtsE:s i
förevarande Utlåt, gjorda hemställan vara stridande emot 64 §
Reg:sF.n ansåg sig deraf förhindrad att framställa propos. till bifall
derå.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Carloson, Eduard Henrik: Om än det förslag Stats
Utsk:t
här framställt vore i fullkomlig öfverensstämmelse med
Grundlagen, skulle jag ändock ej tillstyrka antagandet deraf. Det
är således icke min mening att yrka bifall till Bettin k., utan jag
har bogärt ordet endast för att förklara, att jag för min del icke
kan dela Hr Gr. o. Landtm:s åsigt, att propos. å bifall tili Utslcs
förslag ej grundlagsenlig! kan framställas. Jag tror nemi., att
Ståndens Talmän ej ega rättighet att vägra propos. å antagandet
af ett UtskisBetänk., och jag stödjer denna min öfvertygelse på
ordalydelsen i 55 § R.iksd;sOrdn:n. Början deraf lyder sålunda:
»Landtmarskalk eller Talman må ej kunna vägra propos., utom i
det fall, då han finnér en våckl fråga bokstafligen strida mot
Grundlagens lydelse.» Är ett UtslcsBetänk. en väckt fråga? Om
man anser sig böra följa vanligt språkbruk, måste man, såsom mig
synes, ovilkorligen besvara denna fråga med nej. Ett. UtskisBetänk.
är nemi. ett motiveradt yttrande öfver en väckt fråga, det innefattar
ett på skäl grundadt omdöme om en väckt fråga, men det
är icke i och för sig en väckt fråga. Enligt den af Grundlagen
föreskrifna lagtolkningsgrunden, eiler den bokstafliga ordalydelsen,
kan följaktligen, efter mitt förmenande, propos. å bifall till ett
UtskisBetänk. af Landtmarskalk eller Talman ej förvägras.
Men äfven om jag ej ville följa ordalydelsen och låta mig
deraf bindas, utan ansåge mig böra på annat sätt söka göra mig
reda för hvad som borde förstås med en väckt fråga, så skulle jag
ändock, såvida jag följde vanliga lagtolkningsgrunden, komma icke
allenast till samma resultat som det nyssnämnde, eller att ett
Utsk:sBetänk. ej kan vara en väckt fråga, utan äfven till det slut,
att uti den 55 § Biksd:sOrdn:n med en väckt fråga icke kan förstås
ett af K. M. till R. St:r framställdt ämne, en K. Propos.,
utan endast en utaf enskild riksdagsman väckt fråga. Början af
54 § Riksd:$Ordn:n innehåller: »Då propos. till fattande af ett
Den 12 Februari.
definitift beslut öfver en Konungens framställan, eller ett Betänk.,
eller en af enskild Riksdagsman väckt fråga är med Ja och Nej
besvarad, och anmäkn:r i saken under discurserna gjorda, bör propos:n
inrättas i enlighet med dem; etc.» Här anses en Konungens
framställan och ett Betänk, icke vara detsamma som en väckt fråga.
Går jag sedermera till den 55:le g och läser icke allenast dess
början utan äfven dess slut, så finnér jag den vara af följande lydelse:
»Landtmarskalk eller Talman må ej kunna vägra propos.,
utan i del fall, då han finner en väckt fråga bokstafligen strida
mot Grundlagarnes lydelse; börande förut hafva skälen till sitt vägrande
anfört. Skulle ej Ståndet med honom instämma i begreppet
härom, ulan endast yrka propos., ege han att förklara öfverläggningen
hvilande, och förvises målet till Const.Ulsk., hvilket
åligger att, inom kort förlagd tid, inkomma med motiveradt och
bestämdt Utlåt, öfver frågans stridighet eller enlighet med Grundlagen.
Hvad Utsk. förklarar icke vara deremot stridigt, derå må
propos. sedan icke vägras. Pröfvas del vara af motsatt beskaffenhet,
må den, sorn motionen gjort, vända sig, der honom så godt
synes, till Const.Utsk., på sätt som Reg:sF:ns 84 § föreskrifver.»
I min tanke utgör detta sista morn. ett bestämdt förtydligande
af hvad som bör förslås med uttrycket en väckt fråga i lista mom.
Motion är icke ett Svenskt ord. Det skulle kunna öfversältas
med förslag eller framställning, men att i detta fall dermed icke
menas framställning eiler förslag af annan än enskild riksdagsman,
det visar sig, efter min upfattning, dels deraf, att i 54 §:ns ordalydelse
finnes en skillnad updragen emellan en Konungens framställan,
ett Betänk, och en af enskild riksdagsman väckt fråga,
samt dels och hufvudsakligen deraf, att i 55 §:n den, som motionen
gjort, d. v. s. väckt en fråga, som förklarats stridig mot
Grundlagen, hänvisas att vända sig till Const.Utsk., på sätt 84
<§:n Reg:sF:n föreskrifver, hvilket naturligtvis ej kan ega tillämpning
på någon annan än enskild riksdagsman.
