# ID: svediakorp-gov622
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 46,673
# sentences: 1,934
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 16 December e. ra.
301
Bankernes sedelutgifnings-rStt; ty derigenom skola de bemöda sig
att draga större vinst af upp- och afskrifnirigs-rä kningen. Man
har här sagt att Bankerne icke skulle kunna förtjena pä en kreditiv-rörelse
om de icke (ingo utgifva sedlar på kreditiv-handlinsarne.
Detta Sr en helt och hållet chimerisk invändning; ty
Bankerne äro oförhindrade att fastställa en större skillnad mellan
procenten på ersättningar och procenten på utlåningar; de kceditiv-sökande
skola i alla fall vara glada att få begagna kreditiver
hos dem, men säkerheten vore större. Jag anhåller på dessa grunder
att sednare delen af 14 § måtte uteslutas, och om jag också
icke skulle vara nog lycklig att kunna genomdrifva detta, så anser
jag mig likväl böra inhemta huru stor del af R. o. Ad. som
häri instämmer.
Hr Aminoff, J o h. Fredr.: För att framkomma med ett så
genomgripande förslag, som det ifrågav:de, och hvarigenom en så
väsendtlig förändring göres i nu gällande PrtvalBanks Ian, borde
något af yttersta vigt inträffat som dertill gifvit anledn., jag känner
ej sådant, och derföre förundrar mig förslaget så mycket mer.
Om man jemför den uplästa 14 § med II g uti nu gällande lag
af år 1846 för PrivalBankerne, skall man finna en betydlig inskränkning
i nuv:de rättigheter. Orsaken härtill måste hemta sin
grund, antingen från något missbruk, eller misstroende till Priva
tJBn nke r ne.
Hvad missbruket beträffar, så hafva de stränga kontrollanterne
ej ordat något derom; det mäste således ej hafva förefunnits; och
i afstde till misstroendet, utvisar den dagiiga erfarenheten ett motsatt
förhållande, derigenom, att PrivalBankerne få emottaga betydliga
summor på upp- och afskrifnings-räkningen —samt då beloppet
påkallar stora lån, så inom som utom Riket. — PrivalBankerne
hafva aldrig försummat sina skyldigheter, deras skulder hafva på
förfaIlo-tiden blifvit inlöste och deras kredit-sedlar vid upvisande
med Rikets gångbara mynt, invexlade. Och må jag såsom ett talande
bevis anföra, att alla PrivalBanker i Riket, under nuv:de
svåra penninge-kris, ej ett ögonblick manquerat i sina åligganden,
hvarpå exempelvis bör nämnas Stockholms PrivatBank, der invexlingen
af kredit-sedlar, för några lå dagar tillbaka, upgick dagligen
till flere hundrade tusende Rdr. Utsk:s stränghet är således
för mig en gåta, och dess föreskrift, att endast i rörelsen, på en
gång ej hafva utelöpande kredit-sedlar till större belopp, än som
sammanlagdt i värde motsvarar PrivatBankens hela grundfond, skall
till betydlig del inverka på PrivalBankernes fördel. Men också
på allmänheten, derigenom att upp- och afskrifningen väsendtligen
förminskas, om ej alldeles uphör, då inga kredit-sedlar få utgifvas
för dessa insatte medel.
Utsk. har i sin stränga föreskrift förbisett, en ganska vigtig
omständighet, nemi., att kredit-sedlar, ej böra få utgifvas på andra
kreditiver, än dem som äro af lika beskaffenhet med grundfonden.
Jag nämner detta blott uplysningsvis, men ej för att yrka
302
Disn 16 December e. m.
någon förändring härutinnan, om afsiag på ifråga vide paragraf, anhåller
jag vördsamt.
Sedan i anledn. häraf 11 § af K. Kungörelsen den 9 Januari
1840, ång:de enskilda Banker, hvilka utgifva egna kredit-sedlar,
blifvit af undertecknad Riddarh.Sekret, upläst, tilläde
Hr Aminoff: Dä jag sist hade ordet glömde jag anföra, att
RiksBanken har rättighet utgifva sedlar, efter vissa bestämda grunder
och i förhållande till inneliggande real valuta. Och såsom ett
ytterligare bevis på denna rättighet vill jag omnämna, att K. M.
nyligen föreslagit R. St:r, att uptaga ett lån på 3 millioner Specie,
och för denna summa utgifva 12 millioner Rdr Rint, hvilket förslag
troligen af R. St:r bl ifver bifallet, ålen PrivatBanker skall
hindras att för deras inneliggande kassa, äfvensom för de i RiksBanken
deponerade medel, om ock dessa medel voro af klingande
mynt, utgifva sina kredit-sedlar, är sådant konseqvent handladt?
så framt ej den ena ensidigheten skall räcka den andra handen,
ehvad sorn angår PrivalBankerne. Jag menar den höga bevillning
PrivatBanker erlägga till Staten, långt öfver hvad alla andra näringar
och rörelser gifva i dylikt fall.
Hr Gripenstedt har omnämt flere PrivatBanker som icke begagnat
hela sin sedelutgifnings-rätt, och jag kunde upräkna än
flere sådano Banker hvilka iakttagit samma försigtighet, allt för
att bibehålla den nödvändiga säkerheten.
Jag fortgår afstyrka bifall till ifrågavide § såsom enl. mitt
förmenande obehöflig.
Gr. Sparre, Erik: Den siste värde talaren har ansett förslaget
vara genomgripande. Jag vågar bestrida detta; ty om ock
lagens stadgande blir olika mot förut, så blir likväl förhållandet
i sjelfva verket detsamma. Utsk. har genomgått Privatbankernas
officiela rapporter för flera år, och deraf funnit, att sedelemissionen
i allmänhet varit inskränkt till just hvad Utsk. föreslagit.
Det nu gällande stadgandet är, så vidt jag kan begripa omöjligt
att efterlefva; ty det kan icke vara praktiskt att grunda sedelemissionen
på någonting så osäkert och fluktuerande som RiksmyntKassan,
hvilken ena dagen kan vara flere hundra tusen Rdr större
än den andra, Man har också, på sält R. o. Ad. funnit af den
uplästa § i nu gällande lag varit tvungen att medgifva Privatbankerna
en månads tid för att jemka den rubbning som kan hafva
upkommit i normalförhållandet emellan utgifna sedlar och kassan.
Det kan väl icke vara rätt att såsom grund för Privatbankernas
sedelutgifnings-rätt antaga en princip, som är af beskaffenhet att
lagen icke alltid kan efterlefvas och att icke mindre tid än en
månad måste medgifvas för alt jemka de öfverträdelser af lagen
som inses vara oundvikliga. Jag har med desto större förvåning
hört Hr Gripenstedt motsätta sig detta förslag som Hr Gripenstedt
vid sisth Riksdag förordade Utskis då afgifna förslag, hvilket skiljde
sig från det nu framlagda endast deruti att kreditiv-handlingarne
icke blifvit uptagna såsom grund för sedelemission. Utsk. tillstyrkte
äfven då att sedlar skulle få utgifvas till samma belopp som hela
Den 16 December e. m.
grundfonden, och härom yttrar Hr Gripenstedt: »I samma ögonblick,
som en Riksbankosedel ingår i kassan, kan en motsvarande
Privatbanksaedel utlemnas, utan att någon fara i afs:de på säkerheten
derigenom upstår, men praktiskt tagel är denna regel icke
särdeles lämplig, derföre att kontroller, huruvida sedelemission i
hvarje ögonblick verkligen lämpas efter den variabla RiksmyntKassan,
är alldeles omöjlig alt utöfva. Det faktiska förhållandet utvisar
för öfrigt, att RiksmyntKassan i allmänhet svänger sig omkring
den fjerdedel af hela grundfonden, hvartill den vid Bankens begynnelse
blifvit bestämd och som utgör det belopp, hvarefter sedelemissionen,
enl. Utslcs förslag, alltid skulle beräknas. Jag har
f. n. icke här några upgifter, som uplysa huru förhållandet är i
detta ögonblick, men om man tager FinansKommiléens upgifter till
grund för jemförelsen, skall man finna, att åtskilliga Banker vid
några tillfällen haft litet mera, vid andra litet mindre af Riksmynt,
än den nyssnämnde proportionen, men att förhållandet ej varit
synnerligen mycket derifrån afvikande. I praktiskt hänseende tror
jag således alt man i st. f. nu gällande stadgande gerna kan godkänna
Utslcns förslag, och att större reda och säkerhet
derigenom skulle vinnas. Jag hade trott att de grunder, som voro
riktiga då äfven borde vara riktiga nu. För min del hyser jag
ingen fruktan att Privatbankernas RiksmyntKassa genom detta stadgande
skulle komma att förminskas; ty de böra sjelfva inse nödvändigheten
af att bålla sådan kassa. Den siste värde talaren har
sagt att någon grundad anmärkn. icke kan göras mot de enskilda
Bankernas verksamhet. Detta är en sanning, men då man med
den nuv:de lagstiftningen icke är i stånd att kontrollera dessa
Banker, och då man måste utfärda nya föreskrifter, så synes man
ju handla klokast om man till grund för dessa lägger det faktiska
förhållandet, d. v. s. den sedelemission, hvaråt Bankerna verkligen
begagnat sig, och hvars mindre storlek just har gjort att Bankerna
kunnat uthärda den allvarsamma »choc», för hvilken de nyligen
varit utsatta. Då den närvtde lagen är omöjlig att verkställa,
och då erfarenheten visat riktigheten af de uti Finans-komiléens
vid sisth Riksdag afgifna tiplysningar ang:de sedelernissionens verkliga
storlek, hvilken enl. dessa just skulle upstå till ilen summa
Utsk. föreslagit, så kan jag icke finna något skäl att vägra bifall
till Utslcs förslag. Att ålägga Bankerna att aldrig låta RiksmyntKassan
sjunka under 25 proc. af grundfonden anser jag olämpligt.
Staten kan föreskrifva hvilka garantier en Bank skall lemna, hvilken
ansvarighet som skall åligga delegarne, hvilken grundfond som
skall insättas &c., men Staten kan icke utan att gå för långt i reglementerande,
gifva några föreskrifter med afs:de på Bankens egen
verksamhet. Afven med afs:de på Banken måste väl den satsen
gälla; att om en rörelse skall skötas väl, så måste'dess Styrelse
hafva någorlunda fria händer Hr Hjerta har ansett den »strypning»,
som Privatbankerna nödgats iakttaga, vara en följd af sedelutgifningsrätten.
Jag förstår icke detta yttrande. Skulle kanske
Bankerne mindre dragit sig tillbaka, om de icke utgifvit sedlar?
Jag skulle gerna vilja veta, om en Bank vid en inträffad kris
304
Den >10 December e. m.
liar något annat val än att hålla sig tillbaka. Det är en utväg,
som Bankerna, efter hvad erfarenheten utvisat, alltid måst iakttaga
vid inträffade kriser; ty det är naturligtvis omöjligt för Banker,
äfven utan sedelutgifningsrätt, alt fortsätta sin lånerörelse i
en tid då alla uttaga sina hos dem insatta penningar. Hr Hjerta
har sagt att det icke är genom sedelemissionen, utan genom uppooh
afskrifnings-rörelsen som de enskilda Bankerna hufvudsakligen
böra verka. Men månne icke en Bank, som endast bedrifvil uppoch
afskrifnings-rörelse, i första rummet skulle tvingas att strypa
vid en inträffad financiel kris? Enl. hvad erfarenheten visat så är
första följden af en inträffad kris den: att alla penningar som äro
insatta på upp- och afskrifnings-räkning i de enskilda Bankerna
genast uttagas. Den s. k. strvpningen vållas således lika mycket
af sedelemissionen; ty det är klart att när personer uttaga sina
i Bankerna insatta penningar, så kunna dessa icke operera med
samma verksamhet sorn förut. Upp- och afskrifningsrörelsen är
onekligen nyttig för landet, emedan den upsamlar kapitalerna, men
det är tillika en för Bankerne mycket farlig rörelse; ty vid minsta
förskräckelse som griper allmänheten kunna dessa medel genast
uttagas, och då slår Banken inom ett ögonblick redlös, så
vida den grundat sin verksamhet endast på denna rörelse. Hvad
angår Hr Aminoffs yttrande att borttagandet af BiksmynlKassan
såsom grund för sedelemissionen skulle medföra en minskning i
insättningarne på upp- och afskrifnings-räkning, så erkänner jag
att jag icke förstod detsamma. Man kan på upp- och afskrifningsräkning
lika väl insätta Privatbunkssedlar som Riksmynt, och dessutom
kan man utlåna Riksbankens sedlar, så ofta de insättas på
upp- och afskrifningsräkning. Utsk:s hår afgifna förslag, grundadt
på de noggrannaste undersökningar af verkliga förhållandet, medgifver,
ehuru med någon liten inskränkning, just den sedelutgifningsrätt,
hvaraf Bankerna hittills begagnat sig. Det kan icke vara lämpligt
att under nuvide tidpunkt inskränka denna sedelutgifningsrätt endast
till grundfonds-hypolhekerne; ty derigenom skulle man endast
tvinga dem att vidtaga en ytterligare strypning, för att begagna
Hr Hjertås uttryck. Hr Aminoff yttrade äfven att Bankerna
icke borde få utgifva sedlar på kreditiv-handlingar, hvilka icke
hvilade på någon annan säkerhet än en borgen, och jag erkänner
att häruti ligger en sanning, men då dessa kreditiv-handlingar
aldrig omfatta längre tid än ett år, och då man kan antaga att
Bankerna skola vara temligen försigtiga vid antagandet af dessa
borgens-säkerheter, hvilka med afside å den korta tid för hvilken
de gälla, måsle erkännas vara lämpliga, så ansåg sig Utsk. icke böra
föreslå en förändring i delta afside, hvilka skulle hafva medfört en
stor rubbning af de närvide förhållandena. På grund af hvad jag
anfört anhåller jag 0111 bifall till Utskis förslag, såsom varande både
enklare, mindre äfven tyri igt och mera praktiskt utförbart än det
nuv:de stadgandet.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag anser i likhet med
Gr. Sparre att det sätt hvarpå Utsk. redigerat 14 § innefattar en
vä
-
Den 16 December e. m.
SOS
väsendtlig förbättring af det närv:de stadgandet, och att denna
ändring snarare åstadkommit en inskränkning än en utvidgning
i Privatbankernas sedelulgifningsrätt. Men fast jag ej bestrider att
beloppet af Privatbankernas sedlar kan behöfva i viss mån inskränkas,
kan jag icke dela Hr Hjertås åsigt ang:de minskning af den
sedelutgifningsrätt, som grundar sig på innebafvande säkerhetsbandlingar
för beviljade Kassakreditiv. De enskilda Bankerna hafva
visserligen varit af stor nytta för industriens utveckling derigenom
att de anskaffat penningar på nära håll för dem som
deraf varit i behof, men den väsendtligaste fördelen af dessa Banker
har onekligen varit Kassakreditiven. Affärsmännen i orten
hafva derigenom haft en gemensam kassa, af hvilken de kunnat
begagna sig i händelse af behof, ulan att, såsom de i annat fall
skulle behöft, låta penningar ligga ränlelösa i deras egen kassa.
Men om man fråntager Bankerna rättigheten att utgifva sedlar på
Kreditiv-handlingar så skola de icke längre kunna lemna några
Kassakreditiv; ty de kunna icke utan stor förlust hafva liggande
räntelös på hyllan, den penningesumma som erfordras för att möta
möjliga uttagningar på Kreditiven. Bankerne skola då heldre välja
en annan rörelse, hvarpå de kunna skörda en bestämd vinst, nemi.
utlåning i Diskontväg. Jag instämmer med Hr Hjerta deruti, att
man bör inskränka sedelutgifningsrätlen, och har ingenting deremot
om det låter sig göra på något annat sätt, om man t. ex.
kunde bestämma den till af grundfonden i st. f. hela grundfonfonden.
Men om man vill bibehålla Kreditivrörelsen, så är det
alldeles nödvändigt att man låter Bankerna få någon fördel deraf,
och att man låter dem behålla sin rätt att utgifva sedlar på Kreditiv-handlingar,
ehuru man kan bestämma att de icke få öfverskrida
en viss proc. af grundfonden. Om man beröfvar Bankerna
denna rättighet, så gifver man dem i och med detsamma en helt
annan riktning och förstör deras mest gagneliga verksamhet.
Hr Hjerta: Jag bestrider ingalunda riktigheten af den sisfe
talarens yttrande att den största fördel landet haft af Privatbankerna
just varit Kassakreditiven. Ändamålet med min förra framställning
var i allmänhet att få sedelutgifningsrätlen något inskränkt,
emedan, som jag då tog mig friheten yttra det är ett missförhållande,
att enskilda Banker skola få utgifva sedlar till ett belopp
8 å 12 gånger större än deras Riksmyntkassa. Jag har aldeles
ingenting emot om R. o. Ad. heldre vill inskränka sedelutgifningsrätten
på det sätt Hr Mannerskantz föreslagit, men något måste
göras. En annan värd talare, Hr Aminoff, har prisat den stora
nytta Privatbankerna gjort landet, och framhållit den omständigheten
att de ständigt stodo under offentlig kontroll. Privatbankerna
hafva hittills fullgjort sina förbindelser, det är godt och väl,
men jag tror icke att någon skall kunna bestrida att om dessa
Banker från början blifvit inrättade enl. 1824 års författning,
hvilken icke talar om några sedel-ulgifvande Banker, så hade de
gjort landet långt större nytta än som nu varit fallet. Man har
talat om den klokhet Stockholms Enskilda Bank visat i sin husX
H. 20
306
Den 16 December e. m.
hållning, och om den säkerhet hvarmed den motstått den påtryckning
som under de sista veckorna blifvit gjord, men mine Hrr!
till hvilket pris har detta skett? Jo, till det pris att den Enskilda
Banken indragit alla sina lån i mån som de förfallit, utan att
sedermera våga förnya dem. En hvar här närv:de känner
säkert, hvilka olägenheter detta medfört för alla dem, som behöft
låna penningar, och huru lätt en och annan derigenom har kunnat
blifva störtad. Om Banken åter icke hade haft några kreditsedlar
i rörelse, så hade den icke till samma grad behöft vidtaga
denna åtgärd; ty det var farhågan för kreditsedlarnas värde som
har orsakat stormlöpningen på Banken. Det fins likväl ingen Pri
vatbank
som har så litet kredit-sedlar i rörelse som Stockholms
Enskilda Bank, och om de andra Bankerna varit utsatta för samma
påtryckning, så är det osäkert huruvida de icke nödgats att vidtaga
ändå våldsammare åtgärder. Det är behofvet af sådana förfärliga
botemedel, som jag vill söka förekomma, och det kan icke
ske på annat sätt än att man inskränker sedelutgifningsrätten.
De Banker som i st. f. att endast afse den största möjliga vinst,
vilja handla efter sunda Bankprinciper hafva dertill ett godt tillfälle
uti upp- och afskrifnings-rörelsen. Den egentliga källan till
en normal och loyal vinst för Privatbankerna är att emottaga penningar
mot en lägre ränta, och hyra ut dem mot en högre. Jag
har ingenting vidare att tillägga, utan förenar mig med dem, som
begärt återremiss.
Hr Lagerstråle, Gerhard: Frågan huruvida man bör bifalla
eller återremittera denna punkt, beror hufvudsakligen derpå, om
man anser den här föreslagna inskränkningen i sedelutgifningsrätten
vara tillräcklig eller ej. Då enl. Privatbankernas egna meddelanden
för den siste nästl. September, omkring 25 milkr kreditsedlar
f. n. äro i rörelse, deri icke inbegripit de 2me Banker,
som nyligen fått sin oktroj, eller de 9 Banker som vänta på sanktion,
så kan man väl icke förundra sig, om mangen anser att man
vid utfärdandet af en ny Banklag icke bör stanna vid den här
föreslagna inskränkningen. Ett bifall till Utslcs förslag skulle endast
medföra en inskränkning af några hundra tusen Rdr, men
om man vill gifva en annan riktning åt Bankernas verksamhet,
så bör man antaga något af de här framställda förslagen. Att beröfva
Bankerna deras rättighet att utgifva sedlar på Kreditiv-handlingar,
låter sig svårligen göra i §:ns nuv:de skick, men om man
på sätt Hr Gripenstedt föreslog, bibehöll det gamla stadgandet, att
sedelemissionen skulle grunda sig både på grundfonden och riksmyntskassan,
så kan jag icke finna något ovilkorligt hinder för
borttagandet af denna rättighet. Om Banken eger rätt att, i mån
som Riksmyntkassan ökas, utgifva ett deremot svarande belopp i
kreditsedlar, så kan den utan ränteförlust förse sig med så stort
antal Riksbanks-sedlar som erfordras för att bevilja Kassakreditiv
åt dem som deraf äro i behof samt dervid gifva de kreditivtagande
af sina egne sedlar, och derigenom bereda en räntevinst, hvilket
naturligtvis alltid bör ligga i deras intresse. Hr Aminoff an
-
Den IS December e. m.
307
märkte ganska riktigt att flera Banker erhållit tillstånd att utlemna
Kreditiv äfven emot namn-säkerhet, då Kreditiv deremot förut
endast kunde erhållas mot inteckning i fast egendom, men i samma
mån som banden blifvit lossade i detta hänseende, synes mig
också böra försvinna den sedelutgifningsrält sorn grundas på Kreditiven.
Jag instämmer med de Hrr som yrkat återremiss.
Hr Mannerskantz: Det är enl. min tanke nödvändigt att
bemöta de af den siste värde talaren gjorda .anmärkn-r mot den
på beviljade Kreditiv grundade sedelutgifningsrätten, så ofta sådana
anmärkn:r upprepas. Det är klart att om en Bank har rätt att
utgifva sedlar till ett bestämdt belopp motsvarande 75 proc. af grunfonden,
på sätt gamla författningen innehåller, så måste det vara
fördelaktigt för Banken alt utlåna hela denna summa i diskontväg;
ty samma dag som den ene inbetalar sitt lån får den andre ut
samma summa, och Banken lider på sådant sätt alldeles ingen
ränteförlust. Om Banken åter beviljar Kreditiv lill ett visst belopp,
så beböfver den visserligen icke hafva hela den beviljade summan
liggande i kassa, men den måste alltid för kreditiv-tagarnes behof
hafva tillhands en summa, öfverstigande medeltalet af de lyftningar,
som vanligen göras å Kreditiv. Denna summa ligger således
ränteiös, och det är för att hålla Banken skadeslös för den förlust
han derigenom lider, som man medgifvit honom rättighet att utgifva
sedlar å Krediliv-handlingarne. Om man beröfvar Bankerna
denna rättighet, så skall man fåfängt söka att bibehålla den för
lapdet nyttiga Kreditiv-rörelsen; ty den skulle då blifva fullkomligt
stridande mot Bankernas eget intresse att skörda så stor vinst
som möjligt. Om man borttager denna rättighet, så förändrar man
derföre fullkomligt de enskilda Bankernas rörelse. Jag ber om
ursäkt att jag uprepat dessa skäl, men denna rättighet är så vigtig
för Bankerne att få bibehålla att man icke nog kan försvara den.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Det mål man bör sträfva
efter är enl. min tanke, att ju förr dess heldre åstadkomma en
inskränkning i Privatbankernas sedelulgifningsrätt. Den grundfond
på hvilken de enskilda Bankerna röra sig, utgöres, såsom vi veta,
af Riksbankens metalliska valuta. Nu har denna grundfond endast
för kortare tid visat någon märkbar tillökning, således ingen fortgående
tillvext. och i denna stund är den metalliska kassan högst
betydligt mindre än den var när utvexlingen tog sin början. Privatbankernas
antal deremot ökar sig jemt, och deras sedelstock
tillväxer utan att sjelfva grundfonden eller ltiksbankens metalliska
kassa okar sig; månne man då icke är nödsakad att vara betänkt
på en inskränkning i deras sedelutgifningsrätt. Sedan på grund
af det förslag 1844 års BankoUtsk. framställde, Riksbankens
sedelstock icke behöfver stå i någon viss proportion till den metalliska
kassan, utan att Banken alltid skall ega rätt att hålla i
omlopp 20 milkr mera än som motsvaras af reel valuta, så rådslog
man inom Utsk. länge och väl om något sätt att bestämma
den proportion, i hvilken Privatbankernas sedelstock borde stå till
308
Den 16 December e. m.
Riksbankens. Frågan blef likväl icke löst, dels tillföljd af sakens
inneboende svårigheter, oell dels kanske derföre att man, hvilket
ofta händer, hvarken egnade nog tid eller ihärdighet åt densamma.
Man ilar nu mindre än någonsin lid att lösa en så beskaffad fråga,
men om punkten återremitteras, så tror jag att Utsk. borde
kunna föreslå en. efter de särskilda Privatbankernas grundfond
lämpad inskränkning i sedelulgifningsrätten. Hvad angår sältet
för denna inskränkning, så anser jag det vara vida lämpligare att
bestämma sedelutgifningsrätten lill endast 75 proc. af grundfonden,
än alt fråntaga Bankerna deras rätt att utgifva sedlar på Kredit.
iv-handlingar. Jag vågar derföre föreslå alt Utsk. vid förnyad
pröfning af frågan ville taga i betraktande, om man icke uli Bankernas
sedel u t g i fn ingsrält kunde göra den inskränkning, alt de
hädanefter endast fingo rätt att utgifva sedlar till ett belopp motsvarande
75 proc. af grundfonden, och derutöfver på Kreditiv-handlingar
till ett belopp, icke öfverstigande hälften af den sedel-emission,
hvartill de sålunda blifvit berättigade.
Gr. Sparre: Så långt jag minnes tillbaka har man alltid vid
öfverläggningarne inom RiksSt:n ang:de detta ämne visat obenägenhet
och ovilja mot de enskilda Bankerna och sagt sig tvifla på
dess förmåga att fullgöra sina förbindelser. Oviljan och obenägenheten
höfva likväl på sednare tider gifvit med sig, och man har
offentligen erkänt att dessa inrättningar varit nyttiga och g^gneliga
för landet. Under närvrde tidpunkt hafva de enl. min tanka
vederlagt alla tvifvel på deras förmåga att fullgöra sina förbindelser,
och desto besynnerligare förefaller det mig, alt man just nu
vill inskränka deras verksamhet, och beröfva deni en rättighet,
som de aldrig missbrukat. Den nu föreslagna lagen innebär alia
möjliga garantier; K. M. skall pröfva oktrojerna; Direktionen skall
vara solidariskt ansvarig och när som helst halla Bankens räkenskaper
K. M:s Befhde till handa; vid hvarje qvartals slut skall direktionen
insända qvartalsrapport till K. M:s Befhde; i vården om
grundfonds-hypothekerne skall jemväl K. M:s Befhde deltaga, och
om Banken förlorar så mycket som 10 proc. af grundfonden, så
skall all Bankrörelse uphöra, så vida icke delegarne ånyo sammanskjuta
beloppet. Utskis förslag inskränker i någon mån sedelutgifningsrätten,
men icke bör man, synnerligen i denna tidpunkt
ytterligare binda deras verksamhet, och derigenom förhindra den
lindring i den financiella krisen sorn dessa Banker, klokt och väl
förvaltade, ovilkorligen böra kunna åstadkomma. Jag vågar således
tro att de här yttrade farhågorna äro öfrerdrifna, och alldeles
stridande mot erfarenheten, och anhåller om bifall till Utskrs
förslag, helst redan detta förslag, meri afs:de på Bankernas verksamhet,
innefattar flera garantier, än de nu befintliga stadgandena.
Hr Lagerstråle: Jag medger gerna att Privatbankerna icke
kunna skörda så stor vinst som hittills, om de förlora sin rätt att
utgifva sedlar på Kreditiv-handlingar, men att de i alla fall böra
kunna lemna Kreditiv åt dem, som deraf äro i behof, det bevisas
D«ii 1K December e. m.
af föl ja n de omständighet. Vid granskningen af Privatbankernas
qvartals-rapporter finner man nemi. alt en Bank, med endast 961,000
Rdr i utelöpande sedlar, har utestående fordringar på Kreditiv
till ett belopp af 1.217,000 Rdr; i diskontväg till ett belopp af
1.716.000 Rdr och på vexlar till ett belopp af 1,121,000 Rdr.
Det 8r temiigen gifvet att denna Bank hufvudsak ligast bedrifvit
sin rörelse med Riksbankens sedlar. En annan Bank åter, nemi.
Smålands, har utgifvit krediliv-sedlar till ett belopp af 4,026,000
Rdr; men det oaktadt uppgå Bankens fordringar på uttagna Kreditiv
icke till iner än 1,720,000 lidi-, och i diskontväg icke tili mer än
1.632.000 Rdr. Häraf torde synas alt Krediti v rör elsen icke står i något
ovilkorlig! samband meri sedelutgifningsrällen. Jag hyser visserligen
icke något tvifvel om Bankernas förmåga att honorera sina,
förbindelser, men då lagstiftaren väl hufvudsakligen bör afse att
betrygga det allmänna, och då det alltid är ett betryggande att
icke låta Privatbankernas utelöpande sedelstock blifva allt för stoisk
nödgas jag fortfara med min anhållan om återremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Då Gr. Sparre grundade sitt
försvar för Privatbankerna hufvudsakligast derpå, att dessa Banker
hittills utan undantag alltid fullgjoit sina fölbindelser, så vill jag
för min del fästa upmärksamheten derpå att det är något sent att
stifta lagar först då, när de olyckor intiäffat sorn en oriktig lag
kan medföra. Då en Privatbank redan inställt sina betalningar
och dei igenom dragit andra Banker med sig och störtat landet
i det största förderf, då är det försent alt förändra en felaktig
Banklagstiftning. Hr Grin har äfven i likhet m. fl. andra talare
framhållit den stora kontroll på Privatbankerna, som skulle ligga
deruti att K. M:s Befhde öfver dem egde en ständig tillsyn. Men
äfven den fullständigaste kontroll är icke alltid i stånd att före
komma
olyckor; ty det finns inga penningeförvaltande individer
eller verk, sorn hafva en fullständigare kontroll på sig än upbördsmännen,
och likväl veta vi, huru ofta landet lidit stora förluster
just genom dessa upbördsmäns förvållande. 1 likhet med Hr Hjerta
anser äfven jag, att det enda man tiar att göra är alt inskränka
Privatbankernas sedelulgifningsrätt, så vida man vill att dessa
Banker, på samma gång de gagna landet, likväl skola vara ur
stånd att skada detsamma. Jag tror att det skulle medföra goda
påföljder, om man endast medgåfve Bankerna rätt att utgifva sedlar
till ett belopp motsvarande % af deras grundfond; ty derigenom
skulle Privatbankernas sedelstock komma i ett mera proportionerligt
förhållande till Riksbankens sedelstock. Hvar och en
bör utan svårighet kunna inse, hvilka olägenheter Privatbankerna
kunna föranleda genom en allt för stor sedelemission. Privatbankerna,
som hafva stor utländsk skuld, hafva för det närv:de, enl.
hvad Hr Lagerstråle upgifvit 25 milkr sedlar i omlopp. Dessa
25 mill:r hafva undanträngt lika många milkr Riksbankens sedlar,
hvilka ingått i Riksbanken i utbyte mot silfvertackor, som sedan
vandrat till utlandet. För alt betala utländsk skuld måste man
först hos Privatbankerna utbyta deras Kreditsedlar mot Riks
-
310
Den 16 December e. m.
bankens sedlar, och sedan invexla dessa i Riksbanken mot silfvertackor.
När nu en tidpunkt inträffar då en större utländsk skuld
skall betalas, blifva Privatbankerna utsatta för en så stark påtryckning
att de, för att sjelfva icke ramla, tvingas att strypa, d. v. s.
de måste indraga alla lån utan att bevilja nya, och då göra de
så stor skada, att det hade varit bättre, om de aldrig varit till.
Jag vill icke bestrida Privatbankernas nvlta, men jag vågar påstå,
att den utsträckning deras verksamhet på sednare tider erhållit
vida mera skadat än gagnat.
Hr Aminoff: Som jag icke hört någon annan yrka afslag
å 14 g, så afstår jag från mitt yrkande och förenar mig med dem,
som yrkat återremiss.
Den först till bifall å förev:de § framställde proposm besvarades
med starka Nej, blandade med Ja; hvarefter Hr Frih. o.
Ordf:den hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmä.rkn:ne
föranleda till återremiss, samt sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja, jemte några Nej, förklarade sig anse Ja nu hafva varit
öfvervägande.
§ fä.
Hr Aminoff: Ehuru det kan synas obetydligt, får jag likväl
anmärka, att man i denna g uteslutit ett stadgande som fanns i
gamla lagen, nemi. att sedlar på samma valör skola hafva lika färg.
På det Privatbankernas sedlar icke må förete allt för stor omvexling
i färgor, anhåller jag att detta stadgande måtte införas.
Gr. Sparre: För min del kan jag icke fatta någon anledn.
till det stadgandet, att Privalbanksedlar på samma valör skola hafva
lika färg, och då jag i allmänhet anser att man icke onödigtvis
bör reglementera med afs:de på Privatbankerna, så anhåller jag
om bifall till Utsk:s förslag.
Efter till bifall å förevtde g framställd propos., som besvarades
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade Hr Frih. o.
Ordf:den att han funnit Ja öfvervägande.
S 10.
Hr Lagerstråle: Enl. min tanka har man varit obillig, då
man i första mom. af denna g stadgat, att om en sedel till inlösen
vägras, så eger sedel-innehafvaren att upbära 6 proc. ränta
till den dag då full betalning följer. Det är väl gifvet, att om
en Bank blir oförmögen att fullgöra sina förbindelser och ställes
under utredning, så kommer en viss dag sedermera att utsättas för
kredit-sedlarnes inlösande. Skall då den kredit-sedel, som på sagde
dag icke till betalning upvisas, löpa med 6 proc. ränta allt framgent?
Detta synes mig i sanning vara obilligt; ty all ränta borde
väl uphöra från den dag, då Banken ånyo börjat sin invexling.
Hvad angår sista mom. af denna g så tager jag mig friheten att
Den 10 December e. m.
311
föreslå ett stadgande, hvilket jag anser böra införas antingen vid
denna eller den 21 §• Om under skeende utredning en Banks
utelöpande sedlar skulle visa sig öfverstiga de fordringar, hvilka
till Banken förfalla innan inställelsedagen i konkursen, så anser
jag alt Bankens fordringsegare icke borde behöfva vänta tills Bankens
alla andra fordringar äfven blifvit indrifna, utan att de solidariska
bolagsmännen borde tvingas att genast tillskjuta den summa
som erfordrades för att betäcka bristen. Jag anhåller derföre
att få framställa följande förslag: »yppas då eller i följd af annan
anledn. konkurs och af Bankens ställning sig visar, att dess utelöpande
kreditsedlar och andra förbindelser icke kunna godtgöras
med de säkra fordringar, hvilka till Banken förfalla innan inställelsedagen
i konkursen, åligger det den oller dem, som med Bankens
utredning hafva befattning, att ifrån Bankens solidariske bolagsmän
indrifva så stort tillskott, som till fullgörande af slik godtgörelse
erfordras. Jag anhåller om återremiss af denna punkt, på
det Ulsk. må blifva i tillfälle att taga delta mitt förslag i ompröfvande.
Gr. Sparre: Det af den siste värde talaren föreslagna tillägg
kan väl icke gerna införas annat än vid 21 S, der fråga är om
konkurs. Här är blott fråga om att bestämma sättet för Banksedlars
inlösen, när en Bank, utan att göra konkurs, brister i full
görandet
af sina förbindelser. När vi komma till den 21 § skall
jag besvara Hr Lagerstråles anmärkn., men jag anser att man icke
bör göra någon förändring i den nu föredragna §, utan anhåller
om bifall till densamma.
