# ID: svediakorp-gov619
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 156,984
# sentences: 5,631
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


• . \
PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
miiajibaiRsaÄSsa ®«m ämsm,,
VID
lagtima Bihöiragen i ^tockjjclm
Arén I§53—1854-  Minnie Häfte t.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
1 854.
Lördagen den 1 Juli 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för d. 29 och 30 sistl. Juni.
Upläsles lill justering samt godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne förslag lill R. Sius underd. skrifvelse!- till K.:
JK 62, ang:de ett hegardt räniefritt lån till Stockholms stad
för bestridande af de genom kolera-farsoten föranledda kostnader;
JVa 63, ang:de beviljande af anslag för upförande af åtskilliga
läroverks-byggnader;
JVs 64, ang:de anslag åt Auditören G. Scheutz och hansson,
för en af dem upfunnen maschin, för uträkning och tryckning af
mathematiska tabeller;
J\s 65, ang:de försäljning af åtskilliga kronan tillhöriga byggnader
och tomter i Götheborg; samt
JK 66, ang:de åt staden Örebro beviljade statsanslag och lån.
Öpnades Flir Elektorers listor vid val af Ulsk:s ledamöter; och
befnnnos dertill utsedde i
Stats- Utskottet:
att inträda under de, ordinarie ledamöterna JK 8, Gr. Oxenstjerna,
Fullm. Frih. Åkerhjelm, Carl, och JV2 2,221, Hr af Wirsén, Carl
Thure, beviljade tvenne veckors ledighet från och med den 29
nasti. Juni:
JVs 279. Frih. Wrangel af Sausis, Fullm. Frih. Cederström,
Rudolf.
JK 1,702. Hr Törnebladh, Gustaf.
4 Den 1 Juli.
B a n k o - U t s k o 11 e l:
att inträda under den, ordinarie ledamoten JV2 2082. A. Hr Mannerskantz,
Carl Axel, beviljade Irenne veckors ledighet från och
med den 26 nasti. Juni:
.AS 2,088. Hr af Chapman, Fnllm. Hr Falkenstedt, Johan August.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter .AS 393. Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg:
•AS 1,655. Hr Tornerhjelm, Johan Abraham.
Serskildta Utskottet:
att inträda under den, ordinarie ledamoten M 1,149. Hr Hjärne,
Harald, beviljade 3:ne veckors ledighet från och med d. 3 innev.
månad:
•AS 655. Hr Gyllenadler, Fullm. Gr. Mörner, Axel Edvard Knut.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. .AS 160, ang:de
extra anslag till föremål, tillhörande Ecklesiastik-Depart:tets handläggning;
och förekommo nu
8:de och 9:de punkterne.
B i föl los.
10:de punkten.
Oå härvid först förekom Utsk:s yttrande, ang:de det af K. M.
äskade anslag till upförande af ett Institut för döfstumma i någon
af landsorterne, anförde
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då Statens medel för
så många ändamål blifvit tagna i anspråk, är del icke min mening,
att yrka ändring i Utsk:s förslag; men jag måste dock anhålla att
få uplysa, att de skäl, hvarpå Utsk. afstyrkt K. M:s Nåd. Propos.
om anslag till ett serskildt institut för de södra orterne, icke riktigt
hålla streck. Innan K. M:s Nåd. Propos. afgafs, hördes, utom
åtskilliga andra auktoriteter, äfven Direktionen öfver institutet
för stumma och blinda här vid hufvudstaden, om lämpligaste sättet
att vinna det af R. St. vid förra Riksdagen åsyftade ändamål, och
då uplyste direkt men, att institutet icke öfver en viss grad kunde
utvidgas i anseende dertill, att de mindre lyckligt lottade elever,
som der skola vårdas, erfordra hvar för sig en handledning, som
icke kan sträckas längre än till ett visst, mera inskränt antal elever,
och direktionen tillstyrkte derföre, att ett serskildt institut
måtte inrättas. Med anledn. häraf, och på grund af de beräkningar
öfver kostnaderne för ett sådant institut, som af direktionen upgjordes,
afgaf K. M. den Propos., som af R. St:rs skrifvelse vid
förra Riksdagen var föranledd. Det ändamål, som dermed åsyftades,
var, att af de emellan 3 å 4,000 vanlottade individer, som i
landet finnas, hörande till de kategorier, hvarom nu är fråga, nå
-
Den t Juli.
5
gra flere borde beredas tillfälle all erhålla deu vård och undervisning,
som kunde bidraga ali i någon mån göra dem delaktiga af
den uplysning, som en förnuftig varelse i ett civiliseradt samhälle
eljest kan påräkna. För befrämjande af detta ändamål ingingo R.
St., såsom jag förut haft äran nämna, till K. M. vid sisth Riksdag
med underd. framställning i ämnet, derefter ärendet utreddes, oeh
K. M. afgaf den Propos., som blifvit af SlatsUtsk. afstyrkl. Jag
vill icke göra någon jemförelse, huruvida icke frågan om befrämjande
af den omvårdnad, som är ämnad att sträcka sig till en klass
af sådane individer i samhället, sorn icke sjelfva äro i ständ att
vårda sig eller sina angelägenheter, kunde förtjena R. St:rs behjertande
väl så mycket, som åtskillige andra ärender, som här vunnit
bifall. Dessa gamla handlingar t. ex., för hvilkas tryckande
medel blifvit anslagna, äro visserligen intressanta, men mig synes
likväl, att det lefvande slägtel bör ega större rättighet att af representationen
omhuldas. Jag hade visserligen gjort mig den föreställningen,
att nu i fråga vande vanlottade varelser skulle inom det
Höglofl. Utsk. kunna vinna något mera behjertande än som skett;
men då Utsk:s Betänk, icke är beledsagadt med någon reservation
i afseende på denna punkt, och jag icke vet, hvilken utgång ärendet
inom de öfriga Stånden kan erhålla, så inskränker jag mig endast
till dessa ord, såsom ett försvar för deu framställning, som
lill R. St. blifvit af K. M. gjord.
Propos. till bifall å Utsk:s förevande yttrande, blef härefter
framstäkl och besvarad med Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
enär någon annan Propos. än till bifall å Utsk:s yttrande ej blifvit
ifrågastäld, förnyade samma Propos., samt sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade det han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
Sednare delen af förevande punkt, deri Utsk. tillstyrkt anslag
til) nybyggnad och inventarier vid nuvande institut för döfstumma
och blinda, bifölls ulan discussion.
11, 12 och 13 •punkterne.
Biföllos.
tiede punkten.
Frih. Cederström, Rudolf: Enl. hvad mig blifvit sagdt,
har ett RiksStånd redan återremitterat ifrågavande punkt, i ändamål
att det äskade anslaget måtte beviljas. StatsUtsk. har, såsom
skäl för sitt tillstyrkande, anfört, att R. St- tillförene icke funnit
skäl att bifalla de af K. M. vid förflutna Riksdagar gjorda enahanda
framställningar. Mig synes dock, som vore, under närvande
tidpunkt, intresset för motarbetande af dryckenskapslasten lifligare än
tillförene, och att man alltså egde ett mera tacksamt fält än förr,
att arbeta i denna rigtning. Det af StatsUtsk. åberopade förhållandet
utgör således, enl. min åsigt, icke tillräckligt skäl för afslag å
K. M:s Propos. i detta ämne.
Hvad sjelfva saken beträffar, har man, enl. mitt omdöme, allt
6
Den 1 Juli.
för mycket misskänt det lefvande ordets, vare sig det talade elfer
skrifna, inverkan på menighetens sinnen; min öfvertygelse är likväl,
att goda nykterhetsskrifters spridande hafva i sednare tider
verkat mera än tillförene lill vinnande af det önskvärda ändamålet
— insigt uti dryckenskapslastens moraliska och fysiska förkastlighet
och skadlighet; faran af dess fortsatta öfverhandtagande och angelägenheten
af ett allvarligt beflitande om ett måttligt och nyktert
lefnadssätt. Jag förnekar icke att uti dessa skrifter en och annan öfverdrift
gjort sig märkbar; men när man åsyftar ett samhällsnyttigt
och stort mål, bör det ursäktas, om det varma nitet någon
gång icke håller sig inom måttans gränsor. Icke heller förnekar
jag, att en och annan mindre klok utväg till motarbetande af dryckenskapslasten
blifvit föreslagen; såsom t. ex. när man med förundran
sett ”bärsaft”, en i våra stränga vintrar så föga hälsosam eller
smaklig dryck, föreslås såsom surrogat för bränvin hos den
stora allmänheten, hos sjelfva allmogen. 1 allt fall, och jag ville,
efter denna och dylika erfarenheter, säga: så myckel mera bör man,
då ändamålet är godt, medverka till detsammas ernående, och i
denna medverkan efter förmåga gifva en praktisk riktning åt bemödanderne
hos liktänkande, på det att dessa bemödanden icke må
urarta till misstag, dem välmeningen ej alltid behörigen förstår
undvika, och på det att en sann uplysning måtte i landet spridas.
Då summans belopp icke heller kan anslå afskräckande, torde
mig tillåtas att, för ett i min tanke synnerligen vigtigt och godt
syftemåls befrämjande, härmed vördsamt anhålla, att det Höglofl.
Ståndet måtte besluta en återremiss, på det att Utsk. mätte blifva i
tillfälle att taga denna fråga i förnyadt öfvervägande, och tillstyrka
bifall lill K. M:s Propos.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller alt få in
stämma
med Frih. Cederström och vördsamt erinra detta Höglofl.
St., att det på grund, icke blott af Konungens framställning utan äfven
af enskilda Riksdagsmäns förslag, alltid beviljat ifrågavar:de anslag,
ehuru det i förstärkt StatsUtsk. förfallit. Det kan icke nekas, alt
den gjorde förändringen i bränvinslagstiftningen har, åtminstone lill
betydlig del, åstadkommits genom de bemödanden, som af de s. k.
nykterhetsvännerna eller nykterhetssällskapen under längre tid blifvit
gjorde medelst skrifters spridande och nykterhetstalares utsändande
bland allmänheten. Genom bägge dessa utvägar hafva nästan
öfver allt i orterna mångfaldige enskildta bemödanden blifvit
föranledda, utan att Slaten hittills med något anslag bidragit till
det goda ändamål, som genom nu vidtagna förändring i bränvinslagstiftningen
blifvit beslutad. Det är gifvet, att mycket missnöje
skall med anledu. af denna lagstiftning upstå, samt att man måste
söka lugna sinnena genom utredning af de fördelar, som genom
denna kunna vinnas. R. o. Ad. lärer nogsamt veta, att jag vid
mångfaldiga Riksdagar och äfven vid andra tillfällen talat för nykterhetens
befrämjande; men jag hoppas, att Ståndet erkänner, det
jag i mina bemödanden ej gjort mig saker till öfverdrift, och att
jag således icke hörer till deras antal, hvilka Frih. Cederström rätt
-
Den t Juli.
7
visligen klandrat. Jag tillåter mig alltså fasta Ståndets upmärksamhet
derpå, att i Norrige, hvarest bränvinslagsliftningen bringats till
den höjd, dit vi önska komma, har Stor-Thinget anslagit en årlig
summa af 700 specier för nykterhetsskriflers spridande. Denna
summa motsvarar 2,800 R:dr rgs eller nära dubbelt det belopp,
K. M. äskat. Der har man icke funnit öfverflödigt, att fortfarande
bevilja delta anslag, änskönt bränvinslagstifmingen äfven der blifvit
förändrad. Naturligt är det också, att när man har ett ständigt årligt
anslag, kan en jemn verksamhet i detta hänseende fortfarande
underhållas, hvilket icke är görligt, när man beror af tillfälliga anslag.
Sådan har deremot händelsen varit med Svenska Nykterhetssällskapet,
ty det har stundom haft medel, och stundom icke. När
då anhållan kommit än från den ena och än från den andra landsorten,
dels om nykterhetsskrifter, dels om nykterhetstalares ditsändande
för nykterhetsföreningars bildande, har man måst svara nej,
hvilket icke sällan väckt obelåtenhet och missnöje. Jag anhåller
derföre, alt R. o. Ad. måtte till Utsk. återförvisa denna punkt,
och att ora densamma från Utsk. oförändrad återkommer, R. o.
Ad. måtte deröfver besluta, på sätt i Frih. Cederströms reservation
antydes, nemi. alt medlen skola tagas af de inkomster
den nya bränvinsbeskattningen bernder, sedan hon en gång blifvit
antagen. Inkomsterna deraf skola otvifvelaktig! vida öfverstiga
StatsUtsk:s beräkningar. Genom en sådan åtgärd åstadkommes ingen
missräkning å statsinkomsterne eller borttagas några medel för
andra ändamål.
Frih. Raab, Adam Christian: Afven jag anhåller om
återremiss på denna punkt. Ora vi tänka oss tillbaka några tiotal af
år, måste vi erkänna, att opinionen i landet då var helt annan,
än den nu är, i fråga om dryckenskap. Exempel af öfverdrifter,
lemnade af de bättre lottade, voro då icke sällsynte, och det ansågs
då icke heller såsom en skam att vara öfverlastad. Hvarifrån
har denna förändrade opinion i landet kommit, om icke till en
hufvudsaklig del från nykterhetsvännernas bemödande? Det kan icke
nekas, om också man å andra sidan, likasom föreg:de talare, måste
erkänna, att dessa bemödanden hafva någon gång gått till öfverdrift,
att, säger jag, mycket godt och nyttigt tillvägabringats af
dessa nitiska bemödanden, och jag anser således för en pligt, att
tillstyrka det begärda understödet, hvilket i förhållande till det
stora målet, som är i fråga, är så ringa, att jag icke kan inse något
skäl, hvarföre man skall vägra det. Utsk. synes mig för sitt
afstyrkande hafva valt särdeles svaga skäl, nemi. att R. St. tillförene
tvänne gånger afslagit dylikt anslag och att icke några förändrade
omständigheter sedermera inträffat. Det sednare åtminstone
är helt och hållet ogrundadt; ty om någonsin i något fall förändrade
omständigheter inträffat, är det just i fråga om nykterhetens
sak, hvilken är beroende af opinionen i landet, och denna åter har
undergått en högst betydlig — en högst lycklig förändring. Jag
förnyar min anhållan om återremiss.
8
Den 1 Juli.
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag instämmer fullkomligt i hvad
de föreg:de talarne yttrat.
Propos. till bifall å förevar:de punkt blef härefter framstäld
och besvarad med starka Nej, jemte åtskilliga Ja, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemstålde, om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärku.-ne
föranleda till återremiss, samt, sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja, jemte några Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
15: Je punkten.
Bifölls.
16:de ■punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner visserligen, att de
anmärkmr Utsk. anfört såsom skäl för sitt afstyrkande kunna med
fog göras. Men jag får likväl underställa Ståndet, om det är skäl
all afslä molioneu, nian att laga henne i närmare öfvervägande.
Hon har blifvit väckt af H. Ex. Gr. C. A. Löwenhjelm. Del är
således troligt, att denne man icke framställt sitt förslag ulan samråd
med sin broder, vår utmärkte minister i Paris. Nu är motionären
icke tillstädes och kan således icke utreda saken, hvilket
han eljest tvifvelsutan gjort. Men dä vi veta, att icke blott en
mängd Svenska handtverkare och konstnärer, utan äfven mångfaldiga
andra landsmän, hvilka alla tillhöra den evangeliskl-lutherska
bekännelsen, uppehålla sig i Paris, kan det icke vara likgiltigt för
dem, om en Luthersk kyrka finnes i Paris eller icke. Dä vi veta
af hvilken vigt för Svenskar och Norrmän den Svenska kyrkan i
London varit, måste vi väl äfven inse, huru maktpåliggande uprätthållande
af en luthersk kyrka i Paris måste vara för lärans bekännare.
I allmänhet anse främmande länders innebyggare Sverige
såsom den lutherska kyrkans hufvndort. I så aflägsna delar af
Europa, som t. ex. i Wallachiel, har Sverige eller dess regering
ända till de sista tiderna ansetts som den lutherska bekännelsens
beskyddare. Under den tid jag var Siats-Sekret, för de kyrkliga
ärenderna, hitkom från Bucharest en luthersk prest, vid namn
Sarai, för att här begära understöd åt dervar:de lutherska kyrka,
och då varande Konungen beviljade för sådant ändamål kollekter.
Den ifrågavar:de församlingen hade sedan Carl XH:s vistande i Turkiska
länder slått under Svenskt beskydd. Om hon ännu finnes,
eller under närvande krigshändelser blifvit uplöst, är mig obekant.
Emedlertid kan jag icke annat än önska, all Svenska folket, för
att motsvara sitt anseende af lutherska lärans beskyddare, icke må
undandraga sig det ringa understöd, som nu är i fråga. Jag hemställer
derföre, om del icke vore skäl bevilja ett anslag sålunda, alt
det öfverlemnades till Konungen, för att begagnas på sätt Han,
efter uplysningars inhemtande från vederbönde i Paris, kan finna
syftesenligt. På grund af dessa skål, anhåller jag om återremiss af
denna punkt, så att, när svar från StatsUtsk. återkommer, Ståndet
må kunna med mera sakkännedom fatta sitt beslut. Möjligen är
motionären då återkommen till fäderneslandet just från Frankrike,
ben 1 Juli.
der, enl. hvad jag nyligen af tidningarne sell, han i religiöst ändamål
besöki Strassburg.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag vill icke motsätta mig cd
äterremiss, om R. o. Ad. anser, att man genom en sådan kan
främja religionens uprälthållande hos de i Frankrike varande landsmän;
men jag anhåller, att få försvara det sätt, hvarpå Utsk. behandlat
ifrågavar:de motion. H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm har väckt
det förslag, att R. St. en gång för alla skulle bevilja en gåfva af 4
eller 5,000 R:dr lill inrättande af en skola för lutherska barn, såsom
understöd åt församlingen i Paris. Utan all ingå i någon
granskning öfver församlingens inkomster och utgifter m. m., kunde
StatsUtsk., hvilket, enl. vår grundlag, skall pröfva och bedöma anslagens
nödvändighet och behof, naturligtvis icke tillstyrka något belopp,
enär Utsk. till ledning för sitt omdöme, icke haft någon annan
handling alt tillgå än den nakna motionen. Jag tror mig vela
att motionen blifvit väckt på grund af den Svenska Ministerns i
Frankrike hemställan, och denne mans välvilja för allt hvad som
rör fäderneslandet är så allmänt känd, att jag är fullt öfverlygad
derom, att om Utsk. endast skulle hafva följt sina enskilda sympatier
för denne utmärkte fosterlandsvän, hade Utsk. tillstyrkt ifrågavar:de
anslag; men Utsk. har icke kunnat på grund af enskilda
sympatier eller tycken tillstyrka något anslag, och derföre stannade
Utsk. i dess nuvar:de beslut.
Frih. Cederström: Den siste talaren har, som mig synes,
fullkomligt tillfredsställande utredt orsaken, hvarföre StatsUtsk. afgifvit
sitt Utlåt, sådant det befinnes; men detta har icke hindrat
honom, lika litet som det hindrar mig, att förklara, det vi icke
motsätta oss någon ålerremiss af della speciella mål. Jag går gerna
ett steg längre och förklarar, att jag önskar en äterremiss. I ett
RiksSt., som redan återremitterat denna fråga, och hvarest förhållanderne
böra vara i detta ärende bättre kända, än någon annorstädes
inom representationen, hafva, efter hvad jag fått mig bekant,
sådane uplysningar blifvit meddelade, att nämnde Stånd ansett
behofvet af ifrågavande anslag vara fullkomligt ädagalagdt. Hr
von Hartmansdorffs yttrande har än vidare i väsendtlig mån till
vägledning af frågans upfattning ur en, från den inom Utsk. rådande,
skiljaktig synpunkt bidragit; och jag vågar hoppas, det man
ej saknar utsigt, att genom en äterremiss kunna bereda beviljandet
af ett anslag för delta obestridligt gagneliga och önskvärda ändamål.
Medan jag har ordet, begagnar jag tillfället för att rälta
ett möjligen upkommande missförstånd af mitt yttrande, rör:de
den förra punkten i nu föredragne Betänk., i så måtto, som
skulle jag, genom att hafva befarat det någon öfverdrift visat sig i
vissa nyklerhetsvänners verksamhet, velat i någon måtto nedsätta eller
förringa den del Hr von Hartmansdorff tagit i befrämjandet af
nykterhetens sak. Sådant har aldrig varit min mening. Tvertom
är jag den förste alt upriktigt erkänna det varma, och dock derjemte
från klandervärd öfverdrift fria, oaflåtliga verksamhetsnit, som
i detta, så väl som i åtskilliga andra samhällsnyltiga ämnen, blifvit
10
Den 1 Juli.
af den värde ledamoten ådagalagd!. Jag erkänner detta gerna, till
och med i ämnen, der vi äro af olika tankar, — sä mycket mera
i detta, der vi äro öfverensstämmande.
Hr von Troil, Sam. Gust.: StatsUtsk. har i sanning ett
svårt updrag sig anförtrodt, ithy att Utsk. bör för R. St. framlägga
eli förslag till de utgifter R. St. böra bekosta. Då på grund af
enskild motionärs förslag, som blifvit fullständigt utredt, åsyftande
landets förkofran i industriell hänseende, Utsk. framställt förslag till
medels beviljande, så klandras Utsk., och då, om en motionär, utan
all utredning af frågan, framställer ett förslag, Utsk., på grund
deraf, afstyrker R. St:s bifall lill detsamma, ogillar man äfven
Utsk:s förfarande. Hvad denna fråga beträffar, vill jag icke underkänna
vigten deraf, ehuru hon icke afser, hvad en talare sagt,
nemi.: Lutherska församlingens uprällhållande i Paris, utan endast
anläggande af skolor till upfostran af barn utaf lutherska föräldrar.
Jag hemställer likväl, huruvida StatsUtsk. kunnat göra annat, än
hvad del gjort. Behagar R. o. Ad:s majoritet återremittera frågan,
skall jag visserligen icke sätta mig deremot; men jag tror, att ett
Utsk. vid behandlingen af frågor mäste någorlunda conseqvent gå
tillväga, och, då behofvel icke är utredt och frågan i öfrigt icke utvecklad,
har Utsk. ansett sig sakna anledn. att tillstyrka anslag för
dylika ändamål. Om Utsk. afgifvit ett sådant tillstyrkande, skulle
det hafva gifvit anledn. lill vida mera befogadt klander, ån som så
ofta försports.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Jag får till alla delar instämma
med den talare, sora först yttrat sig i ämnet, och äfven
med två ledamöter af StatsUtsk. så tillvida, att icke heller jag kan
finna, att Utsk. oriktigt förfarit uti denna fråga, enär motionen icke
varit i något afseende utredd. Emellertid anhåller jag att få meddela
en uplysning om förhållandet, hvilken blifvit lemnad af just
den person, som hos vår Minister i Paris vackt intresse för denna
sak. Han har nemi. uplyst, att Evangelisk-lutherska församlingen i
Paris består af vid pass 10,000 personer; men att denna lilla församling
befinner sig i en viss tryckt ställning, till följd af Katholicismens
under sednare åren ökade inflytelse i denna stad; men
att i trots af delta förhållande och måhända såsom en verkan deraf,
församlingen utvecklat ett ganska märkbart andligt lif; att dess lärares
verksamhet visat sig välgörande i vården om arma, förvildade
haudtverklärlingars religiösa upfostran, synnerligen i förstäderna S:t
Antoine och S:t André, hvilka äro kände för sina vilda, revolutionära
tendenser. Nu har man varit betänkt på att för ofvannämnda
ändamål inrätta skolor i större skala; men i saknad af erforderliga
medel, nemi. 100,000 francs, har man sökt att samla denna summa
från hela den protestantiska verlden genom subskription, och
fördelade i lotter af 10,000 francs, hvar och en sålunda motsvarande
ungefär de af motionären begärde 5,000 R:dr b:ko. Det är en
sådan lott, som här begäres. Med all aktning och vördnad för H.
Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, är det likväl icke för hans skull utan för
sakeus, jag önskar framgång ät motionen. Ibland de protestantiska
De ti 1 Juli.
11
nationerna är Svenska folket af ålder kändt såsom protestantismens
förkämpe. Detta folk har, roan vet det, fordom för sina trosbroder
icke skytt upoffringar, det har offrat sin sisla skärf, sista nian ur
huset, del har offrat sitt dyrbaraste, den ädlaste, den mest älskade
sonen.
Del är således Mine Hrr tid atl vi genom delta lilla prof af
broderlig välvilja visa, det vi ej slå isolerade, det äfven vi tillhöra
den Europeiska, den Evangeliska familjen. Jag anhåller således på
dessa grunder om återremiss, i full förtröstan, att R. o. Ad. ulan
betänkande bifaller densamma, och att StatsUtsk. utfinner medel att
ställas till K. M:s disposition för detta vackra och värdiga ändamål.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Eller den utred
ning
af frågan föreg:de talare lemont, har jag föga att tillägga, och
önskar atl i allo med dem få förena mig i begäran om återremiss.
Likväl anhåller jag alt få nptaga till besvarande några af
de skäl ätskillige ledamöter af Utsk. andragit. Man har nemi.
sagt, att frågan vore outredd. Det är en sanning; men då Utsk.
funnit frågan behjertansvärd, och motionen legat hos Utsk. nära ett
halft år, synes del mig för Utsk. icke hafva varit omöjligt alt begära
uplysning och utredning i ämnet af vederbörtde emhetsmyndigheler'
och all sådana icke uteblifvit, derom är jag fullt förvissad, likasom
atl de beqvämligen kunnat erhållas från Paris.
Hr Få hr® us, Olof Immanuel: Andra ledamöter af Utsk.
hafva redan, såsom jag tror, med framgång sökt alt sopa rent för
Ulskis dörrar. Ehuru jag således icke anser mig behöfva nu yttra
mig i samma syfte, som andra talare, finner jag likväl min skyldighet
vara, alt tillkännagifva, del jag har mig bekant all det begärda
anslaget icke är tillräckligt; men jag känner också, att Svenska
Kronans utmärkta representant i Paris begärt detta anslag under
hopp alt kunna möjligen bereda fyllnad lill betäckande af bristen.
Det torde icke vara likgiltigt för oss, om våra unga landsmän
i Paris åro i saknad af första vilkoren för all upfostran, såvida icke
det af motionären påpekade äfventyr skall inträffa, nemi. att de
blifva föremål för proselytsökande kalholiker och tvingas atl ingå i
de kathofska skolorna. Såsom en talare redan yttrat, har denna
fråga blifvit återremitterad från PresteSl., och jag förmodar, att der
meddelats uplysningar, som kunna vara så tillfredsställande för Utsk.,
ali det kan förändra sitt afgifna utlåt. För min del är jag fullt
förvissad, att bifall lill denna motion skall medföra en större andlig
välsignelse, än en del af de betydliga anslag för teckniska ändamål,
sorn vid denna Riksdag blifvit beviljade.
Hr von Hartmansdorff: Ehuru jag med glädje förnummit
benägenheten hos R. o. Ad:s ledamöter af StatsUtsk. att för ifrägavande
ändamål tillstyrka anslag, har jag ansett mig böra, i händelse
det kan inverka på öfrige ledamöter inom Utsk., nämna ett
exempel pä den vigt man i andra protestantiska länder fäster vid
Sverige och dess åtgöranden i religiöst hänseende. När jagar 1851
var i Kissingen, befuuno sig der åtskilliga lill Bäjeru hörande pro
-
Den 1 Juli.
testanter, hvilka vände sig lill mig med förfrågningar om de förändringar,
som inom vår kyrka föregått. Följden af våra samtal blef,
att jag icke blott gaf dem min egen psalmbok, utan äfven skickade
dem vår Handbok oell Koralbok samt slutligen hvad som på Tyska
är öfversatt af Wallins predikningar. När tanken om Sveriges betydenhet
för lutherska kyrkan är sådan, hvart man än må komma,
sä böra vi akta oss för ali hos våra trosförvandter försvaga denna
mening.
Hr Bildt: Då ingen talare bär motsatt sig den återremiss flere
ledamöter yrkal, förmodar jag, att den kommer att bifallas; men
just derföre att en sådan återremiss kommer att bifallas, anser jag
mig böra protestera mot de åsigter, Frih. Klinkowström yttrat, rörande
sättet för behandlingen af slatsregleringsfrågor. Frilen har
nemi. ansett såsom en skyldighet för StatsUlsk., alt, när det finner
motioner ofullständiga, sätta sig i kommunikation med vederbönde
embetsmyndigheler, för alt få frågorna utredda, hvartill Frilen såsom
skäl för sin åsigt tillagt, att ifrågavar:de motion livilat hos Utsk.
ett halft år. I anledn. häraf får jag fästa Frilens upmärksamhet
derpå, att ärendena icke kunna af Utsk behandlas efter Frilens
förslag. Utsk. börjar med genomläsning af motionerna, för att se,
hvilka äro fullständiga eller ofullständiga, hvarefter och sedan desse
blifvit klassificerade, Utsk. förelager behandlingen af dem i sammanhang
med de hufvudtitlar hvartill de. höra. När nu Utsk. kom till
den hufvudtitel, med hvilken denna fråga står i sammanhang, förekom
äfven H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelms motion lill pröfning på afdelningen.
Om man nu än hade haft tid ali genom korrespondens
med Svenska Ministern i Paris erhålla erforderliga uplysningar, vet
jag i sanning icke, på hvilken väg de skulle erhållas. Icke kunde
Utsk. sälta sig i beröring med denne Minister, eller skulle StatsUlsk.
genom den Konungens Rådgifvare af hvilken Utsk. erhåller
uplysningar, anhålla, att han skulle infordra dem från Ministern. Om så
skett skulle följden häraf naturligtvis blifva den, att hvarje motionär
framställer förslag, blottade på all utredning, och Utsk. tvingas till alla
möjliga uplysningars inhemlande, hvarigenom långsamhet i ärendernas
afgörande skulle upkomma, hvilket åter, enl. mitt omdöme, skulle
gifva anledn. till ett rättvisare klander än Hr Frihms. Jag har ansett
mig böra yttra dessa få ord, på det att åtminstone någon röst
må hafva höjt sig mot ett sådant ärendernas behandlingssätt som
Frih. Klinkowström ansett sig höra anvisa Utsk.
Hr Gr. o. Landtnäs nu först lill bifall å Utsks hemställan
framställda propos. besvarades med Nej, hvarefter förevande punkt,
på grund af de deremot gjorde anmärkn:r återremitterades.
17:de lill och med, 20:de punkterne.
Biföllos.
21:sta punkten.
Frih. Klinkowström: Afven å ifrågavar:de punkt, deri Utsk.
ansett sig icke kunna gifva ett ringa anslag af 1000 R:dr b:ko år
-
Den i Juli.
13
ligen lill Råby räddnings-inslitut, anser jag mig böra yrka ålerreraiss.
Det bär visat sig, alt della institut, som i 12 år fortsatt
sin verksamhet, lemnat vård ål 56 barn, hvilka eljest troligen hemfallit
till korreclionsinrättningarne. Af dessa barn hafva endast 4
återfallit i laster och vanart. Det är mycket troligt, att om R. St.
beviljade anslag lill inrättande af flere dylika anstalter inom åtskilliga
delar af landet, skulle sådant icke blott ur moralisk ulan äfven
ur den så mycket omtalade statsekonomiska synpunkten verka serdeles
godt. Jag tror nemi. att derigenom skulle en betydlig minskning
i fattigvårdsafgifterne upkomma. Den åsigt, som nuvar:de
StatsUtsk. och föreg:de Ständer följt, nemi. alt Slaten icke bör inträda
på delta område ulan öfverlemna erforderlige åtgärderne ål
enskilda omlänksamheten och ål kommnnerne, den åsigten, säger
jag, är enl. mitt omdöme origtig. I andra länder har Staten kommit
emellan med understöd åt dessa inrättningar och funnit alt det
varit välsignelsebringande och äfven besparande för Staten i det hela.
På grund af dessa skäl anhåller jag om ålerremiss af denna punkt.
Hr von Troil: Enl. hvad Ståndets fleste eller åtminstone
många af dess ledamöter utan tvifvel hafva sig bekant, är Råby
räddnings-institul grundlagt af en bland vårt lands ädlaste män, Frih.
Gyllenkrook, som på denna inrättning offrat icke allenast betydliga
penningesnmmor ulan äfven jord. Della institut mottager barn
från Malmöhus och Christianstads län samt någon gång äfven från
Hallands län. Att institutet uppfyllt det dermed afsedda vackra ändamål,
kan hvar och en från denna ort vitsorda. Vid förra Riksdagen
väcktes fråga om anslag till denna inrättning för utvidgande
af dess verksamhet, men afslogs af R. Sl. Fråga härom har vid
denna Riksdag ånyo blifvit väckt. Stalslltsk:s ulgifts-afdelning, som
först behandlade frågan, tillstyrkte eli anslag för en gång af 3000
R:dr, men då hon förekom inom Ulsk., förkastades förslaget med en
ganska obetydlig majoritet, hvarföre jag ansåg mig böra emot beslutet
reservera mig. Jag understöddes inom Ulsk. af många ledamöter
inom såväl Preste- sora Bonde-Sl:n och anhåller således om
ålerremiss å ifrågavar:de punkt, och det skulle vara mig serdeles
glädjande, om R. o. Ad. funne denna vackra inrättning och de upoffringar,
som blifvit af enskildt man gjorde, förtjena så mycket afseende,
att den af mig nu begärda ålerremiss bevilias. Lika med
Utsk. tror jag det icke vara lämpligt, att Råby institut undfår årligt
underhåll af Staten, emedan dylika inrättningar böra vara kommunala,
och ett årligt statsbidrag skulle göra del nödvändigt, att underställa
räkenskapen Statsrevisorernes granskning. Enl. min åsigt
vore det en vacker och välförtjent upmuntran af R. Sl. för den
ädle stiftaren, om, geuom anvisande för en gång af en så obetydlig
summa som den af utgiflsafdelningen föreslagne eller 3000 R:dr, R.
St. erkänna vigten och nyttan af detta institut och försätta stiftaren
i tillfälle alt utvidga inrättningen. Att den kommer fortfarande alt
bestå utan denna summa^ derom är jag fullt öfvertygad, men det
skulle glädja mig och, jag är derom förvissad, mera än summans
obetydliga belopp glädja äfven den ädle stiftaren, att R. St:s erkän
-
u
Den 1 Juli.
ilande af lians förtjenster oni della inslilut ådagalägges genom statsanslag.
Jag har Ivekat all upträda med begäran om återremiss lill
följd af mina s. k. Skånska sympalhier, men då en ledamot redan
yl träl sig i denna rigtning och liondeSl. jemväl ålerremillerat frågan,
kan jag ieke annat än anhålla, all Sländet fallar enahanda beslut.
Frih. Cederström; Frih. Klinkowströms framställning berör
en af de mest vigliga och ,mest omtvistade frågor i socialt och slatsekonomiskt
afseende. Del är nemi. fråga om välgörenhetsinrättningar
böra af Stalén underhållas eller öfverlennes ål den enskilda
omtanken. K. Sl. hafva omfattat den sednare äsigten. Till stöd
för den molsalla har Frih. Klinkowström anfört, att den innebär
ett sätt att undvika andra afgifter såsom till fattigvård ra. m. Det
må vara; men Staten invecklar sig efter min tanke lätteligen antingen
i allt för stora utgifter, eller ock råkar den i inconseqvenser,
om den beviljar för sådant ändamål större eller mindre anslagssummor,
ly är banan en gäng beträdd, är jag säker, all anslagen
icke blifva ringa för underhållet af de barn, hvilkas vanart säges
hota samhället, under det atl Staten icke liar råd all understödja
alla välartade, nödslälda barn. I allmänhet har man trott sig finna,
alt der Staten tager hand om sådane inrättningar som den ifrågavar:de,
förkolnar det enskilda intresset; den af kristlig menniskokärlek
påkallade omsorgen om dessa förvillade tror sig kunna träda
tillbaka, i förlitande pä Statens åtgärder. Den af mig uttalade och
af Utsk. omfattade åsigt har Hr von Troil jemväl försvarat, men
han, sora sett saken från en annan synpunkt, har trott, att man,
genom beviljande af anslag för en gång, icke behöfde anse sig hafva
belrädt den bana, hvarå stundade fortsatta och slutligen alltför betungande
utgifter; utan endast hafva visat sin aktning för grundläggaren
af Råby räddningsinstitut. Då nu denne man, såsom kändt
är, innehar en större förmögenhet, föreställer jag mig, att ett statsanslag
af 3000 R:dr för honom betyder mindre, än ett aktniugsfulll
erkännande af hans förtjenster. Delta erkännande har, enl. mitt omdöme,
svårligen kunnat åstadkommas i grannare uttryck, än Utsk:s Utlåt,
innehåller. Man har äfven åberopat föregide StatsUtskis yttrande om det
hedrande föredöme, som blifvit lemnadt genom inrättande och underhållet
af detta institut. Stiftaren har sjelf ju icke heller begärt något
anslag. Del synes således, att samma åsigter nu i dag böra
såsom vid sista Riksdagen göra sig gällande, nemi. alt ett af R. St.
för ändamålet beviljadt anslag torde genom de kontroller och bestämmelser,
som vid anslagets beviljande ovilkorligen måste fästas,
tilläfventyrs kunna emot stiftarens afsigt och önskan föranleda dertill,
att inrättningen förlorade sin egenskap af enskild stiftelse. För
närvartde administreras den efter stiftarens egen åsigt och vilja,
men det låter länka sig, såsom Utsk. anmärkt, att de möjligen behöflige
konirollerne icke öfverensstämma med hans åsigt. Vöre det
då välbetänkt, alt genom beviljande af ett utaf honom aldrig begärdt
anslag tillskansa sig någon dispositionsmyndighet och makt öfver
hans räddningsinstitut? Jag anhåller alltså om bifall till Betänk,
och hoppas dermed icke hafva inledt någon i den förvillelsen, att
Den 1 Juli,
15
jag skulle misskänna värdet af de vackra och menniskoälskande bemödanden,
som af den ene eller andre i ålskillige delar af riket
göras för ad till dygd och sedlighet återföra vanvårdade och vanlottade
harn.
Hr Bildt: Om det vore fråga om att gifva bevis på tacksamhet
mot grundläggaren af Råby räddningsinstitut, skulle jag varit
den förste, som yrkat återremiss af denna punkt. Jag tror likväl,
att här icke är fråga derom, och att delta aktningsbevis blifvit af
Utsk. föreslaget R. St. i förevartde Utlåt., då Ulsk. erkänt den ovanliga
menniskoälskande verksamhet, Frih. Gyllenkrook utvecklat. Frågan
är här endast, huruvida man bör lemna understöd till sådane
af den enskilda välgörenheten framkallade stiftelser eller icke. Jag
tror all denna fråga får icke behandlas ensidigt. Vid föreg:de
Riksdagar har den jemväl varit före och icke blifvit annorlunda behandlad.
I sammanhang med 1846 års författning, ang:de försvarslöse
och lill allmänt arbete hemfallne personer, anbefallde K. M.
Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i Riket att inkomma
med förslag öfver sättet att genom förbättrade upfostringsanstalter
rädda unga personer, hvilka eljest skulle förfalla i laster. 1 anledn.
af denna befallning infordrade Fångvårds-Styrelsen från vederbör:de
K:s Befh:de uplysningar, huru ändamålet inom de olika länen lämpligen
skulle kunna vinnas. Af dessa Utlåtm inhemtades, att sådana
anstalter af ifrågavar:de beskaffenhet redan fnnnos inom Malmöhus,
Götheborgs och Bohus, Nyköpings samt Upsala län, hvilka anstalter
dock inom de 3 sistnämnde länen ansågos behöfva utvidgas, och
skulle inom Malmöhus län 2:ne ytterligare förbältringsanstaller, den
ena å landsbygden för manspersoner och den andra i stad för qvinnor,
erfordras. K:s Befh:de i Linköpings, Stora Kopparbergs och
Westerbottens län förordade enahanda anstalters bildande inom
dessa län. Af K:s Befh:de i Wester-Norrlands län föreslogs, att i
länets släder mätte inrättas ett eller två arbetshus, der personer
med elaka böjelser och vanarter kunde intagas för att förbättras,
inom Hallands, Kalmar och Gefleborgs län ansågos dylika anstalter
då icke hehöflige. Inom Kronobergs, Skaraborgs, Elfsborgs, Örebro
och Wermelands län funnos redan föreningar bildade i och för
förbättrande af vanvårdade barn genom deras inackorderande hos
välkända fosterföräldrar, men för dessa föreningars af behofvet påkallade
verksamhet erfordrades bidrag af allmänna medel. K:s
Befh:de inom de öfrige länen ansågo jemväl dylikt utackorderande
af vanvårdade barn såsom lämpligaste sättet för deras förbättring,
och hemställde derföre om icke statsanslag borde beviljas. Fångvårdsstyrelsen
afgaf härefter underd. utlåt., deri Styrelsen uttalade
den åsigt, alt ett dylikt utackorderande af vanvårdade barn skulle
inom de orter, der barnens antal sådant medgaf, bäst befordra ändamålet
med minsta kostnad, och att statsbidrag borde under behörig
kontroll lemnäs de föreningar, som inom orterne voro bildade
i detta hänseende.
I anledn. häraf förklarade K. M. i Nådigt Bref till Fångvårdsstyrelsen
den 4 Dec. 1850: ”att då jemlikt författningarna ang:de
16
Den 1 Juli.
folkundervisningen och falligvården de serskilda församlingarne eller
fattigvärds-samhällena hade sig ålagdt, atl för dera tillhörande yngre
personer, hvilkas föräldrar eller målsmän saknade förmåga alt bekosta
deras undervisning och upfostran, icke allenast derom föranstalta
ulan äfven bestrida härmed förenade kostnader, samt delta
åliggande i afseende å barn, som icke tillhörde visst fattigvårdssamhälle,
skulle fullgöras af det, inom hvilket de vistades emot det
atl utgifterne derför blefvo af Kronan ersatte; då anförtroendet åt
enskilda af sådana barns vård och upfostran, med afseende å flere
välgrundade skäl, vore att föredraga framför barnens sammanförande
uti större, under Statens tillsyn och förvaltning ställda, gemensamma
upfostringsanslalter; då inrättandet af dylika anstalter
skulle för statsverket komma att medföra högst betydliga och på
förhand knappt beräkneliga kostnader; samt då i allt fall betänkligt
vore, att på Staten öfverflytta skyldigheter och utgifter, som de serskilda
kommunerna rätteligen tillkomrao; så, och ehuru K. M. med
nådigt välbehag ansåge de omsorger och åtgärder, som pä åtskillige
orter blifvit egnade åt och vidtagne för upnåendet af det afsedda
ändamålet med yngre vanvårdade personers förflyttning från den
ort, der de erhållit den felaktiga rigtningen i sin upfostran, fann K.
M. likväl icke skäl att bifalla hvarken framställningarne om dylika
inrättningars anläggande för Statens räkning eller Fångvårds-Styrelsens
hemställan i fråga om serskilda bidrag till de för sådant ändamål
i orterne utgående kostnader.” Hvad K. M. sålunda anfört,
godkände R. St. vid sista Riksdagen. Det är således, om icke lag,
åtminstone ett beslut, af Konung och Ständer enhälligt fattadt, ty
StatsUtsk:s Utlåt, bifölls af alla Stånden; men såsom slutsats af detta
Utlåt, förklarade R. St. äfven, att något serskildt anslag till Råby
institut icke borde gifvas derföre, att i samma ögonblick man
lemnade det statsanslag, förlorade det egenskapen af enskild välgörenhetsinrättning
och föll under den kategori af räddningsinstitut
för vanvårdade barn, som K. M. ansett icke lämplig. Då nu sedan
den liden nya grundsatser i fråga om sådana anstalters inrättande
hvarken blifvit förebragte eller af slatsmakterne gillade, föreställer
jag mig, att R. o. Ad., på sätt vid sista Riksdagen beslöts,
nu icke skall bevilja dylikt anslag för detta räddningsinstitut, då
följden blir naturligtvis den, att för andra sådane räddningsinstitut
anslag begäras. På grund af alla dessa skäl anhåller jag om bifall
lill ifrågavar:de Utlåt.
Hr Montgommery, Rob. Nils Germ.: Egentligen före
kommen
af de 2:ne föreg:de talarue inskränker jag mig alt instämma
i deras yttranden och anhåller om bifall till Retänk. Om man
granskar detta Betänk., skall man finna, att Utsk. haft skäl till sitt
beslut. För min del skulle jag anse det föga lämpligt, att R. St.
bevilja anslag till en enskild persons stiftelse, utan alt han sådant
begärt, så mycket mindre sora af den väckta motionen man icke
har något skäl förmoda, att den ifrågavar:de personen önskar ett
dylikt understöd. Det är enl. min åsigt föga grannlaga att på detta
sätt
Den I Juli.
säll inblanda sig i andras angelägenheter. Åtminstone borde man
hafva mera skäl dertill än sorn nu förefinnes, helst då man vill gå
ett steg längre och säga, att della anslag skall beviljas emot det,
ali statens revisorer skola granska stiftelsens räkenskaper. Under
sådana vilkor föreställer jag mig, att en stiftare af dessa välgörenhetsinrättningar
skall med nöje afstå från ett sådant anslag. Jag
förnyar min anhållan om bifall lill Ulsk:s Betänk.
Frih. Klinkowström: Med afseende å hvad Hr Bildt yttrat,
rörande K. M. och R. St. föreg:de beslut i detta ämne, lår jag fästa
npmärksamheten derpå, alt här icke är fråga om anläggande af en
ny räddningsanstalt för vanvårdade barn. Det anslag motionären
begärt afser endast understöd åt ett, sedan längre tid tillbaka, på ett
välgörande sått verkande räddningsinstitut, nemi. del vid Råby.
Hvad angar kontrollerna öfver anslagets användande och revisionen
af räkenskaperne, så tror jag, att allt detta lätteligen kan undvikas
derigenom, att Staten bestämmer, att ett visst antal hain skola vid
institutet ständigt underhållas. Då synes mig kontrollerna blifva
ganska lätta. Beträffande äler den här yttrade åsigten, alt Staten
skulle beträda en ny bana genom beviljande af delta anslag, synes
mig talaren häruti icke hafva rätt. Slaten har redan beträflt denna
bana. Den utdelar ganska betydliga pensioner, icke blott till enkor
och barn, utan äfven lill andra personer. Således tror jag den saken
äfven i detta fall låter försvara sig. Jag anhåller om återrerniss.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag vill icke be
strida,
ulan tvertom gerna medgifva att stiftaren haft ädla afsigter
med ifrågavande institut, äfvensom att han må derföre vara förtjent
af stor utmärkelse; men jag tror äfven, att regeringen eger medel
att kunna tilldela stiftaren en sådan utmärkelse, derest han icke
redan deraf kommit i åtnjutande. Beträder man emellertid den
banan att bevilja understöd åt sådana stiftelser, så kan man, enl.
mill omdöme, icke beräkna, hvartill sådant i framtiden kan leda,
ty, långt ifrån alt förekomma brott och minska utgifterne för fängvården,
kan det möjligen verka till motsatsen. Som ledamot i
Fångvårdsstyrelsen har jag uttalat den åsigt, som jag ännu vid
håller,
nemi. att det icke är principenligt, utan motsatsen, ali Staten
upmuntrar oell underhåller institut för vanvårdade barn. Sjelfva
benämningen, alt dessa institut äro för vanvårdade barn, lillkännagifver,
att det är vådligt att komma in på denna bana, ty det fordras,
alt barnen skola vara vanvårdade, för alt kunna intagas i
dessa inrättningar, och detta, kan ju blifva en upmuntran för föräldrar,
som vilja befrias från omsorgen om barnens underhåll, att
låta dem beträda brottets väg. Exempel saknas också icke, att bär
i luifvudstaden, hvarest en sådan anstalt finnes, mödrar förevisat
intyg om behof af understöd för sina barn och begärt alt de å inrättningen
mätte intagas, men då barnen icke stulit eller visat annan
vanart, hafva de icke kunnat der vinna inträde. Många dagar
hafva dock icke lilländagått, förr än barnen vanligen fullgjort villi
H. 2
18
Den 1 Juli.
koret för deras intagande å räddoingsanstalten. Jag hemställer derföre
till en hvar, om det kan vara skäl, alt inrätta sådana anstalter.
Det må vara ursäktligt för den enskilde, som af menniskokärlek
drifves dertill, utan alt närmare hafva begrundat ämnets rätta betydelse,
men Staten beträder en ganska vådlig bana, om den för
sådant ändamål lemnar anslag.
Frih. Cederström: Instämmande i den siste talarens åsigter,
önskar jag blott att med några ord få bemöta Frih. Klinkowströms
anförande.
Frih:n har till stöd för sin mening åberopat den, efter bans
tanke, liknande välgörenhet, Staten visar genom tilldelande af pensioner
ål åldrige embetsman och någon gång åt enkor och barn.
Delta exempel synes mig icke vara fullt tillämpligt. Jag åtminstone
har mig icke bekant, ali någon dålig embetsman eller mindre god
medborgare blifvit, på grund af denna felaktighet, hugnad med
pension af Staten. Del måste tvertom alltid åberopas någon förtjenst
hos embetsmannen eller medborgaren, för att, med hopp om
framgång, förslag om pensioner ål dem eller deras enkor och barn
skall kunna framställas. Hvad sjelfva den grundvigtiga principen
angår, har Frill. Klinkowström åberopat andra länders exempel,
såsom för oss serdeles upmnntrande att efterfölja. I Frankrike har
l. ex. så skett, men jag ber att för eder mine Hrr få nämna, att
då den erfarne Statsmannen Thiers behandlade detta ämne inom
Fransyska rådplägande församlingen, framhöll raan just det vådliga
i den förvillande rigtning, Statens inblandning i dylika frågor måste
medföra. Denna förvillande rigtning vitsordades till yttermera visso
genom de förändrade benämningar, understöden hade fått. De kallades
förut ”Charité Chrélienne”. Det var den kristliga kärlekens
understöd. Derefter gjorde sig gällande den allmänna hnmaniletskänslan,
som erfor ett nöje, blandadt med sjelfbehag, vid alt, medelst
gåfvor af sitt öfverflöd, ädelmodigt kunna afhjelpa nöd och
elände. Benämningen förändrades då till ”Bienfaisance pnblique.”
Sedermera, när Slaten beviljade ytterligare anslag, kallades sådana
helt torrt och öfverlägsel ”Assistance pnblique.” Småningom försvagades
bandet af välvilja å gifvarnes, tacksamhet ä emottagarnes
sida. Det är numera endast ett yttre tvångsband, som förenar dem.
Den statsman, jag åberopat, varnade sålunda emot fortskridande på
denna bana: och man bade troligen gerna velat, om del varit görligt,
vända om till sannare och lyckligare förhållanden.
Hvad jag här ofvan yttrat om fattig- och försörjningsväsendet
i allmänhet, synes mig ega en desto starkare tillämplighet på sådane
fattige, vare sig barn eller fullvuxne, som genom vanartadt
upförande gjort sig mindre förtjente af serskild omvårdnad och välvilja.
I annat fall kommer man att åberopa, såsom ett anspråk på
försörjning vid något räddningsinstitut, hvarje vanart sorn kan företes;
det blir ett slags premium, stifladt för lasten och okynnet, till förfång
för redlighet och idoghet; ty hvem får betala omkoslnaderne,
om ej samhällets arbetsamme och närande medlemmar? — Således
hoppas jag ali Frih. Klinkowströms visserligen till sin mening gan
-
Den 1 Juli.
19
ska menniskoälskande och välvilliga förord icke matie föranleda R.
o. Ad. att ingå på en i andra länder vådlig befunnen bana.
Ett misstag har Frih:n dessutom låtit komma sig (ill last, då
han förmenat, att här icke behöfde ifrågasättas att understödja nya
anläggningar af räddningsinstitut, utan, som orden föllo, endast
delta enda, söm länge varit i verksamhet. Flere sådana finnas likväl
redan, hvilket kan inhämtas af StatsUtsk:s Uti. N:o 188, vid
sista Riksdagen, nemi. inom Götheborgs och Bohus, Nyköpings,
Upsala, Kronobergs, Skaraborgs, Elfsborgs, Örebro och Wermlands
Län. Hvad hindrar väl, att för dessa inrättningar anslag begäras,
derest sådant blifver lemnadt Råby institut? Jag erkänner mig
hafva redan vid 1844 års Riksdag på detta rum, i ett af de .5
eller 6 anföranden, hvarmed jag under hela den Riksdagen belastade
R. o. Ad:s Prot., af vänskap till min hembygd förordat ett
dylikt anslag å 1200 R:dr för ett räddningsinstitut i Carlstad; hvilket
emedlertid icke vann R. St:s bifall. Ehuru jag visserligen med
nöje tillerkänner berörde institut förljensten af att i sitt slas hafva
verkat så mycket godt det kunnat, har jag kommit till den insigt,
att alla sådane institut äro behäftade med en på del hela skadlig
egenskap, derutinnan, att man gör mera för de laslbare, än man
vill göra för de redlige; sådant är ej upmuntrande för desse sistnämnde.
Under de 10 år, som sedan 1844 förflutit, har detta
ämnes in- och utrikes ernådda utveckling grundlagt säkrare omdömen,
än från början kunde ägas; och jag hoppas, att den erfarenhet,
sora derunder vunnits, icke må hafva gått förlorad mera för någon
annan, än för mig. Om således denna allmänna erfarenhet nu
föranleder mig till ett motsatt förfarande mot det å min sida för
10 år sedan iakttagne, hoppas jag, att detta icke allt för mycket
skall, såsom en inconseqvens, blifva mig till last fördt. De välvilliga
bemödanden och enskilda upoffringar, stiftaren af Råby institut ådagalagt,
hafva af SlatsUlsk. uttryckligen blifvit erkände. Såsom medborgerlig
aktningsbetygelse måtte det för denne stiftare vara af lika
mycket värde, som någon summa penningar, hvilken för en så förmögen
man ej lärer kunna vara af nöden att erhålla till understöd
för hans älsklingsanstalt. Jag anhåller för min del om bifall å
detta betänkande.
Propos. till bifall i förevande punkt blef nu framståld och besvarad
med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade del han funnit Ja öfvervägande.
22:dra punkten.
Bifölls.
23:drc punkten.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Då Ståndet åter
remitterat
den 30 punkten i StatsUtsk:s Betänk. N:o 158 och den
20 punkten i det nu föredragna, hvilka slå i oskiljaktigt sammanhang
med den nu under öfverläggning varande punkten, anhåller
jag om återremiss äfven af denne sistnämnde.
JO
Den 1 Juli.
Frih. Cederström: Lika med den siste Talaren anser jag
conseqvensen fordra, alt R. o. Ad. återremitterar ifrågavar:de punkt.
StatsUlsk. har för sitt afstyrkande åberopat såsom skäl sitt i en
föreg:de punkt afgifna, af R. o. Ad. återremitterade utlåtande; och
jag föreställer mig, att R. o. Ad. icke vill vara mindre conseqvent
än” SlalslJtsk. varit; hvarföre jag tillstyrker ålerremiss af den nu,
föredragne punkten.
Propos. till bifall i föreg:de punkt blef först barnstöld och besvarad
med starka Nej, jemte ett eller annat Ja, hvarefter Hr Gr.
o. Landm. hemstälde om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärkmne
föranleda lill ålerremiss, samt, efter denna Propos:ns besvarande
med Ja jemte några Nej, förklarade, del lian härvid funnit Ja öfvervägande.
Förediogs ånyo och bifölls SlalsUtsk:s d. 21 och 28 sisll. Juni
på bordel lagda Utlatrde N:o 163 ang:deolåns beviljande för sänkningen
af och en båtled mellan sjftarne Asunden, Jernlunden samt
Stora och Lilla Rengen i Östergöthland.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 21 och 28 sisth Juni på bordet
lagda Utlåhde N:o 164, ang:de hegardt och af K. M. i Nåder
förordadt, ytterligare anstånd med inbelalningarne å de Staden Cimbritshamn
beviljade hamnbyggnadslån.
Gr. Posse, Knul Axel: SlatsUtsk. har visserligen anfört
skäl, som kunna anses såsom grund för dess afstyrkande, men jag
hade önskat, alt Utsk. fästat afseende på de talande skäl, som Stadens
äldste anfört, och hvarpå K. M:ts Propos:u i ämnet blifvit grundad.
Jag kan svårligen vederlägga Utsk:s skäl, men jag tror. att
de af stadens äldste anförde icke heller böra förbises, och då Utsk.
blott på enskild motionärs framställning tillstyrkt, samt R. St. beviljat
Sölfvilsborgs stad prolongation, hade jag förmodat, att en sådan
förmån jemväl skulle beviljas staden Cimbritshamn.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då den siste Talaren erkänt,
att SlatsUtsk. haft välgrundade skäl för afstyrkande af R. St:s bifall
till den gjorda framställningen, kan jag vara ganska kort. Det
enda skäl, den värde talaren anfört för bifall till det ifråga v. anståndet,
är, att då R. St. på grund af enskild motionärs yrkande
beviljat staden Sölfvesborg prolongation i betalningstiden, hade
Utsk. nu så mycket heldre bort tillstyrka en sådan förmån för staden
Cimbritshamn, som den af K. M. blifvit föreslagen. R. o. Ad.
har likväl vid flera tillfällen uttalat den åsigt, ali något) förändring
i de af R. St. faststälde vilkor för återbetalning af de kommuner
beviljade lån icke, böra äga rora med mindre, än alt serdeles vigtiga
omständigheter sig förete, och R. o. Ad. afslog derföre vid
denna riksdag frågan om en dylik förmån för staden Sölfvesborg,
hvarföre jag äfven hoppas, att R. o. Ad. förfar pä samma sått i
fråga om prolongation för staden Cimbritshamn. De anförde skålen
Den 1 Juli.
21
för bifall lill del af StalsUtsk. förordade afslaget har Gr. Posse erkänt
och jag anhåller alt vidare få utveckla deni.
Staden Cimbritsham har varit serdeles väl omhuldad af R. St.
Vid 1841 Ars riksdag fick denne stad till hamnbyggnad 15,000
R:dr såsom statsanslag och 25,000 R:dr såsom lån. Vid riksdagen
år 1844 fick staden ytterligare 5,000 R:dr såsom statsanslag och
10,000 R:dr såsom lån. Sedan öfvergick visserligen staden en
olycka i så målto, som den inom några dagar nära fullbordade
hamnen förstördes af en orkanlik storm, d. v. s. hela förbyggnaden
bortfördes af stormen. Denna förlust upskattades till 26,606 R:dr
32 sk. b:ko, men ersattes af statsverket sålunda, att K. M. lernnade
staden 11,666 R:dr 32 sk. af det anslag R. St. anvisat till
slrömreusningar m. m.,' och att återstoden eller 14,930 R:dr leronades
af R. St. vid 1851 års riksdag. Sedermera har staden vid
2:oe serskilda riksdagar fått 3:åriga upskof på ränte- och kapilalafbelalningarne
å de beviljade lånen. Sammanräknar man nu de
anslag staden i och för hamnbyggnaden åtnjutit, så utgöra de 46,596
R:dr 32 sk. och lånen 35,000 R:dr, eller tillsammans nära 82,000
R:dr i statsunderstöd, ehuru kostnaden för hela hamnbyggnadsarbelel
icke upgått lill fullt 100,000 R:dr. Statens frikostighet root detta
samhälle har således varit riklig, och då nu dertill kommer, såsom
jag redan nämnt, att staden 2:ne gånger fått upskof med de årliga
ränte- och kapital-afbetalningarne, som likväl bordt verkställas redan
för 6 år sedan, tyckes mig det icke vara för tidigt, ali staden
börjar göra rätt för sig. Jag anhåller derföre på anförde skäl om
bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Cederström, Rud.: Afven jag anhåller om bifall lill
ifrågavande Retänk. Om, såsom nu blifvit ifrågasatt, R. St. skulle
gång efter annan bevilja staden Cimbritshamn anstånd med återbetalning
af de från staden undfångne lån, kunna denna stads in^
nevånare inledas i den föreställning, att aldrig behöfva återbetala
dessa lån, att detta beviljande af anstånd är seqvivalent med ett
slags förespeglande af framtida afskrifning. Då likväl R. St:s tålamod
tilläfventyrs en gång tröttnar, och staden ålägges att inbetala
lånen, finnas möjligen helt andra personer, på hvilka tyngden af
inbetalningen faller, än de som ursprungligen iklädt sig betalningsskyldigheten:
nemi. deras arfvingar. Jag anser således mycket rigtigt,
att det nu begärda anståndet icke beviljas. För den enskilde
hushållaren är intet vådligare, än alt upskjuta med betalningen af
de skulder, man sig iklädt, att upskjuta lill morgondagen hvad i
dag kan uträttas, och likaså förhåller det sig med kommunerne.
Ulan att för öfrigt misskänna det lofvärda nit, som upmanal Höfdingen
öfver Christianstads Län, att söka bereda fördelar åt en stad
inom hans Höfdingedöme, anhåller jag likväl att R. o. Ad. ville bifalla
detta StatsUtsk:s förslag.
Förevar:de Uti. blef uppå härefter framstäld Propos. af R. o.
Ad. bifallet.
Ren 1 Juli.
Föredrogs ånyo och lades lill handlingarne StatsUlskrs den 21
och 28 sisi 1. Juni på bordet lagda Ull. Nro 165, i ani. af K. Mrls
Nåd. remiss å Dess och Rikeis KammarColliii berättelse, angående
Kungsgårdars och öfriga Krono-lägenheters förvaltning ifrån den <
Nov. 1850 till den 20 Okt. 1853.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUlskrs den 21 och 28 sisi!.
Juni på bordel lagda Ullål. N:o 166, i ani. af K. Mrls Nåd. Remiss
å Kongl. KammarColhii berättelser, ang:de Sala Silfververk*
ränte-ersättningsfond för redogörelsetiden ifrån den 1 Nov. 1849
till samma dag 1852
Föredrogs ånyo och företogs punktvis lill afgörande BankoUlskrs
den 21 och 28 sistl. Juni -pä bordet lagda Utlåt. N:o 41, i fråga
om bestämmande af viss lid, dels för emottagande i Kronans upbörd
af R. Sirs Banks utelöpande sedlar å 16, 12 och 8 sk. brko
samt å 14 och 10 sk. kopparmynt, och dels för inlösen i Banken
af ej mindre nyssnämnde sedlar, än Bankens utelöpande transportsedlar
samt sedlar å 3 och 2 Rdrr på dubbla och enkla blad.
i:sla och 2:dra punkterne.
Bifållos.
3:dje punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då R. St., enl. grundlagen,
hafva rättighet ali utgifva sedlar, som för mynt i riket skola
gälla, anser jag det icke vara med samma rättighet förenl., att R.
St. utsätta den tid, inom hvilken de af dem utgifne mynt-representationer
skola uphöra att såsom mynt i riket gälla, kortare än den
allmänna lagen för praescription af fordringar i allmänhet bestämmer.
Oaktadt Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret flere gånger hos R. St.
väckt fråga om utsättande af praesciptions lid för några i RiksgäldsKontoret
innestäende, enskilde personer tillhörige, mindre fordringar,
samt förslagen härom blifvit af R. St. godkände, och framställning i
anledning deraf hos K. M. gjord, har likväl någon kungörelse i
ämnet ansetts icke kunna utfärdas, förrän R. St. vid sisla riksdagen
för dessa fordringars aflysande bestämt enahanda tid, som för praescription
i allmänhet är stadgad, oell jag befarar, att samma binder
kan komma all möta för antagande i förevarande fall af en sä kort
praescriptionstid, som den här ifrågaställa. Säkerligen finnas många,
hvilka hafva sådana sedlar, som de af Ulsk. omnämnde, och hvilka
genom den föreslagna korta praesciptionstiden kunde komma att tillskyndas
förluster, eller också skulle detsamma troligen inträffa som
med de för längesedan aflysle riksgälds-sedlarne, nemi. alt de, som
äga dem, vände sig lill enskilde motionärer, som vid liksdagarne
väcka fråga om sedlarnes inlösen af Riksgälds-Konlorel, utan hinder
deraf att praescriptionsliden förflutit, och alt dessa framställningar
af R. St. bifallas. Men för alt förekomma detta i nu förevarande
Den 1 Juli.
*3
fall, torde del vara nödigt att utsätta en tillräckligt läng prtescriplionslid.
Jag anhåller om återremiss på denne punkt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag befarar, alt Gr. Mörner
misstagit sig i fråga om den åsigt, BankoUlsk. bar framställt;
ty enl. min upfailning innehåller denne punkt intet annat än att
dessa skillingssedlar icke skola i upbörden emottagas längre än till
och med utgången af år 1859. Deremot skola de fortfarande af
Riksbanken inlösas. Endast för alt påskynda inlösningen, har man
velat fästa allmänhetens upmärksamhet derpå, ali vända sig till Riksbanken,
för erhållande af valuta. Sedlarne få vara utelöpande huru
länge som helst, utan att någon derpå förlorar det ringaste. Man
har af sedlarnes icke inlösen eller invexling ingen annan olägenhet,
än att de icke mottagas i upbörd, och då finner man snart nödvändigheten,
alt heldre få dem invexlade i riksbanken, än att behålla
dessa sedlar, hvilka troligen finnas till eli ganska ringa belopp
i allmänna rörelsen. Jag kan således icke finna alt ett bifall
till Utskis förslag på ringaste sätt förnärmar någons rätt att erhålla
valuta i R. St:s Bank.
Gr. Mörner: Om de omförmälda sedlarne fortfara all ega
egenskapen af mynt, sådant som grundlagen föreskrifver, kan jag
icke finna, att det skäligen hör eller kan förnekas någon, som presenterar
dem, ätt få dem i allmänna upbörden emottagne. Riksmynt
måste nemi. i upbörden emottagas. Aro de åter icke mynt,
behöfva de icke emottagas. Genom godkännande af Utsk:s förslag
skulle följaktligen stadgas, att under mellantiden eller ifrån den dag,
då sedlarne icke mottagas i upbörd, intill den, då de helt och hållet
aflysas, de skola i riket gå och gälla som mynt, fastän denna
deras egenskap redan i viss mån uphört. Jag anser delta icke rätt,
och med förändring af mitt förra yrkande anhåller jag helt enkelt
om afslag å denne punkt.
Gr. Gyldenstolpe: Om den satsen vore rigtig, alt dessa
sedlar alltid skola gälla som mynt, skulle ju bankens sedlar aldrig
kunna aflysas, ty skola de gälla i 10 år, skola de också kunna vara
gällande i 100 är eller i all evighet. Det är likväl en åsigt, sorn
icke lärer kunna godkännas. Då bankens äldre sedlar blifvit ur
rörelsen aflyste, har aldrig någon tvekan upstått derom, att ju icke
banken dertill baft fullkomligt laglig rättighet. Frågan är således
endast den, huruvida man har rätt, att på ett eller annat sätt tvinga
en person, att i stället för de sedlar han har, taga andra, som äro
lika goda, och då sådant tillfälle är en hvar beredt, nemi. att för
nu ifrågavar:de sedlar i riksbanken erhålla andra lika goda, kan
jag icke finna att någon förnärmas genom bestämmande af en sådan
prsescriplionstid. Gr:n ansåg den af Utsk. föreslagna praescriptionstiden
vara allt för kort, och ville hafva denjutstiäckt såsom för
fordringar i allmänhet, enskilde emellan. En sådan utsträckning
vill jag icke motsätta mig och siffran må således förändras från
1859 lill 1864, hvarigenom en tioårig prsescriptionstid upkommer,
men jag kan icke inse, ali det finnes någou grund derför, att man
24
Den 1 Juli.
skall fortfarande i everldliga lider hafva desse sedlar utelöpande.
På grund häraf anhåller jag om bifall lill punkten eller, om Gr:n
är dermed nöjd, ali i stället för år 185!) sälles 1864 års slut.
Då få sedlarne under 10 år fortfarande emoltagas eller inlösas i
banken.
Frih. Cederström, Rud.: För min del kan jag icke undgå
att finna det vara en förmån för allmänheten att få kännedom,
huru med ifrågavar:de sedlar för framtiden skall tillgå. 1 det af»
seendet synes mig Ulsk:s Utlåt, hafva en förtjenst; men, lika med
Gr. Gyldenstolpe, tror jag, att siflran 1864 är hällre än 1859.
Grin förklarade visserligen icke, att denna förändring af årtal borde
tillerkännas företräde framför Ulskis förslag, men Grin yttrade sig
medgifvande vilja derpå ingå. Sannt är det, att det icke är någon
vinst för det allmänna, att under en längre lid bortåt hafva eu
mängd olika sedelvalörer i omlopp; men å andra sidan bör roan
laga f betraktande allmänhetens fördel derutinnan, alt icke blifva
afskuren i anspråken pä, att dess större eller mindre penningesummor
mottagas i npbörden, åtminstone så lång tid enskildtas förbindelser
gälla; hvarför jag för min del anser billigt, att man inflickar
årtalet 1864 i stället för del i 3idje punkten sisla raden
förekommande 1859. Jag tror icke alt någon återremiss är behöflig
Den af mig förordade förändring kan lätt verkställas, och
i händelse R. o. Ad., såvida dess mening är med min i detta mål
öfverensstämmande, beslutar den, hindrar ju detta icke, alt en inbjudning
till MedSt. kan föranleda ett bos dem fattande likartadt
beslut, hvarigenom, som mig synes, en förmedlande och billig utväg
blifver i detta mål vidtagen.
Gr. Mörner: Jag afslår från mitt sista yrkande och förenar
mig med dem, som föreslagit, att årtalet 1859 måtte förändras
till 1864.
Hr von Hartmansdorff: För Banken är det likgiltigt, antingen
årtalet 1859 eller 1864 utsattes, ty meningen är icke alt
befria honom från ålerbetalningsskyldighel, utan endast, om jag så
må uttrycka mig, att befria rörelsen från de bankosedlar, som man
vill undanrödja, sedan roan fått silfver i stället för skillingssedlar.
Men jag kan icke inse, all tiden, inom hvilken sedlarne böra vara
af banken infriade, blir för kort, om den bestämmes lill år 1859,
emedan detta förekommer 10 år sednare ån 1849, då banken uphörde
alt utgifva ifrågavaride sedlar. Skola dessa anses såsom skuldförbindelser,
så hafva följaktligen 10 år förflutit, sedan deras utgifning
uphörde. När grundlagen stadgar att bankens sedlar skola
mottagas såsom mynt, kan deras indragning icke lämpligen verkställas
annorlunda, än att man, då de till format eller ordalydelse
skola ändras, utsätter en viss tid, efter hvilken de ej vidare mottagas
i Kronans upbörd, och en annan, efter hvars förlopp de icke
inlösas i banken. Om del sednare är hår icke fråga. Den lid,
som är föreslagen för deras uphöraode ali i upbörden mottagas, år
endast en anmaning till allmänheten, att påskynda de utelöpande
Den 1 Juli.
25
sedlarnes invexling och kan således icke vara skadlig. Jag lillslyrker
alltså bifall å Betänk.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm., all, sedan Gr. Mörner afstått från sitt yrkande och instämt
i Gr. Gyldenslolpes förslag alt Utsk:s förslag måtte bifallas
med den förändring, att årtalet 1859 utbytes mot 1864, fråga endast
vore om bifall lill Ulsk:s förslag, utan eller med nämnde förändring;
hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, först hemslälde, om R. o.
Ad. behagade utan förändring bifalla Utsk:s förevartde förslag.
Denna Propos. besvarades med blandade Ja och Nej; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s förslag
med den af Gr. Gyldenstolpe föreslagna förändring, samt, sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
del han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
4: de punkten.
Frih. Cederström; Artalen 1858 och 1859 åro naturligtvis
af Ulsk. derföre valde, all de äro de 2:ne sisla åren före förändringens
inträffande. I öfverensstämmelse härmed torde i stället för
dessa båda årtal insättas 1863 och 1864. Anhållande jag vördsamt
om denna förändring i 4:de punkten, och alt den med denna
rättelse måtte af R. o. Ad. bifallas.
Hr von Hartmansdorff: Den förändring Frih. Cederström
föreslagit bör naturligtvis följa af det beslut R. St. nyss fallat, såvida
nemi. R. o. Ad. anser almanachorna böra innehålla allmänna
kungörelser. Jag tror detta dock vara mindre lämpligt. Är kungörelsen
kort, så kan han, ulan svårighet, införas, men i annat
( fall kan det icke ske utan invändningar från dem, som för Vetenskaps-Akademiens
räkning trycka almanachorna. Skall det ske så,
måste del gå på bekostnad af det stycke, som för nätvaride kallas
prognosticon.
Gr. Gyldenstolpe: Jag vill icke bestrida förändringen af
dessa siffror, men icke kan jag inse någon fara deraf, alt man åren
1858 och 1859 får veta, hvad som skall ske år 1864, och alt
man således derföre nödvändigt behöfver upskjula underrättelsen
derom just till de 2 sista åren. Hvad beträffar förändringen i almanachorna,
så är det precist samma åtgärd, som företogs med riksgäldssedlarne.
Hr von Hartmansdorff: Om almanachorna böra förutsäga
vissa bankosedlars förestående förmörkelse, så skulle jag tro, att det
bör ske icke långt före dennas inträffande, emedan allmänheten i
annat fall lätteligen torde glömma bort alltsammans.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han icke räll fattat,
huruvida Hr von Hartmansdorff i sitt sista anförande yrkat afslag å
den del af ifrågavande punkt, som angår kungörelsens införande i
nlmanachorne, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndet vill att ändringen
26
Den i Juli.
skall införas i alnianaciiorna, har jag icke något deremot. Men då
önskar jag likväl, ali det ntålte ske så sent som Frih. Cederström
föreslagit, på det alt saken icke måtte vid verkställigheten vara
förgälen.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framslälde att Gr. Gyldenstolpe yrkat bifall i förevar:de
punkt, men deremot Frih. Cederström föreslagit den förändring
deri, alt, i st. f. årtalen 1858 och 1859, måtte införas
1863 och 1864, samt derjemte hemslälde, om R. o. Ad. ulan förändring
bifölle denna punkt.
Denna Propos. besvarades med Nej, hvarefter R. o. Ad. biföll
ifrågavande punkt med den af Frih. Cederström föreslagna
förändring.
Föredrogs ånyo och bifölls Banko-Ulsk:s den 21 och 28 sisth
Juni på bordet lagda Utlåt. N:o 42, i ani. af väckt fråga om anskaffande
af en ny ändamålsenlig byggnad för R. Sl:rs Bank.
Ånyo föredrogs BankoUtskis den 21 och 28 sisth Juni på
bordet lagda Utlät. N:o 43, i ani. af väckte förslag örn ändringar
och tillägg i föreskrifterne, ang:de Bankens metalliska kassa.
Delta Utlåt, företogs punktvis lill afgörande.
lista punkten, ang:de ett inom Utsk. vackt förslag, alt
sedan metalliska kassan hunnit någon viss höjd, banken
skulle för derutöfver å utrikes ort egande behållning upköpa
Svenska Hypolheks-föreningars i utländskt mynt slälda obligationer.
Frih. Palmstjerna: Jag ser, af hvad Utsk. här meddelat
oss, alt denna fråga blifvit inom Utsk. väckt och af Utskis pluralitet
afslagen. Utsk. har i dessa frågor motionsrätt och den räcker
till Riksdagens .slut. R. o. Ad. har äfven motionsrätt, men den
slutas en månad efter Riksdagens öpnande. Således, då denna fråga
fallil inora Utsk., kan den icke inom RiksStånden åter uptagas af
någon ledamot, såvida icke någon serskild händelse .föranleder hennes
uptagande. Vore det öfverensstämmande med grundlagen, skulle
jag utbedja mig några ögonblicks upmärksamhet, för att vederlägga
de åsigter, hvarifrån Utsk. utgått; men då sådant endast vore att
uptaga liden, utan att något resultat deraf följer, så afslår jag derifrån.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad., med afseende på
Utskis behandling af denna fråga, torde finna förevaride punkt icke
erfordra annan åtgärd, än alt läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
2:dra punkten, ang:de Bankoreglementels 413 §.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.i Då BankoUtsk., på sätt
längre fram i Betänk, omförmäles, föreslagit R. St., alf Bankofull
-
>
Den 1 Juli.
27
mäktige skulle få äga stående i Hamburg under sommaren dubbelt
mot hvad nu är tillåtet, och under vintren likaledes dubbelt mot
hvad nu är tillätet, torde det vara angeläget; att Bankofullmäklige
erhålla rättighet att tillse, att icke så mycket valutor qvarstå hos 1
eller 2 handelshus, som, i händelse af fördelaktig handelskonjunctuf,
skola blifva stående i Hamburg. I anleda, häraf lager jag mig friheten
föreslå, all Bankofullmäklige måtte berättigas att söka öpna
dylik deposilionsräkning med säkra och pålitliga handelshus i Altona,
så alt efter ordet Hamburg i mom. Litt. G. inflickas ofdeu
'''eller Altona." Likaledes i mom. Litt. H, som hänvisar lill det
föregtde morn., bör ordet Hamburg uteslutas och i stället införas
orden ”omförmälde handelshus."
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att Gr. Gyldenstolpe i afseende
på förevar:de punkt yrkat den förändring uti Utsk:s förslag, att i
mom. lill. g, efter orden ”säkra handelshus i Hamburg” tillädes
”eller Altona" och i morn. litt. h, orden ”i Hamburg” uteslötos,
samt hemställde först, om R. o. Ad. bi föl le de utan anmärkn. lemnade
momme litt. a, b, c, d, e och f.
Ropades Ja.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad.
behagade utan förändring bifalla momme litt. g. och h., ropades
Nej; hvarefter dessa mom:r biföllos med de af Gr. Gyldenstolpe föreslagne
förändringar.
3:dje punkten, ang:de Banko-Reglementets HA §.
Bifölls.
4:de punkten, ang:de Banko-Reglementets 1i3 ochH6 §§:r.
Gr. Gyldenstolpe: I följd af det beslut, R. o. Ad. fattat,
rör:de föregtde morn., anhåller jag, att Ulsk:s förslag i 115 §:n
mätte på följande sätt förändras, att i första mom. orden "t Hamburg
belalbare" uteslutas, emedan del är en oegenilighei, att
vexlar, som dragas på Altona, skola vara betalbare i Hamburg, och
del dessutom skulle hindra ingifvande! af sädane vexlar, om det föreskrifves,
att de nödvändigt skola vara betalbare i Hamburg: alt i
2:dra mom. efter ordet Hamburg tilläggas orden ”eller Allona
att i 3:dje morn., som omnämner, att fullmäktige skola vidtaga åtgärder,
för att penningar må vara att tillgå för de affärer, som bedrifvas
i Hamburg, måtte efter ordet Hamburg likaledes insättas orden
”eller Altona", och att i följd deraf orden ”berörde stad” förändras
till ”berörde städer " samt slutligen alt i den §, som skall
komma att ersätta den 116 och af Utsk. blifvit föreslagen å pag. 17
i Betänk., måtte efter orden bankens hus i Hamburg tilläggas orden
"eller Altona.” I öfrigt anhåller jag om bifall till Utsk:s Utlåt.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, framställ, hurusom Gr. Gyldenstolpe
föreslagit följande förändringar i Ulsk:s förslag, nemi. att uti §115,
dels i mora. 1 slutorden ”i Hamburg betalbara” uteslötos, dels i
mom. 2, efter orden ”Bankens hus i Hamburg,” tillädes ”eller Al
-
\
28
Den 1 Juli.
tona” oell dels i inom. 3, efter orden ”förbindelser i Hamburg”,
tillädes: ”eller Altona,” samt, i st. f. ordet ”siad,” infördes "städer;"
och uti §. 116, efter orden ”Bankens hus i Hamburg”, tillädes
”eller Allona,” blef propos. till bifall å förevaride punkt
utan förändring barnstöld, men besvarad med Nej; hvarefter denna
punkt bifölls med de af Gr. Gyldenstolpe föreslagna förändringar.
5:te punkten, ang:de Hr Petterssons förslag, i fråga om
deposilionsräkningars öpnande af It. St:s Bank med Bankerne
i Köpenhamn och Christiania m. rn.
Bifölls.
6:le punkten, ang:de t mom. af Banko-Reglementets -t20 §.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Uttrycket 3,000,000 R:dr
silfver finnes i nu gällande banko-reglemente. Men det synes vara
origtigt, ty 3,000,000 Rd:r silfver kunna vara 3,000,000 R:dr b:ko
eller 3,000,000 Ridr rgs, om dessa erläggas i silfverslantar. Det
borde väl heta 3,000,000 Specie-Ridr, hvarigenom bestämdt säges,
hvad man egentligen menar. Jag anhåller att denna rättelse
måtte ske.
Hr Gr. o. Landtm, framslälde, hurusom Hr von Hartmansdorff
föreslagit den förändring i Utskis förslag, att i st. f. slutorden ”Ridr
silfver” infördes: ”Specie-Ridr”, samt hemstålde derjemte, om R. o.
Ad. behagade utan förändring bifalla förevaride punkt, men denna
Propos. besvarades med starka Nej, jemte eli eller annat Ja; hvarefter
Utskis förslag bifölls med den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
förändring.
7:de punkten, ang:de Banko-Reglem:ts 121 §.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-, samt Allm. Besv. o. Ekon.-  Utskis d. 21 och 28 sistl. Juni på bordet lagda Betänk. JVs 5, i
ani. af väckte frågor om förändring eller förklaring af gällande stadganden,
angide skyldighet att bygga och underhålla prestgård, tingshus
och häradsfängelse.
Ånyo föredrogs Serskildta Utskis d. 22 och 28 sisth Juni på
bordel lagda Betänk. JU 10, i anledn. af väckt motion om inställande
af pressjäst-beredning i sammanhang med bränvinstillverkning,
under innevaride år.
Frih. Cederström, Rud.i Den varsamhet, Serskildta Utsk.
ådagalagt vid behandlingen af denna motion, förtjenar visserligen
mycken aktning så till vida, som Utskis betänksamhet grundar sig
på farhågan, dels att genom det vidsträcktare omfattande af motionen
träda formerne för nära, dels att icke med nog vördnad bemöta
högsta statsmaktens tillgörande i ämnet. Jag delar sådane åsigter,
som ledt Utsk., och anser angeläget, att, med ali sjelfständighet i
karakteren, visa den högsta myndigbeteu tillbörlig vördnad; mendet
Den 1 Juli.
29
förefaller mig, som hade Ulsk. i dessa bemödanden galt utom befogenhetens
gränsor. Hvad beträffar den formella svårigheten Utsk.
haft att öfvervinna, så ock då motionen väcktes inom PresteSt., lärer
nämnde Stånds talman icke hafva underlåtit, alt vägra remiss
pä en så beskaffad motion, derest den innefattat nånot mot den 90
§ Reg.F. stridande. Jag vill således trygga mig vid deD upfatlning,
som hos ett RiksSl. och dess talman gjort sig gällande. En reservant
inom Utsk., med hvilken en stor del af Utsk:s ledamöter instämt,
har äfven vidrört den frågan, alt man icke hör så ensidigt
tolka den 90 §, alt derigenom afskäres R. St. den i 89 § Reg.F. och
34 § Riksd.-Ordn. bevarade rättighet. Jag vill alltså nu ingå i sjelfva
frågan. Jag gör det visserligen med någon tacksamhet, icke blott
derföre att, på sätt jag nyss haft äran nämna, den af Utsk. ådagalagda
belänksamheten är så yllerst aktningsvärd, utan äfven derföre,
all jag måhända icke har lillräcklig kännedom i ämnet, men jag anser
det vara riksdagsmannens rält, all, der han icke af egen erfarenhet
äger erforderlig kännedom om förhällanderne, söka förskaffa
sig den af sakkunnige personer, hvilket jag äfven sökt göra.
Pä grund af en sådan, genom enskilda underrättelser för värfvad
kännedom, tror jag. att de nu pågående pressjäst-beredningarne
åstadkomma bränvin i sådan skala, att det rättvisligen väckt R. St.
upmärksamhet. Ulsk. har äfven så till vida hilrädt motionen, att
det föreslagit utfärdande af ett sådant tillägg i Kung. af den 1 dennes,
som bifogades det under sistl. år utfärdade bränvinsbränningsförbudet,
eller att den vid pressjäst bered ni ogen eljest tillåtna bränvinsbränningen
äfven under förbudet inbegripes. Således synes, att
Utsk. verkligen funnit formenlig! och riktigt, att omfatta motionen
så långt som den, efter lTlsk:s upfatlning af dess laglighet, borde
framställas; med livad skall resultatet af Utskis framställnings godkännande
blifva, om icke del, att pressjästberedningen skall komma
att fortgå under den tid, då bränvinsbränning eljest är förbjuden?
Den närvaride pressjästberedningen är en serskild näring, och den
dermed förenade bränvinsbränningen upgifves vara blott en bisak,
men i sjelfva verket torde den urarta lill en hufvudsak för tillverkaren,
och hvarpå han skördar egentliga vinsten. Det synes mig
således icke fullt samhällsnyttigt, att man åt desse några få enskildte
personer medgifver en rättighet, grimdad på missbruk, som skola
utgöra undantag från hvad man beviljar andra samhällsmedlemmar.
Att bereda en inskränkning i dessa s. k. rättigheter, förmedelst en
underd. skrifvelse, affaltad i de mest försigtig» och vördnadsfull
ordalag, deruti är jag fullkomligt förvissad om, alt öfverensstämmelse
varit emellan Ulsk:s majoiilet och minoritet. Delta synes af
reservanten Hr Hjärnes förslag, hvari lian önskat, att R. St. måtte
ingå till K. M. med anhållan, ”att K. M. behagade i Nåder pröfva,
huruvida icke under nuvar:de förhållanden all bränvinsbränning roed
pressjäst-tillverkning borde nphöra, oell att i sådant fall de under
helt andra förhållanden utfärdade Kongl. Resolutioner, hvarpå dylik
bränvinstillverkning grundar sig, varda, så fort ske kan, återkallade.”
Jag hemställer således vördsamt lill det Höglofl. Ståndet, om det icke,
på grund af de förhållanden, som af Hr Hjärne utförligt blifvit i
30
Den 1 Juli.
hans reservation utvecklade, och hvarom jag är öfvertygad, alt R.
o. Ad., under den tid Betänk, varit bordlagdi, tagit behörig kännedom,
behagade afstå Utsk:s hemställan, och antaga reservantens
förslag i ämnet.
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: Onskligt vore, alt brän
vinsbränning
i och för pressjästberedning icke vore nödvändig, men
det har icke tillhört Utsk. ali ingå i pröfning häraf. Ulsk. har endast
ansell sig böra i anledn. af motionen pröfva, huruvida det
borde föreslå R. St., alt ingå till K. M. med anderd, anhållan, att
K. M., under den nu förbjudna bränvinsbränningstiden, äfven ville
låta inställa pressjästberedningen. Då tillkom Ulsk. all efterse, på
hvilken grund bränviusbränningen idkas i förening med pressjästberedning,
och Utsk. måste då fästa sig vid de Kongl. Resolutioner,
som tillåta, att bränvinsbränning må idkas i förening med pressjåstberedning.
Dessa resolutiouer sluta sålunda: ”alt sä länge sednast
i Nåder utfärdade Förordn. om tillverkning och försäljning af
bränvin är gällande, sökanden må under den tid af året, då bränvinsbränning
icke är i allmänhet tillåten, begagna bränvinsbränningsredskap
med vilkor, dels alt jemte den serskilda bevillning, som
enl. gällande Bevilln:s-Förordn. kan för pressjästberedning varda påförd,
för bränvinspanoans begagnande under ofvanberörde tid erlägges
den i 28 § af K. M. Nåd. Förordn. den löOkt. 1851,ang:de
tillverkning och försäljning af bränvin, i förevande fall stadgade förhöjda
pannerymds-afgift, dels ock alt pressjäst oafbrutet beredes och
af god beskaffenhet ständigt hålles emot skäligt pris till salu, hvaröfver
styrkta betyg böra af sökanden månadtligen företes hos kronobetjeningen
i orten, allt vid påföljd i annat fall, att den sålunda
beviljade rättigheten varder förverkad.” Då K. M. genom desse
Nåd. resolutiouer tillåtit, att vid pressjästberedning en bräuvinspanna
får begagnas, kan man väl säga, att denna panna kan begagnas lill
annat än bränvinsbränning, men hvar och en, som känner sältet för
pressjäslberedningen, vet äfven, alt den är helt och hållet skiljd
från bränvinsbränningen, hvilken i sammanhang med pressjäst-heredningen
utöfvas, endast för att tillgodogöra det recidium, som öfverblifver,
sedan jästen är beredd. Man skulle således kunna säga,
att genom dessa Kongl. Resolutioner hafva någre erhållit tillåtelse,
att bränna bränvin å tider, då sådant är förbjudet i bränvinsförordningen,
som säger: ”har någon erhållit serskildt tillstånd, att för
beredning af pressjäst begagna bränvinspanna under den lid afåret,
när bränvinsbränning icke är i allmänhet medgifven, och på grund
deraf bränvinsbränning då idkar, erlägge för den tid pannerymdsafgift
förhöjd med 50 proc. Del synes således ganska tydligt, att
K. M. gifvit pressjästberedarne tillåtelse, att begagna så och så stor
bränvinspanna till bränvinsbränning under den tid, då bränvinsbränning
icke är tillåten. På grund af dessa skäl, och de serskilda
resolntionerne i fråga om pressjästberedningen, har Utsk. ansett sig
icke kunna föteslå R. St., att ingå till K. M. med begäran, att K.
M. skulle återkalla de gifna resolutionerne, på hvilka pressjästberedarne
naturligtvis hafva byggt, när de inrättade sina bryggerier. Jag
Den 1 Juli
31
medgifver, att denna dem lemnade rättighet medför tinder nuvar:de
förhållanden en ganska stor vinst; men jag tror icke, att det är
rätt att, för att söka borttaga frän den enskilde en vinst, begå en
påtaglig orättvisa. Utsk. har icke kunnat göra annat än hvad det
gjort, nemi. alt, föreslå R. St. att ingå med en underd. skrifvelse
af det innehåll, Utsk:s Betänk, utvisar. Hvad den föreslagna underd.
skrifvelse!) innehåller, hade troligen kommit att falla af sig sjelft,
enär K. M. redan vid föregule tillfällen, då bränvinsbränning
varit inställd, förbjudit den i sammanhang med pressjäslberedning,
emedan K. M. i samma författning, som tillåter bränvinsbränning,
äfven förbehållit sig rättighet all inställa den. Således, då K. M.
inställer bränvinshränningen, äger K. M., enl. min åsigt, fullkomlig
rättighet att förbjuda pressjästberedningen. Den af Utsk. föreslagna
skrifvelse!), i händelse K. M. täckes å densamma göra nådigt afseende,
åstadkommer ingen rubbning i beslående förhållanden, hvarföre
jag anhåller om bifall lill Ulsk:s förslag.
Hr Hjärne, Harald: Då K. M. utfärdat en författning, som
förbjuder all bränvinsbränning i höst, med undantag af en ganska
kort tid, hvilket visar, ali K. M. önskar, ali så litet som möjligt
bränvin under loppet af detta år måtte tillverkas, må man väl icke
undra, ali motion väckts derom, att äfven de serskilda bränvinsfabriker,
som börjat den 1 Maj och fortgå ända lill den 1 Okt., måtte
inhiberas. Såsom skäl härför torde icke behöfva anföras annat, än
att det nödvändigt mäste framkalla ganska naturliga reflexioner hos
alla andra bränvinsbrännare, som i år varit förbjudne att tillverka
bränvin äfven under den eljest lofgifna liden, då de se, alt några
få personer tillåtas en dylik tillverkning af 1,000-tal k:r bränvin
om dagen, hvaraf naturligtvis en ganska betydlig vinst skall upkomma.
Jag säger, att detta naturligtvis varit första anledn. dertill
att frågan väcktes. Vidare, för att kunna bedöma denna fråga,
och huruvida motionen bör tillstyrkas eller icke, måste man laga i
öfvervägande alla de af den siste talaren omnämnde omständigheter.
Utsk. har sett alla de utfärdade resolutionerne. R. o. Ad. har hört
det lmfvudsakligaste af dem npläsas. Jag vill blott göra det tillägg,
alt den siste talaren icke uplyst derom, alt en af dessa resolutioner
innehåller 2:ne ord, som icke finnas i de öfriga, nemi. ”lills
vidare.” Hade dessa ord funnits i alla de andra, så hade saken
varit klar, nemi. att K. M. genom dessa ord velat bevara sig sin
rätt att inställa äfven den i sammanhang med pressjästberedningen
bedrifna bränvinshränningen, om vigtiga omständigheter sådant påkallat;
men oaktadt orden ”lills vidare” icke finnas i de öfrige
resolutionerne, måste jag tillstå, att jag icke af deras innehåll kan
draga den slutsats, att K. M. skulle anse sig förhindrad att på dem
tillämpa det allmänna stadgandet, som finnes i 1 § af nu gällande
bränvinsförordn. Det synes mig klart, alt då denna förordn. säger,
att K. M. äger, att, när vigtiga omständigheter dertill föranleda,
låta inställa all bränvinsbränning, mäste häri vara inbegripen
hvilken bränvinsbränning som helst, och för min del kan jag icke
inse, att, derigenom att detta stadgande icke åberopas i de utfär
-
32
Den 1 Juli.
dadé resolutionerne, K. M. frånsagt sig den rättighet jag anser honom
äga, nemi. att, när han så finner för godt. förklara den genom
dessa resolutioner vederbörande förunnade förmån hafva uphört.