Då följaktligen, såsom jag tror mig hafva insett, med väckt
fråga icke kan förstås ett Utsk:slletänk., som endast är ett Utlåt,
öfver en förut väckt fråga, så kan, enligt min tanke, vägran å
propos. till bifall å ett Ulsk:sBetänk. ej grundlagsenlig! ega rum.
Jag har äfven försökt att för mig utreda, hvartill det skulle tjena,
att Grundlagen updroge åt RiksSt:ns Ordftde en sådan målsmans
rätt öfver Stånden. Om Stånden delar Ordf:nes tanke derom, att
ett UtslcsBetänk. är till sitt innehåll grundlagsvidrigt, afslå Stånden
naturligtvis Betänk., såsom stridande mot Grundlagen; äro
åter Stånden eller Stånds-majoriteterna af en mening, skiljaktig
ifrån Ordf:nes, kan man ganska väl antaga, att Const.Utsk., som
väljes af Stånds-majoriteterna, är af samma åsigt som de sednare,
och i sådant fall tjenar en propos.-s-vägran å ett Utsk:sBetänk. icke
till något annat än att, som man säger, väcka ond blod. Emedlertid
är det, såsom jag redan
att yrka bifall till Betänk., utan jag har endast velat på detta sätt
i prot. nedlägga min reservation emot den tolkning af Grundla*
gen Hr Gr. o. Landtm, gjort.
2«2
Den 12 Februarf.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag instämmer helt
och hållet i den framställning Hr Carleson gjort och ber dessutom
att få erinra derom, att tvenne Riksdagar, Const.Utsk. varit af
samma åsigt i frågan.
Hr Gr. och Landtm, anförde: Di enligt hvad Hr Carleson i
slutet af sitt anförande omnämnde, formfrågan huruvida Landtm,
borde ega rättighet att i detta fall vägra propos. eller icke, nu
icke kan blifva föremål för R. o. Ad:s afgörande eller beslut, vill
jag, med anledning af de framställningar här blifvit gjorde, endast
särskildt nämna, att jag icke är obekant dermed att Const.Utsk.
såväl vid 1840 års som vid innevarande riksdag förklarat Talmännen
icke kunna vägra propos, på ett af Utsk. afgifvet Utlåt. Det
är också i följd deraf klart, att, i händelse R. o. Ad. skulle genom
sin majoritet yrka den propos. till bifall å UtslcsUtlåt., som
jag förklarat mig icke kunna medgifva, Const.Utsk. skall förklara
mig pligtig att framställa en sådan propos., i hvilket fall min vägran
icke kan vidhållas utan jag blifver skyldig att framställa
propostn. Att jag, oaktadt jag ganska väl kände dessa båda Const.-  Utskts Utlåt:n i ämnet, yttrat det jag ansåg mig icke kunna framställa
en sådan propos., härrör af 83 §:n Reg:sF:n, som säger att
någon för framtiden gällande förklaring af grundlagarne icke får
stadgas på annat sätt än i den ordning, som för sådane lagars förändring
i grundlagen är bestämdt. Hvad Const.Utsk. således i ett
specielt fall förklarar måste af Talmännen åtlydas, utan att likväl
vara för dem förbindande i ett annat specielt fall, hvarom sedan
kan blifva fråga, förrän Const.Utsk. äfven derom uttalat samma
åsigt. Då nu enligt min öfvertygelse grundlagen tillägger Talmännen
skyldighet att tillse, att icke en fråga, som är uppenbart
mot grundlagen stridande, må blifva föremål för bifall af RiksSt:n
har jag icke kunnat finna mig af Const.Utsk:s föreg:de beslut annorlunda
bunden än att jag, i händelse Utsk. i följd af ett beslut
af R o. Ad. kommer att yttra sig i ämnet, måste underkasta mig
det beslut, hvari Utsk. naturligtvis kommer att i detta såsom i
föreg:de fall stanna. Det beslut af Const.Utsk. som i sådant fall
fattas, kommer då att afgöra min skyldighet och den öfverträdelse
af Grundlagen, som derigenom kan föranledas, stannar då icke på
mitt ansvar, utan har jag sålunda fullgjort min ed.
Hr Printzensköld, Carl: Ehuru tvenne aktade ledamö
ter
här upträdt och afgifvit ett ogillande omdöme öfver Hr Gr. o.
