# ID: svediakorp-gov623
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 152,528
# sentences: 5,280
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
nos
HÖGLOFLIGE
®©m &a>aiLa,
VID
^(tötiniit HikssSwflen i ^(rcHljdm
ÅR 1850.
Första Mliiftet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
1-856.
Sedan R. St., genom 65 g i Riksdagsbeslutet af den 5 December
1854, blifvit kallade att till Lagtima Riksdag sig i hufvudstaden
infinna d. 15 Oktober 1856, samt K. M. genom öppet nådigt Bref
af d. 12 Juni sistnämnde år, behagat samtlige R. St. derom erinra,
blef å den sålunda utsatta dagen Riksdag med vanliga ceremonier
utblåst; och täcktes K. M. till Landtmarskalk i nåder utnämna
Kammarherren, Landshöfdingen i Östergöthlands Län, Kommendören
med Stora Korset af K. Nordst.-Örden, Riddaren af Konung
Carl XlfLs Orden och af K. Svärds-Orden, Kommendören af K.
Nederländska Lejon-Orden och af K. Hannoverska Guelfer-Orden, Riddaren
af K. Danska Dannebrogsorden, En af de Aderton i Svenska
Akademien, Hr Grefve Henning Ludvig Hugo Hamilton, som, efter
det han inför K. M. aflagt Landtmarskalkseden och blifvit öfverlemnad
till de 2:ne äldste tillstiidesvarande Grefvarne, ÖfversteKammarherren,
Riddaren och Kommendören af K. M:s Orden m.
m. Hr Gr. Mauritz Axel Lewenhaupt och Öfver-Kammarherren
m. m. Hr Gr. Gustaf Göran Gabriel Oxenstjerna,
af dem beledsagad, begaf sig till Riddarhuset och derstädes vid ingången
emottogs af Riddarh.-Direktin, Riddarh.-Sekret. och öfrige
till Riddarh.-Kansliet hörande personer. Derefter utsatte Hr Gr.
o. Landtm., i öfverensstämmelse med 10 och 11 §§:ne i Riddarh.-  Ordn., första upropet af R. o. Adis första anteckning till nästföljande
dag, Tliorsdagen d. 16 Oktober kl. lif. m., samt andra
upropet af samma anteckning till Fredagen d. 17 October, äfven kl.
lif. m., och sedan såväl denna, som den andra anteckningen, hvars
båda uprop skedde Lördagen d. 18 Oktober, blifvit förrättade, sammanträdde
H. R o. Ad. första gången
Måndagen den 20 Oktober
in pleno kl. 11 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, öpnade sammankomsten med följande tal:
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar, Friherrar, Riddersoch
Adelsmän!
Då jag, till åtlydnad af H. M. Konungens nådiga vilja, för
tredje gången emottagit det för mig hedrande, men ock ansvars
-
4
Den 20 Oktober.
fulla kallet, att under en Eiksdag föra ordet vid E. o. Ad:s öfverläggningar,
saknar jag fördelen af de förhoppningar, man i allmänhet
är böjd att fästa vid det okända. Vidden och tyngden af mina
pligter äro mig ej främmande. För mig, likasom för större delen
bland Eder, Mine Hrr, är det ej obekant, huru föga min förmåga
motsvarar mina åligganden. Om jag således i dessa hänseenden ej
bländas af några öfverdrifna förhoppningar, har jag deremot en rik
ersättning i det dyrbara minnet af det välvilliga öfverseende, hvarmed
mina bemödanden vid tvenne föregående Eiksdagar blifvit af
E. o. Ad. bedömda, och hvilket jag äfven för den snart börjande
vågar vördsamt utbedja mig. Att genom oväld och en ärlig, om
ej alltid ofelbar, tolkning af Grundlagarnes och Eiddarh.Ordms föreskrifter
förtjena detsamma, skall utgöra målet för mitt sträfvande.
Tiden, som i sin gång ej lemnar något orubbadt, har visserligen
äfven sedan sistförflutna Eiksmöte medfört förändringar inom
detta Högh Stånd. Eöster, som talade den pröfvade erfarenhetens
här alltid gerna hörda ord, hafva tystnat; nya, förut okända krafter
skola framstå och göra sig gällande; men huru än slägten komma
och gå, skola dock aldrig uplysning, fosterlandskärlek och laglydnad
upliöra att här vara herrskande makter, och gifva sin prägel
åt E. o. Ad:s öfverläggningär. Med glad visshet härom, förklarar
jag E. o. Ad:s sammanträden började, och anhåller vördsamt, att i
E. o. Ad:s välvilja, vänskap och förtroende få vara innesluten.
Uplästes Stadgan till ordnings vinnande vid E. o. Ad:s sammankomster
m. m. af d. 16 Nov. 1823, jemte det d. 4 Dec. 1834
dertill beslutade tillägg.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde, att det, enl. 39 § Eiddarh.-  Ordn., tillkomme E. o. Ad. att besluta om tillåtelse för främmande
åhörare, att å läktaren bevista det Högloft Ståndets öfverläggningar,
samt hemstälde om E. o. Ad. behagade tillåta, att läktaren
blefve uplåten för främmande åhörare samt att med biljettutdelningen
må förhållas såsom hittills varit vanligt, hvilket bifölls.
Med tillkännagifvande, att en klubb för E. o. Ad. blifvit provisoriskt
inrättad i Operahuset, der, såsom förut varit vanligt, Tidningar
för det Högloft. Ståndets medlemmar hållas tillgänglige, hemstälde
Hr Gr. o. Landtm, örn E. o. Ad. behagade tillåta, att
denna klubb bibehölles på sätt den redan blifvit ordnad och vid
föreg:de Eiksdagar varit brukligt.
Eopades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf vidare, att EiksStm nästa
Onsdag f. m. skulle komma att emottaga hvarandras HelsningsDeputationer,
och att EiksStnis underd. upvaktningar hos D.D.
M.M. Konungen och Drottningarne samt D D. K.K. H.H. Kronprinsen
och Kronprinsessan komme att afläggas samma dag e. m.;
hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, anmodade de ledamöter, som önskade
Den 2,0 Oktober.
5
vid dessa tillfällen deltaga i It. o. Ad:s Deputationer, att dertill
anteckna sig hos Riddarh. Fiskalen.
Frih. Raab, Adara Christian: Under föreg. Riksdagar har
en allmän och ingalunda obefogad klagan försports deröfver, att
RiksStras förhandlingar och i synnerhet enskilda Representanters
yttranden ieke blifvit af Allmänna Tiduingarne troget återgifna,
utan tvärtom ofta både ofullständigt och oriktigt, mången gång
jemväl ensidigt, framställda. Detta med rätta öfverklagade förhållande
föranledde redan vid 1844 års Riksdag ett beslut af R. o.
Ad., att på egen bekostnad hålla referenter, hvilka skulle i korthet
sammanfatta Ståndets beslut och dess ledamöters yttranden,
samt hålla dessa sammandrag tillgängliga för de Tidningsredaktir,
som deraf ville taga del. Detta sätt att resumera Ståndets förhandlingar
följdes äfven under några månader, men som det blef
temligen dyrt, kunde detsamma icke fortsättas. Under 185 0 års
Riksdag väcktes inom PresteSt. motion derom, att samtlige RiksSt.
skulle antaga referenter, och att en särskild Riksdags-Tidning skulle
utgifvas samt kostnaden derföre bestridas af Riksdagskostnadsmedlen.
Förslaget öfverlemnades till Ekon.Utsk., som tillstyrkte detsamma
så till vida, att referenter af Ståndens förhandlingar skulle
antagas och deras referater erbjudas utgifvarne af de större, dagligen
utkommande Tidningsbladen att deri intagas. Då frågan förekom
här på Riddarhuset, tycktes densamma mötas med bifall, men
den rönte sedermera samma öde som så många andra frågor, nemi.
att den ej hann genomgå alla formerne förr än Riksdagen nalkades
sitt slut, då det naturligtvis ej lönade mödan att fullfölja densamma.
Som jag för min del är öfvertygad om förslagets nytta
och behöflighet samt af dess öde vid nyssnämnde Riksmöte lärt
mig inse vigten deraf, att den i tid bringas å bane, har jag tagit
mig friheten att nu begära ordet, för att framställa följande förslag:
l:o
Att R. o. Ad. ville för sin dol besluta antagandet af5:ne
Kanslister utöfver det vanliga antalet.
2:o Att deremot åt 2:ne ledamöter af kanslipersonalen updrages
att under hvarje plenum upsiitta ett kort sammandrag af förhandlingarna.
3:o Att Riddarh. Direkt, icke blott anmodas att sätta detta beslut
i verkställighet, utan ock bemyndigas att öfverenskomma med
de redakt:r af hufvudstadens dagliga Tidningar, som dertill
kunna vara villiga oell lämpliga, att de utan anspråk på ersättning
genast införa dessa referater i sina. blad.
Skulle denna min framställning lyckas tillvinna sig R. o. Ad:s
bifall, anhåller jag, att Ståndets i anledning deraf fattade beslut
måtte MedSt:n delgifvas.
Gr. Puke, Folke Magnus: Min mening är icke att motsätta
mig Frih. Raabs förslag, utan vill jag blott hemställa, huruvida
det vore lämpligt att ålägga Riddarh.-Direkt. att träffa öfverenskommelse
med Tidnings-Redakt:na om referaternas införande i
deras blad. Jag för min del skulle tro, att det icke" bör åläggas
Riddarh.-Direkt. att upgöra dylika öfverenskommelser, utan att ett
slikt updrag fastheldré kunde anförtros åt Frih. Raab eller någon
annan af Ståndets Hrr ledamöter, de der ega mera bekantskap med
Tidningsutgifvarne än Riddarh.-Direkt.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då, på sätt Frih. Raab anfört,
det vid flera Riksdagar varit i fråga att söka förekomma, det RiksSt:ns
och i synnerhet R. o. Ad:s förhandlingar af allmänna Tidningarne
på ett oriktigt, måhända understundom vrängt sätt, framställas; så och
då det förslag Frih. Raab nu afgifvit, enl. min mening, innefattar ett
godt sätt att upnå det länge eftersträfvade syftemålet, samt R. o.
Ad. eger fullkomlig rättighet att använda sin kanslipersonal på det
sätt, Ståndet finner lämpligt och ländande till sin fördel, hvartill
med skäl kan räknas, att allmänheten får en riktig och i möjligaste
mån fullständig kännedom om det sätt, hvarpå fäderneslandets
angelägenheter här handhafvas; kan jag för min del icke annat än
instämma i det framställda förslagets syftning, men vill för det
närvar:de ej utlåta mig öfver det lämpligaste sättet att få referaterna
till allmänhetens kunskap. Ar R. o. Ad. blott ense derom,
att personer böra för det här ifrågavar:de ändamålet anställas, torde
det icke möta någon särdeles svårighet att finna en person, som
åtager sig att med Tidningsredaktina träffa de nödiga öfverenskommelserna.
Den person, som, enl. min tanke, ganska väl kunde åtaga
sig detta besvär, är Hr Riddarh.- Sekret.
Frih. Raab: Sedan Gr. Liljencrantz yttrat sig, har jag föga
att tillägga, men anser mig blott böra uptaga Gr. Pukes yttrande,
i hvad detsamma innefattar ett försök att, såsom ledamot af Riddarh.
-Direkt., undandraga sig det besvär, som förslagets antagande
skulle tillskynda nämnde Direkt. Jag för min del tror icke, att det
finnes någon annan auktoritet, som är lämpligare att åtaga sig detta
besvär, än just Riddarh.-Direkt., enär densamma har om händer alla
Riddarhusets angelägenheter. Måhända kunde detta updrag jemväl
öfverlemnas åt det blifvande Riddarh.-Utsk., som i många hänseenden
under Riksdagarne företräder Direkt: ns ställe, men mig synes,
att Direktm f. n. är alldeles oförhindrad att åtaga sig saken,
och att åberopandet af obekantskap med Tidningsredaktina ej kan
betraktas annorlunda än såsom en tom förevändning.
Hr Cederschiöld, Robert Theophron: Jag anhåller att
den väckta motionen måtte få hvila på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att motionen, enl. derom gjord
begäran, komme att hvila på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. % till 12 på dagen.
In fidem protocolli.
Albert Munck,
Den 22 Oktober.
7
Onsdagen den 22 Oktober 1856.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för d. 20 dennes.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn:
Som det torde vara en fullkomligt erkänd sanning, att det är
af största vigt för utbyte af åsigter, att råka personer af de
öfriga EiksStm, så tager jag mig friheten att till Hr Gr. o.
Landtm, framställa ett deraf föranledt förslag.
Detta yttrande blef härvid af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet
med tillkännagifvande att ankomsten af en Deputation från Hedervärda
BondeSt. blifvit anmäld, och att Frih. von Stedingk, sedan
Deputrn aflägsnat sig, skulle åter blifva upropad.
BondeSt,:s Deputrn blef härefter på vanligt sätt inbeledsagad
och dess Ordf:de, Itiksdagsmannen Ola Månsson från Christianstads
län, helsade E. ö. Ad. med följande tal:
Ej endast för att fullgöra Grundlagens bud, utan äfven af
verklig högaktning, frambär BondeSt. genom denna sin Deputrn till
H. K. o. Ad. Ståndets vördsamma helsning och lyckönskan.
Då E. St. åter äro samlade för att i kraft af sin konstitution
behandla och afgöra vigtiga i samhällsbyggnaden djupt ingripande
ämnen, fordras för ett älskadt fäderneslands framtid och lycka icke
allenast snille, kraft, ihärdighet, verksamhet och en redlig vilja hos
den enskilde representanten, det fordras dessutom de Statsmannainsigter,
som böra sökas och finnas inom Bikets första Stånd.
BondeSt., som på sitt enkla, flärdfria sätt aldrig skall underlåta
att efter bästa öfvertygelse verka för sådana beslut, som äro nyttiga
för fäderneslandet, hyser derföre den ofelbara förhoppning, att
E. o. Ad., i sin uphöjda ställning och med dess djupa insigter,
under nu pågående Eiksmöte i väsendtlig mån skall bidraga till en
tidsenlig och önskvärd lösning af samhällets vigtigaste angelägenheter.
Med dessa uttryck af sina tänkesätt torde BondeSt. fortfarande
få vara inneslutet i H. E. o. Ad:s aktning och förtroende.
Hr Gr. o. Landtm, svarade:
Med upriktig erkänsla emottager E. o. Ad. det Hederv.
BondeSt:s första helsning vid början af ett Eiksmöte, under hvilket
E. o. Ad. hyser den glada förhoppning att genom sina rådslag och
beslut ytterligare befästa de vänskapliga tänkesätt denna helsning
inneburit.
Sverige eger visserligen fyra Stånd, men blott ett folk, hvilket
af de fyra Stånden samfäldt representeras. Djupt känner E. o. Ad.
de pligter, som häraf äro en följd, bland hvilka främst den, att
med öppenhet, välvilja och förtroende gå sina MedStänder till mötes,
hvar och en i sin stad sålunda bemödande sig, att åt våra
gemensamma arbeten gifva enighetens kraft till fäderneslandets väl
8
Den 22 Oktober.
Helt visst skall denna pligt rätt upfattas äfven af det Hederv.
BondeSt., hvars handlingar ej kunna härflyta ur den rena källan
af Svenska Allmogens tänkesätt, utan att vittna om redbarhet och
fosterlandskärlek. Sådan är E. o. Ad:s förhoppning, sådana de
tänkesätt af aktning, vänskap och förtroende, dem E. o. Ad. anhåller,
att Deputerade behagade till det Hederv. BondeSt. återbära.
Sedan Deputrn blifvit utbeledsagad, yttrade Frih. Stedingk:
Efter hvad jag nyss haft äran förutskicka, får jag till Hr Gr.
o. Landtm, samt E. o. Ad. framställa, huruvida icke E. o. Ad.
skulle anse lämpligt att nu, i likhet med hvad som jag tror det
hafva skett vid några föreg:de Eiksdagar, utfärda en inbjudning till
MedStm, hvari man sade att de ledamöter, som så önskade, vore
hjertligt välkomna å E. o. Ad:s klubb.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framstäld propos. beslöts,
att de öfrige EiksSt:n, skulle genom utdrag af prot. underrättas
derom, att E. o. Ad. med särdeles nöje skulle se MedSt:ns
ledamöter, så ofta de dertill hafva tillfälle, besöka den för E. o.
Ad. i Operahuset inrättade klubb.
Gr. Puke, Folke Magnus, inlemnade och anhöll om upläsning
af en till Eiddarh.-Direkt. ingifven sålydande skrifvelse:
»Eedan vid första anteckningens första uprop å Eiddarhuset
innev:de Eiksdag, uttogs Eiddarhuspollett af hufvudmannen för adliga
ätten M 100 Uggla, samt innehades af honom till en half
timma före första Plenum å Eiddarhuset, d. 20 i denna månad,
då densamma återlemnades till Eiddarb.Direkt. Underrättad härom,
ämnade jag, i egenskap af ättemän, begagna mig af den af Eiddarh.
Ordn. medgifna rättigheten att, efter hufvudmannens afgång,
erhålla Eiddarhuspollett, oell anmälde mig fördenskull vid samma
tillfälle som poletten återlemnades, ehuru några minuter sednare,
hos Eiddarh.Direkt. med anhållan om pollett, men erhöll då det
svar, att sådant icke kunde beviljas, emedan hufvudmannen genom
utställd fullmakt öfverlåtit rättigheten att representera ätten åt Hr
Cederschiöld E. Th., och hvilken just vid mitt inträdande i Eiddarh.
Direkt: ns sessionsrum hade uttagit pollett, den der, enl. Hr
Ordfldens utsago, icke vid tillfället kunde från honom återtagas.
På grund af Eiddarh.Ordmns 15 § anhåller jag att få frågan
om min rättighet att erhålla polett för adliga ätten J\i 100 Uggla
genom Direkt:ns-Ordf:de vid först inträffande Plenum anmäld inför
E. o. Ad. och underställd dess pröfning och afgörande, samt yrkar
att den pollett, som på grund af hufvudmannens fullmakt blifvit
utlemnad tili Hr Cederschiöld, E. Th., måtte varda återfordrad och
mig derefter tilldelas pollett.
Det sätt hufvudmannen begagnat, och som Hr Cederschiöld
tillgodogjort sig för att utestänga ättemän från representationsrätten,
torde för ingen del öfverensstämma med Eiddarh.Ordnms anda
och lydelse, och skulle, i händelse det såsom prejudikat vinner E.
o. Ad:s godkännande, hädanefter leda till undertryckande af all
rätt för ättemän att å Eiddarhuset representera, och representa
-
Den 22 Oktober.
9
tionsrätten sålunda komma att helt och hållet bero på de okända
transaktioner, hvilka hufvudman konna anse för sig fördelaktigt att
med adliga personer utom ätten ingå.
Stockholm d. 22 Oktober 1856.
Carl Gastaf Uggla,
Litteratör.»
Sedan denna upläsning försiggått, yttrade Gr. Puke:
Sammanhanget med den uplästa skrifvelsen är, att hufvudmannen
Pir Uggla uttagit pollett vid första uppropet. Vid anteckningen
sistlidne Måndag inlemnade han samma pollett, och samtidigt
dermed kom Hr Cederschiöld och på grund af fullmakt fordrade
pollett. Den kunde honom icke förvägras. När han fått pollett,
kom en liten stund efteråt Hr Uggla och begärde pollett, hvilken
naturligtvis icke kunde utlemnas, och jag skulle tro, att Biddarh.-  Ordn. tydligen föreskrifver att vid 2:dra upropet af andra anteckningen
och sedermera den, som först anmäler sig, vare sig ättemän
eller fullmäktig, har företräde att erhålla pollett. Således har icke
Eiddarh.Direkt. kunnat handla på annat sätt än den gjort och till
följd häraf anhåller jag att E. o. Ad. ville godkänna den af Eiddarh.
Direkt. vidtagna åtgärd.
Hr Gr. o. Landtm, framställde att, vid det af Gr. Puke uplyste
förhållande, E. o. Ad. torde finna, att den till Hr Cederschiöld
utlemnade pollett blifvit honom meddelad i fullkomlig öfverensstämmelse
med Eiddarh.Ordmns föreskrift, och att E. o. Ad.
ej kunde i ani. af Hr Ugglas anhållan vidtaga annan åtgärd, än
att godkänna Eiddarh.Direkt:ns förfarande i denna fråga. Bopades
ja.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att, enl. från K. M:s Öfverste
Kammarherre ankommen skrifvelse, K. M. till i afton kl. 7
behagat utsätta tiden för emottagande af BiksStms underd. HelsningsDeput:r;
hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, anmodade de ledamöter,
som önskade deltaga i E. o. Ad:s Deput:n, att samlas i
Eiddarhus-Salen före kl. V, 7, då E. o. Ad-.s jemte de öfriga BiksSt:ns
Deput:r komma att derifrån afgå till Kongl. Slottet.
Vidare tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att han genom skrifvelse
från H. M:s Öfverste Kammarherre blifvit underrättad derom,
att K. M. behagat inbjuda 50 ledamöter af E. o. Ad. jemte Biddarh.
Sekret. att i morgon efter slutad ceremoni på EiksSalen intaga
middag å Kongl. Slottet i blå salongen af Kongl. Gästvåningen,
2 tr. upp från vestra Slottshvalfvet; hvarförutan Hr Gr. o.
Landtm., som anmodade de ledamöter, hvilka önskade begagna
denna Nådiga bjudning, att dertill anteckna sig hos Eiddarh.Fiskalen,
anmälde att till utdelning bland E. o. Ad:s ledamöter blifvit
öfversända 50 biljetter till inträde i Storkyrkan oell lika många
biljetter till inträde a EiksSalen till bivistande af morgondagens
högtidligheter, samt att dessa biljetter komma att af Eiddarh.Piskalen
utdelas till de ledamöter, som till erhållande deraf ville sig
anmäla.
10
Den 22 Oktober.
Gr. Puke: Vid sistförflutne Riksdag beviljade R. o. Ad. den
under plenum tjenstgörande vakten en gratifikation; derföre hemställer
jag om icke R. o. Ad. ville under denna Riksdag bevilja samma
gratifikation, hvilken jag tror då var 1 Rdr 16 sk. b:ko för Underofficer
och 1 Rdr samma mynt till manskapet; Riddarh.-Sekret.
torde likväl närmare kunna uplysa förhållandet.
Undert. Riddarh.-Sekret. hade i ani. häraf äran uplysa, att
ifrågav:de vid sednaste Riksdag beslutade gratifikation varit bestämd
till 1 Rdr 16 sk. b:ko för hvarje plenivakt, befälhafvaren
inberäknad, men kunde för ögonblicket icke erinra sig huru denna
summa blifvit emellan befälhafvaren och manskapet fördelad.
Uppå härefter framstäld propos. beslöt R. o. Ad., att åt den
vid R. o. Ad:s plena under innev:de Riksdag kommenderade vakt
bevjlja en gratifikation, hvilken med samma belopp och till enahanda
fördelning emellan vaktbefälhafvaren och manskapet, som vid sistförflutna
Riksdag, från Riddarh.-Kassan skulle utgå.
Hr Gr. och Landtm, erinrade att det, enl. 47 § af Riksd.-  Ordn., tillkomme R. o. Ad. att utse 2:ne ledamöter till deltagande
i Talmansöfverläggningarne, samt hemstälde om R. o. Ad. ville till
anställande af detta val utsätta nästa Predag, hvilket vore den dag
då Bänkmansvalet borde förrättas.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Utan tvifvel skall det för hvarje
af R. o. Ad:s ledamöter vara en tillfredsställelse att vid detta tillfälle
följa samma sed, som förut varit vanlig, nemi. att åt Pir
Gr. o. Landtm, updraga detta val, och får jag till följd deraf
anhålla att Hr Gr. o. Landtm, täcktes härå framställa propos.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Mig vill det synas, att
Grundlagen nu kommit till den ålder, att vid dess tillämpning
all slags courtoisie bör åsidosättas. Jag känner alltför väl, att
man vid flere tillfällen updragit åt Landtm, att sjelf utse desse
Ledamöter af R. o. Ad. Jag tror likväl icke att Lagstiftaren
utan afsigt eller ändamål bestämt desse 2:ne biträden åt Tal
mannen
i konklaven. Jag tror, att afsigten har varit, att bibehålla
åt de respektive Stånden genom dessa sina representanter
något mera direkt deltagande i öfverläggningarne. Jag får
på denna grund anhålla att R. o. Ad. måtte med den hänvisning,
som Riddarh.-Ordn. lemnar, i detta fall genom val utse ifrågav:de
Ledamöter.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Efter mitt omdöme
är det i alla frågor af största vigt att Grundlagen noga
följes, derpå beror folkets väl och representationens egen säkerhet
och bestånd. Man må icke föreställa sig att det endast
finnes vissa frågor, hvari det är nödvändigt att följa Grund
lagens
föreskrift, men att det deremot gifves andra underordnade,
der det är likgiltigt. — Gör man afsteg i ett fall, så är det
Den 22 Oktober.
11
lätt att göra det äfven i andra, och vi beträda då en ganska vådlig
bana.
Uti förevarande fall är Grundlagens bud tydligt och klart, då
det stadgar, att Ståndet skall välja två Ledamöter till biträde åt
Talmannen, och jag tror icke att det är Ståndets rättighet att
uplåta detta val åt Landtm. Lika med den förste värde talaren
är jag fullkomligen öfvertygad, att en hvar af de här närvarande
medlemmarne gerna skulle gå hans öuskan till mötes, såvida det
endast vore att derigenom visa en artighet mot eller tillgifvenhet
för Landtm., men jag tror ej att det går an, att på Grundlagens
bekostnad utöfva artighet, och jag är äfven fullt förvissad att den
närvande Landtm, icke är smickrad af en så beskaffad artighet
utan heldre'ser att B,, o. Ad. sjelf utsåge de ifrågav:de ledamöterna.
Det kan också ej vara af slump, på sätt den siste värde Talaren
redan yttrat, som ett sådant stadgande finnes i Grundlagen uttryckt;
ty man kan tänka sig det fall, då del kunde vara afvigt
för Ståndet att sjelf hafva utsett dessa ledamöter, ehuru det nu,
derest Grundlagen lemnade rättighet dertill, visserligen icke skulle
vara vådligt att antaga Hr Gr. Lagerbjelkes förslag, då vi ega en
Landtm., som under de tvenne föreg:de Biksdagarne har varit
Ståndets Ordfide och såväl lärt känna Ståndets Ledamöter som ock
förstått tillvinna sig deras allmänna förtroende. — Jag får dock
för min del förklara, att jag af Grundlagens bud anser mig förhindrad
att biträda det förslag Gr. Lagerbjelke framställt, och föreställer
mig att den praxis, som under föreg:de Eiksdagar blifvit
följd, endast kunnat komma till stånd till följd deraf att flertalet
af ledamöterna kommit att förbise hvad Grundlagen stadgar i detta
fall.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Den siste värde
Talaren har anfört, att det visserligen icke vore af slump, som
detta stadgande blifvit i Biddarh.-Ordn. infördt, hvilket jag äfven
sjelf tror; ty meningen är naturligtvis den, att i Talmanskonferensen
skall inkomma två personer för hvilka Ståndet hyser
förtroende och hvilka kunna bevaka Ståndets intressen.
Man kan tänka sig, som den siste värde Talaren anmärkt, det
förhållande, att till Landtm, utses en person, som icke tillräckligt
känner B. o. Ad. och icke heller kan hafva erhållit från första
stunden B. o. Ad:s odelade förtroende. I sådant fall anser jag
äfven för gifvet, att E. o. Ad. bör genom val utse de personer, som
skola Landtm, biträda i Talmanskonferensen; men jag hemställer
huruvida icke samma resultat, som i Grundlagen åsyftas, skulle erhållas,
antingen man direkt väljer eller updrager åt den person, för
hvilken man hyser det största förtroende, att sjelf förrätta detta
val. Jag skulle tro att då vi sjelfva veta, åtminstone största delen,
huruledes vid dessa val tillgår, nemi. så, att en person å ena eller
andra sidan upger förslag på dem som skola väljas, hvilket då antages
af de öfriga, man lika väl kan sluta sig till de namn, som
upgifvas af en person, hvilken åtnjuter hela Ståndets förtroende.
Jag bifaller Gr. Lagerbjelkes förslag.
12
Den 22 Oktober.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att lian, då några ledamöter
ytterligare anmält sig för att afgifva yttrande, i denna fråga, och
diskussionen således kunde blifva långvarig, ansåge sig skyldig,
helst Deput:r från MedSt:n voro att förvänta, att söka förkorta
öfverläggningen genom ett yttrande å sin sida. Vid föreg:de tillfällen,
då R. o. Ad. åt Hr Gr. o. Landtm, öfverlemnat att utse de
ledamöter, som borde deltaga i Talmansöfverläggningarne, hade han
med tacksamhet emottagit och fullgjort detta updrag, och hade han
icke i Grundlagarne sett något hinder för desse ledamöters utseende
på sådant sätt, helst der något uttryckligt stadgande huru
detta val borde ske, icke förekom, och en praxis långt före detta
utbildat sig, såsom ett stöd för Ståndens rätt att härmed förfara
såsom de finna för godt. Men sedan nu några ledamöter yttrat,
att de önska det R. o. Ad. måtte omedelbart utse de ledamöter,
som skola i Talmansöfverläggningarne deltaga, vore det föga grannlaga
af Landtm, att begagna den välvilja, som möjligen majoriteten
ville visa honom, och kunde fördenskull, Hr Gr. o. Landtm, endast
framställa propos. till bestämmande af den dag då R o. Ad. be
hagade
företaga val af ifrågav:de ledamöter.
Frih. von Stedingk: Efter det af Hr Gr. o. Landtm, af
gifna
yttrande vill jag icke uptaga tiden med detta ämne, utan
förenar mig med Gr. Anckarsvärd och Hr Cederschiöld.
Hr Cederschiöld: Jag vill endast i ani. af hvad Gr. af
Ugglas yttrat derom, att, då R o. Ad. har rättighet att välja, men
det icke är föreskrifvet på hvad sätt valet skall ske, Ståndet skulle
kunna updraga det åt andra, fästa uppmärksamheten derpå, att
alla val inom Stånden skola ske direkte, då icke Grundlagen uttryckligen
föreskrifvit att de skola ske genom Elektorer.
Anmäldes och emottogs en Depuhn från Vällofl. BorgareSt.,
anförd af Rådmannen i Stockholm Johan Gustaf Brodin, som
yttrade:
Till H. R. o. Ad. frambäras vid innev:de Riksmötes början,
genom oss, BorgareSt:s Deputerade, Ståndets vördsamma helsning
och lyckönskan. Nu, som tillförene, innebär denna helsning uttrycken
af BorgareSt:s utmärkta högaktning för H. R. o. Ad. Nu,
som tillförene, innebär lyckönskningen till de förestående vigtiga
öfverläggningarne BorgareSt:s öfvertygelse om H. R. o. Ad:s nitiska
och uplysta medverkan till en sådan utgång af Riksdagsförhandlingarne,
som med Fäderneslandets ära och sällhet öfverensstämmer.
Med dessa tänkesätt anhåller BorgareSt. att få vara i H. R.
o. Ad:s fortfarande ynnest och bevågenhet inneslutet.
Härtill svarade Hr Gr. o. Landtm.:
R. o. Ad. emottager med tacksamhet den helsning, Hrr Deputerade
från det Vällofl. BorgareSt. öfverfört. Bland de många
vigtiga frågor, som skola utgöra föremal för denna Riksdags verksamhet,
komma sannolikt flera att omfatta utvecklingen af landets
industri och materiela krafter, och R. o. Ad. vet att vid deras
Den 22 Oktober.
13
behandling upskalta värdet af det Vallofl. BorgareSt:s uplysning och
erfarenhet. Men om den industriella verksamheten icke är bunden
vid ett visst Stind, utan är att betrakta såsom en hela folkets
angelägenhet, så är detta i lika, om ej större, mån att säga om de
frågor af högre natur, hvilka en, under den lagbundna frihetens
skydd, stigande bildning gör till dyrbara föremål för hvarje medborgares
upmärksamhet och omtanka. Afven för en lycklig lösning
af dessa är således B. o. Ad. förvissad om det Vallofl. BorgareSt:s
kraftfulla medverkan. Endast genom ett sådant allas eniga arbete
för allas väl, kan Fäderneslandets sanna bästa befrämjas. En borgen
för detta äro de tänkesätt af ömsesidig högaktning, vänskap
och förtroende, med hvilka de särskilda Stånden här mötas, och
om hvilka R. o. Ad. anhåller att Hrr Deputerade behagade å dess
vägnar till det Vallofl BorgareSt. återbära försäkran.
Deputrn blef härefter med vanlig ceremoni utbeledsagad.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
företaga val af ledamöter till deltagande i Talmansöfverläggningarne
samma dag som Bänkmansvalet komme att ske, eller nästa Fredag,
ropades ja och nej, hvarjemte
Gr. Lagerbjelke anmälde sig och yttrade:
För mig vill det synas som det samma dag Bänkimsvalet skall
ske icke vore skäl att företaga äfven annat val. Det är nemi. bekant,
att Bänkmrsvalet uptager en ganska betydlig del af dagen, och att
efter detta val skola Elektorerne utses samma dag på e. m. Jag
vågar derföre hemställa att nu ifrågav:de. val icke måtte ske på en
dag, som af sådan anledning torde för detsamma vara mindre lämplig,
helst som det icke är den ringaste brådska med detsammas
förrättande, utan dermed ganska väl kan upskjutas, isynnerhet som
Talmanskonferenserne i allt fall, såvidt mig är bekant, icke hafva
någonting f. n. att uträtta. Jag vågar derföre vördsammast anhålla
att detta val måtte utsättas till någon annan dag, t. ex. vid det
i nästa vecka först inträffande plenum.
Uppå härefter framställd propos. beslöts att val af ifrågav:de
ledamöter skulle förrättas i förstinträffande plenum under nästa
vecka.
Anmäldes och emottogos 2:ne K. M:s Öfverste Kammarjunkare,
Gr. Ernst Ludvig von Stedingk och Frih. Carl Jedvard
Bonde, hvilka å II. M. Konungens höga vägnar kallade
och inbjödo Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. att i morgon bivista
Gudstjensten i Storkyrkan och derefter infinna sig i Konungens
nedra rum uti Kongl. Slottet för att åtfölja H. M. till
RiksSalen.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Öfverste-Kammarjunkare,
att till K. M. framföra R. o. Ad:s underd. vördnad jemte försäkran
att R. o. Ad. skulle efterkomma K. M:s nådiga befallning; hvarefter
Hrr Öfverste-Kammarjunkare utbeledsagades.
14
Den 22 Oktober.
Ankom och emottog en Deputm från ITögvörd. PresteSt., anförd
af Biskopen i Lunds stift, L. af K. N. O., Doctor Johan
Henrik Thomander, som helsade R. o. Ad. med följande tal:
Det nu till Riksmöte församlade PresteSt. hembär genom sina
Deputerade till R. St:rs främsta män sin uprigtiga välkomsthelsning
och sin hjertliga välönskan. Den vill gerna vinna ett värde,
denna välönskan, och den söker det i den gemensamma kärleken
till det gamla välberömda och välbördiga land, hvars namn gemensamt
vidgar våra bröst, hvars forntid gör vår största jordiska ära
och hvars framtid Pörsynen, som tager det bästa i sin tjenst, lägger
tyngst på de känsligaste hjertan. Den ädla ömtålighet, som
utgör det ena bland kännetecknen på ett ridderligt väsende, har
utan tvifvel den bestämmelsen att de som i striden innehafva de
främsta platserna, må lifligast känna icke allenast de stygn som redan
träffat, ty då är det för sent, utan äfven dem som ännu endast
måttas till hälften. Det är detta slags förutseende, denna
alltid vaksamma omtanka för samhällets bestånd, hvilken grundlägger
fosterlandets tacksamhet för dess uprätthållande krafter.
Man kan icke tänka sig ett samhälles bestånd utan att dermed
framkalla föreställningen om dess förkofran. Sveriges inbyggare
behöfva vid denna tanke icke skygga tillbaka för blicken på
sin närmast förflutna tid. Ser fosterlandsvännen också endast på
det sednaste Riksmötets dagar, så finner han många hufvudsakliga
åtgärder för detta lands förökade välstånd, då icke endast ifrågasatte
utan äfven beslutade och genomförde. Af alla dessa finner
han ingen som icke blifvit af Sveriges Ridderskap och Adel verksamt
understödd. PresteSt. är hvarken det enda eller det sista att
erkänna detta, hedrande och lyckliga förhållande. Det är icke ovant
att inom detta hus finna förenade vidsträckta insigter och mogen
erfarenhet både i krigets värf och i fredens, både i statsmannens
och den enskilde arbetarens. Det ena yrket som det andra idkas
ej längre med framgång utan vetenskapens hjelp. Ingen ädel man
försmår i våra dagar att höra hennes råd. Hvad fosterlandet derpå
vunnit, serskildt i de sysselsättningar, hvilka det så länge varit oss
af en mild Försyn förunnadt att få sköta i fred, derom har ett
stigande välstånd burit oss de gladaste vittnesbörd. I våra dagar
är det mindre den Svenska mannen än den Svenska jorden som
odlas. Vettet och jorden de adlas när de odlas. I hvilken betydlig
mon R. o. Ad. genom sina insigter och sina oförtrutna upoffringar
och mödor i detta hänseende gifvit värdiga efterdömen åt
landet, det skall den Svenska häfden sent förgäta.
Måtte välsignelse och framgång kröna alla redliga bemödanden
för detta goda land! Måtte allt framgent under detta hvalf Svensk
manna ära och Svensk manna tro finna det klaraste återsvar!
Presterskapet anhåller att i R. o. Ad:s ynnest och förtroende
städse vara inneslutet.
Till besvarande häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm.:
Den 22 Oktober.
15
Då stiftarne äf Våra Grundlagar villk att- Stånden skulle vid
Eiksdagarnes början inbördes hvarandra helsa och lyckönska, innebar
detta visserligen en högre mening än blott iakttagandet af en
yttre form. Enkelt och likväl fullständigt ligger denna mening i
den gamla, Svenska helsningen: »Guds frid»! — en önskan, att
Gud måtte i våra hjertan ingjuta den vänskap, den enighet i samverkan
för ett älskadt fosterlands lycka, utan hvilka denna icke kan
rätt befrämjas. Med detta sinnelag möter B. o. Ad. sina MedStänder;
— sådan är ock B. o. Ad:s upfattning af det Högv. PresteSt:s
helsning, hvilken B. o. Ad. med upriktig tacksamhet emottager.
Med ett på erfarenhet grundadt förtroende, skall B. o. Ad.
gerna lyssna till det Högv. PresteSt:s rådslag, under full tillförsigt,
att desse ej mindre under denna än föreg:de Eiksdagar skola vittna
om en sann, på den enda fasta grunden hvilande uplysning. Jemte
försäkran om dessa tänkesätt, anhåller B. o. Ad. att Hr Biskopen
och Hrr Deputerade behagade till det Högv. PresteSt. återbära uttrycken
af B. o. Ad:s sanna högaktning och vänskap.
Sedan äfven denna Deput:n blifvit utbeledsagad, blef Gr.
Mörner, Carl, af Hr Gr. o. Landtm, anmodad att med B. o.
Ad:s Helsnings-Deput:n afgå till de öfrige BiksSt:n.
Föredrogs Frih. Eaabs, Adam Christian, d. 20 dennes
på bordet lagda motion om antagande af 2:ne kanslister vid Eiddarh.
-Kansliet, för afgifvande af Tidningsreferater.
Hr Cederschiöld: Då jag i sista plenum anhöll, att Hr
Frih, Baabs motion måtte få hvila på bordet, skedde det ej
derföre, att jag ville motsätta mig det väckta förslaget, ty lika
med Hr Frih:n och troligtvis lika med flera af B. o. Ad:s ledamöter,
har äfven jag gjort den erfarenhet, att förhandlingarne
inom detta hus ej sällan felaktigt och någon gång på
ett ensidigt eller missledande sätt uti Tidningarne refereras.
Jag instämmer derföre uti Hr Frih. Baabs åsigt om behofvet
af någon åtgärds vidtagande för afhjelpande af denna olägenhet;
men jag anser frågan böra erhålla en mera allmän omfattning än
Hr Frihms förslag synes åsyfta.
Då det är Svenska folket, som måste anskaffa erforderliga
medel för bestridande af alla de utgifter, som vid Eiksdagarne beslutas,
så anser jag folket jemväl ega en obestridlig rättighet att
erhålla tillförlitlig kännedom om det sätt, hvarpå B. St. utöfva sitt
vigtiga kall i egenskap af Svenska folkets representanter; och synes
det mig derföre vara dessa representanters, d. v. s. B. St:rs pligt
att på det mest ändamålsenliga sätt bereda sina principaler en sådan
kännedom.
På grund häraf och då härtill vidare kommer att, så länge
representationen är fördelad på flera rum, det måste vara af stor
16
Den 22 Oktober.
vigt för ledamöterne inom hvarje särskildt Riksstånd, att kunna få
tillförlitlig kännedom om de åsigter medlemmarne inom andra Stånd
uti förekommande frågor framställt, på det att man måtte lära
känna och kunna samråda med liktänkande inom alla Stånd; så
tager jag mig friheten vördsamt föreslå, det R. St. måtte besluta
att 2 Kanslister utöfver det vanliga antalet inom hvarje Riksstånd
skola antagas för att öfver diskussionen under hvarje plenum göra
en kort sammanfattning, att tillhandahållas den eller de Tidningsredakta-,
som, efter derom träffad öfverenskommelse, förbinda sig att
utan förändring nämnde sammanfattning kostnadsfritt i Tidningarne
intaga.
Det är gifvet, att ifall de öfrige RiksStm icke skulle instämma
i denna åsigt och den således icke blefve R.St:s beslut,
så står det R. o. Ad. öppet, att för sin enskilda del besluta antagandet
af 2:ne Kanslister för det upgifna ändamålet, liksom det
äfven står R. o. Ad. öppet att, ifall de så skulle finna nödigt, ge
nast
besluta antagande af dessa Kanslister, för att bestrida utöfningen
af denna befattning, intill dess beslutet af de öfrige RiksSt:n
kan fattas. Men som sagdt är, jag anser det verkligen af stor
vigt, att det mätte blifva ett allmänt beslut, på det hvarje medlem
af denna församling, på samma sätt som hvar och en af de
öfriga, måtte kunna få kännedom om hvad som der passerar och
yttras af hvarje medlem, hvilket f. n. är snart sagdt alldeles okändt;
ty man ser visserligen referater i Tidningarne, men till dem kan
man, efter den erfarenhet jag redan gjort, icke sätta fullt förtroende.
Jag anhåller att denna motion måtte till vederbörligt Utskott
remitteras.
Frih. Raab: Då jag med nöje förnimmer, att Hr Cederschiöld
i hufvudsaken instämmer i det förslag, som jag tagit mig
friheten framställa till R. o. Ad., vänder jag mig till Hr Cederschiöld
med hemställan, huruvida han icke vill afstå från att göra
detta till en allmän fråga. Jag ber att få fästa Hr Cederschiölds
upmärksamhet derpå, att om frågan skulle omfatta det vidsträcktare
beslut, som af honom är yrkadt, nemi. att hvarje RiksSt.
skulle hålla 2: ne Kanslister för Tidningsreferater, så skulle det blifva
en allmän fråga, hvilken skulle komma att gå till Utsk. och behöfva
återremitteras, hvarigenom skulle kunna hända, att af denna
enkla oskyldiga fråga blefve ett ärende, som icke kunde afgöras
på ett par månader, och sålunda till hela dess ändamål förfelas.
Jag såg i gårdagens Tidning, att samma fråga redan blifvit väckt
i ett annat Stånd, nemi. PresteSt., och föreställer mig att, om detta
visar sig vara ändamålsenligt i ett eller ett par Stånd, äfven de
andra Stånden komma att följa samma exempel. Tager man nu
saken enkelt, på sätt jag föreslagit, nemi. att hvarje Stånd beslutar
öfver sitt Kansli, hvartill det äfven eger rättighet, så är frågan
afgjord nu i dag, annars skulle det kunna draga ut en serdeles
lång tid. Af denna anledn. vänder jag mig ännu en gång till
Hr Cederschiöld med anhållan att han ville vara god afstå derifrån,
Den 22 Oktober.
17
ifrån, på det man icke måtte tillkonstla en fråga, som i sig sjelf
är så enkel och klar.
Hr Cederschiöld: Då frågan, sådan den blifvit af mig
framställd, visserligen är en allmän fråga och således bör komma
till Utsk., kan jag icke afstå derifrån, serdeles som min åsigt är,
att kostnaden för dessa Kanslisters aflöning skall bestridas af allmänna
medel, hvilket jag icke tror kan blifva fallet om den icke
behandlas som en allmän fråga och således går till Utsk., och det
är, som jag nyss förut haft äran nämna, af vigt, att icke allenast
K. o. Ad;s förhandlingar, utan äfven samtlige Ståndens måtte få den
offentlighet och tillförlitlighet i_ refereringen, att man genom läsningen
deraf kan få verklig kännedom om hvad som inom Stånden
passerar, men på sätt jag redan, då jag första gången hade
ordet, haft äran yttra, möter intet hinder, i händelse R. o. Ad.
vill bifalla Frih. Raabs förslag, att desse Kanslisters tjenstgöring
kan taga sin början i nästa Plenum, men då går kostnaden ur R.
o. Ad:s kassa, hvaremot jag tror, att det vore ändamålsenligare att
kostnaden för ett allmänt nyttigt ändamål bestrides ur allmän kassa,
och att således frågan behandlas som allmänt ärende.
Frih. Raab: Det är skada, att jag icke haft tillfälle att
enskildt konferera med Hr Cederschiöld, så skulle vi hafva sluppit
att uptaga R. o. Ad:s tid med en diskussion, som redan räckt allt
för länge. Jag tror att det ligger någon motsägelse i den Hr
Cederschiölds föreställning, att, om Ståndet beslutar för sin del antagande
af 2: ne Kanslister utöfver det antagna antalet, deraf skulle
följa, att Ståndet af sin enskilda kassa, nemi. Riddarh.kassan, skulle
få betala desamma. — Jag beder Hr Cederschiöld komma ihåg, att
det ligger i hvarje Stånds enskildta makt, i dess skön — att antaga
ett störrre eller mindre antal Kanslister; jag vill återföra i
minnet huruledes BondeSt. vanligen har 3:dubbelt antal mot de
öfriga Stånden; att alla deras Kanslister alltid varit betalda af
Riksdagsomkostnaderna, således har det aldrig kunnat vara min
syftning att vilja nu belasta Riddarh.kassan med denna utgift,
hvilken så mycket heldre bör bestridas af allmänna medel, som det
ligger stor sanning i hvad Hr Cederschiöld riktigt har anmärkt,
nemi. att det är Svenska folkets rätt att få veta hvad deras ombud
göra och låta vid Riksdagen, och således tror jag att denna
utgift, så länge som den icke illa användes, kan på sätt jag föreslagit
utgå ur allmänna medel, utan att behöfva behandlas som
allmän fråga eller gå till Utsk.; men skulle Hr Cederschiöld likväl
fortfara i sitt yrkande att hans motion skulle underställas behandling
af Utskott., så får jag vördsamt anhålla att dessa frågor, som
äro olika hvar för sig, måtte särskildt behandlas, och att R. o. Ad.
först behagade afgöra mitt förslag, att R. o. Ad. ensamt måtte för
sin del besluta i frågan, och att sedan, i fall Hr Cederschiöld icke
behagade vilja afstå från sitt förslag, derefter behandla den andra
frågan.
I H. 2
18
Den 22 Oktober,
Gr. Sparre Erik: För min del gör jag mig icke stor för
hoppning
om frukterna af det ena eller andra af dessa förslag; jag
erkänner, i likhet med Erih. Raab, att yttrandena i Tidningarne
illa refereras, ganska ofta till och med förvrängas, men om detta
kan hjelpas genom det förslag, som de båda motionärerne framställt,
lemnar jag osagdt. Om också ärliga eller riktiga framställningar
tillhandahållas Tidningsredaktma, hvem ansvarar för att
dessa tillhandahållna referater riktigt införas, att de icke stympas,
att de icke förvrängas. Jag uprepar således, att jag gör mig icke
synnerligt hopp om nyttan deraf. Någon nytta skulle visserligen
kunna följa deraf, om, på sätt Hr Cederschiöld nämnt, representanternas
yttranden blefve tillgängliga för medlemmar af de andra
Stånden, så att man deraf kunde inhemta uplvsningar till ledning
i frågor som skulle afgöras, och jag vore således i detta afseende
mera benägen att understödja motförslaget i den punkten, att frågan
måtte remitteras till vederbörligt Utsk., för att i riktig ordning
behandlas, och på det ändamålet måtte vinnas. Om också någon
liten tid dertill skulle åtgå, så är det Val icke så förskräckligt
brodtom. Vi hafva under så många år uthärdat att våra yttranden
blifvit vanställda, så att nog kunna vi uthärda det en eller
par månader till, derpå lida vi ingenting, representanterne mätte
väl hafva tillräckligt mod och lugn för att oberoende af dessa framställningar
ändå sköta sitt kall. åtminstone i början af Riksdagen,
odi då kunde tilläfventyrs, om saken behandlas inom Utsk., förslag
framställas, som kunde bidraga till ändamålet, hvaremot det af
Erih. Raab framställda icke synes mig till ändamålet ledande. Oni
således R. o. Ad. skulle besluta att dela frågan, såsom Erih. Raab
föreslagit, så måste jag för min del afstyrka bifall till Frih. Raabs,
föi-slag och deremot tillstyrka remiss till Utsk. af Hr Cederschiölds
hvilket är så mycket mera nödvändigt som Hr Cederschiölds förslag,
sådant det nu är framställdt, icke kan bifallas annorlunda
än sedan det blifvit undersökt och ordentligt förslag blifvit af Utsk.
framställdt, ty i dess nämnde skick hr det icke antagligt.
Hr Cederschiöld: Jag tror att Frih. Raab begått ett miss
tag
då han yttrade, att det står R. o. Ad. fritt att antaga så många
Kanslister som helst. Jag är visserligen icke i tillfälle att för
ögonblicket upgifva den g i Grundlagen, som handlar om Kanslisters
antagande, men om mitt minne icke felar, tror jag att antalet
finnes der bestämdt. Det ligger dock i sakeus natur, att ett
RiksStånd kan få derutöfver antaga flere Kanslister, när sådant oundgängligen
fordras för ärendenas gång, men jag tror icke att det
kan stå R. o. Ad. fritt att antaga huru många kanslister som helst
för att göra Tiduingsreferater; det är ett för Grundlagen helt och hållet
främmande ändamål. När ett sådant ifrågasattes, står det visserligen
R. o. Ad., liksom hvarje annat Stånd, öppet att antaga nya
Kanslister för ett sådant ändamål, men jag tror att de då sjelfva
måste bekosta aflöningen derför, såvida ärendet icke behandlas
som en allmän fråga och således R. St. deröfver besluta. Hvad
Gr. Sparres yttrande beträffar, att ändamålet icke skulle vinnas,
Den 22 Oktober,
19
emedan i alla fall yttranden eller referater skulle stympade intagas
i Tidningarne, vill jag endast fiista upmärksamheten derpå, att mitt
förslag innehöll, att de Eedakt:r, som öfverenskommo om att få dessa
referater sig tillhandahållna, skulle förbinda sig att intaga dem utan
förändring, och om också cj många Tidningar skulle vilja gå in
härpå, så tror jag likväl ingalunda att det vöre omöjligt att finna
någon eller några Tidningar, som med tacksamhet skulle mottaga
sådana referater, hvarigenom de besparade sig underhållet af egna
referenter, och hvarigenom de dessutom voro i tillfälle att få tillförlitliga
framställningar af hvad som passerat. Jag fullföljer således
min anhållan om remiss.
Gr. af Ugglas: Ehuru jag visserligen anser det af Hr Ce
derschiöld
väckta förslag bättre än Frih. Eaabs, ty derigenom skulle
man inom de olika Stånden erhålla del af förhandlingarne inom
desamma, tror jag likväl att det skulle vara af tillräckligt stor vinst
för E. o. Ad. ensamt, att en opartisk framställning af dess förhandlingar
erhölles, och att derföre detta förslag icke bör förfalla
eller förbigås, utan uptagas till behandling framför Hr Cederschiölds.
Jag tror för min del, att bättre förhållanden skulle upstå med dessa
Tidningsreferater, på sätt Frih. Eaab redan framställt saken. Likväl
vet jag, att betänkligheter hysas, hufvudsakligen grundande sig
derpå, att ett sådant referat, meddeladt åt Tidningarne, blifver ofificielt,
och att de fel, som i ett sådant referat möjligen skulle upstå,
kunde verka mer för ett missförstånd af E. o. Ad:s förhandlingar
än sådant, som, icke kommande från E. o. Ad., likväl af Tidningarnes
enskildte referenter infördes. Jag tror dock att detta fel skulle
undvikas, om till Frih. Eaabs förslag fogades, att de Kanslister,
som skulle upsätta de referater, som här äro i fråga, skulle vara
förpligtade att hafva desse referater till dagen derpå färdiga, och
att referaterna icke finge till de olika Tidningsredaktme utlemnas
förr, än på tredje dagen, då det stöde hvarje ledamot fritt att under
en dags tid granska den upfattning Kanslisten af hans anförande
gjort och införa de rättelser, som i sådant fall skulle kunna
erfordras. Det är visserligen sant, att allmänheten ett par tre dagar
senare erhölle underrättelse om hvad som å Eiddarhuset förhandlades,
men vinsten af att erhålla det väl, torde öfverväga förlusten
af ett par dagars upskof. Dessutom får jag fästa upmärksamheten
på ett företräde, som förefinnes i Hr Cederschiölds förslag framför
Frih. Eaabs, det nemi. att i Hr Cederschiölds förslag står att
referatet skall fullständigt intagas. Det är något som icke är i
Frih. Eaabs intaget, och jag tror att dessa ord måste tilläggas för
att förekomma de stympningar, som genom partier å ena eller andra
sidan skulle kunna verkställas. Jag önskar att Frih. Eaabs
förslag måtte antagas, och att Hr Cederschiölds icke måtte äf E.
o. Ad. gillas, emedan först och främst tidsutdrägt derigenom skulle
ega rum, och för det andra, om frågan går till Utsk., skall den sedermera
underställas Ständernas pröfning. Om nu några Stånd
förkasta den så torde blifva kinkigare att för egen del fastställa
en sådan åtgärd, än om man ansett det från föräta början såsom
20
Den 22 Oktober.
beroende af ett Stånds önskan. Jag begär derför propos. på Frih.
Eaabs förslag med det tillägg jag nyss gjorde, att Kanslisterne
skulle vara skyldige att ett dygn efter Plenum hafva referaterna
färdiga, och att sedan ett dygn skulle vara lemnadt åt hvarje ledamot,
som det önskar, att granska referaterne, äfvensom att i Frih.
Eaabs förslag skulle införas, att endast referaterne tillhandahölles
de Tidningsredakt:r, som förbunde sig att fullständigt införa desamma.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det torde i allmänhet vara
omöjligt att kunna uppnå det fullkomligt bästa då det handlar om
att lösa en fråga. Man får nöja sig med det, som närmar sig det
fullkomliga och som är godt. I detta afseende synes mig Frih.
Eaabs förslag representera det goda, och Hr Cederschiölds det fullkomliga.
Enl. den praktiska lösningen af frågan synes det mig
att man kan förskjuta hela det åsyftade ändamålet, om man fäster
sig vid Pir Cederschiölds förslag och förkastar Frih. Eaabs. Den
allmänna formen, under hvilken Hr Cederschiöld framställt saken,
kan nemi. leda derhän att vid behandlingen i StatsUtsk., dit frågan
måste hänskjutas, kan der upstå en splittring vid voteringen
som gör att det, då frågan återkommer till Ståndet, kan hända att
minoriteten, som inom Utsk. har voterat mot frågan, kan möjligen
inom Ståndet få medhåll; 2 Stånd kunna i afseende på frågan
stanna mot 2, och då skall den genom förstärkt StatsUtsk.
afgöras och blir framskjuten långt inpå Eiksdagen. Det är icke
sannolikt att Stånden vilja välja ledamöter till förstärkt StatsUtsk.
blott för att få denna fråga afgjord. Den kan derföre ställas på
framtiden. Frih. Eaabs förslag deremot kan enl. min upfattning
mycket väl nu genast företagas till afgörande. Den enda
risque, som dervid skulle kunna möta, är den som Hr Cederschiöld
framställt, att E. o. Ad. af egen kassa finge aflöna desse
2 anställde Eiddarh.Kanslister. Hr Cederschiöld har enl. min
upfattning ganska rätt deri, att E. o. Ad. icke får antaga Eiddarh.
Kanslister till ändamål, som egentligen icke äro nödvändiga för
ärendernas gång. Men för det första är det här tvifvelaktigt om
det icke är ganska nyttigt för ärendernas gång om allmänheten
blir på ett ordentligt och ärligt sätt underrättad om hvad som här
förekommer, och för det andra är det icke sannolikt att MedSt:ns
representanter i de Utsk., som hafva till pröfning antagande af Eiddarh.
Kansliet eller såväl antalet af de tjenstemän, som der äro anstälde,
som ock deras aflöning, skulle lägga sig mot Ståndets önskan
att bibringa allmänheten uplysningar om hvad som här förehafves.
Det synes mig derför icke tänkbart att denna fråga skulle
kunna afslås. Men om också så skedde, så synes mig verkligen det
ändamål vara så vigtigt, att man får en fullständig och ärlig redaktion
af hvad här säges, att om också Eiddarh.kassan skulle för
en kort tid få betala densamma, vore denna utgift likväl af ringa
betydenhet. Man har visserligen sagt, att om man icke utsätter
de vilkor, som Hr Cederschiöld föreslagit, eller att Tidningsredakt:ne
skulle vara skyldige* att införa”referaterne fullständiga, så är man
icke säker på att så sker. Utan att derföre vilja upträda som för
-
Den 22 Oktober.
21
svarare af några Tidningar, vill jag blott hemställa huruvida det är
tänkbart, att en Tidning, som gör anspråk på aktade läsare, skulle
tillåta sig att göra förändringar i de referater, som lemnäs af Biddarh.
Kanslisterne. Ehuru jag inser att svårigheter torde komma
att möta i föjld af bifall till Erih. Baabs motion, anhåller jag likväl
att få tillstyrka densamma.
Erih. Baab: Jag har letat reda på den § i Grundlagen, som
Hr Cederschiöld för några ögonblick sedan icke kunde få reda på,
det är nemi. 24 § i Eiksd.Ordn. Der står omtaladt, att i hvarje
Stånd skall finnas en Sekreterare, hos B. o. Ad. 4 Kanslister, i
PresteSt., en Notarie och 2 Kanslister, i BorgareSt., sammaledes, och
i BondeSt. 2 Notarier och 4 Kanslister. Men nu är det temligen
allmänt bekant, att vanligtvis hafva alla Stånd begärt en tillökning
i detta antal af betjening, hvilken tillökning Ståndet helt enkelt
beslutat utan att StatsUtsk. gjort någon anmärkn. deröfver. Det
finnes således visserligen icke någon anledn. till att en sådan anmärkn.
kommer att göras. Göres den, skulle det ske snart, och den
utgift, som under tiden skulle drabba Biddarh.kassan, vore ganska
ringa. Andra betänkligheter äro framställda i afseende på möjligheten
deraf att Tidningarne skulle göra förändringar i referaterne.
Jag tror icke i likhet med Hr Bildt, att de skulle tillåta sig något
sådant, men jag vill ej heller sätta fullt förtroende dertill.
Tvertom vill jag erinra derom, att 3:dje punkten af min motion
innehåller, att man skall öfverlemna till Biddarh.Utsk. att upgöra
öfverenskommelser och vilkor med de Tidningsredakt:r, af hvilka referaterne
skola införas. Jag hemställer om det icke då är öfverlemnadt
åt Biddarh.Utsk. att göra det eller de vilkor, som Eiddarh.
Utsk. finner vara af behofvet påkallade för att fullständigt
kunna försäkra sig derom att inga förvrängningar ega rum. Det
finnes emellertid ingen anledning att förmoda sådant nu, då just
det kan blifva ett medel till förekommande af förvrängning, att i
de stora dagliga Tidningarne införes hvad som säges i det ena eller
andra Ståndet. Det är nemi. i allmänhet icke de största Tidningarne,
som göra förvrängningar, utan merändels sådane, som icke
här blifvit ifrågasatte att blifva delaktige af desse referater.
Gr. Sparre: Bedan förut har jag haft äran säga, att jag icke
väntar mig mycket af detta arrangement och jag vill till stöd för
min åsigt derom erinra de af B. o. Ad:s ledamöter, som icke påminna
sig det nu, att 1848 en lika åtgärd vidtogs, nemi. att ett
par Kanslister engagerades för detta ändamål. Hela tillsättningen
räckte icke, tror jag, mer än en eller par månader, på alla sidor var
man missnöjd, Tidningarne begagnade icke referaterna, ty de blefvo
för långa, de införde dem icke, utan begagnade egna referenter. Ledamöterna
voro missnöjda med referaterna emedan de icke hade
genomläst dem och den till hälften officiella redaktionen behagade
sällan. Eör att nu förekomma detta har Gr. af Ugglas föreslagit,
att de icke skulle tillhandahållas Tidningsredaktma förr än 3 dagar
efter Plenum. Men, Mine Hrr, detta förslag innebär fullkomligt
förbiseende af Tidningarnes natur och väsende, som är att inne
22
Den 22 Oktober.
bålla nyheter. Hvem bryr sig om att läsa Tidningarnes referater
ang. en diskussion, som förevar för 3 eller 4 dagar sedan?
det är samma dag eller sist dagen efter, åtminstone här
i Stockholm, som man vill se diskussionerna relaterade i Tidningarne.
Lika litet kunna Kedaktma gå in på att fullständigt införa
hela relationen, den skulle till äfventyra blifva så lång, att
den upfyllde hela Tidningen, hvilket åter skulle föranleda den
att hålla sina särskilda referenter, oeh dessas relationer finge man
se i Tidningarne, men de deremot, som vi hade bekostat, skulle vanligen
icke komma dit. Jag vill icke framställa min egen tanke,
jag vill endast åberopa mig på den erfarenhet, som flera af Hrr:ne
torde hafva från 1848 års Riksdag, och på denna grund skulle jag
tro att ett riktigt förslag bör upgöras huru med saken skall tillgå,
hvarföre jag äfven tillstyrkt att den remitteras till StatsUtsk. Har
man nu den åsigt att man genom sakens ändamålsenliga och lagenliga
behandling kan medelst en eller annan mesure förekomma
den förvrängning af yttranden, som varit öfverklagad, så måste ett
ordentligt förslag upgöras, oeh i sådant fall är det väl icke lämpligt
att antaga Frih. Raabs förslag, i synnerhet då vi hafva erfarenhet
af att det helt oeh hållet misslyckats då det en gång förut försökts;
jag tillstyrker derföre remiss af Hr Cederschiölds motion.
Frih. Raab: Jag ber att fa motsäga Gr. Sparre deri, att
samma försök helt oeh hållet misslyckades vid den Riksdag, då det
förra gången gjordes; tvertom var det en ganska lång tid som det
ganska väl lyckades, och jag mins specielt, att man å alla sidor var
ganska belåten så länge vi hade några skickliga Kanslister, som
gjorde referaterna, men jag tror att en af dem blef hindrad af andra
förrättningar. Sedan blef det svårt att få skickliga Kanslister, och vid
slutet af Riksdagen, då jag var här uppe, hörde jag talas om att
man blifvit missnöjd med de referater som gjordes, men det var en
ganska lång tid, till och med ett par månader, som det gick ganska
väl och många voro ganska belåtna med desamma. Med afseende
på Gr. af Ugglas’s förslag om tre dagars dröjsmål, så är
Gr:n redan besvarad af Gr. Sparre. Jag tror icke att det kan gå
an dröja så länge, om det skall kunna kallas nytt hvad som kommer
i Tidningarne. Jag tror det vara bättre att icke hvar oeh en
ledamot finge gå och tumma om hvad som en gång blifvit sammandraget
af hans yttrande; ty det skulle kunna hända att de s. k.
sammandragna referaterna blefve så långa, att det blefve en omöjlighet
för Tidningarne att införa dem. I så fall finge vi nöja oss
med det sätt, hvarpå Tidningarnes egna referenter behagade uptaga
den ene eller andre talarens yttrande. Vi må väl icke föreställa
oss att det ena eller andra Ståndets egna Kanslister afsigtligen göra
dem sämre.
Jag hemställer vidare till Hr Cederschiöld huruvida det icke
är något tidigt att väcka motion i allmän fråga, då Riksdagen ännu
icke kan anses öppnad; ty i 27 § Riksd.-Ordn. heter det »Riksdagens
början räknas alltid från då K. M:s Nådiga Propos. af R,
St. eller StatsUtsk. mottagen blifvit.»
Den '22 Oktober.
23
Gr. Sparre: Efter Frih. Eaab har bestridt mitt yttrande, så
tillåter jag mig förklara, att jag bestrider Frih. Eaabs, ty jag påminner
mig ganska väl och kan taga de personer till vittnen, hvars
yttranden blifvit missförstådde, och som derföre bäst böra känna
denna sak, att ett sådant missnöje var temligen allmänt, och dessutom,
hvad som är fullkomligt säkert och hvad som Frih. Eaab
icke kan bestrida, ty det kan jag med Tidningsblad ådagalägga, är,
att referaterne i Tidningartie ganska ofta skrefvos af deras egna referenter
oberoende af dem, som voro antagna på Eiddarhusets bekostnad.
Jag upprepar derföre att Tidningarne ändå komma att
hålla sig egna referenter, som i korthet göra framställning af diskussionen.
Möjligen skulle det kunna låta sig göra att ett annat
arrangement vidtoges, så att en summarisk framställning af diskussionen
inom de olika Stånden kunde verkställas och sammandragas,
antingen på det sätt att den i ett särskildt blad trycktes, hvarur
de andra Tidningarne kunde hemta sina referater, eller ock på något
annat sätt, hvilket jag nu lemnar osagdt, ty jag har icke närmare
tänkt på saken. Men jag anhåller att frågan annorlunda behandlas
och bättre utvägar påtänkas än de, som redan en gång blifvit
använde, och som hafva visat sig vara helt och hållet förfelade,
Hr Eibbing, Arvid: Jag har icke märkt om de talare, sorn
yttrat sig, begärt frågans remitterande till Utskott, hvilket torde
böra ske, om förslagets antagande skall komma i fråga. För min
del instämmer jag i de betänkligheter Gr. Sparre yttrat, och föreslår,
om ej afslag genast eger rum, remiss af frågan till det blifvande
Kiddarh.Utsk.
Frill. Eaab: Jag tror mig hafva fattat Hr Eibbings mening
så, som skulle den af mig väckta motionen remitteras till Utskott.
Jag ber för all del, att E. o. Ad. icke ville så behandla en fråga,
så enkel som den af mig väckta; jag tager mig friheten fästa up»
märksamheten på, att om E. o. Ad. täcktes bifalla frågan, så ligger
det sedermera i E. o. Ad:s skön att återkalla beslutet om så skulle
hända, som Gr. Sparre påstod hafva skett förra gången saken försöktes,
hvilket jag möjligen vill medgifva hände mot slutet af denna
tid, nemi. att referaterna icke så utfördes att alla talare blefvo
nöjda, och det är mycket svårt att få alla talare nöjda då de läsa
sina referater Mot all form vore det att skicka denna fråga till
Eiddarh.Utsk. eller annat Utskott, under den synpunkt jag tagit
mig friheten framställa den, att nemi. E. o. Ad. sjelf skulle besluta
tillsättandet af två Kanslister utöfver det hittills antagna
antalet.
Gr. af Ugglas: Då många olika meningar här blifvit yttrade
och ingen af de senare talarne har instämt i mitt förslag, så af»
står jag derifrån och instämmer med Frih. Eaab. Hvad den andra
frågan beträffar, som blifvit väokt af Hr Cederschiöld, så hafva vi
haft så liten tid att tänka derpå, att jag anhåller att den till nästa
sammanträde måtte få hvila på bordet.
Häruti instämde Hr von Troil, Sam. Gust.
24
Den 22 Oktober.
Hr Ribbing: I fråga om hvad Frih. Raab behagat yttra med
afseende på formen, så är jag trygg då Landtm, bevakar den. Jag
begär propos. på remiss, oaktadt jag medger att det ej skulle vara
stridande mot formen, att frågan af R. o. Ad. omedelbart afgjordes;
men R. o. Ad. bör akta sig att förhastadt fatta sina beslut, hvilket
jag tror skulle blifva händelsen om man nu lemnade bifall till
Erih. Raabs förslag. Jag anser nemi. så många betänkligheter, som
också Gr. Sparre förut yttrat, framdeles kunna komma att upstå,
att jag åtminstone för min del icke nu vill antaga förslaget. Riddarhusets
Direkt, eller Utsk. skulle, enligt Frih. Raabs förslag,
hafva något att bestyra med vederbörande Tidningsredakt:r, och det
vore väl skäl att låta Utsk. yttra sig om huru det kunde komma
ut med detta updrag m. m.
' Hr Cederschiöld: Sedan den af mig nu väckta motionen blifvit
lagd på bordet, återstår således f. n. endast Frih. Raabs förslag
att nu fatta beslut om. Men då jag anser att detsamma icke kan
bifallas i det skick hvari det blifvit framstäldt, och jag icke vet om
det undergått någon förändring i sin redaktion sedan det afgafs,
så torde det tillåtas mig anhålla att det måtte blifva upläst innan
beslut deröfver fattas.
Sedan den sålunda begärda upläsningen blifvit verkställd,
tilläde
Hr Cederschiöld: Jag befarar att det af Frih. Raab framställda
förslag ingår alltför mycket i detaljer, för att icke möta svårigheter
i verkställigheten. Jag tror derföre att det hade varit klokast
för ändamålets vinnande att redaktionen hade haft en allmännare
lydelse, ungefärligen af enahanda beskaffenhet som den jag framställt,
och fruktar, som sagdt är, att ifall R. o. Ad. skulle lemna
bifall till förslaget som det nu lyder, skulle det medföra ganska
stor svårighet, särdeles då, såsom jag vid sista Plenum hade tillfälle
höra, Riddarh.Direkt:s Ordf:de undaubedt sig att få befattning med
förslaget.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, sedan Hr Cederschiölds
förslag af 2:ne ledamöter blifvit begärdt på bordet, endast i fråga
om Frih. Raabs motion finge hemställa om R. o. Ad. ansåge öfverläggningen
fulländad.
Ropades Ja.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt, att i afseende
på Frih. Raabs förev:de motion blifvit yrkadt dels bifall, dels remiss
till det blifvande Riddarh.Utsk., dels ock afslag, blefvo Hr
Gr. o. Landtm:s först å bifall, sedermera å remiss till det blifvande
Riddarh.Utsk. och slutligen å afslag framställde propos:r besvarade
med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde
om R. o. Ad. behagade bifalla Frih. Raabs förev:de motion,
samt, efter denna proposms besvarande med starka Ja och många
Nej, förklarade det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr Munck, Carl Jakob, begärde votering samt att dervid
afslag i motionen måtte blifva contra-propos.
Den 23 Oktober.
23
Uplästes till justering och godkändes en så lydande votenspropos.
Den, som bifaller Erih. Eaabs motion om antagande af 2:ne
Kanslister vid Riddarh.Kansliet för afgifvande af tidnings-referater,
röstar
*) a y
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde motion af R. o. Ad. afslagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 36.
Nej — 55.
Gr. Mörner, Carl: Sedan den Deputation, som fick updraget
att till respective MedStrn framföra R. o. Ad:s välkomsthelsning,
nyss fulländat sitt updrag, så får jag å Deputerades vägnar, jemte
anmälan derom, från MedStm till R. o. Ad. återföra uttrycken af
deras tacksamhet förtroende och välvilja.
Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. % till 2 e. m.
in fidem protoeolli.
Albert Munck.
Tkorsdagen den 23 Oktober 1856.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 2:ne prot.-utdr. för gårdagen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att R. o. Ad:s Bänkmansfördelning
blifvit upgjord, och att tryckta exemplar deraf funnos
lemnade till utdelning i Riddarh.Kansliet, för de ledamöter, hvilka
icke redan utbekommit sådane.
Sedan de 2:ne Härolder, som borde gå framför R. o. Ad.,
hade ankommit, afgick Hr Gr. o. Landtm, med R. o. Ad. kl. V2 11
till Storkyrkan, der Riksdagspredikan blef hållen af Biskopen i Götheborgs
Stift, Magister Gustaf Daniel Björck. Efter slutad Gudstjenst
begaf sig R. o. Ad. till K. Slottet samt åtföljde K. M. till
RiksSalen, hvarest H. M. med ett Tal i nåder helsade R. St:r, samt
26
Den 24 Oktober.
StatsBådet och Chefen för Civil-Deparfct R. o. K. af K. M:s Orden
Johan Fredrik Fåhreeus upläste K. M:s Nådiga Berättelse af
denna dag om hvad i Riket och dess styrelse sedan sista Riksdag
sig tilldragit. Sedan derefter Hr Gr. o. Landtm, samt Talmännen
medelst underd. tal tolkat RiksStms underd. vördnad, åtföljde R. o.
Ad. K. M. från RiksSalen till Dess rum i K. Slottet, der R. o.
Ad., enl. före afgången från Riddarhuset fattadt beslut, åtskiljdes kl.
V2 3 e. m.
In fidem protoeolli,
Albert Munck.
Fredagen den 24 Oktober 1856.
Plenum kl. 10 f. m.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:s i går å RiksSalen
uplästa och sedermera till R. o. Ad. öfverlemnade Nådiga Berättelse
om hvad i Riket och dess styrelse sig tilldragit sedan sista
Riksdag.
Efter upläsning af 18 § Riddarh.Ordn. samt af Hr Gr. o.
Landtm, framställd anmodan till de blifvande Bänkmännen, att,
enl. i går utfärdadt anslag, i dag kl. V2 6 e. m. sammanträda till
val af R. o. Ad:s Elektorer, företog R. o. Ad. val af Bänkman, och
blefvo dertill utsedde för
Lila Bänkm:s-Afd:n:
JYi 60. Gr. Mörner, Carl, och
» 86. Gr. Hamilton, Jacob Essen; hvardera med 8 röster.
2:dra Bänkm:s-Afd:n:
Jt? 93. Gr. Wrangel af Sausis, Tönnes Reinhold, med 11
röster, och
» 105. Gr. af Ugglas, Carl Fredrik Ludvig, med 10 röster.
3:dje Bänkm:s-Afd:n:
JU 139. Gr. Wirsén, Axel Emil, med 9 röster, och
» 20. Frih. Bonde, Carl Jedvard, med 10 röster,
4:de Bänkm:s-A[d:n:
JVf 57. Frih. Posse af Säby, Carl Fredrik, och
» 77. Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm; hvardera med 7
röster.
Den 24 Oktober.
27
5:te Bänkm:s Afd:n:
JYi 161. Frill. v. Höpken, Nils Albrecht, med 8 röster, och
» 220. Frih. Palmstjerna, Cart Otto, med 7 röster.
0:te Bänkm:s-Afd:n:
M 278. Frih. Beckfriis, Corfitz Augustin, och
» 279. Frih. Wrangel af Sausis, Fullm. Frih. Cederström,
Rudolf; hvardera med 6 röster.
7:de Bänkm:s-Afd:n :
M 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, och
» 354. Frih. Fock, Frans Wilhelm Eeinhold, hvardera med
6 röster, oeh efter lottning med Jfs 323 Frih.
Rosenblad, Carl, som äfven erhållit 6 röster.
8:de Bänkm:s-Afd:n:
JVJ 391. Frih. Hochschild, Fullm. Gr. v. Rosen, Gustaf Fredrik,
med 8 röster, och
» 1. Hr Lilliehöök af Fårdala, Carl Berthild, med 9
röster.
9:de Bänkm.s Afd.n :
JYi 90. Hr Drake af Hagelsrum, Erik, efter lottning med
Jtä 100 Hr Uggla, Fullm. Hr Cederschiöld, Robert
Theophron, hvilka hvardera erhållit 6 röster,
och
» 102. Hr Oxehufvud, Tönne, med 9 röster.
10:de Bänkm:s-Afd.n:
JYi 167. Hr Geete, Sten Erik, med 7 röster, och
u 254. Pir Liljecrona, Fullm. Gr. Posse, Arvid, med 11
röster.
ll:le Bänkm:s-Afd:n:
Jtä 325. Hr Appelbom, Fullm. Hr von Francken, Georg
Wolfgang, och
» 478. Hr Printzensköld, Carl; hvardera med 7 röster.
12:te Bänkm:s-A[d:n:
JH 645. Hr Möllersvärd, Carl Henrik, oeh
» 734. Hr Taube, Fullm. Gr. Piper, Carl Fredrik; hvar
dera
med 5 röster.
13.de
JfS 815. Hr Gripenskjöld, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Claés
Magnus, med 7 röster, och
Den 24 Oktober.
JM 833. Hr Werdenhoff, Fullm. Hr Tham, Sebastian'Mathias,
med 6 röster.
14:de Hankin:t-Afd:n:
JM 1918. A. Hr von Strussenfelt , Fullm. Hr Bildt, Knut,
med 7 röster, och
» 2145. A. Hr af Nordin, Gustaf, med 6 röster.
15:de Bänkm:s-A[d:n:
JM 1 055. Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, och
» 1092. Hr Leijonmarck, Evald Gustaf; hvardera med 6
röster.
16:de Bänkm:s-A[d:n :
JM 1196. Hr Bäärnhjelm, Fullm. Hr Uggla, Carl Gustaf, och
» 1280. Hr Frölich, Fullm. Gr. Hamilton, Hugo Bengt
Archibald; hvardera med 6 röster.
17:de Bdnkm:s-Afd:n:
JM 1477. Hr Jägerhjelm, Fullm. Hr von Schantz, Carl Jacob,
och
» 1502. B. Hr von Utfall, Fullm. Frih. Cederström, Anders;
hvardera med 5 röster.
18:de Bänkm:s-Afd:n:
JM 1582. Hr Steuch, Mathias, med 8 röster, och
» 1600. Hr Braunerhjelm, Ferdinand, med 9 röster.
19:de Bänkm:s-Afd:n:
JM 1655. Hr Tornerhjelm, Johan Abraham, och
» 1722. Hr Wulffschmidt, Fullm. Hr Silfverstolpe, David
August Leonard; hvardera med 3 röster, och
efter lottning med JM 1661 Hr Carlheim Gyllenskjöld,
Henrik Adolf Oscar, som äfven erhållit
3 röster.
20:de Bänkm:s-Afd:n:
JM 1794. Hr von Hofsten, Carl August, och
» 1884. Hr Hummelhjelm, Fullm. Hr Ribbing, Arvid; hvardera
med 6 röster.
21:ita Bänkm:s-Afd:ti:
JM 1984. Hr Schiitzercrantz, Fullm. Frih. Bennet, Carl Stephan,
med 8 röster, och
» 2010. Hr af Geijerstam, Johan Henrik, efter lottning med
JM 1992, Hr Lagerstråle, Carl Erik, hvilka hvardera
erhållit 6 röster.
Den 24 Oktober. 29
22:dra Bänkm:s-Afd:n:
JVi 2017. Hr Björnstjerna, Oscar Magnus, och
» 2090. Hr Adelborg, Anders Otto; hvardera med 6 röster.
23:dje Bänkm:s-A[d:n:
JVi 2114. Hr Rosensvärd, Johan Henrik, och
» 2170. Hr Lidströmer, Fullm. Hr Tham, Casper Wolrath;
hvardera med 6 röster.
24:de Bänkm:t-Afd:n:
JVi 2230. Hr Hagströmer, Johan Jacob, och
» 2253. Hr von Holst, Hans Gram; hvardera med 10 röster
25:te Bänkm:s-Afd:n:
JVi 2275. Hr Lefrén, Johan Pehr, med 8 röster, och
» 2312. Hr Peijron, Edvard August, med 7 röster.
IL R. o. Ad. åtskiljdes kl. J/2 1 på dagen.
In fidem protoeolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 25 Oktober 1856.
Plenum kl. 11 f. m.
Just. 2:ne prot.-utdr. för d. 20 dennes.
Öpnades Hrr Bänkmäns i går e. m. hållna prot. vid val af
Elektorer; och befunnos dertill utsedde:
JVi 5 5. Gr. Cronhjelm till Flodstad, Fullm. Gr. Gyldenstolpe,
Anton Gabriel.
— 78. » Hård, Fullm. Gr. Sparre, Erik.
— 115. » Lagerbjelke, Gustaf.
— 120. » Liljencrants, Gustaf Fredrik.
— 122. » Puke, Folke Magnus.
— 140. » Björnstjerna, Carl Magnus.
— 140. Frih. Leuhusen, Carl Herman.
— 246. » Manderström, Carl Adolf.
31» Dem 25 Oktober.
M 255.
Frih.
Falkenberg, Conrad Gabriel.
— 260.
»
von Saltza, Anton Philip Carl.
— 311.
))
af Ugglas, Curt Gustaf.
— 338.
))
Tersmeden, Wilhelm Fredrik.
— 369.
»
Lagerstråle, Fullm. Hr Tersmeden, Nils.
— 393.
)>
af Schmidt, Carl Johan Georg.
— 118.
Hr
Bagge af Berga, Fullm. Hr Hägerflycht, Nils
Henric.
— 661.
»
Klingstedt, Fullm. Hr af Geijerstam, Carl.
— 678.
»
Bildt, Didrik Gillis.
— 778.
»
Leijonancker, Fredrik Wilhelm.
— 1960. A.
»
Montgommerie, Robert Nils Germund.
— 1628. B.
»
Benzelstjerna, Fullm. Hr Tornérhjelm, Rudolf.
— 1939.
»
Silfverstolpe, David Ludvig.
— 2051.
»
Furuhjelm, Fullm. Hr Björnstjerna, Johan
Magnus.
— 2183.
»
Gripensvärd, Jacob Olof.
— 2221.
af Wirsén, Carl Thure.
— 2292.
»
af Edholm, Erik Wilhelm.
Hr Gr.
o. Lan
d t m. anmodade Hrr Elektorer, att, inom den
i 53 g R. F. och 28 § Riksd.Ordn. föreskrifna tid, sammanträda,
för att enl. 19 § Rid darli.Ordn. utse Ledamöter och Suppleanter i
de särskildta Utskotten.
Föredrogs Hr Ced ersch iöl d s, Rob. Theophron, d. 22
dennes på bordet lagda motion om antagande af 2:ne Kanslister
inom hvarje RiksStånd, för att, till införande i allmänna Tidningar,
upgöra en kort sammanfattning af Ståndens förhandlingar.
Remitterades till det blifvande StatsUtsk.
Gr. Frölich, David: Till följd af det sträfvande, som jag
under flere Riksdagar fortsatt, för att söka få Rikets penningeväsende
och Banksystem förbättradt, har jag ansett mig böra begagna
första tillfälle, för att i detta hänseende formligen väcka motion.
Jag mötes härvid af en omständighet, som till en början bragte
mig i någon tvekan, den nemi. att jag i K. M:s Throntal hörde
uttalas den öfvertygelse, att Rikets finansiella ställning vore utomordentligt
god. Om man ser saken från en viss synpunkt, kan det
äfven icke förnekas, att de sednare åren hafva medfört en större
kapitalförmögenhet, än Sverige någonsin förut besutit, åtminstone
under den tidrymd, som ligger oss närmare, eller de sednaste hundra
åren; men om man fattar begreppet »en fördelaktig finansiell
ställning» i dess vidsträcktaste bemärkelse, så inneslutes deri jemväl
det egentliga penningeväsendet, och om dettas tillstånd för det
närvarande torde K. M. icke erhållit fullständig kännedom, eller
Hans upmärksamhet torde icke blifvit fästad på den inverkan, som
en mindre fördelaktig penningeställning utöfvar på den egentliga
finansiella ställningen. Emedlertid och som jag redan hade beslu
-
Den 25 Oktober.
31
tat mig att väcka motion i ämnet, har jag sökt att förskaffa mig
de pålitligaste och vidsträcktaste uplysningar ang:de landets penningeställning,
som varit mig möjligt att erhålla. Dervid har jag
hufvudsakligen afsett att söka utröna verkligheten af det ©hållande,
sorn uti våra allmänna Tidningar under en tid blifvit framhållet,
nemi. att en stor förlägenhet i afseende på bytesmedel börjat låta
känna sig så väl i landsorterne som hufvudstaden. Af hvad jag
härom inhämtat, har jag ej kunnat draga någon annan slutsats, än
att det vore tid, att vid denna Riksdags början väcka motion i
saken. Det är klart, att motiverne för en sådan motion böra fullständigt
utvecklas, helst då en enskild person framträder såsom motionär
och frågan icke blifvit väckt af någon utaf Konungens Rådgifvare,
ty eljest är det fara värd t, att hans motion icke lyckas
tillvinna sig någon upmärksamhet. öm från nyssnämnde håll något
i förevande ämne är att förvänta, har jag sökt att skaffa mig
kunskap, men så vidt jag kunnat utröna, lärer icke vår nya FinansMinister
vara sinnad att framlägga något förslag i ämnet, och
dertill kan en mycket god orsak finnas i det grundlagliga förhållande,
att Regeringen egentligen icke eger initiativ i sådana ämnen,
ty såsom Hrr: ne veta, är det R. St., som äro icke allenast
Bankens vårdare och förvaltare, utan äfven Bankens egarp. Under
en lång tidföljd hafva E. St. drifvit en egen rörelse, som kallas
Bankrörelse, och för denna lånerörelse utgifvit kreditsedlar, hvilka
såsom allmänt mynt i Riket gälla, och derföre tillkommer det R.
St. i första rummet att tillse, huruvida icke detta slags Banksystem
orsakat sådana förvillelser, att deri måste sökas grunden till den nu
rådande tryckta penningeställningen. Jag förmodar, att här på detta
rum, såsom öfverallt i landet, man fästat upmärksamhet vid en
artikel i vår allmännast lästa Tidning, deri refereras en upsats ifrån
Wermland, söm temligen djupt intränger i ämnet och behandlar
icke allenast orsakerne till, utan äfven botemedlen förden nuvande
jpenningekrisen. Så snart jag erfor, att man börjat att, som man
Säger, klämta i den klockan, ansåg jag mig skyldig att undersöka
halten af den ifrågav:de framställningen; hvilken, såsom man antydt,
skall härleda sig från en känd författare, men, tyvärr, har jag nödgats
att allvarligt kritisera densamma. Jag skulle ej omnämna detta, såvida
jag icke, för att 'bespara R. o. Åd. och äfven de öfriga Stånden den
tnödan att gå allt för långt för att erhålla kännedom om ämnet i
hela dess vidd, och framförallt, för att söka förkorta diskussionerna
derom, författat och låtit trycka en liten skrift i ämnet, hvaraf ett
exemplar nu ligger på Landtmarskalkens bord och sorn äfven blifver
tillgänglig för Eder, Mine Hrr. Detta har jag velat förutakicka
och anhåller nu, att min motion måtte af någon utaf Ståndets
Kanslister upläsas, utbedjande mig att efter upläsningen återfå
ordet.
Den härvid inlemnade motionen uplästes och var af följande
innehåll :
Härmed får jag vördsammeligen väcka motion till reform i
Rikets penningeväsende, afseende följande hufvudsakliga ändringar i
32
Den 25 Oktober.
Bankens organisation, dock utan behof att nu vidröra bestående
Grundlag eller ens öfriga s. k. Banklagar.
l:o Att alli lånerörelse i RiksBanken småningom, indrages och
slutligen inställes, så att den hädanefter endast qvarstår såsom en
från alla enskildas inellanräkningar afskiljd Stats- och MyntBank,
den der endast mottager depositioner af Statens och vissa namngifne
Allmänna Kassors medel.
R. St., under hvilkas fortfarande vård, garanti och öfverstyrelse
Banken förvaltas, besluta ock allt framgent om nödiga ändringar
uti Reglementet samt tillse dess efterlefnad genom sina
Fullmäktige.
2:o Guld-, Silfver- och kopparmynt förklaras alt efter verkstäld
reform vara Statens enda lagliga mynt, med uteslutande af allt kredit-
eller pappersmynt; dock att R. St., i motsvarighet af den genom
Grundlag vilkorade rättigheten att genom Banken utge sedlar,
som för mynt i Riket gälla må, kunna utfärda Sola-vexlar, eller
anvisningar på hårdt mynt, att vid upvisandet inlösas, inom
hufvudstaden, i Bankens vexlingskontor, samt i landsorterna vid
alla Ränterier eller i sammanhang dermed inrättade StatsKassor.
Maximibeloppet af dessa vexlar, hvars verkliga fond utgöres af de
årliga Skattebidragen, derföre de äfven i anseende till form och cirkulation
kunna anses såsom ett Skattemynt, begränsas, genom serskildt
tillägg i Banklagen, inom Statsutgifterna, till den summa de
blifva af R. St. beräknade och bestämda genom budgeten att utgå
för hvarje år; så att, äfven om dessa utgifter, såsom nu, bestämmas
för 3 år i sender, hvarje års totala vexelbelopp afser och inskränkes
till blott samma års utgifter.
Anmärkning:
Då det numera är görligt, utan serdeles kostnad eller tidspillan,
att förfärdiga cirka 3 millioner Sedel- eller Vexelblanketter inom
några månader, skulle deras lydelse kunna bli ungefärligen denna:
N:o ooo Rikets Skattkammare Serien a.
anvisar w
a
genom Riksens Ständers Bank
uppå 3
1857 års Utskylder och Uppbörd *»
$ Riksdaler Tio Riksmynt $ gg
Denna vexel skall i Riksbanken och alla Statens ® ^
Kassor i Landsorterna inlösas vid anfordran ^ £
med !» >-3
J /"eller annat namn^k . . . ** <
Krona I på minsta Guld* I i Guld, eller 2\ Specie i Silfver, £
V mynt. ' 1
eller
motsvarande Skiljomynt af Silfver eller Koppar.
(Märk: Efter den 1 Oktober 1858 mottages vexeln i upbörd endast mot
10 öres rabatt, intill samma års slut. Derefter uphör den att “
vara ovilkorligen gällande.) «
(Den som denna vexel efterapar etc.) sr
Stockholm d. 1857.
N. N. N. N.
Utmär
-
Den 25 Oktober.
33
Utmärkande denna ordalydelse, att, efter påföljande årets utgång,
den innehafvare endast, som kan styrka uppgift: att vexeln varit för
Monom oåtkomlig inom prwscripliot)stiden kan, efter ansökning hos
BankoStyrelsen få sedlen inlöst eller utbytt mot sådan rabatt, som
efter omständigheterna pröfvas skälig. — Denna föreskrift intages
naturligtvis i Reglementet och blir särskildt kungjord Allmänheten.
Ändamålet, som härigenom vinnes, är, att kontrollen så väl öfver
Vexelbeloppe* i dess totalemission för hvarje år blir lätt och
absolut, utan ock, att med en särskild föreskrift till Uppbördsman:
att vid emottagning genast första gången geDomstämpla Vexeln,
och till Ränterierna. att för andra gången likaså genomstämpla
densamma (å dertill utmärkta ställen). Samma vexel kan under
upbördstiden icke då sättas åter i omlopp.
3:0 Uti Bankens och Statens öfriga Kassor varande metallisk
valuta (deröfver sammanräkning och förslag på grund af ständiga
uppgifter hållas af BankStyrelsen) får, med den förmedling
sorterna emellan, som samma Styrelse föreskrifver, aldrig någonsin tilllåtas
sjunka under Skattevexlarnes för året bestämda totalbelopp, sedan
valutan en gång blifvit såsom sådan bestämd, utan vare det BankoStvrelsens
skyldighet, att med försäljning af omhiinderhafvande Statens
eller andra Obligationer, så snart tecken visar sig att den vill
sjunka, införskaffa mera Guld och Silfver samt mynta låta med all
skyndsamhet; — hvaremot, vid inträffande betydligt öfverskott, som
dädanefter endast skulle kunna ega rum genom Budgetens förminskning
från föreg:de år eller tillfälliga Statsinstrader utrikesifrån,
BankoStyrelsen må tidtals, till för tillfället bestämda belopp och af
Banken stipulerad Bankkurs försälja Guld och Silfverplantsar emot
lemnade Skattevexlar; dock att härigenom icke obehörig minskning
skor i det belopp af Skattevexlar, som allmänna rörelen synes
fordra, utan fastlieldre öfverskottet af metallisk valuta förvandlas i
räntebärande Obligationer på tid, dermed Bankens Grundfond förstärkes.
4:0 BankoStyrelsen må, mot en viss lindrig afgift, från Enskilda
Banker eller personer emottaga Guld och Silfver i omyntadt
tillstånd eller främmande myntslag, i afsigt att deraf så fort sig
göra låter ombesörja myntning. Dock må icke härföre utgifvas
Skattevexlar, utan blott särskilda depositionsbevis, intill dess valutan
i myntad form aterlyftas; hvilka depositionsbevis, stälde till
innehafvaren, dock icke emottagas i skatteuppbörd.
5:0 Genom ett provisoriskt Utrednings- och Liqvidationsdepartement,
rcgleradt inom Banko- och Riksg:sVerken, besörjes ett successivt
infriande af såväl Bankosedelstocken, som alla andra Bankens
förbindelser, af hvad namn de vara må, samt indrifvande eller
utbyte af alla Bankens fordringar med undantag af Eiksg:sKont:s på
viss tid ställde Obligationer och andra publika papper, som anses
behöfliga såsom förstärkning af Bankens Grundfond. Hrr Fullmägtige
i nämnde Verk hålla ständig upsigt öfver fortgången af
nämnde utredning och liqvidation, samt erhålla för sådant ändamål
updrag, att med R. St:s rätt pröfva och definitift afgöra alla frågor
såväl af tvistig beskaffenhet, som rörande låntagares önskan, att
I H. 3
34
Den 25 Oktober.
emot säkerhet få anstånd med sina inbetalningar, för så vidt sådan
pröfning icke öfverskrider de griinsor, som genom ny utfärdande
instruktion blifvit af It. St. utstakade.
Till underordnade detaljer hörer:
Frågan om de serskilde valörer på hvilka skattevexlarne skulle
utställas. Detta behöfdes ej annorlunda för alltid bestämmas, än
att alla valörer öfver Tio R:dr Ernt gjordes, för att dermed på en
gång befordra lätthet för rörelsen och besparing vid utgifningeu, i
enlighet med hvad är bestämdt för kreditsedlarne.
En vigtigare sak, som dock äfven tål ändring, åtminstone vid
hvarje Riksdag, är den, huruvida valören nånsin må understiga
Tio R-.dr Ernt? Mig synes, att allt hvad som behöfves för rörelsen
i form af pappersmynt eller kreditsedel under nämnde belopp, borde
ombesörjas och utgifvas af enskilda Banker, hvilka hädanefter —
på sätt serskilde Motioner skola väckas — ägde att öfvertaga all
kredit- och lånerörelse. Ej heller lärer man kunna andraga giltiga
skäl hvarföre det ieke borde kunna tillåtas dem utgifva kreditsedlar
till och med på 1 R:dr Ernt, då Allmänheten nu vandt sig
vid Bankens 3.2-skillings-sedlar. Vårt smärre silfvermynt är redan
alltför begärligt utrikes och går ur riket i större qvantiteter, t. ex.
till våra Amerikanska Emigranter. Myntningskostnaden är relatift
betydligare än för större valörer, och fördelen att få utge
smärre sedlar vore en upmuntran för stiftandet af enskilda Bankbolag
(i hvarenda stad minst en), då det är just på sådan stiftelse
som det beror om den inträffade minskningen i Bankosedelstocken
till sina svårare följder kan förekommas, och de redan varande
större Bankernas böjelse för monopol motväges; äfvensom derpå beror
hufvudsakligen, att enskild vexelrörelse någonsin kommer till
sin naturliga utsträckning, alla affärsmän emellan. ’
Vidare förekommer, i den mån pågående kris (den der egentligen
visar sig såsom upkommen brist på bytesmedel) fortfar samt
påkallar provisorisk åtgärd, en annan detaljfråga: huruvida samt
till hvad belopp skattevexlar — i den mån Banken hinner förfärdiga
sådane nya eller kunna vidtaga ändring af tillämnade sedelblanketter
— må, vid nästa års början, innan Riksdagen gått tillända
och budgeten blifvit bestämd, anticipationsvis och för ett år
såsom skattemynt begagna dylika nya sedlar äfvensom lemna sedelutgifvande
Banker kreditiv, intilldess de sjelfva anskaffa hardt mynt,
som de sjelfva låtit mynta.
Gr. Frölich anförde vidare:
Jag hoppas, att någon af Ståndets medlemmar understödjer
min anhållan, att den nu uplästa motionen måtte få hvila på bordet.
Jag önskar naturligtvis, att densamma anses förtjena en sådan
upmärksamhet, att någon diskussion derom föregår dess remitterande
till Utsk., och vill jag vid detta tillfälle nämna, att jag,
då frågan om remiss förekommer,, ämnar föreslå, att R. St. ville
tillsätta ett särskildt Utsk., till hvilket så väl denna motion, som
de öfriga förslag i ämnet, hvilka kunna komma att framställas, må
Den 25 Oktober.
35
liänvisas. Jag anhåller att framdeles få utförligt motivera detta
mitt förslag, och öfvergår nu till uplåsande af en annan motion,
sorn är helt kort:
Vördsamligen föreslås, att Guld hädanefter antages såsom utgörande
del af Rikets gångbara metalliska mynt, och att åtminstone
ett mynt, motsvarande i värde Tio R:dr Rmt, varder utmyntadt.
Namnet, som deråt gifves, kunde — i händelse något bättre
icke kan finnas, — bli Krona, i dagligt tal Guldkrona.
I afseende på myntets skrot och korn, eller innehåll af viss
qvantitet och finhet i jemförelse med dukatguld, torde böra iagttagas
att alliaget blir i likhet med Engelska guldmyntets, som motstår
slitning med en ringa förlust.
I afseende åter på guldmyntets förhållande till silfvervärdet och
i synnerhet till vår nu varande myntfot, som torde böra reduceras så, att
silfverriksdalern blir fullkomligt lika till innehållet af bergfint silfver
med Hamburger B:ko, d. v. s. 3 ass bergfint silfver mindre än
vår Riksdaler Specie nu är, så är jag icke i tillfälle att nu, och
förrän det visat sig om R. St. vilja för sin del besluta en
sådan förändrad myntfot för silfvermyntet och K. M. densamma
gillat, upgifva den exac-ta proportionen; men den grundsats vågar
jag framställa, såsom ej allenast theoretiskt riktig, utan numera af
erfarenheten flerstädes besannad, att ingen serskild värdeproportion
emellan guld och silfver bör genom lag bestämmas, utan då
utmyntn ingen af guld företages antager man för tillfället och tillsvidare
den, som närmast öfverensstämmer med Börspriset i London,
som är guldets rätta marknad, och då kan man vara säker att
guldmyntet löper i bredd med silfvermyntet, utan agio å någondera
sidan.
Efter upläsandet häraf tilläde Gr. Frölich:
Denna sednare motion rörer ett ämne, hvari Ständerna icke
ega ensam beslutande rätt, utan måste förslaget, ifall det vinner
bifall hos R. St., underställas K. M:s nådiga pröfning. Jag anhåller
derföre, att motionen måtte till det blifvande BankoUtsk.
remitteras.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Jag anhåller, att
Gr. Frölichs första motion mätte få hvila på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade: att Gr. Frölichs först afgifna
motion, enl. motionärens och Frih. Sprengtporten begäran, komme
att hvila på bordet.
Uppå sedermera af Hr Mannerskantz, Carl Axel, framställd
begäran, blef äfven den andra af Gr. Frölichs nu väckta
motioner, lagd på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. % till 11 f. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
36
Den 31 Oktober.
Fredagen den 31 Oktober 1856.
Plenum kl. 11 f. nu
Just. 1 prot.utdr. för d. 25 dennes.
Öpnades Hrr Elektorers vid i går anstäldt val uprättade listor
å Ledamöter och Suppleanter i Utsk:n; och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde i
Cons tit ut iöns-Utskott et.
Ledamöter:
M 115. Gr. Lagerbjelke, Gustaf;
— 139. » Wirsén, Axel Emil;
— 140. Frih. Leuhusen, Carl Herman;
— 260. b von Saltza, Anton Philip Carl;
— 311. b af Ugglas, Curt Gustaf;
— 369. b Lagerstråle, Fullm. Hr Tersmeden, Nils.
Suppleanter:
— 370. Frih. Paijkull, Johan Gustaf;
— 1038. Hr Bogeman, Johan Ludvig.
Stats-Utskottet.
Ledamöter:
— 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
— 1. Hr Lilliehöök af Fårdala, Carl Berthild;
— 678. b Bildt, Didrik Gillis;
— 1960. A. » Montgommerie, Robert Nils Germund;
— 2145. A. b af Nordin, Gustat;
— 1628. B. b Benzelstjerna, Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf;
— 2051. b Furuhjelm, Fullm. Hr Björnstjerna, Johan Magnus;
— 2317. b Fåhraeus, Olof Immanuel;
— 2324. b Ericson, Nils.
Suppleanter:
— 2183. b Gripensvärd, Jacob Olof;
— 778. b Leijonancker, Fredrik Wilhelm;
— 2017. b Björnstjerna, Oscar Magnus.
Bevillnings-Utskottet.
Ledamöter:
— 55. Gr. Cronhjelm till Flostad, Fullm. Gr. Gyldenstolpe,
Anton Gabriel;
— 105. b af Ugglas, Carl Fredrik Ludvig;
— 140. b Björnstjerna, Carl Magnus;
Den 31 Oktober.
37
JW 20. Frih. Bonde, Carl Jedward;
— 24 6. b Manderström, Carl Adolf;
— 278. » Beckfries, Corfitz Augustin;
— 36 6. » Ehrenborgh, Fullm. Gr. Wachtmeister, Axel Fredrik ;
— 393. » af Schmidt, Carl Johan Georg;
— 1918. A. Hr von Strussenfelt, Fullm. Hr Bildt, Knut;
— 1210. » Reutersvärd, Patrik Oscar;
— 1606. » Flach, Johan Fredrik Philip;
•— 1722. » Wulffschmidt, Fullm. Hr Silfverstolpe, David Au
gust
Leonard.
Suppleanter:
— 1979. » Brakel, Mauritz, Gustaf;
— 1199. » Simmingskjöld, Fullm. Gr, von Rosen, Conrad Mag
nus;
—
1233. » yon Strokirch, Johan Paul Fredrik;
— 392. Frih. Peijron, Gustaf.
Banko-Utsko ttet.
Ledamöter:
— 231. Frih. von Kaulbars, Fullm. Hr von Troil, Samuel Gustaf;
— 254. Hr Liljecrona, Fullm. Gr. Posse, Arvid;
— 661. » Klingstedt, Fullm. Hr af Geijerstam, Carl;
— 2082. A. » Mannerskantz, Carl Axel;
— 1905. » von Rosen, Fullm. Gr. Wrangel, Fredrik Ulrik;
— 1983. » Heijkenskjöld, Selim;
— 2144. » Rosensvärd, Johan Henrik;
— 2221. » af Wirsén, Carl Thure;
— 2312. » Peijron, Edward August.
Suppleanter:
— 2230. » Hagströmer, Johan Jakob;
— 2282. d von Prinzencreutz, Bernhard Wilhelm;
— 1794. » von Hofsten, Carl August.
Lag-U tskottet.
Ledamöter:
— 78. Gr. Hård, Fullm. Gr. Sparre, Erik;
— 44. Frih. Wrede till Elimä, Casimir;
— 7. Hr Sparre af Rossvik, Sigge;
— 1386. B. » Adlercreutz, Axel.
Suppleanter:
— 313. Hr Drakenberg, Sten;
— 1378. d Lagerbjelke, Carl Oscar.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet.
Ledamöter:
— 137. Gr. Skjöldebrand, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan Carl;
— 88. Frih. Lovisin, Fullm. Hr Silfverstolpe, Fredrik Otto;
38
Den 31 Oktober.
JK 202.
— 227.
— 815.
— 1846.
— 1196.
— 1749.
— 1947.
— 2090.
— 2292.
— 2322.
JK 1741.
— 839.
— 121.
— 717.
JK 279.
— 478.
— 2004.
JK 1519.
JK 60.
— 119.
— 213.
— 370.
— 25.
— 215.
— 325.
— 496.
— 1417.
—"2039.
—'*2077.
—' 2258.
JK 66.
— 828.
— 2247.
— 2294.
Frih. von Gedda, Fallin. Hr Munck, Carl Jakob;
» Rudenschiöld, Thorsten;
Hr Gripensköld, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Claes Magnus;
L » Fock, Fullm. Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar;
» Bäärnhjelm, Fullm. Hr Uggla, Carl Gustaf;
B. » von Ehrenheim, Pehr Jacob;
» Odencrantz, Mathias;
» Adelborg, Anders Otto;
» af Edholm, Erik Wilhelm;
» Sandströmer, Anders Peter.
Supplean ter:
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin;
» Renberg, Carl Gustaf;
b Hjerta, Carl Gustaf;
» Ekensteen, Carl Herman.
Expeditions-Utskottet.
Ledamöter:
Frih. Wrangel af Sausis, Fullm. Frih. Cederström, Rudolf;
Hr
Printzensköld, Carl;
b von Schulzenheim, Fullm. Hr Törnebladh, Carl
Ottomar.
Suppleant:
Hr von Döbeln, Ernst Georg.
Riddarhu s-Utskottet.
Ledamöter:
Gr. Mörner, Carl;
Frih. Lybecker, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Adam;
b Armfelt, Magnus;
b Paijkull, Johan Gustaf;
Hr Walkendorff, Fullm. Hr Wästfelt, Fredrik Philip;
b Ramsaij, Fullm. Gr. Oxenstierna, Axel Thure Gabriel;
b Appelbom, Fullm. Hr von Francken, Georg Wolfgang;
» Stålhammar, Fullm. Gr. von Schwerin, Fritz Bogislaus;
b
Ehrenhoff, Gustaf Herman;
b von Troil, Fredrik Adolf;
» von Wright, Fullm. Frih. Beckfriis, Joachim Tawast;
b af Georgii, Carl Evert.
Suppleanter:
Hr Lilliehöök af Gälared, Carl Johan;
b Nisbeth, Carl Gustaf;
b von Schulzen, Fullm. Frih. von Leuhusen, Alexander
Magnus;
» af Funck, Carl Oscar.
Den 31 Oktober.
39
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den plats Hrr Elektorer mig
anvisat inom H. Banko-Utsk. anhåller jag, med den rätt 23 §
Riddarh.-Ordn. lemnar, härmed få mig afsäga.
Hrr Elektorer blefvo i anledn. häraf af Hr Gr. o. Landtm, anmodade,
att sammanträda till val af en ledamot i Banko-Utsk.,
i st. f. Hr von Troil.
Eöretog R. o. Ad. val af de 2:ne Ledamöter, som enl. 47
§ Kiksd.-Ordn. böra deltaga i Talmansöfverläggningarne.
Och befunnos vid valförrättningens slut, genom de flesta rösterna,
hafva blifvit dertill utsedde:
M 220. Frih. Palmstjerna, Carl Otto, med 112 röster och
» 2317. Hr Fåhraeus, Olof Immanuel, med 131 röster.
Gr. Frölich, David: Redan i den motion, som enl. listan
är den närmaste till föredragning, tog jag mig friheten tillkännagifva
min önskan att den måtte blifva remitterad till ett särskildt
Utskott, men sedan har jag blifvit uplyst om, att sådant skulle
vara stridande mot Grundlagen; ty 49 g Riksd.Ordn. säger:
»Upstår fråga om eller hvart remitteras bör, kari denna fråga blott
för den plenidagen läggas på bordet; men i nästa plenum skall beslut
ovägerligen fattas.»
I mitt tycke är det klart, hurusom här finnes en lucka i lagstiftningen;
det är naturligtvis icke min mening att mot Grundlagens
föreskrift här väcka motion till ändring i densamma, men
jag tager mig likväl friheten att fästa Const.Utsk:s upmn.rksnmhet
på, om icke till de ord, hvarmed ofvananförda citat ur Riksd.Ordn.
slutade, borde läggas: »såvida icke fråga blir väckt att remittera
den till särskildt Utskott.» I anledn. af denna lucka, och då ordalydelsen
i §:n naturligtvis måste följas, så har jag, i st. f. att begära
det ett särskildt Utsk. genast skulle tillsättas, så modifierat
rubriken, att det särskilda Utsk:t icke ovilkorligen behöfde tillsättas
för denna fråga, efter den ändå kommer att remitteras. Motionen
lyder så här:
Härmed får jag vördsamligen väcka den motion att, med anledn.
af 36:te § 3:dje mom. Riksd.Ordn., ett serskildt Utskott
varder tillsatt för att ej allenast, så vidt sig göra låter, utreda
grundorsaken till den förlägenhet i allmänna rörelsen, som inom
åtskillige orter i Riket och äfven hufvudstaden förspörjes, och synes
blifva än mera känbar i den mån redan yppad penningebrist, eller
saknad af bytesmedel icke afhjelpes, utan ock har att föreslå botemedel
af natur, att under det de förminska olägenheterna af den
närvarande s. k. krisen, eller hämma dess utbredande, de jemväl
må förebygga dylika kriser i en framtid. Ägande Utsk. att till
behandling och pröfning uptaga alla de motioner, som redan, med
afseende på detta ändamål, gjorde äro, och kunna vara till annat
Utsk. remitterade, innan det serskilda Utsk. kommit i verksamhet
— ja äfven derest de undergått någon förberedande handläggning,
likasom sådane motioner, som under Riksdagen väckas och af RiksSt;n
uptagne, anses åsyfta förbättring i rikets penningeväsende, på
40
Den 31 Oktober.
det Utsk. ma i ämnets hela vidd och i ett sammanhang afgifva
utlåt, så fullständigt och skyndsamt som dess vigt och beskaffenhet
kräfva och omständigheterna medgifva.
Till befordrande af desto större skyndsamhet och för att icke
i de mindre talrika Itiks-Stm medtaga antalet af ledamöter till öfrige
fasta Utsk. och försvåra valet, föreslås, att endast tre ledamöter
af hvarje Stånd utses.
Det är möjligt, att äfven denna motion lagges på bordet, men
då Hr Gr. o. Landtm, nu föredrager den förra bordlagda motionen,
så torde R. o. Ad. finna att det ingalunda kan blifva fråga om att
skicka denna sednare motion till ett ännu ej tillsatt Utsk.
Denna motion begärdes på bordet.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv., upläste en sålydande
motion:
För tredje gången upträder jag på detta rum med förslag
till utvidgade Kommunal-Institutioner, med förslag till ordnande af
en Läns-Nämnd af deputerade ifrån hvarje inom Länet befintlig
kommun sammansatt. Jag framlägger denna gång mitt förslag med
större förhoppning om framgång åt detsamma, än jag vid föreg:de
Riksdagar haft skäl hysa. Denna förhoppning grundar jag hufvudsakligen
på det Miga intresse för hvarje ekonomiskt företag, på
den drift, den verksamhet, den företagsamhetsanda, hvilka på de
sednare tre å fyra åren gjort — vid betraktande af det fordna
tröghetstillståndet — så förvånande och för hvarje fosterlandsvän
så glädjande framsteg; en verksamhet och en företagsamhetsanda,
som icke allenast uti enskildta personers kraftfulla ansträngningar
återfinnas, utan ännu mera uti de föreningar, hvilka, der enskild
kraft ej befunnits tillräcklig, emellan flere blifvit ingångne, för att
✓med samlade kapitaler, insigter och erfarenhet, frambringa större
verkningar.
En sådan förening, och en förening af hög kraftbetydenhet
och verkningsförmåga, skulle, enl. mitt förmenande, Läns-Nämnden
blifva. Det välgörande inflytande en församling, sammansatt på
sätt uti början af denna motion omnämndes, skulle utöfva på länets
ej blott ekonomiska utan äfven moraliska utveckling — ty
undervisningsanstalter, arbetsinrättningar och en uti förening med
dessa bättre än nu ordnad fattigvård kunde ej för densamma blifva
främmande — torde svårligen behöfva ådagaläggas. Icke blott att
hvarje länets behof, hvarje dess önskning, inom den skulle finna
sin målsman; icke blott att ett forum öpnades, inför hvilket, med
hopp om framgång, månget nyttigt hos den enskilde upsprunget
förslag kunde framläggas, hvilket, uti brist af ett sådant forum, och
vid svårigheten, att ej säga omöjligheten, att det förutan, förutan
stödet af en samlad kraft, kunna genomföras, nu ofta uti födslostunden
bortdör; den sakkunskap en sådan församling företrädesvis
skulle besitta, de krafter, öfver hvilka den skulle ega att förfoga,
lemna äfven en full borgen, ej allenast för förmågan att med klokhet
och uti öfverensstämmelse med länets bästa af- och öfver
-
Den 31 Oktober.
41
väga ofvannämnda behof, önskningar och förslag, utan ock för
den, att kunna afhjelpa, tillfredsställa och till verklighet bringa de
utaf dem, hvilka af Nämnden pröfvas för länet nyttiga.
Jag vill ej trötta Eder, Mine Hrr, med att ytterligare utveckla
skälen för, och de efter min upfattniug d jupt ingripande välgörande
verkningarne af mitt förslag. De innefattas hufvudsakligen uti
hvad jag uti korta ord här ofvan anfört; och hvad jag mera uti
denna sak skulle kunna säga, har jag vid föreg:de Riksdagar —
hvarom Ståndets prot. bära vittne — yttrat. Det förslag till organisation
för Läns-Nämnden, som åtföljer denna motion, updrager
dessutom en bestämdare bild af den verksamhet jag önskar se af
Läns-Nämnden utöfvad. Uti detta förslag har jag frångått den
mera invecklade organisation, jag vid förra Riksdagen framlade, och
som mindre var ett foster af min egen öfvertygelse om det rätta,
än ett försök att, för vinnande af mitt mål, förmedlande inverka
på vid den föregångne Riksdagen af åtskilliga så väl inom som
utom detta Stånd yttrade meningar, öfverlemnande jag då uti min
tanke åt tiden, att på en enklare och rigtigare bana återföra Nämndens
verksamhet. Mitt nu snart framlagda förslag är hufvudsakligen
lika med mitt första gången afgifna, endast afvikande derifrån
uti några punkter, till följd af gjorda inkast, hvilkas giltighet jag
ej bestrider. Något har jag äfven uteslutit, på det ej, genom ett
för noga reglementerande — hvilket dessutom af olika Läns-Nämnder,
olika för olika förhållanden, bäst kan ske — stöta på och framkalla
svårigheter. Det är blott min hufvudtanke jag uti förslaget
velat nedlägga, och beder jag Utsk., att endast utur denna synpunkt
betrakta detsamma, och ej ans; det som ett sådant, vid hvars
minsta bokstaf jag ovilkorligen är fästad.
Vid genomläsande af detta förslag skola de, hvilka kunde vara
benägna att uti af mig föreslagna Nämnder se politiska klubbar
ordnade och spridda öfver landet, fin ta att ingen fråga uti Nämnden
får väckas och till öfverläggning inom densamma förekomma,
som är af annan art än en på länets förhållanden inverkande ekonomisk.
Jag ber desse Hrr, om sådana finnas, äfven besinna, att
säkraste medlet, att förekomma politisk oro och politiska bearbetningar,
är inom landet allmänt spridt välstånd och derutaf sig härledande
välbefinnande, är den frihet, som lemnäs till utvecklingen
härutaf. Och erkännes detta, torde äfven medgifvas, att ingen institution
är, genom den frihet till sjelfverksamhet den lemnar, mera
egnad att befordra de förra och betrygga den sednare, än den nu af
mig föreslagna.
Innan jag upläser mitt förslag, önskar jag att få fästa upmärksamhet
på en omständighet, af sednaste Riksdags-åtgärder härflytande,
hvilken för detta förslags framgång gynnsamt torde verka.
Vid omnämnde Riksdag anslogs nemi. till länens förfogande, och
öfverlemnades till Hushållnings-Sällskaperna, då någon annan allmän
förening inom länen ej fanns, en betydlig del af den skatt,
som på bränvinsförsäljningen biet' lagd. Åtskilliga HushållningsSällskaper
tyckas hafva kommit uti förlägenhet för användandet af
denna summa, att dömraa bland annat derutaf, att ett af dessa,
42
Ben 31 Oktober.
eget nog, ansett sig kunna använda den sålunda, att den kapitaliseras
under några år för att med den inflytande räntan bereda en
vacker lön åt Sällskapets Sekret. Ofverlemnas nu dessa medel,
möjligen vid denna eller en kommande Riksdag förökade, åt de af
mig föreslagna Nämnder, upstår genast en tillgång, visserligen ringa
emot hvad uti en framtid man torde anse sig behöfva, men hvarmed
dock åtskilligt inom länet till en början kunde uträttas, och
hvarigenom till någon del kunde mildras den farhåga, som mången
hyser för de utgifter hvartill Nämndens åtgärder och af den tillstyrkta
förslag föranleda; farhågor ej oförklarliga, då erfarenhet behöfs för att
lära mången inse den mångdubbla vinst, som skördas af dessa, då
de, såsom förhållandet med så sammansatta församlingar som de af
mig föreslagna bör och säkert oftast skall blifva, klokt ordnas och
utföras.