Detta är en fråga, hvarom vi f. n. här på detta rum utan
ändamål tvista. Man kan, enl. mitt omdöme, lika väl hysa den åsigt
jag har, som den, hvilken delas af Utsk:s majoritet. Denna majoritet
utgjordes, då beslutet fattades, endast af 9 personer. Hade
denne motion blifvit tidigare behandlad inom Utsk., så hade den
möjligen fått en annan utgång. Den väcktes redan i April månad,
men blef bordlagd, och hvilade ända in i Juni månad, men Utskts
arbeten voro då för tillfället icke sä vigtiga sora de varit, hvilket
hade till följd, att Ulsk:s ledamöter icke infunno sig så mangrant
som förut. Jag har ansett mig böra omnämna detta, på det att
R. o. Ad. icke måtte tro, att Ulsk:s tillstyrkande tillkommit genom
någon serdeles stor majoritet, hvilket jemväl kan inhämtas af Utsk:s
Betänk., enär icke mindre än 8 ledamöter instämt i den reservation,
jag tagit mig friheten bifoga.
Jag anhåller alt R. o. Ad. ville fästa sin upmärksamhet på
sjelfva sakens beskaffenhet. Den sista talaren har sagt, alt han anser
bränvinsbränning icke nödvändig, för att ulan förlust åstadkomma
pressjäst. Asigterne vore helt andra för några få år sedan.
Man ansåg det omöjligt att bereda pressjäst utan förlust, med mindre
man använde mäsken till bränvinsbränning, men numera är det
temligen allmänt kändt, att så icke är händelsen, och jag får serskildt
nämna, all under Febr. och Mars månader i år bar en dylik
pressjästberedning varit i gång på en egendom i närheten af
Stockholm. Den person, som skötte denna fabrik, och under sisth
år jemväl skötte en annan i Slockholm, har i dessa dagar sagt mig, att
under Febr. och Mars månader, då hränvinsbränuingen var förbjuden,
tillverkades pressjäst der, och det s. k. recidium utfordrades
på kreaturen. På min derom framställda fråga fick jag det svar,
alt ägaren till fabriken funnit det vara en ganska lönande handtering,
ty mäsken hade blifvit så mycket tillgodogjord. Samme person
har börjat anlägga en dylik- pressjästfabrik här i Stockholm,
som först i höst kommer i gång. Hade man känt detta förut, så
år troligt, att meningarne blifvit helt annorlunda inom Utsk. Majoriteten
inom Utsk. dref den satsen, alt pressjästberedning utan
bränvinsbränning icke var verkställbar, hvilket bestreds på den motsatta
sidan, men, som jag redan nämnt, den nya methoden var
då inom Utsk. icke känd. Detta år en fråga, som jag anser vara
af ganska stor vigt.
Jag medgifver, att det bränvin, som ästadkommes genom pressjäst
fabrikerne i landet, icke utgör ett så betydligt qvantum, att det
serdeles inverkar på bela landets tillverkningsbelopp, och jag har
derföre icke i främsta rummet fästat mig så mycket vid denna omständighet,
som fastmera dervid, att dessa pressjästfabriker utan
undantag missbruka det dem lemnade tillstånd, emedan de tillmäska
vida större qvantiteter än sora erfordras, för att åstadkomma
samma qvantum pressjäst. Desse fabrikers ägare begagna deras
vanliga
Den t Juli.
33
vanliga bränvinsmäskekar för inmäskning. Desse kar ära 2 j å 3
alnar höga och fyllas med mäsk, med lemnadt rum likväl för jäsningen,
såsom vid vanlig bränvinsbränning. Möjligheten att erhålla
den största möjliga qvantitet jäst, beror icke af mäskens qvantitet,
som ligger i karet, utan af vidden utaf den yta, pä hvilken jästen
skall upstiga. Om man således fyller med mäsk ett kar, som är
3 alnar högt och 3 alnar i diameter, så åstadkommes icke meia
mäsk, än om mäsk ifylles karel 1 aln. Det är eli missbruk att
begagna så djupa kar, ty man tillreder på detta sätt dubbelt, kanske
3 dubbelt så myckel mask, som fordras, för att åstadkomma
behöflig jäst. Hade desse pressjästfabrikanter icke hufvudsakligen
afsett bränvinsbränning, utan hållit sig till den mening, som lydligen
är uttryckt i de dem meddelade lillstånds-resolutioner, att
denna dem medgifna bränvinstillverkning får utöfvas endast i och
för pressjästbered ningen, så hade de äfven låtit förfärdiga serskilda
mäskekar, till rymden mindre, men med lika stor qnadratyta, måhända
icke mera än 1 aln djupa. Dä hade inga missbruk i det
afseende! kunnat äga rum, och de hade icke tillmäskat mera, än
som för jästens behandling varit nödigt. Sålunda tillgår det, och
jag känner specielt, att här vid Stockholm i jäslfabrikerne karen
fyllas med mäsk, utan att större qvantiteter jäst derföre erhållas.
På detta sätt missbrukas det tillstånd K. M. dem lemnat. Jag har
redan förut sagt, att jag icke kan tyda dessa resolutioner så, att K.
M. uti dem skulle afsagt sig rättigheten att inskränka, eller rent af
förbjuda bränvinsbränning i sammanhang med pressjästberedning,
och dä synes mig äfven skäl att aflåta till K. M. den skrifvelse jag
i min reservation föreslagit, på det att K. M. må komma i tillfälle
att pröfva, huruvida R. St. anfört sådana skäl, alt bränvinsbränningen
vid pressjästfabrikerne må förbjudas eller icke. Jag anser
det tillständigt, att R. St. fästa K. M. upmärksamhet på de
förhållanden, som verka på bedömandet af denna fråga, och om
K. M:s upmärksamhet fästes på de af mig nu omnämnde, tviflar jag
icke ett ögonblick, att ju K. M. skall återkalla de meddelade tillståndsresolutionerne,
helst om K. M. tager i betraktande, att derigenom
bränvinsqvantitelen i landet minskas. Dessa omständigheter
hafva motiverat den åsigt jag i min reservation uttryckt.
Det kan visserligen finnas en utväg, att icke behöfva gå till
den ytterlighet, sora jag i min reservation framställt, nemi. att hos
K. M. begära, att desse resohitioner, så fort ske kan, måtte återkallas.
Man kunde ju gå en medelväg, och hos K. M. endast begära,
att kontrollörer måtte tillsättas för tillsyn deröfver, att icke
större inmäskning sker, än som erfordras för pressjäsiberedningen.
Om en sådan kontroll kunnat åstadkommas, skulle jag öfvergå till
denna åsigt eller tillstyrka del. En sådan .mening uttrycktes äfven af
Hr Braunerhjelm i Utsk. Han framställde den i början af frågans
behandling, men han var sedan förhindrad att deltaga i Utskis arbeten,
der denna fråga sedermera icke förekom. Jag tror likväl,
att en dylik kontroll skulle blifva ganska svår alt tillvägabringa
derföre, alt aflöningen skulle utgå, antingen af statsmedel eller också
9 H. 3
34
Den 1 Juli.
af tillverkaren. Dessa hinder eller svårigheter föranleda mig att
vidhålla milt förslag, som äfven här blifvit förordadt, hvarföre jag
med anhållan om bifall till detsamma yrkar afslag å Utsk:s förslag.
Frih. von Kraemer, Rob. Fe dr.: Ehuru jag icke är någon
vän af pressjästbereduiugen, sådan denna bedrifves, enär otvifvelaktig!
är, alt bränvinsbränningen är hufvudsak och jäslheredningen
bisak, hvarom jag varit i tillfälle att öfvertyga mig, tror jag likväl, alt
de 6 pressjäst til I vei'karne stödja sina rättsanspråk på K. Resolut., som
ovilkorligen tillförsäkra dem, all, under den tid nuvar:de bränvinsförordn.
gäller, få, då bränvinsbränning eljest icke är tillåten, använda sin
bränvinsbränningsredskap. .lag tror nemi. ali dessa K. Resolut,
icke kunna återkallas, och alt det icke heller vore lämpligt, att R.
St. derom göra underd. anmälan, helst genom den nya för f,ittn:n,
som jag hoppas må blifva gällande, förekommes all pressjästberedning
under den lid af äret, då bränvinstillverkning är förbjuden,
och följaktligen äfven de missbruk, hvarom den siste (alaren ordat,
.lag anhåller om bifall till Ulsk:s förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Det finnes ingen ledamot
i Disk., som icke skulle velat bifalla motionen, så vida sådant varit
möjligt; men ett är frågan om, hvad man vill, och eli annat
är, hvad man skäligen kan och bör göra.
Frih. Cederström har öpnat debaiten. Han har troll, att motivet
för Ulsk:s förslag varit vördnad för konungamaklen. Jag får
förklara, att jag hoppas, det Serskilda Dtsk., likasom hvarje annat,
har denna vördnad för konungamakten, och att de icke vilja tillintetgöra
dess bud och befallningar. Här är likväl icke fråga om
denna vördnad, som vi alla skola hysa och hysa, utan här är fråga om
enskild mans rätt, om utredning af rättstillståndet i landet, och det
lärer väl svårligen kunna förnekas, att ju enskild mans räll är af
denna frågas utgång beroende. Då nu, såsom Hr Braunerhjelm uplyst,
alla patenter lyda så, att en person fått en bestämd rättighet,
utan alla förbehåll för en bestämd lid, finnes likväl eli undanlag i
denna ordställning, hvarom Hr Hjärne nämnt. Det står nemi.
ganska rigligt i en af dessa resolutioner ”lills vidaremen Hr
Hjärne har likväl icke uplysl orsaken, hvarföre dessa ord der kommit
att inflyta. Det förhåller sig nemi. så, att sökanden jemte andra
personer i hans ort blifvit tilltalade för innehafvande af för stor
redskap, och då ansökningen lill K. M. inkom, var målet ännu icke
afgjordt. Hade denne man blifvit för sin redskaps beskaffenhet
dömd lill ansvar, så hade den under tiden honom medgifna rättighet
till pressjäslberedning äfven uphört. Derföre, och sedan detta
raisonnement föregått, såsom uttryckande en tvekan, om sökanden
borde hafva rättigheten eller icke, har K. M. sagt: tills vidare får
han denna rättighet, hvilket utvisar, att orden ”lills vidare'''' icke
åsyfta annat, än blott afbidan af utgången utaf det emot honom anställda
åtal, i fråga om redskapens beskaffenhet.
Jag skulle allt för mycket missbruka R. o. Ad:s lid, om jag
här skulle ingå i vederläggning af alla de skäl Hr Hjärne anfört.
Jag vill blott med få ord besvara hans yttrande, alt pressjästbered
-
Den 1 Juli.
35
ning kan ske med fördel, utan att bränvinsbränning dermed är
förenad. Den frågan hör lill en början icke hit. Dessa fabriker
hafva, enl. min åsigt, en orimlig vinst för det närvar:de, men, såsom
nämndt, detta hör icke hit, utan frågan är: äga dessa fabrikanter
sådan rättighet, att den icke kan dem afhändas, eller äga de
den icke? Vinsten af fabrikerne må vara stor eller liten, men äga
de icke rättighet till deras bedrifvande, så bör rättigheten äfven
frånhändas dem, eller rättare, de böra förbjudas att utöfva den, och
härom är just frågan. För min del måste jag bekänna, att jag
anser farligt, om den åsigt skulle göra sig gällande, hvartill beklagligen
en viss tillstymmelse finnes, alt om en eller annan näring
visar sig gynnsam för dess idkare, en viss missnndsamhet deremot
uppenbarar sig. Det må äga rum, men det må icke gå längre,
än vi med våra former kunna och böra gå. Hr Hjärne har
sagt, att missbruk skulle ske, och alt på grund deraf inskränkning
i rättigheten borde göras. Jag får likväl fästa hans upmärksamhet
derpå, att de K. Resolutionerne icke innehålla annat vilkor, än ali
pressjästfabrikanterne skola oafbrutet hålla köpare till handa god
jäst, vid äfventyr af rättighetens förlust. Hvad åter angår storleken
af de kar, som för jästens tillverkning begagnas, så finnes derom
icke något sagdt i de K. Resolutionerne. Jag tror sannerligen icke,
att det kan hafva något inflytande på saken. Någon medelväg, såsom
Hr Hjärne förmodat, finnes icke; och att tillsätta kontroller,
förorsakar endast onödiga kostnader, utan att något ändamål dermed
vinnes.
Jag tror således, att vi böra stanna vid lTtsk:s förslag, emedan
något annat icke återstår att granska.
Hr Braunerhjelm: I anledn. af Hr Hjärnes anmärkn., att
Utsk:s beslut tillkommit derför, att så få ledamöter varit inom Disk.
tillstädes, får jag bekänna, att jag varit en bland dem, som icke
kunnat biträda del fattade beslutet. Vidare har han påbörda! mig
det yttrande, att jag ansett pressjästberedning kunna drifvas med
fördel, utan sammanhang med bränvinsbränning. Jag har likväl
endast sagt, att pressjäst kan beredas oberoende af bränvinsbränning.
Huruvida förlust dervid upkommer, beror åter af den kalkyl
man upgör öfver möjligheten, alt med största möjliga fördel tillgodogöra
sig det recidium, som upkommer vid pressjästberedningen.
Detta är en serskild fråga. Hufvudsaken är bär att afgöra, huruvida
pressjästberedarne hafva rättighet att tillverka bränvin. Då nu
de utfärdade tillståndsresolnlionerne medgifva begagnande afbränvinspanna
om en viss rymd, så lärer man svårligen kunna påstå, att jästberedaren
missbrukar sin rättighet. Helst hade jag naturligtvis sett,
att ett sådant bränvinspannans begagnande icke varit tillåtet, men
då nu så är, kan innehafvaren icke beröfvas sin rätt, och jag kan
icke kalla det missbruk, som icke är det. FIr Hjärne har sagt, att
jag icke omnämnt orden ”tills vidare'''', som förekomma i en af
dessa resolutioner. Jag får förklara, alt jag icke förbisett dessa
ord, hvilka icke finnas i de öfriga resolutionerne, utan de lyda en
3*
-
30
Den 1 Juli.
dust derpå, det pressjäst fur tillverkas under den lid, då bränvinsbränning
icke är tilläten, och så länge nuvartde bränvinsförfattning
gäller. Utsk. bar således, enl. min åsigt, icke kunnat handla annorlunda
än det gjort. Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Sparre, Erik: Jäg ämnar icke fästa mig vid de missbruk
af pressjäst beredningen, som möjligen egt rum, icke heller vid den
större eller mindre fördel, som tillverkarne af denna jäst kunna
hafva af den dermed förenade bränvinsbränningen, likasom icke
heller vid möjligheten att tillverka pressjäst ulan bränvinsbränning.
Jag fäster mig blott och bart vid den frågan, huruvida en inskränkning
i denna rättighet möjligen kan ske. Jag tror, att den saken
icke är så alldeles tydlig, som de Hrr, hvilka här yttrat sig, lyckas förmena.
Hvad innefatta de ifrågavar. resolutionerne? Jo! en tillåtelse att
begagna bränvinsbränningsredskap. Jag vill icke advocera. Jag vill icke
söka alt gifva en skef tolkning åt dessa ord. Dessa resolutioner, säger
jag, innehålla en tillåtelse för vissa personer att bränna bränvin, då
sådant eljest är förbjudet. Men hvilken rättighet åter tillkommer
K. M. ? Jo! K. M. har en genom häfd och en genom bränvinsförordningen
sig tillerkänd rättighet, att då högst vigtiga omständigheter
inträffa, förbjuda "bränvinsbränningen i riket. Kan det vara K. M:s
mening att, då han för desse fabrikanter utfärdar tillåtelse, att i
och för pressjästberedningen bränna bränvin, då andra personer i
Diket dermed icke få sysselsätta sig, att, säger jag, beröfva sig sin
rättighet, alt i vissa fall förbjuda brärtvinstil!verkningen. Hvad skall
resultatet häraf blifva? Jo! det, att om den missvext, hvarmed
vi hotades 'sisth år, och som äfven förespeglades oss under vintermånaderne,
i verkligheten förefunnits, skulle likväl desse fabrikanter
oförhindrade få till bränvin förvandla de få smulor af spanmål, som
i landet funnos, och K. M. skulle icke emot dem kunna utöfva den
rättighet, K. M. enl. bränvinsförordningen tillkommer, att inställa
bränvinsbränningen. Kan sådant hafva varit K. M:s mening. Jag medgifver
visserligen, att ordalagen i de K. Resolutionerne icke åro
lyckligt valde, men jag mäste, såsom tolkare af lag, söka att göra mig
reda för, hvad meningen må hafva varit. K. M. kan, genom utfärdande
af dessa resolutioner, omöjligen hafva velat endast i fråga
om dessa näringar afhända sig den rätt, han i allmänhet äger, att
förbjuda bränvinsbränning? Om detta varit K. M:s mening, om
lian i fråga om dessa bränvinsbrännare icke skulle kunna utöfva
den rätt han äger, så skulle lian icke heller under Nov. och Dec.
månader sisth år kunnat begagna denna rättighet. Jag vänlar mig
den invändningen häremot, att förordningen säger: under de tider af
året, då bränvinsbränning i allmänhet är tillålen. Den är i allmänhet
icke tillåten under halfva Nov. och bela Dec. innevar:de
år, och jag skulle således, om jag vill conseqvent följa den satsen,
kunna påstå, alt K. M„ genom utfärdande af desse resolutioner,
afsagt sig rättigheten att inskränka bränvinsbränningen, äfven under
dessa månader. Jag tror alltså, att det icke är så alldeles klart,
att en inskränkning eller ett förbud icke på något sätt kan medgilvas.
Den 1 Juli.
Billighelen af en sådan åtgärd i fråga oni dessa bränneriet',
har icke ens försvararne af Utsk:s Betänk, kunnat bestrida, nemi.
alt det är orimligt, att, dä jordbrukaren beröfvas rättigheten att
tillverka bränvin, icke destomindre 6 eller 7 personer, hvilka fått
dessa privilegier under andra förhållanden, skola deraf få sig begagna;
och dä man icke dragit i betänkande att, med den rätt
bränvinsförordningen tillägger K. M., inskränka bränvinsbränningen
under de 2 nämnda mänaderne, synes mig, att man kan betaga dessa
6 eller 7 personer rättigheten till bränvinstillverkning. Tvifvelsutan
afsågs nemi. icke med orden ”högst vigliga fall” i bränvinsförordningen
den omständigheten, att R. St. skulle belägga tillverkningen
med en hög skatt. Då man nu i fråga om bränvinsbrännare
i allmänhet gjort en deduktion af K. M. rätt, som troligen aldrig
varit afsedd, anser jag skäl förefinnas, att åt desse resolutioner gifva
eo tolkning, som jag icke kan finna med meningen och andan af
dem vara så uppenbart stridande, att den ju icke kunnat göras.
Hr Hjärne: Jag får hembära min tacksamhet till den siste
talaren, som så tydligt och klart framställt de juridiska skäl, som
tala för min åsigt i denna fråga. Såsom jurist har han varit i bättre
tillfälle, alt djupare intränga i ämnet, än jag kunnat göra. Då jag
begärde ordet, ämnade jag göra eu sådan framställning. Jag vill
fästa upmärksamheten derpå, att Disk. bar antagit såsom gifvet, alt
K. M. afsagt sig rättigheten att återkalla dessa resolutioner. Det har
blifvit leiuligen klart utredt, att man icke bör taga detta för så alldeles
gifvet. När frågan nu står så, ser jag icke annat, än all då
man medgifver, att i sjelfva sakens beskaffenhet skäl funnits för motionens
väckande, det äfven vore lämpligt, att R. St. yttra sin åsigt
i frågan, och anmäla den hos K. M., som då kommer att i sista
hand pröfva, huruvida något i Saken kan åtgöras eller icke. Sedan
en sådan skrifvelse till K, 51. ingått, deri raan begärt återkallande
af dessa resolutioner, hade raan att afvakta K. 51. yttrande i ämnet,
och först då detta blifvit kändt, har Utsk:s majoritet kunnat bestämdt
säga, hvad som är K. 5I:s åsigt i frågan; men då man nu ser, alt
olika meningar göra sig här gällande, är det väl mera skäl att fästa
sig vid sjelfva saken, än vid formfrågan, som är en bisak. Derföre
kan jag icke frångå den öfvertygelsen, alt det är af stor vigt, alt,
om man önskar saken, man uttrycker sin tanke inför K. 51., och
sedan afvaktar K. 51:s svar. Jag anhåller om bifall till del af Frih.
Cederström framställda förslag.
Hr Braunerhjelm: Jag skulle önska, att jag lika med Hr
Hjärne kunde finna Gr. Sparres anförande så klart och tydligt, att
jag kunde frångå de åsigter i ämnet jag redan yttrat. Gr. Sparre
har sagt, alt K. 51. förbehållit sig rättigheten att aflysa bränvinsbränningen,
så väl under 6 månader, sora endast en månad. Jag
tror det icke. Bränvinsförordningen säger, att bränvinstillverkning är
tillåten under 6 månader. Uti de ifrågavande resolulionerne, hvarigenom
bränvinsbränning i sammanhang med pressjäslberedning tillätes,
säger K. 51., ali denna bränvinstillverkning får fortgå, äfven
under den lid af äret, då bränvinsbränning eljest icke är tillåten
3#
Den 1 Juli.
K. M. har ju således afsagt sig rättigheten att inskränka bränvinsbränningei)
i sammanhang med pressjäst beredningen, ty denna bär
hillils, med undantag af ett enda fall, aldrig varit tillåten för någon
viss lid. Jag har här icke uplrädt till försvar för pn-ssjäslberedningen
i sammanhang med bränvinstillverkning, ty jag anser det hafva
varit vida bättre, om den aldrig blifvit tillåten, utan jag har endast
åsyftat alt försvara enskild mans rätt. Jag kan således icke genom
någon slags advokatur komma till den slutsats, att R. St. förfara
rätt, om de ingå lill K. M. med en sådan sktifvelse, Hr Hjärne föreslagit,
hvarföre jag anhåller om bifall till lltskss förslag.
Gr. Sparre: Jag har aldrig sagt, all K. M. lili Resolutionerna
förbehållit sig atl förbjuda bränvinsbränningen, men deremot har
jag sagt, att K. M. icke frånkänt sig den rättighet, som bränvinsförorduingen
tillägger K. M , atl i högst vigliga fall inställa bränvinsbränningen,
och jag påstår, all om K. M. utfärdar en resolution
för en person, som derigenom medgifves att idka en näring, och en
allmän författning tillägger K. M. rättighet, all under vissa förhållanden
inställa denna näring, så lägger denna resolution icke hinder i
vägen för K. M. alt utöfva denna sin rätt. Näringsidkaren får begagna
sig af den honom lemnade tillåtelsen, intilldess sådana förhållanden
inträffa, ali K. M. anser det allmännas väl kräfva inställandet
af näringen, d. v. s. att genom näringens utöfvande, lilsmedlen
fördyras, och jag påstår, atl om, före utfärdandet af en sådan
resolution, man hade tänkt sig del fall jag nu nämnt, och man tillfrågat
conlrasignanten, kan det vara K. M:s afsigt, alt genom en
sådan resolution afsäga sig en rättighet, som lagarne tillerkänna K. M.,
att inställa näringens utöfvande, pä det alt undersåtarne icke skola
svälta ihjäl, så skulle conlrasignanten hafva svarat nej. Mina fnotståndares
här förfäktade åsigt är således stridande emot all tolkning
af lag. Frågas nu: Är del skäl alt gynna 6 eller 7 fabri
kanter
på hela landets bekostnad? Är det skäl att öka det missnöje,
som redan visat sig öfver de åtgärder, som representationen i bränvinslagsliftningen
beslutil, derigenom all 6 eller 7 personer gynnas
på alla andras bekostnad. Jag tror det icke.
Frih. Raab: De lagklokes förmåga alt tolka lagar må vara
stor, och Gr. Sparres större än mängdens, men jag får bekänna,
alt jag icke blifvit af honom öfvertygad. Gr:n har likväl icke sträckt
sig längre, än att Gr:n trott sig hafva lemnat en tolkning, hvilken,
såsom Gr:ns ord folio, skulle utvisa, alt K. M genom de ifråga
var:de
resotutionerne icke afsagt sig rättigheten att förbjuda äfven bränvinstillverkning
i sammanhang med pressjästberedning, i hvilket afseende
Gr:n åberopat bränvinsfftrfattningen, som i allmänhet tillerkänner
K. M. att förbjuda bränvinsbränning. Jag anhåller då, alt få upläsa
1 § i 1851 års författning så lydande: ”bränvinsbränning af hvad
tjenligl ämne som helst, skall med den panoerymd, sami emot de
afgifter och öfriga vilkor här nedan föreskrifvas, vara tillåten under
6 månader af året, nemi. Jan., Fehr., Mars, April, Nov. och Dee.,
så vida icke högst vigliga omständigheter föranleda inställande af
denna tillverkning.” Hvilken bränvinsbränning? Jo! den som får
Den i Juli.
31»
äga rum under de 6 mänaderne af året. Således har K. M. i denna
författning ieke satt i fråga inskränkning af brånvinsbränningeu under
andra månader. När nu K. M. gifvit en bestämd tillåtelse åt
enskilde personer att utöfva bränvinshränning under loppet af de 6
månader af årel, då bränvinsbränningen i allmänhet är förbjuden,
så kan, enl min åsigt, annan slutsats icke dragas, än att, då K.
M. icke förbehållit sig rättigheten, att äfven inställa denna bränvinsbränning,
de, som fått denna licence, skola ostörda få begagna
densamma. Jag hemställer, om dessa resolutioner kunna annorlunda
tydas. Om det är skäl att genom en hårdragen tolkning söka inkomma
på det gebiet, att, med åberopande af föreskriften i 90 §
Reg.F., som bjuder alt Konungens Domar och Utslag icke må göras
till föremål för öfverläggning i RiksSlånden eller Utsk., vilja
förhindra eller tillintetgöra de rättigheter enskildte fåll, hvad skall
man då säga om dem, som fått ett patent, men icke kunna vara
förvissade att få tillgodonjuta patehträlten under den tid, för hvilken
patentet blifvit ulfärdadt. Anse R. St. beredarne af pressjäst
hafva en allt för stor vinst, kunna de ju öka beskattningen. Jag
anhåller om bifall till Betänk.
Frih. Cederström: Frih. Raab har till stöd för sina åsigter
lagt Ulsk:s anmät kn:r, deri 90 §. R.F. åberopas till hinder för motionens
bifallande. Först och främst får jag förklara, att jag finner
det högst besynnerligt, alt Serskilda Utsk. gör sig till ett slags
Const.Ulsk., som det eljest, enl. Riksd.Ordu., ensamt tillkommer att
utreda eller behandla grundlagsfrågor. I stället för att trygga sig
vid lagligheten af motionens väckande, hvartill Utsk. haft deslomera
skäl, som icke blott det Stånd, hvarinom motionen blifvit väckt,
utan äfven det Ståndets Talman ansett den vara af beskaffenhet att
den borde lill Serskilda Utsk. remitteras, har Utsk , genom sitt förnekande
af denna laglighet, undvikit att fästa sig vid den nytta eller
skada för det allmänna, som den föreslagna åtgärden månde
innebära. Det är dock ur denna synpunkt Särskilda Utsk. bordt se
frågan. De förstnämnde Ivifvelsmålen böra likväl nu vara häfna,
sedan Gr. Sparre fullkomligt tydligen ådagalagt, huruledes den allmänna
rättighet K. M. uti förevar:de fall enl. den för hela landel
gällande författning äger, icke kunnat K. M. frånhändas genom de
utfärdade partiella resolutionerne; men om Utsk., såsom vi se, haft
en motsatt åsigt, huru har då Utsk. kunnat med någon följdrigtighel
i åsigter, på samma gång det förklarar, att ifrågavaride resolutioner
gifva pressjästberedarne en oinskränkt rättighet alt utöfva besagde
näring, likväl föreslå inskränkning i denna rättighet? Detta kallar
jag inconseqvent. Man talar om mannamån, som skulle tillskyndas
desse pressjästberedare, om motionen bifölles och K. M. deråt behagade
gifva sitt samtycket men man tänker icke på den långt
större förlust, som tillfogas öfrige bränvinstillverkare, hvilkas näring
nu får utöfvas endast under 14 dagar i st. f. 2 månader, hvartill de
enl. hittills gällande författning varit berättigade; och detta på samma
gång man enl. Ulsk:s förslag skall lemna pressjästberedarne tillfälle,
att under månaderne före den 1 Nov. fortfarande tillverka bränvin.
40
Den I Juli.
Wen dessa föl l lisler liar författningen velat, att de enskilde måste underkasta
sig, när samhällets gagn det fordrar; och utur denna synpunkt
Ilar K. M. äfven tillämpat sin höga rätt i detta afseende.
Del synes mig då verkligen ganska obilligt, all sedan hela menigheten
fått vidkännas olägenhelerne deraf för del helas väl, fortfarande
bereda några fä personer fördelar, om de än skulle lända lill
hela samhällets förfång. Aktning för lagliga rättigheter är en ganska
rigtig sats, och Utsk:s nil i detta afseende förtjenar visserligen
beröm, men man måste tillse om satsen hår äger tillämplighet; det
är häruti Utsk. synes hafva misstagit sig.
Frih. Haab har föreslagit en ny utväg att hjelpa saken, nemi.
att föröka skallen på pressjåstberedningen. Sådant synes mig icke
lämpligt. Det är ungefär enahanda förfarande, sorti när man lägger
hög bevillning på ordnar oell karaktersfullmakter o. s. v., i afsigt
att beröfva K. M. lättheten, eller försvåra möjligheten att med dylika
nädebevis belöna utmärkte medborgare. Denna utväg leder,
såsom man kan förutse, icke med någon säkerhet lill ändamålet.
Den är klandervärd just genom del slingrande i dess syftning; derföre,
och såsom i annat fall endast illusorisk, bör den icke begagnas.
Frih. Raab har trott sig finna, alt jag förmodat Ulsk:s förslag hafva
tillkommit af en öfverdrifven vördnad för konungamakten. Jag ber
om förlåtelse, att jag icke medgifver någon ledamot att genom origtiga
upgifter eller origtig upfattning af mina ord vilseleda det Höglofl.
Ståndet. Ehuru jag visserligen betraktar detta Frihtns åtgörande
såsom hell och hållet ofrivilligt, må erinras det jag icke haft ett
sådant yttrande. Det är ingalunda vördnaden för konungamakten
jag klandrat, men väl den skefva tillämpning, Utsk. deraf sig tillåtit.
Jag anhåller således om afslag ä Ulskis, enl. hvad jag sökt
ådagalägga, mindre följdrigtiga Betänk:, och om bifall till reservanten
Hr Hjärnes förslag, sådant lian del pag. 5 framställt. Det blir
sedermera, i fall de öfriga Stånden fatta enahanda beslut, Exped.-  Utsk:s omsorg att ombesörja motiveringen för R. St:s underd. skrifvelse,
hvartill ledning kan af motionen hämtas, ty Hr Hjärnes reservation
innehåller endast en förtjenstfull polemik emot Utsk:s förslag
oell torde således icke lämpligen kunna uptagas lill motivering
af samma underd. skrifvelse; men den saken hjelpes på sätt nyss
nära tidt är.
Gr. Sparre: Frih. Raab har jemfört ifrågavar. resolutioner med
patenter. Ja! Jag medgifver, att förhållandet är alldeles detsamma, sorn
om personer erhållit palenter å en näring, hvilken K. M., då högst
vigtiga omständigheter inträffa, äger inställa. Pressjästberedarne hafva
erhållit tillstånd all tillverka bränvin, då sådant är alla andra förbjudet
; men K. M. har rättighet att i allmänhet förbjuda bränvinsbränning,
dä högst vigtiga omständigheter inträffa, och således har
K. M. icke afsagt sig rättigheten, att när oraständigheterne det
kräfva, förbjuda denna näring, såsom för Riket skadlig. Om det
funnes andra fall, der K. M. ägde rättighet alt förbjuda vissa näringar,
sorn tillfälligtvis blifva för Riket skadliga, så skall detta fall
vara fullkomligt homogent, men jag kan icke påminna mig, att det
Den 1 Juli.
41
finnes, ulom ifrågavartde, andra sådana fall, och derföre är della ensamt
i sill slag. Jag har redan sagl, all ordalagen i dessa resolutioner
äro högst illa valde, och alt de kunna gifva mycken anledn. till
den tolkning man här gifvil dem. Jag erkänner della, men frågan
förefaller mig likväl icke sä tvetydig, som mine motståndare velat
finna den, och jag påslår, alt man begår en inconseqvens, om man
tillstyrker inskränkning i dessa fabrikanters bränvinsbränning under
Nov. och Dec. månader, ty är mine motståndares mening, ali den
rättighet, K. M. lemnat desse pressjästberedare, beslår i att tillverka
bränvin å lid, då sådan tillverkning i allmänhet är förbjuden, så
bör denna tillåtelse icke heller kunna omfatta den lid, då K. M.,
med afseende på serskilda omständigheter, förbjuder brånvinsbrånning
i allmänhet. Della har jag sagt, och påstår, all det ligger
en inconseqvens i Utsk:s Utlåt, all tillstyrka del ena och afstyrka
det andra.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Jag vill icke inlåta mig i
någon granskning af det rätta i ali ingå med någon skrifvelse till
K. M. Jag har blott fästat mig vid ett uttryck af Gr. Sparre, nemi.
alt bifall till Utskis förslag skall upväcka ett serdeles hal inom landet
och öka den ovilja, som förut skall funnits. Kan detta verkligen
vara Grins mening, då frågan angår inställande af bränvinsbränningen
eudast under några månader; och, om än den föreslagna
skrifvelsen bifalles samt inkommer lill K. M., den, i händelse
K. M. å densamma fäster afseende, icke så snart bringas i verk
samhet
före d. 1 Nov. Utsk. har endast föreslagit, alt i elen underd.
skrifvelsen skulle begäras, att pressjästberedningen må inställas
under tiden efter den, då all bränvinsbränning i höst är förbjuden.
Kan det då vara skäl att för den korta tiden af några
månader lili den I Nov. anhålla om inställande af denna pressjästberedning.
Del vore ju detsamma, som om K. M. lemnat
ett tillståndsbref på en näring och sedan återkallade det. Jag
befarar, att delta skulle verka mera hat än bifall till Utsk:s Betänk.,
hvarom jag anhåller.
(Ifverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, framställde, att under densamma blifvit yrkadt dels
bifall till Utsk. Betänk., dels bifall till Hr Hjärnes vid Betänk,
fogade reservation, samt derjemte hemställde, om B. o. Ad. bifölle
förevande Betänk.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med Nej,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
Efter härmed af Hr Hjärne begärd votering uplästes till
justering och godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller Serskildta Utsk:s Betänk. JVs 10, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser B. o. Ad. R. St:r böra ingå till K. M. med
42
I) e n 1 Juli.
en underd. anhållan, att K. M. behagade i nåder pröfva, huruvida
icke under nuvande förhållanden all bränvinsbränning i
sammanhang med pressjäst-tillverkning borde uphöra, och att, i
sådant fall, de tinder helt andra förhållanden utfärdade K. Resolut.,
hvarpå dylik bränvins-tillverkning grundar sig, varda, sä fort ske
kan, återkallade.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 14.
Nej — 10.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde den 28 sisth Juni på bordet lagda Betänk:n,
Mern. och Utlåt., nemi. från
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
JY} 101, i anledn. af väckte förslag om vidtagande af förändringar
inom den ekonomiska förvaltningen vid Universitetet i
Upsala;
A? 102, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, i fråga omförändrade
föreskrifter, ronde åtgärder till förekommande af kolerasjukdomens
införande och spridande i Riket m. m.;
JYi 103, i anledn. af väckt motion, ang:de transito-handel
emellan Sverige och Norrige;
JYs 104, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut om utvidgning
af de Mosaiska trosbekännarnes rättigheter;
JY} 105, i anledn. af väckt motion om ändring i 12:te punkten
af Instrukt:n för Postmästare den 16 Febr. 1707;
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
JY} 4, i anledn. af dels K. M:s Nåd. Propos. om antagande
af Decimal-system för mått och vigt, samt dels trenne serskilde
hos Vällofl. BorgareSt. och Herderv. BondeSt., ang:de mått och
vigt, väckte motioner.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag förmodar, att plenum
nästkommande Onsdag kommer att uptagas af ett annat mål, som
redan är upfördt på föredragnings-listan; och hemställer derföre,
om icke Ståndet ville besluta, att frågan om tiotals-räkningen
sättes främst på föredragnings-listan för Lördagen d. 8 nästkommande
Juli?
Uppå Hr Gr. o. Landtm:s i anled. häraf framställda propos.
biföll R. o. Ad. att Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s
nyss för andra gången bordlagda Utlåt. N:o 4 skulle upföras
främst å föredragnings-listan för Lördagen den 8 dennes.
Den 1 Juli
43
Uplästes ett af Rosensvärd, Joh. Henr., inleinnadt sålydande
Mern.:
I anseende till en längre, angelägen resa, får jag vördsamt
anhålla att, med bibehållande af min Riksdagsmanna-rätt, få afsäga
mig min befattning såsom ledamot af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Electorer att utse en ledamot i Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk. efter Hr Rosensvärd.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Const.-  Utsk. inkomne Mern.:
JVs II, med förslag till ändring af åtskilliga sladganden i
Reg.F. och Riksd.-Ordn. i afseende på behandlingen af en del
regerings-ärenden;
JVS 12, med förslag till ändring i 28:de §:n Reg.F.;
JVs 13, med förslag till ändring af 52:dra §:n Reg.F. och
24:de §:n Riksd.-Ordn., ang:de tillförordnandet af BondeSt:s Sekreterare
;
JVs 14, med förslag till ändring af 1 Iste och 15:de §§:ne
i Riksd.-Ordn,, ang:de förrättande af Riksdagsmanna-val för
BondeSt.;
JVS 15, med förslag till ändring i 39:de §:n Riksd.-Ordn.
ang:de val af Ordf:de i Utsk. och andra R. St:s delegationer;
JVs 16, med förslag till ändring i 69:de §:n Reg.-F., ang:de
behandlingen af StatsUtsk:s Betänk, i vissa frågor;
JVs 17, med förslag till ändring i 14:de §:n Riksd.-Ordn.,
ang:de representations-rättigheten för Stockholm;
JVs 18, med förslag till tillägg vid 46:te §:n Riksd.-Ordn.,
ang:de sammanträde af RiksSt:n för gemensamma öfverläggningar,
äfvensom i sammanhang dermed, till ändring af åtskilliga
§§:r i Riksd.-Ordn. och Reg.F.;
JVs 19, i anledn. af ett Stånds återreraiss af Mern. JVs 8, innehållande
förslag lill tillägg i 59:de §:n Reg.F. och 27:de §:n Usta
mom. Riksd.-Ordn., ang:de K. M:s Propos. om Statsverkets tillstånd
och behof;
JVS 20, i anledn. af ett Stånds återremiss af Mern. JVS 9,
innehållande förslag till ändring af 6S:de §:n Riksd.-Ordn., rörande
revisionerne af Statsverkets, Bankens och Riksgälds-Kont:s
tillstånd m. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. } till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
44
Den 5 Juli f. m.
Onsdagen den 5 Juli 1854.
Plenum kl. 10 I'. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för den 30 sistl. Juni och den 1
dennes.
Uplästes ett af Gr. Liljencrants, Gust. Fredr., inlemnadt
sålydande Mern.:
Af enskildta angelägenheter föranledd att för en längre tid
aflägsna mig frän Riksdagsorten, nödgas jag afsäga mig förtroendet
alt vara en ibland R. o. Ad:s Electorer, dervid jag likväl
anhåller att varda bibehållen vid min Riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Bänkman att vid deras nästa sammanträde utse
Electorer i st. f. såväl Gr. Liljencrantz, som Hr Dorchimont,
Wilh. Albrecht, och Hr Rudebeck, Edv. Ulrik,
hvilka varit utsedde till Electorer, men återlemnat sina Riksdagsmanna-polletter.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den 16 och 21 sistl. Juni på
bordet lagda Mern. N:o 6, ang:de verkställd granskning af de i
Statsrådet förde prot.
Frih. Palmst jerrna, Carl Otto: Det torde förefalla mången
ledamot af detta Stånd ovijntadt, att jag vid detta tillfälle
begärt ordet, och för någon stund utbeder mig R. o. Ad:s
upmärksamhel: men jag är härtill föranledd deraf, att Const.Utsk:s
nu föredragna Mern. innehåller vissa tankar af den i allmänhet
betänkliga beskaffenhet, att några erinringar dervid måste göras
och icke kunna tillbakahållas. Derjemte anser jag det vara en
pligt, icke allenast emot mig sjelf, att icke vara svarslös emot
tillvitelser att hafva tillstyrkt åtgärder, som icke varit med Rikets
sannskyldiga nytta öfverensstämmande, utan äfven emot det Stånd
jag har äran tillhöra, och jag känner mig dertill så mycket mera
upmanad, som det förtroende och den välvilja, R. o. Ad. behagat
visa mig, såväl då jag innehade främsta platsen på detta rum
som äfven sedermera, mera än något annat torde hafva varit anledn:r
till, att jag innehar den plats jag nu bekläder. Min aktning
för R. o. Ad:s omdöme i dagens frågor utgör dessutom för
mig en tillräckligt anledn. att bryta tystnaden:
Den första anmärkn:n uti detta Mern. angifver syftningen
af det hela och den svaga grund, som af majoriteten inom ötsk.
ansetts vara nödig för bildandet af en anmärkning. Mot rikets
förste embetsman är anmärkt bristande nit, skicklighet och drift i
sitt embetes utöfning, derföre alt en Prot.-Sekret:s uraktlåtenhet
alt i prot. införa en vanligen deruti inflytande rad, ej blifvit
Den 5 Juli f. m.
45
bemärkt! Jag vill bespara R. o. Ad. de betraktelser, som häraf
föranledas — de göra sig sjelfva.
Den 2:dra anmärkningspunkten gäller deremot sak, men en
sak hvilken, från hvad synpunkt man betraktar den, måste befinnas
vara praktiskt riktig oell ländande till allmänt gagn. Ingens
rätt är för nära trädd genom denna, med en Biskops prsebenden,
likasom vid många andra tillfällen med Universitets- och
Gymnasii-lärares prabenden, vidtagna förändring; ingen enskilds,
ej heller någon församlings, ty både Ljungby och Håssmo hafva
alltjemnt varit regala pastorater. Att en biskopslön blifvit skäligen
förminskad till det belopp, som kan vara lämpligt för ändamålet
med hans embete; att Presterskapet vunnit en ny kyrkoherde-lägenhet
till utsigt för sin verksamhet och bergning, i st. f.
att såsom förut se deras antal förminskadt till förmån för en öfverflödigt
lönad förman; att en församling, som deraf är i behof,
får egen och ständig Kyrkoherde, i st. f. alt skötas af vice
Pastor, äro omständigheter, hvilka R. o. Ad. säkerligen finner
böra bedömmas annorlunda, än att läggas Konungens rådgifvare
till last.
Nästföljande anmärkn:s-punkterne skall jag nu förbigå, för
att ej uptaga liden med anförande af det sorn vid deras bedömande
bör tagas i öfvervägande, och hvilket säkerligen, sedan jag
slutat, blir på ett både fullständigare och mera öfvertygande sätt
framställdt af den ledamot af R. o. Ad., som begärt ordet näst
efter mig. Jag öfvergår lill de punkter, hvilka mera direkt angå
af mig serskildt tillstyrkte åtgärder.
Uti 10:de punkten har Utsk. i korthet mot mig anmärkt:
”att jag såsom föredragande skulle hafva begått ett misstag, och
emot lydelsen af §:n 18 Reg.F. tillstyrkt återställande af laga tid,
som försuten var”. Skulle sådant misstag vara begånget, hade
det, enl. den i §:n 29 Riksd.-Ordn. bestämda föreskrift, ålegat Utsk.
att tillämpa §:n 106 af Reg.F.; men jag vågar tro, att misstaget är
på Utsk:s sida och ej på min, hvilket ock torde befinnas klart,
om man närmare granskar förhållandet, och jag anhåller derföre,
att R. o. Ad. behagade tillåta mig att härtill borttaga några ögonblick.
Den fråga hvarom Utsk. fällt sitt omdöme angick en gammal,
mycket förtjent, obemedlad Öfver-Jägare, som tagit afsked
och som under sin tjenstetids sednare år, i st. f. att årligen uttaga
hvad honom tillkom i resekostnads-ersättningar och traktamente
för tjensteförrättningar, lät sin fordran innestå. Han ansåg
Statsverkets kassa vara en god sparbössa, hvaruti han trodde sig
vid afskedstagande ega hopsamlad! ett litet kapital för sin bergning
på ålderdomen. När han slutligen utfordrade dessa medel,
förnekades honom deras utfående till följe af den år 1824, den
8:de September, utfärdade förordning, som bjuder, att embets- och
tjenstemän eller enskilde personer, som efter Stat eller såsom
kostnadsersättningar m. m. kunna hafva något att fordra af Statsverket,
skola anmäla sig inom December månad året efter det
hvarunder fordringen upkommit. Mannen hade då icke någon
annan utväg, än att vända sig till K. M. Res.nings vinnande
46
Den 5 Juli f. m.
hos Högsta Domstolen eller återvinnande af försuten tid knnde
ej dervid ifrågasättas, enär frågan ej angick någon lags tillämpning;
den var helt och hållet administralif, angick en utgift af
Statsmedel för bestridd tjenstgöring, och ej något rättsförhållande
i enskild väg.
Författningen af år 1S24 är af K. M. utfärdad, ej såsom i
enlighet med §:n 87 af Reg.F. stiftad lag, utan den är af K. M.
ulgifven till allmän efterrättelse för embetsverken vid behandlingen
af dylika frågor. Det måste emellertid alltid bero af K.
M. att vid serskilta fall bedomina, huruvida undantag från en
sådan föreskrift bör ega rum, när dess tillämpning skulle medföra
den högsta verkliga orätt, till stort mehn för den lidande.
Vid ett sådant tillfälle som detta, skulle obilliglielen uti att afstyrka
bifall till ansökningen varit helt och hållet skriande.
Uti punkten 12 har Utsk. mot mig anmärkt, att det vid en
föredragning af Chefen för Ecclesiastik-Depart. gifna rådslaget
skall hafva en tydligt framstående egenskap af godtycklighet; och
till stöd för detta omdöme har Utsk. fästat sig vid de i prot. intagne
orden af mitt yttrande vid tillfället. Att dessa ord ej kunna
utgöra de enda, som då af mig yttrades, är af meningen påtagligt;
att en Depart:s-Chef ej kan medhinna att för hvarje dag
granska lydelsen af prot. för de öfrige Depart:s-Chefernes föredragning
och tillse, huruvida hans ord uti de så ofta förekommande
befordrings-frågorne blifva mera eller mindre fullständigt
npfattade, är jemväl påtagligt; likasom att det nu är omöjligt att
upgifva de ordalag, sorn af mig begagnades, då jag tillstyrkte
ifrågavar:de kyrkoherde-beställnings tillsättande med den i min
tanka dertill lämpligaste man, hvars förtjenst och skicklighet vore
obestridlige. Den utredning af saken, sorn i Utsk:s Mern. och i
de detsamma åtföljande reservationer är gjord, ådagalägga för
hvarje oväldigt sinne, att anmärkn:n i sig sjelf icke är förtjent
af någon upmärksamhet.
Lika litet torde R. o. Ad. finna skäl vara att förnöta tiden
med uptagandet af de anmärknings-frågor, hvilka uti Utsk:s Mern.
fått namn af 13 och 14. Deremot är Utsk:s nu för första gången
började försök, att genom de under 12, 13 och 14 uplagne
anmärkn:r föranleda R. Sl:r inblandning uti befordringsärender,
väl värdt att anmärkas, såsom ett betänkligt tidens tecken.
Renägenheten till en sådan inblandning var ett utmärkande
drag under de olyckliga parti-tiderne, då vexlande styrelsegrundsatser
och ömsom rådande olika opinioner försvagade riket
så väl i det inre som i dess förhållande till utrikes makter. Skola
vi hos den i nuyande Const.Ulsk. händelsevis segrande majoriteten
stå i förbindelse för återuplifvandet af dylika, sedan 80 år
ej sedda stridigheter?
Hvad färg man än må vilja gifva åt Const.Utsk:s anmärkmr
i dessa delar, så utgöra de dock ögonskenliga bemödanden att
intränga på Konungamaktens fridlysta område. Skulle sådane
upmaningar lyckas att vinna bifall; skulle lockelserna till denna
utvidgning af R. Stms verkningskrets småningom föra R. Stm in
Den 5 Juli f. m.
47
på den andra Statsmaktens — då blefve snart ali styrelsekraft
förlamad. Lyckas det första steget, följer snart nog det andra
och flera derefter; fortgåendet i denna riktning blir vana — vinner
häfd. Hvarthän leder denna väg, om ej till inre nplösning?
Ar än begynnelsen ringa, så är dock betydelsen stor. Meningsstrider,
osämja och sjelfsvåld, slutligen svaghet mot inre partier
och yttre flender blifva följden. Bibehållandet af vår sjelfständighet
såsom nation beror sedan blott på lyckan eller slumpen.
De tider som stunda, de torde nog, äfven af vårt fädernesland,
ulkråfva stora ansträngningar, stora upoffringar. Vi torde nog
hafva behof af all den styrka, enighet kan gifva; men på den
väg Utsk. inslagit befordras ej enigheten, beredes icke den kraftfulla
endrägt, som ensamt förmår uprätthålla vår sjelfständighet.
Den 15:de anmärkn:s-punkten är riktad mot mig personligen,
som mig synes orättvist. — Jag vill ej nu tvista om Utsk:s
befogenhet att inlåta sig lili polemik om grundsatserna för tulllagstiftningen,
ej heller om dessa grundsatsers beskaffenhet. Alla
länder förete bevis på tidtals olika meningar härom. Men jag
förnekar aldrig den öfverlygelsen, att de åtgärder jag sedan sednaste
Riksdag i detta afseende tillstyrkt, de hafva varit rigtade
på en lättnad för handeln, hvartill R. St:rs beslut, hvarken år
1848 eller år 1851, gifvit den ringaste anledn. — Vid denna
punkt har jag emellertid endast ämnat afgifva en förklaring i
afseende på de af Utsk. omnämnde undantags-tillåtelserna för
varors in- och utförsel. Hvad först beträffar utförseln, så hade
R. St:r fastställt tull-afgiften på gammal och brukad metall till
16 R:dr 32 sk. pr Sktt, medan utförsels-tullen på marin-metall
till förhydning af fartyg var bestämd till 1 R:dr 16 sk., och koppar-bleck
till 1 R:dr 32 sk. Flera undantag häruti äro de sednare
åren tillstyrkte på det sätt att ulförsels-afgiflen nedsatts till
1 R:dr 32 sk. Undantag från införsels-afgifterna hafva till något
antal egt rum för Läroverks eller milda Stiftelsers behof,
samt i öfrigt hufvudsakligen uti den rigtning R. St:r sjelfve bestämt
genom § 13 i Tulltaxe-underrättelserne, för sådane artiklar,
som erfordras till de inhemska näringarnes bedrifvande eller
för dem behöfliga råämnen. Att jag anser undantags-tillåtelser
blott sällan böra gifvas, att jag jemväl tillstyrkt åtgärd till förekommande
af deras mängd, derom vittnar det prot, som åtföljer
K. M:s Nåd. Skrifvelse till R. St:r ronde Tullfrågorne, äfvensom
andra handlingar, hvarom Utsk. icke någonting förmält. De
Utsk:s Mern. åtföljande reservationer lemna i öfrigt tillfyllestgörande
förklaring öfver denna anmärkn:s-punkt.
Hvad angår 16:de mot mig äfvenledes riktade anmärkmspunkten,
ang:de först det anmärkta dröjsmålet med Finaus-Komitéernes
bildande, så får jag erinra derom, att en sådan Komité
väl var af enskild motionär vid sednaste Riksdag föreslagen, men
förslaget antogs ej af R. St:r. Tvekan måste derföre hos Depart:s-Chefen
upstå, huruvida ej den i hans tanka nyttiga
Komitéen kunde af R. St:r anses vara så föga gagnelig, att anmärkn.
kunde ega rum öfver de kostnader, hvilka blefvo första
48
Den 5 Juli f. ni.
följden af dess sammankallande; en tvekan, hvilken ej förminskades
deraf att, ehuru R. St:r år 1848 gjorde underd. anhållan,
att K. M. täcktes till 1850 års St:r framlägga förslag om åtgärders
vidtagande, hvarigenom penningerörelsen i landet mätte
kunna ordnas på säkra och mera bestående grunder, förblef oupfylid,
delta nteblifvande likväl af R. St:r år 1850 lemnades oanmärkt
och opåmindt. — De politiska vindarne i Utsk. bläsa understundom
åt olika håll. — Emellertid tillstyrktes likväl ifrågavar:de
Komité mera än 10 månader innan ny Riksdag förväntades
att taga sin början; således i ganska god tid, rymlig nog
för att lemna rådrum till öfverläggningar och sammanfattande
af ett Utlåt., hvilket ej heller uteblef och genast efter R. Stms
sammanträde öfverlemnades. Att Komitcen ej till ledamot hade
någon lagfaren man, är klandradt, i min tanka, utan fog. För
bedömandet af ämnet fordrades män, hvilka deruti egde den
praktiska erfarenhet, som angifvet- bristerna och behofven samt
anvisar ulvägarne att förbättra och afhjelpa dem. Komitéens
tillökande med flera ledamöter, än som härtill voro nödige, hade
säkerligen icke påskyndat, snarare fördröjt arbetet i dess första
stadium, utan att derföre bringa det till ett mera skyndsamt slut
i det sednare. Om detta ännu alltjemt låter vänta pä sitt resultat,
så ankommer sådant på omständigheter, hvilkas undanrödjande
ej beror af den administrativa makten och hvifka icke
här kunna komma under närmare skärskådande.
Utsk. klandrar jemväl, att förslag till erforderliga föreskrifter
i de delar af ämnet, hvilka ej äro att hänföra till egenskap af
civil-lag, icke blifvit till behörigt aflåtande beredt. Huru Utsk.
kan känna, hvad i detta afseende är vidgjordt, inser jag icke;
men att något genomfördt förslag till hufvudsakligt ordnande af
kredit-anstalterne i allmänhet ej kan för R. St:r, med något anspråk
på fullständighet, framläggas, innan sjelfva grunden härför,
den bemedlande civil-lagen, blifvit godkänd, synes mig vara temligen
klart. Att åter tillstyrka åtgärder i afseende på vissa detaljer
eller delar af den stora frågan, hvilka slutligen måhända
icke skulle komma alt stå i den nödiga och nödvändiga öfverensstäinmelsen
med de grunder för lagstiftningen, hvilka slutligen
blifva gällande, synes mig ingalunda riktigt. Uteblifvandet deraf
vid Riksdagens början synes så mycket mindre klandervärdt, som
detta på intet sätt förhindrar R. St:r att besluta om R. Stms
Ranks verksamhet, helst denna är för det mesta oberoende af de
vilkor, hvarunder enskildas förenade kapitaler och kredit måste
ordna sig till allmänna rörelsens betjenande och efter dess behof.
För öfrigt behagade R. o. Ad. finna, att hälften af Utsk:s ledamöter
framlagt en i ämnet så uplysande och från Merms anmärkn.
skiljaktig mening, att något vidare ej torde vara att tillägga.
Vid jemförelsen af de å ömse sidor anförde skälen är
utslaget lätt; och den sorn ej är hänförd af förut fattad föresats
att finna sak med föredraganden, skall, ehvad hans opinioner i
öfrigt med föredragandens öfverensstämma eller ej, likväl icke
kunna
Den 5 Juli f. m.
49
kunna annat än medgifva, att anmärkn:n måste föranleda tillden
fi agan : har Const.-Utsk. icke haft något vigtigare att anmärka?
Genomgår man Const.-Utskrs Mein. i sin helhet och afskiljer
allt ordkram, så finner man det hufvudsakligen innehålla anmärkntr
öfver
ofullständig redaktion af protokoll;
öfver förbiseende af en kassas rätt, hvilken rätt likväl
mäste anses vara af Utsk. erkänd att icke finnas;
deröfver att Konungens Rådgifvare fattat och för Konungen
framställt en bestämd, samt med R. St:rs förutvarande
handlingssätt öfverensstämmande mening om grundlagarnes
rätta förstånd, uti en för handen varande fråga,
hvilken mening emellertid icke föranledt vidtagandet af
någon åtgärd;
deröfver att rådgifvarne tillstyrkt K. M. alt begagna sin
grundlagsenliga rätt alt komplettera eli till personalen
ofullständigt Collegium och reglera dess stat inom tillgångarne;
deröfver
att Rådgifvarne tillstyrkt användandet af till K.
M:s disposition varande medel, i öfverensstämmelse med
behörig Titels verkliga ändamål;
öfver tillstyrkandet att tillsätta vissa tjenster med compelente
personer, hvilkas lämplighet icke är något tvifvel
underkastad;
samt öfver påstådd, men obevisad, underlåtenhet i vissa
fall, hvarom meningarne äro så delade, att halfparten af
Utskis ledamöter yttrat motsatt tanka; en halfpart som ej
är ovan att tänka och ej ovan att utsäga sin mening.
För Konungens Rådgifvare är det visserligen enskildt en
stor tillfredsställelse, att så stränga granskare bland de tusendetals
mål, hvilka varit föremål för pröfning under sednast förflutne
tre år, icke funnit mera grundade, mera vigtiga anmärknir att
göra. Men, utur allmän synpunkt betraktadt, är det beklagligt,
att den i Const.-Utsk:s bänder nedlagda makten — en dyrbar
nationens rättighet — begagnas till beifrande af sådane förmente
förseelser, som de förenämnde. Den vigt Const.-Utsk:s bedömande
af rådslagen och af Rådgifvarne borde ega, den förspilles; det
alfvar som bör åtfölja det höga förtroende, hvilket är lemnadt
Utsk., förbytes härigenom till motsatsen; hvad grundlagens stiftare
tänkt sig vördnadsbjudande och afskräckande uti tillämpningen
af §§:ne 106 och 107 uti Reg.F., det förfelas. R. o. Ad.
samt den oväldiga allmänheten fäller oförtöfvadt häröfver sitt rättvisa
utslag.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Det har tillförene vanligen
varit brukligt att vid tillfällen, sådane som detta, Konungens Rådgifvare
icke hafva ingått i något svaromål på de anmärkntr, som
af Const.-Utsk. emot dem blifvit framställde. Jag förstår ganska
väl och jag respekterar den känsla af grannlagenhet, som varit
grunden lill ett sådant handlingssätt, men jag bekänner, att jag
9 H. 4
50
Den 5 Juli f. m.
för mili enskildta del icke gillar denna upfattning af deras ställning
och pligt. Jag anser den personella och individuella delen
af frågan, som visserligen deruti ingår, vara så underordnad, att
dervid icke bör fästas något synnerligt afseende i jemförelse med
det stora allmänna intresse, som vid detta tillfälle verkligen är
i fråga. Det gäller nemi. ulöfningen af en ibland det lagbundna
samhällets yppersta rättigheter, eller folkets rätt, att, med stöd af
grundlagen, genom sina representanter granska och bedöma sin
Regerings handlingar. Det kan då icke vara likgiltigt huru denna
rättighet utöfvas, och om Regeringens handlingar bedömmas rätt
eller orätt, vrångt eller ärligt, upiyst eller fåkunnig!. Men hvem
skulle väl vara närmare till att lemna de inhysningar som i detta
fall kunna behöfvas, för alt stadga ett rättvist omdöme, än de
Konungens rådgifvare, hvilka varit närvar.-de vid besluten och
tillstyrkt deras fattande? Jag anser det således för en pligt, att,
sa vidt jag förmår, lemna uplysningar om de ärender, som blifvit
föremål för Coust.-Utslcs behandling, och att underställa dessa
förklaringar R. o. Ad:s uplysta omdöme.
Den föreg:de värde talaren har redan genomgått 'en del af
de gjorda anmärkmrnä, och jag utbeder mig för några ögonblick
R. o. Ad:s upmärksamhet i afseende på de öfriga, hvilka dels
angå Statsrådets samtlige ledamöter, och dels sädane ibland Depart:s-Cheferne,
sorn icke äro i tillfälle att här afgifva yttranden,
hvartill de eljest otvifvelaktig! skulle linna sig upmanade.
För att kunna göra sig ett redigt och säkert begrepp om
rättmätigheten af de framställda anmärknnne, är det framför allt
nödigt att noga besinna de gränsor, hvarigenom Coust.-Utsk:s anmärknings-rätt
är af grundlagen inskränkt. Grundlagens föreskrifter
äro i detta afseende fullkomligt tydliga. Reg.F:s 106 §
lyder nemi. så: ”Finner (Ilsk. af dessa prof., att någon Statsrådets
ledamot, eller någon för tillfället förordnad föredragande,
eller den embetsman, sorn i kommandomål Konungen råd
gifvit, uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän
lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit
alt göra föreställningar emot sådana öfverträdelscr,
eller deni vållat och befrämjat genom upsätligt fördöljande
af någon uplysning, eller häfver den föredragande underlåtit
att, i de fall sorn 3S:de §;n af denna Reg F. förutsätter, sin
kontrasignation å eli Konungens beslut vägra, dä skall Consl.-  Ulsk. ställa en sådan under tilltal af Just.-Ombudsm. inför Riksrätten^
. Detta är den ena kathegorien, inom hvilken Utsk:s anmärkuingsrätt
är inskräkt. Den andra bestämmes af följande Stadgande
i 107 §:n Res.F.: "‘Skulle Consl.-Utsk. anmärka, att Statsrådets
ledamöter samfäldt, eller en, eller Jlere af dem uti deras rådslag
om allmänna mått och steg icke iakttagit rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon föredragande icke med oväld, nit,
skicklighet och drift sitt förtroende-embele utöfval, ege då
Utsk. all sådant tillkännagifva för R. Sl:r, hvilka, om de finna
rikets val det kräfva, kunna hos Konungen skriftligen anmäla
deras önskan, att Han ville ur Statsrådet och ifrån embete
Den 5 Juli f. m.
51
skilja den eller dem. emot hvilka anmärkning blifvit gjord".
Det är vid detta tillfälle icke fråga om annat än denna sednare
kathegori, och hvad som vid hvarje af de anmärkla fallen lagligen
kan och bör pröfvas, är således blott, huruvida rådslagen verkligen
varit stridande emot rikets sannskyldiga nytta, och om någon
föredragande underlåtit att visa oväld, nit, skicklighet och drift.
Detta skall bedömas, men icke huruvida åtgärderne efter Const.-  Utsk:s tycke och smak varit mera eller mindre lämpliga, ty derom
eger hvarken Utsk. eller Stånden någon befogenhet att yttra sig
annorlunda än så vidt de nyssnämnda omständigheterna dervid
kunna anses vara i fråga.
I afssende på de serskildta punkterna ber jag nu att till en
början få yttra några ord om punkten JN:o 2. Man har dervid
anmärkt såsom en oriktighet, att vid tillsättande af biskops-embelet
i Calmar Stift ett pnebende-pastorat blifvit utbytt emot ett
annat, och Utsk. har ansett detta vara stridande dels emot Presterskapets
privilegier och dels emot 30:de §:n Reg.F., samt att
dessutom en form-felaktighet blifvit begången derigenom att icke
Kammar-Colhm varit hört i frågan.
Presterskapets privilegier i denna puukt lyda som följer:
”K. M. har efterlåtit, att alla Biskopar, Superintendenter, Theologie
Doctorer, Professorer, Prostar, Pastorer, Lektorer i Gymnasierna,
Rektorer och Conrektorer i skolorna, och alla Prester i
gemen, må oförändradt njuta och behålla efter gammal häfd, sina
biskopsstift, präbende-socknar och heraman, prestgårdar, indelnings-stommar
vid deras annexer, tomter, kapellans-hemman och
boställen, klockare-bord, utjordar, ängstegar, torp, bergsbruk och
qvarnställen, med alla deras tillhörande egor och lägenheter, som
antingen urminnes häfd är på, eller af andra lagliga skäl kunna
bevisas dertill lyda”.
Frågan är således den, huruvida detta stadgande skall tolkas
i den utsträckta mening, att icke den aldra ringaste förändring
i alla de afseenden, som här äro upräknade, får göras uti Presterskapets
och Skolstatens aflönings-förmåner, sådane de befunnos
år 1723. En sådan tolkning skulle likväl göra det helt och
hållet omöjligt ätt i någon mån kunna jemka förhållanderna efter
förändrade omständigheter och tidens fordringar, och på detta
sätt hafva aldrig Presterskapets privilegier hittills blifvit tolkade.
Det finnes mångfaldiga exempel på, att förändringar i afseende
på föreningar af preste-gäll och territorial-förändringar dem emellan
hafva egt rom, äfvensom det gifves en mängd prejudikater
på afskiljande af kyrkoherde-emolumenter till aflöning af nya kapellans-befattningar,
hvilket allt 1 sådant fall, såsom innefattande
rubbningar i det fordna förhållandet, skulle hafva varit olagligt.
Likaledes har indragning helt och hållet af befattningar tillhörande
ecclesiastik- och skolstaterna, äfvensom omflyttningar af
prsebenden från den ena lärare-befattningen till den andra vid
mångahanda tillfällen egt rum, hvarom jag skulle hafva den äran
att meddela fullkomligt noggranna npgifter, sä framt jag ej fruk
4
*
52
Pen 5 J n 1 i f. ni.
lade alt trötta R. o Ad. med alla dessa detaljer. Ett enda fall
beder jag likväl alt serskilt få omnämna, efter det slår i den närmaste
öfverensstämmelse med det fall, hvarom nu är fråga:
Genom K. Brefvet'-af d. 16 Maj 1818, blef Turrshtrps
pastorat i Lunds Stift, som förut haft egen Kyrkoherde, anslagit
lill prebende åt Seminarie-prefeclen i Lund; genom bref d. 16
Nov. 1833 blef samma pastorat öfverflyttad!, till praebende åt 2:dra
Theol. Adjuncten derstädes; och genom brefvet d. 20 Maj 1834
förordnades, att detsamma framdeles vid blifvande ledighet kunde
utbytas mot något af de regala pastoraterna Reslöf, Tygelsjö eller
Fossie. Således just ett sådant utbyte som här egt rom. Det torde
vara för K. o. Ad. klart, genom hvad som blifvit visadt, att uppenbara
och tydliga ändringar uti de förhållanden, som i Presterskapets
privilegier äro omnämnde, verkligen ofta blifvit vidtagna,
men man har dock aldrig, så vidt jag vet, förut fallit på den
idéen att tolka dessa ändringar sä, att de skulle utgjort ingrepp
uti Presterskapets privilegier, hvilka privilegier väl, enl. min åsigt om
en förnuftig tolkning deraf, icke kunna innebära något annat, än att
dit tillhörande egendomar och inkomster icke få ryckas ifrån kyrkan
och skolan i allmänhet, utan böra såsom tillförene förblifva till
dessas bruk och disposition, men icke att ej någon slags förändring
derutinnan må göras, när så befinnes för deras eget bästa
vara nödigt. Lika oriktigt är i min tanke det påståendet, att
30:de §:n Reg.F. skulle hafva blifvit öfverträdd, hvilken § säger:
Konungen eger att, pä det sätt förr ofligl varit, tillsätta
kyrkoherde-beställningar i regala pastor ater". Meningen härmed
är naturligtvis, att Konungens rätt till utnämnande af Pastorer
i dessa pastorat skall förblifva oförkränt och skyddad af
ett bestämt stadgande i grundlagen.
I afseende på sjelfva sättet åter för tillsättningen, antingen
att Kyrkoherden blifvit nämnd serskildt, eller i förening med annan
tjenst såsom proebende-innehafvare, har sådant, såsom jag redan
haft äran visa, vid flera tillfällen fått bero på hvad omständigheterna
fordrade.
Att icke Kammar-Coikm blifvit hördt i frågan är äfven uti
full öfverensstämmelse med hvad förut i likartade fal! egt rum.
Vid alla tillfällen dä en omflyttning af praebenden skett ifrån den
ena lärare-befattningen till den andra, eller, såsom här varit fallet,
ifrån ett personligt praebende till ett permanent, har icke Kammar-Coll:m
blifvit rådfrågadt. De rätta vederbönde hafva härvid
alltid ansetts vara Consistorierna; och i den nu förevar:de frågan
har också Domkapitlet i Calmar blifvit hördt, äfvensom Landsh.-  Embetet i länet, med afseende-på frågan om biskops-lönens otillräcklighet,
och deraf följande behof af förhöjning. Jag har icke
af någon hört npgifvas, att, i sjelfva saken, beslutet skulle vara
oriktigt, utan har det tvertom blifvit allmänt erkändt, att pastoraternas
utbyte var nödigt för att i någon mån förbättra löne-förmånerna
vid den svagast aflönade biskops-stolen i riket. Icke
eller tror jag, att Utsk:s anmärkande ledamöter skulle hafva ansett
lämpligare, att Biskopen fått behålla buda pastoraten på en gång
Den 5 Juli f. m.
53
såsom prsebende, hvilket likväl hade kunnat låta sig göra, utan alt
man dervid hade kunnat göra den ringaste anmärkning. Men
då således det rätta i denna sak, enl. min tanka, blifvit iakttaget,
och icke någons rättigheter blifvit förnärmade, så skulle jag
för min del tro, alt det hade varit långt mera klandervärd!, om
Konungens rådgifvare, endast af ängslig omsorg att undvika någon
fiendtlig granskares anmärkning, hade underlåtit att genom
sitt tillstyrkande befrämja hvad som ansågs och ännu anses vara
i saken bäst och nyttigast.
Den 3:dje punkten innefattar en anmärkning emot föredraganden
för Civil-Deparl:lel, derföre att han vid anordnande af
löneförmånerna för en tillförordnad Landshöfding i Östergöthlands
län icke skulle behörigen hafva iakttagit Arméens Pensionskassas
rätt Det är en besynnerlig fordran på denna föredragande att
honom skulle åligga att, vid sådana fall som detta, vara ett ombud
för en pensionskassas rätt. Hans tillstyrkande innefattar dock
icke annat, än att löneförmånerna skulle få åtnjutas enl. gällande
stat och författningar. Om lili någon författning hinder hade förefunnits
emot lönens utgående till del belopp som nu varit fallet,
så var genom den klandrade K. Resolution möjligheten ingalunda
för Arméens Pensionskassa afskuren, att göra sina rättigheter i
detta fall gällande; men då frågan, huruvida kassan verkligen
hade grundade anspråk på vacans och liggetids-besparing för Nov.
och Dec. månader år 1851, samt Jan. och Febr. år 1852, uti
besvärsväg kom till Regeringens pröfning, så ansåg den dä församlade
Interims-Regering, ali kassan författningsenligt icke hade
en sådan rätt. Skulle någon anmärkn. med fog kunnat göras,
så skulle det väl hafva varit emot detta beslut och icke emot
det föregide, som med sjelfva saken,såvidt jag förstår, icke har
någonting att göra. Obefogenheten af denna anmärkn. faller således
lätteligen en hvar uti ögonen.
Den 4:de anmärkn:s-punkten gäller äfven aflöningen för en
t. f. Landshöfding. Den anmärkande delen af Utskis ledamöter
har ansett, att ett afdrag å lönen borde hafva skett, motsvarande
de löne-förmåner den t. f. Landshöfdin på annat häll åtnjöt.
Jag vill nu icke yttra mig om sjelfva saken, eller huruvida det
varit lämpligt, att den ifrågavande personen på tvenne håll upburit
aflöning, men jag ber att få fästa upmärksamhelen derpå,
att anmärkmn är rigtad emot föredraganden för Civil-Departitet.
Om det är principenligt rätt, såsom jag förmodar, att, dä en persons
tjenst tages i anspråk för en befattning tillhörande ött Depart.
, jemväl de aflönings-förmoner som lian derföre bör åtnjuta,
hell och hållet ifrån samma Depart. utgå, så tror jag föredraganden
i detta fall hafva ganska riktigt förfarit, då han föreslagit,
att aflöningen skulle till hela sitt belopp bestridas ifrån CivitDepantet.
Huruvida åter den lön, som den tillförordnade på annat
håll åtnjöt, hade bordt afstås, är en fråga hvarom åtskilligt skulle
kunna sägas, men som åtminstone icke i främsta rummet rörer Chefen
för Civil-Deparlrtet, emot hvilken anmärknm likväl blifvit riktad.
Uti den 5:te punkten har en anmärkn. blifvit framställd emot
t) e n 5 Juli f. ffl.
Statsrådets samtlige ledamöter, derföre att de med Chefen för
Civil-Depart:let instämt lili ett anförande, deruti han yttrar sina
betänkligheter öfver det sätt hvarpå R. St:r ansett sig kunna,
utan Konungens medgifvande, ensamme besluta indragning af
aflöningen för en ordinarie tjenst. Den som med upmärksamhet
genomläser hela det raisonnement som blifvit till prot. anfördt,
skall utan tvifvel medgifva riktigheten af de satser föredraganden
framställt och hvaruti de öfrige Konungens rådgifvare instämt.
Den rättighet som R. St:r ega, att bestämma om beskattningens
ordnande, har ingen på något sätt velat förnärma, men denna
rättighet är likväl icke oinskränkt, utan har sina af grundlagen
bestämda gränser.
Så t. ex. är det, i afseende på Statsverkets ordinarie inkomster,
mångfaldiga gånger medgifvet, att ändringar deruti fordra
Konungens sane!ion, och alt ingen indragning deraf kan ske
utan Konungens bifall.
På samma sätt skulle icke, derest fråga vore om någon indragning,
som rörde ett eller annat Stånds privilegier, sådant
kunna ske annorlunda än med serskildt detta Stånds och Konungens
begifvande, sä att icke heller i detta afseende beslutande
rätten tillkommer R. St:r allena.
Sammalunda är förhållandet äfven i afseende på indelningsverket,
hvarom serskildt stadgas uti 80:de §:n Reg.F., att hvarje
ändring deruti är kraftlös, såvida icke Konungen dertill gifver
sitt bifall. Så framt man ej i tillämpningen vill äfventyra att
komma till orimligheter, måste man antaga, att förhållandet är
enahanda i afseende på sådana inrättningar, hvilkas tillvaro och
organisation enl. 8i):de §:n Reg.F. äro beroende af Konungens
beslutande rätt. Utsk. har vidare emot detta rådslag anmärkt,
att sjelfva tillkomsten deraf vore oriktig, enär det icke afsåg eller
hade till följd något positivt beslut. Detta påstående är alldeles
oriktigt, och de aktade reservanterne af detta Stånd inom Utsk.
hafva i afseende å denna punkt, likasom i afseende å alla de andra,
uplyst rätta förhållandet, eller att beslutet verkligen hade en bestämd
åtgärd till följd, nemi. att få afgjordt, huru stora tillgångar
som funnos och lingö beräknas för aflöningen af Bergs-Colhii
tjenstemän. Om nu Konungens sänction hade blifvit beviljad,
så är det ju klart, att dessa tillgångar hade blifvit förminskade
till den summa, som R. St:r hade bestämt, men om Konungen
deremot vägrade sin sanclion till denna indragning, som icke
berodde på R. St:r allena att besluta, så qvarstod ju, såsom
tillgång, äfven det belopp, hvilket R. Si:r velat indraga. För att
få veta, hvilketdera alternativet som skulle blifva gällande, mäste
derföre ett preliminärt beslut fattas; och för min del tror jag dessutom,
att när frågan gällde en så vigtig grundsats, sorn den
omtvistade, hade det varit ett åsidosättande af rådgifvarnes pligt,
om detta ärende, utan en vederbörlig utredning, och ett derpå
grundad! till- eller afstyrkande, blifvit utan anmärkn. föredraget.
Den 5 Juli f. m.
55
De 6:te och 7:de aumärkms-punkterna handla om tillsättande
af Presidents-embetet i Bergs-Col!:m och fastställande af
lönestaten för samma Colhii tjenstemän. Att det varit Konungens
rätt att tillsätta President i Bergs-Colhm, har icke kunnat
bestridas, och alt tillsättningen skulle varit stridande emot rikets
sannskyldiga nytta, torde äfven vara svårt att ådagalägga. Utsk:s
anmärkande ledamöter hafva visserligen velat finna sådant, men
jag tror icke, att de utaf opartiska domare skola få något understöd.
Det är ju klart, att så länge detta verk skall finnas, så
måste del äfven hafva en Chef, han må nu heta President eller
något annat, och när för öfrigt alla ledamöterna, Chefen inberäknad,
icke äro flera än 3:ne, torde väl detta också vara det
minsta möjliga. Huruvida detta verk framdeles skall bibehålla
formen af ett Riks-Colhm eller icke, är en sak, som vid detta
tillfälle icke på något sätt blifvit afgjord, ty uti den utnämnde
Presidentens fullmakt är del vilkoret infördt,' alt han skall underkasta
sig de möjliga förändringar, som i afseende på verkets
organisation uti framtiden kunna komma i fråga. Alt således
ingenting blifvit lill hinder eller skada gjordt för de åtgärder,
som i detta afseende kunna finnas nödiga att vidtaga, torde för
en hvar vara tydligt och klart. Att nya aflöningsstaten för
Bergs-Colhm och Bergslags-staterna blifvit fastställde, har äfven
blifvit anmärkt, men hvad först beträffar Bergs-Colhm, kan jag
så mycket mindre dertill finna någon grundad anledn., som åtgärden
står uti fullkomlig öfverensstämmelse med R. St:rs egen
begäran i detta hänseende, först vid 1823 års Riksdag, och äfven
sedermera. Att Staterna för detta verk hafva blifvit utan
R. St:rs vidare medverkan ordnade, är icke någonting annat, än
hvad som skett vid flera andra verk, utan att anmärkn. deremot
blifvit gjord, såsom t. ex. vid Krigs-Colhm, Stats-Kont. och Förvaltningen
för Sjö-ärendena, och någon slags oriktighet i detta
afseende lärer icke med skäl kunna anmärkas, så länge dessa
Stater inskränka sig inom befintliga tillgångar. Hvad åter Bergslags-Staterna
beträffar, så är förhållandet dervid enahanda, med
undantag att R. St:r hos Konungen anhållit, att frågan skulle
å nyo komma under deras pröfning. Det är likväl klart, att då
K. M:s rätt att afgöra frågan icke kan förnekas, så behöfver icke
eller K. M. vid en sådan anhållan fästa annat afseende än Han
för godt finner. Deremot har Regeringen lemnat öppen hela
den del af organisationen, som erfordra någon medverkan å R.
St:rs sida, nemi. i afseende på arfvodeu till ett visst antal stipendiater
eller extra ingeniörer, och häruti har man, besynnerligt
nog, velat finna ett bevis på, att regleringen icke kunnat ske
inom befintliga tillgångar. Denna anmärkn. är emellertid alldeles
oriktig, enär regleringen, enl. hvad siffran tydligen visar, är
gjord inom de befintliga tillgängarne, och derest R. St:r icke
finna för godt alt bevilja anslag till de stipendier, som vidare
ansetts behöfliga, så blir följden deraf endast den, att blott tvenne
sådane platser komma att finnas i st. f. sex, men någon förändring
i afseende på regleringen för öfrigt åstadkommes härige
-
56
Den 5 Juli f. m.
noin icke. Man liar äfven sagt, afl denna reglering (ager förökade
anslag i anspråk, enär ersättning för resor och traktamenten
skulle beviljas vissa embetsman, som hittills icke åtnjutit
denna rättighet.
Hvar och en bör likväl kunna inse, alt beviljandet af denna
ersättning är en fråga, som står helt och hållet utanför regleringen
af Staterna, ty denna rättighet, hvilken, enl. vederbör:des
yttrande, befunnits nyttig och nödvändig, derest tjensterna skulle
tillbörligen kunna skölas, kunde af K. M. beviljas, hell och hål-,
let oberoende af den nya regleringen, och hade också förmodligen
kommit att ega rum, äfven om icke någon ny reglering
blifvit gjord. Således är Utslcs anmärkn., så vidt jag kan finna,
äfven ur denna synpunkt, alldeles obefogad.
Den 8:de punkten handlar om en obetydlig ersättning till
Landshöfdm i Götheborg för amorteringen af hans ackord. Det
är kändt att, enl. den reglering af Landshöfdinge-tjensternas löner,
som egde rum år 1837, ett visst belopp skulle frångå vissa
platser, för att fylla behofven på andra ställen, och ett sådant afskiljande
egde då jemväl rum ifrån Landshöfdinge-löner i Göiheborg,
nemi. afgälden för de å Elfsborgs kungsladugårds utmark
befintliga lägenheter, hvilken var beräknad till ett belopp
af 1,850 R:dr. Under den närvande Landsh:ns företrädares
tjenstetid blef detta så regleradt, att han sjelf upbar denna afgäld
och deremot till SlatsKonl. utbetalle den i löneregleringen beräknade
summan af 1,850 R:dr. Efter sista Landsh.-ombytet
fortgick icke detta förhållande, utan afgälderua hafva direkte ingått
till StatsKont., hvarvid den nuvaride innehafvaren af tjensten
gjort en icke så ringa förlust, emedan summan temligen
betydligt öfverstigit det beräknade beloppet. Detta gaf Landshm
anledn. alt till K. M. inkomma med underd. anhållan om åtnjutandet,
icke af samma förmån som företrädaren, eller att sjelf
få upbära alla afgälderna, mot att till StatsKont. utbetala 1,850
Itrdr, utan endast att af det inflytande öfverskottet, derest tillgång
fanns, mätte få utgå den accords-amorlering, som graverade
lönen och som tillkommit efter regleringen af år 1837.
I sjelfva verket skedde således ingenting annat, än att frågan
återställdes på samma punkt, enl. hvilken den är 1837 blef beräknad,
nemi. att lönen skulle vara sådan den då befanns, med
afdrag af dessa 1,850 R:dr. Billigheten af denna begäran synes
mig temligen klar, och dä ingens rätt derigenom förnärmades,
enär de för lönefyllnaderna beräknade 1,850 R:dr alltid först
skulle utgå, och derutöfver, hvad som ej åtgick lill accordsamorteringar,
lemnade Konungen äfven till densamma sitt bifall.
Med anledn. af denua åtgärd har nu Coust.Utsk. gjort anmärkn.
emot Konungens samtlige rådgifvare, och således ställt densamma
uti den kalhegori, att rikets sannskyldiga nytta icke dervid blifvit
iakttagen. Ar rikets sannskyldiga nytta verkligen förbisedd genom
beviljande af dessa 507 R:dr och 25 sk. till den som närmast
dertill hade rättmätiga anspråk; så mäste jag bekänna, att
Const.Utsk:s begrepp om denna nytta förefalla mig temligen egna.
Den 5 Juli f. m.
57
Ali vidaie tillämpning at' beslutet liar dessutom, efter en sednare
reglering, numera uphört.
Deu 9:de punkten innehåller en anmärkn., angrde användandet
af elt anslag, som vid förra Riksdagen beviljades till aflöning
för första klassens matroser. Detta anslag beviljades visserligen
till förhöjning i matrosers af lista klassen aflöning, men
detta beslut hvilade på en mängd förutsättningar, som aldrig gått
i fullbordan. Denna förhöjning skulle nemi. ske i sammanhang
med indragning af åtskilliga under-officers-platser vid flottan,
hvilken indragning likväl var beroende utaf en afsedd förändring
af flottans hela ställning. Då R. St:r icke gillade den åsigt, som
utaf dåvar.-de Chefen för Sjöförsvars-Departitet framställdes, så
var det äfven klart, att en ändring i de bestämmelser, som hvilade
på denna hans förutsättning, mäste ega rum. Det har icke
af Ulsk. blifvit beslridt, och lärer icke heller kunna bestridas,
alt under de förhållanden, som nu existera, en sådan indragning
utaf Underofficers-platser varit omöjlig, och deraf följer också
tydligen, att under sådane omständigheter någon jemkning i
anslagets användande varit nödvändig. Då den löneförhöjning,
som skulle tillkomma Underöfficerarne, icke genom indragning
af några sådana platser, såsom vid förslagets upgörande var beräknadt,
kunnat åstadkommas, så har man i stället genom användning
af den aflöning, som i sådant, fall varit afsedd för lista
klassens matroser, måst dertill anskaffa medel. Om en formbetänklighet
af denna obetydliga beskaffenhet skulle afhålla någon
Konungens rådgifvare ifrån att tillstyrka, hvad som i saken
vore rättast och nyttigast, så skulle jag tro, att han illa upfyllde
sitt åliggande, hvilket väl i främsta rummet måtte vara, alt, så
vidt på honom ankommer, söka befrämja hvad som i delta fall
befinnes vara med det allmännas bästa mest öfverensstämmande.
Den llite punkten gäller en anmärkn. emot Chefen och
Föredraganden för Civil-Departitet, derföre att i en besvärsfråga,
huruvida Landskamererare skulle ega rätt att låta sin serskildta
mening åtfölja Landshins uprättade tjensteförslag, något afseende
pä delta besvär icke blifvit fästadt. Det lärer väl vara gifvet,
att, vid en besvärsfrågas afgörande, den måste bedömas efter de
bestämmelser, som för tillfället finnas uti gällande författningar;
och när då i detta afseende icke något stadgande finnes, som
gifver Landsten orätt uti sitt utslag, men väl prejudikater kunna
åberopas för den motsatta meningen, så frågas med hvad rätt
någonting anual kunnat tillstyrkas, än hvad som skedde. Huruvida
åter för framtiden någon förändring i delta afseende bör
vidtagas eller ej, är en fråga, som då icke var föremål för pröfning,
men som säkerligen kommer att tagas i betraktande i sammanhang
med en förändrad instruktion för Landt-Staternas tjenstemän
i allmänhet, hvilken f. n. är på K. M:s Nåd. pröfning
beroende. Att anmärkmn således icke haft någon giltig grund,
synes mig otvifvelaktig!.
Det återstår nu blott, alt med några ord vidröra den 18:de
punkten, der anmärkn. blifvit framställd deremot, att icke några
58
Den 5 J u l’i f ra.
åtgärder blifvit vidlagne för ordnande af Sveriges och Norrige*
unionella förhållande i afseende på dessa rikens inbördes handelsförbindelser.
Anledu. till denna aninärkn. är hemtad ifrån
ett beslut, hvaremot Utsk. sjeift säger sig icke hafva något att
erinra, nemi. ang:de socker-tullen, men ätt icke frågan i sin
helhet blifvit reglerad, anser Utsk. vara en klandervärd uraklåtenhet,
som lägges regeringen till last. Om Utsk. hade känt
allt hvad som i denna syftning blifvit vidgjordt, och hvad som
i saken förelupit, så är jag öfvertvgad om, att Utsk. icke skulle
hafva framställt denna anmärkt). Den Komité, sorn år 1845 var
af K. M. tillsatt för att ordna de båda rikenas handelsförbindelser,
kom under sina arbeten till ett sådant resultat, att det ifrån
alla de Norrska ledamöternas sida visade sig en afgjord obenägenhet
att medgifva någon slags utvidgning i afseende på handels-gemenskapen
mellan länderna utöfver hvad som nu, enl.
1825 års författning, eger rum. Äfven Norrska Regeringens
samtlige ledamöter, med undantag af en enda, instämde i samma
syftning, och jag hemställer då till en hvar, huruvida en sådan
tidpunkt kunde anses tjenlig, att till slutligt afgörande företaga
denna fråga, så vida man nemi. anser ett närmande mellan
länderna vara önskligt; eller om icke det högsta, som vid detta
tillfälle kunde vinnas, var att qvarhålla den författning, som
finnes, och afvakta tiden, i förhoppning att Tull-lagstiftningen
på Sveriges sida skall genom en större handelsfrihet småningom
närma sig den Norrska, och en större enhet derigenom i framtiden
kunna tillvägabringas.
Jag har nu genomgått de serskildta anklagelse-punkter, som
af Utsk. blifvit framställda, och som jag trott mig böra bemöta.
Det har skett med en korthet, som kanske kan anses som en
ofullständighet, men jag har fruktat, att, om jag varit vidlyftigare,
allt för mycket pröfva R. o. Adis tålamod, och jag hoppas dessutom,
att hvad som blifvit anfördt, redan skall vara tillräckligt,
för att visa aumärknmes ringa värde. Jag tillåter mig för öfrigt
ännu en gång påminna derom, att Const.Utskis bestämmelse icke
är, att, likasom en högre instans, granska och bedömma lämpligheten
af hvarje Regeringens åtgärd, och yttra sig om huruvida
den eller den frågan, eller den eller den ansökningen blifvit,
enl. Utsk:s tanka, riktigt afgjord eller icke, utan endast att tillse,
antingen om lagöfverträdelser blifvit begångna, i hvilket fall frågan
hänskjutes till Riksrätten, eller ock om rådslagen strida mot
rikets sannskyldiga nytta, eller vittna om bristande oväld, nit,
skicklighet och drift hos dem, som föredragit, i hvilket fall anmälan
derom bör ske hos RiksStm. Den anmärkande delen af
Utsk:s ledamöter har vid denna Riksdag gifvit prof på sitt sätt
att upfatta denna Uonst.Utsk:s grankningsrätt, och båda slagen
af de åtgärder, som Grundlagen medgifver detta Utsk., hafva
blifvit använda. Domen har redan fallit i afseende å den ena
delen af dess anklagelser, och jag motser med lika trygghet det
omdöme, som nu eller framdeles skall fällas, ang:de den andra.
Att de anmärkande Hrr ledamöterna af Utsk. visat mycken drift
Den 5 Juli f. ra.
5!)
och mycket nit att framställa klander och göra anraärknrr, kan
icke förnekas, men om de dervid verkligen mera'iakttagit rikets
sannskyldiga nylla, eller om de vid ntöfningen af sin förtroendebefattning
visat mera oväld och skicklighet, än Konungens rådgifvare
ådagalagt vid utöfvandet af sitt temligen tunga, ansvarsfulla,
och, jag kunde väl säga, glädjelösa kall, är något, som
ännu återstår att afgöra. Jag hänskjuter i detta afseende omdömet
till R. o. Ad:s uplysla pröfning, och till hvar och en, som
opartiskt vill taga kännedom om så väl den ene sorn den andra
sidans beteende, -— jag hänskjuter det till sanningen och tiden,
ty desse äro ändock de makter, sorn slutligen ställa hvarje sak
och hvarje person på dess förtjenta plats, och som en gång,
oberoende af stundens fladdrande tycken, eller enskiidla misshag,
göra full rättvisa åt hvarje redlig mans sträfvande. Det
slutomdöme, söm, med anledn. af detta memorial, skall af R. o.
Ad. fällas, underkastar jag och mina kolleger oss gerna, ty vi
vete, att detta omdöme nu, såsom förr, kommer alt bära stämpeln
af rättvisa, billighet och högsinhet.
Gr. Puke, Folke Magnus: Om man icke kan förneka
vigten utaf den makt, som blifvit hos Const.Utsk. nedlagd, att
granska StatsRådets prot:r och deremot framställa anmärkn:r, så
lärer det icke heller kunna bestridas, att det ligger en lika stor
vigt uppå, huru Utsk. fullgör detta sitt updrag. Huruledes det
f. n. lyckats Const.Utsk. att upfylla detta åliggande, derom här
detta Betänk., att jag så må säga, ett sorgligt vittne. Utsk. har,
enl. min tanke, haft all möda ospard, att upsöka och framhålla
allt, som kunnat gifva anledn. till klander, och det har likväl
icke lyckats Utsk. att uptäcka något, som rimligen kan föranleda
till någon åtgärd. Att här punktvis genomgå hela detta Utlåt.,
skulle blott leda till allt för stor vidlyftighet, i synnerhet sedan
de föregide talarne redan så väl utredt saken, och jag vill derföre
blott hålla mig till den 9:de anmärkms- punkten, der klander
blifvit framsläldt emot Chefen för Sjöförsvars-Departitet, derföre
att han orätt skulle hafva användt medel, som blifvit anslagne
till förhöjd aflöning för Usta klassens matroser. Jag instämmer
till alla delar uti de af Gr. Lagerbjelke och Frih.
Cederström afgifne reservationer, och vill dervid endast tillägga,
att ingen torde kunna bestrida Konungens rätt att inom anslagstiteln
bestämma personalens antal och lönevilkor, så länge Han
håller sig inom de till aflöning anslagne medel, åtminstone har
denna grundsats inom 5:te Hufvud-titeln många gånger utan
anmärkn. blifvit tillämpad. Lägger jag härtill att de medel, som
blifvit anslagne, utgjorde en slags ersättning för de Under-Offi
cers-löner,
hvilka voro afsedde att indragas, och att desse Usta
klassens matroser voro beräknade att göra Under-Officers-tjenst,
sä måste det Väl vara likgiltigt, om medlen användes till dem,
som verkligen voro Under-Officerare, eller till dem, som, ulan
att vara det, likväl gjorde sådan tjenst. Jag kan således icke
annat än finna denna anmärkn. obefogad, och anhåller derföre,
CO
Den f> Juli f. ni.
att så väl denna, sorn alla öfriga anmärknjs-punkterne måtte,
med förklarande af K. o. Ad:s ogillande, läggas till handlingarne.
Hr Tersmeden, Nils: Det är vanligt, att en ledamot utaf
ett Utsk. upträder till försvar för detta Utsk:s Betänk., men det
är i fullkomlig motsats häremot, som jag nu anhåller att fä yttra
mig. Man skall måhända finna det underligt, att jag icke
vidfoga! Betänk, någon reservation^men jag älskar icke reservationer
i allmänhet, och de anraärkn:r jag har alt göra, hafva
redan vid föreg:de tillfällen blifvit framställde. Jag anser nemi.
