# ID: svediakorp-gov621
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 153,696
# sentences: 5,846
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PftOTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
VID
Intima i ^fuchljoim
ÅUEiV J85G—1857.
Tionde BEiiflet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
1858.
Onsdagen den 2 December 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att, i Hr Gr. o.
Landtm:s ställe, föra ordet och tillkännagaf att han gjort sig underrättad
om Hr Gr. o. Landtm:s helsotillstånd, hvilket nu, efter
en lugn natt, var något förbättradt.
Justerades 10 prot.-utdr. för den 28 sistl. November.
Företogs val af de 2:ne Ledamöter, som enligt 47:de §:n
Kiksd:sOrdn. böra deltaga i Talmans-öfverläggningarne, och befunnos
vid valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 11, Frih. Sparre, fullm. Gr. Sparre, Gustaf Adolf, med 26 röster;
» 2275, Hr Lefrén, Joban Pehr, med 19 röster.
Uplästes ett af Hr Arnell, Gust. Fredr., inlemnadt så
lydande mern.:
Undertecknad får härmed vördsamt anhålla att, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, blifva befriad från att vara ledamot
af BankoUtsk.
11. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes jemväl ett af Hr Lannerstjerna, Adolf, inlemnadt
så lydande mern.:
Nödsakad att för en kortare tid lemna Riksdagen, får jag afsäga
mig min plats i StalsUtsk. som suppleant, men anhåller vördsamt
att likväl få behålla min riksdagsmannarätt.
Efter äfven härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, anmodade Hr
Frih. o. Ordf:n Hrr Elektorer att sammanträda till val af en ledamot
i BankoUtsk. efter Hr Arnell samt en suppleant i StatsUtsk.
efter Hr Lannerstjerna.
4
Den 2 December.
Föredrogs StatsUtskis den 28 sist]. November på bordet lagda
Utlåt. N:o 171, i anledn. af erbållne återremisser å Betänk. N:o
122, ang:de reglering af utgifterne under Riksstatens Sjette Hufvudtitel.
R. o. Ad. biföll Utsk:s hemställan att aflöningen för LänsBokhållarne
må fastställas till lika belopp af 1000 Rdr Rmt för
alla samt fann förev:de Utlåt, i öfrigt ej föranleda annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo Vä Hofi. BorgareStåndets den 14 och 16 sisth
November på bordet lagda prot.-utdr. N:o 415, innehållande inbjudning
till de öfrige RiksStånden att förena sig i det vid föredragningen
af Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s
Mein. N:o 32, af BurgareSlåndet, i afside på Utskis yttrande sngide
upförande af en fyr på Brämön, fattade beslut, det skall en summa
af 40,000 Rdr Rmt ställas till K. M:s disposition för anläggning
af en fyr på lämplig plats emellan Hernöklubb och den söder om
Sundsvall belägna fyr.
Sedan, i anledn. af R. o. Adis beslut att icke till pröfning
företaga ifrägavide inbjudning innan underrättelse erhållits om de
öfrige RiksStms i afside på R. o. Adis i samma ämne gjorda inbjudning
fattade beslut, lindert. RiddarhusSekret. uplyst, att PresteSt.,
med vidblifvande af sitt i ämnet fattade beslut, lagt såväl R. o.
Adis som BorgareStis inbjudning till handlingarne, och att BondeSt.
antagit R. o. Adis inbjudning, men BorgareSt. beslutat att
låta med pröfningen af R. o. Adis inbjudning anstå intilldess R. o.
Adis svar å BorgareStis inbjudning i ämnet blifvit meddeladt,
yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då, efter hvad som blifvit til 1—
kännagifvit, R. o. Ad. afgifvit inbjudning i samina ämne, hvilken
af ett annat RiksSlånd antagits, lärer det falla af sig sjelft, att
R. o. Ad. icke kan frångå detta beslut. Jag anhåller derföre vördsammast
att R, o. Ad. täcktes, med vidblifvande af sitt beslut,
lägga BorgareStis inbjudning till handlingarne.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt att
med vidblifvande af sitt förut fattade beslut lägga BorgareStis
förevide prot.-utdr. till handlingarne.
Föredrogs ånyo Högv. PresteStis den 25 och 28 sisth Nov.
på bordet lagda prot.-utdr. Nio 401. innehållande inbjudning till
MedStånden alt förena sig i det vid föredragningen af StatsUlskis
Utlåt. Nio 148, af PresteSt., med alsing å Utskis i 12:te punkten
gjorda hemställan och med bifall till Prosten Wåhlanders der omförmälda
förslag, fattade beslut, det skulle ett reservations-ansiag
af 75,000 Rdr Rmt under förestående statsreglerings-period ställas
till K. M:s Nåd. disposition för att användas till löneförbättring
åt svagt lottade Komministrar och Kapell-predikanter.
Den 2 December.
5
Gr. Lagerbjelke., Gust.: Jag anhåller att RiddarhusSekret.
behagade uplysa hvad beslut de öfriga RiLsStånden fattat med afs:de
på förev:de fråga.
Selan i anledn. häraf prot.-utdragen om KiksStins i ämnet
fattade beslut blifvit efterskickade för att från Riddarh.Kansliet inhemtas,
samt dervid något dröjsmål upstålt, anmälde sig ånyo och
anförde
Gr. Lagerbjelke: Då jag nyss begärde att få uplysning om
hvad beslut de öfriga RiksSt:n fattat med anledn. af StalsUtsk:s
framställde förslag, gjorde jag detta i den tanke att en sådan uplysning
med största lätthet skulle kunna erhållas. När jag nu
finner att detta icke så lätt låter sig göra, vill jag afstå från min
begäran. Det hade likväl varit så mycket bättre om en sådan
uplysning kunnat lemnäs, som jag tager nästan för gifvet att både
Bonde- och BorgareSt:n bifallit StatsUtsk:s förslag, hvilket i sådant
fall redan är R. St:rs beslut, och således icke något annat afs:de å
inbjudningen grundlagsenligen får göras än att lägga densamma
till handlingarne. Då nu emellertid denna uplysning icke kan
vinnas, nödgas vi ingå i sjelfva ämnets behandling och jag anhåller
då att få, med afs:de på detsamma, yttra mig. Jag anser den här
gjorda framställning af flere skäl vara omöjlig att godkänna; först
och främst derföre att det i princip är antaget att presterskapet
skall aflönas af kommunen och icke af Staten, hvadan således ett
ganska farligt afsteg från denna princip göres, om Staten åtager
sig att löna en del af presterskapet. Afven i ett annat afs:de vore
det orätt att bifalla förslaget, nemi. emedan R. St:r redan vid
denna Riksdag ingått med en underd. anhållan till K. M. att Han
till nästa Riksdag täcktes framlägga ett bestämdt förslag om en
förbättrad lönereglering för presterskapet, och det skulle då vara
otjenligt att äfven med afs:de på detta inkomma med bestämdt förslag.
Jag anhåller således att R. o. Ad. med vidblifvande af sitt
förra beslut måtte lägga äfven denna inbjudning till handlingarne.
Då nu de efterskickade prot.-utdragen hade blifvit inhemtade,
uplyste undert. Riddarh.Sekret., alt den i fråga v:de 12:te punkten
al StatsUtsIcs Utlåt. N:o 148 blifvit bifallen af såväl R. o. Ad.
som borgare- och BondeSt:n, samt att PresteSt:s förev:de inbjudning
blifvit lagd till handlingarne af BorgareSt. och afslagen af
BondeSt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Efter de uplysningar
Riddarh.Sekret, lemnat, så kan, som det synes, icke annat beslut
följa inom R. o. Ad. än att, på sätt Borgare- och BondeSt:n förfarit,
lägga denna inbjudning till handlingarne, men för öfrigt anser
jag den af PresteSt. gjorda inbjudningen hafva bordt af R. St:r
bifallas, emedan i betraktande af det sätt StatsUtsk. reglerat utgifterne
under 8:de Hufvudlifeln och de högst betydliga anslag
som der blifvit gjorda till skolverkets ordnande i landet och skollärarnes
aflöning, den nödvändiga följden måste blifva den att
6
Den 2 December,
Snnu större svårighet 8n förut upstår att kunna förse landet med
erforderligt antal prester, ty det är naturligt att dä de, som egna
sig åt det lärda yrket, hafva en lätt och väl aflönad hana för sig,
skola de företrädesvis välja att gå in i skollärare-ståndet, heldre
än att välja PresteSt. Följden blir att skickliga ämnen till prester
komma att saknas. ålan hänvisar visserligen på framtiden,
då reglering af presterskapets löner skall ske, men det kommer
nog att draga om en följd af år innan den blir färdig och under
tiden skall den af mig anmärkte olägenheten otvifvelaktig! visa sig.
Jag har blott velat uttrycka denna åsigt reservationsvis, men finner,
såsom jag i början yttrade, f. n. icke något annat kunna
göras, än att lägga inbjudningen till handlingarne.
Gr. Lagerbjelke: Af de upläste prot.-utdragen täcktes R.
o. Ad. finna att jag hade fullkomligt rätt i min förmodan, och att
således grundlagsenligen intet annat beslut kan fattas än att lägga
inbjudningen till handlingarne med vidblifvande af det förra beslutet.
I afs:de på den siste talarens anförande anhåller jag dock
att i största korthet få tillägga att jag för min del är af en alldeles
motsatt tanke än den ban yttrat, i det jag tror, att genom
det beslut som R. St:r fattat om ökande af elementarlärarnes löner
och deras pensioneringsrätt på allmänna indragningsstaten kommer
Komministrarnes tillstånd och vilkor att blifva betydligen upphjelpte
mot hvad de f. n. äro.
Uppå härefter framställd propos., vidblef R. o. Ad. sitt förut
i ämnet fattade beslut och lades PresteSt:s förev:de prot.-utdrag
till handlingarne.
Föredrogs ånyo Högv. PresteStrs den 25 och 28 sisth Nov.
på bordet lagda prot.-utdrag N:o 403, innehållande inbjudning till
de öfrige lliksSttn att förena sig i det, vid föredragning af StatsDtsk:s
Utlåt. N:o 148 af PresteSt., med hufvudsakligt gillande af
Utsk:s tillstyrkande å 54 sidan rörande terminsafgiften, men med
förändring af ordalagen deri, fattade beslut »att den föreskrifna
terminsafgiften må uphöra att till Statsverket ingå och i stället
användas till anskaffande af såväl böcker och undervisningsmedel
som af eljest behöflig materiel för det läroverk, till hvilket den
inbetalas.»
Ilr Bildt, Didrik Gillis: Då R. o. Ad. efter en långvarig
debatt beslutade att det förslag som Utsk. afgifvit eller att afgiften
skulle få användas till undervisningsmateriel vid läroverken, skulle
antagas med den förändring, att ordet »undervisningsmateriel»
borde utbytas mot »skolinventarier», emedan R. o. Ad. ansåg att
»skolinventarier» i sig inneslöt »undervisningsmaterielen», så har
R. o. Ad. genom detta beslut bestämt precist detsamma som nu
ifrågavide inbjudning innehåller, fastän denna inbjudning har specificerat
såväl undervisningsmaterielen som skolmaterielen i vissa
Den 2 Dece inb er.
7
kathegorier. Då beslutet är fullkomligt öfverensstämmande med
den inbjudning PresteSt. afgifvit, är det också, enligt min upfattning,
klokast om R. o. Ad. nu antager den af PresteSt. gjorda
inbjudningen, då Ståndens beslut i alla fall skall bringas till sammanstämning
och det icke är skäl då man är ense i saken att
göra den till föremål för votering i Förstärkt Utsi;. Jag eger
ytterligare skäl till denna tillstyrkan, då jag tror mig veta att
PresteStis inbjudning blifvit äfven af ett annat Stånd bifallen.
PresteSt:s förev:de inbjudning blef uppå härefter framställd
propos. af R. o. Ad. antagen.
Ånyo föredrogs Högv. PresteSt:s den 25 och 28 sist]. Nov.
på bordet lagda prot.-utdrag N:o 404, innehållande inbjudning till
de öfrige RiksSt:n att förena sig i det, vid föredragningen af StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 148, af PresteSt., med ogillande af yttrandet i
122:dra punkten fattade beslut, att R. St:r må till K. M:s disposition
ställa en summa af 2000 Edr Rmt till understöd för utgifvande
af den återstående 3:dje delen utaf verket Scriplores rerum
Svecicarum.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att blifva uplyst om hvad
beslut de öfriga Stånden fattat med afs. på StatsUtsk:s förslag i
denna punkt. Som prot.-utdragen nu äro inhemtade, hoppas jag
att det icke skall förorsaka någon stor tidspillan.
I anledn. häraf uplyste undert. Riddarh.Sekret. att den ifrågav:de
122:dra punkten af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 148 blifvit bifallen
af R. o. Ad. samt Borgare- och BondeSt:n och att derjemte
BorgareSt. lagt till handlingarna samt BondeSt. afslagit PresteSt:s
förev:de inbjudning.
Gr. Lagerbjelke: Af de beslut som Riddarh.Sekret. upläst
torde R. o. Ad. finna, att intet annat återstår än att med vidblifvande
af sitt förra beslut lägga inbjudningen till handlingarne.
Då nu Hr Frih. o. Ordf:n hemställde om R. o. Ad. behagade,
med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, lägga förev:de
prot.-utdrag till handlingarne, blef denna propos. med Ja besvarad.
Föredrogs ånyo StatsUtsIcs den 25 och 28 sisth November på
bordet lagda Alem. N:o 169, med förslag till stadganden, ang:de
de i Kronans kassor influtna medels tillhandahållande för allmänna
rörelsen.
Hr Lefrén, Johan Pehr, anförde skriftligen:
R. St:r hafva vid denna Riksdag heslutit att inträda i ett
statslåns-system till beredande af medel för jernvägsanläggningarne.
s
Den 2 December.
Tankarne hafva varit eniga deruti, att denna utväg måste tillgripas,
ehuru delade i fråga om hvar arbetet borde utföras. Tvistefrågan
härom är redan afgjord.
Men, oberoende af densamma, måste alla vara eniga derom,
att det antagna statslåne-systemet må skötas och vårdas med noggrannaste
och samvetsgrannaste omsorg, så att landets kredit må
uppehållas.
Härtill fordras att 3:ne oeftergifliga vilkor upfyllas: 1:0 Att
landets myntvärde (realisationen) uprälthålles. 2:o Att svenska
Statsverket bibehålies i det förträffliga tillstånd i hvilket det sig
ända ifrån 1809 års Riksdag befunnit och sig ännu lyckligen befinner.
3:o Att svenska Riksg:sKont., hvars namn uttrycker det
ändamål som med dess inrättande afsågs, må uteslutande befatta
sig med riksgäldens skötande, ulan all sammanblandning, hvarken
med Banken och Statsverket, ännu mindre med Filial- och Privatbankerne,
Ilypotheksföreningarne, eller privatas affärer, samt att
Riksg:sKont:s verksamhet så bestämmes och ordnas, att den icke
råkar i strid med Bankens och Statsverkets, utan så, att desse
3:ne förvaltningar må kunna verka hvart inom sitt område, utan
att på hvarandras intränga och derigenom åstadkomma oredor, samt
verkningar stridande mot Rikets allmänna intresse.
Om Banken.
Reg:sF:ns 72 § lyder sålunda:
»Riksens Stms Bank förblifver hädanefter, som den hittills
varit, under Riksens St:rs egen garanti och vård, så att den ostörd
må förvaltas af de Fullmäktige, hvarje Stånd dertill förordnar,
efter de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorde
äro eller vidare af Riksens St:r göras; egande Riksens St:r allena
rätt att genom Banken utgifva sedlar, som för mynt i Riket må
erkännas.»
Man glömme härvid icke, att nuvtde Riksens St:rs Bank, ifrån
början var en Privatbank, hvars egare var Palmstruch; att dennes
privilegier öfvertogos först af 2:ne RiksStånd. R. o. Ad. och
BorgareSt.; sedermera äfven af PresteSt. och sist, vid början af
detta århundrade, af BondeSt. Jag anför detta för att visa, att
de särskildta RiltsStånden, det ena efter det andra, blifvit så till
sägandes arftagare af Palmstruchska Privatbankens privilegier och
åligganden, och att de 4 RiksSttn, i fråga om Bankens förvaltning
och vård, i sjelfva verket icke annat äro än ett Bankbolag, hvarföre
ock Banken burit och ännu bär namnet Riksens St:rs Bank,
icke namnet Svea Rikes Bank; börandes härvid noga märkas den
väsendtliga skillnad som eger rum mellan Riksens St:r i egenskap
af Banlibolag och Riksens St:r i egenskap af lagstiftande myndighet
jemte Konungen.
Det är i egenskap af Bankbolag som 72 § Reg:sF:n tillägger
Riksens St;r de 2:ne stora och märkvärdiga privilegierne: l:o Att
utan Konungens deltagande bestämma öfver Bankens förvaltning.
2:o Allena rätten, att genom Banken utgifva sedlar, som för mynt
i Riket må erkännas.
Den S Dec ernber.
y
Om Riksgälds Kontoret.
Reg:sF:ns 57 g lyder sålunda:
»Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta, utöfvas af
Riksens Sl:r vid allmän Riksdag.»
Uti denna g upträder Riksens St:r såsom svenska folkets ombud
i beskattningsfrågor och således äfven såsom berättigade att,
utan Konungamaktens inblandning, bestämma huru Rikets gäld
skall förvaltas, följaktligen äfven Reglem:tet för Riksg:sKont., som
har denna förvaltning sig anförtrodd; derföre ock Reg:sF:ns 66 g
stadgar: »Riksens St:rs Riksg:sKont. förfil ifver såsom hittills under
Riksens St:rs styrelse, inseende och förvaltning; och då Riksens
St:r åtagit sig ansvar för den Rikets gäld, Kont. ombesörjer, så
komma Riksens St:r, sedan StatsUlsk. öfver Kont:s tillstånd och
behof sig utlåtit, att genom särskild bevillning tillskjuta de medel,
som för betalande af denna gäld till ränla och kapital, oumbärliga
finnas, så att Rikets kredit varder bibehållen och vårdad.»
Om Statsverket.
Reg:sF;ns 64 § lyder sålunda:
»Såväl Rikets ordinarie statsmedel och inkomster som hvad,
på sätt ofvanförmäldt är, under namn af extra-ordinarie utlagor
eller bevillningar till Statsverket af Riksens St:r anslås, vare under
Konungens disposition, att lill de af Riksens St:r pröfvade
behof och efter den uprättade Staten anordnas.»
Denna § uttrycker klart, att sedan Riksens St:r fastställt RiksStaten,
d. v. s. de summor, som under bestämda Hufvudtitlar äro
anvisade lill bestridande af de årliga Statsutgifterna, Konungen
eger full rätt att öfver dessa medels användande disponera, utan
all inblandning af Riksens St:rs ombud i Riksg:sKont., men under
den kontroll af Riksens Stms Revisorer, samt kommande Riksdags
Konst.- och StatsUtsk. som Grundlagen bestämmer.
Af hvad nu är anfördt följer klart, att, enligt gällande Grundlag,
3:ne från hvarandra skiljda hufvudförvaltningsverk i Riket
finnas:
l:o Förvaltningen af Riksens St:rs Bank, som, i egenskap af
pr i v i I eg ie rad t bankbolag, står under bolagets (RiksStåndens) egen
uteslutande förvaltning, som af deras Fullmäktige besörjes, med
oeftergiflig pligt å bolagets sida, att samvelsgrannt uprätthålla
Rikets myntvärde, emedan bolaget fått sig öfverlåtet det oerhördt
stora privilegium, att genom sin bank utgifva sedlar sorn för mynt
i Riket må erkännas, ett privilegium, på hvars rälta bruk eller
missbruk Statens och hvarje enskild medborgares väl eller ve hufvudsakligen
bero
2:o Förvaltningen af Rikets gäld, hvilken Riksens St:r, genom
sina Fullmäktige i Riksg:sKont. ega att uteslutande ordna
och besörja, i följd af deras egenskap af det sig sjelft ensamt beskattande
svenska folkets ombud, och på hvars förståndiga och
varsamma skötsel uprätthållandet af Slatens kredit beror.
3:0 Förvaltningen af Rikets Statsverk, hvilket åligger Konungen
att uteslutande genom sina embetsman låta besörja, utan allt
10
lie ti 2 December.
intrång från Rikg:sKont:s sida, men under de kontroller af revisorer
och kommande Riksens St:r, sorn Grundlagarna bestämma.
Låtom oss nu i korthet visa huru dessa 3:ne hufvudsakliga
penninge-förvaltningar blifvit skötta under förflutna tider, för att
deraf hemta varningar för den närvrde och kommande.
Myntvärdet.
Enligt 1604 års myntlag gällde 1 Daler Silfvermynt |-:dels
SpecieRdr 32 sk. Specie.
Ar 1 (583 gällde den 24 »
År 1715 gällde den 16 »
År 1776 gällde den 8 »
År 1803, efter skedd realisation 5|- »
År 1834, efter skedd ny realisation .... 2 »
Myntvärdet har sålunda ifrån är 1664 till 1834, på 170 Sr,
fallit ifrån 32 till 2 sk. Specie, till $:del af dess värde 1664,
hvarigenom under dessa 170 år alla alhandlingar man och man
emellan blifvit rubbade, alla besparade kapitaler försämrade, alla
näringar saknat driftkapital, all förkofran omintetgjord, landets framsteg
i ekonomiskt hänseende hämmade. Allt detta har sin sorgliga
orsak, sin enda egentliga förklaring i detta 170-åriga fortfarande
bankrutt-tillstånd, en följd deraf att man icke velat eller icke velat
skilja emellan mynt och mynt-representanter, vare sig af koppar
eller papper.
De män, som verksammast nitälskade för och slutligen genomförde
1834 års realisation, hade ändtligen lyckats öfvertyga realisationens
motståndare, de sedelälskande männen, att Rankosedlar,
som icke vid påfordran invexlas mot Silfver, ej i verkligheten äro
mynt, utan blott värdelösa, bedrägliga skuldsedlar, samt att under
sådan inställd invexling mot silfver, Bankbolagets genom 72 § Reg:sF:n'
helgade privilegium, att dess sedlar må i Riket för mynt erkännas,
innebär ett väld mot allmänna eganderätten i landet.
Sedan denna öfvertygelse lyckats rotfästa sig i landet, hvartill
Rihets handel-stånd och städernas ombud vid de följande Riksdagarna
hufvudsakligt medverkade, dagades en ny tid för landets näringar,
så att de under de sednast tillryggalagda 20 åren med raska
och säkra steg framgått och landet vunnit en förkofran, vida
öfverstigande hvad under föregide 170 år egt rum.
Då Banken 1834 öpnade sin kassa till sedelvexling mot silfver,
utgjorde dess silfverfond omkring 60 proc. af utelöpande sedlar;
denna fond sjönk högst betydligt vid början af 1840-talet, steg
åter och var för 2:ne år sedan större än någonsin. Den har åter
sjunkit på ett betänkligt sätt, i följd af obetänksamma handels-spekulationer
och inträffad europeisk penn ingekris; men den skall otvifvelaktig!.
återigen stiga, såvida nuvide Riksens St:r icke förlora fattningen
och vidtaga åtgärder, sorn förstöra den grundval för näringarnas
bestånd och fortfarande framgång, som genom 1834 års realisation
lades.
Myntvärdets uprätthållande, genom allvarlig omvårdnad för
Bankens bestånd, är i denna tidpunkt så mycket angelägnare att
med moget omdöme och stadig beslutsamhet behjerta, sedan Staten
Den 2 December.
nu inträdt inom statslåne-systemets område, inom hvilket kan skördas
lycka om man derinom rör sig med förstånd och måtta; olycka
om man begär sig obetänksamt och öfverdådigt.
Jag tiar i det föreg:de utredt, att RiksgisKontis omsorger öro,
enligt Grundlagen, inskränkta tili förvaltningen af Rikets gäld. ilen
jag känner nogsamt, att detta verk, under den tid Riket icke egde
någon gäld, fått sig, för att hafva något att syssla med, updraget
åtskilliga bestyr, som med Riksgälds-förvaltning icke eger sammanhang.
Den upmärksamme betraktaren af företeelserna inom en längre
följd af riksdags-förhandlingar och riksdags-öfverläggningar, har nogsamt
varseblifvit en hos de maktegande inom RiksSt:n växande benägenhet,
att städse öka Riksg:sKont;s bestyr med ärenden, som för
detsamma äro i grunden främmande, och sålunda småningom förvandla
detsamma, så till sågandes, till ett Riksens Sl:rs Statsverk,
hvars ärender, i första hand, under Riksdagarne regleras af Riksens
Sttrs StatsUtsk. och underställas till godkännande RiksSttn, hvilka
svårligen kunna intränga i denna serskilda förvaltnings mångahanda
bestyr, hvaraf följden ot v ifve iak tigt blir, att StatsUtsk. så småningom
vinner samma gränslösa inflytande, som det fordna s. k. Secreta
Utsi:, utöfvade under den sorgliga tid då Riksens St:r styrde
land och Rike, till föga fromma för det allmänna, hvilket styrelsesätt,
efter långa missbruk å Ständernas sida, slutligen påkallade
Statsskickets förändring 1772, tills det, efter missbruk å Konungamaktens
sida, 1809 bringades i den välafvägda lyckliga ställning,
i hvilken det, enligt våra gällande Grundlagar, sig nu befinner,
och som vi böra omsorgsfullt vårda och vörda.
Jag inser nogsamt, att vid denna Riksdag intet väsendtligt kan
och bör göras för att befria RiksgisKont. från förvaltnings-omsorger,
som för detsamma äro alldeles främmande; men är öfvertyead derom,
att sådant måste ske vid kommande Riksdag, och alt alla för
RiksgisKont. främmande bestyr då återflyttas till Rikets Statsverk,
så att RiksgisKont. må, enligt Grundlagen, icke hafva något annat
förvaltningsbestyr, än det som tillhör förvaltningen af Riktis gäld
och vården af Rikets kredit, varandes detta ett i högsta grad vigtig!
och ovilkorligen nödvändigt förfogande, sedan Riket nu antagit
sta tslårie-sy sterne t.
Jag har velat förutskicka dessa nu anförda allmänna betraktelser,
för att tillkännagifva de grunder, på hvilka jag kommer att
rösta för afslag å StatsUtskis förevide Memorial, som innehåller:
1 :o förslag till åtskilliga genomgripande förändringar i nu gällande
grunder för RiksgisKontis och Statsverkets inbördes förhållanden,
som otvifvelaktig! skulle komma att på bägge utöfva en menlig verkan
; 2:o förslag, att ålägga RiksgisKont., att bedrifva en vådlig
lånerörelse med Hypotheks-föreningar och Privatbanker, alldeles oförenlig
med RiksgisKontis bestämmelse, och i allo oförenlig med de
pligter Riksens Stir åligga, så väl att uprätthålla Rikets myntvärde,
som att tillse, det Rikets intrader städse må varda tillgängliga för
bestridande af Rikets utgifter, antingen detta sker genom RiksgisKoms
eller Statsverkets åtgöranden; varandes det för allom klart,
att om Statens, tili stats-utgifters bestridande bestämda medel, in
-
12
Den 2 December.
blandas med och bindas uti Hypotheks-föreningars och Privatbankers
lånerörelser, dessa medel icke, som sig bör, kunna i alla händelser
vara disponibla för sina afsedda ändamål; ett förhållande, som sorgfälligt
bör undvikas, icke [rammanas, minst af Riksens Ständers
Slat.-Utsk., hvars främsta åliggande är, att genom sina förslag bereda
ordning och stadga i Statens penninge-förvaitning.
SiatsUtsk. upgifver, i Bilagan litt. c, att Iliksg:sKont., genom
upköpta obligationer och meddelade lån mot pant af Ilypotheks-föreningars
och andra obligationer, ifrån 1842 t. o. m. 1856 (på 15
år) haft en inkomst af tillsammans 1.580 OCO Rdr Bko. Delarman
denna summa med årens antal, så belöper sig i medeltal per år
omkring 92,000 Rdr Bko. Utsk. meddelar äfven, i litt. 6, att
Uiksg:sKont., vid |8j6 års utgång, egde en genom dessa utlåningar
tillvägahragt utestående kapitalfordran af nära 3^ millir Bko.
Dessa resultat hufva vunnits genom användande af Riksg:sKont:s besparingar,
i enlighet med de för lliksg:sKont:s förvaltning gällande
bestämmelser, och således äro åtgärderna i allo klanderfria. Alen
jag frågar om detta samlade kapital af nära 3-£ millir Bko under
nuvide allmänna penn inge-förhållanden är disponibelt, för bestridande
af Riksg>Kont:s varande och blifvande utgifter? Jag frågar
vidare, om dessa af Riksens St.-r gifna bestämmelser, sedan llilcsens
Ständer antagit stalslåne-syslemet, kunna och böra blifva framdeles
gällande? Jag frågar vidare, om de rimligen kunna, såsom StatsUtsk.
nu föreslår, utsträckas äfven till utlåning af Statsverkets
utaf Ständerna anslagna medel? Och slutligen: om stats- och riksgäldsniedel
kunna och böra användas till bedrifvande af lånerörelse
med Uvpotheks-förenirigar och Privatbanker, samt såmedelst göras
odisponibla för sina bestämda ändamål då penninge-kris inträffar,
sannolikt äfven om sådan icke eger rum?
Jag har aldrig varit delegare i någon Privatbank, men är det
oaktadt en bestämd vän af dessa Banker, sådana de nu i vårt land
äro inrättade, 1:0 emedan de gagnat och gagna näringsrörelsen;
2:o emedan de hittills varit Riksens St:rs Banks bästa och pålitligaste
stöd, derigenom, att deras Styrelser, af omsorg för egen och
meddelegare* säkerhet, varit tvungna att följa den enda förståndiga
regeln för all lånebank-rörelse, den nemligen; all inskränka lånerörelsen
och minska utelöpande sedelstocken, då ovanliga påliänningar
i kassan sig visa, ett förfarande, hvartill Styrelsen af Riksens
St:rs Bank väl också är berättigad, men som den likväl, af väl
kända orsaker, aldrig vidtager.
Alen oaktadt jag på dessa grunder älskar Privatbankerna, så
länge de stå på egen bollen och rätta sin rörelse efter omständigheternas
föranledande och fordringar; så kan jag, för min del, likväl
icke gilla, att de ställas på främmande bollen, hvilket inträffar,
om de upmuntras ocfi liksom upmanas att stödja sig på lliksg:sKont.,
samt vänjas att hemta näring för sin kassa af riksgäldsmedel.
Slutligen tager jag mig friheten fästa R. o. Ad:s serdeles upmärksamhet
på de sju sista raderna af Alennt. hvilka förunderligt
nog, icke blifvit begåfvade med N:o 9, till fyllnad i sånggudinnornas
antal, utan stå der så blygsamt, likasom utur leken uteslutna.
Den 2 December.
Dessa räder uttrycka likväl 2:ne vigtiga förslag: l:o att R. St:rs
blifvande beslut öfver de 8 punkterna skulle hos K. M. i underd.
anmälas, hvarvid, antingen vid utskrifningen eller vid tryckningen,
några ord synas hafva blifvit uteslutna, emedan Utslcs tanke omöjligen
kan vara, att endast en naken underd. anmälan af Riksens
Stms fattade beslut vore tillfyllestgörande, utan ock derjemte Konungens
nåd. bifall begäras, der besluten ingripa i Konungens genom
Reg:sF:ns 64 g uttryckta rättighet, att fritt disponera öfver
de af Riksens St:r i Riksstaten bestämda anslagen; 2:o att StatsUtslc.
, på det Riksens Stms fattade beslut måtte så snart som möjligt
kunna tillämpas, skulle tilldelas rättighet att om dem underrätta
Fullmäktige i RiksgisKont., hvarjemte Utsk. säger, att dessa
beslut naturligtvis komma att införas i Riksg:sKont:s nya Reglemente.
Utsk. skulle sålunda underrätta Fullmäktige i Riksg:sKont.,
att ofördröjligen sätta i verkställighet beslut, af hvilka flere, enligt
hvad nyss sades, äro af beskaffenhet att dessförinnan fordra Konungamaktens
medgifvande; och allt detta utan att ens afvakta Ständernas
fastställelse å det blifvande Reglementet för RiksgisKont.! —
Detta sätt att gå till väga kan jag, för min del, icke annot än på
det allvarligaste ogilla, hvarföre jag vördsamt yrkar propos. på utslag
å Mein., såvida R. o. Ad. icke skulle finna lämpligare, att detsamma
varder fiterremitteradt, hvilket jag visst icke vill motsätta
mig.
Hr Printzensköld, Carl: Om jag å ena sidan villigt er
känner
den välmening, som hos Ilöglofl. StatsUtsk. legat till grund
för det förslag, hvilket i förevide Betänk, framställes, så kan )ag
likväl, å andra sidan, icke undertrycka den anmärkn:n, att detta
förslag icke blott vittnar om föga bekantskap med sätlet för förvaltningen
af Kronans intrader, utan äfven ådagalägger nog liten omtanke
i afside på den säkerhet för Kronan, som med denna förvaltning
alltid bör vara förenad, så att ensamt härutinnan Iigga de mest giltiga
skäl tili förslagets förkastande, äfven om icke detsamma, hvad
likväl den ledamot, som näst före mig hade ordet, uti ett sakrikt
anförande redan ådagalagt vore uppenbarligen stridande emot Reg:sF:n,
och således redan af denna orsak alldeles oantagligt. Enligt
förslagets lista § skulle från Landtränterierna och Tullkamrarna
utom Stockholm inga kontanta penn inge-remisser ega rum till de
embetsverk, dit de nu ingå, utan penningarne skulle insättas uti
det Lånekontor, eller den Filial- eller Privatbank, som funnes uti
samma stad som Tullkammaren eller Rätileriet, och från dessa låneinrättningar
skulle, sedan, enligt träffad öfverenskommelse mellan
dem och vederbörande embetsverk, medlen dessa sednare tillhandahållas.
Hvad annat innebär detta förslag, än en fullkomlig omstörtning
af nu gällande uppbördsväsende. Den, som något känner
hvad upbörds-författningarne sedan sekler tillbaka stadgat och ännu
stadga, han vet huru sorgfälligt lagstiftaren sökt att med kontroller
omgärda upbörden och redovisningen af Kronans intrader, allt ifrån
det de inflyta, ända till dess de för sina ändamål skola från Statens
kassor utbetalas. Sålunda skall fogden, efter slutade upbördsstäm
-
u
Den 2 Dac. ernber.
mor, inom viss kort tid, vid strängt ansvar, leverera de af honom
då emottagna medel till Landtränteriet; och Räntmästarens qvitto
är icke ensamt tillräckligt, utan detta måste, till Kronans säkerhet,
för att vara gällande, annoteras af Landskontorets Föreståndare, såsom
satt till kontrollant å Räntmästaren, i dennes egenskap af Ränleriets
ansvarige upbördsman. — Vidare har lagstiftaren icke ansett
det vara nog, att Ränteriets kassa står ensamt under Räntmästarens
vård, ehuru denne ställt borgen för sin upbörd, utan det är till
Kronans ytterligare säkerhet förordnadt, att kassan skall förvaras
under 3:ne olika lås, till hvilka nycklamo innehafves utaf Landträntmästaren,
Landskontorets Föreståndare och en Magistratsperson
i den stad, der Länsstyrelsen har sitt säte, så att denna kassas förvaringsrum
aldrig kan öppnas, utan att förbemäldte 3:ne personer
äro på en gång tillstädes. Och slutligen stadga författningarne,
såsom en oeftergiflig pligt för K:s Befhde, att aldrig från Landtränteriet
utanordna några medel annorlunda än efter fastställda stater,
samt de serskildta föreskrifter och beslut, som antingen direkte
från K. M. eller från do honom underlydande styrelseverk varda
till efterrättelse meddelade, så att K. M:s Befhde, sorn det åligger
att skyndsamt till Riksg:sKont. insända de till detta verk hörande
medel, så snart de hunnit inflyta, deremot icke får till StatsKont.,
såsom Statens allmänna kassa, inskicka de ordinarie upbördsmedlen
i annan ordning, än detta embetsverk föreskrifver, emedan K. M:s
Befhde icke kan på förhand veta, hvilka utbetalningar som, på grund
af Konungens eller StatsKont:s beslut, kunna komma att från Ränterikassan
verkställas. När en sådan sträng lagstiftning i afs:de på
förvarandet och förvaltningen af Statens medel förefinnes; när denna
lagstiftning derjemte visat sig så omsorgsfull om Statens säkerhet,
att den icke allenast tillagt Staten förmånsrätt hos sina upbördsmän,
utan äfven med hårdt straff belagt hvarje oredlighet å deras
sida, så att, vid första tecken till ett dylikt förhållande, den skyldige
genast inmanas i häkte och ställes till rätta för sin förbry
telse,
hvilken lagstiftning i allt äfven gäller för alla Tullkammarföreståndare,
endast med den skillnad, att dessa Kronans tjenstemän
i landsorterna skola minst en gång i månaden, eller oftare om deraf
göres behof, till GeneralTuIlStyrelsen insända sin upbörd, för att
insättas i Banken, jemte det att de för denna upbörd skola inför
GeneralTuIlStyrelsen månadtligen aflägga fullständig redogörelse; så
tillåter jag mig fråga, om det är väl betänkt, att vilja med några
penndrag tillintetgöra en så beskaffad lagstiftning, den der för Kronan
och dess säkerhet att icke dess inkomster förskingras eller försnillas,
är af så mycken vigt, och i stället öfverlemna dessa inkomster
till förvar hos Privat- och Filialbanker, de der äro helt och
hållet enskildta inrättningar, stående under sina delegares styrelse
och förvaltning, och öfver hvilka inrättningar Staten hvarken är
behörig eller berättigad att utöfva samma kontrollerande tillsyn, som
öfver sina egna upbördsmän, utom det att Staten, för sin till dessa
inrättningars förvar och förvaltning öfverlemnade egendom, måste
vid deras möjligen inträffande obestånd träda in bland de borgenärers
antal, som ingen förmånsrätt hafva. Jag är dock långt ifrån
Den 2 December.
15
att mot nuv:de enskilda Banker hysa den ringaste skymt af misstroende,
utan är fastheldre öfvertygad, att de skulle, efter skeende
reqvisitioner, punktligen återbetala livad de af Staten fått emottaga,
men ingen vet hvad framliden kan hära i sitt sköte; och inträffade
en olycka med dessa Banker, så kunde Staten deraf taga en skada,
hvars följder icke låta sig på förhand beräkna.
Vidare frågar jag, hvilka väl de embetsverk äro, som skulle
kunna genom sina styrelser afsluta öfverenskommelse med direktionen
för en Bank-inrättning om penningars emottagande och återlämnande?
Måhända kunna Riksg:sKont:s Fullmäktige, enligt detta
verks medel, inlåta sig i dylika transaktioner, men dessa medel
utgöra en obetydlighet i jemförelse med dem, hvaraf Statens öfriga
intrader bestå, och hvilka ingå dels till Landtränterierna, för att
derifrån hållas StatsKont. tillhanda, och dels till GeneralTullStyrelsen,
för att också derifrån aflemnas till StatsKont. Icke kan någon
Länsstyrelse i detta hänssende upträda såsom underhandlare och
kontrahent med Bankdirektionen, emedan detta vore ett ingrepp i
den dispositionsrätt, som StatsKont. har sig updragen öfver ränterikassorna.
GeneralTullSlyrelsen skulle icke heller kunna göra det
för sin upbörd, emedan äfven den skall, allt efter som den inflyter,
aflemnas till StatsKont. Kanske är det således detta sistnämnda
embetsverk, som skulle blifva den sannskyldiga kontrahenten. Men
StatsKont. står lika väl som alla andra administrerande embetsmyndigbeter
under Konungens bud och befallningar. Det kan alltså
icke utan nåd. tillstånd af Honom vidtaga ringaste förändring i nu
gällande förvaltningssätt af de Statens intrader, som genom 04 g
Reg:sF:n äro ställda till Koungens disposition; och StatsUtslcs förslag,
att de penninge-förvaltande embetsverk, som lyda under Konungen,
ehvad de här i bufvudstaden eller annorstädes hafva sitt
säte, skulle med Bank-inrätlningarnes direktioner afsluta nu ifrågasatta
öfverenskommelser, innebär således uppenbarligen ett ingrepp
uti det prerogativ, som Konungen genom ofvanåberopade g i Reg:sF:n
har sig uttryckligen förbehållet.
Förslagets 2:dra punkt innehåller ingenting annat, än hvad
som redan ang:de postremisser är stadgadt. Den hade derföre gerna
kunnat af StatsUtsk. lemnäs å sido, och jag anser den i allt fall af
ganska oskyldig beskaffenhet. Men icke så den 3:dje punkten, som
innefattar förslag, att, utom i några få undantagsfall, alla å RiksgtsKont.
anvisade anslagssummor skola, med förbigående af StatsKont.,
som förut emottagit dylika medel från RiksgisKont., antingen utbetalas
omedelbart till det verk eller den embetsmyndighet, som skall
använda anslaget eller har tillsyn öfver de föremål, hvarför det är
beviljadt, eller ock för samma verks eller myndighets räkning insättas
i E. Stirs Bank. Detta förslag vittnar ej otydligt derom, att
den benägenhet alltjemt och med ökad kraft fortfar från ett visst
håll, allt sedan den tid då Sverige lyckligen befriades från sin utländska
skuld, och dennas förvaltning således uphörde för Eiksg.-sKont.
, att i stället på detta verk öfverflytta sådana förvaltningsbestyr
i penningeväg, som för detsamma äro alldeles främmande,
och alltså rätteligen borde tillhöra Statens allmänna embetsverk,
1«
Den 2 December.
som Ivda under Konungen, hvarigenom denna öfverflyttning, serdeles
i följd af bestyrens beskaffenhet, innebär en verklig inskränkning
i Konungamakten. Det kan nemi. svårligen undfalla upmärksamheten,
att Konungen icke har makt att till Fullmäktige i RiksgisKont.
aflåta några befallningar, alt Fullmäktige således skulle kunna,
i händelse de å Riksg;sKont. anvisade anslagssummor skulle direkte
derifrån till vederbörande utbetalas, tillåta sig att ingå i granskning
och bedömande af den större eller mindre nödvändigheten att utgifva
anslagen å de tider och till de belopp för.hvarje gång, som
Konungen bestämt, samt att derutinnan göra de ändringar och jemkningar,
som instämde med Fullmäktiges egna åsigter, utan att Konungen
kunde sådant förhindra; och på detta sätt blefve det Fullmäktige,
men icke Konungen, som utöfvade dispositionsrätten öfver
anslagssummorna, hvilket åter nu, då dessa summor aflemnas till
StatsKont., för att derifrån, enligt K. M:s nåd. föreskrifter, hållas
vederbörande tillhanda, aldrig kan blifva händelsen, enär detta embetsverk
är pligtigt att ovägerligen ställa sig samma nåd. föreskrifter
till nogsam efterrättelse. Huru mycken oreda i statsförvaltningen,
som härigenom kan upkomma, är lätt att inse; och denna
oreda blefve ingalunda minskad derigenom, att, enligt förslagets
4:de punkt, StatsKont., fastän det aldrig haft anslagen i sina händer,
ändock skulle bokföra och kontrollera desamma, efter upgifter,
som detta embetsverk vid vissa bestämda tidpunkter skulle erhålla
från Riksg:sKont., hvarigenom StatsKont. icke hade någon annan
säkerhet för sin bokföring, än den som läge i dessa upgifter, så
att, om de återigen vore ofullständiga eller vårdslöst och felaktigt
uprättade, bokföringen då blefve af enahanda beskaffenhet, utan
att likväl något ansvar derföre kunde falla StatsKont:s tjenstemän
till last.
De nu genomgångna punkterna innefatta likväl idel småsaker
i jemförelse med den 5:te punkten. Enligt förslaget i densamma
skulle hvad som af Statsverkets kontanta behållning kan under någon
tid, utan olägenhet eller hinder för utbetalningarnas verkställighet,
undvaras, från StatsKont. till Riksg:sKont. öfverlemnas, för
att genom dess försorg hållas allmänna rörelsen tillhanda; och dessa
af RiksgisKont. sålunda emottagna medel skulle, i mån af behof och
efter skeende reqvisition, till StatsKont. återställas.
Det vill af de här begagnade ordalagen synas, som skulle StatsUtsk.
ansett StatsKont. vara behörigt att ingå uti pröfning, i hvad
mån de dit inflytande medel kunna för statsutgifternas bestridande
vara behöfliga, samt således på hvilken tid, längre eller kortare,
de kunna till Riksg:sKont öfverlemnas. Då har Utsk. likväl glömt,
att denna pröfningsrätt tillkommer icke StatsKont., utan Konungen,
och att förslaget således äfven i denna del innebär ett försök att
gripa in uti Konungamakten, hvilken på detta sätt t. o. m. skulle
kunna göras alldeles redlös i händelse af ett hastigt påkommande
oförutsedt penningebehof, då detta icke kunde fyllas, derföre att
Statens kassa vore öfverlemnad till Riksg:sKont., för att tillhandahållas
allmänna rörelsen. Huru har StatsUtsk. kunnat förbise vigten
af
Den 2 December.
17
detta förhållande äfvensom de högst betänkliga följder, som skulle
kunna upstå deraf, om StatsKont. finge, Konungen ohördan och
ulan dess tillstånd, i något hänseende om Statens medel förfoga.
Och, hvem skulle pröfningen tillkomma, när behofvet af medlens
återställande vore för handen? Är det StatsKont.? Ordalagen äro
i detta hänseende sväfvande, så att af dem lika gerna kan slutas,
det pröfningen skall tillhöra Riksg:sKont. Men om än så icke är,
hvar ligger säkerheten derföre, att icke Fullmägtige kunna taga sig
denna pröfningsrätt; och då Konungen icke har öfver Fullmägtige
någon myndighet, kan det förhållande tänkas, att Fullmägtige
skulle kunna vägra medlens återställande å annan tid och till andra
belopp än de sjelfva funne lämpligt, samt på detta sätt bringa
hela statsmachinen i våda; och Fullmägtige hade derigenom också
i sjelfva verket tagit konungamakten i sina händer; ty säga hvad
man vill, penningen är i allmänhet den mägtigaste bland krafter,
och den bestämmer ej sällan, hos hvilken makten egentligen ligger.
Förslagets 6:te punkt är fullkomligen öfverflödig, emedan den
befallning K. M. redan före detta aflåtit till de förvaltande Verken
den befallning sorn här ifrågasättes, att nemi. endast i mån
af behof från StatsKont. reqvirera och uttaga de till ordinarie
Statsregleringen hörande anslagssummor. Och hvad slutligen beträffar
Utsk:s förslag i 8:de punkten, om bemyndigande för Fullmägtige
i RiksgisKont. att kunna låta enskild Bankinrättning innehafva
och i dess lånerörelse begagna de derstädes för Riksgis»
Kont:s räkning eller till dess disposition insatta medel, så synes
mig detta förslag vara lika litet antagligt, som det i lia punkten
framställda om öfverlemnande i enskilda Bankinrättningars vård af
Statens medel; och det har till och med ett ändå större lyte än
det sednare, enär det åsyftar, att Statsintraderne skulle tvärtemot
både deras natur och ändamål, förvandlas till fonder för enskilta
korporationers lånerörelse.
Det ifråga vide förslaget, betraktadt i sin helhet, innebär, efter
mitt omdöme, sådana bestämmelser, hvilka, om de trädde i verket,
skulle lemna herrsklystna Ständer ett kärkommet tillfälle att utvidga
sin makt på Kronans bekostnad. Vi minnas nogsamt huruledes
vid 1840 års Riksdag, under öfverläggningen på detta rum
om StatsUtskis Betänk, angide Statsregleringen, det öppet yttrades
af 2:ne Utskisledamöter, att man genom de i detta Betänk, framställda
förslag hade för afsigt, att, såsom orden föllo, göra Regeringen
omöjlig för att tvinga Konungen till vissa eftergifter, som
man på annat sätt af honom ej kunde vinna. — Hvad som en gång
skett kan återigen förnyas; och man akte sig för att fatta sådana
beslut och vidtaga sådana förfoganden, som kunna i sina följder
först tillskapa af Fullmägtige i BiksgisKont. en makt, som skulle
kunna djerfvas att ställa sig i jemnbredd med Konungen, och sedan
låta oss skåda en ny uplaga af den fordna s. k. Frihetstidens
allena maktägande Ständer.
Jag förkastar hvarje förslag som kan i ringaste mån innebära
en svftning af dvlik beskaffenhet, emedan jag älskar att se en
X H. ' 2
18
Den 2 December.
stark Konungamakt, såsom ett bland de allra vigtigaste medlen att
kunna befrämja landets säkerhet och välgång. Och jag skulle derföre
yrka afslag å Betänk, i fall ej den 7:de punkten, såsom med
föga förändring intagen i Riksg:sKont:s nu gällande Reglemente,
der den framdeles äfven måste qvarstå, för ett sådant afslag lade
hinder i vägen, hvadan jag nödgas inskränka mitt yrkande dertill,
att Betänk, måtte återremitteras.
Herr von Koch, Nils Sam.: Förev:de Betänk, har, enligt
min tanke, egentligen fått sin stora vigt i följd af den ställning,
hvari handelsverlden för närvide sig befinner. Hade det icke framkommit
under denna period, skulle det sannolikt ej tilldragit sig
den upmärksamhet, sorn man redan af de 2:ne gjorda anföranderne
förnummit egnas detsamma, och hvilken upmärksamhet troligen
är att förvänta äfven från de talare, som ytterligare hafva
anmält sig. Jag vill börja med den förklaring att jag anser oss
vara StatsUtsk. tacksamhet skyldige (hvilken tacksamhet jag nu
uttalar!) derföre att StatsUtsk. under denna period 'sökt utfinna
något botemedel mot det onda som hemsöker oss. Det är, mine
Hrr, ganska lätt att sönderrifva, klandra och kriticera, men det
är ingalunda lätt att inventera, konstruera och uprättbålla. Jag
förutskickar denna förklaring, då äfven jag har ganska väsentliga
anmärkmr att framställa mot ifrågav:de Betänk., hvilket jag dock
icke anser så i allo förkastligt som föregående talare funnit det.
Men som sagdt är, man bör vara tacksam derför att StatsUtsk.
tagit ett initiativ för att bringa frågan till tals, för att betrakta
om någonting i detta ögonblick är att åtgöra från det allmännas
sida. Då, såsom jag nämnde, jag tror att ämnet egentligen fått
sin vigt i följd af de förhållanden, i hvilka vi nu äro försatta
med anledn. af den s. k. handelskrisen, torde det måhända icke
vara alldeles olämpligt att yttra några ord om denna kris. Om
man skall söka utfinna botemedel (och jag tror att det tillhör
hvarje god medborgare att i ett ögonblick som detta anstränga sig
för sådant ändamål, äfven med fara att de förslag han framlägger
klandras och förkastas), anser jag att man här liksom vid andra
tillfällen bör söka först utreda orsakerne till det onda. Jag vill
med några få ord visa, huru jag upfattat förhållandet. Jag anser
den kris hvaruti handelsverlden råkat, kunna ti i Isk rifvas dels
vissa allmänna orsaker, som verkat på hela den handlande verlden,
dels äfven några speciela, som verkat ensamt på vårt fädernesland.
Bland de allmänna orsakerna räknar jag i första rummet
en ofantlig förbrukning af kapitaler genom dels de krigförande
makterna, dels rustningar äfven af de neutrala. Den
andra orsaken är den, att man samtidigt med detta kapitalernas
förbrukande utkastat stora förskoller lill industriella företag,
hvilka ännu icke hunnit gifva någon afkomst, såsom t. ex. jernvägsbyggnader,
väg- och fabriksanläggningar, åtskilliga byggnader
och odlingar, som icke ännu blifvit fullbordade, m. fl. visserligen
produktiva företag, men deraf man ännu icke åtnjutit produkten.
Den 3:dje orsaken anser jag ligga uti konstlade kreditbruk, som
Pen 2 December,
19
på flera ställen förefunnits, och genom hvilka man sökt att upprätthålla
och utvidga en rörelse längre än som bordt ske under
en tid då kapitalerna till den grad förbrukats som nu skett. Härigenom
har man uppehållit krisens annalkande och gjort den värre
när den slutligen kom. Till dessa konstlade kreditbruk hänför
jag sådano anstalter, som i andra länder bildat sig, t ex. »credit
mobilier» i Frankrike och de amerikanska bankerna, hvilka verka
utan all personlig ansvarighet och som derföre under den goda
tiden förtjena mycket, men under den onda förlora allt förtroende
då ingen man står bakom ordet, ingen ansvarig person finnes.
Bland de oriktiga kreditbruk hvarmed man uppehållit och förvärrat
krisen är äfven blanlco-kredilen, hvarom man i dessa dagar
hört så mycket talas. Måhända kan det icke skada att säga några
ord derom för den som icke är i tillfälle att på närmare håll betrakta
huru dermed tillgår. Jag tror att blanko-krediten icke i
allmänhet bör så fördömas som man ofta hör ske. Alla personer,
som ligga i vidsträckt rörelse, måste hafva kredit på utländsk ort
för tillfälliga behof, men också endast för tillfälliga behof. När
man börjar att använda denna inrättning, som endast är till för
tillfälligt behof, såsom stående lån, då urartar den till missbruk
och just detta missbruk har inrotat sig, Huru det inrotat sig,
och kanske mer i Sverige än andra länder, kan man lätteligen
förklara. Blanko-krediten har i allmänhet kostat 2 å 3 proc. öfver
vanlig diskonto på handelsplatser; när nu diskonton på de
stora handels-marknaderne i London och Hamburg, med hvilka vi
hafva att göra, upgår till 2 ä 3 proc., så blir diskont-räntan sammanlagd
med öfrige kostnader endast 4, 5 ä 6 proc. Derigenom
förklaras huruledes, vid en sådan penningetillgång på de stora
penningemarknaderne, affärsmän, som här hemma ofta betalt hos
mäklare 6 ä 8 proc., hellre vändt sig till de hus i utlandet, der
de fått penningar för 5 och 6 proc.; men de hafva härvid förbisett
att räntan alltid tid efter annan dylika kriser som denna inträffat,
att då diskontot stigit hastigt och häftigt på sådana ställen
der den fått stiga, hvadan stor förlägenhet måste upkomma för den
som begagnat blanko-krediten såsom ett stående lån. På det viset
förklaras äfven att personer som kunna vara ganska ordentliga,
men blifvit förledda att under en tid då penningen endast kostade
5 ä 6 proc. begagna blanko-krediten, sedermera när diskontot stigit
till 8 å 10 proc. och följaktligen sammanlagda räntan upgått
till 11 ä 12 proc. blifvit alldeles ruinerade, emedan i vårt land
sannolikt ingen rörelse kan afkasta tillräckligt för att uprätthålla
en näringsidkare, som betalar så hög ränta. Men jag tror rättvisan
kräfva att i afs:de på dem, som begagnat dessa kreditbruk,
göra en distinktion. Jag har trott mig erfara att här finnes 2
klasser af personer, af hvilka den ena utgöres af sådana som endast
sysselsätta sig med det slag af affärer, som kallas vexelrytteri och
ibland varit agenter eller delägare uti de utländska hus på hvilka
vexlar dragits. Dessa lära vara objelpliga och det är enl. min
tanke ett godt, som det onda hvilket inträffat kommer att föra
med sig, att vår börs blir rensad från dessa parasitvexter. Men
20
Den 2 December.
det finnes äfven andra personer om hvilka man vet, som sagdt är,
att de blifvit inledde att nyttja blanbo-krediten just under den tid
då pengar på sådant sätt kunde fås billigare än här hemma och
som under den goda konjunkturen förtjent vida mer på sin handel
än de erlagt uti ränta, som hafva varit flitiga affärsmän och f. n.
aga ganska betydliga öfverskott i varor och säkra papper öfver
hvad deras förbindelser upgå till. För dem gäller det nu endast
att kunna honorera de tillbakakommande vexlarne, då annars deras
varulager måste realiseras till ett jemförelsevis obetydligt värde
mot hvad de kostat å marknaden. Men det finnes äfven bland
dessa lager betydligt förråd af spanmål och andra landtmanna-piodukter
äfvensom af fabrikstillverkningar. Naturligtvis kan ingen
producent konkurrera med de försäljningar, som ske för konkursmassors
räkning, då blir stoppning äfven uti den inhemska produktionen
och detta kommer i sin ordning att verka på arbetare
och arbetslöner. Med ett ord, man kan icke förutse, hvart detta
skall leda, såvida icke någon hjelp kan påfinnas för sådana personer
som ännu äga betydliga öfverskott och således borde understödjas.
När jag sagt detta, tror jag mig också hafva påpekat att
det finnes anledning för dem hvilka stå utom dessa förhållanden, -—
så vida man kan stå utom dem, då väl ingen finnes, som icke har
vänner eller bekanta hvilka drabbas af dem, — att det finnes en
anledn. för hvarje fosterlandsvän att försöka sig i samma riktning
som StatsUtsk., huruvida icke någonting kan och bör åtgöras för
att bereda hjelp.
Sedan jag nu vidrört de allmänna orsakerna till handelskrisen,
vill jag fästa upmärksamheten på dem som jag anser vara speciela
för vårt land. Jag tror att den penningekris som här f. n. egor
rum, synes ganska naturlig, då jag uplyser att jag här i min hand
håller ett utdrag af R. Stms Banks Hufvudbok för de förflutne
åren, som visar att sedelstocken under sista tiden blifvit till ett
ganska betydligt belopp minskad. Man inhemtar af Bankens bokslut
den siste December förledet år att de utelöpande Bankosedlarne
vid 1856 års början utgjorde 39,450,000 Rdr Bko (jag kastar
bort småsummorna) den 20 November detta år deremot endast
30,529,000 Rdr Bko. Således cirka 9,000,000 Bko som R. Stms
Bank indragit af sina sedlar. Dessutom hafva Bankens Depositioner
nedgått från 14 till 51 mill. Bko. Silfverfonden har undersamma
tid blifvit förminskad från 34 mill. till 14 mill. Bko. Då jag
nämner att den metalliska fonden f. n. endast motsvarar 14 mill.
Bko, så anser jag mig böra äfven yttra, att jag för min del icke
finner någon fara derigenom upstå för R. Stms Bank, emedan den
flere gånger förut varit mycket lägre. Vid 1844 års början utgjorde
dan endast 8 mill. Rdr Bko. Man finner således att en
kolossal indragning af sedlar egt rum; icke mindre än 9
mill, på ett år och 11 månader. Hvart hafva dessa tagit vägen?
För att förklara det, tror jag att man i första rummet måste söka
orsaken i 1856 års missvext. Efter flere års förlopp, under hvilka
vi exporterat varor och inrättat allt derefter, inträffade 1856 en
särdeles dålig skörd i mellersta Sverige. Den var icke så liten
Den 2 December.
21
till qvantiteten, men den vsr af beskaffenhet att icke kunna exporteras.
Dessutom blef skörden så sent färdig att ganska få, synnerligen
jordbrukare som ville bereda sin jord för följande år,
liunno aftröska innan den 15 Okt„, då bränvinsbränningen började.
De olyckliga bestämmelser som förra Riksdagen, oaktadt flere varnande
röster då höjdes, blef antagen, dels att inskränka bränvinsbrSnningstiden
till 2 månader, dels att börja den så tidigt eller
den 15 O k t., visade under ett sådant år som 1856 sina högst förde
r fl i g a följder, ty oaktadt alla lador voro fulla med skördar just
af den beskaffenhet att de framför alla andra voro lämpliga att
kastas i bränvinspannan, införskrefs här en ofantlig massa af utländskt,
synnerligen Ryskt mjöl, hvilket förvandlades i bränvin.
Detta skulle betalas och har förmodligen blifvit det under innevide
år. Dessutom hade importen på sednare tiden kommit i stark fart.
Den fortgick, så att vi nu hafva alla magasiner fulla med varor
till den grad, att man i närv:de stund knappast kan få hyra ett
magasin i Stockholm för att göra ett uplag af landtmannaprodukter
(hvarom jag sjelf nyligen har haft erfarenhet). Dessutom hade
värdet af vår export under samma år sjunkit, i synnerhet på trävaror.
Häraf upslod nu en brist som skullo betäckas och denna
brist har till en del blifvit ersatt genotn utförande af silfver, till
ett belopp af 20 mill. Rdr Eko. Ulen vi finna att detta belopp
ändock på långt när icke räckt till; vi hafva nu uptäckt att ytterligare
betäckningar för dessa differencer utgått genom begagnande
af den utländska krediten. Då nu på ömse sidor flere hus,
som erhållit eller lemnat denna kredit blifvit ruinerade, har derigenom
den ögonblickliga katastrofen inträffat. Sådant ungefär har jag
föreställt mig förhållandet vara och att dessa äro orsakerne till
det onda torde man kanske kunna komma öfverens om. Men hvad
som är svårare att öfverensstämma uti är att finna botemedel. Då
jag nu i denna uplysta samling vågar framlägga några idéer i
detta afs:de, anhåller jag på förhand om ursäkt, meri jag tager
mig derjemte friheten förklara att ingen hellre än jag i detta fall
emottager tillrättavisning, och ber att man icke måtte afskräckas
från att söka utleta nödiga botemedel för alt använda ju förr desto
hellre, ty detta är egentligen af vigt. Jag ber om förlåtelse att
då jag talade om finanskrisen, förbigick jag ett förhållande. Jag
hade påpekat att oriktiga kreditbruk isynnerhet med afs:de på
de amerikanska bankerna varit en anledning till krisen, men jag
borde då hafva nämnt att vi roed hänseende till det legisiativa
icke hafva att förebrå oss något sådant fel. Jag tror att våra kredit-inrättningar
äro relativt väl inrättade; våra privatbanker stå i
detta fall närmast de Skottska och jag vågar tili och med säga att
de i visst afs:de till sin legala inrättning, framför dem hafva
företräde. Jag påstår derföre icke att de verka bättre, ty det beror
på folkets vanor och förstånd att begagna krediten, och i det
fallet äro vi oändligt underlägsna de försigtiga Skottarne, i sådant
afs:de äro vi ett »trögt folk fullt af hetsigheter», men våra privatbankers
organisation är så tillvida bättre att de icke blott lemna
samma garantier som de Skottska bankerne af solidarisk ansvarig
22
Den 2 December.
het och offentlig kontroll, utan de hafva dessutom deposition af
medel i allmänt förvar. Man har sett hvilken välgörande verkan
den solidariska ansvarigheten, hvilken varit så mycket bestridd,
haft i Skottland. Det är bekant att af de Skottska bankerna, sorn
alla med undantag af de äldsta äro solidariska, ett par i Glasgow
nödgades inställa sina betalningar, hvilket skedde till följd af missbruk
i förvaltningen, hvarigenom stora förluster drabbade isynnerhet
den ena banken. Hade nu dessa varit aktie-banker, är det
sannolikt att ingen tagit dem under armarne, men nu vore de
solidariskt ansvariga för sina förbindelser och följden blef att de 1-  ägarne sammanträdde, tillsköt nya belopp, så att bankerne göra
rätt för sig. Ett vackert bruk som jag önskade bär vunne efterföljd
är att under ett tillfälle sådant som detta då enskilde och
allmänna inrättningar verkligen till en stor grad kunna vara beroende
af allmänhetens förtroende, allmänheten ville gifva bevis
derpå. Exempel härutinnan har i dessa dagar gifvits oss från
Skottland; der har under Hertigens af Hamilton ordförandeskap ett
offentligt möte egt rum mellan de förnämsta personer i Skottland,
hvilka alla förklarat att de hyste ett fullkomligt förtroende till
alla privatbanker i Skottland; och af Glasgows köpmän, olika många
andra i detta fall, hafva, icke mindre än 330 firmor, offentligen
förklarat att de mottaga alla dessa bankers sedlar. Det är sådana
åtgärder, hvilka ligga inom den enskilda omtänksamhetens område,
det är denna »public spirit», som jag tager mig friheten hänvisa
till såsom varande helsosam äfven i vårt land. Jag säger detta
så mycket hellre som jag tror att dessa inrättningar kunna och
böra hjelpa sig sjelfva, och när jag öfvergår till Betänk., kommer
jag att förklara mig emot all inblandning af Slaten med Privatbankerna.
För att nu återkomma till frågan i sin helhet, så tror jag
att botemedlet måslo sökas på samma väg hvarifrån det onda kommit.
Kapitaler hafva blifvit förstörda, kapitaler måste återsamlas,
men detta sednare kan endast ske genom arbete och sparsamhet;
genom att införa litet och sälja mycket under några år, samt
äfvenledes förfara varsamt med alla både allmänna och enskilda
företag, hvilka icke på längre tid lemna någon afkastning. De
ihåliga kredit-anstalterne få lof att ramla, sådana hafva vi såsom
jag nyss sagt icke här; men hvad som här är ihåligt måste också
ramla och dertill hänför jag den missbrukade blancokrediten, missbrukad
af sådana personer som sakna fonder och derföre förgäfves
bemöda sig att uprätthålla densamma. Om nu någon hjelp skulle
kunna beredas åt personer, som verkligen böra hjelpas, tror jag att
några allmänna grundsatser böra följas med afs:de på försträckningarne.
Bland dessa är att rekommendera varubelåning, på det
varuvärdet icke må allt för hastigt falla, hvilket skulle medföra
stora olyckor icke allenast för den nuvarande innehafvaren af dessa
varor utan äfven alla andra, som äro förbrukare. Yarubelåningen
är någonting hvarpå hvarje penningeverk bör söka använda sina
medel. En annan omständighet torde man äfven böra upmärksamma,
nemi. att man, under sådana tider som denna med den
Den 2 D ecember.
23
benägenhet som si ] fre t har att utgå, bör akta sig att lemna försträckningar
åt sådana personer som sysselsätta sig med silfverexport
såsom handelsaffär. Detta kan naturligtvis icke blifva föremål
för något legislativt stadgande, men det är en grundsats som
banken förmår ensam iakttaga, isynnerhet som det blifvit sagdt att
de som sysselsätta sig med denna trafik vetat så begå, att R. St:rs
Bank, som måste gå alla lagliga vägar med afs:de på angifvandet
af de varor som skickas på fartyg, assurans m, m., ligger betydligt
under de enskilde. Det är mig sagdt att de kunna transportera
en silfverspecie för sk. mellan Hamburg och Stockholm,
då det kostar R. Stms Bank nära 2 sk. En omständighet, som
äfven torde böra tagas i betraktande, är, huruvida icke räntan för
Riksbanken och andra banker möjligen under innevarande Riksdag
skulle kunna för vissa fall frigifvas. Detta är dock en ganska
ömtålig fråga, då vi redan under denna Riksdag förkastat frågan
om räntans frigifvande, hvilket kanske mången nu ångrar; i detta
nu förbjuda oss således våra former att återkomma till densamma
i sin helhet, men det torde vara möjligt alt exceptionella förhållanden
skulle under denna Riksdag kunna leda till frågans partiska
uptagande ånyo. Jag framlägger denna tanke till sakkunniga
mäns ompröfvande, ty det torde vara af vigt att så skedde, emedan
eljest silfret blefve ytterst svårt att bibehålla, allraheldst då
andra banker höjt sin diskont till 8 proc.
Efter denna digression och de vidlyftiga anmärkmr som dels
blifvit dels förmodligen framdeles blifva afgifne, skall jag i afs:de
på de mera speciela anmärkmne' mot förevtde Betänk, fatta mig
helt kort. Dessa anmärknir äro isynnerhet formela. Jag tror att
StatsUtsk., hvars välmening jag erkänner, skulle hafva handlat bättre
om Utsk. icke sammanblandat sådana frågor som gerna kunnat behandlas
särskildt. 1 detta Betänk, äro nemi. hopblandade frågan
om sättet för utlåningar från Riksg:sKont. hvilken innehålles i den
7:de punkten, och hvarom utan tvifvel R. St:r ega att ensamt besluta
samt några andra frågor om hvilka icke, enligt mitt förmenande,
på sätt StatsUtsk. antagit, det tillhör R. St:r ensamt att
besluta. Föregående talare har redan gjort anmärkn. mot slutet
af detta Betänk., hvilket lyder så: »På det att de beslut och sladganden
som i anledn. af StalsUtslcs nu gjorda framställning varda
utaf R. St:r meddelade och bos K. M. i underd:het anmälda, måtte
så snart som möjligt kunna tillämpas, torde Utsk., som naturligtvis
kommer att införa desamma i förslaget till Riksg:sKont:s nya reglemente,
tillika få sig updraget att, för dessa besluts och stadgandens
behöriga iakttagande under tiden intill dess sagde reglemente
kan utfärdas derom särskildt underrätta Fullmäktige i Riksg:sKont.»;
men Betänk, innehåller, som förut vidlyftigt blifvit påpekadt, åtskilliga
föreskrifter för StatsKont. och andra förvaltande myndigheter,
som stå under Konungens lydnad, och öfver hvilka R. St:r
icke ega att ensamt besluta. Det som härmed åsyftas och som i
sig sjelf är godt att nemi. man skulle åt rörelsen öfverlemna de
penningar, hvilka genom upbörden influtit, kan vinnas på annat
sätt, ifall någonting i detta afs:de är att önska, nemi. genom en
24
De» 2 December.
underd. skrifvelse till K. M. med anhållan att K. M. täcktes vidtaga
åtgärder i denna riktning; och jag hyser icke något tvifvel
att ju icke Regeringen i detta hänseende skall göra hvad på densamma
kunde ankomma och som är med det allmännas rätt och
säkerhet öfverensstämmande. Jag tror således att allt som innehålles
i dessa punkter, med undantag af den 7:de, kunnat på så
beskaffadt summariskt sätt affärdas i önskningsväg, men att 7:de
punkten ang:de sättet för utlåningarne, om hvilket R. St:r ega
ensamt besluta, bör härifrån afskiljas. Beträffande denna punkt
så anser jag att man icke häri bör inblanda »upbördsmedlen».
Deremot hafva redan gjorts och komma troligen vidare anmärkn:r
att göras; och jag tror det vore lämpligare om punkten i st. f.
att lyda så »de till RiksgrsKont. influtna upbördsmedel eller aflemnade
behållningar samt detta verks öfriga kontanta tillgångar skola,
såvidt och så länge de icke behöfva användas etc.» ändrades till
»Riksg:sKont:s kontanta tillgångar skola, såvidt och så länge de
icke behöfva användas etc.» Derpå följa föreskrifter, som afse alt
lätta något på de tunga reglementariska förskrifter, som nu hvila
på RiksgisKont., och jag anser äfven att punkten bör vara redigerad
i denna riktning, ålen jag vill icke uppehålla mig vid några
specialiteter. På det man icke måtte inbilla sig att meningen
vore att taga Privatbankerne eller andre enskilde inrättningar särskildt
under armarne, tror jag man endast bör meddela sådana
generela föreskrifter, att såväl dessa inrättningar som andra och
alla enskilda personer, hvilka bjuda sådan säkerhet, som pröfvas
vara fullt tillräcklig, kunde erhålla medel såsom låntagare. Huruvida
man hos Fullmäktige bör söka inskärpa de grundsatser i
afs:de på utlåningen som jag tagit mig friheten upstälia, derom
vili jag icke yttra mig, heldst R. St:r böra hysa förtroende till
sina Fullmäktige; och med afs:de på Statens väl tror jag det
vara ohelsosamt att allt för mycket reglementera. Bättre vore att
endast antyda, hvilket dessa Hrr äfven böra inse, alt då lån sökas
vare sig af Filial- och Privatbanker eller af sådane personer eller
korporationer, som önska meddela varubelåning eller kreditiver till
idkare af jordbruk, bergsbruk eller fabriker, sådana lån helst
böra lemnäs, under den brydsamma tid, som nu förestår för näringarne,
förutsättandes likväl att fullkomlig säkerhet ställes. Efter
det långa anförande jag nu haft, och då flere andra talare anmält
sig, vill jag icke uppehålla R o. Ad. utan anhåller endast
att Betänk, måtte till StatsUtsk. återremitteras.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: Förev:de förslag ifrån StatsUtsk.
anger såsom sitt syftemål den allmänna rörelsens underhjelpande,
och jag är fullt öfvertygad om att det icke finnes någon,
som ej till sitt fulla värde upskattar så väl vigten af detta syftemål
som den goda afsigten med förslagets framställande. Åtminstone
får jag förklara att jag för min del i detta afs;de gör full
rättvisa åt Utsk., men på samma gång jag det gör kan jag likväl
icke såsom en föregående talare, hembära Utsk. min tacksamhet,
eller yttra min glädje öfver denna åtgärd, dels derföre att jag
I>eii 2 December.
mäste i dess helhet ogilla förslaget såsom varande enligt min åsigt
i vissa fall onödigt och i andra bestämdt skadligt, dels emedan
härigenom lätt kan väckas oro i sinnena och föreställningar om
faror vida större än de i sjelfva verket äro. Och med all aktning
för den ifver och värma Utsk. i denna sak ådagalagt, tror jag dock
att en lugn och noggrann pröfning i denna vigtiga fråga ej får
åsidosättas, helst verkningarna af förslaget i fall det antages icke
inskränka sig lill det närvarande ögonblicket, utan skulle sträcka
sig långt in i framtiden. Utan att nu vilja ingå i några allmänna
betraktelser om den nuvide ställningen, anser jag det derföre vara
min pligt att specielt i alla dess delar uptaga förslaget till granskning,
och derigenom söka visa dess olämplighet. Man finnér då,
att Utslcs förslag sönderfaller i 4 hufvudmomenler, nemi. i:o
att underlätta penningars remitterande; 2:o att förenkla de liqvi
der
sorn utgå från RiksgisKont.; 3:o att bereda RiksgisKont.. större
tillgång på medel genom kronoupbördens öfverlemnande dit för
viss tid; och 4:o att utlåna dessa tillgångar till allmänheten genom
Hypotheks-föreningar och enskilda Banker.
De tvenne första af dessa hufvudsyftemål äro, som hvar och
en finner, af ojemförligt mindre vigt än de tvenne sednare. —
livad nu först angår Utsk:s förslag att ej direkte remittera penningarne
från landtränterierna och tullkamrarna, utan deponera
dem i ItiksBanken och dess lånekontor eller i Filial- och PrivatBankerna,
och i dess ställe remittera anvisningarne, så medgifves
gerna, att en sådan anordning kan minska faran för poströfverier,
men ingalunda upstår deraf någon lättnad för allmänna rörelsen,
när medlen, såsom förhållandet är i Riksbanken och Lånekont.oren
endast blifva deponerade, men ej utlemnade i denna rörelse. Hela
skillnaden härvid blifver endast den. att penningarna i stället att
de förut fått åka på landsvägarna då skulle få hvila i Bankerna,
väl finner jag, att man tänkt sig möjligheten af att vinna sitt mål
derigenom att medlen äfven skulle få insättas i de enskilda Bankerna
hvarifrån de måhända genast skulle åter utsläppas i rörelsen;
men detta medför deremot andra betänkligheter af vida svårare
art, till hvilka jag ber att få återkomma i sammanhang med
granskningen af det moment som handlar om utlåningen genom
de enskilda Bankerna.
Den större enkelhet i liqviderna från RiksgisKont. som åsyftas
genom Utslcs förslag i mom. 2 och 3, tror jag icke skulle
vinnas genom den föreslagna ordningen, men väl fruktar jag att
härigenom motsatsen skulle inträffa och att. vid många tillfällen
ny omgång, och oreda deraf skulle upstå: hvarförutan det synes
mig vara stridande mot det sanmanhang som är nödigt i all administration,
att de myndigheter som enligt Konungens befallningar
verkställa sina updrag i afs:de å medlens erhållande skulle
ställas i beroende af andra verk än dem, som af K. M. mottaga
bud och föreskrifter. Tänkom oss nämnde förslag tiliämpadt. Om
t. ex. penningarne till de arbeten hvilka i Carlskrona verkställas
med extra anslagsmedel icke skulle såsom hittills tillgått reqvireras
från Sjöförvaltningen, derifrån medel till alla öfrige arbeten,
26
Den 2 December.
hvilka böra under ordinarie statsregleringen, reqvireras, utan att fördelningen
gjordes så, att medlen för ordinarie arbeten reqvirerades
från Sjöförvaltningen och för dem som stå på extra statsregleringen
hos Riksg:sKont., då hemställer jag om häri ligger någon
enkelhet eller om icke derigenom liqviderna skulle blifva ännu
mera invecklade. Dessutom måste tagas i betraktande att vid verk-,
ställandet af dylika arbeten ganska ofta inträffar hvad som ock synes
genom mångfaldiga Regerings-beslut, att penningar måste anordnas
i förskott utöfver de beräkningar som på förhand varit upgjorda.
Sådant är naturligt och förklarligt dels i följd af väderleksförhållanden,
dels af den olika tillgången på arbetare o. s. v.
I sådan händelse är åtgärden nu mycket enkel. K. M. anbefaller
StatsKont. att på förskottstitel anordna de behöfliga medlen och
de inflyta sedan i den summa som framdeles skall af StatsKont.
till samma verk utbetalas. Skulle deremot desse medel tagas från
RiksgisKont., så kan icke K. M. anbefalla Fullmäktige derstädes
att förskottsvis utbetala någonting, utan antingen skulle arbetet
komma att afstanna, eller ock måste förskottet lemnäs af StatsKont.
och detta sedermera få ersättning antingen från Riksg:sKont.
eller, (jag vet icke huru StatsUtsk. tänkt sig detta förhållande),
måhända från den förvaltande myndigheten sjelf, sedan denna bekommit
ersättningen från Riksg:sKont. Jag fiågar om detta skulle
leda till enkelhet eller till förveckling? Jag tror för min del det
sednare. Ännu ett skäl att icke vidtaga en sådan åtgärd är att
då utbetalningar skola ske på vissa ställen i landsorten, bänder
ganska ofta, och åtminstone under vissa tider af året alltid, att
statsmedel finnes innestående i Ränlerierne på dess orter. I sådant
fall vidtages nu den enkla utvägen att summan anordnas
på dessa Ränterier, der utbotalningarne skola försiggå,
och derigenom undvikes den dubbla transporten af penningsmo
först från Ränteriet och hit, samt sedan härifrån till den ort der
utbetalningen bör ske. Detta blefve omöjligt om utbetalningarne
ginge från RiksgisKont. ty detta har inga behållningar i llänterierne.
Äfven den enkelhet som nu i detta afside förefinnes skulle
således genom en dylik anstalt gå förlorad. Jag tror följaktligen icke
att dessa förslag skulle medföra någon nytta, utan fast heldre olägenhet;
men som jag förut haft äran nämna, äro de i alla fall af
mycket underordnad vigt jemförelsevis mot dem, till hvilka jag nu
skall taga mig friheten öfvergå.
Det ena af dem, som innefattas i offe punkten, består efter
hvad hvar och en kan finna, deruti, att icke blott öfversliotlsniedlen
skulle i mån af tillgång öfverlemnas till RiksgisKont. utan äfven
alla sådana uppbördsmedel, sorn för tillfället kunna utan olägenhet
undvaras. Det är af stor vigt att dela på dessa 2:ne olika
saker. Hvad öfverskottsmedlen beträffar, så finnes redan föreskrifter
i detta afside gifna, hvilka efter min åsigt, innehålla allt hvad som för
ändamålet behöfves. Deri stadgas nemi. att i den mån öfverskotten blifva
kända, skola de till RiksgisKont. öfverlemnas, äfvensom att härvid
sjelfva bokslutet, då dessa öfverskott blifva till siffran skarpt bestämda,
Den 2 D ecember.
27
icke behöfver afvaktas, utan att så snart bokslutsarbetet begynt
och man deraf kan aproximativt tinna att öfverskott skola upkomma
jemte deras belopp, skola de till RiksgtsKont. öfverlemoas. Detta
bar också skett, icke allenast så tidigt, som, på sätt nyss nämndes,
är föreskrifvet, utan långt dessförinnan, ty ehuru ännu icke
ltiksboks-slutet varit påbegynt, har likväl vid flera tillfällen, då
på grund af kända förhållanden, t. ex. tuilupbördens storlek, bestämdt
kunnat förutses att öfverskotter skulle upkomma, K. M.
anbefallt SlatsKont. att förskottsvis öfverlemna betydliga summor
till Riksg:sKont. Jag kan således icke finna något behof af ändrade
föreskrifter i detta afs:de, så mycket heldre som hela detta förhållande
med stora öfverskott väl alltid måste betraktas icke såsom
regel, utan såsom undantag. Hvarigenom upkommer öfverskott?
Jo helt enkelt genom en missräkning i upgörandet af stats-regleringen,
— visserligen en lycklig missräkning,— men dock någonting
som i verkligheten slagit annorlunda ut än i beräkningen.
Bör nu stats-regleringen så upgöras att man på förhand kalkylerar
på sådana missräkningar? Enligt min tanka bör detta icke ske,
ty ehuru otvifvelaktigt beräkningen bör upgöras med all den försigtighet
som fordras för att brist icke måtte upkomma, — således
heldre en mån för lågt än för högt — tror jag dock, att i detta
som i andra afs:den, man bör söka komma sanningen så nära som
möjligt, och jag föreställer mig också att SlatsUtsk. skall i sådan
syftning söka reglera den nuv:de staten. Således synes mig äfven
ur denna synpunkt några vidare föreskrifter med afs:de på öfverskottsmedlens
öfverlemnande icke vara erforderliga.
Beträffande deremot öfverlemnandet af de upbörds-medel som
för tillfället möjligen kunna undvaras, men som eljest äro påräknade
för löpande statsutgifter, får jag förklara att ett sådant stadgande
eller en sådan åtgärd är, enligt mitt förmenande, af den
mest äfventyrliga och skadliga beskaffenhet. Först och främst vill
jag i det afs:det åberopa hvad som redan förut blifvit här anmärkt,
nemi. att detta är uppenbart och rakt stridande mot Reg:sFn:s
föreskrift. 64 § Reg:sF:n säger, utan all slags tvetydighet att
»såväl de ordinarie som extra-ordinarie inkomsterne skola vara
under Konungens disposition till de ändamål som af 11. St:r blifva
bestämde»; och då dessa medel sålunda skola vara under Konungens
disposition lärer det väl icke lagligen kunna bestämmas att
de i stället skola vara under någon annans, hvilken man alltid
kan tänka sig, icke skulle kunna eller vilja återlemna dem till
den som ensamt har rätt att deröfver disponera. Jag anser således
att man genom detta förslag gjort ett försök till inskränkning
i en af de aldra vigtigaste rättigheter, som tillhöra Konungamakten
och som ingen styrelse någonsin saknar eller kan sakna utan
att sjelfva begreppet om styrelse derigenom till sin grund bl ifver
uphäfvet. Jag hemställer dessutom i afs:de på verkningarne häraf
om det icke skulle vara en af de största oformligheter att sälla
hela statsmachinens gång i beroende af ett verk, som utaf omständigheterna
allt för väl kan sättas ur stånd att upfylla sina förbindelser
mot statsverket, och som dessutom hvad än värre är,
28
D«n 2 December.
står helt och hållet utanför Konungens makt-område. Kan sådant
vara klokt äfven om det icke vore tvert stridande emot vår Grundlags
föreskrifter? Derjemte upslår uppenbarligen efter detta förslag
en sådan sammanblandning mellan Statsverket och RiksgisKont. att
deraf de största olägenheter för att icke säga vådor lätteligen
skulle kunna upkomma. I förslaget heter det visserligen att StatsKont.
icke skulle vara pligtigt öfverlemna flera medel till RiksgisKont.
än som utan olägenhet kunde undvaras; — men pröfningen
häraf! Är det icke gifvet, att RiksgisKont. på sitt håll skulle sätta
sig ned och räkna eften hvad StatsKont. hade innestående samt
dermed jemföra hvad som enligt RiksStaten ansågs skola komma
att utgå och hvad som alltså enligt dess tanka borde kunna undvaras.
StatsKont. skulle visserligen vara berättigadt att motsätta
sig dessa anspråk, men hvilka tvister skola icke i det afsidet kunna
yppa sig mellan dessa verk. Ytterligare en sak. Är det icke
temligen klart att, i händelse detta stadgande blefve gällande, så
skulle derigenom hela hopen af hjelpbehöfvande och hjelpsökande
direkte vändas mot Statsverket och K. M., och alt det sålunda
hädanefter blefve ett slags regel, att vid det första trångmål hvaruti
de enskilda af en eller annan orsak försattes, genast ett starkt aniopp
skulle riktas mot Regeringen och Statsverket, på hvilka man gjorde
anspråk att dess medel och löpande inkomster skulle inkastas i
hvirfveln af dagens financiela oredor.
Och slutligen återstår ännu en olägenhet af den största vigt
som talar mot denna åtgärd. Den skulle nemi. på det högsta försvaga
Riksbanken och undergräfva dess säkerhet. Denna Bank har
nu rättighet att utgifva sedlar för 20 millir Rdr Eko utöfver den
metalliska valutan, men delta har skett under vissa förutsättningar,
och lill dessa hörer, att i Banken alltid finnas depositioner
till betydligt belopp innestående. Skulle nu deremot dessa medel
uttagas ur Banken och genom RiksgisKont spridas i allmänna rörelsen,
så är det, vid ringaste eftertanka, tydligt, att helst i ett
ögonblick som detta, då penn ingen söker sig den förmån I igaste marknaden,
och då många utländska skulder skola betalas, Banken härigenom
skulle få en stark påkänning genom ökad silfverutvexling.
Slen om, oaktadt allt detta, man skulle anse rådligt och nyttigt,
att en större eller mindre del af depositionerna i Banken utlåntes
(hvilket jag emellertid f. n. måste afstyrka) så vore det i alla fall
vida naturligare och lämpligare att detta skedde direkte genom
Banken sjelf, än på en svår och farlig omväg genom RiksgisKont.
och de enskilda Bankerna, .såsom Utsk. föreslagit. Att låta Banken
använda i sin rörelse, på de särskilda lånegrenarne ett visst belopp
depositioner i den mån man trodde sådant utan fara för Banken
kunna ske, vore åtminstone någonting enkelt och bankmässigt,
men att komma till samma ändamål genom den omvägen att först
uttaga depositionerna från Banken, (som väl måtte kunna disponera
dessa medel åtminstone lika väl som RiksgisKont.) för att sedermera
lemna dem åt RiksgisKont. hvilket slutligen skulle utdela
deraf åt enskilde Bankinrättningar; detta anser jag vara till
sin princip lika illa beräknadt, som det i afside på sättet vore
Den 2 December.
29
olämpligt. Ett bland de hufvudsakligaste skälen som Utsk. anfört
för framställandet af dess förslag, är att sedelstocken nu för tiden
ej står i samma förhållande till statsinkomsterna som förr, men
detta skäl torde fordra någon närmare granskning. Jag vill inga
lunda
bestrida riktigheten af de sifferupgifter StatsUtsk. i detta
afs:de meddelat, hvaraf synes, att statsinkomsternas lillvext proportionaliter
varit större än tillökningen i Riksbankens sedelstock;
men först och främst hade härvid enligt min tanka äfven bort
tagas, i betraktande Privatbankernas sedlar, hvilka otvifvelaktigt
lika så väl som Riksmynlet utgöra ett bytesmedel för rörelsen,
hvarigenom förhållandet skulle hafva visat sig helt annorlunda,
och för öfrigt följer alldeles icke af det faktum som Utsk. upgifvit,
att en större andel af sedelstocken nu än förr, på en gång drages
ur rörelsen genom kronouppbörden. Förhållandet år i sjelfva verket
omvändt, och detta kommer sig deraf att upbörden nu för tiden
är mera jemnt fördelad på året än den var förr. Förut inflöt
nemi. den betydligt största delen af hela upbörden på en gång,
och då är det tydligt att ehuru upbörds-summan i sin helhet var
mindre, den likväl sålunda sammanförd skulle verka meia störande
på allmänna rörelsen, än en större summa jemnare fördelad, såsom
nu är fallet. I detta afside ber jag att få lemna några uplysningar.
Statsinkomsterna kunna hufvudsakligen delas i 4 större partier.
Den första afdelningen häraf utgöres af de ordinarie skatter
na
och allmänna bevillningen, hvilka såsom hvar och en vet uptagas
på våren eller i Februari, Mars och April månader. Om jag
(såsom äfven Utsk. gjort] afräknar de indelta räntorna, hvilka aldrig
egentligen drages ur rörelsen, utan mera såsom en enskild
liqvid, öfvergå från den ena individen till den andra, så utgör
den upbörd, som af Kronans behållna räntor och Bevillningen vid
denna tid inflyter, omkring 6 mil 1 :r Bdr Rmt.
Den andra af de stora inkomst-posterna utgöres af bränvinsskatten.
Denna upgår äfven till omkring 6 mi11:r Rdr Rmt, och
inflyter vid slutet af September och Oktober månader — således
på en tid, som är ungefärligen 5 månader skiljd från den nyss
omförmälda upbörden. Den tredje stora ska t te-ti teln är tullen,
hvilken under do sednare åren utgjort mera än 12 milhr Rdr Rmt.
Men denna upbörd hopar sig icke endast på någon viss tid, utan
fördelar sig någorlunda jemnt på hela året. Detta förefaller måhända
mången oväntadt, då man vet att sjöfarten endast under en
del of året kan bedrifvas, men har sin grund deri, att de förnämsta
kassa-artiklarna läggas på nederlag eller kredituplag, och derifrån
förtullas blott successive i mån af behof. Jag ber att såsom
bevis på denna fördelning få anföra siffrorna för i år.
Tullupbörden har utgjort under Januari 259,000, Februari
266,000, Mars 476,000, April 814.000, Maj 885,000. Juni 686,000
Juli 690,000, Augusti 684,000, September 867.000, Oktober approximativt
904,000 Rdr Eko. Det blefve måhända för vidlyftigt
att närmare redogöra för förbållandet under de föregående åren
hvilket i allt väsendtligt öfverensstämmer med det nyss anförda
men om någon är intresserad af att härom taga en närmare kän.
30
Den 2 December.
nedom, så står tabellen som jag här håller, med nöje till tjenst.
Man finner emellertid häraf, dels att en någorlunda jemn spridning
af tullupbörden verkligen eger rum, dels att den tid, då
denna inkomstkälla flödar ymnigast, just är den period som infaller
emellan uptagandet af de ordinarie skatterna och bränvinsmedlen,
nemi.: högsommaren. Den 4;de hufvud-afdelningen af statsinkomsterna
består i Chartoe-Sigilalre-afgiften. Denna upgår till omkring
1,200 000 Kdr Rmt, och fördelar sig mera jemnt än någon
annan på hela året; och det kan således icke nekas, att i afs:de
å skattemedlens ingående, en vida lämpligare, fördelning nu eger
rum än förr. Att utbetalningarna sedermera icke ske lika för
hvarje dag ulan gruppera sig hufvudsakligen qvartalsvis är en känd
sak, och deraf måste naturligtvis följa, att kassabehållningen i
StatsKont. Olifver olika, uch någon gång under en kortare tid
större än behofvet fordrar. Olägenheten häraf torde dock vara en
obetydlighet emot vådorna af de botemedel som man nu deremot
föreslagit.
För att göra sitt system fullständigt har Utsk. i mom. 7 och 8 af sitt
förslag äfven upgifvit huru de till Riksg:sKont. öfverlemnade upbördsmedlen
jemte detta verks öfriga kontanta tillgånger skulle till allmänna
rörelsen utgifvas, och i detta afs:de föreslagit att medlen måtte
dels genom lån, dels genom depositioner hos Uypotheks-föreningar
och enskilde Banker göras fruktbärande. Då man sålunda väckt
förslag om allmänna medels öfverlemnande till de enskilde Bankerna,
och jag för min del motsätter mig en sådan åtgärd, förutskickar
jag likväl den högtidliga förklaring, att deri icke ligger
det ringaste misstroende till dessa Banker. Tvertom vågar jag påstå
att deras soliditet och förmåga att göra rätt för sig är så betryggad
som någon kan önska, ty utom da i allmänt förvar nedlagda
flypothekerna, finnes äfven för hvarje utlåning en ny säkerhet
i Bankens ägo, och slutligen äro alla delegarne solidariskt ansvariga
med liela sin förmögenhet — hvadan således i sjelfva verket
en tredubbel säkerhet eger rum. Att någon förlust slutligen
skulle komma att göras på våra Privatbanker är således enligt min
tanka nära nog en omöjlighet, och man kan icke nog varna allmänheten
för en otidig och ogrundad fruktan i detta hänseende. Men hvar
och en finner, att den nu omnämnda säkerheten eller Bankens
förmåga att i sista hand ovillkorligen upfylla alla sina förbindelser
och göra hvar man rätt, är något helt annat än säkerheten att icke
kunna bringas i en ögonblicklig förlägenhet och derigenom tvingas
att afbryta sin rörelse, hvilket redan vore en olycka af oberäkneligt
inflytande på hela landet.
Tryggheten i detta afs:de hvilar helt och hållet på den klokhet
och försigtighet hvarmed Bankerna förvaltas, och på sans oell
målla hos allmänheten att icke, till sin egen förfärliga skada visa
ett oförtjent misstroende mot dessa inrättningar, och på ett onaturligt
sätt anstränga dem under ett kritiskt ögonblick. Hvad
Bankernas förvaltning angår kan jag icke annat än erkänna att
densamma i allmänhet blifvit väl handhafd, och att åtminstone de
flesta Bankerna med återhållsamhet begagnat det förnämsta af de
-
Den 2 December.
31
ras prerogativer, nemi. Sedelutgifnings-rätten. I detta fall berjag
att få uplysa, att vid sista qvartalets slut hade nedannämnde banker
lernnat denna rätt obegagnad till följande belopp nemi. Örebrobanken
till ett belopp af 269.000 Rdr; Smålands till 717,000;
Norrköpings till 540,000; Stockholms till 659.000; Wermlands
till 505,000; Mälareprovinsernas till 1,779,000, o. s. v. eller
tillsammans för alla privat-bankerna till mera än 4,000,000 Rdr
Ernt. Men denna tillfredsställande erfarenhet af en i allmänhet
berömlig matla och försigtighet under hela den långa förflutna tiden
af bankernas tillvaro, tror jag alt man i främsta rummet bör tillskrifva
det välbetänkta stadgande som inflöt i Förordn:n d. 14
Jan. 1824 om enskilda banker och sedermera förnyats i hvarje
derpå följande banklag och oktroj och som utgör en fundamentalsats
i vår banklagstiftning, det nemi. ali under ingen förevändning
Stalén må varda inblandad 8 dessa enskilda förelag. Härigenom
hafva de blifvit helt och hållet hänvisade till sina egna krafter,
och deruti ligger otvifvelaktig! den starkaste driffjädern till
deras omtanka och varsamhet. Ar det nu skäl, att frångå denna
sunda, kloka och nyttiga regel? — För min del måste jag på det
högsta varna för en sådan åtgärd. Följden häraf skulle otvifvelaktig!
blifva, att om bankerna, såsom det blifvit föreslaget, kunde,
under form af lån eller deposition, påräknade allmänna medel såsom
tillgång, helst under vissa tider af året så skulle affärs-verksamhelen
i förlitande härpå ytterliga utsträckas och försigtigheten
blifva mindre. 1 sådant fall kan jag ej heller finna något vidare
skäl att vägra privatbank-sedlarna gångbarhet i allmänna upbörden,
ehuru detta är rakt stridande mot gällande lagar och föreskrifter,
ty om upbörden i alla fall skulle till dessa banker öfverlemnas,
vore det temmeligen likgiltigt om densamma erlades i
Rmt eller ej. Men då vore också sammanblandningen med dessa
inrättningar så fullständig, alt hela Statsverkets gång råkade i ett
absolut beroende af desamma, och för öfrigt vet jag knappast huru
det skulle blifva möjligt att under sådana förhållanden sköta statsmachinen,
så framt ej förut genom lag bestämdes att privatbankssedlar
äro gällande mynt i Riket, som hvar och en är pligtig att
som sådant mottaga. Jag måste således för min del motsätta mig
de nu väckta förslagen i detta hänseende, men jag vill derföre
ingalunda bestrida, att någon ändring kan vara nödig i föreskrifterna
ang:de Riksg:sKont:s utlar.ingssätt. Detta behöfver emellertid
visst icke svälla ut till sådana dimensioner som det förevide financeprojektet,
utan kan ganska väl, rätt och slätt, införas på några få
rader i 197 g af Kiksg:sKont:sReglemenle, när detta förekommer.
Slutligen kan jag icke underlåta att på det bestämdaste protestera
mot Utslcs hemställan, att de beslut och stadganden som
med anledn. af Gisles nu gjorda förslag kunde fattas, endast behöfde
anmälas hos K. M. och genast derefter borde träda i verkställighet.
Olagligheten och obehörigheten af en sådan form för beslutet
synes mig vara så uppenbar, att jag endast måste förundra mig
öfver att en dylik framställning kunnat göras utan att åtminstone
32
Den 2 D ecember.
vara åtföljd af åtskilliga ledamöters reservationer hvilkas namn jag
i sådant afs:de saknar.
Af alla de skäl, som jag nu haft äran anföra, torde det vara
temmeligen klart att jag i sin helhet ogillar förslaget, såsom dels
likgiltigt och obehöfligt, dels lagstridigt och vådligt; men då jag
hört att ännu oafgjorda motioner lära finnas i StatsUtsk. hvilka
med förev:de ämnen hafva gemenskap, så vill jag för min del
gerna medgifva att Betänk, blir återremitteradt, ifall sådant heldre
önskas: dock ber jag att härvid uttryckligen få förklara, att
å min sida härmed alldeles icke åsyftas några redaktions-jemkningar,
utan på det att Utsk. må komma i tillfälle att behandla alla
dessa frågor i ett sammanhang, och då såsom jag hoppas komma
till andra resultater.
Hr Stuart: Upmanad alt meddela några uplysningar i det
ämne, som nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, har jag
vid detta tillfälle ansett mig icke böra bibehålla den tystnad, jag
annars under förhandlingarne på detta rum i sednare tider iakttagit.
Man har här i allmänhet framställt anmärkn:r mot syftningen
af det förslag, hvarom nu är fråga. Denna syftning är och
kan icke vara någon annan, än den som Betänk, upgifver, nemi.
att en större del af landets penninge-tiljgångar icke måtte ligga
inläste i Statens förvar, utan göras åtkomlige förallmänna rörelsen,
som deraf nästan alltid måste vara i högsta behof. Under loppet
af innev:de Riksdag och under en tilltagande förlägenhet i allmänna
rörelsen, har StatsUtsk:s upmärksamhet vid flera tillfällen varit
rigtad på del missnöje, som åstadkommits derigenom, att Staten
under samma tid, som rörelse-medlen voro otillräckliga för enskildes
liqvider, hade i sina kassor influtna och inneliggande vida
större kontanta tillgångar än som erfordrades för de- förefallande
statsutgifternas bestridande. Vid sådant förhållande, ansåg sig StatsUtsk.
redan för flere månader sedan böra framlägga förslag i afs:de
på de bestämmelser, hvarigenom en nödvändig och ändamålsenlig
förändring i sagde förhållanden för framtiden skulle kunna vinnas.
Då detta ärende likväl icke kunde lämpligen behandlas ensamt
af en utaf de afdelningar, hvarpå StatsUtsk:s vid sina arbeten från
längre tid tillbaka varit fördeladt, utsåg Utsk. särskilde deputerade
för att företaga detsammas behandling. Dessa deputerade utgjordes
af ledamöter från Ulsk:s utgifts-och riksgälds-afdelningar, hvarjemte
vid deputerades sammanträden tillkallades 2:ne hos Utsk. anställde
tjenstemän, för att meddela uplysningar. Vid öfverläggningarne
ang:de de frågor, hvarom Betänk, handlar, var det gifvet, att man
gick tillbaka till de stadganden, som i nuv:de Reglemente för
RiksgisKont. förefinnas, och då upstod äfven fråga, huruvida man
borde upskjuta med afgifvandet af förev:de förslag, intill dess det
nya Reglementet kunde upgöras och inför R. St:r framläggas; men
Utsk. hade från ett af RiksSt:n fått till sig remitterade motioner
derom, att då vigtigare förändringar i Reglementet för Riksg.-sKont.
vore i fråga, bordo Utsk. inkomma med särskildt ITtlåt. i detta
afs:de. på det att icke under sista tiden af Riksdagen dessa förän
-
Den 2 December.
83
dringar skalle behöfva summariskt pröfvas och antagas. Ett annat
skäl, som föranledt afgifvandet af ifrågav:de Betänk, var att då
StatsUtsk. hade sig bekant att i Statsverkets kassor betydliga kontanta
tillgångar just nu funnos, äfvensom att K. M. vore betänkt
hålla dessa medel allmänna rörelsen tillhanda, syntes det vara
högst angeläget att åt Fullmäktige bereddes den nu tillstyrkta
större latituden i afs:de på förvaltningen och utlåningen af dylika
medel, sedan de blifvit till Riksg:sKont. öfverlemnade, helst erfarenheten
visat, att en förändring i nu gällande reglementariska
stadganden vore nödvändig, såvida den af K. M. afsedda välgörande
inverkan på den allmänna rörelsen skulle genom de influtna
upbördsmedlens utanordnande från StatsKont. kunna vinnas.
Onder discussionens fortgång hafva många speciella anmärkn:r
blifvit framställde mot förslaget. Innan jag öfvergår till dem, tror
jag mig dock böra fästa mig något vid den yttrade åsigten, att
detta förslag skulle innebära en inskränkning af Konungamakten
och vara författadt i syftning att utvidga Riksg:sKont:s myndighet
och sätta Statens öfriga förvaltande verk i en underordnad ställning
till nämnde Kont. Denna syftning måste jag, för min del,
såsom deltagande i detta ärendes förberedande behandling, på det
högsta bestrida, och jag kan icke vid förslagets jemförande med
förut gällande och hittills tillämpade stadganden finna, att någon
så beskaffad våda, som flere talare här antydt, möjligen skulle
kunna framkallas genom nu föreslagna tillägg och förändringar i
dessa stadganden. Genomgår man förslaget i dess detaljer, tror
jag att man skall finna att det är temligen oskyldigt. I första
punkten föreslås nemi. endast, att de i Landtränterierna och Tull
kamrarne
utom Stockholm influtna upbördsmedlen må i stället för
att med allmänna posterna till Stats- och Riksg:sKont. eller General-Tullstyrelsen
försändas, i R. St:s Banks LåneKont. och Filialeller
Privat-bank i den ort der Landtränteriet eller Tullkammaren
är belägen insättas, med förbehåll, att det insatta beloppet enl. utfärdad
anvisning tillhandahålles vederbörande embetsverk i hufvudstaden.
Man har ingalunda förutsatt eller afsett, att upbördsmännen
sjelfva, eller Kronofogdar och Stadskassörerna skulle omedelbart
leverera den upbörd, som af dem emottagits till Filial
eller
Privat-bankerna, utan att de skulle hädanefter likasom hittills
på sätt författningarne stadga insätta upbördsmedlen i ränterierna.
Den enda åtgärd, som skulle komma att tillhöra Privatoch
Filial-bankerna, vore egentligen densamma som nu tillkommer
PostKont. nemi. att öfverremittera de i sådant afs:de emottagna
summorna. Att någon större våda för Statsverket kan upstå, om
40 å 50,000 Rdr inlevereras till en Filial- eller Privat-bank, i
stället för att levereras till ett PostKont. för att derifrån afsändas
till hufvudstaden, kan jag omöjligen inse. Härvid får ingalunda
den omständighet förbises att dessa penningar icke lemnäs till
Filial- och Privat-bankerna för att der blifva liggande, utan för
att remisserna deraf genom dessa bankers medverkan skola varda
verkställda till hufvudstaden. Under förra Riksdagen framställde
X H. 3
34
Den 2 Dac ernber.
11. Strrs BankoOtsk, ett förslag, hvarigenom pennlnee-remissers
försändande med posterna skulle förminskas. Detta förslag mottogs
med allmän belåtenhet och bifölls af alla 4 Stånden. BankoUtsk.
yttrade emellertid i det Betänk., som då afgafs och godkändes,
att Utsk. ansåg syftemålet icke fullständigt kunna vinnas, utan
att först från Statens sida nödiga åtgärder vidtoges i afs:de på det
föreslagna remitteringssättets anlitande af såväl ränterierne, som
flere förvaltande verk. StatsUtsk. har nu icke gjort annat, Sn
fortgått på den bana BankoUtsk. då antydde och R. St:r godkände,
nemi. att söka underlätta penninge-remisserna från de förvaltande
verken till ränterierne och från ränterierna till de förvaltande verken,
och såvidt jag kan finna behöfva icke gällande Författnings
stadganden rörande upbördens redovisande och kontrollerande i anledning
af det nu förordade förfaringssättet, med ett enda jota
förändras. De föreslagna förändringarne äro följaktligen inga egentliga
nyheter, och det skulle enl. min åsigt i sanning vara besynnerligt,
om förslaget att fortgå på en af R. St:r redan beträdd
bana skulle, helt och hållet förkastas, ulan att man kan upge hvari
olägenheterna af samma förslog eiler de derigenom befarade vådor
för det allmänna består. Det kan väl icke påstås, att under nuv:de
förhållanden emellan Postverket och K:sBefb:de eller ränteriet vid
penninge-remissers verkställande upstår någon förveckling, och det
är nu icke fråga om annat än att samma förhållande som sålunda
i sagde hänseende redan existerar, skulle inträda mellan förutnämnde
banker å ena sidan och ränterierna å den andra. Hvad
de befarade äfventyrliga följderna af den föreslagna åtgärdens verkställighet
beträffar, b.ir jag aldrig kunnat föreställa mig möjligheten
och verkligheten af desamma. Om i en Privat-hank 1,000
Rdr insättes för t. ex. Riksg:sKont:s räkning och Privat-banken
utfärdar å sitt härv:de ombud en invisning på detta belopp, så
skall ju samma invisning presenteras för ombudet, och af honom
betalas i händelse han eger dertill erforderlig valula. 1 annat fall
och om dervid möta svårigheter, emot liqvidens verkställighet, återsändes
naturligtvis invisningen och remissen anses icke hafva blifvit
verkställd; hvadan de i Privat-banken, enl. K. M:s Befh:des
anordning, insatta medlen komma att på annat sätt Stats- eller
RiksgtsKont. tillställas. Statsverket synes i allt fall icke risquera
något, ty de insatte medlen måste efter några få dagars förlopp
ovilkorligen i föreskrifven ordning tillhandahållas. Det embetsverk
till hvilket insältnings-beviset eller anvisningen afsändes, kommer
naturligtvis icke att qvittera det sålunda remitterade beloppet förrän
vederbörande tjensteman lyftat valutan eller gjort sig förvissad om
att den vid anfordran kan bekommas.
Hvad den i 2:dra punkten omtalade utbetalningen beträffar,
som skulle för Statsverket tillgå på samma sätt som i många andra
fall, kan väl icke förnekas att det skulle blifva en förenklingsåtgärd.
Om man t. ex. sätter in för ett verks eller en embetsrnyndighets
räkning i Riksbanken en summa af 50,000 Rdr och
med en enda attest får öfverremittera denna summa till Privateller
Filial-banken i dea landsort der utbetalningen skall verk
-
Den 2 December.
8Ä
ställas, så måste derigenom besparas mycket besvär och mycken
omgång samt beredas en väsendtlig tjenst för allmänna penningerörelsen.
Detta förfaringssätt iakttages också redan enskilde personer
emellan, vid förefallande utbetalningar å de ställen der sådana
banker finnas.
Med afside på 3:dje punkten får jag erinra, att med det deri
föreslagna stadgande icke åsyftas annat än åstadkommande af en
nyttig och afsevärd enhet vid likartade ärendens behandling. För
närvide tillgår vanligen sålunda att de anslags-summor, som från
RiksgisKont. utbetalas, tillhörande föremål, som äro hänförde till
RiksStatens 6:te Hufvudtitel reqvireras omedelbarligen i • RiksgisKont.
Deremot ega KrigsColb, Förvaltningen af Sjöärendena m. fl.
verk icke denna rättighet att direkte från RiksgtsKont. reqvirera
sina medel, utan äro nödsakade begagna oinvägen genom StatsKont.
Denna omväg medför dock icke ringa tidsförlust. Det har
blifvit mig sagdt att 4 eller 5 veckors tid fordras, innan KrigsColl.
kan förvänta de till utgående från RiksgisKont. anvisade summor,
som reqvireras hos StatsKont., hvilket endast hos RiksgisKont.
anmäler dessa reqvisitioner, hvarefter det sednare verket utanordnar
det reqvirerade beloppet till det förra, som utbetalar det
till KrigsColl. Om nu i stället KrigsColl. finge vända sig direkte
till RiksgisKont., skulle icke erfordras så många dagar, som nu
fordras veckor för det reqvirerade beloppets erhållande, och det
måste väl vara en vinst, att medlen i behofvets stund utbekommas
så fort som möjligt, att StatsKont., med afside på dessa medel meddelar
ett förskott eller verkställer en utbetalning innan den å RiksgisKont
anvisade anslags-summan blifvit derifrån reqvirerad och utanordnad,
är ett förhållande, som nästan aldrig förekommer, utan
StatsKontis enda åtgärd vid de anslag som skola från RiksgisKont.
utbetalas är vanligen den, att ds derå af vederbörande gjorda reqvisitionerna
anmälas hos RiksgisKont. Ar det några vilkor, som
skola före utbetalningen vara verkställda eller någon ofullständighet
förekommer i reqvisitionen, så kan denna naturligtvis icke
enligt gällande föreskrifter af Fullm. godkännas, och anmärknme
härom skola också genom StatsKont. meddelas det embetsverk,
hvarifrån reqvisitionen utgått. I följd häraf kunna månader förflyta
innan den erforderliga summan utbetalas. Uti denna punkt
föreslås således ingenting annat än en blott allmän tillämpning af
hvad i de flesta fall iakttages utan ringaste olägenhet. StatsKont.
meddelar icke några förskott på de extra stats-anslagen, såvida
icke K. M. dertill gifvit sin Nåd. tillåtelse genom härom expedierat
särskildt Kongl. Dref; och sådana förskotter komma sällan i
fråga, emedan vanligtvis stora tili utbetalning redan förfallna summor
innestå i Riksg:sKont., hvilka medel Fullm. under tiden äro
berättigade och skyldiga att förränta och till Kont:s utgifter disponera.
Det har ingalunda, såsom här blifvit yttrat, varit fråga
om att vederbörande underordnade embetsman skulle vända sig direkte
till RiksgisKont. med sina reqvisitioner, de måste naturligtvis
alltid vända sig härmed till det förvaltande verk, hvarunder
de höra, och detta verk till RiksgisKont. i stället för StatsKont. Sist
-
36
Deo 2 December.
närande embetsverk eger för öfrigt ingen kontroll och anser sig
icke skyldigt att utöfva någon sådan öfver KrigsColl,, Fångstyrelsens
eiler andra verks förvaltning af de till deras utgifter beviljade
extra anslag. Utan har StatsKont., i afsnje på dessa anslags
lyftning blott betraktats, såsom en handtlangare för att få reqvisitionerne
derå expedierade.
Vidkommande 5;te punkten så innehåller densamma 2:ne särskilda
stadgandeo. Det ena eller föreskriften, angående öfverskottens
aflemnande, öfverensstämmande hufvudsakligen med hvad K. ål.
redan under 1844 års Riksdag förordnat i afs:de på öfverskottens
successiva afleverering tili Riksg:sKont. och utgör en fortsatt och
utsträckt tillämpning af den åsigt hvilken dikterat det Kongl. Bref
som år 1844 tillkom, hvarigenom de äldre anspråken och tvisterna
rörande alla extra ordinarie statsinkomsternas ingående till
Riksg:sKont uphört. Sedermera har också denna fordna häftiga
tvifvelsfråga nästan förfallit, och så vidt jag kan erinra mig hafva
icke någonsin derefter stridigheter mellan Riksgts- och StatsKont:n
upstått ang:de öfverskottsmedlen. RiksgtsKont. är naturligtvis tveksamt
för de opåräknade tillgångar det genom dessa medel från
StatsKont. erhåller, men detta förra Verket har icke skäl att påminna
och ännu mindre rätt att fordra, att det sednare skall lemna
från sig öfverskottsmedlen innan deras verkliga belopp är kändt.
Erfarenheten har under sednare tider visat att K. M. funnit
nödigt att då och då genom särskilda föreskrifter stadga, att hos
StatsKont. samlade kontanta behållningar, sorn icke erfordrades för
detta verks förestående utbetalningar, skulle på samma sätt sorn
nu föreslagits derifrån aflemna»; och i följd häraf har R|ksg:sKont.
också vid vissa tillfällen fått mottaga summor af 1 å 2 millrr Rdr
Bko, hvilka utlemnats i allmänna rörelsen. Enl. min förmening,
hade det varit vida mer gagnande, om dessa penningar, i st. f.
att sålunda klumpvis på en gång utkastas i allmänna rörelsen,
kunnat successive hållas rörelsen tillhanda. Hvad beträffar frågan
om de till Riksstatens ordinarie utgifter anvisade medlens öfverlemnande
till Riksg:sKont., för att genom dess försorg utgifvas i
rörelsen och förräntas,, så har denna del af punkten tillkommit
hufvudsakligen med afs:de på de intrader, hvilka med högst betydliga
belopp inflyta till Statsverket vid perioder, då de icke behöfvas
för statsutgifterna, utan derföre vanligtvis ligga ofruktbara.
Man kan väl icke neka, att det vöre nyttigt om dessa penningar
under de tider, då de af StatsKont. kunna undvaras, blifva utlemnade
i allmänna rörelsen. Statsverket äfventyrar icke derigenom
någon brist för sina utbetalningar, ty då upbörden af bränvjnsskatten
och en del af Statsinkomsterna verkställes under vissa
terminer, samlas större kontanta behållningar, än sorn äro afsedde
för de ordinarie statsutgifterna. Dessa medel torde således tidtals
utan all olägonhet för sagde utgifters bestridande kunna umbäras,
och antingen de derunder äro deponerade i Banken eller aflemnade
till Iliksg:sKont., måste sådant icke inverka på K M. eller
StatsKont:s dispositionsrätt deröfver. Det är för öfrigt allmänt
kändt, att under förflutna tider utgjordes StatsKonRs kontanta k?"
Den 2 December.
ST
pital-tillgång till hufvudsakligaste delen af den s. k. Slntsfyllnadssumman,
hvilken var anvisad till utgående från RiksgrsKont. och
hvilken StatsKont. hade alt i mån af behof derifrån utbekomma.
Denna summa upgick till märmare 2 milkr Rdr Bko och skulle
successive StatsKont. tillhandahållas. Om, på sätt man nu hör,
såsom sannolikt förutsättas, Riksg:sKont. vägrat att utbetala de reqvirerade
medlen utaf denna summa vid ett eller annat tillfälle,
skulle statsmachinen verkligen hafva afstannat. Jag kan icke inse
någon anledri. hvarföre man för framtiden har att befara det Fullmäktige
i Riksg:sKont. skulle då blifva mera obenägne än hittills,
att enl. gällande reglementariska föreskrifter utbetala till StatsKont.
detta verk tillhöriga medel; och om man för öfrigt hyser
en sådan farhåga med afs:de på Rikss:sKont:s Fullmäktige, så kan
man med lika skäl befara att Fullmäktige i Banken ej heller skola
vilja utlemna de penningar, som Statsverket eger der innestående.
Om penningarne äro deponerade i Banken eller i Riksg:sKont. under
del vilkor, att de vid anfordran skola utbetalas, så är jag fullt
förvissad att denna återbetalning verkställes med lika noggrannhet
af det ena sora af det andra utaf dessa begge verk. I händelse af
uraktlåtet fullgörande af härom meddelade föreskrifter, måste ansvarighetslagen
kunna tillämpas såväl på Fullmäktige i Riksg;sKont.
som på BankoFullmäktige. Det vore visserligen ändamålsenligare
om, på sätt Hr Gripenstedt erinrat, Banken finge röra sig med de
depositioner af allmänna medel som der förefinnas, men deremot
förekomma dock åtskilliga olägenheter under nuv:de förhållanden.
Den förnämsta betänkligheten är måhända den, att om Banken
lånar ut en del af dessa depositionsmedel, så kan den naturligtvis
icke, innan återbetalningen skett, uppå derom erhållen reqvisition
utlemna samma belopp åt det embetsverk, till hvars disposition
medlen deponerats, utan att derigenom det stadgade förhållandet
mellan Bankens metalliska kassa och sedelstocken, komme att i mer
oller mindre betydlig mån öfverskridas. En annan omständighet
är, att då R. St:r medgåfve enskilda personer att få root ränta på
depositions- eller upp- och afskrifnings-räkning insätta sina penningar,
så undantogos just derifrån de allmänna verkens behållningar,
hvadan jag tviflar att R. St:r vid denna Riksdag kunna i
strid mot redan fattadt beslut förklara, det StatsKont eger att i Bankens
upp- och afskrifnings eller deposition-rörelse insätta sina penningar
mot ränta. Man har vidare yttrat farhåga rörande möjligheten för
Riksg:sKont. att vid anfordran återbetala de summor, som af StatsKont.
till Riksg:sKont. skulle öfverlemnas. Denna farhåga saknar
dock all grund, ty med den vidsträckta penningeförvaltning Riksg:sKont.
eger, måste det alltid vara nodsakadt ega en betydlig kontant.
behållning. Dessutom har samma verk ett särskildt kreditiv
å Banken af 1 mill. Skulle den händelse inträffa alt StatsKont.
förr än påräknadt vore återfordrade ett eller annat hundra tusen
Rdr utaf de deponerade medlen, så bör med deras utbetalande icke
någon svårighet förekomma. Huru jag således betraktar saken och
då jag dessutom med den mångåriga erfarenheten jag eger om huru
förut tillgått vid likartade fall, kan jag icke finna någon giltig
38
Den 2 December.
grund för de betänkligheter och farhågor föregående talare framställt.
Hvad angår den 7 punkten, hvilken motsvaras af 3:ne särskilda
§§ i nu gällande reglemente, så synes den vara af omständigheterna
synnerligen påkallad, enär de nuv:de föreskrifteroe visat
sig särdeles olämpliga. Det måste väl vara i alla hänseenden
mindre gagnande för landets allmänna rörelse och näringarne, att
en eller annan af härvarande penningemäklare sätta sig i besittning
af de i Kronans kassor samlade behållningar, än att RiksgisKont.
utsprider dessa medel i orterna genom desammas utlåning
till dervarande penninge-verk, som kunna omedelbart hålla näringsidkarne
dessa kapitaler, och hvilka verk, såsom egande ett betydligare
disponibelt rörelsekapital, naturligvis böra utan någon svårighet
kunna vid anfordran återbetala större eller mindre delar
utaf de emottagna medlen.