Landtm:ns vägran att framställa propos. å bifall till nu förev:de
Betänk., så är jag för min del likväl nog djerf att upträda till
försvar för den klandrade åtgärden. Man har, utom annat, grundat
sitt klander pä exempel från föreg:de riksdagar, men jag anser
exempel icke vara bevisande och den omständighet, att föreg:de
riksdagars Talmän tolkat Grundlagen på ett sätt, som äfven af
RiksStm gillades, kan, i min tanke, icke utgöra ett skäl till klander
af de åtgärder denna Riksdags Talmän kunna finna sig befogade
att vidtaga. För mitt omdöme om Hr Gr. o. Landtnäs förfarings
-
Deli 13 Februari.
s8lt liätntar jag ett stöd af Reg:sF:ns klara och oförtydbara ordalydelse.
På sätt Hr Gr. o. Landtm, erinrat, föreskriiver den 64
§:n Reg:sF:n uttryckligen, att icke blott Rikets ordinarie Statsmedel
utan äfven alla extraordinarie Utlagor eller Revillningar,
som till Statsverket af R. St:r anslås, skola vara till Konungens
disposition, för att af Honom användas till de af R. St:r pröfvade
behofven och efter den uprättade RiksStaten. Dessa medel a ro
under Konungens disposition, då de inflyta till det embetsverk,
som utgör Statens allmänna, under Konungens befallning och lydno
stående kassa, men medlen äro icke under Konungens disposition
ifall de ingå till ett embetsverk, hvilket icke står under Konungens
lydno och af honom icke emottager några befallningar. Ett
sådant embetsverk är Riksg:sKont. Läser man den § som rörer
detta verk, eller den 66, så finner man, att inga andra medel
skola dit ingå än de, som äro anslagna till betalande af Rikets
gäld. Utaf det lyckliga förhållande som inträffade efter högstsalig
Konung Carl XlV:s utväljande till Sveriges Kronprins och uppstigande
på Svenska thronen, blef en följd, att Sverige helt och
hållet befriades från sin utländska gäld och Riksg:sKont. hade således
i sjelfva verket icke den ringaste lagliga grund för sin verksamhet,
eller med andra ord, det hade bordt vara från all verksamhet
befriadt ända till den tid, då R. St:r besluta Statslåns up
tagande.
Sfen R. St:r hafva tillåtit sig att, tvärt emot Grundla
gens
föreskrift, till Riksg-.sKont. hänvisa åtskilliga ganska betydliga
medel, erhållna dels genom öfverskott å Statsverkets inkomster
och dels genom bevi 11ningar; de hafva tillåtit sig att ställa
dessa medel under Riksg:sKont:s förvaltning, för att dels efter R.
Stms medelbara förordnanden och dels efter de föreskrifter K. M.,
till följd af R. Stms medgifvanden, eger att meddela, derifrån utgå
till bestämda ändamål. Derigenom har man fått den vana elier
ovana att betrakta jemväl Riksg:sKont. som en Statens allmänna
kassa, till hvilken man kan hänvisa nära nog hvilka slags medel
som helst och försök i denna riktning hafva icke heller uteblifvit.
Alla sådana försök äro likväl uppenbart Grundlagsstridig, ty Grundlagen
tillerkänner, såsom sagdt är, RiksgisKont. icke någon annan
verksamhet än förvaltningen af Rikets gäld, hvilken verksamhet
dock numera, Gudi klagadt, lärer blifva temligen vidlyftig. Jag
anser, på grund af hvad jag nu haft äran anföra, Hr Gr. o.
Landtm:s proposrs vägran vara fullkomligt grundlagsenlig och tror
deremot, att den, som yrkade, att Hr Gr. o. Landtm, skulle afgifva
att annat yttrande än det redan hafda, icke skulle handla
lagenligt.
Frih. Raab, Adam Christian: I en fråga af sådan beskaffenhet
som denna, der man måste motivera sitt omdöme, får
jag förklara, att jag, respekterande Hr Gr o. Landtnäs åsigt, likväl
anser den af Hr Carleson frambragte motivering, hvilken ej
blifvit gensagd af Hr Printzensköld, vara af den beskaffenhet, att
den öfverlygat mig derom, alt propos. å bifall till Betänk, borde
af Hr Gr. o. Landtm, framställas.
Deri 15 Febrnari.