Utsk. hafva något godtyckligt förfarit i afseende på behandlingen
efter 106:te och 107:de §§. Endast vid ett enda tillfälle är den
106:te § åberopad; detta rörer oss likväl icke bär, emedan RiksRätt
redau är, till följd deraf, sammanträdd, men Utsk. har på
flera ställen vid dessa 18 anmärkuis-punkter ansett sig böra framställa
anmärkn. enl. 107:de§, oaktadt moliverna uptaga bestämda
§§, som skola hafva blifvit förbisedde. Om Utsk. anser någon
eller några §§ i grundlagen vara förbisedde, bör det ovilkorligen
anmäla sådant till Riks-Rätts pröfvande. Anser åter Utsk.,
att en § visserligen är förbisedd, ehuru man icke kan påstå, att
den är uppenbarligen öfverträdd, så anser jag det vära Utsk:s
skyldighet att gå den saken alldeles förbi, men ingalunda att
anmäla den efter 107:de §, då den 106:te § rätteligen borde
tillämpas. Sådan är händelsen vid den 2:dra punkten, ang:de
utbyte af ett prebende, der 30:de och 114 §§ Reg.Fm skola
hafva blifvit förbisedde, men der saken icke dess mindre anmäles
efter den 107:de §. Likaså vid den 10:de punkten, der
anmärkn. blifvit gjord, syftande derhän, att 18 § Reg.F:n skulle
vara förbisedd, men der Utsk. likväl går sä skonsamt tillväga,
att det slutligen endast säger ett ”misstag” vara begånget. Samma
förhållande är vid den l:sta punkten, der den 33:dje § Reg.F:n
säges vara förbisedd, i anledn. af uteblifvet yttrande vid tillsättningen
af en syssla.
Vidare vill jag anmärka en sak, som jag vid flera föreg:de
Riksdagar utan påföljd inom Const.Utsk. anmärkt, nemi. att Utsk.
nog godtyckligt gradationsvis framställer sina anmärkn:r. Jag
har ansett Utsk. böra följa grundlagens bud, som i 107:de §
uttryckligen säger, i hvilka fall anmärkn:r böra göras, nemi. i
händelse rikets sannskyldiga nytta icke blifvit iakttagen, eller
någon Föredragande icke med oväld, nit, skicklighet och drift
sitt förtroende-embete förvaltat. I strid häremot har Utsk. i åtskilliga
punkter talat om, att en föredragande underlåtit att påyrka
det eller det, utan att Utsk. dervid yttrat sig, huruvida han
visat' brist på skicklighet och nit, eller huruvida rikets sannskyldiga
nytta deruti blifvit förbisedd. Vid öde punkten, der äfven
107:de § är använd, lägger Utsk. Konungens rådgifvare till last,
att de hafva visat ett allt för stort nit, att jag sä må säga, ett
nit, som tagit en riktning utöfver den rätta gränsen, och sorn
gifvit rum för en anmärkn. om bristande grannlagenhet, men
Grundlagen talar icke om någon bristande grannlagenhet eller
0 e n 5 Juli f. m.
fil
om någon öfverdrift af nit. Uti 8:de punkten, der Utsk. talar
om ingenting mindre än att en Grundlags-§ skulle hafva blifvit
förbigången, slutar Utsk. med att säga, att det hade varit lämpligt
alt i en sådan fråga inhemta StatsKonUs Utlåt. Uti 9:de
punkten, rör:de elt anslag till förhöjd aflöning för Usta klassens
matroser, talar Utsk. om, att föredragande ”gjort elt uppenbart
afsteg frun en regel, af den stora allmänna vigt, alt dess åsidosättande
icke bär i något fall lemnäs obemärkt.'''' Sådana besynnerliga
circumlocutioner kan jag icke gilla, utan anser, att Const.-  Utsk. bör fullkomligt hålla sig till Grundlagen och följa dess hud.
Uli I2:te punkten lägges 2:ne Konungens rådgifvare lill last, att
deras rådslag haft en tydligt framstående egenskap af godtycklighet,
men huruvida denna godtycklighet stålt i strid emot rikets
sannskyldiga nytta, derom yttrar sig icke Utsk. Uti den
14:de punkten säger Utsk.: alt det anser ”att Konungens rådgifvare,
för att icke gifva rum för erinran om bristande nit
för rikets sannskyldiga nytta i della hänseende, bordt finna
för sig angeläget, all till prof. afgifva de yttranden, som
kunde utmärka, örn Konungens rådgifvare vid dessa tillfällen
verkligen trodde sig ega anleda, att anse saknaden af praktisk
erfarenhet i civila embeten kunna ersättas genom ådagalagda
utmärkande egenskaper hos de ifrågakomne per söner ne,
så att skäl vore för handen lill undantag från en befordringsgrund
af den obestridligaste giltighet och vigt". Detta är ett
högst eget salt att framställa anmärkmr, som jag för min del
icke kan gilla. I den 15:de punkten lägges det en Föredragande
till last, att hafva uttalat en grundsats, hvilken Utsk. ansett
böra' komma till B. Stms kännedom. Detta är en form, som
jag icke kan gilla, och jag anser Utsk. vidare hafva felat deruti,
att det icke hållit sig till sjelfva saken, utan blott till de personliga
åsiglerna.
Ulsk. har för öfrigt jemväl framhållit yttranden utaf redan
afgångne rådgifvare och beslut, hvaruti de hafva deltagit. Hvartill
sådant skall tjena, kan jag icke fatta, och anser det. dessutom
vara stridande emot Grundlagen. Den 107:de § Reg.F:n
innehåller endast att Const.Ulsk. skall sina anmärknrr för ID
St:r tillkännagifva, på det alt 11. St:r, om de så för godt finna,
måtte hos Konungen kunna anmäla sin önskan om den ene eller
audre rådgifvarens skiljande ifrån embelet. Någon påföljd
för redan afgångne rådgifvare kan således icke efter 107:de §
inlräffa, och vid sådant förhållande anser jag det icke vara tillständig!,
alt Utsk. omnämner, det sådane personer hafva uti besluten
deltagit. Jag har vid flera föreg:de Riksdagar framställt
denna anmärkn., och man har understundom gått så långt,
att man framhållit anraärkmr emot personer, som redan varit
med döden afgångne, hvilket dock nu lyckligtvis icke varit fallet.
I afseende på sättet att behandla den 107:de§, har jag äfven
vid föregule tillfällen reservationsvis gifvit min mening tillkänna,
och jag instämmer till alla delar med en föreg:de talare
deruti, alt jag anser det vara orätt alt punktvis tillkännagifva
02
Den 5 Juli f. m.
allt som möjligen kan gifva anledn. till anmärkn. Om en rådgifvares
rådslag så ofia befinnas vara uti strid emot grundlagens
föreskrifter, att en anmälan derom bör ske, så är det Const.-  Utsk:s skyldighet att en sådan anmälan framställa, men att för
några enstaka fall göra anmärkn:r, anser jag vara oriktigt, så
vida icke
skaffenhet, att de kunna föranléda till den påföljd, som uti
106:le § säges.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då Konungens
rådgifvare, såsom behäftade med menskliga svagheter, icke kunna
göra anspråk på ofelbarhet, så böra de icke eller känna sig sårade
deraf, all anmärkn:r framställas emot de fel, som af dem
kunna vara begångne. Jag tror äfven att uti en fråga af sådan
vigt som denna, det icke bör vara för dem förnärmande, att
Betänk, icke med tystnad förbigås, såsom här synes vara en eller
annans mening, utån alt det tvertom bör för dem vara välkommet
att anmärknme uplagas, så att de komma i tillfälle att
deni bemöla. Tvenne af Konungens rådgifvare hafva äfven här
upträdt med försvar för sina handlingar, och långt ifrån att anse
detta förfarande på något sätt strida mot grannlagenheten, såsom
här blifvit anlydt af en bland dem, anser jag det vara deras
ovilkorliga rättighet att så lillvägagå, hvilket jag äfven tror vara
öfverensstämmande med hvad både inom andra länder och bär
förut egt rum. Att iakttaga rikets sannskyldiga nytta är Konungens
rådgifvare» pligt, men hvad som länder till denna nytta i
hvarje speciel fråga, derom kunna meningarne vara delade. En
bestämd rättsgrund i detta afseende tror jag likväl finnas, nemi.
den, att Konungens rådgifvare alllid uti sina rådslag böra tillse
att icke gränsorna emellan de båda Statsmakternas befogenhet
någonsin öfverskridas. Sålunda anser jag det vara rådgifvarnes
pligt att aldrig tillstyrka någon åtgärd, hvarigenom Regeringsmakten
skulle inkräkta på R. St:rs rättigheter, men jag anser dem
äfven hafva en lika helig pligt att söka motverka bifall till hvarje
sådant R. St:rs beslut, hvarigenom de öfverskrida gränsorna för sin
befogehet. Med afseende härpå kan jag icke instämma uti den anmärkn.
, som i 5:te punkten blifvit framställd, hvilken anmärkn. likväl,
om den vore riktig, skulle vara den svåraste af dem alla, helst
densamma enl. det första förslaget till ansvarighetslag skulle hafva
medfört lifvets förlust, enär den hade bort hänföras under den
kathegori då Konungens rådgifvare tillstyrkt åtgärder som gå in
på R. St:rs beskattningsrätt. Dä vid sista Riskdagen förevar StatsUtsk.
s tillstyrkande om indragning utaf ett anslag, sora till siffran
motsvarade presidents-lönen i Bergs-Colhm, så tog jag mig friheten
alt opponera mig emot en sådan åtgärd, emedan jag icke ansåg
R. St:r dertill hafva rättighet; ty om de hade rättighet att borttaga
lönen för Presidenten, så hade de äfven rättighet att indraga lönerna
för hela detta Colhm och för alla Collegier i riket. En sådan
rättighet kunna icke R. St:r ega, och jag ansåg dem derföre i
detta fall hafva öfverskrida gränsen af sin befogenhet, hvarföre
Den 5 Juli f. m.
63
jag äfven hemställde, att R. St:r mätte i stället uttrycka den önskan
att presidents-embetet icke mätte tillsättas för denna Riksdag,
och att K. M. då mål te afläla Nåd. Propos. om detta embetsverk*
organisation på något annat mera ändamålsenligt sätt;
men R. St:r beslöt likväl indragandet af lönen, och vid sådant
förhållande anser jag Konungens rådgifvare, långt ifrån alt hafva
förtjenal anmärkn., Ivertom hafva fullkomligt fullgjort sin pligt,
då de tillstyrkt Konungen att icke godkänna hvad R. St:r i detta
afseende utöfver gränsen af sin befogenhet beslulat. Endast derigenom
att de håda Statsmakterna qvarblifva inom sina gränsor,
'kan så väl den representativa som konunga-raakten blifva en
sanning. Så snart man öfverstiger dessa gränsor, kommer man
in på godtyckets område, och sedan della en gång blifvit beträdt,
vet ingen hvar man kommer att stanna. Alen om jag således
anser Konungens rådgifvare hafva rätt förfarit i afseende
på 5:1 e punkten, så kan jag deremot icke fullkomligt gilla den
uti 6:te punkten anmärkta ålgård i afseende på tillsättning af
Presidents-embetet i Bergs-Colhm. Jag skulle nemi. föreställa
mig, att måhända granlagenheten hade fordrat, att icke tillsätta
detta embete, om hvars uphäfvande fråga varit, åtminstone icke
så länge frågan om verkets omorganisation ännu stod oafgjord.
Alen, då nu sådant likväl skett, tyckes mig äfven conseqvensen
hafva fordrat, att Konungens rådgifvare till dess fulla belopp tillstyrkt
den lön som 11. St:r indragit, men som Konungens rådgifvare
ansett det icke vara R. St:s rätt att indraga.
•lag vill äfven yttra några ord om de öfriga anmärkmspunkterna,
men anhåller först, i afseende på Frih. Palmstjernas
yttrande derom, alt Coust.-Utsk. nu hade ingått på en ny och
betänklig bana, då det tillåtit sig att ingå i bedömande af frågor,
rörande embetens tillsättande, att få hemställa, huruvida icke dessa
frågor just äro de aldra vigligaste, som kunna förekomma i Statsförvaltningen,
ty på embetenas tillsättning mäste väl hufvudsakligen
bero alla andra frågors behöriga och lagliga handläggning.
Jag kan således icke annat än godkänna Consl.-Utsk:s förfarande,
då det inlåtit sig uti pröfning af Statsrådets åtgöranden i detta
afseende. Den lista anmärkms-punkten afser, att Justiliae-Statsminislern
skulle hafva underlåtit att afgifva något yttrande, angide
tillsättande af 3:ne Häradshöfdinge-embeten. Om förhållandet
verkligen skulle hafva varit sådant, så kan jag icke linna annat
än att det verkligen varit ett ganska svårt förbiseende af hans
embetspligt, men nu lärer det så hafva förhållit sig, att det endast
varit ett förbiseende vid justeringen af prot., hvilket visserligen
är ursäktligt, och aumärkms svårare beskaffenhet förfaller således.
Likväl vore det att önska, att en föredragande vid fråga om tillsättande
af ett embete, som är utaf större vigt, eller då flere
sökande anmält sig, icke inskränkte sin åtgärd till att låta prot.
innehålla, det utnämningen skett i öfverensstämmelse med föredragandes
tillstyrkande, utan att i prot. jemväl funnes infördt ett
motiveradt yttrande, som innefattade skälen, hvarföre han tillstyrkt
den ena framför den andra. Åtminstone skulle jag för
64
Pen 5 Juli f. m.
min del önska, alt man så förfore vid tillsättande af domare-embeten
och andra vigtiga tjenster. I afseende på !0:de punkten,
der det är anmärkt,' alt föredraganden har, i annan ordning än
grundlagen uti 18:de §:n Reg.F. bestämmer, tillstyrkt återgifvande
af laga tid, som försuten är, så tror jag anmärkmu vara i så
målto felaktig, som den afser, att ärendet hade bordt lill Högsta
Domstolen öfverlemnas; men jag anser deremot icke eller Konungens
rådgifvare hafva rätt förfarit, enär, enl. min tanke, en
fråga om återgifvande af försummad tid för utbekommande af
en fordran hos Statsverket hade bordt till R. St:r hänskjntas,
ty sedan man försummat den tid, inom hvilken man skolat utkräfva
sin fordran, så är denna en Statsverkets tillgång, hvilken
Konungen icke ensam har rätt att eftergifva, ulan hade propos.
derom bordt till R. St:r aflätas. I afseende pä den 14:de punkten,
ang:de tillsättning af åtskilliga Landsli.-embeten, vill det synas
mig, som skulle Konungens rådgifvare härutinnan sjelfve hafva
fällt sin dom. Man inhämtar nemi. af Ulskrs Betänk, att Konungens
rådgifvare den 3 Febr. 1851, uti underd. påminnelsen
emot en civil embetsmans utnämning till Landsh.-embete, åberopat,
att denne "icke kunde anses ä sin dittills tillryggalagda
tjenstebana hafva i någon synnerlig man förvärfvat
•praktisk bekantskap med de ärenden, som tillhöra Landshöfdingens
handläggning". Här synas mig Konungens rådgifvare
pä det mest bestämda sätt hafva erkändt, att det för duglighet
till ett Landsh.-embete fordrades att hafva på ett praktiskt sätt
inherntal kännedom om göromå/en. Om nu så är, hvilket icke
bör betviflas, dä Konungens rådgifvare sjelfva det förklarat, så synes
det väl äfven vara af nöden att, dä militär-personer till dessa
embeten ifrågakomma, till prot. yttras, i hvad synnerlig mån de
hafva kunnat inhämta bekantskap med de ärenden som tillhöra
en Landshöfdings handläggning, och om en möjlig obekantskap med
dessa ämnen skall motvägas utaf andra synnerliga egenskaper,
så borde väl äfven dessa uti prot. inflyta. Jag kan således icke
finna annat, än att Const.-Utsk. haft ganska rätt, då det förklarat
att ”Konungens rådgifvare bordt finna för sig angeläget
att lill prot. afgifva de yttranden, sorn kunde utmärka, om
Konungens rådgifvare vid dessa tillfällen verkligen trodde
sig ega anledn. att anse saknaden af praktisk erfarenhet i
civila embeten kunna ersättas genom ådagalagda utmärkande
egenskaper hos de ifrägakomne personerna, sä att skäl var
för handen lill undantag från en befordringsgrund af dpn
obestridligaste giltighet och vigt”, ”samt”, skulle jag här vilja
tillägga ”hvars riktighet Konungens rådgifvare sjelfve hafva
erkänt, då fråga varit om tillsättande af detta civil-embele".
Jag märker nu, ali jag förbigått den 4:de punkten, ang:de
lön för en tillförordnad Landshöfding, dervid blifvit anmärkt,
att honom blifvit beviljadt ett arfvode, motsvarande fulla lönebeloppet
för en Landshöfding, men att han tillika tilläts att fortfarande
npbära sin lön såsom militär. Anmärknm är riktad mot
Chefen
Den 5 Juli f. m, 65
Chefen för Civil-Depart:tet, och jag instämmer fullkomligt med
Hr Gripenstedt deruti, att anmärknm icke egentligen hade bordt
vara framställd emot denne, utan emot Chefen för LandtförsvarsDepart:tet,
hvilken hade varit pligtig att tillse det icke ifrån hans
Depart. ulginge en lön, som icke erfordrades. Det är en orimlighet
att man såsom tillförordnad upbär en större aflöning än
den, hvartill man såsom ordinarie är berättigad, och måhända
hade det jemväl varit de konsultativa rådgifvarnes pligt, alt härå
fästa upmärksamheten, enär det åligger just dem att (ilise, det
icke några så beskaffade olagligheter må ega rum. Jag tror således
att denna anmärkn. hade i främsta rummet bordt framställas
emot Chefen för Landtförsvars-Deparhtet och sedan derjemte
mot samtlige de Konungens rådgifvare, som öfvervarit delta beslut,
helst den anmärkta felaktigheten synes mig vara så enkel och
klar, att den icke bordt undfalla någons upmärksamhet.
Den vigtigaste anmärkmn är likväl, efter min åsigt, den,
som förekommer uti 1 l:te punkten, i fråga om en Landskame
rerares
rätt att låta sin reservation medfölja Landshis uprättade
tjenste-förslag. Det var visserligen en enskild fråga, sorn hos
K. M. förevar, men beslutet derom har dock en ganska stor
omfattning, ty detta rörer den frågan i allmänhet, huruvida
Lands-Sekreterares och Lands-Kamererares yttrande uti lill K.
M. ingående beslut, der de icke dela Landshötchns mening, böra
komma till Konungens kännedom eller icke. Det synes mig
vara påtagligt att då läns-förvaltningen består af 3:ne personer,
Chefen och 2:ne rådgifvande, hvilka äro ansvarige, så böra äfven
deras yttranden komma till Konungens kännedom. Denna
principfråga anser jag vara af största vigt, emedan man eljest
lätt kommer in på despotismens område, ty om man vill undertrycka
dessa tjenstemäns mening, så blir derigenom ett slags
envälde lemnadt i Konungens Beflcdes hand. Om man nu till
denna tjenst tager en person, som förut icke egnat sig åt den
civila banan, och varit i tillfälle att förvärfva de egenskaper, som
Konungens rådgifvare eljest ansett vara för en sådan embetsman
nödiga, samt del hände att, redan under första månaden, ett
beslut fattas, som Lands-Sekreteraren och Lands-Kamereraren
med deras större erfarenhet icke gilla, så skulle ju icke till Konungens
kännedom komma, hvad dessa tjenstemän uti frågan
yttrat. Kan det anses vara sundt förnuft uti en sådan lagstiftning?
Man säger visserligen att Landshöfdinge-instrukt:n icke
påbjuder att dessa yttranden skola till Konungen medfölja, och
dermed vill man försvara åtgärden, men jag frågar deremot om
denna instruktion förbjuder att sådana yttranden åtfölja? Om icke
något förbud finnes, så tyckes det mig vara klart att meningen
icke kunnat vara att undanhålla Konungen de uplysningar dessa
tjenstemän meddelat. Hvartill skulle väl det tjena? Konungen
har ju rättighet att välja hvilkenderas mening Han behagar, men
att söka förhindra den ena att komma till Konungens kännedom
det är ett våld, och man kommer då in på det despotiska om9
H 5
63
Den 5 Juli f. ra.
råde, sora uti ett konstilutionelt samhälle icke bör finnas. Jag
hade visserligen ämnat att vidlyfligare inga uti hvar och en af
anmärkn:s-punkterna, men de äro redan af föreg:de talare uptagne,
sä att jag anser det vara öfverflödigt att derom vidare
orda. Vid bedömande af anraärknme emot Konungens rådgifvare
anser jag likväl, att man alltid bör taga i betraktande den
brydsamma ställning, uti hvil ken de sig befinna, det stora ansvar,
hvarmed detta embete är förenadt, och den ännu större
svårigheten att finna skickligare efterträdare åt dem som afgå.
Det är ur denna synpunkt jag betraktar dessa anmärkn:r. Jag
klandrar ingalunda att de blifvit framställda, och jag tror icke
eller, att Konungens rådgifvare böra deraf finna sig sårade. Att
jag icke gillar alla antnärkn.-ne har jag redan förut yttrat, men
jag måste dock uttrycka min djupa smärta öfver den grundsats,
som uttalat sig i afseende å den Uste punkten, der Konungens
rådgifvare ansett sig befordra rikets sannskyldiga nytta genom
att vägra Lands-Kamereraren rättighet att låta sina yttranden
medfölja Landshsns.
Jag anhåller alt Betänk, mätte utan vidare åtgärd läggas till
handlingarne.
Hr Gripenstedt: Jag anhåller blott att få yttra några ord
med anledn. af den siste värde talarens framställda mening, att
då till Landshsr befordras personer, hvilkas föreg:de tjenstebana
icke lemnat dem tillfälle till någon synnerlig praktisk erfarenhet
uti de ämnen, som tillhöra deras nya befattning, men man ändock
anser deni dertill ega erforderliga egenskaper, så borde
skälen dertill uti prot. införas. Den värde talaren bar härvid
förbisett, att sådant vore möjligt endast i det fall att StatsRådets
ledamöter egde rättighet att före utnämningen yttra något tillstyrkande
i ämnet.
Sådant är likväl icke förhållandet, ty när dessa förtroendeembeten
tillsättas, skall, enl. 33 § Reg.Fm, StatsRådets tillstyrkande
icke på förhand iuhemtas, utan det är blott i det fall,
att de för sin del icke kunna gilla Konungens val, som del enl.
Grundlagen är dem medgifvet, att deremot göra underd. påminnelser.
Någon möjlighet för en sådan motivering förefinnes således
icke.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Jag har redan genom instämmande
uti den af Gr. Lagerbjelke mot detta Betänk, afgifna
reservation uttalat min tanke i afseende på Utsk:s behandlingssätt
af de flesta anmärkn:s-punkterna, och jag hade således icke
ämnat att i dag med något yttrande uptaga R. o. Ad:s tid, men
jag bar likväl dertill funnit mig föranlåten utaf Hr Cedersdhiölds
nyss afgifne yttrande.
Tili en början anhåller jag att få förklara, huru jag upfattat
min ställning såsom ledamot af Const.Utsk. Då detta Utsk., enl.
Grundlagen, eger att äska de inom StatsRådet förda prot., och
dem granska, så har jag ansett mig böra fästa mig vid hvarje
fall inom de granskade prot:r, som, enl. min tanke, befunnits
Den 5 Juli f. m.
67
anmärkningsvärd!. Jag har icke ansett mig, såsom ledamot af
Const.Ulsk., tillkomma, att ensam pröfva huruvida de af mig upraärksammade
fall varit sådane, att de ådagalagt bristande nit
eller skicklighet hos Konungens rådgifvare, eller alt rikets sannskyldiga
nytta derigenom blifvit åsidosatt, hvilken yttersta pröfning
jag har ansett tillhöra R. Sl:r allena. Detta har varit min
utgångspunkt vid granskningen af StatsRåds-prol:n. Går jag
sedermera till detaljerna af detta Betänk., sä fäster jag mig till
en början vid den Irsta punkten. Till min verkliga förundran
har utaf Hr Cederschiöld här blifvit yttrad den åsigt, att det
skulle vara rätt utaf Coust.Utsk. att ingå i bedömande utaf tillsättandet
af embets- och tjenstemän, d. v. s. att pröfva huruvida
de personer, som Konungen uti Sitt StatsRåd till den ena eiler
andra tjensteu befordrat, vore, enl. Utsk:s subjectiva tanke, dertill
passande. Hvartill en sådan tolkning skulle leda, torde Hr
Cederschiöld sjelf ganska lätt kunna inse, helst linder en lid af
oro, dä olika åsigter, angide personers större eller mindre skicklighet,
naturligtvis måste göra sig gällande. Det beror ju helt
och hållet på det subjectiva tycket, huruvida den person Konungen
utnämnt till ett embete är dertill passande eller icke. Kan
Grundlagens mening hafva varit sådan? Då jag således i allmänhet
fullkomligt ogillar att Const.Utsk. ingått i bedömande af
tjensters tillsättande, ber jag serskildt att i afseende på det anmärkta
förhållandet vid den lista punkten få göra det tillägg,
att då Deparlis-Chefen vid föredragningen inför Konungen af
de här anmärkta befordringarne framlagt tjenste-förteckningarne
och promemorierna, sä anser jag honom derigenom till fullo
hafva upfyllt sin skyldighet. Det säges uti 33:dje § Reg.Fin:
”Enär .sadane sysslor, hvartill förslag blifvit uprältadc, skola
af Hörningen bortgifvas, böra SladsRådcts ledamöter yttra
sig öfver de sökandes skicklighet och förljensterDetta yttrande
innefattas, enl. min åsigt, uti de framlagda tjenste-förteckningarne,
och då StatsRådet utan reservation godkänt den
af Konungen gjorda utnämningen, så mäste väl deruti innefattas
att StatsRådet gillat densamma, och ansett den af Konungen
utnämnde personen vara den skickligaste. Hvad serskildt 2:ne
af dessa Häradshöfdinge-platser beträffar, så har Utsk., ehuru
det i andra fall ganska mycket ingått i pröfning af personens
skicklighet och förljenster, likväl icke i afseende på desse tjenstemän
framställt någon anmärkn. Således hafva de anmärkande
ledamöterne inom Utsk. gillat de utnämnde personerna.
I afseende på den 4:de punkten har jag biträdt Utskis anmärkn.
Det har nemi. förefallit mig anmärkningsvärd!, alt då
en tjensteman på Stat tillförordnades till en beställning, han,
jemte upbärande af heta den på den nya Slaten honom tillkommande
lön, tillika fått bibehålla den han förut innehade. Detta
har jag funnit anmärkningsvärdt, . och jag har derföre ansett
mig för R. Stir böra framlägga detta förhållande.
Den förklaring i afseende härpå, som en af StatsRådets le
5
*
65 Den 5 Juli f. Dt.
damöler här afgifvit, kan jag för min del icke fullkomligt gilla.
Jag anser det hafva varit Chefens för Civil-Depart:tet skyldighet,
att vid uprättande af lönevilkoren för den t. f. tjenstemannen
jemväl tillse, hvilka löne-emolumenter han förut på ordinarie
stat innehade, och att en sådan åsigt äfven blifvit af den nuvalide
Chefen för Civil-Depart:tet gillad och godkänd, tror jag
mig kunna visa genom ett alldeles enahanda fall. Del tillförordnades
nemi. jemväl en annan Landsh., som förut hade ordinarie
lön på annan Stat än Civil-Depart:ts. Vid regleringen
af hans lönevilkor fick hän af sin förra lön endast behålla så
mycket som åtgick för att fylla det belopp, han som Landsh.
borde åtnjuta. Jag tror att Chefen för Civil-Depart:tet hade
bordt iakttaga enahande förhållande il det fall, som uti 4:de
punkten finnes omförmäldt.
Hr Cederschiöld har i afseende på 6:te punkten lill en del
biträdt Utsk:s anmärkn., och han har ansett det hafva varit mindre
grannlaga af Konungens rådgifvare, att, då en otvetydig önskan
om Presidents-embits ' i Bergs-Colhm indragning blifvit af
R. St:r uttryckt, de sådant oaktadt ansett sig böra tillstyrka
Konungen att tillsätta detta embete ”så kort före Riksdagen,''1
som orden föllo sig. Tillsättningen af detta embete skedde dock,
om jag icke missminner mig, kort efter slutet af Riksdagen,
hvilket äfven i afseende på grannlagenheten torde verka ett förändradt
förhållande, och huruvida någon otvetydig önskan om
indragningen af denna plats verkligen blifvit uttryckt, derom
saknar jag dessutom, åtminstone af offentliga handlingar, all kännedom.
Vid förra Riksdagen beslöto visserligen R. St:r att indraga
ett belopp, som motsvarade den ordinarie lönen för Presidenten,
men bibehöllo likväl på anslaget, hvad sorn till honom utgick
i taffelpenningar, och yttrade dessutom icke med ett enda
ord, att detta skulle hafva afseende på Presidents-platsens indragande.
Vid sådant förhållande, och då Konungen ansett att
Bergs-Colhm borde vara med President försedt, hvilket endast
tillkommer Honom att bedömtna, samt då R. St:r icke uttryckt
någon önskan i detta afseende, så kan jag för min del icke på
något sätt finna anmärkningsvärd!, att detta embete blifvit af
Konungen tillsatt.
I afseende på den 10:de punkten har jag för min del biträdt
anmärknm, och jag har gjort det derföre, att jag har ansett
den innefatta en ganska vigtig principfråga, som jag skulle
hafva önskat, att få närmare utredd. Den 18:de § Reg.F:n innehåller:
"Denna Högsta Domstol tillkommer det äf ven att urtaga
och afgöra alla ansökningar, att Konungen må bryta
dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa laga tid,
som försuten är". Huruvida denna § skall hafva afseende endast
på rättstvister, eller icke, har jag icke för mig sjelf kunnat
göra rätt klart. Af StatsRåds-prot:n och enskilda berättelser
har jag inhemtat, alt dessa frågor af Regeringen icke blifvit afgjorde.
Fall hafva förevarit, som endast angått administrativa
åtgärder, och hvilka af Regeringen blifvit hänskjutne till Högsta
Den 5 Juli f. m.
69
Domstolens bepröfvande, då fråga varit om återställande af försliten
tid. Jag har visserligen hört sägas, att principen skulle
vara den, att endast sådane mål, som i domstolsväg skulle i sista
instansen afgöras, varit i denna § afsedda, men med det
svammel, som emellan administrativa mål och egentligen juridiska
här i landet förefinnes, kan jag icke finna denna förklaring
fullt tillfredsställande. Hvar och en vet t. ex. att mål,
ang:de den i ekonomisk väg af Konungen utfärdade Skiftesstadgan,
i sista instansen afgöras af Högsta Domstolen, och sålunda
hänföras till 18:de § Reg.Fin, under det att andra mål af mycken
vigt, t. ex. fattigvårdsärenden, -hvilka äfven äro grundade
på en K. förordn., i sista instansen afgöras af Regeringen, och
således icke hänföras till 18:de § Reg.Fm. Vid sådant förhållande,
och då Regeringens åsigter i denna fråga synas mig hafva
varit olika uti olika fall, har jag ansett mig vara pligtig att till
R. St:r framlägga det anmärkningsvärda jag funnit i denna punkt..
Hvad åter den 11 :te punkten beträffar, så skulle jag för min
del hell och hållet hafva hiträdt Hr Cederschiölds yttrande, sä
vida icke, hvilket äfven synes utaf ett sednare mom. i Utsk:s
Mern., den af Landskamereraren afgifna reservationen verkligen
blifvit föremål för Konungens pröfning. Det som Utsk. här har
fästat sig vid, angick endast ett enskildt besvär af en Landskamererare,
att han icke fått sin reservation bifogad Landsh:s yttrande,
men af StatsRådets prof. inhemtas likväl, att då ifrågavande
Kronofogde-befattning d. 5 Dec. 1851 tillsattes, så har
Landskamererarens reservation blifvit för Konungen till sitt innehåll
anmäld. Då har ju Depart:s-Chefen gjort allt hvad han
kunnat. Han har ju fästat Konungens upmärksamhet på den
olika tanke, som funnits inom Landsh.-embetet, och då han
för öfrigt ställt sig Landsh.-instructm till efterrättelse, så kan
jag icke finna att han på något sätt har felat.
Jag har nu i största korthet genomgått hvad jag ämnat
yttra, och jag vill nu endast nämna, att, ehuru jag såsom ledamot
af Coust.Utsk. biträd!, en eller annan anmärkn., men här såsom
ledamot af R. St:r eger att yttra mig huruvida jag anser dessa
anmärknir vara sådane, att de ådagalägga, att rikets sannskyldiga
nytta blifvit af någon Konungens rådgifvare förbisedd, eller att
någon af dem icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt
embete förvaltat, så får jag förklara, att jag icke kunnat finna
sådant, utan att jag till alla delar instämmer uti Gr. Pukes anhållan,
att detta Retänk. måtte af R. o. Ad. med ogillande, läggas
till handlingarne.
Hr Cederschiöld: Jag vet ganska väl att, på sått Hr
Gripenstedt anmärkt, Konungens rådgifvare i afseende på tillsättande
af förtroende-embeten endast ega att göra underd. påminnelser,
men min anmärkn. gick ut derpå, att då Konungens rådgifvare
ansett sig pligtige att göra underd. påminnelser emot utnämnande
af Civil-Landsh., derföre att han icke under sin föreg:de
tjenstemanna-bana visat sig hafva i någon synnerlig mån
70
Den 5 Juli f. m.
förvärfva! praklisk bekantskap med de mål, som tillhöra en Landshöfdings
handläggning, så syntes mig conseqvensen fordra, att
dylika underd. påminnelser framställdes vid utnämning af militär-personer
till samma embete, derest icke hos dem funnes sådana
utmärkande egenskaper, alt de öfvervägde obekantskapen
med ärendernas gång, i hvilken händelse jag ansåg ett yttrande
om dessa egenskaper böra uti StatsRåds-prot. intagas. Derpå
gick min anmärkn. ut, och jag tror alt dess riktighet icke jäfvas.
Frih. af Ugglas har biträdl den åsigt, som redan af en föreg:de
talare blifvit framställd, alt icke Const.Utsk. hade bordt
ingå uti bedömande af embets- och tjenstemäns tillsättning, men
jag hemställer till honom huruvida, i händelse en tjensteman
skall tillsättas, och sådant sker utan npgörande af förslag, der sådant
bordt ega rum, en sådan underlåtenhet bör undgå anmärkn.
ifrån Const.Utsk.? Det synes mig påtagligt, att alla de ärenden,
som inkomma inom Konungens rådkammare, och i hvilka Konungens
rådgifvare ega rättighet att sig yttra, att alla dessa frågor,
säger jag utgöra föremål för Const Utsk:s granskning.
Om förhållandet är sådant, som Frih. af Ugglas nplyst, att
Presidenten i Bergs-Colhm tillsattes strax! efter sista Riksdagen,
så förfaller den anmärkn. jag i detta hänseende framställde, enär
jag till alla delar godkänt, den åtgärd Konungens rådgifvare vidtagit
i afseende på Presidents-lönen.
Det är för mig serdeles glädjande att höra, det Frih. af
Ugglas delar mina åsigter i den, enl. min tanke, vigtigaste af
alla punkterne, nemi. den, som rörer Lands-Sekreterares och
Lands-kameferares rättighet och [iligt alt yttra sig till prot, samt
rätt att få sina yttranden underställde Konungens pröfning; men
jag tror likväl att Frih. af Ugglas misstagit sig, dä han fork larat,
att skäl till anmärkn. icke förefunnes, enär det visat sig af
handlingarne att Lands-kamererares yttrande verkligen blifvit för
Konungen anmäldt. Här gäller det hufvudsakligen sjelfva principfrågan,
och den har af Konungens rådgifvare blifvit behandlad i
motsats emot hvad jag och Frih. af Ugglas sjelf anser vara riktigt.
Det heter nemi. att StatsRädet funnit ”rfe/i förda klagan
öfvar Landshöfd:ns vägran alt låta klagandens, såsom reservation
emot förslaget, ingifna skrifvelse förslags-handlingarne
bifoga, icke förtjena afseende”. Häraf synes att sjelfva princip-frågan
är så behandlad, att desse embetsmans yttranden icke
behöfva korndia1'till Konungens kännedom.
I an led n. af den framställning Gr. Puke gjort, och i hvilken
Frih. af Ugglas instämt, att R. o. Ad. skulle med ogillande
lägga Retänk. til! handlingarne, tager jag mig friheten hemställa,
huruvida sådant vore conseqvent, serdeles då Frih. af Ugglas
sjelf framställt 2:ne af dessa anraärkn:r. Jag tror det vara mera
i öfverensstämmelse med Grundlagens bud, hvilket jag äfven
tror förut sä hafva varit tolkadt, att Hr Gr. o. Landtm, framställer
den propos., huruvida R. o. Ad. finner rikets väl kräfva alt
Konungens rådgifvare, på grund af de gjorda atimärknme, ifrån
sina embeten entledigas, på sätt det heter i Grundlagen. Genom
Den 5 Juli f. m.
rr
att besvara denna propos. med Nej, tror jag att R. o. Ad. uttryckt
den mening, sorn bör uttryckas, men att gå längre är,
enl. min lanke, hvarken med Grundlagens anda, eller med praxis
öfverensstämmande.
Frih. Raab, Adam Christian: De Konungens rådgifvare,
som ytlrat sig i frågan, hafva ursäktat sig inför Ståndet derföre
att de här, mot hittills vanlig praxis, personligen upträda. För
min del får jag förklara, att långt ifrån att ogilia detta deras upträdande,
kan jag ej annat än deröfver betyga min synnerliga
fägnad, helst jäg hoppas kunna förklara det såsom ett tecken att
vi närma oss en parlamentarisk discussion ; jag beklagar blott att
vår fyrdelning vållar att det endast är en fjerdedel af representationen,
som är i tillfälle att höra deras ord.
Hvad nu det förevarrde Betänk, angår, anser jag mig ega
en moralisk pligt att yttra mig öfver 2:dra anmärknrs-punkten,
sora förer det klandrade utbytet af Dörby och Kleckeberga mot
Ljungby församling såsom praebende till Biskopsstolen i Calmar.
Visserligen har Hr Gripenstedt redan till försvar för denna Regerings-åtgärd
anfördt sådana skäl och prcejudikater, att anmärknm
synes mig genom honom vara fullt vederlagd, men Hr Tersmeden,
Nils, har icke dess mindre, om jag hörde rätt, satt i fråga
att åtgärden borde blifva föremål för 106:te §:n, hvarföre det icke
torde vara ur vägen att äfven en annan representant, än en Konungens
rådgifvare, försvarar densamma, och jag är dertill närmast
skyldig, då jag bekänner mig hafva gifvit första anledn. till
ifrågavande utbyte. Såsom egendomsegare i Dörby, kunde jag
ej annat än intressera mig för denna församlings andliga styrelse
och vård, som onekligen varit tillbakasatt under en mängd af
år, då den varit betrodd ål en adjunkt, hvars ambulatoriska ställning
ej kunde framkalla hos honom det intresse, eller gifva honom
det inflytande, som man skäligen kunde vänta af en egen
Kyrkoherde. Jag föreslog derföre mina sockneboer att vi skulle
begära hos K. M. det ifrågavar:de utbytet, hvilket de allmänt
gillade; jag upsatte inlagan, och besörjde dess framlemnande. Jag
hvarken ville eller trodde mig dermed skada Ljungby församling,
der jag också har egendom. Saken är nemi. den, att Ljungby,
som är en större församling, har npfört stora och prydliga åbyggnader
för sin Pastor, der en Biskop kan med serdeles beqvämlighet
bo liela sommaren (så gjorde den förra Biskopen) och således
kan nära halfva året hafva egen tillsyn vid pastoralvärden,
hvilket icke är fallet i Dörby och Kleckeberga, som är alltför litet
pastorat att kunna bekosta byggnader, tillräckliga såsom bostad
för en Biskop.
Utsk. har anmärkt att föreskriften i 10 §:n Reg.F., nemi.
om vederbönde embetsverks hörande, icke skulle blifvit fullkomligt
iakttagen. Hr Gripenstedt har visserligen till svar häruppå
erinrat derom, alt både Domkapitel och K:s Befh:de blifvit hörde;
men jag ber dertill få lägga den uplysning att Domkapitlet i sitt
Utlåt, förklarade, att det, "hvad angick Dörby pastorat, före
72
Den 5 Juli f. m.
komme omständigheter, som gjorde det för detta kanske mer
än för något annat maktpåliggande att vinna den fördelen alt
fä en egen Kyrkoherde'''1.
Kammar-Coll:m är visserligen i 3:dje §:n af sin Instruktm
ålagdt att ”afgifva underd. Utlät, i frågor rörule förvaltningen
och disposition af lill civila och ecklesiastika embels- och
tjenstemän anslagna hemman och lägenheter'"'. Men en hvar
finnér att detta rörer det kamerala af frågan — frågan om
förvaltningen af Statens fasta egendom. Inkomsten af. pastoratet
förvaltar nog Biskopen. Frågan om tillsättande af Kyrkoherde
kunde ej röra Kammar-Colhm.
Vidare har Ctsk. ansett åtgärden strida mot 4:de §:n af
Presterskapets privilegier. Jag vill icke dölja min förundran att
denna anmärka, kunde komma från en majoritet, som lika med
mig yrkat flere förändringar i afseende på de till Presterskapet
anslagna löne-förmåner, utan att dertill hafva ansett sig förhindrade
af privilegierna. Hr Gripenstedt har redan anfört en mängd praejudikater
af gjorda förändringar med pastoraten, så att de ömsom
ldifvit minskade, ömsom ökade med delar af andra; — löner,
som blifvit förändrade; regala pastorat som blifvit anslagna till
pruebenden, och jemväl utbytta. Jag har äfven tillgång i min
hand, att anföra en mängd sådana praejudikater, men anser det öfverflödigt.
Jag kan ej förstå huru det är möjligt tolka ifrågavar:de
föreskrifter annorlunda, än att Presterskapet är lillförsäkradt
att ingenting skall ryckas ifrån dem, men ej att icke ändringen
och nödiga jemkningen inom de lill Presterskapet anslagna löner
och förmåner må ega rum. Här tillkommer att Ljungby redan
tillförene så väl från början aT 1600:talet till i början af 17Ö0:talet,
som ock under en period, i slutet af 1700:talet varit prcebende
•— och nu sednast från 1830 personelt praebende åt den förre
Biskopen. Ingen hade ansett privilegierna för nära trädda om
båda pastoraten blifvit anslagna till preebenden. Kan det då gifvas
något rimligt skäl ogilla, att endast det ena dertill anslogs,
helst när K. M. derigenom upfyllde en församlings önskan, och
icke minskade, ulan ökade Biskopens inkomster.
Jag skulle finna det för mig beqvämligast att härmed sluta
mitt anförande; men då jag i flere Riksdagar verksamt deltagit i
Riksdagsärenderne, anser jag såsom en pligt, den jag icke utan
att begå ett förräderi emot de politiska åsigter jag städse hyllat, kan
undandraga mig, om jag genom min tystnad skulle ställa mig i
de belåtnas leder, och icke öppet uttala min mening vid ett tillfälle
af den stora betydelse, som förevande ämne borde ega i
ett konstitutionel! samhälle.
Jag sade konstitutionell — och se här den första stötestenen.
Jag har nyss läst, i en i dag på morgonen utkommen tidning.
hvars värde jag erkänner, fast jag ej i alla delar kan gilla
dess åsigter, en artikel om rätta andemeningen af 4:de §:n Reg.F.
Jag skulle här ej ingå i kretik af en tidnings-artikel, om jag ej
funne den utgöra ett echo af de åsigter, jag så ofta både inom
och utom dessa murar hört uttalade och försvarade, att nemi.
Den 5 Juli f. ro.
rs
vårt konstitutionella Statsskick ej skulle vara byggdl på samma
grunder, som andra länders, hvad angår den ministeriella ansvarigheten.
Man säger nemi. att, då andra fria länder hafva
Ministrar med en parlamentarisk ansvarighet, vi här i landet
hafva Statsråd med reservationsrätt. I st. f. de rättigheter och
pligter, som i andra länder åligga Ministrarne, har, påstår man,
4:de §:n Reg.F. tydligen hos oss uttryckt, att det är Konungen
allena, som styrer, och Hans rädgifvares ansvarighet är inskränkt
dertilll, att de genom sina råd och sina reservationer troget iakttaga
formen, och akta sig att ej öfverträda någon § af grundlag
eller annan lag.
Jag kan för ingen del godkänna denna inskränkta infattning
af våra Statsråds pligter eller att vår grudlags stiftares
mening kunnat vara sådan. I motiverne till 1809 års grundlag
heter det: ”Att Statsråden skola vara ställda under ansvarighet
icke blott för deras yttrade rådslag, utan ock för deras tystnad,
då de bordt råda. Sjelfva måste de sorgfälligt söka uplysningar,
för att bevara sina lif, sin välfärd, sin heder. På detta sätt och
genom de öfriga medel, som äro föreskrifne i afseende på ärendernas
beredning, bör Konungen icke i något fall kunna missledas
och allmänna rösten icke kunna hindras att i något fall tränga
till Honom. Den oafbrutna vanan att höra råd allvarligt och
högtidligt gifna, skall i Haus sinne stadga aktning för sanning
och rätt”.
Det vare långt ifrån mig att vilja bidraga till försvagande
af Konungens makt. Jag är tvertom öfvertygad att för Sveriges
lycka, ära, lugn och yttre säkerhet är en stark och kraftfull
konungamakt ett oeftergiflig! vilkor; men den befordras ingalunda
genom den tolkning mina motståndare i frågan vilja gifva
åt 4:de §:n. Jag anser den tvertom vara i högsta måtto vådlig
för konungamaktens helgd, emedan den mer än något konstitutionel!
motstånd, iner än någon opposition, bidrager att skingra
den helgongloria, som bör omgifva majestätet. Allenastyrande
och konstitutionel frihet kunna ej i längden stå tillsammans.
Konstitutionel frihet gifves ej utan tryckfrihet, — frihet att offentligt
yttra sig öfver Regeringens handlingar, alltså att kunna
klandra dem. Men hvem träffar klandret om det ej kan riktas
mot den skyddsmur, som är afsedd att upbära det — Konungens
rådgifvare? Mot Regentens eget bröst borde ingen pil få rigtas.
Vi må nu kalla de ansvarige rådgifvarne för Ministrar eller
Statsråd, anse deras befattningar och deras ställning huru som
helst, så måste vi alla erkänna att de dock hafva en ansvarighet,
en räkenskapsdag inför representationen. I andra länder är det
adressen, hos oss 107:de §:ns tillämpning. Men huru har väl
107:de §:n hos oss blifvit tillämpad? Man har under granskningen
af Statsråds-prot:n upletat ett större eller mindre antal anmärkn:s-punkter,
och npfört dem i ett naket register, utan att
ingå i någon närmare undersökning huru Statsråden på det hela
förvaltat sina embeten, utan att bedöma andan och syftningen af
deras rådslag, utan att gifva ett total-omdöme öfver regerings
-
74
Den 5 Juli f. m.
åtgärderna i allmänhet eller af den riktning de haft under den
förflutna Riksdags-perioden. Detta är hvad Const.Utsk. efter min
öfvertygelse bordt göra, dervid de då kunnat såsom bevis och
exempel uppgifva åtskilliga facta.
Icke kan man med sundt förnuft påstå att rikets sannskyldiga
nytta blifvit åsidosatt derföre att ett pnebende-pastorat blifvit
utbytt, — derföre att några ord i ett prot. blifvit uteglömda
o. s. v. Jag instämmer visserligen i Hr Cederschiölds anmärkmr
öfver litte punkten, men efter den förklaring Frih. Ugglas gifvit
öfver detta enstaka fall, och sedan Hr Gripenstedt låtit förstå, att
vi snart hafva att motse en ny Landsh.-Inslruct., deri rättelse
för framtiden varder iakttagen, torde anmärkn. redan gjort sin
åsyftade verkan. Jag instämmer äfven fullkomligt med Hr Cederschiöld
om vigten att nagelfara med de grundsatser,, som följas
vid befordringar, men anser dervid befordrings-systemet under
hela Riksdags-perioden, ej ett eller annat enstaka exempel, böra
tagas i betraktande. Jag anser äfven anmärkn. i 4:de punkten
befogad, och ville gerna dertill lägga en anmärkn. deröfver
att det i sednare tider blifvit en sed att genom arfvode genast
bestå full lön, åt de tjenstemän, hvilka få sig boställen anslagna,
då likvist boställs-inkomsten under tjenst- och fardagsåren vid afskedstagande!
borde ersätta den vid tillträdet af tjensten mindre
lönen, eller och indragas till Statsverket. Men icke kan man
med skäl påstå alt ett par tusende R:drs förlust för Staten är att
hänföra till sådane saker, för hvilka man bör begära afskedandet
af ett eller flere Statsråd. Vida hellre skulle jag vilja lägga min
röst för afskedandet af det Statsråd, som genom reservationsrättens
omsorgsfulla begagnande ställde sig bakom Konungens
dyrbara personlighet, — för afskedande af den, som med största
omsorg iakttoge formen, för att akta sig sjelf, men blottställde
Konungen för misstanken att styra utan råd eller emot råd, eller
pä grund af sidoinflytande; eller af den, hvars råd aldrig beaktas,
ty antingen äro hans råd odugliga, och dä är han otjenlig för sin
plats, eller också är det olyckligt att. hans råd icke följas, då
iian bör lemna rum, för någon med större inflytande.
Men då jag sålunda ej kan på grund af Utsk;s anmärkn.
hämta stöd för yrkandet att någon rådgifvare skulle anmälas till
förafskedande, skulle jag brista i den öppenhet och upriktighet,
hvarmed vi här böra bemöta hvarandra, om jag ej djupt beklagade
att vi nu 1854 stå icke allenast långt tillbaka i den utveckling
af landets både materiella och intellectuella krafter mot
hvad vid hade anledn. hoppas 1844, utan styras i vida konservativare
riktning, än under perioden mellan 1840 och 1844.
Det är sannt att f. n. råder politiskt lugn och att ropet på
reform tystnat af, dock förhåller det sig icke med detta lugn,
som när stormen uphör att rasa, för den som hunnit hamnen,
ulan endast såsom man föreställer sig, då man passerar läsidan
af en klippa i hafvet. Stormen återkommer och det med ökad
fart. Jag beklagar då den farkost, hvars styrmän ej begagnat
tillfället att ställa henne i beredskap och som icke sjelfva rustat
Den 5 Juli f. m
75
6ig för kampen mol de retade vågorna, och jag klandrar sådana
försumliga styrmän. Den politiska stormen kan ej hafva lagt sig
för alltid ej ens för en längre tid. Förr eller sednare återkommer
den, oell då vore godt hafva beredt sig på dess emottagande.
En sådan beredelse föreställer jag mig alt det nu åligger
vår Regering att vårdsamt ombesörja under denna lugna period;
annars fruktar jag att vi, förr än någon anar det, hafva ätt motse
en Riksdag med anspråk, som 1840 ville och lill en del lyckades
göra sig gällande — en skakning sådan som 1S48 öfvergick
Europa och hvars svallvågor äfven hotade att skölja vår klippiga
Nord. Hvad skulle väl då vår Regering svara, om anspråk, med
ökad våldsamhet, på lösning af representations-frågan förnyas, och
de fä upbära förebråelsen att de ej, medan tider var, — medan
sinnena voro lugna, anspäken billiga, sökt befrämja densamma?
Hvad svaras på den frågan huru de i sin män sökt hålla det
löfte hvarunder konungamakten under vårt nya Statsskick först
åter upträdde, då det hette: ”allt hvad som trycker, försvagar,
förfördelar moderjordens närmaste fosterbarn, skall till rikets sanna
väl afhjelpas och förbättras?” månne den behandling skatteförenklings-frågan
rönt alltsedan 1848 svarar emot dessa konungalöften.
Hvad svaras, om förebråelse då af retade folkombud göras
för underlåtenheten att bringa vårt lagväsen, vår kyrkolag, våra
krigslagar till slutligt afgörande? Hvad svaras, om förebråelser då
göras för sorglöshet i ordnandet af vår kreditlagstiftning? Jag
tror det ej blir ett tillfyllestgörande svar, att Regeringen lagt
kommitlerades förslag på Ständernas bord. Mångfaldiga dylika frågor
skulle här kunna göras; men jag vill ej dermed fortsätta. De
gjorda, kunna för denna gång vara nog, såsom ett uttryck af mitt
bekymmer öfver Regeringens konservativa hållning — dess underlåtenhet,
att söka befrämja nyttiga och nödvändiga reformer.
Jag inser nogsamt, att dessa mina ord skola ogillas af de radikala,
derföre att de äro för lena. Måtte ej af samma skäl mina
-varningar försmås af de konservativa.
Hr Adelborg, And. Otto: Körningens bär närvande råd
gifvare
hafva, såsom det anstår kunnige, erfarne, redlige och allmänt
aktade män, öpnat denna disenssion, inom hvars område de
kjelfve med öppet visir böljat fäktningen. Jag räknar dem detta
till godo, och anser dem hafva bandlat såsom man borde kunnat
vänta af sådana personligheter-, samt önskar ali detta föredöme äf
ven
för framtiden mätte blifva efterföljd!. Läser man R.F. rätt,
så finner man uti dess 3 § ali: ”Konungens Majestät skall
hällas i helgd och vördnad, Hans gerningar vare emot allt
utål fredade.”
Dessa korta, välbetänkta ord, sätta Konungen på en böjd öfver
samhället, der Han icke antasllig är, så att hans svagheter såsom
menniska icke få tagas uti betraktande, utan Han endast mäste anses
såsom Regent, såsom samhällets högsta hufvud. Den nästföljande
§ innehåller att: ”Konungen eger alt allena styra Riket
■på det sätt denna Reg:sF. föreskri/ver. Inhemte dock, i de
76
Den 5 Joli f. m.
fall här nedanföre stadgas underrättelse och råd af ett StalsRåd,
hvartill Konungen kallar och utnämner kunnige, erfarne,
redlige och allmänt aktade, inf ödde Svenske män, af dan rena
Evangeliska läran.” Dessa 2:ne §§ synas mig klart och tydligt
uttrycka 1809 års mäns vackra lanke, om Konungamaktens ställning
till fölkel, och dessa båda §§, förenade, bilda, enl. min tanke,
utaf vårt Stats-skick eli lika konsiitulionelt samhällsskick, som något
annat i verlden. Vill man icke rätt upfatta dem, så kan å
ena sidan ett allenastyrande, och å andra sidan ett rådsvälde upkomma,
men npfattar man dem rätt, så bilda de, såsom jag nyss
-säde, ett fullkomligt konstitutionell Stats-skick. Lägger man nu
härtill den 9:de § Reg.Fm, som innehåller: ”Uti alla mål, som
hos Konungen i StatsRådet förekomma, skall fröt. föras.
StatsRådets lillstädesvarande ledamöter böra, under ansvarighet
för rådslagen lill den påföljd, hvarom i i06:tc och 107:de
§§ vidare stadgas, ovilkorligen lill prol. sina meningar yttra
oell förklara”, så är det ju klart, att Konungens lädgifvare
äro ansvarige för allt hvad som inom StatsRådet så väl göres som
underlåles. Sålunda utgöra dessa 3:ne §§ tillsammans en fullkomlig
konstitutionell form, och ingen lärer kunna bestrida, att så
verkligen är. Är nu detta förhållandet, så är det ju äfven klart,
att det icke allenast är en helig pligt, utan äfven et t kårt åliggande
för representationen, att granska de mål, som ifrån StatsRådet
utgått, och för Konungens rådgifvare måste det å andra sidan vara
en önskan alt blifva klandrade, på det alt de måtte inför representationen
fä tillfälle att visa de synpunkter, hvarutur de betraktat
frågorna och de åsigter hvarifrån de utgått. Detta har äfven utaf
Konungens närvar:de rådgifvare blifvit erkändt, och jag skulle således
tro, att den representation gör fullkomligt rätt, som så fattar
saken, och att derigenom äfven ett exempel gifves för framtiden,
hvarigenom förhållandet emellan de båda Statsmakterna skulle blifva
af en mycket jemnare och bättre art, än om det förhållande, som
hittills egt rum, skulle fortfara. Icke kan det vara rätt, alt förtalets
smygande gift på ett eller annat sätt gifver sig luft inom landet,
utan det är väl så mycket hällre att handlingarne träda fram i
ljuset och blifva föremål för det allmänna omdömet, så att deraf
kan blifva eli beslämdt resultat uti opionen inom landel. Derigenom
komme Regeringen att stå på den rätta ståndpunkten, i förhållande
til! nationen, och derigenom kommer äfven representationen
att rätt upfylla sin pligt.
Kastar jag en blick på det Betänk., som nn ifrån Const.Utsk.
utgått, hvad finnér jag väl då? Jo, elt småsinne uti upsökande af
anmärkningspunkter af flerfaldig halt, men deremot en total brist
på det storsinne, som denna vigtiga fråga framför allt fordrar. Man
har efter bästa förmåga sökt att upleta anmärkmr, men endast
högst få utaf dessa se saken ifrån den sida, som 107 § Reg.F.-n
föreskrifver. Denna § med sina allmänna ordalag kan icke åsyfta
ett ensidigt bedömande af de partiella åtgärder, sorn ifrån Regeringen
utgått, och förgäfves skulle då Const.Ulsk:s ledamöter .använda
10 å 12 månader på alt granska de öfver 19.000 mål, som varit
D e ri 5 Juli f. m.
77
af Regeringen liandlagde. Sådant är icke länkbart, oell de 18 anmärkningspunkter,
som här blifvit framlagde, hafva uigått från enskildie
påstötningar.
Const.Utskis pligt är att afgifva ett total-omdöme öfver regeringsåtgärderna,
oell den riktning Styrelsen följt, samt anvisa den åsigt,
som för framtiden bör blifva gällande. Detta är den 107:de §:s
mening, och i detta fall anser jag 1809 års män, hafva sett saken
ifrån den rätta sidan, ehuru deras hastigt framkastade, men djupt
och sinnrikt uttänkta lagar, hafva blifvit föremål för förvridning.
Konungens rådgifvare måste veta, hvilken väg nationen för framtiden
lieldst önskar beträda, i förening med de åsigter, som de sjelfve
hysa om rikets väl, hvilket nödvändigt mäste ur en generell synpunkt
bedömmas. Man måste, såsom den siste värde talaren säde,
se på det förflutna, på del närvarande och på det tillkommande,
samt deraf försöka att bilda ett belt, till Rikets sannskyldiga nytta.
Gör man icke det, utan fäster sig vid småsaker, så har man förverkat
siri räll, såsom en representant af den upliöjda opinionen
inom landet, och sjelf gjort sigi lill en representant af den låga,
småsinnade opinionen inom detsamma.
Då jag nu börjat att yttra' mig i denna fråga, vill jag. icke
undandraga mig, att skärskåda några af de aumärkmspunkter Betänk.
innehåller, och jag gör det så mycket heldre, som jag lindér
discussiouens gång hört dessa punkter från olika sidor på olika sätt
bedömmas. Den 5:te punkten innebär, enl min tanke, ett glädjande
tecken till en gryende sjelfständig kraft inom vår Regering.
En af Konungens rådgifvare liar bär tydligt uttalat sin åsigt, och
sagt: ”här inom slå vi, der inom ni/” Detta är rätt och vackert,
och jag önskar att sådant kunde böras, äfven utom detta hus.
I 11 :te punkten deremot, liar en motsatt åsigt blifvit följd, och
huru skickligt en föreg:de talare än argumenterat, liar lian dock
icke lyckats finna något fullt giltigt skäl för sin åsigt. Har en
Landskamrerare rättighet att afgifva reservation emot Landshöfdtns
beslut, hvilket icke kan bestridas, då derom nämnes uti Landshöfdinge-instrukt:n,
så måste väl deraf vara en gifven följd, att
hans leservation, om den skall vara af något värde, bör åtfölja remissen
till Konungen. De 13:de och 14:de punkterna, hafva bär
af flere talare blifvit framliållne, såsom varande af en högst vådlig
beskaffenhet, enär de skulle leda till ingående uti bedömanden,
hvilka under oroliga tider skulle kunna leda lill serdeles betänkliga
följder. Jag tror det icke, utan jag tror tvertom, att dessa
punkter äro de enda inom Utsk:s Betänk., hvilka kunna anses vara
afgifna i öfverensstämmelse med 107:de §:s verkliga mening. Det
är icke tillåtet, att bedömma en persons siörré eller mindre lämplighet,
och det är icke ellér lofgifvet, att bedömma StatsRådels enskildta
åsigter, men det måste väl vara en oeftergiflig pligt att, lika
väl som man yttrar sig öfver, huruvida vissa andra frågor blifvit af
StalsRådet rätt behandlade, äfven yttra sig om besättandet af Rikets
tjenster, hvilka till en del bero på StatsRådets till- eller afstyrkande,
och vaka öfver, att de icke blifva på måfå bortgifne. Om
det skulle så vara förhållandet, alt embeten och tjenster i allmän
-
78
D e n 5 Juli f m.
hel inom ett land, berodde af hörd eller enskildta protectioner, eller
tillfälliga omständigheter, mera än af verklig förtjenst och skicklighet,
samt sådant under en längre lid fort före, så att möjligen de
vigligaste och mest maktpåliggande tjenster, som fordra de största
ansträngningar, både lill kropp och själ, begagnades till pensionsinrältningar
för redan orkeslöse män; om t. ex. vissa platser begagnades
hufvudsakligen till att köpa olika länkandes åsigt er, eller
om de begagnades till att uplijelpa politiska anhängares förstörda affärer,
vore väl sådant rätt och för Riket gagnelig!? Runde väl
Stats-machinen hafva sin jemna gång. om icke i dylika lall afseende
fästes på skicklighet och förtjenst allena? Nej, Mine Hrr, sådant
är en omöjlighet. Mätte då icke eller R. St. förbise sin rätt,
alt i detta fall högt uttala sin önskan eller sitt ogillande; måtte vi
icke förglömma att hela landels utveckling beror på huru dessa
tjenster tillsättas, hvilka äro kuggarne i det stora Stats-machineriet!
Den enskilde tjenstemannens fördel får icke tagas i betraktande
blott det allmänna går framåt. Den som icke betraktar saken nr
denna högre synpunkt, han ser den icke rätt. Jag säger icke, att
vårt befordringssyslem beträdt någon oriktig bana, men sådant vore
likväl möjligt, och vid sådant förhållande vill jag icke, alt R. St.
skola lindet låta, att yttra sina tankar i denna vigtiga fråga. Jag
hade icke tänkt all yttra mig i detta ämne, hvilket mäste ligga alla
så nära om hjerta!, heldst oss landtbrukare, som vilja räkna oss
att höra till folket, men under discnssionens gång, hafva motsatta
åsigter yppat sig, och dessa, enl. min lanke, af den ari, alt jag
anser dem, som hylla den ena eller andra åsigten, vara pligtige att
uttala sin tanke, hvilket äfven jag nu gjort. Hvad jag har sagt, har
varit med all aktning för Konungen och Hans Rådgifvare, men äfven
med akjning för nationens rättigheter, och jag vill blott tillägga,
att jag dermed icke åsyftat annat, än hvad mina ord inneburit.
Slutligen vill jag lill de här narvaride ledamöterne af Regeringen,
som så öppet och ärligt framlrädt, hembära min gärd af
tacksamhet för ett sådant sätt alt tillvägagå, ty hade de icke öpnat
denna discnssion, så hade det möjligen händt, alt R. o. Ad. äfven
vid denna Riksdag inhöljt sig uti det mystiska, hvaruti detta Stånd
förut vid denna frågas behandling plägat insvepa sig.
Hr Gripenstedt: Frih. af Ugglas har såsom stöd för befo
genheten
af den uti 4:de punkten framställda anmärkn., anfört ett
prejudikat, der vid beräkningen af löne-förmåner för en t. f Laudshöfd.
afdrag blifvit gjordt för den lön lian på en annan stat under tiden
upbar. Jag medgifver fullkomligt riktigheten af delta inkast, men jag ber
att få fästa upmärksamlieten på, att detta fall inträffat efter det fall,
hvaröfver Consl.Ulsk. utlåtit sig .lag anhåller äfven att å min sida
få lemna den uplysning att ett föreg:de prejudikat finnes i full
öfverensstämmelse med det anmärkta förhållandet. Den 23 Sept.
1847 förordnades till Landshöfd. i Blekinge, Majoren vid MarinReg:t,
Palander, vid hvilket tillfälle Landshöfd.-lönen bestämdes till
sitt fulla belopp, utan att något afdrag skedde för den lön han bade
Den 5 Juli f. m.
79
fid Reg:!. Jag har blott vela! lemna denna uplysning såsom elt
bevis på, all del klandrade fallet icke varit enstaka, utau i full öf
verensstämmelse
med livad förut varit brukadl. Huruvida det klandrade
förhållandet i sin strängaste mening kan anses hafva varit
billigt eller ej, derom vill jag icke utlåta mig, ulan jag säger blott,
att om anmärkntn såsom en anmärkn:s-an!edn. efter 107 § K.F.
skall vara befogad, så måste dep vara af den art, att den bos föredraganden
utvisar bristande oväld, nit, skicklighet eller drift, eller
ock alt Rikets sannskyldiga nytta derigenom varit åsidosatt, men
jag tror verkligen icke, alt detta tillstyrkande med skäl kan hänföras
till något af dessa fall. Det är likväl endast i sådan händelse,
som anmärkn:n vore fullt befogad, ty grundlags-sliftaren har velat
ali delta dertill fordrades, oell e| blott alt man subjektivt kati be
domina
saken på det ena eller andra sättet.
Man har vid del i litte punkten klandrade fall velat finna ett
slags benägenhet hos Styrelsen alt vilja hindra uplysningar fiän att
framkomma till Konungen. Jag vägar förneka riktigheten af en
sådan slutsats, och såsom ett bevis derpå, att uplysningar ■verkligen
icke saknas i sådana^ fall, sorn del, hvarom denna punkt handlar,
ber jag-ali få upräkna de handlingar, som vid en sädau tjänstetillsättning
äro för Regeringen tillgängliga. Först och främst alla
ansökningar till tjensten med bifogade merit-förteckningar; sedan
Landshöfding upgjorda förslag jemte deröfver anförda besvär, hvarföre
ock alltid, då olika meningar förekommit, eller då reservation
blifvit afgifven, en sådan är genom den besvärandes försorg utlöst
oell besvären bifogad, hvadan den alltid kommer till Konungens
kännedom; ytterligare vederbörtdes öfver besvären infordrade förklaringar
och Landsh.-embelets yttrande deröfver; vidare KammarColkii
och Statskont:s ullätin, samt underd. påminnelser i ämnet.
Jag frågar nu om icke af dessa handlingar utaf så mångfaldig beskaffenhet,
utaf alla vederbönde och parter afgifne, alla de uplysningar
i sjelfva verket kunna inliernlas, som möjligen i saken kunna
gifvas? Det torde således vara alldeles obehörigt alt af det klandrade
beslutet vilja draga någon slutsats ang:de obenägenhet hos Styrelsen
alt låta hvarje sak blifva fulleligen belyst, ilian var detta rätt och
slätt en rätts-fråga, som i besvärsväg var K. M:s pröfning underställd,
och som naturligtvis mäste afgöras i öfverensstämmelse med
de författningar, som i detta afseende äro gällande, enl. hvilka resolutionen,
enl. min öfvertygelse, icke kunde blifva annan än den
blef. Huruvida det för framtiden borde blifva annorlunda, derom
var icke då fråga, och derom blir tillfälle alt besluta vid en blifvande
stadfästelse af ny Landshöfd.-instruktion.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme att fortsättas
kl. 6 e. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror hvarken, alt Konungens
Rådgifvare föitjenat alla de> anmärkn:r, som emot dem blifvit gjorda,
eller alt Consl.Utsk. förskyllt allt del klander, som det här fått upbära.
Enl. 107 § R.F. är det Ulsk:s pligt att för R. St. tillkännagifva
de anledu.T, del kan hafva haft att mot Konungens Rädgif
-
80
Ben 5 Juli f. m.
vare anmärka eli eller annat utan att deraf nödvändigt följer det
någon ålgärd skall af R. St. beslutas. I § slår nerol, att om de
tinna Rikeis väl det kräfva, kunna de hos Konungen skriftligen anmäla
deras önskan, att Han ville ur Statsrådet och ifrån Embetet
skilja den eller dem, emot hvilka anmärkn. blifvit gjord. För min
del tror jag, att somliga af dessa anmärknrr icke varit obefogade,
och jag vill säga mina skäl dertill, ehuru jag också är af den tanke,
som andre lalare förut yttrat, att dessa anmärkmr dock icke böra
till någon åtgärd å R. St:s sida föranleda. Jag har icke lust alt
klandra Konungens Rådgifvare; ty jag har tillförene likasom de nuvar:de
känt embetels tyngd; för eli mål varit anklagad vid Riksrätt,
oell för 16 anmäld till ansvar efter 107:de §. Jag är således full
ständigt
botad -för dylikt klanderbegär, äfven om jag varit deraf i
min ungdom besvärad. Icke heller känner jag mig frestad all be
römma
Konungens Rådgifvare. Men hade jag, vid detla tillfälle
legal, så skulle del förmodligen hafva ansetls underligt, emedan
jag förut, enskildt till en och annan af mina vänner, yttrat de an
anmärkmr,
jag nu vill offentligen uttala. I alla fall vore del förmätet
om jag trodde Konungens Rådgifvare behöfva mitt beröm,
eller milt stillatigande.
Lika med andra talare vill jag hembära Konungens Rådgifvare
min tacksägelse derföre, alt de här offentligen upträdt (ill
sina åtgärders försvar. Under de 2:ne Riksdagar, då jag såsom
Konungens Rådgifvare varit blottställd för anmärkmr, var vid den
första ingen riktad mot mig. Den enda, sorn då gjordes, rörde
en annan Stats-Sekret. Vid nästa Riksdag hade mitt Slats-Sekret.-  embete uphört. Men jag upträdde på detta rum, till försvar för
dem af mina föregtde åtgärder, som då klandrades. Det gläder mig,
att Konungens nuvartde Rådgifvare, vid della tillfälle, sjelfve försvarat
sig, ty, när det icke sker, så blifver följden att den, som
bär uptiäder till deras urskuldande, anses vara ombedd att göra
det, hvilket nu icke så lätt misslänkes.
Anmärkningarnes Usta punkt, anser jag vara af småaktig beskaffenhet,
serdeles då, för Const.Utskis ledamöter icke bordt vara
obekant, hvad som andra tro sig vela, nemi. att den anmärkta omständigheten
härrört från en glömska hos protok:s-sekret:n. Den,
som sjelf varit föredragande, vet huru ofta man behöfver påminna
protok:s-förande om små saker som de uraktlåtit, samt huru lätt
sådana kunna undfalla upmärksamheten hos en Deparlrts-Chef, hvilken
har så mycket annat vigligare att tänka på.
Den 2:dra anmärknm, rörtde ett praebendes skiljande från
Biskops-stolen i Calmar, och utbyte mot ett annai, anser jag vara
en af de betydligare, om icke den betydligaste af dem alla. Åtgärden
är nemi., såsom mig synes, ett ingrepp i Presterskapets
privilegier, och borde således vara föremål för anmärkn., enl. 106
§ Reg.Ftn. Denna § har Ulsk. likväl icke begagnat, utan endast
anmält förhållandet, enl. 107:de §. Som man icke får yrka ansvar
efter annan §, än den rätta, så måste frågan förfalla. Men det
är icke nog att här framkasta ett löst yttrande, att förfarandet strider
-
De ii 5 Juli f. m.
81
der mot Presterskapets privilegier; ulan sådant måste styrkas af deras
innehåll. Det står nemi. i 4:de §:n: ”Vi efterlåta ock nådigst,
att alle vare Biskoppar . .. och alle Prester i gemen, måge oförändradt
njuta och behålla efter gammal häfd sina Biskops-stift, Pr®-  bende-socknar och hemman”, etc.
Om följaktligen ett prebende skulle kunna skiljas från ett
Biskopsembete, så borde det icke kunna ske utan PresteStis bifall
vid allmän Riksdag. Sådant bifall har icke blifvit hegardt, utan afsöndringen
har ändock skett, likväl mot utbyte af ett annat prebende.
Byte skedde nu lill förbättring af Biskopens inkomster och
gjorde således ingen skada åt Presterskapel, hvilket icke kan vara
annat än väl belåtet med dylika ändringar. Men om egenmäktiga
utbyten medgifvas, så kan, vid ett annat tillfälle, hända, alt ändringen
sker till minskning af Biskopens inkomster. Ståndet kunde
då komma att i ett fall ogilla hvad det vid ett föregide godkänt,
ehuru åtgärden i sjelfva verket varit densamma. Beslutet var visserligen
välment, och kan, i sådant hänseende, icke klandras. Felet
härrörde utan tvifvel deraf, att man icke fästade nog npmärksamhet
vid en handling, som anses så förlegad, som Presterskapets
privilegier, och att man för den skuld förbisåg deras innehåll. Hade
ett Ecklesiastik-Colbm funnits, att, såsom vederbordt, vid ett dylikt
tillfälle höras, så hade uplysning om förhållandet säkerligen vunnits
och misstaget icke inträffat.
Hr Gripenstedt har väl omförmäldt att utbyte af ett präbende
inom Lunds stift skall hafva medgifvits år 1834. Det var under
min Stats-Sekreterare tid, och jag har contrasignerat det Kongl.
Bref, han troligen menar. Det är af den 23 Maj, nämnde år, och
rörer utbyte af prsebende-pastoratet Kjerrstorp och Glostorp mot
något annat. Förhållandet var, alt sedan detta Gäll blifvit anslaget
till prebende åt en Theologie Adjunkt vid Lunds Universitet, och
Consist. tillstyrkt att något annat regall pastorat mätte få utbytas
mot dessa församlingar, så biföll Konungen 1834, att när något
sådant blefve ledigt, finge underd. anmälan derom göras. Således
skedde derigenom ingen afsöndring. Af tillåtelsen att göra anmälan,
följde ej heller att hon skulle beviljas. Enl. de underrättelser
jag, af några PresteSl:s ledamöter, inhemtat, är hon än i dag
icke medgifven, oaktadt Consist. flere gånger^ sådant tillstyrkt, utan
Kellstorps och Glostorps församlingar fortfara all vara praebenden
nu såsom tillförene. Hade ett nytt pastorat kommit alt öka pr®-  bendernas antal, så hade det icke varit någon inskränkning i Presterskapets
privilegier, emedan dessa icke förhindra att presterna
kunna få större inkomster, utan blott skydda dem emot mistning af
hvad de förut innehafva. Nu var likväl förhållandet, att detta pastorat
ifrån början tillhörde de regala, men gjordes lill präbende
åt en Adjunkt vid Lunds universitet. Detta skedde under nu gällande
Reg:s-Form. Presterskapel kunde dock icke, såsom jag sagt,
klaga deröfver, men väl den församling, som blef pr*bencle-hjord.
Om än, på sätt jag redan sökt visa, den nu anmärkta åtgärden innebär
ett förbiseende af Presterskapets privilegier, så är hon dock
9 H. 6
sa
Ben 5 Juli f. m.
icke föremål för anmärkning, enl. 107 § och måste för den skuld
förfalla.
3:dje punkten, ang:de disposition af en Landshöfdinge-lön under
inträffad ledighet, rörer väl en småsak, som för beloppets skull
icke förtjenat anmärkning. Alen jag kau dock icke finna annat, än
att hon är till sin grund riktig; ty när en fordran upkommit under
den tid, då ännu den s. k. vakans- och liggetidsbesparingen ännu
ägde rum, så kunde hon väl icke förfalla, derföre att författningen
derom sedermera förändrats. Alt en t. f. Landshöfding i denna
egenskap fick större lön än den, hvartill han skolat, såsom ordinarie,
blifva berättigad, kan icke heller vara annat än oriktigt
i formelt hänseende. Det vore visserligen godt om både Landshöfd:r,
Presidenter och StalsRåd, eller hvilka embetsman som
hellst, hvilka måste bosätta sig, finge ekiperings-petaningar. Men
sådane äro endast anslagne ät Ministrar vid utrikes hof. Att i
detta fall vända sig endast mot föredraganden, som närmast hade
att tillse det Landshöfd.-embetel blefve skött af någon, som erhölle
tillbörlig aflöning derför, anser jag icke hafva varit något fel; ty
Chefen för Landtförsvars-Depart:tet kunde icke betaga en Officer
sin lön, så länge denne icke fått afsked. Det hade han icke
fått, utan var blott t. f. Landshöfd. Således hade det, efter min
tanke, ålegat Civil-Depart:tets Chef fästa upmärksamhel derpå, att
vid Landshöfd.-lönens beräkning afdrag gjordes för de inkomster
den tillförordnade såsom Officer upbar.
Angide regleringen af Bergs-Colliii stat, får jag uttrycka ungefär
samma tanke, som Hr Adelborg. Denna händelse visar nödvändigheten
att annorledes ordna ett förhållande, på hvars felaktighet
jag förut fästat IL o. Adis upmärksamhet, nemi. den, att Konungen
är enväldig i organisationsfrågor, eller den s. k. ekonomiska
lagstiftningen, samt alt R. St. äro likaså i beskaltningsfrågor.
På grund af sitt envälde säger nu Konungen, ”ett Rergs-Collim
skall finnas; och sådan skall dess organisation vara.” Till följd af
R. Stirs envälde i beskattnings- och anslagsfrågor säua de å sin
sida, ”vi neka medel dertill.” Så står man der i strid å båda sidor.
Imedlertid linner jag det förtjenstfull! af Konungens Rådgifvare,
att hafva bestämdt uttalat sin mening om detta ingrepp
på Konunga-maktens område, dess omfattning må för öfrigt vara
riklig eller ej. Jag menar det ingrepp, som möjligen kunnat ske
derigenom, att R. St. skulle förmedelst anslagets borttagande hafva
tillintetgjort detta verk, ty, om de, på sätt Hr Cederschiöld redan
sagt, kunnat borttaga Presidenten, så kunna de göra det med allesammans,
och likaledes med hvilket embetsverk eller hvilken corps
som hellst. Derigenom kan samhällets organisation uplösas. Att
tillsätta President när verket fanns, var visserligen i sin ordning.
Alen lika väl hade det kunnat fortfarande nöja sig med en tillförordnad,
och det så mycket heldre, som den ordinarie icke fick full
lön, emedan tillgång saknades. Han blef således i alla fall icke
någon fullgången President, om jag så får uttrycka mig.
Med Bergslagsstaternes fastställande förhåller det sig, på sätt
en föregide talare yttrat, såsom med de Stater Konungen fastställt
Den 5 Juli f. m.
83
för Krigs-Colhm och flera andra verk, der Konungen med de medel,
sorn funnits, tills vidare reglerat Staterne, så att (jenstgöringen
kunnat bestridas. Hvarföre har Konungen så gjort? Utan tvifvel
derföre, att när Han begär dylika anslag så erhållas de ej, utan
styrelsen måste hjelpa sig sjelf så godt hon kan. I stället alt harmas
deröfver, synes mig R. St. hafva bordt vara tacksamma, derföre
att man sökt draga sig fram, utan att äska nya anslag.
Genom den i 8:de punkten, anmärkta ersättningen lill Landsh.
i Götheborgs och Bohus län, för amortering af det vid Landshöfd. •
sysslan fästade ackord, finner jag visserligen rikets sannskyldiga
nytta icke vara för nära trädd. Man skulle dock kunna säga, att
saken icke blifvit med oväld behandlad, enär man åt en Landshöfd.
gifvit en fördel, som man icke förunnadt de öfrige. Hade
denna enstaka åtgärd upskjutits, intill dess beslutet derom blifvit
allmänt gällande för alla, så hade ingen anledn. till anmärkn.
upstått.
10:de punkten angår behandlingen af ett mål, ronde återställande
af försäten tid till ett fordringsanspfåks fullföljande. Här anser
jag Konungens Rådgifvare icke hafva felat, åtminstone är detta en
bland de tvetydiga punkter, der jag skulle hafva önskat att Const.-  Utsk., i st. f. att göra anmärkn. hade föreslagit ett Grundlagsstadgande,
som bestämde huru, vid sådant förhållande, bör förfaras.
När upbördsförfattningarne bestämma en viss prsescriptions-tid, så
kunna dylika ekonomiska stadganden icke skäligen jemföras med
sådana i allmän lag, der fråga upslår om försuten lids återställande
af Högsta Domstolen. Det enda man, enl. min tanke, kunnat skäligen
anmärka är, att icke Konungen, såsom vid dylika händelser
vanligen sker, aflålit en Propos. lill R. St., hvilket äfven vid denna
Riksdag varit förhållandet, ang:de åtskilliga Reg:ts-skrifvare,
hvilka genom oriktig debitering blifvit lidande, men försummat att
i rätt tid göra sina anspråk gällande, så att KammarRtn afslagit
deras derom gjorda framställningar. Kronan var icke berättigad att
erhålla de medel, som på sådant sätt influtit, och hon borde följaktligen
återställa dem. Men Konungen har ändock haft den grannlagenheten,
att derom inhemta R. Sl:rs mening, hvilka äfven till
framställningen lemnat bifall. I förevar:de fråga är tvetydigheten
likartad med den som i de nyssnämnde målen förekommit,
nemi- huruvida Staten kan med skäl lägga sig till medel, som honom
icke tillhöra, och hvilka endast genom vederbörandes misstag
eller försummelse förlorats.
Om litte punkten, rörtde en Landskamrerares rätt, att låta
sin reservation åtfölja Landshöfdts utlåtande, är jag af den tanke,
att denna rättighet bordt få begagnas. Hvarföre hafva både Landskamrerare
och Lands-Sekret. berättigats, att till prot. yttra sina
skiljaktiga meningar. Det kan icke vara endast på det att dessa
tjenstemän, skola, i händelse af räfst, kunna skydda sig för ansvar,
utan derföre att vederbörrde Colhr, eller Konungen, som till högre
eller slutlig pröfning emottager målet, skola få veta, hvilka skiljaktiga
åsigter egt rum inom Landshöfd.-embetet, samt derefter be
6*
-
84
Den 5 Juli f. m.
slämma antingen elen rådgifvande eller den beslutande haft rätt.
Onder den tid jag var Stats-Sekret., inträffade, i ett fattigvårds-mål
från Östergöthland att Lands-Sekret. var af annan mening än Landshöfd.
Bådas yttranden inkommo då till uplysning vid målets pröfning,
och så anser jag det alltid böra tillgå. När intet är i detta
hänseende uttryckligen stadgadt, så borde visserligen Regeringen
hafva förklarat det ena eller andra vara rätt för tillfället. Mendet
sora är rätt för en gång, bör vara det för alla dylika händelser. Om
nu Begeringens mening är, såsom Hr Gripenstedt antydt, alt stadga,
det man, för framtiden, bör iakttaga det af mig förordade sättet
att gå till väga, hvarföre kunde man icke så gerna uttala del genast?
Anraärknm vid 12:te punkten, ang:de befordringslagarnes tillämpning
vid en kyrkoherde-beställnings tillsättande, anser jag vara
obefogad. Jag vill icke här inlåta mig i något, som rörer de personer,
hvilka vore i fråga, utan blott tala om sådana allmänna förhållanden,
som kunna höra till sakens bedömande i sin grund.
Kyrkoherdar tillsättas i värt land, såsom man vet, antingen af församlingarne
genom val inom Consislorii förslag, eller af Konungen
inom eller utom förslag, eller utan förslag af enskildle, som hafva
patronats-rätt. Socknemännen i Consisloriella Gäll åro inskränkta
till att välja en af dem, som stå på förslaget. Men de kunna
lika väl taga den siste som den förste; Konungen kan, inom eller
utom förslaget, taga hvilken han behagar, och en Palronus får
bland behöriga sökande taga hvem som helst. Att de högsta lärdoms-förtjensterna
skola gifva företräde till de största pastoraten,
är en föreskrift, som gäller för dem, hvilka skola uprätta förslaget,
och kan jemväl vara en ledning för Konungens Rådgifvare, vid deras
tillstyrkanden. Men lion bör dock icke binda Konungens Rådgifvare,
och ännu mindre Honom Sjelf, att hålla Sig till den, som
har de största lärdomsförtjensterna.. Det händer icke sällan alt
deras, eller de flesta tjenst-årens innehafvare, äro så gamla eller
eljest oskickliga, att de icke kunna sköta Gället. När, under min
Stats-Sekret.-tid ett af de största pastorater i Riket blef ledigt, kom
en deputation derifrån till Konungen, och begärde att till Kyrkoherde
få en person, som ingalunda var någon lärd prest, men som
hade nödtorftiga kunskaper för alt tå förslaget. De sade då, att:
”så länge någon af oss kan minnas, hafva vi aldrig haft någon
Kyrkoherde, som sjelf kunnat riktigt sköta sin tjenst, och den siste,
som nu är afliden, hade på 18 år icke ens predikat. Ar det
skäl, att vi, som bättre än någon annan församling i Riket, aflöna
vår Kyrkoherde, skola få sådana odågor?” Hvad skall man väl
svara på dylika frågor? Man måste derföre söka att gifva pastoraten
åt män, som hafva full kraft att sköta dem. Hvad det pastorat
beträffar, som här är i fråga, så har det haft den olyckan att i 2:ne
successioner fä bankruttörer till själasörjare. På min föredragning
blef den förste tillsatt, som slutade på detta vis, utan att jag kunde
ana en sådan utgång. Utan tvifvel var det händelsen äfven då efträdaren
utnämndes. Imedlertid kan man lätteligen föreställa sig
huru pastoratet af dessa Kyrkoherdar blifvit vårdadt. Det måste,
vid sådant förhållande vara en naturlig önskan, både hos Sockne
-
Den 5 Juli f. m.
85
männen och Konungens Rådgifvare, att Pastorater gifvas åt en
man, som, utan afseende på högre lärdom eller många tjenstår,
anses kunna vederbörligen sköta en sådan församling.
13:de punkten, ang:de befordrings-lagarnes tillämpning vid
ett Borgmästare-embetes tillsättning är af samma beskaffenhet,
ungefär sora den nyssnämnde. I 14:de punkten anser jag icke
eller skäl till anmärkn. förefinnas.
15:de punkten, ang:de behandlingen af frågan om Tull-bevillmn,
har sin egna märkvärdighet deruti, att han är så upsatt,
som skulle Bevilln.Utsk. hafva författat denna del af Betänk.,
emedan man der uttalar och förordar frihandelns grundsatser
samt lägger Konungens Rådgifvare högeligen till last, att de vågat
hylla en annan mening. Vore de nu, såsom under tvedrägtstiderna,
framskjutna af ett visst parti och skyldige att uprätthålla
dess mening, och om frihandlare tillsatt dem, så hade denna
förklaring varit riktig. Men sådan är icke Sveriges nuvande
Statsförfattning. Hon medgifver Konungens Rådgifvare full rätt
och frihet att yttra en sjelfständig tanke, vare sig att han strider
mot Konungens, Ständernas eller beggederas. Rädgifvarne hafva
denna rätt lika väl efter deras inträde i Konungens rådkammare,
sorn förut. En sådan ställning är allena värdig Rådgifvare
hos ett fritt folk. De äro hvarken enväldets eller mångväldets
trälaktiga tjenare, utan de äro lagens och den sjelfständiga öfvertygelsens
målsmän.
16:de punkten, ang:de behandlingen af väckt fråga om åtgärder
för kredit-förhållandenas och låne-anstalternas ordnande i
riket, anser jag innehålla en anmärkn., som icke hade bordt
göras. Meningarne om detta ämne äro inom vårt laud så delade
och så obestämda, att det är ganska orätt vilja i detta hän
seende
framtruga några förslag, som förmodligen icke skulle vinna
bifall, hvarken å den ena eller andra sidan. Härmed förhåller
sig ungefär så, som med representations-frågan. Ingen vet hvart
han vill. Då är det bäst att underlåta ny lagstiftning.
17:de punkten angår underlåtenhet att vidtaga åtgärder till
befrämjande af de allmänna lagarnes’ förbättring. Det är allmänt
bekant att Konungen, vid 1848 års Riksdag framlade ett förslag
till ny brottmålslag, men att det ej blef af R. St:r antaget. Civil-lagen
ligger qvar hos Högsta Domstolen, och är ännu ieke
af denna myndighet pröfvad. Huru skall Konungen förmå denna
Domstol att fullborda sin åtgärd? Dessa förhållanden hade man
bordt taga i betraktande innan man gjorde anmärkn. emot Konungens
Rådgifvare.
Lika obefogad anser jag anmärkn:n i 18:de punkten ang:de
underlåtenhet att påkalla åtgärder för ordnande af Sveriges och
Norriges unionella förhållanden i afseende pä dessa rikens inbördes
handelsförbindelser. Huru vill man begära att samma författningar
skola gälla för handeln inom 2:ne länder, hvilkas näri
ngs-förliållanden äro så olika? Sverige är ett sädessäljande land
med fabriker, som tarfva skydd. Norrige deremot är ett sädes
köpande land utan varuförädling, som behöfver uprätthållas. Ät
86
Den 5 Juli f. oj«
skilliga år komma, efter min lanke, att förflyta, innan sådana
omständigheter kunna inom båda rikena inträffa, att det vore
klokt försöka en dylik förening. Hvilketdera landet skulle upoffra
sina fördelar? Man kan ju icke begära sådant af någotdera.
En värd talare, Frih. Raab, har sagt, det han ansåge ett
allmänt omdöme öfver Konungens Rådgifvares handlingssätt hafva
bordt af Const.Utsk. uttalas. Denna mening är i fogligare ordalag
ett uttryck af de åsigter, som framställas i Hr Brincks reservation.
En sådan tanke innebär fordran, ali Konungens Rådgifvare
skola handla i ett visst system, öfverensstämmande med
R. St:rs mening, eller att Konungens Rådgifvare skola rätta sig
efter det parlamentariska styrelsesättet, der deras meningar af
representationen förestafvas. Detta vore ju icke annat, än återinförande
af det partivälde, som vi hade under tvedrägts-tiderna,
och som, för vårt land, varit så olycksbringande? R. St:r hafva
frihet, att om allmänna! angelägenheter, yttra hvad de behaga
samt att hos Konungen anmäla sina beslut eller önskningar.
Det är dem jemväl obetagel att afslä de framställningar Konungen
gör till dem. Fördenskull, och, då Konungen har lika rättighet
att å Sin sida säga nej, bör man äfven låta Hans Rådgifvare
vara lika obehindrade att yttra sina från R. St:rs meningar
skiljaktiga tankar. Derföre att Statsmakterna betrakta någon sak
på skiljaktigt sätt, få de lika litet blifva ovänner, som vi här
må, af förtrytelse öfver motsägelser, blifva osams med hvarandra.
Ej mindre än andra nödgas afhöra och tåla våra meningar, ej
mindre måste äfven vi fördraga, att de få säga sina. Sådant är
jemväl förhållandet mellan Regeringen och R. St:r. En hvar
af dem får handla fritt, öfverlemnande åt samtid och efterverld
att bedöma sättet. När vår Grundlag icke af Ständerna fordrar
något allmänt omdömes afgifvande, utan endast att de skola yttra
sig, om de anse Konungens Rådgifvare hafva underlåtit sina
skyldigheter, så har icke eller Const.Utsk. annat att göra, än upgifva
de bestämda fall, hvilka det finner anmärkningsvärda. Det
eger derefter att, i fråga om uppenbara lag-öfverträdelser, låta
instämma Konungens Rådgifvare till RiksRätt, eller ock ega R.
St:r att, enl. 107:de § Reg.Ftn, yttra sig, huruvida de anse öfriga
dem meddelade anmärkntr föranleda åtgärd eller icke. Jag
vill fördenskull icke vidare uppehålla mig vid Hr Brincks reservation,
utan lemnar henne i sitt värde, ehuru mycket derom vore att
säga. Likväl bör jag erinra om olaglighelen och otillbörligheten
deraf, att anmärkntr, som Utsk:s flertal icke gillat, och således
icke äro af Utsk. gjorda, likväl få för R. St:r och allmänheten
framställas genom en Betänk, vidfogad reservation. Jag skulle
tro att Utsk. hade haft rättighet, och jag ville säga pligt, att
hindra sådana reservationers biläggande.
Hr Adelborg har yttrat, att han, såsom landtbrukare, räknade
sig till folket. Jag får förklara att jag, såsom embetsman,
äfven räknar mig dit. Jag skulle ej heller tro, det någon Svensk
man anser mig eller andra embetsman, eller Konungens Rådgif
-
Den 5 Juli f. m
8J
vare för att hafva genom denna egenskap blifvit främlingar, eller
iiphört att vara medlemmar af Sveriges folk.
Frih. af Ugglas har fillstyrkt, att Betänk, måtte med ogillande
läggas till handlingarne, men jag måste bestrida detta påstående.
Om man å ena sidan yrkar att Betänk, skall med
ogillande läggas till handlingarne, så kan ju någon annan begära
att det skall med gillande läggas dit, hvilket jag äfven tror, att
man i ett eller annat Stånd tillåtit sig. Jag anser detta vara
ett förhastande af Frih. af Ugglas, och förmodar, att R. o. Ad.
icke derå fäster något afseende, samt att ingen annan Propos.
kommer att af Hr Gr. o. Landtm, framställas, än den, som
Grundlagen föranleder, nemi. om R. o. Ad. anser skäl vara, att
till följd af de gjorda anmärkmne begära det någon eller några
af Konungens Rådgifvare må entledigas, ett beslut, hvilket jag,
för min del, alldeles afstyrker.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: De aderton punkter, som
äro intagne i nu föredragna Betänk, innehålla, som man genast
vid en blick deruppå finner, blott enstaka fall, hvilka väl kunna
framkalla mer eller mindre vidlyftiga discussioner, men icke äro
egnade att fästa R. St:rs upmärksamhet på det egentligen vigtiga.
