# ID: svediakorp-gov620
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 95,997
# sentences: 3,734
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 15 Juli f. m.
301
tydligen bevisat dem. Jag vill således icke ingå i någon vidlyftig
utredning af dessa vådor, hvilka för en hvar, som vill
tänka sig in i ämnet, måste vara påtagliga. Ty om man tillåter
bränvinsbrännare, att anmäla sig till bränvinsdistillering med
ett verk af hvad form och storlek som helst, på hvilken liten
jordtorfva som helst, under loppet af 10 månader, blir det ju
icke möjligt, att förekomma lönbränning i en ganska stor skala,
hvarigenom det välgörande syftemålet med författningen tillintetgöres.
Jag anser förslaget på det högsta farligt och afstyrker
dess antagande. Deremot tror jag, på sätt jag i min reservation
äfven angifvit, att förslaget, så vidt det afser städerne, är rigtigt,
ty der upptäckes lätteligen lönbränningen. Dranken, om icke
annat, gifver tillkänna tillvaron af dylikt underslef. Jag måste
understödja Hr Braunerhjelras förslag, dock med den förändring,
ali, i enl. med min reservation, pannerymden bestämmes från 21
till 30 kannor, men jag erinrar mig nu, att Hr Braunerhjelm
föreslagit pannerymden till minst 21 kannor och således finnes
ingen gräns för pannerymden. Jag tillstyrker således bifall til!
Hr Braunerhjelras förslag hufvudsakligen af det skäl, att en annan
§, nemi. 21, som jag i min reservation föreslagit, har, enl.
hvad jag tror mig känna, icke vunnit sympathier i de andra
Stånden, och då det är nödigt att fä likstämmighet i besluten,
tror jag den af mig föreslagna 20 §:n icke bör antagas. Jag har
emedlertid föreställt mig, att antagandet af den 21 §:n varit nyttigt,
enl. hvilken man borde hos K. M:t anhålla, att under den
tid af året, då bränvinstillverkning icke är tillåten, få till distillering
begagna annan än den i 20 § medgifna redskap. Derigenom
blir dislilleringen inskränkt till de större fabrikerne,
hvarest kontrollör är tillstädes, och någon fara kan således icke
upkomma. I milt förslag förekommer ett fel, som jag vill anmäla
till rättelse, nemi. att jag föreslagit afgiften till 100 R:dr
om dagen, som motsvara den minsta afgiften för de större brännerier.
Jag tror att denna afgift kan nedsättas till 4 sk. för
hvarje kanna 20-gradig sprit. Jag väntar mig den invändningen,
som vid ett föregide tillfälle blifvit gjord, att pressjästberedniugen
medfört eller åstadkommit missbruk, och att sådane vöre
att befara af mitt förslag. Jag beliöfver till vederläggning endast
nämna, att pressjästberedningen är förenad med brävinsbränning,
hvaremot den sednare är förbjuden vid distillering,
och alt vid pressjästberedningen icke finnas kontrollörer, då
enl. mitt förslag sådana skola hafva tillsyn å de större distilleringsfabrikerne.
Då nu, såsom jag nämnt, detta milt förslag icke
vunnit sympathier på della rum eller inom öfriga Stånden, så,
heldre- än alt åstadkomma olika beslut inom olika Ständ, afstår
jag från begäran om propos. å mitt förslag, ehuru jag i protokollet
vill hafva anteknad!, ali jag anser det hafva varit nyttigt,
om det blifvit antaget. Jag anhåller om bifall lill Hr Braunerhjelms
förslag och detta destoheldre, sorn deri föreskrifves,
alt endast enkel redskap får begagnas, af minst 21 kannors
rymd, och således nära nog lika med mitt i detta afseende.
302
Den 15 Juli f. m.
Frih. Raab: I den reservation, som åtföljer Betänk., hatjag
tillkännagifvit den mening, att Utsk. bordt stadga andra
grunder för distillering såsom serskild näring, än dem, hvilka
af majoriteten anlogos. Så t. ex. hade jag föreslagit alt för sådan
distillering ej borde få begagnas mindre redskap än af 21
kannors rymd och att åtskilliga föreskrifter skulle stadgas om
redskapens beskaffenhet, som åsyftade att göra den mindre användbar
för bränvinstillverkning, än för distillation. Afven har
jag utgått från den åsigten, att denna näring företrädesvis borde
blifva förlagd i stad och endast undantagsvis på landet. — Således
är jag för min del ingalunda obenägen att foga mig efter
Hr Braunerhjelms mening i hvad det rörer att upställa lagstiftningen
så, att distillerings-yrket hufvudsakligen blefve en stadsmanna-näring,
hvilket jag också tror skulle blifva följden om
det förslag, jag längre fram skall upgifva, blefve godkändt. Men
Hr Braunerhjelms framstälda förslag till 20:de § omfattar icke blott
föreskriften, att näringen skulle förläggas ensamt och uteslutande
i stad, utan äfven 2:ne andra bestämningar, nemligen alt distilleringen
skulle blifva belagd med en hög skatt, och att ingen
annan redskap skulle få användas för denna näring, än af alldeles
samma beskaffenhet, som redan 3:ne Stånd antagit för
bränvinstillverkning i mindre brännerier, och i dessa delar kan
jag omöjligen lämpa mig efter Hr Braunerhjelms förslag.
Hvad nu först angår skatten, ligger just häri hufvudfrågan.
Utsk:t föreslår att distilleringen ej skulle draga annan skatt, än
vanlig bevillning, och dertill så stor afgift, att den kunde ersätta
Kronan kostnaden för kontrollen. Hr Braunerhjelm åter vill beskatta
distilleringen lika högt sorn tillverkningen. Jag vet väl
att Hr Braunerhjelm icke beräknat denna skatt att upgå till melan
4 sk. b:ko per kanna; men om det också skulle slå in efter
Hr Braunerhjelms kalkyl, att den ej utgör mera, då bränvinet en
giing distilleras, bör man ihogkomma att allt finare bränvin måste
distilleras 2 gånger, i hvilket fall skatten skulle utgöra 8 sk.,
och det finasto t. o. m. 3 gånger, då skatlep gjorde 12 sk. b:ko
kannan, hvartill kommer räntan på större förlager, som skulle
erfordras så väl af bränvin som kärl, om distilleringen skulle
forceras en månad i sender, än då den kan idkas mera efter
beqvämlighet och i förhållande till efterfrågan.
Jag har trott och jag fortfar tro alt man, långt ifrån att
genom en hög beskattning lägga hinder för bränvinets förbättrande
genom distillering, borde befrämja det. Och jag vill försvara
min mening både ur moralisk, sanitär och ekonomisk
synpunkt.
Det är en känd sak, M. Hrr, att de, söm fått den olyckliga
smaken för fylleri, föredraga finkel framför det finare bränvinet;
den råa finkeln måtte ega någon ting i smaken retande och
lockande, efter den begagnas äfven af sådana drinkare, som skulle
kunna bekosta sig finare vara. — I en högst intressant öfversigt
af bränvinets historia i Stor-Brittanien, som genom Utrikes
Departementet kommit Utsk:t tillhanda, finnes bestämdt upgifvet
Den 15 Juli f. m.
303
såsom orsak, hvarföre superiet är mindre i England än i Skottland
och Irland, alt smaken i England är så pass förfinad, att
der aldrig begagnas rått bränvin, utan alltid genom destillatorer
renadt, kryddadt och förfinadt, hvaremot det begagnas i Skottland
oell Irland, liksom bos oss, helt ratt, sådant det kommer
ur pannan. Väl torde — det vill jag tro — den högre skatten
i England, än i de 2:ne andra länderna, äfven verka till ett
inskränktare bruk af varan i förstnämnda land, men den af mig
åberopade författaren upgifver, att man vida mindre sökt orsaken
dertill i skalte-skilnaden, än i den omständighet, att den förfinade
varan aldrig så missbrukas, som den råa. Jag har här i
min hand den ifrågavande berättelsen, men vill ej' besvära med
upläsande af de stycken derur, som jag åberopat. Alltnog, jag
bar angifvit källan.
Detla i moraliskt afseende.
Hvad åter angår bränvinets större skadlighet, då det är rått,
än dislilleradt, instämma ju alla Läkare i den upgifteu, att
finkeloljan innehåller ett gift, hvars förtärande är lika skadligt
som öfvermåltet af den rusgifvande drycken. Denna sats lärer
icke behöfva någon bevisning. Väl vet jag att Hr Braunerhjelm
härpå skall svara alt bränvinet kan renas på kall väg genom
filterering på kol, utan att distilleras; men då jag erkänner, att
finkeloljan kan genom omsorgsfull sådan behandling afskiljas,
får jag dervid likväl anmärka, att dels fordras dertill en synnerlig
noggranhet, om det skall lyckas, dels måste bränvinet då
vara ulspädt till cirka 2 graders styrka eller derunder, hvarefter
distillering i allt fall är nödvändig, för att få upp det till den
styrka, alt det är användbart. Äfven de begagnade kolen måste
genom distillering utkokas. Genom flere omdislilleringar kan
bränvinet deremot ulan filterering blifva fullt renadt. Alltså
kan man erhålla ren och stark sprit genom distillering, utan
behof af filterering, men icke genom filterering utan distillering.
Jag påstod att äfven ur ekonomisk synpunkt distilleringen
borde befordras, och jag skall bevisa det.
Redan under sednaste 10-tal af år har Sverige öfver hufvud
exporterat några hundra tusende tunnor spannemål årligen.
Då nu, såsom vi hoppas, bränvinstillverkningen kommer att betydligen
inskränkas, måste exporten i förhållande dertill betydligt
ökas. Spannemålspriserne här i landet blifva vid sådant förhållande
städse beroende af priserne å försäljningsorten och kunna
omöjligen hålla sig högre, än i de länder, som ligga närmare
och bätlre till för exporten, än vårt land. Med andra ord, spanncmålsprisen
komma af ofvännämnde skäl alt sannolikt stå lägre
i Sverige, åtminstone på östra kusten, än i Preussen och Danmark.
Men nu veta vi att sistnämnda länder, serdeles Preussen,
årligen exporterar icke ringa belopp sprit. Vid sådant förhål
lande
och för så vidt våra bränvinsförfaltningar icke lägga hinder
och vi förstå att af vår spannemål producera lika mycket
bränvin, som de af sin, mäste vi kunna med ifrågavande länder
konkurrera i exporten af bränvin; men för att kunna exporteras,
301
Den 13 Juli f. m.
mäste bränvinet förvandlas till ren oell stark sprit genom distillering.
Vidare: det är en känd sak, att flere hundra tusen kannor
sprit årligen användas till tekniska behof, till uppspädning af
utländska spritdrycker, såsom arrac, rum och cognac; och äfven
till beredning af sådana, till likörer, luktvatten, m. m. -— Månne
det vore skäl att lägga hinder i vägen för denna användning
af Svenskt bränvin, för att införskrifva destomera utländska varor?
Jag tviflar.
Jag ber nu att få öfvergå till en annan del af Hr Braunerhjelms
förslag, nemligen om redskapen.
Hr Braunerhjelm har föreslagit att ingen annan redskap för
distillering skulle få begagnas, än den i'6:te § beskrifna. Men
alla föreskrifter i denna § gå derpå ut, att söka förhindra all
reklifikation; de hafva således ett syfte, som är aldeles motsatt
del, som är afsigten med distillation, och det skulle vara —
jag vill ej säga mer — åtminstone beklagligt, om en lagstiftande
församling skulle besluta så ändamålsvidriga vilkor för denna
näring. I 6:te §:n heter det:
”Att pannan icke får drifvas annorledes, än genom eldens
verkan omedelbart på dess botten och sidor.”
Således skulle det blifva förbudet alt drifva distillerings
panna
med ånga, som ledes antingen omkring eller i rör genom
pannan, till medelbar upvärmning af den vätska, som di
stilleras,
hvilket erkännes vara det bästa och ändamålsenligaste
sättet. De redskap, som nu äro inrättade efter sådan förbättrad
princip, blefve obrukbara, oaktadt de äro patenterade för ett visst
antal år. Månne det kan vara rätt och billigt att sålunda beröfva
näringsidkare de förmåner och rättigheter, dem de på
laglig väg blifvit tillförsäkrade?
Vidare föreskrifves i 6:te §:n ”att bänkrum ej får finnas”, ”att
bränvinsångan ej får ledas i upåt gående riktning” och att ”icke
något slags rektifikations-apparat får vara med redskapen förenad.”
Alla dessa föreskrifter, inlagda i 6:te §:n för bränvins-redskap, åsyfta
naturligtvis att förekomma det produkten matte under afrinningen
befrias från vatten, emedan man, för att kunna beräkna sådan
redskaps afverkningsförmåga, velat försäkra sig om, attbränvinsbrännaren
skall vara nödsakad att omkoka produkten, d. v. s.
genom så kallad klarning först erhålla bränvin. Distilleringens
ändamål är att vinna möjligaste valten- och finkel-fria sprit och
de flesta distilleringsredskap äro derföre nu inrättade med ett s.
k. bäcken, eller rektifikations-apparat. Månne, M. Hrr! det då
skulle kunna försvaras, såsom ett uttryck af vår slats-ekonomiska
vishet, att ålägga distillerings-idkaren att använda sä beskaffad
redskap, som sämst och ofullkomligast upfyller ändamålet? —
Jag tror det icke.
I Sverige har clisti II erin gen, så långt vi minnas tillbaka,
verkligen varit en fri näring. Enhvar, som varit berättigad att
tillverka bränvin, har ock haft rättighet att distillera med en 6
kannors
O e n 15 Juli f. m.
305
kannors panna utan ali afgift, och en hvar, som velat anlägga
ett större distilleringsverk, har dertill kunnat erhålla KommersKolhii
tillstånd. Kasta vi blicken utom vårt Iand, erfara vi först
i Norrige att distilleringen är fullkomligt fri och obeskattad.
Lagstiftningen derom återfinnes i 4:de §:n af Tillverkningslagen af
den 6 Sept. 1845, så lydande:
”Redskap, som begagnas till omdistillering af redan tillverkadt
bränvin, må icke drifvas genom insläppande af upheltad
ånga. Derigenom är det dem, som icke äfven tillverka bränvin,
förbudet att på samma ställe, der de företaga distillering, hafva
mäsk- eller jästkärl. Så vida de, hvilka tillverka bränvin, vilja
företaga distillering i sitt bränneri å annan lid, än det är uplåtet
till bränvinsbränning, skola samtiga mäsk- och jästkärl sättas
linder försegling.”
I Danmark och Preussen får distilleringen utöfvas så väl af
bränvinstillverkare, utan all beskattning, som af serskilda näringsidkare,
utan annan beskattning, än den andra fabrikanter äro
underkastade. Inga hinder äro lagda för distilleringen i England,
icke för sä vidt jag vet i Finland. —■ Sverige skulle,
hvad jag tror, blifva det enda land i Europa, der man skulle
lägga hinder för en näring, sorn både i moraliskt, sanitärt och
ekonomiskt afseende snarare förtjenar upmuntras, än att förtryckas.
Och delta afsteg från civilisalionens fordringar skulle man
tillåta sig af panisk förskräckelse för missbruket af distilleringsrättigheten.
Så fri den är i ofvannämnde länder, har man aldrig
hört att den der missbrukats, och Gud bevare oss för så
kolossal lönn-bränning, som den, hvilken egt rum, i Skottland
och äfven i Danmark!
Afven jag har ogillat Utskrts förslag i den del det gynnar
distillering med små redskap på landet, och finnér allt för väl
att, om ej någon rättelse deri gjordes, skulle det vara fara värdt
att missbruk der skulle kunna upstå. Men derföre att man ogillar
den ena ytterligheten, behöfver man ej kåsta sig öfver på
den andra. Jag har sagt att jag, lika med Hr Braunerhjelm,
önskar att distillerings-näringen mätte företrädesvis blifva idkad
i stad, der naturligtvis kontrollen är mycket lättare, än den är
på landet; men att i lag bestämma att den uteslutande skall tillhöra
staden, misshagar den nog förut med bränvins-lagstiflningen
missnöjda allmogen, hvars representanter i Utsk:t fästade
synnerlig vigt vid att äfven landet måtte deraf komma i åtnjutande,
och jag ser icke något det ringaste behof alt dermed
förfördela, stöta och reta landtmannen, om man föreskrifver, att
der distilleringsverk anlägges, vare sig på stads-område, eller på
landet, sä aflägset från andra dylika, att ej samma person kan
hålla daglig tillsyn öfver flera, eller der annars Landshöfdingen
pröfvar nödigt, skall en särskild tillsyninsman anställas vid dislillerings-verket,
och alt den kostnad, Statsverket derför får
vidkännas, skall ersättas af distilleringsidkaren. Det är ju uppenbart,
M. Hrr! att, om dessa villkor anloges för distilleringen,
9 H. 20
306
Den 13 Juli f. m.
ingen skulle kunna missbruka densamma. Äfven om någon
kumle lönnbränna, skulle vinsten på lönnbränningen icke ersätta
kostnaden. Men lönnbränningen blefve omöjlig, då tillsyningSmannen
vore på stället, och att paralysera hans verksamhet genom
mutor, om det annars kan sättas i fråga, blefve distilleringsidkaren
för dyrt, ty han skulle uppväga både den stora vinst, som
ett beslag skulle medföra, och den stora risk lillsyningsmannen
löpte, om han blundade.
För att tydligare, än genom det nu antydda, åskådliggöra
min tanke om sättet att försäkra sig mot missbruk af distilleringsrätten,
anhåller jag att i så målto få gå den nu föredragna frågan
i förväg, alt jag upläser tvenne efterföljande §§ elter den
ordalydelse, som jag skulle vilja gifva dem, om jag skulle lyckas
att vinna majoritet för mitt förslag i förevar:de §.
53:dje §;n skulle då erhålla följande lydelse;
”Den, som distillering, såsom särskild näring, enligt 20 §
utöfvar, skall, utom den bevillning, som Taxerings-Romité kan,
enligt Bevillnings-förordningen, honom ålägga, i ersättning för
det arfvode, som efter 66:te §:n till Tillsyningsman utgår, gälda
för hvarje till distillering upgifven redskap, en afgift af 1 R:dr
om dagen, der flere distilleringsverk äro ställda under upsigt
af gemensam Tillsyningsman, hvilken afgift utgår för hela den
tid, han anmält sig vilja distilleringen utöfva, utan afdrag för
sön- eller helgedag. Den särskild Tillsyningsman blifvit, enligt
65:te §:n 2 mom. förordnad att å distilleringsverket uppsigt utöfva,
skall han gälda hela den derföre belöpande kostnad.”
Och 65:te §:n skulle, efter mitt förslag, lyda som följer:
”Konungens Befallningshafvande förordne behöfligt antal
personer att hafva tillsyn vid distillering, som enligt 20:de §:n
utöfvas, och bestämme hvilka distilleringsverk under hvarderas
tillsyn ställas må.
Der distilleringsverk är så beläget, att Tillsyningsman, sorn
för annat tillsatt är, ej skulle kunna derå daglig uppsigt utöfva,
eller der det annars nödigt pröfvas, eger Konungens Befallningshafvande
att serskild Tillsyningsman för detsamma förordna.”
Jag vill icke nu beskära R. o. Ad. med upläsande af de
öfriga §§, i hvilka jag upgjort förslag till ändring, emedan de
hvar för sig kunna anses vara af underordnad vigt, ehuru de
föreskrifter, som de samfäldt innehålla, hafva för ändamål att
förekomma underslef. Jag förbehåller mig endast att, så vida
icke Hr Braunerhjelms system för distilleringen varder antaget,
få i sinom tid framställa dem till föremål för pröfning, och tillåter
mig nu begära propos. på följande förslag till 20:de §:n.
”Bränvinsdistillering må derjemte under tid, då bränvinstillverkning
icke är tillåten, nemi. från 15 Dec. ena året till
15 Okt. det nästpåföljande, kunna såsom särskild näring utöfvas
af den, som enligt 1 § må tillverka bränvin. Ansökning om sådan
distilleringsrätt göres hos K:s Befh:de, med bifogande af
bevis, som sökandens behörighet styrker, och upgift på stället,
der näringen skall idkas.”
Den 15 Juli f. m.
307
Hr Hjärne, Harald: Sedan R. St. beslutat, att bränvinsbränningen
skall skiljas från jordbruket och blifva en fristående
näring, tillgänglig för alla, ansåg jag det vara af stor vigt, alt,
så vidt möjligt var, man lagstiftade lika för såväl städerne sorn
landet, på det att stadsboerne icke skulle få skäl alt klaga öfver
landtmannen tillerkände större fördelar i fråga om denna näring.
När nu inom Utsk. fråga uppstod om en särskild distilleringsrätt
emellan de omnämnde bränvinsterminerne, mäste jag motsätta
mig en sådan, emedan jag ansåg det omöjligt att kunna
föreskrifva så stränga vilkor i afseende på kontroilerne för landet,
att missbruk kunde förekommas. Jag fann visserligen, alt
kontroller kunde lättare utfinnas i städerne än på landet, men
min öfvertygelse är och blir, att om man icke har en ständig
tillsyn öfver distilleringsverken i städerne, skola missbruk der
lätteligen upstå. Derföre ville jag icke tillstyrka en särskild distilleringsrätlighet
emellan de särskilda bränvinsterminerne. Jag
befarade vidare, alt R. St. skulle bibehålla de distilleriugsverk,
som redan upstätt, men jag anser distillerigen mindre skadlig
än bränvinsbränningen, och derföre föreslog jag inom Utsk.,
hvad Frih. Kraemer i sin reservation anlydt, nemi. att K. M:t,
uppå särskilda derom ingifua ansökningar, kunde medgifva tillstånd
till distillering emot skatt och de vilkor K. M:t i öfrigt
ägde att bestämma. Jag har likväl sedermera erfarit, att ehuru
denna åsigt tycktes vinna någon framgång inom Utsk., har den
likväl inom de öfrige Stånden icke vunnit sympalhier, hvadan och
då jag alltid hyst den åsigten, att man bör gå praktiskt tillväga
i denna fråga, måste jag afstå från denna önskan och antaga
det medelvägsförslag Hr Braunerhjelm framställt. Jag bekänner
att jag gör del ogerna, men jag gör det på den grund, att det
är ett sådant medelvägsförslag, som kan hafva skäl för och mot
sig, ehuru jag för närvaride har svårt att säga, hvilka af dessa
skäl äro mest öfvertygande, men jag tror, att detta förslag bör
vinna R. St:rs bifall. Jag hoppas alt, om så sker och K. M:t
lemnar sitt samtycke dertill, man söker vidtaga sådane åtgärder,
som kunna förekomma de olägenheter jag befarat. I Frih.
Raabs anmärkn. emot Hr Braunerhjelms förslag rör:de det höga
beloppet kan jag icke instämma. Skulle Frih. Raabs förslag bifallas,
så blir förhållandet alldeles enahanda såsom nu. Kan
det då vara rätt, att när man höjer skatten för alla slags näringar,
hvilka hafva någon gemenskap med bränvinslillverkningen,
låta distilleringen qvarstå med den nuvar:de låga skatten.
Jag skulle anse det såsom en inkonseqvens. Det är enl. min
åsigt rättvist att förhöja skatten, dock så, att den icke öfverstiger
4 sk. b:ko per kanna, och då distilleringen ökar varans värde
3 eller 4 gånger, anser jag denna skatt icke för hög. Jag anhåller
om bifall till Hr Braunerhjelms förslag.
Hr Braunerhjelm: Jag skulle inlåta mig i alltför stor vidlyftighet,
om jag till vederläggning skulle uptaga alla Frih.
20*
308
Den 15 Juli f. ni.
Raabs anmärkn:r mot mitt förslag. Jag skall således inskränka
mig till de hufvndsakligasle, till antalet 2:ne, nemi. beskattningen
och begränsningen af pannerymden. Hvad nu angår beskattningen,
har Frih:n ansett den böra vara så låg som möjligt derföre,
att det i sanitärt och ekonomiskt hänseende vore bättre
att få en renad och god vara, som kunde blifva föremål för export.
I fråga om det första hyser jag mina betänkligheter, ty oaktadt redan
nu skatten är högst ringa, finnas högst få egentliga distillerings-apparater
och äfven med den af Frilen föreslagna låga skatt tror jag, att de
icke komma hädanefter att inrättas i den skala Utsk. föreslagit. Jemföra
vi dessutom priserne på distilleradl och rått bränvin, så förhålla
de sig såsom 1 lill 3. Det är således föga troligt, att
någon af den lägre klassen förtär det dislillerade bränvinet, och
den verkan i sanitärt hänseende Frilnn föreställt sig är alltså
endast en illusion. Hvad exporten beträffar, kan jag icke öfvertyga
mig, att Sverige någonsin blir ett så sädesproducerande
land, att det kan till lägre pris försälja distiileradt bränvin, än
hvartill det kan köpas i Danmark och Preussen. Så länge råämnena
inom dessa länder 8ro mindre dyra än hos oss, måste
bränvinet inom Sverige vara dyrare, hvaraf följer, att någon
export icke kan komma i fråga.
Jag öfvergår nu till Frihtns andra anmärkn. ronde pannerymden.
Den jag föreslagit anser jag både billig och nödvändig.
Hillig derföre, att man beröfvat landtmannen rättigheten
alt distillera bränvin under andra tider, än den för bränvins tillverkning
tillåtna, och mot samma skatt som för bränvins-tillverkningen.
Skulle man nu införa en annan beskattning för städerne,
så vore det ju en orättvisa alt icke lemna landet en lika förmån.
Hitintills har det varit en hvar lofgifvet, att begagna en
dislilleringspanna om 5 eller 6 kannors rymd, men denna rättighet
skall numera uphöra. Det blir alltså en ytterligare orättvisa
emot landet, att stadga en serskild lägre beskattning för
städerne. Frih:n har jemväl sagt, att skatten icke skulle kunna
beräknas till 4 sk. kannan. Uplysningsvis får jag meddela Frihtn,
att mina beräkningar grundas icke pä hugskott, utan på upgifter,
lemnade af män i facket. En distillator här i staden vid namn
Titz har sagt mig, att han under 3 eller 4 timmar med en 20
kannors panna afverkar 3 gånger pannans rymd. Jag tror således,
alt beräkningen häller streck. Beträffande frågan om inskränkning
af pannans form, tror jag, att den är oundviklig, då
skatten beräknas efter redskapens afverkningsförmåga. Skulle
redskapens form icke vara bestämd, så vet jag i sanning icke
huru skatten skall kunna beräknas. Att emedlertid distillering
med den redskap jag föreslagit är möjlig, visas bäst dermed, att
då någon dist il lerat på landet, har det alltid skett med enkel
redskap. Om likväl någon finnér sig förhindrad att till distillering
begagna sammansatt redskap, står det ju honom öppet att
under 2 månader om året anmäla sig till bränvinsbränning i
fabrik och han kan dä inrätta sin redskap, huru han behagar i
i och för dislilleringen. Jag tror således, att del finnes en
Den 15 Juli f. m.
309
möjlighet lemnad att till distillering använda den mest tjeuliga
redskap och mot en ganska ringa afgift. Jag finnér intet skäl,
hvarföre jag skulle medgifva någon ändring i mitt förslag, ulan
anhåller om bifall till detsamma:
Gr. Mörner, Axel: Ehuru jag inom det Serskildta Utsk:t
deltagit i öfverläggningarna om ifrågavande Betänk., har jag likväl
icke kunnat godkänna detsamma, ulan reserverat mig deremot,
och det torde då ursägtas mig, att jag nu söker närmare
redogöra för de skäl, som ligga till grund för min reservation.
Jag har nemi. trott och tror ännu, att förmånligast vore,
alt distillering icke, såsom Utsk. föreslagit, bör vara tillåten ä
landet under den tid, då bränvinstillverkning i allmänhet är förbjuden,
ulan att den i stället bör öfverlemnas åt städerne, såsom
en dem, men icke landet, tillhörande näring, och vidare att den
skall betraktas såsom hvarje annan fabriksnäring. För att likväl
förekomma missbruk har jag ansett nödigt, att man bestämde en
viss gräns för den redskap, som i och för distilleringen tick användas,
emedan jag befarar, alt missbruk eljest lätteligen kunde
ske. Derföre har jag i min reservation föreslagit, att redskapen
borde inrättas i öfverensstämmelse med 6:te §:u, men för att icke
utestänga begagnande af den här i landet hittills använda redskapen
såsom t. ex. i Stockholm och Norrköping, ansåg jag, alt
med serskildt tillstånd distillering med denna redskap borde tillåtas,
emot den kontroll, sorn för hvarje serskildt fall kunde bestämmas.
Omständigheter häfva sedermera inträffat, hvilka föranledt
mig, att nu icke begära propos. ä mitt förslag, utan förenatjag
mig med Hr Braunerhjelm. Visserligen erkänner jag, att
det kan vara hardt, att, när man har en länge pröfvad och såsom
god befunnen redskap, den skall bortkastas och sättas i skräpvrån,
men sådant kan icke hjelpas med de omständigheter, som
nu äro för handen.
Emot antagande af Hr Braunerhjelms förslag har Frih. Raab
hufvudsakligast anmärkt, att det vore olämpligt att bestämma
redskapen för distillering sådan den i öde §:n finues uplagén,
dervid Frilen bland annat vltrade, att ånga icke medelbarligen
finge användas. Häremot får jag erinra, att om distillering skall
ske med änga medelbart, kan sådant verkställas på det sättet,
all ångan föres antingen omkring eller i rör genom pannan.
Ledes hon i rör, huru lätt kunna icke dessa gå sönder i lödningen
eller eljest vara söndriga, så att ångan inkommer i distillations-apparaten
och lönbränning bedrifves i stället. Äfven
har Frilnn sagt, att då rören icke fä ledas i upåtgående rigtning,
skulle detta förhindra distillationen. Härvid är att märka, att
intet hindrar, att haltröret göres något högt och sedan ledes i
horisontel rigtning, helst de nu vanligen gå vertikalt nedåt.
Reklifikatious-apparat får visserligen icke anbringas, men då redskapens
egare icke åsyftar att tillverka, utan distillera bränvin,
ser jag icke hvad som hindrar honom att för delta ändamål begagna
mäskvärmaren. Hvem kan hindra honom att låta rören
31 0
Den 15 Juli f. in.
glida ofvanpå mäskvänuaren, och i sådaut fall har lian sin apparat.
Jag anhåller oin bifall lill Hr Braunerhjelms förslag.
Frih. Raab: Frågan huruvida raan här i landet vill minska
bränvinets skadlighet, genom befrämjande af distillering, eller
ej, anser jag sannerligen af den vigt, alt jag måste yttra ännu
några ord derom, men skall söka att fatta mig så kort som möjligt.
1 afseende pä redskapen må jag anmärka, att då man i föreskrifterna
för tillverkningen i mindre brännerier iakttagit alla försigtighetsmått
för att förekomma, det icke bränvinstillverkare
skola kunna göra afrinningen stark, men meningen med distitleringen
just är att åstadkomma den möjligast starka produkt,
följer deraf att Hr Braunerhjelms förslag om redskapens beskaffenhet
innehåller raka motsatsen af hvad man bort föreskrifva,
ty den redskap, sorn enl. hans förslag skulle för distillering fä
användas, är just sådan, som den icke borde för ifrägavande
ändamål vara. Hr Braunerhjelm har sagt, att vi icke skulle kunna
exportera bränvin, emedan Sverige icke vore ett sä sädesproducerande
land, att vi skulle kunna undersälja våra grannländer.
Jag beder honom och de Hrr, hvilka hysa en sådan åsigt, erinra
sig förhållandet de sista åren, och sednast det innevarande, att
■vi nemi. verkligen exportera spanmål. Månne någon export kan
ega rum, utan att man undersåker det land, till hvilket varan
sändes? Något annat vitnesbörd behöfves icke. Afven är sagdt,
att det vore en obillig fördel för städerue om de skulle få skattefritt
utöfva distillering. Jag vill icke taga i betraktande städernes
större eller mindre fördel i förhållande till landet, utan hela
samhällets fördel, som fordrar befrämjandet af en näring, genom
hvilken en i sig sjelf skadlig vara blir betydligt mindre skadlig.
Blifva städerna ålagda en hög skatt för distilleringen, följer deraf
att näringens produkt, det distillerade bränvinet, blir så mycket
dyrare, följaktligen mindre konsumerad, än den skadligare finkeln.
Hr Brannerhjelm yttrade, att rättigheten att begagna en väl
konstruerad redskap vore ingen betagen, då den, som bade en
sådan, kunde anmäla sig lill bränvinsbränning under 2 månader.
För begagnandet af konstredskap skulle erläggas afgift af 100
till 333^ R:dr Inko om dagen, och hvilken distillator skulle komma
ut med en sådan afgift? Eller vore meningen att distillatorn skulle
blifva bränvinstillverkare, för att få, efter Hr Braunerhjelms förslag,
derjemte distillera 4 å 8 dagar? Jag tror ej att distillering
pä detta sätt befrämjas.
Slutligen och såsom eif vigtigt skäl, hvarföre distilleringen
ej bör undertryckas, ber jag få erinra att icke obetydliga qvant
i tet er. sprit, det vill säga distilleradt bränvin, åtgå till upspädande
af arrak, kognak och rumm, hvarigenom vi numera icke behöfva
införskrifva af dessa slag så mycket som annars vore fallet. Den
sprit, som för sådant ändamål användes, måste omdistilleras flere
gånger för att blifva befriad från finkelolja. Jag anhåller nu att
fä upläsa §:n sådan som jag tror den bäst kunna upfylla sitt
ändamål: ‘'Bränvinsdistillering må derjemte under tid, då bran
-
Dea 15 Juli f. tn.
vinslillverkning icke är tillåten, nemi. från den 15 Dec. ena året
till den 15 Okt. det nästföljande, kunna såsom serskild näring
ulöfvas af den, som enl. l:a §:n må tillverka bränvin. Ansökning
om sådan dislilleringsrält göres hos K:s Befh:de med bifogande
af bevis, som sökandens behörighet styrker, och upgift
på stället, der näringen skall idkas”. Jag erkänner, att i Utsk:s
förslag icke är intagen föreskriften derom, att upgift på stället,
der näringen bör idkas, skall afleranas. Jag har derföre i mitt
förslag intagit föreskrift derom. I 56:te §:n bör man, efter min
åsigt, inlägga föreskriften, att distillering på landet är ställd under
upsigt af kontrollörer, och alt distillatorerna sjelfva skola bekosta
deras arfvode.
Hr von Hartmansdorff: För min del har jag önskat,
att bränvinsdislillering må tillåtas och befrämjas, på det att rå
varan
måtte förädlas, och derigenom blifva dels mindre skadlig,
dels användbar till techniska behof. Jag har således med Frih.
Haab instämt deri, att bränvins-distillering bör fortfarande tillåtas
bränvinsbrännare, men i fråga om sättet att förekomma missbruk,
har jag mycket tvekat, huru jag borde inom Ctsk. rösta.
Jag hade önskat, i detta afseende, hafva ledning af Hr Braunerhjelm,
men beklagligen var saken redan afgjord innan han till Utsk.
återkom. När nu frågan skall i Stånden afgöras, tror jag, att,
om vi vilja förena oss med Preste- och Borgare-St:n, måste vi
bifalla Hr Braunerhjelms förslag. PresteSt. har redan antagit
detsamma och jag tror mig veta, det BorgareSt. kommer att
göra likaledes. Jag tillstyrker derföre R. o. Ad. att jemväl gilla
ifrågavar:de förslag, hvarigenom 3 Stånds sammanstämmande beslut
erhålles. Dä vi känna, att BondeSl. redan i går skiljt sig
frän de andra i hufvudfrågan, lärer R. o. Ad. finna, huru nödigt
det är att vara ense med de två öfriga Stånden.
Hr Braunerhjelm: Jag vill endast med två ord besvara
Frih. Raabs anmärkt)., att fördelen af distillering under fyra dagar
vore högst ringa och att derpå icke borde göras afseende. Denna
fördel är likväl så stor, att jag under dessa fyra dagar kan distillera
allt det bränvin, jag under en månad tillverkat. Skulle
dislilleriogen blifva så begärlig, alt man anser sig böra anlägga
serskild apparat, så betviflar jag icke, alt dessa bränvinsbrännare,
som hafva rättighet, att göra sin redskap, huru de behaga, inrätta
den för distillering af allt det bränvin de tillverka.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt de af
Hr Braunerhjelm och Frih. Raab afgifva förslag lill redaktion af
20:de §:n blifvit upläste, blef propos. till bifall å 20:de §:n af
Utsk:s förslag framställd och besvarad med starka Nej. jemte
några Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade bifalla den af Hr Braunerhjelm föreslagna redaktion af
ifrågavande §, samt, efter denna propos:s besvarande med starka
Ja, blandade med Nej, förklarade all han härvid funnit Ja öfvervägande.
Frih. Raab hegärde votering.
312
I) e n 15 Juli f. nt
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller, att 20:de §:n af den blifvande Förordmn,
ang:de vilkoreu för bränvins-tillverkning, erhåller följande lydelse r
”Bränvins-distillering må äfven under lid, då bränvins-tillverkning
icke är tilläten, kunna i stad, såsom särskild näring, utöfvas
med enkel redskap, sådan den i 6:te §:n (7:de) beskrifven
är, af minst 21 kannors rymd, och mot afgifts erläggande efter
samma grund, hvarefter afgiften för enkel redskaps begagnande
vid bränvins-tillverkning i 44:de §:n (40:de) bestämd är”.
”Ansökan om sådan distilleringsrätt göres hos Magistraten,
som, då tillstånd dertill meddelas, skall hos K:s Befh:de derom
genast göra anmälan”; röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antages för nämnde § följ:de redaktion: ”Bränvinsdistillering
må derjemte under tiel, då bränvins-tillverkning icke
är tillåten, nemi. från den 15:de Dec. ena året till den 15:de
Okt. det påföljande, kunna såsom serskild näring utöfvas af den,
sorn enl. l:sta §:n må tillverka bränvin. Ansökning om sådan
distilleringsrätt göres hos K:s Befh:de med bifogande af bevis,
som sökandens behörighet styrker, och upgift på stället, der näringen
skall idkas”.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 19.
Nej — 2.
Uppå härefter framställd propos. blef fortsättningen af förevar:de
ärendes pröfning upskjuten till eftermiddagens plenum.,
Anmäldes och lades på bordel nedannämnde från Ulsk:n
inkomne Utlåt:n, Betänk:n och Mern., nemi. från
Stats-U.t skottet:
N:o 168, i anledn. af väckt motion om bidrag af allmänna
medel lill pensions-inrättningen för Svenska läkare, deras enkor
och barn ;
N:o 169, i anledn. af väckt motion om pension för aflidne
Intendenten Theodor Sandströms enka och barn;
N:o 170, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de pension
för frami. Landshöfd:n m. m. G. U. Nermans enka;
N:o 171, i anledn. af vackt'molion om förhöjning af den
ryttare och soldater af Wadstena krigsmanshus-kassa tillkommande
pension;
N:o 172, i anledn. at väckte motioner, ang:de förändrade
grunder för pensionering af Justitise-Bad;
Den 15 Juli e. m. 313
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskott et:
N: 110, i anledn. af väckte motioner om inrättande af kommunal-nämnder;
N:o
lil, i anledn. af väckt motion om ändring i sättet för
den s. k. Landskyldens utgörande till Presterskapet inom Bohus
län;
Serskildta Utskottet:
I\T:o 12, i anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 9,
om inställande af bränvins-tillverkning under innevar:de års höstmånader,
och om tillåtande, i dess ställe, af tillverkning under
någon tid af nästkommande år.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Lördagen den 15 Juli 1854.
Plenum kl. 6 e. ni.
Justerades pleni-prot. för d. 1 sisth Maj.
Fortsattes pröfningen af Serskildta Utsk:s Mern. N:o 11, i
anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 8, med förslag till
förordn., ang:de vilkoren för bränvins tillverkning; hvarvid nu
bland de till ersättande af 20:de §:n i förra förslaget tillstyrkte
§§:r, förekom.
§ 21.
Hr Brannerhjelm, Ferdinand: Till följd af 11. o. Ad:s
på förmiddagen fattade beslut i afseende å 18:de, 19:de och 20:de
§§:ne måste en förändring af nu föredragna 21:sta § vidtagas.
Det torde tillåtas mig att upläsa §:n, sådan den, enl. min tanke,
bör komma att lyda: ”Den, som sålunda vunnit rättighet till distillering,
skall, minst 14 dagar före hvarje gång han distillering
företager, sådant hos K:s Reflude skriftligen anmäla och upgifva
den tid, hvarunder, och det ställe, hvarest han vill distilleringen
utöfva, äfvensom distillerings-redskapens rymd och beskaffenhet;
bifoge ock i hufvudskrift eller bevittnad afskrift justerares mätningsbevis
om redskapen”. I detta mom. äro orden ”och det
314
Den 15 Juli e. ni.
ställe hvarest” tillagda, hvaremot stadgandet örn upgifvandet af
beskaffenheten utaf alla för distilleringen i öfrigt erforderliga
kärl är uteslutet, emedan endqst sjelfva redskapen behöfva i och
för beskattningens skull upgifvas. De 2:dra och 3:dje mom.
torde höra oförändrade bibehållas.
Frih. von Kraemer, Rob, Fredr.: Jag instämmer till alla
delar med Hr Braunerhjelm, men ber endast att få nämna, att
Hr Braunerhjelm vid upläsningen förbigick orden: ”äfvensom
rymden och beskaffenheten af distillerings-redskapen”, hvilka
naturligtvis måste qvarstå.
Hr Braunerhjelm: De ord, jag skulle hafva förbigått,
blefvo verkligen af mig uplästa, ehuru desamma möjligen undfallit
Frih. von Kramer.
Frih. Raab, Adam Christian: Under förmiddagens plenum
tog jag mig friheten att under en stund taga R. o. Ad:ns
tid i anspråk för att utveckla den åsigt, som ledt mig och Ulsk:s
majoritet vid rådslagen om denna fråga. Men sedan R. o. Ad.
ogillat sjelfva den grundsats, hvarpå Utsk:s förslag i förevande
hänseende är hygdt, och inslagit en helt annan, i intet annat
land, mig veterligen, följd bana, samt äfven flera af Utsk:s ledamöter,
hvilka förut delat min åsigt, ändrat tanke i saken, skulle
jag fela i grannlagenhet mot R. o. Ad., om jag hädanefter skulle
söka i någon mån sönderrifva det system för bränvins-distillering,
Hr Braunerhjelm framlagt, hvarföre det icke torde tillräknas mig
att jag iakttager tystnad vid behandlingen af de §§:r, som med
det antagna systemet stå i sammanhang.
Frih. von Kramer: Det är ganska möjligt, att jag ej till
fullo hört Hr Braunerlijelms upläsning af den föreslagna redaktionen
till 21:sta §:n, emot hvilken, då de ord, som undfallit mig,
deri finnas intagna, jag ej har någon anmärkn. att göra.
Hr Braunerhjelm: Jag ber endast alt ännu en gång få
upläsa det af mig afgifna förslag och anhåller, att R. o. Ad. behagade
deråt skänka sin upmärksamhet, för den händelse att
någon ändring eller rättelse vore af nöden.
Sedan denna upläsning försiggått, hlef, efter först till bifall
å 2 Usta §:n af Utsk:s förslag framställd, men med Nej besvarad
propos., Hr Braunerlijelms förslag till redaktion af denna 8 af
R. o. Ad. bifallet.
Frih. von K tram er: Så väl den 22:dra som den 23:dje
§:n, hvilka nu i ordningen följa, böra utgå till följd af det be
slut,
R. o. Ad. på f. m. fattat, hvarföre dessa §§:rs upläsning icke
torde behöfvas.
Uppå Hr Gr. o. Landtnäs i anledn. häraf framställda propos.
, förklarade R. o. Ad. att någon upläsning af 22:dra och
23:dje §§:na icke erfordrades; hvarpå Hr Gr. o. Landtm., med
förklarande att, då åtskilliga af de i dessa §§:r intagna stadganden
voro oförenliga med R. o. Ad:ns på f. m. fattade beslut, propos.
Den 15 Juli é. m.
315
till bifall å dessa §§ icke kunde framställas, hemställde om R. o.
Ad. ansåge samma §§ böra utur förordn:n utgå.
Ropades Ja.
Härefter förekom och bifölls 24:de §:n af Utsk:s förslag till
förorda.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, föredrog den upskjutna punkten
af Utsk:s Mern., hvari Utsk. tillstyrkt bestämmande af arfvode för
vid distillerings-verk anställd tillsyningsman, yttrade
Frih. von Kraemer: Utsk:s yttrande i denna del af Betänk,
motsvarar den 65:te §:n i författnings-förslaget, som handlar om
lillsyningsmäunens tillsättande och aflöning; men som hela principen
för distillerings-rättiglieten är kullkastad genom R. o. Ad:s
beslut på f. m., att det icke får finnas serskildta distilleringsverk
på landet, der tillsyningsmännens verksamhet hufvudsakligast
skulle tagas i anspråk, får jag vördsamt föreslå, att hela
nämnde 65:le § måtte från förfaltn:n uteslutas.
Frih. Raab: Jag skulle tro, att R. o. Ad. bäst kommer till
rälta i denna fråga,' om i sammanhang med 05:te §:n jemväl
den 66:te föredrages, hvilka med hvarandra hafva nära samband,
enär den förra stadgar, alt tillsynings-män öfver distilleringsverk
skall finnas, och den sednare handlar om deras aflöning.
Frih. von Kramer: Jag har intet emot, att de båda §§:na
i ett sammanhang behandlas, ehuru jag trott, att det hörde till
god ordning, att hvarje § serskildt föredrogs.
Hr Hjärne, Harald: Jag tror, att del enklaste sättet att
komma ifrån frågan om föredragningen, vore att afslå nu förevande
punkt i Betänk. Blifver R. o. Ad:s beslut sådant, så faller
del af sig sjelft, alt 65:te och 6G:te §§:na i författnings-förslaget,
som tillkommit just på grund af Utsk:s yttrande i denna
punkt, förfalla.
Frih. Raab: Jag måtte hafva blifvit missförstådd deruti,
att man trott, det jag endast talat om frågans formella behandling.
Min mening var, att 65:te §:n skulle föredragas i sammanhang
med Utsk:s yttrande i denna punkt, som motsvarar
den 06:te §:n, ty man kan väl icke behandla frågan om en
tjenstemans aflöning, innan man behandlar frågan om tjensten
skall finnas. Derföre vore väl bäst, om båda §§:na på samma
gång till afgörande företoges; instämmande jag för öfrigt i den
åsigt, att de föreslagna tillsyningsmännen blifvit alldeles obehöflige
genom det system för distilleringen, som R. o. Ad. redan
antagit.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, härefter låtit upläsa 65:te och
66:te §§:ne af Utsk:s förslag till förordn., anförde
Hr Braunerhjelm: Sedan 20:de §:n fått den lydelse, R.
o. Ad. på f. m. antagit, komma icke några dislilleringsverk med
ångredskap att finnas, hvarken i stad eller på landet. Dislille
-
316
Den 15 Juli e. m.
ringen kommer -att verkställas endast med enkel redskap, sorn
skattar efter afverkningsförmågan och någon kontrollör behöfver
således icke vaka öfver distilleringens bedrifvande. Således försvinner
behofvet af ifrågavar:de tillsyningsman, hvarföre de håda
§§, som handla derom, böra ur författn:n utgå.
Uppå härefter framställd propos. afslogs förevar:de punkt af
Utsk:s Mern. och fann R. o. Ad. 65:te och 66:te §§:na böra utur
förordn:n utgå.
Vidare förekom Ulsk:s hemställan, ang:de 52:dra och 53:dje
§§:na af Utsk:s förra förslag till förordn., och uplästes derjemte
de deremot svarande nu föreslagne 58:de och 59:de §§:na.
Hr Hjärne: R. o. Ad. har återremitterat 5S:te §:n i Ulsk:s
första förslag, hufvudsakligen med anledn. deraf, att man fann
föreskriften i 2:dra morn., ang:de böckernas förande och tillgänglighet
för kontrollörerne, öfverflödig och olämplig. Jag delade
denna åsigt, men Utsi;, har icke funnit för godt att förändra
§:n, hufvudsakligen derföre, att Utsk. ansåg anmärkn:n afse något
mindre väsendtligt.. Sedan nu 2:ne Stånd bifallit Utsk:s förslag
med den obetydliga förändring detsamma undergått, så anser
jag mig med skäl kunna tillstyrka R. o. Ad. att godkänna
§:n, så att de 2:iie MedSt:ns beslut i frågan genom R. o. Ad:s
medverkan mätte blifva R. St:rs. Att i en så obetydlig sak
som denna vidblifva det förra beslutet, anser jag icke löna mödan,
utan tillstyrker bifall lill den 5S:te §:n.
Hr Braunerhjelm: Ehuru äfven jag anser det vara öfverflödigt,
att vid större bränneri föres en serskild anteckningsbok,
så och då §:n redan är af 2:ne Stånd bifallen och ingen skada
genom stadgandet förorsakas, torde intet hinder möta §:ns godkännande.
Enahanda är förhållandet med den 59:de §:n, som
äfven derföre bör bifallas.
Uppå härefter framställde propos:r biföll R. o. Ad. förevar:de
hemställan och förändrade förslag lill 58:de och 59:de §§:na.
Vidare förekom Utsk:s yttrande ang:de den återremitterade
ö7:de §:n och uplästes derjemte den deremot svarande nu föreslagna
75:te §:n.
Hr Braunerhjelm: R. o. Ad. behagade finna, att denna
75:te § bör bifallas, endast med uteslutande af orden: ”eller öfverträdes
förbud, som i 23:dje §:n gifvet är”, enär denna sistnämnde
§, till följd af Ståndets föreg:de beslut, från författmn utgått.
Uppå härefter framställd propos. bifölls 75:te §:n med den
af Hr Braunerhjelm föreslagna förändringen.
Sedermera förekommo och lades till handlingarne Utsk:s till
andra RiksSt. gjorde hemställanden, ronde §§:na 38, 40 och
100 af förra förslaget, samt bifölls Utslcs förslag i fråga om slutunderrättelsen
i nyssnämnde 40:de §.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm,, enär lill följd af de beslut,
Den 15 Juli e. m.
317
11. o. Ad. fattat, åtskilliga §§:s nummerordning borde förändras,
hemställde om R. o. Ad. behagade åt Serskildta Utsk. öfverlemna,
alt deri vid förfaltmns utskrifning vidtaga de förändringar,
sorn blefvo en följd af R. o. Ad:s beslut, anmälde sig och
yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att vi nu måtte
få genomgå författmn §:vis och tillse, huruvida icke någon ytterligare
jemkning eller rättare uteslutning af vissa §§ bör ega
rum, dervid tlr Rraunerhjelm och öfriga ledamöter af det Serskildta
Utsk. torde vilja vara oss behjelpliga.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: R. o. Ad. har redan förut fattat
definitiva beslut öfver det första förfaltnings-förslagets alla §:r.
Vid sådant förhållande lärer det väl icke gå an att, med uprifvande
af förut fattade beslut, underkasta förslaget en ny granskning,
hvarföre jag nödgas motsätta mig Hr von ilartmansdorffs
framställning.
Hr Braunerhjelm: I Utsk:s nu afgifna förslag förekomma
- några tillsatser, till följd af det beslut, Utsk. i afseende på distilleringen
fattat. Åtskilligt för det första förslaget främmande
är således inflickadt i författmn och måste borttagas, sedan R.
o. Ad., ang:de distilleringen, stannat i olika beslut mot Utsk.
Så t. ex. har 38:de §:n fått ett 3:dje mom. af följande lydelse:
”Mäskekar och jästkärl, som finnas, der distillering, enl. 18:de
eller 20:de §:n, verkställes, skola, så länge distilleringen ulöfvas,
vara förseglade, så att de ej må kunna begagnas.” Detta mom.
måste naturligtvis utgå, emedan, till följd af R. o. Ad:s beslut,
all försegling af kärl i distilleringsverk är öfverflödig. Jag tror
således, alt det är nödvändigt att genomgå författmn, för att
sätta §§:na i öfverensstämmelse med R. o. Ad:s beslut.
Frih. von Kramer: Här är icke fråga om att rifva upp
något af R. o. Ad. deflnitift fattadt beslut, utan det är endast
fråga om att uttaga ur författmn allt hvad af Utsk. blifvit insatt
ronde distilleringen och som icke står i sammanhang med 18:de,
l!):de och 20:de §§:na, sådana de af R. o. Ad. blifvit antagna.
Flera §§ med sådana tillsatser, hvilka äro oförenliga med R. o.
Ad:s beslut, finnas, och torde Hr Braunerhjelm vid §§:nas föredragning
icke underlåta alt sådant tillkännagifva, på det alt intet
obehörigt må i författmn inkomma.
Gr. Lagerbjelke: Om R. o. Ad. intet ytterligare beslutat
än hvad R. o. Ad. redan förut beslutat, så qvarstår ju förslaget
sådant det förra gången var upställdt, endast med de få
förändringar, Ståndet nu antagit, och något annat intages ej i
R. o. Ad:s beslut. Något serskildt borttagande af hvad Utsk.
må hafva, i strid med R. o. Ad:s beslut, insatt, torde således
vara alldeles obehöfligt och det är, enl. mitt förmenande, fullkomligt
tillfyllestgörande, att R. o. Ad. låter sitt beslut i frågan
vara, såsom det förra gången och i dag blifvit fattadt. Alt nu
318
Den 15 Juli e. m.
genomgå förslaget, för att bortplocka hvad R. o. Ad. aldrig ditsatt,
är ett alldeles onödigt och olämpligt förfaringssätt.
Hr von Hartmansdorff: Sista piom. af 38:de §:n har
följande lydelse: ”Mäskekar och jästkärl, som finnas, der distillering,
enl. 18:de eller 20:de §:n, verkställes, skola, så länge
distilleringen utöfväs, vara förseglade, så att de ej må kunna
begagnas.” Detta mom. bör försvinna, då ingen försegling ifrågakommer.
Det stod icke heller i det gamla förslaget. Morn. innehåller
en alldeles ny sak, hvaröfver hvarken R. o. Ad. eller
något annat Stånd beslutat.
Frih. von Kraemer: Det skulle visserligen gå an att, på
sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit, alla sådana tillägg, som blifvit
gjorda af Utsk. i strid mot R. o. Ad:s förra gången fattade beslut,
helt enkelt utstrykas ur författn:n; men härvid möter den
svårighet, att, till följd af R. o. Ad:s i dag fattade beslut i afseende
på 20:de §m, ett nytt stadgande, ang:de afgiften för distilleringens
bedrifvande, måste införas. Det är derföre föreslaget,
att en ny § skulle insättas emellan 42:dra och 43:dje §§:na
i den gamla eller 46:le och 47:de i den nya författarn. Jag
tror, att §§:nas genomgående ej skall uptaga mycken tid, och någon
rubbning af R. o. Ad:s förut fattade beslut kan ej ifrågakomma,
enär åtgärden endast får sträcka sig till borttagande af
allt hvad som ej med detta beslut är förenligt.
Gr. Lagerbjelke: 1 38:de §:n har Utsk. visserligen föreslagit
ett stadgande, som icke finnes i det gamla förslaget, men
detta nya stadgande är icke af R. o. Ad. bifallet. Det är då
gifvet, att, om R. o. Ad. ej fattar något annat béslut än det,
som redan är fattadt, så kommer R. o. Ad:s förra gången fattade
beslut att i fullt gällande kraft qvarstå, hvarföre den 34:de
§:n, sådan densamma i Utsk:s förra förslag finnes upställd, kommer
att fortfarande vara gällande i alla de delar, som R. o. Ad.
icke genom nytt beslut förändrat. Den önskan om tilläggets
borttagande, som här blifvit uttryckt, synes mig således i sjelfva
verket redan vara upfylld.
Hr Braunerhjelm: Jag har mycket sällan varit närvar:de
i Utsk., då detta Betänk, derstädes förevar, men då jag genomser
Utsk:s nu afgifna förslag, så äro åtskilliga förändringar af det
förra förslaget vidtagna, hvilka tillkommit förmodligen på den
grund, att BondeSt. återremitterat det förra Betänk, i hela dess
vidd. Skulle vi nu icke genomgå förslaget, så kunde det hända,
alt de 3 Stånd, som hittills i denna fråga hufvudsakligen varit
ense, stannade i olika beslut. Jag tror derföre det vara bäst att
ånyo granska förslaget, hvilket, till följd af BondeSks äterremiss,
erhållit några tillägg, deröfver R. o. Ad. förut ej beslutat, såsom
t. ex. i 40:de §:n i afseende å försegling af distillerings-redskap.
Frih. Raab: Jag anser mig böra fästa upmärksamheten derå,
att, till följd af det beslut, Utsk. fattat, att distilleringen skulle
få såsom serskild näring bedrifvas, så hafva åtskilliga nya stad
-
Den 15 Juli e. m
319
ganden, hvilka icke finnas i det förra förslaget, måst i det nu
afgifua intagas. Sådana tillägg äro just de uti 38:de och 40:de
§§:na intagna, af föreg:de talare redan påpekade stadganden,
men de hafva ingalunda tillkommit till följd af BondeStis återremiss,
utan med anledn. af Utsk;s förändrade beslut i afseende
å distilleringen. Oaktadt detta beslut nu blifvit af R. o. Ad., i
enlighet med Hr Braunerhjelms förslag, förändradt, böra dock
några af tilläggen qvarstå, under det att andra åter böra borttagas,
hvarföre det är alldeles nödvändigt att ånyo genomgå förslaget.
Hr Brannerhjelm: Det är icke allenast i afseende å distilleringen,
som förändringar äro i Utsk:s nya förslag införda.
Jag hade nyss äran omnämna ett stadgande, som icke står i det
ringaste sammanhang med distilleringen, hvarföre jag vidblifver
mitt förra yttrande, att förändringar tillkommit på grund af
BondeSt:s återremiss, hvilka förändringar böra af R. o. Ad. afgöras
till förekommande af olika beslut inom Stånden.
Frih. Raab: Ehuru saken icke är af någon betydenhet,
anser jag likväl mig böra ånyo fästa Hr Braunerhjelms upmärksamhet
derå, att det just är den 40:de §:n, som, till följd af Utsk:s förändrade
beslut, i afseende å distilleringen, måst omskrifvas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, i fråga om antagande eller
förkastande af ytterligare förändringar å den ifrågavar:de förordn:n,
R. o. Ad. torde finna att, utan en hemställan från Utsk., någon
ändring icke kunde ske i sådane §§, som icke af R. o. Ad. varit
återremitterade, utan hvarom R. o. Ad., då ärendet förra
gången förevar, fattat definitiva beslut, medelst lemnadt bifall
till Utsk:s förslag. Helt annat vore dock förhållandet med de
förändringar i Utsk:s förslag, som kunna erfordras såsom följd af
de beslut, R. o. Ad. i dag fattat, ronde distilleringen, och som
således stodo i samband med de §§ R. o. Ad. hade återremitterat,
så att då Utsk. i dess Mern. icke yttrat något om dessa förändringar,
hvarom dock något beslut af R. o. Ad. erfordrades,
det syntes nödvändigt att genomgå §§:na i förslaget till förordn.,
medelst upläsning af deras nummerföljd, utan att likväl R. o.
Ad. dervid komme att vidtaga något beslut om förändring i sådane
delar, som icke kunde vara beroende af den utaf R. o. Ad.
förut beslutade återremiss af vissa §§; hvadan, och då Ulsk:s
Mern. icke uptog några sådane förändringar, Hr Gr. o. Landtm.,
som derföre icke var i tillfälle att upgifva dem, finge hemställa,
att någon af de ledamöter, som i Utsk. deltagit uti ärendets behandling,
ville nu, vid §§:nas upnämnande, fästa upmärksamheten
på dem, deri en sådan förändring borde inflyta.
Då härefter §§:ne i Utsk:s förslag till författn. upnämndes,
lemnades desamma utan anmärkn. med undantag af nedannämnde
§§, hvarom följande diskussion upstod:
§ 29.
Frih. von Kr aimér: Här äro endast tillagda följande ord:
”eller distillerings-.”
320
Den 15 Juli e. m.
Hr Braunerhjelm: I den föreg:de 27:de §:n äro äfven
orden: ”eller distillering” tillagda.
Uppå härefter framställd propos. hiföllos de i 27:de och 29:de
§§:na gjorda tillägg.
§ 36.
Hr Braunerhjelm: Här bör den förändring vidtagas, alt orden
: ”nye innehafvaren” blifva förändrade till ”siste innehafvaren.”
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., att den af Hr
Braunerhjelm omnämnde förändring i 36:te §:n, enl. hvad i
Utsk:s Mern. blifvit anmäldt, skett i öfverensstämmelse med B.
o. Ad:s beslut, hvaruti äfven Preste- och Borgare-St:n instämt,
samt sålunda redan utgjorde ett K. St:rs beslut.
§ 38.
Hr Braunerhjelm: Sista mom. af denna § måste utgå,
till följd af det beslut R. o. Ad. på f. m. fattat.
Frih. Raab: l:sta och 2:dra mom. af 38:de §:n hafva äf
ven
undergått förändring, till följd af distillerings-beslutet, hvarföre
jag anhåller, att de måtte blifva upläste.
Sedan denna upläsning skett, beslöt R. o. Ad. att, med uteslutande
af 3:dje morn., godkänna förevande §.
§ 39.
Hr Braunerhjelm: I 2:dra mom. af 39:de §:n torde orden
: ”eller distillering” böra tillsättas.
Ifrågavar:de § blef, uppå härefter framställd propos., godkänd.
§ 40.
Frih. Raab: 40:de §:n är till sin ordställning ändrad, men
i afseende å innehållet är intet annat tillagdt, än hvad som rörer
mäskekar och jästkärl, hvilket nu kommer att utgå. Emellertid
anhåller jag om upläsning af hela §:n.
Hr Braunerhjelm: Jag anhåller, att ur denna § måtte
utgå: l:o bela 2:dra morn.; 2:o de sista orden i 6:te morn.:
”samt med 16 sk. för hvarje mäskekar eller jästkärl;” 3:o de i
7:de mom. förekommande orden: ”mäskekar eller jästkärl.” För
öfrigt torde §:n böra godkännas.
Frih. Raab: Jag anser mig skyldig uplysa derom, att sista
mom. i denna § tillkommit derföre, att man ansåg det vara
obilligt, att en person, som vore tillsatt för verkställande af försegling
å bränvins- och distillerings-redskap, skulle utan resekostnads-ersältning
göra serskildta resor för förseglande af distifleringspannor
å landet, helst det ej vore sannolikt att flere sådana
verk skulle anläggas i hvarandras grannskap. Men när nu
serskild distillering endast i stad blifvit medgifven, så är hela
föreskriften öfverflödig, hvarföre jag instämmer i Hr Braunerhjelms
anhållan, att sista mom. måtte utgå.
Frih.
Den 15 Juli e. ni
321
Frih. von Kraemer: Äfven jag anser de af Hr Braunerhjelm
anmärkta ställena i denna § böra utgå, men deremot kan jag
icke, lika med Frih. Raab, finna, att hela sista mom. hör, såsom
obehöfligl, utgå, emedan försegling af distillerings-redskap ganska
väl kan ifrågakomma i städerna, der distillering, enl. 20:de §:n,
är medgifven under de 10 månader, då bränvinsbränning ej får
ega rum. För sådana tillfällen finnes detta mom. infördt och
jag tror ej, alt dess qvarstående skadar.
Frih. Raab: Jag ville visst icke motsätta mig Hr Braunerhjelms
och Frih. von Kramiers önskan, att mom. måtte få qvarstå,
om jag ej ansåge för en pligt att fästa upmärksamheten på
olämpligheten att bibehålla en föreskrift derom, att den, som gölen
resa för att verkställa försegling af distillerings-redskap, skall
erhålla resekostnads-ersättning och dagtraktamente, sedan R. o.
Ad. beslutat, att serskild distillering får ega rum endast i städerna
och således inga resor komma i fråga. Jag tror derföre,
alt delta morn. borde, i full konseqvens med Hr Brauuerhjelms
förslag, utgå och det sista mom. i 36:te §:n af den gamla förfallen
i stället inflyta, hvilket mom. lyder som följer: ”Vid dessa
tillfällen få rese- och traktaments-penningar icke af förseglare
beräknas.” Detta har afseende på bränvinsbrännings-redskapsförsegling,
för hvilken åtgärd afgiften, beräknad efter pannerymden,
är så högt tilltagen, att någon reseersättning icke är behöflig.
Hr Hjärne: I fråga om sista mom. i denna § förenar jag
mig med Frih. Raab. Detta mom. tillkom af den anledn., den
värde Frilen redan omförmält, eller derföre att, sedan man beslutat,
alt serskild distillering skulle få ega rum äfven på landet,
man ansåg det vara billigt, alt förseglaren, som ofta måst göra
längre resor, erhölle skjuts- och dagtraktamente. Men då numera
sådan försegling ej ifrågakomraer annorstädes än i stad,
så anser äfven jag det vara öfverflödigt, att gifva denna ersättning
för en åtgärd, sorn är förenad med så ringa besvär, som
den ifrågavande.
Gr. Mörner, Axel: Då 4:de mom. af denna § har följande
lydelse: ”1 stad läte Magistraten ombesörja förseglingen,”
vill det synas mig såsom skulle några serskildta resor för verkställande
af ifrågavande åtgärd icke ifrågakomma, hvarföre jag
hemställer till Frih. von Kraemer, huruvida han icke ville medgifva
det sista mom:s uteslutande.
Frih. von Kraemer: Sedan min upmärksamhet blifvit fästad
på innehållet af §:ns 4:de morn., har jag intet emot uteslutandet
af det sista mom.
Hr Braunerhjelm: Då, på sätt Frih. Raab anmärkt, några
serskildta dislilleringsverk å landet icke skola, enl. R. o. Ad:'s
beslut, finnas, afstår jag från mitt förra yrkande i afseende å sista
mom. och medgifver detsammas utgående.
9 H. 21
322
Den 15 Juli e. m.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, serskildt för hvarje
ninni af ifrågavar:de § framställde propos:r, bifölls inom. 1 ; ansågs
mom. 2, till följd af R. o. Ad:s förut fattade beslut, böra
ur §:n uteslutas; bifölls mom. 3; änsågos mom. 4 och 5, som
blifvit lemnade utan förändring, icke föranleda till något ytterligare
beslut, samt godkändes mom. 6, med uteslutande af de
deri tillagda orden: ”samt med 16 sk. för hvarje mäskekar eller
jästkärl.”
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, framställde, att, i st. f. 7:de
morn., hvars uteslutande af åtskilliga talare blifvit yrkadt, Frih.
Raab yrkat införandet af sista mom. i den motsvarande 36:le
§:n af Utsk:s förra förslag, innehållande: ”Vid desca tillfällen få
rese- och traktaments-penningar icke af förseglare beräknas,”
anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Så vidt jag rätt upfattal Frih.
Raabs mening, skulle hela sista morn., som icke finnes i den
gamla författum, utgå.
Frih. Raab: Jag ber att få uplysa Hr von Hartmansdorff
derom, att hvad jag ansett böra sältas i st. f. det 7:de mom. i
Utsk:s liva förslag är det sista mom. af 36:te §:n i den gamla
författn:n.
Hr von Hartmansdorff: Ja, det är sanni, och detta mom.
har följande lydelse: ”Vid dessa tillfällen få rese- och traktaments-penningar
icke af förseglare beräknas.”
Uppå härefter framställd propos. beslöts, att det nya 7:de
mom. skulle utur §:n uteslutas; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
att då R. o. Ad. förut bifallit 36:te §:n af Utsk:s förra
förslag, deraf måste blifva en följd, att, om nu icke någon förändring
beslutades, det vöre R. o. Ad:s beslut, att, i öfverensstämmelse
med hvad Frih. Raab yrkat, sista mom. af nämnde
§ borde i förordnm qvarstå.
Efter det de nästföljande §§:ne till och med §:n 46 blifvit
upnämnde, anmälde sig och anförde
Hr Braunerhjelm: Med anledn. af R. o. Ad:s på f. m.
fattade beslut, att pä ett lämpligare ställe i författnsn införa stadgandet,
att afgift för bränvins distillering skall i förskott erläggas,
får jag vördsamt föreslå, att efter nu föredragne § en ny §
måtte inflyta af följande lydelse: ”Afgift, som för distillering,
enl. 20:de §:n, utgå bör, skall för minst en half månad i sender
förskottsvis erläggas till den, sorn eger kronoutskylder upbära i
den stad, der distillering skall utöfvas. Dervid bör öfver anmälan,
som enl. 2 l:sta §:n skett, företes bevis, innefattande tillika
de uplysningar, som för afgiftens beräknande erfordras.”
Frih. von Kraemer: Som R. o. Ad. torde påminna sig,
uteslöts från 20:de §:n ett morn., som innehöll, att afgift för
distillering skulle förskottsvis erläggas för en half månad i sender,
hvarjemte beslöts, att delta stadgande skulle införas under
Den 15 Juli e. m.
den 6:le artikeln, som handlar om afgift för bränvins tillverkning
eller distillering. Den nya §:ns rätta plats torde, på sätt
Hr Braunerhjelm redan föreslagit, vara emellan 46:te och 47:de §:n.
Sedan härefter Hr G. o. Landtm, upläst den af Hr Braunerhjelm
nu föreslagna nya k:n, biföll R. o. Ad., att densamma
skulle näst efter §:n 46 i förordna) införas.
§ 52.
Hr Braunerhjelm: Det i nu föredragne 52:dra §:n förekommande
stadgande är öfverflödigt efter det beslut R. o. Ad.
i afseende å sättet för distillerings utöfvande fattat. Jag anhåller
derföre, att denna § måtte borttagas.
Frih. von K riemer: Samina öde väntar den 53:dje §:n,
hvarföre densamma icke torde behöfva upläsas.
Uppå härefter framställde propos:r, ansågos 52:dra och 53:dje
§§:na, i följd af R. o. Ad:s förut fattade beslut, böra utur förordn:n
uteslutas.
§ 54.
Hr Braunerhjelm; Här äro gjorda några tillägg, som jag
anser vara nödvändiga, på grund hvaraf jag tillstyrker bifall till
denna §.
R. o. Ad. godkände den af Utsk. föreslagna 54:de §:n.
§ 61.
Frih. Raab: I denna § äro några tillägg gjorda, som återfinnas
i 3:dje och 4:de mom.; och torde dessa mom. af någon
Kanslist upläsas.
Sedan denna upläsning försiggått, tilläde
Frih. Raab: Jag anhåller om bifall till de nya morn., enär
de innehålla nödiga stadganden, de der i den första framställningen
blifvit förgätna.
Frih. von Kraemer: I det förra förslagets motsvarande §
fanns icke föreskrifvet, huruledes det skulle tillgå, i fall vittne antingen
icke väljes eller valdt vittne uteblifver, hvarjemte saknades
bestämmelse om lämplig ersättning för vittnes besvär och
tidspillan. Dessa brister äro nu afhulpna, hvarföre jag anhåller
om bifall till §:n.
R. o. Ad. godkände de i förevar:de § gjorda tillägg.
§ 65.
Hr Braunerhjelm: Denna § är numera öfverflödig och
torde derföre, likasom den nästföljande, böra uteslutas.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm, att R. o. Ad.
redan fattat sitt beslut om de af Hr Braunerhjelm nu nämnde
§§:s uteslutande ur förordnm.
21 *
324
Den 15 Juli e. m.
§ 77.
Frih. Raab: I denna § äro några tillägg gjorda i anledn.
af distillerings-beslutet och torde §:n derföre böra upläsas, för att
sedermera tilläggen må blifva föremål för Ståndets afgörande.
Sedan denna npläsning egt rum, yttrade
Frih. von Kraemer: Tilläggen afse, att distillerings-idkare
måtte drabbas af samma ansvar, som bran vins-tillverkare, den
der verkställer till bränneri hörande arbete å sön- eller helgedag,
hvarföre jag anhåller om bifall till §:n.
R. o. Ad. biföll de i 77:de §:n föreslagna tillägg.
§ 80.
Hr Braunerhjelm: 2:dra och 3:dje mom. af denna §
torde böra utgå och deremot ett nytt morn. införas af följande
lydelse: ”Den som, innan han distillering, enl. 20:de §:n, utöfvar,
icke erlägger den afgift, som derföre utgå bör, bote från
och med 3 R:dr 16 sk. till och med 33 R:dr 16 sk.”
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
§ 85.
Hr Braunerhjelm: Orden: ”eller tillsyningsman” torde
böra uteslutas.
R. o. Ad. godkände förevar:de §, med uteslutande af de på
2:ne ställen tillagde orden ”eller tillsyningsman.”
Sedan härefter alla återstående §§:na af Utsk:s förslag -blifvit
upnämnde, anmälte sig och anförde
Frih. Raab: Härefter förekommer formulär till mätningsoch
stämplings-bevis å bränvins-tillverknings- och distilleringsredskap.
Jag får fästa R. o. Ad:? upmärksamhet derå, att detta
formulär numera icke är lämpligt, sedan Hr Braunerhjelms förslag
i afseende å dislilleringen är antaget. Det i Utsk:s Betänk.
N:o 8 förekommande formulär är deremot passande, såvida ordet
”distillerings-” införes inom parentes uti titeln emellan de sammanbundna
orden ”bränvinstillverknings-” och ”redskapen.”
Frih. von Kraemer: Jemte det jag instämmer i Frih. Raabs
yttrande, ber jag att få fästa upmärksamheten derå, att i slutet
af tariffen finnes följande, med anledn. af R. o. Ad:s förra beslut
tillkomna förändrade stadgande: ”Brutet tal af kanna i pannerymd,
upgående till en half kanna eller deröfver, räknas för en
half; under en half kanna beräknas ej.” Tariffen torde således
böra af R. o. Ad. godkännas.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att, i fråga om tariffen och
den vid slutet deraf förekommande förändring, R. o. Ad. redan,
i följd af derom i Utsk:s Mern. gjord hemställan, fattat sitt beslut,
och att i afseende på formuläret icke erfordrades annan
propos., än i fråga om tillägget af ordet ”distillerings-” uti rubriken
af det förut af R. o. Ad. godkände formuläret, samt hemställde
derjemte, om R. o. Ad. bifölle, att uti nämnde rubrik ef
-
Den 15 Juli e. m.