Med afside på 8 punkten vill jag fästa upmärksamheten derpå,
att den endast afser att RiksgisKont. tillhörande upbördsmedel,
skulle kunna blifva under någon tid qvarstående i Filial- och Privatbankerna.
Det är ju både tänkbart och sannolikt att RiksgisKont.
efter en eller annan månad måste utbetala en summa i samma
stad, derifrån en penningeremiss ligger färdig att genast expedieras
till detta verk. Om vid sådant förevitande RiksgisKont.
tillåter dessa medel få qvarblifva i nämnde ort och begagnas i den
der befintliga Bankens lånerörelse intill dess de behöfvas, så måste
sådant icke kunna medföra något men för det allmänna. Då tiden
redan är långt framskriden, vill jag icke uppehålla R. o. Adin med
besvarande af de många öfriga anmärkmr som hjir blifvit framställda
mot Ctskis förslag, utan anhåller blott att få uptaga en som blifvit
riktad mot sista meningen i förslaget. Det synes mig böra för
en hvar förefalla tydligt och klart, samt ligga i sakens natur,
att om K. M. vägrar sitt bifall till de föreslagna beslutade framställningarna,
så komma dessa, så vidt de äro beroende af K. M:s
Nåd. samtycke, icke att medföra något resultat, och således måste
alltid i formelt hänseende förutsättas en underd. anhållan hos K.
M., att Han täcktes anbefalla de förvaltande Embetsverken att ställa
sig de af Utsk. förordade beslut och bestämmelser till efterrättelse.
Jag slutar med yrkande att åtminstone de hufvudsakligaste delarne
af förslaget måtte af R. o. Adin antagas. Beträffande hvad förslaget
för öfrigt innehåller och de rättelser och förtydliganden i redaktionen
som kunna finnas erfordérliga, är jag öfvertygad att
StatsUtsk. vid förnyad behandling af ärendet icke skall underlåta
att der giltiga skäl dertill finnas, verkställa nödiga och ändamålsenliga
ändringar på det att förevide ärende måtte hlifva så utredt,
att K. M:s Nåd. medverkan kan motses för vinnandet af det allmänt
gagnande maktpåliggande ändamål, som med detta förslag åsyftas.
Uppå härefter af Hr Frih. och Ordfiden, i anseende till
den redan långt framskridna tiden och med tillkännagifvande att
ytterligare 7 ledamöter anmält sig till afgifvande af yttranden i
Den S Deeembei f. m.
förev:de amne framställd prop., upskjöts fortsättningen af denna
öfverläggning till morgondagens plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n ankomne
Mern. och Utlåt:n, nemi. från
Konstitutionsutskottet:
N:o 55, med voterings-propos. rörande det af Konst.Utsk. uti
Mern. N:o 35, föreslagna tillägg vid ! g 9 moni. TryckfrihetsFörordn.
, äng:de förbud mot eftertryck af utländsk skrift;
N:o 56, med voterings-proposrr rörande det af Konst.Utsk.,
uti Mern. N:o 37, föreslagna tillägg vid 1 § 4 mom. TryckfribetsFörordn.
, ang:de borgens ställande af Dagblads och Periodiska skrifters
utgifvare.
StalsUlsholtel:
N:o 168, i anledning af K. M:s Nåd. Propos., angrde pension
för ÖfverJägmästaren A. H. Kasten.
LagUlskoltel:
N:o 53, i ani. af skedd återremiss utaf LTtsk:s Betänk. Nio
42, öfver K. M:s Nåd. Propos., angide ogift qvinnas rätt att vid viss
ålder vara myndig.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 3 e. m.
In fidem protokolli
Alberl Munck.
Torsdagen den 3 Deember 1857.
Plenum kl. 10 f, ui.
Frih. Åkerhjelm, som fortfor att i Hr Gr. o. Landtm, ställe
föra ordet, tillkännagaf att Hr Gr. o. Landtm, tillbragt en lugn
natt och att hans helsotillstånd fortfor att visa förbättring.
Justerades 5 prot.-utdrag för den 2 dennes.
Föredrogos och begärdes på bordet ankomne prot.-utdrag N:is
409 och 421 från Hö»v. PresteSt. samt N:is 437 och 438 från
4#
Don 3 December f. m.
Vällofl. BorgareSt., innehållande inbjudningar till instämmande i
åtskilliga beslut, som af nämnde Riksstånd blifvit fattade vid föredragningen
af StatsUtsk:s Dtlåt, N:o 148, ang:de regleringen af
utgifterne under RiksStatens 8:de Hufvudtitel.
Anmäldes och lades på bordet Sammansatta Bevilln. samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:S nedannämnde Betänk:n:
N:o 9 i anledn. af väckte motioner om dels posthemmanens
och de gästgifveri-skjuts-skyldigas befrielse från postforsiing, och
dels åtgärder till beredande af lättnad i nämnde besvär; och
N:o 10, i ani. af väckt motion om rättighet för innevånarna
i Wermland, att uti lösväskor med posten sända paketer af t. o. m.
ett skålp. vigt.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskrs Utlåt. N:o 169, med förslagtill
stadganden, ang:de de i Kronans kassor, influtna medlens tillhandahållande
för allmänna rörelsen.
Gr. Sparre, Erik: Den af StatsUtsk. uti förev:de Betänk,
föreslagna utväg till undvikande af hopande i Statens kassor af
Statsmedel, hafva 2:ne Stånd redan afslagit genom ogillande af Betänk.
, och det torde således icke löna mödan att derom vara serdeles
vidlyftig. Om man än skulle kunna anse denna fråga såsom
en statsregleringsfråga och den således icke skulle hafva
genom 2 Stånds afslag förfa! 1 i t, så äro dessa 2:ne Stånds ogillande
af förslaget likväl så betecknande, att om de 2 öfriga Stånden
R. o. Ad:n samt BorgareSt. återremittera frågan, StatsUtsk. likväl
icke kan vidare lägga fram della förslag. Det kan likväl blifva
fråga derom, huruvida icke, i anledn. af de olägenheter detta sammanhopande
af statsmedel onekligen medför, något vore att göra,
och i sådant afs:de anhåller jag att vid den återremiss, som, att
döma efter föreg:de talares yttranden, lärer blifva R. o. Ad:ns beslut
i ämnet, få bifoga några ord.
Man kan icke neka, att den närv:de penningeställningen i
Sverige är högst bekymmersam De hittills af köpmännen begagnade
källor för anskaffande af penningar hafva i hast bortsinat, och
oberäknadt den rubbning som detta gör i krediten blir deraf brist
på rörelsemedel, och det sammanhopande af medel i Stats-kassan
som blir en följd af det nuv:de upbörds-sättet, bör således undvikas.
Min mening är således att man i någon mån mäste fördela
upbörden af de ordinarie statsinkomsterne och allmänna be vinningen,
på det att de icke såsom nu är händelsen, på en gång ingå i
StatsKont. eller penningeverkens kassor. För ådagaläggande af behofvet
häraf tillåter jag mig att åberopa IIr FinansMinisterns argumentation
i går. Han sade, att Statsinkomsterne kunna indelas i
3 serskilda kategorier nemi. l:o Tullupbörden, upgående till omkring
12,000,000 Bdr, 2-0 Bränvinsskatten, upgående till omkring
6,000,000 Rdr, och 3:o De ordinarie inkomsterne upgående till
Den 3 December f. m.
6,000,000 Rdr. Af dessa 24,000,000 Kdr sade han, att tullupbörden
ingår någorlunda jemt fördelad, men bränvinsskatten och
de ordinarie inkomsterna ingå deremot under loppet af 4 månader.
Bränvinsskatten erlägges emellan d. i5 Oktober och d. 1 December
och under denna tid indrages således i Statens kassor emellan
5 å 6,000,000 Rdr. I Januari månad börjas upbörden af de
ordinarie skatlerne och bevillningen, och slutas i Februari månad.
Således från d. 15 Oktober till slutet af Februari ingå till Statsverket
utom tullupbörden omkring 12,000,000 Rdr. En sådan hopning
af penningar på en gång i Statens kassor, måste hafva en
menlig inverkan på landets rörelse och industri, särdeles under
nuv:de brydsamma förhållanden, och till afhjelpande af denna olägenhet
vore det väl om någon åtgärd kunde vidtagas. Under år
1858 komma bekymren att ännu mera ökas. Jag befarar, att vi
ännu äro vid början af den pågående krisen, ty det är väl tämligen
klart, att de nu från utlandet inkomna vexlar äro endast sådana,
hvilka icke blifvit till betalning accepterade, och att de,
som nu blifvit dragne på 30, 60 eller 90 dagar, ännu icke återkommit,
och då de komma skola ännu mera föröka de redan inträffade
fallissementerne. Hvar och en, som köper eller säljer spanmål
på Stockholms torg vet nogsamt, att straxt före upbörden eller
uti Januari månad äro spanmålspriserne lägst, och jag föreställer
mig att tyngden af denna prisernes nedtryckande kommer i år att
kännas ännu mer än under vanliga förhållanden. Då vi nu veta,
att spanmål alldeles icke köpes, och då den inträffade krisen icke
torde kunna anses hastigt öfvergående, utan ot vi fvela k tigt blir fortfarande,
tror jag, att allt, som kan göras till förekommande af en
ytterligare inskränkning af den redan mycket knappa tillgången på
penningar, måste verka välgörande, Min vördsamma hemställan är
således, att StatsUtsk. ville vid denna fråga fästa afs:de, och icke
af det ogillande dess Betänk, rönt låta sig afskräckas ifrån att utfinna
utVcägar till motverkande af följderna utaf de nu inträffade
förhållanderna. Den närvide ställningen synes mig så sorglig, att,
för att afböja densamma man bör vara betänkt på hvilken åtgärd
som helst som icke för Staten medför någon våda, vore det också
den att den ifrågasatta statsregleringen och de betydliga lönetillökningarna
skulle för något år upskjutas. Man kan väl icke rimligen
neka, att under en tid som den närvide, då landets alla innevånare
måste tänka på besparingar, Statens tjenstemän böra deltaga
i umbäranden, desto heldre som orsaken till de förhöjda löneanslagen
till en del förfallit, just genom den nedsättning i priset
å alla varor, som blifver en följd af den nu rådande penningekrisen.
Jag har vågat uttala en tanke, som troligen ogillas af ganska
många; men då den financiella ställningen här blifvit vidrörd, bär
jag velat förklara, att jag finner hvarje upoffring icke nog stor
för att afvärja den allmänna förlägenheten, och att således hvarje
åtgärd som än föreslås för det ändamålet, förtjenar att tagas i betraktande.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då StatsUtsk. upgjorde detta
42
Den 3 December f. m>
Betänk., förutsåg många dess ledamöter, att det skulle mötas m. fl.
anmärk:r, i afs:de på obetydligheter af Utsk:s förslag, ehuru detsamma
innehåller åtskilligt rätt godt och nyttigt. Jag kan deremot
icke neka, att det hos mig väckt icke ringa förvåning att här
höra hurusom Utsk. skall hafva föreslagit något för hela Staten stort
och genomgripande. Granskar man emellertid Betänk, närmare, så
skall man finna, att dessa förespeglade stora vådor hvila på ett
misstag om hvad Utsk. i sjelfva verket föreslagit, och för att bevisa,
att jag har rätt i denna min åsigt, anhåller jag att punktvis
få genomgå Betänk.
Uti l:sta punkten har Utsk. i fråga om försändningen af Statens
medel tillstyrkt begagnandet af samma postremissrörelse, hvilken
R. Sl:r vid förra Riksdagen beslutade, och sorn sedermera blifvit
delvis satt i verket. Enl. R. St:rs nämnde beslut skulle en
postremissrörelse öpnas emellan Riksbanken och Lånekontoren i
landsorterne. R. St:r updrogo äfven åt Fullmäktige i Banken att
åstadkomma en dylik rörelse med Filialbanker och Privatbanker.
1 högst ringa mån kom detta företag till verkställighet, hufvudsakligen
derföre att man icke vidtog någon åtgärd hvarigenom de
allmänna verken skulle komma att begagna sig af postremissrörelsen.
Detta hindrar dock icke, att saken i sig sjelf kan vara riktig,
hvilket också ingen nekat. Denna rörelse medför långt större
säkerhet än det nuv:de sättet för penningars afsändande till hufvudstaden.
I afs:de på den nytta förändringen skulle medföra i
och för penningarnas cirkulation har man sagt, att enl. Utskis förslag
skulle penningarna i stället för att såsom nu »åka» komma
att »ligga». Jag beder att i motsats härtill lå anföra ett exempel.
En penningeremiss skall skickas från Wenersborg till Stockholm,
och Banken har på det förra stället penningar alt fordra i hufvudstaden,
penningarne insättas då hos Banken i Wenersborg mot
attest eller anvisning att inlösas i Stockholm, och Banken kan genast
utlemna de insatta medlen i sin rörelse i Westergöthland, hvaremot
attesten infrias med Bankens i Stockholm befintliga behållning
genast så snart Stats- eller RiksgisKont. med företeende af attesten
fordrar dess inlösen. Saken är alltså ganska enkel. Öfverdrifvet
stora fördelar har den icke, men likväl några, och hvarför
skall man då icke begagna sig af dem. Man har såsom felaktigt
anmärkt, att Utsk. icke tillstyrkt, att å de i Bankerna insatta medlen
alltid skola tagas vexlar. Utsk. ansåg sig icke böra tillstyrka
detta för hvarje fall, emedan Bankerna kunde hafva medel på depositionsräkning
i Riksbanken, och för lyftande af dessa medel begagnas
nu endast anvisningar. Hvad jag nu yttrat rörande punkten
1 gäller äfven om punkten 2.
Enl. punkten 3 skola medlen antingen af Riksg:sKont utbetalas
till det verk eller den embetsmyndighet, som eger förvaltningen
af eller tillsynen öfver det föremål, för hvilket anslaget är
beviljadt, eller ock för samma verks eller myndighets räkning insättas
i R. St:rs Bank. Såsom bevis för olämpligheten häraf har
man åberopat ett exempel med Förvaltningen af Sjöärendena, hvilket
exempel jag vill något närmare belysa. Vore det väl rimligt,
Den 3 Decemner f. m.
43
att do under detta embetsverk lydande olika stationer skola direkte
bos Riksg:sKont lyfta de för dem anslagna medel? Något sådant
har aldrig varit Utsk:s mening eller blifvit föreslaget, utan endast
att Förvaltningen af Sjöärendena skall lyfta dessa medel och sedan
ombesörja deras utbetalande till stationerne. Nu tillgår så,
att då någon summa skall lyftas af Sjöförvaltningen vänder den
sig till StatsKont., som öfverlemna!’ reqvisilionerne till RiksgisKont.
, hvilket åter skickar medlen till StatsKont., som slutligen
öfverlemnar dem till Sjöförvaltningen. Om nu uti reqvisitionerne
befinnes något formelt fel, som förhindrar utbetalningen, så underrättar
Riksg:sKont. StatsKont. härom, som sedermera meddelar
Förvaltningen af Sjöärendena det erhållna svaret. Det vore väl
då bättre att till undvikande af denna omgång Förvaltningen finge
direkte vända sig tili Riksg.-sKont. Det har äfven händt, att då
till följd af något formelt fel utbetalningen af de reqvirerude medlen
blifvit någon vecka fördröjd i Riksg:sKont., hafva Fullmäktige
under hand förfrågat sig hos StatsKont. om det icke till undvikande
af tidsutdrägt kunde förskjuta medlen, hvarpå erhållits det svar,
att StatsKont. icke har någon befogenhet att lemna dylika förskott.
StatsKont. är således endast ett slags postkontor emellan RiksgisKont.
och de förvaltande verken. Likaledes har inträffat, att felaktiga
reqvisitioner af medel ankommit till StatsKont., som från
Riksg:sKont. utfordrat samma medel, hvilka medels utbetalning
Riksg:sKont. afslagit. StatsKont. har då på under hand yttrad förundran
att så felaktiga reqvisitioner kunnat afgifvas, lemnat det
svar, att det insåg felaktigheten men att det icke har någon pröfningsrätt
i dylika fall, hvarföre reqvisitionerne blifvit med sina
fel afsönde till Riksg:sKont. Det vore således vida enklare om det
verk, som skall lyfta penningar, kunde vända sig direkte till
Riksg:sKont. hvarigenom denna skriftvexling fram och tillbaka kunde
undvikas. I många fall tillgår så redan nu. Om t. ex. ett
anslag beviljats en kyrka, har detsamma alltid blifvit direkt lyftadt
i Riksg:sKont. och icke gått genom StatsKont. På samma sätt
förhåller sig äfven med U11 k red i t i vet, der KommersColl. lyfter medlen
direkte i Riksg:sKont. Jag medgifver likväl att om i denna
punkt ligger någon förändring, är den obetydlig och t. o. m. obehöflig,
ty de flesta anslag, som omförmälas i RiksgssKontis reglemente,
skola utbetalas efter K. M:s disposition, och det beror således
på K. M. att derom förordna. 1 afs:de på bokföringen har
förslaget deremot icke någon inverkan, emedan Riksg:sKont:s bokslut
i allt fall numera kommer att infljta i Rikshufvudboken.
Emot punkten 4 är ingen anmärkn. gjord och lärer icke heller
kunna göras.
1 fråga åter om punkten 5, anhåller jag, att i Ståndets minne få
återkalla, hurusom för hvarje år 2me liqv ider skola göras emel lan Riksgtsoch
StatsKont:n. Den ena angår öfverskott och besparingar på förslagsanslagen.
Denna liqvid angår jemförelsevis obetydliga summor. Den
andra liqviden åter är den väsendtliga. Den upgöres efter llikshufvudboksslutet,
då StatsKont. till RiksgtsKont. utbetalar allt öfverskott å
Statsinkomsterna, likasom Riksg:sKont. ersätter StatsKont. hvad
14
Den 3 December f. m.
Statsinkomsterna understiga det belopp hvartill de blifvit beräknade.
I denna liqvid hafva högst betydliga summor kommit RiksgJSKont.
tillhanda. Emellertid, då Rikshufvudboksslutet ieke afslutas
förr än 1^ år efter det, för hvilket räkenskapen är förd, finner
man, att om Riksg:sKont. icke dessförinnan skulle emottaga de
summor detsamma tillkomma och hvilka redan långt förut äro
approximativt kände, desse kommer att ligga ofruktbara under lång
tid i Statens kassor; hvarföre äfven genom K. Brefvet d. 18 Oktober
1844, blifvit föreskrifvet att StatsKont., då det finner öfverskott
upkomma, skola desse efter påbörjadt Riksbokslut öfverlemnas
till Riksg:sKont. Detta K. Bref lyder sålunda:
OSCAR dic. Vår ynnest <5ic. Då, enl. hvad erfarenheten ådagalagdt,
särskilda hinder för Rikshufvudbokens afslutaride inom vanlig
tid någon gång kunna upstå, håfve WI ej mindre med anledn.
häraf än med hänsigt till underlättande i allmänhet af den på
Riksg:sKont. ankommande penninge-förvaltningen nu funnit godt
i nåder anbefalla vårt och Rikets StatsKont. att, så snart under
handläggning af hvarje års Riksboksiuts arbete möjligen ske kan,
upgöra en approximativ beräkning af de till samma bokslut börande
öfverskott, besparingar och brister, och derest denna beräkning
skulle utfalla med Saldo till Rikse:sKonl:s förmån, genast på
grund deraf till Eder lefverera lämpliga förskoltssummor, under vilkor
den närmare liqvid, som af det blifvande Riksbokslutet kommer att
föranledas; hvarom vi velat Eder till behörig kännedom och efterrättelse
härmed förständiga. Stockholms Slott den 18 Ok t. 1844.
OSCA R,
S. A. Munthe.
Genom detta K. Bref är således den olägenhet afhjelpt, som
skulle upkomma af dröjsmålet efter Rikshufvudbokslutets påbörjande
och intill dess afslutande, men delta bokslut börjas icke förr än
efter års förlopp efter det år, för hvilket det upgöres. Således
börjas bokslutet för år 1857 icke förr än om hösten 1858. Nu
händer till följd deraf ofta, att RiksgisKont. länge, sedan StatsKont.
redan kan beräkna öfverskotten, får vänta på de detsamma
tillkommande medel emedan Riksbokslutet icke påbörjats. Så t. ex.
kan StatsKont. redan nu veta att för år 1857 tullupbörden
blir ungefärligen lika stor som för år 1855; att bränvinsskatten
blir något större samt de öfriga Statsinkomsterna ungefärligen de
samma; och som de RiksgrsKont. tillkommande öfverskottsmedel för
1855 utgjorde i rundt tal 2,700,000 Rdr Bko så får StatsKont.
redan nu veta att för 1857 högst betydliga öfverskottsmedel skola
tillkomma Riksg:sKont., men ändock skall påbörjandet af Riksbokslutet
afvaktas hvilket icke sker förr än på hösten 1858. Jag
förstår sannerligen icke, hvarföre stadgandet, rörande Riksbokslutsarbetets
påbörjande tillkommit. Öfverskottsmedlen, hvilka icke böra
i StatsKont. qvarblifva längre än nödigt är, äro en Riksg:sKont:s
egendom och få of K. M. icke disponeras. Dessa medel få icke
heller användas af StatsKont. och förblifva i dess vård fullkomligt
döda. Det är således en stor fördel, att de så fort som möjligt
komma RiksgtsKont. tillhanda.
Den 3 December f. m.
1 afsido åter på den sednare delen af punkten har Sfven jag
mina betänkligheter, men tror dock, att den icke är förtjent af
all den fördömelse man öfver densamma uttalat. Man har nemi.
sagt, att den innebär ett ingrepp i Konungamakten och att denna
göres beroende af Fullmäktige i Riksg:sKont. Upfattar man denna
del af punkten såsom StatsUtsk,. tänkt sig den, så skall man emedlertid
finna, atfr meningen varit, att om vid något tillfälle StatsKont.
innehade stone kontant kassa än som behöfdes, skulle, om
K. AI. pröfvade sådant skäligt, Fullmäktige i RiksgisKont göra
dessa medel på vanligt sätt fruktbärande, men med skyldighet att
på utsatt tid återställa medlen. Utskis afsigt har aldrig varit, att
någon annan än K. M. skall bestämma, när sådana medel skola
öfverleinnas till Fullmäktige i RiksgisKont. Man har visserligen
sagt, att det skulle kunna falla Fullmäktige in att säga, att i det
utfärdade reglementet är stadgadt, att medlen skola till RiksgisKont.
öfverlemnas. Punkten 5 innehåller likväl, att utom öfverskottsmedien
bör hvad af Statsverkets kontanta behållning kan un*
der någon tid utan olägenhet eller hinder för de StatsKont. åliggande
utbetalningarnas behöriga verkställighet undvaras, till Riksgis
Kont. öfverlemnas. Att det skulle falla Fullmäktige in att säga,
att nu finnas penningar i StatsKont., hvilka skola öfverlemnas till
RiksgisKont. för att göras fruktbärande, anser jag så mycket omöjligare,
som i nu gällande reglemente på otaliga ställen är föreskrifvet,
att extra anslag skola utbetalas i mån af behof, men ännu
hafva Fullmäktige aldrig företagit sig att pröfva, huruvida behof
af medlens utbetalande förefunnits eller icke, utan medlen hafva
utlemnats, då K. AI. eller det förvaltande verket, till hvars disposition
de blifvit ställde, hos Fullmäktige reqvirerat medlen. Denna
pröfning, nemi. huruvida StatsKont. skulle på någon tid kunna
lemna penningarne till RiksgisKont., skulle, enl. Utskis åsigt tillkomma
K. 51. eller, om K. 51. finner sådant lämpligt, StatsKont.
Att emottaga dylika medel till förvaltning, har RiksgisKont. nu
icke till skyldighet, och Utsk. ansåg det vara välgörande, att, om
K, M. funne sådant nyttigt för allmänna rörelsen, RiksgisKont.
skulle vara skyldigt att emottaga till utlåning de i någon större
mängd i StatsKont. hopade medlen. Då Fullmäktige nu äga att
ställa sig endast 11. Stirs föreskrifter till efterrättelse, och man
ville förekomma l^ullmäktiges försök att motsätta sig K. 51. befallningar,
infördes i g stadgandet, att Fullmäktige skola förränta
medlen. Förslaget innehåller således ingen inskränkning utan
tvärtom en utvidgning af Konungamakten.
Jag sade nyss, att jag har betänkligheter emot punktens godkännande.
Den är i främsta rummet icke tydlig. Utskis tanke
är bestämd men ordalagen uttrycka icke nog ofqrtydbart denna
tanke. Den andra anmärk, jag har att göra består deri, att om
medel, tillhörande ordinarie statsregleringen, skola utsläppas i allmänna
rörelsen, bör sådant ske icke genom RiksgisKont. utan genom
Banken. Vid 1844 års Riksdag reglerades Bankens sedelemission
sålunda att Banken ägde utöfver dep metalliska valutan
utsläppa i rörelsen 2Q,000,000 Rdr, dervid man beräknade» att
Den 3 December f. m.
det skulle finnas ett icke obetydligt antal deponerade sedlar eller
medel insatte på depositionsräkn ing, hvilka skulle i räkenskaperne
uptagas såsom utelöpande. Desse deponerade medel utgjorde då
omkring 6,000-000 Rdr. Om man således medgifver Banken rättighet
att, utom de 20,000,000 Rdr den eger utsläppa i rörelsen,
begagna eller använda de vanliga depositionsmedlen, skulle detta
innebära en förändring i de grunder R. St:r vid* 1844 års Riksdag
bestämde för sedelemissionen. Men hade Utsk. sagt, att om
vid något tillfälle deponerade medel i Banken öfverstiga det belopp,
hvartill desamma upgingo, då lagen om sedel-emissionen stiftades,
Banken skulle få begagna detta öfverskott, så hade derigenom icke
någon förändring åstadkommits i dessa grunder. Detta hade enl.
min åsigt varit en rigtigare utväg än den Utsk. föreslagit. Framställning
härom gjordes äfven inom den komité, som för frågans
utredning varit nedsatt, och hvilken åsigt gillades äfven af många
komiténs ledamöter, men flertalet anmärkte, att frågan om Bankens
rättighet att använda sina depositionsmedel redan var för denna
Riksdag afgjord, emedan derom framställd motion blifvit afslagen.
En värd talare har sagt, att man i möjligaste måtto bör undvika
öfverskott å Statsmedel. Det är emellertid omöjligt, att vid
statsregleringens upgörande på siffran kunna bestämma det blifvande
beloppet af inkomsterna. Man kan t. ex. omöjligen i år veta,
hvad tullupbörden för nästa år utgör. Endast approximativt kan
den bestämmas och under förutsättning att man kommer det rätta
så nära som möjligt. Man måtte upgöra beräkningarne öfver inkomsterne
antingen så lågt, att något öfverskott inträffar, eller
också så högt, att någon liten brist upkommer. Genom det förra,
hittills följda förfarandet upstå besparingar, och följden deraf har
varit, att då R. St.-r sammankommit, hafva de i stället för brist
haft icke obetydliga penningehelopp att disponera. Jag tror, att
det icke vore lyckligt, om öfverskott vore en sällan förekommande
tillfällighet.
Beträffande Gfle och 7:de punkterne, så har stadgandet deri
nemi. rättigheten för Fullmäktige att göra befintlige, men för tillfället
icke för Statsverket behöflige medel fruktbärande, varit intaget
i alla reglementen för Riksg:sKont. sedan 1840 års Riksdag.
Till följd af ordalydelsen i dessa reglementen hafva Fullmäktige
icke annorledes kunnat göra medlen fruktbärande än genom belåning
eller upköp af llypotheks-fören ingar nes obligationer, men detta
sistnämnda sätt alt förränta medlen har icke visat sig fördelaktigt,
ty handeln med räntebärande papper inom Sverige är icke särdeles
liflig, och då Fullmäktige upköpt sådana obligationer, men sedermera
behöfde förvandla dem i penningar, har sådant mött ganska
många svårigheter, hvilket bevisas deraf, att sedan Fullmäktige
för några år sedan upköpt obligationer och någon tid derefter
kommo i behof af de utlagda penningarne i och för ett vid en
Riksdag beviljadt anslag, kunde de icke erhålla dem annorlunda
än genom uptagande af lån. Vid ett annat tillfälle måste Fullmäktige
för anskaffande af penningar upsäga af dem upköpte obligationer,
och då upkom en stor jemmer i hela landet. Således
Don 3 December f. m.
47
syftes mig sättet, att genom upköp af obligationer göra medlen
fruktbärande vara det minst lämpliga, hvaremot obligationers belåning
är ganska lämpligt, men äfven detta har sina olägenheter
enl. hvad erfarenheten visat, enär endast innehafvare af dylika obligationer
skulle då få lån från Riksg:sKont., hvarigenom dessas innehafvare
erhålla ett slags rnonopolium på Biksg:sKont:s medel.
Enl. hvad man sagt mig skulle för några dagar sedan, då en betydlig
penningesumma öfverlemnades af StatsKont. till Riksg:sKont.
för att förräntas, några penningefurstar på Stockholms börs varit
de ende som till följd af ifrågav:de vilkor kunnat begagna lån i
Riksg:sKont. Jag tror icke, att Fullmäktige beviljade allt livad
de begärde, men de erhöllo emellertid högst betydliga summor,
dem de sedermera åter utlånade emot kanske 3 gånger större ränta
än de sjelfve erlade. Jag missunnar dem ingalunda denna vinst,
men onekligen hade det varit vida bättre, om den stora allmänheten
hade kunnat erhålla medlen. Nödvändigt är det derföre,
att Fullmäktige undfå friare händer än hitintills varit dem lemnade,
och att monopoliet genom obligationers belåning uphör, och
då synes det mig äfven lämpligare, att man sagt, att Fullmäktige
ega att utlåna penningarna emot sådan säkerhet Fullmäktige pröfva
vara fullgod; men Utsk. ansåg sig hafva genom en sådan redaktion
lemnat Fullmäktige allt för stor makt, hvarföre Utsk. inskränkte
sig till att endast gifva Fullmäktige rättighet att utlåna penningar
mot Hypotbek af obligationer eller till Privat- eller Filialbanker.
Derföre fingo Fullmäktige rättighet men icke skyldighet att
till Filial- och Privatbanker utlåna sina medel med bibehållande
jemväl af lån emot obligationer. Denna tanke var så mycket naturligare,
som dessa Banker genom deras organisation ansågs lemna
den fullkomligaste säkerhet, helst i ett för en sådan Bank under
innevtde år utfärdadt reglemente finnes intaget följande stadgande:
§ 44.
Mom. 1. Banken må, om och när sådant finnes lämpligt, emottaga
depositioner af penningar emot ränta, betalbara efter öfverenskommelse.
Moni. 2. Depositionsbevis, ställdt till viss man. skall innehålla,
att öfverlåtelse af detsamma bör, till nya egares säkerhet i
Banken anmälas.
Mom. 3. Likaledes emottager Banken, för att emot öfverenskommen
afgift förvaltas, Sparbanks , Enke-, och Pupillmedel, äfvensom
sådana fonder eller sammanskottsmedel, som tillhöra smärre
menigheter och äro för allmänt gagn eller för välgörande ändamål
afsedde.
Detta stadgande synes Utsk. innebära en fingervisning, att i
fråga om utlåning af Riksg:sKont:s medel desse Banker icke borde
förbigås, och hade vid det tillfälle, jag nyss omnämnde eller då
obligationer belånades i Riksg:sKont., det nu föreslagna stadgandet
funnits i Itiksg:sKont:e reglemente, så hade Fullmäktige till nytta
för landsorten men icke för Filial- och Privatbanker kunnat mera
sprida penningarna.
En talare har sagt, att om Utsk:s förslag är riktigt, hade det
<18
Den 3 December f. m.
bordt inflyta i Riksg:sKont:s reglemente. Häri har den värde talaren
rätt under vanliga förhållanden, men då det för närv:de är
en penningekris i landet, och man ansåg, att penninga/ne lättare
och i större mängd kunna spridas öfver landet, om Fullmäktige
få arbeta med fria händer, fann man lämpligast, att Fullmäktige
erhålla sådan frihet innan Riksdagen afslutades för att i möjligaste
måtto förekomma följderna af penningekrisen. En talare har äfven
talat om den nytta för rörelsen som skulle upkomma deraf, att de
ordinarie skatterne icke på en gång indrifvas. Äfven jag delar
denna åsigt. Förslag i detta hänseende hafva äfven för några Riksdagar
sedan blifvit framställde, men förkastades, emedan de ansågos
medföra allt för mycket besvär för upbördsmännen. Detta
är väl en sanning, men om R. St:r anslå medel till godtgörande
af detta besvär, kan denna olägenhet undanrödjas och dessa medel
blifva då ganska väl använda. Jag beböfver i sådant hänseende
endast påpeka den af hvarje landtbrukare vunna erfarenhet, att
vid upbördstiderne spanmålspriserne i allmänhet nedtryckas, och
det vore i sanning väl, om man kunde undanrödja en sådan kapitalernes
sammansnörpning vid en viss tid på året. Jag skulle
således anse det ganska lyckligt, om Gr. Sparres förslag kunde
vinna framgång, hvarföre, och då äfven jag gjort anmärkn. emot
Utsk:s förslag, jag icke nu kan förorda ett bifall till detsamma. Att
afsiå det, anser jag deremot högst otjenligt. Jag behöfver icke
erinra, hurusom förslaget innehåller mycket, som kan medföra stora
fördelar för det allmänna; afslås nu Ulsk:s förslag, skola dessutom
svåra förvecklingar i formelt hänseende upkomma. Vi känna alla,
att Riksg:sKont:s reglemente omarbetas och fastställes vid hvarje
Riksdag, hvarföre ock Grundlagen stadgar, att om 2 Stånd stanna
emot 2 i fråga om detta reglemente, skall det afgöras i förstärkt
StatsUtsk., och då skulle inträffa, att, om detta förslag nu af R.
St:r förkastas, ehuru det innehåller ganska nyttiga stadganden,
hvilka redan finnes i det nuv:de reglementet och ovilkorligen måste
inflyta i det blifvande, R. St:r skola försättas i ganska många
formela svårigheter. Dessutom finnas motioner i StatsUtsk., som
med detta ämne ega sammanhang, så att det är af vigt för Ctsk.
att vid deras behandling hafva fria händer. Jag förnyar min vördsamma
anhållan om återremiss.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Om jag än icke vill
göra mig saker till ett obetingadt ogillande af Utsk:s förslag emedan
jag finner att den grundtanke som deruti är uttryckt bör godkännas,
måste jag likväl i hufvudsaken förkasta sättet för förslagets
utförande. Jag vill icke besvära Ståndet med att afhöra någon
granskning i detalj, jag vill endast till besvarande uptaga några
här gjorda anmärkmr.
En värd ledamot har sökt vederlägga Hr Gripenstedts framställning
i går i fråga om det förhållande, hvari upbörden står
till rörelsekapitalet. Jag tror icke att denna vederläggning
är fullt riktig, ty de extra Statsinkomsterna som nu för tiden äyo
de
Den 3 December f. m.
49
de betydligaste, såsom Tullen, Chartae-Sigillatee-afgiften m. fl. äro
någorlunda jemnt fördelade på bela året, och visst Sr åtminstone
att förhållandena ingalunda gestalta sig såsom Utsk:s tablå utvisar,
men på andra sidan kan icke nekas, att de 2:ne siste talarne hafva
ganska rätt deri, att det är af stor vigt att förekomma kapitalets
hopande i de allmänna kassorna. Det är icke blott de i StatsUtsk:s
Betänk, uptagne, till Statskassan ingående ordinarie skatter
utan äfven de lill enskilda låntagare disponerade indeldta räntorna
som samtidigt måste utgå från de skattdragande. Således under
tiden från den 1 Oktober till medlet af Februari ingå omkring
3 0,000,000 Rdr i Statens kassor, hvaraf följden är, att vid denna
tid spanmålspriserne falla till skada för landtbrukaren, som då måste
erlägga dessa skatter och räntor. För att afhjelpa detta onda
torde det blifva nödvändigt att 2:ne upbördsterminer inrättas, hvilket
alldeles icke är något nytt, ty sådant fanns redan under förra seklet,
och till något sådant måste vi återgå, och detta synes mig
just vara grundtanken i Utsl;:s Betänk. Svårigheten att införa
2:ne upbördsterminer bör icke anses oöfvervinnerlig, ty det är väl
egentligen icke sjelfva upbördstämman, men indrifningarne af restantierne
som förorsaka upbördsmännen största besväret, och denna
indrifning såväl som sjelfva redovisningen torde icke behöfva företagas
mera än en gång om året, såsom nu. En dylik åtgärd torde
måhända böra vidtagas och jag rekommenderar till Utskts
begrundande huruvida det icke kan vara skäl att tänka på den
saken. En annan talare har sagt, att ställningen är förtviflad.
Detta bestrider jag. Visserligen inverkar den upkomna förvirringen
i större eller mindre grad förlamande eller tillbakahällande
på alla affärsförhållanden, förtviflad torde den dock jemförelsevis
endast kunna anses vara för några få personer, men alldeles icke
för hela landet. Den kan blifva det om man förlorar hufvudet och
låter skrämma sig, ty vi veta, att skrämsel mera än andra känslor
verkar elektriskt på menniskor, och sålunda kan visserligen en förtviflad
ställning upkomma. En hvar lärer kunna göra sig reda
derför, huruvida ställningen må anses förtviflad för landets innebyggare
i allmänhet om man eftertänker orsakerne till den upkomna
oredan. Våra köpmän hafva i allmänhet handelsrelatio
ner
med några få handelshus utomlands, vanligen i Hamburg och
London hvilka till följe af det förtroende våra under åren 1854
och 1855 förvärfvade rikedomar tillskyndat och lemnat våra köpmän
en obegränsad kredit (Blankokredit) hvilken vi, på' Svenskt
vis, öfver höfvan begagnat. De olyckliga förändringarne i penningomarknaden
hafva likväl förändrat förhållanderne i utlandet
och haft till följd att de omsättningar som förut låta verkställa sig
genom utfärdade vexlar, vexelvis på London och Hamburg,
måste uphöra. Man kan väl derföre påstå att detta har framkallat
ett förtvifladt tillstånd, så snart en eller flere af de köpmän på
endera af nämnde handelsplatser, hvarmed våra köpmän hafva förbindelser,
inskränkte eller alldeles indrog den beviljade krediten.
Detta har inträffat i allmänhet. Visserligen är det en sanning, att
X H. 4
f>0
Den S December f. m.
f. n. det är ondt om kapitaler, och orsaken härtill ligger
i den för tillfället hämmade rörelsen, men härifrån bör icke hämtas
skäl, att vidtaga åtgärder, som antingen menligt inverka på
för handen varande kreditanstalter eller inleda Riksbanken i företag,
hvilka i sina följder kunna åstadkomma en myntförsämring.
Stora förvecklingar skulle deremot upstå, om man lyckades i sin
räddhåga bibringa allmänheten den öfvertygelse, att våra enskilda
Banker äro skadade genom nuv:de förhållanden. Dessa Bankers
förbindelse är endast, att inlösa sina sedlar med Riksbankens, och
så länge de såsom nu, äro i tillfälle att upfylla denna förbindelse,
kan jag icke inse någon anledn. till en dylik farhåga. Jag tror
således, att det tillkommer hvarje sansad man att motarbeta villomeningar
och öfverdrifna, förtroendet störande farhågor, ty eljest
kan i sanning en förtviflad ställning upkomma gemensamt för hela
landet.
Hvad angår Gr. Sparres påstående, att orsaken till de beviljade
löneförhöjningarna numera uphört, så må jag bekänna, att
om än skulle så hända att under blifvande statsreglerings-period
de så länge på svältkur satte tjenstemännen kunde få någon lisa,
sådant skulle vara högst önskvärdt, och om jag också gerna medgifver
att de böra deltaga i det allmänna lidandet, har man likväl
ännu icke visat, att ett sådant lidande skall inträffa. Jag förmodar
således, att StatsUtsk. icke lärer lägga på hjertat denna åtminstone
för tillfället något öfverdrifna fosterlandskärlek.
Slutligen må jag anföra det jag finner den 7:de punkten i
Utskrs Utlåt, innehålla ett förslag, som leder till förbättring, och
jag önskar, att man i Riksg:sKont:s reglemente intager det af Utsk.
tillstyrkta stadgande, att detta embetsverk icke må upköpa utan
endast belåna obligationer. Erfarenheten har redan visat oss olämpligheten
af att Riksg:sKont. köpt obligationer, i stället för att belåna
dem, så att derom kan ej vara två meningar. Då jag anser
grundtanken i Utsk:s Betänk, riktig, nemi. alt de i Statens kassor
under långliga tider hopade skatter må kunna åter utlemnas i den
allmänna rörelsen, måste jag, ehuru jag ogillar Betänk, i öfrigt
och har mig bekant, att 2:ne Stånd redan afslagit detsamma, likväl
förena mig med dem som yrkat återremiss.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Ämnet är nära nog uttömdt,
men jag anhåller dock att få fästa mig vid ett par punkter
i Utsk:s Betänk., och uttala mina åsigter om deras innehåll.
Man har här framställt många anmärkn:r emot Utsk:s förslag
och de fleste af dem gillar äfven jag. Jag erkänner, visserligen
att Utsk:s syftemål är godt, men mig synes, att hvad Utsk. menat
det icke blifvit utfördt så väl som jag skullo önskat, och jagskall
nu äfven söka visa det.
I fråga om Otte punkten har Utsk:s Ordfnle sökt ådagalägga,
att Utsk:s afsigt icke varit så förkastlig som man här påstått, men
jag måste dock bekänna, att punktens redaktion gifver anledn. till
ganska väsendtliga anmärk:r, ty i denna punkt säges, att icke blott
öfverskottsmedlen utan äfven tillfälligtvis upkommande besparingar
Den 8 December f. m.
ftl
skola af StatsKont. öfverlemnas till Riksg:sKont. Verkan häraf på
Statsverket förbigår jag, men Utsk:s förslag innehåller otvetydigt
ett bemödande att få de Statens tillgångar, hvilka uti Riksbanken
ligga räntelösa, öfverflyttade på Riksg:sKont. för att utsläppas i
rörelsen. Man har ganska riktigt anmärkt, då vid 1844 års Riksdag
proportionen bestämdes emellan utelöpande sedelmassan och metalliska
valutan, man i den förra inräknade äfven hela det till flera
milbr Rdr upgående belopp som på deposition i Banken fanns innestående,
och en rubbning härutinnan skulle ovilkorligen upkomma,
om, såsom det af Gr. Lagerbjelke förordade förslaget åsyftar,
en stor del af de depositionsmedel som från Stats- och Rikg:sverket
blifvit i Banken insatte åter skulle utsläppas i rörelsen.
Denne talare har äfven till stöd för sin mening sagt, att depositionsmedlen
stundom vida öfverstiga det belopp, hvartill de år
1844 upgingo. Detta har dock endast inträffat vid tillfällen, då
landet haft ymnig tillgång på rörelsemedel, så att behållningar
som icke på annat sätt kunnat göras fruktbärande, blifvit i Riksbanken
insatta, och enl. min åsigt handlar man i landets intresse
då man under sådana förhållanden af ymnig penningetillgång inskränker
medlens utsläppande i rörelsen och icke söka utvidga dem
genom utlåningar. Jag tror derföre, att depositionsmedlen i Banken
böra der qvarblifva, emedan man eljest frångår det enda möjliga
sättet att uprätthålla myntvärdet och penningeställningen i
landet, bibehållandet af det stadgandet att efter år 1844 ingen ökning
af sedelstocken skulle -ifrån Banken få utgifvas, som icke motsvarades
af en metallisk valuta, hvilken på samma gång till Banken
ingick.
Man har sagt, att det är penningebrist i landet, men man
gör sig icke reda för, hvari denna brist består. Enl. mitt förmenande
härleder den sig icke från någon brist på bytesmedel, vare
sig mynt eller metalliskt kreditpapper, ty upgiften öfver beloppet
af utelöpande sedlar af RiksBanken och Enskilda Banken utgifna
visar, att i denna stund detta belopp är högre än det mången
gång tillförene varit. Då bytesmedeln icke fattas, finnes således
ingen annan orsak till penningebristen än att förlagsmedel
och de kapitaler hvarmed rörelsen behöfver förläggas blifvit densamma
fråndragne. Förlagslillgångarne äro uttömde och försvunne
och derigenom har en väsendtlig tryckning på penningeställningen
inträdt. Dessa förlagskapitaler för en stor del af vår handelsrörelse
hafva hittills brukat komma från utlandet, men de finnas
numera icke för oss att tillgå, och härigenom har efterfrågan å
kapitaltillgångar här i vårt land blifvit så mycket starkare och
vållat den upkomna penningebristen. En värd talare har sagt,
att nu rådande penninge-förlägenheten vore inskränkt till endast
några få personer. Jag önskar högligen, att detta må vara en
sanning, och i sådant fall skulle äfven jag anse, att från det all
männas
sida intet borde göras, men beklagligen kan jag icke medgifva
riktigheten af detta påstående, ty den nuv:de bristen på förlagskapital
är så stor att den måste verka förlamande icke blott på några
få individer utan pä hela vår handelsrörelse så väl i år som,
f>2
Don 3 December f, m.
ock, om den icke afhjelpes äfven under den kommande tiden, hvilket
Ster inverkar pä hela landets rörelse. Kunde sådant förekomrnas
genom någon det allmännas mellankomst direkt eller indirekt,
s§ vore det i sanning väl, och derföre anser jag det vara af vigt
att antaga punkten 7 i Utsk:s förslag, som enl. min upfattning
;ir till sin syftning fullkomligt riktig. En utväg att söka i
någon mån afhjelpa den rådande förlägenhelen, vore visserligen
all Fullmäktige tillåtas att utlemna befintliga öfverskoltsliIIgångar
af Riksg:sKont:s medel i den allmänna rörelsen emot fullgod säkerhet,
den Fullmäktige må pröfva. Under förutsättning, att punkten
7 i Utskts förslag måtte antagas, anhåller jag derföre om återremiss
af Betänk.
Hr Frih. och Ordftden tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har begärt ordet för att
försvara Utskts Utlåt, och anhåller att få genmäla den siste talarens
yttrande, emedan de satser, på hvilka han lade vigt, ligga
till grund för frågans lösning.
Han sgde till en början, att det betänkligaste i hela förslaget
vore att det innefattar en rubbning i de af R. Sl:r vid 1844 års
Riksdag beslutade grunder för förhållandet emellan Bankens metalliska
kassa och dess utelöpande sedelstock, hvilket skulle föranleda
dertill, att depositionsmedlen i Banken komme att minskas,
nion sedelmassan deremot ökas utöfver bebofvet för allmänna rörelsen.
Utslcs afsigt har icke varit någon annan än att i möjligaste
målto öka penningecirkulationen, och alt göra sättet ändamålsenligt
hvarpå Riksg:sliont. må kunna hålla allmänheten sina medel
tillhanda, vid hvilket förhållande utelöpande sedelstocken måste
ökas utöfver hvad den egentligen skulle vara. Återstår således
att tillse, huru 1844 års stadgande bör tolkas. Vi veta alla att
före år 1844 var förhållandet emellan Bankens metalliska valuta
och utelöpande sedelstocken varierande såsom 8 till 5 och 5 till
3. Man bestämde då, att utöfver metalliska valutan skulle Banken
få utgifva 20,000,000 Rdr. Man hade trott sig finna, att
denna summa aldrig skulle komma att i Banken invexlas mot silfver,
så att Banken skulle vara solvent. Bestämmandet af en sådan
siffra kan endast ske derigenom, alt man rådfrågar erfarenheten
och gör sig reda för, huru mycket penningar i den allmänna rörelsen
erfordras för I iq v ider man och man emellan, så att dessa
penningar icke ingå till Banken för att der utbytas emot silfver.
I England, mönstret för oss, hade man bestämt, att 14,000,000
£. skulle vara det högsta belopp, hvarmed sedelstocken fick
öfverskjuta metalliska valutan. Man har likväl funnit olägenheterna
af delta system, ty så snart allmän penningebrist upkommit,
har det visat sig, att man räknat för knappt, och Direktörerne för
Engelska Banken hafva derföre bemyndigats att utsläppa mera sedlar.
Detta visar att i England var denna siffra icke don rätta,
men hafva vi väl träffat den rätta? är behofvet för rörelseliqvider
Den 5 December f. m.
man oell man emellan sådant, att endast 20,000,000 Rdr erfordras,
eller är detta belopp för ringa? Delta kan endast erfarenheten
visa. Man har sagt, att då man i Sverige år 1844 bestämde
siffran lill 20,000,000 Rdr, hade man beräknadt, att i Banken
deponerade model alltid skalle finnas till ett bestämdt belopp,
som under do goda åren likväl öfverstigits, men att i samma ögonblick
penningebrist upstår, skulle depositionsmedlen försvinna. Den
siffra, som BankoUtsk. vid 1844 års Riksdag lade till grund för
sina beräkningar i detta afs:de, utgjorde nära 6,000,000 Rdr.
Jag håller mig vid denna siffra. Tillser man nu, huru förhållandet
varit med desse deponerade medel efter 1844 års Riksdag, så
finner man, att intill år 1856 de icke nedgått till 6,000,000
Rdr, att de sistnämnda år utgjort 8,528,729 Rdr och alt högsta
beloppet var år 1855 eller 14,142,687 Rdr. Om man nu efterser
i hvad förhållande dessa depositionsmedels belopp stått till sedelstocken,
så visar erfarenheten, att den här i detla afsrde upgifna
siffra icke håller streck. Förhållandet är, att då från år 1844
till år 1850 Bankens utelöpande sedelstock utgjorde
Rdr, upgingo depositionsmedlen till Rdr och i detta
ögonblick upgå de endast till Rdr, men sedelslocken
deremot öfverstiger Rdr. För närv:de är såsom vi veta
stor penningebrist, men om vi se efter, huru denna brist stått
tillsammans med sedelstocken under föreg:de år, då ingen sådan
brist åtminstone varit omtalad, så befinnes att utelöpande sedelstocken
utgjort under följande år:
185
1852
22,574.484: 33, 6. >.
1853
27,585,015: 21, 6. »
1854
33,312,796: 33, 6. »
1855'  33,451,951: 46.— »
1850
34.972,809: 44.— »
Sistnämnde år upgingo depositionsmedlen till 8,500,000 Rdr.
Hvad visa nu dessa siffror? Jo! att behofvet af rörelsemedel för
att verkställa liqvider man och man emellan vuxit i ganska stor
skala, hvilket haft till följd att bestämmelserne år 1844 icke längre
inom vårt land hålla streck. Huru är det möjligt att under
åren 1849—53, då man icke hörde omtalas någon penningebrist,
sedelstocken var långt mindre? Detta bevisar, att siffran är arbiträr
och måste undergå en jemkning i samma stund landets behof
af kapitaler blir större. Hvad man bör taga i betraktande är förhållandet
emellan Statens inkomster och sedelstocken. Då alla liqvider
till Staten göras med Bankens sedlar, så är klart, att ju större
summor af statsmedel inkomma i Statens kassor och der skrinläggas,
desto större blifva olägenheterna, såvida de icke åter utsläppas
i den allmänna rörelsen. Af den vid Betänk, fogade tablå
öfver förhållandet vid 1823 års Riksdag emellan Bankens sedelstock
och statsinkomsterne, finner man att da sednare utgjorde
6,819,896 Rdr, och sedelstocken 27,379,370 Rdr, deruti inberäknade
Riksg:s-sedlar, och således upgingo statsinkomsterne under den
Statsreglerings-perioden till j af sedelstocken, men nu till nära |.
JU
Den 3 December f. m.
Häraf inses nödvändigheten, att penningarna cirkulera lättare än
hittills, och lägges detta till hvad jag yttrat om depositionsräkningen,
skall klagomålet öfver skrinläggning af statsmedel anses fullt
befogadt.
Med afs:de på för handen varande förhållanden är den gjorda
jemförelsen emellan Statens inkomster och Bankens utelöpande sedlar
för ringa uptagen, ty i tablån förekomma endast de beräknade
inkomsterne. Vi veta att beräkningen af dessa inkomster är alltför
låg, så att i st. f. att bråket här är pY skulle, om öfverskotten
jemväl intagas, bråket blifva JT. Utsk. synes mig således
haft allt skäl att göra hvad på detsamma kunnat ankomma för att
befordra skyndsamhet i penninge-cirkulationen inom Stats- och
Riksg:sKont:n. Dessutom har Utsk. ansett nödvändigt, att sättet,
hvarpå penningar tillhandahållas Stats- och Riksg:sKont:n, förändras,
och en föreg:de talare har sagt, att enl. nu gällando reglemente
äro Fullmäktige skyldige att endast emot obligationer utlåna
de från StatsKont. öfverlemnade medel eller också att upköpa
dessa obligationer. Detta är en sanning, och föreskrifterna äro så
minutiösa, att t. o. m. kursen är bestämd, till hvilken dessa obligationer
få af Fullmäktige upköpas. Nu är det ganska påtagligt,
att om man icke vill lemna Fullmäktige fria händer att, hvilket
jag anser rättast, utsläppa de s. k. Riksg:sKont:s medel, utan man
vill bibehålla de nuv:de restriktiva stadganderne, böra de göras så
förnuftiga som möjligt. Att ålägga Fullmäktige att köpa obligationer,
är väl det mest olämpliga man kan upfinna. Det är före
skrifvet,
att dylika obligationer få af Fullmäktige köpas ända tili
91 proc. af deras nominela värde. Om nu Fullmäktige på sådana
vilkor upköpt obligationer men måste realisera dem, skall förlust
ovilkorligen upkomma, enär obligationerna icke äro säljbara i Stockholm
och i Hamburg hafva de fallit i värde högst betydligt, om
de ens äro säljbara der. Skulle Riksg:sKont. deremot nu upköpa
obligationer, så kunna de säkerligen erhållas till ganska lågt värde,
men följden deraf blir, att dessa papper förlora det förtroende
de förtjena att hafva och under flera år förvärfvat sig. Om de
deremot belånas, så, utan att deras värde nedsättes, bör Riksg:sKont.
få lemna 70 å 80 proc. of deras nominela värde. Dessutom
bör man ihågkomma att, såsom en talare sagt, endast få personer
uplåna dessa medel, hvilka man vill hålla allmänna rörelsen
tillhanda, och då är det väl lämpligare, att medlen utlemnas i
landsorten än till några diskontörer i Stockholm, som sedan spri
da
dem i landsorten emot vida större ränta än de sjelfva erlägga.
Jag har genomläst Riksg:sKont:s probr för flere år och deraf funnit,
att der tillgängliga medel uplånats på några få händer. Om
man derjemte ihågkommer, att räntan inom Sverige är bunden och
icke fri, i hvilket sednare fall penningerörelsen i landet skulle
lätt kunna regleras, så, enär Privat- och Filialbankerne, hvilka
uti sina oktrojer fått bestämd den ränta de få taga, icke kunnat
uplåna dessa medel i Riksg:sKont. emot den der föreskrifna räntan,
utlemnas de i stället till personer, hvilka under namn af courtage
Den 3 Deoember f. m.
55
och provision betinga sig af andra den ränta penningeställningen
lil låter.
Man har sagt, att afsigten med förslaget vöre att bereda Filial-
och Privatbanker fördelar, stridande emot 1824 års Banklag.
Detta Sr ett fullkomligt misstag, utan afsigten Sr endast att underlätta
rörelsen, och jag vill nu bevisa nödvändigheten deraf.
Dessa Bankers verksamhet består deri, att de hvari sin ort skola
hopsamla kapitaler för att under form af Kreditiv och lån bålla
dem allmänheten tillhanda, och de måste vara beredde på, att då
vid en inträffande kris vårt land måste utlemna silfvor till utlandet,
och Bankens sedlar blifva eftersökte, inskränka sin kreditivoch
lånerörelse. Hvad skall icke detta verka på landsorten, der
knappt nog någon affärsman har kassa, utan har den i Privatbankerne.
I den mån desse Banker minska sin kreditiv- och lånerörelse,
måste affärsmännen komma i en betryckt ställning. Det är
således af vigt för orterne att Bankerne kunna få de penningar
Fullmäktige i RiksgrsKont. kunna lemna, så att de må blifva för
allmänheten tillgängliga.
Jag hemställer till Hrrrne, om, derigenom att dessa Banker
få låna penningar i RiksgtsKont. för att tillhandahålla allmänna
rörelsen, de försättas i annan ställning än enskilde personer, hvilka
uti nämnde Verk uptaga lån. Dessutom skola Fullmäktige pröfva
den säkerhet, som för lånens erhållande erbjudos.
Man har sagt, att det varit långt bättre om Dtsk. icke framkommit
med sitt Betänk., som väckt så mycken oro. Tillkomsten
af detta Betänk, har likväl icke berott af Utskrs fria vilja. Enl.
30 § Riksd:sOrd:n åligger Utsk, att upgifva Stats- och RiksgrsYerkens
tillstånd, förvaltning och behof. Utskrs förslag innehåller
förvaltningsåtgärder, som tillkomma Riksg:sKont. och det har således
varit Ulsk:s skyldighet att framlägga dem för R. St:r. Att de
blifvit föremål för ett särskildt Betänk, är en följd icke blott deraf,
att i motioner uttalats önskningar att Utsk. måtte så tidigt
afgifva förslag till en ändamålsenlig förvaltning af Riksg:sKont.,
att R. St:r måtte kunna pröfva detsamma fullständigt, utan äfven
af den omständigheten, alt man ansåg af vigt, att under den nuv:de
brydsamma ställningen R. St:r måtte göra hvad på dem ankommer
för att underlätta penninge-cirkulationen och icke bidraga lill att
öka penningeförlägenheten. Den omtalade oron finnes i penningeställningen
för dagen, men är icke föranledd af Utsk:s Betänk.,
och till en väsendtlig del är den framkallad af de stora dimensioner,
hvari betänkligheterna emot Utskrs förslag upenbarats. Detta
förslag är, som en talare sagt, oskyldigt och detta är just dess
största fel. Vi hafva sökt afhjelpa långsamheten i penninge-cirkulationen
genom postremissvexlar m. m„, men att detta skulle uträtta
mycket stort, har jag likväl aldrig trott, ehuru fördelarne
deraf äro påtagliga. Uti Utlåt. N:o 32 yttrade BankoUlsk. vid förra
Riksdagen: »Utsk., som vid pröfning häraf funnit något hinder
från Bankens sida icke böra möta för ordnande af den föreslagna
rörelsen, hvars ändamålsenlighet i och för sig synes vara upenbara,
inser väl att syftemålet icke fullständigt kan vinnas, utan att
50
Dan 8 December t m.
från Statens sida genom anlitande af såväl LandlRänterierna, som
Statens förvaltande verk, nödiga åtgärder i nämnde afs:de vidtagas;
men då det endast tillkommer Utsk. att förev:de angelägenheter
behandla såvidt den genom R. St:rs Rank och dess lånekontor kan
befrämjas, har Utsk. skolat hemställa, att i Banko-reglementet följande
föreskrifter må få på lämpligt ställe införas <&c.»
Hvad var väl naturligare, än att, då R. St:r godkände Utslcs
förslag, man vid denna Riksdag framställde ett på dessa af li. St:r
godkände grunder bygdt förslag, och att verkliga summor nu befinnas
på landsvägarne, kan med siffror bevisas.
Här har blifvit yttradt, alt genom införandet af poslremissvexlar
endast en skillnad emellan ligga och åka skulle upstå. Om
jag föreställer mig, att K:s Befhde i Jönköpings Län skall till
Stockholm upsända 50,000 Rdr Bko, kan detta ske derigenom,
att K:s Befhde hos Privatbanken i Jönköping köper en vexel på
detta belopp och med posten öfversänder den till det embetsverk
i Stockholm, till hvilket medlen bordt öfverlemnas, för att lyftas
antingen på Privatbankens deposilionsräkning i Riksbanken, eller
hos det handelshus i Stockholm, sorn bar sig anförtrodt Privatbankens
vexelaffärer. Häremot invänder man, att Privatbanken
måste för detta ändamål hafva liggande en summa penningar, men
detta är enl. min åsigt oriktigt. Privatbankerne måsto hafva en
viss summa penningar för att dermed ombesörja deras vexlingar i
Stockholm, och denna summa går ut ur Banken och in i densamma
igen och i alla fall neutralisera de inkommande summorna de
som utgå för vexlarne. Det är således gifvet, att de penningar,
som insättas i Privatbanken i Jönköping, kunna utsläppas i Stockholm,
sedan underrättelse om den blifvande utbetalningen hit ankommit.
Peningarna hafva kommit både Privatbanken och
den allmänna rörelsen til] stor nytta. Vill man vidtaga åtgärder
i större skala för att åstadkomma den hjelp, som nu är så behöflig,
så är väl Utsk:s förslag med afside på de förvaltande verken det
lämpligaste.
Äfven är här yttradt, att Utsk:s förslag skulle medföra en
motsatt verkan till den man åsyftat. Jag får erinra, att genom
Utsk:s förslag vinnes icke ändamålet utan man måste vidtaga andra
åtgärder, och jag tillåter mig att omnämna, huru som jag tror
förenklingen i de förvaltande verkens arbeten skulle kunna ega
rum. Jag föreställer mig nemi. att intet förvaltande verk skall
hafva några kassor utan endast RiksgisKont., som till de förvaltande
verken utbetalar de erforderliga medlen, och att de förvaltande
verken alltså blifva Riksg:sKont. underlydande i afside på penningeförvaltningen.
Då man nu har 3 å 4 olika Generalkassor, är
det klart, att dessa måste vara mycket större än om man endast
har en enda. Hvad beträffar de olägenheter, som förmenas utkomma
deraf, att de förvaltande verken beröfvas deras kassor, och
att man icke kan se hvartill hvarje under dessa verk nu hörande
Hufvudtitlars utgifter upgått, så kunna dessa olägenheter undanrödjas
genom särskild bokföring, och jag har äfven hört tjenstemän
inom dessa verk bekräfta detsamma.
Den 3 December f. m.
Man har kallat Utsk:s förslag för ett finansbetänk. Då Utslc.s
Ordftde så nyligen genomgått detaljerne i förslaget vill jag icke
besvära R. o. Ad:n med en rekapitulation af hvad han sagt. Han
har tydligen ådagalagt, att enda förändringen, som med förslaget
åsyftas, är att åstadkomma inflytande statsmedels hastigare cirkulation
och större lätthet för Fullmäktige att göra medlen fruktbärande.
Ett yttrande, hvarvid man lagt mycken vigt, måste jag besvara.
Man har nemi. sagt, att Utsk. i förbigående uttalat den
åsigten, att åskillige af dess bestämmelser skulle hos K. M. anmälas.
Denna anmälan skulle då innebära en tydlig afsigt hos Utsk.
att göra en inskränkning i Konungens makt, sedan man förut sökt
antyda att sådant varit Utskts afsigt. 1 anledn. häraf anhåller jag
att få fästa upmärksamheten på Utskts yttrande i denna punkt.
Utsk. säger nemi.: På det att de beslut och stadganden, som i
anledn. af SlatsUtskts nu gjorda framställning varda utaf Rikets
Ständer meddelade och hos K. M. i underd. anmälda, måtte så
snart som möjligt kunna tillämpas, torde Utsk., som naturligtvis
kommer att införa desamma i förslaget till RiksgtsKontts nya reg
lemente,
tillika få sig updraget att, för dessa besluts och stadgandens
behöriga iakttagande under tiden intill dess sagde reglemente
kan utfärdas, derom särskildt underrätta Fullmäktige i RiksgtsKont.
Hvad har nu Utsk. härom sagt? Jo Utsk. har begärt tillstånd
att få underrätta Fullmäktige om innehållet af dessa §§ med den
föreskrift, att de skola träda i verkställighet så fort som möjligt.
Utsk. har deremot icke formulerat skrifvelsen hvarken till K. M.
eller till Fullmäktige i RiksgtsKont. Utskts yttrande i denna punkt
är endast ad notitiam och innehåller icke ett ord, huru skrifvelsen
till K. M. skall affattas. Vid genomläsande af Betänk, finner
man, att det afser Fullmäktiges i RiksgtsKont. verksamhet och icke
någon inkräktning i K. Mts höga rätt, ty hvad Utsk. föreslagit
i fråga om postremissvexlar är en för K. M. utvidgad rätt, utan
hvilken K. M. icke skulle kunna begagna Privat- och Filialbanker
såsom kontor för postremissvexlars köpande, emedan, om en sådan
rätt icke vöre K. M. lemnad, men K. M. icke destomindre anbefallde
dessa vexlars begagnande och förluster deraf upkomma, skall
det StatsRåd, som kontrasignerat ett sådant beslut, blifva af RiksRätt
dömd att betala eller ersätta Staten den upkomna förlusten.
I afstde på de öfriga bestämmelserna i Utskts Betänk, innehåller
5:te punkten att statsmedel, då de utan olägenhet kunna
någon tid undvaras, skola öfverlemnas af SlatsKont. till RiksgisKont.
, hvilket innefattar en skyldighet för Fullmäktige att emottaga
dessa medel, hvilken skyldighet Fullmäktige nu icke hafva,
och färskaste beviset derpå är K. Mts nyligen aflåtna skrifvelse till
Fullmäktige derom, att öfverskottsmedlen skola hållas allmänna rörelsen
tillhanda. Den nuvtde penningekrisen kan icke vara likgiltig
för vårt land. Det kan visserligen på ena sidan vara nyttigt,
att våra börser rensas från dem, som utan förmögenhet, utan
soliditet inlåtit sig i affärer och gjort många menniskor olyckliga;
men det kan icke heller förnekas, att den nuvtde ställningen med
-
58
Den 3 December f. m.
för något mera än en sådan rensning, ty ställningen är olycklig
för hela landet, ja för hela verlden. Jag kallar den olycklig, ty
när förlagen fattas, måste industrien minskas, och landets blomstrande
ställning blir snart reducerad till högst obetydliga dimensioner
i jemförelse med dem vi baft anledn. att hoppas. Vi känna
alla att en mängd fabriker uphört, att sågverksegare i Norrland
och en mängd Bruksegare måste inställa sina arbeten till följd af
bristande kapitaler. Detta måste vara en olycka för landet, och
jag tror således, att den nu rådande penningekrisen ingriper i alla
grener ef vår industri, hvarföre R. St:r icke böra lägga armarne
i kors och blott se på, huru allt utvecklar sig. Enl. min åsigt
bör räntan vara fri, så att de penningar, som i landet finnas, må
kunna framkallas i rörelsen, men denna fråga har redan vid denna
Riksdag förfallit. Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herm.: Det är för mig högst glädjande
och för framtiden lugnande, att en ledamot af Regeringen
här tagit initiativet. För detta lyckliga förhållande anser jag att
vi hafva att tacka StatsUtsIcs Utlåt., som synes vilja ställa Konungen
af Sverige till en LydKonung under en annan Konung i Riksgts
Kont. Då de åsigter jag i denna fråga hyllar, redan blifvit med långt
större förmåga, än jag eger, framställda af Hrr Lefrén, Gripenstedt
och Printzensköld, inskränker jag mig till att förena mig med dem,
dock med undantag af deras begäran om återremiss. Jag tyckte
mig af deras yttranden förmärka, att de önskade afslag, men dock
af artighet mot StatsUtsk. begärde återremiss. Jag för min del
tror mig ej brista i nödig höflighet mot Utsk., genom att yrka
propos. på afslag. Medan jag har ordet, anhåller jag att få uptaga
ett yttrande af Gr. Sparre, nemi. att löntagarne skulle, för att
afhjelpa den närv:de bristen, icke ännu komma i åtnjutande af
de beviljade löneförhöjningarna. Då det är ett faktum, att vinglerierna
så updrifvit aila lefnadsförnödenheter, så vore det bra besynnerligt,
om, när desse vinglare nu icke längre kunna uppehålla
sin rörelse, tjenstemännen, som företrädesvis lidit af de höga
priserna, skulle komma dem till hjelp. Jag anhåller om afslag.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Ehuru icke heller jag
förbiser det goda syfte, som ligger till grund för StatsUtsk:s förev:de
Utlåt., kan jag dock icke undertrycka min öfvertygelse, att det
resultat, hvartill Ulsk. kommit, väckt mina stora farhågor. Genom
den utveckling af ämnet, som i går gjordes, och hvarigenom visades
de stora brister och vådor, samt t. o. m. den stridighet mot
Grundlagen, som vidlåder detta Betänk,, hafva mina betänkligheter
blifvit ytterligare bestyrkta. Jemte instämmande i hvad under berörde
discussion yttrades emot förev-.de Betänk, vill jag nu endast
yttra några ord i afs:de på formen för detsammas behandling. Jag
anhåller således att få göra några anmärkmr vid de skäl, man förmenat
skulle förefinnas för att återremittera Betänk. Gr. Sparre
har sagt det vara nödvändigt att bestämma flere upbördsterminer
och deruti instämmer äfven jag; men detta skäl kan ej för mig
Don 3 December f. m.
59
synas tillräckligt för att påkalla en återremiss, ty ett sådant förslag
kan ju framställas alldeles fristående och skildt från detta,
nu förev:de, samt under sådan form vinna R. Stms bifall. Hvad
deremot angår 5:te punkten, mot hvilken jag har de väsendtligaste
anmärkn:ne att göra, har jag hört Utsk:s Ordf:de säga, att Utsk:s
afsigt ingalunda varit, att Riksg:sKont:s Fullmäktige skulle pröfva,
huruvida Statsmedel kunde utanorrlnas vid inträffande behof. Det
är visserligen sannt, att sådant aldrig hittills inträffat, men blott
möjligheten att det kunde framdeles komma i fråga, är för mig af
tillräcklig vigt för att hindra mig från förslagets bifallande härutinnan.
Den enda punkt, som jag finner Dtsk. haft skäl att framställa,
och som borde införas i Riksg:sKont:s reglemente, är den
7:de, som afser, att Fullmäktige skulle hädanefter kunna belåna
obligationer,- i st. f. att, såsom hittills, upköpa dem. lien det är
ett moment äfven i denna punkt, som jag anser oriktigt, nemi.
att lånetiden icke får öfverskrida 6 månader efter nästa Riksdags
början. Denna termin anser jag högst olämplig, men jag tror den
kunde förändras på det sätt, att Utsk. i stället satte den längsta
tid, som kunde vara erforderlig; och endast denna punkt anser
jag kunna komma i fråga att återremitteras för att sedan läggas
till grund vid upgörandet af Riksg:sKont:s reglemente. Slutligen
finner jag slutstrofen, näst efter 8:de punkten, vara till
den grad Konungamakten förnärmande och inskränkande dess rättigheter,
att samma strof ensam borde vara tillräcklig att förkasta
detta Betänk. Under den mest skenbart oskyldiga yta, har denna
strof, likasom blott i förhållande och utan att ega med föreg.-de
punkter någon nummerföljd, framställt ett försåtligt angrepp mot
den andra Statsmaktens i Grundlag tillförsäkrade rättighet att, oberoende
af R. St:r och dess delegerade RiksgisKont., alltid ega de
nu ifrågav:de medlen under dess omedelbara disposition genom
StatsKont. Skulle någon förändring ske, önskade jag snarare att
Riksg:sKont:s verksamhet uphörde, då nu anledn:n till dess upkomst
ej längre förefinnes, och dess göromål derefter förflyttades
till StatsKont. På grund af hvad jag nu yttrat, anhåller jag att
R. o. Ad. ville, med återremitterande af 7:de punkten, för öfrigt
afslå StatsUtsk:s Utlåt.
Frih: Alströmer, Carl Jonas Oscar: Detta Retänk. kan,
efter min tanka, svårligen afslås, enär förslaget, jemte mycket nytt
innefattar stadganden som redan finnas i Riksg:sKont:s nuvarande
reglemente och måste inflyta i det reglemente, som kommer att
under denna Riksdag fastställas. Jag vågar derföre hemställa till
dem, hvilka yrkat afslag, om de icke skulle finna lämpligare ått
förena sig om återremiss, helst StatsUtsk., vid granskning af de
afgifna yttrandena, icke lärer kunna misstaga sig om afsigten med
återremissen och således otvifvelaktigt bör finna att den skett endast
för bevarande af formen. Då på skäl föreg:de talare anfört
Betänk, bör och sannolikt äfven blir återremitteradt, anser jag mig
böra i afs:de på den 7:de punkten yttra några ord. Onekligen
vore det nyttigast och bäst att vid utlåning af Riksg:sKont:s medel
CO
Den 3 December f. m.
Fullmäktige finge fr ia ro händer och att åt dem öfverlemnades att
pröfva fullgiltigheten af erbjuden säkerhet. Men om detta icke
skulle befinnas lämpligt, utan speciella föreskrifter i detta fall fortfarande
såsom hittills skola i Riksg:sKont:s reglemente meddelas,
så synes mig bland de inrättningar, åt hvilka Fullmäktige ega rättighet
att lemna lån, JernKont. jemväl böra uptagas, eller att åtminstone
JernKontis obligationer måtte upräknas bland dem, hvilka
få i Riksg:sKont. belånas. Det är icke blott en fördel för JernKont.
, denna sekelsgamla Institution, hvars soliditet ingen lärer
kunna betvifla, som härigenom skulle beredas, utan fastmer och
hufvudsakligen för den allmänna rörelsen, enär denna låneanstalts
verksamhet sprider sig till alla delar af landet med undantag endast
af de sydligaste, nemi. de conqueterade provinserne, der någon
egentlig bergverksrörelse icke finnes. En mera oegennyltig
låneanstalt lärer näppeligen kunna förefinnas, enär JernKont., för
att kunna i högre mån än dess egna fonder medgifva, understödja
Bruksegares förlagsbehof, stundom utlånar uplånta penningar mot
samma ränta, sorn för de lånta medlen erlägges och sjelf vidkännes
den möjligen upkommande förlusten. Större säkerhet än
JernKont. har att erbjuda lärer icke kunna fordras. Kont:s kapitalbehållning
utgjorde vid 1856 års slut 2,502,868 Rdr 43 sk.
Bko. Delegarnes årliga afgifter till Kont. i s. k. JernKonttsdaler,
nu utgående med 2 sk. 8 rst., men från och med nästa år med
8 öre på sk. för det i Kont. delaktiga smide, upgå i rundt tal till
40.00!) Rdr Bko. För lån som uptagas, äro dessutom Bruksocietetens
medlemmar solidariskt ansvariga, emedan, enl. gällande reglemente,
sådana få af Fullmäktige uptagas i Bruks-societelens namn
och å dess vägnar. KonRs förvaltning är äfven underkastad allmän
kontroll i det att, i anseende till dess kreditivrätt i Riksbanken,
en af Fullmäktige i R. St:rs Bank deltager i de är liga revisionerne.
Obligationer få icke utgifvas till högre sammaniagdt belopp
än 400.000 Rdr Bko. Desse äro ställda på 14 dagars upsägning
för obligationernas innehafvare.
Hvad jag nu haft äran anföra anhåller jag måtte af StalsUtsk
tagas i behörigt öfvervägande vid upgörande af förslag till
den § i Riksg:sKont:s reglemente som skall motsvara § 197 i det
nu gällande.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Det vigtiga ämne, som
under 2 plena utgjort föremål för R. o. Ad:ns öfverläggning, har
jag ansett förtjent af största upmärksamhet. Jag har också sökt
följa såväl de anfall, sorn blifvit gjorda mot Utslcs förslag, som
äfven de anföranden, genom hvilka det blifvit försvaradt. Om jag
också icke kan lemna mitt bifall till detsamma, är jag dock ingalunda
döf för de röster, som höjts för flera punkter deraf. Det är
sedan långliga tider man öfverklagat en stor del af allmänna upbördens
långa liggtid utan att den kommer allmänna rörelsen till
godo. Att StatsUtsk. således framkommit med ett förslag att häri
göra ändring, helst i en tidpunkt, som jag visserligen icke anser
förtviflad, men som dock är ganska bekymmersam, förtjenar fullt
Den 3 December f. m.
Cl
erkännande och är väl förenligt med dess pligt. Det uttalade syftet
är godt och riktigt, men ändamålet helgar icke alltid medlen,
och dessa böra icke vara af den beskaffenhet som de föreslagna.
Förslaget har blifvit så anatomiskt dissekeradt, att det vore att
missbruka R. o. Ad:ns tålamod, om jag skulle försöka att med
min lilla skärf bidraga till att framvisa dess rätta beskaffenhet.
Det är dock 3 särskilda punkter jag vill hålla mig till. T den
ena af dessa — då jag icke kan läsa, anhåller jag om ursäkt i
händelse jag skulle misstaga mig, men jag tror det är den 7:de —
säges, att upbördsmännen skulle insätta de influtne medlen i Privatbankerna.
Om dessa har man redan så mycket talat, att något
vidare icke behofves. De äro enskilda institutioner, som jag anser
hemta sin hufvudsakliga styrka deraf, att de hafva sin egen styrelse
och äro under desamma sjelfständiga, garanterade och sanktionerade
af K. M., men oberoende af Kronans Embetsman. Ett
sådant insättande af medel som det föreslagna tror jag icke skulle
lända till ändamålets vinnande, emedan Bankerna troligen skulle
blifva föga belåtna med att först mottaga penningarna och straxt
derpå få anvisningar på desamma. Den andra punkten, som jag
tror blifvit något för lätt öfverhalkad, är i fråga om det förhållande,
som skulle upstå mellan StatsKont. och Fullmäktige i RiksgisKont.
, vid bestämmande af de ifrågavide medlens behöflighet. Visserligen
har StatsUtsk:s Ordfide, om jag eljest rätt upfattat hans
anförande, gifvit tillkänna, att denna pröfning icke skulle bero på
RiksgisKont., utan på K. M., men jag hade önskat, att förslaget
tydligare uttryckt detta, på det de konflikter måtte undvikas, hvilka
jag och flere andra talare förutsatt kunde inträffa. Hvad slutligen
sista strofen i Betänk, vidkommer, är jag öfvertygad, — synnerligen
sedan en af Utskts ledamöter förklarat det aldrig kunna falla
Utsk. in att detta beslut skulle utan K. M:s bifall vinna laga kraft,
att sådan varit Utskts mening, och att således ordet »anmälda»,
som väckt så mycket misstroende, tillkommit af förbiseende, hvilket
jag också hoppas framdeles blir rättadt. På grund af hvad jag
nu anfört, förklarar jag min tanke vara att förslaget icke bör afslås,
utan återremitteras till Utsk., under full förtröstan att detsamma,
som visat sig så nitiskt att vinna ett godt ändamål, icke
skall underlåta att utfinna de medel, hvarigenom detta lämpligen
kan vinnas, och framför allt, att förslaget bringas i öfverensstäm
melse
med Grundlagen, samt särskildt § 64 Reg:sF:n.
Hr Mannerskantz: Då jag af en bland R. o. Adms till
BankoStyrelsen utsedde medlemmar hört uttalas en sats, som jag
anser högst skadlig för Bankens säkerhet, så kan jag icke annat
än på det lifligaste deremot protestera. Bankens säkerhet, och den
yttersta grund, hvarpå dess förmåga att med silfver inlösa sina
sedlar hvilar, beror derpå, att under inga vilkor någon
tillökning i sedelstocken utöfver hvad som vid 1844 års Riksdag
bestämdes, må få ega rum, utan att en motsvarande qvantitet silfver
går in i Bankens hvalf. Man säger, att detta belopp blef godtyckligt
bestämdt. Ja, låt vara att så skedde, men sedan det en
62
Den 3 December f. m.
gäng är faststäldt, får det icke rubbas om Bankens realisationsförmfiga
skall kunna säkert uprättbållas. Man skall och kan icke
säga, att om rörelsen vid en viss tidpunkt fordrar mera rörelsemedel
än vid en annan, man derföre skal! behöfva öka den utelöpande
sedelstocken ty om brist på bytesmedel upstår, så skaffar
sig rörelsen sjelf det nödiga på det sätt, att då värdet på hvarje
kreditpapper stiger i samma mån som tillgången derå blir förminskad,
detta föranleder dertill att en motsvarande qvantitet silfver
inflyter. Om man jemför beloppet af sedlar nu med det belopp
som förefanns, då vi sist voro i en sådan betryckt ställning, eller
vid 1844 års slut, så visar sig att vår sedelstock nu är lOmilkr
större än den då var. Detta bevisar att vår rörelse så tilltagit,
att ehuru vi nu äro i större penningeförlägenhet, än vi tillförne
varit, rörelsen icke släpper ifrån sig dessa 30 milhr. Det är genom
ett oriktigt förhållande af kreditpapper till den metalliska
valuta, hvarpå sådant papper alltid måste vara grundadt, som den
ofantliga affärskrisen har upkommit, hvilken nu sträckt sina förstörande
verkningar ända till oss. Emedan man på andra ställen
gjort missbruk vid utgifning af kreditpapper, har efterfrågan på
det metalliska myntet blifvit så stark, att silfret och guldet derigenom
sopats bort ifrån alla Banker och alla börser. Man har
nemi. skapat ofantliga massor kreditpapper, som föregåfvos vara
verkliga kapitaler; och länge gick och gällde såsom sådana, men i
samma ögonblick man fann, att de icke voro det, utan knappt
egde något värde, tvingades man att eftersöka de rätta förlagsmed
len,
och försöket att få reda på dessa har orsakat, att efterfrågan
af guld och silfver blifvit så stor, hvilken reaktion äfven kastat sig
tillbaka på vårt land. Men då frågan nu just är att kunna skaffa
hårdt mynt, så vore väl den oklokaste åtgärd man i ett sådant
ögonblick kunde vidtaga, att utfärda nya papperslappar. Min öfvertygelse
är, att vi visserligen böra med den allmänna krediten
träda emellan, för att bispringa den enskilda krediten, som nu är
alldeles tillintetgjord, men vi böra ingalunda för detta ändamål
från Banken utsläppa mera sedlar, utan att densamma skaffar sig
tillgång på verklig guld- och silfver-valuta. Den stora efterfrågan
på det hårda myntet, och det upbörda förtroendet till alla kreditpapper,
som af enskilda utgifvas, gör det nödvändigt, att man i hvarje
land skaffar sig så starka kreditanstalter som möjligt, så att dessa
i farans stund må kunna träda emellan för att hjelpa, och just
derföre är det af största vigt, att man uppehåller den kreditanstalt
i vårt land, på hvilken alla de öfriga hvila, och icke vidtager
åtgärder, som stjelpa i st. f. hjelpa. Då jag under en lång
följd af år haft R. o. Ad:ns förtroende att vara ledamot af BankUtsk.
, har jag ansett mig böra upträda till försvar för den grund,
hvarpå vår Bank hvilar, och icke låta detta tillfälle vara obegagnadt
att protestera mot en rubbning af det, som utgör hufvudgrunden
för vår Banklagstiftning, och för våra industriella förhållandens
deraf beroende trygghet, emot vådan af alltför starka och
täta vexlingar i värdet af landets gällande mynt.
Den 3 December f. m.
63
Gr. Sparre: Jag var fullkomligt beredd på, och jag sade
det äfven, att de ord jag yttrade derom, att jag var färdig till
hvarje upoffring, ja äfven den att Statsregleringen med de betydligt
t i 1 lök ta lönerna icke skulle genast träda i verket, — här
skulle illa uptagas, men jag kan icke hjelpa det. Jag tror att i en
tid af så allmän oro måste upoffringar göras, och jag vidblifver
den åsigt, alt möjligen Statens embetmän lika vä! som alla andra
kunde tvingas till något offer. Dermed har jag icke sagt, att Statens
embetsmäm skola lida för hvad vinglare felat, men här kan
blifva fråga icke om att komma vinglare till hjelp, utan hvad vi
så ofta hört nämnas, om en Statsbristsumma, större kanske än vi
hade föreställt oss. Det kan icke nekas — och jag vågar uttala
denna åsigt, emedan jag aldrig deltagit i den stora och nästan öfverdrifna
frikostighet, som blifvit af StatsUtsk. visad — att detta
Utsk. handterat de allmänna medlen med så öppen hand, som om
det hade haft att ösa ur Perus grufvor; och vi måste betänka, att
den beräkning, som blifvit gjord af Statsinkomsterne, möjligen kan
slå fel. Låtom oss taga i betraktande de 2:ne af en talare vid ett
föreg:de tillfälle upgifna hufvudkällorna för Statens inkomster: tullen
och bränvinsskatten, sorn utgöra af dessas totalsumma. Tullen
är beräknad till omkring 10£ mill:r, eller lika med 1855, och
det antyddes, att den skulle t. o. m. komma att betydligt öfverstiga
denna summa. Huru har det gått i år? Jag tror icke att
tullinkomsterne för detta är öfverstigit de för 1855, och hvad
är då att förutse för nästkommande år. Då vi höra att nästan
alla de hus, med hvilka våra köpmän hafva sina största affärer,
göra bankrutt, är det då sannolikt att tullinkomsterna skola för
nästa år upgå till samma belopp som 1855? — Vi hafva sett att
priset på bränvin fallit i vissa orter ända tili 1 Rdr 12 sk. kannan.
Är det väl sannolikt, särdeles då bränvinsskatten blifvit
höjd till 30 sk. pr kanna, under det att bränvinsfabrikanterne
med den nuv:de skatten arbetat med ringa eller ingen vinst, samt
den minskning i arbetsklassens inkomster, som blir en följd af bristande
arbetsförtjenst, skall föranleda minskning i konsumtionen af
bränvin, att tillverkning af denna vara nästa år skall upgå till
det belopp att Statens inkomst af denna skatt blir lika som nu?
Om man således med sannolikhet kan beräkna, att vid dessa båda
inkomstkällor, som lemna -f- af det hela, skall upstå brist, är det
icke då skäl att tänka på några inskränkningar? — Jag har blott
velat rättfärdiga mitt förra yttrande, att man borde vara betänkt
på allt som kunde bidraga att afhjelpa den brist, som man måste
befara, och ett så oskyldigt yttrande synes mig icke hafva bordt
med hån bemötas. Det har blifvit lagdt mig tili last, att jag sagt,
det ställningen vore förtviflad. Det är möjligt ehuru jag ej erinrar
mig att detta uttryck undfallit mig och att det kan synas
för starkt, men det måste medgifvas, att hvad vi nu hafva för
för ögonen är något mera ån blott en lexa för vinglare, då hela
vår Börs vacklar, då de rikaste hus icke kunna fullgöra sina förbindelser.
Vår Bruks- och Sågverksrörelse, som hittills hemtat
sina förlager derifrån, hvar skola de laga dem? För egen del är
<u
Den 3 December f. m.
jag lyckligtvis i den ställning, att jag kan vara fullkomligt lugn,
emedan jag icke har några affärer. Med en ärfd egendom, och
med en lön, som sätter mig utom alla behof, kan hos mig ingen
fruktan upstå för egen del, men för det allmännas skull — jag
måste bekänna det — bäfvar jag. Jag kan icke undgå att med
blicken fästad på de närvtde förhållandena för mitt minne uprulla
den glänsande tafla, som för 4 eller 5 månader sedan på detta rum
framställdes öfver vår lyckliga ställning, för att visa, det 20 roilhrs
Statsskuld vore en obetydlighet. Jag inlade då en protest mot
denna lysande tafla; och säga hvad man vill derom, siareblick mod
afstde å den aldra närmaste framtiden låg icke deri. Jag vill önska,
att den för en mera aflägsen framtid måtte vara mera profetisk.
Då man emellertid nu med frikostighet beviljat alla möjliga
anslag, och dertill beslutat sig för att uplåna 20 milhr till jernvägarna,
så må det ursäktas mig, om jag intages af någon oro för
vår framtid; och borde jag icke med hån anfallas derföre att jag
såsom den yttersta och sista utvägen angifvit möjligheten af någon
inskränkning äfven för Statens embetsman.
II r Gripenstedt, J o h. Aug.: I anledn. af hvad som här
blifvit yttradt, anser jag mig skyldig att, ehuru jag helst velat
undvika att ytterligare uptaga R. o. Ad:ns tid, tillägga några ord.
Man bar vid försvaret af detta Betänk, sökt gifva det en färg af
oskyldighet och menlöshet, egnadt att mildra den stränga dom,
som detsamma enl. mitt. omdöme förljenar, och man har för detta
ändamål velat beropa sig på något misstag vid upfattningen af förslaget,
men jag tiar ej kunnat finna, hvari detta misstag egentligen
skulle bestå. Med lätt hand har det vissserligen blifvit vidrördt,
och sagdt, att en misstydning skulle egt rum i tolkningen af 5
punkten, sorn icke skulle hafva afs:de på den allmänna upbördens
öfverlemnande till Riksg:sKont., utan blott syfta på öfverskottsmedlen
och dessas hastigare aflemnande. Emot en sådan mening måste
jag dock åberopa det nämnda mom:s tydliga redaktion, och för
att göra saken ännu mera of vetydig, an håller jag att få citera de motiver,
som föregå Utslcs förslag, der det först talas om öfverskottsmedlen
och sedan tillägges: »En icke obetydlig tillökning af de medel, som
»genom räntebärande obligationers belåning hädanefter kunna hållas
»allmänna rörelsen tillhanda, skulle dessutom beredas, i fall ltiksg:s»Kont.
finge för sådant ändamål från StalsKont. emottaga icke blott up»komna
öfverskott, utan äfven de i upbörden influtna medel, som
»under någon tid kunde för sistbemälda embetsverks förestående ut»gifter
undvaras.» Efter min tanka är det knappt möjligt att uttrycka
sig mera klart och bestämdt och det måste således stå fast,
hvad också ingen med oför v i I lad t omdöme lärer kunna betvifla
nemi. att det varit meningen att till utlåning använda den löpande
upbörden. Stridigheten af denna grundsats mot våra Grundlagar
samt dess vådliga beskaffenhet i mångfaldiga afs:den, har jag
redan förut haft äran visa och det torde ej vara af nöden alt vidare
utveckla alla dessa omständigheter, men oskyldigt kan jag
åtmin
-
Den 3 December f. m.
65
åtminstone icke anse ett förslag vara, som sålanda utmärker sig
för vådor oell lagstridighet. Då man uptagit till vederläggning
hvad jag förut yttradt angående Irsta punkten eller om postremisserna,
måste jag beklaga mig öfver det oriktiga sätt, hvarpå mina
yttranden blifvit upfattade, och jag lemnar derhän antingen det
skett genom otydlighet af min framställning eller genom någon
afsigtlig dragning af mina ord. Jag har sagt, och jag tror att
hundra vittnen kunna bestyrka detta, att en sådan utväg som den
föreslagna, med hänsigt till den allmänna rörelsen icke åstadkommer
någon lättnad, utan endast medför det resultat att penningarna
i sådan händelse få ligga i stället för att åka, såvida de icke
insättas i låne-anstaller, der de genast kunna utlemnas hvilket ej
är förhållandet med Riksbanken och al la dess underafdelningar eller
lånekontor. Detta har jag sagt och delta lärer icke kunna af någon
bestridas. Men jag har tillagt, att om medlen deremot insattes
i sådana anstalter, der de genast blifva utlemnade i allmänna
rörelsen, så är onekligt, att denna rörelse kommer några dagar
förr i åtnjutande deraf, än om penningarne blifvit med posten
afsända. I sådant fall har man likväl invecklat sig i andra, vida
större olägenheter, hvilka jag vid granskningen af 7:de och 8:de
punkterna sökt framställa i hela deras vidd. Häraf följer således
att i ena händelsen blifver åtgärden likgiltig och onyttig, och i
den andra farlig och skadlig, och ur begge dessa synpunkter tror
jag mig hafva haft skäl att finna förslaget icke vara antagligt. I
afside å de direkta liqviderna mellan Riksg:sKont. och allmänna verk
har man velat visa, att den förveckling, som enligt min tanka
skulle i st. f. den åsyftade förenklingen upkomma, icke vore så
farlig, och såsom skäl anfört, att sådana liqvider redan nu ske
omedelbart af de summor, som äro anvisade för enskildta företag.
Men just deruti ligger skillnaden. Det är fullkomligt i sin ordning,
att utbetalningen till enskilda bolag och arbeten sker direkt,
men då fråga är om allmänna verk, som taga sina befallningar
från K. M., samt i afside å tider och summor ställa sig dess bud
till efterrättelse, då påstår jag att förhållandet är annorlunda. —
I afside å öfverskottens aflemnande har man icke egentligen haft
något annat att anmärka mot hvad som nu i detta afside är föreskrifvef,
än att i en mellanmening af 1844 års Bref förekommer,
det stadgande att aflemnandet skall ske först sedan ltiksbokslutarbetet
begynt och dervid approximativt visat sig att öfverskott skola
upkomma. Man har nemi. påstått att häruti skulle ligga ett hinder
för liqvidens verkställande i behörig tid; men äfven de,
som sådant påstått, hafva dock medgifvit, att denna omständighet
hittills alls icke varit hindrande för medlens aflemnande, så snart
sådant lämpligen kunnat ske.
Det tyckes således vara temligen klart, att i sjelfva verket
ingen ändring häruti behöfves, äfvensom det väl torde vara i sin
ordning, att man har någon säker ledning för bedömandet af dessa
förhållanden, innan utbetalningen skall ske, och en sådan vinnes
först genom Riksboksluts-arbetet. Dessutom skulle lätteligen kunna
X H. 5
6G
Den 3 December f. m.
inträffa, derest ej den omhandlade föreskriften funnes, att så snart
Riksg:sKont. tyckte att någon betydligare summa t. ex af tullmedel
eller bränvinsskatten influtit, som enligt dess tanka borde
lemna öfverskott, från Riksg:sKont:s sida kunde väckas mera eller
mindre pockande anspråk på dessa förmenta öfverskotts ofördröj liga
aflemnande. Alla dylika tvist i g heter mellan Riksg:sKont. å ena
sidan och allmänna verk å den andra synas mig böra förekommas,
och de föreskrifter som i detta afs:de nu äro gällande, tror jag
vara för ändamålet fullt tillräckliga. I afs:de å medlens utreqvirerande
från Riksg:sKont., har man här alldeles förbigått att yttra
sig om en punkt, nemi. den 6:te, sorn jag emellertid icke kan underlåta
att nu något vidröra. Det säges nemligen att »i likhet
»med hvad förut skett i fråga om lyftningen af de till utgående från
»RiksgrsKont. anvisade extra Statsanslag, torde vederbörande förvaltande
verk varda af K. M. i Nåd. förständigade, att endast i mån
»af behof från StalsKont. reqvirera och utlaga do till den ordinarie
»Statsregleringen hörande anslags-summor.» Hvar och en måste vid
genomläsande häraf ovillkorligen tro, att det väl finnes en föreskrift
rörande reqvisitionerna af extra medel, men deremot icke
någon sådan angående de ordinarie. Detta är likväl ett fullkomligt
misstag, ty just en sådan föreskrift som Utsk. begär, finnes
redan och är utfärdad den 29 Maj 1848 till StatsKont. KrigsColl.
Förvaltnrn af Sjöärendena, Ofverlnt.Emb., Styrelsen öfver Fängelser
och Arbetsinrättningar m. fl. — eller med ett ord till alla de
penningeförvaltande verken, och på det intet tvifvel derom måtte
förefinnas, ber jag att få upläsa brefvets innehåll, hvilket är helt
kort och så lydande: »Med anledning af Rikets nu församlade Stän»ders
uti underd. skrifvelse den 18 innev:de månad till Oss gjorda
»framställning om angelägenheten deraf, att de till särskilda Em»betsverks
disposition anvisade statsanslag, icke från Eder (Stats»Kont.
) må uttagas förr än sådana anslag erfordras till de utgifter
»som dermed böra bestridas, aflåta Wi nu till samtlige vederbörande
»nådig befallning att endast i mån af behof bos eder reqvirera och
»lyfta de medel, hvilka från eder skola för de enl. stat och förord»nanden
erforderliga utgifter, de särskilda Embetsverken t i 11 han -  »dahållas.» Jag tager mig friheten fråga om någon kan uttrycka
sig mera bestämdt, och klart? och hvad vill det då säga, att nu
ånyo komma fram med en anhållan, att K. M. måtte utfärda en
föreskrift, just sådan som den hvilken redan förut är gifven? 1
afs:de å skattemedlens utlåning till enskilda Banker är redan så
mycket taladt, att jag icke vidare vill pröfva R. o. Ad:ns tålamod
i detta hänseende. Då man emellertid så mycket fäsladt sig
vid det oriktiga deri, att Fullmäktige för närv:de skulle vara skyldige
att upköpa obligationer, vill jag blott fästa upmärksamheten
på att detta alldeles icke är något åliggande, utan att Riksg:sKont„
har fria händer antingen att köpa eller belåna dylika obligationer,
hvilken sednare utväg såsom den lämpligaste, också lärer vara den
som på sednare tider, nästan ensamt blifvit begagnad.
Slutligen ber jag att få med några ord besvara Gr. Sparres
sista yttrande. Han har framställt en förtviflande åsigt om
Den 3 December f. m.
67
den sorgliga ställning, lian förut afmålat, och det medgifves,
att hans sinnesstämning måtte befinna sig på gränsen af förtviflan
då han kunnat yttra, det han vore färdig att biträda hvilka åtgärder
som helst utom de hvilka nu blifvit af Utsk. föreslagne. Om
man å ena sidan måste erkänna att häruti icke ligger någon komplimang
emot Utsk. och dess förslag, så torde man å den andra
sidan knappast kunna finna ett mera talande uttryck af förtviflan,
itn att sålunda på förhand hafva lemnat sitt bifall in blanco tili
hvarje nytt förslag angående dot ondas botande, som kan komma
att framställas. I afside å Hr Gr:ns anmärkningar mot min framställning
för någon tid sedan, ang:de vår ekonomiska ställning,
torde den värde Gr:n påminna sig, alt bela den omordade taflan
bestod af statistiska upgifter öfver förhållandet med alla våra näringsgrenar,
iclce för ögonblicket, ulan för en tid af 20 år. Emellertid
var det just Gr. Sparre, som då förebrådde mig att hafva
begagnat alltför gamla statistiska dala, och hafva utsträckt jemförelsen
alltför långt. Hr Grin behagade kanske erinra sig hvad
jag då svarade härpå, eller att sådant skedde just för att icke missleda
någon genom att framställa förhållandena efter de sednaste
årens erfarenhet, hvilkas exceptionella beskaffenhet jag vid detta
tillfälle icke en utan kanske 10 gånger sjelf framhöll. Au deremot
söker Gr:n framskjuta den tanken, att det skulle hafva varit
endast på resultaterna af dessa år som jag grundade mina beräkningar.
Jag vet icke om det är Grins dåliga minne, eller någonting
annat som jag härvid bör anklaga. För öfrigt ämnar jag alldeles
icke framställa mig såsom någon profet för framtiden. Jag
har endast sagt, angide den fråga som då var väckt och hvarom
då talades, nemi. huruvida landet kunde anses hafva förmåga att
bära en skuld af det ifrågasatta beloppet, att en sådan stats-skuld
alldeles icke enl. min tanka stod i något oproportionerligt förhållande
till landets krafter, och för denna mening har jag sökt lemna
bevis genom en utredning, som man haft godheten finna nöjaktig.
Hvad åter angår de särskilda inkomst-titlar, som nu blifvit omnämnda,
elier tullen och bränvinsskatten, så får jag förklara att
hvad tullupbörden beträffar, så måste det anses öfvergå all förväntan,
att under ett år sådant som detta, då fjolårets skörd örn icke
qvan t ila t i vt, åtminstone qvalitativ t blef så godt som förlorad, samt under
det samtidiga intrycket af den penningebrist och financiella förlägenhet,
som under loppet af detta år existerat i nästan hela den civiliserade
verlden, rörelsen hos oss oaktadt allt detta kunnat fortgå så, att tullupbörden
för i år belöper sig till ungefär samma belopp som för
år 1855. Detta högst tillfredsställande faktum visar emellertid
att välståndet hos den stora massan af konsumenter, åtminstone
hittills icke aftagit, och det är åt detta hall som man härvid hufvudsakligast
bör rikta sin upmärksambet, ty i detta afside, likasom
i striden, är det ändock de stora bataljonerna som slutligen gifva
utslaget. Hvad åter framtiden bår i sitt sköte, det vet Gr. Sparre
lika litet som jag. Beträffande slutligen bränvinsskatten, så måste
jag bekänna att jag ingalunda hyser så sanguiniska förhoppningar
som Gr. Sparre, om en betydlig förminskning i superiet; och så
68
Den 3 December f. m.
länge konsumtionen af bränvin fortgår, torde man väl också få antaga
att produktionen deraf, härmed håller jemna steg. Dessutom
ber jag Hr Gr:n erinra sig, att i Statsregleringen är skatten derå
beräknad endast till 4,800,000 Rdr, då denna skatt likväl i år
gifvit 6,100,000 Rdr, hvartill kommer för framtiden en tillökning
af 10 öre per kanna, hvilket med samma tillverknings-belopp som
i år gör ytterligare 1,200,000 Rdr. Afven med antagande af
någon förminskning i tullupbörden för den närmaste framtiden,
hvilket jag på grund af oförutsedda händelser, visserligen anser
sannolikt, tror jag dock, med afs:de derpå, att brännvinsskatten,
såsom nyss är visadt, bör lemna en betydligt ökad tillgång, att
dessa omständigheter kunna motväga hvarandia, och att således i
alla fall inkomst-beräkningen i sin helhet kan bära sig.
I fråga om det nu förevide förslaget, anhåller jag att nu till
sist endast få tillägga, att jag i detta afs:de till alla delar vidblifver
de åsigter och yrkanden som jag i går hade äran framställa.
Gr. Lagerbjelke: I anledn. af de anmäikn:r, som sednast
blifvit framställda, anser jag min skyldighet vara att med några
ord försvara mitt förra yttrande. Man har sagt, att den sednare
delen af 5:te punkten blifvit af mig framhållen i ett alltför oskyldigt
ljus, och att man i motiverna skulle mera tydligt se hvad
meningen vore. Samme talare har som bevis för sin sats uplyst,
att om StatsKontis tillgångar komma att till Riksg:sKont. öfverlämnäs,
så skulle dessa medel öka de penningar, som komma den
allmänna rörelsen tillhanda. Detta har jag ingalunda bestridt. Det
är gifvet att, om StalsKont. lemnar penningarna till Riksg:sKont.
och detta utlemnar dem till allmänna rörelsen, si komma dessa medel
allmänna rörelsen till godo. Att bestrida en sådan sats har
icke kunnat falla mig in, men derigenom har jag ingalunda rnedgifvit,
att dessa medel skulle öfverlämnäs vid andra tillfällen än
då K. M. sjelf eller StatsK-ont. på K. M:s updrag anser dem kunna
undvaras. Jag ber att få upläsa början af 5:te punkten — den
lyder sålunda: »Jemte det Riksg:sKont tillkommande öfverskott å
»Statsverkets inkomster skola fortfarande, i öfverensstämmelse med
»föreskriften i Kongl. Brefvet den 18 Oktober 1844, från Stats»Kont.
aflemnas, bör dessutom hvad af Statsverkets kontanta behåll»ning
kan, under någon tid, utan olägenhet eller hinder för de
»samma Embetsverk åliggande utbetalningarnes behöriga verkstäl»lighet,
undvaras, till RiksgisKont. öfverlämnäs.» Häraf måtte väl
vara tydligt och klart, att penningarna icke skola till RiksgisKont.
öfverlemnas förr, än StatsKont. kan undvara dem; och att bedömandet
i detta fall skulle kunna bero på någon annan än K. M., det
har väl icke heller blifvit visadt. Det har således endast varit
StatsLTtsk:s mening alt, om K. M. vid något tillfälle ansåge att
ifrågavide medel kunde lämpligen till RiksgisKont. öfverlemnas,
så skulle det vara Fullmäktiges skyldighet att desamma mottaga
och förvalta; hvilket för närvirie icke är dem ålagdt. Jag har dock
förut tillkännagifvit, att jag icke tillfullo instämt med Utsk., utan
gjort framställning mot den antagna redaktionen, som jag ansett
Den 3 Decemb er f. m.
6a
felaktig; och jag har ansett andra förslag lämpligare kunna göras,
med hvilkas återuprepande jag dock ej vill trötta R. o. Ad. Men
af allt detta kan ingalunda följa, att någon annan än K. M. skulle
kunna besluta öfver dessa medel, utan tvärtom skulle K. M. härigenom
vinna ökad makt, emedan K. M. skulle kunna befalla Fullmäktige
att mottaga och förränta medlen. — Det har äfven af
samme talare blifvit sagdt, att den föreslagna åtgärden i afstde §
postremisserna icke skulle vara af någon nytta eller betydelse, för
allmänna rörelsens underlättande, såvida ej penningarna få af det
remitterande verket begagnas. Jag har redan förut påpekat, men
anser mig nödgad att ånyo uprepa huru härmed förhåller sig. Om
t. ex. K. M:s Befhde i Wenersborg skall skicka 50,000 Rdr till
Stockholm, och K. M:s Befhde, i stället att sända det kontanta
beloppet till StatsKont., insätter det i Wenersborgs Bank, och öfversänder
den sednares anvisning, så kan ju hända, att denna
Bank har fordringar i Stockholm, och då kan densamma ju genast
använda medlen i sin rörelse i orten. De penningar som eljest
skulle afsändas med posten, blifva på detta sätt tillgängliga för
allmänna rärolsen, utan att någon lider derpå Samme talare har
också sagdt, att de verk, som stå under Regeringens lydno, hemta
sina penningar från ett verk, som äfven lyder derunder. Jag medgifver
att så är i afs:de å de ordinarie anslagen, men i afs:de å extra anslagen
hade jag äran visa huruledes de förvaltande verken, då de skola lyfta
extra anslagssummor, icke få en enda skilling, förrän StatsKont. fått
samma skilling från Riksg:sKont.; och då må det väl vara fullkomligt
likgiltigt, om dessa medel lyftas på den nu brukliga omvägen,
eller om de förvaltande verken lyfta dem direkte i RiksgisKont. —
Samme talare har äfven påpekat, alt det icke vore något att invända
mot det sätt, hvarpå 1844 års bref ordnat dessa förhållanden,
i afstde derå att medlen icke finge lyftas förr än Riksbokslutarbetet
var påbörjadt; och bland andra skäl har han äfven framdragit,
att liqvid skulle ega rum mellan Staten och Riksg:sVerket
i afs:de å förslagsanslagen. Att en sådan liqvid skall ega rum,
nekar jag så mycket mindre, som jag sjelf för R. o. Ad. upgifvit,
att den skall ske; men denna liqvid skall göras långt förut. Det
är en särskild liqvid, om hvilken stadgande förefinnes i 167:de §
af Hrr Fullmäktiges reglemente. Ytterligare har den värde talaren
sagdt, att dessa öfverskott icke kunna vara kända förr än vid
Riksbokslut-arbetets påbörjande. Jag anhåller att få åberopa en
erfarenhet som jag förut omnämnt derom, att man redan kan beräkna
öfverskotten för år 1857 oaktadt bokslutet för sagde
år icke börjas förr än hösten 1858. Om nu StatsKont. icke vore
förhindradt af det Kongl. Brefvet, som säger, att öfverskotten ej
få aflemnas förr, än Riksbokslutet är börjadt, så hade StatsKont.
kunnat redan lemna dessa betydliga öfverskott till RiksgtsKont.,
hvilket onekligen vore en fördel. Man har sagdt, att till följd af
ett sådant stadgande som det föreslagna skulle någon tvist kunna
upstå; men jag hemställer, om någon rimlig anledning dertill förefinnes
mera derföre att ett stadgande inflöte, att äfven före Riksbokslutets
påbörjande den ifrågasatta rättigheten tillkomme Stats
-
70
Den 3 December f. m.
Kont. Då ingen stridighet hittills upstått i afs:de på tiden efter
påbörjandet af detta bokslut, hvarföre skulle de blifva större eller
talrikare i afs:de å tiden före detsamma? — Ytterligare har den
värde tataren sagdt, att den föreskrift, som i 6:te punkten begäres,
att de förvaltande verken må endast i mån af behof reqvirera
de ordinarie anslags-summorna, redan förefinnes. Häröfver vill jag
icke med honom ingå i någon tvist; men hvad jag vet, är att den
af Regeringen för uplysningars afgifvande tillförordnade ledamoten
i StatsUtsk. upgifvit, att Förvaltningen af Sjöärendena indelat sin
budget i 12 lika delar, och uptager sitt ordinarie anslag från
StatsKont. en gång i månaden till lika belopp. Nu kan väl ingen
inbilla sig, att Förvaltningen af Sjöärendena behöfver för hvarje
månad ett presist lika stort belopp; och om denna Styrelse mottagit
en befallning af det slag, sorn den värde talaren omnämnt, så
måste åtminstone medgifvas, att densamma på ett högst besynnerligt
sätt efteriefves.
Den värde talaren har äfven i afs:de å 7:de punkten, sagt
att Fullmäktige redan nu ega rättighet att efter eget skön upköpa
eller belåna obligationer, samt att Ctsk. hade rätt deruti, att det
sednare sättet att gå tillväga vore förmånligare än det förra. Afven
jag tilltror Hrr Fullmäktige så mycken urskiljning, men äfven om
de deraf egde ändå mera, kunna de dock ej gå längre än bandet
om deras händer tillåter dem. Detta tillåter dem nemi. icke att
belåna annat än vissa sorters obligationer, och detta band ansåg
StatsUtsk. alltför strängt, hvadan dem borde lemnäs friare händer.
dag förnyar min vördsamma anhållan om återremiss.
Hr Bildt: Jag skall icke länge uptaga R. o. Ad:ns tid, men
jag anser mig skyldig att protestera icke emot Hr Mannerskantz^
åsigter, utan emot den misstydning, han gjort af mitt förra yttrande.
Jag har icke sagt, att man borde utsläppa mera sedlar än
som nu är stadgadt utöfver den befintliga silfver-valutan. Jag har
deremot sagt att hvad han yttrade förra gången, eller att sedelstocken
skulle bero af dispositionernas storlek, icke inträffar eller
har stöd af erfarenheten. Man finner nemi. det egna förhållande
härvid sedan år 1844, att då utelöpande sedelstocken var minst,
eller 1850, voro depositionerna högst betydliga, ända till 9,282,818:
24, och då de sednare voro minst, eller 185G, var den utelöpande
sedelstocken den största den varit eller 34,912,809: 34. Och
för att visa oriktigheten af Hr Mannerskantz’s theori i nämnde fall
var det som jag gick igenom förhållandet mellan sedelstocken och
depositionerna allt sedan 1844, och visade att den ej under något
år slagit in. Genom mitt föregide yttrande sökte jag visa att man
borde genom de föreslagna åtgärderna lätta penningecirkulationen,
enär desamma ingalunda kunde inverka på 1845 års Banklagstiftning
och jag vidblifver denna åsigt, ty nu mer än förr äro dessa
åtgärder behöfliga, då statsbehofven äro så stora att nära hälften
af hela sedelstocken årligen skall ingå i Statskassan.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Den 3 December f. m.
71
Gr. Sparre: Det kan för R. o. Ad:n icke vara af något intresse
att höra en tvist fortsättas mellan ett pär ledamöter, och
derföre vill jag också vara ganska kort. Jag vill blott anmärka,
att då jag sagt mig vara beredd på nästan hvilka medel som helst
för alt förebygga de befarade och redan kända olägenheterna, så
står detta ganska väl tillsamman med mitt förkastande af detta
förslag. Jag sade nemi. tillika, att jag motsatte mig all inblandning
från Statens sida för att afhjelpa förlägenheten. — Ilvadden
profetiska förmågan angår, får jag erinra, att den man, som har att
upgöra beräkningarna för Statsverket för en tid af 3 år, väl bör
besitta så mycken siare-blick, alt han icke i detta afs:de gör alltför
stora missräkningar; och jag hemställer huruvida resultaterna
skola utvisa, att denna blick funnits. Vi hafva sett, att tullinkomsterna
för detta år icke gatt till högre belopp än för 1855, och
är det väl sannolikt, att det kommande året skall visa ett gynn
sammare
resultat? — Hvad den omständigheten beträffar, att folket
icke skall uphöra att supa bränvin, så hörer den icke hit.
Frågan är, om minskning skali upstå i bränvinsproduktionen, och
som anledning att förmoda sådant anförde jag det låga priset, hvilket
torde antyda, att varan kommer att mindre produceras än förut
varit fallet, hvaraf åter upstår förminskning i den påräknade och
högt uptagna inkomsten häraf.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Frih.
o. Ordhdon framställt, att under densamma blifvit yrkadt, dels afslag
i Utsk:s Mern., dels återremiss af detsamma och dels återremiss
af endast 7:de punkten samt afslag å de öfriga delarne af
Utslcs förslag, blefvo proposrr framställde l:o till bifall å Utsk:s
Mern., hvarvid ropades Nej, 2:o till afslag derå, hvarvid ropades
starka Nej, blandade med Ja, 3:o till återremiss af detsamma, hvarvid
ropades starka Ja, blandade med Nej och 4:o till återremiss af
endast 7:de punkten samt afslag å Mern. i öfrigt, hvarvid ropades
starka Nej jemte åtskilliga Ja; och blef sedermera propos:n till afslag
å Utslcs Mern. förnyad samt åter besvarad med starka Nej,
blandade med Ja; hvarefter Hr Frih. o. Ordf:den ånyo hemställde
om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärlcne föranleda till Merms
återremitterande, samt sedan denna propos. blifvit besvarad med
starka Ja jemte många Nej, förklarade det han ansåg Ja härvid
hafva varit öfvervägande.
Frih. Stjernstedt: Jag anhåller att kontrapropos. må lyda å
återremiss af endast 7:de punkten samt afslag å öfrige delen af
Utslcs förslag.
Ilr Lefrén, J o h. Pehr: Jag anhåller, att afslag måtte blifva
kontrapropos.
Då härefter Hr Frih. o. Ordf:den först hemställde om R. o.
Ad. till kontrapropos. vid den begärda voteringen behagade antaga
Frih. Stjernstedts yrkande om återremiss af endast 7:de punkten
72
Den 3 December e. m.
samt afslag å öfrige delar af Utsk:s förslag, ropades starka Nej,
blandade med Ja; hvarpå Hr Frih. o. Ordf:den hemställde om R. o.
Ad. behagade till kontrapropos. antaga afslag å Utskrs Mern., samt
sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
förklarade sig nu hafva funnit Ja öfvervägande.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringspropos.:
Den som anser att de emot StatsUtsk:s Alem. N:o 169 gjorde
anmärkn:r föranleda till dess återremitterande, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår B. o. Ad. ofvannämnde Mern.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 45.
Nej — 34.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munch.
Torsdagen den 3 Deeniber 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr Gr. o.
Landtnäs ställe, föra ordet.
Justerades ett prot.-utdrag för förmidd:s plenum samt pleniprot.
för den 26 sisth Sept.
Uplästes ett af Hr Blomstedt, Carl Reinhold, inlemnadt
så lydande Mern.:
Hos Höglofl. St:t anhåller jag, att, med bibehållande af
min Riksdagsmannarätt, få afsäga mig min plats som ledamot af
Höglofl. BankoUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter llrr Elektorer
af Hr Frih. och Ordkden anmodades att utse en ledamot i BankoUtsk.
efter Hr Blomstedt.
D e n 3 December e. m.
73
Föredrogs ånyo LagUtslcs den 25 och 28 sist!. Nov. på bordet
lagda Utlåt, i anledn. af gjorda anmärkmr emot Utslcs Betänk.
N:o 40, öfver dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag till Författning,
ang:de ansvar för förfalskning och bedrägeri, dels ock enskilda
motioner i enahanda syftning.
Gr. Sparre, Erik: Vid föredragningen af LagUtslcs Betänk.
N:o 40, godkände R. o. Ad. alla de särskilda §:ne uti den der
föreslagna Författningen, med undantag af 14, 15, 23, 24, 28,
29 och 30 gg, hvilka återremitterades, hvarjemte Utslcs Utlåt, i
anledn. af 49 § i K. M:s förslag äfven återförvistes. De ändringar,
som uti Författningsförslaget blifvit gjorda, äro i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de åsigter, som föranledde R. o. Ad:ns återremiss.
Vid sådant förhållande skulle det i min tanke, icke leda
till något annat än tidsutdrägt, om hvarje § i det här framlagda förslaget
särskildt föredroges och uplästes. Jag får derföre vördsamt
hemställa, att någon upläsning af förslaget förklaras icke vara af
nöden och, om denna min hemställan bifalles, anhåller jag att i
korthet få redogöra för de förändringar förslaget undergått, hvarefter
och så vida icke anmärknir emot någon eller några af förslagets
§ göres, propos. å detsamma i dess helhet torde blifva
framställd.
Sedan, uppå i anledn. häraf framställd propos. R. o. Ad. förklarat
sig anse en upläsning af ifrågavide förslag till Författning
icke erfordras, anförde
Gr. Sparre: Jag går nu att afgifva en kort redogörelse för
de förändringar, Utsk:s första förslag undergått.
Härvid förekommer till en början sjelfva rubriken till Författningen,
hvilken, enl. förra förslaget, egde följande lydelse: »en
Författning ang:de ansvar för förfalskning och bedrägeri jemte missbruk
af förtroende samt annan oredlighet.» Emot denna rubrik
anmärktes, att den var något för lång, och Utsk. har, i anledn.
deraf, uteslutit orden, »jemte missbruk och förtroende», så att rubriken
nu lyder sålunda: »Förslag till lag om förfalskning så ock
om bedrägeri och annan oredlighet.»
I afs:de å ingressen har icke någon annan ändring egt rum,
än att, med anledn. af en förändring i förslagets 26 §, hela 8
Kap. HandelsBalken förklarats vara uphäfdt, i st. f. att den gamla
ingressen blott uptager 2, 3 och 4 g:ne af samma Kap.
l:sta t. o. m. 8:de § har R. o. Ad. förut godkändt och någon
förändring deri är icke gjord. Uti 9:de g:ns ordställning har en
mindre förändring skett, i anledn. af en inom BorgareSt. gjord
anmärkn. derom, att i § ej vore klart utryckt, att allt hvad som
sägs i de lagrum, hvartill g hänvisar, gäller vid förfalskning af
Norrska allmänna handlingar m. m.
10—13 g:s äro oförändrade. 14 g återremitterades af R. o.