Mitt förslag följer:
Förslag till Reglemente för Lans Nämnden.
1 §•
Till bildande af en Läns-Nämnd skall å allmän Sockenstämma
utses en Deputerad ifrån hvarje inom länet varande Stads- eller
Landtförsamling; dock må de Socknar, som tillhöra samma Pastorat,
der de så åstunda, förena sig till val af en Deputerad för hela
pastoratet. Rösträttighet beräknas såsom 5 § 2 mom. af 1843
års Förordn. för val å Sockenstämma stadgar.
2 §.
Valen skola inom församlingarne förrättas minst en månad
före Läns-Nämndens sammanträde, och åligge det församlingarnes
Pastorer, att opåminde Sockenstämma i och för detta val utlysa.
3 8-
Valförrättare vare Pastor; vare han ock skyldig, att afskrift
af det vid valet förda prot., af honom jemte tvenne af socknemännen
underskrifvet, den till Deputerad valde genast efter valet
tillsända. Denna afskrift, hvilken galle såsom fullmakt, skall den
Deputerade vid sitt inträde uti Läns-Nämnden till Nämndens
Ordflde aflemna.
4 §.
Öfverklagas valet, hvilket inom 8 dagar efter valförrättningen
bör ske, tillställes den klagande ofördröjeligen af Pastor undertecknad
afskrift af valprot. Den missnöjde ege sedan att detta prot.,
jemte sina besvär, inom 8 dagar afsända till K:s Befh:de, hvilken
inom kortaste möjliga tid utslag afkunne. Ofver detta utslag ege
klagan ej rum.
5 §.
Valbar till Deputerad vare hvarje välfrejdad man af Evangelisk
trosbekännelse, hvilken fyllt 25 år och inom socken är bosatt,
eller derstädes egendom besitter, eller ock sådan på minst 10 år
på arrende innehafver.
6 §.
De Deputerade skola för 3:ne år väljas och V3 af dem årligen
afgå. Lottning bestämme för de första 2:ne åren den ordning,
Den 31 Oktober.
13
uti hvilken afgång eger rum. De församlingar, uti hvilka, till följd
härutaf, nya val måste anställas, underrättas harem genom Landsh.-  Emb. minst Sex veckor före Nämndens nästkommande sammanträde.
Skulle innan de trenne årens utgång en Deputerad, genom
dödsfall, sjuklighet eller annat laga förfall, afgå, förrättas ofördröjeligen
nytt val, och inträde den nyvalde uti sin företrädares ordning.
7 s-.
Ingen, som till Deputerad blifvit vald, må sig detta förtroende
afsäga, med mindre han är uti ordning att utur Nämnden afträda,
eller fyllt 60 år, eller kan styrka sjuklighet eller annat hinder,
hvars giltighet Sockenstämman eger pröfva; och skall afsägelse, på
grund af ofvan upgifne skäl, tillkännagifvas inom 8 dagar efter den
då uti 3:dje g nämnda afskrift blifvit den valde tillställd.
8 g.
Blifver en deputerad till Biksdagsman vald, eller eger han vid
Eiksdagen sjelfskrifven säte och stämma, utses Suppleant att under
hans frånvaro uti Nämnden inträda.
„ 9. S'
Skjuts och traktamente åtnjute den Deputerade lika med hvad
Biksdagsman för häradet bestås.
10 g.
Läns-Nämndens säte vare länets residensstad.
11 §■
Läns-Nämnden sammanträde årligen d. 1 Mars, eller derpå
följande dag, såvida den förstnämnda på Söndag infäller. Genom
beslut, som dock med 'f/prs af de röstande, majoritet bör fattas,
ege Nämnden bestämma, att ytterligare ett sammanträde under året
bör ske, och utsatte då Nämnden dag för detta. Nämndens sammanträde
må ej vara längre än trenne dagar.
12 g.
Läns-Nämndens Ordbde vare Landshöfdingen. Att under hans
möjliga frånvaro föra ordet, välje Nämnden en vice Ordbde.
13 g.
Ordbdens skyldighet vare, att till behandling föredraga hvarje
fråga, som inom Nämnden väckes, så vida denna är af natur att
Nämnden enl. 18 g. eger att sig dermed befatta. Öfverläggning
om fråga af annan art må ej af honom tillstädjas, och vare han
pligtig att, om Nämnden ej ifrån en sådan vill afstå, genast uplösa
dess sammanträde.
14 g.
Förslag må äfven af Landsh. framställas, och ege han röst vid
öfverläggningen, men ej vid fattande af beslut.
15 g.
Enkel pluralitet gifve utslag, utom uti den fråga 11g omförmäler.
16 g.
Votering skall, då sådan af trenne ledamöter begäres, ovägerligen
ega rum. Votering sker med slutna sedlar, och aflägges vid
voteringens början en sedel för att, om rösterna befinnas lika delade,
öpnas och gifva utslaget.
44
Den 31 Oktober.
17 g.
Votering må ej ske förr än på Ordfldens framställning öfverläggningen
förklaras slutad. Ingen genom votering, eller på annat
sätt afgjord, fråga må vid samma sammanträde åter kunna uptagas.
18 g.
Läns-Nämnden ege:
l:o. Att uptaga och behandla hvarje fråga af ekonomisk natur,
som på länets förhållanden inflyter, samt att rörande den
fatta beslut.
2:o. Att upgöra, förändra och uphäfva de reglementariska
stadganden, hvilka för länets gemensamma inrättningar och företag
erfordras
3:o. Att öfver ofvannämnda inrättningar och företag hafva
tillsyn och kontroll, samt att, då denna ej af Nämnden sjelf kan
utöfvas, updraga den åt några af den utsedda personer, hvilka vid
Nämndens nästkommande sammanträde skola inför densamma aflägga
berättelse.
4:o. Att bestämma de bidrag, som möjligen kunna erfordras,
samt grunderna, hvarefter dessa uti arbete eller penningar skola
utgå.
19 §'
Ingen fråga, som icke under något af föregående g:s mom:r
kan hänföras, får af Nämnden till öfverläggning uptagas.
20 g.
Intet förslag, som åsyftar införande af nya ekonomiska stadganden,
eller förändring uti redan fastställda, så ock intet, som afser
tillvägabringandet af nya företag eller inrättningar eller medförer
rubbning uti rörande sådana förut fattade beslut, får till afgörande
företagas vid samma sammanträde, under hvilket det blifvit
väckt; utan skall, sedan öfverläggning derom egt rum, den till \
Nämndens nästkommande sammanträde förklaras hvilande. Beslut
rörande de frågor, hvilka 11 § samt 18 g:s 2:dra, 3:dje ocb 4:de
moimr omförmäla, må af Nämnden utan upskof fattas.
21 g.
Beslut rör:de för länet allmänna ekonomiska stadganden och
inrättningar, äfvensom reglementariska bestämmanden, som med sådana
hafva gemenskap, så ock de, som åsyfta förändring uti af K.
M. Nådigst fastställdt Begbte, skola, af Ordflden samt 2:ne
af Nämndens ledamöter underskrifna, genom K:s Befh:de till vederbörande
Stats-Expedition insändas, för att Konungens pröfning
och Nådiga beslut underställas.
22 g.
Iiinnes af Nämnden fattadt beslut ej under dess sammanträde
att justeras, updrage Nämnden åt 2:ne sina ledamöter, att jemte
Ordfiden justeringen verkställa och beslutet underskrifva.
23 g.
De bidrag, som af Nämnden, enl. 18 g:s 4:de morn., blifvit
fastställda, upbäras och redovisas af Kronobetjeningen.
Den 31 Oktober.
45
24 §.
Att föra de prot., som Nämnden anser behöfliga, så ock att
upsätta Nämndens beslut och erforderliga expeditioner ombesörja,
utses af Nämnden en Sekret, hvilkens arfvode Nämnden bestämma
25
g.
Arbetsordning och ordningsstadga ege Läns-Nämnderna hvar
för sig att upgöra.
Sådant är det förslag jag till R. St:rs allvarliga och välvilliga
behjertande öfverlemnar. En betänklighet, som under utarbetandet
af detsamma hos mig upstått, anser jag mig dock icke böra dölja.
Jag har nemi. icke kunnat förbise, att uti de nordligast belägna
länen dessas vidd, svåra kommunikationer och glesa befolkning, äfvensom
klimatiska förhållanden, hämmande på utvecklingen och
företagsamheten, verkat och måste verka. Om uti dessa län en
institution, liknande den af mig nu föreslagna, skulle införas, torde
den möjligen med missnöje emottagas, enär, så länge alla dessa ofvannämnda
förhållanden qvarstå, den nytta, som derutaf kunde skördas,
törhända icke motsvaras af de besvärligheter och kostnader den
medförde. Då hvarje lag, hvarje institution, hvilka icke af sederna
upbäras, eller uti dem snart förmå intränga, af mig anses
icke blott ändamålslösa utan ock ändamålsvidriga, får jag, för den
händelse min nu yttrade betänklighet icke anses sakna grund, vördsamt
hemställa, det en anhållan måtte hos Konungen göras att,
derest omnämnde län sådant åstunda, med nu föreslagna institutions
tillämpande inom dem tillsvidare måtte få anstå.
Begärdes på bordet.
Gr. af Ugglas uphiste vidare följande motion:
K. M:s Nådiga Éörordn. ang:de Fattigvården uti riket af d.
13 Juli 1853, uti dess 6 §:s 2 morn., stadgar: »Barn, som tillhöra
fattigvården, skola icke allenast förses med uppehälle, utan äfven
kristligen upfostras och undervisas. De må icke försörjas genom
s. k. kringgång utan skall stadig bostad dem anvisas, der upsigten
å deras upfostran kan behörigen handhafvas.» 4 mom. af samma
§ lyder: »Om föräldrar, som icke åtnjuta fattigunderstöd, åsido
sätta
vården om sina barn, skall Fattigvårds-Styrelsen göra sig
noggrannt underrättad, huruvida detta härleder sig ifrån oförmåga
att upfostra dem, och i sådant läll vidtaga de anstalter, som af
omständigheterna kunna påkallas.» Huru dessa stadganden efterlefvas,
derom erhålles ett sorgligt vitnesmål af de barn man, uti åtskilliga
landsorter åtminstone, tätt och ofta ser tiggande kringvandra.
Och dock fordra icke allenast menniskokärlek, icke allenast
kristligt nit, Utan äfven Statens eget interesse, att dessa stadganden
varda sanning. Ty, uti de aldra flesta fall, hvad blifver väl
af dessa barn? Många duka under, ej genom svält — ty på landet
är man gifmild, och äfven uti den fattigaste hydda nekas svårligen
en bit bröd åt den, som derutaf är i behof — men genom
köld, vanvård och deraf sig härledande sjukdomar. Hos mången,
46
Den 31 Oktober.
hvars lifskraft ej härigenom fullständigt brytes, grundlägges dock
en sjuklighet, hvilken dömmer honom att framsläpa ett uselt lif,
sig sjelf till plåga och till tunga för det samhälle, den socken han
tillhörer, om efter mångårig vandring slutligen kan uptäckas den
socken, till hvilken den olycklige bör förpassas. Och de öfrige, hvad
blifver väl af dem? Utan att, genom någon upfostran, begrepp om
rätt och orätt, dygd eller last, hos dem blifvit nedlaggde, frånvänjde
all arbetslust, beröfvade all arbetsförmåga, genom ett ifrån de spädaste
år fördt lättjefullt kringvandrande lif, skola de, uti bästa fall,
bilda en sig alltmera ökande fattigbefolkning, men de flesta af
dem, förr eller sednare, och åtminstone då de upnått mognare år,
och då gifmildheten, i st. f. att lifvas af medömkan öfver barnet,
tvärtom stäfjas genom den vedervilja man för den arbetsföre lättingen
känner, ingå på brottens bana och kräfva rum uti de redan
öfverfyllda fängelserna. Uti en tid, då inom församlingarne klagas
öfver fattigvårdens alltmera ökade tyngd, då Staten måste bygga
fängelse på fängelse, och fångvården redan blifvit en kräfta — att
icke tala om det nedsättande för Staten, som uti sådana förhållanden
ligger, och den nedstämning, sorn dessa måste verka på den
kristligt sinnade, allvarlige betraktaren — torde vara skäl att söka
sätta en gräns för det onda, för det oskick, den vanvård om barnen,
som nu alltför ofta råder, ja för de gräsligheter som ske; ty
exempel torde kunna framläggas på föräldrar, hvilka med stryk
drifva barnen ut på vandring, med stryk undfägna dem vid deras
hemkomst, om förningen uti tiggarpåsen ej finnes nog riklig, och
upmana samt inlära barnen att, då de ej med godo kunna få, genom
stöld tillegna sig hvad de åstunda. Betänke man dessa förhållanden,
och betänke man den .skillnad, som till landets båtnad
skulle upstå, om dessa nu vanvårdade barn, genom en omsorgsfull
kristlig upfostran, danades till goda och hederliga menniskor, till
idoge och redlige arbetare. Den tid kunna vi ännu icke skönja,
då landets utveckling nått den ståndpunkt, att äfven med en vida
hastigare tillväxt uti befolkningen, än nu eger rum, för sådana arbetare
plats och förtjenst icke finnas.
Jag föreslår således:
l:o. Att inom hvarje församling Pastor må åläggas, att utaf
Sexmännen infordra och för Sockenstämman vid dess första årliga,
enligt Sockenstämmo-Förordn. fastställda ordinarie sammankomst
förelägga en förteckning på de barn, åt hvilka församlingen, på
grund af ofvan åberopade 6 §:s 2:dra och 4:de mormr uti 1853 års
Förordn., är skyldig egna omvårdnad, samt, att så väl afskrift af
denna förteckning, som utdrag af Sockenstämmoprot. i hvad det
rörer Sockenstämmans åtgärder till följd af denna framställning, till
K:s Befh:de må insändas, på det att denne så väl må kunna pröfva
huru Församlingen sin skyldighet upfyllt, som ock hand deröfver
kunna hålla.
2:0. Att, för ytterligare kontroll, Ord fide uti Fattigvårdsstyrelse
må förpligtigas att, om utsocknes barn tiggande uti församlingen
inkomma, jemte återsändande af barnen till den Fattig
-
Den 31 Oktober.
47
vards-styrelse dit de höra, älven underrättelse om förhållandet oiördröjeligen
till K:s Befhide insända.
Remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Föredrogs Gr. Fröliehs, David, d. 125 dennes på bordet
lagda motion, ang:de reform i Rikets penningeväsende och Bankens
organisation.
Efter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos. å denna motions
remitterande till BankoUtsk., och dertill af R. o. Ad. lemnadt
bifall, yttrade
Gr. Frölich: Som jag finner min aning fullkomligt bekräf
tad,
att ingen diskussion öfver denna motion skulle upstå, utan att
den, att jag så må säga, helt naken komme att skickas till vederbörligt
Utsk., har jag, då motionen är så omfattande, ansett mig
böra beledsaga densamma med än ytterligare motiver, hvilka jag
anhåller måtte få åtfölja densamma till Utsk.
De härvid skriftligen aflemnade motiverne uplästes och voro
af följande innehåll:
l:o Lånerörelsens afskaffande och uphörande i en Bank, som
står under ena Statsmaktens R. St:s förvaltning, motiveras så
lunda
:
a) Det är en längesedan bevisad och erkänd sats, att en
Statsmakt, som deltager i lagstiftningen, är obehörig att idka ett
vinstgifvande bestyr, eller, ur riktig synpunkt betraktad, cn verklig
niiringsrörelse. Än sämre, om denna rörelse är mouopolisk.
Enl. vår nya Grundlags ordalydelse och anda, äro monopolier i allmänhet
afskaffade, och då böra R. St. icke bibehålla sitt, att ensamme
utgifva sedlar (på kredit), hvilka för mynt i riket gälla må.
b) I den principvidriga sammanblaudi.ingen af mynt- och
vexelbank med lånebank är icke iagttagen den vigtiga grundsats,
som gäller för all organism af arbetets fördelning■ Det åligger
Staten att förse Nationen med mynt, men icke att vara dess förläggare.
Staten har icke egentligen rätten eller bör få utöfva activ
kredit, ty denna tillhör dem, som ega kapitaler, och som genom
produktiva näringar bilda sådana. När en Statsmakt sålunda
missbrukar sin kredit, som är till sin natur passiv, den nemi.:
alt uplåna samt i och för Slatsbeslyr utan vinst sprida kapitaler,
så har kapitalbildningen i landet lätt en falsk riktning, upifrån
nedåt, i st. f. dess naturliga, nedifrån upåt.
c) Statens funktioner, som i afseende på penningeväsendet,
bestå i att bereda allmänt och stadgadt bytesmedel (en laglig och
ovansklig mätare af alla värden) upbära Folkets skatter, beräknade
(ifall riktiga grundsatser äro iakttagna eller kunna iaktagas), just i
denna allmänna mätare, samt använda dem till Statsbehofven, dessa
funktioner hindras, gäckas och invecklas i den mån Statsmakten,
sjelf utsatt för minskning i värdet af sina intrader, äfven finner
Samhället på det hela ofta skakadt genom ett vacklande myntvärde.
Första vilkoret för att undvika penningekriser borde väl
vara, att Staten uphör med en kreditrörelse, som stundom utvid
-
48
Den 31 Oktober.
gar, stundom sammankrymper Statens normala bytesmedel, samt
derigenom, på ett konstladt sätt, och för att göra vinster på allmänna
rörelsen, ena tiden, genom öfverflödet af erbjudne lånesummor,
stegrar priset på så väl alla fastigheter, som produkter, och,
när detta skett, undandrager näringarne den qvantitet bytesmedel,
hvartill de under föregående perioden vant sig, med andra ord:
Stundom lockar till öfverdrifven spekulation, och stundon stryper.
Anmärkningar:
a) Förslaget att lossa och flytta Lånerörelsen från Riksbanken 5r
icke nytt; det framstälöes af höga Auktoriteter vid 1844 års Riksdag,
men med afsigt att flytta denna rörelse till Riksg:sKont.
Denna idé anses ännu riktig af många, men Kontorets blotta
namn borde inskränka dess verksamhet till att låna upp, icke låna
ut. Olägenheten af två slag af StatsKreditsedlar, den gamla Riks
>
gäldsprincipen, synes vara glömd.
b) Lånerörelsens upliörande i RiksBanken, hvilket vid första
påseendet förefaller som en ytterligare strypning, blir tvärtom en
signal för privata BankAssociationer, att i större mängd bildas
och öfvertaga denna rörelse. ÖfyertagaiDgen lättas, då, enl. motionens
5:te punkt, Bankens nuvarande gäldenärer erhålla tillfälle
till anstånd utan behof af jernbref. All inbetalning till Banken,
som på 0 månader u gör flera milbr, kunde få stanna qvar
(vilkorligen) i rörelsen.
Motionens 2:dra punkt innehåller tvenne stadganden, det cm
att återgå till hardt metalliskt mynt, såsom enda lagliga. Det
andra att underlätta den svårighet i rörelsen, som åtföljer bruket
af metalliskt mynt, samt förekomma förlust genom onödig slitning,
medelst utgifvande i Banken, för Skattkammarens räkning, af vexlar
eller invisningar.
Anmärkning:
Emot den förra delen torde icke någon oriktighet i princip
kunna anföras; men emot dea sednare väntar jag invändningar,
hvilka likväl jag måste afvakta. Mina till RiksStm åtföljande
tryckta skrifter (på svenska) innehålla ännu ovederlagde motiver,
dem jag vördsamligen åberopar. På Engelska språket, men i synnerhet
på Franska, har jag ytterligare, genom broschyrer, sökt utreda
och motivera grundsatserna, men bar icke ansett mig böra
lägga de få exemplar, som finnas qvar, på R. Sus bord. De, som
särskildt önska erhåda dylika, behagade vända sig till mig, och
om de vid genomläsningen finna att jag på sistone, t. ex. i aftrycket
ur Väktaren detta års sommar, be ydligen modifierat äfven
de principer jag i brochyrerna upstält, så blir det då först
tid att afge förklaringar.
Emedlertid torde förskottsvis anade eller redan gjorde anmärkmr
bemötas sålunda:
a) Skattevexlar böra icke under någon synpunkt anses till
princip eller belopp dela de brister och de vådor, som vidlåda
Bankkreditsedlar. Deras princip hänvisar på och derföre befordrar
en allmännare vexelrörelse emellan trafikanter, som man så länge
önskat, men som, efter hvad jag längesedan påstått, aldrig kan
komma i gång förr, än landet är upfyldt med banker i alla stä
der,
och Bankosedlar jemte borgens-väsendet praktiskt lemnat rum
åt ett mera behändigt sätt att erhålla kredit på real-värden, medförande
-
Den 31 Oktober.
49
förande kraftigare exekutiv egenskap för sådane fordringsbevis, än
åt reverser kunnat gifvas.
b) Ifrågasättas kan visserligen, att möjligen större totalbelopp kan
utställas af Skattkammaren än budgeten vilkorat, men då, under hänvisande
på hela anstaltens macliineri, hvilket medgifver de hastigaste
och mest direkta kontroller, ville jag blott erinra, att man nu
är temligen säker på att kreditsedelutgifningen i Banken icke sker rakt
emot Ständernas föreskrift, utan att. moralisk garanti derför, liksom
juridisk, anses vara vunnen. Jag vet då icke hvarföre man skulle
förutsätta eller afse möjligheten af bristande regelmässighet under
det föreslagna systemet, som är mycket enklare. Således i afseende
på administrationen vinnes större säkerhet. R. St., såsom lagstiftare
för banken och dess vårdare, få väl icke heller misstro sina
egna framtida böjelser! De måste städse vilja uprättbålla god tro!
Skilnaden, som genom reformen upkommer, är den, att Ständerna
genom sitt reglemente nu icke kunna bestämma sedelemissionens totalbelopp,
emedan sådant beror af depositionen i Banken af metallisk
valuta, hvaruppå sedlar måste ulgifvas, äfven om cirkulationen
eller landels behof af bytesmedel redan är öfverfyldt; men efter
mitt förslag är en gräns satt för att Statens pappersmynt — ifall
man så vill kalla Skattevexlarne — nånsin öfverskrider Ständernas
afsigt med deras fabrikation, hvilken också är vorden inskränkt
blott för att gifva Regeringen ett för allmänheten beqvämare instrument
att bestrida sina utgifter med, än om de skulle erläggas i
metalliskt- mynt, lemnande åt handel och industri att begagna kreditsedlar.
Då jag här åter nämnt Skattevexlarne, under namn af pappersmynt,
det namn, som mången ännu torde vilja gifva (jern, endast
för att kunna påstå, att deras natur och halt föga skiljer sig
från Bankosedeln eller Kreditmynt (hvilka jag förklarat otjenliga
instrumenter till Statsmynt), så är dock icke min mening, att
här åter ingå i vidare vetenskaplig analys af begreppet om penningar,
betraktadt under annan form, än det metalliska mynt, som
eger intresserikt kapitalvärde. Jag vet allt för väl, att af denjstora
mängden och dem, som åtnöjas med det begrepp om penningar,
som de erhållit genom praktiskt bruk, utan att göra sig mödan
undersöka skilnaden emellan kapital och bytesmedel, man icke får
vänta att de ens lyssna till den satsen, att ett bytesmedel kan,
såsom instrument för att mäta och utbyta alla varors värden, och
då det är fullt lagligt och kontrollabelt, begagnas inom landet utan
att stå i direkt afhängighet af metalliska kapitaler; jag har aldrig
yrkat denna sats för att söka förmå R. St. att derpå bygga ett
nytt idealiskt pappersmynt, ehuru man velat påbörda mig denna
afsigt, eller till sådan grad missförstått mig; tvärtom, jag har alltid
yrkat begagnandet äfven af metalliskt mynt, för att ha med
utlänningen — hos hvilken förtroende till våra lagar och institutioner
icke kan supponeras — ett gemensamt bytesmedel i varan
Guld och Silfver; men då man velat förklara denna lära såsom
absurd och ofattlig, så har jag, utan att förneka den sanning, som
I H. i
50
Den 31 Oktober.
slagit rot i min öfvertygelse, likväl åsidosatt satsens förfäktande
och till praktiskt bruk, för att inleda reformen derhän, att man
en gång kunde skilja sig vid det falskligen representativa Sedelmyntet,
nu tillstyrkt R. St. och Allmänheten, att återgå till det
primitiva, enklare och mera palpabla (påtagliga) begreppet om penningar;
medgifvande och formligen stadgande att dermed skall menas
endast myntadt Guld, Silfver och Koppar. Denna korta förklaring
får sitt rum här endast för att förekomma, det mina vedersakare
må lyckas att insinuera, att motionens uphofsman genom
någon inkonseqvens — då han förmenas hafva återtagit och förnekat
sina första idéer — icke kan begära förtroende eller ens upmärksamhet
för sitt nu framlagda förslag. Förändring i sätt att
bringa en riktig grundsats i verksamhet eller s. k. modifikation är
ej detsamma som att svika grundsatser. Den tid kan tänkas icke
alltför aflägsen, då, efter utståndna Europeiska kriser i penningeväsendet,
dem systemet af Kreditsedlar, när det begagnas af StatsBanker,
hufvudsakligen framkallar, man skall bannlysa Banksedlar
såsom mynt, då de med all uptänklig fintlighet aldrig kunna i
verkligheten representera annat än den Banks skuld, som utgifvit
dem; men nog härom; så länge de, som gifvit sig ut för att vara
utdelare af sunda och tillförlitliga grundsatser ibland Allmänheten,
och, emellan Riksdagarne, till större delen beherrska dess opinioner,
i finansläran, som i allt annat, icke kunna eller vilja förstå hvad
som är sanning, ehuru de uttagit Akademiskt bref på att veta
»omne scibile», utan skjuta den ifrån sig och Allmänheten såsom en
absurditet, så sträfvar man måhända förgäfves att söka inverka på
Rikets representation; man fullgör emellertid en pligt, då man begagnar
alla möjliga medel att få sanningen framhafd i ljuset, och
det är detta, troligen sista försök jag genom formlig motion ansett
mig böra göra för detta ändamål.
Skulle omsider man ändtligen gilla och omfatta sjelfva grundsatsen
i dess numera modifierade skick, och vilja utbyta Bankosedlar
till obestämbart belopp mot Skattevexlar till ett för all rationell
fordran liksom praktisk regelmässighet inskränkt belopp, så är
det likväl af nöden att efterfråga och göra sig reda för: hvilka
bli de omedelbara följderna af en reform efter detta förslag? Ja
man vill veta, om denna reform kan företagas under en penningekris,
då jag förut i de år 1855 tryckta »Förnyade Vpsalser» bland
andra följder upgifvit, att man erhölle ett disponibelt kapital af
flera millioner. Det förefanns nemi., vid den tiden nämde upsatser
lades under pressen, ej allenast ett större Kapital i Silfver än
som efter en klokt utförd invexling af Bankosedlar och öfverflyttning
af dess fordringar på andra händer behöfdes såsom Bankfond.
Nu åter skulle man kunna tro att förminskningen från 13 till
8 milbr Specielt.-r gjorde hela operationen omöjlig. Jag hade
äfven gifvit anledning till sådan förmodan, då jag yttrat: att reformen
icke gerna kunnat företagas året 1844 (eller när min första
Upsats lemnades till K. St.rs ompröfvande, dock utan formlig motion),
emedan Silfverfonden då var alltför ringa. Om någon derföre vill bestraffa
mig med tvetalan eller fordra att jag nu skulle precist upge
Den 31 Oktober.
51
hur stor fonden skulle vara när operationen kan företagas, så har
jag intet annat att svara, än att man icke måtte fästa sig vid den
hittills yttrade opinion, hvarken i ena eller andra fallet, rörande
denna fråga, ty den beror, för att vinna större eller mindre öfverskottskapital,
nästan helt och hållet på liqvidationssättet och det
förtroende, som hela operationen, ej allenast hos lagstiftningen, utan
hos den penningeegande delen af nationen, kan tillvinna sig. Det
är klart att, när alla kapitalister tydligt kunde begripa, att de ingenting
hade att derigenom förlora, utan snarare, efter skedd reform,
deras kontanta kapitaler såväl som fordringar att indrifva i bankosedlar,
till värdet blifvit bättre stadgade än förut eller mindre utsatta
för fluktuationer, så skulle de, i st. f. att begära silfver för de
bankosedlar, de svårligen kunde hopskrapa, annorlunda än litet efter
hand, heldre gå in på att taga Statens Obligationer mot en lämplig
ränta. Om nu Staten, som det synes troligt, behöfde att uptaga
lån i alla fall, så erhöllos dessa lån åtminstone inom Riket,
en sak som en hvar inser är af högsta vigt under närvande konjunktur
utrikes. Sjelfva det faktum, att Banksedlarne vid deras
uphörande infriades till en del med inrikes lån, skall vittna om
stadga i hela systemet och gälla som ett bevis, att operationen skett
med kapitalisters goda minne. Högst angeläget är derföre, att öfverläggningarna
varda så beskaffade, att Börsen och affärsmän i allmänhet
få tillfälle derom yttra sig med en viss offentlighet eller ungefär
så, som det städse brukas i England vid alla förslag om ändring
i penningelagarne. Våra serskiUa Utskott kunna förträffligt motsvara
idéen, utan att nian behöfver efterapa Englands Komitéer
i allo. Detta endast i förbigående sagdt; vid frågan om ett serskildt
Utsk., derom speciel motion redan vid motionens väckande
af mig antyddes, blir tillfälle ytterligare utveckla motiverna.
För öfrigt må jag genast villigt erkänna, att R. St:r i allmänhet
och de Utskott i synnerhet, som skola granska motionen, hafva
skäl anse sig otillfredsställde med motiveringen i detta anförande.
Sjelfva motionen skulle, enl. Grundlagens föreskrift, icke omfatta mera
än ett ämne. Jag var således tvungen frånskilja icke allenast den
redan väckta, om guldutmyntning, ehuru vid dess motivering det kan
visas, att den betydligt underlättar hela operationen och att det
nya penningeväsendets system kräfver sådan åtgärd för att vara
fullständigt; men äfven en annan motion återstår att göra, nemi.
om förändring i lagen för enskilda Banker, en förändring, som kanske
fordrar en dermed i sammanhang stående underd. petition till
K. M., att Han, med åsidosättande af den tolkning af 89 g R. F.,
enl. hvilken man sett, att Konungens Rådgifvare städse och äfven
vid sista Riksdag ansett enskild Bankrörelse för ett Ekonomiärende,
med behof af annan reglering på tid och oktroj, än den som kunde
bestämmas en gång för alla genom bestämd Civillag, hädanefter nådigst
ville förklara näringen för fri under samma lag. Skulle härföre
möta hinder, skulle oktrojrätten fortfarande anses som ett
konungsligt praerogativ, så vill jag icke ett ögonblick dölja, att
hela reformplanen, ur theoretisk synpunkt, kommer att stå ofullbordad
och haltande; men om, som det må tillåtas mig förklara,
52
Den 31 Oktober.
tillfället till en sådan concession synes vara inne, emedan, oberäknadt
andra förhållanden, derigenom skulle vinnas ett med försvinnandet
af nu oktroyerade Bankers monopol på kreditrörelsen, sista
roten af den fördom skulle upryckas, som blifvit under föregående
tid närd, i synnerhet hos allmogen och det hederv. BondeSt., så
är jag förvissad, att hvarje upoffring, vare sig verklig eller inbillad,
skulle finna sin vedergällning i rikt mått vunnen och den närvarande
penningebristen — d. ä. den egentliga krisen — ej allenast
för tillfället bli afhulpen oell botad, utan äfven näringarne för
framtiden skyddade mot så beskaffade kriser, då kapitalbildningen
en gång blifvit återställd till sina naturliga vilkor, sjelfständig utveckling
nedifrån upåt, frihet och enkla lagliga kontroller, ulan fara
för godtyckliga ändringar eller afbrott. Handel och näringar inrikes
hade då fått sitt serskilda adaequata bytesmedel, i vexlar och
kreditsedlar; utvidgning eller indragning, då den icke mer hade något
motiv att hämta från EiksBankens operationer, skulle såsom i
Skottland bero endast på varutillgången, ja icke ens vara annorlunda
än lokal och för kort tid märkbar. Då först skulle man
kunna med skäl säga att »Krediten blifvit sjelf ett Kapitain.
E. o. Ad. behagade således af denna knapphändiga motivering
finna, att jag förutsett det man skulle hämta det felande ur mina
publicerade skrifter, såvida man ville förstå det förslaget i alla dess
detaljer. Några exemplar deraf, numrerade enl. deras tidsföljd, åtfölja
till de resp. MedSt:n och Utsk., nemi. 1844, Korta Upsatser
rörande Penningeväsende och Banksystem; 1855, Förnyade
Upsatser i samma ämne.
1856 (Maj), Summarisk upfattning af förslag till reform i
penningeväsendet. (Aftryck ur Tidningen Väktaren.)
185 6 (Oktober), Den yttersta Grundorsaken till den inträffade
Penningekrisen.
Bifogades den nyss beslutade remissen till Banko-Utsk:t.
Föredrogs och remitterades till Banko-Utsk. Gr. Fröliehs,
David, d. 25 dennes på bordet lagda motion, att Guld hädanefter
må antagas såsom utgörande del af Eikets gångbara mynt och åtminstone
ett mynt, motsvarande i värde 10 Kdr Ernt, varda utmyntadt.
Föredrogos nedannämnde Eevisionsberättelser med dertill hörande
handlingar, hvilka från Eiksg:sKont. blifvit till Eiddarh.-  Kansliet öfverlemnade för att i grundlagsenlig ordning befordras till
E. St:rs handläggning, nemi.:
l:o. E. St:rs år 1855 församlade Eevisorers berättelse om
den af dem förrättade granskning af Statsverkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under åren 1852 och 1853; tillika med de i anledn. af denna berättelse
utaf vederbörande Collegier samt andra embetsverk och myndigheter
till K, M:t i underd:het afgifna utlåtrn;
Den 31 Oktober. 53
2:0. Bemälde Revisorers berättelse om granskningen af de
under K. Commers-Colhm ställda fonder och medel; jemte nyssnämnde
Collegii deröfver afgifva underd. uthde;
3:o. Samme Revisorers berättelse om granskningen af Riksg:sKont:s
tillstånd oell förvaltning, jemte Fullmäktiges i nämnde Kontor
deröfver till E. St:r afgifna uthde.
R. o. Ad. beslöt, att dessa berättelser jemte dertill hörande
utlåt:n skulle kommuniceras de öfriga Riks-St:n och remitteras till
Stats-Utsk:t.
Föredrogs och kommunicerades de öfriga Riks-St:n samt remitterades
till Banko-Utsk:t R. St:s år 1855 församlade Revisorers
till Riddarh.Kansliet aflemnade berättelse, ang:de verkställd granskning
af Bankoverkets styrelse och förvaltning m. m.
Föredrogos R. St:s Just. Ombudsmans, till R. o. Ad. öfverlemnade
Embetsberättelse för år 1854 och berättelse till innev:de
Riksdag, åtföljd utaf en af R. St:s Kommitterade för tryckfrihetens
vård afgifven berättelse till R. St:r af d. 6 dennes.
R. o. Ad. beslöt, att till Lag-Utsk:t remittera Just. Ombudsm:ns
förevrde berättelser, och fann den af Kommitterade för tryckfrihetens
vård afgifna berättelsen ej erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne Prot.TJtdrag
från Vällofl. BorgareSt. af d. 25, och från Hederv. BondeSt. af d.
20 och 25 dennes.
Fl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. Vj 2 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Onsdagen den 5 November 1850.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 31 sisth Oktober.
Då nu PIeni-prot:n för d. 20, 22, 23 och 24 sisth Oktober
förekommo till justering, anmälde sig och yttrade:
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det har vid de sednaste Riks
dagarne
varit vanligt att R. o. Ad:s prot. vid justeringen icke i
sin helhet upläsas, såvida ej sådant af någon ledamot särskildt begäres,
och jag får derföre vördsamt anhålla, det R. o. Ad. måtte i
54
Den 5 November.
detta hänseende fatta samma beslut, som vid de föreg:de Riksdagarne.
Uppå Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf framställda propos.,
beslöts att, med justering af R. o. Ad:s prot:r, enskildte ledamöters
yttranden ej skulle upläsas, utan att särskild begäran derom blefve
gjord.
Efter det protme för d. 20 och 22 Oktober blifvit upläste,
yttrade
Erih. Stael von Holstein, Eabian Vilh.: Då det yttrande,
som Hr Gr. o. Landtm, hade vid det tillfälle, då fråga var
om utseende af ledamöter uti Talmansöfverläggningarne, afsåg att
äfven en utbildad praxis kunde hafva någon inverkan på Grundlagens
bokstaf och anda, så måste jag deremot protestera, emedan
sådant strider mot 83 § Reg.-E.
Sedan härefter äfven protme för d. 23 och 24 Oktober blifvit
upläste, blefvo de nu upläste 4 pleni-protm af R. o. Ad. godkände.
Erih. Leuhusen, Alexander Magnus: Den befattning,
såsom Suppleant i Riddarh.-Utsk., hvilken R. o. Ad:ns Hrr Elektorer
åt mig updragit, får jag äran härmedelst afsäga mig.
Uplästes ett af Hr Peyron, Ed v. Au g., inlemnadt, sålydande
mern.:
Med stöd af Riddarh.-Ordms 23:dje §, får jag härmed afsäga
mig den ledamotsbefattning uti Banko-Utsk., hvartill jag af Hrr
Elektorer blifvit utsedd.
Uplästes följande af Erih. Armfelt, Magnus, inlemnade
mern.:
Med stöd af 23 § Riddarh.-Ordn., får jag vördsamt afsäga
mig att vara ledamot af Riddarh.-Utsk., hvartill jag af Hrr Elektorer
blifvit utsedd.
I anledn. af dessa afsägelser, anmodade Hr Gr. o. Landtm.
Hrr Elektorer att sammanträda till val af en ledamot i BaukoUtsk.
efter Hr Peyron, en ledamot i Riddarh.-Utsk. efter Erih.
Armfelt, samt en suppleant i sistnämnde Utsk. efter Frih. Leuhusen.
Föredrogs Gr. Frölichs, David, d. 31 sisth Oktober på
bordet lagda motion, ang;de nedsättande af ett serskildt Utskott,
för att utreda grundorsaken till nu rådande förlägenhet i allmänna
penningerörelsen, samt föreslå botemedel derför.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Gr. Frölich har väckt
motion om tillsättande af ett särskildt Utsk., för att utreda orsakerna
till den nuvar:de penningeförlägenheten, samt föreslå medel
till dess förekommande. Jag tror, att penningeförlägenhet esomoftast
kan upstå, och att sådant är en följd af penningens natur.
Penningen är nemi., såsom ordspråket säger, en vandringsman, och
denne vandringsman är en fullkomlig kosmopolit, den der söker sig
till de länder, der den har största värde. Den strömmar således
fram oah åter, liksom vattnet, och orsaken dertill ligger så väl i
Den 5 November.
56
dess egen natur, som i den inverkan den har på den allmänna rörelsen.
Sålunda måste alltid någon gång penningebrist upstå på ett eller annat
ställe; men den kan ofta äfven vara allmän, denna brist, och fördenskull
måste den jemväl någon gång finnas i vårt eget fädernesland.
Orsakerna, hvarföre penningeförlägenhet, i större eller mindre
grad, f. n. hos oss förefinnes, äro ganska lätt utredda, och jag tror
ieke att för sådant ändamål något särskildt Utsk. är af nöden.
Under åren 1854—1855 hade Sverige rika skördar, en af konjunkturerna
gynnad handel och ett i allmänhet blomstrande välstånd.
Till följd deraf fick landet ett öfverskott på varor, hvilka, förvandlade
i penningar eller silfver, inströmmade till Banken och ökade
dess metalliska kassa under dessa två åren med icke mindre än 25
milhr Edr Ernt. En rik tillgång på penningar föder naturligtvis
en ökad förbrukning af varor samt spekulationer, nyttiga eller öfverdrifna.
Den rika tillgång på penningar, som då fanns, måste
också inom Sverige åstadkomma samma resultat. Men nu har under
innev:de år ett motsatt förhållande inträffat; öfverskottet på
varor finnes icke till den mängd som förut, utan hvad som importeras
måste betalas till högre priser; och man måste noga märka,
att det icke utgör en obetydlighet på svenska handelsvågen, om de
förnämsta kolonialartiklar, som införskrifvas, stegras till sina priser.
Då man betänker, huru mycket socker, kaffe, bomull m. m., som
här konsumeras, är en gifven följd deraf, att under de år, som
dessa artiklar stå i högt pris, erfordras ett större qvantum andra,
för att betäcka importen af de förra, och sådant har förhållandet
varit innev:de år. Dertill torde kunna läggas att, i afvaktan på
det förestående kriget i öster, stora spekulationer gjordes, för att
öfver Sverige införa varor till Eyssland, och med anleda, häraf
måste också denna stora mängd importartiklar betalas. Följden har
blifvit, att då Sveriges egna varor icke härtill förslogo, har silfret
måst ånyo utvandra, och visar nu den ebb och flod, som alltid
kommer att inträffa med denna mätare af varuvärdet. Bankens
metalliska kassa har under innev:de år minskats från 13 milhr Specier,
hvartill den vid årets början upgick, till icke stort mindre än
8 Vj milhr, hvadan således 4 Vj milhr utgått. För att få dessa
4 Vj milhr Specier ur Banken, har det fordrats att sammanskrapa
fyra gånger så mycket i riksmynt, hvilket således utgör 18 milhr
E:dr nämnde mynt, som under loppet af innev:de år blifvit dragna
ur den allmänna rörelsen. Det är gifvet att en sådan indragning
af bytesmedel måste åstadkomma en brist derpå, och deraf har den
nuvar:de förlägenheten upstått, hvilken dock icke är så ovanligt
stor, som man föreställer sig, enär man dels ser att liqvid ganska
lätt verkställes, och dels att varuvärdet ingalunda faller, hvilket eljest
skulle vara en följd af brist på penningar, utan tvärtom håller
sig ganska högt.
Detta är min åsigt om orsaken till den närvaiade penningeförliigenheten;
att söka förekomma densamma står icke i mensklig
makt, och hvarken Utsk. eller E. St. kunna genom några beslut
för längre tid hindra penningens fria gång dit, der den har sitt
högsta värde, lika litet som några åtgärder kunna vidtagas till före
-
56
Den 5 November.
kommande af den naturliga gång, som silfver och guld alltid måste
hafva. Att då vilja tillsätta ett Utsk. för att föreslå medel till
hindrande af någonting, som är högst naturligt, vore, efter min öfvertygelse,
ganska onaturligt. Det låter sig icke sägas åt penningen,
att hit skall du gå, och här skall du stanna, utan den går sin väg
ändå och kan icke hindras derifrån. Ty penningen har sina naturliga
rörelselagar, likasom himlakropparne; ingen lärer väl kunna
befalla solen att stanna, eller säden att växa eller icke växa. Rikedomen
inom landet beror alltid på bättre eller sämre skördar,
större eller mindre flit, och deraf upkomma äfven de tillgångar,
som göra penningen lätt tillgänglig eller icke.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, kan jag icke inse
att något ändamål kan vinnas med det föreslagna särskilda Utsk:t,
hvarföre jag anhåller, att R. o. Ad. icke dertill måtte lemna sitt
bifall.
Gr. Frölich, David: Jag hade visserligen icke väntat mig,
att R. o. Ad. utan någon diskussion skulle bifalla mitt förslag, och
icke heller torde jag påräkna att ens blifva understödd af de personer
med stor inflytelse på detta rum, hvilka vid förra Riksdagen
stredo för tillsättandet af ett särskildt Utsk, i afseende på behandlingen
af bränvinsfrågan. När jag fattade föresatsen att väcka det
nu ifrågav:de förslaget, åläg det mig naturligtvis att tillse hvad
som rörande tillsättningen af berörde Utsk. vid förra Riksdagen
passerade, och jag fann då, att skarpa strider egt rum just om den
enkla fråga, som 36 g 3 mom. Riksd.Oltin, innehåller. Detta mom.
är i första punkten af följande lydelse: »Skulle R. St. finna flera
Utsk. vara af nöden, må de af Ständerna obehindradt tillsättas.»
Det är således ganska riktigt att tillse, huruvida de äro af nöden
eller icke. Nu är jag af den meningen, att det af mig föreslagna
Utsk:t verkligen är af nöden: men vi hafva hört Ordf:den, eller
den, som står främst bland Fullmäktige i R. St:rs Bank, förklara,
att det icke är behöfligt. Jag vill ogerna nu med Gr. Gyldenstolpe
ingå i någon egentligen statsekonomisk undersökning om kapitalernas
vandring eller om sådana satser, hvilka snarare höra till
studerkammaren, än till detta rum; jag skall dock, om jag dertill
blir tvungen, innan jag slutar, vidröra några af dessa satser. Nu
ber jag deremot att få nämna, det jag tror, att de hinder, som vid
förra Riksdagen anfördes emot tillsättandet af ett särskildt Utskott,
numera icke äro för handen, eller åtminstone icke böra vara det.
Man finner nemi. tydligt vid genomläsningen af prot., att ett stort
spegelfäkteri egde rum för att antaga Gr. Lagerbjelkes motion; ty
de skäl, som åberopades emot densamma, voro af den beskaffenhet,
att de icke gingo på saken, utan i stället syntes tillkomna af en
farhåga för någon inverkan på de öfriga Stånden. Detta uttalades
visserligen icke öppet i argumentationen mot omförmälda motion,
men alla hafva det dock nu sig bekant.
Jag anhåller nu att få framställa de skäl
Detta yttrande blef härvid afbrutet genom ankomsten af Stats
Rådet
m. m. Hr Nils Fredrik Wallenstéen, som på vanligt sätt
Den 5 November.
57
emottogs samt å K. M:s höga vagnar aflemnade 11 Dess nådiga
Propos:r och Skrifvelser till R. St:r.
Sedan Hr Stats-Rådet blifvit utbeledsagad, fortsatte Gr. Frölich
sitt anförande sålunda:
Jag skulle icke förundra mig, derest R. o. Ad. hade glömt
hvad jag slutade i mitt förra yttrande; ty jag har nästan förgätit
det sjelf. Jag vill likväl söka att påminna mig, och torde dervid
blott i största korthet få antyda, att när jag väckte min motion,
hade jag sökt göra mig förvissad, om det i orterna verkligen funnes
någon förlägenhet i afseende på penningar. Jag har icke tagit
denna förlägenhet så, som den siste värde talaren gjort det, utan
såsom någonting, som affekterar hela folket. Det kan naturligtvis
behandlas med ett visst skämt, det att man väcker en motion att
afhjelpa denna allmänna förlägenhet; den, som icke känner till
densamma, och jag är öfvertygad, att på detta rum knappast någon
finnes som gör det, den inser också icke behofvet af en dylik motion.
Men om förhållandet likväl skulle vara, att de största af
våra handelshus söka erhålla lån, t. ex. ur vår egen kassa, så att,
efter hvad som blifvit mig sagdt, det aldrig förr varit så stor efterfrågan
på Riddarhusets utlåningsmedel; om det vidare är ett faktum,
att hvilken affärsman man Irågar, klagar öfver att det är brist
på penningar för den dagliga rörelsen; om man tillika först och
främst läser i de allmänna Tidningarne att en allmän klagan upstått
öfver att penningar ligga outlånta i lånekontoren; om man slutligen hör
förslag göras och antagas, att från Statens kassor utlåna allmänna
medel, och derigenom, så att säga, inrätta ytterligare filialdiskonter,
då bringas man på den tron, att folket i allmänhet känner, befarar
och fruktar en värre kris, än den, som ännu visat sig. Frågan är
således, huruvida man skall hysa ett så implicite förtroende till
Ordfiden hos Fullmäktige i Banken, att man, när han säger att det
är så, skall tro derpå, och låta dervid bero. Det ar icke något
misstroende i fråga, att hvad han tror i detta fall är grundadt på
hans fullkomliga öfvertygelse, och att, då han hyser den åsigten,
att Bankens ställning är utan all våda, han ju icke ur denna synpunkt
har fullt skäl att resonnera som han gör. Men M. Hrr,
sådan är egentligen icke frågan, och jag skall blifva den siste, som
ifrågasätter, att icke Banken eger en så fast organisation, att den
kan möta en äfven ganska svår penningekris och ändock stå orubbad.
Frågan är egentligen, om ej en sådan allmän svårare känning
af kapitalernas eller penningestockens förminskning, som Gr. Gyldenstolpe
sjelf vitsordat, kan längre fram, utan all våda för Banken,
inträffa, fastän det icke visat sig just ännu. För att lösa denna
fråga, inledes man att efterforska, huruvida det alltid har förhållit
sig så, ätt i samma stund en del af rörelsekapitalet förminskas, i
samma stund skall sådant genast låta sig förnimmas genom ett fallande
i priserna. Men så är alldeles icke förhållandet; tvärtom
hafva mina forskningar ledt dertill, att sådant alldrig inträffar förr
än längre tid derefter, då ingen kan hjelpa och intet botemedel
finnes. Det har derföre, såsom jag tror, alltid varit en statsmans
skyldighet att något litet se framför sig och icke med alltför myc
-
Den 5 November.
ket lugn betrakta hvad som sker närmast omkring honom, nog mycket
förtröstansfullt troende att allt hjelper sig sjelft. Gr. Gyldenstolpe
har medgifvit, att den tillgång på penningar, som fanns förut,
minskats med stora summor, jag tror ända till 19 milhr; men den
ädle Gr:n gick alldeles icke längre än att blott statuera detta faktum,
och orsaken, hvarföre han ansåg ett dylikt faktum betyda ingenting,
kan jag verkligen icke förklara annorlunda än derigenom,
att han betraktar saken blott ur Bankens synpunkt och frågar:
lider Banken deraf eller icke? Ty när man vet, att Banken har
sin grundfond och sina 8 V* milhr silfver qvar, så är det onekligt,
att man icke anser Bankinrättningen någon fara underkastad. Men
vid sidan af detta förhållande, eller att Bankens reela fond sjunker
och sedelstocken minskas, hafva vi nyligen hört omtalas ökade utgifter,
ökade anspråk af K. M. hos E. St. att gifva medel till ganska
stora företag, och vi hafva deraf funnit, att samma säkerhet i
afseende på hvad som kan ske, existerar på högsta ort, likasom den
existerar blandjjllrr Fullmäktige i Banken. Nå väl! är det så, då
kommer också ansvaret, i fall dessa åsigter skulle stöta alltför mycket
i rosenrödt, att drabba dessa höga auktoriteter, som icke vilja
lyssna till eller ens tillåta en närmare undersökning af förhållandet.
Sedan jag yttrat detta, M. Hrr, skall jag icke, utom på de
skäl, som Gr. Gyldenstolpe anlört, inlåta mig vidare i någon diskussion
om den våda jag fruktar. Det är möjligt, att solen går ned
lika klar nästa år, som den lyser i detta ögonblick; och om den
gör det, om händelserna ånyo kunna bringa oss på samma ståndpunkt,
som vi voro år 1855, är det visserligen mycken anledning
att hoppas, det den kris, hvilken jag ansett vara en penningekris,
men icke någon handelskris, icke skall kännas till sina följder. Men,
säger jag, detta står ännu på afstånd framför oss, och vi kunna
icke derom vara förvissade, och jag tror icke att det finnes många
af dem, som närmare följt händelserna, som göra sig i detta fall
så säkra förhoppningar som Gr. Gyldenstolpe.
Men, M. Hrr, jag skall icke trötta med att anföra skäl för
mitt förslag. Jag hade måhända från början handlat klokare, om
jag blott helt simpelt tagit till bönboken och begärt att få det af
mig föreslagna Utsk:t tillsatt. Jag har alldrig från första stunden
kunnat stödja mitt anspråk på, att min stämma här, då jag nu efter
tolf års frånvaro ånyo upträder, skulle vinna något särdeles inflytande.
Jag har icke ställt mig hvarken på den högra eller venstra
sidan; jag hör icke till något parti; jag har blott trott mig
böra göra detta yttersta försök, på det att Svenska folket, likasåväl
som dess lagstiftare, kunde en gång riktigt förstå sitt penningeverk,
innan det går att för stora företag inkasta sig i ett vidtutseende
lånesystem. Jag tror, att det vore riktigt, att åtminstone först
känna sitt penningeväsende; och att icke Svenska folket, ja icke ens
höga embetsman, känna detta, derpå har jag i dessa dagar haft de
mesta eklatanta bevis, och R. o. Ad. torde tillåta mig att omnämna
åtminstone ett sådant. Sedan för någon tid sedan i Göteborgs
Handels- och Sjöfarts-Tidning influtit en artikel om olämpligheten
af att stora summor skulle ligga oanvända i Lånekont derstädes,
Den 5 November.
59
så har denna sats blifvit ånyo uprepad i öster, enär Östgöta Korrespondenten,
och jag tror äfven Aftonbladet samt ännu en tidning,
nyligen uptagit densamma, under ganska skarpa anmärkmr derjemte
öfver vederbörandes försumlighet att begagna de medel, som stöde
till buds, och dermed afhjelpa den nuvande penningekrisen. Hurudant
är nu förhållandet med dessa stora medel? Jag har många gånger
deltagit i samtal härom, och till min förundran funnit, att man
icke vet, det dessa medel omöjligen kunna disponeras. Hrr:ne
torde erinra sig, att i Banko-Reglementet influtit en alldeles ny g
ang:de s. k. postvexlar mellan Banken och dess Lånekont., hvilken
§ har till syftemål att förekomma, det remisser skola vara blottställda
för poströfveri. Detta var ett försök att få vexlar i gång.
Nu hade emellertid, på grund af sagde g, ifrågavande stora summor
blifvit till Banken aviserade genom postvexlar, naturligtvis
samlade genom tullverket; dessa medel hafva blifvit staten krediterade,
— de hafva kanske redan i denna stund blifvit disponerade,
fastän sedlarne, som inbetaltes, ligga oöfverkorsade i lånekontm. Men
hvarföre ligga de oöfverkorsade? Jo derföre, att det väl berott på
Banken att anbefalla en sådan öfverkorsning, men Bankens styrelse
har ansett det otillständigt att förstöra en sådan mängd sedlar,
deribland många kunde åter såsom nya utgifvas, hvarom allt Gr.
Gyldenstolpe torde kunna uplysa. Hvarföre hafva de då icke blifvit
remitterade? Emedan det hade varit på Eullmäktiges ansvar om
sedlarne kommit oöfverkorsade hit och sedermera befunnits falska.
Åtgärden var således ganska klok att heldre genom försändring genom
expresser vid lägliga tillfällen föra dessa sedlar och sålunda uphämta
dem hit. Men emellertid ligger det troligen många qvar,
med hvilka denna operation icke blifvit verkställd, och huru vill
man, att dessa penningar skola åter sättas i omlopp? Skall äfven,
så fort skattemedlen influtit till Eänterierna, derstädes öpnas diskontrörelse?
Beträder man en gång denna väg, torde det slutligen
medföra svåra följder. Jag känner ganska väl igen dessa rubbningar
sedan 1818, då det endast arbetades på att få mera penningar.
Och hvarföre använder man icke de penningar, som finnas?
Så frågas öfverallt! Dessa frågor framställas naturligtvis i okunnighet
om den g, som säger att dessa medel må under intet vilkor
åter i lånerörelsen användas; men den tid kan komma, då nöden
icke har någon lag, utan man måste tillgripa hvad man har. Så
länge emellertid en sådan falsk åsigt om vårt lands penningetillstånd
finnes, och så länge dylika grundsatser kunna framställas i
de offentliga bladen, utan att blifva vederlagda af dessa Tidningar,
som dagligen förse oss med allehanda idéer om handeln och finanserna,
då är fara för dörren, och då är det nödigt att i grund
undersöka förhållandet.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.; Med den värde motionären
ämnar jag icke ingå i någon tvist, huruvida nöd är för handen.
Jag är öfvertygad, att han så tror och att han af ett varmt
hjerta och af nit för fäderneslandets väl framställt sin motion. Jag
vill till och med medgifva, att, jemförelsevis med den närmast flydda
60
Den 5 November.
tiden, en viss förlägenhet verkligen förefinnes; men, såsom sagdt är,
jag vill icke tvista hvarken om tillvaron af denna förlägenhet eller
om dess omfång. Jag vill deremot hålla mig till den uti den
väckta motionen gjorda framställning om tillsättande af ett Utskott,
som skulle utreda orsakerna till den befintliga förlägenheten och
föreslå medlen till dess afhjelpaude. Hvad beträffar första delen
af denna fråga, så ber jag att, om jag så må säga, få komplettera
de anledmr till ifrågavar:de förlägenhet, som Gr. Gyldenstolpe angifvit.
Det förhåller sig nemi., enl. min öfvertygelse, så, att ett folk
kan förvärfva egendom på två sätt: det ena naturligt, och det andra
konstladt eller onaturligt. När genom ökad flit och mångfaldigade
näringar landet efter hand tillflyta ökade kapitaler, då äro
dessa kapitaler förvärfvade på naturlig väg. Annat är förhållandet,
när, till följd af tillfälliga omständigheter och konjunkturer, landet
tillflyter en alldeles främmande rikedom; då är denna rikedom tillkommen
på onaturlig väg. Det händer icke sällan då, att denna
förmögenhet användes på samma sätt som då en person är lycklig
på spel. Det, som kommit lätt, går också lätt, och så går det
också vid dylika tillfällen vanligen med en på sistnämde sätt ett
folk tillkommen förmögenhet. Hvad som blifvit så der utan moda
förvärfvadt, förspilles merändels genom mer eller mindre illa beräknade
spekulationer eller genom dålig hushållning. Ar nu detta
folk icke särdeles fallet för sparsamhet, och det är icke Svenska
folket, då sker detta förspillande så mycket hastigare. Detta är en
komplettering af de många andra skäl Gr. Gyldenstolpe anfört.
Hvad åter beträffar sättet att förekomma eller undanrödja denna
olägenhet, så finnes blott ett sådant, och det är undergifvenhet, inskränkning
i utgifterna o. s. v. Till denna undergifvenhet tvingas
folket, så vida det icke genom felaktiga utvägar söker undanrödja
hvad som icke kan på något sätt undanrödjas. Denna undergif
venhet
ger sig oemotståndligen tillkänna derigenom, att importen
förminskas och att förbrukningen af alla slags varor äfvenledes minskas,
hvarigenom folket åter försättes i normal-tillståndet. Ett sådant
återförsättande är vid detta tillfälle mindre svårt än ofta tillförne.
Det öfverflöd, åt hvilket vi fröjdat oss och som nu är
försvunnet, har likväl lemnat oss i en ställning, fördelaktigare än
den, hvari vi före öfverflödet befunnit oss. Vid början af år 1848,
så framt jag icke missminuer mig (men jag är viss på, att jag
icke gör det), upgick Bankens metalliska fond till 8 milhr; detta
var det största belopp i metallisk valuta, som Sveriges Bank någonsin
haft; och i denna stund ega vi Vj mill. derutöfver. Att vi
nu, på sätt jag nyss nämnt, på ett onaturligt sätt vant oss vid ett
öfverflöd af penningar är ett missförhållande, som varat tvenne år,
men föranleder icke någon anledn. till oro, minst af den betydenhet
motionären framställt. Anledn. till våra föreg:de myntoredor
återfinnes ej allenast i den totala okunnighet, som i allmänhet, under
den tid Bankens sekretess förefanns, då rådde hos Svenska folket,
men synnerligen deraf, att vid minsta stockning i allmänna penningerörelsen
onaturliga medel för denna olägenhets afhjelpande
Den 5 November.
61
tillgrepos. Det fanns emellertid icke heller då något annat sätt att
afhjelpa denna olägenhet, än undergifvenhet och hushållning.
Hvad nu beträffar tillsättandet af det föreslagna särskilda Utsk.,
så måste jag så mycket hellre motsätta mig en sådan åtgärd, som
det icke kan förnekas och allraminst för någon af detta Stånds
medlemmar kan vara obekant, att det ärende, som af detta Utskott
skulle komma att behandlas, rörer i närmaste måtto det inflytelserikaste
penningeverk vi ega, nemi. Banken. Skulle nu, utan något
egentligt skäl, detta ärende komma att handläggas af ett särskildt
Utsk. och icke af BankoUtsk., så skulle ju lätt kunna hända, att
dessa båda Utsk. i afseende å penningerörelsen och medlen för
verkliga eller inbillade olägenheters afhjelpande komme till alldeles
motsatta resultater. Man må tro hvad man vill i detta afseende,
så är det dock ett faktiskt och juridiskt förhållande, att Sveriges
Eikes Bank utöfvar på penningeväsendet i landet ett oeftergifligt
inflytande, och det är således högst nödvändigt, att Bankens åtgärder
sättas i sammanhang med de åtgärder, sorn i allmänhet vidtagas
i afseende på penningerörelsen i landet. Skulle nu ett annat
Utsk. komma till andra resultater än BankoUtsk., hvilket uteslutande
har till pligt, att hafva myntvärdets uprätthållande till ögonmärke,
så komme dessa resultater troligen att bestå deruti, att på
onaturlig väg tillskapa penningar. Jag är likväl öfvertygad, att
den värde motionären icke åsyftar någonting dylikt; så mycket har
jag förr samtalat med honom härom, att jag tror denna öfvertygelse
vara välgrundad; men jag uprepar ännu en gång, att det
blott gifves två utvägar att möta den annalkande krisen : den ena
att tillskapa onaturligt mynt, och den andra att vara undergifven.
Gr. Frölich: Jag hoppas E. o. Ad. finner, att jag är så
godt som tvungen att åter inlåta mig i statsekonomiska undersökningar,
så framt jag icke vill anses hafva medgifvit, hvad Gr. Liljencrants
yttrat, hvilket jag i sanning icke kan. Gr:n började med
att uplysa oss derom, att den stora nationella förmögenhet, hvaråt
vi under de sista åren glädt oss, tillkommit på en alldeles onaturlig
eller ovanlig väg. Detta medgifver jag. De höga priser å alla
slags exportartiklar, som kriget framkallade, gjorde att Sverige skördade
ovanliga öfverflödshåfvor. Jag har sjelf yttrat, att denna
ovanliga väg medfört välsignelsen af en ökad nationalrikedom.
Men jag frågar om icke denna ökade nationalförmögenhet visat tecken,
att den beräknas på ett annat sätt nu, än den gjorde för två
ä tre år sedan? Huru beräknas nu en varas, en egendoms värde
mot hvad den då gjorde? Jo så, att det nu fordras en dubbelt så
stor sedelvalör för att kunna lösa samma vara eller egendom. Således
har den ovanligt stora lyckan äfven medfört en ovanlig stegring
i priserna. Jag talar icke endast om exportartiklar; ty destå
i förhållande till den utrikes marknaden, och deri ligger vår lycka;
men denna prisstegring har äfven sträckt sig till sådana artiklar,
som icke hafva att göra med den utrikes exporten, och vid sådant
förhållande är det icke rätt att tala om den sedelstock, hvilken var
mätare af den varu-mängd vi egde i landet; den har nemi. blifvit
62
Den 5 November.
förändrad, ja nedsatt till sitt värde, enär dess mätbarhet sjunkit derhän,
att det nu fordras jemt dubbelt så mycket som förut. Anser
man att detta icke betyder någonting, utan tror, att det härrör
från handelns fluktuationer, då siiger jag, att man tillsluter sina
ögon för tillståndets djupare följder; då vill man blott skåda på
ytan, och då är det lätt att komma till samma optitimistiska resultat,
som de båda sista talarne. Jag anser det emellertid vara
öfverflödigt, att söka bibringa dem en annan öfvertygelse; ty jag
tror fullt och fast, att när de argumentera så emot mig, skola de
icke tillåta mig, att leda dem på andra observationer, som mera
direkt bevisa, att det verkligen fordras en djupare undersökning af
vårt penningeväsende, och liiddarhuset i allmänhet delar säkerligen
med mig den åsigt, att denna diskussion icke hör till saken, som
är: ett särskildt Utsk. En omständighet kan jag likväl icke undgå
att omnämna. Gr. Liljencrants har, såsom ett skäl till förnöjsamhet,
talat om, att vi nu hafva samma silfver qvar. som vi hade tore
denna konjunktur. Nå väl, det är sannt! Men då var det åtminstone
icke någon tanke på att utskeppa denna metall. Sedan denna
tid hafva betydliga förändringar verkligen inträffat i våra myntförliållanden,
ja, till den grad, att om jag efterfrågar i Banken, får
jag veta, att lika fort som silfver hinner utmyntas, så går det sin kps,
och man söker få till export både de större och de mindre sorterna.
Man vet, att en särskild konjunktur upstått för silfret i jemförelse
med guld, och detta till följd af den handelsbrist, hvari Europa
nu står till Indien. Detta är dock en sak, som har sin öfvergång,
och i det fallet vill jag helt oeh hållet förena mig med de värde
talarne, att metallerna flyta väl en gång tillbaka. Sådant kan fördenskull
icke vara för mig att fästa mig vid; men förhållandet förändrar
sig med en så liten portion silfver, som vi ega (icke fullt
1 million £), ganska mycket, i synnerhet, när det är så, som Gr.
Liljencrants säger, att Banken har ett stort inflytande på hela Svenska
penningerörelsen. Ja Gudnås, det är just det den har; den
har ett så förfärligt inflytande, att det just är Bankosedelstockens
fluktuationer, som alltför mycket rubba varupriserna och all inrikes
rörelse. Nu hör jag med förvåning, att dessa fluktuationer och
deraf upstående inflytande äro tagna i beräkning, och att det icke
vore möjligt, att hinna till någon större välmåga, utan till följd af
ovanliga tillfälligheter. Nå väl! det är möjligt att man har en så
dan
divinationsförmåga om dylika lyckliga tillfälligheter en annan
gång; men den väcker dock tvifvel hos äfven vår Bankstyrelse,
och jag tror att man skulle vara föga belåten med att icke hafva
velat skåda litet djupare in i saken.
Huru är förhållandet med vårt silfvermynt? Tillåten mig, M.
Hrr, att i detta hänseende lemna några uplysningar. Utom den
besynnerliga händelsen, att när år 1830 vår myntfot bibehölls vid
den af 1664 — på det vi skulle kunna prunka med våra Caroliner
—, Specieriksdalern till sitt silfvervärde kom att förblifva hvad
den alltjemt varit, nemligen 3 ass högre än Riksdalern Hamb.B:ko,
som är den myntsort, med hvilken vår närmast och vanligast jemföres,
och hvilken öfvervigt influerar i icke obetydlig mån dertill,
Den 5 November.
63
att det, naturligtvis under vanliga förhållanden, och då vi icke
hafva alltför stor öfvervigt i handeln, d. v. s. öfverflöd på vexlar,
lätteligen upstår en spekulation att föra ut silfret; utom, säger jag,
detta förhållande, har jemväl en annan anledning upstått att föra
ut vårt smärre mynt. Det är bekant att den Engelska shillingen,
Vedels £, gäller i vårt land nära 32 sk. B:ko, samt att en franc
gäller 22 sk. Nu har det visat sig, att vårt mindre silfvermynt,
16- och 8-skillingsstycken, begagnas synnerligast af emigranter
till Amerika med en vinst, svarande för dem, som räkna i Fransyskt
eller Engelskt mynt, mot mellan 11 och 15 sk:r i st. f. 8
sk:r, så att ett 16-sk:s-stycke, som motsvarar Vedels dollar, tages
för en sjettedels. Sådana grofva premier tagas genom exporten af
vårt silfver! Om också icke dylika förhållanden omtalades, tager jag
dock för afgjordt, att BankoUtsk. väl kunde komma att nämna något
sådant; men jag tror äfven, att det skall hafva samma farhåga
att föreslå en ändring i vår myntfot, som det hade år 1830, då
realisationen verkställdes. Jag har nu funnit, att ehuru ganska
många till en stor del insett detta missförhållande, har man dock velat
dölja det, och då det vid förra Riksdagen lyckades vetenskapsmän
att genomdrifva decimal-systemets införande, hvarför jag är
dem mycket förbunden, undvek man dock att vidröra denna anomali,
af öfvertygelse, att det vore lättare att göra myntreformen till skrot
och korn efteråt. Nu kan man säga: låtom oss göra denna reform!
Men, M. Hrr, när skola vi uphöra att delvit vidtaga reformer i
vårt penningeväsende? Böra vi icke, så vidt sig göra låter, komma
till en i allo klar insigt af vårt penningeväsende i hela dess
vidd? Jag tror att det är orätt att förfara såsom hittills. Jag
tror att det är orätt, i synnerhet om kriser på kontinenten, hvilka
kunna af flerehanda anledningar vara att befara, inleda en allmän
penningekris öfver hela Europa; vi få säkert då känna verkningarne
deraf. Jag tror, att det vore godt om vi, efter att hafva genomskådat
Banksystemets bristfälligheter, intaga en sådan ställning, att
vi kunna stå på säker fot, när faran kommer. Att mitt reformförslag
skulle åt ett särskildt Utsk. öfverlemnas, att behandlas sedan
Utsk. undersökt anlednme till penningekrisen, känner R. o. Ad.
redan, men det ansågs böra skiljas från detta om särskildt Utskott,
och jag tager mig friheten upplysa, att det var Hr Gr. och
Landtm-.s godhetsfulla yttrande till mig och hans tvekan rörande
fördröjd handläggning af hufvudmotionen — då han nemi.
ville undvika en kollision med Grundlagen —, som föran
ledde
mig att liksom klyfva motionen. Nu har man, fastän
stillatigande, när hufvudmotionen föredrogs och remitterades, emellertid
mött mig med det inkast, att penningekrisen icke är farlig,
ehuru det borde vara allmänt bekant, att min motion tillika åsyftade
en betydlig förändriug i vårt penningeväsende. Huruvida nu
BankoUtsk., som skall behandla denna motion, verkligen är qvalificeradt
att bedöma frågan ur en så vidsträckt synpunkt, derom ber jag
nu att få yttra några ord. När jag säger qvalificeradt, har jag
naturligtvis icke något afseende på ledamöternes personer, utan på
de formaliteter, som der måste iakttagas vid frågornas behandling
64
Den 5 November.
Vi känna, att det första Utsk:t gör, är att remittera min motion
till Fullmäktige; desse torde svårligen yttra sig deröfver förr än de
hört UnderStyrelsen; när denna yttrat sig, skola Fullmäktige deröfver
utlåta sig; men dessförinnan, som det vill synas, har deras
synglas redan blifvit begränsadt, enär de, såsom jag förmodar, lika
med sin Ordf:de, skola betrakta saken blott ur Bankens synpunkt.
Sedermera kommer frågan tillbaka till Utsk., och då må jag spörja,
huru djupt dyker man då? Om jag minnes rätt, sedan jag var
Ordf:de i BankoUtsk., sfi aflägga ledamöterna en ed, att de skola
skydda Bankens rätt; denna ed är affattad i sådana ordalag, att
män, hvilkas samveten äro böjda för undergifvenhet, tveka, huruvida
det ens är riktigt och pligtenligt, att röra vid en institution,
som visat så vackra resultater af stundtals grof ackumulation, då
den såsom en ny Phoenix reser sig ur askan, och som håller på nu
som bäst att plantera nya barn i alla våra filialkontor, efter det
man, nota bene, sedan den tid då jag följde med, utrotade dessa
filialkontor, emedan de ansågos då vara byggda på en falsk grund,
nota bene erkannerligen densamma då som nu. Huruvida detta Utskott
skulle göra något annat, än att skänka min motion ronde en revision
af vårt penningeväsende en högtidlig begrafning, derom hyser
jag mina tvifvel. Ovissheten härom är orsaken, hvarföre jag väckt
förslag om tillsättande af ett särskildt Utsk. Således, när man nu
vill behandla frågan om en undersökning af penningekrisen blott
ensidigt, fruktar jag, att det är samma förhållande nu som vid förra
Riksdagen, eller att det står något spökande bakom. Man vill icke
undersöka, utan man vill leda ut den stora motionen från allmänhetens
och R. St:rs vidare upmärksamhet. Ar det så, då
må jag bekänna, att min pligt stannar att försöka mera. Jag
ser nu här för mig en man, som, redan för ett par år sedan, till
följd af gammal vänskap, tillät mig, då han stod i spetsen för det
ministerium, som närmast har att öfverskåda Rikets penningeställning,
att utveckla den idé om reform i vårt Bankväsende, som nu
är roten till mitt förslag. Han tillät mig att i flere timmar utveckla
detta, och hvad jag då bad om var att få en komité till
satt.
Det var då vi stodo på högsta höjden af det välstånd, som
rika skördar skänkt oss, och hvarigenom, i fall en reform då skett,
vi verkligen kunnat åstadkomma en sådan tillgång för Sverige, att
vi kunnat gå ett krig, som då troddes vara i närheten, till mötes.
Jag har naturligtvis icke rättighet att yppa hvad svar jag erhöll; det
beror på honom sjelf att säga det. Mitt förslag ansågs emellertid
icke då nödvändigt; det mötte hinder, och jag vill med detta
blott hafva sagt, att jag oupphörligt och länge fortsatt mina bemödanden
äfven på annat håll, .innan jag nu vändt mig till Ståndet.
Dermed- anser jag mig hafva upfyllt allt, livad pligten mot
samhället kan ålägga.
Frih. Raab, Carl Adam: Af den diskussion, som nu fortgått,
har jag icke kunnat finna någon lösning af hufvudfrågan, eller
om Gr. Frölichs motion ang:de tillsättande af ett särskildt Utsk.
må
Den 5 November.
65
må bifallas eller icke. Visserligen liar jag hört Gr. Liljencrants
hålla ett vackert föredrag i finansläran, som troligen varit ganska
uplysande för oss; och jag har äfven hört Gr. Gyldenstolpe utbreda
sig öfver theorierna för penningens rörelse; men jag har af dessa
båda yttranden ingalunda kunnat draga någon slutsats i afseende
på sjelfva frågan. Med mera intresse har jag hört Gr. Frölichs
första föredrag, deruti han utvecklar orsakerna till den allmänna penningeförlägenhet,
som nu är rådande. Det låter sig icke betviflas,
att ju dessa förhållanden verkligen förtjena en större upmärksanihet;
men som Gr. Frölich icke antydt, hvarföre han vill hafva ett
särskildt Utsk., eller hvarföre icke BankoUtsk. skall kunna taga
befattning med denna angelägenhet, så får jag nu hemställa huruvida
han icke skulle vilja i korthet upplysa oss om de skäl, som
ligga till grund för hans önskan, att få sin motion remitterad till
ett särskildt Utskott.
Gr. Frölich: Jag medgifver ej gerna, ätt jag verkligen
med skäl ådragit mig den anmärkn., den siste värde talaren gjort.
Jag stannade måhända något för tvärt, då jag trodde mig hafva
visat, att BankoUtsk. icke vore rätta stället att uptaga min motion.
Jag får nu tillägga, att hos ett Utsk., som har blott ett
ärende att behandla, och som består af ett färre antal ledamöter,
t. ex. 3 af hvarje Stånd, skulle det vara lättare att kunna hoppas
en noggrann pröfning af frågan, än hos BankoUtsk. Visserligen
beror äfven detta på personernas hugskott; ty det är möjligt, att
våra Elektorer kunde hitta på tillsätta sådana personer, som stå
på samma ståndpunkt, som de båda Gr:ne på första bänken. Jag
hade för öfrigt trott, att det skulle lyckats, att i detta Utsk. få
in sådane personer, som, ehuru icke tillhörande representationen,
troligen i denna stund ega ett stort intresse att få veta om det
finnes ett botemedel mot den nuvande penningekrisen eller icke.
Det är en distinktion, hvarå jag måhända under denna diskussion
bordt fästa upmärksamheten, nemi. att den ifrågav:de krisen icke
egentligen är någon handelskris, utan en penningekris. Jag uraktlät,
i mitt förra anförande, att nämna, det en handelskris, såsom
Gr. Liljencrants också ^yttrat, är af den natur, att det svårligen
gifves någon annan bot derför än undergifvenhet; men jag vågar
bestrida, att samma förhållande eger rum med en penningekris.
Ty den senare kan bero af felaktiga institutioner, och det land,
som har en bättre organisation af sitt penningeverk, lider mindre
af de oundvikliga handelskriserna, än andra. Denna del af frågan
har naturligtvis icke ingått i de båda Gr:nes åsigter; utan de hafva
behandlat hela ämnet blott ur synpunkten af en vanlig handelskris.
Nu vet jag icke om jag har rättighet eller skyldighet att vidare
motivera det särskilda Utsk:s tillsättande, än derigenom, att jag
förklarar det jag icke tror, att BankoUtsk.) till följd af sin organition,
kan upfatta ett ämne i vidsträcktare mån, än det rörer sig
om sjelfva Banken; men^det ämne, hvarom nu är frågan, är af en
långt mera omfattande natur, och man måste dervid nödvändigt
H. I 5
66
Den 5 November.
ingå i undersökning om huruvida Sverige med sina lokala förhållanden
verkligen kan konkurrera i handel med de större Staterna
och dervid vara fredadt från att indragas i deras kriser, samt huruvida
Svenska produktionen är fotad på så säkra grunder, så litet
beroende af handelskrisernas hastiga återkomst, att vi kunna hafva
alldeles samma slags penningeväsende som Frankrike eller England.
Detta är frågor, som måste undersökas, så framt man vill komma
till något resultat; har man deremot icke undersökt dem, utan endast
behandlat saken ur Bankens synpunkt, då har man afskurit
för sig den djupare undersökningen, och då kan man också icke
vinna något resultat. I afseende på det särskilda Utsk., hade jag
trott, att man derigenom skulle fått tillfälle att gå så långt som
möjligt, för att hinna något resultat, om detta också icke skulle
blifva annat än hvad Gr. Liljencrants sagt, eller att saken icke kan
hjelpas. När jag säger detta, så har jag icke blifvit vederlagd deruti,
att en sådan förändring, som jag föreslagit i Bankens organisation,
icke skulle kunna till största delen förekomma sådana kriser.
Jag har blifvit ovederlagd i det påstående, som finnes i min
motion, att lånerörelsen skulle skiljas från Banken, — en idé, som
icke är af mig påfunnen, utan flera år gammal, och understödd på
den tiden af Kegeringen. Alla dessa frågor är nu här icke stället
att ytterligare vidröra; men jag påstår, att enda sättet är att
skrida till undersökning, om man skall nånsin komma till fullkomligt
vetande i saken.
Naturligtvis skulle jag klandras för brist på ihållighet, och
äfven förtjena det, derest jag icke hos Hr Gr. och Landtm, begärde
propos. på bifall till mitt förslag, och, i fall denna propos. besvaras
med nej, anhöll om votering. Jag önskade likväl att få röna,
huruvida jag är så alldeles utan, jag vill icke säga sympatier, ty
sådant kommer icke i fråga, utan alldeles utan understöd af någon,
som bevärdigat mina tryckta skrifter med någon upmärksamhet,
och derigenom blifvit bringad på tvifvel — jag fordrar icke mer —
om det kan vara något sannt och rätt i den utredning jag der
sökt framlägga. Sakuar jag likväl understöd af dessa, hvilket
jag icke nu kan bedöma, så gör jag kanhända orätt uti att begära
votering; men finner jag att förhållandet är motsatt, då mäste
jag göra det.
Gr. Liljencrants: Jag har begärt ordet för att lemna en
uplysning, som jag i mitt förra anförande glömde. Jag tog mig
då friheten nämna, att Bankens metalliska kassa i detta ögonblick
befinner sig i ett biittrerskick, än någonsin tillförene, med undantag
af de två sista lyckliga åren. Så vida jag icke irrar mig, egde
Banken den l:sta Januari 1848 en metallisk valuta af åtta milhr,
och således en half mill. mindre än nu. Sedermera inträffade det
olyckliga året 1848, då Sveriges handel var högst ogynnsam, till
följd af då befintliga förhållanden på den stora verldsmarknaden;
det hände då, att den metalliska kassan nedgick ända till 5 milhr.
Jag anser detta vara en vigtig uplysning, som måhända icke hvar
och en bland oss nu erinrar sig; den visar nemi. att vi genomgått
Den 5 November.
67
en vida svårare kris, an den, hvarmed vi nu kämpa. När man
från en metallisk kassa af 8 milhr, d. v. s. ett rörelsekapital af 32
•milhr Rdr Rmt, faller till ett rörelsekapital af 20 milhr, då är det
verkligen ett betänkligt förhållande, i synnerhet när man kommit
från ett förhållande, som inträdt småningom; ty minskning i den
metalliska valutan och deraf följande inskränkning af rörelsekapitalet
inträda vanligen småningom. Annu liar emellertid rörelsen icke
hunnit vänja sig vid det onaturligt stora rörelsekapital, som den
har disponerat under de föregående åren, om ock sannt är att öfverflödet
föranledt bedröfliga spekulationer. Men det kan väl aldrig
komma att utgöra föremål för lagstiftningen att, i händelse
en eller annan person förlupit sig, som man säger, söka bota dessa
misstag genom en mellankomst, som skulle framkalla vida betydligare
oredor. Gr. Frölich har sagt, att så väl jag som en annan
talare fattat saken såsom en handelskris, och icke såsom en penningekris.
Äfven om jag dertill egde förmåga, kan det dock icke
falla mig in att utveckla, huru nära dessa båda kriser stå hvarandra,
samt huru de ovilkorligen följa hvarandra i spåren. Det är
gifvet, att det kan tänkas förhållanden i ett land, då penningebrist
upstår till följd deraf, att penningen hindras att fritt löpa man
och man emellan; men hade detta varit förhållandet hos oss, så
synes det mig rättast, att motionären upgifvit de hinder i denna
väg, som nu forefinnas, och att han föreslagit deras afhjelpande.
Då hade för visso frågan icke blifvit mera omfattande, än att den
kunnat behandlas af BankoUtsk. Jag kan således icke för min
del finna,' att några bevekande skäl blifvit frambragta för bildandet
af ett särskildt Utskott; det skulle, såsom jag förut haft äran nämna,
säkert råka i konflikt med BankoUtsk:t, hvilket sednare dock är
och förblifver det, som har att göra med det verk, hvilket utöfvar
det väsendtligaste inflytandet på landets penningerörelse.
Jag afstyrker på dessa grunder förslaget.
Gr. Frölich: Den siste värda talaren har yttrat, att det
ålegat mig att upgifva de medel, hvarigenom penningekrisen skulle
afhjelpas. I korthet får jag nämna, att jag icke velat föreslå några
palliativer; sådana hafva vi i Aftonbladet läst ganska vidlyftigt
föreslagna. Detta förslag har jag trott mig böra underkänna,
emedan jag icke funnit något annat botemedel än en radikal reform.
Må hvar och en stöta sig på detta ord; jag har min åsigt, och
denna är resultatet af de forskningar, jag anställt under loppet af
30 år, sedan jag sjelf träffades ganska hårdt af en penningekris i
London 1825, då äfven jag var en näringsidkare.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, hemställde Hr
Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla Gr. Frölichs förev:de
motion, samt besvarades denna propos. med starka Nej, jemte några
Ja; hvarpå propos. till afslag å samma motion blef framställd och
besvarad med starka Ja, jemte ett eller annat Nej, då Gr. o. Landtm,
förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
68
Den 5 November.
Föredrogs Gr. a f Ugglas’s, Carl Ludv. Fr edr., d. 31 sistl.
Oktober på bordet lagda motion, ang:de inrättande af Länsnämnder,
Gr. Frölich: Jag hade beredt mig på att göra några an
märkmr
vid den af Gr. Ugglas väckta motionen, och jag börjar
med att förklara, det jag icke skulle hafva ansett mig tillständigt
att deltaga i diskussionen öfver ett ämne, som vid föreg:de Riksdagar
varit så fullständigt behandladt, så framt jag icke åtminstone
genomliist de prot:r, som i frågan blifvit förda, och deraf funnit,
huru behandlingen af densamma varit beskaffad. Efter att hafva
ingått i denna undersökning, finner jag visserligen, att den värde
motionären i afseende på fullföljandet af sin öfvertygelse ronde
denna nyttiga sak på ett berömvärdt sätt visat en ihärdighet och
en konseqvens, som det vore önskligt, att män i hans ställning
och med hans intellektuella förmåga gjorde och kunde göra; men
då jag finner till hvad mål han kommit, och då jag tillika finner,
att han gång efter annan, sedan han först framställde sin motion,
gått allt' mer och mer ifrån hvad lian ger namnet af att arbeta
för kommunalväsendet, och det ur den synpunkt, att han icke ville
blottställa sig för beskyllningen att hafva velat bilda några politiska
klubbar, tror jag att han genom en sådan slags farhåga och
genom en sådan för långt drifven eftergifvenhet för hvad han an
ser
vara opinionen skadat sitt ursprungliga förslag.
Den värde motionären börjar sitt förslag med att orda om
de förvånande framsteg och den ovanliga liflighet, som på sista
tiden låtit sig förnimmas i de enskildes verksamhet; men då förhållandet
redan är sådant, utan att det blifvit framkalladt af några
Länsnämnder, tillstår jag, det jag icke inser, hvartill framställandet
af motionärens förslag tjenat, enär just det, som han derigenom
åsyftat, redan såsom ett faktum förefinnes. Men han säger,
att införandet af Länsnämnder skulle ytterligare befordra den allmänna
andan; detta må jag säga ljuder sällsamt i mitt öra, då
jag sedermera finner, att det, som han genom dessa nämnder ämnar
förbereda, är blott en ekonomisk anda, och alldeles icke hvad
som vanligen innefattas under benämningen allmän anda. som dock
torde vara något helt annat. Att en allmännare kommunal-anda
upstått, hafva vi nyss erkänt; men jag tror, att denna anda alldeles
icke behöfver någon så beskaffad stödjepunkt som dessa Länsnämnder,
hvilka, jag måste bekänna det, prima facie, synas mig
komma att verka måhända helt och hållet emot motionärens syftning,
ja till och med alldeles qväfva upkomsten af en allmän auda.
Jag kan nemi. icke finna annat, än att Gr. af Ugglas’s förslag
skulle göra den allmänna andans utveckling helt och hållet beroende
af de koryféer, som inom Länsnämnderna skulle bilda sig, och
blott understödja Landshöfd:ne, samt utgöra ett slags råd, en conseil
géneral, till deras disposition. Det är visserligen pro forma
föreskrifvet, att Landshöfdme blott skulle ega deltaga i diskussionerna,
men icke i besluten; men ett dylikt litet undantag kan dock icke
hindra, att den exekutiva makten skulle erhålla ett nytt medel at
till sig draga och allt mer och mer centralisera äfven sådana au
-
Den 5 November.
gelägenheter, sorn folket förut varit vandt att sjelft behandla, och
jag tror derföre, att det vöre mera skäl, att Gr. af Ugglas kallade
sitt förslag ett förslag till införande af guvernementala institut
inom kommunerna.
När ifrågav:de ärende vid förra Riksdagen behandlades,
ingingo deruti motioner jemväl af andra Ledamöter inom detta
Stånd, och en af dem upfattade, sorn jag tror, den kommunala frågan
riktigt, då han ville förlägga den kommunala institutionen till
socknen, dit den rätteligen hör. Men denna fråga föll med den
andra, och jag vet ännu icke, huruvida motionären ämnar förändra
sitt förslag, så att det ånyo kan blifva föremål för en diskussion,
eller också ingen, på den grund, att det omfattar ett ämne, som
sträcker sig alltför långt. Jag har emellertid begärt ordet, för att
påpeka ett förhållande af oförmåga att ernå hvad man åsyftar, och
emedan jag tror att båda dessa förslag, huru välmenta de än äro, ega
gemensamt med hvarandra. Det består deruti, att de båda afse
ett sträfvande mot någonting, som jag alls icke finner vidrördt vid
förra Riksdagen. Detta är nemi. att hela vårt samhällsskick, eller
organisationen af våra embetsverk, är af Carl XI byggdt efter den
militäriska grundsatsen: en chef och underlydande, samt så, att
chefen skall styra och leda allt. Denna organisation finnes qvar
ännu i dag, till hinder för all kommunal-anda, ja fråga är äfven om
den icke hindrar upkomsten af allmän anda i dess vidsträcktare
bemärkelse. Att denna organisation då för tiden var den enda
riktiga, emedan den var den enda möjliga, vill jag ingalunda bestrida;
men vår historia är nu mera så utvecklad, att vi kunna, om vi vilja,
se verkan derutaf. Yi återfinna denna organisation, då vi se våra
med chefer försedda collegiér och embetsverk af alla slag, hvilka
sedan Carl XI:s tid fått sin gifna organisation; men hvad vi icke
synas märka är, att denna organisation är alldeles för gammal, och
att den icke svarar emot vår tid. Vi se väl i spetsen för våra
embetsverk höga chefer; men varsna icke, huruvida dessa chefer ens
förmå att styra sina embetsverk; de sitta der på sina presidentstolar;
men hvad de verka, förnimmer man icke. Jag frågar då,
i fall jag har rätt uti hvad jag yttrat, hvartill tjenar väl att efter
dylikt mönster söka bilda ännu flera sådana anstalter? Hvartill
tjenar att på en ny väg ytterligare söka befordra stillaståendet? Vi
se ständigt nya förslag framställas till nya embetsverk med chefer
och underlydande. Det är klart att hvarje organisation af embetsverk
förutsätter en viss grad af chefskap; men ett chefskap, sådant som nu
finnes för alla våra institutioner, tror jag att tänkare redan för 30 år
sedan ansett felaktigt, och jag vill erinra Eder, M. H:rr, att
det gafs en tid icke långt efter den sista revolutionen, då det allmänt
erkändes, att våra embetsverk voro inrättade efter en murknad
och föråldrad princip, nemi. den af chefskapet i den 'form, det
hos oss förefinnes.
Det är ur denna synpunkt, som jag trott mig böra uttala dessa
ord, innan motionen blir till Utsk. remitterad, i fall någon skulle
finna den värd att der uptagas. Troligen skall dock samma fråga
ur flera andra synpunkter framdeles återkomma, och jag vill der
-
70
Den 5 November.
före nu icke vidare förlänga mitt yttrande. Jag anhåller emeller*
tid att hvad jag nu haft äran anföra, må åtfölja remissen till veder!).
Utskott.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Det lärer icke vara någon
på detta rum obekant, att hvad fäderneslandet i allmänhet saknat,
verkligen är den kommunala anda, som varit så önskvärdt att
den förefunnits. Sannt är visserligen, att en sådan kommunal-anda
på sednare tider genom egna förhållanden hos folket börjat alltmera
utveckla sig; men ännu återstår dock dervid mycket att göra,
och jag kan således icke neka, att jag för min del står i förbindelse
hos Gr. af Ugglas, för det han icke tröttnat att återkomma
med sitt förslag om Länsnämnder, ehuru detta förslag vid föreg:de
Riksdagar blifvit afslaget. Jag har med upmärksamhet genomläst
den ifrågav:de motionen, och jag har dervid trott mig finna, att
Gr. af Ugglas’s afsigt varit, att man icke så egentligen borde fasta
sig vid hvarje liten föreslagen §, utan fastmera betrakta motionen
i sin helhet. Jag finner således ej heller, att hans mening varit
att så eller så bör Länsnämnders organisation vara. Han har visserligen
framställt ett förslag till denna organisation, men jemväl
sagt, att om den kan åvägabringas på annat sätt, så har han icke
något deremot, blott det stora hela kommer till verkställighet. För
min del finner jag också icke något olämpligt uti att Landshme
få deltaga i dessa kommunal-nämnder, enär från dessa Hrr och män
onekligen kunna komma ganska många nyttiga råd och uplysningar.
Jag tror således, att de der äro ganska nödvändiga, och skulle äfven
mot förmodan någon Landslag vilja sätta sig emot något nyttigt
förslag, finner jag deruti ingen fara, emedan han då säkerligen blifver
öfverröstad.
Jag tror fördenskull, att denna föreskrift icke bör utgöra något
hinder för sakens framgång, och min lifliga önskan är att Gr.
af Ugglas’s motion måtte med största upmärksamhet af Utsk. behandlas,
emedan jag är öfvertygad om att, ifall densamma blifver
antagen, antingen med en eller annan förändring, den skall medföra
stor och allmän nytta för fäderneslandet.
Remitterades till Allm. Besv. och Ekon.Utsk.
Föredrogos och begärdes på bordet K. M:s nedannämnde, denna
dag ankomne, Nådiga Proposir till R. St:r.
l:o Ang:de vissa ändringar i nu gällande stadganden om utskrifningssättet
och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet;
2:0 Ang:de upphörande af det från Rotehållarne eller Soldaterne
vid Indelta Infanteriet nu utgående bidrag till soldatbeklädnadens
anskaffande och underhållande;
3;o Om uphörande af fourage-passevolansafgiften vid beridna
RusthållsReg.tena;
4:o I fråga om beräkningsgrunden för Salpeterhjelpens utgörande
inom en del af Södermanlands län;
Den 5 November.
71
5:o Om dispositionen af 6 st. holmar i Götheborgs och Bohus
Läns skärgård;
6:o Om utbyte af Länsmansboställena Melby och Näsby mot
Kronoskattehemmanet Bredinge på Öland;
7:o Om uplåtande af mark å Kronoparken Båda Ås i Skaraborgs
Län för en vattenledning till Lidköping;
8:o Om försäljning af f. d. LandshöfdingeKesidens-tomterne i
staden Piteå med å dem befintliga byggnader;
samt skrifvelser:
9:0 I anled. af f. d. Myntmästaren, Assessoren Grandinssons und.
ansökan om ersättning för förlorade boställsrum;
10:o I anledn. ■af åtskilliga utaf K. St:r vid sistförflutna Riksmöte
föreslagna lagförändringar;
ll:o Om förordnande af en StatsKådsledamot i afseende på
handläggningen af vissa i Eiksd.Ordms 36 och 42 §§ omförmälda
Riksdagsärenden.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman, uppläste 6 motioner
af följande innehåll:
1:0
Sorn en efter tidens kraf mer lämplig reglering af Embetsoch
Tjenstemäns löner tyckes vara för handen, så synes det vara
med billigheten förenligt, att äfven så vigtiga befattningar, som dem
Hrr Fullm:ge i E. St:rs Bank innehafva, icke måtte aflönas så,
att dessa befattningar blifva för deras innehafvare en obetydlig bisak,
och som, genom en förhöjning af BankoEullm:ges arfvode,
möjligheten för E. St:r, att mer fritt kunna skänka ett så högt
förtroende äfven åt mer aflägset boende personer, betydligt underlättas,
så får jag vördsamt föreslå att
Hrr BankoFullm.ges arfvode måtte förhöjas lill minst
4,000 R:dr R:mt årligen.
Men enär Hrr Pullunge uti E. St:rs Riksg:sKont. alltid
åtnjutit samma aflöning, som Hrr BankoEullrmge, så synes det
äfven billigt, att desse TIrrs aflöning hädanefter också blifver enahanda,
hvarföre jag vördsammast får föreslå, att
Brr Fullm.ge i R. St.rs Riksg:sKontor mätte få samma
förhöjning å deras arfvode
I
sammanhang härmed får jag lika vördsamt föreslå, att
R. St:r måtte besluta, det denna aflöningsfråga till afgörande
företages före instundande val af Fullm:gc i
Banken och Riksg.sKontoret.
Begärdes på bordet.
2:o
Under förutsättning, att, då E. H. St:r medgifvit att fullmakter
få utfärdas för deras egna tjenstemän, R. St:r derigenom
velat gifva desse sina tjenare samma säkerhet, som 36 § Eeg.P.
72
Ben 5 November.
gifver Rikets öfriga tjenstemän, nemi. att icke från deras tjenster
kunna skiljas utan »medelst ransakning och dom», anser jag mig
böra fästa R. St:rs upmärksamhet derpå, att ehuruväl de lagar och
instruktioner, hvarefter R. St:rs Bank styres, synas gifva Verkets
tjenstemän den i Grundlagarne stadgade säkerhet, denna säkerhet
dock i sjelfva verket icke finnes.
För att ett samhälle skall kunna anses för lagbundet, och dess
medlemmar må kunna ega det skydd, som denna lagbundenhet förutsätter,
så är det icke nog att lagar stiftas, utan fastmera vigt
ligger uppå, att skipningen af dessa lagar lägges i händer på män,
som förstå det höga kallet af en rättskaffens domare, och hvilka
äro ansvariga för sina domslut. Ty utan denna ansvarighet, utan
en sådan pröfvad förmåga, blifver domarekallet ett förtryckets verktyg
och Reg.Fms 36 g en död bokstaf.
Statens öfrige tjenstemän ega rätt att dömas af lagliga domstolar,
och som det är en lycklig sanning, att Sverige företrädesvis
eger en samvetsgrann och uplyst domarecorps, och med så stor ansvarighet,
att svårligen väld kan komma i fråga, så äro desse tjenstemän,
med få undantag, tryggade mot en olaglig behandling, helst
de i yttersta fall alltid kunna påräkna Konungens höga rättvisa.
Så är icke händelsen med en Bankens tjensteman, hvilken dömes
af egna förmän, hvilka å deras sida ofta äro parter i den sak, hvaröfver
de döma. Han eger visserligen rätt, att hos Bankens Öfverstyrelse
anföra besvär, men detta båtar honom föga, enär formen
för denna Styrelses ölverläggningar och beslut måtte vara helt olika
med den, som följes vid lagliga domstolar, ty Bankens Öfverstyrelse
befattar sig icke med att undersöka om den dömde verkligen
är brottslig eller icke; hon fastställer domen först, och om pröfning
af de anförda besvären beslutas, så upskjutes dermed till en
obestämd framtid.
Då nu BankoReghtet föreskrifver, att den, sorn tredje gången
dömes för fel i tjensten, skiljes från sin befattning, så är det ock
klart, att om en tjensteman i Banken icke får åtnjuta de laga
former, som äro alla andra Svenska medborgare förunnade, så kan
han, utan föregången ransakning, efter godtycke skiljas från sin
tjenst.
Öfvertygad att R. St:r inse rättvisan utaf, att dera3 egna tjenare
ega samma skydd af Lag, som Rikets öfriga tjenstemän, får
jag vördsammast föreslå att
uti alla de fall, som röra Bankens tjcnstemäns förhållande
i tjensten, BankoRegl.tct sättes i öfverensstämmelse
med de lagar, sorn gälla för Statens öfrige tjenstemän, samt
att yttersta domsrätten öfver tjenstefel öfverlemnas åt en
laglig domstol.
På det att R. St:r måtte komma i tillfälle, att rätt pröfva behofvet
af den föreslagna reformen, får jag vördsammast hänvisa till
BankoStyrelsernas prot:r för åren 1845 och följande, samt för detta
år, och får vördsammast ytterligare föreslå, att
Dan 5 November.
73
R. St:r målte anbefalla en laga undersökning i de mål,
tom sagde prot:r omförmäla.
Enär R. St:r alltid visat en fosterländsk ömtålighet derutinnan,
att hvarje Svensk medborgare må åtnjuta den rätt, som lagarne
honom medgifva, så tror jag mig fullgöra mili pligt såsom represensant,
då jag vördsammast fäster R. St:rs upmiirksamhet på behofvet
af en undersökning, som underlättar R. St:rs frisinnade
sträfvande, att gifva lagarne den kraft, att äfven den ringaste af
Sveriges medborgare vid dem må kunna stödja sig under en rättskaffens
lefnadsbana. Och som jag är fullt öfvertygad derom, att
R. St:r icke vilja undandraga sig Deras medverkan till återuprättande
af en utaf deras egne tjenares heder, kränkt både som medborgare
och tjensteman, så får jag ödmjukeligen anhålla om bifall
till den föreslagna undersökningen.
Som jag är den tjensteman, som här är i fråga, och alla andra
medel till uprättelse äro mig betagna, så har jag begagnat min
Riksdagsmanna-rätt, för att på den vägen få min sak under R.
St:rs pröfning, förvissad derom, att R. St:r icke förvägra Deras beskydd
åt den, som med skäl detta begär.
Begärdes på bordet.
3:o
Genom Svenska domaremaktens oafsättlighet hafva våra Grundlagsstiftare
velat göra denna makt sjelfständig, oberoende af alla
andra intryck än känslan för rätt, och derigenom gifvit Sveriges
innebyggare den största möjliga trygghet mot väld i domstolen. Men
denna trygghet till person är otillräcklig, så länge det i vissa fall
är beroende af slumpen, om min rättvisa klagan någonsin skall
kunna komma under en laglig domstols pröfning.
Reg.Fins 96 § och 63 §:n af Riksd.Ordmn, som stadga, att »vid
hvarje Riksdag skola R. St:r förordna en för lagkunskap och utmärkt
redlighet känd man, att, såsom deras Ombud, hafva tillsyn
öfver lagarnes efterlefnad etc. etc.», hafva visserligen afsett, att i de
fall, då jag icke omedelbart sjelf kan föra min talan, jag genom
detta Ombuds medverkan kan tillgodonjuta den för alla fria medborgare
så dyrbara rättigheten, att få sin rättvisa klagan pröfvad
af en oberoende domare. Meri om oafsättligheten bos domaren
gifver mig säkerhet för en oväldig dom, så gifver Just.Ombudsnns
afsättlighet ingen trygghet för, att min klagan skall blifva pröfvad,
enär detta vigtiga embete af- och tillsättes af dagens flvgtiga opinion,
och dess innehafvare, möjligen bunden af fruktan och tacksamhet,
är förhindrad, att så sitt embete sköta, som hans rättskänsla, under
en mer tryggad framtid, skulle hafva ingifvit honom.
Erfarenheten har tillräckligen rättvisat behofvet af en jemkning
i detta för rättskipningen så menliga förhållande, och som
Just.Ombudsimns oberoende ställning icke kan fullkomligen ernås
utan Grundlagsförändringar, så får jag, för att genom en betryggad
ställning för framtiden göra denne Embetsman åtminstone mindre
beroende af partiåsigter, vördsammast föreslå, att
74
Den 5 November.
den, som en gång blifvit af R. St:r utsedd till dt ras Jusl.-  Ombudsm., må berättigas, alt, om han vid en påföljande
Riksdag icke blifver återvald, för sin återstående lifstid
åtnjuta i pension halfva beloppet af det arfvode han under
Embetels utöfning upburit.
Och i sammanhang härmed lär jag lika vördsamt föreslå, att
R. St:rs nuvaride Just.Ombudsm., tillfölje af sin sjuklighet och höga
ålder, måtte vid afgåendet få åtnjuta
hela sitt arfvode såsom pension.
Remitterades till StatsUtsk.
4:0
Vördsammast får jag föreslå, att
uti Inslrukl.n för R. St.rs Just Ombudsm. måtte inlagas
den föreskriften, att han bör egna upmärksamhcl åt rättskipningen
inom BankoYerket, samt alt Just.Ombudsm:n förpligtas,
alt årligen från Bankens FiskalsEmbete infordra
de handlingar, som röra möjligen under årets lopp gjorda
fiskaliska åtal.
Mångårig erfarenhet har vitsordat behofvet af, att någon upmärksamhet
fästes vid styrelsesättet inom R. St:rs Bank; ty så
länge BankoVerket styres efter särskilda lagar, och, till följd af
måhända bristande instruktion för Just.Ombudsimn, Verkets tjenstemän
äro uteslutna från rättigheten, att uti något enda fall få en
olaglig behandling granskad af laglig domstol, så hafva de af Bankens
tjenstemän, som icke hunnit till Kommissariegraden, uphört
att vara medlemmar af det fria, lagbundna Svenska samhället.
Någon vidlyftighet uti motiveringen af min motion torde vara
öfverflödig, enär LagUtsk., till hvilket jag vördsamt anhåller, att
motionen måtte blifva remitterad, har tillgång till Just.Ombudsnuns
Embets-diarier, och dessa äro mer än tillräckligt uplysande.
Att Just.Ombudsmm har närmare tillsyn öfver Bankens EiskalsEmbete,
är så mycket mer af behofvet påkalladt, som sannolikt
många af mina motioner vid denna Riksdag blifvit öfverflödiga, om
denna åklagaremyndighet stått under kontrollen af en aktningsbjudande
opinion.
Remitterades till LagUtsk.
5:0
BankoReghtets 61 g 3:dje morn. stadgar, att den tjensteman,
som söker ledighet i och för tjenstgöring hos R. St:r, skall afstå
så mycket af sin lön, som fordras till bestridande af tjensten i lägsta
lönegraden; men deremot finnes ingen bestämd föreskrift i afseende
på ersättningsskyldighet för sådane tjenstemän, som i stöd
af 79 g Riksd.Ordn. äro berättigade till säte och stämma såsom
Riksdagsmän.
K. M:s Bref till Dess KrigsColhm af d. 2 Mars 1840 bestämmer
en sådan ersättning till halfva lön i lägsta graden; och
som billigheten synes fordra, att R. St:rs egna tjenstemän i och för
Den 5 November.
75
utöfningen af Riksdagsmannakallet icke böra vidkännas större förluster
än Kronans tjenstemän, och än mera, att den tjensteman,
som är moralisk pligtig, att, ulan ersättning från det allmänna, begagna
en rätt, som Grundlagarne pålagt honom, icke måtte vidkännas
samma afdrag af sin lön, som den, som på egen begäran
mot arfvode blifver tjensteman under Riksdagen, så lär jag vördsammast
föreslå, att
BankoRcgl.let i denna del sättes i öfverensstämmelse med
ofvan antydda K. M:s Bref.
Som 79 § Riksd.Ordn. stadgar, att ingen, sorn till säte och
stämma berättigad är, må af hvad anledning som helst kunna förmenas
att Riksdagen bivista, så tyckes det, som Grundlagens bud
härutinnan, genom något afdrag af lön, icke fullt efterlefdes.
Om den anmärkmn möjligtvis skulle göras, att Banken skulle
kunna få vidkännas alltför stora förluster, så får jag vördsammast
uplysa, att jag, under utöfningen af min Riksdagsmannarätt under
denna Riksdag, utaf min. aflöning inom Banken går miste om nära
100 R:dr b.-ko i månaden, och att sannolikt, om äfven den lindring
jag föreslagit beviljas, en så dyrköpt ära af högst få kan komma
att begagnas.
Remitterades till BankoUtsk.
6:0
Rikets sist församlade Ständer beslöto, att texten å de Bankosedlar,
som vid decimalsystemets införande utgifvas, skall erhålla
följande lydelse: »Sveriges R. St:rs Bank inlöser, vid anfordran,
denna sedel å R:dr 00 R:mt med 00 R:dr i silfver, eller 00 ort
tolflödigl myntadt silfver.»
Genom detta beslut har Banken förbundit sig att, om sedelhafvaren
så yrkar, inlösa sina sedlar med silfvermynt efter en bestämd
vigt. Men om äfven det vore en möjlighet, att utprägla
silfvermyntet så, att det nytt kunde erhålla en -bestämd gifven vigt,
så är det. dock naturligt, att denna vigt i mohn af slitning förminskas.
Härigenom kan Banken för framtiden ådragas oberäkneliga
förluster, såvida icke Banken förbehåller sig att, äfven efter vigt,
emottaga till Banken inflytande silfvermynt. Men häremot upstå
ännu betänkligare svårigheter, nemi. enskildtas förluster, trassel vid
liqvider man och man emellan samt slutligen allmänt missnöje.
I stöd af dessa mina skäl, får jag vördsammast föreslå, att
texten å de nya sedlarne må erhålla följande lydelse:
Sveriges R. St:rs Bank inlöser, vid anfordran, denna
sedel d R:dr 00 B:mt med 00 R:dr i Silfver, enligt 1830
års myntfot.
Remitterades till BankoUtsk.
Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg: Under sista Riksdagen
hade jag äran väcka en motion, som blef remitterad till Lag
-
76
Den 5 November.
Utsk.; men, som jag nyligen hört af Utsk:s dåvarande och äfven nuvarande
Ordf:de, var Utsk., till följd af andra göromål, förhindradt
att handlägga denna motion, såväl som flera andra motioner. Af
denna anledn. får jag nu förnya densamma, och ber att ur B. o.
Ad:s prot:r vid sistl. Eiksdag få upläsa dess innehåll.
Den härefter uplästa motionen var så lydande:
I 68 § af konkurslagen föreskrifves, att vid konkurs skall äfven
»Kronans ombudsman i orten», nemi. Kronofogden, kallas. Detta
är naturligtvis på det han må komma i tillfälle att bevaka cessionantens
utskylder till Kronan. Men om nu cession göres utaf innehafvare
af fastighet på landet, hvars ränta eller tionde är anslagen
till något Begite t. ex., huru går det då? — Kronofogden
kan icke bevaka, ty han känner ej beloppet och han anser sig
dessutom hvarken skyldig eller berättigad till bevakning för Keg:tet,
emedan han icke kan beediga en sådan fordran. Keg:tsskrifvaren,
Beg:ts ombudsman, får icke underrättelse om saken och kan ej heller
af stämningen i Tidningarne få kännedom om konkursen, ty
han känner aldrig, om icke händelsevis, namnen på de personer,
sorn' till Keg:tet erlägga hemmansräntor eller tionde. Han känner
endast namnen på gårdarne, hvilka oftast äro spridda i flera län;
och följden blir, att Keg:tet förlorar det årets ränta eller tionde,
då konkursen skett.
Jag får derföre vördsamt föreslå, att första meningen af konkurslagens
68:de § får följande förändrade lydelse:
»Kronans ombudsman i orten och, om gäldenären innehar jord
å landet, hvars ränta eller tionde ej är Kronan behållen, den auktoritet
eller person, till hvilken samma ränta eller tionde är anslagen,
äfvensom alla öfrige kände inländske borgenärer, skola om
stämningen särskildt underrättas.»
Efter upläsningen häraf tilläde motionären:
Nyttan och nödvändigheten af den föreslagna förändringen
kunna säkerligen alla de ledamöter af detta Stånd vitsorda, som i
likhet med mig varit eller äro ledamöter i en löningsdirekm vid
ett indelt Beg:te. Jag rekommenderar således denna min motion
till LagUtsk:ts benägna upmärksamhet, så att den icke måtte, såsom
vid sista Biksdagen, försvinna utan resultat.
Denna motion begärdes på bordet.
Hr Cederschiöld, Gustaf, uppläste 2:ne motioner, innehållande:
1:0
Vetenskapernas
inverkan på lifvet, på samhället, torde numera
icke kunna betviflas. Hvad den lärde tänkt och forskat
sprider sig småningom till allmänna medvetandet, till folket. Denna
idéernas omsättning har under innev:de århundrade vunnit ofantligt
i hastighet. Under föreg:de sekler var den vida trögare. Den
förra tidens lärde utgjorde nära nog ett slags skrå eller hemlig
orden, som talade sitt eget språk, okändt af allmänheten; och an
-
Den 5 November,
77
sågo de det för vetenskapen förnedrande, om denna neddroges till
allmiinhetens kännedom och bedömande. Detta århundrades lärde
åter tala och skrifva samma språk, som deras öfrige landsmän, och
de ypperste af vetenskapernes idkare anse det icke under sin värdighet,
att framställa resultaterne af sina forskningar i en form,
att de kunna fattas äfven af den olärde. Detta sätt att popularisera
vetenskapen är en af vårt tidehvarfs ljusaste sidor. Kunskaperne
spridas derigenom hastigt från de egentligen lärde till allmänheten.
Nu mera hör det ingalunda till sällsyntheterna, att, få
år efter det en abstrakt theori blifvit af vetenskapsmannen uptäckt,
densamma vinner tillämpning i det praktiska lifvet. Att
befordra denna vexelverkan emellan skolan och lifvet, torde icke
vara ett ovärdigt föremål för eftertankan hos ett lands styrelse.
Likasom theorien har sin proba i praktiken, så behöfver ock denna
sednare renas från fördomar af theorien och af denna erhålla kunskap
om orsakerna till sina åtgöranden. Den lärde bör ryckas ur
sin cell och sättas i beröring med verkliga lifvet. Han tvingas
derigenom att med sitt vetande gagna sina medmenniskor, och å
andra sidan verkar beröringen med det faktiska i lifvet, att den
lärde af sina forskningar och abstraktioner icke förledes till irrfärder
i tomma rymden.
Det har länge ansetts för en stor brist, att våra Universiteter
äro belägna i så obetydliga städer, att de nära nog utgöra ett slags
kloster. Universitetsstäderne, nästan blotta bihang till Universiteten,
kunna, i anseende till denna sin obetydlighet, icke på dem
hafva någon inverkan. Universiteten befinna sig således nästan
alldeles isolerade, utan gemenskap med någon korporation af den
vigt och betydenhet, att dem emellan någon större vexelverkan kan
ega rum. Men rörelse är vilkor för allt lif. Hvila det är död.
Om således Universiteten, till följd af detta deras ostörda lugn,
någon gång skulle få benägenhet att petrificeras, bör sådant icke
kunna väcka förundran. Universitetens läge i obetydliga orter har
gjort, att deras arbeten och sträfvanden förblifva okända för den
stora allmänheten. Men vetenskapernas mål är sanningen, ljuset.
Deras idkare älska också att sjelfve befinna sig i ljuset, så att deras
bemödanden må blifva kända och skattade af verlden. Liknöjdhet
och glömska verka döfvande på forskaren. Yet han sig deremot
vara föremål för en större allmänhets upmärksamhet, lifvas hans
sinne och väckas hos honom krafter till förnyade ansträngningar. Dessa
och flere andra omständigheter hafva också redan för några decennier
sedan rigtat tankan på nyttan och nödvändigheten af Universitetens
förflyttning till hufvudstaden, och om jag ej missminner mig,
hafva motioner derom blifvit väckta hos RiksStm, men frågan har
utan resultat förfallit. Den är dock af för stort nationelt intresse,
att öfverlemnas åt glömskan; och är det af öfvertygelse härom,
som jag funnit mig upmanad göra den till föremål för representationens
öfverläggningar.
Ganska stora och vigtiga fördelar skulle onekligen härflyta
från en sådan förflyttning af Universiteten till hufvudstaden. Mycket,
som nu är ofullständigt och otillräckligt, derigenom att det
78
Den 5 November.
är splittradt pä olika håll, skulle, saraladt på ett ställe, kunna
komina att utgöra något helt och fullständigt. För ett grundligt
studium af flere utaf vetenskaperna fordras tillgång på instrumenter,
apparater och samlingar; hvarförutan för alla vetenskaper erfordras
bibliotlieker. Under närvarande förhållanden, då dessa samlingar
här i Riket äro spridda på tre eller flera ställen, hafva de
icke kunnat blifva annat, än i hög grad ofullständiga. Så finnas
.t. ex. i Riket icke mindre än tre astronomiska observatorier, men
jag betviflar, att något af dem är försedt med alla de instrumenter,
som erfordras för verkställande af en fullständig observation.
Så äfven i andra afseenden. Nu finnas redan i Stockholm flere
lärda institutioner, såsom Vetenskaps-Akademien, Historie- och
Vitterhets-Akademien, Carolinska Institutet m. fl. Om dessa institutioner
tillika med båda Universiteten förenades till en enda,
så skulle derigenom upkomma en institution, hvilken hade giltiga
anspråk att benämnas Universitet. Samlingar och bibliotheker, förenade
till ett enda helt, skulle då icke vidare utgöra något endast
fragmentariskt. Underhållet och förökandet af dessa samlingar kunde
lätteligen ske, då flere institutioners medel finge användas på ett
ställe.
Den upmärksamhet, som komme att fästas på de Akademiske
lärarne, kunde icke undgå att på dem utöfva en lifvande inverkan.
Då kunde de offentliga föreläsningarne icke mera nedsjunka
till den obetydlighet, som nu stundom är fallet. Enär läraren icke
på förhand kände hvilka personer, som komme att afhöra hans föreläsningar,
utan han der möjligen kunde motse besök af landets
yppersta män, skulle han otvifvelaktigt finna sig sporrad, att på
utarbetandet af föreläsningarne använda större ansträngning, än
nu, då de besökas endast af examinandi. Vidare, då uti samma
vetenskap funnes flere lärare, skulle sådant säkerligen föranleda en
ädel täflan dem emellan; äfvensom det umgänge, hvilket komme
att ega rum emellan vetenskapernes idkare och männen uti det
praktiska lifvet, icke kunde annat än hafva ett vigtigt intresse för
båda parterne.
Den större rikedom på föremål och förhållanden, en stor stad
företer, skulle för ynglingen underlätta valet af vit® genus; äfvensom
anlag skulle väckas, hvilka nu ofta till följd af bristande incitament
förblifva ständigt begrafne. Det umgänge, som komme
att ega rum emellan de vid Universitetet qvarvarande ynglingar och
deras redan i det praktiska lifvet ingångne äldre kamrater,
icke hafva annat än en fördelaktig inverkan på de förre, enär desse
af sina fordne kamrater kunde få underrättelser och uplysningar
rörande sitt blifvande yrke, som nu ofta icke stå att vinna vid
våra nuvarande Universiteter. Och då skulle det icke vidare blifva så
ovanligt, som det nu är, att studierne fortsattes äfven sedan kursen
vid Universitetet var afslutad.
Universitetets säte i hufvudstaden skulle bibringa dennas innevånare
en mer eller mindre ytlig kännedom om föremålen för Universitetets
arbeten och sträfvanden. Och då vetenskaperne, liksom
allt annat stort och ädelt, endast behöfva blifva kända, för att
Den 5 November.