325
ter ordet ”bränvinstillverknings-” finge inom parenthes tilläggas
ordet ”distillerings-”.
Ropades Ja.
Frih. von Kramer: Sedan nu förslaget blifvit genomgånget,
får jag hemställa, att det måtte öfverlemnas åt det Särskildta
Utsk. att, efter erhållen del af R. o. Ad:s beslut, göra de af
detsamma påkallade rättelser i så väl §§:nas nummerordning som
der förekommande citationer af andra §§.
Uppå Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf framstälde propos.
beslöts alt åt Särskildta Utsk. skulle öfverlemnas att, efter erhållen
del af R. o. Ad:ns under pröfningen af förevar:de Mern. fattade
beslut, göra de af dem påkallade rättelser i såväl §§:s nummerordning,
som deri förekommande citationer af andra §§.
Föredrogs ånyo Hederv. BondeSt:s d. 12 och 14 dennes
på bordet lagda Prot.Utdr. N:o 280, innehållande inbjudning till
MedSt:n, att deltaga i det, vid pröfningen af Särskildta Utsk:s
Betänk. N:o 10 om inställande af pressjästberedning i sammanhang
med bränvinsbränning under innevar:de år, af BondeSt.
fattade beslut, att, med ogillande af Betänkrts Usta morn., antaga
och godkänna Hr Hjärnes vid Betänk, fogade reservation.
Gr. Sparre, Erik: Då Särskildta Utsk:s Betänk. N:o 10 härstädes
behandlades och afgjordes, yttrade jemväl de ledamöter,
som tillstyrkte Betänk:ts godkännande, att de funno obilligheten
deraf, att pressjäst-tillverkarne utöfvade bränvinsbränning såsom
ett monopolium, under det att andra medborgare voro derifrån
afstängde, men att de likväl, med anledn. af ordalagen i de för
pressjäst-tillverkare utfärdade Kongl, resolutioner, funno sig nödsakade
att bifalla Betänk. Jag är öfvertygad, att anledningen till
Betänk:ts gillande låg deruti, att jag, som förfäktade en annan
mening, icke lyckades att på ett tillfredsställande sätt framföra
skälen för min åsigt, en förmodan, hvaruti jag funnit mig styrkt
deraf, all jag vid derefter hållna samtal i ämnet med jurister erfarit,
att den af mig hyllade åsigten var med deras öfverensstämmande.
Jag vågar, endast af detta skäl, anhålla att nu få
ytterligare utveckla min mening och beder tillika R. o. Ad. ursäkta
min ihärdighet i detta fall, framkallad af den fasta tron
på rättvisan af den sak jag förfäktar.
Uti Utsk:s Betänk, säges det, att då de af K. M. för pressjäst-tillverkningen
utfärdade resolutioner innehålla en tillåtelse
att tillverka bränvin i sammanhang med pressjäst-beredning under
bela den tid, Kongl. Förodn. d. 10 Okt. 1851 är gällande,
kan Utsk. icke tillstyrka R. St. att hos K. M. anhålla om denna
rättighets uphäfvande. Dessa sistberörde ord ”rättighets
uphäfvande” begagnas af Utsk. 2:ne särskildta gånger. Jag för
min del anser, att denna Utsk:ts hemställan grundar sig på en
helt och hållet oriktig upfattning af förhållandet, en sammanblandning
af 2:ne olika saker. Att K. M. medgifver ett undantag
från en gällande lag, eller m. a. o. beviljar ett privilegium,.
326
Den 15 Juli e. m.
är en väsendtligen olika sak med att K. M. begagnar sitt pre*
rogatif att suspendera en rättighet, vare sig att denna rättighet
grundar sig på en lag eller på en särskild författning eller resolution.
K. M. har genom de ifrågide tillstånds-resolutionerna
beviljat en licens, ett undantag från lagens stadgande ang:de de
vilkor, hvarunder bränvinsbränning-i allmänhet är tillåten. Detta
är en K. M. tillkommande höghelsrättighet. Denna rättighet
grundar sig icke på bränvinsförorduingen, der den icke eller
finnes omnämnd; den grundar sig på en högre lag, nemi. 89
§ Reg.F. På samma § grundar sig ett annat Konungens höga
prerogatif, nemi. att suspendera rättigheter. Denna K. Mits makt
alt suspendera rättigheter grundar sig åter på en högre nödvändighet,
en nödvändighet, sorn, för att kunna vara verksam, måste
vara tvingade, ty det är endast på grund af tvingande nödvändighet,
som en rättighet kan suspenderas. Men, M. II.1 om en
nödvändighet skall vara tvingande, måste den såsom sådan af
alla erkännas och för att af alla erkännas måste den vara lika
för alla. Häraf följer, att K. M:s prerogatif all suspendera rättigheter
är beståndande, oberoende af de licenser, som förut varit gifna,
och om K. M. kan begagna detta sitt prerogatif, så måste Ilan
äfven kunna begagna sin rättighet att supendera sådana rättigheter,
som grunda sig på licenser. Hvad innehålla dessa af K. M. utfärdade
licenser? De innehålla en utvidgning af den medborgare
i allmänhet medgifna rättighet att bränna bränvin. Enligt
51 års författning är det nemi. landets jordbrukare medgifvet, att
under 6 månader af året tillverka bränvin, och genom licenserna
är det 7 jordbrukare medgifvet att äfven under den tid af året,
då öfriga jordbrukare icke få bränna bränvin, begagna bränvinbränningsredskap
i och för pressjästberedningen. Således är det
endast i afseende ä tiden undantaget eger rum. Pressjästberedarne
äro naturligtvis lika alla andra medborgare derutinnan, alt
de måste underkasta sig så väl hränvinsförordmn, som öfriga lagar
och författningar, således äfven Reg.F., hvaruti K. Mits rätt
alt suspendera rättigheter är stadfästad.
Nu har man sagt alt K. M. skulle kunna mot dessa särskildta
bränvinsbrännare, eller pressjäslheredare, begagna sitt
prerogatif att suspendera rättigheter, derföre att bränvinsförordningen
säger: ”bränvinsbränning vare tillåten under 6 månader
af året, så framt icke högst vigtiga omständigheter föranleda
dess inställande;” så att K. M. icke skulle ega rätt att inställa
bränvinsbränning under annan tid än dessa 6 månader. Jag
har redan erinrat derom, att det icke är på bränvinsförordningeli,
utan på en högre lag, som K. Mits prerogatif att suspendera
rättigheter grundar sig. Men jag vill äfven antaga, att bränvinsförordningen
innehåller ett förtydligande eller ett fullstäudigande
i afseende å denna K. Mils höga rättighet, hvad bränvinsbränning
vidkommer. Låtom oss då se till, huruvida oftanämnde
förordning gifver anledning tillen sådan tolkning. Man har grundat
sitt påstående derpå, att det står i förordningen att bränvinsbränning
skall under 6 månader vara tillåten, så framt icke högst
Den 15 Juli e. m.
327
vigtiga omständigheter föranleda dess inställande. Jag har genomgått
bränvinsförorduingarne alltsedan 1S30 och funnit, ali
i de förordningar, sora. föregiugo 1836 års förordning, hvilken
inskränkte bränningstiden från helt till halft år, begagnades samma
ordalag med iakttagande af berörde skillnad, eller: ”bränvinsbränning
vare tillåten hela året, så framt icke högst vigtiga
omständigheter föranleda dess inställande.” Då tiden inskränktes
från ett helt år till 6 månader och den gamla förordningens
stadgande i enlighet dermed skulle ändras, så ändrades, på sätt
det vanligtvis tillgår, endast det som var aldeles nödvändigt och
derföre bibehöllos orden: ”så framt etc.” Vill man nu af denna
menlösa orsak draga den slutsats, att K. M:ts rättighet att
suspendera bränvinsbränningen skulle vara af sådan natur, att
K. M. väl skulle ega att förbjuda bränvinsiillverkning under de 6
månader af året, under hvilka R. St. ansett denna näring böra
få utöfvas, men att K. M. deremot icke skulle ega rättighet alt
förbjuda bränviusbränning under de 6 månader af året, då R.
St. ansett den böra vara tillåten? Kan en sådan tolkning vara
riktig? Eller kan man väl antaga, att K. M., då han sanktionerade
den af R. St. beslutade författningen, afsagl sig ett prerogativ
hvilket han enligt min åsigt, icke kan afsäga sig? Detta
är ju aldeles otänkbart, ty utomordentliga fall, t. ex. en förfärlig
hungersnöd, kunna ju inträffa, då all bränvinsbränning, äfven
den som sker i sammanhang med pressjästberedning, måste
inställas. Således om man icke kan antaga, att R. St:rs mening
med författningen varit sådan, eller att K. M:s rättighet att supendera
bränvinsbrännings bedrifvande derigenom skulle inskränkas,
så kan man icke eller komma till den slutsats, hvartill Utsk.
kommit, eller att man skulle kunna hos K. M. anhålla om förbjudande
af bränvinsbränning i förening med pressjästberedning
under Nov. och Dec. månader, om annan bränvinsbränning då
ej tillätes, men icke om utfärdande af ett dylikt förbud under
de öfriga månaderna.
Men, då man icke får tolka bränvinsförordningen på ofvanomnämnde
sätt, vill man möjligen resonnera sålunda: ”Då
K. M. en gång bifallit ansökningarne oin anläggande af pressjästbrännerier
och om bräuvinsbräunings-redskaps begagnande
dervid under de 6 eljest ej tillåtna månaderna, så har K. M. i
afseende å dessa näringsidkare afsagt sig sitt prerogatif att inställa
bränvinsbränning. Men nu har jag redan förut ådagalagt,
att K. M. icke kan afsäga sig detta i Grundlagen honom tillerkända
prerogatif. Detta är en rättighet, som måste ligga hos
hvarje regering, ty föreställom oss t. ex., att dessa pressjästfabrikanter
hade genom förbättrade methoder updrifvit deras bränvinsafverkning
till en sådan höjd, att vid hvar je bränneri omkring
100,000 kannor bränvin dagligen afverkades och dertill användes
sunda och tjenliga födoämnen, skulle vi, om hungersnöd eller
krig inträffade, tolka dessa fabrikanters tillståndsbref så, alt K.
M., ehuru han fann att de meddelade liceuserna föranledde till
nödiga, ja oundgängliga lifsförnödenheters upbrännande. likväl
328
Den 13 Juli e. m.
icke egde makt att dessa tillståndsbref återkalla? Nej, M. H.l så
skulle vi icke tolka dessa resolutioner, utan vi skulle finna, att
denna höghetsrättighet, hvars användande understundom framkallas
af ett till naturnödvändighet gränsande tvång, är oskiljaktig
från Konungamakten och icke kan under några vilkor derifrån
afsöndras.
Man torde vilja invända, att då K. M. vid föregående tillfällen
icke funnit skäl alt suspendera tillverkning af bränvin i
förening af pressjäst, ehuru allmänt brävinsbrännings-förbud varit
utfärdadt, så bör en sådan åtgärd icke eller nu vidtagas.
Jag ber likväl att få fästa npmärksamheten derå, att om äfven
tillförene, under vauliga förhållanden, K. M , med fästadt afseende
derå, att i höga spannmålspriser ligger ett korreklif emot
en alltför utsträckt bränvinsbränning, enär det icke är en fördel
för bränvinsbrännaren att upbränna en dyr råvara för att tillverka
ett bränvin, som icke står i något högt pris, icke funnit
så trängande omständigheter vara för handen, .att K. M. ansett
sig böra begagna sitt oftanämnde prerogalif, så äro likväl f. n.
omständigheterna helt annorlunda. Nu har, med afseende å det
inträffade förhållande, att R. St. beslutat att frän och med nästk:de
år belägga näringen med en så hög skatt, att det skulle lända
näringsidkarne till en så utomordentlig fördel, om de under den
i år tillåtne tiden finge tillverka bränvin, att varan troligtvis
komme att tillverkas till en ofantlig qvantitet, utan att landets
sädestillgång dervid tages i betraktande, K. M. funnit så vigtiga
omständigheter vara för handen, att han ansett sig nödsakad att
under större delen af instundande höst förbjuda bränvinsbränning.
Vid sådant förhållande och då den blifvande höga bränvinsskatlen
af K. M. ansetts vara en tillräckligt ”högst vigtig omständighet”
för bränvinsbrännings inställande under höstmånaderna, hvaraf
alla medborgare, som tillverka denna vara, tillskyndas förlust, så
frågar jag: månne icke samma omständighet är en tillräckligt
vigtig omständighet att gifva K. M. anledning att förbjuda pressjäst-till
verkarne att under samma tid tillverka bränvin? Jag tror
att denna fråga icke lärer kunna annat än med ja besvaras och
förgäfves torde man invända, att spannmålspriserna äfven nu äro
höga, ty deri ligger ej under nuvar:de förhållanden något tillräckligt
korrektif emot öfverdrifven bränvinstillverkning af pressjästberedarne,
just derföre att bränvinsbränningen, i anseende
till den blifvande höga skatten, nu i vida högre grad än vanligt
lönar sig. Denna omständighet, som ansetts tillräckligt talande
för utfärdande af ett förbud .för alla jordbrukare att i höst bränna
bränvin under längre tid än 14 dagar, är äfven tillräckligt
talande för utfärdande af förbud för de 7 pressjäst-tiliverkarne
att tillverka bränvin i sommar. Jag anser derföre, att R. St.
icke i någon mohn träda grannlagenheten för nära om de hos K. M.
anmäla, att de för deras del anse den blifvande höga skatten å bränvinstillverkning
vara en så högst vigtig omständighet,att de funnitsig
böra hos K. M. i underd. anhålla, det K. M., med afseende derå,
behagade förbjuda pressjäst-tiliverkarne att bränna bränvin under
Den 15 Juli e. m.
329
elen del af året, då bränvinsbränning i allmänhet är förbuden.
Såsom kändt är, hafva 2:ne Stånd, nemi. PresteStrt och
BondeSt:t, beslutat en underd skrifvelse till K. M. angående
inställande af bränvinsbränning i förening med pressjästberedning
i allmänhet. R. o. Ad. samt BorgareSt:t hafva beslutit
att aflåta underd. skrifvelse derom, att bränvinsbränning i förening
med pressjästberedning icke får idkas under 1.] månad på
hösten, då bränvinsbränning i allmänhet är förbuden. Huru
skola dessa beslut sammanjemkas? Kanske saken skall afgöras
genom omröstning i förstärkt Särskildt Utsk.? Det är väl möjligt
att sådant ej står i strid med Grundlagen, men det vöre åtminstone
en högst ovanlig åtgärd. Vid sådant förhållande och om
derjemte i betraktande (ages, att, såsom vi nogsamt känna, hela
den nu beslutade nya bränvinslagstiftningen af landets jordbrukande
befolkning i allmänhet emottagits med mycket ogillande,
att K. M., med anledning af ordalagen i 1 § af nu gällande
bränvinsförordning, som medgifver bränvinsbrännings-förbud under
högst vigtiga omständigheter och hvilken § man gifvit den
med ordalagen utan tvifvel öfverensstämmande men likväl extensiva
tolkning, att under vigtiga omständigheter äfven kunde förstås
den blifvande höga skatten — hvilket dock, vi måste erkänna
det, ej varit lagstiftarens mening, ty icke förutsåg man
vid förordningens skrifvande såsom en möjlig anledning lill
bränvinsbrännings-förbud att Ständ, vid en kommande riksdag
skulle åsätta näringen högre skatt — att, säger jag, K. M. med
anledning häraf förbjudit jordbrukare i allmänhet att under 1 \
månad i höst bränna bränvin, hvilket hos dem väckt mycket
missnöje; bör man väl då, vid öfvervägande af allt detta, genom
en restriktif tolkning af samma §, genom en bokstafs-tolkning,
som möjligen skulle låta försvara sig, om här vore fråga
att tillämpa grundlagsbud, åt 7 bränvinsbrännare lemna ett monopolium,
en rättighet till en tillverkning, hvars bedrifvande man
af goda skäl förbjudit hela det öfriga landets innebyggare? Bör
man icke snarare, vid tolkningen af detta lagstadgande, följa
samma regel, som för lagars tolkning i allmänhet är uti 18
punkten af Domarereglorne meddelad, eller att domaren skall
akta hans mening, som lagen gjorde. Om denna regel gäller i
allmänhet, så bör den gälla äfven i delta fall och min tanke är,
att B. o. Ad. icke bör genom en emot författningens anda stridande
tolkning tillerkänna ett monopolium på bränvinsbränning
åt 7 näringsidkare på hela det öfriga jordbrukande folkets
bekostnad.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, vågar jag vördsamt
anhålla, det B. o. Ad. behagade antaga BondeSt:ts ifråg:de
inbjudning.
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: Hade jag icke i min
hand det Utsk:s-Betänk., sora nu är föremål för öfverläggning,
så vore jag färdig att tro, det ett helt annat ämne här afhand
-
33»
Den 15 Juli e. ni.
lades. Gr. Sparre har nemi. sökt försvara, att det är K. M:ls
rättighet att förbjuda bränvinsbränhing i sammanhang med pressjäslberedning;
detta utgör icke ämne för vår öfverläggning och
hade K. M. ansett sig hafva den, så hade han troligtvis redan
deraf sig begagnat. Nu är det helt enkelt fråga om att antaga
en inbjudning från BondeSt. att förena oss om Ilr Hjärnes reservation
och lill K. M. ingå med underdånig anhållan, att K.
M. behagade i nåder pröfva, huruvida icke, under nuv:de förhållanden,
bränvinsbränning i sammanhang med pressgäst-lillverkning
borde uphöra, och, i sådant fall, de under helt andra
förhållanden utfärdade Kongl. Resolutioner, hvarpå dylik
bränvinstillverkning grundar sig, varda, så fort ske kan, återkallade.
Är det väl möjligt att föreställa sig, alt, då K. M. redan
funnit för godt att besluta, det brävinsbränning i allmänhet icke
skulle få ega rum mera än under 14 dagars tid i höst, han icke
äfven skulle hafva förbjudit bränvinstillverkning i sammanhang
med pessjeslberedning, så vida K. M. icke ansett de af honom
för dylik tillverkning utfärdade resolutioner vara så bindande,
att den en gång medgifna rättigheten icke kunde pressjåst-tillverkarne
betagas. Hå rättigheten naturligtvis grundar sig på de
Kongl. Resolutionerna, så är del att tillse, huruvida desamma
verkligen innebära en rättighet för pressjäslberedarne att tillverka
bränvin under en tid, då denna näring i allmänhet är förbuden.
Jag hade förra gången, då denna fråga härstädes förevar, den
äran att inför det Högloft. Ståndet framlägga en af dessa resolutioner,
hvilka alla äro i samma ordalag affattade. Dessa ordalag
äro ganska tydliga och jag tager mig friheten att ännu en gång
upläsa dem, på det ali innehållet måtte vid beslutets fattande
vara i friskt minne. Resolutionen innehåller: ”att så länge sednast
i Nåder utfärdade Förordning om tillverkning och försäljning
af bränvin är gällande, sökanden må, under den tid afåret,
då bränvinsbränning icke är i allmänhet tillåten, begagna bränvinsbrännings-redskap,
med vilkor dels att, jemte den särskilda
bevillning, som, enligt gällande bränvinsförordning, kanförpessjäst-tillverkningen
varda påförd, för bränvinspannans begagnande
under ofvanberörde tid erlägges den i 28:de §;n af K. M:ts Nådiga
Förordn. d. 10 Okt. 1851 angående tillverkning och försäljning
af bränvin i förev:de fall stadgade förhöjda pannerymdsafgift,
dels ock att pressjäst oafbrutet beredes och af god beskaffenhet
ständigt hålles, emot skäligt pris, till salu, hvaröfver
styrkta betyg böra af sökanden månadtligen företes hos Kronobetjeningen
i orten; allt vid påföljd i annat fall, att den sålunda
beviljade rättigheten varder förverkad.” Att pressjästberedning
i sammanhang med bränvinstillverkning icke är någon
för bränvinsförordningen främmande sak, torde kunna inhämtas,
om vi gå till denna förordnings stadgande i 37:de §:n,
som innehåller i 2:dra morn.: ”Har någon erhållit särskildt tillstånd
alt, för beredning af pressjäst, begagna bränvinspanna under
tid, då bränvinsbränning icke är i allmänhet medgifven, och
på grund deraf brävinsbränning under sådan tid idkar, men
'Den 15 Juli e. m.
331
dervid öfverläder eller icke uppfyller de vilkor, hvarunder tillståndet
blifvit lemnadt, ansvare såsom för oloflig bränvinsbränning
efter § 34; bote dessutom 500 R:dr och vare den särskilda rättigheten
till begagnande af bränvinsbrännings-redskap förlustig.”
Då nu sjelfva brån vinsförordningen icke allenast antager bränvinsbränning
i sammanhang med pressjästberedning, utan äfven
ålägger ett vite af 500 R:dr för den, som öfverl äder vilkoren för
näringens bedrifvande, så är det ju tydligt, att sjelfva bränvinsförfattningen
förutsätter möjligheten af sådana tillåtelser, som
här äro i fråga. Då nu pressjästberedarne ställt sig dessa tili—
stånds-resolutioner till efterrättelse och derefter inrättat hela deras
fabrikation, så anser jag åtminstone det vara högst oriktigt
och olämpligt att aflåta en dylik skrifvelse, som Hr Hjärne föreslagit.
Jag anser mig ännu en gång böra erinra derom, att,
ifall K. M. funnit, det dessa resolutioner kunde återkallas, utan
att enskildtes rätt förnärmades, så hade det troligtvis redan längesedan
skett. Men då K. M. utan tvifvel funnit enskild mans
rätt vara helig och icke böra kränkas, så anser jag att icke heller
å R. St:rs sida något försök att kränka denna rätt bör göras,
äfven om man derigenom äfventyrar, att några tusen kannor
bränvin mera än eljest i landet tillverkas. Jag medgifver gerna,
att det varit bäst, om dessa tillåtelser icke blifvit gifna, men då
de nu en gång finnas, böra de, enligt min åsigt, respekteras,
hvarföre jag för min del vördsamt tillstyrker R. o. Ad. att vidblifva
sitt förut i frågan fattade beslut.
Hr Adelborg, Anders Otto: Vi äro nu på en punkt,
som sätter både K.. M. och det Särskildta Utsk:t i en ganska
besynnerlig dager, K. M., derföre att man vill påstå, att han för
enskilda personers vinning skulle vilja gå ifrån ett för hela landel
gällande lagstadgande, och det särskilda Utsk., derföre att
allmänheten, då den ser ett dylikt förslag utgå från Utsk., naturligtvis
tager för gifvet, att det är enskilda åsigter, som der
gjort sig gällande, enär det är förgäfves att vilja tro, det allmänheten
skulle kunna få i sitt hufvud, att ett prerogatif kan
gifvas åt några få, utan att komma alla till godo. Så kommer
saken att af allmänheten betraktas. Jag vill härmed icke hafva
sagt, att icke saken kan ses ur en annan synpunkt och att icke
den sidans kämpar, som försvarat det Särskildta Utsk., kunna
hafva skäl dertill, men jag anser skälen å motsatta sidan vara
vida öfvervägande, hvarföre jag i allo förenar mig med Gr. Sparre
och tror, att han sett saken ur den rätta synpunkten, från hvilken
äfven K. M. skulle hafva sett densamma, så vida icke K.
Kommers-Kolhii förhastade beslut förvrängt saken. Det är nemi.
klart och tydligt, att nämnde Embetsverk, derest det egt kännedom
derom, att pressjäst kunde beredas lika väl ulan som med
bränvinbränning, icke hade tillstyrkt K. M:l att utfärda sådana
resolutioner som de, hvarom nu är fråga.
Om man följer det Särskildta Utsk:s verksamhet i spåren,
332
Ben 15 Juli c. m.
så kommer man (ill den slutsats, att Utsk. varit ytterst samvetsgrann!
i det stora, men icke så i det lilla, ty Utsk. börjar med
att tala om de Kongl, resolutionerna och nödvändigheten af att
Konungens ord, gifvet åt enskilda personer, måtte hållas i helgd,
men slutar med att tillstyrka en underd. skrifvelse med anhållan,
att äfven den vid pressjästberedningen tillåtna bränvinsbränningen
måtte inbegripas under det allmänna förbudet för bränvinsbränning
i högst' mera än 14 dagar. De Kongl, resolutionerna
lyda dock som följer: ”att så länge sednast i Nåder utfärdade
Förordn. om tillverkning och försäljning af bränvin är gällande,
sökanden må, under den tid af året, då bränvinsbränning
icke är i allmänhet tillåten etc.” Då således resolutionen uttryckligen
säger, att pressjästberedning i sammanhang med bränvinsbränning
får ega rum äfven under den tid af året, då bränvinsbränning
icke är i allmänhet tillåten, så skulle jag tro, alt
pressjästberedarne äro tillförsäkrade bränvinsbrännings-rättighet
jemväl under de sex veckor i höst, då denna handtering i allmänhet
är förbuden. Ar man så noga om sin rättighet, så bör
man väl icke tillstyrka R. St. att ingå med en anhållan, det K.
M. måtte tillintetgöra en del af innehållet utaf hans egna resolutioner.
Vill man således vara rättvis i det stora, måste man
äfven vara det i det lilla, eller också har man tydligen gifvit tillkänna
att det icke är så helt med sjelfva saken, utan att den verkligen
kan ses från 2:ne sidor. Det kan väl icke heller förefalla
annat än högst besynnerligt, att, då K. M., enligt Usta §:n i väino
gällande bränvinsförordning, kan inställa all bränvinsbränning,
då vigtiga omständigheter dertill föranleda, han skulle hafva beröfvat
sig detta privilegium till förmån för 7 bränvinsbrännare,
hvilkas tillverkning är långt ifrån obetydlig och således skadlig
för det ändamål, man vid denna riksdag vill vinna. Då man
dertill lägger, att äfven bränvinsbränning i förening med pressjästberedning
är uti den gamla förordningen inryckt, enär37:de
§:n omtalar hvad straff en pressjästberedare utsätter sig för, så
vida han öfverskrider de vilkor, som för tillverkningen äro fastställda,
vore det väl högst eget, om detta slag af bränvinsbränning
skulle undantagas från det förbud, som enligt Usta §:n kan
drabba all bränvinsbränning. Då man icke lärer kunna förneka,
att det stätt i K. M:ts skön att utfärda dylika resolutioner
för flere • hundra pressjästberedare, likaväl som för sju, så faller
det ju i öppen dag att den gällande bränvinsförordningen skulle
kunna helt och hållet eluderas, såvida K. M:t icke ägde rätt att
dessa resolutioner återkalla, hvilket bäst torde ådagalägga orimligheten
af mina värda motståndares påstående.
Jag kan således icke finna annat, än att den föreställning
om saken, som af motsidan hyses, tillkommit i första hand genom
det af Kommers-Kolhm begågna misstag och i andra rummet
till följd af ordalydelsen i de Kongl, resolutionerna, hvilka
kanhända bordt mera tydligt uttrycka, att äfven denna bränvinsbränning
kan indragas, när behofvet sådant kräfde. Detta har
icke i resolutionerna kommit att inflyta, emedan det troligtvis af
Den 15 Juli e. ni.
333
K. M. ansetts falla af sig sjelft, ty ingalunda lärer K. M. hafva
velat begå en sådan orättvisa,- att några få medborgare skulle
tillskyndas en fördel, som icke tillkom de öfriga. Jag kan således
icke finna någon giltig grund för majoritetens förra beslut
i denna fråga, utan anser, att R. o. Ad. går såväl sin Konungs
sorn majoritetens inom landet önskningar till mötes, om R.
o. Ad., med frångående af sitt förra beslut i frågan, antager
RoudeSt:s inbjudning.
Frill. Raab, Adam Christian: Då Gr. Sparre, förra gången
denna fråga förevar,, uttryckligen lillkännaf alt han icke
ämnade begagna någon slags advokatyr i frågan och jag således
måste antaga, att den deduktion, som den värde Gr:n nu afgifvit,
alldeles icke är advokatorisk, så får jag förklara, alt jag icke
fattar, huru något lagbud skall blifva beståndande inför Gr. Sparre,
om lian skulle öfvergå från argumentation lill advokatyr. Denna
Hr Gr:ns argumentation hvilar hufvudsakligast på den omständighet,
att då K. M. eger makt att suspendera rättigheter eller uphäfva
redan beviljade licenser, så skulle, derest vid de privilegierade
brännerierna tillverkades flera 100.000 kannor bränvin
örn dagen under en tid, då hungersnöd hotade landet, K M.
vara mycket klandervärd, om han ej begagnade sig af sin omnämnde
rätt. Det är sanut, att K. M. bar rättighet att suspendera
beviljade licenser samt att denna rättighet, hvad bränvinsbränningen
beträffar, finnes K. M. tillförsäkrad i grundlagarne,
och icke ensamt i bränvins-förordn:n, men deraf följer ej att R.
St:r böra nu begära att K. M. ville begagna denna rätt i afseende
på pressjäst-fabrikerna. Det exempel Gr. Sparre framdragit
är icke hit hänförligt; han talar om det förhållande som vore
för band, om landet hotades af verklig nöd, — om folket vore
nära att dö hungersdöden. Nöden bar ingen lag, som man säger
— men någon sorts nöd tyckes mig icke nu stå för dörren.
Och endast verklig nöd skulle, efter min föreställning, kunna
rättfärdiga R. o i Ad:s handlingssätt, om Ståndet nu, med förbiseende
af andras rättigheter och med frånträdande af sitt en gång
fattade beslut, antoge ett förslag till underd. skrifvelse, deruti
R. Sl:r skulle begära, det K. M. måtte återkalla en rättighet,
som lian en gång beviljat, och detta utan annat verkligt motiv,
än att några pressjäst-fabrikanter lyckades göra god vinst för året.
För min del får jag förklara, att jag icke kan betrakta denna
fråga annorlunda än lika med fråga om andra patent-innehafvares
rätt, såsom det t. ex. skulle vara fallet, om en person erhållit patent
uppå tegeltillverkning här i Stockholm, men husegarne sedermera
kommit underfund med att patenl-innehafvaren gjorde goda affärer
på teglet, utan att de likväl kunde få sitt tegel för bättre pris, i händelse
patentet icke blifvit beviljadt, och till förhindrande deraf att
den tegelslående medborgaren skulle få åtnjuta den förtjenst,
han ärligen beredt sig, skulle ingå med anhållan bos K. M. att
patentet på grund af berörde omständighet måtte uphäfvas.
334
Den 15 Juli e. m.
Vore det väl med billighet och rättvisa förenligt, att, sedan denne
man grundat hela sin anläggning på den fasta Iron om sitt patents
tillförlitlighet, då —; just när förljensten för honom vore som
störst, vilja beröfva honom sin på laglig väg tillkomna rätt?
Månne det vore rätt att Borgerskapet inginge till K. M. med
begäran, att patentet mätte uphäfvas, derföre alt det kommit underfund
med, att tegeltillverkaren skördade en ofantlig vinst af
sin näring? Jag tror att hvarje mans rättskänsla upreser sig emot
ett sådant tilltag. Nu vill man likväl det vi skola begära, alt
K. M. skall begagna sin höghets rättighet att suspendera beviljade
licenser emot pressjäst-beredarne, hvilka på dessa licenser grundat
hela sin näring. Vi få icke förvilla oss med den föreställning,
att. pressjäst-beredarne utgöra ett undantag från alla andra
näringsidkare, hvilket är alldeles falskt, ty de stå i samma ka(liegori
som hvarje annan näringsidkare och få ej behandlas annorlunda,
än man anser sig berättigad alt behandla näringsidkare
i allmänhet.
Hr Adelborg har utan skäl åberopat 37:de §:n i 1851 års
bränvins-förordn., som talar om missbruk vid pressjäst-beredning.
Vore bär fråga om att hämma ett missbruk: så vore äfven saken
klar, ty då belmfdes det icke annat än att lagföra den eller dem,
som föröfvat missbruket och öfverträdt vilkoren i tillståndsbrefvet,
men något missbruk af den beviljade rättigheten att bereda
pressjäst, begås alldeles icke derigenom att näringsidkaren, sedan
jästen är uttagen, tillverkar bränvin af återstoden. Den föreskrift,
som dessa näringsidkare måste iakttaga, är att hålla pressjäst
af god beskaffenhet allmänheten tillhanda och sålänge de
upfylla denna föreskrift, så hafva de också upfyllt det vilkor,
hvarunder rättigheten att tillgodogöra det residium, som finnes
qvar, sedan jästen blifvit afskummad, blifvit dem meddelad. Jag
tror, alt denna fråga är sä väl utredd af Hr Braunerhjelm, att
jag icke deri behöfver vara vidlyftig, utan får jag endast vördsamt
anhålla, det inbjudningen måtte afsläs och R. o. Ad. vidblifva
sitt en gång fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff, Aug.; Gr. Sparre har, med så
mycken juridisk lärdom och parlamentarisk skicklighet, försvarat
Hr Hjärnes sats, att det torde förvåna den sednare sjelf, att han
haft så rätt, som Gr:n säger. Derigenom har min granne, Hr
Adelborg, äfven blifvit förledd att antaga Gr. Sparres mening.
Jag vill dock försöka bestrida henne.
Det förhåller sig, enl. författn:ne, sålunda, att de, som hafva
rättighet att tillverka pressjäst, jemväl äro berättigade att bränna
bräuvin under Maj, Juni, Juli, Augusti, September och Oktober
månader, eller under den tid af året, då bränvinsbränning icke
är i allmänhet tilläten. Med detta undantag har det Serskildta
Utsk., enl. min tanke, icke att sig befatta, ty Utsk. skall yttra sig
ej öfver vissa privilegier utan ang:de den bränvinsbränning, som
i allmänhet under de öfriga 6 månaderna, eller från och med
November till och med April, tillåten är. Utsk. har tillstyrkt,
Den 15 Juli e. m.
335
att af dessa G vanliga bränningsmånader skulle endast 2 få begagnas.
När Konungen förbjöd bränvinsbränning under en tid
af liösten 1853: sd tilläde lian genom serskild förklaring, att
detta förbud äfven gällde bränvinsbränning i förening med pressjäst-beredning.
Alen äfven om denna förklaring uteblifvit'. så
bade man i allt fall bordt antaga, att förbudet var oinskränkt, ty
en jäst pressare är likaväl Svensk medmorgare som någon annan
och kunde följaktligen bränna bränvin under de tillåtna månaderna.
Likväl fann Konungen nödigt att serskildt inskränka
tiden äfven för dessa näringsidkare. Ar 1S54 har Konungen
funnit för godt förbjuda bränvinstillverkning under 6 veckor af
den vanliga bränningstiden om hösten. Då borde man äfven
hafva tagit för gifvet, att icke heller pressjäst-beredare skulle få,
under nämnde tid, bränna bränvin. Men om Konungen icke
i år skulle utfärda en dylik förklaring som i fjol: så kunde det
lalla pressjäst-beredarne in, att bränna bränvin under den för
alla andra förbjudna tiden. Sådant föranledde Hr Hasselroth att
väcka motion derom, att samma förklaring målte utfärdas 1854
som 1853, och då Ulsk. fann denna framställning hafva skäl för
sig, tillstyrktes hon. Sådant är det enkla sakförhållandet. Utsk.
har alldeles icke velat tillråda R. St:r att hos Konungen anhålla
om återtagande af de för pressjäst-beredarne utfärdade resolutioner,
hvilka äfven, enl.,all sannolikhet, lemnats i fred, såvida
icke bränvinsbränning derjemte ifrågakomma. De andra brän- »
viubrännarne lycka naturligtvis, det vara oskäligt, att pressjästberedarne
få draga vinst af bränvinsbränning, tinder det att de
förra ej få utöfva handteringen. Vore det fråga om andra näringsidkare
än pressjäst-beredare, t. ex. garfvare eller snickare,
samt Ständerna skulle hos Konungen anhålla, att sistnämnde
näringsidkare icke mätte få begagna sig af de för dem utfärdade
privilegierna, så frågar jag Eder, Mine Hrr, hvad j tron att man
skulle tänka derom? Allt annat utom gillande torde svaret förmodligen
blifva. Saken är likväl densamma såväl i afseende å
den ena som den andra näringsidkaren, när haudteringen grundar
sig på serskildta privilegier.
Om det hände, att i denna fråga 2 Stånd stannade mot 2,
så borde saken alldeles icke hänskjutas lill förstärkt Serskildt
Utsk., på sätt man här förmenat, utan bon skulle helt enkelt
förfalla; ty här är icke fråga om statsreglering eller bevilln. utan
blott huruvida ett allmänt stadgande skall gälla för vissa personer
eller icke. Jag tror således det R. o. Ad. icke bör hysa
någon betänklighet att vidblifva sitt förra beslut utan ali Ståndet
tvertom har skäl att göra det, hvarföre jag anhåller, att äfven så
mätte ske.
Hr Braunerhjelm: Jag är till större delen förekommen
af Hr von Hartmansdorff, och ber blott alt få besvara Hr Adelborgs
anmärkn., att det Serskildta Utsk. förfarit besynnerligt, då
det väl tillstyrkt R. St:r att till K. M. ingå med underd. anhållan
att tillstånds-resolutionerna för pressjäst-beredning måtte åter
-
336
Den 15 Juli e. nl.
kallas för de 6 veckorna i höst, men afstyrkt en dylik anhållan
för den öfriga delen af året. Hr Adelborg har härvid förbisett,
att bränvinsbränningen undantagsvis under de 6 veckorna icke
är tillåten, samt att tillstånds-resolutionerna icke angå den vanliga
bränniogsliden af 6 månader, pä sätt Hr von Hartmansdorff
redan bevisat. Det är således, enl. mitt begrepp, alldeles icke
besynnerligt att Utsk. tillstyrkt R. St:r att bos K. M. i underd.
anhålla, att samma tillägg till bränvinsbrännings-förbudet måtte
göras är 1854 som 1853. Under denna diskussion har man velat
påstå, att det egentligen är bränvinsbränningen, som utgör föremål
för tillstånds-resolutionerna. Så är likväl icke förhållandet.
Resolutionerna lyda å pressjäst-beredning och alldeles icke å
bränvinsbränning. Den förra handteringen är hufvudsak, den
sednare bisak. Vid sådant förhållande torde man lätteligen inse
orimligheten deraf att Ständerna skulle begära återkallelse af
tillstånds-resolutionerna för pressjäst-beredning, till hvilken berednings
åstadkommande begagnandet af bränvinsbrännings-redskap
blifvit medgifven.
Jag anser mig icke behöfva vara vidlyftigare, utan yrkar fortfarande,
att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förra beslut.
Gr. Sparre: Med glädje bar jag af Hr Braunerlijelms och
Frih. Raabs yttranden inhemtat, att jag åtminstone så till vida
lyckats i min argumentation, att jag bragt frågan på en helt annan
punkt, än förra gången då densamma här afhandlades. Då bestredo
nemi. dessa båda talare, att K. M. kunde suspendera de
medgifna rättigheterna, nu hafva de deremot medgifvit, att K.
M:s rätt dertill är obestridlig, och de förneka endast, att en så
tvingande nödvändighet nu förefinnes, att denna rätt borde begagnas.
Låtom oss då taga denna sednare sak i betraktande!
Vi veta, att R. St:r beslutat, att bränvinsbränningen från
och med nästkommande år skall beläggas med en nära tiodubbel
större skatt än förut. Vi veta äfven, att såväl K. M. som
R. St:r ansett denna omständighet vara af sådan vigt, alt den
alla jordbrukare i Sverige medgifna rättighet att bränna bränvin
under November och December månader i höst borde under 6
veckor af denna tid suspenderas. Man måste medgifva, att jordbrukarne
härigenom blifvit temligen hårdt behandlade och att de
klagomål, som deröfver försports, icke sakna fog. En del jordbrukare
hafva inrättat deras landthushållning med fästadt afseende
å denna näring. Ett, In, tre förbjudes densamma och detta
just under den tid, då den gamla lagen ännu gällde och bränvinsbrännarne
således icke kunde åläggas högre beskattning.
Det måste väl erkännas, att innan man tager ett sådant steg,
måste en hård och tvingande nödvändighet förefinnas, och jag
medgifver äfven, att förhållandet verkligen är sådant. Den stränga
åtgärden måste verkställas, huru hårdt den ock kommer att drabba
jordbrukarne, isynnerhet som skörden synes vara lefvande och
man ännu ej hunnit så inrätta sin hushållning, alt bränvinsbränningen
-
Den 15 Juli e. m.
337
bränningen är umbärlig. Men då blifver just frågan, huruvida
icke all bränvinsbränning bör sättas i samma kathegori. Jag för
min del anser, alt alla bränvinsbrännarne böra lika behandlas
och att, då nödvändigheten tvingar till inställande af den allmänna
bränningen i höst, samma nödvändighet förefinnes i afseende
å den monopoliserade bränvinsbränning, som eger rum
under hela året. Hvarföre skall då icke K. M. använda sitt prerogatif
emot 7 bränvinsbrännare, då han ansett att delsamma bör
begagnas emot hela den öfriga jordbrukande klassen? K. M. har
ju uttryckligen förklarat, att de enskildtes rätt att bränna bränvin
i höst måste vika för det allmännas bästa, emedan Staten
eljest skulle få vidkännas en alltför stor förlust uti minskad skatt
af denna näring påföljande är, och dä således de enskildtes rätt
i allmänhet mäste vika, hör väl äfven de 7 monopoliserade bränvinsbrännarnes
rätt vika. Man säger, att den enskildtes rätt ärhelig.
Detta är ganska sannt, men får ej anses så helig, att den ej bör
vika för det allmännas räll, dä de komma i kollision med hvarandra.
Men, invänder man ytterligare, då K. M. icke funnit skäl
att inskränka den monopoliserade bränvinsbränningen, så behöfva
icke R. St:r ingå till K. M. med anhållan i sådan syftning. Enl.
denna åsigt skulle R. St:r aldrig hafva skäl att lill K. M.
frambära sina underd. önskningar i ekonomiska frågor, men denna
åsigt malte ej hafva blifvit delad af mina värde motståndare,
då fråga var om en underd. anhållan, det K. M. behagade inställa
all bränvinsbränning i höst. Jag för min del försvarar R.
St:rs rättighet att lill Ullonen frambära underd:ga önskningar i
alla frågor och begriper icke, hvarföre en sådan önskan icke skulle
kunna frambäras likaväl i afseeude å de 7 privilegierade bränvinsbrännarne,
som i afseende å alla bränvinsbrännarne i riket.
Hr Braunerhjelm har sagl, att lillstånds-resolulionerna afse
pressjäst-beredning och icke bränvinsbränning. Ganska sannt!
tillståndet att bereda pressjäst bör ingalunda återkallas, men tillåtelsen
att derjemte bränna bränvin bör suspenderas, emedan
det allmänna bränvinsbrännings-förbudet bör omfatta äfven denna
del af näringen. Dertill kommer, att, såsom vi alla känna, denna
sednare tillåtelse är så missbrukad, att ingen ens talar om pressjäst-beredning,
utan att alla anse densamma såsom en mask för
bränvinsbränning under eljest förhuden tid.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att frågan skulle förfalla, om
R. o. Ad. vidblefve sitt förra beslut och således 2 Stånd stannat
mot 2. Detta föreställningssätt anser jag för min del vara origtigt.
Om 2:ne Stånd hafva beslutat en underd. skrifvelse, deruti
anhålles, att K. M. måtte förbjuda bränvinsbränning i sammanhang
med pressjäst-beredning under återstående delen af
året, och 2:ne andra Stånd beslutat, att skrifvelsen endast skulle
afse 1| månad af året, så synes mig saken icke kunna förfalla.
En skrifvelse är beslutad och måste således afgå, men hurudan
skrifvelsen bör vara affattad, derom hafva Stånden varit af olika
mening och jag ser icke att denna fråga kan lösas annorlunda
än genom votering i förstärkt litsk,
9 H. 22
338
1) en 15 Juli e. m.
Jag sammanfattar mitt yttrande i det förklarande, att jag
påyrkar likhet i rättigheter, likhet inför lagen. Jag påyrkar, att
K. M:s prerogalif skall kunna utöfvas likaväl i afseende å den
ena som å den andra. Jag påyrkar, att man icke måtte genom
en orättvisa öka den ovilja, som redan hos allmänheten är rådande
i afseende å den nya bränvinslagsliftningen, och det är
på grund af dessa skäl jag tillstyrker antagande af llondeStis
inbjudning.
Hr Hjärne, Harald: En talare har yttrat, att jag borde
förvånas deröfver, att den mening, jag i min reservation framställt,
har vunnit en annan persons bifall. Jag tror, att den
värde talaren, som yttrat dessa ord, icke gjort detsamma på allvar,
utan begagnat detta tillfälle att säga något humoristiskt, hvilket
likväl denna gång helt och hållet misslyckats.
Hvad sjelfva saken beträffar, anser jag mig ej böra yttra
många ord. Min reservation har länge varit tillgänglig för afla
fyra Ståndens ledamöter, och att denna reservation innehåller
grundade moliver, sluter jag deraf, att icke blott BondeSt. utan
äfven PresteSt. antagit mitt förslag till underd. skrifvelse, PresleSt.,
utan att någon enda ledamot upstod att försvara Utsk:s Betänk.
Jag har egentligen begärt ordet för att fästa upmärksamhet
på det stadium, hvaruti frågan för närvande sig befinner. Enl.
min åsigt är detta stadium sådant, att jag numera icke är sä
angelägen att min reservation blifver grunden för Ständernas
beslut, som jag var då frågan först behandlades, ty med hvarje
dag, som går lill ända, innan skrifvclsen aflåtes, minskas frågans
vigt och betydenhet. När nu likväl alla 4 Stånden beslutat en
skrifvelses aflåtande till K. M., ehuru 2:ne Stånd antagit ett
skrifvelseförslag och 2:ne andra Stånd ett annat, så är det gifvet,
att en skrifvelse måste afgå. Som jag anser att man bör
undvika en så ovanlig åtgärd som en votering i förstärkt Utsk.
öfver denna fråga, skall jag med tystnad afhöra hvad beslut
R. o. Ad. kommer att fatta, utan att beklaga mig eller det allmänna,
om beslutet utfaller emot mig, men jag tror likväl, att
man bör öfverväga det olika innehållet af dessa skrifvelse!*; Den
ena innehåller något stort och vigtig! i sak under nuvande förhållanden.
Den andra innehåller, enl. min åsigt, ingenting,
och att aflåta en skrifvelse till K. M., som ingenting i sak innehåller,
tror jag icke vara riktigt. Man är ju témligen ense derom,
att de ofta nämnda liilstånds-resolulionerna innehålla detsamma
som Utsk. föreslagit, enär vid alla föreg:de tillfällen, då
K. M. inställt bränvinsbränning, jemväl blifvit förordnat, att
bränvinbränning i förening med pressjäst-tillverkning skulle
uphöra.
Den af Utsk. föreslagna skrifvclsen är således intet sågande
och den är äfven, enl. mitt förmenande, olämplig. Den är olämplig
i närvande ögonblick, derföre att den uptager tiden utan att
man kommer till något resultat. Den andra skrifvelsen deremot,
man må nu vara af olika mening i afseende å dess lämplighet,
Den 15 Juli e. m.
339
innehåller och uttalar en ganska vigtig grundsats. Det är detta
stadium af frågan, som II. o. Ad. torde böra upmärksamma,
hvarförutom jag anser mig höra tillägga, att då man genom alla
föreg:de beslut inom R. o. Ad., Preste- och Borgare-St:n uti
bränvins-frågan gjort BondeSt. missnöjdt med den nya författn:u,
man åtminstone denna gång icke borde förskjuta ett tillfälle alt
gä detta Stånds önskningar tillmötes, i synnerhet då sjelfva saken
har mycket skäl för sig. Jag tror således att flere skäl både
i afseende å sjelfva frågan och andra omständigheter tala för
antagande af BondeShs inbjudning, hvarom jag nu vördsamt
anhåller.
Hr Braunerhjelm: Gr. Sparre har betygat sin glädje
deröfver, att frågan 1111 står på en annan fot än förra gången,
emedan Frih. Raab och jag medgifvit, att K. M. eger rätt att
förbjuda bränvinsbränning i förening med pressjäst-beredning.
Jag beklagar, att denna glädje blifver ganska kort, ty jag får
förklara, alt jag aldrig gjort ett sådant medgifvande. Jag har
sagt, att del icke kunde komma under öfverläggning, huruvida
K. M. eger ett sådant prerogatif eller icke, ty om K. M. funnit
skäligt alt förbjuda bränvinsbränning i förening med pressjästberedning,
så bade ett sådant förbud troligtvis längesedan inträffat.
Delta mitt yttrande kan icke, enl. mitt sätt alt se saken,
gifvas den tydning, sorn Gr. Sparre velat i detsamma inlägga.
Gr. Sparre har sedermera sagt, att pressjäst-beredarne borde
stå i samma kathegori som bränvinsbrännarne i afseende å bränvinsbrännings-förbudet.
Förhållandet dem emellan är likväl helt
olika. Bränvins-förordn:ns lista § antyder redan för bränvinsbrännaren,
alt den tid, hvarunder han får tillverka varan, är obestämd.
Denna tid beror derpå, huruvida K. M. anser, att vigtiga omständigheter,
som böra föranleda till bränningens inställande, förefinnas.
Tillstånds-resolutionerna för pressjäst-beredningen äro
icke så alfattade. De innehålla blott, att sökanden får, under
den tid bränvinsbränning i allmänhet icke är tillålen, begagna
bränvinsbrännings-redskap. Han får ej betraktas såsom bränvinsbrännare,
ty han är pressjäst-beredare. Först när den vanliga
bränningsliden inträffar, blifver han bränvinsbrännare och det
är förmodligen på denna grund, som K. M. funnit skäligt, att,
så snart de 6 tillåtna bränningsmånaderna inträdt, behandla pressjäst-beredarne
som bränvinsbrännare.
Man har sagt, att pressjäst-beredarne missbruka den dem
medgifna tillåtelsen att begagna bränvinsbrännings-redskap. Jag
för min del känner icke, att sådana missbruk egt rum. Skulle
de begagna större redskap än dem medgifvet är, förmodar jag,
alt vederböride länge sedan gjort beslag pä deras redskap. Något
annat missbruk finnes icke, ty pressjäst-beredarne hafva rätt
att med den panna de begagna till denna beredning bränna så
mycket bränvin de kunna, endast den pressjäst, som de, enl. resolutionerna,
åtagit sig att lemna, tillika tillverkas. Man har således
22*
340
Den 15 Juli e. m.
helt och hållet orätt uti att säga, det de missbruka deras rättighet,
derföre att de begagna sig deraf i så hög’ grad, som möjligt.
Detta sednare är likväl icke alltid händelsen och jag vet
med säkerhet, att flera af dem icke tillverka halfva beloppet af
hvad de skulle kunna tillverka.
Gr. Sparre vill hafva likhet i rättigheter. Nå väl! Har icke
pressjäst-fabrikanten skäligt anspråk uppå att behandlas lika med
hvarje annan fabrikant och icke beröfvas tillåtelsen att bedrifva
sin näring under en gång stadgade vilkor?
Jag tror således att alla skäl lala för vidblifvande af R. o.
Ad:s förra beslut, men intet för dess frånträdande, hvarföre jag
förnyar min anhållan om afslag å BondeSt:s inbjudning.
Hr Adelborg: Det kan väl vara R. o. Ad. likgiltigt, huruledes
min opinion i denna fråga tillkommit, men jag vill endast
säga, att densamma redan för flera år sedan bildade sig. Dä
K. M. första gången utfärdade Sin Resolution till förmån för
pressjäst-beredarne, ansåg jag, lika med mången annan, att deruti
låg en orättvisa emot de öfriga bränvinsbrännarne. Detta
mitt tillkännagifvande torde skydda mig. för den tanken, alt jag
blifvit updrifven att lala endast till följd af en annan ledamots
puffande.
Hr Braunerhjelm har yttrat något, som, enl. min öfvertygelse,
bringar frågan på en annan ståndpunkt än förut. Han
har nemi. sagt, att pressjäst-beredarne icke fått tillstånds-resolutioner
på bränvinsbränning, utan att de fått dem på pressjäst-beredning.
Nå väl! hafva de fått tillstånd att tillverka endast
pressjäst och denna beredning kan ske utan att det s. k.
residuum förvandlas till bränvin, så ser jag ingen anledn., hvarföre
icke den allmänna lagen skall gälla lika väl för dem, sorn
alla andra.
Man har talat om, alt man icke bör träda för nära en rättighet,
som blifvit enskilde meddelad. Jag frågar då, huru man
behandlade saken, då det var fråga om inställandet af bränvinsbränningen
under höstmånaderna? Drog man då i betänkande
att förnärma hela den jordbrukande medborgareklassens rättighet?
Fästade man det minsta afseende derå, att en mängd landtbrukare
ordnat deras hushållning med hänseende till bränvinsbränning
samt att stora utgifter blifvit gjorda för att sätta brännerierna
i ordning? Hade man någon rättvis grund för den härom
aflåtna underd. skrifvelse, då den ej framkallades af någon för
handen var:de utomordentlig händelse? Ty man lärer väl icke
kunna kalla det för en utomordentlig händelse, att man stiftat en
ny bränvius-förordn., som d. 1 Januari 1855 skulle träda i verksamhet?
Då den af oss vid förra Riksdagen åtagna bevilln. räcker
till d. 1 Januari 1855, hade äfven rättvisan fordrat, ali
man, så vida icke hungersnöd inträffade, låtit bränvins-brännarne
bedrifva deras rörelse emot erläggande af den derå lagda skatt,
så länge den gamla beviIln:s-förordn:n gällde. På ett så olika
sätt kan rättvisan betraktas! Det är icke utan skäl, som rättvi
-
Den 15 Juli e. m.
341
san blifvit afbildad med en vågskål i hvardera banden och med
förbundna ögon, ty de enskilda fördelarne läggas ofta, utan att
blifva bemärkta, i den ena vågskålen, hvilken sålunda höjer den
andra. Men jag hoppas likväl, att R. o. Ad. denna gång ser
saken med öpna ögon och antager den ifrågavande inbjudningen.
Gr. Sparre: Jag ber R. o. Ad. om ursäkt för det jag ännu
en gång upträder, men jag måste försöka skingra det töcken,
hvaruti Hr Braunerhjelm söker hölja denna fråga. Han talar
ouphörligt om pressjäst-beredning, men derom är nu alldeles
icke fråga. De K. Resolutionerna äro icke resolutioner uppå att
få tillverka pressjäst, utan att vid tillverkningen deraf få begagna
bränvinsbrännings-redskap, och det är suspenderandet af denna
sednare rättighet, hvarom nu är fråga. Man hade till följd af
en fördom antagit, att pressjäst icke kunde tillverkas utan i sammanhang
med bränvinsbränning, och derföre gåfvos de ifrågavar:de
tillståndsbrefven. Nu bar likväl erfarenheten visat, att
pressjäst-beredning utan bränvins-tillverkning ganska väl låter
verkställa sig, och således kunna pressjäst-beredarne mycket väl
fortsätta med deras tillverkning, ehuru de ej dervid fä bränna
bränvin.
Hr Braunerhjelm har sagt, att förhållandet med dessa bränvins-brännare
vore helt olika än med de andra, emedan de sednare
hafva uti lista §:n Bränvins-Förordnin fått en vink derom,
att deras rättighet kan suspenderas. Men de förra hafva äfven
en sådan -Vink i 89:de §:n Reg.F:n, som afhandlar K. M:s prerogatif
att suspendera rättigheter i allmänhet.
Jag påyrkar fortfarande inbjudningens antagande.
Hr Braunerhjelm: Hade pressjäst-beredarne önskat att
bereda pressjäst utan dermed förenad bränvinsbränning, så hade
de icke behöft dertill utverka sig K. M:s tillstånd. Det är just
derföre, ali denna beredning står i sammanhang med bränvinstillverkning,
som tillstånds-resolutionerna blifvit begärda. Genom
dem är det pressjäst-beredaren med gifvet, att vid beredningen
begagna bränvinsbrännings-redskap, men jag frågar Gr. Sparre,
till hvilket ändamål pressjäst-beredaren skall begagna denna redskap,
om icke till bränvinsbränning? För sjelfva pressjäst-beredningen
är den hvarken användbar eller behöflig, ty jästen afskumraas
den mäskade massan, utan att någon kokning deraf
ifrågakommer, men för att kunna tillhandahålla jäst för ett billigt
samt för afsättningen rimligt pris, måste jästberedaren göra
sig till godo hvad som af mäsken blifver öfrigt, sedan pressjästen
är aftagen, och som detta förmånligast sker genom dess förvandling
till bränvin, är begagnandet af bränvinsbrännings-redskap
nödig. Jag tror således, att det är pressjäst-beredarens obestridliga
rättighet att bränna bränvin i sammanhang med pressjästtillverkningen.
Frih. Raab: Denna diskussion bar onekligen sväfvat ut
längre än sjelfva ämnet gifvit anledn. till. Jag skulle be, att
med några få ord få framställa, ur hvilken synpunkt jag ser saken.
342
Den 13 Juli e. m.
Gr. Spane har ganska riktigt yttrat, att ”hvar och en bör
vara lika inför lagen” och det är just pä denna grund jag vill
bygga. Mina motståndare hafva påstått, att, dä bränvinsbränning
är förbjuden för alla, så bör den äfven vara det för pressjäst-beredarne.
Skillnaden dem emellan ligger dock deruti, att
då för bränvins-tillverkaren finnes en förfalln., sorn säger, att
han får bränna bränvin under en viss lid af året, så vida K.
M. icke sådant förbjuder, så har pressjäst-fabrikanten en bestämd
licens uppå att få tillverka bränvin just under den annars för
tillverkningen förbjudna tiden. Derigenom har han kommit i
samma ställning som hvarje annan näringsidkare, sorn fått patent
pä en bestämd tillverkning under en bestämd tid. Nu påstår
jag, att pressjäst-beredarne skola fä åtnjuta samma skydd
och samma rätt som alla andra näringsidkare. Om man icke
respekterar näringsidkares erhållna rättigheter, hvarthän skall det
då bära? Hvem skulle då våga nedlägga något kapital på en näring?
Huru skola våra näringar kunna upbfomstra, om ett sådant
osäkerhets-tillstånd råder? Jag tror således, att den föreslagna
skrifvelse» skulle kunna föranleda till eli ganska vådligt prejudikat
oell man kan icke påslå, alt landet är uti en sä nödställd
belägenhet, ali de enskildte mäste upoffra sina lagligen undfå ngn a
rältjghetet för det allmännas bestånd.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Jag vill icke ingå i
något bedömande, huruvida K. M. bör indraga licenserna för de
7 pressjäst-beredarne eller icke. .lag vill endast till R. o. Ad,
hemställa, huruvida det är skäl att frångå Ståndets en gång fattade
beslut, för att tillvägabringa en underd. skrifvelse, som kanhända
icke förr än efter en månads förlopp kommer K. M. tillhanda,
hvarefter endast en mindre tid återstår för pressjäst-beredarne
alt bedrifva denna handtering pä samma sätt som hittills.
Genom den förfall»., ang:de vilkoren fpr bränvins tillverkning,
som af R. St:r redan är i hufvudsakligaste delar antagen,
äro alla de missbruk, som kunna ega rum vid pressjäst-beredning,
för framtiden afskaffade, vid hvilket förhållande och dä
endast en kort lid återstår för begagnandet af de ifrågavar:de
rättigheterna, jag icke kan finna, det R. o. Ad. Jiar skäl att
frångå sitt en gång fattade beslut. Jag afstyrker derföre antagandet
af BondeSt:s inbjudning.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Jagskall icke uppehålla R. o.
Ad. med någon framställning af min åsigt i denna fråga, ulan
önskar endast att få förklara, att jag för min del biträder den
åsigt af frågans juridiska del, som Gr. Sparre utvecklat.
Då nu öfverläggning»» förklarades fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. till antagande af BondeSl:s ifrågavar:de
inbjudning, hvilken propos. besvarades med blandade Ja
och Nej, hvarpå Hr Gr. o, Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade, med vidblifyande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
lägga förevar:de prot.-uldr. till handlingarne, samt, sedan svaren
Den 15 Juli e. m.
343
härvid utfallit med starka Ja, blandade med många Nej, förklarade,
det lian ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som antager Hederv. BondeSt:s i prot.-ntdr. N:o 280
gjorda inbjudning till instämmande i dess, nied anledn. af Serskildta
Utsk:s Betänk. N;o 10, fattade beslut, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, vidblifverfi. o. Ad. sitt vid föredragningen af nämnde
Betänk, fattade beslut och lägger ofvanberörde prot.-uldr. till
handlingarne.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 16.
Nej — 15.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. I2:te och
Hule dennes på bordet lagda Betänk. N:o 100, i anledn. af
väckt förslag om inrättande af en Svensk Lifförsäkrings-anstalt.
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke instämma
uti Ulsk:s förslag att B. St:r skulle aflåta underd. skrifvelse till
K. M., an gide inrättande af en Svensk Lifförsäkrings-anstalt under
Statens garanti. Man hör ofta klagas deröfver, att administrationen
befattar sig med kommunala angelägenheter och andra företag,
hvilka böra vara föremål för enskildtas spekulationer. Ett
sådant företag är utan allt tvifvel inrättandet af lifförsä k ringsanstalter.
Är en sådan anstalt väl beräknad och gynnad af lyckliga
omständigheter, gifvet- den vinst; är den deremot illa beräknad
eller olycka inträffar, så vidkännas delegarne förlust.
Det är i alla händelser ett äfventyrligt företag och om anstalten
skulle stå under garanti af Staten, måste Staten utöfva noga tillsyn
öfver densamma, för att icke blottställa sig för stora förluster.
Häraf torde R. o. Ad. lätteligen finna, huru olämpligt det är att
ställa en sådan anstalt under Statens garanti. Det skulle dessutom
öka förvaltningskostnaden och om en sådan inrättning skall
kunna bära sig, måste dess administration kosta så litet sorn möjligt.
Till skäl för Statens garanti har man anfört, att inrättandet
af en Svensk lifförsäkrings-anstalt skulle bespara mycket penningar,
som nu dragas ur landet till utländska anstalter af dylik beskaffenhet.
Man tager härvid icke i betraktande, att ganska betydliga,
om äfven icke fullt motsvarande, penningesummor åter
inkomma i landet, då de försäkrade med döden afgå, hvarföre
rikets förlust i lifförsäkrings-pracmier icke torde vara serdeles lie
-
344
Den 15 Juli e. m.
tydlig, dä deremot en ganska stor förlust för Statsverket skulle
kunna blifva en följd af Statens garanti för en sådan anstalt, om
den icke väl administrerades. Om den kommer i händerna på
entreprenörer, som icke sjelfva äfventyra något på företaget utan
bestämma allt för goda vilkor för dem, som försäkra sina lif, så
får Staten troligen träda emellan, ifall entreprenörerne ej hafva
tillräckliga kapitaler eller fullgod säkerhet ej finnes.
Med afseende å alla dessa omständigheter, afstyrker jag ifrågavande
förslag, som icke skulle tillskynda Staten något gagn,
utan endast besvär och äfventyr. Man har icke heller skäl att
antaga, det denna Svenska lifförsäkrings-anstalt skulle här i landet
uttränga de utländska, enär dessa redan äro försedda med
stora kapitaler och stå, såsom man säger, på säkra fötter. Deras
anseende är åtminstone så befästadt, att man icke kan vänta
sig, att den Svenska skulle få någon kredit utomlands och landet
således icke skörda någon vinst derigenom, att utländningar
blefve prsemietagare i anstalten. Den skulle troligen inskränka
sig endast till Sverige och jag kan då icke se, att företaget är
af sådan allmänt nyttig beskaffenhet, att Staten bör äfventyra
uågot för dess tillvägabringande, hvarföre jag anhåller om afslag
ä ifrågavar:de Betänk.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Då jag icke är_
antecknad som reservant emot delta Betänk, och man derutaf
torde vilja draga den slutsatsen, att jag gillar detsamma, får jag
härmed tillkännagifva, att jag inom Utsk. varit af olika tanke
med pluraliteten. För öfrigt har Frih. Palmstjerna redan utvecklat
de skäl, som tala emot förslaget, hvarföre jag inskränker
mig till att förena mig i hans begäran om afslag å detsamma.
Hr Flach, Joli. Fredr. Philip: Då jag står antecknad
såsom reservant emot förevar:de Utsk:s Betänk., utan att min
mening tillika är uttalad, anser jag mig skyldig att redogöra för
densamma, äfvensom för skälen, att den icke blifvit uttalad. Men
för att göra denna redogörelse fullständig, är det nödvändigt, att
jag äfven redogör för förhandlingen af delta ämne inom Utsk.
När afdelningens förslag, som jemväl sedermera blef Ulsk:s, förekom
till behandling i Utsk:s plenum, så uplrädde jag emot förslaget
i den syftning, att jag väl ansåg den ifrågasatta anstalten
till sin princip nyttig och gagnelig, men deremot fann det ganska
betänkligt, att den skulle af Staten garanteras, emedan företaget
onekligen är underkastadt mycken äfventyrlighet och vi
icke sakna exempel deruppå, att Staten genom dylika garantier
blifvit inkastad i många vidlyftigheter, hvilka undvekos, derest
den ofvannämnde principens praktiska tillämpning och utveckling
gjordes till föremål för den enskilda omtankan, hvartill den
ock verkligen företrädesvis synes lämpa sig. Jag befästades ännu
mera i denna åsigt, just genom ett af Utsk. begagnadt motiv,
nemi. att utlänska assurans-kompanier med serdeles stor fördel
etablera agenter här i landet, och sålunda derifrån utdraga penningar.
För att inverka på BondeShs ledamöter fästade jag ser
-
Den 15 Juli e. ni.
345
skildt upmärksamheten derå, att Statens garanti för jernvägarne
icke visat sig gagnelig. Sedan jag slutat mitt yttrande, förklarade,
utom åtskilliga ledamöter af R. o. Ad., alla tillslädesvar:de
ledainöterne af BondeSt., alt de instämde i den af mig yttrade
åsigt, men vid den votering, hvarigenom Utsk:s beslut skulle i
frågan bestämmas, bände sig icke destoraindre, att största delen
af BondeSt:s ledamöter voterade emot mig, så att jag, som beräknat
att få 18 röster med mig, hvilket, enär Utsk. ej vid tillfället
var fulltaligt, hade utgjort pluralitet, endast fick 5 röster.
Vid denna ovanliga och för mig lika oväntade som ovälkomna
sakens utgång återstod för mig intet annat än alt reservera mig
emot beslutet; och ämnade jag afgifva denna reservation skriftligen,
i enlighet med min ofvan uttryckta åsigt. Men då jag
fann, att dermed intet kunde uträttas, enär ingen af Preste- och
Borgare-St:s ledamöter reserverade sig, vid hvilket förhållande
jag icke egde den ringaste utsigt, att min mening skulle inom
dessa Stånd vinna afseende, och då jag så nyligen haft prof
uppå den lätthet, hvarmed BondeSt:s ledamöter kunnat turneras
åt olika håll, samt följaktligen, enl. all sannolikhet, 3:ne Stånd
skulle besluta skrifvelsens aflåtande, tjenade mitt förslag till ingenting.
Om R. o. Ad. ville fatta ett annat beslut, så kunde
det ske min reservation förutan.
Men jag hade ett annat ändamål med denna reservation och
att upställa den annorlunda, än såsom ett blott afstyrkande af
motionen. Om nemi. 3:ne Stånd gillade Utsk:s tillstyrkande,
men R. o. Ad. fattade sitt beslut i enlighet med den af mig ofvan
uttryckta mening, så komnie i alla fall en skrifvelse af förstnämnde
betänkliga art alt afgå och detta är hvad jag anser vara ganska
olämpligt. Derföre hade jag önskat, att man väl raedgäfve aflåtandet
af en underd. skrifvelse derom, att en lifförsäkrings-anstalt
måtte inrättas och ställas under Statens garanti, men att man,
då en sådan anstalt alltid konnne att medföra stora vådor för
det allmänna, tillika föreskrefve, alt Slaten egde öfver dess förvaltning
utöfva kontroll; i hvilket fall och derest Staten finge en
sådan öfverupsigt, den föreslagna inrättningen, enl. min åsigt,
vore mindre vådlig. Jag har derföre ansett mig böra så till
vida bestämma min reservation, att den borde innefatta en hemställan
till R. o. Ad., huruvida icke Ståndet behagade antaga
Utsk:s förslag med den förändring, att efter orden: ”under
Statens granti” tillädes orden ”och kontroll,” på det att, ifall
R. o. Ad. gillade della mitt förslag, de öfriga Stånden måtte
inbjudas att i R. o. Ad:s beslut, såsom för Staten mera betryggande,
sig förena. Detta är skälet hvarföre jag icke lät i Betänk,
intaga min primitiva reservation.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I saken instämmer jag
med Frih. Palmstjerna och önskar afslag å Betänk. 1 afseende
på den formela behandlingen, tror jag icke, att man kommer
till rätta med saken på det sätt Ilr Flach föreslagit; ty om 3
Stånd bifallit Betänk., så utgör delta R. St:rs beslut och då är,
346
Den 15 Juli e. ni.
enl. min åsigt, en inbjudning från det 4:de Ståndet olaglig. Jag
anhåller således om rent afslag å Betänk.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Då åtminstone en röst
här har höjt sig för att bereda framgång åt förslaget, ehuru med
någon förändring, så vill jag biträda honom så godt jag förmår.
Jag tror icke, att Statens garanti är för Staten så farlig som en
ledamot påstått, ty det står icke nämndt, hurudan garantin skall
blifva, utan bar sådant blifvit öfverlemnadt till K. M:s bedömande.
Jag förenar mig således med Hr Flach och tror, att det skulle
vara ganska nyttigt, om de stora penniugesummor, som nu utgå
till utländska liflorsäkrings-anslalter, stannade qvar i landet.
Hr Adelborg, Anders Otto: Om Staten en gångbeträdt
den bana man bär för densamma utstakat, så tror jag, alt derigenom
skall upkomma ett förhållande, som gör Staten till förmyndare
för samhälls-medlemmarnes industriella företag, hvilket
jag anser vara ganska vådligt för samhällets utveckling i materiell
hänseende. Börjar man med att hafva Statens garanti för
lifförsäkrings-anslalter, kommer snart ordningen till ränle-försäkrings-anstalter
o. s. v. i en oändlig serie. Hvilken säkerhet kan
Staten lemna de enskildla för denna mängd af inrättningar? Jo,
lika mycken eller lika liten säkerhet som Riks-Banken lemnar
för Rikets sedelmynt. Det är naturligt, att, då man i allmänhet
öfvergifvit denna‘bana och låter dylika företag grunda sig pä
enskilda bolag, så bör man fortsätta på samma lofvärda väg.
När en enskild person insätter en penningesumma i en af Staten
garanterad bank, så bar lian bela samhällets moraliska förbindelse
till säkerhet för den insatta summan. Om samhället
kommer i uplösnings-tillslånd, huru får man då igen sina penningar?
Denna säkerhet är, så vidt jag vet, bland alla säkerheter
den aldra sämsta. Derföre finnes också numera intet land
mera än Sverige, som eger en på detta sätt ordnad Riks-Bank.
Alla andra länder ega bolags-banker, ty man har kommit lill
det resultat, att Statens garanti är mindre god än enskildas.
Statens garanti består i allas ställning och då allt råkar i virrvar,
så behöfver ingen betala, och då upstår en mycket sämre
säkerhet, än om enskildta bolag åtagit sig en sådan ansvarsskyldighet.
Dertill lägger jag allt det trassel, som skulle upkomma
genom redovisningar och andra arrangementer för dylika bolag,
hvilka snart skulle komma att multiplicera sig, så att individen,
om han blott afsatt en sparpenning för dagen, snart nog kan
sluta med att hvarken öfvertänka eller bedöma sin framtid, hvarigenom
jag tror, att den intellektuella utvecklingen skulle försämras.
Det är just genom den beständiga tanken, att, genom egen
flit och ihärdighet förbättra sin ställning, som menniskan, i ständig
kamp med motgången, utvecklar sitt inre och jag tror, altman
genom alla dessa filantropiska inrättningar, hvarmed man nu öfversvämmar
verldcn, uträttar föga eller intet godt för menskligheten.
Jag anser motionen vara af intet gagn och anhåller derföre
om afslag derå.
Den 15 Juli e. m.
347
Propos. lill bifall ä förevande Betänk, blef härefter först
framställd, men besvarad med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, örn R. o. Ad. behagade afslå detsamma, samt, efter
denna propos:s besvarande med starka Ja, jemte några Nej, förklarade
sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Vid föredragning af Const.Ulsk:s d. 14 dennes på bordet
lagda Meni. N:o 21, med infordradt Utlåt, om K. M:s Nåd. Propos.
, ang:de ändring i S5:te §:n Reg.F:n, i afseende på Tryckfrihets-Förordn:ns
egenskap af Grundlag, äfvensom, i sammanhang
dermed, uti åtskilliga §§ i Reg.F:n och Riksd.Ordmn, fann
R. o. Ad. K. M:s ifrågavar:de Propos. böra hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedan nämnde d. 14:de
dennes på bordet lagda Utlåt:n:
N:o 173, i anledn. af väckt motion om Remonterings-skyldighetens
samt Bevärings- och Beklädnads-persedlarpes vid indeldta
Kavalleri-Reg:terne öfvertagande af Staten;
N:o 174, i anledn. af väckte motioner om förordnande af
serskilde Inspektörer öfver Folkskole-väsendet samt tillsättande af
Under-Lärare vid Folk-skolorne; samt
N:o 175, i anledn. af väckt motion om anslag till praimier
åt skicklige Folkskole-lärare.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns d. 14:de dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 6, i anledn, af väckte motioner om
förändring af nu gällande stadganden, ang:de flyttningstid för
tjenstefolk.
Föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-  Utskms nedannämnde d. I4:de dennes på bordet lagda Betänk:n:
N:o 7, i anledn. af väckt fråga om uphäfvande af eller tillägg
till gällande stadganden, ang:de rättighet för husbonde att
tilldela tjenstehjon husaga;
N:o 8, i anledn. af väckt motion om tillägg till 8:de art,
46:te §:n af K. M:s förnyade Nåd. Lego-Stadga d. 23 Nov. 1833;
N:o 9, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af K.