Hr Lagerstråle: På sätt jag nämnt, är det mig likgiltigt
om det af mig föreslagna stadgandet införes bär eller vid den 21
g, men det synes mig icke sakna sammanhang med den nu föredragna
g, emedan äfven den handlar om det fall att Bankrörelsen
inställes. Jag har således ingenting emot bifall till denna §, så
vida i första mom. göres den ändring jag föreslagit.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt, att enl. hans
upfattning Ilr Lagerstråle väl medgifvit att frågan om hans sednare
anmärkn. må upskjutas tills 21 § förekommer, men icke afstått
från sin på den första anmärkn:n grundade begäran om återremiss,
och deremot Gr. Sparre yrkat bifall å förev:de g, yttrade
Hr Lagerstråle: Den första af mig gjorda anmärkn. ang:de
räntan på Banksedel som blifvit vägrad till inlösen uptogs icke af
Gr. Sparre till besvarande.
Gr. Sparre: Jag trodde, att begge de af Hr Lagerstråle
framställda anmärkmne egentligen afsågo konkurser, och med afs:de
på räntan i konkurser är stadgadt i 21 §, hvarföre jag trodde mig
kunna upskjuta besvarandet af dessa anmärkn:r tills vi komma till
denna §.
312
Den 13 December e. m.
Hr Lagerstråle: Min anmärkn. med afs:de på räntan gällde
icke egentligen det fall då en Bank gör konkurs, utan det fall
då han ställes under utredning.
Gr. Sparre: Jag ber blott att få anmärka, att 21 g handlar
icke blott om konkurser, utan äfven om annan uplösning.
Efter nu särskildt i afs:de på l:sta mom. af 16 § framstälde
propos:r förut till bifall, hvarvid ropades blandade Ja och Nej, och
sedan till återremiss, hvarvid ropades starka Ja jemte åtskilliga
Nej, förklarade Hr Frih. o. Ordkden det han ansåg den sednare
propos:n besvarad med öfvervägande Ja.
Sednare mom. aGdenna § bifölls.
§§ 17, 18 och 19.
Dessa §§ biföllos.
g 20.
Hr Lagerstråle: I denna § synes visserligen det allmännas
rätt vara tein!igen betryggad, men man har icke tänkt sig
det förhållandet att större delen af Bankens fordringar kunna innestå
i konkurser. I sådant fall komma naturligtvis Bankens räkenskaper
icke alt utvisa förlust för Banken förr än alla dessa
konkurser blifvit utredda. Det låter då tänka sig att en Bank under
en följd af år blifvit inblandad i en massa konkurser, och att den förlust,
som motses att drabba Banken, ehuiu den ännu ej är till siffran
bestämd, vida öfverstiger den liondedel af grundfonden som här
omnämnes. Det torde således vara af vigt att uti denna g införa
en bestämmelse för detta fall, men som det är svårt att slumpvis
beräkna den behållning som kan blifva i en konkurs, och å en
annan sida bestämmelsen icke torde böra göras alltför sträng, så
torde man böra utsätta en temligen hög siffra för de fordringar,
som få innestå i konkurser innan särskild åtgärd kommer i fråga.
Men nåeot stadgande bör finnas och enl. min tanka borde man
näst efter l:sta mom. införa ett af följande innehåll. »Lag samma
Vare om genom inträffade konkurser ibland Bankens gäldenärer
50 (40—30) proc. af Bankens uleståendc fordringar blifva på utredning
af dylika konkurser beroende.» Bolaget borde nemi. under
sådant förhållande ställas under utredning och upplösas, så
vida icke bolagsmännen på en af sådan anledn. sammankallad bolagsstämma
förklarade sig villiga att sammanskjuta den summa som
erfordrades för att betäcka den förlust, Banken supponerades skola
lida. På grund af hvad jag haft äran yttra anhåller jag om återremiss
af denna punkt.
Gr. Sparre: Jag fruktar att det af den siste värde talaren
föreslagna tillägg skulle kunna hafva ett menligt inflytande. Om
t. ex. under en sådan tidpunkt som den närv:de, då, temligen allmänt,
fallissementer inträffar till följd af bristande pennningetillgång,
ehuru man får hoppas att förluster ej skola upstå åtminstone vid
Den (fl December e rn.
313
dem alla, en Bank skulle tvingas att ställas under utredning derföre
att den råkat komma in i några konkurser, så tror jag att
det allmänna deraf skulle hafva större skada än nytta. Det är nära
nog omöjligt att bestämma, huru mycket som kan komma att förloras
i en konkurs, oell hvad särskildt angår de konkurser, som
sednast inträffat, så lär flera af dem komma alt lemna full liqvid.
Då voro det väl hardt om en Bank skulle tvingas alt upphöra med
fullgörandet af sina förbindelser, blott derföre att den råkat blifva
inblandad i några dylika konkurser. För öfrigt skulle det blifva
ytterst svåit för K. M:s Befhde att kontrollera, när Banken verkligen
råkat in i så många konkurser, ty dertill skulle erfordras
en vidlyftig revision af alla Bankens handlingar, hvilket K. M:s
Befhdes ombud svårligen skulle kunna medhinna. Jag anser likväl
en återremiss af § i alla fall vara behöflig; ty då R. o. Ad. återremitterat
frågan: huruvida lottegare skola få ingå i Bankerna, så
måste man äfven återremittera alla §:r, hvari solidariskt ansvarige
bolagsmän omtalas. Jag vill således icke motsätta mig en återremiss,
utan har endast i allmänhet bemött Hr Lagerstråles anmärkn.
Ilr Lagerstråle: Måhända uttryckte jag mig icke nog tydligt,
men min mening var att Bankerna icke borde få fortsätta
sin rörelse, när t. ex. 50 proc. af Bankens utestående fordringar
voro på utredning af konkurser beroende. Det lär svårligen kunna
bestridas, att om 50 proc. af en Banks utestående fordringar bero
på utredning i konkurser, så är detta för det allmänna mera vådligt,
än om Banken förlorat 10 proc. af sin grundfond. Hvad angår
svårigheten för K. M:s Befhde att kontrollera detta, så får jag
erinra att min mening naturligtvis icke är att denna beräkning
skall taga sin början förr än fordringarne i konkursen börjat bevakas,
och då måste det alltid i Bankerna finnas offentliga handlingar
öfver hvad som är bevakadt för Bankens räkning. Men åratal
kunna förgå innan Bankens förlust blir afgjord, och om då år
efter år allt större fordringsbelopp blifva beroende på konkurser,
så kan Bankens tillstånd blifva vida betänkligare, än om 10 proc.
af grundfonden förlorats. Jag får äfven fästa upmärksamheten derpå,
att flere af de personer, hos hvilka Banken har fordringar,
kunna vara bland Bankens stiftare och aktie ägare. Det är väl
möjligt att den af mig föreslagna siffran icke är den lämpligaste,
men man måste medgifva myndigheternas rätt alt vidtaga någon
åtgärd, om större delen af en Banks fordringar skulle befinnas
vara beroende på utredning i konkurser.
Förevrde § blef efter först till bifall derå framställd propos.,
som besvarades med Nej, till Utsk. återremitterad.
§ 2/.
Hr von Koch: Mot denna § har jag åtskilligt att anmärka
och anser att då man ändrar denna del af lagstiltningen, så bör
man icke såsom Utsk. föreslagit bibehålla flera i den gamla lagen
förekommande obilliga stadganden. Det synes mig vara hardt att
Den 16 December e. m.
personer som haft penningar insatta i en Bank skola, i händelse
Banken gör konkurs, behöfva vänta 2 år på betalning, äfven om
Bankens affärer äro aldrig så goda. Dessutom skulle de icke erhålla
mer än ,5 pr >c. på sina penningar, om dessa varit insatta
på upp- och afskrifriings-räkning, ehuru de sjelfva under tiden
kunna få betala 8 å 10 proc. Jag medger fullkomligt att man
bör betrygga deras rätt, som innehafva PrivatB nks sedlar, men
jag tror att man skulle kunna göra det, ulan att på samma gång
begå en Orättvisa mot de öfriga borgenärerna. Man kunde t. ex.
stadga att om Banken i allmänt förvar deponerade en Riksmvnt
Kassa.
motsvarande alla Bankens utelöpande kredit sedlar, så skulle
utdelning få ske till de andra kreditorerna. Jag föreslår, att om
en Bank gör konkurs, så skall fordringsegare vara berättigad att
erhålla fulla 6 proc:s ränta på sin fordran från den dag, då Banken
inställt sina betalningar, ehvad ränta han än förut sig betingat.
Om en Barik sköter sig så illa att han gör cession, så är
det icke för mycket att han, som under den goda tiden gjort goda
affärer och tagit hög proc., nu får betala sina kreditorer den högsta
lagliga ränta eller 6 proc. Dessa äro de anmärkntr jag har
att göra mot de gamla i denna § införda stadgandena. men denna
§ innehåller äfven ett tillång af följande lydelse: »Bank-sedel skall
jemväl uti bolagets konkurs till fulla beloppet inlösas och njute
innehafvaren ränta efter sex för hundra om året från den dag. offentlig
stämning beslutes till dess inlösen vidtager.» Jag får bekänna
att jag icke riktigt begriper detta stadgande, och Utsk:s
Ordf:de och ett par andra Utslcs-ledamöter tyckas hafva begripit
det lika litet som jag, de hafva ock reserverat sig mot. detsamma.
Afsigten är förmodligen att tilldela innehafvare af PrivatBankssedlar
någon slags förmånsrätt, men i sådan händelse bör man
säga hvad det skall vara för förmånsrätt; ty det finns många sådana.
Jag vill icke yrka på införandet af denna förmånsrätt, men
om den skall införas här, och icke i allm. lagen, der den handlar
om förmånsrätter, så måste den sättas sist i raden bland förmånsrätter.
I öfverensstämmelse nied hvad jag yttrat anhåller jag,
att få framställa följande redal.tions-förslag, hvilket jag ingalunda
anser vara det båsta, men kanske kan det vara Ut.-k. till någon
ledning vid den återremiss, hvarom jag äfven anhåller. Jag får
nemi. föreslå att efter orden nied utdelning gifva Dtskis förslag
följande förändrade redaktion: »med utdelning till borgenär, som
icke eger förmånsrätt att anstå intill dess sagde två år fölflutit,
derest icke hela beloppet af alla utaf Banken utgifna sedlar förut
uti riksmynt i allmänt förvar insättas. För Bank-sedel och annan
bolagets skuld ehvad ränta eljest derpå blifvit ut fäst, njute när
konkurs inträffar fordrtngsegaren ränta efter sex för hundra om
året från den dag offentfig stämning beslutas till dess betalning
lemnäs. Uti bolagets konkurs skall innehafvare af Bank-sedel erhålla
betalning framför annan icke förmånsrätt egande fordringsegare.»
Ilr Aminoff: Det är med afs:de på första afdelningen af den
nu föredragne § som jag anhållit om ordet.
Den 16 December e. m.
315
Allmänna lagen bestämmer, att om en fordringsegare icke
inom 10 år bevakat sin rätt, så förlorar Iian densamma. Men en
PrivatBank är skyldig att inlösa sina kredit-sedlar, äfven efler 10
års förlopp och framgent, så länge den fortgår, ehuru under annan
benämning och andra förhållanden samt möjligen helt andra
lottegare. Det är endast då en PrivatBank uphör med sin rörelse,
eller ställer sig under utredning, som en preskriptionstid af 2:ne
år är bestämd för dess kredit-sedlars inlösen.
Nu är händelsen den, att de flesta af våra PrivatBanker fortgått
öfver 20 nr, och all anledn. dr att förmoda, att de framgent
komma att fortgå; om då ouphörligen medel skola reserveras för
inlösen af de kredit-sedlar, som från Bankens inrättande varit i
rörelsen utlemnade, men på många år i densarnma ej synlige, af
orsak, att de på ett eller annat sätt förkommit; så blifver slutliga
resultatet, i tidens längd, att dessa reserverade medel uptaga hela
PrivatBankens tillgångar, hvarigenom dess rörelse måste uphöra
samt PrivatBankerne ställas under utredning. Ar det icke bättre
då, alt förut bestämma en viss tid t. ex. högst 5 år, efter det en
PrivatBanks 10-åriga oktroj uphört, för inlösen af den gamla PrivatBankens
kredit-sedlar, oaktadt ny oktroj eller fortsättning af
PrivatBanks-rörelsen blifvit beviljad.
Hr Lagerstråle: Sista delen i denna § handlar om en förmånsrätt
för Bankens utelöpande kredit-sedlar att vinna inlösen.
Redan i den nu gällande lagen hafva de i sjelfva verket ett företräde
framför öfriga fordringar; ty de behöfva aldrig bevakas, och
deraf följer att de kunna användas i liqvid med Banken af hvilken
dess gäldenär som helst. Alla öfriga fordrings-bevis måste deremot
alltid bevakas och kunna ej användas i liqvid med Banken,
annnat än af de personer, som deraf voro innehafvare i det ögonblick
konkursen inträffade och möjligen häfta i skuld till samma
Bank. Med kredit-sedlar är förhållandet, som jag nämnt, olika,
och då synes mig att man äfven bör i lagen införa ett bestämdt
stadgande, att Bankerne ovilkorligen skola vid liqvid mottaga dem
till dess fulla värdet Med en slik bestämmelse vöre i sjelfva verket
all den förmånsrätt dem beredd, som för dem är af nöden.
Om man dertill införde ett sådant stadgande som det af mig vid
den 16 § föreslagna, så skulle man skydda icke blott deras rött,
som voro innehafvare af kredit-sedlar, utan äfven deras, som hade
andra fordringar hos Banken. Då troligen ingen med vett och
vilja underlåter att i Banken upvisa en kredit-sedel inom de 2
år som här blifvit föreskrifne, så kan man antaga att inom denna
tid alla Bankens kredit-sedlar i det närmaste ånyo ingått i Banken.
Om vidare Bankens solidariske bolagsmän tvungits att tillskjuta
den summa hvarmed de innan inställelsedagen förfallna fordringarne
understiga beloppet af utelöpande kredit-sedlar och Bankens
andra skulder, så böra väl fordringsegarne af så väl ena som andra
slaget vara berättigade att efter inställelsedagen erhålla den
utdelning, som kan vinnas. På grund af mina här gjorda anmärkntr
anhåller jag om återremiss.
316
Den 16 December e. m.
Gr. Sparre: På sätt min Betänk, bifogade reservation uplyser
har jag ansett den nu föredragna g icke vära lämplig, så väl
i anseende till dess form som innehåll. Jag delar den här uttalade
åsigten att borgenärerna borde vara berättigade till utdelning
äfven inom loppet af de 2 år, sorn blifvit bestämda såsom preskriptionstid
för innehafvare af sedlar, och ehuru jag icke i allo
kan dela de åsigter, som här blifvit uttalade, så vill jag likväl
icke nu söka vederlägga dem, då jag i alla fall anser att punkten
bör återremitteras.
Afven denna g återremitterades, sedan propos. till bifall derå
först blifvit frumstäld, men besvarades med Nej.
Sedan sålunda förslaget till förordning blifvit genomgånget,
föredrogs och bifölls den i Utsk:s Betänk, å sidan 12 föreslagna
ingressen till samma förordning.
Gr. Sparre: I öfverensstämmelse med mitt i början af discussionen
gjorda förbehåll, och i öfverensstämmelse med hvad sorn
förut brukats vid lagfiågors behandling, får jag hemställa, om ej
R. o. Ad. ville medgifva Utsk. rättighet att med afs:de på redaktionen
af de bifallna §§ vidtaga de förändringar, hvartill de af
R. o. Åd. beslutade åter remisser kunna gifva anledn.
Då nu fir Frih. o. OrdfiJen hemstälde om R. o. Ad. såsom
Gr. Sparre föreslagit behagade medgifva rättighet för Utsk. att i
afs:de på redaktionen af de §§. R. o. Ad. nu bifallit föreslå de
jemkningar, hvilka Utsk. efter erhållen del af de anmärkmr, som
föranledt återremiss, kunde finna behöfliga, blef denna propos. besvarad
med Ja.
Föredrogs ånyo LagUtslcs den 5 och 12 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 54, i anledn. af vackt motion om förklaring af
lil § i 30 Kap. RättegångsBalken.
Hr Cederschiöld, Gust.: Jag har väckt denna motion
icke allenast för att framhålla en stor och vacker idé, utan derföre
att det enl. milt förmenande ännu är gällande lag, ehuru
man redan länge upbört att tillämpa detsamma. Denna fråga har
likväl förekommit på en tid då så många större och vigtiga re frågor
ärO å bane, och delta torde vara anledn. hvarföre ett par af
de öfriga Stånden icke vid denna fråga fäst det afs:de, som den
förtjenar. ålin motion afser en förklaring af lil § i 30 Kap.
RättegångsBalken, hvilken paragraf innehåller att om någon i brottmål
blifvit frikänd i HofR:n, så får icke åklagaren längre fullfölja
sin klagan, ulan stannar det vid HolR ns beslut, men om någon
blifvit fälld genom llofRättens beslut, så eger han rätt att hos K.
M. söka ändring. Jag, som under loppet af flera år erfarit, till
hvilken grad de allmänna åklagarne förbisett detta stadgande, och
huru ofta Konungens Högsta Domstol till pröfning uptagit sådana
Den 16 December e. m.
317
mål, trodde det vara af vigt att underställa Ständernas pröfning,
huruvida icke denna lag borde tillämpas, ilan har ofta hos Högsta
Domstolen gjort anmärkn. mot dess rättighet att till pröfning
uptaga sådana besvär, deri skärpning i det ådömda ansvaret eller
de.i friades fällande yrkas, men Domstolen har alltid utan anförande
af något skäl förklarat dessa anmärknrr icke förtjena något
sfs:de. Jag kan icke bestämma när denna praxis upkom, men det
är redan länge sedan. Den upkom troligen till följd deraf att Högsta
Domstolen i början hade så litet att göra, helst det är ett vanligt
begär hos auktoriteter alt de söka utvidga sin makt. Ehuru
praxis, som nämndt är, är gammal i della afs:de, skulle likväl
den af mig åsyftade ändring lätteligen kunna göras, endast man
förständigade HolRirna att, vid tillämpning af I 8 I ä års Förordning,
meri afstde på besvärs hänvisning, ställa sig 19 <§ i 30 Kap. RättegångsBalken
lill noggrann efterrättelse. Dessutom skulle, om detta
och några andra stadganden i RättegångsBalken till kraft och verkan
uplifvades, Högsta Domstolen befrias från en så stor mängd
med göromål, att den lätteligen skulle kunna befria sig från sin
balans, utan att behöfva någon omorganisation. Då denna fråga
redan har fallit i 3:ne Stånd, vill jag icke yrka afslag å LagUtsIcs
Betänk., emedan det i alla fall icke skulle medföra något praktiskt
resultat, utan inskränker jag mig till att anhålla, det R. o.
Ad. ville lägga LagUtsk:s Betänk, till handlingarne.
Gr. Sparre, Erik: För min del tror jag icke att det var
mängden af förhandenvarande göromål, som förmådde de öfriga
Stånden att godkänna LagUtsk:s Betänk., utan snarare var det väl
sakens inneboende natur, som dervid gjorde sig gällande. Sjelf
öfvervar jag icke denna frågas föredragning inom Utsk., men. efter
hvad jag hört berättas, var det ingen enda ledamot af Utsk.
som understödde densamma. Jag hoppas derföre att R. o. Ad.,
dels med afs:de härå, dels med afs:de å sakens egen beskaffenhet,
icke bifaller det här gjorda yrkandet att lägga Betänk, till handlingarne.
Den Lag-§ i 1734 års lag, som motionären omförmält,
har blifvit aldeles åsidosatt och det till följd deraf att Högsta Domstolen
som i början var af,sedd att blifva en slags revision, eller
kassations-domstol, nu frångått sitt ursprungliga ändamål och i
stället blifvit en höare instans. Att vid sådant förhållande beröfva
rättsökande rättigheten att fullfölja sina mål äfven i denna instans
är, så vidt jag kan begripa, icke rättvist. Det vore så mycket
orättvisare som man derigenom icke allenast skulle inskränka de
allmänna åklagarnes rätt att gå till Högsta Domstolen, utan äfven
undandraga Högsta Domstolens pröfning en mängd med mål, der
allmänna åklagaren icke uplräder. Om motionen bifölls skulle
äfven den enskilde målseganden i civila rättegångar vara förment
alt i högsta instansen söka rättvisa. Jag tror således att man icke
under något förhållande kan bifalla motionen, och vågar derföre
tillstyrka bifall till Utsk:s Betänk, som afstyrker densamma.
Den härefter till bifall å förev:de Betänk, framstälda Propostn
318
Den 16 December e. m.
besvarades med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Frih. o.
Ordf:den förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och b i föl los LagUtsk:s nedannämnde den 5
och 12 dennes på hordet lagde Betänk:n:
N:0 55, i anledn. af väckt motion, ang:de utfärdandet af en
författning i afs:de på tjenstförrättande Pastors i praebende-pastorat
bon ingsort ;
N:o 56, i anledn. af väckte motioner om bestämmande af
visst afstånd från kyrka, hvarpå hus upföras må; samt
N:o 57, i anledn. af väckt motion om förbud för FolkskoleLärare
och Klockare att föra andras talan inför rätta.
Föredrogos ånyo och biföl lös LagUtsk:s den 9 och 12 dennes
på bordet lagde Betanien:
N:o 58, i anledn. af väckt motion om utfärdande af en förklaring
huruvida 3 § 2 Kap. GiftermålsBalken fortfarande gäller
då fråga är örn jäf emot vittnen; och
N:o 59, i anledn. af väckte motioner om ändring af 32 § i
Kyrkolagens 24 Kap.
Föredrogs Gr. Sparres, Erik, den 12 dennes på bordet lagda
förslag att Borgare- och BondeSt:n måtte inbjudas att instämma i
R. o. Ad:ns beslut att bifalla LagUtskts Utlåt. N:o 53, i anledn.
af återremiss utaf Utslcs Belänk. N:o 42 öfver K. M:s Nåd. Propos.,
ang:de ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag har ofta inom detta Stånd
hört klagas öfver, huru olämpligt det i allmänhet vore att göra
inbjudningar, och att sådana aldrig borde ega rum, utan när något
nytt förhållande, hvarom de öfriga Stånden icke egde kännedom,
tillkommit. Detta är nu icke fallet; ty inga för de öfriga
Stånden okända omständigheter hafva med afs:de på denna fråga
blifvit updagade. Hvad beträffar de Stånd som skulle inbjudas,
så hafva de redan 2:ne gånger fattat samma beslut ang:de denna
fråga och då anser jag det vara en förolämpning att lill dem aflåta
en inbjudning. Frågan har nu kommit på den ståndpunkt,
att den efter mitt omdöme bör afgöras genom votering i förstärkt
LagUt.sk.
gemensamt beslutat, att qvinnan skall vid 25 års ålder vara myndig,
ehuru 2 Stånd beslutat, att hon skall hos Domaren anmäla,
om hon vill begagna sig af denna rättighet, och de 2:ne andra
Stånden beslutat, att hon skall göra en dylik anmälan, så vida
hon icke vill blifva myndig. Frågan står således i detta ögonblick
på den punkt att den icke kan förfalla, utan måste afgöras
genom förstärkt Utsk.; och då i öfrigt icke stor anledn. förefinnes
att inbjudningen skall antagas, samt dessutom icke lämpligen låter
göra sig, afstyrker jag densamma.
Den 16 December e. m.
319
Gr. Sparre, Erik: Såsom skal för inbjudningen, då enl.
sisla talarens yttrande något nytt skäl måste hafva förekommit för
att en sådan skall kunna ega rum, får jag anföra, att då Borgareoch
BondeSt:n fattade sina beslut, så var dem med afs:de på R.
o. Ad:ns beslut icke kändt mera än att R. o. Ad. återremitterat
Utsk:s Betänk., och vid sådant förhållande k'unde de hafva skäl
att vidblifva sitt förra beslut, emedan R. o. Ad. möjligen kunde
komma att bifalla K. M. Propos. Då likväl R o. Ad. nu afslagit
K. M:s Piopos. och fattat samma beslut som PresteSt., så synes
mig delta vara ett giltigt skäl för alt affärda en inbjudning. Jag
förstår icke, hvarföre de som i allmänhet ifra för qvinnans myndighet
sätta sig emot denna inbjudning, då detta är det säkraste
sättet att erhålla ett beslut af R. Sl:r med afs:de på denna fråga.
Det är lör tidigt att nu yttra sig om hvad utgång fiågan kan få
i händelse Ståndens åsigter ang:de denna fråga icke låta förena
sig. F. n. hafva vi endast att söka åstadkomma en förening af
Ståndens olika åsigter, för att derigenom med af’s:de på denna
fråga komma till ett för alla samhällsklasser nyttigt och välgörande
resultat, eller för att åtminstone icke komma till ett för någon
klass olycksbrrngande. På samma skäl, som förmått R. o. Ad att
med afslag å K. M:s Propos. bifalla Ulsk:s förslag, vågar jag anhålla,
att R. o. Ad. ville bifalla den af mig föreslagna inbjudningen.
Frih. Cederström, R u d.: R. o. Ad. har i mångå andra
frågor af mindre vigt a flå t it vänliga inbjudningar till MedStin,
och då kan det väl ej vara olämpligt att aflåta en sådan uti en
fråga som, enl. hvad våra protokoller hära vittne, under en hel
dag sysselsatt R. o. Ad. Vi mäste ihågkomma, att det här är
fråga om att söka bringa R. Stirs beslut i öfverensstämmelse med
R. o. Ad:ns beslut, och för ett sådant ändamål bör väl hvar och
en underordna sin egen enskilda åsigt, vare sig han skulle önska
en vidsträcktare lösning af frågan, eller han, på det frågan
för denna Riksdagen måtte förfalla, skulle önska dess qvarhållande
på dess nuv:de ståndpunkt.
Frih. Raab, Adam Christian: Just derföre att jag, i likhet
med Gr. Sparre, önskar en lösning af denna vigtiga fråga,
som under denna Riksdag så mycket sysselsatt R. o. Ad., får jag
yrka afslag å den af Gr. Sparre föreslagna inbjudningen. Det
skulle onekligen fordra lång tid innan svar på en sådan inbjudning
kunde komma tillbaka till Ståndet, och för öfrigt får jag
säga, att jag tviflar på att de öfriga Stånden skola frångå sin me
ning
i denna fiåga och antaga R. o. Ad:ns. Om deremot frågan
lemnäs i sitt nuv:de skick, kommer Utsk. antingen att inbjuda de
öfriga Stånden att antaga dess mening och förena sig med R. o.
Ad., eller också kommer Utsk. att votera om saken, och detta är
enl. min lanke det lättaste sältet att lösa frågan. Det skulle ovilkorligen
medföra tidsutdrägt att nu aflåta en inbjudning till MedStånden,
och för öfrigt anser jag det vara mindre lämpligt, då vi
just nyss afslagit en sådan, som i motsatt syftning blifvit aflåten
320
Den 16 December e. m.
frän MedStms sida. På dessa skäl anhåller jag om afslag å den
af Gr. Sparre föreslagna inbjudningen.
Frih. Creutz, Stephan: Jag anhåller om afslag å Gr.
Sparres förslag, emedan jag icke l.an föreställa mig att Borgareoch
BonileSt:n, som 2:ne gånger fattat beslut i denna fråga, kunna
vara så vacklande i sina åsigter, att de nu skulle frångå dessa
sina förra beslut. Om också den nu föreslagna inbjudningen skulle
antagas af något Stånd, så vet likväl Gr. Sparre allt för väl att
det fordras K. M:s sanktion, för att beslutet skall kunna blifva
lag, och en sådan sanktion anser jag att K. M. ej kan gifva, då
K. M. sjelf i ämnet aflålit Nåd. Propos. af olika innehåll. Frågan
om qvinnans myndighet skulle således komma att förfalla, ehuru
jag är öfvertygad att hela landet är för denna sak.
Frih. Alströmer, Jonas: Jag anhåller om bifall till den
af Gr. Sparre föreslagna inbjudningen, emedan jag har grundade
skäl att tro det en sådan skulle blifva antagen. Borgare- och
BondeStrn hade naturligtvis intet skäl att frångå sitt första beslut,
innan de visste, huru frågan skulle blifva afgjord hos R. o. Ad.,
men nu sedan R. o. Ad. fattat sitt beslut och 2 Stånd stannat
emot 2, antaga de säkert hellre en inbjudning än de se frågan
förfalla. Det är ett misstag att alla fyra Stånden skulle hafva
beslutat att qvinnan skall blifva myndig vid 25 års ålder: ty 2
Stånd hafva beslutat att hon vid 25 års ålder skall anses myndig,
och de öfriga 2 Stånden hafva beslutat alt hon ännu vid 25 års
ålder skall anses omyndig. Således måste frågan förfalla om 2
Stånd stanna mot 2, och får jag derföre yrka bifall till Gr. Sparres
förslag.
Hr Cederschiöld: Det är icke till följd af något individuell
tycke eller till följd af bristande aktning för Ståndets beslut som
jag yrkat afslag å inbjudningen, utan derföre alt jag tror, att vi
äfven böra hysa aktning för de andra Ståndens beslut. Slutligen
får jag fästa upmärksamheten på den siste värde talarens yttrande
att frågan vöre förfallen; om så är förhållandet, är det väl olämpligt
att aflåta en inbjudning. Jag fortfar med mitt yrkande af afslag
å motionen.
Efter först till bifall och sedan till afslag å Gr. Sparres i fråga
v:de förslag framslälde propos:r, som besvarades med blandade
Ja och Nej, blef förstnämnde propos. förnyad och ropades nu starka
Ja jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Frih. o. Ordf:den förklarade
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr Cederschiöld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som vill att, på sätt Gr. Erik Sparre föreslagit, Borgareoch
BondeSCn skola inbjudas att instämma i R. o. Ad:ns beslut
att bifalla LagUtsk:s Utlåt. N:o 53, i anledn. af återremiss utaf
Utsk:s
Den 16 December e. m.
321
Utsk:s Betänk. N:o 42, öfver K. M:s Nåd. Propos., ang:de ogift
qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej ;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnde förslag till inbjudning.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 20.
Nej — 26.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter:
PresteSt:s den 12 dennes på bordet lagda prot.-utdrag N:o
435, innehållande inbjudning lill instämmande i PresteSt:s vid
pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 167 fattade beslut om förhöjd
pension för LandsSekret. O. H. Förberg; samt
BorgareSt:s samma dag bordlagda prot.-utdrag N:o 468 innehållande
inbjudning till instämmande i BorgareSt:s, äfven vid pröfningen
af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 167, fattade beslut om pensions
beviljande åt förre GarnizonsLäkaren å Dalarö Skans Doktor Broman.
Äfvenledes föredrogos och bordlädes ånyo Konst.Utslcs riedannämnde
den 12 dennes på bordet lagde Memorial:
N:o 57, med förslag till tillägg i 41 § R. O. ang:de rätt
för StatsRådets Ledamöter att deltaga i RiksStms gemensamma
öfverläggningar;
N:o 58, med förslag till ändring uti 29 § R. F. ang:de
ErkeBiskops- och Biskops-val; och
N:0 59, med förslag till ändring i 12, 17, 19, 41 och 79
§§ R. O., ang:de val af R. o. Ad:ns Riksdagsmän.
Hr Carleson, E d v. Henr.: Då detta Betänk, afhandlar en
fråga, som är af särdeles stor vigt för R. o. Ad., vore det önskligt
om R. o. Ad. talrikt kunde öfvervara handläggningen af detsamma.
Då detta icke låter sig göra under Jul-helgen, då en
mängd adelsmän äro hemresta, skulle jag vördsamt föreslå att R.
o. Ad. ville upskjuta afgörandet af detta Betänk, till efter Jul, och
för sådant ändamål besluta, att det upsättes först på föredragningslistan
i det första plenum, som inträffar efter den 10 Januari.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. beslöts att Konst.Utsk:s
nu ånyo bordlagda Mern. N:o 59, skulle upföras främst å föredragnings-listan
för första plenum, som komme att hållas efter d.
10 nästinstundande Januari.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s d. 12 dennes på bordet
lagde Memorial:
X H. 21
322
Den 16 December e. m.
N:o 64, med hemställan om en gratifikation till Vaktmästarne
vid BankoDiskont-verket; och
N:o 65, ang:de afskrifning af en i vedförrådet å Tumba bruk
upkommen brist och beviljande af viss afskrifnings-procent å ved,
som från nämnde förråd hädanefter utlemnas.
Föredrogs, men bordlädes ånyo på begäran af flere ledamöter
nedannämnde d. 14 dennes på bordet lagda Betänk, och Dtlåt.
nemi. från
Bevillningsutskottet:
N:o 32, i anledn. af väckte motioner dels om utvidgning i
den presterskapet tillerkända fr i brefsrä tt ighe t, dels om en sådan
rättighets meddelande åt Skolstyrelser, Sparbanker och inhemska
Brandstodsbolag ;
RiddarhusUlskoltet :
N:o 19, ang:de ett särskildt anslag till arfvoden åt e. o. Kanslister
vid Riddarhuset; och
N:o 20, ang:de anskaffande af nödiga medel till utgifterne för
Riddarhus-byggnadens reparation m. m.
Anmäldes och lades på bordet ett från Sammansatta Statsoch
BankoUtsk. inkommet Mern. N:o 41, med förnyadt förslag till
voter:s-propos:r i fråga om beloppat af det Fullmäktige i Banken
och Riksg:sIvont. tillkommande honorarium.
Justerades ett prot.-utdrag, ang:de den af R. o. Ad. nyss beslutade
inbjudning i frågan om ogift qvinnas rätt att vid viss ålder
vara myndig.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ på 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 18 Dceember.
323
Fredagen den 18 December 1857.
Plenum lil. 6 e. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr. Gr. o.
Landtm:s ställe föra ordet.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 16 dennes samt pleni-prot.
för den 17 sistlidne Oktober.
Föredrogs StatsUtsk.-s den 16 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 181, i anledn. af framställningar om förbättrade aflöningsvilkor
m. m. för Arméens och Flottans Läkare samt ProvincialLäkarne.
Detta Utlåt, företogs punktvis till pröfning och upstod härvid
discussion endast i fråga om den punkt som innehöll Utskts pag.
12 rörande aflöningen för Arméens Läkare gjorda hemställan, hvarom
yttrades af
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: På UtgiftsAfdeIn:n höjdes
alla arfvoden för BataljonsLäkare, som man kunde anse vara
kommenderade utom Stockholm. Jag har efter frågans behandling
i Utsk:s plenum fått den uplysning, att en af Svea Artilleriets
BataljonsLäkare är kommenderad å Waxholm således utom Stockholm,
och denne åtnjuter ett arfvode af 50 Rdr Bko. Då nu
denne Läkare bör ställas i paritet med öfrige BataljonsLäkare, anhåller
jag, att arfvodet för honom må bestämmas till lika belopp
som för öfrige Läkarne med afdrag af hvad honom redan blifvit
t i 11 er kän dt.
Efter först till bifall å ifrågav:de punkt utan tilläggd framsläld
propos., som besvarades med Nej, bifölls denna punkt med det af
Hr Lilljehöök föreslagna tillägg, att för den BataljonsLäkare, som
är stationerad å Waxholms fästning beviljades tillägg af särskildt
arfvode A 225 Rdr Rmt.