7 9
skattas och värderas, så skulle de veta, att snart hos hufvudstadens
innevånare för sig väcka aktning och intresse, hvilket ifrån hufvudstaden
kommne att utbreda sig öfver hela landet. Mången industriidkare
skulle finna sig upmanad att på de akademiska föreläsningarne
söka förklaring på de fenomener, som dagligen ega rum
uti hans verkstäder. Mången gammal embetsman skulle med glädje
återförflytta sig till sin ungdoms dagar, genom att å de offentliga
föreläsningarne höra förkunnas föremålen för sin ungdoms ansträngningar.
Och det är min öfvertygelse, att ett intresse för vetenskaperne,
hvarom man nu svårligen kan göra sig en föreställning,
skulle, väckas, i händelse Universiteten förlädes till hufvudstaden.
Mångens upmärksamhet skulle komma att rigtas åt håll, dit
hans tanka nu aldrig vänder sig.
Da invändningar, man anfört emot en sådan Universitetens
förflyttning till hufvudstaden, äro hufvudsakligen följande:
1:0 Svårigheten i en stor stad att hålla ordning bland en
större samling af ungdom;
2:o Den större kostnad, som vistandet i hufvudstaden skulle
ådraga den studerande ungdomen, samt de längre resor, denna skulle
blifva nödsakad företaga; och
3:o De kostnader, som genom en sådan förflyttning komme
att drabba Statsverket.
Hvad först angår den förmenta svårigheten, att hålla disciplin
och ordning hland den studerande ungdomen, så hafva exemplen
af Universitet i utländska hufvudstäder faktiskt vederlagt ett sådant
påstående. Ordningen och disciplinen vid Köpenhamns Universitet
äro vida större, än vid något af våra. I en större stad
nedsjunker studentcorpsen till en sådan obetydlighet i jemförelse
med de öfrige klasserne, att den litet eller intet betyder, då den
deremot i våra små Universitetsstäder nästan utgör allt, och derigenom
ofta, i känslan af sin öfvermakt, förledes till sjelfsvåld, okändt
vid Uuiversiteter i större städer.
Kostnaden för studentens vistande i hufvudstaden torde icke
blifva betydligt större, än hvad den nu är vid Universiteten, om
lämpliga inrättningar för mathållning och bostäder vidtoges. Dessutom
erbjuder hufvudstaden tillfällen till inackordering i familjer,
äfvensom till förtjenst genom barnundervisning m. m., hvarpå tillgång
i en mindre stad icke förefinnes. Genom de nu så betydligt
lättade communicationsanstalterna torde de längre resor, en del af
studenterne måste underkasta sig, vara af ingen betydenhet.
Vidkommande slutligen kostnaden för en sådan Universitetens
flyttning, så torde den icke blifva så stor, som man i början möjligen
föreställer sig. Derigenom att flera särskilda institutioner
8ammanslogos, bereddes tillgång på ett större antal löner, än som
kunde vara af nöden för äfven ett Universitet, inrättadt i vida
större skala, än något af de nuvande. Den besparing, som å
denna titel komme att göras, kunde lämpligen användas till förstärkande
af materielen, hvilken, redan derigenom att hvad, som nu
splittras åt flera håll, kunde concentreras på ett ställe, skulle vinna
80
Den 5 November.
en nu icke anad fullständighet. Den enda ökade utgift, sorn komme
att ega rum, vore den för upförande af erforderliga Universitetsbyggnader.
Denna utgift blefve väl icke obetydlig, men då
det vore en utgift endast för en gång, torde den icke blifva så
särdeles betungande, helst om visas kan, att lämpliga byggnadsplatser
äro för Staten disponibla. Härvid invändes troligen, att de
medel, som nyligen blifvit använda för upförandet af dyrbara byggnader
vid Universiteten, skulle i sådant fall vara niira nog bortkastade.
Denna invändning saknar väl icke sin betydenhet, men
är dock icke af den vigt, att den bör kunna förhindra ett företag
af stort nationelt intresse. Bättre hade väl varit, om berörde utgifter
icke skett, men då sådant numera icke kan ändras, måste
man underkasta sig nödvändigheten. Man har påstått, att ett intresse,
som velat förhindra Universitetens flyttning, trott sig lättast
kunna göra sådant genom att vid Universiteten fästa dyra
byggnader och inrättningar. Skulle sådana småsinnta beräkningar
verkligen förefunnits, må de gerna komma på skam.
I afseende på frågan om 'lämpliga tomter för Universitetsbyggnader,
så eger lyckligtvis Staten för närvarde sådana, och
de mest passande man kan tänka sig.
Carolinska Institutet eger en vidsträckt tomt med tillräckligt
utrymme för de ytterligare tillbyggnader, som kunde erfordras för
det medicinska och ehemiska studiet. Vid Carl XIII:s torg inbjuder
platsen bakom Operahuset till upförande af en större byggnad.
Norra sidan af samma torg lemnar äfven tillfälle till ett
stort byggnadsföretag. Vidare eger Staten der Landtmäterihuset,
hvilket kunde apteras till Universitetsbyggnad. Dessa platser skulle
utan tvifvel lemna tillräckligt utrymme för nödiga byggnader, helst
som en stor del af samiingarne troligen komme att inflyttas, dels
i det nu under byggning varande National-Museum, och dels i
Kongl. Vetenskaps-Akademiens hus, hvilket sednare eger tillfälle
till betydlig tillbyggnad. Och frågas nu slutligen, om icke Carl
XIILs torg, en af de vackraste platser i vår vackra hufvudstad,
skulle blifva ett värdigt hemvist för vetenskaperne?
På grund af hvad jag nu anfört, och de många skäl, som i
öfrigt tala för saken, tager jag mig friheten föreslå:
l:o att B. St:r för sin del besluta, det Universiteten i
Upsala och Lund flyttas till hufvudstaden, för att der, i
förening med Vetenskaps-Akademien, Carolinska Institutet
m. fl. lärda institutioner, bilda ett fullständigt Universitet;
2:o att R. St:r hos K. M. i underd:het anhålla, det
täcktes K. M. i Nåder låta utarbeta ett fullständigt förslag
till organisation af ett dylikt Universitet, med stater
för aflöning m. m., projekt till flyttningskostnad samt ritningar
och kostnadsförslag till de erforderliga Universitetsbvggnaderne;
äfvensom att K. M. i Nåder behagade att
vid nästinstundande Riksdag till R. St:r aflåta Nådig propos.
i ämnet; samt
3:0
Ben 5 November.
81
3:0 att It. St:r likaledes måtte i underd:het hos K. M.
anhålla att, tills vidare och intill dess ifrågav:de flyttning'
försiggått, vid alla befordringar inom Universiteten fästes
såsom vilkor skyldigheten att underkasta sig en sådan förflyttning.
Om remiss till behörigt Utskott anhålles.
Bemitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsbt.
2:0.
I vårt fädernesland mötes man af en skärande motsägelse. På
samma gång man hörer orden: Svensk och Svenskt uttalas med
nära nog Colibradosiskt högmod, finner man i sjelfva verket att
allt Svenskt betraktas med förakt eller åtminstone likgiltighet. I
allmänhet röner en sak missaktning blott för det den är Svensk; likasom
den endast behöfver vara utländsk, för att väcka en viss grad
af upmärksamhet. Att från detta fel i vårt nationallynne många
'olägenheter för samhället härflyta, torde vara obestridligt, ehuru det
är stor svårighet underkastadt, att framställa dem samtliga. Lättare
är det att inse huru detta fel blifvit utveckladt och vunnit den
intensitet, det f. n. eger. Betraktar man ungdomens undervisning,
skall det genast falla i ögonen huru innationel den är samt hvilken
underordnad plats Svenska språket dervid intager. En högst ringa,
om ens någon, vigt fästes vid modersmålet. Alla krafter måste
användas på inlärandet af främmande, särdeles de s. k. klassiska
språken. Följden häraf har också icke utblifvit, ett för högt upskattande
af kunskapen i främmande språk oell ett förnämt förakt
för det Svenska. Numera kan också nästan icke någon fullt felfritt
skrifva modersmålet. Afven hos de utmiirktaste författare är
icke ovanligt att påträffa grofva språkfel, sådane, att, om de insmugit
sig i ett Latinskt scriptum, de skulle ådragit sin författare handplagg.
Men orsaken härtill ligger deri, att man icke från ungdomen
blifvit vand vårda språket. Om nu språket, som likväl utgör
ett af de vigtigaste mom:r, af hvilka en samling menniskor constitueras
till ett folk eller en nation — om, säger jag, detta missaktas,
kan någon då undra öfver, att allt annat nationelt betraktas
med föraktfulla blickar. Nu för tiden hör det väl till ordningen
för dagen, att högt prisa de gamla klassiska författarne; men man
förbiser dervid alldeles de medel, genom hvilka desse vunno den
fulländning, som ännu efter årtusende göra dem till mönster i
stilistiskt hänseende. I Grekland och Bom undervistes ungdomen
på ett sätt, alldeles motsatt vårt. Högsta målet för undervisningen
der var att lära ynglingen att klart och prydligt uttrycka sig på
modersmålet, då deremot hos oss alla krafter riktas på inlärandet
af främmande språk. Här i vårt fädernesland har det nu kommit
derhän, att en grundlig undervisning i modersmålet icke kan vid
skolorna åstadkommas, i brist af lärare, som äro mäktiga sitt ämne.
Vill man med fullt allvar, att ungdomen skall bibringas säker och
grundlig kunskap i modersmålet, måste man i främsta rummet vara
betänkt på att bilda dugliga lärare.
I H. 0
82
Den 5 November.
Vid Universiteterna hafva Latinska och Grekiska språken hvar
sin lärostol, men det Svenska icke någon; och likväl måste det
vara vida lättare att vinna grundlig kunskap i förstnämnde tvenne
språk, hvilkas grammatika under sekler blifvit bearbetad, — än i
Svenska språket, hvars grammatika ännu är oskrifven. Här finnas
väl åtskilliga böcker med titel: Svensk grammatika; men redan en
flyktig öfverblick är tillräcklig för att inse, det desse icke motsvara
sin titel. Förgäfves skall man i dem söka en framställning af språket,
grundad på dess egen genius och inre natur; och en närmare
granskning skall visa, att de s. k. Svenska grammatikorna endast
äro alskrifter af den Latinska, i hvars former man velat inpressa
Svenskan. Latinska grammatikan har varit den Procrustes’ säng,
deri Svenska språket blifvit torteradt. Så har man försökt att, i
enlighet med Latinet, för Svenska språket upställa declinationer och
conjugationer, med casus oah tempora, till hvilka uti det sednare
språket icke finnes det ringaste spår; och detta har man gjort, ehuru
tillgång funnits på grammatikor i Österländska språken, hvilka faktiskt
visa möjligheten att behandla sitt ämne oberoende af de Latinska
formerna.
Under nuvar:de förhållanden och så länge kunskapen om modersmålet
till den grad missaktas, som nu är fallet, torde man förgäfves
hoppas, att mången, mera begåfvad person, skall af egen
drift och utan yttre upmaning offra tid och krafter på det svåra
och otacksamma arbetet att söka utreda och framställa grunderna
för Svenska språket. De bemödanden, som i detta afseende skett,
hafva emottagits med sådan köld och liknöjdhet, att svårligen många
lockas till efterföljd.
Här finnes väl Svenska Akademien, hvilken har till hufvudsakligt
mål Svenska språkets utbildning. Men utan att vilja underkänna
vigten af dess arbeten, kan man icke undgå att inse, det den, till
följd af sin organisation, icke är i tillfälle att åstadkomma något
fullt tillfredsställande. Akademien består och har alltid bestått till
största delen af embetsman, hvilka haft full sysselsättning utom
Akademien, åt hvars arbeten de endast kunnat offra en sparsam ledighet.
Men utredandet och utvecklandet af Svenska språkets grunder
fordrar i sanning odeladt arbete samt stora och allvarsamma
ansträngningar. Hvar och en, som är lifvad af sann fosterlandskänsla
och kärlek till sina fäders språk, måste önska att detta, en
af våra dyrbaraste arfvedelar, blifver behörigen vårdadt och omhuldadt.
Ett sätt, att i någon mån bidraga till vinnande af ett sådant
mål, vore otvifvelaktigt, att vid Universiteten inrätta lärostolar
för modersmålet. Derigenom skulle kunskapen om detta språk vinna
i anseende och tilldraga sig större upmärksamhet, än hvad nu är
händelsen. Dessutom funnes då alltid några personer, hvilka hade
studiet af modersmålet till embetspligt, och detta kunde då svårligen
undgå att blifva vida mera bearbetadt, än hvad man nu kan
hoppas.
Enär Svenska språket icke kan grundligt inliemtas utan genom
samtidigt studium af syskonspråken och de fornspråk, från hvilka
de förra härstamma, upstår tvekan, huruvida icke den projecterade
Den 5 November.
83
nya lärostolen borde kallas Profession för de Nordiska språken; men
om man hufvudsakligen åsyftar Svenska språkets bearbetning och
utredning, tror jag att sådant lämpligen bör antydas genom sjelfva
benämningen. I annat fall kunde lätt inträffa, att mången lärare
i det nya ämnet riktade hela sitt arbete och alla sina forskningar
på fornspråken samt lemnade modersmålet helt och hållet ä sido.
Med anledning af hvad jag nu haft äran andraga, tager jag
mig friheten föreslå:
Det vid hvartdera af Universiteten i Upsala och Lund
inrättas en lärostol för Svenska språket, med en Professor,
en Adjunkt och en Docens, samt att till desse tjenstemäns
aflöning anslås belopp, motsvarande dem öfrige
lärare inom Philosophiska fakulteterna åtnjuta.
Jag anhåller om remiss å denna motion till H. StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs nedannämnde från Utsk:n inkomne Mern., nemi. från
Stats-Utskoltet:
Jtf 1 ang:de tillökning i Utsk:s Kanslibptjening.
Begärdes på bordet.
M 2, med öfverlemnande af K. M:s Nåd. Propos. angtde Statsverkets
tillstånd och behof.
Lades till handlingarne.
Allm. Besv. o. Ekon -Utskottet. :
jys 1, ang:de tillökning af tjenstemannapersonal vid Utsk.
Begärdes på bordet.
Expeditions- Utskottet:
J\2 1, ang:de ökadt Kanslibiträde m. m.
Begärdes på bordet.
JV? 2, ang:de uplagan af Bihanget till RiksStms prot.
Begärdes på bordet.
M 3, i fråga om prenumeration å Bihanget till RiksStms
prot.
Begärdes på bordet.
Äfvenledes föredrogs och begärdes på bordet ett från Riddarh.
Utsk. inkommet, under JV? 1 afgifvet, så lydande
Hörsamt Memorial.
Som, jemlikt 10 och 15§§me i den för Riddar!).Direkt, d. 26
Maj 1851 af H. R. o. Ad utfärdade Instruktion, Direkt:n låtit
till Riddarh.Utsk. öfverlemna ett till R. o. Ad. ställdt Mern.,
innefattande förslag huru tryckningen 'af Ståndets Prot. vid innevar:de
Riksdag må lämpligast verkställas med en uplaga af 500
exemplar, i häften hvardera omkring 30 ark samt med 4, 6 å 8
tryckta ark i veckan; alltså får Utsk., med insändande af Direktms
nämnde Mern., för egen del yttra, att Utsk. finner
de af Direktm för berörde tryckning vidtagne åtgärder och
84
Den 5 November.
•fgifna förslag, hvilka under flera föreg:de Riksdagar visat sig
ändamålsenliga, leda till skyndsamhet och besparing, hvarföre Utsk.
tillstyrker:
att samma förslag må varda af H. R. o. Ad. godkändt.
Stockholm d. 3 November 1856.
På RiddarhusUtskottets vägnar.
Carl Mörner.
W. F. Valman.
Hörsamt Memorial.
Då, enligt 10 g af den för Riddarh.Direkt:n utfärdade instruktion,
det åligger Direktm, att vid början af hvarje Riksdag, genom
Riddarh.Utsk., till H. R. o. Ad. inkomna med förslag, huru tryckningen
af R. o. Ad:s prot. må lämpligast och med största skyndsamhet
kunna verkställas, får Direktm härmed vördsamt föreslå, att
under innevar:de Riksdag dessa prot:r måtte fa, likasom under de
sednaste Riksdagarne, uti en uplaga af Fem Hundra exemplar,
tryckas med täta stilar och förkortningar af ofta förekommande ord,
samt fördelas i häften af omkring 30 ark, med iakttagande deraf
att intet pleniprot. stympas, utan till slut införes i häftet; och
har Direktm derjemte äran anmäla, att, enligt nu ang:de ifrågavande
tryckning afslutadt kontrakt, kostnaden för hvarje tryckt ark blifvit
betingad till Elfva Riksdaler b:ko samt Boktryekaren förbundit sig
att, såvidt erforderligt manuskript honom tillhandahålles, hvarje
vecka aflemna Atta färdigtryckta ark, då tryckningen å 3 me häften
på en gång kan verkställas, 6 ark då 2:ne häften samtidigt äro
under tryckning, och 4 ark, då tryckningen sker å ett enda häfte.
Stockholm d. 17 Oktober 1856.
F. Puke.
J. Aug. Posse. Carl Jicnnet. Fred. Boije.
J. B. Leijonancker. J. A. Tornérhjelm. O. M. Björnstjerna.
Albert Munele.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
de öfriga RiksStm, nemi. från PresteSt. af d. 20, 25 och 30, från
BorgareSt. af d. 27 och 31 samt från BondeSt. af d. 30 och 31
sistl. Oktober.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. l/t 3 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Den 8 November.
85
Lördagen den 8 November 1856.
Plenum kl. 11 f. m.
Just. 3 prot.utdr. för d. 5 dennes samt pleni-prot:n för d. 25
och 31 sistl. Okt.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 2:ne ledamöter i BankoUtsk.
efter 231, Frih. von Kaulbars, Fullm. Hr von Troil, Samuel
Gustaf, och J\1 2312, Hr Peijron, Edvard August; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde:
M 275. Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm, och
» 833. Hr Werdenhoff, Fullm. Hr Tham, Sebastian Ma
thias.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Af den nu uplästa
listan inhämtar jag, att E. o. Ad:s Elektorer hedrat mig med kallelse
att vara ledamot af BankoUtsk., men som jag icke kan mot
taga
detta updrag, så begagnar jag mig af den rättighet, som 23
g Eiddarh.Ordn. lemnar mig, för att afsäga mig detta förtroende.
I ani. häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer,
att sammanträda till val af en ledamot i BankoUtsk. i st. f. Frih.
Sprengtporten.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Riddarh.
Utsk. efter JW 213, Frih. Armfelt, Magnus; samt af en
Suppleant i samma Utsk. efter M 2247 Hr von Schulzen, Fullm.
Frih. von Leuhusen, Alexander Magnus; och befunnos hafva blifvit
utsedde;
Till Ledamot:
JM 93. Gr. Wrangel af Sausis, Tönnes Eeinhold;
Till Suppleant:
s 396. Frih. Gyllenhaal till Härlingstorp, Fullm. Gr. Taube,
Henning Edvard.
Gr. Taube, Henning Edv.: Jag får afsäga mig platsen
sora Suppleant i Eiddarh.Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer, att vid deras
nästa sammanträde äfven utse en Suppleant i Eiddarh.Utsk. i st. f.
Gr. Taube.
Föredrogs ånyo och remitterades till Lag-Utsk. K. M:s d. 5
dennes på bordet lagda Nåd. Propos. till E. St;r, ang:de vissa
80
Den 8 November.
ändringar i nu gällande stadganden om utskrifningssättet och inrättningen
af allmänna beväringsmanskapet.
Ånyo föredrogs K. M:s d. 5 dennes på bordet lagda Nåd.
Propos. till R. St:r, ang:de upliörande af det för rotehållarne
eller soldaterne vid Indelta Infanteriet nu utgående bidrag till soldatbeklädnadens
anskaffande och underhåll.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Då i den K. Proposm
säges, att den fördel, som der blifvit föreslagen för rotehållarne vid
samtliga Indelta Infanterierna, icke borde tillkomma rotehållarne i
Jemtland, hvilar detta påtagligen på något missförstånd i afseende å
förhållandet med den åberopade roteringskassan. Enär jag eger så
mycket närmare kännedom härom, som den nya roteringen i nämnde
provins verkställdes under den tid jag var Landsh. derstädes, anser
jag mig derföre skyldig att meddela de uplvsningar, som deraf
kunna påkallas. Uti den K. Proposm säges, att beklädnadsbidraget
utgår af en roteringskassa, som har sig hemmansräntor anslagne,
och att, i följd deraf, omkostnaden för beklädnaden, hvilken utgår
från denna kassa, ej drabbar rotehållarne, utan Staten. Rätta förhållandet
är sådant, att då den nya roteringen i Jemtland skulle
upgöras, visade det sig, att om de räntor, som varit anslagne till
understöd för den gamla roteringen, icke toges i betraktande, utan
roteringen skedde endast med afseende på hemmantalet, likasom i
öfriga delar af riket, så skulle roteantalet blifva alltför ringa, hvarföre
beslöts, att äfven dessa räntor skulle fortfarande användas till
understöd åt roteringen, och denna deremot grunda sig på mindre
hemmantal för hvarje rote. Roteringen blef följaktligen beräknad
dels efter hemmantalet och dels för de fortfarande ränteunderstöden,
hvarigenom Jemtlands roteringsskyldige utgöra rotering för
dessa räntor. Det hade således varit deras rätt att, till understöd
för roteringen, sjelfve upbära dessa räntor, men på min derom
gjorda framställning öfverenskommo de, att deraf bilda en kassa,
för att, för deras gemensamma räkning, ur denna kassa bestrida de
rotehållarne åliggande kontanta utgifter. Det är således af dessa
medel, anslagr.e till roteringens understödjande, som bidraget till
beklädnaden i Jemtland för rotehållarnes räkning utgöres. Rotehållarne
der befinna sig sålunda i alldeles samma förhållande, som
i öfriga delar i Riket, och jag föreställer mig, att då detta kan
uplysas af K. M:s Nåd. beslut, ang:de grunderna för roteringen,
StatsUtsk. skall finna det vara tydligt, att rotehållarne der ega lika
anspråk i afseende på befrielse från beklädnadsbidragen, som i öfriga
delar af riket. Då jag har mig bekant, att i annat Stånd
motion blifvit eller blir väckt om en sådan rättelse, anser jag tillräckligt,
att meddela dessa uplysningar, och anhåller att de måtte
delgifvas StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Den 8 November.
87
Föredrogos ånyo och remitterades till StatsTJtsk. K. M:s nedannämnde
d. 5 dennes på bordet lagda Nåd. Propos:r till K. St:r.
l:o Om uphörande af Fourage-passevolans-afgiften vid beridna
EusthållsEeg:tena;
2:o I fråga om beräkningsgrunden för Salpeterhjelpens utgörande
inom en del af Södermanlands län;
3:o I fråga om disposition af sex stycken holmar i Götheborgs
och Bohus läns skärgård;
4:o Ang:de utbyte af Kronolänsmans-boställena Melby och
Näsby emot Kronoskattehemmanet Bredinge på Oland;
5:o Ang:de upplåtande af mark å Kronoparken Eådaås i Skaraborgs
lön för en vattenledning till Staden Lidköping;
6:o Ang:de försäljning af f. d. Landshd:geEesidens-tomterna i
staden Piteå med å dem befintliga byggnader;
Föredrogs ånyo och remitterades till StatsUtsk. K. M:s d. 5
dennes på bordet lagda Nåd. Skrifvelse till E. St:r, i ani. af förre
Myntmästaren, Assessoren J. A. Grandinsons underd. ansökning
om ersättning för förlorade boställsrum.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne K. M:s d. 5 dennes
på bordet lagda Nåd. Skrifvelse till E. St:r, i ani. af åtskilliga
utaf E. St:r vid sistförflutne Eiksmöte föreslagne lagförändringar.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 5 dennes på bordet lagda Nåd.
Skrifvelse till E. St:r, om förordnande för en StatsEådsledamot i
afseende på handläggningen af vissa i Biksd.Ordmns 36 och 42 §§
omförmälde Eiksdagsärenden; och beslöts, det skulle denna Nåd.
Skrifvelse läggas lill handlingarne, samt vederb. Utskott meddelas
underrättelse om densammas innehåll.
Föredrogs Hr Ehrenhoffs, Gust. Herm., d. 5 dennes på
bordet lagda motion, ang:de dels ändring i BankoEeghtet, i fråga
om pröfningen af tjenstefel, som begås af Bankens tjenstemän, dels
ock laga undersöknings anställande i de mål, som BankoStyrelsernas
Prot:r för 1845 och följande åren omförmäla.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, i ani. af hans till Hr
Ehrenhoff enskildt framstälda anmärkn., att denna motion innefattade,
2:ne serskildta ämnen, som enl. 51 § Eiksd.Ordn. icke
fingo i en motion sammandragas, samt jemväl i dess sednare del
innehöll begäran om laga undersökning rörande mål, som blifvit
handlagda under en tid, för hvilken E. St:r redan lemnat BankoFullmäktige
décharge, Hr Ehrenhoff numera, i st. f. ifrågav:de i si
-
88
Den 8 November.
sta plenum väckta motion, inlemnat 2:ne motioner af följande
innehåll:
1:0
Under förutsättning, att, då R. H. St:r medgifvit, att fullmakter
få utfärdas för deras egna tjenstemän, R. St:r derigenom
velat gifva dessa sina tjenare samma säkerhet, som 36 § R. F.
gifver Rikets öfriga tjenstemän, nemi. att icke från deras tjenster
kunna skiljas »utan medelst ransakning och dom», anser jag mig
böra fästa R. St:rs upmiirksamhet derpå, att, ehuruväl de lagar och
Instrukt:r, hvarefter R. St:rs Bank styres, synas gifva verkets tjenstemän
den i Grundlagarne stadgade säkerhet, denna säkerhet dock i sjelfva
verket icke finnes.
För att ett samhälle skall kunna anses för lagbundet, och
dess medlemmar må kunna ega det skydd, som denna lagbundenhet
förutsätter, så är det icke nog att Lagar stiftas, utan fäst mera
vigt ligger uppå, att skipningen af dessa lagar lägges i händer på
män, som förstå det höga kallet af en rättskaffens domare, och
hvilka äro ansvariga för sina domslut. Ty utan denna ansvarighet,
utan en sådan pröfvad förmåga, blifver domarekallet ett förtryckets
verktyg, och R. F:ns 36 § en död bokstaf.
Statens öfriga tjenstemän ega rätt att dömas af lagliga domstolar,
och som det är en lycklig sanning, att Sverige företrädesvis
eger en samvetsgrann och uplyst domarecorps, och med så stor ansvarighet,
att svårligen väld kan komma i fråga, så äro dessa tjenstemän,
med fä undantag, tryggade mot en olaglig behandling,
helst de i yttersta fall alltid kunna påräkna Konungens höga rättvisa.
Så är icke händelsen med en Bankens tjensteman, hvilken
dömmes af egna förmän, hvilka å deras sida ofta äro parter i den
sak, hvaröfver de dömma. Han eger visserligen rätt att hos Bankens
Öfverstyrelse anföra besvär, men detta båtar honom föga, enär
formen för denna Styrelses öfverläggningar och beslut måtte vara
helt olika med den, som följes vid lagliga domstolar, ty Bankens
Öfverstyrelse befattar sig icke med att undersöka om den dömde
verkligen är brottslig eller icke, hon fastställer domen först, och om
pröfningen af de anförda besvären beslutas, så upskjutes dermed
till en obestämd framtid.
Då nu BankoReghtet föreskrifver, att den, som tredje gången
dömmes för fel i tjensten, skiljes från sin befattning, så är det ock
klart, att om en tjensteman i Banken icke får åtnjuta de laga former,
som äro alla andra Svenska Medborgare förunnade, så kan
han, utan föregången ransakning, efter godtycke skiljas från sin tjenst.
Öfvertygad att R. St:r inse rättvisan utaf, att deras egna tjenare
ega samma skydd af lag, som Rikets öfrige tjenstemän, får jag
vördsammast föreslå, att
Uti alla de fall, som röra Bankens tjenstemdns förhål -  lande i tjensten, BankoReghtet sättes i öfverensstämmelse
med de lagar, som gälla för Statens öfrige tjenstemän, samt
att slutliga domsrätlen öfver tjenstefel öfverlemnas åt en
laglig domstol.
Den 8 November.
89
2:0
Sedan jag till E. Skrs pröfning och afgörande öfverlemnat ett
förslag, som afser en mer betryggad framtid för Bankens tjenstemän,
anhåller jag, att genom ytterligare en motion få gifva stöd
deråt, och på det att K. St:r måtte komma i tillfälle att rätt
pröfva behofvet af den förslagna reformen, får jag vördsammast hänvisa
till BankoStyrelsernas prot:r för åren 1845 och följande, samt för
detta år, och får vördsammast föreslå, att
R. Sl:r malte anbefalla en laga undersökning i de mål,
som prot:na för åren 1855 och 1856 omförmäla.
Enär K. St:r alltid visat en fosterländsk ömtålighet derutinnan,
att hvarje Svensk Medborgare må åtnjuta den riltt, som lagarne honom
medgifva, så tror jag mig fullgöra min pligt såsom representant,
då jag vördsammast faster E. St:rs upmärksarahet på behofvet
af en undersökning, som underlättar E. St:rs frisinnade sträfvande,
att gifva lagarne den kraft, att äfven den ringaste af Sveriges
Medborgare vid dem må kunna stödja sig under en rättskaffens
lefnadsbana. Och sorn jag är fullt öfvertygad derom, att E. St:r
icke vilja undandraga sig deras medverkan till återuprättande af en
utaf deras egna tjenares heder; kränkt både som medborgare och
tjensteman, så får jag ödmjukeligen anhålla om bifall till den föreslagna
undersökningen.
Som jag är den tjensteman, som här är i fråga, och alla andra
medel till uprättelse äro mig betagna, enär 73 § mom. 3
BankoEeghtet icke medgifver besvärs anförande, så har jag begagnat
min Eiksdagsmanna-rätt, för att på den vägen få min sak under
E. St:rs pröfning, förvissad derom, att E. St:r icke förvägra
deras beskydd åt den, som med skäl detta begär.
Dessa motioner remitterades till BankoUtsk. och kommunicerades
MedStm.
Föredrogs Hr Ehrenhoffs, Gust. Herm., den 5 dennes på
bordet lagda motion, ang:de förhöjning af arfvodet för Hrr Fullmäktige
i Banken och Eiksg:sKont.
Denna motion remitterades till Stats- och BankoUtskm samt
kommunicerades MedStm.
Föredrogs Frih. af Schmidts, Carl Johan Georg, d-15
dennes på bordet lagda motion om ändring af Konkurslagens 68 §.
Hr Bibbing, Arvid: Frih. af Schmidt har i sin motion
åsyftat att särskildt skulle kallas Beg:tsskrifvaren och andre sådane,
hvilka hafva sig anförtrodd upbörden af åt verk- och embetsman
på lön anslagne tionde eller räntor. Jag skulle för min del
tro, att det blefve ganska svårt, att för hvarje konkursmål nödgas
taga kännedom om alla de personer, sorn kunna kafva att fordra räntor
af de hemman, som innehafvas af cessionanten. Då nu, enl. konkurslagen,
kronans Ombudsman i orten skall kallas för att bevaka
Kronans rätt, kunde det åläggas honom jemväl att bevaka alla de
90
Den 8 November.
hemmansräntor, som utgå af hemman, de må nu vara anslagne åt
Ecklesiastika, Civila eller Militära embetsman. En order från
Landsten till Kronofogden, att han i sin bevakning af Kronans
rätt, äfven innefattade sådane räntor, som icke vore Kronan behållne,
vore då allt hvad som erfordrades. En underd. anhållan
hos K. M. borde då framställas, att Han föreskref Sin Befhide
ett slikt förfogande, och den nu väckta frågan blefve då förvandlad
från lagfråga till önskningsmål, och borde således gå till EkonomiUtsk.
Jag anhåller att dessa anmärkmr måtte få åtfölja motionen.
Erih. af Schmidt: Sedan Hr Ribbing gjort några anmärka
vid min motion, tager jag mig friheten att med några ord besvara
desamma. — Denna motion är väckt för att löntagare vid
de indelta Reg:tena måtte vara förvissade om, att icke gå miste
om någon del af sin lön. Ett faktum är, att sådant har skett,
fast jag icke nu kan bestämdt säga när det var. Således anser jag
ej orätt, att en förändring göres i denna §, då derigenom någons
rätt afses. — Hvad Hrr Domhafvandes besvär, att utfärda kallelse,
vidkommer, kan jag icke finna att det behöfde blifva stort.
Hr Ribbing har föreslagit, att K. Bef:h:de skulle beordra Kronofogden
att bevaka densamma; det är en sak, som jag tror att K.
Bef:h:de alldeles icke kan göra; ty Kronofogden kan icke bevaka,
åtminstone icke med ed fästa, min fordran hos en cessionant; det
är ju alldeles omöjligt. Vidare kan icke Kronofogden känna alla
räntor, som från olika hemman utgå till olika Reg:ten och personer,
och sålunda ej bevaka en sådan sak; deremot synes det mig
vara ganska lätt för egaren af hemmanet att upgifva till hvilken
auktoritet eller person han är skyldig att erlägga sina räntor eller
sin tionde, och när en sådan upgift inlemnas till domstolen, så
måtte det vara helt lätt att genom några radar utfärda kallelse
till de auktoriteter eller personer, åt hvilka samma ränta är anslagen.
Jag kan icke finna någon svårighet häri, och jag lägger verklig
vigt uppå att denna förändring måtte ske, hvilket säkert önskas
af flertalet bland de personer, hvilka i likhet med mig hafva
att behandla aflöningsfrågor.
Hr Ribbing: Blifver, på sätt Hr Erih:n nu sednast fram
ställt,
räntetagaren upgifven af cessionanten bland hans fordringsegare,
då kommer aldrig i fråga annat än att Domaren är skyldig
till honom, såsom till alla andra kände borgenärer, kallelse utfärda,
och derom är redan lag gifven och tydlig, så att, i fall motionens
syfte endast vore sådant, annat svar derå icke kunde följa än hvad
jag nu uplyst; men, emot motionärens egen tydning af sitt framställda
lagförslag, måste jag antaga meningen vara Domarens tillförbindande
att kalla räntetagaren äfven i det fall då han icke vore
känd eller till namn och hemvist af cessionanten upgifven. För
sådan händelse vore det ju naturligen lättare för Kronofogden, som
på närmare håll har med folket och upbörden att skaffa, än Domaren,
hvilken icke alls har någon befattning med Kronans räntor,
att upgifva räntetagaren och bevaka hans fordran, som enl.jordebo
-
Den 8 November.
91
ken är bestämd och således derefter kan bevakas, så vidt den obetald
och oqvitterad finnes, och till det belopp, som den efter bestämda
grunden uträknad varder, ifall uträkning icke redan skett.
Afven för Kronoräntor, ehuru utgående med förmånsrätt, t.
o. m. om de för 3:ne år innestå obetaldte, fordras bevakning i konkurs.
Då deras utgående är så o vilkorligt, blir bevakningen sålunda
desto mera en formalitet, hvars iakttagande gerna synes kunna
anförtros åt Kronans ombudsman i orten, till större både säkerhet
och beqvämlighet för räntetagaren, son} ofta bor aflägse.
Remitterades till LagUtsk.
Fördrogos och biföllos nedannämnde d. 5 dennes på bordet
lagde Mern., nemi. från
Slats-Utskoltet:
J\i 1, ang:de tillökning af Utsk:s tjenstemannapersonal;
Ålim. lie sv - och Ekon.-Utskoltet:
Jtä 1, ang:de tillökning af tjenstemannapersonalen vid Utsk.;
Expeditions-Utskottet:
JYi 1, ang:de ökadt kanslibiträde, m. m.;
2, ang:de uplagan af Bihanget till RiksSUns prot.;
JW 3, i fråga om prenumeration å Bihanget till RiksSt:ns
prot.;
Riddarh.-Utskottet :
M 1, äng:de tryckning af R. o. Ad:s prot. vid innev:de Riksdag.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Ehuru den K. Pro
pos:n
om Statsverkets tillstånd och behof redan blifvit aflemnad till
StatsUtsk., tager jag mig likväl friheten anhålla att, sedan den blifvit
tryckt och till Stånden utdelad, få inkomma med och till StatsUtsk.
remittera de anmärkmr, som deraf kunna blifva en följd.
Hr Bildt, Didrik Gillis upläste tvenne motioner af följande
innehåll:
1:0
Som StatsUtsk vid föreg:de Riksdagar, till följd af inom
RiksSt:n derom väckt fråga, afgifvit Mern. ang:de Riksdagskostnadernas
bestridande direkte af Riksg:kont. får jag, af sådan anledn.
, väcka den motion, att nämnde Utsk. måtte åläggas att inkomma
med yttrande i berörde afseende, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i Utsk:s Mern. M 6, vid sisth Riksdag föreslagna
bestämmelser, nemi.:
1:0 att alla, på R. St:rs beslut grundade, utgifter för nuvar:de
Riksdag, må utgå af Riksg:s-kont:s härtill disponibla
medel och, under behörigt iakttagande af samma beslut,
omedelbart från detta verk till vederbörande utbetalas
;
2:o att likaledes sådane, af denna Riksdag föranledda
utgifter, som, i anseende till deras föremål eller beskaffenhet
och i likhet med hvad under R. St:s sednaste sammanvaro
egde rum, dels redan blifvit, dels framdeles, un
-
92
Den 8 November.
der Riksdagens lopp, varda af K. M. i Nåder godkända
och å K. St:s-kont. anvisade, må, efter erhållne reqvisitioner
och anställd granskning af derför aflemnade verifikationshandlingar,
K. Statskont. af Riksg:skont. godtgöras;
3:o
att, beträffande serskildt utbetalningarne af de RiksSt:ns
och Utsk:ns Sekret, samt Kansli- och vaktbetjening
tillerkända arfvoden och traktamenten, dessa utbetalningar
må verkställas i enlighet med specifika upgifter å bemälde
betjening, undertecknade, för RiksSt:n af hvarje Stånds
Talman, och för Utsk:n af hvarje Utsk:s Ordfide; och
4:0 att, då tillfälliga utgifter, som till Riksdagskostnaderna
måste hänföras, inom RiksSt:n eller Utsk:n förekomma,
räkningarne derå böra, före desammas liqviderande af Riksg:skont.
vara attesterade af vederbönde Talman eller Utsk:sOrdfide.
2:o
Då den ersättning för de ökade Riksdagskostnader, som Hr
Landtm, och Hrr Talmän få vidkännas i och för utöfningen af
sina maktpåliggande befattningar såsom RiksSt:ns Ord fide, vid föreg:de
Riksdagar blifvit af StatsUtsk. föreslagen till följd af derom
inom RiksSt:n väckta motioner, får jag, med ani. häraf, vördsammast
hemställa, det R. o. Ad. behagade förelägga StatsUtsk. att upgöra
ett, för innev:de Riksmöte lämpligt förslag, till sådan ersättnings
utgående till Hr Landtm, och de öfriga RiksSt:ns Hrr Talmän.
Dessa motioner remitterades till StatsUtsk.
Hr Tham, Casper Volrath Victor: Innan jag vågar
väcka den motion jag har i handen, ber jag att få förutsända några
ord. Jag skulle aldrig hafva vågat att väcka densamma, om
jag hade grundat dess innehåll endast och allenast på min egen
erfarenhet. Men då för densammas väckande ligger till grund flere
andra personers, både inom Kyrka och Stat, välbepröfvade erfarenhet,
har jag icke dragit i betänkande att afgifva densamma. Min
pligt hade visserligen varit, att låta den åtföljas af särskildta uplysningar
från flere personer, men jag hoppas att framdeles under
Riksdagens lopp, då jag hunnit sätta mig i beröring med åtskillige
ledamöter af LagUtsk., kunna lemna några sådana.
Den härefter af Hr Tham uplästa motionen var så lydande.
Inom Svenska Kyrkan har, i sednare tider, den seden mer och
mer utbredt sig, att genom kolportörer icke blott sprida Bibeln,
utan äfven andra skrifter, som anses vara lämpliga till befrämjande
af kristligt lif. Utom de många enskilda, som länge varit verksamma
för detta ändamål, hafva äfven nu flera sällskaper under åtskilliga
namn bildat sig, hvilka i sin tjenst antaga och utsända
kolportörer, hufvudsakligen, som namnet angifver, för andliga småskrifters
spridning. Kolportören upträder tillika vanligen som inre
missionär. Ofta nog inträffar, att ifrån samma sällskaper utgå
Den 8 November.
93
s. k. »inre missionärer» utan att dermed förena egenskapen af att vara
kolportör. Huru aktningsvärdt det nit må synas vara, som ligger
till grund härföre, så torde vådorna häraf vara större, om förhål
landet
ohejdadt får framgå utan alla restriktioner. Hvad i första
hand kolportörerna angår, har icke sällan händt, att de knapt nog
kunnat läsa de skrifter, som de försälja, ännu mindre kunnat bedomina
deras innehåll. Detta har ingalunda hindrat, att hos dem
förefunnits en öfverraskande svada och lätthet att tala, som de icke
sällan kallat »den Heliga Andas omedelbara ingifvelse». Skall genom
kolportörsväsendet ett verkligt godt åstadkommas, så måste i första
rummet kolportören vara en verkligt uplyst, ej fanatiserad man,
I andra rummet måste han ega förmåga att urskilja hvad böcker
han sprider. Allt ord, som menniskor kalla Guds, är icke Guds.
För att icke påstå att kolportörerna med sina skrifter tjena främ
mande
Gudar, tjena de likväl icke sällan, ofta emot sitt bättre vetande,
främmande kyrkor. Så hafva vi funnit kolportörer mot eller
med sin vilja tjena Romerskt-Katholska, Methodist- och Baptist-Samfunden.
Till ordningen för dagen höra sådana skrifter, som
upjaga passionerna, undergräfva allt förtroende till kyrkans presterskap,
ja till hela den både kyrkliga och borgerliga ordningen.
Hvad åter de inre missionärerna angår, så kunna vi omöjligen
hafva mindre anspråk på dem än på kolportörerna. Den minsta
fordran man af dem kan hafva, är, att de äro verkligt uplyste och
sannt tillgifne kyrkans lära. Här får icke inrymmas någon förment
omedelbar ingifvelse af den Heliga Anda. Den andra fordran, till
hvilken man har en icke mindre rätt, är, att den inre missionären
icke får ställa sig i fientlig riktning emot den kyrka, inom hvilken
han upträder med sin verksamhet. Om vi betrakta förhållandet,
sådant det nu företer sig, så iakttages, i allmänhet taladt, ingendera
af dessa fordringar. Missionärer utsändas, de der förkunna
Omvändelse och Nyfödelse, utan att veta hvad de äro. För att
särskildt framhålla deras kunskapsmått, som upträdt i Hufvudstaden,
så är deras vanliga predikan, att Nyfödelse går före Omvändelse,
och att Nyfödelse är obehöflig till Rättfärdiggörelse m. m.; hvilken
förvillelse af dessa läror måste upstå, är lätt att begripa. Missionärer
hafva med samma vilseledande läror upträdt i Dalarne, Skåne
och Småland, sannolikt i äfven andra provinser, ehuru jag derom
saknar en bestämd upgift. Att missionären äfven, ja understundom
med berådt mod, upträdt fiendtligt emot vår kyrka, derpå hafva vi de
mest evidenta bevis. I sednare tider hafva de trognast tjenat Baptist-Samfundet.
Yi kunde här upkasta en fråga: Hafva vi ett nödvändigt
behof af dessa kolportörer och missionärer, till väckande och befrämjande
af det kristliga lifvet inom Sverige? eller är kanske vårt
presterskap verkligt så liknöjdt och sofvande, som man från vissa
håll ideligen vill öfvertyga folket om? eller om presterskapet så
skulle vara, finnas då inga medel att återkalla dem till sin pligt?
har verkligen all ifver för Guds ords spridning och bruk hos församlingens
lärare så utslocknat, att nödhjelpsåtgärder, om ock vanskliga,
ovillkorligen äro af behofvet påkallade? eller äro församlin
-
94
Den 8 November.
garne i Sverige, likasom mångenstädes i utlandet, så organiserade
eller oorganiserade, att det för lärarne är en omöjlighet, att uti
ifrågav:de hänseende fullgöra sin pligt, och att således hvad som
sammanhänger med utlandets oredor hos oss måste införas för att
göra oreda? Yi tro det icke. Men vi tro deremot, att om vårt
fosterland får vara en allmänning, till hvilken hvarje förening eller
traktatsällskap som helst får utsända sina tjensteandar, så skall
snart hvarje gnista af sann och lefvande tro utsläckas. Ar religionen
ett folks dyrbaraste egendom, är religionen lifsprincipen i samhället,
så är det samhällets ovillkorliga pligt att tillse, att den icke
göres till å ena sidan en marknadsvara, å den andra till ett medel
för partisinne och egna beräkningar.
Vår tanka är derföre icke den, att vilja undertrycka hvarken
missions- eller traktat-sällskaperna. De böra blott ställas så, att de
icke motverka eller motarbeta den kyrka, inom hvilken de framträda,
att de ieke derinom sprida irrläror, väcka och underhålla partisinne
samt söndringar. I detta fall är det Statens pligt att lagstifta så,
att allt ondt så mycket som möjligt förekommes, och allt sannt
befrämjas. Yi tro, att det lättast, skulle låta sig göras, om alla de
s. k. »Inre Missions- och Traktat-sällskaperna» sattes i samband
med Stifts- och församlings-styrelserna. Vi våga derföre vördsamt
föreslå följande lagbestämmelser:
1:0, Alla sällskaper och föreningar, som hafva till syftemål
någon andlig verksamhet inom kyrkan, skola genast vid
sitt bildande anmäla sig, i Stockholm hos dess Stads
Consistorium,
å landet hos vederbörligt DomKapitel, och
der upvisa sina stadgar till godkännande.
2:0. Intet sällskap, förening eller enskild, får till någon församling
afsända missionär, kolportör eller annan för deras
syftemål anställd person, förrän pastor och kyrkoråd dertill
sitt samtycke gifvit. Skulle pastor och kyrkoråd vara
af skiljaktiga meningar, hänskjutes frågan till vederbörligt
Consistorium, hvilket i alla händelser delgifves det beslut,
vid hvilket pastor eller församling stannat.
3:0. Skulle något sällskap eller förening utöfva någon verk
samhet
förrän det blifvit iakttaget, som här blifvit föreskrifvet,
bote dess medlemmar, första resan, under ansvar
af en för alla och alla för en, Etthundrade R:dr
Rmt. Andra resan bote dubbelt, och vare all dess
verksamhet vidare förbjuden. Lag samma vare, om enskild
utsänder någon utan vederbörligt tillstånd.
4:0. Sällskap, förening eller enskild, som till församling utsänder
kolportör, bör dessförinnan till stifts-styrelsen afgifva
förteckning å de skrifter som, till spridande utsändas.
5:o. Börjar någon missionär, kolportör eller annan person
med sin verksamhet inom kyrkan, utan att förete tillåtelsebref
från kyrkoråd och pastor i den församling, inom
Den 8 November.
95
hvilken han upträder, så straffas han i likhet med K.
Författningen af d. 7 Mars 1855.
Om remiss till LagUtsk. anliålles vördsamt.
Begärdes på bordet.
Herr Hjerta, Lars: Oaktadt Hr Thams motion redan är
lagd på bordet, så anhåller jag att få yttra några ord, för den
händelse jag icke skulle vara närvarande då remiss deraf kommer i
fråga. Jag ber att få fästa upmärksamheten på, att Tryckfrihetslagen
redan innehåller föreskrifter om hvad som är att iakttaga för
rättigheten till bokhandels idkande, hvarunder måste räknas försäljning
af alla slags tryckta skrifter; jag skulle således tro att, om
Hr Tham vill hafva verkstäldt hvad denna motion åsyftar, han bör
vända sig till Konst:s-Utsk. om ändring i vissa delar af
Tryckfrihetslagen. Skulle motionen åter förnämligast afse skrifters
försäljning på offentliga platser, så finnes redan en lag, som handlar
derom, nemi. ett K. Bref, som utfärdades till OfverStåthållareEmbetet
år 1815 och som föranledde bemälde Embete till utfärdande
af en kungörelse, hvilken förbjuder sådan försäljning vid
vite af 66 rdr 32 sk.; jag tror för min del icke, att den kungörelsen
tillkommit på laglig väg; det var på den tiden, då man icke
fästade så noga upmärksamhet på hvad Eegeringen företog sig i
lagstiftningsväg. Jag väckte derföre också, för några Riksdagar sedan,
motion om ändring i denna lag, och den understöddes äfven,
om jag minnes rätt, af det Utskott, till hvilket den remitterades,
men den gick sedan omkull i 2:ne Stånd.
Denna lag finnes således ännu de jure gällande, men har sedan
fallit i glömska, och genom Regeringens eller verkställande
maktens liberalitet har det i alla fall varit tillåtet att offentligen
försälja tryckta skrifter af flera slag. Jag vill för öfrigt nu icke
närmare inlåta mig i bedömmande af värdet och innehållet af Hr
Thams motion; derom kan sägas mycket och dertill kan man återkomma
en annan gång; jag vill blott säga, att ehuru deri må finnas
ett och annat värdt att tänka på, så synes det mig, som om
hufvudtendensen verkligen är litet katolskt och således faller in i
ett ondt, just af det slag, som den värde motionären säger sig vilja
förekomma. Jag har händelsevis här till hands en liten anteckning
från én af de största auktoriteter i ett sådant mål, om, betydelsen
af den katolska riktningen; det är en Fransk reformert Abbé Bergier,
ett mycket ansedt namn som kyrklig auktoritet, som i Dictionaire
theologique yttrar: Le Chrislianisme est la religion, que Jesus
Christ a établi. La Chrelienté est la collection generale de tous les
hommes, qui professent cette religion, sans avoir égard aux diverses
opinions, qui les partagent en différentes sectes. — La Chatolicité
est la profession que fait 1’eglize de regarde 1’uniformité generale
et constante de doctrine comme un signe infaillible de verité.
La Chatolicisme est le system,, dans lequel on soutient, que la
catliolicité ou Tuniversalité de la doctrine est la regie de foi, å
laquelle tout homme qui croit en Jesus Christ doit se conformera
96
Den 8 November.
Just ett sådant anspråk, som i nu uplästa stycke beskrifves såsom
katholicismens väsende, just ett sådant är det, som den värde
talaren, efter mitt begrepp, lagt till grund för sin motion.
Hr Tham, Casper Volrath: Jag begärde ordet för att i
första rummet få besvara Hr Hjerta på dess anmärkning; Hr
Hjerta föreslog, att jag skulle vända mig till Const.Utsk., men
jag ber Hr Hjerta vara god genomläsa 4:de punkten af min motion,
så skall Hr Hjerta finna att den ingalunda åsyftar ändring i
Tryckfrihetslagen. Denna punkt handlar helt; enkelt derom att den,
som vill utsända kolportörer, bör dessförinnan till stift-styrelsen afgifva
förteckning å de skrifter, som till spridande utsändas. Det
har aldrig fallit mig in att vilja lägga en sådan makt i stiftstyrelsens
händer, att den skulle kunna förhindra spridande af böcker,
hvilkas försäljande och spridande har sin helgd i samma Tryckfrihetslag,
Hvad den sista anmärkmn beträffar, hvarmed Hr Hjerta
vände sig till mig, skulle jag önska, att Aftonblads-Redakt:n
från första början ställt sig den till efterrättelse, då troligen sektmakeriet
icke blifvit så allmänt spridt i vårt land, som hittills
skett, Jag aflemnar min motion med trygghet till LagUtsk., fullt
öfverlygad att dess ledamöter skola taga i betraktande det betänkliga
tillstånd, hvari Svenska kyrkan f. n. befinner sig.
Hr Hjerta, Lars: I anledn. af hvad' den siste värde
talaren nyligen har yttrat och den hänsyftning han dervid gjort på
Aftonbladet, under den tid jag var dess utgifvare, skall jag blott
bedja att få besvara detta med att erinra om en debatt, som i
detta hus egde rum vid en föreg:de Riksdag, med anledn. af
en motion, af Gr. von Stedingk, om ändring i den § af M:sB:n,
som handlar om ansvar för affall från den Evangeliska
kyrkan. Jag hade, när denna fråga här förekom, till öfverläggning
ett muntligt anförande, som gaf den värde talaren anledning, att
vid Prot:s justering framlemna eller upläsa en skrift, som var
mycket skarp och riktad mot mitt föregående yttrande; det var på
3 hela ark, jag kommer ännu mycket väl ihåg det. Jag anhåller
blott att den, som möjligen intresserar sig för denna sak, ville vara
så god och taga kännedom om nämnde debatt, för att derigenom
komma i tillfälle att dömma emellan mig, såsom den tiden repre
sentant
för Aftonbladsredaktm, å ena sidan och talaren å den
andra.
Erih. Creutz, Stefan: Jag anser mig böra nämna, att
anledmn, hvarföre jag förenade mig med dem, som begärde denna
motion på bordet, var den, att jag ansåg Hr Thams motion innebära
en centralisation af all spiritualitet inom landet omkring Episcopatet
och Hierarchien, och emedan jag anser, att dess innehåll
är helt oeh hållet stridande mot all både tanke-, tal- och tryckfrihet
inom ett constitutionelt land.
Hr
Den 8 November.
97
Hr Tham upläste vidare följande motion:
Under ett anförande hos B. o. Ad., som afgafs d. 29 Mars
1854, oell som då remitterades till LagUtsk., utvecklade Hr von
Hartmansdorff de rika skäl, som då förefunnos för sammankallande
af ett allmänt kyrkomöte. De samma skälen förefinnas ännu fortfarande
och torde icke ånyo behöfva att här uprepas. Söndringarne
äro i jemt tilltagande. Visserligen har genom kyrkans, presterskapets
och myndigheternas kraftigare ingripande ett hopp vaknat
att de skola hejdas. Emedlertid uppenbara sig hos många af dessa
rörelser bestiimda afvikelser i läran, som kraftigare behöfva att mötas.
Skulle äfven många af dem, som affallit ifrån läran, icke genom
ett kyrkomöte kunna återvinnas, så skulle likväl de många
vacklande och svaga i tron kraftigt stödjas och hejdas i sitt affall.
Vi spåra dessutom, under århundradens lopp, huru en slapphet i
kyrkotukten insmugit sig i Svenska kyrkan, och huru all sådan hotar
att derifrån utträngas. Vi måste söka den närmaste orsaken
dertill i frånvaro af ett gemensamt och allmänt kyrkomöte.
Ehuru vi ifra för sammankallande af ett sådant, så må man
icke lemna utur sigte, att sättet på hvilket det hålles är en hufvudsak.
Det bör så anordnas, att dess beslut gifver lyftning och
kraft för en längre tid, och att folket med vördnad ser upp till
detsamma och ödmjukt och med sannings-känsla böjer sig under
dess beslut. Skulle det, likt Itiksdagarne, oftare återkomma, så
skulle det förstöra sig sjelf och förlora i värde. Äfven om dess
sammankallande nu skulle fördröjas under några år, för att det sedermera
värdigare skulle öpnas, så hoppas vi dock, att den förnyade
förm, stiftsmötena sedan sednaste Biksdag erhållit, skola väsendtligt
gagna åtminstone till kyrkotuktens delvisa uprätthållande. Dessa
stiftsmöten skola äfven säkrare förbereda ett allmänt kyrkomöte.
Med stöd häraf, våga vi vördsamt föreslå till det upgifna ändamålets
vinnande, att B. St:r ville förena sig att, under tillkännagifvande
att de vilja anslå medel till omkostnaden för ett kyrkomötes
hållande, hos K. M. anhålla, att K. M. ville, till nästa
Biksdag låta utarbeta och förelägga B. St:r en lag för allmänt
kyrkomötes hållande, under loppet af årén 1860 eller 1861.
Om remiss till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. anhålles vördsamt.
Bemitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: Sisth Biksmöte väckte jag
motion om Bänkmansvalens uphörande och de direkta elektorsvalens
införande. När denna motion sedermera vid slutet af Biksdagen
förevar på detta rum, hade större delen af landtadeln redan
lemnat Biksmötet, och om jag ej missminner mig, voro endast
omkring 30 personer närvarande. Jag ansåg sålunda mindre grannlaga
mot B. o. Ad., att förfäkta denna motion, och den förkastades.
Olägenheterna af Bnnkmansvalet äro på detta rum så många
gånger diskuterade,' att jag anser det onödigt att ytterligare utveckla
desamma. Jag skall endast bedja B. o. Ad. att få i största
korthet påpeka dem. Den första olämpligheten, som framstälI
H. 7
98
Ben 8 November.
ler sig, är den bevisade möjligheten för en minoritet inom detta
Stånd, att tillsätta Bänkman och i följd deraf Elektorer och ledamöter
inom Utsk:n mot hvad majoriteten önskar. För det andraupstå
genom bänkmansvalen partier, som härigenom söka göra sitt
inflytande gällande. För det tredje, den större nödvändigheten vid
dessa val än vid de direkta elektorsvalen, som de personer, hvilka hafva
ställt sig på ena eller andra sidan, äro underkastade att rösta på dem
upgifna elektorslistan, utan att densamma kunna förändra, såvida de
icke vilja rakt bortskänka sin rättighet. Om t. ex. vid de direkta
elektorsvalen upträda förfäktare af tvenne olika åsigter och
vilja tillsätta Elektorer, så gör hvar och en af dem upp en lista,
men de, som icke hafva bestämt sig för ena eller andra sidan, de
utplocka från ena eller andra listan ledamöter, som de sjelfva anse
som lämpliga, men deremot nu, då listor upgöras, måste dessa listor
vara så upgjorda, att de fästa ett bestämdt afseende på de ledamöter
inom Ståndet, sorn icke hafva bestämdt uttalat sig för det
ena eller andra partiet. På grund af de skäl, jag haft äran anföra,
får jag vördsamt föreslå:
att K. o. Åd. skall hädanefter välja de i 18:de § Eiddarh.
Ordmn föreskrifne Elektorer samfäldt in pleno, och att
det mätte updragas åt KiddarhJJtsk., att för K. o. Ad,
framlägga de förändringar i Kiddarh.Ordn., hvilka deraf
kunna blifva en följd.
Kemitterades till Eiddarh.Utsk.
Hr Brakel anförde vidare:
Otvifvelaktig! är det mest förnuftsenligt, att Utsk-.ns ledamöter
väljas samfäldt in pleno af E. o. Ad., så att hvar och en af
detta Stånd finge tillfälle att utsäga sitt votum om de personer,
som skola utarbeta och förbereda ärendena inom de särskilda Utsk:n;
men detta sätt att gå till väga har så många olägenheter, att det
måste ge vika för något praktiskt utförbart. Man tanke sig blott
omöjligheten för hvar och en af E. o. Ad, att kunna känna 80
personer med olika kunskaper om, insigter i och lämplighet för de ämnen,
som Utsk:n skola utarbeta; derföre har 28 § Kiksd.Ordn. föreskrifvit:
E. o. Ad. samt Preste-o. BorgareSt:n välje genom Elektorer,
och BondeSt. på det sätt Ståndet vid hvarje Biksdag tjenligast
finner, genast och sist inom åtta dagar sedan Eiksdagen blifvit
öpnad, ledamöter lika mångå af hvarje Stånd, i de Utsk., hvilka
skola ärendena bereda och utarbeta. Sådana Utsk. äro: Constitutions-,
Stats-, Bevillnings-, Banko-, Lag- samt Besvärs- oeh EkonomiUtsk:n.
Hemliga Utsk. väljes, då Konungen sådant äskar.
Den sista punkten i g bestämmer således tiden då detta Utsk. skall
väljas i motsats till tiden, när de andra Utsk-.n skola väljas. Denna
§ säger icke att detta Utsk. skall väljas genom Elektorer, utan den
säger endast att det skall väljas, men sättet, hvarpå det skall väljas,
omtalas icke förr än sedermera i 19 § Kiddarh.Ordn. Hvar och
en vet, att Hemliga Utsk. består af 12 ledamöter, att hvarje Stånd
väljer trenne ledamöter, att detta Utsk:s ändamål icke är att utarbeta
och förbereda något ärende, om hvilket här pä detta rum
Den 8 November.
99
skall beslutas, utan att enda ändamålet är att med Konungen öfverlägga
om de ärenden, hvilka icke till andra Utsk:s befattning
höra, och dem Han pröfvar böra hemligt hållas; dock håfve detta
Utsk. ej makt att fatta något beslut, utan endast att till Konungen
afgifva yttranden öfver de mål Konungen detsamma meddelar.
Dessa personers åliggande är att genom sitt upträdande i de särskilda
Stånden af- eller tillstyrka de anslag, som för hemliga ändamål
äskas. Det är således endast fråga om att till ledamöter i
Hemliga Utsk. välja personer, som hafva anseende inom Stånden
och inflytande på detsamma; personer, hvilkas politiska åsigter man
gillar i de angelägenheter, hvarom man möjligen förmodar att de
med Konungen skulle komma att rådgöra, och som man tror hafva
både kraft och förmåga att göra sina åsigter för Konungen gällande.
Jag är fujlt öfvertygad om, att hvar och en af eder, Mine
Hrr, känner inom sig att han har förmåga att sjelf utpeka och
välja dessa 3 personer, och att han icke behöfver, för att få dessa
3 personer valda, först gå till en Direktion af 25 andra personer,
som sedan på hans vägnar skola välja. Olägenhet af att välja
Hemliga Utsk. genom Elektorer är vidare, att det naturligtvis kan
hända att dessa Elektorer, som skola tillsätta de vanliga Utsk:n vid
Kiksdagens början, hafva blifvit valda af en minoritet endast för
tillsättande af ett eller par af de för tillfället vigtigaste Utskrn,
men sedan under Eiksdagens lopp skall Hemliga Utsk. tillsättas
och då har man ej fäst något afseende vid de ärenden, som der
skola behandlas, eller som man förmodar der skola komma i fråga.
Majoritetens åsigter om de personer, som skola handlägga dessa
ärenden, kunna vara helt olika med den minoritet, som i början af
Riksdagen tillsatte Elektorerne, och sålunda kunde det hända, att
dessa 3 personer blifva af K. o. Ad:s Elektorer utvalde mot E. o.
Ad:s minoritet, som dessa personer i visst fall förut representerade,
och sålunda mot E. o. Ad:s majoritet. Jag skulle derföre vilja
väcka en motion om 19 §:s i Eiddarh.Ordn. förändrande så tillvida,
att Hemliga Utsk:s ledamöter skulle väljas direkt inom E. o. Ad.
i st. f. att utses af Elektorerne, så vida Hr Gr. och Landtm,
anser att den icke är stridande mot 28 § Eiksd.Ordn., hvarom jag
först anhåller att få veta Hr Gr:s tanka, alldenstund jag visst
icke mot Hr Gr:s åsigt vill väcka en sådan, utan i så fall
öfverlemnar jag åt någon af Const.Utsk.s ledamöter, som möjligen
här kunna vara närvarande, att väcka en sådan.
I anledn. häraf förklarade Hr Gr. o. Landtm, att han visserligen
ansåg Hr Brakels nu ifrågastälde motion stridande emot
Eiddarh.Ordn:s 28 §:s mening; men icke så stridande emot samma
§:s bokstafliga lydelse, att Landtm, kunde på grund deraf vara berättigad
att vägra propos. i ämnet.
Hr Brakel, Sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att min motion
icke är stridande mot bokstafliga innehållet af 28 § Eiksd.Ordn.,
så får jag föreslå, att E. o. Ad. hädanefter måtte välja ledamöter i Hemliga
Utsk. samfäldt in pleno, och jag anhåller att denna motiom, som jag
straxt skall skriftligen upsätta, måtte remitteras till Eiddarh.Utsk.
100
Dea 8 November.
Jag får vördsamt föreslå, att ledamöter till det i 28 g Riksd.-  Ordn. bestämda Hemliga Utsk. måtte af It. o. Ad. väljas samfäldt
in pleno, och att det åt liiddarh.Utsk. måtte updragas, att föreslå
de förändringar i Itiddarh.Ordn., som deraf kunna blifva en
följd
Benna motion begärdes på bordet.
Hr Arnell, Fred. upläste följande motion:
Bet stora, vid hvarje Riksdag återkommande antalet motioner,
rörande skjutsen, torde få antagas utgöra ett bevis på att denna
fråga ännu ej är ordnad på ett sätt, som motsvarar landtmannens
önskningar.
För min del är jag ej nog förmäten, tilltro mig, kunna utfinna
ett sätt för denna frågas afgörande, som kan tillfredsställa
alla; men såsom medlem af Ekon.Utsk:s 3:dje afdeln. vid förra
Riksdagen, stadgades hos mig, vid denna frågas behandling, den
innerliga öfvertygelsen, att icke allenast något måste göras för att
ordna den vigtiga frågan, utan äfven att det vore rättvisast och i
jordbrukarens rätt förstådda intresse bäst, att gå den väg Hr Sandströmer
anvisat i sin då inlemnade motion. Jag vill således hufvudsakligen
uptaga det inom förutnämnde afdeln. utarbetade betänkande,
och ehuru det vid -förra Riksdagen ej lyckades göra sig
gällande, ledes jag likväl af den förhoppning att detta, måhända
då alltför nya förslag nu skall lyckas tillvinna sig mera sympatier
inom alla Stånd. Härtill fordras, såväl att på förhand bemöta
de hufvudsakliga inkast, som då gjordes emot förslaget, som
att söka, så mycket möjligt är, undanrödja de orsaker, som f.
n. motarbeta entreprenaderne. Jag beder derföre få fästa upmärksamheten
på följande förhållanden:
Erfarenheten har visat, att entreprenader, lätteligen och för
godt pris, åstadkommas på de mindre befarna vägarne; men deremot
snart sagt endast undantagsvis kunna bringas till stånd på
de större och mera befarna. Betta är äfven naturligt, emedan svårigheten
att få köpa fourage på landet blifver större ju större qvantitet
som erfordras, och förlaget., såväl för fourage som för hästars
inköp, ökas så betydligt, att antalet spekulanter aftager i samma
mån hästantalet ökas. En möjlighet att något minska det stora
antalet hästar finnes, om man befriar Gästgifverierna från all
postskjuts. Såvida jag icke blifvit allt för illa underrättad, utgår
vid Gästgifvaregårdarne emellan Norrköping och Linköping, under
vissa tider på året, 27 hästar i veckan för Postverkets räkning.
Bå Staten anslog vissa hemman till postföring, var väl äfven meningen
att den öfriga jorden skulle vara fri från detta onus; men
nu betungas jordbrukaren i betydlig mån af postskjutsen, och en
noggrann undersökning skulle måhända lemna det resultat, att Statsvinsten
af Postverket hufvudsakligen tillkommer på jordbrukarnes
bekostnad, och bland dessa drabbar ett jemförelsevis ringa antal innehafvare
af hemman, som ligga vid postvägarne. Om således
Gästgifvaregårdarne befrias från all postskjuts, skola säkerligen äfven
entreprenader lättare åvägabringas.
Den 8 November.
101
Man liar äfven velat göra tvifvelaktigt, hvilka hemman egentligen
äro skjutsskyldige. Inom de län, der hållskjuts finnes, kan naturligtvis
intet tvifvel upstå, emedan alla icke priviligierade hemman
der af ålder utgjort sin skjutsskyldighet; men inom de öfrige
vill man låtsa tro att endast de till gästgifveriet’ eller reserv nu
anslagne hemman äro underkastade detta onus. För att vederlägga
detta, behöfver jag endast anföra B:B:iis 28 kap. 5 §, så lydande:
»Nu tarfvas flera hästar än gästgifvaren sjelf eger hafva
och hålla; thå skola nästa grannar honom till hjelp komma. Ar
ther större farväg, än att skjutsen så kan uppehållas; lagge Häradsrätten
thertill hållskjuts, efter som thet nödigt och skiäligt pröfvas
och af Konungens Befallningshafvande gilladt varder» — samt
Förklaringen af d. 11 December 1760, der åt K:s Befdnde
inrymmes rättighet att anslå flere hemman af skjutsskyldig
natur till ett reservlag, för hvilket skjutsningsbesväret blifver
alltför tryckande. Härigenom tror jag mig hafva tydligt ådagalagt,
att skjutsskyldighet åligger alla icke pri viligierade hemman, och det
kan lätt hända att, genom rörelsens tillvext eller uptagandet af
nya kommunikationer, såsom vägar, kanaler eller jernvägar, det
hemman, som i dag endast till namnet känner skjutsningsbesväret,
snart nog får utgöra denna skyldighet i verkligheten.
Man har äfven anfört att den, som nu eger ett skjutsskyldigt
hemman, har förvärfvat det för en jemförelsevis ringare summa;
men i en tid, då trafiken tillväxer så betydligt och understundom
tager sig nya vägar, är man på intet vis, såsom jag ofvan visat,
tryggad mot denna bördas oförmodade påläggande eller tillvext,
hvilket jag dessutom vill ännu tydligare ådagalägga genom ett
exempel. En Fullmägtig af BondeSt. från Blekinge (jag minnes
nu ej namnet) upgaf, att då han köpte sitt hemman, betalades
10 Edr för befrielsen från skjutsen; men att han nu måste betala
100 Edr, emedan rörelsen ökats på den väg, i hvars närhet han
bodde. Denna tiodubbling af skjutsafgift hade, om jag rätt minnes,
egt rum under loppet af ej fullt ett decennium. Jag frågar
nu blott: Kunde köparen förutse detta och värdera hemma
net
i förhållande dertill ? — Har ej hemmanet förminskats i värde
relativt till hemman, som förut voro dermed jemförliga? och månne
ej detta är ett större ingrepp i eganderätten, än om skjutsskyldige,
nu befriade hemman finge deltaga i erläggandet af en måttlig entreprenadafgift?
Denna
börda är dessutom nu så olika på de hemman, som
skola utgöra skjuts, att under det somliga blifva qvitt skjutsen för
intet och andra för en ringa summa, finnas deremot de, som nödgas
betala ända till 1.20 Bdr Ernt. Detta är likväl mer, än alla
skatter tillsammantagne utgöra på månget hemman; och då man
i tidernas längd ej så noga kan veta, hvilken i en framtid kan
komma att drabbas hårdast af detta onus, torde både billighet och
rättvisa fordra att denna tunga jemnare fördelas. Jag får derföre
föreslå:
Att E. St:r i underd. skrifvelse ville hos K. M. anhålla:
102
Den 8 November,
1:0 Att Postverket måtte frånkännas rättigheten att begagna
Gästgifvareskjuts.
2:o Att, sedan nuvarande entreprenadkontrakter tilländalupit,
K:s Bef:h:de måtte åläggas öfverallt låta uprätta
entreprenader för skjutsens utgörande, och att, sedan summorne
för alla dessa entreprenader blifvit sammanlagde,
denna hufvudsumma måtte fördelas på alla Länets skjutsskyldige
hemman.
3:o Att, der hemmanens bidrag öfverstege ett visst belopp
(exempelvis 9 å 10 Kdr Kmt), K. M. täcktes förhöja
skjutslegan för hela Länet, så att entreprenörerne
höllos, genom högre skjutslega, skadeslösa för den nedsättning,
som erfordrades för att ej hemmanens bidrag skulle
öfverstiga ett faststäldt maximum.
4:o Att före hvarje entreprenads verkställande skulle,
efter ett eller flera års dagböcker, uträknas till huru många
mil, efter en häst, all från Gästgifvaregården utgjord skjuts
sig belöper, samt entreprenören tillförbindas, att af entreprenadsumman
afstå ett visst, efter detta miltal proportioneradt
belopp för hvarje skillings möjligen blifvande
förhöjning af skjutslegan.
Härigenom vore icke allenast en gräns satt för denna skatts
öfverdrifna tillvext, utan äfven den väg beträdd, på hvilken man
kunde hoppas att i framtiden, då mera erfarenhet af detta förslags
verkan vunnits, befria jorden från denna tryckande börda. Om
remiss af denna min motion till Ekou.Utsk. får jag vördsamt anhålla.
Begärdes på bordet.
Hr Cederschiöld, Gust. upläste 2:ne motioner af följande
innehåll:
1:0
Allt samhälle måste grandas på lag; och för att vinna behörig
helgd, måste denna strängt tillämpas. Det samhälle, hvars lagar
icke respekteras, befinner sig på raka vägen till förderf och
uplösning. När ett lagbud blifvit föråldradt och af allmänna opinionen
utdömdt, måste det förändras och annat mera tidsenligt sättas
i stället. Den åt högsta makten lemnade nåderätt är icke
ämnad att ersätta en dålig lag; utan endast att i fall, som lagen
icke kan förut bestämma, tillse det icke lagens tillämpning blir
grym och barbarisk. Lagen är regel, nåd endast undantag. Ett
motsatt förhållande är onaturligt.
En af Lagberedningens ledamöter har i detta afseende yttrat:
»Det är. rätt väl, att det funnit.s och finnes nåd till i verlden, ty.
»derigenom har menniskoslägte! blifvit, och skall troligen ännu
»blifva, förskonadt från många grymheter; men nåden må ej anli»tas
i otid. Der lagstiftare och lagskipare kunna hjelpa sig sjelfva,
»är nådens mellankomst öfverflödig; der bör lagen hafva sin gång,
»och straffet mätas efter de,vanliga grunderna. Nåden är en helig
»sak; det är till ovanliga fall den bör sparas — till de fall nem»ligen,
som lagstiftaren ej mäktat i hela deras concreta omständlig
-
Den 8 November.
103
ahet förutse och för hvilka lagskiparen således saknar den ledning,
»som fördras för ett i alla afseende rättmätigt domslut. Det är i
»sådana fall, och i dem allena, som man måste vädja från den
»skrifna lagens bokstaf till den oskrifna lag, som den Högste i
»samhället bär inom sitt bröst.»
Vi befinna oss f. n. i den ställning, att brottmålslagen
i flera fall icke kan tillämpas, utan nåden alltid måste träda
emellan och mildra lagens straffhot, hvars verkställighet vid nuvarande
civilisation skulle anses för otidig grymhet. I 1734 års
M.s-B. qvarstår dödsstraff för många brott, hvilka numera,
enl. allmänna omdömet, anses böra vida lindrigare bestraffas.
En nödvändig följd häraf har ock blifvit, att nåden i alla
dessa fall måst anlitas. Nåden har sålunda blifvit regel, och lagen
endast undantag. Lagen dömer årligen omkring ett hundra personer
till döden; men straffet verkställes endast på en, två eller
tre. Den verkan, en sådan tomhet och betydelselöshet i laghotet
nödvändigt måste åstadkomma, har också icke uteblifvit. Den skräck
och fasa, lagens hot om döden borde ingifva brottslingen, förefinnes
icke. Lagen har i detta afseende förlorat all aktning. Numera är
det ingalunda sällsynt att, när Domaren afkunnar dödsdomen öfver
en brottsling, denne föraktfullt ler åt domaren, med förklarande,
att af den domen blir intet. Till denna punkt hafva vi kommit
genom underlåtenhet att i tid ändra föråldrade lagar.
För att åt lagen återförvärfva det anseende den förlorat, är
det nödigt skyndsamligen ändra de stadganden, hvilka allmänna
tänkesättet redan utdömt och -hvilka till följd deraf icke vidare
kunna tillämpas. Och är det i sådant afseende jag nu går att
föreslå afskaffandet af dödsstraff för åtskilliga brott, Derigenom
åsyftas icke någon förändring uti hvad som factiskt eger rum, utan
endast att bringa lagen i öfverensstämmelse med hvad redan länge
tillämpats. Jag mötes säkerligen härvid med deri anmärkn., att förslag
till ändring i brottmålslagen bör framställas efter brottens och
icke straffets beskaffenhet. Anmärkmn saknar visserligen icke
grund, men den af mig hegagnade .utväg har jag valt af öfvertygelse,
att det önskade målet sålunda lättast vinnes. Då, såsom jag
förut nämnt, förslaget icke åsyftar någon ändring i det bestående,
utan endast att göra lagens hot till verklighet, torde det icke hafva
att frukta särdeles motstånd. Alla, huru skiljaktiga deras meningar
i fråga om lagstiftning i öfrigt kunna vara, måste öfverensstämma
i önskan att lagen efterlefves och dess hot icke blifver blotta skrämskott.
Om således det är af vigt att åt lagen vindicera dess gällande
kraft, torde det sätt jag valt snarare tora till målet, än om
man framställt förslag till ändring, rörande särskilda klasser af brott.
Så t. ex. röra de flesta fall, för hvilka dödsstraff är stadgadt, brott
emot person; men att framställa ett fullständigt förslag till ny lag
för detta slags brott, är underkastadt stora svårigheter, enär en sådan
lag måste uprättas efter helt andra principer, än de, på hvilka
vår nu gällande lag är grundad, och meningarne i detta afseende
äro i hög grad delade. Men äfven genom en sådan lagförändring
vunnes iake fullständigt det af mig åsyftade mål. Dertill erfordra
-
104
Den 8 November.
des nära nog en helt ny brottmålslag; och huru svårt det är att
åstadkomma sådant, derom lemna våra riksdagsannaler tillräcklig
uplysning. Jag fullföljer således min afsigt att föreslå, att det i
lagen utsatta dödsstraff för flere, i här nedan upräknade lagrum
omiörmälda, brott måtte utbytas mot andra, mera lämpliga och tidsenliga
straff. Men dä troligtvis flera förändringar i brottmålslagen
blifva föremål för LagUtskis behandling, har jag icke ansett det
nödigt föreslå nya straffbestämningar, utan trott att sådant lämpligast
borde öfverlemnas till Utsk:s bepröfvande i ett sammanhang
med öfriga frågor rörande brottmålslagen. Likaledes önskade jag
att Utsk. måtte varda förbehållen rätt att, i händelse det skulle
finnas, att något lagstadgande med utsatt dödsstraff, som skäligen
borde afskaffas, vore af mig förbigånget, — om sådan förändring
få framställa förslag.
Slutligen får jag fästa upmärksamhet å en omständighet, som
icke saknar sin vigt och hvilken icke torde böra lemnäs alldeles
utan afseende. Alla mål, uti hvilka någon dömmes till döden, skola
nemi. hemställas K. M:s Nådiga pröfning; och denna pröfning
medtager mycken tid både i Högsta Domstolen och i Konungens
konselj. Vunne mitt förslag framgång, besparades en tid, hvilken
Högsta Domstolen komme att använda till minskande af de stora
balancer, som nu förefinnas.
På grund af hvad jag här ofvan andragit, föreslår jag, att uti
nedannämnde lagrum måtte, i st. f. det der stadgade dödsstraff,
införas andra, mera lämpliga oell tidsenliga bestraffningar, nemi.:
Uti lista Kap. 1 g, 7 Kap. 1 g, 8:de Kap. 1 g,
10:de Kap. 1 g, llite Kap. 2 gins lista mom., 14 Kap.
2 §, 1 C» Kap. 1, 3 och 5 §§, 17 Kap. 2 och 3 gg,
18 Kap. 3 gms lista mom. och 8:de gins lista morn., 24
Kap. 1, 2, 4, 5, 6, 7 och 9 gg, 59 Kap. 1, 2, 3, 4
och 5 gg M:s Em samt uti K. Förordn. d. 2 Maj 1747
och K. Förbudet d. 12 Juli 17 50.
Jag anhåller om remiss till LagUtsk.
Begärdes på bordet.
2:0.
30:de Kap. 19 g 1 mom. säger: »Brottmål, grofvare
»eller mindre, håfve ej någon lof under Konungen draga; utan han
»gitter visa, antingen at han ej är fulleliga theri hörd, eller at
»han til svårare straff är fäld, än Lag säger.»
Uti detta stadgande innefattas en af de vackraste och uphöjdaste
åsigter om Konungamaktens Majestät. Den förföljde, den
orättvist dömde eger at,t fly till Konungen, för att der vinna rättvisa
och uprättelse. Men Konungen vill ingen syndares död. Med
den, hvilken Hofrätten frikänt, vill Konungen icke vidare söka sak
eller om honom ytterligare ransaka, utan låter honom heldre gå
fri, än att Konungen skulle nödgas i första hand fälla en tilltalad
till ansvar. Denna åsigt öfverstämmer ock med menige mans upfattning
af KonungaMajestätet. Enl. allmänna folktron, har man
Den 5 November.
105
att fly till Konungen, för att erhålla rättvisa och lindring i sina
bekymmer. Kan man endast nå Konungens öra, vinner man rättvisa
och hjelp. Men Konungen vill ingen förfölja eller förfölja
låta, ieke eller kräfva ut det yttersta af en anklagad; och är denna
folktro fast inväfd med Svenskens kärlek till sin Konung. Att
rubba en sådan tro, kan icke vara önskligt. Ofvanberörde lagstadgande,
som gifver stod åt folkets vackra upfattning af Konungamakten,
borde således vidmakthållas. Så har likväl icke skett.
Redan för många år tillbaka har man uphört tillämpa det. Numera
uptagas alla besvär i brottmål, äfven besvär af åklagare, deri
yrkas antingen straffets skärpande eller ock ansvar, hvarest HofR:n
friat.
Såsom skäl till denna emot lagens uttryckliga ord stridande
praxis, åberopas K. Förordn. d. 19 Juli 1815.
Denna Förordn. lyder, som följer: »Wi CARL etc. Gore veter»ligt:
Att som de hittills meddeldte föreskrifter om hvad som iakt»tagas
bör af den, som i brottmål vill hos Oss i underd:het söka
»ändring i Hof- eller OfverRätts Utslag, då ej är häktad, icke äro
»så tydliga och bestämda, att parterS lagliga förmån och rättighet,
»att få deras talan af Oss pröfvad, kunnat derigenom anses vara
»tillräckligen förvarad, håfve Wi, med Riksens nu församlade Stän»der,
funnit godt, med uphäfvande af hvad äldre författningar
»i denna del bjuda, till allmän efterrättelse stadga och förordna
»följande:
»Den, som hos Oss vill söka ändring i något af Hof- eller
»Öfverrätt meddeldt utslag i brottmål, som efter anslag är ut»färdadt,
ingifve i Wår Just.Rev.Exped. sina underd. besvär inom
»hälften af den tid, som i 30 kap. 9 § R:gsB:n för tvisters full»följande
finnes utsatt. Har målet varit Hof- eller OfverR:ns pröf»ning
understäldt, vare lika tid till de underd. besvärens inlemnande,
»från den dag parten af utslaget bevisligen undfått del.
»Böter, ersättning för rättegångskostnaden och hvad Hof»eller
OfverR:n derjemte ålagt den missnöjde parten att gälda,
»skola, så vidt sådant ej förut vid besvärs anförande derstädes
»emot UnderRätts utslag skett, nedsättas hos Wår Befdnde, Ma»gistraten
eller Kronofogden i orten, samt bevis derom bifogas
»de underd, besvären. Ar den sakfällde så fattig, att han ej kan
»utgifva de medel, Hof- eller OfverRätt honom ådömt, bör, jemte
»besvären, företes intygande derom, af domstolen eller domaren eller,
»om det ej kan ske, af vederbörande Kronobetjent eller Kyrkoher»den
i den församling, der den sakfällde bor och har sitt hemvist.
»Jemväl åligger det klaganden att ställa sig till efterrättelse Wår
»Nåd. Kungörelse d. 1 Okt. 1812, om hvad som bör iakttagas
»vid besvärsskrifters författande och inlemnande. Försummas något
»af hvad sålunda är föreskrifvet, skall den klagande anses hafva
»förlorat sin talan och hans besvär ej komma under pröfning.
»I afseende på brottmål, der den tilltalade är häktad, förhålles
»enl. 29 och 39 punkterna af Förklaringen d. 23 Mars 1807.
»Ehvad missnöje mot Hof- eller OfverRätts utslag i brottmål
106
Den 8 November.
»anmäles eller icke, bör utslaget alltid innehålla tydlig, noggrann
»och fullständig underrättelse om allt hvad parten vid ändrings»sökandet
hos Oss har att iakttaga.»
Uti denna Förord n. finnes icke något, som är oförenligt med
stadgandet i 30 kap. 19 § R:sB:n, icke eller antydes med ett
enda ord, att derigenom skett någon ändring i lagens berörde föreskrift.
Lagen borde således i nämnde afseende ega full gäl
lande
kraft. Sådant oaktadt har den under en lång följd af år
icke vunnit tillämpning. Tvärtom blifva till pröfning uptagna besvär
af åklagare, deri skärpning i det ådömda ansvaret eller den
friades fällande yrkas. Under de sednaste två decennierna har ofta
invändning blifvit framställd emot dylika besvärs uptagande till
pröfning; men härå har alltid, utan anförande af något skäl, svarats
att invändningen icke förtjenade afseende. Praxis har numera vunnit
sådan stadga, att, äfven om Högsta Domstolens samtliga ledamöter
voro öfvertygade om det oriktiga deruti, de säkerligen skulle
tveka bryta en häfdvunnen vana. För att åt berörde lagens rum
återvinna dess gällande kraft, erfordras att lagstiftaren träder emellan;
och är det, för att åstadkomma sådant, jag framträder med
detta anförande.
Utom det redan anförda skälet eller bibehållande af en stor
och vacker idé om Konungamaktens Majestät, förefinnes ett annat,
väl icke egentligen inverkande på frågan, men dock icke saknande
vigt och betydenhet.
Enligt hvad allmänt kändt är, har Högsta Domstolen under
de sednare åren blifvit så öfverhopad af göromål, att balancerna
varit i ständigt växande. Många, för parterna högst vigtiga mål
måste i följd häraf ofta till de enskildes stora förlust och skada,
hvila i åratal oafgjorde. Men nu utgöra de mål, som röra af åklagare
anförda besvär utaf ofvannämnde beskaffenhet, ett högst betydligt
antal. Om nu dessa, i enlighet med hvad efter min upfatt
ning
rätteligen borde ske, icke uptogos till pröfning, skulle derigenom
tillfälle beredas, att i ganska betydlig mån minska de nu
till hög grad updrifna balancerna..
Med anledn. af hvad jag nu andragit, tager jag mig éä
ten
föreslå:
det R. St.-r måtte förklara, att stadgandet i 30 kap.
19 § R:sB:n fortfarande eger gällande kraft och sålunda
bör lända till efterrättelse.
Om remiss till LagUtsk. anhålles.
Remitterades till LagUtsk.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Då K. M:s Nåd. Propos.
om Statsverkets tillstånd och hellof, som nu ligger på R. o. Ad:s
bord, är så vidtomfattande, att det icke är möjligt att nu uptaga
densamma till besvarande, får jag reservera min rätt att, i händelse
jag skulle finna mig befogad, att göra några anmärkmr, jag
framdeles måtte få framkomma med dem, och insända dem till
StatsUtsk.
Den 8 November.
107
Frih. Haab, Carl Adam: I mån af mina ringa krafter har
jag städse kämpat för tanke-utveckling och religiös frihet; saknaden
deraf, har jag ansett vara orsaken till nu rådande immoralitet, och jag
tror icke, i likhet med hvad en värd talare förut har yttrat, att vår
kyrkotukt är rätta medlet att återföra folket till den ståndpunkt,
hvarpå det i sedligt hänseende förut har befunnit sig. I anledn.
deraf har jag tagit mig friheten upsätta en motion i kyrkligt hänseende,
som jag ber att få inför Ståndet upläsa.
En vördad och lärd Biskop har i ett föredrag vid ett Prestmöte,
för circa 10 år sedan, framställt den frågan: »Om med det
orubbliga lugn, som herrskade inom den Svenska Kyrkan, icke til
lika
åtföljde en säkerhet och en hvila, som kunde leda slutligen till
likgiltighet.»
Denna fråga är påkallad, och tiden sjelf har besvarat den. Ur
den likgiltighet och formalism, som behäftat och fortfar att vidlåda
vår Kyrka, hafva vi blifvit sent omsider väckta af samma oro, som
genomgår det religiösa lifvet i alla bildade Stater. I en grannstat
har en hel litteratur blifvit skrifven om den officiella kristendomen.
»De utomordentliga politiska skakningar» — så fortfar han —
»som sednast öfvergått Europas fastland, hafva en märkvärdig inverkan
på folkens inre tillstånd, deras tänkesätt och seder, som icke
varit utan inflytande på Norden; liksom de häftiga jordbäfningarne
i Södern äfven hos oss kännas uti deras sista dyning. Hvad dervid
de inre förändringar inom Kyrkan angå, så härleda de sig från
tvenne särskildta ursprung, den ena uppifrån från lärarne och deras
sätt att behandla läran, den andra nedifrån, och bestående i förändringar
inom tänke-_och lefnadssättet bland folket.»
Eeformationens återgång till den äldsta kristendomens grundsatser
och bruk uphäfde den papistiska skillnaden emellan prest och
lekman. Presterskapets kall har derigenom blifvit ett Församlingens
updrag, Presten lärare och predikare af Ordet — förvaltare af
Nådemedlen, genom Mässoffrets försvinnande ej mera en offrare
och medlare mellan Gud och menniskor. Saligheten har blifvit vår
gemensamma angelägenhet. Härmed är hierarchiens grund bruten.
Det kyrkliga medvetandet har med reformationen kommit in i
Församlingen och öfverstigit Presteståndets gränser. Keformationen
har grundat Statens suveränitet öfver Kyrkan. Men reformationens
män, hvilka updrogo bevakandet af Kyrkans högsta angelägenheter
åt furstarne, hvartill de hade många skäl, hade icke så
noga öfverlagt hvarthän det skulle föra. Sedan, efter de stora reformationskrigen,
. församlingens deltagande i de kyrkliga angelägenheterna
så småningom aftog, i samma mån som furstemakten tillväxte,
så förlorade folket sitt sammanhang med Kyrkan, som allt
mera blef cesareopapistisk och byråkratisk, ett kyrkligt appendix till
den sig utbildande embetsmannastaten, med flera eller färre hierarchiska
sympatier.
Så befinner sig vår Svenska kyrka i närvar:de ögonblick, så
-
108
Den 8 November.
som en Statsinstitution, under Regeringens högsta och Presterskapets
omedelbara ledning. Visserligen kunna folkets representanter
vid Riksdagarne om Kyrkans angelägenheter rådslå, såsom om Statens,
dock hittills utan särdeles inflytande. Visserligen eger PresteSt.
V^del i representationsrätten för Staten, men detta är något
helt annat än kyrklig representation, hvarom Presterskapets
ställning till Kyrkan bärer omisskänliga tecken. Alltså måste erkännas,
att denna representation icke kan sägas vara kyrklig, och
att Kyrkan lider af samma öde som Staten, att i närvar:de ögonblick
föreställas af en representation, sorn har föga bekantskap med
dess väsende och rätta natur. Det är nemi. påtagligt, att våra
Ständer hafva än mindre sammanhang med Kyrkan än med Staten,
om de kunna sägas äga något, ty ingen kyrklig organisation sammanbinder
folket med Kyrkan, om icke Kyrkorådet skall räknas för
en sådan, ehuru väl den, i sitt närvande skick, är utan ringaste
inflytande, en pappersorganisation eller något dylikt.
Kyrkan saknar sålunda helt och hållet en represention. Det
för kyrkan vådliga i denna belägenhet behöfver knappast påpekas.
Vi kunna litet hvar inse den farliga ställningen, hvartill hon kommit.
För det första: en klagande hjord, missnöjd och otillfredsställd,
sönderfallande i schismer och sekter. För det andra: ett Presterskap,
byråkratiskt, hierarchiskt sökande i kyrkans Gudomliga
auktoritet anledningen för statuter och privilegier — och det i en
tid, då alla sådane äro försvunna eller existera blott till namnet —
som gynna deras uteslutande makt och icke äga med den religiösa
kulten annat sammanhang, än att bevisa den låga ståndpunkt, på
hvilken kyrkoförfattningen befinner sig. Och för det tredje: den raskt
framilande tiden med sin oro, reformbegär och revolutionära anda mot
allt bestående, som hotar sjelfva Statskyrkan med uplösning, om
hon fortfar vara prelaternes eller maktens ödmjuke slaf och icke reformerar
sig i tidens anda.
Den kyrkliga författningen intager för Kyrkans utveckling
samma rum i det kyrkliga samhället, som Statsförfattningen i den
politiska Staten. På begges harmoniska utveckling bero folkets
religiösa och politiska trefnad och utveckling, Statens storhet och
moraliska kraft. I en Stat med konstitutionella former måste man
hafva en, med hänseende till Kyrkan, konstitutionel författning.
Ojemnhet i denna utveckling — en vida utvecklad Statsförfattning
eller politisk frihet vid sidan af en långt efterstående kyrklig författning,
hvilande på religiös obscurantism, intolerans eller kyrklig
okunnighet och likgiltighet, gifver falsk riktning åt menniskans
verldsliga sträfvanden och, utan att underbädda det inre lifvet med
tillräcklig moralisk och religiös grund, åstadkommer en riktning
utåt, i det verldsliga lifvet — i köttet — som är källan till råa
passioners öfvermakt, till hat, afund, egennytta och sedeslöshet m.
fl. laster, hvilka äro fräckare i våra dagar än eljest under någon
föregående Kyrkans utvecklingsperiod.
Men i fråga om en sådan Kyrkoförfattningens utveckling
framställer sig frågan: Huru bör en sådan verkställas?
Den 8 November.
109
»*) Skall i den närvarande tiden någonting särdeles gagneligt
kunna uträttas, så måste man ha folket med sig. Detta gällde
i gamla tider om de bestyr, som då voro de vigtigaste, om krigets
värf. Man har sällan sett att ens den, som annars gerna velat
vara ensam om allt, har önskat vara ensam om drabbningen.
I våra tiders fredliga sträfvanden är folkets deltagande icke mindre
oumbärligt. Ty det ena arbetet, såsom det andra, är ett stridens
arbete, en oro och en kamp, der den enskilda styrkan, så stor hon
än må vara, dukar under om hon har mängden emot sig. Man
må förakta och hata den profana hopen så mycket man behagar,
man må säga allt ondt om honom — och det är visst, att allt
ondt kan sägas med sanning såväl om hopen, som om dem. som
förmena sig deröfver uphöjda — folket måste vara med. Detta
är en demokratiens sanning i despotier, såväl som republiker.
Kyrkomötet kan, om det skall något uträtta, icke längre bestå af
Prester allena; så mycket förtroende behåller aldrig Presterskapet i
en Kyrkostat. Kyrkolagskomitéen har föreslagit ett Kyrkomöte med
ett mindre antal lekmän bland dess ledamöter. En lekman från
hvart Stift bredvid en vald Prest, äfvenledes från hvartdera, samt
alla Biskopar och begge de theologiska fakulteternas Professorer
skulle utgöra denna Pörsamling. När dertill kommer, att mötet
endast skulle ha rådplägande rätt, så synes i sanning ingen våda
för den verdsliga makten kunna upkomma af en så oskyldig sammankomst
med Erkebiskopen, som Ordfde, och EcklesiastikMinistern,
som Regeringens Kommissarie. Onekligen gör äfven ett
sådant Kyrkomöte mera bråk och besvär än intet Kyrkomöte. Frågan
är blott huruvida man icke skaffar sig mera bråk på halsen genom
att undvika detta, än genom att underkasta sig det. Frågan
är tillika huruvida man i våra dagar utan ett föregående Kyrkomöte,
således endast på grund af några Domkapitelsskrifvelser och
en skrifvelse från Ständerna eller måhända ifrån PresteSt:t, skall
kunna antaga en ändrad Kateches, en ändrad Kyrkohandbok, en ändrad
Evangliiebok. Till någonting så fantastiskt, som tanken på
en förändrad Kyrkolag, behöfver väl frågan icke utsträckas.»
»I Staten utveckla sig våra konstitutionella former, och den absoluta
konungamakten har lemnat alltmera plats för det konstitutionella
Majestätet. Folket intränger allt mer i styrelsen genom tidsenliga
institutioner, hvartill räknas våra kommunala och representativa
organisationer. PIvarför icke sä inom Kyrkan? Här gäller
hvarken mer eller mindre än vår andliga helsa, och kan någon omsorg
vara oss mera angelägen än degna?»
Djupt genomträngd af tanken om behofvet af en kyrklig representation,
hvarom så många Kyrkans män fövpnat sig; i medvetandet
af Församlingens Gudomliga rätt, att deltaga i den kyrkliga
styrelsen och lagstiftningen, går jag att vördsammast föreslå
följande förslag för kyrklig representation, icke såsom någon nyhet
inom det protestantiska Kyrkolifvet, fastmera en tillämpning af
*) Professor Thomanders ord, pag. 18, »Om Svenska kyrkans och Skolans
angelägenheter».
110
Den 8 November.
den Bajerska protestantiska Kyrkans författning på våra förhållanden,
så mycket angelägnare, som den centralisation slusta, som nu
utgör Styrelsens karakteristik och som man tyckes vilja bringa i
system, afven på Kyrkan skulle, konseqvent utförd i Konsistorialstyrelsens
slutpunkt, ett ÖfverKonsistorium eller ett EcklesiastikDepart:t,
endast bringa ett säkrare förderf öfver vår redan i formalism
sjunkna StatsKyrka.
Jag vågar derföre vördsammast föreslå följande nya kyrkliga
organisation nemi.:
l:o Stiftsmötet. — Stiftsmötet består af:
a) Stiftets Biskop, sjelfskrifven Ordf;de i Stiftsmötet.
b) De öfrige Konsistoriiledamöterne.
c) Stiftets alla Kyrkoherdar och Pastorer inom såväl
Stads- som Landtförsamlingar.
d) 2: ne lägre prestman från hvarje prosteri.
För detta ändamål samlas Prosteriets Komministrar och
Adjunkter hos Kontraktsprosten och medelst val per capita
utvälja af Stiftets Komministrar och Adjunkter 2:ne personer,
för hvilka de hafva förtroende. På kallelse af Kontraktsprosten,
sammanträda Prosteriets Komministrar och
Adjunkter hos honom till val af ledamöter, 14 dagar före
Stiftsmötets sammanträde. Valet sker medelst slutna sedlar,
och frånvarande ledamot eger inskicka valsedel på den person
han vill utvälja.
e) Kyrkorådet inom hvarje församling välje inom sig, i
Maj månad hvarje år, en lekman till elektor. Kyrkorådets
Ordf:de utlyser dag för valet i sockenstugan.
Kyrkorådens alla elektorer inom Stiftet sammanträda första
söckendag i Juni månad, på kallelse af Kontraktsprost,
i den församlings kyrka, vid hvilken Kontraktsprosten är
anställd, och välje, genom slutna sedlar, 2:ne lekmän inom
eller utom sig, att vara representanter vid Stiftsmötet.
Ordf:den sammankallar Stiftsmötet, på dag han sjelf
finner lämplig, i Juli månad. Kungörandet sker från alla
predikstolar inom Stiftet, en månad före sammankomsten,
och sammanträdet skall ega rum i den Stiftsstad der Ordf:den
residerar.
Stiftsmötet väljer inom sig vice Ordf:de. Sammankomsten
varar i 3:ne Söckendagar, börjas och slutas med
bön.
Till öfverläggningsämnen höra:
a) Redogörelsen öfver det kyrkliga lifvet inom Stiftet, den
- Ordf:den sjelf upställer eller updrager åt någon Mötets
ledamot att upställa och i Mötet upläsa.
b) Alla ärender, som höra till Kyrkoväsendet, motioner
för ändring i författningar och statuter, skola, skriftligen författade,
inlemnas till Ordf:den, 8 dagar före mötets sammankomst.
Blifva sedan, i den ordning de inkommit, föredragna
vid Stiftsmötets sammankomt.
Den 8 November.
lil
Stiftsmötet eger ingen beslutanderätt. Eger likväl petitionsrätt
till K. M. i frågor, som angå Stiftets kyrkliga angelägenheter.
De beslut, i hvilka Stiftmötet förenar sig,
hänskjutas till Kyrkomötet, som deröfver vidare må öfverlägga.
All rösträtt utöfvas per capita. Enkel röstpluralitet är
afgörande.
Stiftsmötet väljer inom sig 4 andliga och 4 verdsliga
representanter till ledamöter i Kyrkomötet.
2:0 Kyrkomötet. — Kyrkomötet utgöres af:
a) 1) Erkebiskop, sjelfskrifven Ordf:de i Kyrkomötet.
2) Ecklesiastikministern, v. Ordf:de.
3) Kikets alla Biskopar.
4) Ledamöterna i theologiska fakulteterna i Upsala och
Lund.
5) Genom val inom hvarje Konsistorium utses en ledamot,
att vara ledamot af Kyrkomötet.
6) Af de andliga och verldsliga ledamöterna af Stiftsmötena,
som härtill blifvit valda.
Kallelse till Kyrkomötet utgår af Erkebiskop eller, i
händelse af tjenstens vacans, af Ecklesiastikministern, och
Kyrkomötet sammanträder i Stockholm hvart 3:dje år i
Augusti månad.
Till öfverläggningsämnen höra:
a) Redogörelsen för det kyrkliga lifvet inom Riket, den
Ordfden sjelf upställer eller updrager åt någon Mötets
ledamot att upställa och mötet föreläsa.
b) Alla ärenden, som höra till kyrkoväsendet. Motioner
för ändring i författningar och statuter skola, skriftligen
författade, upläsas på första dagen af Kyrkomötet och skola,
ifall någon ledamot så fordrar, bordläggas till följande dag,
då de till föredragning förekomma i den ordning de blifvit
inlemnade och sedan beredde.
c) Skulle Kyrkomötet vilja, för särkilda frågors behandling,
tillsätta ett eller flera Utskott, så må dertill lemnäs
tillstånd, om pluraliteten så åstundar.
d) Kyrkomötet varar, om ärendenas mängd så påfordrar,
14 dagar och kan ännu ytterligare förlängas genom K. M:s
särskilda bifall.
e) Hvarje dess ledamot åtnjute 5 R:dr b:ko per dag i
traktamentspenningar och skjuts för 3 hästar, som utbetalas af
Statskassan.
Kyrkomötet eger ingen beslutande eller verkställande makt.
Besluten skola underställas K. M:s pröfning och bifall, för
att blifva såsom lag gällande.
f) All rösträtt utöfvas per capita. Enkel röstpluralitet
är afgörande.
Uptagen af många göromål, har min tid varit för kort och för
öfrigt min förmåga otillräcklig, för att upställa ett så vigtigt för
-
112
Den 8 November.
slag, och ehuru första förslaget, ifrån hvem det komma må, troligen
kommer att vara ofullständigt, så får jag, med hänseende till
de först upgifna skälen, påyrka att, i fall detta mitt förslag i sitt
närvar:de skick icke kan af R. St:r biträdas, att
It. St:r ville hos K. M. i underd:het anhålla, att Han
täckes förordna en Komité, för utarbetandet af ett förslag
i denna syftning för kyrklig representation, att föreläggas
näst sammanträdande R. St:r.
Denna motion begärdes på bordet.
Frih. Raab upläste sedermera 2:ne så lydande motioner:
1:0
Det land, som i våra dagar fasthåller en fix och stadig ränta,
står, med hänseende till finanslärans teorier, på en ganska låg ståndpunkt.
Att vidhålla en fast ränta, är detsamma som att vidhålla en
viss kurs, om hvilken förvändhet icke beböfver spillas många ord.
Den fria kursen, som den fria räntan, är handels- som affärsmannens
enda kännetecken, hvarigenom han inledes eller afskräckes från
affärsoperationer. Om räntan är hög och penningetillgången liten,
så undflyr han affärer, som under bättre penningetillgångar äro
verkställbara. När penningetillgången är god och räntan låg, skyndar
han sig verkställa de spekulationer, som han derpå kalkylerat.
Den fria räntan är hans barometer, som visar honom aflfärsluften.
Ar det att undra öfver, under så olyckliga förhållanden som
våra i detta hänseende, om penningekriser falla öfver oss som orkaner,
förödande enskilda personers och bolags tillgångar, då man
genom den fixa räntan icke får insigt om penningetillgångarnes
omfång. Lika så skadligt verkar den fixa räntan emot spekulationers
inledande efter en penningekris, som d'en verkat skadligt emot
spekulationers inledande före krisen, då den fixa räntan efter penningekris
icke gifver tillkänna tiden för affärsmannen, att börja ånyo
spekulera. Förskrämd af den penningekris, som öfvergått honom,
håller han sig af försigtighet längre tillbaka, än han skulle behöfva,
derföre att ingenting antyder penningemarknadens ställning.
Med anledning häraf får jag vördsammast föreslå:
att penningeräntan måtte frigifvas och befrias från de
lagliga band, hvarmed hon f. n. är bunden.
2:o
Uplysning och bildning äro de mest verkande krafter för Samhällets
och Statens förkofran och utveckling.
Särskildt hvad industrien beträffar, hemtar den i vetenskaper
och odling sitt kraftigaste befordringsmedel, och hvad derpå bekostas
kommer Staten sjufaldt till godo.
Jag återförnyar i dag en gammal motion, om en navigationsskola
för Westerviks stad. Att en stad, med så stor handelsflotta
och med hela sin förmögenhet i fartyg, skall sakna en skola för
sitt sjö
-
Den 12 November.
113
sitt sjöfolks bildning, är en karakteristik på vårt StatsUtsk. och
våra Ständer, den man helst bör förtiga, synnerligen då man känner
de obetydliga bidrag, som dertill fordras.
Jag motionerar derför om en Navigationsskolas inrättande i
Westervik cch begär derpå remiss till StatsUtsk.
Afven dessa motioner begärdes på bordet.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern., nemi. från
Constitutions-Utsk.
JW 1, om arfvoden för Utsk:s kansli.
Banko-Utsk.
M 1, med hemställan om arfvoden till Notarier och Kanslister.
JW 2, med hemställan om tillfällig förstärkning af fonden för
diskontering och utlåning för handel och näringar samt till kassakreditiv
åt enskilde personer.
Slutligen uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-  utdr. från MedStm, af d. 5 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/t till 1 e. m.
In ödem protocolli.
Albert Munch.
Onsdagen den 12 November 1856,
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 8 prot.utdr. för d. 5 dennes.
Uplästes ett af Hr Tham, Scb. Math., inlemnadt, så lydande
Mern.:
Af förekomna anledmgar får jag vördsammast afsäga mig förtroendet,
att vara ledamot i BankoUtsk. under innevar:de Riksdag.
I anledn. häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer,
att sammanträda till val af en ledamot i BankoUtsk. i st. f.
Hr Tham.
I H.
8
114
Den 12 November.
Föredrogs Hr Tharas, Casper Wolrath Victor, d. 5
dennes på bordet lagda motion med förslag till lagbestämmelser i
afseende på sällskaper, föreningar eller enskilde, som hafva till syftemål
någon andlig verksamhet inom kyrkan, samt af dem utsände
missionärer eller kolportörer.
Hr Tham: Som min i sista plenum väckta motion möjligen
skulle kunna synas stå i strid med Tryckfrihetsförordningen, ber jag
att, med bibehållande af motionens syftning i öfrigt, få i afseende
å ordalydelsen af de deruti framställda bestämmelserna göra följande
modifikationer:
1:0 Alla sällskaper och föreningar, sorn hafva till syftemål
någon andlig verksamhet inom kyrkan, skola genast vid sitt bildande
anmäla sig, i Stockholm hos dess StadsKonsistorium, å landet
hos vederbörligt DomKapitel, och der upvisa sina stadgar till
godkännande.
2:o Intet sällskap, förening eller enskild får till någon församling
afsända missionär, kolportör eller annan af dem anställd
person till utöfvande af andlig verksamhet, förrän Pastor och Kyrkoråd
dertill sitt samtycke gifvit. Skulle Pastor och Kyrkoråd vara
af skiljaktiga meningar, bänskjutes frågan till vederbörligt Konsistorium,
hvilket i alla händelser delgifves det beslut, vid hvilket Pastor
och Kyrkoråd stannat.
3:o Skulle något sällskap eller förening låta inom någon församling
utöfva sådan andlig verksamhet, förrän det blifvit iakttaget,
som här ofvan blifvit föreskrifvet, bote dess medlemmar första resan,
under ansvar af en för alla och alla för en, Etthundrade K:dr
Kint. Andra resan bote dubbelt och vare all dess verksamhet vidare
förbjuden. Lag samma vare, om enskild utsänder någon utan
vederbörligt tillstånd.
4:0 Sällskap, förening eller enskild, som till församling utsänder
kolportör, bör till StiftsStyrelsen afgifva förteckning å de
skrifter, som till spridande utsändas.
5:o Börjar någon missionär, kolportör eller annan person
med andlig verksamhet inom kyrkan, utan att förete tillåtelsebref
från Pastor och Kyrkoråd i den församling, inom hvilken han upträder,
så straffas han i likhet med K. Författn. d. 7 Mars 1855.
Med dessa förändringar anhåller jag, att motionen måtte blifva
remitterad till LagUtsk.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då jag för min del icke
älskar onyttiga strider, ämnar jag visserligen icke vid detta tillfälle
till någon egentlig granskning uptaga den ifrågavar:de motionen;
men jag önskar endast, att med några erindringar beledsaga densamma,
innan den remitteras till Utsk. Med motionären delar jag
fullkomligen den öfvertygelse, att det vore önskligt om alla de möjliga
förvillelser, som kunna spridas genom kolportörer, kunde undvikas.
Denna önskan, att befordra det goda, är visserligen gemensam
för oss alla, och då vi veta att vår troslära, sådan den fram
-
Den 12 November.
116
träder i våra bekännelseskrifter, är grundad på den Heliga Skrift,
vore det jemväl önskvärdt, att inga andra läror utspriddes, än sådana,
som stå i öfverensstämmelse med denna efter min öfvertygelse
rätta. Men att önska är ett, och att vidtaga otjenliga medel
för sin önskans genomdrifvande, ett annat. Den Allsmäktige Guden
har tillåtit, att ogräset får växa ibland hvetet, tills skördetiden kommer.
Han har ock sagt, att alla menniskors tankar skola varda uppenbara,
och deraf är alltså gifvet, att det måste förefinnas en fri och öppen
strid emellan det rätta och orätta. När Gud skapade menniskan
till ett andligt väsende, gaf Han henne äfven rättigheten att pröfva
hvad som är godt eller ondt, att pröfva sanningen och lögnen. I
samma mån, som denna fria pröfningsrätt genom yttre våldsmedel
undertryckes, i samma mån förfaller ett folk i andligt mörker, sedligt
elände och medborgerlig vantrefnad. Tviflar någon på sanningen
af detta påstående, ber jag honom kasta en oväldig blick på historien,
och i synnerhet på den tid, hvari vi lefva; han skall då finna,
ty det framstår uppenbart, att i de länder, hvarest den fria striden
mellan sanningen och lögnen är hämmad, just de olägenheter inträdä(
som jag nyss omnämnt. Så se vi t. ex. i Frankrike, der
religionstvånget visserligen blifvit ersatt genom lättsinne, huruledes,
till följd af detta lands antecedentia, ställningen derstädes är sådan,
att ingen, alltifrån regentcn till den ringaste medborgare, är säker
om morgondagen. Gå vi till Spanien, se vi ett folk, kastadt mellan
prestvälde den ena dagen och prestplundring den andra samt
försjunket i medborgerligt elände under sekler. Vända vi oss åter
till Österrike, finna vi der uppenbarelsen af ett det sorgligaste dokument,
som kanske på 100 år utgått; jag menar det påfliga konkordatet.
Men som tillbörligt är, spara vi det bästa till sist, och vi
komma då till det sköna, ytterst olyckliga Italien, der både frihet
och fred äro biltoga, och detta synnerligen i den så kallade Kyrkostaten.
Der måtte väl emellertid icke den presterliga inflytelsens
välsignelse saknas; men så vidt jag har mig bekant, är denna stat
en af de uslaste på jorden. Det tyckes således icke vara särdeles
upmuntrande för ett något så när uplyst förstånd, att gifva sig in
på vägar, som leda till dylika mål.
Hvad nu beträffar sjelfva motionen, så lärer det väl icke hafva
undfallit någon, att den framkommit i en mindre lycklig stund med
afseende å den väntade K. Proposm om religionsfriheten; och vidkommande
motionärens åsigter, bekänner jag, att jag verkligen hade
trott, det han frigjort sig ifrån de tyngsta bojorna af hierarkisk
maktlystnad och förföljelseanda. Men, tyvärr, finner jag, att så
icke är. Man återfinner nemligen i hans motion alldeles samma
förderfliga lära, som utgör grunden för de hierarkiska anspråken,
eller att presten ensam är i stånd att uprätthålla det andliga lifvet
i församlingen, utan dennas lefvande medverkan; samma oblyga anspråk
att vilja ordna all andlig verksamhet inom församlingen under
presterligt godtycke; samma afskyvärda, papistiska åsigt, att genom
'yttre tvångsmedel vilja binda menniskoandens verksamhet på
andens område.
116
Den 12 November.
Af hvad jag du haft äran anföra, torde R. o. Ad. finna, att
jag för min del icke på något sätt är böjd att understödja motionen.
Motionären har också gifvit oss del af sitt hjertås innersta
känsla, då han, efter upläsandet af sin motion, tilläde, att han med
fullt lugn öfverlemnade densamma till LagUtsk. Ja jag anser troligt,
att inom detta Utsk. åtskilliga ledamöter finnas, som skola uptaga
och sluta detta barn till sina hjertan, alldeles som om det
vore deras eget; men det är med detta barn som med många andra,
att det dock omsider måste ut i verlden, och jag kan försäkra
motionären, att om det återkommer i samma ruskiga skepnad, som
det nu har, blir det icke allenast illa -knuffadt, utan jag är för min
del till och med nästan öfvertygad om, att det blir alldeles utstött
ur den familj, inom hvilken det blifvit framfödt.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja till
Utsk.
Frih. Cederström, Thure: Ehuru Hr Tham gjort åtskilliga
modifikationer i sin motion, i afsigt att göra den mindre upenbart
stridande mot Grundlagen, än den var i sitt ursprungliga skick,
anser jag mig dock böra flista It. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att
motionen, oaktadt dessa förändringar, ändock strider mot 1 §:n 12
mom. i Tryckfrihetsförordn.; af sådan anledn, och då frågor om upbäfvande
eller förändring af stadganden i Grundlagen icke, enl. 5 6
§:n Reg.F., kunna väckas i Ståndens plena, anser jag, för min del,
att Hr Thams motion icke kan blifva föremål för remiss, hvarken
till LagUtsk. eller till något annat Utsk. Om jag icke alltför orätt
upfattat det af Hr Tham nyss uplästa tillägget till sin motion, tror
jag att det innehöll, att kolportör, som vill inom en församling afyttra
skrifter i andliga ämnen, först skall till Stiftstyrelsen aflemna
förteckning å dessa skrifter. Nu lyder 12 mom. af lista §:n i
Tryckfrihetsförordn. sålunda: »Intet hinder vare för bokhandels idkande,
icke eller för utgifning til) föryttrande af någon skrift, vare
sig inländsk eller utländsk. Hvarje författare eller förläggare stånde
fritt att en honom, i följd af sådan egenskap, tillhörig skrift antingen
sjelf eller genom andra föryttra.» När således intet hinder får
läggas för bokhandels Öppnande eller för afyttrande af någon inländsk
eller utländsk skrift, ocn då det står hvarje författare eller förläggare
fritt, att antingen sjelf eller genom andra afyttra tryckta skrifter,
kan jag icke finna annat, än att det är ett upenbart öfverträdande
af Grundlagens bud att stadga, att förr än någon tillätes till
salu utskicka andliga skrifter, skall han deröfver inlemna en förteckning
till Konsistorium. Jag anser detta försök, att på ett eller annat sätt
kringgå Grundlagen, vara ett vådligt tilltag, som R. o. Ad. icke bör
tillåta.
Då jag, på sätt nu blifvit visadt, anser motionen vara grundlagsvidrig
och således icke böra erhålla remiss, vill jag icke ingå
i någon vidlyftigare undersökning om dess innehåll; men jag kan
dock icke undgå att yttra det omdöme om densamma, att den är
obehörig och obefogad till sitt innehåll, illfundig till sin syftning
och olaglig till sin form, samt att den för öfrigt endast är an
Den 12 November.
117
märkningsvärd derför, att den kan anses såsom en gradmätare på den
gallfeber, som den utaf K. M. i Nåder utlofvade högst rättvisa
Propos:n om religionsfriheten förorsakat på ett visst håll.
Jag förnyar min anhållan, att Hr Thams motion icke måtte
blifva remitterad till något Utsk.
Hr Tham: Mot min egen vilja nödgas jag upträda för att
försvara min motions remitterande till LagUtsk. Jag hade tänkt
aflägsna mig härifrån, sedan jag upliist de af mig nu gjorda förändringarne;
men då jag, oaktadt dessa, hört sådana inkast göras mot
motionen, som här skett, tror jag mig böra bemöta dem med ett
svar.