Kung. d. 28 Maj 1830, ang:de ekonomiska besigtningar å Kyrkoherde-boställen,
Kapellaus- och Klockare-bord, samt Preste-stomliemman;
N:o
10, i anledn. af väckt motion om ändring af 24:de kap.
32:dra §:n Kyrkolagen, i fråga om Klockares skyldighet att fortskaffa
Kyrkoherdes bref; samt
348
Den 19 Juli.
N:o 11, i anledn. af väckt motion om fördelning af kostnad
för grunddikning å boställen.
Föredrogs, men lades, på begäran af flere ledamöter, ånyo
på bordet, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms d.l4:de dennes
första gången bordlagda Betänk. N:o 12, i anledn. af väckt
motion om fördelning på vissa år af kostnader, som i och för
allmänna byggnader från boställen utgå.
H. R. Ad. åtskiljdes kl. J till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 19 Juli 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för d. 15:de dennes samt pleniprot.
för d. 3:dje sistl. Maj f. m.
Uplästes till justering samt godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser lill
K. M.:
N:o 82, ang:de utsträckning af den åt Mosaiske trosbekännare
förunnade rätt till bosättning i Riket;
N:o 93, ang:de förvaltningen af Sala Silfververks ränte-ersältning;
och
N:o 84, ang:de förnyade stadganden i afseende på åtgärder
till förekommande af kolera-farsotens införande i Riket m. m.
Uplästes ett af Gr. Wirsén, Axel Emil, inlemnadt sålydande
Mern.:
Som jag, i ändamål att sköta min helsa, föranlåtes lemna
Riksdags-orten, får jag vördsamt afsäga mig den plats jag f. n.
innehafver såsom ledamot i Riddarh.Utsk.; anhållande att likväl
blifva' vid min Riksdagsmanna-rätt bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
tillkännagaf, att hos honom Hr Ehrenborg, Henrik, och Hr
Bråkenhjelm, Pehr Reinh., skriftligen anmält deras önskan,
att få, med bibehållande af Riksdagsmanna-rätt, afsäga sig sina
befattningar såsom Utsk:s-ledamöler, samt, efter dertill af R. o.
Den 19 Juli.
349
Ad. lemnadt bifall, anmodade Hrr Elektorer att utse en ledamot
i Bevilln.-sUtsk. efter Hr Ehrenborg, en ledamot i Allm. Besv. o.
Ekon.Utsk. efter Hr Bråkenhjelm samt en ledamot i Riddarh.Utsk.
efter Gr. Wirsén.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns d.
I4:de och 15:de dennes på bordet lagda Betänk. N:o 6, i anledn.
af väckte motioner om förändring af nu gällande stadganden,
ang:de flyttningstid för tjenstefolk.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam: Jag gillar fullkomligt
Utsk:ns afstyrkande till de motioner, som blifvit väckta i ändamål
att förändra flyttningstiden för tjenstefolk till midsommaren
eller d. l:sta Jali, men om någon ändring skulle ifrågakomma,
anser jag det rättaste vara att återgå till Michaeli-tiden eller d.
29:de Sept., som utgjorde flyttningstiden före 1818 års Riksdag,
då genom de s. k. potates-herrarnes från Skåne och Blekinge
bearbetande, förändringen till d. 24:de Okt. beslöts. Skulle R.
o. Ad. dela den af mig nu uttryckta åsigt, får jag vördsamt anhålla,
att de öfrige MedSt:n måtte inhjtulas att i detta beslut sig
förena.
Hr Flach, Joh. Fredr. Philip: Den af den siste värde
talaren gjorda anmärkn. mot Utsk:ns förslag, innefattande en återgång
till den gamla flvttningsliden, anser jag icke kunna föranleda
till någon åtgärd, emedan fråga derom skulle hafva väckts
genom vederbörlig motions afgifvande. I öfrigt har jag icke annat
att anföra, än att yrka bifall till Betänk, och får såsom bevekande
skäl dertill fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att
det egentligen är på grund af framställning från BondeSt:s ledamöter,
som Utsk:n fattat sitt beslut.
Uppå härefter framställd propus, blef förevande Utlåt, af R.
o. Ad. bifallet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att i går vid Talmännens
sammanträde upmärksamheten blifvit fästad derpå, att numera
åtskilliga voter:s-propos:r för förstärkt StatsUtsk. voro af samtlige
RiksSt:n godkände och Talmännen derföre öfverenskommit, alt
hos RiksSt:n göra hemställan om utsättande af dag för val af
ledamöter i detta Utsfc., i hvilket afseende Hr Gr. o. Landtm,
finge hemställa, att detta val måtte få företagas nästa måndag
på e. m.; hvilket bifölls.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm., med erinran att vid detta
val borde utses 21 ordinarie ledamöter och att R. o. Ad. derjemte
plägat för dem välja suppleanter, hemställde om R. o. Ad.
behagade vid ifrågavar:de val utse 11 suppleanter, så att vallistorne
komme att innehålla 32 namn, lemnade R. o.-Ad. äfven
härtill sitt bifall.
350
Den 19 Juli.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ns
d. 14 och 15 dennes på bordet lagda Betänk. JV2 12, i ani. af
väckt motion om fördelning på vissa år af kostnader, som i och
för allmänna byggnader från boställen utgå.
Den af Hr Hasselrot vid detta Betänk, fogade reservation
uplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Au g., som derefter yttrade:
Jag är af alldeles samma tanka som de många ledamöter
dels af detta Ständ dels af Bonde- och Borgare-Stånden,
hvilka reserverat sig emot Utsk:ns Betänk. R. o. Ad.
lärer nogsamt finna billigheten deraf, att så dryga kostnader,
som de ifrågavar:de kunna blifva, fördelas på flere år, äfven
om den tid, som motionären föreslagit, icke synes lämplig.
Jag vill icke föreslå någon tid, utan anhåller blott, i likhet med
reservanterna, att R. o. Ad. ville återremittera frågan, på det att
Utsk:n må taga henne i närmare öfvervägande.
Hr Flach, Joh. Fredr. Philip: Detta Belänk. utgjorde
föremål för en serdeles liflig diskussion inom Utsk:n, och den
åsigt, som af Hr Hasselrot framställdes, blef af flere ledamöter,
i synnerhet af Hederv. BondeSt. bestridd. Det är visserligen
sannt, att om man uppställer sina premisser på sätt Hr Hasselrot
gjort, får man billigheten på sin sida, men ifall man vänder om
desamma och t. ex. säger, den person, sora under 20 års
tid innehaft ett boställe, utan att han under denna tid fått vidkännas
ifrågavule kostnad förr än under det sista året, vore det
visserligen mycket billigare, än den som suttit ett år vid bostället
och sedan dör.
Det är ett annat skäl, hvarföre Utsk:n ansågo billigheten fordra,
att,stadgandet bestämdes endast så vidsträckt sorn Utsk:n föreslagit,
och det är, att en boställsinnehafvare har rättighet att
— så vidt han kan — få till en allmän byggnad bidraga med
natura prestationer, såsom körslor, timmer o. s. v. Om Hr
Hasselrots förslag skulle blifva gällande, blifver följden den, att
en boställsinnehafvare, som i många Herrans år bostället innehaft
och som begagnat sig af rättigheten att med natura prestationer
bidraga, blifver i tillfälle att, om han kommer att under
ytterligare 20 års tid på bostället qvarblifva, få dem tillgodonjuta,
hvarjemte i händelse han dessförinnan flyttar ifrån orten eller
dör, det är honom eller hans sterbhusdelegare tillåtet att efter
gällande husesyns-reglemente räkna sig dessa kostnader till godo
och få af efterträdaren upbära det belopp, som kommer att öfverstiga
det föreslagna värdet. Man torde således finna att en
större fördel vei ki, skulle tillfalla den, som sitter på bostället, än
den, som sedermera tillskyndas efterträdaren, hvilken naturligtvis
alldrig kan komma i tillfälle att bevaka sin rätt eller utföra
sin talan förr än han blifver boställets innehafvare.
Jag yrkar på dessa skäl bifall till Utsk:ns Betänk.
Den 19 Juli.
351
frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Då jag biträdt
Utsk:ns tillstyrkande, anser jag mig böra npgifva skälen derför.
Man ansåg inom Utsk:n alt det skulle vara lämpligast att för
civila och ecklesiastika boställen föreslå enahanda stadganden,
som i detta hänseende, hvad militie-boställen angår, redan finnas
bestämda. Åtskilliga betänkligheter förekomma äfven emot
bifall till motionärens förslag. Sålunda inträffar det icke sällan
att kyrkobyggnader utföras medelst entreprenad. Om kostnaden
då skulle fördelas på en långt utsträckt tid och ombyte
af boställsinnehafvare äga rum straxt efter arbetets fullbordande;
så skulle efterträdaren få kontant betala hvad som genom natura
prestationer kunnat illgöras. Således kommer han alt få vidkännas
en betydligt högre kostnad för kyrkobyggnaden, än om
han sjelf hade innehaft bostället när byggnaden företogs och då,
med begagnande af sin rösträtt eller sitt möjliga inflytande, tilläfventyrs
kunnat bidraga dertill att byggnadskostnaden blifvit betydligt
mindre. Exempel saknas för öfrigt icke alt kyrkobyggnader,
utan trängande skäl, påyrkas, endast för att sammanslå
hvarandra närbelägna kyrkor och derigenom på samma gång
minska deras antal och vederbörande paslorers ofta, jag medgifver
det, tryckande besvär med dubbla Gudstjeuster. Skulle
nu kostnaden för dylika byggnadsföretag fördelas på en längre
följd af år, finge boställsinnehafvare!! vida mindre olägenhet af
deltagandet i en sådan kostnad än församlingens öfrige medlemmar,
och i följd deraf pastor, såsom varande boställshavare,
i samma mån mindre anledning att upskjuta tillstrykande af kyrkobyggnad
intilldess sådane tillgångar hunnit samlas, att den ej
blefve alltför betungande.
Om man vill bereda boställsinnehafvaren någon lindring i
de kontanta afgifterna, tror jag det rättaste och i allmänhet förmånligaste
sättet vore att verkställa allmänna arbeten och byggnaden
med amorteringslån, hvilka utan svårighet kunna erhållas,
då det finnes kassor, som på billiga vilkor lemna menigheter
sådane lån.
Hr von Hartmansdorff: Det är sanni att behofvet af kyrkobyggnad
är en tillfällig händelse, som icke kan på förhand
beräknas. Följden deraf blifver naturligtvis att kostnaden kommer
att drabba dem, som för tillfället äro hemmansägare i socknen,
derest icke penningar kunna anskaffas med den omtänksamhet,
Frih. Alströmer omnämnt, nemi. genom amorteringslåns uptagande,
hvarigenom kostnaden på en längre tid fördelas. I intet
hänseende kunna boställsinnehafvare blifva rådande inom en
Socken, emedan förhållandet i allmänhet är och måste vara, att
deras röster äro vida underlägsne de öfriges, efter hvilkas beslut
de alltså måste rätta sig. Naturligtvis kunna de likväl anföra
goda skäl för att få saken på lämpligast sätt upgjord. Då det
är troligt att de flesta vilja blifva så litet betungade som möjligt,
är det ock sannolikt att de antaga ett lindrigare sätt i stället för
ett svårare. Att alldeles undgå alla svårigheter är dock ogörligt.
352
Den 19 Juli.
Då återstår således blott frågan, huru skola dessa bidrag på
lämpligaste sätt fördelas. Som det af Utskm föreslagna icke synes
vara billigt, måste något annat utfinnas. Om detta blifver
entreprenad: sä erfordras en större penningesumma, hvilken, fördelad
på många år, faller tyngre pä en eller flere efterträdare.
Sker ingen entreprenad, utan bidragen skola förnämligast utgöras
genom dagsverken och körslor: så faller kostnaden tyngre på
den, som för ögonblicket innehar bostället. I hvilket fall som
helst mäste det vara Utsk:ns sak att tillse, huru svårigheterne må
lämpligast undanrödjas och billighet åstadkommas. Klart är det
ock att, om kostnaden ej fördelas pä flere år, bör innehafvare!!
för ögonblicket, i händelse han varit nödsakad förskjuta större
delen af kostnaden, erhålla godtgorelse af sin eller sina efterträdare
o. s. v. Men, såsom sagdt är, delta kan icke upgöras ögonblickligen
och derföre förnyar jag min anhållan om återremiss.
— Här har blifvit anfördt ett exempel deruppå, att kostnaden
upgått till 1,000 R:dr för ett enda hemman. Då detta är alltför
betungande för en hemmansegare, hvad skall det då icke
vara för en boställsinnehafvare. Jag hoppas således att R. o. Ad.
bifaller min anhållan om återremiss.
Hr Flach: Det exempel, som den siste värde talaren åberopat,
är ganska skickligt valdt, ty det utgör ett undantags-förhållande
att en församling består af ö å 7 hemman. Det finnes visserligen
församlingar på Gottland, tror jag, hvilka bestå endast af 5 eller
6 hemman, men så små församlingar höra, som sagdt, till undantagen.
Det är gifvet att kostnaderna till följe häraf blifva så mycket
tyngre, men jag anser att detta undantags-förhållande icke
bör inverka på saken i allmänhet, och derföre vägar jag, med
åberopande af hvad jag förut haft äran anföra, fortfara uti mitt
yrkande på bifall.
Frih. af Ugglas, Curt Gusta: Förutom de skäl, hvilka
af Hr von Hartmansdorff blifvit anförda och uti hvilka jag lill
alla delar instämmer, får jag fästa R. o. Ad:ns upmärksamhet
deruppå, att det uti Kongl. Kungörelsen af d. 4 Maj 1827 ang:de
laga skifte finnas föreskrifvet — såsom Betänk, äfven uplyser —
att sådane kostnader, som till följe af laga skiften upkomma, och
af boställsinnehafvare böra godtgöras, skola på 20 år fördelas,
och eger innehafvaren af sin efterträdare upbära ersättning för
det lemnade förskottet. Jag tror att enahanda skäl, nemi. billighet,
talar för bifall till hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Man har velat påstå, att presterskapet härigenom skulle
onödigtvis påyrka nya kyrkobyggnader, enär deltagandet i kostnaden
icke skulle för dem blifva så kännbart. Om man med
något skäl kan påstå sådant, tror jag att man å andra sidan med
lika mycket skäl kan säga, att just till följe af de dryga kostnader,
som f. n. drabba boställsinnehafvarne, äro desse alltför
litet angelägne om att få sina kyrkor i det skick de borde vara.
R. o. Ad. torde således finna att billigheten fordrar, att förändring
-
Den 19 Juli.
353
dring i de nuvande förhållanden vidtagas, och jag skulle tro att
raan, med ledning af skiftes-stadgan, ganska lätt skall kunna upgöra
förslag till förordn. uti ifrågavarrde hänseende.
Frih. Alströmer: Jag vill endast fästa den siste värde talarens
upmärksamhet deruppå, att det är en betydlig skilnad
emellan den kostnad sorn nedlägges på ett laga skifte och den
sora användes för upförande af allmänna byggnader. Skiftet är
ett produktivt arbete, och, om boställsinnehafvare]] skulle lemna
bostället straxt efter sedan skif!et blifvit verkställda kommer fördelen
af skiftet först tillträdaren till godo.
För öfrigt hör jag icke lemna oanmärkt, alt det är ganska
osäkert, huruvida motionären framkommit med sitt förslag, om
han hade känt de närvarande förhållanderna, hvilket icke synes
vara händelsen, ty han har, såsom det ock af Betänk, visar sig,
antagit att i fråga om militie-bostiillen redan vore förordnadt
hvad han i afseende på civila och eckleciaslika yrkat, men så är
icke förhållandet.
.lag skall visserligen icke motsätta mig en återremiss, men
jag befarar, att den icke kommer all medföra åsyftad verkan.
Hr von Hartmansdorff: Hr Flach ansåg del af mig
åberopade exemplet, vara någonting högst ovanligt. Så är
dock icke förhållandet. Under min Stats-sekreterare-tid hände
det att Jerfsö församling i Helsingland skulle bygga ny kyrka,
hvilken kostade omkring 50,000 R:dr. Jag vill minnas att hemmanens
antal var något öfver 100; så att kostnaden skulle blifva
omkring 500 R:dr på hvarje hemman. När detta mål föredrogs
salig Konungen, fann han bidraget blifva så stort, att han befalde,
det församlingen skulle, innan ritningsförslaget godkändes,
tillfrågas om hon underkastade sig en sådan kostnad. Församlingsboerne
svarade: vi vilja hafva kyrkan så stor, att våra efterkommande,
i fall de bli flera än vi, må i henne få godt rum.
Om det inom församlingen fanns någon boställsinnehafvare, måste
han naturligtvis underkasta sig de dryga utgifterna.
I By, Bro, II uggenäs och Ny församlingars pastorat i Wermland
skulle Huggenäs kyrka ombyggas. Kostnaden var beräknad
till 12,000 R:dr, och som församlingen bestod af endast ^mantal,
hade hvarje sådant bordt erlägga 1,000 R:dr. Med en så ringa
öfvervigt som en -J röst, eller dylikt, beslöts omsider att
sockenmännen skulle förena sig med en annan församling, ehuru
fåtalet ville underkasta sig den stora kostnaden. Man kan lätt
föreställa sig, huru en boställshafvare skolat vid sådana tillfällen
få sitta emellan. Hvarföre skall man då icke försöka att, på sätt
Frih. af Ugglas omnämnt, skaffa dem en billigare behandling?
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Som jag varit den enda
ledamot af detta Höglofl. Stånd, hvilken reserverat sig mot Betänk.
, torde det tillåtas äfven mig alt härom yttra några ord.
Till en början får jag nämna, att jag fullkomligt instämmer uti
9 H. 23
354
Den 19 Juli.
de åsigter, som af Hr von Hartmansdorff blifvit uttryckta. Det
är visserligen en sanning att ifrågavande utgifter komma att
drabba boställsinnehafvaren både under nuvar:de förhållanden
och dem, som blifva en följd af motionärens förslag, men dock
med den skilnad, alt boställsinnehafvaren nu ensam får betala
de dryga afgifterna och icke har någon framtid för sig d. v. s.
att om han kommer att från bostället afflytta straxt efter arbetets
fullbordande, erhåller han ingen godtgörelse för de erlagda
afgifterna, hvaremot, genom bifall till motionärens förslag, han
skulle af efterträdaren njuta ersättning för dem.
Man har talat om svårigheterna att skilja mellan de kostnader,
som utgå i dagsverken och dem som kontant erläggas.
Jag får uplysa att en ledamot af Utsk:n, Prosten Tranaeus, hvilken
sjelf haft kyrkobyggnad om hand, yttrat, att uti räkenskaperna
alldrig uptages annat än de kontanta bidragen.
Frih. Alströmer har yttrat, att, i händelse en kyrkobyggnad
genom entreprenad företogs, så skulle, i fall ombyte af boställsinnehafvare
straxt efter arbetets fullbordande egde rum, efterträdaren
med kontanta bidrag nödgas ersätta omkostnader,
som genom natnra-pnestationer kunnat betäckas. I anledning
häraf får jag nämna, alt då kyrkobyggnad på entreprenad öfverlåtes,
tager man vid entreprenads-summans bestämmande vanligen
endast i beräkning de kontanta bidragen, hvaremot entreprenören
förbehåller sig vissa materialiers och dagsverkens presterande
in natura; hvarjemte jag äfven anser mig böra nämna
att det icke endast är fråga om kyrkobyggnader, utan äfven om
alla andra byggnader, som inom församlingarne förekomma.
På grund af hvad jag haft äran anföra, får äfven jag vördsamt
anhålla örn återremiss.
Hr Flach: Då den af Frih. Alströmer bemötta anmärkningen
ronde laga skifte ånyo blifvit åberopad, finner jag mig
upkallad att ytterligare yttra mig i detta ämne. Det tyckes för
det enklaste förstånd vara klart, huru stor olikheten är mellan
kostnaden för verkställandet af laga skifte och upbyggandet af
allmänna byggnader, ty då efterträdaren genom skiftet erhåller
betydliga fördelar, är det deremot ganska problematiskt, huruvida
i senare fallet någonting annat än skada, förlust och upoffring
tillskyndas efterträdaren. Om t. ex. en person under 20 ä 30
år innehaft ett boställe, har han redan i förskott upburit fördelen
af att slippa deltaga i publika byggnader, men om man vänder
om frågan, föreställer jag mig att den blir så klar, att reservantens
hela argumentation förfaller. Om Fyrunga socken
hade förenat sig med någon annan församling, hade kostnaden
för densamma icke blifvit så stor. Jag fortfar att yrka bifall.
Hr Tersmeden: Det är endast med anledning af den siste
värde talarens yttrande jag har begärt ordet. Han har med afseende
på laga skifte sagt, att en bestämd fördel faller på den
som tillträder bostället, sedan skiftet blifvit verkställda Jag vill
häremot anmärka, att den fördel, som upkommer utaf laga skifte,
Den 19 Juli.
355
ofta är ganska problematisk; deremot tager jag, mig friheten fästa
uppmärksamhet deruppå, alt de ifrågavaride byggnaderne alltid
i iner eller mindre män äro af nytta för boställsinnehafvare!).
Hvad åter beträffar påståendet att Fyrunga socken vore ett
undan tags-förhållande, så vill jag icke bestämt bestrida det, ehuru
Hr von Hartmansdorff genom anförande af flere exempel uplyst,
att så icke torde vara förhållandet, men om äfven i afseende på
andra församlingar förhållandet är mindre i ögonen fallande, qvarstår
alltid, ehuru i mindre grad, det obilliga i sjelfva saken.
Hr von Hartmansdorff: Hr Flach har sagt, att skilnaden
mellan laga skifte och kyrkobyggnad vore den, att boställsliafvaren
icke skulle hafva något gagn af byggnaden, men deremot
nytta af laga skifte. Om man antager att hvarken boställshafvaren
eller öfrige medlemmar af hans hushåll ginge i kyrkan,
sä hade Hr Flach rätt, men ora man antager, att de,
som bekänna vår lära, i allmänhet begagna kyrkorna, så har
han orätt.
Jag hoppas att R. o. Ad. jemväl tager detta i öfvervägande
i fråga om återremissen.
Propos. å bifall lill förevaride Betänk, blef härefter framstäld
och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemstälde om R. o. Ad. ansåge de emot detta Betänk.
gjorda anmaknir föranleda till återremiss, samt efter det
svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs StatsUtsk:ts d. 15 dennes f. m. på bordet lagda
Utlåt. N:o 168, i ani. af väckt motion om bidrag af allmänna
medel till pensions-inrättningen för Svenske Läkare, deras enkor
och barn.
Frih. Cederström, Rud.: Jag hade trott, alt man i någon
mån borde hafva gatt motionärens önskan till mötes, och
att man åtminstone hade kunnat bevilja en summa af 20,000
R:dr, för att förstärka den i reglementet § 51 omförmälda serskilda
nödhjelps-fond; men då de ledamöter af R. o. Ad., som
tillhöra läkarecorpsen, icke påyrka en återremiss af Utlåt., anser
jag mig icke heller böra en sådan begära; nöjd att genom innehållet
af min reservation hafva ådagalagt den nitälskan, som
jag anser saken förtjena, och hafva sökt fästa upmärksamhet på
detta ärende hos dem det egentligen och närmast angår.
Förevaride Utlåt, blef uppå härefter framstäld propos. af
R. o. Ad. bifallet.
Föredogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtskits d. 15 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt.
23*
356
Den 16 Juli.
N:o 169, i ani. af väckt motion om pension för afl. Intendenten
Theodor Sandströms enka och barn.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:ls d. 15 dennes f. m. pä
bordet lagda Utlåt. N:o 170, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos.,
ang:de pension för framlidne Landshöfdingen m. m. C. U. Normans
enka.
Vid föredragning af StalsUtskrls d. 15 dennes f. in. på
bordet lagda Utlåt. N:o 171, i ani. af vackt motion om förhöjning
af den ryttare och soldater från) Wadstena Krigsmanshuskassa
tillkommande pension, yttrade sig
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har, under denna
Riksdag, förut fästat li. o. Ad:s upmärksamhet pä obilligheten
deraf, att man pensionerar gemenskapen vid arméen så illa, som
nu sker, och alt man dessutom frän Krigsmanshus-kassan årligen
borttager 5,800 R:dr, som användas till aflöning åt KrigsKolhii
tjenstemän. Det finnes väl icke något lämpligare sätt att förbättra
pensionerne, än att låta Slaten aflöna KrigsKolhii tjenstemän
och använda nyssnämnde kassas medel till pensioner ät
soldater. Om man antager att deras pensioner öfverhufvud utgör
12 R:dr, ehuru somlige lära upgå till endast 8 R:dr, så
skulle 483 man kunna pensioneras roed de medel, som nu tagas
ifrån dem och, såsom jag liar nämnt, användas till KrigsKolhm.
Jag anhåller således om återremiss, på det StatsUtsk. måtte
komma i tillfälle att taga saken i närmare öfvervägande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag befarar, att en återremiss
icke skulle medföra det mål, som llr von Hartmansdorff
åsyftar; ty utan att någou motion blifver vackt om förändring
uti den Statsreglering, som redan varit föremål för R. Sl:s pröfning,
kan väl ,StatsUtsk. icke föreslå att de ifrågavar.-de 5,800
R:dr, som blifvit anslagna till aflöning åt Krigs-Kolkii tjenstemän,
skola .användas till pensioner åt gemenskapen af indelta
arméen. Om denna summa från Krigs-Kolhgii stat afdrages,
måste ju den härigenom upkommande bristen fyllas genom andra
Statsanslag, hvilka jag visserligen anser hafva varit vida gagneligare,
än flere af dem, som Utsk. utöfver K. M:s Nåd. Propos.
föreslagit; men då vi hafva hunnit så långt med Statsregleringen,
som nu är händelsen, torde icke deruti någon förändring kunna
ske, förrän vid näst påföljande Riksdag. Emellertid, om dessa
5,800 R:dr skulle komma att användas till pensioner åt soldater,
anser jag det icke böra ske på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit,
nemi. att antalet af de soldater, som skulle erhålla pension,
förökades; utan borde enl. min tanka pensionernas belopp
förhöjas, hvartill dock 5,800 R:dr föga förslå. I senare tider har
rättigheten att erhålla pension blifvit utvidgad derigenom att en
kortare tjenstetid, än som förut var förhållandet, medförer rätt
Den 19 Juli.
357
tili pension. Att ytterligare nedsätta denna tjenstetid, så att
pensioner skulle kunna erhållas tidigare än hvad författningarne
f. n. medgifva, anser jag vara olämpligt; ty dels skulle tjenstetiden
blifva utöfver hehofvet förkortad, dels skulle härigenom
betydliga kostnader upkomma. Det är bättre att den som tjent
länge undfår pension, när kropskrafterna aftaga, än att den, som
skiljer sig frän tjenste!) tidigare och under det krafterna äro
oförsvagade, erhåller pension. Ehuru della icke egentligen hörer
till ämnet, har jag ändock icke kunnat underlåta att nämna det,
såsom uttryckande den grundsats, som jag anser i detta afseende
höra följas.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Fullkomligt instämmande
uti Utsk:s yttrande: ”att K. 31. äfven hädanefter skall, i den
mån kassans ställning sådant raedgifver, bereda underhållstagarne
den ytterligare tillökning i det nuvande ringa understödet, som
af rältvisa och billighet påkallas”, kan jag dock icke med tystnad
helt och hållet förbigå detta ämne, sorn bör ligga hvarje militär
om hjertat. Jag tror att man i st. f. att samla en reservfond
af omkring 50 å 00,000 Hulr, borde använda dessa penningar
lill förökande af de pensioner, som nu ulleranas. Man säger
visserligen att denna fond afsättes derföre, att om vi få krig,
Olifver antalet af pensionstagare så förstoradt, alt kassan icke kan
räcka lill. Detta torde visserligen vara sanni, men jag hemställer
till Eder, 31ine llrr, om det icke är förnuftigare alt, inyan
man reserverar medel ät de invalider, sorn kommande krig möjligen
kunna förskaffa oss, först tillse, att de, som äro qvar sedan
förflutna krig och som i tjensten blifvit krymplingar, icke mätte
svälla ihjäl eller såsom uslingar stryka gatorna omkring samt slutligen
falla fattigvården till last. Ett ytterligare skäl hvarföre man
bordt hafva tagit ämnet i ett så noga öfvervägande, att man kommit
lill en annan hemställan, än den Utsk. framställt, är det att
motionen uti nu ifrågavande ämne blifvit väckt af en ledamot
frän Hederv. BondeSt., hvilket som vi veta icke är serdeles hågadt
att bevilja anslag åt militärer.
I afseende på den af Frih. Palmstjerna uttalade grundsats,
att det vore bättre att gemenskapen först vid en långt framskriden
ålder komme i åtnjutande af pension, än att denna förmån
bereddes dem vid en tidigare ålder, vågar jag hysa en motsatt
åsigt, ty hvad följer derutaf? Jo att nästan ingen af dem, som
tjenar vid de värfvade regementerna, erhåller pension, ty, emedan
de icke kunna tjena så lång tid som nu erfordras, måste de taga
afsked efter sin första kapitulation samt falla sedermera fattigvården
till last, hvaremot, om pensionerne utföllo tidigare, hvilket
öfverhufvud icke skulle öka utgifterna, de säkerligen skulle
tjena till dess de blefvo pensionsberättigade.
Efter som jag nu har ordet, begagnar jag tillfället att uttrycka
min högaktning för Ilr von Hartmansdorff, som alltid står
på militärernas bästa.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag
vördsamt om återremiss af Betänk.
358
Den 19 Juli.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke tillåta mig yttra
någon mening derom, hvilket som vore för arméen fördelaktigast,
antingen att pensionernas antal eller deras belopp ökades, ty jag
eger ingen sakkännedom, hvarpå jag må kunna grunda mitt omdöme.
De af mig omnämnda 483 pensionerne utgjorde blott
ett exempel för att visa, luiru mycket den ifrågavande summan
inverkar på arméen, hvaremot hon icke kan för Statsverket vara
af stor betydenhet, ehuru hon för Krigs-Kolhii tjenslemäns aflöning
är nödvändig. Emellertid hemställer jag, om det icke är
skäl förmoda, att när R. St:r visat sig, till följe af den vanliga
farhågan för löneförhöjnings medgifvande, icke vilja tilldela KrigsKolhii
tjenstemän något anslag, R. St:r torde vara benägnare att
gifva de ifrågavande 5,800 R:dr till soldaterna. Beloppet kan
ju gå i utbyte, om jag så må uttrycka mig. Dä R. St:r å ena
sidan säga: ”Krigs Kolkii tjenstemän fä icke något anslag, utan
må Krigsmanshus-kassan aflöna dem”, så kunna R. St:r ä andra
sidan yttra: ”åt soldaterna vilja vi deremot gifva 5,800 R:dr”.
Det kommer då pä ett ut. Jag förmodar att R. St:r mera hålla
af soldaterna än tjenstemännen, och då få beggedera i alla fall
hvad dem rätteligen tillkomma bör.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har icke utan förundran
hört en talare uttrycka sin tillfredsställelse deröfver, att man talar
för militära anslag, vare sig att man i frågan har rätt eller orätt.
Sympatierna för dessa afskedade soldater tror jag vara odelade,
både inom Riddarhuset och ibland Svenska folket, men enl.
min tanka är det hvarje representants skyldighet, att icke blott
följa sitt hjertås könslor, utan framför allt äfven tillse hvad som
verkligen bör och kan göras.
Deu i ämnet väckta motionen afser hufvudsakligen att de
ifrågavande pensionerna skola utfalla efter en ännu mera förkortad
tjenstetid, än som nu eger rum. Olägenheterna häraf
hafva på ett lika uplysande som sakrikt sätt blifvit framställda af
Frih. Palmstjerna, som har visat, att det är långt fördelaktigare
för gemenskapen, om de vid en mera framskriden ålder få ett
större pensionsbelopp, än om de tidigare erhålla ett mindre och
obetydligare. Denna grundsats synes äfven K. M. hafva följt,
då K. JVI. genom Nåd. Bref af d. 22 April 1851 förordnat att
underhållstagare i 4:de klassen af Wadstena Krigsmans hus-kassa,
hvilka uphunnit 70 år, skola upflytlas i 3:dje klassen, hvarigenom
de således erhålla vida högre pensioner än förut.
Det af Hr von Hartmansdorff väckta förslag att lill ifrågavande
ändamål använda de 5,800 R:dr, hvilka utgå lill aflöning
åt Krigs-Kolhii tjenstemän, borde hafva förekommit, när öfverläggningen
om Krigs-Kolhii aflöningsstat förevar, hvaremot det
nu, sedan R. SI:r godkänt denna stat, har alldeles för sent framkommit.
Jag tager mig friheten derjemte fästa upmärksamhet deruppå,
att Ulsk:s Utlåt, alldeles icke innefattar — såsom Hr von
Den 19 Juli.
359
Hartmansdorff förmodat — någon reorganisation af Wadstena
Krigsmanshus-kassa, utan endast svaromål deruppå, huruvida den
af Riksdagsmannen från Malmöhus län Johannes Nilsson framställda
motion kunde vara nyttig eller tjenlig, men då motionären
icke framlagt den aldra ringaste utredning af frågan, icke
heller visat till huru stora kostnader förslaget, om det genomfördes,
skulle leda, och då, enl. hvad jag förut nämnt, den af
honom uttalade grundsats, att utdela mindre pensioner vid tidigare
år, icke är rigtig, utan att tvertom större pensioner böra
gifvas vid högre ålder, så anser jag, på grund häraf, att R. o. Ad.
har fullt giltiga skäl att afslå motionen samt bifalla Utsk:s förlag.
Frih. Palmstjerna: Orsaken hvarföre jag yttrade några
ord emot återremiss af frågan är den, att jag anser, att såväl
vid delta som vid alla andra tillfällen ingen onödig åtgärd bör
vidtagas, och dä jag ser att icke någon åtgärd kan blifva följden
af Retänk:s återremitterande, så tror jag att R. o. Ad. icke heller
bör bifalla detsamma, man må för öfrigt hålla så vackra tal som
helst om gamla soldater, som tjent ut och blifvit blesserade m. m.
Om nu icke någon åtgärd kan vidtagas, tjena ju dessa granna
fraser till ingenting. Hvad Hr von Knorrings kalkyler angår,
sä fruktar jag att StatsUtsk. icke kan antaga dem, äfven örn en
återremiss skulle komma att ega rum. Hr von Knorring yttrade
nemi. att det icke skulle öka utgifterna, om pensionerna biföllos
vid en kortare tjenstetid än vid en längre. StatsUtsk. — vill jag
minnas af gammal vana — räknar helt olika. Om pensionerna gifvas
först efter en tjenstetid af 24 år, eller efter en tid af blott 12 år, synes
mig att desamma förhålla sig till hvarandra som 50 till 100. Detta
blott efter tidens längd, och om jag tager siffran på antalet till hjelp,
tror jag icke heller att jag skall få orätt. Icke utan skäl anser
jag att Utsk. anför, att K. M. säkerligen ökar pensionsbeloppen,
såvidt tillgångarna medgifva och omständigheterna dertill föranleda.
Sednast år 1852 fann K. M. för godt att förhöja pensionsbeloppen
för de pensionstagare, som uphunnit 65 år, och upgår
den årliga utgiften för denna tillökning till omkring 10,000 R:dr.
För öfrigt är upgiften att 50,000 R:dr skulle af Krigsmanshus-kassans
inkomster årligen reserveras till framtida behof, okänd
för mig och jag skulle äfven tro för redogöraren. Jag är ganska
säker att förhållandet icke är sådant, utan att kalkylerna på
det sättet skett, att man vill vara förvissad om alt inkomsterna
skola räcka för pensionerna. Lemna de då och då något öfverskott,
är det olika för olika år, såsom beroende på markegången.
Om det någon gång skulle ha blifvit en reservfond af 50,000 R:dr,
så var det innan tillökning uti pensionernas belopp af K. M.
sista gången beviljades.
Dessutom torde jag få uplysa att pensionstagarnes antal upgår
till 10,500 personer, och att således, om man använde de
5,800 R:dr, som nu äro i fråga, skulle de icke bereda hvarje pensionstagare
en större förhöjning än vid pass 24 sk. Vill man
3G0
Den 19 Juli.
öka pensionsbeloppen, måste man således vidtaga andra åtgärder,
som äro mera tillfyllestgörande.
Hr von Knorring: Naturligtvis kan det icke falla någon
in att tro. att jag skulle anse sympatierna för soldaterna här vara
iinga. Jlin mening har heller icke varit att på något sätt påbörda
Hr Bildt alt icke hafva upbjndit all sin förmåga för att
inom Utsk. befrämja saken, rnen då jag förut sell honom genomdrifva
sådant, som inom Utsk. misslyckats, trodde jag alt iian
äfven nu skulle göra detsamma. Då det likväl icke skelt, ansåg
jag att någon utom Utsk. — och det är om dem jag egentligen
talar — äfven borde söka verka för saken. Detta var anledningen
lill mitt sista uttryck, hvilket jag hoppas icke måtte
missförstås.
Hvad sjelfva saken beträffar, tror jag det hade varit bättre
om StatsUtsk. hade gjort den utredning, som Hr Bildt förmenat
motionären borde hafva gjort.
Ulaf Belänk:s första sida, der det slår: ”Riksdagsfullmäktige!!
Johannes Nilsson från Malmöhus län föreslagit, dels att den ryttare
eller soldat, som oförvitligen tjeut i 20 år, måtte i ärlig
pension undfå 20 R:dr, och delta belopp höjas lill 25 U:dr, derest
iian 25 år varit uti Kronans tjenst”, synes det, att motionären
nämnt om summor, samt att således äfven jag haft skäl att tala
deronr.
i afseende på fördelningen af de utaf Hr von Hartmansdorff
omnämnde medel, hvilka efter Frih. Palmstjernas uträkning, skulle
göra 24 sk. b:ko person, torde man böra ihågkomma alt för en
usling, jag säger usling i den mening att han är utfattig, utgör
likväl 24 sk. penningar.
Beträffande de kalkyler, om hvilka jag skulle hafva talat
i vädret, skulle jag tro, att hvad jag hade äran nämna äfven håller
streck, nemi. att om pensioner tilldelades för kortare tjenstgöringstid,
än som nu är händelsen, skulle soldaterna längre
qvarblifva i tjenslen och icke taga så snart afsked, som nu
är fallet.
Hr von Hartmansdorff: Efter det motstånd, min mening
rönt, förutser jag visserligen ingen framgåg, utan vill blott rättfärdiga
min framställning. Jag har icke anhållit, om uphäfvande
af det beslut, R. St:r fattat, utan endast begärt att man till
Wadstena Krigsmanshus-kassa måtte gifva lika stor summa som
man henne betagit.
Hr Bildt har sagt, att Utsk. egde endast besvara motionen
och ej sträcka sig längre. Ja när StatsUtsk. icke vill befrämja
en sak, så är det fåordigt och har inga medel; hvaremot förhållandet
är omvändt, när Utsk. vill genomdrifva någonting. Då
har det godt om både ord och penningar, såsom vi framdeles
torde erfara, när det blifver fråga om jernväger m. m. d.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Det är beklagligt,
att den motion uti ifnigavande ämne, som blifvit väckt af
en ledamot af BondeSt., icke rönt bättre framgång inom Utsk. än
Den is) JuI i.
301
som nu är förhållandet. I likhet med flere talare anser jag visserligen,
att mycket icke torde vara alt göra uti denna fråga;
men jag skulle dock tro att den i många hänseenden är så begrundansvärd,
att den borde hafva blifvit med mera omsorg -—
om jag så får uttrycka mig — af Otsk. behandlad.
När detta ärende vid föreg:de Riksdag förevar, blef det af
StatsUtsk. upskjutet, hufvudsakligen på den grund, att Utsk. hyste
den förhoppning, att den summa, som Krigs-Kolhm hade, på sätt
R. St:rs Revisorer ulredl, för Wadstena Krigsmanshus-kassas räkning
reserverad, skulle lemna en sa betydlig besparing, att en
förökad pensionering för soldater och korporaler derigenom skulle
blifva en följd. Genom K. M:s Nåd. Förordn. af årl851blefvo
också pensionerna förstorade, men jag tror dock, att derjemte en
del af Krigsmanshus-kassans medel reserverades, på det att understöd
mätte kunna lemnäs åt enkor och harn efter de soldater,
korporaler och underofficerare, som i fält stupa. Dä det enl. min
tanka icke blifver möjligt att under pågående krig reservera för
detta ändamål tillräckliga medel, »anser jag det vara högst tillfredsställande
att nu så skett, i synnerhet som jag tror, att det
skulle högst menligt inverka pä den i krig marcherande soldatens
mod, om lian vet att, ifall han stupar, hans i små omständigheter
qvarlemnade maka och barn icke erhålla något understöd,
titan måste lida stor nöd; emedan, såsom kändt är, när soldaten
dör och en annan träder i hans nummer, den efterlemnade familjen
mäste lemna torpet. Detta utgör anlednrn hvarföre en
reservfond blifvit bildad och hvarföre de reserverade medlen icke
kunnat så föröka pensionerna, som R. St:r haft anledn. förmoda.
Om StatsUtsk. utredt denna fråga och förfrågat sig hos KrigsKolhm,
torde utan tvifvel Utsk. hafva kommit till ett helt annat
resultat och jag är öfvertygad derom, att, till följe af de känslor
Utsk. i delta hänseende hyser, Utsk. skulle hafva lyckats anskaffa
medel, genom hvilka det af motionären åsyftade mål hade vunnits.
Ehuru jag icke yrkar någon återremiss, har jag dock icke
kunnat underlåta, att, när frågan 1111 förevar, yttra dessa ord.
Hr Hildi: Med anledn. af den värde siste talarens yttrande
får jag äran nämna, att StatsUtsk. verkligen gått i författning
om alla de uplysningars erhållande, som för frågans utredande
voro behöfliga. Utsk. upgjorde en förslags-kalkyl öfver den ungefärliga
summa, som genom bifall till motionen blef erforderlig,
och jag vill minnas att den upgick lill 2 ä 300,000 R:dr, men
Utsk. ansåg sig icke, till följe af den utredning, som i afseende
på motionen, blifvit gjord, böra afgifva något yttrande ronde invalidhus-fonden,
enär frågan härom icke utgjorde föremål för
Utskrs handläggning.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. 0. Ad. StatsUtsk:s
förevande Utlåt. N:o 171.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 15 dennes f. m. på bordet lagda
Utlåt. N:o 172, i anledn. af väckta motioner ang:de förändrade
grunder för pensionering af Justilise-Råd.
362
Den 19 Juli.
Frill, af Ugglas, Curt Gust.: Ehuru med föga hopp om
framgång — emedan jag ser att ingen af R. o. Ad:s ledamöter
inom Utsk. reserverat sig emot Betänk. — anhåller
jag dock att få göra några anmärkn:r emot Betänk. Såsom skäl
för afstyrkandet af den af mig väckta motion har Utsk. framhållit,
”att det vore betänkligt, att lill förmån för en eller annan
klass, ett undantag från nu gällande föreskrifter i detta afseende
göres, hvilken bana, en gång beträdd, skulle, om den fullföljdes,
komma att medföra en betydlig tillökning i Stats-utgifterna”.
Jag anser detta skäl icke vara tillämpligt på ifrågavande förhållande,
ty R. o. Ad. har sig nogsamt bekant, huru snart sagdt
alla öfriga embets- och tjenstemän, då de upnål t en så hög ålder,
att de icke kunna förrätta sina åligganden, erhålla tjenstledighet
och tjensten förrättas af vikarier till dess de upnått pensionsåldern.
Så förhåller det sig icke med Justitiae-Råden, ty de
kunna icke erhålla en så beskaffad tjenstledighet, att, under densamma,
tjensten genom en vikarie uppehälles, utan om ett Justitiae-Råd
genom sjuklighet eller ålder blifver så försvagad att
han icke kan sin tjenst sköta, nödgas han ändock bibehålla den,
för att icke sältas på bar backe, samt tjensten blifver emellertid
af hans kamrater uppehållen.
Vidare säger Utsk.: ”för öfrigt, derest någon af Högsta Domstolens
ledamöter före upnådd pensionsålder blefve för sjuklighet
urståndsatt att sin tjenstgöringsskyldighet fullgöra, enahanda utväg,
som tillförene i dylika fall begagnats, torde äfven hädanefter
kunna vidtagas, att serskild Nåd. Propos. örn dennes förflyttande
å indragnings-stat (ill R. St:r aflätes”. Det må väl vara sannt
att sä kan ske, men jag hemställer likväl till Ståndet den omständigheten,
att om ett Justiae-Råd straxt efter en Riksdags
afslutande skulle blifva till den grad skjuklig, att han icke kunde
sin tjenst behålla, sä skulle åtgå 2 å 3 år innan någon propos.
i ämnet kunde till R. St:r aflåtas.
Hvad nu serskildt beträffar nyttan och nödvändigheten af
den utaf mig föreslagna motion, tror jag all hvar och en skall
med mig deruti öfverensstämma, att det är af ganska stor vigt,
att en man, på den höga plats, som ett Justiae-Råd, icke måtte,
till följe af ekonomiskt tvång, fortfara med utöfvandet af en tjenst,
hvilken han för sjuklighels skull icke kan bestrida. Om t. ex.
ett Justiae-Råd vid fyllda 60 år skulle, på sätt jag föreslagit,
erhålla en pension, motsvarande 3000 R:dr, och om det tilläts
honom att i 5 år få fortfara med sin tjenst, hvarigenom han
under denna tid skulle få upbära 4,000 R:dr b:ko såsom lön,
och sedermera 4,000 R:dr i pension, så hemställer jag huruvida
det kan vara någon fara att en sådan rättighet missbrukas.
Dessutom ber jag alt få fästa upmärksamhet deruppå, att det
icke alltid är gifvet, att hvad jag föreslagit skall leda till förökade
utgifter för Staten, ty om ett Justiae-Råd vid 60 årsålder får afsked
med 3000 R:dr b:kos pension och lefver lill 80 år, så blir det
alldeles enahanda förhållande som om han vid 65 år tager af
-
Den 19 Juli.
363
sked ined en pension af 4000 Ridr. För hvarje år, sora lian lefver
öfver 80 år, Olifver det, i st. f. utgift, en besparing för Staten.
Om man (ager dessa omständigheter i betraktande och fäster
upmärksamhet på angelägenheten deraf, att dessa tjenstemän i
möjligaste måtto må konna vara så verksamma, som deras höga
kall påfodrar, tror jag att man kunde hafva väntat ett annat svar
på min motion än det Utsk. nu afgifvit.
Ehuru, såsom jag i början af mitt yttrande tillkännagaf,
föga hopp finnes att en ålerremiss skall beviljas, anser jag mig
ändock — öfvertygad om nyttan och nödvändigheten af mitt förslag
— höra anhålla om R. o. Adis benägna bifall härtill. I
fall R. o. Ad. skulle bifalla denna min vördsamma begäran, får
jag göra Utsk. upmärksamt deruppå, alt, sedan min motion afgafs,
hafva förhållanderna i så fall blifvit förändrade, att Justitiae-Rådslönen,
som då utgjorde 3000 R:dr i lön och 1,000 R:dr i taffelpenningar,
nu genom Ständernas frikostighet blifvit ökad till
4,000 R:dr lön och 1,000 Ridr taffelpenningar. Uti min motion
har jag föreslagit alt pensionen skulle utgöra | af embelet
åtföljande lön och taffelpenningar, nu deremot får jag inskränka
mig dertill, alt den måtte, i likhet med Hr Kontrakts-Prosten
Qvidings förslag, utgå med •§ af den ordinarie lönen.
Hr Hild t, Didrik Gillis: Motionären i frågan, Frih. af
Ugglas, har förundrat sig deröfver, att ingen af R. o. Adis ledamöter
reserverat sig emot Utskis beslut uti ifrågavande fråga,
men om Frihin hade kastat en blick på Betänk., skulle han'hafva
funnit, att af StatsUtskis 36 ledamöter endast en reserverat sig,
samt att följaktligen sympatierna för Frihms motion inom de
öfriga Stånden icke heller varit serdeles stora. Frihin har framställt
åtskilliga anmärknir emot Utskis förslag, hvilka jag tror
icke vara af beskaffenhet alt föranleda till ålerremiss eller att
motväga de skäl, som af Utsk. blifvit framförda.
Frihin har sagt, att det icke vore rätt af Utsk. att yttra,
att ett bifall till motionen innefattade ett prejudikat, ty om man
gaf åt Justiliae-Räden den ifrågavande rättigheten, skulle icke någon
annan embetsmanna-klass kunna komma under samma kathegori.
Jag ber dä att få fästa Frihms upmärksamhet deruppå, att StatsRädets
ledamöter äro i samma predikament som Justitiae-Råden,
ty om ett Siats-Råd blifver sjukt, så kan icke någon annan person
än en Stals-Råds-ledamot tillförordnas alt under tiden sköta hans
tjenst. Här påträffar man således genast en embetsmanna-klass,
som i detta hänseende befinner sig i samma kathegori som JustitiaeRåden.
Justitiae-Råden befinna sig dessutom i en betydligt fördelaktigare
ställning än Stats-Råden, hvilka äro tjenstgörande
under hela året, då deremot enl. grundlagens föreskrift icke mer
än 7 Jiistiliai-Råd behöfva vid vigtigare besluts fattande vara
närvande, under det de öfriga 5 hafva tjenstledighet. I praxis
har det tillämpats på det sätt, alt 8 hafva varit i Stockholm och
de öfriga hafva haft semester. Delta är en fördel, som ingen
annan embetsmanna-klass åtnjuter, och då härtill kommer, att
364
Den 19 Juli.
det icke är exempel uppå att II. St:r hafva underkännt vigten af
den höga oell ansvarsfulla hefattningde bekläda,utan att R. St:r alltid
beviljat dem den pension, som K. M. föreslagit, finner jag för min
del icke skäl vara för handen alt, ulan afseende på öfriga embets-
och tjenstemanna-klasser, för Justilias-Rådens skuld vidtaga
en serskild pensions-reglering.
Frih. af Ugglas har vidare anfört, att, om ett Justilise-Råd
straxt elter en Riksdag blifver lill den grad sjuklig, alt han icke
kan skola sin tjenst, måsle någon af hans kamrater, ända till
dess att nästa Riksdag iulräffar, förrätta densamma. Ja, det är
visserligen en sanning, men då förutom de 7 tjenstgörande en
ledamot alltid befinner sig i Stockholm och de öfriga 4 hafva
semester, torde det icke vara så farligt som Frih.n föreställer
sig. Det är väl mycket värre, om ett SlatsRåd sjuknar, ty då
mäste de öfriga StatsRåden förrätta hans tjenst, utan att någonsin
hafva den förhoppning alt erhålla semester.
Frikon har slutligen yttrat, att, om hans förslag anlages,
skulle det dock icke alltid hända, alt detsamma föranledde till
förökade utgifter för Staten; ty om ett Juslilirc-Räd får afsked
med 3,000 R:drs pension och lefver tili SO år, sä blir det enahanda
förhållande, som om han tager afsked vid 05 år med en
pension af 4,000 R:dr. Att emellertid antaga, alt en person,
som är sä sjuklig, att han vid 60 års ålder nodgas taga afsked,
dock skall fortlefva lill 80 år, är i sanning en fira hyperbolisk
kalkyl, i afseende på menniskans lefnads-älder.
Dä, såsom jag nyss nämnde, StatsUlsk. aldrig satt i fråga,
att vägra meddelandet af pension ät ett Justiae-Rad, som deraf
gjort sig förtjent, och då jag icke kan finna, att hvad Frih. af
Ugglas anfört pä något sätt uphäfver de skäl, Utsk. för sitt beslut
framlagt, får jag vördsamligen anhålla om bifall lill Utsk:s
Betänk.
Uppå Hr Gr. o. Landtnäs härefter serskildt å hvardera punkten
af förevar:de Utlåt, framställde propostr blefvo desamma af
R. o. Ad. bifallne.
Föredrogs, men bordlädes .ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 15:de dennes f. m. på
bordet lagda Betänk. N:o 110, i anledn. af väckte motioner om
inrättande af kommunal-närander.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 15:de
dennes f. m. på bordet lagda Betänk. N:o 111, i anledn. af väckt
motion om ändring i sättet förden s. k. Landskyldens utgörande
till Fresterskapet inom Bohus län.
Föredrogs Serskildta Ulsk:s d. 15:de dennes f. m. på bordet
lagda Mern. N:o 12, i anledn. af ålerremiss af Utsk:s Betänk.
N:o 9, om inställande af bränvins tillverkning under innevande
höstmånader och om tillåtande, i dess ställe, af tillverkning under
någon tid af nästkommande år.
Den 19 Juli.
3C5
Ge. Lagerbjelke, Gustaf, och Gr. Taube, Henning
Edvard, begärde att detta Mern. måtte få ytterligare hvila på
bordet; hvarefter
Hr Hjärne, Harald, anmälde sig och yttrade:
Då jag icke är närvande, när detta nu på bordet ånyo
lagda Betänk, af R. o. Ad. kommer att afgöras, och emedan
Ståndets lid icke lages i anspråk af några andra ärender, anhåller
jag att få yttra några ord. Först och främst får jag nämna,
att jag icke inom Utsk. deltagit uti öfverläggningen af förevar:de
fråga samt att jag icke gillar det beslut, hvartill Utsk. kommit.
Jag anser det af Utsk. gjorda tillstyrkande, att medgifva tillåtelse
att bränna en månad instundande vår, vara af den beskaffenhet,
att man f. n. icke kati fälla något bestämdt omdöme
deröfver, huruvida en sådan tillåtelse är lämplig eller icke. Om
Utsk. ansett den nu föreslagna tillåtelsen utgöra en ersättning för
den i höst förbjudna bränvinsbränningen, finner jag det högst
oriktigt att utgå från en sådan synpunkt, emedan, om bränvinspriserna
komma att nästa år falla, det är ganska tvifvelaktigt,
huruvida någon ersättning på del sättet kan komma bränvinsbrännaren
till godo. Ehuru jag icke vill bestämdt, motsätta mig
hvad Utsk. föreslagit, så får jag förklara, att jag anser tiden
ännu icke vara inne för ett besluts fattande i della hänseende.
Det enda skäl man kan anföra för att, på sätt Utsk. gjort, frångå
de principer, som hiltils vid denna Riksdag hafva hos R. St:r
gjort sig gällande uti bränvins-lagsliftningen, eller att så mycket
som möjligt inskränka bränvinsbränningen, vore om spanmålspriserna,
dels lill följd af en förväntad rik skörd, dels till följd
af bränvinsbränningens inställande under hösten och vintern,
skulle just under tiden, då allmogen skall betala sina skatter,
nemi. Jan. och Fehr., till den grad falla, att landtmännen härigenom
blefve högst lidande. Ehuru utsigterna, i afseende på
den blifvande skörden, äro ganska lofvande, tror jag dock, att
man häröfver icke kan med bestämdhet yttra sig, förr än man
afvakta! Augusti månad eller den tid, då höstsäden kan vara inbergad.
Af dessa skäl skulle jag hafva önskat, att, i fall det låtit
sig göra, behandlingen och afgörandet af denna fråga blifvit upskjuten
ännu en månad. Skulle R. o. Ad. anse, att den icke
kan upskjulas, utan bör ju förr dess heldre afgöras, får jag för
klara,
att jag är mera böjd att afslå än att bifalla Utsk:s Betänk.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte uti prot. blifva
uptaget såsom en reservation af mig emot Utsk:s beslut.
Sedan härefter Gr. Lagerbjelke och Gr. Taube förklarat sig
vilja afstå från den af dem begärda bordläggning, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att, derest inga andra ledamöter påyrkade Merms
bordläggande, diskussionen derom komme att fortsättas.
Gr. Posse, Knut Axel: Jag hade föreställt mig,att Serskildta
Utsk:s åtgöranden hade haft 2:ne syften, det ena att ge
-
366
Den 19 Juli.
norn inskränkning i bränningstiden förminska bränvinsfloden,
och det andra att förekomma lönnbrännerierna, men genom
detta Betänk, har jag funnit min villfarelse fullkomlig, ty jag
kan icke finna annat än alt Ulsk. befarat brist på varan och inden
synpunkten sökt bedöma frågan. Utsk. säger: ”onekligen
kan mycket bränvin tillverkas under den halfva dertill medgifna
månaden i höst; men de ansträngningar, som komma att för detta
ändamål göras, blifva större elier mindre, allt efter som utsigten
till vinst är lockande.” De af Utsk. omtalade ansträngningar
tror jag redan äro gjorda, ty hvar och en, som ämnar fortsätta
sin rörelse, bar säkerligen vidtagit allvarliga åtgärder, för att
kunna i höst bränna så mycket möjligt är. Jag vågar derföre
tro, att, om R. o. Ad. bifaller Serskildta Utsk:s Betänk. N:o 12,
skall ändå mera missnöje komma att ega rum, än som af de redan
fattade besluten i afseende på denna fråga blifvit framkallade.
På dessa oell flera skäl anhåller jag vördsamt, alt R. o. Ad.
behagade afslå nu föredragna Betänk.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam, anförde skriftligen:
Emot Utsk:s tillstyrkan, i hvad den underd. skrifvelsen till
K. M. beträffar, har jag, för min del, intet att anmärka, som
af mig fullkomligen gillas. Men hvad Utsk:s resonnementer i
detta Mern. beträffar, så finner jag dem högst oförväntade och
nära sagdt vidunderliga. Då Bränvins-Utsk., som det allmänt
benämnes, förl. höst tillskapades, åsyftades med detsamma hufvudsak).
2:ne saker: minskning af bränvinsbränning och minskning
af bränvins-supning. Dessa saker synes Utsk. nu hafva
satt å sido. I detta Mera. läser man nemi. pag. 2: ”Ehuru bränvins-tillverkningen
sisth höst och vår af många idkades med stor
ansträngning, måtte tillverknings-beloppet i Riket varit mycket
ringare än föreg:de årens, alldenstund tillgången på spanmål och
potäter sedermera visat sig vida större, än man under vintreu
hade anledn. förmoda, efter en i allmänhet svag skörd. Förrådet
af bränvin lärer derföre icke kunna vara så stort, att det
lemnar synnerligt öfverskott för nästa års behof.” Alt tillverkningen
af bränvin förl. höst ej var ringa, visar sig deraf att,
enl. hvad allmänna lidningaHålit oss veta, det ankom mer bränvin
till Stockholm under nasti. Maj månad, än under hela fjolåret;
och efter hvad jag har mig bekant, så har hvarje torgdag, sora är 2
i veckan, till Norrköping inkommit, under loppet af vinlren, våren
och sommaren, en mängd bränvin, som der blifvit uplagdt,
må hända 10 å 12 milhr kannor. Huru kan dä Utsk. förmena,
att bränvins-för rudet icke kan vara så stort, att del lemnar
synnerligt öfverskott för nästa års behof? Det förra påståendet
är dock lill konklusion grundfalskt, och hvad menar Utsk.
härefter med behof? Anser nu det värda Ulsk. bränvin vara ett
behof lika som bröd? — Vidare påstår Utsk. alt potäter svårligen
kan med lika vinst tillgöras annorlunda, än på det säll
vana och redan befintliga anstalter anvisa. Detta kan väl vara
sannt; men i och med detsamma vill Utsk., att landet skall öf
-
Den 19 Juli.
367
versvämmas af bränvin och superiet med alla sina skadliga följder
fortfara!
O
A nästa sida af Mera., pag. 3, säger Utsk.: ”Vinsten skulle,
derest bränvin får tillverkas i början af nästinstundande år, icke
kunna beräknas större, än skilnaden mellan den nu fastställda
och den för nästkommande år utgående tillverknings-afgiften; och
för denna vinst lära inga nya bränner ier komma att anläggas.”
Huru vet Utsk. det? Jag vet dock, alt många nya brännerietäro
under anläggning, med hvilka man ämnar ”storbränna.”
Slutligen tillstyrker Utsk. och säger, att lämpligaste liden
för bränvinsbränning vore början af nästkommande år. Detta
visar alltför liten bekantskap med ladugårds-skötseln. Lämpligaste
tiden är dock onekligen, för första halfåret, April månad.
Med stor förvåning finner man, alt bland reservanlerne icke
mer än en enda gjort några synnerliga anmärkn.-r och ogillat
Utsk:s resonnementer, och detta är en Riksdagsman af BondeSt.,
Nyqvist, som anmärkt åtskilligt lika med hvad jag nu har gjort.
Frih. Cederström, Rudolf: Då denna fråga på några
ledamöters begäran för en stund sedan bordlädes, aflägsnade
jag mig för ett ögonblick, under förmodan, att den skulle förblifva
hvilande på bordet; men återkommen, finner jag, att, till
följd af dessa ledamöters återkallelse af dess begäran om bordläggning,
diskussionen öfver ämnet fortgått. Enär jag ingalunda
belviflar, att, hvad i ämnet redan yttradt blifvit, lärer vid
ärendets afgörande varda taget i behörigt öfvervägande, anser
jag mig emellertid skyldig att bevaka de möjligen frånvarandes
rätt, hvilka kunna hafva bortgått i förlitande på bordläggningens
bestånd; till följd hvaraf jag ödmjukligen anhåller, att Betänk,
måtte ytterligare få hvila pä bordet.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskär
inkomne Ullät:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 176, i anledn. af erhål Ine återremisser å Betänk. N:o
64, ang:de beräkningen af Stats-verkets inkomster och vissa till
samma Betänk, hörande bilagor;
N:o 177, i anledn. af väckte frågor om nytt formulär för
Riks-hufvudboken samt om serskild hufvudbok för K. Stats-Kont.;
N:o 178, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. N:o 68, ang:de
inqvarterings-skyldigheten i Slockholm.
Bevillnings-Utskottet:
N:o 17, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Betänk. N:o 10,
ang:de stämplade pappers-afgiften; samt
368 Den 21 Juli.
N:o 18, i anledn. af gjorde anmärknir vid Betänk. N:o 12,
ang:de stämpling af spelkort och afgiften derför.
H. K. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 21 Juli 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-uldr. för d. 19 dennes samt pleni-prot.
för d. 3 sisth Maj e. m.
Uplästes till justering samt godkändes Exped.Utsk:s under
N:o 85 afgifna förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till K. M.,
ang:de inställande af bränvins tillverkning i sammanhang med
pressjäst-beredning.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöter
och befunnos dertill utsedde i
Bevillnings-Uts kottet:
efter N:o 1,370. Hr Stjernblad, Fullm. Hr Ehrenborg, Henrik;
,, 1,741. ,, Wolffelt, Mauritz Constantin.
Lag-Utskottet:
efter N:o 1,378. Hr Lagerbjelke, Carl Oscar;
,, 765. „ Charpentier, Gustaf Reinhold.
Allm. Besv.- ot Ekon.-Utskottet:
efter N:o 1,055. Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, och N:o 2,134.
Hr Printzsköld, Fullm. Frih. Wrede, Fabian Jacob;
N:o 931. Hr Gripenberg, Carl Fredrik Wilhelm,
„ 1,582. ,, Steuch, Mathias.
Riddar hus-Utskottet:
efter N:o 139. Gr. Wirsén, Axel Emil, och N:o 79. Frih.
Sjöblad, Fullm. Gr. Lagerberg, Gustaf;
N:o 93. Gr. Wrangel af Sausis, Tönnes Reinhold Henrik,
„ 1,931. Hr von Echstedt, Johan Fredrik.
Föredrogs
Den 21 luli.
369
Föredrogs ånyo SlatsUtsk:s d. 15:de och 19:de dennes på
bordet lagda Utlåt. N:o 169, i anledn. af väckt motion om pension
för afl. Intendenten Theodor Sandströms enka och barn.
Frih. Cederström, Rudolf: Den motion, som föranledt
detta StatsUtsk:s Utlåt., egde hos Utsk:s utgifts-afdeln., som först
utredde frågan, den framgång, att afdeln:n enhälligt stannade i
det tillstyrkande, som jag i egenskap af reservant uptagit och inför
R. St:r afgifvit. Jag tillhörde likväl icke den nämnde afdeln:n;
men det har synts mig, lika med dess ledamöter, såsom
skulle de förljcnster, hvilka Intendenten Sandström ådagalagt
linder den tid det förunnades honom att verka för ifrågavande
vigtiga inrättning, vara så talande, äfvensom hans efterlemnade
enkas belägenhet så ömmande, att jag ansett mig ega grundad
förhoppning, att R. o. Ad. täckes taga ämnet i nogsammare
öfvervägande, än StatsUtsk. in pleno gjort; ty der föll frågan,
ehuru den egde många flere försvarare, än man i anledn. af de
fåtaliga reservationerna skulle tro.
Om 11. o. Ad. behagar taga noggrann kännedom af Utlåt:s
innehåll, så skall R. o. Ad. finna, att Direktionen vid Allmänna
Damhuset vitsordat, det Th. Sandström, som innehade Intendents-befattningen
vid närande inrättning under den tid, då den
af K. M. fastställda förändrade organisation deraf utfördes, och
tjenstens utöfning således var mer än vanligt besvärlig och maktpåliggande,
ådagalagt det mest utmärkta nit och den sorgfälligaste
omtanka vid handhafvandet af den honom åliggande ekonomiska
förvaltningen; äfvensom att det vid Sandströms död afgifna
läkarebetyg gifver vid handen, att hans hastigt inträffade
frånfälle i väsendtlig mån vållats af öfveransträngning i samma
hans tjenst. Jag anser mig således kunna förlikna Intendenten
Sandströms härvid ådagalagda hedrande förhållande vid en soldats,
som, efter att nyligen hafva blifvit i fosterlandets tjenst
anställd, derutinnan manligt sig förhåller och, om än efter en
kort tjenstgöring, under stridens lifligaste stadium, stupar på slagfältet.
Månne det vore med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
alt förneka denne soldats efterlemnade enka den pension, som
eljest kunde hafva tillfallit henne, om mannen ej för fäderneslandets
försvar i förtid fallit? Jag tror det icke och finner således
icke heller, att kortheten af den tid, hvarunder Sandström
bestridt ifråg:de befattning, utgör ett grundadt skäl för motionens
afstyrkande.
Uti motionen begäres åt enkan, till uppehälle för henne och
hennes oförsörjda barn, ett årligt understöd af 400 R:dr b:ko.
Man torde lätteligen finna att detta belopp ingalunda är för högt
tilltaget, såsom understöd för en familj, som saknar egna tillgångar.
Likväl, och med afseende å hvad för åtskilliga andra
enkor blifvit vid denna riksdag föreslaget och beviljadt, har utgifts-afdelningen
nedsatt summan till 250 R:dr om året, hvilket
synes mig vara ett sä ringa understöd, att man ej mätte kunna
9 H. 24
370
Den 21 Juli.
sägas dymedelst Iiafva tagit Statens tillgångar i synnerligen långt
sträckt anspråk. Jag anhåller alltså, att R. o. Ad. behagade
återremittera detta Utlåt., på det att StatsUtsk. måtte framdeles
inkomma med en hemställan i enlighet med utgifts-afdelningens
förslag.
Hr Stråle, Wilhelm, hade inlemnadt ett sålydande
Memorial:
Hindrad att öfvervara aftonens plenum och föredragningen
af StatsUtskrs Utlåt. JW 169, anhåller jag att skriftligen få yttra
några ord, dem jag eljest skulle hafva muntligen framfört.
Då förslag blifvit väckt att till afl. Intendenten vid Allmänna
Barnhuset Theodor Sandströms efterlemnade enka och barn
anvisa ett årligt pensionsbelopp å Allmänna Indragnings-Stalen,
är det för mig, som deltagit uti Barnlius-inrättningens Styrelse
under hela den tid Intendenten Sandström egnat samma inrättning
sitt verksamma biträde, en angenäm pligt att vitsorda den
utmärkta omtanka, skicklighet och oegennytta, hvarpå Intendenten
Sandström gaf de mest ojäfaktiga prof, och hvarigenom han
i. betydlig mån bidragit, till de gynsamma resultater Inrättningen
må anses lemna.
Denna verksamhet afbröts likväl snart genom en förtidig
död; men ehuru Intendenten Sandström icke manga år fick
gagna Barnhus-Inrättningen, har han likväl i dess förvaltning
nedlagt tillräckliga förtjenster, för att hans obemedlade enka och
barn må hysa anspråk på någon välvilja.
R. St. hafva vid sednaste och innevrde riksdag frikostigt
understött Allmänna Barnhuset, hvilken Inrättning ock,
jag vågar påstå det, har en ganska vigtig bestämmelse att upfylla.
Måtte R. St. härtill lägga att förtjenster om Barnhuset
böra af samhället erkännas.
Jag tillstyrker återremiss af Utlåt, och önskar att något
mindre pensionsbelopp måtte Intendenten Sandströms enka
tillerkännas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Att R. St., enligt min åsigt,
inkommit pä en ganska vådlig afväg, då de tid efter annan nödgas
att, till följd af enskildta riksdagsmäns motioner, debattera och besluta
i frågor rör:de pensioner åt allidne personers enkor och barn, det
har jag redan förut vid åtskilliga tillfällen haft äran att inför
R. o. Ad. tillkännagifva. Jag har också alltid upträdt såsom
motståndare mot dylika anslags beviljande, icke derföre att jag
hyst någon obenägenhet emot de ifrägakomne personerne, utan
derföre att jag i allmänhet ansett det vara högst betänkligt att
uppmuntra detta sätt att förskaffa understöd åt aflidne tjenstemäns
eller andra mer eller mindre förtjente personers hustrur
och barn. Jag anser mig äfven vid delta tillfälle böra vidhålla
denna grundsats och yrkar således bifall till Utlåt.
Utan att här vilja ingå i något bedömande af Intendenten
Sandströms mer eller mindre förtjenst om det Allmänna Barn
-
Ben 21 Juli.
huset, ber jag blott att få nämna, att Sandström endast under
en kortare tidrymd — jag tror något mera ån ett år —
bestridde Intendents-befattningen vid nämnde inrättning. Denna
tjenst är icke någon allmän befattning. Blig synes således att,
ifall R. St. skulle vilja sträcka deras gifmildhet så långt, att
pension beviljas åt Sandströms enka och barn, någon gräns för
R. St:s frikostighet ej finnes. Jag anser det väl vara ganska
naturligt, att en af Barnhus-Direktionens ledamöter funnit sig
upmanad att vid detta tillfälle vitsorda Sandströms förtjenster,
hvilka jag ingalunda vill bestrida, men jag tror likväl, att Staten
hvarken kan eller bör bevilja den ifrågav:de pensionen, ty pensionerandet
af tjenstemännen vid Stockholms Stads Barnhus tillhör
väl egentligen Stockholms Stad. Jag anhåller således vördsamt
om bifall till Utlåt.
Frih. Cederström: Af Hr von Troil, som vid flere föregående
tillfällen motsatt sig pensioners beviljande på grund af
enskildta motioner, är det visserligen ganska följdriktigt handladt,
att äfven nu yrka, det icke något understöd måtte af allmänna
medel årligen lemnäs åt frami. Intendenten Sandströms
enka och barn; men R. o. Ad. torde icke finna sig |bundet af
den grundsats, Hr von Troil vill söka göra gällande, enär R. o.
Ad. ganska väl lärer ihågkomma, att just inom detta Stånd åtskilliga
motioner om pensioners beviljande blifvit väckta och af
Ståndet sedermera bifallna. Således förefinnes icke i formelt hänseende
något hinder för Utlåt:s återremitterande i den syftning
jag framställt. Återstår endast att taga i betraktande, huruvida
de förtjenster, den aflidne ådagalagt, varit dels i och för sig sjelfva
af mera ovanlig beskaffenhet, dels sådana, att de kunna anses
gälla det allmänna. Hr von Troil upgifver, att Sandström
endast några få år varit tjensteman vid Allmänna Barnhuset;
men ifall och enär Hr Brinck, som är motionär i frågan och
bör känna förhållanderna inom Stockholms samhälle, säkerligen
sett sig väl före, innan han till stöd för samma sitt förslag afgifvit
bestämda upgifter, så tror jag, att en förtjenstfull verksamhet,
— låt vara under endast 2:ne år, — icke får anses
obetydlig, då denna verksamhet infallit under en period, som
tagit tjenstemannens arbetsamhet i synnerligen starkt anspråk,
enär det just under denna tid var nödigt, att bringa ordning i
förvaltningen af en inrättning, hvilken, såsom vi alla veta, kommit
i en ganska betänklig ställning. Jag inser ganska väl, att
den nya Direktionen häraf har mycken förtjenst, men dess Ledamöter
dölja ingalunda den hjelp de af ett skickligt tjenstemannabiträde
dervid haft. De önska sjelfva, på sätt Hr Stråles
skriftliga anförande utvisar, att Intendentens redbarhet kunde belönas
medelst understöd åt enkan, och de vitsorda kraftigt det
gagn, hans nit och duglighet för verket medfört.
Hr von Troil slutar sitt anförande med alt säga, det Staten
icke borde hafva något att skaffa med en inrättning helt och
hållet tillhörande Stockholms stad. Denna förutsättning synes
372
Den 21 Jull.
mig så mycket mindre riktig, som det allmänna gifver åt detta
Barnhus icke obetydliga bidrag, såsom t. ex. en god delafkortstämpelafgiften
o. s. v. Detta torde bevisa, att statsmakterna
anse, det kostnaden för denna inrättnings uprätthållande icke
ensamt bör drabba staden Stockholm, utan äfven i någon mån
det allmänna. Således, ifall Sandströms efterlemnade familj anses
böra understödjas, kan Staten äfven anses böra dertill bidraga.
Den ifrägavar:de summan är, såsom jag redan nämnt,
så ringa, att enkan med sina späda barn svårligen kan deraf erhålla
fullständig försörjning; men om Barnhuset af egna tillgångar
äfven kunde och finge lemna något understöd (stort lärer
det ej kunna beredas), så torde det först sammanlagdt blifva
någorlunda tillräckligt att rädda den bortgångnes familj undan
nöd; hvarföre jag anser, att R. St. ej böra underlåta att utöfva
en välgörenhet, som vid detta tillfälle är långt ifrån att vara
olämplig, utan tvertom borde framstå såsom en högsinnad och
ädelmodig gärd af välvilja för en af döden afbruten förtjenstfull
verksamhet, och af deltagande för en sitt stöd beröfvad obemedlad
och aktningsvärd familj.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag gör ingen anmärkn.
dervid, att saken framkommit genom enskild motionär. Flera
sådana framställningar hafva blifvit gjorda med mera eller
mindre skäl. Frågas nu: förefinnes någon giltig anledning att
bifalla denna motion? Ar Stockholms Allmänna Barnhus en
sådan inrättning, att bennes tjenstemän böra af Staten pensioneras,
eller är hon det icke? Jag anser Barnhuset vara stiftadt
för att, så vidt möjligt är, förekemma följderna af osedligheten
inom hufvudstaden. Det är således icke för det allmännas tjenst,
utan för den enskildta lösagtigheten som inrättningen är gjord.