De öfrige punkterne b i föl 1 os med den förändring i Utsk:s rörande
sammanräknade beloppet af anslagsförhöjningarne gjorda hemställan
som af R. o. Ad:ns ofvannämnda beslut föranleddes.
Föredrogs ånyo Ilögv. PresteSt:s den 12 och 16 dennes på
bordet lagda prot.-utdrag N:o 435, innehållande inbjudning tili
It. o. Ad. att biträda PresteSt:s, vid pröfning af StatsUtsk:s Utlåt.
N:o 167, i afs:de å 69 punkten fattade beslut, att, med afslag å
324
Den 18 December.
Utsk:s der gjorda hemställan förhöja den af R. St:r förre LänsNotarien,
Landssekreteraren O. H. Förberg tillagda lifstids-pension
frän 300 till 430 Rdr Rint.
Frih. Cederström, Rud.: R. o. Ad. har i allmänhet visligen
afslagit gjorda inbjudningar, men likväl i särskilda fall bifallit
en och annan. Då R. o. Ad. afiåter inbjudningar till MedSt:n,
kan det icke vara billigt, att R. o. Ad. icke efter sig företeende
omständigheter tager i betraktande, huruvida MedSUns inbjudningar
till oss må i ett eller annat afside bjuda skäl för sig,
i hvilket fall jag tager för gifvet, att den nu gjorda inbjudningen
I förevide casus är fråga om, huruvida R. St:r må bevilja Hr Förberg,
som redan åtnjuter en pension af R. Sl:r, en förhöjning till
300 Rdr. Handlingarna i målet visa nogsamt, att han är förtjent
af R. Stirs välvilja. Förhållandet är nemi. att han i egenskap af
LänsNotarie emoltog förordnande att under dåvide LandsSekreterarens
sjukdom sköta dennes tjenst utan biträde af LänsNotarie, och
i utöfning af denna tjenst ådrog han sig den s. k. skrifvaresjukan,
hvaraf han ännu lider och är följaktligen oförmögen af något skrifarbete.
Af alla inom länet bosatte och hvilka tagit kännedom om
det sätt, hvarpå han skötte LandsSekrelerare-tjensten, skall man
erhålla det omdöme, att han ådagalagt mycken flit och skicklighet,
och då synes mig det vara R. St:r värdigt att bevilja den begärda
obetydliga förhöjningen i hans pension. Preste- och BorgareStin
hafva redan gått in derpå och om R. o. Ad. afslår inbjudningen,
måste votering ske i förstärkt StatsUtsk. och till undvikande häraf
anhåller jag, att R. o. Ad. måtte antaga den gjorda inbjudningen.
Hr C a r 1 h ei m-G y 11 e n s k j ö 1 d, Henr. Adolf Oscar: Jag
är förekommen af den siste talaren och vill endast tillägga att en
hvar, som känner det sätt, hvarpå Hr Förberg skött LandsSekreterare-tjensten
i Upsala län, icke tvekar att tillstyrka bifall tili
den gjorda inbjudningen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: R. o. Ad. har hittills troget följt
den princip att vidblifva sina beslut, så vida icke särskilda om
ständigheter
påkalla antaganda af gjorda inbjudningar. Här äro
nu icke sådana omständigheter. Att derföre, att en person upgifves
vara i behof af den begärda förhöjningen, nu bevilja densamma,
synes mig så mycket mindre böra komma i betraktande
som allt detta var Ståndet ganska väl bekant, då Ståndet förra
gången fattade sitt beslut. Jag anhåller således om afslag å den
gjorda inbjudningen.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Med förundran har jag af
hört
Gr. Lagerbjelkes skäl för afslag å den gjorda inbjudningen.
Till en början har han sagt, att ett bifall till densamma skulle
innefatta ett afvikande från en hittills följd princip och vidare,
att hvarken behof eller andra särdeles bevekande omständigheter
framdragits. Jag får likväl erinra, att just behofvet blifvit fram
-
De n 18 December.
325
Hållet och detta behof synes mig vara tillräckligt skäl för antagande
af inbjudningen, och jag frågar, hvarföre gifvas i allmänhet
pensioner om icke just derföre att emottagaren är i behof? Dessutom
har jag mångfalldiga gånger varit närvide, då Ståndet förhöjt
pensioner. Då emedlertid 2 Stånd beviljat förhöjningen af
Hr Förbergs pension, och han under utöfning af sitt embete ådragit
sig sjukdom, anser jag honom väl förtjent af deri" ifrågakomna
förhöjningen hvarföre jag anhåller om bifall till inbjudningen.
Frih. Cederström: Tacksam för det understöd mina åsigter
i detta ämne vunnit af Gr. Löwenhjelm, anhåller jag att med några
ord få besvara Gr. Lagerbjelke. Grin tyckes anse, att man
bryter emot en följd princip om man beviljar förhöjning i pensioner
på grund af ökade lefnadskostnader. Hvad läsa vi då i
Betänk. N:o 157, hvari Utsk. tillstyrker förhöjning i den Exped.-  Sekret. Richert beviljade pension just på grund af ökade lefnadskostnader,
och Utsk. säger, att pensionen under nuv:de förhållanden
är allt för ringa. Denna åsigt delades af Ståndets majoritet.
Jag var likväl af en annan tanke och reserverade mig emot beslutet:
men då Ståndet fattat sitt beslut skall jag alltid respektera
det. Det gör kanske icke aila alltid. Gr. Lagerbjelke har sagt,
att R. o. Ad., då ärendet förevar, kände alla de af mig omnämnda
omständigheter, men Gr:n lärer väl icke kunna påstå att detta
inträffade med alla närv-.de ledamöter och säkert är, att denna
fråga icke underkastades någon discussion. De föreg:de inbjudningarna
från MedSt:n har Gr:n äfven afstyrkt bifall till på den
grund, att hufvudfrågorna varit så grundligt ventilerade, hvilket
uti förev:de fall alldeles icke är händelsen, men sådant kommer
nu icke i betraktande. De ömmande omständigheter jag anfört
bestå deri, att en man i sina bästa år blifvit genom öfveransträngning
oförmögen att sig försörja. Jag anhåller att R. o. Ad. ville
behjerta mannens olyckliga ställning och bifalla den begärda förhöjningen
i hans pension.
Gr. Lagerbjelke: Man har väsendtligen missförstått mitt
yttrande, ty jag har endast sagt eller min mening har endast varit,
att om förhöjda lefnadskostnader skulle föranleda förhöjning i
redan vid löregide Riksdagar beviljade pensioner, så borde
alla pensionärer erhålla sådan förhöjning, hvilket torde likväl vara
något svårt att åstadkomma. Här är hufvudfrågan: bör R. o. Ad.
vidblifva eller frångå sitt fattade beslut. Så vida icke några särdeles
bevekande skäl förekomma, bör Ståndet vidblifva sina fattade
beslut, ty hvarthän skall det eljest leda, att på inbjudning frånträda
ett fattadt beslut. Det vöre ju detsamma som om beslutet
aldrig blifvit fattadt utan saken skulle ånyo påbörjas. På sådant
sätt skulle tiden onödigt förspillas hvilket synes mig mindre lämpligt.
En värd talare har yttrat, att man bör hafva aktning för
Ståndets beslut. Det är just hvad jag yrkar och på sådan grund
anhåller jag att R. o. Ad. måtte lägga inbjudningen till handlingarna
och vidblifva sitt beslut.
326
Den 18 December.
Gr. Sparre, Erik: Lika med en värd talare anser äfven
jag, att R. o. Ad. i allmänhet bör vidblifva sina beslut, men omständigheter
kunna dock påkalla ett afvikande från denna regel,
såsom då förut icke tillgängliga uplysningar meddelas. Så är väl
icke händelsen i förev:de fall. Om hufvudfrågan upstod på detta
rum ingen discussion, och hvad jag nu är i tillfälle att uplysa
var icke kändt här på Riddarhuset. Hr Förberg tillerkändes af
R. St:r en pension af 200 Rdr, och ehuru hans hälsa var försvagad,
kunde han likväl bibehålla en liten tjenst, hvaraf han hade
att påräkna ett pär hundra Rdr. Hans hälsa är numera så försvagad,
att han icke ens kan bibehålla denna befattning utan måste
lefva på sin pension. Ingalunda kan det vara R. St:rs mening,
att en embetsman, som erhåller en pension, skall få den
bestämd till det belopp, hvarmed en dagakarl aflönas. Pensionären
är gift och har hushåll att försörja. På grund af allt detta anhåller
jag, att R, o. Ad. ville antaga inbjudningen.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag lägger mycken
vigt dervid att en gång fattade beslut vidblifvas, men fall kunna
likväl inträffa, då jag anser rättvisa och billighet fordra ett frångående
af redan fattadt beslut. Man bör icke förbise den väsendlliga
skillnaden emellan beslut, tillkomna efter en längre discussion
i ämnet, och dem som tillkommit utan någon sådan. Den
förev:de inbjudningen afser just ett beslut, som R. o. Ad. fattat
utan någon discussion och jag anser densamma böra antagas, emedan
jag är fullt öfvertygad att saken ej fått en sådan utgång derest
discussion i frågan upstått då den första gången förevar. Jag tillstyrker
derföre inbjudningens antagande destoheldre, som frågan
angår förhöjande af en pension från 200 Rdr till endast 300 Rdr
för en särdeles duglig och förtjent tjensteman, som haft den olyckan
att förlora synförmågan och derigenom blifvit urståndsatt att
kunna vidare fortgå på tjenstemanna-banan.
Hr C a r I he i m - Gy 11 e n s k j ö 1 d : Den af Gr. Lagerbjelke ut
talade
grundsats har Utsk. frånträdt, då det tillstyrkt förhöjning i
pensionen åt Exped.Sekret. Richert från 2000 Rdr till 3000 Rdr
och detta just på grund af den förhöjda lefnadskostnaden. Jag
kan då icke inse, hvarföre icke R. o. Ad. skulle genom antagande
af den gjorda inbjudningen jemväl bevilja den obetydliga tillökningen
i pensionen till Förberg.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Enl. de underrättelser jag erhållit
har motiverne för PresteSt:s inbjudning varit, att Hr Förberg
i det närmaste förlorat synförmågan. Hade detta varit bekant,
då R. o. Ad. fattade sitt beslut i hufvudfrågan, hade det
troligen utfallit annorlunda. Jag har velat nämna detta till det
afs:de R. o. Ad, behagar derå fästa.
Hr Frih. o. Ordf:den, som härefter hemstälde om R. o. Ad.
behagade, med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
Den 18 December.
327
antaga PresteStrs förevrde inbjudning, förklarade, sedan denna propos.
blifvit besvarad med starka Ja jemte åtskilliga Nej, att han
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo Vällofl. BorgareSUs den 12 och 16 dennes
på bordet lagda prot.-utdr. N:o 468, innehållande inbjudning till
de öfrige RiksSlrn att förena sig i det af BorgareSt. i afs:de på
63 punkten af StatsUtskrs Utlåt N:o 167, fattade beslut, att, med
ogillande af Utsk:s afstyrkande i denna punkt bevilja åt förre GaruizonsLäkaren
å Dalarö Skans Doktor Broman en årlig pension af
150 Rdr Bko eller 225 Rdr Rmt, att å allmänna IndragningsStaten
upföras.
Hr Frih. o. Ordhden uplyste att enl. ankomne prot.-utdrag
Preste- och BondeSt:n likasom R. o. Ad. bifallit 63 punkten af
StatsUtslcs Utlåt. N:o 167, i följd hvaraf R. o Ad. fann förev:de
inbjudning icke föranleda till annan åtgärd än att läggas till
handlingarne.
Föredrogos ånyo Konst.Utsk:s nedannämnde den 12 och 16
dennes på bordet lagde Mern.:
N:o 57, med förslag till tillägg i 41 g R. 0. ang:de rätt
för StatsRådets ledamöter alt deltaga i IliksSttns gemensamma öfverläggningar;
och
N:o 58, med förslag till ändring uti 29 § R. F. ang:de
ErkeBiskops- och Biskops-val.
De i dessa Mern. framstälde förslag lemnades utan anmärkn.,
och i följd deraf förklarade Hr Frih. o. Ordf:den att desamma, såvidt
på R. o. Ad. berodde, komma att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.Utskrs den 14 och 16 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 32, i anledn. af väckte motioner
dels om utvidgning i den Presterskapet tillerkända fribrefs-rättighet,
dels om en sådan rättighets meddelande åt Skolstyrelser, Sparbanker
och inhemska Brandstods-bolag.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde den 16 dennes på bordet lagde Utiåtrn, nemi. från
^ SlalsUlskoltel :
N:o 174, angide ett lån till Gefle-Dala-jernvägs Aktie-bolag;
N:o 175, ang:de ytterliga låns beviljande för den pågående
jernvägs-anläggningen mellan sjöarne Wessman och Barken inom
Stora Kopparbergs län;
N:o 176, ang:de ett ytterligare lån utaf allmänna medel åt
Nora-Ervalla jernvägs-bolag;
328
Den 18 December
Sammansätta Stats- samt Alim. Besvärs- och Ekonomi Utskottet:
N:o 36, i anledn. af väckt motion ang:de tillsynen öfver och
regleringen af den Gymnastiska undervisningen inom landet.
Föredrogos och biföllos Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk:s nedannämnde den 16 dennes på bordet lagde
Utlåtrn:
N:o 37, i anledn. af väckt motion ang:de örlogsfartygs utsändande
på de af Svenska handelsfartyg mest besökta aflägsnare
farvatten; och
N:o 38, i anledn. af väckt motion ang:de anställande af prest
vid Allmänna Garnisons-sjukhuset.
Föredrogos men bordlädes ånyo på begäran af flere ledamöter
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s den 16 dennes
på bordet lagde Utlåt:n:
N:o 39, i anledn. af väckt motion, ang:de bildande af en
stam för Orlogs-floltans matroser medelst enrollering af skärgårdsfolk;
N:o
40, i anledn. af väckte motioner, ang:de rättighet för
indelningshafvare att få sina räntor och kronotionde debiterade
och upburne af Kronans upbördsintin samt å vederbörande landtränterier
qvartalsvis uttaga i penningar den derför belöpande lösen;
och
N:o 41, med förnyadt förslag till voter;s-propos:r i fråga om
beloppet af det Fullmäktige i Banken och Riksg:sKont. tillkommande
honorarium.
Föredrogs ånyo och bifölls Riddarh.Utsk:s den 14 och 16
dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 19 ang:de ett särskildt anslag
till arfvoden åt extra ordinarie Kanslister vid Riddarhuset.
Ånyo föredrogs Riddarh.Utsk:s den 14 och 16 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 20, ang:de anskaffande af nödiga medel till
Utgifterna för Riddarhus-byggnadens reparation m. m.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande och blefvo dervid
de 2:ne första punkterne, ang:de af Utsk. frångångna eller afstyrkte
förslag, utan discussion af R. o. Ad. bifallne.
Beträffande sedermera 3:dje punkten, innehållande det förslag,
hvartill Utsk. nu tillstyrkt bifall, yttrade
Hr Björnstjerna, Oscar Magn. Fredr.: I den första
punkten föreslår Utsk. att subskriptions-listor skola utdelas bland
R. o. Ad. för anskaffande af erforderliga medel till bestridande af
kostnaderne för reparation af Riddarhuset. Villigt erkännande det
lofvärda i Utsk:s bemödande att söka anskaffa medel på det att
Den 18 December.
329
Riddarhis reparationsfond så fort som möjligt må blifva skuldfri,
kan jag likväl icke inse, att Riddarbo affärer äro så beklagliga,
att dylikt medel behöfver anlitas, hvilket egentligen icke är något
annat än ett tiggeri. Jag anhåller således om afslag å denna
punkt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Förekommen af Hr Björnstjerna
instämmer jag med honom.
Hr Frih. o. Ordf:den, som nu särskildt i afs:de på förev:de
punkts lista morn., hvari Utsk. föreslagit medels insamling genom
subskriptions-listor, framstälde propos. först till bifall, hvarvid ropades
starka Nej blandade med Ja, och sedan till afslag, hvarvid
svaren utföllo med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade derefter
att han ansåg den sednare proposin besvarad med öfvervägande
Ja.
Uppå sedermera framstäld propos. blef förev:de punkts 2:dra
mom. af R. o. Ad. bifallet.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskin inkomne
Utlåtin och Mern., nemi. från
SlatsUlsliollel:
Nio 177, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., angide åtgärder
till behöfvandes undsättning i missväxt-år;
N:o 178, i anledn. af ånyo väckt fråga om afskrifning af
Statsverkets fordringar hos innevånarne inom Westerbottens och
Norrbottens län för meddelade undsättningar;
Nio 179, angide statsanslag till tryckningskostnader för de
af Skeppsbyggmästaren J. Weilbach upgjorde ritningar till ledning
vid fartygs byggande;
Nio 180, angide begärdt statsanslag till reparerandet af 3:ne
torn å Kungslena kyrka i Westergöthland;
LagUlslcollel:
Nio 60, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksStin
fattade skiljaktiga beslut i anledn. af Utslcs Betänk. Nio 51,
i fråga om stiftande af lag, angide ordningen och vilkoren för utländsk
mans uptagande till Svensk medborgare;
RiddarhwUtskollet:
Nio 21, i fråga om gaslysnings användande uti Riddarhuset;
Nio 22, angide väckt fråga om förändrad inredning af de s. k.
Sekreta ötskis-rummen;
Nio 23, i anledn. af återremiss af Utslcs Utlåt. Nio 8, om
ett förlagslån från Riddarh.Kassan för utgifvande af Uiddarhis Genealogier;
Nio
24, i anledn. af återremiss af Utskis Utlåt. Nio 13, angide
anslag för granskning af Riddarhis Genealogier; och
Nio 25, i anledn. af väckt motion om anslag till fortsatt utgifvande
af R. o. Adis Prot. frän 1627 till 1714 års Riksdag.
330
Den 18 December.
Hr Frih. o. Ordf:den tillkännagaf att K. Musikaliska Akademien
till R. o. Ad:s disposition öfverlernnat 20 st. inträdes-biljetter
till den årsexamen med eleverne, som i Akademiens lokal i
f. d. Kirsteinskä huset vid Clara Strandgata komme att anställas
i morgon kl. 12 f. m. och derefter fortsättas kl. 6 e. m.; äfvensom
att dessa biljetter blifvit lemnade till Riddarh.Fiskalen för att
tilldelas de ledamöter, som önskade begagna sig deraf.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 19 December 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr Gr. o.
Landtmis ställe föra ordet.
Justerades 8 prot.-utdrag för den 18 dennes samt pleni-prot.
för den 19 sistlidna Oktober.
Föredrogs ånyo StatsUtskis den 16 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 174, ang:de ett lån till Gefle-Dala-jernvägs Aktie-holag.
Frih. Cederström, Rud.: Efter de vidlyftiga siffer-upgifter
och uplysningar i sak, som StatsUtsk. meddelat, kommer Utsk.
sid. 5 till följande framställning: »Då högst betydliga arbelen re
dan
äro utförda å den öfriga delen af samma väg, synes med säkerhet
kunna antagas, att hela jernvägs-anläggningen skall vara
fullbordad inom den derför bestämda tidpunkt, eller 1859 års slut,
så vida arbetena hädanefter varda bedrifne med samma nit och
framgång som hittills.» Häremot har dock ett hinder upstått till
följd af den nuv:de tryckta penninge-ställningen. Längre fram säger
Utsk.: »Vid sådant förhållande och i betraktande af det ansenliga
belopp, som skillnaden mellan de för jernvägs-arbetenas
fullbordande befintliga och erforderliga tillgångar utgör, torde, sedan
bela aktie-kapitalet och de utbekomne andelarne af statsbidraget
blifvit för afsedt ändamål använda, anstånd med de derefter
Den 18 D ecemb er.
331
återstående arbetenas verkställande vid härom skeende anhållan
icke skäligen kunna förvägras.» Hade Utsk. stannat vid en hemställan
i denna syftning, tror jag att man billigtvis deremot icke
kunnat göra någon invändning. Men Utsk. har trott att, »i anseende
till den menliga tidsutdrägt, som skulle uppkomma med
fullbordandet af den inom en vidsträckt landsbygd efterlängtade
kommunikations-led, hvarom nu är fråga», man borde gå något
längre, än hvad som nu yttrats. Till följd häraf har Utsk., på
sätt R. o. Ad. genom det uplästa förslaget till beslut förnummit,
kommit till det resultat, att nu bevilja bolaget ett ytterligare lån
af 600,000 Rdr Rmt. Denna summa är, såsom J säkert finnen,
mine Hrr, särdeles under närv:de omständigheter, ganska betydlig,
och framkallar en viss betänklighet, huruvida man dertill kan
gifva sitt bifall. I StatsUtsk. hafva åtskilliga principer blifvit upstäIIda,
hvilka det icke vill sig så lätt att förneka. I Utlåt. N:o
187, der fråga var om att under en annan form understödja ett
redan förut med lån gynnadt arbete, nemi. sänkning af tvenne
sjöar i Småland, afstyrker Utsk. den föreslagna afskrifningen å
detta lån. Ytterligare förekommer i Utlåt. N:o 158, att Utsk.,
rörande dylika arbetens fortsättning eller understödjande ånyo, tillerkänner
dem ganska mycken vigt för landsorten, men det oaktadt
icke kan tillstyrka anslag för t. o. m. ett så angeläget företag som
en redan påbörjad hamnanläggning i Grenna äfvensom i Wisby.
Utsk. förordade blott ett låne-understöd, hvilket ock af R. St:r
beviljades; och ehuru man hade begärt ett anslag, ansåg man sig
dock, under dåv:de förhållanden böra med tacksamhet mottaga detta
lån. Nu kan väl icke nekas, att bristen på arbetsmaierie! och
dagsverken har stigit lika mycket i Wermland som i Dalarne.
Detta oaktadt afstyrker Utsk. understöd till en redan påbörjad kanal-
och sluss-anläggning i förstnämnde provins, och detta blef
äfven af Ständerna gilladt, och jag, som mycket lifligt bade intresserat
mig för ifrågav:de företag, vågade icke göra någon in
vändning
mot den grundsats, som åberopades för afslaget, enär den
syntes mig vara mycket giltig och god. Men om förhållandet är
sådant, är det väl också högst nödvändigt att tillse, det denna
grundsats tillämpas. Visserligen har Utsk. sagt att man, efter sig
företeende omständigheter, bör taga i betraktande, huruvida samma
grundsats må kunna frånträdas. Men hvilka äro då de exceptionella
omständigheter, som förekomma i afs:de på Gefle-jernvägen ?
Här finnes icke någon annan nämnd, än den allmänna penningestäilningen.
Ja, visserligen är denna ganska tryckande, särdeles
för Staten, som man ålagt att skaffa lån och bidrag åt en stor
mängd arbeten. Tror man väl att Staten får sina penningar till
skänks, eller på särdeles billiga vilkor? Jag tror det icke.
Ytterligare har i samma Utlåt. N:o 158 såsom skäl för afslag
å en ansökning om anslag till ett annat arbete, anförts, att då
denna landsort redan på andra håll fått rikliga bidrag, kunde något
mera icke beviljas den, emedan man då gjorde andra orter
orätt. Detta skäl, som jag nu icke får reda på i Relänk., bar
dock icke alltid tjenat till grund för afslag. Äfven Gefleborgs
332
Den 19 December.
län har icke blifvit lottlös!, ty 1,000,000 IMr är icke någon obetydlig
summa. Detta allt hade bort tagas i betraktande vid frågans
afgörande. För min del hade jag alltid trott, att det varit
mycket bättre att anslå detta understöd till ledande af den naturliga,
men genom djup sandjord försvårade kommunikationen i Dalarne
söder ut. Förut ansåg man 1,000,000 lidr vara ett högst
betydligt lån; men nu säger man att det är otillräckligt.
På dessa skäl anser jag det icke vara förenligt med Statens
nuv:de penningeställning, att anslå den ifrågaställa summan, utan
hemställer vördsamt, att R. o. Ad. ville afslå Utslcs tillstyrkande.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den siste värde talaren, som
eljest brukar med så frikostig hand föreslå användande af statsmedel
icke allenast till företag, utan äfven ad pios usus, såsom vi hafva
hört vid behandlingen af 9:de Hufvudtiteln, i fråga om pensioner
under olika former, har i dag upträdt i motsatt syftning och talat
för större sparsamhet. Jag är ledsen att äfven denna gång nöd
gas
upträ<la emot honom i en statsregleringsfråga. Jag tror nemi.
att här icke är fråga om att gifva GefleDala-jernvägen något nytt
statsunderstöd, utan endast att bevilja den en försträckning, hvarigenom
bolaget må kunna komma i tillfälle att fullborda ett arbete,
som blifvit utfördt på det mest förljenstfulla sätt. Beviset
för mitt påstående att nu ifrågav:de lån skall utgå sorn en för
sträckning
och icke som ett understöd, ligger deruti, att räntan
skall utgå med 5^ proc. Nu är det väl icke någon, och aldra
minst Frih. Cederström, som vill påstå, att Staten skall for de
penningar den kan behöfva betala proc. och vid sådant förhållande
kan det desto mindre förutsättas, alt Staten skall lida någon
den ringaste förlust på nämnde lån, som här icke är fråga
om någon rä n le fr i het, emedan räntan skall betalas från den dag lånet
utgår. Frågan är således den huruvida GefleDala-bolaget och
det arbete, som hittills blifvit af detsamma utfördt, är förtjent af
en försträckning från Statens sida; och på denna fråga tror jag,
att man med allt skäl kan svara ja. Behofvet för provinsen Dalarne
af en förbindelse med hafvet har redan sedan många Riksdagar
varit erks mit, och vid sista Riks/lagen beslöto Ständerna, att
denna förbindelse skulle ske genom Gefle, så framt ett bolag på
upgifne vilkor kunde hildas. Delta bolag erhöll då ett statsunderstöd
med 3 proc. ränta, hvaraf 2 proc. utgjorde räntan, och
den tredje amortering af kapitalet. Den beviljade summan utgiorde
två tredjedelar af den, enl. då upgjordt förslag, beräknade anläggnings-kostnaden.
Detta förslag har sedermera befunnits vara
med mer än 14 mill för lågt. Emellertid ansågs, att för det beviljade
understödet borde ställas säkerhet, och denna säkerhet bestod
deruti, att Slaten tog alla de utförda arbetena i beslag, för
att dymedelst komma i besittning af jernvägen, i fall bolaget icke
skulle upfylla sina skyldigheter, till hvilka hörde att bolagsmännen,
utom den tredjedel de förbundit sig att inbetala, äfven skulle teckna
sig för ytterligare en tredjedel, så att de kunde inbetala den
om så skulle påfordras. Man kunde dock icke då föreställa sig,
Den 1!» December.
333
att det upgjorda kostnadsförslaget, hvilket var vederbörligen granskadt,
skulle genom oförutsedda tillfälligheter blifva sä skiljaktigt
från verkliga behofvet, att denna sednare inbetalningen, hvilken
betraktades såsom ett plus i Statens säkerhet, skulle blifva en nödvändighet.
Sä har dock skett och bolagsmännen hafva således betalt
icke blott den beräknade tredjedelen, utan äfven den derutöfver
tecknade, och det oaktadt har genom den betydliga pris-stegringen
en summa af 700.000 Rdr kommit att fattas. Denna summa
måste således i låneväg anskaffas, och nu hemslälies, huruvida
det icke vore skäl, att Staten trädde emellan och lemnade sin
kredit för att sätta bolaget i stånd att fortsätta arbetet. En så
stor summa kan icke erhållas utan att derföre betala en betungande
ränta, och dertill kan detta bolag icke erbjuda någon säkerhet,
som kan accepteras af någon annan, än Slaten, emedan
denna redan eger företrädesrätt att för sina lanta penningar uttaga
bolagets arbete, nemi. jernvägen sjelf. Nu är det arbete, som är nedlagdt
på jernvägen så dyrbart, att Staten deruti eger full säkerhet
för hvad den redan gifvit och äfven för den försträckning, som
nu är i fråga; och när dertill kommer att detta arbete blifvit utfördt
på ett sätt, som vittnar om den största drift, och den berömligaste
sorgfällighet, samt allt skäl således är att förmoda, det
bolaget kommer att upfylla sina åtagna förbindelser till Staten, så
skulle det, enl. min upfattning, vara särdeles inkonseqvent af R.
St:r, om, sedan nästan alla allmänna arbeten hvil ka varit med statsmedel
understödda, icke allenast fått förökade anslag, ulan äfven
förlängda arbetstider samt med ett ord eftergifter i nästan alla
kontraktspunkter, man nu skulle vägra det ifrågav.de bolaget en
försträckning, hvarigenom det blefve i stånd att upfylla sina ingångna
förbindelser, och i stället låta det beträda den bana, som
väl är den sämsta och farligaste af alla, nemi. skuldsättning mot
hårda vilkor. Att åter, såsom Frih. Cederström föreslagit, låta
arbetet afstanna för någon tid, innebär detsamma sorn att föreslå
en kontinuation af den oefterrättlighetsprincip, som vid allmänna
arbeten så länge gjort sig gällande. Hvilken offentlig förlust skulle
också icke derigenom upstå ej allenast för bolaget, utan för provinsen
och den trakt, som på jernvägen beräknat att tillgodogöra
sina produkter, hvilket icke allenast är ett behof, ulan, just i dessa
tider mera än någonsin, ett tryckande behof. Ty i de orter, der
jernvägarne framgå, hafva till följd af penningeställningen, de flesta
Bruks- och Sågverksegare mast tillsluta sina fabriker, hvarigenom
en stor mängd arbetsföra personer blifvit beröfvade tillfället att
försörja sig. Jag tror således att man genom beviljandet af det
föreslagna lånet skulle på ett vackert sätt bispringa dessa orter
under närvide bekymmersamma tider, isynnerhet som man kan taga
för afgjordt att, derest, länet bifa11 es, rörelsen redan med år 1859
skall blifva liflig, och upfy 1 leisen af kontraktsbestämmelserna derigenom
desto säkrare.
Att Frih. Cederström det oaktadt är missnöjd med StatsUtsk:s
tillstyrkande och It. St:rs beslut i flere föregide punkter är ganska
ledsamt att förnimma; likväl tror jag, att han har orätt deruti.
334
Den 19 December.
Bland de bolag, han omtalat, hafva nemi. flere icke upfyllt sina
förbindelser, och att hamn-anläggningarne vid Grenna och Wisby
skulle kunna jemföras med en jernväg från Dalarne till Gefle, synes
mig icke vara riktigt; särdeles som Frih. Cederström torde
påminna sig att frågan om anslag till hamnen i Wisby icke här
togs under pröfning, emedan den icke var pröfvad af K. M.
På de grunder jag nu haft äran anföra, tror jag att R. o.
Ad. har tillräckligt skäl att bifalla StatsUtsk:s hemställan, så mycket
mer som R. o. Ad. torde af Betänk, finna att sådana vilkor
för lånet äro stadgade, att någon förlust icke kan tillskyndas Statsverket.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller att få till alla delar
instämma i Hr Bildts yttrande. Det lärer väl icke af någon
kunna förnekas, att ifrågav:de jernvägsbolag skött sig på ett synnerligen
utmärkt sätt, att dess arbeten blifvit både väl och med
bushållning bedrifne, alt allting tillgått som sig bör samt att bolaget
är fullkomligt oskyldigt deri att de penningar, som afsågos
för banans fullbordande icke varit tillräckliga. Sådant är endast
att tillskrifva de ökade priserne på så väl materialier som arbete,
hvilket allt inträffade sedan det ursprungliga kostnadsförslaget var
upgjordt, Om nu bolaget erhölle hjelp af Staten, så komme denna
hjelp omöjligt att kosta Staten det alldra ringaste, utan tvärtom
gifva honom någon liten penningevinst, emedan det lån bolaget
skulle erhålla icke medgåfves en enda dags räntefrihet. Bolaget
har icke heller ifrågasatt att undfå delta lån mot någon mer
än vanligt låg ränta, utan denna ränta komme t. o. ro. att öfverstiga
den, som Staten får betala för samma penningar. Bolaget
skulle nemi. komma att erlägga proc., inberäknadt amortissement
till så stort belopp, alt lånet vore betalt på 10 år. Nu
hemställer jag till R. o. Ad. om ännu någonsin, åtminstone sedan
finansvetenskapen hunnit någon högre grad af utveckling i vårt
land, något bolag för ett allmännyttigt arbete underkastat sig så
dryga vilkor? Och jag frågar, finnes det väl någon sannolikhet att
Svenska statsverket, som är kändt för sina väl ordnade finanser,
skall för de penningar detsamma behöfver få betala så bög ränta?
Tvärtom är det troligt att Staten skall få penningar för vida bättre
pris! Det understöd GefleDala-bolaget skulle erhålla, kommer således
icke att kosta Staten någonting, och den enda fördelen för
bolaget af hela affären består deruti att Staten ensamt under dessa
tider kan skaffa penningar för någorlunda billigt pris. Ty oaktadt
bolaget kan erbjuda den fullkomligaste säkerhet, lärer icke
kunna förnekas, att det under nuv:de förhållanden skulle vara nära
nog omöjligt att anskaffa den erforderliga summan. Om nu bolaget
icke erhåller dessa penningar, hvad blifver då följden? Ingen
annan, än arbetenas afstannande, och detta vöre en förlust icke
blott för bolaget, utan jemväl för en ganska vidsträckt del af landet,
ej allenast derföre att jernvägen blefve mycket sednare färdig,
utan ock emedan mycket arbetsfolk inom de norra provinserne
blefve utan arbete, hvilket, såsom bekant är, redan till följd af
Den 19 December.
335
penningekrisen, är händelsen på en mängd sågverk, m. fl., hvilka
nödgats inställa sina arbeten. Och är det under sådana förhållanden
icke rent af en välgerning, att ej beröfva folket ett nödvändigt
tillfälle till arbetsförtjenst. Från hvilken sida jag således betraktar
saken, kan jag icke annat än finna StatsUtsk:s förslag vara
ganska välbetänkt, och anhåller fördenskull om bifall dertill.
Gr. Sparre, Erik: Det är en hård nödvändighet, som Staten
delat med den enskilda, att man måste rätta sin välgörenhet efter
sina tillgångar. Den sorn finner sina tillgångar vara knappa, måste
vara något sparsam i sina välgerningar. Nuvarande penningeförhållanden
icke allenast inom det enskilda affSrslifvet, utan, jag
befarar det, äfven inom Staten sjelf mana till någon betänksamhet
i fråga om utgifter. Statens tillgångar under den kommande Statsregleringsperioden
blifva otvifvelaktig! knappa. De beräknade inkomsterna
kunna under den stagnation i all rörelse, som nu inträffat,
svårligen upgå till det belopp, hvartill de uptagits, och
sålunda torde Staten, om den visar sig alltför liberal i fråga om
anslag till lån, snart slutligen tvingas att låna sjelf, och, mine
Hrr, följderna i sådant afside känna vi icke. Den siste värde talaren
har väl sagt, att det vore omöjligt, att Staten skulle komma
Ett betala mer än öj proc. på de penningar den möjligen behöfde
uplåna, och att den således i förev:de fall icke komme att göra
någon upoffring. Det vore, säger han, oerhördt inom finansernas
historia. Men, mine Hrr, vi befinna oss f. n. i en ställning, som
är temligen ovanlig, och jag tror att det är för raskt att påslå,
att Staten icke skulle kunna blifva tvungen att uptaga lån mot
5-| proc. Åtminstone hafva vi sett att hittills icke något anbud
blifvit gjordt emedan det enda antagliga skedde af en cessionant.
Jag tror således att det kan vara skäl att i detta afs:de betrakta
frågan icke allenast ur synpunkten af frikostighet mot det ifrågav:de
bolaget, utan förnämligast ur synpunkten af Statens tillgångar.