Jag har här hört en man, som eljest varmt nitälskar för kristendomen
och kristligt nit, och som ofta yttrat, att han ingenting högre
önskar än att se kristendomen blifva rätt lefvande bland menniskorna,
— jag har hört denne man nära nog påstå, att vår Herre
sjelf läte utså ogräs bland hvetet, eller åtminstone icke förbjuder att
detta ogräs utsås. Nådens Herre hvarken utsår eller tillåter eller
likgiltigt åser att detta utsås, Orden voro sådana, att jag icke
kunnat underlåta att taga noga vara på dem och annotera dem för
Gr. Liljencrants’ räkning. Hr Gr:n har vidare sagt, att Svenska folket
har rättighet att sjelft pröfva hvad som är sannt eller falskt,
godt eller ondt; men hvar finnes väl något i min motion, som
förhindrar denna sjelfpröfning? Tvärtom, om Gr. Liljencrants ånyo
genomläser densamma, skall han nogsamt finna, att den tillåter just
demina sjelfpröfning, och att den åsyftar att utestänga och motarbeta
deras verksamhet, som vilja förhindra den, derigenom att de
vilja tvinga folk, att nolens volens antaga läror och satser, som äro
främmande för all kristendom. Gr. Liljencrants har talat om förtryck;
men jag hemställer till K. o. Ad. om i min motion finnes
någonting, som syftar dit. I nu gällande Kyrkolag och allmän
Lag finnes ingen enda g, som tillåter lekmän att utöfva någon andlig
verksamhet; en sådan är tvärtom inom Kyrkan förbjuden och
kan åtalas. Vi veta mer än väl, att lagen har makt att kunna i
dylika fall väcka åtal, och sålunda undertrycka dessa sjelfgjorda predikanter
och med dem befryndade personer, som uppträda inom
Kyrkan; men jag anser likväl, att det icke vore rätt och knapt nog
möjligt, att undertrycka deras verksamhet. Den bör icke undertryckas,
blott ledas och qvarhållas inom sanningen och till Kyrkans
fromma. Just derföre har jag väckt min motion; jag vill nemligen
ställa dessa personer under en kontroll, som är Statens egen kontroll.
Jag liar velat ställa all denna deras verksamhet under Konsistoriernes,
under Kyrkoherdarnes och Kyrkorådets upsigt, på det
att något band måtte finnas på deras sjelftagna andliga verksamhet,
och församlingarne icke emot sin vilja påtvingas deras verksamhet.
Särdeles vacker är den målning, Gr. Liljencrants gjort öfver
tillståndet i åtskilliga Europeiska länder. Jag skulle vilja steg för steg
följa Hr Gr:n i spåren, och skulle kunna framställa taflan vida mörkare,
än Gr:n gjort, ja, till och med visa honom att, hvad de protestantiska
länderna beträffar, den halfskymning, för att icke säga något annat,
118
Den 12 November.
som hvilar öfver dem, upstått just till följd af den jesuitism, som
der insmugit sig, och genom dessa sjelfgjorda predikanter, som vandrat
icke i vår Herres ärender, utan i sina egna, vanligast vägledde af
egennytta och en blind sjelfkärlek. Månne icke på Gr:n sjelf skulle
kunna återkastas den beskyllning han gjort mig, eller att jag skulle
vilja i vårt land framkalla ett sådant tillstånd, som f. n. är rådande
i Tyskland? Jag frågar derföre, att jag icke vet i hvad
mån Grm verkat i denna riktning. Tvärtom hoppas jag, ätt min
hittills förda vandel skall vittna derom, att jag sökt predika ljuset
och sanningen och bedja för att sanningen måtte bereda sig väg ;
och der dessa villoandar upträdt, der den hemskt smygande jesuitismen
velat intränga, der har jag aldrig tvekat att framträda med
öppet visir, för att, likmätigt den pligt, som mitt embete ovilkorligen
ålägger mig, bekämpa dem.
Jag nödgas nu vända mig mot Frih. Cederström, och jag får
då först och främst beklaga, att han icke genomläst min motion
hel och hållen. Hr Frilen anser förslaget vara stridande mot Tryckfrihetsförordnm,
emedan det stadgar, att den förening, som utsänder
kolportörer, bör afgifva förteckning öfver de skrifter, som skola
afyttras. Detta innebär icke något tvång; det är blott en önskan,
som är uttalad. Vilja de afgifva en sådan förteckning, så står det
dem fritt, och en framställd önskan, att åtminstone församlingen och
Kyrkoherden måtte blifva delaktige af en dylik förteckning, torde
icke vara olaglig eller stridande mot Tryckfrihetsförordnm.
Beträffande Frih. Cederströms vackra uttryck om gallsjuka ber
jag att få anteckna detta uttryck för hans egen räkning. Jag är
så trygg i känslan af mitt kall, att jag, åtminstone så länge jag
kan, skall söka motarbeta att någon gallsjuka finnes inom mig. Jag
har väl märkt, att inom jesuiternas samfund och der papismen gjort sig
gällande, gallsjuka kunnat vakna, men den plägar icke förefinnas
der man går i sanningens predikande och ordets spridande. Jag
ber att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att jag i min motion
icke talar om någonting annat än andlig verksamhet; jag har
vändt mig mot dessa inre missionärer, som, under sken af att utöfva
andlig verksamhet, blott sprida oro och förvillelse i sinnena;
jag har vändt mig mot kolportörer, icke då de vilja afyttra några
skrifter, ty dertill ega de enl. Tryckfrihetsförordmn fullkomlig rättighet,
utan då de vilja utöfva andlig verksamhet, d. v. s. genom
predikande och lärande.
Jag säger ännu en gång, att jag med fullt förtroende öfverlemnar
min motion till LagUtsk., och jag tror att de Hrr, som der
sitta, skola inse att det finnes tillräckliga och talande skäl att åtminstone
fästa någon upmärksamhet vid densamma. På samma sätt
öfverlemnar jag jemväl med fullt förtroende åt Hr Gr. o. Landtm,
att bedöma, huruvida det finnes något hinder att remittera motionen
till LagUtsk.
Gr. Liljencrants: Det torde vara den siste värde talaren
bekant, att i den Heliga Skrift finnes ett språk, som lyder sålunda :
»Med seende ögon se de icke, och med hörande öron höra de icke.»
Den 12 November.
119
Jag vet icke och tillåter mig ej eller att ingå i pröfning, huruvida
detta språk eger någon tillämplighet i andlig måtto på den värde
talaren; men hvad jag vet är, att det åtminstone stundom i lekamlig
måtto är på honom tillämpligt. Jag uttryckte mig nemligen
ganska klart, då jag sade, att Gud tillåter, att ogräset växer bland
hvetet tills skördetiden kommer; men ingalunda har jag yttrat något
sådant, som herr Tham behagat påbörda mig. I öfrigt har jag,
efter min öfvertygelse, så tillräckligt uttryckt de åsigter jag i detta
ämne hyser, att jag icke vill till någon granskning uptaga de satser,
som den värde motionären framställt, hvarföre jag icke heller f. n.
har något att tillägga.
Hr Ribbing, Arvid: Det var egentligen med afseende å
Hr Thams upfattning af den siste värde talarens förra yttrande, som
jag anhöll om ordet; men då Gr. Liljencrants nu sjelf vederlagt
denna upfattning, har jag i detta fall ingenting att tillägga. Då
motionären yttrat sig icke allenast i slutet af sin motion, eller sjelfva
lagförslaget, utan äfven i början deraf, som innehåller motiverna
derför, med orden »vi» och »vår tanke» o. s. v., och Hr Tham dermed
torde mena, att han uttrycker deras tankar, som på detta rum
befinna sig, så får jag för min del förklara, att jag icke låter innesluta
mig med detta »vi» och »vår», eller att jag vill räknas bland
dem, som möjligen med Hr Tham tänka lika. Gr. Liljencrants har
redan med omfattande blick vederlagt den innersta meningen af Hr
Thams motion, men det oaktadt torde han icke vara störd i den
trygghet, hvarmed han förklarat sig kunna öfverlemna sin motion
till LagUtsk. Rör min del kan jag icke dela denna trygghet,
tvärtom upmanas jag af densamma att vara vaksam, då slutet af
Hr Thams motion lyder sålunda: »Börjar någon missionär, kolportör
eller annan person med andlig verksamhet inom kyrkan, utan
att förete tillåtelsebref från Pastor och Kyrkoråd i den församling
inom hvilken han upträder, så straffas han i likhet med K. Författmn
af den 7 Mars 185 5.» Vill man hålla sig till ordalydelsen
i detta stadgande, så är det den K. Författmn af d. 7 Mars 1855,
som skall straffas; detta är väl icke meningen, utan meningen är,
att straffet skall vara i öfverensstämmelse med föreskriften uti berörde
författning. Emellertid om man kan säga, att en författning
blifvit straffad, så måste jag tillstå, att detta varit händelsen med
den s. k. sakramentallagen, som allmänna meningen redan utdömt.
Denna lag börjar med det stadgandet, att »om någon, utan att vara
prest etc., förvaltar sakramenten, skall han böta 300 Daler» o. s. v.
Författningen har lyckligtvis, så vidt jag vet, icke, sedan den utfärdades,
vunnit någon synnerlig tillämpning, och det kan vara straff
nog för densamma; men jag kan ändock icke med trygghet öfverlemna
Hr Thams motion till LagUtsk., emedan det just var detta
Utsk., som, utan att nu kanske vara till sina tänkesätt så synnerligen
förändradt, föreslog den nämnda författningen till ett olyckligt
antagande inom RiksSt:n, — en författning, som, i st. f. att verka
förmedlande, genom de principer den innehåller, alstrat söndring
inom den af mig högt värderade Svenska Statskyrkan, sådan den
120
Den 12 November.
varit ämnad att byggas och från början blifvit byggd, ehuru hon
genom dylika lagstadganden fått måhända obotliga skador.
Hr Tham, som nu föreslagit ett ytterligare sådant, har sagt,
att han icke nämnt ett ord om förtryck, och att något sådant icke
eller i hans motion kan upletas. Jag frågar, om det icke är förtryck,
att på en sådan författning, som sakramentallagen, vilja ytterligare
bygga andra stadganden, såsom om huru ett sällskap eller
en enskild, som underlåta att hos Stiftsstyrelsen eller Presten i församlingen
göra anmälan, i fall de vilja utöfva någon andlig verk
samhet,
eller yttra några andliga ord inom en församling, skola
straffas med böter till så högt belopp, att, ifall de icke kunna erläggas,
den felande skall undergå högsta kroppsplikt. Detta måtte
väl innebära tillräckligt förtryck. Det står dessutom i upenbar strid
med den andliga, af Hr Tham endast Presterskapet förbehållna
verksamhet, men hvars egentliga lif ligger i dess frihet. Visserligen
är formen nödvändig; men vi hafva exempel på, att den herrligaste
form, hvarunder Guds ord någonsin framträdt, icke fått med svärd
försvaras, och att, när sådant försöktes, det hette: »Stick ditt svärd
i sitt rum, t.v alla, som taga till svärd, de skola förgås med svärd,»
Det är lagens svärd, som Hr Tham velat begagna; men vi veta,
att detta ytterst hvilar på och sammanfaller med det rent verldsliga,
emedan den det drabbar straffas med böter, fängelser och annat kroppsstraff.
Mitt råd är derföre till Hr Tham, att, om än någon skulle
med andelig verksamhet falla honom besvärlig, han sticker det nu
försökta svärdet i sitt rum och nyttjar ett bättre.
Anhålles, det dessa mina ord måtte få åtfölja remissen till
LagUtsk.
Frih. Creutz, Stephan: Hr Thams nu ifrågavar:de motion
synes innebära den förutsättning, som skulle Svenska Statskyrkan
vara den allena saliggörande Kyrka på jorden; detta har i
alla tider varit den Katholska Kyrkans mening, i det hon ansett
och ännu anser alla andra Kyrkor bredvid sig såsom icke saliggörande,
hvarför hon ock förkättrat och förföljt alla, hvilka icke velat
vidhålla hennes läromeningar och dogmer. För att uprätthålla
sin fasthet, har Katholska Kyrkan utöfvat det gräsligaste tyranni
och derunder medelst fängelser och böter, handklofvar och tumskruf
marterat den, som icke godvilligt velat bekänna och antaga
dess läror. Syftningen af Hr Thams motion är densamma, om
han ock inom protestantismen icke vågar framkomma med ytterligheterna
af den Katholska Kyrkans barbari.
Hr Tham har i sin motion föreslagit 2:ne bestraffningsgrader,
nemi.: första resan 100 Rdr och andra dubbelt, men som han
lemnat oss i ovisshet om tredje straffgraden, kunde man, för att
komplettera likheten med Katholska Kyrkan, frestas till förmodan
att den skulle lyda på, att å bale brännas.
Hr Tham synes alldeles hafva förbisett, att han genom en så
beskaffad motion kastar en skugga på hela den Svenska Statskyrkan
och i sin egenskap af Prest gjort det så mycket mera otvifvelaktig^
att Svenska Kyrkan upgifvit hoppet att med sanningens va
-
Den 12 November.
121
pen öfvertyga vilsefarande och återföra dem till det rätta fårahuset.
Tiden för framkommandet af en så beskaffad motion synes mig
dessutom icke väl vald, utan skulle kunna anses såsom ett uppenbart
trots emot den mera frisinnade opinion, som i allmänna tänkesättet
börjat vakna. Men icke nog härmed; Hr Tham går derjemte
tillväga, genom syftningen af denna motion, med det största
ringaktande af H. M. Konungens, från Thronen uttalade, högsinnade
och uplysta tänkesätt, hvilka f. n. genljuda med fröjd
och lof kring hela den civiliserade verlden, och veta vi, att
genom den Elektriska Telegrafen H. M:s Throntal var, inom 3:ne
timmar efter sedan det uttalades, kändt i 40 Svenska Städer. Samma
dag, eller möjligen dagen efter, var det kändt i hela Europa, och
man hör nu från alla länder i de mest ansedda tidningar, så väl
från England som kontinenten, de uphöjdaste loford öfver vår Konungs
uplysta tänkesätt i detta afseende.
Jag har i ett föregående plenum uttalat min tanka om saken,
nemi. att jag anser Hr Thams syftemål vara intet annat än
det, att omkring prelaturen centralisera all andlig verksamhet i
vårt land, och jag anser derföre, i likhet med hvad jag förra gången
yttrade, hans motion vara ett hugg, måttadt för att nedgöra
all tanke-, tal- och tryckfrihet inom vårt Konstitutionella land.
En sådan syftning är stridande mot andan af vår konstitution, och
som jag är rädd om vår grundlag, skulle jag önskat att en dylik
motion aldrig framkommit, allraminst från en ordets tjenare. Hr
Tham hade bordt betänka sig tvänne gånger innan han framställde
ett förslag i nämnde syftning. Vår Frälsares tillvägagående har
icke kunnat gifva Hr Tham någon anledning till det steg han tagit.
Vår Frälsare begagnade aldrig våld eller lagens tvång; Hans
vapen voro kärlekens och ordets öfvertygande och bevisande makt
öfver menniskan. Jag tror icke, att Hr Tham kan framvisa ett
enda ställe i Skriften, der Christus, eller Apostlarne, hvilka efter
Honom utspridde evangelium, någonsin upmanat verldsliga makten
att dämpa villomeningar genom våld. Jag tror således icke, att
Hr Tham i detta fall följt sin Mästares exempel.
Öppet bekänner jag, att jag när ett hjertligt, ett rättmätigt
hat till all Papism, all Prelatism och all annan vidskepelse, och är
detta anledn. hvarför jag ansett mig böra uttala mina åsigter
om den ifrågavarande motionen, allra helst i nuvarande ögonblick,
då den religiösa frågan står så på spetsen som den gör, och då
alla tänkande menniskor inom vårt land vänta och hoppas en lycklig
lösning deraf, såsom en kristendomens och civilisationens seger.
Enligt 1 § 12 mom. i Tryckfrihetsförordningen samt 81 § Reg.-  F. hemställer jag vördsamt till Hr Gr. o. Landtm, huruvida denna
motion kan remitteras till LagUtsk., och om det icke varit rättast
om den blifvit afgifven till Coust.Utsk.
Frih. Cederström: Jag har funnit mig upmanad att ånyo
upträpa i denna fråga, i anledn. af några utaf Hr Tham fällda
yttranden. Hr Tham har nemi. sagt, att hans motion icke
skulle åsyfta något förtryck,- utan blott att legalisera hvad som
122
Den 12 November.
icke är lagligt, så att, då så väl Kyrkolagen som andra författningar
icke medgifva lekmän att utöfva någon andlig verksamhet inom
Kyrkan, en lag skulle finnas, som bestämde huru och på hvad sätt
denna verksamhet finge af dem utöfvas. Det är med anledn.
häraf, som jag tager mig friheten fästa upmärksamheten derpå, att
ehuru Kyrkolagen icke medgifver lekmän, att inom Kyrkan utöfva
andlig verksamhet, så hafva likväl alla sådana från äldre tider gällande
stadganden, som åsyftade att lägga band på tanke och tryckfriheten,
blifvit uphäfda genom 1812 års Tryckfrihetsförordning;
och då måste väl också alla sådana föreskrifter, hvilka under sken
af att vilja legalisera något, som lägger band på tanken och samvetsfriheten,
verkligen vara ett våld. Då så väl Keg.F. som Tryckfrihetslagen
tillåter hvar och en att i tal eller skrift yttra sig öfver
allt, som kan blifva föremål för menskligt vetande, så måtte
det väl vara en inskränkning i denna rättighet att vilja stadga,
att den, som vill yttra något i ett andligt ämne, skall dertill begära
Konsistorii tillåtelse. Ett sådant stadgande anser jag stå i
strid icke allenast med vår grundlag, utan äfven med all kristendom.
Hr Tham har sagt, att han upträdt för att predika ljuset och
sanningen och för att bekämpa villomeningar. Jag vill visserligen
icke bestrida, att Hr Tham haft ett sådant syftemål, men jag ber
att få fästa upmärksamheten derpå, att detta upträdande är i väsentlig
mån förfeladt, och om Hr Tham tror sig vara en ny Paulus,
så har han verkligen icke lyckats i sitt värf. Tror nemi. Hr
Tham, att ljuset och sanningen endast finnas inom Svenska Statskyrkan
eller att sann kristendom endast kan finnas inom nämnde
kyrkas trånga former, då gör han också kristendomen till en lögn;
då den 3:dje af Tros-Artiklarne lyder: Jag tror på en helig, allmännelig
kyrka, följer deraf uppenbart att sanne kristne måste finnas
inom alla kristna trosbekännelser, samt att den ena heliga allmänneliga
kyrkan är föreningen af alla dem, som äro ett i Christe.
Att deremot endast anse den såsom kristen, hvilken bekänner
sig till en viss kyrka, den må nu benämna sig luthersk, katholsk
eller protestantisk, saknar stöd i Guds ord, ty Aposteln
säger uttryckligen: jag är hvarken Apollisk, Paulisk eller Käfisk,
utan jag är kristen. Om således kristi anda verkligen inträngt i
djupet af Hr Thams hjerta, är jag förvissad att han icke skulle
hafva framkommit med en motion, som går ut på att lägga band
på den första af menniskans rättigheter, den att i andliga ämnen
få tro och bekänna hvad samvetet kräfver, ty den, som tror ett
och bekänner ett annat, han är en skrymtare. Hr Tham skulle,
om han ville allvarsamt betrakta Guds ord, finna, att vår Herre
sjelf var deremot, såsom en utmärkt författare yttrat, så vidt
skiljd från allt trostvång, att han tillät Satan predika lögnen i
paradiset; När nu Gud sjelf tillåtit frihet i ordets förkunnande,
så måste det också vara ett fel hos Svenska Statskyrkan, att icke
tillåta ordets fria predikande, eller att icke medgifva någon rättigheten
att i religiösa ämnen tänka annorlunda än bon föreskrifvit.
Jag hemställer derföre, om det verkligen är värdigt en Svensk
Den 12 November.
123
Riddersman att i det 19:de seklet väcka en motion, som endast kunnat
ursäktas om den framkommit för 200 år sedan Betrakta vi
andra länders historia, så finna vi att religionsfriheten i England
och Nederländerna varit stadfästad i mer än halftannat sekel, samt
att den derstädes burit rika frukter af Gudsfruktan och sann bildning
och laglydnad. I de Tyska förbundsstaterna erkändes religionsfriheten
år 1815, och till och med i Spanien och Portugal har
den genom konstitutionerna af åren 1837 och 1838 vunnit godkännande,
hvilket numera äfven är händelsen i sjelfva det europeiska
Turkiet. Ar det då, jag uprepar det ännu en gång, värdigt
en Svensk Riddersman, att väcka en motion, som har till
syftemål att lägga band på tanke- och trosfriheten, och hvarigenom
man vill förekomma att en menniska skall få verka i andliga
ämnen, utan att stå under Svenska Statskyrkans förmynderskap.
Jag för min del kan åtminstone icke finna någonting kristligt eller
ridderligt i ett sådant handlingssätt.
Jag har yttrat, att Hr Thams motion vore obehörig och obefogad
till sitt innehåll, illfundig till sin syftning och olaglig till
sin form, och jag får såsom skäl för detta mitt omdöme anmärka,
att motionen är obehörig, emedan den blifvit väckt i en tidpunkt,
då Konungen högsinnadt lofvat,. att lyfta Sverige till lika höjd
med andra länder, derigenom, att' Han ämnar föreslå borttagande af
alla band på tanke- och samvetsfriheten; att den är obefogad emedan
den framkommit innan den utlofvade K. Propos. blifvit aflemnad;
att den är illfundig till sin syftning, emedan den, under yttre skenet
af nit för kristendomen, främjar trostvånget samt söker att hindra
ett sannt kristeligt lif, under det den på samma gång gifver Grundlagen
ett sidohugg, samt under religionens täckmantel söker att
fjettra tanke- och samvetsfriheten; att den slutligen är olaglig
till sin form, derigenom att den genom ett hos ett RiksSt. väckt
förslag, åsyftat åstadkomma en inskränkning uti Tryckfrihetslagen.
Jag har slutligen sagt, att motionen vore en gradmätare på den
gallsjuka, som på visst håll gifvit sig tillkänna i anledn. af K. M:s
Nådiga löfte om en utvidgad religionsfrihet. Detta torde sjelfva
motionen nogsamt gifva vid handen. Lägger man härtill hvad
som från samma sida icke är sällsynt att höra, landsförvisning icke
är något grymt straff, och att det icke är någon olycka att förvisas
från sitt Fädernesland, derföre att man vågar hysa en ifrån
Statskyrkans lära afvikande trosbekännelse, då kan man verkligen
säga, att K. M:s Nådiga löfte på visst håll åstadkommit gallsjuka,
och att Hr Thams motion är en gradmätare derpå.
Jag förnyar min anhållan, att motionen icke mätte remitteras
till LagUtsk., men för den händelse att sådant kommer att ega
rum, ber jag att mitt yttrande måtte få medfölja.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Den diskussion, som nu
blifvit inledd, skulle blifva alltför långvarig, derest den komme att
fortgå på samma sätt som hittills. Jag skulle derföre hafva inskränkt
mig till att blott åberopa de skäl, som af motionären sjelf
blifvit framställde till förmån för hans förslag, så framt icke åt
-
124
Den 12 November.
skilligt under öfverläggningen förekommit, som manar mig att derutöfver
tillägga några ord. Då Hr Tham tills dato tyckes stå ensam
på sin sida, får jag förklara, att ehuru jag önskat att hans
motion måtte hafva erhållit en annan form, kan jag dock icke annat
än förena mig med honom i anhållan om remiss till LagUtsk.
Man har sagt, att denna motion vore så beskaffad, sorn om den
hade blifvit framstäld för 200 år sedan; hvarföre ej så gerna för
300 år sedan, då Gustaf Wasa införde protestantismen i vårt land?
Vill man gå till ytterligheter, kan ingen veta hvar man stadnar.
Kasta vi en blick på grannlandet, finna vi hvad kolportörer der
hafva uträttat; och gå vi till de nordliga provinserna i vårt eget
land, så har jag sjelf sett för mycket af hvad som der fått fritt
passera, att jag icke skulle anse, det man, i stället för att upspåra
mörka afsigter hos motionären, borde göra rättvisa åt ett bemödande,
som åsyftar att sätta en laglig hejd för det oskick, som der
bedrifves och som medfört både laster och brott.
Jag anhåller att få fästa Hr llibbings upmärksamhet derpå,
att slutet i Hr Thams motion blifvit ändrndt, och att motionären
anhållit, det dessa ändringar måtte få inflyta i motionen, innan
den remitteras till LagUtsk. Emellertid har man talat om det
förtryck, som motionen skulle åsyfta, och påstått att detta förtryck
skulle gå ända derhän, att folk skulle utarmas och å båle brännas.
Det är icke så farligt; ty hvad är det Hr Thara vill? Han vill att
kyrkoherdarne och Konsistorium skola granska religiösa skrifter, innan
de få spridas bland allmänheten. Kan man icke sträcka sitt
förtroende till dessa myndigheter så långt, att de få se igenom dylika
skrifter? ' Det kan ju hända att de innehålla sådana villomeningar,
att de skulle vara skadliga icke allenast i religiöst, utan äfven
i sedligt hänseende. Vi hafva sett huru det inträffat i Dan
mark,
att skrifter inkommit, hvilkas titlar utvisat att de skulle innehålla
uplysningar om handeln o. s. v., men som i sjelfva verket
varit tyska pamfletter af uproriskt innehåll. Häraf kan man finna
hvad en skrift, som icke förut undergått granskning, kan medföra,
och således tror jag att, om jag också icke i allo gillar motionen,
den likväl innebär mycket godt, hvarföre jag för min del anhåller
att den måtte remitteras till LagUtsk. Jag är också öfvertygad
om att detta Utsk:s medlemmar skola både oväldigare och med
mindre hetta bedöma den, än hvad som här skett. Att den skulle
strida mot 81 § Reg.E. kan jag icke inse; och som flera ledamöter,
hvilka eljest äro emot motionen, medgifvit att den får remitteras
samt jag dessutom är förvissad, att Hr Gr. o. Landtm,
icke förvägrar denna remiss, har jag ingenting vidare att tillägga,
än att anhålla, det detta mitt yttrande måtte få medfölja till Utsk.
Erih. Creutz: I mitt sista yttrande nämnde jag, det jag
trodde, att Hr Thams motion vore stridande emot Reg.E., samt
anhöll fördenskull att Hr Gr. o. Landtm, skulle vägra remiss af
densamma. Jag återtager nu denna anhållan, emedan vid närmare
betänkande detta egentligen står i strid med mina åsigter. Jag
ror nemi. att motionen skall inom LagUtsk. medföra det resultat,
Den 12 November.
125
att dess ledamöter så mycket säkrare komma att bedöma de vigtiga
frågor, som nu äro för handen. Jag uprepar derföre, att jag
helt och hållet återtager min förra anhållan och yrkar nu i stället
att motionen måtte remitteras till nämnde Utsk.
Frih. Schultzenheim, David Theodor: Sedan numera
Hr Thams motion blifvit så tillräckligt kalfatrad, att diskussionen
derom synes böra uphöra, återstår icke mycket att i saken tillägga,
i synnerhet som jag blifvit förekommen af Hr von Knorring, hvils
ken i några punkter uttryckt hvad jag tänkt. Jag kan visserligen
icke gilla motionen i sin helhet, särdeles i hvad den rörer straffbestämmelserna;
men jag hemställer till Hrrrne samtligen om, vidden
rörelse, som på sednare tider upstått inom Svenska Kyrkan, det
icke visat sig att en mängd personer upträdt, som icke allenast i
bredd med presterskapet predikat Guds ord, utan äfven sökt utesluta
presterskapet. Detta synes innebära ett sträfvandé att vilja
göra vårdarne af vår Kyrka förhatliga snart sagdt hos hela allmänheten.
Det är en stor skilnad emellan frihet och sjelfsvåld, och
jag kan icke tro, att det är lör mycket hegardt, att en prestman,
som har ansvaret för sin församlings själavård, får veta, hvilka skrifter,
som derinom utspridas, på det att han må kunna bedöma, huruvida
dessa skrifters innehåll kan verka menligt eller välgörande
på de åt hans vård anförtrodda själar. En talare har här begagnat
uttrycket oblyga anspråk, och en beskyllning i denna syftning
kastades på Hr Thams försök att erhålla något räddningsstöd mot
den hotande faran. Måhända kunde man med mera skäl återkasta
detta epithet på dem, hvilka vilja utesluta de personer, som till
följd af sin bildning äro satte till att leda själens angelägenheter,
från att deltaga i den religiösa verksamhet, som är behöflig och
måste utöfvas. Jag tror, att sådant bör ske i sammanhang med
presterskapet, och att det alltför väl låter sig göra att gå den vägen.
Hrr:ne veta, att det är förbjudet för dem, som handla med
läkemedel, att försälja gifter. Det är visserligen en mycket vacker
grundsats, att man har rättighet att sjelf pröfva allt och välja det
man anser vara bäst; men måhända skulle, under denna pröfning
af företrädet mellan läkemedlet och giftet, valet af det rätta kunna
komma för sent och giftet redan hafva hnnnit att insmyga sig.
Min egen erfarenhet är, att jemte religiösa skrifter äfven andra
blifvit kolporterade, hvilkas innehåll jag icke vill nämna. Det kan
således icke vara utan skäl, att dessa kolportörer och predikanter
åläggas att anmäla sig, innan de begynna sin verksamhet, på det
de måtte blifva kände och till följd deraf kontrolleras.
Deremot kan jag icke instämma i den delen af motionen,
som afser höga plikter och straff; ty jag är öfvertygad att den,
som vill af välvilligt hjerta arbeta med presterskapet, icke behöfver
några sådana vitén och straffbestämmelser, för att underkasta sig
en lag af human syftning. Jag anhåller fördenskull, att få förena
mig med motionären i öfriga delar af hans motion, ehuru jag, beträffande
straffbestämmelserna, ingalunda kan finna att de kunna
gifva någon ani. att få framställa kolportörerna såsom martyrer,
de der hotas med bilor och svärd.
126
Den 12 November.
Hr Ribbing: Då jag för en stund sedan anmälde mig,
skedde sådant under det diskussionen fått en fart och liflighet, som
vida var skiljd från det lugn den sedan antagit. Min afsigt förut
var att framställa den önskan, att vi icke måtte låta hänföra oss
till något personligt, vare sig genom anspelningar på påfvar eller
mindre värdiga riddersman. Vi hafva tillräckligen sett, hvarthän
religiös fanatism leder, och böra icke inledas på en väg, der san
ningen
icke kan med lugn och oväld pröfvas.
Medan jag har ordet, begagnar jag tillfället nämna att, då
jag instämde i Gr. Liljencrants’ yttrande, jag dock icke rätt fattade,
hvad han menade dermed, att Hr Thams motion skulle vara
en värdig förelöpare till den K. Propos:n Jag ber fördenskull få
reservera min mening om det K. Throntalet, såsom varande den,
att, då deri åberopats den Store Gustaf Adolfs strid för tankefriheten
i det medlersta Europa, det nu icke kan vara H. M:s me
ning
att här i Sverige lemna inrymme för sådane läror och lärare,
som hindra Guds ords fria begagnande, som tillsluta i st. f. att
öpna den af oss alla mest värderade boken.
Då det blifvit nämndt, att Hr Tham gjort en förändring i
sednare delen af sin motion, anhåller jag, att denna förändring
måtte blifva upläst, samt att jag derefter må åter få ordet.
Sedan i ani. häraf den af Hr Tham aflemnade redakt:n af
förslagets 5:te punkt blifvit upliist, tilläde
Hr Bibbing: Då jag nu hört den obetydliga förändringen
upläsas, och deraf funnit att Hr Thams motion fortfarande stödjer
sig på 185 5 års s. k. sakramental-lag, samt då ingenting mera tydligt
kan ådagalägga huru långt man kan låta hänföra sig genom
beträdande af en sådan lagstiftning, som denna sakramental-lag innebär,
än just den motion vi i dag hört framställas, begagnar jag
tillfället att väcka det förslag, att hela den ifrågav:de lagen af d.
7 Mars 1855 måtte varda uphäfd, och anhåller jag att sedermera,
i enl. med Grundlagens bud, få skriftligen aflemna denna min motion
till bordet.
Det erkännes, att af allt slags högmod, det må vara adelseller
penningehögmod, intet är odrägligare än det andliga, och man
tillägger i allmänhet de s. k. läsarne detsamma. Om så är, måste
det dock medgifvas att bland dem, så väl som bland andra,
kunna finnas de, som äro rättskaffens, ty bland allehanda folk, finnas
de, som frukta Gud. Vid sådant förhållande synes mig att huru
gerna man vill lagstifta mot missbruk af lekmännens andliga verksamhet,
bör man dock akta sig för att helt och hållet utrota den;
— eller ställa så till att det kan ske. Lekmannaverksamheten kan
vara ett godt stöd och en behöflig upmuntran för presterna, ehuru
man synts vilja alldeles afsäga sig densamma och göra till ett brott
för hvar och en, som icke är prest, att verka i andlig riktning,
såvida han ieke fått privilegium derpå.
Hr Tham: Jag nödgas nästan börja på samma sätt som
sista gången, eller att det är mot min vilja, som jag ånyo besvärar
R. o. Ad. med en stunds upmärksamhet. Men det skulle vara
Den 12 November.
127
fegt af mig att icke upptaga några af de anmärkmr och invändningar,
som mot mig blifvit gjorda.
Först och främst vill jag hembära Hr Bibbing min tacksamhet
för det goda råd, han gifvit mig, att sticka svärdet i skidan.
Hr Bibbing må emellertid tillåta mig att rekommendera samma råd
åt honom. Ar det frågan om sanningens svärd, så förmår mig bringen
menniska att sticka det i skidan; är det åter frågan
om det verldsliga svärdet, så är det icke min hand, som håller
detsamma, och jag tror, att Hr Ribbing skall förgäfves vända
sig till den verldsliga öfverheten, som är satt att vaka öfver
ordningen i samhället med ett dylikt råd. Ogerna begagnar jag
bibelspråk hos B. o. Ad.; jag straffades redan vid förra Riksdagen
af Gr. Liljencrants, som då yttrade, att här icke vore rummet
att använda sådana, emedan bibelspråk gerna böra ses i sitt sammanhang
med andra. Jag har härutinnan icke är.drat öfvertygelse.
Men då Gr. Liljencrants likväl begagnat bibelspråk emot mig och
lösryckt det ur sitt sammanhang, så ber jag att få visa vådan af
ett dylikt förfarande, dervid lofvande att aldrig mer använda sådana
språk inom detta hus, ehuru jag icke viii lofva att icke lägga
dem till grund för hvad jag här kan komma att hädanefter yttra.
Vi känna alla en gammal berättelse, som gått i arf från man till
man och som visserligen icke är vacker, men hvilken jag dock vill
uprepa, såsom bevis på min sats att bibelspråk aldrig böra lösryckas
utur sitt sammanhang eller efter behag sammanställas. Det
var nemi. en, som påstod att han med Skriftens ord kunde bevisa
en annan, att det var hans pligt att hänga sig, ty det stod
på ett ställe: Judas gick och hängde sig! och på ett annat: Gack
du och gör sammaledes. Mig förefaller ett sådant användande af
bibeln såsom hån och förakt, dertill ingen borde göra sig skyldig,
aldraminst den, som säger sig nitälska för sanningen. Detta exempel
är nog, för att visa huru, när man sålunda rycker bibelspråk
ur sitt sammanhang, man kommer till dylika absurda slutsatser.
Frih. Creutz har ansett det förvånande, att jag framkommit
med min motion. Jag skulle snarare vilja säga, att det varit förvånande,
i fall jag icke hade framkommit dermed. Under de år,
som jag stått i spetsen för en af Sveriges största församlingar, har
jag nödgats följa den andliga verksamhet, som derinom företett sig,
och jag har dervid sett både den ljusa och den mörka sidan af
denna verksamhet. Den mörka har dock varit öfvervägande, och
om Hrrme hade sett, huru mörkrets makter gått omkring i församlingen
för att upväcka rörelsen och huru de sedan dragit sig
tillbaka för att med en låtsad likgiltighet och lugn afbida den
stund då de kunde sluta offren i sin läras bojor och band, så tror jag
att man nu icke skulle undra deröfver att jag i min ringa mån
söker förekomma just sådana eröfringar för mörkrets rike. Jag får
fästa upmärksamheten derpå, att när jag väckte min motion, begagnade
jag just sådana uttryck, som skulle visa, att om motionen
allenast varit en följd af min egen erfarenhet, skulle jag hafva tvekat
att väcka den; men så är ingalunda händelsen, och jag står
alldeles icke ensam om det förslag jag framställt. Af tidningarne
128
Den 12 November.
hafva vi redan sett, att i Norrland har en församling på sockenstämma
beslutat såsom en man att begära höjda böter och straff
för dessa andliga kolportörer och vinkelpredikanter, som der framstått.
Der finnes således ett skäl. För att ytterligare bevisa att
jag verkligen har skäl för min motion, anhåller jag att få uplysa,
det jag i denna syftning emottagit upmaningar från Dalarne,
Småland och Skåne. Jag hoppas också, att genom ledamöterne i
LagUtsk. långt fullständigare uplysningar skola meddelas, än dem
jag nu lemnat. De Hrr, som hafva följt med de andliga rörelserna,
sådane de framställts i tidningarne, ha svårligen kunnat undgått
att fästa sin upmärksamhet på det prestmötesbeslut, som fattats
i Hedemora, och som blifvit remitteradt till Biskopen i Westerås,
för att anmoda honom att göra detsamma gällande under denna
riksdag. Det är enskild vänskap, enskildt förtroende, som gjort att
ögonen riktats på mig, icke blott från en och annan enskild, utan
från smärre allmänheter, som sett sitt lugn hotats af dessa kolportörer,
och min motion är nästan blott ett ordagrannt uprepande
af hvad som blifvit mig meddeladt. Är det då förvånande att jag
väckt densamma?
Frih. Creutz har vädjat till den allmänna opinionen; men om
man skall bedöma denna efter yttrandena i en mängd tidningar, så
hemställer jag till Frih. Creutz, huruvida han verkligen vill anse
denna opinion vara den allmänt rådande. Jag för min del skulle
åtminstone icke vilja böja mitt hufvud till bifall åt en press, som
vet att i så många fall trampa det heliga under fotterna, onder
det den säger sig vara försvarare af sanningen, och sora mången gång
stämplar den, som arbetar för kyrkans bestånd, såsom jesuit och
katolik, läggande endast egennytta och allt annat ondt till grund
för hans handlingsätt. Det förvånar mig, att Frih. Creutz kan hysa
en sådan tanke, som att min motion skulle innebära ett ogillande
af Konungs throntal. Jag är Svensk undersåte, lika såväl som Frilnn,
och jag vet också att böja mig under min konungs ord. Jag har
aldrig yttrat mig, huruvida detta throntal varit så, som jag skulle
velat föreställa mig detsamma, och har dertill ingen rättighet; men
jag tror, att K. M. med denna framställning icke menat, att någon
Svensk undersåte skulle undertryckas i sin tro, eller förmenas
rättigheten att öppet uttala hvad han anser vara nödigt för fäderneslandet,
utan tvärtom att han sjelf velat visa, att han helst af
alla önskar att få veta sanningen, önskar att få lära känna det
onda, hvaraf samhället lider.
Frih. Creutz har vidare yttrat, att jag borde hafva betänkt
mig två gånger innan jag väckte min motion. Jag svarar derpå
helt lugnt, att jag icke betänkt mig två gånger, utan huudra gånger.
Den ädle Frih:n har äfven sagt, att jag, genom min motion,
kastat skugga, för att icke säga vanära, öfver hela Svenska statskyrkan.
Det var en hård beskyllning, som i det ögonblicket utgick
från Frilnns läppar; men jag låter den stå för hans räkning.
Likaså den, att jag aldrig skulle hafva följt mästarens bud och befallning.
Jag uptager just orden derföre, att de icke må försvinna,
utan
Den 12 November.
129
utan stå och vittna om Frihms evangeliska tolerans. När man är
prest, och med två fingrar på bibeln svurit att predika Kristi anda, »
så torde man väl kunna antaga, att någon stund den Gudomlige
Mästaren fått stutt som rättesnöret för lära och lefnad. Orden stå
emellertid i It. o. Ad:s prot:r, och jag ber endast att få hemställa,
huruvida dylika uttryck äro ett prof på den tolerans, för hvilken
Frih. Creutz så varmt ifrar, eller på den kristliga kärlek, som
dock är innehållet af Mästarens lära.
Frih. Cederström har vändt sig mot mig med uttrycken »en
helig, allmännelig kyrka», och frågat, om icke sanning finnes inom
andra kyrkor än vår. Har jag bestridt detta? Jag är öfvertygad
att sanningen förefinnes öfverallt, der Kristi ord rent och klart
predikas; men jag är också öfvertygad om, att der icke detta ord
rent och klart predikas, der herrskar lögnen och osanningen, och
der är icke någon sann religion, der är icke kyrkan eller helig
och kristlig. Jag ber Frih. Cederström och de Hrr, sora nödvändigt
vilja, att vi skola rikta våra ögon utom Sverige, för att upsöka
exempel på den vackra tolerans, som skall förefinnas öfverallt,
utom i vårt eget fädernesland, att blott med några få exempel få
bevisa motsatsen. Gr. Liljencrantz och Frih. Cederström torde hafva
i sitt minne, huruledes, för icke särdeles många år sedan, i Tyrolen
icke mindre än 38 familjer, tillhörande protestantiska kyrkan, måste,
till-följd af Jesuiternas stämplingar, lemna sitt land och vandra ut
såsom tiggare, utan att ens få föra med sig det heligaste minne de
hade af sin fosterjord. Jag ber vidare att få hänvisa till den vackra
tolerans, som finnes i sjelfva Schweitz, der myndigheterna tvingade
protestanterna att upkasta sina egna grafvar, i hvilka de för sin
tro skulle nedsänkas. Jag frågar, är det en sådan tolerans, som
vi vilja hafva i vårt fädernesland? Jag skulle vilja påstå, att det
icke finnes någon kyrka, inom hvilken mera tolerans eger rum, än
inom den Svenska, om man blott vill betrakta saken i sin rätta
sanning, och icke hålla sig till sednare tiders enda exempel inom
Sverige — baptisten Nilssons landsförvisning. Jag undrar, M. Hrr,
hvar alla dessa stora förföljelser äro till finnandes, om hvilka man
så mycket ropar? Innebär det någon förföljelse, att presterna följa
sina pligter och att de med få undantag framgå med den allra
största mildhet och det allra största förtroende?
Slutligen får jag uprepa min förut gjorda anhållan, att min
motion måtte blifva remitterad till LagUtsk. Jag ber derjemte att
få tacka de tvenne af K. o. Ad:s ledamöter, som höjt sin stämma
för att understödja mig. I likhet med dem vill jag erkänna, att
äfven jag är hatare af penninge- och kroppsstraff för så beskaffade
förseelser, som dem min motion åsyfta, och jag skulle derföre gerna
velat borttaga dem, i fall jag blott vetat på hvad sätt det hade
varit möjligt. Men jag underordnar min ringa lagstiftningsförmåga
i detta fall under K. St:r, och jag är förvissad, att när motionen
återkommer från Utsk. skola nog R. St:r med sin höga uplysning
veta att göra andra lagbestämmelser, än dem jag vågat framställa.
I H. a
130
Den 12 November.
Hr Tersmeden, Pehr Keinh.: Då jag nu utbeder mig,
att få yttra några ord i ett ämne, som är af det mest allmänna
intresse, oell för hvilket jag städse hyst det lifligaste deltagande,
skall jag söka att göra det med det lugn och den aktning för andras
öfvertygelser, som jag hoppas att E. o. Ad. vid föregående
tillfällen aldrig i mina yttranden saknat. Det ämne, som jag här
antydt, är nemi. lekmannaverksamhetens rättigheter inom Svenska
kyrkan, och det är äfven detta, som jag trott mig finna utgöra
egentliga föremålet för motionärens förslag. Jag har icke velat se
andra syftningar i detta förslag, än hvad deruti uttryckligen upgifvits,
och jag har icke funnit det åsyfta något annat, än en inskränkning
i nyssnämnda verksamhet. Det förslag, motionären afgaf
i sista plenum, innehöll åtskilligt, som var stridande mot nu
gällande Tryckfrihetslag, och detta har också föranledt honom att i
dag lemna en förändrad redaktion deraf. En talare, Frih. Cederström,
har emellertid yttrat, att då i det nya förslaget förekommer,
att traktatsällskaper eller kolportörer, som af dem utskickas, böra
till vederbörande myndighet aflemna en förteckning å de skrifter,
som skola afyttras, så ansåg nämnde ledamot ett dylikt stadgande
stå i strid med Tryckfrihetslagen. Härpå har motionären svarat,
att han dermed icke åsyftade annat än ett fritt öfverlåtande åt
kolportörerne sjelfva, huruvida de vilja eller icke vilja aflemna en
sådan förteckning. Jag hemställer likväl, om icke det lilla ordet
»bör», begagnadt i lagstil, eger full förbindande kraft. Emellertid,
och ehuru jag i likhet med Frih. Cederström anser stadgandet i
sjelfva sin syftning icke stå i full öfverensstämmelse med hvad
Tryckfrihetslagen innebär, tror jag dock icke att det bokstafligen
strider deremot, och med den aktning jag hyser för yttranderätten,
får jag derföre förklara, att jag instämmer i den åsigt, som förut
yttrats af några ledamöter, att nemi. remiss af motionen icke
bör förvägras.
Med särdeles tillfredsställelse har jag hört, att tvenne ledamöter
understödt Pir Tham; jag säger med tillfredsställelse, emedan
det alltid är oangenämt att se någon nödgas ensam kämpa mot en
mängd motståndare. Den ene af dessa, Hr v. Knorring, har yttrat,
det han ansåge motionen befordra ljuset; häruti nödgas jag vara af
olika tanke med den värde talaren, emedan jag icke tror, att ljus
befordras af ljussläckare, och hvad detta särskilda ljus vidkommer,
det icke i våra dagar ens behöfver någon consistoriell putsning.
Den andra ledamoten, som understödt Hr Thams motion,
nemi. Frih. Schultzenheim, har i sitt yttrande, för öfrigt utmärkt
af mycken moderation, dock sagt något, hvaremot jag måste
protestera, nemi. att pastor måste ansvara för sin församling. Menas
dermed något annat, än att pastor är skyldig att upfylla sitt
kalls pligter, och antyder yttrandet, att han skall stå i någon slags
solidarisk ansvarighet för socknens tro- och tänkesätt, så vågar jag
härvid åberopa ett yttrande, fälldt af en utmärkt ledamot i PresteSt.
, numera vorden Biskop, vid ett likartadt tillfälle: »olyckliga vi,
om vi nödgades ikläda oss ett dylikt ansvar.»
Den 12 November.
131
I den förändring af motionen, som blifvit upläst, har motionären,
med förbigående af allt hvad som i uttryck kan hänsyfta på
Tryckfrihetslagen, egentligen talat om den »ändliga verksamhet», som
han önskade reglerad och kontrollerad; men jag hemställer i sådant
fall huruvida en andlig verksamhet kan yttra sig annorlunda, än
genom ord, tryckt eller uttaladt. Vi veta, att vår Tryckfrihetslag
tillerkänner hvarje Svensk man rättigheten, att utan några af den
offentliga makten i förväg lagda hinder, från trycket utgifva och
sprida skrifter. Hvad talfriheten beträffar, är den i andliga mål
inskränkt genom konventikelplakatet, och någon ytterligare inskränkning
deri torde icke vara af nöden under den korta tid, som detta
plakat, enl. hvad jag hoppas, har att lefva. Härvid företer sig
dessutom det förhållande, att i konventikelplakatet ingen egentlig
preventiv åtgärd finnes föreskrifven, utan det är blott sedan brottet
blifvit begånget, som denna lag träder i verksamhet. I Hr Thame
motion åter ligger tydligen någonting preventivt, enär den nemi.
fordrar en sanktion af vissa myndigheter, innan den andliga verksamheten
skall kunna utöfvas. Då den i konventikelplakatet bestämda
kontroll endast finnes nedlagd hos Just.Kansleren, så är den
här öfverlåten åt Pastor, Kyrkoråd och Consistorium. Med all aktning
för motionärens öfvertygelse i detta ämne, nödgas jag dock
bekänna, att jag anser hans motion vara på en gång för tidigt och
för sent väckt. För tidigt derföre, att man kunde hafva afvaktat
den Kongl. Propos:n, hvarom löfte gifvits i throntalet, och den
slags tros- och lärofrihet, som deraf sannolikt blifver en följd, äfvensom
man kunde hafva väntat intill dess frågan om den dislokation
af Tryckfrihetsförordningen i dess egenskap af grundlag,
hvarom handlas i det sedan sista Riksdagen hvilande förslag, blifvit
afgjord. För sent, emedan dess hufvudsyfte synes mig mera
öfverensstämmande med de åsigter, som gjorde sig gällande, då
1726 års konventikel-plakat utfärdades, än med den sundare opinion,
som nu blifvit rådande.
Detta yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr
StatsKådet m. m. Nils Fredr. Wallenstéen, som å K. M:s höga
vägnar aflemnade 13 Dess Nåd. Propos:r och Skrifvelser till R.
St:r.
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Wilh.: I afseende på
formen af den motion, Hr Tham väckt, förenar jag mig med Frih.
Cederström, emedan den strider mot 1 § 12 mom. TryckfrihetsFörordmn,
som innehåller, att »intet hinder vare för bokhandelns
idkande, icke heller för utgifning till föryttrande af någon skrift,
vare sig inländsk eller utländsk». Då jag således anser, att motionen
icke är grundlagsenlig, och till följd deraf icke kan till något
Utskott remitteras, vill jag icke yttra mig öfver dess syftning, utan
inskränker mig till att förena mig i de yttranden, som redan blifvit
af åtskilige talare emot motionen framställde.
Hr Hjerta, Lars: Sedan diskussionen varat så länge, skall
jag icke länge uptaga tiden, än mindre söka följa vissa talare på
den höga flygt, hvartill de i sina anföranden låtit hänföra sig. Jag
vill blott förena mig med de ledamöter, som redan yttrat, att se
-
132
Den 12 November.
dan hr Tham borttagit ur sin motion allt, som rörer tryckta skrifter,
remiss deraf icke längre kan förvägras. Jag tror dock i allt
fall att motionen är af grundlagsvidrig natur; ty dä motionären
vill ställa all andlig verksamhet, som icke utöfvas af presterskapet
sjelft, under dess och Consistoriernes uteslutande inseende, och vi
veta att uttrycket »andlig verksamhet» är af så elastisk art, att
derunder kan förstås nästan hvad som helst, och då han tillika
bifogat ett förslag, att ingen sådan andlig verksamhet må kunna
utöfvas utan presterskapets särskilda tillåtelse, så är det tydligt
hvarthän han syftar. Den, som skulle trotsa denna tillåtelse, har han
hänfört under 1855 års författning, hvilken, såsom bekant är,
handlar om ansvar för den, som utan tillåtelse utdelar nattvarden.
Således synes det, huru stor han anser den förbrytelse vara, att
utan presterskapets censur utöfva en andlig verksamhet. Jag misskänner
ingalunda motionärens goda afsigter, och det är vackert att
höra honom säga, att han aldrig skall sticka sanningens svärd i
skidan; men vi måste ihågkomma, att då presterskapet vill göra
sig ensamt till domare öfver hvad som är sanning eller icke, så
strider sådant helt och hållet mot protestantismens idé, och jag får
då rätt uti hvad jag yttrade förra gången, att motionen har en
katholsk tendens, hvilken består deruti, att kyrkans män tillvälla
sig uteslutande rättighet att föreskrifva församlingen hvad den skall
tro, och straffa den, som drager deras föreskrifter i tvifvelsmål.
Motionären har tagit sin tillflygt till flera, både objektiva och
subjektiva, skäl, och ibland annat har han äfven framdragit, huru
han vakat och bedit, lagt sina två fingrar på bibeln m. m. Allt
detta innefattar vackra retoriska figurer, som jag dock tror icke
hafva med motionen att göra. Han har. äfven, till stöd för sitt
inskränkningsförslag, åberopat exempel från andra länder på förföljelser
från katholikernas sida mot protestanter, och hvilka exempel
hade kunnat göras än mera gripande, om han velat gå tillbaka till
inqvisitionens grymmaste dagar; men han har dervid icke kunnat
inse, att det just är åt samma håll han genom sin motion vill
komma. Han har protesterat mot, att de förföljelser från Svenska
kyrkan, som man framdragit, ega rum; men har han då förgätit
dem, som här, för sin religiösa bekännelses skull, blifvit landsförvisade?
Dessa äro icke heller de enda exemplen på förföljelser i
vårt land; ty det har gått så långt, att personel- af den protestantiska
kyrkan blifvit kastade i fängelse och dömda till flera års fästning,
derföre att de läst brudvigseln öfver tvenne förlofvade personer.
Jag hemställer, om icke detta är en förföljelse, som kan sättas
i bredd med förföljelsen mot makarne Madiai i Florenz, eller
hvilken annan dylik som helst. Och månne det, som jag här
uttalat, har passerat för 200 år sedan, eller för 100 år tillbaka?
Nej, det har passerat för en månad sedan, då en person i Jemtland
blifvit kastad i fängelse, der han ännu afvaktar sin dom, för
det han läst brudvigseln öfver sin egen dotter och hennes fästman.
Det är icke tänkbart, att denna handling, i fråga om en så nära
anförvandt, skett af honom för att gäckas med det heliga. Jag
tror att man bör gå något saktmodigare till väga vid utskiftandet
Den 12 November.
133
af den borgerliga lagena straff — straff, så stränga, att de stå i
fullkomlig paritet med hvilket katholskt land som helst, och jag
tror äfven, att man bör noga betänka sig innan man tillägger presterskapet
den stora och elastiska makt, som motionären åsyftar.
Hr Ribbing: Jag vill icke förlänga diskussionen, utan blott ,
rätta en villfarelse i Hr Thams sista yttrande. Han vill aldrig
uphöra att föra sanningens svärd, som han säger sig hafva fått
för att använda mot vilsefarande; deri skall han aldrig förtröttas,
och ingen skall någonsin förmå honom att nedlägga detsamma.
Godt; men må Hr Tham komma ihåg, att han här icke står i predikstolen,
utan är medlem af eu lagstiftande församling. Här upreser
han lagens svärd, att tillämpas af rättvisans tjenare, och förer
icke andans, såsom Guds ords förkunnare. Jag vill härmed icke
hafva sagt, att icke Hr Tham, såsom medlem af denna församling,
egt rätt att väcka sin motion, men jag instämmer i den siste
värde talarens yttrande, att den innebär en syftning, sådan att jag
aldrig mer vill återfinna den i någon annan.
Frih. Creutz: Jag hade icke ämnat begära ovdet flera gån
ger,
men Hr Thams sista yttrande har gifvit mig anledning dertill.
Han har nemi. sagt, att han i sin motion alldeles icke står i
strid med den Heliga Skrifts mening om saken. Jag står fast vid
de uttryck jag fällt om denna motion, och jag går ännu längre, i
det jag påstår att den står i opposition mot den Lutherska kyrkans egna
grundläror, de Symboliska Böckerna, hvilka af oss alla öro besvurna
såsom E. St:s Fundamentallagar. Der förbjudes nemi., såsom uttrycken
ordagrannt lyda, »att försvara sina meningar med våld och
mord.» Hr Tham har nämnt, att han följt sin ed som prest, (i
parenthes vill jag nämna, att någon sådan ed för predikaren återfinnes
ingenstädes i Bibeln), och att han, till följd af denna ed,
ansett sig förpligtad att framkomma med en så beskaffad motion,
som han nu gjort; detta är så mycket mera förvånande, som presteden,
med alla sina förvändheter, mig veterligen alldeles icke lyder
på deltagande uti några lagstiftningsåtgärder, aldra minst i
denna anda och syftning. Hr Tham har vidare sagt att åtskilliga?
här upträdande personer, och var detta Hr Thams taktik äfven under
föreg:de Riksdag, lösryckt bibelspråk ur deras rätta sammanhang;
men jag påstår, att hr Tham lösryckt hela kontentan af den
Heliga Skrift ur sitt sammanhang och sålunda förvändt Ordets innersta
mening; och träder jag icke ett hårsmån till sidan af mina
förra yttranden,-utan vidhåller hvad jag sagt, att nemi. Hr Thama
motion står icke allenast i opposition mot den Heliga Skrift, utan
äfven emot vår Kyrkas grundläror.
Frih. Raab, Carl Adam: Jag hade trott, att R. o. Ad.
skulle hafva sparat sin tid, och icke upträdt så allmänt, som skett
i denna fråga, synnerligen som jag anser, att man icke kan vägra
remiss å Hr Thams motion. Jag anhåller nu emellertid att äfven
få yttra några ord. Hade jag icke varit med ifrån början och hört
Hr Tham sjelf upläsa sin motion, så hade jag icke trott att han
väckt densamma, i fall jag kommit en stund sednare. Jag har
134
Den 12 November.
nemi. hört Hr Tham i så vaekra ord tala om tolerans, att han i
sanning hänfört mig; men då jag dervid jemfört dessa ord med
hans motion, så har jag kommit på helt andra tankar. Hr Tham
vill nemi. att Consistorierna och myndigheterna inom Kyrkan skola
hafva reda på de skrifter, som af kolportörer kringspridas inom en
församling, och han anser detta så mycket nödvändigare, som Statskyrkan
eljest skulle komma att lida mehn. Han talar om respekterandet
af andras meningar, men häruti ligger väl icke mycken
tolerans; tvärtom vill han just genom denna lag betvinga andras
meningar. Det är i allmänhet ett bruk inom så väl Kyrkan som
Staten, att när man vill komma till något visst mål, så börjar man
ganska sakta, och säger, såsom i detta fall, att det är en oskyldig
sak om några skrifter anmälas för Consistorierna; men man betänker
alldeles icke, att dessa Consistoriel- äro uptagna af mångahanda
göromål, och att om en sådan skrift anmäles, så är deras expeditionssätt
så långsamt, att kolportören möjligen skulle få vänta i åratal
innan tillåtelsen hunne utfärdas. Tänker jag mig saken i stort,
så utfaller den annorlunda. I dag väcker jag motion om att Consistorierna
skola ega denna myndighet öfver kolportörerna; nästa
Riksdag inkommer en annan, nemi. att Consistorierna skola tillåtas
att bedöma, huruvida dessa skrifter få kolporteras eller icke; då erhåiles
censurrätten. På detta sätt framskrider man gradvis på förtryckets
väg; det är på detta sätt som folket slås i bojor, både i
det kyrkliga och politiska förtryckets bojor.
Jag stannar härvid, och anhåller att dessa mina anmärkmr
måtte få åtfölja till Utsk., på det att dess ledamöter måtte vakta
sig för motionens innehåll och den idé, som ligger i sjelfva tendensen.
För öfrigt siiger man, att hvad som än tryter vår protestantiska
kyrka, icke felas derinom tolerans. Jag svarar, att de
band, hvarmed vår kyrka f. n. fjettras, äro rätta anledmn till
de schismer och sekter, hvari hon nu förfallit. Det är andan, som
saknas inom Statskyrkan, och derföre lånar man sig hellre till att
begagna verldsliga vapen, med hvilka man kan säga: hugg tilli än
att bekämpa kyrkans irrläror ord mot ord och anda mot anda.
Frih. Cederström: Jag anhåller om ursäkt hos K. o. Ad.,
att jag ännu en gång upträder; men Hr Tham har i sitt sista ananförande
fällt ett yttrande, som föranledt mig att ånyo begära ordet.
Hr Tham har nemi. sagt, att, långtifrån att någon förföljelse
skulle ega rum inom Svenska Statskyrkan, finnes deremot honom
veterligen ingen kyrka så tolerant som denna. Jag anhåller, att
detta yttrande måtte få qvarstå för Hr Thams räkning, såsom ett
prof på hans förmåga att kunna bedöma hvad som innefattas under
begreppet tolerans. Gör man en jemförelse med andra länders lagstiftning,
vågar jag påstå, att intet land finnes med en sådan intolerans
som Sverge. Betraktar man Ryssland, som väl icke kan anses
vara toleransens hemland, så är der föydragsamheten långt större
än här, då derstädes icke är förbjudet för någon, att innehafva ett
embete, ehuru han icke bekänner sig till den Grekiska Kyrkan. I
vårt land deremot är det förbjudet för en person, som icke bekän
-
Den 12 November.
135
ner sig till den EvangelisktLutherska läran, att bekläda civilt embete.
I Ryssland kan man innehafva hvilket embete som helst,
fastän man icke tillhör den Grekiska Kyrkan; vi hafva t. ex. i
Stockholm sett, att Kyska Legationen inom loppet af sistförflutne 20
år varit representerad af personer, som tillhört alla slags kristna
trosbekännelser, Greker, Katholiker, Calvinister, Lutheraner o. s. v.
I Österrike är förhållandet enahanda, och vi se att detta land är
representeradt af en protestantisk minister här i Stockholm. Preussen
återigen, ett land, som är protestantiskt, har nyligen varit representeradt
af en katholsk minister. Dessa 2:ne förstnämnda länder
hafva dock alltid varit ansedda, att tillhöra de mest intoleranta
stater i Europa, och jag vill derföre icke tala om England, Frankrike,
Holland och Belgien, der sedan längre tider tillbaka alla trosbekännelser
hafva fullkomligt lika rättigheter.
Om Hr Tham varit lika bevandrad inom utländska tidningspressen
som i den Svenska, skulle han verkligen hafva funnit, att
inom Österrike en fullkomlig religionsfrihet numera är rådande,
hvarom reskriptet stått att läsa i Augsb. Allgem. Zeitung.
Hr Tham har sagt, att det blott vore en Nilsson, som blifvit
landsförvisad, och att detta straff icke innebure någon förföljelse;
det är dock två med det anförda namnet, jemte en porträttmålare,
Pettersson, som blifvit landsförvisade. Som jag vistades utrikes,
när underrättelsen om målaren Nilssons dom blef bekant, hörde jag
det omdöme allmänneligen uttalas, att denna förföljelse ansågs som
en skamfläck för Svenska nationen; och hade Hr Tham varit
närvarande vid de samtal, som i anledn. af berörde händelse
utomlands fördes, tror jag verkligen att hans kärlek för fäderneslandet
i betydlig mån skulle hafva afkylt hans nit för samvetstvånget.
Hr Tham har vidare sagt, att ingen förföljelse eger rum inom
Svenska Kyrkan. Jag ber likväl att få anföra några exempel på
motsatsen. Eör några år sedan dömdes en man att böta Hundrade
Daler smt och för sabbatsbrott 3 R:dr 16 sk. b:ko, derföre att
han på en Söndag, för 13 män och 20 qvinnor, läst ur Bibeln
samt bönen »Fader vår», örn nu denne person hade fört ett ogudaktigt
och okristligt lefverne, så hade åtal säkerligen uteblifvit, Ar
det icke förföljelse, att i Dalarne en stor mängd menniskor, jag
skulle kunna genom utdrag ur offentliga handlingar upgifva deras
antal, blifvit bötfällde samt släpade i fängelse, derföre att de anammat
Nattvarden utan biträde af vigd prestman. Jag skulle kunna
anföra mångfaldiga andra exempel på intoleransen i vårt land —
exempel, hvilka i sanning äro sådana, att de knappast hafva sitt
motstycke i de mörkaste tider. Och icke förthy kan man påstå, att
Sverige är ett tolerant land, och att det icke finnes något land, der
toleransen är större än här; men, säger man, Svenska Statskyrkan
är icke intolerant, ty den tillåter hvar och en att tänka hvad man
vill, blott man icke bekänner sin tro. Nå väl, kan nu någon
mensklig makt hindra en person att tänka hvad han vill ? nej, sådant
är omöjligt; Gud har sjelf gifvit menniskan tankens frihet, och
den kan hvarken betvingas af bål eller bojor eller landsförvisning;
136
Den 12 November.
men att deremot vilja genom lagbud förbjuda den fria menniskan
att bekänna hvad hon tänker, det är ett hånande af både mensklig
rätt och Guds ord, och jag tror icke, att den, som ifrar för något
sådant, kan säga sig kämpa för sanning och rätt. Det är icke att
kämpa för sanning och rätt, då man icke vill medgifva andra samma
rätt, och då man säger: vi äro herrar öfver sanningen, och ingen
må våga att tänka något annat än hvad vi erkänna vara sanning.
Ar icke oviljan öfver det exempel, som Hr Hjerta anfört, bevis på
lika mycken katholicism härstädes, som i något annat land? Kan
man väl tro, att den uplysta menniskan icke kan förstå sanningen
utan att vara prestvigd? En sådan åsigt är alldeles stridande mot
protestantismens idé, hvilken just består uti en protest mot trostvånget,
och derföre, måste hvarje sann Lutheran protestera mot
detta tvång i religionsämnen, det må yttra sig inom Svenska Kyrkan
eller annorstädes.
Jag slutar med att förklara, det jag för min del finner ordet
»bör», vid aflemnandet af den ifrågav:de förteckningen, innebära någonting
kategoriskt, och att hela stadgandet är katholskt, samt att,
då jag finner motionen vara stridande mot 1 §:n 12 mom. Tryckfrihetslagen
och derjemte mot 16 § Keg.F., jag icke kan annat än
anhålla, det remiss åt densamma måtte vägras.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om K. o. Ad.
bifölle, att Hr Thams förev:de motion, jemte de i anledn. deraf afgifne
yttranden remitterades till LagUtsk., ropade3 starka Ja jemte
några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit
proposm besvarad med öfvervägande Ja.
Föredrogs Hr Arnells, Gust. Fredr., d. 8 dennes på bordet
lagda motion, ang:de skjutsningsbesväret.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Jag anhåller om uplysning,
huruvida i motionen afses postskjuts eller annan skjuts.
Sedan upläsning af motionen blifvit verkställd, anförde:
Frih. Sprengtporten: Det lider visserligen icke tvifvel, att
skjutsningsbesväret är ett ganska stort onus för jordbruket och att
detta besvär kan vara ganska ojemnt fördeladt, ehuru det är anledn.
att förmoda, att skjutsskyldighetens utgörande skall förminskas
i samma mån, som kommunikationerna i landet förbättras genom
jernvägars anläggande, likasom skjutsen redan blifvit i betydlig mån
förminskad genom ångbåtsfarten, hvarvid dock bör bemärkas, att då
den största tyngden af skjutsningsbesväret f. n. hvilar på de hemman,
som äro indelta till skjuts å de stora vägarne, kommer, till
följd af jernvägsanläggningarnes utsträckning, denna tyngd att hufvudsakligen
falla på de hemman, som skola bestrida skjutsen på bivägarne,
Men ehuru jag således erkänner ojemnheten af ifrågav:de
besvärs nuvar:de fördelning, kan jag dock icke medgifva riktigheten
och billigheten af ett förslag, som afser att förvandla detta jorden
vidlådande servitut till en fast skatt, som skulle komma att utgå
efter hemmantalet, enär alla hemman icke ega samma värde, och
Den 12 November.
137
det således lätteligen kan och äfven skulle komma att hända, att
ett hemman af högt värde finge lättnad i ett onus, som deremot
drabbade ett annat hemman af mindre värde. Emellertid bevisade
många vid föreg:de Riksdagar väckta motioner i fråga om skjutsväsendet,
att lösningen af den nu åter uptagna frågan är ganska
svår, hvartill orsaken torde ligga deri, att man alltför mycket betraktat
skjutsen såsom ett fortfarande onus för jordbruket, då den
deremot bör betraktas såsom ett onus för den, som anlitar den
skjutsandes biträde, att erlägga den betalning, som biträdet verkligen
är värdt. Genom att påbjuda en högre skjutslega, skulle det
blifva lätt att åstadkomma såväl entreprenader å skjutsen, som
ock förmanskap för resandes förskaffande, hvarförutan de resande
skulle, genom skjutslegans förhöjande, finna sig föranlåtne att begagna
så ringa antal hästar som möjligt. Jag anser att häruti,
men icke i det af motionären föreslagna sättet, ligger den rätta
utvägen till afhjelpande af det öfverklagade besväret. En motion,
med samma syftning som Hr Arnells, utgjorde under förra Riksdagen
föremål för Ekon.Utsk:s behandling och Ständernas handläggning,
men blef då afslagen, och jag för min del kan ej finna
annat, än att ifrågav:de förslag bör röna samma öde.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: En del af ifrågav:de motion
handlar derom, att Postverket skulle frånkännas rättigheten att begagna
gästgifvarskjuts. Jag ämnar vid detta tillfälle icke ingå i
en fullständigare utredning af denna fråga, men jag anser mig likväl
böra uttala det omdöme, att ett sådant förslag hvarken kan
eller bör bifallas. Det är klart, att i jemnbredd med samhällets utveckling
i alla riktningar, jemväl Postinrättningen måst utbilda sig
och postförbindelserna utsträckas. Den anstalt, hvarpå postväsendet
här i landet af ålder varit bygdt, nemi. Posthemmansinrättningen,
har redan för längesedan befunnits otillräcklig för förskaffande af
all den post, som numera behöfves. Andra medel hafva då måst
anlitas, och det, som legat närmast till hands, har varit gästgifveriskjutsen.
Nu föreslår man, att äfven denna skjuts ej mera skall få
hegagnas för postens befordrande. Jag frågar då, på hvad sätt skall
detta hädanefter ske? Härpå svarar troligtvis motionären, att det
skall ske genom Postverkets egen försorg, på det sätt detsamma
sjelf behagar, antingen genom öfverenskoromelser med enskilda, eller
genom Postverkets direkta föranstaltande. Men jag vågar försäkra,
att om detta medel förklarades vara det enda, som finge begagnas, så
skulle det straxt visa sig, att en sådan utväg blefve alldeles otillräcklig,
ja, omöjlig att tillämpa i den utsträckning som erfordrades;
och jag stödjer denna förklaring derpå, att erfarenheten redan
visat, huru ytterst sällan det lyckats, vid de hittills gjorda försöken,
att genom antagliga beting besörja posternas förskaffande. I de
flesta län hafva vid sådana tillfällen antingen alldeles icke några
anbud blifvit gjorda (och detta har oftast varit fallet), eller också
hafva anbudssummorna varit så orimligt högt tilltagna, att det ej
vore möjligt att på sådant sätt befordra posterna. Anspråk att erhålla
2 R:dr b:ko pr mil för en häst äro ej sällsynta, och det lärer
138
Den 12 November.
finnas exempel på att man begärt ända till 10 R:dr b:ko milen.
H var och en torde finna huru det skulle gå, om Postverket tvingades
att underkasta sig dylika fordringar, och uppenbarligen måste, i sådant
fall, antingen postportot åter högst betydligt förhöjas, eller ock
ett särskildt anslag till oberäkneligt belopp göras för Postverkets räkning,
Att nu, sedan man till allmän belåtenhet nyligen nedsatt
postportot och sökt fullkomna postväsendet, återgå i en motsatt
riktning, lärer väl icke böra komma i fråga, lika litet som man å andra
sidan torde kunna neka, att denna Statsanstalt bör ordnas så, att
den förmår underhålla sig sjelf. Men härtill fordras dock, att i
sista hand, åtminstone som en nödfallsutväg, någonstädes förpligtelsen
qvarstår att skjutsa posten, och jag anser derföre, att det nu
väckta förslaget icke kan godkännas.
Jag ber emellertid, att detta yttrande icke må tolkas såsom
ett obetingadt försvar för postskjutsen i dess nuvarande skick. Jag
medgifver tvärtom, att densamma på vissa linier, till följd af postväsendets
utveckling, i sednare tider blifvit ganska betungande, både
för posthemmanen och för de gästgifveri-skjutsskyldige. Jemkningar
i detta hänseende äro således, enl. min tanke, af behofvet påkallade,
och lindring måste åstadkommas, dels genom en viss begränsning
af skyldigheten att fortskaffa posten och dels genom förhöjd
betalning för postskjutsen. K. M. har icke heller underlåtit att
egna Sin upmärksamhet åt denna fråga och ämnar till afhjelpande
af de öfverklagade olägenheterna till R. St. aflåta ett förslag i den
syftning, jag nu haft äran antyda. Detta har jag ansett mig böra
omnämna vid remitterandet af motionen, hvars goda afsigt jag fullt
upskattar, men hvars antagande i det omförmälta hänseendet jag
måste afstyrka.
Frih.af Ugglas, Kurt Gust.: I strid mot hvad Frih. Sprengtporten
anfört, anser jag den af Hr Arnell väckta motion vara förtjent
af den största upmärksamhet, och jag anhåller att få med mitt
förord beledsaga densamma till Ekon.Utsk. Jag instämmer uti Frih.
Sprengtportens åsigt, att det rättaste visserligen vore, att den resande
sjelf finge betala hvad skjutsen verkligen kostade, men jag
hemställer till den värde Frilnn, huruvida det är att hoppas, att
ett sådant resultat på lång tid kan vinnas. Enligt min åsigt kan
man icke för det närvarande, och måhända icke heller under en ganska
lång tidrymd, vänta sig, att gästgifvareskjutsen här i landet skall
inrättas på samma sätt som postskjutsen i andra länder, och vid
sådant förhållande anser jag det vara klokast och rådligast, att nu
vidtaga en åtgärd, som åtminstone skulle till en del afhjelpa de
stora olägenheter, som i afseende å skjutsningsbesväret nu förefinnas.
Dels af egen erfarenhet och dels genom andras utsago känner
jag, att afgifterna för entreprenadskjutsen äro inom ett och samma
län mycket olika, så att, då ett hemman betalar ända till 100 R:dr,
upgår afgiften för ett annat till endast några få R:dr. Jag hemställer
då, huruvida det icke vore skäl att sammanslå ali dessa
olika summor och fördela totalbeloppet på hvarje skjutsning underkastadt
hemman inom länet; då Hr Arnells förslag för det närv:de,
Den 12 November.
139
enl. min tanke, innefattar den enda tjenliga utväg att lätta jordbruket
från ett onus, som blifver allt mer och mer betungande, anhåller
jag, att Ekon.Utsk. ville taga motionen i sorgfälligt öfvervägande.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Äfven jag anhåller, att
få instämma iden åsigt, att det vore önskligt om skjutsningsbesväret
blefve jemnare fördeladt, och jag har mig jemväl bekant, att en lika
fördelning af skjutstungan på alla hemman inom ett län under någon
tid egt rum, nemi. inom Jemtland.
Inom Stockholms län har denna grundsats i viss mån ock blifvit
tillämpad. Inom ett härad med 5 gästgifvaregårdar utgår skjutsgärden
sedan 3 år lika från alla skjutsskyldiga hemman och fördelas
emellan gästgifvarne, i förhållande till den skjuts, som verkligen
utgjorts, och enahanda anordning är helt nyligen vidtagen med
ett annat härad, hvarinom 7 gästgifverier befinnas. Det är visserligen
sannt, att förhållandena äro ganska olika inom ett så stort
distrikt, som ett helt län, ty t. ex. inom Stockholms län betalas
till en gästgifvaregård i ent.reprenadafgift 40 R:dr b:ko per mantal,
till en annan 33 R:dr 16 sk., då det finnes andra gästgifvaregårdar
inom länet, som i sådan afgift af hvarje hemman endast
upbära 2 It:dr samma mynt, och i de härader, hvarom jag nyss
nämnde, utgör den vanliga entreprenadafgiften 3 å 4 R:dr b:ko.
Jag befarar alltså, att en reglering af dessa afgifter inom ett helt
län, så välgörande den än skulle blifva, komme att möta stora
hinder. Det är också vanligen fallet, att der entreprenadafgifterna
äro störst, der äro också tillfällena till en fördelaktig varuafsättning
störst. Så utgå de ojemförligt största entreprenadafgifter för
skjutsens uprätthållande vid de gästgifvaregårdar, sora närmast omgifva
hufvudstaden; men de skjutsskyldige hemmanen ega också fördelen
af en säker och förmånlig afsättning för sina produkter,
hvilken fördel rikeligen torde upväga tungan af en högre entreprenadafgift.
Skulle nu dessa fördelaktigt belägna hemman få sin
skjutsningsskyldighet nedsatt, på bekostnad af andra hemman, med
mindre fördelaktigt läge, så kunde detta onekligen förefalla mindre
rättvist; men då partiella olägenheter ovilkorligen måste inträffa vid
hvarje mera omfattande anordning, synes det, som detta anmärkta
förhållande icke borde verka afskräckande från ett företag af i allmänhet
fördelaktig och rättvis beskaffenhet.
Frih. Sprengtporten: Jag skulle visserligen anse det vara
önskvärdt, att såväl i afseende å skjutsningsbesväret, som andra
servituter, hvilka för det närvarande trycka jordbruket, och deribland
jag nu vill nämna väghållningen, som jemväl i olika mån
drabbar olika hémman, man kunde komma till ett billigt, förhållande,
men endast genom en allmän jordens refning, och icke genom
en skattejemkning, som grundar sig på hemmantal, kan detta ändamål
upnås. Förslaget felar äfven deri, att man härigenom visserligen
skulle komma till en skenbar likhet i besvär inom hvarje län;
men emellan jordegendom inom olika län, som naturligtvis vidkän
-
140
Den 12 November.
nas olika skjutsningsbesvär, skulle i alla fall olikheter upstå, och
då vore icke mycket för rättvisan vunnet.
Om jag ock medgifver riktigheten af hvad Erih. af Ugglas
yttrat om svårigheten att uti vårt land höja skjutslegan till ett belopp,
som fullt motsvarar sjelfva skjutsningsbesväret, tror jag likväl,
icke dessmindre, att man bör beträda och fortskrida på den väg,
som leder derhän. Ledd af denna åsigt, fortsätter jag mitt yrkande,
att Hr Arnells- förslag icke måtte vinna bifall.
Erih. Raab, Carl Adam: Jag skulle visserligen icke upträda
i denna fråga, såvida jag. icke sjelf väckt ett förslag deri. Som jag
icke funnit grunderna för Hr Arnells förslag vara så beskaffade, att
de böra föranleda till förslagets bifallande, så har jag ansett mig
böra med några ord beledsaga motionens remiss till vederbör
ligt
Utsk.
Hr Arnells förslag afser att fördela skjutsningsbesväret på alla
skjutsskyldiga hemman inom de särskilda länen. Men en sådan
skjutsningsbesvärets utsträckning kan icke vara rättvis. Jordbruket
är redan förut allt för mycket nedtryckt af onera utaf mångahanda
slag. Ser man saken ur en rationel synpunkt, så bör man medgifva,
att det rättaste vore, att jordbruket helt och hållet befriades
från skjutsningsbesväret. Så är förhållandet i andra länder, och jag
inser icke hvarföre det skall vara omöjligt, att i Sverige upnå samma
resultat. Om Hr Arnells förslag blefve antaget och bragt till verkställighet,
så blefve en stor orättvisa deraf en följd, på sätt Gr.
Liljencrants redan påpekat. De hemman, som ligga närmast Stockholm
och utgöra skjutsningsskyldighet till de deromkring belägna
gästgifvaregårdarne, såsom t. ex. Rotebro och Fittja, hafva visserligen
en stor skjutsningsskyldighet, och detta medgifves äfven vara en
stor olägenhet för dessa hemmans innehafvare, men den ersättes
dock i betydlig mån derigenom, att dessa hemmans produkter äro
lätt afsättliga och betalas med höga priser. Om nu hemman, belägna
7 å 8 mil från Stockholm och således i saknad af nyssnämnde
fördelar, skola betungas med en del af den börda, som trycker hemmanen
kring Rotebro och Fittja, så kunde innehafvarne af de förra
hemmanen med fog klaga öfver orättvisa, enär bördan blifvit vältrad
från starkare skuldror till svagare.
Såsom jag nyss haft äran nämna, är den enda rätta utvägen
att ställa skjutsen oberoende af jordbruket. Ett närmande till detta
mål vore att inrätta entreprenadskjuts å alla gästgifvaregårdar. Entrepreuadlegan
komme att bero af trafiken och andra lokala förhållanden,
och kunde till följd deraf icke vara lika öfver hela landet.
På en sådan grund bör, enl. min åsigt, ett förslag att ordna
skjutsväsendet vara upstaldt, ifall det skall kunna vinna bifall.
Hvad åter postskjutsen beträffar, så anser jag, att frågan derom
icke bör sättas i gemenskap med frågan om gästgifveriskjutsen.
Den förra måste förblifva sådan den f. n. är, intilldess vi få entreprenadskjuts
vid alla gästgifvaregårdar och jernvägsanläggningarne
utsträckta till större delen af landet. När så sker, kommer troligtvis
äfven postskjutsen att regleras på ett ändamålseligare sätt än det
Den 12 November.
Hl
nuvande. Det enda man f. n. borde göra, vore att höja legan
för postforslingen, men dermed måste man ock låta sig nöja.
Hr Ribbing, Arvid: Då hvar och en är skyldig att i denna
fråga lemna de nplysande bidrag han eger, har jag ansett mig böra
nämna, att då, såsom en värd talare yttrat, tyngden af skjutsningsbesväret
i vissa trakter, såsom här omkring Stockholm, mildras genom
fördelen af en lättare afsättning och andra fördelar, finnas deremot
andra orter, der denna tyngd, till följd af sednare tiders kommunikationsmedel,
blifvit alldeles odräglig, utan att fördelen af en
lättare afsättning eller annat står dem till buds. Dessa orter äro
sådana, der 10 å 12 ångfartyg i veckan gå fram och åter med
passagerare, som skola fortskaffas dit och dan landvågen, och der
hafva afgifterna, som de skjutsskyldige måste betala för att befria
sig från skjutsningen, stigit till vida mer än de belopp några talare
här omnämnt. Der behöfver tungan af skjutsskyldigheten bli
lindrad, vare sig genom Statens mellankomst eller genom en jemnare
fördelning emellan de skjutsskyldige. Att närmare ingå i ämnets
detaljer, skulle leda till allt för stor vidlyftighet, och vore
desto mindre lämpligt, sedan en af Konungens Rådgifvare här
förklarat, att vi i ämnet hafva att förvänta en K. Propos., hvari
saken utan tvifvel kommer att betraktas med en mera omfattande
blick än den enskilde Riksdagsmannens. Jag för min del har varit
benägen att understödja den väckta motionen, men då, såsom Frih.
Sprengtporten eller någon annan värd ledamot yttrat, det icke torde
vare med billigheten öfverensstämmande, att bibehålla skjutsningsbesväret
på jordbruket, då äfven andra näringar böra draga tungan deraf,
och då dessutom något afseende äfven bör fästas på de resandes bästa,
hvilka under närvande förhållanden ofta icke känna den rätta skjutslegan,
enär den är olika på olika orter och jemväl olika på olika
tider, hvilket allt gifver anledn. till tvister och osämja emellan
skjutsande och skjutsade; så har jag ansett mig göra bäst uti att
afbida den utlofvade K. Propos:n, hvari utan tvifvel afseende på
allas billiga anspråk kommer att fästas.
Frih. Staél von Holstein, Fab. Wilh.: Då motionen på
ett ställe innehåller, att entreprenadafgifterna skola fördelas på alla
skjutsskyldige hemman i länen, samt på ett annat ställe säges, att
skjutsskyldighet åligger alla icke privilegierade hemman, är det klart,
att i motionen afses, att afgifterna för befrielse från skjutsen skulle
komma att drabba icke allenast de f. n. till gästgifveriskjuts indelade
hemman, utan äfven dem, som till sådan skjuts icke äro anslagne.
Då emellertid de hemman, som äro indelta till reservskjuts
vid gästgifvaregårdar, äro befriade från utgörande af den s. k. kronoskjutsen,
hvilken deremot andra till gästgifveriskjuts ej anslagne
hemman äro underkastade, skulle de sednare, enl. motionärens förslag,
utom besväret af kronoskjutsen, jemväl få vidkännas afgiften
för entreprenadskjutsen, under det de förre endast komme att vidkännas
entreprenadafgiften. Detta torde icke vara med billighetens
fordringar öfverensstämmande, och derföre får jag, på sådan grund,
afstyrka bifall till motionen.
142
Den 12 November.
Hr Arnell: Hvad som hittills blifvit åtgjordt i denna sak
består egentligen deruti, att skjutslegan blifvit förhöjd, men att
denna åtgärd icke ledt till det önskvärda resultatet, hafva vi alla
funnit. Åtminstone känner hvar och en om skjutsväsendet underrättad
person, att de skjutsskyldige hemmanen i flera orter, oaktadt
skjutslegans förhöjning, fått sig pålagde allt större och större entreprenadafgifter,
och att obelåtenheten med det nuvarande förhållandet
bland allmogen är ganska stor och allmän. Jag är visserligen
ej ibland dem, som vilja bestrida, att det rättaste vore, att skjutsen
så ordnades, att den resande finge betala den efter dess värde, men
detta torde icke vara möjligt för det närvarande, då man icke kan
säga hvad skjutsen verkligen kostar. Ett sätt att närma sig till
detta mål är onekligen att entreprenader inrättas vid alla gästgifvaregårdar,
och detta har jag äfven afsett i min motion, som har
till syfte att i framtiden bereda rättelse i det nuvarande oriktiga
förhållandet med skjutsväsendet. Jag har för sådant ändamål föreslagit,
att skjuts ställande på entreprenad och entreprenadafgifternas
fördelning på alla ett läns skjutsskyldige hemman efter hemmantalet,
och jag har äfven sökt att utveckla motiverna till detta förslag.
Jag anser dessa motiver vara temligen talande, och hoppas
att de skola göra sig gällande.
Man har påstått, att det skulle utgöra ett ingrepp i eganderätten,
om det hemman, som ligger vid en mindre befaren väg,
komme att betala lika stor entreprenadafgift, som det hemman,
hvilket gränsar till en väg med större trafik; men då det besynnerliga
förhållandet har inträffat, att under loppet af ett decennium,
afgiften för befrielse från skjutsskyldighet för ett hemman i Blekinge
blifvit höjd från 10 till 100 B:dr, d. v. s. tiodubblats, anser
jag sådant innefatta ett större ingrepp i eganderätten, än om hvart
och ett skjutsskyldigt hemman inom ett visst större distrikt skulle
efter mantalet deltaga i kostnaden för skjutsens upprätthållande derstädes.
Gr. Liljencrants har anfört ett talande exempel på skjutsskyldighetens
ojemna fördelning inom det af honom styrda län, och
det torde således böra medgifvas, att en jemnare fördelning af bördan
på alla vore billigare, än att densamma till största delen trycker
endast några få.
Hr Sandströmer, som vid förra Riksdagen väckte en motion
i samma syftning, som den af mig nu framställda, har lemnat den
upgift, att om alla de entreprenadafgifter, som ^utginge från de
skjutsskyldige hemmanen inom Skaraborgs län, sammansloges och
fördelades på dessa hemman, så skulle hvarje hemman ej komma
att betala mera än 5 R:dr och några skilling b:ko i entreprenadafgift.
Jag tror, att en fördelning, ledande till ett sådant resultat,
icke skulle väcka någon betydlig obelåtenhet, och såsom säkert torde
få antagas, att den obelåtenhet, som möjligen upkomme, blefve
ganska ringa i jemförelse med den, som f. n. råder hos vår allmoge,
i afseende å skjutsningsbesvärets utgörande.
Jag vidblifver mitt i motionen väckta förslag och anhåller, att
Ekon.Utsk. ville deråt egna en sorgfällig pröfning.
Den 12 November.
Frih. Eaab, Adam Christian: Jag anser mig böra be
tyga
Hr Arnell min tacksamhet för det han väckt den ifrågavarande
motionen. Han har derigenom anslagit en sträng, som väl
kan vara ömtålig att vidröra, men af stor vigt, och detta vid nu
pågående Riksdag mera än förut. Man måste taga i betraktande,
att priset på hästar, säd och hö å sednare tider stigit till måhända
3 gånger så mycket som förut, men att deremot skjutspengarne
icke blifvit ökade med mera än halfva beloppet, der entreprenad
eger rum, och icke med mera än fjerdedelen der entreprenad ej
blifvit inrättad, och detta endast vissa årstider. Således eger onekligen
den skjutsskyldige fog till den klagan, som nu allmänt höres,
och jag kan icke föreställa mig, att E. St. skulle underlåta att
fästa afseende dervid, Men då blifver frågan, på hvad sätt de öfverklagade
olägenheterna rättast skola aflijelpas. Jag för min del
tror icke, att det sätt hr Arnell föreslagit är det rätta. Jag måste
mot detsamma anmärka, att det vore orättvist att ålägga de hemman,
hvilka hittills varit befriade från ifrågavande onus, och, till följd
af deras läge, icke kunnat hafva detta onus, att nu deltaga deri
genom erläggande af en afgift, som de aldrig tänkt sig skola drabba
dem. Dessutom medför förslaget den olägenheten, att för framtiden
skjutsskyldigheten allt mer och mer skulle fästas vid jorden, då
densamma blefve fördelad på jotden, så att den måhända slutligen
öfvergår till en verklig grundskatt, som man sedermera ej vågar
sig på. Dessa äro de hufvudsakligaste betänkligheterna vid Hr
Arnells förslag.
Att åter, på sätt Frih. Sprengtporten antydt, lägga hela skjutsningskostnaden
på de vägfarande, synes mig vara ganska vådligt.
Det skulle då kunna hända, att den resande finge erlägga orimliga
summor för sin fortkomst. Detta torde således icke heller vara det
rätta sättet, utan man måste, enl. min åsigt, i detta fall, likasom
i många andra, söka det rätta uti en förmedling emellan tvenne
motsatta åsigter. Jag skulle derföre vilja till Ekon.Utsk:s bepröfvande
hemställa, huruvida det icke vore lämpligt att, för tillvägabringandet
vid hvarje gästgifvaregård, af entreprenadskjuts, skjutspenningarne
måtte erforderligen höjas; dock icke öfver ett visst maximum,
samt att, derest högre skjutspenningar, än detta maximum, dertill
erfordrades, det gamla skjutslaget skulle vara skyldigt att på sig
fördela öfverskottet. Om skjutspenningarne, som allt sedan 1820-  talet stått i minst 16 sk. b:ko milen, finge, der det erfordrades,
höjas till det belopp, som stöde i billigt förhållande till den prisstegring
hästar och deras utfordring sedan besagde tid undergått,
d. v. s. rent ut sagdt ända till 1 E:dr Eko milen, skulle jag tro,
att i de flesta orter af Sverige skjutsentreprenader skulle kunna
tillvägabringas, utan behof af särskilda tillskott från skjutslaget.
Jag har velat yttra denna tanke, för att få densamma underkastad
Ekon.Utsk:s pröfning.
Häruti instämde Hr von Koch, Nils Samuel.
Frih. Eaab, Carl Adam: Jag har blifvit upkallad utaf
den siste värde talarens yttrande, att om de vägfarande ensamme
144
Den 12 November.
skulle vidkännas skjutsningskostnaden, skulle den updrifvas till en
sådan höjd, att den blefve hinderlig för sjelfva trafiken. Jag anser
mig böra lugna denna hans farhåga. Om skjutspenningarne skulle
allt för mycket updrifvas, så tvingades derigenom den enskilda spekulationen
att inrätta andra fortkomstmedel än giistgifveriskjutsen,
och troligtvis skulle här, likasom i andra länder, upkomma ett
stort antal af diligenser, hvilket dessutom skulle medföra den fördelen
att sättet att färdas blefve beqvämare. Vi kunde då blifva
qvitt våra egendomliga, men ingalunda angenäma skjutskärror,
hvilka upväcka utlänningars förvåning och medömkan samt onekligen
äro en skam för ett civiliseradt samhälle.
Jag fortfar att vidhålla den åsigt, jag länge hyst, att skjutsväsendet
borde alldeles skiljas från jordbruket och grundas helt och
hållet på sig sjelft. Ett närmande till detta mål sker, på sätt jag
förut haft äran yttra, om skjutsentreprenader vid alla gästgifvaregårdar
inrättas och entreprenadafgifterna bestämmas af Landshöfdingarne,
med (åstadt afseende å olika lokala förhållanden. När dessa
afgifter småningom stiga till ganska höga summor, så torde man
slutligen fatta, att kommunikationerna betala sig sjelfva, och då är
tiden inne för den enskilda spekulationen att öfvertaga besväret
med resandes fortskaffande, hvilket hittills i Sverige icke varit möjligt
att åstadkomma.
Remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Eöredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Cederschiölds,
Gust., d. 8 dennes på bordet lagda motion, att för åtskilliga brott,
i st. f. nu stadgade dödsstraff, andra mera lämpliga och tidsenliga
bestraffningar måtte bestämmas.
Eöredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. Erih.
Baabs, Carl Adam, d. 8 dennes på bordet lagda motion, med förslag
till organiserande af en ny kyrklig organisation.
Eöredrogs Frih. Raabs, Carl Adam, d. 8 dennes på bordet
lagda motion om penningeräntans frigifvande.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Det förslag, som nu blifvit
föredraget, är helt kort affattadt, och åtföljes icke af någon utförligare
motivering eller utveckling af ämnet. Enligt hvad motionären
sjelf förklarat, har han ej ansett en sådan utveckling vara af
nöden, enär frågan, enl. hans tanke, vore i sig sjelf så klar, att
den kunde sägas vara nästan axiomatisk. Ehuru jag i hufvudsaken
helt och hållet delar motionärens åsigt, tror jag likväl ej, att
man lär föreställa sig vägen till framgång för förslaget vara så
jemn och hinderfri, som den värde motionären tyckes förutsätta; och
jag hemtar stöd för denna tro från den behandling, som frågan
rönt vid flere föregående Riksdagar. Samma förslag, som det nu
väckta,
Den 12 November.
145
väckta, har nemi. varit föremål för öfverläggning under minst
sex af de seduaste Riksmötena, men har aldrig lyckats vid någotdera
af dessa att vinna något allmännare understöd, utan har alltid
blifvit af de resp. Utsk:n afstyrkt och af R. St. förkastadt. Vid
sådant förhållande torde det måhända ej vara alldeles utan ändamål
att nu uptaga ämnet till något närmare granskning, samt att söka
framställa detsamma åtminstone i sina hufvudmomenter.
De synpunkter, hvarunder jag anser att frågan vid en sådan
undersökning bör betraktas, äro dels huruvida penningeräntans frihet
är såsom princip riktig, dels huruvida denna frihet i sin praktiska
tillämpning kan anses vara för den enskilde och för det allmänna
till skada eller gagn. Hvad då först principriktigheten beträffar,
är det nödigt att man vid dess bedömmande aldrig lemnar
ur sigte den egentliga egenskapen af penningen, utan alltid har
klart för sig, hvad penningen i sjelfva verket är. Såsom vi veta, är
penningen ingenting annat än ädla metaller, på ett lämpligt sätt
och med yttersta noggrannhet fördelade samt försedda med en viss
pregel, så att allmänheten derigenom med visshet känner dessa
stämplade metallstyckens rätta storlek och inre halt. Det sedelmynt,
som inom ett land cirkulerar, gör i sådant afseende icke någon
förändring, så vida detta mynt, såsom sig bör, altid upriitthålles
till sitt fulla värde genom en ovilkorlig förpligtelse å sedelutgifvarens
sida att när som helst invexla detsamma mot ädla metaller.
Penningen är således, såsom sagdt, intet annat än ädla metaller,
styckade och stämplade; men de ädla metallerna äro
åter endast ett visst slags varor, hvilka, likasom alla öfriga, äro
föränderliga till deras värde. Häraf följer således klart, att äfven
penningen är till värdet föränderlig, och detta ej allenast i fråga
om dess inköp, utan äfven då den lånas eller hyres. Ty hvar och
en vet, att lika så väl som saluvärdet på allehanda ting omvexlar,
likaså är äfven hyresvärdet af sådant, som till begagnande utlemnas,
allt efter omständigheterna föränderligt; så att t. ex. arrenden
af jordegendomar, hushyror af stadslägenheter, frakter af fartyg,
vagnslega för åkdon o. s. v. omvexla allt efter det olika pris, hvarmed
begagnandet af dessa ting betalas; oeh i alla dessa afseenden
gäller den enkla och naturliga regeln, att priset på en sak betingas
af förhållandet mellan tillgång och efterfrågan. Alldeles på samma
sätt förhåller det sig också med penningen. När penningen köpes,
så sker detta genom utbyte emot en vara, ty det är lika riktigt
att säga, att penningen köpes, d. v. s. det stämplade guld- eller
silfverstycket, köpes för varan, som att varan köpes för penningen,
och varuqvantiteten representerar lika väl det olika priset på penningen,
som penningepvantiteten det olika priset på varan. Fullkomligt
enahanda är förhållandet då penningar belånas eller hyras. Räntan
(med eller utan kapitalrabatt) representerar då penningens hyresvärde,
och af samma skäl som andra hyresvärden omvexla, äfvensom
på grund af den nyssnämnda olikheten i penningens egentliga
pris, måste derföre äfven räntan vara variabel. Nu har likväl den
närvarande lagen på ett våldsamt sätt ingripit i bestämmandet af
l H. 10
146
Den 12 November.
detta penningens föränderliga hvresvärde, derigenom att den stadgat
ett maximum för räntan, och således förhindrar den naturliga utvecklingen
af ett allmängiltigt förhållande, eller att allt gäller hvad det.
enl. menniskors fria aftal, efter omständigheterna kan gälla. Vill
man deremot ej tillåta detta, utan tror sig böra reglera dessa förhållanden
genom tvånget af bestämda lagbud, då fordrar konseqvensen,
att man äfven bestämmer ett maximum för alla varors pris och
för alla andra hyrors värden, såsom hushyror, skeppsfrakter o. s. v.,
lika väl som för penningens pris och hyresvärde. Och det saknas
ej heller exempel på, att man i andra länder, vid vissa tillfällen,
försökt ett sådant system, men till hvilka bedröfliga resultater dessa
onaturliga försök ledt, veta vi äfven alla.
Allt detta är visserligen, i likhet med hvad motionären förmenat,
temmeligen sjelfklart, och torde således ej behöfva någon vidlyftigare
utredning, men å andra sidan bör man ej förgäta, att en
mängd personer finnas, hvilka icke gjort dessa ämnen till föremål
för sin undersökning och eftertanka, och som således hafva anspråk
på att derom blifva uplysta innan de biträda förslaget om en så
genomgripande förändring. Dessutom förutser jag, att man från
mången kan vänta sig det inkastet, att om det också medgifves,
att förslaget är tlieoretiskt riktigt, så skulle det likväl, till sina
praktiska resultater, kunna vara olämpligt och skadligt. I detta afseende
hyser jag för min del den fästa öfvertygelsen, att om en theori är strängt
riktig och är fullständig, så kan man också alltid med lugn antaga
densamma såsom ledning i praktiken. Men jag tror för öfrigt, att
det icke är svårt att visa, att just de praktiska verkningarne af
den ifrågav:de tvångslagen, vare sig att den betraktas med hänsigt
till den enskilde, eller samhället i sin helhet, bestämdt vittna emot
dess lämplighet.
Det hufvudsakligaste inkastet mot räntans digifvande torde
vara i korthet sammanfättadt, då man säger: »Man bör lagstifta
icke blott för den stora rörelsen, utan äfven för den mindre». »Lagen
bör vara ett skydd för den nödställde, den okunnige och den
enfaldige». Jag vill gerna antaga, att detta är lagens grund, och jag
medgifver genast, hvad säkert hvar och en måste medgifva, eller att
denna grund i och för sig är ganska vacker. Men icke tror jag,
att man häraf får draga den slutsats, att emedan lagens syftemål
är godt, så måste också sjelfva lagen vara god; ty huru ofta har
man ej sett att menniskor skada genom välmening. För min del
tror jag, att en öfverdrifven klemighet lika litet är gagnelig i lagstiftning
vid samhällsfrågornas lösning, som vid upfostran oeh helsovård;
och i båda fallen gör man, enl. min tanke, bäst, då man
utan fruktan anförtror sig åt eu sann och uphöjd grundsats, sådan
som naturen sjelf i hvarje sak anvisar densamma.
Man vill i allmänhet gerna föreställa sig, att den ifrågav:de
lagen gagnar den behöfvande genom att skydda honom för ockrarens
vinningslystnad, men vid närmare påseende torde det visa sig,
att detta ingalunda är förhållandet. Icke må man tro, att det
prejeri, som man genom lagen velat förebygga, saknar utvägar att
göra sig gällande, derföre att det ej får idkas öppet, utan måste
Den 12 November.
147
bedrifvas i tysthet. Jag vill i detta afseende blott fästa upmärksamheten
derpå, att genom förskrifning på högre belopp än det
verkligen erhållna, genom s. k. dusörer, kommissionsarfvoden, omsättningar
o. s. v., fältet för procenteri står lika öppet, som om
någon lag mot ocker ej funnes till. Dessutom bör man ej förbise,
att genom denna lag och deraf följande svårighet, att under de tider,
då penningetillgången är knapp, på laglig väg förskaffa sig
penningar, finner sig mången nästan sagdt nödsakad att äfven till
öfverdrifna priser ingå i kreditaffärer, hvilka han, till stor vinst för
sig, skulle hafva undvikit, derest han varit oförhindrad, att, såsom
honom bäst syntes, uplåna penningar efter det värde, som de vid
tillfället onekligen egde. Vidare medför detta lagstadgande en olägenhet
af så stor vigt, att jag anser densamma vara den rätta anledningen
till mången aktningsvärd mans undergång, och denna består
deruti, att den, som är stadd i penningeförlägenhet och som
ej har en fullt lika god säkerhet att erbjuda, som andra medsökande
på penningemarknaden, utan måste upväga denna brist genom
en högre ränta, tvingas att vända sig till personer af mindre samvetsgrann
— jag må väl säga mindre hederlig — karakter, enär
de äro lagbrytare, i st. f. att, derest penningehandeln varit fri, han
kunde anlita aktningsvärdare personer, hvilka visserligen skulle fordra
en skälig vinst, svarande mot det större äfventyret, men som säkert
icke skulle missbruka hans nödställda belägenhet till den grad, som
nu så ofta sker. Om då till allt detta äfven lägges den återverkan
som den omförmälda lagen utöfvar på den enskilde genom sitt menliga
inflytande på landets penningeförhållanden i allmänhet, så tror
jag mig icke siiga för mycket, då jag påstår, att den enskilde, till
hvars skydd och bästa lagen är stiftad, i stället genom samma lag
tillfogas väsendtliga olägenheter.
Betraktar man åter denna lag endast ur hela samhällets synpunkt,
så äro de skadliga verkningarne deraf i min tanke ej mindre
uppenbara. Det är nemi. klart, att vid de tillfällen, då en allmännare
penningebrist eller en s. k. penningekris inträffar, så upkommer
äfven i allmänhet en större osäkerhet i penningeförhållanderna;
och kapitalisten har, under sådana omständigheter, en viss
fruktan att utlemna sina fonder, så framt ej lockelsen till en betydligare
vinst besegrar hans farhåga. Men då denna större vinst,
bestående uti en högre ränta, af lagen förvägras honom, så blifver
häraf en naturlig följd, att kapitalisterna vid sådana tillfällen hålla
sig tillbaka, oell att penningarne, åtminstone till en del, icke framkomma
i rörelsen just då, när de som bäst beliöfdes. Huru förlamande
detta måste inverka på handeln och på näringarne,
och hvilken skada derigenom skall tillfogas landet i sin helhet,
är lätt att förstå. Men äfven under vanliga förhållanden utöfvar
den ifrågav:de lagen en menlig verkan på penningeväsendet
i allmänhet, derigenom att ett dylikt band på penningerörelsens
frihet utgör ett af de väsendtligaste hindren för upkomsten
af en rationell och väl ordnad bankrörelse, hvarigenom allmänhetens
behof i detta afseende bättre än hittills skulle upfyllas, likasom man
otvifvelaktigt äfven deruti bör söka grunden till flera af de skad
-
148
Den 12 November.
liga bruk och sedvänjor, hvilka tyvärr ännu allt för mycket qvarstå
i våra kreditförhållanden.
Slutligen bör i denna sak ej heller lemnäs utan upmärksamhet,
att omständigheterna lätt kunna vara sådana, att tvånget i penningehandeln
på ett.ganska betänkligt sätt måste inverka på kapitalernas
utströmmande ur landet oell på Riksbankens ställning. Om
nemi., såsom vi nyligen sett, och såsom ännu är förhållandet, räntan
i andra länder upgår till betydligt högre belopp än här lagligen
medgifves, eller med andra ord, om penningen derstädes för tillfället
liar ett högre värde än här, så är det klart, att kapitalerna
söka sig dit der de gälla mest, och att de af denna orsak, omvexlade
i silfver, till stor skada ej blott för Banken, men för hela vårt
affärslif, hvilket lider af förminskningen i rörelsemedel, blifva till
dessa ställen exporterade.
Åtskilligt skulle visserligen ännu kunna tilliiggas i detta ämne,
men jag hoppas att hvad som redan blifvit anfördt skall vara tillräckligt,
för att i allmänhet stadga den öfvertygelse, att den nu
existerande lagen åtminstone nu mera är olämplig, och att det vore
en verklig vinst, om densamma blefve uphäfven. Min öfvertygelse
är i detta afseende så last, att jag sjelf hade ämnat väcka förslag
härom, derest jag icke blifvit förekommen af den värde motionären,
med hvilken jag nu har det nöjet förena mig, under anhållan, att
detta mitt yttrande måtte få åtfölja motionen till LagUtsk., der
jag önskar densamma all möjlig framgång.
Många ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Hr Bibbing, Arvid: Det torde anses vara förmätet af
mig att upträda efter den siste värde talaren, hvilken lemnat en så
fullständig utredning af ämnet, men det är endast min mening att
påpeka ännu ett skäl för den ifrågav:de lagens uphäfvande. Detta
består deri, att under det att denna lag tillskapar brott, hvarför straffet
drabbar den, som i ringare mån förbryter sig, sa gå deremot de,
som bedrifva procenteri i stor skola, alldeles straffria; detta skiil
förtjenar äfven att tagas i betraktande, och på grund äfven af detsamma,
förenar jag mig med både motionären och den siste värde
talaren.
Kemitterades till LagUtsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Frih. Knabs, Carl
Adam, d. 8 dennes på bordet lagda motion, om inrättande af en
Navigations-Skola i Westervik.
Föredrogs och biföllos nedannämnde, d. 8 dennes på bordet
lagde Mern., nemi. från
Conslilulions-Utskottet:
JVs 1, om arfvoden för Utsk:s Kansli.
Banko-Ulslcottet :
1, med hemställan om arfvoden till Notarier och Kanslister,
Den 12 November.
149
JV? 2, med hemställan om tillfällig förstärkning af fonden till
diskontering och utlåning för handel och näringar samt till kassakreditiv
åt enskilde personer.
Föredrogs Hr Brakels, Maurits Gust., d. 8 dennes på
bordet lagda motion, i fråga om sättet att utse B,, o. Ad:s ledamöter
i Hemliga Utsk.
Frih. Cederström, Budolf: Ehuru jag fortfarande hyser
samma öfvertygelse om denna motions orenlighet, som jag uttalade
vid sistförflutna Riksmöte, och hvilken öfvertygelse delades af B. o.
Ad. samt uttrycktes genom ett afslag å motionen med en röstöfvervigt
i proportion af '%:delar mot x/4:del, är det likväl icke min
afsigt att vid detta tillfälle i förväg inleda någon discussion öfver
frågan. Jag anhåller blott, att Riddarh.Utsk:s Hrr ledamöter, vid
behandlingen af detta för B. o. Ad. icke ovigtiga ämne, behagade
taga i öfvervägande hvad på detta rum vid motionens afgörande
förra gången anfördes och hvilket återfinnes i prot. för d. 6 Sept.
1854 på sidan 289 af prot:ns ll:te häfte. Denna min vördsamma
anmälan torde få åtfölja remissen till Utsk.
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Wilh.: Ehuru Hr Gr
o.
Landtm, i det plenum, då motionen afgafs, förklarade, att densamma
icke vore stridande emot Grundlagen, samt jag nu af en
annan ledamot fått höra, att en dylik motion väcktes under förra
Biksdagen och då erhöll remiss, kan jag dock icke afhålla mig
ifrån att uttrycka den mening, att motionen strider emot 28 §
Eiksd.Ordn. Der står, att B. o. Ad. samt Preste- och BorgareSt:n
välja genom Elektorer och BondeSt. på det sätt Ståndet vid hvarje
Biksdag tjenligast linner, genast och sist inom åtta dagar, sedan
Biksdagen blifvit öpnad, ledamöter i Utsk:n. Sedermera upräknas
de 0 i Grundlagen stadgade Utsk:n, och i sista mom säges, att
Hemliga Utsk. väljes, då Konungen sådant önskar, Det torde vara
klart, att orsaken, hvarföre Hemliga Utsk. ej omnämnes i omedelbart
sammanhang med de öfriga, är den, att det förra icke skall
tillsättas inom samma tid som de sednare, utan endast, då Konungen
det äskar, och lika klart torde vara, att, då Hemliga Utsk. är
ett af de i Grundlagen stadgade Utskm, den allmänna föreskriften
för de trenne första Stånden om Utskottsledamöters väljande genom
Elektorer äfven måste tillämpas på valet till Hemliga Utsk.
Jag kail således cj tinna annat, än att motionen står i uppenbar strid
med Biksd.Ordms 28 § och följaktligen ej bör erhålla remiss.
Då motionen, sådan den hvilar på bordet, ej innehåller någon
motivering, och jag, då den muntligen väcktes, ej var i tillfälle
att höra hvad motionären till stöd för densamma anförde, kan jag
ej nu yttra mig deröfver, men jag förmodar, att den ej innehöll
något skäl af den vigt, att bifall till motionen deraf kunde föranledas.
Hr Brakel: Då jag under sista plenum väckte denna motion,
framställde jag så utförligt grunderna för densamma, att jag
150
Den 12 November.
ej nu anser tillbörligt att uprepa dessa grunder, utan får jag endast
hänvisa till det då förda prot.
Enär en talare har omnämnt, att en af mig under förra Riksdagen
väckt motion i samma syftning af R. o. Ad. med stor pluralitet
förkastades, anser jag mig äfven böra nämna, att då motionen
afslogs, endast några och trettio af Ståndets ledamöter voro
närvarande. Frill. Cederström var den ende, som emot densamma
upträddde, och jag förfäktade den ej, emedan jag ansåg det vara
mindre grannlaga emot R. o. Ad. att söka genomdrifva förslaget
vid ett tillfälle, då så få af Ståndet voro tillstädes.
Jag är ej i stånd att till besvarande uptaga hvad Frih. Staél
von Holstein ordat om motionens grundlagsstridighet, emedau jag
ifrån min plats endast otydligt hörde detsamma; men att en sådan
stridighet icke förefinnes, torde vara tydligen ådagalagdt derigenom,
att Hr Gr. o. Landtm, vid förra plenum förklarade, att han af
Grundlagens bokstaf ej funne sig förhindrad att framställa propos.
å motionens remitterande till Riddarh.Utsk.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
att förevide motion jemte derom afgifne yttranden remitterades till
Riddarh.Utsk., ropades Ja jemte ett eller annat Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Då jag nu, såsom vid förra
Riksdagen, går att väcka ett förslag om kommunalstyrelses införande
eller, rättare sagdt, återinförande i vårt land, anser jag mig
böra förutskicka några inledande betraktelser i detta behjertansvärda
och, såsom jag hoppas, allt mer och mer behjertade ämne.
Härefter upläste Hr Tersmeden följande motion:
En verldshistorisk erfarenhet visar, att i de samhällen, der folket
utöfvat sin anborna rätt att inom de af natur, sed och odling
anvista kretsar bestyra om sina egna angelägenheter, en ren, ädel
samfundsanda, en lugn ordnad verksamhet uppenbarat sig och haft
ett välgörande inflytande på det egentliga statslifvet, hvilket, för att
kunna ega bestånd och utvecklingskraft, måste hvila på kommunal
grund. I de samhällen åter, der antingen främmande eröfring eller
ock en systematisk utpumpning af allt innehåll ur de gamla formerna
qväft eller förlamat kommunalandan, har följden häraf blifvit,
dels ett stelt envälde, eller ock våldsamma omkastningar från
en med några toma representativa former utstyrd diktatur till en
form- och tygellös anarki. Bevisen för denna sats finner man
å ena sidan i Englands och de Nordamerikanska fristaternas, Nederländernes
och Norges historia, å andra sidan i Rysslands och
Frankrikes. Yäl invändes härvid, att goda och folkenliga grundlagar,
bestämmande Statsmakternas och Riksrepresentationens förhållanden,
dels ersätta bristen på ett ordnadt kommunalväsende,
dels ock, en gång väl införda, lätt förmå framkalla ett sådant. Men
det förhåller sig ej så. Lika litet som hjertats funktioner förmå
göra de öfriga pulsarne i menniskokroppen öfverflödiga, så kan ej
heller den bäst afvägda regeringsform eller riksdagsordning undvara
stödet af det stilla, verksamma, jerant pulserande kommunallifvet*
Den 12 November.
161
oafbrutna gång. Förbises denna sanning, så blir sjelfva statslifvet,
i st. f. en fullständig, allsidigt verkande organism, en slags
intermittent feber, periodiskt omvexlande emellan osund hetta och
förslappande köld.
Öfvergå vi nu från dessa allmänna betraktelser till en öfversigt
af vår egen historiska utveckling, våra närvarande egendomliga förhållanden,
så möter oss i förra hänseendet en erfarenhet, som af
mgen med våra häfder närmare bekant lärer på allvar bestridas,
den nemi, att i Sverige af ålder det politiska lifvet utgått från en
kommunal grund, att folket redan i de äldsta tiderna på det mest
fria, sjelfständiga sätt besörjt sina lokalangelägenheter, att Sveriges
urgamla författning var en härads- en landskapsförfattning, hvilken,
efter att ha öfverlefvat länsväldet, först under Carl XI:s och Carl
XILs envälde förqväfdes för att lemna rum åt en centralisation,
en all- och allenastyrelse, hvilken fortfor äfven sedan regeringsmakten
öfvergått i Ständernas hand. Huru efter 1809 års Statshvälfning
röster tid efter annan höjt sig för återvinnandet af detta
folkfrihetens urgamla palladium, och denna opinion äfven uttalat
sig i ett K. St:s beslut år 1835, är lika bekant som de förslag,
hvilka på sednare Eiksdagar i ämnet blifvit väckta; hvilket allt
finnes klart och utförligt uptaget i Frih. Alströtners reservation, vid
sisth Eiksdag afgifven emot Ekon.Utsk:s Betänkande M 110.
Vill man vid reorganisationen af Sveriges kommunalväsende
taga andra länders förhållanden till ledning, hvilket ingalunda innebär
en stel härmning, och dervid, med förbigående af det egentligt
formella, skärskåda det karakteristiska i de olika kommunalförfattningarne,
så finner man till en början inom Europas båda mäktigaste
kulturstater, Frankrike och England, en märklig olikhet ega
rum. Under det i sistnämnde rike kommunalväsendet fritt utvecklat
sig i de enklaste, konstlösaste former, men derjemte så genomträngt
folkets hela politiska lif, att all byråkratisk centralisation
blifvit en omöjlighet, så har deremot Frankrikes kommunalväsende,
af ålder temmeligen rent, under 17:da och 18:de seklerna efterhand
förlamats. Aterväckt derpå till fullt lif och verksamhet under den
första revolutionen, blef det år 1800 i sina grundvalar rubbadt af
Napoleon, som borttog kommunernas valfrihet, och derigenom egentligen
grundade sitt envälde, i det kommunalanstalterna, ehuru förträffligt
reglementerade — likasom allt i Frankrike — i trots af
alla revolutioner hufvudsakligen blefvo, och ända intill närvarande
stund förblifvit ett bihang till regeringsmakten.
I de Nordamerikanska fristaterna var folkets sjelfstyrelse redan
Englands öfverherrskap fullt utbildad. Kommunerna utgöra
der, i allt hvad som endast rör dem sjelfva, fullkomligt oberoende
samhällen. Men sina allmänna medborgerliga pligter måste de fullgöra.
Behöfver Staten penningar, så kan detta ej af kommunerna
vägras; men i afseende på skatternas fördelning handla de helt och
hållet efter eget godtfinnande. I Amerika är det ej konstitutionen
som gjort kommunalförfattningarne, utan tvärtom de sednare som
gjort den förra.
152
Den 12 November.
I Belgien finner man en ganska utbildad kommunalfrihet, fallständigt
erkänd i sjelfva konstitutionen. Häruti ingår äfven en i
de flesta delar sjelfständig provincialstyrelse.
Norges kommunalförfattning, som daterar sig ifrån d. 14 Januari
1837, och hvars välgörande verkningar bevittnas såväl af regering
och embetsman, som af sjelfva folket, utmärker sig egentligen
genom den skilnad deruti updrages emellan den beviljande
myndigheten, det s. k. rcprescnlanlskapet och den förvaltande, förmanskapet,
samt genom det nära sammanhang, som eger rum emellan
de kommunala myndigheterna och Statens.
Efter denna hastiga öfversigt af främmande länders kommunalförfattningar,
af hvilka några kunna tjena oss till ledning, andra
till varning, vilja vi betrakta det för oss vigtigaste, nemi. de grunder,
som ännu återstå af vårt eget urgamla kommunalväsende. Dessa
grunder äro Socknen, Häradet, Länet. Af dessa tre är den förstnämnda
den, som blifvit minst rubbad, till följd af dess mera oförstörbara
natur. Man har oek i sednare tider, med anledn. af Ständernas
yttrade önskan, i och med den s. k. sockennämnden sökt
gifva en form åt socknens kommunalmakt, hvarvid likväl enbetsmyndigheternas
beqvämlighet företrädesvis blifvit afsedd, och byråkratismens
gamle Adam sålunda bekommit en hjelp, till hvilken han
sig hålla må. Genom en utvidgning af kretsen för sockennämndernas
verksamhet, genom ett bestämdt och specifieeradt updragande
åt dessa myndigheter af en viss polismakt, vägtillsyn m. m., och
framförallt genom deras ställande i sammanhang med högre kommunalmyndigheter,
skulle emellertid dessa nämnder kunna organiseras
till en fast grund för ett genomgripande system, i st. f. att
såsom nu stå isolerade, maktlösa, försmådda.