Detta egentligen vigtiga, det i Grundlagen främst afsedda
föremål för granskning, och hvilket uti 107 § Reg.F.n, denna
konstitutionalismens kärna, synes tydligen tillkänuagifvet, är styrelsens
gång, betraktad i sitt sammanhang och såsom en följd
af gifna eller uteblifna rådslag. Hos en god, kraftfull och framåtskridande
styrelse bemärkas sällan smärre formafvikelse:-, ehuru
det visserligen är representationens pligt att anmärka äfven sådana;
men inför samtidens och efterverldens tribunal försvinna
dessa i glansen af det helas välgörande verkan. För en styrelse
åter, som är i saknad af ofvannämnde attributer, lärer svårligen
frånvaron af formfel förmå väcka och uprätthålla det för densamma
så nödiga förtroendet hos nationen och dennas lagstiftande
ombud. Det är således bristen af ett dylikt totalomdöme
öfver styrelsens verksamhet, som jag i närvande Mern. måste
anmärka, ehuru man visserligen bör erkänna de svårigheter, med
hvilka ett Const.Utsk. har att kämpa, hvilket på samma gång
det har det ytterst kinkiga åliggandet att afväga Statsmakternas
ömsesidiga förhållanden, sjelf finner sig försatt i en vägande
ställning, hvaraf ock detta Betänk, bär omisskänneliga spår. Men
dessa nu antydda svårigheter kunna och böra likväl ej uphäfva
eller tillintetgöra nationens billiga och grundlagliga fordran, att
utaf den Ständernas delegation, hvilken ensam har sig updragen
den vigtigaste af alla kontroll-befattningar, och ensam är i besittning
af de tillförlitligaste källor för uplysning, få emottaga
en helgjuten bild af det tidsmoment, som ligger inom området
af dess granskning. Hvad åter rådslagens yttre, i det offentliga
lifvet sig uppenbarande verkningar angår, hafva några ibland
dessa redan af tvenne föreg:de talare ådagalagts. Jag ber nu
att få fästa upmärksamheten på andre af dem ovidrörde förhål
-
88
Den 5 Juli f. m.
landen, såsom t. ex. en fördröjd och nteblifven revision af brottmåls-
och kyrkolagarne. Hvad de förstnämnde beträffar, har en
klagan försports deröfver, att man icke — oberoende af hela
lagverkets fullständiga ombildning, hvilken väl ännu ej på flere
decennier lärer kunna genomföras — funnit för godt att föreslå
borttagandet ur vår kriminal-lagstiftning af de mest framstående,
de menligast i det enskilda och allmänna lifvet ingripande barbarismer,
dem ifrågavar:de codex i mängd företer. Hvad Kyrkolagen
åter vidkommer, har det väckt förvåning, att det af sakkunnige
män utarbetade förslag till nödiga reformer i berörde
lag efter nio års förlopp ej ännu blifvit i oföräudradt eller modifierad!
skick framlagdt inför R. St:r, hvarjemte man med oro
förmärkt, att den under Högstsalig Konungens och vår nuvaride
Konungs Regering städse iakttagna visa och varsamma behandling
af de religiösa rörelserna på sednaste tider synes hafva
lemnat runi för ett strängare beifrande af oordningar, hvilka, enl.
mångas förmenande, i sjelfva sin upkomst kunnat hämmas genom
medgifvandén, oväsendlliga för läran, men hvilka, i tid
gjorda, skulle hafva förekommit split och-söndringar. Dessa och
flera andra klagomål, som mer eller mindre allmänt försports,
hade, enl. mitt förmenande, bordt gifva Const.Utsk. anledn. att
genom det totalomdöme, hvars vigt och nödvändighet jag här
ofvan visat, ådagalägga huruvida klagomålen varit obefogade, eller,
i annat fall, huruvida grunder dertill förefunnits i Rådgifvarnes
positiva eller negativa Statsmanna-åtgärder. I sistnämnde
fallet skulle genom vederbörandes uraktlåtenhet möjligen en misstänka
kunna upstå om ett inflytande utom konseljen, en misstänka,
som beklagligen lätt slår rot hos ett folk, ömtåligt om
sina grundlagars helgd, och som icke vill veta utaf andra ansvariga
rådgifvare än sina Ständer.
En viss dofhet, ett visst qvalm synes emellertid råda i den
politiska luften, likasom i dessa dagar uti den naturliga: en viss
likgiltig obelåtenhet å den ena sidan, en viss likgiltig belåtenhet
å den andra. Huruvida sådant må kunna anses vara ett stormtecken
eller icke, tillåter jag mig ej att bedöma; men visst är,
att det förtroende, som bör råda emellan Konungens Rådgifvare
och nationen, representerad eller orepresenterad, kan lida genom
den brist på en fullständig framställning, som nu anmärkts. Att
äfven inom detta Hus röster höjts i denna syftning, kan jag för
min del ej anse annat än som ett glädjande tidens tecken. Att
Riddarhuset ej är någon Pärskammare veta vi alla; att det ej
heller är eller bör vara någon antichambre, något samlingsrum
för embetssökande, lärer väl ock medgifvas; det är och bör vara
den representant-afdelniug, hvilken, på samma gång den uti sig
innefattar nästan alla ständ och klasser, tillika, och måhända
just derigenom, visar sig vara oberoende af alla ensidiga ståndsoch
klass-intressen, och - sålunda upträdande såsom den rena
Svenskhetens representant, utan andra anspråk än det fria och
dock hofsamma talets.
För öfrigt får jag instämma i Hr Cederschiölds yttrande,
Den 5 .luli f. m.
89
äfvensom uti Frih. af Ugglas’s i de delar, der denne talare förklarat
sig hafva biträdt majoritetens beslut, samt uti de af mina
värda vänner, Frih. Raab och Hr Adelborg, yttrade åsigter.
Hr Tersmeden, Nils: Sedan jag begärde ordet bär jag
lill en del blifvit af Hr von Hartmansdorff förekommen. Jag vill
blott ytterligare vidröra den af honom redan uptagne omständigheten,
alt 2:ne ledamöter här hafva yrkat propos. derå, alt Betänk.
skulle med ogillande läggas till handlingarne. Ehuru jag
i hufvudsaken delar dessa Hirs tänkesätt i afseende på Betänk.,
kan jag dock icke härutinnan med dem instämma, enär jag anser
en sådan åtgärd mindre lämplig, om också icke så alldeles
olaglig som en föregrde talare velat anse densamma. Är det å
ena sidan tillåtet, att yttra sitt ogillande af Betänk., så måste
det å andra sidan äfven vara tillåtet att yttra sitt gillande deraf.
Skulle nu ett ogillande af detta Betänk, uttrycka den åsigt, att
icke någon underd. skrifvelse om det ena eller andra SlatsRådets
entledigande kunde ifrågakomma, så skulle ju å andra sidan ett
gillande deraf innebära den mening, att en eller annan af dem
borde från embetet skiljas, hvilket likväl här ingalunda är förhållandet.
Frih. af Ugglas har ju sjelf gillat en och annan af
anmärkmne, men vill på samma gång ogilla alltsammans. Grundlagen
gifver icke eller anledn. lill något sådant ogillande, enär
uti 29:de § Riksd.Ordn. endast talas om den berättelse, som
Const.Utsk., efter fulländad granskning af SlatsRådets prot., har
att afgifva. Jag tror äfven, att om en sådan propos. skulle af
Hr Gr. o. Landtm, framställas, så skulle meningarne härvid blifva
mycket delade, enär mången gillar en och annan af anmärkmne,
ehuru lian icke med anledn. deraf fordrar någon åtgärd. Deremot
tror jag, att om Hr Gr. o. Landtm., såsom jag nu vågar
anhålla, behagade framställa den propos., att Betänk, helt enkelt
måtte läggas till handlingarne, så skulle möjligen heslutet blifva
enhälligt, hvilket jag för min del högeligen önskar.
En värd talare, Frih. Raab, har yrkat återremiss, men för
min del anser jag en sådan vara högst olämplig, ehuru den icke
vore bestämdt grundlagsvidrig, enär Const.Utsk. ofta fått emottaga
återremisser. Jag vågar dessutom fästa upmärksamheten
derpå, att 49:de § Riksd.Ordn., som talar om dessa återremisser,
fäster sig uteslutande vid ett Utsk :s afgifna förslag. Här är
icke fråga om något förslag eller på motion grundadt Betänk.,
och hvad skulle dessutom följden blifva af en sådan återremiss?
Frih. Raab har yttrat den åsigt, att Utsk. borde åläggas att inkomma
med ett totalomdöme om huru Konungens Rådgifvare hafva
upfyllt sitt kall, men icke kan det väl gerna vara Frihrns mening,
att Utsk. skulle göra om granskningen af StatsRåds-prot:n,
hvilket vore så mycket mera orimligt, som Utsk. vid en sådan
förnyad granskning möjligen skulle komma att denna gång ogilla
en eller annan anmärkn., enär de fleste af dem blifvit vid votering
genom den förseglade sedeln framställde. Följden skulle
dessutom i detta fall blifva den, alf tankarne'blifva i detta hänseende
90
Den 5 Juli f. m.
delade likasom de förut i de flesta andra hafva varit. Vi se
utaf Hr Brincks framställda reservation hvad Borgare- och Bondesen
i denna del velat; de syfta nemi. åt samma håll som Frih.
Raab. Deremot tror jag att de tvenne andra Stånden enhälligt
ansett Konungens Rådgifvare hafva motsvarat nationens förtroende.
Skulle då desse vara tvnngne att öfvergå (ill de andras mening,
eller skulle Betänk, komma att innehålla 2:ne delar af alldeles
motsatt syftning? Hvad vore detta för krångel? Jag anhåller derföre
ytterligare alt, såsom förut varit brukadt, Hr Gr. o. Landtm,
behagade framställa propos. om Betänkis läggande till handlingarne
helt enkelt, utan något gillande eller ogillande.
Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm: Det är endast
Hr Cederschiölds yttrande i afseende på den ll:te punkten, som
upkallat mig alt begära ordet. Hr Cederschiöld har nemi. icke
allenast förklarat, att Const.Utsk:s majoritet här haft full befogenhet
för sin an märk n., utan han har derjemte i synnerhet fästat
sig vid denna punkt och förklarat att Konungens Rådgifvares förfarande
derutinnan varit högst betänkligt. Jag hyser alldeles
motsatta åsigter i detta fall, och hembär dem serskildt min tacksamhet
för att de handlat såsom de hafva gjort. En Landskamererare
är nemi. icke en Konungens kamererare, och ännu
mindre en Hans Rådgifvare, utan han är helt enkelt en Landshöfd:s
kamererare. Han må ega rättighet att till prot. anföra
sin reservation, hvilket är nödvändigt för den händelse, att någon
oriktig åtgärd egt rum, men han må icke ega rättighet att
upträda såsom en Konungens Rådgifvare, hvilket han gör i fall
han får sin reservation bifogad till Landshöfd:s Utlåt, till Konungen.
Det är otvifvelaktig!, att Regeringen ingalunda saknar tillräckliga
handlingar, hvarpå den kan grunda sitt omdöme i förekommande
frågor, utan att Lands-kamererarens yttrande finnes
att tillgå; men skulle man i allmänhet taga till grund att Landskamererarens
reservation skulle till Regeringen medfölja, så skulle
deraf kunna blifva en följd, att en Lands-kamererare, som ville
briljera, mången gång skulle endast derföre medsända reservationer,
af hvilka konseljen blefve alldeles öfverlupen. En annan
gång kunde det hända, att en Landshöfd. och hans Sekret, eller
Kamererare icke draga så riktigt jemnt med hvarandra,
hvarpå man beklagligen åtskilliga gånger sett exempel, och det
vore då olyckligt om desse skulle ega rättighet, att mången
gång blott af kitslighet medsända reservationer till Konungen.
Jag anser det således vara tillräckligt att de få afgifva sina yttranden
och reservationer till Läns-styrelsens prot.
Medan jag har ordet torde det ursägtas mig att jag yttrar
några få ord om detta Mern. i sin helhet. Jag anser Const.-  Utsk:s majoritet hafva helt och hållet saknat fog till alla anmärkn:r
utom en enda och jag anser denna majoritet hafva illa
motsvarat det förtroende som blifvit densamma updragit, då den
på ett så småaktigt och obefogadt sätt förfarit. Den enda anmärkning,
hvartill jag fnnnit Utsk. hafva haft något skäl, är den
Den 5 Juli f. m.
ang:de en t. f. Landshöfdings åtnjutande af ett extra anslag, motsvarande
hela lönebeloppet, ehuru han derjemte.upbar lön såsom
railitär-person. Jag kan icke finna detta så alldeles riktigt, men
det är dock en småsak, och då man icke haft skäl att göra någon
annan anmärkning, så tycker jag att äfven denna gerna hade
kunnat uteblifva.
Jag förenar mig med Gr. Puke, och anser det alldeles icke
vara olämpligt att Betänk, lägges till handlingarne med förklarande
af R. o. Ad., hvaruti, enl. min tanke, ingen olaglighet
kan anses ligga.
Hr Printzensköld,' Carl: Jag kan icke annat än på det
högsta beklaga, att inom Const.Utsk. funnits en majoritet, hvilken
tillåtit sig att på det sätt, som nu skett, behandla det dem lemnade
högst vigtiga förtroende-updrag att granska Statsrådets prot:r,
och öfver dem till R. Sl:r afgifva sitt Utlåt., ty när af de 19,000
mål, som, efter en talares upgift, varit inför Konungen handlagde
under den tidrymd, hvars prot:r utgjort föremål för Const.-Utsk:s
granskning, icke mera än 18 punkter varit sådane att man, oaktadt
de mest ifriga bemödanden att klandra och anmärka, dock
icke kunnat framkomma med flere än desse, så vittnar det derom,
all Konungens Rådgifvare så upfyllt sitt vigtiga kall, att man må
skatta sig lycklig att Konungen omkring Sig haft embetsman af
den qvalitet, som detta förhållande ådagalägger. Andra talare hafva
genomgått samtlige de ifrågavar:de anmärkn:s-punkterna och visat
att största delen af dem varit helt och hållet obefogad. Jag vill
således i detta fall förena mig med dem, men jag anser mig
böra serskildt till prot. förklara min synnerliga tillfredsställelse
öfver det sätt, hvarpå Konungens Rådgifvare i allmänhet, och Chefen
för Civil-Depar:tet i synnet, emot obefogade ingrepp försvarat
konungamakten, i afseende på det ordinarie anslag som R. St:r
ställt till Konungens disposition. Jag tror att det försök som
Const.-Utsk:s majoritet har tillåtit sig, att framställa denna Rådgifvares,
på ett hans embete värdigt språk och med skäl sora
svårligen, och jag vågar påstå, aldrig kunna vederläggas, till prot.
afgifna yttrande, uti en sådan dager, som skulle R. St:rs beskattningsrätt
derigenom blifvit förnärmad; jag tror, säger jag, att
detta försök är af en sådan beskaffenhet, att jag t. o. m. anser
Const.-Utsk. i detta fall hafva gjort ett för R. St:s fri- och rättigheter
vådligt försök, enär man på detta sätt har sökt att sönderbryta
gränsorna emellan Konungens verkningskrets och den,
som är representationen förbehållen. Jag hembär således föredraganden
och de af Konungens öfrige Rådgifvare, som uti hans
tillstyrkande hafva instämt, min tacksamhet derföre att de så
kraftfullt och ädelt hafva försvarat Konungamaktens rättigheter.
Man har här företrädesvis fästat sig vid 2:ne punkter, som man
förmenat vara af synnerlig vigt, nemi. 10:de och 11 :le. Den
förra af dessa punkter afser återställande af försäten tid till fullföljande
af ett fordrings-anspråk, och Frih. af Ugglas har dervid
yttrat, att han biträdt anmärkmn, icke derföre att han ansåg den
92
Den 5 Juli f. ni.
böra föranleda till dea åtgärd sorn uti 107:de §:n säges, utan
emedan han hade önskat, att den fråga, som här är å bane samt
andra dermed likartade, hade blifvit genom ett en gång för alla
utfärdadt lagstadgande afgjord. Jag tror att Frilän hade kunnat
välja en bättre väg för att vinna detta ändamål, än att framställa
Konungens Rådgifvares tillstyrkande i detta hänseende såsom ett
fel, förtjenande att hos R. St:r i anmärkningsväg anmälas. Såsom
en talare förut omnämnt hafva sådana frågor, som denna,
hittills blifvit promiscue behandlade, än såsöm nåde-frågor och
än såsom frågor om återställande af försäten tid, och jag kan
således ingalunda finna något skäl vara för handen att lägga
Konungens Rådgifvare till last, att de förfarit såsom nu skett.
Skulle jag yttra miu åsigt i saken, så vore det den, att Konungens
Rådgifvare förfarit fullkomligen lagligt. Jag kan nemi. icke
hänföra en tjenstemans ansökning att af Staten utbekomma en
fordran, för hvilken han försulit den tid, som i författningarne
är föreskrifven, till lika beskaffenhet med det fall då en part söker
att återvinna fatalier emot ett utslag, som vunnit laga kraft.
Derigenom kan en annan parts rätt förnärmas, och en sådan fråga
bör derföre behandlas såsom den allmänna lagen föreskrifver,
under det att en ansökning af sådan beskaffenhet, som den ifrågavar:de,
kan af Konungen i Statsrådet, utan Högsta Domstolens
hörande, efter sig företeende omständigheter afgöras.
Hvad den 11:te punkten beträffar så har man uti det ifrågavar:de
beslutet velat finna ett försök att qväfva det yttrande, som
en Landshöfd:n underordnad tjensteman vid länsstyrelsen velat
afgifva. Vill man betrakta saken ifrån dess värsta sida, så kan
man visserligen sålunda tyda Regeringens beslut, men vill man
deremot icke göra det, så tror jag saken ingalunda vara af den
beskaffenhet att den ens hade bordt af Const.-Utsk. omnämnas.
Såsom Gr. Lagerbjelke uti sin reservation fullkomligt riktigt anfört,
är det här icke fråga om stadgandet af någon allmän princip,
utan endast om pröfningen af ett hos K. M. anhängigt besvärsmål.
Om jag äfven antager att ett misstag legat till grund för
Regeringens beslut, så ligger deruti likväl ingen större våda, än
om hvilken domstol som helst begått ett misstag. Det gäller
blott för detta enda fall utan att det ringaste kunna inverka på
framtiden. Jag vill således alldeles icke inlåta mig i någon undersökning
huruvida den princip man här sökt göra gällande,
eller att den underordnade tjenstemannen vid länsstyrelsen skall
ega rättighet att få sin reservation bifogad det Utlåt, som till Konungen
afgifves, verkligen är den rätta eller icke, utan jag påstår
att denna fråga här icke bör blifva föremål för bedömande,
samt att här endast är fråga om ett besvärsmål, som är af Konungen
afgjordt, och då måste jag förklara, att såvidt jag förstår
hafva Konungens Rådgifvare ingalunda oriktigt förfarit, åtminstone
icke så att Con.-Utsk. kunnat ega någon befogenhet att detsamma
inför R. St:r tillkännagifva.
Att, såsom en talare här yttrat, det hade varit Const-.Utsk:s
skyldighet att i sitt Betänk, nedlägga ett total-omdöme öfver sty
i
-
Den 5 Juli f. m.
93
relsens gång, och att R. St:r hade bordt af Utsk. få emottaga
”en helgjuten hild af det tids-moment, som ligger inom området
för dess granskning”, kan jag för min del ingalunda medgifva.
Det tillhör icke Const.-Utsk. att uttala något sådant total-omdöme
öfver Konungens Rådgifvare, derföre att detta omdöme måhända
blefve en prägel af de politiska åsigter, som det för tillfället rådande
partiet hyste, men hvilka af det andra partiet på det högsta
ogillades. Det är således häst att Const.-Utsk. ingalunda framställer
hvarken den ena eller andra bilden, utan blott, såsom
107:de §:n uttryckligen stadgar, hos R. St:r anmäler de anmärkn:r
som Utsk. har anselt sig böra framställa emot den ene eller andra
af konseljens ledamöter, i afseende på ärendernas behandling eller
det sätt hvarpå de upfyllt sina åligganden, hvarefter hvart Stånd
för sig eger att upgöra ett total-omdöme och afgöra huruvida det
finner anmärkn:ne befogade eller icke, samt huruvida någon åtgärd
enl. I07:de §:n deraf bör föranledas eller icke. Att icke någon sådan
åtgärd i förevar:de fall, åtminstone icke å R. o. Ad:s sida, skall
komma att ega rum, derom är jag fullt öfvertygad, ty de yttranden,
som här blifvit afgifne, lemna derom redan på förhand
fullkomligt vitsord. Jag önskar alt fäderneslandet städse måtte
vara nog lyckligt att ega Rådgifvare af samma beskaffenhet som
de, hvilka man här velat framställa i en klandrande dager, och
jag hoppas att i en framlid ingen Rådgifvare inom vårt fädernesland
komma att finnas, som efter 3:ne års oafbruten handläggning
af alla de inom konseljen förekommande mål, erhåller ett
annat eller sämre testimonium än dessa nu erhållit.
Denna discussion upsköts till eftermiddagens plenum, och
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Onsdagen den 5 Juli 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes öfverläggningen om Const.-Utsk:s Mern. JYs 6,
ang:de verkställd granskning af de i Statsrådet förde prot.
Hr Ribbing, Arvid, anförde dels skriftligen dels mUndtligen:
Hafva
Statsrådets ledamöter med oväld, nit, skicklighet och
drift främjat rikets sannskyldiga nytta? — är den fråga, som
Utsk. i 18 för oss framlagda punkter sökt besvara eller lemna
ledning för R. St:r alt göra det.
94
Den 5 Juli e. m.
Inom omfånget af dessa 18 punkter, saknas dock ett för frågans
pröfning tillräckligt utrymme; detta finnes dock i de Utsk:s
Betänk, bifogade reservationerna, och innan jag säger bland hvilkendera
sidans, må väl ingen, att börja med, förmena mig taga i
betraktande, hvad jag för en oväldig pröfning behöfver.
Jag medgifver dock, alt dessa 18 punkter vidröra vigliga grundsatser,
som fullföljda, kunde blifva vådliga. Så t. ex. om man ville
utnämna Biskopen äfven till Kyrkoherde, i det honom underlydande
stiltets pastorater, kunde sådant sluta, med Biskopen allena till Kyrkoherde,
och blott Adjunkter eller Komministrar till vice Pastorer i
stiftets alla församlingar. Men nuvartde Regering har icke gått
framåt, utan tillbaka på denna väg, eller sa att man denna gäng
blott något ökat en Biskopslön af allmänna medel — likväl emot
den allmänhets vilja, som tillskjuter dem — och lillbyn honom,
icke så, som Hr Gripenstedt' yttrade, ett prtebende emot ett annat,
ulan ett större regall pastorat, som då icke var praebende. Det der
tillbytfa, pastoratet får således, mot sin vilja, i ali framtid löna Biskopen,
i st. f. att välja och löna egen, ehuru af K. M. efter välbehag,
tillsatt Kyrkoherde.
Så lärer rätta sammanhanget vara, och del kan finnas eftertänklig!
nog, ehuru det rörer blott en församling, en Biskop, och
en ej betydlig tillökning i hans lön. Jag har hört, att ett Riksstånd
.sysselsatt sig med denna andra fråga i Betänk., större delen
af f. m. Måhända i tanka, att en annan gång, det kan angå Biskopslönernas
minskning i stället att nu tillökning skett.
Men lemnom frågan; ty jag anser henne och öfrige 17, såsom
jag yttrat, af mindre vigt i jemförelse med hvad som ändock
stål- i ett visst sammanhang med densamma, och hvarföre jag således
till henne framdeles återkommer.
Rikets sannskyldiga nytta. En vän, med mig liktänkande ledamot,
Hr Tersmeden, Per Reinhold nemligen, har derom i sitt
förord yttrat sig, så som äfven jag skolat vilja inleda, hvad jag nu
har att säga. Ilan ansåg ytterligare lagförbättringar i brottmål och
kyrkliga frågor erfordras och af sådan vigt, att Rikets väl hade kråft
deras vidtagande. Visserligen 1 — måtte blott dessa förbättringar,
när de hinna en gäng blifva färdiga, lända till fromma! Rikets
sannskyldiga nytta — skall den främjas, så måste man gå till
hjertroten, der den kan gro, eller hos landets upväxande ungdom.
Huru skall hos denna inympas bättre tänkesätt, än dem som nu
föranleda ropet på strängare lagar — o, J som i denna riktning
viljen gå framåt, med endast kött lill arm, fastän det onda leder
sin uprinnelse äfven från andelig torftighet, J fån ett svårt verk
att fullborda: — om äfven å en annan sida, det må medgifvas vara
mindre väl betänkt, att emot förbrytelsen blott predika efterlåfenhetens
till sjelfsvåld ledande läror; men må man då främst akta sig
att gifva dessa läror inrymme i familjen, i skolan och undervisningsväsendet,
ty derifrån kan då utgå, i st. f. nytta, Rikets förderf.
Lossar man redan frän början familjebandet, för att i utbyte
begagna ett annat, skolans, och icke der bättre sörjer för tillståndet,
än att olydnad mot lagar och lärare, är det första som tillå
-
Den 5 Juli e. m.
95
tes, och således inläres; får man ock der se eller höra omtalas äfven
sjelfva lärarnes egenrädighet och olydnad mot öfverheten, då
har man illa börjat,
Hvad har Regeringen sedan sista Riksdag uträttat för den allmänna
upfostran, — förmodligen alli hvad som kunnat åtgöras, ty
bland de 18 punkterna, finnes ingen anmärkning för underlåtenhet
i sådant hänseende. K. M.s Nåd. ihrontal, som jag har i min hand,
omförmäler icke heller i detta hänseende någon brist, som behöfde
afhjelpas. Likväl åtföljes Consl.L'lsk:s Betänk, af en reservation,
hvari sidan 77 yttras: ”Att Konungens Rådgifvare underlåtit verksamhet
för undervisningens ordnande, enl. en af den föreg:de Styrelsen
framlagd och af R. St. gillad plan, derföre betydliga medel
blifvit anvisade.” En stor del af Utsk:s ledamöter, deribland alla
af tvä RiksStänd, hafva instämt i delia omdöme. I hvad mån de
hemlat det ur SlatsRådets prol:r kan jag icke vela. Jag känner
blon de tryckta prot., som fördes bär i Stockholm vid rikets första,
äfven af mig bevistade, allmänna läraremöle år 1849 och —
för att börja med folkskolan — äfven Gr. Th. Rudenschölds officiella
berättelse till Skara Konsistorium, samt denne skollärares
och seminarie-föresländaren Ekendalds allmänt tillgängliga tryckta
skrifter om Svenska folkskolan. Dara! vet jag, att fastän skol-lagen
föreskrilver en allmän skolgång, sä är det minsta delen af det upväxande
slägte!, som sig deraf begagnar. Alt folkskolan saknar
tillsyn af dem, sorn dertill, enl. lag, äro skyldige, och att, allt i
allmänhet laladt, man anser, samt serskildt Gr. Rudensköld förklarat,
del mestadels slå så lill med folkskolan, att de barn äro lycklige,
som kunnat undandraga sig henne. Det sednare är värst.
Hvad elementar-läroverken beträffar, så hafva mer än 6 år
förflutit, sedan R. St., med ett tredubbelt anslag emot hvad Konungen
äskat, besvarade Hans Nåd. Propos. om deras förändrade
organisation. Annu är dock denna ombildning ofulländad. Blott
ett utkast till skolordning har utgått från den näst siste föredraganden
för ecklesiaslik-ärendeu, efter utfärdande hvaraf hans verksamhet
blef lika kort, som hans företrädares. (Ian kallades nemi.
från rådsbordet lill biskopsstolen i Calmar. Märkeligt vore det, om
den förut omordade löneförbättringen derstädes skulle utgjort en lockelse
för honom att frångå sitt föresätta mål, och derigenom underlåta
det goda harr eljest kunnat genom sitt qvarblifvande uträtta.
Emedlertid är väl den gamla skolordningen bruten, men någon utförlig
ny, som kan kallas ordning, har icke kommit i stället. Följden
är: olika tydning och verkställighet af hvad stadgadt är, för
alt icke säga olydnad deremot, ofta allt detta inom samma stift.
Missaktning för gällande föreskrifter mäste således upstå.
A sidan 97 skönjes något af egen beskaffenhet, sorn föregått
inom sjelfva Regeringen, då hon bemyndigat Chefen för Ecklesiastik-Deparl:tet,
”att med biträde af något mindre antal sakkunnige män,
samt en ledamot af Stats-Kont. upgöra de för läroverkens reglering
nödiga förslag till skollag och skolstat.” Denna skrifvelse meddelades
för 2:ne år sedan, utan att hafva haft någon R. St. veterlig påföljd.
Om än regeln: bygga upp, ej rifva neder, är en kristens,
96
Den 5 Juli e. m.
och således äfven en regerings-ledamots, pligt och heder, slår fast,
så kan dock icke allom vara kända de hinder, som mött föreskriftens
utförande. Jag blott beklagar, alt under 3:ne Deparhls-Chefers
successiva behandling af läroverks- och undervisningsväsendet, oredan
snarare synes hafva lill- än afiagit. Målle emedlertid något godt
hafva vunnits, så att man under valet mellan olika methoder må
slutligen finna den bästa.
En af samhällets vigliga, ehuru mindre ingripande angelägenheter
omförmåtes å sidorna 79, 80 och 82, nemi. i Kongl. Förordm
den 13 Joli 1853, ang:de hemmansklyfning och jordafsöndring,
hvilket af K. M. utfärdade påbud ansetts innefatta högst väsendlliga
ändringar i lagens åtskilliga rum, såsom 1 kap. 1 § och 4 kap. 1
§ JordaBtn, och Kongl. Förorda, den 13 Juni 1800, hvaiigenom
upstått, såsom del vidare heter, ”en osäkerhet i egande-rälten, som,
i den mån författningen binner utöfva sina verkningar, skall fruktansvärd!
förvilla rättsbegreppet, och öka rättegångarne lill oberäkneligt
antal.” S'äi igheterne vid bosättning som genom denna författning
blifvit ökade på den mindre bemedlade, komma också att
någon gång föranleda, efter hvad är till befarandes, utflyttning frän
Riket. Afven i denna fråga äro reservationerna talrika, och bland
dem, alla från det RiksSt. som frågan mest rörer.
Reservanterna hafva begagnat tillfället att, vid décharge-belätikandets
afgifvande, uttala sin mening öfver åtskilliga allmänna angelägenheter,
samt gifva vigt deråt, förmedelst sin ställning såsom
Coust.Utsk:s medlemmar. Dä 2:ne Konungens Rådgifvare här ädelsinnad!
öpnat öfverläggningarne, så hade jag önskat, hvad den förste
angår, att han i stället alt anmärka, det Const.Utsk. härigenom
missbrukat sitt åliggande, heldre öfverselt om det verkligen inträffat,
och om den sednare, då han öfverléranade sitt handlingssätt till
andras bedömroande, att han icke inskränkt dessa andra, endast till
R. o. Ad.
Om å ena sidan oegennytta och oväld varit utmärkande drag
hos vår Regering, så hafva å den andra, vid ingen Riksdag så enhälligt,
som vid denna, de af henne äskade allmänna anslag blifvit
beviljade. Blott fäderneslandets bästa befrämjas, så betyder det
mindre genom hvem det sker. Godt för en hvar, som undgår det
tunga ansvaret för Rikets sannskyldiga nytta. Verkningarne af Rådgifvarnes
täta ombyte, har jag sökt skildra för den slyrelsegren,
hvarom jag egentligen nu yttrat mig. Att strängheten i vissa Riksdagsmäns
yttranden mera härrörer från ifver, alt vilja något uträtta
än från önskan, att några Rådgifvare måtte entledigas, tyckas de
hafva på förhand ådagalagt, då icke ett enda, så kalladt misstroende-votum
under denna Riksdag egt rum, ens inom de styrelsegrenar,
der ett tillbakagående eller stillastående misshagat dem, som
bevilja de rnndeliga anslagen.
Den, som lika med mig är öfvertygad, att så val i närvartde
ögonblick, som för Sveriges framtid, största makt ligger uppå ett
nitiskt och kraftfullt handhafvande af de angelägenheter, som röra
kyrkan och skolan, kan icke annat än önska eh närmare utredning
af
Den 5 Julie. m.
97
af orsakerna hvarföre frågan om Rikets undervisningsväsende synes
ligga nere sedan R. St. gjört allt för att det måtte kunna gå framåt,
oell pa det Const.Utsk. åter måtte sättas i tillfälle, sin grundlagliga
pligt likmätigt, att i detta afseende lemna besked ifrån sig
äfvensom i öfrigt upfylla hvad sorn vid jemförelse af reservationerna
med Betänk, synes i del sednare brista eller böra rättas, anhåller
äfven jag om ålerremiss af Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag pä f. m. begärde
ordet, skedde det endast derföre att jag, då min anhållan om ålerremiss,
hvilken var vilkorlig, icke blifvit af någon ledamot understödd,
vill tillkännagifva, att jag derifrån afslår. Likvisst får jag '
hemställa till de Hrr, som yrkal, alt Betänk, malle med ogillande
läggas lill handlingarne, huruvida de icke skulle äfven vilja derifrån
afstå. Återstår således ingen annan propus, ali göra — i fall nemi.
någon ledamot sådant påyrkar — än den, om med anledn. af förevar:de
Betänk, någon underd. skrifvelse skall aflåtas.
Frih. Stjernstedt, Äng. Wilh.: Med anledn. af Consl
Utsk:s
ifrågavar:de Mern., anhåller jag att få uttala min åsigt i
ämnet.
Man har klandrat IJlsk. derföre, att detsamma vid granskningen
af StatsRåds-protrne icke uttalat eli totalt omdöme öfver det af Regeringen
följda system, men jag skulle tro alt eli motsatt förfarande
hade varit vida mer klandervärdi såsom innefattande ett lyssnande
till det ofta förekommande ropet, att hos oss skall förefinnas en parlamentarisk
styrelseform, hvartill jag anser vår grundlag icke gifva
den ringaste anledn. Efter min tanka, tillkommer det Uisk. att endast
granska StatsRåds-protma och dervid tillse huruvida Rikets
Grundlagar blifvit följde, Rikets sannskyldiga nytta iakttagen, samt
StatsRådets ledamöter ”med oväld, nit, skicklighet och drift deras
förtroende embeten utöfva!;” och anser jag, att Utsk. icke äger
rättighet underlåta, att äfven i afseende på mindre väsendlliga förbiseenden
i formfrågor, framlägga hvad detsamma finner vara anmärkningsvärd!,
"hvaremot R. St. skola derefter pröfva och bedöma hvad
afseende, som bör å anmärkmne fästas. Om jag såsom ledamot af
Const.Utsk. icke anser mig ega rättighet alt undanhålla R. St:s kännedom,
förhållanden, om ock utaf mer underordnad vigt, men der
ett förbiseende af form kan hafva ägt rum, har jag deremot såsom
ledamot af ett Riksstånd icke allenast rättighet utan äfven skyldighet
att villigt erkänna, det anmärkmr af mindre väsendtlig beskafbet,
icke böra till någon R. Sl:s åtgärd föranleda. Så anser jag
förhållandet vara med de få anmärkn:spnnkter i ifrågavar:de Mern.,
hvilka jag hilrädl, och beträffande de öfriga, anser jag Const.Utsk.
icke ens egt befogenhet, att dem inför R. St. framställa.
I afseende på formen af Mem:t, är jag af den tanken alt minoriteten
inom Utsk. fått sig medgifven en rättighet, som enl.
grundlagens bokstaf, aldrig borde hafva blifvit dem beviljad. Det
har nemi. blifvit dem tillåtet, att i form af reservation icke blott
uttala omdöme öfver Regeringens system i allmänhet, utan äfven
9 IL 7
98
Den 5 Juli e. m.
referera åtskilliga aumärkuispunkter, hvilka Utskis majoritet underkänt.
Den oformlighet, hvartill ett sådant medgifvande har ledi,
är först och främst att minoriteten kommit att motivera sina åsigtcr
i frågor, i afseende på hvilka majoriteten icke är i tillfälle att framlägga
motiverna för sitt afslag. En enda ledamot inom Etsk. skulle
således kunna, i strid med de öfrige 23 ledamöterne, afskrifva ur
StatsRåds-protm, hvad honom godt synes, samt framlägga detsamma
inför R. St. Eli sådant förfarande anser jag icke öfverensstämma
med Grundlagens anda och mening, i synnerhet då man vet, att
StatsRåds-protma icke äro tillgängliga för allmänheten.
Om jag således efter granskningen af StatsRådsprotma, ville
sammanfatta ett allmänt omdöme öfver del sätt, hvarpå StatsRadet
tiar utöfva! sitt vigtiga kall, tror jag alt det för den opartiske domaren
skall ligga klart, att samfälde StalsRädels ledamöter i allo
gjort sig välförtjenta så väl af Konungens förtroende, som af nationens
tacksamhet. Om man besinnar att eli nitiskt klanderbegär
icke lyckats framleta mer än 18 punkter ur den massa af ärender,
som under de 3:ne sista åren varit af Regeringen behandlade och åtgjorde,
tror jag, det bör utgöra en tillfredsställelse för Konungens
Rådgifvare, alt de så lyckats utöfva deras vigliga embeten, att resultaten
af prolmas granskning, kan innefattas i eli Mern. sådant
som det förevaride.
Till följd af hvad jag haft äran anföra, får jag anhålla alt R.
o. Ad. utan annan åtgärd, ville endast lägga Mern. till handlingarne.
Frih. af Ugglas, Curt. Gust.: fnnan jag af Frih. Raab
blifvit upmanad att afstå från den af mig pä f. m. yrkade proposiu,
hade jag redan för sådant afseende begärt ordet.
Under discussionen har jag blifvit gjord upmärksam deruppå,
att min begäran, att Betänk, mätte med ogillande läggas till handlingarne,
vore olämplig. Jag erkänner detta misstag, och förenar
mig lill alla delar uti den propos. som af Hr Tersmeden, Mils, blifvit
föreslagen. Efter jag har ordet, anhåller jag att ännu ytterligare
fä tillägga några ord.
Uti förmiddagens plenum yttrade Hr von Hartmansdorff, att
det hade varit Const.Ulskis pligt och rättighet, att vägra de olika
tänkande ledamöterne, att i en reservation fä sammanfatta sina tankar.
Jag tror, alt Hr von Hartmansdorff så till vida har rätt, som
det är mindre lämpligt, att, då Consl.Utsk. funnit en af Regeringen
vidtagen åtgärd icke utgöra föremål för anmärkn., minoriteten likväl
kan genom en reservation för R. St. framlägga densamma.
Ehuru jag icke vet, hvartill en sådan reservation skall tjena, då
den, enl. min lanke, icke kan föranleda till någon förändring från
R. St:s sida uti den af Utskis majoritet uttryckta åsigt, så, då det
hittills varit tillåtet, alt reservationer få åtfölja Const.Ulskis Betänk.,
ansåg jag, att man icke nu borde motsätta sig det. Jag skulle
helst önskat, att ifrågavaride reservation icke hade blifvit föremål för
någon behandling hos RiksStm, men då en värd talare fästat sig
vid 2:ne punkter i denna reservation, hvilka han ansett anmärkningsvärda,
nödgas jag nämna några ord.
Ben 5 Juli e. ra.
99
Den förslå punkten angick, ora jag ej misstager mig, ett Kongl.
Bref af den 9 Juli 1852, hvarigenom en komilé tillsattes, för att
upgöra de för läroverkens reglering nödiga förslag till skol-lag och
skol-stat. Den värde ledamoten ansåg del mindre lämpligt, alt Depart:ts-Chefen
härtill utsåg en komité. Jag kan icke dela denna
åsigt, ty om mau tager i betraktande vigten af ett sådant arbete,
och om man tillika noga öfverväger hvilken mängd af mål, sorn
taga Departtls-Chefens tid i anspråk, tror jag, att arbetet snarare
skall vinna derpå, ali personer endast och allenast deråt få egna sin
tid, och jag kan således icke inse annat, åu att det länder DeparlttChefen
till förtjenst, att hafva åt andra personer öfverlemna!, att under
hans ledning utarbeta ett dylikt förslag.
Vidare har Hr Ribbing ansett såsom anmärkningsvärd! den del
af reservationen, som står att läsa pag. 80 och 81, och som angår
det af Regeringen fattade beslut, i fråga om förändrade grunder i
afseende på hemmansklvfningen. Dä den värde talaren snart sagdt
uttryckt sin förvåning deröfver, att ehuru 2:ne Stånd biträdt denna
anmärkn., densamma af Disk. icke blifvit uplagen, får jag upsifva
skälen hvarföre jag icke gillat den. Frågan angick en ganska vigtig
princip, ty den vidrörde en, enl. min tanka, i grundlagen K.
M. förvarad rättighet, att stifta grundlagar. Då det ifrågavartde
ärendet hade af R. Sits Ekon.Disk. blifvit behandladt, och till K.
M. medelst underd. skrifvelse öfverlemnadt, anser jag det hafva
varit ett sådant mål hvarom 89 § Reg.Ftn handlar; och alt K. M.
till följd af den rättighet denna § Honom tillägger, ulgaf ifrågavartde
författning, kan jag icke inse vara oriktigt, utan jag är af den tanken,
att de som förmena Regeringen en sådan rättighet, och vilja
hänföra denna del af den ekonomiska lagstiftningen under civillags
natur, söka åstadkomma en inskränkning i K. M:s rättigheter.
Om den andra delen af frågan, nemi. huruvida de gjorda förändringarne
kunna anses mer eller mindre hehöfliga, gagneliga och
ändamålsenliga, kunna meningarne vara delade.
För min del vill jag icke längre uptaga R. o. Ad:s tid, utan
slutar med den förklaring, som jag i början af mitt yttrande afgaf,
att jag förenar mig med Hr Tersmeden.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, all han, då den af Hr Ribbing
uplästa delen af en reservation, samt del derjemte afgifna yttrande
gifvit anledn. till vidrörande af frågor, som icke förekomma i Const.-  Utskrs förevar:de Mera., nu och innan ytterligare någon ledamot
erhölle ordet, ansåge sig böra erinra om innehållet af 90 § Reg.-  Ftn, som förbjöde, att frågor om Erabetsmäns och Tjenstemäns
till- och afsättande, Regerings- och Docnare-roakternes beslut, resolutioner
och utslag, enskilda Medborgares och Korporationers förhållanden,
eller verkställigheten af någon lag, författning eller inrättning
må uti något annat fall eller på något annat sätt, än grundlagen
bokstafligen (öreskrifver, komma under R. Sits öfverläggningar och
pröfning; hvarföre Hr Gr. o. Laudina, finge anhålla, att de ledamöter,
som hegart ordet, måtte, såvidt möjligt, undvika att anföra
7*
100
Den 5 Juli e. ni.
något annat än livad som nu utgjorde föremål för R. o. Ad:s
pröfning.
Hr Cederschiöld: Rob. Theophron: Jag har begärt ordet
i .anledn. af den anmärkn., som Frih. Rehbinder framställt
emot mitt yttrande öfver den punkt, hvilken jag förklarat mig
hafva ansett vara den vigtigaste af dem alla, nemi. om LandsSekretms
och Lands-Kamrer:ns serskilde yttranden skola få åtfölja
de Ullåt:n, K. Befh:de till K. M. ingifva. I afseende på
denna fråga har det synts mig, att de Konungens Rådgifvare, hvilka
på detta rum upträdt till försvar, hafva uttalat den åsigt, att här
endast varit fråga om att pröfva den speciella casus, som af Utsk.
blifvit behadlad, men icke om godkännandet af sjelfva den allmänna
principen — att nemi. bemälde embetsmäns yttranden ej
skulle få till K. M. ingå — hvilken de ej tyckas gilla. Frih.
Rehbinder, som upträdt till försvar för Konungens Rådgifvare,
har gått vida längre, ty han har sagt att Lands-Kamrer:ns
yttranden aldrig borde få ingå till K. AI. Jag tror att man i
detta afseende kan tillämpa den gamla satsen: nog kunna vi försvara
oss emot våra fiender, måtte Gud endast bevara oss för våra
vänner. Hr Frih:n har lill stöd för sin åsigt sagt, att LandsSekret:n
och Lands-Kanirer:n kunna vara belåtne med att få sina
reservationer intagna uti prot:n, hvaruti jag fullkomligt instämmer,
ty derigenom äro de befriade från allt ansvar för sina åtgärder;
men här är icke fråga derom, huruvida dessa embetsmän äro
belåtne med att deras meningar intagas uti prot., utan frågan är
deremot den, huruvida rikets sannskyldiga bästa kräfver, att LandsSekret:ns
eller Lands-Kamrenns uti allmänt vigtiga ärender, med
Landhöfd:ns ej öfverensstämmande åsigter, framkomma till K. M;s
kännedom eller icke.
Frihrn har vidare yttrat, att Lands-Ramrenn icke är Konungens
Rådgifvare ; men jag hemställer om det icke är händelsen äfven
med K. Beflnde. Han är ju icke Konungens rådgifvare, och således
skulle Konungen icke heller behöfva inhemta hans tankar.
Frilen har föreställt sig, att Lands-Sekret:n och Lands-Kamrer:n
kunna vilja briljera med sina yttranden. Så mycket bättre i fall de
äro något att briljera med. Innehålla dessa yttranden någonting nyttigt,
är det ju bra att det kommer till K. M:s kännedom^; är detta
åter icke förhållandet, läggas de till handlingarne. Som jag förut
nämnt, anser jag det af Hr Frihrn fällda yttrande: att LandsSekreHns
och Lands-Kamrer:ns yttranden aldrig böra få ingå till
K. AI., stå i uppenbar strid med rikets sannskyldiga nytta. Enl.
min tanka bör till K. AI:s kännedom äfven komma de olika åsigter,
som dessa embetsmän uttalat uti de af K. Beflnde lill K. M.
afgifne Utlåt:n. Jag kan icke fatta, huru någon Landsh., som
är mån om allmänt väl, skulle vilja förhindra något sådant. Om
jag egde det maktpåliggande förtroendet, att bekläda ett Landsh.-  embete, skulle jag vara angelägen om att, i händelse en skiljaktighet
upstod emellan mig och Lands-Kamrer:n, sådant alltid
komme till K. M:s kännedom, ty det kan icke för en Landshöfd.
Ben 5 Juli e. m.
101
vara förnärmande, om en åsigt, som strider emot hans egen,
blifver gillad. Jag kan icke öfvertyga mig derom, att det finnes
någon Landsh., som är så inbillsk, att han tror att han icke
kan misstaga sig i någon enda fråga, och funnes en sådan bland
de 24, synes mig att vederbörrde borde taga i betraktande, huruvida
icke en sä beskaffad förtroende-embetsman gifvit anledn.
till att böra skiljas frän sitt embete.
Efter jag nu har ordet, anhåller jag att få yttra mig öfver
en annan vigtig principfråga, nemi. huruvida Const.-Utsk. eger
rättighet att göra anmärkmr vid de yttranden Stats-Råden afgifva,
när K. M. tillsätter embets- och tjenstemän. Delta har af flere
talare blifvit bestridt. Jag förmodar att de hafva grundat sina
påståenden å en förvillelse i afseende på innehållet af 90 §
Reg.F., hvarest visserligen stadgas att ”under R. St:rs eller deras
Utsk:s öfverläggningar och pröfning, må icke uti något annat fall
eller på något annat sätt, än denna grundlag bokstafligen föreskrifver,
komma frågor om embets- och tjenstemäns till- och afsättande”,
men här har icke varit fråga om till- eller afsättning
af någon embetsman, utan endast om de grunder, den princip,
Regeringen följt vid befordringar, och härom torde väl Const.-  Utsk. hafva rättighet att yllva sig. Om ett allmänt ryckte vore
gängse derom, att chefen för ett förvaltande embetsverk vid tjensters
tillsättande, icke gjorde afseende på skicklighet och förtjenst
utan att han, deremot, antog såsom princip, all den som betalte
mest borde befordras, hemställer jag om det icke vore Depart:sChefens
ovilkorliga pligt, att utreda, huruvida ett sådant ryckte
egde grund. I fall ett enahanda rykte kommit i omlopp, om någon
af Konungens Rådgifvare, måste det vara Const.-Utsk:s ovilkorliga
skyldighet att tillse, huru härmed sig förhåller, samt om den
princip, som grundlagen i afseende på tjenslers tillsättande bestämmer,
icke blifvit följd, derom göra anmälan hos R. St:r.
Här har förekommit en annan vigtig princip-fråga, hvilken
man äfven bestridt, nemi. att det skulle vara tillåtet alt afgifva
reservationer emot de Betänkm, som från Const.-Utsk. till R. St:r
inkomma. Jag delar icke denna åsigt, ty mig vetterligt finnes
icke uti grundlagen något förbud emot reservationers angifvande
vid Consl:-Utsk:s eller något annat Utsk:s beslut. Jag kan icke
finna någon rimlig grund, hvarföre en med pluraliteten inom
Const.-Utsk. olika tänkande ledamot, icke skulle få begagna sig af
en rättighet, som icke är ledamöter uti andra Utsk. betagen.
Man säger visserligen, att en reservation i denna fråga icke kan
leda till någon R. St:rs åtgärd, och att den således icke skulle
tjena till någonting. Jag för min del kan icke inse rigtighelen af
denna åsigt, ty äfven om pluraliteten i Const. Utsk. icke skulle
vilja godkänna anmärkmr, som minoriteten ansågo vara giundade,
böra de likaväl komma lill principalernas, eller R. Sl:rs
kännedom, och om R. St:r finna dessa anmärknn1 ega skäl för
sig, måtte väl R. St:r ega rättighet, att för erhållande af fullständiga
upplysningar, återremittera desamma. Jag mäste således för
102
Den 5 Juli e. m.
min del protestera emot en så beskaffad åsigt som den, hvilken
här velat göra sig gällande.
Man har på förmiddagen vädjat till R. o. Ad:s värdighet och
ridderlighet — hvilken vid behandlingen af sådana frågor, som denna,
hos Ståndet förut gjort sig gällande — och man tyckes derigenom
hafva åsyftat, att snart sagdt utan discussion, lägga Betänk, till
handlingarne under förklarande af dess ogillande, men sedan Konungens
Rådgifvare här på ett Sätt, hvarför jag öppet får uttrycka min
aktning, försvarat sina åsigter, och då discussionen öfver de af Utsk.
framställda anmärkn:r blifvit på ett serdeles lugnt och hofsamt sätt
förd, kan jag icke föreställa mig annat än, alt det för Konungens
Rådgifvare skall vara kärkommet, att genom discussionerna
inom Riks-St:n, erhålla en ledning för bedömandet af de åsigter
som inom representationen göra sig gällande, samt att de i en
framlid skola i enlighet dermed, antingen förändra hittills följda
grundsatser eller ock, om de icke anse sig kunna derifrån göra
någon afvikelse, lemna den plats, å hvilken de icke kunna motsvara
det allmännas förtroende.
Äfven har man yrkat, att Betänk, skulle med ogillande läggas
till handlingarne. Jag har, förklarat att jag anser ett sådant förfarande
icke öfverensstämma med grundlagens mening och anda.
Flere sedermera upträdande talare hafva'förfäktat samma åsigt
och fästat upraärksamhet deruppå, att om det skulle läggas till
handlingarne med ogillande, kunde det också läggas till handlingarne
med gillande, hvilket vore en besynnerlighet.
Då 107:de §:n Reg.F. innehåller: ”skulle Const.-Utsk. anmärka,
att Statsrådets ledamöter samfäldt, eller en eller flere af
dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke
med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfva!,
ege då Utsk. att sådant tillkännagifva för R. St:r, hvilka,
om de finna rikets väl det kräfva, kunna hos Konungen skriftligen
anmäla deras önskan, alt Han ville ur Statsrådet och ifrån
embetet skilja-den eller dem, emot hvilka anmärkn. blifvit gjord
synes mig R. Skr icke hafva annat att göra än att bedöma,
huruvida dr af Const.-Utsk. framställda anmärkntrne äro af beskaffenhet,
att rikets väl kräfver, att en anmälan bör göras eller
icke, men då ingen af de talare, som här yttrat sig, påyrkat en
sådan anmälan och då icke heller jag hyser den åsigten, får jag
tillstyrka, att Betänk, mätte läggas lill handlingarne med förklarande,
att R. o. Ad. icke finner Rikets väl kräfva, att, på grund
af de framställda anmärknrne, göra en så beskaffad anmälan som
den, hvartill 107:de §:n Reg.F. berättigar.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I afseende på granskningen af de
uti Statsrådet förda prof. har Reg.F. uti den 107:de §:n utstakat,
hvilka serskilda åliggande, som tillkomma Const.-Utsk., det heter
nemi. ”Skulle Const.-Utsk. anmärka, att Statsrådets ledamöter
samfäldt, eller en eller flere af dem uti deras rådslag om allmänna
mått och sfeg, icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta,
eller att någon föredragande icke med oväld, nit, skicklighet och
Den 5 Juli e. m.
103
drift sitt förtroende-embete utöfvat, ega då Utsk. att sådant tillkännagifva
för R. St:r”. Detta är hvad sorn tillkomrner Const-Utsk.,
och Utsk. har vid denna Riksdag sökt genom det Mern., som nu
är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, fullgöra detta åliggande.
Man har klandrat Utsk., derföre att det enl. denna § uptagit
åtskilliga rådslag genom hvilka, jemlikt Utsk:s förmenande, Konungens
Rådgifvare skulle hafva brutit emot grundlagen, och man
har sagt, att dessa förbrytelser icke borde behandlas efter 107:de
utan efter 10ö:te §:n. Dervid har man likväl förbisett dels att,
om en grundlags-öfverträdelse verkligen egt rum, sådant jemväl
kan anses ådagalägga bristande skicklighet hos en Rådgifvare, dels
alt uti ansvarighets- lagen för Statsrådets ledamöter, på flere ställen
står, alt just sådane öfverträdelse!' skola behandlas efter 107:de
§:n. Utsk. har således enl. min tanka förfarit ganska rätt, då
Utsk., ifall en grundlags-öfverträdelse vid de ifrågavande tillfällena
verkligen egt rum, tillämpat den 107:de §:n och icke den I06:te.
Vidare har man sagt, att Utsk. i st. f. det sätt, hvarpå Utsk.
gått tillväga vid upställningen af detta Betänk., borde hafva framkommit
med en allmän tafla öfver hvad som vid rådsbordet sig
tilldragit. Emot denna anmärkt!, har Utsk. — såsom det vill
synas mig — ett ganska godt stöd och försvar i grundlagens ofta
åberopade 107:de §. Hvad Utsk. ansett vara af Statsrådet ätgjordt
såsom stridande emot Rikets sannskyldiga nytta, det har
Utsk. i 18 punkter anmärkt. Huruvida åter Utsk. haft rätt deruti
att dessa 18 punkter ådagalägga, att Rikets sannskyldiga nytta
icke blifvit iakttagen, eller att Statsrådets ledamöter icke med
oväld, nit, skicklighet och drift sitt embete utöfvat, derom har
jag, med undantag af en enda punkt, varit af skiljaktig tanke
med Utsk.
Då jag uti de Betänk, åtföljande reservationerna, framställt
mina åsigter i ämnet, vill jag icke uptaga R. o. Ad:s tid med
att uprepa hvad Ståndet redan känner, utan anhåller endast att,
med anledn. af den discussion, som här förevarit, få med några
ord beröra 2, 4, 8 och 11 punkterne.
I afseende på 2:dra punkten, ang:de utbyte af praebendepastorat
under Biskopsstolen i Kalmar, har man sagt, att genom
Presterskapets privilegier äro Biskopar, Superintendenter, Conrektorer
ra. fl., tillförsäkrade att för alltid och oförändradt fä
bibehålla dem tilldelade praebenden. Om dessa privilegier skola
liksom grundlagen, ovilkorligen efter ordalydelsen tolkas, skulle
den gjorda anmärkn.-n hafva mycket skäl för sig, men vid privilegiers
tolkning bör vanlig lag-tvdning få gälla. Vid den tid då
privilegierna skrefvos, brukade man, i st. för att säga PresteSt.,
upräkna alla de delar hvaraf Ståndet bestod. Så är äfven förhållandet
med denna §. När man ville säga, att PresteSt:s inkomster
skulle detsamma oförryckt bibehållas, har man sagt att
Biskopar, Superintendenter m. fl. skola sina praebenden oförändradt
behålla. Om den af mig först omnämnde tolkningen skulle
gälla, kunde någon jemnkning i Presterskapets löneinkomster icke
ega rum, utan alla 4 RiksStms sammanstämmande beslut, en så
-
104
Dien 5 Juli e. m.
dan orimlig tolkning har likväl aldrig vunnit burskap, utan den
tolkningen, hvilken jag i andra rummet sökte framställa, har alltid »
varit den som gjort sig gällande, hvarpå oek åtskilliga exempel
blifvit under f. m. plenum anförde. Jag kan således icke finna
att den § i privilegierna, som blifvit åberopad såsom af Konungens
Rådgifvare öfverträdd, verkligen blifvit det.
Rörande den 4:de punkten, angide aflöning åt Landsh.
v. Troil, hvilken såsom t. f. upbar ett arfvode, lill beloppet motsvarande
bela den enl. stat åt ordinarie Landsh. anslagne lön,
men derjemte bibehöll de löneförmåner, som åtföljde hans militära
befattning, endast med undantag af ,';:del, som borde till vikarien
afstås, har en ledamot yttrat, att Chefen för Civil-Depart:tet
icke kunde göras ansvarig, för hvad som kunde uti saken från
Landlförsvars- Depart:let åtgöras. Mig vill likväl synas, att ärenderna
icke blifvit väl beredde, om de icke före föredragningen
blifvit sedde från alla håll, och uplysningar infordrade frän det StatsDeparl.
, dit ärendet möjligen äfven kunnat höra. Att den
Konungens Rådgifvare, mot hvilken anmärknm blifvit riktad, varit
och är af denna tanka, synes deraf, att han vid föredragning,
rör:de tillförordnandet af en Landsh. tili ett annat län, ganska
riktigt ihågkom, att den föreslagne personen upbar lön uti
Utrikes Depart:tet. INägon ursägt kan således icke förebäras, och
örn den antoges, kastades skulden pä Chefen för LandtförsvarsDepartitet,
som äfven, såvidt jag kan erinra mig, var uti konseljen
närvande, och som då hade hort påminna om hvad som
kunde vara att anmärka.
Hvad angår 8:de punkten ronde ackords ersättning till
Landshin i Götheborgs och Röhus län, är det gifvet att då K.
M., med begagnande af de till Landshir i allmänhet anslagna löneförmåner,
är 1837 kunde upgöra reglering af Landsh.-lönerna,
egde ju K. M. rättighet att disponera dessa medel till Landshines
aflöning. Nu var genom denna reglering så bestämdt,
alt Landshin i Götheborg skulle från sin lön afsätta en viss
summa till andra Landslnrs aflöning. Emellertid visade det
sig, att den del af Landhins i Götheborg löneinkomster, hvilken
var afsedd att användas till förökning af andra Landshirs
löner, i tidernas längd upsleg till ett högre belopp, än hvad som
för nyssnämnde ändamål var bestämdt att afsättas. Efter nu
K. M. hade under Sin disposition Landshines löner i allmänhet,
mäste han väl kunna använda detta lilla öfverskott. Under
sådana förhållanden kan raan väl icke klandra Konungens Rådgifvare,
derföre att dessa medel icke blifvit använde till förökning
af de andra Landshines löner, till hvilkas förbättring det icke
varit afsedt, utan att de tillstyrkte, att bemäldte öfverskott måtte
tilldelas Landshin i Götheborg.
Uti llite punkten har man klandrat Chefen för Civil-Departitet,
derföre att han skulle hafva genom sitt rådslag sökt
undanhålla K. M. kännedomen, omen Lands-Kamrenres reservation
emot vederbönde Landshis underd. förslag, till återbesättande
af en ledig tjenst. I förbigående får jag fästa upmärksamhet
Den 5 Juli e. m.
105
deruppå, att K. M. i alla händelser fått denna reservation Sig
föredragen, så att icke någon undauhållning af sjelfva saken
kunde ifrågakomma. Här är således endast fråga om formen.
Dä Landshm, i st. f. att inför embetet låta förslaget uprättas,
ensam detsamma upsatt samt sedermera befallt Lands-Kamerin
detsamma contrasignera, hade denna sednare, i fall han ansåg
Landsh.n hafva orätt förfarit, kunnat till prot. afgifva sin
reservation samt till och med, om han ansett behölligt, anmäla
saken inför Just.-Kansleren. Sä gjorde han dock icke, utan
saken har tillfälligtvis blifvit föremål för pröfning hos K. M.,
som förklarade, att Lands-Kamer:n, i läll han hade något
att emot K:s Befindes beslut erinra, egde att i sådant afseende
lill Landskansli-prot. sin reservation afgifva. Nu hade, på sätt
jag nyss yttrade, Lands-Kamer:n ganska väl kunnat, och äfven
bordt nedlägga sin reservation, samt anhålla att, då K:s Befindes
skrifvelse till K. M. afgick, prot.-utdr. i afseende på hans reservation
måtte fä densamma bifogad. Så gjorde dock icke LandsKamer:n
utan han anhöll att, då K:s Beflnde insände sin underd.
skrifvelse, en serskild skrifvelse från Lands-Kamer:n äfven måtte
på samma gång få till K. M. ingå, men då K:s Beflnde ansåg
sådant vara oformligt, anförde Lands-Kamerin häröfver underd.
besvär hos K. M. Pä tillstyrkan af Föredraganden ansåg StatsRådet
K:s Beflnde, angide insändandet af en sådan Lands-Kamer:s
serskilda skrifvelse, hafva rätt förfarit, och jag kan icke finna annat
än att Konungens Rådgifvare härutinnan hafva fullkomligt rätt.
R. o. Ad. behagade således finna att det icke var fråga om, huruvida
Lands-Kamer:s reservation skulle blifva för K. M. känd
eller icke, ulan endast fråga om det vore formenligt, att då
Landshm till K. M.afgaf en underd. skrifvelse, Lands-Kamenn
också afgaf en underd. skrifvelse, hvarigenom K. M. erhöll icke
mindre än 2:ne skrifvelse!- i samma ämne från Landsh.-Embetet.
Alt sä äfven förut varit praxis, och att Rådgifvarne vid detta måls
afgörande handlat riktigt, tror jag svårligen kan förnekas.
Då den siste värde talaren yttrat sig öfver Const.Utskis rättighet
att göra anmärknir öfver befordringsfrågor, anhåller jag
all med några ord få nämna, huru jag betraklar saken. Utsk.
eger, enl. min (anka, obestridligen rätt, att för R. St:r tillkännagifva
om Utsk. anser, att befordringslagarne blifvit förbisedda, eller
Reg.Fins stadgande i detta afseende för nära trädt, men bland
de* befordringsgrunder, som nämnde grundlag innefattar, är
äfven den om skicklighet. Bedömandet af skickligheten åter beror
på det subjektiva omdömet, oell kan icke bestämmas endast
pä grund af objektiva skäl. Om 1111 Konungens Rådgifvare förklara,
alt den och den personen har på grund af skicklighet blifvit
utnämnd framför en annan, och det sedan faller Const.Utsk.
in att tycka, det någon annan möjligen varit skickligare samt
bordt hafva kommit i åtanka,- sä kan sådant icke blifva föremål
för någon anmärkn , då den icke kan stödjas på några yttre
objektiva skäl. Således anser jag en sådan anmärkn. vara alldeles
obefogad.
100
Den 5 Juli e. m.
Samme talare har här framställt den åsigt, att han ansett
reservationer mot sådane beslut, deruti Utsk. varit af den tanka,
att anledn. till anmärkn. icke förefunnes, vara ganska befogade
och kunna föranleda till åtgärd från R. St:rs sida* I detta afseende
måste jag vara af motsatt tanka med honom. För det
första innehålla såväl Reg.F:ns 86 § som Tryckfrihets-Förordnm,
att StalsRåds-prot:n äro hemliga handlingar, och dessa kunna således
icke vara kända af Slåndenas ledamöter utom Const.Utsk:s.
Då Const.Utsk. ensamt känner dessa handlingar, som genom
Utsk:s försorg komma under R. St:rs pröfning, är det omöjligt
för R. St:r att ingå uti någon granskning om riktigheten af de
upgifter, som från dessa prot:r blifvit hemtade. När Const.Utsk.
förklarat, att Utsk. ansett att ingenting af dessa handlingar forsenar
att komma till R. Stms kännedom, erhålla de också aldrig
någon kunskap om dem. På grund af Reg.F:ns och Tryckfrihets-Förordn:ns
af mig nyss omnämnde föreskrifter, kan det således
icke vara någon reservant tillåtet, att pä något sätt i sin
reservation andraga sådant, som han endast ur StatsRåds-prot.
kunnat hemta. Sådant har icke heller förhållandet varit med den vid
detta Betänk, fogade reservation, uti hvilken de flesta af Borgareoch
BondeStds ledamöter inom Utsk. instämt, ty den innehåller
endast en mängd upgifter, hvilka icke äro hemtade ur StatsRåds-prot:na
utan ur offentliga handlingar, som för hvem som
helst äro tillgängliga. Ehuru således uti denna reservation icke förekommer
något, som grundlagen förbjuder alt meddela allmänheten,
utan endast resonnementer om allmänt kända handlingar,
om hvilka så väl den ena som den andra kan yttra sig, så kan
densamma likväl icke föranleda till något beslut uti Ståndens
plena, ty då 107 § innehåller: — — — ”ege då Utsk. att sådant
tillkännagifva för R. St:'r, hvilka, om de finna Rikets väl
det kräfva, kunna hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan,
att Han ville ur StatsRådet och ifrån Embetet skilja den eller
dem, emot hvilka anmärkn. blifvit gjord,” så synes det att det
är endast till följd af en anmälan från Const.Utsk., som en underd.
skrifvelse kan komma att ega rum.
Ett annat skäl förefinnes hvarföre dessa reservationer äro
otjenliga. Vid afgifvandet af andra Betänk., talar först majoriteten,
och minoriteten sedan majoritetens skäl blifvit anförde.
Om majoriteten icke har tillräckligt utvecklat sina skäl, utan minoritetens
äro mera talande, får majoriteten, som först har yttrat
sig, skylla sig sjelf. Så är icke förhållandet med de af
Const.Utsk. fattade beslut, att ingen åtgärd bör vidtagas, ty i sådana
fall har majoriteten aldrig yttrat sig inför R. St:r. Om nu
reservationerna innehålla någonting uti en fråga, der majoriteten
ansett, att anmärkn. icke bör ega rum, samt detta innehåll
blifvit hemtadt ur StatsRåds-prot:na, skall det blifva alldeles omöjligt
att kontrollera, huruvida upgifterna äro riktiga eller icke.
Och om dessa reservationer äfven endast uptaga sådant, som för
allmänheten är kändt, komma reservanterne likväl i tillfälle att
ensamne uttala det, utan ali majoriteten har gifvit något skäl
Den 5 Juli e. m.
för Utsk:s beslut, att ej fästa afseende på aumärkn. Härutaf behagade
R. o. Ad. finna, att det aldrig vant grundlagstiftarnes
mening, alt sådane reservationer skulle till R. St:r inkomma.
Sedan jag nu yttrat mig öfver den del af frågan, som rörer
Const.Utskis skyldighet sami vidtagna åtgärder, återstår för mig
ali tillse hvad R. St:r, och serskildt R. o. Ad. bör i nu förevande
fråga tillgöra.
Den af mig ofl i åberopade 107 § innehåller: — — —
”R. St:r kunna, om de finna Rikels väl det kräfva, hos Konungen
skriftligen anmäla deras önskan, att Han ville ur StatsRådet
och ifrån Embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmärkn.
blifvit gjord.” Alt jag för min del icke kan önska någon sådan
anmälan, synes deraf alt jag bland 18 punkter reserverat mig
emot 17, och att den anmärkn:s-punkt, rör:de hvilken jag varit
af lika åsigt med Ulsk., är af alltför obetydlig vigt för att föranleda
till någon skrifvelse, hvarföre jag endast anhåller, att R. o.
Ad. behagade lägga Betänk, till handlme.
Då emellertid åtskilliga talare begärt, att Betänk, måtte lill
Ulsk. varda återremitterad!, anhåller jag att få fästa upmärksamhet
deruppå, till huru litet en återremiss skulle tjena. 107 §
börjar nemi. med de orden: ”Skulle Const.Utsk. anmärka.”
Ulsk. har, genom förevar:de Betänk., framlagt hvad Utsk. ansett
vara anmärkningsvärd!, och när nu Utsk. sagt, att de 18 punkterna
innefatta de anmärkn:r, som höra göras, så kunna icke
eller andra anmärkmr till R. Skr inkomma, eller till någon åtgärd
föranleda. En återremiss skulle således, enl. min tanka,
icke kunna föranleda till något annat, än ytterligare uplysning
om hvad Utsk. menat med de framställda anmärknme, men då
ingen ledamot påstått att de blifvit otydligt eller ofullständigt refererade,
torde R. o. Ad. finna, att frågan om återremiss bör förfalla.
1 anledn. af det af åtskilliga talare framstälda förslag —r
hvarifrån dock 2:ne hafva afstått, — att lägga Betänk, med
ogillande till handhne, anhåller jag att fä detsamma bestrida.
En af de talare, som framställt detta yrkande, har dock förklarat
att han funnit en anmärkn. riktig, ehuru han icke ansåg den
vara af beskaffenhet, att böra föranleda lill en underd. skrifvelse.
Jag hemställer lill honom, huru han kan begära alt Betänk, i
sin helhet skall med ogillande läggas- till handhne, då han
sjelf förklarat, ali han funnit en anmärkn:s-punkt i och för sig
sjelf riktig. Föremålet för vår öfverläggning nu utgör icke, huruvida
Const.Utsk. på ett värdigt sätt fullgjort sitt åliggande eller
icke, ulan oss tillhör nu i detta ögonblick alt afgöra, om vi,
till följd af de utaf Const.Utsk. upgifne anmärkn:s-anledn:ne,
anse, att någon skrifvelse bör till K. M. afgå, för min del svarar
jag deruppå Nej, och förnyar derföre min vördsamma anhållan,
att Betänk, måtte varda lagdt till handhne.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Det hade varit
min afsigt, snart sagdt min föresats, att icke besvära det Högh
Ståndet med något yttrande i detta ämne. Den politiska krets,
108
Den 5 Juli e. in.
hvilken jag alltsedan början af min Riksdagsmannabana tillhört,
har inom detta hus blifvit allt trängre och trängre, och antalet
af mina politiska vänner är nu så ringa, att jag står nästan ensam
och följaktligen icke kan smickra mig med, att R. o. Ad.
med något slags intresse åhörer hvad jag kan hafva att anföra,
i strid med de flesta ledamöters har yttrade åsigt. Jag vill således
blifva ganska kort; men då meningar här blifvit framställda,
sorn lill och med ifrågasätta Sveriges egenskap af ett konstitutionell
samhälle, och R. Stms rätt att yttra sig om vissa regeringsärenden,
så har jag icke kunnat bibehålla en fullkomlig tystnad.
Lika med en föreg:de talare får jag således fästa upmärksamheten
derpå, att Reg.F:n ovilkorligt binder Konungen vid skyldigheten
att ingenting besluta, utan att förut hafva inhemta! uplysningar
och råd af ansvarige Rådgifvare, att 38 § i samma Reg.F.
till och med gör Konungens beslut ogiltiga, så vida de icke
kontrasigneras eller utfärdas af en ansvarig Embetsman, och alt
slutligen icke blott R. St:rs Const.Utsk. är, enl. 106 § i samma
lag, berättigadt att för tillstyrkanden af något deremot stridande,
eller af öfverträdelse!- af allmän lag, ställa Rådgifvarne under Riksrätt,
utan ock R. St:r i 107 § hafva sig förbehållen den rätt
att, derest de finna dessa Rådgifvare icke hafva ”iakttagit Rikets
”sannskyldiga nytta” eller ”icke med oväld, nit, skicklighet och
”drift sitt förtroende-Embete utöfvat,” hos K. M. anmäla Sin
önskan, ”alt Han ville utur StatsRådet och från Embetet skilja
”sådana Rådgifvare.” Jag har mig icke bekant, att något lands
grundlag så uttryckligen och tydligt konstruerar ett konstitutionelt
statsskick eller åt representationen inrymmer en vidsträcktare
makt alt tillse, det de Ministrar, som betjena. Konungen,
upfylla Sin pligt och att, i följd deraf, Regenten icke gör ingrepp
i folkets och representationens rättigheter. Om således det konstitutionela
statsskicket här i landet beklagligen icke alltid är en
sanning, så bör detta icke skjutas på grundlagens räkning, utan
på den splittrade och bristfälliga representationens, som ännu
bibehålies såsom ett arf efter andra tider, en annan samhällsställning,
och isynnerhet andra förhållanden mellan de elementer,
hvaraf denna representation är sammansatt. Jag kan ej eller
finna, att det parlamentariska styrelsesättet är oförenligt med
nyssnämnde sladganden i Rikets fundamentallag. Tvertom anser
jag detta styrelsesätt derifrån härleda sig såsom en klar följd.
Utan tvifvel har sådant jemväl varit grundlagsliflarens mening,
då han från de lagar, som gällde under den ofta alltför hårdt
smädade s. k. frihetstiden, låtit qvarstå grundsatsen af R. St:rs
yttrande- och petitions-rätt, ang:de Riksens, nu Statens, råd,
med den utan tvifvel helsosamma modifikation, som dels från
Rådet borttager beslutande rätten, och dels åt Konungen inrymmer
rättigheten att Sjelf välja de män, som skola stödja Hans
thron och ikläda sig ansvaret för Hans regeringsåtgärder. Jag
beklagar likväl, likasom flera föregtde talare, att då Const.Utsk.
afgifvit sitt s. k. décharge-Betänk., Utsk. icke rätt upfattat sin
pligt, att hos R. St:r ”tillkännagifva,” huruvida de funnit Stats
-
Den 5 Julie m.
109
Rådets ledamöter, en eller flera, hafva, rör:de allmänna mått
och steg, iakttagit Rikets sannskyldiga nylla, eller de föredragande
med nit och skicklighet fullgjort sina vigtiga Embetens åligganden.
I st. f. ett sådant Utlåt , grundadt på inhemtad kännedom
om förvaltningen af regeringsärendena i deras helhet, det
system som vid Rådslagen blifvit följdt, de resultater, sorn visat
sig af Rådgifvarnes verksamhet m. m., har Utsk. vid denna, likasom
vid förra Riksdagar, åtnöjt sig med vissa parliela anmärkn:r,
utfärdandet, om jag så får uttrycka mig, af vissa slämningspunkter,
hvilka, äfven om de gillades, svårligen kunde motivera ett
politiskt omdöme öfver konseljen, eller i och för sig föranleda
till någon åtgärd. Ett sådant förfarande å Utsk;s sida har jemväl
öpnat tillfälle för ett par af Rådgifvarne att, likasom inför
en Kämnersrätt, ingå i svaromål på de gjorda anklagelserna
punkt för punkt, och jag vill icke bestrida, att detta försvar är
utförd! på ett ganska moderat och skickligt sätt, hvarför jag
gerna vill hålla Rådgifvarne räkning. Deremot hafva Rådgifvarne
på detta sätt helt och hållet kunnat undvika att ingå i en politisk
discussion, eller försvara sig såsom Ministrar egnar och anstår.
Den Utsk:s Betänk, bifogade reservationen från Borgareoch
BondeShns ledamöter, har likväl gjort försök till en sådan
upställning af Betänk., som, efter min öfvertygelse, är den enda
rätta; och då denna reservation är biträdd af 12 ledamöter i
Utsk. bland 24, så följer deraf, att det endast varit genom slumpens
nyck, som hufvudmemorialet undgått alt erhålla en sådan
form och att, jemte de 18 anmärkntr, som deri förekomma, jemväl
innefatta de flera och, efter min öfvertygelse, vida vigtigare
anmärkmr, hvilka uptagas i reservationen. Härigenom torde
jemväl hela det stöd falla och den glädje försvinna, som blifvit
härledd derifrån att icke mer än 18 ”obetydliga” anmärkn:r
kunnat upletas bland de 19 å 20,000 mål, som varit föremål
för granskning. Med lika mycket skäl kunde samma ledamöter,
sora från siffran 18 hemtat en så stor hugnad, fägna sig öfver
alt icke mer än en, två eller högst tre anmärkn:r förekommit,
emedan om lottospelet genom den förseglade sedeln städse varit
lika gynnsamt i afseende på de 15 eller dö anmärkn:r, emot
hvilka R. o. Ad. samt PresteSt:s samtlige ledamöter Sig reserverat,
som vid voteringen öfver de anmärkn:r, som förekomma
i de två andra Ståndens reservation, så hade Mern. icke, som
sagdt är, kommit alt innehålla mer än två eller tre anmärkn:r.
Vid sådant förhållande, och då Utsk:s Ordfide sjelf erkänt, att
Borgare- och BondeSl:ns reservation icke kan anses såsom ett
obehörigt afslöjande af StatsRåds-protrn, utan endast såsom en
hänvisning till allmänt kända, och således bevista facta, torde
det väl vara skäl att vid svaret på frågan om en eller annan
Rådgifvares skiljande från Embetet, jemte de 18 punkter, som
lyckats vinna plats i Betänk., jemväl taga i betraktande dem,
som genom ödets skickelse blifvit tillbakaskjutne till reservationen,
för att ej tala em de flera, i detta hänseende under Riksdagen
”timade händelser.”
110
Ben 5 Juli e. m.
Const.Utsk:s Ordfcde, Gr. Lagerbjelke, liar förklarat en åt erremiss
ändamålslös, emedan några andra anmärknir icke kunna
komma att framställas, än som redan skett, samt någon utredning
af dessa sednare icke blifvit begärd. Men dä Const.Utskis ledamöter
icke äro permanenta, ulan, åtminstone inom R. o. Ad.,
ej sällan ombytas, så kunde det ju hända att, vid en förnyad
pröfning och derefter anställd votering, den nu så mycket klandrade
reservationen komme att ingå i det förnyade Betänk.,
hvilket derigenom komme att erhålla både en annan form och
ett annat innehåll. Jag anser det likväl ”ändamålslöst” att inom
detta Stånd yrka en återremiss med den derigenom uttryckta
tanka, att från Utsk. erhålla en allmän öfversigt af det sätt,
hvarpå Regeringen sedan sista Riksdag förvaltat de allmänna
ärendena. Jag erinrar mig likväl, att vid en Riksdag! för 14 år
sedan af 250 här voterande, 111 röstade för återremiss, och
bland 184 derefter röstande 47 för en direkt anmälan om en
af Konungens d. v. Rådgifvares entledigande från Embete!. Men
tiderna och opinionerna inom Ståndet har sedan dess väsendtligen
förändrat sig. Jag vill således ej göra ett fruktlöst försök i
denna riktning, äfvensom jag anser det öfverflödigt att för enskild
del här afgifva någon trosbekännelse. Min politiska öfvertygelse
är känd under min temligen långa Riksdagsmannabana,
och att denna icke kan gilla det regeringssystem af stillastående
eller tillbakagång, som nu följes, behöfver ej sägas: men jag
vet, att för detta Ständ sådant är fullkomligen likgiltigt, och jag
vill således ej förlänga discussionen med en mera detaljerad
framställning i detta hänseende. Jag vill likväl, och ehuru svaret
på frågan är på förhand gifvet, fästa upmärksamheten vid
det gamla parlamentariska bruket, äfven inom R. o. Ad., att
innan propos. framställes på Betänkts läggande till handkné,
den fråga göres till R. o. Ad.,, huruvida Ståndet anser Rikets
väl kräfva, att R. St:r hos K. M. framställa sin önskan, att Han
måtte från Embetet och ur StatsRådet skilja någon af de Konungens
Rådgifvare, mot hvilka anmärkn. blifvit gjord.
Hr Ribbing Då flera hafva yttrat sig rörande frågao om
propos. på återremiss, vill jag så mycket mindre vara vidlyftig,
som jag endast med några få ord behöfver vidröra de af Frih. af
Ugglas tili dess anförande framställda anmärkmr, hvilka, om jag sä
får säga, voro på sidan om saken. Hvad första frågan angår, har
jag sjelf motionerat om nödvändigheten af, all Föredraganden för
Ecklesiaslik-ärender mätte erhålla biträde uti utöfvandet af de mångfaldiga
göromål, hvilka honom åligga, och hvad åter andra frågan
beträffar, var det icke K. M. såsom ekonomisk lagstiftare, som utgjorde
föremål för milt yttrande, utan K. M. så vidt Dess verksamhet
sträckte sig derutöfver till uphäfvande af civil-lagen.
Mänga ledamöter hördes ropa pä propos.
Frih. Rehbinder, Fred. Wilh.: Hr Cederschiöld, som funnit
skäl att på allt sätt nagelfara med mitt på f. m. afgifna yttrande,
har dervid begagnat en högst egen argumentation. Anförande der
-
Den 5 Julie. m. lil
vid den sals, alt då man har en sjuk sak alt försvara, Sfven den
största talang stundom möjligen råkar på villovägar, har Hr Cederschiöld,
för alt kunna framställa mitt yttrande i en mindre förmånlig
dager, låtit förstå, att de hår upträdande Konungens Rådgifvare,
med afseende pä den åtgärd, som i litte punkten af delta Mern.
blifvit klandrad, ingalunda förklarat sig i allmänhet hylla den sats,
att Lands-Kamer. och Lands-Sekret. må med serskild skrifvelse
till K. M. ingå, ulan endast anmäla sin reservation emot Landshöfdtns
åtgärder, men att vid del tillfälle som nu är i fråga,
Konungens Rådgifvare eller Regering skulle hafva stadgat en lex in
casn. Det är icke möjligt alt någon af Konungens Rådgifvare låtit
förstå dylikt, ty i oell med detsamma skulle han eller de hafva
medgifvit, att Regeringen vid detta tillfälle handlat oi ätt, utan måste
de ovilkorligen vara af den åsigt som jag på f. m. uttalade, och
hvilken jag ännu fortfarande vidhåller. Alt således, pä grund af
ett sådant antagande som det Hr Cederschiöld framställt, klandra
iui.ll
dylika vänner som jag, är ett hell och hållet falskt resonnement,
ty det kan icke vara möjligt alt erkänna en princip icke vara rigtig,
men dock försvara de i ani. deraf vidtagna åtgäi derna. Jag medgifver
visserligen, alt det går an att den af Lands-Kamenn eller
Lands-Sekretm afgifne reservation, ingär till K. M. på samma
gång som prot., men att, såsom här varit händelsen, en serskild
skrifvelse inkommer till K. M. på samma gång, som från K. M:s
Befh:de, tror jag aldrig kan blifva riktigt.
Hr Cederschiöld som hakat sig fast vid del af mig fällda yttrande,
alt Lands-Kamer:n och Lands-Sekretm icke äro Konungens
Rådgifvare, samt att det till följd deraf vore likgiltigt om deras
yttranden till K. M. ingingo, har vidare yttrat, att Konungens Bef:de
icke eller voro K. M:s Rådgifvare och alt till följd deraf, deras
yttranden icke borde till K. M. ingå. Men jag hemställer om en
sådan af honom uttrycki sats kan hålla streck. Emedan Regeringen
måste bedöma de af K:s Befhide vidtagna åtgärder, måste naturligtvis
hans yttranden deröfver till K. M. inkomma.
Då man upmanat de ledamöter, som yrkat att Betänk, måtte
med ogillande läggas till handhne, derifrån afstå, så, ehuru jag hade
önskat, att ett slikt yrkande blifvit af R. o. Ad. bifallet, får jag,
emedan det icke tyckes vinna någon framgång, derifrån afstå, och
förena mig med dem, som anhålla att Betänk, måtte läggas till
handhne.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Discussionen har nogsamt
ådagalagt, att nästan alla talare, som här yttrat sig, hafva ogillat de
liesta af de anmärkmr som Coust.Ulsk. uti förevar:de Mern. framställt.
De anmärkmr, hvarpå några talare fästat sin upmärksamhet,
och som de ansett kunna i eli eller annat hänseende gillas, hafva
af Gr. Lagerbjelke blifvit uplagne och af honom så fullständigt utredde,
att något vidare icke för mig återstår att tillägga, än möjligen
i afseende på ett af mig såsom Föredragande behandladt mål, hvilket
Utsk. ansett innebära återställande af försuten tid, och hvilket
113
Ren 5 Juli e. ni.
K. M., enligt Hr von Harlmansdorffs tanka, hade bordt lill R. Sits
medgifvande framslälla, och det på samma grund som K. M. lill
R. Sl. öfverlemna! 3:ne andra frågor, rörtde restitution af bevillningsmedel,
som af 3:ne Regements-Skrifvare blifvit öfverlefvererade.
En väsendtlig skillnad förefinnes dock emellan dessa mål, emedan
de öfverlefvererade bevillninasmedlen hade ingall tili R. St:s kassa,
att Riksg:sKout. och Fullmägtige i delta Kontor icke lätteligen låta
afbända sig medel, söm en gång uti nämnde kassa influtit. Således
kunde denna fråga af K. M. svårligen behandlas pä annat sätt än
genom en remiss — såsom jag vill minnas — till StatsUtsk.,
hvaremot de medel, hvilkas utbetalning utgjort föremål för pröfning
vid nu ifrågavar:de måls behandling, hafva varit Statsmedel, eller
medel frän Skogsplanteiings-kassan, hvilka således kunde restituera»
eller utbetalas, när K. M. fann skäl dertill vara för handen.
I sammanhang med sitt yttrande öfver 2:dra punkten ang. utbyte
af prebende-pastorat under hiskops-slolen i Kalmar, beklagade
Hr Ribbing all förra Chefen för EcklesiastikDepar:tel blifvit
lockad lill all afgå från sitt Embete lili Kalmar Biskops-stol, hvarigenom
han blifvit bortryckt från fullbordandet af sitt värf, skolfrågaus
slutliga ordnande. Då della yttrande skulle kunna gifva
anledning till missförstånd, lager jag mig friheten fästa upmärksamhet
deruppå, att han icke blef lockad eller bortryckt från sitt Embete,
utah att K. M. pä håns egen begäran befordrade honom till
ett Embete, som hans helsotillstånd mera tillät honom att med sin
vanliga drift och nit sköta, än det mödosamma StatsRåds-kallet.
För öfrigt har samme talare lågt Regeringen till last åtskilliga
underlåtenhetssynd^-, hvilka, äfven af några talare på f. m., t. ex.
Frih. Raab, omnämnde, skulle bestå deruti, att inga förbättringar
blifvit vidtagne i afseende på kyi kolagsliflningen, i epresentationsväsendet
m. m. Jag hemställer till eder mine Hrr, huruvida man
kan bota alla brister på en gång, och om det är möjligt, att på
en gäng sysselsätta sig med förbättringar i alla frågor. För att
komma till ett godt slut i hvarje sak, måste man, enligt min tanka,
behandla den ena frågan efter den andra. .lag skulle tro alt R.
St. under denna Riksdag, hafva från K. M. erhållit Propos:r om så
mångå vigtiga ärenders afgörande, alt de torde tillfyllest uptaga den
tid, som R. St. på sitt sammanträde vilja använda. Förutom alla
mindre frågor halva vi ännu icke ordnat skalle-väsendet och bränvins-väsendet,
men om dessa frågor blifva väl ordnade, hafva vi ju
gått tvä stora steg framåt. Kan Regeringen vid hvarje Riksdag
afgifva Propos. uti lika vigtiga ämnen, och R. St:r äfven afgöra dem,
anser jag att liden mellan och under Riksdagarne blifvit så väl använd,
alt man icke bör sträcka sina anspråk alltför långt derutöfver.
Man har klandrat Const.Utsk. derföre alt Utsk. icke i en sammanhållen
bild framställt Regeringens system. Då jag f. n. icke
vill inlåta mig uli denna fråga, emedan jag derigenom på eli obehöfligt
och ändamälslöst sätt skulle uptaga R. o. Ad:s tid, samt förlänga
discussionen, tager jag mig friheten all blott fästa R. o. Ad:s
upmärksamhet deruppå, hur svårt, ja nästan omöjligt, det vore för
Coost.-
Den 5 Juli e. m.
113
Const.Utsk. alt under denna Riksdag framställa någon sådan helgjuten
bild; ly då deo ena hälften af Utsfe. ser saken från en sida och
den andra hälften deremot från en annan, så skulle det ju blott
bero på ett lotterispel eller lyckträff, om denna bild blefve svart
eller hvit.
Ropen på Propos. förnyades.
Hr Dalman: Jag anhåller endast att få till mitt förra yttrande
tillägga — hvad jag då icke kom alt uttryckligen nämna — nemi.
att jag för min del belt och hållet instämmer uti den reservation,
som af Borgare- och BondeSuns ledamöter blifvit afgifven, och som
finnes Betänk, bifogad.
Gr. Sparre, Erik: Med afseende på den otålighet, som R.
o. Ad. tillkännagifvit, skall jag icke manga ögonblick uptaga Ståndets
tid, utan anhåller jag blott att få uptaga en, emot en af Konungens
härstädes icke närvarande Rådgifvare, riktad anmärkn. uti ett ämne,
som ligger mig temmeligen nära. Såsoni ledamot i LagUtsk. är
jag nemi. i tillfälle att härutinnan kunna lemna några upplysningar:
En talare har lagt Regeringen till last, att icke i fråga om lagstiftningen
något förslag från Regeringen framkommit. Utom den
anmärkning, jag härvid först måste göra, att denne talares yttrande
i afseende på sådana anmärkn:gar, som från Const.Utsk. skola utgå,
torde, enär han alldeles icke kan känna huruvida den person, som
han syftade på, vore till förevitelsen skyldig, böra betraktas såsom
den blindes om färgen, så ber jag att få nämna alt hvad denna
talare egentligen klandrat, är icke underlåtenheten att något icke
blifvit i lagstiftningsväg vidtaget, utan om man närmare skärskådar
hans yttrande, skall man finna, att det är jnst det, som uti den,
Betänk, bifogade reservation finnes uttryckt, nemi. att de af serskilda
kommiterade utarbetade arbeten i civil- och brottmålslag icke
blifvit framlagde, hvarigenom de i dessa hänseenden nedlagda kostnader
icke burit någon frukt; men mine Hrr, K. M. har vid 2:ne
Riksdagar lill R. St. öfverlemnat ett af dessa arbeten, och hvad blef
följden? Jo att K. M;s förslag afslogs af 2:ne Stånd, och af ett
3:dje med så väsendtliga anmärkmgar återremitterades, att man icke
kunde hafva någon tvekan om representationens tanka rörande detta
arbete. Jag vågar påstå att sympatierna icke sedan dess hafva tilltagit.
Om nu K. M. beträdt en annan bana eller antagit en annan
metod för reformernas befrämjande, än den som komiterade
ifrågasatt, då skulle vi hafva fått hört hvilka yttranden skulle blifvit
fällda, och huru man skulle klaga öfver att kcstnaderne på arbetet
blifvit förspillde.' Inom några dagar, mina Hrr, skall från Edert
LagUtsk. komma ett försök, alt på en annan bana än den, som af
komiterade blifvit beträdd, åstadkomma den efterlängtade reformen.
Jag är säker på att detta försök skall af dem, som nu yrka på nya
reformer, blifva på det bittraste klandradt, just derföre alt man försökt
en annan väg än de komiterade. Emellertid är det kändt,
att Regeringens omtanka i lagstiftningsväg under tiden icke hvilat,
ty en komité har varit sysselsatt med utarbetande af ett förslag i
9 H. 8
114
Den 5 Juli e. m.
credit-lagstiflningen, hvilket, ehuru pröfningen af detsamma uti
Högsta Domstolen dragit länge ut, dock inom några dagar torde
vara att förvänta.
Hvad beträffar det af åtskilliga talare framställda klander deröfver,
att Const.Utsk. icke upgjorl någon tablå, lemnar jag osagdt,
huruvida detsamma har skäl för sig eller icke, dock skulle jag för
min del tro, att det är tillfyllest, när Const.Utsk. framlägger facta,
hemtade ur StatsRåds-protokollen samt tillkännagifver, huruvida,
efter granskningen af desamma, Konungens Rådgifvare uti sina rådslag
iakttagit sina pligler, med ett ord gifva materialier lill en tafla,
ty om sådana materialier finnas, synes mig i sanning som artister
icke saknas, för att sammanföra dessa spridda drag lill en fullkomlig
tafla. De förebråelser man påbördat Regeringen för hennes underlåtenhet
att icke hafva gjort det eller det, att hon vidtagit en författning
i reaktionär syftning, eller hvad man vill kalla del, anser
jag vara oriktiga, ty, såsom jag förut nämnt, dömer man uti denna
sak, utan alt känna det factum hvarpå man skall bygga. Man känner
nemi. icke, utan man blott förmodar, att Konungens Rådgifvare
gjort sig skyldiga till det förebrådda felet, och man är fullkomligt
okunnig om huruvida icke Konungens Rådgifvare just i detta fall
påyrkat en åtgärd, motsatt den man klandrat, ehuru K. M. ej funnit
för godt att densamma gilla.
Jag instämmer med de Hrr ledamöter som yrka, att Betänk,
måtte läggas till handlingarne.
Gr. Puke, Folke Magnus: Då mitt på f. m. framställda
yrkande att ifrågavande Betänk, mätte med ogillande läggas till
handl., blifvit af åtskilliga talare så upfattadt, som skulle jag förklarat,
att jag ogillade Utsk:s rättighet att framkomma med sitt Betänk.