Hr Gr. och Landtm, förklarade nu att då han först yttrade
att han ej kunde framställa propos. till bifall, oaktadt en sådan
propos. ej blifvit af någon begärd, hade det skett derföre att 49
§ Riksd:sOrdn:n föreskref att propos. på ett Utsk:sBelänk. skall
framställas först till hi fa 11 och sedan till afslag. Hade han icke
gjort en sådan framställning, sä hade det kunnat hända att, sedan
propos. till afslag blifvit framstäld och besvarad, votering blifvit
begärd, men icke kunnat ega rum derföre att Ståndets ledamöter
blifvit af olika tanke med Talmännen om den kontrapropos. som
skulle upgöras, och att således grundlagens föreskrift derom att
voteringen skall försiggå straxt efter det den blifvit begärd, ej
kunnat fullgöras. Ilr Gr. o. Landtm, nödgades derföre också nu
innan propos. till afslag blefve framstäld, hemställa om R. o. Ad.
yrkade propos. till bifall å StatsUtsIcs förevide Utlåt.
Denna hemställan besvarades med Nej, hvarpå öfverläggningen
förklarades vara fulländad samt propos. till afslag å förevide Utlåt,
blef framställd och med Ja besvarad.
Föredrogs ånyo StatsUtskis den 6 och 10 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 251, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtsk:s
Betänk. N:o 80, angide väckt fråga om löneförhöjning åt
Statens embets- och tjenstemän m. fl. för år 1857.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., anförde skriftligen:
Hvad man, med anledn. af nu ifrågavide Utlåt., mest och
främst skall beklaga, är i sanning svårt att bestämma. Det närmaste
för handen torde dock vara, att de, hvilka synas vara föremål
för Representationens behjertande, medelst den, såsom gratification,
nu föreslagna löneförhöjningen för 1857, i st. f., såsom
densamma uti K. åhs Nådiga Propos. blifvit föreslagen, —sannerligen
icke äro det höglofl. SlatsUlsk. särdeles förbundne.
Det långa upskofvet med ifrågav:de löneförhöjnings-frågas företagande
är troligen största orsaken till den af Utsk. föreslagna betydliga
nedprutningen (till mera än halfva beloppet af hvad utaf
K. M. i Nåder blifvit föreslaget), hvilken knappast kunnat förutsättas
om frågan förekommit före den redan flera månader nu förefinnande,
med en generel benämning kallade penningekrisen,
(ehuru den egentligen borde heta handelskrisen, då densamma nära
nog uteslutande drabbat endast köpmän, eller handelskorpsen) —
samt de alltjemt äskade och beviljade anslagen, hvarigenom Statens
tillgångar blifvit så betydligt anlitade för den kommande, numera
inträdda Statsreglerings-perioden.
Är det väl Rikets höglofl. Ständer värdigt, att på Statens
tjenares, ej öfver höfvan, — särdeles för de lägre graderne, —
under de flerårigt stegrade lefnadskostnaderne, tilltagna löner nu
vilja profitera, för det Statsregleringen och ifrågavide löneförhöjningsfråga
icke blifvit definitift afslutad förrän snait 16 månader
förflutit sedan Riksdagens början, och då R. St:r emot tjänstemännen
uti deras egna verk, äfvensom uti Riksdagsutgiflerne, såsom
Den 13 Febin ari.
395
kansli-aflöningen, arfvoden, o. s. v., ingalunda visat den njugg.
het som nu föreslås, då Statens embets- och tjenstemäns samt betjentes
aflönande skall bestämmas?
Oaktadt det icke kan skönjas af StatsUlsk-.s Utlåt., tordo väl
röster blifvit höjda för bifall till K. M:s Nåd. Propos. i ämnet,
hvilken synes mig rättvisligen bordt bifallas; och hvad för mig och
troligen för de fleste åtminstone icke är obekant, att Utsk:s UtgiftsAfdelning
föreslagit en högre procenttillökning för de lägre
tjenstegraderna.
Afdelningens förslag lyder som följer:
»Och ehuru R. St:r förut anvisat en dylik förhöjning för un»derbefälet
vid de garnisonerande Regementena med 75 proc. af
»skillnaden emellan den gamla och nya aflöningen, torde äfven
»förhöjningen för de förra (de lägre tjenstegraderna) i allmänhet
»böra bestämmas efter enahanda proc.-beräkning; dock anser (afdel»ningen)
att härmed någon inskränkning kan äga rum i afseende
»å de högre lönerne, hvilkas innehafvare obestridligen drabbats
»mindre af tyngden utaf lifsmedlens dyrhet, itn de ringare löner»nes
etc.»