Af häradernas urgamla betydenhet återstår numera föga annat
än deras egenskap, att utgöra kretsar för lagskipningen, samt deras
befogenhet i åtskilliga ekonomiska mål. Då de i förra hänseendet
icke kunna ingå i ett kommunalsystem, i det sednare åter deras
plats lätteligen kunde ersättas medelst socken- eller länsombud, synes
det mig mindre lämpligt att nu tillerkänna dem någon kommunal
karakter, hvarigenom ock det hela skulle erhålla en mera
invecklad sammansättning.
Hvad länen deremot angår, så utgöra dessa i vår tid den
enda egentliga medellänken emellan socknen och Staten, och böra
derföre intaga en plats i ett ordnadt kommunalsystem. En sådan medellänk
igenfinner man ock i alla de kommunalförfattningar, af hvilka
jag halt tillfälle taga kännedom, med undantag af de Nordamerikanska,
der de särskilda Staterna intaga den plats, som i andra
länder tillkommer provinserna. Föremålet för den verksamhet, en
inrättning sådan som i de flesta förslag blifvit kallad LänsNämnd,
men åt hvilken jag af skäl, som snart skola upgifvas, hellre skulle
vilja gifva namnet LandsTing, borde och kunde enl. min åsigt blifva:
1:0 Bestyret med allt hvad som f. n. updrages åt särskilda komitéer;
2:o Lagstiftande rätt i allt hvad som rörer länets ekonomi,
och hvarom ej i allmänna lagar och författningar särskildt blifvit
stadgadt; 3:o Den vidsträcktaste petitions- och motionsrätt inför
Den 12 November.
153
de båda Statsmakterna. Med förbigående för öfrigt af all egentlig
reglementering, hvilken mera lämpligt torde böra updragas åt andra
än den enskilde motionären, vill jag här blott nämna, att val
till Landstingets ledamöter bör, enl. min tanke, förrättas af sockennämnderna,
sedan dessa erhållit en ändamålsenligare organisation,
samt att Ordf:de och vice Ordf:de måtte utses af och inom
Landstingets ledamöter. Skälet, hvarför jag velat kalla ifrågav:de institution
LandsTing i st. f. LänsNämnd, är att jag tänkt mig berörde
Ting böra inom länet intaga samma plats som sockenstämman
inom församlingen, och sålunda böra vara en rent lagstiftande,
rådslående och förslag väckande myndighet, men ingalunda en förvaltande.
Vill man, såsom bruket är i åtskilliga andra länder, och
hvilket jag äfven för vårt land skulle vilja tillstyrka, i Provinsförvaltningen
inrymma ett kommunalt element, så kunde det lämpligast
ske medelst ett Utsk. af Landstinget, en LänsNämnd, hvilken
vid Laudshöfdingens sida, under hans ordfskap, rådgifvande och
uplysaude deltoge i länets ekonomiska förvaltning, med rätt att
sin från den allena beslutande Ordf:dens skiljaktiga mening inför
K. M. i form af reservation framlägga.
De skäl man vanligen, och särskildt vid sisth Riksdag, anfört
emot tillvägabringandet af den vigtiga samhällsreform jag här förordar,
äro: l:o de dermed förknippade besvär och kostnader; 2:o
obehöfligheten deraf, enär de nuvar:de hushållssällskaperna förmenanades
fullkomligt upfylla det härmed åsyftade ändamål; 3:o en befarad
inblandning och inskränkning i K. Befilndes verksamhet.
Emot det förstnämnda och ostridigt vigtigaste af dessa skäl,
det nemi. som afser besväret och kostnaden, må först och främst
erindras, att besvär ingalunda är något främmande för Sveriges
jordbrukare, att någon egentlig ökning deruti icke genom en länsrepresentation
vore att befara, enär man härigenom befriades från
inställelse i de otaliga komitéer, hvilka sammanlagda torde förbruka
en vida större massa af besvär och tidsspillan. Hvad invändningen
om kostnaderna åter vidkommer, så har densamma redan vid
innev:de Riksdag blifvit besvarad af en värd motionär, hvilken, i
likhet med hvad af en annan ledamot vid förra Riksdagen föreslogs,
hänvisade på den till länens behof anslagna delen af bränvinsskatten,
hvartill kan läggas de enskilda kassor, hvilka åtskilliga län
ha till sitt förfogande. Om man för öfrigt genom- ett offer af besvär
och penningar kan förvärfva sig en vinst i inflytande och utveckling,
så lärer väl ingen tvekan upstå hos Svenska Eolkets högsinnade
och frikostiga representanter.
De båda öfriga invändningarne emot förslaget ha redan vid
förra Riksdagen på ett så öfvertygande sätt blifvit vederlagda af en
värd ledamot, att jag här anser mig blott behöfva uprepa följande
ur hans anförande i ämnet:
»Man säger, att hushållningssällskaper finnas inom länen, och
man åberopar hvad dessa kunna uträtta. Jag erkänner detta vilIjgt,
men på hvad sätt hafva dessa sällskap tillkommit? Jo, derigenom,
att deras egna ledamöter välja dem de finna lämpliga att
blifva sina medbroder, ulan att vederb. menigheter, hvilkas ombud
154
Den 12 November.
de skulle vara, någonsin blifvit hörda, eller fått afgifva sina röster.
Hushåll ningssällskaperna sakna alltså den väsendtliga egenskapen att
utgöra länens lagliga representanter.»
»Man har sagt — och jag har hört det ofta nog uprepas —
att Landsh:u skulle i LänsNämuden få sig en förmyndare, hvilken
kunde blifva honom vid åtskilliga tillfällen rätt besvärlig. Ja, det
kan verkligen hända. Men sådant beror på Landsh:ns personliga
duglighet, ty det har inträffat, såsom en hvar torde känna, och på
sätt jag åtminstone hört berättas, att Hushållningssällskapet i ett
visst län tillvällat sig ett sådant förmynderskap. Kan detta ske
på ett ställe, så kan det äfven hända på flere. Vid sådant förhållande
är det bättre att hafva förmyndare, som äro valda af länet, än an
dra,
som icke äro det.» (Hr von Hartmansdorff^ yttrande till K.
o. Ad:s prot. d. 21 Juli,1854.)
Härvid får jag endast ytterligare tillägga i afseende på Hushållningssällskaperna,
att de med all sin omfattande verksamhet likväl
icke visat sig kunna göra alla andra LänsKomitéer öfverflödiga,
och att, hvad K. Bef:h:de vidkommer, genom det kommnnalsystem,
hvars grunder här ofvan blifvit antydda, ingen minskning i bemälte
embetsmäns lagliga maktfullkomlighet blifvit föreslagen.
Det mål, jag här hufvudsakligen haft i sigte, är att söka till
vägabringa
ett återinträdande på den bana af fri sjelfverksamhet,
som det Svenska folket af ålder med så mycken ära beträdt, och
hvarifrån det vid införandet af Carl XI:s envälde lockades att afvika;
att detta folk, genom en jemn, oafbruten sysselsättning med
allmänna värf, i dessa må vinna den för representanten så nödiga
kännedom och erfarenhet; att det samband, som i äldre tider hos
oss förefanns emellan socknen, länet och staten, måtte återknytas;
att slutligen i en tid då alla myndigheter visa en afgjord benägenhet
att koncentrera sin makt, äfven den äldsta af dessa myndigheter,
alla de öfrigas källa, folket, måtte följa exemplet och samla alla
sina spridda krafter till utöfvande af en jemnt fortgående, en välsignelsebringande
verksamhet.
Då, såsom redan här blifvit antydt, min mening med denna motion
icke varit, att framlägga ett fullständigt lagförslag, hvilket jag af
flere skäl icke funnit ändamålsenligt, och då den form, hvilken Frih.
Alströmer vid sistförflutne Riksdag gifvit åt sitt förslag i ämnet,
synts mig lämpligast, får jag härmedelst vördsamt föreslå:
att R. St:r måtte i und.het anhålla, det K■ M läcktes åt
sakkunniga personer i yåder updraga utarbetand l af ett fullständigt
förslag lill Lag för Socken Nämnder samt Länsrepresenlalioner,
och, sedan öfver berörde förslag vederb. myndigheters
äfvensom menigheters infordrade utlåt.n inkommit,
detsamma för R. St:r framlägga.
I öfverensstämmelse med motionärens efter upläsningen häraf
framställda begäran, blef denna motion remitterad till Allm. Besv.
o. Ekon.Utsk. samt kommunicerad de öfriga RiksSt:n.
Den 12 November.
155
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Wilh.: Jag får härmedelst
anmäla min reservation emot remitterandet af Hrr Thacas
och Brakels motioner.
Hr Cederschiöld, Fredr. Au g. upläste 3: ne motioner af
följande innehåll:
1:0
Bland de många drag af högsinthet och rättvisa, som utmärka
den närv:de tiden, framstår det allt högljudare uttalade erkännandet
af qvinnans betydelse, hvarigenom hon erhåller den ena
efter den andra af de rättigheter, som tillkomma henne såsom medborgarinna
uti en fri stat. Den lika arfsrätten lossade de bojor,
sorn hindrade henne att upstiga till mannens sjelftagna ställning i
samhället; och när hennes myndighet en gång erkännes, så skola
de skrankor ramla, som nu förlama hennes fria verksamhet. Men
så godt och billigt detta än må vara, så synes det mig icke kunna
leda till det dermed åsyftade målet, om icke Staten tillika drager
försorg, att tillfälle må beredas äfven för qvinnan att erhålla en
för sin bestämmelse tjenlig bildning och upfostran. Början härtill
är visserligen gjord, i det folkskolorna mottaga barn af begge könen;
men för flickor, som hafva af nöden högre insigter än det
obetydliga och för det praktiska lifvet så oväsentliga, som i nämnde
skolor kan inhemtas, har Staten hittills icke aktat nödigt att göra
något, oaktadt behofvet deraf länge varit insedt och offentligen uttaladt.
Man har bestridt lämpligheten af Statens inblandning i qvinnans
upfostran, hufvudsakligen på den grund, att hennes verksamhet
är inskränkt inom familjens trånga krets, och att hon egentligen
bör bildas för det »husliga lifvets ordentlighet, trefnad och
renhet», hvilket lättast och säkrast kan åstadkommas inom familjen.
Ehuru de nyssnämnde egenskaperna äro oskiljaktige ifrån hvarje
ädel och väl upfostrad qvinna, så äro de dock icke på långt när
tillräckliga, om hon skall upfylla sin bestämmelse som maka och
mor. Såsom maka skall hon vid mannens sida deltaga i lifvets
skiftningar, lätta hans mödor, lifva hans krafter, vara hans tröst i
motgången och hans glädje i medgången samt genom exemplet af
sina dygder förädla hans hjerta; såsom mor skall hon icke blott
kroppsligen vårda sina barn, så att de utvecklas till kraft och helsa,
hon skall ock dana dem till goda, redliga och nyttiga medlemmar
i samhället. Det är sant, att hon egentligen skall upfostras för
familjen; men denna ingriper så väsentligt uti det allmänna, att man
icke kan tänka sig en bildning för det husliga lifvet, som icke
tillika omfattar lifvet i allmänhet. Qvinnan måste således lära
känna lifvet sådant det är, för att kunna utbilda familjen till en
del af det hela, och icke göra den till en vanprydande utväxt på
Statskroppen; och hon måste hafva ett odladt förstånd, för att med
klar och oförvillad blick kunna bedöma den verld, hvaruti hon lefver
och verkar. Men såsom förhållanderna nu äro, hvar skall hon
inhemta dessa insigter? Månne i hemmet under en gouvernants
156
Den 12 November.
ledning? eller uti de s. k. pensionerna? På intetdera af dessa
sätten vinnes detta mål, och ett tredje gifves icke.
Den flygtigaste blick på närv:de förhållanden vid qvinnans
upfostran skall lätt öfvertyga hvar och en, att denna upfostran,
långt ifrån att vara lämpad för familjen, tvärtom sträf var i en alldeles
motsatt riktning. Hela hennes bildning går nemi. ut på
förvärfvandet af några ytliga insigter uti de första skolstudierna,
men framför allt på odlandet af de s. k. talangerna, icke för att
sprida trefnad i den husliga kretsen, utan för att smickras och beundras
i sallskapslifvet. De kunskaper hon inhemtar äro för obetydliga
att öfva förståndet, och de talanger, hvaruti hon inlåres,
äro icke egnade att förädla hjertat. Religionslära!! t. ex., så nödvändig
för menniskans moraliska tillvaro, hennes lycka och hennes
förhoppningar, bibringas blott genom en tröttande Kathekesläsuing, i
st. f. att göras lefvande geno n kunskapen om naturen och
dess under. Menniskoandens arbeten under årtusenden till slägtets
utveckling blifva henne obekanta, under det hon fäster i minnet
historiska namn och årtal utan betydelse och sammanhang. De
lefvande språken, så nyttiga att känna för den allmänna sammanlefnaden,
numera icke inskränkt inom fäderneslandets gränsor, och
så oumbärliga för att fatta och förstå de tankar, som blifvit uttalade
för att skärpa eftertanken och rena hjertat, inläras blott såsom
en salongsprydnad. Uttalet är det väsentligaste, sjelfva språkkunskapen
en underordnad sak. Och af de egentliga qvinliga arbetena,
nyttiga och nödvändiga för den husliga trefnaden, lärer
hon föga eller intet, såsom att sticka och sy enkel slätsöm, att
klippa till och uplaga sina egna, sin mans oell sina barns kläder,
under det hennes färdighet upöfvas i fina broderier och konstig
tapisserisöm o. s. v. Hvad som dock uptager den mesta tiden är
musiken. Der anlag dertill finnas böra de naturligtvis upodlas,
men att utan sådana anlag bortnöta en dyrbar tid för att förvärfva
en blott mekanisk färdighet i fingrarna eller strupen, är lika grymt,
som att tvinga menniskor att åhöra det själlösa hamrandet på ett
piano. Med ett ord: det är lätt att inse, det qvinnans bildning
och upfostran är falsk. Erfarenheten visar oss följderna deraf:
olyckliga äktenskap, söndrade familjförhållanden samt fåfänga och
osedlighet hos det upväxande slägtet.
Någon synnerlig förbättring häruti skall säkerligen icke inträffa
förr än Staten tager om händer äfven qvinnans bildning.
De enskilda läroanstalter, som nu finnas, kunna aldrig motsvara sitt
ändamål. De inrättas ofta af qvinnor, hvilka sjelfva icke ega några
insigter eller några begrepp om barns handledning, blott såsom
försörjningsinedel, och utan att stå under upsigt af någon
slags auktoritet. Dessa föreståndarinnor för pensioner kunna icke
vara i tillfälle att anskaffa tillräckligt rymliga lokaler för antalet
af de barn de mottaga, hvilka således ofta blekna oell förtvina under
inflytandet af 5—0 timmars stillasittning i skolrummens skämda
luft. Sjelfva okunniga, måste de öfverlemna undervisningen åt särskilda
lärare, hvilkas arbete de icke mäkta löna, och hvilka således
blott sköta sitt kall såsom en bisak. För alt bibehålla sina elever
Den 12 November.
157
jiro de stundom nödsakade att rätta sig efter oförnuftiga föräldrars
fordringar. Detta oell mycket annat, för en sann bildning oförenligt,
sker nu dagligen och stundligen, utan att någon bekymrar
sig derom. Ar detta rätt? Kan det försvaras? I sanning, nej!
Kör att tillvägabringa en ' genomgripande reform i qvinnans
upfostran Och bildning, fordrades måhända inrättandet af offentliga
skolor för flickor på flera stallen i. riket. Men då detta skulle vara
förenadt med större kostnader än rimligtvis kunde begäras, så tror
jag att mycket dock skulle vinnas genom en normalskola i Stockholm,
der tillika skickligå lärarinnor kifflde bildas. Nyttan af en
dylik anstalt skulle, eyl- min föreställning, vara: i:o att denna
skola kunde arbeta utan afseende på den större eller mindre ekonomiska
vin-ten, och således uteslutande hafva till föremål qvinnans
sanna bildning; 2:o att böcker, lämpliga för qvinnans upfattning
och för ändamålet med hennes undervisning, kunde utarbetas
och der pröfvas och godkännas; 3:o att lärarinnor kunde
bildas, om hvilkas skicklighet och insigter man vore förvissad, och
4:o att, denna skola kunde vara ett mönster, hvarefter enskilda läroanstalter
sedan kunde ordnas.
Jag har icke trott mig böra framkomma med något detaljeradt
förslag huru en dylik skola borde organiseras, men. önskar blott i
största korthet antyda, att jag föreställt mig den böra så inrättas,
att dess styrelse handhafves utaf en genom K. M. i Nåder utnämnd
direktion, uti hvilken äfven fruntimmer kunna finnas; att
den bokliga undervisningen bestrides af lärare, men ledningen af
fruntimmersarbetena öfverlemnas åt lärarinnor, och att prof kunde
afläggas och betyg utdelas åt behörigen examinerade lärarinnor.
På grund af hvad jag således haft äran anföra tager jag mig
friheten föreslå: att It. St. behagade bevilja ett årligt anslag af
fiOOO Kdr Rmt för inrättandet i Stockholm af en normalskola för
flickor, och besluta, att hädanefter ingen qvinna må öpna någon
läroanstalt, eller betjena vid enskild undervisning, som icke blifvit
behörigen examinerad och godkänd, samt slutligen att hvarje enskild
läroanstalt för unga flickor ställes under närmaste skolstyrelses
speciella tillsyn. Jag anhåller om remiss till StatsUtsk.
2:0
Jag har för någon tid sedan uti allmänna tidningar framkastat
en «vink om barnmorskeväsendets sanna betydelse» der jag
sökte visa hvilka insigter en god barnmorska bör inhemta, hvilken
klokhet, rådighet och själsnärvaro hon bör besitta, och hvilka ansträngningar
och försakelser hon måste underkasta sig. Jag fäste
äfven upmärksamheten' derpå, att hon för alla sina vakor, alla sina
bekymmer och sina mödor i mensklighetens tjenst endast hade att
motse en knapp inkomst, ofta otillräcklig för tillfredsställandet af
de dagliga behofven, och att hon missaktades af den allmänhet, åt
hvilken hon egnat sitt lif och sina krafter. Jag har haft den tillfredsställelsen
att erfara, att denna min framställning blifvit rätt
upfattad, och jag har af många aktningsvärda personer mottagit
försäkran, att jag derigenom till icke ringa grad förändrat tunke
-
168
Den 12 November.
sätten med afseende på barnmorskorna och deras förhållande till
samhället.
Detta inger mig mod, att till Rikets nu församlade Ständer
framkomma med en bön att behjerta den sorgliga ställningen af
denna nyttiga samhällsklass, och upfyller mig med förhoppningar,
att denna bön icke skall blifva ohörd. Min önskan är ingalunda,
att Staten genom dryga anslag skulle förbättra deras belägenhet
medan de ännu hafva helsa och krafter att utöfva sitt yrke. Nej!
den första lärdom, som meddelas dem, ar förnöjsamhet och tillfredsställelsen
af det inre medvetandet af det goda de uträtta; men
just derföre anser jag det billigt, att de på sin ålderdom, eller när
deras kraft är bruten, må vara betryggade för de tryckande bekymren
om sitt lifsuppehälle och befriade ifrån förödmjukelsen att
såsom fattighjon ligga församlingarne till last. Denna sednare omständighet
torde dessutom i väsentlig mån bidraga till den obenägenhet
att förse sig med examinerade barnmorskor, som ännu
röjes i många landsorter. Om man vill höja barnmorskeväsendet
till hvad det bör vara och tillika anser det nödigt att befordra
deras spridande kring landet, så tror jag detta lättast kan vinnas
derigenom att så tillställa, att barnmorskorna må vara förvissade, att
vid hög ålder erhålla någon måttlig pension och genom offentliga
belöningar mottaga bevis på samhällets erkännande af synnerligt
välförhållande under utöfningen af deras mödosamma kall.
Hittills har icke någon pensionsanstalt för barnmorskor kunnat
inrättas, och utan understöd af Statsmedel lärer detta icke kunna
tillvägabringas. Det finnes väl en s. k. nödhjelpskassa för barnmorskor,
men den är så obetydlig och beräknad hufvudsakligen till
en ringa hjelp åt hufvudstadens barnmorskor. Man kan visserligen
invända, att det tillkommer de särskilda kommunerna att draga försorg
om sina fattiga barnmorskor; men såsom jag ofvanföre haft äran
antyda, motverkar detta i hög grad bildandet af fullt dugliga barnmorskor,
emedan hvarje ädel qvinna skall rygga tillbaka vid tanken
på det vissa ödet att blifva ett stackars fattighjon, och församlingarne
dessutom ogerna belasta sig med personer, som äro hemfallna
åt fattigvården. Såsom ett uprörande bevis på några församlingars
obenägenhet i detta hänseende, och huru litet barnmorskorna
hafva att vänta sig, vill jag endast nämna, att nyligen en barnmorska
vid 7 5 års ålder, som redligen i 40 år betjenat en och
samma församling, nödgades vända sig till K. SundhetsColl. med bön
om hjelp ur barnmorskefattigkassan, som också beviljades henne med
— 3 R:dr 16 sk. b:ko för en gång, det högsta belopp K. Coll. hade att
disponera. Genom bidrag af alla barnmorskor i riket skulle visserligen
något kunna vinnas; men dessa bidrag kunde i alla fall
blott blifva så ringa, att något väsentligt i detta afseende icke
skulle kunna åstadkommas.
Jag vågar derföre vördsammast föreslå, att R. St. ville bevilja
ett årligt anslag af 3000 Rdr Rmt, att ställas till K. SundhetsCollegii
disposition, för att utdelas till pensioner åt ålderstigna och
i nöd stadda barnmorskor, och till lämpliga belöningar åt sådana
barnmorskor, hvilka gjort sig särdeles förtjenta af samhäl
-
Den 1 2 November.
159
lets erkänsla, samt slutligen, om tillgångar dertill finnas, till aflöning
åt barnmorskor i sådana församlingar, som äro så fattiga,
att de icke kunna aflöna en sådan. Jag anhåller om remiss till
StatsUtsk.
3:o
Då jag håller för, att man vid bestämmandet af embetsmäns
löneinkomster bör utgå ifrån den grundsats, att likartade tjenster
böra på enahanda sätt aflönas, så tror jag mig äfven endast behöfva
påpeka ett missförhållande, som hittills oanmärkt fått ega
rum, i afseende å Artis Obstetriciae Professorn och Direktorns vid
Allmänna Barnbördshuset i jemförelse med öfriga lärare vid Karolinska
Medico-Chirurgiska Institutet, för att det af K. St. skall
blifva rättadt och full rättvisa vederfaras denne embetsman. Till
den ändan tager jag mig friheten meddela följande historiska
uplysningar om tillkomsten och beskaffenheten af Artis Obstetriciae
Professorns vid Karolinska Institutet och Directorns vid Allmänna
Barnbördshuset löneinkomster i förhållande till öfriga kliniska lärare
vid nämnda undervisningsverk.
Enl. 14 g:n af K. M. Nåd. Instrukt. för Barnbördshuset
i Stockholm, af d. 20 Februari 1775, skulle, »Så snart husets
villkor förkofrades, Direktor, eller, som han der kallas, Professorn
erhålla lön.» Denna omtalda lön afsåg ersättning för hans
pålagda besvär med sjukvården och förvaltningen af Barnbördshuset,
ty för undervisningen hade han af Medicinalfonden, lika med Anatomi*-
och Pharraaci*Professorerna 333 B:dr 16 sk. om året.
Då sedermera dessa löner ökades till 444 Rdr, fick Professorn i
Förlossnings läran, under namn af hushyreinedel, en summa af 41
R:dr 21 sk. 4 rst., som likväl vid den dåvarandes afgång skulle
till Statsverket indragas.
Då år 1815 Karolinska Medico-Chirurgiska Institutet inrättades,
öfverflyttades nämnde Professorer på det nya läroverkets stat,
dervid alla fingo lika löner och Artis Obstetrici* Professorn, som
ålades att tillika vara Direktor vid Allmänna Barnbördshuset, nödgades
erlägga hyra för de rum han i Barnbördshuset bebodde; ett
åliggande, som först flera år derefter ändrades, genom Direktms
öfver nämnde inrättning beslut, att tilldela Direktor 4 våningsrum
och ett domestikrum, som boställe. Sedan K. Reghtet af d. 3
April 1852 bestämt öfver förvaltningen af inrättningens tillgångar,
uphörde denna fördel att vara ovilkorlig, enär uti 7:de §:n stadgas,
att »Sedan för inrättningens behof lägenheter blifvit afsedda, med
beräkning jemväl af nödigt utrymme för omflyttning och afsöndring
af de sjuka, må inom inrättningen boställsrum beredas för
Direktor eller, då så finnes lämpligt, i hans ställe, för Barnmorskeläraren.
»
Anda till år 1849 fortfor Artis Obstetrici* Professorns åliggande,
att besörja undervisningen för läkare och barnmorskor samt,
derutöfver, Direktorial-befattningen vid Allmänna Barnbördshuset.
Men efter denna tid behagade K. M. fritaga honom från skyldigheten
att undervisa barnmorskor. Orsaken härtill var de unde?'
160
Den 12 November.
sednare år betydligt utvidgade fordringarne på klinisk undervisning
förö läkare, som gjorde omöjligt att under samma persons
handläggning bibehålla en fullständig theoretisk och praktiskjhipdragning
af barnmorskor.
Ett lika antal offentliga föreläsningstimmar, som förut varit
delade emellan undervisningen för läkare och barnmorskor, blefvo
nu egnade uteslutande åt läkare-undervisningen, och detta antal
lektionstimmar blef lika med det, som tillkom alla öfriga vid Karolinska
Institutet anställda Professorer, så att Artis Obstetricue
Professorn och Direktorn vid Allmänna Barnbördshuset, emot samma
löneförmåner med öfriga Professorer, ålades en lika utsträckt undervisnings-skyldighet
och derutöfver den ansvarsfulla och tidsödande
Direktorial-befattningen vid Allmänna Barnbördshuset; en
befattning, som genom 1849 års K. Kegbte blifvit betydligen utsträckt
och som, genom Barnbördshusets snart skeende förflyttning
från sitt nu egande centrala läge till en aflägsen stadsdel, kommer
att blifva ganska tung.
Sedan, genom Karolinska Institutets nya riktning åt den
praktiska utbildningen och fulländningen af läkarekonsten, Professionerne
i Medicin ocb Kirurgi blifvit så nära, som förhållanderne
medgifvit, förenade med Ofverläkare-befattningarne vid SerafimerLasarettet,
hafva nämnde Professioners innehafvare kommit i åtnjutande
af icke ringa pekuniära förmåner, för tillsynen vid den sjukvårdsinrättning,
der klinisk undervisning meddelas. Sålunda har
MedicinmProfessorn äfvensom ChirurgiaeProfessorn, den ene i egenskap
af Öfverläkare, den andre såsom Öfver-Kirurg vid Serafimerlazarettet,
1000 I:t:dr b:ko om året, lör tillsynen med sjukvården,
hvarjemte en af dem, för öfverinseendet vid förvaltningen, har,
utom en beqvämlig, rymlig och vacker våning, 200 K:dr b:ko i
årligt arfvode.
Vid Allmänna Barnhuset upbar Karolinska Institutets Professor
i Pediartrik ett årligt arfvode såsom Öfverläkare vid nämnde
inrättning. Visserligen blef för någon tid sen nämnda förhållande
ändradt derigenom, att Professionens innehafvare erhöll Konungens
Nåd. tillstånd att, med bibehållande af den kliniska undervisningen,
frånträda Öfver-Läkare-befattningen och de dermed förenade
administrativa göromålen. Dock är, genom sedermera träffade interimistiska
anordnanden, den person, som emot åtnjutande af Professorslönen
bestrider undervisningen, tillika Öfver-Läkare vid Barnhuset
och njuter den derför å Barnhusets stat upförda lön.
Artis Obstetriciae Professorn är sålunda den ende af Karolinska
Institutets kliniske lärare, som är utan vedergällning för sitt
besvär med sjukvården och administrationen af den stiftelse, dervid
han i egenskap af Direktor är fästad. Med den utvidgning, som
Barnbördshuset i sednare tider fått, för att kunna upfylla sitt ändamål,
och genom räntefotens fall, eger inrättningen icke, såsom
man år 1775 hoppades, tillgång för lön till Direktor. Men som
Allmänna Barnbördshuset är en Statens tillhörighet, och då dess fonder
äro en del af det allmännas, så torde denna brist böra genom
Stats
-
Den 12 November.
101
Statsanslag fyllas, och jag får derföre föreslå, att ett årligt arfvode
af 100 R:dr Rmt må af II. St:r beviljas Artis Obstetricise
Professorn vid Karolinska Institutet utöfver dess Professors-lön,
såsom Direktor vid Allmänna Barnbördshuset. Jag anhåller om
remiss till StatsUtsk.
Dessa 3 motioner remitterades till StatsUtsk.
Hr Arnell, Gust. Fredr, upläste en så lydande motion:
Då i dessa tider mycket göres för att minska skatterna såväl
för jordbruket, som synnerligast för bergslagerna, torde det vara
skäl att påminna om en del hemman, som hittills ej kommit i
fråga vid någon af dessa nedsättningar — jag menar: f. d. bergslagshemman.
Såsom icke mera tillhörande bergslagen, blifva de
ej delaktige af de fördelar, som beredas bergslagshemman, och då
de erlägga vacance-afgift för dem ålagd extra rotering, åtnjuta de
ingen lindring hvarken genom eftergift af fouragemedel eller beklädnadsbidrag.
En del af dessa hemman äro ganska svaga, syunerligast de,
som ligga inom Godegårds, Norra Tjelmo samt Stjernarps socknar,
och äro säkerligen i förhållande till sin afkastning bland de hårdast
^beskattade gårdar, åtminstone inom Östergöthland, isynnerhet som
deras skatter, utgående i frälseräntor, ej få lösas efter medelmarkegång,
utan måste till en del in natura erläggas. Då de frånsade
sig bergslagsprivilegierna, blefvo de ej allenast roterade, utan deras
frälseräntor förhöjdes, om jag rätt minnes, till dubbelt. Vid befrielsen
från privilegierne, var ju icke meningen att dessa hemman
skulle försämras i värde eller beläggas med högre skatter än de
öfrige bergslagerne, och då qvarvarande bergslagshemman betydligt
stigit i värde genom nedsättning af tiondetackjernet och hammarskatten,
samt tackjerns och stångjerns fria utförsel, torde det vara
rättvist att dessa, f. d. bergslagshemman, åtnjuta sådan lindring,
att de bibehållas i samma relativa värde till andra hemman, som
de åsattes vid den första skattläggningen. Jag får således föreslå:
»Att alla f. d. bergslagshemman måtte befrias från så »stor
»del af dem pålagde frälseräntor, som motsvarar den skattened»sättning,
nuvar:de bergslagshemman erhållit eller vid denna Riks»dag
kunna erhålla.»
För öfrigt anhåller jag få till Utsk. direkte aflemna, på Jordeboksutdrag
grundade uträkningar och uplysningar öfver dessa
förhållanden. Om remiss till vederbörligt Utsk. af denna min motion
får jag vördsamt anhålla.
Remitterades till StatsUtsk.
Frih. Raab, Carl Adam: Jag anhåller att få väcka frenne
motioner, nemi.: 1:0 ang:de åtskilliga förändringar rör:de Häradsrätterne;
2:0 om åtskilliga tillägg till K. Stadgan om Fattigvården
i Riket; samt 3:o om inrättande af Kommunalnämnder. Jag torde
I H. 11
162
Den 12 November.
dessutom få anhålla, att någon af Riddarh.Kanslisterne måtte upläsa
dessa motioner.
De härvid aflemnade motionerne uplästes och voro af följande
innehåll:
1:0
Skyndsamhet i ett lands lagskipning är ett oafvisligt behof,
synnerligen i ett konstitutionelt land, der folkets lif har en särskild
karakter af rörlighet och mångfald. Den är nödig icke endast
i alla mål, som omedelbarligen hänföra sig till civil-lag, emedan
många gånger den enskilde medborgarens hela existens derpå hufvudsakligt
hvilar, såsom i bördsfrågor och många andra mål om
mitt och ditt. Den är ännu mer af nöden för den personliga
säkerheten, på det att icke oordningar och brott må följa onäpsta
på hvarandra.
Sämre bestäldt i detta hänseende, än hvad det är i vårt kära
Fädernesland, finnes väl icke i civiliserade länder. Här kunna enskilda
uppehållas i sina tvister %:dels år, innan målen förekomma
sedan de blifvit anhängiggjorde, och sedermera under idkeliga upskof
i åratal; här kunna polisbrott t. ex. smygkrögerier, oordningar
emellan tjenstefolk och husbonde m. fl. andra, icke allenast göras,
utan förnyas tusen gånger om, ja! under hela 3 månader mellan
Tingen, utan att det anses erforderligt göras något häremot. Härförutan
många mindre lagbrott verkställas, förutan det störande
uppehållet i vårt affärslif, förorsakadt af vår dåliga kreditlagstiftning.
Villigt erkänner jag, att vid den gamla indelningen af våra
domsagor en helgjuten förändring icke är så lätt tillvägabragdt; men
under hopp att den härutinnan påbörjade reformen så småningom
realiseras, så får jag, som finner nya lagförslaget härutinnan
vida bättre än vår gällande lag och delvis kunna tillämpas i
alla Häradshöfdinge-Sagor med Ett tingställe,
Vördsamt föreslå att:
l:o I Domsaga, som för Härads-Rätt utstakad är, med en Tingstad,
hålle Rätten årligen två Ting, det ena mellan Tjugondedag
Jul och Midsommar och det andra mellan Michaelisoch
Thomedag. De kallas lagtima Ting.
2:0 Allmänna rättegångsdagar skola vara: Sex under de första
och tre under de andra af de Ting som i 9 §:n sagde äro,
nemi. under första Tinget Tjugondedag Jul, då den på
Måndag infaller, men eljest nästa Måndag derefter, och sedan
hvar fjerde Måndag, som inom Tingstidens slut inträffar,
så räknadt, att alltid fyra veckor blifva emellan
hvarje Måndag, som allmän Rättegångsdag är, samt under
andra Tinget första Måndag i Oktober månad, och
sedan hvar fjerde Måndag, likasom under första Tinget.
Infaller helgedag på någon af de Måndagar, som till Rättegångsdagar
nu föreskrifne blifvit, vare nästa söcknedag
derefter allmän Rättegångsdag; dock skall ändå tiden till
nästa allmänna Rättegångsdag från Måndagen räknas.
Den 12 No vem b er.
163
3:o Å första allmänna Rättegångsdagen af hvarje lagtima Tingvarde
Gudstjenst å Tingstaden hållen. Sedan Gudstjensten
förrättad är, träde Rätten till domsätet, och lyse Domaren
Tinget ut, läse ock offentligen de lagar upp, som å Ting
kungöras skola, efter hvad derom särskildt förordnas.
4:o Aro målen flere, än att de å allmän Eättegångsdag utföras
kunna, vare Eätten pligtig, att näst efterföljande dagar
sammanträda, till dess alla målen förevarit; och kungöre
Domaren på allmänna Rättegångsdagen, å hvilken af de
påföljande dagar hvarje mål, som öfrigt är, skall förekomma,
der det ej förut till viss dag utsatt blifvit. Ej
må Ting slutas förr, än alla de mål och ärender, som å
sista allmänna Rättegångsdagen öfrige äro, förevarit och,
der de ej till annat Ting upskjutas böra, afgjorde blifvit,
ändå att der till längre tid fordras, än som för Tinget
i 1 §:n utsatt finnes. När alla de göromål, som till Lagtima
Ting höra, slutade äro, lyse Domaren Tinget af.
5:o Askas Ting emellan de tider, då Lagtima Ting hållas; sätte
Domaren, utan dröjsmål, det Ting ut, och gifve det Ofverrätten
tillkänna: det kallas Urtima Ting. Kostnaden till
sådant Ting stånde den ensam, som Tinget äskat, der ej
för särskildt fall annorledes förordnadt är.
6:o Vill någon, under Lagtima Ting, men å tid då Rättegångsdag
ej hålles, söka lagfart eller inteckning eller bevaka
äktenskapsförord, testamente eller handling om lifstidsränta
eller bolag; gifve det Domaren tillkänna; och utsatte Domaren,
utan dröjsmål på hans bekostnad, särskild Rättegångsdag
för det ärende.
7:0 A alla Rättegångsdagar skall Kronofogde eller Länsman
närvara och gå Eätten tillhanda i det, som till hans tjenst
hörer.
2:0
Följande tillägg till K. M:s Nåd. Förorda. ang:de Fattigvården
i Riket, får jag vördsamt föreslå:
i:o Till 7 §:n ett nytt mom., så lydande:
4 morn.: Ogift qvinna eller enka, som genom fortsatt
liderligt lefnadssätt och framfödandet af oäkta barn, oaktadt
KyrkoEåds förnyade varningar, åstadkommer allmän
förargelse och betungar fattigvården, må behandlas som
försvarslös person och efter olika sig företeende omständigheter
af K. Bef:h.de, dömas till tukthus på kortare eller
längre tid. För första gången må detta tukthusstraff ej
utsträckas öfver ett år.
2:0 Till 20 §:n i ordningen, efter 3 morn., ett
4 morn.: Make eller maka, som utan vederb. SockenNämnds
skriftliga begifvande olofligen öfver 8 dygn viker från sitt
hushåll och derigenom vållar vederb. fattigvårdsstyrelse
besvär och kostnad för hushållets uppehåll, skall, den förre
till kronoarbetscorps, den sednare till tukthus försändas,
164
Den 12 November.
lör första gången på halft år och vid förnyade gånger på
ett år.
5 morn.: SockenNämnd ege rättighet neka pass-sedel
för arbetsfolk, som vilja sig utom socken begifva och icke
nöjaktigt med husrum för ifrågav:de tid sörjt för sitt
hushåll.
Jag anhåller om, remiss till LagUtsk.
~~ * 3:0
Den stora vigt kommunalinstitutionerna intaga i ett konstitutionelt
land undgår icke statsmannen och tänkaren. En Stat såsom
vår, som, med hänseende till styrelsesättet, står på gränsen emellan
de absoluta och konstitutionella styrelsesystemen, i saknad af kommunala
beröringspunkter, hvari folkets offentliga lif koncentrerar sig,
eger ingen motvigt mot det förra systemet, ingen säkerhet för det
sednare. Våra Eiksmöten äro isolerade för sig — murar i det konstitutionella
systemet, såsom Semiramis’ trädgårdar — hängande i
luften, ty de stödja sig ieke på kommunala institutioner, hvarur de
skulle utgå och hvarthän de åter skulle föra; de äro isolerade företeelser,
som ingifva i och genom sig sjelfva intet hopp om varaktighet
och styrka.
I hvilken osäkerhet måste ej under sådana förhållanden samhällsskicket
befinna sig? Vår historia bevarar också minnet af 1680
och 1772 års revolutioner, för att endast tala om tilldragelser, som
ligga oss nära, då folkfriheten dukade under för det absoluta väldet.
Och hvad säkerhet hafva vi för framtiden, att något sådant ej kan
förnyas ?
Äro icke våra institutioner desamma nu, som vid åberopade
tillfällen; våra Eiksdagar lika organiserade, våra Ständer nära nog
lika mäktiga nu, som då? Hvad betryggar oss? J svaren: pressen,
den offentliga meningen, opinionens makt! Dåliga försvarare, som
visa sig vid kritiska tillfällen endast som kraftlösa makter eller förrädare.
Bära icke Europas Stater vittnesbörd derom? Men dessa
makter äro i sig sjelfva inga förrädare, de blifva det genom nödtvång
— par la fbrce des choses. De blifva det derföre, att
de i dessa stater, liksom i vår, icke hafva egentliga grundvalar för
sitt varande och verkande, äro endast parasitväxter, som tyna bort
i den magra jordmånen.
Hvad är väl egentligt taladt den allmänna meningen, denna
opinionens makt i våra s. k. konstitutionella och representativa
stater, då den icke kunnat hålla stånd emot absolutismens anfall?
Jo några mer eller mindre osammanhängande och porösa partiåsigter.
Dessa vår tids makter innefatta sålunda ingen säkerhet i och för
sig sjelfva för det konstitutionella statsskicket, emedan de endast
äro allegater dertill; fastmer i och för sig sjelfva bestämmas de till
natur och värde af de konstitutionella institutionerna. De erhålla
vigt och betydelse endast genom deras sammanhang med dessa, och
upträda i kraft och värde endast genom de förhållanden, hvari de
befinna sig till dem.
Den 12 November.
165
Erkännom sålunda, att det fattas oss en basis, på hvilken den
konstitutionella byggnaden måste hvila; några grundstenar,'på hvilka
den måste resa sig. Dessa äro de kommunala institutionerna. Endast
de förmå åstadkomma lefvande vexelverkan och att koncentrera nationens
lif i alla riktningar och sferer.
Det konstitutionella statsskicket har i folkviljan sin styrka och
rätta element, och såsom organer för densamma dessa kommunala
organisationer, hvarigenom den gör sig gällande, från samhällets
djup till dess spets och från spetsen till djupet. Det har sin
styrka i allmän uplysning, som leder och förädlar nationalmedvetandet
och hvarur de sanna opinioner utgå, som bringas till mognad
och handling.
Häfderna omtala, att vi redan i vår Stats barndom hafva egt
kommunalinstitutioner, och derom öfvertygas vi af våra gamla landskapslagar.
I Carl X:s tid egde vi ännu provincialmöten.
Det gamla samhället hade många beröringspunkter i konstitutionel
anda, som vi sakna. Med desamma föll den gamla folkfriheten,
och absolutismen sopade så bort dem alla, att vi i våra dagar
sakna hvad våra fäder hafva egt.
För att fylla dessa för det konstitutionella lifvets framgång
högst nödiga organisationer, så får jag vördsamt föreslå följande organisation
till kommunalinstitutioner för vårt land, nemi.:
Förslag
tili
Stadga för Läns-Nämnder.
Artikeln 1.
1 §:n.
a) I hvarje län skall bildas en LänsNämnd.
LänsNämnd består af vissa deputerade från hvarje stad och
härad inom länet. Dessa deputerades antal bestämmes efter hvarje
stads och härads folkmängd.
b) Härad eller stad, som eger 5,000 innevånare och derunder,
sänder till LänsNämnd representant 1.
Härad eller stad med 5000 innevånare och deröfver till och med
10,000 sänder representanter 2.
Härad och stad med 10,000 innevånare och deröfver till och
med 15,000 sänder 3.
o. s. v. efter samma beräkning för öfverskjutande folkmängd.
c) I län, med mindre än 100,000 menniskor, må detta representantantal,
efter stadgad ordning tvåfaldigas, om LänsNämnd i samråd
med HäradsNämnderna, finner så godt besluta.
2 §:n.
a) LänsNämndens ledamöter, valde inom länets alla HäradsNämnder
och städer i den ordning och på det sätt, som härom i
HäradsNämnds-stadgan föreskrifves och för städerna här nedan bestämmes,
sammanträda till ordinarie sammankomst i länets resi
-
166
Den 12 November.
densstad alla år i Augusti och September månader, företrädesvis
vid Pröfningskommitéens sammanträde efter vederbörlig kallelse och
för öfrigt till extra sammanträde så ofta antingen Nämnden det beslutat
eller Ordf:den finner det nödigt.
b) Städernas deputerade väljas på sätt städernas innevånare
derom öfverenskomma.
3 g:n.
Kallelse till LänsNämnds ordinarie och extra-ordinarie sammanträde
skall ske genom K. M:s Befdnde i allmänna Kungörelser, som
i länets alla kyrkor upläsas å Söndag, sora inlaller omkring fyra
veckor före sammankomsten. Denna Kungörelse skall innehålla förteckning
på alla de ärender, hvilka för LänsNämndens behandling
blifva föremål.
i g:n.
Ordf:de i LänsNämnd är Landsh. i länet. Vice Ordfide den
sorn LänsNämndens ledamöter dertill utvälja inom sig.
5 g:n.
För hvarje år, sedan underrättelse från HäradsNämnderna inkommit
om de till LänsNämnd valda ledamöter, låter K. M:s
Bef:h:de genom allmän Kungörelse tillkännagifva hvilka personer
blifvit valda till LänsNämndens ledamöter.
6 g:n.
Om en eller flera HäradsNämnder gemensamt skulle påfordra
LänsNämnds extra sammanträde i något så beskaffadt ärende, som
icke kunnat vid LänsNämnds ordinarie sammanträde förutses, så må
detta icke förvägras. Vare den eller de af dessa Nämnder, som sig
härom förena, pligtige att till Ordf:den inkomma med skriftlig begäran
härom och upgift på ärendets beskaffenhet.
7 g:n.
a) Motionsrätt i LänsNämnd ega Nämndens egna ledamöter
och länets HäradsNämnder.
b) Alla motioner, förutom LänsNämndens egna ledamöters,
skola, för att komma under LänsNämndens behandling, skriftligen
affattade, inlemnas till Ordfiden före d. 15 Juli.
c) Vid Extra sammanträde förekomma endast det eller de ärenden,
som föranledt LänsNämndens sammanträde.
Artikeln 2.
8 §:n.
a) Föremål för LänsNämnds verksamhet äro frågor, som angå
folkbildningen, sedligheten, sundhetstillståndet, skogarnes vård, allmänna
hushållningen och fattigförsörjningen inom länet; egande
LänsNämnden derjemte att, å länets vägnar, hos K. M. framställa
underd. önskningar i dessa ämnen, efter det vederb. blifvit derom
hörde, om ämnets beskaffenhet dertill föranleder; Domkapitlen likväl
förbehållna tillsyn och vård öfver barnaupfostran och folkundervisning
i enlighet med gällande författningar.
Den 12 November.
167
b) I förenämnde afseende eger LänsNämnden, att såväl af HäradsNämnder,
som af embetsman, myndigheter erhålla de uplysningar, som
på en hvar kunna bero; äfvensom LänsNämnd skall afgifva de yttranden,
som kunna påkallas uti de dess omvårdnad tillhörande
ämnen.
c) LänsNämnd eger taga kännedom om befintliga inrättningar,
som af länet gemensamt bekostas, såsom Lazaretter, Kurhus, Landtbruksskolor,
Arbetsanstalter m. fl. och derom, om så pröfvas nödigt,
på vederbörlig ort göra framställning.
9 §:n.
a) Förete sig behof af nya eller utvidgade inrättningar för
länets gemensamma räkning, med afseende å de angelägenheter, som
stå under LänsNämndens omvårdnad, eller visar sig tillfälle till
ökade näringsutvägar eller förmånligare begagnande af utvägar, som
redan finnas, eller lättade kommunikationsmedel för trafikens befordrande,
såsom strömrensning, båtleders öpnande, omläggning af vägar
m. m., då skall nödvändigheten eller fördelen af sådana företag,
efter inhemtade noggranna uplysningar, af LänsNämnden pröfvas.
b) Gillas företaget, skall fullständigt förslag öfver kostnaden
dertill, jemte sättet att det verkställa, af LänsNämnd ombesörjas
samt, åtföljdt af fullständig framställning om de synbara svårigheterna
vid företaget å den ena sidan och fördelen deraf å den andra,
jemte de vilkor för företaget, som LänsNämnd föreslår, meddelas
HäradsNämnderna i de menigheter, som ärendet rörer. Så beskaffad
framställning och förslag skall af HäradsNämnden, tillika med
dess yttrande, meddelas vederb. SockenNämnder och menigheter,
hvilka deröfver skola öfverlägga och besluta; hvarefter Prot. af
HäradsNämnden insändes till LänsNämnden, som vidare handlägger
ärendet efter hvad menigheternas beslut föranleda.
c) Fordras för den förberedande undereökningen om ifrågasatt
företag särskildt kostnadsanslag, så skall förut framställning göras
och menighetsyttrande inhemtas derom i nu stadgad ordning.
d) Vägrar menighet att ingå på vilkor, som LänsNämnd föreslagit,
då skola skälen dertill upgifvas. Finner LänsNämnd dessa
skäl vara af beskaffenhet, att kunna undanrödjas genom förändring
i planen för företaget eller annorledes, eller anser sig LänsNämnden,
af hvad anledning som helst, böra än ytterligare påyrka företaget,
då skall förnyad framställning göras och skälen deruti utredas samt
menighetens ytterligare beslut infordras, allt med iakttagande af den
i 2 mom. föreskrifne ordning.
e) Ar företaget af den omfattning och beskaffenhet, att allmänt
understöd, vare sig för den förberedande undersökningen eller
verkställigheten, kan ifrågasättas, eller erfordars särskild Nåd. tillåtelse
dertill, gore Nämnden derom hos K. M. und. anmälan.
10 §:n.
Om de förhållanden, som tillfälligt eller för inskränktare tid
verka till förändring i utsigterna för allmän bergning, såsom årsväxtens
beskaffenhet, konjunkturen för hvarjehanda produkters afsättning
samt häraf beroende näringstillfälle för arbeten af olika yr
-
168
Den 12 November.
ken, skall LänsNämnden sorgfälligt göra sig underrättad oell, om
förlägenhet synes vara att befara, tidigt vara betänkt, att om utvägar
för dess afvärjande göra framställning och förslag i den ordning
2 §:n föreskrifver, eller annorledes föranstalta, efter omständigheternas
föranledande.
11 §:n.
Förekommer anleda, till anmärkn. mot handhafvandet och vården
af folkbildningen, sundhetstillståndet, sedligheten eller fattigförsörjningen,
gore LänsNämnden föreställning derom till vederb. HäradsNämnd.
Följer ej rättelse derå, och har anmärkmn afseende å åsidosättande
eller öfverträdande af i lag stadgade föreskrifter, anmäle
LänsNämnden förhållandet hos vederb. myndighet.
12 §:n.
Söker Härads- eller SoekenNärand biträde af LänsNämnd i
ärenden, som fordra andra myndigheters handläggning, och LänsNämnden
gillar HäradsNämndens framställning derom, så skall sådant
ärende af LänsNämnden behörigen anmälas och åtföljas af
LänsNämndens utlåtande, om ämnets beskaffenhet dertill föranleder.
Underd. framställningar hos K. M. om ändring i gällande lagar
eller anstalter af större omfattning må icke af SockenNämnd eller
menighet annorlunda än genom LänsNämnden göras.
13 g:n.
För de medel LänsNämnden förvaltar aflemnas redovisning för
hvarje år vid den tid, som särskildt af LänsNämnden bestämmes.
14 §:n.
För granskning af denna redogörelse utse länets alla HäradsNämnder
turvis hvarför sig inom HäradsNämndsDistriktet 2:ne, och
länets alla städer turvis hvarför sig 1 bland bofaste personer,
hvilka icke äro ledamöter i Läns- eller HäradsNämnder, att vara
LänsN ämnds-revisorer.
15 §:n.
a) Alla länets HäradsNämnds-distrikter indelas för detta ändamål
i vederbörligt antal afdelmr. Turen dem emellan bestämmes
för första gången af LänsNämnd, hvarefter afdeln.ne i samma
ordning omvexla med hvarandra, hvaröfver LänsNämnd vakar.
b) Dessa LänsNämds-revisorer sammanträda i länets residensstad
och granska LänsNämnds räkenskaper och förvaltning, hvarvid
Nämndens tjenstemän skola vara narrande för att med uplysning
tillhandagå.
Revisionsberättelsen skall öfverlemnas åt Ordf:den i LänsNämnd
inom 3:ne månader efter sista LänsNämndens ordinarie sammanträde.
Så vidt tillgångar finnas, låter Ordf:den befordra densamma
till trycket. Alla Härads- och SockenNämnder erhålla deraf hvardera
2:ne exemplar, hvarjemte Revisionsberättelsen genom allmän
Kungörelse församlingarne delgifves.
Den 12 November.
1G9
IG §:n.
Förekomma vid granskningen inga anmärkmr eller blifver anmärkt
förhållande genast rättadt eller förklaradt på ett sätt, som
revisorerne finna nöjaktigt, skall decharge af dem meddelas. Om åter
revisionsberättelsen uptager anmärkmr af en sådan beskaffenhet, att
de föranleda till närmare undersökning, utredning eller åtal, då skall
Ordf:den sammankalla LänsNämnden och inhemta dess förklaring
derom, för vidtagande af de mått och steg, hvartill förhållandena
kunna föranleda. Förfaller saken, då anses decharge vara gifven.
Anställes icke talan emot redovisningen i laglig ordning inom ett
halft år efter revisionsberättelsens aflemnande till Ordf:den i LänsNämnd,
så vare LänsNämnd icke vidare underkastad slikt åtal.
17 §:n.
LänsNämnd bör sorgfälligt vaka för befordrandet af nykterhet;
bör med upmärksamhet följa försäljningen af spirituösa drycker och
med afseende derpå hos vederb. göra de anmälanden, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.
18 §:n.
LänsNämnd har, i den mån det på Nämnden må kunna bero,
att iakttaga hvad författningarne påbjuda om tjenst- och försvarslöse
personer och lösdrifveri.
19 §:n.
Hvarje medlem af LänsNämnden ansvarar efter lag, gemensamt
med de öfrige, för vården af de hypotheker och tillgångar, som
blifvit Nämnden anförtrodda, så framt deremot reservation till prot.
ej blifvit afgifven.
20 §:n.
För hvarje år, sedan underrättelse inkommit, hvilka personer
blifvit till LänsNämnds-ledamöter utvalde, låter Ordf:de, genom allmän
Kungörelse, tillkännagifva dessas namn och hemvist.
3:dje Artikeln.
Lika med 3:dje Artikeln i HäradsNämnds-stadgan.
Förslag
till
Stadga för Härads-Nämnd.
Artikeln 1.
1 §:n.
a) I hvarje härad skall bildas en HäradsNämnd.
b) Vilja flera härader inom samma domsaga sig förena om
en gemensam HäradsNämnd, vare de dertill berättigade.
2 §:n.
a) HäradsNämnd består af delegerad från hvarje socken inom
häradet, utsedde i den ordning och på det sätt, som här nedan
stadgas
170
Den 12 November.
b) I HäradsNämnd är hvarje SockenNämnds Ordfide sjelfskrifven
ledamot.
c) Skulle någon SockenNämnds Ordf:de vara förhindrad, denna
sin befattning fullgöra, så välja ledamöterna af SockenNäinnd inom
sig tjenlig person, att i HäradsNämnd inträda.
d) Församling med 2,000 innevånare och deröfver eger liärförutan,
ibland sockens röstberättigade ledamöter och med den för
sockenstämma stadgade rösträtt, inom sig utse en representant, att
i HäradsNämnden inträda.
e) Härförutan äro sjelfskrifne ledamöter i HäradsNämnd, Häradshöfding,
Kronofogde och Häradsskrifvare; men de ega ingen
rösträtt i och för sina embeten.
3 §:n.
Ledamotskap i HäradsNämnd varar ett år. Samma ledamöter
kunna ännu längre denna befattning bestrida, och så länge, som de
inom SoekenNämnderna fortfara att vara Ordfide och ledamöter eller
genom förtroende eljest till ledamöter i HäradsNämnd ånyo inväljas.
4 §:n.
a) HäradsNämnd sammanträder till ordinarie sammankomst en
gång hvarje år vid Midsommartiden; första gången efter denna författnings
utfärdande på kallelse af Häradshöfd^, men sedermera
och för alltid på kallelse af Ordf;de.
Sammanträdet skall hållas i häradets Tingshus eller, om pågående
Ting så förhindrar, i annan der omkring belägen tjenlig
lokal.
b) Härförutan sammanträder HäradsNämnd på vederbörlig kallelse
af Ordfiden.
l:o Då K. Bef:h:de fordrar HäradsNämnds hörande i någon
speciel fråga;
2:o När en eller flere SockenNämnder äska HäradsNämndens
sammanträde och dertill upgifvit för Ordf:de nöjaktiga skäl;
3:0 Då Ordf:de finner Häradets angelägenheter kräfva HäradsNämndens
extra sammanträde; eller
4:o HäradsNämnden, innan den åtskiljes, beslutar extra sammanträde
till någon viss dag; och
5:0 Då Länsman påfordrar.
5 §:n.
Sedan Nämnden kommit tillsammans, utser den inom sig, genom
val med slutna sedlar, Ordfide och vice Ordfide för ett år.
6 §:n.
Kallelse till ordinarie och extra ordinarie sammankomster utfärdas
af Ordfiden genom allmän Kungörelse, som i häradets alla
kyrkor skall upläsas minst 14 dagar före sammanträdet, så framt
ej i speciela fall så skyndsamt sammanträde äskas af K. Befih:de,
att denna kallelsetid ej kan iakttagas.
I kallelsen uptagas de ärenden, hvilka blifva föremål för Nämndens
behandling.
Den 12 November.
171
7 5:11.
a) Motionsrätt eger:
l:o Hvarje SockenNämnd, och
2:o HäradsNämndens egna ledamöter.
b) HäradsNämndens ledamöter ega omedelbarligen väcka motioner
under Nämndens pågående sammanträde; men motioner från
SockenNämnd skola, skriftligt upsatta, inlemnas till Ordf:den en
månad före det ordinarie sammanträdet, för att vid detsamma
kunna föredragas.
c) Vid Nämndens extra sammanträde få endast förekomma sådana
frågor, för hvilka extra sammanträde blifvit beviljadt.
Artikeln 2.
8 §:n.
a) HäradsNämnd har befattning med frågor, som angå häradets
allmänna hushållning och ekonomi, polis-, fattig- och helsovård,
barnaupfostran och skolundervisning.
b) Derjemte eger Nämnden tillse, att häradets enskilda lägenheter,
inkomster och kassor behörigen vårdas och förvaltas.
9 §:n.
a) Förete sig behof af nya eller utvidgade inrättningar för häradets
gemensamma räkning, med afseende å de angelägenheter, som
stå under HäradsNämnds omvårdnad, eller visar sig tillfälle tiH
ökade näringsutvägar, eller förmånligare begagnande af utvägar, som
redan finnas, eller lättade kommunikationsmedel för trafikens befordrande,
såsom strömrensning, båtleders öpnande, anläggning af vägar
m. m., då skall nödvändigheten eller fördelen af sådana företag,
efter inhemtade noggranna uplysningar, af HäradsNämnd pröfvas.
b) I så beskaffade frågor, som angå flera härader eller hela
länet gemensamt, får icke Nämnden besluta om åtgärder, hvilka
i frågans sammanhang och behandling i sin helhet kunna göra inskränkningar
i LänsNämnds verksamhet. Dylika ärenden remitteras
till LänsNämndens handläggning. Förfaller frågan der, då må det
vara HäradsNämnd obetaget, att åter uptaga den och tillgöra hvad
den kan för godt finna.
c) Gillas företaget, skall Nämnden, så vidt nödiga tillgångar
för omkostnader finnas att tillgå, låta upgöra förslag öfver kostnaden
dertill, jemte sättet att det verkställa, åtföljdt af fullständig
framställning om de synbara svårigheterna vid företaget å den ena sidan,
och fördelen deraf å den andra, jemte de vilkor för företaget, som
Nämnden föreslår, och meddela detsamma SockenNämnderna i de
menigheter, som ärendet angår. Så beskaffad framställning och förslag,
skall af SockenNämnden, tillika med dess utlåtande, meddelas
vederb. menighet, som skall deröfver, för sin del, öfverlägga
och besluta, hvarefter prot:t granskas af SockenNämnden, som vidare
handlägger ärendet efter hvad menigheternes beslut föranleda.
172
Den 12 November.
d) Vägrar menighet att ingå på de vilkor, som HäradsNämnd
föreslagit, då skola skälen dertill upgifvas. Vinner Läns- eller HäradsNämnden
dessa skäl vara af beskaffenhet att kunna undanrödjas,
genom förändring i planen för företaget eller annorledes, eller
anse dessa Nämnder sig böra än ytterligare påyrka företaget, då
skall förnyad framställning göras och skälen dertill utredas samt
menigheternas ytterligare beslut infordras, allt med iakttagande af
den i morn. b föreskrifna ordning.
e) Är företaget af den omfattning och beskaffenhet, att allmänt
understöd, vare sig för den förberedande undersökningen eller verkställigheten
kan sättas i fråga, eller erfordras serskild nådig tillåtelse
dertill, då göra HäradsNämnden derom anmälan i LänsNäinnd,
som med ärendets vidare behandling tager befattning.
10 gm.
HäradsNämnd bör sorgfälligt verka för befordrandet af nykterhet,
bör med upmärksamhet följa försäljningen af spirituösa drycker
och i afseende derpå hos vederb. göra de anmälanden, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.
11 §:n.
Om de förhållanden, som tillfälligt, eller för inskränktare tid,
verka till förändring i utsigterna för allmän bergning, såsom: årsväxtens
beskaffenhet, konjunkturen för hvarjehanda produkters afsättning
samt häraf beroende näringstillfälle för arbetare af hvarje
yrke, skall LänsNämnden sorgfälligt göra sig underrättad; och om
förlägenhet synes vara att befara, skall Nämnden tidigt vara betänkt,
att om utvägar för dess afhjelpande göra framställning och förslag
efter omständigheternas föranledande.
12 gm.
Förekomma hos HäradsNämnd anledn. till anmärkn. emot bandhafvandet
och vården om folkbildningen, sundhetstillståndet, sedligheten,
fattigförsörjningen, lösdrifveriet m. m. inom någon församling,
gore Nämnden framställning derom hos SockenNämnden. Följer ej
rättelse derå, och har anmärknm afseende å åsidosättande
eller öfverträdande af i lag stadgade föreskrifter, anmäle HäradsNämnden
förhållandet hos vederbörlig myndighet för laglig behandling.
13 gm.
Söker HäradsNämnd biträde af LänsNämd i ärenden, som fordra
andra myndigheters handläggning, skall sådant ärende af LänsNämnden
anmälas, och åtföljas af LänsNämndens utlåtande, om
ärendets beskaffenhet dertill föranleder. Und:ga framställningar hos
K. M., om ändring i gällande författningar eller reghten, må
endast genom LänsNämnd sökas.
14 gm.
SockenNämnderna skola till HäradsNämnden insända, för hvarje
år, summariska upgifter på kostnader för folkskola och fattigförsörj
-
Den 12 November.
173
ning samt andra, socknarnes gemensamma inrättningar, jemte upgift
å antalet barn, som begagnat skolan, och fattighjon, som erhållit
understöd.
Dessa upgifter åtföljas af allmänna reflexioner öfver skolans
och fattigvårdens ställningar och förhållanden.
15 §:n.
För de medel, som åt HäradsNämnd anförtros, aflemnas redovisning
för hvarje år vid den ordinarie sammankomsten. Räkenskapsåret
beräknas från ordinarie till ordinarie sammanträden.
16 §:n.
HäradsNämnd har, i den mån det på Nämnden må kunna bero,
att iakttaga hvad gällande författningar bjuda om tjenst- och försvarslösa
personer samt lösdrifveri.
17 §:n.
Hvarje medlem af HäradsNämnden ansvarar, gemensamt med
de öfrige, för vården af de hypotheker oell tillgångar, som blifva
Nämnden anförtrodda, så framt deremot ej skäliga anmärkmr blifvit
till prot. gjorda.
18 S;n.
a) För granskning af denna redogörelse utses 3 revisorer ifrån
HäradsNämndsdistriktet. Alla distriktsocknar välja turvis inom sig
revisorer. HäradsNämnden förvarar en journal, hvari alla distriktets
socknar och turen för valet äro antecknade. Turen bestämmes
efter alfabetisk ordning, men derinom för första gången af HäradsNämnden.
b) Revisionsberättelsen öfverlemnas åt Ordflden i HäradsNämnden
inom 3:ne månader efter revisorernes val. Finnas tillräckliga
medel för omkostnaden, låter Ordflden befordra revisionsberättelsen
till trycket, och derefter utdela ett exemplar deraf till hvarje Häradsoch
SockenNämnd.
c) Om revisionsberättelsen icke tillstyrker decharge, så sammankallar
Ordf:den HäradsNämnden, för att inhemta dess mening derom,
och vidtager de mått och steg, som förhållandena föranleda.
d) För revisorers granskning uplåtes arkif och handlingar, hvarjemte
HäradsNämndsSekret. eller, i brist deraf, en ledamot af
HäradsNämnden, som Nämnden inom sig utser, anmodas vara revisorerne
behjelplig med uplysningar.
19 §:n.
Anställes icke talan emot dem det vederbör, i laglig ordning,
inom ett halft år från den dag Revisionsberättelsen blifvit till
Ordflden aflemnad, så vare icke Nämnden vidare underkastad slikt
åtal.
20 §:n.
HäradsNämnd eger, att såväl af SockenNämnd, som af myndigheter
och embetsmän, erhålla uplysningar och biträden, som på en
174
Den 12 November.
hvar kunna bero; äfvensom HäradsNämnd förpligtas afgifva de
yttranden, som kunna påkallas uti de dess omvårdnad tillhörande
ämnen.
21 §:n.
Den, som med HäradsNämnds beslut icke åtnöjes, må deri söka
ändring genom besvär, som ingifvas till Domkapitlet i mål, som
röra dess handläggning, och i alla öfriga hos K. Bef:h:de i länet,
inom kl. 12 å 21:sta dagen, räknadt från beslutets kungörande,
eller deraf bevisligen erhållen del; bifoge ock sina besvär ej allenast
det öfverklagade beslutet, utan äfven bevis, när detsamma kungjordes
eller blifvit honom tillstäldt. Försummas hvad sålunda föreskrifvet
är, vinner beslutet laga kraft, såvida det icke angår ämnen,
hvaröfver Nämnden icke är befogad besluta.
22 §:n.
HäradsNämnd utser inom sig, genom allmän omröstning, vid
hvarje ordinarie sammankomst, ledamöter, att ingå i LänsNämnd.
Dessa väljas för ett år. För att ersätta dessa personer inom HäradsNämnden,
anmodas SockenNämnder och församlingar, hvarifrån
dessa representanter utgått, att i den ordning, som l:sta Art. och
2:dra §:n, mom. b, c, d stadga, och sednast 14 dagar efter HäradsNämnds
tillkännagifvande härom, nya ledamöter till HäradsNämnden
invälja.
Artikeln 3.
23 §:n.
Ordf:den föredrager ärendena, leder öfverläggningen, framställer,
efter slutad discussion, proposm till bifall eller afslag, samt vakar
öfver ordningen vid förhandlingarne, och att inga andra ärenden
företagas, än de, som, enl. denna stadga, tillhöra HäradsNämndens
handläggning.
24 §:n.
Hvarje ledamot yttrar sig efter uprop af Ordf:den i den ordning
han dertill anmält sig, och eger att göra förslag och framställningar
i ämnen, som ligga inom Nämndens befogenhet.
25 §:n.
Yppa sig vid beslut olika meningar, galle den mening, hvarom
de fleste sig förena. Aro rösterna på begge sidor lika, afgöre
Ordfldens röst.
26 §:n.
Vid hvarje ordinarie sammankomst skola först föredragas de
expeditioner, som sedan sist förflutne sammankomst till HäradsNämnd
ankommit. Sedermera, efter ärendenas vigt och angelägenhet,
mål, som blifvit upskjutna från sist förflutna sammankomst,
samt meddelanden från myndigheter, embets- och tjenstemän.
Den 12 November.
175
27 §:n.
Sammankomst ma icke fortfarande hållas längre än 3 dagar,
hvarefter Ordf:den forordnar om sammankomstens uplösning.
28 §:n.
Alla till HäradsNämnden, emellan dess sammankomster, ankommande
bref och handlingar, emottagas af Ordf:den, som dem vid
nästa sammankomst anmäler. För öfrigt fördele Nämnden sig emellan
de olika göromålen, och bestämmer sjelf om arbetsordning och
arbetssättet.
29 §:n.
Rösträtt inom Nämnden räknas per capita.
k30 §:n.
Alla kommunikationer, utlåtanden och förklaringar emellan
Nämnderna skola så skyndsamt meddelas, som ärendenas vigt kräfver.
För verkställighet häraf eger Nämnden rättighet förelägga vitén
af högst 10 R:dr B;ko.
31 §:n.
Hvarje härad betalar sina ombud i LänsNämnden i vanlig
ordning och på sätt nu sker vid ombudsskap för häradet; men när
LänsNämnd kommer i tillfälle att ifrågavande utgifter bestrida, så
böra de från LänsNämndskassan utgå.
32 §:n.
IläradsNämnd må icke fatta beslut, med mindre än halfva antalet
ledamöter äro närvande.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Hr Åkerman, Fredr., upläste 2:ne motioner af följande
innehåll:
1:0
I K. M:s Nådiga Propos. till K. St., om Statsverkets tillstånd
och behof, förekomma under Sjette hufvudtiteln åtskilliga framställningar
om anslag för Landtbrukets ytterligare befordrande och utveckling,
vittnande om K. M:s oafbrutna omsorger för landets
bästa och dess önskan att understödja och bereda framgång åt de
gagneliga sträfvanden, som i vår tid utmärka landets jordbruksidkare.
Sålunda har K. M. ibland annat, i ani. af Dess LandtbruksAkademis
underd. hemställan, att Akademien måtte sättas i tillfälle
så förvalta den åt Akademien å K. Djurgården till experimentalfält
uplåtne jord, att ändamålet med denna uplåtelse kunde vinnas, föreslagit
Rikets Högloflige Ständer bevilja ett årligt anslag af 4,500
R:dr Rmt dels till aflöning för en med högre bildning försedd Inspektor,
och dels för försöks verkställande under en skicklig Agrikultur-kemists
ledning.
176
Dea 12 November.
Men om dessa anslag skola kunna i allo medföra det gagn,
som dermed åsyftas, erfordras dels, att den å fältet förhand varande
brist på tillräckliga och ändamålsenliga byggnader afhjelpes, och
dels att jordegendomen, genom grund-dikning och gödning, upbringas
till den bördighet, som utgör hufvudvilkoret derför, att dess
bruk må kunna framställa efterföljansvärda exempel, hvilket hitintills,
i brist af erforderliga tillgångar för dylika utgifter på en
gång, icke kunnat verkställas.
I förra hänseendet, eller hvad byggnaderne angår, är förhållandet
å experimental-fältet nu sådant, att utom 2:ne mindre, icke
ändamålsenliga bostäder, för 2:ne drängar, består deu åbyggnad, som
är afsedd till bostad åt dem, som i öfrigt besörja jordens brukande och
tillsynen derå, af en äldre bofällig byggnad, innehållande utom 2:ne
rum, att af Akademiens Sekret, begagnas, då han besöker stället,
5 rum och 2:ne små kök, inom hvilka lokaler nu måste
inrymmas Inspektoren. Rättaren och Fårherden. Då i följd häraf
åt Inspektoren ej kunnat lemnäs utrymme för egen hushållning,
utan denne varit nödsakad taga sin kost hos Rättaren, och således
till denna befattning endast ogifta personer kunnat antagas, har
Akademien härvid måst fästa största afseendet derpå, att hans anspråk
rättade sig efter Akademiens inskränkta förmåga att dem
upfylla. Om alltså Akademien skall kunna vid experimental-fältet
anställa en fullt duglig, bildad Inspektor, framstår derföre såsom
ett oeftergifligt vilkor, att han förses med en bostad, hvad utrymme
och beqvämlighet angår, svarande emot hvad enskilde jordegare
bestå sina landtbruksförvaltare.
Enl. en inom Akademiens förvaltningskomité upgjord plan,
borde derföre nyssnämnde boningshus repareras och ordnas att af
den blifvande Inspektoren ensam begagnas, samt dessutom på tjenligt
ställe ett nytt boningshus upföras för att inrymma Rättaren,
Fårherden och en Statdräng; och erfordras på grund af de i sammanhang
dermed upställde kalkyler, med fästadt afseende å de jemförelsevis
högre arbetslöner, som i hufvudstaden och dess närmaste
granskap äro gällande, till berörde byggnads-företag en summa af
15.000 R:dr; och då till grund-dikning af jorden, utgörande
60 T:ld, beräknas åtgå p:r T:ld 100 R:dr, eller tillsammans
6.000 R:dr, och till upgödning deraf, å 75 R:dr p:r T:ld, 4,500
R:dr, får jag härmed vördsamt föreslå, att R. H. St. måtte fölen
gång bevilja och till Akademiens Förvaltnings-Komités disposition
för sagde ändamål ställa ofvannämnde belopp, tillsammans utgörande
25,500 R:dr Rmt.
Statens förhanden varande rika tillgångar tagas visserligen från
många håll i anspråk, men jag är öfvertygad, att sådane Stats-utgifter,
som, på sätt här är fallet, afse beredandet af industriel utveckling
och ökadt välstånd, skola af folkets uplyste målsmän utan
tvekan beslutas och anses väl använde.
Om remiss af denna motion till Högl. StatsUtsk. an hålles
vördsammast.
Begärdes på bordet.
Den 12 November.
177
2:o
Ibland de medborgare, om hvilka med skäl kan sägas, att de
gjort sig väl förtjenta af Fäderneslandet, intager utan tvifvel ett
af de främsta rummen den i sisth Januari månad aflidne f. d.
Statsltådet och Presidenten, Deriktören för K. LandtbruksAkademien
Gabriel Poppius. Sådant var åtminstone det allmänna omdömets
utslag, som vid hans bortgång enstämmigt fälldes. Men en 60:årig,
i Statens tjenst oafbrutet använd verksamhet, till större delen på
Samhällets uphöjdare Embetsmannaplatser, hade icke åt honom beredt
de pekuniära förmåner, att han, oaktadt sina enkla vanor och
tarfliga lefnadssätt, kunde aflägga något till bergning för 2:ne efterlemnade
oförsörjda döttrar. Tvärtom skulle hans arfvingar hafva
varit nödsakade, att till den hädangångnes fordringsegares förnöjande,
afstå qvarlåtenskapen, om icke desse, ledde af en dem hedrande
känsla för den bortgångnes minne, förklarat sig villige att
åtnöjas med den godtgörelse, som efter boets utredning genom
sterbhusets försorg kunde beredas.
Samhällets skuld till den utmärkte mannen är således icke afbördad;
och då det numera endast i någon mån kan ske, genom
att åt hans oförsörjda 2:ne döttrar lemna ett för deras bergning
erforderligt underhåll, får jag härmed vördsamt föreslå, att R. Ii.
St:r måtte åt dem hvardera anslå en årlig pension af 750 R:dr
rmt., att utgå så länge de förblifva ogifta.
Om remiss af denna min motion till StatsUtsk. anhålles
vördsamt.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, upläste en så lydande
motion:
Uti motiverna till det af Lagberedningen d. 27 Nov. 1847
afgifna förslag till JordaBalk läses vid 12 Kap. följande angående
bördsrällens af skaffande:
»När bördsrätten 1826 bibehölls och, med åtskilliga inskränkningar,
uptogs i 11 kap. af lagförslaget, skedde det derföre, att
Lagkomiténs pluralitet ansåg denna qvarlefva från vårt äldsta samhällsskick,
ehuru den ej mera, såsom fordom, egde sitt rotfäste i
sjelfva Statsförfattningen, utan troddes hemta sin grund från en
nyare princip, kärleken till förfäders jord, likväl vara genom denna
princip så införlifvad med Svenska jordbrukarens sympatier och så
beslägtad med fosterlandskänslan i allmänhet, att lagstiftningen, för
att foga sig efter folkets lynne, borde låta den, utan afseende på
de allmänt kända och erkända olägenheterna af denna föråldrade
institution, ännu längre fortfara. Redan 1827, då HofR:n öfver
Skåne och Blekinge afgaf sina anmärkmr vid lagförslaget, hade
denna öfverrätt gjort den erfarenheten, att bördsrättens utöfning
under en sednare tid, om den någon gång haft sitt uphof i kärleken
till förfädrens jord, dock oftare härledt sig från den oädlare bevekelsegrunden
af egennyttiga beräkningar; och Beredningen är öfvertygad,
att en sådan erfarenhet, i de sällsyntare fall der bördsH.
I. 12
178
Den 12 November.
rätten nu mera begagnas, blifvit under de sist förflutna 20 åren
besannad af de flesta högre och lägre domstolarne i riket. Det
ligger oek i sakens natur, att i samma mån jordbruket framgår
och utbildas såsom hufvudnäring för en vexande folkmängd, i samma
mån skola dess idkare mer efterfråga hvad jorden f. n. duger till
och hvad högre värde arbetet deråt kan gifva, än af hvilka ättfäder
den under en förgången tid varit trampad eller bebodd; och
man må ej föreställa sig, att den sanna fosterlandskänslan har ett
starkare stöd i forntidens minnen, än i framtidens förhoppningar.
Efter noga öfvervägande häraf, och enär bördsrntten icke, för det
syfte af enskild vinning, hvari den nu, då den någon gång
kommer i fråga, gemenligen utöfvas, synes förtjena att i Lagen
qvarstå, med den störande verkan på friheten i aftal, som derifrån
är oskiljaktig, har Beredningen ansett sig böra tillstyrka, att denna
tvångsrätt till åtkomst af fast egendom må helt och hållet uphöra.»
Dessa skäl, hvilka blifvit antagna icke allenast af vårt lands
utmärktaste rättslärde, Hr ExpeditionsSekreteraren J. G. Richert
samt Juris Professorerna C. J. Schlyter och P. E. Bergfalk, utan
äfven af Rikets nuvar:de högste Embetsman, H. Excellens Hr Justitie
Statsministern C. E. Gunther, synas vara i alla hänseenden
så väl grundade, att någon tvekan icke vidare bör upstå om rättmätigheten
och fördelen af bördsrättens afskaffande.
Bördsrättens upkomst härleder sig, som bekant ar, från den aflägsna
forntid, då Staten utgjorde icke en förening af särskilde medborgare,
utan en sammansättning af särskilde slägten. Jordegande
rätten var då fästad mera vid slägten än vid person, så att den
ena medlemmen af en slägt ej kunde minska den gemensamma
odaljorden för den andra. Blef någon föranlåten att sälja sin jord,
så skulle han bjuda den åt Ränderna, ty regeln var, att odaljord
aldrig såldes utom slägten. Denna slägternas rätt, att köpa odaljord
framför oskylda, är bördsrälten. Den ingick således såsom en nödvändig
beståndsrätt i den allmänna odalrätt, som från sjelfva samfundsförbundet
var oskiljaktig, men en sådan odalrätt finnes numera
icke. Bonden deltager i Statens angelägenheter, icke såsom
hufvudman för en slägt, utan såsom jordbrukande medborgare; det
är icke för sig och sina skyldeman samt deras jordegande rätt, som
han talar i folkförsamlingen — utan det är för det Svenska samhället.
Då sålunda Statsförfattningen under tidernas lopp förändrat sig
och tillintetgjort grunden för bördsrättens upkomst, böra äfven lagarne
för enskild rätt ombildas i sammanstämmelse dermed.
Den rättsprincip, som nu gäller i afseende på förvärfvande af
egendom, fordrar oantastligheten af ett på god tro grundadt och
andras rätt icke förnärmande laga fång. Den genom bördsrätten
fortfarande osäkerheten i eganderätten under laga ståndstiden motverkar
de fördelar i odlingsväg och annan industri, som eljest till
samhällets och den enskildes båtnad kunnat vinnas. Erfarenheten
har i öfrigt visat, dels att man genom fingerade köpeskillingar sökt
utestänga bördemän, dels att många köp varit åtföljda af prejerier
å bördemäns sida för afstående af deras bördsanspråk. Det är der
-
Den 12 November.
179
före icke lagstiftaren värdigt, att genom bibehållande af en föråldrad
institution, deraf numera i vanligaste fall endast missbruken qvarstå,
gifva näring åt en af de sämsta af menskliga passioner: begäret
efter slem vinning.
LagUtsk. vid förra Riksdagen har, såsom skäl för bördsrättens
bibehållande, dels anfört den hos jordbrukande klassen presummerade
kärlek lill förfäders jord, dels ansett bördsrätten såsom en motvigt
mot jordens öfverdrifna splittring.
Hvad angår det förra skälet, så har detsamma redan blifvit i
Lagberedningens här ofvan citerade motiver piöfvadt och vederlagdt;
hvartill man väl skulle kunna foga vittnesbörden från sednare tider,
om försäljningen utom börd äfven af sådana jordagods, som i sekler
tillhört lysande slägter, äfvensom den allt mer och mer lifliga omsättningen
af jordegendomen jemväl inom BondeSt. Het sednare
skälet åter, hvarföre LagUtsk. förmenat sig ega ett hufvudsakligf
stöd inom sistnämnde Stånd, synes, att döma efter den der vid innevar:de
Riksdag nästan enhälligt uttryckta mening om nedrifvandet af
skränkorna för hemmans-klyfuing och jords söndring, hafva helt och
Milit fallit undan.
Intet skäl synes fördenskull vara öfrigt för afstyrkande åf det
förslag, jag härmed (ager mig friheten framställa:
Att 5 kap. JordaB.n, »huru jord å landet, och hut
gård och tomt i staden bördas och lösas må; 6 kap. samma
Balk, »om den som rätt till börd eger», samt 9 kap. 3
och 7 §:n samma Balk, hvad de röra bördemans rätt till
lösen af pantsatt jord, hus eller tomt, äfvensom de K.
Förordn-.r och Förklaringar, sorn handla om börd, måtte
till all kraft och verkan uphöra; hvarförutan åtskilliga redaktionsförändringar
derigenom blifva nödiga i 6 kap. 1
§:n JordaBm ang:de viderbos och nabos lösningsrätt, samt
4 kap. 5 §:n samma Balk och K. Förordmen d. 21 Mars
1835 ang:de en ömsesidig lösningsrätt emellan egare af
frälseskattejord och frälseränta, så att dessa lösningsrätter,
hvilka åsyfta en gemensam konsolidation af söndrad eganderätt,
icke vidare blifver beroende af slägtingars klandertalan.
Jag anhåller, att denna min motion måtte till LagUtsk. remitteras.
Begärdes på bordet.
Föredrogos och begärdeff på bordet K. M:s nedannämnde, denna
dag ankomne, Nåd. Propos:r till R. St:r:
l:o Om uphörandet af bördsrätt i stad;
2:0 Om inrättandet af ett statistiskt embetsverk;
3:o Ang:de anslag för geologiska undersökningar öfver hela
riket, samt utgifvande af derpå grundade geognostiska .kartor; samt
4:o
eller flere inrikes städer samtidigt drifva handel.
180
Den 12 November.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s denna dag
ankomna Nåd. Propos. till R. St:r, ang:de beviljandet af en gratifikationsvedergällning
åt Kaptenen A. Hahr, i och för utgifvandet af
hans Generalkarta öfver Sverige.
Vidare föredrogos och begärdes på bordet K. M:s nedannämnde,
denna dag ankomne, Nåd. Propos:r till R. St:r;
l:o Ang:de berättigande för Öfversten m. m. A. E. von Sydow,
att vid afskedstagande erhålla pension å Allm. IndragmsStaten;
2:o Om bestämmande af viss tid, hvarutöfver, vid de nya jordeböckernes
granskning, undersökning uti och jemförelse med äldre
jordeböcker icke må ega rum;
3:o Ang:de godtgörelse till indelningshafvare för sådane grundräntor,
som i följd af qvarnars nedläggande afskrifvas;'
4:o Ang:de åtgärder till behöfvandes undsättning i missväxtår;
samt
5:0 Ang:de förhöjning af den pension å Allm. IndragmsStaten
, som vid erhållet Nåd. afsked blifvit K. Räntmästaren af
Wåhlberg tillerkänd.
Äfvenledes föredrogos och begärdes på bordet följande K. M:s
denna dag ankomne Nåd. Skrifvelser till R. St:r.
1:0 Ang:de resultaten af den nya lagstiftningen i afseende å
bran vinstillverkningen;
2:o Ang:de begärdt ytterligare Statsbidrag till fullbordande af
bIuss- och kapalanläggningarne vid Deijefors och Forshaga i Wermlands
län; samt
3:o Ang:de begärdt ytterligare låneunderstöd för fullbordande
af jernvägsanläggningen mellan sjöarne Wessman och Barken i Stora
Kopparbergs län.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern., nemi. från
B a n k o TJ t s k o 11 e t:
JK 4, öfver väckt motion, ang:de uphäfvande tills vidare af
stadgandet om vexlars diskontering mot 4 procents ränta;
Lagutskottet:
JK 1, ang:de arfvoden för Utsk:s Kanslipersonal.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. V4 4 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck
Den 15 November f. m.
181
Lördagen den 15 November 1856.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 4 prot.utdr. för d. 12 samt pleni-prot:n för d. 5 och 8
dennes.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils: Med anledn. af
nu justerade anförande af Hr Sandströmer, i afseende på K. M:s Nåd.
Propos., ang:de uphörande af beklädnadsbidraget från rotehållarne
vid Indelta Arméen, anhåller jag att få tillägga några ord, enär jag
icke var närvande vid det tillfälle, då detsamma afgafs. Hr Sandströmer
har sagt, att »då i den K. Proposm säges, att den fördel,
som der blifvit föreslagen för rotehållarne vid samtlige Infanterierne,
icke borde tillkomma rotehållarne i Jemtland, hvilar detta påtagligen
på något missförstånd o. s. v.» Så står det emellertid icke uti den K.
Proposm, ej heller hade det behöfts eller kanske bordt så tydas.
Den K. Proposm innehåller, i fråga om förhållandet vid Jemtlands
Fältjägare-corps, det K. M. anser något anslag ieke erfordras för
rotenumren vid denna corps, alldenstund rotehållarne i Jemtland
icke f. n. vidkännas någon direkt afgift för manskapets beklädande,
utan denna afgift, till följd af den nyligen fastställda roteringen
derstädes, i stället utgår från den då jemväl bildade roterings-kassa,
med kapitalfond af Jemtlands gamla, till rotehållarne öfverlemnade
reserv-medels-kassa, upkommen genom dit anslagna räntor från Medelpad,
och försedd med årliga inkomster, ursprungligen utaf hemmansräntor,
afradspenningar och augmentsräntor, som tillförene, enl.
det äldre indelningsverket, voro till understöd för rustningen eller
roteringen anvisade, eller nu mera af ett deremot svarande kontant
Statsanslag, som till roteringskassan ingår.
I afseende på den lindring i rustnings- och' roteringsbesväret,
som obestridligen blifvit Provinsen Jemtland tid efter annan beredd,
torde få erinras, att Jemtland, som, enl. Konung Carl XI:s reglering
af Militieverket derstädes, hade att underhålla ett Kavalleri-kompani
af 100 man och ett Dragon-reg:te af 1,048 man, nu mera är indelt
till inalles 925 Soldatrotar, af hvilka 400 underhålla 200 hästjägare
jemte hästar och de öfriga 525, fotjägare; och att man ehuru de
nya rotarne, i jemförelse med de gamla, dels genom nedsättning i
nummerantalet och dels genom anslagen, förut oroterad, jord med
en upskattning af 1,140 T:l:ds skatt, svarande enl. roteringsgrunden
emot omkring 213 nya rotar, blifvit betydligt förstärkta, det likväl
blifvit rotehållarne medgifvet, såsom ytterligare understöd vid roteringens
utgörande, ej allenast att bibehålla de för indelningsverket i
orten af gammalt anslagne räntor och kontanta medel, utan äfven
att använda Jemtlands reserv-medels-kassas tillgångar till ett belopp
af ungefär 38,000 R:dr b:ko, hvarmedelst betäckes en icke obetydlig
del af roteringskostnaden, såsom lega och anskaffning af nummerhäst
till vissa belopp, kontanta lönen, servis, samt bidraget till beklädnad
och sadelmundering.
182
Den 15 November f. m.
Vid sådant förhållande, och då roteringen onekligen bestrides
på helt olika sätt i Jemtland, emot i öfriga delar af Riket, hade, i
händelse icke uti den K. Propos:n blifvit antydd den särskilda omständighet,
att beklädriadsbidraget der utgår från roterings-kassan,
sådant kunnat bedömas såsom en underlåtenhet, lika väl som det nu
blifvit utmärkt såsom eli missförstånd, som behof de rättas; och då
för öfrigt hvad den Nåd. Proposm innehåller derom, att då rotehållarne
i Jemtland icke vidkännas någon direkt utgift för beklädnaden,
särskildt anslag dertill icke kunde erfordras, endast uttrycker
en åsigt, så torde deruti icke ligga något hinder för R. St:r, att,
derest dp så finna skäligt, i sammanhang med beklädnadsbidragets
uphörande .för de öfriga rothållsregdena, jemväl anvisa nödiga medel
till betäckande af berörde utgift, i st. f. det belopp, som nu
utgår från roterings-kassan, skolande jag för min del med tillfredsställelse
erfara hvad som till rotehållarnes lindring, såväl i detta som
i andra afseenden, må kunna åtgöras.
Jag anhåller att detta anförande må få åtfölja de öfriga handlingarne
till StatsUtsk.
Detta anförande remitterades till StatsUtsk.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 2:ne ledamöter i
BankoUtsk. efter M .275. Erih. Sprengtporten, Jacob Wilh., och M
833. Hr Werdenhoff, Eullm. Hr Tham, Sebastian Math.; och befunnos
dertill blifvit utsedde:
J\s 394. Erih. Nordenskjöld, Eullm. Hr Nordenfelt, Enar; och
» 2230. Hr Hagströmer Jacob Joli.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i
Riddarh.Utsk. efter M 396. Frih. Gyllenhaal till Härlingstorp,
Eullm. Gr. Taube, Henning Edv.; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
JVJ 166. Frih. Stjerncrona, Fullm. Frih. Falkenberg, Carl
Melcher.
Uplästes ett af Hr Wolffelt, Mauritz Constantin, inlemnadt
så lydande Mern.:
Af enskildta angelägenheter hindrad, nödgas jag härmed vördsamt
afsäga mig den plats som Suppleant i Allm. Besv. o. Ekon.
Utsk., hvartill jag af Hrr Elektorer blifvit utsedd; anhållande dock
att vid min Riksdagsmannarätt få blifva bibehållen.
Efter till bifall å denna begäran blifvit framstäld propos., som
besvarades med Ja jemte några Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm.,
att han funnit Ja öfvervägande.
Uplästes följande af Hr Nisbeth, Carl Gust., inlemnade
Mern.:
Hos H. R. o. Ad. får jag vördsamt afsäga mig min plats så
-
Den 15 November f. m.
183
som Suppleant i Riddarh.Utsk., likväl med anhållan, att vid min
Riksdagsmannarätt varda bibehållen.
Den till bifall i denna anhållan framstälda proposm besvarades
jemväl med Ja jemte ett eller annat Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
Hrr Elektorer blefvo derefter af Hr Gr. o. Landtm, anmodade
att sammanträda, för att utse en Suppleant i Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk. efter Hr Wolffelt och en Suppleant i Riddarh.Utsk. efter Hr
Nisbeth.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. K. M:s d. 12 dennes
på bordet lagda Nåd. Propos. till R. St:r. med förslag till en författning
ang:de uphörande af bördsrätt i stad.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde,
d. 12 dennes på bordet lagda, Nåd. Propos:r, till R. St:r:
l:o Om inrättandet af ett statistiskt embetsverk;
2:0 Ang:de anslag för geologiska undersökningar öfver hela riket,
samt utgifvande -af derpå grundade geognostiska kartor.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. K.
M:s, d. 12 dennes på bordet lagda Nåd. Propos. till R. St:r, ifråga
om medgifvande af rättighet för Svensk man, att i två eller flera inrikes
städer samtidigt drifva handel.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämde
d. 12 dennes på bordet lagda Nåd. Propos.r till II. St:r:
l:o Ang:de berättigande för OfverDirektören m. m. A. E. von
Sydow, att vid afskedstagandet erhålla pension å Allm. IndragnaStaten
;
2:o Ang:de bestämmandet af en viss tid, hvarutöfver, vid de
nya jordeböckernas granskning, undersökning uti och jemförelse med
äldre jordeböcker icke må ega rum;
3:o Ang:de godtgörelse till indelningshafvare för sådane grundräntor,
som till följd af qvarnars nedläggande afskrifvas;
4:o Ang:de åtgärder till behöfvandes undsättning i missväxtår;
5:o Ang:de förhöjning af den pension å Rikets Allm. IndragmsStat,
som vid erhållet nådigt afsked blifvit K. Räntmästaren G. D.
af Wåfilberg tillerkänd.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.Utsk. Iv. M:s, d. 12
dennes på bordet lagda Nåd. Skrifvelse till R. St:r, ang:de resultaten
af den nya lagstiftningen i afseende på bränvinstillverkningen.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde,
d. 12 dennes på bordet lagda Nåd. Skrifvelser till R. St:r:
l:o Ang:de hegardt ytterligare Statsbidrag till fullbordande af
sluss- och kanalanlöggningarne vid Deijefors och Forshaga;
184
Den 15 November f. m.
2:0 Ang:de begärdt ytterligare låneunderstöd för fullbordandet
af jernvägsanläggningen mellan sjöarne Wessman och Barken i Stora
Kopparbergs län.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Frih. Raabs, Carl
Adam, d. 12 dennes på bordet lagda motion, med förslag till befordrande
af större skyndsamhet vid lagskipningen.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Frih. Baabs, Carl Adam, d. 12 dennes på bordet lagda motion,
med förslag till tillägg till K. Förordn. ang:de fattigvården i Eiket.
Föredrogs Frih. Eaabs, Carl Adam, d, 12 dennes på
bordet lagda motion, med förslag till stadga för LänsNämnder.
Hr Nordenfelt, Enar: Då redan 4 motioner, efter hvad
jag vill minnas, blifvit väckta i detta ämne, och då de föregående
blifvit remitterade till Utsk., dels med granska få anmärkmr, dels
utan sådana, samt deraf kan dragas den slutsats, som skulle E. o.
Ad. till alla delar gilla motionen, såväl till dess syfte, som till utförandet
; finner jag mig upmanad att yttra några ord, grundade på
en erfarenhet, som blifvit samlad under nära 20 år, i 3: ne olika Eikets
län, der jag deltagit i åtskilliga kommunala bestyr. Mig förefaller,
som sjelfva saken icke vore af behofvet påkallad. Yi hafva redan
förut SockenNämnder, SundhetsNämnder och Hushållssällskaper, och
dessutom frihet för hvem som helst af länets innevånare, att hålla
sammanträden i öfriga angelägenheter, som kunna förekomma. Men
jag erkänner gerna det goda ändamålet och syftningen af dessa motioner;
jag erkänner, att folket måhända beliöfver en samlingspunkt,
och att de föreslagna LänsNämnderna dertill kunna vara tjenliga.
I följd häraf är det icke min afsigt, att uttala ett bestämdt ogillande
af dem. Men jag vill fästa upmärksamheten på, att förhållandet
är betydligt olika inom olika orter af Sverige. Inom de
län, der jag tillbragt större delen af min verksamhets-tid, har förhållandet
varit sådant, att man med stor svårighet lyckats erhålla
personer, som velat deltaga i de kommunalbestyr, som redan finnas.
Man har måst söka länge, och om man funnit det behöfliga antalet,
så har bland dem varit endast en och annan, som hyst ett
varmt nit för saken, och som inställt sig och deltagit i de utsatta
sammanträdena. Det har handt, att, när Ordfiden och Sekret:n inkommit
i rummet, der sammankomsten varit utlyst, de fått vänta
en half till och med en hel timma och hade varit nödsakade att uplösa den
redan utlysta sammankomsten om de icke slutligen lyckats, att bokstafligen
på gator och gränder upsnappa det antal, som var behöfligt
för fattande af beslut. Jag har varit närvar:de i socknar, der
det varit frågan om att SockenNämnden skulle sammanträda, och
jag har med förvåning fått veta, att personer, som tillhörde nämnde
SockenNärand, glömt att de voro kallade, så att man måst taga
fram det derom förda prot., for att öfvertyga dem om, att de voro
Den 15 November f. m.
185
ledamöter i Nämnden. Det vanliga förhållandet är att de personer,
som sitta såsom Ordf:de och Sekret, i sådana kommunalsammankomster,
draga hela tungan deraf, och i allmänhet bestämma besluten,
hvilka således icke äro ett uttryck af allmänhetens tanke om
saken, utan endast af de personer, som innehafva dessa platser. Jag
vill dermed icke hafva sagt, att ju icke, vid de flesta tillfällen, dessa
personer lyckats fatta sådana beslut, som voro tillfredsställande för
allmänheten, men jag har kommit till den slutsats, att kommunalandan
ännu icke är så utvecklad, att så beskaffade inrättningar, som
de föreslagna LänsNämnderna, ännu kunna med fördel införas. Mig
har det förefallit, som man skulle kunna på ett mycket enklare sätt, åtminstone
till en början, komma till samma mål. Dertill behöfves,
i min tanke, icke annat, än att ändra vissa punkter i Hushållssällskapernas
stadgar. Man har påstått, att Hushållsällskaperna
för sådant ändamål hafva det felet, att deras ledamöter icke
väljas af menigheten, och sådant är onekligen förhållandet, när man
håller sig till formen, men håller man sig till andan, är det icke
så. Hushållssällskapet utser ledamöter på förslag, antingen af enskildte
personer, eller af de fiiialafdelmr eller distriktafdelmr, eller
hvad de må kallas, som finnas i orterne. Det är således icke till
följd af val, som dessa ledamöter blifva utsedde, men man kan med
full visshet antaga, att en ledamot, som anmäles till intagande i
sällskapet, också har sådana egenskaper, att han skulle blifvit utsedd,
i den händelse ett allmänt val försiggått. Jag inser ganska väl, att
den erfarenhet, jag samlat i 3:ne af Rikets län, icke kan bevisa, att
förhållandet är lika i öfriga delar af detsamma. Jag tror, att i de
län, der större posséssioner finnas, der personer med större bildning
bo, måhända ett annat förhållande eger rum. Måhända kan man
der både finna lämpliga personer och nog värma för saken, för att
lyckas genomföra det ifrågavande förslaget. Upland, Södermanland,
Westmanland, Wermland, Nerike m. fl. län stå måhända på den
punkt, att de kunna anses mogna för införande af dylika kommunala
inrättningar. Jag vill således icke föreslå, att Utsk. skall afslå
de ifrågavande motionerna, utan att de lagas i öfvervägande, jemföras
med hvarandra, och att de må leda till ett af motionärerna
önskadt resultat. Men jag yrkar att, i händelse Utsk. tillstyrker
och R. St:r finna för godt att bifalla ett förslag i demina syftning,
dess ordalag icke måtte bestämdt föreskrifva, att dessa inrättningar
skola vidtagas samtidigt och öfverallt, utan att man måtte lemna
länen och socknarne frihet, att efter hand, och i den mån behofvet
af sådana kommunala inrättningar blifver erkändt, låta dem träda i
verksamhet. På sådant sätt hafva våra Hushållssällskaper upkommit.
Ett län har börjat dermed, nemi., om jag ej missminner mig, Wermlands
län, och sedermera hafva andra län tillegnat sig en inrättning,
som de funnit nyttig, och saken har haft den framgång, att Hushållssällskaper
nu finnas i alla län. Jag föreställer mig, att, ifall
de nu gjorda förslagen befinnas vara riktiga och tillämpliga, samma
utgång skall med dem ega rum, så att de län, som äro mogna derför,
genast tillämpa desamma. De öfriga må se sig före hvad nytta
inrättningen kan medföra, och sedan fatta sitt beslut. Ligger en
183
Dan 15 November f. m.
sanning till grund för förslagen, äro de nyttiga och öfverensstämmande
med folkets tankar, lägges då intet hinder för dem; de blifva
endast upskjutna för en liten tid.
Jag anhåller, att hvad jag haft äran yttra måtte få åtfölja motionen
till Utsk.
Gr. Mörner, Carl: Öfvertygad att denna och förut ingifna
motioner i ämnet komma att af vederb. Utsk. blifva noga pröfvade,
och skälen för och emot behörigen öfvervägda, hade jag icke tänkt
att yttra mig deröfver f. n.; men då en ledamot nu uptagit frågan
ich gjort åtskilliga anmärkmr emot motionen, så, jemte det jag i
dlo delar hans åsigter, finner jag mig föranlåten att äfven yttra
lågra ord. Det är utom all tvifvel, att kommunal-andan i allmänlet
kunde behöfva bättre utvecklas och de fall, Hr Nordenfelt nyss
anfört i afseende på SockenNämnden och alla andra kommunala inrättningar
på landet, ådagalägga detta tillräckligt. Huru få de personer
äro, som inställa sig vid komitéer och större samlingar, derom
kan den bäst döma, som i en lång följd af år haft tillfälle att erfara
dessa förhållanden. Hvad LänsNämnder beträffar, så är det
utom all fråga, att de skulle kunna på många ställen tillvägabringas
och äfven vara ganska nyttiga, men erfarenheten har visat, att Hushållssällskaperna
äfven i sin mån ådagalagt en ganska gagnande verksamhet
och genom sina underordnade afdelmr arbetat för landets
bästa. Jag tror derföre, att dessa sällskap hufvudsakligen kunna
upfylla det ändamål, som med LänsNämnders inrättande afses.
Dessutom hafva hushållssällskapen på flera ställen betydliga kassor
samlade, till stor del genom afgifter af invalda ledamöter. Så är
t. ex. förhållandet i Kronobergs län. Sedan 1812, då denna stiftelse
der upkom, har sällskapets kassa stigit till omkring 14,000
E:dr, hvilka medel förvaltas på det sätt, att räntan användes till
nyttiga företag inom länet. Dertill kommer äfven, att, enl. 11. St:rs
sista beslut, en del af afgifterna för utskänkning af bränvin jemväl
tillfaller sällskapen, att efter deras bepröfvande användas till länens
fördel. Jag för min del förenar mig således med Hr Nordenfelt
deruti, att det icke måtte blifva en föreskrift, att LänsNämnder införas
öfverallt, utan måhända i de län, som sjelfva anse en sådan
stiftelse nödvändig. För öfrigt öfverlemnar jag till Utsk., att noga
tillse huru ifrågavande förslag är verkställbar^ och förenligt med
landets fördel, samt anhåller, att dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja
till Utsk.
Hr af Dahlström, Gust. Jacob: Föregången af den siste
värde talaren, vill jag blott nämna, att äfven jag under en lång
erfarenhet funnit svårigheten af att erhålla passande personer
för sådana ärenden, och som jag anser, att denna svårighet i betydlig
mån skulle förlama ärendenas gång, så får jag, förekommen af
de föreg:de talarne, i allo instämma med dem.
Frih. Eaab, Adam Christian: Då jag här icke ser tillstädes
någon af de Hrr, som väckt de ifrågav:de motionerna, har jag
trott mig böra yttra några ord, på det att Utsk., som kommer att
behandla detta ärende, ej skall missledas till den föreställningen,
Den 15 November f. m.
187
ue föregående talarnes åsigter om saken äro inom detta Lus allmänt
godkända. Den förste talaren har yttrat, att han ingenting hade
emot, att sådana inrättningar, som motionären åsyftat, tillvägabragtes,
blott det skedde varsamt i mån af en långsamt mognande öfvertygelse.
Mot varsamhet vid utförandet har jag ingenting att
anmärka. Jag vill till och med erkänna, att det i åtskilliga län
skulle kunna vara ganska svårt, måhända ändamålsvidrigt och mot
opinionen att genast åstadkomma ifrågav:de kommunala inrättningar,
men de motiver, som blifvit af Hr Nordenfelt anförda och
af 2:ne andra Jjandslnr understödde, äro icke af den beskaffenhet,
att jag kan i dem instämma. Man har t. ex. sagt, att skälet, hvarför
man icke bör söka åvägabringa JjänsNämnder, är bristen på allmän
anda, bestyrkt af erfarenheten, att det är svårt få tillsammans
personerna, som vilja deltaga i komitéer, direkta- o. s. Allt vittnar,
säger man, derom, att det saknas erforderlig »public spirit» i
landet, för tillvägabringandet af sådana kommunala inrättningar.
Men huru vill man åstadkomma en bättre allmän anda, om man
ingenting gör derför? Ilrr Landsh:r förmena, att vi hafva f. n. nog
af våra hushållssällskaper och socknenämnder. Men dessa inrättningars
verkningskrets är alltför begränsad, — deras makt alltför
inskränkt att framkalla ett allmännare intresse. Hushållningssällskapernas
verksamhet är visserligeen i sednare tider betydligt ökad,
men de representera icke länens innevånare, då de icke af dem
äro valda.
Hr Nordenfelt har talat om komitéer, hvars ledamöter icke
komma tillsammans, utan att man nödgas på gator och gränder
upsöka dem, på det att sammanträdet må blifva så fulltaligt, att
det kan få skenet af en församling. Förmodligen har han härmed
menat ett förvaltningsutskottssammanträde. Likväl har samme talare
förmenat, att hushållningssällskapernas ledamöter äro utsedda
på ett sätt, som gifver dem anspråk på att representera länen.
Jag ber Hr Nordenfelt bemärka, att deri ligger en motsägelse. Jag
tror, att om till de bestyr, som hushållssällskapen hafva sig ålagde,
lades dem, som tillkomma pröfningskomitéerna, och alla dem, som
nu äro föremål för Läns-deputerade, eller afhandlas vid allmänna
sammankomster, och om dessa bestyr utöfvades af LänsNämnder,
valda af Länsfullmäktige, och om SockenNämnderna komme att
handlägga alla de updrag, som nu äro fördelade på Kyrkoråd, Fattigvårdsstyrelse
Ae, så tror jag, att det skulle blifva af större intresse,
att egna tid åt allmänna ärender; man skulle villigare deltaga
i bestyren inom socknarne oell följaktligen utse skickliga personer,
som sedermera kunde deltaga i de allmännare angelägenheterna
rör.de länet. Måhända borde dertill äfven LänsNämnderna
erhålla någon liten beskattningsrätt, motsvarande hvad man i Frankrike
har kallat »centime aditionnel», hvilken inkomst sedan kunde
användas till allmänt nyttiga ändamål inom länet. Jag menar icke
någon sådan beskattmsrätt, som är H. St:r ensamt förbehållen, men
om man för gemensamma an gelägenheters bestridande inom länet
kunde få vissa afgifter utskrifna, tror jag att större intressen skulle
188
Den 15 November f. m.
visa sig för alla dessa inrättningar, hvilka jag hoppas slutligen
skola komma till stånd, äfven om de ogillas af en och annan.
Hr Ribbing, Arvid: I öfverensstämmelse med den siste
värde talaren, tror jag, att något skäl mot LänsNämnderna icke
ligger i den omnämnda svårigheten, att få personer med nog intresse
för saken. Ett större intresse skulle upkomma, om man
sammanförde och hos SockenNämnden centraliserade alla de angelägenheter,
som nu äro spridda på en mängd komitéer och sällskaper,
och derjemte skaffade dem en beröringspunkt sins emellan i
LänsNämnden, då de skulle kunna uträtta mycket mera än då de
behandla sakerna hvar för sig. Om frågan t. ex. vore om en vägförbättring,
men vägen gick genom flera socknar, hvaraf den ena
har mer, den andra mindre nytta af företaget, så behöfva de upgöra
kostnadsfördelning, men komma ingen vart dermed, då de hvar
vid sin sockenstämma öfverlägga i saken, men få deras Ombud mötas
inför LänsNämnden, så kunna de komma till slut med hvarandra
och saken fortgå. En bok behöfves i flera exemplar till en
folkskola, men är dyr; komma alla eller de flesta socknarne i länet
öfverens vid LänsNämnds-sammanträdet, att boken äfven i deras
skolor tarfvas, kan mängden göra att hon ånyo uplägges och
köpes för hälften eller än mindre mot nuvar:de pris. Om ett
Hushållssällskap, såsom det en värd talare nyligen omnämnt, haft
goda tillgångar, så har motsatsen inträffat med ett annat i nästgränsande
län, der så små tillgångar funnits, att man dermed knapt
kunnat aflöna vaktmästaren. I sednare tider har likväl förhållandet
blifvit något annorlunda, genom bränvinsminuteringsmedlens
utdelning. När eljest man icke har något att hushålla med, så är
det ej underligt om man uteblir vid hushållsmötena. Der något
är att förvalta, saknas ej ledamöter. Den förste talaren, som yttrade
sig i ämnet, åsyftade, att frihet skulle lemnäs innevånarne i
de särskilda länen, att i denua sak göra som de behagade. Friheten
är visserligen bra, men då man vet att en sak i alla fall ej
så lätt kommer i gång, och dertill, att en af motionerne går ut
på att i und:het hos K. M. anhålla om utarbetande af förslag i
ämnet, så kan jag ej biträda Hr Nordenfelts mening; ty frågan är
af så stor omfattning, att den ej bör så der åt sig sjelf lemnäs.
Hvad ofvan är sagdt om de särskildta socknarne inom ett län,
gälier ock om de särskildta länen inom Riket. Har det ena LiinsNämnd,
det andra icke, så förfelas ändamålet med inrättningen i
det hela och detta i stort.
Hr Nordenfelt: Ehuru jag är öfvertygad, att det är af
föga intresse för R. o. Ad. att höra vederläggningar och motskäl
af en talare emot en annan, så har jag likväl, då en bestämd fråga
blifvit framställd till mig, ansett mig böra svara derpå. Frih. Raab
har frågat, huru man skall kunna åstadkomma kommunal anda,
när man icke vill göra något derför; jag för min del anser, att
liksom man i allmänhet börjar med att gå en gångväg, sedan utvidgar
den till körväg, och slutligen till landsväg, allt som vägens
begagnande visar att han är för liten och att en större behöfs, på
Den 15 November f. m.
189
samma sätt då vi redan hafva Socken- och SundhetsNämnder, Hushållssällskaper
m. fl. smärre kommunala inrättningar, så kunna dessa
genom en liflig verksamhet visa om någon allmän anda finnes inom
orten och ådagaliigga när tillfälle till större sammanträden i samma
ämne bör beredas. Yidare har den frågan blifvit mig gjord, eller
rättare, man har antagit, att jag menade Hushållssällskapernas förvaltningsutskottssammanträden,
och får jag erkänna, att så var verkligen
min mening; ty ett så beklagligt förhållande, som det jag tog
mig friheten framställa, har icke, mig veterligt, inträffat vid något
allmänt sammanträde af dessa Sällskaper; dessa sammanträden
har man vanligen sökt lämpa efter allmänhetens beqvämlighet, så
att de blifvit utsatta till dagen efter någon marknad, då ledamöterna
i alla fall skulle varit i staden; likväl har det händt, och
jag har sett det många gånger, att ledamöter, som man borde tilltro
både nit och förmåga att deltaga i dylika öfverläggningar, samma
timma sammanträdet blifvit utsatt, rest från detsamma till sitt hem,
för att åt sina enskilda angelägenheter vinna några få timmar, som
de ansett för dyrbara att förspilla i allmänna sammankomster. —
Hvad föröfrigt den saken vidkommer, att Hushållssällskapets ledamöter
ieke väljas, så har jag blott sagt, att dess tillkomst i någon
mån liknade ett val, åtminstone till sjelfva saken, om ock ej
till formen, äfven har jag yttrat, att åtminstone de verksammare
af de personer, som finnas i Hushållssällskaperna, i alla fall skulle,
äfven genom val, dertill blifva utsedde. Men då jag tagit mig
friheten framställa möjligheten af att genom ändring i Hushållssällskapets
stadgar, kunna åstadkomma hvad man vill vinna genom
LänsNämnderna, så kan man ju mycket lätt deri införa en §, som
säger att Sällskapets ledamöter väljas på ett eller annat sätt. Ofvertygad
att E. o. Ad. i alla fall skärskådar de gjorda förslagen
om LänsNämnderna från alla sidor, tänker jag hvarken nu eller
under fortgången af denna öfverläggning vidare uptaga dess tid.
Frih. Eaab, Carl Adam: Om man hyser den tanken om
det kommunala lifvet, som redan trenne talare framställt, så må
jag gerna instämma med dem deri, att organiserandet af LänsNämnder
vore öfverflödigt. Man har nemi. påstått, att det kommunala
lifvet är utan beröringspunkt och utan intresse för nationen,
och med de skäl de anfört härför hafva de trott sig styrka sin sak.
Jag skall försöka att visa en annan sida af saken, och att förhållandet
ej är sådant. Vi, Mina Hrr! skola räkna Sockenstämman
såsom vår första kommunala beröringspunkt. Jag frågar nu dessa
värde talare, om de hafva funnit, att Sockenstämman i Sverige har
så litet intresse och lif i sina förhandlingar, att man kan behöfva,
såsom denne talare yttrat sig, gå på gator och i gränder för att
samla ledamöter. Detta är icke förhållandet, tvertom visar sig öfverallt
i landsorten, att dessa Sockenstämmor äro omfattade med
lif och värma, som göra dessa sjelfskrifna till att vara kommunala
lifvets Lsta institution, hvarur med all förhoppning de andra kommunala
institutioner kunna utgå. Om förhållandet är, att Hushållssällskaper
och andra kommunala inrättningar sakna lif, så kommer
190
Den 15 November f. m.
detta helt enkelt deraf, att de sakna beröringspunkter med sjelfva
grundvalen i det kommunala lifvet.
En talare har här sagt, att han ansåg LänsNämnden icke vara
af behofvet påkallad. Han ville utveckla Hushållssällskaper för att
dermed åstadkomma samma resultat. Han har likväl haft några
tysta skäl dermed; han har velat utestänga det politiska lifvet hos
folket och hänvisa dem till endast det rent ekonomiska, och med
sådan upfattning af saken arbetar han för något helt annat, som
må vara honom obetaget, men hvilket jag för min del städse skall
motarbeta.
Inom hvarje konstitutionelt land med outvecklade kommunala
institutioner verka 2:ne krafter, som, öfverlemnade hvar för sig åt
sig sjelfva och egen myndighet, arbeta vanligast i helt andra direktioner
än det konstitutionen och folkets väl angifva. Dessa krafter
äro: Regeringsmakten och Pressen. Historien och våra dagars
företeelser bevisa denna sanning. Kommunalinstitutionerna äro regulatorn
för enhvar af dessa krafter. Ensamt de bilda denna folkets
mäktiga opinion, som fått namn af allmän opinion. Den är
ett foster af kommunalförsamlingarnas verkningar — ett uttryck
af nationens tänkesätt. På densamma stödjer sig Regeringen i sina
åtgärder; på densamma pressen, då den talar. Utan den fara
begge vill.
Ett land utan dessa institutioner faller vexelvis under Regeringens
och Pressens urartande despotism, ty all okontrollerad makt
faller förr eller sednare i tygellöshet.
Vill man en konstitutionel Regering, önskar man konstitutionella
institutioner, lämpade på våra förhållanden, då måste man inrätta
LänsNämnder, och det är i anledn. häraf, som jag tager mig
friheten väcka denna motion, som jag anser vara bland de vigtigaste
ämnen för Riksmötets behandling och för det konstitutionella
lifvets utveckling af största behof.
Remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Eöredrogs Hr Åkermans, Fredrik, d. 12 dennes på bordet
lagda motion, ang:de beviljande af ett anslag för en gång af
.25,500 R:dr rint, till byggnader, grunddikning och gödning å
LandtbruksAkademiens experimental-fält.
Hr Adelborg, Anders Otto: Under en tid, då allting i
industriel väg så betydligt går framåt och tager en lyftning, som
fordna tider aldrig skulle anat, bör också allt göras för att underhjelpa
och rikta till en lycklig lösning af detta framåtskridande.
I vårt samhälle äro äfven derföre alla krafter i rörelse, och med
glädje emottager man allt hvad som med fördel kan bidraga dertill.
Den motion, som nu blifvit framlagd inför R. o. Ad., är äfven
ett foster af denna anda och bör behjertas, såsom af behofvet
påkallad. Den åsyftar en förbättring af LandtbruksAkademiens
experimentalfälts verksamhet, ett mål väl värdt att vinnas under
tider, då landets modernäring, jordbruket, mer än väl behöfver all
den verksamhet, som för dess utveckling kan påräknas. Meri ett
Den 15 November f. m.
191
är, att riktigt syfta åt det håll man~vill komma, ett annat är, att
slå in den rätta vägen dertill. Efter min tanka, har Hr Åkerman,
genom den motion han här framlagt, icke gifvit någon garanti för
en nytta, svarande emot de betydliga summor af 25,500 K:dr rmt
han begär, och anhåller jag derföre, att emot hans förslag få göra
följande anmärkmr.
Till en början vill jag här nämna hvad jag anser, att landet
bör hafva rätt att fordra af ett dess LandtbruksAkademies experimentalfält.
En dylik anstalt bör, efter mitt förmenande, vara så ordnad,
att vid densamma kan åstadkommas experimenter, så vidt möjligt
är, i alla delar af vårt Landtbruks mångfaldiga behof och dymedelst,
på samma gång, som den tillåter det praktiska verkställandet af
en nitisk LandtbruksAkademies theoretiskt framställda åsigter, vara
en central-anstalt för Rikets Landtbruksskola-, lemnande åt dessa
ständiga väckelser till ett rastlöst framåtskridande.
För att åstadkomma detta, fordras en total reorganisation af
det nuvar:de s. k. experimentalfältet, icke blott en tillfällig uphjelpning
af hvad som redan finnes.
Lokalen bör utvidgas genom nya egors tillköp; ladugårdar och
andfa ekonomiska byggnader böra ordnas efter nutidens fordringar;
större modellsalar åstadkommas m. m. af hvad som behöfves för
att gifva denna inrättning en mera omfattande verksamhet. Så
väl genom modeller, som jordbruk, borde derstädes en historik
framställas öfver Svenska Landtbrukets och dess binäringars fortgång,
på samma gång som tillfälle gafs till försök af alla slag,
lämpade efter vårt klimat och våra tillgångar. Hvad våra särskilda
Landtbruks-undervisningsverk lokalt erbjuda för hvarje län, borde
experimentalfältet, denna central-anstalt för dem alla, så vidt klimatet
det tillåter, i ett helt sammanfatta. Med ett ord, experimentalfältet
borde, ifrån att blott vara ett experimentalfält i smått,
blifva ett verkligt sådant i stort; och som alla medel dertill vore
på ett ställe samlade, vore ej ur vägen, att tillfälle till undervisning
i den högre Agronomien för ett mindre antal betalande elever
derstädes bereddes.