Stockholms stad borde derföre ensam uprätthålla anstalten. Likväl
har Staten dertill gifvit ganska betydliga anslag. Skall han
nu derjemte pensionera denna inrättnings tjenstemän: så böra
väl dessa åtminstone hafva jemngoda förtjenster med Statens embetsman.
Men enka och barn efter en Statens tjenare, som blott
några få år innehaft sysslan, äro icke pensionsberättigade.
Frih. Cederström har jemfört den aflidne mannen med en
soldat, som stupat på slagfältet. Det är icke längre sedan än i
sista plenum, då R. o. Ad. visade, huru man förfar mot soldater.
Om en sådan tjenat länge, så får han i pension )2 R:dr;
men bans enka och barn intet. När R. St. på detta vis behandla
Kronans verkliga tjenare, ty en sådan är soldalen, och
när man, på sätt jag vid ett föregående tillfälle anmärkt, dessutom
ersättningslöst betager dem 5,800 R:dr, hvilka bort dem
tillgodokomma: så torde det icke vara skäl att Staten bortskänker
penningar på ifrågaställa sätt. Jag afslyrker således R. o
Ad. att besluta något annat än Statslltsk. här tillstyrkt.
Uppå härefter framstäld propos. blef förevande Utlåt, af R.
o. Ad. bifallet.
Den 21 Juli.
373
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 15 och 19
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 110, i ani. af väckte motioner
om inrättande af Kommunal-nämnder.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Då jag varit en af de
motionärer, hvilkas förslag man här temligen knapphändigt affärdat,
torde det tillåtas mig att till besvarande uplaga de skäl,
hvilka Ulsk. till stöd för sitt afstyrkande anfört. Först vill jag
likväl i förbigående nämna, alt då jag icke, i likhet med Gr. af
Ugglas, afgaf ett fullständigt utarbetadt lagförslag, utan nöjde mig
med att endast angifva grunderna, skedde sådant dels af bristande
förmåga, dels af en på erfarenheten byggd farhåga, att
elt dylikt förslags öde i lyckligaste fall blifvit att sönderbrytas i
alla sina fogningar, och sedermera genom uteslutningar och tillsatser
göras oigenkännelig! för sjelfva författaren, hvarförutan jag
jemväl ansåg, att det bästa sättet för frågans lyckliga lösning
vore det af Frih. Alströmer i hans reservation föreslagna.
För att nu återkomma till Ulsk:s argumentation, så yttrar det
pag. 19, efter att hafva vitsordat sakens nytta och behöflighet, att
dylika institutioner redan finnas i sockennämnderna och länens hushållssällskaper.
Hvad de förra beträffar, så är det visserligen en
sanning, att de höra utgöra sjelfva grunden och första stadiet för
en kommunal-förvaltning, men för att kunna upfylla detta ändamål,
måste de vara upförda på en hredare basis, på sätt jag
i min motion sökt antyda, och icke, såsom nu är fallet, genom
sjelfva sin ursprungliga organisation hufvudsakligen vara afsedda
till en för presterskapets beqvämlighet inrättad verldslig adjunktur
samt till ett slags kronofogdebiträden. Det eger väl sin riktighet
hvad Utsk. längre fram upgifver, att nemi. menigheterna
hafva författningsenlig rätt att åt sockne-nämnderna, utom dessas
bestämdt utstakade åligganden, updraga äfven andra kommunerna
rörande, gemensamma angelägenheter, som ej tillhöra embetsoch
tjenstemäns befattning; men en hvar finner lätt huru tillfälligt
och obestämdt ett sådant vilkor är, samt huru föga båtande
för kommunal-väsendets utveckling ett dylikt öfverlåtande
åt det enskilda, tusenfaldigt vexlande godtycket i verkligheten
blifver. Men om man äfven skulle vilja medgifva allt hvad jag
här hestrid!, återstår dock den ovederläggliga invändningen, att
sockennämnden endast utgör grundvalen för kommunalväsendet
och att, för att begagna en bild, ett hus, der arbetet afstadnat
vid grunden, icke med skäl kan få namn af byggnad.
Med all aktning för den vackra och vidgade verksamhet, länens
hushålls-sällskaper på sednare tider ådagalagt, kan jag likväl
icke betrakta dem såsom en intermediär organisation emellan
församlingen och staten, enär deras egentliga ändamål är inskränkt
inom det agronomiska området, och hvad de utom detsamma
kunna verka alltid blir af mera tillfällig natur.
Såsom ytterligare skäl emot bifall till motionerna åberopar
Utsk. den inom landet rådande bristen på kommunal-anda, och
anför såsom bevis för denna brist svårigheten att besätta platser
374
Den 31 Juli.
inom soeken-uämnderna och det ringa nit, som i allmänhet
inom dessa försports. Hvad den anmärkta svårigheten beträffar,
torde den hafva sin grund i nämndernas redan antydda organisation,
hvarigenom ingen egentlig makt är dem tillerkänd och
gränsen för deras verksamhet blifvit utstakad så, att den ej omfattar
andra föremål än sådana, som för verksamhetsbegäret äga
föga inbjudande. Sker någongång ett undantag från denna allmänna
regel, såsom t. ex. vid en hotande hungersnöd, allmän
farsot eller dylikt, så har nitet inom dessa nämnder icke visat
sig så ringa som Utsk. förmenat. Anda och form stå föröfrigt
till hvarandra i en oupliörlig vexelverkan. Här är dessutom ej
fråga om att inlocka en främmande anda i en tom form, likasom
man lockar en fogel i bur, utan man åsyftar att återgifva
den städse lefvande fosterländska andan de urgamla former, inom
hvilka den fordom så fritt och kraftigt rört sig. Om denna anda
beklagligtvis förlorat något af sin fordna styrka, hvems är felet
om icke deras, hvilka nu uti 170 är träget och lyckosamt arbetat
på de naturenliga formernas förstörande? Att nu, med
invändningen om bristande kommunal-anda, söka tillbakavisa de
billiga anspråken på en reform i denna rigtning, förekommer mig
nästan som om en läkare skulle till en patient, hvars lifsfunktioner
kommit i oordning, icke genom organernas uplösning utan
till följe af deras försvagande, säga: edia naturliga organer duga
icke; köp er artificiella! de äro väl något dyra, och upfylla just
ej ändamålet, men det faller mig besvärligt att laga de gamla.
Det skäl, som Utsk. hämtat af ökade kostnader utan ersättning,
synes måhända det vigtigaste af alla. Alt kommunalbestyr genom
sjelfva sin natur äro och måste vara lönlösa har sin vigtighet
; men då de båda Stånd, som här hufvudsakligen komma
i fråga, hittills icke undandragit sig deltagandet i dessa bestyr,
så saknas skäl att befara, det de ju icke äfven hädanefter skulle
åtaga sig något ökade göromål, hvartill må läggas att, genom de
enskilda förmyndareskapernas öfverfiyttande pä sockennämnderna,
tillgångar medelst arfvoden kunde beredas att godtgöra det mödosamma
arbetet.
Att länsstyrelserna hafva rättighet att i enstaka fall höra
menigheterna, kan jag icke anse såsom ett skäl emot kommunalnämndens
inrättande, utan snarare såsom en olägenhet, enär just
genom dessa tillfälliga kommittéer kommunal-andan splittras, och
de nyss befarade kostnaderna redan finnas till, endast ofta återkommande
i st. f. bestämda till vissa tider.
Utsk:s slutskäl, att nemi. kommunerna svårligen skulle vilja
åt länsnämnderna öfverlåta den allmänna beskattningsrätt, utan
hvilken de sednare icke skulle kunna något väsentligt uträtta,
innehåller åtskilligt, som jag nödgas bestrida. Först och främst
får jag anmärka, att ingen allmän beskattningsrätt mig veterligen
blifvit föreslagen, vidare att, äfven utan en sådan, länsnämnderna
skulle kunna utöfva en ganska välgörande verksamhet;
slutligen att jag icke förmår inse hvarföre icke kommunerna
sjelfva skulle finnas villiga att åt sina sjelfvalda ombud updraga
Den 21 Juli.
375
rätt alt bestämma vissa nödiga länsafgifter, då de gifva sina riksdagsombud
en oändligt mycket vidsträcktare rätt.
Till dessa nu uptagna skäl torde måhända kunna läggas ett
ytterligare, hvilket väl icke blifvit af Utsk. anfördt, men som
möjligen för mången inom och utom Utsk. torde ega större vigt
än alla de anförda, nemi. att kommunal-väsendcts införande skulle
innebära ett angrepp emot centralisationen och mot länsstyrelsernas
myndighet. Ja! vill man att centralisationen skall upsluka
all kommunal makt och verksamhet, och att K:s Befh:de
skola äga en makt mindre kontrollerad än sjelfva Konungens,
då har man otvifvelaktigt skäl till ofvan antydda farhåga; men
anser man åter, i likhet med mig, att centralisationen bör inskränkas
inom sitt egentliga område, regerinsmagtens och lagstiftningens,
samt att för K:s Befh:de, likasom för Konungen sjelf,
den mögligaste af alla kontroller, uplysningarnes och den medborgerliga
andans, aldrig bör vara tryckande eller ovälkommen,
så förfaller denna farhåga. Vilja vi nu, vid behandlingen af denna
vigtiga fråga, rådfråga den pålitligaste af alla erfarenheter,
häfdernas, så lära de oss, att redan hos det mäktiga folk, som
uteslutande i städer upslog sina bopålar, Romersk rätt och Romersk
frihet betingats af municipal-inrättningär; att vidare undermedeltiden
ali samfundsanda och all verklig odling var alt träffa endast
i städerne, hvilka då styrdes enligt egna lagar; alt slutligen,
hos de nyare folken af jgermanniskt ursprung, som i allmänhet
icke älskat att innestänga sig inom murar, den häradsoch
landskapsbildning, hvilken, äldre än feodal-inrättningen, öfverlefvat
denna, utgjort alla författningars grund, samt skapat de
Anglosachsiska och Skandinaviska slammarnes frihet.
Att här upräkna kommunalväsendets alla mångfaldiga förmåner
lärer ej behöfvas; blott en, den vigtigaste, vill jag anföra, att nemi.
endast härigenom väckes och lifvas det nationalmedvetande, utan
hvilket ett folk ej är annat än en lös menniskomassa. Att saken
ej för oss är ny, att den är urgammal, att den är äkta
Svensk, är så fullständigt ådagalagdt genom det anförande Frih.
Alströmer i sin reservation åberopat, att jag endast behöfver
hänvisa till detsamma, hvars författares kompetens väl ingen lärer
bestrida. Göres emedlertid behof af ett ytterligare ännu
mäktigare vittnesbörd, så finna vi ett sådant i en för 15 år sedan
uti Svenska Stals-Tidningen införd artikel, under titel: ”Några
ord om municipal-styrelser,” och författad, som man då allmänt
trodde sig veta, af en för oss alla känd och kär person. I
denna artikel förekommer, bland annat, följande:
— — ”Att söka upväcka den slumrande känslan för offentliga
värf och motarbeta den mycket rådande egoistiska likgiltigheten
för medmenniskors väl och uplysning är Regeringens och
hvarje redlig medborgares pligt. Det är visserligen icke nog att
skrifva lagar; men det kan likväl icke nekas, att en enkel och
frisinnad lagstiftning är ett verksamt medel att utveckla den ädla
och fosterländska sinnesstämning, som sedan utgör institutioner
-
376
Den 21 Juli.
nas säkraste grundval och förnämsta vilkoret för deras fortfarande
bestånd och verksamhet.”
— .—. ”Om man i anseende lill mindre vana vid sådana
värf och bristande deltagande för kommunens angelägenheter ej
genast får vänta all den verksamhet, allt det gagn, man skulle
önska, så kommer likväl denna vigtiga del af nationalupfostran
att säkerligen utveckla sig fortare än mången torde förmoda.”
”Men, frågar man ovilkorligen, äger dä icke Sverige
något dylikt, eller finnes intet spår af en forntida, kraftfull municipalstyrelse
i våra former? Utan tvifvel, men dess beståndsdelar
ligga spridda, färglösa, stationära, och behöfva återuplifvas
samt bringas i behörigt inre samband.”
”Tiden synes vara inne att bringa till ett helt och
i fullständig form denna vigtiga folkangelägenhet.”
— — ”Då skiljaktiga intressen skola sinsemellan försonas
och bringas till ett helt, är det den ädlaste och bästa utvägen
att lemna dem öppen talan, och medelst inbördes grannlagenhet,
och rättvisa bereda en säker grundval till samhällighet och gemensam
förkofran.”
— — ”Man bör hoppas, att denna fosterländska fråga skall
med värma omfattas af hvarje redlig medborgare: dess utgång
kommer att utöfva ett stort inflytande såväl på landets moraliska
och materiella krafters utveckling som på dess framtida sjelfständighet.
Kärleken till fosterlandet skall genom vise och välgörande
inrättningar ännu mera stärkas och befästas, samt deltagandet
för de allmänna angelägenheterna lifligt yttra sig, icke i
en orolig och onyttig nyfikenhet, men i en lika kraftfull som
sansad verksamhet. Nordbon har att strida emot ett hardt luftstreck,
samt en jordmån, som sviker lättjans förhoppningar, och
belönar endast ihärdigheten; arbetsamhet, omtanka och en kraftfull
nationalanda äro således dess pålitligaste bundsförvandter;
sjelfviskhet och liknöjdhet, som alstra svaghet och uplösning, äro
deremot dess farligaste fiender. Mätte upfostran och lagstiftning
räcka hvarandra handen för att uttränga dem, der de möjligen
fått insteg, och för att väcka hos nationen den kraft och den
ädla sinnesstämning, som är den säkraste borgen för en lycklig
och ärofull framtid!”
Jag har ej ansett mig träda den vördnadsfullaste grannlagenhet
för nära, då jag här anfört dessa förträffliga och betydelsefulla
yttranden. Likasom man sagt, att, uti allt Engelska Kronan
tillhörigt tågverk, en röd tråd finnes inslagen, hvilken goldet
igenkänueligt såsom Statens egendom, sä genomgår ock nyss
anförda betraktelser en, om jag så får säga, blå och gul tråd,
en fosterländsk, en äkta svensk anda, som bär vittnesbörd om
dess ädla ursprung.
Jag anhåller vördsamt att R. och Ad. behagade, med afslag
å Utsk:s Betänk., såsom sin gemensamma tanka antaga det förslag
till underd. skrifvelse, som Frih. Alströmer i slutet af dess
reservation afgifvit.
Den 21 Juli
377
Frill, von Kraemer, Rob. Fredr.: Jag för min del vill
icke bestrida, att ju icke såväl Härads- som Läns-nämnder, ändamålsenligt
organiserade, skulle vara af särdeles nytta vid behandlingen
af Häradets och Länets gemensamma angelägenheter,
samt att sådana inrättningar skulle kunna lemna åt Läns-Styrelserna
ett ganska vigtigt stöd vid sådana frågors handläggning.
Men jag tror likväl, i motsats till deu siste värde talaren, alt
hushålls-sällskaperna, med den vidsträcktare verkningskrels de i
sednare tider fått, till största delen hafva fyllt den brist på en
hela länet omfattande kommunal-institulion, som förut rådde.
Dessa sällskaper behandla nästan alla allmänna angelägenheter,
som röra länet, icke allenast landthusliållningen och boskapsskötseln,
utan äfven mycket annat, såsom kommunikationers förbättrande,
sänkning eller aftappning af sjöar, skogarnes vårdande
m. m. Husliålls-sällskapernas utgreningar, eller Härads-nämnderua,
hafva äfven i sednare tider utvecklat en icke ringa verksamhet.
Jag är ledamot af en sådan nämnd, som omfattar tvenne
Härader. Denna nämnd har under loppet af några få år
tillvägabragt åtskilliga för orten ganska nyttiga inrättningar, såsom
t. ex. en hypotheks-förening, en sparbank, flera andra gagneliga
företag att förliga. Med ett ord, dessa sällskapets verksamhet
bar icke inskränkt sig till jordbruket, utan inlåtit sig i
en mängd andra för det ekonomiska välståndets befrämjande
ganska vigtiga företag. Jag är således förvissad derom, att dessa
sällskapet' till en stor del ersätta de föreslagna läns- och häradsnämnderne,
hvars inrättande likväl torde vara önskvärdt.
Att gifva läns-nämnderna en så vidsträckt verksamhet, som
en motionär föreslagit, såsom bland annat, tillsynen öfver vägars
och broars underhäll, afdömandet af vissa slag af brottmål
m. m., allt detta visar, att man icke tillräckligt tänkt sig in i
ämnet, .lag anser derföre, att Utsk:ts afdelning, som först handlade
frågan, rätteligen förfarit derutinnan, ali den ej tillstyrkt
antagandet af något detaljeradt förslag, utan stannat i det beslut,
som Frih. Alströmer såsom sin reservation uptagit, eller att tillstyrka
R. Sl. att hos K. M. i underd:het anhålla, det K. M.
täcktes åt,sakkunnige personer updraga att utarbeta ett fullständigt
förslag i ämnet samt detsamma sedermera för R. St. framlägga.
På detta sätt linge man saken behörigen utredd och blefve
försatt i tillfälle att densamma med noggrannhet bedöma,
hvarföre jag för min del tillstyrker R. o. Ad. att godkänna det
förslag, Frih. Alströiners reservation innehåller.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag är till större delen
förekommen af Frih. von Kraemer och instämmer i hela första
delen af hans yttrande. Men jag kan deremot icke förena mig
i hans åsigt, att en underd. skrifvelse i ämnet borde till K. M.
aflåtas. Jag tror nemi. att frågan är alltför tidigt väckt, ty
kommunal-andan inom fäderneslandet är alltför litet utbildad,
att man bör vidtaga någon åtgärd med anledn. äf dessa motioner.
Jag antager för gifvet, att läns-nämnders inrättande skulle
378
Ben 21 Juli.
mota mycket motstånd hos allmogen och det är denna medborgareklass,
som skulle få vidkännas största besväret af denna institution.
Jag har äfven hört sägas, att nästan alla ledamöterna
af BondeSt. inom Utsk. varit emot förslaget att inrätta länsnämnder
och ansett alt hnshålls-sällskapérna borde få tid att
utveckla deras verksamhet. De s. k. liärads-nämiiderna äro,
efter min tanke, nära nog omöjliga att tillvägabringa, hvilket
torde medgifvas af hvar och en, som känner den sinnesstämning,
sorn råder hos flertalet af vår allmoge i afseende å kommunala
åligganden. Vi känna beklagligtvis alltför väl huru svårt
det är att få tillräckligt antal ledamöter i sockne-nämnderna
samt andra kommunala inrättningar, som finnas inom socknarne.
Allmogen anser allt sådant såsom ett ganska betungande onus
och vill gerna undandraga sig hvarje kommunal-befattning. I
sådant sakernas skick anser jag, att man gör klokast deri, att
låta saken anstå och låta lill en början sockne-nämnderna och
hushålls-sällskaperna utveckla deras verksamhet, hvarigenom måhända
en mera lefvande komratinal-anda småningom torde sprida
sig hos allmogen; hvarföre jag, under fullt erkännande af
det välmenande i motionernas syftning, vördsamt anhåller om
bifall till Betänk.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oskar: Den åsigt jag i
denna fråga hyser är redan uttryckt i den reservation jag vidfogat
Betänk. Jag vill derföre endast nämna några fä ord i anleda,
af Frih. Rehbinders yttrande.
Denna fråga har, på sätt jag i min reservation omförmält,
redan under en längre följd af år utgjort föremål för Ständernas
öfverläggningar. Vid hvarje riksdag vinner densamma större
terrain, hvaraf man har all anledning att förmoda, det den
slutligen skall vinna en så allmän sympathi, att de ifråg:de
nämnderna komma till stånd. Vid sådant förhållande anser jag
det vara lämpligast alt öfverlemna åt K. M. att låta på förhand
utarbeta ett fullständigt förslag i ämnet, enär det för B. St.
med dess nuvande sammansättning är särdeles svårt, ja nära
nog omöjligt, att om ett sådant i alla dess detaljer sig förena.
Jag anser derföre den af mig föreslagna åtgärden vara den
lämpligaste att bringa frågan till en önskvärd lösning och hoppas,
att R. o. Ad. måtte vara af samma tanke.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag tillstår, alt jag
länge nog tvekat, huruvida dylika inrättningar, som de ifråg:de,
borde tillstyrkas eller icke. Men jag har numera kommit till
den slutsatsen, att det vore nyttigt om de funnes. Det är för
hvarje styrelse, och således jemväl för ett läns, nyttigt, att när
sådana åtgärder skola vidtagas, som bero på menigheters öfverenskommelse
eller begifvande, hon har, om jag så får säga, ett
handtag, hvarigenom reda och sammanhang i saken kunna vinnas.
För sådant ändamål äro dessa länsnämnder ulan tvifvel
nyttiga. Jag vill exempelvis nämna, att då Kalmar län var mig
anförtrodt och jag ville söka åstadkomma en bradstodsförening,
Den 21 Juli.
379
sä fanns der visserligen ett hushållnings-sällskap, men att vända
mig till detta trodde jag icke vara lämpligt och det skulle förmodligen
icke heller hafva så ansetts af länets innebyggare. Jag
hade då ingen annan utväg än att kalla, till sammanträde, alla
dem, som hade lust att komma. De som följaglligen inställde
sig, agde naturligtvis ingen beslutande rätt, emedan de icke
hade något allmänt bemyndigande, utan hvar och en reste och
talade endast för sig sjelf. Funnes nu en länsnämnd med sina
underafdelningar: sä hade länets höfding alltid tillfälle att, med
denna representation för länet, afhandla dess gemensamma angelägenheter.
Finge lian afslag, sä vöre det icke hans fel. Men
derest lian ville för länet något uträtta och kände sig hafva förmåga
dertill, så hade han ock någon att hålla sig till.
Man säger, att hushållnings-sällskap finnas inom länen och
man åberopar hvad dessa kunna uträtta. Frih. von Kraemer har
i synnerhet framhållit den stora nytta dessa sällskap på somliga
orter medfört. Jag erkänner detta villigt; men på hvad sätt
hafva dessa sällskap tillkommit? Jo, derigenom att deras egna
ledamöter välja dem, de linna lämpliga att blifva sina medbroder,
ulan att vederbörande menigheter, hvilkas ombud de skulle
vara, någonsin blifvit hörda eller fått afgifva sina röster. Hushållningssällskapen
sakna alltså den väsentliga egenskapen att
utgöra länens lagliga representationer.
Man har sagt — och jag har hört det ofta nog uprepas
— att Landshöfdingen skulle i länsnämnden få sig en förmyndare,
hvilken kunde blifva honom vid åtskilliga tillfällen rätt besvärlig.
Ja, det kail verkligen hända. Men sådant beror på
Landshöfdingens personliga duglighet; ty det har inträffat, såsom
en hvar torde känna och på sätt åtminstone jag hört berättas,
att hushållnings-sällskapet i ett visst län tillvällat sig ett sådant
förmynderskap. Kan detta ske på ett ställe, så kan det äfven
hända på flera. Vid sådant förhållande är det bättre att hafva
förmyndare, sorn äro valda af länet, än sådana, sorn icke
äro det.
Såsom skäl mot kommunal-väsendets utvidgning, har man
anfort svårigheten att fä häradsnämnderna fulltaliga. Det är
väl möjligt, att sådan svårighet kan inträffa, men jag bör härvid
erinra, att dessa nämnder icke nödvändigt skola äga rum. Om
jag icke bedrager mig, linnas s. k. hushålls gillen i vissa delar
af Östergötland, kanske äfven annorstädes i riket. De äro
väl jemförliga med häradsnämnder. Om R. o. Ad., såsom jag
för min del tillstyrker, skulle antaga det förslag, som Frih. Alströmers
reservation innehåller och i hvilket flera af Utsk:ts ledamöter
instämt, så tror jag ej, att man derigenom något äfventyrade.
Ty om det öfverlemnas till Konungen att efter vederbörandes
hörande afgifva förslag i detta hänssende, så bör man
kunna förlita sig på att detta förslag blifver det tjenligaste, som
för närvar, kan utföras. I alla fall hafva Ständerna sig öppet
lemnadt att vid förslagets verkställighet, framdeles göra de anmärkningar,
hvartill hon kan föranleda.
380
Den 21 Juli.
Hr Flach, Johan Fredr. Philip: Då jag upträder till
försvar för det slut, hvari Utsk. i sitt Betänk, stannat, ty motiverna
kan jag icke till alla delar gilla — ber jag till en början
att få erinra, att, innan man ogillande bedömer Utsk:s förfarande,
bör man taga i sorgfälligt öfvervägande, huruvida Utsk. af de
motioner, som blifvit till dess behandling öfverlemnade, funnit
ett tillräckligt stöd för vidtagande af den åtgärd, som i Frih.
Alströmers reservation blifvit påyrkad. Jag vill nu, i detta ändamål,
företaga till granskning, de förslag, hvilka i detta vigtiga
ämne blifvit till Utsk:s bearbetning och utredning öfverlemnade;
hvarvid jag dock tillika måste utbedja mig Ståndets benägna
tillgift för den vidlyftighet i framställningen, som blifver en nödvändig
följd af beliofvet, att, åtminstone i någon mohn, återkalla
i minnet de hithörande motionerns innehåll.
Jag kommer då först till Gr. af Ugglas’ motion, men beklagar
dervid tillika, att jag måste upträda i motionärens frånvaro.
Det ligger alltid något odiöst i ett sådant uplrädande,
men för ' sakens skull måste sådant dock nu ske. Gr. af Ugglas’
så väl vid denna som vid föreg:de riksdag afgifna förslag till
kommunalnämnders inrättande äro behäftade med ett väsendtligt
fel, bestående deruti, att, ehuru dessa förslag i högst minutiösa
omständigheter sysselsätta sig med detaljer, så innehålla de likväl
föga eller intet till utredande och bestämmande af den vigliga
hufvudfrågan, hvad som egentligen bör utgöra föremål för de
föreslagne kommunal-myndigheternes verksamhet och omfånget
af densamma. Gr. af Ugglas har i stället endast sökt att utstaka
de ifrågasatta kommunal-myndigheternas arbetsordning, men
han har i detta fall, enligt min åsigt, icke lyckats åstadkomma
något annat än ett i högsta måtto fragmentariskt förslag i detta
hänseende. Att stadga en arbetsordning för myndigheter, hvilkas
blifvande verkningskrets ännu är en belt och hållet outredd
kaotisk massa, torde icke vara rätta sättet alt tillvägagå. Förslaget
börjar med alt afhandla sockenstämmans verkningskrets.
1 §:ns 1 mom. lyder sålunda: ”Väckes inom sockenstämma
förslag ang:de någon Häradet eller Länet gemensamt rörde angelägenhet
af ekonomisk natur, skall, om sockenstämman detta
förslag gillar, protokollsutdrag härom, i vanlig ordning justeradt
samt af Sockenstämmans Ordförande och tvenne dess ledamöter
underskrifvet, ofördröjligen till Landshöfdinge-Embetet insändas”.
Vidare finnes föreskrifvet, huru förfaras skall, då man vill
söka ändring i Sockenstämmans beslut, nemi. att besvär deröfver
skola anföras hos Häradsnämnd, öfver hvars beslut kan klagas
hos Länsnämnd, der Landshöfdingen icke har någon beslutande
rätt, samt att, om man ej med Länsuämndens beslut ålnöjes,
ändring kan sökas hos K. M. Hvad som kan utgöra föremål
för Härads» och Länsnämndens beslut är således ingenting annat
än hvad som kan utgöra föremål för sockenstämmas beslut,
när dessa angelägenheter röra endast socknen. 9 § af K.
Förord. ang:de sockenstämmor i riket d. 29 Aug. 1843 säger
oss, hvilka dessa angelägenheter äro och huru, derest man ej
Den 21 Juli.
381
med sockenstämmas beslut åtnöjes, deri skall sökas ändring,
nemi. att vissa frågor skola hänskjutas till Domkapitlen, andra åter
lill K:s Befh:de, samt att besvär öfver dessa myndigheters beslut
gå till Kolhna och vidare lill K. M. Nu frågar jag: kan man
säga att sättet för kommunal-ärenders behandling förenklas derigenom,
att frågor, väckta inom sockenstämma, skola gä 2:ne
helt olika vägar, nemi. i ena fallet efter den gamla Kollegialförfattningen
och i det andra efter den nya kommunal-författningen?
Jag hemsäller till R. o. Ad:ns bedömande, i hvilken
belägenhet K:s Beflude i det sednare fallet skall komma, då han
blefve en vägledande, men aldeles icke en beslutande myndighet.
Då Gr. af Ugglas’ motion före remissen till Utsk. här behandlades,
så upstod fråga, huruvida motionärens mening vore,
att de redan existerande kommunal-myndigheterna skulle fortfara
jemte de af motionären föreslagna. Den som framställde
denna anmärkning var Frih. Baab, A. Chr., och jag beklagar att
han vid detta tillfälle icke är närv:de. På denna anmärkning
svarade Gr. af Ugglas, likasom i förbigående, alt han ansåg det
de gamla och nya kommunal-myndigheternas verkningskrets' lätteligen
skulle kunna sammanjemkas, hvarföre han icke föreslagit
de gamlas afskaffande, utan hemställt, att den nya myndigheten
skulle stå såsom ett permanent Kommunal-Utsk. bredvid Landshöfdingen.
Jag hemställer ånyo till Ståndets bepröfvande, huruvida
det skulle leda till enkelhet i kommunal-ärenders behandling
att bredvid Landshöfdingen sätta ett permanent Utsk., deri
den förra väl hade rättighet att deltaga i förhandlingarne, men
aldeles icke i besluten! I hvilken ställning skulle Landshöfdingen
komma, å ena sidan, till K. M., från hvilken han är en delegation,
och hvars syften med länsstyrelsen han således eger att
bevaka, samt, å andra sidan, lill den föreslagna myndigheten,
af hvilken han visserligen icke är en delegation, men likväl en
rådgifvande ledamot. Jag för min del anser hans ställning blifva
så falsk, att den omöjligen kan fördragas. Denna anmärkn.
gjordes äfven vid motionens remitterande af Hr Adelborg och jag
hänvisar i detta fall lill hans yttrande,
Jag kommer nu till Hr Tersmedens förslag, som har en
motsatt egenskap till Gr. af Ugglas’, nemi. att vara mycket kort,
men i sak är det ganska innehållsrikt, kanske öfver höfvan.
Detta förslag är nyttigt i vissa hänseenden, såsom t. ex. i polistillsynens
updragande åt socknenämnden, men i andra hänseenden
anser jag det vara af betänklig beskaffenhet, nemi. för så
vidt det rörer rena rättsförhållanden, såsom arfs- och förmyndare-angelägenheter.
I detta hänseende äro, enligt min åsigt,
begreppen icke så utbildade, att man utan våda kunde lösrycka
dessa angelägenheter från domaremakten och öfverlåta dem åt
kommunala myndigheter. Kronoupbörden skulle också, enligt
Hr Tersmedens förslag, af kommunal-mvndighet indrifvas. Jag
hemställer till den värde motionären, huruvida han tror, att någon
skulle vilja åtaga sig denna ansvarsfulla befattning och tillika
med de öfriga ledamöterna af kommunal-styrelsen stå i so
-
382
Den 21 Juli.
lidarisk ansvarighet för de upburna medlen. På grund af hvad
jag nu anfört, anser jag att Hr Tersmedens förslag, ehuru välmenande,
likväl är i hög grad opraktiskt.
Jag öfvergår nu lill Hr Stolpes förslag. Ehuru detsamma
har sina förtjenster, tror jag likväl att, i hvad det hänsyftar på
likhet med medeltidens kommunal-institutioner, motionärens jemförelse
i väsendtlig mån haltar. Ty det lärer utan svårighet
inses, att dessa institutioner kunde vara förträffliga under en tid,
då rättsförhållandena voro så enkla och så litet utbildade, men
icke passa för vår lid, som företer ett helt annat utseende i
detta fall. Att, på sätt Hr Stolpe föreslagit, organisera ett Landsting,
der Landshöfdingen och hela hans underlydande tjenstepersonal
väl skulle fä deltaga i förhandlingarne men icke i besluten,
ehuru de mest maktpåliggande ärenden der skulle förekomma
till afgörande, torde vara högst olämpligt.
Jag kommer nu slutligen till ett af en ledamot inom Hederv.
BondeSl:t afgifvet förslag, hvilket är ganska digert och i många
hänseenden betydelsefullt, om man så vill. Det är möjligt att
från den ståndpunkt motionären intager, han kan se landets
angelägenheter från en annan synpunkt än jag och många med
mig, men i ett visst hänseende är hans upfattning, som mig
synes, i högsta måtto skef, nemi. då han vill låta kommunalmyndigheterna
ingripa i rena rättsförhållanden. Jag behöfver
i detta afseende endast åberopa några punkter i hans lagförslag
för att .ådagalägga dess olämplighet. Han har t. ex., bland annat,
föreslagit, att om en hemmansegare nedhugger sin skog,
så skulle han derför först förmanas inför det s. k. Förv:sUlsk:t
och, om detta icke hjelpte, anmälas hos vederbörlig domstol för
att ställas under förmyndare. En annan bestämmelse i förslaget
innehåller, att om en person under ett missvextår har mera
spannmål, än han behöfver, men vägrar att föryttra den eller
endast gör det mot oskäliga priser, skulle Utsk. kunna ålägga
honom spannmålens försäljning efter i orten gångbara priser.
Behöfver jag väl anföra flera än dessa exempel; för att bevisa
förslagets oantaglighet?
Man har påstått, det Utsk. bordt fatta sitt beslut i den syftning
Frih. Alströmers reservation utvisar. Jag för min del hyser
den öfvertygelse, att Utsk. icke haft skäl att vidtaga en sådan,
lindrigast sagdt, gagnlös åtgärd, åtminstone för det närv:de,
då åsiglerna om det rätta sättet för de ifrågaställde kommunalnämndernas
organisation äro sins emellan så skiljaktiga, att
K. M. af desamma icke kunde hafva någon ledning för utarbetandet
af ett generelt förslag, som egde hopp att blifva af R.
St. antaget. Jag yrkar derföre bifall till det slut, hvari Utsk.
stannat.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den siste värde talaren har
apdragit en, såsom mig synes, ganska träffande karakteristik öfver
de förslag, som i afseende på kommunal-nämnders bildande
blifvit afgifna. Jag tror att hufvudsumman deraf är, att föslagen
Den 21 Juli.
383
vål äro välmenande, men röja brist på praktisk erfarenhet. Jag
tror mig kunna säga detsamma om det förslag, som blifvit på
Utsk:s-afdelningen upgjordt och af en reservant uptaget. För
min del anser jag, att Utsk. förfarit ganska rätt, då det afstyrkt
R. St. att, med anledn. af motionerna i detta ämne, vidtaga någon
åtgärd.
En af reservanterna, Frih. Alströmer, har framlagt ett annat
förslag, nemi. att R. St. skulle hos K. M. i underd. anhålla,
det K. M. behagade låta utarbeta och inför Rikets näst sammanträdande
Ständer framlägga ett förslag till lag uti ifråg:de hänseende.
Jag erkänner, att detta förslag eger den förtjensten,
att man pä detta sätt kan ega förhoppning att emotse något
praktiskt, något utförbart, men jag' anser mig likväl böra nämna,
det jag icke hoppas, att dessa Läns-nämnder eller Härads-nämnder
skola medföra alla de fördelar, som åtskilliga föreg:de talare
förespeglat oss. Jag tror nemi. att kommunal-andan inom vårt
land ännu är allt för litet utbildad, samt att således folket ännu
icke är moget att emottaga dessa institutioner. En hvar torde
nogsamt känna, hvilken svårighet man i allmänhet har att finna
personer, hvilka äro villiga att åtaga sig kommunala bestyr och
en af de förnämsta orsakerna dertill är utan tvifvel den, att
dermed icke är förenad förvaltningen af några allmänna medel.
Den Fransyska nationen, hvilken allt sedan revolutionstiden haft
sitt kommunal-väsende ordnadt, har inrättat detta kommunalväsende
på ett, enligt min öfvetygelse, ganska tillfredsställande
sätt. Vi veta, att för hvarje kommun finnes ett municipal-råd,
för hvarje arrondissement ett arrondissement-råd — arrondissemen
terna svara mot våra Härader — och för hvarje departement
ett departements-råd eller s. k. Conseil général. Hvarföre äro
dessa platser så eftersökta? Svaret härå finnes, då man tager i
betraktande den omständighet, att, då Statens budget upgöres,
bestämmas tillika de summor, kvilka skola af hvart och ett departement
utgöras, samt att det sedermera åligger general-konseljerna
att fördela dessa summor på departementernas arrondissemenler
och arrondissements-råden att fördela de på hvarje
arrondissement sig belöpande summor å de särskildta kommunerna.
Detta är ett åliggande, som i allmänhet fordrar ett ganska
stort medborgerligt förtroende och derföre äro dessa platser
särdeles eftersökta. Dertill kommer att i Frankrike finnes en
beskattning benämnd centimes addilionels, d. v. s. att för hvarje
franc, som man skattar till Staten, bestämmas vissa centimer,
som man skattar till kommunen. Det är de under denna benämning
sammanbringade summor, hvarmed de kommunala
myndigheterna i Frankrike hafva att röra sig. Då man således
har medel att disponera, har man äfven förmåga att utföra för
kommunerna nyttiga företag, hvilka eljest stanna inom de fromma
önskningarnes område. Detta är orsaken, hvarföre kommunal-väsendet
i Frankrike blifvit med nit och värma omfattadt,
Jag betviflar att man, utan att ställa några medel till Läns
-
384
Den 21 luli.
nämndernas förfogande, kan upnå det åsyftade ändamålet att
återupväcka vårt samhälles aftynande kommunal-lif.
Frih. von Krtemer har redan ådagalagt, att Hushålls-sällskaperna
i många hänseenden upfylla de åligganden, hvilka man
vill updraga åt Läns-nämnderna, så att behofvet af de sednares
inrättande ej är ovilkorligen trängande. Då emedlertid så många
talare tillstyrkt bifall till Frill. Alströmers förslag, vill jag icke
envist motsätta mig detsamma, öfvertygad, att om denna fråga
skall vinna en praktisk lösning, så skall det ske på det sätt,
nämnde värde ledamot föreslagit. Men jag ber att ännu en
gång få förklara, det jag icke hyser några särdeles stora förhopningar
i detta hänseende.
FIr Tersmeden, Nils: En värd talare har ganska strängt
angripit oss, såsom nation, och vår historia, då lian sagt, att vi
oförtrutet arbetat uppå att förstöra våra nationella institutioner.
Jag har icke läst denne talares i ämnet afgifna motion, men, enl.
Utsk:s redogörelse för densamma, säger han deri, att man velat
utrota nationens kommunala lif genom centralisation och byråkrati
m. m. d. Jag ser således tydligt, hvarthän han syftar.
Flan vill nemi. i den Svenska nationen ingjuta en anda, som
han tror icke finnes hos densamme. Han tror, att detta skall
kunna ske genom att skapa, eller, eill. hans uttryck, återuplifva
former, hvari en sann komraunal-anda kan röra sig. Jag vill
visst icke bestrida kommunal-väsendets nytta, men det bör upstå,
för att så säga, af sig sjelf och icke påtvingas nationen.
Jag tror att andan skall finnas före formerna, ty en lefvande
anda finner nog en behörig form för sin verksamhet, då deremot
en bestående form utan inneboende anda blifver ett skal
utan kärna. Jag tror derföre det vara att förfara bakvändt, då
man först skapar formen och sedan söker att deri inblåsa andan,
hvilket ofta, till följd af sakens egen natur, misslyckas.
Man kan väl ej påstå, det ingen kommuual-anda hos oss
finnes, men man kan icke heller annat än medgifva, det denna
anda icke eger någon serdeles stor lifskraft. Till bevis härpå
behöfver jag blott åberopa det sätt, hvaruppå socknenämnderna
i allmänhet upfylla sitt kall och får särskildt påminna den värde
motionären om en församling, der man under åratal stridde om
hvem man skulle få till ordförande i sockennämnden. Den som
en gång blifvit dertill vald, klagade hos K:s Beflnde och derefter,
om jag ej missminnes, jemväl bos K. M. Så stor var svårigheten
att fä en ordförande, eller ett uttryck för socknens kommunala
anda. Detta mätte väl vara ett slående bevis derupå, att
kommunal-andan är ganska klen, åtminstone i allmänhet.
De ifrågasatta kommunal-nämnderna kunna, enl. milt omdöme
icke uträtta något verkligt godt, så vida de icke hafva beskattningsrätt.
Den värde motionären har sagt, att sådant ej
vore ovilkorligen nödvändigt och att derom icke heller fråga blifvit
väckt. Häruti har han misstagit sig, ty FIr Stolpe har uttryckligen
-
Den 21 Juli.
385
tryckligen föreslagit, att beskattningsrätt skulle tillerkännas dessa
nämnder. Om våra fastighetsegare skulle vilja öfverlemna åt
länsnämnderna rättigheten att beskatta kommunernas medlemmar
för kommunala behof, skulle sådant utan tvifvel medföra mycken
nytta, men jag tviflar högeligen, att de vilja ingå på ett dylikt
förslag.
Hr von Hartmansdorff har omfattat motionärernas åsigt och
har anfört, hurusom han, i egenskap af Landshöfding, råkat i
mycket bryderi derigenom att lian icke ägde någon laglig kommunal-myndighet
inom länet, med hvilken han kunde rådgöra
om inrättandet af en för länet nyttig anstalt. Jag medgifver
gerna denna svårighet, men jag tror ej, att en församling, sådan
som den föreslagna länsnämnden, skulle, till följd af dess
valsätt, vara särdeles lämplig att afhjelpa denna brist. Det torde
nemi. merändels blifva ganska svårt att finna lämpliga personer,
som vilja åtaga sig den besvärliga och lönlösa befattningen
att vara ledamot i en sådan nämnd. Den skulle då ofta
komma att bestå af mindre lämpliga men tilltagsna personer,
hvilka sjelfmant erbjudit sig och hvilka ofta torde blifva ganska
besvärliga för landshöfdingen, till följd af det inflytande de utöfva
på allmogen.
Ibland de motioner i detta ämne, hvilka utgjort föremål för
Utsk:s handläggning, är en, på sätt Hr Flach redan omförmält,
af särdeles vådlig art. I denna motion föreslås nemi., bland annat,
att allmänna upbörden skulle öfverlåtas åt socknenämnderna
under behörigt ansvar och fastställd kontroll. Detta vore, enl.
min åsigt, att sätta en af landets vigtigasle angelägenheter på
spel, ty den omnämnde kontrollen blefve, så vidt jag förstår,
ganska svär att på ett tillfyllestgörande sätt åstadkomma. Samme
motionär vill tillägga socknenämnderna en vidsträckt polistillsyn
öfver en mängd ekonomiska mål, såsom vägunderhåll m. m.
Allmogen, till hvilken klass de flesta ledamöterna i socknenämnderna
höra, skulle således på samma gång vara skyldig att underhålla
vägarne och utöfva upsigt deröfver. 1 sådant fall tror
jag, att det skulle kunna hända, att om Jan Persson har ett dåligt
vägstycke och hans goda vän och granne Per Jansson sitter
i sockneuämnden och har sig updraget att hålla tillsyn öfver vägarnes
skick, Per Jansson låter öfvertala sig af Jan Persson att
se genom fingrarne med dennes vägstycke, emot det att den sednare
ett annat år, då han skall utöfva samma tillsyn, lofvar att
blifva lika medgörlig.
Jag kan icke förena mig med de herrar, hvilka anse att R.
St. böra antaga det förslag, Frih. Alströmers reservation innehåller.
Detta förslag är visserligen oskyldigt, men jag anser det
icke vara rätt att besvära Regeringen med utarbetandet af en
mängd förslag, hvars slutliga antagande af R. St. är ganska problematiskt.
Man klagar ju tidt och ofta deröfver, att Konungens
rådgifvare ej hafva tid att sysselsätta sig med hvad de borde
göra, och vid sådant förhållande är det väl icke lämpligt att yt9
H. 25
386
Den 21 Juli.
terligare updraga deni arbeten, hvilka icke äro af något trängande
behof påkallade. Hysande denna åsigt, anser jag, att vi
ej böra i otid skapa kommunala former, hvilka, då ett fullt utveckladt
kommunal-lif ännu saknas, endast blifva skeletter utan
kött och blod, utan fast heldre låta den redan befintliga, ehuru
ringa, kommunalandan tillväxa i de former, sorn finnas, hvilka,
enligt sakernas naturliga gång, skola bortfalla, då de befinnas
vara för tränga, och lemna rum åt andra mera ändamålsenliga.
Jag anser således, alt Utsk:s hemställan bör af R. o. Ad.
godkännas.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Kort bar Hr Flach varit
i sin recension öfver min motion, kort och sakrik har han funnit
motionen, hvilket lian väl funnit lofvärdt, men derjemte dessa
saker ganska betänkliga: Kort vill jag nu äfven vara i besvarandet
af hans anmärkningar.
Att jag inskränkt mig lill att endast upgifva grunderna för
ett kommunal-väsende, har, såsom jag redan i mitt förra yttrande
nämnt, skett med afsigt. Jag har nemi. velat ål Ulsk. öfverlemna
mödan och äran af att utarbeta ett fullständigt förslag i
ämnet, ifall de af mig upställda grunderna godkänts.
Hr Flach har först och främst klandrat, att jag föreslagit,
det vården om omyndigas arf skulle updragas åt sockne-nämnderna,
och lian har sagt, att detta skulle vara ett ingrepp i det
rent juridiska, som tillhör domaremakten. Jag får göra den
värde talaren upmärksam deruppå att förslaget härom endast alternatift
är af mig framstäldt, nemi. ifall en ändring i de lagstadganden,
som handla om förmyndareskaper, skulle kunna tillvägabringas:
vi veta dessutom att något likartadt blifvit med
mycken framgång i ett län under ledning af dess styrelse försökt
och befunnits ganska välgörande.
Vidare har Hr Flach klandrat, att jag velat lemna allmänna
upbörden i sockne-nämndens händer. Han har ansett detta förslag
välment, men olämpligt och opraktiskt. Min mening har
icke varit, att sockne-nämnden in corpore skulle utföra detta bestyr;
det kunde ske genom dertill utsedda ombud, och sålunda,
åtminstone hvad de personella skatterna vidkommer, bringas lill
verkställighet. I sådant fall anser jag icke förslaget innebära något
overkställbar^ och hvad den solidariska ansvarigheten beträffar,
för hvilken Hr Flach tyckes hysa så mycken fruktan,
har man sett, att densamma blifvit utan olägenhet tagen i anspråk
såsom t. ex vid undsättningsmedlens ingående efter 1845
års missväxt, hvarvid Kronan föga eller intet förlorat. För öfrigt
håller jag visst icke på detaljerna i milt förslag; det var ej
annat än ett frö, utkastadt att i framtiden möjligen kunna bära
frukt.
Hr von Troil har framställt en ganska intressant teckning
öfver kommunal-väsendet i Frankrike, dess municipal-råd, centimes
additionelles o. s. v. Han har likväl härvid egentligen
vidrört den financiella sidan af saken, och det är ock denna,
Ben 21 Juli.
hvilken, om jag ej bedrager mig, visar sig mest framstående i
Frankrikes komnninalförfattning. Man vet föröfrigt att Frankrike
af ålder varit det land, der man lyckats genomföra centralisationen
till dess yttersta konseqvens, och städse arbetat på dennas
seger med förstörandet af de ursprungliga Germanniska institutionerna.
Man ser i landets nyare och nyaste historia hvilka
frukter detta förfarande burit; hvaremot i England, der de Germanniska
institutionerna ej blifvit förqväfda, utan fått fritt utveckla
sig, de nu bära den härliga blomma, som under namn af public
syirit sprider en ännu ouphunnen glans öfver det land, som
vetat troget vårda och omhulda dessa institutioner.
Hr Tersmeden har synnerligen fästat sig vid mitt uttryck,
alt man här i landet i 170 år arbeta! på de kommunala institutionernas
förstörande; ban har trott sig finna förklaringen af detta
uttryck uti det af mig i motionen omnämnda byråkratismens inflytande,
och han har häruti fullkomligt rätt. Det är ifrån enväldets
införande, det är ifrån 1680 — der bar man de 170
eller rättare de 174 åren — som förenämnde inflytande och förstöringsarbete
egentligen daterar sig. Jag vidkännes detta uttryck,
och tror icke att detsammas sanningsenlighet kan med
fog bestridas.
Samme värde ledamot har klandrat, att man vill ingjuta
anda i former, som icke finnas. Detta inkast har jag redan förut
besvarat, och vill nu endast ytterligare fästa Hr Tersmedens
upmärksamhet derå, att dessa former verkligen finnas, hvilket är
ådagalagdl i den reservation Frih. Alströmer afgifvit samt äfven
af en annan auktoritet, Professor Carlsson, som icke lärer vara
okunnig om dessa förhållanden. Hr Tersmeden säger, att institutionerna
böra göra sig sjelfva. Derpå svarar jag, att de verkligen
gjort sig sjelfva, och det redan af ålder, ehuru man sedermera
sökt omgöra dem: de böra och kunna nu återuplifvas.
Samme talare har, i likhet med Utsk., vidlyftigt ordat om
bristen på nit hos sockue-nämndernas ledamöter. Jag skulle tro,
och har äfven framdragit exempel derupå, att då vigtigare frågor
äro å bane, så finnes äfven detta nit, och detta i icke ringa
grad. Han har ytterligare erinrat, det mitt yttrande, att man
ej föreslagit, det beskattningsrätt skulle tillerkännas kommunalnämnderna,
innefattade ett misstag, enär Hr Stolpe framställt ett
sådant förslag. Jag får tacka honom för denna upplysning, men
derigenom öfverändakaslas icke min ena sats, nemi. att kommunalnämnder,
äfven utan en sådan beskattningsrätt, skulle medföra
en icke ringa nytta, likalitet som den andra, att en dylik rätt
efter all sannolikhet villigt skulle af församlingarne åt länsombuden
updragas.
Såsom ett ytterligare fel i mitt förslag har blifvit anmärkt,
att jag velat updraga åt socknenämnden en vidsträcktare polistillsyn,
än den nu äger, och man har gjort sig lustig deröfver,
att t. ex. Jan Persson skulle tillse, huru Per Jansson underhåller
sitt vägstycke och tvertom, hvaraf följden förmodades blifva,
25*
385
Den 21 Juli.
att de båda skulle öfverse med hvarandra i berörde hänseende.
Jag tror icke, att förhållandet skulle blifva sådant. Jag tror tvcrtom,
att när en församling sjelf finge tillse, att dess angelägenheter
ej vanvårdades, så blefve tillsynen strängare och allvarligare,
och om Jan Persson tager skada till sin häst eller sitt åkdon
på Per Janssons vägstycke, lärer den förre icke underlåta
att sådant icke blott lagligen beifra, utan ock för framtiden söka
förekomma.
Samme talare har sagt, att Frih. Alströmers förslag väl vore
oskyldigt, men overkställbar! och förorsakande Regeringen onödigt
besvär. Jag hade föreställt mig, att den värde talaren icke
funnit Frih:s förslag så oskyldigt, utan snarare vådligt, enär detsamma
åsyftar att befrämja en för hela landet i högsta grad vigtig
reform. För min del anser jag Frih. Alströmers förslag såsom
det enda sättet att komma till ett resultat i denna vigtiga
fråga.
Man bar, såsom ett slående bevis på kommunal-andans låga
ståndpunkt i landet, åberopat, huruledes en person, som af sina
församlingsboer blifvit vald till ordf:de i en sockennämnd, klagat
öfver valet och fullföljt denna klagan hos K. M. Det hade ej
varit ur vägen om den värde ledamot, som funnit lämpligt framdraga
detta exempel, dessförinnan tagit kännedom om verkliga
förhållandet, hvilket ganska lätt kunnat låta sig göra, såväl hos
den K:s Befh:de, som behandlat målet, som i det Depart., hvarest
frågan till K. M:s afgörande bereddes, då han skulle hafva
inhemtat, alt en genom läkarebetyg behörigen styrkt, fortfarande
ögonsjukdom utgjort skälet till ifrägavande persons vägran att
emottaga det ordförandeskap, hvilket en sockenstämmo-majoritet
envisades alt vilja påtvinga honom, i trots af bestämda lagbud;
hvarföre ock detta obefogade anspråk underkändes i den högre
och högsta instansen.
Slutligen kan jag icke underlåta att uttrycka min förvåning
deröfver, att ingen af de ledamöter, som yttrat sig emot förslaget,
icke ens den talare, som ifrigasl bestridt detsamma, vägat
ett försök att vederlägga de af mig uplästa skriftliga yttranden.
Hr von H ar tmansdorff: I hänseende till de ifrågasatta
nämndernas gagnelighet torde man böra gifva akt på den nytta,
som de s. k. Förmanskapen i Norrige åstadkommit, ej mindre
på landet än i städerna. En hvar, som egnat någon upmärksamhet
åt hvad i brödrariket sig tilldrager, vet äfven, huru betydande
dessa myndigheter blifvit och hvad de hafva åstadkommit.
För dylika inrättningar har hittills här i landet varit ett
hinder, för hvilket jag ansett föga kunna genom dem uträttas,
nemi. saknad af medel att använda. Men om R. St:r godkänna
det förslag, Serskildta Utsk. afgifvit, ang:de begagnandet af de
summor, som beskattningen ä bränvins-tillverkningen kommer
att inbringa, så skall en del deraf ställas till länens förfogande
för allmänt nyttiga ändamåls befrämjande. Enär ingen gemensam
kommunal-myndighet i länen finnes, så har man föreslagit,
Den 51 Juli*
S89
att hushållnings-sällskapen skulle förvalta dessa medel, eller, om
sådana icke finnas, pröfnings-komitéerna. Blefve nu länsnämnder
inrättade, så vore ingenting naturligare, än att de finge
medlen om händer, för att lill länens bästa användas.
Hr von Troil liar omförmält, huruledes de kommunala myndigheterna
i Frankrike åtnjuta ett ganska stort anseende, derföre
att kommunal-afgifterna, eller de s. k. centimes addilionelles, af
dem bestämmas och förvaltas. Detta är ganska riktigt, men hvarföre
vill man då icke hos oss införa en myndighet, som till en
del skulle hafva samma befattning? Jag hoppas, att det skall
komma en tid, då Kronoskatterna blifva så riktigt bestämda och
fördelade, att man kan lägga dem till grund för de afgifter, som
menigheterna behöfva utgöra för sina egna angelägenhetersskötande.
Att här inlåta sig i tvister om de serskildta föremålen för
länsnämndernas verksamhet, anser jag vara för tidigt och ändamålslöst,
enär reservanterna icke gjort det, utan blott begärt,
att en underd. skrifvelse skulle inlemnas till Konungen med anhållan
om förslag i ämnet. Afgifves ett sådant efter vederbörandes
hörande, så kan man hoppas, att intet olämpligt bestyr
ät dessa länsnämnder updrages. Mig synes följaktligen, att hvad
man i flera hänseenden anfört mot länsnämnderna talar för dem.
Jag hoppas derföre, att 11. o. Ad. bifaller Frih. Alströmers förslag.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm., att under densamma blifvit yrkadt dels bifall till
Ctsk:s Betänk., dels bifall till det i Frih. Alströmers vid Betänk,
fogade reservation framstäldta förslag; hvarefter propostr å dessa
yrkanden blefvo framställde och besvarade med blandade Ja och
Nej; och sedermera Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om
R. o. Ad. behagade bifalla förevar:de Betänk, samt, efter denna
proposrs besvarande med starka Ja jemte många Nej, förklarade
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh., begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voterispropos.
:
Den, som bifaller Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o
110, i anledn. af väckte motioner om inrättande af kommunalnämnder,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås nämnde Betänk, och anser R. o. Ad. R. Sl:r
böra lill K. M. ingå med en sådan underd. anhållan, som i Frih.
Alströmers vid Betänk, fogade reservation förordas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
Nej — 24.
3!I0
Den 21 J ali.
Föredrogs ånyo Serskildta Utsk:s d. 15:de och 19:de dennes
på bordet lagda Mern. N:o 12, i anledn. af återremiss af
Utsk:s Betänk. N:o 9, om inställande af bränvins-tillverkning
under innevande års höstmånader och om tillåtande, i dess ställe,
af tillverkning under någon tid af nästkommande år.
Frill, von Kr eerner, Bob. Fredr.: Då detta ärende i Serskildta
Utsk. behandlades, var jag af tjensteåligganden hindrad att
der lillstädesvara. Hade jag varit närvande, skulle jag ingalunda
hafva biträdt de motiver, Utsk. anfört, ej heller det slut, hvartill
Utsk. kommit, emedan det står i rak strid med den åsigt,
som finnes uttryckt i Utsk:s Betänk. ang:de bränvinstillverkningen,
nemi. alt tillgången på bränvin bör förminskas samt varan
fördyras. Man bar åsyftat att skilja bränvins-lillverkningen från
jordbruket, sedan, med undantag af en svag minoritet, sorn ännu
prisade drankens förträfflighet såsom fodringsämne, majoriteten
sä väl inom länens hushållssällskaper, som å de allmänna Svenska
landtbruksmötena förklarat, att denna näring, ehuru i och
för sig sjelf lönande, ingalunda var en nyttig binäring till jordbruket,
utan tvertom skadlig och förderflig. Nu deremot yttrar
Utsk. den farhåga, att det skall blifva brist på bränvin år 1855.
Det vore väl, om så blefve fallet, ty då skulle bränvinet blifva
dyrt och superiet förminskas, men jag tror, att Utsk:s beräkning
hvilar på ett misstag, ty, efter all anledning, finnes här ganska
betydliga qvantileter bränvin redan tillverkade. Detta torde bevisas
deraf, att, ehuru K. M. påbudit, att bränvin skulle få tillverkas
i höst endast under 13 dagar, samt någon bränvinsbränning
ej heller kommer att ega rum i April månad nästkommande
år, till följd af 3:ne Stånds beslut, det näringen endast finge bedrifvas
under 2:ne månader ä hösten, så noteras likväl bränvinet
icke högre än till 1 R:dr 17 sk. kannan och synes snarare hysa
benägenhet att falla än att stiga. Det måste således, på sätt jag
nyss nämnde, antingen finnas betydliga förråder af bränvin uplanda
— och jag hörde nyligen af en trovärdig person, att öfver
2 milhr kannor bränvin äro magasinerade här i Stockholm, samt
att ytterligare 1 million är pä väg hit upp — eller ock göres
det stora ansträngningar i landet för att rätt begagna de i höst
för tillverkningen medgifna 13 dagarne.
Jag finner således icke något skäl vara för handen, att bifalla
Utsk:s förslag, och hvad beträffar farhågan att spanmålen
skall oskäligen sjunka i pris, så vida bränvinsbränning ej tillätes
någon tid under nästinstundande vinter, så torde denna farhåga
vara alldeles ogrundad, enär det är all anledning att förmoda,
att spanmålspriserna, til! följd af de politiska förvecklingarne,
komma att sliga. Vidkommande åter potatisen, så kommer den
att användas dels till bränvinsbränningen i höst och dels till
ladugårdarnes behof, hvilka ganska väl behöfva della surrogat för
dranken.
För öfrigt skulle det upsla en ganska stor svårighet, om
bränvinstillverkuing skulle få ega rum i vinter. Denna svålig
-
Den 21 Juli.
391
het består deruti, att man icke kan få tillräckligt antal kontrollörer
för de stora brännerierna. När man ser de stora tillrustningarne
att i höst å ångbrännerier tillverka bränvin, så har man
all anledning att förmoda, det en å vintern medgifven bränningstid
skulle af de stora bränneri-egarne med serdeles begärlighet
omfattas. Vid sådant förhållande blefve det för vederbörande
ganska svårt att anskaffa tjenliga kontrollörer för alla dessa
ångbrännerier. Den instruktion, som skall gälla för dessa personer,
är ännu icke upgjord och man behöfver dessutom ganska
väl någon tid för att, såsom man säger, sätta sig in i den nya
författnm, innan den skall tillämpas. Jag tillstyrker, på grund
af hvad jag nu haft äran anföra, det R. o. Ad. måtte afslå ifrågavande
Betänk.
Hr Adelborg, Anders Otto: Del Serskildta Ulsk., som
vid så många tillfällen fått upbära tillvitelser i flera afseenden,
ehuru det, enl. min öfvertygelse, sökt att göra det bästa det förmått,
har otvifvelaktigt äfven vid detta tillfälle velat verka något
godt, i det att det med känsla af rättvisa för båda sidor sökt bereda
bränvinsbrännarne en ersättning för den förlust de komma
alt vidkännas genom den minskade bränningstiden i höst. Hedan
då fråga var att hos K. M. anhålla om utfärdandet af det
förbud emot bränvinsbrånning i höst, som sedermera äfven af
K. M. utfärdades, ehuru ej utsträckt till hela brännings-tiden,
ansåg Utsk., att bränvinsbrännarne borde få en motsvarande bränningstid
på våren. Om man ser saken från en rent juridisk*
synpunkt, utan inblandning af känslosamma bevekelsegrunder,
tror jcg, att man måste medgifva, att det svåraste som kan hända
en näringsidkare är, att den tid, hvarunder han har laglig rätt
att utöfva näringen, utan giltig anledn. indrages. Ty man kan
icke kalla det för en giltig anledn., att en ny lag, som ännu
icke trädt i verkställighet, hotar att framtvinga en öfver-produktion
af en skadlig vara! Om jag äfven erkänner, att den omåttliga
bränvius-produktiouen och konsumtionen länder landet till
mycken skada, så tror jag likväl, att denna skada är vida underlägsen
den skada, som upkommer genom ett dylikt uphäfvande af
en redan medgifven rättighet och den osäkerhet i handel och
näringar, som genom dylikt prrejudikat blifver en naturlig följd.
Då vår nu gällande bevillms-förordn. räcker till d. l:sta Jan.
1855, så mäste man antaga, att alla de, som drifva serskildta
yrken, hafva tagit i beräkning den skatt till Staten, som är dessa
yrken ålagd, och aldraminst väntat sig, att de skola beröfvas rättigheten
att bedrifva ett visst yrke, derföre att skatten derå under
den kommande bevilln:s-perioden blifvit förhöjd.
Hysande denna öfvertygelse får jag öppet tillkännagifva, att
jag icke kan dagtinga med mitt samvete och instämma i deras
åsigt, som vilja beröfva bränvinsbrännarne all ersättning för den
förlust, som genom bränningstidens indragande i höst dem drabbar.
Om äfven en ännu större syndaflod af bränvin, än den
man nu väntar, skulle öfversvämma landet, tror jag det vara
392
I) e ii 21 Juli.
bättre, att landel deri dränkes, än att billighetens och rättvisans
fordringar helt och hållet fördränkas uti den meningsflod, som nu
tyckes vilja hejdlöst frambrusa. Jag tror derföre, att Utsk. rätteligen
förfarit, då Utsk. sökt att i någon mån bereda landtbru
karne
ersättning för hvad de komma att förlora genom bränvins
bränningens
inställande i höst. En sak är att vilja utrota det
öfverdrifna bruket af bränvin och derigenom lyfta nationen till
en hösre ståndpunkt i så väl intellektuelt som materielt hänseende,
men en annan sak är att icke för detta ändamåls snara
vinnande begagna olagliga eller åtminstone obilliga medel, ty
rättvisans upprätthållande är väl för samhället af större vigt än
allt annat.
Jag anser således, att den ringa gärd af upmärksamhet, som
Utsk. lemnat landtbrukarne. icke kan anses vara för mycken, samt
att R. o. Ad. derföre bör bifalla detta Betänk.
Gr. Mörner, Axel: Serskilda Utsk. hade i sitt Betänk.
JM 9 tillstyrkt R. St:r att hos K. M. i underd:het anhålla, att
all bränvinstillverkning under instundande höst måtte inställas
samt att, i st. f. den sålunda inställda bränvinstillverkningen, sådan
tillverkning mätte varda medgifven under någon lid af nästkommande
år, dä bränvinstillverkning eljest vore förbjuden. Detta
Betänk, blef af R. o. Ad. återremitterad!, af Preste- och BorgareSl:n
bifallet samt af BondeSlåndet med ogillande lagdt till handlingarne.
Således saknade Utsk., enär 2 Ständ bifallit Betänk.,
icke skäl att i princip vidblifva sitt en gång afgifna yttrande.
Detta har äfven skett i förevande Betänk., deri Utsk. tilistvrker
R. St:r ”att i underd. skrifvelse till K.. M. anmäla, att, derest
K. M. skulle finna lämpligt och nyttigt tillåta bränvinstillverkning
en månad under första qvartalet af nästa år, R. St:r medgifva,
att sådan tillåtelse må meddelas under de vilkor, som innehållas
i den förordn. om bränvinstillverkning, hvilken varder utfärdad
på grund af R. St:rs beslut vid innevar:de Riksdag.” Således
kan jag icke finna, att Utsk. på något sätt afvikit frän den princip,
som Utsk. förut uttalat. *
Jag tror äfven, att Utsk. haft ännu större skäl till sin nu
gjorda hemställan än till den förra. Den af K. M. utfärdade
Nåd. Förordn., hvarigenom bränvinstillverkningen under instundande
höst inskränktes till blott 13 dagar, utkom så sent, att i
de fleste landsorter vårsådden redan var fullbordad. Landtmannen
beräknade naturligtvis att fä använda årets gröda på det
sätt, som förut varit öfligt, nemi. en hufvudsaklig del deraf till
bränvinsbränning, antingen för egen räkning eller till afsalu åt
andra. Detta lärer vara fallet i Skåne, en stor del af Westergötland,
en del af Östergötland och, efter hvad jag tror mig
veta, äfven Blekinge. Man har visserligen påstått, att allmogen
i Skåne icke skulle vara benägen att bränna bränvin under första
qvartalet af nästkommande år. Jag tror dock att de “ gerna
skulle vilja bränna bränvin äfven under denna tid, men med erläggande
af den gamla skatten derför. Åtminstone har jag hört
denna åsigt yttras af bönder, med hvilka jag härom samtalat.
Den 21 Juli.
3<J3
Att en mängd nya ångpannor blifvit beställda under loppet
af detta år, är ett faktum, men denna omständighet är väl icke
något skäl alt förhindra iandtmannen ifrån möjligheten att realisera
sin vårsådds-produktion. Jag har talat med landtman från Westergötland
och Nerike samt inhämtat, att allmogen derstädes i
allmänhet önskar att få bränna bränvin någon tid af nästa vinter,
äfven emot erläggande af den nya skatten. I fall denna
tillverkning ej blifver medgifven, kommer en stor del af allmogen
troligtvis att få ganska svårt alt betala kronoutskvlderna och
öfriga skatter. Vid betraktande af alla dessa omständigheter,
har jag funnit förslaget hafva billigheten för sig och derföre inom
Utsk. instämt med Hr von Hartmansdorff, som yrkat, att bränvinsbränning
måtte medgifvas under en tid af ti veckor i början
af nästa år, ehuru jag, för att icke splittra meningarne, vill inskränka
mig till att yrka bifall å Utsk:s förslag.
Ehuru jag fullkomligt delar den åsigt, att bränvinsbränning,
långt ifrån att vara en nyttig binäring till jordbruket, skadar
detsamma, tror jag likväl att man icke vid försöket att skilja
dessa näringar från hvarandra bör gå alltför brådstörtadt tillväga.
Den bränvinsbränning, som skulle medgifvas nästinstundande vinter,
bör icke betraktas såsom en binäring till jordbruket, utan
såsom ett nödvändigt sätt för Iandtmannen att realisera en del
produkter, hvilka eljest skulle blifva svåra att afyttra. Huru skola
dessa produkter i annat fall användas? Man säger, att potatisen
kan användas till kreaturens utfordring. B'Iå vara; men alla landtman
hafva icke en så stor ladugård, att kreaturens utfordring
medtager hela potatisförrådet, ty kreatur växa icke såsom gräs å
marken och en mängd landtmän hafva icke heller råd att hålla
sig stora ladugårdar. Får således icke Iandtmannen försälja sitt
öfverflödiga potatesförråd åt bränvinsbrännarne, torde han hafva
ganska svårt att slå sig ut öfver vintren.
Frih. von Kramer har påpekat svårigheten för vederbörande
att anskaffa tillräckligt antal kontrollörer. Denna svårighet torde
likväl icke vara oöfvervinnerlig, isynnerhet som, enl. all sannolikhet,
en stor del af den bränvinsbränning, som skulle få ega
rum nästa vinter, komme att bedrifvas med enkla redskap och
ej med ångaparater. Dessutom är den aflöning, som blifvit bestämd
för kontrollörerna, så rundlig, att jag icke tror, att någon
brist på sökande lill dessa platser skall upstå.
På grund af hvad jag nu haft äran i korhet anföra, anhåller
jag om bifall till Betänk.
>
Frih. af Ugglas, Curt Gust,: Den siste värde talaren har,
till stöd för den åsigt han här yttrat, åberopat åtskilliga ledamöters
af BondeSt. tanke i ämnet. Jag ber att få fästa såväl den
värde talarens som Ståndets upmärksamhet derå, att BondeSt. så
enhälligt afslagit Särskilda Utsk:s Betänk. N:o 9, att endast en
ledamot varit af en annan tanke. Detta torde mera än allt annat
ådagalägga, att BondeSt. icke har några sympatier för saken.
Detta är också helt naturligt, ty den lilla vinst, sorn nu genom
394
Den 21 Juli.
K. M:s tillstånd att bränvin får tillverkas under en lid af hösten
kommer alt tillskyndas iandtbrukarne, skulle i hufvudsaklig mån
tillintetgöras, derest bränvinsbränning medgåfves under loppet af
vintren. Jag tror nemi. icke att det blefve egarne af de små
pannorna, som komme att begagna sig af detta tillstånd, ty det
förefaller mig nära nog omöjligt, att de under så kort tid skulle
medhinna att omändra redskapen i öfverensstämmelse med den
nya författningen, så att de kunna utan förlust tillverka bränvin
emot erläggande af den höga skatten. Jag tror derföre, att det
endast blefve egarne af större ångbrännerier, som skulle begagna
sig af den medgifna tillåtelsen, och då dessa brännerier enl. all
sannolikhet komma aft bedrifvas i ganska stor skala, kommer
äfven naturligtvis qvantitelen af bränvin att ökas och priset derå
nedgå, hvarigenom den iilla vinst, som egarne af mindre brännerier
genom tillverkning å hösten'påräkna, kommer att lill en
icke obetydlig del förminskas. Det är hufvudsakligen detta skäl,
som föranleder mig att, i likhet med Frih. von Kraemer, yrka
afslag å Betänk.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Man har här beskyllt
Särskildta Utsk. för sjelfmotsägelse i sitt förfaringssätt. Om Utsk.
begått någon dylik: så är det icke i den riktning, Frih. von Kraemer
förmenat, utan i en alldeles motsatt, hvarom jag anhåller att
få omständligare yttra mig.
Jag har ansett Serskildta Utsk. hafva oriktigt förfarit, då det
tillstyrkt bränningslidens inskränkning lill 2 månader efter hvarje
års skörd, derföre att jag hyser den åsigt, alt så mycket bränvin,
som förtäres och med fördel kan afsättas, så mycket kommer
äfven att tillverkas. Det är följagtligen ett stort misstag att vilja
inskränka bränviustillverkningen inom så kort tid och ej låta
vederbörande hafva sin frihet att bedrifva näringen på sätt dem
fördelagtigast är. Om förhållandet fått fortfara hädanefter såsom
hittills, så hade drankfodring kunnat begagnas under alla 6 brännings-månaderna.
Nu deremot kan detta icke ske, och dranken
förspilles, emedan kor, som blifvit dermed fodrade, sina af, när
drank ej längre gifves dem. Man har hoppats att, genom inskränkning
i tid, åstadkomma inskränkning i tillverkning; men
sådant är fruktlöst, ty erfarenheten gifvet- oss vid handen,
alt mera bränvin än vanligt just nu finnes i riket, ehuru man
inskränkt bränningstiden. Således kommer man icke på denna
väg till målet, utan man aflägsnar sig derifrån till följd af obetänksam
välmening. Det fägnar mig, att denna obetänksamhet
blifvit lagd i dagen redan innan författningen träd! i verket,
hvadan jag hoppas, att man icke skall förnya misstaget vid nästa
Riksdag.
Men när man nu begått det och inskränkt bränvinstillverkningen
till 2:ne månader efter hvarje skörd, så vore det väl i
sin ordning, att Uls;k. tillstyrkte, det dessa 2 månader verkligen
finge tillgodonjutas. 1 sitt första Betänk, hemställde Utsk., som
ansåg, att bränvinsbränning ej borde medgifvas i höst, då skatten
Den 21 Juli
3<J5
ännu vöre låg, att man i stället mätte tillåta 2:ne månaders
bränningslid under vintren nästa år, då den förhöjda beskattningen
inträdt, på det att landtmannen ändock måtte få 2:ne
månaders bränvinstillverkning af 1854 års skörd. När Konungen
sedermera förklarat, att bränvinsbränning i höst ej skulle
fä ega rum under längre tid än 2:ue veckor, så hade det väl
varit i sin ordning, alt [Ilsk. lillstrykt, det bräjivinstillverkning
finge ega rum under ö veckor i början af nästa är, pä det att
landtmannen dock måtte kunna under 2:ne månader bränna bränvin
af 1854 års skörd. Detta har jag förordat inom Utsk. Men
dä det inskränkt sig till att blott föreslå cn månad, så synes mig
sjelfmotsägelsen ligga deri, att Utsk. tillstyrkt för kort tid, men
icke deri, att Utsk. föreslagit en månad i stället för alls ingen
ytterligare tid, såsom Frih. von Kramer påstått.