Besynnerligt förefaller det, att della förslag ej finner Utlåt,
bifogadt i form af reservation utaf någon biand Afdelmns ledamöter,
hvarigenom RiksSlin förnummit, att flere inom Utsk. verkligen funnits,
hvilka upträdt såsom de lägre, ständigt Sljufmoderligt behandlade,
(jenstegradernes målsmän. {
Då så nu icke skett, och obilIigheten, ja orättvisan och obenägenheten
ligger så tydligt i dagen emot innehafvarne af dessa
första grader af Statens tjenstemanna-personal, hvilka uti alla
brandler, vare sig ecklesiastike, militäre eller civile, inom representationen
sällan finna förespråkare, ehuru detta kunde vara så
naturligt af Chefer och förmän, hvilka sjelfva ofta med nöd och
ekonomiska bekymmer måst kämpa sig fram till de högre graderne
och förbättrade lönevilkoren, medförande ifrån första stegen på
Ijenstemannabanan, ja ifrån universitetstiden, en skuldsättning,
hvarifrån han svårligen kunnat frigöra sig (jag begagnar härvid
Utslcs egen tankegång sidan 2); och då min egen Ställning, utom
Representationen, såsom Statens tjensteman sedan snart 30 år, är
sådan, att jag af den ifrågavtde löneförhöjningens större eller mindre
proc.-beräkning ej kan hafva nytta eller skada, upmanar mig
så mycket mera, vid detta helt opartiska förhållande, min rättskänsla,
att nu, såsom för några Riksdagar tillbaka i fråga om
extra ordinarie Ijenstemännen, efter min ringa förmåga, söka att
strida för och befrämja de lägre tjenstegradernes bästa.
Hänvisande i öfrigt till Hr Cederschiöldt, Robert Theophron,
sidan 3 uti nu föredragna Utlåtit citerade anförande af den 15
sisth Dec., deruti Hr Cederschiöld yrkat, »att StatsUtsk. måtte
»anmodas att, så fort ske kunde, före 1857 års utgång afgifva
»Utlåt, i ämnet, samt att den äskade löneförhöjningen för nämnde
»år skulle beviljas att med fulla beloppet utgå»; uti hvilket Hr
Cederschiölds anförande finnas så många tänkvärda sanningar, do
der af R. St;r borde behjertas, — kan jag icke Undgå att, medan
Den 12 Februari.
jag nu har ordet, fästa upmärksamheten uppå hvad äfven ntr
Utsk:s Utlåt, finnes påpekadt, nemi. de menliga följderne af att
illa löna, vare sig enskilde eller Statens tjenare »enär det icke
»kunde förväntas, alt tjensterne skulle med skyldig omsorg skötas,
»om löntagarne befunne sig i den belägenhet, att de nedtyngdes
»af tärande näringsomsorger, hvilka hotade med undergräfvande af
»deras ekonomiska ställning.»
Härvid passa väl in följande ord utur den under Riksdagen
utkomna brochyren: »några uplysningar om det Svenska Indel»ningsverkel»
(sid. 25): »Så finner en hvar att Carl XI, som med
»rätta anses för Sveriges största Rikshushållare, likväl alltid hade
»den regeln till grund för sina låne-regleringar, det Einbets- och
»tjenstemannen mäste af Staten lönas så, att han efter lidsförhål»tandcrne,
undfår sin tarfliga bergning utan att derför behöfva
»göra egna upoffringar.»
Att denna Statens tjenares ekonomiska ställning bör vara någorlunda
betryggad är ett nödvändigt vilkor för tjensternes skötande
och för att tjenstemannen skall finna sig belåten; och utan
denna belåtenhet, hvarest finna den fosterlandskärlek och den enighet
alla samhällsklasser emellan, som är ett lands största kraft
och värn emot inre och yttre fiender?
Uti motsatt förhållande upstår missbelåtenhet med sin ställ
ning
och huru mången ung —• hoppgifvande tjensteman hafva vi
icke med bekymmer sett gå förlorad, hufvudsakligen för den ringa
lön, som Staten bjuder honom såsom ersättning för hans vid sko
lan
och Universitetet nära nog bortkastade tid och penningar; och
skulle han ej helt och hållet gå förlorad i den bemärkelse man
vanligen gifver detta ord, blir han dock ofta förlorad för det allmännas
tjenst, då han, efter en längre lönlös extraordinarietid,
måste lemna denna bana, för att på annan väg söka sitt uppehälle,
dervid ej sällan, om han har hufvud, han ställer sig uti en fiendtlig
ställning till samhället och blir ganska ofta en svår nagel i
ögat, som man säger, för sine förre embetsbroder och det samhälle,
hvars gagn och hästa han hade önskat kunna befrämja, om han uti
de lägre tjenstegraderne kunnat subsistera.
Denna sändning af en mängd duglige individer från Samhällskroppen
är för en upmärksam fiende det bästa vapen för honom
— och det farligaste mot vårt bestånd; och hvartill Ijena väl
murar och befästningar, om bakom desamma finnas missbelåtenhet
oenighet och söndring?