Som experimentalfältet nu är, gör det landet föga eller intet
gagn, och dess bibehållande på samma ståndpunkt vore, efter min
tanka, ingenting ' önskligt. Genom bifallandet af denna Hr Åkermans
motion, skulle således, efter mitt sätt att se saken, intet mycket
vara att vinna. Detta förslag är dessutom af den beskaffenhet,
att jag ej kan undgå att äfven något vidröra dess detaljer.
Hr Akerman har begärt 4500 R:dr Rmt till lön för Inspektor
och chemiskt-agronomiska försök. Om deraf 4400 R-.dr skola
användas till inspektorn och blott 100 R:dr till chemiska experimenter
eller tvärtom, nämner han intet. Om meningen är att
dela denna summa itu, och använda hvardera hälften till dessa
tvenne ändamål, så tyckes 225 0 R:dr rmt vara väl tilltaget för
en Inspektor öfver 60 T:ld jord, stående dessutom under en
särskild Direktions tillsyn.
192
Den 15 November (. m.
Ytterligare begäres 15,000 K:dr rmt till byggnader. Som
jag fattat det, skulle dessa medel användas till ordnandet af boningsplats
för Inspektor jemte några reparationer fi andra hus. Att
bevilja detta, vore att till en aflägsen och oviss framtid hänskjuta
frågan om experimentalfältets så behöfliga reorganisation; ty blir
nu en så betydlig summa använd till bibehållandet af det gamla
och icke ändamålsenliga, så torde R. St:r framdeles, på detta håll,
ej så hastigt vilja förnya sin i så många andra afseenden anlitade
frikostighet. Och en nara nog total ombyggnad är vid experimentalfältet
behöflig, om det en gång skall göra det gagn man af detsamma
har rätt att vänta.
Till grunddikning af den öpna jordens 60 T:ld är hegardt
6,000 R:dr rmt, beräknadt efter 100 R:dr p:r tild. Den vanliga
erfarenheten lärer dock, att i allmänhet inom vårt land, grunddikning,
äfven med fästadt afseende på nu höga dagspenning i närheten
af Stockholm, ej bör kosta mer än 60, högst 7 0 R:dr för Tddet.
Att utgifva 6,000 R:dr för grunddikningen af experimentalfältets
lilla areal, blir sålunda väl öfverflödigt, helst, som denna jord för
att kunna gagna vid olika försök, ej bör till hela sin vidd vara
lika dikad. Just för att på dess yta, genom jemförelse, kunna framställa
olika methoders företräden, bör så väl på olika sätt underdikad
mark der finnas, som genom öppna diken genomskuren sådan.
Det är genom jemförelsen med ett sämre, som det bättre
beredes framgång.
Afven begär Hr Akerman till upgödning af en jord, som jag
skulle tro förut ej bör vara särdeles mager, 75 R:dr på T:ld, eller
4,500 R:dr rmt. Det dyraste gödningsämne, vi f. n. känna till,
är Guano, och denna utländska vara är dock ej dyrare, än att
man dermed kan göda ett Trid för omkring 55 R:dr. Äfven här
gäller dessutom den satsen, att hela öpna jorden ej på en gång
bör sättas i lika skick, emedan man då beröfvar sig tillfället att
kunna anställa jemförande försök emellan olika växtslag, som behöfva
olika jordmån. Så väl landets bördigaste provinser, som de,
hvilka hafva den magraste jord, ega rätt att vid denna inrättning få
för sig passande experimenter gjorda, och experimentalfältet bör ej
fortfara att såsom hittills vara ett blott paraderande planteringsland.
Genom blandningar af jord kan, med ledning af vetenskapen, åstadkommas
de för jordbruket mest gagnande försök i denna väg, och
det är just sådana som för det närvande behöfvas.
Af det lilla, jag här i korthet anfört, torde jag dock tillräckligt
hafva gifvit tillkänna, att jag ej anser skäl uti att genom denna
motions bifallande gifva anledn. till experimentalfältets bibehållande
på samma punkt det nu står; men skulle en ny motion, i en mera
utvidgad form och på mera giltiga grunder byggd, framdeles i detta
ämne blifva inlemnad, anser jag den värd mycken upmärksamhet,
såsom ledande till ett mål, för vårt jordbruk särdeles eftersträfvansvärdt.
Innan jag slutar, anser jag mig skyldig att bestämdt förklara,
det mina anmärkmr rör:de experimentalfältets närvande ställning på
intet
Den 15 November f. m.
193
intet vis kunna anses drabba den utmärkte man, som förut stätt i
spetsen för vår LandtbruksAkademie, och hvars vördade minne alltid
skall högt aktas af den Svenske jordbrukaren. Han åstadkom,
med nit och kärlek för siu sak, hvad som kunde göras under en
tid, då betydliga svårigheter voro att bekämpa och stora fördomar
att öfvervinna; men nu hafva helt andra tider inträdt, allt hvad
till jordbruk och industri hörer ryckes nästan hejdlöst framåt, och
befordrare af dessa källor till vårt lands stigande välmåga behöfva
blott vilja för att kunna. LandtbruksAkademien tilldrager sig också
nu hela landets upmärksamhet, och man väntar sig en föryngrad
verksamhet af densamma.
Jag hade tänkt, att skriftligen bifoga dessa mina anmärkmr,
och måhända hade de då blifvit något bättre, än som nu kunnat ske,
då de utan förberedelse här blifvit afgifna; men som i går anländ
till staden, har jag först i dag på morgonen fått kännedom om
motionen, utan att ega tid att i öfverensstämmelse med ämnets
vigt tänka mig in i detsamma. Sådana, som de äro, torde de dock,
till den kraft de kunna hafva, få åtfölja vid remiss till vederbörligt
Utsk.
Eemitterades till StatsUtsk.
Föredrogs Hr Dalmans, Wilh. Fredr. Achates, d. 12
dennes på bordet lagda motion om bördsrättens afskafiande.
Hr Cederschiöld, Bob. Theophron: Lika med den
värde motionären anser äfven jag lagstadgandet om bördsrätt hafva
urartat så, att det leder till helt annat ändamål än som dermed
varit åsyftadt. Ändamålet är nemi. det, att jorden skulle bibehållas
inom slägten, men jag tror mig ej fela mot sanningen då jag
säger, att icke en gång bland tio bördsrätten utöfvas för detta ändamål.
Förhållandet är deremot oftast att den, som anmäler sig
att börda, sedermera erbjuder sig att mot någon viss ersättning
afstå sina bördsanspråk, eller om han också ej gör det, utan blir
egare af jorden, så är det för att genast derefter afyttra den åt
någon annan, som på förhand erbjudit högre köpeskilling. Börderna
irnen skall väl med ed bekräfta att han bördar för egen räkning,
och derigenom ville det synas som om all anledn. till bedrägeri
eller prejeri i detta afseende vore förekommen, men så är icke förhållandet,
ty bördemannen resonnerar så: Jag köper naturligtvis
egendomen för egen räkning: ty om en annan kommer och erbjuder
större köpeskilling, så blir vinsten min, om jag säljer den.
Han anser sig sålunda med godt samvete kunna svärja på att han
bördar för egen räkning. Hvar och en bör derföre finna att detta
lagstadgande leder till prejeri och osäkerhet i eganderätten. Vid
ett sådant förhållande gillar jag visserligen motionärens åsigt, att
det vore skäl det bördsrätten afskaffades äfven på landet; men jag
tror, att i sammanhang dermed lagens stadgande om testamentsoch
gåfvorätt, äfven borde förändras; ty om detta ej sker, utan det
H. I. ' 13
194
Den 15 November f. m.
hädanefter, som hittills, blefve förbjudet att bortgifva arfvejord,
skulle lagen eluderas på det sätt, att arfvejorden såldes till oskyld
person för så lågt pris, att den i sjelfva verket blefve bortskänkt.
Jag instämmer således i motionärens förslag, att bördsrätten måtte
uphäfvas; men såsom amendement dertill hemställer jag, att LagUtsk.
måtte föreslå de ändringar, hvilka deraf föranledas uti testamentsoch
gåfvorätten. Skulle åter LagUtsk. ieke anse sig böra tillstyrka
uphäfvande af bördsrätten i sin helhet, så tror jag likväl att någon
vinst skulle upkomma om en inskränkning deri gjordes, om man
bestämde en kortare tid inom hvilken bördsanspråk skulle göras
gällande, och om man stadgade att den, som bördade, skulle under
någon bestämd tid bibehålla egendomen, samt ieke under denna tid
hafva rätt att åter afyttra den. till bevis på att den verkligen blifvit
bördad för egen räkning. Jag får derföre, i händelse att motionär
rens förslag ej skulle i sin helhet blifva antaget, vördsamt föreslå:
att bördsrätten, hvilken aldrig synes böra få ega rum, i afseende
på den egendom, som blifvit försåld å offentligen utlyst auktion,
enär bördeman der kunnat bevaka sin rätt, icke måtte tillkomma
någon annan än den, som till säljaren befinner sig i skyldskap uti
rätt ned- eller upstigande led; att bördeman skall anmäla sin bördstalan
inom en månad efter det han bevisligen om försäljningen
erhållit kunskap, eller någon annan lämplig kort tid, som LagUtsk.
torde bestämma; att han skall uttaga stämning till det Ting, som
nied iakttagande af laga stämningstid infaller näst efter denna månad;
samt att bördemannen, derest han begagnar sin bördsrätt,
icke må afyttra egendomen inom någon bestämd tid, t. ex. ett år
efter derå erhållen fasta. Jag anhåller att dessa mina anmärkmr
måtte få åtfölja motionen.
Hr D alhna n: Jag har begärt ordet för att gifva tillkänna
att jag ännu i dag ämnar väcka en motion om utvidgning af
testamentsfriheten. Jag har sålunda icke förbisett att bördsrättens
afskaffande står till testamentsfriheten i ett nära förhållande. Emedlertid
får jag tacka Hr Cederschiöld för det understöd han gifvit
min motion i förra hänseendet; och ehuru jag skulle önska att den
blefve antagen i vidsträcktare mån än med det amendement Hr
Cederschiöld föreslagit, så erkänner jag likväl gerna, att äfven detta
vore ett vigtigt steg till förbättring och f. 11. vore det mål jag
åsyftar.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 12 dennes på bordet
lagda Utlåt. M 4, öfver väckt motion, ang:de uphäfvande tills
vidare af stadgandet om vexlars diskontering mot 4 proc:s
ränta.
Föredrogs och bifölls LagUtskrs d. 12 dennes på bordet lagda
Mein: M 1 ang:de arfvoden för Utsk:s Kanslipersonal.
Den 15 November f. m.
195
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Som min syn
på sednare tider blifvit bristfällig och jag icke i allt vågar lita på
mitt minne, tager jag mig friheten att anhålla, det någon af Eiddarh.
Kanslisterna ville upläsa följande motioner.
Härvid aflemnades och uplästes 4 motioner af följande innehåll
:
1:0.
För närvarande äro alla tidningar berättigade att omkring hela
riket få afsändas, utan annan kostnad dervid, än den stämpelafgift
af 1 rst pr blad, som är påbjuden.
För att nu visa hvilket missförhållande, som häraf upkommer,
torde mig tillåtas framlägga ett ex., nemi.: Man tror sig veta att
samteliga ifrån Stockholm afgående tidningar upgå till ett antal af
omkring 13,000 för hvarje dag, utgörande en vigt af 462 Sk®
för året, och dessutom alla broschyrer och tidskrifter, hvilket allt
måste genom postböndernas hästkreatur föras till de aflägsnaste orter.
Jag måste härvid observera, att under Carl XI:s tid, då posthemman
afsattes för den egentliga brefvexlingen, Sverige inte visste
utaf, mera än hela Europa den tiden, nyttan man väntar sig af en
fri tryckpress, och synnerligast af journalisthandteringen. Denna
sednare har likväl under tiden upkommit och med yppighet upblomstrat,
och följden är, att antingen måste posthemmanens kreatur
draga hela denna börda, eller måste Kongl. PostKont., genom nya
kostnader, ombesörja deras fortskaffande.
Vi veta äfven, att då skriftställare derom göra underd. anhållan
hos K. M., deras skrifter någon gång erhålla fri transport,
på postens bekostnad. Jag vill visst icke förneka tillvaron af sådana
skrifter, hvilkas kringspridande kan medföra nytta för folket,
men vågar tro, att med den utsträckning ångbåtsfärten i sednare
tider fått, kan en sådan transportfrihet nu mera anses öfverflödig.
För att närmare bestyrka de af mig gjorda upgifter på tidningarnes
antal och vigt, får jag här bifoga de af mig ifrån Kongl.
PostKont. infordrade upgifterna i ämnet. Och får jag derföre väcka
följande motion:
Det måtte nuvarande stämpelafgift för tidningar fördubblas,
för att med denna ökade tillgång sätta Kongl.
Posten i tillfälle att gifva åt de lidande posthemmanen en
rättvis ersättning.
Anhållandes att denna min motion måtte remitteras till H.
BevillmsUtsk.
Eemitterades till BevillmsUtsk.
2:0.
E. o. Ad. torde benäget draga sig till minnes, att jag under
flere de sednare Riksdagar ifrat emot beskattning af löner, titlar
och ordnar.
Hvad lönerna beträffar, har BevillmsUtsk., vid sednaste lii kärnö
te, nedsatt skatten ifrån 3 till 1 pr mille. Det skedde så, icke
derföre att Utsk. godkände värdet af mina anmärkmr, utan i sammanhang
med nedsatt bevillning å kapitalegendom, — och denna
196
Den 15 November f. m.
då förnekade rättvisa är hvad jag ånyo af Eder begär. Jag förnyar,
att löner icke äro kapitaler eller fast egendom, och sålunda
icke böra ställas i samma kathegori af den som vill ega något
anspråk på logisk hållning. Lönen är ett ömsesidigt kontrakt
emellan Staten som husbonde och tjenstemannen som tjenare, —
och der tjensten icke minskas, snarare årligen utvidgas, der kan
Staten icke, utan uppenbart våld, fråntaga sin tjenare det ringaste
af lönen. Eller har väl någon af Eder, Mine Hrr, någonsin så
förfarit? Jag fordrar således att den af mig upställda principen
gillas, och jag skulle mycket bedraga mig, om jag icke kunde påräkna
bifall uti detta hus, der ädelhet och rättvisa i tänkesätt äro
så allmänt rådande.
Hvad adelsbref, titlar och ordnar beträffar, äro de belagde
med skatt, under namn af Charta Sigillata, — men på hvad rättvis
grund tillåter sig den beskattande makten att taga lösen af
hvad den icke gifver, utan endast är beroende af Konungens Nåd?
Borde icke minsta eftertanke snarare se med belåtenhet att vår
Konung eger dessa medel till belöning och upmuntran i Statens
tjenst, helst Ständerna icke anse sig ega tillgång att åt Konungens
välbehag upställa stora summor till samma ändamål.
Jag vågar derföre väcka följande Motion:
Det måtte all afgift till Staten, vare sig såsom Bevillning
eller Charta Sigillata, försvinna för löner, samt
Konungens Nåd. Bref om afsked utur tjenst, utnämnande
till adelig värdighet eller uptagande till de Kongl. Ordnar,
äfvensom alla titlar i allmänhet.
Anhållandes om remiss af denna min Motion till Högh Bevillms
Utsk.
Remitterades till BevillmsUtsk.
3:o.
Då jag uti föregående Motioner om befriande för all karteafgift
vid befordringar, afsked m. m. till och ifrån tjenster, äfvensom
alla pensioner och K. M:s Nåd. utnämningar, vare sig till
ordnar, titlar eller adelsbref, ej nämnt något att förebygga den
minskning uti de igenom karta påräknade Statsintraderne, som
deraf blefve en följd, anser jag mig nu pligtig dertill.
Karteringsskyldigheten är, jemförelsevis med hvad i andra
länder förekommer, högst ofullständigt använd.
Rätta principen för karteringsskyldigheten är den, att hvar
och en, som vill bevara åt den handling han uprättar, lagens bindande
kraft, måste affatta den på karteradt papper, der nemi. endast
första arket behöfver karteras. Det visar sig således tydligt,
att denna afgift endast faller uppå den som eger något att förvara
eller förvärfva.
Vid antagandet af en sådan princip skulle man se äfven den
minsta karteringsafgift rikligen fylla Statsbehofven.
Jag inskränker mig här likväl endast till det förslag, att alla
skuldsedlar och räkningar, som upgå i värde utöfver 100 Rdr rmt,
malte åläggas att skrifvas på karteradt papper.
Den 15 November f. m.
197
Betänker man, att beloppet af gängse skuldsedlar, såväl intecknade
som ointecknade, beräknas upgå till minst 100 h 120 milhr
Edr, så finner man att detta är det enda möjliga medel att beskatta
penningekapitalerna, hvilka likväl böra kontribuera till Statsutgifterna,
som den fasta egendom, hvilken icke kan undandragas
den beskattande makten. Penningen är den rörligaste af all egendom,
och kapitalistens möda att upbära sina räntor den minst
mödosamma omsorg som kan tänkas; hvaremot industriidkaren,
handelsmannen, åkerbrukaren och de, som bryta våra malmer, hafva
ett hårdt och ofta gäckadt arbete.
Då jag nu väcker Motion om skuldsedlars beläggande med
karteafgift, öfverlemnas åt Högh Utsk. att bestämma dess belopp,
äfvensom utsträckandet deraf åt andra penningevärde egande handlingar.
Jag anhåller vördsamt om remiss till vederbörligt Utskott.
Remitterades till BevillmsUtsk.
4:0.
Det är Eder bekant Mine Hrr, att det finnes en mängd af
barmhertighetsinrättningar, dels tillhörande privata stiftelser, dels
sådane uti hvilka Staten för någon anpart deltager. Alla dessa
verk äro f. n. utlåningskontor, hvaraf flere olägenheter upkomma.
Jag vill söka angifva några af dem.
1 :o. Vid det ena verket kan man icke veta utaf det andras
utlåningar, hvaraf händer att en och samma person ofta uplånar i
flere af dem, och går vida utöfver sina betalningstillgångar.
Det är sant att alla dessa lån erfordra löftesmän, lika litet
kännare af låntagarens vilkor, hvarigenom de ofta stanna i svåra
förluster, — eller blifva löftesmännen sjelfve utur stånd att betala,
och då stannar det utlånande verket uti förlusten.
2:0. Bildar denna utlåning ett orättvist ansvar uppå de styrande,
hvilka måste tillita underlydande tjeustemäns undersökningar,
och beroende af dem gifna dussörer.
Jag skulle t. o. m. kunna upgifva en fond, stiftad ad pios usus,
som helt enkelt försvunnit spårlöst, .redan för många år tillbaka.
3:o. Blir det svårare med hvarje dag, att på fullgod säkerhet
finna placering till 5 proc., ja till 4 Vj proc:s årlig ränta.
Vanligtvis äro styresmännen vid alla dessa utlåningsverk ställde
uti ansvarighet om verket lider någou förlust uppå beviljade lån,
såsom exempelvis uti K. KrigsColhm, hvars Ordfide jag varit uti
3:ne Sr. Ett sådant ansvar är en högst orättvis börda, lagd på
tjentsemannabestyret, då den tjenst, för hvilken man är aflönad,
och hvilken man med skicklighet utförer, likväl icke kan fordra att
man är skyldig förstå penningeförvaltning af denna art. Utlåningen
är dessutom beroende på tvenne underordnade tjenstemäns yttrande,
nemi. den utlånande kassans Ombudsman och Kamrerare.
Då det emellertid är Staten värdigt att vårda sig öfver alla
fromma stiftelser, vågar jag härmedelst väcka Motion:
198
Den 15 November f. m.
Det E. St:r ville tillåta vissa till pios usus stiftade
kassor att uti Eiksg:sKont. eller Banken, emot 4 V2 proc.,
insätta sina fonder, eller för dem befintliga och godkända
säkerhetsdokumenter, för att hos nämnde kassor den motsvarande
räntan tillhandahålla.
Den första och måhända största nyttan dervid är, att
alla dessa verk då kunde umbära egna kostsamma kassörer
med underlydande tjenstemän, hvilka alla nu belasta kassornas
förvaltning. Kamreraren uti verket är då tillräcklig,
att under Direkt:ns tillsyn och på dess befallning,
utqvittera räntor eller gifva anvisning på deras upbärande.
E. o. Ad. torde häraf benäget finna, att jag icke allenast
dermed åsyftar säkerhet för de utlånande verken, utan
jemväl besparing för kassor, ämnade åt pensioner och välgörenhet.
Ibland dessa kassor får jag företrädesvis nämna, Sparbanker,
Pupillkassor samt t. o. m. Statens stora Pensionsinrättniugar,
så väl för Arméen som Flottan och Civilstaten,
såvidt dessa verk vilja sig häraf begagna.
Jag anhåller om remiss af denna min Motion till Högloft.
StatsUtsk.
Eemitterade3 till StatsUtsk.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: Förliden vår ankom från
GeneralFältTygmästareExpedm till Chefen för K. Svea Art.Eeg:te
en skrifvelse, hvari han anbefaltes, att, i anseende till de stegrade
prisen och den högre lefnadskostnaden, inkomma med förslag till ny
lönestat för Eeg:tets militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän.
Eeg:tsChefen hade då den upmärksamma grannlagenheten emot
Offieerscorpsen, att tillkalla en Officer af hvarje grad, för att med
desse Hrr rådgöra, upgöra, noga öfverväga och pröfva billigheten
och lämpligheten af detta förslag, som han ernade till GeneralFältTygmästarExpedm
insända. Detta förslag, med högst obetydliga
förändringar, inskickades sedermera från GeneralFälttygmästarExped:en
till Landtförsv:Depart:tet såsom förslag till lönestat för hela Artilleriet.
Som jag emar framlägga detta förslag såsom en min motion
till R. St:rs pröfning, utbeder jag mig, att i korthet få redogöra för
dess hufvudgrunder.
Till grund för lägsta officersgradens lön antogs, att UnderLöjtnanten
skulle med yttersta sparsamhet kunna draga sig fram för
en summa af 1000 E:dr r:mt. ,200 E:dr r:mt ansågs vara det minsta,
som åtgick till rum, städning, ved, ljus och tvätt. För denna summa
fick han i sannning ej bo mycket präktigt, ej eller gå mycket ren;
16 sk., priset på en kopp kaffe med litet smör och bröd till, anslogs
till hans frukost och lika mycket till hans qväll, 1 E:dr anslogs till
middagen; derför får man knappast 3 portioner mat och hvarken
smör eller dricka. Dagportionen blef således af ett värde af 1 R:dr
Den 15 November f. m.
199
32 sk. Detta utgör på året 608 R:dr. Återstod således af de 1000
riksdalerna 192 R:dr till skodon, linne, uniform, lägerkostnader, tillgång
till intellektuel utbildning m. m. Denna summa är till sitt
afsedda ändamål så otillräcklig, att betydligt, högst betydligt måste
inknappas på dagportionen. Det är visserligen en sanning, att Subaltern
har, utom sin lön, 100 R:dr b:ko i inqvartering, och Kaptenen
150 R:dr. Men en, på 20 R:dr när, lika stor summa åtgår
för Subalternen i löneafdrag till ackordsräntans amortering, Arméens
pensionskassa, Reg:ts kassa, Musikens underhåll m. m. För äldre
Kaptenen åtgår härtill nära nog inqvarteringens dubbla belopp. De
siffror, som af mig här nu komma att upgifvas, blifva således uttryck
på Officerns nettoinkomst.
För Löjtnanten, hvilket man blifver efter en 7 ä 8 års tjenstetid,
ansågs 1500 R:dr r:mt vara en lämplig lön. Det är en summa,
på hvilken man verkligen kan, såsom Officer i hufvudstaden, med
sparsamhet lefva. Till grund för Kaptens löns bestämmande antogs,
att han på den skulle kunna existera som gift, och denna lön sattes
till 3000 R:dr, men som hushållet i början är mindre dyrt än
längre fram, då familjen förökas och barnens upfostran börjas, delades
Kaptenslönerna i 2:ne delar, yngres och äldres; de yngres
sattes till 2,500, de äldres till 3500. Medium af dessa båda
löner är 3000. Till Majorsplatserna hinna högst få med mera framstående
och ännu bibehållen militärisk duglighet. Majors lön bestämdes
till 4500.
Högsta Underofficers lön ansågs böra vara så stor, att Underofficern
skulle kunna som gift på den lefva. Underofficern tjenar
sig vanligen upp från gemenskapen, och gifter sig ur den lägre
klassen; hustrun måste bidraga med tvätt, sömnader, städning m.
m. till hushållets bestånd. 900 R:dr r:mt ansågs vara tillräckligt
för en gift Underofficer, då till denna summa lägges hans
beklädnadshjelp, som utgår med 70 R:dr b:ko, och hans inqvartering,
som utgår med 40 R:dr b:ko. För Sergeanten anslogs 5 00
R:dr r:mt.
Till bestämmande af de vid Reg:tet anstälde civile tjenstemäns
löner, kunde man ej utgå från den principen, att lönen skulle vara
tillräcklig för dess innehafvares uppehälle, ty dessa tjenstemän både
kunna förena, och nästan alltid förena sina tjenster vid Reg:tet med
andra tjenster utom Reg:tet. Till grund för dessa tjenstemäns löners
bestämmande togs, att de skulle vara så aflönade, att deras möda
var ersatt, och att Reg:tet kunde hafva hopp, att få sina civila befattningar
bestridda af dugliga embetsman. De åt dem upförda löner
lemnar jag till Högh StatsUtsk:s bepröfvande och bedömande.
Jag utbeder mig endast att fä nämna, att Auditören vid K. Svea
Art.Reg:te har, till följd af artillerivapnets sammansättning och
Reg:tets många detachementer m. m., enl. jemförde diarier, 5 0 proc.
trägnare embetsbefattning än Auditören vid Gardena.
Hvad Reg:tsChefs-lönen angick, ansåg Öfversten (Reg:tsChefen)
det ej vara honom tillständigt, att föreslå densamma. Den blef af t. f.
GeneralFältTygmästaren uptagen till 7,500 R:dr r:mt. För att ådaga
-
200
Den 15 November f. m.
lägga billigheten af denna lönesumma, utbeder jag mig att få göra
en liten jemförelse emellan SekundChefens vid Lifgardet till Häst
och Reg:tsChefens vid Svea Art.Reg:te representationsskyldighet,
storheten af deras befäl och dessa Befälhafvareplatsers olika militäriska
vigt. SekundChefen för Lifgardet till Häst skall representera
för 20 personer, af hvilka hans Officercorps utgöres; Chefen för
Svea Art.Regite för 75 personer. 75 officerare skola kunna hafva»
ett hem i hans hus. 7 5 skall han kunna bistå med råd och dåd.
I fredstid har SekundChefen för Lifgardet till Häst befäl öfver 400
man och 370 hästar; Chefen för Svea Art.Reg:te har befäl öfver
1073 man och 250 hästar, rusthåliarhästarne- inberäknade; i krigstid
kommenderar SekundChefen för Lifgardet till Häst 4 sqvadroner
af 100 hästar i hvarje, Chefen för Svea Art Reg:te befaller öfver 6
batterier, af tillsammans 900 man och 1000 hästar, och öfver en
materiel af omätligt värde; på slagfältet behöfver befälhafvaren för
4 sqvadroner rytteri hufvudsakligast den militära blick, som upfattar
rätta ögonblicket till inhuggning, ithy att detta kan vara förbi
innan ordres från högsta befälhafvaren hinner till honom ankomma
derom. ArtilleriChefen deremot behöfver, för stridens anordnande och
utförande, rekognoscera terrängen, vidtaga dispositioner, välja positioner
m. m. Han måste känna till de krigsrörelser, som skola utföras
kring slagfältet, med ett ord, han måste hafva en fot i Genéralitetet.
När SekundChefs-lön vid Lifgardet till Häst är uptagen
till 6,500 R:dr, en summa hvars fulla billighet jag erkänner, anser
jag Chefs-lön vid Svea Art.Regite ej kunna uptagas till mindre
än 7,500.
I StatsRådsprot:t öfver Landtförsvarsärendena, bifogadt K. M:s
Nåd. Propos., uttalas som grundprincip för värfvade arméens löners
bestämmande, att lika grad tarfvar lika lön. Denna princip kan jag,
för min del, ej godkänna. Jag anser, att i hvarje Stat, som har
framåtskridande till hufvudmål, bör det högre kunskapsmåttet kunna
göra anspråk på bättre samhällsställning. Vid Artilleriet skall officern,
för att kunna avancera, hafva aflagt prof på de högsta kunskaper, som
i något Statens militärläroverk meddelas. Men äfven om man skulle
gilla det nyss omnämnda StatsRådsprot:s grundprincip, anser jag
den ej, vid Artilleriets löners bestämmande, blifvit följdriktigt tilllämpad.
Subalternerna vid Garderna äro, såsom de förut varit, delade i
3:ne lika delar. Högsta 3:djedelen har l:ste Löjtnants lön, lägsta
3:djedelen UnderLöjtnants lön och mellersta 3:djedelen 2:dre Löjtnants
lön, som är ett medium emellan l:ste Löjtnants och UnderLöjtnants
lön. Artilleriets Subalterner äro för det närv:de delade i
2:ne lika delar. Usta hälften har l:ste Löjtnants lön, 2:dra hälften
UnderLöjtnants lön. Sammanlagda lönebeloppet blifver lika, om en
Corps delas i 3 lika delar med 3 olika löner, ifall den mellersta
lönen är ett medium emellan den högsta och den lägsta, och om
samma Corps Sr delad i 2 lika delar, hvardera delen med högsta och
lägsta lön. Enda skilnaden är, att de högsta UnderLöjtnanterna
hafva mindre och de lägsta Löjtnanterna mera, än om Corpsen blif
-
Den 15 November f. m.
201
vit delad i 3 lika delar. Nu är i StatsRådsprot:t föreslaget, att
Artilleriets Subalterner först skola delas i två hälfter och så öfversta
halfvan åter i två hälfter. Endast V4:del af Artilleriets Subalterner
få derigenom l:ste Löjtnants lön, V4:del 2:dre Löjtnants lön, men
V2 - UnderLöjtnants lön. V3:del af Artilleriets Subalterner äro på
detta sätt sämre aflönade än vid Gardena.'
Majorsplatserna vid Gardena äro tvenne, vid Svea Art.Reg:te
åter 0. Enl. ofta omförmälda StatsRådsprot., har halfva Majorsgraden
vid Gardena fått sig tilldelad l:ste Majors lön, då deremot endast
y6 af Majorsgraden vid Artilleriet fått sig tilldelad l:ste Majors
lön. Jag utbeder mig, att här få visa, att Gardenas och Svea
Art.Ileg:tets öfriga Officerare stå ungefär i lika förhållande till deras
Reg:tsOfficerare. Vid Svea Lifgarde t. ex. finnas 3 Reg:tsOfficerare
och 35 öfrige Officerare. Förhållandet är som 35 till 3. Vid Svea
Art.Reg:te finnas 7 Reg:tsoffieerare och 69 öfriga Officerare på stat.
Förhållandet är som 69 till 7, således litet, högst litet, fördelaktigare
för Artilleriet. Men denna fördel för Artilleriet upväges fullkomligt
af den fördelen, som Gardena hafva, att hafva en Öfverste
på 37 Officerare, då Artilleriet deremot endast har en Öfverste
på 75 Officerare. Vid Gardet till Häst, som har 3 Reg:tsOfficerare
på« 18 andre Officerare, är förhållande mycket, mycket fördelaktigare.
Af det anförda tror jag mig hafva bevisat, att när Reg:tsOfficerarnes
antal vid olika Reg:ten stå i lika förhållande till öfriga
Officerare vid dessa Reg:ten, och när till princip antages, att lika
grad skall hafva lika lön, så bör ock ett lika förhållande iakttagas
vid deras aflönande. Alltså, när Gardenas halfva Majorsgrad har l:ste
Majors lön, så bör ock Svea Art.Reg:tes halfva Majors eller 3:ne
hafva l:sta Majors lön.
I StatsRådsprot:t äro Batteri- och KompaniChefer uptagna till
600 R:drs mindre lön än öfrige Kaptener. Genom detta tyckes
det just som utpekadt, att Batteri- oell KompaniChefer skola uttaga
sin lönefyllnadssumma på passevolancen. Men nu är passevolancen
intet annat än ett emellan Kronan och KompaniChefen upgjordt
kontrakt, hvarigenom Kronan åt honom öfverlåter upköpande, förfärdigande
och förvarande af truppens beklädnad. Detta kontrakt
upgör Kronan, ty den anser förenligt med sin vinst, att slippa hålla
särskilda upköpare, förfärdigare och förvaringsmän. Kontraktet bör
vara så upgjordt, att KompaniChefen får en billig ersättning forsin
omtanka, sitt besvär och sin risk, men ej så upstäldt, att han på passevolancen
skall uttaga en lönefyllnadssumma, och denna kanske ofta på
truppens bekostnad. Kronan tillkommer det, att upgöra ett så beskaffadt
kontrakt, att ej KompaniCheferna få en oskälig vinst, och
Majorerna tillkommer det, att vaka öfver att truppen får fullt
ut sitt.
På grund af hvad jag haft den äran att anföra, vågar jag vördsammast
föreslå, att Art:s militäre, civile och ecklesiastike tjenstemäns
löner upföras å stat, i närmaste likhet med hvad t. f. GeneralFältTygmästaren
och Chefen för Artilleriet föreslagit af d. 22 Juli
1 856.”
202
Den 15 November f. nu
Löncstat.
Grad.
Af Chefen för Landtför-  svarsDepartementet före-  slagen lön.
Tillökning.
Af t. f. GeneralFältTyg-  raästaren och Chefen för
Artilleriet föreslagen lön.
Summa tillökning.
23
o'
O
Öfverste (3 hästar)
R:dr r:mt
6,000
R:dr r:mt
1,500
R:dr r:m(
7,500
R:dr r:mt
3.1500= 4,500
9
ÖfversteLöjtnant (2
hästar)
Major (2 hästar) .
4,500
4,000
500
4.500
4.500
13.500 = 6,500
6
6
Aldre Kapiten utan
Batteri
3,000
500
3,500
12.500 = 6,000
Aldre Kapiten med
Batteri
2,400
1,100
3,500
20.1100=22,000
Yngre Kapiten . .
2,000
500
2.500
27.500 =13.500
Inform:sKapiten. .
2,000
500
2,500
3.500 = 1,500
l:ste Löjtnant . .
1,200
300
1.500
30.300 = 9,000
2:dre Löjtnant . .
1,000
500
1,500
29.500 =14,500
UnderLöjtnant .
800
200
1,000
59.200 =11,800
Beg:tsStallmästare
1,200
1,200
Beg:tsPastor, . . .
1,200
300
1,500
3.300 = 900
Bataljonspredikant
500
500
Beg:tsAuditör . . .
1,000
500
1,500
3.500 = 1,500
Beg:tsLäk,are . . .
1,200
300
1,500
3.300 = 900
Bste BataljonsLä-  kare
800
200
1,000
3.200 = 600
2:dre BataljonsLä-  kare
600
200
800
3.200 = 600
D:o
600
200
800
3.200 = 600
Beg:tsSkrifvare . .
1,000
500
1,500
3.500 = 1,500
Beg:tsHästLäkare .
700
200
900
3.200 = 600
Styckjunkare . . .
800
100
900
19.100 = 4,900
Sergeant (l:sta kl.)
500
500
Sergeant (2:dra kl.)
450
50
500
38.50 = 1,900
Beg-.tsTrumpetare .
800
100
900
3.100 = 300
Div:nsTrumpetare .
500
500
BatteriTrumpetare.
Bste Konstapel . .
400
00
30
400
120
30.94 = 2,820
2:dre Konstapel. .
Trumpetare i N:r.
48
37,30
10.50
48
48
10,30.72= 756
Batteri-Handtver-  kare
48
48
Den 15 November f. m.
203
Grad.
Af Chefen för Landtför-  svarsDepartementet före-  slagen lön.
Tillökning.
Af t. f. GeneralFältTyg-  mästaren och Chefen för
Artilleriet föreslagen lön.
Summa tillökning.
R:dr r:mt
R:dr r:mt
R:dr r:mt
R;dr r:mt
Särskildt anslag:
Ersättning för stallhyra
m. m. för 41 tjenste-
hästar å 100 R:dr hä-
sten
4,100
Arfvoden:
Reg:tsQvartermästare
med yngre kaptens lön
500
500
3.500 = 1,500
Eeg:tsAdjutant ....
400
100
500
3.100 = 300
Mönsterskrifvare . . .
450
450
Gymnastiklärare....
400
50
450
3.50 = 150
InformationsKapiten .
800
200
1,000
3.200 = 600
InformationsOfificer . .
400
100
500
3.100 = 300
D:o Underofficer . . .
150
150
D:o vid detachemen-
terna
50
.
50
Extra läkare i Visby .
100
50
150
50
T).n i ripflp
37 KO
37.50
XJ. U l VJ CiiC
D:o i Carlsten ....
O/ |5U
450
450
Garnisonspredikant i
E1 fc: hörer
150
150
D:o i Landskrona . .
150
150
Tygstaten:
Förrådsförvaltare:
Förhöjning efter 10 års
tjenst med 25 % . .
^1,200
300
1,500
8.300 = 2,400
Förhöjning efter 10 års|
tjenst med 25 % . .
Tygskrifvare
500
500
3 upbördsarfv:n å 285
285
285
4 » å 13 5
135
135
TygUnderOflficer . . .
800
100
900
7.100 = 700
Verkmästare. . • . . .
1,000
1,000
Besigtningsrustmästare
800
800
Handtverksmästare . .
400
400
Rustkammarsmed . . .
350
350
Stockmakare
350
350
204
Den 15 November f. m.
Grad.
Af Chefen för Landtför-  svarsDepartementet före-  slagen lön.
Tillökning.
Af t. f. GeneralFältTyg
mästaren och Chefen, för
Artilleriet föreslagen lön.
■
Summa tillökning.
llidr r:mt
Ridr rimt
R:dr r:mt
Ridr rimt
Tunnbindare. .
142,50
1 £9 ro
Handtverksge.-äll .
300
IGfcA-. 5 U
Qnn
1 :ste Konstapel ....
90
30
uUU
120
3.30 = 90
2idre Konstapel. .
48
48
Arfvoden:
FältTygmästaren . . .
1,800
1,800
1,800
Tygmastm å Waxholm
300
300
300
D:o på Carlsten . . .
300
300
300
D:o på Carlsborg, så-
450
450
450
vida han ej innehar
Majors lön
450
450
450
ArtilleriOfficer, som
har öfverinseende öf-
ver kanongjuterierna
G00
G00
600
Kontrollant vid Arkli-
förråden i Stockholm
och på Kindön . . .
75
75
75
För Tygstaten, att af
Genera 1 Fäl t Ty gm äs ta-
ren disponeras enl.
nuvaride stat ....
2,250
Fyrverkarecorps
sen:
Befälhafvare (arfvode).
900
900
SubalternOfficer (d:o) .
000
finn
Verkmästare (lön) . . .
1,000
uuu
1,000
Anm.: Då Underofficer
Sr till verkmästare anta-
gen, utgår arfvode endast
med 400 rdr.
Underofficer (arfvode)
100
100
Handtverkare (lön) . .
300
50
350
50
Öfverfyrverkare . . .
100
100
Sidre Fyrverkare . . .
50
50
Läkare
100
i no
Eedogörare ......
150
1 uu
1 50
Si
mina tili
ökning p
a Amlie
■iets stat 123,191
Den 15 November f. m.
205
Jag har väckt denna motion om antagande af den af t. f.
GeneralDältTygmästaren föreslagna löuestat för Artild derföre,
att jag tjenar vid detta vapen, och dess bestånd ligger mig om
hjertat. Nu hafva Keg:tsCheferne allt större och större svårighet
att uppehålla vapnets tjenstbarhet och duglighet, till följd af bristen
på Offcerskandidater och det deraf upkommande behofvet, att vara
mindre och mindre nogräknade i sina Officersval. Det är klart,
att en yngling, som har häg och förmåga att genomgå Mariebergs
treåriga lärokurs, att den yngling heldre antingen väljer civila
ingeniörbanan, der han efter några års förlopp får dubbla, tredubbla
inkomster emot dem ArtilleriOfficern nu har, efter en 20-årig
tjenst; eller ock går in på arméen, hvarifrån vägen står honom
öppen till Generalstaben, Öfverste-beställningar och Generalitetet,
hvilken väg vanligtvis är för ArtilleriOfficern stängd, till följd deraf,
att Hrr StabsChefer, som i allmänhet äro af Infanteriet, tyckas anse
artillerivapnet såsom en skråinrättning, öfver hvars råmärken dugligheten
ej får träda.
Jag ber att vid detta tillfälle få förklara, att jag anser billighet
och rättvisa fordra, att den öfriga arméen upföres till högre
stat än den af Chefen för Landtförsv.Depart:tet föreslagna, helst när
man tager i betraktande med hvilken hägnande omtanka de civile
Depart:tsCheferne sörjt för betryggandet af sina underlydande tjenstemäns
ställning. Det är visserligen en sanning, att den civile tjenstemannen
är mera uptagen af sin tjenst, än den militäre, med undantag
likväl, åtminstone hvad ArtilleriOfficern beträffar, af en 3 månaders
sträng exercistid; men man bör ock ihågkomma, att Officern
är förpligtigad, att när som helst vara beredd på, att hungra och
törsta, frysa och vaka, mödas och stympas, blifva fånge och bortföras,
offra lif och blod i fäderneslandets tjenst. Lägger man denna
Officerns förpligtelse jemte hans tjenst i ena vågskålen, och den
civile embetsmannens tjenst i den andra, så tror jag att, om rättvisan
håller vågen, dess skålar skola väga någorlunda jemt.
Begärdes på bordet.
Hr Montgomery, Gust. upläste 3:ne motioner af följande
innehåll:
1:0.
Tillfredsställelsen öfver det rättas slutliga framgång, bringar
mig till den erinran, som troligen få, om ens någon, inom detta
rum, nu mera kan påminna sig, nemi. att det var jag, som för 33 år
sedan, eller under 1823 års .Riksdag först och ensamt väckte motion
om den s. k. Busbehofs-, eller sannare Busförderfs- — likasom all
annan — Bränvinsbränningsbeskattning med den nu för ångapparater
utgående 24 sk. r:mt pr k:a, i st. f. den då gällande runstycksbeskattningen.
Men denna min vördsamma framställning, tillika med de af
mig samtidigt väckta motionerna om de riksskamliga och skadliga Kgl,
Nummerlotteriets, Kgl AssistansKontorets och Bcrgnings- och DykeriKompaniets
uphörande, vunno ej blott intet medhåll utan fast hellre
206
Den 15 November f. m.
bemöttes i allmänhet med ovilja ja bitterhet och t. o. m. personlig
förföljelse.
Dessa mina motioner hafva dock alla, efter olika mellantider,
omsider vunnit E. St:s och Eegeringsmaktens bifall till heder för
det oförfalskade rättsbegreppet, den sanna moralen och det valförstådda
allmänna och enskilda intresset.
Annu åerstår likväl en uppenbar motsägelse i bränvinsbränningsbeskattningen
deri, att den enskilda, närmast skadliga och förderfliga
mindre tillverkningen, beskattas lägre än de fabriksmässigt,
folkets must och märg utsugande, likasom dess sedlighet och ekonomiska
bestånd undergräfvande, stora bränvinspannorna. Det finnes
dock intet skäl till denna olikhet, som knappast kan förklaras,
än mindre försvaras. En kanna bränvin är lika beskaffad, lika
skadlig och således lika värd att beskattas, antingen den tillverkas
i en större eller mindre pannerymd eller mäskekar, antingen medelst
ångapparat eller i en vanlig bondpanna.
Men det är ej endast och allenast en lika beskattning jag
vördsamt yrkar på bränvinsbränningen, utan allt afseende på tillverkningssättet.
Jag yrkar tillika en högre allmän beskattning,
emedan alla andra både nödvändighets- och öfverflödsvaror stigit i
värde. Att en sådan vara, som bränvin, skulle befrias från en högre
tillverkningsskatt, vore ej allenast en Statsekonomisk förlust,
men ock en moralisk oriktighet. Med detsamma som beskattningen
höjes och priset stegras, har man hopp om att minska giftdryckens
omåttliga begagnande, utan att beklagligtvis behöfva, ännu på några
mansåldrar, frukta för tillverkningsqvantitetens betydliga aftagande.
Likväl har den af Statsmakterna sednast beslutade högre beskattningen
otvifvelakt.igt och i väsendtlig mån, särdeles i de aflägsnare
landsorterna, minskat dryckenskaps- både lusten och lasten.
På det en välgörande och välsignelserik fortsättning, och om
möjligt en snabbare fortgång af detta lyckliga och önskvärda förhållande
måtte ega rum, föreslår jag vördsamt, att tillverkningsskatten
ökas, ifrån och med nästa år, till 1 B:dr eller minst till 3 6 sk.
r:mt pr k:a.
Slutligen anhåller jag om remiss till vederbörligt Utskott.
Begärdes på bordet.
2:0.
I öfverensstämmelse med rättvisa och billighet, hafva Embetsoch
Tjenstemän, lönade på stat, efter en viss uphunnen ålder och
tjenstetid, att, med eller utan läkarebetyg, påräkna en tarflig utkomst
genom den pension, som tillerkännes dem. Men sådant är
ej förhållandet med de personer, hvilka haft eller hafva särskilda
updrag att, ofta under mångårig möda och omtanka, i olika värf
och åligganden, gagna det allmänna och enskilda.
När dessa personer blifva gamla, orklösa eller sjukliga, och
derföre nödgas lemna sina mer eller mindre lönande befattningar,
så sakna de alla utvägar att berga, ja, att ens lifnära sig. I en
sådan belägenhet befinner sig SalpetersjuderiDirektören i de Norra
länen, Assessoren och Riddaren C. F. Plagemann. Och likväl ar
Den 15 November f. m.
207
han nu nära 78 år gammal, och har i 30 år med sina kunskaper
och sitt outtröttade nit gagnat det allmänna i flera riktningar, och
sednast, i mer än 20 år, ofvannämnde landsorter, medelst de många
närings- och industrikällor han der, och särdeles i de mest vanlottade
nordligaste af dem, åstadkommit. Derigenom har han lyckats
att underlätta folkets bergning under de många och hårdt pröfvande
missväxtåren, hvilka hotade med allmänt elände och hungersnöd.
Hvad han sålunda och i flera andra hänseenden gjort och verkat,
ådagalägga närlagde handlingar, hvilkas sannfärdighet och noggrannhet
i upgifter jag härmed vitsordar.
Han är ock samme utmärkte kemist, som vår store oförgätlige
Berzelius högt värderade, och som är uphof till det ExperimentalApothek,
hvilket lik en annan Phoenix, nästan blixtsnabbt upstått
i förnyad och ökad glans, täflande i yttre och inre prydlighet (tillgängliga
och nyttiga apparater) med det betydelserika namn det
eger, nemi. Nordstjernan.
Att en sådan man, hvilken nyligen för sjuklighet begärt och
i Nåder erhållit ett års tjenstledighet, hvarefter han ämnar taga
afsked, skulle vid sin höga ålders — efter naturens ordning — få
återstående dagar af Statsmakterna lemnäs utan lefnadsmedel, derför
hyser jag ingen fruktan; men jag anser det ändå för min pligt, både
såsom Riksdagsman och förut som mångårig Styresman i det län
han väsendtligast gagnat och välgörande verkat, att vördsammast
föreslå, det B. St:r måtte lika gunstbenäget, som rättvist, anslå och
tillförsäkra honom vid afskedstagande! en välförtjent, måttlig årlig
pension af Tvåtusende R:dr runt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Remitterades till StatsUtsk.
3:o.
Den eller de, som haft tillfälle att se och beundra dessa dagars
exposition af våra inhemska konstnärers snillrika och mästerliga produktioner,
finna det säkerligen ej oväntadt, mindre' öfverraskande,
att jag på desamma härmedelst dristar fästa Rikets nu församlade
Ständers upmärksamhet.
Ett lands uplysning, ära och anseende betingas och ådagaläggas
väsendtligen af den ståndpunkt och utveckling, hvari vetenskaper,
konster och industri befinna sig. Och dessa kunna ej frodas,
ej utbredas, ej höja sig om deras idkare, ej bemärkas, ej upmuntras
och ej belönas.
Denna upmuntran, denna belöning, är ett ädelt åliggande, ej
endast för den rike enskilde medborgaren, utan ock för Statsmakterna.
Jag får derföre vördsamt föreslå, att R. St:r måtte besluta att
upköpa några af våra inhemska mästares och konstsnillens utmärktaste
produktioner, hvilka af sakkunnige personer må utväljas, för
att derefter inrymmas i det Riksmuseum, som med så stora kostnader
håller på att upföras, men som skulle förfela sitt egentliga
ändamål, om ej ditförskaffades och der förvarades allt det åtkomliga,
sköna och mästerliga våra konstsnillen förmått frambringa, helst och
208
Den 15 November f. m.
kärast i fosterländska ämnen. Och som sådana nu finnas att tillgå
oell ej böra få utgå till främmande länder, att der utgöra ytterligare
förebråelser för bristande konstsinne hos vårt lands både Ständer
och magnater, hvilka tillförene, mer än en gång, låtit dyrbara,
ja ovärderliga konst- och snillealster gå sig ur händerna.
Hvilka taflor af de nu exponerade (Hrr Larssons och Zoll»),
, talang och snille uppenbarande och fosterländska ämnen behandlande,
företrädesvis må upköpas för att pryda vårt Riksmuseum,
må konstkännare, ingalunda jag, bestämma. Jag blott anhåller om
remiss af denna min vördsamma motion till vederbörligt Utsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr von Seth, Joh. Au g., upläste 2:ne så lydande motioner:
1:0.
Det Svenska jordbruket har onekligen, under sista decennium,
gått stora steg framåt. Dock en skuggsida har det äfven under
denna tid fått, på hvars tillkomst man icke lemnat nog upmärksamhet
och hvars följder dock måste utöfva stort inflytande på
fortgången af dess utveckling och högre kultur.
Med denna .skuggsida menar jag den betänkliga skuldsättning,
hvari största delen af landets jordbrukare försatt sig, och hvilken
årligen i onaturlig progression tilltager. Jorden har blifvit en börsvara,
som går hand i hand och köpes till svindlande priser, för
höga att köpare kunna erhålla nöjaktig valuta i varans afkastning,
hvadan ersättning måste sökas genom sjelfva varans omsättning.
Månne icke orsaken till detta slags vingleri ligger deri, att
alla vilja som egare besitta och bruka jorden? och månne icke en
sådan tidens anda, till stor del, fostrats och upkommit genom fel
i samhällsorganisationen och lagstadganden ? Hafva väl Statsmakterna
nog påaktat att jordstyckningen — annars så moraliskt riktig
— gått i jemnbredd med och icke före den sanna uplysningen,
och att folket i massa varit moget att emotttaga en så dyrbar
gåfva — ja rättighet?
Man stannar lätt vid tvifvel härpå, under betraktelse öfver den
tilltagande fattigdomen och de öfverfyllda, kostsamma straffanstalterna,
hvilka mest rekryteras från den jordbruksidkande befolkningen.
Jag för min del har kommit till den tro, att Statsmakterna
för litet påaktat att frammana en medelklass bland jordbrukarne,
men deremot för mycket befrämjat ytterligheterna bland dem.
Två ting äro nödvändiga för jordbrukets rätta bedrifvande, och
de äro: Kunskaper och Kapital.
Beggedera måste, i större eller mindre mått, förefinnas, om
framgång skall blifva möjlig. Huru ofta saknas dock icke endera
af dessa vilkor, ja stundom begge!!
Genom tillkomsten af en jordbruksidkande medelklass kunna
deremot
Den 15 November f. m.
209
deremot kunskaper mera allmänt spridas och större tillgång på kapitaler
beredas och komma jordbruket till godo.
Denna klass benämna vi Arrendatorer. Nyttan och styrkan
för ett land att ega en sådan klass, visar sig i StorBritannien och
isynnerhet i Skottland, der den är mest utbildad. Skottska jordbruket
intager den mest frejdade ställning och har nått den höjd,
att väl hälften af jordens bruttoafkastning kan numera lemnäs jordegaren
i arrende, och resten likväl förslå att betacka brukarens utgifter,
samt gifva honom ränta ooh skälig vinst på rörelsekapitalet
och lön för hans idoghet och omtanka. *)
Hade en sådan klass funnits i vårt land, så skulle jorden icke
så ofta fått ombyta egare, hvarvid den lika litet vinner, som husbonden
att ombyta tjenare. Ja, mången familj skulle varit jordbesuten,
som nu icke är det mera.
Större kapitalister måste alltid finnas eller upstå i ett land,
som går framåt i uplysning och kultur; det är helt naturligt att
de söka bästa säkerhet för sina kapitaler och derföre oftast nedlägga
dem i fast egendom. Men just på desse sålunda blefne egendomsegare
har samhället helt andra fordringar, än att de uteslutande
egna deras tid åt blotta egendomsskötsel; dessutom ställa
tidigare förhållanden dem vanligen utom denna verkningsbana, och
att sedan vid äldre år blott kunna göra det till hälften, det bringar
oftast förlust. Ingen liar bättre råd eller är mera egnad —
ja samhället skyldig — att omfatta kommunala värf eller erbjuda
Staten sin tjenst, än just den större jordegaren, som blifvit upfödd
i den lyckliga ställning, att han från späda barnåren fått inandas
ädlare känslor och kunnat förvärfva sig kunskaper.
Så tänkte Skottlands jordegare för 100 år tillbaka — egnade
sig och upfostrade sina efterkommande åt samhällets tjenst. —
Men egendomarne utarrenderade de på bestämd tid i större och
mindre farmer, med fästadt afseende på de ömsesidiga, sanna intressen,
som böra ega rum jordegare och arrendatorer emellan.
Söka vi nu efter orsaken till att en arrendatorsklass icke utbildat
sig i vårt land, så finna vi den närmast uti de derför ogynnsamma
förhållanden — tidsandan — samt lagstadgar, som egt rum
och varit gällande.
Här är dock icke forum att mera omorda och utveckla den
förstnämnda omständigheten; det är på den sednare blott, som jag
vågar utbedja mig att få fästa H. It. o. Ad:s upmärksamhet, nemi.
på tillvaron af lagstadgar, som utöfva en tillbakahållande kraft å
upståendet af en medelklass vid jordbruket. De lagstadgar, som
jag närmast åsyftar, finnas i 16 kap. J.B:n, som handlar om
städsel och lega af jord på landet.
Sjelfva den upmuntran, som lagen (genom att hafva gifvit tillåtelse
till lifstidsstädja) lemnar åt de mindre förmögne att använda
deras tillgångar till städsel af jord, verkar menligt för jordbruket.
Ty sedan en man utlagt sitt kapital i köp af lifstidsstädja för en jord,
’) Se Low. — on landed property and the Economy of Estates, —
H. I H
210
Den 15 November f. m.
sä eger han vanligen icke nog öfver, hvarmed han kan förbättra
och öka dess produktionsförmåga; han vet ej heller sin lifstid och
finner sig derföre så lätt nöjd med att kunna sitta orubbad, utan
att vidare behöfva bekymra sig om morgondagen. På kredit hos
andra kan han ej synnerligen räkna, när han sitter så villkorligt,
såsom på lifstid, ty denna kan ju blifva kort.
Allt detta bidrager blott att alstra tröghet, ja slöhet hos en
sådan klass jordbrukare. Detta se vi ju också, ty värr, ofta vara
förhållandet på gamla hofverigods.
Deremot en mindre kapitalist eller mindre bemedlad person,
som får arrendera jord på bestämd tid och mot årligt arrende —
han får behålla sina medel att röra sig med, och hos honom upstår
snart begäret att under arrendetiden förkofra sin ställning, ja han
tvingas att bruka hela sin själs spänstighet, omtanka, förstånd och
personliga förmåga, för att blott årligen samla ihop af jordens afkastning
till arrendets erläggande, och så alstras af sig sjelft begäret
att, medelst god hushållning, förvärfva årliga öfverskott.
Men hvad lagen tillstadt vid städsel af jord, har hon lagt
hinder i vägen för vid arrenden af arfvejord; en motsägelse, som
föga väsendtligt gagnat till något. Kongl. Förordnm af d. 13
Juni år 1800, till ändring och förklaring af 16 kap. 15 §m
J.B:n, beröfvar nemi. en arrendator af arfvejord säkerheten af
oqvald besittning af denna jord under öfverenskomna tiden; han
må hafva aldrig så väl upfyllt sina iklädda förbindelser och
användt hela sin förmögenhet till jordens förbättring, så kan
han dock gå miste om den sena skörden för sina mödor, blott
genom den jordegares tillfälliga död, med hvilken han kontraherat.
Med hvad jag nu haft äran anföra såsom skäl, vågar jag vördsammast
föreslå:
1:0. Att tillåtelsen om lifstidstädsel af jord måtte uphäfvas;
samt
2:o. Att, med ändring af åberopade Kongl. Förordnm, i de
fall, som vidkommer, det måtte stadgas, att arrendekontrakt
på högst 25 år utgifvet af jordegare, innehaf
vande
arfvejord, må — såvida arrendator icke sjelf det
förverkar — ega laga kraft och verkan, äfven om den,
som kontraktet utgifvit, skulle under tiden med döden
afgå.
2:0.
Förmågan, att väl kunna sköta ooh häfda en näring, grundar
sig på goda insigter och förkunskaper.
I sina armar har bonden eller arbetaren sitt begynnelsekapital
— sin grundplåt; men det är icke nog; hans förstånd och omtanka
behöfva äfven utvecklas och bearbetas.
Vill man afvända och förekomma fattigdom och brott, så måste
man tidigt vänja arbetarens barn att akta arbetets ära och lära det
att arbeta med förstånd och omtanka.
I StorBritannien är elementarlandtbruksundervisning flerestädes
i folkskolor införd, samt dess praktiska tillämpning och nytta
Den 15 November f. m.
211
erkänd; der — hvarest något bondestånd eller sjelfjordbrukande
arbetsklass numera knappast finnes. Huru mycket angelägnare vore
derföre icke en sådan undervisning här i landet, hvarest största
delen af jorden, och det moraliskt med rätta, eges eller brukas af
den talrikaste klassen — Allmogen.
En del af Englands Presterskap och lärda hafva godkänt denna
undervisning, medelst offentligen afgifven förklaring *), att sådan undervisning
— långt ifrån att hindra eller fördröja den uti kristendomskunskapen
— snarare underlättar denna derigenom, att
barnens tanke- och omdömesförmåga fortare utvecklas och skarpes
genom samtidig undervisning i ämnen, som de lättare kunna fatta
och begripa.
Att barnen läras, huru de genom flit, omtanka och inhemtadc
förkunskaper kunna förvärfva sig materiell bergning, det är redan
ett stort steg till sedlighet och sann Gudsfruktan.
På grund häraf, får jag vördsammast föreslå:
1:0. Att elementarlandtbruksundervisning måtte införas uti
Folkskolorna å landet.
2:0. Att för bildandet af skicklige och duglige lärare, hvarpå
sakens framgång och åsyftade nytta, ytterst beror, det
måtte stadgas:
a) Att vid nuvar:de Seminarier för bildandet af Folkskolelärare
skall tillsättas särskild lärare för elementarundervisning
i landtbrukets hjelpvetenskaper.
b) Att Föreståndarne vid de lägre Landtbruksskolorna
skola åläggas att särskildt genomgå en passande, årlig
lärokurs med de seminarister, som erhållit godkända
afgångsbetyg från Seminarium, samt
c) Att lärarne vid dessa förberedande skolor måtte noga
erinras om deras angelägna åliggande, att ingifva Seminaristerna
ett lefvande intresse för deras blifvande kall,
och samvetsgrant afråda alla sådana derifrån, som de
finna icke hafva naturliga anlag och böjelse för så vigtigt
kall som Folkskolelärarens.
Afgångsbetygen böra derföre i detta hänseende samvetsgrannt
utgifvas.
3:0. Att vidare måtte stadgas, att alla de Folkskolelärare,
som genomgått fullständig kurs, sådan den här ofvan
blifvit antydd, skola åläggas att hvarje Onsdags och
Lördags eft. m:r lemna gossebarn, mellan 12 å 16 års
ålder, lämplig undervisning uti landtbrukslärans första
grunder och dess hjelpvetenskaper; och bör denna undervisning,
så mycket som möjligt, ske, medelst muntliga
föredrag, förklaringar och frågor, hvarpå barnen få svara.
Dessutom böra lärarne emellanåt med barnen besöka
angränsande, väl skötta gårdar och hemman, för att
förklara för dem der förefallande arbeten och kreatursskötsel.
*) Redan år 1844 vid det stora landtbruksmötet i Glasgow.
212
Den 15 November f. m.
4:o. Att bättre löneförmåner måtte åt Folkskolelärarne beredas.
Detta är nödvändigt, om personer med bättre anlag
och insigter — förmåga — skola förmås att egna sig åt
detta ansvarsfulla men besvärliga värf. Till följd häraf
skola invändningar troligen göras mot denna motion;
men dem vill jag på förhand möta med den liknelsen:
att liksom den omtänksamme landtmannen väl bereder
sin jord för utsädet, äfven om det skulle erfordra större
kostnader än vanligt, för att få en så mycket säkrare
och mera vinstgifvande skörd, likså bör ett samhälle ej
sky sådana upoffringar, som gå ut på att bereda ett
bättre utsäde i det upväxande slägtets jordmån, på det
att det må bära bättre frukt. Ja helt visst skola de
åsyftade utgifterna mer än väl upvägas i framtiden,
derigenom att fattigdom och brott icke skola tillväxa i
den mån, som de nu synas göra, och sålunda många
bekymmer och stora utgifter derigenom inbesparas för
samhället.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e/m.
Hr Odenerantz, Mathias, anförde skriftligen:
Vid sednaste Riksdag tillerkände R. St:r ett bolag af strandegare
kring sjöarne Yngaren, Halbösjön och Långhalsen m. fl. vattendrag
inom Nyköpings län ett under vissa vilkor bestämdt lånebidrag
af 50,000 R:dr b:ko i och för dessa vattendrags sänkning,
hvilket lån ock redan kommit bolaget till godo, men då under detta
arbetes utförande, som tog sin början våren 185 5 och alltsedan med
drift under sakkunnige mäns ledning fortgått och fortgår, dagspenningen
och priset å materialier i betydlig mån stegrats utöfver hvad
vid kostnadsförslagets upgörande kunde beräknas, samt hvad sjelfva
undersökningen i och för nämnde vattendrags sänkning vidkommer,
densamma, ehuru verkställd af dertill autoriserad person, vid utförandet
af sjelfva arbetet befunnits i flere afseenden mindre tillförlitlig
och noggrann, har deraf upstått en för bolaget oförutsedd
högt ökad kostnad, bekymmersam i mån af den enskildes större
eller mindre förmåga att densamma bära, hvarföre, och då detta
företag, ehuru till en början hufvudsakligen afsedt till enskildes fördel,
äfven förr eller sednare bör kunna blifva till särdeles gagn och
nytta för hela den omgifvande trakten, jag härmedelst vördsamt får
af R. St:r anhålla, det R. St:r behagade i och för detta stora och
vidsträckta arbetes fortsättande och fullbordande ytterligare till ofvansagde
bolag och under enahanda dess garanti och skyldigheter,
som det tillförbands i och för erhållandet, af det vid sednaste
Den 15 November f. m.
213
Riksdag af E. St:r lemnade Statslån, bevilja ett lånebidrag af 30,000
E:dr b:ko.
Jag anhåller, att denna min motion må blifva till StatsUtsk.
remitterad, och torde jag till samma Utsk. få aflemna de handlingar
och räkenskaper, på hvilka jag stöder densamma.
Denna motion remitterades till StatsUtsk.
Hr Hjärne, Harald, upläste följande motion:
Den nya Eörordnm ang:de vilkoren för bränvins tillverkning,
af d. 18 Januari 1855, har nu i 2:ne år varit tillämpad.
Erfarenheten under denna tid har gifvit nytt stöd åt de grundsatser,
hvarpå denna författning hvilar. Det bestrides af ingen, att
de ändamål, som med densamma åsyftades — minskad tillverkning
och minskad förtäring af bränvin — befrämjats genom den nya
lagstiftningen, och att man således valt en riktning, som leder till
det slutliga mål, dit man önskar komma. Detta resultat är en ällmänt
känd sak, och behöfver inga andra bevis än den allmänna
meningen i hela Riket och de faktiska upgifter, som blifvit sammanförda
i den af CivilDepart:tets byrå för kontrollen å bränvinsförfattningarnes
tillämpning afgifna berättelse, som blifvit
af K. M. E. St:r meddelad. Det bör således kunna antagas
såsom gifvet, att R. St:r önska vidmakthålla en lagstiftning,
som visat sig i allmänhet vara nyttig och ändamålsenlig, och
således icke torde anse sig böra föreslå några andra förändringar i
ofvannämnde förordning, än dels sådana, som erfordras till rättelse
af de misstag, som vid tillämpningen blifvit uppenbarade, dels sådana,
sorn, i öfverensstämmelse med den allmänna meningen och
redan i Lagen antagna grundsatser, äro synnerligen egnade att bebefordra
ändamålet.
På grund häfaf anser jag rättast, att låta förordningen i dess
reglementariska stadganden, f. n., i allmänhet förblifva oförändrad,
så mycket heldre, som K. M. alltid är i tillfälle att, i speciella
fall, efter ytterligare vunnen erfarenhet, rätta eller förbättra dem.
Deremot anser jag af stor vigt, att vidtaga tvenne förändringar
i afseende på beskattningen.
Den forsla gäller 40 § i förordmn deri skatten är bestämd till
10 sk. b:kö för hvarje tillverkad kanna bränvin.
Vid bestämmande af denna skatt utgick man från den förutsättningen,
att bränvihets betydliga fördyrande skulle minska förtäringen.
Erfarenheten har ock besannat riktigheten häraf. Då bränvinspriset
genast steg till 2 R:dr och sedermera anda till nära 2l/2
E:dr per kanna, aftog synbart superiet på alla orter. Att utreda
de omständigheter, som förorsakade den hastiga prisstegringen, hör
ej hit. Säkert är det emellertid, att denna ingalunda betingades
ensamt af då varrde spanmålspris och den förhöjda skatten, utan
hufvudsakligen hade sin grund i öfverdrifna spekulationer på den
nya lagstiftningens ännu okända verkningar. Sedan detta slags
spekulation nu mera icke kan ega rum, och priset å bränvin åter
börjat rätta sig efter den kända tillverkningskostnaden, har det fal
-
214
Den 15 November f. m.
lit betydligt och är f. n. endast omkring 1 R:dr 30 sk. per kanna,
oaktadt ovanligt höga sädes- oell potatispriser. Under tiden hafva
dagsverkspriserna stigit öfverallt med 50 ä 100 proc. Man tror
sig ock hafva iakttagit, att den benägenhet till minskad förtäring
af bränvin, som förmärktes då en kanna bränvin kostade mera än
tva dagars arbetsförtjenst, redan, om ej alldeles försvunnit, åtminstone
aftagit sedan en kanna bränvin kan köpas för mindre än en
dags arbetsförtjenst. I städerne är detta förhållande ganska märkbart.
Det är således att befara att, vid ett annat års lägre pris
å säd och potatis och deraf följande ändå mera sänkt pris å bränvin,
superiet åter skall tilltaga. Jag föreslår derföre R. St:r att,
fortgående på den bana, som vid sista Riksdagen beträddes, att genom
ökad skatt fördyra bränvinet, taga ännu ett steg framåt, och
således höja skatten från 16 sk. till 24 sk. b:ko, eller 36 sk. r:mt
för hvarje tillverkad kanna. — I Norge höjdes tillverkningsskatten
till ungefär detta belopp för få år sedan, och denna omständighet
torde således äfven utgöra ett vigtigt skäl för den af mig föreslagna
förhöjningen, såsom Indragande till lättnad vid regleringen
af de internationella tullbestämmelserna emellan Sverige och Norge.
Den andra förändringen gäller 42 § i förordmn, deri redskapens
afverkningsförmåga i mindre bränneri beräknas till 5/6:delar
af pannerymden. K. M. har redan, i den R. St:r meddelade berättelsen,
fästat R. St:s synnerliga upmärksamhet på behofvet af en
rättelse uti ifrågav:de beskattningsgrund.
Det felaktiga i den låga beräkningen framhölls redan vid sista
Riksdagen af flera representanter, och äfven af mig; men omständigheter,
som det nu är lämpligast att förbigå, föranledde bifall till
ifrågav:de beräkning. Dylika omständigheter förefinnas icke nu,
och till följd af en allmänt känd erfarenhet af det oriktiga i nämnde
beräkning, torde en rättelse deri numera icke möta någon, på skäl
grundad, motsägelse. Jag har erhållit speciella upgifter från flera
mindre brännerier, som voro i gång under sistlidet års bränningstid,
och dessa utvisa, att afverkningsförmågan med en 18 kannors
panna utan mäskvärmare varit, i medeltal för hela bränningstiden,
minst 35 kannor om dagen. — Utan att, f. n., anse mig behöfva
vara utförligare i min bevisning af ett allmänt kändt förhållande,
föreslår jag:
att ofvannämnde förordms 42 § må undergå den förändring,
att afverkningsförmågan med redskap utan mäskvärmare
antages till En och tre fjerdedelar af pannerymden,
i st. f. 5/6:delar, samt för redskap med mäskvärmare till
ett med en tredjedel derutöfver förhöjdt belopp.
Remitterades till BevillmsUtsk.
Hr Ribbing, Arvid, upläste en så lydande motion:
Under sista plenum afgingo härifrån 2:ne motioner till LagUtsk.
, handlande om samma: Usta kap. M. B:s 1 och 2 §§, den
ena af Hr Cederschiöld, den andra af Hr Tham, Casper. Den
förra åsyftade nedsättning i straffet för den som smädar Gud, den
Den 16 November f. m.
215
sednare höjande, eller rättare utsättande af straff för den som törnärmar
Hans antagne budbärare, presterne, i deras embete genom
att förklara Guds ord.
1734 års lag utsätter i 1 §:n dödsstraff för den, som af upsåt
smädar Gud, Hans heliga ord och Sacramenten, men har icke
uptagit bland brott eller utsatt straff för lekmäns försök att förklara
dessa ord eller administrera Sacramenten.
Om, enl. de väckta förslagen, dödsstraffet skulle afskaffas för
Guds försmädelse, och ett ringare sättas i stället, så vore närmast
derintill högsta kroppsplikt, och om Hr Thams förslag att den,
som utan lof af prest- och kyrkoråd utöfvar andlig verksamhet,
skulle böta 300 daler, hvilka, der tillgång för böternas gäldande
saknas, umgällas med också högsta kroppsplikt, så blefve straffen
lika. •— Derhän kommer man genom oriktig lagstiftning eller i
strid mot både förnuftet och den religiösa känslan, ty en himmelsvid
skillnad måste väl medgifvas ligga emellan brottet att af upsåt
smäda Gud och ett sjelftaget försök att för några flere eller färre
förklara Guds ord.
Intill d. 7 Mars 1855 bibehöll 2 g af 1 kap. M. B. sin enkla
vördnadsbjudande lydelse, nemi.:
»Gör någon gäckeri af Gudstjensten, Guds ord och Sacramen»ten
af lättsinnighet, bote 5 0 d:lr»; men nu heter det:
»Den, som utan att vara prest, i annat täll än särskildt med»gifvet
är, förvaltar Sacramenten och efter varning dermed ej af»står,
bote 300 d:lr; och vare hvar och en, som, genom sådan per»son,
den Heliga Nattvarden annammar, der han ej heller genom
»varning låter sig rätta, förfallen att böta 50 d:lr. Gör någon el»jest
gäckeri med Sacramenten eller med Gudstjensten och Guds
»ord, vare lag som sagdt är.» Om straffet för gäckeri förblifver 5 0
d:lr eller är skärpt till 300 d:lr är otydligt, ty båda delarne är
sagdt; men tydligt framträder, att man i jemnbredd med detta brott
satt såsom brott den andliga verksamhet af lekman att administrera
Sacramenten, så att man godtyckligt, efter den otydliga lagen, kan
hårdare bestraffa denna verksamhet, dertill lagen om Guds ords
försmädande är tagen till täckmantel. Dymedelst blef det presterliga
kallets blott formella utöfning så helig af lagen ansedd, att
om någon lekman dristade sig dertill, eller att utöfva s. k. andlig
verksamhet, han stämplades som en Guds ords försmädare; och,
om de båda nu väckta motionerna skulle få framgång, blefve hans
försök att förklars Guds ord ett brott, som kunde straffas lika med
det att lasta och smäda Gud.
En så förvänd lagstiftning i andliga ämnen, som den vid sista
Riksdag påbörjade och vid denna Riksdag på ofvanutredda sätt
fortsatta och med trygghet till LagUtsk. öfverlemnade, har näppeligen
sedan Reformationens införande egt rum. Man ser icke mera
till uphofvet eller till hvad som sker af upsåt eller af lättsinnighet.
Sisom skett uteslutes detta från lag:§§:ne och straffet bestämmes och
ökas obesett för en handling, som kan vara oskyldig, ja af nit för det
goda, ja t. o. m. god. Jag yrkar såsom jag i sista plenum det
redan gjort:
216
Den 15 November f. m.
Uphäfvande af den s. k. SacramentalLagen af d. 7 Mars 1855
och återställande af 2 § i 1 kap. M. B. till sin helgd af ursprungliga,
här ofvan uptagna, lydelse i 1734 års lag.
Begärdes på bordet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, upläste 3:ne motioner
af följande innehåll:
1:0
Afven vid innev:de Riksdag förnyar jag min, vid flera föreg:de,
yäckta motion ang:de utvidgning af testamentsrätten.
Skälen dertill anser jag mig icke behöfva uprepa. De äro
erkända i de flesta utländska lagstiftningar och jemväl här i landet
sedan 40 år framställda och utvecklade i motiverna till de
förslag, som blifvit både af den äldre lagkomitéen och lagberedningen
till K. M. afgifna.
I det sednare finner man med tillfredsställelse, att nu mera
Hr Just.StatsMinistern H. Exc. Gunther instämt, hvarförutan K. M.
redan uti skrifvelse till R. St:r d. 21 November 1850 gifvit i
nåder tilkänna K. M:s åsigt, »att de af stånd och hemvist beroende
»olikheter i testamentsrätten utgöra, särdeles efter giftorätts- och
arfslagarnes förändring, hufvudsakliga brister i lagsystemet.
Af förhandlingarne i detta ämne vid förra Riksdagen inhemtar
man också, att sedan Högh LagUtsk., uti Betänk. JW 2 9 väl
föreslagit en utvidgad testamentsrätt i stad, men i anseende till det
djupt rotfästade allmänna tänkesättet och »begreppet om otillåtlig»heten
för den, som ärft jord å landet, att genom gåfva eller te»stamente
afhända sina arfvingar samma jord», Utsk. likväl i ett
sednare Betänk. JYs 66 i viss mån gått deras önskningar till
mötes, hvilka yrkat en vidsträcktare testamentsfrihet, äfven efter
landsrätt, i det Utsk. föreslagit, att dispositionsrätten öfver arfvejord
må utsträckas åtminstone till rättigheten att genom testamente
bortgifva densamma till hvilken skyldeman som helst, inom de s. k.
bördslederna.
Detta förslag befalis likväl behäftadt med väsendtliga brister,
bland annat derigenom att, det underlät uptaga den händelse, att
någon som ärft jord på landet har aflägsnare skyldemän eller arfvingar
än syskonbarn, i hvilket icke så särdeles sällsynta fall fördenskull
antingen den orimlighet skulle qvarstå, att testamentsfriheten
då vore mer inskränkt, än för det fall att testator egde närmare
arfvingar, eller ock att den af Utsk. åberopade s. k. »grundsatsen»,
hvarpå det gamla arfvejordssystemet hvilar, blefve rubbad,
så att testamentsfriheten i sådan händelse vore fri till skyld eller
oskyld.
Undersöker man likväl den ifrågavar:de grundsatsen, så finner
man densamma vara lika väsendtligt rubbad genom rättigheten att
fritt disponera öfver arfvejord inom som utom bördslederna.
Grundsatsen är nemi. från gamrpalt f. n., att närmaste arfvinge
eger företrädesrätt både till arf och till börd och att han således
eger rätt att utestänga alla fjermare arfvingar, ja enl. 18
kap. 4 § A.B:n eger närmaste arfvinge ensam rätt att klandra
Den 15 November f. m.
217
testamente, så att »hvad af honom varder samtyckt eller försum»madt,
derå må sedan fjermare arfvingar ej tala».
Mig synes fördenskull det rätta vara, att nu mera helt och
hållet frånträda den ofvannämnde grundsatsen, sedan de förhållanden
uphört, på hvilka det fordna sambandet emellan slägterna och
deras jord egentligen hvilade.
Ur denna synpunkt har jag äfven föreslagit ett totalt uphäfvande
af bördsrätten eller den tvångsrätt, som f. n., på sitt sätt,
inskränker rättigheten att sälja arfve- och bördköpt jord; och då
med en fri dispositionsrätt öfver egendom sammanhänger att densamma
äfven må kunna, under det gifvaren ännu lefver, med varm
hand bortgifvas, tager jag mig friheten framställa följande förslag:
Att — med uphäfvande af 12 g i E. o. Ad:s privilegier
d. 16 Oktober 1723, K. Förordn. d. 19 Augusti
1762 ang:de utvidgad testamenträtt efter stadsrätt samt
17 kap. A.B:n, och nu gällande 8 kap. J.B:n, må
erhålla följande förändrade lydelse:
Ärfda Balken.
17 Kap.
§ 1. Ej må någon genom testamente bortgifva mer än hälften
af sin qvarlåtenskap der bröstarfvinge lefver efter.
Andra hälften falle bröstarfvinge till: Den hälft kallas
bröstararfvinges laglott.
§ 2. Finnes ej bröstarfvinge, då må man all sin egendom
genom testamente bortgifva.
§ 3. Ar efter testamentgifvare omyndigt barn, och kan det
ej af sitt- arf eller annan tillgång njuta underhåll och
upfostran, då skall af egendom, som i testamente gif*
ven är, så mycket aftagas, som Rätten pröfvar barnet,
efter stånd och villkor, nödigt hafva, till dess det
kan sig sjelft nära, dock ej för längre tid, än till dess
barnet fyllt 21 år. Ar barn efter testamentsgifvare
ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande,
och kan det ej af sitt arf eller annan tillgång njuta
tillräckligt underhåll; då skall ock af egendom, som i
testamente gifven är, tagas hvad för barnets underhåll
nödigt pröfvas, så länge behofvet fortfar.
g 4. Testamente må ej tagas af bo oskifto, utan af dens del
som gifvit häfver.
g 5. Gifver någon mer, än hvad lag säger, varde då testamentet
rättadt efter lagen, och gälle i allt öfrigt.
Jorda Balken.
8 Kap.
g 1. All egendom, ehvad den är ärfd eller förvärfd, må af
egaren bortgifvas.
§ 2. Kommer gifvaren i nöd, så att han sig ej försörja kan,
vare då gåfvotagaren skyldig, att, efter thy som han förmår,
till gifvarens nödtorftiga underhåll årligen bidraga.
Åsämjas de ej, pröfve Kåtten, huru mycket gåfvotagaren
bestå skall; ej må dock det bidrag sättas högre,
218
Den 15 November f. m.
än till hälften af den gifna egendomens behållna afkomst,
hvari gifvaren har gåfvan i behåll eller densamma
sig afhändt.
§ 3. Dör gifvaren och lemnar efter sig barn, som är berättigadt
till understöd af egendom, som i testamente
gifven är, och finnes ej sådan egendom, hvaraf det understöd
tagas kan, då vare oek gåfvotagaren, eller, derhän
död är, hans arfvingar skyldiga att dertill bidraga,
såsom om försörjning för gifvaren i 2 § stadgadt är.
g 4. Har gåfvotagaren gjort gifvaren märklig orätt eller skada,
stånde gifvaren fritt gåfvan att återkalla, och håfve tid
att talan derom till Rätten instämma, år och dag sedan
han veta fick, att den orätt, eller skada honom af
gåfvotagaren gjord var. Dör gifvaren och har ej den
tid försutit, eller sin rätt till talan eftergifvit, då må
hans arfvingar sådan talan föra inom år och dag sedan
han dog.
§ 5. Är gåfva för arbete eller gjord tjenst gifven; gånge då
ej åter. Ej heller må i thy fall gåfvotagaren bindas
till den skyldighet som i 2 och 3 §§:ne sägs.
För den händelse att R. St:r icke skulle anse bördsrätten å
landet böra uphöra, och då billigheten synes fordra, att så länge
bördsrätten qvarstår i afseende på lösen af försåld arfvejord eller
bördköpt jord, en sådan lösningsrätt äfven bör medgifvas beträffande
genom testamente afhänd egendom af nämnde egenskap, föreslår jag
följande tillägg till 17 Kap. Ä.B:n.
§ 6. Gifve någon genom testamente bort egendom som åt
börd
underkastad, ege den, som inom börden är, att
innan laga stånd åkommer, den egendom lösa, efter af
Rätten derå satt värde, och gånge dermed i öfrigt
som i 5 Kap. J.B:n skils.
Jag anhåller att denna min motion måtte remitteras till Lag
Utsk.
Begärdes på bordet
2:0.
Då någon Propos.-n från Regeringen med förslag till ny Konkurslag
ieke torde vara att vid denna Riksdag förvänta, har jag
ansett mig ieke böra underlåta att förnya de vid förra Riksdagen
af mig gjorda, men då af Högloft. LagUtsk. icke till pröfning förehafda
förslag till några af de ändringar i nämnde Lag, d. 12 Mars
1830, hvilka torde vara mest af behofvet in praxi påkallade:
De äro följande:
8 § stadgar, att konkurs skall anses börjad tiar gäldenärs ansökning
uptagen är.
Följden af denna föreskrift har ej sällan visat sig vara den,
att, om än gäldenären varit nog ärlig att, så snart han förnummit
sig icke kunna göra alla full rätt, åtminstone söka genom cession
bereda alla lika rätt, samt fördenskull till Rätten ingifvit ansökning
om afträdande af sin egendom, utmätning mellankommer innan an
-
Den 15 November f. m.
219
sökningen hunnit att inför Rätten föredragas, derefter i anseende
till anmärkmr vid de nödiga bilagorna kompletteras samt slutligen
»uptagas», hvarigenom också det ej sällan handt, att de närmast
boende borgenärer, som lätt kunnat förnimma affärernas lutning
åt sitt fall, tillskansat sig fördelar och för sina fordringar vunnit
betäckning eller säkerhet på bekostnad af andra borgenärer,
som om ställningen icke haft aning. En sådan orättvisa och sådana
missbruk bör Lagen, så vidt möjligt är, bjuda till att förekomma,
hvilket här i väsendtlig mån kan ske, om ordet »uptagen»
utbytes mot »till Rätten ingifven», så att gäldenären, för att vara försatt
i konkurstillstånd och kunna skydda sin egendom mot utmätning, endast
har af nöden att förete vederbide tjenstemans bevis att cessionsansökningen
blifvit ingifven. Jag motionerar således, att 8:de §:n
Konkurslagen må erhålla följande lydelse:
§ 8. Konkurs skall anses börjad när gäldenärens afträdesansökning
ingifven är samt, om borgenärerna sjelfva sökt
att hans egendom afträdas må, å den dag, då Rätten
dertill bifall gifvit.
§§:ne 47, 48, 49 och 52.
Dessa §§;r innehålla både alltför stränga och mot sitt ändamål
stridande föreskrifter, ang:de säkerhet å gäldenärs person, då
derigenom stadgas att gäldenär, som gjort cession, vare sig frivillig
eller tvungen, skall hålla sig inom sitt hus, intilldess första dom i saken
gifven är, och att han ej, utan borgenärernas medgifvande, får
vistas derutom vid andra tillfällen, än då han å helgedag bevistar
Gudstjenst eller af Gode män eller Sysslomän kallas till uplysningars
meddelande, hvarjemte domaren bemyndigas att, der någon
borgenär påstår större säkerhet å gäldenärs person, förordna om
bevakning i gäldenärens hus på borgenärens bekostnad.
Den olyckliga och för hans medborgerliga existimation menliga
belägenhet, hvari den gäldenär redan befinner sig, hvilken, urståndsatt
att kunna betala sina skulder, nödgas afstå all sin egendom
till borgenärer, synes icke böra, då emot honom ej förekommer anledning
till brottsligt förhållande — i hvilket fall 51 §:n i Konkurslagen
är uppå honom tillämplig — än ytterligare försvåras derigenom,
att hans personliga frihet inskränkes mera, än behofvet
oundgängligen påkallar, eller göres beroende af en borgenärs blotta
godtycke eller hämndlystnad.
Att gäldenären, intilldess han besvurit bouppteckningen och
öfverlemnat boet till förvaltning af borgenärernas Gode män, ej bör
få begifva sig från sitt hemvist vid andra än de i Konkurslagen
nämnde tillfällen, är onekligen i sin ordning; men längre synes
icke inskränkningen af hans personliga frihet böra utsträckas.
Af sådan anledning föreslår jag, att 47, 48, 49 och 52 §§:ne
1 Konkurslagen måtte ändras till följande lydelse:
47 g. När gäldenär gjort ansökan om egendoms afträde, må
han ej begifva sig från sitt hemvist vid andra tillfällen,
än då han besöker offentlig Gudstjenst eller skall efter
kallelse inställa sig vid Rätten till förhör, eller annor
-
320
Den 15 November f. m.
städes till uplysnings afgifvande rörande konkursmassan.
48 §. Sedan gäldenären besvurit boupteckningen och öfver
lemnat
boet till af borgenärerna utsedde Gode män,
uphöre den inskränkning i hans personliga frihet, hvarom
i 47 §.n stadgas; dock må han ej vistas längre bort,
än att han kan, vid Rätten till förhör, eller annorstädes
inom Rättens domsaga till uplysnings afgifvande,
rörande konkursmassan, personligen inställa sig åtta
dagar efter kallelse; vare ock skyldig att för Rätten
upgifva stället, der han vistas, och, om det ligger utom
domsagan, viss inom domsagan bosatt person, till hvilken
kallelse å honom lemnäs må.
49 §. Begifver gäldenär sig från sitt hemvist, utan att hafva
iakttagit hvad honom åligger efter 48 §:'n, vare bysättning
underkastad till dess han sådant åliggande fullgjort.
TJteblifver han å tid, då han efter kallelse sig
inställa bordt, och är kallelsen åtta dagar förut meddelad
honom sjelf eller den person han till emottagande
deraf upgifvit, varde han genast hemtad. Afviker han
från det ställe, dit han kallad eller hemtad blifvit, medan
hans närvaro der fordras, varde i besyttningshäkte
förvarad, till dess första dom i konkurssaken faller,
om någon af borgenärerna det påstår.
52 g. Afträdes gäldenärs egendom genom laga tvång, ställe
han sig till efterrättelse hvad f 47 g föreskrifves, såsnart
Rättens beslut om egendomens afträdande honom
kunnigt blifver.
I sammanhang härmed, och då det synes ingalunda billigt att
borgenärer, som redan äro lidande genom gäldenärens oförmåga att
fullgöra sina ingångna förbindelser, skola, till ytterligare förlust för
dem sjelfva, gifva af boets afträdda tillgångar underhåll åt gäldenären
och hans familj under eri längre tidrymd, som ej beror på
dem att bestämma, eller till dess konkursdorben fallit, anser jag
tiden för underhållet böra inskränkas endast till tre månader efter
konkursens början, hvarförinnan han ej kan anses vara i tillfälle
att anskaffa sig några medel till bergning; honom likväl förbehållet
att för sig, hustru och oförsörjda barn behålla nödiga gång- Och
sängkläder, äfvensom han bör vara berättigad till ersättning för
resa och uppehälle vid de tider då han, efter kallelse, inställer sig
vid Rätten till förhör eller annorstädes till uplysningars afgifvande
rörande konkursmassan.
I enlighet dermed föreslår jag följande lydelse af 55 g i nuvarande
konkurslag:
55 §. Gäldenär, som ej lön, fordran eller annan tillgång eger,
hvilken ej går i betalning för gäld, njute af konkursmassan
nödigt underhåll för sig, hustru och oförsörjda
barn, under en tid af tre månader från konkursens
början, så ock hväci som erfordras för resa och uppehälle,
då han efter kallelse har att inställa sig vid
Den löNoveraber f. m.
221
Rätten till förhör eller annorstädes, till uplysnings afgifvande
rörande konkursmassan, dock ej mer, om han
vistas utom domsagan, än som tarfvades om han derinom,
å ort der han sist vistades, sig uppehölle, Föröfrigt
eger han undantaga nödiga gång- och sängklä
der
för sig, hustru och oförsörjda barn.
Kommer tvist upp i anledning af hvad nu stadgadt
är, pröfve Rätten hvad gäldenären skäligen bestås eller
tilldelas må.
Yarder gäldenär efter 49 §:n i bysättningshäkte
insatt, gånge kostnaden derför ur konkursmassan ut.
Stadgandat i 87 §:n, att äfven den s. k. duplettakten i konkursmål
skall qvarstanna hos Rätten för att der af borgenärerna
läsas, föranleder flera olägenheter såväl för Rätten som borgenärerna.
Det tyckes derföre vara vida mer lämpligt att duplettakten
utlemnas till den, som erhållit förtroendet att vara Syssloman, med
hvilken de följaktligen hafva närmare beröring, och som dessutom
för egen räkning behöfver hafva jemn tillgång till handlingarne i
konkurssen.
Jag föreslår således, att 87 §:n må ändras till följande lydelse:
87 §. Allt hvad af gäldenär och borgenärer i konkurssak
skriftligen anföres, med dertill hörande bevis, skall tvefalt
ingifvas, och läte Rätten sammanhäfta afskrifterna
och utlemna dem, der så äskas, till massans Syssloman
att hållas parterna tillhanda.
Remitterades till LagUtsk.
3:0.
Då det för Höglofl. R. o. Ad. nu gällande s. k. privilegium, att
i: vissa fall omedelbart dömas af IJofRätt, är icke blott olämpligt,
derföre att det skiljer Ad. från andra medborgareklasser, utan tillika
allt mer och mer visat sig vara för Ståndet sjelft i flera hänseenden
otjenligt, besvärligt och skadligt samt ledande till onödiga, för
mången ganska känbara utgifter, utan att innebära något det ringaste
gagn, får jag förnya ett flera gånger förut väckt samt af
LagUtsk. i Betänk. JYi 10 vid 1850—1851 årens Riksdag tillstyrkt
förslag
att R. o. Ad:s, uti 0 §:n af dess privilegier d. 16 Oktober
1723 grundade, samt genom 8:de och 9:de mom.
i 2 §:n af R.B:ns 8:de kap. fastställda rätt, att
få vissa Ståndet rörande mål och ärenden omedelbart
i HofRätt uptagna eller afdömda, måtte uphöra.
Jag anhåller, att denna min motion måtte remitteras till LagUtsk.
Remitterade till LagUtsk.
Frih. Raab, Carl Adam-, Vördsammast får jag föreslå följande
3:ne motioner: den l:sta ang:de förändrad organisation af
skjutsväsendet; den 2:dra ang:de pastorers skyldighet att bygga vid
222
Den 15 November f. m.
sina praebenden och sjelfva underhålla dessa byggnader; den 3:dje
att kapellförsamling, som har egen kyrka, hvilken den underhåller,
måtte befrias från skyldighet att underhålla moderförsamlingens.
De härvid inlemnade motionerna voro följande:
1:0.
Skjutsväsendets närvande beskaffenhet, med den allmänna forselskyldigheten
till förmån för Kronan och Postverket, är tillika med
vägunderhållet ibland de mest känbara och tryckande pålagor af
de många, som nedtynga jordbrukaren och jordbruket. Vid sisth
Riksdag beklagade sig flera ledamöter, synnerligen af BondeSt., häröfver
i 25 stycken särskilda motioner — alla om förändringar i
skjutsväsendet — och att döma deraf och det intet, som i frågan
vidgjordes, är det nu utsigt till dubbelt så många vid detta Riksmöte.
Oaktadt denna starka impuls funno sednaste Riksdags Ständer icke
för godt taga något väsendtligt steg framåt för denna frågas tidsenliga
reform, hvarför den i närvarande stund, såsom beklagligen
många andra, befinner sig i sitt gamla eländiga skick.
Ostridigt måste antagas, att skjutsningsbestyret borde vara ett
för jordbruket alldeles fremmande bestyr; att skjuts-skyldigheten,
synnerligast hållskjutsen, pålagd jordbruket såsom onus, verksamt
bidrager till utveckling af liderlighet och sedeförderf; att tilltagande
trafik icke allenast främjar detta onda, utan än mer t.ynger jordbrukaren,
så mycket orättvisare, som derföre stipulerade skjutslega
ofta icke motsvarar och mången gång under inga förhållanden kan
motsvara dermed för honom förknippade olägenheter; att skjutsrörelsen,
i och för sig sjelf, väl ordnad, utan tvifvel måste bära sig
ensamt af skjutslegan, om denna får bestämmas af lokala förhållanden;
och slutligt, att skjutslegan derför icke bör blifva orimligt
hög, fastmer kommer att stå i ett rättvist förhållande till öfriga
arbetsförtjenster inom landet.
Om allt detta måste antagas vara axiomer, då har jag äfven
antydt på hvilken väg sjutsväsendet bör reformeras. Jag torde då,
i konseqvens härmed, vara berättigad upställa följande principer,
nemligen:
l:o. Jordbrukets fullkomliga emancipation från skjutsväsendet,
med hvilket det förra icke har att skaffa; och
2:0. Skjutsväsendets sjelfständiga ordnande, grundadt på och
för sig sjelft.
En så omfattande reform låter sig ieke genomföras på en gång
utan förluster; den måste derför, för undvikandet häraf, ega framtiden
för sig, men principen uttalad och målet utstakadt skall, om
äfven långsamt, likväl föra oss derhän, under det nuvar:de lappsysystem
i denna fråga, att fortfarande höja skjutslegan allt efter
skjutsskyldige jordbrukares rop derpå vid hvarje återkommande
Riksmöte, endast invecklar skjutsväsendet i labyrinter, ur hvilka
hvarken Statens eller enskildes spekulationer förmå i framtiden undanrycka
det från de härigenom upvexande enskilda intressen.
Beklagligtvis måste vi väl erkänna, att vi i vårt skjutsväsende
icke hafva nedlagt många fordringar på beqvämlighet och skynd
-
Den 15 November f. m.
223
samhet, som numera likväl äro tidens oåterkalleliga kraf i civiliserade
stater. Tvärtom synes skjutsväsendet stå i full analogi med
Braut-Anunds nybrutna vägar och vara beräknade på den tidens
föreställningssätt att ackommodera resande. Utländningar förvånas
med rätta häröfver och kunde vi icke litet hvar särskildt arrangera
oss för resor; — ty man måste i Sverige göra särskildta stora arrangementer
derför — så är för oss ingen större beqvämlighet beredd
— betale man huru mycket sorn helst — än för våra korrektionister.
Detta skjutsväsendets tillstånd kommer sig derifrån, att denna
del af kommunikationsanstalterna, i st. f. att vara en spekulationens
angelägenhet, som såsom sådan skulle utvecklat skjutsväsendet i jemnbred
med allmänna fordringar på komfort och beqvämlighet, blifvit
i stället visserligen på samma gång ett tungt onus, hvilket villigt
erkännes, likväl ett slags privilegium för jorden, som helt och hållet
ligger utom den enskilda spekulationens område. Mindre välbetänkt
måste jag sålunda anse den utväg, som E. St:r synes vilja begagna,
att allt fortsatt höja skjutslegan öfverallt och samtidigt. Det bör
icke undfalla oss, att denna utväg aldrig skall leda till målet:
skjutsbördans lättande till lika rättvisa för alla och skjutsväsendets
sjelfständiga ordnande. I förra fallet derför att lokala skiljaktigheter
äro i vårt land för stora, att ingen penning uttrycker skjutskostnadens
normalbelopp öfverallt i riket. Sålunda kan skjutsen
bestridas i vissa trakter af Småland m. fl. andra ställen och på de
flesta häradsvägar för 20 sk. Eko utan ringaste förlust, under det
att på de stora farvägar, och synnerligast vid större städer, såsom
Stockholm, Götheborg m. fl., skjutsen icke kan bestridas under 28,
32 sk. b:ko milen, eller något dylikt pr häst.
Skjutsväsendets sjelfständiga ordnande blir slutligt omöjligt, om
en fortsatt, allt stegrad skjutslega kommer att föranleda somlige
skjutsskyldige en vinst.
Denna vinst skall då för de skjutsande jordbrukare gifva anlednrn
åberopa skjutsskyldigheten såsom privilegium, som man icke
vill undvara, och derjemte åstadkomma ovilja mot entreprenören,
hvilket allt skall försvåra skjutsväsendets tidsenliga ordnande. Att
man icke behöfver frukta härför med nuvar:de skjutslega är alldeles
gifvet, men om, som troligen inträffar, skjutsväsendet i dess gamla
skick bibehålles och legan kommer vid hvarje Eiksdag att ökas, då
inträder detta förhållande. Man bör vara varsam, att icke härutinnan
upamma nya, enskilda intressen.
Vid sistl. Eiksdag motionerade en värd ledamot af detta Stånd,
att man skulle lyfta skjutsbördan delvis från somliga, deraf hårdare
tryckta, för att lika fördela och lägga på andra deraf mindre besvärade,
länsvis inom skjutslagen, utan att lemna dem skälig skadeersättning.
Det må tillåtas ifrågasätta med hvad rätt man
ville utföra denna skattejemkning inom skjutslagen, ty ett hvar
hemman står i värde efter dess inkomster, sedan skatter och servituter
blifvit derifrån afräknade. Ett hemman med en skjutsbörda
af t. ex. 80 Edr köpes efter 5 proc:s räntefot för 1200 Edr billigare
under föröfrigt likartade förhållanden, än ett hemman, som,
224
Dep 15 November f. m.
exempelvis, betalar 20 Kdr. Man må oberopa hvilket lagrum som
helst, så finnes i lag härtill ingen anledmg, emedan hvart reservskjutshemman
endast är skyldigt bestrida reservskjuts der det blifvit
indeladt, eller vid närmast belägna Gästgifvaregårdar, hvarvid
olika indelning existerar för håll — och vidare än hvad naturaprestationen
ålägger, kan man icke föranledas vid skattens förvandling
i kontanta bidrag.
Om denna jemkning på detta sätt komme till stånd, skulle ju
skenbarligen följa, att åtskilliga hemman gynnades på andras bekostnad.
Ett sådant förslag, långt ifrån att befria jorden från skjutsskyldighet,
skulle endast vid henne säkrare fästa densamma.
Med stöd af hvad jag sålunda anfört, får jag föreslå:
1:0. Att åboer, hvilkas hemman äro vid större farvägar belägne
och anslagne till bestridandet af den i lag stadgade
håll- och reservskjutsskyldigheten, icke må vidare
vidkännas någon förhöjning i de nu för skjutsbestyret
utgående kostnader.
2:0. Att K. Befh-.de i alla län skulle ega rätt, med afseende
på derefter lämpade förhållanden, och på sådana
ställen der en större trafik fordrar utvidgad skjutsskyldighet,
sedan genom entreprenadauktioner skjutsskyldig
heten
blifvit af entreprenörer öfvertagen och tillika blifvit
utrönt den för skjutsningens bestridande erforderliga
afgift, utöfver hvad skjutslaget nu är förpligtadt utgöra,
påbjuda en efter omständigheterna lämpad högre skjutslega,
i förhållande till det erforderliga större skjutsningsbesväret.
Likväl med iakttagande deraf, att resandes
beqvämlighet oell skyndsamma fortkomst dervid
tagas i noga öfvervägande.
Yisserligen befarar jag här det inkast, att jordbruket ieke befrias
från skjutsbestyret, så länge entreprenader endast verkställas
på de stora vägar; men i samma mån rörelsen ökar sig, blifva de
nuvar:de små vägar mera beresta och föranleda till skjutsskyldig
hetens
öfvertagande af entreprenörer, hvarigenom man i en framtid
skall hinna det utstakade målet.
Skjutsskyldigheten på de små vägar, der ingen hållskjuts finnes,
och nästan ingen trafik, är icke af beskaffenhet att fordra några
hastigare reformer.
Härmed vore den rättvisa uttalad, att:
l:o. Jordbruket icke hårdare må betungas af skjutsskyldigliet,
än det för närvarande är och, att
2:o. större kostnader, som ökad rörelse framkallar, äfven
måtte af trafiken betalas — en princip, som förr eller
sednare måste göra sig gällande.
3:o. Skulle postverket finna skäl härigenom, att ensamt, för
posternas befordran, arbeta för den allmänna fordran på
kommunikationens tidsenliga utveckling.
4:0.
Dtn 15 November f. m.
226
4:0. Skulle det efterlängtade siittet att färdas med diligenser,
här som i andra länder, genom en väl beräknad spekulationsanda
inträda, och för öfrigt de billiga fordringar
på bättre åkdon kunna tillfredsställas, utan att det blefve
dyrare än nu att färdas, hvarom spekulationsandan, öfverlemnad
åt sig sjelf, väl skulle draga försorg; fordringar,
som eljest blifva evinnerligt oupfyllda, så länge
skjutsskyldigheten befinnes ligga såsom ett onus på
jordbruket och på en mängd menniskor, som icke ega,
i sakens närvarande skick, eller ens kunna ega någon
spekulation i denna mening.
Jag anhåller vördsamt om remiss härpå till Ekon.Utsk.
2:0
»Rapell-lag må ej, under hvad sken och förevändning det helst
vara må, undandraga sig den vanliga kyrko- och prestgårdsbyggnaden»,
heter det i K. Resolution på allmogens besvär d. 17 Dec.
1735.
Ingenting synes likväl vara orättvisare än detta påbud, att en
liten kapellförsamling skall, för det första: bygga och underhålla sin
egen kyrka, och derjemte deltaga i samma skyldigheter inom moderförsamlingen.
Jag vågar derföre föreslå :
Att kapellförsamling med egen kyrka, som af densamma
underhålles, måtte befrias från underhålls- och nybyggnadsskyldighet
af moderförsamlingens kyrka.
Jag anhåller om remiss härpå till LagUtsk.
3:0
Det heter i §:n 2 B.B:n3 26 kap.: »Prestgård skola ock alle
bygga efter gårdtalet», hvarefter följer förteckning på mängden och
beskaffenheten af dessa hus. Här upräknas hvilka hemmansnaturer
derifrån äro befriade. Vidare heter det i K. Förordmn ang:de
prestgårdsbyggnad i Skåne af d. 5 Okt. 1839, att »Uti Skåne byggas
och underhållas prestgårdarne å landet hädanefter, som förr varit
vanligt, af boställshafvarne ensamt, utan något församlingens deltagande,
ehvad Kyrkoherden upbär helgonskyld eller ej.»
Alla boställen utan annat undantag, än som här ofvan är
nämndt, underhållas af deras innehafvare. Hvarföre skall icke en Pastor,
till och med en Biskop, i likhet med andra boställsinnehafvare,
kunna hålla husen vid makt på sitt boställe, och hvad månde hafva
föranledt ett så besynnerligt undantag för Prester? I sanning, vi
måste bekänna, att de presterliga privilegierna gå det medborgerliga
värdet allt för nära. Det lägre Presterskapet, såsom Komministrarne,
i allmänhet otillräckligt aflönade, underhålla sina boställshus, men
Pastorerna icke sina; derjemte äro Skånska Presterskapet icke befriadt
härifrån; hvilken påfallande inkonseqvens?
För att i denna del ställa Presterskapets vilkor på samma linie
och ådagalägga konseqvent rättvisa härutinnan — hvarför Presterskapet
sjelfva troligen ifrigast arbeta — så får jag föreslå:
I H- 15
Den 15 November e. m.
Att Biskopar och prebende-församlingars innehafvare i
hela Riket — förutom de i Skåne — måtte tillförbindas, i
laga ordning, underhålla sina boställen, efter allmän lag och
husesynsförordmn, och de betungade församlingar derifrån
befrias.
Jag anhåller vördsamt om remiss till vederb. Utsk,
Dessa motioner begärdes på bordet.
Slutligen uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-  utdr. från de öfriga RiksSt:n, af d. 8 och 12 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Manch,
i
Lördagen den 15 November 1856.
Plenum kl. 6 e. m.
Hr Heykenskjöld, Selim, upläste en så lydande motion:
Sedan, genom K. Förklaringen d. 5 April 1739 §:n 17, det
vid 10 D.-lr s:mts böter blifvit förbjudet, att »uppå kronones parker,
gehäg och jägeriplatser jemte bergslagen lida eller tåla getter»,
har uti K. Resolution på allmogens besvär d. 1 Sept. 1741, §:n
18, det blifvit förklaradt; att getter måga underhållas, »äfven i
bergslagerna», af dem, som hafva hemman, hyttor, bruks- eller
grufvedelar, dock att getter aldrig böra släppas i skogen eller utmarken,
innan marken blifver bar, med mindre de af vallhjon vårdas,
vid vite i annat fall af 10 D:lr s:mt lista gången, hvilket vite
2:dra gången fördubblas, samt den 3:dje är förenadt med äfventyret
af betes-frihetens förlust; hvarförutan det blifvit allmogeh ålagdt,
vid ofvannämnde vite, att tillhålla vallhjonen noga efterse, det getterna
icke släppas på sådana platser, der ung skog är och de genom
topparnes afbitande kunna skada göra.
Dessa stadganden meddelades för öfver 100:de år sedan, då
likväl vården om de i bergslagerna ännu särdeles rika skogarne
var ojemnförligt mindre angelägen än i närvar:de tid, då skogarne
öfverallt, äro så betydligt medtagna, och skogshushållningen utgör
ett vigtigt ämne för lagstiftningen.
Meningen var emellertid, äfven den tiden, uppenbarligen den,
att det icke skulle »tålas eller lidas», att getter släpptes på sådane
Den 15 November e. m.
227
platser, der ungskog är, emedan de der åstadkomma obotlig skada.
Förekommandet häraf blef emellertid öfverlåtet åt vallhjon, hvilka
skulle noga efterse, att förbudet icke öfverträddes. Emellertid har
detta stadgande haft den följd, att då getter släppas i skogen, men
vallhjonen icke lära vittna emot sig sjelfva derom, att getterna förirrat
sig äfven på de platser der ung skog växer, hvilka platser, i
parentes sagdt, dessutom förekomma öfverallt i skogarne, med undantag
endast för bergen, det blifver för skogsegaren, i de flesta fall,
alldeles omöjligt att bevisa, att en sådan oloflig betning egt rum,
och att således få getternas egare befordrade till det ansvar, 174 i
års Eesolution utsätter. Också har det handt mig och andra Bruksegare
i min trakt, att, efter anställd rättegång om ersättning och
böter för genom getter åstadkommen skada, vi städse brustit i bevisningen
härom, och ehuru skadan varit uppenbar, getternas egare
likväl gått ansvarsfria. Men hvad som är ännu värre, är att det
för vallhjonen sjelfva får anses gränsa till det omöjliga, att, då getterna
få släppas till bete på skogen, förhindra, att de afbita topparne
på de unga skogsplantorna, hvilka för dessa djur äro särdeles
begärliga.
Af dessa skäl, och då Hrr komiterade i deras till E. St:r öfverlemnade
förslag, till förordn. om skogarne i Eiket, ansett nödigt
»till förekommande af skogarnes förödelse, och såsom enl. en allmän
dyrköpt erfarenhet, absolut förderfligt för skogs- och betesmark», uti
26 §:n af förslaget hemställt, om förbud mot getters utsläppande
till betning i skogen, vid ansvar, som i 43 §:n säges, får jag vörd
sammast
föreslå, att, äfven för den händelse skogshushållningsfrågan
icke skulle hinna att vid innev:de Eiksdag i sin helhet hehandlas,
E. Stil* likväl måtte hos K. M. i underddiet anhålla om utfärdande
af en författning, hvarigenom stadgas:
Getter må ej i skog till betning utsläppas, vid vite af
En E:dr r:mt för hvarje djur, om de utsläppas i egen skog.
Finnas de utsläppta i annans, eller samfält skog, botes dubbelt;
och må i sådant fall den, som vill och gitter, taga
dem upp, samt ensam åtnjuta böterna.
Jag anhåller, att denna min motion måtte remitteras till Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk.
Eemitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. V2 7 'e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
■228
Den 19 November.
Onsdagen den 19 November 1856.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 4 prot.-utdr. för d. 15 dennes f. och e. m.
Föredrogs Hr Brakels, Maurits Gustaf, d. 15 dennes på
bordet lagda motion, ang:de förhöjning af lönerna för tjenstemännen
vid Art.Reghne.
Gr. Hamilton, Malcolm: Då Hr Brakel i sista plenum
föredrog en motion om högre löner för Art:t, upgafs såsom
skäl derför bland annat, att »Stabsvägen är till viss grad stängd
för Art.Officerare». Den är det för alla, men att Art.Officerare icke
äro det mera än andra, anhåller jag att få med några siffror bevisa
Om man från det nn befintliga antal Gen.StabsOfficerare afdrager
dem, som äro oplacerade, återstå 37, af hvilka 10 äro Art.Officerare
och 27 tillhöra öfriga Reg:ten och Corpser, d. v. s. något mera
än V4 äro Artillerister, under det hela antalet Art.Officerare utgöra
endast omkring af hela antalet af vid arméens Reg-.ten och
Corpser befintliga Officerare. Häraf torde man finna, att Art.Officerarne,
långt ifrån att vara mera stängda från den s. k. Stabsvägen
än andra, äro det mindre, och att Art:t, i förhållande till
sitt antal, har flera Gen.StabsOfficerare än öfriga Reg:ten och Corpser,
och flera än det borde hafva.
Hr af Funck, Carl Oscar, anförde skriftligen:
Hvad Hr Brakels motion beträffar, ronde förhöjning å lönerna
för Art., har jag visserligen icke, emot denna af honom för Art.
föreslagna förhöjning, något att anmärka, utan lyckönskar motionären
till sitt måls vinnande; men som den bevisning Hr Brakel afgaf,
för att ernå detta mål, är, efter min öfvertygelse, oriktig, så anhåller
jag att härvid få göra några anmärkmr. Jag är fullt öfvertygad
om, att den värde motionärens afsigt varit god och välmenande,
men huru ofta inträffar icke det, att man menar väl, men
i sin välmening skadar mycket. — Hr Brakel upträdde i sin motion
för Art. — det vapen hvarvid han tjenar —, skulle flera tänka
lika med honom, så kanske vi finge höra någon särskild motion för
Fotgardena och en särskild för Lifgardet till Häst. — Hade Hr Bra
kels
motion varit för värf vade Reg:tena inom hufvudstaden, hade aldrig
den bedröfliga parallelen blifvit updragen, som nu skedde. Jag
säger bedröflig, ty den var missledande, och, hvad ännu värre. —
Jo! uptag och jemför de rätta siffrorna på lönerna för Lifgardet till
Häst, hvad de äro för det närvande, med dem, som i K. M:sNådPropos.
äro föreslagne, tag sedan denna parallel, som Hr Brakel önskade,
skall beviset utfalla så, att Art:t skall, för Chef och Majorer,
få mindre löner än hvad de nu hafva — ty:
Den 19 November.
229
Sek.Chefen för Lifgardet till Häst
har för det närvar:de .... 6,600 R:dr r:mt, och är
föreslagen att fä 6,500 » »
således 100 R:dr r:mt mindre än förut.
OfversteLöjbn och 1 :ste Majoren
har för det narrande : . . . 5,220 R:dr r:mt, och är
föreslagen att. få 5,000 » »
således 220 R:dr r:mt mindre än förut.
2:dre Majoren har för det närvar:de 4,770 R:dr r:mt, och är
föreslagen att få 4,500 » »
således 270 R:dr r:mt mindre än förut.
Huruvida dennn löneförhöjning är lämplig eller ej, öfverlejnnar
jag åt hvar och en att sjelf bedöma, sedan jag uplyst om, att lönerna
för Sek.Chefen och Majorerna vid Lifgardet till Häst äro
minskade. — Inte kunde det då vara Hr Brakels verkliga mening,
att taga Lifgardet till Häst till parallel. Märk, mine Hrr! jag säger
lönerna minskade — ty om fourage, stallhyra (eller nu s. k.
stallservis) och annat dylikt äro ökade, så att den utbekomne summan
äfven är större, är det likväl icke lönen som är ökad. Allt
beror naturligtvis fr/in hvad synpunkt man utgår. Hr Brakel säger:
Sek.Chefens lön vid lifgardet till Bäst är uptagen lill 6500 R:dr r:mt,
hvars fulla billighet jag erkänner. — Genom jemförelse med denna
summa vill motionären bevisa, att lönen för Chefen vid Arbt bör
vara 7,500 R:dr r:mt, emedan Chefen för Arbt har större representationsskyldighet,
då Officerscorpsen är större vid Arbt än vid
Lifgardet till Häst. Efter denna Hr Brakels åsigt, skulle man
komma till det resultat, att som Fotgardenas OfficersCorpser äro
större än Lifgardets till Häst, men mindre än Svea Art.Regitets,
dessa Sek.Chefer skulle hafva i lön emellan 0,500 och 7,500 Ibdr
r:mt; men ehuru nu för Sek.Cheferne vid Fotgardena, med större
OfficersCorpser, det föreslås mindre lön (6000 R:dr r:mt), och för
Sek.Chefen vid Lifgardet till bläst, med mindre OfficersCorps, större
lön (6,500 R:dr r:mt), vill jag derföre inte påstå, att Sek.Cheferna
vid Fotgardena böra hafva större löner än Sek.Chefen vid Lifgardet
til Häst.
Vill man nu tala om representationsskyldighet'för en). Chef, så
är väl 6,000 R:dr r:mt en allt för ringa summa, då Chefens eget
underhall deruti ingår. Skall en President (eller Chefen för ett
Colhm) hafva 9,000 Rdr r:mt för att representera, så tror jag
samma summa äfven skulle kunna behöfvas för hvar och en af olvannämnde
Chefer i Garnison. Jag lemnar nu derhän, hvilken af
ofvannämnde summor vore den rätta för en Chef i Garnison, eller
huruvida den ene af dem behöfver mer än den andra. Att den af Hr
Brakel föreslagna summa för Chefen vid Arbt icke är för stor, vill
jag äfven påstå, om äfven Officerarnes antal vid Arbt icke skulle
upgå till större än vid Fotgardena eller vid Lifgardet till Häst,
då många af ArbOflicerarne äro kommenderade vid Mariebergs läroverk,
fästningar, kanoubesigtningar m. fl. ställen — och kommer
härtill, att dessa Officerare, genom sin mera trägna tjenstgöring, icke
230
Ben 19 November.
hinna så ofta besöka sin Chef utom tjensten, som GardesÖfficerarne,
så kanske representationen något jemnar sig.
Hr Brakel har i sin motion, för äldre Kaptener med batteri,
föreslagit en tillökning af 1,100 R:dr r:mt, så att, då det är i K.
M:s Nåd. Propos. uptaget 2,400 R:dr r:mt, det i stället skulle
blifva 3,500 li:dr runt. Härvid yttrade Hr Brakel, att denna
summa var uptagen lika med Aldre Kapteners utan batteri, då han
ansåg, att på batteriet, som är passevolance, ieke bör beräknas någon
vinst på truppens bekostnad. Detta erkänner jag fullkomligt,
men påstår äfven att beviliningen borde uphöra, såväl på passevolaneen
å batteri, sqvadron som kompani, då det på tummen uträknas
från K. KrigsColhm för hvarje karl, och passevolantören sedan
endast blifver ett ombud för kronan, hvarigenom kronan har
vinst. Ar det då lör detta besväret, ombudet eller passevolantören
åtagit sig, som han beskattas. Att det linnes passevolantörer, som
varit beskattade efter 500 lt:dr r:mt, men icke haft 5 Ibdr r-.mt
i vinst (jag vågar icke säga förlust), tyckes bevisas derigenom, att
de icke lör längesedan upsade passevolancen. Lika så lätt som en
passevolantör kan ena året hafva en vinst, kan han det andra året
hafva en förlust, oell tyckes således bevillningan å kompaniet för
Fotgardena på 45 0 B.:dr r:mt vara lika olämplig och oriktig, som
beviliningen för passevolantörerna vid Lifgardet till Häst och Arbt.