Ad. med den anmärkn., att deri icke, i enlighet med K. M:s förslag,
funnes stadgadt ansvar för den, sorn förändrar riktig sedel,
så alt derigenom åt densamma gifves sken af högre värde eller
7-1
Den 3 December e. m.
utplånar makuleringstecken. Med anledn. häraf har stadgande härom
i § influtit. 15 § återremitterades äfven för dess sammanhang
med den J4:de, och den förändring i den förra g, som påkallades
af förändringen Uden sistnämnda, har äfven blifvit vidtagen.
16:de g har icke undergått någon förändring.
17:de § är återremitterad af ett, samt 18 § af 2:ne Stånd,
med den anmärkn., att de förbrytelser, som deri afhandlas, vore
af den vidrigare beskaffenhet, att fängelse borde derför kunna ådömas
alternativt med straffarbete. Denna anmärkn. har Utsk. godkändt
och vidtagit den förändring, som deraf föranleddes.
19ide, 20:de, 2Irsta och 22:dra §§me äro leronade utan anmärkn.
och ingen förändring deri skedd. , 23:dje § återremitterades af R.
o. Ad. hufvudsakligen på grund af den anmärkn., att det i Rrte
mom. uplagna förfarande, eller att göra orätt i mätande, räknande
eller vägande vid handel eller eljest, vöre ol i kar ta dt med de öfriga
i § omnämnda bedrägerierna, och derföre borde derifrån afsk iljas.
Så har ock skett och stadgandet influtit i en särskild g,
nemi. den 2G:te.
24:de och 25:te ggine äro af K. o. Ad. godkände. Den 2G:te
§ innehåller, på sätt jag nyss nämnde, Gde mom. af den gamla 23:de
g. 27:de § har ej undergått någon förändring,
28:de och 29:de gg äro af 11. o. Ad. åierremitterade, den förstnämnde
hufvudsakligen på den grund, att något ansvar ej funnes
stadgadt för dem, som utan sviklig afsigt tillväller sig utöfning
af embete eller tjenst, och Utsk. har, i anledn. deraf, till § fogat
ett nytt morn., den önskade ansvarsbestämmelsen är uptagen. 29:de
g återremitterades med den anmärkn., att å det deri omförmälda
brott borde, på sätt i afside å 17-'de och 18:de ggine yrkats, jemväl
fängelse kunna följa alternativt med straffarbete. Denna åsigt
har Utsk. ställt sig till efterrättelse.
30:de g har blifvit återremitterad af R. o. Ad. samt äfven
af Preste- och BorgareSt., med den anmärkn. att straffbestämmelserna
icke vore fullkomligt lämpliga, och § har äfven blifvit förändrad
i öfverensstämmelse med denna åsigt. 31 och 32 gg hafva
af R. o. Ad. blifvit lemnade utan anmärkn. och äro oförändrade.
I den nuvide 33 g äro på grund af gjorda anmärkn. inom
de öfriga Stin, 33 och 34 gg i det förra förslaget sammanförde.
34 g (det förra förslagets 35:te) återremitterades af ett
annat Stånd på den grund, att orden »utan egarens lof» vore ett
alltför allmänt uttryck och kunde gifva anledning lill den miss
tydning,
att om en person utan den aldra ringaste svikliga afsigt
brukade en annans tillhörighet, kunde han enl. denna g tilltalas.
För att söka förekomma något sådant har Utsk. i stället begagnat
ordet »olofligen», som ansetts bättre utmärka, att bruket skulle
innebära ett förnärmande af annans rätt. 35:te g är af R. o. Ad.
godkänd och lemnad oförändrad.
Med anledn. af inom R. o. Ad. gjord anmärkn. emot den 24
g i förra förslaget, utgående derpå, att det deri omnämnda förfarande,
eller att någon säljer det han vet förfalskadt vara eller
deri flärd är, vore af likartad beskaffenhet med de svikliga hand
-
Den 3 December e. m.
75
lingar, som omtalas i förra förslagets 37:de § och således borde
der inflyta, har nuv:de förslagets 36:!e §:s 2:dra mom. blifvit i
öfverensstämmelse med denna anmärkn. utvidgad och den gamla
24:de § utgått.
Vid den 37 (gamla 38) g är ingen annan ändring gjord, än
att »drifvande af orättfärdig sals emot bättre vetande», såsom hörande
till en annan klass af förseelser, blifvit utesluten. 38 — 43
§§, äro af R. o. Ad. godkände och i dem är icke heller någon
ändring gjord. 44 och 43 §§, hörande till de »gemensamma bestämmelserna»
äro äfven oförändrade.
Med anledning deraf, att Utsk. i sitt förra förslag uteslutit
49 § i K. M:s förslag angide det i förslaget omnämnda straffarbetets
verkställande, återremitterade R. o. Adin Utslcs yttrande derom,
enär det icke var afgjordt, att K. M:s Propos. med förslag till
lag om verkställighet af straffarbete och fängelsestraff i enrum
komme att af R. St:r antagas. Till följd af denna anmärkn. har
Utsk. i den nuv:de 6:te g intagit den ur förra förslaget uteslutna
49 g i K. M:s förslag.
I 47:de g har Utsk. intagit det praescriptions-sfadgande, som
Utsk. i sitt förra Betänk, ansett böra utgöra föremål för en särskild
Författning. Den 48 (gamla 47) g är af R. o. Ad. godkänd
och äfven lemnad oförändrad.
Sedan jag nu genomgått förslaget anser jag mig slutligen böra
erinra B. o. Ad. derom, att St:t förra gången behagade godkänna
don af LagUtsk. hyllade åsigt, att det i K. M:s förslag före
kommande
stadgande, att genom hvad deri förordades icke skedde
någon ändring af hvad i Grundlag fanns föreskrifvet, icke borde
i lagen intagas. Do öfriga Stin hafva deremot återremitterat
Utslcs yttrande härom. Utsk. har icke af de anförda skälen funnit
sig föranlåten att frångå sin redan yttrade åsigt i saken, och
jag hoppas, att tvistefrågan skall kunna på ett mera lämpligt sätt
lösas sålunda, att sedan detta lagförslag vunnit R. St:rs bifall,
Konst.Utsk. afgifver ett förslag till ändring af det ifrågavide moni.
i TryckfrihetsFörordnm, hvarigenom all anledn. till misstydning undan
rödjes.
På grund af hvad jag nu haft äian i största möjliga korthet
anföra, anhåller jag om bifall till det här afgifna lagförslaget.
H. Ex. Hr Gynther, Claes Ephraim: LagUtsk. har visserligen
i det nu framlagda förslaget vidhållit en mängd uti K.
M:s förslag gjorda förändringar så väl i sak som form, men då
åtskilliga rättelser i det första förslaget egt rum, vill jag nu icke
motsätta mig ett bifall till detta lagförslag, utbedjande mig att få
med några ord tillkännagifva hvarföre jag anser mig böra detsamma
biträda. För att göra denna framställning mera lättfattlig,
torde det tillåtas mig att få särskildt yttra mig öfver de trenne
afde!n:r, hvari Utslcs förslag sönderfaller.
Hvad den första afdeln:n, som rörer förfalskningsbrott, vidkommer,
har Utsk. hufvudsakligen följt K. M:s förslag och deri
förefinnes egentligen endast en afvikelse derifrån uti sak, beståen
-
76
Den 3 December e. m.
de deruti, att då K. M:s förslag innehåller olika straffbestämmelser för
förfalskning af in- och utländskt mynt, likasom af in- och utländska
myntrepresentanter, har Utsk. deremot ansett båda dessa förfalskningsbrott
böra lika bestraffas. Härom kunna meningarne vara
delade. K. M:s förslag är grundadt på Lag-beredningens, men jag
erkänner, att äfven der funnos utmärkta ledamöter, som hyllade
Utsk:s åsigt, och på sådan grund anser jag mig ej böra vägra min
medverkan till Utslcs förslags uphöjande till lag. Detta är den
hufvudsakliga förändringen af K. M:s förslag, som Utsk. vidtagit,
och de öfriga olikheterne äro blott omkastningar i redaktionen,
som bero af tycke och smak och icke böra utgöra någon giltig
anledning till förslagets förkastande. Jag får dock erkänna, att
jag icke med tillräcklig upmärksamhet medföljt Gr. Sparres anförande
för att veta, huruvida. Hr Gr:n fästat upmärksamheten vid
ett tryckfel, som insmugit sig i 4:de mom. af 14 §. Jag har
nemi. icke föreställt mig att det varit Utsk:s mening, att den der
bestämda strafflatitud skulle vara så stor, som från 6 månader till
10 år, utan förmodar, att ordet månader genom skrif- eller tryckfel
kommit i st. f. ordet år.
Beträffande 2:dra afdelmn, som, handlar om bedrägeri och
annan oredlighet, äro de af Utsk. vidtagna förändringarne mera
väsendtliga, men jag vill för min del medgifva, att jag anser det
vara en förbättring, att Utsk., jemte de straffarter K. M. föreslagit,
infört straffarbeten och enkelt fängelse. Jag har icke heller något deremot,
att Utsk. afdeladt brotten i särskilda grupper, på det att de
i den sednare gruppen uptagna förseelserna må kunna lindrigare
anses och blifva prffiscriptibla. Denna grundsats följdes äfven i
TJtsk:s första förslag, men vid dess genomförande hade Utsk. råkat
in på en hel hop inkonseqvenser, hvilka, i min tanke, gjorde förslaget
oantagligt. Dessa inkonseqvenser hafva nu blifvit undanröjda
och emot förslaget, sådant det nu framställer sig, har jag
ingenting att anmärka. Men hvad jag deremot såsom felaktigt
skulle kunna anmärka, det är, att Utsk. uteslutit flera gg, som voro
omförmälda i K. M:s förslag, eller med andra ord, att Utsk. från
Kap. om bedrägeribrotten uteslutit flere brottsliga handlingar, hvilka
K. M. ansett böra der uptagas. Genom ett sådant uteslutande har
lagförslaget, i min tanke, icke någonting vunnit; jag tror, att K.
M:s förslag härutinnan är bättre än Utsk‘.s, men genom det sednares
antagande komma vi likväl icke i någon sämre ställning än
förut, ty den gamla lagen kommer i dessa fall att qvarstå.
Deremot har Utsk. från den 3:dje afdelnrn, som innehåller
gemensamma bestämmelser för de båda första, uteslutit ett stadgande
som jag anser vara af stor vigt, nemi. det, att genom den
här ifrågavtde Förordn:n någon ändring icke sker af hvad i Grundlag
finnes stadgadt. Utsk. har sökt att gifva skäl för sin åsigt om
detta stadgandes uteslutande, men dessa skäl har icke förmått rubba
min åsigt om stadgandets behöflighet. Ett stöd för denna min
åsigt har jag äfven i lagberedningens förslag, roen då stadgandets
uteslutande icke kan komma att medföra någon annan våda, än
att domaremakten kommer att råka i villrådighet, intill dess Grund
-
Den 3 December e. m.
77
lagen blifvit ställd i öfverensstämmelse med allmänna lagen, bar
jag icke ansett det af [Ilsk. gjorda uteslutandet utgöra en tillfyllestgörande
anledning att motsätta mig förslagets antagande, isynnerhet
som jag, lika med Gr. Sparre, hyser den förhoppning, att
Konst.Utsk. skall komma att afgifva förslag till denna villrådighets
afhjelpande.
Sedan jag nu i största korthet redogjort för de skäl, som
föranleda mig att antaga Utsk:s förslag, slutar jag med att tillkännagifva,
att jag nu endast yttrat mig såsom ledamot af R. o. Ad.
samt att jag således förbehåller mig, såsom ledamot af Konungens
konselj, att få ytterligare taga förslaget under pröfning, för den
händelse att vid detsammas granskning i Högsta Domstolen sådana
anmärkn:r deremot komma att framställas, att jag finnér mig nödsakad
att afstyrka K. M:s sanktion derå.
Gr. Sparre: Under afgifvandet af mitt förra yttrande glömej
dag att anmärka det tryckfel, hvarå den siste värde talaren
gjort mig upmärksam. Jag får således nu anhålla om bifall till
förslaget, med den rättelse, att ordet 6 månader i 14:de §:ns sista
rad utbytes emot ordet C år.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att med
uteslutande af det i sista raden af lagförslagets 14:de § genom
tryckfel intagna ordet »månader» bifalla LagUtslcs förev:de Utlåt,
i alla delar, som erfordrade R. o. Ad:ns beslut.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsIcs nedannämnde den 28 sisth Nov. på bordet lagda Utlåt:n
och Mem:r
N:o 156, i fråga om utbetalning under år 1858 af återstoden
utaf anslaget för Eskilstuna kanals anläggning;
N:o 157, ang:de föreslagen afskrifning af erhållet lån samt
ålagda afgifter för sänkningen af sjöarne Bolmen och Drafven i
Småland ;
N:o 158, ang:de föreslagna Statsbidrag för vägars anläggning
och förbättring, hamnbyggnader och kanaler samt sjösänkningar
och andra vatten-aftappningsföretag m. fl. dylika föremål;
N:o 159, med förslag till allmänna vilkor och stadganden i
afs:de på de under denna Riksdag beviljade Statsbidrag till väganläggningar
och vägförbättringar, samt hamnbyggnader och vattenaftappningar
m. fl. arbetsföretag;
N:o 160, ang:de medels anvisande för undersökning, inspektionskostnader
samt expenser vid allmänna arbeten;
N:o 163, ang:de beviljande af Statsbidrag för en kommunikationsled
mellan Asasjön i Kronobergs län samt städerne Wexiö
och Carlshamn;
N:o 164, angtde beräkningen af den erforderliga tillökningen
i anslagen för de 3:ne ArtilleriRegementona samt ArtilleriBatteriet
i Norrland;
78
Den 3 December e. m.
N:o 165, i fråga om löneförbättring för KrigsilofRältens Embets-
och Tjenstemän m. fl.; samt
N:o 166, ang:de föreslagen pension för t. f. Kamreraren vid
f. cl. GeneralAssistanceKont. G. Grundin.
Föredrogs och lades till handlingarna StatsUtskis den 28 sist).
Nov. på bordet lagda Mern. N:o 170, i anledn. af erhållen återremiss
å åtskilliga i Mern. N:o 149, föreslagna voterings-propos:r
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Konst.Utsics nedannämnde d. 2 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 55, med voterings-propos:r rörande det af Konst.Utsk. uti
Mein. N;o 35, föreslagna tillägg vid 1 § 9 mom. TryckfrihetsFörordn.
, angide förbud mot eftertryck af utländsk skrift; och
N:o 56, med voterings-proposrr rörande det af Konst.Utsk. uti
Mern. N:o 37, föreslagna tillägg vid 1 § 4 mom. TryckfrihetsFörordn.
, angide borgens ställande af Dagblads och Periodiska
skrifters utgifvare.
Föredrogs och bifölls StatsUtsIcs den 2 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 168, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., angide
pension för ÖfverJägmästaren A. H. Kasten.
Slutligen föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere
ledamöter LagUtsIcs d. 2 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 53,
i anledn. af skedd ålerremiss utaf Utskis Betänk. N:o 42, öfver
K. M:s Nåd. Propos,, angrde ogift qvinnas rätt att vid viss ålder
vara myndig.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 5 December f. m. 79
Lördagen den 5 December 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, som fortfor alt i Hr Gr.
o. Landtnäs stalie föra ordet, yttrade att han hade tillfredsställelsen
att nu kunna gifva II. o. Ad. tillkänna att Ilr Gr. o. Landtnäs
helsotillstånd var förbättradt.
Justerades 3 prot.-utdrag för den 3 dennes e. m., och pleniiprot.
för den 30 sisth Sept. f. m.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk. inkomna
Utlät., Mein. och Betänk, nemi. från
SlalsUlslcnltcl:
N:o 1G7, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Nionde Hufvudtilel.
BevillningsUtskoltcl:
N:o 30, angrde förändringar i de till den blifvande nya bevillnings-sladgan
hörande formulär;
N:o 31, ang:de postbevillningen;
Sammansatta Banko- och Lagutskottet:
N:o 4, i anledn. af \äckta förslag i fråga om lagstiftning för
Enskilda Banker.
Föredrogs ånyo och b i föl los SlatsUtskrs nedannämnde den 28
sisth November och den 3 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 156, i fråga om utbetalning under år 1858 af återstoden
utaf anslaget för Eskilstuna Kanals anläggning; och
N:o 157, ang:de föreslagen afskrifning af erhållet lån samt
ålagda afgifter för sänkningen af sjöarne Bolmen och Drafven i
Småland.
Föredrog ånyo StatsUtslcs den 28 sisth Nov. och den 3 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 158, ang:de föreslagna Statsbidrag'
för vägars anläggning och förbättring, hamnbyggnader och kanaler
samt sjösänkningar och andra vatten-aftappnings-företag m. fl.
dylika föremål.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande.
80
Den 5 Del ernber f. m.
lista punkten, ang:de anslag för anläggning af nya samt
förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda
vägar; och 2:<lra punkten ang:de medels användande för underhållande
af allmänna vågarne närmast hufvudstaden.
Dessa punkter biföllos.
3:dje punkten, ang:dc anslag för anläggningen af en väg på
den i skärgården utanför Roslagen belägna Björkön.
Gr. Hamilton, Malcolm: Jag kan icke dela StatsUlskis
tanka i denna punkt, ty jag anser att man icke bör gifva Statsanslag
till sådana arbeten som det ifrågav:de. Styrelsen för Vägoch
Vattenbyggnader har i sitt förslag uptagit detta arbete i 3:dje
klassen, d. v. s. bland sådana arbeten hvilka icke borde komma
i fråga till Statsanslag, så vida ej öfverskott funnes sedan alla de
i första och andra klasserne uptagna arbeten blifvit utförda. De
skäl, hvarpå Utsk. grundat sitt tillstyrkande af motionen äro för
mig tillfredsställande skäl till att afslå densamma. Utsk. säger
»Enär detta väganläggningsföretag icke utan Statens medverkan
lärer kunna utföras af kringliggande orts innevånare &c.» Om
man skulle med statsanslag understödja alla vägar, hvilka annars
icke skulle komma till stånd, så skulle inga summor blifva tillräckliga.
Vidare säger Utsk. »då det således för sagde företag erfoderliga
statsbidrag, i anseende till ortens afsk i Ijda läge och saknade
samband med de allmänna landet genomgående vägsträckningarne,
måhända f. n. icke torde kunna med säkerhet påräknas från
det för hela riket gemensamma väganläggnings- och vägförbättringsanslaget
&c.» Detta är verkligen mycket sannolikt; ty det är icke
troligt att K. M. anvisar något af Statens medel till en väg, som
ligger på en så afsides ort. Björkön är nemi. en ö i skärgården,
och ehuru det endast är ett smalt sund som skiljer ilen från fasta
landet, så skulle likväl denna väg hufvudsakligen komma att begagnas
af sjömän, som dit blifvit väderdrifna och der qvarlemnat
sina fartyg öfver vintren. Dessa väderdrifna sjömän skulle således
begagna vägen vid sina färder från och till fartygen, d. v. s. vår
och höst, men då är det antingen slädföre eller också är marken
frusen, så att de nog skola kunna taga sig fram ändå. Hvad det
angår att man skulle befrämja skeppsbyggnads-industrien genom
anläggandet af denna väg, så kan jag icke inse det; ty då vägen
skulle gå midt igenom ön, så kom den naturligtvis icke att beröra
de orter, som bedrifva skeppsbyggeri, och för öfrigt blefve
det i alla fall beqvämare att från fasta landet transportera virket
dit sjövägen. Det vore skäl att bevilja detta anslag så vida det
vore ifråga att åvägabringa en lastageplats, men derom är icke
fråga, och i så fall borde man äfven bifalla den följande punkten,
hvilken Utsk. afstyrkt.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Med ledsnad anlände
jag först vid slutet af den förre talarens anförande, och har således
ej varit i tillfälle att höra de skäl han anfört emot Utsk. Betänk.
men
Den 5 December f. m.
81
men dessa skäl må hafva varit hvilka som helst, så förmodar jag
att de bland annat innehöl lo, att den ifrågav:de väganläggningen
icke kunde räknas till de mera vigtiga väganlägningar, som borde
med statsmedel understödjas. Det är icke min mening att bestrida
detta, men jag tror, att en mängd, andra omständigheter tala för
anläggandet af denna väg. Den är belägen i vår vidsträckta skärgård,
der skeppsbyggeriet under de sednare åren gjort så förvånande
framsteg, att man väl borde taga i betraktande, huruvida
icke Staten borde understödja denna för hela landet så vigtiga industrigren.
För icke längesedan byggdes i skärgården endast de
s. k. Roslags-skutorna som voro af obetydlig storlek, af icke mer
än 12 ä 20 lästers drägtighet, men nu byggas der stora fartyg
af ända till 130 ä 140 läster. Till den grad har denna industri
vuxit i omfång och betydenhet. Norra delen af Stockholms län
är nu, särdeles vid kusten, så uthuggen alt någon tillgång till
Skeppsvirke ej finnes, utan det måste hemtas från det inre af landet
och äfven der finnes det endast i mindre myckenhet. Björkön
är sorn vi veta en i hafvet uskjutande landssträck.a, genom Wäddö
kanal afsk i 1 jd från fasta landet. De vedinventarier som erfordras
till den skeppsbyggnads-industri, som idkas på Björkön, måste således
hemtas lång väg ifrån, och då Björkö kommun är alldeles
för liten för att kunna bekosta den derför erforderliga väganläggningen,
så måste Staten dertill bidraga. De hemman som finnas i
skärgården äro, ehuru af obetydligt omfång, likväl strängt beskattade,
emedan man vid skattläggningen i väsendlig mån tagit fiskets fördelar
i betraktande. Dessa trakter äro likväl f. n. ganska
förmögna, och särskildt Björkön, men deras förmögenhet beror helt
och hållet på uprätthållandet af skeppsbyggnads-industrien. Jag
kan således icke inse annat, än att det vore både önskvärdt och
billigt om det här ifrågasatta anslaget beviljades. Det är dessutom
ganska troligt att om en väg anlades på Björkön, så skulle
den snart blifva en lastageplats, men förr än en väg der blir anlagd,
lär någon sådan ej komma tillstånd. Vid Björkön öfvervintra
dessutom årligen en mängd med fartyg af olika nationer, och äfven
för dem vore det af vigt att få en väg anlagd. Huru jagser
denna fråga synes den mig vara af mer än enskildt intresse
om den också derföre ej kan sägas vara af något allmänt. Jag medger
gerna att prejudikatet kan vara vådligt, men då StatsUtsk.
efter moget ompröfvande tillstyrkt anslaget, så anser jag att man
utan fruktan kan bifalla detsamma.
Frih. Cederström, Rud.: Hänvisningen deruppå att detta
anslag skulle kunna utgå från do allmänna anslagen för omläggning
af vägar, ger mig icke mycket hopp om detta arbetes utförande.
Det är klart, att Styrelsen för Väg- och Vatten-byggnader
helst föreslår Statsbidrag till sådana orter, som stå i nära och
flerfaldigt samband med de allmänna, landet genomgående vägsträckningarne;
men på sådant sätt skulle alla vid landets yttre
kanter belägna vägar, om äfven aldrig så angelägna för den närX
H. 6
Den 3 December f. m.
mast omgifvande orten, blifva beröfvade allt hopp om understöd. Gr.
Hamilton bar fästat sig vid ett annat, af StatsUtsk. anfördt, men
af honom för underhaltigt fork lara dt skäl, nemi. att StatsUtsk.
ansett detta väganlägningsföretag icke kunna utföras af kringliggande
orts innevånare. Detta argument anser Ur Gr:n tala emot
och icke för anslaget. Dervid synes mig likväl Grin resonnera
likasom om det vore fråga om ett företag, hvilket skulle kunna
skänka någon vinst i form af inkomst, åt ortens innevånare; ty
då borde det visserligen äfven af dem bekostas. Men vägarne
äro i vårt land icke belagda med några afgifter, hvilket jag anser
vara ganska nyttigt, och i strid med besagda nyttiga grundsats
kunna ej vissa särskilda orter begära att få sina kostnader på väganläggningar
ersatta. Vi böra ihågkomma att hela kostnaden för
arbetet är beräknadt att upgå till 60,000 Rdr, men Utsk. har
endast föreslagit ett statsbidrag af 24,000 Udr; således är det just
icke en så särdeles stor del af arbetet, som skulle komma att. utföras
på Statens bekostnad. Till hvad Gr. Liljencrantz anfört, anhåller
jag, att ytterligare få lägga några uplysningar som jag från
orten erhållit. Gr. Hamilton sade, att det lättaste väl borde vara
att frakta timret sjöledes, men dervid får jag anmärka, att Björkön,
som fordom åtminstone efter hvad man tror, var kringfluten
af hafvet, men sedermera i tidernas lopp genom igenvallning vardt
förenad med fasta landet, numera är derifrån afskildt genom Wäddö
kanal; och genom anläggande af denna kanal har der så väl norrsom
söderut, utåt Björköns vestra strand, upkommit ett starkt
vattendrag, som gör isarne ofarbara under måhända större delen af
vintern. Vid sådant förhållande synes det vara ganska tjenligt,
att anlägga den nu ifrågav:de vägen, så vida icke den allt mer
och mer tillväxande skeppsbyggeri-industrien skall blifva i kännbar
afsaknad af det för dess drifvande erforderliga timret. På
grund af de exceptionella omständigheter, hvilka här äro för handen,
anhåller jag, i likhet med Gr. Liljencrantz, om bifall till StatsUtsk:s
Betänk.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Den af Gr. Liljencrantz anförda
omständigheten att på Björkön idkas skeppsbyggeri synes så mycket
mindre böra hafva något inflytande på denna fråga, som samme
talare äfven yttrade, att skogarne i Skärgården i det närmaste
voro uthuggna, hvarigenom denna industri väl äfven håller på att
dö ut. Den väg som här är i fråga, kan aldrig komma under rubriken
»allmän landsväg», den kan aldrig komma under någon annan kategori
än »härads- och socken-väg», och jag tror t. o. m. att den hör kallas
by-väg. Om Rikets Ständer frångå de hittills följda grunderna
för Statens mellankomst vid väganläggningar för att i stället gifva
anslag till enskilda härads-, socken- eller byvägar, så tror jag att
man kommer att taga sig vatten öfver hufvudet, och får jag derföre
instämma med de talare, som yrkat afslag å Betänk.
Gr. Hamilton: Må vara att som Gr. Liljencrantz uplyst skeppsbyggeri-industrien
på sednare åren tillväxt i Skärgården, och jag
Den 5 December f. m.
83
vill lenina osagdt, huruvida det kan vara lämpligt att med statsmedel
understödja denna industri, men i alla fall vagar jag tvifla
på att man understödjer denna industri genom att anlägga en väg
på en ö.. Hvad Frih. Cederströms yttrande angår, så får jag nämna
att det ingalunda var min mening att virket skulle framforslas
på isen; jag trodde att jag icke skulle behöfva erinra Frih. Cederström
derom att det mycket väl går för sig att flotta virke,
ty Frihtn vet säkert huru dermed tillgår i Wermland. Den här
föreslagna vägen är icke någon landsväg utan en byväg. Om man
betraktar den karta, som är bifogad förslaget till vägens anläggande,
så skall man finna, huru denna väg är föreslagen att gå,
icke från by till by, utan från gård till gård. Utsi;, har äfven,
då det tillstyrkt förslaget, ansett sig böra göra det förbehåll att
vägen blir så rak som möjligt. Hvad det angår, att denna vägen
icke skulle bli till någon enskild fördel, så kan man väl icke
påslå att den blir till någon annans fördel. Men äfven om så
skulle vara, anser jag att den icke bör med statsmedel understöd
jas.
Jag hänvisade icke till det allmänna anslaget i tanka att
något deraf skulle kunna fås till denna väganläggning, utan jag
sade uttryckligen att det icke var troligt att K. M. skulle anse
detta företag vara af den vigt att man dertill borde gifva ett anslag.
Man bär vidare sagt, att denna väg icke skulle kunna komma
till stånd, om man icke gaf den statsanslag. Det är klart att
statsanslag icke kan komma i fråga för andra vägar än dem som
annars icke skulle komma till stånd, men för att statsanslag skall
gifvas, fordras att vägen skall vara af allmän vigt. Hela Björkö
kommun är icke en gång ense om vägens nödvändighet, utan en
del af kommunen har protesterat mot skyldigheten att underhålla
densamma. Jag har visserligen hört att den andra delen af kommunen
ensam vill åtaga sig underhålls-skvldigbeten af densamma,
men i alla fall blir man tveksam om nyttan af en väg, som icke
en gång hela kommunen vill åtaga sig att underhålla. Jag fortfar
med mitt yrkande af afslag å Betänk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det kan visserligen synas
öfverflödigt att yttra sig i denna sak, hvilken redan tyckes
vara utredd, men jag anhåller att få fästa upmärksamheten på huruvida
det kan vara lämpligt att gifva ett särskildt anslag till en
väg som tyckes vara af så underordnad beskaffenhet, då Ståndet
nyligen i Irsta punkten af detta Betänk, anvisat ett årligt anslag
af 150,000 Rdr att utgå under de nästföljande 3 åren till anläggning
och förbättring af vägar. Förtjenar denna väg att ihågkommas
med ett anslag, så kommer den nog också att erhålla ett sådant.
R. St:r hafva i alla fall svårt att ingå i så detaljerade undersökningar,
som erfordras för att bedöma, huruvida han förtjenar
det eller icke. Om R. St:r utöfver det anslag som Utsk i Usta
punkten tillstyrkt skall bevilja något särskildt anslag, så bör det
vara till något allmänt kändt företag, som kan blifva af verklig
fördel för någon större ort eller menighet. Detta är icke förhållandet
här, och då för öfrigt en mängd skäl äro anförda emot för
-
84
Den 9 December f m.
slaget, får jag förena mig med dem som anhållit om afslag å detsamma.
Gr. Liljencrantz: Jag har aldrig sagt, på sätt en värd talare
här yttrat, att skogen på Björkön var nära uthuggen, och ännu mindre
kan jag instämma i den konklusion han deraf drog, nemi. att
skeppsbyggnads-industrien till följe deraf skulle vara nära att dö
ut på Björkön. Afven om förhållandet verkligen vore så alt skogen
vore uthuggen på Björkön, så kunde detla väl i alla fall icke
blifva ett skäl att tillintetgöra denna industri; ty fasta landet är
icke så aflägset att man icke mycket väl derifrån kan hemta virket,
och så sker äfven f. n. Jag sade att i norra delen af Stockholms
län, likasom på flera andra ställen i Sverige börja skogarne
att aftaga och följden deraf blir att man måste upsöka virket längre
hort, hvarigenom transportkostnaden blir drygare. För en ö,
belägen långt ut i hafvet såsom Björkön, blir transporten alltid
dyr, och det är vfil billigt att den ej göres ändå dyrare derigenom
att man tvingas att framforsla virket på ett ställe der ingen
väg finnes. Hvad det angår att flotta virket, på sätt en talare
föreslog, så går det mycket väl för sig i elfvar och floder, som
icke äro allt för strida, men att flotta virke i Alands haf, det
låter sig icke göra ulan stora svårigheter. Man flottar redan nu
.men det är förenadt med stora olägenheter, och medför ofta förlust
af virket. Som sagt är, om icke några särskilda omständigheter
här borde tagas i betraktande, skulle jag icke förorda bifall till
förslaget, men jag anser, att man bör understödja skeppsbyggeriindustrien
likasom man vid andra tillfällen understödjer andra för
samhället gagneliga industriella företag. Jag fortfar att yrka bifall
till Betänk.
Gr. Sparre, Erik: Afven med bästa vilja i verlden att
gynna skeppsbyggeri-industrien på Björkön kan jag likväl icko
finna att Staten, synnerligen i närv:de tidpunkt, då Statens tillgångar
äro, för att begagna ett i StatsUtsk. kändt uttryck, »så hårdt
anlitade,» bör bevilja det här ifrågasatta anslaget, synnerligen
som K. M. hvilken väl bäst bör vara i tillfälle att bedöma denna
sak, icke i ämnet aflåtit Nåd. Propos. Björkön är som vi veta
en lång och smal ö, och om också flottning icke utan svårighet
kan ske på den sidan som ligger åt Alandshaf, så bör likväl flott
ning
kunna ske på den andra sidan, som ligger åt fasta landet.
För öfrigt år det väl endast undantagsvis som man transporterar
skeppsvirke sommartiden, den största transporten sker väl om vintern,
och då bereder naturen sjelf vägar utan statsanslag. Jag förenar
mig således med dem, som afstyrkt bifall till StalsUtsk:s
Betänk.
Gr. Hamilton: Jag vill blott erinra, att utom vägen till
Oja kapell mellan Oster- och Yester-Dalarne och vägen mellan
Pajala och Ofver-Torneå, är denna väg den enda i detta Betänk,
till hvilken Utsk. tillstyrkt B. St:r bevilja särskildt anslag. Denna
Den 9 December f.
85
v3g Sr liliväl alldeles icke sä nödvändig som de bäda förstnämnda,
ty de orter der dessa vägar skulle läggas äro sä afskiljda från den
öfriga verlden, att man endast kan komma dit genom att rida eller gä.
Efter först till bifall å förev:de punkt framställd propos., som
besvarades med starka Nej, blandade med Ja, blef propos. lill afslag
derå framställd Och sedan härvid svaren utfallit med starka
Ja jemte några Nej, förklarade Hr Frih. o Ordf:den att han funnit
Ja öfvervägande.
4:de punkten ang.-dc anslag till cn våganläggning på Söderön;
5:le punkten, ang;de anslag för cn väganläggning från Oxelösund
till Stjernholm m m.; 6:le punkten, ang:de ctl särskildt
anslag för innevarande års vägarbeten; och 7:de punkten, a«gide
anslag för omläggning af allmänna landsvägen [rån Sludslorps
förbi Sunds- lill Ramsmåla Gästgifvaregård.
Dessa punkter biföllos.
8:de punlden, angule vid sednastc Riksdag beviljade anslags
användande äfven för vägbyggnadsarbelen, sam åro eller blifva påbörjade
under loppet af innevlde år.
Denna punkt bifölls; hvarjemte R. o. Ad. lade lill handlingarne
Ulsk:s i sammanhang med denna punkt afgifna yttrande om
en ifrågaställd förändrad föreskrift angtde tidsbestämmelsen för påbörjandet
af de vägarbeten, hvartill anslag komma att beviljas af
nu anvisade medel.
9:de punkten, ang.-dv anslag till anläggning af en genom.
Oje kapellag gående väg mellan Vester- och Öster-Dalarne; 10:de
punkten, ang-de anslag lili en väganläggning mellan Gästgifvaregården
Fjäl lill Graninge bruk; ll:te punkten, ang:de anslag till
anläggning af väg emellan Öfver-Torncå och Vojala socknar;
12:te punkten, ang-.de anslag till upförande af en bro öfver Hjelmar
e-sund', 13:de punkten, ang-.de anslag till upförande äfen bro
öfver sjön Nätarens sund; !4:de punkten, ang-.de låneunderstöd
för anläggning af 2:ne flottbroar öfver Dal-elfven och Lill-elfven,
i närheten af Thorsungs kyrka; 15:de punkten, ang:dc anslag för
understödjande af mindre hamnbyggnader och årensningar; l(i:de
punkten, ang-.de anslag lill anläggande af hamnbrygga vid Norrtelje
stad; 17:de punkten, ang-.de anslag för anläggning af en
hamn vid staden Trosa; 18:de punkten, angule anslag för hamnbyggnaden
vid staden Wisby; samt 19 punkten, ang-.de anslag
för hamnbyggnad vid Färjestaden på Öland.
Dessa punkter biföllos.
20:de punkten, ang:de statsbidrag för hamnbyggnad vid Grenna
stad.
Hr Bogeman, Carl Adolf: Såsom varande motionär i frågan
anhåller jag att få yttra några ord. StatsUtsk. har icke kunnat
förneka vigten af det arbete, för hvilket jag begärde statsan
-
"86
, Dén o December f. m.
slag, och de skäl jag anförde i min motion stå ovederlagda qvar.
Otsk. förklarade t. o. m. att skälen voro riktiga, men att Utsk.
nödgades f. n. afstyrka motionen emedan så stora anslag redan
blifvit anvisade. Jag hoppas likväl att frågan skall få en annan
utgång hos K. o. Ad., och anhåller derföre att få upläsa Kontraktsprosten
Helanders reservation :
»Höglofl. SlatsUtsk. har icke kunnat förneka, alt s§ väl Grenna
stad som den henne omgifvande fruktbara och folkrika orten
skulle af en hamnanläggning vid denna stad vinna betydliga fördelar
för rörelsen, äfvensom att en hamn söder om Wadstena voro
för sjöfarten på Wettern, isynnerhet vår- och hösttiderne, af behofvet
påkallad. Af dessa premisser hade man med skäl kunnat
vänta sig den slutsats, att Utsk. skulle hafva tillstyrkt det begärda
anslaget, vare sig i form af understöd eller lån; men Utsk. har
här, liksom vid åtskilliga andra anslagsfrågor, ställt sig bakom
skölden af stats-verkets hårdt anlitade tillgångar, och på grund
dels härutaf, dels ock af redan beviljade låneunderstöd såväl till
Grenna, som 3:ne andra vid Wettern i sednare tider verkställda
hamnanläggningar, nemi. Jönköpings, Hjo och Wadstena, ansett
sig böra afstyrka det begärda anslaget. Granskar man närmare
dessa skäl hvart för sig, så är det i afsrde på det första visserligen
sannt, att Statens för allmänna arbetsföretag samt tillfälliga utgifter
disponibla tillgångar blifvit vid innev:de riksmöte mer än vanligt
tagna i anspråk; men reservanten, hvilken, med vederbörandes
minne och bifall, i Utslcs plenum yrkade ett anslag å 50,000
Rdr Rmt utan återbetalningsskyldighet, är nog lycklig att kunna
lemna anvisning på en ganska betydlig, vid denna frågas afgörande
opåräknad, disponibel tillgång, hvilken derigenom yppat sig, att
Utsk:s plenum afstyrkt och således inbesparat icke mindre än
300,000 Rdr Rmt, hvilka Riksg:s-afdelningen tillstyrkt såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet för uprensning af farleden emellan
Baggens-släket och Stora Wärtan. Det anförda skälet bortfaller
således numera genom denna tillgång, af hvilken reservanten
endast begär sjettedelen. Det andra skälet hemtas från det
låneunderstöd, som redan blifvit beviljadt Grenna hamnbyggnad.
Härmed förhåller det sig så, att år 1847 upgjordes plan och kostnadsförslag
till en hamnanläggning vid Grenna af Major Leijonancker,
hvilken då beräknade kostnaderna till 00,974 Rdr 24 sk.
Bko. Sedermera har blott ett lån å 10,000 Rdr Rmt blifvit af
K. M. beviljadt ur Handels- och Sjöfarts-fonden, således icke stort
mer än Tl0- af den beräknade kostnadssumman. Jag hemställer alltså
vördsamligen. huruvida ett så obetydligt låneunderstöd kan eller
bör lägga hinder i vägen för Utsk:s under detta riksmöte vid åtskilliga
tillfällen ådagalagda benägenhet att vid allmänna arbetsföretag
mellankomma med erforderliga statsanslag. Hvad slutligen beträffar
det skäl för afslag, som hemtas från de understöd af allmänna medel,
hvilka städerna Jönköping, Hjo och Wadstena för sina hamnanlägningar
erhållit, så tager jag mig friheten hemställa, å ena
sidan, hvilken egentlig nytta Grenna och den omgifvande orten
har af statens välvilja för dessa städer, och å den andra, huruvida
Den 5 December f. m.
87
icke detta skäl, långt ifrån att afhålla Utsk. ifrån beviljande af
understöd, snarare bort dertill föranleda. Grenna ligger nemi. vid
samma sjö, som de upräknade städerna; det långa afståndet af omkring
10 mil emellan Jönköping och Wadstena hade bort framkalla
samma välvilja för Grenna som Hjo tillvann sig för några
Riksdagar sedan, ty, liksom Iljo ligger ungefärligen midt emellan
Jönköping och Carlsborg på Wetterns vestra strand, så ligger ock
på den östra Grenna ungefärligen midt emellan Jönköping och
Wadstena. Här är alldeles samma skäl, hvilket alltså borde hafva
medfört samma verkan. Sedan jag alltså i korthet granskat och
sökt vederlägga de för afslag anförda skälen, vill jag blott tillägga
ett enda för anslagets beviljande. Utsk. yttrar nemi., att, f. n.,
inga medel böra anslås; men att här verkligen är pcriculum in
mora, visar sig tydligt af de i ämnet gjorda framställningar. För
det beviljade lånet å 10,000 Rdr Rmt och enskildas bidrag till
lika belopp har nemi. en hamn- eller lastbrygga blifvit anlagd i
den riktning, att den kan utgöra en del af den ena utaf de i
Major Leijonanckers planritning föreslagna hamnarmarne. Denna
hamnbrygga, hvilken äfven i sitt ofulländade skick erbjudit ett af
åtskilliga ångfartyg begagnadt tillfälle till varors lossning och lastning,
hotas nemi. af Wetterns våldsamhet med en fullkomlig förstöring.
Med hvarje år vräka vågorna upp allt mera sand, som
stadnar på bottnen vid sidorna af bryggan, och vid islossningen
sisth år blef stenläggningen under densamma rubbad. Så framt
alltså hamnbryggan icke snart fulländas och förändras till en sluten
hamn med varaktigare stenläggning, kan man med visshet förutse,
att det redan företagna arbetet kommer att snart till enskild och
allmän skada gå förloradt. För att nu söka bevara den färdiggjorda
delen och skaffa Grenna och omgifvande ort lämplig plats
för ut- och införsel af varor, är det, som dels motionärer inom
alla fyra RiksStm, dels ock städerna Eksjö och Grenna jemte 21
angränsande socknar anhållit om Statens mellankomst med ett behöfligt
anslag, hvilket, nedsatt till 50,000 Rdr Rmt, knappast utgör
hälften af det verkliga belopp, hvartill kostnaden numera kommer
att upgå.» Dessa skäl synas mig vara så fullständiga och utförliga,
att jag för min del icke kan tillägga några flera. Då
StatsUtsk. sagt sig icke kunna, tili följe af Statens härdt anlitade
tillgångar bifalla detta anslag, så vill jag i likhet med reservanten
nedsätta den af mig begärda summan till 50,000 Rdr Rmt, och
anhåller derföre att R. o. Ad, ville till Grenna hamn anvisa ett
statsbidrag af 50,000 Rdr Rmt, att utgå utan återbetalningsskyldighet,
och med iakttagande af de med afs;de på dylika statsbidrag
stadgade föreskrifter.
Gr. Hamilton: Hvad beträffar frågan om anslag lill en hamnanläggning
vid Grenna, så vågar jag vara af olika tanke med den
siste värde talaren. Man har emot Utsk. anfört att Utsk. skulle
hafva medgifvit, att det vore nyttigt om en hamn kunde anläggas
söder om Wadstena, men dermed är ingalunda sagt, att Grenna
är den lämpligaste platsen, utan ansåg Utsk. att man först borde
88
Den 5 December f, m.
undersöka huruvida icke en lämpligare plats kunde finnas. Grenna
är helägen vid en rak kust och man skulle nödgas att bygga 2:ne
hamnarmar rätt ut i sjön, hvarigenom hamnen skulle komma att
blifva grufligt dyr. Det kan visserligen låta något att den skulle
komma att ligga vid staden Grenna, men jag hemställer til! den
som passerat denna stad, om den väl ser ut att vara en betydande
handelsort. Grenna stad erhöll för ett par år sedan 10,000
Rdr af K. M. icke till byggande af en hamn, utan till upförande
af en lastage-brygga. Denna tilltogs likväl i så stor skala att den
skulle kunna ökas till hamn, men derföre kan jag icke inse att
Staten nu skulle ega någon skyldighet att öka dessa 10,000 Rdr
med ytterligare 50,000. Jag vet icke hvad säkerhet man har
för att arbetet verkligen blir utfördt med denna summa. Vi hafva
här mångfaldiga exempel på huru ytterligare understöd blifvit hegardt
för påbörjande arbeten, och om delta anslag nu beviljas, så
kan det mycket lätt bända, att man nästa Riksdag får höra, att
det icke räckte till, utan att man behöfde ändå mera. Ilvad angår
den tillgång hvarpå Kontraktsprosten Alelander hänvisat så får
jag anmärka att den frågan ännu icke är afgjordt, och ehuru icke
.Utsk. tillstyrkt anslaget, så kan det mycket väl hända att R. St:r
bevilja det. För öfrigt får jag protestera mot den åsigten att en
besparad utgift är en tillgång.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Ingenting kan för ett lands industriella
utveckling vara af större vigt än lättade kommunikationer.
StatsUtskrs skyldighet har således varit att efter den samvetsgrannaste
pröfning, så vidt tillgångarne medgifvit, tillstyrka
de vigtigaste af de anslag som blifvit begärda till kommunikationernas
lättande inom riket. Anspråken på anslag hafva varit stora
och snart sagt de flesta orter hafva framkommit med sådana. Att
rätt fördela de disponibla tillgångarne har varit svårt, och skulle
nästan varit omöjligt, om icke Utsk. haft tillgång till de särdeles
fullständiga och rättrådiga utredningar som blifvit gjorda i Vägoch
Vattenbyggnads-styrelsen. Då jag såsom Utslcs ledamot varit
i tillfälle att på närmare håll taga kännedom om det sätt, hvarpå
Väg- och Vattenbyggnaden fördelat de anslag som blifvit ställda
till dess disposition, så anser jag det vara min skyldighet att här
offentligen uttala hvad jag derom har mig bekant. Utom de skriftliga
uplysningar som blifvit af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen
afgifna har den afdelning inom Utsk., som haft sig denna fråga
till förberedande behandling updragen, skaffat sig tillfälle til! samtal
med den person, som f. n. står i spetsen för denna Styrelse,
och derigenom erhållit de mest detaljerade uplysningar. Rör att
nu kunna fördela dessa anslag med största möjliga rättvisa har
Utsk. följt samma grundsats som Väg- och Vatteribyggnads-styrelsen,
och indelat arbetena i 3:ne klasser. I första klassen uptages
sådana arbeten som äro af en mera allmän vigt; i andra
klassen sådana som väl äro af vigt, men dock jemförelsevis i mindre
mån än de i första klassen upförda berättigade till understöd,
och i tredje klassen sådana arbeten som endast skulle kunna kom
-
Den 9 December f. m.
89
ma i fråga att utföras, om på de till 1 :sta och andra klasserna
anvisade anslag upkommer något öfverskott. Det arbete, hvarom här
är fråga, har varit pröfvadt i Väg- och Vattenbyggnads-Slyrelsen
och omnämnes i det general-förslag som denna Styrelse vid innev:de
Riksdag afgifvit till K. M. Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsen
yttrar derom, att man redan 1847 hegärde anslag till detta arbete
hvilket då var beräknadt att upgå tili 60.994 Rdr 24 sk. Bko,
men som denna summa då hvarken kunde erhållas eller påräknas,
inskränkte man sig till att upföra en brygga af sten, vid hvilken
lossning i lugnt väder kunde verkställas, men i händelse af storm,
synnerligen nordlig, har man endast med största svårighet kunnat
verkställa en sådan. Till detta arbete, som kostat 13,111 Rdr
40 sk. Bko, har K. M. bidragit med ett låneunderstöd af 6,666
Rdr 32 sk. Bko. Sedan emellertid bryggan blef färdig, funno intressenterna
att den icke var tillräcklig för trafikens behof, utan
anhöllo hos K. M., det K. M. ville aflåta Nåd. Propos. om en
hamns byggande vid Grenna. Denna begäran fann K. M. likväl
icke skäl att bifalla, utan anbefallde endast Väg- och VattenbyggnadsStyrelsen
att uptaga detta arbete uti det general-förslag, som
Styrelsen till denna Riksdag skulle afgifva. Detta gjorde ock Styrelsen,
upförde arbetet i 2:dra klassen, och föreslog för detta arbete
ett statsbidrag af 45,700 Rdr Bko, men arbetet upfördes,
såsom jag nämnde, endast i 2:dra klassen eller bland företag som
Styrelsen ansåg vara af en jemförelsevis mindre vigt. Denna
hamn är vidare af mindre väsendtlig nytta för seglatsen på
Wettern, emedan det redan finns på östra kusten en hamn
vid Wadstena, en hamn vid Motala och en lastageplats vid
det norr om Grenna belägna Borghamn, hvarest en stor utskeppning
af kalksten lär ega rum. Denna sednare plats är, enl. hvad
man berättat mig och enl. hvad man kan se af kartan, en mycket
tjenligare plats för en hamn-anläggning än Grenna och torde väl
snarare deraf komma i fråga; ty Borghamn ligger nu öppet för alla
stormar, men Grenna ligger skyddadt af Wisingsö. Wettern har
redan hamn vid Askersund, Carlsborg, Iljo, Jönköping, Wadstena
och Motala, och om då dertill kommer en fullständigare hamn vid
Borghamn, så tycks det som om man för seglatsen på Wettern
gjort allt hvad som skäligen kan fordras. Jag vill dermed ingalunda
säga, att en hamn vid Grenna icke skulle vara gagnelig,
men den synes mig vara af mera lokalt intresse, och för sådana
företog kan man under närv:de förhållanden icke säga att medel
finnas att tillgå. Man har visserligen sagt, att tillgångar upkommit
derigenom att anslag blifvit afslagna, hvilka afdelningen tillstyrkt.
Men dessa tillgångar äro väl mera fingerade än verkliga,
och för öfrigt hafva R. St:r beviljat högst betydliga anslag utöfver
hvad StatsUtsk. tillstyrkt, så att anslagen torde komma att
blifva ändå större än Utsk. beräknat. Jag vågar således tro,
att skäl icke förefinnas att räkna detta arbete bland dem, som
företrädesvis böra komma i fråga, då Grenna redan har en lastbrygga,
hvilken om den också icke upfyller alla kommunikationsfordringar,
dock i betydlig mån underlättar densamma, och anser
90
Den 5 December f. m.
att R. o. Ad. bör bifalla StatsCtsk:s Betänk., hvarpå jag hos Hr
Gr. och Landtm, anhåller om propos.
Frih. Cederström, llud.: Efter det StatsUtsk:s ledamöter
med så mycken skicklighet försvarat sitt Betänk., är det icke någon
lätt sak att upträda i motsatt riktning; men då min öfvertygelse
skiljer sig från de värde talarnes, så torde det tillåtas mig
anhålla om att med några ord få uptaga R. o. Ad:s upmärksamhet.
Såväl Gr. Hamilton som Ilr Bildt hafva påstått, att det skulle finnas
på Wetterns östra strand en annan hamn-anläggning, hvilken
snarare borde fullbordas, än den vid staden Grenna; men hamnanläggningen
vid Grenna är likväl ingalunda af den blott för närmaste
omgifning vigtiga beskaffenhet, som man velat påstå; bevis
på min åsigt ligger redan deri, att det är icke blott staden Grenna, som
begärt detta anslag, utan dessutom 21 socknar i Östergöthlands
och Jönköpings län och staden Eksjö. Om Väg- och VattenbyggnadsStyrelsen
upfört anslaget i 2:dra klassen, så kommer det sig
af den trånga begränsning, som denna Styrelse trott sig böra gifva
åt första klassen, men det betyder alldeles icke, att Styrelsen ansett
detta arbete sakna all vigt. Att äfven K. M. ansett arbetet
verkligen vara af vigt, synes deraf, att K. M. befallt Väg- och
ValtenbyggnadsStyrelsen att uptaga det i sitt general-förslag. Det
är visserligen sannt, att flera hamnar redan finnas vid sjön Wettern,
men då R. St:r funnit att en hamn bör anläggas på vestra
sidan emellan Carlsborg och Jönköping, hvilken hamn också blifvit
anlaggd vid Hjo med betydligt understöd af allmänna medel, så
torde det vittna om en följdriktig och jemndelad omsorg, att äfven
anlägga en hamn å östra silian, på ungefär lika nordligt afstånd
från Jönköping. Med de svåra vindar, som herska på ofvanbesagde
sjö kan det ofta vara svårt för seglaren att inlöpa till Hjo, Jönköping
eller Motala, då han deremot med största lätthet skulle
kunna inlöpa i en hamn, belägen emellan Motala och Jönköping.
Borghamns geografiska belägenhet kan icke vara obekant i hela
den kringliggande orten, och likväl hafva de förbemälde 21 socknarne
förenat sig om att begära, det en hamn måtte anläggas vid
Grenna, men ej begärt sådan vid Borghamn.
Gr. Hamilton har förmenat att lastbryggans läggande rätt ut
i sjön i st. f. vid stranden icke vore ett skäl för R. St:r att nu
öka sin godhet med ett ytterligare anslag. Efter hvad Betänk,
utvisar, var likväl redan år 1847 plan och kostnadsförslag till en
hamnbyggnad upgjordt af Majoren Leyonancker, och vid sådant
förhållande var det enl. min tanka omtänksamt och förtjenstfulIt
af staden Grenna eller af dem som utförde detta arbete, att de
lade lastbryggan så, att den skulle kunna passa in i det större
föreslagna arbetet. Nu kan denna hamnbrygga, med det ringa
understöd den till sitt underhållande får från Handels- och Sjöfartsfonden,
icke motstå vindarnes raseri, utan håller på att förfalla,
och då är det väl högst önskvärdt, att Staten lemnar bidrag
till den större hamnbyggnads utförande, hvaraf den anlagde bryggan
är beräknad att blifva en del. Detta arbete, hvilket 1847
Den 5 December f. ra.
91
ansågs kunna utföras för 60,974 Rdr 24 sk. Bko, kommer nu,
enl. Väg- och VattenbyggnadsStyrelsens beräkningar, att kosta 15
å 20,000 Rdr mera, och om man då beviljar de begärda 45,730
Rdr 42 sk. Bko, så kommer orten i alla fall att med ett ganska
betydligt tillskjutande belopp till arbetsföretaget bidraga. För min
del kan jag icke finna, att man genom att bevilja detta anslag
skulle gynna ifrågav:de ort mer än många andra, som vid denna
Riksdag erhållit anslag, eller mer än den förtjenar, i anseende till
rörelsens lefvande beskaffenhet; och vågar jag derföre anhålla, att
R. o. Ad. ville bevilja den begärda summan.
Gr. Hamilton; Jag får fästa Frih. Cederströms upmärksamhet
på att jag icke yttrat mig ang:de sättet för lastbryggans anläggande.
Jag har icke sagt att det var orätt att lägga denna
lastbrygga rätt ut i sjön, utan att man bort lägga den vid stranden.
Men jag har sagt att det var orätt att, när man fått ett
anslag till en hamnbrygga, påbörja en hamn-anläggning i så stor
skala att den skulle komma att kosta många gånger det gifna anslaget,
då man icke tänkte att sjelf bekosta denna hamn-anläggning,
utan dertill begära ett nytt stats-anslag. Frih. Cederströms
anmärkn. att man, när man beviljat anslag till en hamn-anläggning
i Hjo, äfven bordo anlägga en hamn midt emot på motsatta stranden,
kan jag icke gilla. Denna hamn kunde aldrig blifva någon
nödhamn under storm; ty som jag nämnt skulle den komma att
utgöras af 2:ne i hafvet utlöpande armar sammanstötande i midten,
och sådana hamnar, äro mycket svåra att inlöpa i under storm.
I händelse af nödfall kunna seglarne mycket väl söka Hjo, och för
öfrigt finns der redan mellan Motala och Jönköping en hamn vid
Wadstena. Jag fortfar således att yrka bifall till StatsUtskrs Betänk.
Hr Frih. o. Ordf;n tillkännagaf att anslag blifvit ulfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Ribbing, Arvid: Den siste värde talaren yttrade första
gången han bade ordet, att en bland de orsaker hvarföre StatsUtsk.
afstyrkt anslaget var alt, enl. Utslcs tanka, man först borda
undersöka, huruvida der icke fanns någon tjenligare plats för en
hamn-anläggning än den här ifrågav:de, hvilken talaren för sin
del ansåg vara fullkomligt olämplig. Det är ledsamt för dem, som
interessera sig för sådana arbeten som det ifrågav;de, att erfara,
att bland dem, som fått sig updraget frågornas första handläggning
i Utsk:n, finnas personer som så litet bry sig om att taga kännedom
om till saken hörande handlingar. Den undersökning som
den siste värde talaren omnämnde verkställdes redan 1847. Jag
har berättelsen öfver denna undersökning i min hand, och den
man som undertecknat densamma torde icke kunna frånkännas något
vitsord, det är nemi. Majoren Leyonancker. Denna undersökning
uptager såsom något väsendtligt, att Wisingsö ligger midt
emot staden, hvarigenom hamnen just skulle få det skydd emot
stormar som en talare här påstått, att den skulle komma att sakna.
92
Den 9 December f. m.
Ett bevis på undersökningens tillförlitlighet finnes deruti alt Major
Leyonancker i slutet af denna skrift säger att, ehuru det vore
nödvändigt för staden att åtminstone erhålla en lastage-brygga, sä
skulle likväl en sådan anläggning medföra stora olägenheter och
försvåra en hamnbyggnads företagande i en framtid, emedan ovilkorligen
en upgrundning skulle komma att ega rum på den plats
der denna lastage-brygga anlades. Detta sades 1847 och har till
en stor del redan inträffat, och om ej den större hamnbyggnaden
snart blir utförd, så blir vattnet kring lastage-bryggan ännu mera
upgrundadt. Den siste värde talaren har äfven yttrat, att Grenna
icke kunde blifva någon betydlig handelsplats. Deruti kan han
visserligen hafva rätt, ty Grenna är en liten stad, men det är
också icke staden Grenna som begärt detta understöd eller som
anlagt denna lastage-brygga, utan hela orten har bildat sig till ett
bolag, och det är detta som skulle komma att anlägga hamnen.
Detta bolag har redan nedlagt stora summor på lastage-bryggan,
och jag hemställer, om väl Väg- och VattenhyggnadsStyrelsen förfarit
med sin högt beprisade rättvisa, då den upfört delta arbete
först i andra rummet och derigenom satt det i fara att begrafvas
i vågorna, hvarigenom så väl de af bolaget nedlagda penningar
som det af Staten redan beviljade anslag vore förgäfves använda.
Jag har i min hand original-koncepterna till 2:ne K. Bref, hvaraf
uplyses att första gången då anslag begärdes, afslogs det af K. SL,
men några månader sednare blef K. Sl. uplyst om rälla förhållan
det
och beviljade anslaget på den ädle föredragandes förord. Tillfölje
häraf blef det första Brefvet aldrig afskickadt och Grenna
fick ett understöd, ehuru icke upgående till mer än 6,666 Edr
32 sk. Bko. Jag skulle önska att B. St:r, med afside på det nu
begärda anslaget, ville visa samma rättvisa och ädelmod. Handeln
är ingalunda så obetydlig som man velat låta påskina; ty jag är
försedd med ett officiellt utdrag ur tull-journalen för år 1855,
hvaraf synes att under det året utfördes 7,500 t;r råg utan att
tala om andra sädesslag och viktualie-varor, hvarpå orten eger
ymnig tillgång. Jag som bor i orten vet, att många både fartyg
och menniskor gått förlorade blott derföre att der ej fanns någon
hamn, och blott den hamnbrygga sorn på sednare tider blifvit anlagd
har gjort att man mycket mera sällan hört omtalas dylika
olyckshändelser. Det kan väl icke vara rättvisa att fortfarande
behandla Grenna med samma styfmoderlighet, sedan man åt syskonstäderna
lljo och Wadstena gifvit allt hvad de behöfva. Jag förenar
mig med Hr Bogeman och anhåller om propos. på det af honom
framslälda förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den frågan, som nu är föremål
för Ståndets pröfning, discuterades ganska grundligt i StatsUtsk.,
och den siste värde talaren misstar sig då han tror att de handlingar,
som röra denna fråga, icke blifvit af StatsUtsk. genomgångna.
Det är klart att det vore af vinst för orten, om den
kunde erhålla ett stats anslag till afhjelpande af ett för orten kännbart
behof, nemi. af en hamn, men statens tillgångar firo icke
Den 5 December f. m.
sa
outtömbara, och vid denna Riksdag hafva de redan blifvit så hardt
anlitade att det icke finns något qvar för sådana arbeten, som det
i frå ga v :de, hvilket väl icke kan anses vara af någon större vigt
för det stora allmänna. Om man fäster afs:de på att hamnen
skulle kunna komma att tjena som nödhamn, så finner man att
den endast skulle kunna tjena som sådan vid nordliga stormar,
men då bör det i allmänhet icke vara så svårt att fortsätta förbi
Grenna till Jönköping. Ser man åter på hamnen såsom handelshamn,
så ligger den i detta afs:de mindre tjenligt, dels derföre
att om man vill hafva en hamn mellan Wadstena och Jönköping,
så bör man väl icke lägga den så nära Jönköping som vid Grenna,
utan snarare midt emellan de båda orterna, i hvilket fall den
skulle komma att ligga mycket nordligare. I sådant fall skulle
den äfven komma att ligga i en trakt med lifligare rörelse. Om
man ser saken från allmän synpunkt är det således icke af något
större interesse att erhålla en hamn i Grenna. Ytterligare tillkommer
att en hamn anläggning vid Grenna är ett mycket svårt
företag; ty enl. hvad hamnens förfäktare sjelfva erkänt, så samlar
sig der en massa med sand lillfölje af strömsättningen från Wisingsö.
Tillfölje af strandens beskaffenhet och hamnens deraf föranledda
konstruktion, skulle den vidare blifva ytterst svår att inlöpa
i under båldt väder. Från Grennas synpunkt åter är denna
hamn-anläggning ganska nyttig, men från det allmännas sida är
den mindre angelägen. Man anför såsom skäl för anslagets beviljande,
att om arbetet icke fortsattes, så skulle de på hamnbryggan
nedlagda 13,000 Rdr till en god del vara bortkastade
penningar. Om detta skäl godkännes blir det mycket lätt för
hvilken ort som helst att tilltvinga sig stora anslag, man beböfver
endast begära ett litet anslag till utförande af ett obetydligt arbete,
men derefter utföra detta arbete på så sätt att det blir mycket
bra, om det kommer att såsom del ingå i ett större arbete,
men deremot blir af ringa nytta, om detta större arbete icke utföres.
Detta sätt att gå tillväga anser jag icke vara riktigt, utan
anhåller om bifall till Ulsk:s förslag.
Hr Ribbing: För att döma af den siste värde talarens yttrande
skulle jag hafva sagt att StatsUtsk. i allmänhet icke gjorde
sig underrättad om de till målen hörande handlingar, men det har
jag ingalunda sagt, utan jag beklagade endast att Gr. Hamilton
hade så liten kännedom om frågan, att han kunde som skäl mot
anslagets beviljande anföra, att man dessförinnan borde undersöka,
huruvida Grenna vore den tjenligaste platsen, ehuru en sådan undersökning
verkligen egt rum. Den siste värde talaren har yttrat
att läget icke ''ore så bra, emedan Grenna icke låg midt emellan
Wadstena och jönköping. Men om den värde talaren vill taga i
betraktande den af 11 r Bildt, så mycket omtalade hamnen vid Borghamn,
så tror jag att Grenna skall komma att ligga midt emellan
denna och Jönköping. Då Väg- och VattenbyggnadsStyrelsen uptagit
detta anslag i sitt general-förslag och då Utsk. sjelf erkänner,
»att det för sjöfarten på Wettern, isynnerhet vår- och höst
-
94
Den 5 December f. m.
tiderna, skalle vara nyttigt och behöfligt om en hamn söder om
Wadstena funnes att tillgå på denna stora sjös östra kust», så synes
det mig verkligen vara skäl att bevilja det begärda anslaget.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:n framstält, att i afs:de på
förev:de punkt blifvit yrkadt, dels bifall, och dels att R. o. Ad.,
såsom Hr Bogeman föreslagit, måtte besluta, det för Grenna hamnbyggnad
må anvisas ett stats-bidrag af 50,000 Rdr Rmt att utgå
utan återbetalnings-sltv I ,d i g he t under tillämpning af de i afs:de på
stats-bidrag för likartade föremål meddelade allmänna föreskrifter,
blefvo propostr till bifall å dessa yrkanden framstälde och besvarade
med blandade Ja och Nej; hvarpå proposm till bifall å förev:de
punkt förnyades, samt sedan härvid svaren utfallit med starka Ja,
blandade med Nej, Hr Frih. o. Ordfrn förklarade det han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Bog eman begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterrs-propos.:
Den som bifaller 20:de punkten af StatsUtsk:s Utlåt. N:o
158, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. det för Grenna hamnbyggnad må
anvisas ett stats-bidrag af 50,000 Rdr Rmt, att utgå utan återbetalnings-skyldighet
under tillämpning af de i afs:de på stats-bidrag
för likartade föremål meddelade allmänna stadganden.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 48.
Nej — 27.
21:sta punkten, ang:dc medels anvisande lill hamn-anläggningar
vid Råå och Wikens fisklägen; 22:dra punkten, ang:de
anslag för anläggande af en glacin vid staden Helsingborgs hamn ;
23:dje punkten, ang:de stats-bidrag för hamnbyggnad vid Falkenbergs
stad; 24:de punkten, ang:de stats bidrag för hamn-anläggningen
vid staden Strömstad; 25:te punkten, ang:de statsbidrag
för arbeten vid staden Wenersborgs hamn; 26:te punkten,
ang:de stats-bidrag för hamnanläggning vid staden Amål; samt
27:de punkten, ang.-de stats-bidrag för hamn arbeten vid Piteå
stad.
Dessa punkter biföllos.
28:de punkten, angtde stats bidrag lill öpnande af en för
djupgående fartyg tjenlig farled genom Stockholms skärgård mellan
Baggens-fjärden och Stora Wärtan.
Frih. Cederström, Anders: Denna fråga, hvilken väcktes
första gången för flera Riksdagar sedan och ånyo blifvit väckt vid
hvarje påföljande Riksdag, står likväl ännu på samma punkt som
Den 5 Decemner f. m.
95
dä. Detta skulle synas besynnerligt, emedan frågan verkligen är
af vigt icke allenast för Stockholm utan för hela riket, så vida det
icke föranleddes af en särskild omständighet. Man har nemi. ansett
att det icke gick an att uprensa denna kanal, utan att tillika
förse den med fästningsverk. Dessa befästningar skulle visserligen
icke komma att blifva dyra vid kanal, emedan der redan finnas
smärre fästningsverk, som försvara delta inlopp, men man har ansett
det vara nödigt att lägga fästningar äfven på andra ställen,
och dessa skulle, enl. hvad undersökningarna visat, komma att
blifva särdeles dyra. R. St:r lura troligen icke vilja anslå så stora
summor till Stockholms befästande, och förr än dessa fästningsbyggnader
blifva beviljade, lär denna kanal icke komma till stånd.
För min del anser jag dessa fästningsverk icke alls vara af behofvet
påkallade; ty lika lätt som man kan uprensa detta inlopp,
lika lätt kan man i händelse af fiendtligt anfall försänka detsamma.
Jag anser det närvide förhällandet vara mycket farligare i händelse
af ett krig med vår östra granne, den ende, med hvilken ett sådant
kan komma i fråga; ty då behöfde Ryssland endast stationera
några krigsfartyg utanför stora inloppet till Stockholm och utanför
inloppet till Södertelje för att afstänga all sjö-kommunikation mellan
Stockholm och flera af landets provinser. Deremot om farleden
mellan Baggens-fjärden och Stora Wärtan blefve uprensad
skulle det erfordras en massa med krigsfartyg, spridda på en sträcka
af 30 •sjömil för att hindra en sådan kommunikation. Jag anser
således Utsk:s skäl icke vara tillräckliga för att afslå förslaget,
men då det är så sent på Riksdagen, och då Statsverkets tillgångar
blifvit så hardt anlitade, så vill jag icke påyrka ett nytt obetänksamt
anslag, att vi icke i en framtid må få en ökad bevillning
till tunga och börda för landet. Jag åtnöjer mig med Dtsk:s
förslag, men anhåller att i reservalionsväg få anföra, att jag anser,
det Utsk. bort komma till ett annat resultat.
Eörev:de punkt bifölls.
29:de punkten, ang-.de aflålande af en underd. skrifvelse i
fråga om den i näslföreg:de punkt nämnde farleds öpnande; 30:de
punkten. ang:de anslag för beredandet af en inre segelled mellan
Furusunds-fjärden och Norrtelje viken; och 31:sta punkten, ang:de
stats bidrag för sammanbindandet nf den norr om Slockholm, förbi
Stocksund, inskjutande vile af saltsjön med Norrviken och 2:ne
andra insjöar.
Dessa puukter b iföl los.
32:dra punkten, ang:de ytterligare låns bidrag för sänkningen
af sjöarne Stora och Lilla Rengen, Jernlunden, Asunden,
Emmern. Strien och Nimmern i Östergöthland samt anläggningen
af en båtled genom och mellan förstnämnde i sjöar.
Gr. Hamilton: Jag bär icke kunnat gilla StatslTtsk:s mening
i denna punkt. Eni. hvad Betänk, uplyser beviljade Rikets
sednast församlade ständer ett lån å 160,000 Rdr Blto, under
96
Den 5 December f. m.
dervid fästadt förbehåll, att vederbörande låntagare skulle vara ansvarige
för så väl den föreslagna båtledens som sjösänkningens fullständiga
utförande; hvarjemte stadgades, alt, i afsrde på detta lån
samt dess utanordnande och återbetalning m. m., de för dylika
stats-bidrag meddelade allmänna föreskrifter och betalningsviikor
skulle vederbörligen iakttagas och tillämpas; dock finge lånesumman
icke lyftas på en gång, utan endast successivt, i mån af arbetets
fortgång, viii de terminer K. M. funne för godt bestämma.
Till följd af dessa föreskrifter skulle låntagarne genom ingånget
kontrakt förbinda sig dels att, i noggrann öfverensstämmelse med
den fastställda arbetsplanen, inom viss bestämd tid, fullborda arbetet,
utan att framgent väcka anspråk på ytterligare bidrag af
allmänna medel, och dels att genom egna tillskott utgöra hvad
som utöfver stats-bidraget kunde erfordras. Häraf synes tydligt att
de myndigheter, som till nämnde arbetes utförande lyftat detta
stats-bidrag, äfven äro skyldiga att utföra arbetet efter den fastst
ä 1 d a arbetsplanen utan att dertill begära något nytt stats-bidrag.
Således vet jag icke, huru Utsk. kunnat upgifva att nämnde arbete
icke skulle komma till stånd, om detta nya understöd icke
beviljades. För min del anser jag befolkningen i denna trakt vara
så vidsträckt och välmående att den mycket väl sjelf bör kunna
tillskjuta erforderliga medel. Det hårdhända sätt hvarpå de utkräft
lösen för den jord de nödgats släppa till, talar just icke för att
de skulle erhålla ytterligare stats-bidrag. Det kan icke annat än
medföra olyckliga följder om R. St:r gång efter annan först bevilja
ett mindre anslag, under vilkor att arbetet verkligen för detsamma
skall blifva utfördt, men sedan frångå det stadgade vilkoret,
då man kommer och säger, att arbetet icke kan utföras utan
nytt stats-anslag. Det är här icke fråga om ett tillfälligt understöd,
på grund af den svåra penningeställning, hvari vi befinna
oss, utan man begär ett ytterligare anslag. SlalsUtsk. fäster vidare
vid anslagets beviljande det vilkor att arbetet skall vara fulIbordadt
inom den bestämda tiden. Men ett sådant vilkor är ju
redan stadgadt, ehuru efter hvad vi se, man vid dylika vilkor icke
fäster mycket afsrde. Jag anser, att man icke har rätt att inkomma
med begäran om nya anslag, då man en gång åtagit sig
att fullborda arbetet för en viss erhållen summa, och tillstyrker
derföre afslag å denna punkt af Utskrs Betänk.
Hr Bildt: Det må vara en riktig sats att då någon till ett
arbetes utförande erhållit stats-bidrag och genom kontrakt förbundit
sig att fullborda arbetet för denna summa, så eger han icke
någon rättighet att för samma arbete fordra nytt anslag, men särskilda
omständigheter kunna någon gång föranleda undantag från
en allmän regel. Oförutsedde händelser, som till och med den skickligaste
person icke kunnat förutse vid upgörandet af kostnadsförslaget,
kunna nemi. mångdubbla kostnaden. Detta är just förhållandet
med ifrågav:de arbete. R. St:r beviljade vid sisth Riksdag
ett lån af 160,000 lldr för detta ändamål. Detta lån grundade
sig
Den 5 December f. m.
97
sig pä ett kostnadsförslag, upgjordt af DistriktChefen Frih. De Géer
och upgäende till 168,600 Rdr Bko. I allmänhet hafva R. St:r
för dylika arbeten beviljat både lån och anslag, det sednare varierande
emellan 4- och ^ af hela summan. Statens understöd hafva
brukat utgå under form af anslag till sjö-sänkningar, då man kunnat
vinna odlingsbar mark, och under form af lån till kommunikationers
utförande, men då här var fråga både om det ena och
det andra, så ansåg man sig vid förra Riksdagen böra låta hela
summan utgå under form af lån. Men man bestämde låne-summan
så hög, att det direkta penninge-bidraget från kommunen skulle
blifva mindre betydligt. Så t. ex. gaf man ett lån af 160,000
Rdr, ehuru hela kostnadsbeloppet icke var beräknadt att upgå till
mer än 168,000 Rdr. Det var så till sägandes en ny grundtanke
som R. St:r vid sisth Riksdag adopterade, den nemi., att då fråga
var om att på en gång sänka sjöar ock åstadkomma en inre kommunikationsled,
så borde man låta hela bidraget utgå under form
af lån, men i stället låta summan i det närmaste upgå till hela
den beräknade kostnaden. Emellertid har tillfölje af den prisstegring
som vi alla känna det kostnadsförslag som upgjordes år 1853
måst förkastas, och samma person, som upgjorde detta förslag, har
vid omarbetning af detsamma funnit att det måste förhöjas med
60 proc., emedan kostnaden icke kunde komma att understiga
269,760 Rdr. Kostnadsförslaget har blifvit upgjordt af Konungens
ombud i Distriktet, granskadt af öfverstyrelsen och kan således
icke vara bygdt på några lösa grunder. Man kan vid denna fråga
följa två olika vägar, man kan antingen hålla sig vid den stränga
rättvisan och vägra understöd, emedan man förra gången stadgade
det vilkor att arbetet skulle utföras utan något ytterligare bidrag,
eller också kan man följa den vid sisth Riksdag antagna principen
att man bör bestämma låne-summan så hög att den i det närmaste
motsvarar den verkliga kostnaden. Om här endast vore fråga
om ett sjösänkningsföretag, hvarigenom strandegarne skulle vinna
en tillökning af jord, borde man visserligen följa de stränga grundsatser
som den siste värde talaren förordade, ty kommunen kunde
gerna vidkännas en större upofFring, om den i stället erhölle god
odlingsbar jord. Men här är att märka en annan omständighet,
hvilken just förmått StatsfJtsk. till afgifvande af detta förslag, och
den är att om arbetet fullbordas efter upgjord plan, så kommer
man att erhålla en vatten-kommunikation från Linköping iångt
inåt landet ända till Wimmerby, hvarigenom dessa skogrika trakter,
som för närv:de icke hafva annat än land-kommunikation,
skulle erhålla en débouché. Utsk. var öfverlygadt alt företaget
skulle blifva icke blott af lokal utan äfven af allmän nytta, och
tillstyrkte derföre ett ytterligare understöd. Jag har inom Utsk.
med min röst biträdt detta mildare sätt att gå till väga, och har
icke blifvit öfvertygad om dess oriktighet.
Gr. Sparre: För min del deremot kan jag icke inse billigheten
eller rättvisan af den åtgärd StatsUlsk. tillstvrkt. Redan
X II. '7
08
Den S December f. m.
vid en föregide punkt, der fråga var om ytterligare anslag till ett
arbete, sorn rätteligen bort vara färdigt med det en gång dertill
gifna bidrag, afstyrkte jag R. o. Ad. att gifva sitt bifall till ett
sådant ytterligare anslag. Jag ansåg detta vara aldeles nödvändigt;
ty eljest skulle ju alla som ville hafva stats-anslag först låta uprätta
ett ganska lindrigt kostnadsförslag, för att så medelst inleda
Ständerna i företaget, men derefter, sedan dessa medel blifvit använda,
skulle de inkomma till Ständerna med begäran om nytt
anslag på grund af ett nytt kostnadsförslag, upgående till en mycket
större summa, någon gång kanske, såsom här är fallet, till
nära f-.delar utöfver det första beloppet, allt under åberopande af
prisstegring, missgynnande omständigheter eller sådana som klokheten
förhindrat kontrahenlerne att förutse. Ett sådant sätt att
gå till väga kan icke vara riktigt. Betänk, utvisar att man genom
den ifiågavnle aftappningén skulle kunna vinna en odlingsbar
mark af 4.636 t:I:d. Om nu Staten till ett företag, beräknadt
att kosta 269,760 Rdr, beviljat ett låne-understöd af 160,000, och
om man genom delta arbetes utförande kan vinna 4.636 t:l:d
odlingsbar mark, belägen i det rika och bördiga Östergöthland, så
får jag säga, att den kringliggande orten bör kunna stå ut med
att vidkännas det öfriga beloppet. Kan den icke det, så är det fara
värdt att någon missräkning äfven ligger i den stora jord-arealen;
ty om fördelarne af denna sjösänkning verkligen äro så stora, så
måste krafterna vara särdeles små för att den erforderliga summan
icke skall kunna anskaffas. Då Staten vid sisth Riksdag beviljade
ett så frikostigt låne-understöd, och då dervid fästades det uttryckliga
vilkor att de i företaget intresserade icke finge begära
något ytterligare understöd, så ser jag ieke något skäl att bevilja
det begärda understödet. Aldraminst hade detta förslag bort väckas
af en enskild motionär; ty då ett företag ytterst afser enskilda
jordegares nytta ber, om något stats-bidrag skall komma i fråga,
fördelarne af detsamma vora så påfallande att Regeringen sjelf
derom framställer propos. Om detta arbete verkligen varit så
maktpåliggande, det första kostnadsförslaget så otillräckligt, eller
så oöfverstigliga hinder mött för arbetets fullbordande, att det icke
utan stats-bidrag kunde låta sig göra, så bade kontrahenterna bort
ingå till K. M. med en dylik ansökan och K. M. hade säkert icke
underlåtit att i sådan händelse, sedan ärendet blifvit pröfvadl, till
Ständerna afgifva Nåd. Propos. i ämnet. Om jag granskar de summor
Utsk. i detta Betänk, tillstyrkt, finner jag att detta anslag,
mod undantag af de till vägförbättringar och sjöaftappningar, är
det allra största. Jag tror icke, att man, särdeles under närvide
förhållanden, bör bevilja denna summa, i synnerhet som de i saken
interesserade troligen skola anskaffa erforderliga medel, då de, såsom
jag har nämnt, kunna vinna 4 ä 5,000 t:l:d odlingsbar
mark.
Frih. Cederström, Rud. : Afven jag skulle dela Gr. Sparres
åsigt, så vida de förutsättningar, från hvilka han utgått, vore
riktiga. Det må vara, att de så kunna synas vid första påseendet;
Den 5 D e c e m b er f. m.
99
men enär jag vid sistl. Riksdag hade äran vara ledamot af StatsUtsk.
, just på den tid då denna fråga der först företogs, så kan
jag tillfälligtvis uplysa, hvilka af Hr Gr:ns förutsättningar, som
icke äro fullt tillförlitliga. Hr Gr:n sade, att det vore ett vådligt
prejudikat, om man tilläte (eller genom sitt bifall upmuntrade
och gillade) samma person eller bolag, som på sin begäran erhållit
ett anslag, under vilkor af ett visst arbeles fullbordande, att
vid påföljande Riksdag ingå med begäran om ett större anslag.
Förhållandet är likväl sådant, att just samma person, som
upträdt i egenskap af motionär vid denna Riksdag, äfven var det
vid den sisth, och begärde då, till en början, en vida större summa,
på vida förmånligare vilkor, än Ständerna sedermera beviljade,
men som han, under de inträffande och då existerande förhållanden,
ansåg sig böra med tacksamhet emottaga, i förhoppning, att
det möjligen skulle räcka till. Nu har Cbefen för Väg- och VattenbyggnadsCorpsen
officiel t intygat, att första kostnadsförslaget,
på grund af den prisstegring, som inträffat, måste förhöjas med 60
proc. Detta är en omständighet, som väl bör förtjena något afstde.
Vidare har Hr Grin sagt, att man icke borde bifalla StatsUtslcs
tillstyrkande, emedan det ifrågavtde arbetet skulle utföras
inom det rika och bördiga Östergöthland. Man bör likväl besinna
att, om också vissa delar af Östergöthland äro rika och bördiga,
så äro deremot andra trakter icke så väl lottade, och dit hör just
den ifrågavtde socknen, som är belägen i en skogstrakt, der egendomarna
i allmänhet äro delade i smärre lotter, af icke betydligt
värde hvardera lotten; till följd deraf skulle det för många af dessa
hemmansdelägare blifva betungande, att i någon högre grad medverka
till arbetets utförande. Här är dessutom icke blott fråga
om ett sjösänkningsföretag, utan äfven om en nära 10 mil lång
valtenkommunikation mellan Linköping och Wimmerby. Vid sådant
förhållande, och i betraktande jemväl af de temligen ringa
förmåner orten af lånc-understödet skulle erhålla, upgående endast
till 2 proc., hvarmed räntan är nedsatt under den lagligen vanliga,
kan jag icke annat än tillstyrka bifall till Ulsk:s förslag.
Jag tror icke, att något vådligt prejudikat derigenom skall kunna
upkomma, enär förhållanderna svårligen på annat håll lära förete
sig af enahanda beskaffenhet, som här.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vill visst icke förneka,
att de af Gr:ne Sparre och Hamilton anförda skäl i allmänhet kunna
vara giltiga, och att de särskildt med afs:de på denna fråga skulle
ega sin fullkomliga riktighet, så vida här vore fråga om ett anslag
utan återbetalnings-skyldighet, eller om den bär ifrågav:de kommunen
förut erhållit ett sådant anslag. Men det hvarken är eller
har varit fråga om ett sådant anslag, utan det enda man begär
är
ett lån. De förhöjda arbetslönerna har gjort att man nödgats
med 60 proc. förhöja det samma kostnadsförslag som framlades vid
sistl. Riksdag-. Dervid bör man taga i betraktande, att om arbetslönerna
redan vid förra Riksdagen varit så höga som nu, och om
kostnadsförslaget då upgått till icke blott den då erhållna utan
100
Den O December f. m.
äfven den nu sökta summan, sä hade sannerligen icke, då det
var fråga om ett så stort företag som detta, summans storlek afskräckt
Ständerna från att bevilja det sökta understödet. Man
har således icke något skäl att blott på grund af det höjda beloppet
afslå Utslcs tillstyrkande. Utsk. bar tillstyrkt ett lån af
100,000 Rdr mot 4 proc. ränta, men har aldeles icke satt i fråga
någon räntefrihet för detta kapital. Det är endast ett understöd
af 1 proc. om året, om man anser den vanliga räntan vara 5 proc.
Enl. upgift består den kommun som här är i fråga af J91-| mantal,
och då der troligen icke finnas många herremän, så är det kanske
många hundra jordbrukare som äro interessenter i detta företag.
För att nu erhålla ett lån till företagets fullbordande, skulle de
nödgas alla sammanträda til! gemensam bolagsstämma för att öfverenskomma
om den säkerhet de kunde erbjuda för lånet. Redan
häri synes mig ligga ett skäl för Staten att mellankomma med sin
kredit, isynnerhet som Staten har den lyckan att alltid kunna
återtaga dessa medel, hvilket en enskild icke skulle bunna. Jag
har åtskilliga gånger genomrest denna trakt och alltid hört omtalas
de stora förhoppningar man fäste vid detta företags utförande.
Om man såsom Gr. Sparre antydde skulle vänta en Riksdagsperiod
för att erhålla en K. Propos. i frågan, så förlorade man 3 år, under
hvilka man icke hade någon nytta af det redan nedlagda arbetet.
R. Sl:r skulle genom bifall till förslaget endast ådraga sig
en kostnad af 1,000 Rdr Bko årligen d. v. s. skillnaden mellan
den ränta som af låntagarne skulle erhållas och den som Staten
sjelf skulle få betala. 1 allmänhet anser jag, att alla understöd,
som lemnäs åt kommuner, böra vara lån och icke anslag utan återbelalnings-skyIdighet,
och då här är fråga om ett lån, hvarmed
Staten kan utan någon större upoffring befordra ett stort företag,
så anser jag att man bör bevilja detsamma.
Hr Björnstjerna, Job. Magnus: Jag upträder för att tillstyrka
R. o. Ad. att antaga StatsUtsk:s förslag, men ämnar icke
uprepa de många skäl, som redan af åtskilliga talare här blifvit
anförda. Jag vill endast fästa R. o. Ad:ns upmärksamhet derpå
att om det nu begärda understödet vägras, så kommer arbetet att
afstanna och ortens invånare skola icke kunna återbetala det re
dan erhållna lånet utan så stora ansträngningar, att hela orten
derigenom skall tillbakaaättas. Det hopp om en förbättrad kommunikation,
som hittills lifvat dem att nedlägga en större omsorg
på sitt jordbruk, skulle försvinna, och deraf skulle upstå en minskad
produktion. Dessa trakter kunna för närvide icke afyttra
sin spanmål på annat sätt än att de föra den landvägen antingen
till Linköping eller Westervik, och som det är ganska långt till
dessa städer, så äro spanmålsprisen vanligen i dessa orter lägre
än på ställen belägna närmare kusten. Fördelarne af en lättad
kommunikation voro så i ögonen fallande att ortens invånare sammanträdde
för att öfverlägga om sättet att utföra densamma, hvarvid
man lade till grund ett kostnadsförslag upgjordt af en offentlig
myndighet och beräknadt efter de priser, som då voro gällande.
Den 5 December f. m.
101
Men sedan den tiden hafva priserna icke blott på arbetslöner, utan
Sfven på den jord, som för arbetets utförande måste inköpas, så
betydligt stigit att den först beräknade summan befunnits vara
alldeles otillräcklig. De fördelar som detta arbete skulle medföra
icke endast för landet utan för orten äro så öfvervägande, att man
i sanning ej bör fästa sig vid den omständigheten att det är andra
gången som anslag begäres till samma arbete, isynnerhet då
betalningsvilkoren för detta lån äro af strängare beskaffenhet än
på något annat ställe i detta Betänk. Jag vågar derföre vördsamt
tillstyrka R. o. Ad. att bifalla Betänk.
Gr. Sparre: Det är ingalunda bevisadt att arbetet skulle
komma att afstanna om detta anslag icke beviljades, utan jag för
min del vågar anse det högst osannolikt, att ett arbete, på hvilket
man redan nedlagt 160,000 Rdr Bko och till hvars fullbordande
ytterligare endast behöfs 100,000 Rdr skulle lemnäs ofullbordadt,
då den jord som genom sjösänkningen skulle vinnas upgår ända
till 4,636 t:l:d. Är det icke mera sannolikt att jordegarne
sjelfva skola skaffa sig ett lån till företagets utförande? Hela saken
bevisar för öfrigt ingenting annat än att StatsUtsk. bör afhålla
sig från att bevilja anslag på grund af enskilda motioner; ty derigenom
inledas lätt menigheter uti företag, som sedan befinnas
vida öfverstiga de upgjorda kostnadsförslagen. Jag fortfar att yrka
afslag å denna punkt.
De härefter först till bifall och sedan till afslag å förev:de
punkt framstälde proposrrne besvarades med blandade Ja och Nej,
samt blefvo vid deras förnyande på enahanda sätt besvarade; hvarpå
Hr Frih. o. Ordf:n förklarade det han ansåg den sednast till afslag
i denna punkt framstälde propos:n hafva blifvit besvarad med öfvervägande
Ja.
Ilr Björnstjerna m. fl. ledamöter begärde votering.
Cplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller 32:dra punkten af StatsUtsk:s Utlåt. N:o
158, röstar
Ja;
-den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde punkt af R. o. Ad. afslagen.
Vid voteringens slut befanns att rösterne hade utfallit sålunda :
Ja — 34.
Nej — 28.
Fortsättningen af förevtde Utlåtrs pröfning upskjöts till eftermiddagens
plenum, och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. { på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
102
Deri 5 December e. m.
Lördagen den 5 December 1857.
Plenum kl. 6 e. ro.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr Gr. o.
Landtnäs ställe föra ordet.
Justerades ett prot.-utdrag för förmidd:s plenum samt pleniprot.
för den 30 sistl. Sept. e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtslcs Utlåt. N:o 158, ang:do
föreslagna stats-bidrag för vägars anläggning och förbättring, hamnbyggnader
och kanaler samt sjösänkningar och andra vattenaftappnings-företag
m. fl. dylika föremål.
Härvid förekommo:
33:dje punkten, angrie stats-bidrag för en Itanal-ledning
mellan sjöarne Krön, Jultcrn, Ellingen och Asunden ; 34:de punkten,
ang-.de anslag för upmuddringen af Götha elfs norra utlopp;
35:te punkten, ang-.de anslag för jernvägs- och kanal-anläggningar
mellan Wenern och sjön Stora Lee; och 36:te punkten, ang:de
anslag för kanal- och slussverks-anläggning mellan sjön Fryken
och den segelbara delen af Nors-elfven.
Dessa punkter bi föl los.
37:de punkten, angrie stats-bidrag för en hamn-anläggning
och en kanal mellan Carlstad och Kanikenäset vid Wenern.
Frih. Cederström, Rud.: Att bland de många anslag, som
blifvit för seglationen på och vid Wenern begärda, StatsUtsk. ej
kunnat tillstyrka något, är visserligen mycket nedslående, men så
tillvida kan jag ej annat än glädja mig öfver Utsk:s behandling
af denna punkt, som detsamma här åtminstone tillstyrkt ett låneunderstöd.
Den nu ifrågavrde anläggningen är verkligen en af de
vigtigaste, ej allenast för Wermland, utan äfven för alla dem, som
hafva sin seglation på Klarelfven. För några år sedan fann man,
att den hamn, som nu finnes, är genom sitt för de sydvestra stormarna
öpna läge högst otjenlig. Man inrättade då en hamn vid
Kanikenäset, hvarifrån en kanal gräfdes till lilarelfvens vestra utlopp,
men hvilken dock uptogs alltför grund, för alt kunna befaras
af större fartyg. Då dessutom vägen från Kanikenäset till staden
är både lång och backig, torde R. o. Ad. finna, att trafiken
är genom dessa omständigheter ganska svår och hindrad. För alt
afhjelpa dessa svårigheter, hafva alternativa förslag blifvit fram
-
Den 5 December e. m.
103
ställda om att förflytta trafiken till sjelfva staden. Bland dessa är
det nu framdragna ovilkorligen det, som kostar minst, hvadan det
också vann understöd af Länsstyrelsen, och inom provinsen omfattades
med mycken välvilja, nemi. att uprensa Klarelfven och
bygga en ny kaj, så att fartygen kunde upkomma i den vestra
flodgrenen för att stadna vid hamnen i sjelfva staden. Detta förslag
har redan varit af K. M. pröfvadt, men dervid uplystes, att
sagde gren af elfven var besvärad af många krokar och vindar,
hvadan planen b 1 ef öfvergifven. De 2 öfriga alternativa förslagen
voro, dels att draga kanalen från hamnen till stadens södra del,
och dels att genombryta Tingvalla ön, hvilken genombrytning dock
skulle medföra stora expropriations-kostnader. Det första af mig
omnämnda förslaget var beräknadt att medföra en kostnad af 146,684
Rdr, det andra 224,592, och det tredje 439,518 Rdr, allt Bko.
R. o. Ad. behagade jemföra dessa summor. Oaktadt den första
summan så mycket understiger de båda sednare, skulle dock, om
äfven Carlstad hugnades med ett låne-understöd af 160,000 Rdr,
en ganska betydlig kostnad komma att drabba staden, och det är
alldeles icke sagdt, att under sådana förhållanden det nyttiga ändamålet
vunnes. Vill man delta, så föreställer jag mig, alt det förslag
till beslut borde antagas, som RiksgrsAfdeln. och åtskilliga reservanter
föreslagit, och som lyder sålunda: »att. R. St:r, under förbehåll,
att de stadganden, sorn i afs:de på stats-bidrag för andra
hamn- och kanal-anläggningar under denna Riksdag beslutas, varda
vid nedannämnde företag vederbörligen tillämpade, måtte bevilja
ett stats-anslag af Ett hundra tusen Rdr Rmt för anläggningen af
en hamn-bassin invid Carlstad samt en kanal med tillräckliga dimensioner
derifrån till Kanikenäset vid Wenern.» StatsUtsk. har
för öfrigt i sitt Utlåt, på ett så fördelaktigt sätt yttrat sig om
sjelfva företaget, att jag ej torde behöfva dertill lägga något. Det
säger nemi.: »Då den under sednare tider i närheten af Carlstad
invid Wenern anlagda hamn och uplagsplats numera icke lemnar
tillräckligt utrymme för den högst betydligt ökade trafiken derstädes,
och då denna hamnplats afstånd från staden visat sig medföra
kännbara olägenheter för sjöfarten till och från nämnde stad, anser
StatsUtsk. visserligen anläggningen af en större och ändamålsenligare
samt närmare staden belägen hamn vara ett företag, hvars
utförande med bidrag af allmänna medel bör understödjas.» Det
är således blott i afs:de å sättet att vinna det åsyftade ändamålet,
som jag skiljer mig från Utsk., och då jag är fullt öfvertygad, att
detta skulle ske genom det beslut, Afdeln:n föreslagit, men deremot
den väg, Utsk. beträdt, är högst tvifvelaktig, vågar jag hemställa,
att R. o. Ad. behagade, med afslag å Utsk:s framställning,
antaga det beslut, som Riksg:sAfdeln:n föreslagit, och som jag redan
haft äran upläsa.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Det ämne, som nu afhandlas,
känner jag lika väl som Frih. Cederström, med den skillnad
dock, att det var mig bekant omkring 30 år förr än honom. Till
en början får jag då opponera mig mot hvad han sagt om Skog
-
104
Den 5 December e. n>.
hallshamn. Det är visst sannt, att den kan vara utsatt för sydvestliga
stormar, men jag tror få hamnar äro så beskaffade, att de
icke af några vindkast kunna oroas. Deremot eger densamma den
stora fördelen, att den fryser 14 dagar sednare och går upp 14
dagar förr än hamnen vid Kanikenäset. Skogshall tillhör nu ett
enskildt bolag, nemi. Uddeholms, och jag har god anledn. att tro,
att första gången som seglationen afstadnade på Klarelfvens vestra
gren, detta härflöt mindre af elfvens upgrundande, än af trakasserierna
och afunden mellan bolaget och staden. Då upstod tanken
att på södra sidan, som kallas Kanikenäset, få en hamn, men jag
hemställer till enhvar, som varit på platsen, om den kan blifva
tillräcklig. Jag vill blott nämna, att vägen derifrån till staden
är icke mindre än 2,000 alnar lång, och så beskaffad, att man
måste vada i smutsen öfver knäna, för att komma fram. 1 sam
manhang
med denne tanke stod då också ett löst förslag till en
kanal, som skulle kallas Carlstads kanal, men hvarje Wermländning
vet, att denna redan för många år sedan är utdömd. Trafiken för
Carlstad och kringliggande orter skulle icke hafva mycken nytta
af en sådan hamn. Man har derföre varit betänkt på att få en
annan hamn närmare till staden. Jag vill icke inlåta mig i be
dömande
af de 3 projekterna, utan yttrar blott den åsigt, att saken
torde tarfva grundligare undersökning. Jag skulle således tro
det vore bäst att vänta, tills man får råd att göra en kanal, som
blir verkligen duglig. Nu åter är meningen alt förmå R. St:r
att bevilja penningar för ett företag, som ej förbättrar det närv:de,
utan blott kan medföra fördel för dem, som äro intresserade att
bibehålla hamnen vid Kanikenäset. Jag anhåller således om afslag
på Utsk:s framställning.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Jag tror att den ifrågav:de
kanalen ej kan blifva af särdeles nytta för orten och provinsen,
utan egentligen blott för sjelfva Staten, och anser derföre Utsk.
hafva gjort rätt uti att tillstyrka för detta ändamål blott ett lån
mot återbetalnings-skyldighet. Jag anhåller på grund deraf om
bifall till Utsk:s förslag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag tillhör i denna fråga reservanternes
antal. Jag mäste dock bekänna att jag, efter att
hafva åhört Gr. Löwenhjelms yttrande, hvilken obestridligen bör
häruti ega sakkännedom, blifvit något tveksam. Jag anhåller dock
att få redogöra för de skäl, hvarpå Riksg:sAfdeln:n grundade sin
åsigt, att denna summa borde utgå som anslag och icke såsom
lån. Det var nemi. för att någon konseqvens skulle finnas i R.
St:rs beslut. Vid alla de understöd, som af R. St:r blifvit beviljade
för hamnbyggnader, hafva nemi. | af summan gifvits såsom
anslag. Härpå anhåller jag att få anföra några exempel. Vid
Lidköping, der en hamnbyggnad utförts, var kostnads-förslaget
113,000, och R. St:r beviljade i anslag 84,750. För ett dylikt
arbete vid Hjo, uptaget till 66,400 Rdr, erhöllos i anslag 50,000.
För Mariestad begärdes 46,520 Rdr, och K. M. lemnade från
Den 5 December e. m.
105
Handels- och SjöfartsFonden 34,890. Man torde deraf finna att,
om R. St:r vilja gå konseqvent tillväga, bör detta understöd utgå
med 100,000 Rdr som anslag, hvilket utgör icke fullt § af den
behöfliga summan. — Huruvida nu Staten bör_bidraga till denna
hamnbyggnad, beror derpå, om den är gagnelig för någon större
del af landet, och i detta fall torde tankarne icke vara delade,
då man vet, att Carlstad utgör debouchén för en stor del af de
vestra provinsernas rörelse. Att trafiken betydligt tilltagit, har
StatsUtsk. äfven ansett sig böra omnämna, hvadan det lemnat en
ganska uplysande tablå pag. 53 i sitt Utlåt. Man finner deraf,
att rörelsen i Carlstad är betydlig, och det måste då vara en 1 ifsfråga
för en kommersiel stad som Carlstad att få tillräckligt utrymme
för alla de varor, som inkomma och utgå. En annan
fråga blir åter, på hvad sätt detta lämpligen bör ske. Att RiksgrsAfdeln.
i detta fall förtrott sig till de lemnade upgifterna, torde
vara så mycket mera ursäktligt, som det ifrågavtde förslaget vunnit
understöd såväl af Landsh:geEmbetet i Wermland som af Yägoch
VattenbyggnadsStyrelsen. Skulle nu åter så vara, som Gr.
Löwenhjelm sagt, att det tjenar till ingenting att utföra arbetet i
den föreslagna skalan, så tror jag ändamålet kunde vinnas på en
annan väg, nemi. att man beviljade den här föreslagna summan,
men med förbehåll, att hamnplatsen bestämdes af K. M. efter föregången
pröfning. Jag anhåller äfven att få fästa upmärksamheten
på en mindre skiljaktighet mellan Utsk:s och reservanternes förslag
till beslut. I det förra är nemi. understödet lemnadt till
staden Carlstad, men i det sednare sådant ej uttryckt, hvilket kom
sig deraf att, såsom vi veta, Kanikenäset eges af ett enskildt bolag.
Emedlertid bar sedan blifvit uplyst, att staden vore villig
och hågad åtaga sig detta arbete, såvida den er holle ett sådant
understöd som det föreslagna.
Jag får nu resumera hvad jag i detta ämne yttrat, och anhålla
om propos. på följande förslag: »att R. Sl:r, med anledn. af
den i K. M:s Nåd. Skrifvelse gjorda framställning om stats-bidrag
för anläggningen af en till Carlstad ledande hamn, bevilja nämnde
stad ett anslag af 100,000 Rdr Rmt, emot skyldighet alt utföra
detta företag, på sätt K. M:t pröfvar för allmänna rörelsen fördel
aktigast,
och framgent underhålla sagde hamnbyggnad; börande
staden derföre ega att upbära de hamnafgifter, sorn, enl. gällande,
af K. M. faststäld, taxa skola erläggas. I händelse det nu föreslagna
anslaget varder bevilja It, böra, i afstde å medlens utbekommande,
samma stadganden tillämpas, som för andra' till likartade
företag erhållna understöd vid denna Riksdag varda meddelade.
Frih. Cederström: Med anledn. af Hr Bildts anförande får
jaa förklara, att jag är fullkomligt villig att instämma i det af
honom gjorda förslag. Jag hoppas också att de invändningar, som
af en mycket aktad ledamot blifvit mot mitt förslag framställda,
icke måtte förmå R. o. Ad. att afslå begäran om anslag för detta
så vigtiga mål. Efter den lifliga målning min värde frände, Gr.
106
Den 5 Docernber e. m.
Löwenhjelm, nyss gjort af de stora svårigheter, som de trafikerande
äro underkastade på den 2,000 alnar långa vägen från Kanikenäset
till staden, bör hvar och en finna huru nödigt det är, att
staden får, om också efter den minst kostsamma planen, en hamn
belägen vid sjelfva staden, om ock ej vid dess mest trafikerade
dtl. Från Näbben har man också raka planerade gator till stadens
torg och salubodar, samt alldeles icke sådana gyttjiga och
smutsiga vägar som från Kanikenäset. Gr. Löwenhjelm har anmärkt,
som stöd för sin åsigt, att Skoghalls sjö vore isfri 14 dagar
tidigare om våren och 14 dagar längre om vintern; men så
är icke förhållandet med Wenern i allmänhet, och hvad har man
då för nytta af att ega en hamn som är öppen, då i alla fall hamnarne
på andra sidan äro tillfrusna, och således inga fartyg inkomma,
samt, de utgående ej finna någon hamn att inlöpa i? Samme
talare har äfven yttrat sig om fördelen af att uprensa Klarelfvens
vestra gren. Jag erkänner villigt den stora fördel af ett
sådant arbete, men Klarelfvens ringa sluttning under dess nedre
lopp gör, att sanden hopar sig i myckenhet, och högst kostsamma
muddningar i stor skala blefve derföre nödvändiga. Jag anser det
på dessa grunder vara af stor vigt, att Hr Bildts förslag af R. o.
Ad. b i föl 1 es.
Gr. Löwenhjelm: Sedan en ledamot af StalsUtsk. behagat
redogöra för motiverna till Riksg:sAfdeln:ns beslut, samt Frih. Cederström
instämt i Ur Bildts förslag, vill jag ingalunda motsätta
mig detsamma, då det kan komma att lända Carlstad och en stor
del af Wermland till gagn och nytta. Jag har nemi. blott opponerat
mig root ett förslag, som jag ansåg vara fruktlöst. På det
sätt frågan nu synes vara löst, vill jag således gerna lemna min
röst derför, blott det förbehåll uttryckligen göres, att en ny undersökning
må ega rum.
Ilr Carleson, Edv. Henr.: Då jag för min del, och som
jag tror många med mig, icke äro öfvertygade om nödvändigheten
eller ens nyttan af denna utgift, får jag härmed anhålla om afslag
på denna punkt af StatsUtsk. Betänk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Innan man beviljar ett
anslag af denna beskaffenhet, bör man vara öfvertygad, att detsamma
motsvarar det dermed afsedda ändamål. Då man känner Klarelfvens
lopp, och vet att den rinner midt igenom Carlstad, är det
gifvet att hamnen också borde ligga inne i staden, och icke såsom
jag upfattat detta förslag, att man skulle först gå ut i Wenern
och sedan åter in i elfven. Förrän närmare undersökningar blifvit
gjorda, som ytterligare visa behofvet af en hamn, och sättet
huru den bör anläggas, tror jag icke det är skäl att bevilja detta
anslag. Jag anhåller således i likhet med Hr Carleson om afslag,
emedan jag tror, att Hr Bildts förslag, som synes gå ut på en
hamnanläggning på sidan om Carlstad, ej år tillfyllestgörande.
Den 5 December e. m.
107
Gr. Löwenhjelm: Den siste värde talaren torde hafva orätt
upfattat Hr Bildts förslag. Åtminstone har jag fattat det så, att
enl. detsamma anläggningen borde föregås af en förnyad undersökning,
efter hvilken K. M. skulle bestämma platsen. Jag anhåller
att Hr Bildt ville ännu en gång upläsa sitt förslag, då jag
tror att Frih. Tersmeden skall komma till samma åsigt som jag.
Hr Bildt: Med anledn. af Frih. Tersmedens yttrande har jag
begärt ordet, för att få upläsa mitt förlag till beslut, hvilket jag
nu skriftligen affattat, och som just afser att få en sådan hamn,
som motsvarar trafikens behof, så nära staden som möjligt. Förslaget
lyder sålunda: »att R. St:r med anledn. af den i K. M:s
Nåd. Skrifvelse gjorda framställning om statsbidrag för anläggningen
af en till Carlstad ledande hamn, bevilja nämnde stad ett anslag
af 100,000 Rdr Rmt, emot skyldighet att ut föra detta förelag,
på sätt K. M. pröfvar för allmänna rörelsen fördelaktigast, och
framgent underhålla sagde hamnbyggnad; börande staden derföre
ega alt upbära de hamnafgifter, som enl. gällande, af K, M. fastställd
taxa skola erläggas. I händelse det nu föreslagna anslaget
varder beviljadt, böra, i afs:de å medlens utbekommande, samma
stadganden tillämpas, som för andra till likartade företag erhållna
understöd vid denna Riksdag varda meddelade.»
Frih. Cederström: Då nu Hr Bildts förslag går ut på alt
tili K. M:s disposition ställa en summa för att på bästa sätt användas
till beredande af en lämplig hamn för Carlstad, hvars behof
blifvit allmänt erkändt, synes det mig böra tillvinna sig ett
obetingadt bifall, utan afs:de å de skiljaktigheter, som förut blifvit
uttalade i fråga om den bästa planen. I fråga om att öfverlemna
summan till sjelfva staden, såsom Hr Bildt föreslagit, i stället
för till Bolaget, synes mig äfven detta innebära en förbättring.
Jag anhåller således om bifall till Hr Bildts förslag, sådant det nu
är skriftligen affattadt.
Gr. Sparre, Erik: Om detta förslag skulle vinna framgång
kunde det tilläfventyrs föra oss in på det fält, som vi på f. m. beträdde.
Carlstad kan då komma vid nästa Riksdag och säga: »R.
St:r beviljade förra Riksdagen för en hamnläggning 100,000 Rdr
som vi aldrig begärt, denna summa var alldeles icke tillräcklig för
ett så stort företag, och vi måste derföre nu få ytterligare anslag.»
Det synes mig, mine Hrr, ingalunda lämpligt, att R. St:r anslå
medel för ett dylikt företag, hvars detaljer äro så obestämda; och
med afs:de på den nuv:de finansiella ställningen tordo äfven vara
bäst att dröja till nästa Riksdag, då man kan få ett fullständigt
förslag. Jag måste således tillstyrka afslag både på StalsUtsk:s
och Hr Bildts förslag.
Hr Carleson: Innan saken företages till afgörande, vill jag
fästa upmärksamheten på det obestämda i Hr Bildts framställning.
Han har föreslagit, att ett anslag skulle lemnäs för en till Carlstad
ledande hamn. Är det för en hamn och kanal, eller blott för en hamn
108
Den S December e. m.
eller blott för en kanal? I det outredda skick, hvari frågan nu sig
befinner, och då härvidlag ej kan vara något periculutn in mora,
tror jag mig böra fortfara i min anhållan om afslag.
Gr. Löwenhjelm: Jag får äran göra en anmärkn. mot de
båda sista talarne. De hafva stödt sina yrkanden om afslag på
hvad de kalla »det sväfvande» i Hr Bildis förslag. Jag tycker
deremot det är ganska bestämdt; och då fråga är om att lemna
understöd till en så industriös provins som Wermland, den första
som haft t. ex. jernvägar och sparbanker i vårt land, anser jag
nästan för'Statens skyldighet att välvilligt uptaga en sådan fråga.
Jag motsatte mig emedlertid till en början det begärda anslaget,
emedan jag ansåg att det, såsom ock Frih. Tersmeden yttrade, skulle
tjena till ingen nytta så som det då var afsedt att användas. Men
jag har sedermera förenat mig med Hr Bildt, emedan jag tror att
enl. hans förslag det åsyftade ändamålet skall vinnas, och jag kan
ej finna, att det skulle vara »sväfvande» derföre att han gått medelvägen
mellan Frih. Cederström och mig.
En talare har sagt, att här icke vore något periculum in mora,
men så kan man alltid säga, när man vill motarbeta något; och
periculum in mora är det alltid med godt och stort, som skall
uträttas. Att skjuta upp blott för att skjuta upp, kan icke vara
någon god hushållning. Jag får således anhålla om bifall till Hr
Bildts förslag.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germ.: Jag skall endast
yttra några ord i afs:de på den anmärkn. som blifvit gjord, att
denna fråga skulle befinnas i ett outredt skick. Hvar och en som
behagar taga kännedom af hvad Utsi;, i sitt Utlåt, anfört, skall der
finna upgifter om den stora tillväxt trafiken i Carlstads hamn vunnit,
om de olägenheter som vidlåda den nuv:de hamnen, samt att
med anledn. häraf 3:ne alternativa förslag till hamnens förbättrande
blifvit upgjorda, af hvilka det ena vunnit understöd af Landsb.-  Emb. i Länet samt Väg- och VattenbyggnadsStyrelsen. Man torde
då icke kunna säga, att det brister denna fråga noggrann utredning.
I afs:de å det obestämda af ordalagen i Hr Bildts förslag
tror jag deraf ingen våda kan vid utförandet upstå, emedan det
blir 2 parter, nemi. K. M. och Carlstad stad, som skola bestämma
saken. Jag anhåller således om bifall till Hr Bildts förslag.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet blott för att bestrida Gr.
Sparres jemförelse mellan denna fråga och den som afgjordes
på f. m. om ett understöd till Östergöthland. Detta sednare utgick
som lånebidrag till hela kostnadssumman; men då denna mycket
öfversteg det upgjorda förslaget, blef äfven bidraget förhöjdt.
Här skulle R. St:r deremot bevilja en viss gifven summa utan allt
afs:de på kostnadsförslagets belopp, och K. M. skulle bestämma
utförandet. Det är gifvet att i kontraktet om detta arbetes utförande
skulle i Usta § inflyta, att det skulle bringas till fullbordan utan
något ytterligare bidrag från Statens sida. Jag tror således Gr.
Den Ii December o. m.
Sparre3 fruktan, att man vid nästa Kiksdag skulle komma att begära
nytt anslag för lietta ändamål, vara ogrundad.
Gr. Sparre: Just denna Irsta §, hvarom Hr Bildt talat,
hafva vi i dag på f. m. visat att vi icke alls bry oss om; och jag
förmodar att Carlstads kommun, upmuntrad af delta exempel, icke
skall underlåta att vid nästa Riksdag söka vinna samma förmån
som nu tillfallit Östergöthland. — Om nu R. St:r bevilja detta
anslag, och K. M. sedan bestämmer alt den plan bör följas, som
kostar 4119,518 Rdr, finnes då något billigare än att Carlstads
kommun kommer in vid nästa Riksdag till lt. St:r, och begär att
emedan R. St:r och K. M. inlåtit kommunen i ett så vidtutseende
företag, hvartill R. St:r anslagit blott 100,000, ehuru det verknigen
koslar 459,518, det återstående beloppet då måtte äfven
anvisas. Jag tillstyrker på denna grund fortfarande afslag.
Gr. Löwenhjelm: Jag kan icke fatta de konklusioner Gr.
Sparre här framstäilt. Ett kontrakt måste naturligtvis vara gällande.
Jag kan ej heller föreställa mig att K. M. skulle kunna
gifva en sådan resolution som Gr:n synes förutsätta, eller bestämma
den dyrbaraste planen, då till företaget vore anslagen knappast
fjerdedelen af summan, såvida icke bolaget för de återstående -fställde
tillräcklig säkerhet. I den omständigheten, att sättet för
företagets utförande blir beroende af Regeringen, hafva vi tillräcklig1
garanti för att medlen komma att användas på ett ändamålsenligt
sätt, samt så att Staten icke vidare får vidkännas någon
tunga i och för detsamma. Jag anhåller således fortfarande om
propos. på bifall till Hr Bildts förslag.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt, att i afs:de
på förev:de punkt blifvit yrkadt dels bifall, dels afslag och dels
att, såsom Hr Bildt föreslagit, R. o. Ad. måtte besluta »att R. St:r
med anledn. af den i K. M:s Nåd. Skrif, gjorda framställning om
statsbidrag för anläggningen af eri till Carlstad ledande hamn, bevilja
nämnde stad ett anslag af 100.000 Rdr Rint, emot skyldighet
att utföra detla företag, på sätt K. M. pröfvar för allmänna
rörelsen fördelaktigaste och framgent underhålla sagde hamnbyggnad;
börande staden derföre ega att upbära de hamnafgifter, som,
enl. gällande af K. M. fastställd, taxa skola erläggas. I händelse
det nu föreslagna anslaget varder beviljadt, böra i afs:de på medlens
utbekommande samma stadganden tillämpas, som för andra till
likartade företag erhållna understöd vid denna ltiksdag varda meddelade»;
blefvo de till bifall å hvart och ett af dessa yrkanden
framställde propos:ne besvarade med blandade Ja och Nej; hvarefter
propos:ne til! bifall i denna punkt och å Hr Bildts förslag förnyades,
samt besvarades med starka Nej, blandade med Ja, samt
slutligen efter förnyad propos. till afslag å förevide punkt hvarvid
ropades starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Frih. o. Ordkden förklarade
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering.
110
Den 5 December e. m.
Upläsles lill justering och godkändes cn sä lydande voteringspropos.
Den, sorn afslår 37:de punkten af StalsUlsk:s Utlät. N:o 158,
röstar
J a t
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att R. St:r, med anledn. af den i
K. AI:s Nåd. Skrifvelse gjorda framställning om statsbidrag för anläggningen
af en till Carlstad ledande hamn, bevilja nämnde stad
ett anslag af 100.000 Rdr Rmt, emot skyldighet, att utföra detta
förslag pä sätt K. M. pröfvar för allmänna rörelsen fördelaktigast,
och framgent underhålla sagda hamnbyggnad; börande staden derefter
ega att upbära de harnnafgifter, som enl. gällande af K. M.
fastställd taxa, skola erläggas. I händelse det nu föreslagna anslaget
varder beviljadt, böra i afs:de på medlens utbekommande,
samma stadganden tillämpas, som för andra till likartade företag
erhållna understöd vid denna Riksdag varda meddelade.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 51.
Nej — 10.
38:de punkten, ang;dc ytterligare statsbidrag för sluss- och
kanalanläggningar förbi Ktarelfvens vattenfall vid Forshaga och
Dejefors; 39:de punkten, angnis slaslanslag för beredandet af en
båtled mellan Nora-sjön och Färsjön inom Örebrolän; samt 40:de
punkten, ang:dc statsanslag för upmuddring af Umeå eif.
Dessa punkter biföllos.
41:sta punkten, ang:de statsbidrag för befrämjande af uldikningar
och aftappningar af sanlta trakter och sjöar till beredande
af odlingsförelag.
I sammanhang med denna punkt föredrogs ett från IJederv.
BondeSt. ankommet Prot.Utdr. N:o 469-|, innehållande inbjudning
till AledSlm att förena sig i BondeSt:s beslut, att den af Utsk. föreslagna
summa, som borde för befrämjande af utdikningar och
aftappningar af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag
årligen under hvartdera af åren 1858. 1859 och 1860,
ställas till K. M:s disposition, skulle höjas från 100,000 till 150,000
Rdr Rmt för hvartdera året att utgå till jh:delar såsom lån och
•J:del såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet.
Hr Bildt: Den summa, som i K. M:s Propos. blifvit uptagen,
har upkommit på det sätt att, sedan till Väg- och VatlenbyggnadsStyrelsen
från Distrikt-Cbeferne inkommit, de särskilda
orternes ansökningar om sådana arbetens verkställande, så har nämnde
Styrelse sammanfört de summor, som för hvartdera af de nödige
ansedde erfordrades. Det finnes nu 2 sätt att gå tillväga: antingen
att, såsom K. M. föreslagit, bevilja 100,000 Rdr årligen,
och sedan särskildt pröfva motionerna, eller också att bevilja en
Den A December e. m.
lil
högre summa,
för min del anser det bättre att gå till väga på det sednare sättet.
Då komma naturligtvis de enskilda förslagen att af Väg- och Vat
tenbyggnadsStvrelsen
pröfvas i sammanhang med andra arbetsföretag,
samt deras relativa värde sinsemellan att säkrare bedömas.
Skulle R. o. Ad. välja denna utväg, vore jag för min del villig
att så till vida understödja BondeSt:s inbjudning, att jag ville höja
summan; men att i likhet med nämnda St. tillika bifalla de särskilda
motionerna anser jag vara för mycket, då man nödgats säga
nej till så många andra nyttiga företag. Jag får således anhålla om
bifall till StatsUtskis förslag, och att BondeSUs inbjudning måtte
läggas till handlingarne.
Uppå härefter framställd propos bifölls förev.-de punkt af StatsUtsk:s
Utlåt, och lades det från BondeSt. ankomna prot.-utdrag till
handlingarne.
42:dra punkten, angule ytterligare lån för sänkningen a[ sjöarne
Långhalsen och Yngaren samt llallbosjön jemte flere mindre
sjöar inom Rönö, Jönåkcrs och Oppunda härader i Södermanland.
Denna punkt bifölls.
43:dje punkten, angule låneunderstöd för sänkningen af sjöarne
Kolsnaren och Wären i Södermanland.
Gr. Sparre: Utsk. säger i sitt Betänk, i denna punkt, att
den trakt, inom hvilken de ifrågav:de sjöarne äro belägne, genom
hvilkas aftappning 2,400 t:l:d af den bördigaste jord skulle
vinnas, är särdeles folkrik och upodlad. Såväl i anseende härtill
som med afs:de derpå, att R. St:r beslutat det en jernväg skall
genom dessa orter framdragas, till följd hvaraf den deromkring belägna
jordegendomen redan stigit så betydligt och framdeles skall
ännu mera stiga i värde, anser jag, att den kringliggande jordens
innehafvare böra vara i stånd alt sjelfva verkställa de för förbättrandet
af deras egor nödvändiga arbeten, samt anhåller derföre,
att R. o. Ad. ville afslå Utsk:s i denna punkt gjorda framställning.