Jag vågar således, med anledn. af hvad jag baft äran anföra,
vördsamt föreslå antagandet af höglofl. StatsUtslcs UtgiftsAfdelning,
af mig uplästa förslag, — i den händelse K. M:s Nådiga Propos.
icke varder bifallen, hvarigenom, derest Afdelningens förslag antages,
i likhet med R. höglofl. Sl:r förut beviljade 75 proc. förhöjning
för underbefälet vid de garnisonerande regementena, — 75
proc. löneförhöjning äfven skulle tillerkännas de lägre tjenstegraderne
samt 50 proc. förhöjning åt de andra tjenstegraderne, eller,
för att begagna Afdelningens egna ord:
Den 13 Feb ro ari.
297
»ifrågav:de löneförhöjning för embete- och tjenstemän»nen
anvisas, på det sätt, att dem tilläggas 75 proc.
»af den tillökning utöfver förut innehafvande aflönings»förmåner,
som vid den nya Statsregleringen blifvit
»deni tilldelad, så vida denna tillökning upgår till Ett
»Tusen Rdr eller derunder, samt 50 proc., om den»samma
öfverstiger nämnde summa, dock att den emubets-
eiler tjensteman hvilken i dylik tillökning för
»de följande åren undfått mera än Ett Tusen, men
»mindre än Ett Tusen FemHundra Rdr icke skulle så»som
förhöjning för år 1857 erhålla lägre belopp än
»SjuHundraFemtio Rdr, allt Rmt.»
Hvarigenom, med i öfrigt godkännande af Utsk:s förslag, totalsumman
960,000, skulle förändras till den summa uti jemna
l,000:tal, hvartill denna 75 proc:sförhöjning för de lägre tjenste
graderne,
i enlighet med UtgiftsAfdelningens jemväl upgjorda kal
kyl,
föranleder; upgående denna kalkyl för de särskilda hufvudtitlarne
till nedanstående belopp, nemi.;
Rdr öre.
för 2:dra IlufvudTiteln .... 95,914: 80.
» 3:dje
4:de
5:te
6:te
7:de
38,530; 94.
350,357: 97.
190,245: 14.
305,237: 99.
66,636: 92.
8:de » .... 299.673: 61.
Rdr Rmt 1,346,597: 37.
Frih. Cederström, R u d.: Jag vill visserligen icke förneka,
att det af Hr Liljenstolpe nu uplästa anförande vidrörer åtskilliga
i sig sjelft billiga förhållanden, men jag anser det vara alldeles
ändamålslöst och skadligt att, med afs:de å dessa subjektivt och
måhända äfven i viss mån under andra förhållanden objektivt riktiga
betraktelser, den fråga, som nu oss föreligger, skulle sönderryckas,
så att R. St:r icke, medelst bifall till StatsUtsk:s förslag,
komme att omfatta den medelväg, som synes oss vara anvisad utaf
å ena sidan löntagarnes billiga förhoppningar, och å andra sidan
af Statsverkets oväntadt beträngda belägenhet. Jag föreställer mig,
att grannlagenhetskänslan, som äfven bör hafva sin helgd, förbjuder
detta Stånd, som till större delen består af löntagare, att till
yttersta skarfven utkräfva hela löneförböjningssumman för år 1857,
helst anspråket derå måste betraktas endast såsom ett bil 1 ighets(icke
såsom ett egentligt rätts-)anspråk. De från klokhetens ståndpunkt
hemtade skäl för bifall äro icke mindre talande, ty om frågan
kommer till Förstärkt StatsUtsk., så kommer anslagets beviljande
utan tvifvel alt ske i den form Utsk. bär föreslagit; eller
ock är afslag att fastmera förutse och befara. Jag tillstyrker bifall
till Utlåt., sådant det befinnes upstäldt.
398
Den 12 Februari.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Ehuru jag icke begärt
ordet, vill jag likväl, sedan jag nu fått det, begagna detta
tillfälle för att yttra mina tankar om det föreliggande förslaget.
Man har påstått, att R. o. Ad., hvaraf fleste ledamöter äro
Statens tjenstemän, skulle vara'i ett visst jsfaktighets- eller åtminstone
grannlagenhets-tillstånd beträffande denna fråga. Jag för
min del kan ej dela denna åsigt. Jag anser tjänstemännens förhållande
till Staten vara enahanda med enskildta tjenares förhållande
till sina husbönder, och jag tror, att ingen grannlagenhetskänsla
förbjuder den enskildte Ijenaren att för husbonden anmäla, att den
lön, som honom bestås, icke är tillräcklig för hans nödtorftiga
uppehälle. Är delta en sanning, så böra icke heller Statens tjenare
klandras derföre att de begära tillökning uti otillräckliga
löner. Frågan iir likväl i så målto olika, att om den enskildte
tjenarens anmälan om behofvet af förhöjd lön icke har åsyftad verkan,
så står det honom öppet att lemna Ijensten hos den obillige
husbonden, och söka sig annan tjenst, — hvartill ock husbonden
sjelf då han ej vill höja aflöningen kan gifva honom anvisning;
men jag tror icke, att det är en Stat värdigt att åt sina tjenare
gifva så lia n t svar. Ty hvad skall den sålunda afskedade tjenstemannen
företaga sig? Skall han öfvergifva den obilliga husbondens,
Statens område, d. v. s. fäderneslandet, och söka sig tjenst i ett
annat rike? Häraf torde man finna, att det till den enskildta tjell
a r e n gifna svaret icke är passande för den offentliga tjenaren.