Jag har visserligen icke begärdt ordet, för att tala för högre
löner — ty jag har tänkt: den tom icke nöjer sig med litet — kan
få intet; men jag trodde att Hr Brakel, då han talade för Art:ts
förhöjda löner och hade Kavalleriet så nära sig, att han begagnade
det såsom en parabel, till vinnande af sitt mål, skulle funnit, att
Lifgardets till Häst Officerare hafva vida större och betydligare utgifter
än både Arbts och Fotgardenas då de hafva sina hästar, hvilka
icke sköta sig sjelfva, utan för hvilka derföre måste hållas dräng —
och lika så behöfligt som oundvikligt nödvändigt det är, att hafva ett
Kavalleriltegfte i hufvudstaden, lika nödvändigt hade det kanske varit
för Lifgardet till Häst att få förhöjda löner. Hr Brakel har talat
om löneafdrag. Jag vill ock här begagna tillfället, utan att blifva
vidlyftig och ingå i detalj, blott nämna hvad en Kompanichef vid
Fotgardet på den föreslagna lönen, 2,400 R:dr r:mt, ungefärligen
kan hafva i afdrag, nemi. i ackordsräntans amortering 499 It:dr 50
öre r:mt, Arméens pensionskassa, kronoutskylder m. m., samt utgifterna
för den faderliga omvårdnaden såsom Kompanichef — alltsammans
summa 1,900 R:dr nmt, hvilket är jemnt den halfva föreslagna
lönen, utom afdragen å inqvarteringen, som upgår till några
hundrade R:dr. Skulle jag då äfven göra en parabel med Lifgardet
till Häst, skulle hvar och en snart tinna huru betydliga utgifter
de måste hafva, och vida större än Fotgardena och Arbt. —
Jag nämnde om nödvändigheten i hufvudstaden att hafva ett Kavalleri.
Huru falsk vore icke den satsen, att det icke behöfdes,
då nu för tiden allt beräknas på tids vinnande, på hastighet; då
jernvägar och telegrafer anläggas af mångfaldiga skäl för hastighetens
vinnande; skulle man då kunna tala om, att i det militära
icke hastighet behöfdes, och huru bekymrande skulle det icke vara i
Den 19 November.
231
en hufvudstad, om icke ett Kavalleri funnes till, för rapporters hastiga
meddelande samt vid många andra vigtiga tillfällen.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herm., upläste följande:
Såsom ett bihang till Hr Brakels motion om lönereglering för
K. Svea Art.Reg:te, anhåller jag att få yttra några tankar i ämnet.
K. M:s Nåd. Propos. om löneförbättringar har, efter min tanke,
tvenne hufvudsyften: det ena, att gifva rikets tjenstemän så stora
löner, att de deraf hafva sin bergning; det andra, att genom
denna löneförbättring fylla de betydliga luckor, som redan förefinnas
inom OfficerCorpserna vid de flesta Reg:ten, synnerligast GarnisonsReg:tena.
Chefen för Landtförsv.Depart:tet yttrar till det prot., som medföljer
den K. Proposm, att en Officers vid GarnisonsReg:tena »oundvikliga
lefnadskostnad är 1200 R:dr», men i st. f. denna »oundvikliga»
summa föreslår Hr Depart:tsChefen, för en UnderLöjtnant endast
2/3:delar deraf eller 800 lt:dr. Skälet för denna nedsättning
upgifver samme DepartdsChef vara, »att Officerare i allmänhet snart
efter inträdet i tjenst, och ofta genast, erhålla lön, samt således
kunna ega grundad förhoppning att, efter en mindre tids förlopp,
vinna befordran till högre lönegrad.
• Huru det någonsin kan blifva ett skäl för tillstyrkande af en
otillräcklig lön, att en Officer genast eller snart får tillträda denna
otillräckliga aflöning, är mig en gåta; men ännu mer gåtlikt förefaller
det mig, att, sedan Hr Depart:tsChefen förespeglat den till
svältkur dömde UnderLöjtnanten den förhoppning, att »efter en
mindre tids förlopp vinna befordran till högre lönegrad'», denna
högre lön ändock icke föreslås till det belopp Hr Depart:ts01iefen
anser vara hans »oundvikliga lefnadskostnad», förrän r 3:dje lönegraden.
Denna egenhet har jag ansett mig böra påpeka, och anhåller
dessutom att få fästa StatsUtsk:s upmärksamhet derpå, att afsigfen,
att genom en löneförrbättring fylla luckorna, icke kan vinnas, såvida
icke lönen i första graden blifver tillräcklig för de nödvändigaste lefnadsbehofven,
helst exempel icke saknas, att mången fått stå i IJnderLöjtnantsgraden
sex å tio år; och hvad särskildt Art.Reg:tena
beträffar, så kan en Underlöjtnant på dessa Reg:ten icke vinna befordran,
förr än han genomgått en kostsam kurs vid Mariebergs
läroverk, hvartill, gradpasseringen inberäknad, i lyckligaste fall fem
år åtgå, oftast långt derutöfver. Häraf synes det, att för Officerare
vid dessa Reg:ten är det en omöjlighet, att »efter en mindre tids
förlopp vinna befordran till högre lönegrad», och således Hr DepärtdsChefens
förespegling härutinnan missledande:
På grund af dessa mina skäl får jag vördsammast föreslå', att :
lin der Löjtnants-lön vid GarnisonsRegdcna måtte bestämmas
till en »Officers oundvikliga lefnadskostnad» eller
1200 R:dr r:mt, samt för en Löjtnant lill 1500 R.dr
samma mynt.
Hr Brakel: Jag skall bedja, att få besvara Gr. Hamilton
och Hr Runck, i den- ordning hvar och en har yttrat sig. Hvad
232
Den 19 November.
först Gr. Hamilton beträffar, så har han anställt beräkning öfver
antalet af Artilleri- och InfanteriOfficerare i Gen.Staben. Jag anser
att grunden, hvarifrån Gr. Hamilton utgått, varit oriktig och
ofullständig. Den beräkning jag vill anställa, tror jag skall komma
att hvila på en mera rigtig grund. Det finnes 130 Art.Officerare,
som hafva genomgått Mariebergs läroverk och således äro kompetenta
att blifva Gen.StabsOfficerare, då det deremot icke finnes mera än
43 InfanteriOfficerare, vare sig på Gardet eller indelta Arméen,
som dertill äro kompetenta. Det är mellan dessa båda tal, 130
och 43, som förhållandet skall jeinföras. Nu vill jag anställa denna
jemförelse. Af de 43 InfanteriOfficerarne äro, om jag icke missminner
mig, 29 StabsOfficerare, då af de 130 Art.Officerarne endast 12
äro det, och af de 29 InfanteriStabsOfficerarne äro 12 eller 13 anställde
med tjenstgöring i Staben, då af de 130 Art.Officerarne endast
3 äro anställde med verklig tjenstgöring i Staben. Jag tror,
att man man bör utgå från den grund jag här framställt, för att
kunna utröna förhållandet. Men, Mine Hrr, siffror bevisa här dock
ingenting. De bevisa det lika litet, som att hafva undergått
den examen, som behöfves för att blifva Gen.Stabsofficer, bevisar
det. Dertill fordras icke allenast, att hafva inhemtat de kunskaper,
som fordras för att förrätta denna tjenst, utan det fordras äfven att
kunna använda desamma, och att snabbt kunna tillämpa dem. Skälet,
hvarföre jag anmärkt det olika förhållande, som eger rum i
Staben mellan Artilleri- och InfanteriOfficerare, är således icke det,
att flera af det förra vapnet tagit en examen, som berättigar dem
till inträde i Staben, utan skälet ligger deri, att jag har mig bekant,
att flere Officerare af detta vapen, med sina Reg:tsChefers tillåtelse,
begärt att få tjenstgöra i Staben, för att pröfva om de skulle vara
skickliga att förrätta Gen.Stabs-tjenstgöring, och att detta blifvit dem
förnekadt, derföre att de tjena vid detta vapen. Man har nemi. påstått,
att detta, vapen behöfde sina Officerare sjelft; likasom om ej
Reg:tsCheferne skulle kunna bedöma, hvilka Officerare de behöfde
eller icke, och detta är orsaken, hvarföre jag hade det nämnda
yttrandet i sista plenum.
Hvad åter Hr Funcks yttrande beträffar, så får jag säga, att
jag icke gjort någon jemförelse mellan Gardernas och Art:ts tjenstbarhet;
jag har grundat mitt yttrande på Hr GeneralFältTygmästarens
förslag ang:de Art.-lönernes bestämmande. Som motiv för att
Chefslönen skulle bestämmas till 7500 R:dr, har jag framställt, att
SekundChefens för Gardet till Häst lön var bestämd till 6500 R:dr;
ehuru jag visat, att hans representations-skyldighet var mindre, att
hans OfficersCorps var fåtaligare, att hans befäl var mycket mindre,
att hans plats var af mycket mindre vigt. På dessa grunder ansåg
jag billigt, att Art.Chefens lön bestämdes till 7500 R:dr, när SekundChefens
för Gardet till Häst lön var bestämd till 6500 R:dr,
hvars billighet jag då erkände och ännu erkänner. Men eftersom
talet fallit på Gardet till Häst, ber jag att få tillägga, att jag icke
updragit denna parallel mellan bemälte, Chefers löner till följd, som
jag enskildt hört yttras, af någon afund, utan derföre, att Art.Chefens
lön borde vara större än SekundChefens vid Lifgardet till Häst
Den 19 Nerember.
1U
och detta så mycket mindre, som jag förbigick, att Majorslönen vid
Gardet var satt till 500 K:drs högre summa än vid Art:t; ithy att
jag ansåg 4500 vara tillräckligt för Majoren vid Art:t. Tillika ber
jag, att här få högtidligt förklara, att jag ofta varit i tillfälle beundra
Lifgardets till Häst tjenstbarhet, exercisfärdighet, precision i
manövren och häftighet i choquen. Jag är öfvertygad om, att det
är ett mönster för kavallerier, och jag har aldrig talat om hvad Hr
Funck nämnde, eller också uppfattade jag det icke rätt. Men om
detta kavalleri äfven vore taget ur Condés, Carl XII:s eller Seidlitz’
kavallerier, så kail det icke nekas, att dess Chef endast är Chef
för fyra sqvadroner rytteri, då deremot Chefen för Art:t i fält befaller
öfver 900 man och 1000 hästar. Detta var min framställning
af saken, grundad på öfvertygelsen om att lönen borde bestämmas
efter befälets vigt. Hr Funck har sagt, att lönerna för
SekundChefen, äfvensom Majorerna vid Gardet till Häst, äro satta
lägre än de voro förut. Om förhållandet är sådant, så tror jag ej
att dessa Hrr skola afsäga sig dessa sina högre löner, och de kunna
ej fråntagas dem, men om alla deras inkomster sammanräknas, så
tror jag, att deras löner, om de också blifva bestämda till hvad som
blifvit föreslaget för Fotgardena och Art:t, likväl icke skola understiga
de inkomster, de nu hafva. Om de göra det, så kunna nämnde
Hrr behålla sina gamla löner. Jag kan icke finna något skäl, hvarföre
Chefen för Gardet till Häst skall hafva större lön än Chefen
för Svea Garde. Han skall visserligen köpa upp och underhålla 2:ne
hästar mer än FotgardesCheferna, men Cheferna för Fotgardena åter
ha en större OfficersCorps att representera för; hvilka båda saker
kunna ungefär motsvara hvarandra.
Hr Funck har vidare talat om uphörande af bevillning på
passevolancen; det är något, som icke hör hit, vill han insända nå
gon
motion härom till Bevilln.Utsk., så står det honom fritt.
Efter nu ingen talare återstår, som har yttrat sig härom,
så vill jag ytterligare säga några ord, hvarföre jag har framställt
denna motion. Hvar och en af Eder, Mine Hrr, vet, att
det är sällan, som en 20- å 21-årig yngling genomgår en treårig
sträng lärokurs, blott till följd af begär, att inhemta kunskaper; åtminstone
inträffar det så sällan, att de få, som det göra, icke kunna
tagas i beräkning, utan vanligen önska dessa ynglingar, att få någon
verklig praktisk ersättning för de kunskaper de förvärfvat sig
och den möda de nedlagt. Jag vill nu i korthet undersöka, hvilken
fördel Art.Officerarne kunna göra rättvisa anspråk på, sedan de genomgått
sin lärokurs. Dessa fördelar kunna bestå, antingen i lön
eller i avancement. Hvad lönen beträffar, så hade Art.Officeren ännu
för några år sedan, mindre lön än GardesOfficeren; hvad åter avancementet
beträffar, så har, så långt jag kan minnas tillbaka, detsamma
varit mycket fördelaktigare vid Gardet än vid Art:t, dels
derföre, att de mera förmögna gå in vid Gardet och, sedan de ledsnat
vid tjensten taga afsked, dels derföre, att GardesOfficerare ofta befordras
till Majors- och Chefs-platser vid Indelta Arméen, hvilket,
så vidt jag mins, icke någonsin har handt inom Art:t. Jag anser
att den yngling, som vill förvärfva sig kunskaper, äfven bör hafva
234
Den 19 November.
någon ersättning för desamma, och jag vet ingen annan att här
föreslå, än att Art.Officerens löner måtte sättas till det belopp, Som
GeneralFältTygmästaren har föreslagit. Sådana de af honom blifvit
föreslagna, blifva de högre än GardesOfficerarnes, och jag anser, att
de så böra vara, men på samma gång får jag förklara, att om dessa
GardesOfficerares löner sättas till lika belopp med Art.Officerarnes,
jag för min del ej skall hafva något deremot.
Gr. Hamilton: Då Hr Brakel har talat om kompetens, får
jag invända, att kompetens icke finnes, som berättigar någon till inträde
i Gen.Staben, utan att hans inträde beror derpå, om den, som
skall använda honom eller föreslå honom till inträde i Gen.Staben,
vill emottaga honom der, och anser honom vara lämplig och ega
förmåga dertill. Den kompetens, Hr Brakel menar, består uti genomgåendet
af Högre Art.Läroverket, men fordringarne der äro icke
fullt desamma för Art.Officern, som för InfanteriOfficern, utan det
fordras af den sednare åtskilligt, som icke fordras af den förre;
ehuru jag icke vill påstå, att detta är särdeles mycket eller svårt
att åstadkomma, tror jag dock, att få Art.Officerare finnas, som
fullgjort detta, och att tillvaron och beskaffenheten af dessa fordringar
innebära en antydan, att InfanteriOfficern går igenom
Marieberg, uteslutande för att bildas till Gen. Stabsofficer, då Art.-  Officern går igenom Marieberg, för att bli kompetent till befordran
inom sitt vapen, men icke för att inträda i Gen.Staben. Skulle
hvarje Officer, som genomgått detta läroverk, vara kompetent till
inträde i Gen.Staben, och om en lika proportion af kompetente
Art.Officerare och kompetente InfanteriOfficerare skulle der vinna
inträde, skulle den komma att innefatta något öfver 100 Art.Officerare.
Jag för min del anser det vara mycket lämpligare och rättare,
att Gen.Staben hufvudsakligen rekryteras af Arméens hufvudvapen
(Infanteriet), dock att man undantagsvis bör frångå denna
regel och åt Officerare af andra vapen, med utmärkta kunskaper, der
bevilja inträde.
Hr af Funck: De anmärkmr, jag framställt, hade icke till
syftemål, att upväcka någon strid, allraminst på detta rum och med
en Garnisonskamrat, Hr Brakel sade, att hans anmärkmr icke härledt
sig från afund, hvilket gläder mig så mycket mera, som äfven
jag^upfattat dem på samma sätt, hvilket bevisas genom mitt yttrande,
att den värde motionärens afsigt var god och välmenande; men huru
ofta inträffar det ej, att man menar väl, men ändå skadar. Jag
uprepar, att jag aldrig ansett hans anmärkmr härleda sig från någon
afund. Hvad det angar, att Hr Brakel sagt sig ej kunna förstå
mitt yttrande, så hänvisar jag honom till hans eget. Hr Brakel
har helt oell hållet misstagit sig i det fallet, att lian tror mig
tadla honom för hans jemförelse mellan lönerna; så var icke min
mening. Hvad Hr Brakels yttrande angår, att Chefen och Majorerna
vid Gardet till Häst omöjligen kunna få mindre lön än de nu
hafva, så får jag förklara, att jag alldeles icke talat om några personligheter,
ty jag har talat om Chef och Majorer vid Lifgardet till
Häst, men icke om de nuvar.-de. Det var aldrig min mening,, att i
detta- fall ingå i någon personlighet.
Den 19 November.
235
Hr Brakel: Blott med några få ord vill jag besvara Gr. Hamilton.
Jag för min del hyser alldeles olika åsigt med Gr. Hamilton,
ang:de tillsättande af Gen.StabsOfficerare. och jag anser
min åsigt i detta fall vara lika god som haus; jag anser Gen.Staben
för en så vigtig militärisk inrättning, att till den bör tagas
personer, hvar som helst de finnas, och att afseende endast bör fästas
på deras kunskaper och duglighet. Att hvar och en inom
Arméens alla tre vapen vet, att, om lian har kunskaper och kan använda
dessa kunskaper, han kan komma in i Gen.Staben och att
vägen står honom öppen till Generalitetet, detta höjer andan inom
Arméen; att Gen.Staben tager Officerare, der dugliga subjekter finnas,
de må nu tillhöra hvilka vapen som helst, befordrar Gen.Stabens
tjenstbarhet och duglighet, ty ju vidsträcktare rekryteringsområdet
är, ju lättare är det, att med dugligheter rekrytera.
Gr. Hamilton: Jag gillar, att man till Gen.Staben bör utse
de skickligaste personer man kan få, men en hufvudregel måste man
hafva, och då man går från den, måste man taga endast de utmärkta
och inga andra.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.Utsk. Hr Montgomerys,
Gust., d. 15 dennes på bordet lagda motion, ang:de förhöjning
af beskattningen för tillverkning af bränvin.
Föredrogs och remitterades till Allm. Bes v. o. Ekon.Utsk. Hr
vonSeths, Joh. Au g., d. 15 dennes på bordet lagda motion,
om införande af Elementar-landtbruks-undervisning i folkskolorna å
landet.
Föredrogs och remitterades tillLagUtsk. Hr von Seths, Joh.
Au g., d. 15 dennes på bordet lagda motion, ang:de ändring af nu
gällande lagstadganden, rörande städsel af jord.
Föredrogs Hr Ribbings, Arvid, d. 15 dennes på bordet
lagda motion, om uphäfvande af den s. k. sacramental-lagen af d.
7 Mars 185 5.
Hr Cederschiöld, Gust., anförde skriftligen:
Som jag icke hört ordalydelsen af Hr Ribbings motion, så
känner jag icke heller motiverna till densamma; men jag tror mig
likväl kunna sluta dertill, att skälen hemtats från det onaturliga,
att med lagens svärd vilja bekämpa andeliga ting. Sjelf är jag
innerligt öfvertygad derom, att Statens svärd aldrig bör dragas,
utan för att värja Statens bestånd eller hämnas en den tillfogad
oförrätt. Andeliga fiender måste med andeliga vapen bekämpas.
Att blanda verldsliga makten i striden om det andeliga, har alltid
åstadkommit oreda och ökat det onda man velat tillintetgöra. Genomgår
man Kyrkohistorien, sorn egentligen endast är en framställ
-
136
Den 19 November.
ning af de schismer, hvilka upstått inora kyrkan, — skall man på
hvarje blad finna, att så snart verldsligt makten trädt emellan för
att med sitt hot afgöra tvisten, — schismen blifvit ohjelplig. Och
om man det ringaste känner menniskonaturen, kan man icke undgå
att finna ett sådant resultat alldeles oundvikligt. Känslan af samvetets
frihet upreser sig oemotståndligt emot den verldsliga maktens
försök att med sina vapen intvinga en viss öfvertygelse. Hvarken
Bartholomaeinattens fasor eller Ludvig XIV:s dragonader förmådde
tillintetgöra Hugenotternas religion, utan, heldre än att af*
svärja den, lemnade de hus och hem samt sökte i främmande länder
en tillflykt, der de fritt kunde utöfva sin bekännelse. Lika
litet mäktade de blodiga Marias bödlar att qväfva de Engelska protestanternas
tro.
Men ehuru jag sålunda icke i något afseende vill med lagens
hot söka inverka på den religiösa öfvertygelsen, tror jag likväl att
frågan, under de förhållanden, som nu förefinnas, är i högsta grad
vigtig och för samhället ingripande; och då jag förmodar, att flera
olika motioner i samma syftning, som förevar:de, komma att väckas,
tror jag att LagUtsk. bör upmanas, att i ett sammanhang och
med stor betänksamhet behandla alla frågor, rör:de religionsfrihet
eller dess motsats.
Det är oss allom bekant, att ett mäktigt sällskap finnes, hvars
medlemmar icke sky något brott, äfven de allra ohyggligaste, endast
samfundets usla syften derigenom vinnas. Mord, plundring,
mened, bedrägeri och Gudsförnekelse finnas tecknade på hvarje sida
af dess annaler. Detta samfund har väl ännu icke vågat öppet
framträda med sin verksamhet här i Sverige; men spår deraf saknas
icke. — Nu för tiden framträder icke, såsom fordom, djefvulen
med bockhorn, svans och hästhof. Nej! Han bär helighetens
täckmantel; och denna bör först uplyftas, innan svansen och hofven
kunna uptäckas Han kommer icke såsom ett rytande lejon, utan
smyger sig, en ulf i fårakläder, med honingssöta ord på sina läppar.
Låt fienden få makt med oss, då, men först då, skall han
afkasta masken och visa sig i sin rätta skepnad.
Hos oss har upträdt en sekt, som åstadkommit mycken oordning
och väckt bekymmer hos hvarje sann fosterlandsvän. Den
förebär väl, att den endast liemtar sina läror från en enkel tolkning
af bibeln och vill återbringa religionen till den renhet, hvaruti
den predikades för de första kristne. Utom det att en närmare
granskning skall utvisa, det den förbiser de bibelställen, som
stå i strid med sektens åsigter, och att den endast framhåller sådana
språk, som tyckas tala för dess satser, — faller det snart i
ögonen huru åtskilliga dess läror fullkomligt öfverensstämma med
den krassare katholicismen. Så t. ex. just i afseende på Herrans
Heliga Nattvard, vilja de s. k. läsarne icke underkasta sig vår
kyrkas ritual, emedan den icke utsäger ovilkorlig aflösning.- Läsaren,
liksom katholiken, vill i prestens hand lägga makten att lösa
och binda. Vidare börja läsarne, mer eller mindre, predika bigtens
nytta och nödvändighet. Och slutligen är det presten, som bestämmer
huruvida man är omvänd eller icke. Läseriet och Katholicismen
Den 19 November.
237
mötas sålunda i flera punkter och särdeles deri, att man åt pre9ten
öfverlåter omsorgen om sin själs salighet. Just det beqväma i detta sätt
att befria sig från en af de tyngsta och svåraste bördor, en menniska
kan bära, — har gjort att läseriet, likasom katholieismen, vunnit
så många anhängare. Jag nämnde omvändelse. Detta ord är det,
som utgör hufvudsaken hos våra s. k. läsare. Omvändelse är, enl.
deras upfattning, icke en actus, som gemensamt med bättring bör
fortgå genom hela lifvet, utan snarare ett ögonblicks verk, som, när
det en gång inträdt, icke vidare behöfver förnyas. Neophyten måste
underkasta sig en längre eller kortare tids andelig törkrosselse
och ruelse, och när det räckt en eller annan vecka, förmodligen
olika för olika personer, förklarar slutligen sektens föreståndare
honom för omvänd. Nu mera stå himlens portar honom
öpna. Nu kan han icke mera synda: men skulle sådant likväl
hända, är det icke honom det tillräknas, utan den djefvul, som
för tillfället farit i honom; denne ensamt får upbära straffet derför.
Som man lätt kan finna, måste af sådana läror upkomma högst
vådliga resultater. Andeligt högmod är första frukten. Den kristliga
ödmjukhet Bibeln predikar glömmes helt och hållet. Sålunda
är det fåfängt att söka hos en läsare inpregla evangeliet om Phariséen
och Publieanen. Han vill icke lämpa det på sig. Han är
en af Guds utkorade, och all himlens herrlighet väntar honom:
hvaremot alla, som icke tillhöra hans sekt, äro förtappade, de af
Gud förskjutne. Desse samtlige stå således så lågt under läsaren,
att han endast kan betrakta dem med förakt, möjligen med medömkan.
Praktiska följden har ock blifvit, att, om en läsare inträder
i tjenst hos en familj, som icke tillhör sekten, — lian föraktar
åtlyda husbondens befallningar och vägrar uträtta sina sysslor i vidsträcktare
mån, än honom godt synes. Icke ett, utan mångfaldiga
sådana exempel har jag påträffat här i hufvudstaden. Och huru
kan förhållandet vara annorlunda, då tjenaren är öfvertygad derom,
att han är en af Guds utvalde och att allt, hvad hans nycker säga
honom, är direkt ingifvelse från Gudomen. Frågas också: Huru
kan en sådan person lyda en husbonde, som tillhör förtappelsen ?
Olydnad, tryghet och försumlighet i sina pligters upfyllande är ett
vanligt kännetecken på en tjenande läsare. Att undantag finnas,
vill jag icke bestrida, men i de fall, om hvilka jag erhållit kännedom,
har förhållandet varit det nämnda.
Här väcktes för några dagar sedan en motion i nära nog motsatt
syftning mot den nu ifrågavande. Motionären rönte starkt
motstånd och skylldes för Katholicism. Jag är likväl fullt öfvertygad,
att han icke i den ringaste mån hade mer benägenhet
derför, än någon af hans motståndare. Han hade valt en oriktig
utväg att bekämpa, som jag förmodar, just samma fiende, i hvars
leder hans motståndare ville ställa honom. Men äfven om han,
såsom jag tror, valt en origtig väg, bör sådant icke kunna särdeles
tillvitas honom. Tusende, före denne motionär, hafva råkat ut
för missödet att välja medel, som man ogillar hos fienden. Ingen
kan derföre rubba min tro, att han lika ärligt, som motståndarne,
velat en sann och verklig kristendom. Att han valt det föreslå
-
238
Den 19 November.
gna medlet, tror jag, härleder sig derifrån att han, såsom föreståndare
^för en af de mera betydande församlingarne, nogsamt erfarit
huru Jesuiterne, under läseriets täckmantel, sökt stifta oro i kyrkan.
Hvad jag endast kunnat spåra, har han troligen med full säkerhet
erfarit. Skulle förhållandet varit sådant, frågas: Ar det icke ursäktligt,
om man i förskräckelsen öfver den lömske fienden, man
går att bekämpa, skulle händelsevis tillgripa ett mindre lämpligt
vapen ?■
Vid pröfningen af den nu föredragna motionen, likasom af
öfriga likartade frågor, torde LagUtsk. icke böra låta leda sig af
ropet om religionsfrihet, utan fästa afseende endast å de för sjelfva
saken talande skäl, och sådana, förmodar jag, skola icke saknas.
Alla, som ropa på religionsfrihet, hafva icke dermed allvarsam mening.
En del önska endast att få sina åsigter gällande, för att
sedan i god ro kunna undertrycka andras öfvertygelse. All ecclesia
pressa yrkar religionsfrihet. Så Kristus och Hans Apostlar, äfvensom
i allmänhet de förste kristne, ända till dess Kristendomen
blifvit Statsreligion och Biskopen i Rom började känna sig riktigt
fast i den heliga stolen. Då blef kristendomen katholsk, och kättare
förföljdes. När Kyrkans förtryck hunnit stegras till ytterlig
grad och dess skändligheter blifvit olidliga, då höjde sig mäktiga
röster med protest deremot. Efter dess seger upkom den Protestantiska
kyrkan, som till en början, i öfverensstämmelse med sitt
ursprung, predikade samvetsfrihet. Väl blifven Statskyrka, började
den falla i samma fel, som den Katholska; med den skilnad likväl,
att den sednare handlar konseqvent, men den förra åter med tvetydigheter
söker dölja motsägelsen. Katholska kyrkan säger rent
ut, att man icke får tro annat, än hvad den tillåter. Den Protestantiska
Statskyrkan kan icke rimligen förneka forskningens frihet
samt förklarar sig också tillåta sådan; men påstår dervid, att all
verklig forskning måste leda till samma resultat, som Kyrkan funnit,
och att ali annan upfattning af bibelordet är villfarelse, som
bör undertryckas. Så småningom har således den Protestantiska
kyrkan anlitat den verldsliga makten om mellankomst med dess
straffande svärd. Den har misströstat om kraften af den inneboende
sanningen i dess satser. Genom att beträda och fortgå på
denna bana har Sverige, ifrån att vara en af samvetsfrihetens väldigaste
förkämpar, blifvit noteradt såsom ett intoleransens hemvist.
Nu tyckes det, som tidpunkten vore inne, att återgå till fordna förhållanden.
Och vill jag härför till de redan anförde lägga ännu
ett skäl, som jag icke vet huruvida motionären omnämnt. Enl.
min upfattning, har nemi. sekterismen hos oss vunnit så stort insteg
till en del just derigenom, att lagar funnits, som hotat den
med straff. Dessa hemliga, förbjudna sammankomster, dessa slutna
sällskap hafva något särdeles frestande och lockande, just derigenom
att de äro med ansvar belagde. Att derutöfver för godt köp kunna
blifva martyr; att, utan några större lidanden och försakelser, få
af de sina benämnas en sanningens martyr, en Kristi värdige efterföljare,
-t-- detta är i sanning något, som måste retande framstått
för mångas sinne, hvilka, i fall lagen icke haft något straff
-
Den 19 November.
23»
hot i det afseendet, aldrig ens skulle fallit på den tankan att utträda
ur vår Kyrka.
Frih. Alströmer, Jonas, anförde skriftligen:
Det talas vanligen för mycket. Jag har derföre för princip
att, så långt möjligt är, tiga. Men som jag, efter förra Riksdagen,
tagit någon del uti att söka undanrödja den vanära Sveriges
lagstiftande makt då drog öfver sig, genom- det dödfödda missfoster,
som blifvit alltför mycket bekant under namn af Sacramentallag,
må det tillåtas mig att instämma uti den röst, som nu höjt
sig för dess afskaffande.
Att det kan vara störande för en god ordning inom kyrkan,
att hvem som helst utdelar och förvaltar sacramenten, är en sak.
En annan fråga blir, huru detta skall till sin natur betraktas.
Dervid måste ovilkorligen upsåtet och afsigten dermed undersökas
och väl besinnas. Att ett, af hvad ani. som helst, bedröfvadt samvete,
med djup vördnad och innerligt behof af den välsignelse som
sacramentet innebär, tager det af annan än prest, kan, med förutsättande
af sundt förnuft, omöjligen kallas gäckeri, så vida detta
ord ej skall få en, emot dess fordna, rakt motsatt betydelse. En
person, som, af nämnde ani., låter tilldela sig Den Heliga Nattvarden
af den, som icke är prest, låter ej tvinga sig af några
yttre straffhotelser. Hans sårade samvete är honom en vida starkare
makt, än alla jordens straffbestämmelser, vore de än af den
art, som fordna tiders inqvisition hade att framvisa. Något annat
medel emot ett oroligt samvete, som förirrar sig, finnes ej, än ordets
öfverbevisning, framställd af den sanna, kristliga kärlekens
mildhet. Aro våra prester ej i stånd att bruka detta medel, må
de då anklaga sig sjelfva, men vakta sig att,' såsom lliksStånd med
lagens straffbestämmelser, lägga tyngd på börda och, under skenet
af en falsk benämning, draga öfver ett förhållande en straffhotelse,
som, antingen skall blifva vanmäktig, eller också möjligen förmå
någon att skrymta, till sitt samvetes förkränkelse och sin själs
skada.
Med denna lag har man nu, icke allenast, som visadt är, bestämt
ett vanmäktigt, eller också falskt medel emot det presumptiva
brottet; utan, det som än värre är, man har satt detta i jemförelse
med det verkliga, ett af de förfärligaste vår lag vet att omtala.
Men icke nog härmed. Man har för det vördsamma bruket af sacramentet,
ehuru efter menniskomening till formen möjligen oriktiga,
bestämt ett sex gånger svårare straff, än det för gäckeriet
dermed. Och icke nog härmed. Man har, vid ett brott af den grofsta art,
aktat nödigt låta en varning föregå straffets tillämpning. Detta är något
som Sveriges visa lagstiftare i fordna dagar aldrig förstodo. Detta
är ett märkligt tidens tecken. Det just af vördnaden för sacramentet
oroade samvetet straffas sexdubbelt. Då det hemska brottets
straffbestämmelse sex gånger lägre, mildras. Måtte Sverige icke
med sådana lagar draga förbannelse öfver sig. Jag anhåller ätt
detta mitt anförande måtte få åtfölja motionen om Sacramentallagens
afskaffande till Utsk.
240
Den 19 November.
Frih. Cederström, Thure: I likhet med Hr Cederschiöld
får jag tillstyrka LagUtsk. att föreslå uphäfvande af Sacramentallagen.
Jag instämmer med Hr Cederschiöld deri, att denna lag har
ett skadligt syftemål, och jag vågar äfven påstå, att densamma strider
såväl mot kristendomen som vår Protestantiska kyrkas grundsatser.
Det är nemi. en stor villfarelse, att tro, det utdelandet af
Den Heliga Nattvarden endast får kraft derföre, att det sker genom
en vigd prest; sådant har aldrig antagits i de äldsta tiderna,
då man väl måste medgifva att den kristna församlingen var ren.
Vidare förekommer, att ordet prest icke omnämnes uti det Nya Testamentet,
utom i 2 kap. af Aposteln Petri l:sta Epistel, der likväl
benämningen prest icke har samma betydelse som allmänneligen
tillägges detta ord, utan der Apostelen säger till alla kristna: »J
åren det utvalda slägtet, det Konungsliga presterskapets samt att
deremot, der ordet prest står i våra vänliga öfversättningar af Nya
Testamentet, det icke liar en motsvarande betydelse i grundspråket,
ty der heter det Ttps^VTS^oa, hvilket ord på Grekiska betyder
den äldste. Således omtalar Bibeln på intet ställe att Nattvarden
skall utdelas af prester. När sedan dertill kommer, att Nattvarden
i de äldsta kristna församlingar, såväl enl. Bibelns som kyrkofädernas
sammanstämmande vittnesbörd, utdelades utan någon prest var
tillstädes, när helst de kristna kommo tillsammans och isynnerhet
vid de stora kärleksmåltiderna, hvilka benämndes aycntij, så
finner jag betänkligt att man i ett land, som påstår sig vara Protestantiskt
samt förkasta alla menskliga påfund oell just kraftigt
upträdt mot katholicismen, derföre att densamma jemte Bibeln antager
traditionen, och anser kyrkan ega rätt att bestämma hvad
hvar och en bör tro, låtit införa en lag, som belägger med straff
personer, derföre att de anammat Nattvarden på ett sätt, som dock
icke strider mot den Heliga Skrift. Jag vill tillika anföra, att just
denna åsigt om Nattvarden äfven är af Luther uttalad, att han i sina
dispyter med Katholska kyrkan förklarade att det icke var något
väsendtligt, att Nattvardens utdelande skedde genom presten, utan
han gick till och med så långt, att han sade, att om Nattvarden
också utdelades af sjelfva Satan, vore den likafullt Herrans Heliga
Lekamen och Blod. Detta har jag ansett mig böra anföra, såsom
möjligen i någon mån ledande till bifall af motionen. Hvad åter
Hr Cederschiöld här anfört mot läseriet, så, ehuru jag icke anser
detta vara stället, der man bör ingå i afhandling om detta ämne,
vill jag dock säga, att den tafla Hr Cederschiöld här updragit
verkligen är målad i svart, och jag tror icke att den, som känner
till läsarne eller hvad man må kalla dem, kan i någon måtto med
Hr Cederschiöld instämma. Jag får för min del tillägga, att jag
verkligen finner ordet läsare vara ett ganska besynnerligt uttryck
och icke rätt vet hvad dermed menas, ty om man tager ordet efter
dess betydelse, så skulle det vara hvar och en som läser, men
om man deremot med läsare förstår de personer, som visa ett varmare
nit för kristendomen, än som vanligen är fallet, då tror jag
att Hr Cederschiöld* beskrifning gått nog långt. Det kan icke förnekas,
Den 19 November.
nekas, att inom de s. k. läsarne många missbruk egt rum, men
det finnes ju inom alla menskliga inrättningar och kan icke undvikas.
En gammal regel säger: Missbruket upkäfver icke bruket.
Ty om så vore, skulle, derföre att on och annan läsare velat förkasta
alla kyrkliga dogmer, äfven i och med detsamma kristendomen
förkastas- Bland de 12 Apostlarne fanns .ju en förrädare, således
kan äfven nu, då flere personer komma tillsammans, det olyckliga
fall inträffa, afl bland dem finnes någon, som vill begagna
ändliga saker till vinnande af verldsligt afsigter,
Hvad befräffar Hr Cederschiölds yttrande, att de, som vid föreg:de
tillfällen upträdt mot Hr Thams motion, torde vara lika
benägna för katholicism som någonsin han, så får jag förklara, att
såvida man med katholicism förstår fasthållandet af en bestämd tro,
sorn af Kyrkan är antagen, och att hvad som deremot är stridande,
det är villfarelse eller kätteri, då måste det verkligen vara lätt för
hvar och en att öfvertyga sig om huruvida antingen de, som envist
hålla sig fast vid Kyrkans auktoritet här i Sverige, eller de, som
påstå Kyrkans auktoritet icke böra gälla då den icke öfverensstämmer
med den Heliga Skrift, befinna sig på katholicismens ståndpunkt.
Hr Cederschiöld har sagt, att Kyrkan alltid varit ecclesia
militans. Det har den verkligen i alla tider varit. Men frågan
är nu om man äfven här i Sverige skulle kunna komma till samma
lyckliga resultat som i andra länder, att ingen menniska behöfde
förföljas för sin religiösa tro, att hvar och en finge följa sitt samvetes
öfvertygelse; och jag vågar hoppas, att de flesta medlemmarne
af detta hus skola instämma med mig deri, att såväl den Heliga
Skrift, sorn erfarenheten ådagalägga att allt möjligt tvång, såsom
landsförvisning eller hvad straff som helst, ingalunda kan hindra
en mennisha från att tro hvad lion vill. Ty tron är något sorn
måste alstras genom öfvertygelse, men icke kan åstadkommas genom
något tvång. Att deremot upställa lagar, hvarigenom menniskan
skulle tvingas att med läpparna yttra annat än hvad lion j
hjertat tror, det måste, enl. mitt förmenande, icke leda till något
annat än att skapa skrymtare; och att ett sådant förhållande menligt
inverkar på moraliteten inom landet, lärer väl ingen kunna bestrida.
Jag vill icke längre uptaga E. o. Ad:s tid, utan anhåller
vördsamt att detta anförande måtte få åtfölja remissen.
Hr Ehrenborg, Eichard: Jag tager mig friheten fästa
uprnärksamheten derpå, att djscussionen redan började röra sig omkring
ämnen, på hvilka den förnyande motionen ej har afseende;
äfvensom att man nu, såsom ofta, sammanblandar frågan om en
förbättrad lagstiftning inom Kyrkan med religionsfrihetsfrågan. Hr
Cedersphiölds skarpa omdömen om de s. k. läsarne, hvilka han icke
tvekat att nämna såsom en sekt med andligt högmod i sinnet och
villfarelse i läran, gifva mig anledn. dels erinra om obefogenheten
af påståenden, hvilkas sanning eljer falskhet, i afseende på det
förstnämnda, ej kunde af menniskor bedömas och som, hvad det
sednare beträffar, endast kunde vpderläggas genom Guds ord, och
J H . 16
242
Den 19 Norember.
hvilket skulle föra oss in på den härstädes mindre lämpliga bibelförklaringens
område; dels ock att uttala den önskan, att då lagstiftningsämnen
afhandlades, hvilka för såväl samhället som individen
äro de vigtigaste af alla, man måtte besinna helgden af den
sak som förehafves, samt så mycket hafva för ögonen kärlekens lag,
att man ej uttalar omotiverade bitterheter. Det problem, som inom
det kyrkliga och andliga området är Ständerna vid denna Riksdag
förelagdt, torde lika litet kunna på tillfredsställande sätt lösas genom
att sönderrifva vår gamla Kyrka, som genom antagandet af nya eller
hårdare åtdragande af gamla tvångsband, hvarmed Kyrkan hittills
sökt skydda sig mot intrång. Enda rätta och visliga utvägen anser
jag vara den, att inifrån söka bibringa Kyrkan en ny kraft;
och dertill bidroge ej blott positiva lagstiftningsåtgärder för befordrande
och framkallande af andligt och kyrkligt lif, utan i första
rummet och i ej oväsendtlig mån undanrödjandet inom såväl den
verldsliga som kyrkliga lagstiftningen af sådane bestämmelser, hvilka
nu genom sin verldsliga och strängt formalistiska anda utgöra ett
ämne till förargelse, samt föranleda den enfaldige och samvet.sömme
till separatism, äfven der någon afvikelse i läran ej eger
rum. Som jag anser att den s. k. Saeramentallagen utgör ett af
sådane förargelseämnen, och enär jag älskar vår gamla Kyrka, ehuru
ej dess dödande stränga formalism, så förordar jag denna lags nu
motionerade afskaffande, icke i syfte att minska, utan att öka vår
Kyrkas inre kraft och styrka.
Erih. von Schulzenheim, David Theodor: Oaktadt jag
har all anledn. att förmoda att discussionen nu räckt så länge, att
R. o. Ad. redan tröttnat att behandla denna fråga, kan jag likviil
icke underlåta att yttra mig i densamma, dock utan all bitterhet och
med åsidosättande af alla tillmålen, och emedan mitt yttrande, förra
gången denna fråga förevar, till en del blef missförstådt. Jag vill
nu först endast nämna, att jag förenar mig med motionären och
verkligen önskar en förändring af den förargelseväckande Sacramentallagen,
men jag vill dervid bifoga en önskan, som äfven uttrycktes
af motionären, att I^agUtsk. måtte med tillräckligt allvar undersöka
denna lag, och kanske icke helt och hållet föreslå uplmfvandet
af densamma utan att sätta något annat i stället. Jag erkänner,
att det finnes anledn. till förargelse, att det finnes institutioner,
som äro förargelseväckande och många gånger sårande för det
religiösa sinnet, men de, som föranledt dessa institutioner, lagar och
förbud, böra genom sitt upförande visa, att de söka en sann bättring.
De borde känna allt för väl till Bibeln för att icke känna
budet: »Varer all mensklig ordning undergiliie» Jag tviflar på
att dessa Hrr egentligen kunna hafva känt något så hardt och
svårt tvång på sitt samvete, att de måst vända sig utom de i landet
befintliga Kyrkliga institutioner för att vinna frid för sin själ.
Jag vill ock nu förklara hvad jag menade dermed, då jag sade att
jag icke uttryckt mig tillräckligen tydligt förra gången. Min afsigt var
då icke på något sätt att hindra kolporteringen af skrifter eller att
lägga i presternas händer någon makt att censurera desamma; min
Den 19 Novemi)er.
243
mening var att genom anmälan om tillämnad kolportering presterskapet
skulle väckas till upfyllande af sina skyldigheter, om de på
något ställe hade blifvit uraktlåtne, men som dertill fordrades att
presterna hade kännedom om hvilka skrifter som kolporterades, önskade
jag derföre att en lista på dessa böcker lemnades till dem,
äfvensom en anmälan från kolportören jemte upvisande af prestbetyg
och pass, så att icke en bedragare eller hvilken lösdrifvare som
helst, behäftad med alla möjliga fel, skulle kunna upträda i egenskap
af Bibeltolkare och lärare. Jag vill alltså icke att presterna skola
hafva rättighet att censurera; de skola endast med Ordet öfvertyga
och med skriftens ord förklara och uttyda de frågor, hvaröfver oriktig
förklaring och sekteriska förklaringar för ett oroligt sinne kunna
vara af menlig iuverkan. Men det är flera andra yttranden, härstädes
nu fällda, som kunna förefalla besynnerliga, som jag vill påpeka.
Det tycks nemi. som om man ville hafva frihet utan all
ordning, likasom det icke skulle kunna finnas något som kallas
lagbunden frihet. En talare använde det uttrycket, att de många
lagstadganden just alstrade svärmeri och affall från Kyrkan. Jag
vill blott fästa Hrns upmärksamhet på huru de tagit sig för att
framställa som martyr en person, som vigt sin egen dotter och
derför blifvit satt i fängelse. Jag frågar om här finnes någon, som
har en dotter och skulle vilja att en främmande karl, som ej vore
prest, och utan föregången lysning, sainmanvigde henne med någon ?
Anse Hrnne detta orätt? Tycka Hrr:ne icke, att det är ännu större
moraliskt brott att en far viger sin egen dotter, oaktadt han vet
att det är förbjudet, och att han derigenom gör henne till en efter
lag förfallen menniska och hennes barn, enl. bestående lag, oäkta?
Ar det icke ett moraliskt brott? Bör icke sådant bestraffas? Jag
återkommer nu till vederläggning af ett annat, lika obetänksamt
påstående. Tycker Hrnne att det skulle vara lämpligt om man
här och hvar i sammankomster, på spektakler &c. kunde lia med
sig en flaska vin och utdela Nattvarden i alla vrår och vinklar?
Jag tror icke att den heliga förrättningen derpå skulle vinna anseende.
En annan talare har sagt, att tron icke kan bindas, och
der den icke finnes i hjertat, der kan den icke qvarhållas genom
lagbud. Det är möjligt. Men det finnes också en sådan tro, som
med rätfa benämnes för vantro, hvarföre äfven våra lagar hafva utfärdat
stadganden, som belägga med straff sådane personer, som utöfva
vidskepelse, försöka att trolla och många sådane saker* derför
att denna vantro smittar, vilseleder och gör skandaler. Jag förnyar
min önskan, att E. o. Ad. särskildt upmanar LagUtsk. att med
noggranhet behandla dessa frågor, emedan hela landet fäster sig
dervid, och att icke föreslå ett obetingadt afskaffande af lagar för
kyrklig ordning och tukt, derföre att de kunna besvära en och
annan. Det är min åsigt i saken, hvilken jag anhåller måtts få,
vid remiss till LagUtsk., åtfölja motionen.
Erih. Cederström: Jag skulle icke vidare hafva upträdt i
denna fråga, om jag ej dertill blifvit föranledd af Frih. Schulzenheim.
Han omnämnde det af en föregående talare anförda exempel på en
244
Den 19 November.
fader, sorn vigde sin egen dotter och derföre blef släpad i fängelse,
samt frågade om ej hvar och en ansåg det för ett moraliskt brott.
Mig förefaller det besynnerligt, att det kan kallas ett moraliskt
brott, som brukats i den kristna församlingen från vår Frälsares
tid ända till Consilium Tridentinum; det var nemi. först Timbo -  finska Mötet som stadgade, att lysning till äktenskap skulle i'■■■■■■
sigga tre gånger och att vigsel skulle förrättas af en prest. Under
femton århundraden var den sed rådande i kristna församlingen,
att till ett lagligt äktenskap fordrades icke annat än öfverenskommelse
mellan 2:iie personer, och att de erkände denna öfverenskommelse
inför en 3:dje person. Äktenskapet ansågs giltigt, blott till
följd af den ömsesidiga öfverenskommelsen emellan man och qvinna,
men för att det skulle medföra lagliga rättigheter, erfordrades blott
intyget af en 3:dje person. Idet är besynnerligt, att just de personer,
som häftigast utfara, mot katholicismen, mest hålla på inrättningar,
som härleda sig derifrån. De känna förmodligen icke till, att
man före Consilium Tridentinum icke hade någon förordning om
vigsel; äfvensom att i sednare tider, då Konung Georg IV i England
gifte sig med Miss Fitz Gerald på det sättet, att endast fyra vittnen,
bland hvilka sig befunno Hertigen af Wellington och brudens
broder, voro tillstädes, så har Påfven i liom, t 11 hvars afgörande
frågan om äktenskapets giltighet blifvit hänskjuten, emedan Miss
Fitz Gerald var katholik, erkänt detta äktenskap såsom lagligt.
Jag har ansett mig böra lemna dessa uplysningar, på, det icke
flera personer må ledas af den öfvertygeisen, att det vore vådligt
och mot kristna religionen stridande att en fader vigde sin dotter.
Frih. Creutz, Stephan: Orsaken, hvarföre Sacramental
lagen
under föreg:de Riksdag åvägabragts, anser jag hafva varit ytterst
den, nemi. att upriitthalla hierarchien i landet och densamma
bibehålla i sin nuvande, så mycket klandrade, politiska betydelse,
hvilket är alldeles stridande icke allenast mot den Heliga Skrifts
läror, utan ock mot protestantismens ursprungliga idée. Ty den,
som genomläser 7:de och 15:de artiklarne af Augsbtirgiska Bekännelsen,
skall tydligen finna, att det är förbjudet för Öfverbeten och
Biskoparne, att genom tvångslagar föreskrifva församlingen något,
rörande deras gudstjenst, kyrkordningar och ceremonier, och anser
jag således den vid förra Riksdagen stiftade Sacramentallagen
vara icke allenast stridande mot Guds ord, utan äfven mot Kyrkans
egna bekännelseskrifter. Det vore hög tid att en sådan lag
afskaflades, och anlednm till dess upkomst under sednaste Riksdag
kan jag icke förklara ur annan synpunkt än den af hierarchiens
upenbara trots emot då framkastade friare opinioner. Jag anser
denna lag vara den hårdaste och mest barbariska lag, sorn i J 9:de
århundradet blifvit utfärdad, och har man med rätta uttryckt sin
förundran deröfver, både i tal och skrift, både inom och utomlands,
att Sverige, som är så väl styrdt i många afseenden, kunnat i sin
lagstiftning åvägabringa en sä hård lag, allrahelst som den är stridande
mot andan af Kyrkans egna bekännelseskrifter.
Hr G. Cederschiöld har äfven, om jaS hörde rätt, ty jag up
-
Den 19 November.
245
fattade ej början af hans yttrande, yrkat på afskaffandet af denna
Sacramentallag, och deruti instämmer jag på det lifligaste; men tillika
har han, med ett visst misshumör, yttrat sig om läsarne. Jag
kan icke fatta huru detta kan stå tillsammans med denna fråga och
det yrkande, som nu är å bane. Jag förmodar, att Hr Cederschiöld sjelf
läser, åtminstone har jag anledning till den förmodan, i betraktande af
den talangfullt upsatta motion Ilr Cederschiöld nyligen afgifvit om Universiteternas
sammanslående och förflyttande till Hufvudstaden, hvilket
allt vittnar om beläsenhet. Jag förmodar således, att Hr Cederschiöld
sjelf läser och följaktligen är Hr Cederschiöld en läsare. Men som Hr Cederschiöld
sammanställt läsare med jesuiter och katholiker, så skulle man
kunna tro att Hr Cederschiöld också vöre en katholik eller jesuit. Hr
Ccderschiölds eget yttrande leder mig till en sådan slutsats, utan att jag
derföre utaf denna conclussion har för afsigt att såra. Men man kallar i
allmänhet dem för läsare, som disentera från statskyrkan och icke
kunna gilla dess meningar sand: alldra minst hierarchien och prestväldet
i den Protestantiska kyrkan, synnerligen som den är stridande
mot dess egna bekännelseskrifter.
Hvad nu beträffar Sacramentallagen och dem Hr Cederschiöld
kallar läsare, — jag förmodar att han dermed menar sådane, som icke
tänka lika med statskyrkan —, så förvånar det mig icke, att desse
sednare äro missnöjde med denna lag; ty Nattvarden är ett sacrament,
som vår Herre och Frälsare har instiftat för sina trogna>
nemi. de, som till själ och hjerta tro på honom och lefva efter
Hans lära. Nu säger Sacramentallagen, att 3 l/% milhr menniskor,
som lefva och röra sig i Sverige, skola absolut, antingen de vilja
eller icke, tillhöra den Lutherska bekännelsen, och för att ådagalägga
detta, skola de gå till Nattvarden en gång om året vid vite.
Nattvarden är, som hvar och en vet, en fri, en kärlekens handling,
der man erhåller styrka för sin tro, såväl som den andeliga kraft,
som man tilläfventyrs saknar. Men nu har Staten kommit emellan,
och bestämt, att ingen får idka fabrikshandtering, vinna burskap
eller i allmänhet inträda i de borgerliga näringarne, med mindre
han gått till nattvarden, likasom man icke skulle kunna vara
skicklig fabriksidkare, snickare eller militär utan att hafva gått till
nattvarden. Hvad hafva dessa båda saker för gemensamt med hvarandra?
Det inser jag icke. Jag kommer ihåg ett förslag, som
förra Riksdagen var å bane i BränvinsUtsk., men som icke gick
igenom, att bränviusidkare skulle kunna genom prestbetyg visa, att
han gått till nattvarden innan han vid den årliga bränningsterminen
finge börja sin handtering. Detta allt står icke tillsammans
med sundt förstånd, utan gränsar till det löjliga. Verdsliga ekonomiska
förhållanden kunna väl icke stå i förening med religiösa
ceremonier och handlingar. Det verldsliga och andliga bör icke
och kan icke på sådant sätt sammanmängas, ty de äro 2:ne
särskilda ting. Det öfversinnliga och sinnliga måste skiljas åt. Nu
v;ija läsarne, som Hr Cederschiöld kallar dem, och jag förmodar, att jag
nu rätt förstått hans mening med detta ord, icke gå till nattvarden i
Statskyrkan derföre att de anse den vilkorliga aflösningen derstädes
icke vara riktig. Läsarne säga, att enl. skriften är vår Frälsare
246
Den 19 November.
den, som utdelar nåd, och nåd utdelas för intet, men i Statskyrkan
ges afiösningen med vilkor af en upriktig ånger och en allvarlig
bättring m. m. Derpå utdelas nattvarden och de få anamma sacramenten.
Detta är stridande mot evangelium och kyrkans grundlagar,
ty der heter det om nattvarden: »Här utdelas nåd och syndernas
förlåtelse och kraft till bättring och alla kristliga dygder»
m. m.; derföre vill ej helier läsaren gå till nattvarden i Statskyrkan,
enär den sålunda afvikit från Skriften, hvilket de mena äfven
visar sig genom absolutionen. De stå i detta afseende alla på Kyrkans
grund och botten. Men tyvärr står det så till, att i allmänhet
hvarken presten eller lekmannen känner de Symboliska Böckerna.
Jag har talat med många prester, och de hafva icke det
aflägsnaste begrepp om hvad de innehålla. Jag skall hafva den
äran sluta genast, men jag måste svara först på en sak. Hr Frih.
Schultzenheim har talat om det plenum, som var i Onsdags; jag
anser mig icke berättigad att nu tala om den fråga, sorn då var å
bane, men efter Hr Frilen påpekat några förhållanden, så vill
jag blott nämna, att hvad det förhållande angår, som Hr Hierta då
anförde, att en fader sammanvigt sin dotter med bennes trolofvade,
så säger väl Statskyrkan, att ingen får gifta sig, med mindre det
lysts i kyrkan 3:ne gånger å rad och presten sedermera förrättat
vigsel. Men hvad först lysningen beträffar, vet jag icke hvad det
vill säga, såvida man rättar sig efter Bibeln, ty den talar ingenting
derom. Vigseln åter är äfven något fremmande för kristendomen,
ty det heter väl, att »hvar sak skall ske i tvegge eller tregge
vittnens mål», då det inför Gud och menniskor skall anses giltigt;
men att presterna skola lägga sig uti menniskors äkteuskapsförhållanden
saknar all giltighet i Guds ord. I andra civiliserade länder
har man, för att undgå att blifva pungslagen af presterna, inrättat
det s. k. civiläktenskapet. Detta tillgår så, att om 2:ne
kontrahenter äro sinnade ingå äktenskap, uprättas ett äktenskapskontrakt,
der de förklara sig villiga taga hvarannan till äkta. Detta
förevisas vederb:de myndigheter, och publiceras genom Notarius
Publicus i tidningar eller på annat sätt, i händelse något äktenskapsjäf
skulle vara förhanden, och om 2 å 3 veckor lägger verldsliga
makten icke något hinder i vägen för dessa personers äktenskap,
hvilket är lika fast och oftast fastare än vår prestlysning och
prestvigsel, och jag vet icke hvarför detta ej äfven kunde ske här.
Hvarför skall allting bero af presterna? Hvarför skola de hafva del
i allting? När man skall gifta sig här, har man ett grufligt bråk.
Först, när lysningen skall försiggå måste man besväras med tillståndsbref
och anskaffande af betyger af alla slag innan presten kan
taga någon befattning dermed, och derefter är man betungad med
en mängd olika utbetalningar. Man skall betala till de fattiga (å la
bonheur! det må så vara, derom har jag ingenting att säga), till
klockare, som bär lysningen upför predikstolstrappan, o. s. v. När
man sedan skall vigas, så, att icke tala om det möjligen storståtliga
brölloppet med alla dess onödiga omkostnader, kan man ej
undgå, i den samhällsställning, hvari de flesta af bär närvarande
Hrr befinna sig, att smyga en 20, 25 eller 30 It:dr bko-sedel i
Den 19 Nowmber.
247
handen på presten. Med ett ord, det Sr ett väsen, kostnad och
och besvär utan ali ända. Jag skulle således icke allenast önska,
att äktenskapet blefve skildt från presterna, utan äfven att de begge
kontrahenterna måtte fritt och oförhindradt få ingå denna förbindelse,
en sådan nemi. sorn är beståndande, och medförer alla politiska
och medborgerliga rättigheter och förmåner som nu; icke en förbindelse,
som man kan den ena dagen ingå och den andra uplösa,
utan ett äktenskap, bygdt på Guds ords grund, och som icke kan uplösas
utan förutgånget brott å ena eller andra sidan. Jag ber om
ursäkt att jag uppehållit It. o. Ad. Jag anhåller att få förena mig
i Hr Itibbings motion.
Hr Cederschiöld: Frih. Cederström måste hafva helt och
hållet missförstått mitt yttrande, eftersom han deri kunnat finna
något stridande emot förevide motions syfte. Jag utgick från åsigten
om det onaturliga uti den verldsliga maktens inblandning uti
andeliga saker, samt visade genom exempel huruledes sådana åtgöranden
vanligen åstadkommit motsatsen af hvad man önskat; men
jag varnade derjemte mot att så blindt följa det nu höjda ropet
om religionsfrihet, att man underläte nödiga garantier för allmänna
ordningens bibehållande. En annan talare har påstått, det jag, uti
denna fråga, obeliörigen inblandat en viss sekt. Till svar derå får
jag genmäla, att då de s. k. läsarne äro orsaken till den lag, som
motionären nu vill hafva uphäfd, bör det icke heller kunna vara
olämpligt att vid ett sådant tillfälle omnämna dem. Anledningen
till den s. k. Sacramentallagen är nemi. följande: Läsarne, särde
les
i de norra provinserna, hade fattat den åsigten, att den aflösning,
Svenska Kyrkan vid utdelandet af nattvarden lemnar, icke var
tillfyllestgörande, De äskade en ovilkorlig aflösning, i st. f. den
vilkorliga, Kyrkan meddelade; och började de äfven att sjelfve utdela
nattvarden i enlighet med denna sin upfattning. Åklagaremakten
blandade sig nu uti saken och yrkade ansvar å dem, såsom för gäckeri
med sacramenten. HäradsKätterna i allmänhet fällde till det yrkade
ansvaret, men Svea HofRiitt åter ansåg icke den åtalade åtgärden
uti sig innefatta något gäckeri, hvarföre HofR-.n friade. Högsta
Domstolen, under hvars pröfning flere dylika frågor drogos, dömde
de tilltalade till ansvar för gäckeri med sacramenten. Domstolar
nes
stridiga åsigter uti denna fråga väckte förargelse, till häfvande
hvaraf man vid förra Riksdagen antog den lag, hvars uphäfvande
Hr Ribbing nu motionerat. Sedan jag lemnat dessa uplysningar,
skulle jag förmoda, att läsarnes omnämnande vid detta tillfälle icke
kan vidare anses alldeles opåkalladt. Frih. Creutz har klagat öfver
benämningen läsare, såsom alldeles olämplig. I ani. häraf får jag
fästa Frihms upmärksamliet derå, att jag ingalunda yttrat mig om
benämningens större eller mindre lämplighet. Jag är icke auctor
till densamma och har således icke eller någon skyldighet att derför
ansvara. För min del har jag snarare ansett, att de s. k. läsarne
läsa för litet och icke för mycket, enär de läsa endast hvad
sorn skrifves å ena sidan, men icke vilja taga kännedom om hvad
som anföres å motsidan. Äfvenledes har jag, ofta vid samtal ined
248
Dea 19 November.
med personer, tillhörande sekten, framhållit motsägelsen emellan deras
föreburnä nit för religiös uplysning och den verkliga liknöjdhet
de ådagalade derigenom, att de icke förskaffade sig förmåga att läsa
Nya Testamentet på grundspråket, utan åtnöjdes med en ganska
bristfällig öfversättning, Då härtill icke kunde erfordras mer än
några månaders allvarsam läsning, trodde jag att de, sorn icke
kunde förmå sig härtill, icke eller rimligen kunde anses läsa för
mycket.
"Frih. Schulzenheim: Under denna nu pågående discus
sion
förebrådde nyss en värd talare Hr Cederschiöld, derföre att
han anlagt för mörka skuggor på den tafla han updragit öfver det
tillstånd som är i landet och framdeles torde upkomma; men jag
hemställer till Hrr:ne allesammans om denna framställning verkligen var
målad i så mörka färger, och jag vill tillåta mig att anmärka, det
den snarare var målad i för ljusa; ty mine Hrr! det predikas, Gud
nåde oss så visst! hvilket vi äfven hafva hört här, en frihet som
går så långt, alt det snart icke skall finnas någon ordning alls, ty
när man gäckas med och bespottar den religiösa handling, som kallas
vigsel, och borttager straffet för den sjelfgjorde prest, som utdelar
nattvarden, så böra pär consequence äfven de, som roa sig
med att döpa och confirmera och första gången utdela nattvarden
vara fria från straff. Det är visserligen mycket vackert att fram
komma med predikningar om frihet, och vi hafva i dessa dagar sett
huru representanter för en press, som under en lång följd af
år med hätskhet och motvilja förföljde och gisslade läsarne, nu står
på samma linea med dem. Hvarföre arbeta de gemensamt? Jo,
derföre att de arbeta för uplösning af det bestående! Jag beder
Eder, mine Hrr, att gifva akt på några exempel, som jag vill framställa,
för att visa hvart det skulle taga vägen, om denna nu begärda
gränslösa frihet skulle vinnas; om i en familj, då ett barn
blifvit födt, och modern ligger sjuk, genom gemensam öfverenskommelse
makarne emellan, dopet upskjutes en månad, är det då roligt
för besagde makar, att sedan, när dopet skall verkställas, af laglig
presterlig myndighet, få, i likhet med hvad Frih. Creutz anspelat,
höra amman, som är läserska, säga: »Det här är onödigt, ty den
saken gjorde jag för en 14 dagar sedan»; tycka Hrr:ne att lysning
bör tagas bort och vigseln ske efter 2 å 3 dagars bekantskap, att
confirmationen, denna vigtiga handling, skall, då ett ungt hjerta
första gången blifvit rördt, få ske, föräldrarne ovetande af en drang
eller kanske af en källarmästare, jag vet knappt hvad jag skall
nämna för någon. Jag delar, i likhet med Frih. Creutz, åsigten om
det origtiga att tvinga till begående af Herrans Nattvard, men jag
hemställer å andra sidan, om icke Staten, då den skall använda
tjenstemän, har rätt att fordra att de ega religiös bildning och
moralisk frejd, d. v. s. att den, som erhåller ett embete, innan han
aflägger sin embetsed, skall bevisa att han tillhör den Protestantiska
trosbekännelsen; jag anser t. o. m. att de, sorn draga vapen
för vårt gemensamma fädernesland, der denna tro är förherrskande,
äfven böra tillhöra densamma. Jag hemställer äfven, mine Hrr, om
icke (en sak som är sagd förut, men ej kan sägas för ofta) här
-
Den 19 Kovember.
249
igenom dörrarne skulle öpnas för katholicism, hvilket måhända icke
vore en så förfärlig olycka, men, hvad värre är, äfven för mormonism,
ty mine Hrr, om det icke är straff för den, som viger en
person med en annan, utan att ens vara prest, så behöfver det ieke
vara straff, om han viger 2, 3, 4, 5. Här har blifvit yttradt, men
det var förmodligen en lapsus verbi, att det vore nog om 2 personer
vore närvar:de, när en person vigde en annan, för att äktenskapet
skulle vara lagligt, hvarigenom således lysningen skulle vara
obehöflig. Jag hemställer till Hrr-.ne om sådant låter sig förena
med ordningen inom Staten? Slutligen vågar jag göra framställning
till Hr Gr. o. Landtm, huruvida det kunde vara mot något
Grundlagens bud stridande, om, då våra göromål äro vigtiga, då
hvar sak bör behandlas i sitt sammanhang, Hr Gr. o. Landtm,
hemställde till Ståndet, om icke, i den händelse flera vore sinnade
att inkomma med motioner i ungefärligen samma ämne, t. ex. der
fråga vore om religionsfriheten, att de kunde inkomma på en gång,
ty tiden är dyrbar och olikheten mellan motionerna är ickesärdeles
stor. Det hände för någon tid sedan i det Hederv. BondeSt. att
frenne talare, med ungefärligen samma ordalag, upträdde och väckte
motion i samma ämne. Frågan var nemi. om hemmansklyfningen.
Talmannen vände sig då, emedan han anade utgången, till Ståndet,
med förfrågan om det funnes några flera, som hade detsamma att
föreslå. Der funnos då 8 till som hade samma förslag utan någon
förändring. De förenade sig då i en gemensam motion. Kunde
det icke gå an att göra detsamma här, så finge vi saken afgjord,
och vi skulle icke få sådana skärmytslingar som nu, då vi icke äro
förberedda och sysselsatte med helt andra ämnen.
Frill. Creutz: Då Frih. Schulzenheim, enl. min upfattning,
icke hållit sig till det ämne, som här är i fråga, nemi. Sacramentallagen,
så anser jag det icke vara skäl, att ingå i vederläggning af
flera änmärkmr han gjort, ang:de äktenskaps-, dop- och konfirmationsfrihet.
Det är frenne ämnen, angide hvilka Frih. Schulzenheim talat;
jag ingår icke i vederläggning af de tre olika frågorna, men
när de komma å bane, skall jag bedja att få svara Hr Frilen. Hr
Cederschiöld har talat om löse- och bindenyckeln. Jag vill fästa
upmärksamheten på hvad denna saken innebär, enl. Skriften och
Luthers lära; ty med afseende härpå, stå de på samma parabel.
Den är icke lagd i presterskapets hand, utan i alla trognas, i alla
kristnas händer; det heter: »Hvilken J förlåten synderna, dem förlåtas
de, hvilken J behållen dem, dem varda de behållna.» Nu
frågas, hvad menas med detta ordet J? Jo! säger Katholska Kyrkan
och Påfvedömet, dermed menas presterna; jol säger Svenska
Kyrkan, dermed menas Svenska Kyrkans prester. Nej! Detta ordet
»J» talades icke till några andra än vår Frälsares lärjungar,
och således i alla tider dem, som ledas af Hans Anda och tro på
Hans Namn. Separatisterna kunna och vilja således icke förena sig
med Statskyrkan, emedan makten att lösa och binda samt Nattvardens
utdelande uteslutande är lagd i presternas händer. Blifver,
såsom jag hoppas, Sacramental-lagen uphäfd, föreställer jag mig, att,
250
Den 19 November.
på samma sätt som i andra länder, der dessa saker äro fria, här
skola incorporera sig fria församlingar, som välja till lärare dem de
hafva förnummit vara rätta predikare af Guds Ord, och med hvilka
de gemensamt anamma Nattvardens sacrament, och detta med en
efter Bibelordets öfverensstämmelse lämpad ordning, som på intet
vis lärer eftergifva Statskyrkans. Som förhållandet nu är, hvilket
jag förra gången omnämnde, äro Separatisterna icke nöjda med att
anamma Nattvarden i Statskyrkan, emedan de ogilla, icke allenast
Kyrkans ritualer och ceremonier, utan äfven i allmänhet presternas
' både predikosätt och enskilda förhållanden.
Frih. Cederström: Jag anhåller om ursäkt derför att jag
en gång till upträder i denna fråga och får förklara, att jag icke
skulle gjort detsamma, om icke Frih. Schulzenheim, med eller utan
afsigt och mot rätta förhållandet, gjort citater ur mitt yttrande. Jag
har nemi. aldrig sagt. hvarken att jag, eller någon annan med mig lika
tänkande, önskade få i lag stadgadt, att äktenskapet skulle giltigt
anses, så énart detsamma vore konstateradt af 2 personer; jag har
endast tagit mig friheten att, med anledn. af ett utaf Frih. Schulzenheim
fäldt yttrande, det han ansåg ett af en annan talare omnämndt
förhållande, att en far vigt sin dotter, för en omoralisk
handling, tillkännagifva, att jag för min del icke kunde så bedöma
nämnde handling, och såsom skäl för denna min åsigt anmärkte jag,
att ända till Tridentinska Mötets beslut fanns inom den kristna församlingen
icke någon vigsel, utan att den då först påbjöds, och således
är en Katholsk inrättning, som sedermera öfvergått till oss. Då
således, icke blott i den första kristna tiden, utan sedermera, ända
till efter Reformationstiden, äktenskap ansågs giltigt, blott det var
frivilligt, samtyckt mellan man och qvinna och detta samtycke var
intygadt af en tredje person, torde svårligen någon kunna på fullt allvar
påstå, att det är en omoralisk handling, att ingå äktenskap utan att
vigas af prest. Hvad åter Hr Cederschiöld här har nämnt om den
absolution, som skulle predikas af läsare, så får jag säga, att, utan
1 at.t uttala något omdöme derom, huruvida absolutionen bör finnas
eller icke, hvilket jag anser, att hvar menniska bör få afgöra med
sitt eget samvete, vill jag blott säga, att Hr Cederschiöld gör orätt
i att påstå, att det endast är läsarne, som ovillkorligen påyrka absolution;
ty tvärtom föreskrifves absolution i våra bekännelseskrifter,
och Apologia confessionis Augustanae uptager bikten såsom det tredje
Sacramentet.
Hvad åter den skilnad angår, som Hr Cederschiöld anmärker,
så ligger den blott deri, att presterskapet eller Statskyrkan säger,
att absolutionen skall utdelas af en prest, då deremot de s. k. Separatisterna
förmena, att den kan utdelas af livar och en sann kristen,
samt att de i sådant fall anse absolutionen lika giltig, som om
den utdelats af en prest. Detta är en sak, som egentligen borde
vara föremål för en teologisk afhandling, men jag har ansett mig
böra nämna derom, för att underlätta upfattningen af denna fråga.
Hr Tham, Casper Volrath Victor: Hindrad af embetsgöromål,
att vara nämnde från discussionens början, kan jag icke
Den 19 November.
231
uptaga till besvarande alla de vigtiga inkast, sorn blifvit gjorda mot
Saoramental-lagen. Visserligen bad Hr Ribbing, innan han väckte
denna motion, att jag skulle sticka mitt svärd i skidan, men jag
kan ej underlåta, att kasta några blickar på denna lag, som åstadkommit
så många tvister. Kort före den tid, då Sacramental-lagen
fick gällande kraft, inträffade den stora egenheten och besynnerligheten,
att en af hufvudstadens Tidningar, som utgifves i Evangelisk
syftning och som tagit till upgift, att vara Evangelii målsman, fällde
det yttrandet, att om denna lag blefve gällande så skulle Tidningen
meddela ett godt och vist råd åt alla dem, som skulle handhafva lagen.
Sedan meddelade Tidningen detta råd, som var, att ingen skulle
eller borde iakttaga och efterlefva denna lag. Såsom förelöpare för
detta evangeliska råd finna vi, att straxt innan denna lag utkom
till efterlefnad, upmaningar utgingo från åtskilliga håll och kanter,
för att åvägabringa en oppositionsyttring mot densamma. I spetsen
härför stod allt hvad det pietistiska partiet har mest lysande, och
inga medel sparades för detta ändamål. Antalet af de petitionerande
upgiek till 1,900 personer; men låtom oss anmärka, att der icke
fanns mera än 10 sådana personer, som i första rummet skola handhafva
denna lag. Att en motion om denna lagstiftning någonsin
blifvit väckt, och att af denna motion blifvit en lag, borde ingen,
som närmare känner förhållandena, förundra sig öfver; den var verkligen
af behofvet påkallad. Det har händt här inom hufvudstaden,
att vid en konventikel sacrameuterna utdelats, men härvid nöjde man
sig icke med att begagna vin i kalken, utan man begagnade blod.
Vidare har det händt vid en konventikel, äfven här i hufvudstaden,
att Nattvarden utdelats åt en flicka, som var 10, och åt en, som
var 12 år gammal. Att ej åtal blifvit väckt mot dessa förhållanden,
borde förundra en hvar på det aldra högsta, men det intoleranta
presterskapet i Stockholm ansåg det vara bäst, att ensamt
med andans svärd utkämpa striden, och lyckades i detta fall på
ett öfverraskande och förunderligt sätt. Om sådana tilldragelser
hafva sedan egt rum, vet jag ej. Hvar och en af Eder, Mine
Hrr, som har hört genom tidningarne eller mellan fyra ögon, med
hvilken bitterhet man utfarit mot de stora och höga böterna, beder
jag att få göra upmärksamhet på, att denna bitterhet ingalunda
gör sig gällande derföre, att dessa böter förefinnas, utan emedan denna
lag lemnar i Svenska presternas händer icke allenast att vaka öfver,
utan äfven att undervisa, till sig kalla och bereda dessa vilseförda.
Det är detta, Mine Hrr, som man icke tål, och det är med
anledn. häraf, som man talar om förtryck och faran af att lemna
för stor makt i presternas hiinder. Då jag sista gången hade äran
att hafva ordet på detta ruin — jag ber om ursäkt, att jag gör
denna öfvergång —, så gjorde en ledamot mot mig den anmärkn.,
att man icke sökt att med andans svärd vederlägga de osanningar,
som göra sig gällande. Min motion visade, att jag önskade det
striden måtte utkämpas med andans svärd. Hvad annat åsyftade
jag, när jag yrkade, att de skrifter, som kolporteras, borde namngifvas
för prest, konsistorium och kyrkoråd, så att man visste mot
hvilka fiender och villfarelser man skulle draga i härnad. Det är
252
Den 19 November.
detta, som man har mot Sacramental-lagen. Det torde knappast
finnas någon enda af mina motståndare, som ieke vill medgifva, att
ingenting inom Religionen är så heligt, som just Sacramenternas
handhafvaude och förvaltande. Böra då dessa läggas i hvar mans
hand, böra dessa kunna handhafvas af den, som icke har något ansvar,
hvarken inför Kyrkan eller Staten? Jag tror det icke och
skulle verkligen beklaga, om den stund någonsin inträffade, då i
Svenska lagen icke funnes några straffbestämmelser, som tyglade oell
tillbakahölle detta våldförande och kränkande af det heligaste och
vigtigaste, som är menniskorna gifvet.
Hr Bibbing: Jag hade hoppats kunna undvika, att vidare
upträda i denna fråga, då så många föreg:de talare före mig, deri
yttrat sig, alla bifallande det förslag jag framställt, om än under
anförande af olika motiver, hvilka icke instämma med mina, såvidt
de innefatta något störande i kyrklig oeh annan ordning; men då
Hr Tham ytterligare förfäktar sin, mot min motsatta, mening — måhända
hade han kunnat bringas på en bättre öfvertygelse, om han
hört de föreg:de talarne —, så måste jag åter söka ställa frågan i sin
rätta dager:
För många bland K. o. Ad:s ledamöter, synnerligen de yngre,
torde anlednme icke vara bekanta till den lag, om hvars uphäfvande
jag väckt motion.
I de norra, glest bebodda landskaperna, der vägen till kyrka
och prest är lång, bildade sig längesedan, och fanns redan 1814,
då jag vistades i dessa trakter, s. k. läsare-sammankomster, och då
presterskapet icke der bevakade hvad som förehades, upstodo bruk,
sorn afveko från de vanliga i vår kyrka. Att presterna, om än de
velat, icke alltid kunnat förekomma detta, i anseende till de stora
afstånden och svårigheten att framkomma, vet jag bäst, som till fots,
emedan intet annat sätt fanns att färdas, tillryggalagt t. ex. den
långa vägen mellan Luleå och Qvickjocks prestgård, troligen öfver
25 mil.
Dessa söndringar i Kyrkan, således stundom föranledda genom
afstånden emellan kyrkorna, möttes emellertid från sjelfva Styrelsens
sida med foglighet och utskickande, om icke af s. k. kolportörer,
dock af andra lekmän eller till och med lagens män, icke att hota
med stränga lagar eller deras tillämpning, utan för att, med Guds
ords tillhjelp, söka föra de söndrade åter till kyrkan; hvilket ock
lyckades. Ibland dessa utsände minnes jag särskildt en President i Svea
HofRätt, en domstol, som vid afgörande af religionstvister sedan icke
förnekat hans grundsatser. Andra tider kommo; de affälligeansedde
skulle lagforas. Jag har händelsevis med mig en tryckt skrift, ställd
till den inom samhället, inför hvilken man icke gerna framkommer
med oriktiga upgifter, den lyder på ett ställe så här:
»Bilagde betyg, Litt. A., och sammandrag Litt. B., visa. att
blott i Norra Helsingelands fögderi, under åren 1851 till 1854,
427 personer blifvit, för det de tagit Nattvarden utan biträde af
någon vigd prestman, af Bergsjö och Forssa HäradsRätter dömda
att böta 8,493 R:dr b:ko; och som en stor mängd af desse sak
-
Pen 19 November.
253
fällde varit fattige, hafva de dels blifvit beröfvade sitt nödtorftiga
lifsuppehälle, dels måst undergå fängelse vid vatten och bröd.»
Vidare:
»Hosföljande sammandrag af saköreslängderna vid Orsa, Elfdalens
och Södra Särna sockens Tingslag, Litt. C., visar, att blott
under åren 1 ti5ti till 1854, för dylika brott och för sammankomster
till enskild Gudstjenst, 210 personer blifvit fällde att böta
5,224 B:dr Inko.
»Af sådana exempel kunde ett stort antal ur Domstolarnes archiver
framdragas. — —»
JioiHattens mildrande mellankomst, att borttaga dessa böter
och straff, då besvär der anfördes, har således icke gjort till fyllest,
utan böterna måtte verkligen hafva utgått eller förvandlats till motsvarande
kroppsstraff. Den strängare meningen har, efter målens
ytterligare fullföljd, gjort sig gällande och till och med blef, vid
sisth Riksdag, antagen som lag och af K. M., den 7 Mars 1855,
i nåder gillad och utfärdad. — Det är nu dennas borttagande jag
yrkat. I min motion derom har jag yttrat betänkligheter vid en
lagstiftning, som icke ser till uphofvet. De yttre anledmne till söndring
inom Kyrkan i Norrland har jag angifvit, och att uptaga frågan
om de inre i allmänhet, torde vara öfverflödigt, då de äro så
ofta, äfven här, afhandlade, om ieke utredda. De utskickades underd.
berättelse äfven derom, afgifven då de till hufvudstaden återkommo,
torde emellertid icke böra till sin riktighet betviflas. Den innehöll
bland annat, att dessa söndringar icke tillkommit af elak afsigt. -
Och ser man äfven något närmare på saken, torde bristande
själavård inom de norra provinserna kunna jemnföras med den, i anseende
till afstånden, rådande bristen på helsö vård af MedicineDoktorer
och KirurgieMagistrar.
Man känner der t. ex. en stor läkare genom de föreskrifter
han efterlemnat. Man har förtroende för dem: Några droppar,
några smulor af den läkedom han föreskrifvit, anser man, vid påkommande
behof och nöd, kunna stilla den upbrusande bloden, de
oroliga lemmamo eller, med ett ord, verka allt godt för helsan; ja,
i dödssjukdomen göra lefvande, En sådan läkedom finnes väl kanske
ock biand oss här nere, men den begagnas endast efter Doktorers
föreskrift. Der uppe är tron på densamma så stark, att äfven
i brist af sådana, och sedermera, utom dem, läkemedlen kommit att
tillgripas och begagnas endast efter den allmänt kända Läkareboken.
Och fastän man, Jer som här, varnat för nyttjandet af kraftigare
läkemedel, utan en Doktors råd och biträde, så, om det äfven händer,
att de, som bryta emot varningen, bortgå med döden, anses
de hafva blifvit vid lif, och att sjelfva den bortgångne Läkaren lefver
bland dem. — Kortligen, man har kommit härtill, kanske blott
af nit, att hinna till och söka hjelp der den kunde som snarast
eller på genaste väg vinnas, icke afsigtligen för att bryta mot föreskrifter
och god ordning.
Jag för min del är öfvertygad, att goda läkemedel säkrast handbafvas
af kunnige och erfarne män, hvilka fått sig updraget, att
sörja för hälsovården; men tillika viss, att om än SundhetsGoll. och
254
Den 19 November.
dess Ecklesiastika Öfverstyrelse skulle påbjuda dem, som, på sätt nu
skett, kommit till en annan öfvertygelse, det är fåfängt att den motarbeta,
på annan än öfvertygelsens väg.
Jag bar nu sökt göra tydligt, hvarför den stränga Sacramentallagen,
efter mitt begrepp, bör borttagas, och 1 §:n 2 mom. M.B.
återställas till sin ursprungliga helgd.
Här midtöfver stod förra Riksdagen, då fråga om denna lag förevar,
en man man ej kan förebrå, att han ju icke varit formernas och
äfven de presterliga praerogat i vernäs försvarare, men han kunde icke
lemna sitt bifall till ifrågav:de då föreslagna lag. Hvad denne man
yttrade derom, skulle kanske äfven nu med intresse åhöras, och jag
kunde upläsa det; men till honom, som förmår gifva lif och verksamhet
inom de domnade formerna, står, om icke, när ärendet återkommer,
om det då skulle behöfvas, den nu saknade ledamoten af
vårt Stånd som sjelf kan framföra sin mening, och det sker då bättre.
Må förliden Riksdags Sacramental-lag ånyo pröfvas till sin
grund. Dennas löshet skall då ytterligare röja sig genom den, under
nuvande Riksdag, försökta påbyggnad af Hr Tham.
Under vår strid har han ofta återkommit på de tankar, att
det varit han, som derunder fört andans svärd. Jag skulle åtminstone
då på denna åsigt vinna, att af Hr Tham icke anses
skyldig till ansvar för något andeligt stridssätt eller verksamhet.
Rummet torde väl i alla fall freda mig; men jag aktar mera min
protestantiska rätt, att äfven utom detta Riddarhus få fritt, så länge
det sker höfviskt, yttra mina tankar, vore de äfven, såsom nu, emot
presten eller den mening han hyllar.
Frih. Cederström: Jag skulle verkligen icke hafva upträdt i
anledn. af Hr Thams yttrande, derest han icke hade framställt sådanfi
omständigheter, som möjligen kunde leda till en orätt upfattning
af saken. Hr Tham har föregifvit, att som skäl till Sacramental-lagens
antagande verkade i betydlig mån vissa händelser, som
inträffade här i Stockholm, innan den utfärdades. Talaren omnämnde,
att sammankomster egt rum, der Nattvarden utdelats sålunda, att
man i st. f. vin begagnat blod. Jag ogillar ett sådant förfarande,
och jag vill icke bestrida, att, när Hr Tham upgifvit ett sådant
förhållande, han måste ega kännedom om att så verkligen tillgått,
men jag är fullt förvissad, att det af Hr Tham anmärkta missbruket
med den heliga Nattvarden icke blifvit föröfvadt af någon s. k. läsare,
och jag tror icke, att man på något sätt kan påstå, att miss
bruket
af en sak bör uphäfva nyttan deraf. Det är lika orimligt
att säga, att vi skola bibehålla Sacramental-lagen derföre, att missbruk
skett genom Sacramenternas utdelande af lekmän, som säga,
att Sacramenterna icke få utdelas af presterskapet, derföre att det
missbruk verkligen inträffat, att en prest af Svenska Statskyrkan
varit full, när han skulle utdela Nattvarden. Jag hemställer om
icke detta exempel är en lika stor skandal som det andra. Till sådana
orimligheter kommer man, när man vill, för att undvika missbruk,
uphäfva bruket. Kan man få några menskliga inrättningar,
som icke kunna missbrukas, kan man säga det den och den inrätt
-
Den 19 November.
255
ningen ieke bör ega bestånd, emedan den leder till missbruk, då
vet jag verkligen icke huru man bör göra och låta, hvarken i verldsliga
eller andliga saker. Således tror jag, att alla sådana exempel
blott bevisa en onödig ängslan hos dem, som anföra dem, och att
de icke hafva något inflytande på sjelfva saken. Hr Tham har vidare
sagt, och deri instämmer jag med honom, att Sacramenterna
äro det allra heligaste, men han har tillagt, att således ega Kyrkan
och Staten rätt att tillse, att de tillbörligen förvaltas. Det är denna
Statens och Kyrkans inblandning i det allra heligaste, som förkastas
af Protestanterna, såsom utgörande en hufvudidé hos katholicismen,
hvilken stadgar, att endast Kyrkan bör bestämma hvad man skall
tro, då deremot Protestantiska läran, som just har sitt namn deraf,
att den protesterade mot all mensklig makts inblandning i hvad
hvar och en skall eller bör tro, hvilar just på den grund, attingen
annan norm finnes för den Protestantiska församlingens tro än just
Bibeln, och att hvar och en eger, att ur Bibeln taga hvad han skall
tro eller icke tro, hvilket vi finna högtidligen bekräftadt, såväl i våra
bekännelseskrifter, som af vår store Reformator Luther, hvilken på
det högsta protesterat mot all Kyrkans och Statens inblandning i trossaker,
och det är just derföre, som religionsfrihetens vänner måste
ifra mot Kyrkans och Statens inblandning i andliga ting. Det bör vara
hvar och en klart, att när hvarken Staten eller Kyrkan kunna försona
någon med Gud, ty samvetets försoning med Gud sker genom
en inre handling, då den ångerfulla syndaren emottager Nåden genom
Kristi förtjenst, men icke derigenom att en prest säger: dina
synder förlåtas dig, så har icke Staten eller Kyrkan rätt, att pålägga
och föreskrifva af och genom hvilka man skall anamma de heliga
Sacramenterna, ty sådant är ett våldförande af menniskans heligaste
rättigheter. Jag vidhåller hvad jag förut sagt, att vår Statskyrka
är lika och mera intolerant, än mig veterligt någon annan
Kyrka i hela kristna verlden; och jag får, såsom exempel derpå,
anföra, att 11 kap. 2 §:n Kyrkolagen stadgar, att den, som icke
går till Nattvarden inom år och dag, skall såsom okristen anses och
uteslutas från all gemenskap med den öfriga församlingen, d. v. s.
sättas i andligt bann. Jag frågar hvartill det skulle leda, om man
ville tillämpa ett sådant stadgande. Det kunde hända, att inom
denna församling och de andra Stånden man träffade många, som,
enl. lagen, skulle såsom okristna anses. När det vidare, i frågan
om den heliga Nattvarden, uti instiktelseorden heter, att den, som
ovärdigt äter af detta bröd och dricker af detta blod, han äter
och dricker sig sjelf till fördömelse, är det då icke okristligt, att
om någon icke tror på Nattvarden eller om någon, enl. sin up
fattning,
anser Nattvarden icke vara utan betyda Kristi lekamen,
att då det oaktadt vilja genom fängelse, böter och straff tvinga
honom, antingen att genom anammandet af Nattvarden, derpå han
icke tror, eller att genom begåendet af Nattvarden, på ett sätt som
mot hans tro strider, äta och dricka sig sjelf domen. Jag för min
del kan icke finna annat, än att Sacramental-lagen icke har verkat
något godt, utan endast ondt, hvartill kommer, att densamma, i
stället att bidraga till separatisternas qvarstannande i Kyrkan, tvärtom
Den 19 November.
förmått dem, att söndra sig derifrån. Jag anser denna lag okristlig
och skadlig, emedan man ej genom menskliga straff kan tvinga påenniskor
i andliga ting, och derför instämmer jag i motionärens begäran
om lagens uphäfvande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Då jag vid sista
Eiksdagen motsatte mig antagandet af Sacrament-lagen, anser jag
mig äfven nu skyldig, att påyrka dess afskaffande, hvarför jag önskar
framgång åt den af Hr Bibbing väckta motionen. Hvar och
en, som känner mig, vet väl, att jag hvarken tillhör läsare, baptister
eller pietister, utan i all min tid tålmodigt underkastat mig
Statskyrkans föreskrifter. Men just derföre, att jag hyser den största
ovilja mot läseriet och emedan jag önskar, att så litet sekterism
och pietism som möjligt må innästla i samhället, just derföre önskar
jag, att alla tvångslagar, i detta hänseende, från lagstiftningens
sida skola uphöra. Jag tror att i detta, som andra fall, friheten är
det bästa korrectiv. Hvad särskildt beträffar Sacramental-lagen, så
har här icke varit fråga om något annat än att uphäfva de förbuds-
och kriminella bestämmelser, som stadga, att Sacramenterna
ej få utdelas af någon annan än prest. Men äfven med uphäfvande
af dessa bestämmelser, fortfara likväl så många civila olägenheter af
en afvikelse från Kyrkolagen i detta hänseende, att jag är fullt öf
vertygad
om, att ganska många, äfven bland de sekteriske, noga be
sinna
sig innan de begå en sådan afvikelse. Det återstår nemi. den
civila påföljd, att den, sorn icke är döpt, med iakttagande af kyrkolagens
föreskrift, han är okristen; han får således icke utöfva de
civila rättigheter, som tillkomma en kristen, ej vittna, ej deltaga i
val m. m. d.; vidare om han icke låter gifva sig Nattvarden på
sätt Kyrkolagen föreskrifver, anses han såsom den der icke begått
Nattvarden; han är då icke eller vittnesgild m. m. Låter han viga
sig af någon annan än en prest, anses han icke gift, hans hustru
är inför lagen hans konkubin, och hans barn blifva icke äkta. Jag
föreställer mig, att dessa civila påföljder utgöra tillräckliga motiver
för att hvar och en förnuftig samhällsmedlem icke blottställer sig för
dessa, utan det mest tvingande skäl från sitt religiösa samvetes sida,
och att de verka vida kraftigare än böter och fängelse. Således tror
jag, att affallen från Statskyrkans ritual visst icke skola ökas genom
uphäfvande af straffbestämmelserna i detta afseende. Om deremot
man retar de motsträfvige genom hotelser om straff, så skall detta
underblåsa fanatismen, och många flera affalla än eljest, samt betänkliga
oordningar upkomma, i samma mån, som man inser orimligheten
af att straffa någon för sin religiösa öfvertygelse. Det är af
dessa skal jag önskar, att den sedan sista Eiksdagen utgifna och
högst felaktiga Sacramental-lagen måtte uphäfvas.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Tham: Jag lofvar E. o. Ad., att vara så kort som möj
ligt,
men jag har ej kunnat förbigå sådana yttranden, som jag tyckt
Blig höra fällas af Frih. Cederström. Jag sitter olyckligtvis på en
sådan plats, att jag icke riktigt kunnat upfatta dem, men till en
början
Den 19 November.
257
början föreföll det mig, som om han sagt, att han ej ansåg det
rätt och bra, att någon blandar sig i hvad en annan tror eller icke
tror. Jag hemställer till den värde talaren och till E. o. Ad. om
denna sats verkligen håller streck. För min del tror jag det icke.
Jag anser, att just denna satsen öpnar dörrarne vidast och gör vägarne
bredast för indifferentism, och att den utsläcker all möjlig
sanning och frihet inom Kyrkan och Staten. Jag tror icke, att Kristus
har öfverlemnat åt menniskan att tro hvad som helst, utan att
hon skall tro hvad som är sanning; och hvad Han har förklarat för
sanning, det måste vara sanning, och det är icke likgiltigt, huru
vida
jag tror det eller icke, eller på hvad sätt jag tror, utan det
måste tros i anda och sanning för att blifva saliggörande för menniskan.
Ett annat uttryck tyckte jag mig höra fällas af Frih. Cederström
i afseende på försoningen, nemi. att om icke sacramenterna
skulle försona, sfi skulle man ega rättighet att söka försoningen
så och så. Jag hemställer till E. o. Ad. om försoningen är
mer än en enda, och om man kan blifva delaktig deraf på mer än
ett sätt. Det enda som jag har att tillägga är, att vördsamt an
hålla
hos Hr Gr. o. Landtm., att han, när motionen remitteras,
täcktes låta Bifoga några uttryck af en man, under hvilken väl mina
motståndare måtte böja sig och anse som en gällande auktoritet inom
Kyrkan, och hvilka innehålla kännetecknen på falska profeter, svärmeandar
eller konventikelmakare, samt hans varningar, att icke låta
förleda sig af desse förförare och att icke vika från den rena läran
och kristliga ordningen — korta utdrag utur hans skrifter, jemte några
noter under texten till uplysning. Denne mans namn är Martin
Luther, och en af de första uplysande noterna af Doktorn och Biskopen
Johan Henrik Thomander.
Eemitterades till LagUtsk.
Härefter yttrade Hr Gr. o. Landtm., att Frih. v. Schulzenheim
under den nu slutade discussionen hemställt, att Hr Gr. o. Landtm,
måtte till E. o. Ad. framställa det förslag, att alla de ledamöter,
som hade för afsigt att väcka motioner rörande religionsfriheten,
måtte, till förkortande af discussionerna, sammanföra dem till en
enda; men att R. o. Ad. torde finna, att en sådan framställning ej
kunde ske, då icke något beslut kunde fattas, som upkäfde ledamöternas
rätt att, på sätt de funno lämpligt, antingen samtidigt med
andra eller på olika tid väcka motioner, hvarförutan det ej heller
vore sannolikt, att hos E. o. Ad komme att väckas alldeles likalydande
motioner den ena efter den andra, hvarigenom tiden blefve
onödigt uptagen. För öfrigt förmodade Hr Gr. c. Landtm., att E.
o. Ad. funné naturligt, att han icke gerna under discussionen3 lopp
afbröt någon talare, då han icke af stadgandet i iö §:n Eeg.F. dertill
vore tvungen. Det skedde alltid ogerna, ty vanligtvis hade
discussionen icke trädt utom ämnet, utan att flere ledamöter dertill
bidragit, och anmärkmn derom komme dock att synas riktad endast
emot den siste talaren Särdeles hade Kr Gr. o. Landtm, i dag
icke velat göra det, i anseende till ämnets ömtåliga beskaffenhet.
H. I. 17
258
Den 19 November.
För ordningens skall vore det dock af vigt, att under discussionen
icke afvika från det ämne, som blifvit gjordt till föremål för föredragning
; och under denna discussion, som egentligen endast bort
angå den s. k. Sacramental-lagen, hade flera andra saker, som nu
icke varit föredragna, utgjort föremål för discussionen. Derigenom
icke blott förlorades tid och öfverhopades Utsk:n med yttranden,
sorn icke rörde det föredragna ämnet, utan det ledde också till en
oegentlig och med Grundlagen icke öfverensstämmande form för öfverläggningen.
Hr Gr. o. Landtm, ansåg bättre, att efter öfverläggningens
slut derpå fästa R. o. Ad:s upmärksamhet, för att vid blifvande
föredragning af andra ämnen söka förekomma, att icke samma
förbiseende att rätta öfveriäggningsämnet må ega rum.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Dalmans, Wilh.
Fredr. Achates, d. 15 dennes på bordet lagda motion, ang:de
utvidgning af testaments-rätten.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon. Utsk.
Frih. Raabs, Carl Adam, d. 15 dennes på bordet lagda motion,
ang:de förändringar i skjutsningskyldigheten.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Frih. Raabs, Carl
Adam, d. 15 dennes på bordet lagda motion om Biskopars och
innehafvares af prebende-församlingar förpligtigande, att sjelfve underhålla
sina boställen.
Föredrogs Frih. Rabs, Carl Adam, d. 15 dennes på bordet
lagda motion, om befrielse för kapellförsamling, med egen kyrka,
som af densamma underhålles, från skyldigheten att bygga och underhålla
moderförsamlingens kyrka.
Hr Geete, Sten Erik:
Då jag förenar mig i Frih. Raabs önskan om kapellförsamlings
befrielse ifrån byggnadsskyldighet till moderkyrkan, anser jag mig
likväl böra anmärka ett, enl. mitt förmenande, af den värde motionären
begånget misstag i förutsättningen af berörde församlingars
skyldighet, att underhålla äfven kapellkyrkan. Jag håller före, att
kapeller i allmänhet blifvit, i en mer eller mindre aflägsen forntid,
aulagde, i anseende till traktens större afstånd ifrån moderkyrkan.
Dertill söktes och erhölls visserligen vederb. tillstånd, men utan
hvarken då eller sednare åtagen eller ålagd förbindelse för sökandena
sjelfva eller deras efterkommande, att samma kapell allt framgent
vidmakthålla, hvilket kunde komma att bero af sig företeende
omständigheter, såsom uphördt behof deraf, genom moderkyrkans förflyttande
till lämpligare plats o. s. v.
Ostridigt är, att kapeller, sålunda och utan bestämda gränsor
anlagde, i tidernas längd genom jordens stigande odling och i följd
deraf ökad befolkning, öfvergått till ordentliga, af bestämda hemman
-
Den 19 November.
25!»
tal bestående socknar, ja äfven till sjelfständiga pastorater, med kyrkor,
hvilka i storlek och dyrbarhet ofta öfverträffa den gamla moderkyrkan,
samt af den nödvändighet, att deras ödeläggande, om sådant
emot all sannolikhet af kapellförsamlingen äskades, möjligen
kunde af vederb:de myndigheter tillstyrkas eller medgifvas. När härtill
kommer, att af K. M. och Kronan anslagits boställshemman för
åtminstone många Kapellpredikanter, hvilka äfven, för embetets tillträdande,
erhålla fullmakt att vara Komministrar i församlingen, så
lärer finnas upenbart, att ifiågav:de kapellförsamlingar, nemi. de,
som ej erhållit Statskyrkans tredje grad, pastorats-egenskapen, egentligen
äro att anse som annexer.
Men då författningarne innehålla den väsentliga skilnaden emellan
annex- och kapellförsamlingar, att de förre äro befriade, men de
sednare ålagde, att i vissa fall deltaga i moderkyrkans reparation
eller nybyggnad, och, så vidt jag förmått utröna, ingenstädes finnes
angifvet hvad med kapellförsamling egentligen förstås, så anser jag
nödigt, ifall Högh Utsk. icke anser sig kunna tillstyrka bifall åt
motionen i dess allmännelighet, att en högst behöflig definition varder
af detsamma upställd. Den f. n. rådande obestämdheten i detta
fall har, efter hvad jag känner, gifvit anledn. till en snart sjuårig
tvist, hvilken veterligen ännu ej är i första instansen afgjord.
Remitterades till LagUtsk.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh., npläste en så lydande motion
:
K. M:s Nåd. Förordn. af d. 18 Januari 1855 ang:de vilkoren
för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa
drycker, grundad på E. St:s vid sista Eiksdag afgifna underd.
förslag, innehåller uti 2:dra mom. af 23 §:n: »Af de afgifter,
som i stad inflyta, tillfälle de återstående %:ne Staden, men etc.
Detta förordnande har upenbarligen tillkommit derigenom, att
Konungen och E. St. bebjertat följande förhållanden nemi.: Att
bland städernas sammanhopade befolkningar alltid upkommer ett
stort behof af medel till bestridande af utgifter för kommunala ändamål,
såsom fattigförsörjning, hälsovård, skolors upehållande m. m.
Att detta behof blir allt större, ju mera spirituösa drycker, som
förtäras på stället; att ju mera det supes i en stad, dess mera tilltaga
fattigdom och sjuklighet, och dess flera barn blifva i behof af
vård, undervisning och upfostran, genom samhällets försorg; att
kommunalafgifterne ökas i ett direkt, måhända växande, förhållande
till bränvinsminuterings- och utskänkningsafgifterna, hvilka kunna
antagas såsom mått för åtgången af spirituösa drycker på stället,
samt att billigheten fordrat, att en del af denna skatt såsom ett
slags motvigt mot det onda, som förbrukningen af spritdrycker
oftast förorsakar, tillfaller det samhälle, från hvilket den utgått.
Men alldeles samma förhållanden ega, i än högre grad rum med
de större köpingarne. Dessa hafva stundom större befolkning än
de mindre stiiderne; i dem finnes i allmänhet mindre förmögenhet,
emedan en köpman eller handtverkare uti en köping vanligen flyt
-
260
Den 19 November.
tar till staden, så snart lian lyckats förvärfva ett större kapital,
föreställande sig att der finna större fält för sin verksamhet, högre
vinst på sitt kapital och mera nöje för sina penningar.
Fattigdomen är deremot för det mesta lika stor, om ej större,
i köpingen än i staden, kommunalafgiflerne åtminstone lika dryga,
men samhällets inkomster mindre, då Hera köpingar sakna tolag,
hamn-, bro- och vågpenningar, hvilka tillfalla många städer.
Spsom exempel tager jag mig friheten nämna Ronneby köping
i Blekinge län.
tlenna köping har, enl. 1855 års mantalslängd, 1723 innevånare,
då staden Sölvesborg icke räknar mer än 1479. Enl. Forssells
Statistik, befunnos år 1844 mindre än 1000 innevånare i följande
städer, nemi.: Skanör, Falkenberg. Grenna, Sköfde, Iijo. Fahlkö
ping,
Kongelf, Marstrand, Osthammar, Oregrund, Waxholm,
Thorshälla, Mariefred, Trosa, Askersund, Nora, Linde och Säter,
och hann antalet vid samma tid icke upp till 500 uti Falsterbo,
Kungsbacka, Sigtuna och Ostersund. Det är visserligen sannolikt,
att dessa städers innevånares antal stigit betydligt under de sednare
12 åren, men föga troligt är det ändå, att de hunnit till den folkmängd,
som nu finnes i Ronneby. Kommunalafgifterne i denna köping
utgjorde sistlidet år 2150 R:dr b:ko, folkskoleafgiften oberäknad,
och bränvinsförsäljningsskatten upgick, under året från d. 1
Nov. 1855, till 1 639 R:dr 38 sk., deraf Ronneby skolat erhålla
V5:delar eller 1308 R:dr 41 sk., i fall byn varit försedd med stadsprivilegier;
nu fick den åtnöja sig med den ringa andel, som vid
fördelningen mellan länets socknar tillkom köpingen och den stora
landsförsamlingen, och hvilken andel icke upgick till fullt 300 R:dr.
Med anledn. af hvad jag här ofvan anfört, föreslår jag vördsamt,
att ofvanåberopade 2:dra mom. i 23 §:n af K. Förordn. af
d. 18 Januari 1855, må ändras till följande lydelse:
»Af de cifgifter, som i stad eller köping med 500 innevånare
och deröfver inflyta, tillfälle de återstående */s:ne staden
eller köpingen, men etc.
Frih. af Ugglas, Kurt Gustaf: Jag anhåller, att veder
borde
Utsk. vid behandlingen af denna fråga måtte taga i öfvervägande,
huruvida det icke vore billigt och rättvist att, vid fördelning
af ifrågav:de afgifter, enahanda förhållande i städer som på
landet kunde komma att ega rum, hvilket lätteligen skulle kunna
åstadkommas derigenom, att från ett och samma län alla utminuteringsafgifter
sammansloges och fördelades, i förhållande till deras
folkmängd, lika på församlingarne i städerna och på landet. Der
igenom att de flesta utminuteringsställen finnas i städerna, så hafva
dessa f. n. derigenom den största fördelen, ehuru landet till en
betydlig del får vidkännas de menliga följder, som genom bränvinssupande
i städerna upkomma.
Förev:de motion blef upå begäran af Frih. Raab, Carl Adam,
lagd på bordet.
Den 19 November.
261
Frih. Stjernstedt, Jakob Theodor, upläste följande
motion:
Det invecklade, ofta betungande sätt, hvarpå en stor del af
Svenska jorden måste utgöra sina bidrag till fyllande af statsbehofven,
gör ett bättre ordnande af vår beskattning till en fråga, som
med hvarje dag blifver allt mera oafvislig.
Svenska jordens beskattning har upkommit och blifvit utbildad
under tider af fattigdom och betryck, då penningen ännu var sällsynt
och då begreppet om penningens natur och bestämmelse var
föga utveckladt. Det var naturligt, att under sådane förhållanden,
då all handel och rörelse hufvudsakligen bedrefs genom varubyten,
skulle bidragen, till fyllande af de allmänna behofven, blifva bestämda,
dels i varor och effecter, dels i tjenstbarheter, som den
skattskyldige måste, så väl med folk som med dragare, utgöra.
Tiderna äro ieke mera desamma, men det oaktadt qvarstår beskattningen
för det mesta på samma låga ståndpunkt som fordom,
under det att, till följd af tidernas förändrade skick och deraf härflytande
högre anspråk, så viii persedelskatter som de skatter, hvilka
utgå förmedelst tjenstbarheter, blifvit vida mer betungande, än de
voro på den tid då de ålades.
I förbigående och exempelvis får jag erinra om skjutsningsskyldigheten,
postföring, landsvägars underhåll, grusning, snöplogning
m. m.; men jag anhåller att få något längre upehålla mig
vid, samt fästa Ständernas upmärksamhet på en beskattning, som,
ehuru den ofta lått tillgodonjuta benämningen nett storverk», likväl
torde i dess närvarande skick oell under vår tid befinnas vara i hög
grad betungande och i flere afseenden olämplig.
Det är indelningsverket i allmänhet och rustningsbesväret i synnerhet
som jag härmed åsyftar, besvär, som böra ordnas på ett sätt
att de med dem förenade fördelar ej gå förlorade, men att deras,
olägenheter och oformligheter blifva undanröjda, till båtnad för
arméen och lättnad för rust- och rotehållare.
Det kan icke vara lämpligt, och Sverge lärer väl numera vara
det enda land, der skatter utgöras förmedelst skyldighet att upsätta,
underhålla, bekläda och utreda häst och karl. Det är med tillfredsställelse
jag här bör anmärka, att K. M:t i Sin Nåd. Propos.
lärer hafva föreslagit uphörandet af rotehållarnes beklädnadsbidrag.
Det måste vara upenbart att sådane bestyr, som anvärfning, remontering,
anskaffning och underhåll af mundering och utredning, bättre
ombesörjas af Styrelsen och dess organer, än af tusentals öfver hela
landet spridda, af Styrelsen oberoende individer.
Tankarne kunna vara delade om den mer eller mindre centralisation,
som i andra styrelsegrenar bör ega rum, men hvad krigsstyrelse
och krigsförrättning beträffar, torde i allmänhet medgifvaa
behofvet af den enhet, kraft och skyndsamhet, som centralisationen
förlänar, samt att den organisation, som brister häruti, som lider af
invecklade och obestämda former, är felaktig, verkar förlamande, eller
föranleder till förbigående af den eljest vanliga laga rättsform, som
för hvarje Svensk är så dyrbar. Det kan ej vara rätt, att beskattningen
i ett lagbundet samhälle är till sitt belopp beroende af
262
Den 19 November.
cassationer vid mönstringar, samt dessemellan af s. k. defectsedlar.
Det kan icke vara hvarken med billighet eller rättvisa öfverensstämmande,
att rusthållarens, ofta ganska dyrköpta egendom, — t. ex.
nummerhästen — utlemnas för Statens tjenst, linder det ingen möjlighet
gifves eller kan gifvas för egaren, att utöfva någon verksam
kontroll huru med hans egendom förfares. Att under krig rusthållaren
skall ersätta hvad som går förloradt, är väl också bland
de mest obilliga och tryckande skyldigheter. Krigets bördor, alltid
kännbara, kunna likväl uthärdas, om de, billigt fördelade, al alla
upbäras, men de blifva förstörande, om slumpen ensam skall tördela
dem på några af landets jordbrukare. Mycket kunde väl ytterligare
anmärkas, men det skulle blifva tröttsamt, samt torde äfven vara
mindre nödigt, enär förhållandena äro allmänt kända. Jag anhåller
derföre, att endast få tillägga något, som kan visa huru indelningsverket
blifvit bedömdt af en indelt officer, uti ett af honom
år 1832 i Christianstad utgifvet arbete, rörande Svenska arméens
organisation, och der bland annat förekommer:
»Nog föranleder det — nemi. Indelningsverket — till motbjudande
besvärligheter för de skattdragande, hvilket i synnerhet
kännes, när skyldigheten att skatta så olika fördelas, att soldatens
underhåll endast drabbar ett, äfven i andra afseendeu förut båldt
beskattadt och till följd deraf vanmäktigt jordbruk. Vi se, att det
upfördes på den opriviligierade jordens bekostnad, och blef en konstgjord
upstapling af intrasslade, obestämda och undangömda beskattningar,
hvilka, ehuru kännbara för dem, som bördan faller på, till
stor del ligga dolda bakom vårt kameralaj hexmakeri, hvarifrån de
ej göras åskådliga, eller till sina värden så noga kunna bestämmas.
Carl XI.-s beskattningssystem, som egentligen gick derpå ut, att
först tillgripa allt som kunde tagas och sedan skilja statsverket från
utgifter genom, grundskatters insläpande i den synbara och fasta förmögenheten,
var väl till sednare delen sä vida passande lör vårt
penningfattiga land, att en del utskylder kommo att utgå i produkter
och persedlar. Men bakom detta system ligger så mycket oredigt,
som ej vid första påseendet synes, hvarigenom den orättvisan
upkommer, att så mycket blifver oberäknadt, hvilket borde som
skattebidrag beräknas, och hvad indelta arméen särskildt beträffar,
blefvo rust- och rotehållare så inblandade i arméens ekonomiska
detaljer, att arméen derigenom blifvit deras enskildla egendom.
Striden emellan styrelsens fordran på arméens tjenstbarhet och
rust- och rotehfillares särskildta intressen kan svårligen undvikas
under dylika förhållanden. Denna strid skall fortfara så länge man
å ena sidan fordrar förbättringar och ökad upmiirksamhet på truppens
hållning, mera utbildad vapenskicklighet och materielens godhet,
och deremot å andra sidan anser allt sådant, genom dermed
förenade omkostnader, vara ingrepp i rust- och rotehållares eganderält.
De stadgar, efter hvilka indelta arméen underhålles, mäste
vara felaktiga. Åtminstone är det svårt att förlika sig med de så
motbjudande och aldrig hvilande tvister, som ouphörligen upstå.
Om å ena sidan ingen bestämd gräns gifves för rust- och rotehållares
åligganden, så är å den andra styrelsens administrativa rätt
Den 19 November.
263
öfver arméen för vacklande genom onödiga och orediga författningar
hvilka dels motsäga hvarandra, dels försvåra arméens behöriga skick.»
Sådane omdömen, uttalade från sådant håll, torde förtjena afseende,
helst om å andra sidan rust- och rotehållare äfven i fullt
mått känt obehaget af ifrågav:de beskattningssätt; och att de det
gjort, derom vittna deras bemödanden att genom samlandet af
kassor, såsom beklädnadskassor, remonteringskassor, inbördes försäkringskassor
m. m., söka hvälfva sina brydsamma åligganden på
eärskildte i och lör dessa angelägenheter utsedde direktioner. Men
vid något eftersinnande torde man lätt finna, att det, som eftersträfvas,
nemi. bestämdhet, reda och enkelhet, sällan eller aldrig
kan på sådan väg nöjaktigt ernås; utan att fastmer, genom de tillkomne
nya länkarne emellan statsförvaltningen å ena sidan, samt
rust- och rotehållare å den andra, man merändels ytterligare intrasslat
redan förut nog invecklade förhållanden. Nugot annat sätt
att ändamålsenligt ordna denna del af krigsförvaltningen, torde derföre
fåfängt sökas, än att öfvergifva allt lappverk och gå till grunden
med det felaktiga, d. v. s. att Styrelsen öfvertager de bestyr,
som förnuftsenligt henne tillkommer. I sådan syftning, och på
grund af hvad jag haft äran anföra, får jag vördsamt föreslå:
Att Ständerna uti underd. skrifvelse anhålla, det K.
M. behagade, sedan vederb:de blifvit hörda, afgifva till
nä3tsammanträdande Ständer Nåd. Propos. med förslag
till befrielse för rust- och rotehållare från deras egande
befattning med rekrytering och remontering, samt underhåll
af beklädnad, mundering ecb utredning m. m.
— så för häst som karl — mot det att rust- och
rotehållare åtaga sig, en gång för alla bestämda, i sammanhang
med deu öfriga kronoupbörden årligen utgående
utskylder, motsvarande de omkostnader hvartill
förut varande åligganden kunde skäligen upskattas.
Skulle ej för stora svårigheter möta för styrelsen att
samtidigt, och på enahanda sätt öfvertaga hästens underhåll
och vård, hvilket visserligen vore mest öuskligt,
så torde det blifva nödigt att särskildt och tills vidare
ånyo ordna denna del af rustningsbesväret.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anbålles vördsamt.
Pir Nordenfelt, Enar Wilh.: Jag förbiser icke att det är
i hög grad oförsigtigt att genast vilja upstiga och i någon mån vederlägga
en mation, som man endast hört, och att det vore rättast att
blott begära den på bordet; men i densamma äro uttalade satser,
som äro så farliga, så stridande mot hvad jag anser för rätt, sanrrt
och för fäderneslandets väl alldeles nödvändigt, att jag icke kan
låta en sådan motion ligga på bordet en timma, då jag har rätt
att derom yttra mili tanka. lien värde motionären har utgått från
en, enl. min tanka, falsk åsigt, och har derigenom lyckats komma
till ett resultat, som man vid hastigt påseende skulle vara färdig
att erkänna för riktigt. Han har utgått derifrån, att Indelningsverket
är en art af beskattning, som är mycket invecklad, som
264
Den 19 November.
fordrar rättelse de. Slutföljden vill jag icke neka till, men premissen
är oriktig; det är alldeles icke en art af beskattning, som
man tillvägabragt, när man inrättade Indelningsverket. Man gick
ut från den då djupt kända sanningen, att hvarje Svensk man vore
skyldig att med blod, förmögenhet, med allt försvara fäderneslandet.
Det blef honom obeqvämt att göra detta, hvarföre Konung
Carl XI:s regering upgjorde en viss grund, hvarefter hvarje Svensk
man, som hade hemman och derföre hade det mesta intresset att försvara
fäderneslandet, skulle utgöra denna sin försvarsskyldighet.
Det var icke någon beskattningskommission, som funderade ut, huru
man lättast kunde draga penningar ur folkets fickor, utan här var
det fråga om att upgöra ett sätt för fäderneslandets försvar, hvilket
vid alla tillfällen skulle vara nöjaktigt. Derföre är alltid Indelningsverket
förenadt med skyldighet för den rust- eller rotehållare,
som icke kan skaffa karl, att gå sjelf. Vore det endast
fråga om en beskattning, sä kunde man aldrig komma till det resultat,
att jag vore skyldig att gå sjelf. Hela beskattningssvstemet
hvilar på den grund, att der ingenting finnes att taga, der har kronan
förlorat sin rätt, och den, som skött Landshöfd.Emb., om också ej
mer än en månad, han vet att i sådant fall sker afskrifning; men
i Indelningsverket heter det: Kan jag icke skaffa karl, är jag skyldig
att gå sjelf. Detta bevis tror jag vara slående för att min sats
är rigtig, att det icke är något beskattningssätt och att således hvad
man talat om beskattningens oreda och att den kan förenklas o. s. v.
icke kan vara sannt. Man utgår dervid icke från den rätta grunden.
Det borde visserligen vara mig och hvar och en annan likgiltigt
om en sak utgöres på ett sätt eller annat, men det kan
falla mången in att tro: Hvad gör det Fäderneslandet, om manskapet
upsättes genom kronans försorg, eller om det upsättes af rote- och
rusthållare. Man har till och med tänkt, att detta bestyr skulle
öfverlemnas åt befälet. Det blefve KompaniChefen och Korporalen,
som skulle skaffa karl och besörja hans utrustning, och karlen skulle
bo qvar på torpet, påstår man, i enlighet med Indelningsverkets
idé; men den, som tjenat som indelt Officer, den, som sett sig något
ikring och tänkt på något annat än reglementen och exercis,
han har insett, att Indelningsverkets idé är vida djupare än att den
skulle kunna med fördel tillämpas på sätt motionären har föreslagit.
Idéen af indelningen ligger deri, att den man, som åtagit sig
fäderneslandets försvar, lian skall icke allenast bo i stugan på
hemmanet, utan han skall så godt som utgöra en medlem af
bondens familj. Sednare tiders uplysning har visserligen gjort,
att förhållandet icke är så, men rust- och rotehåliaren är likväl
icke alldeles likgiltig för hvilken karl han får. Skulle detta lemnäs
i Regeringens hand och utföras på ett eller annat sätt, så skulle
kunna hända, att rotehåliaren finge sig påtrugad en karl, som kunde
vara ganska bra, ordentlig och vacker; han kunde vara allt, men
rotehåliaren känner honom icke; han har icke intresse för
honom, han har andra karlar, han har slägtingar som, han heldre
skulle vilja hafva. Det finnes en mängd andra förhållanden,
som göra att rotehåliaren med motvilja tager emot den
Den 19 November.
20S
person man skuffar på honom, då han deremot behandlar med
välvilja den person han sjelf skaffat. Hela det band, som borde
finnas mellan rotehållaren och soldaten, sönderryckes, och vi få en
värfvad i st. f. en indelt armée. Den värde motionären har sagt att
detta land kanske är det enda, som har en sådan organisation; jag vill
icke påstå, att jag känner alla länders militära organisation, och jag
vill medgifva honom att så är, om också deri skulle ligga ett misstag.