Vid detta tillfälle inträffar det besynnerliga förhållande, att
en mängd nykterhetsvänner, om hvilkas tillvaro man förut icke
ens drömt, upträda mot Betänk., samt att BondeSt:s ledamöter
varit så ifriga nykterhetsvänner, att, på sätt Frih. af Ugglas omförmält,
knappt en enda röst höjt sig för Utsk:s Betänk. Ehuru
stor älskare af nykterheten jag än är, och ehuru gerna jag ser,
alf denna goda sak vinner anhängare, tillåter jag mig dock mönstra
hennes nya vänner; och utbeder mig få inför Ståndet uppgifva,
hvarföre jag tror dem nu hafva i en hast blifvit så talrika. l:sla
slaget af dem torde vara sådana som hafva stor tillgång på bränvin
— och hvilka lära vara ganska många, enl. Frih von Kramers
upgift. De önska naturligtvis att få till möjligaste högsta
pris afsätta varan. För dem skulle det följaktligen falla sig ganska
olägligt, om bränvin finge tillverkas under 1855 års vinter, ty
med detsamma folie bränvinet i pris och deras vinst förminskades.
Det 2:dra slaget af nya nykterhetsvänner består, såsom jag
tror, af de små pannornas egare. När de få bränna nästan
skattefritt i höst, så är under de tillåtna 14 dagarne mycket penningar
att förtjena, hvilken förtjenst skulle gå förloYad, i fall
bränvinstillverkning finge ega rum under en månad nästa vinter
och således fällde varans pris. Det 3:dje slaget af de nya nyklerhetsvännerna
är förmodligen de stora nya bränneriernas anläggare.
Det förmäles nu frän alla håll, att rikets kopparslagare
äro så sysselsatta med bränvinsredskaps förfärdigande för bränvinstillverkning
i höst, att de, som dröjt med beställningen, icke
kunna få några sådana färdiggjorda i rättan lid. Jag har hört
berättas att i en bondby inom Christianstads län tillrusta hemmansegarne
icke mindre än 5 stora ångbrännerier. När sådant
förehalves äfven i åtskilliga andra landskap: så är det klart, att alla
dessa anläggare af nya brännerier skola förlora en del af den
påräknade vinsten, ifall näringen finge bedrifvas jemväl under
nästkommande vinter. Annu ett 4:de slag af nykterhetsvänner
torde finnas, nemi. de som äro högeligen förbittrade öfver
bränningstidens inskränkning i höst. Dä del inora Utsk. valfråga
om tillstyrkandet af 6 veckors bränningslid under vintren,
hörde jag en ledamot yttra, att man icke hurde medgifva någon
396
Den 21 Juli.
enda dag, ty då vederbörande ställt så illa till, att bränningsliden
blifvit alltför kort: borde de sjelfve få, bäst de gitte, draga sig
ur de stora svårigheter, som deraf skulle härröra, utan atlR.St:r
vore dertill behjelpliga. Således består det 4:de slaget nykterhetsvänner
utaf sådana, hvilka, i sin förbittring, önska, att det
måtte gå så illa som möjligt.
Jag har lika liten förkärlek för dessa nya nykterhetsvänner som
för sjelfva bränvinet. Näringen och den riktning hon fått, gillas
icke af mig. Men när hon olyckligtvis finnes, utan att kunna
genast afskaffas, måste hon väl ordnas efter billighet och icke
efter godtycke. Jag finner det således vara orätt att motsätta
sig en åtgärd, genom hvars uteblifvande en del bränvinsbrännare
skulle riktas på de öfrigas bekostnad och anser, lika med
Gr. Mörner, det vara billigt att landtmannen till bränvinsbränning
under nästa vinter får använda öfverskottet af delta årets skörd.
Jag befarar likväl, att nykterhetsvännerna på detta rum äro så
talrika, att de få öfvervigten och fruktar, att detta äfven blifver
händelsen i de öfriga Stånden. Jag lemnar allt detta derhän,
men tror rättvisan kräfva, att man ser saken icke allenast från
den vackra ytan, utan snarare från den sanna insidan. Jag kommer
således att med min röst understödja Utsk:s hemställan.
Frih. von Kraemer: Det är med anledn. af den siste värde
talarens yttrande som jag begärt ordet. Jag har i mitt första
anförande icke sagt, att Hr von Hartmansdorff i sin reservation
begått någon inkonseqvens, från hvilken jag tager honom fullkomligt
fri, enär han, vid behandlingen af det Betänk., hvarå
jäg hänsyftat, yrkat 6 månaders bränningstid, ehuru SerskildtaUtsk.,
1 strid mot hans mening, inskränkt tiden till 2 månader. Det
är således ganska konseqvent af Hr von Hartmansdorff att nu
yrka en iitskräckning af tiden för år 1855, så att bränningstiden
blefve månad i stället för 2. Men deremot är det inkonseqvent
af Serskildta Utsk:s majoritet, som genomdrifvit det första
Betänk, om bränvinstillverkningen, hvari föreslås, att bränningstiden
skulle inskränkas till endast 2:ne månader af året, att nu tillstyrka
en utsträckning af denna tid för är 1855.
Hvad äter beträffar Utsk:s Betänk. N:o 9, så var förhållandet
vid dess afgifvande helt olika. Då tillstyrkte Utsk., att de
2 bränningsmånaderna å hösten skulle indragas och ersättning
lemnäs under nästa års vinter; men sedan K. M. medgifvit bränningsbränning
i höst emot erläggande af den låga skatten samt
dertill kommer, att man redan nu ganska väl känner, att stora
tillrustningar öfverallt i landet göras för att rätt begagna den
medgifna liden, så förfaller det skäl, som föranledt Utsk. att afgifva
ofvannämnde Betänk. Jag kan icke inse något skäl hvarföre
man nu skulle antaga Ulsk:s tillstyrkande, enär priset å
bränvin icke är öfverdrifvet högt utan snarare visar benägenhet
att falla, samt dertill kommer det skäl, jag förut anfört, nemi.
svårigheten att, i händelse det blefve en mängd stora brännerier
pä denna vårmånad, finna tillräckligt antal kontrollörer, som med
Den 21 Juli.
397
sakkännedom och nit förvaltade sitt ansvarsfulla kall. Jag yrkar
således fortfarande afslag å Betänk.
Gr. Mörner: Emot mitt förra yttrande, att det hufvudsakligen
skulle blifva de små pannorna, som komme att begagnas till
bränvinstillverkning under vintern, har blifvit anmärkt, att det tvertom
vore anledn. att förmoda, det egentligen stora brännerietskulle
komma att begagnas. Detta är väl.möjligt, men jag anser
det förra äfvenledes vara möjligt, hvarföre det ej torde löna mödan
att härom vidare tvista. Jag vill blott nämna, att om bränvinstillverkning
medgifves under vintren nästkommande år, så torde
bränvinsbränningen i höst åtminstone i någon mån förminskas.
Men tillåtes ingen bränvinstillverkning under nästa vinter, så
kommer, enl. min öfvertygelse, hränvinstillverkningen i höst att
bedrifvas i vida större skala än eljest.
Huruvida priset å bränvin skulle sjunka till följd af tillåtelsen
att bränna bränvin nästa vinter, torde vara svårt att nu bestämma.
Det beror på en mängd omständigheter, såsom råämnenas
pris o. s. v. Men då i och med nästa år riket skulle
få det palladium, som är afsedt att skydda"oss för den öfversvämmande
bränvinsfloden, nemi. den förhöjda skatten, så torde
väl detta palladium vara en tillräcklig damm emot floden likaväl
under tiden för den nya författningens första tillämpning som
sedermera.
Ett ytterligare skäl, som talar för Utsk:s förslag, är att enl.
det första Betänk, i detta ämne bränvinsbränning var medgifven
under April månad. Detta förslag godkändes af 2:ne Stånd och
det var således all anledn. att förmoda, det bränvinsbränning
under nästa års vinter skulle fåegarum. Hvarföre låter man icke
nu till en början få dervid bero, så att en hvar, hvilken ej så
hastigt kunnat ordna sin landthushållning utan bränvinsbränning,
åtminstone får någon tid på sig.
Att Utsk. begått någon inkonseqvens genom att afgifva ifrågavar:de
förslag, torde vara en anmärkn., som vid närmare granskning
förfaller. Utsk. har nemi. ansett, att landtmannen borde
få 2:ne månaders bränningstid efter hvarje års skörd. Sedan
K. M. inskränkt hränvinstillverkningen i höst till 14 dagar, får
landtmannen, om Utsk:s förslag ej vinner verkställighet, endast
j månads bränningstid efter 1S54 års skörd i stället för 2:ne
månaders, ty de 2:ne höstmånaderna nästkommande år följa naturligtvis
pä 1855 års skörd.
Jag vågar ännu en gäng anhålla om bifall till Betänk.
Gr. Posse, Knut Axel: Då jag, vid behandlingen af Serskildta
Utsk:s Betänk. N:o 9, yrkade afslag derå, anförde jag de
hufvudsakliga skäl, som hos mig grundat detta beslut. Jag har
sedermera fått ytterligare erfarenhet och inhemtat, att bränvinsbränningen
i vinter blifvit bedrifven i ännu större skala än man
kunnat ana. Jag får dessutom erinra, att sjelfva BondeSt., hvars
fördel man genom bifall till förslaget säger sig vilja befrämja,
ogillat detta förslag, och har jag enskildt samtalat med ledamöter
Den 21 Juli.
af detta Stånd, hvilka ansett det vara en stor orättvisa emot de
små pannornas egare, om den ifrågasatta tillåtelsen meddelades.
De befarade äfven, att de ej skulle medhinna att omändra sina
pannor efter den nya methoden på så kort tid som till nästa
vinter, hvilket deremot kunde med beqvämlighet ske, örn de
lingö rådrum till nästa års höst.
Frih. von Kraemer har framhållit svårigheten för vederbörande
alt anskaffa tillräckligt antal tjenliga personer för kontrollerande
af bränvinstillverkningen vid de många stora ångbrännerier,
sora enl. all sannolikhet skulle komma att drifvas i
vinter. Jag instämmer till alla delar deri och anser denna svårighet
blifva så stor, att man, lill densammas öfvervinnande,
borde i tid vara betänkt uppå att. upprätta seminarier för bildande af
bräuneri-kontrollörer. Frih. af Ugglas har dessutom påtagligen visat
den olägenhet, som genom tillåtelsens meddelande skulle uppstå
för de små pannornas egare, och får jag derföre, under åberopande
af allt hvad till stöd för min åsigt i saken blifvit anfördt, yrka
afslag å Betänk.
Frih. af Ugglas: Meningen med detta Betänk, lärer väl
vara alt reglera öfvergångsperioden från den gamla lagstiftningen
till den nya och göra denna öfvergång så litet kännbar som
möjligt. Men då, på sätt jag förut sökt visa, detta förslag skulle
snarare försvåra än förmildra öfvergåugen, bör detsamma, enl.
min åsigt, ej antagas. Jag har af Hr von Harlmansdorffs anförande
hemtat ett ytterligare skäl för denna min mening. Han
har nemi. upgifvit, att omkring 10,000 pannor komme att nedläggas,
såsom icke öfverensstämmande med den nya författningens
stadgauden. Således skulle man, då alla nuvande pannor
få begagnas i höst, men endast de med den nya författningen
öfverensstämmande i vinter, med ett penndrag tillintetgöra omkring
10,000 pannor, hvilka omöjligen till nästa års början kunna
omändras, ty att förändra 10,000 pannor fordras i sanning längre
tid än några veckor.
Jag anhåller således fortfarande om afslag å Betänk.
Hr Bibbing, Arvid: Afven jag hyser den af en föreg:de
talare yttrade åsigt, att en tillåtelse att tillverka bränvin i vinter
icke skulle förminska tillverkningen i höst. De verkliga nyklerhetsvännerna,
hvilka sträfva att förminska konsumtionen af denna
förderflig.! rusdryck, böra äfven söka medverka till förminskning
i produktionen deraf, hvarföre jag förenar mig med de värde Hrr,
hvilka yrkat afslag ä Betänk.
Propos. till bifall å förevande Mern. blef härefter framställd
och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om B. o. Ad. behagade afslå samma Mern.,
samt, efter denna propos:s besvarande med starka Ja jemte åtskilliga
Nej, förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
Efter härvid af Gr. Mörner begärd votering, uplästes till
justering och godkändes följande votens-propos.:
Den 21 Juli. 399
Den sorn bifaller Serskildta Utsk:s Meni. N:o 12, röstar
Ja-,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder nämnde Mern. af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 22.
Nej — 29.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere leda
möter, nedannämnde den 19 dennes på bordet lagde Ullåtm,
nemi. från
Stats-Utskottet:
JM 176, i ani. af erhållne återremisser A Betänk. N:o 64,
ang:de beräkningen af Stats-Verkets inkomster och vissa till
samma Betänk, hörande bilagor;
JM 177, i ani. af väckte frågor om nytt formulär för Rikshufvudboken,
samt om serskild hufvudbok för K. Stats-Konloret;
JM 178, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. (N:o 68) ang:de inqvarterings-skyldigheten
i Stockholm;
Bevillnings-Utskotet:
JM 17, i ani. af gjorde anmärkn:r vid Betänk. N:o 10, ang:de
stämplade pappers-afgiften.
Föredrogs och lades till handlingarne Bevilln:sUlsk:s d. 19
dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 18 i ani. af gjorde anmärkn:r
vid Betänk. N:o 12, ang:de stämpling af spelkort och afgiflen
derför.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåtrn och Mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
JM 179, i ani. af väckt motion om gratifikation åt förste
Landtmätaren Albin för en af honom uprältad karta öfver
Jemlland; .
JM 180, i ani. af väckt motion om bildande af en pensionsanstalt
för Sveriges handelsflottas skeppare, styrmän och sjöfolk;
JM 181, i ani. af erhållne återremisser A Betänk. N:o 67, ang:de
regleringen af utgifterna under Riksstatens Andra Hufvudlilel,
JM 182, i ani. af erhållne återremisser å Betänk. N:o 69,
ang:de utgifterna under Riksstatens Fjerde Hufvudtitel;
400 Ren 22 Juli.
JVS 183, i ani. af äterremisser af Betänk. N:o 71, ang:de
reglering af utgifterna under Riksstatens Sjette Hufvudtitel;
JVS 184, ani. af erhällne äterremisser å Betänk. N:o 72,
ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens Sjunde Hufvudtitel;
JVS
185, ani. af erhällne äterremisser ä Betänk. N:o 73,
ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens Åttonde Hufvudtitel
;
JVS 186, i ani. af äterremiss ä Betänk. N:o 74, ang:de reglering
af utgifterna under Riksstatens Nionde Hufvudtitel;
JVS 187, i ani. af erhållen äterremiss å Utlåt. N:o 87, i fråga
om aflöningen för Presidenterna i vissa af Rikets Kollegier;
Banko-Utskottet:
jy.s 44, i ani. af erhållen äterremiss af Mem:let N:o 37;
JVS 45, i ani. af erhållen äterremiss af Utsk:s Betänk N:o 41 ;
JVS 46, i ani. af Riksståndens beslut öfver Utlåt. N:o 42;
JVS 47, i ani. af Riks-Slåndens beslut öfver Utlåt. N:o 43.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J lill 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen elen 22 Juli 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för d. 21 dennes, samt pleni-prot:n
för d. 4 sisth Maj f. och e. m.
Gr. Hamilton, Malcolm: 1 anseende lill förestående afresa
från hufvudsladen, får jag vördsamt anhålla att blifva befriad
ifrån att vara ledamot i BankoUtsk. och Riddarh.-Utsk.,
med bibehållande af min Riksdagsmanna-rätt.
Efter härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall anmodade Hr Gr.
o. Landtm. Hrr Elektorer att efter Gr. Hamilton utse en ledamot
i Banko-Utsk. och en ledamot i Riddarh-Utsk.
Föredrogs
Den 22 Juli.
401
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 19 och 21 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 176, i ani. af erhållne återremisser å Betänk.
N:o 64, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster och vissa
till samma I3etänk. hörande bilagor.
De af Utsk. i detta Utlåt, afgifne yttranden rör:de nedannämnde
punkter af Betänk. N:o 64, förelogos punktvis till afgörande.
4:sla och 'i: dr a punklerne.
Lades till handlingarne.
ö:te punkten.
Bifölls.
8:de och 9:de punktcrnc samt förra momentet af 11 :te
punkten.
Lades till handlingarne.
Sednare momentet af t-l:le punkten.
Häraf företogs först den del, som rörer befrielse från man*
tals-penningars utgörande för backstugusittare med deras hustrur
och barn samt inhyseshjon.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I sitt först afgifna Betänk,
hade StatsUtsk. i afseende på de motioner, som blifvit afgifna
om mantalspenningarnes uphörande, föreslagit ”att i så måtto bifalla
ifrågavande motioner, att R. St:r måtte för sin del besluta,
det befrielse från mantalspenningarnes utgörande må, från och
med år 1855, beviljas följande klasser, nemi: arbetsfolk, så å
landet som i städerna, hvilka icke äro lagstadda och ej eller
njuta ständig arbetslön, utan arbeta för dagspenning eller efter
serskild öfverenskommelse och beting, och hvilka redan, enl. nu
gällande Bevilln:s-Förordn., åtnjuta befrielse från bevilln. efter
2:dra artikeln, äfvensom vidare husmän och backstugusittare, jemte
deras hustrur och enkor, samt inhyseshjon”. Detta Utsk:s tillstyrkande
föranledde inom de olika RiksStm så många och väsendtliga
anmärkn:r, att Utsk. nu har förändrat sitt Utlåt, till att
endast tillstyrka ”att R. St:r ville för deras del besluta, det befrielse
från mantalspenningarnes utgörande må från och med år
1855 beviljas backstugusittare med deras hustrur och enkor, samt
inhyseshjon”. R. o. Ad. täcktes deraf finna, att det nu framlagda
Betänk, från StatsUtsk. visserligen har vida mera skäl för
sig än det som först afgafs. Jag skulle likväl för min del tro,
att äfven detta tillstyrkande bör af R. o. Ad. afslås, till en början
derföre att ordet ”backstugusittare” är ganska obestämdt, och
vidare derföre att derunder kunna inbegripas personer af olika
qvalifikation och äfven inhyseshjon, men hufvudsakligen derföre
alt de, som äro i behof af afkortning, få den utan att ett sådant
stadgande af R. St:r beslutes, och de, som kunna betala den
obetydliga afgiften af 12 sk. för personen, de böra efter mitt
förmenande icke derifrån befrias.
9 H. 26
402
Ben 22 Juli.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då denna fråga förra
gången af R. o. Ad. behandlades, yttrade jag mig i samma
syftning, som Hr von Troil nu gjort. Jag förenar mig alltså
med honom i anhållan hos R. o. Ad. om afslag på denna punkt.
Efter först till bifall å Utsk:s tillstyrkande framställd, men
med Nej besvarad propos., blef detta tillstyrkande af R. o. Ad.
afslaget.
Då härefter förekom Utsk:s hemställan om det belopp, hvartill
inkomsten af mantalspenningarne borde utföras, yttrade
Hr von Troil: På grund af Utsk:s, af R. o. Ad. nyss afslagna,
hemställan, hade Utsk. föreslagit, att minska det beräknade
beloppet af mantalspenningarne med 17,000 R:dr, och jag får
derföre hemställa att dessa mantalspenningar, som af Utsk. blifvit
föreslagna att upptagas med endast 343,000 R:dr, måtte af R. o. Ad.
bestämmas till 360,000 R:dr.
Propos. till bifall å Utsk:s hemställan blef härefter framställd,
men besvarad med Nej, hvarefter R. o. Ad. beslöt, att, såsom Rivon
Troil föreslagit, inkomsten af mantalspenningarne må utföras
med 360,000 R:dr.
13:de och 19:de punklerne.
Lades till handlingarne.
Härefter förekom och bifölls Utsk:s i sammanhang med sistnämnde
punkt afgifna yttrande öfver Riksdags-Fnllmäktigen Dahlgrens,
i fråga om Trosspassevolans-afgiften, väckta motion.
31: sia och alla de öfrige icke förut om för malde punkter ne.
Lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 19 och 21 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 177, i ani. af väckte frågor om nytt formulär
för Rikshufvudboken samt om serskild hufvudbok för K. StatsKontoret.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande.
t:sta, 2:dra och 3:dje punklerne, ang:de frågor, hvilka
Utsk. ansett icke böra till någon R. St:rs åtgärd föranleda.
Biföllos.
A:de punkten, ang:de af Utsk. tillstyrkte f örändringar och
tillägg i Rikshufvudbok$-förslaget.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har visserligen såsom
President i KammarR:n deltagit i detta måls beredande, och är
i hufvudsaken ense med det förslag, som nu blifvit gjordt. Men
sjelfva utlåtandet afgafs under det jag var frånvar:de på en utrikes
resa. Jag har emellertid en betänklighet, som jag nu vill
framställa, nemi. den, att om Rikshufvudboken uprättas såsom föreslaget
är och jag äfven hufvudsakligen tillstyrkt: så är dock ej
Den 22 Juli.
403
yttradt hura förhållas shall med tvenne slags medel, hvilka i upbördstnännens
specialräkningar ingå. Rikshufvudhoken skulle efter
detta förslag omfatta 4 serskildta slags medel, nemi. l:o Statsverkets
grundfond, 2:o medel för ordinarie statsregleringen, 3:o
medel för extra statsregleringen och 4:o riksgäldsmedel. Nu upbäras
dock jemväl af Kronans upbördsmän, under namn af diverse
Verks medel, vissa allmänna kassors inkomster, samt vissa korporationers
och menigheters intägter. De förra äro en blandning
af Statens och vissa korporationers medel, men de andra utgöras
blott af korporationers penningar. Man kan säga att de sistnämnde
icke höra till Statens upbörd. Men om en hufvudbok
är rigtigt inrättad, så bör hon vara så beskaffad, att hon svarar
fullt emot special-räkningarne; hvilket icke kan ega rum, då från
hufvudräkningen uteslutas en del medel, som i special-räkningarne
uptagas. Man kan väl säga att det vore förvillande, om
man uptoge i en hufvudräkning, som rörer statsmedel, äfven
sådana medel, som icke tillhöra Staten, ehuru de ingå i npbörden.
Men detta vore hulpet om man i en underafdelning af
räkenskapen afsöndrade båda dessa slags medel, och sålunda visade
hvad som är Statens tillhörighet allena för sig. Hade man då
i den första gemensamma räkningen uptagit allt hvad, som ingår
i den allmänna upbörden: så kunde man deraf tillika se huru
mycket arbete, som belastade Kronans upbördsmän och derjemte
huru många proc. af upbördens hela belopp, som upbördskostnaden
utgjorde. Detta kan man väl sedermera räkna sig till,
men rikligare hade efter mitt förmenande varit om man upställt
räkenskapen så, att han thy förutan sjelf visade förhållandet.
Emellertid, om denna omständighet befinnes vara af någon vigt,
så lärer nog Konungen, när frågan afgöres, derå fästa Sin upmärksamhet
och vidtaga den rättelse, som möjligen kan vara
behöflig.
Jag begär icke propos. på den anmärka, jag gjort, ej heller
vill jag tillägga några andra, hvartill anledn. kunde förefinnas,
ty det är godt att åtminstone få fram något och atl få så mycket
i min tanka riktigt, som här är föreslaget; ulan jag gör mina
anmärkn:r derföre att ingen må tro, det jag nu förbisett hvad
jag tillförene i detta hänseende yrkat eller hvad jag möjligen kan
komma framdeles att i samma ämne anföra.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då detta Betänk, förekom
på inkomstafdelningen, hvaraf jag har äran vara ledamot, borde
det visserligen tillkomma mig att med full sakkännedom besvara
alla de anmärkmr, som blifvit gjorda. Jag erkänner likväl att
för frågans noggrannare utredning beslöt afdelningen alt öfverlemna
granskningen af Rikshufvudhoken åt 3:ne dess kommitterade,
som voro med ämnet bekanta, nemi. Hrr Fåhreeus, Waern
och Berger, de båda sednare såsom skicklige bokförare och den
förre såsom egande noggrann kännedom om Statens räkenskaper.
Dessa Herrar använde mycken tid och sorgfällig granskning åt
404
Ben 22 Juli.
förslagen i sin helhet och alla med detta mål sammanhang egande
omständigheter. Produkten af deras arbete är det Betänk., som
nu är förelagdt R. Stirs pröfning.
Uti det afseende, som Hr von Hartmansdorffs anmärkn. rörde,
hafva vi alla varit ense. Afven hafva vi alla varit ense ronde
de anmärkn:r, som af Revisorerne blifvit gjorda. Jag tror således
att det tillstyrkande, som är afgifvet, bör af R. o. Ad. kunna
antagas.
Hr von Hartmansdorff har, utan begäran om återremiss,
likväl såsom en ofullständighet i förslaget anmärkt, att de särskilda
verks och inrättningars samt menigheters medel, sora af
Kronans Upbördsmän upbäras, borde i Rikshufvudboken ingå,
derföre att de äro intagna i de specieia räkningar, som Kronofogdarne
upgöra. Jag bör i detta afseende förlita mig på hvad
Hr von Hartmandorff med sin stora sakkännedom i detta fall
yttrat. Så vidt jag kan påminna mig finnes visserligen ett särskildt
conto uplagdt för ifrågavaride medel, men det måtte då
vara en irring å min sida. Härmed må nu vara huru som hälst,
så lärer det likväl endast behöfvas att anbefalla tilläggande eller
borttagande af något conto för att fullständiga hvad som brister
eller borttaga hvad som kan anses öfverflödigt. Det är nemi.
så upgjordt, att hvarje särskild inkomst- eller utgiftstitel har sitt
särskildta conto, i st. f. att de förut voro sammanförda i Rikshufvudboken.
Skulle nu i det nya förslaget den ofullständighet
förefinnas, som Hr von Hartmansdorff anmärkt, så är en sådan
ofullständighet lätteligen afhjelpt genom befallning från Regeringens
sida att tillägga ett dylikt conto. Jag tror icke att den af
Hr von Hartmansdorff framställda anmärkning, hvilken enligt
dess förmenande icke blifvit så tydligt af KammarRätten påpekad,
som Hr von Hartmansdorff önskat, bör föranleda dertill, att Betänk:ts
antagande af R. St. upskjutes, enär ostridigt är att mycken redighet
och stor tydlighet i Statens räkenskapsverk skulle genom
förslagets antagande kunna vinnas.
Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Hr von Hartmansdorff
icke begärt någon återremiss af Utsk:s Utlåt., så vore det egentligen
öfverflödigt att vidare nämna om de punkter, som Hr von
Hartmansdorff har vidrört; men måhända likväl är det skäl att
tillägga några ord i afseende derpå.
Hr von Hartmansdorff har ansett, alt såväl diverse verks
medel, d. v. s. de särskilta, staten tillhöriga verks och inrättningars
medel, som upbäras under en eller annan form, som äfven
särskilda korporationers medel, som af Statens upbördsmän
emottagas, borde i Rikshufvudboken ingå, derföre att de uti de
specialräkningar, som Kronofogdarne upgöra, äro intagna, och
för att Rikshufvudboken skall vara fullständig, så bör den utvisa
allt hvad som af Kronans upbördsmän upbäres, så att den procent,
som upbörden kostar, fullständigt synes af hufvudboken.
Detta allt beror af det mål man söker med Rikshufvudboken och
Ben 22 Juli.
405
detta ändamål anser jag vara, att hufvudboken skall utvisa
Statsverkets tillstånd. Om denna upfattning af Rikshufvudboken
är riktig, så följer deraf, att specialräkningar, som i
Rikshufvndboken upställas, icke böra uptaga några enskilda korporationers
medel och att de icke uptaga särskilta verks medel
annorlunda än så, att summorna, som redovisas, öfverensstämma
med upbörden, men icke så, att upbörden uptages på två ställen,
hvarigenom summorna skulle komma att visa sig dubbla och
sjelfva upbörden synas större än den i sjelfva verket är. Vid
det nu upgjorda förslaget till formulärer för Rikshufvudbok skulle
jag tro att dessa omständigheter äro iakttagna, så att jag förmodar,
att om det formuläret antages, man kommer att få en,imiri
tanka fullständig, Rikshufvudbok, som blir mycket lättare att revidera,
och i hvilken man lättare ser verkliga förhållandet än i
den gamla, ehuruväl, om man gör sig någon möda, man äfven
der får tillräcklig reda på allt hvad man önskar. Måhända likväl
för tydlighets skull, för att göra saken ännu mera påtaglig,
erfordras ett par blad ytterligare i den nya Rikshufvndboken,
men jag kan icke föreställa mig att R. St:rs beslut i detta hänseende
kan förhindra K. M:t att låta tillägga hvad som kan befinnas
nödigt.
Jag tillstyrker sålunda bifall till Utsk:s förslag i detta hänseende.
Hr von Hartmansdorff: Jag glömde förra gången erinra
derom, att min tanka, då jag önskade att dessa diverse verks
medel måtte ingå i Rikshufvudboken, blott var att de skulle innefatta
in- och utgående balanser äfven i slutsummorna af inkomster
och utgifter, hvarigenom specialsummorna, som uptagas
i de särskilta verkens räkenskaper, kunde uteslutas. Innehölles de i
hufvudräkningens slutsummor, så hade man den öfversigt, som jag
tror höra till fullständigheten. Om man för Diverse Verks medel,
såsom Frih. Palmstjerna nämnt, blott gör ett särskilt upslag eller
conto i Rikshufvudboken, så finner man just hvad jag önskade.
Jag har redan yrkat bifall lill Betänk., men jag vill hafva gjort
denna erinran, såsom hörande till fullständigheten af målets
skärskådande och emedan hennes åberopande kan vid andra tillfällen
behöfvas.
Hr von Troil: Jag anhåller att få fästa upmärksamheten
derpå, att i 2:dra punkten står: ”att den i Kolhnas förslag till
kapitalräkning, äfvensom i de flesta af förslagshufvudbokens fondkonti
förekommande sammanföring under högst 4 hufvuddelar,
nemligen in- och utgående balanser samt inkomster och utgifter,
bör å alla fonders konli tillämpas,” och att således alla de konti,
som man kommer att begagna, skola få ett sådant sammandrag,
som utvisar den ingående balansen jemte hvad som under årets
lopp influtit, och den utgående balansen jemte hvad som under
året utgått, hvarigenom den brist Hr von Hartmansdorff påpekat
torde vara hufvudsakligen undanröjd.
406
Den 22 Ju 1 i.
Hr von Hartmansdorff: Bristen är derigenom icke afhulpen,
men det gör en stor lättnad vid öfversigten att på detta
vis sammanföra summorna så, alt räkningen, på ett ställe, är
afslutad; hvadan just den omständighet, Hr von Troil omförmält,
lättar liufvudbokens uppställning på det sätt, som jag ansett vara
det rätta.
Uppå härefter framstäld propos. blef förevarande punkt af
Utsk:s Utlåt, af R. o. Ad. bifallen.
5:te punkten, ang:de del ifruavarule nya Rikshufvudboksformulärets
antagande lill efterrättelse; 6:te punkten, ang:de
en underd. skrifvelse till K. M:t och ett förständigande till
Riksgälds-Rontorets Fullmäktige uti samma ämne; samt 7:de
punkten, ang:de upskof med frågan om fastställande af ett
hufvudboks-formulär för Kongl. SlatsKontoret.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Då härefter förekom 8:de eller sista punkten, ang:de en
underd. skrifvelse till K. M:l i frågan om beredande af större
fullständighet ät StalsRontorets memorial-böcker, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Vid den punkt, som R. o. Ad.
nyss biföll, vill jag göra en erinran, utan att likväl bestrida det
beslut, sorn är fattadt. Min anmärkn. är, att StatsKontoret nog
knapphändigt förer sina räkningar öfver de fonder, det förräntar.
Det borde finnas icke blott en hufvudräkning för hvarje sådan
kassa, utan jemväl en räkning med låntagarne, d. v. s. en inkomsträkning
och derjemte en annan med pensionslagarne eller
en utgiftsräkning, på det att redovisningen måtte vara fullständig.
Jag gör denna anmärkn. äfven med afseende på hvad i
detta hänseende kan framdeles ifrågakomma.
Hr von Troil: Utan att ingå i något bedömande af giltigheten
af den anmärkn., som Hr von Hartmansdorff nyss har
framställt, ber jag endast att få fästa upmärksamheteu derpå att
så vida K. M:t skulle finna någon förändrig i SlatsKontorets bokföring
af behofvet påkallad, och anse någon sådan räkning med
StatsKontorets fonder och pensionstagare nödig, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit, så är detta en åtgärd, med hvilken R. St.
icke nu haft att sig befatta, utan som endast och allenast kan
tillvägabringas genom en befallning ifrån Regeringen. Jag tror
således, att den nu gjorda anmärkningen icke lägger något hinder
i vägen för bifall till denna punkt i Betänk., hvarom jag vördsamt
anhåller.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att den del af Utsk:s Utlåt.,
hvaremot Hr von Hartmansdorff gjort sin anmärkn., redan var af
R. o. Ad. bifallen; hvarefter R. o. Ad. biföll den nu förevända
utan anmärkn. lemnade punkten.
Den 22 Juli.
m
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 19 och 21 d:s
på bordet lagda, Utlåt. N:o 178, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos.
(N:o 68), ang:de inqvarteriugs-skyldigheten i Stockholm.
O
Ånyo föredrogs Bevi!!n.-Utsk:s d. 19 och 21 d:s på bordet
lagda Utlåt. N:o 17, i ani. af gjorde anmärkn:r vid Betänk. N:o
10, angrde stämplade pappers-afgiften.'
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande, hvarvid R. o. Ad.
utan diskussion biföll såväl hvad Utsk. nu i fråga om fastebref
å ärfd egendom, redaktionen af § 6 mom. 1 i författningsförslaget,
fullmakter för folkskole-lärare samt fördels- och undanlägs-kontrakter
föreslagit och hemstält, som ock Utsk:s yttrande
ronde en per mille- och rustbållsafgifterne, samt förevar.-de Utlåt,
i öfrigt ansågs icke erfordra annan åtgärd än att läggas till
handlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis d. 12 dennes på bordet
lagda Utlåt:n:
N:o 179, i ani. af väckt motion om gratification åt förste
Landtmätaren Albin för en af honom uprättad karta öfver Jemtland
; och
N:o 180, i ani. af väckt motion om bildande af en pensionsanstalt
för Sveriges handelsflottas Skeppare, Styrmän och Sjöfolk.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s nedann:de d. 21 dennes pä bordet lagda
Utlåtm:
N:o 181, i ani. af erbållne återremisser å Betänk. JVi
67, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens Andra
hufvudtitel;
JVs 182, i ani. af erhållne återremisser å Betänk. 69,
ang:de utgifterne under RiksStatens Fjerde hufvudtitel;
JVi 183, i ani. af återremisser å Betänk. JVs 71, ang:de
reglering af utgifterne under RiksStatens Sjette hufvudtitel;
J\l 184, i ani. af erhållne återremisser å Betänk. 72,
angide regleringen af utgifterne under RiksStatens Sjunde hufvudtitel
;
JV2 185, i ani. af erhållne återremisser å Betänk. 73,
ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens Åttonde hufvudtitel;
JV2
186, i ani. af återremiss å Betänk. J\s 74, ang:de reglering
af utgifterne under RiksStatens Nionde hufvdtitel; samt
M 187, i ani. af erhållen återremiss å Utlåt. M 87, i
fråga em aflöningen för Presidenterne i vissa af Rikets Kollegier.
408
Den 24 Juli.
Föredrogos och lades till handlingarne BankoUtsk.-s nedannide
d. 21 dennes pä bordet lagde mern.:
JM 44, i ani. af erhållen återremiss af mern. JM 37;
JM 45, i ani. af erhållen återremiss af Utsk:s Betänk. JM
41; samt
JM 46, i ani. af RiksStåndens beslut öfver Utlåt. JM 42.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 21 dennes på bordet lagda mern.
JM 47, i ani. af RiksStåndens beslut öfver utlåt. JM 43.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i afseende på Bankoreglementets 120
§ gjorda hemställan samt fann förevar:de mern. i öfrigt icke föranleda
till annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Anmäldes och lades på bordet ett från Const.Utsk. inkommit
Mern. JM 30, med utlåt, angide Talmannens i BondeSt.
vägran af propos. på en inom Ståndet väckt fråga om remiss
till Bevilln.Utsk. af särskildta Utskis för behandling af bränvinsfrågan
förslag till författn. om bränvins tillverkning.
Uplästes och lades till handlingarne från de öfrige RiksStin
ankomne Prot.Utdrag af d. 1, 7, 10, 14, 16, 17, 19, 21, 22,
28, 29 och 30 sisth Juni, samt d. 1, 5, 8, 12, 14, 15, och
19 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 12 på dagen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 24 Juli 1854.
Plenum kl. 5 e. m.
Justerades 6 Prot.Utdrag för d. 22 dennes.
Uplästes till justering och godkändes Expedit.Utskis under JM
86 afgifna Förslag till R. Stis underd. skrifvelse till K. M:t, om
antagande af decimal-system för mått och vigt.
Uplästes ett af Hr Gripenberg, Carl Fredr. Wilh.,
inlemnadt sålydande Mern.:
Den 24 Juli.
409
Sorn jag erfarit, att jag under d. 21:sta dennes af R. o.
Ad:s Hrr Elektorer blifvit vald till ledamot i Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk., men mina tjensteåligganden ej tillåta mig att nämnde
förtroendeplats emottaga, får jag nu densamma mig afsäga.
Efter upläsningen häraf och med tillkännagifvande, att Gr.
Taube, Edv. Henning, såsom ledamot af Bevilln.Utsk., begärt
och erhållit 3:ue veckors ledighet, samt att Hr Charpentier,
Gust. Reinh., som blifvit utsedd till ledamot af LagUtsk.
, återlemnat sin Riksdagsmannapolett, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Hrr Elektorer, att utse en ledamot i LagUtsk., i st. för
Hr Charpentier, en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk., i st.
för Hr Gripenberg och en ledamot att inträda i Bevilln.Utsk.
under Gr. Taubes frånvaro.
Företog H. R. o. Ad. val af 21 ordinarie ledamöter och 11
Suppleanter i förstärkta Stats-Utsk.; och befunnos, efter valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
JV2 26, Frih. Lejonhufvud, Axel Gabriel, med 66 röster.
—
154,
n
Bennet, Carl Stephan, med 60 röster.
—
189,
n
Funck, Fredrik Alexander, med 60 röster.
—
245,
n
Lagerfelt, Israel Carl Adam, med 66 röster.
—
331,
n
Adlercreutz, Carl Gustaf, med 66 röster.
Lagerheim, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Erik, med
65 röster.
—
341,
11
—
354,
11
Fock, Frans Wilhelm Reinhold, med 59 röster.
—
361,
11
Edelcreutz, Fullm. Hr von Troil, Fredrik Adolf,
med 66 röster.
—
601,
Hr
Uttermarck, Fullm. Frih. d’Albedylil, Christer
Henrik, med 60 röster.
—
645,
11
Möllersvärd, Carl Henrik, med 66 röster.
Gyllenadler, Fullm. Gr. Mörner, Axel Edvard
Knut, med 60 röster.
—
655,
11
—
929,
11
Grönhagen, Fullm. Hr von Hartmansdorff, August
Edvard, med 60 röster.
—
2145,A.„
af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils, med
65 röster.
—
1506,
11
Stjerngranat, Georg Gustaf Henrik, med 59
röster.
—
1612,
11
Grundelstjerna, Axel Wilhelm, med 60 röster.
—
1885,
11
Arnell, Gustaf Fredrik, med 66 röster.
—
2077,
11
von Wright, Fullm. Hr af Sillén, Lars Gabriel,
med 66 röster.
—
2243,
11
Hadorph, Daniel, med 60 röster.
—
2248,
11
af Forsell, Fullm. Hr von Francken, Georg
Wolfgang, med 60 röster.
—
2253,
11
von Holst, Fullm. Frih. Manderström, Carl Adolf,
med 66 röster.
2259,
11
af Wåhlberg, Fullm, Hr Ulfsparre, Georg, med
60 röster.
410
Den 24 Juli.
’ Suppleanter:
JVs 338, Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, med 45 röster.
— 1947, Hr Odencrantz, Gastaf, med 44 röster.
— 1877,A.,, Carleson, Edvard Henrik, med 44 röster.
— 330, Frih. Silfversparre, Fullm. Frih. Stjernstedt, August
Wilhelm, med 44 röster.
— <578, Hr Bildt, Knut, med 44 röster.
— 311, Frih. af Ugglas, Curt Gustaf, med 44 röster.
— 115, Gr. Lagerbjelke, Gustaf, med 44 röster.
— 55, ,, Cronhjelm till Flodstad, Fullm. Gr. Gyldenstol
pe,
Anton Gabriel, med 44 röster.
— 2078,C. Hr Toll, Fullm. Hr Blomstedt, Christian Jacob, med
44 röster.
— 1743. Hr von Wachenfeldt, Fullm. Gr. Lagerberg, Sven,
med 44 röster.
— 118, Gr. von Essen, Fullm. Gr. Sparre, Erik, med 43 röster,
efter anstald lottning till bestämmande af den ordning, i hvilken
de Suppleanter, som erhållit lika antal röster, borde i Förstärkta
StatsUtsk. inträda.
Sedan valprot. blifvit upläst, anmälde sig och vKrade
Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz: Mot R. o.
Ad:s nu förrättade val till ledamöter utaf förstärkt StatsUtsk. får
jag till prot. anmäla min reservation, på den grund, att jag
anser Gr. Lagerbjelke, såsom varande R. St:s Fullmägtig uti
RiksgäldsKont:t, icke kunna, enligt den 41:sta § R.O., till ledamot
uti förstärkt StatsUtsk. inväljas.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Jag anhåller att få instämma
i Frih. Klinkowströms nu afgifna reservation.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag instämmer till alla
delar uti det af Frih. Klinkowström nyss afgifna yttrande,
och får äfven för min del till prot. anmäla min reservation
emot det af R. o. Ad. nyss förrättade val till ledamöter af förstärkt
StatsUtsk.
Frih. Cederström, Rud.: Med synnerlig förvåning har
jag hört 3:ne ledamöter förklara, att de ansågo Gr. Lagerbjelkes
inväljande i förstärkta StatsUtsk. för en oriktighet. Det borde
då af dessa ledamöter bevisas, att Gr. Lagerbjelke i och för sina
embetsåtgärder i RiksgäldsKont. på något sätt kan komma under
förstärkta StatsUtsk:s bedömande, men en sådan bevisning lärer
af de värde ledamöterne aldrig kunna åstadkommas, så mycket
mindre som decharge längesedan mätte vara lemnad för Fullmägtiges
i RiksgäldsKont. förvaltning och sålunda på intet vis
numera kan under någon form ifrågaställas, men aldraminst vid
ett för dylika frågor fullkomligt främmande forum, nemi. förstärkta
StatsUtsk. För öfrigt strider all hittillsvarande praxis emot
reservanternes tillkännagifna tolkning af R.O:s 41 §. Vid sistförflutna
riksdag hafva nemi. t. ex. både Gr. Lagerbjelke och
Den 24 Juli.
411
Hr Printzensköld, ehuru beggedera fullmägtige i RiksgäldsKont.,
oklandrat innehaft rum i det förstärkta StatsUtsk., och jag är
till fullo förvissad, att så väl vår nuvande Landtmarskalk, som
de män, hvilka tillförene innehaft denna vördnadsbjudande plats,
ingalunda skulle hafva tillåtit ett sådant val, i händelse detinnebure
den aldra ringaste stymmelse till öfverträdande af något
grundlagens stadgande. Det måste således förefalla högeligen
oväntadt, att nu åhöra ett i min tanke fullkomligt obefogadt
klander af den tolkning, Hr Gr. o. Landtm., i öfverensstämmelse
med hvad alla dess företrädare tillförene iakttagit, vid detta tillfälle
tillåtit äga rum. Jag anhåller således att härmed få till
prot. nedlägga min bestämda protest emot innehållet af de
afgifna reservationerna; ty det måste vara mig tillåtet att på
detta sätt söka freda R. o. Ad:s, ej mindre nu än förr, ganska
lagenliga förfarande för de oblida omdömen, som i motsatt rigtuing
blifvit fällda.
Frih. Rehbinder: Jag erfar nu alt praxis verkligen varit
sadan, som den nu här tillämpats, men jag kan dock icke för
min del undertrycka den mening, att detta icke varit så aldeles
riktigt, ty förhållandet är det, alt uti SlatsUlsk. kunna naturligtvis
icke fullmäktige i RiksgäldsKont. inväljas, och då skulle jag
knappast tro att de kunna uti förstärkt StatsUtsk. ingå, enär der
fråga kunde upstå om deras aflöning. Alt praxis sådant medgifver,
vill jag icke förneka, men tror orsaken dertill hafva varit
den, att man icke så noga tänkt derpå, och ifrån theoriens sida
betraktadt tror jag icke någon kunna disputera origtigheten af
det förfarande, hvaremot jag mig reserverat.
Hr von Knorring: Oaktadt den protest Frih. Cederström
nyss afgifvit, kan jag dock icke finna mig hafva gjort annat än
hvad som varit min grundlagsenliga rätt, då jag, efter att hafva
stannat i minoriteten, emot det fattade beslutet anmält min rerervalion.
Här är icke fråga om huruvida den nuvande Landtm.,
eller någon föreg:de, upfvllt sitt kall eller icke; lika litet huruvida
praxis i föreg:de förstärkta StatsUtsk. varit sådan man här
åberopat, utan här är endast fråga om att en i min tanke dertill
oberättigad person blifvit i detta Utsk. invald, och att jag deremot
velat afgifva min reservation.
Hr von Francken, Georg Wolfgang, upläste en sålydande
motion:
Vid jemförelse mellan RiksSlms samlingsrum, befinnes R.
o. Ad. vara i saknad af sådana, till nödig beqvämlighet för ledamöterne
och en bättre inredning i allmänhet ledande, anordningar,
hvilka i sednare tider blifvit åt de öfriga Stånden på
ändamålsenligt sätt beredda. — Jag hemställer derföre, och då
erforderligheten af enahanda förbättringar hos oss ej torde kunna
förnekas, att R. o. Ad., med uphäfvande af Ståndets år 1655
fattade beslut, som fastställt riddarhussalens nuvande inredning
412
Den 24 Juli.
till bänkar och skrank, behagade till HiddarliusUtsk. öfverlemna
att lill Högh Ståndet inkomma med förslag i detta ämne, hvarmedelst
sittplatsernas nuvande mindre ändamålsenliga skick må
förändras till erforderlig beqvämlighet, äfvensom att genom förminskning
i platsernes nuvande antal och genom vissa bland
skrankens borttagande, trapstegs anbringande å nödiga ställen,
och andra tjenliga åtgärder, en större lätthet må beredas för
ledamöterne att från olika delar af salen kunna lemna och återtaga
sina platser, hvarigenom tid bör kunna vid voteringar vinnas,
och sålunda den ifrågavande förändringen i flera hänseenden
blifvit fördelaktig och nyttig.
Om remiss till RiddarhusUtsk. af denna min hemställan, anhålles
vörsammast.
Frih. Cederström, Rud.: Jag beder att för min del få
instämma uti det af Hr von Franken afgifna förslag. Det före
faller
mig för öfrigt, som skulle della förslag kunna förenklas
derhän, alt R. o. Ad. till RiddarhusDirekt. med fullt förtroende
öfverlemnade alla de lill denna reform syftande verkställighetsåtgärder,
äfvensom att bestämma om sättet huru dermed ändamålsenligast
borde tillvägagå.
I öfrigt har jag lika med den värde motionären, hvilken
såsom ledamot af Ridd.Utsk. visserligen bäst blifver i tillfälle att
fullfölja sakens närmaste framgång, varit, under samtal med ganska
många Ståndsledamöter, långt för detta anmodad att söka
bereda påföljd åt deras önskan, att de närvar:de högst obeqvämliga
bänkplatserna måtte på något ändamålsenligt sätt förändras.
Jag har ej ett ögonblick tvekat örn billigheten af denna deras
åstundan och endast af andra göromål hittills tillfälligtvis varit
hindrad åt detta ärende egna erforderlig tid, för beredande af
nödig åtgärd till syftemålets framtida ernående.
Remitterades till RiddarhusUtsk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 10 på aftonen.
In fidem protoeolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 26 Juli 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för d. 24 dennes och pleni-prol:n
för d. 5 sisth Maj samt f. och e. m. d. 6 i samma månad.
Den 26 Juli.
413
Öpnades Hrr Elektorers lislor vid val af Utsk:s ledamöter;
och hade dertill blifvit utsedde i
Bevillnings-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten J\s 396, Frih. Gyllenhaal,
fullm. Gr. Taube, Henning Edvard, beviljade 3:ne veckors
ledighet från och med d. 24 dennes;
JVs 1794, Hr von Hofsten, Carl August.
Banko-Utskottet:
efter J\s 49, Hr Bratt af Höglunda, fullm. Gr. Hamilton, Malcolm;
JVs 1979, Hr Brakel, Mauritz Gustaf.
Lag-Utskottet:
efler J\s 765, Hr Charpentier, Gustaf Reinhold;
Jtä 1901, Hr Olivecreutz, Wilhelm Casimir.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
efter 931, Hr Gripenberg, Carl Fredrik Wilhelm;
JVå 392, Frih. Peyron, Gustaf Oscar.
Riddarhus-Utskottet:
efler JVI 49, Hr Bratt af Höglunda, fullm. Gr. Hamilton, Malcolm;
JVs 2312, Hr Peijron, fullm. Gr. Gyldenstolpe, Ulrik Wilhelm.
Uplästes ett af Hr af Wirsén, Carl Thure, inlemnadt
sålydande Mern.:
Af enskilda angelägenheter hindrad, att, efter tilländalupen
permissionstid, fortfara med det af H. R. o. Ad:s Hrr Elektorer
mig lemnade förtroende att såsom Ledamot i StatsUtsk. biträda,
får jag härmed samma befattning mig afsäga, under vördsam
anhållan att, detta oaktadt, vid min riksdagsmannarätt varda
bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
med tillkännagifvande att Hr Montgommerie, Rob. Nils
Germund, såsom ledamot i StatsUtsk., begärt och erhållit 3:ue
veckors ledighet, räknadt från d. 29 dennes, anmodade Hrr Elektorer
att i StatsUtsk. invälja en ledamot efter Hr af Wirsén och
en ledamot att inträda under den Hr Montgommerie beviljade
ledighet.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda Utlåt. JVs 181, i ani. af erhållne återremisser å Betänk.
67, ang:de regleringen af ulgifterne under RiksStatens Andra
Hufvudtitel.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande och förekommo
dervid Utsk:ts yttranden ang:de nedannämnde punkter af Betänk.
M 67.
414
Den 26 Juli.
-I:sta punkten.
Utsk:s yttrande lades till liandlingarne.
S:te punkten.
Hr von Hartmansdorff, Ang: SlatsUtsk. har rättat sitt
beslut till hufvudsaklig öfverensstämmelse med de många anmärkn:r,
som inom detta Stånd gjordes vid återförvisningen.
Men Utsk. har bland skälen dertill infört några meningar, hvilka
med tiden skulle kunna, i händelse de inginge i R. St:s underd.
skrifvelse, uttydas så, som ville de ständigt bibehålla alla
slags sportler. Att detta icke varit Utsk:s mening, kan man sluta
af de sista orden i dess förslag till beslut, der Utsk. särskildt talar
om sådana sportler, som kunna anses böra fortfarande bibehållas.
Här står i motiven (sid. 6): ”En fullständig och tillförlitlig
utredning af förhållandet med dessa sportler har dock
icke kunnat af Utsk. åstadkommas”, (den delen af meningen
anser jag riktig, men icke så den nu följande), ”och en sådan
utredning måste i allt fall blifva utan ändamål, då, för lönebeloppens
bestämmande, egentligen erfordras att känna sportlernas
reglering för framtiden, hvilken det åter tillkommer K. M. att
afgöra. I fråga om en sådan reglering delar dock Utsk. den
åsigt, som af många Riks-St:ns ledamöter yttrats, att, efter den
nya organisationens trädande i verksamhet, all expeditionslösen bör
odelad tillfalla vederbörande expeditionshafvande”. Denna sednare
del af meningen torde böra utgå. Det måtte väl icke vara
R. Stms mening, att all expeditionslösen skall qvarblifva, ej heller
att bestämma vissa personer, hvilka han skall tillfalla; ty i
händelse Konung och Ständer skulle finna lämpligt att i Hof
Rätterna,
likasom i Högsta Domstolen eller i Justitiaj-Revisionen,
utslagen löstes genom kartering, så komme det ej i fråga
att lemna denna slags lösen till någon expeditionshafvande, utan
han finge sin lön från Statsverket.
Mot slutet af det förslag, som Utsk. framlagt till R. Stms
antagande, står: ”i afseende å löneregleringen, hvilken Konungen
kan finna för godt aflåta, jemväl meddela R. St. grunderna folden
framtida fördelningen af sådana sportler, hvilka kunna anses
fortfarande böra bibehållas, äfvensom uppgift till hvad belopp
dessa sportler kunna beräknas i medeltal uppgå för dem, som
skola deraf blifva delaktige”. Denna sista mening tror jag hade
rättare kunnat lyda så här: ”jemväl meddela R. St. uppgift å
det belopp, hvartill sportlerna kunna i medeltal uppgå”, med
uteslutande, af det öfriga. Men jag vill icke begära dessa ords
borttagande, i händelse, såsom jag tror, SlatsUtsk. fäster vigt vid
deras bibehållande. De kunna gerna qvarstå och försvaras, ty
det finnas vissa sportler, såsom t. ex. lösen för diarii-bevis,
hvilka icke kunna ersättas genom karta, emedan deras antal är
alltför ombytligt och ovisst. Således anhåller jag blott att R. o.
Ad. måtte utesluta från motiven den del af meningen på sidan
0, hvilken jag här ofvan anmärkt.
Den 26 Juli.
415
H. Ex. Hr Gr. Sparre, Gust. Adolf: Det kan ej vara
annat än glädjande att erfara, att Utsk. funnit Statens tillgångar
tillräckliga för att kunna tillstyrka icke allenast den af K. M.
äskade summa af 9,317 R:dr 40 sk., jemte de vid sednaste
Riksdag för innevarande Statsregleringsperiod anvisade 12,000
R:dr, utan äfven derutöfver ett särskildt reservationsanslag af
7,000 R:dr. Med en sådan frikostighet för ögonen anser jag
mig böra begära bifall till StatsUtsk:s framställda förslag.
Hvad angår de af Hr von Hartmansdorff gjorda anmärknuvid
motiveringen och hans yrkande att borttaga ett par rader af
meningen vid slutet af pag. 6, så instämmer jag deruti till alla
delar med honom och anhåller vördsamt om Hr Gr. o. Landlm:s
propos:n i enlighet med Hr von Hartmansdorffs yrkande.
Frih. Åkerhjelm, Carl: A StatsUtsk:s vägnar får jag
hembära dess tacksamhet till Gr. Sparre, som erkänt StatsUlsk:s
bemödande att söka utreda denna fråga på lämpligaste sätt.
Hvad åter beträffar de af Hr von Hartmansdorff gjorda anmärknu-,
så, i afseende på den anmärkn. han gjort vid motiverna,
vill jag biträda den af honom föreslagna förändring derutinnan.
Hvad åter vidkommer senaste delen af Hr von Hartmansdorffs
anförande, med ett till hälften gjordt yrkande om ändring
i beslutet, så nödgas jag motsätta mig det af skäl att det verkligen
finnes åtskilliga sportler i HofRälterna, som svårligen kunna
pä ifrågavar:de sätt ersättas, hvilket är anledningen, hvarföre
sednare delen af tillstyrkandet blifvit upstäldt så som det synes
af Utsk:s Betänk.
Jag anhåller derföre om bifall på sjelfva det förslag till beslut
som Utsk. framställt.
Uppå härefter särskildt framstälde propos:ner bifölls Utsk:s
nu i afseende på ifrågavar:de punkt gjorda hemställan, men ogillades
följande pag. 6, uti motiveringen för denna hemställan,
förekommande ord: ”och en sådan utredning måste i allt fall
blifva utan ändamål, då för lönebeloppens bestämmande egentligen
erfordras att känna sportlernas reglering för framtiden,
hvilken det åter tillkommer K. M. att afgöra. I fråga om en
sådan reglering delar dock Utsk. den åsigt, som af många RiksSt:ns
ledamöter yttrats, att, efter den nya organisationens trädande
i verksamhet, all expeditionslösen bör odelad tillfalla vederbör:de
expeditionshafvande”.
H:le och de öfrige punt,'terne.
Utsk:s yttranden lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne StatsUtsk:s den
21 och 22 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 182, i anledn.
af erhållne återremisser å Betänk. N:o 69, ang:de utgifterne under
RiksStatens Fjerde Hufvudtitel.
410
Den 20 Juli.
Föredrogs ånyo StatsUtsIcs flen 21 och 22 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 183, i anledn. af återremisser å Betänk.
N:o 71, ang:de reglering af utgifterne under RiksStatens Sjette
Hufvudtitel.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande, och förekoramo
dervid Utsk:s yttranden ang:de nedannämnde punkter af Betänk.
N:o 71.
2: dr a punkten.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då jag reserverat mig mot
denna punkt, torde det vara min skyldighet att redogöra för orsaken,
hvarföre jag mig reserverat. K. M. har i Sin Nåd. Propos.
ronde BergsKolhm och Bergslagsstaterna, föreslagit, att
Bergsfogde-tjensterne vid 1855 års början skulle komma att indragas,
och i sammanhang härmed har K. M. i och för Bergsfogdarnes
pensionerande och på det att indragningsstaten icke
derigenom skulle särskildt betungas, äskat R. St.-rs bemyndigande,
att från 1855 års ingång låta en dylik löneersättning, så länge
rättigheten dertill, efter vanliga grunder, fortfore, till ett belopp
af högst 800 R:dr årligen utbetalas af Sjette Ilufvudtitelns anslag
lill befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: När StatsUtsk:s ledamöter
sjelfve misströsta om rättelses erhållande, så lärer det icke
heller vara skäl för någon annan att framställa ett sådant yrkande.
Jag får likväl, i öfverensstämmelse med hvad jag förra
gången i detta ämne yttrade, förklara att jag ansett mig böra
bifalla Konungens Nåd. Propos.
Frih. Åkerhjelm, Carl: StatsUtsk:s utlåt, i Betänk. N:o
71 har af 2 Stånd blifvit bifallet. Praxis inom Utsk. har varit
att Utsk. vid sådant förhållande vidblifvit sitt af två Stånd godkända
beslut. Det kan visserligen synas, såsom Hr von Troil
anfört, alt åtskilliga delar af K. M:s Nåd. Propos:n blifvit på
detta sätt obesvarade, men om man närmare granskar sjelfva
yttrandet af SlatsUtsk. i Betänk. N:o 71, så finner man verkligen
att de frågor, som förmenas hafva blifvit förbigångna, likväl
på ett indirekt sätt blifvit af Utsk. besvarade, hvarföre jag anhåller
om bifall till den nu föredragna punkten.
Utsk:s ifrågavande förslag blef uppå härefter framstäld propos.
af R. o. Ad. bifallet.
3:dje punkten.
Utsk:s yttrande blef, så vidt det angick de genom 3 RiksStånds
beslut afgjorde delarne af denna punkt, lagdt till liandlingarne
samt i öfrigt bifallet.
9:de punkten.
Härvid förekom först Utsk:s vidblifvande af dess förra yttrande
ang:de det äskade reservationsanslaget 77,000 R:dr.
Frih.
Den 26 Juli.
417
Frih. Åkerhjelm: StatsUtsk. har äfven här följt den princip,
som nyss nämndes, nemi. att, när 2 Stånd bifallit ett föreg:de
Utlät., så har Utsk. vidblifvit sitt beslut; men jag vill vid denna
punkt fästa upmärksamheten derå, att om R. o. Ad. bifaller nn
föredragna punkt, så är att befara att Landtstaten icke skulle få
tillgodonjuta någon tillökning i lönerna, enär StatsUlsk:s förut
framställda förbehåll skulle verka derhän, att de fleste Landtstatens
tjenstemän icke skulle komma att åtnjuta någon lönetillökning,
hvarföre jag tager mig friheten hemställa, att R. o.
Ad. ville besluta ”att R. St., utan att ingå i bedömande af den
upgjorda löneregleringen, till K. M:s disposition ställa det äskade
reservationsanslaget 77,000 R:dr”, och på så sätt utesluta det
_förbehåll, som Utsk. i sitt Utlåt. N:o 71 föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. anmärker här huruledes
R. o. Ad., likasom PresteSt., återförvisat Ulsk:s Usta och 2:dra
yttranden i fråga om löneförhöjning åt Lands-slaterne (sid. II)
i det förra Retänk., hvaremot punkten i sin helhet blifvit af
BorgareSt. återremitterad. Det förra af dessa yttranden lyder
såsom följer: ”att R. St., utan att ingå i bedömande af den upgjorda
löneregleringen, till K. M:s disposition ställa det äskade
reservations-anslaget, 77,000 R:dr, med förbehåll, att de indelda
lönerne, boställs-räntorne likväl deruti icke inbegripne, utbytas
emot, en gång för alla, efter de 10 sistförflutne årens medelmarkegångspris
bestämda penninge-anslag, i den mån ett sådant
utbyte kan författningsenligt ega rum”. Endast detta yttrande
är för närvar:de under öfverläggning, hvarföre jag inskränker
mig till att tala derom. Utsk. säger nu att det anser sig böra
vidblifva sitt förra yttrande ang:de detta reservationsanslag, 77,000
R:dr b:ko. Frih. Åkerhjelm har anmärkt hvad följden skulle blifva
af bifall till Utsk:s förslag i detta hänseende och jag instämmer
med honom. R. o. Ad. torde erinra sig, hvilka anmärkn:r som
gjordes förra gången mot ifrågavande förslag och att deribland
äfven varit den, att, på sätt ordalagen fallit, vet man icke om
fråga är att från Landt-statens tjenstemän borttaga icke blott deras
hemmansräntor, utan äfven deras boställen, ty dessa höra otvifvelaktig!
äfven till indelningen. Detta vore, såsom anmärkt blifvit,
mycket olämpligt och skadligt. För att icke vara vidlyftig,
hemställer jag alltså att, i detta nogsamt kända ämne, R. o. Ad.
måtte besluta att till Konungens disposition ställa 77,000 R:dr
b:ko att intill nästa Statsreglering användas för LandtStatens
aflöning.
Hr von Troil: Såväl under den diskussion, som egde rum,
då denna fråga här förra gången förevar, som vid den reservation
jag vid Utsk:s förra Betänk, bifogade, äfvensom i min reservation
i det nu föredragna Betänk, har jag sökt visa olämpligheten
af det förslag Utsk. uti Betänk. N;o 71 i detta hänseende
afgifvit. Jag skulle icke här hafva begärt ordet för att
upprepa dessa åsigter, så framt icke Hr von Hartmansdorff nyss
9 H. 27
418
Den 26 Juli.
framställt ett förslag till beslut, afvikande från det Frih. Åkerhjelm
före honom gjorde. Jag tror lika med Frih. Åkerhjelm
att R. o. Ad:s beslut bör blifva antagande af första delen af
Ulsk:s tillstyrkande i Utlåt. N:o 71 ”att R. St., utan alt ingå i
bedömande af den uppgjorda löne-regleringen, till K. M:s disposition
ställa det äskade reservationsanslaget, .77,000 R:dr”, men
med uteslutande af det derefter följande förbehållet om de indelta
lönernas utbyte mot pengar; och anhåller jag vördsamt om
Hr Gr. o. Landtm:s propos. härå. Hr von Hartmansdorff har
visserligen äfven föreslagit att delta belopp af 77,000 R:dr skall
ställas till K. M:s disposition för ifrågavartde ändamål, men jag
tror att beslutet derom bör fattas i öfverensstämmelse med Utsk:s
Utlät. N:o 71, och anser detta vara så mycket angelägnare, som
Betänk, är i sin helhet af BondeSt. bifallet och jag förmodar att
möjligen något annat RiksStånd äfven kommer att godkänna det
första yttrandet med uteslutande af förbehållet.
Jag anhåller således om Hr Gr. o. Landtm:s propos. i enlighet
med det förslag, som Frih. Åkerhjelm framställt och hvilket
jag tagit mig friheten att vidare understödja.
Hr Ribbing, Arvid: Om fråga vore endast att splittra
meningarne, så skulle jag ingå pä den siste värde talarens åsigt,
men då fråga är att falla ett beslut, så får jag förena mig med
hvad af Hr von Hartmansdorff blifvit yrkadt, så mycket häldre
som jag tror det vara angeläget att icke längre än till nästa
riksdag lemna detta anslag, naturligtvis under förutsättning att
R. St. ännu en gång få till pröfning uptaga den vigtiga reglering,
som nu är i fråga.
Hr von Hartmansdorff^ Det är ingen annan skillnad
mellan mitt förslag och Frih. Akerhjelms än den, att han vill
ställa detta löneanslag utan begränsning af tid till Konungens
förfogande. Ett sådant förfaringssätt tror jag icke vara det rätta,
emedan R. Sf:r äga att, vid hvarje riksdag, bestämma Statsutgifterna,
intill den näst påföljande. Men att upgöra en Statsreglering
för obestämd tid, det strider mot vår författning. Derföre
har jag yrkat att orden ”intill nästa Statsreglering” skola inflyta.
Blott de komma in i Frih. Äkerhjelms förslag, så har jag
ingenting vidare att invända.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: En sådan disposition af
77,000 R:dr, som Hr von Hartmansdorff föreslagit, befarar jag
icke ens skulle upfylla det af Hr von Hartmansdorff afsedda ändamålet,
nemi. LänsStatens aflöning; ty om denna summa endast
ställdes till K. M:s Nåd. disposition till nästa Statsreglering,
så kunde icke någon hufvudsaklig reglering af LandtStats-tjenstemännens
löner derigenom ega rum, utan blott ett provisionelt
tilldelande af arfvoden till vissa tjenstemän, hvilket således skulle
kunna ändras vid nästa Statsreglering. Då tjenster blefvo lediga,
så visste icke de sökande hvad lön de kunde få och icke
ens K. M. kunde veta hvilka löneförmåner, som med tjensten
kunde förenas. Jag befarar att derigenom skulle kunna uppstå
Den 26 Juli.
419
missförhållanden, som icke kunde förebyggas eller afhjelpas;
hvaremot om, såsom Frih. Åkerhjelm föreslagit, R. St. skulle
besluta att de 77,000 R:dr, som R. St. vilja lemna till denna
lönereglering, ställas till K. M:s disposition, på sätt Utsk. föreslagit,
dock utan det förbehåll och vilkor, som Utsk. dervid fästat,
så är derigenom gifvet, att dessa medel skulle för löneregleringen
vara att tillgå. Då kan K. M. fastställa löner på stat
till de belopp, som för löneregleringen finnas behöfliga. Det
blir då något bestämdt för framtiden och på sådant sätt kan en
lönereglering låta sig göra. På detta sätt tillgick det vid 1828
och 1830 årens Riksdag, då R. St:r anslogo medel för arméens
lönereglering. R. St:r anslogo icke vissa löner, utan ställde endast
till K. M:s disposition en penningesumma för att dermed
reglera indelta arméens löner, hvilket också egde rum och sedermera
fortfarit att ega bestånd, utan någon anmärkn. från R.
St:rs sida. Detta skedde då, och jag förmodar, att Utsk. äfven
nu sett saken ur samma synpunkt. Sådant skedde derföre att
R. St:r omöjligen kunna vara i tillfälle att så afväga de särskilda
behofven af löner emellan tjenstemän, som äro spridda i särskilda
orter inom Riket, som K. M. kan göra genom att tillkalla
män, som ega full sakkännedom, ett mindre antal som
kunna öfverlägga med hvarandra, jemföra de olika förhållandena
inom särskilda orter, hvilka synnerligen inom LandtStaten äro
så högst olika, äfvensom tjenstemännens olika inkomster, hvarigenom
en reglering kan ske till belåtenhet, hvaremot om det
skall bero på R. St:rs pröfning, huru stora löner de särskilda
tjeustemännen skola hafva, så är det mera äfventyr underkastadt
huruvida denna lönereglering blifver lämplig eller icke, och då
11. St:r anslå medel, som icke få öfverskridas, så skulle jag tro
att R. St:rs rätt i afseende på medlens disposition är under alla
synpunkter väl bibehållen.
o
Frih. Åkerhjelm: Jag är i hufvudsaken förekommen af
den siste värde talaren och anhåller blott få nämna, att jag icke
kan medgifva en så beskaffad förändring, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit äfven af det skäl, att jag befarar att om R. o. Ad.
skulle fatta ett sådant beslut, som Hr von Hartmansdorff föreslagit,
så skulle det blott leda till frågans förveckling vid dess
slutliga afgörande, hvarigenom man möjligen kunde riskera att
dessa 77,000 R:dr icke erhölles till förbättring af lönerna för
LandtStatens tjenstemän, hvadan jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller
om propos. på bifall till min förra framställning.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, framstälde
Hr Gr. o. Landtm, att Utsk:s vidhållna tillstyrkande uti Utlåt.
N:o 71 innehöll: ”att R. St:r, utan att ingå i bedömande af den
upgjorda löneregleringen, till K. M:s disposition ställa det äskade
reservationsanslaget, 77,000 R:dr, med förbehåll, att de indelta
lönerne, boställsräntorne likväl deruti icke iubegripne, utbytes
emot, en gång för alla, efter de 10 sistföi llatne arens medel
-
420
Den 26 Juli.
markegångspris bestämda penningeanslag, i den nion ett sådant
utbyte kan författningsenligt ega liim”. Frih. Åkerhjelm hade
deremot föreslagit att R. o. Ad., med afslag å det af Utsk. föreslagna
förbehåll, skulle bifalla första delen af denna punkt, eller
”att R. St:r, utan att ingå i bedömande af den upgjorda löneregleringen,
till K. M:s disposition ställa det äskade reservationsanslaget,
77,000 R:dr”; och Hr von Hartmansdorff hade yrkat
det beslut ”att till K. M:s disposition ställas årligen 77,000 R:dr,
att intill nästa Statsreglering användas för LandtStatens aflöning”.
Efter sedermera först till bifall å Utsk:s tillstyrkande framstäld,
men med nej besvarad proposin, hemstälde Hr Gr. o.
Landtm., om R. o. Ad., på sätt Frih. Åkerhjelm föreslagit, behagade
afslä det ifrågastälda förbehållet och i öfrigt bifalla Utsk:s
tillstyrkande, och ropades härvid starka ja jemte några nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Då härefter förekom Utsk:s hemställan, i fråga om anvisande
af 1,000 R:dr till ersättning för forsellön, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Sedan det förra beslutet är af
Ståndet fattadt, så lärer denna punkt förfalla.
Frih. Åkerhjelm: Det förhåller sig så som Hr von Hartmansdorff
framställt,;men StalsUtsk. har just föreslagit, att forsellönen
skall upphöra, så att jag ser ingen våda i att R. o. Ad.
bifaller denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Ordalydelsen är följande: ”Hvad
deremot angår Utsk:s förslag, om anvisande af 1,000 R:dr till
ersättning för forsellön, så, enär denna ersättning torde kunna
LandtStats-tjenstemännen beredas utaf det anslag, som Rikets
sednast församlade Ständer för enahanda ändamål vilkorligen
beviljat, hemställer Utsk.”. Om R. o. Ad. bifaller denna punkt:
så har ju Ståndet förutsatt, det en sådan ersättning kan komma
i fråga, fastän hon skulle utgå på annat sätt, än första gången
var föreslaget, hvilket Ståndet icke bör förutsätta, när det bi
fallit
ett anslag, hvarigenom en sådan ersättning blifver öfverflödig.
Hr Bildt, Didrik Gillis: StatsUtsk. har ingalunda föreslagit,
att 1,000 R:dr skall utgå af det utaf Rikets sednast församlade
Ständer för forsellön afsedda anslag; men Utsk. har, såsom
motiv för sitt tillstyrkande, omnämnt, att om det skulle komma
i fråga att utgifva 1,000 R:dr såsom ersättning för forsellön, så
kunde detta tagas af det förut anvisade anslaget, och att således
icke någon forsellön behöfde särskildt beräknas.
Hr von Troil: Efter mitt förmenande är StatsUtsk:s yttrande
i afseende på denna punkt i det sednare Betänk, fullkomligt
felaktigt. Jag har i min Betänk, bifogade reservation
Den 26 Juli.
421
tagit mig friheten påpeka denna omstärdighet och anhåller endast
få uppläsa hvad jag derom anfört. Det lyder sålunda:
”Hvad särskildt beträffar frågan derom huruvida ersättning
för förlorad forsellön skulle kunna erhållas från det vid sista
Riksdag för enahanda ändamål anvisade förslagsanslag, ber jag
endast få erinra, att nyssnämnde anslag beviljades till ersättning
åt ”innehafvare af ränte- och tiondeanslag, för upphörandet så
väl af deras hittills åtnjuta optionsrätt, att utfordra dessa anslag
in natura, som af rättigheten att utaf räntegifvarne upbära forsellön”,
samt alt detsamma således icke kan, i enlighet med
Utsk:s tanka, anlitas för de tjenstemän, hvilkas indelta löner
Utsk. önskar, emot kontant penninge-ersättning, indraga.”