Om ett bolag, med den förmögenhet som GefleDala-bolaget,
kan, efter att hafva upsjort ett' kontrakt med Staten att bygga
en jernväg för 2,400,000 Rdr, komma ånyo att fordra ytterligare
en fjerdedel, eller 600,000 Rdr för banans fullbordande, om,
säger jag, detta kan ske i fråga om ett bolag, grundadt och till
stor del bestående af köpmän inom en af våra största handelsstäder
samt jordegare inom en den mest hergsbruksidkande provins
inom landet, då vill jag fråga, om icke med samma eller ännu
mera skäl enahanda anspråk kan upställas af andra mindre väl
lottade bolag. Vi hafva i detta afs:de just i närv:de Betänk, ett
exempel ang:de bolaget för NoraErvalla-jernvägen, som äfven, emedan
man talat om GefleDala-bolagets förtjenster, har den att hafva
bragt sitt arbete till stånd. Jag vet icke hvarföre detta bolag
skall mindre än GefleDala-bolaget vara förtjent af understöd, i synnerhet
då det förra begär en vida mindre summa än det sednare.
Jag inser icke, hvarföre vi i går talade om sparsamhet, då fråga
var om 200 Rdr åt en fattig tjensteman under det vi i dag handla
så frikostigt, när frågan gäller 600,000 Rdr. Jag tror att någon
336
Den 19 December.
konseqvens måste iakttagas, och om det skall ske i något fall,
måste det vara nu.
Hvarföre kom vid sista Riksdagen denna jernväg till stånd ? Vi
påminna oss den strid, som då föregick emellan Westmanland och
Gefle. Jag lemnar osagdt hvilkendera banan var den rätta, den
som bifölls eller den andra; men säkert är att R. St:r beviljade
det begärda anslaget derföre att det sades, att man med mindre
afgifter kunde få en väg genom Dalarne till hafvet. Jag frågar
om icke med detta exempel för ögonen, den praxis skall i evighet
fortsättas som här redan blifvit börjad, nemi, att man först
upgör ett kostnadsförslag, som bestiger sig till icke särdeles högt
belopp; sedan begär man af Staten ett understöd till två tredjedelar
eller hälften af det beräknade beloppet, och när man väl fått
detta understöd och deponerat en hop penningar, så upgör man
nytt kostnadsförslag, som är dubbelt högre än det gamla. Jag behötver
för att bevisa sanningen häraf blott hänvisa till alla de förnyade
ansökningar om anslag, som blifvit gjorda, och man skall
finna att så beständigt praktiserats. Jag har redan tillförne fästat
It. o. Ad:ns upmärksamhet på detta förhållande och det olämpliga
deruti, och jag tror mig minnas, att R. o. Ad. i nästan alla frågor
af denna beskaffenhet hyllat den åsigt, att af ta I ad t ord bör
stå, och att de kommuner eller bolag, som mot förbindelse att utföra
ett arbete mottagit låneunderstöd af Staten, också böra verkställa
detta arbete samt att ett brott emot kontraktet genom ytterligare
ansökningar icke bör gillas.
Det andra skälet, som jag i Retänk. finner anfört för beviljande
af ifrågav:de låneunderstöd, är att bolaget möjligen kan komma
i förlägenhet derigenom att Staten har säkerhet i banan för
det beviljade anslaget. Men, mine Hrr, om donna omständighet
utgör ett hinder, så finnas utvägal' att afhjelpa detsamma genom
medgifvande från Statens sida af en postposition för ett låns uptagande.
Under inga andra omständigheter anser jag att Staten bör medgifva
någon förändring i kontraktets ordalydelse.
Den förmenta grunden 'för ansökningen är den tillökning i
arbetslönerna, som under de sednare åren inträffat. Besinnom dock,
mine Hrr, att om detta hittills varit händelsen, så kommer detta
förhållande dock icke hädanefter att fortfara.
Man har äfvenledes sagt att arbetslöshet skulle ega rum i
Norrland, och under sådana förhållanden är det att förutse att arbetslönerna
skulle kunna reduceras till det, hvartill de beräknas
i det första kostnadsförslaget. Det är klart, att, sedan ett bolag
väl kommit i besittning af statsunderstöd och blott gör anspråk
på bidrag till arbetet, så eger det icke skäl att nedsätta kostnadsförslaget;
utan delta upgöres och tilltages högt på det att omständigheterna
må kunna vara så mycket mera ömmande. Jag tror
med afs:de särskildt på de landsorter, som hafva fördel af ifrågavule
jernväg, att det icke bör blifva omöjligt för dem att på annat sätt
erhålla det lån, som kan erfordras för arbetets fullbordande; och
jag tror dessutom att många anslag kunna vid denna Riksdag ifrågakomma,
Den 19 December.
837
tomma, som äro fullt ut lika, om icke mera förtjenta af Statens
behjertande än det ifrågav:de. Jag påminner mig t. ex. en väg
i det mellersta Sverige, nemi. den från Borås till Götheborg, hvilken
är af högsta vigt för norra delen af Westergöthland. Ett hegardt
anslag dertill blef af StatsUtsk. afstyrkt, just på den grund
att medel dertill saknades. Jag hemställer orri icke denna väg,
så nödvändig ej blott såsom en utfarsväg för det norra på fabriker
och arbetsfolk rika Westergöthland, utan äfven för att bereda
en kommunikation åt stambanan, kan vara lika förtjent af ett anslag
som GefleDala-vägen.
Jag tror således, oaktadt all den kärlek jag hyser för Dalarne,
att någon rättvisa vid fördelningen af Statsmedel bör iakttagas,
och jag kan derföre icke annat än instämma i Frih. Cederströms
yrkande om afslag.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: I likhet med den förste
och den siste värde talaren, hyser äfven jag stora betänkligbeter
mot att gifva min röst då fråga är om ett anslag till så stort belopp
som det ifrågaställa. Utsk:s förslag har af 2:ne ledamöter
blifvit försvaradt, och jag erkänner att åtskilliga af de skäl, som
blifvit af dem anförda, äro af beskaffenhet att öfvertyga mig om
nyttan och nödvändigheten af det understöd, som nu fordras för
denna jernväg, hvars allmänna vigt är erkänd. Understödets tilldelande
har af en talare blifvit jemfördt med åtskilliga andra tillfällen
vid denna Riksdag, som jag för min del måste säga icke
vara adaequata. Det ifrågavide företaget är af vida större omfattning
och af vida mer nationel nytta. Det måste vara R. St:rs
pligt att i möjligaste mån understödja företrädesvis dylika företag.
Utförandet af sjelfva arbetet, hvilket jag af olika personer hört
särdeles lofordas, är af en händelse äfven mig bekant, och jag kan
för min del vitsorda att detsamma är bland det omsorgsfullaste jag
sett i Sverige. Jag bör dock till sanningens och rättvisans helgd,
emot den förste talaren, som upträdde till förmån för Utsk:s förslag,
göra den anmärkn., att jag med ledsnad har hört denne värde
talare, som jag för öfrigt högt aktar, använda ett slags ordställning,
som jag icke viii närmare qvalificera. Ifan gör nemi.
en betydlig skillnad mellan understöd och försträckning; jag tror
att det hade varit rättare och öpnare att förklara båda delarne
vara ett och detsamma, blott med olika ränta. Sådana talare, som
med upmärksamhet och aktning åhöras, tror jag böra med sorgfällighet
undvika dylika inadvertenser, emedan de hos personer, mindre
bekanta med äfsigten, ingifva ett misstroende, som icke bör
ega rum.
Jag tror slutligen att intet är för Staten att befara genom
beviljandet af delta lån, emedan räntan derå, 5|- proc. är mer än
hvad Staten rimligtvis kan komma att betala för dessa penningar.
En annan talare har tviflat derpå och jag inskränker mig blott
att lyckönska Slaten att våra StatsUtsk:s-ledamöter kunna på förhand
så noga veta detta, att de derom våga gifva Staten en förX
H. 22
Den 19 D ecernber.
säkran. Med anledn. af hvad redan under diskussionen förekommit,
och för att icke onödigtvis uppehålla R. o. Ad. får jag resumera
mig dertill, alt mina första betänkligheter mot saken hafva
måst gifva vika för de verkligen goda skäl, som af Utsk:s ledamöter
blifvit anförda, hvarföre jag anhåller om bifall till Utsk:s
hemställan. «
Hr Mo n t go m m e r i e, Rob. Nils Germ.: Man har sagt, att
det vore ett dåligt exempel om ett bolag, så rikt som det förev:de
skulle erhålla understöd af Staten. Jag tror visserligen att detta
påstående såsom en allmän sats kan gälla; men man torde böra
taga i betraktande de omständigheter, som i detta hänseende förefinnas.
GefieDala-jernvägen, som var beräknad att kosta 3,600,000
Rdr kommer i stället att upgå till 5,200,000 Rdr, och bolagets
ansträngningar äro således härigenom i oväntad grad tagna i anspråk.
Man skulle visserligen kunna säga, att då anläggnings
summan
är så stor, bör bolaget kunna finna utvägar att sjelf an
skaffa
lån; men dervid möter att den enda pant, som kan gifvas
för ett dylikt lån är jernvägen sjelf, och i den har redan Slaten
inteckning och företrädesrätt. För öfrigt är bekant huru svårt det
är att erhålla lån under nuv:de förhållanden, hvadan man måste
anse att bolagets begäran icke varit obillig. Men hvad som hufvudsakligen
verkat till detta förslags tillstyrkande har varit att
man i andra länder ser, huruledes Staten skyndar den enskilda
industrien till hjelp och söker förekomma att arbetarne lida brist
på verksamhet; och jag tror också att det icke gifves något lämpligare
och för Staten mindre kostsamt sätt, än detta. Genom i fråga
v:de förslag erhåller GefleDala-bolaget ett lån på så hårda vilkor,
att om förhållandena inom tio år komma alt förändras, hvilket
man måste förmoda, bolaget långt dessförinnan kommer att
återbetala det. Det är således icke sannolikt att Staten kommer
att lida någon förlust, hvaremot hon har den säkerhet att ett vigtigt
arbete blifvit understödt. . Hufvudsakligen på grund af detta
sista skäl, eller den skyldighet, som jag funnit att de flesta stater
redan erkänt, att så mycket som möjligt befordra sådana arbetsföretag,
som det ifrågavide, har jag med min röst bidragit till förslaget,
och anhåller fördenskull om bifall till detsamma.
Hr Prytz, Lars Adoif: Då jag erfar att det efter min öfvertygelse
välgrundade och välbetänkta förslag, som SlätsUtsk.
framställt rönt motstånd af ett par ledamöter af detta hus, men
jag tillika hört, att de ledamöter af StatsUtsk., som derinom egt
mesta tillfälle, att grundligt undersöka förhållandena, understödt
samma förslag, samt då jag slutligen hört Gr. Löwenhjelm yttra
sig till förmån derför, vill jag blott i största korthet framställa
några anmärkmr, på hvilka jag ber att få fästa E. o. Ad:ns upmärksamhet.
Man har nämnt att det ifrågav:de bolaget redan gjort
ganska betydliga ansträngningar. Allt hvad det erhållit af Staten
är blott ett lån, som genom de ökade kostnaderna under sisth år
till följd af oberäknadt höga priser på materialier och arbetslöner
-
Den 19 December.
nas stegring, visat sig icke vara tillräckligt. Bolaget har dock
gjort allt hvad i dess förmåga står för att fortdrifva arbetet, och
detta har också-så långt framskridit, att jernvägen på tre mil är
fullfärdig och trafiken der i gång, hvarförutan den äfven är färdig
en half mil ofvanom Ofvansjö. Nu skulle bolaget omöjligt under
dessa förhållanden kunna anskaffa penningar derest icke StatsUtsk:s
förslag bifölles, och jag ber att R. o. Ad. ville taga i betraktande
att det ifrågastä 1 Ida lånet ingalunda kan medföra någon förlust för
Staten, då denna tager proc. Men detta låns erhållande vore
dock en fördel för bolaget, oaktadt de dryga vilkoren; och det
torde vara desto mera angeläget att bevilja detsamma, som eljest
den arbets- och brödlösa personal, som vid jernvägen varit sysselsatt,
kan komma att förorsaka mycken oreda i landet. Det är på
dessa omständigheter, sorn jag velat fästa R. o. Adrns upmärksamhet.
Jag anhåller om bifall till Betänk, i denna del.
Frih. Cederström: Den förutsättning, att missbelåtenhet
öfver nekade anslag, dem jag ansett min hembyggd behöfva, utgjorde
förklaringsgrunden för mitt upträdande i denna fråga, bör
ingalunda af mig lemnäs obestridd. En sådan anledn. behöfver så
mycket mindre här upsökas, som StatsUtsk., i sitt af mig åberopade
Utlåt. N:o 185, ej allenast i afs:de å Wermland, men jemväl,
samt i än högre grad, i afs:de å åtskilliga andra provinser,
uttalat grundsatser, ledande till afslag å ifrågasatta understöd för
vissa föreslagna eller började arbetsföretag, hvilka grundsatser,
då de en gång vunnit gillande hos R. St:r, synas mig böra vidhållas
lika strängt för det nu ifrågakomna, ytterligare lånebidraget,
som de tillämpats å nyssberörda af ett föregide datum. Så t. ex.
har Utsk. afslvrkt en föreslagen tillökning i ett vid förra Riksdagen
beviljadt anslag för den af behofvet högeligen påkallade kommunikationen
melian sjöarne i södra delen af Östergöthland, grundande
sig detta afstyrkande på det faktum, att några resultater af
arbetena ännu icke hunnit visa sig; — så har Utsk. vid andra
tillfällen anfört till hinder för dylika ökade anslag eller lån, att
de som hafva upgjort arbetsplanerne och för utförandet begärt bidrag,
hade bordt förutse och beräkna alla förhållanden så, att Staten
icke inleddes i större utgifter för ändamålet, än som vid ärendets
anmälande blifvit framställda såsom erforderliga och tillräckliga.
Dessa skäl för afslag hafva, vid flere tillfällen, hos R. St:r
gjort sig gällande. Likväl syftar StatsUtsk:s nu föreliggande Utlåt,
till ett frångående af dem, i hvad GefleDala-jernvägen angår. Visserligen
förekommer i besagda Utlåt. pag. 6 den förklaring, att
den nu begärda ytterligare lånesumman må beviljas endast under
vilkor, att detta icke finge medföra någon ytterligare upoffring å
Statens sida. Men hvartill tjenar det dock, att utfästa ett sådant
vilkor, då man igenom ord och handling i samma andedrag visar
sig icke vidhålla de redan upställda vilkoren i samma syftning
för de tillförne beviljade förmånerne, såsom vore besagda vilkor
ej mera bindande?
340
Den 19 D e c emiier.
Lika med Gr. Löwenhjelm har jag ej heller kunnat finna t i M -  fyliestgörande för bättre uplysnings vinnande, den af Hr Bildt upställda
åtskillnad mellan »försträckning» och »låneunderstöd.» Det
ena innefattar ju enahanda begrepp, som det andra, samina sak,
under skiljaktiga benämningar. Utsk. gör icke heller denna skillnad,
det säger helt öppet och oförställt, att fråga här är om ett
nytt lån, och det naturligtvis till fördel för bolaget i främsta rummet;
enda olikheterna med förra lånet, äro summans lägre belopp
och några skiljaktigheler uti vilkoren, de der ej äro fullt så fördelaktiga,
som de, förra gången beviljade. Nu blifver frågan, om
icke Staten redan lemnat så frikostigt lånebidrag i afsrde å första
summans storlek, och på så förmånliga vilkor, att ju det onekligen
för det allmänna gagneliga företaget må anses hederligen och
ymnigt understödt? Besinnom blott den ursprungliga summans belopp,
1,(500.000 Blr Eko, sorn, under vissa år, får utan ränta
och kapitalafbetalning innehafvas. Räntefrihet å så betydligt kapital
innefattar eqvivalent med ett års anslag af 80,0510 Klr Bko
efter 5 proc., och af 90.001) Rdr s. m. efter 6 proc., under enahanda
antal år. Den derefter vidtagande räntefoten af 3 proc.
måste väl äfven böra kallas en i vårt land ganska låg ränta; under
det de 'l proc., som derutöfver skola erläggas, afbetala kapitalet
i en gifven följd af år. Man torde således ej kunna säga
det icke detta, visserligen förtjenstfulla företag, ju redan rönt en
synnerlig välvilja å det allmännas sida. Men om ökade arbetspris
m. m. på sätt anförlt blifvit, skulle utgöra giltiga skäl till
nya förmåners beviljande vid detta arbete, och i så betydlig mån,
huru har man då kunnat vägra andra arbetsbolag enahanda lättnader
på enahanda grund?
Den värde ledamoten, llr Bildt, har jemväl erinrat om den
beredvillighet, hvarmed jag vid förgnle tillfällen förordat anslag
til 1 åtskilliga föremål, de der ej torde kunna i vigt och betydenhet
jemföras med det nu ifrågavide; af hvilket förhållande talaren ville
draga den slutsats, att jag i öfverensstämmelse härmed syntes ega
skäl att icke bekämpa detta förslag. Men vi måste härvid, om föremålens
olika betydenhet framhållas, äfven taga i betraktande de
föreslagna summornas högst olika belopp och den skiljaktiga tyngd,
hvarmed de eria och de andra inverka på anlitandet af Statens tillgångar.
Eller kan väl ett eller annat hundradelal af Rdr, förunnade
i pension åt förtjenle embetsman eller deras nödställda
familjer, komma i någon likställighet vid jemförelse med det nu
ifrågasatta lånebidraget.
På grund af hvad jag nu baft äran anföra, tillåter jag mig
hos R. o. Ad. vördsamt vidblifva min i ämnet gjorda hemställan.
Ur Bildt: Det har redan i sjelfva verket blifvit så mycket
yttrad t, att jag icke skulle hafva besvärat R. o. Ad. sä framt jag
icke ansett mig tvungen att begära ordet med anledn. af hvad Gr.
Löwenhjelm yttrat, och jag anser ovig af vördnad för denne ledamot
pligtig att afgifva det svaromål, som hans emot mig framställda
anmärkn;r påkalla. Gr. Löwenhjelm har Demi. ansett, att då
D en 19 D ecember.
341
jag framhöll skillnaden emellan förstärkning och understöd, tillät
jag mig en advaktyr, som icke kunde gagna, men väl skada saken.
Jag aniiålier att till svar härå få upläsa hvad StatsUtsk. sjelft i
delta ämne yttrar, och sedan torde Hrr:ne kunna bedöma, huruvida
jag deraf gjort någon förändring eller förvridning. I Utsk:s
Utlåt, säges nemi.:
»ålen sorn Itikets sednast församlade Ständer, vid bestämmandet
af det utaf dem beviljade låneunderstödets belopp och fastställandet
af de derför föreskrifna särdeles lindriga betalningsvilkoren,
redan pröfvat och afgjort frågan om den upoffring det allmänna
bör under kasta sig för detta förelags utförande; så och enär
den omständigheten, att samma förelag, enl. hvad sedermera visat
sig, kommer att medföra viita högre kostnad än vid statsbidragets
begärande och beviljande beräknades, på grund af det dessförinnan
upgjorda kostnadsförslag, synes lika litet vid förevide, sorn vid andra
med statsanslag eiler lån understödda, fastän genom enskild
försorg och för enskild räkning verkställda arbeten, böra föranleda
till ökandet af det, för samma företags utförande, under då bestämda
ålerbetalningsvilkor beviljade understöd utaf allmänna medel,
anser Ulsk. det nu ifrågasatta ytterligare Iånebi<1 råget lill
fortsättning och fulländande af arbetena å GefleDala-jernvägen endast
böra meddelas under vilkor, att detsamma icke kommer att
medföra någon vidare upoffring för det allmänna.»
Häraf torde E. o. Ad. finna, att StatsUtsk. lagt särdeles vigt
derpå, att detta lånebtdrag icke skulle utgå i form af understöd,
utan så att det allmänna icke skulle få vidkännas någon upoffring.
Om jag nu i korthet för att resummera detta långa stycke sagt,
att ifrågav:de lönebidrag icke skulle utgå under form af understöd,
ulan af förstärkning, så har jag ansett mig icke hafva åt den
uplästa ordställningen gifvit någon sådan vändning, att en misstydning
deraf kunnat ega rum. Visserligen medgifver jag, att jag,
som icke är särdeles van att alltid kunna välja de vackraste ordalagen,
nu möjligen icke begagnat det riktigaste uttrycket; men
jag kan icke tro att jag misstagit mig.
Hvad sjelfva saken beträffar, anser jag den så utvecklad, att
någonting ytterligare dertill icke bör kunna^komma i fråga. Jag
anhåller endast att få påpeka en enda omständighet, som Frih.
Cederström ännu en gång anmärkt. Han har jemfört sänkningen
af sjöarne Långhalsen och Yngarn med detta förslag. Jag hemställer
till Frih:n om denna sänkning kan med alside å det intresse,
som det allmänna bör hafva lör dessa företag, jemföras med
jernväg af mils längd, hvilken är att betrakta såsom en stambana.
Om Frih. Cederström ytterligare tager i betraktande att det
begärda understödet för sjösänkningen verkligen skulle medföra
en upoffring för Slaten, hvaremot sådant icke varit i fråga med
jernvägsföretaget, så tror jag icke att någon jemförelse lan upstälias
emellan lånen för så olika företag, som de nu nämnda, i
ynnerhet då det ena är ett stort och det andra ett mindre föreag,
hvilket visserligen kan inom sin krets verka ganska välgöande,
men icke har någon allmännare betydelse. Om dessutom
342
Den 19 December.
GefleDala-jernvägen hade fördröjts några år, hade den troligen
blifvit en stambana, helt och hållet anlagd på Statens bekostnad,
och jag anser derföre att Staten gjort en vinst derigenom, att enskilde
personer utfört arbetet. Det ligger äfven en tidsvinst deruti
att arbetet biifver flere år förr färdigt, än om Staten hade utförd!
detsamma. Vid sista Riksdagen försvarade jag den åsigt, att
man borde bestämma riktningen af en jernväg genom Dalarne antingen
till hafvet, eller till Mälaren, så att Regeringen kunde efter
pröfning af omständigheterna, och sedan vederbörande blifvit hörde
angående det tillskott de ville gifva till arbetets utförande, föreslå
Ständerna den ena eller andra riktningen. Då beslöto likväl R. St:r
att vägen skulle gå ifrån Fahlun till Gefle, emedan ett bolag för
denna väg redan bildat sig, hvilket lyckats erhålla penningar,
hvaremot sådant icke ägt rum på den andra sidan. Det var således
Ständerna sjelfva, som afgjorde att jernvägen skulle gå till
Gefle, ehuru jag ansåg att man hade bordt gå något varsammare tillväga,
då det var fråga om den lämpligaste utfartsvägen från Dalarne.
Frågan är emellertid nu afgjord, och jag föreställer mig,
att man derutinnan icke skulle kunna finna något skäl för att
låta ett af våra vackraste arbeten afstanna till följd deraf att
tiderna förändrat sig i afs:de på lättheten att skaffa penningar.
Hr Fåhraeus, Joh. Fredr.: Till stöd för StatsUtskis nu
framlagda förslag, har Utskis här närvarande ledamöter redan så
fullständigt yttrat sig, att jag icke tror, det något vidare kan
tilläggas. Det omordade ämnet är mig emellertid något bekant,
emedan jag hade tillfälle att inför K. M. föredraga R. St:rs skrifvelse
derom, och det är derföre jag ansett mig icke böra underlåta
att uttala min mening i frågan.
Vid granskningen af handlingarne bildades hos mig den öfvertygelsen,
att den ifrågavarande jernvägen är en bland de v ig t igast e
i vårt land. Jag har under detta år företagit resor så väl i
Gestrikland som i Dalarne samt der på nära hall erfarit de svårigheter
och motgångar bolaget haft att bekämpa, den skicklighet
och drift hvarmed arbetet icke desto mindre fortgått och till en
del fullbordats, de stora upoffringar bolaget för sådant ändamål
måst underkasta sig samt den utomordentliga nitälskan som inom
alla samhällsklasser derstädes uttalat sig för jernvägens bringande
till stånd. Då dertill kommer, att det s. k. understöd som StatsUtsk.
tillstyrkt är förenadt med sådana vilkor, att Staten icke kan
komma att derpå något lida, likasom att det icke kan vara något
prejudikat för framtiden, så tvekar jag för min del icke att förena
mig med de Hrr, som yrkat bifall till StatsUtskis förslag.
Gr. Hamilton, Malcolm: Efter hvad af den siste värde
talaren blifvit yttradt, kan jag visserligen hafva föga att tillägga;
men jag ber dock att få fästa upmärksamhelen derpå, att den jemförelse,
som Frih. Cederström updragit icke här är tillämplig.
De ansökningar, hvarom han talat, hafva icke blifvit gjorda på
andra vilkor, än förut varit angifne, hvadan Staten alltid skulle
Den 19 Decemb er.
543
komma att göra en upoffring. Delta är icke här förhållandet.
Visserligen är det möjligt, att Staten kan komma att få betala
mer än 5| proc. för de penningar han kommer att uplåna; men
jag hoppas dock att sådant icke kommer i fråga. Det är dessutom
mycket säkert, att bolaget icke skulle hafva anlitat Statsverket,
så framt de af alla kända nuv:de svåra förhållandena existerat;
hvilket synes deraf, att bolaget varit villigt att erlägga en ränta
af 5| proc. samt dessutom en tiondedel af kapitalet, således 15J
proc. Frågan inskränker sig således dertill, alt Staten skall genom
sin kredit understödja bolaget i afseende å uptagande af det lån,
bolaget behöfver för arbetets fortgång; och då alltså här ingalunda
är fråga om någon ytterligare upoffring å Statens sida, hvilket
jag för min del alltid skulle hafva motsatt mig, så förmodar jag,
att R. o. Ad. icke finner någon betänklighet vid att bifalla Utskrs
förslag,
Gr. Sparre: Om denna jernväg är af mera vigt och allmännare
nytta än andra företag, så har Staten också i vida större
mån understödt densamma. Vi hafva vid sista Riksdagen beviljat
2,400,000 Rdr för denna väg, och jag tycker således att Staten
bevisat bolaget icke ringa välvilja. Nu är dock fråga om att ytterligare
bevilja 600,000 Rdr; på hvad väg har denna fråga inkommit?
R. o. Ad. har vid flera föregående tillfällen följt den principen,
att endast eller åtminstone icke annat än i högst sällsynta
fall bevilja sådana understöd, hvarom framställning blifvit gjord
hos K. M., och som af K. M. blifvit underställda R. St:r. Det är
anledn. antaga, att vid sådant förhållande frågan blifver mera
noggrannt pröfvad, emedan K. M. är bättre i tillfälle att bedöma,
huruvida ett arbete kan förtjena understöd, då deremot StatsUtsk.
svårligen lärer åt hvarje särskildt ämne kunna egna den sorgfälliga
upmärksamhet och granskning som erfordras. Jag tror således,
att i denna omständighet ligger en rimlig grund för min anhållan
om afslag. Ilade bolaget varit öfvertygadt om, att det hade rätt
på sin sida, hvarföre har det då icke begagnat sig af den vanliga
vägen? Då man i en så grannlaga fråga som denna, der det rörer,
att i strid mot ett redan ingånget kontrakt, vinna ett anslag,
har en utväg att få sin sak vederbörligen granskad, hvarföre har
icke bolaget velat underkasta sig en sådan granskning som för
anslagets beviljande varit nödvändig? Jag är derföre långt ifrån
att bestrida, att ju icke afseende bör fästas på den enskilde motionärens
framställningar; men då motionärerna, i strid med ett
emellan dem och Staten ingånget kontrakt, begära ytterligare understöd,
så böra de också vända sig till Statens högsta representant
och genom honom få sin framställning öfverlemnad till national-representationen;
jag tror att denna då blifver bättre i tillfälle
att bedöma, huruvida ett sådant afsteg från den allmänna
principen bör äga rum.
Man har talat om, att genom ifrågav:de anslag skulle tillfälle
till arbetsförtjenst beredas åt en provins. Vi hafva, mine Hrr!
på R. St:rs bord hvilanda ett förslag att uptaga ett lån af 12
344
Dan 19 December.
millioner för att understödja näringarne; skola vi nu upptaga ytterligare
lån för att lemna ytterligare understöd? Läggom härtill
det lån af 20 millioner, som vi bestämt till jernvägarne. så fruktar
jag att Sveriges mycket anlitade kredit, hvarpå flera talare
byggt den förutsättningen, att Staten icke skulle behöfva betala
så hög ränta sorn 5-| proc., snart skall blifva försvagad. Det är
dessutom skada, att icke de frågor, som blifvit väckta om understöd
för enskilda jernvägsföretag kunnat på en gång till representationen
inkomma; vi hade då undvik it hvad som redan i afseende
på HufvudTitlarne blifvit anmärkt, eller att »den, som först kommer
till qvarn, får först mala.» Nu finnas ej några tillgångar,
mine Hrr! men då hade vi varit i tillfälle att bedöma, huruvida
skäl förefunnes att öfver höfvan gynna någon viss provins framför
en annan. Jag missunnar visserligen icke den nu ifråsav:de orten,
som är min födelsebygd, all den förmån Staten kan densamma bevilja.
Ulen jag är pligtig att se saken ur rättvisans och billighetens
synpunkt. Kan ett bolag med de tillgångar, som det ifrågavrde,
icke anskaffa erforderliga medel för en jernväg, hvartill Staten
redan beviljat 2,400.000 Rdr, då står det i sanning illa till, och
då höra också bolag med mindre resurser och mindre styrka äga
anspråk på Statens mellankomst. När frågan om sjösänkningarne
eller andra företag vid föregående sammanträden afhandlades, hörde
vi sägas, att orsaken, hvarföre Staten skulle der mellankomma var
der löre, att de små jordegarre icke kunde anskaffa erforderliga
kapitaler för dessa arbeten. Det vore då i sanning bedröfligt om
icke de trakter, som ifrågav:de jei nväg-förelag intresserar, skulle
sedan de fått nära hälften af jernvägen färdig och dertill hafva
betydligt understöd af Statsverket, kunna bedrifva arbetet med
detta understöd. Jag tror derföre, att vi väl låta bolaget behålla
hvad det fått, men också icke bevilja det någonting derutöfver.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: När frågan om en
jernvägsanläggning fiån Fahlun vid förra Riksdagen behandlades,
var jag af den tanken, att den rälta vägen var åt Mälaren, hufvudsakligen
derföre, att den derigenom mera kom provinsen i sin
helhet till nytta. Den södra delen af Dalarne, som är den mera
bergsbruksidkande delen af provinsen, har egentligen icke någon
så stor fördel af detta företag, och jag fortfar ännu alt hysa
samma åsigt. Men sedan R. St:r vid föregide Riksdag beviljat
det betydliga anslaget för vägens sträckande från Fahlun till Gefle,
och sedan det visat sig genom förnyade kostnadsförslag att kostnaden
går till vida högre belopp, än som förut beräknats, äfvensom
efter det en tidpunkt inträdt, då det för den enskilde är
mycket svårt, om icke omöjligt, att skaffa några tillgångar, tror
jag att det är för samhället i det hela af vigt att denna jernväg
fullbordas. StatsUtskrs förslag går ut på ett lån med 5| procents
ränta och en tiondedels kapitalafbetalning. Under vanliga förhållanden
vore det icke tjenlist, att ett bolag, som sjelf har kapitalstyrka
och förmåga att skaffa kapitaler, skulie mottaga ett dylikt
lån. Men under de ovanliga förhållanden, sorn nu äro för handen,
Den 19 December.
345
och då följden af ett afslag skulle medföra arbetets afstannande,
tror jag för min del, likväl under förutsättning att RiksgrsKont.
har tillgång att lemna detta lån, att det är välanvända penningar.
Det är dessutom, under dessa tider, då hvar och en näringsidkare
mäste inskränka sig så mycket som möjligt, och då det är att
befara att en mängd menniskor blifva utan arbete, af vigt att
Staten gör hvad den kan för att förekomma dessa beklagliga förhållanden.
Jag för min del har således ingenting emot bifall till
StatsUtsk:s förslag, under den förutsättning likväl som jag nyss
tog mig friheten nämna.
IIr Hjerta, Lars: Det faktiska af förev:de ärende synes
mig vara så tillräckligt pröfvadt fiån de båda sidorna, att jag blott
skall tillåta mig till besvarande uptaga en af de anmärkn:r Gr.
Sparre framställt. Han har sagt, att bolaget borde sjelf finna medel
för jernvägens fullbordande, emedan den så lifligt intresserar
en af våra större handelsstäder. Jag får med anledn. häraf fästa
Hr Grins eller R. o. Ad:ns upmärksamhet derpå, att denna stad
förnämligast hemtat sin näring fiån skeppsbyggeri och skeppsrederi;
och vi veta alla, att det just är denna näring, som varit
en af de mest missgynnade under de sista åren. hvilket också
medfört flera fallissementer i Gefle och deraf följande aibetslöshet.
Dessutom hafva sågverken på kusten, till följd af de ofördelaktiga
konjunkturerna, varit föran 181ne att inställa sina arbeten, emedan
de redan haft tillräcklig tillgång för skeppning. Då med anledn.
häraf arbetslönerna fallit mycket, anser jag det vara för det allmänna
fördelaktigt, att kunna sysselsätta menniskor, som eljest
skulle gå brödlösa, och få denna jernväg fullbordad just under en
tid då arbetslönerna 8ro hälften billigare än förut. Deras dyrhet
utgjorde en af anlednme, hvarföre kostnaden för jernvägen upgick
till högre belopp an som var beräknadt och föreslaget, Jag har
i fråga om jernvägar i allmänhet icke varit för att Staten sjelf
skulle öfvertaga desamma, äfvensom det varit min öfvertygelse, att
Staten väl borde bevilja lån till enskilda bolag, men på samma
vilkor som den sjelf kunde erhålla. Jag tror att Staten då hade
upfyllt sin pligt. Vidare har jag tagit mig friheten framställa dea
åsigt en, att man icke bordo börja på många håll, utan söka fullborda
så mycket som möjligt af de jernvägssträckningar som blifvit
påbegynta. Med dessa mina båda generella åsigter stämmer det
fullkomligt öfverens, att Staten må bevilja det ifrågasatta understödet
för GefleDala-jernvägen, emedan det icke bör blifva någon upoffring
för Staten, då det icke är tänkbart alt penningarna skola
komma att kosta Staten mer än 5^ proc., och det således blott är
ett förskott som Staten lemnar. Då man slutligen i afseende på
dåliga konjunkturer eger den erfarenhet, att de alltid efterföljas
af bättre, och då denna jernväg skall hemta sin egentliga inkomst
af forsling af jern och träd, bör man icke försumma att få den
så fort färdig som möjligt för alt deraf draga den profit, sorn de
derpå nedlagda medlen med rätta böra gifva.
Den 19 December.
Den härefter till bifall å förev:de Utlåt, framstälda propos:n
besvarades med starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Frih:n
o. Ordf:n förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 16 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 175, ang:de ytterligare låns beviljande för den
pågående jernvägsanläggningen mellan sjöarne Wessman och Barken
inom Stora Kopparbergs län.
Gr. Hamilton, Malcolm: Detta bolag erhöll för anläggningen
af en hästbana ett lån å 133,333 Rdr 16 sk. Bko, hvarå
skulle betalas 3 proc. jemte amorlissemeot. Bolaget fann sedermera,
att en hästbana icke skulle vara tillräcklig, hvarföre bolaget
beslöt att i stället bygga en bana som skulle vara lämplig för begagnande
af lokomotiv, hvartill bolaget också fick K. M:s tillstånd.