Hr Bildt: Den omständigheten att genom Södermanland en
jernväg skall framdragas, borde efter min tanke snarare tala för
bifall till motionen. Det synes mig vara allt skäl att begagna
tillfället att vinna bördiga åkerfält i trakter, der kommunikationer
finnas eller äro beslutade. Om det vöre blott en eller två jordegare,
som af detta företag finge fördel, vore Gr. Sparres resonnemang
riktigt; men då det kommer en stor mängd allmoge till godo,
som har svårt att erhålla lån för dylika arbetens utförande, synes
mig billigt, att Staten träder emellan för att understödja ett företag,
som bringar nytta åt både den enskilde och det allmänna..—■
Jag vill dessutom fästa upmärksamheten på alt detta anslag är
föreslaget att utgå på mera betungade vilkor än andra dylika. Det
har nemi. varit vanligt, att i sådana fall som detta jk af summan
lemnäs som lån och ^ som anslag utan återbetalnings-skyldighet.
112
Den 5 December e. m.
Här åter är tillstyrkt, alt hela summan skulle utgå som lån, i
motsats mot hvad man föreslagit i afs:de å 44 de punkten. Denna
mindre betydliga förändring ansågs emellertid, efter hvad jag tror,
vara ett rättvist och lämpligt straff derföre att Södermanland fått
en jernväg. Skall nu delta straff utsträckas ända derhän, att för
detta företag icke gifves något anslag alls, så synes mig, att man
går något långt i stränghet. Jag har emedlertid föga hopp, att
grundsatsen om lemnande af som lån och ^ som anslag hår
skall tillämpas, och nöjer mig derföre att anhålla om bifall till
punkten sådan den är.
Gr. Sparre: Jag erinrar mig ganska väl, huru man vid förhandlingarna
om jernvägsfrågan prisade Södermanland som ett riktigt
Eldorado af bördighet. Nu åter hör jag, att man först måste
genom sjösänkningar bilda åker, der jernvägen skall stryka fram
i st. f. att man, efter min tanke åtminstone, bordt lägga jernvägen
der bördig jord redan förut fanns. Emellertid måste jag förblifva
vid min åsigt, att denna provins, hvars välmåga otvifvelaktig!
kommer att stiga genom den vid innev:de Riksdag beslutade jernvägs
anläggande, bör anses vara i stånd att sjelf utan Statens biträde
utföra de odlingsarbeten, som kunna vara af nöden; äfvensom
jag anser den omständigheten att delta bidrag ej blifvit af
K. M. proponeradt, böra verka till dess afslående. Jag vidblifver
således mitt förut gjorda yrkande om afslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den punkt, som nu utgör föremål
för 11. o. Ad:ns öfverläggning, föranledde äfven inom StalsUtsk.
en ganska grundlig discussion, och dervid ådagalades, att de
trakter i Södermanland, sorn skulle komma att draga fördel af
detta anslag, samt den jordyta som derigenom skulle vinnas bestodo
af den allra förträffligaste mark; men tillika, att sjelfva aftappnings-företaget
ej kunde komma till stånd, såvida Staten ej
understödde detsamma, emedan alla de, som skulle få sin jord derigenom
förbättrad, voro små jordegare, som icke kunde offra något
på det ifrågav:de arbetet eller ligga i förskott. Härifrån gjordo
visserligen en större possessionat undantag, men olyckan vill, att
denne alls icke frågar efter företaget; och det var således för de
många små jordegarnes skull, som Utsk. ansåg sig böra förorda
motionerna. ltiksg:sAfdeln:n hade föreslagit, att summan borde utgå
dels som anslag och dels som lån; men då det icke var tvifvelaktigt
att företaget skulle bära sig ganska väl och frågan endast
kunde vara om en försträckning till de små jordegarne, ansåg
Dtsk., att ingen del behöfde beviljas utan återbetalningsskyldighet.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Hr Bildt: I fall R. o. Ad. hade bifallit BondeSt:s inbjudning
att till K. M:s disposition för sådana arbeten anvisa 150,000 Rdr,
borde alla dessa särskilda ansökningar blifvit afslagna; men att nu,
sedan man beviljat blott 100,000 Rdr, så förfara, vore att afklippa
en
Ben 5 December e. m.
313
en mängd nyttiga och vigtiga företag. Väg- och VattenbyggnadsStyrelsen
harie just derföre att den visste, att en mängd ansökningar
skulle på enskild väg inkomma till R. St:r, icke föreslagit
större summa i allmänhet än dessa 100,000 Rdr. Det nu i fråga
v:de förslaget är dessutom icke så lösligt som Gr. Sparre synes
förmoda. Det är upgjordt af DistriktChefen, och Chefen för nämnde
Styrelse har i Utsk. förklarat alt detta företag var bland dem,
som förtjenade Statens understöd.
Gr. Hamilton, Malcolm: Utan att på något sätt vilja bestrida
alt Staten bör understödja allmänt nyttiga företag, tror jag
dock, att det ifrågav:de ej kan till sådana hänföras. Jag bar icke
motsatt mig det beviljade anslaget af 100,000 Rdr, som ställdes
till K. M:s disposition för dylika ändamål, och jag anser derigenom
allt vara gjordt, som i detta afs:de bör göras. Jag vill icke
motsätta mig detsamma, emedan jag tror det ej går an att sluta
för tvärt med en gammal praxis; men att ytterligare understödja
särskilda odlingsföretag anser jag ej lämpligt. Det är tydligt att,
om R. St:r så förfara, skola vid hvarje Riksdag ansökningar i mängd
inkomma, och flera i samma mån som R. St;r visa sig benägne
att dem bifalla. I afs:de å denna punkt särskildt, är det visserligen
föreslaget endast alt lemna ett lån, men som dock måsta medföra
förlust för Staten, emedan räntan på odlingslån är ganska
låg; och om det är en stor vinst att få 2,400 t:lid odlingsbar
mark, så är det väl ock en förlust att blifva af mod jernbruk och
qvarnar m. m. Afven på denna grund, men i synnerhet af de skäf
jag förut anfört, anhåller jag om afslag å den föredragna punkten.
Efter först till bifall och sedan till afslag å förevtde punkt
framställde propos:r, sorn besvarades med blandade Ja och Nej, blef
förstnämnde propos. förnyad och åter besvarad med Ja och Nej,
hvarpå Hr Frih. o. Ordhden förklarade det han ansåg Ja härvid
hafva varit öfvervägande.
Gr. Hamilton begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den som bifaller 43:dje punkten af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 158,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder nämnde punkt af R. o. Ad. sfslagen.
Vid voteringens slut befanns att rösterna hade utfallit sorn
följer:
Ja — 23.
Nej — 35.
44:do punkten, ang:de statsbidrag lill sänkningen af Storån
samt några sjöar inom Tjellmo tingslag af Östergöthland.
X H. ' 8
114
Don 5 December e. m.
Gr. Sparre: Hvad jag förut yttrat derom, att sådana af enskilda
motionärer framställda förslag som detta och det föregående
\anligtvis
följd hvaraf koslnaderne ej kunna med någon visshet beräknas och
således R. St:r vid en konimande Riksdag besväras med ansökningar
0111 ytterligare understöd, emedan de först gifna ej befunnits
tillräckliga, — bevisas bäst af denna punkt i Utsk:s Utlåt., enl.
hvilken Anders Peter Andersson för ett sjösänknings-arbete först
begärt ett statsbidrag af 00,000 lidr, och sedermera förklarat, att
dertill erfordrades en långt större summa, nemi. 249,196 Rdr.
Då det således icko kan antagas vara styrkt, att ens detta
sista kostnadsförslag är ti Iför I it ligt, och då detta ärende ej blifvit
pröfvadt i den af K. M. för sådana mål stadgade ordning, hoppas
jag att R. o. Ad. i konseqvens med sitt nyss fattade beslut måtte
afslå äfven denna hemställan af Ulsk.
Gr. Hamilton: På grund af de skäl jag anfört vid föreg:de
punkt, anhåller jag alt äfven denna måtte alslås. Här tillkommer
dessutom den omständigheten, att landvinningen blir betydligt
dyrare, då nemi. tunnlandet komuier att kosta 119 lldr, förutsatt
alt kostnadsförslaget ej öfverskrides.
Hr Bildt: Då jag af det nyss fattade beslutet funnit, att R.
o. Ad. ej anser lämpligt att understödja dessa för landets utveckling
vigtiga företag, såvida de ej blifvit af K. M. föreslagna, tjenar
det till intet att hår förorda det nu ifrågavrde, som dock ansetts
vara ett af de vackraste företag bland alla dem, som blifvit
satta i fråga. Jag anhåller dock att få besvara en anmärkn. af
Gr. Sparre, nemi. att förslaget ej skulle vara tillförlitligt. Jag
vill då nämna, att det är upejordt af Majoren vid Väg- och VattenbyggnadsCorpsen
Frih. De Geer; att del varit för nämnde Styrelse
förevisadt, och alt dess Chef inför Utsk:s Afdeln:n förklarat
det tillförlitligt. De omtalade ändringarne härflyta deraf, att det
första förslaget var redan för längesedan upgjordt efter då gällande
arbetspriser, som sedan stegrats så betydligt; och jag anser för en
fördel, att sådana ändringar verkställas på förhand, emedan man
då ej behöfver frukta några efterräkningar. Jag anhåller om bifall.
Efter framställde propos:r först till bifall å förevrde punkt,
hvarvid ropades starka Nej, blandade med Ja, och sedan till afslag
derå, hvarvid ropades starka Ja jemte några Nej, förklarade Hr
Frih. o. Ordf:den att han funnit den sednare propos:n besvarad
med öfvevägande Ja.
45:te punkten, angtde eli nytt lån för sjön Tålterns sänkning;
46:te punkten, ang:dc statsbidrag för dels sänkning af Storsjön,
Tjurken, Nästelsjön och Forsjön, och dels l{roby ås sänkning;
47:de punkten, ang:de statsbidrag för sänkning af sjöarne Käfsjön
och Harsjön; 48:de punkten, ang:de statsbidrag lill sänkning
af Ifvösjön; 49:de punkten, ang:dc anslag för sänkning af
Den 5 Dcoember e. m.
115
Ringsjön; 50:iie punkten, ang-.de statsbidrag för sänkning af
Jtuhlu-ån; 51:sla punkten, ang:de statsbidrag för eli valtenaftappningsarbele
i Stora Tuna socken; 52:dra punkten, ang;de statsbidrag
lill uprensnings-arbclen i Woxna- och Ljusne-elfvarne.
Dessa punkter D iföl ios.
Sedermera förekom och lades till handlingarne Ulsk:s anmälan
om en dess förev:Je Utlåt, hifogad tabell.
Hr Lefren, Johan Pehr anförde skriftligen:
Med anledn. af det kända förhållande, att Ur Landtm. Gr.
Hamilton, i anseende till sin nuv:de sjukdom, och Läkarens förklarande
att Hr Gr:n, för sin helsås återställande vore i behof
af omkring en månads ledighet, ansett sig, så väl af undersåtlig
pligt, som af sine förbindelser mot R o. Ad., föranledd att hos
K. M. begära entledigande från sin befattning som Landtmarskalk,
får jag vördsamt föreslå, alt ii. o. Ad., med tacksamt erkännande af
sin förbindelse för detta nya prof på Hr Landtnäs städse visade
grannlagenhet mot St:t, behagade besluta, såsom en gärd af erkänsla
för det utmärkta säll, hvarpå Hr Gr. Hamilton, så väl vid
denna, som vid föregrde Riksdagar ied t li. o. Ad:ns öfveriäggningar,
att genom en deputation hos K. M. uttrycka den önskan, atk
hans nu iråkade sjukdom, hvars häfvande inom en kortare tid Läkarens
yttrande lyckligtvis gifver anledning hoppas, ij må anses
utgöra hinder för Ur Gr:n all bibehålla sin befallning såsom
Landtmarskalk.
Härom utbeder jag mig, af Hr Baron och Ordhden, propos.
till li. o. Ad.
Gr. Lövenhjelm, Carl Gust.: Då jag nu går att förena
min röst med den siste värde talarens, gör jag det med full öfvertygelse
att vara följd af de varmaste sympatbier inom detta hus.
Gr. Hamilton har redan under 2 Riksmöten, och nu långt in
på det tredje, fört Landtm:s-stafven, och alltid till så väl K. M:s
som St:ls utmärkta belåtenhet. Jag tror att genom den åtgärd
Hr Lefrén föreslagit, skulle R. o. Adin på ett lämpligt sätt uttrycka,
och bärle utom och inom landet visa, hvilken grad af erkänsla
och tacksamhet St:t hyser för sin vördade och älskade
Landtm. Jag tror det också vara i full öfverensstämmelse med
våra institutioner, och anser för en lycka att derigenom kunna befria
K. M. från det alltid svåra valet af en ledare inom Rikets första
St.' Jag får således på det högsta förena mig med Hr Lefrén,
och uttrycker, med full tillförsigt i afs:de å utgången, den önskan,
alt förslaget måtte af 11. o. Ad. bifallas.
Ur Frih. o. Ordf:den framställde nu, att Hr Lefrén föreslagit,
att 11. o. Ad. behagade besluta, såsom en gärd af erkänsla för det
utmärkta sätt, hvarpå Hr Gr. Hamilton, såväl vid denna som vid
föregrde Riksdagar ledt 11. o. Ad:ns öfverläggningar, att genom en
115
Den 5 December e. nr.
deputation hos K. M. uttrycka den önskan, att hans nu iråkade
sjukdom, hvars häfvande inom en kortare tid Läkarens yttrande
lyckligtvis gifver anledn. hoppas, ej må anses utgöra hinder för
Ilr Gr:n att bibehålla sin befattning såsom Landtm.; samt hemställde
derjemte om R. o. Ad. bi föl le detta Hr Lefréns förslag.
Denna propos. besvarades enhälligt medja; hvarefter Hr Frih.
o. Ordhden anhöll att i afs:de på ifrågav:de deputations sammansättning
få inhemta R. o. Ad:ns beslut, samt tillika enär det varit
brukligt, att Landtm, eller den som i hans ställe varit Ordfide
utsedt en Gr. att anföra deputationen och denne sedermera anmodat.
andra ledamöter att i deputationen deltaga, hemställde om nu finge
förfaras på enahanda sätt
Ropades Ja.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från LagUtsk.
inkomne Betänkin:
N:o 54, i anledn. af väckt motion om förklaring af 19 g i
30 kap. RättegångsBalken;
N:o 55, i anledn. af väckt motion, angrde utfärdandet af en
författning i afs:de på tjenstförrättande Pastors i praebende-paslorat
boningsort;
N:o 56, i anledn. af väkte motioner om bestämmande af visst
afstånd från kyrka, hvarå hus upföras må; och
N:o 57, i anledn. af väckt motion om förbud för Folkskolelärare
och Klockare att föra andras talan inför rätta.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: På det R. o. Ad. måtte komma
•i tillfälle att så snart som möjligt behandla 9:de Hufvudtiteln,
föreslår jag att StatsUtslös Betänk, deröfver måtte upföras främst
på föredragningslistan för nästa plenum; och likaledes, att de från
andra RiksStånd gjorda inbjudningar i afs:de å den 8:de måtte få
sin plats näst efter förutnämnde Betänk.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts att å föredragningslistan
för nästa plenum skulle upföras främst StatsUtsk:s i
dag bordlagda Utiåt., ang:de regleringen af ulgifterne under RiksStatens
Nionde Hufvudtitel, och dernäst de inbjudningar som inkommit
i fråga om åtskilliga delar af 8:de Hufvudtiteln.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Den 7 December.
117
Måndagen den 7 Becmber 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Ur. Gr. o,
Landtm:s ställe föra ordet.
Justerardes ett prot.-utdrog för den 5 dennes samt pleni-prO'
toko 11 et för den 3 sisth Oktober.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Hedrad med förtroendet
att vara Ordfrde i den deputation, hvilken enl. R. o. Ad:s beslut
den 5 dennes borde hos K. M. frambära R. o. Ad:ns underd. anhållan,
att IIr Gr. o. Landtnäs underd. ansökning att på grund af
sin inträffade sjuklighet varda entledigad från denna sin befattning,
har jag i går verkställt detta updrag. H. K. H. KronprinsenRegenten
behagade emottaga deputationen kl, 11, och sedan densamma
genom mig framfört sitt updrag, behagade H. K. H. i
Nådiga ordalag yttra sitt välbehag öfver K. o. Ad:ns vid detta tillfälle
visade tillgifvenhet för sin Landtm, och lofvade taga saken i
öfvervägande, hvarefter H. K. H. förklarade sig vara R. o. Ad:n
välbevågen.
Hr Frih. o. Ordf:den tillkännagaf, i sammanhang härmed, att
han meddelat Hr Gr. o. Landtm. 11. o. Ad:ns i sednaste plenum
fattade beslut, rörande den af Gr. Löwenhjelm nu omnämnda deputationen,
samt att dervid Hr Gr. o. Landtm, uttryckt sin lifliga
erkänsla och tacksamhet för detta prof på R. o. Ad:ns välvilja äfvensom
sin förhoppning att muntligen få inför St:t framföra sin
tacksägelse, så snart hans helsotillstånd kunde medgifva honom ett
eflerlängtadt tillfälle dertill.
Föredrogs och bordlädes ånyo på begäran af flere ledamöter
StatsUtsk:s den 5 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt. N:o 167,
ong:de regleringen af utgifterne under RiksStatens Nionde Hufvudtitel.
Föredrogs Ilögv. PresteStis den 3 dennes på bordet lagda
prot.-utdrag N:o 409, innehållande inbjudning till de öfrige RiksSt:n
att instämma i PresteShs, vid pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt.
N:o 148, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens Åttonde
Hsfvudtitel, i afs:de på den del af 32 punkten som rörer
118
Den 1 D ee ernber.
anslag till pffidagogierne, fattade beslut, hvarigenom PresteSf., med
godkännande af Utslcs afslyrkande af bifall till K. M:s Nåd. Propos.
i ämnet, bifallit Ulsk:s å midten af sidan 50 gjorda hemställan,
endast med den ändring, att dels der tillstyr Ista reservations-anslag
böjdes från 20,000 till 50,000 Rdr Knit ecb dels efter orden
»löneförbättring §t lärare vid»
af», samt derjemte ansett att staden Lidköping bör uptagas bland
de städer, för hvilkas skolor blifvit å stat upförde en Bektor och
en Kollega.
I sammanhang härmed föredrogos jemväl de från Vallöf!. BorgareSt.
, genom dess den 3 dennes bordlagda prot.-utdr. N:o 437,
meddelade inbjudningar, dels till R. o. Ad, samt BondeSt., att
deltaga i den, vid föredragningen af StatsCJtsk:s Utlåt. N:o 148,
af BorgareSt. i afs:de på förslaget, pag. 49 beslutade förändring
att Lärarestat för en Rector och en Kollega bestämmes för läroverket
i Lidköping, oell dels till MedStin alt förena sig i det vid
samma tillfälle af BorgareSt i afside pä andra yttrandet pag. 50,
fattade beslut, att för hvartdera af nästkommande tre år ett reservations-anslag
af 30,000 Rdr llmt må å Riksg:sKont. anvisas, att,
ställd till K. Ms Nåd. disposition, användas till löneförbättring,
enl. ofvan stadgade grunder, åt Lärare vid äfvensom tili utvidgning
af sådane paedagögier, uti hvilka undervisningen vunnit en
högre grad af utveckling, och jemväl under samma vilkor åt Läraren
vid padagogien i Avesta, samt att R. St:r hos K. M. må i
underdånighet begära att vid nästa Riksdag erhålla den utredning,
rörande ifrägav:de slags skolor, hvarom vid sednaste Riksmöte underd.
framställning af R. St:r gjordes.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: R. o. Ad:ns beslut i denna fråga
fattades efter en långvarig öfverläggning, oell då inga skäl blifvit
anförda för frånträdande af samma beslut, anhåller jag, att R. o.
Ad. måtte vidblifva detsamma.
Uppå härefter framställd propos., fann JL o. Ad. för godt alt
med vidblifvande af dess förut i ämnet fattade beslut, lägga Presteocb
BorgareStlns förev:de inbjudning till handlingarne.
Föredrogs Ilögv. PresteSLs den 3 dennes på bordet lagda
prot.-utdrag N:o 421, innehållande inbjudning till R. o. Ad. samt
BondeSt. att förena sig med PresteSt. i dess, vid föredragning af
StalsUtslcs Utlåt. N:o 148, ang:de regleringen af utgifterne Under
RiksStatens Åttonde llufvudtitel, 32:dra punkten, fattade beslut,
hvarigenom St:t bifallit hvad Otsk. hemställt och för eulay i t i afs:de
å Skolan i Piteå.
Hr Frih. o. Ord fidén erinrade att R. o. Ad., vid pröfningen
af StalsUtslcs Utlåt. N:o 148, beslutat att till K. M. må öfverlämnäs
om det af Utsk. i Piteå föreslagna läroverk med 1 Rektor
D e n 7 D ecember.
och 7 Kolleger bör förläggas i Piteå eller Luleå, samt alt vid sådant
förhållande, i sammanhang med PresteSt:s nu föredragna inbjudning
en från BorgareSt. ankommen inbjudning rörande läroverket i
Luleå, syntes böra blifva föremål för 11. o. Ad:ns beslut; hvarjemte
Hr Frih. o Ordhden för sådant ändamål nu lät upläsa sistnämnde
Stånds, genom dess den 3 dennes bordlagda prot.-litdr. N:o 437, meddelade
inbjudning till MedStrn att förena sig i det vid föredragningen
af SlatsUtsIcs förenämnde Utlåt., i afs:de på förslaget pag.
45, fattade beslut, att för ett elementar-läroverk i Luleå bifalla en
Lärare-stat af i Rektor och 3 Kolleger.
Frih. Cederström, Rud.: Med detta mål är enahanda förhållande,
som med det sednast föredragna. R. o. Adtns beslut i
ämnet fattades efter flere timmars öfverläggning och är mera omfattande
än de öfriga Stms, hvaraf det nu föredragna är det ena
alternativet, af de 2:ne, nemi. som under discussionen härstädes
framställdes. R. o. Ad. beslöt nemi., att frågan skulle till K. M.
öfverlemna.»; och då inga för min upfattning giltiga skäl förefinnas
för frånträdande af samma beslut, anhåller jag, att R. o. Ad,
måtte vidblifva detsamma och lägga inbjudningen till handlingarne.
Uppå härefter framställd propos., fann R. o. Ad. för godt att
med vidblifvande af dess i afstde på Läroverken i Piteå och Luleå
fattade beslut, lägga Preste- och BorgareSt.ms i fråga v:de inbjudningar
till handlingarne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
en från Yällofi. BorgareSt., genom dess den 3 dennes bordlagda
prot.-utdrag N:o 437, meddelade inbjudning till instämmande i
BorgareSt:s i afstde på Lärare staten för Iklsingborgs läroverk fattade
beslut.
Föredrogs Vällofl. BorgareSt:», genom dess den 3 dennes på
bordet lagda prot.-utdrag N:o 437, meddelade inbjudning lill de
öfriga RiksStrn att förena sig i BorgareStts, vid föredragningen af
SlatsUtskis Utlåt. N:o 148, ang:de regleringen af utgifterne under
RiksSlatens Åttonde liufvudtitel, i af»:de på yttrandet pag. 50, rörande
Skenninge skola, fattade beslut, att med uteslutande af hvad
i öfrigt föreslås i detta yttrande, bifalla att för en Lärare vid denna
skola skall å stat upföras en lön af 1,000 Rdr Rint.
Hr Frih. o. Ordhden tillkännagaf alt vid pröfningen af SlatsUtslr.
s Utlåt. N:o 148, Preste- och BondeSttn, enl. ankomne prot.-  utdr. likasom 11. o. Ad. bifallit hvad Utsk. i afs:de på Skennige
skola föreslagit; hvarefter R. o. Ad. fann BorgareStis förevide inbjudning
ej föranleda till annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
320
Deri 7 December.
Föredrogs Vällofl. BorgareStrs, genom dess den 3 dennes på
bordet lagda prot.-utdrag N:o 437, meddelade inbjudning till de
öfrige RiksStm att förena sig i BorgarSlrs, vid föredragningen af
StatsUtskrs Utlåt. N:o 148, angrde regleringen af utgifterne under
RiksStatens Åttonde Hufvudtitel, i afsrde på mom. litt. b. och c.
af yttrandet pag. 21, ang:de vilkoren för rättighet att komma i
åtnjutande af de nya lönerne, fattade beslut att antaga morn. litt.
b. af denna lydelse »att der prsebende-pastorat, äfvensom praebendehemman,
äro med Lärareplatserna förenade, desamma skola, i mån
af inträffande ledighet indragas, undantagandes likväl sådana praebendepastorater,
som åtfölja Theologie Lectors-beställningar», samt
bestämma mom. litt. c. så lydande »att all till Lärare vid elementar-läroverken
anslagen ränte- och tiondespanmål skall till statsverket
indragas.»
Hr Frih. o. Ordfrden uplyste att, vid pröfningen af StatsUtskrs
Utlåt. N:o 148, Preste- och BondeStrn, enl. ankomne prot.-utdrag
likasom R. o. Åd. bifallit hvad Utsk. uti de ifrågavrde momme
hemställt; hvarefter R. o. Ad. fann BorgareStrs förevrde inbjudning
ej föranleda annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Föredrogs Vällofl. BorgareSirs, genom dess den 3 dennes på
bordet lagda prot.-utdrag N:o 437, medelade inbjudning till MedStrn
att förena sig i det vid föredragningen af StatsUtsk:s Utljit.
N:o 148, angrde regleringen af utgifterne under RiksStatens Åttonde
Hufvudtitel, i afs:de på 41:sta punkten, af BorgareSt. med
bifall till Utskrs framställningar pag. 67, fattade beslut, det må R.
St:r uti en underd. skrifvelse anhålla det täcktes K. M. låta utarbeta
och till Rikets näst sammanträdande Ständer aflemna ett förslag
ang:de ett fullständigt ordnande af ProvincialLäkare-distrikten
i lliket.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Enl. Ulgifts-afdelnrs beslut skulle
Stats-Utsk., som ännu icke förehaft denna fråga, föreslå R. St:r att hos
K. M. begära utredning och ordnande af medieinalväsendet i Riket.
R. o. Ad. behagade alltså finna, att BorgareStrs inbjudning i fråga
om ordnandet af ProvincialLäkare-distrikten, således en ringa del
af det stora hela, icke rimligen bör bifallas. Jag anhåller derföre,
att prot.-utdraget måtte läggas till handlingarne.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o Ad. för godt att
med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, lägga förevrde
inbjudning till handlingarne.
Föredrogs Vällofl. BorgareStrs, genom dess den 3 dennes på
bordet lagda prot.-utdrag Nro 438, meddelade inbjudning till de
öfrige RiksStrn att förena sig i det, vid föredragningen af StatsUtskrs
Utlåt. Nro 148, angrde reglering af utgifterne under Riks
-
Den 7 December.
121
Statens Åttonde Hufvudtitel, af BorgareSt. i afstde på det yttrande
i 104 punkten, som afser ett bidrag af 150,000 Rdr Rint för upförand6
af nya Skolhus- och Gymnastikbyggnader i Götheborg, fattade
beslut, att bevilja detta bidrag med tillägg i berörde yttrande,
näst efter orden »i män af behof utgå», af dessa ord »med
förbehåll, att, till bristens betäckande, utväg må utan Statverkets
vidare anlitande beredas, äfvensom att några kostnader för bvggnadernes
underhållande icke komma att drabba Statsverket.»
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Efter votering afslog R. o. Ad.
i fråga vide förslag, och det lärer väl svårligen då låta sig göra, att
R. o. Ad. antager vilkoret för anslagets tillgodonjutande, hvarföre
jag anhåller, att prot.-utdraget måtte läggas till handlingarne.
Uppå härefter framställd propos., fann R. o. Ad. för godt att
med vidblifvande af sitt i ämnet fattade beslut, lägga förev:de inbjudning
till handlingarne.
Föredrogs ånyo StatsUtslcs den 28 sisth Mov. och den 3 dennes
pä bordet lagda Mern. N:o 159, med förslag till allmänna vilkor
och stadganden i afsuie på de under denna Riksdag beviljade
statsbidrag till väg-anläggningar och väg-förbättringar samt hamnbyggnader
och vattenaftappningar m. fl. arbetsföretag.
Detta Mern. blef vid punktvis företagen pröfning utan discussion
bifallet, med undantag af det deri förekommande förslag
till §, motsvarande 101 ista § i nu gällande reglemente för Riksgrsliont.
, hvarom yttrades af
Hr Printzensköld, Carl: Uti 10:de punkten har StatsUtsk.
gjort en redaktionsförändring afvikande från 9:de punkten i
nu gällande reglemente, hvilken förändring leder till otydlighet.
1 den nu gällande 9 punkten stadgas, att om den sorn fått anslaget,
icke fullgör vilkoret för detsammas erhållande, ankommer
det på K. M. att låta inställa utbetalningen af statsbidraget. Detta
stadgande innefattar i de mest tydliga ordalag, att inga andra anståndsfrågor
skola öfverlemnas till R. St:r än de, som afse anståndets
förlängande utöfver tiden intill nästa Riksdag. Nu åter lyder
stadgandet sålunda: »att det skall ankomma på K. M. att låta inställa
ali vidare utbetalning af statsbidraget samt återfordra hvad
deraf upburits att på en gång eller successivt lill Riksg:sKont.
inbetala inom den tid, som bestämmes af K. M. eller af Ii. Sf:r,
till hvilkas pröfning frågan om upburne medels återbäring lärer
komma att öfverlemnas, derest längre anstånd dermed än till nästa
Riksdag anses erfordras.» En sådan redaktion kan föranleda
dertill, att rättigheten att pröfva, huruvida anstånd skall lemnäs
för längre eller kortare tid, skall ankomma på K. M. eller R. St:r äfven
i andra fall skall än då anståndet sträckes utöfver tiden t ill näslintröffande
Riksdag. Då den föreslagna redaktionen icke utgör en förbättring
utan tvärtom en försämring, anser jag att man bör bibehålla det:
122
Den 7 December
ty som redaktionen nu är föreslagen, vet man icke om det är
K. M. ensam eller om K. M. och R. St:r gemensamt skola fatta
beslut om återbetalningen i alla händelser. Jag anhåller derföre,
att det gamla stadgandet måtte bibehållas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste talaren har erkänt, att
emellan det af Utsk. föreslagna och nu gällande stadgande icke
är någon skillnad men han har deremot sagt, att StatsUtskrs redaktion
icke är tydlig. För att emedlertid visa hans misstag anhåller
jag att få upläsa punkten så lydande: I händelse afvikelse,
utan dertill erhållen vederbörlig tillåtelse, skett från den fastställda
arbetsplanen, eller arbetet, utan af K. M. medgilvet anstånd med
detsammas utförande, icke blifvit fullbordadt inom derför bestämd
tid, ankommer på K. M. att låta inställa all vidare utbetalning af
stats-bidraget samt återfordra hvari deraf upburits, att, på en gång
eller successivt, till Uiksg:sKont. inbetalas inom den tid, som bestämmes
af K. M. eller af R. St:r, till hvilkas pröfning frågan om
upburne medels återbäring lärer komma att öfverlemnas, derest
längre anstånd dermed än intill nästa Riksdag anses erfordras.
Fullmäktige böra tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig
ordning. Nu lärer väl vara tydligt, att någon kollision emellan
K. M. och R. St:r icke kan upkomma, enär K. M. icke kan bevilja
anstånd längre än till nästa Riksdag, och före nästa Riksdag
lära väl R. St:r icke kunna besluta öfver dessa frågor. Någon
otydlighet i punkten finnes icke, och jag yrkar således dess antagande.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Lika med Gr. Lagerbjelke anser
jag någon otydlighet icke förefinnas uti förevrde punkt. Man
har här sagt, att K. M. och R. St:r skola bestämma tiden för inbetalning
af de ullemnade försträckningarne, och delta är äfven
ganska rigtigt. Det förefinnes således 2:ne fall, då K. SI. och R.
St:r hvar för sig skola besluta nemi. K. SI. bestämmer anståndstiden
intill nästa Riksdag, men R. St:r äger beslutande rätt härutinnan
sedan Riksdag blifvit öppnad, och detta är så mycket mera
tydligt, som punkten innehåller efter orden iller /{. St:r »till
hvilkas pröfning frågan om upburne medels återbäring lärer komma
att öfverlemnas, derest längre anstånd dermed än till nästa Riksdag
anses erfordras.» Detta är samma stadgande som redan finnes
i det nu gällande reglementet. Jag anhåller om bifall till punkten.
Hr Printzensköld: Jag beder om ursäkt, att jag här invecklat
mig i en strid om Svenska språket. Det är möjligt, att
jag deri är mindre kunnig än de 2:ne sista talarne, men de hafva
icke kunnat öfvertyga mig, att den föreslagna redaktionen är bättre
än den nu gällande g utan enl. min åsigt är den tvertom otydlig.
En hvar, som genomläser 10:de punkten, skall ovilkorligen
erkänna, att, om man afstannar läsningen med orden, sorn bestämmes
af K. JU. eller af R. Sl:r, det finnes 2:ne alternativer nemi.
K. M. eller R. St:r, hvilka bestämmandet af anståndstiden till
-
Den 7 December.
123
kommer. Sedan följer en mellanmening så lydande: till hvilkas
pröfning frågan om upburnu medels återbäring lärer komma att
öfverlemnas derest längre anstånd dermed dn till nästa Riksdag
anses erfordras. »Deraf följer, alt den frågan skall öfverlemnas till
R. St:r, men då afven de andra frågorna kunna af K. SI. och Ii.
St:r afgöras, är det nu gällande långt tydlivare, ty der säges uttryckligen,
att K. SI. skall bestämma anståndet, då det icke öfverskrider
tiden intill nästa Riksdag. Såsom jag redan nämnt är
förslaget så upstäldt, att man icke vet, om detta bestämmande skall
ske af K. M. ensamt eller af K. M. och R. St:r gemensamt, elier
endast af de sednare. Jag förutser visserligen, att mine motståndare
skola svara mig, att R. St:r icke kunna bestämma anståndet
emollan Riksdagarne, men jag älskar icke alt söka förklaring öfver
en ordalydelse, då jag kan undvika det, hvilket sker om den
nuv:do g oförändrad bibebålles. Vi se icke sällan, att begäret
alt förändra lagar gör dem otydliga, och då man ännu icke kunnat
bevisa, att den förändrade redaktionen innefattar ringaste förbättring,
anhåller jag att R. o. Ad. med afslag å 10:de punkten
ville bibehålla den nu gällande g.
Gr. Lagerbjelke: På det sätt siste talaren läser LTtsk:s
förslag, lärer hvilken lag som helst blifva otydlig och jemväl den
af honom så mycket beprisade gamla g, ty den värde talaren vill,
att hvarje lag skall vara tydlig utan att man läser till punkt.
Läser man likväl punkten 10 från början till slut, så är den tydlig.
Der står uttryckligen, att om anståndet begäres längre än
till nästa Riksdag, R. St:r skola härom besluta, men är det under
kortare tid skall K. M. bestämma det, emedan R. Sl:r då icke äro
församlade. Någon tvetydighet finnes icke, såvida man icke läser
halfva meningen. Jag anhåller om bifall till punkten.
Hr Printzensköld: Så länge har jag haft äran att arbeta
tillsammans med den siste talaren, att han bör veta, att jag brukar
läsa till punkt, innan jag dömer om en sak, och så har jag
äfven gjort i detta fall. Jag vidhåller mitt påstående att den gamla
§:s redaktion är långt bättre än Utsk:s förslag, och jag fortfar derföre
i min anhållan om afslag derå.
Frih. Raab, Adam Christian: Det visar sig, att om man
vidhåller sin mening förvärfva!' man sig anhängare. Jag bar jernfört
nya § med den gamla, och jag bekänner, att den sednare är
långt tydligare. Hade Utsk. upflyttat mellanmeningen derest etc.
efter orden K. M. eller hade g varit tydlig. Jag lemnar företräde
åt den gamla g och anhåller om densammas bibehållande.
Gr. Lagerbjelke: Den nu gällande g, ehuru man här påstår,
att den är så tydlig, har likväl det felet, att den icke bestämdt
innehåller, hvilken skall bestämma anståndet, och just derföre
redigerades punkten 10 sådan den nu befinnes. Man har
här sagt, att man efter Utsk:s förslag icke vet, om K. M. eller
124
Den 7 D ec em b er.
Ii. St:r skola bestämma anslåndet. Detta är sannt, såvida man
afstannar läsningen vid orden till hvilkas pröfning, men läser man
till punkt, kan någon tvekan icke upstå derom, att K. åi. skall
bestämma anståndet, då det icke erfordras utöfver nästa Riksdag;
men i annat fall tillkommer det R. St:r. Jag fortfar i min anhållan
om bifall till punkten.
Frih. Cederström, R u d.: ålan kan visserligen säga, att
det icke är af mycken vigt, huru denna § redigeras, men man
måste likväl tillse, om icke de här gjorda anmärkn:r hafva någon
grund för sig. Jemför jag det gamla stadgandet med det nya, så
finnér jag ingen väsendtlig skillnad i sak dem emellan; och enl.
min åsigt hade meningen varit bättre uttryckt, om, såsom Frih.
Raab velat, mellanmeningen : »derest längre anstånd dermed än till
nästa Riksdag anses erfordras», blifvit upflyttad efter orden: »K.
M. eller» då hade man tydligen uttryckt, att R. St:r skulle tillkomma
att besluta öfver det längre anståndet. Jag kan emedlertid
icke finna någon vinst af Utslcs ändrings-förslag; och om man än
icke kan säga, att gamla redaktionen är fullt fördelaktig, har den
likväl ett den reitan tillvända erfarenhetens företräde framför Utsk:s;
hvarföre jag förenar mig med Hr Printzensköld.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordfiden framställt att i afs:de på
Utslcs ifrågav:de förslag till § blifvit yrkadt dels bifall utan förändring,
och dels af Hr Printzensköld med hvilken Frih. Raab och
Frih. Cederström sig förenat bifall med den förändring att
mom. utbyttes emot oförändrade innehållet af nuv:de 9 mom. i
101 § af det nu gällande Reglementet, blef propos. framstäld först
till bifall å Utsk:s förslag utan förändring, hvarvid ropades Ja och
Nej, samt derefter till bifall derå med den af Hr Printzensköld yrkade
förändring, hvarvid svaren u t föl lo med starka Ja jemte åtskilliga
Nej; och förklarade Hr Frih. o. Ordfiden sedermera att
han ansåg den sednare propos:n besvarad med öfvervägande Ja.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskts den 28 sisth Nov. och
den 3 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o ICO, ang:de medels an
visande
för undersökningar, inspektions-kostnader samt expenser
vid allmänna arbeten.
Hr Anckarsvärd, Theodor: A StatsUtslcs Utlåt. N:o
163, yrkar jag återremiss och anhåller att få utveckla skälen för
densamma.
• Utsk. har tillstyrkt åstadkommandet af en kommunikation
emellan de norra och de södra orterne af Kronobergs län medelst
en sjöled. Då nu jernväg i förbindelse med sjöled icke inom vårt
land kan begagnas längre än högst 6 månader, inser man lätt,
att en sådan jernväg måste, för att kunna bära sig, hafva att påräkna
dubbel så stor trafik som en jernväg, hvilken begagnas 12
månader, men huru kan väl sådant vara möjligt att påräkna inom
Den 7 December.
125
den ort, der denna sjöled och jernväg skola anläggas. Genom elt
längre vistande å denna ort bar jag fått kännedom om de förhållanden
och serdeles den rörelse, som brafver förbättrade kommunikationer,
och det är mig alltså bekant, att den föreslagna jernvägen
icke har att påräkna någon personal-trafik utan endast
transporter af gods. Denna transport blir visserligen mer och mer
ökad, men det fordras emedlertid ganska mycket för att kunna sysselsätta
en jernväg, serdeles då den icke kan begagnas längre tid af
året än C månader. Under en så kort tid kan den icke heller lemna
någon inkomst, som amorterar kostnaden för dess anläggning och
betäcker räntan derå. Jag känner fullkomligt orten och skulle
häri fullständigare utveckla mina motiver för mitt afslag å ifrågasatta
jernvägen, om jag icke derigenom fördjupade mig i specialiteter
och tröttade St:t. Deremot är en sjöled af stor nytta för
orten åtminstone tills vidare. Den åstadkommer en förkortning i
transporten af mil för de norra orterna af länet och till Carlshamn
är från Almundsryd endast 3^- mil landväg, hvarå transporter
genom forbönder kan besörjas. På grund af dessa skäl yrkar
jag bifall till anläggning af endast en sjökommunikation i den
upgifna sträckningen och anhåller att Betänk, alltså måtte återremitteras.
11 r Bildt, Didrik Gillis: Den siste talaren har ansett,
att för den ifrågav:de landsorten on kanal-anläggning är af större
vigt än en jernväg från Almundsryd till Carlshamn, och deri anser
jag honom hafva fullkomligt rätt. Det måste nemi. vara klart,
att det medför större fördel för de orter som ligga 13,| mil in i
länet, att kunna^på vattenväg forsla sina varor 3| mil nära kusten
än att sjön Asnens områden erhålla en jernväg till Carlshamn,
men ser man saken i sin helhet, tror jag att det är af ganska
mycken vigt, att de orter, som äro belägne kring sjöarne Salen,
Asen, Asasjön och Bergundasjön, kunna på vattenväg föra sina
varor till Almundsryd och derifrån vidare forsla dem på jernväg
till Carlshamn. Finnes åter ingen jernväg, så blir transporten
emellan de 2:ne sistnämnde ställena serdeles dyr, emedan varorna
då måste upläggas vid Almundsryd och landvägen forslas till Carlshamn
medelst forbönder. För utförandet af dessa båda företag har
bildat sig ett bolag, men detta bolag har åter söndrat sig i 2:ne
partier, af hvilka det ena ifrar endast för en vattenkommunikation
emellan Asasjön och Almundsryd, och den andra uteslutande för
en jernväg emellan Almundsryd och Carlshamn. De, som önska
blott jernväg, äro naturligtvis boende omkring sjön Asen, ty genom
jernvägen är deras behof af lättad kommunikation upfvldt.
De äro ganska litet intresserade af sjökommunikationen, emedan
de endast åse, huruledes varor från längre aflägsna orter föras
förbi dem. Genom Utskrs förslag, om K. Sl:r bifalla detsamma,
hafva dessa personer blifvit tvungne att deltaga i kanal-anläggningen
och på samma sätt de, hvilka ifra för endast den sednare.
Så vidt jag af motionären Gr. Morney kunnat erfara, äro de i allt
fall villige dertill, liufvudfrågan är, huruvida företaget kan bära
126
Den 7 December.
sig. I det afs:de måste beräkningarna blifva approximativa och
de äro af Utsk. sålunda framlagda: »Hela den årliga inkomsten
af rörelsen på kanalerne och jernvägen skulle enl. åberopade kalkyl
komma att utgöra 177,105 Ildr Knit hvarigenom efter afdrag
af de till 82,715 IMr beräknade underhålls- och rörelse-kostnaderna
skulle upkomma en summa af 94,590 Rdr, hvilken kunde
användas till ränta och amortering å det lån, som af statsmedel
erhålles samt till utdelning åt aklie-ägarne.» Det är en ganska
betydlig summa och efter denna kalkyl bör företaget kunna bära
sig, förutsatt att kostnadsförslaget är riktigt. Det är upgjordt af
2:ne DistriklChefer, båda kände för skicklighet, och således bör
man väl hafva någon garanti för förslagets tillförlitlighet. Emedlertid
är företaget af stor vigt, då man ihågkommer, att detsamma
en gång. fullbordadt åstadkommer från Carlshamn en kommunikation
af 13£ mil inåt landet till orter, som nu icke hafva någon annan
kommunikation med hafvet än att de måste föra sina varor på
axel, och om än de stora sjöarne nu äro flottbara, kunna de lik
väl
f. n. icke begagnas, emedan man icke kan hafva dragare vid
andra ändan af deni för varornas vidare transporterande. Denna
ort är rik på produkter, hvilka komma att föras på denna kommunikation,
och i det afs:det uptager Utslcs Betänk, pag. 4 åtskilliga
upgifter, lemnade af Bste Landtmätaren i orten. Enl.
desamma finnas inom Kronobergs län 85,000 t:l:d, beväxla med
större och mindre säljbar skog; och inom Asarums och Jemshögs
socknar i Blekinge län finnas 54,000 t:l:d, hvarifrån byggnadsvirke
m. m. kunna afsältas. Endast genom brist på kommunikationsmedel
hafva skogarne i Småland blifvit vanvårdade, emedan
de till större delen varit svedjade just till följd deraf, att de icke
baft något värde. Detta företag förtjenar all upmärksamhet, och,
jemte det jag hänvisar dem, hvilka interessera sig för frågan, till
Utslcs fullständiga och väl skrifna Betänk., anhåller jag om bifall
derå.
Hr Anckarsvärd: Då denna kommunikationsled skall tillvägabringas
medelst anslag, måste det ligga i landets intresse, att
erhålla kommunikation för billigaste priset, och detta vinnes icke
genom jernvägs-anläggning. Den upgifna beräkningen öfver produkter,
som på denna kommunikationslinia skola transporteras, är
allt för hög. Möjligen kunna de upgifna beloppen transporteras
några år, men sedan är ock slut med skogen. Frågan om jernvägs-anläggningen
torde tåla någon betänketid. Det är ju icke
omöjligt, att statsbanor komma att anläggas i denna riglnirig och
äfven till Wexiö. Jag anser således att jernvägs-anläggningen nu
icke bör ifrågakomma och förnyar min anhållan om återremiss.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den, som med en blick på kartan
genomgår Utslcs Betänk., skall finna, att ifrågavide företag
är ett af de vackraste, som under sednare tider blifvit föreslaget.
Genom detsamma kommer en ganska betydlig del af Småland i
direkt förbindelse med hafvet och kan afsätta sina skogsprodukter
Den 7 December.
127
pä utlandet, hvarigenom dessa skogar, som nu hufvudsakligen användas
till svedjande, erhålla ett stort värde. En talare har visserligen
sagt, alt en kommunikation skulle kunna erhållas för
hilligare pris än genom anläggning af jernväg fiån Almundsryd till
Carlshamn, men han har likväl icke upgifvit sättet, hvarpå detta
skulle kunna ske. Om lian än skulle kunna angifva detta sätt,
lärer det viii förblifva en omöjlighet att angifva eli sätt, hvarpå
så stora qvantiteter kunna forslas som de hvilka komma att på
kanalen nedföras. Ilan må väl kunna föra en och annan båtlast
på kärror och slädar, men då fråga blir om forslandet af 1,000
tolfter limmer, plank och bräder, inser väl en hvar, att hästkraften
är otillräcklig, och återstår intet annat medel än lokomotivet
med ånga. Derföre har det äfven visat sig på flera ställen, alt,
då en kommunikation åsladkommes genom kanaler och jernvägar,
den största vinsten varit, att man vet, att ferslingen af varor till
huru stora qvantiteter som helst kan ständigt verkställas. Man
skulle således endast göra saken till hälften om kommunikationen
afbrytes vid södra stranden af sjön Asen. Då kunde man nedföra
stora qvantiteter af bjelkar, timmer, plank m. m. lill Almundsryd,
roen der måste dessa skogsvaror upläggas i brist på dragare lill
forslingen ned till hafskusten, och hvad nytta medför väl då denna
kommunikationsled. Samme talare har äfven sagt, att man icke
så noga vet, hvarest Statens jernvägar komma att ledas, och att
möjligen en kommer att närma sig Wexiö stad; men om nu än
så sker, är ifrågav.de jernväg långt ifrån obehöflig. Ifrån Almundsryd
är endast mil till Carlshamn, och det måste vara en serdeles
stor fördel, att varor till betydligare belopp kunna forslas
från det förra stället ned till hafvet. Om åter slutpunkten af
vattenkommunikationen vore vid Wexiö, blir vägen mycket längre,
ty då skulle varorna forslas till Ljungby för att der träffa jernvägen
emellan Malmö och Jönköping, hvilken transport blir serdeles
kostsam. Således om än banan från Jönköping droges mera
mot öster, är och för b I i fver likväl jernvägen emellan Almundsryd
och Carlshamn nödvändig. Såsom jag nämnt är detta företag ett
af de vackraste och kommer att- uphjelpa en ort, som är den mest
vanlottade i landet. II. o. Ad. har vid denna Riksdag ifrat för
löneförbättringar, men om dessa, som nu äro provisoriska, skola
kunna blifva ständiga måste väl välmågan och industrien i landet
höjas, och då är väl äfven nödigt att man beviljar erforderliga
medel till en kommunikation som försätter halfva Småland i förbindelse
med hafvet. Jag anhåller om bifall till Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag misskänner ingalunda
Hr Anckarsvärds afsigt, men han har likväl misstagit sig. Ilan
har nomi. trott, att en sammanbindning af sjöarne vore tillfyllestgörande,
så att jernvägen från Almundsryd till Carlshamn blir öfverflödig,
hvilken enl. hans åsigt, icke skulle bära sig. Om han
nu föreställer sig, att R. St:r bevilja anslag till sammanbindning
af sjöarne, och man sedan finner, att denna kommunikation icke
upfyller sitt ändamål, lärer det väl vara omöjligt att åstadkomma
128
Den 7 December.
ett bolag för ifrågaV:de jernväg. Derföre mäste de olika äsigterne
inom det redan bildade bolaget förenas. Det är också gifvet alt
Småland af sjökommunikationen icke har den ringaste nytta, såvida
icke en jernväg anlägges ifrån Almundsryd till Carlshamn.
På grund af dessa och de af Gr. Lagerbjelke anförda skäl anhåller
jag örn bifall till Belank.
IIr Anckarsvärd: Min afsigt har icke varit, att varor skola
stanna vid Almundsryd. Ett bolag kan ju bildas för varornas forsling
derifrån, och detta bolag kan ju förskaffa sig CO ä 100 hästar
för det ändamålet, men under vintertiden, då ingen forsling
ifrågakommer, kunna dessa dragare afyttras, hvilken åtgärd är långt
mindre kostsam än en jernväg, som under vinlren icke kan begagnas,
och min öfvertygelse är att under den årstid den kan begagnas
icke 2:ne bantåg i veckan komma att afgå. De här omnämnda
upgifterne äro allt för högt beräknade och många felaktigheter
finnas deri. Jag fortfar i min anhållan om ålerremiss.
Frih. Cederström, Rurh: Då man sett, att R. 0. Ad. i
flere fall tvekat, att t. ex. till sjösänkningar bevilja anslag.af långt
mindre belopp, än det ifrågavide, kan man icke förundra sig öfver
det motstånd, som den föreslagna kommunikationsleden emellan
Asasjön samt städerne Wexiö och Carlshamn här rönt. Till detta
företag har Utsk. tillstyrkt ett anslag af 525,000 Rdr utan a te rbärings-skyldighet,
och ett lån af 825,000 Rdr. Sied största upmärksamhet
har jag efterhört, om här skulle framställas något förslag,
att de till sammanbindning föreslagna sjöarne skulle genom
kanal sättas i förbindelse med hafvet, ty finnes ett sådant förslag,
så, och då här är fråga om forsling af så tunga varor som de,
hvilka omförmälas å sidan 4 i Utslos Betänk., blir den svåraste
anmärkn. mot förslaget, huruvida det kan vara troligt, att den
omlastning af varor, som måste ske, då de skola från sjöväg forslas
på jernväg, icke blir betydligt dyrare än om de sjöledes på en
fortgående kanal-led forslas till bestämmelseorten. Efter noggrant
öfvervägande af de svårigheter, som i detta hänseende förete sig,
och med rådfrågande ej mindre af Biskap Agardhs Ankologiska
karta, än ock af personer, som noga känna dessa orter, har jag
kommit till det resultat, att sjöarnes sammanbindning medelst kanal
ej låter sig väl göra; men är den saken gifven, att man måste
begagna landsväg, då synes mig företaget, att medelst en jernväg
bereda den erforderliga kommunikationen, hafva i många hänseenden
framför vanlig landsväg företräde. IIr Anckarsvärd har
talat om möjligheten, att vid Almundsryd anskaffa hästar för varornas
forsling sommar- och isynnerhet vintertiden på slädar till
hafvet, men vi veta nogsamt, hurusom i vårt land barvintrar inträffa,
och då tror jag icke att man bör förlita sig alltför mycket
till naturens hjelpsamhet i del afs:det. Hvad varornas omlastning
beträffar, är äfven denna omständighet icke alldeles så afskräckande
som den vid första påseendet kan förefalla. Så l. ex. kan jag up
lysa,
Den 7 December.
lysa, hurusom i min hembygd, Wermland, finnes jernväg t. ex.
emellan Sjöändan och Christinehamn till en längd af 1 mil. Denna
jernväg står i förbindelse med flera smärre sjöar, sinsemellan medelst
kortare jern vägsstycken sammanbundne; och derigenom, att
man begagnar tjenliga farkoster försedda med lådor eller öppna
kistor, hvari det tunga godset förvaras, och hvilka sedan medelst
lämplig häfkraft uplyftas på jernvägen, och åter derifrån nedsänkas
å andra fartyg, har man undvikit, att den tidsutdrägt blefve
betydlig, som man förut befarade blifva ett verkligt hinder för
transportens upblomstring i större skala. Hr Anckarsvärd har äfven
betviflat rigtigheten af Utskis kalkyler. Något bestämdt omdöme
härom kan icke lätteligen fastställas; men med kännedom
om de stora fördelar, jernvägar i allmänhet medföra, tror jag, att
de kostnader, R. St:r vilja nedlägga på della företag, skola lemna
tillfredsställande frukter. Produktionens ansenliga förökande, hvarpå
man nu icke inom orten torde lägga mycken vigt, i saknad af
kommunikationer, skall blifva den närmaste följden. De anslag,
R. o. Ad. redan lemnat till åtskilliga arbetsföretag, böra icke verka
derhän, att R. o. Ad. vägrar understöd åt detta, på sått Gr. Lagerbjelke
yttrat, serdeles vackra förotag. Jag anhåller således om
bifall till Utskis förslag.
Hr Fåhraeus, J o h. Fredr.: Så mycket är redan taladt till
fördel för det förslag, som är under öfverläggning, att det icke
torde fordras af mig att lägga nya skäl till dem, som så fullständigt
och väl blifvit utvecklade af föregående talare. Men då jag
varit af embetspligt förbunden att taga närmare kännedom af ärendet,
innan det af K. M. genom Nåd. Propos. öfverlemnades till
R. Sl:rs pröfning, har jag trott mig icke böra underlåta att gifva
tillkänna, att jag, lika med Gr. Lagerbjelke, funnit det ifrågavrde
förslaget till förbättrade land- och vatten-kommunikationer vara, i
stats-ekonomiskt afs:de, ett af de fördelaktigaste som någonsin i
vårt land förekommit. Och då jag derjemte hyser fullt förtroende
till den tekniska plan, som för arbetenas utförande blifvit af sakkunnige
män utarbetad, tvekar jag icke att instämma med de Hrr,
som yrkat bifall å StatsUtsIcs tillstyrkande.
Sedan härefter propos. till bifall å förev:de Utlåt, blifvit framstäld
och besvarad med starka Ja jemte några Nej, förklarade Hr
Frih. o. Ordfiden det han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s den 28 sisth Nov. och
den 3 dennes på bordet lagda Mern. N:o 164, ang:de beräkningen
af den erforderliga tillökningen i anslagen för de 3 ArtilleriReg:tena
samtJArtilleriBatteriet i Norrland.
X H.
a
130
De ii 1 December.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s don 28 sistl. Nov. och den 3 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 165, i fråga om löneförbättring
för KrigsHoflLns civile embets- och tjenstemän m. fl.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Enl. Utsk:s förslag skulle
en summa af 2,500 Rdr Rint årligen intill nästa Riksdag ställas
till K. AI:s disposition. Denna summa fördelad på de många tjenst
entin it en kan icke lemna dem en billig förhöjning, hvarföre jag
anhåller, att R. o. Ad. ville öka denna summa till 3.000 Rdr,
destohellre sorn desse tjenstemän böra ställas i paritet med deras
vederlikar inom andra embetsverk, och i följd af den underd. skrifvelsen
någon fastställd stat icke ifrågakommer.
Frih. Leijonhufvud, Bror Abrah.: I Betänk, rörde
regleringen af utgifterne å 4:de IlufvudTiteln afstyrkle Utsk. ett
af K. M. hegardt anslag till LifBeväringsReg:tet på den grund, att
Utsk. ansåg detta Reg:te böra indragas; men icke destomindre har
Utsk. i förev:de Betänk, tillstyrkt anslag till KrigsHofRm, ehuru
R. St:r redan beslutat underd. skrifvelse med anhållan om indragning
af detta embetsverk. Då jag hörde till den minoritet, som
yrkade förkastande af Utsk:s Utlåt, ronde LifBeväringsRegitet, kan
jag i konseqvens dermed nu begära bifall till ifrågav:de förslag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då äfven jag ansett orätt, att
Officerarne vid LilBeväringsReg:tet icke erhållit provisorisk löneförhöjning,
ehuru R. St:r hos K. M. begärt Reg:tets indragning,
befinner jag mig på samma opartiska ståndpunkt som den siste talaren,
oaktadt jag icke kan inse hvad annat samband dessa frågor
hafva med hvarandra än som 2:ne reservanter i det ämnet yttrat,
att man kan väl tänka sig, att en officerskorps kan indragas eller
i afs:de på tjenstgöringen förändras, utan att derigenom statsmaschineriet
afstannat, men deremot kan man icke tänka sig, att
KrigsHofRm kan helt och hållet försvinna. Detta har icke heller
varit R. Stms mening utan endast att dess verksamhet som militärisk
OfverDomstol skall öfverflyttas på en annan HofRätt, och
att den icke skall uphöra att fungera, ehuru under annan form.
Jag tror således, att de, som ansett, att LifBeväringsRegitet icke
borde åtnjuta någon lönetillökning, böra finna sig oförhindrade att
tillstyrka det belopp billigheten fordrar att KrigsIiofR:ns embetsoch
tjenstemän böra undfå. Utsk:s förslag anser jag obilligt, och
derföre har jag inom Utsk. förfäktat den mening, att anslaget
borde förhöjas.
Den förste talaren har sagt, att K. M. begärt högre anslag
än det af Utsk. föreslagna. K. Al. har begärt 3,294 Rdr 50 öre,
under förutsättning att Notarien i KrigsllofRin, hvars lön är 1,344
Rdr, skulle öfverflyttas på indragningsstat. Sammanläggas nu dessa
belopp, så utgöra de 4,638 Rdr 50 ören, hvilken summa är just
den K. AI. äskat. Alen nu har Utsk. tillstyrkt endast hälften af
hvad K. M. äskat, hvilket är orättvist., derföre att KrigsHofR:ns
indragning icke kan ske förr än nästa Riksdag, och bestämdt blif
-
Den 7 December.
131
■vit, huru lagslcipningen skall ordnas samt medel dertill blifvit af
R. St:r anvisade. Det är sålunda klart, att HofR:ns personal måste
qvarblifva i Statens tjenst intill nästa Riksdag, och vid sådant
förhållande måste väl denne personal likasom alla andra Statens
tjenstemän vara berättigad till löneförhöjning. I min Betänk, vidfogade
reservation har jag tillstyrkt 3.000 Rdr, hvilken summa
jag slulat mig till sålunda, att afdelmn hade föreslagit 2,500 Rdr,
men af den kalkyl, sorn bakom dessa 2.500 Rdr kan upgöras, kan
den slutsatsen dragas, att KrigsHofRätlsRådet och KrigsFiskalen
skulle få nedsättning i de löneförhöjningar K. M. afsett. Då nu
på dessa personers duglighet och skicklighet domstolens verksamhet
i högst väsendtlig mån beror, är det gifvet, att man måste
söka få dertill skickliga personer, destohellre som rättegången i
denna domstol är exceptionel, och de öfrige ledamöterne hvilka
äro militärer och icke på samma gång kunna vara jurister, kunna
i sina domsslut vilseledas. Således anser jag af stor vigt, att
KrigsHofRättsRådets och KrigsFiskalens löner' icke nedsättas under
hvad K. M. föreslagit.
1 min reservation har insmugit sig ett misstag. Den är i
Utsk. upsatt efter Utsk:s protokoll och har icke varit af mig skriftligen
upsatt. Reservationen lyder nemi. sålunda: »Hr Bildt, D. Gr.
yrkade, att en summa af 3,000 Rdr skulle ställas till K. M:s disposition
för att användas till löneförbättring åt KrigsHofR:ns civile
embets- och tjenstemän, med förbehåll att af denna summa
de belopp företrädesvis skulle utgå, som erfordrades för att fylla
lönerne för de juridiskt bildade embets- och tjenstemännen till de
belopp, som K. M. föreslagit, nemi. för KrigsHofRättsRådet till
4.500 Rdr och för KrigsFiskalen till 2,500 Rdr. Häraf skulle
man kunna draga den slutsatsen, som skulle jag hafva ansett KrigsHofRättsRådet
och KrigsFiskalen, hvilka äro juridiskt bildade såsom
en serskildt gren; det har jag likväl icke sagt, utan endast,
att på dem domstolens verksamhet berodde, och icke heller har
det varit min afsigt, att nedsätta den öfriga personalens juridiska
skicklighet, men det är klart att den icke kan hafva samma inflytande
som de 2:ne förenämnde personerne, af hvilka den ene skall
framställa sitt påstående och den andra vägleda de öfrige ledamöterne.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. ville för KrigsHofRättsRådet
och KrigsFiskalen bevilja de lönebelopp K. M. föreslagit
eller 4.500 Rdr för den förre och 2,500 Rdr för den sednare.
Skulle likväl R. o. Ad. icke vilja sträcka sig utöfver de 3,000
Rdr, sorn, att döma efter Utsk:s utrednins, vore det högsta belopp
i stat 11. Stur vilja bevilja KrigsllofR:n, så tror jag, att de öfrige
tjenstemännen kunde få det öfriga af de'ta belopp, enär den löneförhöjning
K. M. föreslagit för KrigsHofRättsRådet och KrigsFiskalen
icke blifvit af Stut bifallen. Jag yrkar bifall till mitt förslag.
Frih. Leijonhufvud: I motsats till Hr Bildt finner jag
ganska mycket sammanhang emellan frågan om löneförhöjning åt
KrigsHofR:n och åt LifBeväringsReg:tet, ty frågan angar 2:ne korpser
den ene civil och den andra militärisk, och StatsUtsk. har
133
Den 7 December.
tillstyrkt anslag för den ena men icke för den andra. Hr Bildt
har äfven sagt, att KrigsHofR:n icke kan genast indragas, men så
är äfven förhållandet med LifBeväringsReg:tet. Genom förbiseende
bar jag i mitt förra yttrande yrkat bifall till Betänk.; min afsigt
var likväl att begära bifall till Hr Lilljehööks förslag, hvarom jag
nu anhåller.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag har icke deltagit
i St:ts beslut, hvarigenom LifBeväringsReg:tet blifvit vägradt
löneförhöjning, och jag måste beklaga, att man ställt en officerskorps
på svältkur, men derföre att man gjort så med en korps,
bör man icke förfara på samma sätt med en annan. Det är klart,
att KrigsllofRm icke kan indragas förr än nästa Riksdag, och då
anser jag lika med Utsk. billighet och rättvisa fordra att de civila
embets- och tjenstemännen i detta verk erhålla under tiden förbättring
i sina lönevilkor. Det må vara en sanning att det är
af stor vigt, att KrigsllofRättsRådet och KrigsFiskalen äga erforderliga
insigter och att de höra vara väl aflönade, men det är af
lika vigt, att de underordnade så aflönas, att de kunna lefva, och
så länge de qvarstå i HofRms tjenst måste de aflönas i öfverensstämmelse
med lefnadsbehofven. Då skillnaden emellan det af Hr
Bildt och en annan reservant föreslagna belopp och det K. M. äskat
är endast 294 Rdr 50 öre, anhåller jag om bifall till K. M:s förslag
dock så att ingen tjensteman öfverflyttas på indragningsstat.
H. Exc. Hr Gilnther, Claes Ephraim: Jag skulle visserligen
vara ganska tacksam, om R. o. Ad. ville bifalla K. M:s Propos.
, men jag bör uplysa, att den siste talaren begått ett misstag,
då han trott, att skillnaden emellan reservanternes och K M:s förslag
vore endast 294 Rdr 50 öre. Dertill måste nemi. läggas det
belopp, som enl. K. M:s Propos. skulle öfverflyttas på indragningsstaten
nemi. 1,344 Rdr. Jag vill icke begära bifall till K. M:s
Propos., enär den utgick från förutsättning, att KrigsHofR:ns civila
embets- och tjenslernän skulle omorganiseras, men R. St.:r icke bifallit
detta utan i stället beslutat underd. skrifvelse med anhållan
om denne HofRätts indragning. Vid sådant förhållande inskränker
jag mig till det belopp reservanten Hr Bildt föreslagit eller 3,000
Rdr, helst intet hopp finnes att summan kan deröfver höjas, enär
PresleSt. antagit den. Emellan Hr Lilljehööks och Hr Bildts förslag
finnes den skillnad, att den förre vill hafva en viss summa
ställd till K. M:s disposition, hvaremot Hr Bildt velat, att summan
skall i främsta rummet användas till förbättring af KrigsHofRättsRådets
och KrigsFiskalens löner. Jag anser Hr Lilljehööks förslag
äga företräde, enär derigenom äfven tjenstemännens löner kunna
förhöjas, hvarföre jag anhåller om bifall till detsamma.
Hr Cederschiöld: Det måtte hafva undfallit den siste talarens
upmärksamhet, att jag afstyrkt bifall till K. M:s Propos. om
en tjenstemans öfverflyttning på indragningsstat, emedan man icke
kan ingå i pröfning af frågan om HofRms omorganisation, sedan
Den 7 D ecember.
133
dess indragning blifvit beslutad. Jag yrkade bifall till K. M:s
Propos., såvidt den afser anslagssummans förhöjning med 294 Rdr
50 öre, och att beloppet skulle ställas till K. M:s Propos., allt
under förutsättning, att det blir för K. M. lättare att bestämma
aflöningen i den mån summan, som ställes till K. M:s disposition
förhöjes. Har jag häri misstagit mig, så medgifver jag, att Hr
Lilljebööks förslag har företräde framför Hr Bildts.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt, att under öfverläggningen
blifvit yrkadt, af Hr Lilljehöök, med hvilken Frih.
Leijonhufvud och H. Exc. Hr Gunther instämt, bifall till Utsk:s
förslag, med den förändring att det deri tillstyrkta anslags-belopp
förhöjdes till 3,000 Rdr; af Hr Bildt, att en summa af 3.000
Riir skulle ställas till K. M:s disposition för att användas till löneförbättring
åt KrigsHofR:ns civile embets- och tjenstemän, med
förbehåll att af denna summa de belopp företrädesvis skulle utgå
som erfordrades för att fylla lönerne, såsom K. M. föreslagit, för
KrigsHofRättsRådet till 4,500 Rdr och för KrigsFiskalen till 2.500
Rdr; samt af Hr Cederschiöld, att. Utsk:s förslag måtte bifallas med
den förändring att anslagssumman förhöjdes till det af K. M. löreslagna
belopp af 3,294 Rdr 50 öre. hlef den först till bifall 3
Utskis förslag utan förändring framstälda propos., besvarad med
Nej; hvarpå Hr Frih o. Ordf:den hemstälde om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag med den förändring att anslagssumman
förhöjdes från 2,500 Rdr till 3,000 Rdr, samt sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han
funnit Ja öfvervägande.
Hr Cederschiöld begärde härvid votering, men afslod derifrån
innan voters-propos. i anledn. deraf hann blifva skriftligen
upsatt.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s den 28 sisth Nov. och
den 3 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 166, angide föreslagen
pension för t. f. Kamereraren vid f. d. GeneralAssistansKont. G.
Grundén.
Föredrogs ånyo Konst.Utskis nedannämnde den 2 och 3 dennes
på bordet lagde Mern.;
N:o 55, med voter:s-propos:r, rörde det af Konst.Utsk., uti
Mern. N:o 35, föreslagna tillägg vid 1 § 9 mom. TryckfrihetsFörordnin,
angide förbud mot eftertryck af utländsk skrift; och
N:o 56, med voter:s-propos:r, rörde del af Konsl.Utsk. uti
Mern. N:o 37, föreslagna tillägg vid 1 § 4 mom. TryckfrihetsFörordin,
angide borgens ställande af Dagblads och Periodiska skrifters
utgifvare.
De i dessa Mern. föreslagne voter:s-propos:r blefvo af R. o.
Ad. godkände.
Föredrogs ett från Vallöf]. BorgareSt. ankommet prot.-utdrag
N:o 454, innehållande inbjudning till de öfriga RiksStin att förena
13 i
Den 9 December f. m.
sig i det, vid föredragningen af StatsUtskrs Utlät. N:o 158, angrde
föreslagna stats-bidrag för vägars anläggning och förbättring, hamnbyggnader
och kanaler samt sjösänkningar och andra valten-aftappnings-företag
m. fl. dylika föremål, af BorgareSt. i afs:de på 25:te
punkten fattade beslut, att med afslag å L'tsk:s yttrande i denna
punkt, bevilja ett lån till staden Wenersborg af 30,000 Rdr Rmt,
med vilkor, som för återbetalning af sådane stats-bidrag vid denna
Riksdag i allmänhet fastställas, och i ändamål att användas till
bekostande af en, till seglationens underlättande, invid nämnde
stad erforderlig kajbyggnad jemte andra dermed sammanhang egande
arbeten.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I sista plenum biföll R. o. Ad.
den punkt i Utsk:s Belänk., hvarom BorgareStis inbjudning nu
handlar, och då jag icke kan föreställa mig, att R. o. Ad,, utan
att några nya skäl hafva tillkommit, vill frånträda sitt beslut, anhåller
jag, alt R. o. Ad. med vidblifvande af samma beslut lägger
den gjorda inbjudningen till handlingarne.
Uppå härefter framstäld propos. beslöt R. o. Ad. med vidblifvande
af sitt förut i ämnet fattade beslut, att lägga förev:de inbjudning
till handlingarne.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ på 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 9 December 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, som fortfor att i Hr Gr.
o. Landtm:s ställe föra ordet, tillkännagaf att Hr Gr. o. Landtm:s
helsotillstånd fortfor att förbättras.
Justerades 10 prot.-utdr. för den 7 dennes.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis lill afgörande StatsUtskrs
Utlåt. N:o 167, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Nionde HufvudTitel.
Den 9 December f. m.
135
lista punkten, mg:de anslaget till personer för civile embets- och
tjenstemäns enkor och barn; och 2:dra punkten, ang:de anslaget till
ersättning för mertade löne-innéhdUningar.
Dessa punkter biföilos.
3:dje punkten, ang:de fyllnaden i vederlaget får de vpjörda vakans-
och liggetids-besparmgarne; 4:de punkten, ang:de epsättningsanslaget
till Wadstena KrigsmanslvusKassa får de till Statsverket indragne
rusthålls- och an-per-mille-afgifter; och 5:te punkten, ang:de
enahanda ersättnings-anslag till AmiralitetsKrigsmansKassan.
Dessa punkter lades till handlingame.
Gite punkten, angide regleringen af pensionerne för civile embetsoch
tjenstemän i allmänhet.
Härvid förekom först och bifölls Utskis hemställen, att nu
skeende pensions-reglering må ega tillämpning endast på de embetsoch
tjenstemän jemte vaktbetjente, hvilka under nästa statsregloringsperiod
erhålla afsked.
Beträffande sedermera Utslcs förslag, angide grunderne för
pensions-beloppens bestämmande yttrade:
Hr Få hr atus, J o h. Fredr.: Jag finner, för min del, ingen
anledn. att motsätta mig den af llöglofl. StatsUtsk. föreslagna förändring
i grunderna för afskedstagande embets- och tjenstemäns
pensionsrätt, men anhåller alt få fästa R. o. Adins upmärksamhet
på behofvet af att undanrödja möjlig osäkerhet i tillämpningen för
hvad eli af Statens härvarande embetsverk beträffar. Från längre
tid tillbaka hafva K. KommersColliii ledamöter för Manufakturdiskont-ärendenas
förvaltning åtnjutit särskilda arfvoden, anvisade
å Diskontverkets vinstmedel. Då CiviiDepart. hade att utarbeta
det förslag till ny lönei eglering för Bergs- och KoinmersCollme
i förening, hvilket å innevide Riksdag blifvit af R. St:r hufvudsakligen
godkändt, bemödade man sig att inskränka utgifterna å
RiksStaten för det gemensamma embetsverket inom deras förra belopp,
och använde fördenskull från Manufaktur-diskont-fonden redan
utgående arfvoden för att åstadkomma den fyllnad i vissa embetsmäns
löner, hvilken var erforderlig för att bringa dessa till
öfverensstämmelse med de för dylika embetsverk i allmänhet antagna
normalbelopp. Sålunda föreslogs såsom lönrfyllnad för KommersColliii
President 1.500 Rdr, och för do egentliga KommersRåden
dels 1,000, dels 500 Rdr Rint i form af arfvoden från
Manufaktur-diskont-fonden, hvaremot det KommersRåd, som har att
föredraga ärenden röride bergshandteringen, uptagits å Riksstat med
hela sin lön. I sin Nåd. Propos. angide Statsverkets tillstånd och
behof yttrade K. M., att regleringen blifvit verkställd »med tillämpning
af de grunder för aflöning och pensionsrätt, hvilka K. M.
för andra Statens embetsverk antagit»; och ehuru de i StatsUtskis
förslag röride pensionsrätten begagnade orden »lön» och »löneförhöjning»
möjligen skulle kunna anses föranleda annan tydning, är
jag dock viss att äfven Höglofl. Utsk. ickq afsett någon minskning i pen
-
13#
Den 9 December f. m.
sions-förmåner på grund af det anförda förhållandet inom KommersColhm,
helst, i motsatt fall, den ledamot, som får befattning
med bergsärendena, skulle blifva bättre lottad än hans embets
broder
inom samma embetsverk. På det att emellertid, vid förekommande
pensionsfrågor, all tvekan och villrådighet må varda undanröjd,
får jag vördsamt föreslå, att KommersColhii embets- och
tjenstemän måtte uttryckligen tillerkännas enahanda pensionsrätt
med deras vederlikar i Rikets öfrige Colhr, änskönt för åtskilliga
bland bemälde embets- och tjenstemän lönefy I i nåd utsår i
form af arfvodes-anslag från Manufaktur-dislcontens medel. Om det
Höglofl. St:t behagar meddela ett sådant förklarande, hemställer
jag tillika, att de respektive MedSt:n måtte inbjudas att deruti
sig förena.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För min del tror jag att den
siste talaren har rätt i sin framställning, och det har visserligen
icke varit StalsUtsk:s mening att punkten skulle på annat sätt
förstås. Emellertid lärer det fördelande han begärt vara behöfligt
och får jag således med honom instämma.
Uppå härefter framstälde särskilde propos:r bifölls Utsk:s
förev:de förslag med det tillägg att KommersColhii embets- och
tjenstemän uttryckligen tillerkändes enahanda pensionsrätt med
deras vederlikar i Rikets öfrige Colhr, änskönt för åtskilliga
bland bemälde embets- och tjenstemäns lönefyllnad utgår i form
af arfvodes-anslag från Manufaktur-diskontens medel; och beslöts att
de respektive MedSt:n genom utdrag af Protokollet skulle vänligen
inbjudas att deltaga i detta tillägg eller förklarande sig med R.
o. Ad. förena.
Vidare förekom och bifölls Utslcs hemställan om en förklaring,
i afs:de på pensions-beloppet för dem, som i årlig aflöning
åtnjuta öfver 3,000 Rdr Rmt men mindre än 3,750 Rdr.
7:de punkten, ang-.de särskildt bestämda pensionsbelopp: får åtskilliga
embets- och tjenstemän.
Denna punkt bifölls.
8:de punkten, innehållande hemställan, att de pensioner, som afskedstagande
embets- och tjenstemän under nästa statsregleringsperiod beviljas,
icke må anses definitiva.
IIr Bildt, Didrik Gillis: Om R. St:r bifalla hvad StatsUtsk.
föreslagit, skulle följden kunna blifva att den tjensteman
som täger afsked under nu stundande statsregleringsperiod d. v. s.
1858—(50 (ifall vi icke få urtima Riksdag), och då erhåller i
pension t. ex. ett belopp af 4,000 Rdr att utgå efter de grunder
som i den 6 punkten äro föreslagne, likväl vid kommande Riksdag
kan få denna pension nedsatt t. ex. till 3,500 eller 3,000
Rdr, och således icke vore säker, att hans pension skulle räcka
Den 9 Dec ember f. m.
131
för hans återstående dagar. Här är nemi. föreslaget: »Att de pensioner,
som afskedstagande embets- och tjenstemän jemte vaktbetjente
under nästa statsregleringsperiod beviljas, icke må anses
definitiva, utan kunna blifva föremål för ny reglering». Denna
nya reglering skulle då kunna ske på 2:ne sätt: antingen komma
deras pensioner att höjas i händelse beloppet vid påföljande Riksdag
höjes öfver hvad vid denna Riksdag blifvit bestämdt; eller
också nedsättas de, ifall R. St:r finna en sådan nedsättning lämplig
för de tjenstemän som i framtiden komma att taga afsked. I
hvilketdera fallet begå Ständerne en inkonseqvens mot hvad de
vid denna Riksdag beslutat; R. Strr hafva nemi. i hvad sorn rörer
de militära tjenstemännen förordnat att de som nu taga afsked
skola få en förhöjd pension, men de hafva deremot ingenting beslutat
om förhöjning för de militärer som förut tagit afsked, utan
dessa få nöja sig med den knappa pension de hittills haft. Enl.
min upfattning borde, såsom jag äfven förut haft tillfälle yttra,
någon förhöjning för dem äfvenledes ega rum, men när R. St:r så
icke bestämt, utan beslutat att deras pensioner skola oförfindradt
utgå, så hafva R. St:r också derigenom förklarat att de sorn en
gång fått pension, skola behålla den oförändrad till döddagar. Men
hvarföre skola de civile embets- och tjenstemän som taga afsked
under nu stundande statsregleringsperiod befinna sig i sämre ställning,
än de militära embets- och tjenstemännen? För dessa sednare
finnes intet dylikt vilkor; de militära embets-och tjenstemän
som under kommande statsregleringsperiod taga afsked äro förordade
att erhålla det belopp i pension, som i K. M:s Nåd. Propos.
finnes för hvarje grad särskildt utsatt. Dessa pensioner kunna
visserligen anses begränsade af den summa som R. St:r anvisat,
nemi. 150,000 Rdr, men den är ställd såsom kreditiv och man
har således gifvil tillkänna alt summan endast är förslagsvis upgifven.
Nu synes det mig vara orätt att då en gammal man, i
följd af försvagade kroppskrafter eller familje-förhåtlanden, anser
sig böra taga afsked, han icke skall vara försäkrad om att den
pension som Staten gifver är för en gång gifven och icke kommer
alt undergå någon rubbning. Om också R. Sl:r tänkt att vid
kommande Riksdag göra någon förminskning i nu bestämde pensionsbelopp,
så kan en förminskning i deras pension som nu taga
afsked icke vara någon betydlig besparing för Statsverket, men
måste o t v i f v e 1 a k t i g t hos alla dessa personer verka en känsla af
Statens orättvisa och det bör man väl söka förekomma. Pensionstaganden
bör väl anse att pensionen är belöning för de tjenster
han gjort, och således icke en flyktig nådegåfva, som man erhåller
den ena Riksdagen till det beloppet och den andra Riksdagen
till ett annat. För min del anser jag således det sväfvande, som
förefinnes i denna punkt, icke böra ifrågakomma, utan antingen
bör punkten helt och hållet afslås, eller i händelse R. o. Ad. skulle
anse det vara för mycket, då icke lönerna blifva definitiva, åtminstone
förändras på så sätt, att de under nästa statsregleringsperiod
afskedstagande embets- och tjenstemäns jemte vaktbetjentes
pensioner icke komma att undergå någon förändring, utan att
138
Den 9 September f. m.
pensionerna endast anses obestämde för dem som i framtiden taga
afsked. Då likvisst i en punkt, som kommer längre fram, står
att dessa pensioner endast skola gälla för nu pågående statsregleringsperiod,
tror jag att R. o. Ad. skulle kunna, utan rubbning i
den af mig uttalade grundsats, helt oell hållet afslå denna punkt,
hvarå jag anhåller om propos.
Gr. Lagerbjelke: StatsUtslcs mening har visserligen icke
varit så obillig som den blifvit af den siste talaren upfattad. Utsk.
hyste den åsigten, att då pensionsregloringen icke gjordes definitiv,
skulle det kunna hända icke mindre att pensjonerne vid nästa
Riksdag nedsattes, än äfven att de kunde komma att förhöjas, och
i sådant fall ansåg Utsk. vigtigt att för den, som tog afsked under
den icke definitiva löneregleringen, hölls öppet såväl att komma
i åtnjutande af för höjd t som af nedsatt pensions-belopp. För
min del tror jag att om också Utsk. icke begärt en sådan obillighet
som man påbördat detsamma, har likväl Utsk. i denna punkt
misstagit sig. Då en person tagit afsked med pension, har han
också dermed afslutat sin tjenst åt Staten; han har öfverenskommit
med Staten, hvad han för sina öfriga dagar kan hafva att påräkna,
och jag tror det icke vara tjenligt att derefter ingå i ny reglering
med afs:de på honom. Derföre har man också ansett såsom en
princip, hvilken i allmänhet icke borde frångås, att de pensioner
hvilka engång blifvit beviljade, icke, i följd af skedd löneförhöjn ing
eller ny pensionsreglering, böra förändras. För min del anser jag
rättast att de pensioner, hvilka beviljas under den statsregleringsperiod,
för hvilken den provisoriska pensionsregleringen skall vara
gällande, blifva definitiva, och i det fallet anhåller jag att nu
förevule punkt måtte afslås. Hr Bildt har visserligen framställt
ett alternativt förslag, hvarigenom man skulle åstadkomma elt modifierande
af denna punkt; men det är alldeles ohehöfligt. R. o.
Ad. har redan vid 6:te punken fattat följande beslut »att här nedan
föreslagne pensionsreglering må ega tillämpning endast på de
embets- och tjenstemän jemte vaktbetjente, hvilka under nästa
statsregleringsperiod erhålla afsked». Om nu R. St:r icke bestämma
något annat än detta, hvilket, i hvad som på R. o. Ad. ankommer,
redan är beslutadt, så är gifvet att en sådan pensionsreglering
icke kommer att sträcka sig längre än under nästa statsregleringsperiod,
men äfven att den blifver fullkomligt gällande
för alla dem som under tiden tagit afsked. Jag tror icke att något
annat fordras än afslå punkten, hvarå jag anhåller om Propos.
Hr Monlgommerie, Rob. Nils Germ.: Jag förenar mig
i allo med Hr Bildt och skulle tro det af honom föreslagna tillägg
vara behöfligt såsom ett förtydligande och en förklaring i sednare
delen af denna punkt, sålydande: »dock att ingen dervid
kan tilläggas mindre pension än den hvartill han under nuvtde
förhållande är enl. författntne berättigad.» Såsom det synes är det
vigtigt att den pension icke skall kunna förminskas, hvartill en
person en gång blifvit berättigad. Afven å en annan sida skulle
Den 9 December f. m.
139
det kunna vara våda underkastadt om, i händelse en reglering
skedde, den vore till skada för pensionärerne. På dessa grunder
förenar jag mig i hvad Hr Bildt yrkat.
Hr Bildt: Jag är den siste talaren särdeles tacksam för det
understöd han lemnat åt min framställning. Jag anhåller likväl
att få fästa hans och St:ts upmärksambet derpå att jag framställde
en förändrad redaktion af denna punkt endast såsom ett alternativ,
under den förutsättning, att B. o. Ad. icke skulle vilja afslå
punkten; hvilket jag likväl ansåg rättast och enklast, ty det förefinnes,
såsom redan blifvit nämndt på sidan 4 i n förd t det nu af
R. o. Ad. gillade stadgande »att den föreslagna pensions-regleringen
endast må ega tillämpning på de embets- och tjenstemän jemte
vaktbetjente, hvilka under väckt statsregleringsperiod erhålla afsked»;
och härigenom komma de civila embets- och tjenstemännen
i afstde på sin pensionsrätt att befinna sig i samma ställning som
de militära, hvilka genom det Förstärkta StatsUtskts votering nu
blifvit tillerkände de pensionsbelopp som K. M. föreslagit. Men
då R. St:r derjemte afla t i t en underd. skrifvelse till K. M. hvari
de anhållit att K. M. täcktes låta till nästa Riksdag utarbeta ett
förslag till ny reglering för Arméens pensionering, följer, då dessa
båda beslut sammanföras med hvarandra, att det förstnämnda beslutet
för embets- ooh tjenstemän är provisoriskt till nästa Riksdag,
och följaktligen derefter kan förändras för dem som då laga afsked,
men ingalunda är provisoriskt för de tjenstemän som taga afsked
under nästa statsreglerings-period. Jag tror således det enklaste
vara att afslå punkten.
Förev:de punkt blef efter först till bifall derå framställd propos.
, som besvarades med Nej, af R. o. Ad. afslagen.
9:de punkten, ang-.de ifrågaställde förändringar rörande StatsRäds-ledamöters,
JustitceRäds och Landshöfding ars pensionering; 10:de
punkten, ang:de revision af de stadganden, som nu ligga till grund
för pensioners erhållande; litte punkten, ang-.de anslag till bestridande
af de ökade utgifter, som blifva en följd af den allmänna pensionsförhöjningen;
och 12:te punkten, ang-.de ett särskildt bidrag från allmänna
indragnings-staten för andre Registratorn i JustiticeRevisionsExpeditionen.
Dessa punkter b iföl los.
13:de punkten, ang-.de
förande på indragning s-stat.
Denna punkt lades till handlingarne.
14ule punkten, ang-.de arfvodet för utgifvandet af Sveriges gamla
lagar.
Denna punkt bifölls.
140
Den 9 December f. m.
15:de, I6:de och 17:de punkterne, ang:de af R. St:r redan
tfgjorda frågor om åtskilliga personers upforande d allm. indragningsstaten.
Dessa punkter lades till handlingarne.
I8:de punkten, ang:de pension för KommissionsLandtmåtaren F.
W. Nordell; och l9:de punkten, ang:de pension för NavigationsLäraren
P. J. Rågfeldts enka.
Dessa punkter biföllos.
2G:de och 21:sta punkterne, ang:de af R. St:r redan afgjorda
frågor om ätskillige tjenstemäns ■upforande d indragnings-stat.
Dessa punkter lades till handlingarne.
22: dra punkten, ang:de pension för Stats Rådet Gr. Hårds efterlemnade
3:ne ogifta döttrar.
Hr Bj ö r n s tj er n a, Joh. Magnus: Högloft. StatsUtsk. har
uti den 4 punkten of detta Betänk, tillstyrkt pensions beviljande
åt aflidne Professorn Acharii 2:ne oförsörjda döttrar att beräknas
och utgå från moderns frånfälle. Ett lika ömmande förhållande
eger äfven rum med framlidne StatsRådet Gr. Hårds döttrar som
med ofvannämnde Professors. Deras nödställda beläsenhet måste
äfven beräknas från den tidpunkt då modren atled och af sådan
anledn. får jag hemställa om H. o. Ad. behagade besluta att pen
sionsbeloppet
för StatsRådet Gr. Hårds efterlemnade döttrar måtte
beräknas från och med moderns frånfälle eller från den 1 Mars
1856.
Förevide punkt blef, efter först till bifall derå utan förändring
framställd propos., som besvarades med Nej, bifallen med det tillägg,
att det deri för Eröknarne Hård tillstyrkta pensionsbeloppet må
beräknas att utgå från modrens död eller från den 1 Mars 1856.
23:dje punkten, ang:de pension för StatsRådet Poppii efterlemnade
2:ne ogifta döttrar; 24:de punkten,
Frih. Hampus Wilh. Mörners enka; 25:te punkten, äng:de förhöjd
pension för Ofverste Löjtnanten J. M. Nordencrantz, efterlemnade dotter
Christina Mathilda Nordencrantz; 26:te punkten, ang:de pension
för ExpeditionsSekreteraren C. G. Barholtz enka; och 27:de punkten,
ang:de förhöjd pension för Kongl. Räntmästaren G. D. af Wåhlberg.
Dessa punkter biföllos.
28:de punkten, ang:de upforande d allmänna indragningsstaten
af ersättning åt fjerdingsmännen i 12 socknar inom Södermanland, för
minskad inkomst af Salpeterhjelpen.
Denna punkt lades till handlingarne.
29:de punkten, ang:de anslag till anskaffande af teckningar utaf
inhemska verter till arbetet »Sveriges Flora» samt till utgifvande af
Den 9 December f. m.
141
teckningar af Zoologiska föremål; 30:de punkten, ang-.de anslag till
Sekreteraren A. M. Strinnholm får utgifvande af »Svenska Folkets historia
från äldsta tider»; 3l:sta punkten, ang:de förhöjning af Emeritilönerför
Professorer vid Universiteterne; och 32:dra punkten, ang-.de
arfvode d allmänna indragnings-staten för OfverDirektören S. A. Norling.
Dessa punkter b i föl lös.
33:dje punkten, ang:de pension för Kapellmästaren E. Wenster.
Denna punkt lades till bandlingarne.
34:de punkten, ang-.de pension för Professorn Erik Acharii efterlemnade
2:ne oförsörjda döttrar.
Denna punkt bifölls.
35:te och 36:te punkterne, ang-.de anslag å allmänna indragnings-staten
för Bergsgevaldigern Grönlund och Häradsskrifvarén i Ljunets
och Herrestads Häraders fögderi.
Dessa punkter lades till handlingarne.
37:de punkten, ang-.de pensioneringen af lårarne vid Mariebergs
Artilleri- läroverk.
Frih. Wrede, Fabian: Jag kan icke undgå att uttrycka
min förvåning öfver den knapphändighet med hvilken Utsk. i denna
punkt affärdat det förslag K. M. framställt, hvilket af Chefen
för LandtförsvarsDeparl:tet beledsagats med det uttryck »att han
ansåg det utgöra en fråga af största vigt för Artilleriverket.» Under
sådana förhållanden skulle jag för min del icke tro att detta
afstyrkande af den Kongl. Propos. är grundad på några giltiga
skäl, men jag vill derföre icke anse att detsamma härledt sig af
likgiltighet för läroverket, ehuru det visserligen är sant att R..
St:rs sympathi för Artilleri-läroverket icke blifvit vid denna Riksdag
taget i särdeles anspråk, enär icke ökadt arfvode för någon
lärare vid Marieberg blifvit begärdt i hvilket afstde också detta
läroverk står ensamt. Jag anhåller att få uptaga de skäl som
Utsk. för sitt afstyrkande anfört. Först säger Utsk. att, »genom
en dylik reglering, den omsättning af lärare som nu eger rum
och som jemväl torde vara för denna läroanstalt nyttig, till stor
del skulle motverkas.» Utsk. har således anfört såsom ett skäl
mot den föreslagna pensioneringen, att den skulle försvåra en om
sättning
af läran, då deremot Chefen för LandtförsvarsDepart:tet
såsom skäl för densamma yttrat att den skulle befordra denna omsättning.
Vid jemförelsen af dessa 2:ne med hvarandra motsatta
åsigter kan man icke annat finna än att den af Chefen för Landtförsvaret
hyllade är den rätta. Det ligger nemi. i sakens natur
att vid ett läroverk, sådant som detta, der mängden af lärare är
i tjenst varande officerare som kommenderas dit för tillfället, kan
icke afses att dessa officerare längre än öfver en viss grad komma
att der blifva tjenstgörande, då deremot det ofta händer att för
vissa ämnen lärare för en längre tid nödvändigt måste fästas vid
142
Den 9 December f. m.
läroverket, — och det är endast dessa få för hvilka pension skulle
kunna komma i fråga vid afgången. Huru skicklig en lärare än
må vara, så inträder förr eller sednare en period, dä han tröttnar
och så väl till egen som Verkets fördel bör afgå från sin plats,
och då han således användt sin bästa tid vid läroverket skulle
icke någon förmån elier ersättning vid afgången honom erbjudas.
För min del finner jag det i högsta grad obilligt att sätta något
sådant i fråga, och jag kan således ur synpunkten af full rättvisa
mot de personer hvilkas krafter tagits i anspråk, icke annat än
yrka bifall till K. M:s Propos. Det andra skälet Utsk. anfört är
att »de löner bemälde lärare åtnjuta icke äro på stat upförda.»
Detta är ett skäl som kan gälla för alla andra än dem sorn gifva
pensioner. Ständerne behöfva icke, enl. min åsigt förklara att de
icke kunna ge pension åt andra än dem som äro på stat upförda;
det vore högst obilligt om detta skäl skulle motverka att lärarne
finge åtnjuta full rättvisa. Det ligger nemi. i sakens natur att
dessa lärare icke kunna utnämnas på stat, ty, såsom jag nyss haft
äran nämna, utgöras de till största delen af Officerare som kommenderas
från Artilleriet eller andra sceintifika vapen för att under
loppet af vissa år bestrida dessa iäroembeten. För dem kunna
pensioner icke ifrågakomma och för dem är det likgiltigt om pensionsfrågan
här går igenom eller icke, just till följd af den omständigheten
att icke kunna utnämnas på stat, d. v. s. icke kunna
utnämnas en gång för alla till sina platser, emedan det kan inträffa
en period då skickliga Officerare, som under 4 å 5 år blifvit
använde såsom lärare vid läroverket, för befordran af ett ännu
vigtigare mål erhålla en högre plats på Artilleriet, och det vore
ett kuriöst förhållande om Chefen för Artilleriet, som under 4 å
5 år ansett dessa personer bäst tjena fäderneslandet derigenom att
de (jenstgöra vid Marieberg, derigenom skulle vara hindrad att
några år sednare försätta dem på en ännu vigtigare plats. Dessutom
ehuru jag icke kan inse att detta kan utgöra något egentligt
skäl mot förslaget, får jag fästa upmärksaraheten derpå, att
det icke är fullkomligt enl. med rätta förhållandet, det dessa lärare
icke äro upförda på stat; de äro icke utnämnde till lön på
stat; det är sannt, men de arfvoden de åtnjuta äro på stat af K.
M. stadfästade.
Slutligen har Utsk. anfört att »då för öfrigt det framställda
förslaget saknar den fullständiga utredning, som för ett noggrannt
bedömande af denna fråga erfordras, finner Utsk. sig förhindradt
att K. M:s ifrågav;de Nåd. framställning understödja <&c.» Jag kan
i sanning icke förstå hvad som felas i frågans utredning. R. St;r
hafva varit i tillfälle att se läroverkets stat och af denna stat
kunnat inhemta huru många personer som äro vid detta läroverk
anställde, huru stora arfvoden de åtnjuta, med ett ord varit i tillfälle
att erfara hvilka utgifter som skulle erfordras i fall K. M:s
Propos. beviljades. Det är sannt att man kunnat ingå mera i detaljer,
och jag kan icke angifva skälet, hvarför K. M. icke ansett
detta nödvändigt; men då läroverkets Styrelse inkom till K. M.
med denna fråga, ansåg den sig böra ingå i sådana detaljer såsom att
Den 9 December f. m.
143
uträkna att om 2 å 3 år finnas så oell så många lärare, sorn befinna
sig i den författning att de kunna komma i åtnjutande af
pension o. s. v., och alt K. M. icke ingått tiil U. St:r med sida’
na detaljredogörelser finner jag helt naturligt- Man behöfver blott
kasta ögonen på Staten, så finner man att de högsta lärare-arfvoden
som f. n. åtnjutas, äro 500 Rdr Bko, således är det en utgift
af 250 Rdr Bko som Staten skulle få underkasta sig att lemna
åt en lärare som i 20 år bestridt lärarebefattning vid Marieberg.
Jag kan icke finna annat än att det är den största billighet och
rättvisa häri. Jag får således ur denna synpunkt dels med afs:de
på den verkliga nyttan som för läroverket skulle upkomma derigenom
att det mål befordras som Otsk. anser skola motverkas,
tillstyrka bifall tiil hvad K. M. föreslagit.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Med fullt erkännande af
värdet och vigten hos det läroverk, hvars lärare nu äro i fråga
att erhålla pension, får jag bekänna att den siste talaren meddelat
så betydande uplysningar att jag icke kan förneka det StatsUtsk.
haft fullkomligt rätt, då det icke kunnat tillstyrka bifall till
anslaget i det skick saken nu befinner sig d. v s. då han är mindre
utredd. Frih. Wrede har ganska riktigt, med den djupa kännedom
oin, och den stora förkärlek han har rätt att visa för detta läroverk,
medgifvit att af de lärare vid verket, för hvilka nu pen
sion
vore i fråga, större delen består af kommenderade Officerare
hvarjemte Frih:n tillagt att detta vore ju ett skäl för Utsk. att
bevilja de lärare, som icke vore der såsom kommenderade eller
hvilkas läroämnen vore af beskaffenhet, att en lärare, utan skada
för tjenstens utöfning, kan under 20 års tid träget med desamma
sig befatta, pension hvilken sålunda endast komme att inskränkas
tiil några få personer. Just i detta erkännande af Frihm synes,
efter mitt ringa förmenande, ligga ett stöd för StatsUtsk:s upgifne
skäl att ämnet icke vore fullt utredt. För min del tror jag att
med den jemnkning, som detta Frilrs yttrande innebär, torde saken
vara lätt afgjord. Frihtn har till min särdeles stora glädje,
såsom fordom äfven hafvande äran stå i Arméens leder, medgifvit
att ingalunda meningen varit så länge qvarhålla de Officerare,
hvilka blifvit till Marieberg kommenderade, till dess de
skulle få rättighet att komma i åtnjutande af den föreslagna pensionen,
Det har varit för mig glädjande att höra, emedan jag tror
att en stor del af de ämnen som vid det högre Artilleri-läroverket
inhemta», böra läras icke allenast theoretiskt, utan äfven praktiskt
hvilket svårligen kan under en fortsatt lärotid af 20 år förväntas
af läraren. I det skick jag således finner frågan stå, skulle
jag tro att bifall till K. M:s förslag endast skulle gifva anledn. till
att dessa Officerare längre qvarstodo, men att deremot ett afslag
skulle bedröfva den lärare, som utan skada kan qvarstå i 20 år.
Jag får derföre föreslå att punkten mätte återremitteras till Höglofl.
StatsUtsk., som icke lärer försumma att inhämta de ytterligare uplysningar
i ämnet, som kunna lända till en för saken nyttigare
utgång, än hvartill jag tror bifall eller afslag leda.
Den 9 December f. m.
Hr Prytz, Lars Adolf: Efter den fullständiga utveckling
af förhållandet med lärarne vid Marieberg som Frih. Wrede lemnat,
borde det icke återstå för mig annat än att instämma med
honom och begära afslag å Utsk:s hemställan i denna del; men
jag önskar fästa mig vid en särskild omständighet och den är att
då lärarne vid KrigsAkademien, det lägre läroverket, äro berättigade
till pension, synes det mig vara en orimlighet att lärarne
vid det högre läroverket, på hvilket skicklighet och förmåga större
anspråk måste förutsättas, icke skola befinnas berättigade att efter
20 års tjenstgöring erhålla den ringa pension som K. M. föreslagit.
Det är väl sannt att de förra lärarne de vid KrigsAkademien
äro upförde på ordinarie stat och de sednare icke; men såsom
Frih. Wrede visat, bör denna omständighet icke lägga något hinder
i vägen ty då de sednares arfvoden äro på stat och de så länge
som 20 år och derutöfver varit i samma tjenstgöring, måste de
kunna ställas i samma kathegori med lärare på stat vid KrigsAkademien
å Carlberg. Skulle likväl frågan behöfva en närmare utredning,
vill jag äfven inskränka mig till att i likhet med Gr.
Löwenhjelm begära återremiss af punkten.
Hr Bildt: I allmänhet torde det kunna sättas i tvifvel, huruvida
det är rätt att gifva pension åt tjenstemän som förblifva
i statens tjenst, men om man betraktar det speciela fall som bär
är i fråga med afs:de på Officerare, hvilka tjenstgöra såsom lärare,
så har under långliga tider vid KrigsAkademien på Carlberg den
princip gjort sig gällande, att de Officerare som der varit anställde,
ehuru icke eller på stat, utan kommenderade ur Arméen, fått
åtnjuta pension, beräknad efter arfvodet, när de efter 20 års tjenstgöring
afgått från den befattning de vid Akademien innehaft. Att
de Officerare, hvilka åtaga sig lärarekallet, befinna sig i en annan
ställning än de som möjligtvis blifva kommenderade än till
den ena än till den andra tjenstgöringen, är gifvet, och det säger
sig också sjelft att de förra måste förskaffa sig helt andra kunskaper
än som erfordras blott för att vara en skicklig Officer, ty de
kunskaper, man skall meddela, förutsätta att man sjelf har desamma
i högre mått, och denna ståndpunkt kan icke vinnas utan
trägna studier och arbete. Om nu sjelfva läroverket i sig sjelf
är tungt och mödosamt, och förtjenar ett arfvode under dess utöfvande,
hvilket arfvode i de flesta fall är så ringa, att det ingalunda
kan motsvara den lägsta ersättning som andra Officerare,
hvilka tjenstgöra vid Arméen erhålla, så måste väl också erkännas
att staten bör göra något för att belöna dessa lärare, ifall de utöfva
sitt kall samvetsgrannt, hvilket man bör kunna förutsätta, när
de qvarstått i 20 år, och som äfven af erfarenheten hittills bekräftas.
Om så är förhållandet, bör icke en sådan person ega rätt
att få någon ersättning för hvad han måst förvärfva sig utöfver
andra Officerare i kunskapsmått, för att riktigt upfylla sitt
kall? Men denna fråga är redan sliten derigenom att Konung och
Ständer för lång tid tillbaka medgifvit en sådan ersättning åt de
lärare
Den 9 December f. m.
145
lärare som äro vid KrigsAkademien anställde, och befinna sig i
presis samma ställning, som Artilleri-läroverkets lärare, med arfvoden,
hvilka äro upförda på KrigsAkademiens stat på samma sätt
som numera Mariebergs lärare hafva arfvoden upförde på Artilleriläroverkets
stat. Detta sednare skedde vid denna Riksdag, ty ända
hittills har icke någon sådan särskild stat varit upgifven, utan
Artilleri-läroverket, denna stiftelse af Gardell, har endast någon
gång fått ett mindre understöd, utgående från 4:de Hufvudtitelns
tillgångar och nu på sista tiden från 6:te Hufvudtitelns, men beloppet
har varit obetydligt jemförelsevis med hvad andra läroverk
åtnjutit. Om man nu följer denna nya stiftelse r militärundervisning,
så finner man att den stått i utvecklingsperioden ända
från början af sin tillvaro ända till sednare tiden, då den erhållit
en mera stadgad form, derigenom att ett förslag om upförandet af
lärarnes arfvoden på stat afgifvits, hvilket R. St:r godkänt. Jag
hemställer nu örn det vore rättvist att de lärare, som äro vid ett
högre läroverk anställde, skola befinna sig i en sämre ställning än
de som tillhöra det lägre? Det måste med visshet antagas att mera
anställda studier fordras för att vara lärare vid ett högre läroverk,
än ett lägre, och om man således för öfrigt antager att lärarekallet
är lika tungt på båda ställena, måste man likväl medgifva att sjelfva
den kunskap, som lärarne vid ett högre läroverk böra förskaffa
sig, är af större omfattning. Sjelfva slutspelet af den militära undervisningen
är just den undervisning som erhålles vid det högre
läroverket, der bör man också derföre anställa de skickligaste lärare.
Jag anser på denna grund att lärarne vid Marieberg böra hafva
lika stora löneförmåner som de vid Carlberg hvilket nu icke är förhållandet.
Jag säger icke derföre att lärarne vid Carlberg äro för högt afiönade,
tvertom hafva de i min tanke, ganska knappa löner, oaktadt de
erhållit löneförbättring vid denna Riksdag, men lärarne vid Marieberg,
som äro sämre afiönade än de vid Carlberg, hafva rätt att
fordra mera af Staten. Skall man då icke erkänna att de, när
de efter 20 år slutat sin tjenstgöring, befinna sig i samma ställning
som alla militära lärare på stat? Så synes det åtminstone
mig. Inom Utsk. har man ansett att R. Sl:r icke borde bifalla
hvad K. M. i detta hänseende föreslagit. Jag har likväl icke af
Ulsk:s skäl eller de, som här af en värd talare uttalats, kunnat
komma till någon annan öfvertygelse. Det kan väl synas ligga
något sväfvande deri att dessa platser icke varit på stat afiönade,
men de hafva verkligen kommit på stat, lika mycket som KrigsAkademiens
löner äro på stat, just vid denna Riksdag, ty genom
bifall till hvad K. M. föreslagit i afside på läroverkets organisation
vid denna Riksdag hafva vi verkligen på 4 Hufvudtiteln upfört
deras arfvoden. Anslaget är således numera icke tillfälligtvis utgående
från den ena statsreglerings-perioden till den andra, utan
en särskild summa är för detta ändamål af 4 Stånd godkänd. Mig
synes således att rättvisa och billighet fordra det K. M:s Propos. i
denna fråga bifalles, hvarå jag anhåller om Propos.
X II. 10
146
Den 9 December f m.
Frih Wrede: Jag beklagar att jag sä illa uttryckt hvad jag
velat säga, att det gifvit Gr. Lövenhjelm anledn. tro, det jag ytterligare
bestyrkt de skäl Utsk. anfört till afslag å den Kong).
Proposin. Jag har haft äran att såvidt jag förstått, vederlägga
dessa skäl, jag har visat att ärendet icke kunnat närmare utredas.
Då nu äfven såsom Hr Bildt uplyst, lönen och arfvoden för lärare
vid Artilleri-läroverket blifvit af R. St:r vid denna Riksdag upförde
på stat, är hvar och en i tillfälle alt se hvilka pensionsbelopp
som kunna komma i fråga. För öfrigt anser jag allt hvad som i
detta fall behöfves vara innefattadt i de ord Hr Prytz anfört, nemi.,
att hvad man nu begär för Artilleri-läroverket är ingenting annat
än det som redan förut är beviljadt för det lägre Militär-läroverket
eller KrigsAkademien vid Carlberg. Detta är enl. min åsigt
den fullständigaste utredning af frågan; ty jag kan icke finna något
rimligt skäl hvarföre lärarne vid det högre läroverket skola
vara sämre lottade än vid det lägre. Jag yrkar derföre fortfarande
på bifall till K. M:s Propos.
Hr Prytz: Då jag förra gången slutade mitt anförande med
yrkande om återremiss, men Hr Bildt sedan uplyst hvad som för mig
icke var kändt att lärarne vid Mariebergs läroverk med samma
skäl kunna anses vara på stat. som de vid Carlberg, ber jag nu
att få ändra min begäran och instämma med Frih. Wrede i anhållan
om bifall till K. M:s Propos.
De först till bifall å förevide punkt framställda propos. besvarades
med starka Nej jemte ett eller annat Ja; hvarefter Hr Frih.
o. Ordhden hemställde otn B. o. Ad. med afslag i denna punkt,
behagade bifalla K. M:s deri omförmälda Nåd. förslag, samt sedan
härvid, svaren blifvit afgifne med starka Ja och några Nej, förklarade
det han funnit Ja öfvervägande.
38:de punkten, ang:de pensionsrält för lärare vid Rikets Elementar-läroverlc.
Dessa punkter bi föl los.
39:de punkten, ang:de pensionsrält för Gymnastiklärare.
Gr. Adlersparre anförde skriftligen:
StatsUtsk. synes hafva under behandlingen af den fråga, som
nu är å bane, helt och hållit förgätit det gamla ordspråket att
medan gräset växer så dör kon. Att StatsUtsk. i afs:de å Gymnastiklärares
berättigande till pension icke ansett behöfligt eller
funnit nödigt det R. Sl:r vid denna Riksdag dertill anvisa något
anslag, ger grundad anledn. att befara, det utlandet ytterligare
skall från Sverige borttaga de få qvarstående vid Central-institutet
bildade Gymnastiklärare, som ännu ej bestämt sig för att i utlandet
nedsätta sig eller på främmande ort taga anställning. Det kan
ej vara Utsk. helt och hållet obekant, huru som Svenska Gymnastiken
spridt sig ej blott inom, utan äfvenledes utom kontinenten;
att en omfattande litteratur rörande Svenska Gymnastiken upväxt
och gripit omkring sig; samt att sjelfva Nya Hollands läkare lof
-
Den 9 December f. m.
147
orda de Svenska Gymnastiklärare, som derstädes nedsatt sig, för
att befordra den fysiska upfostran. Det torde sålunda vara på sitt
ställe att anföra några bland de till min kännedom komne Gymnastiklärare,
som, efter att på den gymnastiska banan bär i landet
icke hafva funnit sin bana betryggad, lemnel Sverige och med full
belåtenhet qvarstannat i främmande land. Bland dessa kunna vi
med saknad nämna den i svensk gymnastik högt värderade professor
Georgie, hvilken efter en 15 års tjenstgöring vid CentralInstitutet,
bosatt sig i London, hvarest han inrättat tvenne instituter;
i hvilken stad äfvenledes en numera afliden landsman, In
de Betou, såsom Gymnastik-lärare förvärfva! sig förmögenhet. Likaså
har ock en af detta Stånds medlemmar, sedan han i sitt eget
fosterland icke funnit sig såsom Gymnastiklärare nödtorfteligen
bergad, i Liverpool vunnit sin fulla utkomst. Nyligen har Gymnastikläraren,
löjtnant Ulrich efter att hafva lemnat Sverige och
såsom director des Instituts fur Schwedische lleilgymnastik in Bremen,
beredt sig rikliga inkomster äfvensom stort förtroende och
anseende.
Ryssland, ständigt lika vaket i befrämjande af sina politiska
grundsatser, som begärligt efter vinstgifvande fördelar, har, för att
icke låta Sverige stå framför sig i den numera erkändt vigtiga fysiska
upfostringsidéen, varit det land, som förnämligast gjort sig
tillgodo största antalet Svenska Gymnastiklärare och följaktligen
tillegnat sig ej blott den Svenska pedagogiska och medikala gymnastiken
utan äfven den af Ling så snillrikt uttänkta militära gymnastiken.
Huru delta haft några beräknade skäl till grund för sig,
är oss obekant; men säkert är att dessa vid Centralinstitutet bildade
Svenska lärare, hvaribland kunna upräknas Kejserliga Gymnastiska
Centralinstitutets föreståndare De Ron, dessutom Hrr Berglind,
Wahlfelt, Wiksten m. fl. åtnjuta alla högst betydliga löneförmåner,
med hvilka härvarande Gymnastiklärare icke pä långt när
kunna jemföras.
Vi hafva oss noga bekant, att Centralinstitutets nuvrde föreståndare,
som från år 1818 tjenstgjort vid läroverket och hvilken
efter Lings frånfälle gifvit Svenska Gymnastiken en erkänd vetenskaplig
stadga, varit erbjuden så väl från Preussen och England,
som från Ryssland och Österrike betydliga förmåner, hvilka
man med skäl kunnat förmoda skulle af honom mottagas, enär han
för sitt sträfvande att utveckla och befrämja saken, städse här i
landet bemötts med de möst orättmätiga angrepp. Den i tjensteår
närmast föreståndaren stående läraren, son till Svenska Gymnastikens
grundläggare, har äfven varit kallad till utlandet, tjenstgjort
som pedagogisk lärare i Berlin och dessutom haft åtskilliga
andra tillbud, för att på utländsk botten öfvertaga Gymnastikbefattningar.
Dylika förfrågningar efter anställda lärare vid CentralInstiutet
emottager, efter hvad jag hört, föreståndaren esomoftast
från utlandet.
Då nu förhållandet är sådant, att de fleste af de kunskapsskickligare
lärarne lemna sina befattningar, finna sin utkomst bättre
betryggad utomlands, eller efter några års gymnastikstjenst söka
148
,T>en 8 Decnmber f. m.
inom landet andra befattningar, så torde enda sättet att bibehålla
kunniga Gymnastiklärare vid deras befattningar vara, att desamma
efter 40 års nitiskt förrättad tjenst, och efter 60 fyllda lefnadsår,
måtte få upbära sin innehafvande lön i pension, och är det ej att
befara, det Staten af dessa pensioner komme att betungas, enär
svårligen Gymnastikläraren under ifrågasatta antal tjenste- och lefnadsår
kan med det ansträngande och mödosamma gymnastik-kallet
uthålla.
Efter hvad jag nu haft äran anföra, hoppas jag att R. o. Ad.
icke fäster något afs:de vid Utsk:s Utlåt., utan tillstyrker bifall åt
min motion.
Gr. Lagerbjelke: De af den siste talaren påpekade förhållanden
hafva ingalunda varit StatsUtsk. obekanta och icke eller
blifvit af Ulsk. förbisedde. Utsk. har dessutom ansett att gymnastiken
vore en af de vigtigasle ingredienser i undervisningen, och
bar derföre också med hänseende till densamma gjort ålit hvad
som f. n. kunde göras. Anda till denna Riksdag hafva de anslag
som gifvits såväl till gymnastiska Centralinstitutet som gymnastiskt
erthopediska Institutet varit ganska obetydliga; StatsUtsk. har derföre
tillstyrkt deras förhöjning i betydlig mån. Intill innev:de
Riksdag hafva likaledes till elementar-läroverken varit högst obetydliga
anslag åt Gymnastiklärare. StatsUtsk. har äfven satt Gvmnastiklärarnes
vid de högre elementar-läroverken aflöning på ordinarie
difinitiv stal, och ansett dem böra komma i åtnjutande af samma
förmåner som elementar lärare eller att efter vissa år få löneförmånerne
förhöjde från 500 Rdr till 750 och sedermera till 1,000 Rdr samt ställt
en summa af 9,000 Ildr till K. M:s disposition för att användas såsom
arfvode åt Gymnastiklärare vid do lägre elementar-läroverken. Betraktar
man nu allt hvad StatsUtsk. föreslagit i dessa afstden och hvilket
af R. St:r i allmänhet blifvit bifallet, skall man finna att StatsUtsk.
gjort vida mera för gymnastikens uphjelpande här i landet,
än som skulle vinnas genom bifall till Gr. Adlersparres motion.
Dessa Gymnastiklärare, eller de sorn dertill skulle komma i fråga,
äro i allmänhet unga, och ingen af dem skulle, äfven om de vid
denna Riksdag finge rättighet att inträda på allmänna indragningsstaten,
i allt fall före nästa statsreglerings-period erhålla plats på
allmänna indragnings staten. För min del tror jag visserligen att
i en framtid pensions!ätt för Gymnastiklärare bör stadgas, men då
sjelfva inrättandet af Gvmnastiklårare-platser åtminstone vid allmänna
elementar-läroverken kan sägas först hafva inträdt med denna
Riksdag; då de förut af dessa lärare innehafde arfvoden varit så
högst obetydliga, att man knappt kunnat säga det någon väl inrättad
gymnastik funnits vid dessa verk; då är det väl för tidigt
att besluta om pensioner åt dem redan vid denna Riksdag, och
detta så mycket mer som enl, hvad jag nyss nämnde, ingen enda
af dessa lärare skulle före nästa statsreglerings-periods inträde
hafva uphunnit den för pension på allmänna indragnings-stat stadgade
ålder. Jag skulle således tro alt StatsUtsk. gjort allt hvad som
kunnat göras, och om det icke kunnat bifalla hvad som blifvit
Don 9 December f. m.
119
begärt, dock icke på något sätt kan sägas hafva eftersatt gymnastikens
vigt och värde. Jag anhåller vördsamt om bifall till denna
punkt.
Efter först till bifall å förevtde punkt, sedan till afslag derå
samt bifall till Gr. Adlersparres deri omförmälda motion, framställde
propos:r, som besvarades med blandade Ja och Nej, blefvo dessa
propos:r förnyade och åter besvarade med Ja och Nej; hvarpå ilr
Frih. o. Ordfiden förklarade att han ansåg den sednare propos:n
besvarad med öfvervägande Ja.
Hr Frih. o. Ordf:den tillkännagaf alt anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. C e. m.
40:de punkten, ang:dc pensionsrält för Häradshöf din g ar: 41:sta
punkten, avg-.de anslag lill pensions-inrältning för barna-ldrarinnor;
och 42:dra punkten,
vissa jordbrukare.
Dessa punkter lades lill handlingarne.
43:dje punkten,
ning.
Hr Fåhraus; Itedan år 1844 ingick Direktionen af den vid
Tullverket bildade enskilda pensionsinrältning för tulltjenstemäns
och betjentes enkor och barn till K. M. i underdlhet med framställning
om den betänkliga förlägenhet, som inrättningen hade att
emotse, derest icke'dittills saknadt bidrag af allmänna medel klefve
densamma förunnadt. I anledn. deraf täcktes K. SI. d. 2 Dec.
1847 genom Nåd. Propos. till Ii. St:r öfverlemna, huruvida icke
såsom årligt statsbidrag för tullstatens enskilda pensions-inrättning
måtte anvisas en summa af 10,000 !>dr Bko att utgå af Kronans
andel i de vid Tullverket inflytande konfiskations-och bötesmedel. R.
St:r förklarade sig, under åberopande af Statsverkets dåvarande
inskränkta tillgångar, förhindrade att till hvad sålunda föreslagits
lemna bifall Uppå Direktionens förnyade ansökning aflät lv. M.
d. 13 Jan. 1834 åter en propos. till R. St:r, hvari föreslogs att
såsom årligt statsbidrag till bemälde pensions-inrättning måtte anvisas
50 proc. å Kronans andel i de vid Tullverket inflytande
konfiskations- och bötesmedel, i hvilket hänseende hemställdes, att
detta »af behofvet högt påkallade statsbidrag» finge från 1854 års
ingång nämnde välgörenhetsinrättning tillgodokomma. Detta K. 5I:s
förslag bifölls af llögv. PresteSt. R. o. Ad. beslöt att, till betäckande
af den i pensions-inrättningen möjligen upkommande brist,
för hvartdera af åren 1853, 1856 och 1857 bevilja högst 5,000
Rdr Bko; men vid omröstning i förstärkt StatsUtsk. vägrades äfven
detta bidrag genom 65 röster mot 53. Emellertid hafva pensions-inrättningens
delägare, för att åtminstone under någon tid
förebygga äfventyrandet af inrättningens bestånd, måst genom antagandet
af ett förändradt reglemente, som jemväl blifvit af K. M.