I sammanhang med skatteförenklingen beslöto nemi. R. St.
vid sistlidne Riksdag att innehafvare af ränte- och tionde-anslag
skulle, för det att uppsägningsrätten för dem gick förlorad, få
ersättning genom Statsanslag. Nu har Utsk. i sitt förra Utlåt,
för betäckande af (orsellönen föreslagit ”att R. St. må ytterligare i
sådant afseende anvisa en rund summa af 1,000 R:dr, att, i mån
af behof, användas och äfvenledes innefatta egenskapen af reservationsanslag,
” men det oaktadt trott det vara möjligt att af
det förut beviljade anslaget lemna en dylik ersättning. Detta
är aldeles omöjligt, ty om en sådan ersättning skulle lemnäs,
så skulle denna ersättning ovilkorligen genom särskildt Statsanslag
tillhandahållas den person, som dertill vore berättigad,
men ingalunda kunde en sådan tagas af förslagsanslaget, som
lemnades till indelningshafvarnes godtgörande. Jag tror således
att Ulsk:s resonnemang är felaktigt och då R. o. Ad. beslutat
att afstå den sednare delen af första Betänk., nemi. förbehållet
om de indelda lönernas indragning, så ser jag aldeles icke hvarföre
Ståndet skulle behöfva yttra sig öfver en så felaktig förmodan,
som Utsk. här framställt. Jag tror således äfven att
denna punkt bör förfalla och läggas till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troil har nu visat att,
i händelse Utsk:s första förslag af detta Stånd antagits, så vore
likväl den ifrågavande punkten oriktig. Nu kan ju hända att
det första förslaget, hvilket, om jag rätt minnes, redan blifvit af
två Stånd bifallet, vinner i Förstärkt StatsUtsk. Bör då R. o.
Ad. hafva ökat ett sådant besluts oriktighet genom elt påföljande
äfvenledes oriktigt besluts fattande? Jag tror mig redan
hafva visat huru felaktigt det vore att bifalla den sednare punkten,
hvarföre jag yrkar att R. o. Ad. blott ville lägga honom
till handlingarne.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Uti sitt första Betänk, hade
StatsUtsk. föreslagit, att det skulle anvisas ett anslag af 1,000
R:dr b:ko till ersättning för forsellön. Detta StatsUtsk:s förslag
blef af två Stånd bifallet, men af de öfriga tvenne Stånden
återremilteradt. Uti sitt sednare, nu under föredragning varande
Betänk, har StatsUtsk. hemstäldt att detta dess förslag icke måtte
vinna R. Sf:rs bifall. Denna Utsk:s hemställan måtte väl vara
422
Den 26 J uli.
ställd till de 2:ne Stånd, sorn bifallit Utsk:s förslag. De två andra
Stånden, hvilka icke bifallit detsamma, utan belt simpelt
återremitterat det, kan jag ej annat förstå än att det icke gäller,
och att således, om vi anse några 1,000 R:dr icke behöfva
anslås, så lägga vi denna punkt till handlingarne, hvarföre jag
vördsamt anhåller om propos. derpå.
Hr von Troil: Då StatsUtsk:s beslut i denna fråga varit
föranledt af olika voteringar inom Utsk., så har följden deraf
blifvit att nästan alla dessa framställningar äro felaktiga. Till
en början beslöts, att en summa af 1,000 I5:dr b:ko skulle anslås
till forsel-löfier. Dessa 1,000 R:dr äro på långt när icke
tillräckliga. De skulle motsvara den indelda spanmålen, men
forsel-lönerna för den indelda spanmålen upgå till ett mångdubbelt
större belopp emot dessa 1,000 R:dr. Utsk. har nu föreslagit,
att detta förslag skulle förfalla, men gjort det med sådana
vilkor att, om detta förslag af R. St:r godkändes, så skulle i min
tanka ny förveckling deraf kunna upsla. Med anledn. af Gr.
Lagerbjelkes sednaste yttrande, ber jag få uplysa, att 2:ne Riksstånd
återremitterat frågan. För min del tror jag den riktigaste
åtgärden vara den, som Hr von Hartmansdorff föreslagit, hvarföre
jag med honom instämmer.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna, att det ifråga—
vande anslaget endast skulle slå i sammanhang med det förbehåll
Utsk. föreslagit och icke med det af R. o. Ad. fattade beslutet,
samt att derföre Utsk. i nu förevande framställning ej
erfordrade annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
Vidare förekom och lades till handlingarne Utsk:s yttrande
ang:de de i 9:de punkten omförmälde enskilda motioner.
13:tle punkten.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
32:dra punkten.
Utsk:s hemställan ang:de ersättning för en åkervret till föreståndarne
för den s. k. Lovisinska donationen bifölls och yttrandet,
ronde öfriga delar af denna punkt, lades till handlingarne.
33:dje och alla öfriga punkter.
Utsk:s yttranden lades till handlingarne.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda Utlåt. M 184, i anledn. af erhållne återremisser å Betänk.
JV2 72, ang:de regleringen af utgifterne under Riks-Statens Sjunde
Hufvudtitel.
Afven delta Utlåt, företogs punktvis till afgörande och före
-
Den 20 Juli.
*23
kommo dervid Utsk:s yttrande ang:de nedanuämnde punkter af
Betänk. J\° 72.
2:dra punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug,: När denna fråga förra
gången förevar, tog jag mig friheten att omständligt utreda de
förhållanden, som, i min tanka, tala för bifall till anslag åt
Kammar-Kolkm och Kammar-R:n. Jag tror mig icke böra nu
trötta R. o. Ad. med något uprepande deraf, sedan Frih. Palmstjerna,
Chefen för Finans-Depart., yttrat, att han anser de begärdla
anslagen icke vara för höga, utan snarare för ringa. Åtskilliga
ledamöter af StatsUtsk. yttrade då jemväl, att de funne
de framställda anspråken vara billiga. Jag tager mig derföre
friheten till R. o. Ad. hemställa, att Ståndet ville fatta följande
beslut, nemi.: ”att R. St:r måtte till Konungens förfogande under
nästa statsreglerings-period anslå
a) 4,000 R:dr b:ko för alt tills vidare användas till den
löneförbättring åt Kammar-Kolkii embets- och tjenstemän, hvilken
K. M. finner nödig, intilldess Nåd. förslag till ny stat för
detta embetsverk kan vid nästa Riksdag varda till R. Stms pröfning
öfverlemnadt.
b) 4,000 R:dr, för alt under samma tid likaledes begagnas,
dels till lönereglering inom Kammar-R:n, dels lill godtgörande
af det ökade arbete, som fatligvårdsmålens förläggande till detta
embetsverk kan medföra.”
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då de summor, som Hr
von Hartmansdorff föreslagit skulle ställas till K. M:s disposition
till förökning af de arfvoden, som f. n. äro af R. St:r anslagna
till lönelillökning åt tjenstemännen i Kammar-R:n och KammarKolhm,
äro ganska måttliga och icke öfverstigande behofvet, ulan
tvertom understigande hvad som skulle erfordras för en slutlig
lönereglering af dessa verk, så anser jag mig böra på det högsta
tillstyrka antagande af Hr von Hartmansdorffs förslag. Af K.
M:s Nåd. Propos. synes tydligt, att K. AJ. icke föreslagit någon
reglering af dessa båda Verks tjenstemäns löner, derföre att K.
M. ansåg tillgångarna så bardt medtagna af andra anslag, som
K. M. äskat; men då StatsUtsk. funnit lämpligt att derutöfver
anvisa detta anslag, så torde icke någon svårighet upstå att för
denna ringa summa 8,000 R;dr finna tillgång, hvarigenom K.
Al. skulle komma i tillfälle att något underhjelpa de små lönerna,
som f. n. finnas inom dessa Embetsverk, och till nästa Riksdag
framlägga ett fullständigt förslag till slutlig reorganisation af dessa
Verk, der delta interimstillstånd fortfarit i 30 är, hvarunder blott
en del af anslaget för Kammar-Kolhm och Kammar-R:n utgår
såsom löner på stat, men den betydligaste delen är endast såsom
arfvoden anslagen från Riksdag till Riksdag, hvilket icke
torde vara lämpligt att låta fortfara.
O
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag kan visserligen icke undgå
att erkänna, att de af Hr von Hartmansdorff förordade iönetill
-
Den 26 Juli.
ökningar äro af behofvet påkallade, men jag ber att få fästa R.
o. Ad:s upmärksamhet derpå, att StatsUtsk. och R. St:r icke
blifvit i tillfälle att pröfva huruvida de summor, som Hr von
Hartmansdorff föreslagit, äro tillräckliga eller äro de rätta för att
afhjelpa bristen i dessa Embetsverks löner. Jag vill påminna
mig, att det finnes en serskild punkt utförd i afseende på tillökningar
eller s. k. lönefyllnader för Kammar-Kolhm och Kammar-R:n,
som StatsUtsk. i sitt föreg:de Betänk, har tillstyrkt, å
hvilken punkt det blir nödvändigt att erhålla R. o. Ad:s bifall,
och om då R. o. Ad. biträder Hr von Hartmansdorffs mening,
så skulle den insättas i st. f., såsom jag vill påminna mig, första
mom. af den punkt, som finnes afhandlad i StalsUtsk:s föreg:de
Betänk. N;o 72 under 2:o b) sid. 3, der Utsk. hemställer ”att
förenämde motioner ej må till någon R. St:rs åtgärd föranleda;”
hvarefter Utsk. tillstyrker ”att, i öfverensstämmelse med K. M:s
derom gjorda Nåd. framställning och i likhet med hvad alltsedan
år 1840 egt rum, ofvan omförmälda fyllnadsanslag, 7,532 R:dr
31 sk. 11 rst. till K. Kammar-Kolhm och 13,075 R:dr 28 sk.
9 rst. för K. Kammar-R:n, må af R. St:r anvisas, att, emot
förut stadgade vilkor, fortfarande utgå under den tid, för hvilken
nu skeende statsreglering blifver gällande.” Skulle nu, på sätt
Hr von Hartmansdorff föreslagit, R. o. Ad., i st. f. nu anförda,
fatta det beslutr som Hr von Hartmansdorff framställt, så skulle
detta förfalla, hvilket jag förmodar icke kan vara Hr von Hartmansdorffs
mening. Det blir väl således nödvändigt, att Hr von
Hartmansdorffs yrkande endast sträcker sig till den första delen
af punkten.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då denna fråga först inom
StatsUtsk. förevar, delade jag med majoriteten af StatsUtsk:s ledamöter
den öfvertygelsen, att det icke tillkommer R. St:r att,
på grund af enskild motionärs framställning, upgöra organisationsplaner
för vissa Embetsverk. Jag tillstyrkte således afslag på de
väckta motionerna. Då frågan här på Riddarhuset förevar, uplystes
likväl ovedersägligen behofvet att för dessa Embetsverk
göra något, och då Frih. Palmstjerna här tillkännagaf, att den
äskade summan ingalunda var för stor, utan snarare för liten för
verkställande af en ändamålsenlig organisation, så förklarade jag
då att jag ansåg det rättast all bevilja en sådan summa. Detsamma
har äfven nu blifvit af samme värde talare yrkadt och
hemställer jag då om icke, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit,
ytterligare 4,090 R:dr b:ko, utom hvad som i Betänk. N:o 72
blifvit tillstyrkt, måtte under den tid, som nästa Statsregleringsperiod
omfattar, ställas till K. M:s Nåd. disposition, alldeles på det
sätt, som Utsk. tillstyrkt och Ståndet nyss godkänt i afseende på
Hof-Rätterna. Der säger Utsk.: att ”ställa till K. M:s Nåd. disposition,
jemte de vid sednaste Riksdag för innevar:de Statsreglerings-period
anvisade 12,000 R:dr, dels den af K. M. äskade
summa, rättligen utgörande 9,317 R:dr 40 sk., dels ock ett reservations-anslag
af 7,000 R:dr, att utgå under den tid nästa
Den 2G Juli.
425
Statsreglering omfattar.” Jag tror, att beslutet här skulle blifva
ungefärligen enahanda, så att R. St:r skulle bestämma, att, utom
de fyllnadsanslag 7,532 R:dr 31 sk. 11 rst. till K. KammarKolkm
och 13,075 R:dr 28 sk. 9 rst. till K. Kammar-R:n, som
i Utsk:s Retänk. N:o 72 omförmäles, R. St:r besluta att för
hvartdera af dessa Embetsverk 4,000 R:dr ställas till K. M:s
disposition under den tid närvar:de Statsreglerings-period omfattar
på sätt och under vilkor, som Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Jag vill i anledn. af
Frih. Akerhjelms yttrande blott hafva äran meddela, att de särskilda
anslag af 7,532 R:dr 31 sk. 11 rst. för Kammar-Kolhm
och 13,075 R:dr 28 sk. 9 rst. för Kammar-R:n, hvilka omtalas
i andra afdeln:n af första Retänk. N:o 72 ronde dessa Embetsverks
lönereglering, här ingå i särskilda tjenstemäns aflöning
under form af arfvoden, och att om afslag eller för
ändring
i dessa summors belopp har mig veterligen icke i något
RiksStånd varit fråga. Således måste antagas för gifvet, att
samtlige RiksSt:n redan bifallit hvad i denna punkt af Retänk.
N:o 72 är föreslaget och alt således icke fråga kan vara att, med
förkastande af dessa summor, minska de aflöningsvilkor, som redan
inneliafvas af vederbönde embets- och tjenstemän inom dessa
Verk. Det är nu endast fråga om huruvida den tillökning, som
Hr von Hartmansdorff föreslagit, må kunna beviljas och hvarom
diskussionen har hvälft sig så väl hos R. o. Ad. som hos BorgareSt.
, hvilka hafva återremitterat denna första del af Betänk.
N:o 72. Då den andra delen af punkten således måste anses
vara bifallen, så hemställer jag, lika med Hr von Hartmansdorff,
att i afseende på första punkten R. o. Ad. måtte fatta det beslut,
hvartill han afgifvit förslag.
Hr von Hartmansdorff: Min mening var sådan, som
Frih. Åkerhjelm har sagt. Men jag yttrade mig icke så fullständigt,
som han. Jag anhåller derföre att få med honom instämma,
men tillika hemställa, om icke saken kunde tagas på
det sättet, att först framställdes propos. till bifall på bibehållande
af hvad båda Kolbna hittills hafva innehaft och att derefter vidfogas
såsom tillägg det anslag, jag tagit mig friheten begära. I
fall detta sker och denna framställning af R. o. Ad. bifalles, så
förfäder med detsamma den första punkten i Utsk:s Betänk.,
hvarigenom anslagen lill de båda Verken afstyrkes.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm, att, enl. Hr von Hartmansdorffs förslag, sednare
delen af förevande punkt borde erhålla ett sålydande tillägg:
”samt jemväl, att R. St:r måtte, till Konungens förfogande,
under nästa Statsreglerings-period, anslå:
a) 4,000 R:dr, för alt tills vidare användas till den löneförbättring
åt Kammar-Kolbii embets- och tjenstemän, hvilken
K. M. finnér nödig, intilldess Nåd. förslag till ny slat för detta
426
Den 26 Juli.
embetsverk kan vid nästa Riksdag varda till 11. St:rs pröfning
öfverlemnadt.
b) 4,000 R:dr, för att under samma tid likaledes begagnas,
dels till lönereglering inom Kammar-R:n, dels till godtgörande
af det ökade arbete, som faltigvårdsmålens förläggande till detta
embetsverk kan medföra.”
Hr von Troil: För min del afstår jag ifrän den propos.
jag begärt och förenar mig med Hr von Hartmansdorff.
Propos. till bifall å förevande 2:dra punkt enl. Utsk:s förslag
utan förändring blef härefter framst,äld, men besvarades med
Nej; hvarpå R. o. Ad. biföll sednare delen af denna punkt med
det af Hr von Hartmansdorff deri föreslagna tillägg, samt i anseende
till det sålunda beslutade tillägget fann något särskildt
beslut icke erfordras i afseende på förra delen af samma punkt.
3:dje, S:te, 8:de, 10: de och alla öfriga punkter.
Ulsk:s yttranden lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s'd. 21 och 22 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 185, i anledn. af erhållne återremisser å Betänk.
N:o 73, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens Åttonde
Hufvudtitel.
Afven detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande och förekommo
dervid nedannämnde punkter af Betänk. N:o 73.
6:le och 7:de punkterna.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
8:de punkten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Ståndet torde benäget
påminna sig, att Prosten Melander väckt motion derom, alt då
en profession finnes vid Lunds universitet i lefvande språk, så
borde en dylik inrättas äfven vid Upsala universitet, för att åt
Elementar-läroverken dana lärare i berörde språk. Detta behof
anser jag vara så tydligen ådagalagdt vid den öfverläggning, som
förra gången föreföll på detta rum, att jag tror mig icke behöfva
uprepa hvad som då sades, utan endast vördsamt tillstyrka att
R. o. Ad. måtte bevilja 2,000 R:dr för ändamålet.
Frih. Cederström, Rud.: En återremiss är icke detsamma
som ett definitivt beslut. Väl har R. o. Ad., förra gången frågan
förevar, önskat, alt StalsUtsk. måtte taga ärendet i förnyadt
öfvervägande; se der allt hvad med säkerhet kan sägas. Men
om jag också skulle gå ett steg längre och öppet erkänna, att
syftningen af denna återremiss svårligen kunnat förutsättas vara
annan, än att StatsUtsk. måtte, enl. den af åtskilliga ledamöter
inom R. o. Ad. då hysta och vid ålerremissen uttalade önskan,
hos R. St:r tillstyrka anslagets beviljande, så hafva likväl förhållanden
sedermera utvecklat sig, som kunna verka någon modi
-
Den 26 Juli.
i 27
fikation i åsigterna om huru långt R. St:r böra i detta särskilda
fall gå i beviljandet af anslagsbelopp. Det är nemi. efter detta
ärendes preliminära handläggning, StatsUtsk. pröfvat hela den
extra Statsregleringen och funnit angelägenheten att tillstyrka,
(hvilket R. St:r i de flesta fall funnit skäl med sitt bifall bekräfta),
anslåendet af ganska betydliga summor, lemnade hufvudsakligen
dels till Rikets försvarsanstalter, dels till landets industriella
förkofran. Vid sådant förhållande föreställer jag mig,
att den återremiss, R. o. Ad. beviljat å StatsUtsk:s Utlåt. N:o 73,
8;de punkten, icke tillräckligen föranleder R. o. Ad. till alt nu
fatta det beslut, Hr von Hartmansdorff föreslagit. Det synes
dessutom tydligen, alt man eljest vore på yäg att med anslag
befrämja ett mål, som troligtvis icke vinnes dymedelst; under
det att det mål, som vinnes, torde, ehuru i sig sjelf äfven af
värde, befinnas ett helt annat och derföre blifva ansedt såsom
otillfredsställande. Det är bättre nu på förhand göra sig klart
redo härföre. Jag erkänner nemi., såsom äfven Utsk. i dess
Utlåt. N:o 73 har gjort, att det vöre i många hänseenden önskvärdt,
om en profession för lefvande språk vid Upsala universitet
inrättades; deremot tror jag för min del icke det af Hr von
Hartmansdorff åsyftade ändamålet, som var danandet af skickliga
lärare för Elementar-Iäroverken, derigenom skola med säkerhet
eller ens med någon sannolikhet vinnas. Ty om man tillser
den verksamhet, som utöfvas af Akademiska lärare i moderna
språk vid andra universiteter, så hafva de ingalunda ansett hufvudsakliga
föremålet för sitt tillgörande vara att dana underordnade
läroverks lärare; utan de hafva ingått i litterär-historiska
och derigenom visserligen för den allmänna bildningen och särskildt
för den akademiska undervisningen ganska intressanta,
men för det förutnämnda praktiska ändamålet temligen fremmande
undersökningar. Oaktadt dessa forskningar således kunna
för den egentligen larda verlden vara af högst förtjenstfull och
lärorik beskaffenhet, torde lärareämnen likväl, utan hjelp af en
sådan profession, blifva ganska skickliga för Elementar-läroverkens
behof af undervisare, isynnerhet derest de beflita sig om
upnåendet af sådan förmåga genom den utväg, som i min tanka
säkrast bör dertill leda, nemi. genom alt besöka de främmande
länder, der de språk talas, i hvilka man åsyftar att vid Elementar-läroverket
meddela undervisning.
Följaktligen måste jag anse detta anslag mindre nödvändigt,
än jemförelsevis många andra, för hvilka Statens medel tagas i
anspråk; jag hemställer alltså, att R. o. Ad. måtte, utan att vidare
förklara sig öfver gagnet af en lärostol i moderna språken,
hvilken fråga under andra förhållanden visserligen förtjenat mycket
behjertande, dock f. n. icke låta motionen föranleda lill någon
åtgärd.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Om SlatsUtsk:s Betänk,
förra gången hade bifallits, så hade meningen naturligtvis varit
att R. o. Ad. icke ansett behöfligt att anordna lön för en sådan
428
i
Den 26 Juli
profession. Då nu frågan blifvit återremitterad, så måtte väl
meningen dermed hafva varit någon och förmodligen ingen annan
än att motionärens önskan att få en lön för en sådan profession
måtte beviljas. Jag får på det högsta understödja honom
och tillika nämna, att sista gången, då en fråga i samma syfte
förevar, då sades det af Frih. Cederström, att man lär sig främ
mande
språk bättre derigenom, att man reser utrikes. För min
del tror jag, att, om erfarenheten rådfrågas, man skall finna att
en sådan profession, hvarom här är fråga, verkligen saknas i
Upsala, så att Professoren i aestetik har såsom en bisak måst
sköta den. På grund häraf och hvad som förut i ämnet blifvit
yttradt, samt utan att vilja ingå i en så vidlyftig och djupgående
diskussion öfver frågan, som den siste värde talaren, får jag tillstyrka
bifall till hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Gr. Sparre, Erik: Jag instämmer i de åsigter Frih. Cederström
yttrat. Jag anser att föreläsning i lefvande språk icke
äro lämpliga och denna befattning tillkommer likväl Professorerne
vid universiteterne. Jag tror äfvenledes, lika med Frih. Cederström,
att denna kunskap i lefvande språken, som otvifvelaktigt
är nyttig och behöflig, lämpligare studeras vid elementar-läroverken
än vid Akademierna. Om denna språkkunskap göres till
föremål för studium i skolorna, inpreglas den mera i de unga
sinnena, och Professorernes vid Akademierna tid uptages då icke
af föreläsningar, som egentligen tillhöra skolorna och gymnasierne.
Då jag befarar, att detta förslag, som nu är i fråga, icke synnerligen
bidrager till utvidgande af kunskaperna i de lefvande
språken, tillstyrker jag bifall till Utsk:s Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Skillnad är naturligtvis mellan
den undervisning man inhemtar af en s. k. parleur och af en
Professor. Hitintills har man, i brist på Svenskar, som tillräckligt
kunnat främmande lefvande språk, måst begagna utländningar.
Men följden har varit, att som desse icke varit nog hemmastadde
i Svenskan, hafva de misstagit sig i fråga om vårt
modersmåls rätta begagnande och derigenom blifvit föremål för
lärjungarnes gyckel. Derpå bör man söka göra slut genom anställandet
af Svenskar, som äro skicklige nog för att meddela
den ifrågavande undervisningen. Man bör sålunda ersätta parleurerna
för dem, som icke hafva tillfälle att resa utrikes, hvilket
naturligtvis är det bästa medlet att vinna färdighet i främmande
språk. Om än parleurerna lära studenterna språkens rätta
uttal, så sakna de dock vanligen icke blott den omnämnda kännedomen
af svenskan, utan äfven den grundliga allmänna språkkunskap,
som en lärare behöfver och i hvilken Professorn skulle
examinera. Nu anställes lärare i de lefvande språken vid Elementar-läroverken
utan alt mig veterligen någon förhört eller
godkänt dem. Man tager dem, sådana de kunna fås, antingen
de duga eller icke. En dylik Professor bör, enl. min tanke,
förfara på samma sätt som Juris-Professorerna i Upsala gjorde
med dem af oss, hvilka der i min ungdom studerade lagfaren
-
heten. I de s. fe. enskildta Kollegierna lät man oss anställa
rättegångar mot hvarandra, för att sé om vi hade reda på saken.
Om en Professor i lefvande språk gjorde likaledes med sina Kolleganlér,
så skulle han äfven kunna väl öfva och pröfva dem.
Nog finner man utväg att få skickliga lärare, endast man har
medel att underhålla dem. Jag förnyar min anhållan om bifall
till Betänk.
Frih. Cederström: Hr von Knorring har trott sig finna
någon sjelfmotsägelse emellan mitt förra yttrande och det jag
afgaf för några dagar sedan, i fråga om antagande af utländningar
till universitets-lärare, hvilka icke bekände den Evangeliskt
Lutherska läran. Hos dessa båda mina yttranden förefinnes dock
ej i sjelfva verket det deni tillvitade lyte. Min önskan är, att
infödde Svenskar måtte undervisa vid Elemenlar-läroverken, hvarest
alumnernes späda eller unga är göra intrycken vida varaktigare
och säkrare å sinnena, än hvad som under de sedermera
kommande akademiska åren bör antagas blifva händelsen. Om
moderna språkens bibringande utgör föremålet för en lärares
verksamhet, tror jag emellertid högst tjenligt, för att icke säga
oundvikligt, det han före anträdandet af nämnde lärarekall, företager,
till språkens grundliga inlärande och studerande, en eller
flera resor i främmande länder; men häraf följer väl icke, alt
han under dessa resor skall öfvergå till den Katholska eller någon
annan främmande lära? Jag förutsätter fastheldre, att han
återkommer lika god Lutheran som förut. Således förfaller den
förmenta sjelfmotsägelsen.
Hvad angår behofvet af anslaget 2,000 R:dr till lärare i
moderna språken vid Upsala universitet, sä har jag deremot en
annan anmärkn., nemi. att der för en dylik lärare redan finnes
anslagen lön i boställsrum, spanmål och penningar; denna lön
är ej obetydlig, om än icke upgående till det nu ifrågaställda
anslagets belopp; men om nu detta anslag beviljas, så upkommer
för de moderna språkens lärande vid detta universitet en vida
större frikostighet, än för andra ämnens inhemtande, hvilka,
enl. min åsigt, äro minst sagdt lika vigtiga och angelägna som
de moderna språken. Dessa språk, om man från början af sin
skolbildning inhemtat någon underbyggnad i de klassiska språken,
har man hittills utan alltför stor svårighet sjelf kunnat rätt
väl lära sig. Komma så resor i främmande länder dertill, hvilka
numera kosta mindre än förut, och som i sanning synas mig
hardt nära oundgängliga för dem, hvilka skola bekläda lärarebeställningar
vid Elementar-läroverken, så vågar jag påstå, att
det upgifna ändamålet bör genom reseunderslöd, om man så
vill, säkrast vinnas, men att det nu ifrågasatta anslaget är för
besagde ändamål temligen öfverflödigt. En annan sak är, om R.
o. Ad. vill med ett anslag af 2,000 R:dr b:ko om året upmuntra
vetenskapligt larda och omfattande analyser af främmande moderna
språk. Villigt medgifver jag att sådana utförliga och i de
finaste detaljer gående språkforskningar ega ett rikt intresse och
430
Den 36 Juli.
ett stort värde för en högre bildning; men jag föreställer mig
att då, på sätt redan är nämndt, Upsala universitet redan eger
aflönad lärare i moderna språken, och härtill på sednare tiden
utvalts en man af erkänd förmåga såsom vetenskaplig språkkännare,
lärer han ej underlåta att använda sin tid till dessa båtande
öfningar. Och jag skulle tro, att då R. St:r vid denna
Riksdag för så många andra behofs fyllande redan visat utmärkt
frikostighet, och enär det nu ifrågavande anslaget synes vara af
ett jemförelsevis mindre trängande ändamål, synes någon sparsamhet
härvid lämpligen böra iakttagas, der sådant kan ske. R.
o. Ad. täcktes derföre afslä denna punkt och, på sätt StatsUtsk.
i sitt förra Betänk, hemställt, lemna motionen, med all aktning,
f. n. utan afseende.
Hr von Knorring: Det är mycket sann t som Frih. Cederström
säger, att vid Upsala universitet finnes en docens eller
en adjukt i lefvande språken, men det är just derföre, att lönen
är för liten och att denne lärare icke är professor i lefvande
språken utan i estetiken. Då således en ordinarie professor icke
finnes uti dessa språk, anser jag nödigt, att det ifrågavande anslaget
beviljas. Dessutom bör man komma ihåg, att, äfven vid
universitetet, man önskar inrättandet af en dylik profession.
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber att få instämma med Gr.
Sparre och Frih. Cederström. Jag tror, att det icke är nödigt
alt hafva Professorer vid universileterne i lefvande språken. Hvad
angår Hr von Knorrings yttrande, att lärarne i främmande språken,
äro tillika lärare i estetiken, så är förhållandet icke sådant,
emedan det finnes en serskild estetices Professor och en serskild
språkmästare.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den diskussion, som egt
rum, så väl när frågan förra gången förevar som äfven i dag,
ådagalägger, huru olämpligt det är, att R. Sl:r på grund af enskildte
motioner besluta, att anslag skola meddelas ömsom för ett
och ömsom för ett annat ändamål, serdeles då afsigten med anslaget
är att få inrältadt en profession vid Akademierna. Jag
skulle tro, att, derest behofvet af ifrågavande profession förefinnes,
bör anmälan derom göras hos Regeringen, som, i händelse
den finner professionen behöflig, aflåter propos. i ämnet till R.
Sl:r. Då är frågan utredd och då anser jag R. St:r kunna med
sakkännedom besluta i ämnet. Förr än så sker, bör nu ifrågasatte
anslaget icke bifallas, och det är endast på grund häraf,
men alldeles icke derföre, att jag ingår i något bedömande af
nyttan utaf en dylik profession, jag anhåller om bifall till Utsk:s
Betänk.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Till de skäl, den siste värde
talaren anfört för bifall till Utsk:s förslag, anhåller jag att få ytterligare
lägga några. Frågan om inrättande af professioner af
ifrågavande beskaffenhet vid universiteterne måste betraktas ur
mer än en synpunkt. Språken utgöra nemi. icke allenast en
D en 26 Juli.
431
nyttig kunskap, hvarigenom man tillegnar sig hvad andra länder
ega i litteratur och konst m. ra. och hvarigenom vi kunna sätta
oss i beröring med utländningen, utan språkstudier äro jemväl
en nyttig gymnastik för själeD, i det de på ett följdriktigt och
logiskt sätt utveckla dess krafter. Denna sednare del af nämnda
studiers nytta är säkerligen också egentliga orsaken, hvarför de
gamla språken hafva vid universiteterne blifvit med egna lärdomsstolar
försedde och i så högt anseende hållna. Om man
nu ej lager i betraktande dessa olika hufvuddelar af språkstudierne,
utan ensamt fäster sig vid bristen på universitetsstudier
uti de moderna språken, och derföre beviljar anslag till en profession
i dessa sistnämnda ämnen, förlitande sig pä att, endast
penningar erhållas, så jemkar sig nog det öfriga, — då inträffar
sannolikt och fruktansvärdt nog, att man i sjelfva universitetets
organisation inkastar en dylik brandfackla, som man redan inkastat
i vära elementar-läroverk, då man beslutade, att de skulle
reorganiseras, innan man lätt tänkt sig beskaffenheten af denna
reorganisation. Om man 1111 inrättar sådana lärdomsstolar för
de moderna språken, och dessa lärdomsstolar, i st. f. alt besättas
med språkmästare, hvilka behandla språket såsom det fordras af
praktiska män, tvertom beklädes med personer, hvilka tilläfventyrs
se språkstudiet ur en hell annan synpunkt, upkommer derigenom,
enl. min åsigt, ganska lätt en förbistring i det hela, så
till vida som lärarne sinsemellan ej torde följa samma lagar för
språkstudiets utveckling; dessutom få de gamla språken ganska
svårt att bibehålla sig, då de moderna språken hafva en mäktig
bundsförvandt i den allmänna och mer handgripliga nytta man
har af dem. Om man således än med skäl antager, att en hvar
känner behofvet af kunskap i de utländska språken, så tror jag,
att detta behof kan och bör pä genare och säkrare sätt tillfredsställas,
än medelst att inrätta en serskild profession uti dessa
språk, hvilket, på sätt nyss blifvit anfördt, synes mig innebära
ett ganska oförsigtigt handlingssätt. Detta har varit en anledn.
för mig, att afstyrka motionen. Jag ber att härvid fä nämna,
att jag för min del tillhör den nya skolans vänner och att det
alltså icke är i egenskap af förfäktare utaf de gamla språkens
exclusiva nytta, jag i detta ärende upträdt, utan det är för att
undvika en betänklig splittring i universitets-studierne, som jag
motsätter mig beviljandet af ett anslag, hvilket väl icke är betydligt
till sitt belopp, men dock kan, jemte något godt, lätteligen
åstadkomma en sådan skadlig förbistring, som jag nämnt.
Det finnes dessutom ett annat och närbeslägtadt skäl för afslag
å motionen. Den är nemi. föranledd af förhållandet vid Lunds
universitet, der genom enskild frikostighet en sådan profession
blifvit inrättad. . Man har, såsom nyss är uplyst, vid Upsala universitet
en adjunkt i de moderna språken, men det har man icke
i Lund. Om man nu inrättar en profession i Upsala, så kommer
Lunds universitet och begär af Staten anslag för inrättandet
af en dylik adjunktur och så går det in infinitum, till dess
de moderna språkens representanter blifva nog mägtiga för att
432
Den 26 Juli.
bestå striden med de gamla språkens förfäktare och under denna
strid händer det, att universiteterne blifva desorganiserade. Jag
vill icke säga att så oundvikligen skall hända, men jag påstår,
att det kan komma att inträffa derigenom, att man lagstiftar
mera efter tycke och smak, än efter moget bepröfvande af saken.
Jag anhåller således om bifall till Utsk:s Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Det är beklagligt, att striden
inom Elementar-läroverken om företrädet mellan nya och gamla
språk skall inblandas jemväl i denna fråga. Hr Bildt har förklarat
sig vilja gynna undervisningen i de lefvande språken;
och jag undrar icke derpå, ty han har varit utrikes och känner
nyttan deraf, att i andra länder kunna röra tungan så, alt man
blir förstådd. Men då hade jag icke väntat mig, att han skulle
hylla undervisningen i lefvande språk såsom ett medel att hindra
de gamla stupa öfver ända. Om man vore på andra rum,
t. ex. här, så konservativ som Hr Bildt vill vara i skolan, huru
skulle det här gå med ungdomens öfvertag på gubbarne? Jag
har hört, att i ett land, som man här icke gerna nämner, kallas
en utländning för stum, d. v. s. en som icke kan tala. Denna
benämning är uttrycksfull för att visa, huru hjelplös den är, som
vistas bland främlingar, ulan att kunna tala deras språk. Vi stå
i det hänseendet ty värr mycket efter andra, hvadan vi böra
söka, att komma från denna underlägsenhet så fort som möjligt.
Att någon brandfackla skall inkastas i Upsala universitet genom
den ifrågavar:de professionens inrättande, befarar jag så mycket
mindre, som man sett, att ett annat universitet, nemi. det i
Lund, som torde vara mindre konservativ än det i Upsala, har,
oaktadt lefvande språken äga en Professor, kunnat lefva i samma
lugn, som man i Upsala åtnjuter. Bevisningen är alltså öfverdrifven
och kan intet gälla.
Hr Bildt har omförmält, hvilka svåra följder skola för Statskassan
upkomma, om man beviljar anslag först till en adjunktur
och sedan till en profession. Dessa följder kunna omöjligen blifva
så svåra för Staten, som för de af Frih. Cederström omförmälta
ynglingar, hvilka eljest komme att sakna undervisning. Skall
Staten åt dem anslå medel för att vistas i främmande länder,
så blifva åtminstone 2,000 R:dr för det ändamålet otillräckliga.
Om dessa medel än beviljas, hvilken säkerhet har man väl, att
de personer, åt hvilka tillfälle sålunda beredts att resa utrikes,
åtaga sig efter återkomsten alt vara lärare i främmande språk.
Dessa förslag äro så litet tillfredsställande, alt jag måste vidhålla
hvad jag från början yrkat, och hvarå jag anhåller om bifall.
Hr Bildt: Jag får fästa upmärksamheten derpå, att alla de
talare, hvilka yrkat bifall till Utsk:s förslag, ingalunda motsätta
sig ordnandet af undervisningen i de moderna språken, men väl
att detta ordnande skall ske på grund af enskild motionärs framställning.
Om frågan, såsom jag tror, är af vigt, gör hon sig
vid universiteterne gällande. En talare har sagt, att han yrkat
bifall
Den 20 Juli,
433
bifall till motionen derföre, att man önskade det vid universitetet
i Upsala. Ar behofvet verkligt, så kommer det nog till K.
M:s kännedom, och R. St:r hafva då att förvänta en K. Propos.
i ämnet, hvarigenom frågan varder vederbörligen utredd och
kommer i dess rätta skick. Man har derjemte såsom hufvudsaklig!
skäl för denna nya professors-plats anfört, att det är
svårt att få lärare vid elementarskolorna uti utländska språk,
men om så är, vet jag i sanning icke, hvarifrån den nya Professorn
skall hämtas, ty förmodas bör väl, alt det skall bli en
man af högre insigt i dessa språkstudier. I så väl denna, som
alla andra frågor, är det icke grannlaga, att, såsom mina värda
motståndare, genom försåtliga insinuationer föra diskussionen på
ett område, der skäl icke finnas, och jag tillbakavisar, med den
känsla dylika påståenden förtjena, det yttrande, om att de, som
icke vilja rösta för detta anslag, äro motståndare till bildningen
inom vårt land.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm., att, jemte det bifall till Utsk:s i denna punkt
afgifne yttrande blifvit yrkadt, Hr von Hartmansdorff föreslagit
ett årligt statsanslag af 2,000 R:dr till en profession vid Upsala
universitet i de lefvande språken och den nyare litteraturen,
hvarefter de först till bifall å Utsk:s yttrande och derefter lill
bifall å Hr von Hartmansdorffs förslag framställde propos:r besvarades
med blandade Ja och Nej, samt sedermera Hr Gr. o.
Landtm, ånyo hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s
yttrande, och, efter det svaren härvid utfallit med starka Ja
jemte några Nej, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller den del af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 185,
deri Utsk. vidblifvit sitt yttrande i 8:de punkten af dess Betänk.
N:o 73, röstar
Ja 5
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. ett årligt statsanslag af 2,000 R:dr
böra beviljas till en ny profession vid Upsala universitet i de
lefvande språken och den nyare litteraturen.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 20.
Nej — 20.
9:de punkten.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
9 IL 28
434
Den 26 Juli.
i t: le punkten.
Härvid förekom först Utsk:s yttrande ang:de momentet litt. g.
Hr Adelborg, Anders Otto: Till den npfattning af den
motsatta äsigten, Utsk. i sitt förslag framställt, får jag lägga, att
såvida seminarier för lärare vid högre läroverken icke komma
alt finnas, skall naturligtvis följden blifva, att under den tid,
skolan är under reorganisation, den välgörande inflytelsen, som
enhet i lärarnes sätt att framställa de olika ämnena för lärjungarna
medför, skall helt och hållet gå förlorad. Man känner
redan den rådande förbistringen i de olika skolorna, i aflöningssätlet
och methoderne, och man vet, huru svårt det är att i
skolan kunna bibringa landets ungdom en homogen anda i afseende
på vissa stora nationella frågor. Skall detta förhållande
fortfara till följd af en reorganisation, som kanske kommer att
fortgå under 7 år och möjligen 3 gånger 7 år. Jag tror att
man icke bör uppskjuta att tillegna sig den välgörande inflytelse,
som en inrättning, sådan som ett lärare-seminarium, åstadkommer
och att den bör vara helt och hållet skiljd från all del i skolans
reorganisation. Jag hoppas att R. o. Ad. i detta ämne, som
jag anser vara af den största vigt för landets ungdom, vidblifver
sitt förra beslut.
Hr Bildt: Jag får uplysa den siste talaren, att R. o.-Ad.
ingalunda fattat något beslut i denna fråga. Då hon förra gången
förevar inom Ståndet, yrkade åtskillige talare, att StatsUtsk.
borde taga frågan under förnyad pröfning; och hvarje återremiss
innebär ingenting annat, såvida Ståndet icke vid återremissen
uttrycker en serskild tanke. Åtskilliga ledamöter af Utsk., bland
dem äfven jag, anhöllo då vördsamt hos de talare, som här yrkade
återremiss, att de ville gifva Utsk. någon ledning för sitt
blifvande tillgörande i frågan, emedan Utsk. för detta tillgörande
eljest icke hade något att rätta sig efter. Man talade om nyttan
och nödvändigheten deraf alt upmuntra undervisningen uti skolorne
i riket; man talade om nyttan och nödvändigheten af enhet
i methoderna; med ett ord, man framställde en mängd önskningar,
men alldeles icke något bestämdt förslag. Man önskade,
att penningar måtte gifvas; och endast penningar lemnades, så
skulle ändamålet upfyllas. Härtill yttrade jag då, hvad jag äfven
nu vidhåller, att det icke är nog, att man gifvet- penningar,
utan man måste äfven tillse, huru medlen användas; och då
StatsUtsk. ifråga om sättet för användandet af dessa penningar
befinner sig nu i lika stort mörker som förra gången, har StatsUtsk.
, af återremissen från R. o. Ad., icke funnit någon större
eller bättre utredning af frågan, än den hon förra gången vunnit.
Då R. o. Ad. förut beslutat, att på enskild motionärs framställning
icke ingripa i organisationen af samtliga läroverken i
riket, sä hoppas jag äfven, att R. o. Ad., straxt efter detta beslut,
nu icke på enskild motionärs framställning må bifalla något, som
härmed skall hafva sammanhang, synnerligast som, derest motionen
bifölles, man egentligen ej visste hvad som vore beslutadt,
så obestämd är den i sitt nämnde skick. Man har sagt, alt,
Ben 26 Juli.
435
utan afseende på skolmethoderne, man skall bringa enhet i undervisningen.
Men hvad menas med denna enhet? Skola alla
ämnen läras på samma sätt? Eller skall ett serskildt sätt bestämmas
för hvarje ämne? Och hvilka äro de lämpligaste lärosätten?
Hvem eller hvilka skola afgöra dessa frågor? Allt detta är dels
obesvaradt, dels ej vidrödt, och ändå vill man att Staten skall
gifva penningar till ett behof, som så lösligt blifvit framställdt.
Man har ej engång afgjordt, huruvida de ifrågavande seminarierna
skola inrättas med afseende på universitetsbildningen eller
på folkskolans. Motionären tyckes afse det förra; men häremot
kan med skäl anmärkas att enhet i undervisningen är af mesta
nöden vid barnens spädare år, och det var äfven af detta skäl,
som de gamla folken använde äldre och mera mognade män till
lärare för de yngre barnen, men för den äldre skolungdomen
anställde yngre män, som hade mera kraft, om de än saknade
de äldres erfarenhet. Dessa folk voro öfverlygade om, att under
barnens första skolår behöfdes mera försigtighet vid undervisningens
bibringande. Förslaget är vackert till sitt syfte; men omoget.
Här är blott en idé, som förfäktas, och för hvars utförande man
begärt penningar, utan att hafva tydliggjort sättet för denna idées
bringande till verkställighet och utförande; jag hoppas derföre att
R. o. Ad. förfar nu på samma sätt, som vid behandlingen af den
föreg:de frågan, och bifaller Utsk:s Betänk.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Till stor del förekommen af den
siste talaren, vill jag fästa Ur Adelborgs upmärksamhet derpå att
motionen är väckt at Prof. Carlsson och hvilken motion antyder
att, för att vinna det åsyftade ändamålet, erfordras 10,000 R:dr,
men Prof. Carlsson har icke ingått i någon enda detaille ronde
ordnandet af dessa lärare-seminarier, icke huru många platser
der skola finnas m. m., och det har då icke för Utsk. varit möjligt
att bedöma huruvida den äskade summan varit tillräcklig eller
icke. Icke må man kunna begära, att Stat-sUtsk. skall utarbeta
idéer, pä detta sätt af motionärer framkastade. Dessutom ber jag
att få fästa Ilrnnes upmärksamhet derpå, att det torde väl vara
nödvändigt för Stalén att söka stäfja de ständiga pretentionerne
pä ökade utgifter och att Stats-Utsk. måste tillse möjligheten att
kunna anskaffa anslag lill föremål mera oundvikliga än det
ifrågavande.
Hr Adelborg: Då en fråga till Stats-Utsk. återremitteras,
måste man väl taga för gifvet, att afsigten dermed är, att StatsUtsk:s
ledamöter skola rätta sig efter de åsigter, som i återremissen
blifvit uttalade. Skall således meningen med en återremiss
icke vara att söka vinna den önskan, som inom Ståndet sig
uttalat, så vet jag icke hvartill en återremiss tjenar; då
skulle Utsk. kunna affärda förslag lika lösligt som de till Utsk.
inkommit. Om således en fråga blifvit återremitterad, åtföljer
prot.-utdr. jemte talares yttranden, hvilka, om de sammanstämmande
förenat sig i åsigten för bifall till motionen, måste väl
28*
436
Den 26 J uli.
föranleda Utsk. att derefter rätta sig. Så har det alltid blifvit
förståddt. Jag tror för öfrigt icke, att i fråga om en idé sådan
som denna man vidare behöfver utveckla en åsigt, så nödvändig
för skolundervisningens enhet i landet. Det finnes knappast
något land med verklig bildning, der man icke bar skollärareseminarier
i alla grenar för att få skickliga lärare. Man har ridskolor
för att bilda kuskar och ryttare m. m. d. Med ett ord,
seminarier eller skolor har man uti alla möjliga yrken, för att
utbilda lärjungarne så, att, då de utgått derifrån, de icke förfuska
det arbete dem anförtros, men deremot vill man här i landet
icke befordra införandet af seminarier för att kunna erhålla skickliga
lärare. Man måste nu taga dem, sådana de komma ifrån
universiteterna, utan att de kunna förevisa intyg om den skicklighet,
som erfordras för ett så ansvarsfullt kall. Dertill fordras icke
blott att kunna bibringa elementerne i de vetenskapliga ämnena,
utan det fordras en lifgifvande inre håg, en hög ande, som måste
öfvergå från läraren till lärjungen. Det är icke nog att mekaniskt
inlära ämnen, man måste bibringa barnet, utgånget från
skolan, förmågan att kunna inhemta de idéer, hvarje samhällsledamot
behöfver, och till denna förmåga, att bibringa barnen
denna anda, kommer man icke med mindre än man genomgått
ett lärare-seminarium, der man kunnat inhemta denna skicklighet
eller denna ihärdighet och kraft, som dertill behöfves. Från
våra yngre år känna vi hurusom en skicklig lärare bibringade
oss satser, som länge lefvat i våra minnen. Således, för att erhålla
skickliga lärare, fordras, såsom jag redan sagt, ett skollärare-seminarium,
hvilket det skall tillkomma att afvisa alla dem,
hvilka icke åro kompetente alt handleda landets barn, och hvilka
handledare, ehuru för öfrigt redbare män, likväl i öfrigt sakna
förmåga, kraft eller ihärdighet. Huru olika är icke förhållandet
med de lärare, hvilka orätt upfattat sitt kall och stå såsom machiner
vid kathedern. Har man af dem något annat att vänta
än löje? Jag tror det icke, och för att kunna göra deras skadliga
verkan så ringa som möjligt och få deras förmåga kraftfullt
verkande för det yngre slägtet, äro seminarier nödvändiga, icke
för att inlära läraren i de ämnen, som han sedermera skall meddela,
ty sådant kan icke ske i de seminarier, hvarom här är fråga.
Det torde icke behöfva omsägas för dem, som icke vilja fatta
denna sats, hvarom jag nu talat, så att det icke är värdt att
vidare tugga på den saken; dock vare det nog att anmärka, att
inom alla universiteter i verlden börjar man redan erkänna nödvändigheten
af sådaue seminarier, och att så förhåller sig bevisas
deraf att detta förslag 3:dje gången blifvit framstäldt. Betänk,
slutar sålunda: ”varande af motionären föreslaget, att en summa
af 10,000 B:dr måtte anslås till lärareantalter för blifvande
lärare vid elementar-läroverken, att med lika belopp emellan de
bägge seminarierne fördelas, samt att R. St:r hos K. M. i underd.
anliölle om vidtagande af nödiga åtgärder för dessa anstalters
inrättande”. Denna idée är af den vidt omfattande beskaffenhet,
att den icke kan lösligen framställas genom en enskild motionär.
Den 26 Juli.
437
Denna blygsamhet hos Prof. Carlsson berömmer jag, och anser
den just vara på rätta stället, i det han hänskjuter saken till K.
M., i den förmodan naturligtvis, att K. M. låter undersöka frågan
af en dertill nedsatt komité. Dessutom må jag erinra, att den af
motionären begärde summa är approximativt beräknad för 2:ne
seminarier, nemi. eli i södra och ett i medlersta Sverige, och då
K. M., sedan Komitén afgifvit sitt Betänk., icke lärer underlåta
att höra vederbörande, hvarigenom frågan blir fullständigt utredd,
synes mig att man utan fara kan bifalla de ifrågavande 10,000
R:dr, hvilka skola användas icke till landlbruks-inslitut för att
upfostra rättare och trädgårdsmästare och icke heller till ridskolor
för att der dressera hästar, utan till seminarier, för att erhålla
personer, de der kunna dressera landets ungdom. Vid sådant
förhållande hoppas jag, att 11. o. Ad. besinnar sig, inan II. o. Ad.
förkastar en sak, hvilken för hvarje djupt tänkande menniska är
af mera vigt, än som man vid första påseendet kan finna.
Hr von Troil: Jag har begärt ordet för att bestrida en här
framkastad sats, nemi. att en af ett Stånd beslutad återremiss
ovilkorligen skall innebära, alt samma Stånd, vid frågans förnyade
handläggning, skall fatta beslut i det syfte återremissen innehåller.
Jag tror att, då en fråga från Utsk. inkommer till R. St:r,
kan vid frågans första behandling sådan uplysning vinnas, på
grund hvaraf man önskar, att Utsk. mätte taga saken i förnyadt
öfvervägande, och först efter denna Utsk:s förnyade pröfning fatta
de olika Stånden hufvudsakligt beslut i ämnet, och återremissen
kan således på intet sätt binda det eller de Stånd, som beslutat
densamma.
Sedan jag nu yttrat dessa ord, ber jag få förklara, att jag
ingalunda förnekar Vigten af Prof. Carlssons förslag, men jag
tror, att i en fråga, af sågenomgripande beskaffenhet som denna,
hvarken Stats-Utsk. bort tillstyrka eller R. Sl:r besluta vidtagande
af någon definitiv åtgärd, endast på grund af enskild motionärs
framställning, serdeles då, såsom här är fallet, förslaget
är upgjordt i allmänna ordalag. Jag tror, att i förevande fall
det varit af yttersta vigt, att ämnet blifvit af vederbörande embetsmyndighet
undersökt och sedermera öfverlemnats till K. M.
Hr Adelborg, som ifrigt förordat detta förslag, har sjelf sagt, att
den begärda summan vore approximativt beräknad. Då Utsk.
varit i okunnighet om den rätta summan, och i frågor som denna
man bör förfara med största försigtighet, tror jag, att Utsk. icke
saknat skäl för sitt förslag. Vid denna Riksdag hafva ganska
betydliga anslag i åtskilliga grenar blifvit begärda, och dä man
naturligtvis bort i främsta rummet tillstyrka de angelägnaste,
men denna fråga om seminariers inrättande blifvit lemnad utan
all utredning, har Utsk. icke kunnat svara annorlunda än det gjort.
Jag misskänner, såsom jag redan sagt, ingalunda det goda ändamålet,
men vi böra ihågkomma, att vid ingen Riksdag hafva så
stora anslag blifvit beviljade, som vid denna, vid hvilket förhållande
och då i öfrigt ämnet lemnats utan all utredning, jag anhåller
om bifall till Utsk:s förslag.
-438
Den 26 Juli.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Lika med Hr von
Troil anser jag, att ett Utsk. af en återremiss icke kan vara förbundet
att frångå ett förut afgifvet tillstyrkande, men jag måste beklaga,
att Utsk. icke fästat mera afseende å det ämne, Prof. Carlssons
motion omfattar. Jag kan icke föreställa mig, att ju icke StatsUtsk:s
ledamöter finna behofvet och nyttan af en anstalt, sådan
som den föreslagne. Ofta heter det, när ett förslag väckes, att
man för mycket ingått i detaljer, nu åter invänder man alt förslaget
år för litet delaljeradt för frågans bedömande. Motionären
har begärt ett visst belopp att ställas till K. M. disposition,
och om Utsk. icke kunnat bedöma, huruvida detta belopp är tillräckligt
eller icke, hade Utsk. väl kunnat linna, att äfven med
detta belopp något kunnat uträttas, och att, i händelse det är
otillräckligt, ytterligare medel vid en kommande Riksdag kan
beviljas. Utsk:s åsigt, alt bildandet af ett lärare-serminarium
skall vara beroende af läroverkens reglering vågar jag bestrida.
Motionen afser inrättandet af ett seminarium, hvarest lärare
skola utbildas för skolorna, och hvartill tillfälle, f. n. saknas
inom vårt land. Huru ån läroverken regleras, måste väl behof
af dertill bildade lärare alltid förefinnas och att en serskild läroanstalt
för dessas bildande erfordras, torde icke erfordra någon
bevisning. Man kan ega insigt i en vetenskap och färdighet i
ett yrke utan att kunna deri meddela undervisning. Dertill fordras
ett serskildt studium, dervid man måste göra sig noga reda
för, huru undervisningen på lämpligaste sättet må kunna meddelas.
Jag vidhåller således min åsigt, att ett anslag för ifrågavande
ändamål är af behofvet påkalladt och att det föreslagna beloppet
af 10,000 R:dr bör beviljas för att ställas till K. M:s disposition
intill nästa Statsreglering, under full förtröstan, att medlen
skola på det ändamålsenligaste sätt blifva använda till båtnad för
skolundervisningen, hvars vigt och betydelse för samhället aldrig
bör lemnäs ur sigte.
Frih. Cederström: Eu värd talare, Hr Adelborg, har såsom
bevekande skäl för motionen exempelvis anfört tillgörandet
vid inöfning af rättare, trädgårdsmästare och ryttare. Jag anhåller
att i motsatt riglning få tala om kompagni-exercis med
soldater. Jag föreställer mig nemi., att vid dylik exercis ingen
officer vore belåten dermed, att en person, hvilken tilläfventyrs
sade sig vilja i framtiden blifva officer, toge hand om soldaternes
exercis, med undanträngande af officerarne sjelfve. Men om
det blefve en rättighet för dylika objudne gäster att öfvertaga
befälets göromål sä snart de behagade sig derom anmäla, med
tillkännagivande att framdeles länka blifva officerare, hvartill de
nu ville förvärfva sig skicklighet, huru skulle det gå med ordning,
lydnad och skick hos truppen under sådane ovana ledare? Rätt
dåligt, fruktar jag. Och hur skulle det ordinarie befälet kunna
svara för disciplinen, om de sjelfve kunde hvarje stund åsidoskjutas
af herrar dilettanter? Förmodligen upstode mycken förvirring
och obelåtenhet häraf. På samma sätt skulle det gå i
ben 2f> Juli.
439
skolorna, om de ordinarie lärarne vidundervisningen skulle finna
sig undanträngda af hvilken improviserad gentleman som helst;
och jag tror, att stor missbelåtenhet och rättvis ovilja måste hos
dem upstå, i händelse skolans alumner skola utgöra lärospån för
alla rön och försök af omogna lärare-ämnen och skolan blifva
experimentalfält i st. f. att vara fält för en regelbunden och ordnad
verksamhet. Det förra är tyvärr likväl hvad Prof. Carlsson föreslagit.
Han önskar nemi.: ”att de personer, som ämnade söka
lärareplatser vid elementar-läroverken, ej allenast genomgingo en
serskild kurs, under ledning af universitets-läraren, i de vetenskapsgrenar,
hvilka de gjorde till ämne för sitt studium, men
ock att de vid den i universitetsstaden befintliga katedralskola
praktiskt inhämtade de allmänna grunderne för undervisningens
melhodiska behandling, under tillsyn och ledning af läroverkets
rektor med biträde af dertill förordnade lärare, öfver hvilka hägge
kurser betyg borde meddelas, hvilka skulle åtfölja ansökningar
lill lärareplatser”. Således är det gifvet, att Prof. Carlssons mening
icke kan vara, att de blifvande lärarne skola blott såsom
Auskultanter afhöra undervisningen, utan de skola jemväl sjelfva
personligen ingripa i densamma. Att sådan är verkliga meningen,
har visat sig fullkomligen tydligt genom den diskussion,
som i ämnet blifvit förd uti det Stånd, motionären tillhör och
der han sjelf egt tillfälle närmare utveckla sin afsigt med besagda
motion. Förenämnda ingripande kan dock, oaktadt ali ”tillsyn
och ledning”, efter min tanka medföra ganska betänkliga och
störande ojemnheter och afbrott i undervisningens gång, som bör
vara fast och säker; hvarföre jag äfven med all aktning för en
prisvärd åstundan lill åstadkommande af någon gagnelig påföljd,
tror motionärens förslag kunna åstadkomma lika många vådor,
som fördelar, och de förra vida större, än de sednare.
Hr Adelborg har för öfrigt antagit att den, som egnar sig
åt lärarekallet, hör hafva naturlig genialitet och kraft i den af
honom meddelande undervisningen, eller ock bör han hafva
genomgått ett lärareseminarium. Men kunna verkligen dessa
alternaliver suppleera hvarandra? Ar det sannolikt att genomgåendet
af ett seminarium kan bibringa honom det ena eller det
andra, derest de ej i anlagen äro honom tillhörige? Saknar han
anlagen af dessa egenskaper, är det min öfvertygelse, att de, med
eller utan seminari! bevistande, komma att ständigt felas honom.
Är det så, att de äro nödvändiga för lärarekallet, så vore den
personen otjenlig såsom undervisare, och bör således till lärare
aldrig användas. Seminariet förlänar dem ju icke. Med mera
skäl kan sägas, att seminariet gåfve öfning åt alla lärare-egenskaper,
deri inbegripne dem af snille och eld. Man kan dock
förmoda att dessa lysande gåfvor, om än ej af naturen förlänade
i någon uphöjdare grad, hvilket är alltför sällsynt för att kunna
hos alla lärare påräknas, böra, allenast de till någon del förefinnas,
kunna blifva gagneliga genom den känsla af eget ansvar,
som tillhörer en antagen lärare, och som svårligen kan förmodas
i erforderlig grad förefinnas hos de kommande och gående yng
-
44U
Den 26 Juli.
lingar, hvilka blott för egen öfning debutera i en eller annan
gästroll på olika skådeplatser. Man misslyckas t. ex. i en kurs;
man försöker en annan. Något säkrare och mera tillfredsställande
grundvalar böra väl erbjudas och föreslås för ett blifvande
lärare-seminarium, än f. n. kommit under öfvervägande,
såvida Statens medel skola dertill användas; jag anhåller
således, alt R. o. Ad. måtte bifalla Stals-Ulsk:s Utlåt. N:o 73,
innefattande hemställan, att motionärens förslag icke må till någon
åtgärd föranleda.
Hr von Hartmansdorff: Då denna fråga förra gången
förevar, talade jag för henne, och jag fortfar att hafva samma
mening, oaktadt hvad Utsk. häremot yitrat. Behöfligheten af
undervisning i lärosättet lärer väl ingen kunna bestrida, ty derigenom
att en Magister fått sitt diplom, har han endast erhållit
betyg derpå, att han sjelf inhemtat kännedom i vissa ämnen, men
att han eger förmåga åt andra meddela, hvad han vet, derom
har man ingen säkerhet. Man har ansett nödigt att inrätta seminarier
för folkskolelärares bildande eller lärare för mindre barn;
huru mycket mera nödigt är det då icke att för de äldre, o eller
dem, som begagna högre läroverk, skaffa skicklige lärare. Asterstår
då frågan : kan den undervisning, som för skicklige lärares
bildande erfordras, vara så störande för det läroverk, hvarest hon
skall meddelas, att man derföre icke bör inrätta seminarier? Det
ville säga att de i elementar-läroverken befintlige lärjungar icke
må i något enda af dem störas genom främmande lärares inträde,
änskönt undervisningen derigenom skulle varda bättre
för alla blifvande lärjungar. Det vore egennyttans grundsats införd
i skolan. Hyser man denna tanke, så lemuar raan derhän
om framtida lärare förblifva lika oskickliga som många af de
närvar.-de äro. Jag tror dock, att en sådan sats icke kan försvaras.
Prof. Carlsson har föreslagit, hvad äfven jag anser rätt, att
undervisning i lärarekallet skall meddelas i de vid universiteten
befintliga kathedral-skolorna, hvarest lärosättet kan lättast inhämtas
samtidigt med öfriga kunskapers förvärfvande. Men fördetta
anslags beviljande, fordras icke att seminarier skola inrättas i
Upsala och Lund. Finnas andra lämpligare ställen, så har man
tillfälle, att sedermera besluta om orten.
Ar detta anslag för stort, eller brista medel? Att anslaget är
för stort, har jag icke hört påstås, men väl att medel för undervisnings
befrämjande saknas, såsom händelsen vanligtvis är,
då ingen benägenhet finnes för ändamålet. Af det under öfverläggning
varande Betänk, finnér R. o. Ad., att Utsk. förklarat
sig icke kunna bevilja anslag till skolan i Hudiksvall derföre, att
medel saknats. Således tyckes Utsk. antaga, att utöfver de medel,
som blifvit anslagna åt redan befintliga läroverk, finnes intet
att tillgå för nya inrättningar. Jag vet mig nu tala med ganska
ringa förhoppning om framgång, ty det är allmänt bekant, alt en
skolmästare aktas vida mindre än en Stallmästare, och att man
Den 26 Juli.
441
för dera, som lära barn, har vida mindre att hoppas än för dem,
som rida in hästar. Men af nitälskan för läroverken, har jag
dock ansett mig böra förfägta deras sak, ehuru flere af Stats-Utsk:s
ledamöter talat emot det begärda anslaget, hvaraf jag drager den
beklagliga slutsatsen, att det gär lika illa med denna som med
den förra frågan.
ITr Adelborg: Då StatsUtsk:s litteräre ledamot yttrat sig
så nyligen tvertemot saken, förmodar jag det hafva sin riktighet,
att StatsUtsk. icke omfattat den; eljest hade den väl blifvit af
honom på annat sätt framstäld. Han har gjort en jemförelse
emellan de af mig i förbigående omnämnde trädgårdsmästare
och stallmästare m. ra. å den ena sidan, samt soldaters exercerande
å den andra, men deremot förklarat, att han sjelf icke
vore praktikus, hvarföre han ock i båda fallen slagit slint. Jag
får underrätta honom, att, då man exercerar soldater, raan ganska
ofta nödgas anlita dermed oberoende personer, ty någon
gång mäste vara den första, och man måste först gå i sjön innan
man kan lära sig att simma. På samma sätt måste äfven
de, som lära barn, likasom öfrige exercismästare, öfva sig och,
hvad de förra beträffar, kan undervisning dem icke bibringas
annorledes än genom deltagande i undervisningen uti skolan.
Deraf riskerar man icke mera än eljest. Barnaläraren måste
alltså utbildas i seminarium, för att kunna lära sig förstå att
meddela andra undervisning i de ämnen han skall behandla.
Samme talare, hvilken ifrade emot reformens fortilande tanka,
har äfven sökt att förvrida mitt yttrande och dermed velat tillintetgöra
den lilla kraft min framställning kunnat hafva. Han
har nemi. påbördat mig det yttrande, att jag skall hafva sagt,
att, för alt vara lärare, det behöfdes en inre genialisk kraft, en
uphöjd ande, hvilken sednare måste vara medfödd eller inläras
i ett seminarium. Jag sade väckas i ett seminarium, ty det är
en känd sanning, att många stora krafter kunna framkallas genom
undervisning och sålunda kunna äfven i ett seminarium
väckas krafter, som förut varit slumrande. Till denna enkla
sanning hafva vi kommit genom den värde ledamotens vackra
försök att förvrida en sats, som i sig sjelf är sann. Jag vill icke
längre uppehålla Ståndets tid, men önskar, att detsamma för
bibehållande af sitt anseende icke ville bifalla Utsk:s Betänk.
Hr Tersmeden Nils: Jag vågar tro, att de af Ståndets ledamöter,
hvilka något sysselsatt sig med detta ämne eller läroverksfrågan
i allmänhet, måste erkänna att ett stort behof deri förefinnes.
Det är allmänt kändt, att tillgång på skicklige lärare
saknas. Denna sats är så allmänt erkänd i andra länder, att
knappast något land finnes, der man icke inrättat lärare-seminarier
eller ock på annat sätt sökt afhjelpa bristen. Jag förenar
mig således med Hr von Hartmansdorff och de med honom
liktänkande och tror, alt rätt vackra resultater skola erhållas,
om 5,000 H:dr komma alt vid hvartdera universitetet användas
för detta ändamål. Lika med Hr von Hartmansdorff tror
442
D en 26 Juli.
jag äfven, att det icke vore så menligt att på detta sätt inöfva
lärare. Jag har hört lärare vid olika skolor yttra denna åsigt,
och jag tror, att Professor Carlsson haft fullt skäl för sin framställning.
Att frågan är af stor vigt, synes deraf, alt Hr von
Hartmansdorff och Prof. Carlsson, hvilka eljest äro af olika meningar
rör:de läroverken, likväl i denna fråga förenat sig, derförutan
PresteSt., som bäst förstår saken, äfven återremitterat
Ulsk:s förra Betänk. Ulsk. kunde således haft skäl nog att tillstyrka
bifall till motionen, serdeles som för några riksdagar B.
St. beviljade ocb till K, M:s disposition stälde ett tredubbelt belopp
till undervisningsverken emot hvad K. AI. begärt, och Prof.
Carlsson nu endast begärt att 10,000 R:dr skulle i upgifna ändamålet
ställas till K. M:s disposition.
Ilr Liljehöök, Carl Berth.: Afven med fara att anses
såsom den der, hvilken icke önskat bildningens framsteg, vågar
jag dock tro, att Utsk. icke saknat skäl för sitt afstyrkande i detta
fall, helst förslaget blifvit framstäldt af enskild motionär. Jag
är dessutom öfvertygad, att om K. AI. ansett ifrågavar:de anslag
vara behöfligt, K. AI. icke underlåtit att derom afgifva Propos:n,
och på dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:s Betänk.
Alånga ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Ribbing, Arvid: Såväl de ständiga ropen på propos:n
som äfven andra omständigheter, som här blifvit åberopade, göra
väl föga troligt, att de, hvilka önska, alt afseende mätte fästas
på hvad här blifvit yttradt till förmån för förslaget, skola vinna
något gehör; men här finnes en annan omständighet, som goldet
kanske ännu mera frugllöst att yrka derpå. Till att tänka
på denna omständighet nödgas jag af den siste talarens anförande.
Han sade nemi., att när K. AI. i denna fråga icke afgifvit
proposm, vare det anledn. alt tro, det saken vore af mindre vigt.
Ja! skola vi så sluta till skolfrågornas mera eller mindre vigt,
så komma vi till alltför besynnerliga slutsatser. Hr Tersmeden
nämnde, att R. St. vid någon riksdag beviljat 3-dubbell del belopp
K. AI. för skolväsendet begärt. Hvad hafva vi sedan dess
till upmuntran för vår frikostighet från Regeringens sida erfarit?
Jag har redan vid ett annat tillfälle yttrat mig derom, då dechargebetänk.
förevar. Jag vill icke åter uprepa det, utan endast förena
mig med de talare, som bär visat vigten och nödvändigheten
af detta anslag. För att utföra hvad de önska, finnas
måhända medel inom de stora tillgångar R. St. redan beredt
Regeringen, men derom äro vi i fullkomlig okunnighet, emedan
så litet från Styrelsens sida blifvit oss vid denna riksdag
meddeladt.
Aledan jag har ordet, måste jag besvara en Frih. Cederströms
anmärkn. Om jag rätt fattade honom, yttrade han, att
enl. hans åsigt det vore vådligt att låta dem, som skola blifva
lärare, försöka sig i undervisningen af barn, som äro lemnade
till handledning af en rektor. Kan detta vara mera vådligt, än
att låta en icke invand lärare öfvertaga undervisningen utan tillsyn
Den 26 Juli.
443
af rektor eller andra erfarne män? Kan man på allvar påstå
sådant? Kan man motsäga de tänkvärda ord Hrr Adelborg och
von Hartmansdorff yttrat, men som tyckas icke hafva vunnit
gehör? Jag skall icke vidare yttra mig i saken; men jag beklagar
blott, att samhällets mest angelägna frågor skola lemnäs
så handlöst utan behjertande, och att ”propos:n, propos:n11 är
det enda man önskar sig.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, framslälde, att, i fråga om nu förev:de mom. litt. g,
Hr Adelborg yrkat bifall till Professor Carlssons motion, att en
summa af 10,000 R:dr årligen måtte anslås till lärareanstalter
för blifvande lärare vid Elementar-läroverken, att med lika belopp
mellan 2:ne seminarier fördelas, samt att R. St. må hos
K. M:t i underd. anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för
dessa anstalters inrättande; Frih. Alströmer instämt i Hr Adelborgs
yrkande med den förändring, att anslaget måtte intill nästa
statsreglering ställas till Konungens dispos:n, och flere talare
yrkat bifall till Utsk:s hemställan.
Efter sedermera först till bifall å Ulsk:s hemställan, derefter
till bifall ä Hr Adelborgs yrkande, och slutligen lill bifall å Frih.
Alströmers yrkande framställde propos:r, som besvarades med
blandade Ja och Nej, blef förnyad propos. till bifall å Utsk:s hemställan
framstäld och besvarad med starka Ja, blandade med
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han nu funnit Ja
öfvervägande.
Hr Adelborg begärde votering och yttrade derjemte:
Jag har intet emot att förena mig med Frih. Alströmer och
har således antagit hans förslag till kontraproposm.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voteringspropos:n:
Den
som bifaller StatsUtsk:s i dess Utlåt. JVZ 185 gjorda
hemställan i fråga om mom. till g. af 11 punkten i samma
Utsk:s Betänk. JVs 73, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att en summa af 10,000 R:dr
årligen intill nästa Statsreglering anslås till lärareanstalter för
blifvande lärare vid Elementar-läroverken, att med lika belopp
mellan 2:ue seminarier fördelas, samt en underd. anhållan hos
K. M:t om vidtagande af nödiga åtgärder för dessa anstalters
inrättande.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 27.
Nej — 10.
444
Den 26 Jul i.
Härefter förekom och lades till handlingarne Utsk:s yttnde
ang:de de öfriga delarne af 11 :te punkten.
18:de ■punkten.
Utsk:s yttr:de lades till handlingarne'.
3'2:dra punkten.
Frih. Åkerhjelm: Utsk. har följt den praxis, att vidblifva
sitt första beslut, dä detsamma blifvit af 2 Stånd bifallet. R. o.
Ad. har återremitterat denna punkt för att vinna bifall till Hr
Bråkenhjelms motion. Jag hemställer om icke Ståndet skulle
vilja besluta, att, till befrämjande af det Svenska Läkare-Sällskapets
verksamhet, måtte utöfver härtill förut anvisade belopp af
500 R:dr beviljas ett anslag af 1000 R:dr årligen.
Propos. till bifall å Utsk:s rör:de denna punkt afgifna
Utlåt, blef först framstäld och besvarad med starka Nej, blandade med
Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemslälde om R. o. Ad., på sätt
Frih. Åkerhjelm föreslagit, behagade besluta, att, till befrämjande
af det Svenska Läkare-Sällskapets verksamhet, må, utöfver dertill
förut anvisade belopp af 500 R:dr, beviljas ett anslag af 1000
R:dr årligen, samt efter denna propos:s besvarande med starka
Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
33, 33 och 39 punkterne.
Utsk:s yttnden lades till handlingarne.
42:dra punkten.
Hr von Troil: Vid 42 punkten i Ulsk:s Betänk. JYs 73
yttrar Utsk.: ”1 anseende dertill, att erfarenheten serdeles under
sednare tiden skall visat behofvet af ett anslag å denna Hufvudtitel
till bestridande af rese- och traklaments-koslnnder, har
K. M:t äskat, att för sådant ändamål ett förslagsanslag af 1000
R:dr mätte å Hufvudtitelns ordinarie stat upföras.
Då utgifter af föreva:de beskaffenhet, i de fall sådana må
ifrågakomma, synas kunna anvisas å anslaget till extra utgifter,
hvilket hittills blifvit derför anlitadt och jemväl lemnat tillgång,
har Utsk. trott sig icke böra till hvad K. AI:t i delta hänseende
äskat tillstyrka R. St:s bifall.” Detta Utsk:s afstyrkande är af 2
Stånd godkändt, men af de öfrige återremitleradt, hufvudsakligen
på grund af Biskop Annerstedt^ reservation, som är ganska kort,
och som jag derföre anhåller få upläsa så lydande: ”EmotUtsk:s
förslag i 42 punkten måste jag reservera mig. För intet af
Styrelsens departementer är särskildt anslag till rese- och traktaments-ersällning
nödigare än för Ecklesiastik-depart. Under
dess handläggning höra frågor rör:de religionsvård, kyrkostyrelse,
undervisningsverk, ifrån de lägsta lill de högsta, fattigvård, helsovård,
äfvensom rör:de de högre anstalter, genom hvilka vetenskapens
och konstens odling och utveckling skola befrämjas.
Tror man väl, att så mångsidiga, så högvigtiga, så djupt i sam
-
Den 26 Juli.
445
hällets inre lif ingripande angelägenheter kunna ordnas och ledas
endast genom infordrade utlåt:n och utfärdade skrifvelser? Om
någonsin äro härvid personliga meddelanden och öfverläggningar,
personlig tillsyn och handläggning af nöden, och för delta ändamål
behöfves anslag, som gör det möjligt att tillkalla och använda
sakkunnige män. Isynnerhet är detta nödigt i en tid som
vår, då djupgående rörelser och mot hvarandra kämpande åsigter
pä mer än ett af ofvan angifna fält för Ecklesiastik-Styrelsens
verksamhet kräfva den mångsidigaste pröfning och den laggrannaste
behandling. Man hänvisas till extra utgiftsmedlen,
men dessa äro ingalunda för högt tilltagna, om dermed skola
kunna beredas lämpliga upmuntringar och belöningar åt mindre
bemärkte, men för fäderneslandet vigtiga tjenster, bevisade af
personer, anställde på lägre platser under detta departement, och
derjemte oförutsedda utgifter bestridas. För sådana ändamål
hafva ock de extra utgiftsmedlen under sednare år varit lill fullo
behöfliga.”
Utan att inlåta mig i någon vidare utläggning af frågan
anhåller jag, på grund af Biskop Annerstedls reservation, att R.
o. Ad. med afslag ä Utsk:s Betänk, ville bifalla K. M:s Proposm.