Men alla de militärer jag hört yttra sig, eller hvars skrifter
jag läst, instämma i att det ej finnes någon bättre institution för
landets försvar, än just det Svenska Indelningsverket. Man säger
nu, att den skyldighet, som åligger hvar och en att försvara sitt
fädernesland, är öfverflyttad på beväringen; det är sannt, men hvar
och en, som tänkt på detta förhållande, vet allt för väl att beväringen
behöfver en stam att sluta sig till; det är föreslaget och
kommer att föreslås åtgärder för att göra denna stam så fullkomlig
som möjligt; men alla åtgärder äro fåfänga, de kunna göra honom
skicklig, de kunna göra honom till en vetenskapskarl, han kan
blifva artillerist, han kan blifva allting, men det står icke i styrelsens
makt att framkalla förtroende mellan honom och rotehållaren,
sedan han skall skaffas på detta sätt, och jag tror att detta är
grundidéen, att den indelta soldaten icke allenast är fästad vid landet,
utan vid socknen och kommunen der han bor. Jag tror, att
han såsom stam till en beväring gör en helt annan nytta; ty om
beväringsynglingen har sett honom som rekryt eller som äldre karl
komma hem från fälttåg, har hört honom tala om alla de dater der
hafva blifvit gjorda, så inverkar detta helt olika på den beväring,
för hvilken han skall utgöra stam, än om han är för den en helt
okänd person. Det är visst sannt, att de hafva sedan kunnat göra
bekantskap, och en del af af hvad jag fordrat kan med den af Staten
anskaffade soldaten äfven inträffa; men till en början är han
en främling, och vi veta att mycket beror på det första intrycket.
Jag för min del önskar, att Utsk. måtte taga motionen i noga öfvervägande
och i hvad som kan röra materielen och andra saker
ställa det på en enklare fot, ty det kan med mera skäl anses som
en beskattning. Jag utber mig af Utsk., och jag hoppas att i
detta rum många skola finnas som understödja mig, — att man
ej rör vid Indelningsverkets grundprincip, som är tillsättningen af
soldater.
Åtskilliga ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag hade tänkt nu inskränka
mig till att begära den af Erih. Stjernstedt väckta motio
nen
på bordet, men då Hr Nordenfelt genast behagat med mycken
liflighet upträda emot densamma, och dervid framställt en sats, som
jag inte kan låta oanmärkt passera, har jag sett mig nödsakad att
äfven genast yttra några ord. Han framställde, efter min upfattning,
den satsen, som förefaller mig så ny och besynnerlig, att jag
måste taga fasta på att den är så menad, som han sade, och undersöka
om den i så fall kan vara riktig. Han sade nemi., att
skyldigheten att underhålla en soldat icke bör anses vara någon
266
Den 19 November.
beskattning, derföre, att om rust- eller rotehållare icke anskaffar
karl skulle han vara skyldig att sjelf gå ut i fält. Är denna sats
riktig, då skulle ju följden blifva den orimligheten, att t. ex. ganska
många af R. o. Ad:s medlemmar, som innehafva sådana befattningar,
att de icke kunna upfylla sin militäriska skyldighet, dock
skulle vara tvungna att sjelfva inställa sig, om de icke kunde anskaffa
soldat. Huru skulle dessutom alla de, som hafva ett stort
antal soldater att upsätta, bära sig åt? De kunna väl icke mångdubbla
sig sjelfva för att upfylla sin skyldighet. Jag tror sålunda,
att den af Hr Nordenfelt framställda sats, hvarmed han ville bevisa,
att skyldigheten att hålla karl icke är en beskattning, är fullkomligt
falsk, och jag tror, att man icke skall kunna finna något
stadgande i gällande kontrakter, som bevisar att öfverenskommelsen
mellan rust- och rotehållare samt K. M. och Kronan varit så menad,
som Hr Nordenfelt sagt. Jag har ansett mig böra nedlägga
deuna protest.
Sedan härefter motionen blifvit begärd på bordet, hemställde Gr.
Anckarsvärd, Carl Henr., till Hr Gr. o .Landtm, huruvida det
vore tillåtet eller kunde anses olämpligt att, efter motionens bordläggning,
vid detta tillfälle yttra sig i ämnet; och efter det Hr
Gr. o. Landtm, förklarat, att Grundlagen derom icke innehöll något
stadgande, och att det således vore beroende på talarens eget
bedömande, anförde
Gr. Anckarsvärd: Den motion, som Frih. Stjernstedt upläst,
omfattar ämnen, hvilka sedan långliga tider utgjort föremål för
mina omtankar och för mina yttranden redan för många tiotal af
år sedan inom detta rum. Konseqvensen ålägger mig derföre att
understödja Frih. Stjernstedts motion, såvida en hastig upfattning
af dess innehåll varit riktig. Vid hvad af Hr Nordenfelt blifvit
yttradt, vill jag taga mig friheten anmärka detsamma som en föregående
talare, att det vill synas mig något svårt att gå in på den
åsigt, att det icke skulle utgöra en skatt för den rust- och rote
ringsskyldige,
att fullgöra detta sitt åliggande. Jag tror tvärtom,
att det är en af de största skatter. Hr Nordenfelt har vidare vidrört
upkomsten af Indelningsverket, och dervid har han riktigt anmärkt,
att det upkom såsom en friköpning från utskrifningsskyl
digheten.
De kontrakt, som då gjordes, äro likväl i sednare
tider helt och hållet brutna, derigenom att, ehuru roterings
skyldigheten
står qvar, Utskrifningsskyldigheten har återkommit.
Således tror jag, att det icke är fullt adequat att påstå, att
det icke är en skatt och tunga, och jag anser att hvar och
ens bemödande som lagstiftare bör gå ut på att söka åstadkomma
åtminstone alla de lindringar, som i sådant hänseende äro möjliga.
Jag har aldrig yrkat, att soldaten skulle tagas från sitt torp; det
fins så många andra delar i Indelningsverket, som skulle kunna
åstadkomma lindring i sjelfva tungan. Dessutom har Hr Nordenfelt
sagt, att man skall akta sig för att röra vid Indelningsverket;
om detta hade yttrats för 40 år tillbaka, så kunde hafva handt
att det medfört någon verkan; ty vi måste alla medgifva, att In
-
Den 19 November.
267
delningsverket, sedan den tiden, blifvit totalt rubbadt och förändradt,
så att der fins ingen annan likhet dermed än utgifterna. I synnerhet
hvad befälet vidkommer, är det helt och hållet förändradt,
och enligt min öfvertygelse till stort men för Indelningsverket.
Frih. Cederström, Anders, upläste en motion af följande
innehåll:
Ingen torde kunna bestrida, att vi åtminstone de jure äro ett
fritt folk, som af egen och sjelfmyndig maktfullkomlighet för vårdandet
af våra samhällsangelägenheter för oss antagit en konstitutionell
monarkisk styrelseform, och i sammanhang härmed åt en
Konung updragit Itikets styrelse i öfverensstämmelse med antagna
och fastställda grundlagar. En af nationens häraf föranledda förpligtelser
är, att på ett med Itikets värdighet och ett tarfligt folks
tillgångar öfverensstämmande sätt bekosta underhållet för den sålunda
frivilligt valde StatsChefen, Konungen. Nationen har ytterligare
beslutat, hvad jag anser ganska helsosamt vara, att konungamakten
skall gå i arf till den regerande Konungens äldste manlige
bröstarfvinge. Häraf följer äfven en nationell förpligtelse att
på ett redan antydt sätt bekosta Tronföljarens underhåll. Att enahanda
förpligtelse äfvenledes finnes med hänseende till Enkor, som
förberörde höga personer kunna efterlemna, anser jag vara en gifven
följd af det föregående. Men härmed anser jag ock nationens
pligt i förenämnde afseende vara fullgjord. Att utsträcka den vidare
till öfriga medlemmar af Konungens eller Thronföljarens familjer,
saknar enl. mill upfattning icke allenast all anledn., utan äfven
rättsgrund. Ett motsatt förhållande skulle endast innebära en
princip, hvars tillämpning jag högeligen bestrider, den nemi.: Att,
i st. f. att Konung och Thronföljare hafva sin tillvaro i och för
nationen, samma nation skulle hafva sin tillvaro för den K. Familjen,
och den förres bidrag vara att anse som den sednares lifgeding.
Om Konung och Thronföljare ega enskilt familj, ega De äfven, hvad
jag är öfvertygad att de ock skola fullgöra, samma skyldigheter
hvad familjens underhåll angår, som hvarje annan familjefader vidkomma.
Det enda nationen härvid har att tillse, är att omförmälde höga
personers eget underhåll är så rikeligen tilltaget, att en dylik skyldighet
utan ringaste egen afsaknad af dem kan upfyllas. Granskar
man, i slutföljd med hvad här ofvan blifvit yttradt, Esta HufvudTitelns
anslag, så finner man dem uti mer än ett hänseende icke i
öfverensstämmelse härmed vara upgjorda, hvarföre jag till en början
uti deras fördelning vördsamligen föreslår följande rättelse nemi.:
Att det under rubriken BofStatsanslagen till D.D. K.K. H.H. Avffurstarne
anvisade belopp 20,000 R:dr måtte på deras Höge Faders
H. M. Konungens personela anslag blifva öfverfördt, och att det
H. K. II. Kronprinsessan till handpenningar anvisade belopp af
18,000 R:dr måtte på Dess Gemåls H. K. H. Kronprinsens personela
anslag öfverföras. Vidare finner man enl. mitt förmenande å
Esta HufvudTiteln det oformliga, att icke säga opassande, att å
densamma bestämmes t. ex. huru mycket i fourage Konungen skall
använda till sina hästar; huru mycket till ljus och ved skall an
-
266
Den 19 November.
vändas; huru mycket till skurning och renhållning skall åtgå. Denna
inblandning i Konungens ekonomi är icke med skyldig grannlagenhet
öfverensstämmande, och är det på grund häraf jag äfven föreslår,
att alla under rubriken HofStatsanslagen uptagne ekonomiska
utgiftsposter matte utan detaljspecifikation på H. M. Konungens
personela anslag öfverföras, detta med undantag likviil af till möblers
underhållande & K Slottet (i allmänhet) anvisade 8,000 R:dr
samt till Rosersbergs Slott 2,000 R:dr, hvilka 2:tie anslag väl rätteligen
böra uptagas under rubriken K. Slotten, hvarest anslagen
äro af en annan natur och underkastade R. St:s Revisorers granskning.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, föreslår jag, att l:sta
Hufvudtitelns anslag måtte erhålla följande fördelning:
l:o E. HofStats Anslagen,
H. M. Konungen  500,440.
Häruti inbegripes följande enl. 1855 års RiksStat beviljade
anslag nemi.:
K. M:s Hofhållning  420,000.
Till D.D. K.K. H.H. Arffurstarne .... 20,000.
K. Hofstallets utfodring  30,000.
Polis, Lys- och Renhållning vid K. Slottet
och Arfprinsens Palats  11,230.
Ved och kol för de K. Hofven . . . . 25,210.
IL K. H. Kronprinsen  118,000.
Häruti inbegripes följande enl. 1855 års
RiksStat beviljade anslag nemi.:
H. K. H. Kronprinsens Hofhållning . . . 100,000.
H. K. H. Kronprinsessans haudpenningar . 18,000.
II. M. EnkeDrottningen  80,000.
704,440.
2:o K. Slotten.
Reparationer å Stockholms Slott m. fl. för
K. Hofven uplåtne Byggnader  32,000.
Brandväsendet och yttre Lyshållningen å K.
Slottet  5,800.
Drottningholms och Svartsjö Slott  16,400.
Gripsholms Slott  I,7o0.
Ulriksdahl Slott  5,500.
Haga Lustslott och Park  3,000.
Strömsholms Slott
2,000.
Ofverföres från K. HofStatsanslagen enl. 185 5 års Riksstat.
Möblers underhållande å K. Slotten  8,000.
Rosersbergs Slott . -  2.000.
7 (i.! 00.
S:ma B:ko r:itr 780,840.
Af hvad sålunda föreslaget blifvit synes, att ingen förändring
i Lsta HnfvudTitelns slutsumma af mig blifvit föreslagen. Någon
förminskning af hvad en gång för Konung och Thronföljare blifvit
Den 19 November.
269
faststäldt, anser jag aldrig under dessa personers lifstid kunna eller
böra ifrågakomma. Någon förökning af deras anslag tillhör icke
den enskildte representanten att föreslå; jag har dock ingenting att
invända emot att förökning kommer att ega rum, så framt en dylik
anses nödig och af omständigheterna påkallad, dock att den
kommer att ske i öfverensstämmelse med ofvan anförde principer.
Om remiss af denna min motion till StatsUtsk. anhåller jag
vördsamligen.
Begärdes på bordet.
Frih. Raab, Carl Adam, upläste en så lydande motion:
Vid sidan af den lycka, som förlidet års penningetillgångar
spridde öfver vårt land, i stegrad rörelse och affärslif, framträdde ett
för industrien och jordbrukaren kännbart ondt, hittills af alldeles
främmande beskaffenhet hos oss, ådragande sig hela landets största
upmärksamhet.
Detta onda bestod helt enkelt uti en allmän arbetarebrist, förorsakad
af de i hast öpnade stora utvägar till arbetsförtjenst, som
Staten genom sina jernvägar och andra allmänna arbeten på ett
oförsigtigt eller mindre väl betänkt sätt framkallade.
Att man icke från Regeringen emottagit någon Propos. i detta,
för hela landets utveckling vigtiga ämne, väcker en viss förundran,
och man gör sig derföre den frågan, om dessa förhållanden,
bekanta öfverallt i landet, kunnat undgå Regeringens upmärksamhet.
Om man beräknar endast 10,000 man vid Statens allmänna
arbeten, 20,000 beväring under öfning, Arméen till 30,000 och
Flottans båts- och jungmän till 6,000 i tjenstgöring under sisth
sommar, eller tillsammans 66,000 man, använde under den tid jordbruksindustrien
bäst behöfde dem, och dertill lägger vår kofferdiFlottas
besättning och ur landet gånget, i främmande tjenst varande,
sjöfolk till cirka 40,000, eller tillsammans 106,000 man; så måste
man i sanning tillstå, att icke mycket blifvit lemnadt öfrigt af unge
män för industriens behof, sjörensten oberäknad.
Om vi med denna summa jemföra landets hela unga befolkning
från 21 till 26 år, omkring 100,000 män, så finna vi, att, relativt
till vår folkmängd och vår arbetspersonal, det allmänna tagit många
armar i anspråk af dem, som eljest lefva för den enskilda industriens
produktiva ändamål.
Följderna hafva icke heller låtit vänta på sig. Dagspenningen
jagades upp från 1 R:dr ända till 2 ä 3, och på ackordsarbeten
voro vinsterna vida större. Arbetsfolk, skattskrifna på enskilda personers
egor, med kontrakterade arbetsskyldigheter, lemnade sina hemvist,
och öfverläto omsorgen om hustru och barn åt husbonde eller
vederlike fattigförsörjning, som under sådana omständigheter näppeligen
torde kunna förbindas till någon vårdnad om dem; Staten bekymrade
sig föga derom; den tog arbetsvinsten. Vi betvifla högeligen,
att vederb:de myndigheter, vid folkets antagande, ställde sig lag
och författningar till efterrättelse. Ogifta drängar lemnade sina
270
Den 19 November.
tjenster, och industrien kunde icke, för något pris, skaffa sig arbetare,
knappt till de oundgängligaste kuranta göromål. Under sådana
förhållanden hvilade alldeles de nyodlings- och byggnadsföretagen,
hvarmed de Svenska utmarker inkräktas för odling och mensklighet.
Hade den konkurens, som bestämmes af industriens rätta natur,
legat för arbetspriset till grund, så hade ingenting varit att säga
om dagspenningens höjd, hade den äfven varit många gånger större;
men härvid upträdde Staten, såsom den rike maunen, som, utan afseende
på arbetets värde, öste ut penningar, obekymrad om hvilken
penning den betalde, blott menniskor erhölles och arbetet fullgjordes.
100,000 II: dr mer eller mindre, nedkastade påen mil jernväg,
är för Staten temligt likgiltigt, då den icke ens tar i betraktande
den afkastning jernvägarne skola komma att lemna, fast mer, på
grund af de s. k. högre ändamål, icke är så nogräknad om den
suddar litet i den Statsekonomiska beräkningen, som i alla fall och i
sista hand ändock endast gäller våra kassor.
Rättsförhållanden blefvo sålunda förbisedda. Men skall Staten
så fortfara, så må den deltaga lika frikostigt i våra stora fattigvårdskostnader
och skaffa arbete under den kalla vintern, husrum och
underhåll för sina arbetares familjer; hvarjemte många andra kommunala
och moraliska förbindelser följa. Undandrager sig Staten
dessa förpligtelser, men likväl fortfarer på samma sätt att våldföra
den enskilda industrien, då trampar Staten lag och rätt under fotterna
för egoistiska ändamål och slemma vinster.
Detta sätt att utföra allmänna arbeten, att öfverbjuda industrien
i arbetslönen, till hvilket belopp sorn helst, utan annan regel än behofvet
för Staten af ett visst antal arbetare, kan icke betraktas vara
klokt eller Statsekonomiskt väl beräknadt. Staten ruinerar derigenom
den enskilda industrien, som häraf på det kännbaraste lider. Den
står likväl i betydenhet och vigt långt öfver Statens och bör i sin
lagliga verksamhet både vårdas och aktas, ty det är den som skapar
Statens frikostighet. Den må väl icke förqväfvas, då den är
Statens förlagsman.
Att inflytandet af dessa stora dagspenningar, under andra förhållanden,
skulle vara högst välgörande för arbetaren, om n. b. Statens
upträdande på arbetsmarknaden åstadkom för folket en stadig
förtjenst, medger jag gerna; men på sätt denna förtjenst sisth sommar
tillgodonjutits, har den i allmänhet stannat på marketenterierna,
om hvilkas skadliga inflytande på arbetarens sedlighet och
religiositet icke många ord behöfva spillas; under det att månget
hushåll, som egnat sin tjenst åt Staten under sisth sommar, nu farer
vill efter husrum och skydd för den annalkande vintern. Hvar är
nu industrimännen Staten?
Staten ingår i ett för den alldeles nytt skifte. Den har blifvit
industriman. Vi hafva alla blifvit ense derom, att den måste sjelf
bygg8 sina jernvägar, telegrafer, kanaler och hamnar m. m. Allt
detta är nyttigt, till och med nödvändigt. Men färdig att beträda
denna omfattande väg, må vi se oss före, att Staten ieke under
-
Den 19 November.
271
grafver all enskild industri och genom sin arbetsifver gör våld på
densamma.
Om nu resultaterna af Statens obetydliga arbets-operationer på
industriens väg sistl. sommar så framställa sig, om allt detta, som
jag här anfört, är en oafvislig sanning, i hvilka stora dimensioner
skola då icke dessa företeelser upträda och gestalta sig, när Staten
på allvar börjar operera i mycket större skala än nu?
Härpå måste vi vara betänkte, och det är med anledn. häraf
man föranledes till den frågan: Huru bör Staten upträda på arbetsmarknaden
i det dubbla ändamålet, att icke våldföra den enskilda
industrien — och icke eftersätta sina arbeten?
Det vill synas, som Staten borde i första hand använda de resurser,
hvaröfver den ensamt disponerar. Dessa äro Arméen och
KronoarbetsCorpserne.
Under antagande, att dessa sednare utgå för våra befästningsarbeten,
hvilka äro i militäriskt hänseende lika vigtiga som våra
jernvägsföretag, och till hvilkas bearbetande dessa corpser bäst lämpa
sig, synnerligen som de icke böra arbeta gemensamt med Arméen,
så återstår endast Arméen att tala om.
Alla länders Arméer hafva blifvit använde till Statens stora arbeten,
från Caesars tider ända in i våra dagar. Vår Armée har utfört
våra största nationalarbeten.
Den K. Propos:n talar om löneförhöjning för Arméen. Dör
Officerarnes existens finnas blott två utvägar. Den ena: att med
liten och otillräcklig lön af Staten, för en derefter lämpad tjenstgöring,
få egna sig åt industriella värf. Den andra: att väl aflönade
af Staten, d, v. s. med flera gånger större löner än de närv:de, sysselsättas
ensamt af tjensten. I förra fället blir tjensten mera bisak,
i sednare en hufvudsak. Regeringen tyckes tänka på den sednare
utvägen, då den begärt löneförhöjning för Arméen. Arméens användande
för jernvägsarbeten skulle bäst befordra denna afsigt, synnerligen
som dessa stora nationalarbeten hafva obegränsad tidrymd till
utsigt. Det vore icke endast billigt, rättvisan fordrar det, att reseoch
traktaments-reght ändrades, i skälig öfverensstämmelse med vår
tids lefnadsförhållanden, så att befäl och manskap, långt ifrån att
blifva några industriens offerbockar och, såsom nu, tvingas till upoffring
af enskild förmögenhet på kommenderingar i Statens tjenst,
snarare derpå erhölle någon •behållning. Att Staten i dagtraktamente
betalar, såsom exempel en UnderLöjtnant 3 6 sk. b:ko, är
under Statens värdighet. Tillbörligt bör Staten betala dem, som
under årslånga kommenderingar upoffra tid och mödor i dess tjenst.
Militärtjensten borde vinna på dessa kommenderingar, der folket
på sätt och vis står under vapen; industrien, å sin sida, också
vinna derigenom: att arbetskonkurrensen, som i alla fall blefve lika
stark, ordnades under naturliga lagar; och det allmänna: genom den
ordning, skick och fortkomst, hvarmed arbetena utfördes.
Skulle 10,000 man årligen kunna af Arméen erhållas, så skulle
troligen föga mera folk behöfvas för jernvägarne. Arbetet borde
derinom begränsas tills vidare.
272
Den 19 November.
Att jag härigenom icke gjort någon inkräktning på arbetarens
rätt, är ju temligen klart, då jag endast sökt en bättre anordning af
arbetet med samma arbetskraft, som, lika med arbetsbehofvet, i qvantitet
blifvit oförändrad. För öfrigt, och för att i viss mån befordra
arbetskonkurrensen, kunde Staten, till kanal- och hamnarbeten m. fl.,
taga folk på lega, i den ordning, som förfättningarne stadga.
Sedan jag nu sökt belysa detta vigtiga ämne, hvarpå icke endast
industrien så väsendtligt beror, utan äfven fortgången af Statens
angelägna arbeten, så innefattar jag det ofvan anförda i en
Vördsam Motion:
Att R. St:r ville ingå med en underd. skrifvelse
till K. M„ att Han täckes taga detta vigtiga ämne under
Nådig pröfning och, efter sig företeende omständigheter,
med hänseende till de allmänna jervägsarbetena
besluta, att Arméen dertill får användas.
Begärdes på bordet.
Hr Tham, Casper Wolrath Victor, upläste följande
motion:
K. Brefvet af d. 17 Okt. 1778 tillkännagifver uphofvet för
sin tillvaro vara den, att förekomma de tidiga barnamorden och
släckande af barnens lif redan uti moderlifvet. Svårligen lärer väl
någon vilja påstå på fullt allvar, att dessa grymma onaturligheter, att
modren nemi. blifver sitt barns baneman, skulle kunna förekommas
derigenom, att man icke får spåra eller efterfråga barnaföderskans
namn eller tillstånd. En sådan förordning snarare öpnar de mest
gynnande tillfällen för de grymmaste brott i naturen. Den gifver
sedeslösheten rättighet, att gömma sig undan och lefva ostraffad i
mörkret. Också har erfarenheten redan längesedan visat, att barnamordens
antal icke minskats, men att sedeslösheten, under skyddet
af denna K. Författning, varit i jemt tilltagande.
Vi kunna icke undgå att fråga, hvad som är onaturligare, än
att en lag likasom upmanar och upmuntrar en moder, att draga
sig undan för det barn, som hon födt till lifvet, att redan vid barnets
födelse förneka sina moders-pligter, och kanske hela lifvet hålla
sig främmande för naturens och kristendomens heligaste fordringar.
En sådan lag förintar fullkomligen innehållet af all Gudomlig lag
och bidrager att förqväfva samvetets stämma i modrens bröst. Den
K. Författningen säger sig vilja förekomma en falsk blygsel, men
gör i sjelfva verket ingenting annat än närer den. Eller huru bör
man eljest kunna upfatta dess förbud för de myndigheter, som äro
satta att vaka öfver kristlig tro, dygd och goda seder, att hafva ett
vaksamt öga och efterfrågan ang:de barnaföderskan? De äro således
här förbjudna att vaka öfver att naturens bud vårdas och iakttages,
att sedligheten hålles vid makt.
Försvararne af den här angifna K. Författningen hafva företrädesvis
anfört trenne skäl:
1:0
Den 19 November.
273
l:o Förekommande af barnamord. Ehuru vi redan anfört det
falska i denna upfattning och visat, att barnamordens antal skyddas
och verkligen ökas under helgden af denna författning, så tillägga
vi, att enda medlet för barnamordens förekommmande är en lefvande
Gudsfruktan och en deraf sig utvecklande sedlighet. Den befrämjas
icke af denna förordn.
2:0 Att barnaföderskans hela framtid blifver bringad på fall
och hennes rykte förstördt. Yi fråga om den K. Förordmn i detta
hänseende kan skydda hennes framtid och bevara hennes rykte? Vi
bestrida det högeligen. Men antag att så vore, så hvilka vådliga
följder upstå ej deraf? Man har sett exempel, och icke ett utan
flera, der äktenskap blifvit ingångna och qvinnans anteeedentia förhållna
för mannens vetskap, men man har icke sett ett enda af dem
lyckligt. Hemmens bestånd fordrar en ovillkorlig sanningsenlighet
makar emellan, och denna blifver alltid oviss, då brottet och lättsinnet
kunna gömma sig i mörkret.
3:0 Att endast den arma qvinnan blifver updagad, men icke
hennes förförare. Detta inkast förfaller utaf sig sjelft, ty får qvinnan
ej dölja sig uti mörkret med sin sedeslöshet, så framhafver hon
äfven förföraren uti ljuset.
Betraktas åter huru den K. Förordmn blifvit efterlefd, så finnér
man, att å landet barnaföderskans namn och tillstånd icke kunnat
fördöljas. Enda medlet för den olyckliga derifrån har varit, att
söka sig en tillflykt i någon af de större städerna, och få äro de,
som egt tillgångar dertill. Gå vi åter till hufvudstaden, så har det
visserligen lyckats en livar att dölja sig, men mängden endast för
en kort tid. De flesta barnaföderskor hafva varit tvungna, att för
sina arma foster söka understöd, antingen genom StadsNämnden
eller Allmänna Barnhuset. Deras inkognito har då, till följd af
gällande föreskrifter, måst förfalla. Och vi veta med säkerhet, att
båda dessa institutioner — jag nämner det uplysningsvis — ålägga
dem, som söka understöd, att stämma till ansvar inför lag barnets
fader. Mängden af de svårigheter, som härvid upstå, skulle alldeles
förfalla och försvinna, om modren vore tvungen att genast
gifva sig tillkänna, likasom barnets fader. Betraktar man
rätteligen hvilka de äro, som hafva någon fördel af denna författning,
så äro de antingen de s. k. bildade eller också de
rika. Hvad de bildade angår, så hemställes om sedeslösheten tillhör
bildningen såsom något prerogativ? Vi tro det knappast.
Och skulle äfven en bildad falla för förföraren, så måste det just
tillhöra den bildade modren att vårda sitt barn. Hvad åter de
rika beträffar, så hemställes om rikedomen och förmögenheten böra
hafva några företrädesrättigheter inför lagen? Det är i allmänhet
rikedomen som förser lättsinnet med medel att hylla sedeslösheten.
Det är derföre äfven skäl, att de framställas i sin rätta dager.
Var äfven det K. Brefvet af den 17 Okt. 1778 ett nådigt
palliativ för det onda på sin tid, hvaröfver jag ej vill döma, så
anses likväl dess qvarvarande i allmänna lagen som ett ondt och
samhällsuplösande. De många nya författningar, som i sednare tider
H. I. 18
274
Den 19 November.
tillkommit, hafva äfven antiquerat en del af dess bestämmelser. Jag
vågar derföre såsom motion framställa:
Att E. St:r ville hos K. M. i nåder anhålla, att
K. Brefvet af d. 17 Okt. 1778 måtte till all kraft och
verkan varda upliäfdt.
Om remiss till LagUtsk. anhålles vördsamt.
Begärdes på bodet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, upläste 3:ne motioner
af följande innehåll:
1:0
Uti det förslag till HandelsBalk, som af Lagkomitéen år 1815 på
trycket ntgafs, hade Komitéen bland annat föreslagit den förändring
i na gällande lag, att intet skuldebref skulle få ställas till innehafvaren,
samt att, derest det vore stäldt till viss man eller ordres,
öfverlåtelsen deraf skalle ske skriftligen man från man, så att icke
ens öfverlåtelse finge ske till innehafvaren. Motiverna till detta förslag
voro bland andra:
1:0 Om ett sådant skuldebref, genom händelser, som ofta kunna
inträffa, utan egarens frivilliga öfverlåtelse, kommer i annan mans
hand, kan denne utsöka den derå grundade fordran och egarens rätt
gå för honom förlorad.
Han kan icke ens från sig afvända denna förlust, om han gitter
bevisa, att viss man detsamma från honom stulit, men en annan
sedan framställer sig såsom innehafvare, utan att kunna öfvertygas
derom, att han icke på god tro åtkommit skuldebrefvet, eller ock,
om innehafvaren hunnit uttaga betalning, innan en sådan bevisning
emot honom skett, och sedan är oförmögen att återgälda.
2:o Kan innehafvaren af ett skuldebref, som han vet eller misstänker
vara falskt, dermed ansvarslöst bedraga annan man, emedan
denne, i saknad af den andres skriftliga öfverlåtelse, ej kan öfvertyga
honom, att han innehaft och utgifvit skuldebrefvet, hvilket förhållande
ock inträffar, om öfverlåtaren afvetat, att utgifvaren varit i
obestånd, då öfverlåtelsen skedde.
3:o Om innehafvaren af ett skuldebref, sorn honom veterligen
är falskt eller förut betalt, ofta vid dess bevakning, i synnerhet då
fråga är om borgenärers ed, kunde tveka att sjelf framstå såsom
egare, kan han möjligen upsöka och finna en sådan person, som, utan
aktning för samvetslag eller medborgares goda omdöme, dertill han
måhända redan förverkat all rätt, låter besolda sig att träda fram
såsom skuldebrefvets egare.
Ibland de bevakningar af uppenbart oriktiga eller för oriktigheten
misstänkta fordringar, som, vid exsecutionsställen eller domstolar här
i .Riket skett, hafva nästan alla varit grundade å skuldebref, ställde
till innehafvaren, och Komitéen tror sig kunna med säkerhet yttra
den förmodan, att de flesta hade uteblifvit, derest alla innehafvarne
af skuldebrefven varit pligtige, att, vid deras öfverlåtelse, derom
gifva skriftliga bevis.
4:o Vid alla aftal, der den ene kontrahenten är skyldig att
utgifva något till den andre, är det af vigt för den förre att veta,
Den 19 November.
275
eller kunna få veta till hvilken prestationen bör ske; men detta
blifver nästan alltid omöjligt, då skuldsedlar löpa ifrån man till
man, utan transporter.
Komitéen anser dessa olägenheter af skuldebrefs ovillkorliga
löpande egenskap vida öfverstiga dess förmåner, som alla, vid närmare
betraktande finnas skenbara, motverkande den kredit, man trott
sig derigenom bereda, och vådliga för allmänna säkerheten.
Uti vexelstadgan den 10 Mars 1071 förordnas, att vexlare, då
vexel öfverlåtes till någon i vexelbrefvet ej namngifven person, bör,
förmedelst sin egenhändiga upskrift, tillsätta dennes namn, om det
gälla skall.
Och ehuru det sedan den tiden varit brukligt, att öfverlåta
vexelbref med blotta namnens påskrifvande, funno dock stiftarne af
förnyade Vexelstadgan d. 21 Jan. 1748 hvar och och ens säkerhet
fordra, att han uppå sjelfva vexelbrefvet utsätter, till hvilka han det
öfverlåter, med år och dag då det sker.
Något gällande skäl finnes icke, hvarföre man, i afseende på
skuldebref, skulle tillåta afvikelse ifrån den för allmänna säkerheten
nödiga regel, att fordringar böra skriftligen transporteras från man
till man.
Då förste mottagaren af annans skuldebref alltid är i tillfälle
att känna dess riktighet, och hans skriftliga öfverlåtelse binder honom
till ansvarighet för riktigheten, har ej allenast en sednare mottagare,
till hvilken öfverlåtelsen sker, den mest grundade anledn., att
sätta förtroende till skuldbrefvets riktighet, utan ock säker rättighet
till ersättning af öfverlåtaren, om skuldebrefvet skulle derefter
finnas oriktigt.
Om deremot skuldebref, utan skriftlig öfverlåtelse, kunna göras
löpande, kan detta förtroende ofta saknas, och rättigheten till regress,
i brist af bevisning, ej göras gällande.
Dessa motiver och detta förslag voro upgifna af Komitéens utmärkta
arbetande ledamöter, KommerceEfidet Zenius, Häradsh. Eichert
och Doktor Afzelius. De gillades af d. v. JustitieStatsMinistern
Gr. Gyllenborg, d. v. StatsEådet Gr. Eosenblad, JustitieEåden
Poppius och Blom, JustitieKansleren G. Trolle Wachtmeister, Justitieombudsman
Frih. Mannerheim, Landsh. Edelcreutz, CommerceEådet
Lenngren, HofEättsEådet Willman och Bergsrådet Sandels.
Från förslaget skiljaktig var ensamt AdvokatFiskalen Staaff,
likväl endast i fråga om förbud mot skuldebrefs ställande och öfverlåtande
på innehafvaren, hvaremot han, lika med Komitéens öfriga
ledamöter, ansåg öfverlåtelse å skuldebref till viss man eller ordres
ovillkorligen erforderliga.
Då Lagkomitéen 11 år sednare utgaf förslaget till allmän Civillag,
hade Komitéen frångått den strängare åsigten, att skuldebref
icke finge ställas eller öfverlåtas på innehafvaren, samt tillika medgifvit,
att öfverlåtelse af skuldebref till viss man eller ordres finge
ske genom borgenärs blotta namnteckning å skuldebrefvet.
Vid en sådan åsigt har äfven Lagberedningen förblifvit i sitt,
år 1850 utgifna förslag till HandelsBalk.
27 (i
Den 19 November.
I intetdera af dessa förslag har likväl lagstiftaren föreställt sig
att utsökning skulle kunna ske, än mindre utmätning ådömas för
ett till viss man eller ordres ställdt skuldebref, utan att detsamma
blifvit från första innehafvaren öfverlåtet.
Då emellertid nu gällande 4 §:n i 4 kap. Utsökn:B:n af åtskilliga
domare på det tillämpas, att jemväl förskrifning, ställd till
viss man eller ordres, anses berättiga till full utmätning, hos hvem
den finnes, utan att transport deraf lagligen skett, eller fordringsegarens
rätt blifvit å innehafvaren öfverlåten, samt en sådan tolkning
föranleder både osäkerhet i lagskipningen och vingleri i affärer, samt
är stridande mot sunda principer och, jag är derom öfvertygad, äfven
den nuvande lagens rätta mening, tager jag mig friheten föreslå,
att 4 §:n i 4 kap. Utsökn.B:n må erhålla följande lydelse:
»Ar förskrifning ställd att betalas till innehafvaren,
njute han full utmätning, som den i handom häfver.
Lag samma vare, der förskrifning, ställd till viss man
eller ordres, blifvit, genom anteckning derå, till annor
man eller innehafvaren öfverlåten. I dessa fall må borgenär
söka gäldenär hvar han finnes.»
Begärdes på bordet.
2:0
Uti 1734 års lag förekommer ett och annat stadgande, hvilket
mera har formen af ett godt råd, än den egenskap af absolut föreskrift,
som en lag bör lemna. Så innehåller t. ex. 10 kap. 10
§:n HB:n:
»Dör gäldenär; svare då thess arfvingar, så långt gods hans
räcker, och gälde löftesman thet som brister. Dör löftesman, medan
han under borgen står; vare tå borgenär skyldig, att straxt fordra
ny borgen af gäldenären; gitter han then skaffa; vare then förre
löftesmannens arfvingar frie; gitter han ej; söke borgenär betalningen
genast utaf gäldenären, och bristen af löftesmannens gods.»
Detta stadgande är i flera hänseenden ofullkomligt och oegentligt.
Så heter det t. ex. i 1 morn., att, om gäldenär dör, hans
arfvingar skola betala gälden och löftesman endast svara för bristen,
hvilket uppenbarligen strider mot den föreg:de 9 §:n, som stadgar,
att, »der löftesman åtagit sig annan mans gäld som sin egen, borgenär
eger söka hvilkendera han helst vill», följaktligen, om han så finner
för godt, löftesman i första rnmmet, då denne sednare får hålla sig
till den döde gäldenärens arfvingar. 2 mom. af 10 §:n, som handlar
om huru förfaras skall då löftesman dör, lider af ännu flera
ofullkomligheter. Föreskriften, att borgenär straxt skall fordra ny
borgen af gäldenär, och, derest denne ej gitter sådan anskaffa
genast af gäldenären utsöka betalningen, är dels obestämd i afseende
på den tid, som betecknas med orden »straxt» och »genast», dels
saknas här någon clausul om påföljd för den borgenär, som uraktlåter
att ställa sig nämnde föreskrifter till efterrättelse.
Detta förhållande, äfvensom stadgandet, att löftesmäns gods
skall ansvara endast för bristen hos gäldenären, har föranledt en
mycket skiljaktig tillämpning i fråga om den ansvarighet, som åligger
löftesmäns arfvinge, såväl beträffande preskription för borgens
Den 19 November.
277
giltighet efter löftesmäns död, som ock betalningsskyldighetens vidsträckthet
samt frågan huruvida arfvinge, äfven efter löftesman, som
borgat såsom för egen gäld, icke destomindre skall åtnjuta det
s. k. benificium ordinis, hvartill löftesman sjelf, om han lefvat, icke
varit berättigad.
Så har en domstol på det sätt uttydt orden straxt och genast,
att gälden vid någon löftesmäns död skall anses genast förfallen,
och att lagsökning hos löftesmäns arfvinge skall anställas inom 12
månader derefter, enl. K. Förordmn d. 28 Juni 1798, men i annat
fall arfvinge vara fri. Andra domare hafva väl icke velat antaga
någon preskription för anställande aflagsökning mot löftesmäns
arfvinge, men deremot ansett honom berättigad, att icke betala förr
än utrönt blifvit, huruvida tillgång saknades hos gäldenär, utan afseende
derpå, att borgen varit ingången både såsom för egen gäld
och in solidum.
Slutligen har en högre domstol hvarken antagit arfvinges-rätt,
att tillgodonjuta något slags preskription eller något beneficium i
afseende på ordningen för utsökandet, utan ansett den if'rågavar:de
g:n icke vara tillämplig för proprie borgen, så att t. o. m. arfvinge,
som, i full ovetenhet om arfgifvarens borgensförbindelse, icke förr
än 8 till 9 år efter dödsfallet derför blifvit lagsökt, är vorden dömd,
att betala till ytterska sk.ärfven.
Dessa stridigheter i lagens tolkning åstadkomma mycken osäkerhet,
många olägenheter och ett ganska förlåtligt misstroende hos en
och annan part till skarpsinnigheten hos den ena eller andra bland
domare i saken; och jag anser detta innefatta tillfyllestgörande skäl,
att för framtiden motionera en tydligare lag. När jag således söker
efter, dels hvad som uppenbarligen varit lagstiftarens mening, när
den nu gällande lagen nedskrefs, dels en utväg att förena det der
afhandlade rättsförhållandet med hvad som sedermera tillkommit,
för begränsning af tiden för löftesmäns ansvarighet, finner jag såväl
det ena som det andra af dessa motiver, passa fullkomligt till det
af både den äldre Lagkomitéen och Lagberedningen i detta hänseende
införda stadgande i förslaget till 7 kap. H.B:n, nemi. att. hela 1
mom. i nuvar:de 10 §:n af 10 kap. H.B:n, om något beneficium för
löftesman, derest gäldenär dör, uteslutes, såsom både innefattande en
motsägelse och i öfrigt icke erforderlig, men att, då löftesman dör,
skulden anses förfallen, så snart borgenär om löftesmäns död erhållit
bevislig kunskap, hvarefter han skall vara pligtig, att, inom ett
år, antingen utkräfva betalning af löftesmäns arfvingar, om borgen
är ingången såsom för egen skuld, samt eljest inom samma tid lagsöka
gäldenären; men om detta försummas, äro arfvingar fria.
Jag föreslår således, att 10 §:n i 10 kap. H.B:n må förändras
till följande lydelse:
»Dör löftesman medan han under borgen står;
vare borgenär skyldig att fordra ny borgen af gäldenär.
Ställer ej denne ny borgen, som skäligen antagas må;
då skall borgenären inom ett år sedan löftesmannens
arfvingar kungjort honom dödsfallet eller han det eljest
bevisligen veta fått, kräfva betalning af arfvingarne, om
278
Den 19 November
löftesmannen borgat som för egen gäld, eller lagsöka
gäldenären, om borgen ej så ingången är; eller hafva
sedan ej någon rätt mot arfvingarne.
Begärdes på bordet.
3:o
Under sednare decennierna har lagstiftningen i vårt fädernesland
utan tvifvel gjort väsentliga framsteg, genom att antaga flera
af nya lagförslagets grundsatser. Deribland må med skäl räknas K.
Förordnar d. 9 Nov. 1844, ang:de inteckning af afhandling om
nyttjande rätt till fast egendom å landet, samt K. Förordai den 19
Nov. 1845 ang-.de vissa förändrade föreskrifter i afseende på sådan
nyttjanderätts-inteckning; genom hvilka förordna- de rättsförhållanden,
som derutinnan äro afsedda, blifvit genom bestämda stadganden
reglerade. Men i fråga om uplåtelse af nyttjande rätt till
stadsfastighet, qvarstå ännu de, i flera hänseenden obestämda föreskrifterna
i 15 §:n af 16 kap. JordaB:n.
Den bland dessa föreskrifter, hvilken i våra upblomstrande städer
medför största olägenhet, är den ovilkorliga regeln, att köp
bryter legostämma, i synnerhet som domstolarne i allmänhet tyckas
hysa den åsigt, att äfven om husegaren uttryckligen förbundit sig,
att låta hyresmannen qvarbo, jemväl i händelse fastigheten öfvergår
till en annan egare, är en sådan förbindelse nästan utan all kraft
och verkan; i detta fall får, enl. den allmännast rådande åsigten,
ej gälla att förord bryter lag, och ang:de inteckning af hyreskontrakt
i stad, äro inga lagstadganden gifna.
Det är dock allmänt bekant, att t. ex. en handlandes eller
näringsidkares hela välfärd i ekonomiskt afseende ofta beror derpå,
att ett af honom ingånget kontrakt om hyrande af en lokal, belägen
i viss trakt af staden, varder beståndande under hela den öfver -  enskomna hyrestiden, äfven om huset skulle till annan egare öfvergå.
Detsamma kan ofta i väsentlig mån gälla jemväl om andra folkklasser
i städerna.
Af denna anledn. har jag, efter jemförelse mellan hvad nya
lagförslaget innehåller i detta ämne och Högsta Domstolens i anledn.
deraf gjorda anmärkmr, ansett mig böra vördsamligen föreslå
följande stadganden, hvilka ändra 15 §:n af 16 kap. JordaB:n:
l:o Hyresaftal om lägenhet i stad må ske på viss
tid, af högst 20 år, eller ock på hyresmans lifstid.
2:o Handling, hvarigenom nyttjanderätt till stadsfastighet,
eller del deraf, blifvit på viss tid eller på lifs
tid
genom hyresaftal uplåten, skall hos KådhusEätten
intecknas och inteckningen behörigen förnyas, för att
hafva bestånd, emot egande- eller inteckningsrätt, hvilken
tillkommer annan än den, som uplåtit, eller lika med
honom är förbunden.
3:o Uplåter någon åt tvenne nyttjande-rätt till
stadsfastighet, njute den, som inteckning först söker, sin
rätt tillgodo.
Sokea inteckning af begge på samma rättegångsdag,
Den 19 November.
279
varde den, till hvilken uplåtelsen först skett, vid nyttjande-rätten
bibehållen.
4:0 Föröfrigt galle jemväl, ang:de nyttjande-rätt af
stadsfastighet, hvad K. Förordmne d. 9 Nov. 1844 och
d. 19 Maj 1845 särskildt stadga och förmå, beträffande
inteckning af nyttjande-rätt till fast egendom å landet.
5:o Med lega af stadsjord, som ej till tomt i stad
hörer, förhålles som om lega af jord å landet stadgadt
är.
Remitterades till LagUtsk.
Uplästes och remitterades till StatsUtsk. en af Gr. Frölich,
David, inlemnad så lydande motion:
I anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd
och behof, hafva visserligen åtskilliga anmärkmr — innefattande
motioner — redan blifvit, gjorde och till StatsUtsk. remitterade,
men i allmänhet efter min förmening, Utslc. erhållit allt för
litet yttre stöd eller uplysning om representationens åsigter och
känslor, sådane de af den K. Proposm nödvändigt måste hafva upstått.
Utsk. har alltför handlöst blifvit lemnadt åt sig sjelf under
det det måste sväfva i okunnighet om den allmänna meningen,
i den rnån det icke derom söker kunskap af Tidningar, hvilkas
spridda, sällan motiverade, yttringar mera torde leda till förvillelse
än till en upränning för behandlingen af den vigtigaste Statshandlingen
vid hela Riksdagen. Jag bekänner öppet, att jag väntat mig
något annat, mera vittnande om en upfattning af budgetten i sin
helhet. Kanhända sådan upfattning ännu är att förvänta från någon
utmärktare person inom mitt eget Stånd, men då tiden lider
och jag, med undantag af Hr A. W. Björks motion i Vällofl.-BorgareSt.
, saknar nämnde karakter i hittills gjorda anmärkmr, så nödgas
jag höja min, af flera orsaker, svaga och ounderstödda stämma.
Att Höglofl. Utsk., innan det företager definitiv pröfning af
den K. Proposm, kommer att sjelf upgöra för sig ett öfverslag
huru tillgångar å ena sidan och utgifter, som kunna och måste af
Ständerna beviljas, å den andra, slå ihop med hvarannan, kan icke
betviflas; men det är äfven den enskilde representantens rätt och
pligt att så göra; och jag är säker att mången gjorde det i rättan
tid, derest ej det vore nästan omöjligt att bestämma sig, under
Budgettens närvar:de upställning, för hvad de borde med sina röster
understödja och hvad som bör afslås. En på samma gång
loyal och fosterländsk opposition kan icke, då mindre nödiga anslag
förekomma i en principlös juxtaposition och blandning med de vigtigaste,
oundgängligaste behofveu framställa sin klandrande mening
om detaljerna med något hopp om gehör och påföljd. Man känner
all kraft förlamad då man blottställer sig för att antingen beskyllas
för kitslighet eller uraktlåtenhet af representantens pligt.
Då nu en urskiljande utredning utur nämnde synpunkt af mig
påkallas, inser jag visserligen, att man hade rätt fordra, det jag
280
Den 19 November.
skulle företaga och framlägga, såsom resultat deraf, en sådan allmän
öfversigt. Men detta, erkänner jag, öfvergår mina krafter.
Jag vill i stället upgifva en grundsats, efter hvilken StatsUtsk.
skulle kunna, ifall den antages, hjelpa sig sjelf och den öfriga representationen
ur den kaotiska förvirring, hvari den Nåd. Propos:ns
upställning efter gammal slentrian försänkt oss alla. Den har, genom
den högst omenande och oegentliga åtskilnaden mellan Ordinarie
och Extra Statsreglering — ett arf af föreg:de ministérer,
utan stöd af hvarken Grundlag eller beqvämlig klassifikation —
gjort det, så vidt jag kan fatta, omöjligt att komma till någon
reda under de särskildt märkvärdiga anspråk, som vid denna Riksdag
träda fram. Hr Björk har redan röjt vägen för att gå förbi
denna form för upställningen. Med honom instämmer jag i allo,
att skilnaden bör uphöra, doek så, att R. St. måtte etablera en
annan, nemi. emellan reglering af de anslag och utgifter, som böra
anses för oundvikliga, i anseende till deras natur, och som derföre
alltid måste ha sitt rum uti den Ordinarie Budgetten, så länge de
så anses, hvaremot alla andra, mera tillfälliga, ej till utseendet fortfarande
såsom behöfliga, torde kunna upfattas i hvad man kunde
kalla Bihang till Budgellen.
Motiverna härtill äro icke svåra att fatta. Liksom vid hvarje
annan förnuftig förvaltning, borde väl nämnde distinktion vara den,
som först tages i betraktande; och den, som ville påstå, att 5 9 §:s
lydelse: »Konungen late, till Utsk.s öfverläggning, framställa, hvad
Staten Iean larfva utöfver ordinarie inkomster och hvilka behof genom
bevillningar böra fyllas», skulle så tydas, att det är Konungen en
sam,
som bestämmer användningen af de ordinarie inkomsterna och
tillika afgör, hvilka Statens tarf derutöfver böra med bevillningar
fyllas, han skulle ha för afsigt att med ens tillintetgöra all Ständernas
pröfningsrätt i afseende på synpunkten af mer eller mindre
nödvändighet, men också med detsamma förbise alla de efterföljande
§§, t. o. m. den 62:dra, hvilkas tillvaro i Grundlagen, jemförde
med den af Hr Björk åberopade 30 §:n Riksd.Ordm., närmare beskrifver
och bestämmer Svenska folkets sjelfbeskattningsrätt. Mig
förekommer, att ofvanciterade ordalydelse »en framställning om hvad
Staten kan larfva utöfver ordinarie inkomster» uttryckligen antyder
en skyldighet för båda Statsmakterna gemensamt att stidla denna
synpunkt om Statens tarf (oundgängligt behof) högst och främst;
fastän, så långt jag minnes tillbaka, praxis varit att anse allt hvad
Konungen äskat innebära samma nödvändighet — en princip, hvilken
likväl, i anseende till sin inneboende absurditet, stundom lidit
stora praktiska afbräck. Hade åter den grundsats, jag sökt hemta
ur 59 §:n Reg.F., ifrån början blifvit tagen vara på, så torde en
mera sannskyldig statshushållning hafva blifvit följden, och vanan
att fortgå, utan all klargjord regel, icke blifvit alldeles så inrotad.
Ingenting kan, efter min oförgripliga mening, hindra R. St.
att återgå till 5 9 §:s oförtydliga mening, der den står i spetsen
för de efterföljande åberopade, äfvensom ingenting kan hindra, att
hvad som en gång inkommit i den Budgetten (ordet Ordinarie kan
gerna uteslutas) må, på goda skäl, derutur åter borttagas. Vi ha
Den 19 November.
281
Gudi lof icke ens hört omtalas eller yrkas såsom princip, att någon
af de en gång bestämda hufVudtitlarne skulle såsom sådana
vara oantastliga af R. St., ty svaret skulle i sådant fall kunna bli,
att hufvudtiteln kunde få stå qvar, fastän innehållet droges tillbaka.
»Anspråket», som af Hr Björk blifvit vidrördt, »att icke något
anslag, som en gång blifvit beviljadt, kunde, utan Konungens bifall,
minskas eller indragas, så vida icke R. St. dervid gjort det
förbehåll: »att anslaget beviljades blott intill nästa Statsreglering»
har ju genom erkännandet, »alt sådant förbehåll vore håde lämpligt
och grundlagsenligt» praktiskt blifvit tillintetgjordt och naturligtvis
förenar jag mig med Hr Björk äfven deruti, att sagde förbehåll
aldrig må uraktlåtas, utan såsom stående formel åtfölja hvarje anslags
godkännande.
Tiden för så beskaffade tydningar på sned af Grundlagen,
hvarpå Hr Björk alludera:’, torde dessutom nu vara i det närmaste
förbi. Och i samma mån som Konungen hädanefter icke lär vilja
begagna Sig deraf, utan lemnar Ständernas beskattningsrätt i allo
okränkt, blir det deras angenäma pligt, att icke, ganorn någon deras
egen anordning, sådan den synes dem lämpligast för Budgetten,
handla, å deras sida, godtyckligt, eller gå förbi all efterfrågan, hvad
som kan vara Högstdensammes Nåd. tanka, ifall en sådan förändring
i Budgettens form, som Hr Björks, jemte min egen motion,
åsyftar, vunne Utskrts och R. St:rs bifall. Då det nemi. är klart,-  att Konungen svårligen kunde förmoda annat, än att, vid denna
Riksdag, hittills följd praxis för Budgettens upställning skulle bibehållas,
så skulle Högstdensamme alltså icke komma i tillfälle att yttra Sig
om hvilka af Statens tarf han ställer såsom mest nödiga och oundvikliga
framom de öfriga, derest Ständerna afskure denna Konungens
yttranderätt, i första rummet genom deras nya klassifikation;
och detta får icke ske. Skilnaden emellan ordinarie och extra anslag,
jag uprepar det, innefattar platt ingen ledning, deraf Konungens
höga vilja, ur den nya och enda behöriga synpunkten, kan
ens gissas till, ehuru det är lätt begripligt, att Högstdensamme
måste derom hysa Sin egen mening, d. v s. företrädesvis önska beviljandet
af vissa anspråk framför andra. För min del är jag öfvertygad,
att Konungen, med Nådigt välbehag, skall anse en sådan
regel för Budgett-upställningen,- som den nu föreslagna, samt erkänna
dess både rationella och grundlagsenliga syftning. Måhända
skall Han också erkänna, att om någonsin en sådan skiljelinia bör
dragas, så är det nu, hvilket dock torde vara mitt åliggande, att i
det följande närmare bevisa. Derförinnan ber jag få erinra — på
det icke min egen anmärkning om skyldigheten af yttersta granlagenhet
emot Konungen, må åberopas såsom skäl att låta all förändring
hvila intill nästa Riksdag — äfven derest Ständerna ansågo
det riktigt och nyttigt att införa denna, att dels är Rikets sannskyldiga
väl en lika oeftergiflig grundsats, som skyldig konstitutionell
grannlagenhet, dels finnes medel att emellan båda pligterna
förekomma all kollision. Detta medel är helt enkelt, hvad jag härmed
tager mig friheten vördsamt föreslå, att nemi. Högloft. StatsUtsk.
skyndsammast må tillstyrka R. St. en underd. skrifvelse till
282
Den 19 November.
K. M. med anhållan, att K. M. täcktes anbefalla en sådan förändrad
upställning af Budgetten, derigenom Dess Nåd. vilja och
mening om hvad som af de äskade anslagen ansågs böra ega företräde
och hvad som antingen, i följd af sakens beskaffenhet, att
icke stå i omedelbart sammanhang med Statsregleringen eller som
i brist af tillgängliga medel f. n. kunde anstå, eller slutligen såsom
icke oundgängligen nödvändiga, kunde i en sednare kategori upföras;
beroende det på Utsk. att dervid anföra såsom motiver hvad
det finner lämpligt uti Hr Björks och min närvande motion, med
hvilkens utveckling jag nu går att i största korthet fortfara.
Om de i det förutgående åberopade motiver ega det företräde,
att såsom principiella vara för alltid beståndande, så vågar jag påstå,
att de efterföljande, såsom praktiskt tvingande, icke skola ananses
underlägsna. Det sätt, utan allt hänseende till rationell method,
hvarpå fordna StatsUtsk. behandlat den vigtigaste af alla
Riksfrågor, den om Budgetten, gör det till desto större nödvändighet
för denna Riksdags StatsUtsk. att förfara med mera regelmässighet,
som anspråken äro många, stora och, måhända i fleras tanka,
oerhörda. Märkvärdigt nog finnes i sjelfva den Nåd. Propos. antagen
en annan ton, en annan synpunkt, under hvilken den synes
inbjuda StatsUtsk. att nu betrakta Statens inkomstkällor, än den,
som fordom genom Proposms initiativ hölls fram till åskådning.
Hvem minnes ej huru under hela Konung Carl Johans regering de
ordinarie intraderna, likaså val som tullen, beräknades så lågt som
möjligt, på det öfverskott skulle upkomma, hvilka Konungen, om
jag ej misstager mig, alltid redan hade disponerat när Ständerna
ånyo trädde tillsammans?
Jag förbigår på hvad sätt och under hvilka bevekelsegrunder
denna taktik blifvit funnen otjenlig till vidare bruk; det är nog
för vårt ändamål att veta, det vi nu synas hafva iråkat en annan,
alldeles motsatt ytterlighet — den, att genom updukande af en
alltför skimrande tafla öfver vår financiella ställning, förmå oss att
stola på prospektiva utvidgade statsinkomster på ett sätt, som omöjligen
synes kunna stå tillsammans med representantens pligt att iakttaga
en sund och sparsam hushållning, Det är oändligen lätt för en finansminister
att på papper kalkylera Statens inkomster, utan särdeles
afseende på huruvida närvande höga priser bli stadgade i
deras stegrade höjd öfver de nästförfiutna årens, samt huruvida tullintrader,
hastigt fördubblade, under en tid af exempellöst öfverflöd
hos alla konsumenter, kunna fortfara så allt framgent. Dessa fakta
kunna nog innebära för honom sifferförhållanden, derpå han arithmetiskt
kan upgöra sin kalkyl samt, då ett öfverskott sålunda blir
i sigte på grund af detta, såsom ständig tillgång lill ränta belrakiadt,
fondera lånekapitaler lill nya Statsutgifter. Men R. St. och
deras StatsUtsk. torde ej böra alldeles så lätt öfverhoppa alla de
stadier af en noggrann undersökning om inkomstkällornas benägenhet
att tillflöda på samma sätt under en obestämd framtid. På
det de icke måtte tillvägagå alltför mycket tillitsfullt till ministerns
blotta kalkyler — hvilket å deras sida skulle innebära lättsinnig
-
Den 1 9 November.
283
het — ber jag få göra några invändningar samt upkasta några
tvifvel.
Jag ämnar ingalunda disputera att ofvanberörde financiella sats
är i det abstrakta erkänd, ja t. o. m. allmänligen riktig. Den är
mer, den „är sjelfklar; men sjelfva tillämpningen! Se der ligger
knuten. Utan att theoreticera, vill jag blott praktiskt erinra om
några erfarenhetsrön. Ingenstädes liar ett fritt folk tillgripit Statskreditens
användande förr, än antingen hotande, utrikesfrån "väntade
inkräktningar tvungit dem dertill, då inre resurser varit otillräckliga,
elier sedan en öfverstånden invasion bortsopat alla tillgängliga
kapitaler. Den direkta så väl som indirekta beskattningen har
eljest alltid befunnits mera hälsosam än lån. Det var Amerikanska
frihetskrigets uttömning af Engelska välståndet, som, när detta icke
kunde vidare beskattas, framkallade fondsystemet. Sednare kriget
mot revolutionen i Frankrike, år 1793, tvang för andra gången
till statslån såsom enda utvägen till penningar. Vid begge perioderna
fanns likväl hos kapitalisterna i egentlig mening, d. ä. millionärerna,
stora summor utlånade på utländsk botten.
Detta är den första vigtiga observationen att göra. Jemför man
landets och statsbehofvets förhållande med vårt, så inses latt, att
ingenting, liknande tvång eller hot, påkallande ansträngning till
fosterlandets räddning, står för dörren. Vi ega en någorlunda jemt
utbredd allmän förmögenhet, åtkomlig för beskattning, men inga
kapitalackumulationer, likartade Englands. Här äro också endast
löneförhöjningar och jernvägsanläggningar, som visa sig i form af
tvingande motiver. Låtom oss nu betrakta hvar för sig. Ty dessa
äro de förnämsta, ehuru flera andra utgifter framstå med en viss
nödvändighet. Ingen förståndig menniska kan undertrycka den
känsla, som allmänt uttalar sig för behofvet af löneförhöjningar;
men äfven om den frågan icke hade en annan med sig i förening,
från förnuftet lika litet möjlig att undantränga, nemi. anspråk på
ändamålsenlig ny reglering af sjelfva embetena, innefattande förändring
i organisationen af våra embetsverk, vill jag nu, inskränkande
mig till den financiella synpunkten, blott anmärka, att hittills ingen
fri nation varit så dåraktig att göra statslån för att öka embetsmännens
löner. Det är landets tillväxt i folkmängd och ökade
förmåga att bära skatter, som böra ensamt tagas i anspråk för sådant
behof, och jag behöfver icke för det Högloft. Utsk. mer än
blott antyda, hvarthän det skulle gå med folkfriheten och rättigheten
att beskatta sig sjelf, derest folket erkände att ökning i embetsmänncns
trefnad och välstånd utgjorde ett föremål för prerogativ
för dem eller konungamakten, annorlunda än i bredd med folkets
egen, och dess villighet att åtaga sig bevillningar. Gifves äfven
denna vigtiga princip till spillo, låter man icke embetsmännen,
fastän af Konungen utnämnde, praktiskt få begrepp om att de icke
äro endast Konungens, utan äfven nationens, så må vi, så godt först
'sorn sist, taga afsked af den konstitutionella principen, samt blott
anropa Konungens Nåd, att Han ville hädanefter utnämna en kommission,
som öfvertoge beskattningsverket och dervid ginge till väga
så lindrigt som möjligt. Måtte derföre Utsk. vidblifva den regel,
284
Den 19 November.
att samtlige lönestater böra upföras sådane de nu äro bland de ordinarie
utgifterna, det är, i sjelfva Budgetten, med reservation, i
afseende på deras provisoriska varaktighet; men deremot alla löneförökningar
samt anslag till nya embeten ibland bihangets underordnade
anslag.
An jernvägarne då? Ett medel att öka produktionen och
deråt bereda dess fulla värden? Nå väl! här är man på mera
solid grund. Här äro otvifvelaktigt anspråken af natur att påkalla
gehör, endast med förbehåll, att de begränsas af penningeställningen
och handelskonjunkturen till måttliga proportioner för tiden. Jag
har icke här ens velat åberopa att Englands styrelse, som vill säga
nationen sjelf, aldrig befattar sig med att skaffa medel eller garanti
till dylika företag, ty jag vet väl, att mången anser detta för ett
fel, som ådragit landet flera förvecklingar, dels ock, att ett exempel
härom snarare är att söka i Belgien, der styrelsen satt sig i
spetsen för jernvägsoperationerne, till större delen med Statens medel.
Afven jag gillar hvad E. St. derom, redan vid en föreg:de
Eiksdag för sin del beslutat och K. M. gillat, nemi. att stambanorna
skola af Staten bekostas. Men nu kommer den kinkiga frågan:
Kunna kapitalerna med säkerhet hopsamlas genom inrikes
lån under en sådan konjunktur som denna? Jag vågar icke, såsom
motionär om reform i Bank- och Penningeväsendet, säga mera;
fullkomligt inseende, att mina förslag om reorganisation för att
bland annat försäkra om stadgadt myntvärde och en afgjord mot
ståndskraft
hos Staten emot alla inländska och utländska kriser,
anses för mindre vigtiga hugskott hos en theorist. Man litar på
Sverges Banksystem och anser det för det enda möjliga, och jag
ser att BankoUtsk. redan gifvit mig ett indirekt svar på hvad det
tänker om min motion och om förevar:de kris, då det redan föreslagit
1,300,000 R:dr b:ko förstärkning åt de tomma lånekassorna
i Banken. E. St. såsom bankirer, och med Tumba pappersbruk till
sin disposition, veta bäst sjelfva huru stort värde deras garanti har
och de ha vackra föredömen härvid att följa inom detta århundrades
finanskriser, fastäu mången vågat hoppas, att efter realisationens
gifna, genom lag befästande, löften, till sedelinnehafvaren, icke skulle
så lätt åsidosättas eller eluderas. Jag har, af sjukdom hindrad, ej
fått tillfälle underrätta mig om BankoUtsbts Mern., men jag förmodar,
att bankovinsten eller motsvarande andel af grundfonden,
kommer att gå i beräkning. Ämnet vill jag icke
vidare uttömma, helst jag är säker, nog vara sagdt för att ligga
till upslag för närmare undersökning om rätta beskaffenheten af vår
briljanta finansiella ställning. Men onekligen synes skäl vara för
handen att förflytta alla anslag till jernvägar, kanaler m. m. helt
och hållet utom den egentliga Budgetten, ja, rätteligen, utom
bihangskathegorien. Låt hvad som tillflyter Staten i bränvinsskatt
efter en icke för hög kalkyl till hela dess belopp anslås till ränta för
uptagande lån inom Eiket till jernvegsbyggnaden Må denna prekära
inkomstkälla ge hvad den kan och uplåningen ske successive,
i förhållande till hvad som visar sig att påräkna; man har då motsvarat
allt hvad jernvägsintresset högst och skäligen kan fordra
Den 1 9 November.
285
undvikit att binda Staten på förhand till framtida utgifter, hvilket
är rakt stridande mot Grundlagen, äfvensom undvikit all vidare påtryckning,
innebärande att StateD skulle skuldsätta sig för jern vägsföretagen.
Om framdeles det visar sig, att nya tillgångar till räntor
yppas, så är ingenting lättare, än att derå uptaga ytterligare lån.
Derefter återkommande till fondsystems oeb statslåns natur och
påföljder, kan jag ej undgå hänvisa på det faktum, att öfverallt
der systemet en gång slagit rot, om än alldrig så klen i början,
så vidgar sig densamma oell gamla lån kräfva nya. De skola icke
saknas, som anse detta för en fördel; de kalla statsskuld, om den
är fonderad, för en ackumulation af landets kapitaler, förglömmande
att inga kapitaler finnas- qvar i fonderna, utan endast ett åtagande
af Staten att betala årliga räntor med de skattedragandes medel.
Att således beskattningens belopp ouphörligt måste updrifvas alltsom
lånefonderna stiga; ehuruväl det visst erkännes för en fördel för kapitalbildningen,
då egare af öfverflödiga summor göra Staten till
sin kamrer, så är det dock ej sagdt det vara rätt att basera denna
anstalt på de fattigare medborgarnes successiva skatteutgifter. Medgifvas
må, att alla dessa iakttagelser kunna bestridas, ja bekämpas
med hänförelse af fondsystemets förfäktare, men icke skola de förmå
neka en från noggrannt studium af fondsystemets historia tagen,
den nemi., att, som ständiga jemnkningar äro af nöden, flera och
större i den mån ovanan vid operationerna förete sig, eller landets
lokal, i afseende på närheten till kapitalernas stora centrum, icke
är fördelaktig, så har SkattkammarKansleren, eller den, som står i
spetsen för operationerna, af nöden, såsom ett oeftergifligt vilkor
för deras lyckande, att få under sitt inflytande StatsBanken och
andra stora kapitalister. De sednare begära väl icke bättre, än att
komma i omedelbar beröring med finansministern, men för opåräknade
förskotter fordra de, att han ständigt skall hålla dem tillhanda
en apart flytande statsskuld, bärande en ränta, hvilken desse långifvare
sinsemellan för det mesta upgöra hur hög den bör fixeras,
med skyldighet för Banken att diskontera dessa papper vid upvisandet.
Jag vet väl, att förvaltningen af Rikets skuld här tillkommer
Riksg:sKont., men erkänner icke, att saken är derigenom särdeles
förbättrad. Aro nu likväl alla dessa bi-apparata tillfinnandes så
väl inrättade, som genom reglemente är möjligt, så händer det ändock,
att systemet icke vill gå, utan tarfvar ständig jemkning och
lagning, nya taxor m. m. Med ett ord: ministern fordrar, att inom
året kunna taga sin tillflygt till en årligen sammanträdande representation,
för hvilken han får förklara, huruledes det ingalunda varit
hans skuld, att den eller den intraden, beräknad så eller så,
gifvit ett mycket ringare resultat, påkallande en ny bevillning. Så
har förhållandet visat sig i England, ja öfverallt der ej Regeringen
ar despotisk, autokratisk. En Engelsk SkattkammarKansler skulle
aldrig vågat framlägga en Budgett, så ofullständigt och äfventyrligt
circumstancierad, som den förevande. Det förtjenstfulla i djerfheten
hörer icke till min ålder att beundra. Jag stannar fastmer
deröfver i förvåning. Eondsystemer, der de utgöra delar af en hög
civilisation, kunna endast bära goda frukter der folkfriheten är ut
-
286
Den 19 November.
vecklad till full konstitutionalism. Om man icke kan påstå, att
den är så här, så kan det hända att man börjar i galen ända
med att först skaffa sig statsskuld.
Uplästes och remitterades till StatsUtsk. följande af ITr Hästesko,
Gust. Henr. Albert, inlemnade motion:
Det torde vara för R. St:r väl Bekant, att Kronans embetsoch
tjenstemän blifvit utan eget förvållande försatte uti en deras
existens hotande ställning, i följd af lefnadsförnödenheternas upstegrade
pris och lönernas deraf följande otillräcklighet för en tarflig
bergning. Vissa lefnadsartiklar hafva nemi. på de sednare åren
stigit med 100 proc. och derutöfver, andra med 75 proc. o. s. v.,
hvilket allt kan med facta och zififror bevisas. Detta förhållande,
som hotar att blifva fortfarande, kan icke annat än verka bekymmer,
och för mången embetsman åstadkomma ett sådant bryderi,
hvarur han har svårt att reda sig, synnerligen som hans tid och
omtanka äro och måste vara hufvudsakligen riktade åt det allmännas
tjenst. Att denna sednare lider och blifver illa skött, när de
tärande lefnadsomsorgerne betunga sinnet, behöfver såsom en känd
sak lika litet bevisas, som den enkla sanningen, att det länder till
Statens verkliga fördel, likasom till dess heder, att ega bergade
tjenare, hvilka, fria från och höjda öfver alla frestelser, med odeladt
nit egna sig åt de dem anförtrodda värf, samt dervid ådagalägga
kunskap, skicklighet och sjelfständighet. Men sådane egenskaper,
utgörande embetsmännens sanna prydnad, måste till slut saknas
eller blifva mera sällsynta, om Staten uti lönefrågor iakttager en
hushållning, som i längden blifver misshushållning, hvars för Riket
menliga följder länge torde låta känna sig, och om enskilta bolag,
privatbanker m. fl., genom löner, lämpade efter lefnadsbehofven och
stundom något derutöfver, draga till sig yngre duglige tjenstemän.
Denna omständighet, i förening med den hos landets bildade ungdom
rådande benägenheten att ingå i näringarne (hvilken jag ej
vill klandra), medför omsider brist på tjenliga ämnen för beklädande
af Rikets tjenst, hvilken, man sage hvad man vill, i allmänhet
fordrar mera skicklighet och skarpsinnighet än förr. Dörfattningarne
äro nemi. talrikare till antalet, förhållandena mera invecklade,
och göromålen ökade, på samma gång som den allmänt
spridda bildningen medför stegrade fordringar på embetsmannaduglighet.
StatsVerkets fördelaktiga ställning och den i allmänhet rådande
välmågan hos de fleste samhällsklasserne torde också kunna
åberopas såsom skäl för förbättrande af embetsmännens vilkor. Hvad
som härför beviljas strömmar dessutom genast åter ut i rörelsen,
och kommer de näringsidkande till godo.
Jag bör också fästa upmärksamket derpå, att samtlige med
kontanta löner försedde embets- och tjenstemän sedan år 1840 förlorat
och Staten deremot vunnit genom uphörandet af spanmålsberäkningen
under lönerna, hvilken omständighet må med ett exempel
belysas. Den lön af 2,000 R:dr, hvarunder förr 200 T:r spanmål
tillika voro inhegripne, och för hvilken qvantitet kontant förhöjning
erhölls de år, då Riksmarkegångspriset öfversteg 6 R:dr
Den 19 November.
287
T:n, ökades vid 1840—1841 årens Riksdag med 200 R:dr eller
En R:dr för hvarje T:n, så att lönen blef 2,200 lt:dr i ett för allt
utan ökning eller minskning i framtiden. Nu utgör Riksmarkegångspriset
för år 1856 ieke mindre än 12 R:dr T:n, och tillökningen
skulle således, om förändring ej skett, år 185 6 blifvit 1,200
R:dr, d. v. s. lönen hade utgjort 3,200 R:dr, men såsom ofvan
berördt är, upgår densamma till 2,200 R:dr, under det att spanmål,
som är den rätta värdemätaren, i handeln upgår till högre
summa än sjelfva lliksmarkegångspriset.
K. M. har derföre i Nåder föreslagit de löneförbättringar,
som uptagas i Proposm om Statsverket, hvilken handling är under
tryckning, men ej af mig och mången annan fnllständigt känd. R.
St:r, som representera ett ädelt och förståndigt folk, kunna väl icke
heller å sin sida med likgiltighet åse, att en del af landets innebyggare
försättas i en ställning, sorn gör det omöjligt för dem att kunna
lefva, och att till nyttiga medlemmar i Staten upfostra sina barn.
Då nu angeläget är, att Kronans embets- och tjenstemän, skollärare
m. fl. med det snaraste utfå någon del af hvad som afsetts
för att mildra deras bekymmersamma belägenhet, då Stockholms
Stads Magistrat och Tjenstemän fått från och med detta år retroaktivt
tillträda sina lönetillökningar; då den i CivilDepart:t tillsatte
ExpeditionsSekreteraren för kontrollen af bränvinstillverkningen m. m.
får från och med år 1857 beräkna sin högre aflöning, 4,5 00 R:dr
r:mt, flere andra exempel att förtiga, hemställes vördsamt, att ett
förslagsanslag af något öfver två millioner (2,000,000) E:dr r:mt,
eller på sätt K. M. i Nåder beräknat, måtte för året 1857, oberoende
af hvad som kan komma att beviljas i ordinarie, å Stat
upförda lönetillökningar för år 1858 och framgent, å Riksg.-  Kontoret anvisas för att, från och med berörde år 1857 räknadt,
qvartalsvis utbetalas till K. StatsKontoret, som, efter bestämmande
af K. M. borde medlen i Mars, Juni, Sept. och Dec. månader anordna
åt löiitagarné såsom en gratifikation eller en ersättning för
deras de sednare åren hafde opåräknade kostnader. Detta anslag
skulle, just derigenom att det snart beviljades såsom ett bevis på
Statens deltagande och välvilja för sine funktionärer, göra en
stor nytta, upmuntra till ytterligare nit i tjensten, mildra mångens
bekymmer äfvensom komma dem till godo, hvilka möjligen ieke
nplefva den nya ordinarie Statsregleringsperioden. I händelse denna
min motion vinner H. Ståndets sympatier, lärer StatsUtsk. anmodas
a# med första häröfver afgifva sitt betänkande.
Anmäldes och lades på bordet ett från Allm. Besv. och Ekon.-  Utsk. inkommet Mern. M 2, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.
ang:de ändring i stadgandena ronde allmänna beväringsmanskapet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem proto colli,
Albert Munck.
288
Den 22 November.
Lördagen den 22 November 1856.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. ett prot.ut.dr. för d. 19 dennes.
Föredrogs och remitterades till BevillmsTJtsk. Hr N ord enfel
ts, Enar Wilh., d. 19 dennes på bordet lagda motion om
ändring till förmån för Pikets Köpingar af 2 mom. i 23 §:n af
K. Förordn. d. 18 Jan. 1855, ang:de vilkoren för försäljning af
bränvin.
Föredrogs Frih. Stjernstedts, Jakob Theodor, d. 19
dennes på bordet lagda motion, ang:de rust- och rotehållares befriande
från deras befattning med rekrytering och remontering samt
underhåll af beklädnad, mundering och utredning m. m., mot det
att de åtaga sig en gång för alla bestämda, mot omkostnaderne
vid berörde åliggande svarande årliga utskylder.
Frih. Stjernstedt anförde skriftligen:
Ehuru jag icke tror, att de ofta förekommande discussionerna
vid motioners remitterande medföra särdeles gagn, anhåller jag dock
att få bemöta en anmärkn., som sisth plenidag blifvit gjord mot
min då afgifna motion, ronde reglering af åtskilliga rustnings- och
rotehållnings-onera.
Det har anmärkts, att man icke får betrakta Indelningsverket
som en beskattningsanstalt, emedan dess betydelse är mycket högre
och skulle innebära uttrycket af en idé, som ligger djupare än all
beskattning, nemi. idéen att personligen bidraga till Fäderneslandets
försvar, samt att derföre den rust- och rotehållare, som icke kunde
anskaffa karl, vore skyldig att personligen inställa sig till krigstjenst.
Gr. Ankarsvärd har redan i förra plenum uptagit denna anmärkn.
, och lika med honom får äfven jag erinra, att den ifrågavar:de
idéen funnit ett vida fnllständigare uttryck i det sednare, än Indelningsverket
tillkomne konskriptionssystemet. Mig tyckes dessutom,
att talet om rust- och rotehållares personliga krigsskyldighet
icke gerna borde på fullt allvar kunna ifrågakomma, då man
besinnar, att rust- och rotehåll kunna egas af qvinnor, barn och
ålderstigne, och att en person kan vara skyldig att upsätta mer än
ett nummer, mycket annat att förtiga. En ledamot af detta hus
har sagt mig, att han vore skyldig upsätta 19 soldater, och förmodar
jag, — ehuru han är en ganska vapenför man — att han
likväl icke skulle godkännas för mer än en.
Fastän det torde vara rättast, att vid lösningen af rent praktiska
frågor taga sig till vara för lockelsen att, som det heter,
tränga till djupet, eller forska efter den ursprungliga idéen, så kan
jag
Den 22 November.
28»
jag dock, sedan fråga om Indelningsverkets idé nu en gång blifvit
väckt, icke lemna detta ämne utan att uttala min protest mot
hvarje anspråk, vare sig från personer, eller från institutioner, att
uteslutande vara representanter af den höga idéen, fosterlandets
försvar! Hvarken Indelningsverket i sin helhet, eller någondera af
dess 2:ne hufvudafdelningar, hvarken rustnings- och roteringsskyldige,
eller den af dem upsatta arméen, ega några giltiga skäl för
sådane anspråk. Idéen, allmän värnpligt, mäste som en allmännelig
idé öfverallt finna sitt uttryck, och den finner det lika väl i
den värfvade arméen, som i den indelta, den finner det icke allenast
hos arméens vetenskapliga corpser, utan äfven allestädes der nyttig
verksamhet för fosterlandets välstånd och förkofran, uplysning och
förädling sig uppenbarar. Jag vet och erkänner, att hvarje idé,
för att kunna verka, mäste klädas i bestämda, lämpliga former;
men lika visst som det är, att idén är ovansklig, lika visst är det
äfven, att formerna äro förgängliga och underkastade förgänglighetens
allmänna lag, eller den, att kunna och böra förändras. Sådane
förändringar har Indelningsverket flera gånger undergått och
skall, derom kan man vara förvissad, ytterligare komma att un
dergå.
Jag har föreslagit några föga djupt ingripande regleringar,
men som jag ansett nyttiga och för hvilka jag ansett tiden vara
mogen; men vill derföre icke vidkännas någon beskyllning, att endast
hafva hållit mig till ytan af frågan, och förbisett eller icke
upfattat den djupa idé, som Indelningsverket skulle uttrycka.
Denna idé kan icke lida något intrång deraf, att armébefälet,
i st. f. rust- och rotehållare, anskaffar soldat, och lika litet bör
det förändrade anskaffningssättet kunna verka derhän, att förhållandet
emellan rust- och rotehållaren å ena sidan och soldaten å den
andra skulle blifva mindre godt än tillförne. Man bör ihågkomma,
att genom de af mig föreslagna förändringar borttagas sådane beröringspunkter,
som kunna leda till osämja emellan rust- eller rotehållaren
samt soldaten, äfvensom att det alltid måste antagas, att
Eegementsbefälet skall vara lika angeläget som rust- eller rotehållaren,
att endast välfrejdadt manskap insättes.
Jag ber E. o. Ad. ursäkta att, sedan jag en gång haft tillfälle
att så utförligt jag ansett lämpligt framställa motiverna för
min motion, jag det oaktadt nu ytterligare uptagit E. o. Ad:s tid.
Men lika mycket som jag högaktar den känsla, hvilken så lätt låter
sig intagas af farhågor vid allt som kan få ett utseende af att
förringa landets försvarskrafter, lika mycket måste jag vara angelägen
om att, så vidt på mig beror, undanrödja äfven den aflägsnaste
antydning derpå, att jag lättsinnigt eller ytligt skulle hafva
behandlat så dyrbara föremål, som ett älskadt Fosterlands försvar.
För mitt fredande från en sådan misstanke, vill jag endast göra en
ytterligare erinran, nemi. den, att det var Eoms Consuler, eller
KrigsOfverstarne, men icke menigheten, som utvalde och fördelade
legionärerna i den Eomerska hären.
Jag anhåller, att detta mitt anförande måtte få åtfölja motionen:
H.
I. 13
290
Den 22 November.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Mina åsigter om Indelningsverkets
olämplighet, såsom grund för organisationen af vårt
försvarsväsende, äfvensom att Indelta Arméen hvarken i militäriskt
eller statsekonomiskt hänseende upfyller eller kan upfyllä Nationens
fordringar på ett med Rikets sannskyldiga nytta öfverensstämmande,
systematiskt ordnadt landtförsvar, äro på detta rum tillräckligt kände,
för att ytterligare behöfva antydas. Det enda jag vill nämna är,
att hvad jag i förenämnde afseende tänkt, det tänker jag ännu,
och kommer troligen att allt framgent tänka. I slutföljd härmed,
kan jag icke annat än erfara tillfredsställelse deraf, att allt flere och
flere personer uptäcka än ett, än ett annat fel vid sagde militärinstitution.
Ja, sjelfva den Nåd. Propos:n om Statsverkets tillstånd
och behof, efter hvad jag deraf genom Tidningarne inliemtat,
gifver ett, ehuru indirekt stöd åt detta påstående. Den visar nemi.
t. o. m. omöjligheten deraf, att på ett med rättvisa öfverensstämmande
sätt kunna ordna lönerna för befälet vid sagde Armée! Allt
detta hindrar dock icke, att Indelta Arméen ännu en tid kommer
att ega tillvaro. De enskilda intressena, hvilka i vårt land beklagligen
göra sig mera gällande än på mångå andra ställen, bidraga i
betydlig mån härtill. Under ett dylikt förhållande, är det hvars
och ens pligt, att i sin mån medverka till all den lindring uti den
jorden så tryckande rustnings- och roteringsbördan, som kan tillvägabringas
utan att i förtid tillintetgöra de få fördelar, som med
Indelningsverket äro förenade. Yisserligen bestrides från åtskilliga
håll, att Indelta Arméen i någon mån obehörigt tynger på de
rust- och roteringsskyldige. Att likväl motsatsen är fallet, synes
tillräckligt af följande. Då öfverenskommelse emellan verkställande
makten å ena sidan och folket å den andra egde rum, rör:de upsättningen
af den Indelta Arméen, fastades dervid och godkändes
det vilkor, på sätt de på lG80:talet konfirmerade knekte-kontrakten
utvisa, att folket emot den i sagde afseende åtagna skyldigheten
skulle för framtiden vara befriadt från all s. k. utskrifning.
Har detta blifvit upfyldt? Nej. Inrättandet af Allm. Beväringsmanskapet
är häruppå ett ojäfbart bevis. Ytterligare stadgades i
förberörde knekte-kontrakter den lega, lön och öfrige servituter,
som rust- och rotehållare ålågo att utgöra. Beloppet häraf
har likväl sedan denna tid betydligt förökats, och hvartill i sin
mån bidragit de under sednare tiden hejdlöst fortgående uniformsoeh
modellförändringarne. Af denna anledn., är det jag förenar
mig i motionärens yrkande, att rust- och rotehållare måtte, mot
erläggande af en måttlig, en gång för alla bestämd afgift, befrias
från så väl anskaffning som underhåll af allt som tillhör knektens
beväpning, beklädnad och utredning. Hvad åter rekryteringen angår,
så måste jag i strid med motionären påyrka, att rust- och
rotehållarne må varda bibehållne vid rättigheten eller skyldigheten
att sjelfva få anskaffa soldat. På detta förhållande, i förening med
soldatens tilldelande af ett torp, beror, enl. min tanke, Indelta Arméens
tillvaro, såsom en ordningsälskande och arbetsam samhällsklass.
Förändra deremot detta, låt Staten öfvertaga rekryteringen,
torpen försvinna samt lönen utgå i kontant, som det till föga
Den 22 November.
291
fromma redan börjar blifva fallet i Skåne, oell jag fruktar, att Indelta
truppen skall förvandlas till en hop vagabonder i st. f. arbetsamma
och vid jorden fästade samhällsmedlemmar. Skulle Staten
deremot öfvertaga rekryteringen, och hvarigenom möjligen ganska
ofta rust- och rotehållare komme att påtvingas en för dem
motbjudande, ehuru till soldat fullt approbabel person, så skulle ett
till otrefnad i samlifvet på roten ledande missförhållande deraf blifva
följden. Man bör nemi. icke förglömma, att under vanliga förhållanden
är det endast några veckor af året, som knekten i samlad
trupp står under befälets omedelbara tillsyn, då han deremot hela
den Öfriga delen deraf står i närmaste beröring med sina rust- och
rotehållare. Af denna anledn. afstyrker jag högligen, att knektens
anskaffning på Staten må varda öfverflyttad. Detsamma gör jag
äfven med hänseende till remonteringen. Jag anser det nemi. vara
rusthållarens obestridliga rätt, att äfven sjelf få anskaffa hästen, så
länge det åligger honom att föda och vårda densamma.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Då emot mitt under förra
plenum i ämnet hafde yttrande anmärkmr blifvit gjorda utaf tvenne
ledamöter af detta hus, och samma yttrande i dag föranledt ytterligare
anmärkmr från motionärens sida, så har jag ansett mig böra
i denna fråga ännu en gång upträda. Som den enes Ja i många
fall betyder lika mycket som den andres Nej, har jag, till bestyrkande
af min åsigt, trott mig böra åberopa några ställen uti kända
författares skrifter. Dessa ställen anhåller jag nu att få upliisa,
och jag tror, att de män, på hvilkas upgifter och uplysningar jag
stöder min åsigt, böra tillerkännas åtminstone lika mycket vitsord,
som den skriftställare motionären citerat.
Utdrag utur Kort Öfversigt af Svenska Kavalleriets Indelningsverk
före Konung Carl XI:s tid af Claes Levijn.
— — — — — Då rustningsrätten sedermera upläts åt personer
utom krigsståndet, kom han ej blott i beröring, utan jemväl
i beroende af andra, hvilkas vinst det var att afknappa hans sold
och nedsätta honom sjelf. Han blef sventjenare eller dräng åt sin
förra hälftenbrukare, eller arrendator, och dennes efterkommande,
eller åt andra, som förstått att tillskansa sig den jord, hvarå be.
sittningsrätten, enl. gällande författningar, tillkom honom sjelf, och
hvarför han vågade lif och blod.
Sammalunda förvandlades ock den, som red för ett Skatterusthåll,
från Kronans löningstagare till »väpnad torpare», för att
nyttja en icke längesedan begagnad benämning på den indelta krigsmannen.
(Se K. KrigsVet.Akad:s Handl. 1835 6;te Haft. pag. 103
och 104.)
Utur Thurgrens Handbok i Svenska KameralLagfarenheten, andra
afdelningen; pag 353.
— — — — — Till att undvika oordning, förordnades i
Instruktionen för MönstringsKommiss. d. 28 Eebr. 1653 och K. Br.
d, 25 Febr. 1653, att ryttare och soldater ej fingo bebo andra
292
Den 22 November.
hemman, än dem de tjente för, och om någon fått förläning på
ett sådant hemman, som militien var anslaget, måste han, enl.
KrigsColl. Br. d. 21 Febr. 1653, derföre rusta, så vida han ville
detsamma behålla.
Vtur Forsbergs sammandrag af stadganden rör:de Rotehållaren och
Soldaten. l:sla afdelningen pag. 31.
§ 28.
Landshöfdingen bör — — — — — — — — — — —
samt tillhålla rotarne, i förmågo af kontraktet, ang:de det vissa
knektehållet, att anskaffa sig knektar i de afgångnes ställe; — —
X. Förordn. d. 14 Aug. 1684 m. fl. författmr sid. 33.
§ 33.
Skulle någon Soldat, af 2 eller flera rotar, sig lega låtit, bör
vederb. Landshöfding skilja rotarne emellan om rättighet till karlen;
hvarvid billigheten fordrar, att ej någon må gå ur sin rote,
när den är vakant, och taga lega på annat ställe, utan blifva Sol
dat
för den förre. (K. Förordn. d. 3 Nov. 1743.)
Knekte Kontraktet med l:sta LifGrenadierRegdet d. 3 Dec. 1682.
Lsta Art. sid. 8. Efter inledningen läses här: Uppå K. M:s,
Vår Aller Nådigste Konungs och Herres, Nådiga befallning hafvom
vi undertecknade vid denna här i Stockholm påstående Riksdag
trädt tillsammans och för oss kalla låtit samtlige allmogens fullmägtige
Herrdagsmän, hvilka, i ani. af H. K. M:s Nådigst oss föreställde
Propos. samt moget och noga öfverläggande med hvarandra,
omsider i den mening stannat, att i st. f. manskaps förskaffande
genom utskrifningar, som härtill uti Riket öfligt varit de
till K. M:s Milities beständiga och riktiga vidmakthållande en ginare
utväg och lättare medel funnit, nemi.: — — — — — —
erkännandes allmogen i gemen med underd. vördnad och tacksamhet
denna K. M:s dem i detta mål vederlärna Ynnest och
Nåde &c.
Likaledes för Upland, Södermanland, Nerike och Westmanland.
KnekteKontraklet med DalRegdet d. 12 Jan. 1728. {Se 7:de Art■ sid. 8).
Såsom H. K. M. uppå allmogens enständige underd:e ansökning
i Nåder förunt dem, att fä uprätta ett fullkomligt Kontrakt,
ang:de det ständiga knektehållet uti Dahlarne, &c.
Uti ett bref af Gustaf III, gifvet d. 15 Aug. 1777, ang:de
en del af Bohusläns dragoners afsittning, heter det bland annat:
Och ehuru Vi nogsamt erinre Oss, att allt det öfriga infanteriet
anskaffas och lönas af landets innevånare på ofvannämnda
sätt, endast för att vara frie för utskrifning till landets försvar,
utan eftergift af någon penning i de ordinarie hemmansräntor, eller
Den 22 November.
293
andra Kronoutskylder; så hafva Yi 1 i k viii &c. (Se 11 Art., sid.
1 5, af Korsbergs ofvan åberopade sammandrag.)
När man i deras sammanhang betraktar dessa historiska uplysningar
och dessa föreskrifter, så finner man lätteligen, att rustningsskyldigheten
upkom sålunda, att ett K. M:s och Kronan tillhörigt
hemman öfverlemnades åt den, som förklarade sig villig att
personligen göra krigstjenst. Till följd deraf, att det blef för denna
person omöjligt att under ständiga krigstider sjelf sköta det honom
tilldelade hemmanet, nödgades han antaga en hälftenbrukare. Denne
sednare började efter hand att begagna sig af sin ställning, tillskansade
sig dispositionsrätten öfver hemmanet, och så upkom det
förhållande, att den, som ursprungligen varit ett slags boställsinnehafvare
emot krigstjenstskyldighet, blef en sventjenare, en legoknekt
åt den, som kommit i besittning af hemmanet. Då således rättigheten
att innehafva hemmanet var fästad vid rustningsskyldighetens
fullgörande, blef deraf en följd, att den, som icke fullgjorde denna
skyldighet, kunde upsägas från hemmanet, hvilket i sådant fäll upläts
åt en annan. Häraf drager jag den slutsats, att personlig
krigstjenstskyldighet var utgångspunkten för hela rustningsskyldigheten.
Det var detta, som jag förra gången ville påstå, ehuru
mina uttryck måhända då folio sålunda, att en annan slutsats deraf
kunde dragas. Men så vidt jag begriper, qvarstår ännu den uttryckliga
föreskriften för Landsten att förmå rusthållaren att
upfylla sin skyldighet. Denna föreskrift kan Landslnn ej fullgöra
annorlunda än genom att ålägga vitén, hvilka förhöjas vid
hvarje forsuten tid, i händelse rusthållaren, vare sig af tredsko eller
oförmåga, icke fullgör sin skyldighet. Dessa vitén skulle kunna
stiga till så betydliga belopp, att hemmanet måste gå i mät, och
då skulle det lätt kunna hända, att den, som ansåg sig duglig till
krigstjenst, heldre presenterade sig sjelf, än han lät hemmanet sig
frångå. Hvad jag nu yttrat är, likasom hvarje bildligt talesätt,
temligen öfverdrifvet, men jag har dermed blott velat ådagalägga,
att grunden för vårt indelningsverk varit personlig krigstjenstskyldighet.
I de författningar, jag nyss citerat, finnes det vidare ganska
tydligt uttryckt, att roteringsskyldigheten skall utgöras utan någon
minskning i penningeräntorne. Jag anser mig väl böra bekänna,
att jag icke är fullt säker, huruvida alla de åberopade föreskrifterna
ännu äro gällande; men hvad jag med trygghet tilltror mig kunna
påstå är, att den författning åtminstone för få år sedan var gällande,
att då ett kronorusthåll såldes, skulle köparen anmäla sig hos
K. M:s Bef;h:de, för att erhålla s. k. Immissionsbref, eller införsel
i hemmanet, hvaraf följer, att K. M. ytterst har dispositionsrätten
öfver rusthållet.
Med alla dessa skäl, hvartill skulle kunna läggas många flera,
tror jag mig hafva visat grund för det påstående, att personlig
krigstjenstskyldighet utgjort grunden för rustnings- och roteringsskyldigheten,
samt att bestyret dermed är en från beskattningen
skiljd sak. Jag förnekar icke, att denna skyldighet under nuvar:de
294
Den 22 November.
förhållanden utgör ett onus, men jag tror, att detta onus dock icke
är så betungande, som man velat låta påskina. Jag liar hört påstås,
att rustningsbesväret har blifvit vida kännbarare än det förut varit.
Jag vill medgifva detta, såvida man endast och allenast vill hålla
sig till siffran, men, Mine Hrr, hvad är en siffra? visserligen
icke något annat än ett tecken, som representerar en storhet, och
man måste således söka göra för sig klart verkliga beskaffenheten
af denna storhet, innan man får säga, att en stor siffra på den
ena tiden innebär en större storhet, än en mindre siffra på en annan
tid. För att tydligare bevisa detta, må det tillåtas mig att
upställa en jemförelse. Låtom oss antaga, att rustniugsbesväret i
äldre tider utgjorde en viss bråkdel af hemmanets afkastning, t. ex.
*/5. Nu känner hvar och en af oss, att, till följd af nyare tiders
framsteg i jordbruk och ladugårdsskötsel jemte flera andra orsaker,
hemmansvärdet och summan af en jordegendoms afkastning så betydligt
ökats, att, derest man skulle vilja uttrycka denna förökning
med siffror, man skulle komma till ett helt annat förhållande
emellan rustningsbesvärets siffra och hemmansvärdets siffra än den l/s,
som vi exempelvis antagit uttrycka detta förhållande i äldre tider.
Inser och erkänner man detta, så inses och erkännes det äfven, att
den högljudda klagan öfver stegringen i rustningsskyldigheten är i
icke ringa mån obefogad. Dessutom få vi ej förglömma, att de
flesta rusthållen hafva till hjelp i rustningen s. k. augmentshemman
sig anslagne, så att innehafvarne af dessa hemman erlägga
sina räntor till rusthållarne. Då jag betänker, att dessa räntor,
som utgå efter markegång, under de sednare åren så betydligt stigit,
är jag färdig att påstå, att rustningsbesväret nu för tiden är
mindre betungande än för omkring 30 år sedan. Sammanlägger
jag allt detta, så anser jag mig kunna med trygghet vidblifva hvad
jag förut yttrat, eller att motionen bör förkastas, att jag icke kan
känna något djupt deltagande för rusthållarnes betryck, samt att
jag för min del icke finner något skäl att befria dem från den
omtanka och det bestyr, som de nu hafva för rustningsskyldighetens
uprätthållande, för att kasta hela bördan på Staten och dess tjenare.
Jag skulle kunna vara mycket vidlyftigare i denna fråga, men
sådant gagnar föga i allmänhet och specielt i detta fall, enär frågan
är ett önskningsmål ooh följaktligen beror på K. M:s afgörande.
Jag känner innerligt och varmt, att ingen Svensk Konung
skall säga ja till rubbandet af en Institution, hvilken jag anser såsom
en af grundstenarne i den damm, som under sekler skyddat
och, såsom jag hoppas, jemväl under framtiden kommer att skydda
vårt fosterland mot öfversvämning af så väl Österländsk despotism,
som ny Europeisk folkyra.
Härtill yttrades af några ledamöter bifall.
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh.: Ehuru jag hade
önskat, att motionen skulle hafva innehållit en mera grundlig reform
af en institution, som jag anser vara föråldrad, nemi. vårt
Indelningsverk, anser jag mig dock böra tacksamt erkänna niotio
-
Den 22 November.
295
närens lofvärda bemödande, att på ett billigt och ändamålsenligt
sätt söka ordna de nuvar:de invecklade förliållanderne emellan Kronan
samt rust- och rotehållarne, och då motionen, enl. min tanke,
icke i ringaste mån rubbar sjelfva grunden för Indelningsverket,
som förser oss med sjelfva stammen för vår armée, icke föreslår
denna stams förminskande med en enda man, icke tillstyrker några
förändringar hvarken i dess beklädnad och beväpning, eller uti
de särskildta corpsernas organisation, befälets antal och arméens vapenöfningar
m. m. d.; så kan jag för min del icke finna, att Hr
Nordenfelt har något skäl för de stora och vådliga följder, som
han förespeglat R. o. Ad. skola blifva en frukt af bifall till motionärens
förslag.
Nämnde värde ledamot har ibland mycket annat yttrat, att
rustningsskyldiglreten ej är särdeles betungande för rusthållarne,
enär de hafva sig anslagne augmentshemman, hvilka till dem erlägga
grundräntor efter markegång. Jag får, med anledn. häraf,
uplysa, att i Skåne, der tvenne indelta KavalleriRegden finnas,
utgår rusthållsbidraget från augmentshemmanen icke uti grundränta,
utan i ett redan under Konung Carl XI:s tid bestämdt penningebelopp,
hvilket numera är så ringa, att ehuru egentliga ändamålet
dermed varit att derför köpa hästen, kan rusthållaren ej med detta
belopp köpa sig en trähäst. Vid sådant förhållande torde det
ej böra anses vara olämpligt, att det åtminstone blefve bestämdt,
huru mycket man årligen skulle betala för hästens inköp.
Jag vill vid detta tillfälle ej ingå i någon vidlyftigare undersökning
af detta så mycket afhandlade ämne, utan får nu endast
förklara, att jag för min del biträder motionärens förslag.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: Ehuru jag icke till
alla delar kan gilla det af motionären framställda förslag, tror jag
dock, att detsamma innehåller åtskilligt ganska välbetänkt. Jag
vill emellertid nu endast hålla mig till en omständighet, hvarom
jag, under en nära tjuguårig tjenstgöring, samlat någon erfarenhet,
nemi. remonteringen. Med afseende derå får jag förklara, att det
vore särdeles väl, om denna remontering tillgick på annat sätt än
det hittills följda, och jag tror äfven, att en förändring deri skulle
leda till rusthållarnes fördel. Het möter för det närvaride storasvårigheter,
att sammanjemka befälets och rusthållarnes olika intressen
i afseende å remonteringen. Befälet önskar nemi., att erhålla de
för tjenstgöringen mest lämpliga hästar; rusthållarne deremot åstunda,
att få hästarne för det möjligen bästa pris. Den Svenske bonden
betänker sig noga, innan han utgifver äfven några få It:dr, och vill
alltid undslippa kontanta utgifter för så lindrigt pris som möjligt.
Detta är visserligen ofta en ganska dålig hushållning å hans sida,
ty han ådrager sig onekligen större kostnad, som han annars kunnat
undvika; ofta köper han en dålig häst för godt pris, som sedan vid
remontmönstringen blifver kasserad. Det händer äfven ofta, att
rusthållarne upskjuta upköpet af hästarne, för att sålunda bespara
sig kostnaden för deras underhåll under någon tid. Då dessa båda
förhållanden inträffat på samma gång, blifver följden ofta den, att
Den 22 November.
rusthållarne försätta tiden för deras rätt att tillsätta hästarne, och
då updrages det åt befälet, att göra upköpen deraf, men som befälet
naturligtvis ej kan åt dessa upköp egna den tid och omtanke,
hvartill rusthållarne sjelfve äro i tillfälle, blifver ofta händelsen, att
de af befälet uphandlade hästarne blifva dyrare än om rusthållarne
hade fullgjort sin upköpsskyldighet, och resultatet således för rusthållare
sämre, hvad priset beträffar, samt lill skada för det allmänna,
ty det är naturligtvis af mycken vigt, att Indelta Kavalleriets hästar
äro starka och lämpliga för tjenstgöringen, enär vapnets tjenstbarhet
deraf till icke ringa grad beror, då nemi. dressuren af hästarne
vanligen inskränkes till 2:ne månader. Ett missförhållande
ligger äfven i den omständigheten, att då t. ex. den ene rusthållaren
ej behöfver tillsläppa en häst oftare än hvart 18:de år, så kan
en annan på samma tid få tillsläppa ganska manga. Gemensamma
utbetalningar och gemensamma upköp skulle således, enl. min åsigt,
vara det lämpligaste och för rusthållarne billigaste sättet. Vi hafva
äfven exempel deruppå, att det sålunda tillgått vid ett Indelt Ka
valleriReg:te,
eller åtminstone att meningen är, att vidtaga en sådan
åtgärd; jag kan nemi. ej bestämdt upgifva, huruvida saken ännu
är i gång.
Hvad åter vidkommer frågan om sättet för rust- och rotehållare,
att bestrida de erforderliga utgifterna, så tror jag att det
icke är lämpligt, att en viss bestämd afgift en gång för alla blefve
bestämd; det kunde då inträffa, att Styrelsen, efter ett eller annat
10:tal af år, blefve urståudsatf, att med de sålunda erhållna afgifterna
bestrida erforderliga utgifter. Bättre synes det mig då vara,
att öfverenskommelse träffades, att för vissa år betala årligen en viss
afgift, och efter dessa års förlopp ett nytt aftal träffades — kanske
dock bäst vore, att rust- och rotehållare årligen betalte en viss
qvantitet spanmål, hvilken de skulle vara skyldiga att lösa efter
medelmarkegångspris.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja motionens
remiss till behörigt Utsk.
Erih. Leuhusen, Carl Herm.: Till en början får jag förklara,
att jag till alla delar instämmer i hvad Hr Nordenfelt yttrat,
samt att jag, i likhet med honom, önskar, att motionärens förslag
måtte helt och hållet förkastas. Vidare får jag bestrida hvad som
blifvit anfördt emot rusthållarnes åliggande att besörja remonteringen.
Jag eger sjelf rusthåll, och för min del skulle jag ej vilja
medgifva, att remonteringen af mina nummer öfverlemnades åt Kronan.
Jag tror icke, att det skulle medföra någon vinst för rusthållaren,
att få emottaga en häst, hvars egenskaper han icke känner.
Vanligen tillgår hästupköpet sålunda, att rusthållaren och befälet
gemensamt upgöra köpet, och det är äfven gifvet, att rusthållaren
ser sig väl före, så att han får en god häst att föda. Gör
han det icke, utan får en dålig häst, är det naturligtvis till hans
skada och medförer många ledsamheter. Icke heller anser jag det
vara lämpligt att Kronan åtager sig dessa upköp. Om än ganska
goda hästar upköptes, så kunde de försämras genom dålig skötsel
Den 22 November.
297
från rusthållarnes sida, så att de ej Ilinge Liefve tjenstbara, och
hvad skulle deraf följa? Jo, att Kronan allt för ofta finge remontera.
Hvad sjelfva den öfverklagade tungan af rusthållsbesväret beträffar,
så tyckes man dervid hafva helt och hållet förbisett, att
augmentsräntorna, till följd af förändrade varuvärden, ganska betydligt
stigit. Jag känner bestämdt, att några af dessa augrnentsräntor
upgå till så högt värde, att den årliga utgiften för rusthållet
nära nog är ingen, utan i dess ställe behållning, således öfverskott
till ett år, medförande flera utgifter.
Vidkommande åter sättet för rekryteringen, tror jag ej, att det
blefve någon vinst för rust- och rotehållaren att rekryterna utseddes
af Kronan. Det är naturligt, att då det är öfverlemnadt åt
rust- och rotehållaren att rekrytera, så tager lian en karl, som han
känner, merendels inom den ort, der han sjelf är bosatt, och på hvars
ordentlighet och pålitlighet han kan räkna. Finge han deremot en
helt främmande karl på roten, skulle det måhända icke så sällan
inträffa, att karlen vore en slarf, som förstörde sig sjelf, vanvårdade
sin mundering och vanskötte sitt torp,- hvilket allt ej kunde aflöpa
utan förlust för rust- och rotehållaren. Inom den ort, der en sqvadron
af det åt mig anförtrodda Reg:te är förlagd, äro torpen så
goda, att derå födas 5 å 6 kor, hvarföre ock större delen af manskapet
äro, hvad man kallar, välbehållna karlar. Det är t. o. m.
ej ovanligt, att rusthållaren sjelf blifver soldat. Vid sådant förhållande
är det ganska naturligt, att ett godt förhållande räder emellan
rusthållarne och soldaterne, hvilket troligen ej blefve fället,
om rekryteringen öfvertoges af Kronan.
Hr Hägerflycht, Nils Henr.: Jag instämmer fullkomligt
i hvad Frih. Leuhusen yttrat, och såsom ett bevis på det stora misstag,
Frih. Stael von Holstein gjorde, om han bedömde allt efter
förhållandet i Skåne, der augmentsräntan icke räcker till inköp af
hästen, tager jag mig friheten anföra följande: Vid LifKeg:tets Grenadiercorps
finnas flera nummer indragna, dels för vid Corpsen anställda
handtverkare, och dels till UnderOfficerarelöner. Det har
ofta handt, att en rusthållare, som ej prsesterat häst och karl, utan
betalar vakansafgift, fick densamma förhöjd med 10 R:dr. Han bief
missnöjd och beklagade sig för mig, men jag erinrade honom, att
många af de öfriga rusthållarne åstundade det nummer han innehade.
Sedermera underrättade jag mig om huru mycket han hade
i augmentsräntor och erfor, att beloppet deraf vida öfversteg hela
vakansafgiften.
Frih. Raab, Carl Adam: Jag hade icke tänkt att yttra mig
i denna fråga förr än densamma återkommit från vederb. Utsk.;
men då jag nu fått höra så många olika åsigter framställas, anser
jag mig äfven böra uttala min tanke i ämnet.
Under det sistgångne plenum hörde jag en talare yttra, att
vårt Indelningsverk vore en så förträfflig och så vördnadsbjudande
institution;1 att man borde noga akta sig för att vidröra densamma;
samt att denna institution, hvilken under så lång tid och under så
298
Den 22 November.
inånga, både inre och yttre skakningar stått orubblig på sin grundval,
borde vara befriad från några vidare tumningar; hvarjemte
samme värde talare antydde, att vår tid ej egde så mycken tillgång
på intellektuel förmåga och kraftig vilja, att den kunde skapa något
bättre i detta hänseende än detta indelningsverk.
Han antog ganska riktigt, att denna institution var byggd på
den grundsatsen, att hvarje Svensk krigare borde besitta en torfva,
på hvilken hans sinne skulle fostras till kärlek för fosterjorden, så
att han vore beredd, att för densammas värnande offra lif och blod.
Denna tanke är ovedersägligen ganska vacker, men jag vågar hysa
den mening, att tiderna så förändrat sig, att det, som förut var öfverlåtet
åt en särskild kast af folket, numera öfvergått tili hela folket,
så att det, under nuvar:de förhållanden, vore lika orätt att säga,
att endast krigarekasten är lifvad af den sanna fosterlandskärleken,
som att påstå, det endast denna kast är skyldig att försvara fosterlandet.
Tiderna hafva onekligen i detta likasom i månget annat
fall förändrats. Hvad särskildt vårt fädernesland beträffar, måste
hvarje dess medborgare ega denna lefvande och varma fosterlandskärlek,
derest vi skola kunna hoppas, att med framgång försvara
vår sjelfständighet, ifall den skulle hotas.
Vidare måste jag uttrycka min förvåning deröfver, att de talare,
som så ifrigt försvarat Indelningsverket i dess minsta detaljer,
helt och hållet förbisett, att samma inrättning, redan för lång tid
tillbaka, undergått flera, icke oväsendtliga förändringar och afvikelser
från grundprincipen. Det borde icke vara dessa Hrr obekant,
att en sådan väsendtlig afvikelse egt rum derigenom, att den Indelta
Arméens Officerare mistat sina boställen. Man får väl ej deraf
draga den slutsatsen, att Officern skulle i mindre grad än soldaten
vara genomträngd af känslan för fosterlandets sjelfständighet. Ytterligare
torde det jemväl vara bekant, att K. M., vid denna Riksdag,
gjort framställning till R. St:r derom, att en af Indelningsverkets
detaljer, nemi. bestyret med soldaternas beklädnad, skall öfverflyttas
från rust- och rotehållarne till Kronan.
Likartade öfverenskommelser finnas redan om båtsmanshållet,
hvarföre ock, för flera år tillbaka, koutrakter upgjordes med rotehållarne,
hvilka utfäste sig att betala en viss summa i étt för allt,
för beklädnad och utrustning, som Staten öfvertog.
Det är dessa åsigter, som motionären vidhållit, och hvilka han
söker att ytterligare utveckla, då han föreslår, att rust- och rotehållarne
skola befrias från all befattning med anskaffandet och underhållet
af den Indelta Arméens beklädnad, mundering och utredning,
äfvensom med rekrytering och remontering, emot en viss, en gång
för alla, bestämd årlig afgift. Då nu K. M. uti sin nyssnämnde
Nåd. Propos. föreslagit, att beklädnadsbestyret skulle öfvertagas af
Kronan, synes det, såsom skulle vi redan hafva beträdt den af motionären
utvisade vägen, och jag hyser den öfvertygelse, att man,
till följd af omständigheternas kraf, måste fortskrida på densamma.
Dessa tankar i ämnet har jag ansett mig böra meddela, och
jag anhåller, att mitt nu afgifna yttrande måtte få beledsaga motionen
till vederb. Utsk.
Den 22 November.
299
Frih. Stael von Holstein: Jag vill blott uplysa Hr Hägerflycht
derom, att jag hvarken tror eller har yttrat, att ett förhållande,
som eger rum i Skåne, äfven vöre passande för hela det
öfriga landet. Mitt, af Hr Hägerflycht missförstådda, yttrande
var endast föranledt af Hr Nordenfelts ordande om den stora hjelp
rusthållen hade från augmentshemmanen, och såsom ett bevis, att
förhållandet icke öfverallt var sådant, anförde jag, att augmentsräntorna
i Skåne utgjorde ett ganska ringa belopp.
Vidare får jag fästa Frih. Leuhusens upmärksamhet derå, att
i motionen afses, att rust- och rotehållarne skola emot en viss af
gift
vara befriade från bestyret med soldaternas beklädnad, hvilket
bestyr skulle updragas åt en Direktion. Vid sådant förhållande
kunde rust- och rotehållare icke hafva någon olägenhet deraf, att soldaterna
vanvårdade sina beklädnadspersedlar, och det är just detta,
som i motionen åsyftas, ty derigenom blefve rust- och rotehållare
befriade från den ständiga tillsynen öfver munderingen, hvilken tillkommer
Staten, enär Staten är egare till munderingen.
Hvad åter remonteringen angar, så tyckes man föreställa sig
att hvarje rusthållare skall vara en fullkomlig hästkännare, så att
han utan befälets biträde kan upköpa en duglig häst. Jag deremot
är af den mening, att det finnes ganska få, som förstå att
med säkerhet bedöma en hästs duglighet, samt att i denna omständighet
ligger ett ytterligare skäl att ej låta hästupköpen verkställas
af rusthållarne.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag ämnar nu icke inlåta
mig i någon strid med dem, som påyrka, att Indelningsverket bör,
till alla sina delar, förblifva orubbadt. Det torde framdeles blifva
tillfälle för mig att redogöra för mina åsigter om bästa sättet för
ordnandet af vårt försvarsverk, och tilldess vill jag upskjuta att
yttra mig i saken och till vederläggning uptaga hvad dessa Hrr
anfört. Jag vill derföre nu blott med några få ord antyda, att om
man framdeles icke kan undgå att till pröfning uptaga frågan, huruvida
Indelningsverket, i och för sig sjelft, verkligen förskaffar oss
ett tillräckligt försvar för vårt fädernesland, så tror jag, att det vid
Jenna pröfning skall visa sig, att för våra försvarskrafters ordnande
på ett sätt, som kan ingifva oss trygghet och hopp att med framgång
kunna tillbakaslå en fiendes anfall, blifver det oundvikligen
nödvändigt, att Indelningsverket i ganska väsendtliga delar rubbas.
Jag tror dock icke, att sådana rubbningar böra vidtagas, innan roan
har gjort sig reda för hvad man vill sätta i det rubbades ställe,
och det är till en sådan redogörelse, som jag framdeles vill återkomma,
sedan jag erhållit kännedom af hvad K. M. i Sin Nåd.
Propos. föreslagit, i afseende på ordnandet af landets försvar.
Frih. Toll, Gust., hade inlemnat ett så lydande anförande:
Den för rust- och rotehållare åsyftade lindring, som, i anseende
till stegrade fordringar och varupriser, i förhållande till den
tid då Indelningsverket afslöts (år 1682 af Konungen framställdt,
dock icke förr än 9 år derefter hann sin fullbordan) må likväl visserligen
ingalunda anses såsom tillkommen på orätta och olagliga
300
Den 22 November
-
grunder, utan af fri öfverenskommelse, och derföre icke heller brytas,
utan der behof af förbättringar sådant bjuda. Den redan vunna
erfarenhet, att de s. k. förbättringar, man försökt göra, sanningsenligt
mera skadat; och af fruktan derföre, skulle jag tro man ännu
icke borde besvära Konungen med uptagande af detta ärende, innan
man erhållit kännedom om K. M:s Nåd. beslut, rör:de Försvarsanstalterna
och den organisation af Arméen tillhopa med Beväringen,
som säkerligen kommer att omfatta alla behof. Jag kan visserligen
icke bestrida motionens befogenhet, men tillåter mig vid slutmeningen
emot de deruti citerade uttryck, tagne utur ett arbete,
hvars författare jag känner, göra anmärkmr för så vidt dessa skulle
fästa Utsk:s upmärksamhet. Af dylika hugskott, utan sanna bevis
å verkliga fakta, synes mig intet kunna inhemtas, aldraminst uplysningar
om tillkomsten af det stora verk, som på en gång egde
upgifva lättnad för landet och utföra dess försvar. Om ett sådant
kunde få begagnas mot en författare af både förtjenst och verklig
förmåga, skulle jag vilja anföra hans afsigt, att med ett penndrag
vilja uprifva tillkomsten af Indelningsverket, samt för att vinna mera
afseende såsom populärt hos det stora antalet af Nationen, som ansåg
Indelta Arméen såsom det största hindret vid införande af republikanska
former i den nya Statsförfattningen, för att lättare genomföra
förslaget, som efter hans tro skulle befordra Sveriges väl.
Det skulle erfordrat en beväringspligt och kostnad, som landet icke
förmått utgöra, och troligen närmat oss till Preussens dyrbara försvarssystem,
hvilkets underhåll kostar 8 gånger mera än dess förut
egande värfvade krigshär på fredsfot. Könde tillkomsten af Sveriges
Indelningsverk yttrar en lärd, snillrik, forskande och fosterlandsälskande
författare: »Likasom de nuvande permanenta skatterna, upkomna
utur tillfälliga gärder, som för alltid bestämdes, så har äfven det
s. k. Indelningsverket, genom hvilket alla Krono- och Skattehemman,
oberoende af sina öfriga skatter, blifvit förpligtade att upsätta den
Svenska Arméen till lands och sjös, fullständig med manskap, hästar
och befäl, upkommit utur en tillfällig, eller egentlig i krig gällande,
Konungens rättighet, att af dem utskrifva krigsmanskap. I
äldsta tiderna utgick krigsmnnskapet, på Konungens kallelse, från
allmogen, då häraderna aflemnade erforderligt manskap, hvilket var
till viss grad frivilligt, och ofta i Fäderneslandets fara utsträcktes
till man ur hus. Sedermera, särdeles efter Konung Gustaf Ls tillträde
till regeringen, förbyttes denna kallelse till utskrifning på
hemman. Man utskref till Soldat hvar 10:de, högst sällan hvar
8:de man på Krono- och Skattehemman, och hvar 20:de, högst hvar
18:de eller 15:de på Frälsehemman. Under krig (och sådana fördes
ouphörligt) utgick den ena utskrifningen efter den andra, och man
kände ingen gräns för manskaps utkräfvande. Då af detta hårdt
tryckande förhållande Konung Carl XI föranläts, samma år Han
gjorde sig till enväldig Konung, 1682, föreslå Allmogen att frivilligt
öfverenskomma med Kronan för alltid om det bestämda antal
krigsfolk, som hemmanen skulle utgöra och underhålla. Till befälen
funnos tillräckligt af de gods Han genom reduktion återbördat
från Adeln. Före Hans tid hade tanken på en bestämdare ordning i