150
Dan: 9 December f. m.
sta<Jfästadt, underkasta sig nya orh ökado tillskott, mera betungande
än i andra likartade pensions anstalter. Icke destomindre, och
ehuru pensions-förmånen för enkor och barn ej kunnat utsträckas
utöfver deras ursprungliga re I a t i ft låga belopp, motsvarande
15 proc. å tjänstemännens ordinarie löner, hafva pensionsinrättningens
inkomster med undantag för året 1855, då den ovanliga
händelse inträffade att inrättningen kom i åtnjutande af en
testamenterad gåfva, ständigt, och jemväl 1856. understigit utgifterna.
Då jag nämner att inrättningens kapital-tillgång, oaktadt
en nära kostnadsfri förvaltning, sjunkit ifrån 141,170 Rdr Bko,
som utgjorde behållningen vid 1841 års början, till 129,958 Rdr,
som var inrättningens fond vid ingången af år 1855, torde detta
göra tillfyllest för ådagaläggande att anledn. icke saknats att besvära
R. St:r med framställningar om statsbidrag för pensionsinrättningens
vidmakthållande. Då emellertid frågan nu åter kommit
i det skick att, afven vid detta tillfälle, föga sannolikhet är
för handep att kunna något till ändamålets vinnande uträtta, måste
jag f. n. afstå från allt yrkande i denna syftning. Med mitt
vördsamma yttrande har jag endast afsett, att icke ett stillatigande
å min sida måtte kunna tydas som ett medgifvande att ett statsunderstöd
för ifrågavide pensions-inrättning skulle sakna grund,
vare sig i billighet eller i omständigheternas kraf.
Hr Prytz: Instämmande i det yttrande Hr Fåhraeus afgifvit
och således icke eller yrkande på annat än bifall till Utsk:s Betänk,
ber jag likväl att, med afs:de på ett skäl som Utsk. anfört för afslag
få yttra några ord. Utsk. föreställer sig »att den rörliga bevakningspersonalen
på landet numera kan ulan fara indragas eller
förminskas, hvarigenom, i samma mån pensionärernas antal blefve
mindre, kassans fördel ytterligare befrämjas.» Delta skäl anser jag
ogrundadt, ty genom indragning af den lägre tjenstemannapersonalen
upiiör icke kassan att betungas af deras hustrur och barn,
ty, försatta på indragningsstat, komma de likväl att fortfarande
betala sina algifter till pensionskassan för att behålla sina enkor
och barn vid pensionsrätt. Deraf har blifvit en följd att kassan
under lång tid af år minskats, och att slutligen pensionernes utgående
kunde omöjliggöras, hvilket vore så mycket mera rättsvidrig!
som afgiften till denna kassa af delegarne är högre än till
någon annan, nemi. 2 t. o. m. 5 proc. af löntagarnes löner. Jag
ber att reservationsvis få detta anmärkt för det afside som en framtida
framställning i detta ämne må vinna hos R. St:r.
Den härefter till bifall å förev:de punkt framställda- propostn
besvarades med starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Frih. o. Ordf:den
förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
44:de punkten, an g: de p"nsionsväsendel för gemenskapen vid
Arméen; 45:le punkten, angdie pensionerne för gemenskapet vid
floilan; 4():te punkten, annie pensionering af Sladsflskaler; 47:de
punkten,
Den 9 December t . m.
151
punkten, ang:dc pension för Majoren M. L. Lessing; 49:de punkten,
ang:de pension för Regislralorn J. C. Thulin; 50:de punkten,
ang:de pension för f. d. Regements Kommissarien S Grundal;
51 .-sta punkten, ang:de pension för Landsfiskalen J.U Motander;
52:dra punkten, angele pension för Majoren G. M. Gyllenhammar
; 53:djo punkten,
54:de punkten, ang:de pension för Provincial Läkaren N. L. Ahlberg;
55:te punkten, ar,g:de förhöjd pension för Expedilionsfogden
E. Helli berg; 56:te punkten, ang:de förhöjd pension för f. d.
Expeditionschefen C. F. Meinander; 57:de punkten,
sion för PremierLöjlnanlerne vid Flottan H. E. A. Rundgvist,
W. Heykenskjöld och Frih. E. S. von Vegesach; 58:de punkten,
ang:de pension för Löjtnanten L. G. N. Lindberg ; och 59:de
punkten,
sten W. Norström.
Dessa punkter b i fö 1 los.
60:de punkten, ang:de pension för StatsRådel C. II. Viner
Hr Blomstedt, Christian Jacob: Utsk. har vid beviljandet
af pension till StatsRådet Ulner från allmänna indragningsstaten
fästat det vilkor att afdrag derifrån skulle ske af den pension
StatsRådet Ulner från Ainiralitets-krigsmans-kassan tilläfventyrs
åtnjuter. Detta villtor har troligtvis icke kunnat tillkomma
utan förbiseende af K. M:s Nåd. föreskrift i nämnde kassas reglemente,
§ 120 mom. 3 så lydande: »att Amiralspersoner, som å
»allmänna indragriings-staten erhålla pension få icke i Krigsmans»kassan
upbära högre belopp, än som svarar emot skillnaden emelian
den nämnde pensionen och den förut innehafda aflöning i lön
»och tjenstgöringspenningar», samt att, med rättsenlig tillämpning
af detta stadgande, StatsRådel Ulner, som å Flottans stat icke ininnehar
ej heller före sitt utnämnande till DeparCsChef innehaft
aflöning uti lön och tjenstgöringspenningar upgående till högre
belopp än den tillstyrkte pensionen å allmänna indragnings-staten,
icke kan komma i åtnjutande af pension från Amiralitets Krigsmanskassan
och således det ifrågasatta afdragel icke heller kan
komma ali ega rum. Hvadan enl. min öfveitygelse 11. o. Ad. bör
bifalla den af K. M. äskade pension för StatsRådet Ulner, oberoende
af det tillstyrkta afdraget, och får jag sålunda hos Hr Frih.
o. Ordf:den, anhålla om propos. på bifall till hvad K. M. i detta
hänseende föreslagit.
I sammanhang härmed kan jag icke underlåta att utala den
önskan jag hyser, att Utsk. för betryggande af Amiralitets-krigsmanskassans
fortfarande verksamhet och bestånd, hade begagnat
detta tillfälle för att tillvägabringa' samma beslut hos R. St:r, sora
Utsk. åsyftade genom Betänk. N:o 52 ang:de K. M:s Nåd. Propos.
i fråga om anslag till uprätthållande af den Arméens pensionskassa
åliggande pensionering, nemi. natt delegare i Armåens pensionskassa,
som hädanefter erhåller Civil eller annan tjenst med aflösning
på Rikets stat, eller upföres på allmänna indragnings-slalen
152
Den December f. m.
»eller på annat sätt af Staten pensioneras, icke är berättigad, all,
»så länge han innehafver sådana aflönings- eller pensions-förniå»ner,
som upgå till 3,000 Rdr Rml, åtnjuta den honom i Arméens
»PensionsKassa tillkommande pension.» Detta har jag ansett mig
böra framställa, då Chefen för SjöförsvarsDepart:tet uti det StatsRådsProt.
som åtföljde den K. Proposm ang:de Statsverkets tillstånd
och behof, tillkännagifvit, »att AmiralitetsKrigsmansKassans
medel under en längre tidföljd visat sig vara otillräckliga till pensionärers
underhåll, och enl. min öfvertygelse genom ett dylikt
stadgande för AmiralitetsKrigsmansKassans åliggande pensionering,
det är sannolikt, att en tillgång för Kassans större verksamhet,
skulle kunna befrämjas.
Gr. Lagerbjelke: Utsk. har tillstyrkt att ett afdrag, motsvarande
den pension StatsRådet Ulner möjligen bekommer från
AmiralitetsKrigsmansKassan, bör göras på den pension han erhåller
på allmänna IndragningsStaten. Här har deremot blifvit ifrågasatt,
att afdraget icke borde ske på allmänna IndragningsStatens
pension, utan att den skall utgå till fullt belopp och i stället afdraget
göras å AmiralitetsKrigsmansKassans pension. Efter hvad
R. o. Ad. torde finna, kommer, hvilketdera sättet som än iakttages,
StatsRådet Ulner att erhålla lika stor pension, men i stället för
att utgiften i förra fallet minskas för allmänna IndragningsStaten,
skulle den i sednare fallet minskas för AmiralitetsKrigsmansKassan.
Jag tror likväl att StatsUtsk. handlat fullkomligt konseqvent med
hvad som förut blifvit tillgjordt. Då t. ex. K. JI. på 4:de HufvudTiteln
föreslog betydligt ökade pensioner för Generals-personer,
så beslöts att från dessa pensioner skulla afgå det belopp som pensionären
hade på Arméens PensionsKassa. Det torde således vara
rätt att i afs:de på den 5:te HufvudTiteln förfara så som man
gjort i afs:de på den 4:de, och får jag derföre anhålla om bifall
till Utsk:s hemställan i denna punkt.
Hr Frih. o. Ordhden framstälde att, såvida han rätt upfattat
Hr Blomstedts yrkande, detsamma innehållit att R. o. Ad. måtte
besluta att StatsRådet Ulner, när han från Statens tjenst afgår
må på allmänna IndragningsStaten erhålla en årlig pension af
6,000 Rdr Rmt, med förklarande att StatsRådet icke må ega rätt
att erhålla någon pension af AmiralitetsKrigsmansKassan, och att
således borde uteslutas de i Utslcs hemställan förekommande slutorden
»från hvilken summa dock bör afgå den pension, han från
AmiralitetsKrigsmansKassan tilläfventyrs åtnjuter; hvaremot Gr.
Lagerbjelke yrkat bifall till ifrågav:de punkt.
Den sedermera till bifall å denna punkt framstälda proposm
besvarades med starka Ja, jemte ett eller annat Nej; hvarpå Hr
Frih. o. Ordf:den förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Hr Blomstedt: Jag vill icke uptaga R. o. Ad:ns tid med
votering, utan inskränker mig till att reservera mig mot det beslut
R. o. Ad. fattat.
Den 9 December f. m.
153
Girsta punkten, ang:de pension för JuslitieRådel Johan Roy;
62:dra punkten, ang-.de ersättning för frånlrädda boställsrum åt
fd. AJyntmästaren, Assessoren J. A. Grandinson; 63:dje punkten,
angtde pension för Garnisons Läkaren Doktor Ilroman.
Dessa punkter biföl los.
64:de punkten, ang:de förhöjd pension för Exped.Sekret. J.
G. Rickert samt understöd för hans Fru Sophia Schönherr om
hon sin man öfverlefver.
Ilr Björnstjerna: Ändamålet med de motioner sorn Utsk.
i denna punkt behandlat, har varit att erhålla förhöjd pension åt
Exped.Sekret. Richert. Detta förefaller naturligtvis oegentligt, då
pensioner vanligtvis icke tilläggas andra tin de sorn utträdt ur
Statens tjenst. Man kan således icke förstå deras mening annorlunda
än att det arfvode eller den gratifikation af 833: lfi Bko,
som blifvit Exped Sekret. Richert tilldelad, skulle förhöjas och att
han icke vidare vore i tjenst. Motionärerne hafva upgifvit att
han icke åtnjuter i pension så mycket som ett afskedadt JustitieRåd,
samt anse detta vara en oformlighet. I det fallet kan likväl
ingen jemförelse anställas förrän Exped.Sekret. Richert erhållit afsked,
och då lära otvifvelaktig! R. St:r icke underlåta att med
anledn. af hans ådagalagda stora skicklighet gifva honom en pension
på ett belopp som motsvarar den nuv:de lefnadskostnaden,
men att nu, sedan R. St:r en gång hafva tillagt Exped.Sekret.
Richert ett arfvode, förhöja detsamma förefaller mig ganska oegentligt.
Man kan visserligen äfven nu framställa att med anledn. af
förhandenvarande förhållanden bör han åtnjuta pension motsvarande
den upgifna lefnadskostnaden, men denna omständighet lärer väl
icke kunna tagas i betraktande för andra än 'de personer hvilkas
löner skola regleras. För Häradshöfdingarne hafva icke lönerne
blifvit reglerade och således finnes icke något skäl att för en ensam
person göra ett så beskaffadt undantag. Om man återigen å
andra sidan tager i betraktande den utmärkta omsorg och den
möda som Exped.Sekret. Richert nedlagt på Lagberedningens arbeten,
anser jag icke det tillkomma R. St:r, att sedan föreg:de
Ständer en gång anvisat ett arfvode, som kan motsvara skälig vedergällning
för detta nedlagda arbete, nu vilja förhöja detsamma;
hvaremot i händelse Exped.Sekret. Richert tager afsked, det icke
lärer vara tvifvel underkastadt att ärendet då förekommer till ompröfvande
och bifalles. Med anledn. af hvad jag således yttrat,
anhåller jag om propos. på afslag af den begärda förhöjningen.
Gr. Löwenhjelm: På de af den siste talaren anförde skäl
får jag förena mig med honom i anhållan om propos. på afslag å
Utsk:s hemställan i denna punkt.
Hr Printzensköld: Äfven jag anser de skäl hvilka Hr
Björnstjerna anfört för afslag å denna punkt vara ganska riktiga
och talande. Det är allmänt bekant att den person, för hvilken
154
Den 9 December f. m.
denna pensionstiIlökning blifvit föreslagen, innehar, ehuru han redan
är vid hög ålder, en ganska god domsaga, som icke lemnar
en obetydlig inkomst, om äfven han, i ans:de till sin höga ålder,
är nödsakad att begagna biträde för domare-göromålens förvaltning.
Det synes mig under sådane förhållanden vara ganska oriktigt, och
icke vittnande om den hushållning med Statens medel, som bör
ega rum, samt stridande mot det system som bör ligga till grund
för hvarje pensionering, att Ilr Richert erhåller ännu ett ytterligare
vedermäle af R. St:rs erkänsla för hans ådagalagda mölla såsom
ledamot af f. d. LagKomitéen — ett sådant vedermäle som
ganska få tjenstemän efter en t i 11 rygga lagd längre bana erhålla:
nemi. 3,000 Rdrs pension. För de arbeten han i LagKomitéen
verkställt, har han erhållit vedergällning genom de ganska betydliga
arfvoden, han under sin arbetstid upburit och dessutom har
han af föreg:de Ständer blifvit tilldelad en icke obetydlig ersättning
för hela sin återstående lifstid uti den förmånliga domsaga
han bele Hider. Då tyckes mig att Staten å sin sida gjort nog för
denne ledamots särskilda arbete och det bemödande man här ådagalagt
för att skaffa honom en större extra-inkomst, hvilken redan
i sig sjelf är ganska vacker, synes vara af beskaffenhet att icke
böra vinna R. St:rs bifall, hvarföre jag får instämma i Hr Björnstjernas
anhållan, hvilken af Gr. Löwenhjelm blifvit understödd att
punkten måtte afslås.
Gr. Sparre, Erik: För min del deremot måste jag erkänna
att jag anser den gärd som här blifvit egnad åt en utmärkt vetenskapsman
och skicklig jurist vara förtjent. Det är en sanning
att Ilr Richert, under den tid han såsom ledamot deltagit i LagOrdningens
arbeten, upburit arfvode, men det hindrar icke att
han alltid varit och alltid kommer att blifva en utmärkt personlighet
inom svenska juridikens område, och om nu, vid hans inträffade
ålder af 73 år, fråga upstår om att lemna honom något
högre honorarium än den ringa pension af 833: 16 Bko han nu
åtnjuter, så finner jag det icke vara representationen värdigt att
vägra ett sådant anslag. Det är R. o. Ad. nogsamt bekant att
Häradshöfdingar icke ega någon pensionsrätt; Ilr Richert har således
till försörjning på ålderdomen ingen annan utväg än att
öfverlåta skötandet af domsagan åt en annan person och med honom
dela inkomsten. Händelsen gör att denne person f n. är
bans son, men det hindrar icke att denne kan behöfva söka sig
en bättre och, rikare utkomst, och Hr Richert blir då urståndsalt
att på sådant sätt sköta sitt embete. Jag tror således att, med
afs:de på detta förhållande och Hr Richerts höga ålder, samt sedan
frågan en gång blifvit väckt, det icke vore lämpligt afslå det
ifrågav:de beloppet, och jag vågar således för min del vördsamt
anhålla om bifall tili StatsUtsk:s hemställan.
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag tillhör i allmänhet icke
dem som förorda höga anslag, allraminst under nuv:de förhållanden;
men med afs:de på denna punkt förekommer ett alldeles ex
-
Deri 9 December f. m.
15&
ceptionelt fall. Det är här fråga om att tilldela pension (uttrycket
må vara orätt det är dock af mindre betydenhet, rättare borde
det heta nationell belöning) åt en person som i sitt fack otvifvelaktig
intager det främsta rummet i detta land. Man har sagt
det vara oegentligt att gifva pension åt en person, som innehar
en indrägtig befattning, och om man fäster sig vid uttrycket pension,
kan man medgifva att anmärknrn eger grund, men här är
förhållandet att Hr Richert, redan när han lemnade sin befattning
såsom ledamot i LagKomitéen, erhöll en pension till följd af denna
befattning, oberoende af den inkomst han upbär af innehafvande
tjenst. Det är nu fråga om huruvida det förra beloppet bör ökas.
När det bestämdes var Hr Richert vid den ålder att lian ganska
väl kunde sköta sin domsaga sjelf och den kunde då lemna honom
en åtminstone tarflig bergning. Denna domsaga gilver dock icke
såsom en ledamot sagt så särdeles stor behållning, och Hr Richert
har på flera år, dels till följd af mera framskriden ålder dels emedan
domsagan är af den art att tingen förrättas på flera särskilda
ställen, icke varit i tillfälle att sjelf kunna sköta densamma. Härigenom
har han nödsakats att derom öfverenskomma med annor
person och han har alltid visat sig vara ganska liberal mot den
som förrättat hans tjenst. Det är ett misstag af den siste talaren
att den person som nu sköter hans tjenst skulle vara hans son;
Hr Richert har ingen son som beträdt den juridiska banan; en
brorson har förestått hans tjenst, men gör det icke numera. Vill
man gifva en belöning till en person som så utmärkt sig som
Hr Richert tror jag icke det vara värdigt att gifva den till allt
för ringa belopp; och jag anser alt de 3,000 Rdr som här äro
föreslagne jemle det Hr Richert möjligtvis kari betinga af sitt biträde
icke räcker till mera än nätt och jemt en tarflig utkomst
för en person vid hans ålder. Jag yrkar således att R. o. Ad.
måtte bifalla hvad Utsk. tillstyrkt.
Frih. Cederström, R u d.: Jag kan för min del icke understödja
den siste talarens åsigt. Vi känna visserligen, att Hr
Richert under flera års tid varit en nitisk deltagare af LagKomitéen,
derföre han äfven haft sitt gifna arfvode, och då han derutöfver,
i olikhet med nästan alla andra personer, hvilka varit inkallade
i Komitéer, erhållit en gratifikation af 833: 16 Bko pr
år, kan jag icke finna annat än att redan härigenom R. St:r i
handling betygat Hr Richert en ganska ovanlig gärd af sin välvilja.
Att sträcka sig utöfver det nu utgående beloppet ända derhän,
att medgifva honom 3,000 Rdr Rint utan afside derpå, att
han torde stanna qvar i sin tjenst, i likhet med de allra flesta
andra häradshöfdingar, anser jag icke vara billigt. Det må vara,
att Hr Richert bemöter och vedergäller sina vikarier med liberalitet;
men det är en omständighet af alldeles enskild beskaffenhet,
som på denna sak icke hör ega det ringaste inflytande. Hr von
Koch har ansett den af Hr Richert innehafda domsaga icke vara
så lönande att dess indrägtighet borde kunna vara ett skäl att
icke höja hans pension; men äfven om denna domsaga icke är af
156
Den 9 December f. m.
de allra förmånligaste, tror jag dock icke man kan säga, att den
är af de svagast aflönade eller bland dem, som lemna innehafvaren
en otillräcklig inkomst. Hr von Koch har vidrört pensionens egenskap
af »national-belöning.» Det är visserligen en storståtlig benämning,
som äfven motionären begagnat; men StatsUtsk., som
visligen modererar sina uttryck, har funnit sig föranlåtet att icke
använda detta, utan har endast vidrört det arbete, Hr Richert nedlagt
å
hafva gjort det allmänna. Sådant är ganska naturligt, och har
legat tiil grund for den redan utgående såkallade pensionen, ehuru
denna benämning är oegentlig då den tillfaller en person, sorn
står qvar i Statens tjenst. Jag skulle snarare vilja kalla det dusör,
och tror att en årlig dusör på 833: 16 Eko är ganska vacker.
Ilär har talats om den ökade lefnadskostnaden. Den år lika
svår för alla tjenstemän; icke svårare för Hr Richert än för alla
andra. Och enär det icke kan sägas, att han under de sednare
åren varit inbegripen i något för fäderneslandets lagverk båtande
arbete, anser jag att den redan beviljade dusören är alldeles tillräcklig,
samt att ingenting vidare i detta hänseende bohöfver åtgöras,
och att vi skulle verkligen vara alltför slösande och frikostiga,
om vi nu ökade pensionen utöfver hvad den är. Jag hemställer
således om R. o. Ad. behagade afslå ifrågav:de första punkt.
Hvad åter beträffar understöd åt enkan, så synes mig Utsk. hafva
haft skäl att dertill förorda bifall, hvadan den punkten torde böra
af R. o. Ad. godkännas.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke neka att det
väcker min förundran, att ifrågav:de förslag här på Riddarhuset
möter så mycket motstånd. Jag föreställde mig att då ingen annan
ledamot af StatsUtsk. reserverat sig i denna punkt än den
sorn först begärde ordet, skulle vi åtminstone från någon af Utsk:s
här närvide ledamöter hafva att förutse ett understöd för förslaget.
Jag ber om förlåtelse, i händelse jag devancerar dem genom att
yrka bifall tiil detsamma; jag gör det destohellre som det icke
kan vara någon obekant att vid denna Riksdag har tid efter annan
just det förslag, som Hr Richert varit en så kraftig drifljeder
till att framställa i LagKomitéen, blifvit begagnadt till de förändringar
i våra lagar som beslutats. Hvad beloppet beträffar, vill
jag föra till minnes alt R. o. Ad. nyss beviljat för JustitieRådet
Roy 5,000 Rdr i pension, jag föreställer mig att det nu i fråga v-.de
beloppet af 3,000 Rdr tillsammans med den behållning som Hr
Richert möjligen kan hafva af sin domsaga, då den är till annor
man öfverlåten, icke kan öfverstiga 5,000 Rdr; och vid sådant
förhållande kan jag icke dölja min åsigt att Hr Richert har på
mångfalldigt sätt förtjenst af samhället den upmärksamhet att sättas
i lika god samhällsställning som JustitieRådet Roy. Om resultatet
af denna punkts behandling klefve att R. o. Ad. afslog
men de tro öfriga St:n bifölio hvad deri föreslås, tror jag att deråt
skulle gifvas en tydning som alldeles icke talade för att R. o. Ad.
I) en 9 December f. m.
157
så gjort af blott sparsamhet, som E. o. Ad. i öfriga frågor vid
denna Riksdag just icke iakttagit. Jag tillstyrker bifall till punkten.
Gr. Hamilton, Malcolm: Då Frih. Raab vändt sig till
de närv:de ledamöterne af StatsUtsk., anser jag det vara min skyldighet
tillkännagifva att jag dels tror det icke vara en ovilkorlig
pligt att reservera sig mot de beslut hvari man icke deltagit, dels
är det nogsamt bekant att mångfalldiga frågor afgjorts genom votering,
och att då låta Utlåt, öfverflöda med namn på reservanter,
vore att i Protokollet uptaga namnen på alla dem som voterat för
eller emot i frågan. Hvad sjelfva saken beträffar så instämmer
jag i det af Hr Björnstjerna framställda yrkande. Jag anser nemi.
icke lämpligt att, i det skick frågan nu är, lemna bifall dertill, ty
om frågan voro att, när Exped.Sekret. Richert tager afsked, han då
skulle erhålla pension, bade jag ingenting deremot och skulle
vilja tillstyrka ett vida högre belopp än det nu ifrågav:de, men
att öka den honom för hans arbete i LsgKomitéen tillagda gratifikation
till 3,000 Rdr, dertill finner jag icke något skäl. Han
har sin domsaga och njuter deraf inkomst, och ehuru jag visserligen
här deltagit i beslut, hvarigenom förhöjda löner blifvit fastställda,
kan jag likväl icke bidräda ett beslut hvarigenom i anseende
till ökad lefnadskostnad en gratifikation skulle förhöjas som
Sr gifven för ett längesedan fullbordadt arbete.
Hr Printzensköld: Om här vore fråga om att gifva en
pension på IndragningsStaten skulle jag dela den åsigt som den
näst siste talaren uttryckt, och lika med honom hemställa att en
ganska betydlig pension blefve åt Ilr Richert anslagen, men frågan
är icke af sådan beskaffenhet. Här åsyftas nemi. såsom den siste
talaren anfört en ökad gratifikation åt Hr Richert för länge sedan
fullbordadt arbete, och detta är en grundsats som jag anser oriktig.
När en tjensteman, som tillika är vetenskapsman, fått ett
särskildt updrag, grundadt just pä den vetenskapliga bildning
han besitter; när han för detta sitt särskilda arbete fått ett
arfvode som sätter honom i tillfälle att kunna sorgfritt lefva
och underhålla sig och sin familj på den ort der han utfört
arbetet, när han med ett ord erhållit vedermäle af nationens
erkänsla för detta arbete under det han på samma gång återgår
till den tjenst från hvars utöfning han under nämnde updrags
fullgörande varit hindrad, synes det mig sorn vore häri icke
berättigad att erhålla ytterligare vedermälen af nationens erkänsla
för den möda han nedlagt på detta särskilda arbete; och jag kan
således .icke finna att Staten bör i detta hänseende göra någon annan
eller större upoffring än som redan gjorts. Att i likhet med
Frih. Raab anställa en jemförelse mellan en högre tjenstemans
pensionering och det belopp Hr Richert åtnjuter, anser jag vara i
högsta måtto oriktigt. Jag tror att en hvar icke kan annat än
beklaga de orsaker som verka att denna högre tjensteman bl ifver
kanske inom kort öfverflyttad på IndragningsStat med pension af
5,000 Rdr; och om Ilr Richert gått ur Statens tjenst om han va
-
158
Den 9 December f. tn.
rit nog olycklig att ådraga sig en sjukdom som gjort honom otjenstbar
vid äldre år, då vore det högst ovärdigt af Staten om den
icke uti den beklagansvärda ställning hvari han kommit, skulle
draga försorg om honom och hans familj under återstående dagar,
men så är icke förhållandet, ty Hr Richert har en tjenst som ban
kan sköta om han vill och hvilken han är i tillfälle att mot ganska
måttlig betalning öfverlåta till en annan person att förvalta.
Han bibehåller den löneinkomst han nu har, och om man lägger
tillsammans denna med den gratifikation han f. n. åtnjuter, tror
jag att man med rätta kan anse honom vara så till försedd att Staten
icke är skyldig ytterligare gifva honom något vedermäle af
sin erkänsla för ett arbete som för många år sedan blef fullhor
dadt,
och hvilket, huru stor förtjenst det nu än kan ega, icke
varit af den beskaffenhet att det i sin helhet blifvit af R. St:r
såsom lag godkändt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Om man skulle genomgå
den långa lista af anslag till pensioner, som här af StatsUtsk.
blifvit förordad, måsle man göra sig den frågan; hvarföre skall
Staten lemna alla dessa pensioner? Jag tror man skall få ganska
svårt att besvara detta hvarföre; man skall möjligen säga att det
hr för den och den tjensten, hvilken den och den personen gjort
Staten, mea jag tror att mångå af de förtjenster som medföra pension
väga ganska litet på den våg, hvarpå förtjensterne mot Staten
skola upvägas; men om man deremot lägger de tjänster som den
ifrågavide personen gjort Staten fi den ena vågskålen och den lilla
ersättning han för sin möda på ålderdomen fått åtnjuta å den andra,
tror jag man skall finna att den förra väger mycket tyngre.
Då man beviljar så många andra pensioner kan man också, utan
att på något sätt anses slösa med Statens medel, lemna en pension
åt den ifrågavide gamla förtjenstfuIla mannen, för att sätta honom
i tillfälle att kunna på sin ålderdom handla samvetsgrannt i en
sak som jag anser höra med samvetsgrannhet behandlas, nemi. att
icke låta en tjenstförrättande för godt pris göra den tjenst, som
man icke sjelf kan sköta. De som innehafva domsagor äro, efter
min öfvertygelse, ganska ofia i en sådan brydsam förlägenhet för
huru de rätt skola kunna upfylla sina förbindelser. De kunna
icke taga afsked, emedan de icke äro berättigade till pension, och
de kunna icke eller göra' sin tjenst, samt måste för att lifnära sig,
ofta dagtinga om det pris för hvilket deras ställföreträdare skola
sköta tjensten. Jag anser det vara Staten värdigt bespara denne
gamle tjensteman förödmjukelsen att dagtinga med sin pligt, och
tillstyrker derföre att det föreslagna arfvodet mätte Hr Richert
beviljas.
Hr Björnstjerna: Såsom jag upfattat denna sak synes det
mig vara klart att R. Stir redan tillerkänt Hr Richert en belöning
utöfver det belopp han åtnjutit för det arbete han verkställt
med anledn. af honom lemnadt updrag. Det förefaller då särdeles
oegentligt att så många år efter det R. St:r fattat detta beslut
Den 9 December f, m.
159
någon ytterligare belöning härför skall komma ifråga. Man säger
att en anlerin. härtill är den höga ålder hvartill Hr Richert kommit,
som skulle hindra honom att sköta sitt domarekall, med mindre
han dertill använder en annan person, och att det icke vore
R. St:r värdigt lemna detta utan afs:de, hvadan R. St:r borde förhöja
hans gratifikation; i händelse man icke gjorde delta, skulle
man försätta honom i den svåra ställning att nödgas använda personer
med mindre skicklighet, för att icke behöfva tili dem afstå
så stor del af domsagans inkomster som annars skulle erfordras.
Jag får fästa upmärksamheten på en sak som skulle kunna jemka
detta förhållande; det vore att Hr Richert till K. M. ingick med
anmälan att han i följd af sin höga ålder önskade taga afsked, men
att den pension som honom tillkommer vore så ringa, att han
icke deraf kunde lefva sorgfritt, och att han med anledn. häraf
begärde att en K. Propos. till R. St:r måtte aflåtas om beviljande
af en pension, som vore tjenlig och passande åt honom. Under
sådant förhållande skulie R. St:r ganska skyndsamt bevilja honom
pension till större belopp än t. o. m. motionärerne föreslagit, men
deremot inträder man icke på den banan att sedan R. St:r beslutat
en gratifikation och således på sätt och vis upgjort sina förbindelser
till ifrågav:de person, efter 15 år återkomma till ärendet
och begära tillökning.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Det är en erkänd sanning,
hvilken icke här på detta rum hvarken nu eller förr, då fråga
om Exped.Sekret. Richert förevarit, kunnat bestridas, att han är
en bland våra första och förnämsta jurister. Han har också i denna
egenskap, såvida icke blygsamheten afhållit honom derifrån, kunnat
bekläda det högsta embete inom Staten; men han ansåg sig,
på den ståndpunkt han är och der han länge varit, icke böra
mottaga några andra förtroenden, utan verka i den krets och det
embete han redan innehade. Då jag nu vet att han på sin ålderdom
icke är sysslolös, ty framtiden kommer troligen att visa hvad
han under de sistförflulne åren haft för händer, anser jag det vara
lämpligt att han med hänseende till sin stora förtjenst och sin
befattning med LagKomiléen år 1833 erhåller ökad pension, ilan
bar gjort anmärkn. derpå att icke på flera år ifrågakommit att
öka densamma, men detta är ju en vinst för Staten, och åtminstone
icke ett fel hos honom, utan länder honom till förlust, ty
om fråga härom hade blifvit väckt förut, skulle han säkerligen nu
innehaft denna större pension. Jag skulle, utan att vilja vederlägga
de Hrr som talat mot detta anslag, ty de hafva uttryckt sin
öfvertygelse och den bör man icke förakta, tro att då det är fråga
om att tillägga en sådan man som Hr Richert, hvilken eger ett
europeiskt rykte, ett ökadt arfvode om några 1,000 Rdr, bör icke
detta Stånd som hyllat och bör hylla vetenskaper och konster,
lägga sig deremot; det skulle enl. mitt förmenande väcka en obehaglig
känsla om icke hos de öfriga RiksSt:n, åtminstone hos nationen.
Jag förenar mig föröfrigt med Hr Mannerskantz i hvad
han yttrat och yrkar bifall till punkten.
100
Oen 9 December f. rn.
Frih. Raab: Jag kan icke underlåta att med några ord belysa
Hr Björnstjernas sednaste förslag. Han föreslog nemi. att
man nu skulle afslå det ifråga vide beloppet och afbida nasta Riksdag
i föreställning derom att Hr Richert skulle sjelf ingå till K.
M. med underd. anhållan om Propos. till R. St:r om förhöjd pension.
Jag ber härvid Hrrme bemärka och särskildt Hr Björnstjerna
besinna det Hr Richert fyllt 70 år; det är således icke
mycken anledn. att tro det han efter 3 års förlopp skall behöfva
meranämnde pension, men äfven, förutsatt att han det gör, skulle
man verkligen vilia på allvar humiliera en person af hans förtjent
och tvinga honom att tigga sig tili en pension af R. St:r — samma
RiksSt. sorn för några år sedan visade honom sitt högsta förtroende
genom att välja honom till Justitieombudsman, ehuru han afsade
sig detta förtroende? Notoriskt är att han från den andra statsmakten
erhållit anbud om det högsta embete i Staten, men han
afsade sig äfven detta. När nu dertill kommer att han är känd
såsom utmärkt stilist och obestridligt är att hans lagförslag legat
till grund för många lagar som sedan blifvit antagne och ännu
flera som bordt blifva det, tror jag icke det vara R. o. Ad. värdigt
att vilja förneka honom denna grad af aktning och tacksamhet
som han så väl förtjenar. Jag yrkar således ännu en gång
bifall till punkten.
Hr Björnstjerna: Jag beklagar det jag så illa uttryckt
mig att min framställning blifvit så oredig som den siste talaren
upfattat den. Mitt yttrande åsyftade att i den händelse Hr Richert
ansåg sig så illa lottad genom den honom åliggande nödvändigheten
att använda en vikarie, eller ansåg sig till följd af sin framskridna
ålder icke kunna vidare sköta sin tjenst, så hade han
kunnat bereda sig en större pension om han hos K. M. tillkännagifvit
detta förhållande, men jag åsyftade derföre icke att något
sådant nu skulle ske. För öfrigt har jag icke alls upfattat denna
sak såsom en annan talare, hvilken velat lägga Hr Richerls förtjenster
på vågskål; jag har redan vid början af discussionen i
detta ämne förklarat att jag erkänner hans förtjenster, men jag
fattar saken från den sidan att det är oformligt göra ett sådant
tillägg till en redan en gång af R. St:r beviljad ersättning eller
gratifikation. Jag fortfar med milt yrkande.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordfidcn framställt att i afs:de på
förra delen af förev:de punkt deri Utsk. tillstyrkt förhöjd pension
för Exped.Sekret. Richert, blifvit yrkadt dels bifall och dels afslag,
samt att emot sednare delen, hvari Utsk. afstyrkt förslaget om
understöd för hans möjligen blifvande enka, icke någon anmärkn.
blifvit gjord, blefvo de först till bifall och sedan till afslag å förenämnde
del af denna punkt framstälde propos:rne besvarade med
blandade Ja och Nej, och då sedermera propos:n till bifall derå
förnyades, ropades starka Ja jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Frih.
o. Ordbden förklarade att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Den
Deh 9 December f. m.
161
Den härefter till bifall å sednare delen af denna punkt framstälda
propos. blef med Ja besvarad.
65:te punkten, angtde pension för Redogöraren vid Högre
Artilleri Läroverket, och vid Kronoegendomen Marieberg J. P.
Lundgren; G6:te punkten, ang:de ett personell anslag för Lektoren,
Magister E. G. Björling; 67:de punkten, ang;de pension för
VexelKonlrollOren G. Smedberg; 68:de punkten, ang:de pension
för Läns Bokhållaren L. G. Lagerstedt; oell 69:de punkten, ang:de
förhöjd pension för förre LänsNolarien, LandsSekret. O. II. Förberg.
Dessa punkter bi föl los.
70:de punkten,
Löjtnanten C. E. Hahr.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Det är icke sårad egenkärlek
deröfver att en af mig väckt motion blifvit afslagen som
förmått mig att nu upträda, men i detta afslag förekomma principer
uttalade, hvilka jag icke kan gilia, och hvilkas oriktighet
jag i så måtto vill söka ådagalägga, att jag hoppas det R. o. Ad.
skall på mitt förord bifalla motionen. Utsk. yttrar att »f. d. Stallmästaren
Habrs verksamhet icke varit af den beskaffenhet att någon
särskild gärd af erkänsla från nationens sida derföre bör ifrågakomma.
» Jag frågar då: hvilken verksamhet bör belönas af Staten,
om icke en utmärkt lärares? Det är sannt att Löjtnant Hahr
icke varit lärare i någon högre vetenskap, men han har i sitt
ämne, hvilket nödvändigt måste inläras af blifvande Officerare,
troget och t. o. m. till sina förmäns största belåtenhet under 27
års tid upfyllt sitt kall; han har tillsatt helsan i denna tjenst;
och då kan jag icke finna annat än att det vore Staten värdigt
understödja en person som i dess tjenst upoffrat tid och krafter.
I denna punkt omtalas visserligen att Löjtnant Hahr innehar en
tulitjenst, men med den saken förhåller det sig så, att då han
vid afskedstagande icke erhöll pension, blef han nödsakad åtaga
sig en Kustsergeants-beställning. Denna tjenst lärer icke vara så
afundsvärd, dessutom är den synnerligen ansträngande å den ort
der han blifvit anställd till följd af det svåra klimatet, hvilket
äfven förorsakat att han ådragit sig en bröstinflammation, hvaraf
han ännu ligger sjuk. Han är nu 57 år gammal och har ingenting
hvarmed han kan uppehålla sig. Utsk. har vidare yttrat
»att allmänna IndragningsStaten i allmänhet icke får betraktas såsom
någon barmhertighets-anstalt»; men då man för en Kamrer
yrkar 1,200 Rdr, då anses ömmande omständigheter vara på sin
plats; om deremot för en förtjenstfull och aktad äldre militär be
gäres
300 Rdr, emedan han icke fått den pension hvartill han
varit berättigad (ty det är icke en nådegåfva, utan rättvisa som
jag begär för Löjtnant Hahr), då anses det vara för mycket! Detta
kan icke vara riktigt.
X H. 11
162
Den 9 December f. m.
Slutligen har Utsk. fästat sig vid ordet arfvode. Detta förundrar
mig så mycket mera som jag i min motion uplyst, alt detta
ord genom ett förbiseende tillkommit, ty Löjtnant Hahr har likasom
hvarje lärare vid Carlberg åtnjutit lön på Stat, fastän det
måst heta arfvode, emedan Officerare icke kunna hafva 2:ne tjen
ster
på Stat. Ilan har således varit i samma katbegori som hvarje
annan Officerare hvilken blifvit kommenderad till Carlberg. Jag
skulle visserligen kunna framdraga flere andra skäl, men jag tror
att R. o. Ad., åtminstone de inom detta Stånd hvilka såsom fordna
kadetter minnas Löjtnant Hahr, skola finna de redan anförda tillräckliga;
då jag hos R. o Ad. begär afslag å Utslcs tillstyrkan
och anhåller »att R. St:r må bevilja f. d. Stallmästaren och Löjtnanten
Carl Emil Hahr en pension af ii00 Rdr Rrut att årligen
från allmänna IndragningsStaten utgå, utan afsrde på den pension
han redan å Stallstaten åtnjuter.»
Hr Bildt: R. o. Ad. bar nyss beviljat K. M:s framställning
att lärare, sorn i 20 års tid tjenstgjort vid Mariebergs läroverk,
skola erhålla halfva arfvodet i pension. Nu är förhållandet att
den ifrågavtde personen under loppet af 27 år åtnjutet arfvode
vid Carlberg för bestridd Stallmästaretjenst, men icke vid afskedet
erhållit pension, emedan han icke varit militär, och icke eller såsom
de öfriga civila lärarne vid KrigsAkademien varit upförd med
lön på Stat. Då likväl InformatiorisOlficerarne vid Carlberg hafva
sin lön vid Akademien såsom arfvode på det sätt att de efter 20
års tjenstgöring erhålla dessa arfvodens halfva belopp i pension,
skulle, om R. Sl:r icke nu bifalla hvad som här blifvit af motionären
föreslaget eller att Stallmästaren Hahr måtte bekomma halfva
arfvodet i pension, denne tjensteman, blott derföre att han icke
varit militär, derigenom förlora denna rätt. Deri ligger väl icke
någon billighet; det måtte väl vara Statens skyldighet alt belöna
det arbete han nedlagt vid Akademien utan afsrde på om han varit
civil eller militär, och det är på dessa skäl jag anhåller alt
f. d. Stallmästaren Hahr måtte erhålla pension motsvarande det
här föreslagna beloppet af 300 Rmt hvilket utgör hälften af det
arfvode han vid KrigsAkademien åtnjutit,
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt, att Hr von
Knorring yrkat, att R. o. Ad. måtte fatta följande beslut: »att R.
St:r må bevilja f. d. Stallmästaren och Löjtnanten Carl Emil Hahr
en pension af 300 Rdr Rmt att årligen från allmänna IndragningsStaten
utgå, utan afs:de på den pension han redan å Stallstaten
åtnjuter»; samt att Hr Bildts framställning syntes afse enahanda
resultat, yttrade:
Hr Bildt: Då han vid KrigsAkademien hade ett arfvode af
400 Rdr Bko så utgör 50 proc. deraf hvad som här blifvit be
gärdt
eller 300 Rdr Rmt.
Den härpå först till bifall å förev:de punkt framstälda proposm
besvarades med Nej, hvarefter R. o. Ad. biföll det af Hr von Knor
ring
afgifna förslag till beslut.
Den 9 December f. m.
163
7lista punkten, ang-.de förhöjning af den pension Guvernören
å Kolonien S:l Barthelemy, Öfversten J. II. Haasum blifvit förklarad
berättigad all vid afskedstagande erhålla.
Hr Prytz: Då vid föregide Riksdag R. Stir hafva ansett att
Guvernören på S:t Barthelemy bör ställas i samma kathegori med
Landshir i Riket och tillerkänt honom en pension till lika
belopp med den som för Landshir är fastställd; då Öfverste
Haasum kan med skäl anses vara en K:s Befhide på denna långt
aflägsna koloni samt vid flera tillfällen måste vara i vida större
bryderi än mången Landsh. för att vidtaga nödiga åtgärder,
alldenstund han är så långt aflägsen från fäderneslandet, att han
icke kan inhemta föreskrifter för tillfället; då han icke endast är
Befhide, utan måste i flera fall agera såsom prest och läkare; då
han lidit förluster och gjort upoffringar vid en kolonien hemsökande
eldsvåda, — finner jag så mycket mera skäl att han, i likhet
med hvad R. Stir vid föregide Riksdag beslutat, i afside på
pension sättes i paritet med Landshme. För honom gäller
samma ömmande skäl som för dem att nemi. hans ålderdom må
varda betryggad, då han efter mångårigt frånvaro från fäderneslandet
vid sitt afskedstagande vänder hit tillbaka. På nu anförda
skäl anhåller jag att det måtte erkännas såväl af R. Stir som det
redan är af Konungen angifvit, att Guvernören på S:t Barthelemy
bör ställas i samma kathegori som Landshme, så att äfven
han må kunna vid afskedstagande! erhålla den högre pension som
blifvit Landshme tillerkänd.
Gr. Lagerbjelke: På sätt StatsUtsk. upgifvit har, i följd
af R. St:rs bifall till K. M:s vid 1834 års Riksdag aflatna Propos.,
en pension af 3,000 Bko blifvit bestämd för Guvernören på S:t
Barthelemy. Såsom motiv för denna pension anställdes en jemförelse
mellan Landshige-befattningar och Guvernörs-beställningen
på S:t Barthelemy, men deraf följer icke, att ett bifall till Hr
Thams motion ej skulle vara en ganska betänklig åtgärd från R.
Stirs sida. Det är gifvet att då K. M. vid 1834 års Riksdag föreslog
en pension af 3,000 Bko för nämnde Guvernör personligen,
samt vid denna Riksdag föreslagit 6,000 Rdr Rmts pension för
Landshir, men alldeles icke vidrört någon förändring i Guvernörens
på S-t Barthelemy pension, skulle ett bifall af R. Stir till
en enskild motionärs framställning i denna fråga vara ett bedömande
af de jemförliga förhållanderne mellan Guvernörs-befattningen
på S:t Barthelemy och Landshige-befattningen. Jag tror det
blifva svårt för R. Stir att göra en sådan jemförelse, och då K.
SI. aflåtit Propos. vid denna Riksdag om pension för Landshir
men icke för Guvernören på S:t Barthelemy, faller väl af sig sjelf
att K. BI. ansett den pension som redan blifvit nämnde Guvernör
beviljad, vara tillräcklig för denna befattning; och då såsom motiv
för denna förändring intet annat blifvit anfördt än, att då Landshir
fingo 3,000 Bko i pension, borde äfven Guvernören på S:t Barthelemy
hafva samma pension, men då nu omständigheter förorsa
-
164
Dea 9 December f. m.
kat att Landsh:ne fått förhöjd pension, borde äfven Guvernören
på S:t Barthelemy få medfölja, — han jag icke finna något bevisande
ligga deri, men väl en betänklighet att på grund af enskild
motionärs framställning utan bindande bevis göra denna ändring.
Hr Printzensköld: Jag kan för min del, i likhet med den
siste talaren, ingalunda anse det annat än principeniigt, att man
här till stöd för den ifrågavrde motionen åberopar förhållandet med
Hrr Landsfrs pensionering, och lika litet kan jag antaga det
hafva varjt K. M:s Nåd. afsigt att icke bereda Guvernören på S;t
Barthelemy lika pensions-förmåner med Landsh:r, derföre att
nämnde Guvernör icke blifvit i K. M:s Propos. om Statsverkets
tillstånd och behof omnämd. Jag älskar tro att uteblifvandet från
K. M:s sida af förslag till förhöjd pension åt Guvernören på S:t
Barthelemy härrör mera från en glömska, som varit ganska förlåtlig,
än af verklig afsigt; och jag tror det så mycket säkrare kunna
antagas, som, då K. JU. föreslagit pension åt Guvernören på nämnde
ö i likhet med hvad Landsb:r åtnjuta, han derigenom erkänt
och i och för hans embete hänfört honom till samma embetsmannaklass
som enl. R. St:rs beslut hafva den pensionsrätt, hvilken för
Landsh:r blifvit bestämd. Således tror jag att om icke Hr Thams
motion mellankommit, hade Regeringen tvifvelsutan i sitt förslag
uptagit denne tjensteman till samma pensionsrätt som blifvit för
Landsh:ne föreslagen, på den grund att hans embete är fullt
jemförligt med en Landsh:s embetsbefattning och måhända i flera
fall af vida kinkigare och bekymmerfullare beskaffenhet; och anser
jag det vara så mycket mera skäl härtill som man icke bör
lemna ur sigte det förhållande, att han utöfvar sitt embete på en
plats, der klimatet är af högst menligt inflytande på helsan för
hvarje person som är född i Norden och sedan förflyttas för en
längre tid till denna ort, hvaraf blir en naturlig och klar följd
att när Guvernören en gång, då hans pensionsålder inträder, ifall
han lefver så länge, återvänder till fäderneslandet, är hans helsa,
jemförelsevis med deras hvilka framlefvat sin tid här i fäderneslandet,
så försvagad, att han måhända just för den skull är mera
förtjent af Statens välvilja än andra Hrr embetsman. Jag tillstyrker
således vördsammast att Hr Thams motion måtte af R. o. Ad.
godkännas.
Hr Prytz: Den åsigt jag förut yttrat att nemi. det var fullt
skäl anse Guvernören på S:t Barthelemy stå i jembredd med våra
Landsh:r stöder jag på hvad Utsk. sjelf anfört eller att K. M,
i sin Nåd. Propos. till R. St:r vid föreg:de Riksdag förklarat att
Guvernörs-embetet på S:t Barthelemy, »som i sig förenade både
militär, befäl, civil, administration och diplomatiska göromål kunde
anses jemförligt med K. M:s inom Riket varande Befhides embeten.
» Då således K. M. sjelf vid föreg:de Riksdag ställde Guvernören
på Barthelemy i samma kathegori som Landsh:r och till
följd häraf föreslog att honom mätte tilldelas samma pension, hvartill
Landsh:ne voro berättigade, måste jag deraf draga den slut
-
Den 9 December f. m.
165
sats, att nämnde Guvernör äfven nu står i jembredd och skall anses
lika med Landsh:r, och då nu en högre pension blifvit dessa
tilldelad, bör äfvon samma fördel tillkomma honom. Att Guvernören
icke blifvit såsom Landsh:ne vid denna Riksdag i Nåder
ihågkommen, dertill tillhörer icke mig att upsöka orsa,ken, det kan
förklaras så som en föregrde talare sökt göra det, men jag har velat
påpeka hvad K. M. sjelf förklarat och att i enlighet dermed
Guvernören på S:t Barthelemy bör erhålla samma pensionsrätt som
Landsh:r. Jag förnyar således min förut gjorda anhållan.
Elr Bildt: Jag får först fästa R. o. Ad:ns upmärksambet på
ett tryckfel som förekommer sid. 50. Der står att R. St:r vid
183i års Riksdag bestämde pensionsbeloppet för Guvernören å S:t
Barthelemy till 3,000 Rdr Bko, — skall vara 18Si års Riksdag,
ty det var då som K. M. afgaf Nåd: Propos., innehållande förslag
att Guvernören på S:t Barthelemy skulle upföras till enahanda
pension som R. St:r vid 1834 års Riksdag bestämt för Landsh:r
eller 3,000 Bko. Nu har K. M., såvidt jag kan finna, i den Nåd.
Propos.-n icke ansett att det skulle ligga någon exclusiv vigt på
den jemförelse man anställt mellan Landsbrr och Guvernören på
Barthelemy annat än hvad pensions-beloppet beträffar som K. M.
den 21 Mars 1854 för denne sednare föreslagit skola utgå med
3,000 Bko eller i likhet med hvad Landsh:ne erhållit 20 år
förut; och jag hemställer då huruvida det kan vara billigt att på
grund af en enskild motionärs tolkning af nämnde K. Propos.
hemta anledn. till förhöjd pension för ifrågav:de person. Månne
väl sådana förhållanden inträffat sorn göra att man måste anse
denna tjensteman befinna sig i en annan ställning än han varit
förut med afs:de på pensionsfrågan? Jag tror det icke; jag förnekar
visserligen icke, att denna plats måste medföra många besvärligheter
och obehag äfven i klimatiskt hänseende såsom en talare
nyss anfört; men dels tror jag att den nuv:de Guvernören är så
acclimatiserad att han deraf icke lider så mycket som om någon
af oss skulle utskickas till Barthelemy, dels är det i alla fall
otvifvelaktigt att 3,000 Bko utgöra en ganska vacker pension —•
en sådan som endast Rikets Högsta Embetsman åtnjuta. Dessutom
kan jag icke, sedt ur det allmännas synpunkt, finna att Guvernörsplatsen
på Barthelemy är af samma vigt som en Landsh:ge-beställning
här i Riket; hvadan, om någon skillnad i pensions-beloppet
upkornmer, jag icke kan anse det vara något skäl att draga den
slutsats af den K. Propos. att en förändring bör vidtagas. Skulle
det, såsom Ur Printzensköld yltrat, vara en glömska eller ett förbiseende
af Regeringen som förorsakat att den icke framlagt ett
förslag i samma syftning som motionärens, är det ganska klart att
Regeringen är i tillfälle att kunna rätta detta genom att af be
sparingarne
på HufvudTitlarne gifva åt Guvernören ett arfvodesbelopp
eller ersättning som motsvarar skillnaden mellan hvad han
nu erhållit och det som Hr Printzensköld förmodade att Regeringen
ville gifva; samt att till nästa Riksdag afgifva Propos. i ämnet.
Jag tror icke att man här bör utsträcka sitt begär att gifva
16G
Den 9 December f. m.
pensioner och personella anslag utöfver hvad som rättvisa kräfver
och behofvet fordrar, då man på sednare tiden verkligen varit så
hushållsam, när fråga varit om beviljande af anslag till en mängd
nyttiga företag för landets industri, jordbruk och näringar. Det
är dock med dessa krafter som sjelfva lasset skall framdragas, och
det duger icke att kasta den ena tyngden efter den andra derpå,
och säga: »tål du vid det der, så tål du och vid det här.» Jag
skulle således tro att då man icke af någon bestämd anledn. utan
blott af en motionärens slutsats kommit till detta högre pensionsbelopp,
gjorde man rättast uti att stanna vid det belopp Konung
och Ständer vid sista Riksdagen bestämde, hvarå jag anhåller om
Propos.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Till en början kan
jag icke uptäcka det tryckfel som Hr Bildt omnämnt, ty i Betänk,
står att Landshtnes pension bestämdes vid 1834 års Riksdag,
men då var alldeles icke fråga om Guvernörens på S:t Barthelemy
pension. Hvad sjelfva saken beträffar, så vill jag icke inblanda
hvad inflytande klimatet kan medföra, utan fäster jag mig endast
dervid att R. St:r böra stå vid sitt ord. R. St:r beslölo vid sista
Riksdagen att Guvernören på S:t Barthelemy vid afskedet skulle
erhålla samma pension som för Landslune vore bestämd. Då
var pension för Landsh:ne i K. M:s Propos., hvilken bifölls,
föreslagen att utgå med 3,000 Bko på sätt 1834 års K. Bref innehåller;
men nu har dessas pension blifvit af R. St:r förhöjd till
6,000 Rdr, och då anser jag det såsom en gifven följd att man
bör tillförsäkra Guvernören på Barthelemy samma belopp. Detta
är hvad motionären åsyftat och hvarå jag anhåller om propos. .
Gr. Lagerbjelke: Om K. M:s mening i dess vid förra Riksdagen
aflålne Nåd. Propos. hade varit att ställa Guvernören på
S:t Barthelemy i samma ställning som Landsh:ne med afs:de på
pensionsrätt så hade K. M. icke föreslagit att för honom skulle
fastställas en pension af 3,000 Bko, utan att han skulle erhålla
den för Landsför bestämda pension. Nu har bland motiven för
pension åt nämnde Guvernör i förutnämnde Propos. blifvit framstäldt
det lönebelopp han i denna sin egenskap åtnjuter, äfvensom
i slutet af samma Propos, föreslås att han skall erhålla 3,000 Bko
pension; det är således alldeles gifvet att 3,000 Bko föreslagits
och blifvit af R. St;r beviljade och om bland motiverne ingått det
uttryck att denna pension då var lika med Landsh:nes, så följer
deraf alldeles icke, att i händelse Landshige pensionen af en
eller annan anledn. förböjes, också Guvernörs-lönen skal! förhöjas.
En sådan tolkning vore väl långdragen, så mycket mera som om
den vore riktig, K. M:s Propos. vid denna Riksdag obestridligen,
då den talar om Landshrge-pensionen, vore behäftad med en stor
glömska, då den icke på samma gång omnämner Guvernörens lön,
men som K. M. sannolikt icke ansåg Guvernören på Barthelemy
böra hafva Landshnge-pension utan 3,000 Bko har han icke vid
denna Riksdag kommit i fråga. Jag kan således icke finna hvar
-
Den 9 December f. m.
107
före man utan något bevis nödvändigt vill påtvinga Regeringen
en glömska i detta fall.
Frih. Alströmer: Man är visserligen berättigad att af föregående
beslut draga den slutsats man finner för sin åsigt lämpligast,
men jag gör deraf en helt annan slutföljd än Gr. Lagerbjelke,
ty i K. M:s Propos. vid förra Riksdagen föreslogs, sorn äfven Betänk.
uplyser, att Guvernören på S:t Barthelemy skulle ställas i
jemförligt förhållande med K. Befh:de och derföre föreslog K. M.
för honom 3,000 Rdr Bkos pension sorn då gällde för Landsb:r.
När nu Landshige-pensionen blifvit förhöjd till 4,000 Rdr BK o, så
måste väl icke derigenom hafva förändrats det förhållande som vid
sista Riksdagen erkändes att, nemi. Guvernören i afsule på pension
står i jembredd med Landshir. Sådan 8r min åsigt af saken
ehuru jag icke betviflar att StatsUtsk. hyst den mening sorn Gr.
Lagerbjelke nu förfäktat.
Hr Printzensköld: Jag kan icke med tystnad låta Gr. Lagerbjelkes
förklaring af K. M:s Propos. förliden Riksdag ar>g:de
Guvernörens på Barthelemy pension qvarstå i R. o. Ad:ns Ptolier.
Gr:n har nemi. ansett alt K. M. icke bestämdt förklarat det Guvernören
på S:t Barthelemy skall stå i samma kathegori med
Landsh:r inom Riket, utan att K. M. föreslagit för honom en
pension af 3,000 Rdr Bko, hvilken var lika med Landsh:nes,
och deraf har Gr:n dragit den slutsats att Regeringen med full
afsigt icke nämnt Guvernören bland dem, hörande till den pensionsklass,
hvars innehafvare för framtiden skola åtnjuta 4,000 Bko.
Nu ber jag få upläsa några ord af Utslcs Betänk., hvilka jag förmodar
äro ordagrannt afskrifne ur K. M:s Nåd. Propos. vid sista
Riksdagen, för att ådagalägga det Gr:n haft uppenbarligen orält i
sitt anförande. Der står att den ifrågav:de personen »måtte berättigas
att vid afskedstagande! från nämnde embete, upföras till
dylik pension för sin återstående lifstid till enahanda, som jemlikt
R. St.:rs vid 1834 års Riksdag meddelta beslut vore för Landsh:r
bestämdt eller 3.000 Bko.» Nu frågar jag: kan man af dessa ordalag
draga någon annan slutföljd än att K. M. har velat sälta
Guvernören på S:t Barthelemy i precist samma kathegori med
Landsh:ne i Riket, och föreslagit samma pension för den förre
som var fastställd för de sednare, samt endast uplvsningsvis velat
upgifva det då varande pensionsbeloppet. För mig kan det naturligtvis
vara likgiltigt om StatsUtsk:s förslag bifalles eller icke, ty
hvar och en måste finna att jag icke har något intresse dervid,
men jag önskar det rättvisa vid detta tillfälle som många andra
måtte hafva sin gång; och som jag anser det vara med rättsgrund
och med rätt tillämpning af den grundsats Konungen uttalat och
R. St:r vid föregide Riksdag gillat att nemi. Guvernören på Barthelemy
vid afskedstagande!, då han upnått högre pensions-ålder
får tillgodonjuta pension lika med hvad för Landsh:r är bestämdt,
och då Landsh:r som framdeles taga afsked skola erhålla 4.000
Bko i st. f. 3,000, så måste deraf följa att Guvernören på Bar
-
168
Den 9 September f. m.
thelemy bör upflyttas i denna pensionsklass. Jag förbi ifver således
■vid den första propos. jag tog mig friheten framställa.
Hr Bildt: Denna fråga kan visserligen som Hr Printzensköld
yttrade synas mindre vigtig, men den är det icke i sjelfva verket;
den rörer tredje mans rätt och i sådant fall bör man förfara så
som jag alltid söker att göra d. v, s. efter bästa öfvertygelse. Genomläser
jag likväl R. St:rs beslut i denna fråga vid förra Riksdagen,
kan jag icke finna annat än att då R. St:r biföllo StatsUtsk:s
då afgifna Utlåt. N:o 143 hvilket tillstyrkte att Öfverste
Haasum måtte berättigas vid afskedstagande! tillgodonjuta pension
§ Rikets allmänna IndragningsStat för sin återstående lifstid »lill
enahanda belopp, som, jemlikt R. St:rs vid 1834 års Riksdag meddelta
beslut, vore för Landsfor bestämdt eller 3,000 Bko», deraf
uppenbarligen visar sig att Öfverste Haasum med afsule på sin
pension blifvit satt i samma ställning hvari Landsh:ne befunno
sig vid 1834 års Riksdag, men icke i samma ställning som dåvarande
Landsb:r, ty då hade väl K. M. och Ii. St:r förklarat endast
att han skulle erhålla samma pensions-förmåner som Landsb:r,
han hade blifvit förklarad Landsb. och kommit i samma ställning
som dessa. Nu är det dock ganska tvifvelaktigt om denna plats
är att jemföra med Landsh:nes. Jag har redan förut vidrört
denna sträng och jag tror att man måste något göra sig reda för
Guvernörens verkningskrets innan man förklarar så kathegoriskt
att han är mer än Landsb. Han är snarare att jemföra med
Kommendanten på en fästning, ty hvad hans civila administration
beträffar, så är den i högsta grad inskränkt och måste vara det
med afs:de på det ringa antal innevånare som finnas på Barthelemy,
och att handel och vandel afstannat på denna ö det veta vi alla,
hvilket bäst synes deraf att ön i st. f. att gifva Staten inkomst,
deremot måste af Statsverket erhålla bidrag på det densamma icke
skall lemnäs helt och hållet vårdslösad med hänseende till administrationen.
Dess nytta för det allmänna är således ringa och
Guvernörens verksamhet inskränker sig egentligen till att vaka
deröfver att det går ordentligt och skickligt till i den lilla staden
Gustavia och dertill fordras icke någon diplomatisk skicklig eller
stor administrations-förmåga. Jag vill icke dermed säga att den
nuv:de innehafvaren saknar dessa egenskaper, ty jag tror att han
är både skicklig administratör och duglig militär person, samt en
person som i öfrigt utmärkt väl fyllar sin plats, utan jag vill blott
hafva sagt det platsen icke är af den utomordentliga vigt som man
här sökt visa. Då man vid föreg:de Riksdag ville skaffa denna
utmärkta tjensteman så höga pensions-förmåner som möjligt, öfverdref
man platsens vigt och kom då att jemföra den med Landshrgeplatsen.
Det var StatsKont. som upgjorde denna jemförelse och
slutet blef att K. M. föreslog Ständerne att bevilja samma belopp
som Landshuie vid 1834 års Riksdag fick sig tilldeladt. — Jag
fortfar i mitt förra yrkande.
Gr. Lagerbjelke: Till de af den siste talaren anförde skäl
anhåller jag ytterligare få lägga det, att Guvernören på S:t Bar
-
Den 9 December f. m.
169
thelemy såsom sådan iclie har någon honom af R. St:r tillagd pensionsrätt,
utan är den här ifrågavtde perisionsrätten helt och hållet
personlig för Öfverste Haasum. K. M:s Nåd. Propos. innehöll nemi.
framställning »att Öfverste Haasum, hvilken, i följd af den bestallning,
han såsom Guvernör å kolonien S:t Barthelemy innehade,
icke tillhörde någon på Riksstaten upförd aflöningsstat, och då det
åt bemälte Öfverste anförtrodda Guvernnrs-embele, som i sig förenade
både militär-befiil, civil administration och diplomatiska göromål,
kunde anses jemförlig! med K. M:s inom Riket varande Befhides
embeten, måtte berättigas att, under de för tillgodonjutande af pension
å Rikets allmänna IndragningsStat i allmänhet stadgade vilkor,
vid afskedstagande! från nämnde embete, upföras till dylik
pension för sin återstående lifstid till enahanda belopp, som, jemlikt
R. St:rs vid 1834 års Riksdag meddelta beslut, vore för
Landshtr bestämdt, eller 3,000 Rdr Bko årligen.» Det 8r således
alldeles gifvet att K. M. aldrig någonsin kunnat afse att bestämma
i hvilken kathegori Guvernören på S:t Barthelemy i allmänhet
skulle stå (och denne Guvernör har således såsom sådan
ingen pensionsrätt), men K. M. ansåg att i följd af vissa omständigheter
den nuv;de Guvernören borde, då han en gång får afsked,
komma på allmänna IndragningsStaten och för hans person föreslog
K. M. och beviljade R. St:r den mycket omtalta pensionen å 3.000
Bko. Derföre att nu Landsfor erhållit förhöjd pension å 4,000
Bko, kan väl icke deraf följa att den för Öfverste Haasum personligen
gällande rätt tili pension skall förändras. Jag fortfar alt
yrka bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Hr Prytz: Eftersom jag gifvit anledn. till denna discussion,
ber jag om ursäkt derför att jag med några ord besvarar den siste
talaren. Jag har icke, såsom Gr. Lagerbjelke förmenat, ansett det
vara en glömska som förorsakat att i K. M:s Propos. öfverste Haasum
icke blifvit nämnd, men då det står tydligen i Betänk., att
K. M. föreslagit det Guvernören på S:t Barthelemy måtte tillförsäkras
pension till enahanda belopp som för Landshine vore
bestämd eller 3.000 Bko, finner jag att när han då ansågs böra
få enahanda pension med Landshir, bör han äfven nu göra det.
Jag har icke yrkat det såsom någon rättighet, jag har endast framställt
skäl hvarföre jag ansett det vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande att han i afs:de på sin tjenstebefattning sättes
i samma kathegori med Landsh:r och jag begär fortfarande propos.
härå.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt att i afs:de på
förev:de punkt blifvit yrkadt dels bifall och dels att R. o. Ad.
måtte besluta, att Guvernören m. m. Öfverste Haasum vid afskedstagande!
från Guvernörs-embetet på S:t Barthelemy må på allmänna
IndragningsStaten komma i åtnjutande af ett årligt pensionsbelopp
stort 6,000 Rdr Rmt, blefvo de till bifall å dessa yrkanden
framstälde propos:r besvarade med blandade Ja och Nej, hvarpå
propos. till bifall å denna punkt förnyades, och efter det svaren
170
Den 9 December e. m.
härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Frih. och
Ordf:den förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Prytz: Jag har visserligen hört några ljudliga ja-rop, men
då jag har ani. begära votering anser jag mig böra göra det i
detta fall.
Uplästes till justering samt, godkändes följande voleringspropos
:
Den som bifaller 71:sta punkten af StatsUtsk:s Utlåt. N:o
167, röster
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att Guvernören m. m. Öfverste
Haasum vid afskedstagandet från Guvernörs-embetet på St. Barthelemy
må på allmänna IndragningsStaten komma i åtnjutande af
ett årligt pensionsbelopp stort 6,000 Rdr Rmt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 24.
Nej — 12.
H. R. o. Ad. som till eftermiddagens plenum upskjöt återstående
pröfningen af förev:de Utlåt, åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 9 December 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr Gr. o.
Landtnäs ställe föra ordet.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 167, angtde
regleringen af utgifterne under RiksStatens Nionde Hnfvudtitel.
Härvid förekommo:
72:dra punkten, angtde pension för Skolläraren Jonas Reuter;
73:dje punkten, angtde eli årligt arfvode för Magister V.
G. Lindhagen; 74:de punkten, ang.-de förhöjd pension för förre
Den 9 December e. m.
171
e. o. Professorn Johan Ilabbén; och 75:te punkten, ang:de förhöjdl
anslag för förre c. o. Professorn Abraham Cronholm,
Dessa punkter biföllos.
76:te punkten, angule pension för Asscssoren C. F. Plageman.
Gr. Adlersparre, Carl Aug.: Man måste medgifva, att
Utsk:s anförda skäl för afslag å den väckta motionen är ett bland
de menlösaste. Utsk. säger sig nemi. sakna kännedom örn Assessor
Plagemans verksamhet i Statens tjenst och har sig icke heller
bekant, huruvida det begärda pensions-understödet med afs:de å
Plagemans ekonomiska omständigheter är af behofvet p§kalladt. Om
allt detta bade Utsk. lätteligen kunnat få kännedom. För att
emedlertid visa att Hr Plageman gjort sig väl förtjent af det be
gärda
pensions-understödet anhåller jag att få upläsa följande:
Carl Johan Fredrik Plageman, född 1779.
Sedan ban gjort sig känd för djupa insigter i kemi, tecknolog!
m. fl. vetenskaper erhöll han
Ar 1817 första rummet på förslaget till kemiska adjunkturen
vid Abo Akademi; men afsade sig detsamma.
Aren 18 17—18 dels biträdde Plageman Professoren Sefström
vid en kemisk experimentalkurs och dels höll han sjelf föreläsningar
i experimentalkemien.
Aren 1819—23 höll Plageman likaledes föreläsningar i
experimentalkemien; ocb blef han sistnämnde år förordnad att,
med eget begifvande ulan arfvode, förestå kemiska lektionen vid
Kongl. KrigsAkademien.
Ar 1825 förordnades Plageman att vara ordinarie lärare i
kemi vid samma läroverk; och skötte han denna lärarebefattning
till år 1835, då han erhöll fem års tjenstledighet, för skötande
af de teckniska befattningar i Norrland, om hvilka nedan förmäies.
Under tiden, och enär Akademien saknade instrumentsamling
för kemiska undervisningen, begagnade Plageman för detta ändamål
sin egen samling, och hvilken han vid sin afresa till Norrland
öfverlöt till Akademien, såsom vedermäle derföre att han fått
begagna en mindre jordega å Akademiens utmark.
Ar 1825—31 höll Plagemann, på begäran af öfversten Forssell,
föredrag för landtmäteri-eleverne om kunskapen att igenkänna
malmar och mineralier och begagnade jemväl vid dessa föredrag
sina egna samlingar.
Ar 1833 afreste Plageman till Skellefteå, för att afverka och
förädla några tusen Lisp. grankåda, den grosshanlaren Liljevalch
under då rådande missvext, för spanmål tillhytt sig af ortens fattige,
Plageman inrättade då i Skellefteå en fabrik i större skala,
för tillverkning af terpentinolja, harts, harpays och kimrök. Denna
fabrik, som ännu är i gång och eges af enskild person, har lemnat
de fattige i orten en god inkomst.
Ar 1835 erhöll Plagemann anslag af statsmedel, för att under
de 5 följande åren undervisa allmogen i Vester- och Norrbot
-
172
Djen 9 December e. m.
tens län i lämpliga binäringar, företrädesvis i salpeter- och pot
asketillverkning.
Denna undervisning, meddelad dels vid personliga besök i
de flesta byar och nybyggen inom nämnde län, dels vid utlyste
sammanträden i sockenstugor, dels genom muntlig undervisning,
dels genom i tusentals exeemplar utdelade tryckta anvisningar på
svenska, finska och lappska språken, celi hvilka anvisningar jemväl
spriddes till Norra Helsinglands, Medelpads och Jemtlands
skogstrakter, ledde till goda resultater, hvilka i någon mån kunna
inhemtas af 18114 —1840 års Tullspecial, under hvilka år afskeppats
potaska för 356,365 Rdr Bko.
Ar 1837 meddelade Plagemann speciell undervisning, om tillverkning
af salpeter och potaska, åt Geschvonern C. W. Franzén,
som derefter undervisat allmogen i VesterNorrlands län i samma
ämne.
Ar 1838 reste Plagemann i Öster- och VesterDalarne, ända
till Särna, Lima och Transtrands socknar, för att der väcka allmogens
håg för binäringar, om hvilken resa han afgaf berättelse
till Länsstyrelsen derstädes.
Ar 1839 för att tillgodogöra de renhorn som årligen fällas,
inrättade Plagemann i Skellefteå en fabrik för tillverkning af renhorns-gelatine.
Denna fabrik patenterades och fortgår ännu samt
eges af annan enskild person.
Arén 1837—39 förrättade Plagemann, efter förordnande Kronans
salpeterupbörd i Luleå och Piteå socknar.
Är 1840 antogs Plagemann till vicarierande Salpetersjuderistyresman
i Westerbotten.
Ar 1843 utnämndes Plagemann till Direktör i första Salpetersjuder
i-d ist r i k tet, hvilken befattning han skötte till
Är 1855, då han efter en svår sjukdom, ådragen genom strapatser
i det kalla nordliga klimatet, vid 78 års ålder erhöll tjenstledighet.
Ar 1851 gjorde Plagemann en resa till Gottland, om hvilken
han till Länsstyrelsen derstädes afgaf berättelse.
Plagemann har utgifvit flere stycken iitterära arbeten,
Dessutom har Hr Plagemann utgifvit följande arbeten:
Om Svensk opium, samlad af Papaver Joruniferum Juli 1802.
Tromsdorfs pharmac. Experimental-chemie (öfvers. Stockholm Marqvard
1802.
Att tillreda Ungv. cantharide utan kokning Plm 1812.
Åtskilliga öfversättningar och afhandlingar samt upsattser öfver chemiska
och andra vetenskaplige ämnen, till ett antal af öfver
70, åren 1809 — 31.
Förslag till ett pharmaceutiskt Institut i Sthlm 1817.
Afhandling om Bataniaroten (öfvers.) Plm Läkarsällsk. 1819.
Om Pharmaciens vård i Statsvetenskapligt hänseende 1823.
Kurs i Populär mineralogi för Landtmäteri-elever 1833.
Om nyttan af Islandsmossan i missvextår 1832.
Afhandling om Potaske tillverkning, tryckt i Läsning för Folket
2:dra årg. 3 häftet 1839.
Den 6 December e m.
173
Anvisning att samla rinnkåda af gran och tall 1838.
Om tillverkning af Terpentin, haroys, harts och kimrök 1835.
Öfversatt på Norrska af Kongl. Selskab. f. Norges Vel.
Om oluttrade Salpeterns förhållanden il c. Umeå 1841.
Om Salpeterns renande från oarter 1844.
Populär afhandl. om sättet att bygga Salpeterlador, val af jordarter,
deras behandl. och afsjudning 1845.
Om Tjernetillvei kningen i Sveriges nordliga Provinser tryckte i
Läsning för Folket, 12 årg. 3 häft. 1840.
Efter dessa uplysningar tror jag, att R. o. Ad. skall finna
med sin värdighet öfverensstämmande att bevilja den begärda pensionen,
så att man icke förvisar en utmärkt man till fattighuset,
en man som under en lång lefnad nitiskt och med framgång arbetat
för sitt fäderneslands förkofran.
Hr Montgomery, Gustaf: Destoheldre förenar jag mig med
siste talaren, som jag är motionär i ämnet, och det förundrar mig,
att Utsk. saknat kännedom om den utmärkte mannens förtjenster. Af
Utlåt, som tyckes innefatta ett uprepande ur min motion har R. o. Ad.
hört hvilka vetenskapliga arbeten han utgifvit. Han har tillbringat
20 år i de norra länen, der hans nyttiga verksamhet beredt
allmogen förut saknade tillgångar. Ilan är 74 år gammal och numera
sjuklig. Under sina yngre år undervisade han allmogen i
konsten att tillverka potaska, äfvensom han i fråga om salpeter
upfunnit en reningsprocess, som tillskyndat Staten stor vinst. Jag
anhåller om bifall till min motion.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Hr Plagemanns förtjenster
hoppas jag icke skola blifva vid detta tillfälle af R. o. Ad. förglömde
Till bans långa af Gr. Adlrsparre uplästa meritförteckning
vill jag lägga hans förtjenst om tjärbränningen. Äfven jag
har varit bosatt inom en skogrik provins, som icke är så lyckligt
lottad som många andra. Inom denna provins tillverkas i stor
mängd tjära och Hr Plagemanns verksamhet har varit der af stor
nytta. Jag anser denne man värdig R. o. Ad:ns erkännande utaf
hans förtjenster, hvarföre äfven jag anhåller om afslag å Utsk:s
Utlåt, i denne punkt och om bifall til) motionen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Hr Plagemans verksamhet har
haft 2:ne rigtningar nemi. egen vinning och Statens tjenst. Om
under sådana förhållanden någon pension bör honom tilldelas, skall
den väl medgifvas honom för de tjenster han gjort Staten. Hans
förtjenster: om det allmänna vore Utsk. icke särdeles bekant, och
då K. M. dessutom icke haft tillfälle att i ämnet yttra sig, ansåg
Utsk. sig icke böra upföra denne man på indragningsstat. Man
måste väl medgifva, att om en tjensteman skall öfverflyttas på indragnings-stat,
bör i allmänhet ansökning derom ingifvas till vederbörande
Depart:sChef, som densamma föredrar inför K. M.
hvarefter om så profves rättvist, ansökningen af K. M. förordas hos
R. St:r. Hvad Hr Plagemann beträffar, är han möjligen i måDga
174
Den 9 December e. m.
afs:den förtjent af understöd, och hans meritförteckning kan inverka
mycket betänkningsvärdt, men Utsk. torde vara oskyldigt, då
det icke varit i tillfälle att under sina öfverläggningar begrunda
en meritförteckning, som först i afton blifvit afgifven. Att på
grund af en sådan meritförteckning, ulan alt densamma granskas,
bevilja pension lärer väl emellertid icke vara riktigt, hvarför om
St:t för Hr Plagemann vill göra något, rättast är alt punkten återremitteras,
då de företedda handlingarne kunna af Utsk. genomgås
och vinna förtjent afs:de. Ett annat skäl, hvarföre pension nu icke
kan tillerkännas Hr Plagemann är äfven det, att man icke vet beloppet.
Det är visserligen sannt, att motionären föreslagit 2,000
Rdr, men endast en lönupgift är väl icke tillräcklig. Man bör
väl veta, huru mycket tjenstemannen kunnat förtjena på sitt arbete.
Man får väl icke antaga, att då en tjensteman öfverflyttas på indragnings-stat,
han skall erhålla större inkomster än dem tjensten
lemnar honom. Jag vet visserligen icke, om så blir händelsen
här, men det är åtminstone möjligt. På grund af alla dessa skäl
anhåller jag om återremiss af denna punkt.
Hr Cederschjöld, Gust.: Gr. Lagerbjelkes anmärkmr äro
grundade på hans sätt att upfatta frågan, men jag tror, att den
kan betraktas på annat sätt. Jag ser den icke så, som skall Hrr
Plagemann upflyttas på indragnings-stat, utan den ifrågav:de pensionen
anser jag böra tilldelas honom såsom en national belöning.
Hans förtjenster kan jag väl icke till fullo upskatta, men känner
nog deraf, för att veta det han gjort sig af fosterlandet väl förtjent.
Han har med stor upoffring af tid och arbete sökt undervisa allmogen,
att upsamla rikedomar, som hittills legat begrafna eller
blifvit tillspillo gifne. Gr. Lagerbjelke har betraktat desse Hr Plagernanns
åtgärder, såsom enskilde industriföretag, hvilka borde medföra
sin egen förtjenst, men icke egde- någon pretention att af
Staten derför erhålla någon vedergällning. I sin allmänhet kan
den åsigten väl ega grund; men jag tror den icke vara i förev:de
fall tillämplig. Hvar och en, som känner hvilka svårigheter trögheten
och kärleken till den gamla, från fäderne ärfda slentrianen,
upställa emot alla inovationer, kan ana hvilka hinder, Hr Plagemannn
haft att bekämpa. Och då nu de personer och auktoriteter,
som om förhållanderne böra ega närmaste kännedomen, enstämmigt
vitsorda Hr Plagemans förtjenster; så och med betraktande
jemväl af de ringa löneinkomster, han af Staten åtnjutit, hans inskränkta
tillgångar och hans höga ålder, röstar jag för den begärda
pensionen.
Hr Bildt, Didrik Gillis; Hr Cederschiöld har ansett att
den af motionären föreslagna summan borde betraktas sorn en nationalbelöning,
men äfven ur denna synpunkt måste man genomgå
Hr Plagemanns verksamhet utöfver den som honom ålegat, och
derföre anser äfven jag, att de här i afton afgifna uplysningarna
böra komma Utsk. tillhanda. En talare har redan anmärkt nödvändigheten
häraf hvilken är så mycket större, som här är fråga
Den 9 December e. m.
175
om att lemna en nationalbelöning. Dessutom tror jag, att då en
tjensteman har 1,500 Rdr i lön och således 500 Rdr mindre än
den begärda pensionen, man bör göra sig reda för beloppet af
bans sportler och om dessa icke upgå till 500 Rdr, eller om tjenstemannens
ställning fordrar, att ett undantag göres för honom.
Alla dessa omständigheter måste pröfvas innan man beslutar sig
för en statsutgift. Motionären har icke framsagt några uplysningar
för Utsk. utan endast sagt, att Hr Plagemann under en lång
lefnad ådagalagt utmärkta förtjenster i industriella grenar. Icke
heller har motionären upgifvit Hr Plagemanns inkomster och sportler
likasom icke heller hans ekonomiska ställning. Då jag är villig
att lemna Hr Plagemann pension, men anser frågan böra närmare
utredas, anhåller jag om återremiss af denna punkt.
Gr. Sparre, Erik: Utskts bristande kännedom‘om Hr Plagemans
förtjenster om samhället måste otvifvelaktig! tillskrifvas den
omständigheten, att från de norra länen ingen ledamot varit tillstädes
i Utsk. då frågan der afgjordes, ty eljest hade Hr Piagemanns
namn varit lika obekant för Utsk:s ledamöter. Såsom född
i ett af dessa län är det min skyldighet att erkänna, att en hvar
der har hans nyttiga verksamhet i ett tacksamt minne. Den bar
ock häri blifvit omnämnd, och ingen har sökt alt jäfva densamma.
Jag tror således, att R. o. Ad. bör på grund af de bär lemnade
uplysningarna vara i tillfälle att bestämma pensionens belopp. Vi
hafva i åtskilliga af föreg:de punkterne nemi. 64 och 66 till följd
af enskilde motionärers framställningar beviljat personer pensioner
till icke obetydliga belopp, bland andra en vexelkontrollör i Götheborg
af 2,500 Rdr. Den för Hr, Plageman begärda pensionen
är således icke öfverdrifven. Jag hemställer dock, om, enär det
är uplvst att llr Plageman har tjenst på stat, det icke vore lämpligt,
alt R. o. Ad. beslutar att vid afskedstagande! Hr Plageman
undfår pension af 2,000 Rdr, motsvarande de inkomster han som
Salpeter-styresman åtnjuter. Han är 74 år gammal och kan således
icke länge betunga Hufvuititeln. Må pensionen honom beviljas
utan omgång och afprutning.
Gr. Löwenhjelm: I mitt senaste yttrande yrkade jag bifall
till motionen, men sedan jag hört Gr, Lagerbjelkes och Hr Bildts
anföranden, vill jag icke motsätta mig en återremiss, destohelre
som jag är öfvertygad alt derigenom skola Hr Plagemans förtjenster
om våra binäringar, hvilka icke nog kunna upmuntras, blifva
fullständigt kände.
Hr Montgommery: Jag vet visserligen, att framställningar
om pensioner böra göras af Regeringen, men jag har väckt min
motion Hr Plageman ohördan, och såsom förut Landsh. i det län,
hvarest han verkat, hade jag mig hans förtjenster nogsamt kände.
I motionen visade jag, att Hr Plagemsns inkomster upgå till
2,500 Rdr, och derföre ansåg jag lämpligt att föreslå ett medelbelopp af
2,000 Rdr Rmt såsom pension åt honom. På grund af dessa up
-
17 6
Den 9 December e. m.
lysningar och hans tjensteförteckning, hvilken jag bilagt min motion
men förunderligt nog icke kommit Utsk. tillhanda, fortfarjag
i mitt yrkande om bifall till min framställning.
Hr Printzensköld: Äfven jag har haft tillfälle att lära
känna Hr Plagemann och taga närmare kännedom om hans förtjenster
inom de norra länen. Jag gör mig ett nöje af att lemna
dem mitt vitsord. Han är, som enhvar känner, en högt aktad vetenskapsman,
Det synes mig således att han i lika hög grad sorn
de fleste, hvilka vunnit ett gynnsamt afs:de hos StatsUtsk., är förtjent
af behjertande, likasom jag tror, att han efter de för tjenmannacorpsen
i allmänhet gällande lagar är berättigad till pension,
enär han tillbragt 30 år i Statens tjenst. På grund häraf och de
uplysningar den siste talaren lemnat, anhåller jag att R. o. Ad.
ville bestämma pensionen till 2,000 lldr, hvilket belopp är ingalunda
öfverdrifvet.
Frih. Cederström, Rud.: Aterremiss bör visserligen icke
vägras, då erforderliga uplysningar saknas, men i förev:de fall sväfvar
åtminstone icke jag i någon ovisshet, som förhindrar mig att
fälla mitt omdöme nu genast. Gr. Sparres förslag synes mig i alla
afs:den lämpligt, och hvarföre jag äfven understödjer den SlatsUtsk:s
härv:de ledamöters afgifna förklaring, att motionen icke kunnat af
Utsk. tillstyrkas, derföre att framställning i ämnet bordt komma
från Regeringen, har Utsk. sjelf vederlagt, enär Utsk. i punkten
64 tillstyrkt en pension på grund af enskild motionärs framställningar,
och hvilken pension R. o. Ad. ock bifallit. Den saknade
kännedomen om en sådan mans förtjenster som Hr Plageman
synes, hvad R. o. Ad. beträffar, numera böra vara häfd, och jag
förenar mig derföre i den hemställan, Gr. Sparre afgifvit.
Sedin härefter Hr Frih. o. Ordftden framställt, att i afs:de på
ifrågavtde punkt blifvit yrkadt, dels att R. o. Ad. måtte besluta
att R. St:r må för Assessoren m. m. C. F. Plagemann, vid afskedstagande!
från den innehafda Salpetersjuderi-Direktörs-befattning,
bevilja en årlig pension af 2,000 Rdr Rmt, att utgå från allmänna
indragnings-staten; dejs ook återremiss, blef den först till bifall
å förev:de punkt framställde proposrn besvarad med Nej, hvarpå
Hr Frih. o. Ordftden hemställde om R. o. Ad. b i föl le, att R.
St:r må för Assessoren m. m. C. F. Plagemann, vid afskedstagande!
från dess innehafvande Salpetersjuderi-Direktörs-befattning, bevilja
en årlig pension af 2,000 Rdr Rmt att ulgå från allmänna
indragnings-staten, samt, sedan härvid svaren blifvit afgifne med
starka Ja, blandade med Nej, förklarade det haD ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
77:de punkten, ang:de pension för Ordningsmannen vid Institutet
för döfstumma och blinda I. 0. Ljunggren.
Hr
Den 9 December e. m.
177
Hr Cederschiöld, Fredr. Aug.: Jag kan nogsamt inse
de svårigheter, som mött Utsk. vid bestämmandet af pensionsfrågor
särdeles sådana som den ifrågav:de. Jag kan icke bedöma
giltigheten af Utsk:s anförda skäl; men då en person som den,
för hvilken pension bär blifvit begärd, under 27 års tid haft ett
så mödosamt arbete; då han iråkat så svår belägenhet, att han
omöjligen kan bestrida sin befattning; då institutet icke har några
medel till pensionering af sina gamle tjenare, och då jag sjelf
sett den arme mannen under månader sängliggande sjuk af gikt,
hvarigenom eleverna blifvit beröfvade hans omvårdnad, synes mig
ganska billigt, att hans mödor erkännas medelst beviljandet af den
föreslagna pensionen. Att nu afslå pensionen, derföre att pensionstagare
icke hunnit den föreskrifna åldern och säga, att han får
vänta tills han upnått 65 år, är nära nog detsamma, som om, då
en person går på en svag is och sjunker samt ropar på hjelp,
man svarade honom, att man skall rädda honom, då isen blir så
stark, att man utan fara för eget lif kan gå på densamma. Jag
anhåller om bifall till den föreslagna motionen.
Gr. Lagerbjelke: På sätt förut blifvit påpekat, har det
hittills varit en grundsats, hvilken Utsk. icke kunnat frångå, att
det icke är med god ordning öfverenstämmande, att pensioner i
allmänhet beviljas ulan att K. SI. derom gjort framställning, och
hvarthän skulle det väl leda, om vid en Riksdag tjenstemän, i
stället för att hos K. M. göra ansökning derom och genom K. M.
få sina ansökningar framställde till II. St:r, vidtalade enskilde Riksdagsmän,
att väcka motion om öfverflyltning af desse tjenstemän
på indragnings-staten. Ilar man i några fall lyckats härutinnan,
så skall otvifvelaktig! följlen blifva, att StatsUtsk. och R. Stumåste
åtaga sig åliggandet, att tillse huru tjensterne skötas, och
att bestämma, huruvida tjenstemännen böra åtnjuta pension före
den tid, vid hvilken de eljest äro dertill berättigade. Jag hemställer,
oin man kan bedöma, huruvida Ordningsmannen Ljunggren
är förtjent af pension förr än alla andra, och om R. St:r kunna
vägra pensioner åt mångfaldiga andra, om hvilka enskilde motionärer
kunna säga, att de äro plågade af sjukdom o. s. v. För
bibehållande af god ordning inom tjenstemännen är väl nödigt,
att då en tjensteman, tidigare än hvartill han är berättigad, af
sjukdom eller andra orsaker bör upföras på indragnings-staten, K.
M. derom gör framställning till R. St:r. Då är saken utredd och
R, Stur kunna till slutligt afgörande företaga den. Derföre kan
jag icke finna något skäl, hvarföre denna väg skall i förevtde fall
frångås. Är Ljunggren oförmögen att fortfara med sin befattning
vid Institutet, så kan K. M. bereda honom uppehälle till nästa Riksdag
och då föreslå R. St:r den pension K. M. finner lämplig, derefter
R. St:r kunna afgöra frågan. Dessutom är här icke fråga
om pension utan om en gåfva af gunst och nåd, och just detta
anser jag vådligt. Dessa framställningar af enskilde personer kunna
vara ganska välmenta, men jag påstår, att de likväl innebära farliga
prejudikat. Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
X H. ' 12
178
Den 9 December e. m.
Gr. Sparre: Jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke. Endast
i ovanliga fali böra pensioner beviljas tjenstemän utan alt K. M.
derom gjort framställning. Ett sådant undantag kan göras för en
sådan man som Hr Plageman, men i allmänhet bör det icke komma
i fråga för personer i så underordnad ställning som den, hvari
ordningsmannen Ljunggren är, utan framställning bör då göras af
K. M.
Då härefter propos. till bifall å förevtde punkt framställdes,
ropades starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Frih. o. Ordfrden
förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
78:de punkten, ang:de pension för f. d. Tullinspektören H
J. Tham.
HrCarlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar: Lika
med Gr:ne Lagerbjelke och Sparre anser jag, att R. Sl:r endast i
utomordentliga fall böra, utan att förslag derom blifvit af K. M.
afgifvet, bevilja embels- och tjensteman, pensioner, men ett sådant
fall anser jag här vara för handen. Jag anhåller att i största korthet
få omnämna hvad jag från tillförlitligt håll fått mig meddeladt.
Hr Tham, som förut med skicklighet skött någon tull tjenst,
befordrades år 1833 till Tulllnspektors-befattningen vid Klinte
hamn på Gottland en bland de mest ansträngande och för helsan
vådligaste, särdeles i anseende till de många inom distriktet vanliga
strandningar. Han skall just ur dylika olyckstillfällen hafva
ådagalagt synnerlig nit och oförskräckthet, men derigenom äfven,
inom tre år, ådragit sig svår sjuklighet, hvilket under hans tjenstetid
såväl som efter hans afskedstagande så ökats, att enl. intyg
af Professor Huss, han nu såsom »fullständigt förlamad uti de båda
nedre cxlremilclerne, äfvensom och, ehuru ej i så fullständig grad,
uti de båda öfre, är derigenom hell och hållet urslåndsall alt sjelf
kunna bidraga lill sitt underhåll. samt mäste äfven, vid de obetydligaste
kroppsliga förrättningar, ständigt hafva hjelp och tillsyn.
» Alt denna sjuklighet är under hans förenämnda vidsträckta
och besvärliga tjenstgöring ådragen finnes intygadt af 2:ne PresteSt:s
medlemmar vid innev:de Riksdag. Den Tham af tullmedlen
beviljade pension utgör endast 166 Rdr 32 sk. Bko, hvarmed han
sjelf alldeles medellös skall försörja sig och sin familj. Nu har
en motionär föreslagit åt honom en pension af statsmedel till belopp
af 400 Rdr Bko. StatsUtsk. har afstyrkt motionen emedan
Utsk. ansett det vara svårt, att understödja alla, som under tjenstens
utöfning råka i ekonomiska betryck. Detta, jag medgifver
det, är icke blott svårt, utan omöjligt, men t. o. ra. lifsfarligt då
en tjensteman under nitisk utöfning af en svår och mödosam tjenst
ådagalagt duglighet och ådragit sig så svår sjukdom, att han är
derigenom oförmögen att försörja sig och de sina, anser jag ganska
riktigt, att Staten lemnar honom en hjelpsam hand. På grund
häraf anhåller jag, att R. o. Ad. måtte bevilja Hr Tham den pension
af 400 Rdr Bko, hvarom motionären hemställt, eller, om
Den 9 December e. m.
179
detta skulle anses för mycket hegardt, det belopp, 400 Rdr Rmt,
som jag har anledning tro blifvit uti ett annat RiksSt. för ändamålet
äskadt.
Hr Printzensköld: Till hvad siste talaren yttrat, vill jag
lägga, att det synes mig vara icke blott en moralisk utan äfven en
juridisk skyldighet, att, om en tjensteman under utöfning af sin
tjenst ådrager sig en så svår sjukdom, att han blir oförmögen att
bestrida sin tjenst och att sjelf vårda sig, och han derjemte är
försatt i torftiga omständigheter, Staten åtminstone lemnar honom
så stort understöd för sin återstående lifstid, att han icke blottställes
för ytterlig fattigdom. Detta inträffar med Hr Tham, om
det begärda understödet honom icke beviljas. Den tjenst han innehaft
är af den beskaffenhet, att han med en starkare hälsa än
den, som varit honom beskärd, kunnat med densamma fortfara,
men det är ett faktum, att Hr Tham under utöfning af densamma
ådragit sig den obotliga sjukdom, som nu gör honom oförmögen
att kunna något förvärfva. Han bar dessutom familj, som af honom
har rätt att fordra försörjning, ehuru han icke kan upfylla
denna sin förbindelse, och då R. St:r tillförene af bevekande omständigheter
gifvit pensioner till större eller mindre belopp, äro
enl. min åsigt fullgiltiga skäl för handen att bifalla motionen, så
att Hr Tham må för sin öfriga lifstid erhålla det af Hr Carlheim
Gyllensköld föreslagna belopp 400 Rdr Rint, hvilket belopp tillsammans
med den pension han redan innehar icke är större, än
att han med sin familj ändock lefver i de torftigaste omständigheter,
men det är för honom likväl bättre att få något än intet.
Jag tillstyrker således, att R. o. Ad. med afslag å denne punkt i
Betänk, ville bevilja Hr Tham en pension af 400 Rdr Rmt.
Gr. Lagerbjelke: Den olyckliga belägenhet, hvaruti ifråga
v:do tjensteman är försatt, väckte mycket deltagande inom Utsk.,
men den af Regeringen tillförordnade uplysande ledamoten framställde
i Utslits plenum, att om Hr Tham kunde styrka, att han
under utöfning af sin tjenst förlorat sin hälsa kunde han af Tullverket
få sin pension förhöjd. Då Utsk. således fann, att denne
tjensteman icke gått den rätta vägen, ansåg Utsk. icke heller riktigt,
att R. St:r med förbigående af Tullverket, derunder han lydt
och af hvilket han redan åtnjuter pension, upföra honom på allmänna
indragnings-staten. Skulle någon ledamot af R. o. Ad. här
kunna visa, att den ifrågav:de uplysande ledamoten begått ett misstag,
så bör punkten återremitteras. Ar åter den lemnade uplysningen
riktig, så bör Hr Tham söka förhöjd pension af Tullverket.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: af sakkunnig och tillförlitlig
man har jag mig bekant, att Hr Tham vid afskedstagande! ur Tullstatens
pensions-inrättning erhållit dubbel pension emot den, hvartill
han varit berättigad, och att derutöfver icke kan beviljas honom
något utan särskild anmälan hos K. M. Skulle för frågans
utredning en återremiss vara lämplig vill jag icke motsätta mig den
180
Den 'J December e. m.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Frih. och Ordf:den framställde att i afs:de på förev:de punkt blifvit
yrkadt af Hr Carlheim Gyllenskjöld och Hr Printzensköld, att f. d.
Tullinspektören Hr J. Tham rrjåtte beviljas en årlig pension af
400 Rdr Rmt att utgå från allmänna indragnings-staten, och af
Gr. Lagerbjelke bifall till Utsk:s hemställan.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Hr Carlheim Gyllenskjöld: I händelse det är mera sannolikt
att genom en återremiss vinna det ändamål jag söker, vill
jag icke motsätta mig den.
Hr Printzensköld: Jag instämmer i Hr Carlheim Gyllenskjölds
sednaste yttrande.
Hr Frih. o. Ordf:den förklarade att han ansåg sig icke kunna
framställa propos. till återremiss, enär yrkande derom icke blifvit
gjordt innan discussionen förklarades afslutad.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag fattade Gr. Lagerbjelkes
yttrande såsom ville han icke motsätta sig en återremiss. Om Gr.
Lagerbjelke icke ville så tyda sina ord, måste jag åtnöja mig med
bifall till mitt förslag.
Hr Printzensköld: Afven jag tyckte mig finna att Gr.
Lagerbjelke medgaf återremiss om sådan begärdes. När nu Hr
Gyllenskjöld frånträdt sin anhållan om afslag å Betänk, samt bifall
till motionen, i hvilken anhållan jag instämde, synes det mig, att
It. o. Ad. icke bör finna sig af Grundlagen förhindrad, att tillåta
det propos. på återremiss framställes.
Hr Frih. o. Ordhden yttrade att fråga om propos. till återremiss
kunde framställas var beroende af huruvida Gr. Lagerbjelke
i sitt anförande åsyftat återremiss, hvilket enl. Hr Gr. o. Ordhdens
upfattning ej varit förhållandet.
Gr. Lagerbjelke: Jag finner naturligt att Hr Frih. o.
Ordf:den upfattat mina ord på sätt som skett. Men på det att ingen
må anse sin mening förqväfd, anhåller jag, att mitt yttrande
mätte anses som hade jag begärt återremiss.
Hr Frih. o. Ordf:den tillkäinnagaf att han efter det förklarande
Gr. Lagerbjelke nu afgifvit ansåg sig oförhindrad att framställa
propos. å återremiss.
Hr Bildt: Sedan Gr. Lagerbjelke förklarat, alt han med sitt
yttrande åsyftade återremiss har jag ej mycket alt tillägga. Jag
vill blott nämna, att äfven jag upfattat Gr:ns yttrande, som hade
han begärt återremiss, Gr:n sade nemi. att i händelse någon här
bestrider den uplysning som den i Utsk:s plenum närv:de ledamo
-
J)«n 9 Dscsmber e. m.
läl
ten af StatsKont. lemnat, vöre det bättre att återremittera punkten,
hvarefter Hr Gyllenskjöld tillkännagaf, att han med bestridande
af den ifrågav:de uplysningen ansåg en återremiss lämplig. Det
är ju påtagligt deraf, att af Gr. Lagerbjelkes yttrande, som voro
alternativa, endast nu kunde qvarstå begäran om återremiss. En
sak sorn jag ansåg vara så utan tvifvel, det jag afstod från att begära
ordet och yrka återremiss som jag för min del anser bör ega
rum.
Propos. till bifall å förev:de punkt blef nu först framställd
och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Frih. och
Ordfrdn hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmänknrne
föranleda till återremiss, samt sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade sig anse Ja hafva varit
öfvervägande.
79:de punkten,
Hwggslröm för någon lids mistning af honom tillkommande pension;
80:de punkten, ang:de förliöjd pension för f. d. Hofslallmästaren
M. Westfelt; och 81:sta punkten, angsde pension för f.
d. Bataljons läkaren J. Hertzberg.
Dessa punkter bifölios.
82:dra punkten, ang-.de förhöjd pension för professor Carl
Valmstedt.
Gr. Löwenhjelm: Såsom fordom Landsh. i Götheborgs och
Bohus Län anser jag mig böra uttala den stora tacksamhet som icke
blott Götheborgs samhälle utan äfven hela landet är skyldig Hr
Professor Palmstedt. Hans outtröttliga nit har framkallat det teckniska
institut, hvars frukter icke kunna vara okände för någon
ledamot af detta Stånd, och han egnade sin mannaålders kraft åt
denna för hela landet så nyttiga inrättning. Vid tilltagande år
lemnade han detsamma icke för att lefva i overksamhet. Han har under
flere år varit anförtrodd ledningen af expositioner så inom som utom
fäderneslandet, och han är fortfarande tjenstgörande i KommersColl.
samt biträder de industriidkare som begära sådant, Jag anser
honom förtjent af R. Stms välvilja och tillstyrker derföre bifall
till Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke: För sina förtjensler under hans verksammare
ålder har Hr Palmstedt redan vid 1851 års Riksdag blifvis
belönad dermed, att han då upfördes på indragnings-stat med
1,500 Rdr i pension. Anledn. till den nu ifrågaställda förhöjda
pensionen skall väl hufvudsakligen vara, att han icke dragit
sig ur all verksamhet utan fortfar att verka i samma rigtningsom
förut. Jag vill också icke motsätta mig någon förhöjning, men
det synes mig likväl nog mycket, att han skall i pensionsväg ställas
i jembredd med Frih. Berzelius. Om vi erinra oss, att denne
den störste vetenskapsman Europa i sednare tider haft, erhöll icke
182
Den 9 December e. m.
högre pension än 3,000 Rdr, har man väl träffat medelvägen om
Ur Palmstedt lemnäs 2,000 Rdr, hvilket belopp nyss tilldelades
Assessor Plagemann.
Frih. Cederström: Såsom svar å den, af den siste talaren
upställda jemförelse emellan Frih. Bezelius och Professor Palmstedt,
synes mig böra anföras, hurusom den §t den förre anslagna pension
beviljades honom under en tid, då priset å lifsföroödenheter
icke blifvit så upjagadt som nu, och ur denna synpunkt förefaller
det mig, som om man icke ställer Professor Palmstedt i jembredd
med Frih. Berzelius, derigenom att bans pension förböjes till
3,000 Rdr.
Professor Palmstedts förtjenster, allmänna, vetenskapliga, har
man för öfrigt ej heller kunnat bestrida; och till hvad Gr. Löwenhjelm
yttrat vill jag lägga, att bemälde Professor varit en den
Svenska Regeringens embetsman vid den stora industri-expositionen
i Paris; och jag har af hans utländska KomitéCollegers vitsord och
berättelser sett professor Palmstedts förtjenster, i nyssbesagde dess
befattning, af vederbörande i Paris erkända i de mest smickrande
ordalag. Jag anhåller om bifall till Utskrs förslag.
Gr. Löwenhjelm: 2:ne ledamöter af Utsk. hafva förklarat,
att enskilda motioner förtjena mindre afs:de än K. M:s förslag.
Jag gillar denna åsigt och tror, alt Utsk. icke kan förfara nog
strängt i det afsrdet, men nulla regula sine exeptione. Jag tror
att denna exeption är mycket lämplig. Alt Gr. Lagerbjelke är af
annan tanke, vill jag icke klandra. Sparsamhet är en förtjenst
och vi böra vara Utsk. tacksamma hvarje gång vi se prof derpå,
men i detta fall har Gr:n gått för långt, och då den pension Frih.
Berzelius i lifstiden erhöll var fullkomligt tillräcklig efter då gällande
pris på lifsförnödenheter, men detta pris är numera öfver
höfvan upgjagadt, anser jag It. o. Ad. bör vara oförhindrad att bifalla
Utskrs förslag, hvarom jag fortfarande anhåller.
Hr Printzensköld: Om Utsk. understundom visat nog mycken
sparsamhet i fråga om pensioner åt enkor, hvars männer varit
i Statens tjenst och varit pensionsberättigade, har Utsk. deremot
varit nog frikostigt uti förevrde fall. Jag känner icke Professor
Palmstedt, men tror mig dock veta, att han icke är en så framstående
vetenskapsman, att R. St:r böra lemna honom något större
vedermäle af sin tacksamhet såsom förhållandet var med Frih. Berzelius.
Redan vid l8ä() års Riksdag erhöll Professor Palmstedt
en icke obelydlig pension i förhållande till andra lärare, som stå
på samma punkt som han, och den nu föreslagna förhöjningen
skulle således blifva ett plus, hvartill giltiga skäl synas mig icke
vara för handen. Då enl. Utslcs egen upgift IIr Palmstedt ännu
utöfvar en för den inhemska industrien gagnande verksamhet medelst
råd och uplysningar til! industri-idkare, är jag öfvertygad,
att han för sin möda erhåller vedergällning och fått förökade inkomster.
Har åter embetsmyndigheter infordrat utlåtanden af ho
-
Den 9 December e. m.
18.1
nom, sä kan väl hända att någon betalning derför icke lemnäs,
men den redan beviljade pensionen måste väl betraktas såsom sådan,
och om han utfört några updrag i tekniskt hänseeende, är
väl förhållandet detsamma som då han iemnar råd och uplysningar
åt enskilde. Jag yrkar visserligen icke afslag å Betänk, i denna
punkt, men då Assessor Plagemann icke erhållit högre pension än
2.000 Rdr, ehuru han upoffrat 30 år i Statens tjenst och enl.
min åsigt har större förtjenster om fäderneslandet än Hr Palmstedt,
anser jag all rättfärdighet upfylld, om denne sednares pension för -  höjes till 2 000 Ildr, hvarå jag anhåller om propos.
Hr Björnstjerna. Joh. Magnus: Vid beviljandet år 1851
af en pension utaf 1,000 Rdr Bko till Hr Palmstedt hafva R. St:r
tagit hans förtjenster i betraktande. Således synes han mig hafva
vederfarits rättvisa. Rör pensionens förhöjning har man endast
sagt, alt han fortfarande utöfvar en berömvärd verksamhet, och då
han icke gjort något särdeles utomordentligt för fäderneslandet,
finnér jag inga skäl för förhöjningen. Skulle det här åberopade
skälet, den stegrade lefnadskostnaden, anses giltigt, så måste det
gälla för alla andra. Således anser jag att någon förhöjning icke
bör beviljas, men då min åsigt icke kan göra sig gällande förenar
jag mig med dem, som yrkat, att pensionen måtte bestämmas till
2.000 Rdr.
Gr. Löwenhjelm: Ibland sina skäl för afslag å ifrågavide
punkt har Hr Printzensköld åberopat sin tvekan om Hr Palmstedts
vetenskapliga värde. Mig såsom en gammal part tillkommer det
icke att bedöma hans värde som vetenskapsman, men mig tillkommer
att tala sanningens språk, hvartill hörer, att Frih. Berzelius
för mig lofordat Hr Palmstedt, och denna auktoritet är lika god
som hvilken annans inom detta Stånd yttrade omdöme. Hr Printzensköld
har talat om Hr Palmstedts remunerationer, men han bör
ihågkomma, att jag talat icke blott om de tjenster Hr Palmstedt
gjordt enskildte utan äfven det allmänna, och jag kan intyga, att
denne man, under den tid han stod under mitt förmanskap ådagalade
en sällspord oegennytta, hvilket är mig ett nöje att bär
uttala. Den Chalmerska slöjdskolan står till honom i stora förbindelser.
Jag anhåller således, att R. o. Ad. ville bevilja den före
slagna
pensionen, hvilken den åldrige mannen troligen icke kommer
att under många år upbära.
Hr Printzensköld: Ehuru jag här den största högaktning
för den siste talarens varma förord för förhöjning af Hr Palmstedts
pension, kan jag likväl icke dela hans åsigter. Jag bestrider in
galunda
Hr Palmstedts vetenskapliga bildning, men en sådan upenbarar
sig vanligen i utgifvandet af vetenskapliga skrifter. Den
förtjensten har Hr Plagemann, men mig veterligen har Hr Palmstedt
ingen annan förtjenst än hvarje annan skollärare. När nu
den skola, hvilken Hr Palmstedt förestått, icke står på samma linia
som öfriga skolor, hvilkas lärare äro honom öfverlägsna i bildning
184
Den (J December e. m.
men icke kunna påräkna högre pension än 2,000 Rdr synes man
mig nog långt sträcka sin välvilja om Ilr Palmstedts pension bestämmes
till 3,000 Rdr. Jag bestrider icke Frih. Berzelii omdöme
om honom, men det torde vara svårt att bestämma riktigheten af
dem, och således torde detta Gr. Löwenhjelms skäl förfalla. Jag
anhåller, att Hr Palmstedts pension matte förhöjas till 2,000 Rdr.
Gr., Löwenhjelm: I anledn. af Hr Prinlzenskölds yttrande
får jag uplysa, att jag såsom Landsh. i Götheborgs och Bohus län
lyckönskades af Frih. Berzelius att ega Ilr Palmstedt, såsom den
der hvilken vore väl känd att kunna vårda och ordna Chalmerska
skolan. Liknelsen emellan denna skola och andra skolor är äfven
felaktig, och jag behöfver icke närmare påpeka det. Jag fortfar i
min anhållan örn bifall till motionärens förslag.
Sedan Hr Frih. o. Ordf:den framställt hurusom i afs:de på
ifrSgav:de punkt blifvit yrkadt dels bifall och dels alt det deri föreslagna
pensionsbeloppet skulle nedsättas till 2,000 Rdr Rmt,
blefvo propostr å dessa yrkanden framställde och besvarade med
blandade Ja och Nej; hvarpå propostn till bifall å denna punkt
förnyades samt efter det svaren nu åter utfallit med Ja och Nej,
Hr Frih. o. Ordf:den förklarade att han ansåg Ja härvid hafva varit
öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voteringspropos.
Den som bifaller 82:dra punkten af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 167,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att den åt Professor Palmstedt på
allmänna indragnings-staten upförda pension af 1,000 Rdr Bko
må från och med nästk:de år utgå med ett förhöjdt belopp af 2,000
Rdr Rmt årligen.
Vid voteringens slut befanns att rösterna hade utfallit som
följer:
Ja — 19.
Nej — 50.
83:dje punkten, ang:de pension för Presidenten Frih. J. Cederslröms
enka; S4:de punkten, ang:de pension för Assessoren J.
G. Björkegrens enka; 85:te punkten, ang.-de pension för enkan
J. JU. Wallberg; och 86:te punkten, ang.-de pension för OfverDirektörcn
A. E. von Sydows enka.
Dessa punkter biföllos.
87:de punkten, ang:de pension för frami. HofSekrclcraren
Stenborgs cfterlemnade dotter Catharina Stenborg.
Den i) December e. m.
185
Frih. Cederström: Utsk:s Betänk, visar, huru det förhåller
sig med denna fråga. Aflidne HofSekreteraren Stenborg i lifstiden
hade nemi. förbehållit sig, att resande theatersällskap, hvilka g å f v o
representationer i landsorten, skulle lemna hans enka och dotter
en viss afgäld för denna rättighet, men att, sedan till följd af
il. St:rs uttryckta önskan, denna afgäld uphört, dottren på gamla
dagar kommit i nödställd belägenhet, hvarföre och med afs:de på
Stenborgs sceniska talenter, motionären Frih. Bonde föreslagit en
årlig pension af 400 lidr till Slenborgs dotter. Härpå svarar Utsk.
»som härv:de framställning grundar sig på ett rättsanspråk, hvilket
det icke tillkommer B. St:r att pröfva, hemställer Utsk., att
motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda.» 51ig synes som
här vore för handen, om icke rättsanspråk, dock de största och
mest talande billighets-anspråk ; och just svårigheten för Slenborgs
dotter, att göra sådana sina anspråk lagligen gällande, synes mig
vara en giltig anledn. mer för R. St:r, att af godhet bevilja den
begärda pensionen, destoheldre som just genom R. St:rs förfogande
hvilket hon icke kunnat förekomma, Carolina Stenborg blifvit försatt
i behöfvande omständigheter. Den förslagna summan är icke
öfverdrifven för lefnadsbehofvens nödtorftiga afhjelpande; och på
grund af dessa skäl anhåller jag om afslag å denna punkt, samt
om bifall till hvad motionären för ändamålet begärt
Gr. Lagerbjelke: Frågan derom, huruvida R. St:r skola
bevilja pensioner, måste grundas på skäl, och dertill kan icke räknas
den omständigheten, att för mångfaldiga år sedan en artist
hade rättighet alt med andras uteslutande gifva theatraliska representationer,
hvilken rättighet numera uphört. Det är naturligt,
att denne artists arfvingar förlorat på uptiöiandet af denna rättighet,
men icke kan man väl påslå, att derpå skall grundas anspråk
på någon pension af B. St:r. Om så vore, kunde man med lika
skäl säga, att genom införandet af näringsfriheten borde gamla
handtverksmästare undfå pension af Staten. Ilar deremot Stenborgs
dotter samma rättighet som fadren, nemi. ali. gifva theatraliska representationer
i landsorten, så är detta elt rättsanspråk; som R.
St:r icke kunna afgöra. Jag anhåller om bifall till denne punkt.
Den härefter till bifall å förevide punkt framställda proposts
besvarades med starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Frih. o.
Ordfiden förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
88:de punkten, ang:de pension för Medicine Doktorn A. F.
Liströms enlca.
Hr Cederschiöld, Fredr. Aug.: Då jag väckte ifrågav:de
motion väntade jag mig inkastet, att Idström varit en kort tid i
Statens tjenst. Jag tror likväl, att läkarekallet icke är att betrakta
som en enskild befattning och jag ansåg det nedslående
för praktiserande läkare, hvilka icke hafva publik tjenst, om de
icke skulle få någon upmuntran af Staten. Om någonsin Staten
186
Don 9 December e. m.
bör träda emellan, så är det i detta fall. Någon mera redlig och
anspråkslös man än Idström kan man icke föreställa sig, och just dessa
hans egenskaper äro orsaken till den betryckta ställning, hvari
hans enka befinner sig. Hade han, i st. f. att med outtröttligt
nit bistå de fattiga, egnat sin utmärkta skicklighet åt den lönande
praktiken, så hade han efterlemnat en ganska stor förmögenhet.
Hans höga ålder af 70 år hindrade honom likväl icke att utöfva
sitt mödosamma yrke, men inkomsterne deraf voro icke tillräcklige
för att betrygga hans familj från elände. Jag anhåller om
bifall till min motion.
Gr. Lagerbjelke: Det vore serdeles glädjande att kunna
gifva pensioner icke blott åt praktiserande läkares enkor utan äfven
åt alla enkor, men sådant lärer dock vara omöjligt. Det kan
visserligen icke nekas, att Idström var en ganska förtjenstfull man
i sitt slag, men det kan icke heller nekas, att lika mycken skicklighet
lika mycken redlighet och lika stor fattigdom finnas i många
andra hedrande yrken, och då skall det naturligtvis upstå orättvisa,
om den ena enkan på grund af enskild motionärs framställning
erhåller pension af Staten men icke den andra. Det är en
ganska tung pligt att ständigt nödgas afstyrka bifall till begärda
pensioner, men jag hoppas R. o. Ad. inser, att det är af stor vigt,
att man rätt bedömer afsigten med dessa pensioner. På ena sidan
måste man afse att befria Statens tjenare och deras efterlefvande
från nöd och brist, men för att detta skall kunna ske, måste den
högste chefen för Statens tjenare, eller Regeringen taga initiativet
och föreslå R. St:r de pensioner, som kunna vara erforderlige,
hvarigenom R. St:r försättas i tillfälle att med sakkännedom fatta
sitt beslut; hvaremot, om Regeringen icke skall höras, utan grunden
för R. Stirs beslut skall blifva enskildta motionärers yttranden,
följden blir, att den, som kan lyckas få någon inom representatio
nen att för sig föreslå en pension med någon liflighet i framställningen,
erhåller pension, men andra ofta jemförelsevis mera berättigade
få icke. Vill man skydda tjenstemäns efterlemnade familjer
mot nöd och brist, så måste rätta ordningen vara, att Regeringen
aflåter Propos. till R. St:r om behöfliga pensioner. Undantag härifrån
kunna ske, då fråga är om national-belöning åt en utomordentligt
förtjent person, men att göra Statens pensioner till en
slags fattigförsörjnings-inrättning, är väl mindre lämpligt. Jag anhåller
om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Prytz, Lars Adolf: I anledn. af den siste talarens
yttrande vill jag erinra, hurusom i fråga om en annan pension,
man åberopat den gamla satsen: ingen regel utan undantag, och
hvilken uti förev:de fall har sin fulla tillämpning. En aktad ledamot
af detta Stånd, på hvars orcL vi kunna förlita oss, har intygat
Idströms förtjenster såsom läkare och hans enkas högst nödställda
belägenhet. Att göra frågan om en pension till benne till
en ren fattigförsörjningsfråga, synes mig mindre rigtigt. Idström
bar dock tillbragt 16 år i Statens tjenst, och hans nit samt om
-
Den 9 Dc.cember e. m.
187
tanke om de fattige förtjena otvifvelaktig! ett erkännande af R.
St:r och derföre tillstyrker jag bifall till motionen, fast summan
flr så ringa.
Hr Bildt: Inom Ulsk. har jag ifrat för den åsigt Utsk. uttalat,
hvarföre jag anser mig böra försvara densamma, ehuru jag
finner det högst obehagligt, sedan motionären formulerat en så
rörande tafla öfver enkan Idströms nödställda belägenhet. Om man
läser detta Betänk, till slut, skall man nästan på hvarje sida finna
faderlösa och enkor, för hvilka Utsk. måst afstyrka pensioner, emedan
Pensionsstaten omöjligen kan betraktas som en fattigförsörjnings-anstalt.
Den kan naturligtvis icke vara annat än en HufvudTitel,
hvarå upföras pensioner åt Statens förtjente embetsman
och dess enkor, hvilka Staten är skyldig att försörja likasom det
åligger kommunerne att draga försorg om sina fattiga, och en
längre utsträckning af denna pensionering kan endast ifrågakomma,
då en person gjort hela landet allmänt erkända tjänster. Detta
kan icke sägas vara fallet här. I fråga om läkare har Utsk. vid
denna Riksdag gått längre än förut, då Utsk. tillstyrkt pensioner
åt enkor efter läkare, som dött i smittosamma sjukdomar och jemväl
åt Doktor Hyckerströms enka. Ehuru påkostande det är, måste
jag yrka bifall till Utsk:s förslag.