Följaktligen finnes det icke något annat skäl för Slaten att afslå
begäran om lönetillökning än del. att anspråket derå är obefogadt
och obilligt.. Fråsan blifrer således den: är tjenslemännens nu
framslälda begäran om löneförhöjning obillig? Härpå har StatsUtsk.
redan lemnat det svar, att deras anspråk är nied billigheten öfverensstämmande,
och jag är äfven fullt öfverlygad derom, att Utsk.
med största sorgfällighet granskat förhiVlanderne, då det upgjort
sitt förslag om ny lönereglering. R Sl:r hafva äfven med den
största noggrannhet profva! detta förslag och redan bestämt, huru
mycket livar och en af Statens tjenare bör ega för att dermed
kunna försörja sig. Då man följaktligen redan afgjort fiågan, om
behofvet af förhöjning och dess belopp samt det endast återstår att
pröfva, huruvida den förhöjda aflöningen bör utgå äfven för år
1857, så företer sig den äfven i Ulsk:s Betänk, omförmälda omständighet,
att den dyra tiden inträffade icke först år 1857, utan
redan 2 å 3 år förut. Det synes mig derföre vara i högsta grad
obilligt att någon löneförhöjning för ett år, då tjänstemännen varit
i största behof deraf, och det måste vara för hvar och en begripligt,
att då största delen af Statens ijenare icke hafva någon
enskild förmögenhet, måste de skuldsätta sig, om deras löner, oaktadt
den största sparsamhet, icke förslå till deras uppehälle. Frågan
förvandlar sig således till den, huruvida Staten verkligen vill,
att dess Ijenare skola fortgå på den förderflig» skuldsättningsbanan,
eller om Staten vill bereda dem en möjlighet att beträda en bättre
väg. Om Staten, såsom jag tror, vill det sednare, bör den äfven,
i min tanke, gifva tjenstemännen för §r 1857 lika stor lön som
D en 12 Febrnarl.
299
för de följande åren. Man har deremot invändt, att' Statens tillgångar
icke medgifva delta. Jag tror icke, att en enskild husbonde
kan svara sin tjenare, att han väl finner billigheten fordra,
att tjenaren får en lön, hvaraf han kan lefva, men att husbondens
tillgångar icke sådant medgifva, emedan de tagits i anspråk för
andra vidtomfattande företag. Eller är det Staten värdigt att anslå
20 å 30 millioner till jernvägar och andra företag, men vägra
1 å 2 millioner till sina tjenares nödtorftiga uppehälle? Jag för
min del vill ej göra mig skyldig till ett sådant handlingssätt utan
anser, att lönerna för år 1857 böra utgå med samma belopp som
för de följande åren.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan i sanning icke
lemna Hr Cederschiölds anförande ulan något svar. Den värde
talaren har jemfört tjenstemännens förhållande till Staten med den
enskildta tjenarens förhållande till sin husbonde, men dem emellan
finnes dock den stora skiljaktighet, att tjenstemännen före deras
inträde i Statens tjenst känna de lönevilkor, dem de hafva att påräkna.