Det var då gifvet att kostnaden skulle blifva högre; men icke
desto mindre åtog sig bolaget att med de redan anslagna medlen
och tillskott af egna göra banan färdig. Delta skedde också på
hösten år 1856, d. v. s. några månader innan denna Riksdag började.
Då gjordes framställning om ytterligare anslag af statsmedel.
Hado nu bolaget gått rätt tillväga, så hade det afslått från de anslagna
medlen, upskjutit frågan och framställt begäran om nytt
anslag till 400,000 Rdr, för att bygga en sådan bana, som bolaget
nu ville hafva. Men så har icke skett. Nu är det bolagets
ovilkorliga skyldighet att, äfven om det icke erhåller det begärda
anslaget, göra banan färdig. Jag vill dock icke motsätta mig att
bolaget erhåller hvad det äskat, emedan det är antagligt att om
det beviljas, banan verkligen blifver färdig, och att Staten icke
kommer att lida någon förlust. Men jag kan ingalunda gå in
derpå, att dessa medel skola beviljas på samma vilkor som medgifvits
öfriga bolag vid denna Riksdag, d. v. s. mot 6 till 4
proc:s ränta. På det förra lånet betalas 5 proc. inberäknadt amortering,
och om bolaget nu skulle få det i Fia gasta llda lånet till 6
proc., deraf 4 proc. i ränta, så vore sådant alldeles för mycket
fördelaktigt. Att upskjuta frågan till dess den blifvit af R. St:r
pröfvad, låter sig väl svårligen göra; utan jag tror att bäst vore
att bevilja låneunderstödet, men mot 5 proc. i ränta och 2 proc.
i amortering; och vågar jag vördsamt anhålla om propos. härå.
Hr Bildt, Didrik Gillis: De stora fördelar, som för bergshandteringen
i orten skulle upstå genom den här ifrågaställda
kommunikations-anstalten, hafva redan vid flere föreg:de Riksdagar
varit föremål för R. St:rs öfverläggningar. Redan vid 1843—1844
årens Riksdag aflöt K. M. en Propos., hvari hemställdes, att ett
statsanslag måtte beviljas af icke mindre än 463,000 Rdr Bko för
att öppna en farled emellan de båda ifrågavide orterna. Denna
Propos. vann dock icke Ständernas bifall; men vid sista Riksdagen,
då man fann att ändamålet lättare och för bättre pris kunde vinnas
genom en jernväg, föran latos Ständerna att på en enskild mo
-
Den 19 December.
54 7
tionärs framställning bevilja en lånesumma af 200.000 Rdr, utgörande
| af det beräknade kostnadsbeloppet. Den jernväg, som då
skulle anläggas var endast »f 3 fots spårvidd och för hästkraft.
När sedan Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader skulle pröfva
och undersöka de förslag, som blifvit-inlemnade, visade sig att
ändamålet skulle bättre vinnas, om denna bana blefve en lokomotiv-bana
med 4 fots spårvidd. Derigenom skulle kostnadsförslaget
komma att upgå till 437,000 Rdr Bko. När nu bolaget fick höra
att det för rörelsen vore fördelaktigare att anlägga en lokomotivbana,
ansåg det sig böra ingå på det förslag, som of Väg- och
VattenbyggnadsKorpsen upgjorts, oaktadt det blefve mycket dyrare,
eller nära dubbelt emot kostnaden för hästbanan. Att bolaget förbundit
sig i kontraktet att icke ytterligare tag3 Staten i anspråk,
är en fullkomlig sanning; det kan icke bestridas. Någon rättighet
att erhålla stats-understöd finnes således icke. Det är vidare
sannt hvad Gr. Hamilton sagt, att detta kontrakt afslöts i Sept.
1856, och således en månad innan Riksdagen började, hvarföre
det också varit fullkomligt i sin ordning, att arbetet icke påbörjats
förr än det visat sig att äfven R. St:r skulle vilja utsträcka
sitt låne-understöd. Ser man deremot på billigheten, så visar sig,
att detta bolag icke skytt att bestrida alla de utgifter, som erfordrats
för alt få arbetet i gång, och hvilka upgått till 329,314
Rdr Rmt, hvadan det således användt icke allenast det af R. St:r
beviljade lånet utan äfven 129,314 Rdr derutöfver. Man bör också
ihågkomma, att företaget blifvit föranledt just till följd af Vägoch
Vat.tenbyggnadsStyrelsens förslag, och vid sådant förhållande
synes det mig klart, då man derjemte tager i betraktande att bolaget
består af bergsbrukare, att bolaget tyckt sig hafva anledn.
att begära statsanslaget. Nu kan man visserligen säga, att den,
som bygger på dåliga förutsättningar, icke har någon annan att
skylla på än sig sjelf, så vida man missräknat sig; men å andra
sidan får man icke glömma att den ifrågav:de kommunikationen
alltid ansetts vara en bland dem, som företrädesvis borde ihågkommas,
och att K. M. redan för mer än 10 år tillbaka föreslog
ett belopp, som med 50 proc. öfversköt det, som nu skulle komma
i fråga, derest R. Sl:r skulle bifalla StatsUtskrs förslag. Det af
K. M. föreslagna understödet var också i form af statsanslag, hvaremot
det nu äskade skulle utgå såsom lån mot 6 proc., hvaraf 4
proc. i ränta och återstoden i amortering. Häraf torde väl R. o.
Ad. inse, att något skäl förefinnes att betrakta saken ur den synpunkt,
som StatsUtsk. gjort, och med särskildt lästadt afs.-de på
vigten att få den nämnda jernvägen färdig, har StatsUtsk. icke
tvekat att tillstyrka det begärda lånet. Af samma skäl, som R.
o. Ad. beviljade låne-understödet åt GefleDala-vägen, nemi. för
att afhjelpa arbetsbristen, anser jag också att detta lån bör beviljas.
Hvad åter vilkoren beträffar, anser jag visserligen att det
stora och rika GefleDala-bolaget icke borde erhålla något understöd,
som blefve en upoffring för Staten; men deremot anser jag,
att när fråga är om ett sådant bolag som det förev:de, så bör Sta
-
348
Den 19 December.
ten icke sky en så ringa upoffring i det hela, som den, hvilken
kan blifva en följd af det begärda lånets beviljande.
Jag anhåller fördenskull om bifall till StatsUtskis förslag.
Gr. Hamilton: I hvad den siste värde talaren yttrat i första
afdelningen af sitt anförande, instämmer jag fullkomligt, och
jag har just af samma skäl icke motsatt mig låne-underslödets beviljande.
Deremot är jag i fråga om vilkoren fortfarande af annan
tanke med den värde talaren. Jag anser nemi. att då bolaget
underlåtit att i behörig ordning gå till väga, hvarigenom det
också för Sländerna blifvit vida lättare att pröfva verkliga förhållandet,
än nu, så kan det billigtvis icke påräkna bättre eller enahanda
vilkor, som vid denna Riksdag blifvit åt andra beviljade;
och jag tror derföre att 7 proc., hvaraf 5 i ränta, är det riktigaste
sättet att villfara bolagets önskan.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framstält, hurusom i
afs:de på förev:de Utlåt, blifvit yrkadt dels bifall utan förändring
och dels bifall med den förändring att å låne-anslaget för hvarje
år erlägges 7 proc. af bela den utbekomna låne-summan dervid 5
proc. komma att beräknas såsom årlig ränta å det obetaldta kapitalet
samt återstoden anses utgöra kapital-afbetalning, blef propos.
till bifall å Utskis Utlåt, utan förändring framsläld och besvarad
med Ja och Nej, hvarpå Hr Frih. o. Ordhden förklarade det han
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Hamilton begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller Utskis Utlåt. N:o 175, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, b i fa lies nämnde Utlåt, med den förändring att å låneanslaget
för hvarje år erlägges 7 proc. af hela den utbekomna
lånesumman, dervid 5 proc. komma att beräknas såsom årlig ränta
å det obetaldta kapitalet samt återstoden anses utgöra kapital-afbetalning.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 23.
Nej — 25.
Hr Frih o. Ordfiden tillkännagaf att anslag blifvit ulfärdadt
till fortsättande af plenum lil. 6 e. m.
Föredrogs ånyo StatsUtslcs den 16 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 176, ang:de ett ytterligare lån utaf allmänna
medel åt NoraErvalla jernvägs-bolag.
Den 19 December.
349
Hr M o n t g o m m e ri e, Rob. Nils Germ.: Då R. o. Ad.
genom sitt bifall till de två föreg:de understöden gifvit sin åsigt
tillkänna, att sådana företag böra understödjas, så hemfar jag deraf
en anledn. att yttra några ord rörande de skäl, som jag anser
böra verka till bifall äfven till nu ifrågav:de ansöknjng, hvilken
af Utsk. blifvit afstyrkt. Utsk. grundar detta af-tyrkande derpå,
att bolaget förbundit sig, att göra jernvägen färdig, ulan några
ytterligare bidrag från Statens sida; men detta skäl kunde läggas
till grund för afslag å alla möjliga ansökningar om dylika understöd,
sorn dock blifvit beviljade. Bolaget, påslår emellertid att arbetet
kan anses färdigt, emedan vägen varit öpnad för trafiken,
med undantag af en bro öfver Järla-ån, hvilken blifvit förstörd,
och i anläggning kostade något öfver 30,000 Rdr Bko, som naturligtvis
komma att ännu mera höjas innan bron blir fullbordad.
Jag har i min reservation anhållit, att R. St:r mätle bevilja
bolaget 50.000 Rdr Bko, som nu kunna sägas återstå på det ursprungliga
låne-anslaget, och då denna summa i det närmaste öfverensstämmer
med den kostnad, som ännu återstår innan arbetet
blir fullt färdigt, samt då R. o. Ad. förut beviljat medel för jernvägars
fullbordande, och här ingalunda är fråga om att på något
sätt ordna bolagets affärer, vågar jag tro att det finnes billighet
för den anhållan, jag nu framställt, nemi. att bolaget måtte få ett
ytterligare understöd af 50,000 Rdr Bko, att utgå på samma vilkor,
som förut blifvit för bolaget fastställda i afs:de å de beviljade
100.000 Rdr.
Gr. Hamilton, Malcolm: Jag har förut varit af den åsigt,
att icke något låne-understöd bör åt denna jernväg beviljas, och
jag kan icke heller nu finna, att Hr Montgommeries framställning
gifver några skäl för anslagets medgifvande. Jag är nemi. för
min del fullkomligt öfvertygad om att sedan Statsverket en gång
beviljat ett anslag, det sedermera icke vidare bör vidkännas några
ytterligare förluster. Det är icke förhållandet att 50.000 Rdr
återstå fi de förut beviljade medlen. R. St:r anvisade ett anslag
för en hästbana från Nora till Örebro; men till följd af Köpingsbanan
var det naturligtvis icke någon fördel att föra vägen till
Örebro, utan den drogs i stället till Ervalla. Till följd häraf begärde
bolaget ytterligare understöd, och med det anslag 75,000
Rdr, som då gafs jemte |:delar af lånet anser jag bolaget verkligen
hafva fått allt hvad det behöfver. Man har visserligen talat
om den nya bro, som måste byggas öfver Jerla-ån, i st. f. den
som rasade, hvilken kostade 30.000 Rdr Bko;: men jag har icke
sett något kostnadsförslag för den nya bron. Den kan dock icke
kosta mera, än den förra, då naturligtvis en mängd materialier
finnas på platsen. Det behof, som måste fyllas, utgör således
30.000 Rdr; men i stället fordras 50,000. Jag vet icke, hvartill
de 20,000 Rdr skola användas, om icke möjligen för att up
hjelpa
bolagets affärer. Att bolaget behöfver penningar, derpå tviflar
jag ej, men icke behöfvas de för att få jernvägen färdig.
S50
Den 19 Dece mber.
Jag anhåller om bifall till Betänk.; men om R. o. Ad. skulle
afslå min begäran, önskar jag framför allt, att inga fördelaktigare
vilkor beviljas delta bolag, än GefleDala-bolaget, så att Statsverket
kan anses till fullo godtgjordt för sin försträckning.
Frih. Raab, Adam Christian: Det är godt och väl att
vara sparsam, och jag skulle önska, att denna sats i allmänhet
gjorde sig gällande; men man bör väl också vara rättvis. Då jag
genomläser de 3 Betänlcn, som förekomma i detta häfte, så finner
jag att Utsk. i afs:de på ifrågav:de jernväg varit särdeles litet frikostig.
Mig synes att NoraErvalla-bolaget har en stor förtjenst
derutinnan, att när det en gång börjat sitt företag, så upskjöt det
icke arbetet för att begära nytt understöd, utan det använde sin
egen kredit och satte sig i skuld för 375,000 Rdr, endast och
allenast för att få arbetet färdigt. Jag känner icke de vilkor, på
hvilka dessa penningar erhållits, men jag föreställer mig att de
för detta bolag, likasom för så många andra, som nödgats göra
uplåningar, äro ganska tryckande. Att bolaget också har gluggar
att stoppa uti, det förmodar jag äfven. Härtill kommer dessutom,
att bolaget verkligen icke erhållit mer än 100,000 Rdr af det
ursprungliga beviljade lånet, och om äfven banan är blott hälften
så lång som den först projekterade, så är den också dubbelt så
kostsam, och i samma mån måste jemväl bolagets behof af understöd
vexa. Ålla dessa skäl äro för mig så öfvertygande, att jag
icke kan underlåta att rösta för bifall till lånet.
Hvad åter angår frågan om vilkoren, får jag nämna, att jag
anser det bättre vilkor icke böra beviljas detta bolag, än det föreg:de,
hvadan jag anhåller om propos. på bifall till ett lån å
50,000 Rdr med 5 procrs ränta.
Hr Montgommerie: Den af Gr. Hamilton yttrade sats att
bolag borde vidblifva sina förbindelser och utföra af dem åtagna
arbeten, är ganska riktig; men Hr Gr:n vet säkert, att oaktadt
dessa förbindelser gälla för alla dylika bolag, så göras dock undantag
från regeln, och detta t. o. m. så, att undantagen nästan
blifvit regel. Af detta förhållande har jag kommit till den åsigten,
att det skulle vara särdeles strängt handladt emot detta bolag,
om man afsloge allt bidrag och understödst detsamma. Då
likväl R. o. Ad. förut i dag medgifvit sådana understöd, inser jag
icke något skäl, hvarföre det nu begärda skulle förvägras.
Gr. Hamilton har icke trott, att den äskade summan verkligen
vore behöflig; men då utom den rasade bron flere arbeten
återstå af kostsam beskaffenhet, tror jag icke att mycket skall
blifva öfver. Beloppet är således icke taget ur luften. Arbetet
har emellertid fullgjorts, och jag tror, att begäran om ytterligare
understöd genom lån skulle hafva vunnit mera bifall, derest man
icke gjort arbetet färdigt, utan låtit det ligga; men så har icke
detta bolag bandlat, utan det har öpnat banan för trafiken.
I afs:de på vilkoren, torde det visserligen synas billigt, om
bolaget finge betala samma ränta som de andra; men jag ber att
Den 19 December.
få fästa upmärksamheten derpå, att genom R. o. Ad:ns beslut t
förra frågan, har det då ifrågav:de bolaget fått sitt lån beviljadt
till 6 proc., hvaraf 4 i ränta och 2 proc. i amortissement.
Med anledn. af hvad jag nu yttrat vågar jag ytterligare anhålla
om bifall till det förslag jag framställt.
Gr Hamilton: Det skulle verkligen vara ganska illa, om
del förhållande Hr Montgommerie omtalat, vore en regel, nemi.
att sedan Staten beviljat ett bolag understöd för att arbeta, det
sedermera alltid skulle erhålla ytterligare anslag. Så är visserligen
beklagligen förhållandet med en mängd jernvägar; men jag
vill dock för min del göra allt hvad på mig ankommer för att
följa den i detta afs;de rätta vägen. Hvad nu det föregrde beslutet
beträffar, så var det förra bolaget precist i samma predikament
som NoraErvalla-bolaget, då det erhöll sitt anslag, d. v. s. att
det byggde vägen annorlunda än som var beslutad. Hvad sistnämnde
bolag beträffar, så är förhållandet så, att det visserligen
betalar 4 proc. på de 100,000 Rdr, som det först erhöll; men
på de 50,000 Rdr Bko betala de intet. Hvilken bana har så fördelaktiga
vilkor? Jag vet ingen, och jag anser denna fördel vara
så stor, att jag icke tror, det något anslag ytterligare bör komma
i fråga. Jag framhärdar derföre i mitt yrkande om afslag.
Gr. Sparre, Erik: Jag har visserligen varit af den meningen,
att Staten icke bör bevilja ytterligare understöd för företag,
åt hvilka, till följd af ett kontrakt, anslag redan äro medgifna.
Men då R. o. Ad. vid afgörandet af de tvenne föreg:de Betanien
skänkt ytterligare understöd åt tvenne bolag, det ena af 600,000
Rdr och det andra af 200,000 Rdr, så synes det mig icke rättvist
att nu vägra 50,000 Rdr åt det ifrågav:de bolaget. Jag kan
icke inse billigheten häri, och jag finner också af reservationen
att förslaget fallit med blott en rösts pluralitet. Hvilket är det
skäl, som StatsUtsk. anfört för afslag? Jo, att denna bana redan
är fullbordad. Vi hafva derom blifvit uplysta på det sätt, att bolaget
för att genast sätta trafiken i gång byggde en provisionel
bro, i st. f. den bro, som rasade, och hvilken kostade 30,000
Rdr. Bolaget har för sin ansökning anfört ett skäl, som icke
förut af något bolag blifvit åberopadt. De hafva talat om ökade
kostnader, och det gäller äfven ifrågav:de bolag; men detta har
dessutom haft en olycka, som icke drabbat de andra, nemi. att en
dyrbar bro rasat. Det bör dessutom tagas i betraktande, att detta
bolag var det första större sådant i Sverige, och den omständigheten
att det satt vägen provisoriskt i farbart skick, bör väl icke
utgöra något skäl att vägra detsamma ett begärdt understöd. Jag
tror således för min del, att R. o. Ad. bör handla konseqvent,
och kan icke annat än tillstyrka bifall till hvad Hr Montgommerie
i detta afside föreslagit.
Gr. Hamilton: Jemförelsen emellan det nu begärda understödet
och de båda föreg:de är icke fullt riktig, i så fall, att det
352
Den 19 December.
beviljade låne-understödet åt det sednast omnämnda bolaget gafs
för en bana, sorn var dubbelt så dyrbar som den ursprungliga.
Bolagets behof af understöd hade också icke upkommit till följd
af den förökade arbetspersonalen, utan genom en förbättring i
sjelfva arbetet. För öfrigt äro vilkoren för de begärda understöden
icke desamma. [ ena fallet har man äskat 600.000 Rdr,
som skola återgäldas på 10 år och hvilka löpa med 51 proc:s
ränta; men i det andra har man begärt 50,000 Rdr Bko, som skulle
amorteras med 2|- proc. och i ränta gifva 4 proc.
Jag ber att få anhålla om propos. på bifall eller afslag till
sjelfva låne-understödet, och särskildt på vilkoren, hvilka jag anser
böra blifva desamma, som blifvit bestämda för GefleDala-bolaget.
Frih. Raab: Jag anhåller endast att med några ord få besvara
ett yttrande som under debatten blifvit fälldt. Man har
nemi. sagt, att det numera öfvergått till en regel, att bevilja tillökningar
i anslag. Jag ber att få fästa upmärksamheten på alt
de anslag, som under sådan form äro beviljade, gifvits såsom lån
på betydligt högre vilkor, än de, under hvilka sjelfva arbetet blifvit
börjadt. Vanligen hafva R. St:r vid arbetets början beviljat
en summa såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, och derjemte
en annan såsom lån mot låg ränta. Nu har dock här icke varit
fråga om att understödja de omtalade bolagen med några anslag,
utan med lån, och det till högre ränta, än den, som först beviljades.
Jag tror att Slaten icke lärer äfventyra sin kredit, om
den med en så liten upoffring, som här är i fråga, uplånar penningar
och gifver dem åt så produktiva företag, som de ifrågav:de.
Jag fortfar att yrka bifall.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framstälde
Hr Frih. o. Ordf:den att i afstde på förevide Utlåt, blifvit vrkadt,
dels af Gr. Hamilton bifall, dels af Hr Moritgommerie, alt R. o.
Ad. måtte bevilja NoraErvalia jernvägs-bolag ett lån af 50,000
Rdr Bko att utgå under samma vilkor, som finnas bestämda för
det af samma bolag från RiksgisKont. förut utbekomna lån å 100.000
Rdr Bko, samt dels af Frill. Raab, att R. o. Ad. måtte bevilja
NoraErvalia jernvägs-bolag ett lån af 50 000 R Ir Bko, att utgå
under vilkor att å låne-anslaget för hvarje år erläggas 7 proc. af
hela den utbekomna låne-summan dervid 5 proc. komma att beräknas
såsom årlig ränta å det obetaldta kapitalet samt återstoden
anses utgöra kapilal-afbetalning.
Efter sedermera framstäld propos. till bifall å Utsk:s Utlåt.,
som besvarades med blandade Ja och Nej, hemstälde Hr Frih. o.
Ordf:den om R. o. Ad. behagade bifalla det af Hr Montgommerie
framstälda förslag, men härvid anmälde sig och y11 rade
Gr. Hamilton: Jag anhåller att Hr Frih. o. Ordf.den behagade
framställa propos. särskildt på huruvida det begärda låneunderstödet
skall beviljas, och särskildt på de vilkor, som för lånets
beviljande böra bestämmas.
I
Den 19 December. 353
I anledn. häraf yttrade Hr Frih. o. Ordf:den att Gr. Hamilton
hade tillfälle att göra sin mening gällande, i frågan huruvida anslaget
bör beviljas, vid besvarandet af den utaf honom begärda
propos:n till bifall å Utsk:s Utlåt., och i frågan om låne-vilkoren,
vid besvarandet af de särskildta propos:rne till bifall å Hr Montgommeries
och Frih. Raabs förslag till beslut.
Gr. Hamilton: I sådant fall kan jag icke se, att min mening
beböfver komma under votering. Jag yrkade att vilkoren
skulle blifva desamma, som för GefleDala-bolaget.
Hr Frih. o. Ordkden erinrade, att Gr. Hamilton yrkat bifall
till Utsk:s Utlåt, och att för öfrigt förslag till beslut blifvit framstälde
af såväl Hr Montgommerie som Frih. Raab. Vid sådant
förhållande förestälde sig Hr Frih. o. Ordkden att Gr. Hamilton
ej kunde erhålla annan propos. än den han begärt nemi. till bifall
å Utsk:s Utlåt.; men stöde det dock Gr:n öppet att göra sin
mening i afsrde på låne-vilkoren gällande i händelse lånet beviljades,
då antagandet af antingen Hr Montgommeries elier Frih.
Raabs förslag ifrågakomma, enär Grins mening i detta afsrde enl.
Hr Frih. o. Ordf:dens upfattning varit öfverensstämmande med
hvad Frih. Raab föreslagit.
Gr. Hamilton: Mitt yrkande var bifall till StatsUtskis förslag;
men i händelse detta skulle afsiås, har jag begärt, att lika
vilkor, som blifvit bestämda för GefleDala-bolaget, måtte fastställas
jemväl för det nu ifrågav:de bolaget.
Hr Frih. o. Ordkden fästade nu Gr. Hamiltons upmärksamhet
derpå att det ej kunde vara öfverensstämmande med grundlagen
att en person finge framställa tvenne särskilda yrkanden.
Frih. Raab: Månne icke Gr. Hamilton i någon mån misstager
sig deruti, att han anser sig berättigad att framkomma med
flere alternativa förslag. Hittills har praxis varit, att man egt
rätt alt framställa ett förslag. På samma sätt som Grin nu framställer
ett särskildt förslag angide afslag och ett särskildt rörande
vilkoren, skulle han äfven vid hvarje tillfälle kunna framkomma
med olika förslag. Gr:n måste, enl. min öfvertygelse, åtnöja sig
med att få ett förslag och icke flere underställdt R. o. Ad:ns pröfning.
Jag anser derföre Hr Frih. o. Ordkden hafva mycket riktigt
upfattat saken.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag är i bufvudsaken
förekommen af Frih. Raab, och vill blott fästa Gr. Hamiltons upmärksamhet
derpå, att vid en öfverläggning öfver ett ämne, en
ledamot icke gerna kan begära att få mer än ett förslag till propos.
framställdt. Man kan väl icke få diktera både ja- och nejpropos:n.
X H. 23
Den 19 December.
Gr. Hamilton: Efter hvad som blifvit yttradt, får jag anhålla
om att få afstå från mitt yrkande om bifall till Utslcs förslag,
och i stället få såsom mitt förslag uptaga det, att lånet skall
beviljas på samma vilkor som för GefleDala-bolaget.
Hr Frih. o. Ordfiden tillkännagaf, att han, vid det förhållande,
att Gr. Hamilton förklarat sig, innan discussionen af R. o.
Ad. ansågs fulländad, hafva yrkat bifall till ifrågav:de lån af 50.000
Rdr Bko under enahanda vilkor, som nyss för låne-anslaget till
GefleDala jernvägs-aktiebolag blifvit bestämde, samt nu, med begäran
om propos. derå, afstått från sitt yrkande om bifall till Utsk:s
Utlåt., fann sig oförhindrad att framställa den sålunda begärda
propos:n.
De härefter först till bifall å Utsk:s Utlåt, och sedan till bifall
å Hr Montgommeries förslag framstälde propos:rne besvarades
med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Frih. o. Ordfiden förklarade
det han ansåg den sednare propos:n besvarad med öfvervägande Ja.
Härvid begärdes votering af Hr Bildt, Didrik Gillis,
med anhållan att Gr. Hamiltons förslag måtte antagas till kontrapropos.
, hvaremot Frih. Raab, anböll att få sitt förslag antaget till
kontra-propos.
Hr Frih. o. Ordf:den, som i anledn. häraf hemstälde om R.
o. Ad. behagade till kontra-propos. vid den äskade voteringen antaga
Gr. Hamiltons förslag, förklarade, sedan svaren härå blifvit
afgifne med starka Ja jemte några Nej, att han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
Uplästes till justering samt godkändes följande voter:s-propos.:
Den sam vill att R. o. Ad. beviljar Nora-Ervalla jernvägsbolag
ett lån af 50,000 Rdr Bko, att utgå under samma vilkor,
sorn finnas bestämde för det af samma bolag från RiksgisKont.
förut utbekomna lån af 100,000 Rdr Bko röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att bevilja ofvannämnde jernvägsbolag
ett lån af 50,000 Rdr Bko, att utgå under enahanda vilkor,
som låne-anslag, enl. StatsUtsk:s Utlåt, N:o 174, blifvit beviljadt
till GefleDala jernvägs-aktiebolag.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 11.
Nej — 36.
_ j! 1
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Stats- samt Allm.
Besv.- och Ekon.Utslcs den 16 och 18 dennes på bordet lagda
Utlåt. Nio 36, i anledn. af väckt motion, angide tillsynen öfver
och regleringen af den Gymnastiska undervisningen inom landet.
Den 19 December.
35»
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:s den 16 och 18 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o
39, i anladn. af väckt motion ang:de bildande af en stam för Örlogsflottans
matroser medelst enrollering af skärgårds-folk.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar: Det
iir mindre det resultat, hvartill Utsk. kommit, än Utslr.s motiver,
som föranleda mig att anhålla om It. o. Ad:ns upmärksamhet för
några ögonblick.
Utsk. har såsom skäl för sitt afstyrkande yttrat att Utsk. anser
den af motionären för Flottans bemanning med sjövandt folk
föreslagna årliga utgift af 7,500 Rdr Rmt, böra i fredstid undvikas,
på det att, i händelse af ett krig, medel må vara att tillgå
för anvärfning och förhyrning af för Flottans bemanning erforderligt
folk. Alt sådant icke skall komma ali saknas, derest Staten
är i tillfälle all erbjuda en skälig aflöning, tror Visit, kunna med
säkerhet antagas.»
Godkännas dessa skäl, skulle på samma grund hela Sveriges
krigsmakt kunna afskedas; ty alla kostnader för densamma äro ju
©nödiga utgifter under fredstid, derest något annat för en krigshärs
upställning vid inträffande krig icke erfordras än penningar.
Vore det så; visserligen borde då, på sätt Utsk. föreslår, hvarje
utgift för såväl landt- som sjö-makten i fredstid undvikas, för att
under krig äga desto mera penningar att på dess förande använda.
Men hvilken dårskap att tänka eller säga sådant. Den gamle Romerska
maximum, si vis pacem, para hellum: »om du vill freden,
så rusta dig till kriget», gäller ännu i hela sin kraft, och ve det
folk som ej rättar sig derefter!
Ehuru jag således anser dessa Utsk:s skäl vara alldeles ogiltiga,
måste jag dock erkänna att i sakens nuv:de skick, då K. M.
icke a flåt i t någon propos. i ämnet, samt då vederbörande myndigheter
deruti icke blifvit hörde, hade jag ansett lämpligare att StatsUtsk.
tillstyrkt ett anslag för undersökningar; men det förvånar
mig, att Utsk. icke insett, huru vigtig, och riktig sjelfva saken
är, och huru angeläget det är att åtgärder vidtagas, hvarigenom
den Flotta vi äga eller få, må vid utbrott af ett krig kunna be
sättas
med sjövandt och skickligt manskap. Som vi alla veta, tages
till båtsmän drängar och andre, som ofta aldrig varit till sjös,
då de i Flottans rullor antecknas och bland hvilka mången aldrig
vänjer sig vid eller blifver rätt duglig till sjötjenst. Af SjöOfficerare
har jag hört detta förhållande mycket beklagas. Nu framträder
en Flottans Officer och föreslår åtgärder, hvarigenom anledningen
till denna klagan kan blifva undanröjd. Han föreslår att
det mest sjövana folk, som i Riket finnes, skall under fredstid för
en liten afgift inskrifvas i Flottans rullor, och öfvas så mycket
tiden medgifver, på det att, när kriget står för dörren, man då
skall ega en öfvad på en gång reserv- och rekrvt-corps. Kan något
finnas mora enkelt, mera tjenligt och tillika mindre kostsamt,
samt således ändamålsenligare? Och dock mötes förslaget af en
likgiltighet, att ej säga något mera, som i sanning synes mig oför
-
356
Pen 19 Dec ernber.
klarlig. Det är uppenbart att Utsk:s s. k. skäl är blott en förevändning,
för att komma ifrån saken. Man kan visserligen säga
att detta förslag innebär någonting hos oss ovanligt, som ännu
icke blifvit bär i landet försökt. Men, mine Hrr, det är dock
icke oförsökt. I Frankrike, hvars flotta i närv:de stund anses täfla
med den Engelska, om icke t. o. m. öfverträffa denna, är, såsom
jag hört sägas, allt manskap, som bor vid kusterna och äger vana
vid sjöfart, inskrifvet och öfvadt, så att det kan användas när som
helst. I Danmark och Norrige eger enahanda förhållande rum.
Som jag tror, äfven i Belgien och Holland. Månne vi ej äga i
allt detta goda grunder för att understödja försök äfven bland oss
med en hos ganska framstående sjömakter nyttig befunnen inrättning.
Jag tror slutligen, att den kostnad, som här är i fråga under fredstid,
kan mångdubbelt blifva ersatt under krigstid, och på alla dessa
jemte andra af motionären omförmälda skäl, anser jag saken icke
böra falla, när den en gång blifvit väckt. Jag har desto mera
skäl derför, som trovärdiga män försäkrat mig, att män, hvilka
inom vår marin innehafva en hög rang gillat förslaget och önskat,
att det måtte hafva kommit från K. M. Jag hemställer således,
att R. o. Ad. måtte, för sin del, antingen bevilja det begärda,
jemförelsevis ringa anslaget, eller återremittera Utlåt., för att af
Utsk. tagas i närmare öfvervägande.
Hr af Edholm, Erik Wilh.: Då jag anser den ifrågavide
motionen kunna blifva af största inflytande för vårt framtida sjöförsvar,
och då jag således önskar sakens framgång, tror jag dock
att det vore riktigare att, på sätt den sista värde talaren framställt,
ingå med en skrifvelse till K. M. i ämnet. Man vet att
de förslag, som åsyfta mera genomgripande förändringar,- lättare
vinna bifall, då de komma från K. M., än från enskilda personer.
Jag får således instämma i Hr Carlheim-Gyllenskjölds förslag.
(/[', Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt, att Hr Carlheim-Gyllenskjöld,
med hvilken Hr af Edholm sig förenat föreslagit,
att R. St:r måtte hos K. M. i underd:het hemställa, om icke,
genom enrolloring och öfning uti K. M:s Flotta af fiskare- och
skärgårds-folk, för densamma kunde under fred bildas och i krig
användas en tjenlig och föga kostsam förstärkning af dess stamtrupp,
blef detta förslag af R. o. Ad. bifaljet, efter först till bifall
å Utsk:s Utlåt, framstäld propos., som besvarades med Nej.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Stats- samt Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk:s den 16 och 18 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 40, i anledn. af väckte motioner, ang:de rättighet för
indelningshafvare att få sina räntor och krono-tionde debiterade
och upburne af Kronans upbördsmän samt å vederbörande landtränterier
qvartalsvis uttaga i penningar den derför belöpande
lösen.
Dan 19 Dea ernber.
3r>7
Vid förnyad föredragning af Sammansatta Stats- och BankoUtslos
den 16 och 18 dennes på bordet lagda Mern. N:o 41, med
förnyadt förslag till voter:s-propos:r i fråga om beloppet af det
Fullmäktige i Banken och Ril<sg:sKont. tillkommande honorarium,
blefvo de i detta Mern. föreslagne voter:s-propos:r af R. o. Ad.
godkände.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
StatsUtsk:s den 18 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 177, i anledn.
af K. M:s Nåd. Propos. ang:de åtgärder till behöfvandes undsättning
i missvext-år.
Föredrogos och b i föl los StatsUtsk:s nedannämnde den 18
dennes på bordet lagde Utlåt:n :
N:o 178, i anledn. af ånyo väckt fråga om afskrifning af
Statsverkets fordringar hos innevånarna inom Westerbottens och
Norrbottens län för meddelade undsättningar;
N:o 179, ang:de stats-anslag lill trycknings-kostnaden för de
af Skeppsbyggmästaren J. Weilbach upgjorde ritningar till ledning
vid fartygs byggande; S3mt
N:o 180, ang:de hegardt stats-arrslag till reparerandet af 3:ne
torn å KungsLena kyrka i Westergöthland.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s den 18 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 60, med förslag tili sammanjemkning af de inom
RiksStm fattade skiljaktiga beslut, i anledn. af Utsk:s Betänk. N:o
51, i fråga om stiftande af en lag, ang:de ordningen och vilkoren
för utländsk mans uptagande till Svensk medborgare.
Föredrogs Riddarh.Utskis den 18 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 21, i fråga om gaslysnings användande uti Riddarhuset.
Gr. Hamilton, Malcolm: Hvad detta Betänk, beträffar,
vill jag visserligen bifalla det till en del, men icke i dess helhet.