, får jag förklara, alt det alldeles icke afsåg något sådant, utan
att jag endast önskade att Betänk, icke måtte till någon åtgärd från
R. o. Ad:s sida föranleda, och då detta mål kan vinnas endast genom
Betänk:s läggande till handl., får jag förena mig med de Hrr
ledamöter, som framställt ett sådant yrkande.
Starka rop på Propos. hördes åter.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Jag skall vara ganska kort.
Jag hade önskat slippa uppträda vidare, enär vid ett tillfälle, sådant
som detta, ett yttrande kan vara nog om ej för mycket; men med
ani. af Gr. Sparres sista anförande, som till en del synes rigtadt
emot mig, anhåller jag att få nämna några ord: Hr Gr. har sagt,
att den anmärkn. som gjorts i afseende på lag-formen, vore af
den beskaffenhet att den borde ha framställts af Const.Utsk. samt
alt hvar och en annan som gör en dylik anmärkn., resonnerar
som den blinde om färgen. För det första får jag fästa Gr:ns upmärksamhet
deruppå, att i 17:de punkt, af mern. finnes just den
af mig omnämnda underlåtenheten uptagen, och för det andra får
jag nämna alt jag egentligen icke framställt något klander i detta
hänseende, utan endast refererat de allmänna klagomålen, samt rigtat
mina anmärkn.-r förnämligast emot Const.Utsk., hvarjemte jag tagit
mig friheten alt påyrka revision af åtskilliga äldre lagar, hvarvid jag
Den 5 Juli e. m.
115
synnerligen fäst mig vid brottmåls- och kyrkolagen. Hvad den
förstnämnda beträffar, önskade jag att borttagandet af de mest
framstående, de uti det enskilda och allmänna lifvet menligast
ingripande barbarismer, hade utgjort föremål för en K. Propos.,
samt i afseende på kyrkolagen, att äfven härutinnan något förslag
blifvit framlagd t, antingen i enlighet med det som för 9 år sedan
blifvit af sakkunniga män utarbetadt, eller ock efter omständigheterna
något modifieradt.
Hvad åter angår den tablå, som jag och flere med mig yrkat,
och hvilken Gr:n anser vara olämplig, så, enär tiden icke medgifver
att ingå uti något vidlyftigt svaromål härå, vill jag endast
nämna, att om ock ordet ”sammanhang” ej uttryckligen förekommer
i 107:de §:n, granskningsrätten der lika litet finnes inskränkt
till ett och annat ur rådslagen utplockadt; att den förra
upfattningen legat till grund för lagstiftarnes åsigt är redan
ådagalagdt af det referat ur ett Const.Utsk:s prot. från 1809, som
här af Frih. Raab blifvit anfördt.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. ol Landtm, framställde, att sedan åtskilliga ledamöter dels
afstått ifrån, dels ändrat sina först gjorde yrkanden, följande
propos:r af särskilde talare blifvit begärde, nemi. af Gr. Puke,
att R. o. Ad. skulle blott förklara sig anse Utsk:s Mern, icke föranleda
annan åtgärd, än att laggars till handhne; af Hr Ribbing,
att förevande Mern., på grund af deremot gjorde anmärkn:r,
måtte återremitteras; af Hr Cederschiöld, att Mern. måtte läggas
till handhne med förklarande, att 11. o. Ad. icke anser Rikets
väl kräfva att R. St:r hos K. M. anmäla en önskan, att Han
ville ur Stats-Rådet och från Embelet skilja någon af Stats-Rådets
ledamöter; och af Hr Dalman, som yrkat propos., huruvida
R. o. Ad, anser Rikets väl kräfva att R. St:r bos Konungen anmäla
deras önskan, att Han ville ur Stats-Rådet och från Embetet
skilja Stats-Rådets ledamöter. Då propos. om Meimts läggande
till handhne äfvensom den propos. Hr Cederschiöld begärt
icke uteslötos af den som af Hr Dalman blifvit yrkad, hvilken
också närmast öfverensstämde med ordalagen i 107 § Reg.F., ansåge
Hr Gr. o. Landtm, sig böra först framställa sistnämnde
propos., hvilken jemväl, derest den besvarades med Nej, lemnade
tillfälle att framställa propos:nen om Mem:ts läggande till
handhne.
Hr Dalman: Jag tager mig friheten att fästa upmärksamliet
deruppå, att det icke är fråga om Statsrådets samtlige ledamöter,
utan endast dem emot hvilka anmärkmr blifvit gjorda.
Hr Cederschiöld: Då de flesta talare, som begärt propos.,
yrkat alt Betänk, belt enkelt måtte läggas till handlingarne, får
jag förklara att jag afstår från mitt serskilda yrkande och förenar
mig med pluraliteten, enär godkännandet af nämnde beslut jemväl
innefattar det beslut som jag tillstyrkt.
8 *
116
Den 5 Juli e. ra.
Hr Dalman: Jag för min del får förklara att jag icke afstår
från mitt yrkande, att Hr Gr. o. Landtm, behagade, innan
propos. om Belänk:s läggande till handlingarne göres, framställa
den frågan, huruvida R. o. Ad. anser Rikets väl kräfva att någon
af de Statsråds-ledamöter, mot hvilka anmärkning blifvit gjord,
bör från sitt embete entledigas.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåge Rikets väl kräfva, ali R. St:r hos Konungen anmälde deras
önskan, att Han ville ur Stats-Rådet och från Embetet skilja de
Stats-Råds-ledaniöter, emot hvilka anmärkn. blifvit gjord, ropades
starka Nej jemte några Ja, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
att han ansåg proposrn besvarad med Nej.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade sedermera, att R. o. Ad. i sådant
fall torde finna, att Const.Utsk:s förevande Mern. icke föranledde
till annan åtgärd, än att läggas till handhne.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d.
28 sisth Juni och 1 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 101,
i anledn. af väckt förslag om vidtagande af förändringar inom
den ekonomiska förvaltningen vid Universitetet i Upsala.
Ånyo föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s den 28 sisth Juni
och 1 dennes på bordet lagda Mern. N:o 102, i anledn. af RiksStåndens
olika beslut, ifråga om förändrade föreskrifter, rör:de
åtgärder till förekommande af kolerasjukdomens införande och
spridande i Rikét m. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vid öde mom. har BorgareSt.
gjort en förändring, som jag anser vara riktig, och som jag
anhåller att R. o. Ad. äfven måtte antaga. Hon består deri att i
st. för orden: ”å fartyg, som ligga i karantän”, sättes: »karantänsskyldigt
fartyg”.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Huruvida den af den sista värde
talaren, i öfverensstämmelse med BorgareSt:s beslut, föreslagne redaktions-förändring
är bättre än den, som Utsk. framställt, lemnar
jag derhän. Säkert är emellertid att Utsk. gjort afseende på
R. o. Ad:s föregående beslut i detta ämne, och R. o. Ad. synes
mig vid sådant förhållande icke böra afslå Utsk:s hemställan, att
Ståndets beslut må blifva R. St:rs. Jag yrkar bifall till Utsk:s
Betänk.
Frih. Cederström: Jag vet visserligen, att praxis är
sådan som Gr. Lagerbjelke åberopat, men jag känner icke att
något stadgande finnes, som kan förbinda till antagande af en
redaetion, som är behäftad med någon brist, hvilket är förhållandet
med det 6:te mom. i Utsk:s Utlåt. För min del tror jag,
att Utsk. från början begått ett misstag när Utsk. upställde mom.
på sätt som skett. BorgareSt. har i afseende på ifrågavande
Den 5 Juli e. m.
117
moni. beslutat, ali det skall erhålla följande lydelse ”alt beträffande
lossning ocb lastning af gods å karantänsskyldigt fartyg,
fortfarande må gälla hvad K. M. genom Nåd. bref den 4 Okt.
1853 föreskrifvit”. Då denna redaktion enl. min tanka utgör
en förbättring af den som Utsk. föreslagit och då den tillika ingenting
synnerligen förändrar i afseende på sjelfva sallen, kan
jag icke annat än finna att det är mycket skäl för R. o. Ad.
att antaga densamma, samt för öfrigt bifalla Betänk.
Ehuru jag mer än väl inser, att det nu icke är tillfälle till att
ingå i något bedömande af hela denna fråga, får jag likväl nämna,
att jag hade trott att man på ett mera tillfredsställande sätt borde
hafva löst detta problem. Utsk. hade enl. min tanka bordt dels
mera upmärksammat den verkliga och allmänna sinnesstämningen
i landet ronde denna fråga, dels gått med mera conseqvens tillväga,
så att när Utsk. bibehållit karantän emot utlandet, Utsk.
äfven tillåtit att sådana försigtighets-åtgärder finge inom landet
vidtagas, likväl med den föreskrift, att på de ställen der karantäns-anstalter
inrättades, skulle man ega utrymme för särskiljande
af olika åldrar och kön, bereda tillgång på behörig sjukvård och
medikamentér ra. m., hvarigenom man icke hade — såsom nu
blifver händelsen ■— blottställt kommunerne på utväg att afvärja
den härjande farsoten, ifall den en annan gång återkommer till
Sverige.
Inseende att hvad jag nu yttrat i afseende på sjelfva saken,
icke kan leda til! något förändradt beslut, utan torde böra såsom
en reservation få anses, anhåller jag endast att få förnya det
yrkande, som jag i början af mitt yttrande framställde, eller antagandet
af BorgareSt:s redaktions-förändring rörande 6 mom.
Frih. Rehbinder: Första gången ärendet förevar hos
Ekon.Utsk., bade jag icke äran att vara ledamot af detsamma,
samt var då icke heller närvar:de vid Riksdagen. Då Utsk. nu
andra gången företog ärendet till behandling, skulle jag visserligen,
ifall jag bade ansett det hafva gått an och om det hade
kunnat föranleda lill något resultat, icke underlåtit att hafva försökt
göra gällande den åsigt, som jag i afseende på sjelfva hufvudfrågan
hyser och som i allo öfverensstämmer med den sorn
Frih. Cederström nu uttalat; hvaremot jag icke kan instämma
uti den af honom och Hr von Hartmansdorff föreslagna redaktions-förändring
af 6 mom. som BorgareSt. bifallit, emedan jag
anser de af Utsk. begagnade ordalagen vara lämpligare. Härtill
liar jag 2:ne skäl: l:o har K. M. begagnat dem i Sitt Nåd. Bref
af d. 4 Okt. 1853, och 2:o har R. o. Ad. genom sitt föreg:de
beslut antagit detsamma. Jag kan således icke finna den nu föreslagna
och af BorgareSt. antagna redaktions-förändring vara ändamålsenligare,
utan Ivertom leda lill otydlighet.
Gr. Lagerbjelke: Uti Betänk. N:o 85 har Utsk. föreslagit
IL Sl:r åtskilliga beslut. Då R. o. Ad. bifallit detta Betänk.,
bör väl Ståndets beslut något gälla och kan väl icke förnekas
eller frånlrädas med mindre Ståndet dertill blifvit inbjudet, an
-
118
I) e n 5 J u I i e. m.
lingen af Ulsk. eller af något Riksstånd. Så liar dock icke skett,
utan Utsk. har förnyat sitt föreg:de förslag. Om R. o. Ad. nu
skulle, derföre att några ledamöter anse en förändring vara lämplig,
frångå sitt en gång fattade beslut, så skulle det aldrig finnas
någon gräns för Ståndets beslut, ty i sådant fall skulle Ståndet
ouphörligt kunna på framställning af några ledamöter frånträda de
beslut, som under nästföregående vecka eller dag blifvit fattade.
Då nu Ulsk. genom detta Betänk, inbjudit R. St:r att instämma
uti det af R. o. Ad. förut fattade beslut, kan väl så mycket mindre
skäl finnas för Ståndet att frånträda detsamma.
På- grund af dessa skäl vågar jag vördsamt anhålla att R.
o. Ad. måtte, med vidblifvande af sitt föreg:de beslut, lägga Betänk.
till handlingarne.
Frih. Cederström: Frih. Rehbinder bar ganska rätt
deruti att, på frågans nuvande ståndpunkt, det vore omöjligt
att gifva densamma en annan riktning än som den erhållit.
Hvad jag nyss yttrade bade heller icke afseende pä Utsk:s
sednaste åtgärd, utan det utgjorde — som jag äfven nämnde —
en reservation emot Utsk:s förfarande så väl i Utlåt. N:o 85 som
det nu under öfverläggning varande N:o 102.
Då Betänk. N:o 85 förevar, yttrade jag mig icke, dels
derföre, att så många andra talare dä bade anmält sig samt
uptogo tiden, dels ock derföre att mina äsigler i ämnet blefvo
så fullständigt uttalade af Frih. Rehbinder, att hvad jag kunnat
baft att anföra endast hade utgjort ett sammandrag af hans
yttrande.
Låtom oss nu öfvergå till hvad som i dag kan blifva föremål
för beslut. Gr. Lagerbjelke bar, enl. mitt förmenande
ganska rätt deruti, att R. o. Ad. bör med yttersta varsamhet
behandla en fråga, som i något hänseende förändrar den princip,
Ståndet i afseende på densamma uttalat, men här är icke
fråga om någonting så väsendtligt, utan endast om en redactionsförändring.
Man skulle nästan kunna Säga att det vore ett analogt
förhållande dermed att R. o. Ad. godkänner de från Exped:sUtsk.
utgående underd. skrifvelser, ehuru de enl. praxis äro till
ordalagen mycket mera sammandragna, än de principala Utsk:s
Betänkm hvilka Ståndet godkändt. Det föregule bifall, R. St:r åt ett
Stats- eller Ekon.Utsk:s Utlåt, gifvit, har aldrig hindrat R. St:r, att
godkänna den derpå byggda underd. skrifvelsen, som kanske varit
hälften så lång som Stats- eller Ekon.Utsk:s Utlåt. Det är ju klart att
Exped.Utsk. i en viss mån och för att vinna korthet, ibland äfven få
större tydlighet, mäste inlåta sig uti en omstöpning af ordalagen.
Icke dessmindre hafva R. St:r godkänt Exped.Utsk:s skrifvelse-förslag
derföre, att R. St:r ansett de principala Utskm så utförligt framställt
sina skäl och tankar, på det att R. St:r på grund deraf
kunnat fatta sitt beslut i saken. Derföre har också Exped.Utsk.,
när det varit fråga om underd. skrifvelser till K. M., ansett det
icke alltid hafva varit nödvändigt att åt skrifvelsen gifva all den
Den 5 Juli e. ni.
119
utförlighet, som för frågans beredande inför R. St:r varit behöflig.
R. St:r hafva gillat ett sådant förfarande och satt värde
uppå skrifvclsens korthet, hvarigenom K. M. lättare kunnat öfverblicka
ämnet. För mina ögon framställer sig förhållandet här
någorlunda analogi med Exped.UtsIcs skrifvelse-förslag: och likasom
de oftast gillas hos R. St:r, likaså syiies mig R. o. Ad.
kunna tillåta den af BorgareSt. förordade redaktions-åtgärden.
Må vi nu tillse i hvad man Utsk:s förslag verkligen har ett
afgjordt företräde framför BorgareSt:s, eller om ett motsatt förhållande,
såsom jag tror, härvid eger rum.
Frih. Rehbinder har till stöd för sin framställning åberopat,
att de af Ulsk. begagnade ordalag blifvit nyttjade dels- af K. M.
dels af Utsk. i dess Utlåt. N:o 85, men detta bevisar ingenting
annat än att man vid deras affattande icke kommit att tänka på
att redaktionen skulle kunna förenklas och förbättras. Frih. Rehbinder
har förklarat, det synes honom vara bättre att säga: ”fartyg
som ligga i karantän”, än ”karantänsskyldigt fartyg”. Uttrycket
”karantän-skyldigt fartyg” antyder enl. min åsigt att åtgärder
vidtagas med fartyg, som inkomma för att karantän undergå,
hvaremot ordalagen: ”fartyg som ligga i karantän” åsyftar,
enl. lydelsen, de skepp, som redan inkommit i karantänen;
således en inskränkning i kathegoriens bestämmande. Jag skulle
icke hafva uptagit R. o. Ad:s tid med denna i det hela måhända
obetydliga sak, om jag icke ansett det vara min skyldighet att
fästa Ståndets upmärksamliet deruppå, att den af mig förordade
redaktion har det företräde framför Utsk:s, att den är tydligare,
mera omfattande, något kortare, och har varit samt är än i dag
begagnad i den nu gällande karantäns-författn:n. Frih. Rehbinder
har antagit motsatsen i detta sist anförda förhållande ; men
om vi hade författn:s-samlingarne till hands, skulle jag genast
hafva äran visa att den värde Frih:ns antagande hvilar på ett
litet förbiseende; jag har nyligen gjort mig derom förvissad.
Jag forffar således i min anhållan om bifall på det af Hr
von Hartmansdorff och af mig gjorda förslag, ifall nemi. Hr von
Hartmansdorff skulle vilja förena sig med mig derom, att det af
BorgareSt. fattade beslut må ostyckadt antagas.
Hr Printzensköld: Till stöd för sitt afstyrkande af R. o.
Ad:s bifall till det af Hr von Hartmansdorff framställda förslag,
som innebär, att R. o. Ad. skulle antaga den förändrade
redaktion af 6:te mom. uti ifrågavande Betänk., som BorgareSt.
för sin del beslutat, bar Gr. Lagerbjelke utgått från den förutsättning,
alt ett bifall till förslaget innefattade en förändring i
sak af det beslut R. o. Ad. förut i afseende på denna fråga fattat.
Jag deremot kan icke inse att en så beskaffad förändring
i sak skall inträffa. Om Gr:n anser att ”karantänsskyldigt fartyg”
innefattar en utvidgning af det begrepp, som ligger i orden ”fartyg,
som ligga i karantän”, skulle möjligen en förändring af ordalagen
i öfverensstämmelse med Boi'gareSt:s beslut äfven medföra
en förändring i R. b. Ad:s förut fattade beslut, men jag
120
Den 5 Juli e. nl.
tror icke att så är förhållandet, ty ett karantånsskyldigt fartyg
är ett sådant, som antingen ligger eller måste ligga under karantän,
och pä håda dessa slags fartyg har det af Utsk. åberopade
Kongl, bref ovilkorligen afseende. Nu lärer det svårligen kunna
bestridas, att den redaktions-förändring, BorgareSt. för sin del
antagit, innebär vida tydligare begreppsbestämmelser än den redaktion
Utsk. föreslagit och hvilken R. o. Ad., då frågan förra
gången förevar, godkände. Att nu frånträda detta beslut och instämma
uti den af BorgareSt. antagna redaktion, synes mig, såsom
Frih. Cederström ganska riktigt anmärkt, endast innebära
en förbättrad upslällning af det föregående heslutet, men ingalunda
en förändring uti detsamma. Härvid gjorde man — såsåsom
Frih. äfven erinrat — ingenting annat än hvad Exped.-  Ulsk. vid hvarje dess sammanträde sig tillåter, nemi. förkorta och
förtydliga de skrifvelser, hvilka i anledn. af R. Stirs beslut, skola
till K. M. afgå.
På grund af hvad jag nu tagit mig friheten anföra, anhåller
jag att R. o. Ad. ville bifalla Hr von Hartmansdorffs förslag.
Frih. Kli n kovström, Rud. Mauritz: Det är endast med
afseende på den af några talare anställda jemförelsen mellan det af
BorgareSt. antagna redaktions-förslag och det af Utsk. här framställda,
jag tager tnig friheten yttra några ord.
Det har blifvit sagdt att skillnaden emellan ”karantänsskyldige
fartyg” och ”fartyg som ligga i karantän” endast skulle
innebära en förbättrad redaktion, men jag skulle tro att del förra
uttrycket afser en förändring i sak, ty ingen lärer väl vilja påstå
alt med ett karantånsskyldigt fartyg menas ett sådant som
ligger i karantän. Med karantånsskyldigt fartyg kan förslås en
helt annan kategori af fartyg än de som ligga i karantän. Jag,
tror således att det föreslagna utbytet af ord innebär en förändring
i sak af det beslut R. o. Ad. fattade, när Utsk:s Betänk.
N:o 85 var under öfverläggning.
I likhet med Gr. Lagerbjelke hemställer jag derföre vördsamt,
att R. o. Ad. behagade fortfarande vidblifva sitt i ämnet
en gång förut fattade beslut.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Ehuru jag inom Utsk.
hyste den åsigt, alt man hade bordt tillstyrka R. o. Ad. alt frångå sitt
beslut i detta ämne och antaga BorgareSt:s förslag såsom öfverensstämmande
med hvad genom K. M:s Nåd. bref den 4 Okt. 1853
blifvit stadgadt, hade jag icke tänkt yttra mig i afseende på denna
fråga, enär föga anledn. lärer vara för R. o. Ad. att, utan någon
inbjudning hu fatta ett, emot sitt förra, afvikande beslut, men då
Hr Printzensköld förmält sig anse, att genom den föreslagna förändringen,
ingen rubbning uti R. o. Ad:s föreg:de beslut skulle
åstadkommas, tager jag mig friheten nämna, att detta innefattar
ett misstag, ty att förändra orden ”fartyg, som ligga i karantän”
till karantänsskyldige fartyg”, innebär verkligen en ganska betydlig
utsträckning af det medgifvande i afseende på lossning och
lastning, som nu ifrågavande mom. innehåller. Anförandet af
Den 3 Juli e. ra.
121
ett exempel torde bäst uplysa förhällandet. Om nemi. de uti
nyss åberopade K. Bref föreskrifna bestämmelser skulle gälla endast
för fartyg som ligga i karantän, kunde, om Lubeck vore
smittadt, ett derifrån till Stockholm gående fartyg icke få på
Calmar redd lossa dit destinerade varor, utan nödgas föra dem
bit till Stockholm der fartyget skulle undergå karantän. Heter
det deremot karantänsskyldigt fartyg, möter intet hinder att, under
föreskrifna försigtighetsmått, lossa och lasta äfven under
vägen.
Hr von Hartmansdorff: Om det förslag, BorgareSt. gjort
och som jag tillstyrker R. o. Ad. att antaga, innefattade något
uphäfvande af hvad vi förut beslutat: så skulle jag icke hafva
tillåtit mig förorda detsamma. Men som förslaget innebär blott
ett förtydligande af vårt förra beslut, utan att uphäfva detsamma,
så kan min hemställan väl icke vara grundlagsvidrig. Antager
man BorgareSt:s förslag, så blifver följden endast den, att B. o.
Ad:s förra beslut varder fullständigare. Ar det icke skäl, att
ett fartyg, som är karantänsskyldigt, hindras från att lossa varor,
hvilka möjligen kunna i landet sprida den sjukdom, som man
vill förekomma, och hvilket derföre att det icke ligger i karantän,
likväl kan göra den skada man vill afvärja. Jag hemställer
således till R. o. Ad., om det är skäl, att, när man icke
uphäfver ett föregående beslut, dock låta sig af formella betänkligheter
hindras att göra hvad förnuftigt är. Om formen likväl
skall gälla mer än skäl, så vill jag icke hafva det på min räkning.
Frih. Raab, Adam Christian: Såsom den siste värde
talaren yttrade, utgör den af honom föreslagna redäktionsförändriugen
endast ett fullständigande, men icke ett uprifvande af
R. o. Ad:s förcg:de beslut i detta ämne. Det ligger en väsendtlig
vigt deruppå, att, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit,
beslutet blifvit mera fullständigt. Det är icke allenast ångfartyg,
hvilka äro karantänsskyldiga på vägen från utlandet och bit, och
som under resan kunna anlöpa åtskilliga hamnar, utan äfven en
mängd seglande fartyg, hvilka tilläfventyrs icke skulle vilja underkasta
sig karantän. De hålla derföre sjön, lill dess karantänstiden
är tilländagången, men nödgas vid inträffade storm
inlöpa i hamn. Om nu föreskrifterna göras endast för fartyg,
som ligga i karantän, men ej för karantänsskyldige, skulle deraf
följa att de ansågo sig icke vara underkastade de försigtighetsmått,
som här äi‘o föreskrifna. Jag tror således, att den redaktionsförändring,
som bär är uti fråga, är af stor vigt, och om
det K. Bref, hvilket man bär åberopat, skulle innehålla ”kuranlänsskyldigt
fartygmen R. St:r begagnade andra ord, som
blott talte om fartyg, hvilka redan ”ligga i karantän,” skulle
det kunna missförstås, så som skulle R. Sl:r icke vilja hafva
samma försigtighetsmått vidtagna, i afseende på alla fartyg, som
komma från smittad ort, utan endast för dem, hvilka redan blifvit
karantän underkastade.
122
Den 5 Juli e. m.
Hvad formen beträffar, kan jag icke finna, atl den bör lägga
något hinder i vägen, enär det ena Ståndet kan inbjuda det
andra till frångående af sitt beslut.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att b afseende på förevar:de Mern.
blifvit yrkadt af Hr von Hartmansdorff, att II. o. Ad. måtte bifalla
livad Utsk. hemställt, med ändring af d-te punkten, i öfverensstämmelse
med BorgareSt:s beslut, men då den af BorgareSt.
antagna redaktionen, enl. Utsk:s Mern., vore sålydande: ”att,
beträffande lossning och lastning af gods å karantänsskyldigt fartyg,
fortfarande må gälla hvad K. M. genom Nåd. Bref d. 4
Okt. föreskrifvet,” finge Hr Gr. o. Landtm, fästa upmärksamheten
derpå, att det deri förekommande ordet ”föreskrifvet” förmodligen
genom feltryck influtit i st. f. ordet ”föreskrifvit.”
Frih. Cederström: Jag har uti Exped.Utsk. varit i tillfälle
att se BorgareSt:s prot.-utdr., och kan derföre intyga, att
uti detsamma står ”föreskrifvit,” och icke såsom i Betänk, finnes
upgifvet ordet ”föreskrifvet,” hvilket genom tryckfel torde
hafva influtit.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, äfven framställde det af
Gr. Lagerbjelke gjorda yrkande samt hemställt, om R. o. Ad. i
öfverensstämmelse dermed behagade vidblifva sitt förut fattade
beslut samt lägga förevande Mern. lill handhne, besvarades denna
propos. med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Ånyo föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 28 sistl. Juni
och 1 dennes på bordet lagda Betänk. s 103, i anledn. af
väckt motion, ang:de transito-handel emellan Sverige och Norrige.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: Jag har hort att vissa Jemtländningar
äro mycket apgelägna om detta Betänk:s godkännande.
Förmodligen af den anledn. att tullförsnillningarne skola härigenom
befrämjas. Jag vill derföre icke bifalla det. Men, då jag år
öfverlygad att Ståndet, som är frihandeln benäget, likväl sä gör,
har jag med dessa ord velat uttrycka min reservation emot beslutet.
Hr Printzensköld, Carl: Genom de åtgärder, sorn K. General-Tull-Styrelsen
de sednare åren vidtagit i afseende på tullbevakningen
emellan Sverige och Norrige, för så vidt gränsen går
genom Jemtland, tror jag, att sådana svårigheter upslålt för den
förut sä mycket utöfvade tullförsnillningen, att denna olyckliga
handtering inom Jemtland uphört. Besynnerligt förefaller det,
att ända intill dess de af K. General-Tull- Styrelsen vidtagna åtgärder
lade hinder i vägen för tullförsnillningen, hörde man icke utaf
något sådant förslag som det förevande. Måhända torde orsaken
till dess framkomst ligga uti de strängare bevaknings-kontrollerne.
Om man nu tillåter oförtiillade varor gå transito från Norrige till
Sverige, under förespegling att en lika beskaffad transito-rätt
skulle ega rum från Sverige lill Norrige, befarar jag att den förut
Den 5 Juli e. m.
123
så allmänt utöfvade tullförsnillningen återigen skulle inom dessa
provinser komma att börja. Jag anser för min del någon förändring
i nu gällande förhållanden ingalunda böra, på sätt som
här är föreslaget, af R. St:r förordas, i synnerhet som vi veta
att Regeringen icke har lemnat å sido den vigtiga frågan, att
åstadkomma ett slags tullförband mellan de båda förenade Rikena.
Vi hafva här af en ledamot inom detta Stånd hört omnämnas
de många i detta hänseende förekommande svårigheter,
som blifvit upgifne af de ledamöter, som utgöra den Komité
hvilken blifvit tillsatt för att reglera de unionella förhållanderna.
Det synes mig sålunda föga lämpligt, att, under sådana förhållanden,
ingå till K. M. med en sådan petition, som den ifrågavar:de,
ty om saken låter sig verkställas, betviflar jag ingalunda
att K. M. ändock vidtager behöfliga åtgärder. Jag afstyrker bifall
till Betänk.
Hr af Bjerkén, Pehr Göran: Det är i motionen temligen
tydligt utredt och finnes äfven uti Betänk, uplyst, att den
omständigheten, att icke transito-handel eger rum emellan Norge
och Sverige utgör ett undantag från den allmänna Europeiska
Tull-lagsliftningen. Det vore högst besynnerligt, om, sedan den
Komité, Svenska och Norrska män, som varit tillsatt, redan tillstyrkt
ett transito-systems införande, man skulle sätta sig emot
det af motionären framställda förslag. Då jag icke hörde hvad
den siste värde talaren yttrade om Jemtlands sedlighet och dess
begär alt befatta sig med tullförsnillningar, kan jag icke svara
derpå, men jag får nämna att jag icke kan förstå, huru genom
en lag sådant skall kunna förhindras. Så väl genom anskaffande
af Statsmedel, som genom egna upoffringar har det lyckats Jemtland,
hvilken provins jag tillhör, att förskaffa sig lättade kommunikationer
med Norrige. En väg, som går genom Herjeådalen,
har en fattig allmoge sjelf byggt med obetydligt Statsbidrag.
Det är dock gifvet alt provinsens vidsträckta omfång, dess uphöjda
läge af 1,000 fot öfver hafvet, dess aflägsenhet af 20 mil
från kusten, skall betydligt förhindra dess fortkomst. Under
sådana förhållanden, och då man genom antagandet af Utsk:s förslag,
som redan af 2:ne Stånd blifvit bifallet, endast sluter sig
till det transito-system, som öfver hela Europa är antaget, synes
mig att R. o. Ad. skulle origtigt förfara, om Ståndet icke nu
beviljade Jemtland en förmån, som det, enl. min tanka, dock
framdeles kommer att erhålla.
Jag anhåller vördsamt om bifall till Utskrs Betänk.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Detta ärende förekom inom
Utsk. redan under förliden vinter, men blef då upskjutet, derföre
att man ansåg sig först höra göra sig förvissad, om denna fråga
kunde vinna bifall i Norrige, der saken alltid rönt motstånd af
det skäl, att varorna nu förtullas i Norrige och sedan insmugglas
till Sverige, hvilket, i fall transito-handel medgåfves, komme
att upliöra. Norrska Stäts-Ministeriet begärde då att ärendet
skulle förblifva »afgjordt, till dess detsamma blifvit företaget af
124
Den 5 Juli e. ni.
Norrska Regeringen, hvarifrån skrifvelse skulle lill Norrska StorThingel
afgå. Jag anhåller om bifall lill Betänk.
Gr. Lagerbjelke: Då de 2:ne talare, som först yttrade
sig uti denna fråga, befarade att, om ärendet bifölls, lullförsnillniugarne
ånyo skulle upkomma, yrkade de alt Betänk, matte
afslås. Det hade likväl, enl. min tanka, ålegat dessa talare att
bevisa, huruledes ett bifall till Betänk, skulle på något sätt kunna
föranleda tullförsnillningar, ty att lösligen antaga att Jemtland
önskade den föreslagna transito-rätten endast för att dess lättare
kunna lurendreja, tyckes mig vara nog långt gånget.
I allmänhet anser man i Europa, att då ett land icke sträcker
sig till hafvet, får dock dess handel gå transito öfver det
hafvet närmast liggande landet, hvilket då icke betraktas såsom
något serskildt land, utan anser man att varorna blifvit direkte
från hafvet till det bakom liggande landet införde. Detta mäste
naturligtvis vara en stor fördel för det bakom liggande landet.
För min del kan jag icke förstå huru en tullförsnillning
skall snarare komma att ega rum, derföre att varorna förås transito
öfver Norrige. Norrmännen taga då icke befattning med dem,
utan de förtullas först vid Svenska gränsen. Vill någon tullförsnilla
dessa varor går det lika bra eller lika illa, ty de passera
samma stationer och samma väg, antingen de gå med transitorätt
eller icke. Skilnaden är endast den, att Jemtländningarne
slippa betala först tull till Norrige och sedan till Sverige, samt
att Sverige får upbära den högre tullafgiften.
Då jag icke kan finna annat än att saken är nyttig för
Jemtländningarne och R. St:r derföre böra hos K. M. förorda
densamma, anhåller jag vördsamt om propos. på bifall till Betänk.
Frih. Behbinder, Fredr. Wilh.: Jag anhåller att i allo
få förena mig med Gr. Lagerbjelke. Sedan alla möjliga uplysningar
blifvit inhemtade, kunde Utsk. icke finna annat än att saken
skulle lända vederbör:de till nytta, och icke lill skada. Jag
kan icke- heller finna, att de talare, som yttrat sig emot Betänk..
hafva åskådliggjort, att någon skada skulle upstå, ty de hafva
endast omnämnt, men dock icke bevisat, att ett bifall till Betänk,
skulle upmuntra tullförsnillningar.
Uppå härefter framställd propos. blef förevande Betänk, af
B. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 28 sistl. Juni
och d. 1 dennes på bordet lagda Mern. JVt 104, i anledn. af
RiksStms olika beslut, i fråga om utvidgning af de Mosaiske trosbekännarnes
rättigheter.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller alt Biddarh.-  Sekret.-n måtte få uplysa, huruvida det är bekant, om PresteSt.
har antagit Utsk:s inbjudning.
Sedan i anledn. häraf lindert. Riddarh.-Sekret: n tillkännagifvil,
att underrättelse om PresteShs i fråga om förevande
Den 5 Juli e. m.
125
Mern. fattade beslut, ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, beslöt
R. o. Ad. att godkänna den af Utsk. föreslagna votenspropos.
samt i öfrigt lägga detta Mern. till handlingaine.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 28 sistl.
Juni och d. 1 dennes på bordel lagda Betänk. JYs 105, i anledn.
af väckt motion om ändring i 12:te punkten af Instruklrn för
Postmästare d. 16 Febr. 1707.
Föredrogs,' men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Const.Ulsk:s nedannämnde, d. 1 dennes på bordet lagda
Mern.:
JYs 11, med förslag till ändring af åtskilliga stadganden i
Reg.F:n och Riksd.Ordmn, i afseende på behandlingen af en
del Regeringsärenden;
JYs 12, med förslag till ändring i 28:te §:n Reg.F:n;
JYs 13, med förslag till ändring af 52:dra §:n Reg.F:n och
24:de §:n Riksd.Ordmn, ang:de tillförordnandet af BondeSt:s
Sekret.;
JK 14, med förslag lill ändring af 11 :te och 15:te §§:ne
Riksd.Ordmn, ang:de förvaltande af Riksdagsmannaval för BondeSt.;
JK 15, med förslag lill ändring i 39:de §:n Riksd.Ordn:n,
ang:de val af Ordf:de i Utsk. och andra R. Stms delegationer;
JK 16, med förslag till ändring i 69:de §:n Reg.F:n, ang:de
behandlingen af StatsUtsk s Betänk, i vissa frågor;
JK 17, med förslag till ändring i 14:de §:n Riksd.Ordmn,
ang:de representations-rättigheten för Stockholm;
JK 18, med förslag till tillägg vid 46:te §:n Riksd.Ordn.n,
ang:de sammanträde af RiksSt:n för gemensamma öfverläggningar,
äfvensom i sammanhang dermed, till ändring af åtskilliga
§§ i Riksd.Ordmn och Reg.F:n;
JK 19, i anledn. af ett Stånds återremiss af Mern. JK 8,
innehållande förslag till tillägg i 59:de §:n Reg.F:n och 27:de
§:n lista mom. Riksd.Ordmn, ang:de K. M:s Propos. om Statsverkets
tillstånd och behof; samt
JYs 20, i anledn. af ett Stånds återremiss af Mern. JK 9,
innehållande förslag till ändring af 68:te §;n Riksd.Ordmn, röride
revisionerna af Statverkets, Rankens och Riksg:sKont:s tillstånd
m. ni.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
126
Den 8 Juli f. m.
Lördagen den 8 Juli 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 5 dennes samt pleni-prot.
för d. 26 sistl. April e. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. Skrifvelser till
K. M.:
JU 67, i anledn. af år 1851 verkställd revision af StatsVerkets
ro. fl. fonders förvaltning;
JU 68, ang:de ändring af gällande stadganden i fråga om
skyldighet att bygga och underhålla vägar och broar;
•7U 60, ang:de restitution af löne-bevilln. vid Westmanlands
och Jönköpings llegiten samt Wermlands Fält-Jägare lleg:te;
JU 70, ang:de pensions-rätt å Allmänna Indragnings-Slaten
för Guvernören å ön S:t Barthelemy, Öfversten J. H. Haasum;
JU 71, i fråga om Calmar läns fördelning uti 2:ne län;
JU 72, ang:de förhöjning af de Länsmännen tillkommande
pensioner å Allmänna Indragnings-Staten; samt
JVs 73, ang:de anslag till upbyggande af ett Kapell inom
Öfver Torneå Socken.
Uplästes ett af Hr Rehnberg, Carl, inlemnadt sålydande
Mern.:
Af tjensteförrättningar förhindrad, att längre qvarblifva i
staden får jag härmed ödmjukast afsäga mig att vara ledamot i
Bevilln:sUtsk., anhållande likväl, att vid Riksdagsmanna-rätten
varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade till denna anhållan sitt bifall.
Uplästes följande af Hr af Geijerstam, Joli. Henrik,
inlemnade Mern.:
Af enskildta angelägenheter nödsakad att, för någon tid afresa
från hufvudstaden, anhåller jag vördsamt, att, med bibehållande
af min Riksdagsmanna-rätt, få afsäga mig den plats jag
hittills haft såsom ledamot af BankoUtsk.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall.
Uplästes jemväl följande af Hr Gripensvärd, Jakob
Olof, inlemnade Mern.:
lien 8 Juli f. m.
127
Sorn jag för min helsås vårdande är i behof af att, för
någon längre tid, afresa från hnfvudstaden, nödgas jag härmed
anhålla, att blifva entledigad från de mig anförtrodde befattningar
att vara ledamot i LagUlsk. och Suppleant i StatsUtsk. samt
Bänkman, under anhållan tillika, att vid min Riksdagsmannarätt
fortfarande få varda bibehållen.
Afven denna anhållan bifölls; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer, att vid deras nästa sammanträde utse
en ledamot i Bevilln:sUtsk. efter Hr Rehnberg, en ledamot i
RankoUtsk. efter Hr Gripensvärd, samt en Suppleant i StatsUtsk.
efter den sistnämnde.
Hr Hedenstjerna, Carl Johan: Nödsakad att lemna
hufvudstaden för min helsås skötande, får jag anhålla, det Ståndet
täcktes tillåta mig, att, med bibehållande af min Riksdagsmanna-rätt,
få afsäga mig förtroendet att vara Elektor.
R. o. Ad. lemuade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Bänkmän, att utse en Elektor i st. f. Hr
Hedenstjerna.
Med tillkännagifvande, att Talmännen, vid i går hållet sammanträde
för att öfverenskomma om föredragningen af åtskilliga
inkomne ärenden, varit af den tanke, att till RiksStin borde
hemställas, att Const.Utsk:s Mern. JU 11 till och med 20, hvilka
hos 11. o. Ad. blifvit 2:ue gånger bordlagde, mätte samtidigt i
alla RiksSt:n få företagas nästkommande Onsdag, hemställde Hr
Gr. o. Landtm, om II. o. Ad. bifölle att icke förr än nämnde
dag företaga berörde Mern. samt att de då upfördes främst å
föredragn;s-listan.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns d.
29 sisth Juni och 1 dennes pä bordet lagda Utlåt. JVZ 4, i anledn.
af dels K. M:s Nåd. Propos. om antagande af decimalsystemet
för mått och vigt, samt dels trenne' serskildta hos Vällofl.
BorgareSt. och Hederv. BondeSt., ang:de mått och vigt,
väckte motioner.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad. torde finna nödigt
att detta Utlåt, punktvis blefve föremål för öfverläggning
och beslut.
Härvid ropades Ja, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff, Aug.: anmälde sig och yttrade
Jag kan naturligtvis icke hafva något emot att ifrågavande
Betänk, föredrages punktvis: men jag förbehåller mig att få vid
en eller annan puukt yttra mig öfver frågan i sin helhet.
Härefter uplästes först och bifölls Utskms yttrande äng:de en
af Hr Wallenberg väckt motion.
128
Den 8 Juli f. m.
Sedermera uplästes Utsk:s förslag till bestämmande afenheterne
för längd-, yt- och rymdmåtten samt för vigten.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag förmodar att det vid
denna punkt är Hr von Hartmansdorffs mening att tala öfver
frågan i allmänhet, och hvad som då kommer att yttras blir naturligtvis
föremål för en vidlyftig discussion. Vid sådant förhållande
hemställer jag, om icke, för vinnande af mera reda, det vore
lämpligast att Utsk:s i första mom. af denna punkt gjorda fyra
tillstyrkandeu behandlades livart för sig i sammanhang med dc
pag. 23 förekommande under litt. a, b, c och d intagne stadganden.
Utsk:s tillstyrkan ang:de längdmåttens enhet, skulle således
behandlas på samma gång som frågan om dess indelning,
hvilken förekommer under litt. b föreslagne indelningar, och
frågan om rymdmåttets enhet behandlas i förening med litt. c,
hvarefter slutligen öfverläggningen om enheten för vigten skulle
omfatta de under litt. d gjorda tillstyrkanden.
Då härefter Ilr Gr. o. Landtm, framställde, att Frih. Palmsjerna
föreslagit en sålunda förändrad föredragnings-ordning, att
nu först af det redan uplästa förslaget skulle företagas endast den
del, som innehåller att såsom enhet för längdtmåttet må fastställas
den nu gällande foten, i sammanhang dermed mom. litt.
a af Utskrs pag. 23 förekommande förslag till indelningen af mått
och vigt, innehållande: ”1 ref fördelas i 10 stänger, 1 stång i
10 fot, 1 fot i 10 tum, 1 tum i 10 linier” samt att sedermera
de öfriga delarne af förslaget ronde enheternes fastställande, skulle
förekomma i sammanhang med motsvarande mom:r af förslaget
till indelningen af mått och vigt, anmälde sig och yttrade
Ilr von Hartmansdorff: Mot Frih. Palmstjernas yrkande;
har jag intet att invända, men förbehåller mig likväl, att få begära
det Betänk:s återförvisning i sin helhet, måtte främst afgöras.
Gr. Sparre: Jag kan icke förmoda, att Hr Gr. o. Landtm,
skulle vilja bifalla en sådan begäran, sedan R. ö. Ad. beslutat
att Betänk, skall punktvis föredragas. Ty sedan hvarje punkt
serskildt blifvit afgjord, lärer det väl icke kunna låta sig göra att
återremittera Betänk, i sin helhet. Jag motsätter mig, åtminstone
för min del, ett sådant föredragningssätt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hartmansdorff torde
finna att enl. 54:de §:n Riksdags-Ordn. derest målet under öfverläggningen
skulle skiljas uti flere delar, hvaröfver serskilda propos:r
begäras, sådane propos:r ej kunde förvägras, och att således
frågan om ålerremiss af Utsk:s förslag i dess helhet måste i alla
fall blifva beroende af serskildta beslut, så snart något yrkande
derom gjordes.
Hr von Hartmansdorff: Om Gr. Sparre hade hört mitt
yrkande, hade han troligen icke yttrat sig så, som lian gjort.
Min mening var blott, att frågan om allmän återremiss bordt
förekomma, innan man företagit sig de serskilda punkternas afgörande.
Den 8 Juli f. m.
görande. Men om Hr Gr. o. Landtm, icke medgifver en sådan
framställning, måste jag underkasta mig det.
Gr. Sparre: Det är ju Hr von Hartmansdorff obelagel att
yrka äterremiss vid hvarje serskild punkt, och om Hr von Hartmansdorff
lyckas i detta yrkande i afseende på alla punkterna,
så blir ju Betänk, i sin helhet återremitteradt.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. det af Frih.
Palmstjerna föreslagna föredragningssätt; till följe hvaraf nu först
skulle förekomma Utsk:ns förlag till bestämmande af enheten för
längdmåttet, samt indelningen af samma mått.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller om tillåtelse att
yttra mig öfver Betänk, i sin helhet.
I aniedn. häraf förklarade Hr Gr. o. Landtm, att, ehuru
nn endast den del af Utskms förslag, som rörde längdmåttet, vore
föredragen, det folie af sig sjelft, att det ej kunde förvägras någon
ledamot, att, om han ansåge det för sitt yrkande nödigt, uti sin
framställning äfven vidröra någon del af hvad förslaget i öfrigt
innehölle.
Hr von Hartmansdorff: Om Utskm hade inskränkt sitt
Betänk, och sina förslag derhän, att bringa öfverensstämmelse
mellan mått, mål och vigt, så, att olägenheterna af dervid förekommande
skiljagtigheter afhulpits, då hade Utskm, efter min tanke,
gjort ett förtjenstfull! arbete. Deras förslag hade då utan olägenhet
kunnat antagas. Om Utskm derjemte till enheter föreslagit
sådana storheter i afseende på mått, mål och vigt, hvilka
varit för allmänheten bekanta: så hade svårigheterna blifvit mindre
betydliga, och ändringen hade kunnat, utan stort missnöje,
i all stillhet antagas. Men då Utskm föreslagit sådana enheters
införande, hvilka icke motsvara dem som nu brukas: så hafva
Utskm gjort öfvergången alltför svår för allmänheten, sora på en
gång måste lära sig allt detta. När dertill kommer tiotalssystemels
införande och deraf följande ändringar i räknesättet äfvensom
skattejemkningen med deraf nödiga ändringar i jordeböckerna:
så synas nyheterna blifva så många och svåra att samtidigt
genomdrifva, det de icke kunna annat än förbrylla en stor
del af allmänheten, som nödgas ställa sig dithörande föreskrifter
lill efterrättelse. Den stora mängden skall otvifvelagtigt ej känna
sig hemmastadd i sitt eget land, utan vara såsom en främling,
vid tjenstefolks aflöning, vid tiondes och andra utskylders erläggande,
vid kontrakters fullgörande m. m., eller med ett ord
vid liqvider och köp, som ständigt i det dagliga lifvet förekomma,
och hvilka man icke kan undandraga sig.
Den största svårigheten torde dock upkomma derigenom
att T:n och kappen försvinna. Jag anhåller att R. o. Ad. måtte
låta sig föreläsas Statsrådet Frih. Palmstjernas yttrande i denna
fråga till Statsråds-prot. d. 17 sisth Mars.
9 H. 9
130
Den S Juli f. m.
Sedan denna upläsning försiggått, begärde Hr von Hartmansdorff
att jemväl det af Statsrådet Gr. Mörner vid samma tillfälle
afgifna anförande måtte upläsas, hvilket skedde, hvarefter
Hr von Hartmansdorff, yttrade:
I likhet med de båda Statsråds-ledamöter, hvilkas yttranden
nu blifvit uplästa, hafva jemväl H. Ex. Frih. Stierneld samt
Statsråden Gr. Gyldenstolpe och VVallenstéen reserverat sig mot
berörde beslut; hvadan således fem af nio närvar:de Rådgifvare
varit af skiljaktig mening mot den, som förslaget innehåller.
Statsrådet Reuterdahls och Justilite-Ministerns instämmande med
föredraganden har dessutom varit ganska knapt och med betänkligheter
förenadt. Huru skall man också tro det vara möjligt att
förmå Svenska allmogen att mäta mjölk, ärter o. s. v. efter kubiktum?
Om jag af en mjölkgumma begär att få köpa fyra kubiktum
mjölk, eller af en mångelska 6 kubik-linier ärter, så skrattar
hon åt mig, eller ock tror hon, antingen del jag ville göra narr
af henne, eller att jag sjelf är en narr. Likväl innehåller förslaget
sådant. Skall ej ett dylikt medföra icke blott ovilja, utan
harm och hat hos den stora allmänheten, som tror sig deri finna
blott en plåga, utan att något gagn dermed är förenadt. Den,
som måste uträkna huru mycket en T:a eller kappe utgör i kubik-tum
etc. skulle ej vara i stånd dertill utan så långa omgångar,
att han måhända glömt hvad som skulle sökas, innan han
hunnit lili slut med beräkningen. Likväl kan denna person vara
såsom Svensk medborgare skyldig erlägga sina skatter, samt fullgöra
gamla kontrakt efter T:a och kappe. Om man på frågan,
hvartill ett sådant olidligt bråk och besvär tjenar, svarar, att det
är för det vetenskapliga systemets skull, hvad skall allmänheten
tänka derom? förmodligen att man gäckas med henne, eller vill
bedraga henne, och sannolikt det sednare; ty att för ro skull
göra folk så mycket omak och förtret, lärer ingen tro att man
velat besvära sig med.
Men det är icke nog med omak och hufvudbry. Det är
klart, att, om detta förslag går i verkställighet, måste man omgöra
alla sina räkenskaper, sina mått, mål och vigter, sina kontrakter,
m. m. Hvilken tidsspillan, hvilken kostnad, skall icke
detta medföra? Blir man rikare derigenom? Nej, man blir fattigare;
ty man förlorar sin tid, sitt arbete och sitt goda lynne.
I Vetenskap-Akademiens förslag finnes en punkt af följande
innehåll: ”Sålunda skola ock uti kontrakter, hvilka från och med
1865, enskilde emellan, om varu-levereringar eller andra bestämmanden,
dervid fråga om varor eller effekter förekommer, dessa
anföras, antingen både uti gamla och nya måttet och vigten eller
ock allenast i det nya. Men i öfrigt stånde hvar och en enskild
fritt att inom sitt område och i sin enskilda rörelse, såvidt köp,
annan afhandling eller liqvid med annor man icke förekommer,
efter egen beqvämlighet nyttja hvilket mått eller vigt och föra
sin räkenskap som honom godt synes”. Detta förslag är, såvidt
jag kunnat märka, icke uptaget hvarken i Konungens Proposition,
Den 8 Juli f. m.
131
eller i det förslag, Utsk:n afgifvit. Kan det likväl umbäras? Jag
belviflar det. Om man nu, oaktadt hindren mot denna förändring,
likväl skulle påbjuda henne, hvad blefve väl följden? Tro.
ligen den, att man finge en ny författning på papperet, men
den gamla ordningen qvarstående i verkligheten. Så är förhållandet
i Frankrike, oaktadt den fullständiga omstörtning af samhälle
och lagar, hvilka der egt rum, i sammanhang hvarmed
äfven ändringarne i förevar:de hänseende vidtogos. I sjelfva
Frankrike fortlefver dock, såsom sagt är, ännu efter ett halft århundrades
förlopp det gamla beräkningssättet. Dä fråga här
förevar om en ny myntenhets införande jemte tiotalsräkningen,
omnämnde jag huru man i Frankrike än i dag räknar sous i st.
f. centimes och sträcker det än längre, så att man t. ex. i st. f.
2 francs säger 40 sous. Beräkningen i mätt, mål och vigt fortgår
äfvenledes på gamla sättet.
Vid öfverläggningen på detta rum d. 22 sisth Febr. yttrade
Hr von Krajmer, som eljest är en anhängare af tiotalsräkningen,
och som sålunda upträdde icke af ovilja mot henne, utan för
att visa, huru ogörligt det är, att ur folkets vanor utrota ett beräknings-sätt,
vid hvilket det från bardomen blifvit upammadt,
då, säger jag, yttrade nämnde.talare, att ”ännu efter 54 år har det
icke lyckats att få de vetenskapliga enheterna begagnade af folket;
metern står på papperet; men i handel och vandel mätes efter de
gamla måtten”. Vidare omtalade Hr von Kraemer, huruledes
man i Marseille räknade på ett sätt, i Montpellier på ett annat
och i Bordeaux på ett tredje. Detta har blifvit yttradt af en
Svensk. Jag vill nu nämna hvad en fransysk författare i detta
hänseende säger: ”Cinquante années d’apprenlissage n’ont pas
suffi pour faire adopter le systéme decimal. Vainement la loi
l’a-t-elle rendu obligatoire, et a-t-elle proscrit les anciens poids
et mesures, le public n’en continue pas moins <ä suivre les vieilles
coutumes, malgré les complications, qui résultent de la nécessité
de convertir sans cesse les métres et kilogrammes en
pieds, en aunes, et en livrés” etc. Men det är icke blott i
Frankrike, utan äfven i andra länder, som detta förhållande eger
rum. Då jag år 1851 gjorde en utrikes resa, besökte jag några
slägtingar på Riigen och bodde på ett gods, hos hvars egare en
Biskop i Roeskilde under medeltiden satt sin tionde i pant. Han
betalte aldrig sin skuld, utan biskopstionde utgår ännu till egendomshafvaren.
Huru mätes han? Jo, så väl under de Pommerska
furstarnes, som Sveriges och Preussens regeringar, har den
gamla biskopsskäppan förblifvit lika orubbad. Kan man föreställa
sig, att det här skulle komma att gå annorlunda? För mer än
100 år tillbaka påbjöds, att alla mål skulle vara lika beskaffade;
och ändock hafva vissa Småländska orter bibehållit sitt gamla
mål, nemi. 42 kappar på T:n. I Dalarne räknar man ännu i
marker, ören och styfver, oaktadt räkningen i sk. och rst. sedan
lång tid tillbaka varit införd. Huru vill man då, med hopp om
framgång, införa ett nytt beräkningssätt jemväl för mynt i för
9
*
132
Den 8 Juli f. m.
ening med allt det öfriga? Hvilken villervalla skulle icke deraf
upstå? I sjelfva hufvudstaden, som man anser vara vår uplysnings
medelpunkt, fortfar Brandförsäkrings-kont. ännu att göra
sina beräkningar i daler kopparmynt; hvarföre? Jo, utan tvifvel,
derföre, att det är besvärligt, omföra sina räkenskaper från det
gamla till det nya myntslaget.
Tiolalsräkningens införande anses, enär bon blifvit upgjord och
utarbetad af Vetenskaps-Akademien, såsom vore bon ett bevis på
uplysning och bildning bos dem, hvilka antaga benne. Jag befarar
fördenskuid, att många ledamöter bland R. St:r skola, om
icke af andra orsaker, åtminstone af denna, blifva frestade alt
antaga förslaget. Likväl hoppas jag att R. o. Ad:s medlemmar
icke skola vara bland dem som fastna på denna krok. Om man
öfver förevande fråga ville på sockenstämmor höra församlingarne
i riket, eller således den stora mängden, de T9B, om hvilkas
bästa man i andra fall är så mån, men hvilkas besvär och
skada i detta fall blifva störst: så skulle man utan tvifvel få ett
helt annat svar, än det, hvartill Utsk:n kommit.
Under den tid, jag var Stats-Sekret. för Ecclesiastik-ärenden,
föll Vetenskaps-Akademien på den tanken att vilja reformermera
almanachan, och ett förslag afgafs, enl. hvilket åtskilliga
helgons och martyrers namn skulle utstrykas, samt i deras
ställe andra mera nymodiga införas. Den gamle Konungen var
icke böjd för sådana ändringar, som icke till något gagnade.
Han befallte derföre att församlingarne skulle höras öfver förslaget.
De svarade då i allmänhet, ”att almanachan är god nog
ät oss, sådan hon är, hvadan vi anhålla att slippa alla ändringar
deruti, emedan de, långt ifrån att gagna, endast skola medföra
hvarjehanda förvillelser”. Vid delta tillfälle kom ett förhållande
i dagen, som, på ett märkligt sätt, visar, huru folket vidhänger
gamla vanor. Församlingarne i Halland yttrade nemi.
den önskan, alt i vår alamanacha måtte införas vissa saker, som
stå i den Danska. Dervid yppades äfven att somliga Halländningar
ännu begagna denna almanacha. När således, i dylika
mindre vigtiga omständigheter, folket håller sig tili det gamla,
huru vill man då tro, att i så magtpäliggande förhållanden,
som mått, mål och vigt, en ändring af denna genomgripande
beskaffenhet, skall kunna utan stort motstånd införas. Om det
likväl skulle lyckas Utsk:n att inbringa tiotalsräkningen, månne det
äfven skulle lyckas dem, att ur handel få bort beräkningen af en
tolft bräder, ett dussin knappar m. m. dylikt? Månne det skulle
lyckas dem att få hort årets tolf månader, dagens eller nattens
tolf timmar, samt i stället få dem hänförda till tio? Sådana förslag
kunna upkomma; ty Ståndet torde nog påminna sig att man
under Frankrikes första statshvälfning ville bringa veckans sju
dagar till tio, eller s. k. dekader. Men att dylika reformer, till
raenniskoslägtets förbättring och Frankrikes lycksalighet, icke
kunde bestå, har erfarenheten redan derstädes ådagalagt. Att de
i Sverige skulle vinna bättre framgång, tror jag icke, emedan
Den 8 Juli f. m.
133
man här är vida mindre beherrskad af modets nycker, än i
Frankrike.
För min del skulle jag derföre önska, såsom jag i början
yttrade, att af detta förslag icke mätte blifva någon annan verkan
än införandet af enbet i mått, mål oell vigt, samt att man dervid
begagnar sådana benämningar, som allmänheten redan känner.
På grund af dessa anmärkmr, anhåller jag, utan att ingå i
närmare omständligheter, det R. o. Ad. ville återremittera Betänk,
i sin helhet.
Gr. Sparre: Det kan icke förundra någon, alt den siste
värde talaren, som motsatt sig decimal-systemets införande i fråga
om mynt, i hvilket afseende likväl R. o. Ad. redan fattat sitt
beslut, nu jemväl vill motsätta sig det ifrågavar:de förslaget.
Men då R. o. Ad. i afseende på myntet redan tillkännagifvit sin
benägenhet för decimal-systemet, så förmodar jag, att R. o. Ad.,
i motsats mot Hr von Hartmansdorff, äfven i fråga om måll, mål
och vigt, skall visa samma benägenhet för systemet.
De vådor, som af detta system skulle, enl. nämnde talares
åsigt, för del allmänna upkomma, det löje, som han deråt sökt
gifva, fruktar jag icke skall på R. o. Ad., som i denna fråga vid
flere föreg:de Riksdagar uttalat och ständigt vidblifvit sin mening,
göra något serdeles intryck. Att mot dicimal-systemet, sådant
det nu i Utskms Betänk, blifvit i öfverensstämmelse med K. M:s
Nåd. Propos. föreslaget, söka skäl af de svårigheter dess införande
rönt i Frankrike, synes mig så mycket besynnerligare,
som just i den punkt, hvilken här i landet skulle medföra lika
stora svårigheter som i Frankrike, Utsk:n afstyrkt en så beskaffad
förändring, och i stället förordat en mera lämplig, hvars genomförande
vore förenad med mindre olägenheter i handel och vandel.
Orsakerna till de svårigheter, som mött systemets införande
i Frankrike, beslodo nemi. just deruti, att de gamla enheterna icke
bibehöllos, utan att man tog andra mått, hvilka för folket voro
helt och hållet främmande. Det är detta, som Utsk:n afstyrkt
och på denna grund hafva Utsk:n jemväl afstyrkt Hr Wallenbergs
motin, hvilken hemställan blifvit af R. o. Ad. gillad.
Då Hr von Hartmansdorff åberopade en föreg:de talares,
Hr von Kraemers, yttrande i denna fråga, glömde Hr von Hartmansdorff,
att han talat i samma syftning, som jag nu gör. Han
talade nemi. emot införandet af enheter, som af folket icke vore
kända. Men kunna dessa invändningar anses gälla det system
Utskm föreslagit? Passade för foten? eller är det väl svårare att
vid mätningar eller beräkningar i allmänhet räkna två fot än en
aln? Isynnerhet som vi redan med denna räkning äro fullkomligt
hemmasladde. För hvem skall det vara svårt att räkna i
marker, med hvilken vigt vi alla redan äro bekante? Skall icke
denna räkning blifva vida lättare än alla de reduceringar från olika
vigter, som vårt nuvande system gör nödvändiga?
R. o. Ad. har redan heslutat, att Betänk, skall punktvi8
föredragas och, oaktadt den digression, som den siste talaren gjor1
134
Den 8 Juli f. m.
till en mängd andra ämnen, t. ex. myntet och rymdmåttet, anser
jag dock Ii. o. Ad:s önskan vara, att man nu så länge inskränker
sig till det ämne, som egentligen är föremål för öfverläggningen,
samt således endast håller sig till längdmåttet och dess afdeln
ingar.
Utsk:n hafva tillstyrkt bibehållandet af foten, emedan detta
mått, enl. hvad vi af offentliga handlingar känna, är nära 300
är gammalt och, såvidt man vet, bibehållit sig vid ungefärligen
samma längd som det nu har. Hr von Hartmansdorff har
sjelf tillstyrkt detsamma [>å den grund, alt man borde bibehålla
sådana enheter, som voro kända. Det är äfven tillstyrkt af K.
M., och de Konungens Rågifvare, som i fråga om rymdmåttet
varit af skiljaktig mening, hafva i afseende på ifrågavande mått
icke haft några betänkligheter. Allt ifrån längre lid tillbaka har
man varit ense derom, att denna förändring, hvilken alltsedan
1787 varit påtänkt, skulle införas. Detta år tillsattes nemi.
en kommission af K. AI. för att utlåta sig öfver de utvägar, som
kunde vidtagas för att bringa enhet i mått, mål och vigt. Till
denna kommissions pröfning öfverlemnades jemväl ett dä inkommet
förslag till decimal-systemets införande, och detta var redan
då så litet nytt, att 150 år förut fråga derom blifvit väckt. Ty,
på sätt Betänk, utvisar, hade redan Stjernhjelm i detta hänsesende
utarbetat ett förslag. Han indelade foten i 10 tum, och
denna delning har bibehållit sig vid alla geometriska och landtmäteri-förrättningar,
hvadan således någon förändring härutinnan
icke blifvit föreslagen. Afven i sednare författningar af åren
1737 och 1738 är foten omtalad och dess delning i 10 tum
anbefalld i afseende på landtmäteri-förrättningar. Hvilken nyhet
är det fördenskuld, som Utsk:n velat införa? Man har föreslagit
elt längdmått, som i århundraden funnits i vårt land, och man
har delat detta mått i 10 tum; hvar ligger det nya häruti? Jo,
att Utsk:n, i likhet med Vetenskaps-Akademien, men i olikhet
med K. AI. föreslagit tvenne multiplar af foten, nemi. stungen
= 10 fot, och ref ven— 10 stänger. Alen, Aline Hrr, om decimal-systemet
bör införas, och R. Slas under 30 år uttryckta åsigter
synas tala för att detta verkligen bör i vårt land ske, är det
då icke skäl att antaga några större längdmått än foten, som
vid upmätning af jordytor obestridligen är nödvändigt. Detta är
nu den enda nyhet, som i fråga om längdmåttet är föreslagen.
Alan har sagt att Svenska folket icke skulle känna sig hemmastadt
i sitt eget land om man vidtoge den ifrågasatta förändringen.
Jag vill tillstå att äfven jag i många afseenden hyst
betänkligheter mot decimal-systemets införande; men de öfverläggningar,
som egt rum i ämnet, hafva mer än tillräckligt öfvertygat
mig, att allmogen i dessa beräkningar icke är så bortbytt,
som systemets motståndare velat låta påskina. De ledamöter
af BondeSt., hvilka deltagit i öfverläggningarne öfver détta
ämne, hafva hyst ganska liten tvekan i fråga om förändringen i
allmänhet, samt i fråga om längd- och ytmållen alldeles ingen.
Ronde tunnan hafva deras åsigter varit delade, och jag förbe
-
Den 8 Juli f. m.
135
håller mig att derom få yttra mig, när den punkt, som innefattar
Utsk:ns tillstyrkande derutinnan, förekommer. Jag har icke
kunnat undgå att fästa upmärksämheten på detta Stånds tankar
i ämnet.
Såsom bevis på svårigheterne af decimal-systemets införande
har Hr von Hartmansdorff anfört, att man ännu icke lyckats
göra detsamma gällande i Frankrike; och som bevis derpå, halden
värde talaren anfört, att man der ännu räknar sons. Hvarföre?
jo, emedan sous passa fullkomligt in på deras decimalsystem
i myntet. Hvad de öfriga måtten beträffar, ber jag att
få nämna det äfven jag varit i Frankrike, och att jag i allmänhet
icke kan bestyrka den upgift, att metern blott finnes på papperet,
men icke begagnas i handel och vandel. Tvertom, metern
begagnas ganska allmänt, och om det äfven finnes någon
landsort, der man ännu mäter efter loise, så är dock metern
onekligen det mest förekommande längdmåttet. Men, jag uprepar
ännu en gång, att detta bevisar ingenting i afseende på decimalsystemet,
utan bevisar endast olämpligheten af att införa nya
enheter.
Att vidtaga den åtgärden, att i detta ämne höra församlingarne
på sockenstämma, tviflar jag skulle befinnas lämpligt; och,
synnerligast med afseende å det sätt, hvarpå vi veta att man vid
sockenstämmor går tillväga, fruktar jag att man deraf icke skulle
kunna inhemta landets opinion i frågan. Denna anser jag deremot
redan vara tydligen uttalad genom de beslut som R. St:r
vid lliksdagarne åren 1823, 1S28, 1841 och 1851 sammanstämmande
fattat. Vid 1823 års Riksdag föreläde nemi. K. M.
R. St:r, på sätt Betänk, utvisar, ett förslag ang:de decimal-systemets
införande, hvilket i de väsendtligaste delar öfverensstämde
med nu förevar:de förslag. Det antogs af Ständerne, och infördes
såsom bihang lill N:o 46 af nämnde års Författn:s-samling. Men
vid 1828 års Riksdag tillkännagaf Ii. M., det han funnit betänkligt
att så hastigt, som R. St:r önskat, promulgera denna
författn., hvilket han ansåg icke böra ske förrän efter tio år.
R. St:r gillade denna K. M:s åsigt, och anhöllo alt författn:n
måtte promulgeras år 1839. Då detta icke ännu skett med början
af 1841 års Riksdag, ingingo R. St:r med en underd. skrifvelse
lill K. M., deruti de anhöllo, att åtgärder måtte vidtagas för att
bringa förslaget i verkställighet, samt ”att Ii. M. derefter måtte
utfärda Nåd. författn. om dess antagande till efterlefnad från den
lid, K. M. kunde finna lämpligt bestämma”. Bör man icke, vid
sådant förhållande anse, att denna fråga är tillbörligen begrundad,
och att det tillstyrkande Utsk:n nu gjort, endast bör anses som
en tillämpning af Ständernas förut i ämnet fattade beslut.
Jag inskränker mig för närvande till den punkt, hvarom nu
egentligen är fråga, och hoppas att så väl öfver denna, som tilläfventyrs
äfven de öfriga, hvilka Hr von Hartmansdorff inblandat
i sitt anförande, talare med större insigt, än den jag under ärendets
behandling inom Utsk:n kunnat förvärfva, skola yttra sig.
136
Den 8 Juli f. ni.
Frih. Palmstjerna: Som enhet för längdmåttet har K.
M. föreslagit foten, samt till under-afdelningar tum och linier.
Men något större längdmått har K. M. icke föreslagit mindre än
milen. Utsk:n hafva deremot tillstyrkt att tio fot skulle kallas en
slång och tio stänger en ref; utan att likväl derför anföra så
beskaffade skäl, sorn i min tanka kunna på ett tillfredsställande
sätt utreda orsakerna dertill. Ty om Utsk:n för systemets skull
anse, att hvarje tiotal af enheten skall få ett namn, hvarföre
hafva Utsk:n då stannat vid ref; tio ref borde väl då också fått
en serskild benämning, o. s. v. i oändlighet. Man får på detta
sätt många namn innan man hinner till afståndet af Sirius.
Någon praktisk nytta af dessa benämningar kan jag, för min
del, icke finna. Fördelen af decimal-systemet består deruti att
hvarje siffra, i den ordning lion står, vid första ögonkastet upgifver
den del af det hela, sorn man vill uttrycka. Om man
t. ex. säger 15,675 fot, så förefaller detta tal mycket enklare,
än om man säger 156 ref, 7 stänger och 5 fot. Genom dessa
serskilda benämningar fördunklar man den mening, man vill
uttrycka; ty om man helt enkelt blott säger 15,675 fot, så vet
man mycket säkrare hvad som dermed skall uttryckas, än genom
att säga 156 ref o. s. v. Man motarbetar på detta sätt sin afsigt
att göra sin framställning klar och lättfattlig. Det är visserligen
sannt, att, när man kommer tili större tal, behöfver tanken vissa
hvilopunkter; men om dessa blifva alltför många, skadar det
tydligheten och klarheten af det begrepp, som talet skall uttrycka.
Någon måste man likväl hafva, och i detta fall är milen föreslagen.
Men man har icke serskilda namn för 10 mil eller 100
mil, utan för att uttrycka dessa begrepp, begagnar man de vanliga
geometriska beteckningssätten, hvilka hvar och en mycket
hastigare upfattar än om man, på sätt förslaget innehåller, ville
inpassa gamla benämningar på nya begrepp. Mycket lätt fattar
man t. ex. att ett berg i Asien är så eller så högt i fot, och
man gör det mycket lättare än om man skulle indela foten i ref
och stänger.
xNär man kommer till ytmåtten, blifva större mått än foten
erforderliga; men äfven der eger samma förhållande rum som
vid längdmåtten. Visserligen behöfver man vissa hvilopunkter
för begreppet och vissa storheter, som måste serskildt benämnas;
men jag kan icke finna någon nytta deraf, att hvar tionde multipel
skall få ett eget namn.
För öfrigt har jag ingenting att vid lista punkten erinra,
ehuru jag anser K. M:s förslag lämpligare och bättre.
Frih. Wrede, Fabian: Då R. o. Ad. redan beslutat, att
punktvis afgöra detta Betänk., och man t. o. m. gått så långt, att man
sönderdelat den nu föredragna punkten i flere under-afdeln:r,
befinner jag mig i någon förlägenhet, huru jag bör ställa mitt
svar på Hr von Hartmansdorffs anförande, enär han gjort Utsk:ns
förslag i hela dess vidd till föremål för anmärkn:r. Jag har nemi.
till en början tvekat, huruvida jag nu bör begagna mig af den
Den 8 Juli f. m.
137
rätt, sora står mig öppen, att uplaga alla dessa anmärkn:r till
besvarande, emedan jag fruktår att derigenom onödigtvis förlänga
discussionen och motarbeta R. o. Ad:s afsigt att stegvis fortgå
mot målets afgörande; och jag anser mig derföre böra gifva tillkänna
att jag, på grund deraf att Ståndet beslutat, före något
annat, afgöra frågan om längdmåttet, icke ämnar ingå i någon
vederläggning af det hufvudsakliga uti Hr von Hartmansdorffs
yttrande, nemi. ang:de rymdmåttet, förbehållande mig likväl, att
dertill få återkomma, när föredragningen hunnit så långt.
Ang:de längdmåttet har Hr von Hartmansdorff egentligen
icke yttrat något annai, än i hvad det rörer decimal-systemet i
allmänhet; och jag torde fördenskull endast behöfva fästa mig
vid dessa häntydningar. Det kan naturligtvis icke falla mig in
alt nu ingå i någon deduktion af alla decimal-systemets fördelar,
så mycket mindre som icke allenast R. o. Adin utan äfven
de öfriga Riksstånden vid flere tillfällen och flere Riksdagar beslutat
införandet af dicimalsystemet. Jag anser således detta vara
ett faktum, och att upträda till försvar derför, torde vara detsamma
som att visa missaktning mot de beslut, R. St:r i detta
hänseende fattat.
Likväl kan jag icke underlåta att serskildt lill Hr von Hartmansdorff
vända mig med en liten anmärkn. rör:de en invändning,
som han förut mot decimal-systemet anfört, och hvilken
han visserligen icke i dag direkt framställt, men som man likväl
af åtskilligt utaf hvad han här yttrat, kan anse sig berättigad tro
honom ännu vidhålla. Jag menar hans försvar för duodecimal-systemet
i motsats mot decimal-systemet. Jag vet nemi. sedan gammalt,
att Hr von Hartmansdorff älskar det förra och upfatlar det såsom en
motsats mot det sednare. Dertill föranledes jag i dag deraf, att han
omtalat årets tolf månader samt dussin- och tolft-räkningen. Emellertid,
då den värde talaren upträder till försvar för duodecimal-systemet,
kan det väl icke vara af förkärlek för det gamla, utan tvertom,
och han upträder då såsom en vida större reformator än Ulsk:n
gjort. Ty om man vill efterforska, huruvida detta system någonsin
gjort sig gällande i våra längd-, yt- eller rymd-mått, i vigt
eller mynt, skola vi förgäfves leta efter något spår dertill. Jag
skall med få ord söka redogöra för detta påstående. Finnes
tolftalet i det Svenska längdmåttet? Till grund för delta mått
ligger alnen, hvilken delas i qvarter och tum. Man må icke invända
att foten är delad i 12 tum, ty någon sådan indelning
finnes icke. Längdmåttet har deremot tvenne andra slags indelningar,
nemi. verkmått och det s. k. geometriska måttet; och
i detta hänseende har jag aldrig hört omtalas fotens delning i 12
tum, utan i tio. Att man således nu framkommer med det påstående,
att decimal-indelningen af längdmåttet innefattar en
nyhet, förvånar mig så mycket mer som denna indelning redan
finnes i lag stadgad. Vid den nu gällande förordningen om
mått, mål och vigt finnes en tabell bifogad, som innehåller en
föreskrift om huru längdmåttet skall indelas, och der står att en
stång skall vara =10 fot =10 turn =10 linier. Denna indel
-
138
Den 8 Juli f. m.
ning är helt och hållet densamma som Utskm nu föreslagit, och
är således, långt ifrån att vara en nyhet, tvertom hlott ett bibehållande
af hvad som nu i öfver 100 år varit gällande.
Gå vi till rymdmåttet, så linna vi T:n delad i 2 spann,
fyra halfspann o. s. v., och kannan delad i 2 stop, stopet i 2
halfstop, halfslopot i 2 qvarter etc. Med ett ord, öfverallt finna
vi ludelningen eller klyfningen genomgå detta system. Lika
förgäfves skola vi eftersöka tolftalet i afseende pä vigten; ty
marken innehåller 32 lod, 20 marker göra ett pund och 20
pund ett SkiZ och hela indelningen häntyder på det nyssnämnde
klyfnings-systemet, här blandadt med tjogräkningen. Tolfdelningen
är således på intet sätt använd, hvarken i mått, mål
eller vigt; återstår fördenskull att efterse, huruvida den gjort sig
gällande i afseende på myntet. Om vi dervid gå tillbaka till
äldre tider, finna vi att män äfven der använde tudelningen; ty
en plåt var delad i 2 daler, en daler i 32 styfver. Visserligen
har R:drn i sednare tider blifvit delad i 48 skir; men detta
indelningssätt har utifrån blifvit oss påtvingadt och har inom
vårt land icke förut varit kändt. Också är det bekant, att när
man ville införa detta system, väckte det betydligt motstånd, i
synnerhet till följd deraf, att myntet förut haft samma indelningsgrund,
som de fleste andra mått-enheterna, eller, såsom
man då uttryckte sig, man visste, att när en T:a kostade 1 daler,
kostade en kappe 1 styfver.
Emellertid är nu ILdrn indelad i 48 skir; men icke kan
man derföre säga, att 12-talet ligger till grund för denna indelning,
så vida man ej såsom stöd för en sådan åsigt ville anföra,
att en af enhetens utmyntade, men ej med eget namn försedda
underafdelmr, nemi. tolfskillingen, är delad i 12 delar.
Skillingens delning i 12 rst. är det enda fall der 12-delningen
verkligen blifvit använd; men äfven detta enda fall försvinner i
sjelfva verket, då man besinnar, att den större allmänheten aldrig
vant sig att beräkna rst.
Hvad Hr von Harlmansdorffs öfriga anmärknir angår, så ber
jag att lill dem få sedermera återkomma, samt anhåller nu, att
med några ord få bemöta de af Frih. Palmstjerna mot Utskrns
Betänk, framställde erinringar.
Till att börja med får jag fästa upmärksamheten derå, alt
den ena bland de af Hr Frilen klandrade enheterna, nemi. slängen,
långt ifrån att innefatta något nytt förslag, tvertom blott
utgör ett bibehållande af det gamla. Ty, såsom jag visat, linnes
i nu gällande lag, i afseende på längdmåttet, stadgadt, att 1
stång skall vara = 10 fot; och följaktligen finnes redan detta
mått. Hvad åter angår refvelin så erkänner jag, att den är af
Wetenskaps-Akademien föreslagen, och skälen dertill anhåller jag
att få nämna. Frih. Palmstjerna har sagt, att han icke kan se
några praktiska fördelar af detta längdmått. Jag medgifver, att
någon vinst icke ligger deruti, att man vid beräkning af stora
tal begagnar ref. Jag är tvertom, lika med Utskrns fleste ledamöter,
öfverlygad, att, om äfven de ifrågavarrde nya enheterna
Den 8 Juli f. m.
139
blifva antagna, så komma likväl, hädanefter sorn hittills, längder
alt i allmänhet upmätas i fot. Men lefven och stången afse helt
andra fördelar, lill hvilkas framställande jag nu ber att få öfvergå,
anhållande dervid om ursäkt, att jag nödgas ingå på en annan
punkt, emedan jag just från densamma måste hemta de praktiska
skälen för nämnde enheter. I gamla tider var det mera allmänt
än nu, att jordegare sjelfva förrättade mindre upmälningar af
sin åker. Detta har småningom försvunnit; men i Dalarne veta
vi, att en mängd landtmäleri-förrättningar verkställas af bönder,
hvilka just för denna orsaks skull måst bilda ett eget längd- och
ytmålts-syslem, alldeles på sidan om det nuvande. Ehuru jag
måhända en eller annan gång förut omnämnt detta system, ber
jag dock, att ännu en gång få i korthet belysa detsamma. För
att med lätthet kunna refva sin jord sjelf, har nemi. Dalkarlen
ökat T:l:det från 14,000 lill 14,400 qv.-alnar, hvarigenom
han erhållit en jemn qvadrat, hvars sida är 120 alnar. Halfva
denna sida är = 60 alnar och 60 alnar äro = 20 famnar, hvaraf
följer, att '-dels T:l:d är en qvadrat, hvars sida utgör 20
famnar. Nu gör sig Dalkarlen ett eget mätnings-instrument,
eller en stång af 2 famnars längd, och detta mått kallar han
slång, som utgör hans längdmåttsenhet, och hvilken han delar i
10 underafdeln:r, som han kallar kaflar. Qvadraten på 10 sådana
slänger kallar han kisllantl, och detta utgör enheten för ytmåtlet.
Kistlandet delas i 10 svesland och detta i 10 handland,
hvars sida således är = 1 stång. På detta sätt har Dalkarlen
bildat sig ett eget landtmäteri-system, grundadt på decimal-syslemet,
för hvars tillämpning i det praktiska han blott behöfver
den ofvannämnda stången och ett stycke krita. Sjelfva uträkningen
verkställer han på förskinnet.
När vi nu äro på väg att införa ordning och reda i vårt
mått, mål och vigt, skulle jag anse, att detta till en stor del
vore förfeladt, derest vi icke beredde hela Svenska allmänheten
de fördelar, för hvilkas ernående Dalkarlarne varit nödsakade att
göra ett afsteg från det i landet rådande systemet. Dessa fördelar
åstadkommas derigenom, att stången antages såsom en enhet
för längdmåttet; ty det var just med en sådan stång, som
de flesta landtmäteri-förrättningar i äldre lider verkställdes, och
hvilken gifvit den nu i lag gällande stången sitt namn. Sedan
vi sålunda erhållit detta mått, fordras ingenting annat, än att,
äfven i afseende på ytmåltet, införa något, som motsvarade Dalkarnes
kistland, eller qvadraten på 10 stänger. Men på det att
denna yta skulle kunna få något namn, var det' nödvändigt, alt
gifva sidan en benämning och dertill har man valt ref. Genom
dessa begge längdmått, ref och stång, har man således beredt
sig de praktiska fördelar, som man velat åstadkomma, och af
hvilka man f. n. är i behof.
Då Utsk:n kommit till den öfvertygelse, att den Svenska
T:n i sitt nuvande skick icke rimligtvis kan hänföras till systemet,
så faller af sig sjelf, att T:l:det icke heller kan bibehållas
såsom en enhet. Om vi undersöka orsaken, hvarföre T:l:det
140
Den 8 Juli f. m.
blifvit bestämdt till 56,000 qv.-fot, så skola vi lätteligen finna
den uti den kärlek för system, som utmärkte allt hvad Sljernhjelm
gjorde; ty T:l:dels bestämmande till sin nuvar:de storlek
härleder sig från honom. Han har kommit dertill på det sätt,
att han bestämde k:n till ^-dels kubikfot. Men Sljernhjelin var
icke berättigad, att genomföra förändringärne i mått, mål och
vigt sä vidsträckt, som han sjelf ville. Han var skyldig att hålla
sig inom vissa då föreskrifna gränsor. När nu T:n skulle innehålla
56 kannor, sä bestämde han kannlandet till en yta af 1,000
qv.-fot, och detta visserligen icke efter utsädet, ty hvarje landtbrukare
vet, att dessa benämningar icke uttrycka något visst utsäde,
men dock för att något så när bringa öfverensstämmelse
härutinnan. Då således kannlandet bestämdes till 1,000 qv.-fot,
så följer af sig sjelf, att lähdet skulle blifva 56,000 qv.-fot.
Nu, Mine Hrr, inträffar det egna förhållande, att en qv.-ref,
som är = 100,000 qv.-fot, förhåller sig alldeles på samma sätt
till T:l:det, som en kubikfot till T:n. I fullkomlig konseqvens
härmed slår det äldre förslag, enl. hvilket qv.-refven skulle kallas
Fotingsland. I afseende på benämningarne, hafva Utsk:n
följt den princip, som gjort sig gällande i 1826 års förslag, nemi.
att nya namn alltid höra gifvas åt nya enheter, emedan villrådighet
eljest nödvändigt måste npkomma. Det är således ingalunda,
såsom Frih. Palmstjerna anlydt, för att förkorta beräkningarne,
som man antagit namnen ref och stång, utan emedan
man behöft dessa namn, för att genom dem få‘ namn på ytmått,
hvilka man ansett oundgängliga.
Då jag redan funnit mig nödsakad, att bär något aflägsna
mig från det föredragningssätt, som R. o. Ad. beslutat, samt
följaktligen yttrat mig jemväl öfver ytmättet, ber jag R. o. Ad.
ursäkta, att jag ännu tillägger några ord, ronde Utsk:ns förslag
i denna del. Jag skall derigenom anse mig hafva tillräckligt
ordat äfven öfver den andra punkten, så att, dä den förekommer
till föredragning, jag icke vidare skall hafva något att i frågan
tillägga. Det är nemi. öfver borttagandet af T:l:det samt de vådor
och farhågor, som man kunde anse vara dermed förenade,
som jag nu anhåller, att i korthet få yttra mig.
Jag torde då först få fästa upmärksamheten derå, alt skillnaden
emellan Utsk:ns förslag och K. M:s Nåd. Propos. i afseende
å lähdet består deruti, att i den K. Propos:u lähdet finnes
bibehållet vid sin nuvar:de storlek, eller 56,000 qv.-fot, då
deremot Utsk:n helt enkelt uteslutit allt hvad som rörer detta
mått, hvilket torde falla sig tydligt, dels emedan det icke varit
fråga om att bestämma något annat T:l:d, och dels emedan Utsk:n
varit af den öfvertygelsen, att något sådant icke vore behöfligt.
Då saken förevar inom lltsk:n, yttrades, serdeles af BondeSt:s
ledamöter, många betänkligheter mot lähdels borttagande. Jag
log mig då friheten uplysa om den skillnad, som förefinnes i afseende
på lähdet, såsom enhet betraktadt, och andra enheter,
lähdet är nemi. icke någon sådan enhet, som ligger till grund
för köp och andra transaktioner; utan detta mätt begagnas egent
-
ben 8 Juli f. ra.
141
ligen endast vid delningar, eller för att gifva ett begrepp om
storleken af någon viss gifven yta. Det hnfvudsakligaste skälet,
som af BondeSt:s medlemmar anfördes, var, alt då en landtbrukare
vet, att hans egendom består af så eller så många T:l:d,
så vet han i och med detsamma, att egendomen är så eller så
mycket värd; och örn man således borttager T:l:det, lager man
äfven helt och hållet bort den mätande enhet, enl. hvilken allmogen
vant sig att värdera egendomar. Med anledn. häraf ansägo
fördenskull nämnde ledamöter, att man borde låta allmogen
behålla T:!:det, så länge den kunde vara i behof deraf. Jag har
i detta ämne talat med General-Landtmäleri-Direktören, som
yttrade sig icke hysa ringaste betänklighet vid T:l:dets afskaffande,
så vida man iakttog, alt vid alla hädanefter skeende Landtmäteri-förrätlningar,
så länge sådant kunde anses beliöfligt; uti
karlebeskrifningarne infördes de deri förekommande ägorymderne,
sä väl i det nya som det gamla ytmåttet, hvilket åter, enl. hans
åsigt, icke skulle möta ringaste svårighet från Landtmäteriets
sida; — och det är äfven, i enlighet härmed, som Utsk:n föreslagit:
”att R. Sl:r må hos K. M. i underd:het anhålla, att K.
M. täcktes förordna, att vederbör:de Landtmätare, vid alla, efter
den nya stadgans utfärdande, skeende Landtmäteri-förrättningar,
och så länge K. M. kan finna det behötligt, skola i ego- och
delnings-beskrifningar, i serskilda kolumner införa de serskilde
jordrymdernas innehåll, uttryckte icke allenast i det nya ytmåttet,
ulan äfven i det gamla.” När BondeSt:s ledamöter inom
Utsk:n fingo kännedom af detta förslag, förföllo, Mine Hrr, alla
betänkligheter mot T:l:dets uteslutande, och en af dessa ledamöter
yttrade, att det framställda förslaget vissserligen vore ganska
lämpligt och beqvämt, men att, äfven det förutan, man ganska
snart skulle lära sig det nya beräkningssättet. Såsom bevis anförde
han följande exempel: ”Jag har,” sade han ”i många år
såsom värderingsman biträdt vid landtmäteri-förrättningar. Som
bekant är upslällde den gamla Skiftes-stadgan såsom princip, att
vid jords gradering den bästa skulle betecknas med sex och den
sämsta med ett. Den nya stadgan omvände alldeles detta förhållande,
så att den hästa jorden skulle betecknas med l-mch
den sämre med högre nummer. Hvar och en kan nu förstå
huru svårt detta skulle vara för bonden att begripa; men inom
ett år fanns ingen sådan, som icke förstod det nya systemet och
insåg dess fördelar.
Gr. Mörner, Carl Göran Dello f: Genom det inför Ståndet
uplästa yttrande, sorn jag i della ämne till Stats-Råds-prot.
afgifvit, synes, att jag ingenting haft att erinra mot decimal-systemets
införande i afseende på Rikets mått och vigt, utan att
jag tvertom understöd! detta förslag. Blott i en punkt har jag
varit af skiljaktig mening med StatsRådets flesta ledamöter, nemi.
i fråga om rymdmåttets beskaffenhet. Denna fråga utgör emellertid
icke f. n. föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, och jag
vill derföre icke vidröra densamma, ehuru den siste värde tala
-
142
Den 8 Juli f. m.
rens yttrande kunde dertill gifva anledn. Det är endast i afseende
på längdmåttet, sorn jag utbeder mig att nu få säga några
ord.
Frih. Wrede har erinrat, alt utaf de af Utskm, i strid med
K. M:s Nåd. Propos., föreslagna multiplarne af enheten för längdmåttet,
ref och stäng, benämningen slång icke är någon nyhet,
utan att denna redan finnes införd i nu gällande stadga, ang:de.
mått, mål och vigt af år 1739. Så är äfven i viss mån förhållandet;
men, Mine Hrr, det är nu 100 år sedan benämningen
stång uptogs i den vid 1739 års Förordn. fogade Tabell öfver
Svenska måttstockens geometriska fördelning, och ändå vågar
jag trotsa någon, att kunna visa, det mätning efter nämnde slång
är användl, i någon enda del af landet. Hvad bevisar, nu detta,
om icke att hvad som ej har sin rot i folkets vanor, skall man
förgäfves söka genom författn:r inympa, så vida det icke medför
någon nytta och således hanar sig sjelf väg.
Till stöd för sitt yttrande har Frih. Wrede åberopat det
sätt, på hvilket Dalkarlarne verkställa sina mätningar. Just detta
skulle jag vilja använda såsom ett skäl emot den värde talaren.
Dalkarlen har en 2 famnars lång stång, alldeles icke öfverensstämmande
med den stång, som, enl. detta förslag, skall påbjudas,
eller med den, som förekommer i 1739 års Författn., och
hans begrepp skulle således derigenom förvillas, i st. f. att redas.
Hvilket är det längdmått, som för öfrigt vid ytors upmätning
m. m. i allmänhet i landet begagnas? Jo, famnen, som är lagom
stor att handtera, och ej eller så liten, att med den arbetet går för
långsamt. Men huru kan man begära, att, t. ex. en ref, som
innehåller 10 slänger, skall af en person kunna handteras eller
begagnas vid upmätning af sådana längder och ytor, hvartill
famnen med lätthet kan brukas. Dalkarlens stång har blott den
dubbla famnens längd, men nu skulle han få nöja sig med en
stång, som vore 2 fot kortare, än han hittills varit van vid, eller
ock nödgas gripa till den 50 alnar långa refven, och hela
hans mätnings-system skulle derigenom rubbas. Att stången i
mera än 100 år stått omnämnd i en bilaga till författmn, utan
att komma till någon användning, måtte väl bevisa, att detta
instrument icke varit af behofvet påkalladt; ty hade det varit
erforderligt, hade man utan tvifvel antagit det, hvilket dock icke
skett. Alnen är fullkomligt lämplig att begagna i handel och
vandel, hvarvid deremot stången eller refven icke lära komma
att nyttjas. Om man t. ex. hos en lärftskramhandlare vill köpa
ett stycke tyg, så lärer väl icke något annat mått än alnen
komma i fråga att mäta med. Refven och stången äro för stora
och oviga. De passa icke för folkets behof och vanor, och skola
derföre få svårt att vinna tillämpning.
Frih. Wrede bär äfven förordat införandet af de nya benämningarne
derföre, att sådant skulle vid ytmåttens bestämmande
medföra beqvämlighet. Qvadratstången och qvadratrefven
kunna visserligen utan olägenhet användas vid de mätningar och
skiften, som hädanefter komma att ega rum, äfvensom det dess
-
Den 8 Juli f. m. 143
tilom kunde för landtmätarne blifva en ganska god inkomstkälla,
om de finge efter de nya malten omarbeta alla redan uprättade
kartebeskrifningar; men för dem ibland allmänheten, som redan
hafva sina egoskiften kartlagda och beskrifne, torde förändringen
blifva mindre angenäm, serdeles om de finna sig föranlåtne att
låta omarbeta de redan godkände karte-beskrifningarne, och om
så skulle inträffa, torde man kunna fråga om förändringen är
genom sin verkliga nytta värd upoffringen af alla de milhr, som
landet redan i och för skiftesverket utgifvit och hvaraf en betydlig
del i sådant fall vore att anse såsom rent af bortkastad?
Samme talare har ganska riktigt yttrat, att, om man borttager
T:l:det, så borttager man jemväl i och med detsamma den mätande-enhet,
efter hvilket folket vant sig att bedöma jordens
värde. Man må gerna tala om qvadratref och qvadratstång; begreppet
fattar ändock icke på långliga tider beskaffenheten af
den storhet, som derigenom uttryckes. Allmogen kommer sannolikt
fortfarande i många år, ja kanske i hundratal sådane! att
beräkna storleken och bedöma värdet af en egendom efter antalet
T:l:d, man må på papperet stadga beräkningen af qvadratref,
så mycket man vill.
Det måste väl vara en af decimalsystemets hufvudsakligasle
fördelar, att det är så enkelt som möjligt. Till denna enkelhet
torde i främsta rummet höra, att systemet icke belamras med
en mängd nya och främmande benämningar, som hvarken äro
lätt tillämpliga eller, såsom den värde talaren sjelf medgifvit,
komma att vid beräkningar användas. Ty man kommer troligen
icke på långliga tider att säga, att en längd innefattar så eller
så mångå ref, stänger och fot, utan att den håller så eller så
många J,OOO-tals fot, hvilket vid räkningars upgörande äfven är
långt enklare, än begagnandet af de föreslagna mångfaldiga benämningarne.
Jag får derföre, för min del, yrka, att R. o. Ad. med bifall
till K. M:s Nåd. Propos., måtte för längdmåttet endast antaga
indelningen i fot, tum och linier, samt i öfrigt låta det
ankomma på allmänheten sjelf att göra sina mått af den längd,
som kan finnas lämpligast. Allmänheten komme då icke att inskränkas
eller bindas af en formalism, som, efter min öfvertygelse,
är alldeles onödig.
Frih. Palmstjerna: Gr. Mörner bar förekommit mig i
afseende på besvarandet af Frih. Wredes yttrande, ang:de stången
och det sätt, på hvilket den 6 fot långa stången begagnas
i Dalarne. Jag har dock att i detta hänseende få tillägga, att
Wermländningarne använda den enkla famnen med samma fördel
som Dalkarlarne den dubbla, och det torde vara lätt att
finna orsaken, hvarföre den, som begagnar ett hälften så stort
mått som en annan, kan komma lill samma säkerhet som denna.