Ilr Cederschiöld, Fredr. Aug.: Den siste talarens anförda
skäl synas mig tala för bifall till min motion, ty jag kan icke
finna, att enkor böra förr få pension derföre att männerne dött i
smittosamma sjukdomar, än om de dö till följd af ett utsläpadt lif
i praktik. Det sednare dödssättet måste vara mera bedröfligt, ty
läkaren har då under flera år sett förebuden till sin snart inträffande
död. Att dö t. ex. i kolera går deremot hastigt och lustigt,
ehuru fasan för denna sjukdom gifvit filantropien en missrigtning,
så att välgörenhet företrädesvis blifvit visad mot enkor och barn
efter läkare som dött i koleran. Jag förnyar min anhållan om bi
fall
till min motion.
Gr. Lagerbjelke: Den skillnad, som Hr Cederschiöld icke
velat erkänna, är likväl ganska väsendtlig. Det är klart, att då
läkaren under härjande farsoter blottställer sig för dem genom beröring
med sjuke o. s. v., och då erfarenheten visat, alt läkarecorpsen
starkt angripes af döden, samhället måste göra något för
att befria läkarne från bekymmer för sina efterlefvande familjer.
En läkare under en farsot kan liknas vid en soldat på breschen
af en fästning. Han kan icke jemföras med en person, som helt
trankilt arbetar vid sitt skrifbord, och den vanlige läkaren kan
icke ställas i jembredd med den, som kämpar mot en härjande
farsot. Hr Bildt synes mig derföre hafva rätt i sin åsigt, att hvad
Staten kan gifva utan att lemna farliga prejudikater, bör den gifva,
och detta har den äfven gjort, men att pensionera enkor efter läkare,
endast derföre att desse läkare til! hög ålder skött sin praktik,
anser jag icke vara skäl.
188
Don 9 December e. m.
Den härefter till bifall å förev:de punkt framstälda propos:n
besvarades med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Frih. o.
Ordf:den förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Cederschiöld, Fredr. Äng., begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voter:spropos.
Den som bifaller 88:de punkten af StatsfJtsk. Utlåt. N:o 167,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att R. St:r må bevilja Doktor Liströms
efteriemnade enka Johanna Wilhelmina Sandberg en årlig
pension af 400 Rdr Rmt att utgå från allmänna IndragningsStaten.
Vid voteringens slut befanns att rösterne hade utfallit sålunda:
Ja — 27.
Nej — 26.
89:de punkten, ang:de pension för förre B alaljons Läkaren
Doktor C. II. Anderssons efteriemnade enka och ogifta dotter;
90:de punkten, ang:de pension för Medicine Doktorn P. J. Hyckerström»
enka; 91 ista punkten, ang:de pension för Reg:lsSkrif -  varén J. C. Scliönnings efteriemnade enka och oförsörjda dotter ;
samt 92:dra punklen, ang;de pension för Kommissions Landtmätaren
J. G. Zanders enka.
Dessa punkter b i föl los.
93:dje punkten, ang:de pension för RihsdagsFullmälcligen J.
J. Rutbergs enka.
Hr Rj ö r n s t j er n a: Vid behandlingen af 9:de HufvudTiteln
stannade man i det beslut, att för pensionering den grund borde
följas, alt de Statens tjenstemän, hvilka upnålt högre ålder, än att
de i Statens tjenst kunde användas, skulle erhålla pensioner för
att lemna rum åt yngre krafter. Visserligen hafva döttrar efter
utmärkte embetsman undfått pensioner och någon gång hafva äfven
personer, hvilka icke tillhört emhetsmanna-corpsen, erhållit pensioner,
men då har man också velat visa de efterlefvande ett erkännande
af den aflidnes förtjenster. En sådan utomordentlig förtjenst
förefinnes icke i denna punkt, utan Utsk. har endast åberopat
Rutbergs långvariga Riksdagsmannabana, och skulle Utsk:s åsigt
blifva gällande, så skulle sådant leda till högst besynnerliga följder.
Riksdagsmannakallet kan icke betraktas såsom en Statens
tjenst, och skola enkor efter Riksdagsmän, som bevistat ett visst
antal Riksdagar, erhålla pensioner, så kunna enkor efter Nämndemän
m. fl. göra anspråk derpå. Jag yrkar afslag å denna punkt,
oaktadt jag nogsamt känner, att BondeSt. mycket interesserar sig
för bifall till denna pension.
Hr Printzensköld: Jag är förekommen af den siste talaren,
i hvars yttrande jag instämmer.
Den 9 December e. m.
Den nu först till bifall å denna punkt framstälda proposm
besvarades med starka Nej jemte några Ja, hvarpå Hr Frih. o.
Ordf:den bemstälde om R. o. Ad. behagade afslå förevrde punkt,
samt sedan svaren härå blifvit afgifne med starka Ja och några
Nej, förklarade sig härvid hafva funnit Ja öfvervägande.
94:de punkten, ang:dc pension för f. d. Intendenten Th. Sandströms
enka och barn; och 95:te punkten, ang:de pension för
förre Kronofogden C. J. Hedenskogs enka.
Dessa punkter b i fö 11 os.
96:te punkten, ang:de pension för Landssekreteraren Lagmannen
J. A. Carlssons enka.
Gr. Sparre: Ifrågav:de tjensteman, hvars enka man här föreslagit
till pension, har under loppet af sin 30-åriga tjenstetid varit
den skickligaste, arbetssammaste och mest nitiske tjensteman.
Jemte sin befattning såsom Landssekreterare har han äfven varit
Sekreterare i Länets Hushållningssällskap, derunder han ådagalagt
nit för länet, hvilket han bibehöll intill sina sista dagar. Jag
tror icke, att jag skall jäfvas, om jag påstår, att hans minne ännu
lefver inom Upsala län och skall der för llefva så länge som alltid
minnet af en aktad, nitisk och välvillig embetsman. Betänk, utvisar,
att han med sina ringa inkomster måst lemna sin enka i
små omständigheter, att boupleckningen uptager en behållning af
endast 2,800 Rdr Bko, och att den enda hjelp hans enka har att
påräkna är en pension af 106 Rdr 32 sk. Bko från CivilStatens
Pensionslrrrättning. Jag anhåller på grund af dessa skäl, att R.
o. Ad. ville, med afslag å Utsk:s Utlåt, i denna punkt, bifalla
motionärens förslag.
Frih. Cederström: Med nöje finner jag, att Utsi;, på ett
utförligt sätt redogjort för motionärens framställning, och ansett
densamma icke innefatta öfverdrifna anspråk; ehuru Utsk. till min
upriktiga ledsnad sedermera afstvrkt bifall lill motionen. Gr. Sparre
har redan visat den ovanliga förtjenst, som i lifstiden tillhörde
Lagmannen Carlsson, icke allenast såsom Landssekreterare, ulan
äfven i manga andra afsrden såsom menniska och medborgare;
hvartill jag vill lägga den uplysn ingen, att han vid sitt tillträde
af LandsSekreteraretjensten år 1812 måste till företrädaren erlägga
ett ackord af 5,000 Rdr Bko; men före hans afskedstagande afskaffades
ackorderne, hvilken åtgärd, ehuru för det allmänna nyttig,
likväl medförde mycket lidande för de tjenstemän, hvilka icke
fingo ersättning för de af dem erlagda ackorderne. Landshöfd.-  ackorder t. ex. godtgjorde R. St:r men icke så med LandsSekreterarnes.
Jag har mig bekant, alt PresteSt. beviljat enkan Carlsson
en pension af 500 Rdr. Jag skulle önska att R. o. Ad. gåfve
enahanda pensionsbelopp jemväl åt dottren; men om R. o. Ad. icke
skulle vilja sträcka sin godhet så långt, anhåller jag, att R. o.
Ad. åtminstone ville bestämma enkans pension till 500 Rdr. Man
190
Den 9 December e. m.
bar under discussionen om åtskilliga föreg:de punkter i detta Betänk.
sagt, att tjenstemSns enkor företrädesvis borde ihågkommas,
och jag tillåter mig derföre fästa upmärksambeten derpå, att bär
är fråga om både en tjenstemans enka och efter en tjensteman,
som äger anspråk på att efter sin död bedömas på det mest hedrande
sätt. Jag är öfvertygad, att den ledamot, som efter mig
begärt ordet, kommer att i detta hänseende vitsorda och utreda
förhållandet långt bättre än jag kunnat göra det; jag bör derföre
afkorta min förbön; men redan den enkla omständigheten af pensionens
rättighet i jemförelse med de oundgängligaste lefnadsbehof
tyckes mig ovedersägligen talande; ty att kunna lefva på en pension
af 166 Rdr 32 sk. Bko, som enkefru Carlsson från Civilstatens
Pensionslnrättning nu har, finner R. o. Ad. nogsamt vara vid
hennes höga ålder af 70 år, då hon ingenting kan genom eget
arbete förvärfva, säkerligen fullkomligt omöjligt. Enkan har icko
heller att påräkna, det räntan å boets behållna summa kan ingå
i hennes underhåll, enär åtskilliga husgerådssaker äro i behållningen
uptagna. Jag förenar mig således i Gr. Sparres anhållan, att
en pension af 500 Rdr måtte enkefru Carlsson tillerkännas.
Hr Fåhraeus, J o h. Fredr.: Genom den i StatsUtsk:s Utlåt,
förekommande recit af Prosten Schrams motion, uti hvilken 2:ne
andre aktade medlemmar af Högv. PresteSt. sig förenat, visar sig,
att framlidne Lagmannen Carlsson i lifstiden under nära 40 år
innehaft och förvaltat den maktpåliggande LandsSekreterare-beställningen
i Upsala län, och att han derjemte enl. K. M:s särskilda
Nåd. förordnanden, ej mindre före än ock efter sitt afskedstagande,
utfört flera vigtiga updrag, såsom utarbetandet af förfatlningssammandrag
m. m. Jag är i tillfälle att tillägga, att Lagman Carlsson
i en lång följd af år varit Upsala Läns HushållningsSällskaps
Sekreterare, och att han i denna egenskap verksamt bidragit att
införa och ordna flera allmänna inrättningar för landtbruks-näringens
befrämjande. Då Lagman Carlsson i alla sina befattningar
nästan uteslutande verkat inom området af det statsdepart.,
för hvilket jag tiaft den äran vara chef, och jag sålunda en icke
ringa tid stått i närmare officiel beröring med honom, är det mig
en angenäm pligt att vitsorda den utomordentliga arbetsamhet,
den rättrådighet och det uplysta och fosterländska nit, som alltid
utmärkte hans medborgerliga och embetsmanna-verksamhet. — Jag
respekterar den grundsats af vaksamhet i statsutgifters anvisande,
som ledt StaIsUtsk:s majoritet vid nu förev:de frågas behandling;
men jag utber mig få fästa R. o. Ad:ns upmärksamhet derpå att,
såsom i Utsk:s Betänk, uplyses, behållningen af Lagman Carlssons
efterlemnade bo endast upgått till 2,827 Rdr Bko, — att räntan
härpå, beräknad lill 5 proc., tillsammans med den pension
som tillfaller enkan från C i v i I Sta t ens enskilda Pensionslnrättning,
blott utgör omkring 300 Rdr nämnde mynt, —• och att väl denna
summa, ungefärligen fördubblad, icke öfverstiger hvad som oundgängligen
erfordras till nödtorftig bergning för en ålderstigen enka
i Fru Carlssons samhällsställning, jemte 2:ne oförsörjda döttrar.
Den 9 December e. m.
191
Med åberopande af hvad jag redan anfört, i förening med de
af Gr. Sparre förut lemnade uplysningar om det stora anseende
som Lagman Carlsson sig tillvunnit, gör jag mig icke skyldig
till någon öfverdrift, då jag yttrar, att Lagman Carlsson för
sin tid varit en af Svenska embetsmanna-ståndets bästa prydnader;
och just den omständighet att man här har att åberopa, icke allenast
en särdeles lång tjensteverksamhet, utan ock mer än vanligt
framstående embetsmanna-förtjenster, bör, såsom jag hoppas, undanrödja
all farhåga för att ett statsunderstöd, lemnadt åt hans
enka, skall kunna leda till ett menligt prejudikat. I betraktande
af allt detta hemställer jag, att R. o. Ad., såsom en gärd af aktning
åt den bortgångne förtjente embetsmannens minne, täcktes
åt enkefru Carlsson bevilja pension å allmänna IndragningsStaten
till det af motionären föreslagna belopp, 500 Rdr Rmt, bvaiå jag
alltså anhåller om Hr Frih. o. Ordf:dens propos.
Gr. Lagerbjelke: Att Lagman Carlsson var i lifstiden
en serdeles duglig embetsman, har inom Utsk. icke förnekats, men
i detta likasom i föreg:de fall ansåg Utsk., att i fråga om pension
åt en tjenstemans enka formerne fordrade, att för bibehållande af
god ordning och serdeles inom embetsmanna-corpsen pensionen
borde hos K. M. begäras och af K. M. föreslås R. St:r. Denna
princip ansåg Utsk. sig vid detta tillfälle icke heller böra frångå,
och är principen vigtig, hvilket jag tror och R. St:r äfven visat
sig anse, måste man vidhålla den, ty eljest kan man i hvarje fall
säga, att principen är visserligen bra, men bär är anledn. att
göra undantag. Såsom ömmande skäl för bifall till pensionen har
man äfven anfört att behållningen i boet upgår till endast 2,800
Rdr. Denna behållning är visserligen icke stor men icke heller
så ringa, ty den är beräknad efter boupteckningsvärde och kan
således tåla en icke obetydlig förhöjning. Lägges då räntan derå
till den pension enkan Carlsson redan har, så, blir hennes inkomst
icke så obetydlig, att ju icke Utsk. bort derpå göra afs:de. Utsk.
synes mig således hafva varit konseqvent, men om R. o. Ad. icke
anser sig böra iakttaga samma konseqvens och alltså icke bifalla
Retänk., anhåller jag att få erinra, hurusom en talare, hvilken
yrkat bifall tili motionen, derigenom framställt en begäran, som
är nog omöjlig att bifalla. Man har nemi. hittills ansett såsom
en princip, att då man gifver en enka pension, får dottren icke
något på samma gång, utan dottern har fått pension först efter
modrens död och efter då af R. St:r derom fattadt särskildt beslut.
Motionen kan således icke bifallas.
G. Sparre: Den siste talaren har misstagit sig, då han tror,
att jag tillstyrkt bifall till pension åt äfven Lagmannen Carlssons
dotter. Ilar mitt förra yttrande dertill gifvit anledn., så får jag
förklara, att detta aldrig varit min mening, utan endast att hans
enka måtte tilldelas pension. Jag medgifver att de skäl Utsk:s
ordf:de framdragit för afslag i allmänhet å pensioner, som af enskilde
motionärer begäras, må vara gällande, och jag är icke den
192
Den 9 December e. m.
sorn i frat för stora anslag, men såsom bosatt inom länet måste iag
intyga, att Lagmannen Carlsson i lifstiden var så högt upskattad,
att fäderneslandet genom beviljandet af pension åt hans enka bör
afbörda sig en skuld till en 40-årig oförvitlig och hela sin kraft
i dess tjenst upolFrande embetsman. Jag yrkar bifall till min
framställning.
Frih. Cederström: Jag skulle icke vilja förleda R. o. Ad.
att frångå en hittills följd princip. Det är ur sådan synpunkt
Gr. Lagerbjelke afstyrkt bifall till motionen. Dan har nemi. sagt,
att frågor om pensioner böra hos K. M anhängiggöras och att K.
M. bör afkila Propus, derom till It. St:r, samt att StatsUtsk. icke
bor befatta sig med dylik» frågor, väckte af enskilde motionärer.
Della slår likväl i sirid med SmlsUtskts såväl vid denna sorn vid
föregnle Riksdagar iakttagna handlingssätt. Vid denna Riksdag har
Utsk. t. ex i punkten N:o 10!) tillstyrkt pensioner åt icke mindre
än 3 ä 4 tjenstemän» enkor. Enskilda motionärer hafva fästat
upmärksaaitiet på deras manners förtjenster, och Utsk. har ansett
R. St:r böra visa dem sin erkänsla genom att anslå diveise pensions-belopp
till deras enkor. Utsk. har således på grund af enskilde
motionärers framställningar förordat dessa enkor pensioner;
ocn hvarföre skall väl då enkefru Carlsson uteslutas från en sådan
förmån ? . Skall man just i denne punkt afklippa det förfaringssätt,
Utsk. iakttagit i andra punkter, då likväl här verkligen ömmande
skäl förefinnas? Jag finner med saknad, att motionen i sin helhet
icke har utsigt ali bifallas; emedlertid anDåIler jag att det af mig
alternativt föreslagna belopp måtte för enkefru Lagmanskan Helena
Charlotta Carlsson, född Holmström, beviljas.
Hr Bildt: Det var i sanning ovöntadt, att den siste talaren
skulle klandra Utsk. derföre att det i punkten N:o 100 lillslyrkt
pensioner, oaktadt han var en ibland motionårerne. Jag hade eljest
trott, att Hrr motionärer skulle dermed hafva varit belåtne.
Jag tror, att man ganska väl kan försvara Utslcs förfarande såväl
i nämnde som i förevule punkt. De i punkten N:o 100 före--  slagne pensioner äro till förmån för de Finske krigarnes enkor
och måste betraktas såsom national-belöningar. Der är icke fråga
om tjenstemäns enkor, ulan männerne hafva blifvit betraktade såsom
de der hvilka intagit ett högre runi i fråga om sitt lands
försvar. Den nu ifrågav:de enkan kan icke någon national-belöning
till<LeIas, ty hennes mans verksamhet i lifstiden skulle då sträckt
sig längre än till endast elt län. Han har endast varit en utmärkt
embetsman, hvilket intygats af alla som känt honom. Då
Hr Fåhraeus så fördelaktigt yttrat sig om Lagmannen Carlsson, förundrar
det mig, att hans enka icke blifvit hos K. AI. föreslagen
till pension hvarigenom K. AI. kunnat göra framställning derom
till R. St:r, och då detta icke skett, må man ursägta Utsk. att
det icke lillslyrkt bifall till motionen. Lagmannen Carlsson dog
år 1855, och tillfälle har således icke saknats att bereda bans
enka
Den 9 December e. m.
193
enka pension genom K. M:s förslag. Besynnerligt nog hafva alla
talare, som i diskussionen deltagit, erkänt rigtigheten af den utaf
Utsk. följda princip, men så snart fråga är om pension åt en enka
med dotter, som hafva någon förespråkare, då hafva alla talare
enstämmigt sagt, att här är ett undantagsfall och principen skall
lemnäs å sido. Huruvida sådant kan vara rigtigt eller icke, är
lätt att inse. Jag anhåller om bifall till denne punkt.
Hr von Kraemer, Anders Rob,: Må det tillåtas en ung
man att tala till fördel för en veterans i Statens tjenst familj.
Mig tillkommer icke att utförligt utveckla vigten af de tjenster,
Lagmannen Carlsson under en 40-ärig verksamhet egnat Staten.
Detta har redan skett af den på detta rum dertill mest berättigade.
Derigenom, att min ungdom förflutit å den ort der den
förtjente embetsmannen verkade, har jag kommit i tillfälle att lära
känna den allmänna röstens mening om hans verksamhet, hvilken
var allmänt erkänd. Den siste talaren har fästat sig vid Utsk:s
princip att icke tillstyrka pensioner utom i högst ömmande fall,
såvida K. M. icke gjort framställning i ämnet till R. £t:r, och talaren
uttryckte ett direkt klander emot den myndighet, som i det
hänseendet gjort sig skyldig till försummelse. Jag tror, att enkefru
Carlsson har af blygsamhet icke velat begära någon pension,
och detta må väl icke läggas henne till last. Dan så mycket
omtalade conseqvensen kan vara bra, men det gamla ordspråket:
flat justitia, pereat mundi, bör här tillämpas. Jag anhåller om
bifall till punkten.
Gr. Sparre: Jag har icke ens kunnat finna Utsk:s conseqvens
i denna fråga. En ledamot har nemi. sagt, att pensioner till tjenstemäns
enkor böra beviljas endast på grund af K. M:s derom aflåtna
Propos. Nu har likväl LTtsk. i en nästföljande punkt tillstyrkt
pensioner åt 3 elier 4 enkor och detta just på grund af
enskilde motionärers framställningar. Men, säger man det är national-belöningar
åt krigares enkor. Jag skulle likväl tro, att den,
som i 40 år arbetat i Statens tjenst, är lika berättigad till Statens
erkänsla som den hvilken deltagit i några träffningar. Utsk.
har ock i 86 punkten tillstyrkt pension åt Ofvor-Direktören von
Sydows enka, och denna pension får väl icke betraktas såsom eu
national-belöning för den aflidnes deltagande i bataljer. 3tatsUtsk:s
ledamöter böra således icke allt för mycket hålla på conseqvensen
ty de hafva sjelfva syndat emot densamma. Jag anhåller om bifall
till min framställning.
Gr. Björnstjerna: Såsom skäl för bifall till ifrågav:de punkt
har man anfört, att Utsk. beviljat sådana pensioner i efterföljande
punkter, att Utsk. frångått den antagna principen, och att det är
lika stor förtjenst att sitta vid arbetsbordet i 40 år som att deltaga
i några träffningar. Jag torde icke behöfva återkalla i R.
o. Ad:ns minno de mödosamma år desse krigare genomlefvat i och
X H. 13
194
Den 9 December e. m.
för försvaret af deras fädernesland. Det har varit en kedja af umbäranden,
hvilka icke kunna jemföras med det vida lugnare arbetet
vid skrifbordet. Att Utsk. tillstyrkt pensioner åt de Finske
krigarnes enkor är väl så mycket billigare, som kändt är, att
samtlige desse krigare hade af den eröfrande makten de mest förledande
anbud att qvarstanna i Finland, men att de icke destomindre
öfverflyttade till Sverige och åtnöjde sig här med den knappaste
utkomst. Derföre ansåg Utsk., att man icke utan orättvisa
kunde förbigå dessa sista lemningar af Finska härens befäl och
dess enkor. Jag erkänner Lagmannen Carlssons skicklighet och
behofvet af understöd åt enkan, men jag måste begära bifall till
Utsk:s förslag, emedan det är otänkbart, att Utsk. eller R. St:r
kunna pröfva behofvet af pensioner för embets- och tjenstemäns
enkor. Jag anhåller således om bifall till denne punkt.
Frih. Cederström: Om för de enkor, för hvilka pensioner
begäras, så talande skäl åberopas som de här anförda, anser jag,
att man bör ingå i pröfning af männernes upgifna förtjenster, och
om de befinnas ful 1 ha 1 tiga böra pensionerne beviljas. Hr Bildt
har missförstått mig, då han trott, att jag klandrat Utsk. för det
att det i en efterföljande punkt tillstyrkt bifall till en af mig väckt
motion. Detta har likväl hvarken kunnat vara eller rimligen varit
min afsigt, utan jag bar med mitt yttrande endast velat visa,
att Utsk. icke alltid vidhållit den så mycket omtalade principen,
att afstyrka bifall, när endast motion, icke K. Propos. förordat
pensionen. Hr Björnstjerna har sagt, att militära tjenstemäns förtjenster,
såsom alltför öfvervägande, icke böra ställas i jemförelse
med de civilas. Jag förbigår detta, något vågade påslående, utan
att likväl erkänna dess giltighet, — men vill deremot erinra, hurusom
Utsk. för t. ex. Redogöraren Lungren tillstyrkt pension på grund
af enskild motionärs framställning, hvarvid Utsk. säger: »ehuru frågor
af beskaffenhet som denna rätteligen böra hos K. M. i underd.
anmälas och sedermera genom Nåd. Propos. till R. St:r öfverlämnäs,
har Utsk. likväl trott sig böra, för undvikande af uppehåll
och omgång, taga förev:de ärende i betraktande, hvarvid, enär
uplyst blifvit, att Lungrens löne-inkomster utgöra 516 Rdr32sk.
Eko och för nästa år komma att upgå till 600 Rdr s. m., Utsk.,
med afs:dé å bemäido tjenstemäns höga ålder och öfriga förekomne
bevekande omständigheter, skolat tillstyrka, att Lungren måtte vid
afskedstagandet upföras å Rikets allmänna IndragningsStat till åtnjutanda
för återstående lifstid af en årlig pension af 900 Rdr
Rmt. Hr Lungren, hoppas jag, har mycken förtjenst, men på sätt
såväl motionären som andra talare här visat, har likväl Lagmannen
Carlsson i lifstiden varit honom vida öfverlägsen; och då bl ifver
det väl en följdrigtig billighetsfordran, att den af Prosten
Schram m. fl. motionärer föreslagna pensionen jemväl förunnas den
förtjenstfulle embetsmannen Carlssons enka.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordfiden framställt att under öfverläggningen
blifvit yrkadt, dels bifall till förev:de punkt, dels
Den 9 December e. m.
195
att, med afslag derå, R. o. Ad. måtte besluta, att R. St:r må för
Landssekreteraren, Lagmannen m. m. J. A. Carlssons enka Helena
Holmström bevilja en årlig pension af 500 Rdr Rmt att utgå af
allmänna IndragningsStaten, och dels bifall till motionen, hvari
blifvit hemstäldt, att R. St:r måtte åt hans enka och döttrar på
allmänna IndragningsStaten anvisa ett pensions-belopp af 500 Rdr
Rmt årligen, hvilket efter enkans död, såvida döttrarna då voro
ogifta, kunde nedsättas till 300 Rdr och framdeles ytterligare minskas
med 150 Rdr, när endera dottren blefve genom gifte försörjd
eller med döden afginge, anmälde sig och yttrade:
Hr von Kraemer: På det att rösterne icke må splittras afstår
jag från mitt yrkande och förenar mig med Gr. Sparre»
Då nu propos. till bifall å förevtde punkt först framstäldes,
ropades starka Nej, blandade med Ja; hvarefter Hr Frih. o. Ordf:den
hemstälde om R. o. Ad. med afslag å denna punkt behagade besluta,
att R. St:r må för Landssekreteraren Lagmannen m. m. J.
A. Carlssons enka Helena Holmström bevilja en årlig pension af
500 Rdr Rmt att utgå från allmänna IndragningsStaten, samt, sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, för
klarade
det han nu funnit Ja öfvervägande.
97:de punkten, ang;de pension för UäradsSkrifvarcn N. A.
Lindqvists enka.
Denna punkt bifölls.
98:de punkten, ang-.de pension för SlalsRådet J. af Wingårds
enka.
Hr Printzensköld: Då jag upträder mot förslaget i denna
punkt, bör jag först undanrödja de skäl man sannolikt icke underlåter
att mot mig åberopa nemi. att pensioner böra endast undantagsvis
beviljas, då framställning derom blifvit gjord af enskild
motionär. Jag får då erinra, hurusom ett bögst betydligt antal
pensioner blifvit af Utsk. tillstyrkte på grund af enskilde motionärers
framställningar, och att dessa framställningar jemförde med
antalet af K. M:s Propos:r i det afs:det äro så många, att K. M:s
rättighet till afgifvande af dylika Proposrr och de enskilde motionärernes
framställningsrätt kunna betraktas såsom paralelt löpande
reglor utan att den ene kan anses såsom regel och den andre såsom
undantag, samt att, om man vill göra en sådan jemförelse,
man kan göra regeln till undantag och tvertom. Jag anser således
den ofta åberopade principen, att pensioner böra beviljas på
grund af endast K. M:s Proposir, icke bör förhindra bifall till den
framställning jag nu ämnar göra.
Utsk. bar afstyrkt bifall till Frih. Hjertås motion om pension
åt aflidne StatsRådet af Wingårds enka, derföre att motionärens
upgifter icke äro med handlingar styrkte. Motionären har sagt,
att den aflidnes bo blifvit afträdt till borgenärernes förnöjande,
hvilket fullkomligt bevisar, att mannen icke efterlemnat några
196
Den 9 December e. m.
mede! till enkan. Händelsevis har jag blifvit syssloman i aflidne
StatsRådet af Wingårds konkurs, och i denna min egenskap kan
jag intyga sanningsenligheten af motionärens upgifter, och att
sterbhusets tillgångar äro så ringa, att om än enkan skulle hos
K. M. vinna den af henne hos Svea HofRätt sökte, men der afslagna
boskillnadsförmån, blir det belopp, som derigenom skulle
henne tillfalla, så ringa, att det i fråga om understöd åt henne
af allmänna medel ingalunda bör tagas i betraktande. Öfvergår
man nu till de egentliga skälen för pensionens beviljande, som
bland annat är, att mannen länge varit i Statens tjenst utan att
kunna förvärfva någon förmögenhet, så är just detta skäl uti förevrde
fall för handen. Under en lång följd af år i Statens tjenst upflyttades
aflidne af Wingård slutligen till ett af de högsta embetena.
Han atled utan att efterlemna någon förmögenhet, och så
vida man antager den principen, att förtjente embetsmäns enkor
böra vara berättigade till pension, när deras männer lemna dem i
fattigdom, så lärer väl denna princip böra tillämpas på enkefru
af Wingård. Jag anhåller således, att R. o. Ad., med afslag å
Utsk:s framställning, ville bevilja henne en pension. Återstår då
att bestämma beloppet af denne pension. Jag tror, att hennes anspråk
äro inga och hennes förhoppningar ringa, men hoppas dock,
att det belopp jag föreslår icke skall af R. o. Ad. anses öfverdrifvet
nemi. 500 Rdr Rmt, och jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad.
måtte bevilja detta belopp till den i ganska torftiga omständigheter
stadda enkan.
Gr. Lagerbjelke: Om den här så mycket omtalade principen,
att frågor om pensioner böra framställas af Regeringen, så
vida de skola kunna bifallas af R. St:r, någonsin skall anses giltig,
är det vä! i fråga om pensioner till enkor efter Statens högste
embetsman. Erfarenheten har också visat, att då Regeringen
afgifvit sådana framställningar, de äfven blifvit bifallna, och till
följd af denna princip, har Ulsk. afstyrkt den väckta motionen om
understöd af allmänna mede! till enkefru af Wingård. Ett annat
skäl har dessutom förefunnits, nemi. att, om enkan bör beviljas
pension, hufvudsakligen med afs:de å mannens förtjenster, man icke
dock kan helt och hållit lemna ur sigte beskaffenheten af den person,
åt hvilken pensionen skall beviljas. Jag anhåller om bifall
till Utskrs förslag.
Hr Prytz: I anledn. af den siste talarens yttrande får jag
fästa upmärksamheten derpå, att Utsk. i denna punkt frångått den
omnämnda principen, ty ITtsk- har endast sagt, att motionärens
upgifter icke äro bestyrkta, hvaraf följer, att om desse upgifter
hade varit bestyrkte, hade Utsk. tillstyrkt den begärda pensionen.
Då nu Hr Printzensköld vitsordat, att sterbhuset är försatt i konkurstillstånd,
måtte väl detta bevisa enkefru af Wingårds behof af
pension och jag får således anhålla, att en pension af 500 Rdr
Rmt mätte henne tilldelas.
Den 9 December e. m.
197
Hr Printzensköld: Jag hade önskat, att icke behöfva upträda
emot sednare delen af Gr. Lagerbjelkes anförande, emedan
hvad han deri yttrat aldrig bort blifva föremål för öfverläggning
åtminstone inom delta Stånd. Träder man inom enskildhetens
område, börjar man att undersöka individernes förhållande i de
mest enskilda omständigheter, så befarar jag, att dessa undersökningar
skola blifva så beskaffade, att man önskar, att de aldrig
blifvit föreiagne. Här är endast fråga om en förtjent embetsmans
enka skall af Staten erhålla något bidrag till sitt uppehälle eller
icke. Hade hon haft enskild förmögenhet, så skulle jag icke upträdt
emot Utsk:s Betänk., men då hennes man icke efterlemnat
annat än skulder, och den pension jag föreslagit ingalunda är öfverdrifven,
anhåller jag om bifall till densamma. Gr. Lagerbjelke
har äfven här framkommit med Utsk:s princip. Huruvida Utsk.
strängt följt den eller icke, visar sig af nästföljande punkt. Jag
anhåller om bifall till min framställning.
Hr Björnstjerna: Genom sitt beslut vid nästföreg:de punkt
har R. o. Ad. visserligen frångått den princip, som legat till grund
för Utslcs förslag, men deraf följer väl icke att så alltid skall ske.
Jag delar för öfrigt Gr. Lagerbjelkes åsigter och förenar mig med
honom.
Propos. till bifall å förev:de punkt blef härefter framsläld och
besvarad med starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Frih. o. Ordf:den
förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
99:de punkten, ang:de förhöjd pension för Landshöfd. C. L.
Virgins enka m. m.; l()():de punkten, angide pensions-understöd
ål enkor och barn efter aflidne för tapperhet utmärkte Officerare
af f. d. Finska Armeen; 101:sta punkten, angille pension för enkan
efter LolsKapilenen E. II. Alrutz; 102:dra punkten, angide
årligt understöd för KansliRådet P. Malmströms enka; 103:dje
punkten, angide pension för Lektorn C. Ekendahls enka; 104:de
punkten, innehållande hemställan, att samtlige förenämnde för enkor
tillstyrkte pensioner mätte komma alt utgå endast så länge
dessa personer förblifva i enkoslånd; samt 105:te punkten, angide
understöd (är upfoslran af Gravören J. E. Åkerbergs eflerlemnade
barn.
Dessa punkter biföllos.
106:te punkten, angide pension för framlidne LifMedikus
F. J. Rossis oförsörjda dotter Elisa Rossi.
Hr Cederschiöld, Fredr. Aug.: Utsk. har afslagit denne
motion på den grund, att det icke kan tillkomma StatsUtsk. att
utreda och pröfva, i hvad mån den emot Rossi vidtagna åtgärd
varit grundad på giltiga skäl eller ej, och för öfrigt det synes
mindre lämpligt, att R. St:r, i en fråga af denna beskaffenhet,
uttala ett bestämdt omdöme endast på grund af enskild motionärs
108
Den ö December e. m.
framställning, utan att frågan varit föremål för K. M:s Nåd. pröfning.
Dessa skäl äro fullkomligt ogiltige, och Utsk. har ytterligare
förstorat den fläck, som hvilar öfver Rossis minne, då Utsk.
icke vågat uttala ett bestämdt omdöme, huruvida han var saker
till det grofva brott, hvartill man ansett honom skyldig. Det kan
också vara mindre underligt, att Utsk. kommit till ett sådant resultat,
ty öfver hela denna sak hvilar ett dunkel af den anledn.,
att handlingarna, rör:de denna fråga, hafva på ett oförklarligt sätt
blifvit bortblandade. Det är allmänt bekant, att H. K. H. Carl
Augusts lik öppnades af 3:ne Professorer från Lund nemi. Engelbart,
Florman och Liljewalch i förening med Rossi. Alla 4 hade
varit analomer ex professo och Professor Florman var anatomie-Professor
i Lund och hade förvärfvat sig ett inom hela landet kändt
namn. Han var utmärkt icke blott såsom vetenskapsman utan äfven
såsom menniska och samma var förhållandet med de öfrige.
Det är således icke troligt eller möjligt, att personer med de kunskaper
desse män ägde kunnat afgifva ett lättsinnigt utlåt. Obduktions-handlingarna
äro ett mästerstycke för sig. Orsaken, hvarföre
desse mäns utlåt, underkändes, vill jag icke vidröra, men att
SundhetsColhm förfarit omotiveradt, är säkert och bevist. Det är
bevist genom ett svar från desse vetenskapsmän på en Colhii skrifvelse,
hvari de förebrås, att de icke anställt kemisk analys af likets
inelfvor. Deras hörå lemnade svar inskickades till behörig
myndighet och kom äfven SundhetsColhm tillhanda, ehuru det icke
finnes bland Colhii handlingar, utan det har återfunnits bland Archiator
Weigels samlingar. Detta märkliga dokument, som visar
omöjligheten deraf, att Prinsens död var en följd af förgift, lyder
sålunda :
Uti undertecknad Engelharts till Höglofl. JustitieKanslersEmbetet
afgifne ödmjukaste förklaring af den 23 Juni innev:de år är
ett försök vågadt att förklara orsakerne till H. K. 11. Kronprinsens
död, utan tillhjelp af kemiska reaktionsprof. Ehuru K. Colhm Medicum,
efter erhållen del af denna förklaring, uti dess den 16 sisth
Juli afgifne allmänna utlåt., rör:de orsakerna till H. K. H:s död
antagit och följt min (Engelharts) yttrade tanke, har likväl samma
K. Colhm anfört saker, som vi anse innefatta uppenbara misstag,
så mycket mer anmärkningsvärda, som de kunna underhålla de rysligaste
och nationen mest vanhedrande misstankar.
K. Colhm säger: »Det år visserligen beklagligt, men det år ej
Colltii fel, att medicinska vetenskapen ej kunnat afgifva sä säkra grunder
för ett sådant bedömande, att man skulle kunna hoppas undanrödja
alla tvifvelsmål och utplåna alla misstankar, väckte af den rättmätigaste
sorg öfver den oersättliga förlust, man känner sig hafva lidit.
Vidare: »Att gift kan åstadkomma dylika förstörelser i underlifvet
år ostridigt;» och slutligen:
»Att absoluta omöjligheten af en föregtde förgiftning icke kan bevisas.
»
Vi tro deremot:
1) Att absoluta omöjligheten af en föreg:de förgiftning i detta
Den 3 December e. m.
139
fallet kan bevisas, om ej med matematisk visshet, åtminstone säkrare
enl. medicinska vetenskapens grunder, ån genom chemiska ron;
2) att gift ej kan åstadkomma sådana förstörelser i underlif vet,
som de der funnos hos högtsalig II. K. II. utan i samband med helt
andra omständigheter än hår inträffade, och
3) att det ej år medicinska vetenskapens, men väl K. Colini medici
fel, att
förekomne och allmänheten i tid öfvertygad om ett misstag, som äfven
den mest smärtande sorg ej bort kunna väcka och aldrig rättfärdiga.
Ehuru relatift begreppet om gift är (så att de säkraste botemedel
kunna verka såsom gifter, och dessa åter blifva välgörande
läkemedel), torde likväl K. Colkm Medicum dermed förstå detsamma,
som man i allmänhet gör, och vi således ej behöfva gifva någon
definition derpå. Afven tro vi oss kunna förbigå det naturhistoriska
af gifterna och deras indelning såsom förekommande hos alla
auktorer i natural-historien och toxikologien.
Ingen lärer förmoda, att högtsalig H. K. II:s död varit föranledd
af någon giftig gasart, genom något bett eller styng af ett
giftigt djur eller medelst spanska flugor; det kan således rimligen
endast blifva fråga om de mineraliska och vegetabiliska gifterna.
En äfven så säker som olycklig erfarenhet bar updagat de
mineraliska gifternas verkningar.
Dessa, till den mängd nedsväljda, att de blifva snart dödande,
förorsaka de våldsammaste symptomer; krafternas hastiga aftagande,
en brännande hetta i svalget, olidelig värk och slitningar i underlifvet,
starka kräkningar, ofta diarrhée, som ej sällan är grönaktig,
inflammation af mage och tarmar (allt eftersom giftet hunnit ned
i tarmkanalen) med en liten och klen, men hård och hastig puls.
Vid obduktionen finnas de af giftet vidrörda delar anfrätta, gangrenerade
och till sin organisation förstörda.
Dessa verkningar af ett skarpt mineraliskt gift följa snart på
dess njutande, och om vi än vilja medgifva hvad en och annan anfört
(men vi tro vara högst sällsynt), att t. ex. arsenik kan, till
följd antingen af en mycket stor dosis eller någon särdeles prsedisposition
hos personen, döda genom dess omedelbara verkan pd
nervsystemet, utan att de omnämda symptomer och phcenomener visa sig;
så våga vi likväl påstå: att sådant aldrig händer flere timmar efter
giftets nedsväljande, utan måste ske ännu hastigare än vanligen.
Om vi nu använda dessa säkra erfarenhets-satser på tillståndet
hos högtsalig H. K. H., så skola vi lätt finna, att dess beklagliga
död ej kunde vara följd af något nyligen bibringadt mineraliskt gift.
Från den stund 11. K. H. hade intagit frukosten i Helsingborg till
dess ankomst till Qvidingehed, måste åtminstone 3 å 4 timmar
hafva förflutit; men under denna tid yttrade H. K. H. ej något illamående.
Höglofl. K. Svea HofRätts protokoller uplysa, att så väl
vid afresan från Helsingborg, sora vid ankomsten till Qvidinge,
hade Hr ÖfversteLöjtnant Holst funnit H. K. H. till utseende frisk
och munter, samt att Hr Major Forsell, en knapp halftimma för»
ankomsten till Qvidingehed, gick fram till Prinsens vagn för att
200
Ben it December e. m.
se dess ansigtsfärg, som var frisk oell frågade äfven, huru han
mådde; då svaret blef: ganska Ira! Ilr Landshöfd. och Ridd. Gr.
v. Rosen, som under^ ombyte af hästar en längre stund samtalade
med H. K. H. vid Ästorps gästgifvaregård, J mil från Qvidinge,
samt de Hrr Officerare, som på Qvidingebed emottogo H. K. H.,
kunna säkert vidare bestyrka det redan tillräckligt uplysta. Vi
påstå: att det med intet enda trovärdigt exempel kan bevisas, att ett
mineraliskt gift 3 a 4 timmar efter dess njutande dödat genom apo
plexie
(slag) utan andra föreg:de symptomer. Härtill kommer, hvad
man ock borde vänta, då inga af nämnde känningar föregått, att
vid obduktionen af H. K. H:s lik mage och tarmar befunnos uti naturligt
tillstånd, utan ringaste tecken till inflammation, gangren eller annan
förstöring.
Lika säkert är ock, att ej något nyligen njutet vegetabiliskt
gift vållat H. K. H:s död.
I samma mån som dessa gifter äro skarpa och frätande, likna
de i verkningarna de mineraliska, och det redan anförda galler då
äfven om dem.
Annorlunda förhåller det sig med de döfvande eller såkallade
narkotiska växtgifterna. Verkningarna af dessa, då de tagas i tillräcklig
dosis att blifva dödande, äro: retlighetens och känslans ha
stiga
aftagande, själskrafternas förvirring och minskning, såsom förlust
af minnet, en villad imagination och vanvett af åtskilliga
slag och grader, darrningar, subsultus tendinum särdeles af händernas
muskler, lamheter och slutligen, men ej utan att flera eller
färre af nämnde symptomer föregått, en djup, onaturlig sömn (sopor),
ur hvilken den sjuke vanligen ej upvaknar, eller ock ett dödande
slag (apoplexie).
Att, med undantag af det sista, intet af allt detta inträffade
hos H. K. H. är allmänt bekant och behöfver således ej bevisas.
Men det kan icke med något enda exempel styrkas, att ett vegetabiliskt
gift dödar apoplectico modo utan andra föregångna sjukdomstillfälligheter.
Hr Professor Lodins hypotes är upkommen af så lösliga och
irriga begrepp, att den icke en gång försenade det slags vederläggning,
hvarmed K. Colkm Medicum densamma bevärdigat.
Ett vegetabiliskt gift finnes emellertid, som så i anseende till
lättheten att anskaffa och bibringa det, som säkerheten af dess dödande
kraft af mindre erfarne här möjligen skulle kunna misstänkas
såsom användt, och detta är Aqua Laurocerasi, ett vid många
tillfällen förträffligt läkemedel, men ock ett af våra starkaste och
hastigast dödande gifter. Detta gift, i den dosis taget, att det förorsakar
döden, gör det antingen i ögonblicket eller efter några minuter,
högst en halftimmes föregångna häftiga konvulsioner, men dessa
följa då alltid genast på giftets nedsväljande. Madden, Fontana, Penchienati,
Willmar m. fl. hafva bestyrkt detta. Man behöfver således
bjott erinra om H. K. H:s tillstånd ifrån frukosten i Helsingborg
till ankomsten på Qvidingehed, för att visa, att detta gift ej
varit orsaken till hans död.
Den 9 December e. m.
201
Men har då ej något af de till deras sammansättning okända
och långsamt verkande gifterna beröfvat oss denne ädle och så billigt
saknade furste? Vi svara härpå bestämdt: Neji
Utan att bekymra oss om, huruvida dessa gifter (Aqua Toffana,
Poudre de succession m. fl.) äro meneraliska eller vegetabiliska,
en fråga, hvarom meningarna äro delade, behöfva vi endast
anmärka, att enl. alla goda och trovärdiga auktorers intygande,
aldrig någon dött af ett långsamt verkande gift, utan att kafva varit
aftynad och mer eller mindre utmärglad (Tabes ä Veneno, Tabes venenata:
Sauvages et Cullen). Men högtsafig H. K. H. var så långt
ifrån ett sådant tillstånd, att dess kropp enl. obduktions-protokollet
(hvars sannfärdighet man ännu behagat låta vara obestridd) var
mera fyllig än mager, och de flesta innanmäten ovanligt belagda
med fett, hvilket är alldeles oförenligt med ett långsamt verkande gift.
Det är ock blott i förening med ett tillstånd af utmärgling (tabes)
som gift kan åstadkomma sådana förstörelser i underlifvit, som
de der funnos hos högtsalig H. K. H., men aldrig annars; en väsendtlig
omständighet jemte många andra, som K. Collini Medicum
låtit undgå sin upmärksambet.
Skulle nu, såsom vi med full tillförsigt våga hoppas, det ofvananförda
befinnas ega sin vetenskapliga riktighet, så blir vid tredje
punkten lätt att afgöra, om det år medicinska vetenskapens eller Colini
medici fel, att förenämnde misstankar och deras rysliga följder ej blifvit
förekomne och allmänheten i tid öfvertygad om sitt misstag.
Vi nyttja med nöje detta tillfälle att betyga vår särdeles
högaktning för K. Colkii Medici vice Prseses Hr Förste LifMedicus
och Ridd. Weigel, hvars dictamen af den 13 Juli innevide år gör
utmärkt heder åt hans kunskaper och erfarenhet.
Deremot är det till all lycka sällsynt, att vetenskapsmän, som
kanske likväl göra anspråk på ära och kunskaper, yttra sig så ovärdigt
som LifMedikus Pontin och Professor Berzelius uti deras bref
af den 8 sisth Juni till Hr Förste Archiatern och Kommendören
von Schulzenheim Detta må bli vårt enda svar till dem; de förtjena
ej något annat.
Lund den 18 Oktober 1810.
J. H. Engelhart. A. H. Florman. C. F. Liljevalch.
Med. Pract. Prof. Anatom. Prof. Art. Öhst. Prof.
När nu genom obduktionen var styrkt, att gift icke var dödsorsaken,
hvarföre skulle då undersökningar anställas. Man skulle
i oändlighet kunna leta efter gifter, och om än liket styckats i
de minsta smulor, skulle man förgäfves letat efter gift. Men huru
föranleddes SundhetsColkm att framkasta sin misstanke? Det är
mig smärtsamt att på en död mans mull kasta förebråelser, serdeles
då det är en man till hvilken fäderneslandet står i stor tacksamhet,
men då fråga är att borttvätta en fläck, som under mera
Sn 40 år hvilat på ett oskyldigt namn och hotat att för all evighet
följa detsamma, tvekar jag icke att säga, alt det är aflidne
Frih. Berzelii fel, att fläcken någonsin träffat LifMedikus Rossi.
Såsom ledamot i SundbetsColhm yttrade Frih. Berzelius, att Prinsens
död var föranledd af förgift, oaktadt Frih. Berzelius icke var
202
Oen 9 December e. m.
Anatom utan Kemist. Huruvida döden kunnat hafva andra bevekelsegrunder,
förbigår jag. Nog af, jag förklarar, att ett sådant
dödssätt som II. K. H. Carl Augusts är icke föranledt af förgift.
Utsk. har äfven sagt, att det icke tillkommer II. St:r att uttala ett
bestämdt omdöme. Enligt min åsigt är just detta R. St:rs pligt.
Det är från nationen det olyckliga ryktet utkommit och sedan blifvit
spridt genom påtryckning af utmärkte vetenskapsmäns namn.
Jag anhåller derföre, att 11. o. Ad. med afslag å Utskis Utlåt, i
denna punkt ville bifalla motionen såsom det enda sätt, hvarigenom
Rossis minne kan befrias från den skamfläck, som vidlåder
detsamma. Detta synes mig så mycket angelägnare, som denna
fråga skall af historien behandlas, och möjligen kan då Frih. Beri
zelii namn, enär han varit orsaken till det olyckliga ryktets utspridande,
framstå på ett sätt, som sårar national-känslan.
Gr. Lagerbjelke: Det lärer väl vara gifvet att, om de olyckliga
omständigheter, hvarunder H. K. H. Carl August afled, icke
åstadkommit de följder, som likväl inträffade, hade den ifrågavtde
pensionen aldrig blifvit föreslagen. Det i motionen begärda beloppet
skulle nemi. tilldelas Rossis dotter icke såsom pension, hvartill
hon icke är berättigad, ulan såsom en uprältelse för det oskyldiga
lidande hennes fader undergått. Nu hemställer jag, om R.
St.'r kunna vara domare i denna fråga, och om R. St:r skola åtaga
sig detta domarekall, hvilket inflytande må väl de af II. Sl:r uttalade
ord ega? Den frikännande domen af R. St:r är icke af den
betydelse, att ju icke en hvar, som hör densamma, ändock går
till källan och frågar, hvarpå är den grundad? Det blir således
historien, som skall skilja emellan Frih. Berzelius och Lifmedikus
Rossi. Utsk. synes mig alltså riktigt förfarit, då det icke ingått i
bedömande, huruvida Rossi varit skyldig eller icke.
Gr. Hamilton, Malcolm: Det kan icke falla mig in alt
försöka en vederläggning af hvad Hr Cederschiöld anfört, men jag
kan icke hjelpa, alt min känsla förbjuder mig, att gifva Rossis
dotter en pension. Jag tror icke heller, att det skall på allmän
heten
göra något gynnsamt intryck. Det må vara orättvist eller
icke, men detta namn ljuder icke väl. Här är icke fråga om att
belöna förtjenster utan helt enkelt att godtgöra en orättvisa. R.
Sl:r tillkommer det likväl icke att säga det en orättvisa är begången
emot Rossi och de kunna icke heller bedöma detta. Jag
har all anleiln. att sätta tillit till Hr Cederschiölds upgift, men den
står likväl i strid med andra lärda mäns. StatsUtsIcs undanskjutande
af frågan kan icke befläcka Rossis minne. Jag yrkar bifall
till denne punkt.
Hr Carlsson, Edv. Henr.: Om en enskild person begår en
orättvisa emot en annan, måste den förorättade godtgöra sin förbrytelse.
I ännu högre grad måste detta gälla för det allmänna.
Det kan icke ifrågasättas, att R. St:r skola ingå i undersökning,
huruvida Rossi vederfarits rättvisa eller icke, men II. St:r bestå af
Dan & December e m.
203
enskilde personer och en hvar af dessa hafva kunnat göra en sådan
undersökning, och om då flere eller färre funnit,fatt det allmänna
gjort orätt mot någon dess medlem, så måste det vara hvarje
enskilds skyldighet att erkänna det. Min öfvertygelse är, att det
allmänna gjort emot Rossi den mest skändliga orättvisa, och derföre
anser jag Staten pligtig att efter förmåga lemna Rossis minne uprättelse.
Hr Cederschiöld, Fredr. Au g.: En talare har dragit i
Betänk, huruvida han skall sätta tro till mina upgifter om förgiftningshistorien
på den grund, att andra vetenskapsmän yttrat andra
åsigter Ibland dessa känner jag endast Collegium Medicum,
men Coll. uptog aldrig till pröfning den af mig uplästa skriften.
Denna märkliga företeelse kastar också en skugga pu Coll., och
hvarföre uptog vä! icke Coll. densamma utan i stället bortgömde
den? Hvilka voro väl de, som blefvo nedsände för att kontrollera
de trenne Professorernes obduktions-förrättning ? Jo! MedicinalRådet
af Pontin och Frih. Berzelius, hvilken sednare aldrig gjort
någon obduktion och icke egde eiforderlige insigter i detta ämne
ingendera af dessa tillkänner jag någon rätt att bedöma de andras
åtgärder, men om man än skulle göra det, hvarföre anställde de
då icke någon undersökning om tarmarnes beskaffenhet. De voro
likväl förvarade i den låda hvari de ännu befinnas, utan att den
någonsin blifvit öppnad. Det hade likväl lönat mödan att öppna
den, ty de hade bordt veta, att, om arsenikförgiftning egt rum,
arseniken fäster sig i tarmarne, och att man skolat finna arsenik
i nästan hvarje del af kroppen. Vidare klandrade de nedskickade
att ryggraden icke blifvit öppnad och ryggmärgen undersökt, men
hvarföre företogo icke dessa Hrr denna undersökning? Liket hade
likväl ännu icke öfvergått till förruttnelse. De gjorde alldeles
ingenting utan reste med vidhållande af sin skändliga insinuation.
Jag kan icke komma till annat resultat, än att en skamlig intrig
låg till grund för deras åtgärder, och funnos de här på stället,
skulle jag uttala denna anklagelse emot dem. Denna mot Rossi
utgångna intrig var första tråden till det nät, hvarmed man ville
neddraga läkare-corpsen att krypa i moralisk dy, och afslitas icke
dessa trådar, beröfvar man denna corps sin sjelfständighet och gör
den till krypande tjenare. Jag har velat framställa detta för att
rentvå ett oskyldigt namn från en fläck, som nalionen påtryckt
detsamma, och för att de hopspänna intrigerne måtte afslöjas, på
det att andra, hvilka än vidare kunna finna sig hugade att fortsätta
dem, måtte derifrån afskräckas.
Den härefter till bifall å förevule punkt framställda propos.
besvarades med starka Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Frih. o.
Ordftden förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
107:de punkten, ang:de pension för aflidne Professorn Atterboms
dotter Hedvig Atterbom; 108:de punkten, angnle pension
för Louisa Maria och Hedda Chrislina likenmark; samt lOiLde
204 Den 9 December e. m.
punkten, ang:de pension för Professorn Jöns Stenbergs efterlemnade
i döttrar.
Denna punkt bifölls.
110:(Je och 1 litte punkterne, ang:de 2:ne af R. Sl:r redan
bifailne anslag.
Dessa punkter lades till handlingarne.
Il2.te punkten, ang:de spanmälsförhöjningen under lönerne;
113tde punkten, ang:de ersättning till Gescliwornern ål. Griesbaclcs
arfvingar; och 114:de punkten, ang:de jemkning af allmänna
indragnings-slatens förslags-anslag lill jemrande af R. Sl:rs slutsummor.
Dessa punkter biföllos.
Slutligen godkändes de förev:de Utlåt, bifogade tabeller med
förbehåll om iakttagande af de förändringar, som af R. o. Ad i
ämnet fattade beslut föranledas.
Föredrogs ånyo Vällofl. BorgareStts genom prot.-utdrag N:o
437, meddelade, den 3 och 7 dennes på bordet lagda inbjudning
till II. o. Ad. samt PresteSt., att instämma i den, vid föredragningen
af StatsUtsIcs Utlåt. N:o 148, ang:de regleringen af utgifterno
under RiksStatens Åttonde Hufvudtitel, af BorgareSt., i ofstde
på förslaget pag. 47, beslutade förändring, att för Helsingborgs
Läroverk bevilja en lärare-stat af en Rector och 7 Kolleger.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då för ändring af R. o. Ad:ns
i denna fråga fattade beslut några nya skäl icke blifvit anförda,
anhåller jag att R. o. Ad. med vidblifvande af samma beslut måtte
lägga inbjudningen till handlingarne.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt i ämnet.
fattade beslut och lades ifrågav:de inbjudning till handlingarne.
Anmäldes till justering, men begärdes på bordet nedannämn
de
från ExpeditionsUtsk. inkomne förslag till R. Sttrs underd. skr i f
velser
till K. II.
N:o 163, ang:de ändring uti och tillägg till 4 kap. 2 § ByggningaBalken;
N:o
166, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om antagande af
en författning ang-.de straffarbetes och fängelsestraffs verkställande
i enrum;
N:o 167, ang:de åtgärd till förändring af Kungs- och Kronoskjutsens
utgörande;
N:o 168, ang:de minskning i Kreditivet för manufakturernes
och fabrikernes understödjande;
Den 9 December e. m.
205
N:o 169, ang:de återstoden af den för afskedade folkskolelärares
pensionering i RiksgrsKont. afsatta tillgång;
N:o 170, ang:de lösen för den åt Korporalerne vid indelta
Arméen och soldaterne vid Södermanlands Regemente anslagna aflönings-spanmål
;
N:o 171, ifråga om inqvarterings-penningar åt en del RegementsSkrifvare
vid indelta Arméen; samt
N:o 172, ang:de fyllnad och tillökning i ersättnings-anslagen
till Wadstena Krigsmanshus-kassa och Amiralitets-Krigsmanshuskassan
för indragna rusthålls- och en-per-mille-afgifterne.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Till förekommande af tidsutdrägt
anhåller jag att de nu bordlagda skrifvelserne måtte upföras först
på föredragningslistan för nästa plenum.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts att de nu bordlagde
förslagen till underd. skrifvelser skulle upföras främst å föredragn
ingslistan för nästa plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk. inkomne
Mern. och Betänk,, nemi. från
SlalsUlskotlel:
N:o 172, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till StatsRegleringen
hörande frågor.
Lagutskottet :
N:o 58, i anledn. af väckt motion om utfärdande af en förklaring,
huruvida 3 § 2 kap. GiftermålsBalken fortfarande gäller
då fråga är om jäf emot vittnen; och
N:o 59, i anledn. af väckte motioner om ändring af 32 § i
Kyrkolagens 24 kap.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
206
Den 12 December f. m.
Lördagen den 12 Deember 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Aker
hjelm, Johan
Ca r
Land tm:s ställe f<
ira ordet.
Justerades 2
prot.-utdrag för
den 1
fortfor att i Hr. Gr. o.
Föredrogs en från Ilögv. PresteSt. genom prot.-utdrag N:o
434, meddelad inbjudning lill I!. o. Ad. att biträda PresteSt. vid
pröfningen äf StatsUtskrs Utlåt. N:o IG7, i alside på 31 punkten
deraf fattade beslut, hvarigenom, i öfverensstämmelse med den af
samma Stånd, vid behandlingen af Stat*Utsk:s förslag till reglering
af RiksSlatens Åttonde Hufvudtitel, fastställda aflöning för Professorerna
vid Upsala och Lunds Universiteter, beloppet af de i sagde
punkt omförmälde Emeriti-löner blifvit förhöjdt med 500 Rdr
eller till 4,500 Rdr Rmt hvardera.
Uppå af Hr Frih. o. Ordf:den framställd propos. blef PresteSt:s
ifrågav:de inbjudning af R. o. Ad. antagen.
Föredrogs och godkändes Exped.Utskts nedannämnde den 9
dennes e. m. på bordet lagda förslag till R. St:rs underd. skrifve
I se r till K. M.
N:o 165, ang:de ändring uti och tillägg till 4 kap. 2 § ByggningaB,
riken ;
N:o 166, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om antagande af
en författning ang.-de straffarbetes och fängelsestraffs verkställande
i enrum;
N:o 167, ang:de åtgärd till förändring af Kungs- och Kronoskjutsens
utgörande;
N:o 168, ang:de minskning i Kreditivet för manufakturernes
och fabrikernes understödjande;
N:o 169, ang:de återstoden af den för afskedade folkskole
lärares
pensionering i Riksg:sKont. afsakta tillgång;
N;o 170, ang:de lösen för den åt korporalerne vid indelta
Arméen oeh soldaterne vid Södermanlands Regemente anslagna aflönings-spanmål
;
N:o 171, i fråga om inqvarterings-penningar åt en del Regements-skrifvare
vid indelta Arméen; samt
N:o 172, angide fyllnad och tillökning i ersättnings-anslagen
Den 12 December 1, m.
207
till Wadstena Krigsmanskassa och AmiralitetsKrigsmanskassan för
indragna rusthålls- och en-per-mille-afgifterne.
Hr Cederschiöld, Rob. Theofron, anförde skriftligen:
Åtskilliga förslag hafva redan inom andra Stånd blifvit väckta
om åtgärders vidtagande, åsyftande att i möjligaste måtto söka förekomma
de olycksbringande verkningarne af den nu inträdda
vidtutseende finanskrisen. Dessa förslag äro redan remitterade till
vederbörliga Utsk., hvilkas Utlåt, deröfver således böra afvaktas
innan något omdöme derom uttalas af den enskildte representanten;
men då författarne till dessa förslag synas hufvudsakligen hafva
haft sina ögon riktade på Börsens medlemmar för att utfinna medel
till deras räddning, dervid helt och hållet förbiseende, att den
nu inträffade penningekrisen kan inom kort komma alt störta en
stor del af medlemmarne inom en annan samhällsklass endast
derföre, att Staten ännu icke mot dem upfyllt sin pligt, så har
jag funnit mig uprnanad att å detta utomordentligt vigtiga förhållande
påkalla R. St:rs synnerliga upmärksamhet, på det att lijelpen
må erhållas innan olyckan som nu står för dörren, redan inträdt
och utspridt sina förstörande verkningar.
Visserligen kan det icke annat än väcka oro, bekymmer och
deltagande bland alla rättänkande menniskor att se den ena efter
den andra bland Börsens medlemmar försatt uti den beklagansvärda
ställningen att nödgas uphöra med sin verksamhet; men om
det är sannt hvad som upgifves, eller att de flesta bland dessa
Börsens medlemmar hafva betydliga tillgångar utöfver sina skulder,
så vill det synas sannolikt, att de endast hafva behof af någon
kortare tids anstånd eller hvila för att kunna åter börja sin verksamhet,
samt att följderne af deras iråkade konkurstillstånd ej skola
blifva för samhället af någon mera ingripande vådlig beskaffenhet
allenast man under denna Börsmännens anstånds- eller hvilotid bereder
utväg till sysselsättning för dem, som blifvit i saknad deraf
genom de inträffade kunkurserne.
Helt annorlunda är deremot förhållandet med embets- och
tjenstemanna-klassens medlemmar. Hassan bland dem har inga öfverskott.
Det förhåller sig icke med tjenstemannen såsom med
Börsmannen att han kan repa sig blott han får anstånd. Har han
en gång fallit så är han merendels förlorad. Då det för en hvar
torde vara klart att snart sagdt hela Statsmachinen skulle hämmas
eller rubbas i sin verksamhet om ett större antal bland embetsocb
tjenstemanna-korpsen samtidigt försattes i konkurstillstånd,
lärer det icke vara behöflig t att söka här vidare utveckla och
framställa de olyckliga följder, som af ett sådant förhållande för
hela Riket skulle upstå, utan torde här endast böra ådagaläggas,
huruvida ett sådant resultat kan vara att befara såsom en följd af
den nu upstådda penningekrisen.
Det synes mig då böra för hvar och en, som vill göra sig
reda för verkliga och sanna förhållandet, blifva fullkomligt klart,
att det af mig antydda sorgliga resultat skall framstå såsom en
208
Den 12 December f. m.
följd af den inträffade allmänna penningeförlägenheten, derest icke
snar hjelp mellankomir.er; ty, en axiomatisk sanning, som af ingen
samvetsgrann man kan förnekas är ju den, att tjenstemännens aflöning
under de sednaste årens högt updrifna pris på alla förnödenheter,
omöjligen kunnat vara tillräcklig för att, äfven med den
mest omtänksamma sparsamhet bestrida de utgifter, som det åligger
en familjfader att ombesörja. Hvar och en sådan familjfader,
som icke haft andra tillgångar än sin lön — och det är händelsen
med det stora flertalet bland tjenstemännen, — har således
under dessa förflutna dyra år varit ovilkorligen nödsakade att sätta
sig i skuld. Ehvad nu han häftar i denna skuld på grund af utgifne
reverser, eller på grund af den kredit, som han hos minuthandlaren
och handtverkaren erhållit för reqvirerade förnödenheter,
eller, hvilket är det troligaste, på grund såväl af utgifne reverser,
som åtnjuten kredit för borgade varor, så skola dessa fordringar
nu hos honom utkräfvas.
Under det alt Grossören ser sig hotad med protesterade vexlar
utkräfver han sina fordringar hos Minuthandlaren och denne
sina hos handtverkaren, hvilka båda sednare sålunda se sig nödsakade
att jemväl utkräfva sina fordringar hos tjenstemännen. Denna
oväntade attack kommer i allmänhet så väl för den ena, som för
den andra att slutligen leda till samma katastrof. Skillnaden är
endast den, att under det att ett eller annat Hundra Tusen Rdr
behöfver hos den stora Grossören utkräfvas för att han skall finna
sig tvungen att upgifva sin stat fordras deremot i allmänhet endast
att ett eller annat Tusen Rdr utkräfves hos tjenstemännen, minuthandlaren
eller handtverkaren för alt han skall se sig försatt i
denna bedröfliga belägenhet.
Då nu endast några dagar återstå innan tjenstemännen hafva
fullgjort det års arbete för hvilket K. M. ansett dem böra tilläggas
förhöjd aflöning; då denna lönefyllnads snara utbetalning säkerligen
skulle rädda många familjer från den undergång, hvaraf
de nu hotas, och då med visshet kan antagas, att de penningesummor
som af Statsverket för detta ändamål utbetalas fastän de
visserligen upgå till ganska betydligt belopp, dock icke komma
att skrinläggas utan till största delen att genast af tjenstemännen
öfverlemnas till minuthandlaren och handtverkaren, hvilka derigenom
blifva satte i tillfälle att i större mån upfylla sina förbindelser
till Grossören, så torde häraf vara klart, att R. St:r, genom
att nu lemna bifall till K. M:s Förslag om den förhöjda aflöningens
beviljande för innev:de år, ej allenast upfylla samma pligt
mot Statens tjenstemän, som redan blifvit fullgjord emot R. St:rs
egna tjenstemän, utan äfven på ett verksamt sätt samtidigt öka
penninge-tillgångarne för industri-idkarne och förhindra att de
olycksbringande följderne af den inträffade penningekrisen, må kunna
uti någon vidsträcktare mån sprida sig äfven bland Statens egna
tjenstemän.
Då emedlertid nöden står för dörren måste hjelpen komma
snart för att kunna blifva verksam; och vågar jag derföre vördsam
-
Den 12 December f. m.
209
sami igen föreslå att Höglofl. StatsUtsk. måtte anmodas att sä fort
ske kan före slutet af detta år afgifva utlåtande öfver K. M:s förutmämnde
Nåd. Förslag om den beviljade löneförhöjningens utgående
för innev:de år.
Jag har visserligen hört berättas det meningen skulle vara
alt för innevtde år föreslå löneförhöjningens utgående endast med
75 proc.; men då nästan alla i konkurstillstånd försatte Grossörer
lofva att betala sina kreditorer fullt, kan jag svårligen föreställa
mig att R. St;r som befinna sig i en lyckligare belägenhet kunna
anse det vara med sin och med Statens värdighet förenligt, att åt
Statens tjenare bjuda ackord i fråga om utbetalning af lönen för
deras redan fullgjorda arbete; och detta så mycket mindre som
det icke kan undgå Ii. St:rs upmärksamhet att den dyra tiden icke
har börjat med detta året, utan fortfarit äfven under flere föregående
år, och således förorsakat skuldsättning under en längre tid.
Jag anhåller vördsamligen att detta mitt anförande måtte blifva
till Höglofl. StatsUtsk. remitteradt.
Detta anförande begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo LagUtslcs den 2 och 3 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 53, i anledn. af skedd återremiss utaf Utsk:s Betänk.
N:o 42, öfver K. M:s Nåd. Propos., ang:de ogift qvinnas rätt att
vid viss ålder vara myndig.
I sammanhang härmed föredrogs jemväl en från Vällofl. BorgareSt.
, genom prot.-utdrag N:o 470, meddelad inbjudning till
R. o. Ad. och PresteSt., att förena sig i det, vid föredragning af
LagUtskrs ifrågavide Utlåt. N:o 53, fattade beslut, hvarigenom BorgareSt.
afslagit det deri intagna förslag till författning, ang:de
ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig, och förklarat sig
med vidblifvande af förut fattade beslut bifalla K, M;s Nåd. Propos.
i denna fråga.
Hr Cederschiöld, Gust.; Förra gången denna fråga var
föremål för R. o. Ad:ns öfverläggningar, tog jag mig friheten föreslå
några tillägg och modifikationer i den Kongl. Propostn. Sådant
skedde, under fullt erkännande af riktigheten af den uti Kongl.
Proposm uttalade grundsats, men i afsigt att af förslaget skörda
den största frukt och förekomma en reaktion, som framdeles kunde
inträffa i händelse icke alla försigtighetsmått vidtagas. Nu likasom
då, lägger jag särdeles vigt derpå att den uti K. M:s Propos.
framställda grundsats om qvinnans myndighet erkännes; och då de
af mig vid förra tillfället föreslagne tillägg icke vunnit understöd
samt hopp för mig icke finnes att få dem godkända, — hemställer
jag nu till R. o. Ad. om antagande af den Kongl. Propostn oförändrad.
Åtskilliga talare hafva förmenat, att någon väsendtlig skillnad
icke skulle förefinnas emellan K. M:s Propos. och Utsk:s förslag.
Jag åter har en alldeles motsatt åsigt. Skillnaden emellan
X H. 14
210
Den 12 December f. in.
Kongl. Proposin och Utskis förslag består deri, att uti den förra
8r den ogifta qvinnans myndighet regel, men i det sednare endast
undantag. Bifalles Utslcs förslag sker icke någon märklig förändring
uti hvad, som redan f. n. eger rum. I båda fallen erfordras att
ogift qvinna, som vill blifva myndig, måste derom göra anmälan.
Endast auktoriteten, hos hvilken denna anmälan bör ske, är olika.
Nu är det hos Konungen, då skulle det blifva hos Domaren. Men
det är just lagens erkännande af grundsatsen om qvinnans rättighet
och skyldighet att sjelf sköta sina angelägenheter, hvarpå jag
lägger särdeles vigt. En sådan af lagen uttalad grundsats
kunde icke undgå att hafva ett stort inflytande på den qvinliga
ungdomens upfostran. Kännedomen derom att qvinnan vid mogen
ålder skulle sjelf vårda sina affärer, måste nödvändigt verka
derhän att hon blefve undervist om de saker och förhållanden,
som för detta ändamål fordras.
Under förra discussionen härstädes ordades mycket om fjärilstoft
och reseda-doft, som hos qvinnan skulle bortnötas, i händelse
hon utsattes för kampen med verlden. Dylika fraser torde mera
passa sig för en Don Juan eller Lovelace, än i en lagstiftande församling.
Qvinnan kan, lika litet som mannen, tillbringa hela sitt
lif under glas och ram. Hon måste pröfva lifvets allvar och utstå
dess strider. Då beror det på huruvida hon genom sin upfostran
härtill förvärfvat sig krafter, eller om hon endast blifvit ämnad
til! en salongsdocka. Och de personer, som nu tala om hennes
skära och setheliska väsende, torde vara de första, som fördöma
henne, i händelse hon dukar under i en kamp med svårigheter,
för hvilken bon icke genom upfostran blifvit beredd.
Om Kongl. Proposin antages och blir gällande lag, måste deraf
blifva en följd att qvinnans upfostran blir mera allvarlig och
mera lämpad efter de förhållanden, som vänta henne vid inträdet
i verldens bestyr. En sådan lagförändring skulle äfvenledes i betydlig
mån inverka på qvinnans sociala ställning. En hvar känner
hvilken svårighet en medellös qvinna f. n. har att årligen
förtjena sig sitt uppehälle, samt huru ringa hennes arbete betalas.
Antoges Kongl. Proposin skulle kretsen för hennes verksamhet vid
gas
och flere sysselsättningar, som för henne äro ganska lämpliga,
öfverlämnäs åt qvinnan. Så har redan skett i andra länder, der
qvinnor förestå minuthandel, bokföring m. m., som här nästan uteslutande
anses tillhöra mannen, men hvilka kanske med mera nit
och omsorg skötas af qvinnan.
Jag vill nu vända mig till Utskis Betänk., hvilket enl. min
åsigt är i högsta grad förundransvärd!, och hade man icke redan
blifvit vand vid besynnerligheter, skulle man i sanning deröfver
bäfva. Sjelfva den hemställan, som Utsk. gjort, torde vara utan
exempel. På grund af ett enda Stånds beslut, inbjuder Utsk. tre
Stånd att förena sig med detta enda. Skola tre Stånd och K. M.
inbjudas att förena sig med ett? Ar det rimligt, är det vanlig
praxis? Jag vill icke säga att det är stridande mot RiksdisOrdn.;
men långt derifrån torde det icke vara. En reservant yttrar, att
LagUtsk. lagenligt hade bort inbjuda R. o. Ad. att fatta ett be
-
Den 12 December S. m.
*11
stämdt beslut, och att först derefter ett jemkningförslag hade bort
komma i fråga. Som jag vet, att samme reservant sjelf kommer
att yttra sig i frågan, så vill jag icke uptaga tiden med att vidare
orda om nu påpekade förhållande.
På andra sidan i Ctsk:s Betänk, vill Utsk. deducera att R.
o. Ad:ns mening bör tydas såsom ett instämmande i Hr Adlercreutz^
reservation. Men förhållandet var alldeles motsatt.
De fleste talarne här på Riddarhuset yttrade sig för obetingadt
antagande af K. M:s Propos. Ett par talade för afslag och
några få för Hr Adlercreutz’s reservation. Hvad mig beträffar yrkade
jag återremiss å Utsk:s Betänk., samt motiverade ganska omständligt
denna min begäran. Då votering skulle företagas, hvarom
icke jag anhöll, beslöts att omröstningen skulle gälla Hr Adlercreutz^
förslag och återremiss. Den förra meningen föll och
återremissen segrade. Nu frågar jag enhvar, hvilkendera meningen,
som vid sådant förhållande representerar II. o. Adtns? Jo!
Ingalunda Hr Adlercreutz’s reservation, som afslogs genom voteringen,
utan den om återremiss, hvilken med bibehållande af hufvudidéen
i Kongl. Propos:n, endast åsyftade ringare modifikationer
deri. Likväl påstår Utsk. att R. o. Ad. gillat Hr Adlerceeutz’s
förslag? Utsk. säger vidare: »Det är emellertid af vigt att frågan,
»varder, så vidt ske kan löst; och deri ligger en mening till Utsk.
»att tillse, huruvida sådant låter sig göra på annat sätt, än det
»K. M. i Nåder föreslagit.»
Härvid framställer sig ovilkorligen den frågan, hvarföre skall
ärendet lösas just på annat sätt än K. M. föreslagit? Hvarföre icke
på samma sätt? helst om detta sätt är det enklaste och det som
lättast leder till målet. Två Stånd, jemte Utsk., hafva ovilkorligt
bifallit K. M:s förslag, och ett Stånd återremitterat detsamma,
med afslag å Hr Adlercreutz’s mening, hvilken sista mening endast
blifvit bifallen af ett enda Stånd. Nu inbjuder Utsk. de tre
Stånden att förena sig om det fjerdes beslut. År sådant ett sätt
att reda och förenkla? Ar det lämpligt? Ar det värdigt, att begära
det K. M. och tre Stånd skola gifva vika för och lämpa sig
efter ett enda Stånd? Man skulle vara böjd att tro att det behagat
Utsk. att skämta, om icke sakens vigt förbjöde en sådan tanke.
Vidare omnämner Utsk. mitt yttrande, hvarvid visar sig det
märkvärdiga, att Utsk. aldrig genomläst R. o. Ad:ns prot.; ty min
mening är alldeles oriktigt återgifven. Jag nämner detta icke
derföre, att jag finner mig stött af detta förbiseende; utan derföre
att man föreburit såsom orsak till det långvariga dröjsmålet med
besvarandet af R. o. Ad:ns återremiss, den omständighet att LagUtsk.
nödgats afvakta R. o. Ad:ns prot. Nu visar det sig likväl
att LagUtsk. aldrig läst de hos R. o. Ad. förda prot:r, ty i sådan
händelse hade Utsk. icke kunnat låta komma sig till last ett sådant
förbiseende, som det af mig anmärkta. Utskis dröjsmål måste således
haft andra orsaker. I detta afs:de kan det också vara eget
nog att till minnes anteckna, att den; som längst uppehöll justeringen
af R. o. Ad:ns prot. och sist aflemnade sitt yttrande var
just LagUtskts Ordf:de. Den, som i främsta rummet, borde tillse
219
Den 12 December f. m.
att ärendet blefve ordentligen till slut bragt, är den som förorsal<ar
dröjsmålet med dess afgörande. Gr. Sparres upträdande i denna
fråga Sr icke utan sin märkvärdighet, och torde böra något belysas.
Hvilken mening, Gr:n yttrat då frågan första gången förevar
i Utsk., känner man icke; men Utsk:s Betänk, uplyser att Gr;n
deremot sig reserverat, utan att likväl med ett ord omnämnes syftningen
af denna reservation. Made han då ännu icke stadgat sin
öfvertygelse? Eller ville han hafva fria händer här? Man kan möjligen
erhålla en förklaring härå, om man erinrar sig, huruledes
Gr. Sparre handlat på detta rum. Först talade han nemi. för afslag
å K. M:s Propos. men sedan pluraliteten yttrat sig för densamma,
kastar Grin genast om och förenar sig med mig i begäran
om återemiss. Detta var således andra meningen, och när vi läsa
det nu ifrågav:de Betänk., finna vi att Hr Grun icke reserverat sig
deremot, utan att han i stället biträdt den tredje meningen, som
blifvit framställd af Hr Adlercreutz. Hvad är orsaken dertill, att
den, som R. o. Ad. utsett till Ordfide i LagUtsk. är i afs:de på
sin öfvertygelse så vacklande, att han kunnat yttra tre olika meningar
om en och samma sak? Jag vet det icke; men jag tror att
saken möjligen kan förklaras på , e 11 sätt, och jag hemställer till
den värde Grin sjelf, om icke detta verkligen är det enda. Det
vore nemi., att ban föresatt sig att, kosta hvad det vill, öfverändakasta
K. M:s Propos. Men skall R. o. Ad. i detta afside gå honom
tillhanda. Skola vi nu, genom att bifalla Utsk;s hemställan,
förhindra frågans lösning genom omröstning i Förstärkt LagUtsk. och
således lemna utan svar en K. M:s propos., eller, med andra ord,
rent af kasta den under bordet. Jag får nemi. fästa upmärksamheten
derpå, att ett bifall till Utskis betänk, hetyder detsamma
som att begrafva hela saken.
På grund af hvad jag nu anfört, yrkar jag afslag å Utskis
Betänk, och bifall till K. M:s Propos.
Frih. Armfelt, Magnus: Då denna fråga sednast hos R.
St:r förevar, blef, på sätt ifrågav:de Betänk, jemväl utvisar, K. M:s
Propos. bifallen af Bonde- och BorgareSt., Hr Adlercreutz’s reservation
antagen af PresteSt. och Betänk, äterremitteradt af R.
o. Ad., som jemväl antog samma reservation. När frågan således
företogs inom Utsk. till förnyad behandling, syntes mig tydligt,
att det förhållande inträffat, hvarom 49 § 4 mom. RiksdisOrdnomnämner,
och frågan hade alltså i enlighet dermed bordt behandlas,
hvilket jag ännu anser hafva varit öfvervägande med Grundlagens
ord. Men då denna min åsigt icke kunde göra sig gällande
inom Utsk., utan jag måste ingå i pröfning af hufvudfrågan,
sökte jag göra mig reda för chanserne för bifall till K. M:s Propos.
eller, i händelse den sednare icke kunde blifva R. St:rs beslut,
det icke vore bättre, att hela frågan vid denna Riksdag förföll,
eller ock om Hr Ad!ercreutz’s förslag borde antagas. Vid bedömande
af denna fråga tillhörde jag dem, som ansåge, att
om K. M:s Propos icke kunde genomdrifvas, vore det bättre att
något än intet erhölles. Vid öfvervägande af chanserne för bifall
Den 12 December f. m.
213
eller afslag, fann jag, att om R. o. Ad. fattade samma beslut som
PresteSt., skulle 2 Ständ stanna emot 2, hvarvid frågans lösning
i lyckligaste fall skulle hero af votering i Förstärkt Utsk., hvilket
jag i det längsta ville undvika, en åsigt som ytterligare vann stöd
af personer för hvilka jag hyser den största aktning. En annan
betänklighet upstod hos mig äfven, nemi. att om 11. o. Ad. frångick
sitt förra beslut och antog Ur Ädlercreutz’s förslag, kunde
Borgare- och BonrieStm till följd af inbjudning jemväl antaga detsamma
och således ett steg vara taget för att bringa frågan till
någon lösning vid denna Riksdag. Sedermera har det dock visat
sig alt dessa 2:ne Stånd, oaktadt Utslcs inbjudning, vidhållit sina
fattade beslut och sålunda bortfört det skäl, som åtminstone för
mig förefanns för biträdande af Utslcs Betänk.
Under frågans behandling på detta rum förra gången har jag
angifvit skälen, hvarföre jag önskar framgång åt K. M:s Propos.,
hvilken synes mig ingalunda för vidsträckt utan snarare tvertom,
och några skäl till frångående af denna min åsigt hafva ännu icke
förekommit, hvarföre jag ånyo yrkar bifall till K. M:s Propos.
Hr von Francken, Aug. Alfred: Nogsamt inseende, att
mina tankar i denna fråga icke inverka på R, o. Ad:ns beslut,
vill jag dock öppet framlägga dem. Enl. min åsigt förfelas ändamålet
med den Kongl. Proposm, om Hr Adlercreutz’s förslag antages,
ty skall en qvinna, för alt blifva myndig, vara förbunden
att hos Domstolen anmäla denna sin önskan skola många derifrån
afhålla sig. Man tanke sig en qvinna, som intill 25 år varit i
beroende af sin förmyndare och anser sig stå i tacksamhetsskuld
hos honom för allt besvär med henne. Är förmyndarskapet inkomstbringande,
så vill förmyndaren icke lemna det. Han utmålar
för henne alla de faror, som förestå henne i följd af hennes
myndighet. Yerka icke dessa skrämskott, så finnes en annan hållhake,
nemi. tacksamheten. Biir åter qvinnan myndig vid 25 års
ålder, så försvinner allt detta obehag. Jag yrkar obetingadt bifall
till K. M;s Propos. och afslag å LagUlskrs förslag.
Hr Adlercreutz, Axel: Jag förbigår hvad en ledamot här
yttrat, och beklagar blott, att man på detta rum skall få höra
dylika tillmålen.
Denna fråga är utan all gensägelse af största vigt, och man
har sagt, att qvinnan genom myndighet vid viss ålder skulle lyftas
till en förut icke ernådd höjd af intill igen s och moralitet, likasom
man å andra sidan påstått, att qvinnan under nuv:de förhållanden
kommit i besittning af de egenskaper, som fordras för bestämmelse,
och att genom antagande af den Kongl. Propos. hon skall ryckas
derifrån och dragas in i affärslifvet, denna tummelplats för det starkare
könet; m. e. o. hon skall förlora denna skärhet, som utgör
hennes skönaste prydnad. Jag bekänner öppet, att. jag anser tiden
ännu icke vara inne att införa en lag, hvarigenom qvinnan göres
myndig vid viss ålder. Det förefaller mig uppenbart, att då personer
med utmärkta insigter omfatta principen af qvinnans myn
-
211
Den 12 December f. m.
dighet, böra de åtminstone inom sin krets söka göra denna princip
gällande, såvida icke qvinnan med den finkänslighet, som bos henne
är ett så utmärkande drag, skall vika undan för den. Gör hon
det icke, så är det klart, att förslaget är förtidigt framkommit.
Det egna förhållandet är dock, att jag icke hört någon enda, som
icke erkänner att för de förmögnare klasserne en lag om ovilkorlig
myndighet för qvinnan icke skall vara gagnelig, men väl för
de lägre. Om nu så är, så är äfven klart, att om lagen visar goda
resullater inom de lägre klasserne, skola de andra snart komma
efter, eller med andra ord lagen äfven för dem visa samma resultater.
Emot det nu framlagda förslaget har man anmärkt, att om
qvinnans myndighet göres beroende af en anmälan hos domstolen,
skall hon, när hon vill ingå transaktioner förete bevis om sin
myndighet. För att ingå i handel och vandel behöfves icke sådant.
Det fordras endast vid uprättandet af kontrakter o. m. d.
och jag frågar, om man i allmänhet, då man med en karl ingår
afhandlingar, icke gör sig reda för om han är myndig, om han är
en redbar man o. s. v. Dessutom hör ibågkommas, att i Utskts
förslag finnes den garanti, att den qvinna, som en gång kastat sig
in i affärer, qvarstår såsom myndig, och skall hon åter upböra att
vara myndig, måste hon framstå såsom en misslyckad spekulant
på sin förmåga att sköta affärer. Annorlunda är förhållandet om,
K. M:s Propos. antages, ty då beror det af qvinnans godtycke att
blifva myndig och åter omyndig. Det är visserligen sannt, att
en till myndig ålder kommen karl kan på egen begäran åter varda
omyndig, men detta innefattar endast ett erkännande af honom
att han icke kan vara myndig. Om nu en karl icke vill sköta
sina affärer, men vill undvika skammen att synas som han icke
kan vårda dem, och företer bevis af 2 trovärdiga personer att han
sköter sina angelägenheter väl, betviflar jag, att någon domstol
endast på hans begäran förklarar honom omyndig. Då en omyndig
förklarad person åter vill blifva myndig, höras nu vanligen
förmyndaren och hans närmaste fränder, men efter det Kongl. Förslaget
skulle det bero af qvinnans godtycke, att en gång myndig
vorden åter blifva omyndig.
Då frågan förra gången förevar på detta rum framställdes den
anmärkn., att om en qvinna endast på grund af sin anmälan hos
Domstolen blefve myndig, men icke omtalade detta för förmyndaren,
skulle 2:ne personer komma att sköta hennes angelägenheter.
Svårligen lärer hon väl kunna underlåta att omtala det för sin förmyndare,
men om hon än skulle göra det, lärer väl hennes myndighet
snart nog blifva honom bekant. Jag vill icke längre uppehålla
Hrrme utan anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Cederschiöld, Fredr. Aug.: Lika med en annan talare
anser jag, att denna fråga förr må hvila till en kommande
Riksdag än att Hr Adlercreutz’s förslag antages,. emedan jag anser
det motarbeta lösningen af denna fråga. Hvad åsyftar väl Hr Adlercreutz
med sin reservation? Jo! att qvinnan icke skall förlora
Den 12 December f. m.
den skärhet, som utgör hennes skönaste prydnad. Jag kan likväl
icke inse, huru denna önskan skall kunna realiseras genom
hans förslag, ty erkännes qvinnans myndighet som en mensklig
rättighet mäste ett dylikt erkännande vacka hennes tacksamhet,
och hon vinlägga sig om att förtjena detta köns aktning och tillgifvenhet.
Den af reservanten förutsatta eller rättare formade förlust
af qvinnans skärhet kan således icke förefinnas med mindre
än att hon till en viss grad emaneiperat sig, och efter reservantens
förslag måste en sådan emancipation föregå hennes beslut
att göra sig myndig. Jag har vid ett föreguie tillfälle nämnt, att
min erfarenhet är fullkomligt motsatt den raan här updukat för
oss, och jag vill anföra ett exempel. En ung qvinna, icke 25 år
gammal, hade en förmögenhet af några 10,000 Rdr, sorn hon vilie
använda till drifvande af en handel för betryggande af sin ålderdom.
Hennes förmyndare upbjöd hela sin förmåga att omintetgöra
hennes förslag. Hon köpte emellertid ett litet lager af varor
och genom Kongl. Resolution blef hon efter mycket krångel myndig
och har lyckats så, att hon nu har mycket utgrenade affärer
på landsorterne. Har nu denna affärslusla, hvilken benämning
jag dock icke vill begagna utan endast omtanka om sin framtid,
jäfvat de mera fina egenskaperne hos henne. Hon är ännu en
fri qvinna och hennes bröllopp var utsatt till denna höst, men
hon hade fått en bröståkomma, den hon förmodade vara lungsot.
Ilon var nog ädel, nog omtänksam för att icke i sorger och bekymmer
inkasta den man hon gifvit sin tro, utan ville hon först
öfvertyga sig om, att hon icke hade någon bröstsjukdom och upsköt
alltså det tillernade äktenskapet. Jag har velat anföra detta
såsom ett exempel. För öfrigt föreställer jag mig, att K. o. Ad.
i dag icke har annat syftemål än att pröfva eller utforska opinionen
med afs:de på denna fråga. Nåväl hvad finner man då? Jo!
K. SI. inkom till R. St:r med ett förslog: LagUtsk. godkänner det,
hvarefter det antages af 2 Stånd. Det ena af do öfriga Stånden
förkastar visserligen förslaget, men på hvad sätt? Jo! de fleste,
som yttrat sig i ämnet, yrkar bifall lill den Kongl. Propos:n och
endast några få talare yttrar sig emot densamme, så att många
med mig trodde att vid en blifvande votering utslaget skulle blifva
annorlunda. Således kan man taga för afgjordt, att 3 Stånd varit
för det Kongl, Förslaget eller åtminstone 1%} varit emot det. Äfven
den allmänna pressen har varit för det Kongl. Förslaget. En
annan anledn. för mig ali antaga della förslag, är att jag tror detsamma
hafva utgått från K. M:s Propos. att det är en af de många
sköna tankar, som utgått från Honom. Jag yrkar bifall till K.
M:s Propos.
Hr Printzensköld, Carl: Fordom följde man den grund
sats i lagstiftningsfrågor, att iakttaga varsamhet vid öfvergång
från en sekelgammal lagstiftnings-princip till en alldeles motsatt.
Deraf visade sig äfven den lyckliga följden att sällan några nyligen
utfärdade lagar behöfde antingen förändras eller genast efter
utfärdandet återtagas. Man följde då icke dagens opinion utan
216
Den 12 December t. m.
begrundade hvad sorn var nyttigt för folket utan afs:de på dagens
opinion. Nu åter har ett motsatt förhållande gjort sig gällande.
Nu skall hela verldens tankar inhämlas öfver en princip. Man
vill omstörta utan att anlaga något rättssystem till grund. Jag
är .lycklig nog att icke kunna följa med en sådan lagstiftningsprincip.
Den siste talaren har såsom skäl för antagande af den K.
Propos:n anfört, hurusom serdeles i tryck, ja i allmänna tidningar,
förslaget blifvit förordadt, och hvilka i tryck meddelade utgjutelser
har han förklarat vara ett uttryck af den allmänna opinionen i
landet. Jag delar icke denna åsigt. Jag har äfven någon erfarenhet
om opinionen i landet och jag har hört många qvinnor
yttra, hvartill tjenar väl vår myndighet så som K. M. föreslagit
den. Vi kunna ju blifva myndiga ändå, om vi så önska. Att
mot vår vilja göra oss myndiga, det trodde vi icke vara behöfligt,
Jag är nog gammalmodig för att gå varsamt tillväga, då fråga är
att öfver bord kasta seklersgamla lagar för att införa andra på
splitter nya principer byggda. Jag anser icke nyttigt, att qvinnan
lemnäs lika vidsträckta lagar som mannen. Vill man för
grundsatsen skull, som man älskar, vidtaga en dylik förändring,
må man åtminstone gifva sig tid och patientera sig, som Fransmannen
säger, på det man icke brådstörladt åstadkommer lagar.
Såsom en öfvergång till något bättre anser jag Hr Adlercreutz’»
förslag lämpligt. Enl. detsamma är qvinnan de jure omyndig, men
hon kan blifva myndig när hon så önskar efter 25 års ålder utan
att slägt eller förmyndare kunna vägra henne det, och de förespeglade
svårigheter, som skola möta bennes önskan att vinna denna
rättighet, äro hvarken större eller mindre än de, som möta henne,
då hon vill återgå till det omyndighetstillslånd, hvarifrån hon måhända
mot sin vilja blifvit befriad. Såsom ytterligare skäl för
antagande af den K. Propos:n bar man anfört, att något exempel
icke funnes derpå, att en myndig förklarad qvinna till sin skada
missbrukat sin myndighet och man har äfven upgifvit exempel.
Afven jag har erfarenhet af det allmänna lifvet och lärt känna förhållandet
inom den qvinliga fördelningen af nationen. Jag skall
alltså vedergälla den värde exempel-upgifvaren med 2 andra
exempel i alldeles motsatt rigtning. För några år sedan funnos
nemi. här i hufvudstaden 2:ne bedagade fruntimmer, ty de innehade
nära nog den dubbla åldern som, vid hvilken här är fråga
om att kalla qvinnan myndig. De hade en obetydlig förmögenhet,
men lefde deraf lugna och belåtna. Efter en afliden slägtinge
lingö de genom testamente 6,000 Rdr Bko, hvaraf de endast skulle
åtnjuta räntan, emedan kapitalet efter deras död skulle tillfalla
andra den aflidne testamentarier. Desse 2:ne fruntimmer lyckades
dock genom aftal med de andra test.amentarierne att åtkomma hela
kapitalet, som af deras förmyndare insattes i JustitieColhm här i
Stockholm emot 5 proc. ränta. Efter några års förlopp meddela
dessa fruntimmer förmyndaren, att deras bror, som är en galant
man, ville köpa en egendom, och att de önskade blifva myndiga
för att uttaga kapitalet och låna det till honom. Förmyndaren
Ben 12 Dceember f. m.
217
svarade: jag känner eder bror bättre än J och blifven J myndige,
skall det icke dröja många år förr än J förlorat hela kapitalet.
Dervid stannade saken. Eller ett par års förlopp öfverlemnads*
förmyndaren förmvnderskapet till en annan, som tillstyrkte dessa
fruntimmers önskan att blifva myndiga. Af hvad orsak känner jag
ej, men ordfiden i JustitieColkm, Lagman Ullberg, misstänkte, att
någon list dem ovetande var dold under deras önskan att blifva
myndiga, hvarföre han frågade deras förre förmyndare, hvad som
föranledt dem att vilja blifva myndige. Denne svarade, att de
ville uttaga kapitalet för att lemna det till brödren, och att om
deras önskan vill fores skulle de snart falla fattigförsörjningen till
last. På grund häraf blef deras ansökning afslagen af JustitieColhm
på det sätt, att Colkm förklarade sig icke vilja understödja ansökningen
hos K. M., men den nya förmyndaren, som möjligen ville
hafva något med af kapitalet, tillstyrkte ntyndlingarne att vända
sig till K. M, Så skedde och ehuru JustitieColhm efter erhållen
remiss af handlingarne vidhöll sitt afstyrkände af bifall till ansökningen,
biföll likväl K. M. densamma, som var naturligt i följd
af den då rådande förkärleken för LagKommitléns förslag, och mine
Hrr! den förre förmyndarens förutsägelse slog till punkt och pricka
in, så att dessa båda fruntimmer måste flytta på landet och lefva
hos anförvandter. Den ena dog kort derefter men den andra lefver
ännu som ett nådehjon. Ar nu icke detta exempel lika godt som
Hr Cedersohiölds? Ännu ett exempel. En något öfver 25 års
qvinna, som hade 50.000 Rdr, omtalade för sin förmyndare, att
hon lofvat en nära anförvandt 10,000 Rdr; emedan hans obestånd
eljest vöre för handen, hvarföre hon önskade att från JustitieColhm
utfå detta belopp och bifölls icke detta ville hon blifva myndig.
Förmyndaren svarade, att han endast 1 år haft förmvnderskapet,
och hans pligt fordrade alt vårda hennes förmögenhet till hennes
bästa, hvarföre ban afslog hennes begäran. Hon förklarade då, att
bon ville blifva myndig, och förmyndaren sade sig vilja icke förorda
ansökningen utan i stället framhålla den fara hon löpte, och
oaktadt förmyndarens och andras afstvrkande tillstyrkte JustitieColhm
hennes ansökning och Högsta Domstolen förklarade henne myndig.
Följden blef att irke ens £ af hennes förmögenhet återstår, ty den
är förslörd af den der anförvandten. Med kännedom om sådana
förhållanden, hvarpå flera exempel skulle kunna upgifvas, och da
vi af tidningarne se, hurusom myndiga blifna fruntimmer måste
försättas i konkurstillstånd, så må man betänka sig innan det nya
förslaget antages. Man förespeglar oss väl, att förmyndare skola
göra alla möjliga svårigheter emot qvinnans myndighet. Jag måste
beklaga, att man framdrager skäl, hvilka innefatta anklagelser emot
förmyndare att icke vilja upfylla sina åligganden. Det är med få
undantag en oförtjent förebråelse mot vårt kön, och skulle en förmyndare
se mera på egna än myndlingens fördelar, har qvinnan
likasom hvarje annan omyndig rättighet att blifva qvitt en sådan
förmyndare, och tvifvelsutan skall hon nog finna vänner, som hjelpa
henne.
218
D«n 12 December f. m.
Man har Sfven sökt inverka på R. o. Ad. genom påståendet
att omfqvinnan vid 25 års ålder göres myndig, skall hon blifva
mera tacksam och visa mera tillgifvenhet emot det andra könet.
Hade denna tillgifvenhet icke funnits emellan könen, så skulle vi
nu icke här rådslå om den saken. Min tro är äfven, alt denna
tillgifvenhet emellan båda könen icke bevaras genom qvinnans myndighet
utan genom egenskaperna hos könen.
På grund af alla dessa skäl afstyrker jag bifall till det K.
förslaget, men då jag vill beträda hvarje förslag, som innefattar
ett öfvergångsmedel, röstar jag för antagande af Hr Adlercreutz's
reservation.
Hr Frih. o. Ordftden tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Raab, Adam Christian: Afven jag ogillar de förebråelser
man här framkastat emot Utsk. för det alt det afgifvit
detta förslag. Tvertom böra vi derför vara Utsk. tacksaihma, enär
jag och många med mig befarade, att frågan inom Utsk. icke skulle
få ens denna utgång. Deremot måste jag anse att, då Utslcs
ordf:de, som har ett stort inflytande derinom, icke reserverat sig,
detta bevisar, att han är på en öfvergång, som tyckes vilja bedja
godt för förslaget. Min öfvertygelse grundas icke på tidnings-artiklar
eller referater om discussioner här eller annorstädes, utan
den är gammal och grundad på iakttagelser såväl inom egna anhöriga
som inom sa m hä lisl i f vet, ty jag har funnit qvinnans
omyndighet vara lika litet nyttig som rättvis. Nekas kan icke,
att inom familjen dottren vid 21 år har lika godt och lika mycket
omdöme och förstånd som brödren vid samma ålder, och då
man nu icke vill gå längre än att tillerkänna henne vid 25 år
samma rättighet som nu tillkommer brödren vid 21 år, tror jag
icke, att vi gå så brådstörtadt tillväga som siste talaren förmenar.
Se vi på verkningarna af detta förslags tillämpning på olika klasser
af förmögenhet, så, hvad först angår de högsta klasserna, är
det nogsamt bekant, att högst sällan en myndighetsförklaring der
ifrågakommer för en qvinna vid 25 år, emedan do fleste vid den
åldern få en ordinarie förmyndare d. v. s. att de blifvit gifte.
Skulle de åter vara ogifta, så erhålla de nog biträde af anförvandter
i vårdandet af deras egendom. Deremot är antalet af
ogifta qvinnor vid 25 års ålder störst inom den icke förmögnare
klassen men just för dessa är det af vigt, att dem beredes utväg
att kunna försörja sig sjelfva, hvarifrån de genom nu gällande lag
äro i mångfaldiga hänseenden förhindrade. BondeSt. har obetingadt
antagit K. M:s Propos. och går jag till den tjenande klassen,
så säger mig min erfarenhet, att de fleste, som fått ett litet arf,
sakna förmyndare. Personer med någon förmögenhet vilja icke
åtaga sig dylika updrag, och jag påstår att | af tjenande klassens
qvinnor förlora största delen af deras ringa arf just derföre att de
icke fått goda förmyndare, hvaremot, om en qvinna kan förvärfva
Den 12 December f. m.
sig någon förmögenhet, bon insätter den i Sparbanken, och säkert
är, bon förvaltar den ganska väl.
Man bar sagt, att en i affärslifvet inkastad qvinna skall förlora
den skärhet, som utgör hennes största prydnad. Jag delar
icke denna åsigt. Jag vill visst icke förneka, att en qvinna, som
uteslutande egnar sig åt affärer, kan förlora denna skärhet, men
icke är väl iletta en gifven följd af hennes myndighet. Gå vi till
familjlifvet frågar jag, hvilken qvinna är angenämast, hvilken upfyller
bättre sin pligt än den, som fått någon bildning, som förstår
sköta sitt hus och deltaga i mannens affärer och deri biträda
honom. Åtminstone har jag den erfarenhet, att den qvinna, som
på en gång väl förstår att sköta sitt hus, ganska ofta är den älskligaste
i salongen. Man har äfven sagt, att tiden ännu icke är
inne att bifalla det K. förslaget, men när skall väl den tiden
komma. Mig synes det vara ett godt bevis på alt denna tid nalkas,
att Hr Printzensköld som förra gången yrkade så skarpt afslag
å K. M:s Propos., nu begärt bifall till Hr Adlercreutz’s förslag,
och då denne talare så långt gått, tror jag, att R. o. Ad.
kan tryggt taga ett steg längre. Samma talare sade äfven, att
det icke vore nyttigt, att qvinnan erhåller samma rättigheter som
mannen. Rättigheterna blifva enl. K. Förslaget likväl olika. Mannen
blir vid 21 år myndig, äfven om han icke kan skrifva sitt
namn, och är det då rätt att vägra qvinnan myndighet vid 25
år. Hr Printzensköld.? anförda exempel anser jag haltande, emedan
förmyndarne der voro orsaken till den inträffade olyckan, och
dessutom finnas tusentals exempel på männer, som vid 21 års
ålder förstört sin förmögenhet. Jag vill icke längre uppehålla St:t
utan förklarar, att jag i valet emellan Hr Adlercreutz’s förslag och
det Kongl. Jemnar min röst för det sednare.
Hr Carleson, Erik Henr.: Ender åberopande af hvad
jag, då frågan förra gången här förevar, yttrade, vill jag nu endast
inskränka mig till begäran om afslag å både K. M:s Propos.
och Utsk:s nu förev:de förslag.
Frih. Creutz, Stephan: Jag har redan uttalat mina åsigter
i ämnet och vill nu hänvisa till de vid Betänk, fogade reservationer.
Hr Hjerta, Lars: De ledamöter af detta Stånd, som i yngre
år studerat en mycket klassisk men lika tråkig bok, som heter
Cicero de oratore, torde erinra sig, att den innehåller en afdelning
benämnd prseoratio och en annan, som kallas capitore benevolentiane.
Min värde granne till höger har hållit en sådan praeoration
i sitt afgifna yttrande, vid hvilket jag anhåller att få fästa
mig några ögonblick. Såsom en motsats till vår tid har han framhållit
den gamla doctrinen, att man bör iakttaga stor varsamhet
vid införandet af nya lagar. Just denna varsamhet har ännu i
våra dagar uppenbarat sig och det är äfven den, sorn föranledt
den långsamhet, hvarmed omarbetningen af den tunga Romerska
220
Den 12 December f. m.
lagstiftningen inom Tyskland bedrifves. Den, som läst Dickens
romaner, har i ett af dessa hans arbeten fått en ganska liflig skildring
öfver omarbetningen af Englands lagar. I motsats härtill må
jag erinra om tillkomsten af det största mästerverk i lagstiftningsväg
nemi. Gode de Napoleon, hvilken blifvit bibehållen äfven inom
de länder som numera icke lyda under det Fransyska väldet. Denna
lag utgick icke från någon varsamhet med gamla grundsatser utan
från splitter nya idéer. 1 afsule på denna fråga, eller huruvida
qvinnans myndighet är en splitter ny grundsats, får jag erinra
om den långa tid, som fö i flutit, sedan denna fråga först blef väckt
och qvinnan i andra länder blifvit förklarad myndig. Så att varsamheten
synes icke vara förbisedd.
Då nu denna fråga för andra gången behandlas af R. o. Ad.,
synes mig hvarje talare böra så mycket möjligt är undvika en repetition
af hvad som förra gången yttrades, och uteslutande hålla
sig vid de omständigheter, vid hvilka man bör fästa sin upmärksamhet
och som tillkommit sedan frågan sednast här förevar. Dessa
omständigheter bestå deri, att 2 ne Stånd vidblifvit sitt beslut,
och att qvinnans myndighet antagits af FolkThinget och LagTinget
i Dannemark utan någon opposition, så vida jag icke irrar mig.
Jag hörde nyligen min granne till höger enskildt yttra, att klimatet
gör en viss skillnad emellan oss och andra nationer äfven
i afside på denna fråga. Jag fattar dock icke, huru denna fråga
kan bero af klimatet och då jag nu hör, att den värde ledamoten
begär prdet, anhåller jag, att han ville föi klara detta yttrande närmare.
För öfrigt har han förklarat, att han anser sig sjelf både
gammal och enfaldig. Visserligen äro dessa båda egenskaper goda
i ett visst hänseende, men det finnes en annan åtminstone lika
god egenskap, sorn kallas för att - följa med sin tid, och då man
ser hvad hela verlden snart sagdt rundt omkring oss gjort i delta
hänseende, och om man icke har några serskildt bestämda skäl,
vare sig klimatiska eller andra att anföra mot hvad erfarenheten
gifvit vid handen, synes man också böra något jemka roed sig i
gammalmodighet.
Jag erkänner fullkomligt, att Hr Adlercreutz‘s förslag såsom
en medelväg är ett steg framåt, emedan det lemnar qvinnan ett
friare utrymme att blifva myndig. Jag tror således, att om det
utgjorde enda utvägen att komma till något resultat man icke bör
tveka att antaga detsamma. Men vi kunna icke dölja för oss, att
en minoritet finnes, som af fullkomlig öfvertygelse är emot qvinnans
myndighet, och vi skola icke förtänka de Hrr, hvilka yttrat
sådana åsigter, om de genom antagande af Hr Adlercreutz’s förslag
tro sig kunna få hela frågan för denna Riksdag förfallen. För öfrigt
förmodar jag, att St:t med upmärksamhet afhört en ledamots
yttrande, som verkligen slog hufvudet på spiken, då han framhöll
de af Utslcs förslag upkommande olägen heter. Här är icke så mycket
fråga om de bättre lottade klassernes qvinnor utan fastmera allmogens,
och jag måste här framhålla svårigheten för dessa att kunna
erhålla redogörelse af sina förmyndare för deras arfsmedel, hvilket
ock var orsaken dertill, att RondeSt. första gången frågan der före
-
Den 12 December f. m.
221
var nästan enhälligt och nu med stor pluralitet antog K. M:s Propos.
Detta hafva ledamöter af BondeSt. sagt mig, och låter lätt
förklara sig, då man vet, huru HäradsIUr förordna förmyndare,
hvilket tillgår så, att Häradshöfd, och Nämnden nemi. förordnar
en person sorn förklarat sig förut villig att blifva förmyndare, men
är det en ringa arfslott, sorn skall vårdas, eller förhållandet med
egendomen inkrångladt, då vill ingen åtaga sig förmynderskapet
utan Häradshöfdm förordnar då en person. Ar myndlingens förmögenhet
något stor, så möta vanligen icke svårigheter för erhållandet
af förmyndare, serdeles under sednare tiden, då det i allmänhet
varit en stor kapitalbrist, och, då som man säger, bondpalroner
visat sig ganska villige att blifva förmyndare, emedan de
derigenom få medel att insätta i sin rörelse, ehuru de sedermera
haft mycket svårt att göra reda för sig.
Hvad åter angår frågan om de bättre lottade klasserne, så är
i detta afside redan så mycket ordadt, att jag icke längre vill
uppehålla R, o. Ad:ns tid dermed; dock vill jag erinra Hrrme om
ett yttrande af Ordfiden i Utsk. då frågan förra gången här förevar.
Han sade nemi.: att ingen af de fruntimmer, med hvilka
han talat, yttrat önskan att blifva myndige. Sedan den tiden har
äfven jag sökt uplysningar i detta hänseende och de fruntimmer
med hvilka jag samtalat i ämnet, hafva uttryckt en motsatt önskan.
Så att hvad man i detta hänseende yttrat synes föga bevisande.
Likaså tror jag att de här anförda exemplen för och emot medgifvandet
af qvinnans myndighet icke tjena till något, åtminstone
kan något bestämdt omdöme derpå icke grundas. Men deremot
tror jag att man alltid bör fästa sig vid den gamla regeln, att
missbruk icke kunna uphäfva en rigtig grundsats, och jag förstår
i sanning icke huru man kan anse det vara en förmån för qvinnan,
att hon beröfvas en rättighet. Detta smakar något litet af
skrymteri. Man tillåter ju männerne vid 21 år, de må föröfrigt
vara så okunniga som helst, att sköta sin egendom, hvarföre kan
då icke qvinnan vid 25 år få samma rättighet, och om man genom
antagande af Hr Adlercreutz’s öfvergångs-förslag erkänt principens
rigtighet, förstår jag icke, hvarföre man icke vill taga steget
fullt ut och tillerkänna qvinnan myndighet vid 25 år. Jag
vill icke längre uppehålla tiden utan anhåller om bifall till K.
M:s Propos.
Gr. Sparre, Erik: Det sätt, hvarpå dagens discussion blifvit
öpnad, skulle möjligen kunnat fresta mig att lemna svar på
de emot mig rigtade anfallen, såvida min aktning emot St:t icke
förbjöde mig detsamma. Jag vill icke dermed oskära R. o. Ad:ns
öron, utan förbigår med tystnad anfallen af en person som synes
icke kunna återhållas af annat än Landtm:s-k!ubban. Dock vill
jag i Prot. hafva bevaradt, att Utsk. behandlat denna fråga med
den sorgfällighet och noggranhet dess vigt kräfver. Utsk. har tagit
kännedom om It. o. Ad:ns förra gången afgifna yttranden genom
en ledamots referering deraf och sålunda tillgår alltid inom
.Utsk., ty skulle discussioner så digra som i denna och religions
-
222
Den 12 December f. m.
frågan genomläsas, skulle i sanning ingen åhörare finnas i Utsk.
vid slutet af läsningen. Man har derföre ansett lämpligare, att
innehållet kort men fullständigt refereras af en ledamot. Huruvida
uti denna fråga någon väld vid refereringen visats, derom
må Utsk:s ledamöter döma. Jag tror åtminstone att så icke skett.
Att jag på något sätt skall hafva fördröjt återremissen till Utsk.,
är icke enl. med verkliga förhållandet, ty mitt yttrande justerades
långt innan discussionen inkom till Utsk.
I sjelfva saken har jag förut yttrat mig och kan således vara
kort. Denna fråga är en af dem, der icke allenast man fäller sitt
omdöme efter fakta, efter olika åsigter, utan äfven de olika samhällsldassernes
intressen möta. Hvad nu först angår åsigterne,
hafva anhängare af nuv:de lagsiftningen ansett den böra följa den
fingervisning högste lagstiftaren, naturens Herre, genom de olika
anlagen och egenskaperne hos de båda könen, tyckes lemna vid
bestämmande af de olika sfererne för deras verksamhet. Anhängarne
af denna åsigt säga, att denna rigtning utåt, som är förnämsta
hufvuddraget hos mannen, detta rastlösa sträfvande, detta
äflande att komma till ett mål stundom på långt afstånd och med
förbiseende t. o. m. af det närv:de, ehuru just detta mål mången
gång icke svarar emot de förhoppningar man gjort sig, denna företagsamhet,
hvarmed man älskar att försöka chanserne af med- eller
motgång, tyckas tillkännagifva, att mannen fått sin verksamhet
anvisad i det yttre, i affärslifvet, och just der hemtar mannen erfarenhet,
gör mannen sin upfostran för denna sin verksamhet. Under
de år vår upfostran vanligen pågår, danas vi icke till affärsmän.
Vi veta alla, att vi i allmänhet icke uudervisa våra söner i affärslifvet,
utan de få sjelfva der göra sin upfostran icke alltid utan
förluster, men på detta sätt vinnes den erfarenhet, som ovilkorligen
fordras för att sköta affärer. Gå vi åter till qvinnan, så finna
vi, att hennes finkänslighet, hennes svagare natur, drager henne
från det yttre lifvet, hvilket ofta är henne motbjudande, hvilket
äfven bevisar, att hon icke är ämnad att deltaga i det offentliga
lifvet i affärslifvet. De få qvinnor, som i det offentliga lifvet upträdt,
hafva fallit offer för sin känsla, för den mindre varsamhet, hvarmed de
gå tillväga. Jag tror ej, att exemplet af Charlotte Corday, många
andra att förtiga, icke är upmuntrande, och säkert är, att detta
skall blifva qvinnans lott, så snart hon inträder i det offentliga
lifvet. Man skall mot mig sannolikt icke underlåta att åberopa
andra länders exempel. Jag svarar: der finnas många inrättningar
som vi sakna t. ex. notariater, familjeråd o. s. v. och om icke så
sällan skeppsbrott i affärer inträffar, så är det just med qvinnan,
ty det sker vanligen tyst. Hon skriker icke såsom mannen öfver
sin olycka, utan skeppet går lugnt fram emot bränningarna och
den brutna stängeln sjunker utan att lemna ett ljud ifrån. Tilläfventyrs
skall man förebrå mig öfverdrift, men jag erinrar Hrrme
om de många exempel vi äga derpå, att hustrur, hvars fäder eller
förmyndare genom äktenskapsförord sökt bevara deras egendom,
genom sina namns åtecknande å skuldebref gjort dessa förord om
irntet. Man svarar mig troligen härpå, att förhållandet emellan
Den 12 December f. m.
223
man och hustru härtill är orsaken, men om en vän en broder beder
en qvinna om hennes namn, månne hon vägrar det? Hennes medlidande,
hennes hjertlighet, som just är grunddraget i hennes väsende
bjuda henne att lemna den begärda hjelpen. Nu har man
sagt, att just detta vill man förekomma genom en annan upfostrsn,
ty qvinnan skall upfostras för affärsiifvet. Jag åtminstone kan icke
fatta denna upfostran. Vill man väl att qvinnan från sin barndom
skall vänjas vid affärsiifvet? Skall hon sättas på ett handelskontor?
På det sättet upfostras i allmänhet icke mannen, men möjligen
vill man nu göra försök med qvinnan i detta hänseende. För
20:do gången har man i dag sagt, att qvinnan skall upfostras, att
hon skall veta sig vara en sjelfständig varelse, när hon skall blifva
myndig. Ar hon väl icke en sjelfständig varelse äfven nu, ehuru
hon icke vårdar sitt gods, sina affärer? Är hennes bestämmelse
någon annan, hvarföre kan hon då icke få blifva hvad hon bör
blifva? Man har så mycket talat om qvinnans felaktiga upfostran.
Enl. min åsigt kunna vi med mera skäl klandra vår egen, och
anställa vi en jemförelse emellan qvinnan och mannen, måste vi
erkänna, att qvinnans verksamhet är lika stor, lika säker, lika
rastlös inom sin krets som vår verksamhet der vi utöfva den. I
hemmet skall hon vara den värmande, förmedlande, den lifgifvande
anden; skall hon förmedla stridiga åsigter: der är hennes plats
och för en sådan verksamhet anser jag den Svenska qvinnan i allmänhet
väl upfostrad. Är det detta man vill undvika? Skall hon
beröfvas denna renhet, denna fromhet, denna innerlighet, som är
hennes skönaste prydnad? Skall hon göras lika kall, lika känslolös
som vi? Från en sådan qvinnans upfostran hoppas jag, att vi må
befrias. Hvem har icke sett en moder upfostra sina barn; hvem
har icke hört dessa naiva, ofta spetsiga frågor, som barnen göra
henne, vid hvilkas besvarande hon begagnar tillfället att i barnets
själ nedlägga en religiös tanke, en from känsla. Då jag någon
gång hört dessa frågor, har jag frågat mig sjelf, hvarföre ställas
dessa spörsmål uteslutande till modren. Det synes, som om barnet
hade mera förtroende till modren eller likasom om en slags
instinkt sade barnet, att om det också kan få svar af fadren, som
mera tillfredsställer hufvudet, lemnar modren det som mera tillfredsställer
hjertat, och just denna inplantning af kärlek och religiositet
hos barnet synes mig så vigtig, att de måste öfverväga
alla andra känslor. Inplantas icke dessa känslor hos barnet, så
bibringas de sedan icke under lifvets isande strider, och vi blifva
endast kalla och egoistiska. Dessa långa tal om upfostran äro således
enl. min åsigt endast fraser, ty säkert är, att qvinnan icke
mera än mannen kommer alt upfostras för affärsiifvet.
Man har talat om qvinnans rätt att blifva myndig. Enl. rättsläran
finnes ingen rättighet utan motsvarande pligt. Hvem nekar
väl, att det är mannens rätt att deltaga i husets angelägenheter,
men han vill begagna sig af denna rättighet, emedan han känner,
att det icke är hans verksamhets-sfer. På samma sätt förhåller sig
med qvinnan i fråga om det yttre lifvet, och hvarföre skall man
då envisas, att lemna henne en verksamhets-sfer, som för henne
224
Den 12 December f. m.
icke Sr den rätta. Härpå svarar nian, att lagstiftaren bör icke
förbjuda henne att träda inom denna sfer. Med detta förbud är
förhållandet sådant, att, på sätt K. M. i sin Propos. säger, det
finnes i lagen snarare som en förmån än som ett tvång. Jag betraktar
det äfven sålunda, ty förbudet innefattar för henne äfven
en rättighet att skaffa sig förmyndare och en skyldighet för männerne
att åtaga sig förrnynderskapot, hvilket de ofta gerna undandraga
sig. Männer finnas, som, för att undvika förmynderskap, begära
att blifva omyndiga. Man säger visserligen, att qvinnan kan
förskaffa sig en god man, men denne har icke samma ansvar som
en förmyndare och således blir han aldrig detsamma som en förmyndare.
Slutligen har man sagt, att männerne böra befrias fiån
bördan af förmynderskapet, emedan deras tid är så uptagen och
qvinnan må sköta sina angelägenheter sjelf. Detta är en mindre
chevaleresk tanke, och jag tror, att vår tid ganska väl medgifver
oss alt åtaga oss förmynderskapet. Afven har man sagt, att det
bör finnas jemlikbet emellan könen. Den kan likväl icke finnas,
ty naturen sjelf har updragit skillnaden, och hvarföre skola vi nivellera
mot naturens anordningar. Jag öfvergår nu tili de starka
intressena.