Jag anser det nemi. vara olämpligt att införa gaslysning i Riddarhussalen,
emedan jag anser gasen i rum skadlig så vä! för synorganerna
som för helsan i allmänhet. Jag anhåller derföre att
Betänk, så till vida måtte bifallas, att gaslysning måtte ledas på
öfriga ställen inom Riddarhuset men icke i salen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För min del är jag af motsatt
tanke med den siste värde talaren. Jag tror att det är omöjligt
att få detta rum uplvst ulan gas; ty icke allenast färgen på väggarne,
utan äfven storleken gör att man med lampljus icke kan
åstadkomma annat än ett halft dunkel. Gasen har dessutom en
annan fördel, nemi. att den värmer, och man är i allmänhet här
358
Den 19 Decernber
mera besvärad af köld än värme. Hvad gaslågans dallrande sken
beträffar, som man ofta framdragit såsom någonting skadligt, så
beror det helt och hållet på bränvarans konstruktion, och då jag
förmodar att i detta afs:de allt skall göras för att få uplysningen
väl ordnad, kan jag icke annat än bifalla Betänk.
Gr. Björnstjerna, Carl Magn.: Jag är helt och hållet
förekommen af Gr. Lagerbjelke, och vill blott tillägga, att jag visserligen
är konservativ; men att jag icke sträcker denna konservatism
så långt, att önska fortfarandet deraf, att enhvar, som vill
läsa något, måste begära Landtm:s tillstånd att få flytta sig från
sin plats.
Jag anhåller om bifall till Betänk.
Gr. Hamilton: Jag är visserligen icke konservativ, men
jag vill i alla fall icke hafva så ställt, att jag känner mig illamående
hvarje gång jag går från Riddarhuset, och det blir enl.
min öfvertygelse förhållandet hvarje gång jag går från Riddarhuset.
Den härefter till bifall å Utsk:s Utlåt, framstälda propos:n
besvarades med starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Frih. o.
Ordftden förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogos och bi föl los Riddarh.Utsk:s nedannämnde den 18
dennes på bordet lagda Utlät:n:
N:o 22, arig:de väckt fråga om förändrad inredning af de s. k.
Sekreta Utsk:s-rummen;
N:o 23, i anledn. af återremiss af Utslcs Utlåt. N:o 8, om
ett förlags-lån från Riddarh.Kassan för utgifvande af Riddarhusets
genealogier ;
N:o 24, i anledn. af återremiss af Utslcs Utlåt. N:o 13, ang:de
anslag för granskning af Riddarhusets genealogier; och
N:o 25, i anledn. af väckt motion om anslag för fortsatt utgifvande
af IL o. Ad:ns Prot. från 1627 till 1714 års Riksdag.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne Utlåtin och Mern.:
N:o 183, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse i fråga om förhöjning
af anslagen till manskapets beklädnad vid Svea och Götha
ArtilleriReg:ten ;
N:o 184, i anledn. af K. M.s Nåd. Propos., ang:de eftergift
till förmån för Misterhults sockens fattigvård af Kronans rätt till
dana-arf efter Lena Hansdotter i Sundsholm;
N:o 185, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de betäckande
af de kostnader, som för skatte-förenklingens och det nya Jorde- <
boksverkets fortgång erfordras;
N:o 186, ang:de kostnaderne för tryckningen af RiksSt:ns
Prot:r vid nuv:de Riksdag jemte dertill hörande bihang;
Den. 19 December.
359
N:o 187, angille dels tillägg till förut meddelade stadganden
i afside på utdelningen af de tryckta Riksdags-handlingarne, dels
förhöjning af arfvodet för dermed förenade bestyr;
N:o 188, angide särskilda arfvodens beviljande för verkställigheten
af Riksdags-kostnadernes betalning samt granskning af de
å dessa kostnader afgifna räkningar och reqvisitioner;
N:o 189, i anledn. af väckt fråga om medels anvisande till
inköp eller expropriation af fasta egendomen N:o 1 å Riddarholmen
;
N:o 190, i anledn. af väckt fråga om bestämmande af större
areal för gärdemantalet inom Bodums pastorat af WeslerNorrlands
län; samt
N:o 191, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse i fråga om eftergift
af det f. d Landshöfdin i Götheborgs och Bohus län, GeneralMajoren
Gillis Edenhjelm ådömda ersättnings-ansvar för Kronans
förlust till följd af LänsBokhållaren Caspar Långlots bedrägliga
förhållande.
Hr Olivecrona, August: Sedan R. o. Ad. förut på f. m.
vid pröfning af Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  (Ttslcs Utlåt. N:o 39, i anledn. af väckt motion ang:de bildande
af en stam för Örlogsflottans matroser medelst enrollecing af skärgårds-folk,
för sin del beslutat en underd. hemställan till I{. M.
i ämnet, anhåller jag att de öfrige RiksStin måtte inbjudas att
förena sig uti ifrågavide beslut.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. biföll R. o. Ad. att
de öfrige RiksStin genom utdrag af Prot. skulle inbjudas att förena
sig uti R. o. Ad. denna dag i afs-.de på Sammansatta Stats- samt
Allm. Besv.- och Ekon.Utskis Utlåt. Nio 39 fattade beslut.
Hr Frih. o. Ordfiden yttrade att, sedan nu föredragningslistan
blifvit genomgången, R. o. Ad. torde finna, det borde plenum för
eftermiddagen inställas samt det derom utfärdade anslag nedtagas,
och ropades härvid Ja; hvarefter H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Muncle.
360
Don 21 Docombor.
Måndagen den 21 December 1857.
Plenum kl. | 2 e. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, som fortfor att i Hr Gr.
o. Landtm:s ställe föra ordet, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt.
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m., samt att han ansåg
sig böra derom erinra med anledn. deraf att införandet i tidningarne
af annons om detta sammanträde af en händelse blifvit försummadt.
Till åtlydnad af K. M:s Nåd. kallelse till plenum plenorum
denna dag kl. 2 e. m. afgick \ timme före den sålunda utatta
tiden Hr Frih. o. Ordkden jemte R. o. Ad. till Rikssalen der 11.
Ex. Hr Just. Statsministern å K. M:s höga vägnar upläste K. M:s
Nåd. svar, i anledn. af åtskilliga utaf R. St:r vid innev:de Riksmöte
antagna lagförändringar, samt Hr Frih. o. Ordftden till K.
M. i underdånighet öfverlemnade R. St:rs underd. svar med bifall
till 4 K. M:s Nåd. Proposir i lagfrågor.
H. R. o. Ad. åtskiljdes, enl. derom före afgången från Riddarhuset
fattadt beslut, vid utgången från Rikssalen kl. | 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Måndagen den 21 December 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr Gr. o.
Landtm:s ställe, föra ordet.
Den 21 December.
301
Justerades 9 prot.-utdrag för d. 19 dennes.
Gr. Adlersparre, Carl, upläste en så lydande motion:
Sedan Rikets Höglofl. Ständer vid inev:de Riksdag afslagit
den för Kongl. LifBeväringsReg:tet af K. M. äskade löneförhöjning
och emedlertid beslutat beväringsexercisens förlängning till dubbelt
emot hvad hittills egt rum och då förhöjda löner blifvit beviljade
åt både Hallands och WesterNorrlands BeväringsBataljoner,
så synas rättvisa och billighet fordra att åtminstone någon ersättning
lemnäs åt Officerarne af LifBeväringsReg:tet under 2:dra Beväringsmötet
äfvensom åt dem af Reg:tet, hvilka, enl. Generalordres
af den 24 Juli innevide år, äro skyldige att emellan exercistiderna
vistas i Stockholm.
Till aflöning under 2:dra Beväringsmötet, 14 dagar skulle
enl. 1851 års resereglemente, erfordras 1,354 Rdr 50 öre och då
dertill lägges förhöjning, enl. Kongl. Förordnm af den 13 Mars
innev:de år, med 50 öre per dag för de 33 i 7:de och 8:de klasserna
befintlige eller 231 Rdr samt 3-£ rationer för Stabens hästar
eller 630 Rdr, förhöjdes summan till 2,215 Rdr 50 öre, och till
förhöjdt arfvode (eller tjenstgöringspenningar) åt dem som bestrida
tjenstgöringen emellan exercistiderna med tillsammans 3,082 Rdr
50 öre, förhöjningen för detta befäl, utgörande 1 Chef, 1 Major,
1 Reg:tsQvartermästare, 1 Adjutant, 1 Reg:tsPastor, 1 Reg:tsAuditör,
1 Reg:tsSkrifvare, 1 Kapten, 1 Löjtnant, 1 UnderLöjtnant
samt 1 BataljonsAdjutant, beräknad efter samma grunder som K.
M:s Nåd. Propos angifvit; således hela sammanlagda beloppet, som
skulle erfordras, 5,298 Rdr Rmt.
Då K. M. genom ofvannämnda Nåd. GeneralOrdres, vidtagit
en förändring i afs:de på Officerarnes tjenstgöring och då äfven,
enl. hvad jag redan haft äran erinra, exercistiden blifvit förlängd,
måste dessa tvenne omständigheter utgöra ett fullgilltigt skäl för
mig att., i stöd af 56 § Riksd:sOrdn:n, göra denna motion, hvilken
är så mycket billigare som ingen lärer kunna neka att det
ju icke är hardi för LifBeväringsRegitets OfficerKorps att nödgas
qvarstå med närv:de otillräckliga löne-inkomster; — ty något förslag
om Reg:ts totala omorganisering kan icke åtminstone före
nästa Riksdag från Regeringen förväntas.
Jag får således vördsamt föreslå att »R. St:r måtte ställa till
K. M:s höga disposition ett årligt anslag af 5,298 Rdr Rmt att,
under tiden för nästa statsreglering, användas till aflöning åt Officerarne
vid Kongl. LifBeväringsReg:tet under 2:dra Beväringsmötet
äfvensom till förhöjdt arfvode åt 1 BataljonsAdjutant och de
Officerare, hvilka, i och för tjenstgöringens bestridande äro skyldige
att emellan exercistiderna vistas i Stockholm.»
Näriagde Promemoria utvisar fördelningen af summan, i hvilken
äfven inbegripes aflöning och förhöjda arfvoden åt Regdels
civile tjenstemän. Om remiss till Höglofl. StatsUtsk. af denna
min motion får jag anhålla äfvensom att den må MedSt:n kommuniceras.
362
Den 21 D ecember.
Tillökningen i arfvodet emellan mötena 8r beräknad likame d
skillnaden emellan nuv:de och den af K. M. föreslagna lön.
I tjenstgöring emellan mötena.
1 Reg:tsChef
Nuvarande af K. M. Skilnad,
lön o. arfv. fores], lön. Rdr öre
dCöolT 5^000. 500: —
1 Major
jl:ste Bat:sChefs nuv:de I
lön . . . 2,250 J
föreslagna lön 2,700 Ledium af skil|naden 500:
l2:dre Bat:nsChefs j
nuv:de lön . 1.650Å
föreslagna lön 2,200.y
1
Reg:tsQvartermåstare .
900.
1,200.
300: —
1
tl:ste Adjutants
\ lön . . .
* ,■ , , / föreslagna lön
Adiutant ( ,
nuv:de
525.
900.
v medium af skillnaden 362: 50.
1
\2:dre Adjutants
J nuv:de lön .
* föreslagna lön
Reg:tsPastor
. 450. |
800.
150.
300.
150: —
1
ReS:tsAuditör ....
225.
400.
175: —
1
1
Reg:tsLakare fhar fått tillökning
år 1855.)
Reg:tsSI<rifvare
450.
500
50: —
1
Kapten
1,050.
1,400.
350: —
1
Löjtnant
450.
800.
350: —
1
IJnderLöjtnant ....
375.
600.
225: —
1
BataljonsAdjutant
. .
255.
375.
120: —
Aflöning under 2:dra
Beväring
Summa
smötet, 14 dagar
3,082: 50.
efter 1851
års resereglemente:
1 Chef å 7 Rdr per dag
98
1
l:ste Major ä 6 . . .
. 84
—
1
2:dre dito å 3: 50 .
. 49
—
1
Reg:tsQvarterrnästare å 2:
75 .
. 38
50.
1
Reg:tsAuditör ä 2 . . .
28
—
1
Reg:tsLäkare å 2: 75 .
38
50.
1
Reg:tsSkrifvare å 2 .
. 28
—
2
Reg:tsAdjutanter 5 2.
. 50
—
1
Reg:tsPastor å 2: 75 •
. 38
50.
1
Kapten ä 2: 75
. 38
50.
7
Kaptener å 2: 75 . • .
. 269
50.
1
Löjtnant 5 2
. 28
—
7
Löjtnanter 5 2.
. 196
—
1
UnderLöjtnant 5 2 .
. 28
—
7
UnderLöjtnanter 5 2.
. 196
—
5
Surnumerärer 5 2. .
. 140
—
Summa Rdr Rmt 1,354
50.
D en 21 December.
363
Förhöjning enl. Kongl. Förordn:n
af den 13 Mars 1857 med 50 öre per
dag för de 33 i 7:de och 8:de klassen
befintlige 231. —
3ij rationel- å 180 Rdr  630. —
Summa Summarum Rdr Rmt 5,298. —
Ilr af Klint, Erik Magnus: Under discussionen här pä
Riddarhuset om StatsUtsIcs Utlåt, rörande 4:de Ilufvudtiteln anförde
jag de bill ighetsskäl, som ia g trodde böra tala för bifall till
K. M:s Propos. om förhöjd aflöning åt LifBeväringReg:tet. K. M:s
Förslag i denna del vann icke R. St:rs bifall. Då nu motion blifvit
väckt i samma rigtning kan jag icke underlåta att med min
röst understödja densamma. Jag anhåller att reservationsvis få
tillägga, att hvad utgång denna motion kan hos StatsCtsk. och 11.
St:r få, K. M. må vara oförhindrad att vidtaga de åtgärder, som
i anledn. af R. St:rs beslut rörande Beväringsmanskapets vapenöfningar
m. m. blifva af nöden. Jag anhåller att detta mitt yttrande
måtte få åtfölja remissen till Utsk.
Remitterades till StatsUtsk., hvarjemte den nu väckta motionen
kommunicerades MedStm.
Föredrogs K. M:s denna dag i Rikssalen meddelade Nåd. Svar,
i anledn. af åtskilliga utaf R. St:r vid innev:de Riksdag antagne
lagförändringar; och beslöts att detta Nåd. Svar>kulle meddelas
Exped.Utsk. för att iakttagas vid Riksdagsbeslutets uprättande.tjg^
Anmäldes till bordläggning ett från BankoUtsk. inkommet
Utlåt. N:o 66, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om åtgärders vidtagande
för att underlätta penninge-ställningen och rörelsen inom
landet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: R. o. Ad. torde inse
viglen deraf, att detta ärende skyndsamt afgöres. Jag anhåller
derföre, att detta Utlåt måtte blifva upfördt först på föredragningslistan
för nästa plenum.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts att BankoUtslcs
nu bordlagda Utlåt. N:o 66, skulle upföras främst å föredragningslistan
för nästa plenum.
Anmäldes och lades på bordet ett från StatsUtsk. inkommet
Utlåt. N:o 192, i anledn. af erhållne återremisser å Betänk. N:o
148, ang:de reglering af utgifterne under RiksStatens Åttonde Ilufvudtitel.
Den 21 December.
Föredrogs ett frän Yällofl. BorgareSt. ankommet prot.-utdr. HT:o
491, innehållande inbjudning till MedStm att förena sig i BorgareSt:s,
vid pröfning af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 176, ang:de ett
ytterligare lån af allmänna medel åt NoraErvalla Jernvägsbolag,
fattade beslut att afslå Utlåt.'och till NoraErvalla Jernvägsbolag
bevilja ett lån af 75,000 Rdr Huit att utgå under samma vilkor
som finnas bestämda för det af samma bolag från Itiksg:sKont. förut
utbekomna lån af 100,000 Rdr Bko.
Hr. Bildt, Didrik Gillis: Uti sista plenum voterade R.
o. Ad emellan beviljande af 50,000 Rdr till Nora och Ervalla
jernvägsbolag med de vilkor BorgareSt. nu inbjuder R. o. Ad. att
antaga, och på andra sidan de vilkor R. o. Ad, bestämt för lån
till Gefle och Dala jernvägen. Då R. o. Ad. således efter lång
discussion och slutligen votering fattat sitt beslut, föreställer jag
mig att R. o. Ad. icke kan antaga den gjorda inbjudning, hvarföre
jag yrkar att densamma måtte läggas till handlingarne.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att med vidblifvande
af sitt förut i ämnet fattade beslut lägga förev:de prot.-  utdrag till handlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 18 och 19 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 177, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.
ang:de åtgärder lill behöfvandes undsättning i missvextår.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 19 dennes på bordet
lagda nedannämnde Utlåtrn
N:o 183, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse, i fråga om
förhöjning af anslagen till manskapets beklädnad vid Svea och
Götha Artillerillegrlen ;
N:o 184, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de eftergift
till förmån för Misterhults sockens fattigvård af Kronans rätt till
dana-arf efter Lena Hansdotter i Sundsholm; och
N:o 185, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de betäckande
af de kostnader, som för skatteförenklingens och det nya Jorde
boksverkets
fortgång erfordras.
Vid föredragning af StatsUtsIcs d. 19 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 186, ang:de koslnaderne för tryckningen af RiksSt:ns
probr vid nuv:de Riksdag jemte dertill hörande Bihang, biföll
R. o. Ad. hvad Utsk, under N:ris 1, 2 och 3 tillstyrkt och
hemställt samt lade detta Mern. i öfrigt till handlingarne.
Föredrogs och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 19 dennes
på bordet lagda Mern. och Utlåtrn
De ii 22 December.
N:o 187, ang:de dels tillägg till förut meddelade stadganden
i afs:de på utdelningen af de tryckta Riksdagshandlingarne, dels förhöjning
af arfvodet för dermed förenade bestyr;
N:o 188, ang:de särskilda arfvodens beviljande för verkställigheten
af Riksdagskostnadernes betalning samt granskningen af
de å dessa kostnader afgifna räkningar och reqvisitioner;
N:o 189, i anledn. af väckt fråga om medels anvisande till
inköp eller expropriation af fasta egendomen N:o 1 på Riddareholmen
;
N:o 190, i anledn. af väckt fråga om bestämmande af större
areal för gärde-mantalet inom Bodums pastorat af WesterNorrlands
län; samt
N:o 191, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse, i fråga om eftergift
af det f. d. Landshm i Götheborgs och Bohus län, GeneralMajoren
Gillis Edenhjelm ådömda ersättningsansvar för Kronans
förlust till följd af LänsBokhållaren Caspar Langlets bedrägliga förhållande.
Ii. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 22 December 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr Gr. o.
Landtmis ställe föra ordet.
Justerades 6 prot:s-utdr för d. 21 dennes.
Föredrogs BankoUtskis d. 21 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 66, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om åtgärders vidtagande
för att underlätta pennineestäliningen och rörelsen inom landet.
Detta Utlåt, begärdes på bordet af Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman,
och Frih. Paykull, Johan Gustaf, hvarefter yttrades af
Gr. Löwenhjelm, Carl Gustaf: Utan att i ringaste måtto
misskänna ledamöters af delta Stånd fullkomliga rättighet att begära
bordläggning af förevide Betänk., tror jag mig dock böra till
366
D en 22 December.
Ståndet och dess ledamöter hemställa, huruvida icke vigten af
ärendets skyndsamma behandling skulle kunna medgifva ett afstående
från bordläggningen sålunda, att, ehuruväl Utlåt, bl ef i gårdagens
plenum upläst, det ånyo finge upläsas. Jag grundar denna
min framställning derpå, alt det som i Betänk, anföres är ganska
enkelt och föga kompliceradt, äfvensom de punkter hvaraf det
består äro blott 4. Jag tror att det går ganska lätt taga reda
på dessa, a 11rahel 1st, och derpå anhåller jag att ledamöterna täcktes
upmärksamma, som om hufvudsaken väl alla RiksStm lära vara
ense, och om penningarnes användande kommer att stadgas genom
de föreskrifter som af R. St;r för BankoFullmägtige varda fastställda.
Häri synes mig för de Hrr, som begärt målet på bordet, vara fullkomlig
garanti, att icke det är fråga om någon slags öfverraskning
eller något förlöpande. Vi hafva god tid innan ärendets syftemål
kan vinnas, och jag tror att det skall göra god verkan i landsorten,
der hopp och tröst väntas härifrån, om vi nu sätta verket
i gång, aldraheldst då, såsom jag nyss nämnde, jag icke dervid kan
hysa den ringaste betänklighet, då föreskrifterna komma att af
Ständerna närmare bestämmas. Jag får således vördsammast upmana
de närv:de flrr:ne att, såvida mitt anförande baft någon vigt
och något värde, afstå från sitt yrkande, och, om detta bifalles,
anhåller jag att Utlåt, i sin helhet måtte upläsas och derpå [öretagas
till behandling.
Frih. Paykull: Jag för min del finner det temligen obe
hörigt,
att genast efter det ett Betänk, af så oerhörd vigt som
detta inkommit, genast företaga det till behandling, och således
fortfar jag i mitt yrkande på bordläggning.
Hr Frih:n o. Ordbden förklarade, att ifrågav:de Utlåt, i följd
af 2:ne ledamöters derom gjorda begäran, komme ytterligare hvila
på bordet.
Föredrogs och lades till bandlingarne StatsUtsk:s d. 21 d:s
på bordet lagda Utlåt. N:o 192, i ani. af erhållne ålerremisser
å Betänk. N:o 148, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Åttonde HufvudTitel.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. § på 11 f. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 23 December.
367
Onsdagen den 23 December 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för d. 22 dennes och pleni-prot. för
d. 21 sisth October f. m.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtslcs
den 21 och 22 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 66, i
anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om åtgärders vidtagande för att underlätta
penningeslällningen och rörelsen inom landet.
7:sCa punkten:
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Då K. M:s Nåd. Propos.
lägger vigt derpå, att den föreslagna hjelpen kommer landets näringar
och handel till godo. anser jag nödvändigt att orden: inom
landet, följer på orden: handel oell näringar i den Usta punkten,
ty eljest kan inträffa, att näringarna få intet och att börsens skulder
öfverflyttas på Staten, Utslcs förslag om anvisande på Banken
af ett kreditiv måste jag motsätta mig, enär ful! säkerhet för ett
sådant kreditiv icke kan lemnäs. Afven motsätter jag mig Utsk:s
förslag, att BankoFullmäktige endast på grund af aftal om ett låns
uptagande lemnäs rättighet att utgifva sedlar. Hvilken säkerhet
finnes väl i ett sådant aftal. Icke längesedan hörde vi talas om
ett aftal om ett jernvägslån, men hvarest finnes detta lån? Kan
icke utgången blifva densamma med nu föreslagna länet? Om
Banken på så lösa grunder skall utgifva sedlar till ett belopp af
12,000.000 Rdr, så, om lånet icke utgår, blir följden, att realisationen
går om intet; Bankens sedlar förlora sitt värde och landets
kredit förstöres. Ett så oerhördt lättsinne i behandlingen af
Rikets vigtigaste angelägenheter kan jag ingalunda gilla. Ett lån
i silfver till förstärkande af Bankens kredit anser jag nödvändigt,
men lika nödigt är ock att inga sedlar utgifvas förr än detta lån
till sista specien kommit under Bankens vård. Ulsk. föreslår äfven,
att K. M. skall blifva endast en slags mäklare för Fullmägtige och
icke äga någon kontroll deröfver, att detta lån användes till Rikets
sannskyldiga nytta, och ändock fordrar Utsk., att Statsverket i
sista hand skall betala alla möjliga förluster. Sannerligen fordras
det icke försynens synnerliga beskydd, om vi icke skola gå under
genom sådana operationer i financiel väg. Jag anhåller om återremiss
af hela Betänk.
Frih. Paykull, Johan Gustaf; Af den som icke är bevandrad
i finans-lärans irrgångar, kan det visserligen synas något
!)GS
Den 23 December.
vågadt, att uttala sig i förevide ämne; men då man har en fast
öfvertygelse, att Utsk:s förslag icke är tjenligt, torde det få anses
som en pligt att med några ord gifva denna öfvertygelse tillkänna.
Det var en tid då Sverige i allmänhet hyste mycken obenägenhet
för statslån, och då man, oaktadt månget försök gjordes,
icke ville ingå på en sådan bana. Förhållandena voro likväl då
annotlunda än nu. Sverige ansågs då vara ett fattigt land, men
kunde dock undvara lån, hvaremot nu, då det anses vara ett rikt
land, man vill göra det ena stora lånet efter det andra. Vid betraktande
häraf skulle man snarare komma till en motsatt slutsats
ang:de Sveriges financiella ställning; ty det är icke den rike som
behöfver låna, utan den fattige. Den gamla enfaldiga satsen att
ju mer man lånar desto mera sätter man sig i skuld, tyckes f. n.
hafva förlorat sitt värde, och man anser i stället att ju mer man
skuldsätter sig desto större blir välståndet. Man vill i denna,
för den nödställda handelsverlden sorgliga stund, göra statslån för
att, som man säger, underlätta industrien, fabrikerna och näringarna.
Handelsmännen söka uppskrämma statsmännen för att få
hjelp i sitt djupa betryck, sedan de genom hazardspeJ och öfverdåd
förstört sin kredit och sin rörelse. Man utmålar allt till det
värsta, talar om åkerbrukets och näringarnes förfall och den mängd
af arbetare som skola bli sysslolösa. Hvad jordbruket beträffar, så
är det verkligen tillfredsställande alt man vill fästa något afseende
dervid; ty så har icke alltid varit händelsen. Mången gång har
tunnan råg nedsjunkit i pris till 10 å 11 Rdr, men jag har icke
hört omtalas att man då velat uptaga något statslån för alt förbättra
jordbrukarens ställning; ja, man har icke ens ansett billigt,
att genom en måttlig införsels-tull på spanmål i någon mån betrygga
landtmannen från förluster, utan man bar sett Skeppsbron
barrikaderad af ryskt mjöl, hvaraf Staten icke haft den ringaste
inkomst.
Hvad åter angår bruksrörelsen, så är. det visserligen möjligt
att ett eller annat bruk äfvensom en eller annan fabrik, till följd
af mindre god organisation, måste under någon tid uphöra med sin
rörelse; men sådant synes mig icke vara någon så beskaffad riksolycka,
att skyldige och oskyldige skola utsättas för de vådliga
följderna af en 12,000,000 statsskuld. 'Beträffande de norra orterna
med sina sågverk, skulle jag för min del anse mera som en
vinst än en förlust för landet, om dessa industriföretag i någon
män inskränktes, em'edan vi då hade våra der, i annat fall, kanske
snart nog förstörda skogar i behåll.
Vidkommande upgiften, att en mängd bruks- och fabriksarbetare
skulle blifva sysslolösa, så må man väl i detta full fästa
något afseende vid deras antal; och jag ber att blott såsom exempel
uppå huru härmed förhåller sig, få upgifva några siffror, hemtade
ur officiella källor. Vi finna häraf, att i Westmanlands län
utgör antalet af bruksarbetare icke mer än något öfver 3,500,
och i Wermland användes icke fullt 3,000; dessa summor tyckas
icke vara synnerligen stora, och det bör icke förglömmas att största
delen
Den 23 D ece mb er.
363
delen af dessa bruksarbetare under vissa tider pä året äfven sysselsättas
nie l jordbruk. Hvad åter beträffar fabriks-arbetarne, så
vill jag börja med Stockholm; der anses något öfver 4.100 arbetare
sysselsättas, eller obetydligt mer än 4 proc. af befolkningen.
Det är visserligen möjligt, att många bland Stockholms innevånare
har ondt om penningar, men efter hvad man ser i allmänna
lifvet, tyckes det icke vara någon brist derpå, åtminstone när det
är fråga om att roa sig eller gå omkring i bodarna och köpa
lyxartiklar, och ehuru dessa bodar under någon tid icke varit så
flitigt besökta som vanligt, börjar det dock nu på att blifva temligen
trångt derstädes.
Norrköpings fabriker framställa ett något annorlunda utseende
i förhållande till folkmängden. Der arbeta nemi. 3,800 personer.
I Kalmar finnas nära 900, i Örebro 237 och alla de 38 fabrikerna
i Wermland sysselsätta endast 263 arbetare. Det synes således
som om antalet af fabriksarbetare icke skulle vara så utomordentligt
stort, att man just för deras skull behöfver uptasa ett lån på
12 millioner itdr. Det är icke samma förhållande i Sverige som
i andra länder, synnerligast England, der en stor del af befolkningen
lefver i städerna och sysselsätter sig med fabriksarbete.
I Sverige lefva nio tiondedelar af befolkningen på landet med jordbruk
till sin hufvudsakliga näring. Af den återstående tiondedelen
som lefver i städerna, sysselsätter sig också en ganska stor del
med landtbruk, hvarpå såsom bevis exempelvis kan anföras, att
Upsala stad har 900 t:r spanmål i årligt arrende af sin stadsjord
samt att Malmö stad anses producera omkring 6,000 t:r spanmål.
Man bör derjemte ihågkomma, att då det såsom nu är godt om
denna nödvändighetsvara, befinner sig massan af befolkningen i
vårt land i allmänhet väl; och blott då det är ondt derom afskedar
jordbrukaren sina arbetare. Att penningen tyckes försvinna,
är en sak som man, efter min öfvertygelse, icke bör synnerligen
fästa sfg vid; ty sådant inträffar alltid vid hvarje kris och hvarje
osäkerhet i politiskt och kommercielt hänseende, men så snart
lugnet åter hunnit inträda skall han utan tvifvel så småningom
framkomma ur sina gömställen. Vi höra redan, att på utländska
börser penningar börjat visa sig, och om sakerna få gå sin jemna
orubbade gång, är jag öfvertygad att så äfven här kanske snart
nog skall blifva förhållandet.
I afs:de på sjelfva lånet, hvarom här är fråga, tyckes mig
dess upgörande vara ställd på besynnerlig fot; detta skall nemi.
icke gå genom uiksg:sKont ., hvilket embetsverk dock hittills alltid
varit det, som haft dylika bestyr sig anförtrodda, särdeles som
det derför är bildadt. Emellertid skall det nu tillgå på annat
sätt, och hvem som skall underskrifva obligationerna vet jag icke,
ty man vill väl icke att K. M. eller StatsRåderna skola göra det.
Mig synes således lämpligast, att saken öfverlemnas till Riksg:sKont.
, och jag kan icke inse att derigenom någon rubbning skulle
inträffa i dess kredit, som detta Kontor behöfver för att kunna uptaga
det stora jernvägslånet. Likväl gör det, i afside på ansvaret,
X II. 24
370
Den 23 December.
detsamma; ty om Staten lider någon förlust på det lån som Banken
uptager, så får han lika val betala den som om RiksgisKont. skulle
uptaga lånet.
Jag vill icke längre uptaga tiden, utan slutar med att anhålla
om afslag å ifrågavide Irsta punkt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Af den siste talarens
yttrande har jag endast hört att han yrkat afslag å Betänk. Det
måste i sanning förvåna, att, under den nuvrde betryckta penningeställningen,
man icke vill, alt Staten skall träda emellan
med sin hjelp, då likväl andra länder gifvit oss ett Iofvardt exempel
i det afseendet. Jag skulle tro, att det Kongl, förslaget är i
alla afseenden lämpligt. Det är fotadt på en säker grund, nemi.
att ett utländskt lån skall uptagas och dymedelst silfver inkomma
i landet samt penningar utgifvas till lånets hela belopp. Alt näringarna
deraf blifva under loppet af nästa år i behof, torde vara
klart för en hvar sorn något närmare tagit kännedom om förhållandet,
och då det är af vigt för Sverige, att stångjernshamrarne
gå och att yxan går i skogen, m. e. o., att vi kunna förskaffa oss
medel till betäckande af vår import, tror jag att Statens mellankomst
är högst behöflig. Detta om frågan i sin allmäntighet.
Då Betänk, innehåller flera punkter och endast den lista nu
är föredragen, anhåller jag om bifall till densamma.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gustaf: Uti en af de anmärkmr
den förste talaren gjort emot Betänk, instämmer jag, ty tiden,
hvarunder detta Betänk, tillkommit, har varit alltför knapp, hvarföre
ock redaktionen icke är sådan den bort vara. Den anmärkn.
jag här menar, är den Hr Ehrenhoff framställde rörande sedelemissionen.
Icke kan meningen vara, att sedlar skola utgifvas så
snart lånet blifvit aftaladt, ty vi hafva nyligen sett huru ett aftaladt
lån icke blifvit upfyldt. Jag tror således, att i Usla punkten
bör införas orden: »full säkerhet». I anledn. af Frih Paykujls
anförande får jag erinra, att den betryckta penningeställningen icke
blott inom vårt land, utan i alla andra länder, är, likasom dess
orsaker, mera än väl bekant, så att derom icke lönar mödan att
orda. Om således, såsom Frih:n förmenar, Slaten icke bör träda
emellan, blir följden ovilkorligen att alla näringar skola komma
att ligga nere. Jag frågar IIrr:ne, hurudan ställningen inom vårt
land skall om ett år vara, om vid detta tillfälle näringarna (jag
talar om dem i allmänhet och utesluter icke handeln och börsen)
icke skulle understödjas. Skulden må vara hvilkens som helst,
synden må vara gjord af hvem som helst, så drabbar den oss.
Staten består af olika elementer, de der måste samverka, och förstöres
pr i va 11 ifvet, kan man icke tänka sig att Staten kan bestå.
Jag tror således, att om någonsin man bör afvika ifrån den eljest
rigtiga principen, att Staten icke bör inblanda sig i enskildtes
affärer, så är det just vid detta tillfälle. Om vi föreställa oss,
att Staten icke vill lemna sitt bistånd åt näringarna, så att ingen
sedelemission kommer att från Banken äga rum, huru skulle det
Den 23 Dceembcr.
371
då gå? Jo! handel, bergsbruk, fabriker och jordbruket skola småningom
aftyna och komma nära till noll. Annu kunna vi rädda
oss från en så olycklig ställning, och är det väl då skäl att för
några betänkligheters skull, hvilkas vigt jag icke vill bestrida,
men hvilka genom en lugn öfverläggning kunna besegras, vidtaga
åtgärder för att underlätta näringarna och medelst ökad export
förstärka vår Bank. Man har äfven anmärkt, att K. M. skall
öfvertaga lånet och sålunda blifva kommissionär för BankoFullmäktige.
Det måste vara temligen likgiltigt, ty hvad är väl Banken
annat än en del af Staten. Hvad är Staten? Jo! sammanfattningen
af individer och de inrättningar, som för det helas vård blifvit
införda. De kunna verka olika genom den olika fördelningen af
deras bestyr, men de måste alla arbeta för ett gemensamt mål,
d. v. s. det helas båtnad. Det hufvudsakliga skälet emot uptagandet
af Banken utaf ifrågav:de lån, består deri, att man anser
Banken som ett slags palladium, och att man derföre icke vill
ställa den i någon slags ansvarighet för detta lån. Min upfattning
af saken är, att det icke blott är vår pligt utan en nödvändighet
för oss att vid detta tillfälle träda emellan, och jag anser
R. St:r och i främsta rummet R. o. Ad. böra skynda våra näringar
till hjelp. Jag röstar derföre för bifall.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: i afsrde på l:sta punk
ten
hafva tvenne anmärkn:r blifvit gjorda: l:o) att något lån icke
behöfves, och 2:o) om det skall uptagas, borde icke Batiken utan
RiksglsKont. dermed hafva befattning, hvaraf skulle följa, att R. St:r
skulle förvalta medlen och ombesörja utlåningen deraf. Behofvet
af lånet är af de 2:ne sista talarne ådagalagdt, hvartill jag vill
göra ett tillägg. Under vanliga förhållanden ske liqvider mellan
affärsmän inom olika länder högst sällan med metalliskt mynt,
utan med vexlar, som utgifvas af dem som få varor, till dem som
varorna afsändt eller försåldt, Det är omöjligt, att med den ringa
mängd mynt som finnes, annorlunda verkställa dessa liqvider.