Afven Westgöthen begagnar famnen vid upmätningen af sin jord,
och kommer till samma resultat som Dalkarlen och Wermländningen.
144
Den 8 Juli f. ni.
Frih. Wrede har sagt, att, emedan T:l:det försvinner, skall
äfven T:u försvinna. T:):det hvilar dock pä en vida säkrare
grund, än Frilen antagit. Denna grund ligger deruti, att med
begreppet T:l.d är fästad föreställningen om ett stycke jord,
hvilket är tillräckligt för 1 T:a korns utsäde. Stjernhjelm, som
ville konseqvent tillämpa de malhematiska reglorna, fann, att 56
gånger 1,000 qv.-fot ungefär motsvarade det stycke åker, på
hvilket 1 T:a korn kunde utsås, och som redan under 6 eller
7 hundra år före hans tid kallats T:l:d, ehuru det icke varit i
lag bestämdt; ty lagen stadgade blott spannlandets storlek. Ilade
nu icke detta så beskaffade T: 1:d varit införlifvadt med folkets
vanor och begrepp, så hade säkerligen matemalikern Stjernhjelm
bestämt dess vidd till 100,000 qv.-fot, hvilket varit mera öfverensstämmande
med decimal-systemet, som han ansåg böra införas.
I st. f. detta urgamla T:l:d vill man nu införa refland, och
nyttan deraf skulle endast bestå deruti, alt det i landtmäterihandlingar
skulle införas i bredd med T:l:d och k:l:d. Något
gagn af ett sådant sätt att gå till väga kan jag för min del icke
finna. Ty det är klart, att om refland införes, måste det äfven
i alla handlingar af nämnde art införas i bredd med de gamla
ytbestämningarne, och finnes icke någon annan grund för dess
antagande lill enhet, så anser jag, alt man derå icke kan fästa
afseende.
Det exempel Frih. Wrede anfört, äng:de den nya graderingen
af jord, anser jag icke rikligt; ty denna gradering är helt
enkel och mycket lättare, sedan det blifvit stadgadt, att den bästa
jorden skall betecknas med ett. Men graderingen af k:!:d
och T:l:d är en helt annan sak, hvilken icke så lätt ingår i upfattningen.
För öfrigt finner jag ganska naturligt, att ledamöter
af BondeSt. icke kunnat öfvertyga Frih. Wrede, ulan att han
tvertom öfverbevisat dem om riktigheten af sin sats; ty gåfvorna
äro i detta hänseende så högst olika. Men då bonden kommer
hem och börjar närmare tänka på saken, är jag öfvertygad, att
nödvändigheten och verkligheten skola kullkasta Frih. Wredes
argumenter. Men skulle man finna, alt T:l:det icke är den rätta
eller bästa mätaren af jordytor, utan man i stället ville hafva
någon annan storhet för detta ändamål, så kunde ju denna bestämmas
i ett visst antal qv.-fot, utan alt man derföre beliöfde
införa ref »ör längdmåttet. Man kan antaga hvilken lämplig
storhet som helst för ytmåtlet och gifva den ett namn; men det
är icke derföre någon nödvändighet, att denna storhet skall hafva
ett motsvarande namn i längdmåttet; ty begreppet blir i alla
fall tillräckligt bestämdt genom jemförelse med foten. När det
dessutom är medgifvet, att lefven icke är afsedd att begagnas
såsom långdmätare, utan alt den blifvit anlagen blott för att
kunna få ett nytt namn på T:l:det, sä anser jag dess införande
bland längdemåtlen vara öfverflödigt, allrahelst som namnet redan
förut har en mängd olika betydelser i Svenska språket. Man
säger nemi. fiskref, långref m. m. och den kan än vara 800
alnar
ben 8 Juli f. m.
145
alnar lång, än mindre; till följd hvaraf den ref, som här är i
fråga, icke öfverensstämmer med det begrepp, som i allmänhet
dervid är fästadt.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: Genom den utsträckning,
som den förste värde talaren gaf åt sitt anförande, är det måhända
nödvändigt att gå något utom den punkt, som f. n. egentligen
är under öfverläggning. Jag ber då att få påminna derom,
att man, vid bedömandet af en sådan fråga, som den förévande,
måste betrakta densamma från tvenne serskildta synpunkter.
Man måste nemi. först och främst bedöma ämnet såsom ett helt
för sig, endast och allenast med hänsigt till sig sjelf, om jag så
må uttrycka mig, och för det andra med hänsigt till det förhållande,
hvaruti det nya kommer att stå till det förut befintliga.
Om vi följa denna ordning, och således lill en början endast
betrakta de olika systemernas absoluta värde, så torde det vara
lätt alt visa, det ifrågavandes, eller decimalsystemets, oändligt
stora öfverlägsenhet.
Den första fordran man har, då det är fråga om att bedöma
storheter, är att en jemförelse lätt och ögonblickligt må
kunna göras mellan hvilken upgifven storhet som helst och den enhet,
hvartill den skall hänföras. Detta låter sig dock alldeles icke
göra med det n avande systemet, i afseende på de olika storheterna,
hvilka, såsom bekant är, utgöras af längder, ytor, rymder,
vigter och värden. Orsaken härtill ligger i den närvar:dc
indelningen af dessa storheter. Man vet, att ett LU är 20 marker,
att en mark är 32 lod, och ett lod är 4 qvintin; men, om jag
nu frågar: i hvad förhållande står ett qvintin till ett Lft, så
fruktar jag, att ingen i della ögonblick kan svara derpå, utan
nödgas taga sin tillflykt till en reduktion, antingen i hufvudet,
eller på papperet. Vore deremot decimalsystemet infördt, skulle
allt detta vara öfverflödigt, och resultatet omedelbarligen kunna
inses. Men, såsom jag redan i början hade äran yttra, fördelarne
af decimalsystemet ligga så klart i dagen, att jag skulle
anse mig fela i grannlagenhet, om jag trodde mig behöfva vidlyftigt
utveckla dem.
Hvad nu öfvergången lill det nya beträffar, så anhåller jag
att vid detta tillfälle, då jag icke kan finna något lämpligare,
få bemöta den invändning, Hr von Hartmansdorff gjort mot
denna del af frågan. Han har yttrat, att de gamla förhållanderna
i detta afseende äro så djupt inrotade i folkets vanor, att hvarje
förändring deruti vore nästan sagdt omöjlig, och, såsom stöd för
detta påstående, har han anfört åtskilliga exempel, hemtade dels
från vårt eget land, dels från främmande länder. Om den
värde talaren med dessa exempel endast velat bevisa, att gamla
vanor äro envisa och hänga länge qvar, så tror jag, att detta
varit öfverflödigt, och att hans sats knappast behöft någon bekräftelse.
Men icke utgör detta något skäl för att, om en vana
befinnes vara skadlig, eller åtminstone otjenlig, afstå från hvarje
9 H. 10
146
Den 8 Jali f. ni.
bemödande att afskaffa densamma. Man skulle då af samma
skäl äfven nöja sig med att gamla fördomar, vidskepelser och
dylikt, i orubbad frid Ange evigt fortvara, ty äfven de äro sega,
och utan att man bemödar sig om att borttaga dem, skola de
aldrig försvinna. Det rinner mig härvid i sinnet ett ohyggligt
bevis, huruledes sådana gamla vanor och vidskepelser ännu finnas
qvar, och huru de understundom verka. Det var icke längre
sedan än i går, som K. M. hade att pröfva ett mord, som tillkommit
på det sätt, att man af en vidskeplig fördom velat skaffa
sig blod af en menniska, för att bota en annan, hvilken af den
förre troddes vara förgjord. Är icke detta någonting rysligt och
barbariskt, och likväl var det endast ett s. k. gammalt bruk, som
dertill föranledde. Jag har i förbigående kommit att nämna
detta för att visa, att man icke alltid får hafva en allt för stor
vördnad för de gamla vanorna, eller rygga_ tillbaka för deras förbättrande,
då de äro skadliga eller bristfälliga; och att våra
gamla vanor i afseende å mått och vigt verkligen äro åtminstone
det sednare, torde väl svårligen kunna bestridas. Det är
icke värdt, att neka ett förhållande, som är uppenbart, och det
är, att den mindre bildade alldeles icke kan reda sig i en mängd
hvardagliga och allmänt förekommande fall med vårt
system för mått, vigt och värden. För att häruti komma till
ett bättre finnes blott ett medel, och detta består deruti, att
man för alla dessa olika arter af storheter antager ett och samma
system, eller det i all abstrakt räkning gällande decimal-systemet.
Det är således just för att komma den mindre bildade
till hjelp vid frågor, hvilkas lösning han icke kan undvara, men
som han under närvande förhållanden icke sjelf förmår åstadkomma,
som denna fråga af mig med värma omfattas; men visserligen
icke af ett slags passion för en vetenskaplig eller theoretisk
idé, såsom man så ofta velat påbörda systemets försvarare.
I afseende på den fråga, som nu serskildt är under öfverläggning,
ber jag att få förklara, det jag instämmer i Utsk:ns
mening. När ärendet inför K. M. föredrogs, var jag af sjukdom
hindrad att dervid närvara, hvadan min tanka icke kunnat
blifva i prot. synlig, men jag anhåller, att få tillkännagifva, att,
derest jag vid nämnde tillfälle varit närvande, hade jag ansett
mig böra tillstyrka antagandet af Vetenskaps-Akademiens förslag
i sin helhet, och således, att så väl i afseende på rymdmåttet
kubikfoten, som beträffande ytmåttet qv.-foten, måtte antagas
som enheter. Att ett längdmått af högre ordning än foten emellertid
äfven bör finnas, icke egentligen för längdmåttets, men
för ytmåttets skull, liar redan af Frih. Wrede blifvit tillräckligt
utveckladt. Det kommer visserligen aldrig att såsom sådant be<
gagnas; detta är förut af systemets förnämsta och skickligaste
försvarare medgifvet; men i och för ytmåttet tror jag, alt det
är synnerligen vigtigt. Enhvar vet, att det nuvande T:l:det icke
är någon jemn qvadrat; det kan visserligen reduceras dertill,
men man får då icke något jemnt längdmått såsom dess sida,
hvilket likväl borde vara en oeftergiflig fordran hos den mätande
Den 8 Juli f. m.
147
enheten. Att icke hafva något slags ytmått, som är större än
qvadraten på foten, skulle otvifvelaktig! förekomma allmänheten
mycket opraktiskt, och jag ser då icke, alt man kan påträffa
något bättre än att laga qvadraten på en längd, som är en jemn
multipel af foten. Om denne kallas stång eller ref, är mig fullkomligt
likgiltigt; men för att hastigt och utan att fördjupa sig
i stora svårigheter kunna göra en uträkning, tror jag att den
föreslagna qvadratrefven, som är jemnt 100,000 qv.-fot, är ganska
lämplig.
På grund af dessa skäl anhåller jag derföre om bifall lill
Utsk:ns förslag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdade
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Wrede: Jag skall icke länge uptaga R. o. Ad:s tid
denna gång, utan ämnar blott med ett par ord bemöta Gr.
Mörners och Frih. Palmstjernas sista yttranden. Gr. Mörner
har till att börja med såsom ett bevis för stångens onödighet
anfört detsamma, sorn jag förut till försvar för densamma yttrat,
nemi. att den redan är i lag bestämd och icke destomindre aldrig
blifvit begagnad. Grin har ansett detta vara ett bevis, att
stången, som hittills icke förmått att slå rot hos nationen, icke
heller hädanefter kommer att göra det. Jag ber dock att få fästa
Hr Gr:ns upmärksamliet derå, att om vi gå till äldre författn:r,
så skola vi finna, att det egentligen varit stången, som blifvit
använd, och att den alltid utgjort den gamla mått-enheten vid
landtmäteri-förrättningar. Orsaken, hvarföre den numera försvunnit,
är, ganska tydlig och består just deruti, att det icke
funnits någon qvadratstång, eller något ytmått, i hvars sida stången
kunnat ingå såsom en jemn mätare. Just derföre har stången
bibehållit sig i Dalarne, emedan der finnes ett ytmått, hvars
sida utgör jemnt 10 stänger. Funnes nu i allmänhet ett sådant
mått, så är jag fullt öfvertygad, att äfven stången skulle komma
i bruk. Hvad angår omöjligheten att begagna den, så måste
jag säga, att det utan tvifvel lärer vara lättare att begagna en
mätstång af 10, än en af 12 fots längd. Gr:n har vidare sagt,
alt refven vore alldeles obrukbar såsom mätnings-instrument.
Jag ber dock Hr Gr:n ursäkta, att jag nödgas bestrida detta påstående,
och såsom stöd härför får jag erinra, att alla landtmäteri-förrättningar
nu verkställas med en kedja, som är jemnt £
ref lång. — Dessutom får jag fästa Hr Grins upmärksamhet
derpå, att det ingalunda är nödvändigt, att hvarje till ett längdemåtts-system
hörande enhet omedelbart skall kunna användas
såsom mätnings-instrument. Ingen har väl ännu bestridt nyttan
och nödvändigheten af en större längdmåtts enhet, motsvarande
t. ex. milen, utan att det fördenskull fallit någon in alt begagna
densamma såsom mätnings-instrument.
Hvad beträffar Frih. Palmstjernas anmärkn., att Wermländningarne
mäta lika säkert med famnen, som Dalkarlarne med
10 *
stångel, ^å vill jag ingalunda bestrida det. Men det hindrar ej
v att WeriflWdningen, då han mäter med famnen, går miste om .
jalla de fördelar, som jag anäer Dalkarlen ega, och hvilka hufVudsakligast
.bestå deruti, att han genom de omedelbart upmätta
måttens multiplikation med hvarandra erhåller vtmåttet. Om
deremot en Wermländning mäter med sin famn och sedan multiplicerar,
får han ytan bestämd i qv.-famnar, hvarefter han
måste verkställa 2:ne divisioner för att slutligen erhålla det resultat
han söker.
Hvad T:t:det angår, ber jag Hr Frikon ursäkta, det jag förblifver
af olika tanke med honom. Visserligen heter det i författn:ne,
att ett T:l:d skall motsvara en T:s utsäde; men detta
hindrar dock icke, att verkligheten strider deremot.
Hr von Hartmansdorff: Man har mot mig anmärkt, att
jag afstyrkt meter-systemets införande och jemväl bestridt det
;nu ifi%avar:de. Sådant kommer sig helt enkelt deraf, att man
naturligtvis mäste afstyrka det värsta eller främst meter-systemet,
emedan, det förmodligen är det oriktigaste, enär det grundar sig
P3v erm.viss beräkning (af- jordradien, hvilken befunnits vara falsk.
\ , Äfven om det ändra systemet, hvilket man nu vill införa,
vöre i sin grund riktigt, så är det dock i sin tillämpning behäftadt
med alltför stora-, svårigheter. Man har sagt, att R. St:r
begärt tiotals-räkningens.införande. Dermed förhåller sig så, att,
vid 1823 års Riksdag, beslutade Ständerna någonting i den syftningen.
Men detta skedde för 30 år sedan. Om man nu skulle
åberopa andra beslut, som R, St:r, för lika lång tid tillbaka fattat,
utan att någon verkställighet egt rum, så fruktar jag, att
man komme till slutföljder, hvilka man alldeles icke önskar sig,
Vid sisla Riksdagen begärde Stäuderne icke något annat, än att
Konungen täcktes låta utarbeta och vid nästa Rikdag förelägga
dem ett fullständigt förslag i berörde afseende. Detta är hvad
som nu dlar skett. Men deraf följer alldeles icke, att man skall
antaga det framställda förslaget, ulan att pröfva detsamma.
Frih. Wrede säger, att jag förordat tolftals-räkningen. Det
är sannt; och jag gör det derföre, att detta tal är jemnt delbart
med lieie divisorer än tiotalet, hvilket endast med 5 och 2 kan
jemnt delas, hvarefter en fortsatt delning gifver bråk. Följaktligen
anser jag tolftalet vara af stor fördel i handel och vandel.
Emellertid, och oaktadt det företräde jag skänker åt tolftalet, vill
vjag dock icke påtvinga allmänheten detsamma, i vidsträcktare
\ ljipp än dqt redan finnes infördt, utan låter förhållandet vara
ijådant det är. Men Utsk:n och Frih. Wrede vilja deremot påtruga
allmänheten sitt tiotal; och det är hvad jag motsätter mig.
Frih. Wrede har jemväl omtalat, att tolftalet icke vore så
urgammalt, som man förmodade, emedan man hade äldre beräkningar,
hvilka voro byggda på annan grund. Men alla dessa
beräkningar grundar sig dock på 2, 3, 4, 6 eller 8; med ett
ord, på tal, som antingen sjelfva eller till vissa delar äro jemna
underafdelnrr af 12. Vill man nu förgäta våra gamla historiska
Den 8 Juli f. ni.
149
förhållanden, såsom att Odins Diar voro 12 eller lika mångasom
Högsta Domstolens ledamöter ännu äro? Sjelfva talet 120, som
Frih. Wrede omförmält att Dalkarlarne vid sina beräkningar begagna,
är ingenting annat än det gamla svenska st. k. storhnq#'
dradet, eller 10 gånger 12.
Frih. Wrede säger, att Bonde-Sl:s ledamöter inom Utsk.-n
gillat hans förslag, samt alt denna omständighet borde bevisa,
huru antagligt det vore för allmogen och folket i allmänhet. Det
har varit till stor fördel för Frih:ns förslag, att han sjelf af Elektorerna
insatts i det Utsk. som handlagt frågan, emedan tillfälle
derigenom beredts honom, som redan fått utbreda och försvara
detsamma i första instantien, eller Vetenskaps-Akademien, alt
äfven göra likaledes i den 2:a och 3:e, nemi. inom »Utsk:n och
på della rum. Jag har talat med en bonde i Ekon.-Utsk., hvilken,
då jag gjorde honom uppmärksam på en mängd med detta
förslag förknippade svårigheter, svarade, aft Frih. Wrede, som
är en lärd man, talat så väl för saken, att denne bonde icke
kunnat göra annat, än tiga. På samma sätt förmodar ^g, alt
händelsen äfven varit med flere andre af Bonde-Stjs ^i^jjiemmar
inom Utskm.
Hr Gripenstedt har yttrat att skadliga vanor och fömcynar
borde motarbetas, om de än voro aldrigLså gaiöla. Om fH Gripenstedt
varit närvarande för några dagar sedan, då jag motsatte
mig qvacksalfveri så väl i afseende på själen som kröppen: sår
hade han kunnat finna att jag icke är fördomars försvarare^ *
Jag anhåller, att slutet på denna öfveAägghing anätte blifva
Betänk:s återremitterande. De anmärkmr, FrilfiUPalmsjerua och
Gr. Mörner gjort, öfverlemna!' jag, jemte hvad jag sjelf anfört,
åt Ståndets bedömande, då det nu skall afgöra, huruvida återremiss
bör ega rum eller icke.
Gr. Mörner: Att i vissa orter slången utgör delningsgrunden
i afseende på jorden, kan icke gerna vara mig obekant, och
borde så mycket mindre sättas i fråga, som sjelfva den författning,
jag åberopat, innehåller bestämda föreskrifter ang:de delta
längdmåtts storlek och indelning. Men deraf följer icke alt Tiofots-stången
f. n. någonstädes såsom mätnings-instrument begagnas,
och detta har icke heller Frih. Wrede kunnat påslå.. Om
det absoluta systemets anhängare äro nöjde med att | ref nyttjas
vid mätningar, så kan jag å min sida vara ganska belåten
med att samma instrument, utgörande en 50 fots kedja, begagnas.
Det är likväl likgiltigt, antingen man kallar detta mått £
ref, eller femtio fot; och ej måtte systemet någonting förlora
deruppå att de gamla hittills antagna benämuingarne i sådant
fall qvarstå. Jag har endast motsatt mig förslaget derföre, att
jag anser allt, som härvid är öfverflödigt, snarare vara skadligt
än gagneligt, och jag har icke kunnat komma från den
gelsen att de nya benämuingarne af lief och Stång är
flödiga. Vill R. o. Ad. att de skola godkännas, sä toi
praktiken göra hvarken till eller ifrån, emedan desamml
ofverfy
150
D e u 8 Juli f. m.
ej på länge och kanske aldrig torde vinna någon större eller
allmännare användning. Det är detta påstående, som jag vågar
vidhålla, och den, som lefver sedan en följd af år gått till ända,
torde blifva i tillfälle bedöma, huruvida jag ej haft rätt.
Frih. Palmstjerna: Mina anmärkn:r hafva icke gällt beräkningen
för längdmåttet i allmänhet. Jag har tvertom från
början yttrat, att jag ansåg K. M:s Propos. i detta afseende böra
antagas. Men att det tillägg Utsk:n gjort, beträffande den nya
benämningen ref, är öfverflödigt, och att det, som är öfverflödigt
icke gagnar lill något, anser jag vara fullkomligt klart. Sedermera
har man förklarat, att det alldeles icke vore för längdmåttet
som refven blifvit föreslagen, utan för ytmåttet, och med
anledn. af detta förklarande uppstod en diskussion ang:de detta
sednare mått, hvarunder Frih. Wrede yttrade, att 1000 qv.-fot
vore en jemn yta för utsädet af en kanna, men att deremot
T:l:det icke vore någon sådan i afseende på utsädet af en tunna.
Det förra har jag aldrig bestridt; jag har blott sagt att T:l:det
från början varit tillräckligt för utsädet af en tunna korn, ty
tunnan innehöll då icke 56 utan 63 kannor, och det är en sådan
tunna, som ännu i dag utsås på ett vanligt T:l:d.
Gr. Sparre: Det är redan af Frih. Wrede och flere andra
talare erkändt, att, i afseende på mätningen af längder, skulle
stången eller refven icke vara så särdeles nödvändiga; hvaremot
de för uppmätandet af ytor vore alldeles oundgängliga.
Man har sagl, att ändamålet skulle kunna vinnas derigenom
att man bestämde ytorna i qv.-fot; men jag hemställer tili
eder, Mine Hrr, hvilka tal vi då skulle få? Om vi t. ex. skulle
omnämna en egendom, sorn innehölle 4 eller 5 tusen T:l:d, så
skulle vi få tal af en ansenlig längd om vi skulle multiplicera
det för att få yt-innehållet bestämdt i qv.-fot. Om delta skulle
leda till klarhet vid bedömandet af jord-arealer, lemnar jag osagdt.
Man har vidare yttrat, att den föreslagna qv.-refven möjligen
kunde blifva af nytta vid framdeles skeende skiften; men
att den alldeles icke skulle vara tjenlig för de redan verkställda,
utan i stället för dem blifva i så måtto skadliga, att de för egarne
af reducerad jord skulle medföra kostnader. Hvaruti skulle
dessa kostnader bestå? Kunde man icke ganska lätt genom reduktionstabeller
få handledning vid dylika förrättningar; och sådana
tabeller komma snart att finnas i alla boklådor. Jag ber
dessutom att få fästa upmärksamheten derå, att här icke är fråga
om att borttaga T:l:det. Tvertom; under det ljtsk:n i öfrigt tillstyrkt
att hittills brukliga mått skulle under en viss tid af 6
eller 7 år få begagnas, hafva Utsk:n alldeles icke föreslagit någon
sådan gräns i afseende på T:l:det. Utsk:n hafva deremot
tillstyrkt, att i alla landtmäteri-beskrifningar skola de särskilda
jordrymdernas innehåll utan någon inskränkning utföras i särskilda
kolumner i T:l:d och qv.-ref, och jag ser icke, hvarföre anhängarne
af T:l:det böra finna sig oroade, då man sålunda alldeles
icke velat aflägsna T:l:det, derest det icke af bruket ut
-
Qus 8 Juli f. Ja
-
in
doras såsom mindre lämpligt än qv.-refven. Att T:l:det för öfrigt
icke är någon lämplig mätare torde vara obestridligt, då det
icke är en jemn qvadrat, hvars innehåll man således icke kan
finna genom sidans multiplikation med sig sjelf.
Det har äfven blifvit sagdt, att det skulle för folket medföra
stora olägenheter att på en gång lära sig alla dessa nyheter.
Förhållandet är emellertid alldeles motsatt; ty förmånen af decimalsystemets
införande på en gång i mått, mål, vigt och mynt,
består just deruti, att det för folket underlättar möjligheten att
lära sig alla de nya bestämningarna. Andamålet skulle deremot
icke vinnas om systemet blott i ett afseende och icke i alla infördes,
och det är äfven af detta skäl som R. St:r, på sätt Hr
von Hartmansdorff yttrat, vid sista riksdagen i underd. skrifvelse
lill K. M. anhöllo, att K. M. måtte låta utarbeta och till Rikets
näst sammanträdande St:r framlägga ett förslag, grundadt på decimal-systemets
vetenskapliga och fullständiga tillämpning på
rikets mått, mål, vigt och mynt. Den grundsats, som uttalas i
detta beslut är mer än 30 år gammal, och har förut varit uttalad
och åberopad under loppet af flere Riksdagar, hvadan förslaget
således icke kan anses vara tillkommet i en hastig vändning.
Fördelen af decimalsystemet ligger vidare deruti, att man
på beräkningarne af mått, mål och vigt kan använda de beräkningar,
man förut har. Ty, Mine Hrr, detta system är ju redan
hos oss infördt: vi räkna ju alltid 10 ända till 100, och kan
man väl på allvar vilja gendrifva ett dylikt system med sådana
argumenter som att Odins Disar voro 12, eller att årets månader
äro 12 o. s. v.? Eller fruktar man väl, att, derföre att vi
vilja införa ett räknesystem, som grundar sig på våra tio fingrar,
ett tal, som är ännu äldre än 12-talet, vi äfven vilja förändra
månaderna i året, eller dagarne i veckan? Man vill icke påtruga
folket tiotals-räkniugen, utan man vill blott efterkomma de
af folkets ombud vid flere riksdagar uttalade önskningar att få
en sådan räkning införd, och för alt icke dermed åstadkomma
några olägenheter har man iakttagit alla de föreskrifter, som i
K. M:s Propos. äro framställde. Införandet skulle nemi. ske under
loppet af sju år, under hvilka allmogen skulle ega rätt att
vid sina leveranser få sin spanmål upmätt på båda sätten, hvarjemte
äfven vid alla räkningar och mätningar begge methoderna
skulle iakttagas.
Jag finner således icke något skäl anfördt, som kan föranleda
en återremiss af Utskrns förslag i denna del; och da det
Stånd, om hvilket man just hyser så mycken ömhet i afseende
på de olägenheter, som man tror detsamma skulle komma att
vidkännas, snart nog, efter hvad jag hoppas, skall visa att detsamma
icke har betänkligheter mot systemets genomförande, tror
jag att man icke eller inom detta Stånd bör motsätta sig detsamma.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Då diskussionen redan så länge
fortgått, anser jag mig icke böra med många ord uptaga R. o.
Ad:ns tid. Den fråga, som nu utgör föremål för Ståndets öfver
-
152
Den 8 Jul i f. n>.
läggning är stor ach vigtig, och liar redan vid flera foreg:de
riksdagar varit behandlad. Vi befinna oss i den ställning, att
indelningen af vära sorter i mått, mål, vigt och mynt icke allenast
sins emellan äro olika, utan jemväl samt och synnerligen
olika med det allmänligen i hela verlden gällande räknesättet.
Syftningen af hela den nu ifrågavarrde reformen går derpå ut,
att bringa sort-indelningen i full harmoni med räkne-systemet,
samt derigenom vinna den oskattbara fördelen att slippa hela
beräkningen i sorter, hvilken är till den grad svår, att de Hesla,
som gått i skola, ja till och med bevistat universiteterna, hafva
möda alt fatta densamma. Det finnes promoverade och lärda
män, hvilka, 10 år efter det de slutat sina studier, skola, i fall
jag ber dem uppmäta t. ex. ett hus efter vissa dimensioner, dervid
få några och fyratio operationer; och ändock skola de staka
sig. Jag har haft prof derpå vid många tillfällen. Det är så
svårt att i våra sorter göra en uträkning, alt jag fördenskull tror
att man bör undanskaffa deni. Men då man vill borttaga dessa olikheter
och indela sorterna efter räkne-systemet, är det nödvändigt
att hvarje tiondedel får sitt särskilda namn. Det är i allmänhet
riktigt och lämpligt att hushålla med nya benämningars
införande; man gör dermed blott skada i st. f. nytta. Men om
decimal-systemet införes, tror jag dock, att namnen komma efter
af sig sjelfva. Hvad denna fråga specielt beträffar, så innehåller
K. M:s Propos. namn på fotens 10:del, på tiondedelen af
denna del o. s. y. Utsk:n hafva icke förändrat detta förslag,
men deremot tillagt en tiofaldig multipel af foten, benämnd stång,
och af stången, hvilken de kallat ref. Systemet är således konseqvent
för längdmåttet lika väl som för de andra sorterna, och
ett konseqvent genomfördt system blir alltid gagneligt för framtiden.
Pä grund af dessa skäl, får jag, för min del, tillstyrka förslagets
antagande.
Gr. Mörner: Grefve Sparre har i sitt sista anförande återkommit
till detsamma, som föregående talare anfört, nemi. alt
söka bevisa angelägenheten af de ifrågavande benämningarne i
och för ytmåttens bestämmande, och Grin har dervid anmärkt,
att om man pndast inskränker sig till qv.-foten, så skola derigenom
så stora summor uppkomma, att man dermed icke kan reda
sig. Efter hvad mig är bekant, är likväl förhållandet f. n. jast
det, att landtmätarne vid sina första beräkningar begagna qv.-  foten, ehuru de sedermera reducera de dervid upkomna summorna
till T: 1:d och K:l:d; ty att såsom räkneenhet begagna
K:l:det skulle medföra alltför stora besvärligheter. Då således,
efter hvad jag nu haft äran uplysa, alla hittills uprättade kartebeskrifningar
äro uträknade i T:l:d och K:l:d, är det klart att ej
obetydliga svårigheter skola upkomma, derest dessa T:l:d och
K:l:d måste reduceras till qv.-ref och qv.-stänger etc.
Samme talare har äfven sagt, det han hoppades, att BondeSt.
snart genom bifall till förslaget skulle visa, att den del af
allmänheten, som detta Stånd representerar, vore med detsamma
Den 8 Juli f. ra.
153
belåten. Att ett sådant bifall gifves är väl möjligt, och jag tviflar
ingalunda derpå; men jag är liba öfvertygad, att om en ali*
män obelåtenhet sedermera upstår, kommer skulden att kastas
på de s. k. herrarne, som narrat bönderna till ett sådant beslut.
Om jag ville från detta ämne gå till éii annan fråga för dagen,
så kunde jag erinra derom, att, sedan Regeringen nyligen efterkommit
Stunas i deras underd. skrifvelser framställda önskningar,
härledda tilläfventyrs just af motioner väckta inom det hederv.
Ståndet, och utfärdat en.författn., i den antydda syftningen,
men dock med vida lindrigare bestämmelser, än som af
Ständerne blifvit ifrågasatt, hafva Konungens Rådgifvare blifvit
derför antastade af Ledamöter just af förenämnda Stånd. Sådant
är nemi. förhållandet med den nya fattiglagen, hvilken,
ehuru något mildrad, är bygd på det af R. St:r sjelfva utgifna
förslag. Tilläfventyrs kommer framtiden att lemna enahanda erfarenhet
i afseende på det förslag till förändring, som nu är
å bane.
Gr. Sparre: Jag ber blott att till förtydligande af hvad
jag nyss nämnde, ang:de svårigheten att mäta jord-arealer efter
qv.-fot, få tillägga några ord i anledn. af Gr. Mörners yttrande.
Om jag nemi. ville sluta köp om en jordegendom, och
dervid lade det vanliga beräkningssättet af 200 R:dr för T:I:d
till grund för värderingen, så hemställer jag, derest vi skulle
uppgöra denna beräkning enl. qv.-fot och efter det nya myntet,
om icke detta skulle blifva högst svårt, då en qv.-fot, efter 100
öre på R:drn, komme alt blifva värd Jb| öre. Jag tror derföre \
att det både för tanken och vid upgörandet af affärer kommer
att leda till enkelhet och reda om en enhet i afseende på yt
måttet
finnes, som är större än qv.-foten.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, framstälde Hr
Gr. o. Landtm, att, jemte det flere ledamöter yrkat bifall till
Utsk:ns ifrågavartde förslag, att nu gällande foten må fastställas
såsom enhet för längdmåttet samt att indelningen för samma
mått må blifva följande: 1 ref fördelas i 10 stänger, 1 stång i
10 fot, 1 fot i 10 tum, och 1 tum i 10 linier, hade Hr von
Hartmansdorff yrkat återremiss och Gr. Mörner antagande af
K. M. Nåd. Propos. i denna del, hvilket var detsamma som bifall
till -Utsk:ns förslag med uteslutande af indelningen i ref och
stång, så att endast fot, tum och linier bibehöllos.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Gr. Mörner,
om det icke vore skäl att låta punkten i sin helhet återremitteras,
utan att göra något undantag deri? Utsk:n komme derigenom
i tillfälle att mera obehindradt behandla saken i ett sammanhang;
hvilket, för frågans lösning, torde vara väsendtligt.
Propos. till bifall å Utskms förevande förslag blef härefter
framstäld och besvarad med starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Hr -von Hartmansdorff begärde votering.
154 Den 8 Juli f. m.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voter:spropos.
:
Den som bifaller Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ns
förslag, att nu gällande foten må fastställas såsom enhet för
längdmåttet, samt att indelningen för samma mått må blifva
följande:
1 ref fördelas i 10 stänger
1 stång i 10 fot
1 fot i 10 tum
1 tum i 10 linier
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot Utsk:ns ofvanberörda förslag
gjorde anmärkmr föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 37.
Nej — 11.
Fortsättningen af förevande måls pröfning upskjöts till eftermiddagens
plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Utlåt:n och Mern., nemi. från
Bevillnings-Utskottet:
N:o 15, i anledn. af erhållen återremiss i vissa delar af
Betänk. N:o 3, ang:de tullbevillningen;
N:o 16, i anledn. af Riks-St:ns olika beslut, ang:de tullbevillningen;
Allm.
Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 107, i ani. af väckt motion om utverkande af förklaring
utaf Kongl. Br. d. 1 Juni 1854, uti hvad det rörer ansvarspåföljden
för bränvins tillverkning å Söndag; samt
Serskildta Utskottet:
N:o 11, i ani. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 8, med
förslag till förordning, ang:d vilkoren för bränvins tillverkning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 8 Juli e. m.
155
Lördagen den 8 Juli 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 27:de sistl. April f. m.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allmr Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ns Utlåt. N:o 4, i ani.' af dels K. M:s Nåd. Propos. om
antagande af decimal-system för mått och vigt, samt dels trenne
särskilde hos Vällofl. Borgare-St. och Hederv. Bonde-St., ang:de
mått och vigt, väckte motioner.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:ns förslag rör:de
enheten för ytmållel samt indelningen af samma mått.
Vidare förekom Utskms förslag rör:de enheten för rymdmåttet
samt indelningen af samma mått.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag ser icke Frih.
Wrede här, eljest hade jag haft den önskan alt erhålla upplysning
om lämpligheten af det framställda förslaget i punkten C,
men då så icke är, sä har jag ingenting att erinra.
Frih. Klinkowström, Bud. Mauritz: Vid den nu
ifrågavande punkten, der det sammansatta Utsk. uti sitt Betänk,
och i enlighet med K. M:ts Nåd. Prop. föreslagit att kubikfoten
skulle blifva enhet för rymdmåttet, synes mig vara betänkligt
att icke det nu varande måttet för torra varor nemi. T:n
blifvit bibehållen. Af flera skäl tror jag det vara betänkligt att
borttaga detta mått, hvilket ingår i så manga bestående förhållanden,
vid kronoräntors utgörande till korporationer samt embets-
och tjenstemän, äfvensom vid kontrakter och konventioner
ej allenast emellan enskildte utan äfven emellan menigheter och
embets- och tjenstemän. Dessa konventioner, hvilka grunda sig
på länga tidsbestämmelser och erhållen Nåd. sanktion, kunna
icke levereras i andra än de i konventionerne fastställda mål.
Det är visserligen sannt att denna fråga egentligen icke kan
komma under öfverläggning förr än den punkt, som innehåller
förestående stadgande, föredrages; men jag har ansett nödvändigt
att fästa uppmärksamheten derpå nu, på det att möjligen
denna fråga kunde blifva återremitterad till ny behandling inom
de sammansatta Utsk:n. Jag tror att T:ns bibehållande för spanmål
och torra varor är så mycket mindre farligt att bifalla äfven
i detta system, ehuru konsequent det än må vara genomfördt,
som Vetenskaps-Academien har i dess alternativt tillförne
upgjorda förslag förordat spanmåls-tunnans bibehållande och indelning
i 100 mätt, fastän detta förslag nu frångåtts; men jag anser
det vara af så stor vigt att T:n bibehälles och så betänkligt
för landet om den borttages, att jag anser mig böra vördsamt
utbedja mig att R, o. Ad. täcktes bevilja en ålerremiss på denna
punkt.
156
Den $ Juli e. m.
Gref. Sparre, Erik: Den siste värde talaren har egentligen
såsom skäl för återremiss i denna punkt och emot K. M:ts
Nåd. Prop, samt Ulsk:ns på densamma byggda förslag anfört
att en mängd kontrakter voro upgjorda, om spanmål t. ex., hvilka
beräknats efter T:a, och att det förhållande att dessa kontrakter
voro på lång tid upgjorde skulle göra det nödvändigt alt
bibehålla T:n. Jag skall först upptaga della skäl för att söka
utreda huruvida det må anses vara tillräckligt för ogillande af
förslaget.
Just för att förekomma de olägenheter, som alltid kunna
upkomma vid en förändring, har K. M:t äfvensom Utsk:n föreslagit
att mått skulle förfärdigas innehållande 3 kubikfot likasom
mått på 3 kannor. Med dessa mått, af hvilka 3 kubikfotsmåttet
innehåller 30 kannor, mates således den gamla T:n fullkomligt
väl, nemi. med tvänne 3 kubikfotsmått och ett 3 kanns-måtf,
Hvad tvekan kan då i det af Frih. Klinkowström anförda skäl
förfinnas emot förslagets antagande? Just denna omständighet
eller att kannan bibehåller ett så "Vigtägt rum vid alla rymdmätningar
och att, då kannan ingår uti tunnmålet, hvarje mätning
med detta mål lätteligen låter verkställa sig, är hvad sorn bestämt
Utskms åsigt om möjligheten alt afskaffa Tunnemåttet.
Man skulle kunna sliga, och Frih. Klinkowström, har äfven så
gjort, att T:n skulle kunna bibehållas äfven om decimalsystemet
i öfrigt infördes: K.. M:t har i sin Nåd. Prop. tillkännagifvit
att orsakerna, hvarföre T:n blifvit föreslagen att borttagas, äro
dels den att Tunnemålet i Sverige icke är af normal beskaffenhet,
utan af olika rymd i olika orter, och dertill den grad att
samma vara oftast icke allenast inom olika provinser utan äfven
inom samma provins mates med olika Tunnenrål, och dels att
dess inpassande i decimalsystemet icke rätt väl låter sig göra,
T:n har dessutom andra väseltfliga olägenheter. Derigenom att
T:n icke hänför sig till ett bestämt kubikmått såsom fallet är
t. ex. med kubikfoten, har densamma under olika tider erhållit
olika omfång och mätningen med densamma har skett på
olika sätt. I Utsk:ns Betänk, finner R. o. Ad. en utförlig historik
i detta afseende, hvilken jag således icke vill upprepa. Deraf
synes att T:ns rymd inom kort tid och af olika skäl undeiv
gått förändringar som man knappt kan föreställa sig, så att den
ömsom höll 50 ömsom 52, 54 och slutligen 56 kannor. Härtill
kom att kannans storlek icke heller var ursprungligen bestämd,
utan den reglerades först år 1665, då den bestämdes att utgöra
en viss del af kubikfoten, nemi. ^idel. Först sedan den tiden
fick T:n en bestämdare rymd, men denna rymd var likväl
så litet reglerad, att man mätte än ufed råge än utan;
stundom''skakades och stoppades T:n, och, då den mättes med
råge, skedde, det stundom med 2, stundom med 4’’-lappars råge
för råg och korn och 3 eller 6 kappar föv malt^ Redan åtskilliga
förordningar från slutåt af 17:de ahli nihl ra de t utvisa att
spanmålen vid leveringen gf afrad mattea med råge, men i
handeln utan råge. I förontlningcn af den 8 Okt. 1733 be
-
Dén 8 "luli e. ni. 15?
4 \
Stämdes alt afradan skulle mätas med en råge af 2 kappar för
råg och korn och 3 kappar för malt. Tillika stadgade 1733 års
förordn. att mätandet skulle ske med skylling och skakning, så
att all dea spanmål, som möjligen kunde rymmas i T:n, skulle
bringas in deri. 1737 års förordning åter förbjöd skakning,
men bestämde deremot att rågen skulle vid handel likasom vid
afrad blifva 2 kappar för råg och korn och 3 kappar för malt.
Ar 1739 återigen sladgades likaledes, att skakning icke skulle
ega rum, men rågan bestämdes till 4 kappar för råg och korn
och 6 kappar för malt. Allt detta, Mine Hrr, har härrört deraf,
, att T:n icke hade en till kubikinnehållet bestämd storlek. Det
'säkraste sätt att förekomma sådana omkastningar är att rymden
\af T:n bestämmes med direkt afseende på längdmåttet. En ku*
'hikfot spanmål måste rymma hvarken mera eller mindre än en
k,nbikfot. En råge derpå låter ej tänka sig, ty figuren, som bestämmes
genom benämningen, vore derigenom förlorad. Dessutom,
då man talar för bibehållande af T:n, hvilken T:a vill
man behålla? Af Betänk, synes, att vi hafva 5 slags Tunnemål
för torra varor, nemi. den enkla T:n, spanmåls-T:n, malt-T:n,
salt-T:n, T:n för stenkol, bränkol, gips, kalksten och krita, och
T:h för färsk sill, och dessutom T:n för våta varor. Dertill
koYbmer, att jordfrukter, t. ex. potatis, mätas ömsom med 24,
32, 36, 40 och 42 kappar. Jag har mig serskildt bekant, att
vidvdomslol förekomma tvister, ronde köp om jordfrukter, då
säljaren varit boende i en provins, der den mindre T:n för
jordfrukter är bruklig, men köparen i en provins, der den större
T:n begagnas, och köparen, troende att han köpt efter den T:n,
som begagnas i hans ort, har funnit sig bedragen då varan blifvit
levererad efter det mindre Tunnemålet. Om nu dea förändring
vidtages, att man stadgar samma T:a öfver hela landet,
skulle icke då olägenheter upkomma, om. det gamla namnet bibehölls?
Innebyggaren i de provinser, der T:n haft olika mål
med den, som nu antages, skulle endast med stor svårighet vänjas
vid begagnande af den nya T:n, om man bibehöll detta
namn. Bättre är då onekligen och ledande till mindre förvillelser
att antaga en helt ny benämning jemte nytt mått, allenast
detta är med det gamla jemförligt. Denna åsigt är redan erkänd,
och jag får till bemötande af Frih. Klinkowslröms anmärka,
derom, att Vetenskaps-Akademien i sitt äldre utlåt, alternativt
föreslagit T:ns bibehållande, återföra i Ståndets minne, att R.
St:r hafva i anledn. af den K. Propos., som med stöd af nämnde
K. Vetenskaps-Akademies utlåt, afgafs och i hvilken T:ns bibehållande
alternativt föreslogs, förklarat, att T:n icke borde bibehållas,
just till förekommande af den förvexling, som ansågs
skulle blifva en följd deraf, att den gamla benämningen gafs åt
ett nytt begrepp.
Jag tror således icke, att i de nu gjorda anmärknme innefattas
tillräckliga skäl för ogillande af Utskms på K. M:s Propos.
grundade förslag i denna del och vågar således för min del
tillstyrka bifall dertill.
158
Den 8 Juli e. m.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Jag begärde ordet för att svara
på Frih. Klinckowströms anförande. Han stödde sig på Vetenskaps-Akademicns
utlåt, af år 1822. Denna auktoritets framställning
är ganska klar, om man läser utlåt, i sin helhet, och
man finner då, att Akademien har såsom ett sämre altervativ
framställt T:ns bibehållande, men såsom ett bättre alternativ den
s. k. fotingens antagande till enhet, ty Akademien nyttjar orden:
”T:n delad i 100 mått, eller heldre, om T:n kunde undvaras,
fotingen delad i 10 kannor” m. m. Derpå framställde K.
M. vid 1823 års Riksdag Nåd. Propos. och R. St:r yttrade då,
att T:n borde uteslutas, och således antogo då vande R. St:r det
af Akademien såsom bättre ansedda alternativet. Det är således
icke skäl att med åberopande af K. Vetenskaps-Akademiens alternativa
förslag i detta fall yrka återremiss. Har Frih:n andra
skäl, så är det en annan sak, hvarom jag torde få yttra mig,
när jag får höra dem framställas. Jag tillstyrker bifall till Utskms
Betänk.
Frih. Wrede, Fabian: Då jag icke hade tillfälle att höra
Frih. Klinkowströms yttrande i sin helhet, så må det förlåtas
mig, om jag möjligen af slutet utaf hans yttrande dragit oriktiga
slutsatser. Så vidt jag upfattade Frih. Klinkowströms yttrande,
så fästade han sig vid de svårigheter, som, i händelse af Tunnemåttets
borttagande, skulle kunna upkomma derigenom, att kontrakter
och konventioner, upgjorda för längre tider, innehöllo
bestämmelser med begagnande af detta mål, och han ansåg att
för deras upfyllande vore nödigt att de gamla målen bibehöllos.
För min del kan jag icke inse, att ett sådant skäl kan antagas
såsom något egentligt hinder för bifall till det på K. M:s Propos.
stödda förslag, som Utsk:n här framställt. Då ett bestämdt
förhållande är upgifvet emellan det nya målet och det gamla,
så måste det väl vara gifvet, att då ett upgjordt kontrakt går ut
på bestämmande af en viss qvantitet spanmål efter det gamla
måttet, så måste väl, när man infört ett nytt mått i landet,
följden deraf blifva, att, likasom utgående arrenden reduceras
till det nya måttet, så reduceras äfven utgående skatten till detta
nya mått. För min del kan jag icke på något sätt göra begripligt,
att någon svårighet eller tvetydighet skulle kunna upkomma
huru man med betalningen af sådana räntor skulle förhålla sig,
då det nya måttet införes, när det förevande förslaget tydligt
utsätter huru många af de nya enheterna skulle gå på den gamla.
Jag vet, att man mången gång fästat sig vid den omständighet,
att det gamla måttets underafdelmr icke kunna jemnt
uttryckas i de nya. Hr von Hartmansdorff har i dag under diskussionen
på f. m. begärt upläsning af Frih. Palmstjernas reservation
emot K. M:s Nåd. Propos. rör:de Tunnemålet, och jag
kan derföre icke underlåta att uptaga denna reservation till besvarande,
så vida den rörer den nu omnämnda omständigheten.
Hvad sjelfva T:n angår, så är väl alldeles icke fråga om att någon
svårighet kan upstå att reducera en viss qvantitet spanmål,
Den 8 Juli e. m.
upgifven i det gamla måttet i jemna T:r, till motsvarande qvantitet
efter nya måttet i kubikmått, emedan hvarje T:a spanmål
i fast mål innehåller 63 kannor och således kan med mycken
lätthet reduceras till kubikfot. Denna räkning är ytterst enkel;
men säger man ”kapparne kunna icke bestämdt uttryckas”, och
såsom bevis härpå har Frih. Palmstjerna anfört, att en rågad
kappe eller -g\ af en rågad T:a icke kan jemnt uttryckas med
mindre tal än 6 siffror, nemi. 196,875 kubik-decimaltum. Detta
är fullkomligt riktigt, det kan jag icke motsäga; men antalet af
siffror, som behöfvas, för att uttrycka en gifven qvantitet af hvad
slags storhet som helst, beror ingalunda på storheten af den
enhet, hvarmed varan mätes. Detta är en omständighet som jag
anhåller att få fästa upmärksamheten på; ty om en gifven qvantitet
af en vara skall uttryckas med biträde af en slags enhet
eller en annan, så blifva siffrornas mängd eller talets numeriska
storhet endast beroende af den noggrannhet, hvarmed jag anser
behöfligt för ett gifvet ändamål att uttrycka qvantitetens förhållande
till enheten. Om jag t. ex. vill uttrycka afståndet härifrån
till någon annan stad och dervid är nöjd med att få detta afstånd
bestämdt på miltalet, så säger jag t. ex. att det är 7 mil,
7* eller 7J. Hvarföre kan man då uttrycka afståndet med den
korta siffran 7 mil eller eller 7J mil? Det är icke derföre
att jag begagnar en stor enhet, utan derföre, att jag icke här
gör afseende på ett eller annat hundrade alnar mer eller mindre,
utan att jag är nöjd med den noggrannhet, som jag får, när
jag icke går längre än till de siffrorna, sorn uttrycka förhållandet
på J-dels mil nära. På samma sätt om jag skall npmäta
en viss qvantitet spanmål, så är klart, att sällan blir denna qvantitet
spanmål kommensurabel med det mått jag har, men jag
stannar vid en storhet, som kan enkelt uttryckas i detta mätt.
Hura långt jag dervid går, beror på den noggrannhet, hvarmed
jag vill hafva storheten uttryckt, och jag kastar hort en qvantitet,
som är så ringa, att det gör hvarken till eller ifrån om jag
tager den i beräkning eller icke. Frih. Palmstjerna har nu sagt, att
det ovilkorligen fordras 6 siffror för att uttrycka den rågade kappens
storlek i kubikmått. Det är förhållandet med ganska många mått
att de icke äro kommensurabla. Man kan då uttrycka det ena
måttets förhållande till det andra med huru många siffror man
vill. Om man icke anser detta förhållande tillräckligt noga uttryckt
med 6 siffror, så kan man uttrycka det med 20 siffror eller
flera, detta beror helt och hållet på huru långt man vill sträcka
sin noggrannhet. För att nu visa till hvad grad af noggrannhet
Frih. Palmstjerna har gått, då han ansett en rågad kappe, för
alt angifvas i kubikmått, behöfva uttryckas med 6 siffror, så anhåller
jag få nämna den egna tillfälligheten, alt det dervid begagnade
talet är alldeles precist medeltalet af det antal sädeskorn,
som jag vid flera af mig för ro skull i den vägen anställda försök
funnit rymmas i en kappe säd. Således medgifver jag visserligen,
att om man önskar att uttrycka sädeskornens antal i
en kappe, så är det nödvändigt, att dervid nyttja 6 siffror, men
160
Den 8 Juli e. m.
om jag deremot inskränker min fordran på noggrannhet, så be*
hofver jag icke så många siffror. Vi veta nemi., att en rågad
kappe, uttryckt i kubikmått, innehåller 196,875 kubik-decimaltum.
Om vi nu lägga en enda juna fru dertill, så få vi precist 2
kannor. Vi se således, att en rågad kappe är så när 2 kannor,
att den endast med en jumfru skiljer sig derifrån. Då vi nu i
allmänhet icke begagna något mindre mått för spanmåls-upmätning
än kappen, så vill det säga, att man hittills icke ansett sig
för sådan varas upmälning behöfva större noggrannhet än t. ex.
^ eller J-dels kappe; någon så liten qvantitet, som en jumfru,
gör man dervid icke afseende på. Således finnér man, att långt
ifrån att någon serdeles svårighet skulle upstå, att till fullkomligen
tillräcklig noggranhet för praktiskt bruk uttrycka vårt nuvar:dekappemål,
då det kr fråga om endast en eller annan kappe, så kan
jag alltför väl antaga den rågade kappen lika med 2 kannon
Taga vi saken på den sidan, så finna vi, att det är ganska enkelt;
Jag skall bedja att få i detta afseende fästa R. o. Ad:s upmärksamhet
på den betydliga skillnaden i vigten af att få en ny
grundenhet, en hufvudenhet fullkomligt kommensurabel med den
gamla och att få de gamla och nya underafdelmrne sins emellan fullkomligt
kommensurabla. Om det är den minsta skiljaktighet
emellan hufvndenheterne, t. ex. ett par proc., så verkar det precist
i samma förhållande till skiljaktighet vid upmätning af en
qvantitet med tillhjelp af den gamla eller den nya måttenheten. Om
t. ex. den nya måttenheten skulle skilja sig 4 proc. ifrån den
till rundt tal reducerade siffran, som uttrycker dess förhållande
till den gamla måttenheten, så skulle, om den såsom hufvudenhet
begagnades vid mätning, hela den dermed upmätta qvantiteten
skilja sig 4 proc. ifrån den qvantitet, som erhölls genom
mätning med det gamla måttet. Om sålunda t. ex. kappen vore
hufvudenheten för det gamla måttet och kannan hufvudenhet för
det nya måttet, så är det naturligt att om jag vid förvandling
af en qvantitet af de förra måtten till det sednare, i st. f. det
der noggranna talet 196,875 supplerar det enkla talet 2, så
begår jag ett fel som är ungefärligen 3| proc., och i samma
förhållande blifver hela qvantiteten origtigt uttryckt, så att om
det är fråga om att reducera 1000 kappar till kannor och jag
dervid antoge en rågad kappe lika med 2 kannor, så skulle felet
dervid upgå lill 31 j- kanna eller ungefärligen £ T:a. Heltaunat
är förhållandet med et t enda till aproximativt värde upgifvet tal
för en underafdelning af enheten. Det fel som till följd deraf
kan begås, kan aldrig belöpa sig till mer än de få proc. af det
belopp hvartill denna underafdelning beräknas. Om jag t. ex.
har millioner T:r att reducera till kubikfot, så är det klart, att
på denna qvantitet kunna icke finnas mer än några supplementaira
kappar. Om nu dessa kappar förvandlas efter 2 kannor på
kappen, så kan det derigenom upkommande felet icke upgå till
mer än 3g proc. af desamma. Dessutom blir det ju alltid en
lätt sak att berigtiga den reduktionen, om kapparne äro så många
att
Den 8 Juli e. m.
161
att det anses behöfligt. Det är ofantligt enkelt att göra sig en
tabell öfver skiljaktigheterne, der det aldrig kommer i fråga att
bestämma kubikinnehållet till fullkomlig noggranliet, utan man är
nöjd att få det så nära bestämdt som nu i allmänhet anses behöfligt.
Antalet af siffror, som behöfvas, är således, som sagdt är,
beroende helt och hållet af den noggranliet, med hvilken jag vill
uttrycka mig, och alldeles icke af enhetens storlek, hvarföre jag
anser att de betänkligheter, som blifvit framställda ur den synpunkten
emot borttagande af T:n, icke äro af den beskaffenhet,
att de kunna rubba min öfvertygelse att det alldeles icke skulle
medföra någon våda alt utbyta T:n emot något annat mått. Det
återstår nu att nämna några ord om nyttan, ja jag må nästan
säga nödvändigheten af att göra det. Jag vet ganska väl att
vanan har en stor magt, och att, när man en gång har vant sig
vid att upmäta en slags vara med en enhet, som är så och så
stor, t. ex. en T:a, så är det mången gång motbjudande att begagna
en enhet, som är mycket mindre, men det är endast eu vana,
ty i och för sig sjelf är den ena enheten lika god som den andra.
Det kan vara alldeles likgiltigt om jag dervid begagnar den ena enheten
eller den andra; det är lika så lätt att uttrycka en qvantitet, t. ex.
en viss längd, genom en mindre enhet som genom en större. Men en
egenskap måste jag oeftergifligen fordra hos den mätande enheten;
den nemi. att vara pä det aldra noggrannaste bestämd till sin
qvantitej. För min del kan jag icke göra mig begrepp om att
den enhet, T:n, som vi nu hafva, i sitt nuvar:de skick upfyller
denna fordran. För denna mätande enhet finnes icke någon
representant; det finnes icke något kärl, icke något mått, som
svarar emot vår mätande enhet. En emot densamma svarande
qvantitet måste mätas upp med åtminstone 2:ne målkärl. Den
s. k. T:n är icke en laglig T:na. Den som krones af justeringsverket,
som derpå sätter med tydliga tryckta boksläfver och med
Kongl, krona deröfver ”1 Tunna”, är icke en laglig T:a, utan
dertill måste läggas en åttondels T:a, innan den blifver laglig.
Jag vill äfven fästa upmärksamheten på att det finnes provinser
der man förstår med en T:a något helt annat, äfvensom derpå
att det i Sveriges lag icke finnes bestämdt hvilken enhet skall
begagnas vid mätning af en vara, som för mången jordbrukare
utgör en betydlig del af hans produktion, nemi. potatis. Följden
är att då Utsk:n sökt få reda på hvad som menas med en
T:a potatis, så har man kommit till det resultat, att på olika
ställen räknas en T:a potatis för 24, 32, 36, 40 och 42 kappar.
Lägger jag då dertill att dessa kappar upmätas på somliga ställen
rågade och på andra ställen strukna, så får jag säga att den der
fordran, som jag har på en enhet, att vara noga bestämd till sin
qvantitet är serdeles illa upfylld med T:n. Afven kol-iunnan är
icke bestämd genom någon K. Förordn., utan lär mätas mycket
olika, i olika trakter, och det fordras ett serskilt studium för att
bestämma hvad denna T:a betyder i olika delar af Sverige. Då
frågar jag om man på något sätt kan anse att under nuvar:de
förhållanden T:n motsvarar, såsom mätande enhet, den enda ovil9
H. - II
162
Den 8 Juli e. m.
korliga fordran man måste göra på en mätande enhet, den att
vara till sitt mått fullkomligen bestämd. Vi skola komma ihåg
att då vid kontrakters upgörande man kontraherar om en viss
qvantitet varor, så måste man, för att bestämma denna qvantitet,
mäta upp varan med en enhet och uttrycka antalet af de enheter,
som motsvara varans myckenhet, men det hjelper icke att
jag uttrycker antalet af dessa enheter i kontraktet, om icke enheten
är bestämd. Jag anser derföre att en förändring i detta afseende
vore jemnförlig med en realisation. Likasom realisationen
af år 1830 bestämde vårt mynts värde, så blir ett ordnande
af landets mätande enheter att betrakta såsom en realisation.
Den bestämmer och uttrycker, på ett sätt, som icke kan underkastas
något tvifvel, storleken af de mätande enheterna för varorna.
Jag har hittills endast uppehållit mig vid det nuvande
förhållandet och visat huru obestämd enheten T:n f. n. är. Gr.
Sparre har redan förut visat att detta förhållande i fordna tider
ledt till rättegångar och missförstånd, som öfvergått till missbruk.
Historien om T:n utvisar tydligen att obestämdheterna, rör:de densammas
storlek., hafva mången gång begagnats till att öka folkets
beskattningar, andra gånger att minska dem, allt efter som vinden
har blåst ifrån den ena sidan eller från den andra. Vi
behöfva icke sträcka våra undersökningar längre än till de tre
sednast utkomna förordmrne om mått, mål och vigt, hvilka jag här
har i min hand. Den första af dem är utkommen år 1733, den
andra 1737 och den tredje 1739. Således under en tiderymd
af 5| år utkommo trenne serskildta författmr, sorn skilja sig till
den grad ifrån hvarandra, att t. ex. den författn. i ämnet, som
var gällande före den förstnämnde förordmn af 1733, nemi. 1655
års mandat om mått, mål och vigt, föreskrifver att en T:a i all
bandel, i allt köp och i alla transaktioner enskildte emellan skulle
vara oskakad, lös och struken, men för kronotionde, afrads- och
upbördsspanmål tillkom, i st. f. rågen, två strukna Stockholmska
eller Upländska kappar. Jag har sökt att få reda på meningen
med det s. k. afradsmålet och för mig fått det alldeles tydligt
utredt, att dessa s. k. tvenne kappar, hvilka motsvarade rågen,
endast och uteslutande hade afseende på afradsspanmålen eller
skatten. Således var, före 1733 års förordn., spanmåls-t:n 32
strukna kappar enskildte emellan, och i afrad 34 strukna kappar.
Uti 1733 års förordn. förekommer följande strof, sedan man
förut bestämt måttets storlek: ”Men som största oredan bärtills
kommit af ett skiljaktigt mätningssätt: så pröfve vi skäligt och
med rättvisan enligt vara, att mätandet bör ske. skyflat och skakat,
så att all den spaumäl bringas in uti T:n, sorn der kan innehållas.
Fördenskull när T:n är full, skakas den 2 ä 3 gånger
eller oftare efter köparens behag emot golfvet eller bottnen och
stötes tre å fyra gånger på tunnebrädden med strvkbrädet; men
sedan T:n är således blefven upfyld, strykes den jemnt af”.
Detta i afseende på säd. Vidare säges i afseende på malt: ”Hyad
åter maltet beträffar, så emedan det merändels utlupit är och
mycket taline häfver, och sig icke tillsammans skaka låter; så
Den 8 Juli e. m.
163
håfve vi för godt funnit, att det må både skakas och med händerne
stoppas, sedermera strykes och i st. f. rågan, der afradsmål
vara bör, uppå hvar T:a tagas 2 kappar; uppå en spann en
kappe, o. s. v.” Vi se nu således att genom denna åtgärd, som
icke tyckes skilja sig mycket ifrån det gamla, enär kapparnes
antal på T:n är detsamma, så har likväl upkommit en förökning
i afrads-t:n. Jag har nemi. öfvertygat mig derom att om man
efter 1634 års förfaltn. upmäter ett kärl, och sedan efter 1733
års författn. upmäter detsamma, så går det i sednare fallet unge -  färligen 10 proc. mera spanmål i den T:n. Följden blef att
köpe-l:n steg upp ifrån 32 till 34 kappar och afrads-t:n ifrån 34
till 37 kappar. Den närmaste författmn är den af år 1737. Då
minskades T:n och man återgick till det gamla, och det besynnerliga
är, att man gjorde det nästan utan att låtsa veta af att 1733
års författn. fanns. Der säges i 7:de §:n: ”Såsom den härtills
försporde och i långliga tider öfverklagade oredan icke allenast
härrört af sjelfva målkärlen, utan också af ett skiljaktigt mätningssätt,
i det en del mätt löst, en del skakat, en del konstigt
skyflat, en del strukit, andra rågat, der likväl 1638 års Rikdagsbeslut,
så väl som 1665 års förordn. om mått och vigt, utom
mångfaldiga andra K. Resolutioner och förordn:r, klarligen utvisar
att utan skakning, stoppning eller sviklig skyffling mätas bör;
Alltså pröfve Wi skäligt att all afradstionde och rättighels-spanmål,
i upbörd och leverering, bör mätas på sådant sätt löst” som
sedermera föreskrifves. Här äro således i 1737 års förordn. åberopade
alla ganrla plakater, men man hoppar öfver den nyss förut
utgifna 1733 års författn., som tydligen säger att spanmålen skall
mätas med skyffling och skakning. Om vi således nu se på den
förändring, som 1737 åfs förordn. åstadkom, så finna vi att
afrads-t:n derigenom åter nedsjunkit till 34 kappar. Beträffande
köpe-t:n deremot, så hade under tiden 1734 års lag utkommit,
hvilken bjuder, såorn vi veta, att det icke får finnas mer än ett
mått, och med åberopande af detta lagens stadgande, bestämmer
således 1737 års förordn. den förändring i köpe-t:n, att den skall
blifva lika med afrads-t:n. Således blef genom denna författn.
köpe-t:n, ifrån att vara 32 kappar, ökad till 34 kappar.
Två år sednare komma vi lill 1739 års författn., hvilken
utan att gifva det aldra ringaste skäl för sig eller utan några
motiver ökar afrads-t:n med 2 kappar. Då jag icke i författmn
har kunnat spåra något skäl till denna förökning, så har jag sökt
att finna huruvida något skäl dertill kunnat vara anfördi i Riksståndens
diskussioner. Jag har funnit i R. o. Adis prot. en diskussion
öfver delta ämne eller tillägget af de tvenne kapparna,
och den är helt kort. Saken behandlades af R. o. Ad. ganska
praktiskt. När frågan var före, uplästes BondeStis påminnelser,
hvaruti ”det lösa målningssättet fuller bifalles, men af allmogen,
i anseende till anförda skäl och mångfaldigt andragna rum utur
förordmr och resolutioner, i det högsta påstås, att ej 4 kappar
bör gifvas till på T:n, utan endast 2, enligt 1737 års förordn.”. På
11 *
164
Den 8 Juli e. m.
denna protest gjordes emedlertid föga afseende, och för att visa
huru liten vigt man lade på den saken, skall jag anhålla att få
anföra några yttranden, t. ex. det första som afgafs i denna fråga,
nemi. af Frih. Coijet, som sade, att han finner det vara skäligt
och billigast när 4 kappar gifvas till pä T:n, emedan en säljare
då med godt samvete kan vara förvissad, att köparen, som till
sitt lifs uppehälle behöfver spanmålen, får skäl för sina penningar.
Delta är det egentliga skälet, som anföres. En Hr Wulfvencrona,
hvilken, i dylika frågor som denna, i allmänhet yttrade
sig serdeles skarpt och uplysande, och ur hvars yttranden
jag hemtat mänga uplysningar i denna fråga, var den enda, som
sökte visa att BondeSt:s protest emot de 2 kapparne var fullkomligt
riktig, men han blef ensam om sin åsigt, under det att
de öfriga rösterna följde med dem, som ville gifva de 2 kapparne.
Emellertid åberopades äfven andra skäl än dem som anfördes
af Frih. Coijet. Det var nemi. en Hr von Höckerstedt
som utlät sig att allmogen ej tyckes hafva fog att så mycket besvära
sig öfver de 4 kapparne, enär efter anstäldt prof man befunnit
att när, jemte rågan, skakningen skett af en skicklig
mätare, T:n varit äfven så dryg som den nu blifver med dessa
4 kappar. Hr Hellenstjerna lade härtill att indelningshafvaren
alltid njutit sin spanmål i skyffladt, skakadt och rågadt mål,
hvilket allt indelningshafvaren nu kommer att mista, och vore
alltså billigt att indelningshafvaren njuter en någorlunda ersättning
igenom dessa 4 kappar. R. o. Ad. beslöt härefter att bifalla
förslaget om de 4 kapparne. Må man nu erinra sig vid
hvilken period detta skedde. Det skedde nemi. straxt efter sedan
hattarne kommit till väldet, då egentligen indelningsliafvarne (det
var mestadels Adeln som innehade indelningarne) hade snart
sagdl uteslutande magten i sina händer, och då var det icke underligt
att de begagnade sin magt till att låta indelningsliafvarne
genom ett penndrag få jVdel större inkomster. Allt detta bevisar
ju tydligen att T:n, genom sin egenskap att hafva ett arbiträrt
namn, som gäller på mångfaldigt olika slags begrepp,
underkastad godtyckliga förändringar, stundom till de skattdragandes
fördel och stundom till deras nachdel, allt efter omständigheterna
under serskilda tider, icke kan vara tjenlig att
bibehålla, och just för att förekomma allt detta finner jag icke
något lämpligare sätt än att frångå T:n och öfvergå till en annan
enbet, som icke begagnas i annan syftning så, att den kan på
något sätt missförstås. För min del kan jag dä icke tänka mig
någon slags enhet, som innefattar mera bestämdhet, än jost kuben
på längdmåtts-enheten, och det är på den grunden som jag, ehuru
man kunde önska, att hvad beträffar spanmålsmälningen, den varit
större, tillstyrker Utsk:ns förslag i delta fall. Hvad namnet angår,
så får jag säga att här ligger mera vigt på ett namn än man
tror. Hvad ett missbruk eller ett missförstånd af ett namn kan
göra, anhåller jag också få framställa med ett exempel, ett exempel,
som alldeles fullkomligen hör till denna fråga vi nu afhandla.
Jag har förgäfves försökt få reda på ursprunget till de s. k.
Den 8 Juli e. m.
165
gamla målen. Vi veta att det finnes i Westergöthland och åtskilliga
trakter af Sverige en skäppa om 14 kappars rymd, och
sex sådane skäppor hafva begagnats såsom en T:a. Jag har förgäfves
sökt att i någon slags författn. få reda derför, men i R.
o. Ad:s prot. har jag fått reda pä ursprunget till denna skäppa,
och det är just serdeles intressant, ty det visar på det tydligaste hvartill
man kan komma genom godtyckliga namn och bemödandet
att missbruka dem. Vi veta att i åtskilliga delar af Sverige har
brukats 6 skäppor på T:n; i andra åter har T:n haft sin bestämda
indelning i 2 spann eller 4 halfspann. I de trakter der
T:n var delad i 6 skäppor, hörde man aldrig talas om T:r, utan
endast om skäppor. Det var således ganska naturligt att afgifterna
till kyrkan, som blefvo lagligen bestämda i T:r, likväl af allmogen
benämndes i skäpptal. Nu veta vi att efter 1G3S års Riksdagsbeslut,
skulle T:n bestämmas efter Stockholms-t:n, och att en
sådan T:a skulle innehålla 54 kannor. I de trakter der man
begagnade skäppan, var denna äfven 9 kannor. Nu kom 1665
års K. mandat, som förklarade det vara ett misstag eller en missräkning
i 1638 års Riksdagsbeslut, att nemi. T:n skulle innehålla
54 kannor samt att, sedan kannans storlek nu rätteligen
funnen är, d. v. s., i parenthes sagdt, sedan Stjernhjelm hade
bestämt den till T'ö:dels kubikfot, så har man funnit att det icke
är 54, utan 56 kannor på T:n. Sedan man i detta K. mandat
hade sagt att det vöre strängeligen förbudet att nyttja de olika
kannemål, som visat sig vara begagnade i landet, så säges der:
”Hvad spanmåls-t:n vidkommer så, ehuruväl på Rijkzdagen i
Örebroo åhr 1638 är för godt befunnet att een Spannemåhls-t:a
skulle hålla fembtiofyra Stockholms-kannor; Lijkwäl, emedan sedermehra,
effter nogha undersökning och ögonskeenlige erfarenheten,
pröfvat är, att samma fördeelningen icke häfver sin behörige
iijkheet, emoot T:ns rätta måhl och stoorheet, uthan att
een spannemåhls-t:a då sin rätta proportionerade stycken häfver,
när hon uthi femtiosex kannor deelt blifver; Effter som ock,
utaf det rätta gambla kannemåltet, som sedermehra här i Wår
Stadh Stockholm är blefven funnen, klarligen är att se, att uthaf
een richtigh måhltunna 56 kannor hållit häfver, och att den sednare
fördelningen uthi 54 kannor allenast uthaff een missräkning,
som genom tidsens förlopp, icke så nogha sedan är achtat, sin
ursprung häfver”.
Nu förklarade man således, attenT:a, som tillförene varit 54
kannor, skulle numera vara 56 kannor och tillika, att fördelningen
i spann, half spann och fjerdedels spann fortfarande skulle
ega rum. Då detta beslöts, företog sig en justerare Lowe, att
efter 1665 års plakat justera kärl om 14 kannors rymd och
ganska riktigt stämpla dem med J T:a, men han hade den oförsigtigheten,
att gifva dem den gamla skäppans form. Följden
blef, att dessa ^ T:r icke fingo namn af J-dels T:r, utan kallades
af allmogen för skäppor. Sedan således denna nya J-dels
T:a hade fått formen och namnet af skäppa, dröjde det icke
länge innan vid all betalning till kyrkan den nya skäppan infann
166
Den 8 Juli e. m.
sig i st. f. den gamla, hvarigenom kyrkans inkomster af spanrhåls-räntor
stegrades i samma förhållande som ifrån 9 till 14.
Detta räckte tills J733 års Förfaltn. kom, ty när denna Författn.
utkom, hvilken förbjöd det runda målet och skäppemålet,
så började allmogen i de-der trakterna, Skaraborgs och Elfsborgs
län, yrka, att få betala afgälderna efter Tunnemålet, d. v. s. en
T:a i st. f. 6 skäppor, och följden blef då, att kyrkornas spanmåls-inkomster
åter minskades såsom ifrån 14 till 9. I anledn.
deraf anmälte Presterskapet saken hos R. St:r, som uptogo den
under benämning: ”om måhlets redressering i Skaraborgs och
Elfsborgs län.”
I den diskussion, som deröfver förekom hos R. o. Ad.,
och som jag har med ganska mycket intresse genomläst, framställdes
af Hr Wulfvenstjerna en fullständig och klar redogörelse
för dessa förhållanden, som visade huruledes den nya skäppan
tillkommit genom justeraren Lowes åtgöranden, flr Wulfvenstjerna
visade med tydliga citationer af alla K. Författn:r, att misstaget
härflöt från den förut omnämnde justeringen af ^-dels T:n, och
linder hela den första diskussionen (den atbröts genom en deputation
ifrån ett annat Stånd och företogs icke förr än någon
tid derefter) tycktes alla talare derom vara öfverens, att Presterskapets
klagan i denna fråga vore obillig, på sätt Hr Wulfvenstjerna
framställt. Men då saken ånyo förekom, upträdde hos
R. o. Ad. Hr Hellenstjerna, samma ledamot, som jag förut omnämnt,
och som alltid utmärkte sig såsom en nitisk försvarare af indelningsliafvarens
intressen, och förklarade, att han för sin del icke hade
något emot, att kyrkorna skulle få sin inkomst i de större skäpporna;
men dock med vilkor, att indelnings-hafvarne äfven skulle
få samma xättighet. Detta slog an och blef R. o. Ad:s beslut.
Vi se här huru det kan gå an, att godtyckligt behandla vigtiga
frågor, då grunderna för desamma sjelfva äro godtyckliga; och
det är synnerligast för att förekomma sådant för framtiden, som
jag anser det vara af yttersta vigt, att de mätande enheterna
bestämmas så, att deras verkliga storlek icke kan vara någon
tvetydighet eller misstydning underkastad. När man till grund
för bestämmelsen tager storleken af en kubikfot, således en rymd,
som i alla dimensioner har en fot, så är man ifrån allt missförstånd,
och sjelfva namnet ger då en fullständig definition på
hvad man menar. För min del anser jag frågan om T:ns borttagande
vara en af de vigtigaste punkterna i förslaget och får,
pä grund af hvad jag nu anfört, tillstyrka bifall till hvad Utsk:n
härutinnan anfört.
Frih. Palmstjerna: Frih. Wredes nu afgifna yttrande
blir ett högst intressant stycke i våra prot:r. Men i afseende på
slutsatsen, som Frih. Wrede vill draga af de förändringar, som skäppan
och T:n undergåtl, nemi. den, att taga hort T:n, får jag
säga, att jag anser denna slutsats icke kunna dragas af dessa
förhållanden, enär de äro öfver ett sekel gamla och således f. n.
tid, då ränteväsendet icke står pä samma punkt, som pä den
Den 8 Juli e. m.
167
tiden, ingenting bevisa. Min afsigt är likväl icke på något
sätt, att tvista om saken. Jag har sagt min mening på det
ställe, som vederborde, men anhåller endast, att Frih. Wrede
icke vill kalla denna min mening för en reservation, emedan
den anfördes, innan beslutet var fattadt. Sedan K. M. fattat
Sitt beslut i frågan, kan det icke falla mig in, att på något sätt
vilja bestrida eller lägga hinder i vägen för dess verkställighet;
icke heller, att här upträda emot K. M:s Nåd. Propos. Jag vill
blott göra några obetydliga erinringar vid Frih. Wredes yttrande.
Frih. Wrede yttrade, att siffrornas antal är oberoende af den
mätande enhetens storlek och endast beror på den noggrannhet,
hvarmed jag vill uttrycka förhållandet emellan en qvantitet och
den mätande enheten; men med Frih. Wredes förslag, att vid
reduceringen af räntor, som nu utgå i T:r och kappar, antaga
en rågad kappe lika med 2 kannor, tvillar jag, att man blir belåten
och att jemförelsen låter verkställa sig, utan att man nödgas
taga flera siffror till hjelp, emedan det annars blefve en,
ehuru obetydlig, tillökning för räntegifvare.
Anlednm, hvarföre jag i början af diskussionen saknade
Frih. Wrede, var icke någon förväntan på det nu afgifne yttrandet,
ty i detta fall hade min saknad varit ändå större; min
önskan var endast, att få uplysning om Utsk:ns förslag, att indela
kubiktummen i kubiklinier, kan vara lämpligt. Jag kan väl inse
anlednm dertill, hvilken troligen är den, att det står i K. Proposrn.
Bien i denna Propos. är icke något motiv till detta förslag
uptaget» och som Utskm hafva funnit skäl till andra förändringar
i K. M:s Nåd. Propos., så visar detta, att Utskm hafva med
mycken noggrannhet öfverlagt allt hvad som i Utlåt, innehålles,
och således äfven hafva någon afsigt med att låta kubiklinierna
stå qvar, hvarigenom man följaktligen har en underafdela under
kubiktum. Att mäta spanmål dermed kan säkerligen icke falla
någon menniska in. Jag tviflar nästan på att det faller någon
annan in att mäta någonting dermed, om icke vid fina malliematiska
uträkningar; men i handel och vandel tror jag icke att
detta mätt blifver användbart och i hvad afsigt denna förändring
skulle komma att ega rum, har jag icke funnit för mig klart,
enär kubik-linierne utgöra en så liten qvantitet af hvad slag
som helst, att de icke komma i fråga att användas annat än vid
uträkningar på papperet af så små rymder, som icke förekomma
i handel och vandel. Vid mätning af fasta varor kan detta
mått icke komma i fråga. Icke heller är det afsedt för flytande
varor, och dessutom komma väl flytande varor, i så små qvantiteler,
att mätas efter vigt.
Gr. Bl örner, Carl Göran Detlof: Sedan jag till StatsRåds-prot.
yttrat min från pluraliteten afvikande mening i denna
fråga, så öfverensstämmer det icke med mina äsigter om det
tillbörliga, att nu på detta rum upträda med några anmärkmr
emot den Nåd. Proposm. Om miq mening förtjenar något afseende,
så är den redan i prot. uttryckt och kan af hvem, som
168
Den 8 Juli e. m.
det vill, under diskussionen göras gällande. Det är således icke
i afsigt att förfäkta densamma, sorn jag begärt ordet, utan endast
för att meddela några uplysningar, i anledn. af dels Gr.
Sparres yttrande, dels ock Frih. Wredes så förtjenstfull» anförande.
Hvad angår de anmärkn:r, som blifvit hemtade derifrån
att stridiga Författn:r utkommit om sättet för mätnings verkställande,
så torde något hvar finna, att de olikheter, som i detta
hänseende förekommit, icke kunna tillskrifvas beskaffenheten af
de målkärl, som varit begagnade, enär olika mätningssätt kunna
med de riktigaste målkärl begagnas. Olikheter, som i detta fall
egt rum under en tid emot en annan, bevisa intet i afseende på sjelfva
målkärlen. Om dessa föreskrifter kunna anses bevisa något, så
är det tilläfventyrs den frihet från behörigt afseende på det bestående,
ja kanske från rättkänsla, som man under frihetstiden
vid ett och annat tillfälle tillät sig. Man kan skyffla båldt, man kan
skaka målkärlet, man kan råga det, äfven dä man mäter med
ett kubikfots-mätt. De argumenter, som hemtas ifrån möjligheten
af dessa underslef, bevisa således ingenting. Öfriga förhållanden,
som blifvit åberopade, elier huruledes, sedan vetenskapsmännen
infört nya benämningar, man missbrukat dessa, för att,
under förment skydd deraf, tillvälla sig förut icke åtnjutna fördelar,
skulle kanske snarare kunna vara en varning emot den
föreslagna förändringen. Det var då kannan förändrades emot
hvad deri förut varit, som det upgifvits, att de två kannorna
tillkommit på T:n; det var vidare när en justerare tog sig före,
att med kronomärke förse målkärl af en | T:s rymd — något,
som i sig sjelf var ganska lofligt —, som andra förklarade detta
målkäl motsvara den s. k. skäppan och tilläde J-dels T:n detta
namn. Dessa af andra talare upgifna förhållanden visa vådan
af sådane förändringar och den lätthet, hvarmed under öfvergångstiden
missbruk kunna inträda och rotfästa sig. Jag hoppas,
att detta icke hädanefter måtte komma att ske, och har blott velat
fästa upmärksamheten derpå, att en del af de till stöd för förslagen
anförda argumenterne halta.
Frih. Klinkowström: Jag skall endast med några få ord
besvara den del af yttrandena pä motsatta sidan, som icke blifvit
af föreg:de talare uptagna.
Hr Lefrén har yttrat, att man, för att anföra VetenskapsAkademiens
utlåt., rör:de det alternativa förslaget om T:ns införande
i det nya målsystemet, bordt hafva iakttagit nämnde
Akademies ordalag. Jag har gjort det och, sä vidt jag kan se
af den K. Proposm, har Akademien sagt, att om T:n kunde
undvaras, så skulle heldre såsom enhet kuhibfoten eller fotingen
antagas. Akademien tilltror sig således icke att bestämma om
T:n kunde undvaras. Den öfverlåter denna bestämmelse åt andra
myndigheter och detta, såsom jag tror, med rätta; ty jag
anser icke att Akademien, när den sitter och besluter öfver den
vetenskapliga delen af denna fråga, kan bedöma de olägenheter,
som verkställigheten af denna åtgärd vid införandet skulle med
-
Den 8 Juli e. m.
169
föra. Jag tror, att dessa olägenheter vore ganska betydliga. Jag
vill önska, att jag misstagit mig, för systemets skull. Om man
nemi. velat införa detta system konseqvent, så väl i mynt,
som mått, mål och vigt, så hade det måhända varit ändamålsenligare,
att dels låta denna spanmåls-t:a qvarstå såsom
mätande enhet för Kronans npbörd, dels att man låtit decimalsystemets
införande föregås af en förenkling i mått, mål och
vigt. Såsom vi alla veta och såsom tillfyllest har blifvit redovisadt
uti den förtjenstfulla historiska inledning af de sammansatta
Utslcns Betänk., så hafva vi icke en, utan 5 olika mätande enheter
för torra varor och äfven olika för våta varor o. s. v., och
mig synes, att man hunnit ganska långt, om man,först infört
författnings-enligt ett mål, ett mått och en vigt öfver hela Riket
och när detta mått, mål och vigt blifvit en vana hos folket,
nedträngt till dem i kontrakter o. s. v., man sedan gått vidare
och infört decimal-systemet, hvars värde jag, lika litet som någon
annan medlem af R. o. Ad., lärer underkänna. Jag upskattar
det tvertom högt i vissa afseenden ; men jag tror, att man
kunnat vinna de fördelar detsamma innefattar på ett sådant sätt,
att icke olägenheterna deraf hos menige man blifvit så kännbara,
som jag fruktar att de nu börja att blifva, och jag befarar, att
följden af ett för hastigt införande af detta system blir den, att
man framkallar en reaktion mot detsamma under påföljande Riksdagar
efter sedan det blifvit gällande och således efter 1858, då
det skall i Kronans upbörd alternativt antagas och ännu mer
efter 1863, dä det skall ovilkorligen antagas. Jag tror, att efter
den tiden kommer det att på laglig väg begäras och sökas att
få detta system uphäfdt eller modifieradt. Jag önskar att jag
måtte hafva orätt, men fruktar att jag får rätt.
Hvad beträffar Frih. Wredes yttrande ronde olägenheterna
af vårt nuvande rymdmått, så hafva föreg:de talare upgifvit dessa
olägenheter ligga mindre i sjelfva formen å målkärlen för spanmåls
mätande än i de flerfaldiga missbruk och den eftergifvenhet
att göra gällande författn:r åtlydda, som under föregrde tider
egt rum. Dels har detta legat i okunnighet hos menige man
om betydelsen af de nya målkärlen och deras förhållande till de
förut varande och dels har det berott af methoderna att mäta
med de lagligen krönta och till sin storlek bestämda målkärlen,
och detta kan icke förekommas, antingen det nya målkärlet heter
T:a. eller hvad som helst. Det beror på sättet att mäta med
denna T:a och det lärer väl ingen bestrida, att jag lika väl kan
mäta spanmål noggrannt med det kubiska kärl, som har t. ex.
lj fot i sida, som med det kdbiska kärl, hvilket har 1 fot i
sida. Således tror jag, att den länga och intressanta utredningen
af målförhållanderne i Sverige, hvilken vi här afhört och
som haft sina ganska mörka sidor och icke minst mörka för
R. o. Ad. i förflutna tider, icke kan tjena till bevis för nyttan
af den nuvande T:ns ersättande med kubik-foten. Jag tror likväl
alt det icke lönar mödan att vidare sysselsätta sig med äm
-
iro
Den 8 Juli e. ni.
net; måhända äro opinionerne redan bestämda; men jag'får till
den verkan det kan hafva yrka återremiss af denna punkt.
Frih. Wrede: Frih. Palmstjerna har framställt till mig
den frågan hvad Utsk:n haft för skäl att föreslå kub.-liniens införande.
Jag får då säga att sedan Utsk:n förklarat den grundsatsen
att enheterna för ytmåttet skulle blifva qvadraterne på
längdmåttsenheterne och enheterne för rymdmåtten kuberna för
längdmåttsenheterna, så hade upräkningen af alla dessa enheter
egentligen varit öfverflödig, enär namnet på hvar och en af dem
faller af sig sjelf efter den antagna principen nemi. att kuben
på hvarje längdmåttsenhet skulle hafva ett emot densamma svarande
namn. Det har således endast varit för tydlighets skull
som man här upräknat dem alla och härtill har funnits ett ytterligare
skäl deruti att man velat bibehålla en rymdmåttsenhet,
som icke sjelf är kuben på någon längdemåttsenhet och derföre
måste hafva elt, till systemet icke egentligen hörande namn,
nemi. kannan. Jag medgifver visserligen att kub.-linien skulle
vara öfverflödig, och vet ganska väl att en rymd kan med tillhjelp
af decimaler af kubikfoten uttryckas till hvilken grad af
noggranhet som helst, utan alt man behöfver tala om kub.-linierna.
Men då linien har blifvit uptagen ibland längdmåttsenheterne,
så har Ulsk:n ansett det vara konsequent att äfven upräkna
kubiklinien ibland rymdmåtten.
Propos. till bifall å Utsk:ns förevar:de förslag blef härefter
framstäld och besvarad med starka Ja jemte åtskilliga Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Då nu Utsk:ns förslag rör:de enheten och indelningen f ör
viglen förekom, yttrade
Gr. Mörner: Ehuruväl det måhända är förgäfves alt vid
någon punkt af detta Betänk, göra någon erinran, så må det
dock ursäktas mig vid detta tillfälle, dä Utsk:n visat sig vara mera
vetenskapliga än sjelfva Vet.-Akademien. Så vidt jag kunnat
förstå Akademiens förslag, sä uptager det icke- att högre vigter
än en Centner och nödiga multiplar deraf, samt vigter pä 50,
30, 20 och 10 U skulle förfärdigas. Benämningen af nyläst,
som i Utskms förslag förekommer, tror jag icke finnes i det
af Vet.-Akademien afgifna förslaget. Jag skulle tro att man
kunde vara nöjd med den vetenskaplighet, som är af Vet.-Akademien
ådagalagd.
Frih. Wrede: I afseende på den af den siste värde talaren
framställde anmärkningen vill jag uplysa, att Akademiens
förslag visserligen icke innehåller något bestämt i detta ämne,
men af de anförda motiverna synes likväl, att Akademien ansett
det önskligt om en sådan vigt på 100 Centner, serskildt för skeppsmätning
afsedd, kunde linnas, ehuru hon ansett sig nödsakad att
i saknad af en lämplig benämning för densamma afstå ifrån att
föreslå den. Utsk:n, ibland hvars ledamöter funnos flere som fä
-
Den 8 Juli e. m.
171
stade synnerlig vigt vid den ifrågavande nya enhetens antagande,
beslöto derföre att för densamma föreslå namnet nyläsl
i den förhoppning att tillsatsen ”Afy” skulle begagnas till en
början och sedan i tidernas längd kunna bortfalla, då endast
läst skulle stå qvar, sedan detta tillägg genom den gamla lästens
försvinnande ur bruk blifvit obehöfligt. Detta är således icke
egentligen något nytt af Ulsk:n framställdt förslag, utan Utsk:n hafva
endast föreslagit ett namn för en enhet, som Vet.-Akademien
ansett lämplig, och Utskms förfarande härutinnan torde således
icke anses såsom någon afvikelse ifrån Akademiens förslag.
Gr. Mörner: Sedan Frih. Wrede nu angifvit skälen för
Utskms förslag,,må del tillåtas mig att i Ilrrmes minne återkalla
de skäl, Frihm anförde för en stund sedan emot den nu
brukliga T:ns bibehållande, nemi. att man icke skulle gifva ett
gammalt namn åt ett nytt begrepp. Detta skäl, som jag för
min del fullkomligt gillar, tror jag likväl genom det af Frihm
nu sednast afgifna förklarande, att benämningen ny skulle framdeles
falla bort och endast den af läst qvarstå, hafva blifvit något
skakadt, och befarar jag, att Utskm här gjort sig skyldiga just
till samma fel, som Frihm nyss klandrade, nemi. att under ett
gammalt namn lägga ett nytt begrepp. Det var förmodligen
äfven detta, som Vet.-Akademien ville afhålla sig ifrån, då den
icke framställde något förslag om benämning för dessa lOff Centner.
Jag tror också att vi för framtiden skulle kunna reda oss
utan denna benämning, helst vi f. n. icke ega någon sådan
vigtsstorliet.
Gr. Sparre: Det har sin fullkomliga riktighet att tvekan
måste upstå vid begagnandet af ett gammalt namn för ett nytt
begrepp, och det är icke utan mycken öfverläggning Utskm antagit
ordet ”läst”, med tillägg likväl af ”ny”, d. v. s. nyläst,
hvarigenom Utskm trodde att olägenheterna kunde afhjelpas. Den
anmärkn. den siste värde talaren gjort förundrar mig icke.
Den låter i början ganska riktig. Om man likväl tager i betraktande
att läst i allmänhet förekommer mycket mera sällan
än Tm, då lästen förekommer egentligen vid skeppsmätning och
vid bestämmande af fartygs drägtighet, och att ifrågavande ord,
såsom Frih. Wrede anlydt, antogs just på framställning af de
ledamöter i Utskm, hvilka, sjelfve redare i skepp, ansågo en sådan
storhet som lästen nödvändig, så beslöto sig Utskm till att i
detta afseende gå de handlandes önskningar till mötes. Jag
skulle icke förmoda, att detta obetydliga afsteg ifrån K. M:ts
Propos., företaget, på sätt redan uplyst blifvit, endast i akt och
mening att gå de näringsidkandes önskningar till mötes, skulle
kunna föranleda till ett ogillande af Betänk, i allmänhet, och man
måste väl medgifva att för bestämmande af fartygs drägtighet är
Centnern om 100 U en allt för liten storhet. Det förhåller sig
dermed alldeles så som jag hade äran nämna i förmiddags om
qvadratfoten vid bestämmande af ytors storlek. Jag anhåller således
om bifall till Utskms förslag i denna punkt.
172
Den 8 Juli e. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har icke deltagit i öfverläggningen
om den sednaste punkten derföre att jag yttrat mig
derom redan i förmiddags, och utgången, af hvad jag då begärde,
nogsamt visat att Ståndet i detta fall synes hafva fattat sin mening
på förhand. Men beträffande den punkt, som nu är under
öfverläggning, vill jag, ehuru misströstande att något afseende.
fästes på min anmärkn., likväl göra henne för dem som
möjligen läsa våra prot. Jag hemställer då, hvarföre man här
begagnat ordet £?? Det kunde hafva varit lämpligt i händelse Utsk:n
ansett It, LU och Skit böra bibehållas och sålunda hafva ordet
pund inne i alla dessa afdelningar. Men i annat fall, vet jag
icke hvarföre man ej heldre begagnat ordet mark. Förut har
Utsk:n antytt huruledes med It menas mark Vikt.-vigt. I dagligt
tal ibland allmogen brukas nu ordet mark och man kommer
förmodligen icke, äfven om Utsk:n föreslå något annat, att
säga ett It, utan en mark smör eller fisk. När man nu icke
vill och det med skäl inlägga nya begrepp under gamla ord,
hvarföre bibehåller man icke då gamla begrepp under gamla
ord. Mig synes att detta hade här varit riktigare både för brukets
skull och derföre alt mark är kortare och lättare användbart,
än U.
Frih. Wrede: Till en början anhåller jag få nämna, att
Gr. Mörner måtte hafva missförstått mitt yttrande, då jag sade
att ordet ”ny” kunde bortfalla. Jag sade att i framtiden kommer
detta ord troligen alt bortfalla, när det icke vidare kommer
att beliöfvas, men jag har visserligen icke föreslagit att bortlägga
epithetet ”ny”. För min del skall jag ganska gerna och med
tacksamhet emottaga ett annat antagligt namn för denna' nya enhet,
men då jag icke kunnat linna något sådant, så har jag måst
nöja mig med det, som nu blifvit af Utskrn föreslaget, nemi. nyläst.
Genom det tillagda ordet ”ny” har man sökt undanrödja
all förblandning med den gamla skeppslästen och ordet nyläst
har jag ansett uttrycka det enda bruk, som skulle komma att
göras af denna enhet, nemi. för skeppsmätningar. Onekligen
har det sin stora svårighet att begagna Centnern såsom enhet
vid mätning af fartyg, dels emedan man får så stora summor,
under det att den lilla enheten tvingar mig, att uttrycka mig
med större noggrannhet än som behöfves vid skeppsmätning.