I fråga härom upstå stora betänkligheter, inom de högre,
förmögnare klasserna är opinionen i allmänhet emot qvinnans
myndighet, derföre att en hvar mer än väl inser, att qvinnan riskerar
för mycket, icke mindre än hela sin välfärd, och man vill
af denna orsak iakttaga varsamhet, men inom lägre klasserne erkänner
jag, att jag funnit motsatsen, och jag måste emot en värd
talares försäkran vidhålla, att af alla fruntimmer inom de högre
klasserne, vid hvilka jag talat, ingen enda önskat att blifva myndig,
hvilket bevisar, att vi vändt oss till olika sujetler. Hvad
beträffar de lägre klasserne erkänner jag, att jag hört dem uttala
önskan, att deras qvinnor må blifva myndiga; men dertill komma
andra orsaker nemi., att om de genom sin myndighet något förlora,
kunna de genom arbete och flit ersätta sin förlust. Jag vill dock
hafva anmärkt, att qvinnan i allmänhet har dispositionsrätt öfver
hvad hon kan förvärfva. Man säger, att i denna fråga de högre
och lägre klassernes intressen strida emot hvarandra, och jag hemställer
om icke Utslcs förslag innebär ett försök, ett steg att gå
de olika önskningarne till mötes utan att såra någon. Skall man
väl lösa frågan på det sätt, att man till förmån för ena klassen
slår den andra för hufvudet. Jag har trott och tror ännu, att
man i lagstiftningsväg bör gå till väga med billigt afsrde på hvad
alla samhällsklasser fordra. Men om jag också icke gör afs:de
derpå, om jag säger, att de flesta qvinnorna tillhöra de lägre klasserne,
så måste jag dock bekänna, att qvinnan för det närvrde
icke är bildad för det yttre lifvet, ty bon saknar den upfostran
som dertill fordras. Kan man då säga att man iakttagit varsam
het,
då myndigheten kommer öfver qvinnan som ett åskslag, ty
mine Hrr våra förhandlingar läsas icke af den stora massan af nationen,
och för dem kommer lagen som ett åskslag, utan att de
hafva
Den 12 December f. m.
225
hafva begrepp derom. Kan det väl dä vara skäl, att lagstiftaren
gör elem myndiga, hvilka lagen nu anser icke kunna sköta sitt
gods? kan det vara skäl att tvinga dem dertill, okunnige om de
mått och steg de böra iakttaga för att bevara sin förmånsrätt i
förmyndarens egendom.
Jag har tillförene redosjort för historiken af denna fråga och
Hr r:ne torde erinra sig, att hon först väcktes af LagKomitéen,
derefter Hoflitne och Högsta Domstolen uti infordrade Utlåt, afstvrkte
förslaget, och LagBeredningen måste omsider afvika från
samma förslag och tillstyrkte att qvinnan, utan att vara myndig,
skulle få råda öfver sin årliga inkomst. Icke mer än 10 år hafva
■förflutit, sedan LagBeredningen slutade sina arbeten, och hafva
åsigterne under, den tiden undergått en så betydlig förändring.
Frågan har sedan förevarit viri flera Riksdagar, men alltid fallit.
Vid sista Riksdagen antogo R. St:r den modifikation, att qvinnan
för att blifva myndig endast behöfde anmäla sin önskan derom hos
Domstolen, men hon skulle hafva upnått 30 år. K. M. fann Sig
likväl icke kunna bifalla förslaget, men 2 år derefter är man genast
färdig att förklara qvinnan myndig vid 23 års ålder utan dylik
ansökning. Hvad erbjuder väl Utslcs förslag? Jo! myndighet
åt qvinnan, sedan hon fyllt 23 år och hon anmält sin önskan hos
Domstolen, och detta förslag synes mig vara en högst klok öfvergång.
Jag kan icke antaga, att qvinnan skall begagna sig häraf
med mindre än hon känner sig förmögen att vårda sitt gods. Emot
förslaget har man sagt, att en far eller förmyndare skall afhålla
qvinnan från en dylik anmälan. Det är en sanning, att mannen
kan missbruka sitt inflytande på qvinnan, och detta är äfven ett
af skälen emot qvinnans myndighet, men derföre att dylika missbruk
kunna finnas, bör väl icke den K. Proposin obetingadt bifallas,
Den här gjorda anmärkn. att med antagande af Utskrs förslag,
qvinnan nödgas ständigt bära på sig prot.-utdr. om hennes
myndighet, kan med lika skäl anföras emot den K. Propostn, emedan
hennes omyndighet då beror på hennes anmälan hos Domstolen,
att hon icke vill blifva myndig, och det blir för henne ganska
svårt att styrka, det hon icke begärt att blifva myndig, ty hon
skall deröfver begära prot.-utdr. för hvarje Ting, hvarje rättegångsdag
från den dag hon fyllt 25 år. Således är bevisningssättet
efter Utskis förslag mycket lättare än efter K. M:s förslag.
Man har äfven talat om andra nationers exempel. Jag vill
följa dem, så vida de äro goda, men är fråga om att från gällande
lagstiftning öfvergå till en annan, anser jag det vara hvarje nations
rätt att vidtaga de åtgärder, som erfordras, oberoende af åsigterne
hos andra nationer. Jag frågar Hrnne, bjuder väl klokheten
att antaga den K. Propos:n för närv:de? är det under tidpunkten
af en financiel kris, då vi gå på en vulkan, qvinnan skall Irampa
sina första steg på affärsbanan? Har man väl betänkt, att alla de
nu omyndiga qvinnors medel skola med deras myndighet blifva
till betalning upsagda, på det de må kunna insätta dem i banken?
Är det klokt, att på detta sätt öka villervallan. Denna kris var
X II. lä
226
Den 12 December f. m.
icke kand vid tillkomsten af K. M:s Propos. och det är representationens
skyldighet att uttala, att under denna brydsamma tid
kunna vi icke antaga en lag, som skall medföra så många medborgares
undergång. Huru man än må se saken synes mig klokast,
att, så vida man icke vill helt och hållet afslå hela frågan
antaga Utskis förslag. Man har sagt, att i andra länder qvinnan
är myndig och att qvinnan der sköter minuthandeln. Detta sednare
är öfverdrifvet, ty om än qvinnor stå i magasiner så förestå
de icke någon minuthandel. Utsk. har fått upbära förebråelser
derför att det framlagt förevide förslag och man har derjemte sagt,
att antagandet deraf skulle innebära en vanvördnad emot K. M.
och R. St:r. För andra gången har man således sagt, alt det är
en K. Propos. som skall fram, och att den fordrar ett annat behandlingssätt.
Det är ett fullkomligt misstag, ty jag behandlar en
K. Propos. och enskild motion på fullkomligt lika sätt. Hvad sorn
är godt lemnar jag mitt bifallj det öfriga förkastar jag. Hvarifrån
frågan utgått är mig likgiltigt. Jag har emedlertid icke väntat
mig att få höra dylika argumenter. Icke heller godkänner jag det
skälet, att, derföre att 2:ne Stånd bifallit K. M:s Propos., detta
blir för mig en anledn. att understödja den så vida jag icke finner
den böra antagas. Jag vill icke längre upphålla Hrrine utan slutar
med anhållan om bifall till Utskis förslag.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då denna fråga
förra gången förevar talade jag för bifall till Hr Ad!ercreutz’s re
servation,
emedan jag ansåg densamma innefatta alla de lördelar
K. M. med Sin Propos. åtyftat. Denna min åsigt har icke undergått
någon förändring. Man har under discussionen framhållit
fördelarne af qvinnans myndighet. Jag tror att meningen härmed
är helt enkelt den, att man vill vända upmärksamheten från sjelfva
hufvudfrågan, ty här tvistas ju icke om rättigheten att blifva myndig
skall medgifvas qvinnan eller icke, emedan tankarne derom
icke äro stridige, utan tvisten rörer endast antagandet af K. M:s
Propos. eller Utskis förslag. Det sednare medgifver myndighet åt
den qvinna, som sådant begär, men K. M:s Propos. deremot säger,
att det skall vara icke blott en rättighet utan en pligt för qvinpan
att vid 25 år vara myndig. Man har också här framhållit
de förmåner som skola följa af en sådan lag, men man tiger med
olägenheterne deraf; — men förbiser det stora obehag, som för
qvinnan skall upstå, att begära att åter varda myndig, och att
detta i det längsta skall afhålla henne derifrån. Hvad sorn nu
egentligen är föremål för undersökning är väl, huruvida skäl anförts
som tala för bifall till K. Mis Propos. eller Utskis förslag.
Hvilka äro nu dessa skäl? Enl. min upfattning 3.‘ne. Man har
sagt, att om Utskis förslag antages så skulle, i st. f. att qvinnan
nu hos K. M. begär att blifva myndig, hon endast behöfver göra
anmälan hos HäradsRm. Men detta är icke förhållandet, ty hon
skall lika litet begära K. M:s som någon annans tillstånd att varda
myndig, utan enl. Utskis förslag skall hon endast hos Domaren
anmäla att hon sjelf vill vara myndig och från och med den da
-
Den 12 December f. m.
227
gen Sr hon myndig. Detta hennes besvär består deri, att hon
upsätler och till Domstolen inlemnar en skrift innehållande att
hon vill blifva myndig och är väl detta besvär öfver hennes krafter.
Det andra skälet är, att en sniken förmyndare skulle kunna
förhindra qvinnan att blifva myndig eller göra anmälan derom.
Detta hafva flere talare vederlagt dermed, att samma makt förmyndaren
har att afhålla qvinnan från anmälan om sin önskan att
blifva myndig, samma makt har han att hålla qvinnan omyndig
afven om K. M:s Propos. antages. Det tredje skälet är, att det
vore besvärligt för qvinnan att begära prot.-utdr. öfver sin anmälan
om myndighet. Jag kan icke inse, att detta kan för henne
medföra något besvär, som är värdt att tala om.
De som försvara Utskis förslag hafva tillvitats att begagna
fraser. Jag kan icke finna annat än att fraserne stå på deras sida,
som försvara K. M:s Propos. Man har sagt, att qvinnan icke borde
behandlas som en slaf utan hon borde tillerkännas menskliga rättigheter.
Ar väl detta icke en fras? Kan man säga att qvinnan
behandlas som en slaf, nekas menskliga rättigheter, då man medgifver
henne att, när hon vill, vid en viss ålder blifva myndig.
Man har äfven sagt, att den K. Proposin vore ett af de Iiberalaste
K. M. någonsin afgifvit och med dessa ord vill man framställa sig
såsom en ultra liberal. Jag påstår, att förfäktarne af Utskis förslag
äro liberalare än försvararne af K. M:s Propos., ty det kan
icke förnekas att vid jemförelse emellan 2:ne lagförslag måste det
vara liberalt, som tillåter den person lagen rörer sjelf få hafva
ett ord med i laget. LagUtskis förslag säger till qvinnan: Du
får blifva myndig, om Du så vill, men det K. Förslaget är nog illiberalt
att säga, Du skall blifva myndig antingen Du vill deteller
icke. Hr Hjerta har sagt, att alla qvinnor han talat med önskat
att blifva myndiga. Jag har deremot icke en sådan erfarenhet,
men jag drager dock häraf icke någon slutsats om frågan i sin
allmänlighet. Jag anser Utskis förslag i alla afsiden äga företräde
och yrkar alltså bifall dertill.
Hr Cederschiöld, Fredr. Aug.: Då den siste talaren
började sin oration, hade jag ernat att upfylla hans mening, men
efter afhörandet af hans definition på liberalism afstod jag derifrån.
Gr. Sparre har inlåtit sig i en slags filosofisk betraktelse öfver
qvinnan och kommit till summa resultat som förra gången,
men det må ursägtas mig, att jag icke kan godkänna hans argumentation
eller dessa betraktelser, ty hans ställning i samhället
tillåter honom icke att komma till det resultat, hvartill han 1 edt
sig. Det må då äfven tillgifvas mig, om jag efter 20 års studium
af qvinnan kommit till en med Hr Grins fullkomligt motsatt åsigt.
Grin har bland annat sagt, att hvarje rättighet har en motsvarande
skyldighet, hvarefter Grin ledde sig till det slut att mannens rättighet
att vara qvinnans förmyndare ålade honom pligten att vara
det till hennes båtnad; men om, som Grin tyckes göra, man anser
som en förmån att vara myndig, så är det en rättighet att vara
myndig. Slutligen har Grin sagt, att han endast följer sin öfver
-
228
Den 12 December e. m.
tvgelse, förslaget må hafva hvilken uphofsman som helst. Men
månne icke Gr:n begått ett misstag, då han försvarar endast sina
egna åsigter. Då man förebrått Utsli. ett vacklande i denna fråga,
hemslä 1 ler jag om icke den omständigheten, att förslaget utgått
från K. M. kunnat lägga någon tyngd i vågskålen till fördel för
förslaget, serdeles som 2 Stånd bifallit det. Jag skulle hafva mycket
att tillägga, men i anseende tili den långt framskridna tiden
slutar jag med anhållan om afslag å Utsk:s förslag och bifall til)
K. Jl:s Propos.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordhden tillkännagifvit att ytterligare
8 talare anmält sig, upskjöts fortsättningen af öfverläggningen
till eftermiddagens plenum, samt åtskiljdes H. R. o. Ad. kl.
2 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl AJunck.
lördagen den 12 December 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr Gr. o.
Landtnäs ställe föra ordet.
Justerades ett prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Fortsattes öfverläggningen om så väl LagUtsIcs Utlåt. N:o 53,
i ani. af skedd återremiss utaf Utslcs Betänk. N:o 42, öfver K.
M:s Nåd. Propos., ang:de ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara
myndig; som ock BorgareSt:s genom prot.-utdr. N:o 470 i ämnet
meddelade inbjudning.
Hr Printzensköld, Carl: Ett gammalt ordspråk säger:
den man älskar, den agar man. Jag har under föregide Riksdagar
erfarit, hurusom Frih. Raab visat mig prof på vänskap, hvartill
äfven hör Frih:s understundom ådagalagda bemödanden att aga
mig för det att jag, en olydig elev, icke kunnat vänja mig vid
att fatta samma opinioner som han, utan varit nog gensträfvig att
vidblifva min egen. Litet emellan har jag erfarit dessa Frih:s
vänskapsprof, hvilka likväl gått mig förbi, men att Frihm skulle
Den 12 December e. m.
22!»
laga dikten till hjelp för att hälla en straffpredikan för mig, hade
jag likväl icke väntat uiig. För icke många timmar sedan uprullade
Frih:n en tafla, hvari jag framställdes, sorn skulle jag hafva
yttrat mig, då LagUtsk:s förra Belönk. förevar, men detta är ett
misstag, ty jag deltog icke i den debatten, hvaraf följer, att en
dikt legat till grund för Frihrs upgift. Något vidare kun jag icke
svara på hans yttrande.
Icke utan förundran har jag hört min granne här till venster
gifva offentlighet åt ett omdöme, sorn jag till en af mina vänner
yttrade men beklagligen så högt, att denne min granne hörde detsamma.
Jag hade väntat mig åtminstone så mycken grannlagenhet
af honom, att han icke skulle offentliggöra det, och finner mig
alldeles icke skyldig att efterkomma haris upmaning att förklara
mig öfver hans tillmälen. Då jag erinrar mig den värde grannens
antecedentia, nemi. då han var hufvudredaktör för en tidning,
hvari exempel på bristande grannlagenhet dagligen förekommo, finner
jag sanningen deraf, att gamla ovanor icke så lätt Loit läggas.
Jag erinrar mig latinarens yttrande: »naturam expellas furcia, tamen
usqu* recurrit», sorn i öfversättning kan lyria ungefärligen
sålunda: man må köra bort naturen med en gaffel eller hötjufva
eller hvad som helst, kommer den dock alltid tillbaka. Detta till
svar på min venstra grannes yttrande.
Gr. Mörner har till försvar för den K. Prcposrn åberopat de
serdeles stora svårigheter, som skulle upsla, i händelse Hr Adlercreutz^
reservation antages. Gr:n sade, alt man icke så noga
kunde veta, huruvida en myndig vorden qvinna åter blifvit omyndig.
Jag hemställer likväl om denna kännedom vinnes förr efter
K. M:s än efter Hr Adlercreutz^ förslag. Jag anser derföre rättast,
att man såsom hittills låter qvinnan vara omyndig, men att
man utvidgar den henne redan förunnade rätt alt blifva mvndig
dymedelst att hon endast behöfver anmäla sin önskan derom för
Domaren. Gr:n har äfven sagt, att genom Hr Adlercreutz’s förslag
skulle upkomma tvister inom familjer, men jag frågar, om icke
dessa tvister blifva ännu större, då qvinnan vid en viss ålder förklaras
af lagen myndig. Såsom ytterligare skäl för qvinnans myndighet
har man äfven sagt, att hennes förstånd skulle blifva mera
odiadt. Jag kan icke förstå, huru en menniskas förstånd kan blifva
mera odiadt derigenom att hon göres myndig. Andra medel måste
dertill finnas. Afven har man till stöd för det K förslaget
sagt, att mannen lika väl som qvinnan kan förstöra sin förmögenhet
och bör derföre ställas under förmyndare. Jag medgifver gerna,
att jag skulle önska att en hel mängd männer komma under förmynderskap,
ty det vore till mycken båtnad både för dem sjelfva
och andra, men derföre att inom vårt kön finnas förstörare böra
vi väl icke bereda förstörerskor inom det andra. Enär, såsom
Gr. Sparre yttrat, qvinnans handlingar ostridigt ledas mera af hjertats
än förnuftets ingifvelser, må det ursägtas att en hvar, som
ledes af detta förnuft, tvekar att tillerkänna rättigheter åt ett kön,
som endast ledes af sin känsla. På grund af alla dessa skäl anhåller
jag om bifall till Hr Adlercreutz^ förslag.
230
Don 12 December e. m.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Mina åsigter i denna fråga
lära redan på förhand vara eder bekante mine Hrr, och då ämnet
nu kan sägas nästan uttömdt, samt den stora grundsatsen i sin
allmflnlighet blifvit erkänd äfven af den gamla ordningens förfäktare,
vill jag i största korthet affatta mitt yttrande Till en början
vill jag besvara några af de skäl motsidans talare anfört.
Gr. Sparre har medgifvit, att reformen möjligen .skulle kunna
lända de lägre klassernes qvinnor till fördel, ocii Gr:n 111 lade,
att de redan nu hafva dispositionsrätt öfver förvärfvad förmögenhet;
men Gr:n synes bär ha förbisett, alt sjelfva vilkoret för utöfvandet
af en sådan rätt är i de fleste fall beroende på dispositionsrätten
öfver den ärfda förmögenheten. Gr:n tiar äfven sagt,
att man icke af undseende för de lägre klasserne bör stöta de
högre för bufvudet. Men hvilka äro då de inom dessa klasser,
som man befarar häraf skola komma alt stötas? Ar det mänrierne
eller qvinnorna? Menas männerne, så svaras att det är myndlingens
icke förmyndarens rättigheter, som här äro i fråga. Menas
åter qvinnorna inom de högre klasserne, så tror jag, att den bildade
qvinna» känner en viita större dragning till sjelfständighet
än den obildade, och ofta en större än sjelfva männen. Samma
talare har på ett vältaligt sätt yttrat sig om det husliga och offentliga
lifvet. Till en början kunde härvid anmärkas, att det offentliga
lifvet icke synes höra hit, men talaren sammanställde affärslifvet
med det offentliga lifvet, och till en viss grad kan detta
vara rätt, ty behofvet att hushålla letar sig väg äfven til! det offentliga
iifvet, men att göra det husliga lifvet för qvinnan till en
hermetiskt sluten krets, är detsamma som om man vilie förvandla
det till en seralj, hvars tvång vanligen föranleder dess innevånare
att intrigera emot sina förtryckare, och retas till en vild fanatism,
som kan leda till samina resultat sorn det, hvartill Charlott Corday
kom, hvars affär för öfrigt visserligen kan sägas ha varit sin
död värd. Grins argument, att 2 Stånd redan ogillat K. M:s Propos.
, måste jag betrakta såsom ett misstag, ty mig veterligen tiar
R. o. Ad. icke afslagit den K. Proposm utan endast återremitterat
LagUtsk:s Betänk. En annan talare har med den honom egna dialektiska
fyndighet sökt visa att Utsk:s förevide förslag är liberalare
8n K. M:s, emedan det lemnär qvinnan öppet att blifva myndig
eller icke. Det är ej lätt att begripa denne talares upfattning af
begreppet liberalitet. Enl. min åsigt skulle deremot den af Etsk.
föreslagna lag försätta qvinnan i ett plågsamt dilemma, ty då måste
hon sjelf söka att varda myndig, hvilken ansökning lätt kan
förutsättas innebära ett missnöje emot de personer, som tillhöra
bennes närmaste omgifning. Men för att återkomma till det egentliga
ämnet, till Konung Oscars liberalitet från Hr Cederschiöld!,
så känna vi alla frågans närvide ståndpunkt. K, M. har föreslagit
en reform, som blifvit understödd af Utsk. och 2ne Stånd. Det
3:dje St:t har antagit en modifikation och det 4:de har återremitterat
förslaget utan tillkdnnagifven riglning. Hvad blir väl nu
den praktiska följden af ett bifall till K. M:s Propos. å ena sidan
af Utsk:s förslag å den andra? I förra fallet blir R. Stirs beslut
Den 12 December e. m.
231
genast gällande lag, och i det sednare kommer saken möjligen att
hänskjutas till ett förstärkt LagUisk., så vida man icke lyckas att
helt oell hållet undanskjuta hela frågan. Det är föga sannolikt,
att Iv. M. skulle gifva Sin sanktion åt ett förslag, som i så betydlig
mån förändra det K. Ar åter meningen, att förqväfva hela
reformen så att den icke må komma tiil förstärkt Utsk., och att
man vill antaga Hr Adlercreutz^ reservation endast för att kunna
åberopa att 2 Slånd stannat emot 2, så kan jag deri icke finna
annat än ett nytt steg på reaktionens bana. Jag måste då ytterligare
beklaga detta envisa motstånd emot allt framåtskridande,
sorn vid denna Riksdag försports midt under ett hejdlöst framrusande
i anslagsväg, detta enständiga nekande till allt som ej ropar:
penningar! penningar! Jag måste beklaga, att R. St:r, i sin
ifver alt draga vexel in blanco på framtiden, förgätit, att det gifvas
vinster, som utdelas icke i couponer utan i bildningens och
menniskovärdets ovanskliga fördelar. Det synes understundom lättare
att göra godt an att göra rätt. Lålom oss göra hvar och en
rätt, och låtom oss omsider utsträcka delta äfven till qvinnan.
På grund af alla dessa skäl anhåller jag om bifall till LagUtsk:s
första Betänk. N:0 42.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: På förmiddagen yttrades, att
tvisten numera icke angår qvinnans rätt att blifva myndig utan
endast sättet, hvarpå det skall ske, och jag erkänner, att till en
viss grad frågan blifvit dertill inskränkt. Jag har mig äfven bekant,
att många af dem, hvilka nu icke hafva annat val än att
ansluta sig till IIr Adlercreutz’s reservation, hafva gjort det temligen
motvilligt. Må det då ursäktas mig, om jag söker redogöra
för mina åsigter i frågan.
I hvarje fall, der man icke äger serdeles stor erfarenhet, är
det både rätt och naturligt, att man inom andra länder söker förebilder.
Jag har äfven så gjort. Jag har då, för att i möjligaste
korthet resumera mig, funnit att t. ex. uti Österrike qvinnans
myndighet varit genom lag erkänd sedan år 1756, då hon likasom
männerne förklarades fullt myndig vid 24 års ålder. Denna
hennes rättighet har länge varit omtvistad men qvinnan har alltid
segrat. 1 Frankrike, England och Holland är hon myndig vid
21 års ålder. I Preussen likaså ehuru med någon inskränkning.
Uti Danmark framlades af Regeringen ett förslag att qvinnan skulle
vara myndig vid 25 års ålder, men ställd under en kurator. Det
Utsi;., som hade sig anförlrodt att utreda denna fråga föreslog, att
qvinnan vid 21 års ålder skulle vara myndig men hafva en kurator,
men att hon vid 25 års ålder skulle vara fullmyndig. Med
den modifikation, som det Svenska K. förslaget innehåller nemi.
att lagen efter viss tid skulle träda i verkställighet, blef förslaget
antaget. Då nu inom Österrike qvinnans myndighet under loppet
af 100 år icke visat sig skadlig, månne man då. såsom en talare
här yttrade, kan påstå, att qvinnan skall blifva mindre skär, mindre
ren och mindre väl upfylla sina husliga pligter? Jag tror det
icke. Gr. Sparre vidrörde dessa utländska förhållanden helt flyg
-
2.32
Den 12 December e. ro.
tigt och sade att inom de nu af mig upgifna länderne finnes ett
utbildadt notariats-system och familjeiåd. Detta eger sin riktighet
i fråga om Frankrike och i viss inan inom åtskilliga delar af
Tyskland, men deremot Sr förhållandet alldeles motsatt inom England.
Alltså är Gr. Sparres argumentation i detta hänseende mera
för än emot reformen. Öfvergär man nu från dessa förhållanden
utomlands till det nu förev:de ämnet, så tror jag, att man äfven
inom vårt land redan har någon erfarenhet. Utan att uppehålla
mig dervid, att en enka, hon må vara aldrig så ung, är fullmyndig,
och att en aldrig så åldrig ogift qvinna som helst icke eger
denna rättighet, har jag den erfarenhet, som jag vill uttrycka i
den allmänna satsen, att om mannen eger förmåga att förvärfva,
eger qvinnan förmågan att bevara. Man hehöfver icke vara särdeles
förtrolig med det folkliga lifvet i Sverige för att veta, att
på qvinnan egentligen beror husets välstånd, och der qvinnan är
en god husmoder, der är familjen i välstånd, mannen må vara en
drinkare eller icke. Delta bevisar att qvinnan eger förmåga att
sköta sig och erfarenheten har alltså ådagalagt att hon bör blifva
myndig, hvilket, de fleste talare här rnedgifvit.
Jag vill nu anställa en jemförelse emellan K. M:s och Utskrs
förslag. Emot det sednare vili jag anmärka, att, såsom en annan
talare redan visat, man råkar i ovisshet om hvilken qvinna, som
är myndig, enär hennes myndighet beror af hennes anmälan derom.
Man måste då förutsätta, att hon är omyndig, enär lagen
icke säger, att bon skall vara myndig vid en viss ålder. Vore
likväl detta förhållandet, så inträder hon i samma ställning som
mannen, hvilken alltid vid 21 års ålder supponeras vara myndig.
I alside på förvaltningen af qvinnans förmögenhet medför Utsk:s
förslag olägenheter, ty när en förmyndare vet, att hans myndling
vid en viss ålder är myndig, så ställer han myndlingens afiärer
så, att han då kan göra reda för sin förvaltning, men vet han icke
tiden för myndlingens inträde, så skjuter han upp med redogörelsen
och den kan falla honom ganska oläglig när qvinnan en
gång gör anmälan hos Domstolen att blifva myndig, derförutan
frestelsen för honom att motverka denna anmälan kan blifva ganska
stor. En annan olägenhet är att Utslcs förslag kan gifva anledn.
till tvister inom familjen, ty del är icke detsamma om lagen
säger, att qvinnan vid viss ålder skall vara myndig eller om
hon skall göra anmälan derom, hvilket sednare ofta kommer att tydas
såsom misstroende mot föräldrar elier förmyndare. Förklarar lagen
henne myndig viii viss ålder, så kan ingen tvist upkomma. Utslcs förslag
verkar menligt i ett annat afstde. Gr. Sparre yttrade i f. m:s plenum,
att iian visserligen hört sägas, att det Kongl. Förslaget skulle
verka nyttigt på qvinnans upfostran, ehuru han icke kunde förstå
det, och Grin frågade derjemte om meningen vore att likasom mannen
skicka qvinnan på handelskontor. En hvar, sorn något närmare
tänkt sig in i saken mäste likväl med mig erkänna, att en qvinna,
som på förhand vet, att hon vid en viss ålder skall blifva myndig,
måste tillegna sig en mera praktisk upfostran än den hon
under andra förhållanden möjligen kunde få. Detta gäller min
-
Den 12 December e, m.
23S
dre de så kallade högre eller bättre klasserne, men, det må ljuda
huru prosaiskt som helst, inom de lägre klasserne måste qvinnans
upfostran vara mera praktisk, så att hon kan sköta affärer, ty
inom de lägre klasserne är qvinnan husets kassör. Vidare har
man sagt, att genom Utskis förslag får man tid att se, om qvinnan
vill blifva myndig och om det är skäl alt gifva henne full
myndighet. Enl. min åsigt blir erfarenheten i detta fall så stör som
man tror och möjligen önskar, ty min öfvertygelse är, att mången
qvinna, sorn vill blifva myndig, skall till följd af sin finkänslighet,
icke begagna sig af denna rättighet, enär den fordrar en viss aktus.
Det Kongl. Förslaget är liberalare, ty det erkänner och lemnar
qvinnan rätten, att vara myndig; meri Utskrs förslag erkänner
hennes rätt, men för åtnjutande af densamma fordrar det af qvinnan
en viss aktus. En talare har yttrat, att om än K. M:s Propos.
skulle falla, biefve frågan likväl icke undanskjuten, enär ali
anledn. vöre alt de öfriga Stånden skulle tillföljd af en inbjudning
från it. o. Ad. ingå på dess mening Jag önskar, att de som önska
framgång åt förslaget, måtte icke allt för mycket lita på dessa
ord ty lika visst som Bonde- och BorgareSt:n andra gången afslagit
en inbjudning i ämnet från PresteSt., lika säkert är det, att
de icke skola frångå sina beslut 3:dje gånge n, ulan heldre upskjuta
frågan till en framtid.
Jag skulle hafva mycket mera att tillägga men för att icke
uptaga tiden längre, anhåller jag, att R. o. Ad. mätte med afslag
å Utskis Betänk, antaga BorgareStis inbjudning.
Frih. E a a b, A d a m C h r i s t i a n : I anledn. af Hr Printzenskölds
yttrande får jag förklara att han begått ett misstag, då han trott
mig hafva sagt, att qvinnans förstånd skulle genom hennes myndighet
odlas. Jag har endast sagt, att qvinnan med det odlade
förståndet är den bästa i hushållet. Vidare har samme talare sagt,
att han önskar att alla männer måtte komma under förmvndarevård.
Om så skulle ske vet jag icke, hvilka skola blifva förmyndare.
H. Ex. Hr Gynther, Cl ses Ephraim: Emot min vilja måste
jag förlänga denna nog långvariga debatt, och anhåller derföre
om öfverseende.
Ibland de många anmärknir, som förekommit emot Utskis Betänk,
har äfven don blifvit framställd, att Utsk. på grund af ett enda
Stånds återremiss frångått sitt förra tillstyrkande för att komma
till * ett derifrån afvikande beslut. Jag lägger ingen vigt på denna
anmärkn., emedan II. o. Ad. återremitterat frågan vid dess förra
behandling och är således både berättigad och pligtig att nu fatta
ett definitivt beslut, oberoende af Utskis förra och sednare tillstyrkande.
Jag vill blott i afslde på frågans formela behandling
yttra, att, då Utsk. grundat sitt förfarande på föreskriften i 49 §
Riksd:sOrdn., jag tror, att Utsk. begått ett misstag, men att Utsk.
deremot haft för sin åtgärd stöd i 79 S, enär Utsk. betraktat sitt
sednare Betänk, såsom ett sammanjemkningsförsök och ansett frå
-
231
Den 12 December e. m.
gan icke kunna förfalla. Jag är härmed belåten och vill fästa
upmärksamheten på detta förhållande, så att man framdeles icke
må tvista om, huruvida fiågan förfallit eller icke.
Jag öfvergår nu lill hufvudfrågan, som numera inskränker sig
endast dertill, huruvida företräde hör lemnäs K. M:s eller Utskts
sednare förslag. 1 det afsidet har Utsk. icke gitvit någon ledning
för omdömet, enär Utsk. icke ingått i undersökning om dessa båda
förslag utan endast sagt, att det mäst gifva vika för en förmodad
opinion och hvad som kan hafva mesta utseende för framgång. Ledningen
för en jemförelse emellan de båda förslagen måste derföre
hämtas fiån sjellva debatten och från den reservation, som åtföljde
det förra Betänk., men en sådan jemförelse skulle blifva allt för
vidlyftig, hvarföre jag vill endast framhålla den hufvudsakligaste
skiljaktigheten emellan dessa båda förslag.
K. M:s Propos. är grundad derpå, att sedan frågan om ogift
qvinnas myndighet vid flera Riksdagar förevarit, utan att U. St.'r
kunnat öfverenskomma om något förslag, ansåg K. M. tiden nu
vara inne att genom framläggandet för R. St:r af en propos. i ämnet
söka bringa frågan till en lösning. Näi nu li. iM. ansåg denna
fråga icke längre kunna tillbakavisas utan måste lösas i enlighet
med tidens fordringar, har K. ål. förklarat, att om frågan endast
skulle betraktas ur rättssynpunkt, K. M. icke kunde underkänna
qvinnans rätt. att sjelf vårda sig och sitt gods, och stödet
härför hämtade Ii. 31. från utländska lagstiftningar och äfven från
våra eg-a näringslagar, Iivari qvinnan lemnats ett ft iare deltagande
i yrken än hon förut haft. K. M. har ock erkänt i den Nåd.
Propos;n, att då fråga är om en betydlig rubbning i fordna förhållanden,
som djupt inverkar på familjebanden, borde man gå
varsamt tillväga, hvarföre ock den Kongl Proposin innehåller sådana
garantier, som skulle förekomma vådor deraf. Jag bar icke
heller funnit, att den Kongl. Propostn bär rönt motstånd. LagUt.
sk.
digheten att bringa frågan till en lösning, och något bestridande
af qvinnans rätt att blifva myndig, har jag icke funnit; man har
endast uttryckt tvekan, huruvida de af K. M. föreslagna garantier
äro tillfyllestgörande, och i det afs:det tiar Utsk. kommit till ett
annat resultat. Jemför man nu det Kongl, förslaget med Utslcs,
så finner man, att K. 31. har sås^m regel antagit qvinnans myndighet
och endast såsom undantag under en öfvergångs-period en
större frihet än lagen i allmänhet medgifver för att. när qvinnan
så önskar, kunna bereda henne hjelp och biträde af förmyndare.
Ut-k:s förslag anlager åter omyndigheten såsom regel och gör qvinnans
rätt att blifva myndig beroende af en hennes anmälan
bos Domstolen. Vid ett flyktigt påseende synes denna skiljaktighet
vara af ringa betydenhet, men så är icke förhållandet.
Vill man komma till det mål, att qvinnan, så snart bon utan våda
kan medgifvas en sålan rätt, skall erhålla full myndighet, måste
sådant i lagen uttryckligen bestämmas såsom regel, erne lan, om
hennes myndighet skall utgöra ett undantag från lagen, man aldrig
har någon säkerhet, att den ogifta qvinnan förvärfvar sig de egen
-
Don 12 December e. m.
skaper, som för hennes myndighet erfordras. Det Sr ock klart att
i fråga om rättigheten att skola och vårda sitt gods, förmågan
dertill icke kommer af sig sjelf vid en viss ålder; den måsle törvärfvas.
Den kommer hos männerne lika litet vid 21 år som hos
qvinnorna vid 25 Ar, såvida icke till följd af lagens föreskrift,
att myndigheten vid denna ålder inträder, man söker förvärfva sig
denna förmåga att vårda sitt gods sjelf. Hade vår nu gällande
lag icke he«tämt, att mannen vid 21 års ålder är myndig, så hade
männerne icke haft denna förmåga. Denna förmåga "kommer, såsom
jag redan sagt. icke af sig sjelf och icke heller af upfdstran.
Den måste förvärfva» och samhällets säkerhet att så .sker ligger i
lagens bud Just i denna omständighet ligger skillnaden emellan
K. Ms och det af Ulsk, förordade förslag, Huru ringa mari gjort
för frågans lösning genom Utsila förslag, visar sig tydligt, då man
besinnar, att detta förslag är nära nog lika med hvad som redan
finnes stadgadt, ty, såvidt jag nu kan påminna ling, vägrar K. M.
aldrig bifall till ansökningar om myndighet. Således medlör Utskis
förslag endast den fördelen, att qvinnan icke behöfver vända sig
till K. M. utan till Domstolen. Delta kan visserligen vara en
lättnad för henne, men i fråga örn lösningen af den storn frågan,
huru lagstiftningen örn qvinnans myndighet bör för framtiden vaia,
har man genom Utskis förslag icke kommit ett enda steg längre,
och vi stå således på samma punkt sorn nu. På f, m. yttrades
visserligen, att Utskis förslag borde antagas till nästa Riksdag.
Visserlieen låter lietta sig göra. men vill man som K. M. komma
till en lösning af frågan, bör Utskis förslag icke antagas.
Den andra skiljaktigheten emellan K. M:s och Utskis förslag
består deri, att då K. M:s förslag innebär en ovilkorlig rätt för
qvinnan alt vara myndig vid 25 år, tiar hon också i och med
detsamma förpligtelsen att sjelf taga hand om sina angelägenheter
och detta med rätta, emedan såsom en talare sagt, en rättighet
alltid motsvarades af en pligt. Jag vill antaga, att nu gällande
lagen antagit som grundsats, alt qvinnan icke behofver befatta sig
med sina angelägenheter, men jag anser det icke rationel!, ty om
man fortfarande sliftar undantagslagar för qvinnan, ställer nian sig pa
pnvilegiernes men icke på rättens grund, hvilket aldrig kan b 11 Iva
det normala i lagstiftningsväg utan endast en öfvergångsåtgärd för
en kort tid. Jag återkommer till hvad jag redan sagt, att ändamålet
med K. M:s förslag icke varit att stanna vid en öfvergångsåtgärd
och derföre måste jag gifva företräde åt K. M:s förslag.
Jag hade visserligen ämnat att besvara de anmärknir emot
K. M:s förslag, som innehållas i Hr Adlercreutz’» reservation vid
Utskis första Betänk, emedan de 8ro de enda Utsk. framhållit,
men de aro af föregide talare redan besvarade. Dock anhåller jag
att få fästa upmärksamheten derpå, att då Hr Adlercreutz i första
rummet anser det Kongl, förslaget bristfälligt deruti, att en ogift
qvinna, ehuru hon af lagen är berättigad alt blifva myndig, likväl
får afsäga sig denna rättighet, skulle åtskilliga olägenleter och
oredor upstå. Jag kan så mjcket mindre godkänna denna anmärkn.
som jag icke kunnat fatta syftningen dermed. Enl. nu gällande
236
Den 12 December e. m.
lag eger hvarje myndig person rättighet att erhålla af Domstolen
tillförordnad! biträde i förvaltningen af sin egendom, såvida någon
vill en sådan befattning sig åtaga, och hela skillnaden i det Kongl,
förslaget emellan qvinnor och män består deri, att då förslaget
icke ovillkorligen ålägger männer att vara förmyndare för någon
af sitt kön som till myndig ålder kommit, med mindre han kan
styrka sin oförmåga att vårda sina egna angelägenheter, har K. M.
deremot velat bereda qvinnor den lättnad, att de, utan alt behöfva
styrka sin oförmåga att vårda sina angelägenheter, anmäla sig
hos Domstolen för erhållande af biträde eller förmyndare. Hvad
åter angår den omständigheten, att det skulle blifva svårt att befrias
från ett sådant förmynderskap, så til' dermed icke värre än
f. n., enär Domstolarne ännu icke vägrat en till myndig ålder
kommen men i omyndighet förklarad person att åter varda myndig,
då han sådant begärt och förmyndaren detsamma tillstyrkt.
Samma förhållande kommer att ega rum äfven med qvinnan. Det
Kongl, förslaget åstadkommer således ingen rubbning i bestående
förhållanden. Hr Adlercreutz har äfven talat om svårigheten att
få reda på de qvinnor, som voro och icke voro myndige, i händelse
det Kongl, förslaget skulle antagas, ty, säger han, det är
troligt att en mängd ogifta qvinnor fortfarande vilja hafva förmyndare.
Jag delar icke denna förutsättning. Det är visserligen sannt,
att under öfvergångs-perioden en mängd ogifta qvinnor till följd
af sin upfostran och långt framskridna utveckling t. ex. qvinnor
vid 50 eller 60 år icke kunna vänja sig vid alfärslifvet, och det
vore obilligt, om lagen af dem fordrar, att de skola vårda sina
angelägenheter, hvarföre ock K. M. föreslagit, att de skola få begära
förmyndare, men sedan lagen varit i verksamhet så länge,
att det upväxande slägtet blifvit förtroget med pligten att vårda
sina angelägenheter, likasom nu gällande lagen gör det till en
pligt för männerne, tror jag icke, att ett särdeles stort antal qvinnor
skola finnas, hvilka icke heldre vilja sköta sjelfve sina angelägenheter
än att vända sig till förmyndare. 1 sammanhang härmed
måste jag fästa upmärksamhet på de olägenheter, som upkomma
deraf, att qvinnan måste hos Domstolen anmäla, att hon vill
blifva myndig, för att sedan bära detta vittnesbörd, som man säger,
på fickan. Det är visserligen sannt, att åtgärden att gå till
Domstolen för erhållande af delta vittnesbörd icke är särdeles besvärlig,
men det är så mycket mera besvärligt, att vid hvarje
transaktion, om man vill vara säker, att transaktionen är gällande
inför lagen, nödgas taga afskrift af de handlingar, som utvisa qvinnans
myndighet. Vidare säger Hr Adlercreutz, alt en lag, som
ålägger ogifta qvinnor att sjelf vårda sina angelägenheter skall blifva
olycksbringande enär de icke hunnit vänja sig dervid. Just deri
ligger svårigheten. Behöfde man icke fasta afside på de redan till
högre ålder komne qvinnor, af hvilka man icke kan begära, att
de på ålderdomen skola förskaffa sig kännedom om affärsförhållanden,
hvaraf de förut icke varit i behof, så behöfdes icke heller
att för dem stifta särskild lag, men just för dessa qvinnor har K.
M. förbehållit rättigheten att få begära förmyndare för sig.
Den 12 December e. m.
237
Jag skulle visserligen hafva åtskilligt att tillägga med afs:de
på de i dag framhållna hindren mot antagandet af K. M:s förslag,
men då dels föreg:de talare uptagit detta och jag tror mig nu
hafva besvarat det hufvudsakligaste af de gjorda anmärkn:ne, slutar
jag med hemställan, att it. o. Ad. ville bifalla det Kongl, förslaget.
Frih. Cederström, Rud.: För dem, hvilka lika med mig föreställt
sig, att LagUtsk:s förslag innefattar en förtjenstfull lösning
af frågan, har det varit en beklaglig företeelse, att detsamma rönt
ett så allvarligt motstånd. En värd talare har i sin ifver för det
Kongl. Forslaget gått så långt, att han sagt, att antagandet af
LagUtsIcs förslag skulle utvisa reaktionära tänkesätt. Detta förslag,
som dock innefattar en ganska väsendtlig utvidgning af qvinnans
rättigheter innehar, synes mig, det företräde framför det Kongl,
att det förra öfverlemnar åt qvinnan att sjelf afgöra, hvad som
är hennes väl. Ulan har äfven sagt, att skillnaden emellan det
Kongl, och LagUtsIcs förslag består deri, att K. M:s För
slag
icke vore en undantagslag, hvilket åter vore förhållandet
med Ulsk:s, men huru kan man väl framkasta en sådan beskyllning
emot Utsk., då det vill att principen af qvinnans myndighet
skall erkännas, under vilkor, som för henne äro så lätta
att fullgöra? En af de talare, som yttrade sig på f. m., har med
värma förordat bifall till K. M:s Förslag, ehuru han under föreg:de
delen af Riksdagen sjelf till betydlig del vederlagt hvad han nu
yrkar. IIr Cederschiöld, F. A., yttrade nemi. den 12 Nov. sisth
år följande: »Den lika arfsrätten lossade do bojor, som hindrade
henne att upstiga till mannens sjelftsgna ställning i samhället;
och när hennes myndighet en gång erkännes, så skola de skrankor
ramla, som nn förlama hennes fria verksamhet. Men så godt
och billigt detta än må vara, så synes det mig icke kunna leda
till det dermed åsyftade målet, om icke Staten tillika droger försorg,
att tillfälle må beredas äfven för qvinnan att erhålla en för
sin bestämmelse tjenlig bildning och upfostran.» Den värde talarens
förslag har likväl vid denna Riksdag icke gått igenom, och
han lärer väl alltså medgifva, att qvinnan genom sin upfostran
icke är ställd i den författning, att hon kan allmänt och genast
emottaga så utvidgade rättigheter, som innefattas i en ovilkorlig,
men afgifvande myndighetsförklaring. Kan man väl tro, att under
den korta tiden af ett Or,- den upfostran bibringats qvinnan, hvarigenom
hon kan vara fullt vuxen att sjelf sköta alla sina angelägenheter,
då den icke förut varit henne beskärd. Jag tror det
icke; hvadan enl. min upfattning, qvinnans myndighet, om den
utan all modifikation nu dekreteras, skall blifva henne en ganska
ovälkommen och skadlig julklapp. Jag röstar alltså för bifall till
Utsk:s förmedlingsförslag; och det förundrar mig i sanning, att
detta förslag rönt så stort motstånd, särdeles af Konungens Rådgifvare.
Deras anförda skäl hofva visserligen icke förefallit mig
lika öfvertygande, som de varit med värma framställde; men de
antyda likafullt, att man icke vill tillerkänna förslaget någon för
-
238
Den 12 December e. m.
tjenst, utan fastbeldre önskar afs!a“ derå, på det att R. o. Ad.
mätte få välja emellan antagande af det Kongl. Forslaget och afslag
derå. Jag tror. att man icke gör qvinnan någon tjenst dermed.
Visserligen må det hafva varit nyttigt all, i enstaka fall,
qvinnor, som känt sig dertill mäktige, erhållit rnyndighetsrätt; och
under nuvide förhållanden synes detta icke möta svårighet, Erfarenhen
visar oss della tillräckligt. Alan har sagt. att man jemväl
enl. det Kongl. Förslaget vill gifva qvinnan rätt att bestämma
huruvida hon vill blifva myndig eller icke, i hvilket sednare fall
hon nemi. må begära förmyndare. Ja! det är visserligen sannt,
men det är likväl mycket obehagligare för qvinnan att sjelf anhålla
att blifva omyndig, än att fo r t lefva under förhållanden, som
nu förefinnas, och jag frågar, behöfver väl den svenska qvinnan
en myndighetsförklaring för att i alla loflig» fall fä ungefärligen
göra hvad henne lyster och utöfva ett i alla fall ganska mäktigt
inflytande på det manliga könet? Jag hemställer till Eder mine
fin l 0111 icke qvinnan i sjelfva verket är långt mäktigare genom
sin beundransvärda förmåga att om det, för dem hon älskar, är
nödigt i tysthet fördraga och försaka allt, än om hon skulle kunna
aldrig så skarpt och klart beräkna en mängd forhållanden, sorn
hittills hos oss ansetts egentligen tillhöra mannen: affärer, processer,
juridikens och det praktiska lifvets kärfvaste prosa. Jag
föi bl i fv er för öfrigt fast, i min tro, ehvad vi afslå eller bifalla
Betänk., skall den ädla Svenska qvinnan fortfarande inom samfundslefriaden
utöfva det helsosamma inflytande, som hennes dygder och
behag tillkommer; men såsom det bästa oss nu erbjudna förslaget
f delta ämne anser jag LagUtskfs vara, och hemställer jag således
om bifall derå.
Hr Cederschiöld, Gust.: Jag upträder för att värja mig
emot tillmälen, dem en talare slungat emot mig, och de af R. o.
Ad., hvilka icke afhört mitt yttrande på f. m., beder jag nu lemna
opmärksamhet åt hvad jag har alt andiaga.
Gr. Sparre har sagt, alt mitt förra anförande innefattade så
dana
saker, att det bort afbrylas af Ordfidens klubba. Hvaruti det
ohemul» skulle beslå, kan jag i sanning icke inse. Jag tillät mig
åtskilliga anmärknlr emot Utsk:s sätt att behandla frågan, hvilka
anmärkh:r jemväl flere talare sedermera framställde. Vidare gjorde
jag en skildring af den skiftning Gr. Sparres åsigter i denna fråga
undergått under särskilda perioder af densammas behandling. Jag
nämnde då, att man icke kunde känna hvilken mening Gr. Sparre
tillhörde under frågans forsta behandling inom Utsk., ty i Betänk,
stod endast, att Grin reserverat sig emot Ulsk:s beslut, utan att
med ett enda ord antyda i hvilket hänseende Grins mening sköjde
sig från Utsk:s. Då äiendet sedermera förekom till öfverläggning
på detta rum, talade Grin till en början emot K. M:s Propos.
men emot slutet af discussionen förenade han sig med mig i be
gäran
om återremiss ulan att likväl då eller närmare angifva skälen
till denna sin begäran. Att han i fråga om skälen likväl instämt
med mig, tror jag mig hafva funnit af hans yttrande på
Den 12 December e. m.
239
f. m., ehuru han då visserligen icke nämnde att han hemtat dessa
skäl från mig. Slutligen och då han icke reserverat sig emot
Utsk:s sednare Betänk, måste deraf följa att, han delat den då af
Utsk. uttalade mening. Således 3 meningar! Alltså frågar jag:
Hvaruti består det obehöriga i mitt yttrande? Till hvilken förseelse
har jag gjort mig skyldig? Jag har icke omnämnt annat än
hvad som irihemtas af offentliga handlingar. Jag har sagt, att en
hvar mäste anse det som en inconseqvens, att Grin så ofta skiftat
meningar; så vida ncågon giltig för klaringsgi und för delta handlingssätt
icke kunde utfinnas. Och denna förklaring trodde jag
tydligen skulle framstå för dem, som inse i hvad skick frågan,
enl. Grins upfattning lomme, i händelse R. o. Ad. nu bifaller det
af Utsk. och Grin framställda förslag. Efter hvad jag har skälig
anledn. förmoda, anser Grtn fiågan då hafva förfallit. Jag upmanade
Gun att yttra sin åsigt om det formela af fiågan, enär det
syntes mig vara af vigt att innan man skrider till votering, man
för sig gjort klart på hvilken ståndpunkt ärendet då försattes. På
f. m. lemnado Grin endast det svar, att det vore så ohemult, att
han icke ville oskära detta rum med besvarandet af dylika anmärknir.
En sådan förnämhet är ganska beqväm; och kan bespara Grin åtskilligt
bryderi; men torde numera å della rum vara tein ligen
obehörig. Hvad som yttras här, det må komma (lån lörsta eller
sista bänken, torde förtjena upskaltas endast efter dess eget värde.
Grin har deremot uptagit allt som yttrats om Utsk. såsom vore
det sagt om honom personligen, och han synes hafva velät här tillämpa
Ludvig XlVis yttrande: L’etat c’est mot, och alt klander emot
LagUtsk. arén personlig förolämpning emot Grin, ett högmålsbrott.
Alt Grin icke kon anse ett sådant klander ringare än ett crimen
lesae majeslatis, torde kunna slutas af hans yttrande att LagUtsk.
och K. M. voro lika. Min anmärkn. att LagUtsk. icke läst åler
remissprot.
besvarade Grin med nen upgift, att han, Hr Grin sjelf läst
detsamma. Således ånyo en indent.ifiering af Utsk. i Hr Grins person.
Ibland de motiver jag förra gången anförde har Gr. Sparre på f. m.
begagnat ett nemi. att då en person blir myndig skulle alltid god
man förordnas att vara honom eller henne behjelplig vid granskning
af förmyndarens redogörelse. Denna min anmärkn. har Ulsk.
uteslutit, ehuru Grin funnit den af den vigt att han'adopterat den
såsom sin egen. Med en sällspord förnämhet har Grin undandragit
sig besvara mina till honom framställda spörsmål; men jag upmanar
honom att aflägga densamma, såsom här ganska olämplig,
samt att nu uplysa, huru enl. hans åsigt frågan skall behandla»,
i händelse Utsk:s förslag kommer att af R. o Ad. antagas; om då
votering i Förstärkt Utsk. skall ega rum eller om frågan skall förfalla
och K. M. icke erhålla svar på sin Propo». Grin har sagt,
att han anser det lika antingen ett förslag framstäLes af K. Al. eller
af enskild motionär. Deruti har Grin begått ett misstag. En väsendtlig
skillnad förefinnes verkligen. Örn nemi. ett af K. AL
framställdt förslag vinner tre Stånds bifall; så är det derigenom
lag. Så icke ett af enskild motionär väckt förslag. Alan har förebrått
mig såsom en inkonseqvens att jag förra gången ärendet be
-
240
Den 12 December e. m.
•handlades yrkade återrcmiss, men nu bifall till K. M:s Propos.
Jag hade med nöje sett om mina modifikationer vunnit framgång
hos Utsk., men då så icke skett, måste jag öfvergifva enskilda
önskningar för att vinna det stora målet. Gr. Sparre har ytterligare
kastat handsken mot mig likasom mot alla hans motståndare,
med påståendet, att vi begagna endast fraser. Jag öfverlemnar
till Hrrme att i det afsulet skilja emellan Gr:n och mig. Gr:n
har vidare sagt, att alla fruntimmer, med hvilka han talat hade
förklarat sig emot qvinnans myndighet. I händelse, hvilket jag
icke vågar betvifla, denna upgift verkligen är grundad, så bevisar
det endast att Grin icke måste i ämnet hört andra qvinnor, än
fröknar och grefvinnor. Min erfarenhet är alldeles mosätt, och å
denna torde jag ega rätt fästa någon vigt enär jag till följd af
min tjenstebefattning slår i beröring med menniskor af alla klasser
och sett pluraliteten af de qvinnor, som blifvit myndiga under
sednare 16 åren. Om verkligen de mera högt förnäma frunlimmerna
icke skulle önska blifva myndiga, torde likväl å deras önskningar-
fästas mindre afside, än å den stora mängdens bästa. Gr:n
har äfven sagt, att förslaget, det Kongl, nemi., kan vara bra för
de lägre klasserne men icke för de högre. Nå väl! är det väl
skäl att upoffra den stora majoriteten för en ringa minoritet. Skilnaden
emellan K. M:s och Utslcs förslag består deri, att enl. det
sednare skall den qvinna, som vill blifva myndig, derom göra anmälan
hos vederbörande Domstol; då deremot enl. K. M:s Propos.
sådan anmälan skulle sire af dem, som icke vilja begagna sig af
denna rätt. Och torde man med visshet kunna antaga, att för en
af de högre klassernas qvinnor, som möjligen skulle vilja afsäga
sig rättigheten att vara myndig, — förefinnas 100 af de lägre
stånden, som önska och behöfva en sådan rätt.
Ibland andra skäl, som tala för K. M:s Förslag, torde jag få
fästa upmärksamheten på den omständigheten, att, då fråga är om
en naturlig rättighet, tyckes det vara mera skäl att den, som icke
vill en sådan rättighet utöfva, belastas med de kostnader och det
besvär, en anmälan åstadkommer, än att detta onus pålägges den,
som vill en sådan rätt utöfva.
Jag förnyar min anhållan om bifall till K. M:s Förslag.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Afgörandets stund nalkas,
och jag tillåter mig derföre att, innan R. o. Ad. fattar sitt beslut
framställa den upmaning, att R. o. Ad. icke måtte låta sig förledas
af de deduktioner och kontradeduktioner, rörande de olika förslagens
företräde sins emellan, husets juridiska medlemmar afgifvit,
ty hufvudfrågan är hvad svar vi skola lemna på den fråga
Sveriges Konung i Riksdagens början framställt till Svenska folkets
representanter nemi. : Ansen J i likhet med mig den Svenska
qvinnan vara lika värdig och lika berättigad med andra länders
qvinnor att råda öfver sig och sin .förmögenhet? Härpå skola vi
svara. Jag erkänner, att om svaret skall lemnäs i den ena eller
andra af de former Utsk. vid särskilda tillfällen föreslagit, skillnaden
-
Den 12 December e. m.
211
den icke är stor, men den är dock icke så ringa och består deri,
att genom antagande af det Kongl. Förslaget göra vi den Svenska
qvinnan berättigad att vårda sig och sitt gods, och vi hafva då
äfven förklarat henne dertill värdig, hvarigenom R. o. Ad. inflätar
den vackraste minnesblomma i sin rika ärekrona, och lemnar åt
efterverlden ett varaktigt minne från Konung Oscars Regering.
Jag röstar för bifall till K. M:s Propos.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då jag förra gången
hade ordet glömde jag att vidröra 2:ne omständigheter, hvilka
äro af stor vigt. Den ena rör icke specielt förev:de ämne, men
är derföre icke mindre vigtig, emedan den angår yttrande-friheten
i allmänhet. Den har nemi. afs:de på Gr. Sparres yttrande
om Landtnäs rätt att begagna sin klubba och på sättet, hvarpå denna
rättighet utöfvas beror den fria yttranderätten. Jag måste i anledn.
af detta Gr:ns yttrande uttala den önskan, att Gr:ns åsigter mätte
hos hvarje Riddarhusets medlem hafva framkallat tillfredsställelsen
deröfver, att Landtims-klubban icke kommit i Grins händer. Den
andra af mig förbigångna omständigheten rör hufvudsaken. K. M.
har nemi. i Sin Propos. uttalat en upmaning till R. St:r att tillvägagå
med varsamhet och sagt, att om icke denna bana skall
blifva vådlig för den Svenska qvinnan, mäste stegen på samma
bana uttagas med varsamhet. Jag hemställer, om denna varsamhet
blifvit iakttagen af K. M. sjelf och af författarne till det Kongl.
Förslaget. Dessutom har en talare på f. m. erinrat, hurusom vid
förra Riksdagen R. St:r föreslogo, att qvinna vid fyllda 30 år
skulle uppå ansökning derom och efter formlig pröfning och förklarande
af Domstolen kunna blifva myndig, hvilket förslag likväl
icke vann K. M:s bifall. Icke destomindre vill man nu gifva henne
denna rättighet, redan vid 25 års ålder, utan hennes ansökning,
utan pröfning eller något förklarande af Domstolen. Är detta
att gå varsamt tillväga? En Konungens Rådgifvare har i dag förklarat,
att orsaken hvarföre it. St:rs förra framställning icke vann
Kongl, sanktion, var att om förslaget blifvit af lv. M. gilladt, det
skulle kunnat hända, att sedan K. ål. afslagit en qvinnas ansökning
om myndighet, skulle en HäradsRätt påföljande dag kunnat
bifalla densamma, men sedermera har en annan ledamot af StatsRådet
och sednast Justitffiålinistern uplyst, att K. M. icke afslår
ansökningar af qvinnor om myndighet, ålen äfven om så någon
gång skulle ske är det dock föga sannolikt att HäradsRätter skulle
bifalla en af K. Jl. afslagen ansökning, och skulle detta ock en
gång ske, så kunde det likväl ej oftare inträffa, då myndighetsansökningarne
ej vidare kommo att till K. ål. ingifvas. H. Ex.
Hr Just. Statsålinistern har sagt att fördelen af K. ål:s Förslag
ligger i den förändrade upfostran qvinnan måste lemnäs. Jag hemställer
dock om den redan erhållna upfostran kan genast undergå
förvandling? Om detta ej är möjligt, ligger då icke mera varsamhet
i det förslag, enl. hvilket det beror på qvinnan sjelf att blifva
mvndig eller icke. 2:ne år må väl icke anses förmvcket, för att
X 11. ' 16
242
Den 12 December e. m.
qvinnan skall kunna erhålla den för hennes myndighet nödiga upfostran
och denna tidrymd återstår icke intill nästa Riksdags början.
Samme talare har äfven sagt, att det vore besvärligt för
qvinnan att ständigt bära på sig ett prot.-utdr. utvisande hennes
myndighet. Kan väl detta vara så besvärligt för henne, enär det
endast ifrågakommer vid tillfällen, då hon måste bestyrka sin
myndighet. En annan talare har icke kunnat fatta min definition
på liberalism. Jag ursäktar honom härför, ty jag har icke lem
nat
någon sådan. Jag sade endast, att de ledamöter, som talade
för bifall till K. M:s Förslag, voro mindre liberale än de som yrkade
bifall till Utsk:s, emedan det sednare lemnade qvinnan öppet
att sjelf bestämma, huruvida hon vill komma i åtnjutande af denna
rättighet eller icke. Jag anhåller om bifail till K. M:s Förslag.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Hr Printzensköld har
till mig framställt en fråga, som visserligen icke behöfver något
svar, men då jag i alla fall ansett mig föranlåten att begära ordet,
vill jag besvara den värde talaren dermed, att han ofullständigt
upfattat mitt yttrande. I detsamma framhöll jag svårigheten att
åstadkomma bevisning om myndigheten, hvilken åter Hr Printzensköld
icke ansåg besvärlig, och han talade derefter om qvinnor,
som sedan de förklarat sig vilja begagna sig af sin myndighetsrätt,
blifvit i myndighet försatte. Just detta qvinnans förklarande, att
hon vill blifva myndig, innefattar enl. min åsigt de egentliga olägenheterna
i Utsk:s förslag; ty enl. detsammas ordalydelse skall
hvarje qvinna, som vill blifva myndig, derom göra anmälan hos
HäradsRätten. * Detta är ett åliggande för flertalet af qvinnor, hvaremot
det måste vara ett ringa antal, hvilka anmäla sig att blifva
omyndiga. Dessutom är denna anmälan förenad med icke så ringa
kostnad. Såvida man icke antager, att HäradsRättens Ordfide skall
känna handstilarne inom Domsagan, måste antingen skriften bestyrkas
af vittnen, eller också skall qvinnan sjelf infinna sig hos
HäradsRätten på det hon må vara förvissad, att något understucket
papper icke förevisas Rätten. Att åter förskaffa sig ombud
för en sådan sak är förenadt med svårigheter, ty ofta måste qvinnan
vänta en längre tid innan hon hos Domstolen kan göra anmälan
om sin önskan att blifva myndig, hvilket är förhållandet å
de orter, der endast 2:ne och å andra endast ett Ting årligen
hållas. En annan olägenhet af en dylik qvinnans anmälan består
deri, att förmyndare icke med trygghet kunna förvalta de omyndigas
egendom, enär de icke veta, huru länge de få dermed fortfara,
hvarföre ock förmyndare, som vilja såsom sådana upfvlla sina
pligter, måste för att undgå ett dylikt förtroende, tillgripa undanflykter,
för hvilka de blygas. Icke heller torde skäl förefinnas för
den åsigt, att qvinnans skära egenskaper, ett af de vackra ord
Frih. Cederström begagnade, skola bättre skyddas derigenom, att
man tvingar henne att träda inför Domstolen med mundtlig anmälan
om hennes önskan att blifva myndig. Ingalunda ligger häri
något skydd för hennes qvinliga dygder. Man måste hafva en
särskild öfvertygelse om verkan och kraften af en dylik anmälan,
Den 12 December e. m.
243
om man tror, att deruti ligger nigot, som förädlar qvinnans natur.
En annan talare har trott, att man genom antagande af Utsk:s förslag
skulle iakttaga en varsamhet, som icke förefinnes i K. M:s
Förslag. Hvaruti ligger då denna varsamhet? Ar det de odygdiga,
de oförnuftiga, de slösaktiga qvinnorna, som genom Utslcs förslag
beröfvas rättigheten att blifva myndiga? Tror man väl, att de icke
kunna anmäla sin önskan om myndighet? Ligger icke större säkerhet
deri, att den, som känner sin oförmåga att sköta sin egendom,
har rättighet att afsäga sig förmånen att vara mvndig och få
en förmyndare för sig tillförordnad. Vidare och då K. M:s Förslag
bestämmer, att först ett år efter författningens kungörande
densamma skall träda i verkställighet, torde nödig varsamhet vara
iakttagen, såvida man icke lika med en talare tror, att författningen
skall träda i verksamhet genast efter kungörandet, då qvinna,
som vill blifva myndig, skall eea att hos Rätten derom göra anmälan.
Derigenom lärer väl den financiela kris, hvarom en talare
ordat, icke undanrödjas, emedan hvarje förmyndare i sådant
fall tvingas att göra reda för sin förvaltning och få de honom anförtrodda
medlen hos sig upsagde. Huru man än ser saken, tror
jag, att K. M:s Förslag är ändamålsenligare än Utsk:s och jag hoppas
att R. o. Ad. icke tvekar att bifalla detsamma.
Många ledamöter hördes ropa på Propos.
Gr. Sparre, Erik: Då jag för andra gången utbeder mig
R. o. Ad:ns upmärksamhet får jag förklara, att jag nu lika litet
som i mitt yttrande på f. m. ämnar bemöta de förnyade anfall,
som mot mig blifvit riktade. Jag tror, att de besvara sig sjelfva,
och jag vill dessutom icke plåga R. o. Ad. med afhörandet af dylika
personliga anfall; men då en talare anfallit mig och talatom
Landtm:s klubba, och de R. o. Ad:ns ledamöter, som då icke voro
tillstädes, skulle deraf kunna taga sig anledn. att gifva mitt yttrande
ett annat syfte än jag haft, anhåller jag att få redogöra för detsamma.
Den talare som först anföll mig, yttrade: Gr. Sparre har sagt, att
K. M:s Propos. icke skulle gå igenom, och om detta icke kan
ske med lagliga medel, så måste det ske ändå. Nu frågar jag,
om detta uttryck är af beskaffenhet att vara sårande? Om jag tillvitas
att hafva yttrat, att om det icke kan ske med lagliga medel
måste det ske ändå, har jag icke rättighet alt finna mig sårad
deraf. Med en talare, som begagnar sådana uttryck och som icke
synes kunna återhållas af annat än Landtm:s klubba, inlåter jag
mig icke i någon debatt. Så folio sig mina ord och jag hemställer
till Hr Cederschiöld, R. Th., om deruti ligger något ondt. Har
jag dermed antydt, att Landtm:s klubba borde falla eller något
bruk deraf göras. Jag har endast reciterat en talares yttrande.
Hade jag deremot antydt hvad bruk bort med klubban göras, så
hade jag haft anspråk derpå, att den bort fällas. Jag har alltså
ingen förklaringsgrund för Hr Cederschiölds, R. Th., anförande.
Det har troligen framkallats deraf, att han icke hört mitt yttrande.
Jag öfvergår nu till hufvudsaken.
244
Den 12 December e. m.
11. Ex. Hr Gynther har sagt, att Utsk:s förslag 8r en undantagslag.
lini. min upfatlning är K. M:s Förslag icke annat. Deri
siiges, att qvinnan är myndig vid 25 år men kan afsäga sig den
förmånen. Då man ansett nödigt alt inlaga della i det Kongl.
Förslaget är det ju äfven en undantagslag. Således förefinnes ingen
skillnad emellan de båda förslagen. Vidare har man sagt,
att dä qvinnan erhåller en rättighet, bör hon åläggas en pligt.
Nå väl! hvari består skillnaden emellan förslagen. K. M. tillerkänner
qvinnan myndighet likväl icke såsom en pligt. Således
bar hon enl. det förslaget rättigheter ulan motsvarande pligter.
Men, säger man, hvaruti består den varsamhet, som är mera iakttagen
i Ulsk:s än i K. M:s Förslag. Det sednare, säger man, är
varsammare derför, att det icke skall träda i verkställighet förr än
ett år efter dess kungörande, hvaremot Ulskrs förslag skall tillämpas
genast och hvarföre? Jo! derföre att Utsk. åsyftar den, som
vill begagna sig af myndigheten och då dr det likgiltigt om lagen
publiceras genast eller om ett år. Skillnaden emellan de båda
förslagen är således, att enl. Utsk.-s förslag den qvinna, som vill
blifva myndig, förutsattes känna sig sjelf och ega förmåga att sköta
sin egendom samt hafva haft tid att förvärfva sig insigter deruti.
Då behöfves ingen lid, vid hvilken lagen skall träda i kraft, och
qvinnan behöfver icke känna det på förhand. Gr. Mörner har
sagt, alt Utsk. tillerkänner myndrghetsrält lika väl åt den mindre
törsigtiga som den varsamma qvinnan. Della kan icke undvikas,
ty lagstiftaren kan icke pä förhand bestämma, hvilka äro oskickliga
alt vårda sitt gods. Sådant måste erfarenheten visa, och om
en qvinna ådagalägger oskicklighet alt vårda silt gods, kan hon
göras omyndig. Man har äfven sagl, att en man, som blifvit omyndig
på egen begäran, äler blifver myndig, då han derom anhåller.
Häri ligger ett misstag, ty vanligen blifva förmyndaren och närmaste
trander deröfver hörde. Emot Utsk:s förslag har man vidare
anmärkt, att qvinna, som vill vara myndig, skall hafva bevis att
hon .icke allenast är det, utan äfven sedermera icke begärt att åter
varda omyndig. Enl. mitt omdöme fordras detta förr af K. M:s
Förslag än af Utskrs. Det är icke sannolikt, att en qvinna, som
efter Utskrs förslag gör anmälan om sin önskan att blifva myndig
vill afstå från den förmån hon en gång förvärfval. Deremot, och
med den kännedom jag eger om qvinnan är det ganska möjligt,
att flertalet kommer att undanbedja sig myndighet såvida
den Kongl. Proposin går igenom, hvilket redan nu bevisas
deraf, att qv innor som blifvit myndiga sedermera begära att blifva
omyndiga. Man har citerat utländska lagar. På f. m. har jag
härtill svarat, att jag vill hemta exempel utifrån om de äro nyttiga,
men vill man taga ett steg framåt, måste man gå varsamt
tillväga. Hvad jag på f. m. yttrat om institutionerna i andra länder
har icke blifvit hestrid!, såvidt det lörer Frankrike, men deremot
i fråga om Österrike. Hvad man i det afsidet yttrat är likväl
ett misstag, ty i det sednare landet finnes ett Nolarial-system,
hvaremot England saknar ett sådant, men eger i stället ett mycket
aktadt Advokat-stånd, som upfyller Notarial-inrättningens förbindelser
och är en säker rådgifvare åt qvinnan. J Sverige fia
-
Den 12 December e. m.
»45
nes icke något Advokat-stånd, och de, som dit räknas, Stnjuta icke
det hästa anseendet, ehuru undantag finnas. Hvad ändtligen angår
exemplet från Danmark, så må jag bekänna, att denna stat
ingalunda är en mönsterstat för mig, och jag är icke benägen jurare
adverba minislri. Exemplet är dessutom nog nytt, enär beslutet
om förändringen derstädes fattades för några få dagar sedan
och, såvidt jag hört refereras, med den försigtighet, att qvinnan
skall först varn under en curators inseende derefter hon blir myndig.
Emot Ulskts förslag har man äfven framställt den anmärkn.,
att anmälan om qvinnans myndighet skulle i vissa orter kunna
fördröjas. Jag, tror dock att några månaders dröjsmål dermed icke
kan skada. Beträffande den financiela krisen, så, oaktadt allt hvad
som är sagdt att tidpunkten för införandet af förändringen icke är
lyckligt vald, erinra att denna kris kommer att kännas tryckande
länge nog, men icke kan qvinnans myndighet dertill bidraga, ty
omöjligen lalér det sig tänkas, att pl u ra I i tet en of dem vilja på en
gång blifva myndiga. Man har sagt, att under nuvido förhållanden
antalet af ansökningar om myndighet icke upgå till mera
an 3 ä 400 årligen. Således, om benägenheten hos qvinnor att
blifva myndiga icke varit större, kan någon synnerlig fara icke
vara för handen, i händelse lagen antages. Jag yrkar bifall till
Utslcs förslag.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Carleson: Då jag är afgjord motståndare både till Utsk:s
förslag och K. M:s Propos., anhåller jag att i anledn. af Hr Mannerskanlzs
yttrande få förklara, att hvarken jag elier de, som förfäkta
den mening jag hyser, någonsin ifrågasatt qvinnans värde,
och icke helier att hon är värdig att komma i åtnjutande af såväl
den ifrågavide som hvilken annan rättighet som helst. Måhända
skulle i fråga om detta qvinnans värdo jag och många med
mig vilja gå längre än den värde talaren, men då, såsom jag redan
sagt, lagen kan medföra qvinnans förderf, och jag anser
den Svenska qvinnan förtjent af mera ömhet, än att hon skall
påtvingas en lag, som i vissa fall kan bereda hennes undergång,
anhåller jag ej blott om afsiag å Utsk:s förslag och K. M:s Propos.
ulan äfven att BorgareSl:s inbjudning måtte läggas till handling
arne.
Starka rop på propos. hördes åter.
Hr C ed erschiöld, Gust.: Jag skall icke länge pröfva R. o.
Ad:ns tålamod. Jag vill endast till prot. anmärka, att Gr. Sparres
referat af mitt anförande icke är fullt riktigt.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Frih. o. Ordfiden framställde att i afs:de på förev:de Utlåt, och
BorgareStis i sammanhang dermed föredragna inbjudning blifvit
yrkadt, dels att, med bifall till Utsk:s Utlåt., inbjudningen måtte
läggas till handlingarne, dels att, med afsiag å Utsk:s Utlåt., K.
o. Ad. måtte bifalla K. M:s ifrågavide propos. och antaga inbjud
-
2 IB
Den 12 December e. m.
ningen, och dels alt med afslag å Utsk:s Utlåt, inbjudningen malte
läggas till handlingarne.
De sedermera till bifall å hvart och ett af förenämnde yrkanden
framställde propos:ne besvarades med blandade Ja och Nej;
hvarefter Ilr Frih. o. Ordf:den ånyo hemställde om R, o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s Utlåt, och lägga BorgareStis inbjudning till
handlingarne, samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja,
blandade med Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit
öfvervägande.
Frih. Armfelt, Magnus, och Hr Carleson begärde votering.
Hr Frih. och Ordf:den yttrade att han sedan votering blifvit
begärd af ledamöter, som framställt olika yrkanden, finge hemställa
om E. o. Ad. behagade till kontrapropos. antaga Frih. Armfelts
yrkande, hvarenligt R. o. Ad. med afslag § Dtskis Utlåt, skulle
antaga K. M:s ifrågavide propos. och antaga 13orgareSt:s inbjudning,
samt förklarade sedan härvid svaren blifvit afgifna med starka
Ja, blandade med Nej, att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Carleson begärde votering om kontrapropos.
Uplästes till justering och godkändes följande förslag till voteringspropos.
Den som till kontrapropos. vid blifvande huvudvotering, rörande
LagUtsIcs Utlåt. N.-o 53, antager att R. o. Ad., med afslag
§ nämnde Utlåt., bifaller K. M:s Nåd. Propos. i ärnnet och antager
BorgareSt:s inbjudning, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antages till kontrapropos, att R. o. Ad. med afslag å
LagUtskrs ofvannämnda Utlåt., lägger BorgareStis inbjudning till
handlingarne.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 68.
Nej — 66.
Härefter uplästes och godkändes följande voterings-propos.
Den som bifaller LagUtskis Utlåt. N:o 53, samt anser BorgareSt:s
i ämnet gjorda inbjudning böra läggas till handlingarne,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att med afslag å nämnde Utlåt,
bifalla K. M:s Nåd. Propos. i ämnet samt antaga BorgareSt:s inbjudning.
Den 12 December e. m.
247
Vid denna voterings slut befunnos att rösterne hade utfallit
sålunda:
Ja — 76.
Nej — 63.
Gr. Sparre: Efter denna frågans utgång anhåller jag om
propos. derpå, att Borgare- och BondeSt:n måtte inbjudas att i
R, o. Ad:ns nu fattade beslut sig förena.
Detta förslag begärdes på bordet.
Hr von Franken, Au g. Alfred: Jag anhåller att få reservera
mig emot R. o. Ad:ns beslut.
Hr Cederschiöld, Gust.: Äfven jag får afgifva min reservation.
Genom Ståndets beslut 8r frågan icke löst utan mycket
trassel skall upstå rörande ärendets vidare behandling. Uti inbjudningen
till MedSt:n deltager jag icke, emedan jag anser den
förödmjukande för dem, som redan två gånger uttalat sin åsigt.
Frih. Creutz, Stephan: Jag anhåller att få reservera mig
emot R. o. Ad:ns beslut och att i öfrigt få instämma med Hr Cedershiöld,
G.
Hr Frih. o. Ordhden förklarade att den af Gr. Sparre väckta
fråga om inbjudning, enl. derom gjord begäran, komme att hvila
på bordet.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s nedannämnde
d. 3 dennes på bordet lagda Betänk.:
N:o 9, i anledn. af väckte motioner om dels posthemmanens
och de gästgifveri-skjutsskyldiges befrielse från postforsling och
dels åtgärder till beredande af lättnad i nämnde besvär; och
N:o 10, i anledn. af väckt motion om rättighet för innevånarne
i Wermland att uti lösväskan med posten sända paketer af
t. o. m. ett skålpunds vigt.
Äfvenledes föredrogos, men bordlädes ånyo nedannämnde den
5 dennes på bordet lagda Mern. och Betänk., nemi. från
BevillningsUlskollet:
N:o 30, ang:de förändringar i de till den blifvande nya Bevillnings-stadgans
hörande formulärer;
N:o 31, ang:de postbevillningen.
Sammansatta Banko- och Lagutskottet:
N:o 4, i anledn. af väckte förslag i fråga om lagstiftning för
Enskilda Banker.
Lagutskottet:
N:o 54, i anledn. af väckt motion om förklaring af 19 § i
30 kap. RättegångsBalken,
Nrn 55, i anledn. af Täckt motion ang:de utfärdandet af en
248
Den 12 December e. m.
författning i afs:de på tjenstförrättande pastors i prffibende-pastorat
boningsort;
N:o 56, i anledn. af väckte motioner om bestämmande af visst
afstånd från kyrka, hvarpå hus upföras må; och
N:o 57, i anledn. af väckt motion om förbud för folkskolelärare
och klockare att föra andras talan inför rätta.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s den 9 dennes
på bordet lagda Mern.
N:o 172, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af R. St:rs skiljaktiga
beslut rörande åtskilliga till Statsregleringen hörande frågor.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
LagUtskis den 9 dennes på bordet lagda Betänk.:
N:o 58, i anledn. af väckt motion om uifärdande af en förklaring,
huruvida 3 § 2 kap. GiftermålsBalken fortfarande gäller
då fråga är om jäf emot vittnen; och
N:o 59, i anledn. af väckta motioner om ändring af 32 §
i Kyrkolagens 24 kap.
Anmäldes och begärdes på bordet.
l:o En från Högv. PresteSt., genom prot.-utdrag N:o 435,
meddelad inbjudning till li. o. Ad., att biträda PresteSt:s vid pröfningen
af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 167, fattade beslut i fråga om
förhöjd pension för förre LänsNotarien Landssekreteraren O. H.
Förberg; och
2:o En från Vällofl. BorgareSt., genom prot.-utdrag N:o 468,
meddelad inbjudning till MedSt:n att förena sig i BorgareSt:s, vid
pröfning af StatsUlsk:s Utlåt. N:o 167, fattade beslut i fråga om
pensions beviljande åt förre GarnisonsLäkaren å Dalarö Skans,
Doktor Broman.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern., nemi. från
ConstitulionsUIskoltel:
N:o 57, med förslag till tillägg i 41 § Riksd:sOrdn., ang:de
rätt för StatsRådets Ledamöter att deltaga i RiksSt:s gemensamma
Öfverläggningar;
N:o 58, med förslag till ändring uti 29 § Reg:sFormen,
ang:de ErkeBiskops- och Biskopsval;
N:o 59, med förslag till ändring i 12, 17, 19, 41 och 79
§§ Riksd:sOrdn., angule val af Ii. o. Ad:ns Riksdagsmän.
StalsUlskoltel :
N:o 173, med förslag till sammanjemkning eller voteringspropos:r
i anledn. af R. Stirs skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga
till RiksStatens 6 och 7 Hufvudtitlar hörande frågor.
Den 14 December.
*49
liankoUlskoltet :
N:o 64, med hemställan om en gratifikation till vaktmästarne
rid BankoDiskont-verket; och
N:o 65, ang:do afskrifning afen i vedförrådet å Tumba Bruk
upkommen brist och beviljande af viss afskrifnings-procent å ved,
som från nämnde förråd hädanefter utiemnas.
Uppå af Hr Gr. Lagerbjelke derom framställd propos. beslöt
R. o. Ad. att StatsUtskrs nyss bordlagda Mern. N:o 173, skulle
upföras främst å föredragningslistan för nästa plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ på 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 14 December 1857.
Plenum kl. 7 e. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr Gr. o.
Landtnäs ställe, föra ordet.
Justerades 2:ne prot.-utdrag för den 12 dennes och pleniprot.
för den 7 sistl. Oktober.
Anmäldes och emottogs Hr StatsRådet Johan August Gripenstedt,
som å K. M:s höga vägnar aflemnade en Dess Nåd. Propos.
till R. St:r, ang:de åtgärders vidtagande för att underlätta penninge-ställningen
och rörelsen inom landet.
Denna Nåd. Propos., hvilken, sedan Hr StatsRådet blifvit utbeledsagad,
föredrogs, begärdes på bordet; hvarefter yttrades af
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Då, enl. hvad i den
K. Propos:n antydes, det är nödigt att densamma skyndsamt behandlas,
anhåller jag att, sedan den nu blifvit bordlagd, densamma
måtte sättas främst på föredragningslistan till nästa plenum.
Gr. Lagerbjelke, Gust.; Till följd af ett St:ts beslut vid
förra plenum finnes redan ett annat mål särskildt upfördt främst
på föredragningslistan. Det är möjligt, att detsamma blir afgjordt
250
Den 14 Dee emb er
i afton, men äfven motsatsen kan inträffa, emedan det är endast
en gång bordlagdt. Det innehåller voter:s-propos:r och bör således
kunna ganska lätt afgöras. Under detta plenum har också
från StatsUtsk. inkommit ett annat Betänk, af dylikt innehåll;
och jag hemställer derföre, att dessa båda Betänk., om de ej i afton
företagas till afgörande, måtte erhålla sin plats främst på listan,
samt att näst derefter måtte upföras K. M:s nu bordlagda
Nåd. Propos.
Häruti instämde Gr. af Ugglas, hvarefter uppå i ani. deraf
framstäld propos. R. o. Ad. beslöt, att å föredragningslistan för
nästa plenum skulle upföras främst StatsUtslns Mern. N:o 173,
derest det ej i dag blefve af R. o. Ad. pröfvadt, samt framför de
öfriga ärenderne först att nu till bordläggning från StatsUtsk. inkommet
Mern. N:o 182, med förslag till voter:s-propos:r i ani. af
RiksSt:ns skiljaktiga beslut i fråga om löneförbättring för KrigsllofRms
civile embels- och tjenstemän m. fl., samt näst derefter
K. Jl:s nu bordlagda Nåd. Propos.
Anmäldes till bordläggning StatsUtsk:s nyssnämnde Mern. N:o
182, samt Riddarh.Utsk:s Utlåtin:
N:o 19, ang:de ett särskildt anslag till arfvoden åt extra ordinarie
Kanslister vid Riddarhuset; och
N:o 20, ang:de anskaffande af nödiga medel till utgifterne
för Riddarhus-byggnadens reparation m. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M.:
N:0 173, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. med förslag till författning
om egors fredande mot skada af annans hemdjur och om
stängselskyldighet; och
N:o 174, i fråga om utbetalningen af återstoden utaf anslaget
för Eskilstuna kanals anläggning.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande StatsUt.sk:s den
12 dennes e. m. på bordet lagda Mern. N:o 173 med förslag till
sammanjemkning eller voter:s-propos:r, i ani. af RiksStins skiljaktiga
beslut rörande åtskilliga till RiksStatens 6 och 7 HufvudTitlar
hörande frågor.
De i 1 och 2 punkterne föreslagne voter:s-propos:r blefvo
utan discussion godkände.
Då sedermera 3:dje punkten förekom, yttrade
Frih. Paykull, Joh. Gust.: Då jag förut, vid fall likartade
med detta, ej kunnat godkänna Utsk:s sätt att upställa voter:s
-
Den 14 December.
251
propos:r, får jag nu likasom dä reservera mig mot den grundsats
Utsk. dervid följt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det är fullt konseqvent af den
siste talaren att reservera sig mot det sätt, hvarpå Utsk. vid detta
tillfälle upställt sina voter:s-propos:r; men konseqvensen torde också
fordra, att R. o. Ad. godkänner dem, emedan de äro upstä 1 Ida efter
samina grund sorn dem, hvilka R. o. Ad. förut vid denna Riksdag
godkänt.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordfuien hemställt örn R. o. Ad.
behagade godkänna Utsk:s i 3:dje punkten afgifna förslag till voter:s-propos.
samt svaren härvid utfallit med starka Ja jemte ett
eller annat Nej, förklarade Hr Frih. o. Ordf:den sig hafva funnit
Ja öfvervägande.
De i de efterföljande punkterne af förevrde Mern. föreslagne
voter:s-propos-.rne blefvo utan discussion godkände.
Föredrogs ånyo Sammansatta Bevilin.- samt Allm. Desv.- och
Ekon.Utskis den 3 och 12 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 9,
i ani. af väckte motioner om dels posthemmanens och de gästgifveriskjutsskyldiges
befrielse från postforsling och dels åtgärder till beredande
af lättnad i nämnde besvär.
lista punkten, ang:de frågan om poslförings-skyldighelens
skiljande från jordbruket.
Denna punkt bifölls.
2:dra punkten, ang:de åtgärders vidtagande för alt, så snart
som möjligt, befria gästgifveri-, håll- och rcserv skjutsskyldige från
postföring.
Gr. Lagerbjelke, Gust.': Att en reglering, medförande
många förändringar, är af behofvet påkallad, i afside å poslforslingen,
kan icke nekas; men om man innan en sådan är genomförd,
skulle afskaffa postbefordringen med håll-, gästgifveri- och reservskjuts,
skulle följden blifva, att alla snällposter komme att i flera
delar af landet på en gång uphöra. En sådan åtgärd fruktar jag
skulle blifva för de brefskrifvande ganska menlig, för att icke säga
förstörande; och jag vågar derföre anhålla om afslag på denna punkt
i Betänk.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är hufvudsakligen
förekommen af den siste värde talaren. Jag har ej kunnat följa
Utsk:s tankegång i denna punkt. Sedan Utsk. utförligt visat, huru
postkommunikationerna i landet betydligt ökats, — huru det varit
omöjligt för Postverket att skatta skjuts genom ackord, — huru
posthommanen icke kunna ytterligare betungas, samt att då desse
252
De n 14 December.
sednare forsla posten 213,033 mil årligen, den deremot befordas
med gästgifveri-skjuts en väglängd af 247,473 mil; — skulle man
val efter allt detta kunna tro, att Utsk. kommer till det resultat,
att posten hildanefter icke bör befordras med gästgifveri-skjuls?
Jag förenar mig mod Gr. Lagerbjelke, och yrkar afslag.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Det var egentligen
denna punkt, som inom Utsk. utgjorde tvistetimnet. Majoritetens
mening var dock bestämdt för att. uttala en hemställan till K. M.,
att gästgifveri-skjuts ej vidare måtte begagnas för postforslingen.
För alt undvika en sådan oformlighet, sökte man förmå majoriteten
att frångå sina yrkanden och i stället göra en framställning, syftande
på att successive komma till ett bättre förhållande. Emedlertid
är i Utsk:s Betänk, icke någon så kategorisk begäran framställd,
som Gr. Björnstjerna föreställt sig, ty det är blott begärdt,
att åtgärder måtte vidtagas till beredande af lättnad; och det är
icke uttaladt att någon befrielse skulle komma i fråga, utom der
postforslingen kunde på annat sätt bestridas. Emedlertid tror jag
mig veta, att PresteSt. till Utsk:s förslag gjort ett tillägg, och jag
anhåller derföre att få veta, om prot.-utdrag deröfver ännu till
R. o. Ad. inkommit.
Sedan härvid undertecknad Riddarh.Sekret, uplvst, att PresteSt:s
i ämnet fattade beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddeladt,
men att enl. ankomne prot.-utdrag, Borgare- och BondeSt:n godkänt
förev:de punkt, tilläde
Frih. Alströmer: Efter hvad jag tror mig veta, består det
af PresteSt. beslutade tillägg i orden: iler så lämpligen kan ske,
hvilka blifvit insatta efter ordet beredande.
Frih. Paykull, J o h. Gust.: Jag är öfvertyga;] alt postforslingen
är en ganska svår tunga för de skjutsskyldige, och anser
att man bör så mycket som möjligt söka lindra densamma;
hvarföre jag anser Ulsk:s förslag med det af Frih. Alströmer föreslagna
tillägg böra af R. o. A. antagas.
Gr. Lagerbjelke: Med erkännande af nödvändigheten afen
förändring, måste jag dock påpeka, att afskaffandet af all postföring
med håll-, gästgifveri- och reserv-skjuts skulle hafva till följd, att
snällposterne Kornme att indragas. Man har velat påstå att, om
Postverket ville betala den verkliga kostnaden, så skulle posten
kunna befordras enl. beting; men så är icke förhållandet. Jag
har mig t. ex. bekant, att Postverket haft K. M:s tillåtelse att betala
1 Rdr Bko milen för poslforslingen mellan Upsala och Gefle,
men att det icke lyckats att erhålla beting på sådana vilkor; och
det finnes orter, der icke engång dubbelt denna lega skulle förslå.
Man vet hurusom i sednare lider forsellönerna stigit; och om det
närv:de förhållandet måste beklagas, så går det dock icke an att
låta det på engång uphöra. Jag måste således fortfara i min anhållan
om afslag.
Den 14 December.
253
Gr. Sparr8, Erik: Huru varmt jag Srr nitälskar för all
möjlig lindring i det tryckande skjutsbesväret, måste jag dock instämma
med Gr. Lagerbjelke i bans anhållan om afslag; emedan
det ej går an alt, innan detta ärende biir fullständigt regleradt,
sätta Styrelsen öfver Postverket ur stånd att upfylia sina förbindelser.
Då nu först propos. till bifall å denna punkt framstäldes, ropades
Nej, hvarefter Hr Erih. o. Ordf:den hemstälde om II. o. Ad.
behagade afslå densamma, samt, efter det svaren härvid blifvit afgifne
med starka Ja, jemte några Nej, förklarade det han funnit
Ja öfvervägande.
3:dje punkten, ang;de yrkandet alt, för poslernes och resandes
furlskaffning, poslvaynar eller diligenser på de mest befarna
vägarne malle inrällas.
Denna punkt bifölls.
4:de punkten, ang:de förhöjd lega för poslföringen.
Gr. Björnstjerna: Jag har ingenting att anmärka mot första
hälften af detta morn., eller ersättningen till de skjutsskyldige
för postforslingen inom de 312 milen. Deremot förefaller mig
den sednare delen, eller ersättning för skjutsen utöfver nämnde
miltal, olämplig. Det är ännu icke bekant att K. M. gillat förhöjningen
af skjutslegan i allmänhet, det kan då ej vara passande
att för postforslingen bestämma den ännu högre eller till 1 Udr
10 öre milen. Dessutom är hela upslällningen aldeles för inkrånglad.
Jag får derföre föreslå, att, med bibehållande af förra
hälften af Utsk:s förslag till och med ordet Herjeådalen, det följande
måtte utbvtos mot: »för postfönngen utöfver 312 mil på året,
»äfvensom för forsling af ny, sedan år 1830 tillkommen post, samt
»då post fortsknffas genom gästgifveri-skjuts, med 10 öre, och för
»snäll- och paketpost med 20 öre utöfver den vid gästgifvaregården
»gällande skjutslega.»
Erih. Alströmer: Då Utsk. vid behandlingen af denna fråga
icke kunde veta, huru skjutslegan kunde komma att bestämmas,
så var det just för att vinna enkelhet för Postverket, som Utsk. i
afs:de å posthemmanen föieslog en fix och bestämd skjutslega. De
åtnjuta nu 24 sk. Bko pr mil, och detta belopp ansågs böra förhöjas
till I Ildr 10 öre, vid betraktande deraf, att postforslingen
ovilkorligen är besvärligare än annan skjuts. Det är för öfrigt
icke mycket värdt att discutera detta, emedan, efter hvad jag tror
mig veta, frågan redan är afgjord i de andra St:n; men jag kan
icke frångå hvad Utsk. föreslagit, utan anhåller om bifall dertill.
Gr. Björnstjerna: Jag fruktar, att den siste talaren missförstått
mig. Jag har ingalunda motsatt mig en högre lega för
postföringen, jag har tvärtom föreslagit, att den skulle blifva 10
öre utöfver den vanliga. Hvad beträffar hans påstående, att frågan
254
Den 14 December.
redan skulle vara genom 3 Stånds beslut afgjord, torde det vara
ovisst, huruvida den ej är bevillningsfråga, således erfordrande alla
4 Stms bifall.
Frih. Alströmer: Jag medgifver, att Gr. Björnstjerna har
rätt i sin sista anmärkn. livad sjelfva saken beträffar, så skulle
bans förslag, i händelse det blefve R. St:rs beslut, förorsaka den
största oreda i Postverkets räkenskaper, emedan enl. R. Stms förut
fattade beslut skjutslegan i allmänhet skulle kunna blifva olika
snart sagdt på hvarenda gästgifvaregård i Riket, och han nu föreslagit,
att den för postforslingen skulle vara 10 öre högre.
Sedan härefter IIr Frih. o. Ordf:den framställt att i afs:de på
förev:de punkt blifvit yrkadt dels bifall utan förändring och dels
bifall med den förändring, att de efter ordet Herjeådalen följande
orden erhöilo denna lydelse »för postföringen utöfver 312 mil på
året äfvensom för forsling af ny, sedan år 1830 tillkommen, post
samt då post fortskaffas genom gästgifveri-skjuts med 10 öre, och
för snäll- och paketpost med 20 öre utöfver den vid gästgifvaregården
gällande skjutslega», blef propos. framstäld först till bifall
utan förändring, hvarvid ropades Ja och Nej, och sedan tili bifall
med förenämnde förändring, hvarvid svaren ut fö 11 o med starka Ja
jemte åtskilliga Nej; och då Hr Frih. o. Ordhden sedermera förklarade
att han ansåg den sednare proposin besvarad med öfvervägande
Ja, begärde Frih. Alströmer votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voterispropos.
:
Den som bifaller Sammansatta Bevilln.- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utskis i Betänk. N:o 9 å sidan 12 gjorda första hemställan,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bi fa I les förenämnde hemställan med den förändring,
att de efter ordet Herjeådalen följande orden erhålla denna lydelse:
»för postföringen utöfver 312 mil på året, äfvensom för forsling
af ny, redan år 1830 tillkommen post, samt då post fortskaffas
genom gästgifveri-skjuts, med 10 öre och för snäll- och paketpost
med 20 öre utöfver den vid gästgifvaregården gällande skjutslega.»
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer
Ja — 13.
Nej — 17.
5:te punkten, innehållande beräkning af den upkommande
förökningen i poslförings-koslnaden.
Denna punkt lades till handlingarne.
6:te punkten, ang:de äskad ersättning för de till postföringen
begagnade åkdons slitning; 7:de punkten, ang:de den tyngd, som
må läggas på hvarje häst; 8:de punkten, ang:de yrkandet all
Den 14 December.
255
vid paltelposis forsling under de 4 första och de 3 sisla månadernc
af året legan må erläggas för tre hästar; 9:de punkten,
ang.de
gods, eller alt låta andra personer än den skjutsande medfölja
posten, och dels ansvar för postiljon, som under resan emellan
slationerne onödigtvis sig uppehåller; 10:de punkten, ang:de er
sättningen
för forslingen af enskilde personers lös-brefs-väskor ;
och 11:te punkten, ang;de poslernes vågning vid hvarje postkontor
samt viglens antecknande å post-för passningen.
Dessa punkter b i föl 1 os.
12;te punkten, ang:de posters förskaffande med ångfartyg
och jernvägs-lräner.
Gr. Lagerbjelke: Om de i denna punkt förekommande orden
ulan ökade kostnader för Postverket skola betyda, att den
föreslagna åtgärden ej får vidtagas, der den skulle medföra sådana,
så lärer väl ingenting kunna göras i den riktning Utsk. åsyftat;
ty det är klart, att hvarje förändring måste medföra utgifter. Om
åter meningen är, att åtgärden må vidtagas, då kostnaden derför
ej blir betydlig, så ligger detta redan uttryckt i orden: der sådant
utan väsendlliga olägenheter låter sig göra; ty en betydlig
kostnad är tydligen en väsendtlig olägenhet. Jag anser på grund
häraf bifall till punkten böra lemnäs med uteslutande af orden:
eller ökade kostnader för Postverket.
Frih. Alströmer: Det kan visserligen vara af mindre vigt,
om orden: eller ökade kostnader för Postverket stå i punkten eller
icke: ty det beror i alla fall på K. M. att deröfver besluta. De
hafva dock tillkommit på grund af uplysningar, meddelade från
Postverket, hvaraf inhemtats, att i åtskilliga fall brefbefordring
skulle kunna verkställas med enskildes ångfartyg utan att medföra
väsendtliga fördelar, men deremot ökade kostnader.
Gr. Lagerbjelke: Dessa ord kunna möjligtvis försvaras,
så vida icke en betydligare kostnad vore en väsendtlig olägenhet.
Men då så är, torde detta tillägg vara så mycket mera olämpligt,
som åtgärden aldrig skulle kunna vidtagas, om man strängt holle
sig till ordalydelsen af Utsk:s framställning.
Hr Prytz, Lars Adolf: Jag finner en anmärkn. att göra
mot slutet af denna punkt. Der står nemi., att »innehafvare af
posthemman, hvilka i följd häraf icke vidare blifva med någon
postföring betungade, skola vara förbundne att afstå från de i vedergällning
för postföringen dem förunnade friheter och förmåner.»
Nu är gifvet att på de orter, der posten skall befordras med ångbåtar,
så befrias hemmanen från postföringen under den tid afåret,
då ångbåtarne gå: men under den återstående få de fortfarande
draga denna tunga. Jag anser derföre att orden: »hvilka i följd
häraf icke vidare blifva med någon postföring betungade», böra
256
Don 14 December.
utbytas mot: »i den mån de varda från postföringen befriade»;
och anhåller vördsamt om propos. å bifall till punkten med denna
förändring.
Frih. Alströmer: Jag tror att den siste värde talarens anmärkn.
förfaller, om man upmärksamt genomläser sednare delen
af punkten. Den sats, som börjar med orden: »under iakttagande»,
hänförer sig nemi. endast till de fall, då posten kommer att befordras
på jernvägar, hvilka antagas komma att gå hela året om,
och då således en verklig befrielse för posthemmanen upstår. Så
är icke förhållandet med ångbåtarne, hvilka gå endast under sommaren;
och Utsk. ansåg, att hemmanen ej borde för en sådan tillfällig
omständighet beröfvas sina innehafvande förmåner.
Hr Prytz: Hvad jernvägarne beträffar, så har man ännu allt
för litet erfarenhet af dem, för att kunna säga, om de blifva förbära
under alla tider af året. I alla händelser synes det som de
hemman, hvilka under halfva året komma att åtnjuta befrielse från
postföringen, derigenom att denna bestrides genom ångbåtar, borde,
i vederlag för denna förmån, afstå från andra, som de nu åtnjuta
med afs:de å den dem åliggande tunga. Jag måste således fortfarande
vidhålla den redaktions-förändring jag föreslagit.
Gr. Björnstjerna: Jag instämmer med Gr. Lagerbjelke,
och får tillika uttrycka min tacksamhet mot Utsk. för det framlagda
förslaget. Orri detta icke skett, kunde ju ett af två hafva
inträffat, antingen att posten fortfarande fått ruska på bondkärra,
ehuru jernväg strukit samma väg fram; eller ock, att, der posten
blifvit forslad på jernväg, och postbönderne således helt och hållet
befriade från den tunga, som nu åligger dem, desse likväl underlåtit
att låta rotera sina hemman. Jag tillstyrker således bifall
till denna punkt, med den förändring Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Frih. Alströmer: Jag vill endast förklara, alt jag icke rätt
kan fatta, huru det skulle låta sig göra att, såsom Hr Prytz föreslagit,
för en viss tid af året beröfva posthemmanen deras nu innehafvande
förmåner, och sedan under don återstående låta dem
åter komma i åtnjutande deraf. Det skulle säkerligen komma att
möta alltför stora hinder i utförandet.
Hr Prytz: Mitt förslag afser endast, att de, som för ena
hälften af året befrias från skyldigheten att forsla posten, böra,
om man ej lämpligen kan fråntaga dem deras nu innehafvande förmåner,
åtminstone få sig något annat onus pålagdt; emedan det
eljest synes skola upstå ett orättvist förhållande. Att en sådan
reglering blir svår att verkställa, vill jag icke bestrida, men tror
dock att det låter sig göra.
/
Hr Printzensköld, Garl: Vid genomläsning af denna
punkt kan jag för min del åtminstone icke fatta annat än att den
sista
Ren 14 December.
257
sista delen, som handlar om posthemmans sfstående från innehafvande
förmåner, har afs:de på håde dem, som blifva befriade derigenom,
att posten forslas på jernväg, och dem, der det sker på
ångfartyg. Nu är kändt, att detta sednare sätt ej kan begagnas
mera än 6 månader om året; men befrielse från forsling af posten
under 6 månader är icke att förakta, och jag är öfverlygad att de
hemman, som deraf komma i åtnjutande, skola gerna i stället åtaga
sig något motsvarande onus till Statsverket. Ej heller torde det
blifva så alldeles omöjligt, som man här vill låta påskina, att upgöra
någon tariff. Jag instämmer således i det af Hr Prytz framställda
förslag.
Frih. Alströmer: I anledn. af den siste talarens anförande
får jag påpeka ordet någon, som till undvikande af all tvetydighet
är insalt på 3:dje raden nedifrån i den ifrågav:de punkten; och
sorn tydligen ådagalägger, att något afstående från förmåner skulle
ifrågakomma endast för de posthemman, som klefve helt och hållet
och för alltid befriade från poslforsling. Dessutom bör man taga
1 betraktande, dels att åt en Komité skall öfverlämnäs att ordna
postväsendet och föreslå åtgärder för dess skiljande från jordbruket,
dels ock att de hemman, som genom postens forsling med ångfartyg
komme att under 6 månader af året njuta lindring, dock äro
skyldige att bestrida postskjutsen inom de 312 milen.
Hr af Edholm, Erik Wilh.: Utslcs förslag afser att vinna
2 särskilda mål. Det ena, i afs:de å postens befordring till sjös,
är att den må kunna verkställas med enskildes ångfartyg; och det
andra att, då jernvägar komma till stånd, poslen må på dessa fortskaffas.
Slutligen är tillagdt att de posthemman, som derigenom
blifva befriade från all vidare postföring, skola afstå från sina särskilda
förmåner; och detta kan ingalunda hafva afs:de på annat än
det sednare fallet.
Hr Printzensköld; Af allt detta har jag fått ytterligare
bekräftelse på riktigheten af den anmärkn., som jag ofta gjort, att
man vid redaktion af Betänk, och andra skrifter ofta begår misstag,
som blifva ganska menliga för den som sedan skall läsa dessa.
Uttrycket i följd häraf, sorn i denna punkt förekommer, kan nemi.
efter min upfattmng icke underlåta att hänföras till båda de förutsatta
fallen, ehuru man här veiat förklara Utsk:s mening annorlunda.
Om man i st. f. detsamma hade insatt: i följd af sistnämnda
poslföreningssäll, så hade all tvetydighet varit undanröjd,
och jag kan icke annat än boklaga, att man skall hafva så svårt
att tydligt uttrycka hvad man menar.
Frih. Alströmer, Jonas: Jag har icke någon betänklighet
alt antaga denna punkt, men hemställer, om man icke, till undvikande
af all tvetydighet, kunde sätta semikolon i st. f. komma
framföre orden dels ock; ty då kunde ingen tvekan upstå om rätta
meningen.
X H. 17
258
Den 14 December.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordfiden framstält de under diBcussionen
yttrade meningarne; blef förevuie punkt bifallen med
den förändring, att de deri förekommande orden »eller ökade kostnader
för Postverket», uteslötos.
Do efterföljande punkterne af förevtde Betänk, biföl los utan
discussion.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Cevi lin.- samt Allm.
Besv.- och Ekon.Olsk:s den 3 och 12 dennes på hordet lagda Betänk.
N:o 10 i anledn. af väckt motion om rättighet för innevånare
i Wermland att uti lösväskor med posten sända paketer af
till och med ett skålpunds vigt.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.Utsk:s den 5 och 12 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 30, angele förändringar i de till
den blifvande nya Bevilln.-stadgan hörande formulärer.
Ånyo föredrogs Bevilln.Dtskrs den 5 och 12 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 31, an grda Post-bevi Ilningen.
Då härvid först till pröfning företogs Irsta punkten, ang:de
portot för inrikes så kallade portobtef, yttrade
11 r Carleson, Edv. Henr.: Den af Utsk. föreslagna nedsättnirigen
af enkelt porto synes mig motiveras på ett ingalunda
tillfredsställande sätt. Utsk. säger, att den skulle medföra såväl
större lätthet för allmänheten, som äfven fördel i afsrde å upbörden.
Efter min tanke blir förhållandet i första afsrdet tvärtom,
ty ännu under många år torde flertalet hafva (ältare att betala
!2jy öre med 4 sk. Bko, än att erlägga 12 öre jemnt. Om detta
icke kan gälla om Stockholm, der man har tillfälle att förse sig
med lämpliga myntsorter, så eger det destomera sin tillämpning
på landsorterne, der sådant tillfälle saknas. f afs:de å upbörden
blir hela skillnaden, att man i räkenskaperna finge upföra en decimal,
ty någon ny kolumn behöfdes alldeles icke. Då man derjemte
besinnar, det R. S(:r föreslagit att öka Postverkets utgifter
med hundratusentals Rdr, så torde det icke vara skäl att på samma
gång och utan något egentligt behof minska dess inkomster med
e 30,000 Rdr, hvartill nedsältningen är beräknad att upgå. Jag
får på dessa grunder anhållä om afslag å denna punkt i Betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag är öfvertygad att
allmänheten, dä den slipper betala detta halfva öre, nog också
skall finna utväg att erlägga postafgiften. Utsk:s förslag instämmer
med K. M:s Förslag; och då det är af erfarenheten ådagalagdt,
att ett lägre porto framkallar en lifligare brefvexling samt således
ökar Postverkets inkomster på ett med allmänhetens fördel öfverensstämmande
sätt, tror jag allt skäl vara för handen att bifalla
Utsk:s här gjorda förslag.
Den 14 December.
259
Hr Carleson: Då jag sist hade ordet, glömde jag erinra
derom, att både K. M. och Utsk, erkänt, att denna nedsättning
vore endast tillfällig, och att man önskade framdeles kunna bestämma
portot till 10 öre. Den nu ifrågav:de förändringen synes
mig då desto mera kunna underlåtas, då man har ett sådant mål
i sigte. Jag fortfar att yrka afslag.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är i denna fråga
af olika tanke med den siste talaren. Jag tror, att det ingalunda
blir lättare att betala 4 sk. Bko än 1X? öre. Det gamla kopparmyntet
är nu sällsynt de nya öre-styckena deremot komma allt
mer i rörelsen; hvad silfvermyntet beträffar, torde 10 ören redan
vara långt vanligare än 4 sk. Då dessutom K. M. och R. St:r
redan beslutat, att inga halfva ören skola i kronans räkenskaper
uptagas, förefaller det mig abderitisk t, att i detta fall följa en
annan regel. Någon förlust tror jag ej heller skall upstå; det ålen
gammal erfarenhet, att billig nedsättning i postportot verkar
förökning af post-intraderna. Ehuru en så betydlig nedsättning
skedde vid det allmänna medelportots införande fordrades dock ej
mer än 9 månader för att inkomsten skulle upstiga till hvad den
förut varit, nu är den högre än någonsin förr. Jag hoppas således
att R. o. Ad., i likhet med de öfriga Stin, bifaller punkten.
Den härefter till bifall å förev.-de punkt framstälda propos:n
besvarades med starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Frih. o.
Ordfiden förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande
De öfrige punkterne af förevide Betänk, biföllos utan discussion.
Anmäldes till bordläggning Beviiln,-Utsk:s Betänk. N:o 32, i
anledn. af väckte motioner dels om utvidgning i den presterskapet
tillerkända fr i brefs-rä tti ghet, dels om en sådan rättighets meddelande
åt Skolstyrelser, Sparbanker och inhemska Brandstodsbolag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: På föredragningslistan finnes en
motion ar Hr Cederschiöld, åsyftande, att ett ärende måtte af R.
St:r vid innev:de Riksdag afgöras. Jag vill icke utlåta mig deröfver,
huruvida den kan vara behöflig eller ej, men om den skall
kunna föranleda någon åtgärd, bör den så fort som möjligt remitteras
till Utsk. Jag får derföre anhålla, att densamma måtte
upföras på föredragningslistan till nästa plenum näst efter den K.
Proposm, hvars rum i dag blifvit af R. o. Ad. bestämdt.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. beslöts att IIr Cederschiölds
ifrågav:de anförande skulle å föredragningslistan uptagas
näst efter K. M:s i dag bordlagda Nåd. Propos.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ på 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
260
Den 15 D ecemb er.
Tisdagen den 15 December 1857.
Plenum lil. 6 e. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, forlfor att i Hr Gr. o
Landtnäs ställe föra ordet.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 14 dennes.
Upllistes Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i StatsUtsk.
efter N:o 1,592 Hr Lannerstjerna, Adolf; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd
N:o 2,255 Hr af Pontin, Fullm. Hr Mörner, Christer Hampus.
Upllistes Hrr Elektorers lista vid. val af 2:ne ledamöter i BankoUtsk.
efter N:o 1,016 Hr Planling-Berylod, Fullm. Hr Blomstedt,
Carl Reinhold och N:6 1,885 Hr Arnell, Gustaf Fredr.; och befunnes
dertill hafva blifvit utsedde
N:o 338 Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
N:o 2,082 Hr Mannerskantz. Carl Axel.
Upllistes jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Allm. Besv.- och Ekon Utsk. efter N:o 88 Gr. von Seth, Fullm.
Frih. von Duben, August Gustaf Henrik; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd
N:o 284 Frih. Ornskjöld, Fullm. Fiih. Stjernstedt, August
Wilhelm.
Uplästes ett af Gr. Posse, Fredrik, inlemnadt så lydande
Memorial:
Vördsamt anhåller jag att med bibehållande af min Itiksdagsmanna-rätt
få afsäga mig min plats såsom Suppleant i LagUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Frih. o.
Ordfiden anmodade Hrr Elektorer att vid deras nästa sammanträde
utse en Suppleant i LagUtsk. efter Gr. Posse.
Föredrogs Statsötsk:s den 14 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 182, med förslag till voler,-s-propos:r, i anledn. af RiksStins
skiljaktiga beslut i fråga om löne-förbättiing för KrigsHofRms civile
embets- och tjeustomän m. fl.
Pen 15 December.
2«1
Da i detta Mern. föreslagne voter:s-propos:r blefvo af R. o.
Ad. godkände.
Föredrogs K. M:s den 14 dennes pä bordet lagda Nåd. Propos.
till R. Sl:r, angide åtgärders vidtagande för att underlätta
penningeställuingen och rörelsen inom landet.
Sedan härvid, pä begäran af Hr Flach, Joh. Fredr. Philip,
jemväl det den Nä I. Propos:n bifogade StatsRåds-prot. blifvit
upläst, yttrade
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Under en tid då man
framkommer med så mångå vidunderliga förslag till afhjelpande af
den brist på bytesmedel som upkommit, så är det i sanning glädjande
att se Regeringen framlägga ett förslag, hvilket, utan att
medföra någon våda för framtiden, synes skola förskaffa näringarne
den hjelp som i hög grad synes erforderlig. Sedan jag sålunda
yttrat min tanka om den K. Proposm anhåller jag att få tillägga
några ord med
före må misstänka mig för att vilja meddela några råd åt det
Utsk., som kommer alt behandla denna fråga. Det lån som är
ämnadt att uptagas är, på sätt Propo-en antyder, afsedt att komma
näringarne i allmänhet och således hola landet till godo, alltså
icke ämnadt att serskildt understödja någon viss kast, samhällsklass
eller näring, och till följd deraf böra naturligtvis dessa penningar,
såsom Regeringens förslag jemväl innehåller, också spridas öfver
hela landet.
Enl. min tanke finnes det 3:ne former för uptagandet af detta
lån; man kan erhålla det uti säkra vexlar, hvilka inom längre
eller kortare tids förlopp kunna förvandlas i redbar valuta, eller
ock införskrifva silfver, eller kan man slutligen, för det tredje,
deponera valutor på säkert ställe i utlandet eller bereda sig rätt
att lyfta sådana d. v. s. förse sig med ett kreditif.
De båda förstnämde utvägarne synas mig, ej mindre med
afside å den sena årstiden och deraf föranledande dryga transportoch
assurans-kostnader, än ock med afs:de å penningeställningen
föga att rekommendera enär om hit kan införas silfver, kan det
ock härifrån utföras, hvilket säkerligen skulle, äfven med stora
upoffringar, ega rum så snart en ökad sedelstock dertill lemnade
en lättad möjlighet, hvaremot det tredje alternatifvet, efter min
åsigt, här rätteligen bör föredras, heldst Banko-reglementet redan
tillåter detta och medger Fullmägtige i sådant fall rättighet att
utgifva sedlar för dessa valutor. BankoFullmägtige försättas derjemte
genom ifrågavtde åtgärd i tillfälle alt, i mån af näi ingarnes
förmåga att i deras rörelse uptaga de tillbjudne lånetillgångarne,
föröka rörelse-kapitalet, en fördel som icke ernåddes i händelse
värdet i sedlar, af ett på en gång nptaget större lån, samtidigt
utsläpptes i rörelsen, ett tillvägagående som skulle likasom upmana
till export af reel valuta, hvaremot jag vågar tro att ett
efter de olika näringarnes behof lämpadt successivt låneunderstöd
skall, åtminstone intill nästa vår, qvarhålla inom landet de medel
262
Den 15 December.
som nu äro i fråga, och sålunda verksamt bidraga ej allenast att
häfva ögonblickets förlägenhet utan ock att återställa det rubbade
förtroendet man och man emellan. En annan lita vigtig fråga är
den, efter hvilka grunder skola dessa penningar utlånas? Det är
lätt att inse att af dessa 3 millioner Specie eller 8 millioner Bko,
som äro i fråga att uplånas, skola, innan den 1 Juli nästa år,
föga eller intet för den allmänna rörelsen finnas i behåll, men de
hafva likväl, såsom jag förmenar, under sitt vistande inom landet
framkallat de fördelar jag här ofvan antydt, och den återbörjade
exporten, i förening med ett varsamt anlitande af importen, skall
så småningom återskänka oss den nu förlorade jemnvigten. Under
antagande af denna alltför sannolika förutsättning bl ifver det alltså
af yttersta vigt att utlåningen så ordnas att ej större olägenheter
upsla då återbetalning skall ega rum, vare sig inom eller utom
landet.
Denna återbetalning måste alltså redan från utlåningens början
afses att lämpligen fördelas på de kommande tre åren, så att
Banken ej såsom vexelköpare må upträda i allt för betydlig konkurrens
med andra vexelbehöfvande, ej heller en alltför stor tryckning
på handelsvågen på en gång inträffar.
Det är å dessa omständigheter jag tillåter mig att fästa Utsk:s
synnerliga upmärksamhet.
Remitterades till BankoUtsk.
Föredrogs Hr Cederschiö 1 ds, Rob. Theophron, den
12 dennes på bordet lagda anförande, innehållande förslag att
StatsUtsk. måtte anmodas att, så fort ske kan, före slutet af detta
år afgifva Utlåt, öfver K. Mus Nåd. Förslag om den för Statens
embets- och tjenstemän beviljade löne-förhöjningens utgående för
innevide år.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Cederschiöld: Jag anhåller vördsamt att min motion
måtte kommuniceras MedStm och skall jag aflemna det för sådant
ändamål erforderliga antal exemplar.
Till denna kommunikation lemnade, uppå derom framstald
propos., R. o. Ad. sitt bifall.
Uplästes till justering samt godkändes nedannämnde från Exp.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M.
N:o 175, i fråga om jords friköpande från grundskatt m. m.; och
N:o 17(5, ang:de en fyranläggning å Gottska Sandön m fL
åtgärders vidtagande för förbättringar i Fyr-, Båk- och Lots-väsendet»
II. R. o. Ad. åtskljdes kl. 7 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 16 December f. m.
263
Onsdagen den 16 December 1857.
Fleuum kl. 10 f. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr. Gr. o.
Landtnäs stalie föra ordet.
Justerades prot.-utdrag för den 15 dennes samt pleni-prot.
för den 10 sisti. Oktober.
Företogs pröfningen af Sammansatta Banko- och LagUtsk:s den
5 och 12 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 4, i anledn. af
väckte förslag i fråga om lagstiftning för Enskilda Banker.
Hr Frih. o. Ordf:den hemsliilde alt detta Betänk, mätte få
punktvis föredragas.
Härvid ropades Ja, hvarjemte
Gr. Sparre, Hrik anmälde sig och yttrade:
Jag tillstyrker för min del bifall tiil hvad Hr Frih. o. Ordfiden
nu föieslagit. Likväl ber jag, att dervid lii göra den erinran, att,
sedan Ctsk:s framställning pag. 6 blifvit föredragen och afgjord,
af den derpå följande punkten, pag. 12, hvad som innefattar sjelfva
ingressen, måtte upskjutas, och Hr Frih. o. Ordf:den i stället öfvergå
till föredragning af lagen paragrafvis, så att ingressen, enl.
hvad viii löregide tillfället! brukats, måtte blifva den sista. Derjemte
hemställer jag att, jemlikt hvad äfvenledes tillförene egt
rum i likartade fall, B. o. Ad. täcktes fatta beslut särskildt för
hvarje g samt bifalla de gg som godkänna och återremittera de gg,
som lt. o. Ad. icke gillar, med öppen rätt för Utsk. att, om med
anledn. af de sålunda beslutade återremisserna, någon förändring
skulle finnas vara af nöden i de öfriga gg, sådant måtto vara
Utsk. medgifvet.
Hr Frih. o. Ordfiden yttrade att i afs:de på sednare delen af
Gr. Sparres hemställan något särskildt beslut icke nu torde behöfva
fattas, men hemsta Ide om U. o. Ad. bifölle, att, såsom Gr.
Sparre föreslagit, den sidan 12 förekommande punkt, som innehöll
ingressen tiil den af Utsk. föreslagna förordningen, icke skulle föredragas
förrän R. o. Ad. behandlat sjelfva förslaget lill förordning.
Ropades Ja.
Härefter förekom först och bifölls Utskis sidan C gjorda tillstyrkande,
i fråga om formen för 11. St:rs begäran om Nåd. fastställelse
å hvad de för sin del i ämnet gillat och antagit.