Endast vid sl ut 1 iq v idon erlägges betalning i mynt för att bibehålla
dessa vexlars värde. I detta ögonblick hafva alla dessa
kreditpapper förlorat allt värde, och derigenom har upkommit brist
på medel att verkställa de ömsesidiga liqviderne, som upgå till
oerhörda belopp, och hela vårt rörelsekapital är dertill icke ens
tillräckligt. Den andra orsaken till den allmänna förlägenheten
består deri, att vi af ålder varit vana att taga stora förlag från
utlandet för drifvandet af rörelsen inom landet. Under vintern
inköpa våra handlande bergs- och skogsprodukter, hvartill fordras
stora förlag, och först om våren utföras de till utländningen.
Häraf visar sig, att Sverige mer än något annat land är i behof
af förlag, och detta från utländningen hämtadt skall vid skeppningens
början om våren återgäldas. Då man nu betänker, att det
förlag, som svenska handeln sedan lång tid tillbaka varit van att
taga från utländningen, på en gång blifvit vår handel undandraget,
inses lätt skälet, hvarföre i Sverige upkommit en kapitalbrist,
och klart är, att, för att kunna drifva en rörelse, det fordras för
-
375
Den 23 December.
lag; och derföre mäste vi nu söka att skaffa vära näringar ersättning
för hvad de förlorat. Det måste finnas ett nytt kapital, som
betalar arbete och omkostnader tills produkten blir färdig, och
detta kapital kan nu endast genom ifråga veile låns uptagande af
Banken åstadkommas. Banken är så mycket mera dertill i tillfälle,
som han kan köpa vexlar och sålunda bereda ett kapital som
erfordras. Orimligheten 'deraf, alt Riksg:sKont. skall uptaga och
åter utlåna lånet, är så i ögonen fallande, att något bevis derför
icke erfordras. Jag röstar för bifall till förslaget.
Frih. Paykull: Det är för mig icke möjligt att närmare
ingå i de frågor som röra sjelfva finans-väsendet, och af den som
endast hyllar den enkla regeln, att icke gifva ut mer än man får
in, kan man icke heller vänta någon djupare kännedom deruti.
Ehuru emellertid detina regel tyckes vara temligen simpel, tror
jag dock, att de som följa den, befinna sig väl deraf. — Det är
besynnerligt huru olika erfarenheten kan vara hos olika personer;
hvad mig beträffar, tror jag mig hafva gjort det rönet, att det
finnes ganska många personer i vårt land som icke befinna sig i
någon nödställd belägenhet; men dessa äro sådana som upfort sig
redligt och hushållsaktigt. Det synes mig riktigt, att under den
goda tiden göra besparingar för den onda; men denna regel har
icke blifvit följd, utan man har i stället tänkt, alt man under
don goda tiden bör hafva yppigt och stort, ty under den onda får
man väl hjelpa sig med lån. Men de som så handlat och tänkt
böra äfven deraf få känna följderna, och kunna icke rättvisligen
äga ringaste anspråk på hjelp af Staten. Jag fortfar i mitt yrkande
om afslag å den föredragna punkten.
Hr Hjerta, Lars: Tvenne talare hafva på ett klart sätt
visat behofvet af bifall till Utsk:s Betänk., och jag förmodar äfven,
att B. o. Ad. kommer att rösta ja för detsamma. Det skulle således
synas öfverflödigt att yttra något vidare i detta ämne; dock
tror jag, att man bör begagna detta tillfälle att vidröra åtskilliga
invändningar, som man icke så sällan får höra mot Statens mellankomst
i vår nuv:de betryckta penningemarknad.
Såsom Frih. Paykull äfven gjort, har man velat rubricera
denna Statens mellankomst såsom ett inträdande i finans-lärans
irrgångar, hvarmed motståndarne dertill icke vilja befatta sig.
Mig synes dock behöfligt att erinra dessa motståndare om åtskilligt
som tillhör finans-lärans abed, och hvilket de tyckas hafva
förbisett. Gr. Löwenhjelm har redan vederlagt Frih. Pavkulls inkast
derom, att det belyder intet om en mängd sågverk och fabriker
komma att ligga nere, men icke destomindre hör man personer
understundom föra samma språk. Det må då tillåtas mig
att få tillägga några erinringar om beskaffenheten af den lära som
drifves. Jag måste exempelvis erinra om den sensation det skulle
väcka, om en person, som gått på svag is, är stadd i sjönöd, och
en annan som kan rädda honom, i stället börjar moralisera bonom
sägande: »Du skulle icke gått på den svaga isen.» Häromdagen
Den 23 December.
hörde jag omtalas, att en ledamot af BankoUtsk., en ganska lärd
man hade, för att öfvertyga sig otn hvad som i denna stund borde
göras, till någon af sina bekanta framställt den frågan, om icke
bäst vore att låta alla stupa, som dertill kunde komma i fråga,
och om det icke derigenom skulle bli bättre sedan? Då enahanda
åsigter yttras icke blott i samtal utan äfven i tidningar, anhåller
jag att få framhålla följderna af dessa åsigter, om de kunna göra
sig gällande. Kan man väl beräkna huru många som skola stupa?
Det finnes ganska många, som ulan eget förvållande i n drag i ts i
den penningekris som nu pågår. Mängden af dem som måst vidkännas
förluster, hafva icke dragit in blanco. Flertalet utgöres
af sådana, som, för att betala sina införskrifna varor, köpt vexlar
af andra, hvilka vexlar, derigenom att handelshus i London och
Hamburg ramlat, blifvit oduglige, och till följd deraf måste desse
personer, om de ej vilja göra konkurs, köpa nya vexlar och sålunda
betala sina varor tvenne gånger. Detta är en fullkomligt
oförskyld olycka, som redan bragt många i ruin. Nu frågar man:
hvarföre skola dessa Hrr importera? De äro ju orsaken till krisen.
Jag erkänner att importen varit mycket för stor och vida
större än någonsin tillförene, men måste undersöka, om icke andra
omständigheter dertill varit vållande. Jag får då erinra, hurusom
utom den Ovanligt goda konjunkturen under krigsåren genom förtjensten
på Finland, uptogs ett större hypolhekslån, ehuru beloppet
deraf fallit ur mitt minne. Derigenom upstod så stort öfverflöd
af penningar, alt nästan alla fabrikanter, bergsbruksidkare och
lanrilmän fingo anbud på penningar mot låg ränta. Under sådana
förhållanden är det väl icke underligt att importen blifvit större
än vanligt. Når man nu fördömer denna stora import, har man
ock förglömt, att just på grund af denna import har R. St:r grundat
sina vid denna Riksdag beviljade betydliga anslag. Visserligen
hade det vaiit betydligt mycket bättre att få in klingande mynt
och att importen varit mycket mindre; man hade då under de
goda hagarne sparat för de onda; men hvilka äro väl de största
importartiklarne, d. v. s. de som medtagit de största summorna?
Ingalunda de egentliga s. k. öfvei flödsvarorna, utan sådana som
dagligen förbrukas af hvarje person, såsom kaffe, socker, bomull,
hudar, ull o. s. v. Nu är det mycket sannt, att det vore måhända
bättre att icke införa hudar, utan landets innevånare borde
i stället begagna träskor, hvilka kosta obetydligt och tillverkas
inom landet; och det vöre i sanning väl, om den ädle Frihin
ville föregå oss med godt exempel och begagna delta slags skodon
när han kommer upp på Riddarhuset, allt för att göra landet en
besparing. Men nu är den allmänna meningen emot begagnandet
af träskor, och man vill icke heller linda sina ben med hö eller
halm, utan man vill i stället hafva ett par väfda kalsonger. En
ganska stor besparing skulle äfven göras landet, om man ville
afsäga -sig förbrukningen af kaffe, socker och vin, hvilket dock
icke lärer vara tänkbart. Jag bar nämndt detta för alt visa, det
man icke får alltför mycket »kylla på importen. Jag öfvergår nu
374
Den 23 D e c ernber.
till den frågan, om man bör låta dem stupa som kunna dertill
komma i fråga, och hvarthän delta skulle leda?
Det är gifvet, att då förlogskapital saknas, kunna transaktioner
emellan enskilde endast på det sätlet bedrifvas, att då den
som har fordringar hos en annan, upsäger dessa, måste denne sednare
realisera sina tillgångar för all (å kontanter, och skall denna
realisering ske biådstörtadt och det allmänt är ondt om penningar,
så 8r klart att dessa varor måste säljas till halfva värdet. Nu
säger man, att det gör intet, om en eller annan stupar derigenom
att hans varor säljas till halfva värdet. Fiat Justitia, pereat mundis,
säger ordspråket. Det må också vara, om det inträffade blott
med en eller annan, men nedtryckes priset på en vara, så verkar
detta på andro och på priserna öfver hela landet. Såsom skäl
emot Statens mellankomst har Frih. Paykull äfven sagt, att man
tillförene icke haft barmhertighet med jordbruket då rågen gällt
10 Rdr, utan jordbruket har måst hjelpa sig sjelft. Ganska rätt
såsom princip, ilen man bör väl erkänna, att landet nu är i ett
så abnormt förhållande som man sällan förutsett, och atl detta är
orsaken hvarföre penningebjelp genom Statens mellankomst sättes
i fråga. Förhållandet har dessutom varit, att då råg kunnat köpas
i Örebro tili 13 ä 14 Rdr pr tunna, har den i Sloekholm köpts
till 9 å 10 Rdr, och detta måtte väl bevisa en så hög grad af
penningebrist, att något bör göras för det ondas botande. Man må
icke befara, att icke nog många ändock komma att stupa. Huru
många stora penningespekulalioner i egendomshandel hafva icke
blifvit gjorda för ett eller ett par år sedan, och huru högt updrefvos
icke deras priser just i löljd af de många köparne som icke
hade kapitaler. Man kan vara temligen öfvertvgad derom, alt de
som hafva nöje uti att se folk stupa, skola i sinom tid få detta
nöje tillräckligt. Jag kan dessutom berätta, alt en egendom,
belägen några mil från Stockholm, som för ett år sedan inköptes
för 64,000 Rdr nyligen måste säljas på auktion till 28,000 Rdr.
På grund af hvad jag nu anfört förenar jag mig med dem som
yrkat bifall till punkten.
Hr Gripenstedt, Johan August: Förev:de Betänk, gif
ver
mig anledn. att yttra några ord, dels i afsnle på frågan i sin
helhet, dels i afs:de på de särskilda bestämmelser förslaget innehåller.
I fråga om de sednare anser jag mig böra upskjuta mitt
yttrande till dess den efterföljande punkten blifvit föredragen, emedan
just den lemnar, enl. min upfattning, anledn. till några
anmärkn:r.
Ilufvudfrågan torde kunna innefattas i den, huruvida vid detta
tillfälle Staten bör mellankomma eller icke. I det hänseendet
hafva åtskilliga talare, som mig synes, på ett klart och bindande
sätt ådagalagt detta behof. Jag anser mig derföre icke böra synnerligen
mycket derom orda, utan vill endast lägga på hvars och
ens hjerta, om han tilltror sig med godt samvete kunna lemna
landets olika arter af näringar åt sitt öde. Detta skulle likväl,
enl. min åsigt, omintetgöra det välstånd, hvaruti landet sig be
-
D en 23 December.
875
finnér. I fråga om utsigterne att erhålla det lån, hvars uptagande
blifvit föreslaget, anser jag mig böra yttra några ord, emedan jag
kan i det afsniet lemna några upivsningar, som icke enhvar möjligen
torde känna. Jag bör då tillkännagifva, att så snart Regeringen
ansåg, att från det allmännas sida någon åtgärd för motarbetande
af den intiäffade penningekrisen borde vidtagas, har
Regeringen genom sina ombud i främmande länder gjort sig underrättad
om utsigterne för erbållanda af ett sådant lån som det
ifrågavide, och jag kan äfven nämna, att dessa eflerfrågningar utsträcktes
till 4 handelsplatser, som Regeringen ansåg konna lemna
bästa hopp om framgång, nemi. London. Paris, Wien och Hamburg.
Uti Wien hafva förfrågningar gjorts egentligen med kännedom
derom, att Banken derstädes förskjutit HamburgerBanken
ett betydligt belopp silfver af den tillgång som för tillfället icke
behöfde anlitas, men som är afsedd för verkställande af en realisation.
Banken i Wien har derföre lemnat det svar, att den icke
ansåg sig kunna vidare utlemna något silfver, och att Sverige
således icke kunde erhålla något lån derifrån. I Hamburg var
för några veckor sedan ställningen sådan, att icke heller derstädes
förefunnos utsigten till ' erhållande af något lån. Deremot hafva
ifrån London och Paris, synnerligast från sistnämnda ställe, ganska
tillfredställande underrättelser ingått, hvilka berättiga mig till
den förmodan, att ifrågakomma lån skall kunna uptagas på båda
platserne, och att de betingade vilkoren ingalunda äro afskräckande.
Äfven en annan fråga synes mig vid detta tillfälle böra tagas
i betraktande, nemi. utsigterne för landets förmåga att inom deri
bestämda tiden ålergälda ett dylikt lån. Det är klart, att det
ylterst beror derpå, huruvida våra näringar vid den tiden knnna
utan skada undvara ett förlag, som nu lemnäs dem, men i det
afseendet hyser jag ingen misströstan och åberopar till stöd derför
den utredning af våra näringars tillstånd jag vid ett föregrde tillfälle
haft äran lemna. Om man betraktar de hufvudsakliga grenarne
af våra näringar, nemi. jord- och bergsbruket, fabrikerna
och sjöfarten, lärer väl ingen kunna bestrida, att dessa hvar och
en för sig gjort så betydliga framsteg, att de vid ingen föreg:de
period hunnit deras nuvide tillstånd. I fråga om jordbruket skall,
jag tror det åtminstone, ingen, som genomrest landet och tagit
kännedom om de förbättringar som i denna näringsgren blifvit införda,
jäfva detta mitt omdöme, och lika litet låter det sig göra
i fiåga om bergsbruket, hvaruti vidtagits förbättrade methoder och
utvidgningar, hvilka just nu lemna betydligare och bättre produktion
än någonsin tillförene. Beträffande åter våra fabriker, anhåller
jag att i Hrr:nes minne få återkalla hvad jag vid ett tillfälle
redan haft äran nämna, att ingen af de väsendtligare såsom
bomulls-, klädes- och sidenfabrikerne, spinnerier, tobaksfabriken
m. fl. har under de sisla 20 åren mindre än fördubblats, men
deremot de flesta 4, 5, 6, ända till 17 och 20 gånger förökat
sin produktion, och jag uprepar nu hvad jag äfven vid det tillället
flere gånger hade äran upgifva, att dessa beräkningar grun
-
378
Den 23 December.
das icke på sednare årens särdeles gynnande rörelse, ulan på erfarenheten
under de sista 20 åren. Likaledes har den mycket omtalade
stora importen varit alltid i stigande och den har fördubblats
från 3, 4, 5, 7, 11, 22 och 37 ända till 180 gånger mot
hvad den fordom varit, hvilket förhållande icke varit exceptionelt
för de sednare åren, utan importen har ständigt varit i stigande.
Afven sjöfarten har varit i stigande, hvilket bevisas af det ökade
antalet fartyg som mera än fördubblats, och ångfartygens antal
bar mera än femdubblats. Jag hemställer då, om man icke kan
anse våra näringar lyckligtvis vara i den gynsamma, jae må säga
blomstrande ställning, om jag undantager den nu inträffade tillfälliga
rubbningen, att ganska lyckliga resultater deraf skola upstå,
då det nu inträffade afbrottet en gång blir häfdt. Jag hemställer,
om denna lyckliga ställning genom den nuvide krisen lidit någon
väsendtlig förändring. Har något blifvit förstördt? Ar icke jordbruket
och bergsbruket i samma skick som före krisen? Ar icke
förhållandet enahanda med fabrikerne, endast de förses med erforderliga
förlag? Just detta förlag bör anskaffas, emedan det nu är
på väg att undandragas fabrikerne. Fabrikerne och våra näringar
behöfva 3 saker, nemi. en betryggad äganderätt, en betryggad
samhällsordning, lugn och trygghet för att bedrifva arbetet och
slutligen förlag. I de tvenne första hänseendena synes intet återstå
att önska, men deremot bör något göras i fråga om förlaget
såsom jag redan nämndt. Jag tror, att vi äfven i detta ögonblick
hafva skäl att glädja oss, emedan årets skörd både till godhet och
myckenhet utfallit fördelaktigt, hvarigenom upkommit betydliga
öfverskott, som visserligen icke hafva utsigt att så förmånligt som
förut kunna realiseras. Såsom jag har skäl att tro, lernnar den
vexande grödan hopp om en god äring för det kommande året.
Genom den blida hösten har landlmannen genom kreaturens utsläppande
på bete senare än vanligt, varit i tillfälle att göra betydliga
besparingar å detta års klena höskörd. Snart tillslundar
vintern, hvarigenom export af silfver blir betydligt försvårad och
med detsamma faran för bankens bestånd i betydlig män förebygd.
Slutligen hafva 15. St;r genom betydliga anslag till arbeten i väsendtlig
mån kommit förlägenheten till hjelp, så att faran för
arbetslöshet jemväl är undanröjd. I afseende på Statens finanser
beder jag att få tillägga några ord.
Jag vili då först påminna derom, att denna fråga delar sig
egentligen uti tvenne hufvudfactorer, nerol, de tillfälliga öfverskotten,
som äro beräknade såsom tillgångar för nästa statsreglering
och alla de extra utgifter som af Riksg sKont. skola bestridas,
samt den ordinarie statsregleringen. I fiåga om öfverskott.en har
K. JI. i Sin Propos. upgjoit en beräkning, utvisande ali man för
åren 1855, 1856 och 1857 skulle kunna påräkna elt öfverskott
af 10,600,000 Rdr, hvarmed skulle bestridas de af R. Siri nu beviljade
anslag. Den nu afslutade RiksHufvudboken för år 1855
visar, att i st. f. det beräknade öfverskollet för samma år 2.700.600
Rdr, detta öfverskott upgått till 4,1 13 000 Rdr, hvarigenom RiksgrsKont.
erhåller ett icke beräkpadt belopp af 1,413,000 Rdr. Äfven
D en 23 December.
377
tror jaa, att för innev:de år kommer öfverskoftet att blifva minst
1,0(0,000 Rdr större tin hvad K. M. i sin Piopos. ber it k nät, och
jair grundar denna unn öfvertygelse derpå, att de hufvudpostei
tivarpå dessa öfverskott bildats, nemi. tullen och bränvinsskatten,
oaktadt missgynnande förhållanden, likväl tillsammans lemnat ungefärligen
de inkomster, som af dem beräknats. Biänvinsskatten har
likväl lemnat 1.000.000 Rdr mera än hvartill den var beräknad.
Det torde således vara klart, att, långt ifrån att behöfva frukta
någon förlägenhet, man re,lan har full visshet om att högst betydliga
öfverskott skola upkomma. Hvad åter angår den ordinarie
statsregleringen, så medgifver jag, att i anledn. af den inträffade
rubbningen uti den allmänna rörelsen man under nästa år har att
emotse, det tullen icke lennar de af densamma beräknade inkomster,
men jag hemställer likväl, om icke, i händelse i tullmkomsterne
skulle upkomma en eller annan million R.lrs förminskning,
sådant kan anses till fullo ersatt dels genom den beslutade förhöjningen
i bränvinsskatten sorn i statsiegler ingen icke var beräknad,
och dels genom de öfverskott som komma ali tillfalla Riksg:sKont.
Under sådana för hållanden kan man väl icke önska sig elt lyckligare
tillstånd.
På grund af alla dessa skäl anser jag It. o. Ad. äga fullt skäl
att bifalla den lista punkten i Betänk.
Hr Stjernsvärd, Gust.. Mauritz. Elum jag är öfvertygad,
att en hvar som lika med ring vill af.-tyika den nu föreslagna
åtgärden alt ånyo indraga Staten i skuld, är en ropandes röst
i öknen, liar jag dock icke ansell mia böra underlåta att uttala
mina åsigler i ämnet. J-g liar till följd af häi afelina yttranden
ansett della vara mm pligt, men dessförinnan vill jag besvara en
värd ledamots yttrande vid ett föregtde tilliälle Denne ledamot
lemnade oss en mycket vacker och rörande beskrifning öfver Sveriges
financiela till-lånd, dervid han ordade om de blommor, sorn
det törelelde, och om välbefinnandets rosor, sorn murino på näringsidkarnes
kinder. Hvad blommorna angår så finnas de visserligen
i vår flora, men de, sorn finnas i våia financer Aro af det
species, alt den sorn värdar leur, icke vill bereda deni plats i sitt.
drifhus. Jag lior att. dessa blommor be-tå af idel tistel, toine
och brännässlor. Beträffande rosorna, så tror jag. att deras färg
i sjelfva verket icke är någon annan lin den öfveriodnad, sorn elt
öfverdrifvet spekulations och vingleri raseri framkallat. Jag tror
således, att om man gåi till grunden för detta yttrande man måste
förr aase det. sä-om ett f o - ter af them i meri alldeles icke af
praktiken i fråga om vär financiela ställning.
Hvad sjelfva saken angår, anser jag nu sorn förr all skuldsättning
skadlig. Af de här afgifna yttranden vill det synas, sorn
skulle allt hero af landets import. Jag åter föreställer mig, att
det är på exporten vi skola byngs. Man har sagt, att örn detta
lån icke beviljas skola alla våra näringar gå under. Jag åtmin
stone
har icke hört, att några olyckor drabb-t vår modernäring
under denna tid, hvarföre jag icke heller finner, att en sådan
378
Den 23 D ecember.
kraftåtgärd erfordras för vårt financiela välbefinnande. Om nu
delta lån beviljas, så finnes ingen nation så skuldsalt sorn den
Svenska. Hittills hafva vi lyckats att bevara oss från skuld, men
vi äro nu å väg till det stadium, hvarifrån vi en gång blifvit
ryckte. En talare har sagt, att man icke vet hvad sorn kan bända,
om man gifver sig ut på svag is. Della gitver mig arledn. att
påminna om något som inträffar 2:ne gånger om året nemi. de s. k.
varningarna emot svag is. Detta hindrar visserligen icke vissa individer
att beträda svag is och gå till botlen. men hittills har man
åtminstone lyckats att förekomma sådan olycka med hela menigheter.
ilan har talat om de stora öfversko!ter, som skulle uplomma.
Jag vill önska att så kommer att ske, men jag är åtminstone
icke öfvertygad derom och förhållandena synas i sanning icke
lofvande, och jag beder ID rine akta sig för ali beträda den bana,
inan här på ett så frestande sätt utmålat. Skuldsättningen går
ganska lätt, men återbetalningen icke så och i det afsidet är Hr
Finansil mistel n oss skyldig en mera tillförlitlig anvisning än den
lian här afgifvit. Skall lån nödvändigt uplagas, så må det ske
till uphjelpande af jordbruket, hviikel lån lemnar långt bättre er
sättning
än ett lån, uptaget lill understöd ål några köpmän. Jag
röstar för afslag.
Frih. Paykull: Den som, i likhet med den talare som ytt
rade
sig näst före den siste, i fullt måll besitter oidets lyckliga
gåfva, lian eger i sin tjenst en spiritus familiaris, som han kan
ålägga att utföra ganska märkliga tiny. håle till godt och till
ondt. Den, hvilken icke eger att hefaila öfver en lika mäktig
tjensteande, han får såsom jag, i korthet säga sina tankar, till den
större eller mindre kraft och verkan sorn dermed kan åstadkommas.
Emellertid är det fägne-amt alt hora, alt den ljusa tafla,
som för icke längesedan här framställdes for våra blickar, icke på
något sätt blifvit förmörkad ulan alltjemt förevisar samma leende
bild. Hvad mig beträffar, håller jag mig likväl efter vanligheten
till fakta. Ett faktum är alt Staten nu vill uptaga ett lån å 12
miIl:r, och när man behöfver låna. befinner man sig efter mitt
begrepp icke i den mest fördelaktiga ställning. Hr Hierta bär för
att besty i ka sin mening framkastat ett par ord om den stora skillnad
i spanmålspris, som eger rum i den eria staden Orebro i förhållande
till den andra Stockhom). Det är dock något som inträffar
under alla tider, att priserna stundom äro högre i Stockholm
än i landsorten och tvärtom. Hvad åter det argument beträffa,
att många stora egendomar, som blifvit inköpta för höga
priser nu komma att säljas för underpris, sa är det någonting,
sorn man långt för della hade hort inse. och som således icke bör
verka på vårt beslut; ty att en reaktion i della hänseende skulle
inträffa, lärer för hvar och en hafva vant tern ligen fattlig!.
Hr Mannerskantz: En värd talare har förundrat sig der
öfver,
att man kan säga, att de Svenska nät ingenie för närvrde
äro i en ganska god ställning men att man icke destonnn lie bör
uptaga lån. Såsom jag redan nämnt är det just behöfligt för att
Den 23 December.
379
gifva näringarna den styrka, som erfordras för produktionen, men
denna styrka ligger just i förlagskapitalet, som nu är på väg att
försvinna. Erhålla näringarno icke ett sådant understöd skola de
ovilkorligen gå under och kunna först i en aflägsen framtid åter
resa sig. Hvarthän skall detta leda? Jag vill icke längre upehålla
tiden utan yrkar fortfarande bifall till punkten.
Hr Hjerta: Jag vill till mitt förra yttrande blott lägga några
ord i fråga om Statens skuldsättning. Jag har varit en afgjord
motståndare till statsskulds-system, såvidt man dermed förstår,
att Slaten för sina vanliga utgifter skall uptaga lån från utlandet.
I detta fall hyllar jag den sats Frih. Paykull yttrat, att
ju mera roan lånar, destomera sätter man sig i skuld. Men detta
behöfver icke gälla då fråga är, att Staten skall träda emel
lan
för anskaffande af förlagskapital för en viss inskränkt period.
Det nu ifrågavule lånet skall nemi. återbetalas inom 1860 års slut.
Jag har icke hört någon draga tvifvelsmål, att de genom detta lån
i landet inflytande medel skola utlemnas utan fullgod säkerhet. Jag
kan alltså icke finna att den hjelp man här vill bereda näringarna
kan sättas i samma kathegori som ett vanligt statslån. Afven har
jag ansett den gjorda petitionen om rättighet för Itiksg:sKont. att
utgifva statsobligationer, vara en ganska vigtig åtgärd såsom temporär,
och detta de: före, att man måste besinna, att en sådan kris
som den närvide upkommer egentligen genom ruhbadt förtroende
man och man emellan. Ka pi t a I ist en vågar icke anförtro affärsmannen
sina penningar på hans blotta namn eller mot säkerhet som
under lugna tider var antaglig, men åt Staten lemnar man dem,
ty man vet, att Staten är säker återbetalare. Sålunda framlockas
de enskilda kapitalerne och krisen minskas eller uphör. Samma
förhållande upstår, om Staten uptager lån och lemnar ut det se
dermera
mot säkerhet till näringsidkare när sådant ej sker på långa
tider. Med de dryga vilkor här äro föreskrifna, är ej troligt,
att någon begagnar sig af delta lån för att, som man säger derpå
göra affärer, emedan (örtjensten under nästföljande åien icke kan
blifva så stor att utöfver räntan på det undfångna lånet upstår
öfverskott. Endast för fabriksidkare och dem som hafva arbetare hvilka
ovilkorlig! böra sysselsättas kan det blifva möjligt alt uthärda en
högre ränta och just för dessas räkning uptages detta lån. Frih.
Paykull har sagt, att det icke vore möjligt, att alla näringar skola
gå under, om lånet icke uptages. Säkert är dock, att alla näringar
skola lida om icke hjelp rnellankommer. Slån har sagt, att
modernäringen icke lidit något. Jag får då erinra, hurusom i SIalmö
allmogen, sedan i följd af uphörandet utaf den utländska krediten
penningebrist upkorn, icke kunnat försälja sin spanmål utan måste
antingen uplägga den obetald i staden eller återföra den hem.
Lånets icke uptagande kan slutligen hafva den ledsamma påiöljd,
att landtbrukaren icke ens har råd att köpa sig erix smörkärna.
Jernkontoret har uptagit betydliga lån och hvarföre? Jo! emedan
Bruksegare behöfva förlagskapital och hittills har jag icke hört annat
än att bruksrörelsen utgör något nyttigt för landet. Yi hafva
580
Den 2 i December.
sett Bruksegare fr§n Wermland, som förgäfves anlitat Götheborgs
köpmän om förlag. Under denna tid af året, och så länge den utländska
krediten fanns, har så tillgått, att sågverksegare, som haft
något att skeppa, eller ock köpmän, som skeppa för egen räkning,
hafva kontraherat 0111 prisen med köpmän i utlandet, hvarigenom
de kunnat på förhand indraga ^ af köpeskillingen för dessa laster
och hela beloppet vid deras framkomst. Genom det rubbade förtroendet
har nu delta uphörf. Jas återkommer här till mitt anförda
exempel om svag is. Afan synes vilja genomdrifva den satsen,
att det är mycket bättre att låta dem drunkna, som gå på
svag is, ty då skola de återstående icke våga sig ut pä den svaga
isen. men denna moral har ännu icke gjort sig gällande. Oaktadt
straff med vallen och bröd vai it utsatt for gående på svag is har
man likväl ansett som en mensklighelssak att hjelpa dem, som
äro i fara alt drunkna. Jag förnyar min anhållan om bifall till
den föredragna punkten.
Hr Frih. 0. Ordhden tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr E renhoff: Jag har begärt återremiss endast i den afsigt,
att lånet till sista specien skall vara i Bankens vård, innan några
sedlar få utgifva*. Alvensom att ordet kreditiv bör utgå och orden
inom landel flyttas näst efter orden handel och näringar.
IIr Stjernsvärd: Talaren före den siste har behagat framkomma
med en af sina vanliga qvickheler och jag skulle möjligen
kunna gifva honom svar på samma sätt, men jag förbigår det. Jag
hade icke väntat, att den, som sjelf medelst industriella företag
kommit till det välstånd, hvaruti han, ifrån att ega intet nu sig
befinner, skulle göra försök att förlöjliga andras små bemödanden
i samma riktning, synnerligast då han sjelf, varit en bidragande
anleln. till den såsom lörsörjningsmedel tillgripna utvägen. Att
samme talare ifrat. för börsintressets fördel och systemet »rida
ranka på hästen blanka», samt för det statslån som nu blifvit ifrågasstt,
har flera bevekelsegrunder, men för att icke inblanda person
eller förhållanden, lemnel' jag all utredning deraf åsido. Hvad
jag ber att få lägga samme talare på minnet, är att den förhanden
varande »krisen», ingalunda inverkar på dem som hafva behof
af smörtjernor. Ett motsatt förhållande skulle dock icke inveika
på mina åtgärder för att motsätta mig det ifrågasatta länet. Deremot
kommer det bestämdt alt hända om sagde lån uteblifver, att
konsumenterna af stearinljus betydligt skola minskas.
Efter härmed fulländad öfverläggning framställde Ilr Frih. 0.
Ordf:den att i »fs:de på förev:de punkt blifvit yrkadt, dels bifall,
dels afslag och dels återremiss; hvarjemte Hr Frih. 0. Ordbden
hemställde om II. 0. Ad. behagade bifalla denna punkt, samt sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han funnit Ja öfvervägande.
Den 23 December.
381
Hr Stjernsvärd begärde votering samt att dervid återremiss
måtte antagas till kontraprcpos.
Frih. Paykull: Då afslag icke har utsigt att vinna, yrkar
jag återremiss.
Upläsl.es till justering och godkändes föIjände förslag till voteringspropos.
Den som bifaller Irsta punkten af BankoUtskrs. Utlåt. N:o
1CG, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Åd. att återremittera nämnde punkt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 79.
Nej — 29.
HrErenhoff: Jag reserverer mig emot R. o. Ad:ns beslut och
önskar att vi icke må få anledn. alt ångra detsamma.
2:dra punkten.
Hr Gripenstedt: Vid denna punkt måste jag göra en anmärka.
oaktadt jag icke vill framställa yrkande om förkastande
eller återremiss af den. Här föreslås nemi. alt lånets uptagunde
skall öfverlemnas åt K. SI. och beloppet ställas till BankoFullmäktiges
disposition att af dem användas och inom upgifven tid liqvideras
i enl. med de föreskrifter, som af lt. St:r vid innev:de Riksdag
varda meddelade. Enl. min åsigt förefinnes icke full öfverensstämmelse
emellan dessa föreskrifter. Om K. M. erhåller R.
St:rs updfag att negociera lån på bästa möjliga vilkor och på grund
deraf utfäster en viss årlig afbetalning, är det väl klart, att förmågan
att upfylla dessa föibindelser blir beroende af de föreskrifter
R. Sltr komma att i det afs:det meddela. Man kan tänka sig, att
dessa föreskrifter, som troligen blifva grundade på dem, som lemnäs
för lånets indragning från Svenska allmänheten, icke kommer
att stå i full öfverensstämmelse med de vilkor K. M. ingått. I
sådant foll skulle den Svenska Regeringen, som icke får något
inflytande på bestämmandet af dessa vilkor, komma som man säger,
att stanna i sticket. Enl. det Kongl. Förslaget kan sådant icke
inträffa, ty det förutsätter att lånet skall indragas och administreras
af samma myndighet eller R. St:rs Bank. Jag hyser emellertid
tillräckligt förtroende till K. St:r, att de bland sina föreskrifter
icke låta inflyta något son blottställer Regeringens anseende,
och derföre vill jag icke förhindra antagandet af denna punkt.
Gr. Löwenhjelm: Jag förenar mig med den siste talaren.
382
Den 23 December.
Ilr Mannerskantz: Utsk:s mening har icke varit någon
annan än att reglera utlåningen på det sätt, att de förbindelser
sorn för lånets indragning blifvit ingångna må kunna upfy11as,
oell då kan väl icke förutsättas, att i den blifvande instruktionen
för Fullmäktige i Banken icke skall inflyta föreskrifter, som ålägga
Fullmäktige att på utsatta tider inbetala lånet. Jag anhåller
om bifall till punkten.
Frih. Tersmeden: Jag är förekommen af den siste talaren
och förenar mig med honom.
Den härefter till bifall å örev:de punkt framställda proposin
besvarades med Ja.
3:lije punkten.
Hr Gripenstedt: Afven vid denna punkt måste jag göra
en anmärkn. Det är mig icke klart huru de sista raderne i punkten
tiora tolkas. Deri förekommer nemi. följande: wunder vilkor,
att Banken för härvid till äfventyrs upkommande förluster varder
af Staten godtgjord.» Skall nu ordet härvid hänföras endast till
den föreg:de satsen, nemi. indragningen af lånet, eller till alla
förluster, som under uplåningstiden kunna upkomma. Det är 2:ne
olika saker, nemi. en förlust vid uplåningen och en för närmaste
tiden. K. M:s Förslag åsyftade att för betäckande af den förra
skulle utöfver den lagliga räntan en viss provision beräknas och
någon förlust för Banken kunde då icke upkomma. Skall åter den
förlust, som upkommer vid utlåningen drabba Staten, så är detta
väl något oegentligt, ty den som administrerar medlen skall väl
vidkännas förlusten. Det kan likväl vara likgiltigt, enär Staten
och dess Bank äro identiska. Då en ledamot af BankoUtskottet
nvss sagt niig, att med förlust menas endast den, som upkommer
vid uplåningen, vill jag icke mottsätta mig punktens antagande.