Således erfordras en större enhet och jag kan då uttrycka drägtigheten
med färre ziffror, hvartill såsom vi veta man nu använder
den s. k. svåra lästen, hvilken motsvarar 57,6 Centner, eller
18 Skti stapelstadsvigt. Då denna vigt alldeles icke låter inpassa
sig i det nya systemet och egentligen icke heller någon annan,
för ändamålet lämplig, än den af 100 Centner, så var det anledningen
till Utsk:ns förslag, men jag skall som sagdt är icke hafva
något emot att fä ett helt annat namn, om något lämpligt
kunde finnas.
Hvad beträffar Hr von Hartmansdorffs sednaste yttrande, deruti
han ogillat Utsk:ns eller Vet.-Akademiens förslag alt kalla en
-
Den 8 Juli e. m.
173
lieten för vigt få i stället för mark, under påstående, att det
egentliga svenska namnet vore mark och icke få, så ber jag
den värde talaren ursäkta, om jag säger att lian misstagit sig.
Vi hafva två slags olika vigter i Sverige nemi. skålpunds-vigten
eller Vikt.-vigten och markvigten eller jernvigten. I alla gamla
författn:r skiljes det emellan skålpunds-vigten och markvigten.
.lag vet ganska väl, att man mången gång benämner få mark,
d. v. s. ätt man, vid vissa varors uppvägande, använder ordet
mark i st. f. få. Skålpunds-vigten begagnades ursprungligen för
sådane varor, som i allmänhet uppvägdes på vågskålar, och derifrån
har dess namn upkommit; men för upmätandet af markvaror,
begagnades fordom icke andra vågar, än betsman och
pyndare. Således är få egentliga namnet för vikt.-vigten och
marken för stapelstadsvigten. Skålpundet är följaktligen det rätta
namnet för den Svenska enhet, som vi nu hafva, och ordet mark
är egentligen lånadt ifrån stapelstadsvigten. Anledningen till
denna förvexling är väl den att, såsom vi veta, kött, fisk och
dylika varor, i allmänhet vägas med betsman, till följd hvaraf
ordet mark för dem blifvit användt, under det att ordet få bibehållits
för specerier och dylikt, sorn i allmänhet väges med skålar.
Jag vill äfven tillägga ett skäl, som Vet.-Akademien har anfört
för antagande af namnet få i st. f. mark, nemi. det att förekomma
de misstag, som åtminstone utlänningar annars lätteligen
skulle kunna råka ut för. Hos alla utländska författare, sorn omtala
Svensk vigt, se vi alltid ordet få begagnadt. I de flesta länder
utgör marken ungefär hälften af ett få. Om vi nu skulle
kalla vår enhet för mark, så vore det ganska ursäktligt, om utländningen
trodde att vi tagit | få lill enhet och benämnd! den
mark. Af dessa anledningar, har Vet.-Akademien och äfven
Utsk:n föreslagit, att namnet få skulle bibehållas och icke ordet
mark, som tillhör en annan enhet, nemi. marken stapelst.-vigt.
Jag får äfven fästa Hr v. Hartmansdorffs upmärksamhet derpå, att
ett Lfå stapelst.-vigt heter markpund, just för att skilja det från
Lfå vikt.-vigt, som aldrig haft detta namn. Alla gamla författmr
tala om markpund såsom motsvarande ett Lfå stapelst.-vigt.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke sagt att få och
mark vore detsamma, jag har blott yttrat att Utsk:n hafva omnämnt,
huruledes de med mark menade bär detsamma söm de
kallat få. Då nu i allmänna talspråket marken betyder just detta
och när Utsk:n till enhet upgifvit få, betydande detsamma som
marken, hvarföre skall man dä icke begagna det uttryck, som är
det vanligaste, i stället för att antaga ett sådant, som mindre brukas?
Med utlänningars misstag, torde det icke vara någon serdeles
fara. De lära väl, om en ny förordn. i detta fall utkommer,
efterfråga hvad som menas med hvarje serskild vigt. För
öfrigt hafva Utsk:n här upgifvit icke blott de nya benämningarne
utan äfven de gamla. Deras betydelse är således lätt
att inhemta af de utlänningar, som vilja inlåta sig i handel
med oss.
174
D en 8 J uli e. m.
Utsk:ns förevande förslag blef uppå härefter framstäld propos.
bifallet.
Vidare förekommo och biföllos Utsk:ns förslag ang:dc Rikslikare
för längdmättet och viglen; 2:a och 3:dje punkterne
af Utsk:ns i fråga om 3:dje punkten af K. 3I:ls Nåd. Propos.
afgifna förslag, samt Utsk:ns förslag i ani. af 4:de punkten i
samma Propos.
1 fråga om Ulsk:ns härefter förekommande förslag rör:de
S:te punkten i K. M:s Nåd. Propos., yttrade sig
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag kan för min del icke
riktigt inse något tillräckligt skäl hvarföre Utskrn ur K. M:s förslag
hafva uteslutit en term i den serie af olika målkärl, som blifvit
föreslagen, nemi. den term som omfattar måttet af 3. Så mycket
mindre synes mig detta vara välgrundadt som Utskrn varit nödsakade
bibehålla detta målkärl af 3 i afseende på torra varor.
Jag inser mycket väl orsaken dertill nemi. att kunna genom
tillägg af detta mått till (i kub.-fot jemnt upmäta den gamla Trn,
men följden blifver såsom jag tror att i afseende på målkärlen
för våta varor och äfven i afseende på lödjorna, der denna term
af 3 blifvit utesluten, man stundom kommer i förlägenhet. Jag
tror således att det hade varit nyttigt om dessa uteslutna termer
på 3 i serien bibehållits. Derigenom hade vunnits den fördelen
att vissa mätningar, som nu efter Utsk:ns förslag måste ske i flera
omgångar, hade kunnat ske i en, eller åtminstone färre. Om det
t. ex. är fråga om att mäta upp 3 kannor, så måste det nu ske
i två mätningar. Funnes ett mått af 3 kannor, så kunde denna
upmätning naturligtvis genast ske. På samma sätt, om mätningen
af 8 kannor skall verkställas, så måste det, enligt Utsk:ns förslag,
ske med 3 serskilta omgångar, med 5, 2 och 1 kanns-måtten, men
funnes målkärlet 3 kannor, så kunde 8 kannor upmätas genom
2:ne mätningar nemi. med 5 och 3 kanns-måtten. Jag tror att
man bör eftersträfva att reducera antalet af mätningar så mycket
som möjligt, ty det är ostridigt att hvarje mätning måste åstadkomma
något mindre fel, hvilket, om man så vill, kan anses vara
af ringa betydenhet, men som likväl alltid blir ett fel. Detta
hör till ofullkomligheten uti sjelfva upmätningen och ej till måtten,
men det är gifvet att ju flera mätningar man mäste göra, desto
flera fel kunna dervid insmyga sig i det stora hela. Saken är
icke af någon synnerlig vigt, men det hade i min tanka varit
bättre om de ifrågavarrde målkärlen blifvit bibehållna, och jag
inser icke något skäl hvarföre man gjort en ändring i K. M:s
förslag, som i detta fall efter mitt förmenande var fullkomligt
riktigt.
Frih. Wrede: Jag anser den förevande frågan icke vara
af någon serdeles vigt, men anhåller att få uplysa om anledningen
hvarföre Utskrn framställt ifrågavar:de förslag sådant det här förefinnes.
Det är nemi. den att Utskrn hafva, dertill upmanade af flera
decimal-systemels sanna vänner, ansett sig böra utesluta hvad
Den 8 Juli e. m.
175
sorn deremot skulle strida, och derjemte har man afsett att, när
man skall göra målsatser, så är det skäl att ställa så att de nya
målsatserne kunna fås till billigaste pris. Ett medel att få dem
till billigt pris är att icke låta dem innefatta någonting som är
öfverflödigt, och obestridligt är det öfverflödigt, att hafva talet 3,
så snart jag har serien 1, 2 och 5. Afven får jag upplysa att,
1 alla länder, der jag sett decimal-systemet användt, får man
nästan aldrig se en sådan serie som 5, 3, 2 och 1. I Frankrike
har funnits 2 serier, nemi. 5, 2 och 1, eller 4, 3, 2 och 1.
Serien 4, 3, 2 och 1 har visserligen åtskilliga fördelar, som likväl
måhända vore för vidlyftiga att här upprepa. Med serien 4, 3,
2 och 1 kan jag justera alla andra afdelningar. Inför jag talen
5, 2 och 1, så kan jag visserligen göra detsamma, men då beliöfver
jag dupletter af tvåan och ettan. Då det likväl egentligen
icke ifrågakommer för hvar och en som begagnar vigterna
att jemnföra deras rigtighet med ti såsom enhet, dä dertill kommer
att den serien 5, 2 och 1 blir billigast och då den i alla
afseenden npfyller behofvet, så har Utsk:n föreslagit densamma.
Jag skulle hafva ansett det vara ett bestämdt fel af Utsk:n att
yrka på denna förändring, såvida der hade bestämt slätt före-,
skrifvet att alla vigtsatser skulle hafva dessa afdelningar. Dä
emedlertid en sådan föreskrift saknas, och det igenom detta stadgande
endast är medgifvet att få justera vigter till dessa belopp,
så tror jag att saken är riktig.
Ilr Lefrén: För min del bifaller jag Utsk:ns förslag i detta
fall: 3:n hör icke till decimal-serien. Man skall komma ihåg,
att, om man har 3-kannan, så kan den aldrig ingå jemnt i
decimal-serien, icke i 100:det, icke i 1000:det o. s. v. Man skall
måhända anse detta såsom en småsak, men jag tror det icke, ty
man kan visserligen lätt skilja ett 3-kannsmätt ifrån ett 2-kannsmått,
men i och med detsamma som man får underafdelningar
af kannan och får T‘0:dels kanna och ^dels kanna eller T^5:dels
kanna och , Jö:dels kanna och kommer med 3-tals underafdelningar
der bredvid, så är det ofantligt lätt att förblanda dem,
så att man kan risquera att i en hastig vändning bedragas i
minuthandeln.
Gr. Mörner: Jag vågar vid detta tillfälle vädja ifrån Baron
Wrede, Riddarh.-ledamoten, till Baron Wrede, Vetenskaps-Akademiens
ledamot, och i denna sednare egenskap biträdd af Hrr
Selander och Wallmark. Dessa Hrr hafva nemi. uti det af dem
till Vetenskaps-Akademien afgifna och af samma Akademi till
K. M. sedermera insända Betänk, just framställt det förslag, som,
uti ifrågavar:de del, sedermera vunnit K. M:s bifall och blifvit af
K. M. framställt till R. St:r. Då förslaget således grundar sig pä
ett af vederbör:de auktoritet afgifvet ullåt:de, skulle man kanske
kunna hafva någon anledning att tro att samma personer, hvilka
såsom tillhörande den nämnda auktoriteten först varit uphof till
förslaget, också skulle sedermera vidhålla det.
176
Den 8 Juli e. m.
Frih. Wrede: Med anledn. af hvad Gr. Mörner sednast
anfört, så får jag till min ursäkt, för den beskyllning jag fått
att hafva yttrat mig i en rigtning såsom Komité-ledamot och i
en annan rigtning såsom ledamot af ett riksstånd, anföra jast
mitt sednaste yttrande, i hvilket jag förklarat att saken, enligt
min åsigt, icke hade den vigt som Hr Gripenstedt velat gifva
deråt. Jag får äran uplysa, att, såsom Komité-ledamot, hade jag
tillika med mina kolleger i Komitéen utgått ifrån ett redan befintligt
Betänk., hvilket vitnnit R. St:s gillande, nemi, förslaget
af år 1826. Vi inskränkte oss till att i detta förslag göra de
förändringar,' som vi hade ansett vara ovilkorligen föranledda af
vetenskapernas framsteg och de förändringar eller ytterligare utvecklingar
som denna sak hade fått. Hvad åter sjelfva indelningarne
af måtlet angår, eller de mindre målkärlen som skulle
användas, så ansågo Komitérade för sin del icke vara skäl att
göra någon ändring i hvad som var föreslaget år 1826, hvarföre
det äfven dervid förblef. När jag nu såsom ledamot af Utsk:n
funnit personer, som vid denna detaljfråga fästat en större vigt
än jag, och dä emedlertid dessa personer, visade, hvad jag icke
kunde bestrida, att måttet 3 var öfverflödigt och att det icke
egentligen tillhör decimal-systemet, så ansåg jag mig ej hafva
skäl att motsätta mig det ifrågavar:de måttets borttagande, serdeles
som jag icke lägger någon synnerlig vigt på hela denna
sak. Dessutom får jag erinra om det gamla ordspråket: ju längre
man lefver dess mera man lär, om det äfven icke just precist
skulle vara fullt användbart för närvarande fall. Det kunde ju
vara ganska möjligt att jag såsom Komité-ledamot förbisett en
omständighet, hvarom jag såsom Utsk:ts-ledamot får uplysning;
och om jag under sådana omständigheter medgifvit alt den föreslagna
förändringen i förslaget må försiggå, så kan jag ej inse
att jag derigenom begått någon inkonseqvens, hvaröfver jag behöfver
blygas.
Gr. Mörner: Det är icke något gammalt Betänk, af Vetenskaps-Akademien,
som vid detta tillfälle blifvit af K. M. taget till
grund för dess Nådiga framställning. Det är d. 25 Febr. 1854
som Akademiens Deputerade afgifvit sitt Betänk., och d. 17 derpå
följande Mars aflat K. M. sin Propos. i ämnet. För min del
skulle jag tro det vara just i vigtiga frågor, som man kan hafva
skäl att ändra sina åsigter, om man finner gilltig och bjudande
anledning dertill, men att man deremot lämpligast kunde låta
likgiltiga småsakerna vara sådane de blifvit föreslagna. I detta
fall är jag således af olika tankar med Frih. Wrede.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. Utskms nu
förevarande förslag.
Utskms sedermera förekommande förslag, i fråga om sättet
att kontrollera och förebygga mål-kärlens förändring genom
fukt och torka, blef utan diskussion bifallet.
Då
Den 8 Juli e. m.
177
Då nu Utsk:ns förslag, i fråga om 6:le punkten af K. M:s
Propus., förekom, ytlrade
Frill. Palmstjerna: Det kan visserligen vara likgiltigt,
huru och på hvad salt dessa förvarings- och transport-kärl stämplas,
blot t de stämplas så alt innehållet af dem blifver tydligare uplyst,
så att icke något misstag eger rum. Men nog vore det väl
enklare om stämplingen skedde endast till kannor i stället för att
det efler Ulsk:ns förslag skall ske till kuh.-fot, kannor och kub.-  lurn. Ju flera sorter sorn komma att på detta sätt stämplas utan
på målkärlen, ju snarare befarar jag att något misstag kan ega
rum. Hvarföre här föreskrifves kub.-tum, det kan jag icke inse,
men vi torde väl snart få höra skälet dertill.
Frih. Wrede: I afseende på den anmärkning, som Frih.
Palmstjerna 1111 framställt, får jag fästa R. o. Ad:ns upmärksamhet
derpå, att Utsk:n vid behandling af denna fråga tydligen uttalat
den princip, att Uisk:n inskränkt sina förslag till hufvudsaken
och öfverlemna!, alla de egentliga redaktionerne till K. M.,
som skall utfärda författningen. Den fråga som Frih. Palmstjerna
nu framställt tillhör obestridligt den klass af detaljföreskrifter,
hvilka jag för min del skulle anse öfverflödigt att göra
till föremål för R Stms beslut. Hufvudsaken är blott den, alt
en gång för alla göra slut på alla missförstånd och tydligen
skilja emellan hvad som förstås med målkärl och förvaringskärl.
Hvad som här egentligen bör i min tanka utgöra föremål för
öfverläggning är bestämmandet af den grundsatsen alt förvaringsoch
transportkarl må på intet vis förblandas med målkärl. Jag
vill fästa upmärksamheten på den åtskillnad, sorn i detta fall förefinnes
emellan den sednare och den äldre Komittéens förslag,
nemi. att, ehuruväl det äldre förslaget äfven gjort tydlig skillnad
emellan förvaringskärl och målkärl, så har likväl i det äldre förslaget
medgifvits att de s. k. förvaringskärlen skulle icke allenast
stämplas till sin rymd, utan äfven förses med krona. Vetenskaps-Akademien
har nu ansett af serdeles vigt att noga skilja
emellan målkärl och förvarings- och transportkärl och derför föreslagit
att kronstämpeln icke under något vilkor må sättas på
ett förvaringskärl, utan endast innehållet. Detta är en verklig
principfråga. Den frågan deremot huruvida man skall, för att
uttrycka transport- och förvaringskärl, till innehållet endast utsätta
deras rymd i kannor, eller ock i kub.-fot, kannor och jemna
IO-tal af kuh.-tum, eller också i jemna kub.-fot, om kärlets
innehåll derigenom kan med noggraithel uttryckas, är en så obetydlig
detaljfråga, att jag anser lill och med, alt detta borde få
ankomma på justeraren eller åtminstone icke utgöra föremål för
R. St:s beslut.
Frih. Palmstjerna: Utgående från samma synpunk som
den siste värde talaren, anser jag att kub.-fot icke bör serskilt
utsättas på förvarings- och transportkärl, enär kub.-fot är den
i) H. 12
178
Den 8 Julie, m
egentligen antagna enheten, hvarefter man skall rätta sig. På
det att icke ett transport- och förvaringskärl må kunna ega något
utseende af att vara målkärl, så böra hufvudenheterna der,
i min tanka, icke utsättas vid stämplingar af dessa transportoch
förvaringskärl. Något skäl hvarföre hufvudenheter skulle
serskilt der nämnas finnes väl icke heller. Det vore endast ett
märke till, som skulle uttrycka kub.-foten; men står antalet
kannor der, så ser ju hvar och en, om han vill uträkna kub.-  foten, hvad belopp i kub.-fot och delar deraf kärlet innehåller.
Utskins förevande förslag blef, uppå härefter framstäld propus.
, bifallet.
Vidare förekom och bifölls Utsk:ns förslag, ang:de upmälning
af torra varor med det största mätkarl, varans mängd
tillåter.
I fråga om Utskins förslag, rör:de föreskrifters meddelande
lill förekommande af missbruk vid upmätning af torra varor,
yttrade
Frih. Palmstjerna: Denna hemställan till K. M. kan vara
riglig, om det vore möjligt att på det sätt förordna om mätningen
af varor, att man blir oberoende helt och hållet af mätarens
godtycke, utan att det skulle förorsaka allt för betydliga kostnader
och omgångar vid mätningen. Visserligen kunna utöfver de
föreskifter som för närvarande äro gällande, äfven andra utfärdas,
men det resultat, hvartill man vill komma och som man
åsyftar, kan icke vinnas annorlunda, än såsom jag nämnt med
betydliga kostnader och stor långsamhet.
Frih. Wrede: Jag anser mig äfven vid detta tillfälle böra
fästa upmärksamheten derpå att Utsk:n, ganska väl inseende de
svårigheter, som det skulle medföra att föreskrifva allt för
stränga kontroller, i afseende på de olika sätten att mäta spanraål
i all handel och rörelse, inskränkt sitt förslag i detta afseende
endast till det fall då spanmål upmätes i magasiner och
öppna salubodar. Jag har med min röst biträd! att förslaget
skulle få den form, som nu är uppgifven, att nemi. Utsk:n icke
skulle ingå i att föreslå någon detalj, utan att Utsk:n skulle inskränka
sig till att föreslå K. St:r att fästa K. M:s Nåd. upmärksamhet
på vigten af att stadga sådane kontroller samt anhålla
att K. M. täcktes för sådane tillfällen, då ingen olägenhet deraf
kan upstå, sådant anbefalla. Om jag för min enskilda räkning
skulle yttra mig om detaljförslagen, sä får jag säga alt, då denna
föreskrift inskränkes till den stora handeln uti magasinet' och
öppna salubodar, jag icke kan anse den leda till några dryga
kostnader, då hela kontrollen kan vinnas med tillhjelp af en s.
k. skruf, som är ett instrument, vida mindre kostsamt än målkärlet.
Om man tänker sig t. ex., att en sådan vanlig qvarnskruf
finnes i ett magasin och användes vid mätningen med det
stora måttet, sä gör det ingen tidsförlust, emedan det går lika
lätt att kasta in säden i skrufven som direkte i måttet, men det
Den 8 Juli e. m.
179
har den stora fördelen att icke en spanmålsmätare, som möjligen
fått discretion antingen af köparen eller säljaren, kan efter sitt
godtycke inkasta spaumålen i T:n och sålunda fylla den med
mera eller mindre spanmål, emedan skrufvens väggar få taga
emot stötarne och emedan den större eller mindre hastighet, hvarmed
spanmålsmälaren kastar in span må len, då icke har något
inflytande på mätningen. Jag anser mig icke böra beskyllas för
nåsou inkonseqvens, då jag biträdt denna åsigt i Utsk:n, utan alt,
såsom komitterad af Vet.-Akad:n, hafva framställt något förslag
derutinnan inför K. M. Jag anhåller nemi. få fästa upmärksamheten
derpå att komillerade inför Akademien, och således
Akademien hos K. M. fästat upmärksamhel. pä ämnet, ehuru något
detaljförslag icke blifvit af Akademien framställdt. Saken
är emedlertid af ganska stor vigt. Det är för hvar och en, som
haft alt göra med leveranser af spanmål, nogsamt bekant huruledes
leveransens tillräcklighet ganska mycket kommer att bero
af det goda förstånd, hvaruti leverantören ställer sig med mälaren.
Jag är ganska öfvertygad om alt det beror af en sådan
habil spanmålsmätare att, när sädén är ärligt mätt, den jemnt
fyller det afsedda målet, men han kan också i T:n inkasta en
spanmålsqvantitet, som går kanske till 6, 8 å 10 proc. utöfver
hvad författningen afser. Att detta verkar menligt på köpare el
ler
säljare är naturligt. Jag anser således att en föreskrift i delta
hänseende är af serdeles stor vigt, och när ett sådant stadgande
inskräukes, på sätt Utskrn föreslagit, till de tillfällen då det stora
målkärlet begagnas vid den större handeln i magasiner och öpna
salubodar, sä kan jag icke inse någon olägenhet deraf. Må jag
härtill ytterligare lägga att Utsk:n hafva endast föreslagit H. St:r
att de måtte fästa K. M. Nåd. upmärksamhet på ämnets vigt
och helt och hållet öfverlemna till K. M:s behof att, efter de nplysningar
som kunna inhemtas, bestämma saken på det sätt som
K. M. nyttigast finner, hvarföre jag icke anser någon betänklighet
böra kunna ega rum emot denna sak, utan anhåller om bifall till
det framställda förslaget.
Frih. Raab, Adam Christian: Vid denna punkt har
Utslcn föreslagit R. St:r att begära det K. M. ville vidtaga mått
och steg, som skulle förekomma den mätandes godtycke. Frih.
Palmstjerna gjorde dervid den erinran att sådant icke skulle låta
sig göra med mindre, än att man skulle åstadkomma betydliga
kostnader, eller föranleda betydlig tidsutdrägt vid mätningen.
Jag ber då att dervid få, i öfverensstämmelse med hvad Frih.
Wrede sagt, fästa upmärksamheten derpå, alt i Danmark lärer
vara föreskrifvet, att vid handel af spanmål mätningen sker på
det sältet, att spanmålen skoffas genom en vanlig qvarnskruf,
upställd på en fotställning, och under hvilken T:n är ställd, så
att säden genom skrufven rinner ned uti densamma, då den alltid
rinner med en viss hastighet, hvarken fortare eller långsammare,
och det blir icke möjligt genom någon-skicklighet bos den mii
12*
-
180
Den 8 Juli e. m.
tande att inlägga i T:n mera än som deruti bör ingå. Frih.
Wrede har nyligen uplyst derom att skicklighelen hos mätaren
kan vålla ett öfvermål af 7, 8 proc. eller mera, och jag vet
många exempel vid leveranser, då man antingen nödgas bereda
sig på att gifva ett stort öfvermål eller också på annat sätt söka
att göra allt hvad göras kunde för att ställa sig väl med mätaren,
ty det behöfves icke mer än att för hvarje gäng han inkastar
säd i T:n han stöter till henne. Jag anser denna fråga vara
af ganska betydlig vigt, icke allenast för den förlust som dervid
göres, utan äfven för den harm sorn åsladkommes derigenom att
man ser att, ehuru godt mål man än må taga med sig, så räcker
det ändock icke till, och att detta beror på mätaren.
Frih. Stjernstedt, A tig. Wilh.: Jag delar Utsk:ns åsigt
i afseende på det tillstyrkande, som i Betänk, är gjordt, att man
måtte till K. M. ingå med underd. hemställan i delta hänseende.
Jag har haft erfarenhet af de trakasserier man har vid leveranser,
serdeles i Stockholm, då man alltid till en viss grad är beroende
af mätarens godtycke. I sammanhang härmed anhåller
jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att i nuvarrde mätareförordn.
finnes stadgadt, att, om säljaren anser sig vara för nära
trädd i afseende på mätningssättet, så eger han rättighet att sjelf
mäta spanmålen såsom honom bäst synes, d. v. s. han eger rättighet
att mäta den så löst som möjligt, emedan de fyra kappar--  ne motsvara rågan, eller hvad förr benämndes ”stoppadt och
skakadt mål”, dä endast 32 kappar gingo på fast T:a. Det kan
mången gång vara obehagligt för säljaren att begagna sig af denna
rättighet, men då likväl derutinnan ligger ett korrektiv emot
att mätaren är kitslig eller partisk till köparens fördel, så har
jag velat fästa upmärksamheten derpå.
Frih. Klinkowström: Jag önskar endast få fästa upmärksamheten
derpå, att i den nästföljande punkten, som förekommer till
öfverläggning och beslut, säges att ”de särskilda föreskrifter, som
”i Stadgan erfordras, beträffande sättet för varors mätning och
”vägning, jemte kontrollen derå, må blifva hufvudsakligen lika
”med hvad Vetenskaps-Akademiens förslag derom i §§:ne 9 och
”10 innehåller, med de undaptag, som förut blifvit antydda.”
Går man nu till 9 § i Vetenskaps-Akademiens förslag, så finner
man, att det der föreslagna mätningssättet på intet vis qvadrerar
med det i den nu föredragna punkten antydda och förordade
sättet, att vid mätning förekomma bedrägeri och oreda.
Vetenskaps-Akademien föreslår der att ”vid mätning af sådana
”varor, som genom olika ifyllningssätt blifva mer eller mindre
”packade, såsom spanmål, salt, m. m., skall den, som förrättar
”ifyllningen, stå helt nära målkärlet, dock utan att under ifyll”ningen
vidröra detsamma, och närmast öfver kärlets brädd in”ösa
från skofvelbladels ända så mycket som skofvelp rymmer,
”utan någon slags kastning eller skofvelns högre uplyftande, samt
”utan att kärlet på något sätt skakas.”
Det tyckes, med anledning häraf, vara gifvet att, om R. Stil’
Den S Juli e. m.
181
vilja lill förekommande af bedrägeri och oreda vid spanmålsmätning
föreslå något annat sätt än det i K. Vetenskaps-Akademiens
förslag framstälda, så borde den nu under öfverläggning
varande punkten sålunda ändras ”att R. St:r, med uphäfvande
af hvad Petenskaps-Akademiens förslag §. 9 mom. b i della
hänseende innehåller, för sin del i anderd, anhålla” etc.
.Frih. Wrede: Den siste värde talaren har vid upläsande
af nästföljande punkt helt lösligen öfverhalkat ett ord, som egentligen
bort gifva honom svar på frågan. Denna punkt lyder nemi.:
”de särskilda föreskrifter, som i Stadgan erfordras, beträffande
sättet för varors mätning och vägning, jemte kontrollen derå,
må blifva hufvudsakligen lika med hvad Vetenskaps Akademiens
förslag derom i §§:ne 9 och 10 innehålla med de undantag,
som förut blifvit antydda.” Således synes att man just fäst upmärksamheten
vid de undantag, som blifvit gjorda. Jag får uttryckligen
fästa npmärksamheten på den omständighet, som jag
nyss anförde, nemi. att Utsk:n utgått ifrån den grundsatsen, att
Utsk:n icke velat förklara sig vara skiljaktiga ifrån Vet.-Akad. i
dessa fall, och sedan man upräkjiat dessa undantag, så föreslår
man hvad som i öfrigt förekommer. Jag finner dervid ingenting
att anmärka.
Hvad för öfrigt beträffar Frih. Klinkowströms anfönde ronde
det af Vet.-Akad. föreslagna mätningssättet, så är detta just precist
detsamma som nu finnes. Akademien har icke skiljt sig
ifrån det nu gällande sättet, som finnes föreslaget i 1739 års
författn. Erfarenheten visar oss likväl, såsom jag säger, att en
habil spanmålsmätare går förbi föreskrifterne, och oaktadt dessa
föreskrifter finnas, följer han dem icke, utan kan mäta spanmålen
på olika sätt. Utskm hafva ansett att, när dessa stadganden
i 1739 års författn. icke visat sig tillfyllestgörande, så hafva Utskm
icke trott sig kunna ega förhoppning att de af Vet.-Akad. föreslagna
lika beskaffade stadganden skulle leda lill ett bättre mål,
och derföre hafva Utskm föreslagit R. St:r att fästa K. M. upmärksamhet
derpå. Jag kan icke finna någon inkonseqvens deruti.
Frih. Klinkowström: Hvad först beträffar den siste värde
talarens yttrande, det jag lösligt förbihalkat sista meningen, så
får jag berigtiga detta med den förklaringen: att jag alldeles icke
öfverhalkat och ännu mindre lösligt öfverhalkat den. Betydel-»
sen af det sistnämnda ordet lemnar jag åt Frih. Wrede sjelf att
förklara. Anledningen till min anmärkn. var, att då jag tyckte
mig finna att Akademien gjort ett förslag, hvilket syntes stå i
strid med det sätt som varit föreslaget till undvikande af bedrägerier,
så ansåg jag det icke vara ur vägen att, när R. Sl:r
vid öfverläggning om ifrågavande mom. beslutade en hemställan
till K. M. i afsigt att, så vidt möjligt är, få ett mätningssätt,
som är oberoende af mätarens godtycke, R. St:r äfven för
deras del deri låta inflyta ett förslag, som af Vet.-Akad. ansetts
tillfyllestgörande.
18:'
Den 8 Juli e. m
Ur Gripenstedt: Jag tror att Utskms förslag är ganska
godt och rigtigt, Det låter icke bestrida sig att för närvande
vid mätningen af åtskilliga varor, förnämligast säd, mycket missbruk
bedrifves, som bevisar otillräckligheten af nu gällande bestämmelser
i detta afseende; och då Utskm härvid icke företagit
sig att upsälta några redaktions-förslag, utan öfverlemnat detta
till K. M., så anser jag sådant vara en förtjenst. Jag anhåller
således om bifall till Ulsk:ns förslag.
Gr. Sparre: Långt ifrån att, såsom Frih. Klinkowström
autydt, Utskms tillstyrkande i sednare delen af denna punkt står
i strid med den förra delen deraf, sä stå de tvertom med hvarandra
i full öfverenstämmelse. Utsk:n hafva i den förra tillstyrkt
”alf. 11. St:r må i underdånighet anhålla alt K. M. täcktes iden
nya Stadgan meddela sädane föreskrifter, ronde målningssättet
för torra varor, att åtminstone de medelst det största målkärlet
i magasiner och öpna bodar upmätta varuqvantiteterna blifva, så
vidt möjligt är, oberoende af den mätandes godtycke.” I den
sednare delen tillstyrka Utsk:n att vid detta undantag de serskilda
föreskrifter om mätningen, som finnes i Akademiens förslag
intagne, må blifva lag, d. v. s. man önskar att vid mätning i
magasiner och salubodar med det största målkärlet må iakttagas
en större försigtighet än den som vid andra tillfällen kan erfordras,
och i hvilket afseende kontroller äro intagna i Akademiens
förslag. Jag anser dessa punkter således stå i full öfverensstämmelse
med hvarandra.
Utskms ifrågavande förslag bifölls.
Dä härefter förekom Utskms i öfverensstämmelse med7:de
punkten af fi. M:s Propos. afgifna förslag, yttrade
Frih. Stjernstedt: Jag anhåller vördsamt att endast få
fästa upmärksamhelen derpå, att i det af Vet.-Akad. afgifna förslaget
finnes icke uplagen den i 1739 års författn. gjorda bestämmelsen,
alt det må tillkomma leverantör eller säljare att sjelf
upmäta sin spanmäl om lian anser att mätaren träder hans rätt
lör nära. Detta är en omständighet, som icke är iakttagen,
men pä hvilken jag vill fästa upmärksamhet. Då man likväl vid
föregående punkt beslutat att icke göra några detalj-bestämmelser,
så torde det i afseende på detta mom. icke heller erfordras
något annat än att. till K. M. öfverlemna förslaget. Men jag
liar endast önskat härmed visa, det Vet.-Akadms förslag i detta
fall är något ofullständigt.
Utskms ifrågavande förslag bifölls.
Vidare förekommo och biföllos Utskms tillstyrkande i fråga
om S:de och 9:de punkterne af K. M:s Propos., och yttrande
ang:de utfärdandet af 2:ne Special-förordningar, den
ena innefattande föreskrifter om hvad för verkställigheten af
den nya stadgan om mått och vigt iagtlagas bör, och den andra,
innehållande instruktion jemte arfvodes-laxa för justerare.
Den 8 Juli e. m.
»83
Beträffande Utskms tillstyrkande i fraga om föreskriflerne,
ang:de (let nya systemets bringande lill verkställighet, yttrade
Frih. Klinkowström: Vid den i fråga vande punkten torde
det tillåtas mig att vördsamt få göra tvenne anmärkn:r. Den
ena rörer tiden efter hvilken det nya systemet skall träda i verksamhet.
K. M. har i sin Nåd. Propos. föreslagit ”att under loppet
af 6 år från d. 1 Januari 1857 det må stå hvar och en enskild
fritt att i sin handel och rörelse använda efter eget godtfinnande
det hittills gällande, eller det nya mått- eller viglsystemet.
” Deremot hafva Utsk:n förändrat den af K. M. föreslagna
tidpunkten till ett år tidigare, eller d. 1 Januari år 1856.
Jag kan icke inse nyttan af att så hastigt inkomma på det nya
systemet, serdeles sorn någon lid åtgår innan det nya systemet
blir genom allmänna förfatfn:r kringspridt i landet och vidare
innan de nya målkärlen hinna förfärdigas, samt slutligen en icke
obetydlig tid innan alla handlande få lära sig känna detta system
och använda det i handel och vandel. Hvad beträffar frågan
att enskilde förut tillåtas att i sin handel och rörelse använda,
efter eget godtfinnande, det hittills gällande eller det nya
mått- och vigtsystemet, så synes mig lika med hvad en aktad
talare för en stund sedan yttrade att man dervid måste tillse alt
allt bedrägeri kan undvikas. Men om, efter 1856 års ingång,
det tillätes den handlande att efter eget godtfinnande begagna
det nya eller gamla systemet, utan att det skulle vara köparen
tillätet att få varan afmätt efter det gamla systemet innan han
lärt känna det nya, så tror jag alt derigenom mycket bedrägeri
och många förluster skulle upstå i handel och vandel, och, om
icke förlust upstär, så tror jag att åtminstone mycken anledning
till klagomål och missnöje öfver det nya systemet derigenom
upkommer. Jag vet icke någon annan anledning till den af
Utsk:n föreslagna förändringen än möjligen den, att samma år d.
15 Oktober R. St:r skola samlas till nytt Riksmöte. Jag får hemställa
att årtalet 1856 måtte förändras till 1857, och att R. o.
Ad. mätte besluta denna förändring.
Jag skulle visserligen vilja begära återremiss af hela punkten,
för att äfven kunna få förändring i slutmeningen af denna
punkt, ronde de handlandes rättighet att nyttja hvilket mått-,
mål- och vigtsystem de behaga, men då jag icke tror, att denna
återremiss kan vinna R. o. Ad:s bifall, så har jag nu inskränkt
mig till att begära, att året 1856 mätte få utbytas emot 1857
och att inbjudning måtte aflåtas till de öfriga Stånden, som redan
beslutat om denna punkt, att sig derom med R. o. Ad.
förena.
Frih. Wrede: Jag delar icke de farhågor, som den siste
värde talaren förespeglat, såsom en följd af den förändring Utsk:n
föreslagit, ronde tiden, efter hvilken man må vara berättigad
att begagna det nya eller gamla systemet. Jag vill fästa upmärksamheten
derpå, att Utsk:n icke föreslagit ett åliggande för hvar
och en, utan endast cn tillåtelse, att, eft.er denna tidpunkt, be
-
184
Den 8 Juli e. m.
gagna det nya systemet. Det är ganska naturligt,' ali under
denna öfvergångsperiod hvar och en, sorn det önskar, måste ega
rättighet, att, när i transaktioner det nya målet förekommer, förbehålla
sig rättighet att i stället begagna det gamla. Jag vill
fästa Frih. Klinkowströms uprnärksamhet derpå, alt det mäsle
vara en köpares rättighet ali lala bli alt köpa hos en handlande,
som icke, i fall köparen så önskar, vill mäta till honom med
det gamla målet. Deruti ligger en kontroll emot alla missbruk.
Del är naturligt, att 0111 del skulle falla en handlande in all,
innan ännu allmogen fått kännedom om det nya systemet, uteslutande
använda detsamma, om det skulle falla honom in, all,
då någon kommer in och säger: jag vill köpa det och det och
hafva det mätt efter gamla målet, neka dertill eller säga, alt
det gamla icke fauns, sä riskerar han, alt derigenom få sin vara
osåld. Jag tror, att han aktar sig derför, men jag anser det
vara af vigt, att nationen, så tidigt som möjligt, får begagna det
nya systemet, och ju tidigare detsamma användes, ju förr kommer
äfven allmänheten att vänja sig dervid. Af detta skäl anser
jag också, alt del vore önskligt att kunna, sä tidigt som
möjligt, använda det uti den enskilda rörelsen, emedan det
är just det enda rätta sättet, hvarigenom allmänheten vänjes vid
det nya systemet. A ena sidan anser jag del vara en fördel att
så många som möjligt begagna det nya systemet, då jag deremot
å andra sidan icke anser det vara af våda, emedan naturligtvis
den handlande måste framför allt söka att vara så behaglig
som möjligt för sin köpare och således icke kan vilja
tvinga på honom det nya systemet om han icke vill antaga det.
Jag får således tillstyrka bifall till Utsk:ns förslag.
Frih. Cederström, Rudolf: Mina åsigter i frågan äro
tillförene inför R. o. Ad. uttalade. Att nu ånyo utveckla dem,
anser jag ändamålslöst, enär jag nogsamt finner, att de åsigter,
hvilka äro motsatta mina egna, hafva sedan sista Riksdagen hos
R. 0. Ad. vunnit ett ökadt insteg. R. St;r begärde vid sistl.
Riksdag, på sätt här, sidan 7, omförmäles, alt K. M. måtte till
näst sammanträdande St:r afgifva ett enklare system för mynt,
mått, mål och vigt, grundadt på decimal-indeluingens konseqventa
och vetenskapliga tillämpning. Det har varit öfverensstämmande
med Regeringens välvilliga handlings- och tänkesätt alt till upfyllande
af denna begäran aflåta ett förslag, i syftning sådant
som det här afgifue. Jag lyckönskar de förenade Utskrn, som
handlagt denna fråga, att ibland sina ledamöter ega en man,
lifligt intresserad för detta ämne och hvars deltagande i frågans
behandling ur vetenskaplig synpunkt gifvit anledning lill den
förhoppning, att frågan blefve detaljriktigt genomförd. Utskm
hafva på detta rum i bemälde sin ledamot haft en varm försvarare
af sina åsigter, hvilken med öfvervägande förmåga lyckats
hos flertalet af R. o. Ad. bibringa den mening, att förslaget kommer
att för landet blifva gagneligt. Det är icke min mening,
att här på något sätt försöka rubba R. 0. Adis öfvertygelse i
Den 8 Juli e. m.
185
delta ämne; men jag vill blott fästa upmärksamheten derpå, att
allmänheten får, efter mitt förmenande, alldeles för kort tid alt
sätta förändringen i verket. Jag hemställer derföre, om icke
Ståndet ville, i enlighet med hvad K. M. proponerat, bestämma
tidpunkten för förändringen till d. Irsta Januari 1857, i st. f.
d. lista Januari 1856, hvilket sednare de förenade Utskm föreslagit.
Det är visserligen af Utskm uplyst, att icke mindre än
10,000 exemplar af en afhandling i ämnet vore i Riket kringspridde,
för att i folkskolorna bibringa kunskap om systemet;
men äfven den aldraminsta kännedom om våra folkskolor torde
tillräckligt öfvertyga enhvar, sorn nogare begrundar saken, derom,
att dessa afhandlingar äro längesedan lagda till handlingarne i
alla folkskolor, och att säkerligen icke någon undervisning i detta
hänseende meddelats allmogen. Jag går längre: äfven ibland de
bildade klasserna är kunskapen alt räkna med decimaler ingalunda
allmän, tvertom; och detta system, brådstörtadt antaget,
torde således blifva ganska ovälkommet för den stora allmänheten.
Frih. Wrede har anfört, atl, om man stadgar, i enlighet
med hvad Utskm föreslagit, att d. lista Januari 1856 skall vara den
tid, ifrån hvilken det må stå hvar och en enskild fritt, att i
handel och rörelse begagna det nya systemet, så vore dermed
icke något tvång lagdt på köpare att rätta sig efter det nya systemet;
det vore ju, säger man, allmänheten obetaget, att lemna
den handlande åsido, som icke ville lämpa sig efter den köpandes
åsigter. Detta är lätt gjordt i en hufvudstad, der köparen
har många handelsbodar att välja emellan, men i flera af våra
smärre städer, der endast en eller annan tagit om hand hela
den s. k. bodhandeln eller handeln med de för menigheten mest
behöfliga varor, så är det icke lätt för allmänheten att råda på
dessa handlande, hvaraf följden blifver den, att hela den med
systemet obekanta allmänheten snart sagdt tvingas att, sådan
obekantskap oaktadt, räkna enligt decimal-systemet. Om jag än
bör förutsätta, att den största redlighet hos handlanderne förefinnes,
så kommer likväl allmänheten lätteligen att anse sig medelst den
nya räknemethoden narrad och i köpenskapen möjligen besviken.
Sådant misstroende alstrar ytterligare missnöjen och obehag å
ena och andra sidan. Hvarföre icke då heldre låta allmänheten
få tillräcklig tid på sig att vinna kännedom om systemet? Nekandet
häraf skulle sannolikt förorsaka mycken osäkerhet och
obelåtenhet bland folk af alla klasser, synnerligast bland de mindre
kunniga.
R. o. Ad. erinrar sig att d. 15 Oktober 1856 är bestämd
för nästa Riksdags sammanträde. När nu här föreslås, att det
nya systemet skall begynna atl användas redan d. 1 Januari
1856, så tyckes det utmärka ett misstroende till systemets förträfflighet,
enär man icke vill låta R. Stir sammankomma ännu
en gång innan systemet blifvit satt i verket. Vore man fullt
öfvertygad om systemets förträfflighet, så borde man väl lemna
allmänheten ett års upskof, för att deraf hinna taga fullständigare
kännedom; men om systemet, utan att hinna inläras, varder satt
186
B-ew^ J u I i e. m.
i verket vid början af år 1856, så är till befarandes, att vid
nästa Riksdag talrika klagomål öfver systemet torde inkomma;
men då säger man: det är för sent, systemet är redan satt i
verket, ingen rättelse kan derutinnan medgifvas.
För att icke föranleda splittring, tror jag det vara bäst, att
bos R. o. Ad. anhålla om afslag på i fråga var :de punkt oell adopterande
af K. M:s Nåd. Propos. i ämnet. K. M. liar nemi. föreslagit
d. 1 Januari 1857 till terminus a quo, men K. M.
har derefter bestämt en tidpunkt af 6 år. för systemets eventuella
införande; oell jag tror icke, att det var Frih. Klinkowströms
mening, ehuru orden så tycktes falla sig, att begära någon ändring
häruti. Under denna förutsättning får jag således förena
mig med honom i anhållan att R. o. Ad., med afslag af den
pag. 28 uptagna och nu föredragna punkten, måtte bifalla hvad
K. M. i detta hänseende föreslagit, som förefinnes pag. 16, i
följande ordalag: ”att under loppet af 6 år ifrån d. 1 Januari
1857 det må stå hvar och en enskild fritt att i sin handel och
rörelse använda det hittills gällande eller det nya mått- och
vigtsystemet.”
Tillåten mig, Mine Hrr, att ytterligare tillägga några ord
till stöd för min åsigt. Man har åberopat fremmande länders
exempel, och att man, för att ej försaka trädandet i deras spar,
borde skynda alt antaga ett så ypperligt system. Huru står det
då till i England i detta fall, hos denna sä praktiska nation och
som i handeln utvecklat den största förmåga? I England är icke
decimal-systemet antaget. De allmänna papperen hafva väl meddelat
oss, att några handels-korpser i England hafva hos Handelsministern
derstädes anhållit, att decimal-systemet måtte införas,
men att ministern lärer derpå hafva svarat,det han för sin del väl
vore öfvertygad om systemets förträfflighet, hvaremot han vore
likaledes förvissad, att man behöfde en tiderymd af 20 år, för
att bibringa Engelska folket enahanda öfvertygelse; således trodde
han, att man icke borde påskynda införandet af detta system,
innan man på öfvertygelsens väg hade bibringat folket tillgifvenhet
för systemet och framför allt kunskap om detsamma. Det
vore, efter min tanke, skäl i att rådfråga detta exempel, för alt
leda oss till någon varsamhet i, jag säger icke systemets antagande
af R. St:r, men dess införande hos menigheten.
Frih. Klinkowström: Jag hade ämnat begära ordet för
alt besvara en anmärkn., som Frih. Wrede gjort, ronde lättheten
för köparen att vända sig lill hvilken handlande som helst,
men detta tyckes mig vara tillräckligen besvaradt af Frih. Cederström,
som visat hvad svårighet allmogen har på de flesta ställen
att välja denna utväg. Hvad beträffar den tidpunkt, inom hvilken
den nya stadgan skall sättas i verket, och hvilken tidpunkt
Utsk:n bestämt annorlunda än K. M. föreslagit, ijhvilket afseende
Utsk:ns förslag äfven blifvit af Frih. Wrede understödt, så får jag
fästa Friluns upmärksamhet derpå, att Frih:n d. 24 Februari
detta år i sitt redan af flere talare omnämnde yttrande, såsom
Den 8 Juli e. m
187
komiterad af Vetenskaps-Akademien till utredning af det ifrågavar:de
ämnet, föreslagit den period,fjsom af K. M. nu blifvit proponerad,
efter hvilken det skulle stå handlande fritt att begagna
det nya systemet. Orsaken hvarföre d. 1 Januari IS57 föreslogs
och icke d. 1 Januari 1856, motiveras i K. M:s Nåd. Propos.
Vete.nskaps-Akademiens komitterade, hvaraf Frih. Wiede
utgjorde en ledamot, hafva således motiverat orsaken hvarföre
året 1857 i st. f. 1856 här skulle begagnas, och i hvilken åsigt
jag fullkomligt instämmer. Hvad åter beträffar faran för ett helt
folk af att för tidigt införa ett nytt och för alla förhållanden så
rubbande system, så har man i Frankrike sett hvarthän det kan
leda. Då man ä andra sidan åberopat utländska förhållanden
till stöd för sina åsigter, så bör det väl icke vara mig förment
alt göra på samma sätt. Det är kändt, att i Frankrike decimalsystemet
infördes c1795. Tvä år sednare, således 1797, blef
metern upmätt. Ar 1801 blef detta system faststäldt att uteslutande
begagnas; men hvad hände? 1812 fann man sig föranlåten
att bestämma ett s. k. system usuel, som kullkastade det
vetenskapliga systemet och detta gällde till år” 1840. Det är
således först efter år 1840, som det nya decimal-systemel i
Frankrike är det enda lagliga och ännu i denna dag, Aline Hrr,
så är det nödvändigt att allmängöra reduktions-labeller till jemnförelse
emellan det nya och gamla systemet. Jag har här en
sådan, som innehåller fullständig reduktion öfver gamla mått,
mål och vigter. Jag skulle således tro, att man kan icke anstränga
sig nog mycket för att, åtminstone i någon mån, få det
nya systemets införande upskjulet, hvarföre jag förenar mig i
Frih. Cederströms begäran att tiden måtte bestämmas till d. 1
Januari 1857.
Frih. Raab: Lika med Frih. Cederström har jag i denna
fråga ända tills nu vid slutet iakttagit tystnad, men af olika skäl;
Frih:n derföre, att han funnit, att åsigter, stridande emot hans
egna, hos R. o. Ad. gjort sig gällande, jag derföre att frågan
baft den framgång, att hon icke behöft vidare understöd. Jag
vill nu säga några ord emot den mening, sorn de siste tvenne
lalarne här yttrat. De hafva begge två haft ett ofantligt stort
misstroende till Svenska folket, då de ansett, att det icke skulle
kunna fatta och begripa de nya mått, mål och vigterna. Jag
ber Hrr:ne vara öfvertygade derom, , att den erfarenhet jag vunnit,
som Iefvat mycket mera ibland detsamma än Hrr:ne, går derpå
ut, att sannerligen, så snart det blir fråga om deras nytta eller
skada, så lära de sig det ganska snart. Jag skulle på grund
deraf vara böjd för att, om jag trodde det skulle vinna framgång,
yrka en kortare tid, icke att tillämpningen skulle börja före
1856, menen kortare tid än de 7 år, under hvilka de b,åda systemen
skulle få stå qvar vid sidan af hvarandra. Jag vill likväl
icke göra något sådant förslag, derföre att jag tror det vara
lämpligast att bifalla Utsk.-ns förslag för att derigenom få ett sam
-
188
t)en 8 Joli e. m.
manstämmande R. SI:rs beslut. Endast i tvenne fall anhåller
jag att få svara de båda siste värde talarne.
Man har sagt. att i England skulle behöfvas 20 år för att
inlära folket i decimal-systemet i fråga om mått, mål och vigt.
Vi hafva icke haft denna fråga å bane mer än 30 år i våra almanachor.
Folket har redan hunnit vänja sig dervid. Det är
sagdt, att ibland moliverne, som upsatles af den komité, hvilken
af Vetenskaps-Akademien förordnades, skalle hafva blifvit yttradl,
att det vore för tidigt att börja tillämpningen af det nya systemet
före d. 1 Januari 1857. Sedan dess har uppenbarat sig
hvad man knappast kunnat vänta. Ingen enda ledamot af BondeSt.
inom de sammansatta Utsk:n har reserverat sig emot frågan.
Det tyckes således som vore allmogen mogen för reformen. Det
vore då illa gjordt alt framskjuta den längre än Utskm föreslagit.
Vidare ber jag att få framhålla en omständighet, och häruti
ligger väl nu hufvudsaken, hvarföre de båda talarne velat
hafva upskofvet. Hrr:ne säga, att vi hafva Riksdag år 1856. Jo
väl skulle detta väl möjligen vara ett skäl att upskjuta, på det
att här mätte kunna framkallas nya strider. Jag tror icke att
detta vore bättre, utan anser det vara bäst, att hafva frågan
afgjord. Jag tillstyrker således bifall lill Utskrns förslag.
Gr. Sparre: Jag ber blott att få anmärka, att, då Frih.
Wrede i detta afseende fogat sig efter majoritetens inom Utskm
åsigt, så anser jag, att Utskm äro honom tack skyldige för en sådan
eftergift i st. f. att vidhålla den mening han förut förordat.
Beträffande inkonseqvensen, är Frih. Klinkowströms tillvitelse
derom alldeles oriktig. Frih. Wrede har ansett lika med majoriteten
i Utskm, att det är genom bruket af decimal-systemet, som
allmänheten skall vänja sig vid detsamma, hvarigenom det så
småningom kan komma att begagnas, men icke genom dekreterande
deraf. Akademien hade tillstyrkt, alt det skulle tillåtas
att bruka de nya mått, mål och vigterna efter d. 1 Januari
1857, men hade förutsatt, att det skulle medgifvas att begagna
ömsevis det gamla och nya systemet till år 1864, d. v. s. under
7 år, men K. M. inskränkte denna tid till 6 år och derföre för
att få lärotiden, om jag så får säga, längre^, d. v. s. den tid,
under hvilken hela systemet skulle få begagnas, så hafva Utskm,
i enlighet med Akademiens förslag, tillstyrkt, att denna lid skulle
blifva 7 år, men för att icke dessmindre få systemet definitift
infördt 1863, såsom K. M. föreslaget, så borde tillämpningen
deraf börja år 1856.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
Utskrns förevande tillstyrkande, ropades starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han funnit
Ja öfvervägande.
Slutligen förekommo och biföllos Utskrns yttranden, ang:de
dels införande i nästkommande almanacka af en jemförelse
-
Den 12 Juli f. m.
189
tabell lill uplysning om det nya mått- och vigtsyslcmet, och
dels Hr Stolpes yrkande om utf ärdande af en ny justerare-taxa.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Onsilagen elen 12 Juli 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för d. 8 dennes och pleni-prot.
för den 27 sistl. April e. m.
Opnades Hrr Bänkmäns lista vid val af Elektorer efter
M 120. Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik;
— 293. Frih. Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm;
— 314. „ Toll, Gustaf Philip Adam ;
— 872. Hr Rudebeck, Edvard Ulrik;
— 1543. „ Hedenstjerna, Carl Johan; samt
— 2227. „ dorchimont, Wilhelm Albrecht;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
JV2 202. Frih. von Gedda, Fullm. Frih. Stjernstedt, Samuel;
— 361. ,, Edelcreutz, Fullm. Hr von Troil, Fredrik Adolf;
— 473. Hr Coijet, Carl Fredrik;
— 1476. ,, Riben, Carl Wilhelm; ,
— 2006. ,, Sandels, Pehr Benjamin;
— 2243. ,, Hadorph, Daniel.
Med tillkännagifvande, att Frih. Lagerfelt, Israel Carl
Adam, såsom ledamot af Const.Utsk. begärt och erhållit 14 dagars
ledighet, räknad från denna dag, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Hrr Elekotrer att utse en ledamot i nämnde Utsk. under
Frih. Lagerfelts frånvaro.
Föredrogs ett från Hederv. BondeSt. ankommet prot.-utdr.
M 280, innehållande inbjudning lill MedStrn att deltaga i det
vid pröfningen af Serskildta Utsk:s Betänk. M 10, om inställande
af pressjäst-beredning i sammanhang med bränvins-bränning under
innevar:de är, af BondeSt. fattade beslut, att, med ogillande
af Betänkis Irsta morn., antaga och godkänna Hr Hjärnes vid
berörde Betänk, fogade reservation.
190
Den 19 Juli f. m.
Sedan, uppå förfrågan af Hr von Hartmansdorff, Au g.,
undert. Riddarh.-Sekr. uplyst, att Borgare-St., enl. ankommet
prot:s-utdr. bifallit Serskildta Utsk:s Betänk. N:o 10, men
att underrättelse om PresteStis i ämnet fattade beslut ännu icke
blifvit B. o. Ad. meddelad, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Då den fråga, hvarom BondeSt:s
inbjudning handlar, här varit föremål för en vidlyftig öfverläggning
och blifvit medelst omröstning afslagen: så hemställer
jag om icke R. o. Ad. behagade, med vidblifvande af sitt förra
beslut, lägga inbjudningen till handlingarne ?
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den fråga, som uti BondeSt:s
inbjudning afhandlas, är af icke obetydlig vigt, och jag anhåller
derföre att den måtte få hvila på bordet, pä det att R. o. Ad:s
ledamöter mätte fä tillfälle att derom taga närmare kännedom,
sä att icke saken nu på stående fot afgöres, utan att man på
förhand känner alt fråga är om att ånyo uptaga detta ganska
vigtiga ärende.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att ifrågavande inbjudning,
enl. derom gjord begäran, komme att hvila pä bordet.
Föredrogs ett från Vällofl. BorgareSt. ankommet prot:s-utdr.
N:o 327, innehållande inbjudning till Med-St:n att instämma i
det, vid föredragningen af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Meni. N:o
102, i anledn. af Riks-St:ns olika beslut, i fråga om förändrade
föreskrifter, ronde åtgärder till förekommande af kolera-sjukdomens
införande och spridande i riket m. m., af BorgareSt. fattade
beslut, att, för 6:te punkten af Utsk:s i ämnet afgifna förslag,
antaga följande redaktion: ”att beträffande lossning och lastning
af gods å karantänskyldigt fartyg, fortfande må gälla hvad
K. M. genom Nåd. Bref d. 4 Okt. 1853 föreskrifvit”.
Underl. Riddarh.-Sekret, uplvste, på förfrågan af Hr
von Hartmansdorff, Aug., att Prot.-utdr. ankommit, som
utvisade, att vid föredragningen af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s
Utlåt. N:o 102 såväl PresteSt. som BondeSt. vidblifvit sina förut
fattade beslut och lågt Utsk:s Meni. till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Enl. de underrättelser jag inhemtat,
har Utsk:s Belänk. blifvit af BondeSt. bifallet. PresteSt.
har deröfver fattat ett serskildt beslut, och BorgareSt. aflåtit en
inbjudning till de öfriga Stånden att instämma i dess skiljagtiga
mening. R. o. Ad. har bifallit Utsk:s Betänk. Således finnes å
ena sidan 2:ne Stånds sammanstämmande beslut, och å den andra
2 skiljaktiga meningar, hvadan frågan ännu är öppen. Hvad som,
förra gången, denna fråga här förevar, hindrade R. o. Ad. att
godkänna en sådan redaktion, som den BorgareSt. antagit, var
just bristen på någon hemställan om rättelse i de felaktiga ordalagen.
Men då nu inbjudning dertill ankommit, hemställer jag
att R. o. Ad. mätte antaga den föreslagna bättre ordalydelsen.
Den IV Juli f. m.
191
Frih. Rebinder, Fredr. Vilh.: Denna fråga är icke af
så ringa vigt, enär den icke allenast innebär en redaktions-förändring,
utan äfven en ändring i sak, hvarföre jag anhåller att
den måtte få hvila på bordet.
Hr Gr. o. Land tm. förklarade att ifrågavande inbjudning,
enl. derom gjord begäran, komme att hvila på bordet.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 1 och 5 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 11, med förslag till ändring af åtskilliga stadganden
i Reg:s-Form. och Riksd.-Ordn., i afseende på behandlingen
af en del regerings-ärenden.
Hr Stjerngranat, Georg Gust. Henr.: Förevar:de ämne
har blifvit uti Coust.Utsk. behandladt pä en tid då jag var under
permission fränvande, och detta har varit anlednm hvarföre jag
icke antecknat min reservation emot ett Betänk., som jag icke kan
gilla på de skäl jag anhåller att i korthet få för R, o. Ad. framlägga.
Jag instämmer uti Utsk:s yttrande att: "Const.Ustk., som
haft att granska de i Statsrådet sedan sislförjlutne Riksdags
början intill narrande Riksmöte förda pral., har dervid varit
i närmaste tillfälle, alt öfverskåda vidden och mångfalden af
de göromål, sorn tillhöra ledamöterna af Konung ens Stadsråd,
och att upfatta till hvilken grad vår samhälls författa., i olikhet
mot förhållandet i andra konslitutionela samhällen, ökat
tyngden af Konungens höga kall genom anspråket på Hans egna
pröfning af en stor mängd olikartade tvistefrågor, ofta af
den mörka och invecklade beskaffenhet, att deras utredning
fordrar trägen möda hos embelsmannen, som har deras behandling
sig updragen, och följaktligen äfven måtte vid föredragningen
inför K. lVJ. för bibringande af den noggranna kännedom
af ärendet, sorn dess pröfning nödvändigt förutsätter, i
betydlig mån laga i anspråk den för de egentliga riksvårdande
ärenderna erforderliga tid”. Jag tror likväl icke att
mångfalden och beskaffenheten af dessa göromål kunna rättfärdiga
Utsk:s tillgörande att föreslå bildandet af ett nytt embetsverk
med åtföljande löner och omkostnader. Utsk. har såsom
ett störande afbrott anfört de omsorger, som DeparUs-Cheferne
måste egna åt besvärs-målen. För min del kan jag icke instämma
i denna åsigt för såvida den icke inskränker sig till behandlingen
af sådana besvärsmål, som icke tillhöra Depart:s-Chefens
eget departement. De omsorger, som användas till pröfvande af
de till hans eget departement hörande besvärs-mål, tror jag icke
kunna fä namn af störande afbrott, men deremot ser jag flere
sådane uti den nya institutionen, enär det har blifvit föreslaget
att ärenderna skola till föredragning och afgörande inom Regerings-rätten
förberedas uti det departement, till hvilket de höra.
Jag är fullt öfverlygad om att de störande afbrotten föga skola
komma att förminskas, enär Depart:s-Cheferne icke lära underlåta
att med all nödig upmärksamhet följa beredningen och utredningen
af ärendena. Det mest sönderbrytande i hela den
102
Den 12 J u I i f. m.
nya institutionen ä'- likväl flet förhållandet, att Depart:s-Chefen
snarare är ställd under än bredvid densamma. För min del
skulle jag helldre hafva ställt honom öfver denna nva, institution.
Jag tror att den person, som skall bereda ärenderna, icke bör
hafva bundna händer då fråga är om att rätta missbruk som vid
tillämpningen visat sig. Vid granskningen af de serskildta §§:ne
förekommer det mig derjemte såsom en stor brist att uti 23;dje
§:n Reg.F. sk lille stadgas, att ”Högsta Domstolens och Regeringsrättens
beslut utfärdas i Konungens namn och med Dess höga
underskrift eller under Dess sekret”. Det förefaller mig besynnerligt
alt beslut kunna i Konungens namn utfärdas, då lian
icke sjelf uti dem deltagit. 1 den 24:de §:n stadgas: ”Till föredragning
och afgörande i Regerings-rällen skola ärenderna
beredas i det departement, hvartill de enl. den i 6:le §:n omförmälda
fördelning höra”. Jag skulle dock tro, att här hade bordt
vara närmare bestämdt hvilken som skall vara föredragande i Regerings-R:n.
Vidare säges i samma §: ”Dep ar t: s-Chef ege all i Regerings-R:n
deltaga i öfverlaggningen, men icke i besluten, uti
de mai som till hans Departement höra”. Härom har jag redan
yttrat mig. En fördel, som (Ilsk. ansett skola medfölja den nya institutionen
är den, att ”den skulle bereda en långvarigare sammanhållning
af erfarenhet om lagstiftnings-grunderna, anledmrne
till de serskildta förf alin: nes tillkomst, deras anda och mening
och sältet för deras tilläpning”. Alin öfvertygelse är den,
att denna långvarigare sammanhållning af erfarenhet om lagstiftnings-grunderna
har raan redan ganska tillräckligt derigenom att
ärenderna vid serskildta departement behandlas. Jag kan icke
finna att någon större sammanhållning skulle vinnas på sätt Ulsk.
föreslår, serdeles som icke alla Regerings-rältens ledamöter uti
besluten deltaga, och man således skulle kunna tänka sig att besluten
skulle kunna vara beroende af hvilka personer, som den dagen
vore i Regerings-R:ns beslut dellagande. Jag tror att Const.Utsk.
skulle hafva kommit närmare det mål, hvaråt det syftar, och
tillika åstadkommit större förbättring, om Utsk., i st. f. att inrätta
Regerings-rätten, hade, med ledning af hvad Reg.F. antyder,
ökat Statsråds personalen. Delta har icke Utsk. ansett vara
nödigt, hvilken åsigt jag icke tror mig vidare behöfva uptaga,
utan får derföre endast anhålla, att Betänk., på grund af de anmärkn:r
jag nu framställt, måtte blifva afslaget.
Hr Printzensköld, Carl: Alltsedan det lyckades 1840
års män att genomdrifva ombildningen af konseljen till det skick
hvaruti den nu sig befinner, hvarigenom den förut befintliga stora
fördelen uphörde, att de dårande Depart:s-Cheferna kunde inom
det departement, för hvilket de voro Chefer, erhålla biträde vid
föredragningen af en mängd besvärsmål och andra ärenden af mindre
vigt som icke ansågos behöfva att af Chefen sjelf handläggas,
och sedan genom denna ombildning hela denna föredragning
blifvit öfverflyttad på en enda person, nemi. det Statsråd som
innehar
Den 12 Julif. ro.
193
innehar Chefsskapet för departementet, har med mycket skäl den
klagan alltmer och mer försports, att desse Depart:s-Chefer blifvit
till den grad öfverhopade med göromål, att det varit för dem
nästan omöjligt att hinna bereda och inför Konungen föredraga
desamma, såvidt man vill antaga alt beredningen af dessa ärenden
skall ske med erforderlig noggranhet. För afhjelpande af
denna serdeles vigtiga olägenhet afgaf K. M. redan vid 1840—
41 års Riksdag en Nåd. 1'ropos. om förstärkande af Högsta Domstolens
ledamöter och om öfverflyttning till denna domstol af åtskilliga
ärenden, sorn nu af Konungen uti Statsrådet afgöras;
men detta förslag vann icke R. St:rs samtycke. Denna olägenhet
har emellertid än ytterligare tilltagit, till följe af den ökade
folkmängden och de ökade anspråk som till thronell frambäras,
så att det vill synas, som skulle denna omständighet hafva föranledt
nuvande Const.Utsk. att tänka på en ny utväg för att afhjelpa
det onda. Jag anser Ulsk. hafva i detta fall, hvad sjelfva
bemödandet beträffar, ganska berömvärdt förfarit, men jag tror
likväl att Utsk. icke har lyckats att på ett fullt tillfredsställande
sätt lösa denna upgift. Det första och största lyte, som jag tillägger
den af Const.Utsk. föreslagna institutionen, är det, alt den
är stridande emot det system, som genomgår vår Reg:sF. Detta system
innebär nemi. först och främst, att Konungen skall allena
styra Riket på det sätt Grundlagen föreskrifver. Han har således
nu i sin hand, att, med hörande af Sina Rådgifvare, allena besluta
i alla de fall, som icke hafva beskaffenheten af Justitiaeärenden,
utan ingå till Konungen och af Honom i Statsrådet afgöras.
Nu har Const.Utsk. deremot föreslagit, att en RegeringsRätt
skulle inrättas, hvilken skulle företaga dessa ärenden till pröfning,
och, märkom noga! den skulle företaga pröfningen på det
sätt, att Konungen icke ens skulle hafva någon rösträttighet inora
denna myndighet, ehuru han likväl inom domaremaktens högsta
instans eger tvenne röster. Man skulle således genom bifall lili
Const.Utsk:s förslag fråntaga Konungen en Honom tillhörande
rättighet och inskränka hans makt på ett sätt som, åtminstone
såvidt jag vet, hittills varit okändt för Svenska folket. Detta
folk har haft och har ännu lyckligtvis den föreställningen, att
det är hos deras Konung, hvilken de icke utan skäl kalla Landsfader,
som de vilja nedlägga alla sina angelägenheter, och som
de vilja skall pröfva deras besvär och taga del af deras bekymmer.
Nu skulle Han, vid elt tillfälle då en Hans klagande undersåte
nalkades Hans person för alt för Honom utgjuta sina bekymmer,
nödgas svara: ”Jag har i detta fall icke någon pröf
nings-rätt;
det är Regerings-R:n som skall afgöra denna fråga
och jag kan derpå ingenting inverka. Jag kan således icke gifva
någon tröst derigenom att jag granskar edia förhållanden och
ser till om ni har fog till eder klagan eller icke”. En sådan
institution är ju rakt stridande emot den monarkiska principen i
vårt samhälle. Jag erkänner att man här har funnit en utväg,
hvarigenom Depart:s-Chefernas öfverhopande göromål skulle för9
H. 13
Den 12 J u I i I m.
minskas, men sådant borde kunna låta sig verkställa utan att
sönderbryta det system, hvarpå vår Reg.F. hvilar. Man kan ju
ganska väl tänka sig att en Regerings-Rätt kunde inrättas med
bibehållande åt Konungen af den rättighet, att, om Han så för
godt finnér, derstädes intaga säte och stämma med samma rätt
som uti Statsrådet. Hetta är väl icke något som strider emot
begreppet om pröfning i högsta instansen. Vi hafva embetsverk
uti instansen näst Konungen, hvilka äro så inrättade, att Chefen,
då han är tillstädes, ensam eger beslutande rätt, hvaremot hans
Kolleger, då han icke är närvande, utöfva denna rätt. Man har
icke funnit delta olämpligt, och jag kan således icke finna det
ringaste skäl, hvarföre man icke här kunde införa samma ordning,
på det att man måtte kunna bibehålla den grundsats orubbad,
att det är Konungen som beslutar i nndersåtarnes alla angelägenheter
med undantag af dem som tillhöra Justitire-ärenderna.
Jag finner således på denna grund en så vigtig betänklighet
möta mot antagandet af den föreslagna institutionen, att jag anser
den i sitt närvar :de skick böra förkastas.
Det andra lytet hvarmed jag anser denna institution vara
behäftad, är den ofullständighet hvarmed Const.Utsk. gått tillväga
vid bestämmandet af sättet för Regerings-R:ns verksamhet. Väl
säger Const.Utsk. att denna Regerings-Rätt skall ega att i Konungens
namn pröfva och afgöra alla de besvärsmål, som icke
tillkomma Högsta Domstolens uptagande eller angå tillstättande
af tjenster, men huru vid föredragningen skall tillgå, derom*säges
icke ett ord. Jag tror visserligen att man skall svara mig härpå,
att den stadga, hvilken omförmäles skola i likhet med civillag
stiftas, kommer att innehålla detalj-bestämmelser i delta hänseende;
men det är arbetsordningen, som denna stadga bör innehålla,
och ingalunda bestämmandet af en så vigtig fråga, som
den, hvilken skall föredraga ärenderna och huru Regerings-R:n
skall i anledn. deraf förfara. Man har i förslaget infört det
stadgande, att Departts-Cheferne skola få deltaga i öfverläggningen,
men icke uti besluten. Det förekommer mig som vore detta
en abnormitet af ganska betänklig art. Såvidt jag kan förstå,
bör väl Depart:s-Chefen i denna sin egenskap ovilkorligen ega
den bästa kännedom om beskaffenheten af alla de ärenden, som
tillhöra hans Departement, och Jian bör väl då äfven vara berättigad
att inverka på deras afgörande. Vi veta att under den
tid som den s. k. allmänna beredningen fanns, så föredrog
Stats-Sekret:rne de mål, som de funno vara af större vigt, uti
denna allmänna beredning, der de hade säte och stämma samt
yttrade sig till prot. lika väl som någon annan dess ledamot.
Jag kan icke finna hvarföre man skall göra någon afvikelse ifrån
denna, såsom mig synes, högst nödvändiga orduing. Om Depart:sChefen,
hvars lättnad i arbetet här hufvudsakligen åsyftas, likväl
anser ett och annat, eller kanske en mängd besvärsmål vara af
den vigt att han, för vinnande af konseqvens i Författnmes tillämpning,
sjelf vill föredraga desamma för den myndighet, som
eger att i sista instansen besluta, bör han då icke dertill hafva
Den 12 Juli f. m.
195
rättighet? Skall lian sitta som en siffra i Regerings-R:n för alt
afhöra ledamöternes tanka och med dem endast öfverlägga om
hvad som kan vara rätt eller icke; skall han, utan att deruti få
deltaga, se huru en votering der eger runi, i hvilken hans röst,
om den hade fått afgifvas, skulle hafva gifvit utslag i den riktning
han anser vara den rätta? Skall han val kunna se detta
med likgiltighet? Jag tviflar derpå. Således, långt ifrån att, på
sätt Const.Utsk. föreslagit, anse Departrs-Cheferne böra skiljas
från all befattning med de s. k. besvärs-målen, anser jag det
vara af yttersta vigt, att åt dem bibehålla rättigheten att handlägga
och föredraga dessa mål samt att uti besluten deltaga. Sedermera
må det på dem sjelfva ankomma, att åt de embetsman,
som de vilja begagna till sina biträden vid ärendernas föredragning
inom Regerings-R:n, öfverlemna de ärenden som de sjelfva
icke medhinna eller anse sig lämpligen kunna skilja ifrån sin
egen handläggning. På detta sätt allenast kan enhet uti ärendernas
behandling bibehållas, ty, man må säga hvad man vill,
så måste man ändock till undantagen räkna sådana utomordentliga
snillen, som med den största lätthet inhemta författmnes
innehåll, formerna för ärendernas behandling och, med ett ord,
på kort tid bildas till Statsmän. Statsmän hildas för det mesta
säkrast derigenom, att de sjelfva handlägga en mängd ärenden
och således pä detta sätt vinna en praktisk kännedom om huru
de författmr, hvilkas utfärdande de hafva tillstyrkt Konungen,
blifva tillämpade. De uptäcka derigenom hvilka brister i författmne
föreiinnas och sättet för deras afhjelpande. Genom denna rättighet
för Departts-Cheferne att föredraga, af hvilken jag icke
tror dem skola underlåta att begagna sig, står för dem alltid en
väg öppen att vinna praktisk erfarenhet, hvilket tillfälle, enl. förslagets
nuvande lydelse, skulle gå för dem alldeles förloradt.
Jag återgår nu till det första lytet förslaget eger. Man vet att
Konungen i sin konselj är allena beslutande. I denna sin egenskap
år han, åtminstone i konseljen, öfver lagen. Han kan således
med stöd af Sin grundlagsenliga makt, vid pröfningen af
ett besvärsmål, för tillfället afvika frän gällande författn:r och efter
sig företeende omständigheter besluta. De Hrr, som framställt
förslaget, skola, om de behaga genomläsa K. M:s Nåd. Skrivelser
till Kammar-R:n under loppet af åtskilliga år, deraf inhemta,
huruledes det understundom inträffat, att K. M. uti besvärsmål,
som blifvit till Regeringen fullföljde, yttrat sig på ungefär följande
sätt: ”Vid pröfningen af detta mål hafva WI väl funnit
Edert Utslag vara lagligen grundadt, men, med afseende
på för tillfället inträffande omständigheter, håfve WI funnit skäl
att så eller så besluta”. Nu frågar jag Eder, Mine Hrr! kan
Regerings-R:n tillåta sig att förfara på detta sätt? Jag svarar härpå:
nej. Denna Rätt skulle, likasom Konungens Högsta Domstol,
noggrannt hålla sig till författmne, och om ett sådant beslut,
som drt jag nyss närande, skulle kunna tiIIvägabringas, så vore
det endast i nåde-väg, derigenom att den af Regerings-R:n af
13
*
196
Den 12 Juli f. m.
gjorda frågan kom till Konungen genom ansökning, och jag vet
icke hvarföre man skulle ställa så till, att Konungen komme att
utöfva sin jus agratiandi annorlunda än i den mening vår allmänna
lag stadgar. Då han tili eger rättighet att, såsom domareregeln
säger, ”laga efter läglighet,” så bör man väl icke söka
borttaga denna rättighet ifrån en, såsom Svenska folket alltid
hoppas alt han skall vara, mild, god och rättrådig Konung.
Ett lyte, som jag icke heller kan undgå att emot förslaget
anmärka, består uti de obestämda qvalifikationer, som skulle af
Reg.-R:ns ledamöter fordras. Const.-Utsk. har visserligen föreslagit
att dessa qvalificationer skulle blifva lika med dem, hvilka
uti 4:de § R. F. stadgas för de män som Konungen eger att
välja till sina rådgifvare. Jag högaktar visserligen Const.-Utsk.
derföre att det ansett andra vilkor för de män, som skola inträda
i Reg.-R:n, icke vara behöllige än de som för inträde uti
StatsRådet äro föreskrifne, men jag måste såsom en ganska vigtig
omständighet anmärka att K:ns Rådgifvare äro amovibla, så
att Konungen, om Han finner deni icke ega de egenskaper som
han hade väntat, eger rättighet att skilja dem ifrån embetet och
välja andra, som bättre skola motsvara Hans förtroende. Deremot
skulle de män, hvilka Konungen utnämner till ledamöter
af denna Reg.-Rätt, vara inamovibla, och således hafva lika fast
fot inom Reg.-R:n, sorn Justitiae-Råden inom Iv:ns Högsta Domstol.
För att. kunna erhålla en plats, som icke är amovibel, hafva
lagstiftarne städse antagit såsom en grundsats, att vissa bestämda
qvalifikalioner skulle finnas, och atl en person, för att
kunna till den eller den platsen befordras, skall hafva fullgjort
de prajstanda, sorn man anser lil göra ett bevis på att han kan
på ett ändamålsenligt sätt fylla den plats, hvartill han befordras.
Genom det allmänna stadgande, som man här vill påRegeringsRätlens
ledamöter tillämpa, skulle det egna förhållande kunna
inträffa, alt man skulle kunna blifva Regerins-Råd, och sålunda
fatta beslut i Kins namn, utan att man vore qvalificerad till att
blifva e. o. Kanslist uti ett embets-verk. Kan väl sådant vara
konseqvent eller förenligt med systemet? Jag anser hvarje inamovibel
embetsman ovilkorligen böra vara dokumenterad på ett
sådant sätt, och hans duglighet både i theoretiskt och praktiskt
hänseende så konstaterad, att man deruti kan hafva en fullständig
garanti för, alt, (ehuru misstag möjligen ega rum) han på
ett värdigt, ändamålsenligt och för Konungen hedrande sätt kan
fylla den plats, hvartill Konungen lemnar honom sitt förtroende.
Saknaden af sådana vilkor kan leda derhän, att denna institution
genom hvarjehanda inträffande omständigheter och under
tidernas längd kan sjunka i anseende, och möjligen i allmänna
opinionen komma att anses på långt när icke uppfylla det ändamål,
för hvilket den blifvit inrättad. Så inträffade det med
Allmänna Beredningen, hvilken, ehuru, enligt min tanke, af
mycket gagn vid besvärsinålens handläggning, likväl förlorade
det förtroende den hade bordt ega af skäl, som icke hade bordt
finnas, men sorn likväl i verkligheten funnos.
Den 13 Juli f. m.
197
På grund af de skäl jag nu anfört, får jag vördsamt anhålla
att R. o. Ad. ville, såsom sin gemensamma tanke, förklara,
att, om än det förslag till ändring af grundlagarne som här
blifvit afgifvet är välvilligt och godt i afseende på dess syftning,
så är det likväl i sitt närvarande skick oantagligt.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: I likhet med de 2:ne
föreg:de talarne finner äfven jag detta förslag vara behäftadt med
åtskilliga fel. Hufvudfelet är, enligt min åsigt, det, att man afsett,
att, sedan Konungen och R. St. beslutat om hvilka mål
skulle till Reg.-R:ns verksamhet öfverlemnas, och hvilka skulle
fortfarande i Stats-Rådet afgöras, så skulle Konungen icke hafva
dep aldra ringaste rätt, att uti de Reg.-R:n behållna mål hafva
någon röst. Detta hade enligt min tanke kunnat på 2:ne sätt
afhjelpas; antingen om man förbehållit Konungen rättighet att,
då han så för godt finner, tillsäga att vissa mål skola ifrån Reg.-  R:n öfverlemnas till konseljen, eller om Konungen, då Han så
behagade, egde att intaga säte och stämma i Reg.-R:n, vid hvilka
tillfällen han skulle vara ensam beslutande. Något sådant
stadgande har likväl Konst.-Utsk. icke föreslagit, och jag är
ledsen deråt. Jag förutser att denna anmärkn. kommer att mötas
dermed, att det vore under Reg.-R:ns värdighet att endast
handlägga sådana mål, som Regeringen funno för godt att till
densamma öfverlemna; men jag kan icke anse detta svar tillfredsställande.
Ett annat fel uti detta förslag ligger uti 23:dje §:s stadgande
att ”Reg.-R:ns beslut utfärdas i luns namn och med Dess Höga
underskrift eller under Dess sekret.” Att en Rätt, som
icke får hugnas af K:ns närvaro, och der Konungen icke har
den aldra ringaste beslutande-rätt, skulle kunna utfärda beslut i
K:ns namn och med Hans höga underskrif, anser jag vara aldeles
omöjligt. Enligt min tanke bonte man här hafva stadgat alt,
i afseende på Reg.-R:n, så utfärdas dess beslut endast under
K:ns sekret.
En annan anmäkn. måste jag äfven göra emot stadgandet
i 24:de § att: " Dcpar tern: ts-Chef ege alt i Regerings-Rällen
deltaga i öfverläggningen, men icke i besluten, uti de mål,
som till hans DepartcmU höra." Om Deparlem:ts-Chefen endast
får deltaga uti öfverläggningen, men icke uti besluten, så fruktar
jag att han i allmänhet ganska litet kommer att begagna
denna rättighet. Det hade då varit bättre att lemna honom
röst-rätt och votum decisivum, och det förundrar mig verkligen
att Konst.-Utsk. icke vidtagit denna åtgärd.
Man har äfven såsom ett fel anmärkt att Konungen icke
blifvit förbehållen 2:ne röster uti Reg.-R:n, men derpå kan jag
icke ingå, ty att förbehålla Konungen endast 2:ne röster uti mål
der Ilan förut haft ensam beslutande-rätt, och der han alltid borde
hafva den, kan jag icke finna passande. Hvad beträffar Hr
Stjerngranats yttnde, att det hade varit bättre om man utnämnt
flere StadsRåd och till dem öfverlemnat de ärender, som nu skulle
198
Den 12 Juli f. m.
af Reg.-R:n behandlas, så tror jag detta vara ganska riktigt, och
att det skulle hafva varit högst nyttigt, men som frågan nu står
fruktar jag att det icke kan blifva R. St:s beslut och vid sådant
förhållande tror jag det icke vara möjligt att åstadkomma en
återremiss, innefattande en R. o. Ad. tanke i sådan syftning.
Således och då det är allmänt kändt, att Regeringen är öfverhopad
af en mängd göromål, som till en stor del äro obetydliga
och icke borde af Regeringen behandlas, så vill jag för att förekomma
ett större ondt heldre hafva detta förslag än intet. Derföre,
och ehuru jag i många delar är med detta förslag mycket
missbelåten, är jag likväl tacksam emot Konst.-Utsk. derföre
att det har dermed framkommit. Det är visserligen sant att
Regeringsmakten skulle genom detta förslags antagande blifva till
en viss grad paralyserad, men jag tror att den för uärvar:de är
det i ännu högre grad, då den måste sysselsätta sig med en
mängd småsaker, som hindrar den ifrån att söka ett vigtigare
mål för sin verksamhet. För att förekomma att detta förhållande
icke längre måtte fortgå, tager jag mig friheten att anhålla
om propos. derå, att delta förslag måtte blifva hvilande till nästa
riksdag, då det blir tillfälle att närmare betänka detsamma.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser mig böra någorledes
fullständigt yttra mina tankar om detta ämne, samt anhåller
derföre att R. o. Ad. måtte ursäkta om jag kommer att
upprepa ett eller annat af de skäl föregående talare redan anfört
mot detta förslags duglighet och antaglighet. Första frågan är
naturligtvis den, huruvida någon minskning i de ärenden, hvilkas
afgörande för närvande tillhör Konungen, verkligen behöfves?
Denna fråga besvarar jag, för min del, visserligen med Ja,
men egentligen med afseende på Stats-Rådets ledamöter, förnämligast
Dep.-Cheferne. Nästa frågan blifver den: är det af Utsk:t
föreslagna sättet att införa ändring, antagligt eller icke? Jag tror
det ej vara lämpligt och vill framlägga mina skäl.
Första och väsendtligaste skälet är den inskränkning i Konungamakten,
som derigenom skulle uppkomma och redan af andra
talare blifvit omförmäld. Ehuru Svenska folket med Konungen
delar den allmänna lagens stiftande: så har det likväl velat att
Han skall deltaga icke blott i lagens skipande och den tolkning
deraf, som dymedelst dagligen förekommer, utan äfven enl. 21
§ R.F. i de förklaringar öfver lagens _rälta mening, hvilka
domare och embetsmän kunna begära. Är Konungen icke tillstädes
i Högste Domstolen, hvarest sådana förklaringar böra afgifvas:
sä skola Hans 2:ne röster likväl inhemtas och be
räknas.
Ehuru Han begärt att frän sin domare-befattning befrias,
hafva dock Ständerna vägrat deras samtycke dertill, emedan
Svensken från uråldriga tider önskat, att hans angelägenheter
måtte i alla hänseenden slutligen pröfvas, icke af Herrarne,
icke af mångväldet, utan af Konungen. I fråga om den ekonomiska
lagstiftningen deremot är Konungen enväldig och påbjuder
der Författningar, utan Ständernas deltagande. Är det då lämp
-
Deli 12 Juli f. m.
ligt att afgörandet af tvister om dessa författningars råtta förstånd
och mening, om missbruk dervid eller misstydning deraf,
icke skulle tillhöra den, som stiftat lagen, Konungen, utan öfverlemnas
åt en serskild myndighet, i hvilken Han ej har inträde
eller, frånvarande, äger någon röst, såsom i fråga om lagförklaringar,
utan där Reg.-R:n skulle kunna, Honom ohördan, tillämpa
ekonomiska författningar, stridande mot hans, lagstiftarens,
mening? Om Konungen icke skall pröfva besvärsmål i förvaltnings-ärenden:
så kommer Han med detsamma att förlora kännedom
icke allenast om bristerna eller fördelarne i den ekonomiska
lagstiftningen, den Han sjelf allena skall rätta och förbättra,
utan äfven om felen eller förtjensterna hos de embetsman,
hvilka skola dithörande författningar tillämpa. Om den ene eller
andre är försumlig eller vrångvis, hvilket ofta nog i besvärsmål
rödjes: så vet Konungen intet derom, utan de kunskaper
Han bör inhemta om författningarnes brister och embetsmännens
fel, får Han veta af tidningarne, eller af enskilda personers
mundlliga berättelser; men icke på den sannskyldiga och
tillförlitliga vägen genom besvärsmålen, hvilka hittills underrättat
Honom om tillståndet i Riket. När Konungen nu afgör
ett besvärsmål, så kan Han, derest Författningen blifvit missförstådd
eller misstydd, genast vidtaga rättelse och tillhålla
vederbörande att bättre iakttaga den mening som Han har haft
med författningens stiftande. Eftersom bränvin nu för tiden vanligtvis
är föremål för begrundande, vill jag med ett par exempel
ur bränvinslagstiftningen upplysa detta förhållande. Det
händer icke sällan att någon som anmält sig till bränvinsbränning
och betalt sina afgifter, dock af hvarjehanda orsaker icke
kommer att bränna. Han begär då att återfå sina på förhand
erlagda utskylder; men vederbörande myndigheter förklara att
som författningarne derom intet stadga: så måste han oafkortadt
vidkännas de påbjudna afgifteroa. När nu den klagande går till
Konungen, så förklarar Han författningens mening vara, att icke
lill den förderfliga bränvinsbränningen genom skattens uttagande
nödga någon som vill derifrån afstå. Följagtligen befrias klaganden
frän skatten, när han icke bränt eller haft någon inkomst
deraf. Skulle deremot Reg.-R:n slutligen afgöra ett dylikt mål,
så stannar han otvifvelagtigt i samma beslut som Landshöfdingen
och KammarRätten, saint ålägger näringsidkaren betala. 1 afseende
på bränvinsförsäljning, erlägges för den minsta krog 20
R:dr i minuterings-afgift för helt år. Nu kan det hända att
en person, som hållit näring på en ångbåt, kommer och säger:
”Jag har betalt afgift för 12 månader, men icke drifvit rörelsen
längre än under 4, följagtligen anhåller jag att blifva beskattad
endast för den del af året, under hvilken näringen utöfvats.” ”Nej,”
säger Landshöfdingen, och troligen äfven Kammar-Rätten, emedan
sådant icke i Författningen medgifves. Konungen deremot
finner delta obilligt och rättar det, sä att den skaltskyldige får
utgöra endast hvad skäligt är. Om dylika rättelser, hvilka nu
af Konungen som oftast vidtagas, icke gjordes derföre att Reg.-
200
Den 12 Juli f. m.
R:n ansåge sig obehörig att förklara Författn:ne, utan hölie sig
till den döda bokstafven, hvad blefve följden? Jo den att Svenskens
vana och förtröstan att hos Konungen slutligen njuta billighet
och skydd, ginge förlorad intill dess nya författmr kunde
utfärdas. Med sådana skulle Konungen följaglligen oftare belastas,
derföre att han sluppe besvärsmålens afgörande och mindre
rättelsers vidtagande för hvarje tillfälle. Om Han imedlerlid åt
klagande, hvilka hädanefter,, såsom hittils, troligen koraine från
alla lansändar för att personligen besvära sig hos Honom, gåfve
det tröstlösa svaret: ”Jag kan icke hjelpa eder, derföre att. jag
öfverlåtit min afgörande magt åt en Reg.-Rätt, med hvars beslut
J måsten åtnöja eder,” så blefve följden troligen, först ett
allmänt missnöje och sedan Ständernas yrkande, att, när Konungen
afsagt sig pröfningsrätten i förvaltnings-ärenden, så bör han
äfven i sådana mål afstå sin uteslutande lagstiftnings-rätt. Ständerna
skola önska att deltaga i dessa författmrs uppgörande, för
att ej vara blottsällda för andra äfventyr, än sådana, hvilka de
genom eget förbiseende kunna ådraga sig. Sedan kan det möjligen
gå an, att en Reg.-Rätt i sista liand förklarar huru ekonomiska
författningar skola förstås, änskönt sådant alltid är äfventyrligare
att undandraga Konungen i ämnen af så föränderlig beskaffenhet
sora de ifrågavar:de, än i allmänna lagfrågor, der deltagande
i förklaringen likväl är Konungen förbehållen. Man anmärker
måhända att det vore en fördel om R. St:r komme att
med Konungen dela den ekonomiska lagstiftningen, och att jag
sjelf förordat detta hans enväldes upphörande. Det är sant, att
jag så gjort, men med förbehåll att Konungen finge med R.
St:r dela deras nuvarande envälde i beskattnings-frågor. Då
funnes något att utbyta. Men om Konungen förut afsagt sig
pröfnings-rätten i förvaltnings-ärenden, och fördenskuld mistat
den uteslutande lagstiftnings-rätten, hvad dem angår, sä hade han
ingenting att efterskänka, utan hans magt hade blott försvagats,
under det att Ständernas tillvuxit. Ingen eftergift af deras envälde
torde då vara att förvänta.
Huru skulle Konungen under den form, man nu velat gifva
Reg.-R:n, ens få veta att rättelse i den ekonomiska lagstiftningen
behöfdes? Stats-Räden hade ingen officiel anledning dertill, ty
de föredroge icke några besvär öfver författn:nes olämplighet, utan
de finge, lika som Han, läsa derom i tidningarne, eller höra enskildte
personer, eller möjligen någon embetsman under hand
klaga öfver sådana brister, men någon officiel underrättelse att
den eller den författnin vore felagtig erhölle de icke med mindre
Justitiae-Ombudsmanhen anmälte det hos R. St:r, eller
möjligen hos Konungen. Reg.-R:n komme naturligtvis att förfara
lika som Högsta Domstolen, nemi. att blott tillämpa författnme,
utan att föreslå rättelse deri förr än utlåtande öfver andras
förslag till ändring infordrades.
Om Konung eller Ständer eller beggedera funne något Reg.-  Råd icke motsvara deras förväntan, utan vara antingen okunnigt,
likgiltigt eller möjligen vrångvist, huru skulle de blifva af med
Ben 12 Juli f. m.
201
en sådan embetsman? I händelse något dylikt inträffar med ett
Juslitiae-Råd, så kunna Ständerna, genom Opinions-nämnden, entlediga
det. Jag gillar icke Opinions-nämnden, i hennes närvar,
skick, utan anmärker blott att så förhåller sig. Den som tillämpar
den allmänna lagen är således icke säkrare på sin plats, än
att han kan flyttas undan af den ena Statsmakten. Men den
som tillämpar de ekonomiska förfatln:ne, han kan hvarken af
Konung eller Ständer undanskaffas, utan sitter qvar till allmän
skada, så länge han icke begått så grofva fel, alt Riks-R:n dömer
honom från embetet. Huru sällan skall väl Riks-R:n finna
skäl dertill? ty så försigliga pläga dock embetsman vara, att de
icke till den grad gifva hugg pä sig.
Man har sagt att vid ekonomiska förfatlmrs stiftande borde
2:ne af Reg.-Råden vara tillstädes. Månne dessa personer kunde
ega nog sak-kännedom i alla delar af Slats-förvaltn:n för att
i Stats-Rädet uppfylla sin bestämmelse? Låtom oss antaga att
Konungen tillsatte de 7 Reg.-Råden så, att hvari dera af de 6 icke
Juridiska Departementen finge åtminstone sakkunnig representant.
Då borde väl, om Reg.-R:n skulle kunna göra skäl för sig,
det eller de Reg.-Räd tillkallas i Stats-Rådet, hvilka hade företrädesvis
sysselsatt sig med Finance- eller Ecclesiaslik-ärenden,
eller några andra, sorn förekomme. Men månne Konungen och
Hans rådgifvare kunde hafva skäl att mera förlita sig på en eller
tvä sådana ledamöters yttranden, än på vederbörande Collegiers
utlåtanden? Man bör näml. komma ihog att under FinanceDepart:t
lyda 3:ne Verk, Kammar-Collegium, Stats-Kont. och
Kammar-R:n med olika befattningar, till hvilkas bedömande särskild
sakkännedom erfordras. Jag tror, att om en sammanhängande
författms-kunskap skall med säkerket kunna påräknas och
finnas: så är det bos Collegierna, hvilkas samfl. ledamöter aldrig
på en gång ombytas, utan blott blandas med nya som af de
gamla inläras. I Collegierna bar Konungen således den fullständigaste
och pålitligaste detalj-kännedomen af hvarje slags
ärender att finna och hemta. Hittills har ock, när ekonomiska
författmr skolat ändras, så tillgått, att Konungen infordrat vederb:de
Collegiers yttranden, samt icke sällan anbefallt dem uppgöra förslag
till den författn., som bordt utfärdas. Konungens rådgifvare
hafva derefter icke haft väsendtligen annat att göra, än
tillse om förslaget i lmfvudsaken öfverensstämde med deras mening
och med författms allmänna syfte, ty i afseende på detaljerna
kunde de vara tämligen förvissade om förslagets tillämplighet.