Man kan således aldrig orättsenligt påstå, att tjänstemännen
eger anspråk på någon annan lön än den, som var bestämd
för tjenslen, då han tillträdde densamma. Lemnar man deremot
röttsgebietut och endast fäster sig vid billigheten, så erkänner jag,
att den dyra tiden visserligen egde rum hela år 1857, men det
förefaller mig deremot, såsom skulle den tid, som stundar, eller
åren 1858—1860, icke vara af den beskaffenhet, att den påkallar
en så stor lönetillökning som R. St:r vid denna Riksdag beviljat,
och om så bIifver förhållandet och R. St:r nu retroaktivt gifva
löneförhöjning för år 1857, så skulle det kunna hända, att man
på samma grund vid nästa Riksdag ansåge, att en löneförminskning
skulle retroaktivt ega rum åren 1858—1860. Då det är
ett ganska sällsynt fall, att Statens tjenstemän erhålla lönetillökning
för en förfluten tid, så och med afs:de på den i sanning
ganska betydliga löneförhöjning, som för den kommande tiden blifvit
beviljad, kan jag ej annat än finna det vara något besynnerligt,
att man ej åtnöjer sig med hvad
erkänner gerna, att Statens tjenstemän behöfva förhöjda löner och
att Staten bör sådana bevilja, för att framdeles hafva att påräkna
lika omutliga och verksamma tjenstemän som hittills, men jag tror
äfven, att man bör vara måttlig i sina anspråk och icke stegra
dem öfver höfvan, ty då väcker man förargelser. För några plenidagar
tillbaka voro Statens tillgångar så hårdt anlitade, alt man
icke hade råd att anslå 28,000 Rdr till fattiga skaltdragandes lindring,
ehuru man erkände, att billigheten i hög grad sådant fordrade,
men nu, då det är fråga om löntagare, anser man sig hafva
råd att bevilja icke allenast 900,000 Rdr utan äfven dubbla beloppet
deraf. Jag yrkar bifall till Utsk:s förslag.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag vill icke fästa mig dervid,
om en eller annan tjensteman bör erhålla en högre eller lägre
ersättning för det förflutna året, utan jag vill se saken från en
300
Den 12 Februari.
vida vigtigare sida, nemi. tjänstemännens ställning i allmänhet. För
att vara en god tjensteman fordras tvenne egenskaper, nemi. redlighet
och skicklighet. Hvad den förstnämnde egenskapen beträffar,
sä vågar jag, jemväl med stöd af den kännedom jag eger om beskaffenheten
af andra länders tjenstemanna-korpser, påstå, att Sveriges
embetsmanna-korps i detta afs:de står framför de öfriga Europeiska
ländernas. Det är icke längre sedan än att mitt minne
dit räcker, då förhållandet icke var sådant, då det var allmänt
bekant att mutor erbjödos åt och emottogos af embelsmännen. Det
fanns en tid, då embetsmännen hade små löner men beredde sig
stora inkomster genom s. k. handtryckningar vid hvarje embetsåtgärd.
Den tid är Gudi lof förbi och bästa beviset derför är det,
att då för en tid sedan ett rykte upslod, att det fanns en hög
embetsman, som tog mutor, så upväcktes deraf en allmän skandal.
Att de gamla s. k. goda tiderne äfven i detta hänseende kunna
åteikomma, är emellertid icke omöjligt, och den säkraste vägen
dertill är att gifva tjenstemännen så små löner, att de icke kunna
nödtorftigt sig berga. Menniskor födas icke elaka eller utbildade
hofvar, men deras onda egenskaper framdrifvas genom nöd och
frestelser. På brottets eller förderfvets bana är det blott första
steget, som är påkostande, och för hvart steg man kommit längre
in på banan, blifver återgången allt svårare och svårare. Skulle
mutsystemet således åter börja att vilja inrota sig, kan det ganska
lätt blifva en sådan allmän vana, alt hvarken Konung eiler Stän
der
skola kunna detsamma utrota. Icke långt ifrån oss hafva vi
ett land, der embetsmännen ega orimligt små löner men orimligt
stora inkomster, och huru beredas dessa inkomster? Jo på landets
innebyggares bekostnad. Må detta land vara oss ett varnande exempel
och afhålla oss ifrån att nedpruta våra embetsmäns underhåll
så lågt, att de inledas i frestelse. Jag för min del anser mig
böra tillstyrka bifall lill Hr Liljenstolpes förslag.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Den talare som
yttrade sig näst före den siste, har förmenat, att min jemförelse
emellan Statens och de enskildtes tjenare icke var riktig, ty, sade
han, då Statens tjensteman ingår i tjensten, vet han på förhand
beloppet af den lön han kommer att få. Jag vill fästa den värde
talarens upmärksamhet icke allenast derpå, att samma förhållande
eger rum med den enskildtes tjenare, utan äfven på ett förhållande,
som inträffat sedan lönen tillträddes. Om nemi. detta skedde
för omkring 20 ä 30 år sedan, så har myntvärdet sedermera så
betydligt förminskats, att den penningesumma, som då ansågs tillräcklig
för tjenstemannens uppehälle, numera icke på långt när
dertill förslår. För att finna detta, behöfver man blott jemföra de
nuv:de priserna å de förnämsta lifsförnödenheterna, såsom spanmål,
smör m. m., med dem, som gällde för 20 år sedan. Kunde tjenstemannen
äfven förutse myntvärdets fall? Det torde vara för mycket
begärdt och då detta fall till en stor del är förorsakadt just
af de förslag, som blifvit inom representationen framställda och
antagna, så vill det synas mig såsom vore det representationens