Sedan härefter propos. till bifall å Utsk:s hemställan blifvit
framstäld, men besvarad men Nej, blef, i öfverensstämmelse med
Hr von Troils yrkande, K. Mits i ämnet aflätna propos. af R. o.
Ad. bifallen.
43:dje och alla de öfriga punkterne.
Utsk:s yttranden lades till handlingarne.
Föredrogs ett från Vällofl. BorgareSt. ankommet Prot.Utdr.,
JXs 347, innehållande inbjudning till instämmande i BorgareSt:s
vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.-Ulsk:s Betänk. JM
110 fattade beslut, att, med afslag å nämnde Betänk., besluta en
underd. skrifvelse frän R. St:r i enlighet med Frih. Ahlströmers
Betänk:t vidfogade reservation.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, enligt ankomne Prot.Utdr.,
Allm. Besv.- o. Ekon.-Ulsk:s Betänk, af Preste- och BondeSt.
likasom af R. o. Ad. blifvit bifallet, samt att, då således ett R.
St:s beslut i ämnet redan vore fattadt, R. o. Ad. torde finna, att
BorgareSt:s förevande Prot.Utdr. icke föranledde annan åtgärd än
att läggas till handlingarne.
Härvid ropades Ja, hvarjemte dock
Hr Ribbing, Arvid, anmälde sig och yttrade:
Ehuru Hr Gr. o. Landtm:s framställning torde vara den rätta,
skulle jag likväl önska, att denna fråga kunde få hvila, intilldess
underrättelse ankommit om utgången inom de öfriga Stånden
af den gjorda inbjudningen. Här afgjordes frågan tror jag genom
en enda rösts pluralitet. De, som talade emot Betänk.,
fästade sig hufvudsakligen dervid, att BondeSt., hvilket frågan
446
Den 26 Juli.
egentligen angår, afslagit densamma. Skulle BondeSt. hafva antagitj
inbjudningen, så önskar jag att få betänka mig på saken.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att förevande Prot.Utdr. jemlikt
Hr Ribbings begäran komme att hvila på bordet.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Mern. och Betänk, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
JVS 22, med förslag till ändring af 35 § R.F., ang:de förtroendesysslor;
JVS
23, i ani. af 3 Stånds återremisser af Mern. JVS 12,
innehållande förslag till ändring i 28 § R.F.;
JVs 24, i ani. af ett Stånds återremiss af Mern. JVS 13,
innehållande förslag till ändring af 52 § R.F. och 24 § R.O.;
JVS 25, i ani. af ett Stunds återremiss af Mern. JVs 15,
innehållande förslag till ändring af 39 § R.O.;
JVS 20, i ani. af ett Stånds återremiss af Mern. JVs 16, i
fråga om ett förslag till ändring i 69 § R.F.;
J\s 27, i ani. af ett stånds återremiss af Mern. JVs 17, innefattande
förslag till ändring i 14 § R.O.;
JVS 28, i ani. af 2 Stånds åtterremis af Mern. JVS 18, innehållande
förslag till tillägg vid 46 § R.O., äfvensom, i sammanhang
dermed, till ändring af åtskilliga §§ i R.O. och R.F.;
JVS 29, med voter:s-propos:r, rörande Const.-Utsk:s uti Mern.
JVS 9 afgifna förslag till ändring af 68 § R.O.;
Särskildta Utskottet:
JVS 13, i ani. af åtskilliga motioner, om vilkoren för bränvins
försäljning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protoeolli,
Albert Munck.
Den 28 Juli.
447
Fredagen den 28 Juli 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 26 dennes och pleni-prot.
för d. 8 sisth Maj.
Uplästes ett af Frih. Peyron-, Gustaf Oscar, inlemnadt
sålydande Mein.:
Aldenstnnd jag ämnar aflägsna mig från hufvudstaden, så får
jag anhålla om, att få afsäga mig Ledamotskapet uti Allm. Besv.-  o. Ekon.-Ulsk:t, äfvensom att vara Bänkman uti 9:de BänkmansAfdeln.
, med bibehållande af min Riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Mannerskantz,
Carl Axel, skriftligen anmält sig vara hindrad
att vid den honom beviljade ledighets slut åter inställa sig vid
Riksdagen samt derföre anhållit, att få med bibehållande af Riksdagsmannarätt
frånträda sin plats såsom ledamot af BankoUtsk.,
blef äfven denna anhållan af R. o. Ad. bifallen.
Uplästesfölj:de af Hr Brakel, Gustaf Mauritz, inlemnade
Mein.:
Af tjensleåligganden hindrad alt emottaga det mig visade
förtroende, att vara Ledamot uti BankoUtsk:t, får jag hos det
Höglofl. Ståndet vördsamt anhålla att ifrån detta förtroende varda
befriad.
Äfvenledes uplästes ett af Gr. Gyldenstolpe, Ulr.
Wilh., inlemndl sålydande Mern.:
Med den rätt som 23 § Ridd.Ord. lemnar, får jag vördsamt
afsäga mig förtroendet att vara ledamot i Ridd.Utsk.
Efter upläsningen häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr
Elektorer att sammanträda till val af 2:ne ledamöter i BankoUtsk.
, efter Hr Mannerskantz och Hr Brakel, en ledamot i Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk:t, efter Frih. Peyron, samt en ledamot i
RiddarhusUtsk., i st. f. Gr. Gyldenstolpe.
Frih. Raab, Adam Christian: Under den korta tid jag
varit ifrån riksdagen aflägsnad, har R. o. Ad. afgjort Särskildta
Utslcs Betänk. J\s 12, och dervid afslagit Utsk:s tillstyrkande. Jag
känner allt för väl, att jag af 20:de § R.O:n är förhindrad att
emot delta R. o. Ad:s beslut anmäla min reservation, och jag
anhåller derföre endast att få till prot. antecknadt att jag icke
varit dervid närv:de; men då håde inom detta och de andra
Stånden under diskussionen tillvitelser blifvit emot Utsk. framkastade,
att Utsk., med frånträdande af sina förut uttalade grundsatser
om befrämjande af nykterhetens goda sak, skulle hafva
448
Den 28 Juli.
uti det ifrågavande Betänk, tillstyrkt sådana åtgärder, som skulle
allt för mycket befrämja bränvinets tillverkning och försäljning
i allmänhet, så anhåller jag alt emot dessa beskyllningar få nedlägga
min protest.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 186, i ani. af återremiss å Betänk. N:o 74,
ang:de reglering af utgifterne under RiksStatens Nionde Hufvudtitel.
Detta Utlåt, företogs punktvis lill afgörande och förekommo
dervid Utsk:s yttranden ang:de nedannämnde punkter af Betänk.
N:o 74.
S:le och 7:de punklerne.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
S:de •punkten.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Då den 8:de punkten af StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 74 af R. o. Ad. behandlades, återremitterades
densamma, derföre att Utsk. afstyrkt denna del af K. M:s Nåd.
Propos. Då det således varit R. o. Ad:s mening att få ett nytt
beslut i denna punkt, anhåller jag att för min del få framställa det
yrkande, att R. o. Ad. måtte fatta det beslut, att med afseende
på de mindre goda omständigheter, hvaruti Grefvinnan Ridderstolpe,
född Kolbe, sig befinner, henne mätte, pä sätt K. M:ts
Nåd. Propos. innehåller, för hennes återstående lifstid tilläggas
en pension af 400 R:dr B:ko.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.:o Jag får i denna fråga
helt och hållet förena mig med Frih. Åkerhjelm. StatsUtsk.,
likasom R. St:r, hafva i allmänhet vid denna Riksdag varit ganska
frikostige vid tilldelande af pensioner, och jag kan icke finna
något skäl, hvarföre Landshöfchn, Gr. Ridderstolpes enka icke
skulle på lika goda grunder, som många andra, komma i åtnjutande
af denna frikostighet. Hennes aflidne man har, såsom Vi
alla veta, under en lång följd af år, jag tror 25 år, beklädt ett
af de ansvarsfullaste embeten i riket, nemi. en Landshöfdingebefatlning,
och det är äfven kändt, att han icke efterlemnat någon
förmögenhet, utan att hans bo blifvit försatt i konkurs-tillstånd.
Hans enka befinner sig således i samma belägenhet som
flera andra, åt hvilka R. St:r beviljat pensioner, bland hvilka
jag vill nämna Landsliöfd. Nermans enka. Dessa pensioner bestämmas
vanligen efter mannens längre eller kortare tjenstetid,
och då Gr. Ridderstolpe uti £ sekel bestridt en Landshöfdingebefattning,
så finnes således icke något skäl att afslå K. M:s
Nåd. Propos. i detta afseende. Jag får således, i likhet med
Frih. Åkerhjelm, anhålla, att R. o. Ad. ville bifalla hvad K. M.
i denna del föreslagit.
Hr
Den 28 Juli.
44!)
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: När denna fråga
förra gången behandlades, var jag en af dera, sora yrkade bifall
lill K. M:s Nåd. Propos. i denna del, och jag ansåg, att, om
någon anmärkn. deremot borde göras, så hade det varit den,
att pensionen var snarare för liten än för slör. Jag instämmer
således i de båda föreg:de talarnes yttranden, och får blott tillägga,
att jag tror Sverige vara det enda land, der raan vill
lemna embetsmäns enkor utan pension, ehuru bevisadt är, att de
befinna sig tili behöfvande omständigheter.
Frih. Cederström, Rud.: Äfven jag anhåller, alt få instämma
i de föreg:de värde talarnes yttranden. Min reservation
emot Utsk:s afstyrkande af all pensionsförmån i detta hänseende
antyder min åsigt, som jag härmed fullföljer i det förklarande,
det jag finnér så mycket mera anledn. dertill, att Grefvinnan
Carolina Ridderstolpe ihågkommes med någon välvilja i detta
hänseende, som hon, förutom de härtill bevekande omständigheterna
af sin ställning, sjelf är sedan längre tid tillhaka känd
såsom utmärkt tonkonstnär, och har genom de älskliga sånger,
hon komponerat, spridt trefnad och glädje inom mången krets
af vårt fädernesland, och således i denna egenskap förvärfva!
personliga anspråk pä den stödjande välvilja, som i alla bildade
samhällen tillbörligen egnas åt de sköna konsternas utmärktare
idkare och befrämjare. Jag tillstyrker således vördsamt beviljandet
af den åt Fru Grefvinnan Ridderstolpe föreslagna pension.
Efter först till bifall å Utsk:s yttrande framställd, men med
Nej besvarad propos., behagade R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med K. M:s i ämnet aflåtna Nåd. Propos., bifalla, att frami.
Landshöfd:n Gr. Fredrik Ridderslolpes efterlemnade enka, Carolina
Kolbe, må å Allmänna Indragnings-Staten få sig tillagd en
årlig pension af 400 R:dr.
10:de punkten.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
17:de punkten.
Utsk:s hemställan bifölls.
19:de punkten.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
21 :sta punkten.
Frih. Cederström: Emot nu ifrågavar:de punkt af Utsk:s
Utlåt, har jag reserverat mig, enär jag ansett, att de ömmande
omständigheter och de talande skäl, som ifrån början förmått
Ulsk:s utgifts-afdelning till den hemställan, att Ekman såsom pension
måtte få bibehålla den inkomst, han förut innehaft, ännu
qvarstå i fullt gällande kraft. Man har låtit en annan tjensteman
i samma kontor, ehuru likaledes ”förordnad att tills vidare
förrätta” Kamererare-tjenst, behålla sin aflöning såsom pension.
9 H. 29
450
Den 28 Juli.
Det synes då icke fullt rättvist att förvägra enahanda förmån åt
en person i samma kathegori. Ett långvarigt förordnande skiljer
sig icke synnerligen från ordinarie befattning, inför en billig
bedömare. Uttrycket, att lönerne skulle indragas ”i mån af
afgång”, plägar jemväl eljest alltid förstås sålunda, att dermed
menas att lönerna blifva disponible först när tjenstemännen antingen
dött, eller begärt afsked, eller på grund af begången felaktighet
skiljts från Ijensten. Intetdera bar här egt rum. Ej
heller borde ett erhållet sednare förordnande i annat verk hindra
åtnjutandet af den ifrågavande pensionsrätter helst då man
redan erfarit den tillfälliga och lätt mistade förmånen af ett förordnande,
hvaraf man desto lättare lärer kunna gå förlustig, när,
såsom här i det sednare fallet, den ordinarie Prot.-Sekret:ns
återinträde i tjenstgöring uti denna egenskap genast verkar vikariatets
uphörande. För min del anser jag således billigheten
tala för att R. o. Ad. måtte instämma uti denna hemställan, som
af StatsUtsk:s utgifts-afdelning först framstäldes, och som jemväl
af PresteSt. blifvit bifallen, nemi. att Ekman, i betraktande af
förekomne ömmande omständigheter äfvensom hans 16-åriga
tjenstgöring i allmänna magasins-kontoret, måtte fortfarande få åtnjuta
ett årligt belopp af 438 R:dr b:ko; hvarvid ordalagen torde
väljas aldeles sådane StatsUtsk:s utg.-afdeln. begagnat, och som i
reservationsform finnes Utlåt, bifogade. Det är å denna vördsamma
hemställan, jag anhåller om Hr Gr. o, Landtm:.? propos.
Hr Cederschiöld: Sedan jag, då frågan förra gången
förevar, fått tillfälle att meddela uplysningar om denna frågas
verkliga beskaffenhet och om de förhållanden, som tala för bifall
till den af mig väckta motion om ersättning åt ifrågavar:de
tjenstemän för de lönebelopp, som dem frångått, hade jag den
stora tillfredsställelsen, att flere af StatsUtsk:s ledamöter tillkännagåfvo,
att om dessa upplysningar hade varit Utsk. bekante, så
hade utgången der sannolikt blifvit bifall till motionen. Orsaken
till att Utsk., sådant oaktadt, likväl vidblifvit sitt förra gången
fattade beslut, lärer ligga deruti, att StatsUtsk. har såsom
princip antagit, att icke frångå ett en gång fattadt beslut, då det
af tvenne Stånd blifvit godkändt. Då emedlertid denna fråga,
ehuru af obetydlig vigt för Staten, i anseende till den ringa utgift,
som af bifall till motionen skulle förorsakas, likväl är af
högsta vigt för dem den rörer, enär åtminstone den enes och
hans familjs hela timliga välfärd deraf är beroende, så hoppas
jag att det måtte tillåtas mig, att, ehuru jag förra gången var
temligen vidlyftig, likväl få med några ord vidröra de förhållanden
som tala för bifall till motionen. Jag anhåller då att få
fästa upmärksamheten derpå, att ifrågavar:de tjenstemän innehaft
sina tjenster i allmänna magasinskontoret, den ena 15 och den
andra i 16 år. Det är visserligen en sanning, att de icke hade
fullmakt å dessa tjenster, men de voro dock antagne under full
komligt enahanda förhållanden, som de öfriga tjenstemännen i
samma kontor, hvilka blifvit på allmänna .indragnings-staten öf
-
Den 28 Juli
verflyttade. Då fråga upstod om ny lönereglering för StatsKontoret,
var dåvar.-de Chefen för Finance-Depart. närvande,
och försäkrade tjenslemännen i magasinskontoret derom, att de
vid löneregleringen icke skulle blifva lidande, utan bibehållne vid
den aflöning de förut innehade. 1 fullkomlig öfverensstämmelse
med denna försäkran fattade jemväl R. St:r sitt beslut vid förra
Riksdagen. R. Sl:r medgåfvo nemi. att lönebeloppet för allmänna
magasfns-kontoret skulle få användas till lönereglering för StatsKont.
, men de fästade dervid det vilkor, i afseende på den
summa, hvaruti desse tjenslemäns aflöning var inbegripen, alt
den '"för StalsKontoret ej förr skulle blifva disponibel, än i
”den mun nu vid allmänna magasins-kontonrel anställde tjen”steman
från sina innehafvande befallningar af gäll." Detta
är med tydliga och klara ord uttryckt i R. Sius und. skrifvelse
den 21 Augusti 1851. Vid sådant förhållande vill del väl synas,
som skulle desse tjenstemän kunnat vara fullt betryggade
vid sina löneförmåner och icke kunna dem beröfvas, ty dessa
ord att ”summan icke förr blir disponibel, än de nu anställde
Ijenstemänuen från sina befattningar afgått” kan väl icke anses
innefatta, att Stals-Kont. skulle ega rättighet att dem när
som helst afskeda, i hvilket fall dessa ord skulle vara fullkomligt
öfverflödiga.' Sådant oaktadt har det likväl inträffat, att de på
en gång blifvit underrättade om alt deras aflöning uphörde. Jag
vill icke upptaga tiden med att ytterligare bevisa rättmätigheten
af dessa anspråk, enär jag anser mig redan hafva yttrat tillräckligt
derför. Jag tror det icke vara R. St:r värdigt, att, sedan
de vid en Riksdag tillförsäkrat tjenstemän, att de icke skola blifva
lidande genom en beslutad lönereglering, sådant oaktadt vid en
följande Riksdag fatta ett beslut, hvarigenom verkställigheten af
det förra omintelgöres. På grund häraf får jag hemställa, att
Ekman och Forssberg måtte, såsom följd af R. St:rs vid sista
Riksdagen ronde dera fattade beslut, vid deras inom allmänna
magasins-kontont. förut innehafda löneinkomster varda bibehållna.
Frih. Åkerhjelm: Inom StatsUtsk. har blifvit uplyst, atl,
med afseende på Ekman, förekomma de mest ömmande omständigheter
för beviljande af hans pension, hvaremot sådant i afseende
på Forssberg icke skulle vara förhållandet. Med anledn.
häraf tar jag mig friheten föreslå, att R. St. ville i denna fråga
fatta enahanda beslut med PresteSt., nemi. alt, med afslag af
StatsUtsk:s Utlåt., i så måtto bifalla ifrågavar:de motion, att t. f.
Kanslisten i allm. magasins-kontoret A. Ekman måtte, å allmänna
indragnings-staten, upföras till åtnjutande af 438 R:dr årligen,
intill dess han genom fullmakt å annan tjenst kommer i åtnjutande
af annan deremot svarande lön på Stat.
Hr Ulfsparre, Georg, anförde dels mundtligen, dels
skriftligen:
Jag har begärt ordet, icke för att motsätta mig den pension
på indragnings-stat, som blifvit ifrågasatt för förre tillförordnade
29 ”
452
Den 28 Juli.
Kanslisten uti allm. magasins-kont., Ekman, utan endast för att
meddela några yttranden, som här nu blifvit fällde. Tit. Ekman,
äfvensom numera bokhållaren i Banken, Forssberg, hade förordnanden
att tills vidare bestrida tjenster i magasins-kont. emot
arfvoden från Allm. Indragningsstaten. Det har blifvit påstådt
att de voro i samma förhållande, som 3:ne andra personer, hvilka
blifvit på Allm. Indragnings-staten förflyttade, nemi. Hrr Welin,
Bille och Miillern. Så är det ej. — De .2 förstnämnde, Welin
och Bille, innehade befattningar och aflöning vid den fordna
Magasins-Direktionen, flyttades efter dess uplösning pä expeetance-stat
med aflöningens fortsatta åtnjutande, inkallades sedermera
till tjenstgöring i Allm. Magasins-kont., voro vid delta
kontors indragning 65 år gamla och hade tjent 40 år eller
mera. Miillern var Ordin. Kammarförvandt i Kongl. StatsKont.,
hade förordnande såsom Kamererare i Magasins-kont., var lika
gammal och hade tjent ungefär lika länge som de båda andra.
Till pension såsom Kammarförvandt var han enl. författningarne
berättigad; men för desse 3:ne personers pensionerande, med det
belopp, vederlikar i StatsKont. upbära, erfordrades K. Propos:n
och R. Surs medgifvande. Regeringen har ej velat begära en
slik förmon för Tit. Ekman och Forssberg, hvilka äro 40 år
eller deromkring, äga tjenster i andra Verk och hade varit anställde
15 å 16 år i Magasins-kont., der göroraålen voro, serdeles
de sednare åren, af ringa vidd och beskaffenhet. Att bibehålla
ett Kontor med 2 å 3 tillförordn. tjenstemän utan sysselsättning
kunde ieke heller vara lämpligt. Möjligen hade sådant föranledt
anmärknu- från R. St:rs eller deras Revisorers sida.
Orden: ”i mån af afgång,” hvilka begagnas i R. St:rs skrifvelse
om StatsKont:ts lönereglering, och icke böra lösryckas, utan
läsas i sammanhang med det hela, hafva gifvit Tit. Ekman och
Forssberg den egentliga anledn:n till deras klagan. Det är dock
uppenbart, att R. St:r, som ej togo kännedom om beskaffenheten
af bemälde tjenstemäns och deras Kontorskamratérs förordnanden,
eller borde ingå i pröfning om sättet, huru Regeringen skulle
förfoga, huru afgången komme att ske, frivillig eller tvungen,
med eller utan pension eller expectance-lön, ville lemna och
verkligen lemnade till Regeringens disposition allt som erfordrades
för StatsKont:ts nya reglering och förmälte, att någon inskränkning
dervid icke borde ega rum. Berörde talesätt ”i mån
af afgång,” hvilket äfven syftade på det beslut, som sedan skulle
tagas vid regleringen af 9:de Hufvud-Tileln, ronde Tit. Welin
m. fl., kunde efter vanlig slutledning ej innebära, att vissa obehöfliga
tjenstemän borde qvarstå med sina arfvoden, så länge
det behagade dem, hvarigenom de effektift tjenstgörande, hvilka
lingö ökade åligganden och sökte tjensterne med de rättigheter
och skyldigheter, K. M. förut i Nåder bestämt, skulle erhålla
mindre aflöning än InterimsStalen uttryckligen uptog. Då hade
ju ”inskränkning” skett i det lönebelopp, som för StatsKont. behöfdes,
samt grundadl missnöje och oredor framkallats. R. St:rs
beslut kunde ej antagas innefatta sådane motsägelser och lika
-
Den 28 Juli.
453
sora utlägga cn snara för dera, sora borde tillämpa detsamma;
och när raan läser StatsUtsk:s Utlåt. N:o 153, i anledn. af återremiss
å det första Betänk, om StatsKont:ts lönereglering, äfvensom
Hr Wserns reservation, — hvilken BorgareSt. sedermera
biföll — finner raan ytterligare bekräfladt, att meningen var att
hela den erforderliga summan 46,170 R:dr 32 sk. skulle utgå
under påföljande Statsregleringsperiod. Asigterna inom 2 Stånd
och i Utsk. voro blott skiljaktiga i fråga huruvida en del af
summan borde utgå af 7:de Hufvud-titelns besparingar eller af
anslaget för MagasinsDepart:tet. Icke heller kunde Regeringen
och StatsKont. föreställa sig, att tjenstemän, hvilka, i anseende
till påtänkta regleringar, blifvit, med afsigt, förordnade endast
tills vidare, skulle pensioueras, och de Hrr ledamöter, som deltogo
i StatsUlskrs förhandlingar nasti. Riksdag, torde i minnet
återföra, att dessa tjenstemän alls icke omnämndes, än mindre
sattes i samma kathegori som Tit. Welin, Bille och Miillern.
Hade R. Sl:r velat pensionera Ekman m. fl., skulle säkert de
vanliga ordalagen begagnats, nemi. att arfvodet borde dem tillkomma
till dess de å annan Stat undfingo lön eller annan förbättring
i inkomst, uti hvilket fall arfvodet skulle i moa deraf
antingen med ett motsvarande belopp minskas eller ock alldeles
uphöra. — Vid reorganisationer och löneregleringar, hvilka i
allmänhet äro både svåra och obehagliga att verkställa, måste
det inträffa att vissa tillförordnade tjenstemän entledigas. Statsverket
får icke allt för mycket belastas med pensioner och ersättningar,
ty då skulle alla regleringar snart sagdt blifva omöjliga,
— och K. StatsKont., som är pligtigt att vårda det allmännas
rätt, handlade efter sitt bästa förstånd och sin öfvertygelse,
när det i afseende å vissa tjenstemän i Allm. Magasinskont.
återkallade deras förordnanden. Göromålen måste gå efter
den nya ordningen med 1852 års början, hvilket förorsakade ej
ringa bryderi, i följd af ovana o. s. v. Den nya Staten uptog
för biträde vid handläggning af magasinsärenden 1 Bokhållare,
med 1,200 R:dr, och 1 Kammarskrifvare, med 600 R:dr, i årlig
inkomst i ett för allt. Den gamla deremot:
1 Ledamot, lön
1,752 R:dr — sk.
1 t. f. Kamererare, arfvode . . . . 1,314 ,, —• ,,
1 Bokållare, lön  876 ,, — „
1 t. f. Revisor, arfvode  876 „ — „
1 t. f. Kanslist, d:o  438 ,, — „
1 t. f. Kammarskrifvare d:o . . . . 438 ,, — „
1 d:o d:o d:o . . . . 438 ,, — ,,
1 Vaktmästare, t. f  177 ,, 24 ,,
1 Kammardräng, d:o  132 ,, 24 ,,
Summa 6,442 R:dr — ,,
Nu hade de 3 förstnämnde afgått i Oktober och November
1851, Revisorn anställdes som Bokhållare efter ny Stat, först
på förordnande och sedan med fullmagt. Men för Ekman och
Forssberg hade man ingen plats, och till någon af de såsom le
-
Den 28 Juli.
diga kungjorda tjensterna anmälde de sig icke, likasom de förut
aldrig sökte att komma på ordinarie Stat, ehuru många (illfällen
dertill erbjudit sig. Jag bör äfven nämna, atl K. M. i Bref den
17 December 1851 i Nåder yttrat, bland annat, att desse, såsom
försedde endast med förordnanden tills vidare, kunde när
som helst af StatsKont. från sina befattningar skiljas, hvadan
hinder icke mötte för Magasins-kont:ts uphörande vid det
årets slut.
Att K. StatsKont. velat, hvad Hr Ekman beträffar, förbättra
hans ställning, visar sig deraf, att Verket den 3 i sistnämnde
månad i und. hemslälde, om han icke kunde få blifva anstäld
som 3:dje Kanslist med 438 R:dr i arfvode, hvarefter K. M. i
Nåder resolverade, alt han skulle inkallas till tjenstgöring vid en
öfvertalig tjenstemans afgång. Varan des slutligen, i anledn. af
Ekmans och Forssbergs besvär öfver entledigandet den 22 Maj
1852, i Nåder förklaradt ”att då dessa endast varit förorduade
all tillsvidare förrätta, den förre Kanslist-tjensten och den sednare
en Kammarskrifvare-tjenst i f. d. Allm. Magasins-kont., samt
lill följd af den förändrade regleringen af*göromålen inom StatsKont.
, som i öfverensstämmelse med K.M:s Nåd. Bref den 19
Okt. 1850 och den 17 Sept. 1851 egt rum, handläggningen af
de nämnde Kontor förut tillhörande ärenden nu mera blifvit på
andra personer öfverflyttad, hvarigenom all sysselsättning för sökanderne
uphört, K. M. ej funnit skäl att å deras underd. anhållan
om lillgodonjutande allt framgent af den utaf dem i berörde
egenskap upburna aflöning fästa Nådigt afseende”. Dem
tillädes emellertid en gratifikation af 438 R:dr, dock utan att
sådant finge föranleda till vidare anspråk å dylik förmån.
Af hvad jag nu yttrat, lärer det vara ostridigt, att ingen af
de begge tjenstemännen varit berättigade att, vid den nya regleringen
af göromålen inom StatsKont., pä indragnings-staten upföras,
men jag yttrar ännu en gång att jag icke, hvad Ekman
beträffar, vill motsätta mig, att en sådan förmån må af billighetsskäl
honom tillkomma.
Frih. Cederström: Sedan jag förra gången hade ordet,
har Frih. Åkerhjelm meddelat R. o. Ad. innehållet af det beslut,
PresteSt. i denna fråga fattal, hvilket beflnnes vara i sak fullkomligt
öfverensstämmande med det förslag, jag här haft äran
afgifva, ehuru i ordalagen någon skiljagtighet förefinnes. Till
vinnande af enhet anhåller jag derföre att, med frånträdande af
de utaf mig nyss i mitt oframställda förslag begagnade ordalag,
få förena mig med Frih. Åkerhjelm, hvartill jag äfven tager mig
friheten upmana Hr Cederschiöld. Det må vara, att han ifrån
början sett frågan ur en annan synpunkt, men då han önskar
att ifrågavar:de tjenstemans ställning måtte behjertas, och sannolikhet
förefinnes att i detta hänseende vinna så mycket som
PresteSt. redan beviljat, sä tror jag det, för att icke splittra meningarne,
vara rådligast att i detta beslut instämma.
Den 28 Juli.
455
Hr Cederschjöld: Här har blifvit anfördt, att de ifrågavar:de
tjenstemännen innehade sina befattningar endast på förordnande,
hvilket icke skulle hafva varit förhållandet med de
öfrige. När denna fråga sista gången här förevar, så var jag
försedd med original-förordnandet för en af de f. d. tjenstemän
i Magasins-kont., som här nyss blifvit af en värd talare omnämnde,
nemi. Kamererare!! Miillern. Jag var äfven försedd
med hans afsked, hvilket utvisade, att han ända till dess afskcdel
honom beviljades endast varit förordnad att tills vidare bestrida
Kamererare-tjensten i Allm. Magasins-kont. Flan var
således i aldeles samma kathegori som de båda här ifrågavande
tjenstemännen, men R. St. hafva likväl ansett honom vara berättigad
till åtnjutande af full lön på indragnings-stat. Den
enda skilnad, som här förefinnes, är således den, att desse tjenstemän
ännu icke upnått den ålder af 05 år, som berättigar till
pensions erhållande, men i alla sådana fall, då man under sä
lång lid sorn 15 å 16 år innehaft en tjenst och det verk man
tillhör uplöses, har praxis hittills varit den, att de frånträdande
erhållit lönen i pension, och i öfverensstämmelse dermed fattades
äfven R. St:rs beslut vid sista Riksdagen, ty det var just
om den aflöning, som innehades af ifrågavar:de tjenstemän, som
R. St:r förklarade, att den icke fick för StatsKont:s lönereglering
disponeras, förr än i den mån desse tjenstemän afgått. Det är
visserligen en sanning, att regleringen icke till fullo skulle kunnat
bringas till verkställighet, om man icke fråntagit dem deras
aflöning, men då hade dock regleringen kommit att ske i fullkomlig
öfverensstämmelse med R. Stms beslut, d. v. s. i mån af
tjenstemännens afgång. Följden deraf bade endast varit den,att
StatsKont:s embets- och tjenstemän icke genast kommit i åtnjutande
af de nya lönerna, till sitt fulla belopp, utan först i den
mån desse tjenstemän ifrån sina befattningar afgått, och då hade
ingeuting deremot varit att anmärka. Då nu likväl ett annat
förhållande inträffat, så synes det mig vara en orättvisa att icke
bevilja dem den ersättning, som här blifvit ifrågasatt. Man har
sagt, att det vore skillnad emellan Forssberg och Ekman, och
man har npgifvit att den förre har erhållit en ny tjenst. Ar
förhållandet sådant, så medgifver jag alt skilnad förefinnes, och
då PresteSt. endast beviljat Ekman ersättning, så vill jag äfven
inskränka mitt förslag till honom, under förutsättning, att det
verkligen så förhåller sig, att Forssberg genom erhållande af en
ny tjenst blifvit godtgjord. Jag anhåller dock att få fästa upmärksamheten
derpå, att genom instämmande uti PresteStis beslut
skulle Ekman gå miste om två års aflöning. Han har genom
K. M:s begifvande erhållit ersättning för år 1852, men ifrån
och med år 1853 har han gått i mistning af sin lön, och då
sådant icke öfverensstämmer med R. St:rs vid sista Riksdagen
fattade beslut, så får jag föreslå: ”att Kanslisten Ekman, hvars
uti Allm. magasins-kont. innehafvande aflöningsbelopp, likasom
andra derstädes anstälde tjenstemäns aflöningsmedel, jemlikt R.
St:rs vid sednaste Riksdag fattade beslut, icke skulle för Stats
-
456
Den 28 Juli.
Kont:s nya lönereglering disponeras, förr än i den nian nämnde
tjenstemän från sina innehafvande befattningar afgått, bör för
den honom frångångna aflöningen njuta ersättning med 438 R:dr
b:l<o årligen från och med år 1853, intilldess han genom fullmakt
å annan tjenst erhållit en löneinkomst, motsvarande nämnde
summa”.
Frih. Åkerhjelm: Jag nödgas bestrida den sednare delen
af Hr Cederschiölds yrkande, eller att Ekman skulle få tillgodonjuta
aflöning för år 1853. Det beslut, K. o. Ad. nu går att
fatta, rörer endast denna stalsreglerings-period, och då 1853 icke
derunder innefattas, sä skulle det af Hr Cederschiöld föreslagna
beslutet innefatta en oegenllighet. Dessutom anhåller jag att få
fästa Hr Cederschiölds npmärksamhet derpå, att som denna punkt
blifvit af 2 Stånd bifallen, men af PresteSt. deremot ett annat
beslut fattadt, enahanda med det jag här föreslagit, så skulle det
måhända icke leda till något ändamål, om R. o. Ad. fattade det
af Hr Cederschiöld föreslagna, från PresteSt:s skiljaktiga beslut.
Hr Cederschiöld: Då det visat sig genom det beslut,
PresteSt. i denna fråga fattat, att detta Stånd behjertat Ekmans
ställning och ansett honom böra komma i åtnjutande af ersättning
för den lön han förlorat, men beslutet derom, enl. milt
förmenande, råkat att blifva sådant det är, genom en oriktig upfatlning
af frågan i sin helhet, så hyser jag den förhoppning,
att, derest R. o. Ad. fattade det beslut, att ersättning skulle tillerkännas
Ekman från och med år 1853, för den förlust honom
tillskyndats, så skall PresteSt. uti R. o. Ad:s beslut instämma,
om en inbjudning i sådan syftning till det Högvördiga Ståndet
blefve aflåten.
Frih. Cederström: Så vida utaf enskilde personer inhemtade
uplysningar må anses kunna ega vitsord, så får jag tillkännagifva,
att inom PresteSt. föga torde vara att påräkna benägenhet
att biträda i fullständigare mån Hr Cederschiölds vilja
i detta fall, och jag fruktar dessutom i sanning, att Hr Cederschiölds
mindre medgörliga sätt att i denna fråga tillvägagå, ingalunda
är egnadt att framkalla den välvilja för hans klient, som
det fastmera vili synas dock borde vara hans eget och hans
vänners välförstådda intresse att söka väcka och tillgodogöra.
Hr Cederschiöld: Med all möjlig aktning för Frih. Cederströms
kännedom om PresteSt:s åsigter och tankar, föreställer
jag mig likväl möjligheten deraf att Hr Frih:n kan misstaga sig;
och hvad för öfrigt den omtalade välviljan för mina klienter beträffar,
så är jag visserligen mycket tacksam för den välvilja,
som visas en hvar, som deraf är i behof, men jag anhåller, att
få fästa upmärksamheten derpå, att jag grundat mitt förslag på
R. Stms beslut vid sisth Riksdag, och icke på den serskildta välvilja,
som naturligtvis eljest, då den kan komma i fråga, visserligen
är förtjent af all möjlig tacksamhet. Jag får derföre hos
Den 28 Juli.
Hr Gr. o. Landtm, förnya min anhållan om propos. på det förslag
jag haft äran framställa.
Då nu öfverläggningen oansågs fulländad, och efter upläsning
af de förslag, som af Frih. Åkerhjelm och Hr Cederschiöld blifvit
framställde, blef propos. till bifall å Utsk:s hemställan först
framstäld och besvarad med starka Nej, jemte några Ja, hvarpå
Hr Gr.o o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Frih. Äkerhjelms förslag samt, efler denna propos:s besvarande
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade, alt han härvid
funnit Ja öfvervägande.
Hr Cederschiöld begärde votering.
Hr Ribbing, A r v i d :o Jag anhåller att Riddar!). Sekret,
måtte säga mig hvad Frih. Åkerhjelm nu föreslagit, ty jag har
alltid svårt att höra honom, och serdeles nu, då fönstret åt torget
slår öppet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att i sådant fall contra-propos:n
först borde bestämmas, samt hemställde derjemte, om R.
o. Ad.o till contra-propos. vid den blifvande voteringen, i hvilken
Frih. Äkerhjelms förslag komme att ingå såsom Ja-propos., behagade
antaga bifall till Utsk:s hemställan.
Denna propos. besvarades med Ja och Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. till contra-propos. behagade
antaga Hr Cederschiölds förslag, samt, sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade sig hafva
funnit Ja öfvervägande.
Upläsles till justering samt godkändes följande voter:s-propos.:
Den som, i fråga om 21:sta punkten af StatsUtsk.s Utlåt.
JVå 74, bifaller följande af Frih. Åkerhjelm framstäldta förslag:
”att R. o. Ad., med afslag å Utsk:s tillstyrkande, i så måtto
bifaller den i berörde punkt omförmälda motion, att förre t. f.
Kanslisten i det uplösta Magasins-Kont. A. Ekman må å den
blifvande Indragnings-staten upföras till åtnjutande af 438 R:dr
om året, intilldess han antingen genom fullmakt å annan tjenst
erhåller en löneinkomst, motsvarande nämnde summa, eller ock
blir anställd i StatsKout. såsom Kanslist med dervid åtföljande
aflöning enl. nu gällande stat”, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antager R. o. Ad. Hr Cederschiölds förslag, ”att
Kanslisten Ekman, hvars uti Allmänna Magasins-Kont. innehafvande
aflöningsbelopp, likasom andra derstädes anställde tjenstemäns
aflöningsmedel, jemlikt R. St:rs vid sednaste Riksdag fattade
beslut, icke skulle för StatsKont:s nya lönereglering disponeras,
förr än i den mån nämnde tjenstemän från sina innehafvande
befattningar afgått, bör för den honom frångångna af
-
458
Den 28 Juli.
löningen njuta ersättning med 438 R:dr b:ko årligen från och
1853, intilldess han genom fullmakt å annan tjenst erhållit en
löneinkomst motsvarande nämnde summa”.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit som
följer:
Ja — 28.
Nej — 13.
2i.ile, 25:te, 2G:le och 28: de punkter ne.
Utsk:s yttranden lades till handlingarne.
32:dra punkten.
Utsk:s nu gjorda hemställan bifölls.
■3(1:te punkten.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Uti StatsUlsk:s UIlåt. har här
insmugit sig ett tryckfel. Det står nemi.: ”Då emellertid Presteoch
BondeSt:n godkänt förevande punkt, finner sig Etsk. böra
sitt yttrande derutinnan vidhålla”; men det är R. o. Ad. och
BondeSt., sora hafva bifallit ötsk:s här omnämnde Utlåt. Det
står äfven på sidan 11 uti nu förevar:de Utlåt., att Preste- och
BorgareSl:n hafva återremitterat den 36 punkten, hvaraf äfven
tydligen synes, att det mäste vara ett tryckfel, som på följande
sidan inträffat och hvarom äfven R. o. Ad:s prof. förliden dag,
då denna fråga förevar, torde kunna närmare uplysa. Det återstår
väl sålunda f. n. ingenting annat, än att vidblifva det beslut,
R. o. Ad. i ämnet fattat, eller att icke bevilja någon pension
åt enkan efter den i kolera-farsoten aflidne Doktor Eckman
i Lidköping. Emellertid kan jag icke underlåta att fästa upmärksamheten
på den obillighet, som, derest utgången definitift
på detta sätt bestämmes, blefve en följd af ett sådant beslut, helst
då R. o. Ad. nyss beviljat pensioner åt tvenne efterlefvande
oförsörjda döttrar till Rektorn vid f. d. Elementar-skolan i Gefle,
C. F. Viereck, hvilken visserligen inlagt åtskilliga förtjenster om
skolväsendet, som dock icke kunna på något sätt jemföras med
de tjenster, deni Doktor Eckman visat) samhället i den ort, der
han lefde och verkade, enär han, efter en mödosam och aktningsbjudande
längr# tids verksamhet i sitt mödosamma kall sedermera
under kolera-farsotens härjningar ensam bestridde läkarevården
i den stad der han var stationerad, och dog till följd af
denna sin ansträngda verksamhet. Huru kan man väl vilja afslå
en pension af 200 R:dr för hans efterlemnade enka och barn,
då genom handlingarne dessutom är utredt, att enkan är sjuklig,
äldsta barnet blott 12 år samt sterbhuset medellöst? Jag yttrar
detta under förhoppning, att när denna fråga blir föremål för
det Förstärkta StatsUtsk:s afgörande, denna orättvisa der måtte
blifva rättad.
Frih. Cederström: Jag delar helt och hållet Hr Bildts
åsigter i detta ämne, och har jemväl ernat fästa R. o. Ad:s up
-
Den 28 Juli.
459
raärksamhet på det misstag, som insmugit sig uti referatet af
denna punkt, men jag måste härvid anmärka, att Hr Bildt deremot
sjelf begått ett litet misstag, då han kallat misskrifningen
för ett tryckfel. Jag ber nemi. att få uplysa, att detta fel ingalunda
kan läggas Exped.Utsk. till last, emedan detta Utsk. fått
handlingarne direkte från StatsKont. ordagrannt sädane som de
här finnas aftryckte.
Uppå härefter framsälld propos. lades Utsk:s yttrande angule
lörevande punkt till handlingarne.
37:de punkten.
Frih. Åkerhjelm: Dä R. o. Ad., förra gången denna fråga
förevar, återremitterade densamma, föreställer jag mig meningen
nu vara den, att, med ogillande af Utsk:s nu föredragna Utlåt,
i denna punkt, bevilja en pension åt enkan efter afl. läraren vid
Chalmerska slöjdskolan C. E. Hyllén-Cavallius. Jag får med anledn.
häraf föreslå, att R. o. Ad. måtte besluta, att bemälda
enka måtte å allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande
af ett pensionsbelopp utaf 200 R:dr tuko, att utgå så länge hon
lefver ogift och i behöfvande omständigheter sig befinner.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, upläst det af Frih.
Åkerhjelm framställda förslag, och den först till bifall å Utsk:s
yttrande framställda propos. blifvit besvasad med Ja och Nej,
hemställde Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla
Frill. Akerhjelms förslag, och ropades dervid starkaJa, blandade
med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han ansåg
Ja härvid hafva varit öfvervägande.
4f, 43 och d,e öfrige punkterna.
Ulsk:s yttranden lades till handlingarne.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag har icke deltagit uti
dikussionen öfver ifrågavar:de Utlåt., men jag anhåller att få fästa
upmärksamheten på huru ofta orättvisor kunna inträffa derigenom
att pensioner beviljas på grund af enskilda Riksdagsmäns motioner,
samt huru derigenom kan hända alt en person blir hugnad
med pension, som derutaf är vida mindre förtjent än de, som
icke få åtnjuta en dylik förmån. Stats-Utsk. hade föreslagit att
afseende icke skulle fästas, hvarken på Rektor Vierecks döttrar,
eller på Doktor Eckmans eller Hr Hyltén-Cavallii enkor. Hvad nu
Vierecks döttrar och Hyltén-Cavallii enka beträffar, så hade de
sina förespråkare förra gången frågan hos R. o. Ad. förevar,
hvarföre äfven Utsk:s Utlåt, i afseende på dem återremitterades,
då Doktor Eckmans enka deremot icke inom Ståndet hade någon
förespråkare, hvarföre Utlåt, i afseende på henne bifölls. I likhet
med Hr Bildt är jag fullt öfvertygad om, att Doktor Eckmans
enka lika mycket som någon af de andra är förtjent att med
pension ihågkommas, hvarföre jag äfven hoppas att i förstärkta
Stats-Utsk. måtta blifva tillfälle att rätta ett sådant missförhållande.
Frih. Cederström: På det att R. o. Ad:s vid 8:de punk
-
460
Den 28 Juli.
ten fattade beslut om pension för Gr. Ridderstolpes enka måtte
lända till ett önskadt resultat, anhåller jag att R. o. Ad. behagade
aflåta en inbjudning till Med-Slånden atti detsamma sig förena.
Hr Bildt: Jag vill icke motsätta mig den inbjudning, Frih.
Cederström föreslagit; men jag kan icke inse hvad den egentligen
tjenar till, ty då denna fråga återkommer till Stats-Utsk.,
så upgör Utsk. voter.-propos. i händelse 2 Stånd stannat emot
2, och denna voter.-propos. framställes alltid så, att om icke
något Ständ vill förena sig med de atidra, så kommer man att
votera om bifall eller afslag. Jag kan vid sådant förhållande icke
inse hvartill det skulle gagna, att någon serskild inbjudning ifrån
R. o. Ad. blefve afgifven.
Frih. Cederström: Derest det vore en afgjord sak, att 2
Stånd bifallit K. M:s Nåd. Propos. i detta ämne, så skulle jag
icke för min del ifra för någon inbjudnings aflåtande, utan låta
saken hafva den gång, Hr Bildt anser vara den rätta; men då
BorgareSt. endast återremitterat frågan, utan att ännu derom hafva
fattat något definitivt beslut, och då vid öfverläggningen inom
PresteSt. åtskilliga ledamöter yttrat, att de väl gillade sjelfva
saken, men icke ansågo sig utan inbjudning ifrån något annat
Stånd kunna frångå sitt en gång fattade beslut, så synes det,
om man önskar att pension måtte Grefvinnan Ridderstolpe beviljas,
och det har R. o. Ad. för sin del förklarat, vara ganska
angeläget, att genom en inbjudnings aflåtande söka förebygga
att 3 Stånd lill Utsk:s afstyrkande hinna lemna sitt bifall.
I fall sådant bifall hunne affattas, lärer icke Stats-Utsk.
kunna aflåta ett sådant yttrande, som det Hr Bildt nyss omnämnde,
utan då måtte Utsk. naturligtvis förklara, att frågan på
grund af 3 Stånds beslut enl. 75:te §:n Riksd.Ordn. redan vore
afgjord. På grund häraf tror jag således, att Hr Bildt misstagit
sig om frågans ställning, och då han i början af sitt yttrande
benäget förklarade sig icke egentligen åsyfta att motsätta sig mitt
yrkande, så hoppas jag att denna välvilliga förklaring icke må
anses utplånad genom hans mot slutet tillkännagifna individuella
öfvertygelse af skiljaktigt innehåll.
Jag vidhåller således mitt väckta inbjudnings-förslag och anhåller
vördsamt att Hr Gr. o. Landtm, derå behagade framställa
propos.
Hr Bildt: Jag anhåller att få fästa upmärksamheten derpå,
att om 3 Stånd redan fattat enstämmigt beslut i denna fråga, så
är sådant R. St:rs beslut och lärer icke genom någon inbjudning
ifrån R. o. Ad. kunna uprifvas; hvarföre jag anser en sådan
vara utan all verkan och nytta. 1 fall man pä något lagenligt
sätt kunde göra det möjligt för Grefvinnan Ridderstolpe att erhålla
pension, så skulle jag visst icke motsätta mig densamma,
men jag anser den ifrågasatta inbjudningen under närvande förhållanden,
med fullt erkännande af den välvilliga afsigt, som ligger
till grund derför, likväl vara både olaglig och onyttig.
Den 28 Juli.
461
Frih. Cederström: Såvidt jag vet, befinner sig frågan för
närvande uti det skick, att R o. Ad. bifallit K. M:s Nåd. Propos.,
PresleSt. deremot afslagil densamma och de tvenne öfriga Stånden
derom ännu icke definitivt beslutat. Vid en sådan ställning
af frågan hemställer jag, om icke en inbjudning ifrån R. o. Ad.
må kunna vara af väsendtlig vigt för att bringa frågan till afgörande
i enlighet med R. o. Ad:s åsigt. Jag kan således icke
gå in på Hr Bildts yttrande att förslaget är onödigt och onyttigt.
Tvertom utgör det troligen enda sältet att bereda slutlig framgång
åt R. o. Ad:s beslut; i hvilket afseende jag fortfar att anhålla
om det Höglofl. Ståndets benägna medverkan, genom den
föreslagna inbjudningens aflåtande till våra respektive Med-Stånd.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag anhåller att
få instämma med Frih. Cederström, och ber derjemte att få anmärka,
att då det icke är utaf R. o. Ad. kändt, att denna fråga
redan är genom R. Stms beslut afgjord, så lärer väl icke något
hinder emot den föreslagna inbjudningen kunna förefinnas. Jag
förenar mig så mycket heldre uti anhållan om en sådan, som
det skulle smärta mig, om vid det första tillfälle då pension vägrades
en högt upsatt embetsmans enka, sådant skulle drabba en
person af utländsk härkomst.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Denna fråga befinner
sig i den ställning att 2 Stånd, nemi. Preste- och BondeStm
hafva bifallit Utsk:s Utlåt.; men deremot har R. o. Ad., med bifall
till K. M:s Propos., afslagit detsamma och BorgareSt. har ännu
icke, såvidt kändt är, deröfver fattat något beslut. Under sådana
förhållanden anser jag det icke vara något hinder för R. o. Ad.
att afgifva en sådan inbjudning, som Frih. Cederström föreslagit.
Hr Bildt har yttrat alt den skulle vara onödig, enär Stats-Utsk., då
2 Stånd stannat emot 2, vid upställandet af voter.-propos. alltid
inbjuder 2 Stånd att förena sig med de öfriga; men efter vanlig
praxis skulle denna inbjudning just vara ställd till R. o. Ad. och
det Stånd, som jemte R. o. Ad. beviljat pensionen, emedan Utsk.
vanligen, då 2 Stånd varit af samma tanke som Utsk., inbjuder
de båda andra Stånden att med dessa sig förena, och icke
tvärtom. Således skulle icke det af Frih. Cederström afsedda
målet vinnas genom att invänta denna inbjudning ifrån StatsUtsk.
, emedan den kommer att blifva uti alldeles motsatt riktning
emot den föreslagna.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För min del är jag hufvudsakligen
af samma tanke som Hr Bildt. Vanligen aflåtas inbjudningar,
då Stånden uti flera enskildta delar af ett längre förslag
hafva stannat uti olika beslut, dä inbjudning aflåtes för att derigenom
få reda i besluten och undvika de svåra intrasslingar, som
skulle upkomma vid sammanjemkandet af de skiljaktiga besluten.
En inbjudning är äfven på sin plats, då inom ett Stånd uplysningar
kunnat lemnäs, hvilka der föranledt beslutet, men som i
de öfriga Stånden icke blifvit framställde, hvarigenom dessa möjligen
hafva kunnat blifva föranledde att, i brist på erforderliga
462
Den 28 Juli.
uplysningar, fatta ett annat beslut, än eljest sannolikt blifvit händelsen.
I dessa båda fall kunna inbjudningar vara nyttiga, men
att aflåta inbjudning till de öfriga Stånden, utan någon serskildt
derlill gifven anledn., synes mig vara alldeles stridande emot
Riksdags-ärendernas lugna och ordentliga gång, emedan derigenom
den svårighet npkomraer, att man inom Stånden i allmän
het icke skulle veta hvad som egentligen är beslutadt, derföre alt
den ena inbjudningen korsar den andra, och de skulle således,
i st. f. att reda frågorna, endast tjena till att, om de vunne allt
för mycket burskap, intrassla desamma. Vid detta tillfälle kan
jag icke finna annat, än att alla tillgängliga uplysningar redan
blifvit meddelade, och jag kan icke eller finna, att denna
enkla fråga kan föranleda någon svårighet vid voter:s-propos:ns npställande
i Stats-Utsk., så att jag anser det enklaste sättet att
afgöra densamma, vara det, all den på den naturliga vägen får
gä till förstärkt Stats-Utsk. utan att förlängas och förryckas, jag
vågar icke säga intrasslas, genom afgifvande af inbjudningar lill
de öfriga Stånden.
Hr Printzensköld: Om det äfven i allmänhet må i afseende
på inbjudningar så förhålla sig, som Gr. Lagerbjelke sagt,
sä visar dock erfarenheten sedan många Riksdagar, och äfven dem
som den värde Gr:n sjelf bevistat, att inbjudningar blifvit aflåtna
1 frågor af alldeles samma beskaffenhet som denna, för att åt det
beslut, som ett Stånd faltal, söka bereda framgång. Vill man
saken, så måste man också vilja medlen, då de äro lofliga. Om
2 Stånd fatta beslut till förmån för Gr. Ridderstolpes enka, så
följer deraf naturligtvis, att votens-propos. blir af Stats-Utsk. upställd,
men deraf följer icke, att den inbjudning, som deruti inneliålles,
blir sådan, att de Slånd, som afslagit K. M:s Nåd. Propos. i
denna del, igenom samma inbjudning komma i tillfälle att frånträda
detta sitt beslut, utan snarare kommer inbjudningen att
blifva i motsatt syftning. Dessutom är det intet tvifvel underkastadt,
att en inbjudning från ett Stånd till ett annat verkar
vida mera än den inbjudning, som kommer ifrån Utsk. Således
anser jag det vara af vigt för sakens framgång att ifrån R. o. Ad.
en inbjudning afgifves till de öfriga Stånden, att uti R. och Ad:s
beslut sig förena, och jag instämmer alltså uti den begäran, Frih.
Cederström framställt.
Hr von Troil: Ehuru jag, i likhet med Gr. Lagerbjelke, erkänner
att det kanske är mindre forménligt att i denna fråga
besluta en inbjudning, så skulle jag dock tro, att, om R. o. Ad.
önskar framgång åt saken, det vore af vigt att en sådan utfärdades.
Det är nemi. kändt, att inom PresteSt. yppat sig en stor
benägenhet att frångå det bifall detta Stånd förut beslutat till
Stats-Utsk:s afstyrkande Utlåt, i detta fall, och att de ledamöter,
som motsatte sig ett sådant frångående, endast gjorde det på den
grund, att de ansågo det vara stridande emot formen. Om jag
icke misstager mig, så vidblef Ståndet sitt förra beslut med endast
en rösts majoritet, och det är således troligt att PresteSt,
derest en inbjudning ifrån R. o. Ad. inkommer, skall frångå detta
Den 28 Juli.
463
beslut och antaga inbjudningen. Af denna orsak tror jag, att
om man vill bereda Grefvinnan Ridderstolpe den ifrågavande
pensionen, så skulle en sådan inbjudning säkradt leda till detta mål.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., på
sätt Frih. Cederström föreslagit, behagade inbjuda de öfriga RiksStånden,
att instämma i R. o Ad:s nyss fattade beslut, ang:de
pension för Enke-Grefvinnan Riddarstolpe, ropades Ja, blandade
med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit
Ja öfvervägande.
Änvo föredrogs Stats-Utsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 187, i ani. af erhållen återremiss å Utlåt. N:o
87, i fråga om aflöningen för Presidenterne i vissa af Rikets
Kollegier.
Frih. Raab: Då denna fråga förra gången förevar, tillhörde
jag deras antal, som yrkade återremiss, hvilken äfven beviljades,
utan att en enda röst höjde sig till bifall för U(sk:s Utlåt. Jag
är äfven öfvertygad derom, att icke eller nu bifall dertill af någon
inom detta Stånd skall blifva yrkadt. Jag ber att såsom ett
skäl för den åsigt jag hyser få åberopa Utsk:s egen upställning
af frågan. Utsk. har nami. sorgfälligt uplagit alla de inkast, sorn
emot Utsk:s förra Utlåt, blifvit gjorda, men har sedan endast
uti tvänne knapphändiga rader yttrat, att dä 2 Stånd bifallit
Utsk:s förra Utlåt., så har Utsk. icke funnit skäl att frångå detta
sitt beslut. Härom har likväl Frih. Cederström med sin vanliga
skicklighet yttrat en ganska riktig åsigt uti den reservation han
vid 2Usta punkten af föregående Utlåt, afgifvit, hvilken jag anhåller
att fä åberopa och för R. o. Ad. upläsa. Frih. Cederström
yttrar: ”Jag anser Utsk. hafva bordt taga i öfvervägande de uplysningsvis
afgifrie framställningar, hvilka genom återremisserne
blifvil Utsk. delgifne. Den praxis Utsk. åberopat, att vidblifva sitt
af 2 Stånd gillade Utlåt., må i allmänhet vara tidsbesparande och
derföre antaglig, men torde dock böra tillåta enskildta undantag,
när, på sätt 49 § R.O:n tydligen förutsätter, en ytterligare utredning
af sakförhållandena blifvit inom RiksSt:n åvägabringad.”
På grund af detta skäl, som jag förmodar att Frih. Cederström
äfven i denna fråga söker göra gällande, får jag framställa det
förslag, att R o. Ad., med afslag af Utsk:s Utlåt., måtte besluta
att lönerna för ifrågavande Presidenter skola höjas till 4,000 R:dr
årligen, hvaremot deras taffel-penningar minskas med skillnaden
emellan deras närvar:de lön och den föreslagna. För den händelse
att någon af R. o. Ad:s nu närvar:de ledamöter icke var
tillstädes förra gången denna fråga var å bane, anhåller jag att
få fästa upmärksamhelen derpå, att här icke är fråga om någon
löneförhöjning, utan att här blott är fråga om att minska taffelpenningarne
och med ett motsvarande belopp höja lönerna, så
att de komma att upgå till ett belopp af 4,000 R:dr, på det att
desse Presidenter vid afskedstagandet måtte få samma pension
som andra Presidenter. Utgiften för Statsverket kan icke blifva
464
Den 28 Juli.
större än den, sorn belöper sig på den ökade pensionen, som vid
afskedstagandet skulle komma dem lill godo, och del kan väl icke
vara billigt, att män, med deras vigtiga befattning och af så inflytelserik
ställning, skola, till följe af allt för knappa pensioner,
tvingas att tjena längre än krafterna tillåta.
Ilr Cederschiöld, Rob. Theophron: Afven jag talade
förra gången denna fråga förevar för bifall till densamma, men
jag är nu förekommen af Frih. Raab, och ber derföre att med
honom få till alla delar instämma. Afven jag anser det icke
med Rikets sanna nytta förenligt att qvarhålla Chefer för Embetsverk
på deras platser längre, än deras krafter tillåta deni att
sköta tjensten på det sätt, som Rikets sannskyldiga nytta klöfver,
utan jag anser det vara dermed vida mera öfverensstämmande
att sätta dem i tillfälle att kunna lemna sina platser, då de icke
längre förmå att verka, som de sjelfve önska.
Efter först till bifall å Utskrs hemställan framstäld propos.,
som besvarades med starka Nej, blandade med Ja, hemstälde
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade, på sätt Frih. Raab
föreslagit, afslå Utskrs hemställan samt besluta, att lönerne för
Presidenterne i KammarKoIkm, StatsKont., KommersKollrm och
KammarRälten höjas till 4000 R:dr årligen samt deremot deras
taffelpenningar minskas med ett belopp motsvarande förhöjningen
eller skillnaden emellan deras nuvarrde lön och förenämnde
4000 R:dr, hvilken propos. besvarades med starka Ja
jemte några Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade att
han härvid funnit ja öfvervägande.
Föredrogs och lades till handlingarne Konst.Utskrs d. 22
dennes på bordet lagda Mern. JVs 30, med utlåt, augrde Talmannens
i BondeSt. vägran af propos. på en inom Ståndet väckt
fråga om remiss till Bevilln.Utsk. af Särskildta Utskrs förbehandling
af Bränvinsfrågan förslag till författning om bränvins tillverkning.
Föredrogs Wällofl. BorgareStrts d. 26 dennes på bordet
lagda Prot.Utdrag JVs 347, innehållande inbjudning till MedStrn,
att instämma i det vid föredragningen af Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskrs Betänk. J\s 110, i ani. af väckte motioner om inrättande
af Kommunal-nämnder, af BorgareSt. fattade beslut, att, med afslag
å nämnde Betänk., besluta en underd. Skrifvelse från R.
Strr i enlighet med Frih. Alströmers Betänk, vidfogade reservation.
Hr Ribbing, Arvid, begärde att detta Prot.Utdrag ytterligare
måtte få hvila på bordet, och deri instämde Frih. Hjerta,
Fredr. Philip.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Redan första gången detta
Prot.Utdrag föredrogs, uplystes det, att frågan var genom R. Strs
beslut
Den 28 Juli.
465
beslut afgjord. Detta Prot.Utdrag med åtföljande inbjudning kan
således icke föranleda något annat R. o. Ad:s beslut, än att läggas
till handlingarne, enär det faller af sig sjelf att ett R. St:s
beslut icke kan eller får genom en inbjudning upphäfvas eller
rubbas. Då det således är gifvet alt Hr Gr. o. Landtm, icke
kan framställa någon annan Propos., än på inbjudningens läggande
till handlingarne, så hemställer jag till de ledamöter, som
begärde ytterligare bordläggning af Prot.Utdraget, om de icke
ville derifrån afstå.
Hr Ribbing: Så vida det är vår grundlagsenliga rätt att
få frågan ytterligare bordlagd, och då icke något synnerligt uppehåll
derigenom åstadkommes, så vet jag icke hvarföre man
skulle sätta sig emot sådant.
Gr. Lagerbjelke: Hr Ribbing har visserligen sagt att det
är hans grundlagsenliga rätt att få denna inbjudning ytterligare
hvilande på bordet, men har likväl förgätit att sådant bevisa.
Det står visserligen i R.O:n,att då ett Utsk:s Retänk. 2:dra gången
föredrages, så kan det på 2:ne ledamöters begäran ytterligare
bordläggas, men detta är icke' något Utsk:s Retänk. och det
finnes således icke, mig veterligt, åtminstone i Grundlagen, något
stadgande att en sådan fråga som denna skall på 2:ne ledamöters
begäran för 2:dra gången bordläggas.
Hr Rildt, Didrik Gillis: Då Gr. Lagerbjelke uplyst,
hvad som jemväl i ett föreg:de plenum blifvit tillkännagifvet, att
denna fråga redan är genom 3 Stånds beslut afgjord och således
icke till någon åtgärd ifrån R. o. Ad:s sida kan föranleda,
och då frågan huruvida man äger rätt till bordläggning för 2:dra
gången af ett sådant mål, är mer än tvifvelaktig, enär den enda
§, som afhandlar bordläggning för 2:dra gången, eller 49 § 2
mom. R.O:n, icke nämner elt enda ord om behandlingen af sådana
inbjudningar, som den nu fö revande, så hade jag sannerligen
förväntat, att de ledadöter, som nu påyrkat ytterligare
bordläggning af ärendet, skulle derifrån hafva afstått, så att all
vidare diskussion derom hade kunnat undvikas; men då nu Hr
Ribbing talat om sin lagliga rätt, så skulle jag anhålla, att han
ville uplysa oss hvar den § befinnes, på hvilken han stöder denna
sin rätt. För öfrigt förmodar jag, att Hr Gr. o. Landtm.,
sedan diskussionen blifvit förklarad slutad, skall härom tillkännagifva
sin åsigt; men jag föreställer mig dock, att de Hrr,
som här hafva begärt ytterligare bordläggning af frågan, skola
vid tanken derpå, att den redan är genom 3 Stånds beslut afgjord,
finna för godt att heldre afstå ifrån sin begäran, än att
besvära Hr Gr. o. Landtm, med att till hans afgörande hänskjuta
tvisten.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan väl icke, i likhet
med Hr Rildt, finna att ordalagen i 49 § R.O:n 2:dra mom.
på något sätt lägga hinder i vägen för att 2:dra gången bord9
H. 30
466
Den 28 Juli.
lägga en inbjudning, emedan sådana hvarken i detta eller något
annat mom. af R.O:n finnas omtalade, utan torde denna fråga
ytterst komma att bero pä R. o. Ad:s majoritet, men likväl får
jag, som i denna fråga är af lika lanke med Hr Ribbing, hemställa
huruvida det lönar mödan att ifrågasätta en ytterligare
bordläggning och dermed uppehålla ett mål, i hvilket man icke
skäligen kan hoppas att under nuvande omständigheter något
vinna.
Hr Ribbing: De båda Hrr å ömse sidor, som så häftigt
fordrat, att jag skulle upgifva de lagliga grunder, hvarpå jag
slödde min åsigt, att det vore min rätt att få frågan hvilande på
bordet, hafva råkat att höra aldeles orätt, dä de sådant framkasta,
ly jaS yttrade blott att, så vida del vore min lagliga rätt, så
trodde jag icke att det skulle taga bort så serdeles mycken tid
om frågan finge hvila till nästa plenum, och att det således icke
lönade mödan att motsätta sig min önskan. För öfrigt är det
klart, att om ingen med mig instämmer, så förfaller min anhållan.
Grunden för min begäran om bordläggning var den, att
jag ansåg det vara en grannlagenhet emot det Stånd, som icke
velat ingå på förslaget om Kommunal-nämnder, nami. BondeSt.
, att invänta hvad beslut delta Ständ i afseende på inbjudningen
kunde komma att fatta. Det är möjligt ali i denna stund
frågan genom 3 Stånds beslut är afgjord, men då Ridd.Sekreter:n
icke har sig bekant huru BondeSt. afgjort frågan, så kan ju lika
väl hända att 2 Ständ stannat emot 2. Jag anser för öfrigt
detta var en sak af föga vigt, som icke bade behöft att så häftigt
uptagas, och jag skall icke eller vidare dermed besvära det
Höglofl. Ståndet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att hvad grundlagsenligheten af
den begärda bordläggningen beträffade, det tycktes vara klart,
att då Riksd.Ordn:s 49 § omnämnde i lista mom. endast motioner,
som kunde bordläggas en gång, och i 2:dra mom. Utsk:s
Betänk., som kunde bordläggas 2:ne gånger; men grundlagen
icke stadgade något om bordläggning af genom Prot.Utdrag gjorde
inbjudningar från MedSt:n, hvilka synies kunna företagas till afgörande,
när R. o. Ad. så för godt funne, så vore intet hinder
att hemställa huruvida Ståndet bifölle Hr Ribbings begäran, och
finge Hr Gr. o. Landtm, således nu hemställa, om R. o. Ad. behagade
upskjuta behandlingen af förevarande inbjudning till
nästa plenum.
Denna propos. besvarades med starka Nej jemte några Ja,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm., efter förklarande, att lian funnit Nej
öfvervägande, yttrade att R. o. Ad. torde finna att, sedan numera
2 RiksStånd bifallit Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s Betänk.
JVs 110, ifrågav:de inbjudning ej kunde föranleda till annan
åtgärd än att läggas lill handlingarne.
Ropades Ja.
Den 28 Juli.
467
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Konst.Utsk:s nedann:de d. 26 dennes på bordet lagda
Mern.:
J\s 22, med förslag till ändring af 35 § R.F., ang:de förtroendesysslor;
JYs
23, i ani. af 3 Stånds återreraisser af Mern. J\s 12,
innehållande förslag till ändring i 28 § R.F.; och
JY2 24, i ani. af ett Stånds återremiss af Mern. JV5 13,
innehållande förslag till ändring af 52 § R.F. och 24 § R.O.
Föredrogs Konst.UtsIcs d. 26 dennes på bordet lagda Mern.
J\s 25, i ani. af ett Stånds återremiss af Mein. JVs 15, innehållande
förslag till ändring af 39 § R.O.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att R. o.
Ad. måtte vidblifva sitt förra beslut, hvilket icke innehåller annat,
än en förnyelse af hvad Ståndet vid flera riksdagar efter
hvarandra beslutit.
Uppå härefter framstäld propos. beslöt R. o. Ad. att, med
vidblifvande af sin förut i ämnet yttrade mening, lägga förevande
Mern. till handlingarne.
Föredrogos och lades till handlingarne Konst.Utsk:s nedannämnde
d. 26 dennes på bordet lagda Mern.:
JVs 26, i ani. af ett Slånds återremiss af Mein. JVs 16, i
fråga om förslag till ändring af 69 § R.F.;
JY2 27, i ani. af ett Stånds återremiss af Mern. J\s 17, innefattande
förslag till ändring i 14 § R.O.; och
JVs 28, i ani. af 2 Stånds åtterremiss af Mern. J\2 18, innehållande
förslag till tillägg vid 46 § R.O., äfvensom, i sammanhang
dermed, till ändring af åtskilliga §§ i R.O. och R.F.
Vid föredragning af Konst.Utsk:s d. 26 dennes på bordet
lagda Mern. JV2 29, med voteringsproposir, rör:de Utsk:s uti Mein.
JYs 9 afgifna förslag till ändring af 68 § R.O., blefvo ifrågavide
voteringsproposir af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs Särskildta Utskis d. 26 dennes på bordet lagda
Betänk. JVi 13, i ani. af åtskilliga motioner, om vilkoren för
bränvins försäljning.
Detta Betänk, begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
hvarjemte
Gr. Lagerbjelke, Gust.: anmälde sig och yttrade:
30*
46»
Den 28 Juli.
Det nu föredragna Betänk, är både af ganska stor vigt och
af mycket invecklad beskaffenhet, och det är således angeläget
att Ståndets ledamöter få tillräcklig tid att derom taga full kännedom.
Som det är R. o. Ad. bekant, komma i nästa veckas
början voteringar i förstärkt StatsUtsk. att ega rum, och det är
således nödvändigt för inhemtande af tillräcklig kännedom om
delta Betänk, att det något upskjutes, hvarföre jag får hemställa
att det icke måtte företagas förr än Lördagen i nästa vecka, och
då sättas främst på föredr.-listan.
Uppå Hr Gr. o. Landtm.-s i ani. häraf framstälda propos.,
beslöts att med föredragningen af förevarrde Betänk, skulle upskjutas
till nästa Lördag samt att detsamma då skulle upföras
främst å föredragningslistan.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Expedit.Utsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M:t.
JM 87, ang:de beviljande af stapelrätt åt staden Sölvitsborg;
JM
88, ang:de förklaring af 26 Kap. 2 § ByggningaBalken,
i fråga om skyldighet att underhålla en del hus i prestgård;
JM 89, ang:de pension för frami. Landshöfdingen m. m.
C. U. Nermans enka;
JM 90, ang:de framtida inrättande af en Svensk lifförsäkrings-anstalt;
JM
91, ang:de stämpling af Spelkort och afgiften derför; samt
JM 92,
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne Utlåt, och Mern.:
JM 188, i ani. af K. Mits Nåd. Propos., om understöd af
allra, medel åt Tullstatens enskilda pensions-inrättning;
JM 189, i ani. af väckt fråga om upbördsarfvode till SkepsOmbudsmannen
vid Stockholms Sjömanshus för de sedan år
1848 vid nämnde sjömanshus debiterade och redovisade kronoutskylder;
JM
190, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de uplåtelse
af mark från Eskilstuna Kungsladugård till skolhusbyggnad inom
Klosters församling af Nyköpings Län;
JM 191, i ani. af erhållne återremisser å Betänk. JM 92,
ang:de K. M:s Nåd. Propos. om de uti ordinarie räntan ingående
persedlars omsättning och förenkling;
JM 195, i ani. af erhållen återremiss å Betänk. JM 94,
ang:de afträdande till Nätra och Själavads socknemän af fisket vid
Trysunda fiskehamn med dertill hörande holmar, skär och öar.
Den 28 Juli.
463
JM 196, i ani. af väckt motion om låneunderstöd för upbyggandet
och inrättandet af mejerier vid Landtbruksskolorna och
stamholländerierna;
JM 197, i ani. af väckt fråga om beviljande ett lån för
aftapning af Lillsjön i Kronobergs Län;
JM 198, i ani. af återremisser å Utlåt. JM 98, ang. ett ytterligare
låns beviljande för hamnbyggnaden vid Wadstena;
JM 199, i ani. af erhållna återremisser å Utlåt. JM 91,
ang:de hegardt lån till Akademiska föreningen vid Lunds Universitet
;
JM 200, i ani. af erhållen återremis å Utlåt. JM 88.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: När R. o. Ad. öfver*
enskom att från sina prot. utesluta förhandlingarne om tulltaxan,
förbehöll jag mig att framdeles få vid något tillfälle emot
åtskilliga der förekommande punkter afgifva min reservation,
hvilken jag nu öfverlemnar med begäran alt hon måtte af en
Ridd.Kanslist upläsas.
Härefter aflemnades af talaren och uplästes följande anfönde:
När R. o. Ad. d. 17 sisth Maj beslöt, att ur våra prot. utelemna
öfverläggningarna om Tulltaxan, förbehöll jag mig, att fä
mot de i dithörande ämnen fattade besluten afgifva min reservation.
Hon har, genom hvarjehanda mellankommande göromål
och hinder, blifvit fördröjd, ända tills nu, hvilket jag beder
det Högh Ståndet ursäkta. Men jag har velat för framtiden
freda mig från förebråelsen att hafva medverkat till förenämnde
beslut, om de, såsom jag befarar, blifva skadliga. Varda de åter
gagneliga för delta rikes innebyggare: så hör jag icke oförtjent
dela framtidens tacksamhet med de Herrar och Män, som genomdrifvit
den omhvälfning i Sveriges statshushållning, hvilken
nu förestår.
Denna omhvälfning är så vidsträckt och genomgripande, alt
svårligen torde något samhälles näringar hafva på en gång rönt
en motsvarande. Ifrån det skyddande näringssystemet, har Sverige
ej blott för en, utan för alla dess hufvudsakliga näringsgrenar,
öfvergått på den bana, som leder till frihandel och öppen
täflan med andra folk. Kunna våra näringsidkare uthålla den
och kan Statskassan umbära de Tullinkomster, som blifvit för henne
förspillda, utan att komma dem till godo, hvilkas fördel man
ville bereda, och som följaktligen gått förlorade, utan annat synbart
ändamål än tillfredställandet af frihandels-theoriens fordringar?
För hvarje samhälle gäller naturligtvis i stort, hvad som,
i ringare mon, gäller för hvart hushåll, eller att man skall, så
vidt möjligt är, försörja de sina. För att vinna detta ändamål,
måste närings-lagstiflningen inrättas så, att medborgarne kunna,
med största säkerhet och möjligaste lättnad, hafva sin bergning
och komma till välstånd. Om detta mål kan ernås genom nä
-
470
Den 28 Juli.
rings-frihet och frihandel eller genom skyddande närings-författningar
är likgiltigt, blott man vinner sitt syfte. Sådant beror
naturligtvis på de olika omständigheter, i-hvilka hvarje samhälle
under olika lägen och tider sig befinner. Det kan således hända
att frihandeln är nyttig för England, öfverlägset de flesta
andra samhällen i arbetsskicklighet och alla i machiner, capitalstyrka
samt en från ständigt öpna hamnar idkad sjöfart, under
det att frihandeln kan, på samma tid, vara skadlig för Sverige
och andra länder, som befinna sig i olika omständigheter. Lätom
oss tillse, för hvarje hufvudgren af våra näringar, i hvilket läge
de, jemförelsevis med förhållandet hos andra folk, sig befinna
och huru våra näringar genom den nu beslutade tullagstiftningen
blifvit behandlade:
Råämnes-alstringen:
a) Landtbruket.