Frih. Paykull: Enl. min åsigt hade i punkten bort inflyta
att så fort silfret, som uplånats, influtit i Banken, eger Banken
att utgifva sedlar motsvarande det indragna silfret. Jag anser mig
derföre böra yrka återremiss på det att Utsk. må taga detta och
Hr Gripenstedts anmärkn. i öfvervägande.
Frih. Tersmeden: I anledning af Hr Gripenstedts anmärkn.
får jag erinra, att slutorden i denna punkt måste, då hela
Betänk, afser endast lånets uptagande, följaktligen röra samma ämne.
Mig synes likgiltigt om förlusten drabbar Staten eller Banken,
men i Utsk. var man särdeles angelägen att uttrycka den
mening, att Banken icke skulle vidkännas någon förlust på uplåningen,
utan skulle Staten godtgöra densamma. Vill man emedlertid
förtydliga punkten, så behöfver man endast att i stället för
ordet silfver inflicka orden lånet eller kredilivel.
Den 23 December.
383
Hr Mannerskantz: Jag 8r förekommen af Frih. Törsme
den
och förenar mig med honom.
Frih. Paykull: De föreadde talarnes yttranden hafva icke
Öfvertyga! mig, att jag haft orätt. Säkert är alt Bankens bestånd
måste betryggas och örn derföre genom en ålerremiss någon tidsutdrägt
skulle åstadkommas, anser jag delta af ingen vigt, hvar
före
jag förnyar min anhållan om ålerremiss.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Enl. min åsigt äro slutorden i
denna punkt af stor vigt. Angeläget är det att Banken icke gör
förluster i och för lånets uplågande, dess utlåning och återbetalning
till utländningen. Om så leS Banken får detta lån, huru
skall det väl liqvideras? Utländningen tager icke emot våra bankosedlar
ulan han vill hafva silfver, enär han kunnat lånet i silfver.
Det är också gifvet att då en ångbåt inkommer med silfver, utgår
en annan med Bankens silfver, oell ur Banken utgår silfver i den
qvantitet, sorn motsvarar de ulsläpta sedlarna, och då de i Banken
uptagne lånen betalas icue mel silfver ulan med sedlar, blir följden
deraf att Banken omsider icke har en enda skilling i silfver
af de 3 millionerne. Huru skola då dessa betalas? Antingen måste
Banken skaffa sig ett annat lån af samma belopp eller också
bereda sig anstånd med lånets inbetalning. Detta kan och skall
medföra förluster. Jag tolkar ilen sista meningen i punkten så,
att alla de förluster Banken i följd af lånets uptagande kan få
vidkännas skola Banken godlgöras. Jag yrkar icke någon förändring
i beslutet, men liar velat till prot. uttala min åsigt.
Hr Mannerskantz: Jag skulle icke hafva tillstyrkt upta
gande
af ett så betydlig}, belopp sorn det ifrågav:de, så vida jag
icke varit öfvertygad om möjligheten för Banken att inom utsatt
tid återbetala lånet, ty sköter BankoFullmäktige utlåningen riktigt,
kunna de inom utsatt lid indraga sina fordringar inom landet och
sålunda äfven godtgöra utländningen det uptagria lånet. Näringarna
skola genom lånet dessutom nphjeipas och åstadkomma en
större produktion, hvaraf en ökad export bör blifva en gifven följd.
Men for att Banken skall kunna upfylla dessa sina åligganden, fordras,
alt man har det förtroende till Bankens Styrelse att den gör
hvari i riess förmåga står för att fullgöra sina skyldigheter. Jag
anhåller om bifall till punkten med Frih. Tersmedens amendement.
Hr Gripenstedt: En föregrde talare yttrade farhågor derför,
att lårie-operalionen skulle vara för Banken farlig eller försvagande,
men nian bör likväl ihågkomma, att Banken nu har 22^ millioner
Bilr i silfver och att dess utelöpande sedelstock är nu 54^ millioner
Rdr, ehuru jag icke förstår, huru den kan vara mera än 52-Jmillioner,
emedan sedelstocken icke får öfverstiga metalliska valutan
med mera än 30.000.000 Rdr. Sedelstocken är emedlertid
f. n. 54^ millioner. Om således ett lån af 12,000,000 Rdr i
silfver af Banken uptages, och 12,000,000 Rdr i sedlar utsläppas
381
Den 23 December.
i rörelsen, blir den metalliska valutan ökad till 34£ millioner
Rdr och utelöpande sedelstocken till 664 millioner IMr. Nu frågar
jag hvilket förhållande är förmånligare antingen 224 millioner
till 544 millioner eller 34.] millioner till 6O4 millioner. Hvar och
en finner således, att Bankens säkerhet, är betydligt större genom
uptagandet af det ifrågav:de lånet än den nu är, och att någon
skada icke kan Banken tillskyndas.
IIr Lefrén: Hr Gripenstedt har framställt ett enkelt nrithmetiskt
förhållande. Derom har jag icke talat. Den simpla arithmetiken
ligger klar för en hvar. Jag har sagt, att när 3 BOO BOO
Rdr i silfver inkomma till Banken, utsläppas derifrån 12,BOB.BOB
Rdr i sedlar. När nu dessa 12,000,000 Rdr återkomma till Banken
i och för godtgörandet af det utländska lånet, huru mycket
bar Banken qvar af de 3 millionerne i silfver. Denna fråga har
jag framställt, och farhågan för Bankens säkerhet synes mig alltså
grundad. Ingalunda hjelpes saken dermed, att RiksgisKont. indrager
silfver för jernvägarne och i sina hvalf förvarar detsamma,
ulan Banken måste betala sitt lån med silfver och för alt erhålla
det måste den utsläppa sedlar. Banken måste då påräkna hjelp
af Staten. Jag har alltså upfattat meningen med de sista orden i
punkten sålunda, att allt hvad Bankon kan risquera skall Staten
ersätta.
Hr Mannerskantz: Hr Lefrén har sagt, att om Banken
skall godtgöra det utländska iåriet, så skulle Banken hafva qvar
12.000.000 Rdr i sedlar. Delta kan icke vara förhållandet, utan
då de 3 millionerne utgå ur Banken, måste 12 millioner i sedlar
åter ingå till Banken, och föi hållandet blir således, att i samma
män den metalliska valutan förminskas i samma mån ingå sedlar
till Banken, men ehuru silfver utgått ur landet, har landet likväl
fatt ett kapital, ett förlagskapital, som lör all rörelse är nödvändig
Detta kapital qvarstannar i landet, så vida nemi. det på ett
nyttigt oell rigtigt sätt användes. Den föreställning är alltså ganska
origtig. att, då ett lån uptages och till allmänheten utlemna.?,
och icke motsvarande silfver finnes 1 Banken, kapitalet icke finnes
qvar i landet, ty rnassan af kapitaler som indragas i landet qvarb!
1 Iver i de särskilda röi elsegrenarne. ehuru landets behållning af
metallisk valuta icke är densamma som förut.
Frih. Tersmeden: Jag är förekommen af den siste talaren
med hvilken jag instämmer. Dock vill jag tillägga, att då Banken
för det ifrågavule lånet icke får utgifva sedlar utöfver detsamma,
måste Banken derigenom förstärkas.
Hr Lefrén: Jag har ingalunda bost ridt, att när 3.000.000
Rdr i silfver utgå ur Banken, måste till densamma ingå 12,000,000
Rdr i sedlar; men låtom oss se saken så, att 3,000,000 Rir i
silfver ingått till Banken och för dessa 3 millioner har sedelstocken
-
Den 23 December.
385
ken ökats med 12,000,000 Rdr Rmt. Derom äro vi alla ense.
Nu in£>å till Banken först de 3 millionerne i silfver och sedan de
12.000 000 Rdr i sedlar. Det är icke blott en möjlighet utan
bestämdt säkert att så sker. Huru mycket sedlar finnas då i ^rörelsen
? Precist lika mycket som vi hade innan det utländska lånet
uptogs, och hafva vi icke det, hafva BankoFullmäktige öfverträdt
banklagen. Om åter de 3 millionerne vandrat ut till liqviderande
af lånet, hafva vi icke då lika många sedlar som förut,
men (fe som lånat af Banken äro honom skyldige 12 millioner
Rdr Rmt. Kan det nekas? Det tror jag icke. Men huru skola
de kunna betala sin skuld? Skola de genom sina näringar draga
in i landet så många millioner Rdr, att de kunna betala Banken
3 millioner i silfver eller 12.000,000 Rdr i sedlar, förutsatt att
denna skuld är så stor? Då finnes 12,000,000 Rdr i sedlar mindre
i Banken än nu, men Bankens skuld till utländningen qvarstår.
De svårigheter eller rättare förluster, som häraf upstå måste
Staten binda vid sitt ben, så förstår jag de sista orden i punkten.
Hr Gripenstedt: Den siste talaren har sagt, att då det
föreslagna lånet inkommer till Banken, blir den till en början förstärkt,
men om de för detta lån utgifnä sedlar åter utgå ur Banken
och silfret utföres ur landet, skulle den förbättrade ställningen
uphöra. Detta är ganska sannt. Banken blir då i samma
ställning som förut, men om utländningen kan tvinga sig till betalning
af oss nu och på den räkningen uttager silfver ur Banken,
kunna 12,000 000 Rdr också uttagas af den närv:de silfverfonden.
Huru blir då ställningen? Jo! Bankens silfverfond sjunker ned
från 22 till 10,000,000 Rdr med en minskning i utelöpande sedelstocken
af ett motsvarande belopp eller 48,000,000 Rdr. Jag
tror således, att den värde talaren måste medgifva att Bankens
ställning genom låne-operationen ingalunda försämras.
Hr Lefrén: Den siste talaren sade, att utländningen skulle
kunna tvinga sig till betalning i silfver. Det är ju honom lofvadt
och således behöfver han icke använda tvång för det ändamålet.
Det är Sveriges Konung och Svenske män som gifvit det
löftet. De näringsidkare, som erhålla lån ur Banken, skola återgälda
dem med sedlar, men de 3 millionerne, som ingått i Banken,
utgå derifrån i och för liqvider af handelsskulderne, och då inträffar,
att Banken har lika mycket utelöpande sedlar som nu.
Således äro den siste talaren och jag öfverens om den saken. Men
nu återstår att liqvidera den utrikes-skulden som är 3 millioner
Species, och den kan Banken icke godtgöra annorledes än med sedlar.
Detta förhållande har jag velat påpeka, och så snart Banken
mäste vidkännas någon förlust skall Statsverket godtgöra den för
alt uprätthålla realisationen.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordhden framstält, att i afstde på
förev:de punkt blifvit yrkadt dels återremiss och dels bifall med
X H. 25
386
Den 28 December.
den förändring att i st. f, orden »genom indragning af silfver» infördes
orden »genom indragning af lånet eller kreditivet», samt
derjemte propos. till bifall å denna punkt utan förändring först
blifvit framstäld, hvarvid ropades starka Nej, blandade med Ja;
blef propos. till bifall derå med förenämnde förändring framstäld
och besvarad med starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Ur Frih.
o. Ordftden förklarade det lian ansåg Ja nu hufva varit öfvervägande.
Prot.-utdrag, innefattande R. o. Adins nu i afsrde på BankoUtsk:s
Utlåt. N:o 66, fattade beslut, blef härpå justeradl; hvarefter
Hr Frih. o. Ordfiden framstälde, att numera för R. o. Ad icke
återstod något ärende att i dag behandla, samt. R. o. Ad., som i
följd deraf fann att det plenum för e. m., hvarom anslag blifvit
utfärdadt, borde inställas, åtskiljdes fal. 2 e. m.
fn fiilem protocolli
Albert Munck.
Måndagen den 28 December 1857.
Plenum kl. | 2 e. m.
Främste närv:de Ledamoten, Fullmäktigen för Grefliga Attén
N:o 70 Horn lill Rantzien, Frih. Raab, Adam Christian,
förde ordet i Hr Gr. o. Landtmis ställe.
Justerades pleni-prot, för den 21 sisth Oktnb. e. m.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från BankoUtsk.
inkomne Utlåt, och Mern.:
N:o 67, i anledn. af ett utaf vice Häradshöfd^ Carl Hessling
gjordt ackords-anbud;
N:o 68, med förslag till ändring af åtskilliga föreskrifter i
8:de Artikeln af BankoReglementet; och
N:o 69, med anmälan om RiksStrs beslut i anledn. af Utlåt.
N:o 66.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som det sist föredragna
Betänk, är af vigt att snart få afgjordt, tager jag mig friheten
Don 28 D eeember.
S8T
hemställa, om det icke kunde sättas först på föredragningslistan
till nästa plenum.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. beslöts att BankoUlsk:s
nu bordlagda Mern. N:o 69, skulle upföras främst å föredragningslistan
för nästa plenum.
Hr Lefrén, Job. Pehr, anförde skriftligen:
Som R. St:r, i följd af Konungens Nåd. Propos., beslutit, att
ett utrikes lån stort 3 millioner Rdr Specie skall uptagas till
låne-understöd för Rikets handel och näringar, samt Banken öfvertaga
låne understödens utdelning, återindi ifning och utländska skulders
liqvi lerande, så tror jag detta vara ett så beskaffadt beslut
och en sådan under Riksdagen inträffad händelse, som, enl. Riksd:sOrdnrns
57 §, berättigar en Riksdagsman att efter motionstidens
slut väcka motioner, hvarföre jag, i stöd af sagde § vördsamt hos
R. o. Ad. anhåller få framställa följande:
Den nu pågående penningekrisen, som föranledt nyssnämnde
R. St:s beslut, synes vara af allvarsammare art än vanligt, men är
dock icke annat än en af de flera, som tid efter annan, äfven
framdeles, äro att förvänta, hvarföre angeläget är, att tidigt vidtaga
sådana förfoganden, att R. St:s DepositionsBanks reela fond
må, på naturlig väg, beredas en fortgående tillväxt, så att fonden
slutligen må fullt motsvara värdet af Hankens licia sedelstock,
på det DepositionsBanken så medelst må vinna den styrka, att, i
all framtid, icke allenast befinna sig fullt oberoende af silfver-ulvexltngens
större eller mindre belopp, utan äfven, att, sedan detta
mål uphunnits, sättas i stånd att lemna LåneBanken en årlig förstärkning
till diskont-rörelsens bestridande, alltid med bibehållande
af DepositionsBankens tillbörliga ställning, den nemi., all
aldrig hafva större sedelstock än som lill fullo motsvaras af dess
ägande reila valuta.
En sältan lycklig ställning kunna R. St:r bereda sin Bank
genom den enkla och rättrådiga utväg, all en gång för alla såsom
orubbelig grundsats bestämma all så väl Hankens hela årliga
vinst på dess låne-rörelse, sorn den årliga afbetalning Statsverket
gör på sin skuld lill bunken, oförryckle skola omvändas till fortgående
förstärkning af DepositionsBankens reela fond.
Denna Bankens årliga inkomst har, ända ifrån realisations-året
icke, såsom vederbordt blifvit sålunda använd, ehuru så väl rättrådighet,
sorn klok omtanka för Bankoverkets styrka och bestånd
sådant hade kräft. Man har i stället användt denna Bankens inkomst,
dels till diskont-rörelsens förökande, dels till understöd för
Statsverket, med kallt åsidosättande af LåneBankens främsta oafvisliga
pligt, att småningom afbörda sin skuld till DepositionsBanken,
och derigenom försätta denne i ställning att äga full reelvaluta
för Bankens hela sedelstock, en skyldighet som Banken
ovilkorligen måste upfvlla, emedan den drifver sin låne-rörelsé på
DepositionsBankens fond, hvilken icke är 11. St'.s Banks egendom,
S88
Den 28 D e cember.
utan Svenska allmänhetens i Bankens värd öfverlemnade egendom,
med hvilken Banken drifver en vidsträckt låne-rörelse.
Ar 1834 då realisationen verkställdes, var Bankens reela fond
omkring 62 proc. af dess dåv:de sedelstock. Fonden hade således
en brist af 38 proc., som utgjorde dess skuld till Svenska allmänheten,
innehafvarne af Bankens sedlar.
Om det förslag jag nu tager mig friheten underställa R. St:s
pröfning då antagits, hade längesedan icke allenast denna brist i
reela fonden varit fylld, utan Banken redan för flere är sedan befunnit
sig i ställning, att kunna årligen betydligt öka fonden för lånerörelsen,
och det oaktadt städse bibehålla reela fonden i det skick,
alt lill fullo motsvara hela sedelstocken.
Hvad R. St:r då och sedan fortfarande i detta hänseende försummat,
kan och bör efter mitt förmenande nu vidtagas och genomföras,
så att den kommande tiden icke må äga samma grundade
skäl att beklaga sig öfver oss, utan tacksamt erkänna den
omtänksamhet vi egnat denna vigtiga angelägenhet.
Detta är en ovilkorlig skyldighet, som LåneBanken slutligen
måste beqväma sig att upfylla, ty det går ej i längden, att lita
på den utvägen all låna silfver utifrån, då utvexlingen af silfver
mot sedlar alltför bårdt pröfvar DepositionsBankens reela fond; det
går ej an i längden att vidblifva nu gällande högst vådliga stadgande,
alt Banken må kunna äga en sedelstock, som öfverstiger
reela fondens belopp med icke mindre än 20 millioner Bko. Man
måste i den goda tiden tänka på den onda, som kan komma, samt
i tid bereda sig utväg att möta densamma, ulan att behöfva se
utländningen i händerne och ådraga Banken utrikes gäld, svår att
afqvitta och menlig för Bankens och Rikets kredit.
Detta kan åstadkommas derigenom:
l:o Att LåneBanken öfverlemnar sin årliga behållna vinst
till DepositionsBanken.
2:0 Att DepositionsBanken för denna vinst (i bankosedlar)
inköper säkra vexlar på utrikes ort under de tider god tillgång å
sådana finnes, men i motsatt fall reserverar sedlarne till lägligare tid.
3:o Med dessa vexlar inköper DepositionsBanken säkra utländska
räntebärande stats-papper, t. ex. Holländska, Franska,
Engelska.
4:o För den ränta dessa stats-papper årligen gifva köpas nya
sådana stats-papper hvarmed fortfares år ifrån år.
Så medelst skapar DepositionsBanken sig ett räntebärande
kapital på utrikes ort, hvilket när som helst om så erfordras, kan
till större eller mindre del, förvandlas till silfver och indragas i
Riket till förstärkande af den räntelöst i Bankens hvalf liggande
silfvervaluta, som alltid måste, likasom nu, finnas till hands för
lnvexling af Bankens utelöpande sed lar. En sådan fond af säkra,
städse rea I isa bia, räntebärande utländska stats-papper är och kan
med rätta kallas en reel reserv-fond *).
*) Man märke att genom denna operatiou ingen minskning i sedelstocken
åstadkommes, ty baukovinsteu utgår genast i rörelsen i betalning
för de upköpte vexlarne.
Den 28 D ecember.
388
För att göra planen åskådlig, antager jag 1 :o att blott 500.000
Rdr Bko årligen afsätlas till dess utförande. 2:0 Att de utländska
statspapper sorn upköpas gifva 3 procts ränta, saint. 3:o att
dessa pappers inköpspris upgår lill 80 proc. af dess nominalvärde,
så att Banken för 500,000 Rdr Bko får 625.000 Rdr Bko i nominalvärde.
Under dessa antaganden växer LtepositionsBankens
fond i utländska täntebärande stats-obligationer i följande ordning.
Kapital och ränta
vid årets slut.
1 ista
året.
Kapital
. . . 625,000.
Rdr Bko.
Ränta ....
. . . 18 750.
543,750.
2:dra
»
Kapital
. . . 1,268 750
Ränta ....
. . . 19.» 12.
1,288,062.
3: d j 0
»
Kapital .
. . . 1,913.062.
Ränta
... 58 642,
1,951,704.
4.de
»
Kapital . ,
. . . 2,576.704
Ränta ....
. . . 58 551.
2,635,255.
5:te
»
Kapital
3,260.-55,
Ränta .
... 79 057.
3,339.312.
Otte
»
Kapital
. . . 3,964.312.
Ränta ....
. . . 100 179.
4,064,491.
7:de
»
Kapital
. . . 4,689,491.
Ränta . . . .
. . . 121,934.
4,811,425,
8:de
»
Kapital
5,436 425.
Ränta .
. . . 144.3 42.
5.580 7G7.
9:de
»
Kapital
. . . 6.205 7 07.
10:de
Ränta ....
. . . 167 423.
6,373,190.
a
Kapital
. . . 6.998,19(0
1 1: te
Ränta. . . .
. . . 191,196.
7,189,386.
o
Kapital .
. . . 7.804.386.
12:te
Ränta ....
2 15,68 1.
8,020,067.
»
Kapital .
. . . 8.645 t,67.
13:de
Ränta ....
. . . 240 601.
8,885,668.
»
Kapital
. . . 9,510,668.
Ränta . . . .
. . . 266.570.
9,777,238.
14:de
u
Kapital
. . . 10,402,238.
15:do
Ränta . . . .
. . . 293 314.
10,695,555.
»
Kapital . . .
. . . 11,320 555.
1 Gide
Ränta
. . . 320,866.
11,641,421.
»
Kapital
. . . 12.266.423.
17:de
Ränta.
. . . 349 2,42.
12 615,665.
»
Kapital . .
. . . 13,240,665.
I8:de
Ränta ....
. . . 378.470.
13,619,135.
0
Kapital
. . . 14,244,135.
Ränta.
. . . 408,574,
14,652,709.
390
Den 28 December.
Kapital och ränta
vid årets slut.
19:de
Kapital
. 15,277.709.
Rdr Bko.
Ränta
15,707,290.
20 ule
Kapital
. 16,342 290.
Ranta
16,803,709.
21:sta
Kapital
. 17.428.709.
Ränta
17,932,820.
22:dra
Kapital
Ränta
537,984.
19,095.804.
23:dje
Kapital
. 19.720 804.
Ränta
572 874.
20,293,678.
24:de
Kapital
. 20.918 678.
Ränta
21,527,490.
25:to
Kapital
. 22.152 490.
Ränta
643 825.
22.788,315.
2G:te
Kapital
. 23 42.1.3 15.
Ränta
683 944.
24,107.264.
27:de
Kapital
. 24.732,264.
Ränta
723.218
25,455.482.
28:de
Kapital
. 26.080 482.
Ränta
26,844,146.
29:de
Kapital
Ränta
28,274,470.
30:de
Kapital
. 28.899.470.
Ränta
848 234.
29,747,704.
31:sta
Kapital
. 30,372 704.
Ranta
892.431.
31,265,735.
32:dra
Kapital
. 31.890 731.
Ränta
937 954.
32,828,689.
Om
man anloge. alt Banken vi
1 begynnelsen af
denna plans
utförande
ägde en sedelstock af 30
millioner och en
reel fond af
15 millioner, så vore LåneBankens skuld till DepositionsBanken
15 millioner.
Af nyss framställda beräkning inhemta», att Deposition«Banken
vid slutet af 23:lje året koinnie att äga 20. '.9.S, (578 B dr Bko i
utländska 3 proois ränta bärande stals-obligationer, hvilka, realiserade
till ^ af deras nominalvärde, svara aiot |6 234 942 Hdr
Bko, hvaraf synes att Bankens ställning då vore följande:
Deposition*Ihinltens skuld i utgifna sedlar . R fr Bko 30,000,000.
Depositions Bankens lillyångar:
(a Ränt.elös silfverfond i Bankens hvalf  15 000 000.
(b Värdet i silfver af utländske 3 protus statspapper 16 234 942.
Summa Kdr Bko 31.234.942.
Öfverskott utöfver sedelstocken .... Rdr Bko 1,234,942.
Den 28 December.
391
Om planen eflor 23:dje årets utgång fortsättes, äger Banken
vid 32:dra årets utgång 32,828 689 Kdr utländska räntebärande
statspapper, hvilka, likaledes realiserades till af deras nominalvärde,
svara emot Rdr Bko 26,162,951.
Om härifrån dragés  » 15,609.660.
Återstå  » II. 162.951.
Utvisande Bankens egendom i reel valuta utöfver dess sedelstock
(30 milloner Bko), hvaraf synes all Banken från 24:de årets utgång
kan begynna utgifva nya sicllar lill förstärkande af LåneBankens
diskontfond, ulan rubbning af Deposil ionsBankens, redan
vid 23:dje årets slut. vunne stallning, ali alltid äga full reel valnia
för alla sina utfärdade sedlar. Om nyssnämnde It. 162,951
Rdr delas med årens antal 9. sorn förflyta mellan 24:de och 32:dra
årens utgång, så hlefve Diskontfondens ärliga förökning i medeltal
öfver 1,200,000 Rdr Bko.
Villo man till denna plans ulförande, så som rätteligen borde
ske, använda Bankens liela vinst, jemte årliga nfbetalningen å
Statsverkets skuld till Banken, så kunde årligen påräknas minst
1 million Rdr Bko till upköp af utländska 3 procis statspapper.
1 sådant fall skulle DepositionsBanhen redan vid 13:de årets utgång,
äga ett samladt kapital i sådana papper till ett belopp af
2 gånger 9,777,238=19.555,476, hvilka realiserade ä 4 af nominalvärde!
gifva en behållning 15,643,580 Rdr Bko, således
643,580 Rdr utöfver de 15,000,000. hvilka erfordras för-att sätta
Banken i den ställning, att dess reela fond fullt motsvarar hela
sedelstocken.
Om samma plan, efler 13:de årets utgång fortsättes, skulle
Banken vid 32:dra årets utgång, uiöfver sin primitiva ränlelösa
silfverfond, äga i utländska 3 proc. statspapper en städse realisabel
fond af 2 gånger 32.828,689 = 65,657,378 Rdr Bko, hvilka realiserade
ä -g- af nominalvärde); gifva 52,525,906 Rdr Bko i reelt
mynt. Om ifrån dessa drages 15 millioner Rdr Bko; återstår
37.225 906 Rdr Bko nied hvilka Banken under loppet af 19 år,
från och med det Mide till och med det 32:dra kan, genom nya
sedlars utgifvande, föröka sin diskonlfond med ett ärligt medelbelopp
af nära 2 millioner Rdr Bko, till varaktigt och betydligt
gagn för Rikets näringar, ulan att derigenom rubba Bankens ställning,
ali städse äga full reel valuta för Sedel Hankens hela belopp.
Den nu framställda planens syfte är således, alt genom bildande
af en räntebärande reserv-fond af säkra alltid rea I isa b la utländske
statspapper bereda Banken, för all framtid, full styrka och
förmåga, att, å ena sidan orubbligen uprätthålla myntvärdet, å den
andra, att, ulan ringaste fara för upfyllandet af denna sin främsta
och oeftergifliga pligt, kunna lill en högst betydlig grad gagna
landets näringar, genom diskont-fondens förökning i den ordning
planen medgifver. Planen hvilar på 2:ne hufvudgrunder; 1:0 Att
Bankens vinst, såsom rätteligen ske bör, användes till Bankens
konsolidering. 2:o Att af denna vinst bildas en ränte bärande re
-
SD2
®eti 29 Dece mbef.
servfond af utländska säkra statspapper, hvilka städse kunna realiseras
till silfver, när behof deraf inträffar, utan all rubbning af
landets inre penninge-lörhål landen; denne sistnämnde omständighet,
den nemi. att Bankens reservfond skall best*' af utländske, men
icke af inländslte räntebärande papper, ut or planens grundvilkor-,
utan hvilket ändamålet: Hankens konsoiiilcranile, icke vinnes; ty
om batikovinslen användes till utlåning inom landel mot inländska
räntebärande obligationer, sorn, i silfverbehölvets stund, icke kunna
till silfver för vext as, så står Banken fortfarande lika fjättrad som
nu. Den äger inrikes fordringar i silfvermynl, som icke utan alldra
största svårighet kunna indrifvns, och t läll sådant skulle kunna
ske, äro alldeles omöjliga, att i siifver-bebofvets stund, till si 1 Ivervaluta
förvandlas.
R. St:rs Bank prunkar nu jned en ägande så kallad grundfond,
öfverst igamle 12 millioner; en fond som pä papperet visar,
att Banken äger ett betydande belopp inländska fordringar utöfver
sina skulder, ett förhållande som väl stärker Bankens kredit, men
gagnar Banken till intet, då hellof upstår af reel valuta; emedan
grundfonden icke kan realiseras lill silfver när hehofvet så kräfver.
Det bräckliga värdet af bokförde fordringar, äfven då de äro
fullkomligen säkra, visar sig i de kritiska ögonblick då behofvet
påkallar fordringarnes utkräfvande, och ännu mera deras realiserande
i klingande mynt. Vår nu pågående penningekris intygar
nogsamt sanningen af detta bedröfliga förhållande. En liandelsIcorps
kan. i följd af sitt yrkes inre beskaffenhet, svårligen undgå
att stundom befinna sig blottställd för sådana kriser; men en Hank
sådan sorn R. St:rs, hvars privilegium är alt utfärda sedlar sorn i
Riket såsom mynt gälla, och hvars främsta pligt således är, att
uprätthålla landets myntvärde, får icke blottställa sig för penningekrisens
inverkan. Den måste oeftergifligen, förr eller sednare,
vidtaga åtgärder syltande att med säkra steg, och så fort
ske kan, öka reela fonden så ali denne fullt svarar mot hela
ulgifne sedelstocken, samt framgent dervid bibehålies.
Jag föreslår det före:
Att R. Sl:r målle anbefalla BankoStyrelsen, att, enl.
grunderne i ofvanupgifne plan, använda så väl den
del af bankovinsten som enl. redan tagne beslut, är
Banken förbehållen, som årliga afbetalningarne af
Statsverkets skuld till Banken, samt att hvad af desse
medels-tillgångar icke under ett år kan enl. planen
användas, måtte lill följande år reserveras och hållas
tillgängliga för det afsedde ändamålet.
Att denna min motion måtto blifva till BankofJtsk. remitterad
derom anhåller jag vördsamt.
Denna motion begärdes på bordet.
Föredrogs ett från Hederv. BondeSt. ankommet prot.-utdrag
N:0 481^, innehållande inbjudning till R. o. Ad. samt PresteSt.
att förena sig i det beslut, som BondeSt. fattat ang:de LagDtsk:*
Ut
-
Den 29 December.
393
Utlåt. N:o 49, i fråga om oäkta barns arfsrätt efter deras moder,
då icke andra barn finnas.
Hr- Frih. o. Ordfiden framstälde, att enl. ankommot prot.-utdr.
PresteSt. likasom R. o. Ad. afslagit LagUtslcs Utlåt. N:o 49 och
att U. e. Ad. i följd deraf torde finna att förev:de inbjudning ej
föranledde till annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 29 December 1857.
Plenum kl. half 2 e. m.
Frih. Raab, Adam Christian, fortfor att i Hr Gr. o.
Landtm:s ställe föra ordet.
Justerades ett prot:s-utdr. för d. 28 dennes samt pleni-prot.
för d. 24 sisth Oktober.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 28 dennes på bordet
lagda Memorial N:o 69, med anmälan om RiksStms beslut, i ani.
af Utlåt. N:o 66.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 28 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 67, i ani. af ett utaf rice Iläradshrgen Carl
Hessling gjordt ackords-anbud.
Justerades ett prot:s-utdr. innehållande R o. Ad:ns nyss i
fråga om BankoUtsk:s Mern. N:o 69 fattade beslut.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
BankoUtsk:s d. 28 dennes på bordet lagda Mern. N:o 68, med
förslag till ändring af åtskilliga föreskrifter i 8:de Artikeln *f
BankoReglementet
X H.
£6
s;j4
Pen 29 December.
Föredrogs Hr Lefréns, Johan Pehr, <i. 28 dennes på bordet
lagda motion, med förslag att, enl. upgifne grunder, lill Bankens
konsoliderande måtte användas såväl den del af bankovinsten,
hvilken är Banken förbehållen, som årliga afbetalningarne af Statsverkets
skuld till Banken.
Frih. Cederström, Thure: Jag tager mig friheten fram
ställa
några anmärkn:r emot IIr Lefréns nu föreslagna motion, under
anhållan, att desamma måtte få åtfölja remissen till vederbörligt
Utskott.
För min del finner jag visserligen, att motionären ganska
välbetänkt föreslagit, att Bankens vinst liksom Statsverkets skuld
till Banken, bör reserveras till konsoliderande af Bankens grundfond,
så att missgynsamma konjunkturer i handeisverlden icke
komma alt utöfva någon menlig inverkan på realisationens bestånd;
men deremot kan jag ej instämma med den värde motionären deri,
att Bankens reserverade behållning borde användas till inköp af
utländska statspapper; emedan dessa papper icke, i min tanke,
innebära en så osviklig säkerhet som motionären i sitt förslag
framställer. Jag skulle tvärtom tro, att det vore ändamålsenligare
om bankovinsten användes till upköp af Svenska HypotheksFöreningens
obligationer, ty dessa obligationer äga en lika stor, ja,
måhända vida större säkerhet än utländska statspapper, de må nu
vara Engelska, Fransyska eller Holländska. Dermed vore äfven
den fördel vunnen, att om dessa obligationer blefve indragna till
landet, komme ej den ränta, som nu derför går till utlandet, att
trycka på Bankens metalliska kassa. — För dem som med upmärksamhet
följt kursförhållanderne, torde det vara väl bekant, att
Sfven under de mest omvexlande omständigheler de Svenska Hy
potheksFöreningarnes
obligationer aldrig så fallit i värde som de
utländska statspapperen. Ja, i denna tidpunkt, den i financieit
hänseende mest bekymmersamma sedan åren 1798 och 1799, stå
dessa obligationer i Hamburg noterade till 8(i proc. Dessutom är, enl.
min öfvertygelse, alldeles lika lätt att i behofvets stund för dessa
.obligationer skaffa valuta i silfver som att skaffa sådan valuta för
utländska statspapper. Om således Bankens tillgångar användas
till upköp af HypotheksFöreningarnes obligationer, vinnas tvänne
ändamål, nemi. l:o) att räntan derför ej går ur landet, och 2:o)
att man har fullt säkra och' lätt realiserade papper. I anseende
till Sveriges aflägsna läge och dess isolering under hela den tid
sjöfarten är stängd, anser jag det vara temligen vådligt att inlåta
sig i en sådan spekulation, som att grunda Bankens säkerhet på
utländska statspapper, och om man hade så förfarit vid 1834 års
realisation, tror jag i sanning att denna säkerhet mera än en gång
skulle hafva blifvit äfventyrad, ty dessa statspapper hafva under
tiden till deras värden undergått de största förändringar.
För den händelse, att vederbörande Utsk. skulle finna skäligt
att i så måtto tillstyrka Hr Lefréns motion, att Bankens behållning
hädanefter skall användas till dess konsoliderande, får jag
De» 30 D ecember.
hemställa, att detta måtte ske sålunda, att företrädesvis Srenska
MypotheksFöreningars obligationer af Banken upköpas.
Remitterades till BankoOtsk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ pä 3 e. m.
In fidem protooolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 30 December 1857.
Plenum kl. half 2 o. m.
Frih. Raab, Adam Christian, fortfor att i Hr. Gr. o.
Landtnäs ställe föra ordet.
Justerades 2:ne prot:s-utdr. för d. 29 dennes.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M.:
N:o 177, angrde ett utländskt lån för underlättande af pe«-  ningestä 11 ningen och rörelsen inom landet;
N:o 178, ang:do beviljandet af statsbidrag för en kommunikationsled
emellan Asasjön i Kronobergs län samt Wexiö och Carlshamn;
samt
N:o 179, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de pension för
öfverjägmästaren Kasten.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsIcs d. 28 och 29 dennes
på bordet lagda Mern. N:0 68, med förslag til! ändring af åtskilliga
föreskrifter i 8:de Artikeln af BankoReglementet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protooolli,
Alberl Munck.