Sfli
Den lfi December f. m.
Vidare företogos hvar för sig de i Utsk:s förslag till förordning
intagne
§ I
Bifölls.
S *.
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag tror, att roan kan vara
leroligen ense derom, att i händelse raan vid denna Riksdag och
särdeles i närvide ögonblick skall stifta lag för några penningeanstalter,
i synnerhet för banker, så böra alla åtgärder gå derpå
ut, att befästa deras säkerhet, samt att man icke får taga något
enda steg, som har den minsta skymt af att kunna förringa densamma.
I fråga om nu förevuie 2 § har man bibehållit det gamla
stadgandet, att bank-bolag, som vill utgifva sedlar, icke får bestå
af mindre än 30 solidariska bolagsmän; men i afsrde på sådan»
banker, som icke ämna utgifva sedlar, bar man bestämdt detta
antal till 20. Detta utgör en förminskning i det antal, som är
faststSIdt uti K. Författnin den 10 Nov. 1855, eni. hvilken det
är föreskrifvet för alla banker, att deiegarne skola vara minst 30.
2:dra g i nyssnämnde kungörelse lyder sålunda: »Till bank-bolags
stiftande erfordras minst 30 namngifna delegare» etc. Med anledn.
häraf tror jag, att man icke heller nu bör göra någon minskning
uti ifrågav:de antal, och anhåller derföre, att i första mom. af nu
föredragna 2:dra §, insättes ordet IrelCio i st. f. ljugu, vid hvilket
förhållande 2:dra mom. kan utgå.
Det kan dock vara betänkligt, att i det skick frågan nu befinner
sig, då ett Stånd lärer lagt Betänk, tili handlingarne, ett
Stånd bifallit och ett skall återremittera detsamma, nu här på
stående fot göra ändring deri; utan anhåller jag fördenskull att
g måtte blifva till Ulsk. återremitterad i den syftning jag nu nämnt.
Gr. Sparre: Med den siste värde talaren är jag alldeles
ense derom, att under nuv:de förhållanden allt bör göras och ingenting
försummas för att stärka bankernas kredit och det förtroende
de böra ega. Men man bör också tillse, att icke stiftandet
af bank-bolag öfver höfvan försvåras. Det berättades i Utsk. att
vid bildandet af en bank i någon af våra norra stader, jag tror
Hudiksvall, upstodo verkligen så stora svårigheter att finna 20
solidariska bolagsmän, att en bruksegare, inom provinsen en af
våra större possessionater i Sverige, måste sjelf öfvertaga en stor
del af aktierne och anskaffa några personer, hvilka voro villige,
att, då do hade hans underborgen, ikläda sig ansvarigheten. Denna
åtgärd var nödvändig, på det att man skulle få 30 personer. Det
är tänkbart, att i sådana orter, der antalet af affärsmän icke är
synnerligen stort, dylika förhållanden ännu torde kunna inträffa,
och dä i allt fall 20 bolagsmän utgör minimum för sådana banker,
som icke äro berättigade att utgifva egna kreditsedlar, ansåg
Utsk., med afs:de å vigten att underlätta stiftandet af enskilda
banker, denna garanti vara tillräcklig.
Den 16 December f. m.
265 ']
Frih. Raab, Adam Christian: För min del kan jag icke
finna hvarföre man mera kan nedsätta anspråken på säkerhet hos
det ena än hos det andra slaget af Banker. De icke sedel-utgifvande
Bankerna få ju mottaga depositioner, och kunna göra det
till mångdubbelt det belopp, som hela grundfonden utgör, hvarigenom
de, i händelse af någon rubbning i allmänna rörelsen skulle
upstå, kunna lika mycket ansträngas för inlösen af sina utfärdade
depositions-bevis, som de sedelutgifvande Bankerna "för inlösen af
sina sedlar. Ur denna synpunkt tror jag att det icke finnes något
giltigt skäl, hvarföre den ena Banken skall hafva ett större
eller mindre antal solidariska bolagsmän, än den andra. Gr. Sparre
har visserligen anfört ett exempel från en stad i norra Sverige,
der man hade svårighet att finna tillräckligt antal bolagsmän, för
bildandet af en Bank; men Banken kom ju likväl till stånd, och
det visade sig således icke ens på detta ställe omöjligt att åstadkomma
det erforderliga antalet aktietecknare. Deremot kan man
anföra exempel från alla andra Banker i Sverige, der icke allenast
B0:talet upnätts, utan mångfaldigt öfverskridits. Visserligen kunna
några få individer besitta en större förmögenhet, än ett helt bolag,
men detta är ett undantag, som icke förringar den grundsatsen
att ju större antal solidariskt ansvarige delegare, en Bank
har, desto större är den säkerhet, den erbjuder. Jag tror derföre,
att om man vill befästa Bankernas soliditet, man icke bör nedsätta
anspråken på antalet delegare, utan tvertom_ öka det för båda
slagen af Banker utöfver hvad här är föreslagit för de sedel-utgifvande;
och för den händelse att punkten återremitteras, ber jag
få uttrycka den åsigt att antalet af delegare bör, lika för alla
Banker, bestämmas till minst 50. Ingen svårighet har ännu yppats
att erhålla detta antal bolagsmän i alla andra orter, utan i
den af Hr Gr. Sparre åberopade. Skulle, hvad längre fram föreslås,
kommandit-delegare få införIifvås med en Bank, ligger deri
ett ökadt skäl att fordra ett större antal solidariska, emedan det
icke kunde vara otänkbart att de rätte Bankstiftarne skulle annars
kunna skjuta fram för sig ett mindre antal ansvaringar, och 20
sådane vore väl icke omöjlige att anskaffa. Ansvaringars begagnande
har i ett annat fall icke visat lyckliga följder och bör der
för
icke af lagstiftningen ytterligare befordras.
Jag yrkar återremiss, under önskan att Utsk. ville föreslå
lika stort minimum af delegare för båda slagen af Banker, och att
detta minimum måtte ökas till 50.
Hr Gripenstedt, Joh. A u g.: Jag gillar för min del de
åsigter, som här blifvit af Hr von Koch och Frih. Raab uttalade.
Jag ber R. o. Ad. fästa upmärksamheten på att här är fråga om
en återgång från hvad som nu är stadgadt ang:de den solidariska
ansvarigheten för ett visst slag af Banker, neuil. de icke sedelutgifvande,
hvarigenom således deras säkerhet i viss mån skulle
komma att förminskas. Det skäl Gr. Sparre anfört för en sådan
åtgärd eller, att man icke skall göra upkomsten af sådana Banker
omöjlig eller försvåra densamma, saknar enl. min tanke all vigt.
266
Den 16 Däcembet f. m.
Jag ber att i detta fall få uplysa om det faktum, att för närvide
i Finansf)epart:tet hvila icke mindre än nio ansökningar om oktroy
för bildande af nya Banker utan sedelutgifningsrätt, på de
vilkor, som för närvkde äro gällande; och vid sådant förhållande,
hemställer jag huruvida den förespeglade svårigheten, att utan
nedsättning i fordringarna på solidarisk ansvarighet åstadkomma
dylika Banker, förljenar något afs:de. Jag anhåller att denna punkt
måtte återremitteras.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Om man utgår från den synpunkt,
att det är svårt erhålla tillräckligt antal solida bolagsmän
i en PrivatBank, och på den grund hör nedsätta ledamöternes antal
från 30, som nu gällande PrivatBanks bolags-ordningar i allmänhet
föreskrifver, till 20, vore jag möjligen sinnad att godkänna
förslaget. Men erfarenheten har tillräckligen utvisat, att då fråga
varit om inrättande af Privatbanker, halva personer ända till 100
och derutöfver anmält sig såsom blifvande delegare uti Privatbanken;
hvarföre jag ej finner någon orsak för handen, att den nu
gällande föreskriften, som bestämmer minsta antalet lottegare till
30, skall under vissa förhållanden, nedsättas till 20; så framt man
ej vill att den solidariska ansvarigheten inom Bolaget hör förminskas.
Och detta mätte ej varit de sammansatte Utsktns mening.
Min tro är dock, att det samhälle som icke kan förskaffa sig 30
solida personer till bildande af en Privatbanks-rörelse, ej bör beviljas
någon oktroj. Och är jag böjd att instämma i Frih, Raabs
förslag, att minsta antalet delegare i en Privatbank bör bestämmas
till 50 ledamöter, emedan den solidariska ansvarigheten derigönom
erhåller ökad styrka.
Gr. Sparre: Utan att vara särdeles envis i, denna punkt,
ber jag blott alt få erinra derom, alt, då en talare Hr Gripenstedt
sagt, att Ulslos förslag skulle vara en återgång från det närv:de,
deruti torde ligga ett misstag. I Författningen af 1855 talas blott
om sådana Banker, sorn ega rätt att utgifva kreditsedlar och för
dem är antalet 30 stadgadt. Den enda författning, som mig veterligen
nämner något om enskilda Banker, hvilka icke utgifva
dylika sedlar, är den af år 1824, och der finnes icke något minimum
föreskrifvet för delegarnes antal. Det är möjligt att jag härutinnan
misstager mig, men jag kan åtminstone icke för ögonblicket
påminna mig annat än att förhållandet är sådant, och då är
del således ingalunda fråga om att göra någon återgång i fråga
om dessa Banker. Hvad skillnaden emellan en sedelutgifvande och
icke sedelutgifvande Bank beträffar, så måste man erkänna, att
densamma är ganska väsendtlig, enär man bör medgifva att den
sedelutgifvande Banken har mera tillfälle, än den andra att utvidga
sin rörelse, hvilket han också gör. Hr Gripenstedt bar uplyst,
att många ansökningar ingifvits otn rättighet att få bilda bankbolag;
men månne icke alla dessa bolag ämna utgifva sedlar? Det
har just varit Utsk:s afsigt att upmuntra bildandet af Banker, som
icke utgifva sedlar, hvilket man hittills icke ansett vara just den
Den 16 December f. m.
267
allra fördelaktigaste form af bankrörelse. Man måste också erkänna,
att om det icke finnes garanti tillräckligt hos 20 bolagsmän,
så kan det också inträffa, att den icke finnes hos 30. Det är
nemi. icke siffran som i detta afstde är det hufvudsakliga. Jag vill
emellertid icke vara envis i min åsigt, utan har blott, velat redogöra
för de motiver, som legat till grund för Utsk:s förslag.
llr Gripenstedt: Misstaget hvarom Gr. Sparre ordat, faller
denna gång helt och hållet på Hr Gr:ns egen sida. Om Hr Gr:n
behagar efterse i Banko-reglementet, hvilket innehåller grunderna
för Banko-lagstiftningen rörande enskilda Banker ulan sedelutgifningsrätt,
skall han finna, att antalet af solidariskt ansvariga
personer i detta slags Banker är bestämdt till minst 30; och om
Hr Gr;n derjemte behagar taga kännedom om alla de oklrojer, som
blifvit dessa Banker meddelade, så skall han likaledes finna samma
föreskrift deruti intagen. Att nu minska detta antal till 20 skulle
således onekligen bli en återgång, från det nörv:de förhållandet.
Gr. Sparre: Det är ingalunda gifvet att sådana Banker, som
omtalas i denna författning, alltid skoia vara Filialban ker, hvilkas
benämning antyder att de äro en slags emantioner af BiskBanken;
och hvad oktrojerna beträffar, så är det en annan sak, som icke hör
bit. Det är icke endast för FilialBankeri, som det af mig åberopade
lagstadgandet är afsedt, och jag bär endast sagt att för de
enskilda Banker, som icke utgifva sedlar, f. n. icke finnes någon
i lag gifven föreskrift, att delegarnes antal skall vara trettio.
Hr von Koch: Det är visserligen sannt som Gr. Sparre sagt,
att författningen af den 10 Nov. 1855 i sin rubrik lyder: »Om
vissa ändringar och tillägg vid Kongl. Kungörelsen d 9 Jan. 1846
ang:de Enskilda Banker, »som utgifva egna liredilsedlar» men ordalydelsen
uti 2 § af 1855 års författning är sådan jag upläste den.
Om ock någon egentlig lag, stiftad af K. M. och R. St:r hittills
icke bestämt bolagsmännens antal i afs:de på andra Banker, än
sådana, som utgifva egna sedlar; har dock på sätt llr Gripenstedt
anfört, för de enda andra Bank-inrättningar, som, så vidt jag vet,
landet f. n. eger, nemi. FiiialBankerne varit föreskrifvet, att delegarnes
antal skall vara minst 30, och della stadgande är också, efter
hvad jag tror mig veta, intaget i alla reglementen för dessa Banker.
Det är också klart, att om den nu föreslagna författningen
skulle vinna tillämpning, skulle FilialBankerna falla under andra
mom i förev:de 2 §. Att genom en af Konung och Ständer antagen
lag stadga att icke-sedelutgifvande Banker ej behöfva hafva
mer än 20 solidariska delegare, vore att öppna tillfället till ett
missbruk, för hvilket jag tror att man bör akta sig, isynnerhet
som det, efter mitt förmenande, f. n. icke kan vara fråga om att
stifta andra Banker bär i landet, än Privat- eller FrlialBanker.
Hvad framtiden bär i sitt sköte, kan ingen veta. I afs:de på FilialBankerna,
är det ganska vigtigt, att man icke minskar deras
säkerhet, enär dels de, enl. sina reglementen, äro berättigade att
268
Den 16 December f. m.
emottaga medel på upp- och afskrifnings-räkning, dels t. ex. Direktionen
för FilialBanken i Sundsvall 8r bemyndigad emottaga
och förvalta »Sparbanks-, Enke- och Pupillmedel, menigheter tillhörande
fonder eller sammanskott, hvilka afse allmänt gagn eller
välgörande ändamål.» Jag hemställer, om det vore lämpligt att
inskränka säkerheten för Bank-inrättningar, deder i följd af Kongl,
oktroj kunna få sig anförirodda pupill-medel och medel anslagne
ad pios usus? Jag tror det icke.
Den anmärkn., som af Gr. Sparre blifvit gjord derom, att det
icke alltid skulle vara möjligt att i vissa samhällen anskaffa 30
solidariske bolagsmän, är redan förut tillräckligt besvarad. Jag
tror i sanning att det vid så (Jan t förhållande är bättre att icke få
några Banker i så beskaffade samhällen, än få inrättningar, som
icke äro säkra. Hvad som emellertid i framtiden än kan göras,
så hoppas jag dock tiden ännu icke vara inne, att taga ett steg
tillbaka i afs:de å Bankernas soliditet.
Hr Gripenstedt: Det skulle vara intressant att veta, och jag
skulle vara mycket tacksam, om Gr. Sparre vill uplysa hvad slags
Banker han menar om det ej är FilialBanker. Mig veterligen finnas
inga andra enskilda Banker i vårt land än Privat- och FilialBanker.
Om de förra kan här icke vara fråga, enär dessa äro
sedelutgifvande, men det förevide stadgandet handlar endast om
icfce-sedelutgifvande Banker och då måtte det väl ovilkorligen
vara just om FilialBankerna, eftersom några andra dylika ej finnas.
I fall det nu föreslagna stadgandet antogs, skulle alltså för en sådan
Bank, framdeles eifordras endast 20 solidariskt ansvariga personer
i stället för 30 som nu är föreskrifvet; och jag öfverlemnar
till hvar och en att bedöma, om detta icke är en återgång.
Gr. Sparre: Jag har sagt, att f. n. ickefinnes i lag förbjudet
att inrätta en icke-sedelutgifvande Bank med mindre än 30 delegare;
och om det också icke f. n. finnes några andra Banker
inrättade i landet, än Filial- och Privatbanker med rättighet
till sedelutgifning, så lagger dock icke lagen något hinder i vägen
för att stifta äfven andra Banker. Då således Hr Gripenstedt
säger att det närvide förslaget är en återgång, så påstår jag och
vidblir detta påstående att det är ett misstag. I afs:de på Filialbankerne
uprepar jag ännu en gång, att de äro utgreningar af
Riksbanken, och R. St:r ega rätt att för dem stadga de vilkor, de
behaga. Det måste äfven tagas i betraktande, att det alltid är
K. M., sorn pröfvar, huruvida en Bankinrättning är nyttig eller
icke, och det måste man erkänna, alt så kan den solidariska ansvarigheten
vara beskaffad, att 20 delegare bunna vara lika goda
som 30. Då således pröfningen af oktrojens meddelande alltid ligger
i K M:s händer, så utesluter det ju ej möjligheten att, äfven
med 20 medlemmar vinna den fullkomligaste säkerhet. Ty om
20 personer men en De Géers förmögenhet förena sig om organiserandet
af en Bank, kan jag icke inse hvarför icke ett sådant
bolag kan vara lika säkert som ett, hvilket består af 30 mindra
solida delegare.
Deri 16 December f. m.
26»
Hr Lagerstråle, Gerhard: F. n. finnes mig veterligen,
icke något stadgande, som bestämmer huruvida delegare i Bankbolag,
skola vara Svenska medborgare; men det är mig bekant,
att bland de förslag till Banko-reglementen, som hvila i FinansDeparitet,
finnes ett, som afser bildandet af en Bank i södra Sverige,
och bland delegarne i samma bolag befinner sig en person,
hvilken icke är Svensk medborgare, ehuru han eger fastighet i
riket. Denne person har tecknat sig för mer än 300,000 Rdr.
Det kan naturligtvis icke vara bekant, huruvida endast
denna omständighet kommer att utgöra grund för K. M. att
afslå den sökta fastslällelsen å reglementet. Men jag anser att i
den lag, som nu är föreslagen, ett bestämdt stadgande i detta
afs:de bör inflyta, och iag hemställer om icke, till de skäl för återremiss,
som här blifvit framdragna, äfven bör läggas det jag nu
haft äran anföra, eller åtminstone huruvida icke ett stadgande om
vilkoren för utländsk mans inträde i Bankbolag med solidarisk ansvarighet,
bör uti den nya författningen inrymmas. Det kan visserligen
vara af mindre betydenhet, då Bankens rörelse går sin
jemna gång; men oro man föreställer sig att ett större kontant belopp
skulle för Banken erfordras än det som delegarne vid inskrifningen
tecknat och erlagt, så skulle ganska ofta svårigheter af betänklig
art kunna möta vid indrifningen af dessa tillskottsmedel hos
dem. som icke äro Svenska medborgare. Jag anhåller således, på
grund af hvad jag nu yttrat, att äfven denna omständighet måtto
vid återremissen tagas i betraktande.
Hr Hjerta, Lars: Den tvist, som upstått ang:de minimianantalet
af dem, som kunna förena sig om att bilda ett Bankbolag,
synes, enl. min upfattning, härleda sig från någon felaktighet i
uttrycket och i definitionen på hvad som menas med ett Bankbolag.
I l:a § af ifrågav-de förslag står: »Enskilde som vilja förena
sig i bolag i ändamål att drifva Bankrörelse» och i 2:a g »antalet
af dem, som om Bankbolags stiftande sig förena.» Jag måste till
alla delar instämma med Gr. Sparre deruti, att det f. n. icke, enl.
Svensk lag, finnes något som förbjuder en, två eller tre personer
att förena sig om att drifva Bankrörelse, d. v. s. att det icke finnes
någonting i Svensk lag, som hindrar två eller tre köpmän
eller äfven jordbrukaie att öpna en rörelse, i hvilken de emottaga
och utlåna penningar. Detta är redan en Bankrörelse, i synnerhet
om de offentligt annoncera derom. Det skulle vara högst
intressant att af någon sakkunnig och lagfaren person få upgifvet,
huruvida något stadgande i lag finnes, som kan hindra hvem som
helst att bedrifva en sådan rörelse. Om således Utslcs förslag antages,
att antalet af dem, som kunna och vilja stifta Bankbolag
skall vara 30 och minst 20, så har man, då dertill kommer att
K. M. skall ega att tillåta eller vägra ett sådant företag, med ett
enda penndrag helt och hållet afskuret en af de vigtigasle rättig
heter,
som tillhöra Svensk man, nemi. att drifva rörelse med pen
ningar
hvartill rättigheten hittills varit åtminstone lika vidsträckt
som attdrifva rörelse med varor. Detta kan icke vara meningen,
270
Don lfi December f. m.
ulan denna mäste otvifvelaktigt vara, att B. Sl:r vilja, hvilket Sfven
jag anser vara visligen handladt, lemna särskilda föreskrifter för
dem, sorn ämna drifva Bankrörelse af någon särskild beskaffenhet
som här skulle anses asyflad. Men derföre anser jag också nödvändigt,
att en riktig definition gifves på hvad som med detta
slags Bankrörelse menas, på det att man icke sedermera må komma
och säga, eller författningen komma att tydas så, att man helt
och hållet afklippt all den rättighet, som förut egt rum för enhvar,
att drifva rörelse med penningar. Jag förenar mig af dessa skäl
med de Hrr som yrkat §:s återremitterande till Utsk. på det att
Utsk. må fästa sin upmärksamhet på, huruvida icke en så beskaffad
ny redaktion af g må göras, som närmare påpekar hvilka slags
Banker det är, som skola blifva föremål för ett privilegium, hvartill
ett visst minimum i delegarnes antal erfordras.
Hr von Koch: I anledn. af de anmärkn:r, den siste värde
talaren gjort, tror jag mig böra nämna, att det ingalunda kan vara
meningen med denna lag att förvägra enskilda män, eller enskilda
handelsbolag, som i lag äro tillåtna, att drifva så beskaffad pen
ningerörelse,
som han påpekat, utan här är fråga om att inrätta
bolag, som icke äro alldeles lika beskaffade som vanliga handelsbolag,
utan hafva särskildt namn, af K. M oktrojeras samt hvarken
i afs:de på ansvarigheten eller andra förhållanden kunna fullt
jemföras med de förra. Det är om dessa slags bolag, som det nu
är i fråga att stifta lag: ilandels-bolagen, för att visa en skillnad
hafva icke allenast solidarisk ansvarighet för bolagsmännen utan
äfven direkt ansvarighet hos dessa såsom för proprie-skuld för bolagets
förbindelser.
Hr Hjerta: Jag är ganska tillfredsställd med det yttrande
Hr von Koch afgifvit, emedan det just visar nödvändigheten af en
sådan skillnad, som jag ansett böra göras. Hr von Koch har nemi.
sagt, att här icke är fråga om sådana bolag, som kunna drifva rörelse
i egenskap af handelsbolag, utan om några andra, som expressis
verbis, skola kallas bankbolag, och de der skola hafva ett
särskildt kriterium att de äro sådana. Men det är just detta kriterium,
som synes mig felas, och som jag önskar måtte närmare
bestämmas, på det att den här ifrågavide lagstiftningen icke måtte
anses på något sätt hafva inkräktat på Svenska medborgares rätt.
Ty om I :a § i denna lag antages, så är det otvifvelaktigt, att
enskilde personer, två, tre, eller flere, som vilja förena sig i bolag
för att drifva Bankrörelse, icke under hvad vilkor som helst, skola
hafva rättighet dertill, med mindre än att de begära K. M:s tillåtelse
och K. M. pröfvat, huruvida en rörelse kan vara för landet
nyttig. Om man vill begagna sig af den latitud, som lagen i detta
hänseende medgifver, tror jag att Regeringen, med alia de omsorger
den har, snart nog skulle önska att blifva af med en sådan
makt, såvida den skall afgöra ansökningar af hvar och en som vili
låna och lånar ut penningar. I alla fall skall det, till att börja
med åstadkomma en ganska stor förvirring, och sålunda vore ingen
-
I>ei\ 16 December f. m.
271
ting bättre, än om Utsk. kunde anmodas om att upgöra en sådan
definition, som närmare bestämde hvad, Hr von Koch påpekat.
Jag instämmer i den åsigt Hr Gripenstedt framställt, att det
här till en början icke lärer kunna vara fråga om mer än två
slags Bunker, nemi. Kredit-sedel-banker och Filialbanker; men
om man kunde finna någon formel, eller något uttryck för att derunder
subsummera dessa två slag af Banker, och möjligen äfven
några andra, utan att deruti innefatta allt hvad man kallar Bankrörelse,
tror jag att man hade gjort en god tjenst både åt tydligheten
och framtida förvecklingar.
Gr. Sparre: Med afs:de å de flere anmärkn:r, som mot §
blifvit framställda, torde R. o. Ad. anse lämpligast att återremittera
densamma, hvarföre jag för min del får afstå från min begäran om
bifall derå.
Frih. Raab: Här har under debatten upstått en fråga, sorn
är af särdeles vigt att fa utredd. Utslcs Ordfide har nemi. förklarat,
att den här föreslagna lagstiftningen för det slags Banker,
som icke få utgifva egna sedlar, ej skulle röra Filialbankerne,
hvilkas låneiörelse skulle särskildt ordnas. Både Hr Gripenstedt
och flere andra talare med honom, hafva liksom jag, icke förstått
annat, än meningen här omfattar äfven Filialbanker, då det icke
lian förnekas, att också dessa äro enskilda Banker.
Gr. Sparre: Jag har icke sagt något annat, än att Statsbanken
vid beviljandet af särskilda förmåner åt Filialbankerna, är oförhindrad
att stadga de vilkor, som för dessa Banker anses nödiga.
För öfrigt har jag lika med Hr Hjerta sagt, och dervid blifver jag
att denna lag naturligtvis afser möjligheten att Banker kunna inrättas,
som icke utgifva kredit-sedlar, bland hvilka visserligen äfven
innefattas Filialbanker, men äfven andra än dessa; det är ju på
sätt Hr Hjerta har nämnt, ganska länkbart, att några personer
kunna förena sig om drifvande af Bankrörelse, utan att af Statsbanken
erhålla de förmåner, sorn ^tillerkännas en s. k. Filialbank
Och hvaraf denna får sitt namn.
Hr Gripenstedt: Hr Hjertås anmärkn. är, efter min öfvertygelse,
otvifvelaktig! befogad; men jag tror, att Hr Hjerta fullkomligt
vinner ändamålet derigenom, att i den sista strofen, som
förekommer till afgörande, pag. 12 och der det är fråga om de
författningar, som skola uphäfvas, icke inbegripes K. Förordntn af
1824, utan att den får till kraft och verkan qvarstå.
Förev:de g blef, efter först till bifall derå framstäld propos.,
som besvarades med Nej, af R. o. Ad. återremitterad.
§ 3.
Hr von Koch: Utsk. har i denna g tillstyrkt en inrättning,
emot hvilken, jag måste bekänna det, jag hyser ganska stora be
-
272
Den 16 December f. m.
tänk! igheter. Här är nemi. föreslaget, att alla Bankbolag, således
äfven sedel-utgifvande, skulle ega öppet att med sig uptaga s. k.
kommandit-delegare, eller sådana delegare, som icke äro för bolagets
förbindelser solidariskt ansvarigo utan endast ansvara med
det belopp, de i bankrörelsen insatt. Jag befarar, att elt sådant
förslag, örn det blefve lag, möjligen i en framtid skulle kunna
föranleda dertill, att det icke skulle blifva så lätt som hittills att
få solidariske bolagsmän, särdeles om det vid någon tidpunkt inträffade,
att de solidariskt ansvarige delegarne finge vidkännas
tyngden af denna ansvarighet, hvilket lyckligtvis under en tid af
2ä år våra PrivatBanker funnits, icke egt rum. Ty då skulle
det kunna hända, att mera förmögna personer skvggade tillbaka
för den solidariska ansvarigheten och derföre ingingo i Bank-bolagen
såsom kommandit delegare, skjutande framför sig mindre bemedladt
folk, det der icke hade så mycket att äfventyra vid den
solidariska ansvarighetens öfvertagande. Något korrektif häremot
ligger visserligen i bestämmelsen om grundfondens tillskjutande
endast af de solidariske bolagsmännen, men detta stadgande utesluter
dock icke möjligheten deraf, att de blifvande koramanditdelegarne
komme att förskjuta större eller mindre del af grundfondens
belopp och således blefve Bankens egentliga stiftare bakom
de synlige, på hvilka sednares görande och låtande de förre allt
framgent kunde utöfva ett stort inflytande, aldrahelst som UtskiS
förslag inrymmer åt kommandit-delegare rösträttighet vid bolagsstämmorna.
På detta sätt skulle de rikaste, de förmögnaste personerne
hafva tillfälle att under de goda dagarne bereda sig en
ganska stor vinst af bankrörelsen och möjligen få sina insatser till
både kapital och ränta återguldne, så att de, när de onda dagarne
en gång komma, kunde med lugn åse Bankens trångmål och möjliga
fall. Jag befarar, såsom sagdt är, att något sådant skulle
kunna blifva en följd af förslaget och jag får tillika anmärka, att
man synes mig komma att gå något bakvändt till väga, om man
tillåter kommandit-delegares ingående i Bank bolag, innan man
ännu medgifvit deras inträde i andra enskilda bolag. Uti England
och Skottland, hvarifrån vi väsentligen hemtat grunderne för vår
bank-lagstiftning, liar man ej på detta sätt tillvägagått. Tvärtom
var i den bill angide kommandit-delegares rättighet att ingå i enskilda
bolag, som af Storbritanniens Regering år 1&55 framlades
i Parlamentet, Bank-bolag uttryckligen undantagna från de bolag,
hvari kommandit-delegare egde att ingå. Jag tror, att t. o. m.
detta förslag föll och att Regeringen endast kunde genomdrifva en
bill, ungefärligen svarande emot vår lag om aktie-bolag.
ilen om än mina nu yttrade farhågor skulle vara ogrundade
samt förslaget att i Bank-bolag inrymma jemväl kommandit-delegare
vore nyttigt och godt, så måste jag ändock motsätta mig antagandet
af de bestämmelser, Utsk. i afside å kommandit-delegarnes
förhållande till Bank-bolagen meddelat. Så vidt jag känner, tillåtes
aldrig kommandit-delegare — en benämning, som, i min lanke,
bör begagnas i st. f. det af Utsk. brukade ordet lott-egare, hvilket
är
Den 16 December f. m.
273
Sr tvetydigt och nyttjas i nuv:de oktrojer ang:de solidariska bolagsmän
— att deltaga i förvaltningen af bolagets angelägenheter, utöfva
rösträtt i bolagsslämmorne o. s. v. Väl må de ega tillträde
till bolagsstämmorno och der få yttra sin mening; väl må de
taga del i val af Revisorer, men någon annan rösträtt å bolagsstämmorne
bör dem i intet fall medgifvas, ty de beslut, som der
fattas, ärö alltför vigtiga, för att delaktighet deri, om ock till en
mindre grad, skulle medgifvas personer, hvilka, såsom jag förut
haft äran antyda, i allmänhet hafva mera interesse uti att göra
stora vinster och snart åtkomma dessa, än uti Bankernas soliditet
eller förmåga att upfylla sina förbindelser. I Code du Commerce,
hvarifrån, såsom jag tror, man här lånat sjelfva idéen för den nu
föreslagna inrättningen, äro kommandit-delegares rättigheter ganska
inskränkta, såsom synes af följande stadgande: Livré 1. Titre 3.
Section 1. — Art 27 & 28. — »L’associé commanditaire ne peut
faire aucun aete de gestion, ni étre employé pour les affaires de
la sociétc, méme en -verta de procuration. — En cas de contravention
å la prohibition mentionnée dans 1’article précédent l’associé
commanditaire est obligé solidairement aveo les associés en
nom collectif pour toutes les dettes et engagemens de la sociélé.»
En kommandit-delegare får således icke deltaga i någon handling
för bolaget; han får icke en gång vara Fullmäktig för detsamma,
och om han det är, så förenas dermed för honom det äfventyret,
att han anses såsom solidariskt ansvarig för bolagets förbindelser.
I de förslag, som af LagKomitén och LagBeredn:n upgjordes,
är det äfven bestämdt, att kommandit-delegare icke få
deltaga i något beslut, som kan inverka på bolagets ställning. Afventyret
är visserligen ej så strängt som det nyss nämnda, men
de äro dock ansvariga för de beslut, hvari de sålunda deltaga.
Jag ber att få upläsa ett stycke som igenfinnes fi sidan 51 af
LagBerednms motiver till förslag till HandelsBalk.
livad särskilt kammandit-delegare i bolag beträffar, är det en
allmänt vedertagen grundsats, att de ej böra ega rätt att deltaga
i förvaltningen eller i beslut, som derom fattas. Det förnämsta
skälet dertill är, att lagen försäkrar dem om den förmån att do
ej skola vara skyldiga svara i bolaget med mer, än de tillskjutit
eller åtagit sig att tillskjuta. När de således ej äro underkastade
någon solidarisk eller personlig ansvarighet, bör det rätteligen ej
vara dem tillåtet att handla i bolagets namn eller att begagna sin
personliga kredit till att med tredje man göra aftal för bolagets
räkning, hvarigenom de skulle kunna utsätta både bolaget och
dess borgenärer för vådan af äfventyrliga företag till ett obegränsadt
omfång, ehuru deras begränsade ansvarighet skulle fritaga
dem från skyldigheten att dela den deraf upkommande förlust med
de solidariska Hufvudmännen.
Jag har velat nämna delta samt alt visa, att alla LagBeredmns
ledamöter voro ense derom, att man icke borde tillägga kommandit-delegare
de rättigheter, som i Utsk:s förslag blifvit dem tillerkände.
X H. IS
271
De,n 16 December f. m.
Om man således icke skulle vilja utesluta hela kommandit
delegare-institutionen,
hvilket jag för min del anser lämpligast,
helst man genom densammas bibehållande kanske äfventyrar, att
Högsta Domstolen afstyrker förslaget och K. M., på grund deraf,
vägrar Sin sanktion derå, skulle jag önska, att man åtminstone
modifierade denna 3 S 1 den riktning jag nu tagit mig friheten
angifva, och anhåller jag fördenskull att ifråga vide § måtte återremitteras.
Gr. Sparre: Frågan om rättigheten att i Rank-bolag intaga
kommandit-delegare är onekligen en al de vigtigaste, som i detta
lagförslag förekomma. Det är för Eder, mine Hrr, icke obekant
att för några år sedan frågan om rätt att stifta Bank-bolag utan
solidarisk ansvarighet för deiegarne här i landet väcktes och med
mycken ifver agiterades. Sakens förfäktare påstodo, att ehuru de
nuv:de Bank-bolagen visserligen hade baft ett ganska förmånligt
inflytande på näringarne i landet, hade de dock ej verkat i så
stor skala som vederbordt, enär de icke kunnat, om jag så får
säga, upsupa alla de kapitaler, som för näringarnes utveckling i
större skala erfordrades. Erfarenheten har äfven visat, att våra
köpmän och äfven lill en del våra närings-idkare nödgats hemta
erforderliga förlag från utlandet. Dessa förlag stå dem dyrt och
det är således icke skäl, alt man i ett land, så kapital-fattigt som
Sverige, försummar någon utväg, som kan bidraga till de i landet
befintliga kapitalers hopsamlande, för att handeln och näringarne
tillhandahållas. Nu är det klart, att den solidariska ansvarigheten
afskräcker ganska många kapitalister ifrån att insätta sina penningar
i en bank-rörelse. Till stöd härför torde jag blott behöfva
erinra att många af Eder, mine Hrr, troligtvis flere gånger blifvit
erbjudna att deltaga i bolag men afböjt anbuden, emedan å icke
velat äfventyra hela Eder förmögenhet på ett enda företag. Denna
försigtighet kan icke klandras, den är tvertom berömvärd och
ganska naturlig; det finnes en mängd personer, som ega icke obetydliga
kapitaler men icke deltaga i alfärslifvet till den grad, att
de med sakkännedom kunna följa en Banks förvaltning eller deri
deltaga, hvilket likväl är nödigt för den som skall med lugn underkasta
sig solidarisk ansvarighet för detsamma. De afhålla sig
derföre från att ingå i Bank-bolagen, hvilka, till följd deraf, gå i
mistning af de kapitaler, som från dessa håll kunde dem tillströmma.
Frågan om rättigheten att stifta Bank-bolag utan solidarisk
ansvarighet för deiegarne, har äfven vid denna Riksdag blifvit väckt
af énskildta motionärer, på sätt R. o. Ad. af detta Betänk, torde
hafva inhämtat. Med fästadt afs:de å det stora äfventyr för det
allmänna, som isynnerhet sedel-utgifvande Bankers fall kunna medföra,
har Utsk. icke funnit skäl att tillstyrka en afvikelse från
den hittills följda principen om deiegares i Bank-bolag solidariska
ansvarighet, hvilken onekligen utgör en af de vigtigasle garantierna
för Bankers säkerhet och bestånd; men Utsk. har dock ansett sig
böra i så måtto göra en koncession åt de många rop, som från
Den 16 December f. m.
den andra sidan höjdes, att Utsk. föreslagit inrymmande af s.' k.
kommandit-delegare, som endast ansvara med sina insatser, jemte
de solidariske bolagsmännen, likväl med den begränsning, att do
förre icke finge ingå för större summa än högst hälften af den af
de solidariske bolagsmännen bildade grundfonden. Genom detta
stadgande har Utsk. trott sig hafva förebyggt de befarade vådorna
af icke solidariskt ansvarige personers delaktighet i Bank-bolag.
Särdeles i vårt land och under en tidrymd, då man måste vara
betänkt uppå alla möjliga medel alt hopsamla kapitaler och göra
dem för den allmänna rörelsen tillgängliga, kan det ifrågav.-de stadgandet,
i min tanke, medföra ganska stor nytta. Man liar invändt,
att deraf kunde blifva en följd, att en eller annan af de mera
förmögna heldre ingick såsom kommandit-delegare än som solidarisk
bolagsman, men härpå torde med skäl kunna svaras, alt om
sådana personer alldeles afhölle sig från deltagande i bankrörelse,
just till följd af obenägenhet för den solidariska ansvarigheten, så
vore ju delta ännu sämre och ingenting för det åsyftade ändamålet
dermed vunnet. Just för sådana personer, som icke vilja i en
bankrörelse riskera hela deras förmögenhet men gerna skulle önska
att med en viss summa i sådana vinstgifvande företag deltaga,
är genom förslaget ett tillfälle lill inträde i Bank-bolagen beredt
och derigenom - har man äfven velat tillskynda det allmänna den
förmån, som utvidgad bankrörelse naturligtvis måste medföra.
1 fråga åter om de rättigheter, som kommandit-delegarne böra
åtnjuta, får jag tilkännagifva, att äfven jag hyser den åsigt, alt
Utsk. gifvit dessa rättigheter en alltför stor utsträckning, ilen
denna fråga utgör icke nu föremål för öfverläggningen, som endast
rörer kommendit-delegares inrymmande i eller uteslutande från
Bank-bolag. Medgifves deras inrymmande, är R. o. Ad. i tillfälle
alt vid pröfningen af de §§, der föreskrifter i detta hänseende
äro meddelade, uttala sin åsigt om deras lämplighet eller olämplighet.
Nu behöfva vi endast afgöra: Skola vi meddela kommandit-delegares
tillvaro eller icke? Finnes behof af deras inrymmande
i Bank-bolag eller icke? Man har härå svarat, att erfarenheten har
visat, att Bank-bolags bildande med endast solidariske bolagsmän
hittills icke mött någon svårighet. Jag medgifver detta men erinrar
tillika, att det val torde kunna ifrågasättas, om icke våra
Banker, åtminstone i de större handelsstäderna, skulle hafva verkat
bättre, om de haft att disponera större kapitaler, än dem, hvarmed
de hittills rört sig. En utväg dertill erbjudes dem uti detta förslag.
Jag vet ganska väl, att det finnes många, som hafva motvilja
för den ifrågav:de institutionen. De anse, att stora vådor
skulle vara dermed förenade, och om R. o. Ad. delar denna åsigt,
står det R. o. Ad. naturligtvis öppet att afslå g:n. Jag för min
del hyser icke några farhågor i detta fall och får fästa upmärksambeten
derpå, att den säkerhet, som med föreskriften om den
solidariska ansvarigheten afses, äfven enl. Utslcs förslag vinnes,
ty det är ju de solidariske bolagsmännen, som bilda Bank-bolaget,
alldeles oberoende af kommandit-delegare, hvilka således, om bolaget
framdeles medgifver deras inrymmande, endast bidraga till
276
Den IG December f. m.
att ytterligare föröka den grundfond, de ursprungliga bolagsmännen
bildat. De blifva således ingenting annat 8n deponenter med
andel i vinsten. Jag anser detta förslag vara en medelväg emellan
de båda ytterligheter, som sökt göra sig gällande, och såsom
sådant förtjena R. o. Ad:ns upmärksamhet, hvarföre jag äfven vågar
tillstyrka bifall lill §:n.
IIr Aminoff: Jag har alltid hyst den öfvertygelse, att PrivatBanker,
såsom för det allmänna nyttiga inrättningar, böra af
lagstiftningen skyddas och befrämjas, dock under de strängaste
kontroller. Också har det visat sig, under de mer än 20 år som
passerat sedan de flesta af nuv:de PrivatBanks-bolag började sin
rörelse, att ingen af dem brustit i sina förbindelser mot samhället,
ehuru liderne ofta varit rätt bekymmersamma. — Orsaken till denna
kloka behandling ligger deruti, att alla delegarne äro lika ansvarige,
ej allenast med sina lotter, utan synnerligen genom den solidariska
skyldigheten, som bjuder upmärksamhet och yttersta försigtighet.
Nu vill man, som det svnes mig, dela denna ansvarighet emellan
solidariska bolagsmän och icke solidariska bolagsmän, genom
rättighet för de sistnämnde, att i bolaget ingå såsom lottegare,
med ansvarighetens begränsande endast till lottens fulla belopp. —
Frågas! Hvad blifver följden af en sådan tillåtelse? jo, endast den,
att de förmögnaste lottegare med solidarisk ansvarighet, afyttra
sina lotter i bolaget, till personer, som antingen i synlig måtto
öfvertaga de redan aflemnade goda säkerheterne, eller erbjuda lika
goda säkerheter, men för öfrigt äga intet — hvarigenom den solidariska
ansvarigheten blifver af föga eller ringa värde — är det
då väl bcräknadt, alt utan tvingande omständigheter, och synnerligen
i närv:de bekymmersamma tider, förändra en lag, som åtminstone
hittills visat sig vara välgörande? Huruvida personer
med förmögenhet vilja ingå PrivatBanks-bolag på de grunder Utsk.
föreslagit för lottegare utan solidarisk ansvarighet, är något som
jag betviflar. Men om sådant skulle inträffa, ligger det ej utom
möjlighetens gräns, att just dessa förmögna lottegare, blifva de
egentliga styrande inom bolaget, ehuru på en alldeles oåtkomlig
väg, som efter mitt förmenande är latt förklarlig.
Jag anser, och kommer att anse, det alla interessenlerne i
en Privatbank böra hafva lika rättigheter och lika skyldigheter,
och ej delade som förvilla allmänheten, ålan har sagt, att tillåtelsen
för Bank-bolag att med sig förena kommandit-delegare skulle
framkalla kapitaler från sådane personer som frukta för den solidariska
ansvarigheten, ålen dessa personer äro ju oförhindrade
att organisera sig i enskilda bolag, och derigenom draga vinst af
sina utlånade penningar, utan att behöfva underkasta sig de strängare
föreskrifter som troligen de solidariske bolagsmännen bestämmer,
för att något så när jemna skillnaden emellan dem och de
icke solidariska loltegarne.
Då jag på intet vis kan finna nyttan för PrivatBanks-bolagen,
att med sig förena ej solidariska lottegare, men deremot missleda
Deri 16 December f. m.
277
allmänheten, på den egentliga säkerheten, tillstyrker jag att ifragav:de
g mätte afslås.
Frih. Raab: Gr. Sparre har ganska riktigt anmärkt, att här
endast är fråga om kommandit-delegares inrymmande i eller uteslutande
från Bank-bolagen, och jag vill äfven bålla mig till denna
hufvudfråga. Hr Gr:n säger, att §:n tillkommit såsom en koncession
åt dem, som påyrkat tillåtelsen att stifta Bank-bolag utan solidarisk
ansvarighet, men jag för min del måste öppet förklara,
att jag anser det sålunda tillkomna förslaget ingalunda afse någon
lycklig eller nyttig inympning på vår nu gällande PrivalBankslagstiftning.
I motsats till hvad Gr. Sparre sagt sig hafva erfarit,
får jag tillkännagifva, att jag eger en erfarenhet, som grundar sig
icke ensamt på mitt deltagande i den Småländska PrivalBanken
utan äfven på kännedom af andra PrivatBankers förhållanden, nemi.
den, att den solidariska ansvarigheten ingalunda utöfvat någon afskrämmande
verkan på de förmögno i landet, utan att de tvärtom
villigt tecknat sig såsom aktie-egare, vanligen till större antal
aktier, än som kunnat erhållas. Jag tror således att förslaget är
obeböfligt, mon anser detsamma jemväl icke vara nyttigt, emedan
olika intressen emellan bolagsmännen derigenom skulle tillskapas.
Enighet gifvet' styrka, är ett gammalt ordspråk, som äfven här
torde kunna med fog åberopas. Med tillkomsten af olika intressen
skulle utan tvifvel enigheten och således äfven styrkan förminskas,
ja måhända alldeles försvinna. Uti de 9 ansökningar om
tillåtelse att stifta Bank-bolag, som, på sätt Hr Gripenstedt vid
förra §:ns behandling uplyst, f. n. ligga uti FinansDepartd, hafva
vi ju dessutom ett påtagligt bevis derför, att det icke är någon
svårighet att få Bank-bolagsmän med solidarisk ansvarighet
Gr. Sparre har erinrat oss derom, att man för några år tillbaka
sökte oktroj på en större Bank-inrättning utan någon solidarisk
ansvarighet för delegarne, samt alt rättigheten till en sådan
stiftelse med mycken ifver förfäktades. Såsom vi veta, blef oktrojen
ej beviljad, men om vi förutsätta, att det förslag, som nu är
i fråga, då varit lag samt att Bank-bolaget i enlighet dermed blifvit
b i Idad t, så kunna vi ganska lätt tänka oss, att bildandet skulle
hafva kunnat tillgå sålunda, att de 20 solidariske bolagsmännen
blifvit personer utan någon större förmögenhet, med ett ord ansvaringar,
i den lumpna bemärkelse, detta ord olyckligtvis bos
oss redan eger, för de egentliga stiftarne med den större förmögenheten.
Jag kan visserligen medgifva, att sådant under vanliga
förhållanden icke borde vara förenadt med någon fara för Bankens
bestånd, enär äfven kommandit-delegare skola insätta ett icke obetydligt
belopp till grundfondens förstärkande, men jag tror dock,
att blotta föreställningen, att personer utan solidarisk ansvarighet
vore delegare i Bankerna, skulle alstra ett misstroende, emot dessa
Banker, som nu lyckligtvis icke finnes och värst af allt fruktar
jag den splittring, som de i vissa fall olika interessena skulle kunna
framkalla. Likaledes medgifver jag, att för de redan existerande
PrivaiBankerna, i hvilka merändels flera hundra solidariskt ansva
-
278
Deri 16 December f. m.
rige personer redan äro delegare, vore kommandit-delegares insläppande
mindre vådligt, men vi böra ej förbise, att banklagen
stiftas icke uteslutande för de redan befintliga Bankerna, utan Sfven
för sådana, som framdeles kunna komma att upstå, och för
dessa sednare vore stadgandet sannerligen icke utan sin våda.
På grund af hvad jag nu haft äran andraga, finner jag mig
benägen att sluta mig till den mening, Ilr Aminoff uttalat, nemi.
att hela den ifrågav:de §:n bör afslås. Men för den händelse att
denna åsigt icke skulle af R. o. Ad. delas, vill jag med några fä
ord redogöra för min tanke ang:de det vilkor, hvarunder kommandit-delegare
skulle få inträde i Bank-bolagen. Detta vilkor finnes
uttryckt i 3 §:n af K. M:s oktroj för Wermlands PrivatBank, som
stadgar, att sådana delegare hvarken medelbart eller omedelbart
få deltaga i Bankens styrelse eller bolagets beslut.
Ilr Frih. o. Ordf:den tillkännagaf alt anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Ehuru jag ej har några
nya skäl att lägga till dem, som redan blifvit anförda för afslag
å denna §, har jag dock ansett mig böra förklara, att jag hörer
till deras antal, som anse förslaget om kommandit-delegares inrymmande
i Bank-bolagen vara obehöfligt och olämpligt. Det synes
mig, att då man redan eger en god och bepröfvad inrättning,
bör man ej öfvergifva densamma, förr än det visat sig, att förändrade
förhållanden göra en förändring deraf nödvändig, men sådana
förhållanden förefinnas icke för det närv:de. Det har nemi.
icke hitintills varit någon svårighet att få delegare i PrivalBanker
med solidarisk ansvarighet. Om jag ej minnes orätt, har under
detta år en PrivatBank upstått i Wadstena, således pu ett afstånd
af endast 4 mil från den stora Östgötha Bankens säte, och ehuru
anteckningstiden var ganska kort, tecknade sig flere personer än
som kunde i bolaget inrymmas. L'ka med en föreg:de talare tror
jag äfven, att man genom förslagets antagande skulle äfventyra,
att alla personer med större förmögenhet, som nu ingå såsom solidariska
bolagsmän och således gifva styrka ät Bank-bolagen, hädanefter
måhända skulle föredraga att blifva förläggare åt mindre
bemedlade personer, till föga båtnad för Bankernas säkerhet oell
bestånd. Jag kan följaktligen ej annat än afstyrka förslaget, helst
detsamma framkommit på en tid, då de ifrågav:de inrättningarne
varit utsatte för åtminstone en mindre grad af misstroende och
då man derföre ej bör göra något, som kan bidraga till rubbande
af förtroendet till deras soliditet.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Man -bar haft mycket att
anmärka emot denna §, men jag för min del tror, att densamma,
långt ifrån att förminska PrivatBankernas säkerhet, fasthel 1 re skall
komma att i icke obetydlig mån bidraga till deras styrka, samt
på samma gång lända till ett för utvecklingen af landets industriella
förhållanden ganska gynnsamt resultat. Ty hvad är det
Den IG December f. m.
-2VJ
som egentligen här i landet fattas? Jo, just samladt kapital, och
derföre bör man äfven använda hvarje medel att upsamla och för
den allmänna rörelsen göra tillgängligt så mvcket kapital som möjligt.
Enl. min öfvertygelse innefattar denna g ett ganska kraftigt
medel dertill och som utan någon fara i andra afsiden kan användas,
ty det är gifvet, att då bolag af minst 30, men efter nuvar:de
förhållanden säkerligen esomoftast ända till 200 personer
bildat sig för bedrifvande af bankrörelse under solidarisk ansvarighet,
så hafva dessa bolag redan en sådan säkerhet att erbjuda,
att det icke kan vara farligt att mottaga såsom kommandit-delegare
utan solidarisk ansvarighet, personer som vilja med sina större eller
mindre besparingar — emot viss delaktighet i vinsten — deltaga
i bankrörelsen, genom hvilket medel sådana besparingar enl.
all sannolikhet på ett högst verksamt sätt skulle framlockas och
komma det industriella lifvet till godo. Det fel, som förnämligen
vidlåder våra PrivalBanker, består just deruti, alt de icke sökt
att hopsamla de kapitaler, som finnas i landet, för att genom deras
utlåning befrämja handels och näringarnes utveckling. Bankernas
organisation 8r tyvärr af den beskaffenhet, att de icke hafva
någon synnerlig fördel af att upsamla kapitaler, hvarföre de hafva
föredragit att röra sig med egna medel. Men om man allvarligen
vill, att en Bank skall uppfylla sin bestämmelse, som är att vara
en medlare emellan dem, som hafva, och dom, som behöfva kapital,
så bör man äfven söka bidraga dertill, att alla disponibla kapitaler
lockas till Bankerna och så länge som möjligt vid dem fästas,
hvarigenom man äfven afvärjer den egentliga faran för Ban
kerna,
som just består deruti, alt de kunna tvingas att inom en
ganska kort tidrymd, ja på en viss dag inlösa största delen af deras
utgifna förbindelser. Det är tydligt, att de förbindelser, som
representeras af Bankernas sedlar, måste på dagen infrias; det är
äfven klart, att alla på deposition eller upp- och afskrifnings-räkning
insatta medel likaledes måste vid anfordran återgäldas, och
vi känna alla, att under vissa tidpunkter kunna Bankerna hafva
ganska svårt att genast vid upvisning eller upsägning återbetala
dessa medel. Del måste således lända Bankerna till en icke ringa
fördel att kunna med sig förena kapitaler, hvilka äro fästade för
hela den tid oktrojerna vara, och en sådan förening skulle, enl.
min upfattning, icke försvaga utan tvärtom stärka Bankerna.
Man har invändt, att förslaget skulle kunna föranleda till
bildande af sådana Bank-bolag, hvilkas solidariske delegare voro
de mindre bemedlade, under det att kommandit-delegarne deremot
innehade den större förmögenheten. Ett sådant förhållande skulle
visserligen vara ganska olämpligt, men farhågan derför kan ej afse
de redan befintliga Bankerna, der en mängd förmögna personer
redan stå såsom solidariskt ansvarige. Då det dessutom beror på
K. M. att meddela tillstånd att bilda Bank-bolag, ligger det ju i
K. M:s skön att förvägra oktroj åt sådana bolag, hvilkas solidariskt
ansvarige delegare icke anses ega en tillräcklig förmögenhet. Det
är just för att göra nyttan af Bank-inrättningar tillgänglig för den
stora allmänheten, som förslaget upkommit och jag kan derföre
280
Den 16 December f. m.
ej annat än på det lifligasto tillstyrka dess antagande. Deremot
vill jag gerna medgifva, att kommandit-delegares insläppande bl ifver
förenadt med vissa försigtighetsmått, vissa vilkor, som förebygga
möjligheten af deras obehöriga inflytande på Bankernas förvaltning,
och följaktligen vill jag ej bestrida, att de tillägg, Hr von
Koch föreslagit, på tjenliga ställen i lagen må intagas. Men jag
uprepar ännu en gång, att jag anser det vara högst skadligt, om
sjalfva förslaget ang:de kommandit-delegares inrymmande i Bankbolagen
ogillas, och jag ber R. o. Ad. noga besinna sig, innan
Ståndet afslår denna §, genom hvars uteslutande hela det öfriga
lagförslaget bl ifver snart sagdt obehöfligt, enär man i sådant fall
gerna hade kunnat låta den nu gällande bank-lagstiftningen oförändrad
qvarstå, ty hvad man med detta förslag egentligen afser,
är just det, att man en gång skulle få tydligt och klart bestämdt,
att endast solidariskt ansvarige Bank-bolag finge finnas, men att
för dem det dock stöde öppet att till deras rörelse-kapitals förstärkande
med sig förena personer, hvilkas ansvarighet inskränkte sig
till de af dem insatta medels belopp..
På grund häraf tillstyrker jag §:ns godkännande, med den
förändring Hr von Koch föreslagit, nemi. att ordet kommanilildelegarc
införes i st. f. ordet loll-cgare.
Hr Hjerta: Jag anhåller att få förena mig med den siste
värde talaren, hvilken, i min tanke, gifvit oss en sann skildring
af sakens förhållande. Man gör sig i allmänhet den föreställning,
att Bank-bolag med solidarisk ansvarighet nödvändigt äro säkrare
än Bank-bolag utan sådan ansvarighet. Jag för min del anser att
föreställningen om denna större säkerhet egentligen skulle bestå
deruti, att då misstroende till en Banks vexlingsförmåga i hast
griper allmänhetens sinnen och den derföre stormar till Banksluckan
för att få Bankens sedlar utlösta, så gör hvarje Bankens delegare
sig den största möjliga möda för att uprätthålla Bankens förmåga
att honorera sina förbindelser; men detta oakttadt om det
en gång skulle inträffa, att en Banks vexlings-förmåga ej kunde
uprätthållas, utan Banken nödgades inställa sina betalningar eller
hvad man nu i dagligt tal kallar stoppa, så att tillämpning af den
solidariske ansvarigheten, verkligen komme i fråga; huru skulle
det då komma att so ut här i landet? En hvar torde sjelf inse,
hvilken förfärlig villervalla deraf skulle blifva en följd om delegarnes
egendom skulle direkt tagas i mät. Då man således eftersinnar,
hvaruti fördelen af den solidariske ansvarigheten hufvudsakligast
beror, och hvarföre man egentligen derå sätter ett så
högt värde, så måste denna fördel sökas egentligen uti farhågan
hos de solidariske delegarne att, som man säger, blifva satta i
sticket, derest Banken ej skulle kunna upfylla sina förbindelser;
men om jag ej misstager mig i denna upfattning af saken, så
hemställes, huruvida icke äfven kommandit-delegare kunna antagas
hysa en ganska stor farhåga att förlora sina i Banken insatta medel
samt deraf finna sig upmanade att i möjligaste måtto medverka
till Bankens uppehållande. För min del finner jag att man
Den IG December f. m.
281
ganska väl kan tillåta sig ett sådant antagande och dermed lär
äfven den hufvudsakligaste invändningen emot kommandit-delegares
intagande i Bank-bolagen vara undanröjd.
Hr Mannerskantz har med rätta fästat upmärksamhet på nödvändigheten
att ej lemna ur sigte det goda ändamål förslaget
åsyftar, nemi. de smärre kapitalernas framlockande. Vår PrivatBanks
lagstiftning har beklagligtvis varit sådan, att den, långt
ifrån att förmå Bankerna att hopsamla silfver, tvärtom synes åsyfta
siIfrets utdrifvande derifrån, derigenom alt man tillåtit substituerandet
af enskildtas skuldförbindelser för Rikets mynt. Delta är
emedlertid en särskild sak, som hörer till frågan om sedelulgifningsrätten,
men jag har velat nu göra en antydan på denna omständighet,
enär den utgör en bekräftelse å riktigheten af Hr Mannerskantz^
åsigt och kan tjena till ett ytterligare stöd för hans
yrkande om hufvudsakligt bifall till §:n. 1 likhet med nämnde
värde ledamot anhåller jag således om §:ns godkännande, med
iakttagande af den utaf Hr von Koch föreslagna förändring.
Hr Gripenstedt: Jag hoppas, att jag icke behöfver förklara
att jag hvarken vid detta eller något annat tillfälle kommer att
understödja något förslag, som i min tanke skulle förminska soliditeten
af vårt nuv:de Privatbanks-system och dermed äfven det
förtroende, som Privatbankerne f. n. hos allmänheten åtnjuta och
förtjena att åtnjuta. Men jag tror, att man på samma gång bör
söka så mycket som möjligt att utveckla och förbättra detta system.
En utväg dertill erbjudes oss i det nu ifrågavule förslaget. Jag
gillar nemi. för min del den åsigten, att kommandit-delegare böra
få inträde i Bankbolagen, men jag anser tillika, att man med mycken
omsorg bör tillse, att bestämmelserna härom blifva sådana, alt
det hittills rådande företrädet till Privatbankerna icke i någon
mån derigenom äfventyras.
Man har hår på ett ganska träffande sätt karakteriserat vådorna
af förslaget, i det att man betecknat de solidariska delegarne
med namnet ansvatingar och förespeglat möjligheten deraf, att
om förslaget antages, den solidariska ansvarigheten endast skulle
komma att stå på papperet. Men emot de sålunda befarade vådorna
finnas likväl garantier i förslaget nedlagde. Den väsendtligaste
af dem.består, enl. min tanke deri, att summan af de solidariskt
ansvarige delegarnes insatser alltid skall upgå till minst
|:delar af hela det insatta kapitalet. En ytterligare garanti kan,
enl. min åsigt, sökas deri, att de icke solidariskt ansvarige delegarne
alltid äfventyra att förlora hela deras insats genom de solidariskt
ansvariges förvaltning ifall dessa sednare komme att bestå
endast af s. k. ansvaringar, utan förmögenhet och anseende,
och att detta äfventyr blifver större i den mån som kommanditdelegare
utestänges från all delaktighet i Bankcrnes förvaltning.
Denna omständighet, är af ganska mycken vigt, och jag förenar
mig derföre med Hr von Koch om det amendement, som af honom
blifvit framställdt, och hvilket öfverensstämmer med hvad som i
detta afs:de finnes stadgadt i de utländska Banklagarne. En tredje
282
Den 16 December f. in.
garanti att den solidariska ansvarigheten icke skulle, till följd af
kommandit-systemet, kunna förvandlas endast till en chimär, ligger
onekligen i den härstädes redan förut omförmälda omständigheten,
att till Bankbolags bildande fordras K. JVI:s tillstånd. Ty
jag föreställer mig, att hvar och en, som blifver pligtig att pröfva
dylika anmärkningar, alltid skall noga efterse att de personer,
hvilka skola utgöra Bankens solidariske delegare, äro så qvalificerade,
att Bankens säkerhet derigenom kan anses vara betryggad,
äfvensom att K. M. i annat fall ej kommer att den sökta oktrojen
bevilja. I betraktande af dessa stora och väsendtliga garantier kan
jag ej föreställa mig, att Privatbankernas säkerhet skulle kunna
försvagas genom uptagandet af kommandit-delegare, ulan tager fastheldre
för gifvet, att dessa Banker, med bibehållande af deras nu
egande fasthet, skola genom kommandit-delegares inrymmande blifva
i tillfälle att föröka sin verksamhet och dermed äfven det gagn,
de redan nu kunnat medföra. Jag får således för min del tillstyrka
bifall till förslaget, med iakttagande af den förändring Hr von
Koch påyrkat.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Under den högst intressanta
debatt jag här aftiört, bar jag funnit talare upträda både för och emot
förslaget. Hos båda sidornas kämpar har jag med sann tillfredsställelse
tyckt mig finna det fosterländska sinne, som alltid här
bör diktera besluten. Förslagets försvarare hafva anfört, att dess
antagande skulle enl. all sannolikhet föröka Bankernas verksamhet
och sålunda blifva af väsendtlig nytla för landets rörelse, som särdeles
under nuvide förhållanden är i stort behof af understöd. A
andra sidan hafva förslagets motståndare icke utan goda skäl framhållit
de vådor, som skulle kunna upkomma derigenom, att man
gåfve äfven den ringaste anledn. till misstroende i afs:de fi Bankernas
soliditet. Jag upskattar till fullo vigten af de å båda sidorna
anförda skälen, och jag tillstår upriktigt, att det för mig,
likasom måhända för mången annan af R. o. Ad:ns ledamöter, är
ganska svårt, ja nästan omöjligt att afgöra, å hvilkendera sidan de
bästa skälen öro. En talare, Hr von Koch, har föreslagit ett amendement,
genom hvars antagande kommandit-delegares inrymmande
i Bankbolagen väl skulle medgifvas men de solidariske delegarnes
uteslutande förvaltning af Bankerna på samma gång betryggas. Jag
är mycket benägen att instämma i denne talares åsigt; jag går
t. o. m. ännu längre än han, ty jag tror, att delegarne i de
nuv:de Bankerne icke skulle kunna förmås att bland sig uptaga
kommandit-delegare med samma rättigheter som de sjelfve ega.
Hvarje stadgande i sådan syftning skulle i min tanke väcka mycken
ovilja, mycket missnöje. En annan fråga blifver, huruvida
den här åsyftade tillökningen af Bankernas rörelsemedel skall kunna
komma att 'ega rum, så vida kommandit-delegarne blefve uteslutne
från all delaktighet i Bankens förvaltning, från rösträtt å bolagsstämmor,
o. s. v.
Jag har nu i största korthet sökt framhålla hufvuddragen af
denna debatt och jag har för min del kommit till den slutsats,
Den 16 December f. m.
283
att jag tror, att ett bifall till förslaget skulle vara lika oklokt som
detsammas afslående. Jag får derföre till 31. o. Ad;ns bepröfvande
vördsamt hemställa, huruvida det icke vore rättast att återremittera
förslaget till Utsk., som i sådant fall blefve i tillfälle att taga i
öfvervägande de deremot gjorda anmärkn:ne och ånyo pröfva lämpligheten
af den föreslagna åtgärden samt de vilkor, som med dess
vidtagande böra förenas.
IIr Mannerskantz: I mitt förra anförande yrkade jag hufvudsakligt
bifall till §, men då jag hört, att åtskilliga talare, som
ansett g böra återremitteras, dermed icke hafva åsyftat något annat,
än att vilkoren för kommandit-delegares inrymmande skulle
ånyo tagas i öfvervägande, vill jag för min del ej motsätta mig
den begärda återremissen. Då jag nu har ordet, ber jag att dessutom
få nämna, att då jag ansett det vara nyttigt för Bankerna,
att kommandit-delegare deri inginge, har min mening ingalunda varit,
att detta skulle ske med äfventyrande af Bankernas säkerhet i den
aldra ringaste mån. Vill man ytterligare trygga denna säkerhet,
tror jag bästa sättet dertill vara det att man förminskade sedelutgifningsrätten,
som, enl. min upfattning, för Bankerna kan medföra
den största faran, och i sådant afside skulle man kunna stadga,
att den tillökning i grundfonden, sorn upkommer genom de icke
solidariskt ansvarige delegarnes insatser, icke skall berättiga Banken
till någon förökad sedelutgifning. Om ett sådant stadgande
infördes i lagen, blefve det visserligen mindre sannolikt, att Bankbolagen,
om rörelsen komme att bedrifvas på samma sätt som hittills,
skulle medgifva inträdet af några kommandit-delegare, men
möjligheten af deras inrymmande vore ändock beredd och skulle
måhända äfven innan kort blifva en verklighet, helst den närv:de
bekymmersamma penningeställningen, i min tanke, medfört den
lärdom, att det är godt för Bankarna att till sig draga så mycket
kapital som möjligt.
Ilr von Koch: Till de ledamöter, som behagat dela min åsigt
om vådan af att insläppa kommandit-delegare i Bankbolagen, tager
jag mig friheten hemställa, huruvida de likväl icke vid detta tillfälle
ville medgifva en återremiss af §, helst R. o. Ad. då frågan
från Utsk. återkommer, ännu en gång blifver i tillfälle att der
uttala sitt sista ord; hvarjemte jag vill fästa upmärksamheten derpå,
att om återremiss nu beviljas, så blifva de andra Ståndens ledamöter
inom Utsk. i tillfälle att taga kännedom af de anmärkn:r,
som här blifvit gjorda, äfvensom att pröfva de vilkor, med hvilkas
iakttagande vi möjligen skulle vilja medgifva den ifrågav:de
institutionens införande. Om vi åter afslå §, blifver hela denna
debatt för de öfriga Stånden okänd. §:ns återremitterande torde
äfven vara lämpligt derföre, att vi derigenom komma i tillfälle att,
vid behandlingen af alla de efterföljande §:r, som med denna stå
i sammanhang, yttra oss ang:de de försigtighetsmått, vi anse nödiga,
derest förslaget om kommandit-delegares intagande skulle bifallas.
På grund häraf och då en af förslagets ifrigaste försvarare,
Den 10 December f. m.
Hr Mannerskantz, på hvars åsigt jag lägger mycken vigt, sagt sig
medgifva vidtagandet af ett försigtighetsmått, nemi. i afs:de å sedelutgifningsrätten,
ett medgifvande hvarå jag tager fasta, får jag
förnya min redan gjorda anhållan om §:ns återremitterande.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herm.: Det är med anledn. af ett
under discussionen framstäldt påstående, att intagandet af icke solidariskt
ansvarige delegare skulle föröka Bankernas säkerhet, som
jag begärt ordet, för att med några enkla siffror söka ådagalägga
den rätta halten af ett sådant påstående. Om ett solidariskt ansvarigt
Bankbolag, med en grundfond af t. ex I million Rdr, bland
sig uptager icke solidariskt ansvarige delegare för ett belopp af
| mill. Rdr, och detta bolag sedermera gör bankrutt, så är bolaget
solidariskt ansvarigt för 1 mill., men icke för den öfriga |-  mill. Jag frågar, om Bankens säkerhet på ett sådant sätt förstärkes?
Jag tror för öfrigt, att det icke är klokt att under en tidpunkt
sådan som den nuv:de vidröra denna fråga, utan att den
gerna kan anstå till lugnare tider, hvarföre jag förenar mig med dem,
som yrkat §:ns afslående.
Gr. Sparre: Jag har redan yttrat, att jag mycket väl insåg
alt den nu afhandlade frågan skulle blifva en af dem, hvarom mest
komme att tvistas, och jag har således varit fullkomligt beredd
derpå, att anmärkn:r emot g skulle framställas. Jag tinner äfven
åtskiliga af dessa anmärkn:r vara utaf den beskaffenhet, att Utsk.
vid frågans återföretagande utan tvifvel af dem skall hafva en god
ledning, och jag vill derföre icke motsätta mig §:ns återremiss,
särdeles som jag, på sätt jag förut tillkännagifvit, icke delat Utsk:s
åsigt i afs:de å de rättigheter, som borde af kommandit-delegare
tillgodonjutas. Men på det att Utsk. måtto få en tillförlitlig kännedom
om R. o. Ad:ns åsigt i frågan, skulle jag önska, att de Hrr,
som här motsatt sig sjelfva den idé, som ligger till grund för förslaget,
måtte vidhålla deras begäran om propos. å afslag, så att ett
bestämdt beslut fattas, vare sig om afslag eller återremiss.
Förhållandet är nemi. det, att BondeSt. bifallit hela förslaget, PresteSt.
deremot afslagit detsamma, så att frågans utgång beror på
BorgareSUs samt R. o. Ad:ns beslut.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar: Jag
inser mycket väl det vågade i att upträda i ett ämne, hvarom jag
förr aldrig yttrat mig och hvilket af mera sakkunnige personer än
jag, nu blifvit utförligen framstälidt, men jag har ansett mig böra
upträda, derföre att jag vid förra Riksdagen deltog i utarbetandet
af ett lagförslag i samma ämne. Under dåvarande förhållanden
ansåg jag det vara ganska nyttigt, om en reviderad Privatbankslag
kunde blifva antagen, men, såsom vi känna, förföll frågan. Numera,
sedan nästan alla Privatbankerna fått nya oktrojer, anser
jag det vara af föga nytta att stifta en ny lag. Då ännu nära
10 år återstå, innan de nya oktrojerna tilländalöpa, anser jag det
vara bättre ali upsl,juta lagstiftningen i detta ömtåliga ämne till
Den IG December f. m.
285
lugnare tider. Win tanke är, att vår Bank-och Kredit-lagstiftning
tarfvar mycken förändring, men jag tror äfven, att denna lagstiftning
bör grundas på en alldeles ny princip. Att omarbeta en och
annan del deraf, utan att gå till grunden med frågan, finner jag
vara ganska vådligt. På grund häraf anser jag frågan om komtnandil-delegares
inrymmande i Bankbolagen nu böra förkastas, men
jag har äfven andru skäl emot förslaget, hvaraf jag ber att få nämna
ett, sorn jag icke hört någon annan talare framhålla. Ilär har
redan blifvit sagdt, att enighet ger styrka, och deri instämmer jag.
Jag kan icke inse, hvarföre det i något hänseende skall vara bättre,
att i en Privatbank finnas stridiga intressen. Man säger visserligen,
att en tillräcklig garanti ligger deri, att kommandit-delegare
riskera sina insatser, men man kan ganska väl tänka sig, att dessa
under don långa tid oktrojen varar, återfått hela sitt kapital, och
om Banken öfverdådigt förvaltad, sedermera gör bankrutt, är det
tvifvelaktigt, huru mycket som återstår till dess borgenärers förnöjande.
En bland de af EJr Gripenstedt nämnda garantierne var
den, att då det är K. M., som utfärdar oktrojer för Privatbankerne,
han nog tillser, att de 30 personer, som stifta bolaget, äro
säkra karlar. Detta må vara godt och väl, men jag ber alt få
erinra, att i 7 § af förslaget stadgas, att solidarisk bolagsman kan,
med de öfriga bolagsmännens bifall, ur bolaget utträda. Man kan
således antaga, att sedan K. M. beviljat oktroj åt ett bolag bestå--  ende af personer med stor förmögenhet, så kan på en eller flere
bolagsstämmor den solidariska ansvarigheten öfver flyttas på andra
mindre solventa personer, på t. ex. de förres bokhållare, utan alt
K. M. eger i sin makt att sådant förhindra. 1’å detta sätt kunde
ett ansvarighetssystem, likartad! med det vi redan tyvärr ega, möjligen
upstå, och Bankernas säkerhet derigenom i hög grad förminskas.
Hr Mannerskantz har sjelf medgifvit, att det skulle vara
ett högst olyckligt förhållande, om de solidariske delegarne blefve
svaga och de icke solidariske starka. Jag har nu visat, att sådant
är möjligt, och vill slutligen erinra derom, att just under innevrde
tidrymd hafva Bankerna i andra länder, der den solidariska ansvarigheten
icke är föreskrifven, ramlat och en stor villervalla i allmänna
rörelsen upstått. Det bepröfvade år ^äkert och till dess
ett mera fullständigt förslag ang:de vårt Privatbanks- och Kreditsystems
ordnande kan blifva framiagdt, afstyrker jag bifall till den
partiella förändring, bär blifvit föreslagen.
Gr. Sparre: Emot den siste värde talaren vill jag endast
erinra, att vid ombyte af bolagsmän skola säkerhetshandlingarne
pröfvas icke allenast af bolagsmännen sjelfve utan äfven af ett utaf
Konungens Befhde förordnadt Ombud. Det är naturligt, alt om
man är rätt försigtig, snörper man till bestämmelserna ang:de
Bankbolags stiftande så hardt, att inga vilja i sådana bolag ingå,
men en annan sak är, om ett sådant förfarande är välbetänkt under
en allmän financiel] kris, då det är svårt, ja nästan omöjligt
att få penningar utomlands. För min del skulle jag tro det vara
bättre att så ordna vår Banklagstiftning, att så mycket kapitalsom
286
Den 16 December f. m.
möjligt kan inom landet samlas för att röselsen tillhandahållas,
och om en utväg dertill kan beredas genom detta förslag, anser
jag del vara förtjent af alt tagas i allvarligt öfvervägande.
Man har sagt, att Bankernas säkerhet skulle genom förslaget
äfventyras, men så är icke förhållandet. Ett Bankbolag skall bestå
af minst 30 solidariskt ansvarige delegare. Om nu dessa med
sig förena andra kapitalstarka personer, som ansvara med de belopp
de insätta, kan man väl icke rimligtvis säga, att detta tillskott
försvagar Banken. Den måste ju tvärtom derigenom förstärkas.
Det är sagt, att kapitalisterna kunna insätta sina medel på
deposition, men då skall också under en financiel kris inträffa,
hvad som mångfaldiga gånger äfven inträffat, och just nu inträffar,
eller att alla deponenterne storma till Banken för att uttaga sina
depositioner, och det är just sådana anlopp, som i brydsamma tider
för Bankerna medföra den största vådan. Deremot förblifva kommandit-delegarnas
kapitaier i Bankerne-jemväl under penningekrisen,
och således måste Bankerna ovilkorligen derigenom förstärkas,
och ej försvagas.
Den siste värde talaren hor sagt, att man kan tänka sig, att
de solidariske bolagsmännen småningom krypa ur bolaget och qvarlemna
ansvaringar utan någon förmögenhet. Men detta är lika
tänkbart, om Banken icke har några kommandit-delegare. Delta
skäl tror jag icke vara af beskaffenhet att förtjena särdeles upmärksamhet.
Hr Aminoff: Då jag var den förste som under denna discussion
yrkade afslag å g, var det ock min skyldighet, att med upmärksamhet
följa de yttranden som afgafs för och emot förslaget.
Af dessa har jag ej funnit sådana skäl anförde, som kunnat förändra
min öfvertygelse att antaga den förslagna g — utan fortfar
jag alt anse denna för onödig och onyttig, — troende i öfrigt, att
man bör införvänta tiden, och dess verkan på de nuv:de förhållanderne,
innan man gör någon genomgripande förändring i gällande
föreskrifter; synnerligen som en ny Privatbankslag ej kan
inverka på de nuv:de Privatbankerne, förr än efter 8 ä 9 år, om
rva oktrojer sökas och beviljas. Jag fortgår derföre att yrka afslag
å förev:de § hvarom jag anhåller om- propos. till R. o. Ad.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats fulländad framställde
Hr Frih. o. Ordfule alt i afs:de på denna § blifvit yrkad af flere
ledamöter återremiss, af några talare afslag och af en talare bifall
till §, med den förändring, som af Hr von Koch blifvit ifrågaslälld.
Hr Gripenstedt: Jag vill påminna mig, att konklussionen
af mitt förra yttrande afsåg bifall till § med det af Hr von Koch
föreslagna amendement, men jag får nu förklara, att jag för vinnande
af samma ändamål, gerna förenar mig med de ledamöter, som
begärt <§:ns återremitterande.
Den IG December f. m.
287
Propos. framställdes nu först till bifall § förev:de §, hvarvid
ropades Nej, och sedan till återremiss derå, hvarvid ropades starka
Ja jemte åtskilliga Nej
Efter förklarande af Hr Frih. o. Ordf:den att han ansåg denna
sednare propos. besvarad med öfvervägande Ja, begärde Ilr Aminoff
votering.
Uplästes till justering och godkändes följande volerings-propos.
Den som anser att de mot 3 § af Sammansatta Banko- och
LagUtskts uti Betänk. N'0 4, afgifna förslag till förändring gjorde
anmärkn:r föranleda till dess återremitterande, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej ;
vinner Nej, afslår K. o. Ad. nämnde 3 §.
Vid voteringens slut befunnos rösterne bade utfallit som följer:
Ja — 34.
Nej — 18.
.9 *■
Frih. Raab: Början af 3 morn. i denna § lyder som följer:
»Hafva till förstärkande af grundfonden lottegare blifvit, efter hvad
i 3 § sägs, uti bolaget inrymde» &c. Som detta mom. följaktligen
står i sammanhang med den återremitterade 3:dje § hemställer
jag, huruvida icke mom. bör till Utsk. jemväl återremitteras.
Hr von Koch: Efter det beslut R. o. Ad. i afs:de å den
förra g fattat, torde det vara nödvändigt att. återremittera denna
§. Om nemi. kommandit-delegare icke komma att i Bankbolagen
inrymmas, böra i lista morn., orden »de solidariske» ulga, hvarjemte,
utom det 3:dje morn., jemväl slutet af 4:de morn., der det
3:dje är åberopadt, torde böra uteslutas. Jag får således anhålla
om hela §:tis återremitterande.
Hr Lagerstråle: Uti örte mom. af denna § finnes en olika
ordställning emot den, seni förekommer i Kongl. Kungörelseu den
9 Jan. 1846, samt i de Bankbolags-reglementen, som blifvit af
K. M. stadfästade. Här står nemi.: »Insalt grundfond må ej genom
utdelning minskas så länge Bankrörelsen fortfar, och icke heller
vid dennas Ufhörande i vidsträcktere mån» ålo. I nyssnämnde
Kongl. Kungörelse och Reglementen begagnas åter orden Ifanlcens
uplösning i st. f. Bankrörelsens ufhörande. Vid ett hastigt påseende
kan olikheten visserligen förefalla vara utan betydenhet, men
om man öfverväger innehållet af några efterföljande §'r, såsom den
l6:de och 20:de, skall man finna, att en Bankrörelses uphörar.de
och Bankens uplösning afse tvenne från hvarandra ålskiljda tids
momenter.
En Bankrörelse kan uphöra, då K. M. på grund af särskild
anmälan, derom förordnar, men Bankens uplösning inträffar
icke förr, än efter det alla dess förbindelser blifvit annullerade.
Det är af vigt, att denna skillnad iakltages, ty det är icke alltid
gifvet, att en Banks räkenskaper fullständigt utvisa dess förbindel
-
288
Den 16 December f. m.
ser och utelöpande sedlar eller, med ett ord, dess ställning. Jag
vill blott anföra olt exempel härå. För ungefär 10 år sedan undansnillades
från en Privatbank 10,000 Rdr af en tjensteman derstädes,
men till följd af det sätt, hvarpå han lyckades att föra räkenskaperne,
undgick tillgreppet uptäckt vid flere Bank-revisioner.
Först efter 7 ä S års förlopp blef tillgreppet synligt. Iiade Bankrörelsen
under mellantiden uphört, så hade, vid räkenskapernas
upgörande, Bankens utelöpande sedlar visat sig till beloppet vara
10,000 Kdr mindre än de i verkligheten vore. Jag har icke bland
Utsk:s motiver funnit något skäl för den af mig nu omnämnda
förändrade ordställningen och anhåller, att hvad jag nu haft äran
anmärka måtte vid §:ns förnyade behandling komma under Utsk:s
pröfning.
Sedan härefter Frih. Raab förklarat sig instämma med Hr von
Koch, blef förev:de §, efter först till bifall derå framställd propos.,
som besvarades med Nej, af R. o. Ad. återremitterad.
§ 3.
Bifölls.
§ 6.
Hr von Koch: R. o. Ad. torde finna, att, till följd af 3
§:ns återremitterande, mom. c) och k) i denna g ock böra återremitteras.
Emot de öfriga mom:ns bifallande har jag intet att anmärka,
utom hvad morn. d) beträffar, enär jag skulle önska, att
II. o. Ad. derom fattade samma beslut som BorgareSt., nemi. att
utesluta hela den mening, som följer efter orden: »om rösträttighets
utöfvande vid bolagsstämma.» Den efterföljande meningen lyder
sålunda: »hvilken rättighet tillkomma hvarje solidarisk bolagsman
och lottegare i förhållande till innehafvande lotter.» Således
skulle kominandit-delegare få lika rösträtt som soflidariske bolagsmän,
hvilket, på sätt jag förut sökt ådagalägga, ej torde vara lämpligt.
Dessutom hafva orden: ni förhållande lill innehafvande laller
gifvit anleln. till missförstånd hos åtskilliga personer, hvilka fattat
orden i den mening, att rösträtten skulle beräknas precist efter
lotternas antal, utan den inskränkning, som i en mängd Bankoklrojer
och andra bolagsreglor finnes stadgad. På grund af hvad
jag nu anfört, får jag anhålla, att mom. c) och k) måtte återremitteras,
moni. d) erhålla följande lydelse: »om rösträttighets
utöfvande vid bolagsstämma», samt § i öfrigt godkännas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Att R. o. Ad:ns förut fattade beslut
nödgar Ståndet att återremitera mom. c) och k), lärer vara
klart, men, så vidt jag kan fatta måste just på samma grund, jemväl
mom. d) återremitseras. Den siste värde talaren har visserligen
tillstyrkt, att mom, borde erhålla följande lydelse: »om rösträttighets
utöfvande vid Bolagsstämma», samt hela den efterföl
jande
meningen således utgå, men om delta förslag antages, så och
ehuru
Don 16 December f. m.
289
ehuru R. o. Ad. velat gifva Utsk. fullkomligt fria hander i afs:de
å de s. k. kommandit-delegarnes intagande, blefve likväl Utsk. i
detta hänseende bundet. Ty det är ju gifvet, att om R. o. Ad.
afslår den sednare meningen i morn., så kan icke Ctsk. meddela
några bestämmelser om rösträtt för kommandit-delegare. Jag anhåller
fördenskull vördsamt att jemväl mom. d) måtte återremitteras.
Gr. Sparre: Afven jag anser det vara riktigast att återremittera
jemväl mom. d.
Frih. Raab: Förekommen af Gr. Lagerbjelke, instämmer jag
i hans yrkande oro återremiss af mom. d.
Hr von Koch: Då flere ledamöter påyrkat återremiss af mom.
d), anser jag mig ej böra vidblifva min begäran om rnomrts förändrande
tili den af mig föreslagna lydelse, ehuru jag icke tror att
man i denna g behöfde bestämma något i afs:de å kommandit-delegares
rösträtt. Jag har redan föreslagit, att en sådan bestämmelse
skulle intagas i den återremitterade 3:dje §:n och jag har icke hört, att
någon påyrkat någon utsträcklare rösträtt för kommandit-delegare
än vid val af revisorer. Det var på denna grund som jag stödde
mitt förslag om uteslutande af mem:s sista mening, men jag vill,
som sagt, gerna medgifva mom:ts återremitterande.
R. o. Ad. beslöt att bifalla förev:de §, med undantag af mom.
c, d, och k, hvilka, på grund af de deremot gjorde anmärknir,
återremitterades.
S 7.
Frih. Raab: Som R. o. Ad. finner, förekomma i de 4 första
mom. af denna g orden solidariske bolagsmän, hvilka antyda en
skillnad emellan solidariske och icke solidariske. 5:te mom. innehåller
bestämmelser ang:de lottegaie med begränsad ansvarighet,
hvilkas blifvande tillvaro ännu är oviss. Jag får således anhålla,
att hela § måtte återremitteras.
Hr von Koch: Ulan torde kunna undvika en återremiss af 1, 3
och 4 morn., på grund af det beslut R. o. Ad. redan fattat derom,
att Utsk. skall vara oförhindradt att göra do förändringar i bifallna
§t, sorn af anmärknir emot andra §:r föranledas. Att 5:te mom.
måtte återremitteras, är en gifven följd af återremissen å den 3:dje
g. I afside åter å 2:dra morn., är ett förtydligande af dess innehåll
nödvändigt. Sista meningen deri lyder som följer: »på denna
bolagsstämma ankomme att den begäran bifalla, och vare då den
afgående bolagsmannen fr ika I lad från allt vidare ansvar för bolagets
förbindelser, än för den del, som, vid afgången på hans lott. enl.
räkenskuperne, enskildt kunde sig belöpa.» Utredningen af denna
ansvarighet torde blifva alltför invecklad och jag befarar, att den
X H, 19
290
Den 16 December t. m.
afgångne bolagsmannen aldrig kunde blifva fullkomligt säker derpå,
att ban vore bolaget qvitt, likasom bolaget å sin sida icke kunde
veta, huru länge det hade honom fast. Jag anser att det framför
allt annat är nödvändigt, att lagen i afs:de å bolagsmäns ansvarighetsförhållanden
är tydlig och bestämd, samt lätt tillämplig.
Om rnan å ena sidan bör vara sträng, så att
betryggas, får man å den andra ej införa stadganden, som äro till
den grad tvetydiga, i afside å ansvarigheten att de afskrämma försigtigt
folk från ingående i Bankbolag. Sorn BorgareSt., i enlighet
med den åsigt jag nu framställt, återremitterat 2 mom. tror
jag, att R. o. Ad. bör sammalunda förfara.
Hr Lagerstråle: Så vida man med den solidariska ansvarigheten
åsyftar att vinna en större trygghet för Bankerna, än den
som vinnes genom aktie-bolag, bör man i 2:dra mom. af denna §
intaga sådana stadganden, sorn. förhindra de solidariske bolagsmännen
ifrån att, i händelse af en kris i allmänna rörelsen eller med
anledn. af ett förväntadt fallissement, undandraga sig den ansvarsskyldighet,
som är dem ålagd. Här är visserligen stadgadt, attén
bolagsmans begäran att få från bolaget afgå skall pröfvas å den
ordinarie bolagsstämma, som hålles under nästföljande räkenskapsår,
men till följd af stadgandet, att en Bankrörelse icke skall inställas
förr jin j-g-idel af dess grundfond gått förlorad, kan det inträffa,
att Banken är på obestånd eller åtminstone att den fått vidkännas
en ganska väsendtlig förlust, långt innan förlusten blifver i räkenskaperna
synlig. Ty det är tydligt, att Bankens fordrinaar i konkurser
icke kunna ur räkenskaperna afföras såsom förlorade, förr
än konkursmassorna blifvit utredda och det visat sjg, huruvida och
j hvad mån Banken kommer att göra förluster. Det är emedlertid
klart, att om en stor del af en Banks fordringar äro utestående i
konkurser, kan en stor brist för Banken komma att upstå, och under
sådana förhållanden är det ganska sannolikt, att de solidariske
bolagsmännen skola blifva betänkta uppå att rädda sin öfriga förmögenhet
och i Banken endast qvarlemna sina insatta grundhypoIhek.
Om nu endast en sådan bestämmelse, som i den förevide
lagen är föreslagen, biefve gällande, synes det mig vara temligen
klart, att om man t. ex. föreställer sig, att af 30 solidariske bolagsmän
29 önska ur bolaget utträda, så kommer först den ena,
derefter den andra, så den tredje o. s. v. med sina ansökningar derom,
hvilka hvar i sin ordning bifallas. Huru mycket blifver då
qvar af den solidariske ansvarigheten? Det är klart, att hvar och
en af desse delegare anskaffar en annan person, som har intet att
förlora, men möjligen erhåller ersättning för sitt inträde eller ock
åtnöjes med förhoppningen å en gynnsam utredning, inträder i
hans ställe såsom solidarisk bolagsman. Något stadgande att sanktion
från K. M:s sida erfordras för en sådan öfver flyttning af ansvarigheten,
har jag ej i förslaget funnit, men tror, att ett stadgande
i öfverensstämmelse med hvad som för en annan händelse
finnes föreskrifvet i lagen om aktiebolag, med mycket skäl kunde
bär intagaä. I nämnde lag är det nemligen stadgadt, att om en
D»n 16 December f. m.
291
bolagsman försummat att fullgöra en föreskrifven inbetalning, skall
han från bolaget uteslutas, men att hans ansvarighet likväl skall
fortfara ett år derefter, för den händelse att bolaget under tiden
gör konkurs. Ett sådant stadgande borde bär inflyta, likväl med
den förändring, att stadgandet skulle gälla så väl för det fall, då
Bankbolaget inom elt år från bolagsmans afträdande gör konkurs,
som ock för den händelse, att under samma lid en sådan brist upkommer,
sorn i 20 § sägs. Jag anhåller, att dessa mina anmärkn:r
må få åtfölja den ålerremiss, som redan blifvit påyrkad.
Hr von Koch: Jag får förklara, att äfven jag varit betänkt
uppå att föreslå införandet af ett stadgande i den syftning, sorn
den siste värde talaren föreslagit; och då nu ett slikt förslag blifvit
framstäldt, tager jag mig friheten att jemväl deri instämma.
Förev:de § blef efter först till bifall derå framställd propos.,
som besvarades med Nej, af R. o. Ad. återremitterad.
§§ 8 och 9.
Biföllos.
§ 10.
Hr von Koch: Denna § är af största vigt, om man med
gifver
kommandit-delegares insläppande, ty här gäller det att tillse,
att icke bolagets samtlige delegare, utan endast de solidariske, få
välja bolagets ansvarige Direktion. Jag har visserligen upgjort ett
förslag till redaktionsförändring, men det torde måhända vara lämpligast
att återremittera g. Jag anhåller om §:ns återremitterande.
Förev:de g blef, efter först till bifall derå framställd propos.,
till Utsk. återremitterad.
§ n.
Hr Hjerta: Början af denna g lyder sålunda: »Bankbolag må
ej drifva handel med annat, än guld och silfver, in- och utrikes
vexlar, samt allmänna räntebärande papper.» Hvad som skall
förstås med allmänna räntebärande papper finnes icke bestämdt och
uttrycket torde kunna gifva anledning til] tvistigheter. Meningen
är väl den, att en Bank skall ega att drifva sin rörelse genom
mottagande och utgifvande af alla slags räntebärande papper, på sätt
den finner för sig tjenligast, och det förbud, som här är gifvet,
torde väl böra tydas så, att en Bank icke i allmänhet får drifva
handel med varor. Jag tror likväl, att detta bör tydligare uttryckas,
så att de här förekommande orden: allmänna räntebärande
papper icke måtte komma att anses utgöra hinder för Bankerna
att i deras rörelse använda säkra papper, om de än ej äro allmänna.
Jag skulle derföre anse lämpligt, att denna § återremitteras,
hvarom jag nu får vördsamt anhålla.
Den 16 December f. m.
Gr. Sparre: Denna § motsvarar den l3:do g i 1846 års
BankBolag. Der står: »Bankbolag ega icke att drifva handel med
annat än guld och silfver.» Utsi», ansåg likväl, att den handel,
som nu ganska allmänt, drifves med s. k. obligationer, äfven borde
vara Bankerna niedgifven, och derföre har Utsk. begagnat uttrycket:
allmänna räntebärande papper. Jag för min del anser detta
uttryck vara tydligt. Enskildtas reverser höra till de §:r, der det
talas om utlåning. Jag tror således att denna § gerna kan af R.
o. Ad. bifallas.
Ur Hjerta: Den förklaring Gr. Sparre här afgifvit, kan jag
icke finna fullkomligt tillfredsställande. Det vore bättre att behålla
den nuv:de redaktionen, nemi. att Bank ej må drifva handel med
annat än guld och silfver, samt således, utbetala det som rörer
vexlar och räntebärande papper. Den handel med dessa papper,
som Bankbolag då kunna komma att drifva, skulle icko betraktas
såsom egentlig bandel, utan såsom en på häfd och bruk grundad
tillåten rörelse; men om deremot allmänna räntebärande papper
här skulle stå såsom ett undantag från andra räntebärande papper,
så skulle det framgent vara Bankerna förbudet att inkassera eller
försälja enskildtas reverser, eller att såsom säkerhet antaga vissa
enskilda bolags obligationer eller inteckningsdokumenter till det
värde Bankernas Direktioner finna skäligt. Delta anser jag vara
en så väsendtlig ingrediens i en Banks funktioner, att något derom
borde i § nämnas, såvida man icke heldre vill utesluta allt
hvad som rörer räntebärande papper och anse handel dermed vara
ipse facto tillåten utan något uttryckligt stadgande. Jag fortfar
således i min anhållan om återremiss.
Gr. Sparre: Att köpa och sälja enskildes reverser måtte väl
icke kunna tillgå på annat sätt, än med kringgående af lagens
stadgande om ränta. Det var således i fullkomlig öfverenssämmelse
med det allmänna språkbruket som Utsk. ansåg lämpligt att i lagen
uttryckligen intaga ett medgifvande af något, som redan utöfver
lagens ordf ydelse praktiseras, nemi. handel med allmänna räntebärande
papper. Jag vill dock icke heller i denna punkt vara
envis, utan medgifver §:ns återremitterande, om R. o. Ad. anser
sådant erforderligt.
Ur lije rta: Jag skulle vara villig att afstå från min anhållan
om återremiss, så vida det kunde lyckas mig att komma öfverens
med Gr. Sparre på det sätt, att man borttoge ordet all
männa.
Då komme § att innehålla en slags beskrifning på ett
Bankbolags egentliga bestämmelse, nemi. att, utom lånerörelsen
drifva handel med guld och silfvers representanter, räntebärande
papper af alla slag. Om detta mitt förslag vinner bifall, afstår
jag från begäran om återemiss.
Hr Mannerskantz: Jag för min del kan icke inse, hvartill
det skulle gagna utt göra den af Ur Hjerta föreslagna uteslutning.
Den 16 Deeember f. m.
293
Jag tror, att det vore betryggande för allmänheten, som ville ingå
i Bankbolagen, att uttrycket qvarstår. Uttrycket är något elastiskt
och kan betyda både allmänna verks och enskilda bolags obligationer,
men att åt Bankbolagens Direktioner belt och hållet öfverlemna
att köpa och sälja hvilka räntebärande papper som helst,
tror jag ej vara lämpligt. Jag anhåller 0111 bifall till §.
Den härefter till bifall å förevtde punkt framställda propostn
besvarades med starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Frih. 0.
Ordftden förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
'12.
Bifölls.
S <3-
Frih. Raab: Början af 3 mom. i denna § lyder sålunda:
»Varda, sedan Bankbolag fullgjort hvad i nästföregide mom. litt a)
rörande rättighet till egna Banksedlars lifgifvande är sagdt, lottegare
enl. 3 g i bolaget inrymde» ie. Jag anhåller att detta mom.
måtte återremitteras, i öfverensstämmelse med R. 0. Ad:ns rörande
g 3, fattade beslut.
Gr. Sparre: Jemte det jag instämmer i Frih. Raabs yttrande,
får jag fästa upmärksamheten derpå, att i 1 mörn. litt. b) förekommer
följande mellanmening: »hvilka i enlighet med denna
lag för bolagets förbindelser äro soliilariskt ansvarige.» Litt. b) af
1 mom. torde således äfven böra återremmitteras.
R. 0. Ad beslöt att bifalla förev:de §, med undantag af dels
punkten litt. b, i lista mom. och dels 3:dje morn., som på grund
af de sjorda anmärkmne, till Utsk. återremitterades.
Återstående behandlingen af förevtde Betänk, upskjöts till
eftm:s plenum.
Hr Frih. 0. Ordbden tillkännaguf, alt Svenska Akademien låtit
till R. 0. Ad. öfverlemna inträdeskort till Akademiens högtidsdag,
samt att dessa inträdeskort blifvit lemnade till HiddarhusFiskalen,
för att utdelas till dem af Ståndets ledamöter, som önskade sig
deraf begagna.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomna
Utlåt.; nemi. från
SlalsUlskollcl:
N:o 174, ang:de ett lån till GefleDala Jernvägs-aktiebolag;
N:o 175, angde ytterligare låns beviljande för den pågående
jernvägsanläggningen mellan sjöarne Wessman och Barken inom
Stora Kopparbergs län;
994
Den 18 December f. m.
N:o 176, angående ett ytterligare lån af allmänna medel åt
Nora-Ervalla jernvägs-bolag,
N:o 181, i anledn. af framställningar om förbättrade lönevilkor
m. m. för Arméens och Flottans Läkare samt Provincialläkare.
Sammansätta Stals- samt Allm. Besvärs- och EkonUlskollel:
N:o 36, i anledn. af väckt motion, ang:de tillsynen öfver och
regleringen af den gymnastiska undervisningen inom landet;
N:o 37, i anledn. af väckt motion, ang:de Orlogsfartygs utsändande
på de af Svenska handelsfartyg mest besökta aflägsna farvatten;
N:o
38, i anledn. af väckt motion, ang:de anställande af Prest
vid allmänna Garnisons-sjukhuset;
N:o 39, i anledn. af väckt motion, ang:de bildande af en
stam för Örlogs-flottans matroser medelst enrollering af skärgårdsfolk;
samt
N:o 40, i anledn. af väckte motioner, ang:de rättighet för
indelningshafvare att få sina räntor och kronotionde debiterade och
upburne af Kronans upbördsmän samt å vederbörande landtränterier
qvartalsvis uttaga i penningar den derför belöpande lösen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Bland de nu bordlagde Betänk,
finnes ett från StatsUtsk. ang:de löneförbättring åt läkarekorpsen,
och som detta ärendes snara afgörande är af vigt för den ordinarie
Statsregleringens fullbordande, anhåller jag, att ifrågav:de Betänk,
måtte upföras främst å föredragningslistan vid nästa plenum.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts att St3tsUtsk:s
nu bordlagda Utlåt. N:o 181, skulle upföras främst å föredragningslistan
för nästa plenum.
B. B. o. Åd. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem protocollij
Albirt Munck.
I)«n 16 D se ernber e. m.
Onsdagen den 16 December 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr Gr. o.
Landlnns ställe föra ordet.
Justerades pleni-prot. för den 14 sisth Oktober.
Fortsattes pröfningen af Sammansatta Banko- och LagUtsk:s
Betänk. N:o 4, i anledn. af väckte förslag i fråga om lagstiftning
för Enskilda Banker; och förekommo nu i Utslcs förslag till förordning
följande §§:
§ J4.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Denna punkt är enl. min
tanke en af de vigtigaste; ty på utsträckningen eller begränsningen
af sedelutgifnings-rätten beror till en stor del Bankernas säkerhet.
Utsk:s afsigt har onekligen varit ganska god, då Utsk.
genom detta nya förslag söker dels minska sedelutgifnings-rätten,
dels bestämma densamma enl. säkrare grunder än hittills. R. o.
Ad. torde påminna sig att den
stämd till ett belopp som motsvarar: l:o den del af grundfonden
som ej blifvit kontant inbetald, vanligen 75 proc. af det hela;
2:o RiksmyntsKassan och Depositionen i RiksBanken ; samt 3:o hvad
som utlemnas på krediti v-r9 k n i ng, dock aldrig öfverstigande halfva
grundfonden. Utsk. har häri gjort den ändringen, att med bibehållande
af hvad som rörer sedelutgifnings-rätten på grund af kreditiv-handlingar,
den öfriga sedeiutgifningen skulle, oberoende af
RiksmyntsKassan, en gång för alla, bestämmas till likhet med hela
grundfonden. Jag kan för min del icke biträda delta förslag. Ty
hvad först och främst angår den vigtigaste delen af frågan, eller
att sedelutgifnings-rätten i någon män bör förminskas, så är det
alldeles icke gifvet att detta ändamål vinnes genom Utsk:s förslag.
I det ögonblick Riksmynt-Kassan jemnt motsvarar den andel som
blifvit kontant inbetald, kommer detta nya stadgande att fullkomligt
öfverensstämma med det gamla; och om RiksmyntKassan vore
större än den inbetalda andelen, vanligen utgörande 25 proc. af
hela grundfonden, så skulle sedelutgifnings-rätten visserligen blifva
i samma mån mindre än deri förut varit, men deremot om RiksmyntKassan
sjunker under den inbetalda delen af grundfonden,
d. v. s. just vid de tillfällen då en inskränkning som bäst beliöfdes,
så är sedelutgifnings-rätten enl. nu gällande stadgande mera
D«n 16 December e. m.
inskränkt än den skulle blifva genom det nya. Enl. detta sednare
skulle Bankerna, såsom nyss nämndes, få utgifva sedlar till ett
belopp motsvarande hela grundfonden, men enl. det gamla stadgandet
äro Bankerna ej berättigade att utgifva sedlar till högre
belopp 8n sorn motsvaras af den icke inbetalda delen af grundfonden
jemte RiksmyntsKassan, hvaraf följer alt niir denna understiger
den inbetalda delen, så bitr också sedelulgifnings-rätten i
samma mån förminskad. Vidare får jag såsom ett fel hos detta
förslag att icke inberäkna RiksmyntsKassan såsom grund för sedel
utgifnings-rätten
anmärka, att derigenom ett frö till försvagande
af denna Kassa blifvit inlagd i sjelfva lagstiftningen. Det är nemi.
klart, att för Bankerna, en stor räntelös Kassa medför föllust, så
framt ej ett deremot svarande belopp egna sedlar få utgifvas. Men
just denna rättighet hafva de nu, och derigenom blir det också
möjligt för PrivatBankerna, att utan uppoffring söka förstärka sin
RiksmyntsKassa. Skulle deremot, såsom Utsk. föreslagit, sedelutgifningen
grundas endast på grundfonden, utan afstde å RiksmyntsKassans
storlek. — Jag talar icke om den del af sedelutgifningsrätten
som grundar sig på kassa-kreditiven; ty häruti är ingen
ändring ifrågasatt — så är det naturligt att det blefve en förlust
för Bankerna att öka RiksmyntsKassan mer än sorn för deras säkerhet
vore oundgängligen nödvändigt. Om detta förslag antages,
fruktar jag således att man sätler Bankernas enskilda fördel i strid
med deras omsorg att alltid hålla en stark vexlings-kassa, och att
man derigenom inleder Bank-administrationerna på en oriktig väg.
Det är visserligen sannt, att det finnes en gräns, hvarutöfver RiksmynUKassans
updrifning ej vidare medför någon nytta, men å andra
sidan finnes också en gräns, hvarunder denna Kassa i vanliga fall
aldrig borde hållas, och att detta genom förslagets antagande i
framtiden oftare än förr skulle blifva händelsen, tror jag mig kunna
förutse. Jag erkänner gerna att RiksmyntsKassan är någonting för
mycket sväfvande och ombytligt, för att utgöra en fullt tjenlig
grund för sedelutgifnings-rätten, men på de skäl jag nu haft äian
anföra tror jag dock att dess uteslutande vid bestämmandet af sedelutgifningen
skulle medföra ännu vigtigare olägenheter. Någon
skälig förminskning i sedelutgifnings-rätten anser jag emellertid
både kunna och böra esa rum. Om t. ex. med i öfrigt bibehållna
bestämmelser, den och af grundfonden som nu berättigar till sedelutgifning,
nemi. den som ej blifvit inbetald, utan i form af hypotheker
finnes nedsatt i allmänt förvar, och som vanligen utgör 75
proc. af hela teckningssumman, nedsatles till 50 proc., eller halfva
grundfonden, så vore detta enl. min tanke visst icke någon allt
för stor inskränkning. Jag framställer icke detta förslag med anspråk
på att vara rationelare och bättre än alla andra, utan endast
som en utväg att med bibehållande för öfrigt af samma beräkningssätt
som hittills i någon mån kunna minska sedelutgifningsrätten.
Men jag lägger stor vigt på att denna rättighet verkligen
blir inskränkt; ty den väsendtligaste anmärkn. man kan göra mot
våra nuvtde PrivalBanker är att de begagnat sin sedelutgifningslätt
såsom hufvudsak, ehuru i sjelfva verket Bankernas hufvudsak
-
Den 16 December e. m.
297
liga ändamål bör vara, att utgöra förmedlings-anstalfer, hvarigenom
de kapitaler sorn finnas tillgängliga upsamlas och tillhandahållas
deni som kunna använda dem. Ulen detta ändamål kan ej upfy 1 -  las annat än nied biträde af en stark kassa sorn sätter Banken i
tillfälle att hvarje ögonblick fullgöra sina förbindelser; och härtill
fordras i sin ordning någon sådan inrättning hvarigenom Bankerna
på ett eller annat sätt hållas skadeslösa för den upoffring som en
stor räntelös kassa medför. I detta alside har åt FilialBankerna
beviljats, dels lån, dels kreditiv af IkiksBanken på särdeles goda
vilkor, nemi. mot 3 proc. och PrivatBankerna hafva i sin sedel —
utgifnings-rätt fått en så väsendtlig förmån, att derigenom all svårighet
för dem att hålla den behöfliga kassan är mera än tillräckligt
upvägd. Men det är af vigt, att detta, sedelutgifnings-rättens
egentliga ändamål ej förloras ur sigte, och att man vänjer sig att
betrakta denna rätt ur dess riktiga synpunkt nemi. såsom en reserv-kassa
för Banker, men ej såsom hufvudsaken i hela rörelsen,
hvarigenom Bankerna urarta till ett slags penn inge-fabriker, och
på långt när ej medföra den allmänna nytta som de eljest kunna
åstadkomma.
Summan af hvad jag haft äran säga, är således, att ehuru en
någorlunda betydlig sedelutgifning väl må fortfarande medgifva»,
någon inskränkning i den närvide sedelutgifnings-rätten likväl bör
ske. Hvad åter angår sättet för denna inskränkning, så synes mig
icke Utskrs förslag vara lämpligt, utan anser jag att man med
mera skäl kunde bestämma sedelutgifnings-rätten efter samma hufvudgrunder
som förut, men minska den sedel-emission sorn på
grund af hypothekerna får ega rum, till halfva grundfondens belopp.
Slutligen ber jag att få fästa Utslcs upmärksamhet på ett
stadgande som enl. min tanka skulle vara särdeles nyttigt, men
som f. n. saknas i banklagen och i alla derpå grundade oktrojer,
för enskilda Banker, nemi. att då RiksmynlKassan sjunker under
ett visst belopp, t. ex. 23 proc. af grundfonden, eller det belopp
hvartill man ansåg den kontant inbetalda andelen böra bestämmas
vid Bankernas stiftelse, så skall Banken hafva ett bestämdt åliggande
att vidtaga åtgärder lill förstärkande af sill kassa. Någon
sådan skyldighet finnes icke för det närvide och till följd deraf
hafva också Bank-direktionerna mer och mindre förlitande sig på
goda konjunkturer icke alltid hållit RiksmynlKassan i sådant skick
som en god och försigtig Bank1 förvaltning fordrat. På grund af
hvad jag sålunda haft äran anföra anhåller jag det R. o. Ad. behagade
återremittera punkten, på det de af mig gjorda anmärkmne
må komma under Ulskis bepröfvande.
Hr von Koch, Nils Sam.: I afs:de på syftningen af de
anmärknir jag tänkt framställa mot nu i fråga vide g är jag i hufvudsaklig
mån förekommen af den siste värde talar en. Jag anser
det vara af stor vigt, att man ytterligare begränsar PrivatBankernes
sedelutgifnings-rätt. På sätt redan blifvit anmärkt, så böra
nemi. Bankerne icke begagna sedelutgifnings-rätten såsom en hufvudsak.
utan deras egentliga ändamål är att vara förmedlare mel
-
898
Den 16 December e. m.
lan dem som hafva penningar att utlåna, och dem som vilja upläna.
Med afs:de på sältet att tillvägabringa en riktig proportion
mellan de utgifna sedlarne, och den kassa som alltid måste finnas
för att göra tele såväl emot sedelvexlingen som emot uttagningar
på kreditiver och depositioner, så har man flera utvägar. Utsk.
har visserligen här försökt att åvägabringa en inskränkning i sedelutgilnings-rälten,
men jag fruktar att afsigten icke vinnes på
sådant sätt. Utsk. har nemi. borttagit ett par af de kathegorier,
hvilka vid 1 1 § af 184G års K. Kungörelse berättiga till sedel
utgifning,
såsom behållningen i enskilda Bankers egna kassor af
Rikets gångbara mynt i silfver eller sedlar; samt återstoden af depositioner
i R. St:rs Bank, men derjemte har Utsk. föreslagit ett
stadgande, som gör en större sedel-emission möjlig än den, hvilken
afses i 3 mom. af berörde 1 1 g. Detta mom. lyder: »sådane bolagets
odisponerade tillgångar i guld och silfver samt hypothek,
som i G § nämnes, Bankens egne låne-handlingar sålunda härvid
icke inberäknade.»
Detta mom. är, jag medger det, något mörkt och det har efter
hvad man sagt mig hos olika PrivatBanker fått olika tillämpning.
Somliga PrivatBanker hafva ansett sig ega rätt att utgifva
sedlar icke allenast för den del af grundfonden sorn låg i allmänt
förvar, utan äfven för den kontant inbetalda delen, andra åter
hafva ansett sig endast ega rätt att utgifva sedlar för 75 proc. af
grundfonden, ålen med den redaktion som Utsk. föreslagit, så är
det klart att Bankerne skulle ega rätt att utgifva sedlar för 100
proc. och icke endast för 75 proc. af grundfonden. Genom detta
nya stadgande kan lika lätt åstadkommas en ökning sorn en minskning
i sedel-emissionen. Sådant blefve beroende af den kontanta
kassans belopp, jemfördt med den icke i allmänt förvar nedsatta
delen af grundfonden. Hvad vidare angår att Bankerna skulle ega
rätt att utgifva sedlar för hvad som motsvaras af innehafvande säkerhets-handlingar
för beviljade kassakreditiver, i den mån dessa
anlitas, dock härför icke till större belopp än högst femtio proc.
af hela grundfonden, så förefaller det visserligen temligen orimligt,
att man skulle få ge ut sedlar på denna grund, men derför
finns ett praktiskt skäl. Sä vidt jag kunnat inhemta så anse de
flesta PrivatBanker det vara föga förenligt med deras intresse att
lemna kreditiv; ty denna rörelse är mindre lönande, men som kreditiv-rörelsen
är af den största nytta för landet, så bör lagstiftaren
söka upmuntra densamma och det är derföre sorn man medgifvit
Bankerne att utgifva sedlar på k reif i t i v-handl i ngar, ehuru
sedel-emissionen icke får öfverstiga en viss qvot af grundfonden.
Uti detta stadgande anser jag icke att man bör göra någon ändring
utan vill man inskränka sedel-emissionen, så får man vända sig
till andra gebit, antingen det, hvarpå Utsk. slagit sig ned, nemi.
den kontanta kassan, eller också grundfonden. Jag hade föreställt
mig att man med bibehållande af den inskränkning Utsk. gjort
med afs;de på den kontanta kassan borde, hvad beträffar grundfonden,
blifva qvar vid nu gällande stadganden, hvilket man likväl
borde förtydliga. För detta ändamål borde man i § näst ef
-
Den 16 December e. m.
299
ter orden »i värde motsvarar» införa orden »den del af grundfonden,
hvilken jemlikt §§ blifvit uti allmänt förvaringsrum nedsatt»,
i st. f. »Bankens hela grundfond enl. bankräkenskaperna för året.»
Jag har väl hört en i ämnet hemmastadd talare säga, att man icko
utan skada kunde borttaga den grund för sedel-emissionen som
ligger i den k.ontanta kassan, emedan Bankerna derigenom icke
skulle blifva så måna om att hålla denna kassa stark. För min
del tror jag likväl, att kassans storlek alltid kommer att blifva
beroende af erfarenheten om den summa som är behöflig för att
honorera ingångna förbindelser, och dessutom kan man ju på sätt
samma talare föreslagit införa ett stadgande att den kontanta kassan
aldrig får falla under en viss qvot af grundfonden eller af
utelöpande sedlar och andra förbindelser. En ständigt fluktuerande
kassa måste alltid vara en mycket sväfvande grund för sedel-emissionen,
och jag tror också att de flesta PrivatBanker icke nu våga
gå till maximum af sin rätt att utgifva sedlar. Det är bättre för
dem att försaka några proc. af den vinst de under goda konjunkturer
kunde hafva af en större utelöpande sedelmassa, än att när
bladet vänder sig och konjunkturen blir sämre tvingas till upoffringar
för att göra tele mot en allt för stor sedelmassa. Jag anser
således att man utom ben af Otsk. föreslagna inskränkningen
i sedel-emissionen äfven bör stadga, att Bankerna icke få gifva
ut sedlar till ett värde motsvarande hela grundfonden, på sätt
Utsk. föreslagit, utan endast till ett värde motsvarande den del af
grundfonden, som ligger förvarad i allmänna kassor.
Hr lije rta, Lars: I likhet med Hr Gripenstedt anser likväl
jag, att BiksmyntKassan fortfarande bör ingå som en faktor
vid bestämmandet af sedelutgifnings-rätten, i st. f. att såsom (Jtsk.
föreslagit grunda den på hela grundfonden. Det vore i sanning
hårdt, på sätt samme talare anmärkt, om en Bank med en större
RiksmyntKassa icke skulle få utgifva en mot denna kassa svarande
massa sedlar: ty den naturligaste grunden för en sedelutgifning är
väl klingande mynt eller dess representant. Jag anser deremot
icke, att en Bank bör ega rätt »att utöfver grundfonden utgifva
»sedlar för hvad som motsvaras af innehafvande säkerhetshandlin»gar
för beviljade kassa-kreditiver, i den mån dessa anlitas, dock
»härför icke till större belopp, än högst femtio proc. af hela grund»fonden.
» Vid våra PrivatBanker insättes vanligen 25 proc. af
grundfonden i riksmynt, men deras, så till sägandes, »metalliska
kassa» upgår icke alltid till detta belopp, utan nedsjunker ofta
till § eller hälften deraf. Om jag antager att denna kassa vid
något tillfälle nedgick till g- af grundfonden, så skulle, om man
bestämmer sedelutgifnings-rätten, till bela grundfonden och hälften
deröfver för innehafvande säkerhets-bandlingar för beviljade kassakreditiver,
det förunderliga förhållande inträffa att en Bank kunde
utgifva kredit-sedlar till ett belopp, tolf gånger större än RiksmyntKassan.
Såsom normal-förhållande kan man antaga att Bankerna
alltid hafva riksmynt till ett belopp motsvarande den kontanta
insättningen, eller 25 proc. af grundfonden, och således hafva
300
Den 16 December e. m.
dessa Banker, till följd af sin rättighet att utgifva sedlar på kreditiv-handlingar,
alltid utgifna sedlar till ett belopp 6 gånger större
än RiksmynlKassan. För It.' St:rs Bank gäller såsom regel att förhållandet
mellan den metalliska kassari och den utelöpande sedelstocken
skall vara som 5:8. Hvarföre skola då do enskilda Bankerna
ega ett privilegium så mycket större än RiksBankens som
rättigheten att utgifva sedlar till elt belopp, 6 gånger större än
dess metalliska kassa, d. v. s. RiksmyntKassan är större än proportionen
af 5 till 8. Detta är i dubbelt hänseende skadligt; ty
under en god konjunktur, då man icke behöfver befara något för
PrivatBankernas existens är det gifvet att dessa, liksom alla andra
industriela inrättningar hellre söka sin vinst genom alt draga
ränta på egna kredit-sedlar än genom alt upsamla de penningar
som finnas i landet. Derigenom går landet miste om den nytta
dessa Banker kunde göra genom att. hopsamla öfverskolten af det
dagliga arbetet och varu-utbvtet för att användas i behofvets stund.
Under en kritisk period åter, hvad inträffar då? Jo, om PrivatBankerne
endast rörde sig med riksmynt i st. f. att hafva en öfverdrifven
sedelrörelse, så skulle man for att betala sina skulder
till utlandet, endast behöfva taga de penningar man hade i sin
hand, invexla dem i RiksBanken mot silfver och sedan utföra detta,
men nu deremot nödgas man i första rummet gå till PrivatBankerne
och invexla sina sedlar mot Riksmynt. Privaifiunkerne,
hvilka hafva kreditiver på säkra platser i utlandet, skola visserligen
söka att möta en sådan påtryckning utan att behöfva »stoppa»,
men de blifva alltid tvungna att hastigt indraga sina lån, utan
att bevilja några nya, med andra ord sagdt, de blifva tvungna att
»strypa». Det är just en sådan strypning som för det närv:de i
hög grad förvärrar den handelskris, hvilken spridt sig tiil oss från
utlandet. Men om PrivatBankerne icke rörde sig med egna sedlar,
utan med riksmynt, så skulle en sådan strvpning aldrig kunna
komma att ega rum. Det är likväl icke nu fråga om att borttaga
PrivatBankernas rätt att utgifva sedlar, utan endast om att fråntaga
dem rättigheten att utöfver grundfonden äfven utgifva sedlar
på kreditiv-handlingar. Jag har vid mångå föregrde Riksdagar och
från första början yttrat mig mot denna sedelutgifnings-rätt och
ehuru många då motsagt mig härutinnan, så tror jag likväl, att
hvar och en som närmare undersöker förhållandet skall vitsorda
.sanningen deraf, att om också PrivatBankerne gjort godt för landet,
så hafva de likväl icke uträttat på långt när allt hvad som
kunnat uträttas, för att hopsamla de små besparingarna, utan snarare
låtit egennvttan förleda sig att med förbiseende häraf draga
den största möjliga vinst af sin sedelutgifnings-rätt. Om man också
icke kan undgå de olyckliga följderna af detta bank-system, så bör
man likväl göra hvad man kan för att förhindra dem. PrivatBankerna
kunna omöjligt länge hålla stånd mot den påtryckning
som göres på dem, utan att strypa d. v. s. hålla tillbaka sina lån,
och detta är en för landet mycket vådlig sak; ty derigenom kommer
landet alt blifva i saknad af förlag. För att undvika sådana
olägenheter för framtiden bör man så mycket som möjligt inskränka