Tullen har blifvit nedsatt på pottaska, blår, fläsk, hartz,
hudar och skinn, humle, kreatur, kött, lin, ost, salpeter, smör
och ull. Alla slags trädvaror, hvaribland ved, hvilka förut voro
med tull belagda, hafva blifvit vid införseln tullfria.
Då ett folk, såsom det Svenska, är bosatt under och nära
Polcirkeln, där vintern är lång, dagarne korta och kölden sträng,
där måste råämnes-alstringen, ej mindre än varu-förädlingen, belastas
med den drygare kostnad, som erfordras för att gifva arbetaren
mera och starkare föda, varmare kläder, fastare, bättre
byggda samt förvarade hus och eldstäder, mera bränsle och
lysningsämne m. m. d. Der inga eller otillräckliga stenkol finnas,
där blifver bränslet dyrare, icke blott genom folkmängdens
ökning, utan äfven genom skogarnas uthuggning och aftagande.
I vårt land, hvarest kreaturen måste, längre tid hvarje år, födas
inne, är boskapsskötseln jemväl förenad med större omkostnader.
Ängsskötsel och åkerbruk kunna drifvas blott under få månader
af året. Desto flera arbetare och dragare nödgas man då för
brådskan begagna, utan att dessa kunna, under den öfriga delen
af året, vara jordegaren till vederbörlig nytta. Då blidare luftstreck,
i andra länder, medgifva flera skördar, åtminstone af foderväxter:
sä är man i Sverige inskränkt till en, och denna
knapp, i anseende till den merändels steniga och sandblandade
markens magerhet. Då man, i länder, föga besvärade af snö
eller köld, anser sig allt mera kunna umbära lador till skördens
förvaring: så föranlåtes den Svenske landtbrukaren deremot underhålla
sådana. Vintern, som belägger våra hamnar och farvatten
med is, samt länge hindrar varu-omsättningen sjöledes,
både inom vårt rike och med utlandet, nödgar oss att anskaffa
betydliga vinterförråd, hvilka medtaga en ansenlig del af våra
capital-tillgångar. Landets glesa befolkning försvårar afsättningen
och betungar henne jemväl inrikes med större forslingskostnad,
än i tätare bebyggda länder.
Sveriges landtman, som hilt ils i bränvin förvandlat den del
Den 28 Juli,
471
af åkerbrukets alster, hvilken ej till brödföda behöfts, hafva, ehuru
förvänd och för Riket i det hela skadlig denna hushållning varit,
dock derigenom haft en inrikes allestädes tillgänglig afsättning,
hvilken hädanefter utan tvifvel kommer att betydligt förringas
genom de till inskränkning i bränvinsbränningen syftande förfaltn:r,
hvilka under innevar:de Riksdag lyckligtvis vidtagits. Att
öka denna förringelse af landtmanna-varors inrikes afsättning
genom samtidig minskning i tullen å alla dem, som nyss blifvit
upräknade, synes mig vara så mycket mera origtigt och skadligt,
som man icke bör hindra, utan lätta den i alla fall nog svära
öfvergången från ett hnshållningssätt till ett annat. Det höga
pris å säd och andra födoämnen, hvilket nu befordrar deras utförsel
till utlandet, och hvilket tröstar mången med förhoppningen,
att vårt landtbruks förkofran skall mer än godtgöra vår
varuförädlings befarade undergång, torde komma att ansenligt
falla, om icke alldeles uphöra, när Rysslands hamnar vid Östersjön
och Svarta Hafvet åter öpnas till försäljning af de stora
förråd, som derifrån pläga årligen utgå, och nu under kriget
ytterligare hopas till utförsel.
b) Bergshandteringen.
På bly, jern och koppar har införsels-tullen blifvit nedsatt.
Det är likgiltigt i hänseende till bly, hvaraf vi ej hafva erforderlig
tillgång inom landet, och till koppar, som väl utföres,
men nästan alldeles icke införes och i alla fall står till mycket
högt pris. Men annat är förhållandet med smidt jern, hvilket,
med undantag af några få slag, har trög afsättning, och hvarå
3:ne införselsförbud derjemte blifvit uphäfna. Att införsels-förbudet
å tack- och barlast-jern blifvit borttaget, betyder mindre,
sedan utförsels-förbudet derå jemte 2:ne andra förbud mot utförsel
af vissa slags gjutgods, jemväl blifvit undanröjda. Men detta
borttagande kan deremot hafva ett ganska menligt inflytande på
vår stångjerns-lillverkning. Om tackjerns-priset derigenom stiger
och med detsamma ökar priset på vårt stångjern, skall dess
afsättning desto mera försvåras, som utländningen torde kunna i
det närmaste umbära det, sedan han, genom utvägen att få köpa
vårt goda tackjern, kan sjelf smida det för sina behof, så vida
trädkol, som i England och åtskilliga andra länder saknas, icke
dertill erfordras. Trädkolens pris måste äfven stiga, dels derföre
att utförsels-tullen hos oss blifvit borttagen, ej allenast på
dem, utan äfven på de förnämsta slagen af våra trädvaror, hvarigenom
skogarnas uthuggning och kolens fördyrande, lill och med
saknad, på vissa orter otvifvelaktigt skola följa.
Varu för ädlingen:
a) Handtverkeri och husslöjderna.
På bleckslagare- och broderade arbeten, hattar, kardor och
kardläder, knappar, knifvar, korgar, lampor och lyktor, paraplyer
och parasoller m. m., sadelmakare- och skomakare-arbeten, slöjde
-
472
Den 28 Juli.
eller handtverkeri-varor, svarfvare-arbelen och andra arbetade
trädvaror, som ej äro i taxan nämnda, samt tågvirke, har införsels-tullen
blifvit nedsatt, och förbudet att införa färdiggjorda
gångkläder borttaget.
b) Fabriksarbeten och Skeppsbyggerier.
Införsels-tullen har blifvit nedsatt å band, blyhvitt, fartyg och
båtar, fabriks- och manufaktur-varor, som ej äro i taxan nämnda, å
garn, gevär, glas, instrumenter, ljus, ljuskronor, förgyld metall, nålar,
oljor, redskap och machinerier, saltsyra, färgad t silke, skepps-inventarier,
speglar och lampetter, flera slags bomullsstrumpor, stålarbeten,
ståltråd, sågblad, såpa, terpentin, nystad bomullstråd, blekt,
hvit och färgad linneträd, väfnader af flera slag, ångpannor m. m.
samt mer eller mindre bearbetade varor, som icke kunna under någon
af ofvanstående bestämningar hänföras. Inom jernliandteringen
skall det förvända förhållandet qvarstå, alt den förädlade
varan är mindre skyddad, än den rå; och om Bevil!n:sUtsk:s
förslag lill tulluedsättning på machinerier går igenom, skola de
machin-verkstäder, som hos oss upblomstrat, äfventyra att förtvina,
just då vi, genom närings- och handelsfrihetens införande
samt jernvägars anläggning skulle bäst behöfva dem. Dessulom
hafva införsels-förbuden borttagits å kort, krut, släta sidentyg,
vissa siden-shawlar och dukar, vissa halfsiden-shawlar, 5 slags
bomullstyg, 3 slags ylletyg, 2 slags halfylle och 1 slags linneväfnad.
Alla förbud äro, med ett ord, borttagna. Vi hafva i
den vägen gatt längre än mig veterligen någon annan. Icke
ens osedliga böcker eller gravyrer äro till införsel förbjudna.
De skäl, hvilka jag redan anfört, såsom bidragande att fördyra
vår råämnesalstring, gälla äfven för varuförädlingen. Dertill
kommer bristen på kapital, en följd af vårt lands fattigdom.
Då andra rikens näringsidkare behöfva med blott 3 eller 4 proc:s
ränta belasta sina tillverkningar, så måste våra med 5 till 8
proc. betunga sina. När Engelsmän, Fransoser och Tyskar utlåna
penningar till andra länder och öka sin kapitalförmögenhet
med räntor, som de från dessa indraga, sä hämma eller förringa
vi vår kapitalstyrka genom utrikes län. Det sker för jord- och
bergsbruket genom Hypotheks-föreningarne, hvilkas indragning
af lånta penningar förvillar omdömet, i händelse man anser stigandet
af Bankens silfvertillgång bevisa en motsvarande tillökning
af Sveriges kapitalförmögenhet. I handeln är det genom
s. k. blancokredit, som vi skatta till utländningen. Då den större
kapitaltillgången sätter andra länders varuförädlare i stånd att
förse sig med bättre råämnen, att, genom dyrbara machiner och
dithörande kostsamma anläggningar, bearbeta dem fullkomligare,
samt till hundrade och tusenfaldigt större belopp, så äro våra,
merändels meddellösa, näringsidkare nödsakade att åtnöja sig
med sämre råämnen, eller åtminstone att betala dem högre,
emedan de tagas på kredit. Då de kapitalstarka utländningarne
kunna åtnöja sig med en mindre behållning på hvarje del af
deras tillverkningar, emedan antalet eller myckenheten deraf äro
0en 28 Juli.
473
stora, så måste å de färre, som våra varutillverkare åstadkomma,
desse taga en högre förtjenst, om de skola hafva sin utkomst.
1 andra länder, hvarest handelsrörelsen är större och lifligare,
slipper varuförädlaren att sjelf vara köpman. Han finnér
hos de handlande, när som helst, de råämnen, han behöfver,
och hans tillverkningar mottagas af köpmän, som draga försorg
om deras afsättnipg. Hos oss deremot, hvarest en lifligare och
vidsträcktare handelsrörelse saknas, är varuförädlaren föranlåten
att tillika vara köpman, samt att dela sin omtanka och sitt kapital
mellan handel och varuförädling, hvarigenom eftertrycket i
hans verksamhet försvagas. Bristen på handlande, som besörja
hans tillverkningars spridande och afsättning, samt imellerlid betala
dem kontant, medför äfven en annan olägenhet, som är
ganska kännbar och bidragande till att göra honom främmande
varuförädlare underlägsen. Den Svenske måste nemi. vänta på
betalning för sina varor, under dell längre tid, som åtgår lill
deras försäljning i minuthandeln, samt följaktligen belasta dem
med det högre pris, som räntan å deras kapitalvärde fordrar.
Han inledes med detsamma i de konkurser, som minulhandlarne
göra, samt blottställes icke allenast för de förluster utan jemväl
för den oro och tidspillan, som dessa vålla. Inrikes vexlar äro
i vårt land föga brukliga och de skuldförskrifningar, som minuthandlarne
i stället lemna varuförädlaren, höra lill de menliga
kreditförhållanden, hvilka trycka våra näringsidkare i allmänhet,
och som, intill dess rättelse kan hinna vidtagas, qvarhålla dem
i ett ofördelaktigt läge, jemförelsevis med deras utländske medtäflare.
Enär de varor, hvilkas afsättning beror på modet, utgöra
en betydlig del af fabriksarbeten, särdeles väfnader och gångkläder;
så hafva de folk, isynnerhet Engelsmän och Fransoser,
från hvilka moden utgå, ett stort öfvertag på oss och andra,
som efterapa dem. Då de modbildande folkens näringsidkare
förtjena så mycket på modvarorna under dessas nyhet, att de
kunna till underpris åt oss och andra aflägse boende folk föryttra
återstoden, så äfventyra våra näringsidkare förlust på modvarors
eftergörande, samt att icke hinna afsätta hvad de deraf
förfärdigat, innan en del blifver genom ett nytt modes inträde
osäljbar, emedan vi ej hafva några grannar längre hort, hos
hvilka det urmodiga kan föryttras. Då samhällen, som äro belägna
i blidare luftstreck, kunna under alla årstider och i alla
riglningar hemta eller afsända varor, så kunna vi hvarken göra
det sjöledes om vintern, eller någonsin norrut, der obebodda
ödemarker och isliafvet möta.
JJnder sådana förhållanden tyckes det mig vara klart, att
om Sverige inlåter sig i fri täflan med andra bättre lottade länders
näringsidkare, så kan det med fördel afsätta endast sådana
varor, hvilka nästan utan menniskans tillgörande frambringas,
såsom skogens alster. Nära dertill komma de trädbygnader,
hvilka kunna utföras, nemi. fartyg. Men trädvarorna förslå ej
till att betala allt hvad vi behöfva af utländningen köpa, äfven
474
Den 28 Juli.
om de icke genom skogarnas uthuggning minskades. Vilja vi
nu derjemte af utländningen köpa allt hvad han lemnar oss af
bättre beskaffenhet och till billigare pris, än våra egna näringsidkare
förmå, så blifva vi desto förr urståndsätta att afbörda vära
utrikes skulder. Söker Sverige deremot bereda uppehälle åt sina
medborgare derigenom, att det skaffar landtmannen afsättning i
städerna och vid bruken, samt stadsboerna afsättning på landel,
så kunna samtlige, i möjligaste måtto oberoende af utländningen,
uppehålla hvarandra. Detta synes deremot svårligen låta sig
göra, när man uphäfver det skyddande näringssystem, hvilket
Sverige hittills iakttagit och hvarigenom det hindrat utländningen
att undersälja både våra landtman, bruksegare och stadsboer.
Jag kommer slutligen till sådana tullnedsättningar, genom
hvilka raan förspillt inkomster åt Staten, utan att gagna dem,
hvilkas fördel man ville bereda och der man följaktligen skadat
det allmänna, utan annat utgrundeligt skäl, än begäret att tillfredsställa
en tom theories fordringar. Af sådan beskattning är
tullnedsältningarne på åtskilliga fiskvaror, såsom lax, sill, strömming,
gråsidor eller seij, samt torra långor eller torsk, på salt,
ved och vissa väfnader, såsom flor, gaz, tyll, ägta och oägta guldsamt
silfvertyg. Lax är en allt för dyr matvara, för att af den
fattigare befolkningen förtäras, och den förmögnare, som har
råd att bestå sig detta födoämne, hade lika väl hädanefter, som
hittills, kunnat betala den derå belöpande tullen. Nedsättningen
af 14 sk. på 1 tunna sill eller strömming, af 4 sk. på 1
Lti torra gråsidor, och 8 sk. på 1 LU torra långor eller
torsk, medför en så ringa minskning i priset på dessa varor,
hvilka deras största afnämare, den fattigare befolkningen, merendels
köper marktals, åtminstone i städerna, att lindringen
ej kommer henne till godo, utan blifver hökarens eller andra
' handlandes vinst. Den mest inkommande sillen är Norrsk, och
som för henne blott erlägges half tull, så blifver prisminskningen
endast 7 sk., eller för hvar mark ungefär £ rst. Annu
mindre, och så liten, att det ej lönar mödan upgifva beloppet,
varder följaktligen prisets lindring på den torra äfven från Norrige
kommande fisken. Desto säkrare är det, att hon icke kommer
förbrukaren, utan köpmännen till godo. Till deras bästa
nödgas alltså Staten upoffra omkring 60,000 R:dr b:ko årligen,
endast på fisk. Enahanda är förhållandet med 18 skirs nedsättning
på en tunna koksalt, hvilket, icke blott fattiga, utan äfven förmögnare
hushåll i städerna köpa kapptals. Prislindringen utgör
endast 6 och § rst. på kappen, hvilka desto mindre komma förbrukaren
till godo, som saltuplagens uphäfvande i stapelstäderna
och deras köpmäns befrielse från vissa saltbelopps årliga införsel
icke sällan blottställer oss, såsom erfarenheten visat, för oerhörd
dyrhet på denna nödvändighetsvara. Hennes utförsel till Finska
och Ryska hamnar, när de främmande flottorna nästa höst farit
hem, skall utan tvifvel ånyo stegra priset så, att den fattiga snarare
tror R. St:r derå hafva ökat än minskat tullafgifterna.
Imellertid förlorar Staten öfver 97,000 Ridr årligen på denna
Den 28 Juli.
475
tullnedsätlning. Priset på björkved, nästan den enda, som införes
utifrån, är så högt, att tullafgiften, såsom en småsak, icke
kommer i beräkning för köparen, utan blifver en ökad vinst,
som tillfaller ulländningen. De sist nämnda väfnaderna höra
lill yppighetsvaror, och hade följaktligen gerna kunnat bära den
tilli, de hittills dragit, om sådant icke varit för frihandeln anstötligt
Det
är dock icke egentligen Statskassan, som mister hvad
köpmannen vinner genom tullnedsättningen på fiskvaror och salt
m. m., ty då Statskassan icke kan umbära sina gamla inkomster,
utan snarare behöfver ökade nya, så äro det andra medborgare,
som oförskyldt måste betala hvad hökare m. fl. köpmän oförtjent
få till skänks. Besynnerligt måste det förefalla, att Bevilln:sUtsk.
, när det föreslog en så stor förändring af vår tull-lagstiftning,
icke var med detsamma betänkt på en mot friheten svarande
förändring och skärpning i tull-kontrollerna och dithörande
föreskrifter. Hvad har vållat denna underlåtenhet? Icke kan det
vara likgiltighet för de blifvande tull-inkomsternas belopp. Misströstan
om nya författnirs rigtiga verkställighet böra ej heller
antagas. Det vissa är imellertid, att för den enda väsendtliga
förbättring, som mig veterligen blifvit i detta hänseende beslutad,
hafva vi att tacka ett af Frih. Palmstjerna, på detta rum,
gjordt förslag.
Sverige har hitintills, utom i sina skyddande tullförfattn:r,
haft för sina näringar ett hufvudsakligt stöd derutinnan, alt dess
Statsverk varit utan skulder, och dess innebyggare följagtligen
fria från de dryga skatter, som annorstädes måste utgöras till
räntor och hufvudstols afbetalning å deras statslån, skatter, hvilka
i somliga riken upgå till mera än i öfrigt erfordras för samhällets
uprätthållande. Likväl synas vi nu vara färdiga att, genom
Statslåns uptagande, försaka den skuldfries oberoende och lugn,
den väsendtligaste fördel vi, jemförelsevis med främlingarne, äga.
Yi göra det just i det ögonblick då vi inlåta oss i öppen täflan
med deras näringsidkare; och hvarföre? Jo, utan att krig, eller
annan trängande nöd, tvingar oss dertill; men blott af öfverdrifna
förhoppningar, af nyhetsbegär eller fåfänga att också i
vårt land hafva jernvägar, änskönt anläggnings- och underhållskostnaderna
icke kunna betäckas, emedan dertill på denna utkant
af jorden hvarken finnas resande eller varuförsändningar nog.
En nytta bör dock följa deraf att våra närings-författmrs
omhvälfning drabbar alla näringsgrenar och är genomgripande
för en hvar, nemi. den nyttan, att om förändringen är rigtig, skola
deras idkare snart och betydligt lyckliggöras, eller, i motsatt
händelse, föranlåtas begära en allmän och skyndsam återgång till
den öfvergifna banan. Man skall då slippa att höra påstås, det
orsaken till våra näringars ringa förkofran ligger i bristen på
närings- och handelsfrihet, och man skall, i st. f. den söndring,
som nu delar våra meningar om närings-lagstiflningen, se våra
krafter förenade till alt vinna välstånd på ett sätt, som gemensamt
erkännes vara det rätta.
476
Den 29 Juli.
Om våra näringsförfattmrs omstörtning slår illa ut, så kan
det möjligen hafva ett menligt inflytande jemväl på vår statsförfattn.
Sådana omhvälfningar, som bringa menniskor om deras
näring, äro farligare än andra, ty den, som fåglar för sitt
och de sinas lifsuppehälle, gör det med allvar och ej sällan med
hämdlystnad. Mot hvem komma de undergräfda näringsidkarne
och deras brödlösa arbetare att vända sin harm, om icke mot
våra gamla närings-författmrs omstörtare, R. St:r? Bland dessa
hålla de sig förmodligen icke till BondeSt., som med skäl kan
anses vara af de öfriga öfvertaladt och hänfördt till den vidtagna
åtgärden. Att BorgareSt. skolat beherrskas af handels-intresset,
torde icke anses oväntadt. Men att Prester och Adelsmän, som
bordt vara mera uplysta än allmogen, och mera oväldiga än
köpmännen, samt af ålder utgjort de uprätthållande delarne af
vår representation, på hvilkas gensträfvighet mot oförsigtiga förändringar
landets innebyggare i allmänhet förlitat sig i denna
såsom i andra hufvudfrågor, nu alldeles öfvergifvit sina gamla
grundsatser och misskänt sin samhällsställning, det torde näringsidkarne
icke lätt förlåta. Troligen skola de tänka och säga, att
om Adel och Prester icke längre äro uprätthållande, om de icke
begagna den uplysning, som deras kunskaper och embetsmannaerfarenhet
böra medföra, till att hejda sina Med-Ständer från
beslut, hvilkas skadliga verkningar möjligen ligga utom den närmaste
synkretsens rymd, hvartill tjenar oss då de 2:ne första
Ståndens befintlighet i representationen? Svaret på denna fråga
kan möjligen medföra deras uteslutande derifrån, och Ståndsförfattnms
förvandling till det chaos, hvars grundval är allmänna val.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 29 Juli 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 7 prot.-utdr. för d. 28 dennes samt pleni-prot:n
för d. 9 och 10 sist. Maj f. och e. m.
Anmäldes och inbeledsagades Hr StatsRådet Gr. Carl Göran
Detlof Mörner, som på K. M:s höga vägnar aflemnade 6 Dess Nåd.
Propos:r och en Dess Nåd. Skrifvelse till R. St:r.
Den 29 Juli.
477
Sedan Hr StatsRådet blifvit i vanlig ordning nlbeledsagad,
föredrogs K. M:s no aflemnade Propos. med förslag till GrufveStadga.
Begärdes pä bordet.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. K. M:s nyss ankomna
Nåd. Propos. i fråga om allmänt stadgande, huru förhållas
bör med en för obotlig ansedd sinnessvag, lam eller blind
tjenstemans skiljande från ordinarie beställning.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
nyss ankomne Nåd. Propos:r och Skrifvelse:
l:o I anledn. af Bergsfogdarnes underd. ansökning om ersättning
för förlorade löneinkomster;
2:o Om anvisande af anslag för Svenska naturalsters samt
industri- och konst-produkters öfversändande till 1855 års exposition
i Paris;
3:o Ang:de jordafsöndring från Carlbergs kungsgård till utvidgande
af Stockholms stads nya kyrkogård samt plats för ett
dödgräfvare-boställe derstädes;
4:o I fråga om jordafsöndring från Eskilstuna kungsladugård
till utvidgande af Eskilstuna, Klosters och Fors’ församlingars
begrafnings-plats; samt
5:o Ang:de de i följd af provinsen Jemtlands omrotering
vidtagne åtgärder lill slutligt ordnande af försvarsverket inom
nämnde landskap.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöter,
och befunnos dertill utsedde i
Stats-Utskottet:
efter JM 2,221, Hr af Wirsén, Carl Thure;
— 279, Frih. Wrangel af Sausis, Fullm. Frih. Ceder
ström,
Rudolf;
att inträda under den ordinarie ledamoten JM 1,960 A, Hr Montgommerie,
Robert Nils Germund, beviljade trenne veckors ledighet
från och med den 29:de dennes;
JM 1,702, Hr Törnebladh, Gustaf.
Banko-Utskottet:
efter JM 2,082 A, Hr Mannerskantz, Carl Axel, och JM 1,979,
Hr Brakel, Mauritz Gustaf;
JM 873, Hr Hägerflycht, Carl Henrik.
— 2,088, Hr af Chapman, Fullm. Hr Falkenstedt, Johan
August.
478
Den 29 Jull.
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
efter JVs 392, Frih. Peyron, Gustaf Oscar;
JVs 2,022, Hr von Axelson, Georg Julius.
Riddarh u s-Utskottet:
efter J>2 2,312, Hr Peyron, Fullm. Gr. Gyldenstolpe, Ulrik
Wilhelm;
JVs 857, Hr Carlström, Fullm. Hr Roos af Hjelmsäter, Carl
Johan Adam.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 26 och 28 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 22, med förslag till ändring af 35:te §:n
Reg.F., ang:de förtroende-sysslor.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Den ifrågavar:de
35 §:n Reg.F., till hvars förändring Const.Utsk. till R.St. atlemnat
förslag, hade olyckligtvis redan af 1809 års lagstiftare blifvit
så upställd, att alla de s. k. förtroende-embeten, hvilkas innehafvare
Konungen kan derifrån skilja, när han finnér Rikets väl
det kräfva, hafva blifvit i denna § upräknade. Jag tror, att om
§:n blifvit så redigerad, att alla dessa embets-kathegorier borttagits,
skulle icke så många förändringar hafva kommit i fråga som nu. I
sitt förslag har Utsk. utgått från 2 synpunkter. Den ena att ur
§:n utesluta sådane embetsman, hvilka icke mera finnas, och den
andra att dit insätta sådana, hvilka under tidernas lopp hafva tillkommit
och efter Reg.F:s ursprungliga anda böra i §:n inrymmas.
Jag tror, alt Const.Utsk. icke i någotdera afseendet fullkomligt
lyckats att afskilja från §:n obehöfliga eller obefintliga embeten
och att dit införa sedermera tillkomne eller såsom förtroendeembeten
ansedde. Enl. min åsigt har Utsk. uteglömt några befintliga
högre Chefs-embsten af den beskaffenhet, att de otvifvelaktig!
bort sortera under 35:te §:n t. ex. Chefen för General-Landtmäteri-Kont.
och Öfver-Intendenten. Utsk. har dessutom uteslutit
befintliga utan att upgifva motiverne derför, såsom Kapten-Löjtnanter
och Officerare vid Lifdrabants-corpsen. Nämnde corps är
visserligen uplöst, men dessa Kapten-Löjtnanter och Officerare
hafva icke destomindre ännu löner på Stat. Vidare synes mig
Utsk. hafva låtit qvarstå öfverflödiga speciella bestämmelser såsom
General-Adjutanter och Stabs-Adjutanter, och slutligen intagit
tillfällige embetsman, nemi. sådane, hvilkas Chefer ännu icke äro
upsatta på rikets Stat. Dit räknar jag Chefen för Väg-ochVattenbyggnads-corpsen
och Chefen för Fångvårdsstyrelsen, hvaremot
Utsk. uteslutit Chefen för Styrelsen af Väg- och Vattenbyggnader
i riket. Om nu tillfälliga Chefs-embeten skola i §:n intagas,
och sistnämnde myndighet, ehuru stående eller subordinerande
under samma Chef som Väg- och Vattenbyggnads-corpsen, kan
från denna skiljas och erhålla en serskild Chef, synes mig Chefen
för Styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnader i Riket hafva bort
framför Chefen för Väg- och Vattenbyggnads-corpsen anses innehafva
förtroende-embete; men så länge dessa embetsman jemte
»en 29 Juli.
479
Chefen för Fångvårds-styrelsen innehafva sina befattningar endast
på grund af förordnanden och deras löner icke äro upförde i
RiksStaten, behöfver icke 35:te §:n Reg.F. uptaga dem för att
K. M. skall kunna skilja deni från sina embeten, ty de kunna
nu redan endtledigas derifrån, när K. M. så för godt finnér.
Serskildt önskar jag att få uppehålla mig vid de 3:ne benämningarna
Ofver-Adjutanter, General-Adjutanter och Stabs-Adjutanter.
Förhållandet är nemi. att General-Adjutanter, som upkommo
redan under 30:åriga kriget efter Gustaf Adolfs död,
ömsom innehade befattningar och ömsom utgjorde grader inom
arméen. Derjemte har General-Adjutants-befatlningen varit ett
slags Adjutants-befattning, tillhörande Generalitetet. De skulle biträda
General-Majoren af dagen, men blefvo slutligen skiljde från
General-staben. Före tillkomsten af 1809 års Reg.F. tillhörde
General-Adjulanterne General-staben och hade samma rang som öfverstar,
men genom K. Brefvet d. 28 Dec. 1832 förflyttades de
i en serskild grad emellan Ofverstar och General-Majorer. Efter
denna tid hafva General-Adjutanter fortfarande tillhört Generalitetet
af alla grader och ansetts innehafva sådana förtroende-embeten,
hvilka omnämnas i 35:te §:n Reg.F.
Hvad Ofver-Adjutanter och Stabs-Adjntanter beträffar, så
hafva dessa befattningar Tillkommit efter Carl XII:s död, och
hafva varit dels befattningar, dels grader, men genom K. Brefvet
d. 26 Mars 1816 afskaffades benämningarna Ofver-Adjutanter och
Stabs-Adjutanter och hafva sedermera icke funnits i den bemärkelse
35:te §:n Reg.F. afser. De nuvar:de Stabs-Adjutanterne
äro Sulbaltern-officerare, som tillförordnas icke af K. M. utan
af vederbörande General-Befälhafvare inom deras distrikter efter
anmälan hos K. M. General-Befälhafvaren kan skilja dem från
sina befattningar, när han så för godt finner. Alla befattningar
inom General-staben, hvilka ansågos vara af den beskaffenhet,
att innehafvarne deraf kunna af K. M. efter behag endtledigas,
innehafvas enl. K. Brefvet af är 1835 endast på grund af Nåd.
förordnanden. Således kunna alla dessa Officerare skiljas från
sina befattningar i nämnde stab när som helst, utan dom eller
ransakning, endast genom en General-ordres. Alltså tror jag, att,
hvad General-Adjutanter angår, det kan vara öfverflödigt att de
i 35:te §:n Reg.F. uptagas, serdeles som de numera inbegripas
under Generalitet och Ofver-Adjutanter samt Stabs-Adjutanter
numera icke finnas och komma icke heller att vidare utnämnas.
Det är med anledn. af dessa mina anmärkn:r jag vördsamt
vågar anhålla, att R. o. Ad. ville återremittera Const.Utsk:s förevar:de
Mern. N:o 22 med förklarande såsom gemensam tanke,
att orden: General-Adjutanter, Öfver-Adjutanter, Stabs-Adjutanter
må uteslutas ur Const.Utslcs förslag till förändring af
Reg.F:ns 35:te §.
Hr Printzensköld, Carl: När man skall tillvägabringa
en grundlagsförändring, mäste val ändamålet dermed vara, att
förändringen skall omfatta sådana förhållanden, som man med
480
Den 29 Juli.
visshet kan beräkna vara för framtiden bestående. Följaktligen
synes det mig, som den nu föreslagna förändringen i 35:te §:n
Reg.F. endast bort afse just de förhållanden som, på sätt jag
nyss nämnt, kunna beräknas vara i framtiden bestående. Utsk.
har likväl tagit för mycket på hand, då Utsk. i §:n infört Cheferne
för 2 embetsmyndigheler, hvilka enl. min åsigt äro af en
ganska prekär beskaffenhet, emedan ingendera af dessa myndigheter
äro upförde på Rikets Stat, utan kunna af K. M. och R. St:r
när som helst indragas, hvilket, hvad Fångsvårds-styrelsen beträffar,
jag önskar måtte ske ju förr destoheldre, enär denna
myndighet, såvidt jag under en långvarig tjenstetid kunnat erfara,
icke åstadkommit det gagn, som med dess inrättande varit afsedt,
hvaremot detta gagn skulle bättre befrämjas, om styrelsen öfver
fängelserne återlemnades till de embetsmyndigheter, Landshöfd:rne
i länen, hvarunder de fordom sorterade. Härmed må nu vara huru
som helst. I allt fall står det fast, att Fångvårdsstyrelsen samt Vägoch
Vattenbyggnads-corpsen ännu icke äro permanente eller så
beskaffade, att deras Chefer böra intagas i 35:te §:n Reg.F. bland
dem, hvilka innehafva förtroende-embeten. Jag anser det således
ännu för tidigt, att vidtaga denna åtgärd, och anhåller, att R. o.
Ad. ville förklara såsom sin gemensamma tanke, att Cheferne
för dessa båda myndigheter icke böra f. n. i 35:te §:n Reg.F.
intagas.
Vidare får jag anmärka, att Utsk. i sitt förslag intagit Sekund-Cheferne
för Lif-Regementets Corpser och Cheferne för
öfrige serskildt för sig bestående militära corpser eller bataljoner.
Ordet bataljoner synes mig öfverflödigt. Det kan léda till förvillelse,
ty om en bataljon blir serskildt kommenderad, är den en
för sig bestående corps och man kan då draga den slutsatsen,
att Majoren, sorn kommenderar denna corps, innehar ett förtroende-embete.
Man kan visserligen säga, att han de facto detsamma
innehar, emedan det beror på K. M. alt skilja honom
från befattningen och anförtro den åt en annan, men här är
icke fråga om sådana förordnanden, utan om de embeten, som i
35:te §:n omnämnas. Jag tillstyrker alltså att R. o. Ad. i delta
afseende måtte uttrycka den gemensamma tanke, att ordet ”bataljoner”
bör ur §:n uteslutas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser Utsk:s förslag
vara felaktigt först derutinnan, att det i grundlagen uptager innehafvarne
af några sådane embeten, hvilka ännu icke äro upförda
på Rikets Stat. Kan det vara rätt att i Reg.F. uptaga sådane,
som pä RiksStaten äro obefintlige? Dylika äro Cheferne för Fångvården
samt Väg- och Vattenbyggnads-corpsen. De hafva blott
anslag tillsvidare och kunna följaktligen icke anses för ständiga
embetsman. Detta är öfverdriften i Utskrs förslag. Bristerna
deri äro icke blott de, som Frih. Klinkowström omnämnt, utan
äfven, att Utsk. icke uptagit bland förtroende-embetsmän sådane
Chefer, som på Rikets Stat äro upförde t. ex. Öfver-Intendenten
och
Den 29 Juli.
481
och Chefen för General-Landtmäteri-Kont. Jag gör ingen framställning
om dessa personers intagande i grundlagen derföre, att
jag, på delta runi, icke har rätt dertill. Men jag nämner förhållandet
för alt visa huru ofullständigt Ulsk. behandlat denna
fråga. En annan Chef, hvilken Utsk. från sitt förslag utelemnat,
är Lots-Direklören. Jag känner icke bestämdt, huru det förhåller
sig med hans lön, antingen lian, såsom tillförordnad, åtnjuter
arfvode, eller 0111 lönen är upförd å S|at. Emellertid innehar
han en Chefsplats och borde väl såsom sådan anses lika
vigtig, som en Bataljons-Chef, eller Chefen för Jemtlands Hästjägare,
hvilka bestå af 2 sqvadroner. Jag anhåller alltså, att
R. o. Ad. måtte återförvisa Betänk, med den gemensamma tanke,
att i förslaget dels saknas å Rikets Stat befintlige embetsman,
dels äro der införde obefintliga.
Hr Tersmeden, Nils: Åtskilliga anmärkn:r hafva blifvit
gjorde emot förslaget, såsom alt deri intagits embetsman, hvilka
icke blifvit å Rikets Stat upförde, oell att andra åter derifrån
uteslutits, hvilka å samma Stat äro upförde. Då frågan inom
Utsk. först väcktes, afsågs dermed införandet i 35:te §:n Reg F.
af Cheferne för Lif-Regementernc och serskilda corpser eller
bataljoner. Härefter fastades Utsk:s upmårksamhet på den anomali,
som i §:ns nuvar:de lydelse finnes, nemi. att Öfversle-Löjtnanter
vid Lif-Regements-Brigaden anses hafva förtroende-sysslor,
och då Utsk., hvilket det åligger alt granska grnudlagarne samt att
till R. St:r framställa förslag till dessa lagars förändring och förbättring,
följaktligen företog en närmare granskning af denne §,
framställde en och annan ledamot förslag i den rigtning §:n blifvit
af Utsk. upslälld. Nu har man emot Utsk:s förslag bland
annat anmärkt, att Cheferne för Fångvården, samt för Väg- och
Vattenbyggnads-corpsen blifvit uptagne, ehuru de icke hafva lön
på stat. De hafva visserligen ej lön på stat, men Utsk. har likväl
ansett dem innehafva förtroende-sysslor' och derföre infört dem i
§:n. Ingen lärer väl kunna bestrida, att K. M. kan dem från
embetena entlediga, när han så för godt finner. Uti §:n, sådan
den nu är, upräknas flere embetsmän, hvilka ej innehafva lön på
stat, men icke destomindre förtroende-sysslor, såsom Fältmarskalkar,
General-Adjutanter och Kommendanter i Rikets fästningar,
från hvilka befattningar de kunna skiljas, när K. M. så finner
för godt. Till uteslutande ur §:n af Kapten-Löjtnanter och Officerare
vid Lifdrabaötk-corpsen har Ulsk. haft ganska goda skäl,
enär denna corps blifvit uplöst. Visserligen finnas ännu en eller
två af dessa embetsmän, men Utsk. ansåg dem icke böra i §:n
intagas. Icke heller ville Utsk. röra vid orden General-Adjutanter,
Öfver-Adjutanter och Stabs-Adjutanler, och detta af det skäl,
att som krigsmakten står under K. M:s styrelse, eger K. M. att
utnämna personer till dylika befattningar. Dessutom finnas General-Adjutanter
på stat, ehuru, på sätt Frih. Klinkowström yttrat,
icke i den mening 1809 års grundlagsstiftare afsett. Serskildt
9 H. 31
482
Ben 29 Juli.
liar en talare anmärkt, att ordet bataljoner vore olämpligt, emedan,
som han yttrade, om en bataljon serskildt kommenderas,
denne är en fristående corps. Så förstå Hrr militärer åtminstone
icke detta ord, hvadan jag ingalunda kan godkänna den värde
talarens förslag till gemensam tanke. I fråga om Chefen för Vägoch
Vattenbyggnads-corpsen önskar jag, att R. o. Ad. måtte uttrycka
den gemensamma tanke, att dessa ord utbytas emot Vägoch
Vattenbyggnads-styrelsen. Slutligen måste jag bestrida Hr
von Hartmansdorffs förslag till gemensam tanke, nemi. att R. o.
Ad. skulle förklara, alt Coust.Utsk. dels förbigått embetsman,
som äro på Riks-Staten upförde, och dels i §:n intagit dem,
hvilka icke hafva löner på stat. Della är helt och hållet obestämdt.
Det uttrycker icke R. o. Ad:s önskan och Utsk. skulle
derigenom blifvit okunnigt om hvad Ståndet verkligen menar.
Jag förnyar min anhållan, att R. o. Ad. ville såsom sin gemensamma
tanke uttrycka: att orden Väg- och Vattenbyggnadscorpsen
böra utbytas emot Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den talare, som först yttra
de
sig i detta ämne, ansåg R. o. Ad. böra såsom gemensam
tanke antaga, att ur förslaget skulle uteslutas orden GencralAdjutanter,
Öfver-Adjutanter och Stabs-Adjutanter. Emot en sådan
gemensam tanke bar jag intet att anmärka. Jag tror, att dessa
befattningars omnämnande i 35:le §:n Reg.F. kan vara onödigt.
En annan talare har sagt, att det i förslaget intagna stadgande,
ang:de Cheferne för såväl Fångvården som Väg- och Vattenbyggnads-corpsen,
borde utlagas såsom onödigt, emedan båda dessa
Styrelser ännu icke blifvit slutligen organiserade. Hvad nu först
angår Chefen för Väg- och Vattenbyggnads-corpsen, så innehar
han på grund af K. fullmakt tjensten. Lönen är icke upförd på
Rikets Stat och det är en sanning, att denna embetsman är i
det besynnerliga förhållande, att han har en tjenst men icke någon
i stat upförd lön. K. M. har definitivt organiserat denna corps
och utnämnt tjenstemän vid densamma, samt gifvit dem fullmakter,
men R. St. hafva vägrat att på Stat upföra deras löner.
Beträffande åter Fångvårds-styreisen, så är den ännu icke definitivt
organiserad, men det lärer väl vara gifvet, att en styrelse
för Fångvården alltid måste finnas. Sedan denne förvaltningsgren
erhållit dess nuvar:de utveckling, är det omöjligt att undvara
en sådan styrelse, och då det icke kan vara tjenligt att
ständigt lappa på grundlagen, måste det väl deremot vara tjenligt,
att, dä i allt fall en förändring skall ske, den nu föreslagna anlages
så alt, sedan denna tjenstebefattning blifvit upförd pä Riks-Staten,
§:n ånyo icke må behöfva förändras. Denna § kan sålunda
blifva lämplig och tjenlig för en längre tid utan vidare förändringar.
Jag måste således bestrida godkännandet af den gemensamma
tanke Hr Printzensköld föreslagit rör:de Cheferne för Fångvården
samt Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen.
En annan talare Hr von Hartmansdorff har framställt det förslag
till gemensam tanke, att Utsk. i förslaget dels infört embetsman,
Den 29 Juli
483
hvilka ä Riks-Staten saknades och dels uteslutit de derå upförde.
För mig är åtminstone svårt att förstå hvad härmed menas.
Ar meningen att i förslaget skola intagas flere tjenster, så hör
väl i den gemensamma tanken uttryckas, hvilka dessa tjenster
äro, och likaså dem, som böra uteslutas. Jag medgifver, att i
§:n icke intagits alla de tjenster, som der borde finnas, och
Utsk. skulle derföre stanna i förbindelse till den värde talaren,
om han ville upgifva en lista på dessa tjenster, men då han endast
sagt, att det finnes flere tjenster, synes mig detta för föga
uplysande.
Frih. Klinkowström: Lika med Gr. Lagerbjelke tror jag,
att Hr von Hartmansdorffs förslag till gemensam tanke icke kan
föranleda till någon åtgärd inom Utsk.; men jag hade önskat, att
Ilr Gr:n, då han talade om Väg- och Vattenbygnads-corpsen
hade uttryckt sin åsigt, hvarföre Chefen för Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsen
icke uptagits bland förtroende-embetsmän.
Visserligen är det en sanning, att denna Styrelse står under
samma Chef som Väg- och Vatlenbyggnads-corpsen, men Vägoch
Vattenbyggnads-Styreisen synes mig vara af mera vigt än
Väg- och Vattenbyggnads-corpsen, och således synes mig Chefen
för nämnde Styrelse i främsta rummet hafva bort komma i fråga
att uptagas bland förtroende-embetsmän. Att åter, såsom Hr
Printzensköld föreslagit, uttrycka den gemensamma tanke, att
ordet bataljoner skulle ur §:n utgå, tror jag icke låter sig göra,
såvida man vill bibehålla saken. Det är nemi. kändt, att inom
arméen finnas organiserade bataljoner till lika styrka, som andra
organiserade corpser. Exempelvis får jag nämna LifregementetsGrenadier-corps,
utgörande en bataljon, och Smålands Grenadierer,
som äfvenledes utgör en bataljon. Det är visserligen sannt, att
bataljoner kunna inbegripas under corpser, men. om det icke skall
tillämpas efter ordalydelsen, synes mig denna 35:te §:n icke kunna
tillämpas på Chefen för Smålands Grenadier-bataljon. Deremot
tror jag, att uttrycket: n Chef erne för ser skilde, för sig bestående
militära bataljoner och corpsen’’', icke är lyckligt valdt,
helst det dunkelt uttalar, hvad dermed menas, och kan följaktligen
gifva anledn. till tvätydighet. Jag vill t. ex. nämna Chefen
för Topografiska corpsen. Denna corps är nemi. ej en serskild,
för sig bestående corps, men derföre, att den lyder under Chefen
för Landtförsvars-Depart:tet, i dess egenskap af Chef för Generalstaben,
anses nu Chefen för Topografiska corpsen såsom förtroende-embetsman.
Man kan visserligen säga, att han är Chef
för Fältmätningsväsendet, men han har likväl icke fullmakt derpå.
Således kan han icke i denna sin egenskap sortera under 35:te
§:n Feg.F. Jag tror således, alt uttrycket: ”serskilde, för sig bestående
militära corpser eller bataljoner”, icke är lyckligt valdt;
men då grundlagen icke tillåter, att väcka motion i denna
fråga, har jag blott velat göra denna anmärkn. och hemställer
till Hr Printzensköld, om han icke skulle vilja afstå från sitt för
31
*
484
Den 29 Juli.
slag till gemensam lanke, helst den förändrar sjelfva saken, hvilket
jag förmodar icke hafva varit Hr Printzenskölds mening.
Hr von II art m an sd o r r f f: Gr. Lagerbjelke har önskat,
att jag malte upgifva alla de emhetsmän, hvilka borde införas
i denna §. Jag åter önskar, alt Coust.Utsk. icke befattat sig
med delta ämne, då någon Kongl, framställning deri ill icke föranledt;
ty när man företager sådant arbete på egen hand, och
dervid icke går grundligare tillväga, än Disk. gjort, hade det
varit bättre, att låta saken vara. Jag anser mig icke behörig att
här upgöra något förslag i detta afseende, men trodde mig böra
fästa Ståndets upmärksamhet på de brister, som förnämligast föllo
i ögonen, åtminstone på mig. Utan tvifvel förekomma andra
sysslor, hvilka borde sältas i fråga, men sorn jag ej kommer ihog,
emedan jag, såsom obefogad att här väcka dylika frågor, ej tillräckligt
öfvertänkt saken. Skulle jag lill Utsk. i föreskrifven
ordning aflemna något förslag: så vet jag på förhand, huru sådant
konnie att lyckas. Jag anhåller följaktligen, att blott få framställa
det förslag lill gemensam tanke, hvilket jag förut tagit mig
friheten afgifva. Då Const.Utsk:s Ordf:de anser lämpligt, att vid
dess förslag här göra sådana tillägg, hvilka i Utsk. icke varit
ifrågaställa, så, på det att Utsk., i händelse Ståndet beslutar en
ålerremiss, må veta hvad som menas, torde det tillåtas mig att
i mitt redan afgifna förslag få intaga de brister, jag mot Ulsk:s
förslag redan anmärkt. Jag hemställer derföre, att den gemensamma
tanken måtte blifva följande: att förslaget är a) ”ofullständigt,
emedan Chefer, hvilkas embeten åro upförde på Rikets
Stat, saknas, t. ex. Öfver-Iulendenten och Chefen för General
Landtmäteri-Kont.
b) för vidsträckt, emedan det uptager dels sådana Chefer,
för hvilkas embeten löner på stat saknas, t. ex. Cheferne för
Fångvårds-slyrelseu samt Väg- och Vattenbyggnads-corpsen, dels
sådana sysslor, hvilka numera hvarken finnas på Stat eller lill
namnet, t. ex. Öfver-Adjutanters och Stabs-Adjutanters”.
Hr Stjerngranat, Georg Gust. Henr.: Jag har icke
velat deltaga i öfverläggningen om ifrågavande §, emedan jag
ansett Utsk. hafva gått längre än jag önskat. Jag måste erkänna,
att jag inom Utsk. först väckt fråga om ändring i denne §.
Jag har ansett mig ega befogenhet dertill, utan afbidan af någon
K. Propos:n. Såsom ledamot af Const.Utsk. har jag ansett det
vara min skyldighet, att föreslå de förändringar, jag ansett nödige
och nyttige samt möjliga att verkställa, dervid jag önskat,
alt §:n skulle så upställas, att, i händelse den skulle tillämpas,
den icke träffade andre emhetsmän än de, hvilka vid §:ns första
upställning egentligen varit afsedde, d. v. s. att, i händelse
afsättlighet skulle komma i fråga, densamma skulle drabba icke
cheferne för serskilde corpser, utan deras närmaste män ÖfversteLöjtnanterne.
Mig syntes af vigt, att chefer för corpser, som
tillkommit efter grundlagens stiftande, men som äro i fullkomligt
lika ställning med de såsom afsättlige förtroende-embetsmän i §:n
Den 28 Juli.
485
upräknade Öfverste-Löjtnanter vid LifRegements-Brigaden, skulle
hafva kännedom om, huruvida de voro afsättlige eller icke, hvilket
icke är händelsen för det närvande med en stor del upräknade
corpsen Derföre föreslog jag den förändring, som innefattas
i Utsk:s Betänk., nemi. Sekund-cheferne för GardesRegemeuterne
till häst och fot och för Lif-Regementets corpser
samt Cheferne för öfrige serskildt för sig bestående militära
corpser eller bataljoner, likväl med den skilnad, att jag endast
föreslog intagande af orden: ”Cheferne för sjelfständigt organiserade
corpser”. Mitt förslag underkändes likväl i Coust.Utsk.,
och man ansåg, att, då man började med en förändring i §:n,
man skulle gå grundligt tillväga. Genom ett sådant förfarande
befarar jag, att hela saken kommer att falia. För öfrigt anser
jag, att General-Adjutanter, Öfver-Adjutanler och Stabs-Adjutanter,
hvilka numera icke finnas på stat, kunna i §:n qvarstå.
Jag vill emedlertid icke motsätta mig Frih. Klinkowströms-hemställan,
att desse embetsman må ur §:n uteslutas. Ett sådant
förslag har tillförene varit framlagt för R. St:r, men förkastades,
och detta föranledde mig att i Utsk. icke ifrågasätta uteslutandet
af desse Ofver-Adjutanter, General-Adjutanter och Stabs-Adjulanter.
Inom Utsk. yttrade flere den åsigt, att nämnde embetsman
skulle ur §:n uteslutas och orden: ”GeneralStabs-officerare”
i stället införas, hvilket likväl är öfverflödigt, emedan de i allt
fall äro afsättlige.
Hvad angår Frih. Klinkowströms anmärkn., att denne §
icke vore tillämplig på Chefen för Topografiska corpsen och att
man kunde försvara detta dermed, att denne chef är chef jemväl
för Fällmälningsväsendet, ehuru han icke har fullmakt derpå,
så får jag häremot erinra, att han förut icke heller haft det,
utan han har endast haft fullmakt att vara chef för Topografiska
corpsen, men icke för Fältmätnings-corpsen; men lika litet som
man då kunde misstaga sig om meningen med §:n, lika litet
lärer man kunna göra det hädanefter. I fråga om Hr Printzenskölds
förslag instämmer jag med Frih. Klinkowström, som i
detta afseende fullständigt utredt förhållandet.
Gr. Lagerbjelke: Från första stunden Coust.Utsk. upgjorde
detta förslag, bar jag med detsamma icke varit nöjd, men
likväl icke reserverat mig emot detsamma. Ståndet behagade
således finna ganska naturligt, alt jag lika litet denna som förra
gången, då jag hade ordet, upträder för att taga Utsk:s åtgärder
uti förevar:de fall i ett bestämdt försvar.
Hvad nu angår Frih. Klinkowströms anmärkn., som skulle
jag i mitt förra anförande hafva förglömt att yttra mig om behofvet
att i förslaget utbyta orden: ”Väg- och Vattenbyggnadscorpsen”
emot ”Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen”, får jag
meddela den uplysning, att sådant härledde sig derifrån, att
Frih:n icke framslälde något förslag i detta afseende lill gemensam
tanka, men sedan saken blifvit bragt å bane, må jag bekänna,
att enl. min åsigt det är rättare, om ordet ”Corps” ut
-
486
Den 29 Juli.
hytes mot ordet ”Styrelse”; Beträffande åter Hr von Harlmansdorffs
omredigerade förslag till gemensam tanke, vågar jag nu
liksom förra gången bestrida alt ur förslaget uteslutes hvad deri
finnes stadgadt rör:de Chefen för Fångvårds- samt Väg- och
Vattenbyggnads-styrelserne. Det går icke an, att grundlagen
ouphörligt ändras, utan han måste så inrättas, att den för framtiden
kan blifva beståndande, oberoende af smärre förändringar
inom Statsförvaltningen. Nu är gifvet, att en Styrelse för Fångvården
måste finnas i riket. Då således ingen kan påstå, att
en sådan Styrelse någonsin kommer att saknas, måste naturligtvis
denna Styrelse hafva en Chef, och om någon konseqvens
skäll finnas i våra grundlagar, måste äfven denne Chef vara
förtroende-embetsman, den der utan dom och ransakning kan
afsättas och altså omnämnas i 35 §:n Reg.F. Följaktligen synes
man mig hafva föga fog till det anförda klandret.
Hvad angår Chefen" för Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen,
så har jag redan visat, alt denne Chef likasom Chefen för Fångvårds-styrelsen'
måste finnas, men här finnes ett ännu starkare
skäl, nemi. att detta embete är definitivt inrättadt. Jag måste
således bestrida antagande af den del utaf Hr von Hartmansdorffs
förslag lill gemensam tanke, sorn angår uteslutande ur §:n af
desse båda Chefer, och anhåller derföre, att serskilda propos:ner
måtte göras på de serskilda delarne af den värde talarens föreslagna
gemensamma tanke.
Hr Printzensköld: Jag börjar nästan tro, att ifrågavande
förslag aldrig skulle sett dagsljuset, om en så hälsosam och klok
åsigt som den, att man icke ouphörligt bör lappa på grundlagen,
hade lyckats, att inom det Höglofl. Const.Utsk. göra sig gällande,
ty obestridligt är att de nu föreslagna förändringarna i sjelfva
verket äro hvarken nödige eller nyttige. Skulle man likväl
möjligen kunna påstå det sednare, bestrider jag bestämdt, att
man kan påstå det förra. De i §:n omnämnde ”serskildt för
sig bestående militära corpser” hafva funnits i många år, utan
att mig veterligen någon olägenhet upkommit deraf, att Grundlagen
icke innehållit något bestämdt stadgande, huruvida cheferne
för desse corpser eller bataljoner eller hvad man vill kalla
dem varit afsättlige eller icke. Jag skulle likväl tro, att stadgandet
i 35:te §:n Reg.F., sådan denne nu är, tydligen och
klart afser, att alla chefer för serskilda corpser och bataljoner
äro förtroende-embetsmän, så att, i händelse K. M. skulle finna
rikets väl det kräfva, K. M. kan från embetet skilja en sådan
embetsman. Något skäl till förändring i Grundlagen, hvilken
hittils icke medfört någon olägenhet, kan således icke vara för
handen, hvad de militära corpserne beträffar.
Ang:de Cheferne för Fångvården samt Väg- och Vattenbyggnads-corpsen,
kan jag sannerligen icke inse lämpligheten af
att man skall införa i grundlagen embetsman, hvilkas benämningar
ännu icke blifvit af K. M. bestämde, och till hvilka embeten
R. St. icke anslagit löner på Stat. Något, ehuru ringa,
Den 29 Juli.
487
skäl till uptagande i grundlagen af Chefen för Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen
kan finuas, emedan sådana omständigheter
äro för handen, hvilka göra det åtminstone sannolikl, att denna
embetsmyndighet måste för framtiden äga bestånd, enär den
utgör en vehikel för det framåtskridande i afseende på kommunikationer
m. m. inom landet, som af Konung och Ständer böra
befrämjas. Hvad äler beträffar Chefen för Fångvårds-styrelsen,
vågar jag, i motsats med Gr. Lagerbjelke, vara af den åsigt, att
ju längre denna Styrelses verksamhet blir, ju fastare skall äfven
den öfvertygelse blifva, att denna Styrelse är öfverflödig, och att
Fångvårds-ärenderne bättre handhafvas, om de hädanefter som
förut anförtros åt Läns-styrelserne, och hvad, som är säkert, är,
att icke såsom nu balanser skola inträffa å medel, som R. St:r
beviljat till fängelsebyggnader och dylika ändamål, om dessa anslag
ställas direkte under K. Befh:de i st. f. att de nu skola
utbetalas af K. Befh:de, sedermera redovisas inför Fångvårdsstyrelsen
och Fångvårds-styrelsen slutligen reqvirera ersättning
frän StatsKont., så att medlen nu skola gå genom 3:ne Styrelser,
då endast en bort dermed hafva befattning. Alla dessa
omständigheter lala mot Fångvårds-styrelsens bestånd för framtiden,
och jag hämtar deraf stöd för min åsigt, att Chefen för
denna Styrelse icke hör uptagas ibland förtroendc-embetsmän i
35:te §:n Reg.F.
I fråga åter om det förslag till gemensam tanke, jag framställt,
ronde såväl båda dessa Chefer som äfven Const.Utsk:s
förslag i sista morn., måste jag bekänna, att Hr von Harlmansdorffs
förslag innefattar de åsigter, som af mig blifvit uttalade,
hvarföre jag afstår från mitt förslag och förenar mig med honom.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror visserligen att en
Chef för Fångvårds-styrelsen icke kan umbäras, han må nu heta
det ena eller andra. Men sålänge R. St:r icke ansett embetet
fastare, än att de funnit för godt att icke upföra denne embelsmans
lön på Stat, skulle jag anse det vara en motsägelse i deras
handlingssätt, om de, sådant oaktadt, uptoge embetet i grundlagen.
Enahanda är förhållandet med Chefen för Väg- och
Vattenbyggnads-styrelsen. Jag har vid innevande Riksdag yrkat,
att detta embete måtte upföras på Rikets Stat; men det har
icke vunnit Ständernas bifall, förmodeligen derföre, att de ansett
embetet tillfälligt. Då så är, mätte det vara en motsägelse, att
uptaga denne embetsman i grundlagen, hvilket först hör ske, när
hans lön en gång blir å RiksStaten upförd. Gr. Lagerbjelke har
omförmält, att Chefen för Fångvårds-styrelsen äger fullmakt å sin
syssla. Det är mig obekant. Men har han fullmakt på emhetet,
så har han henne visserligen icke på lönen. Skulle han
än hafva fått en sådan, så vore det vederbör:de contrasignents
fel, eller ock måste det betraktas på samma sätt söm då man
tillförene fick fullmakt på tjenst, hvilken icke fanns. Jag har
haft en sådan, alt vara KansliRåd. Mången bär nu titel af Lagman,
ehuru embetet uphört. Fullmakten bevisar således intet,
488
Den 29 Juli
när man ser, alt ännu ofta nog utfärdas fullmakter å tjenster,
dem vederhönde Scke innehafva. Jag fortfar således att yrka
bifall till den gemensamma tanke, hvilken jag tagit mig friheten
framställa. Om den af Ståndet godkännes, sä äger Coust.Utsk.
tillse, huruvida del kan göra sitt förslag fullständigare. I annan
händelse må det förfalla.
Gr. Lagerbjelke: Jag har redan förklarat, att jag icke
är nöjd med Const.Utsk:s förslag, men icke destomindre är jag
nödsakad att upträda för att vederlägga Hr Printzenskölds anmärkn.
om förslagets obehöflighet. Ilan har nemi. ansett det vara ganska
väl besläldt l ex. med Cheferne för LifRegementets corpser,
men likväl är det icke bättre än att cheferne för desse corpser
icke äro i 35:te §:n Reg.P. intagne såsom förtroende-embetsmän,
hvaremot OfversteLöjtnanterne vid samma corpser uti §:n
uttryckligen omnämnas såsom afsättlige. Ar sådant rimligt eiler
lämpligt och hör det icke ändras? Hvad åter angår Hr von
Hartmansdorffs senaste anförande, så får jag fästa hans och Ståndets
upmärksamhet derpå, att om R. St:r ännu icke uppfört Chefens
för Fångvårds-slyrelsen lön på Stat, har sådant visserligen
icke härledt sig deraf, att denna embetsmyndighet ansetts obehöflig,
utan deraf att man ännu icke kunnat komma till en bestämd
organisation af erabetsverket, hvaraf följden blifvit, ali
man icke heller kunnat komma öfverens om Staten för detsamma.
Förevar:de diskussion bevisar fullkomligt olämpligheten af
att upställa §:n sådan den nu är, eller att noininatim upräkna
de förtroende-embetsmän, hvilka kunna af Konungen afsältas.
Derigenom inträffar, att om grundlagen än vore i möjligaste
målto fullständig, skulle, i händelse en organisation af ett embetsverk
eller corps inträffar, grundlagen behöfva rättas, hvilka
onphörliga förändringar icke kunna vara tjenliga. Derföre vore
lämpligast, att, i st. f. att lill namn upräkna de embetsman, som
kunna utan dom och ransakning af Konungen afsältas, grundlagen
innehåller lämpliga stadganden, utmärkande de tjenster,
hvilkas innehafvare äro beroende af Konungens godtfinnande att
dem vid tjensterne bibehålla, sä alt, huru än embetsverken organiseras,
grundlagen dock qvarstår oförändrad. Jag anhåller
alltså, att R. o. Ad:n vide förena sig om den gemensamma tanke:
att förslaget bör innefatta allmänna bestämmelser, som gjorde
upräknande af titlar och befattningar öfverflödigt.
Hr von Hartmansdorff: En ledamot af Ståndet har
fästat upmärksamhet på ett fel i mitt förslag, nemi. att jag uptagit
Chefen för General-LandtmäteriKont. Denne anses icke
kunna räknas lill förtroende-embetsmän derföre, att han af Konungen
tillsättes efter förslag, som af KammarKolhm uprättas.
Början af 28:de §:n Reg.F. lyder sålunda: ”Konungen äger alt
i Stalsllådet utnämna och befordra infödde Svenske män till alla
de embeten och tjenster inom riket, högre och lägre, hvilka äro
af den egenskap, alt Konungen fullmakter derå utfärdar, dock
böra vederbönde förut med förslag hafva inkommit der sådana
Den 2a Juli.
489
hittills ägt rum”. Här sättes likväl i fråga, huruvida en embetsman,
som blifvit utnämnd efter förslag, kan vara godtyckligt
afsättlig. Jag vill icke yttra mig derom. Const.Utsk. bör tänka
derpå. Emedlertid vill jag från mitt förslag utesluta denne embetsman,
ehuru jag tror, att han lika som andra Chefer kan och
bör vara godtyckligt afsättlig. Det är klart, alt om en sådan
person ej är duglig på sin plats, kan man icke låta den förvaltningsgren,
som står under hans vård, lida för hans oduglighet,
utan bör han från embetet skiljas. Grundlagen bör då i detta
hänseende rätta felet. Men som mig icke tillkommer att här
väcka förslag till ändringar, måste jag afhålla mig derifrån och
inskränka mina exempel till sådana, hvilkas giltighet icke torde
kunna bestridas.
Mot Gr. Lagerbjelkes förslag till gemensam lanke har jag i
hufvudsaken icke något att anmärka, men i afseende på dess
upställning måste jag likväl göra den erinran, att det enl. min
åsigt är omöjligt uppställa §:n i så allmänna ordalag, att de
bestämdt uttrycka, hvilka embets- och tjenstemän skola vara
godtyckligt afsättlige. Just detta är dock för rikets tjenst och
embetsmänneus egen ställning nödvändigt att känna. Derföre
tror jag, det vara säkrast att upräkna de godtyckligt afsättlige,
på det att ingen tjensteman må vara okunnig om sitt beroende.
Jag förnyar min anhållan om propos:n på milt förslag till gemensam
tanke.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framstälde.
Hr Gr. o. Landtm., att förslag till gemensamma tankar blifvit
framsläldte, dels af Frih. Klinkowström, som yrkat, att orden
”General-Adjutanter, Öfver-Adjutanter, Stabs-Adjutanler” äfven
må uteslutas utur Const.Utsk:s förslag till förändring af Reg.F:s
35:le §; af Hr Printzensköld, som dock afstått från sitt förslag
och instämt i det af Hr von Hartmansdorff afgifua, innehållande:
att förslaget är a) ofullständigt, emedan chefer, hvilkas embeten
äro upförda på rikets Stat saknas, t. ex. Öfver-Inlendenteu,
b) för vidsträckt, emedan det uptager dels sådane chefer, för
hvilkas embeten löner på Stat saknas, t. ex. Cheferne för Fångstyrelsen
samt Väg- och Vattenbyggnads-corpsen, dels sådane
sysslor, hvilka numera hvarken finnas på Stat eller till namnet,
t. ex. Öfver-Adjutanter och Stabs-Adjutanter; samt af Gr. Lagerbjelke,
som, jemte det han yrkat, att Hr von Hartmansdorffs
förslag måtte delvis blifva föremål för propostn, framställt såsom
sitt förslag till gemensam tanke, att förslaget bordt uptaga allmänna
bestämmelser, som gjorde upräknandet af föränderliga
titlar eller befattningar öfverflödigt.
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke: Sedan jag framställt mitt förslag till
gemensam tanke, hvilket Hr Gr. o. Landtm, nyss behagat upläsa,
afstår jag från mitt yrkande om särskilda propos:r på de olika
delarne af Hr v. Hartmansdorffs förslag.
490
Den 29 Juli.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde vidare, att Hr Tersmeden
såsom förslag till gemensam tanke yrkat att, i st. f. orden ”Vägoch
Vattenbyggnads-corpsen”, uti §:n borde införas ”Viig- och
Vattenbyggnads-styrelsen”, samt hemstälde sedermera om R. o.
Ad. såsom sin gemensamma tanke behagade antaga Frih. Klinkowströms
förslag, att orden: ”General-Adjutanter, Ofver-Adjutanter,
Stabs-Adjutanter” äfven må utur förslaget till 35:le §:n
Reg.F. uteslutas.
Denna proposrn besvarades med starka Ja, blandade med
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja
öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: I det fallet förkortas mitt förslag,
emedan detta redan innefattar Stabs-Adjutanter och OfverAdjutanler.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Hr von Hartmansdorffs
förslag, med den förändring, som föranleddes af det nu fattade
beslutet, vore sålydande: att förslaget är a) ofullständigt, emedan
Chefer, hvilkas embeten äro upförde på Rikets Stat, saknas,
t. ex. Öfver-Intendenten, b) för vidsträckt, emedan det uptager
sådane Chefer, för hvilkas embeten löner på Stat saknas, t. ex.
Cheferne för Fång-Styrelsen samt Väg- och Vattenbyggnadscorpsen
; samt hemstälde derjemte om R. o. Ad. behagade antaga
detta Hr von Hartmansdorffs förslag till gemensam tanke.
Afven denna proposrn besvarades med starka Ja, blandade
med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, sedan R. o.
Ad:n numera förklarat, alt Utsk:s förslag, såvidt det uptager Chefen
för Väg- och Vattenbyggnads-corpsen, vore för vidsträckt,
Hr Tersmedens förslag, alt, i st. f. ”Väg- och Vattenbyggnadscorpsen”,
borde införas ”Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen”,
icke syntes kunna blifva föremål för proposrn, utan R. o. Ad.
torde finna att detta förslag till gemensam tanke hade förfallit;
hördes 11. o. Ad. instämma.
Hr Gr. o. Land tm. yttrade sedermera, att deremot Gr.
Lagerbjelkes förslag, innehållande: ”att förslaget bordt uptaga
allmänna bestämmelser, som gjorde upräknandet af föränderliga
titlar eller befattningar öfverflödigt”, icke stöde i strid med den
af R. o. Ad:n sednast antagne gemensamma tanke, samt att han
fördenskull finge hemställa om R. o. Ad:n behagade antaga detta
Gr. Lagerbjelkes förslag till gemensam tanke.
Denna propos. besvarades med starka Nej, blandade med
Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han ansåg Nej
hafva varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering, dervid
Hr von Hartmansdorff yttrade:
Sedan Hr Gr. o. Landtm, gjort propos., kan naturligtvis om
-
Den 29 Juli.
491
röstning begäras. Men jag anser detta förslag strida mot det
bestämda upräknandet af personer, hvilket jag tror vara nödvändigt
till tvätydighels förekommande.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den som antager Gr. Lagerbjelkes förslag till den gemensamma
tanke, att Const.Utsk:s förslag till förändring af 35:te §:n
Reg.F, bordt uptaga allmänna bestämmelser, som gjorde upräknandet
af föränderliga titlar eller befattningar öfverflödigt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder berörde förslag till gemensam tanke icke af
R. o. Ad. antaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 8.
Nej — 23.
Efter voteringens slut förklarade Ilr Gr. o. Landtm., alt
de anmärknir, R. o. Ad. förklarat utgöra sina gemensamma tankar,
borde till Const.Utsk. hänvisas.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Const.Utsk:s
den 26 och 28 dennes på bordet lagda Mern. JVs 23, i anledn.
af 3 Stånds återremiss af Mern. N:o 12, innehållande förslag till
ändring i 28:de §:n Reg.F.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s d. 26 och 28 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 24, i anledn. af ett Stånds återremiss af
Mern. N:o 13, innehållande förslag till ändring af 52:dra §:n
Reg.F. och 24:de §:n Riksd.Ordmn.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att Ståndet
måtte vidblifva sitt beslut på grund af de skäl, som vid dess
fallande anfördes.
Efter först till antagande af Utsk:s inbjudning framstäld
proposm, som besvarades med Nej, beslöt R. o. Ad. att, med
vidblifvande af sin förut i ämnet yttrade mening, lägga förevaride
Mera. till handlingarne.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, Statslltskis nedannämnde
den 28 dennes på bordet lagde Utlåtm.
Nio 188, i anledn. af K. Mis Nåd. Proposin, om understöd
af allmänna medel åt Tull-statens enskilda pensions-inrättning;
Nio 189, i anledn. af väckt fråga om upbördsarfvode till
Skepps-Ombudsmannen vid Stockholms Sjömanshus för de sedan
år 1848 vid nämnde Sjömanshus debiterade och redovisade Kronoutskylder
;
402
Den 29 Juli.
N:o 190, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:tle uplåtelse
af mark frän Eskilstuna Kungsladugård till Skolhusbyggnad inom
Klosters församling af Nyköpings Län; samt
N:o 191 i anledn. af erhållne återremisser å Betänk. N:o
92, ang:de K. M:s Nåd. Propos:n om de uti ordinarie räntan
ingående persedlars omsättning och förenkling.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I sednaste plenum, vid bordläggning
af ett vidlyftigt Betänk., beslöt R. o. Ad:u, att detsamma,
med anledn. af de i nästa vecka förekommande göromål,
skulle upskjutas till Lördagen i sammn vecka och då upföras
främst på föredragningslistan. Det sednast bordlagda Betänk:t
är af samma vidlyfliga beskaffenhet, och jag vägar derföre pä
samma skäl anhålla, att R. o. Ad:n ville besluta, att icke förlän
å nästkommande Lördag företaga detta Betänk, samt att det
då må blifva å föredragningslistan upfört näst efter Serskilda Utsk:s
Betänk. ang:de bränvinsförsäljningslagen.
Uppå Hr Gr. o. Landtm:s, i anledn. häraf framställa
propos. beslöts, att StatsUtsk:s sednast ånyo bordlagda Utlåt.
N:o 191 icke må ånyo föredragas före nästkommande Lördag,
samt att detsamma dä skulle å föredragn:slistan upföras näst efter
Särskildta Ulsk:s Betänk. N:o 13, i anledn. af åtskilliga motioner
om vilkoreu för bränvins försäljning.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 28 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 195, i anledn. af erhållen återremiss å Betänk. N:o 94,
ang:de afträdande till Nätra och Själevads socknemän af fisket
vid Trysunda fiskehamn med dertill hörande holmar, skär och öar.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan R. o. Ad. redan afslagit
Utsk:s förra Betänk., men Utsk. icke gjort afseende derpå,
utan vidblifvit sitt Utlåt., tillstyrker jag, att R. o. Ad. måtte
äfven vidblifva sitt beslut och lägga Betänk, till handlingarna.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då Utsk:s förslag ang:de skalteförsäljning
af Trysunda fiske förra gången förevar, var diskussionen
deröfver ganska långvarig, och på grund af den derunder
vunna utredning fattade R. o. Ad. sitt beslut. Jag anhåller
alltså, att R. o. Ad., med vidblifvande af samma beslut, ville
lägga detta Betänk, till handlingarna.
R. o. Ad. beslöt att, med vidblifvande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, lägga förevande Utlåt, till handlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s den 28 dennes på bordel
lagda Utlåt:n:
N:o 196, i anledn. af väckt motion om låne-understöd för
upbyggandet och inrättandet af mejerier vid Laudtbruksskolorne
och stam-holländerierna; och
N:o 197, i anledn. af väckt fråga om beviljande af ett län
för aftappning af Lillsjön i Kronobergs Län.
Den 29 Juli.
493
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s den 28 dennes på bordet lagda Mern. N:o
198, i anledn. af återremisser å Utlåt. N:o 98, ang:de ett ytterligare
låns beviljande för hamnbyggnad vid Wadstena.
Vid föredragn. af StatsUtsk:s d. 28 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 199, i anledn. af erhållna återremisser å Utlåt. N:o
91, ang:de begärt lån till Akademiska föreningen vid Lunds
Universitet, blef äfven detta Mern., på begäran af flere ledamöter,
ånyo bordlagdt; hvarjemte
Hr von Hartmansdorff, Aug., anmälde sig och yttrade:
Ståndet
har förut godkänt Utsk:s Betänk:de. Nu hemställes,
att Ståndet måtte vidblifva sitt förra beslut. Kan det då vara
skäl för R. o. Ad. att bordlägga Betänk., när det icke påkallar
annan åtgärd, än att läggas till handlingarna.
Föredrogs och lades till handlingarne StalsUtsk:s d. 28
dennes på bordet lagda Mern. N:o 200, i anledn. af erhållen
återremiss å Utlåt. N:o 88.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Mern., Utlåt:n och Betänk:n, nemi. från
C onstitutions-Utskottet:
N:o 31, i anledn. af återremisser af Mern. N:o 11, innehållande
förslag till ändring af åtskilliga stadganden i Reg.F.
och Riksd.Ordn:n, i afseende på behandlingen af en del regeringsärenden
;
Stats-Uts kottet:
N:o 192, i anledn. af R. St:rs åren 1851 och 1853 församlade
Revisorers berättelse om granskningen af de under Kammar-Kotl:m
slälda fonders och medels förvaltning och räkenskaper;
N:o
193, i anledn. af K. M:s Nåd, Propos. ang:de förhöjning
af låneprocenten vid inhemsk ulls belåning i ull-diskonten;
N:o 194, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om uplåtelse åt
enskild person af norra delen af Konung Carl den XIII:s torg i
hufvudstaden, till bebyggande och disposition under viss tid, emot
tomtöre-afgift;
Lag-Utskottet:
N:o 37, i anledn. af väckta motioner, ang:de broltmåls-lagstiftningens
förbättring;
494 Den 29 Juli.
Allm. Besvärs- o. Eko a.-Utskottet:
N:o 112, i anleda, af återremiss utaf Betänk. N:o 105;
N:o 113, med anmälan att Utsk. icke kan taga någon vidare
befattning med en från Hederv. BondeSt. återremitterad
motion; samt
N:o 114, i anledn. af återremiss af 2:dra punkten uti Betänk.
N:o 67.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