Ett sådant förfarande kan, enligt min öfvertygelse, icke
heller hädanefter umbäras. Om det begagnas, hvartill tjenar då
Reg.-Rådens sittande i Stats-Rådet? Så vidt jag förstår, lill intet,
om Konungens vanliga ordinarie Rådgifvare äro utrustade
med erforderligt omdöme i afseende på författms-grundsatsernas
rigtighet.
Hvad Stats-Råden beträffar, så är det väl säkert att de, om
Reg.-R:n stiftas, skola få mindre att göra än förut, i synnerhet
Dep.-Cheferne. Desse hade då mera tid än tillförene att sys
-
202
DeD 12 Juli f. m.
selsätta sig med lagstiftnings- och organisations-ärenden. Men
både Dep.-Chefer och kousullativa Stats-Råd blefve mindre skicklige
än förut att handlägga dem; ty en rätt kännedom derom
får man egentligen derigenom att man föredrager besvärsmål
och ser sakerna i deras tillämpning. Derigenom erhålla ej mindre
Konungens samtl. Rådgifvare än ock Han sjelf, såsom jag
redan sagt, kännedom om förfatln:nes brister och emhetsmännens
fel. Om Stals-Rådets ledamöter förlora i sak-kännedom och
författms-kunskap hvad de vinna i tid, hvartill har då Reg.-R:n
tjenat dem eller Riket? Endast till skada.
Det skulle äfven hända, att Stads-Råds-Kandidater ansåge
det blifva mindre svårt än förr att vara Konungens Rådgifvare,
emedan författms-kunskapen mindre behöfdes; ty om någon besvärade
sig, så finge han gå till Reg.-R:n, och Departem.-Chefen hade
intet annat att göra, än föredraga befordringar, afsked och s. k.
kuranta mål samt att föreslå nya författn:r. Om dessa blefve
felaktiga: så vore det icke Departm.-Chefen, utan Reg.-R:n och
målseganden, som derför finge sitta emellan. Månne icke den
bästa kontrollen på lagstiftarens försigtighet, är den att han sjelf
kommer i klämman om lagstiftningen är oriktig? När Rådgifvande
icke hafva denna farhoga, torde de blifva mindre betänksamma
än nu, särdeles när mindre skickliga personer ej droge
i betäk:de att inträda i Stats-Rådet. Om den föredragande är
aldrig så ledig till nya författn:ars stiftande och ändrade organisationers
upgörande, men saknar erforderliga kunskaper, och ej
heller genom embetets utöfning förvärfvar sådana, hvad blir då
följden? Han skall antingen förlita sig på andras utsago, eller
famla i mörkret. Man har för närvande, både inom och utom
Stats-Rådet, öfverflöd på allmänna grundsatser, men fullsändig
detalj-kännedom har enligt sakens natur i alla tider fattats. Likväl
är han städse nödig äfven för Konungens Rådgifvare, ty utan
den kan ingen veta hvad, som är lämpligt eller overkställbar^
Brister ett rigtigt omdöme derom, så blir lagstiftningen felaktig,
ty, såsom Fransmännen säga om detaljerna, "c'est lo ou Vauleur
s’embai'rasse.”
Förbudet för Dep.-Chefen att deltaga i Reg.-R:ns beslut
skall, enligt min tanke, föranleda honom att icke heller deltaga
i öfverläggningarne. Man föreställe sig att en Dep.-Chef inträder
i Reg.-R:p. Då torde Hrr Reg.-Råd tänka: ”Han kommer
hit för att imponera på oss; men han skall få se att det icke
sä lätt låter sig göra.” De kunde då, honom till trots, och just
derföre alt lian lagt sig i sakerna, besluta annorlunda, än han
ville. Kommer han dit för att blott höra på och tiga, så torde
man säga: ”Den der kommer hit, för att lära sig att sköta sitt
embete; och vore måhända dertill oförmögen om han icke finge
höra våra välvisa tankar.” Ett sådant auskulterande skulle han
troligen finna förödmjukande och fördenskuld afhålla sig från
Reg.-R:n.
R. o. Ad. torde påminna sig alt en nu afgången Konungens
Rådgifvare, Hr Sandströmer, i sin tid utverkade rättighet
Den 15 Juli f. m.
203
för Depart:s-Cheferne att inträda i Rikets Collegier. Jag minnes
icke om det var blott för att höra på, eller äfven deltaga i
öfverläggningarne. Han sjelf lärer hafva gjort det några gånger,
fastän sällan; men jag vet icke att någon af hans embetsbroder
följt hans efterdöme. Hafva K:s Rådgifvare tid att vara åhörare
i RegeringsR:n, så böra de äfven hafva tid alt sjelfve utarbeta
dithörande mål, eller åtminstone att öfvervara deras föredragning
i StatsRädet.
Hvem som skall föredraga i RegeringsRm är i detta förslag
icke bestämdt annorlunda, än att ärenderne skola beredas i vederbönde
Depart. Det är således troligt, att Depart:s-Exped:sSekret:re
skulle blifva Föredragande. Men det utesluter likväl
icke möjligheten att jemväl Expedis-Chefen kan blifva det, ehuru
denne embetsman är godtyckligt afsättlig. Skall RegeringsRm
vara jemförlig med Högsta Domstolen, så böra väl äfven Föredraganderne
vara jemförlige med Revisions-Sekretme, och följaktligen
oafsättlige. Man borde då tydligen utsätta, att Exped:sCheferne
icke finge vara Föredragande i RegeringRm, och sådant
desto heldre, som det blifvit brukligt, ehuru det icke är
grundlagsenlig^ att Exped:s-Cheferne, under Konungens frånvaro,
föredraga i den t. f. Regeringen. De borde då icke kunna, på
en gång, vara Föredragande der och i RegeringsRm.
Föreg:de talare hafva redan anmärkt olämpligheten deraf,
att RegeriugsRms beslut skulle utfärdas i Konungens namn. Så
tillgår visserligen i Högsta Domstolen; men det härrörer deraf,
att Konungen der grundlagligen är Ordfide med 2:ne röster.
Att vid sådant förhållande besluten utfärdas i Hans namn, kan
hafva något skäl för sig. Det har äfven en annan grund, nemi.
den omständigheten jag redan förut omförmält, att R. St:r icke
velat tillåta Konungen träda nr Högsta Domstolen, till följd af
Svenska folkets urgamla mening och önskan, att Konungen bör
vara lagens högsta tolkare. På den tiden Geijer var konservativ
yttrade han de ord, jag bär vill anföra, emedan de uttalades
vid en Riksdag (1828—1830), dä jag tror, att R. o. Ad. delade
hans tänkesätt. Han sade: ”Den grundsats, som framför all annan
är, varit och troligen blifver fundamentet i all Svensk författn.
är denna: Svensken erkänner ingen, tål ingen emellan sig
och sin Konung; d. v. s.: ingen, som skulle förmena honom att
i sista instansen i sina angelägenheter få bero af sin Konungs
beslut, för Honom framlägga dem, säga sin tanke och höra Hans.”
Det må vara, att det är en förvillelse för allmänheten, att man
i Konungens namn utfärdar domar, i hvilka Hau icke deltagit.
Men denna förvillelse blefve än större, och jag må säga oförlåtlig,
om man i Hans namn utfärdade utslag från en Rätt, der
Han icke har någon röst, eller ens inträde.
Ser man åter på kostnaden för denna af 7 ledamöter bestående
myndighet, så tror jag ej att den kunde aflöpa med
mindre, än att hvarje ledamot finge lika lön med ett JustitiaeRåd
eller 5,000 R:dr. För 7 Regeriugs-Råd blefve kostnaden alltså
35,000 R:dr, och aflupe följaktligen icke med små-snnilor. De kon
-
204
Den 12 Juli f m.
sultativa StatsRåden hafva 6.000 R:drs lön, således 18,000 R:dr
för de 3, eller ungefär hälften af hvad RegeringsR:n skulle kosta.
Vill man åter, såsom jag tror Hr Printzensköld yttrade, alt
Konungen skall kunna inträda i Regerings-R:n och der afgöra
målen allena, hvad blefve då Regerings-R:n annat, än en dupplett
af StalsRådet, afsedd endast för besvärsmålen eller, rättare sagdt,
efter som det gamla StatsRådet har annat att göra, ett nytt
StatsRåd för besvärsmålen. För min del tror jag, att hvad man
här åsyftat, kan på annat sätt vinnas. Jag anser mig icke berättigad
att här föreslå någon grundlags-ändriqg, emedan sådant
tillkommer Const.Utsk. allena. Men jag anser mig behörig anvisa
utvägar, på hvilka den goda afsigt Const.Utsk. haft, bör
kunna lämpligare ernås. Första medlet är att ifrån StatsRådet
aflägsna en mängd obetydliga ämnen, som nu gå Collegierna
förbi omedelbart från Landshöfd:ne till Konungen, samt dernäst,
att [Ian och StatsRådet icke draga på sig ärenden, hvilka de
icke behöfva omedelbart uptaga såsom de 1847 gjorde med
Fatligvårds-målen, hvilka förut från landet gingo till KammarColhm.
Men de blefvo snart så öfverhbpade i StatsRådet, att man icke
stod ut dermed, utan hänsköt dem till föreg:de behandling i
KammarR:n. Om man vill undersöka, så finnes det,, enl. min
öfvertygelse, mångfaldiga mål, som komma ifrån LandshödingeEmbetena
och andra civila myndigheter, hvilka först borde gä till
Collegierna, och dymedelst skulle till största delen stanna der,
utan att vidare fullföljas. Detsamma blefve förhållandet med åtskilliga
Ecklesiastika mål, om ett Collini för dem funnes, hvarest
de kunde pröfvas, på samma sätt som närings- och krigs-ärender
underkastas en föregide behandling i Commerce-Colbm och
de militära Collegierna, hvart för sin styrelsegren.
En annan utväg att befria StatsRädets ledamöter från en
del af de lidsspillande göromål, sorn nu. åligga dem, vore att, på
sätt Hr Stjerngranat föreslagit, hvarje Depart:s-Chef väl skulle
vara skyldig föredraga sina egna besvärsmål, men icke pligtig,
utan blott berättigad att öfvervara dylika till andra Departements
föredragning hörande ärender. Men, invänder man, i sådan händelse,
blifver icke StatsRådet fulltaligt, emedan der endast finnas
3 konsultativa ledamöter. Om någon af dem får förfall, så
varder ej StatsRådet fullsuttet, ty grundlagen fordrar, att minst
3 ledamöter skola, utom den föredragande, tillstädes vara. Mig
synes derföre bäst, såsom jag tyckte Hr Stjerngranat äfven yttrade,
att de konsultativa StatsRådens antal ökades till 5 eller
6, hvarigenom man finge tillgång å suppleanter för Depart:sCheferne,
i händelse dem beviljades någon väl behöflig ledighet.
Kan någonting vara oriktigare än närvar:de förhållande, hvarunder
en Depart:s-Chef måste, år ut och år in, släpa i sitt tunga
kall, utan att åtnjuta någon ledighet? Chefen för Justiliae-Departementet
har ingen ledighet till resor åt landsorterna för att efterse,
huru lagskipningen handhafves och fångvården skötes, m. m. Chefen
för Landlförsvaret kan icke fara till aflägsnare Regementens möten
eller till fästningarne för att granska deras tillstånd. Chefen
Den 12 Juli f. ra.
205
för Sjöförsvaret är i samma författning hvad Flottans aflägsnare
stationer beträffar. Chefen för Civil-Depart:t har ej tillfälle att
inspektera nya vägar, broar, hamn- eller kanal-anläggningar,
mekaniska verkstäder, näringsskolor, stuterier eller annat dylikt.
Chefen för Ecklesiastik-Depart:t kan hvarken besöka Universiteten,
Elementar-läroverken, eller aflägsnare sjukvårdsanstaller. Så
är det äfven med Finance-Chefen för de inrättningar, som under
honom lyda. Det synes till och med nyttigt, att DepartisCheferne
kunde resa icke blott inom landet, utan äfven någon
gång utrikes, för att se huru der tillgår och med detsamma inhemta,
att åtskilliga inrättningar, som der med skäl beprisas,
icke kunna bära sig hos oss. Om så skett, skulle vi måhända
sluppit åtskilliga K. Propos:r serdeles om jernvägar.
En annan fördel af ett ökadt antal StatsRåds-ledamöter,
vore den, att Konungen kunde på Sina resor medtaga det i
grundlagen fordrade antalet 4 Rådgifvare, såsom t. ex. då Han
var sist i Skåne, Cheferne för Landt- och Sjöförsvaret, Utrikes
Ministern och en 4:de, utan att hemma saknades tillgång å ett
tillräckligt antal ledamöter för en Regering, samt möjligen äfven
för att supplera en eller annan af de öfriga Deparl:s-Cheferne,
som emellertid finge åtnjuta någon ledighet till hvila eller helsans
skötande. Då hade man ingenting skiljt ifrån Regeringen;
allt ginge sin ordentliga gång. Likväl hade man beredt lättnad
och ledighet åt dem, som deraf måste vara i behof.
På grund af de skäl, jag nu anfört, önskar jag att R. o. Ad.
måtte, såsom sin gemensamma tanka, förklara, att förevaride förslag,
ehuru godt i sin åsyftning, likväl icke är hvarken nyttigt
eller antagligt.
Frih. Cederström, Rudolf: Behofvet och gagneligheten
af en stark Konungamakt i detta land, är en så aktningsbjudande
sanning, att förslagets motståndare icke hafva kunnat göra något bättre
val, än dä de tagit denna i sig sjelf obestridliga sats till utgångspunkt
för sitt- motstånd; men äfven jag vågar åberopa denna
sats, dock just till försvar för förslaget. Jag tror att en hvar,
som älskar en fast Konungamakt, skall erkänna behofvet deraf,
att Konungamakten icke öfverhopas med afhjelpaude af besvär
utaf så underordnad beskaffenhet, men likväl mången gång så
invecklade och tidsödande, som de, hvilka nu till en stor del
taga Regeringens tid och krafter i anspråk. Detta bekymmer är
icke nytt, utan redan länge öfverklagadt, och Regeringen har
redan för flera år tillbaka genom framställde förslag sökt afhjelpa
denna olägenhet, men icke lyckats derutinnan vinna R. Stirs
medverkan. Const.Utsk., som pröfvat de sedan förflutne Riksdag
afgjprde mål, mäste väl hafva varit i ett serdeles godt tillfälle
att finna de svårigheter, som i förenämnde hänseende öfverhopat
landets Regering; och det utgör, enl. min tanke, en stor förtjenst
hos delta Utsk. att hafva fästat R. Stars upmärksamhet på
ifrågavaride förhållande, äfvensom att hafva sökt} finna en utväg
för de anmärkta svårigheternas afhjelpaude.
206
Den 12 Juli f. m.
Man har emot förslaget gjort några invändningar, af hvilka
den hufvudsakligaste är den, att det skulle utgöra en inskränkning
af Konungamaktens närvar:de omfattning; men denna invändning
har dock, enl. min öfvertygelse, en mera skenbar än
verklig halt. Afven den mest samvetsgranne Konung kan icke
hafva tid alt så ytterst noga genomgå och pröfva alla de inkomna
besvärsmålen uti en mängd olikartade ämnen, som Han skulle
kunna önska, och besväranderne förmodligen åsyftat. Om man
således, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, ökar antalet af
StatsRådets ledamöter, så skulle ju i alla fall målen föredragas
inför Konungen, af Honom pröfvas, och sålunda taga Hans tid
i anspråk på ett sätt, som slutligen gör den otillräcklig för mångfalden
af regeringsärenden och bestyr. Målens pröfning inför Konungen
har visserligen Hr von Hartmansdorff just ansett vara
en fördel; men det mäste väl vara otvifvelaktigt, att ett visst
begränsadt tidsutrymme icke förslår att omfatta mera än granskningen
af en deremot svarande myckenhet af ärenden. Om nu
Regeringens upmärksamhet måste dragas åt en mängd spridda
håll genom mål af olika beskaffenhet och stundom af vidlyftigt omfång,
äfven vid en jemförelsevis ganska obetydlig vigt, men hvilka
likväl i alla händelser ega anspråk på att afgöras enl. så väl lagens,
som rättvisans fordringar, så blir ju följden deraf den, att
Regeringen uti betänklig mån måste förhindras ifrån att med
omfattande blick betrakta och med ostördt eftersinnande pröfva
samhällets stora angelägenheter, intränga i bedömandet af dess
allmänna behof samt utfinna sätten för dessas afhjelpande.
En värd talare har såsom en oformlighet anmärkt, det undersåten
icke skulle ega alt vända sig till sin Konung, för att
för Honom framlägga sina bekymmer och af Honom begära rättelse
och tröst, utan att Konungen skulle nödgas dertill svara:
”Jag. kan icke hjelpa dig; jag har ingenting att säga i detta
ämne.” Mig förefaller det, som skulle Konungen i hvarje laghundet
samhälle, i hvarje konstitutionell Stat, vid oändligt många fall
nödgas gifva ett sådant svar. Det är blott uti enväldigt styrda
Stater sådant icke sker; det är endast en Autokrat, som kan ingripa,
hvarhelst det honom behagar, uti lagskipningens och förvaltningens
gång, och, på hvilken punkt ärendet än må stå, efter
sin öfvertygelse om det rätta förändra de tilläfventyrs deremot
stridande, af underordnade myndigheter lagenligen fattade
beslut.
Samme värde talare har äfven funnit det vara ett lyte uti
förslaget, att Konungen icke kominer i tillfälle att, när ett ärende
i vederbörlig ordning inkommit till sista instansen, svara, ”att
den eller den myndighetens beslut finner jag visserligen vara
lagligen grundadt, men, till följe af de i detta mål förekommande
serskilda omständigheter, beviljar jag den klagandes anhållan
i det öfverklagade målet.” Ett sådant svar förmenar den
värde ledamoten icke kunna af Regerings-R:n afgifvas, men detta
innefattar, enl. min tanke, ett misstag. Redan nu, då Konungen
begifver sig till Norrige eller annan utrikes ort, och tillförordnar
Den 12 Juli f. m.
207
en Regering under Sin frånvaro, så eger denna Regering, att
der skäl och förekommande omständigheter sådant föranleda,
gifva precist samma svar, som nyss nämndes, och den gör det
äfven i sådana fall, som Hr Printzensköld ansett allena tillkomma
Konungen. Således skulle i förenämnde hänseende ingen rubbning
lili nu bestående förhållanden upkomma.
Ett annat lyte — ty det är endast sädane talaren ser hos
förslaget, och han har derföre indelat sitt anförande i pröfningen
af detsamma lytesvis — skulle, enl. samme talares åsigt, ligga
uti den förmenta ofullständiga upställningen i hänsigt lill utelemnadt
upräknande af tillämnade Regerings-Rälts-ärenden; men
förslå frågan bör väl vara den, om en förändrad fördelning af regerings-mälen
är af behofvet påkallad, och om i följd deraf någon
förändring i Styrelsens organisation bör ega rum. Först
sedan man gjort sig reda härför, synes det lämpligen tillkomma
en blifvande omsorg, att bestämma, hvilka mål böra till Regerings-R:n
öfverlemnas. Det torde till och med vara en verklig
fördel, att man icke nu beslutar vissa kalhegoriers upställande
derför, med uteslutande af alla öfriga. Det kunde ju lätteligen
hända, att man vid en närmare och sorgfälligt afvägd pröfning
finner en annan bestämning vara nödig. Det är således af vigt
att icke hafva redan på förhand i denna lillämpnings-fråga bundit
sina händer.
Ett ytterligare s. k. lyte skulle, såsom den värde talaren
förmenat, bestå uti de alltför obestämda qvalifikationerne för de
personer, som skulle kunna till ledamöter af RegeringsR:n utnämnas,
enär inga bestämda examensprof voro i detta fall föreskrifva.
Ja! så förhåller det sig verkligen, men jag hemställer
om väl serdeles mycket vore vunnet dermed, alt man för dessa
Råder hade föreskrifvit vissa examina såsom för Justitice-Räderne?
Det har funnits StatsRåd, hvilka med utmärkelse beklädt sitt vigtiga
embete, men som icke genom aflagda examina varit berättigade
till att blifva antagne ens såsom e, o. Kanslister. Genom
föreskrifvandet af undergångne examensprof kan man icke vinna
visshet om något annat, än på sin höjd ett minimum af kunskaps-mått,
hvilket likväl i och för sig sjelft icke gifver någon
verklig garanti för embetsmanna-duglighet; deremot äfventyrade
man, att genom ett 'sådant stadgadt vilkor kanhända i vissa fall
binda Regeringens händer till uteslutande af verkligt skickliga
personer, som i allmänna lifvet förvärfvat sig förmåga och duglighet
till bestridande af höga embeten, samt genom studier och
erfarenhet tillegnat sig en mycket högre grad af allmännyttigt
velande, än som genom något examensbetyg kunnat egaren tillförsäkras.
Hr von Hartmansdorff bar omtalat nödvändigheten för K:s
Rådgifvare att erhålla tid till inspekterande af de företag, som
genom Regeringens åtgärd blifvit beslutne; men sådan tid synes
mig just aldra lämpligast vinnas derigenom, att en mängd af de
underordnade bestyr, som nu hvilar på deras skuldror, öfverlemnades
till en Regerings-Rätt. Då det är Konungen, som ut
-
203
Den 12 Juli f. m.
nämner ledamöterne uti denna Rätt, till hvilken Han skulle öfverlemna
en del af Regeringens göromål, och Han dervid dessutom
är bunden inom sådane kathegorier, som uti 4:de §:n
Reg.F:n äro bestämda, så synes det mig, att de rättssökande ega
god grund för, att deras mål blifva väl pröfvade, och att deras
billiga anspråk på ett hastigare afgörande deraf än nu kan vara
fallet, blifva upfyllde. En snabb rättvisa är i vissa afseendeu
lika nödvändig, som en säker, och min förhoppning är, att de
sökande skola vinna den i båda dessa vigtiga hänseenden.
Hr von Hartmansdorff har ansett det vara en brist uti förslaget,
alt icke Regerings-R:ns ledamöter skulle vara underka
stade
Opinions-nämnden; och likväl har samme värde talare sagt
sig icke förorda tillvaron af denna nämnd. Huru hänger detta
tillsammans? Opinions-nämnden är en ostracism, ett underkastande
af godtycklig afsättningsålgärd utan ransakning, som jag, för min
del, ville hafva utesluten ur våra grundlagar, hvilken önskan
många med mig dela, förmodligen inklusive den nyssnämnde
värde talaren, enl. hvad han sjelf antydt; men kan det väl vid
sådant bedömande vara skäl att än ytterligare utsträcka tillämpningsrätt
af denna ostracism? Coust.Utsk. har föreslagit, afl RegeriugsR:ns
ledamöter skulle vara underkastade RiksRms dom i
händelse de af egennytta, vrångvjsa eller försumlighet uppenbarligen
handlat emot gällande lagar och författn:r; och jag kan icke föreställa
mig alt denna af KammarRätts-Presidenten och andra
högtbetrodde embetsman beslående RiksRälls ledamöter, i händelse
deras domarekall i detta hänseende någongång påkallas,
skola vara nog pliglförgätne att underlåta dömma hvarje egennyttigt,
vrångvist och försumligt, eller mot gällande lagar och
författmr uppenbarligen handlande RegeringsRäd obevekligen af
med tjensten.
Den enda anmärkn., som, enl. min tanke, kunde vara af
större vigt, är den, att Konungen måhända borde ega att, när
Han så ville, i RegeringsRm taga inträde och der beräkna sina
2:ne röster, likasom 1111 i Högsta Domstolen; men jag tror likväl,
att denna förhoppning om Konungens personliga deltagande
i RegeringsR:ns ärenden, skulle inför allmänheten framställa en
mera illusorisk än verklig närvaro, ty vi se af erfarenheten huru
föga Konungens tid tilläter Honom att taga del i Högsta Domstolens
förhandlingar. Han gör det aldrig och likväl utfärdas
dess domar i Hans namn. Manne icke medborgares välfärd, lif,
ära och gods, dessa de dyrbaraste föremålen för hvarje individs
personliga intresse, alltid kunna göras lill ämnen för rättstvister
och vare sig rättrådiga eller .orättrådiga angrepp; individen måste
ändock låta dessa vilkor för hela sin timliga lycka vara underkastad
lagligmätig behandling och, efter mellanliggande instansers
genomgående, Högsta Domstolens slutliga dom. Kan
det då vara betänkligt, att till RegeringsRm en dylik rättighet
uti ekonomiska mål öfvérlemnas? Jag kan åtminstone icke härutinnan
finna någon väsendtlig åtskillnad.
Genom
Den 12 Juli f. m.
209
Genom alt fördela ärendernas öfverliopande mängd och derigenom
öka Styrelsens kraft, beredes alltså ej blott en högst behöflig
lättnad för administrationen, men äfven för de rättssökande
en desto grundligare och snabbare rättsskipning; följaktligen
skulle genom antagande af Coust.Utsk:s ifrågavar:de förslag
en stor fördel tillförsäkras både det allmänna och mängden af
enskilde. Jag vågar således bestrida de förslag till gemensam
tanke, som af föreg:de talare blifvit afgifne.
Innan jag slutar, bör jag dock till besvarande uptaga en
anmärkn., som af den förste värde talaren blifvit framställd i
den syftning, att Deparlrs-Cheferne hade bordt antagas till Föredragande
i RegeringsR:n. Sådant finnes icke med en enda bokstaf
uti förslaget förbjudet; hvadan ock om det kan utan olägenhet
ega rum, det beror helt och hållet på ett kommande stadgande
att sådant bestämma. För min del kan jag likväl icke
anse det vinnas någon fördel medelst ett dylikt stadgande, samt
icke ens deri, att Depart:s-Chefen skulle ega rösträttighet inom
RegeringsR:n; ty jag tror icke, att hans anseende skulle stiga
derigenom, att han, hvilkens tid svårligen torde medgifva ett
oafbrutet bivistande af R:ns öfverläggningar, derstädes någon gång
afgåfve sin röst, men tilläfventyrs stannade i minoriteten. Hr
von Hartmansdorff har trott, att man skulle kunna få så illasinnade
Regerings-Rätls-ledamöter, att de, blott derföre att Depart:sChefen
fördristade sig att inträda i deras krets och der framställa
sina åsigt er, skulle, förmodligen utan afseende på sakens rättvisa,
afgöra frågan i strid deremot. Jag erkänner att jag icke
kan se saken med ett så misantropiskt synglas. Jag kan. svårligen
föreställa mig, huruledes kunnige, redlige, erfarne och allmänt
aktade män, — ty af sådane måste R:n bestå, — skulle,
enl. Hr von Hartmansdorffs antagande, endast af troltsig illvilja
låta sig förledas till att besluta tvärt emot Depart:s-Chefens yttrade
mening. Men böra de tänkas så illasinnade, hvad skulle
han väl då äfven med en röst kunna uträtta? Ett sådant beklagligt
förhållande, hvars antagande dock, enl. mitt förmenande,
måste härflyta af en alltför mörk tanke, måhända icke just om
menniskan i allmänhet, men om RegeringsRåden i synnerhet,
skulle således ingalunda genom Hr von Hartmansdorffs förslag
vara undanröjdt.
Följaktligen får jag, så vida icke mera grundade anmärkn:r
kunna emot Const.Utsk:s förslag göras, samt, enär dess antagande
bör afhjelpa en högst betydlig och kännbar brist uti vår Stats
författn., tillstyrka R. o. Ad. att utan någon emot dess innehåll
riglad anmärkn. låta förslaget hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Denna fråga sönderfaller
uti tvenne delar. Den första är att afgöra huruvida det verkligen
erfordras någon minskning i de ärenden, som f. n. inför
Konungen i StatsRådet föredragas och afgöras. Denna fråga tror
9 H. 14
210
Den 12 Juli f. m.
jag skall med allmänt Ja besvaras, och jag har icke hört någon
förneka sanningen häraf. Den andra frågan är angfde sättet för
afhjelpande af denna olägenhet. Det företer sig visserligen olika
sätt att härvidlag gå till väga, och Cons.Ulsk., som med all den
sorgfällighet, denna vigtiga fråga kräfver, sökt^att göra sig reda
för de olika sätten, har äfven tagit detta i betraktande. Det
har förekommit ett sätt, som af Konungen sjelf vid en föreg:de
Riksdag blifvit föreslaget, nemi. att genom förstärkande af Högsta
Domstolen åt densamma kunna öfverlemna någon del af besvärs-målen.
Denna åsigt har icke vunnit några sympathier
inom Utsk., enär man har ansett, att det i allmänhet fordrades
helt andra egenskaper för att bekläda den högsta domaremakten
i justitiaj-ärenden, än att bekläda denna makt i ekonomiska ärenden.
Den, som kan vara en utmärkt skicklig jurist, är icke
alltid derföre en skicklig administratör, och sådana böra de vara,
som med Regeringsärenden skola sig befatta. Dessutom har
Utsk. trott, att genom en sådan inympning på Högsta Domstolen
skulle dess verksamhet blifva förändrad, och man har derföre
ansett det riktigare att på något annat sätt gå tillväga.
Några ledamöter bade föreställt sig, att man skulle helt och
hållet ifrån Regeringen kunna skilja dessa ärenden och öfverlemna
dera åt Kollegierna, som skulle alldeles omskapas, eller
en Bureau för hvarje Departement inrättas, der sådana frågor
skulle afgöras. Detta sätt att gå tillväga, hvars förtjenster jag
ingalunda vill bestrida, skulle dock medföra en alltför stor omstöpning
af närvar:de förhållanden, och dessutom vara förenad
med alltför dryga kostnader, hvarföre Utsk. ansåg sig icke böra
fästa sig dervid. Utsk. har jemväl förehaft ett förslag, på grund
af gjord motion, att förstärka antalet af StatsRädets ledamöter,
på sätt Hrr Stjerngranat och von Hartmansdorff äfvenväl förordat;
men Utsk. har ansett, att det egentliga ändamålet med
denna inrättning, eller att befria Konungen ifrån deltagande i
alla dessa besvärsmål och all denna detaljgranskning, härigenom
ingalunda skulle vinnas, enär Konungen fortfarande, likasom hittills,
vore skyldig att öfvervara behandlingen af sådana mål.
Det har dä icke återstått för Utsk. något annat, än att åt en
serskild auktoritet öfverlemna dessa mål, hvilket uti nu förevande
Betänk, blifvit föreslaget. Mot detsamma hafva ganska skarpa
anmärkn:r blifvit rigtade, men den hufvudsakligaste har likväl
varit den, att genom en sådan RegeringsRätt skulle den dömande
myndigheten i administrativa mål skiljas ifrån den lagstiftande.
Jag underskattar ingalunda vigten af detta skäl, och jag erkänner
villigt, att det inom Utsk. verkligen gjorde mig tveksam.
Jag ansåg det nemi. vara nödvändigt, att den makt, som ensam
har rättighet att stifta lagar uti ekonomiskt afseende, äfven skulle
vara den makt, som genom tillämpningen af dessa lagar skulle
vinna erfarenhet om hurudana de verkligen voro. Jag bar likväl
sedermera trott att genom förslaget, sådant det nu är affatladt,
den hufvudsakliga delen af denna olägenhet blifvit afhjelpt.
Uti den 24:de §:n stadgas nemi., att ärenderna skola beredas
Den 12 Juli f. m.
211
inora det Departement,'dit de höra, och att Depart:s-Chefen eger
att deltaga i öfverläggningen om dessa ärenden, hvarigenom jag
trott det af mig såsom nödigt ansedda sambandet kunna
vinnas. Depart;s-Chefen eger då kunskap om alla de mål, hvilka
skola i afseende på hans Departement inom RegeringsRm före*
komma, oeh han eger, om han så vill, att öfvervara öfverlägga
ningen derstädes, oeh så väl meddela de uplysningar, som kunna
behöfvas, som ock att genom tillämpningen af lagarne derstädes
inhemta huruvida någon förändring kan vara af nöden. Jag
tror äfven, att den Depart;s-Chef, som rätt upfyller sitt kali,
skall genom della tillstånd, sora han fått sig meddeladt, verkligen
komma i tillfälle att bibehålla detta samband.
Man har här ganska skarpt klandrat förslaget derföre, att
det skulle innebära en inskränkning af Konungamakten. Jag
bestrider helt och hållet att sådant skulle vara fallet, och jag
vägar tvertom påstå, att en sådan åtgärd, som den nu föreslagna,
skulle om möjligt än mera höja Konungamakten, Jag tror nemi.
att denna makt ieke vinner serdeles mycket i allmänna anseendet
derpå, att dea måste sysselsätta sig med en mängd detaljer,
som för den högre blicken äro fullkomligt främmande, och som
icke kunna annat än paralysera Regeringens krafter i afseende
på dess egentliga ändamål. Jag tror derföre, i synnerhet
sunder närvarsde tid, då en sådan massa af nya förhållanden up*
kommit att Regeringens pligter derigenom blifvit mångfaldigade,
jag tror, säger jag, att det just i detta ögonblick är af stor vigt
att man befriar Regeringen ifrån dessa öfverloppsbestyr, och
återställer den på sin rätta ståndpunkt, den nemi., att ur en
högre synpunkt kunna bedöma det allmänna och vaka deröfver.
Jag tror icke, att jag misstager mig om jag påstår, att just till
följd af dessa mångå småbeslyr det har blifvit en omöjlighet för
Regeringen att mera omfattande sköta sina högre åligganden, och
jag tror derföre, att den, sorn är mån oro att se Konungamakten
stark, bör ingå på ett förslag sådant sorn detta.
Man har vidare framkastat dea anroärkn,, att Konungen,
enl. nuvaride förhållanden, j fall någon misstydning egt rum,
eger alt i Sin konselj genast rätta ett sådant missförhållande,
samt alt, om en stiftad lag uti ett speeielt fall skulle befinnas
olämplig, sä eger Konungen att sådant afhjelpa, men att RegeringsRm
icke skulle kunna göra det. Jag medgifver, att RegeräugsRtn
mäste strängt hålla sig vid lagen, roen lika så väl, som
uti rena rältstvister den rättsökande parten eger att i nådeväg
söka säg hjelp, lika väl eger han i detta fall rätt att på denna
väg söka Konungens hjelp. Jag tror således, att Regeringsärenderna
härigenom ställas på samina fot, som f. n, de juridiska
ärenderna.
Hr von Hartmansdorff yttrade äfven, att StatsRåden genom
denna förändring skulle erhålla bättre tid, men mindre skicklighet
i lagstiftningen, oeh vidare, alt det vore alldeles nödvändigt,
alt Kollegierna uti serskildta fall fortfarande skulle höras,
14*
212
Den 12 Juli f. m.
samt har, på grund häraf, hemställt, hvartill en RegeringsRätt
skulle tjena.
I likhet med Hr von Hartmansdorff tror äfven jag, att det
fortfarande blifver en nödvändighet, att Kollegierna höras, men
jag anser det vara ganska nyttigt, att dessa yttranden komma
att sammanföras på ett ställe i denna RegeringsRätt, som kan
hafva en allmän öfverblick öfver samtliga ärenderna. Vidare
har man, såsom en brist i förslaget, anfört, att det icke medgifvit
Konungen sjelf rätt att, när Han så för godt finnér, deltaga
uti RegeringsR:ns beslut, och man har till och med sagt, att,
då Konungen fann för godt att der vara närvande, så skulle
Hans röst ega afgörande rätt, och en ledamot har sagt, att det
borde öfverlemnas åt Konungen att på förhand bestämma, hvilka
mål skola afgöras i RegeringsR:n, och hvilka i konseljen. Härigenom
skulle, enl. min tanke, det hela omintetgöras, ty jag tror
det vara omöjligt för Konungen att på förhand göra ett sådant
bestämmande, så vida icke en föredragning af alla målen skulle
inför Konungen verkställas, och dä blir ju RegeringsR:ns ändamål
att bespara Konungens och SlatsRådets tid aldeles förfeladt.
Alt deremot öfverlemna åt Konungen att, när Han så för godt
finner, infinna sig uti RegeringsR:n och der hafva afgörande rätt,
skulle på ett ganska betänkligt sätt kunna inverka på den aktning,
som man måste hafva för RegeringsRins beslut. Man
skulle nemi. kunna tänka sig, att den ena dagen förekom ett
mål, dervid Konungen ville vara närvande, men den andra dagen
icke. Man visste således icke, om det varit Konungen eller
RegeringsRm, som afgjort dessa mål, och jag tror, att en tillämpning
häraf skulle kunna medföra ganska stora olägenheter.
Man har äfven sagt, att Depart:s-Cheferne icke skulle infinna
sig i denna RegeringsRätt, så vida de icke der finge rättighet
att i besluten deltaga. För min del har jag en helt annan föreställning
om Deparfis-Cheferne. Jag tror nemi. att om en Depart:s-Chef
rätt och samvetsgrann! upfattar sitt kall, såskall han
vara angelägen om, att, så vidt hans lid tillåter, vara närvande
i denna RegeringsRätt. Deremot tror jag, att hans anseende
skulle vedervågas, om han finge rättighet att i besluten deltaga,
ty, blefve han öfverröstad, så skulle han komma i en ganska
falsk ställning.
Vidare har man anfört, alt kostnaderne skulle vara så betydliga.
I afseende härpå tror jag, att något svar egentligen
icke behöfves, ty den, som anser saken så vigtig, som jag gör,
han ser icke på några 1,000 R:dr mera eller mindre, då det är
fråga om att vinna ett så nyttigt ändamål.
Man har äfven fordrat qvalifikationer på dem, som skulle
kunna intaga säte i denna Rätt, och man har till och med påstått,
att deras både theoretiska och praktiska duglighet skulle
vara så konstaterad, att man icke kunde på något sätt tvifla på
deras lämplighet till en sådan tjenst. Huru sådant skulle kunna
ske, vet jag icke, och jag är dessutom icke någon vän af sådane
qvalifikationer i en grundlag. Jag tror det icke eller tjena till
Den 12 Juli f. m.
213
mycket, att i en grundlag utsätta, att en person skall hafva tagit
någon viss examen, ty den, som vill eludera ett sådant stadgande,
kan ganska lätt göra det. Dessutom kan en person, som
har tagit den grannaste examen, vara till denna plats fullkomligt
olämplig, och man bör således alltid öfverlemna sådant till den
persons bedömande, som eger rätt att tillsätta platserne. En så
detaljerad qvalifikation, som den Hr Printzensköld önskade, vet
jag dessutom sannerligen icke huru den skulle uttryckas.
Jag tror mig nu i det närmaste hafva besvarat alla de hufvudsakligare
anmärkn:r, som blifvit emot förslaget framställde,
och jag vill således icke vidare besvära K. o. Ad. med något
vidlyftigare anförande, utan inskränker mig lill att instämma uti
Frih. Cederströms anhållan att förslaget måtte blifva hvilande
till nästa Riksdag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Ursprungligen afgjorde Konungen
alla ärenden i sista instansen, såväl Justitiae-ärenden som öfriga
besvärsmål och andra Regerings-ärender. Under tidernas lopp fann
man likväl, att tidsutrymmet omöjligen tillät detta hopande af göromålen
hos Konungen, hvarföre man bicf nödsakad att afskilja Justitiae-ärenderna,
och Högsta Domstolen inrättades. Sedermera har
detta förhållande ytterligare utvecklat sig och ärenderna hafva hopat
sig uti allt för stora massor, så att del blifvit en nödvändighet att
skilja jemväl de qvarvarande besvärsmålen ifrån Konungens afgörande,
såvida icke ali Regering skall drunkna i denna mängd af
småsaker. Jag anhåller att utur de prot:r, hvilka Const.Utsk.
nu sednast granskat, få anföra blott ett enda exempel för att visa
med hvilket skräp Regeringen är öfverlastad. K, M. har nemi.
t. ex. Sjelf måst afgöra huruvida ett fenster skulle få finnas eller
icke på ett plank i Norrköping. För att afhjelpa en sådan orimlighet,
som att de verkliga Regerings-göromålen skola stå efter
för dylika småsaker, hafva irenne sätt blifvit föreslagne. Det
första är, att öfverflytta dessa mål till Högsta Domstolen, hvars
ledamöters antal i detta fall skulle förökas ; — det andra är, att,
på sätt Hr Stjerngranat föreslagit, öka de konsultativa Stats-Rådens
antal, samt något ändra sältet för ärendernas beredning och föredragning
i konseljen; ■— och det tredje åter är det som Utsk.
föreslagit. 1 afseende på det första sättet, så har vid 1S44—
1845 årens Riksdag en K. Propos. derom varit till R. St:r afbiten,
men blef då af dem afslagen, såsom mig synes, med rätta,
ty utom det, att denna Propos. var behäftad med åtskilliga felaktigheter
i detaljerna, så lärer det icke kunna nekas, att dessa
besvärsmål äro af en annan beskaffenhet än de rena juridiska
ärenderna, och att jurister, som i hela sin lefnad varit med dessa
sednare sysselsatte, komma in på ett teipligen nytt fält, om de skola
behandla dessa slags besvärsmål, med hvilka administrativa embetsmän
hittills alltid varit sysselsatte. Utsk. har derföre ansett
det vara tjenligast, att dessa mål afgöras af personer, hvilka gjort
det till sin lefnads mål att behandla dylika ärenden och således
äro dervid mest förtrogne, såsom Landshöfd:r, Kollegii-ledamötcr
2H
Den 12 Juli f. fil.
hi. fl. Om nu dessa mål skulle öfverlenmas till Högsta Dorn'
stolen, så blefve det nödvändigt att i denna domstol sådana administrativa
förmågor funnes, hvilket åter naturligtvis skulle störande
inverka på Justitiae-ärendernas behandling, pä samma gång,
sorn Domstolens öfriga ledamöter utaf rena jurister icke alltid
vore de tjenligaste att afgöra de administrativa ärendena. Ulsk.
ansåg derföre detla sätt att lösa frågan icke vara tjenligt.
Det andra sättet åter, eller alt öka de konsultativa StatsRådens
antal, samt stadga, att en Depart:s-Chef vid behandlingen
af besvärsmål endast vore skyldig att i konseljen närvara då han
föredrog de till hans Departement hörande besvärsmål, men icke
vid de andra Departts-Chefernas föredragningar, möter äfven slofa
betänkligheter. För det första mäste Regeringens ledamöter upträda
som en moralisk personlighet med sammanhållande vilja
och sammanhållande verksamhet, men det torde vara ganska
sannolikt att denna sammanhållning skulle icke obetydligt motarbetas
genom det förändrade arbets-sättet. Dessutom möter äfven
en betänklighet derutinnan, att den lindring för Depart.-  Chefen uti tid och göromål, som hufvudsakligen afsäges, blott
ulf ganska ringa man vunnes, emedan det värsta arbetet, eller
utarbetningen af målen, ändock för honom återstode att med
full ansvarighet utföra; och slutligen ora det äfven erkännes att
Depart.-Cheferne derigenom något lindrades, huru går det dä
med Konungen sjelf? Det är alldeles omöjligt att en person
kan med fullkomligt inträngande i målen deltaga uti afgörande!
af allesammans. Om man således genom Hr Stjerngranat förslag
än vinner någon lättnad för Depart.-Cheferne, så återstår
dock alltid den olägenheten, att Konungen antingen skall hetas
afgöra målen, utan att hafva tid alt i desamma närmare intränga,
eller också att tiden blir otillräcklig .för ärerdernas afgörande.
Således är icke eller detta sätt att lösa frågan tillfredsställande.
Återstår då det sätt, sorn Utsk. föreslagit, eller alt för
besvärsmålens afgörande inrätta en serskild administrativ Ofver-Rätt.
Derigenom vinnes först och främst att Konungen sjelf äfvensom
att Depart.-Cheferna blifva befriade ifrån det myckna detaljarbetet,
hvarigenom deras tid helt och hållet borttages ifrån de
verkliga regerings-ärenderna, äfvensom att dessa besvärsmål i
sjelfva verket sannolikt skulle blifva, om icke bättre, dock säkerligen
med större konseqvens och kontinuitet afgjorde; ty om
också en Deparl:s-Chef med aldrig så stor skicklighet och med
upoffring af sitt vigtigare kall i afseende på de egentliga regerings-ärendena
aldrig sä mycket och aldrig så väl sysselsätter
sig med beredningen af besvärsraålen, så kan dock icke nekas,
att, dä denne Depart:s-Chef en gäng ifrån embetet afgår, och
isynnerhet om på samma gäng, som ofta sker, Exped.-Chefen ombytes,
sä är vid dessa mål all kontinuitet afbruten, hvilket deremot
icke blifver händelsen om de afgöras af den af Etsk. föreslagna
Regerings-R:n, der en praxis ovillkorligen kommer alt utbilda
siir. Man må icke säga att Depart.-s Chefen icke ensam
afgör målen uti Stats-Rådet, utan att de öfrige Rådgifvarne del
-
Den 12 Jul i f. m.
215
taga deruti, ty det är likväl tydligt att Depart:s-Chefen har på
målens afgörande ett vida större inflytande än alt man skulle
kunna anse kontinuiteten icke vara genom hans afgång bruten,
hvilket deremot icke är händelsen uti Regerings-R:n, der måleii
föredragas af en underordnad tjensteman och afgöras af ett Kolhm.
Oberäknadt denna nytta, skulle igenom denna inrättning
den stora fördel vinnas, att vi uti Sverige egde något som i andra
länder visat sig serdeles nyttig, och som i Frankrike kallas:
Conseil (Vital. Om då Regeringen behöfde ett utlåtande, så
funnes en till fullo qvalificerad auktoritet, af hvilken den kunde
erhålla detsamma, och om något förslag behöfde utarbetas, så
funnes alltid denna ganska goda auktoritet till hands, så att man
icke behöfde, såsom nu, antingen sakna ett sådant, eller i sådant
afseende förordna en serskild Kommitté. Afven i detta
hänseende vore således en Reg.-Rätts bildande af stor fördel,
ehuru derom icke någon serskild stadga behöfde, eller ens kunde,
i grundlagen införas.
En betänklighet återstår likväl, och den af ganska väsentlig
beskaffenhet, nami. den, att då Konungen i vårt land ensam
eger lagstiftnings-rätt i ekonomiska frågor, så vill man icke
allt för skarpt skilja behandlingen af de ekonomiska besvärsmålen
ifrån Konungens handläggning, på det att icke en obekantskap
med dessa författningars tillämpning måtte hos Regeringen
uppkomma. För att undvika sådant har Utsk. föreslagit
dels att ärenderna skola i vederbör:de Stats-Depart. beredas, och
dels att Depart.-Chef må ega rättighet att i Reg.-R:s öfverläggmr
deltaga, då mål som angå hans Deparl. der förekomma.
Man har likväl mycket, och såsom mig synes orättvist, här
klandrat detta stadgande, och man har sagt att en Depart.-Chef,
som infinner sig i Reg.-R:u och der icke får deltaga uti besluten,
kommer uti en mycket falsk och underordnad ställning.
Härvid har man dock förbisett, att Deparl.-Chefen inträder i
Reg.-R:n, icke för att göra sin vilja gällande, utan för att se
huru en författn:g hörande till hans Depart. verkar och utvecklar
sig i lifvet, hvartill han mäste hafva ett serdeles godt tillfälle
genom att afhöra de debatter, som vid målens afgörande i
Reg.-R:n ega rum. Men icke blott vid sådana tillfällen kan
Depart.-Chefens närvaro i Reg.-R:n- vara honom till mycken
nytta, utan äfven om det vore fråga om att utfärda en ny författn:g
och Reg.-R:ns Utlåt:de vore af Konungen infordradt, så
vore det af ganska stor nytta, att Depart.-Chefen kunde infinna
sig uti Reg.-R:n och genast påpeka de punkter, öfver hvilka han
serskildt önskade att densamma skulle utlåta sig, samt vore i
tillfälle att afhöra de anföranden, som af Rättens ledamöter afgåfvos.
Genom detta stadgande i förslaget är Depart.-Chefen
således ställd precist på den ståndpunkt han behöfver, näml.
den, att ega'rättighet och tillfälle att i Reg.-R:n inhemta aliade
upplysningar som kunna erfordras. Något annat har icke varit
afsedt, och något annat behöfver således icke i Grundlagen
stadgas.
2)6
Den 12 Juli f. m.
Ytterligare kan man, i likhet med hvad som i afseende på
Högsta Domstolen föreskrifves, stadga, att likasom 2:ne JustitiaeRåd,
då Justitise-ärenden i Stats-Rädet förekomma, skola der vara
närvande, så skola äfven vid frågor ang:de stiftande, förändring,
förklaring eller upphäfvande af ekonomiska författn:r 2:ne
Reg.-R:ns ledamöter vara närvar:de, hvarigenom man är försäkrad,
att, likasom man i fråga angrcfe Justitim-ärenden genom
dessa Jusfritise-Råds närvaro afsell att Juridisk sak-kännedom
måtte vara att tillgå, så skulle äfven i afseende på de ekonomie
ska författnrne en sådan detalj-kunskap finnas vid Rådsbordet
genom de håda Reg.-Rådens tillkallande. Det vill sålunda synas,
som skulle allt det samband, sorn är nödvändigt emellan den
uti ekonomiska ärenden allena lagstiftande Konungamakten och
O ö
den auktoritet, som tillämpar dessa författningar, härigenom vara
bevaradt. Men då Utsk. sålunda ansåg att de ekonomiska besvärsmålen
borde till en serskild auktoritet öfverflvttas, så fann
Utsk. likväl derjemte, att åtskilliga sådaBe besvärsmål finnas,
om lämpligheten af hvilkas öfverfiyttande man kunde vara af olika
tankar. Uti ett slag af dessa besvärsmål ansåg Utsk. det
vara af grundlagsenlig vigt att de icke finge afgöras af någon annan
än Konungen, hvarföre äfven Utsk. undantagit dem, näml. besvär
angtde tjensters tillsättning. Andra besvärsmål kunna jemväl
finnas, som af Konungen böra afgöras, men likväl utan alt
sådant är af grundlagsenlig vigt, likasom det vore alldeles omöjligt
oeh dessutom genom den deraf i lagstiftningen uppkommande
stelhet högst skadligt att i grundlagen införa en förteckning
på alla de besvärsmål, som böra icke i Reg.-R:n ulan i konseljen
afgöras. Utsk. har ansett, att all nödig säkerhet vore vunnen derigenom,
alt det icke skulle bero, hvarken på Konungen ensam eller
pä R. St:r ensamme, utan på en af Konung och Ständer gemensamt
stiftad lag, att bestämma hvilka besvärsmål skola fortfarande
afgöras i Stats-Rådet, eller öfverlemnas ät Reg.-R:n,
hvarföre äfven ett sådant stadgande finnes uti förslaget infördt.
Sjelfva formen för föredragningen inom Reg.-R:n kan lika litet som
den inom Högsta Domstolen vara af grundlagsenlig vigt, hvarföre
äfven grudlagens stadgande om dessa båda saker blifvit lika utförda.
Man har emot detta förslag gjort åtskilliga anmärkn:r, hvilka
likväl redan äro af föregående talare i mitt tycke fullkomligt
vederlagde, men jag anser mig dock, för deras stora egenhets
skuld, böra upptaga en och annan af dem. En värd talare har
näml. sagt att Konungen i Sverige skulle slå öfver lagen. Vi
lefva dock uti ett konstitutionell samhälle, och vi hafva en
38:de § R.-F., som anbefaller föredraganderne att vägra sin kontrasignation,
om olagligheter skulle lill begående ifrågasättas. ' Om
än den värde ledamoten förgätit detta, sä borde han dock ihogkomma
hvad som här på delta rum för en ganska kort tid sedan tilldrog
sig. Man framställde då anmärkntr deröfver, att man förmenade
det olagligheter skulle hafva förekommit vid afgörande
af åtskilliga besvärsmål. Mot dessa anmärkmr anfördes här ganska
goda försvar, men de stödde sig alla derpå, att ingen olag
-
Den 12 Juli f. m.
217
lighet varit begången, och för min del åtminstone har jag aldrig
hört någon försvara sig med, att Konungen skulle hafva
rätt att begå olagligheter.
Man har ytterligare såsom ett fel i förslaget anmärkt, att det
icke såsom ett vilkor för att blifva Reg.-Råd blifvit föreskrifvet,
att hafva aflagt sådan examen, som fordras för inträde i Konungens
Kansli. Följden af ett sådant stadgande skulle blifva den,
att en person, hvilken som Landshöfding kanske uti 20 år förträffligt
förvaltat sitt embete, icke skall kunna blifva-ledamot af
Reg.-R:n om han icke i sin ungdom hade aflagt Kansliexamen;
hans långa och utmärkta tjenstemanna-bana skulle således icke
berättiga honom dertill, men en möjligen ganska knapphändig
examen skulle göra det.
Man har äfven sagt att genom detta förslag skulle Konungamakten
inskränkas, men enligt min tanke, skulle förhållandet
blifva alldes motsatt. Om vi påminna oss hvad som vid det
nyss åberopade tillfället här tilldrog sig, så skola vi finna, att för
dem, som vilja i lid och olid göra anmärkn:r, är närvarrde
förhållande synnerligen beqvämt. Men tager dä fram ett besvärsmål,
deri författnrn måhända är något tvetydig men dock
efter bästa förmåga blifvit af Stals-Rådet tillämpad, men man
gör deraf politiska tillämpningar och advocerar så godt man kan,
på grund deraf att författnrn äfven kan hafva en annan mening.
Ytterligare och då Stals-Råds-ledamöternes lid genom att sysselsätta
sig med alt efter bästa förstånd afgöra dessa mål varit beständigt
upptagen, så anklagar man dem derföre att de icke med
så stor omsorg behandlat de större Reg.-ärenderna, som man
vill fordra och som de sjelfve utan allt tvifvel skulle hafva önskat
att kunna medhinna. Man har således godt tillfälle att å
ena sidan göra anmärkn:r vid småsakerna, och att å andra sidan
anmärka, att inga stora saker blifvit uträttade. Om således
Konungamakten äfven genom delta förslag skiljes ifrån de flesta
af dessa detalj-bestyr, så blir den just derigenom först rätt fri
och kraftig i sin verksamhet, och det är äfven på denna grund
jag hoppas alt R. o. Ad:n skall med godkännande upptaga Konstitutions-Ulsk:ts
ifrågav:de förslag och förty afslå de här framställda
förslagen till gemensamma tankar; hvarom jag vördsamt
anhåller om Ilr Grefven och Landtmarskalkens propos.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Ibland de anmärkn:r,
som emot detta förslag blifvit gjorda, har jag synnerligen
fästat mig vid en, som äfven af den siste värde talaren nyss
upptogs, näml. den, alt Konungen skulle för närvande vara
ställd öfver lagen, men att Han genom antagande af detta förslag
icke längre skulle blifva det. För min del kan jag ingalunda
erkänna sanningen af denna uppgift. Väl är Konungen
enligt grundlagen för sina gerningar icke personligen ansvarig,
men han är derigenom ingalunda ställd öfver lagen. Då
Konungen är den som stiftar de ekonomiska förfaltmne, så kan
218
Den 12 Juli f. m.
lian ju icke annat än äfven önska att de noggrannt mätte efterlefva»,
men för att lian skall kunna vinna denna sin önskan,
måste det äfven vara hans egen vilja att så noga som möjligt
sjelf i främsta rummet efterlefva desamma. Endast derigenom
kan han åt deni vinna den aktning och det förtroende, som de
böra ega.
Man har äfven såsom en anmärkn. emot förslaget anfört,
alt hädanefter skulle besluten komma att grundas endast på lagar
och förfatln:r samt icke såsom hittills kunna lämpas efter
serskildta sig företeende omständigheter, hvarigenom Konungen
skulle förhindras ifrån att visa sig som en mild och god Konung.
För min del sätter jag högt värde på mildhet hos Konungen,
men ännu högre värde sätter jag dock på rättvisan. Folket
måste alllid kunna förvänta att af Konungen få åtnjuta rätivisa.
Den mildhet och' den godhet, som, vid uppkommen tvist emellan
flere, utöfvas emot den ene undersåten, sker merendels på
den andres bekostnad, och en sådan godhet anser jag icke vara
önskansvärd, utan är min önskan den, att i alla tvister endast
rättvisa måtte öfvas.
I fråga om behofvet af ifrågavide förslag, så beror det, såsom
förut är nämndt, derpå, huruvida verkligen Reringens göromål
äro sä öfverhopade, alt de icke kunna skölas såsom sig
bör, eller åtminstone icke lemna tillräcklig lid öfrig för handläggningen
af de vigtigare ärenderna. i denna del tyckes ingen
hafva kunnat bestrida den uppgiften att små-ärendernas
mångfald inom Regeringen är så stor, att den icke lemnar tillräckligt
rådrum för handläggningen af de vigtigare. Således mäste
behofvet af en förändring vara tillräckligen insedt, och frågan
är dä endast den, huruvida det förslag, som här blifvit framsläldt,
lämpligast och bäst afhjelper detta behof. Hr von Hartmansdorff
har föreslagit att antalet af Konungens konsultativa
rådgifvare skulle ökas ifrån 3 till 6, och jag skulle för min del
vilja med honom deruti instämma, emedan della förslag enklast
och med minsta kostnad skulle afhjelpa de öfverklagade olägenheterna,
så vida icke den största ibland dem alla likväl qvarstode,
näml. den, att den lid, som Konungen skulle egna åt
ärendernas afgörande, skulle fortfarande lagas lika mycket i anspråk,
som hittills; och om det icke är möjligt för Stads-Rådets
ledamöter att vara narrande vid alla dessa föredragningar, utan de
mäste hafva ledighet sä väl att begrunda de vigtigare ärenderna,
som för att njuta en nödig hvila, såsom Hr von Hartmansdorff
sagt, huru kan man då fordra att Konungen skall deltaga i alla
dessa mål och likväl hafva lid öfrig att begrunda de angelägenheter,
som äro af större vigt? Jag kan åtminstone icke för min
del , fatta det, och följden deraf skulle blifva den, att man, genom
att tvinga Konungen att deltaga i alla ärenden, långt ifrån
alt upprätthålla Konungamakten, tvärtom skulle nedsätta densamma,
ty om det är påtagligt att Konungen omöjligen kunde medhinna
alt åt ärendernas afgörande egna den uppmärksamhet sorn
erfordras, så skulle man kunna komma till den slutsatsen, att
Den 12 Juli f. m■
219
det vore likgiltigt om Konungen öfvervore ärendets afgörande
eller icke; kunde lian icke medhinna att tänka öfver de frågor,
som förekommo, så kunde han icke eller vid deras afgörande
något serdeles uträtta; men vid sådant förhållande synes det vara
nödvändigt, att en förändring i den syftning, som här är föreslagen,
kommer att ega rum.
Ehuru jag i allmänhet och hufvudsakligen gillar Konst.-  Ulskis förslag, har jag likväl åtskilliga anmärkntgar alt deremot
framställa, hvilka jag önskar måtte tagas i öfvervägande vid den
ålerremiss, hvarom jag vördsamt anhåller. Uli 1 Tide § i förslaget
förekommer ordet ”?««”, hvilket jag önskade måtte utbytas
emot ordet ”skull”, Ordet ”mö.” står näml. der begagnadt
om de ärenden som skulle till Reg.-Rätten öfvertemnas; men
om detta uttryck att de må öfverlämnäs qvarstår, så skulle det
ju bero på Konungen att göra det eller icke. Jag skulle för
min del tro att det niåste i grundlagen stadgas, att så skall ske,
och att således ordet ”w«” måsie utbytas emot ordet ”skall”,
I afseende åter på ledamöternas antal, har jag ingenting att anmärka,
men i afseende pä qvalifikationerna, tror jag det vara
nödvändigt att i • grundlagen bestämma, att ibland ledamöterna
ett visst antal funnes, som hade ulöfvat domare-embetet, ty jag
tror att den sora eger någon erfarenhet om sådane ärendens
handläggning har kommit till den öfvertygelse, att det vid pröfning
och afgörande af tvister är nödvändigt alt hafva tillstädes
någon i beslutet deltagande, sorn har handlagt domare-värf. Delta
synes äfven Konst.-Utsk. sjelft hafva erkänt dä man läser motiverna
till dess beslut. Der står nemi.: ”hvilken auktoritet,
om ledamöternas antal klefve sådant, all deruti äfven kunde
inrymmas del högre måttet af juridisk kunskap och erfarenhet,
skulle kunna tillfredsställa anspråken på arend enias bedömande
icke allenast med närmare kännedom af de förhållanden, som
bestämma riktningen på den ekonomiska lagstiftningen, utan ock
med den säkrare vana vid lagbuds noggranna tydning samt vid
rätlegungsformers tillämpning och beslutens uppfattning med nödig
säkerhet och klarhet, som i allmänhet anses i synnerlig måll
genom den juridiska embetsmannabildningen och domare-kallets
handhafvande förvärf vas.” Här har Konst.Utsk. uttryckligen erkänt
beliofvet af juridiskt bildade ledamöter, men när man ser på sjelfva
förslaget så förekommer intet som häntyder på alt så borde
vara. För min del ville jag derföre föreslå, att utaf de 7 ledamöterna,
minst 3:ne skulle vara sådana, som domarebefattning
utöfvat, pä det ätt man alltid måtte kunna vara viss derom, att
en sådan vore närvande då Reg.-Rätten skulle utöfva sin domsrätt.
Jag instämmer fullkomligt i den anmärkt)., som blifvit
gjord emot stadgandet i 24:de §:n, att Depart.-Chef icke skulle ega
alt i Reg.-Rättens beslut deltaga. För min del skulle jag önska införande
af det stadgande att han, då han vore närvande, jemväl
egde att i besluten deltaga, hellst jag icke kan föreställa mig
annat, än att Depart.-Cheferne, derest de icke egde denna rättighet,
ganska sällan skulle i Reg.-Rätten tillstädeskomma. Dess
-
220
Den 12 Juli f. m.
utom ville jag hafva stadgadt, att Exped.-Cheferne alltid skulle
vara föredragande i Reg.-Rätten, hvarigenom de fingo tillfälle
att följa med ärenderna och kunde deraf draga behörig nytta.
För öfrigt skulle jag önska att, då Reg.-Rätten i andra fall är
satt i jemnbredd med Högsta Domstolen, den måtte blifva det
helt och hållet, samt att Opinions-nämnden således äfven i afseende
på denna Rätt mätte vinna tillämpning, likasom den har
med afseende på Högsta Domstolen. Då Reg.-Rättens ledamöter
icke äro’ förtioende-embetsmän, så har man nemi. ingen annan
utväg att skilja dem ifrån embetet, än genom deras ställande
inför Riks-Rätt och deras dömande ifrån tjensten, men vi veta
allt för väl huru det förhåller sig med Riks-Rätten, och med de
åtal, som der '.nstälias. Dessutom anser jag en sådan Rätt,
som Riks-Rätlen, böra endast högst sällan anlitas, och derföre
önskar jag att samma stadgande, som finnes om Högsta Domstolen,
äfven mätte iakltagas med afseende på Reg.-Rätten.
Hvad åter beträffar anmärkningen deremot, att besluten skulle
utfärdas i Konungens namn, ehuru han icke hade rättighet att
uti dem deltaga, så finner jag densamma väl grundad och instämmer
äfven deruti. Jag anser näml. att Konungen äfven i
denna Rätt, likasom i Högsta Domstolen, borde hafva rättighet
att, när Han så för godt finner, med 2:ne röster uti besluten
deltaga. Jag hör icke till deras antal, som önska att Konungens
tvänne röster måtte från Högsta Domstolen försvinna, utan önskar
jag tvärtom att de måtte behållas, emedan folket har vandt
sig vid att ständigt få vända sig till Konungen och att anse de
högsta besluten ifrån Honom utgångne, hvilket vore en orimlighet
derest Konungen icke egde rättighet alt i domstolens förhandlingar
deltaga. Således skulle jag önska att Konungen äfven
uti Reg.-Rätten finge sina 2 röster, och då det hinder af
öfverhopande göromål, som hittills afhållit Konungen ifrån att
deltaga uti Högsta Domstolens förhandlingar, genom denna inrättning
skulle försvinna, så tror jag att Konungen understundom
skulle kunna infinna sig både i Högsta Domstolen
och i Reg.-Rätten, och enligt min tanke skulle en sådan Konungens
närvaro i dessa båda Högsta Rätter hafva en ganska fördelaktig
inverkan på ärendernas gång. Man har visserligen sagt
att det skulle menligt inverka på tvistefrågors afgörande om
Konungen då och då infann sig i Högsta Domstolen och lemnade
sina 2 röster, men för min del skulle jag gerna se att
Han vore närvande då mig rör:de tvister der afgöras.
Jag önskar således att R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma
tanka förklara, att ifrågavande förslag är både nödigt och
nyttigt, men att Konst.-Utsk. bör vid förnyad handläggning af
ärendet taga under öfverläggning de anmärkningar som under
diskussionen blifvit gjorde, och i anledning deraf införa följande
rättelser: Att ordet ”må” i 17:de § utbytes emot ordet ”skall”-,
att minst 3 af ledamöterna böra förut hafva ulöfvat domareembete;
att stadgandet om Opinions-nämnden bör vara lika som
för Högsta Domstolen; att Konungen bör ega 2:ne röster i be
-
Den 12 Juli f. m.
221
slaten; att Deparl.-Cheferne alltid, då de äro i Reg.-Rätten
närvar:de, böra i besluten deltaga; samt att föredragningen bör
verkställas af vederbönde Expeditions-Chef.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det är allmänt erkändt
att de mål, som skola inför Konungen i Stats-Rådet afgöras,
stigit till en oerhörd mängd, och att de dagligen förökas dels i
anseende till folkmängdens tillväxt och dels genom samhällets
utveckling. Det är tydligt att dessa mål slutligen skola så ökas,
att det blir aldeles omöjligt alt medhinna deras föredragning
inför Konungen. För att afhjelpa de olägenheter, som för närvar:de
förefinnas, och de svåra följder deraf som man förutser
skola uppkomma, har Konst.-Utsk. uppgjort nu förevande förslag.
Såsom redan förut här blifvit omnämnt, äro utvägarne i detta
afseende flera. En af dessa utvägar, eller att hänvisa besvärsmålen
till en afdelning af Högsta Domstolen, har redan förut
varit under R. St:rs pröfning och blifvit förkastad, på de skäl
som här redan blifvit anförde och till hvilka äfven flere skulle
kunna läggas; men då detta förslag nu icke är under pröfning,
så är det öfverflödigt att dermed upptaga tiden. Den andra utvägen
vore den, att öka antalet af Konungens konsultativa rådgifvare
och åt dem uppdraga att; då målen af Depart.-Chefen
föredrogos, derom öfverlägga och yttra sina tankar inför Konungen.
Vid något eftersinnande torde man lätt finna att äfven
denna utväg är och blir sådan att den icke Uppfyller ändamålet,
enär den förutsätter att Konungen, fortfarande likasom hittills,
skulle inför sig låta föredraga alla besvärs-målen. Konungen
bar ett åliggande att låta målen från Konungariket Norrige sig
föredragas; ett åliggande att låta ministeriella mål och kommandomål
sig föredragas; och ett åliggande alt låta alla Svenska
Regeriagsärenden i öfrigt sig föredragas. Om man nu afdrager
de Norrska ärenderna, samt de ministeriella och kommandoraålen,
så kan man likväl antaga att af de öfriga Svenska Regerings-ärenderna
förekomma ganska ofta 150 stycken på en dag
under några timmars föredragning. Det är påtagligen en fysisk
omöjlighet att vid en sådan mängd af mål kunna med noggranhet
och fullständighet genomgå de ofta ganska digra, års- och
till och med sekels-gamla besvärsmålen, som vid ett sådant tillfälle
förekomma. Denna olägenhet måste nödvändigt afhjelpas;
men på det sätt jag nyss nämnde, eller endast genom tillökningen
af några Stats-Räd, är den icke afhjelpt. En annan utväg
vore den, att jämte det Stats-Rädets antal ökades med 2 eller 3
ledamöter, sådana besvärsmål, som här äro i fråga, blott inför
3:ne andra närvande Stats-Råd föredrogos af Depart.-Chefen,
likasom då Konungen är frånvande; men då här icke är fråga
om att väcka någon motion, hvilket i sådana frågor, som denna,
här icke lagligen låter sig göra, utan vi nu endast hafva att öfverlägga
om hvad Konst.-Utsk. föreslagit, så måste man lemna
alla dessa andra förslag å sida, och endast sysselsätta sig med
det förslag Utsk. afgifvit. Deremot hafva åtskilliga anmärkningar
2*2
Ben 12 Juli f. tn.
blifvit gjorda, hvilka jag finner vara af mer och mindre vigt. Hvad
först angår den 17:de § så har Hr Cederschiöld föreslagit att ordet
‘r'man skulle utbytas emot ordet ”skall”, och att den bestämning
skulle införas att minst 3 af ledamöterne skulle förut hafva utöfva
domarebefattning. Hvad först ordet "nman beträffar, så instämmer
jag med Hr Cederschiöld deruti alt detta ord är mindre lämpligt,
såsom icke nog bestämmande; men att utbyta det emot ”skall”,
finner jag icke heller lämpligt, enär detta ord är helt och hållet
befallande, att alla besvärsmål, utom de i §:n serskildt undantagne,
skulle afgöras i Reg.-Rätten, men åtskilliga besvärsmål förekomma
likväl, som enligt min tanke aldrig böra höra till denna
Rätts afgörande, närnl. mål sorn röra tjenstgöring och tjenstledighet,
eller besvär öfver Stats-Kontorets eller Krigs-Kollegii
utslag ang:de utbetalning af medel. Sådana mål och flera andra
anser jag fortfarande böra af Konungen i Stats-Rådet afgöras.
Ehuru jag endast nämnt dessa, finnas dock många andra
exempel derpå, att vissa mål icke böra komma lill Reg.-Rätten,
och derföre anser jag ordet ”/»<?” icke böra ändras till ”skall”,
emedan följden deraf skulle blifva helt annan, än hvad Ulsk.
i sitt förslag åsyftat, men jag tror dock att redaktionen af detta
moment bör erhålla sådan lydelse att deri mera bestämdt uttryckes,
att i den stadga, som af Konungen och R. St. gemensamt
skall stiftas, komma att bestämmas hvilka slag af besvärsmål som
fortfarande, komma att tillhöra K. M:t i Statsrådet, och hvilka
skola af Reg.-Rätten afgöras. Att i denna § bestämma, att minst
3:ne af. Reg.-Rättens ledamöter skola hafva beklädt domare-embele,
anser jag icke behöflig!. Det torde kunna med säkerhet
förutsättas, att män, som hafva lag-kunskap och som hafva handhaft
sådana ärenden, icke skulle komma att i denna Rätt saknas,
men det bör väl få bero af Konungen att utnämna sådane,
och 3 af 7 synes mig dessutom vara nästan mera än hvad som
behöfves.
Den förnämsta anmärkmn emot denna utväg att få besvärsmålen
afgjorde genom en Regerings-Rätt, är att omsättningen
af ledamöter blir alltför långsam eller att de ledamöter, som en
gång blifvit utnämnde, komma att alltför många år blifva i denna
Kält qvarsittande. De komma dit med goda insigter i de förfall
n:r och deras tillämpning, som de hafva handlagt innan de
blifvit utsedde till ledamöter af denna Rätt och med hvilka de
i ungdomen hafva sysselsatt sig; men tiderna förändras, andra
lagar och författmr utfärdas och åtskilliga förändringar i samhällets
gång, hvilka för dess utveckling äro nödvändiga, måste ega
rum. Dä skola desse gamla män hafva svårt att sätta sig in i
de nya förhållanden, sora genom nya författmr upkomma, och
jag befarar att ärendernas gång i Regerings-R:n skulle med tiden
blifva mera invecklad än man önskar. Någon utväg att omsätta
ledamöterna i denna Rätt vore således i min tanke nödig, men
huru och på hvad sätt det lämpligast skulle låta sig verkställas
är jag icke nu i tillfälle att upgifva.
Man har anmäl t alt uti 23:dje §:n hade det stadgande bordt
Den 12 Juli f. m.
223
införas, att Konungen skulle uti Regerings-R:ns beslut ega 2:ne
röster, men Hr Cederskiöld har icke afgifvit något förslag till
gemensam tanke i detta afseende, hvilket dock vore nödigt om
något afseende derå skall kunna fästas. För min del tror jag
att ett sådant stadgande skulle i många afseenden vara ganska
nyttigt, ehuru jag icke anser det vara nödvändigt endast derföre,
att de af allmänheten, som nu föreställa sig att Konungens
beslut alltid äro af Honom personligen afgifna, skulle fortfarande
kunna ega denna föreställning, ehuru den blott vore en fiction.
Vid den 24:de §:n har Hr Cederschiöld anmärkt, att Depart:sChef
bör hafva rättighet att i besluten deltaga, men för min
del anser jag det vara temligen likgiltigt huruvida han har denna
rätt eller icke. Att han deremot har rättighet att deltaga i öfverläggningen
anser jag vara både rigtigt och nödigt vid flera
tillfällen. Då en författn. är nyss utfärdad och skall börja att
tillämpas, torde det isynnerhet vara nödigt för dem, som i sista
instansen skola göra denna tillämpning, att af den som utarbetat
författnm få upplysning om dess anda och mening samt den
riktning,_ i hvilken man föreställt sig att denna författn. skall
verka. Äfvenså är det för Depart:s-Chefen nödigt att se huru
och på hvad sätt de som skola i sista instansen tillämpa författnm
hafva upfattat densamma, på det att, om någon tvetydighet eller
något fel deri förefinnes, han genast mätte blifva i tillfälle att
föreslå den rättelse eller förklaring som kan vara nödig, samt
dertill utverka Konungens bifall.
Att genom en sådan inrättning, som den Const.Utsk. nu
föreslagit, Stats-Rådens insigt och skicklighet skulle blifva mindre
än hvad de hittills bordt vara, kan jag icke inse. Depart:sCheferne
hafva tillfälle att i Regerings-R:u taga kännedom om
målens gång och afgörande, samt att med sin upmärksamhet
följa dem der, likaväl som dä de skola föredragas i Stats-Rådet;
men Depart:s-Cheferna hafva då äfven tillfälle att slippa sysselsätta
sig med pröfningen af de vanliga besvärsmålen som angå
tillämpning af förfall,n:he, besvär rör:de sådane enkla saker som
vägdelningar, skjutsfrågor, polisfrågor o. s. v., och kunna således
egna den tid, som deraf uptages, ät angelägnare ärenden, hvilket
för det närvar:de är dem omöjligt, såvida de icke vill helt och
hållet upoffra hvarje ögonblick af sin lefnad till sådane ärenden
som höra till deras Departement pä bekostnad af helsa och krafter,
och ändock se alt tiden icke är tillräckiig.
Ehuruväl åtskillige af de mot förslaget framställde anmärknme
äro af den beskaffenhet, alt de vid målets slutliga afgörande böra
tagas i noga öfvervägande, anser jag dock icke någon af dem
vara af sådan art, att jag deraf kunde öfvertygas det förslaget
vore onyttigt och ogagneligt. Något bättre skulle möjligen hafva
kunnat upgöras, men antagandet af detta förslag är likäl bestämdt
bättre än att bibehålla de närvar.de grundlags-stadgandena, som
förhindra ärendenas afgörande på eli mera ändamålsénligt sätt.
Jag hemställer att R. o. Ad., med gillande af förslagets syftning,
ville såsom sin gemensamma tanka antaga, att lill Const.Utsk.
224
Den 12 Juli f. m.
öfverlemnas att upgöra en förbättrad redaktion af den 17:de §:ns
2:dra morn., hvarigenom detta mom. erhåller en sådan lydelse
att deruti mera oförtydbart uttryckes, att i den stadga, som Konungen
och R. St:r gemensamt skola komma att stifta, de ärenden
skola bestämmas, sorn böra i Regerings-R:n förekomma. Just
detta mom. grundlägger hela den nya institutionen; dess redaktion
updrager den grundsats, hvarifrån hela förslaget utgår, och
bör således vara så bestämd att någon misstydning deraf ej kan
ifrågakomma, hvarken nu eller framdeles, då säkerligen många serskilda
meningar i afseende på dess tillämpning komma att gifva
sig tillkänna, synnerligast i Const.Utsk., der man vid grankningen
af de mål, som i Stats-Rådet blifvit afgjorda, måhända skulle
finna att en del deraf hade bordt tillhöra Regerings-R:n, såvida
icke den grundval som lägges blir tillräckligt tydligt uttryckt,
så att något missförstånd om dess rätta mening icke kan vara
möjligt.
Hr Printzensköld: Det är i sanning en egenhet att, vid
upkommen tvist om antagligheten af detta förslag, de grunder,
som af mig och en annan talare blifvit anförde emot dess antaglighet
i sitt närvande skick, och hvilka grunder innefattas i
den vigtiga omständighet att Konunga-makten, sådan den i Sveriges
grundlag finnes bestämd, skulle derigenom blifva förminskad,
icke ens hafva blifvit vidrörde af de personer som förordat
förslagets antagande, dels sådant det nu blifvit framsläldt, och
dels med några förändringar. Jag hade sannerligen väntat att
finna ett annat förhållande vid detta tillfälle. Man må beskylla
mig för allt för mycken konungskhet, eller hvad som helst, så
kan jag dock icke undertrycka den öfvertygelse, att Sverige är en
alltför gammal monarki för att kunna förvandlas till hvad man kallar
det nya Sverige. Jag älskar att i min Konung se den man, som
skall granska alla Rikets angelägenheter, och om det också bluen
omöjlighet för Konungen att Sjelf kunna medhinna granskningen
af alla de mål som till Haus pröfning inkomma, så önskar
jag dock att man måtte låta denna fiction, för att begagna
ett nyss användt uttryckt, få qvarstå. Jag önskar således, att
man måtte, med bibehållande af denna fiction, bilda en institution,
som är af sådan beskaffenhet att fictionen kan, då Konungen
det önskar, öfvergå till verklighet, och genom hvilken institution
Konungen kan, oförhindrad af något grundlagsenlig!
tvång att befatta Sig med de obetydligaste småsaker, komma i
tillfälle att egna Sig åt de vigtigare regeringsbestyren. Dessa
grunder kunna, enligt min öfvertygelse, icke till sin riktighet
jäfvas; enligt dem blir det lätt att verkställa förändringen och
när så är, vet jag ej hvarföre de icke böra följas.
En värd talare har till försvar för ett motsatt förhållande
yttrat, att Regerings-R:n i detta fall skulle kunna vara ett motstycke
till den af Konungen under Hans resor i landsorten eller
till brödrariket tillförordnade Regering, hvilken utöfvar konungslig
makt
Den 12 Juli f. m
225
makt och myndighet, och således skulle kunna afgifva samma
svar som Konungen i Sitt Stats-Råd, vid de tillfällen hvarpå jag
förra gången anförde exempel, men jag ber den värde talaren,
som anfört detta till försvar för sin åsigt, ihågkomma att
den t. f. Regeringen handlar med fullkomligt konungslig makt
och myndighet efter den instruktion, som Konungen utfärdar, ty
Han kan till denna Regering öfverlemna t. o. m. alla Sina
Kongl, rättigheter, med undantag endast af sådana, som grundlagen
uttryckligen förklarar att Konungen ensam bör utöfva. En så
beskaffad t. f. Regering, med en sådan stor makt, är således någonting
helt annat än den Regerings-Rält, som man här vill
inrätta.
Jag har, säborn ett bevis på vigten af att qvarhålla den omtalta
fictionen, anfört att Konungen står öfver lagen, och att jag på
sådan grund vill understundom till Honom öfverlemna mina
angelägenheter. Man har deremot invändt, att Konungen icke
står öfver lagen, enär stadgande derom då skulle i grundlagen
finnas. Jag ber den värde ledamoten, som anförde detta, svara
mig på den frågan: om han såsom ledamot af Const.Utsk. skulle
uti Stals-Rådets prot:r finna den visserligen icke tänkbara, men
dock möjliga händelsen, att Konungen hade tvärtemot samtlige
Rädgifvarnes tillstyrkande fattat ett beslut, af den beskaffenhet,
att Const.Utsk. skulle i anledn. deraf finna tillämpning af 106:te
§:n Reg.F. böra ske; månne då Const.Utsk. skulle försöka att
ställa Konungen personligen till ansvar? Jag tror att Utsk. skulle
studsa vid ett sådant försök, och deruti mäste ligga det mest
öfvertygande bevis att Konungen står öfver lagen.
Man har emot mitt yrkande, att några bestämdare qvalifikationer
för dem som skola blifva ledamöter af Regerings:R:n
borde bestämmas, erinrat, ali genom ett sådant bestämmande
skulle man utestänga Konungen ifrån möjligheten att i denna
myndighet insätta personer af stora talanger, blott derföre att
de icke hade fullgjort de prestanda, som i allmänhet erfordras
för att vinna inträde i Rikets rättegångs- och styrelseverk. Härpå
svarar jag endast, att Konungen eger ovilkorlig rättighet att gifva
dispens ifrån dessa vilkor, och om så skulle inträffa, att någon
person med utmärkta egenskaper funnes, hvilken Konungen anser
icke allenast vara värdig till inträde, utan äfven oumbärlig i Regerings-R:n,
ehuru dertill icke kompetent, så är ingenting lättare,
än att Konungen i sin konselj förklarar denna person berättigad
och fullt kompetent att erhålla en sådan plats, hvarefter
Konungen honom till densamma utnämner. Då är all rättfärdighet
upfylld.
Stadgas deremot icke några qvalifikationer, så kan det förhållande
inträffa, som jag redan förut påpekat, nemi. att institutionen,
till följe af den personal, hvarutaf den kommer att
bestå, faller ifrån det anseende den bör ega, och som man med
visshet bör få påräkna att den oafbrutet skall bibehålla. Man
må säga hvad man vill, så är det likväl af väsendtlig viet på de
O H. 15
226
Den 12 Juli f. m
högre platserna i samhället, serdeles dä man skall döma i tvistemål,
att hafva sina rättsbegrepp fullkomligt utvecklade och att
vara van vid de rältegångsformer, som i alla möjliga tvistefrågor
ovillkorligen måste iakttagas.
Jag medgifver visserligen att Landshöfd.-platsen är ett af de
mest lämpliga embeten i samhället att fostra kandidater till Regerings-R:u,
men jag vill likväl dervid erinra, att man kan vara
en mycket skicklig Landshöfd. och utmärkt administratör utan
att besitta den erforderliga speciella kunskapen i alla de former
och författmr, som komma att tillämpas i Regerings-R:n. Landshöfd:n
har, såsom sådan, icke behof af att intränga så djupt i
alla dessa speciella förhållanden, emedan han för de 2:ne Departementer,
öfver hvilka han för styrelsen, har Chefer, hvilka
äro pligliga alt specielt känna alla de mom:r, som i hvarje fråga
böra iakttagas, och som skola derpå fästa hans upmärksamhet,
med honom obetagen rätt att sedermera i ämnet besluta. Således
ligger i dessa Depart:ts-Chefers datalj-kunskap en garanti för
att Landshöfd:n med all sin skicklighet för öfrigt icke mot formerna
begår något misstag; men när han kommer in i Regerings-R:n,
så är detta stöd för hans omdöme borta, och han
mäste sjelf då ega den detalj-kunskap som erfordras, och kanske
att det då kunde hafva varit af nytta för honom att hafva till—
bragt sin tid uti de verk der sådan inhemlas, äfvensom att i
theoretiskt afseende hafva aflagt de prof, som gifva visshet derom,
att det icke endast är praktik, utan äfven studium, som legat till
grund för det omdöme han som högste domare skall uttala. Jag
kan således ingalunda finna de skäl grundade som här blifvit
anförde emot de vilkor jag ansett böra finnas för inträde i Regerings-R:n.
Det är visserligen sannt att det funnits och måhända
ännu finnas Stats-Råd, som i saknad af de prestanda,
hvarom jag talat, icke skulle kunna blifva antagna till e. o. Kanslister,
men jag har redan förut anmärkt, att med Stats-Råden vore
ett helt annat förhållande, enär de innehade förtroende-embeten,
från hvilka de af Konungen, när honom så behagade, skiljas.
Följaktligen ligger just i denna deras amovibilitet en garanti för
att de icke skola illa fylla sina platser, äfvensom det är Konungens
rättighet att på deras råd och tillstyrkanden göra det afseende
Honom för godt synes, hvilket förhållande icke inträffar i
Regerings-R:n, om den skall döma sjelf, utan att Konungen der
är närvar:de eller eger någon röst. Emedan det beslut pluraliteten
fattat skulle blifva Konungens, ligger det mycken vigt på att
detta beslut utgår ifrån män, som hafva fullgjort sådana prestanda,
att man eger visshet om att hos dem, likasom hos ledamöterna af
Högsta Domstolen, den högsta theoretiska kunskap och embetsraanna-skicklighet
finnes.
Flere ledamöter hafva erkänt riktigheten af min anmärkn.,
att Depart:sCheferne borde hafva rättighet att uti Regering-R:ns
beslut taga de), men andra hafva yttrat en motsatt åsigt och en
värd talare har t. o. m. sagt, att sådant vore att nedsätta Depart:sChefernas
värdighet. Sannerligen är icke detta ett argument,
Den 12 Juli f. m.
227
sorn för mig åtminstone är obegripligt, ty då man har rättighet
att i besluten deltaga, så måste man väl anses vara af mera vigt
än den sorn endast eger att vara en stum åhörare utaf hvad som
i Regerings-R:n beslutas, och oaktadt en Stats-Råds-ledamot förklarat
saken vara likgiltig, så tviflar jag dock mycket derpå, att
Depart:s-Cheferne under sådant förhållande serdeles ofta skulle
bevista Regerings-R:ns öfverläggningar. Emot den anmärkn.jag
framställt derom, att man likväl kunde inrätta denna institution
med bibehållande af rättighet för Konungen, att icke allenast
derstädes tillstädeskomma, utan äfven, vid sådant tillfälle, med
full konungslig makt besluta, har man invändt, att Konungen
derigenom skulle sä tillsägandes tvingas att öfvervara alla de mål,
som i Regerings-R:n förekomma, men jag kan, för min del, icke
inse att man tvingas till att göra en sak, hvartill man väl är
berättigad, men hvilken rättighet man likaväl kan låta helt och
hållet hvila. På sätt jag i det fÖreg:de erinrat, öfvergår likväl
fictionen vid dessa tillfällen till verklighet, och denna verklighet
torde vara af så stor vigt, att man ingalunda bör försaka densamma.
Man har här äfven sagt att Regerings-R:ns inrättande icke
skulle leda till någon inskränkning i Konunga-makten. Om en
myndighet eger rätt att uti vissa frågor besluta, men denna rättighet
fråntages densamma, så frågar jag: har icke dess verksamhet,
har icke dess makt blifvit inskränkt? Nu har Konungen
makt att ensam besluta i alla de mål, som skulle till RegeringsR:n
öfverlemnas, men Han skulle enl. detta förslag skiljas ifrån
all rätt att med dessa ärenden taga någon befattning; är då icke
detta en inskränkning af Konungens makt, så vet jag sannerligen
icke hvad man skall kalla inskränkning. Det är en ofantlig
skillnad emellan Regerings-R:n, då den utöfvar konungslig makt,
och Konungen Sjelf derutinnan, att den förra, likasom Högsta
Domstolen, ovillkorligen måste hålla sig till lag och laga stadgar,
hvaremot Konungen kan, med afvikelse ifrån hvad författmne i
en speciel fråga stadga, så besluta, att, utan någon egentlig olaglighet,
billigheten och serskilda sig företeende omständigheter få
göra sig gällande. Man säger tillika till försvar för Const.Utsk:s
förslag, att, om Konungen skulle ega inträde i Regerings-R:n,
så skulle ändamålet med denna institution förfelas, och att dess
anseende och aktningen för densamma skulle derigenom förringas.
Detta är i sanning ett argument af sä besynnerlig beskaffenhet
att jag icke kan förstå detsamma. Om man uti en institution,
som skall i sista hand afgöra de ärenden som blifva
dragna under Konungens pröfning, åt Honom bibehåller den beslutande-rätt
Han först egt att allena utöfva, kan man då med
fog påstå att Regerings-R:ns anseende derigenom blifvit förnärmadt?
Man skulle väl då äfven kunna säga att Sats-Rådets
anseende i högsta måtto förnärmas deraf att Konungen någon
gång finner för godt att icke göra afseende på deras råd utan
beslutar helt annorlunda. Till sådana motsägelser hade jag trott,
15*
228
Den 12 Juli f. m.
att raan, åtminstone på detta rum, icke skulle göra sig skyldig.
Man har vidare sagt att Depart:s-Cheferne skulle komma på en
falsk ståndpunkt, om de, såsom jag trodde vara det rätta, skulle
anses som ledamöter i Regerings-R:n och i dess omröstningar
deltaga. Hvaruti denna falska ståndpunkt ligger kan jag icke
förstå, men det anser jag vara temligen klart, att då en Depart:sChef
näst Stats-Ministrarne innehar det högsta embete i riket,
så skulle hans anseende i högsta grad förnärmas om han i Regerings-R:n
skulle sitta som en siffra utap att få taga del i besluten.
Vidare har man sagt att Regerings-R:n skulle afgöra målen,
om icke bättre, åtminstone med mera konseqvens än man nu kan
begära hos Regeringen, enär ledamöterne der oftare ombytas, och
att således kontinuiteten skulle genom Regerings-R:n bättre bibehållas.
I detta fall anser jag mig böra åberopa Högsta Domstolens
exempel. Månne kontinuiteten der har blifvit bibehållen?
Man känner huruledes efterträdande Justitiae-Räd respektera sina
föregångares beslut, hvilket sker sålunda att de understundom
förklara, att de icke äro skyldige att döma efter något annat än
Guds och Sveriges lag; hvad andra dömt behöfva de icke följa,
utan de skola döma Konungens dom efter bästa öfvertygelse,
och följden häraf är den, att man ifrån denna domstol får olika
beslut i nästan alldeles lika mål. Deremot inträffar sådant nästan
alldrig med Konungens beslut i Stats-Rådet. Det må väl vara
att olyckligtvis för landet ett tätare ombyte af Stats-Råds-ledamöter
nu eger rum än tillförene, men lyckligtvis har ännu icke
det förhållande inträffat att Konungen till Stats-Råd och Depart:sChefer
tagit personer, hvilka icke genom föreg:de embetsmannaverksamhet
och underbyggnad varit detta kall fullt värdige, så
att man hos dem kunnat ega fullkomlig visshet derom, att de äro
lika angelägne som någon annan att vidmakthålla kontinuiteten
i Konungens beslut, så alt de, om de någongång vid deras inträde
i konseljen äro obekanta med dessa beslut, likväl innan de
föredraga målen inför Konungen göra sig underrättade om huru
dylika ärenden förut blifvit afgjorde, hvarföre man äfven icke
sällan får i Konungens beslut se huruledes Konungen säger att:
”så håfve WI pröfvat skäligt, att, i öfverensstämmelse med hvad WI
förut uti dylika mål förordnat, besluta” så eller så. Deruti ligger
kontinuiteten, och detta måtte vara ett bevis på att den är uti
Konungens konselj bibehållen, ehuru den saknas i Högsla Domstolen,
till hvilken det är att befara att nu föreslagna auktoritet
skall blifva ett motstycke, ty Regerings-Råden äro nog tillräckligt
egenkära för att tilltro sig den största möjliga visdom, så att de
icke bry sig om de beslut, som ifrån Konungen förut emanerat,
utan helt enkelt förklara att de tolka förfatlnme så eller så, och
man får då se beslut, som äro rakt stridande emot dem Konungen
förut utfärdat, men som likväl äro med Konungens underskrift
försedde. Kan sådant vara rätt? Jag tror det icke. Efter
det är omöjligt att bibehålla ärendernas pröfning omedelbart hos
Konungen, så bör man åtminstone tillse, att man har någon
Den 12 J ti 1 i f. m.
229
garanti derföre, att den, i hvars hand högsta makten hvilar och som
Sjelf just utgör hästa beviset på huru kontinuitet bör ega rum inom
samhället, äfven måtte hafva tillfälle, att så inverka på besluten inom
Regerings-R:n att kontinuiteten icke förspilles. Man har äfven sagt alt
ändamålet vore, att få denna institution sådan, att man hade något
motstycke till hvad som i andra länder finnes, såsom t. ex. Conseil
d’Élat i Frankrike. Jag vet nog att i Sverige eger den olyckliga
svagheten rum att så mycket som möjligt vilja efterapa andra
länders exempel, och erfarenheten har beklagligen visat, att detta
begär icke så sällan ledt till ganska olyckliga följder. Att efterapa
Frankrike kan visserligen vara ganska godt, men att göra det på
bekostnad af den makt Konungen eger i sina händer, tror jag
icke af någon som älskar Konungamakten skola bifallas. Man
säger att Depart:s-Cheferne genom det framställda förslaget blifvit
ställde på den ståndpunkt, der de böra stå, men jag har redan
anmärkt att så alldeles icke är förhållandet. Vilja de inhemta
uplysningar, så hafva de dertill ett tillfälle på helt annat sätt,
än att sitta som siffror i Regerings-R:n, hvars ledamöter icke eller
ega den rang, att det skulle med Departis-Chefernes värdighet
öfverensstämma, att på detta sätt deras öfverläggningar bivista.
Slutligen ber jag att med några ord få bemöta en anmärkn.
af den sista värde talaren. Han har ansett det vara en betänklighet
emot förslaget, att ledamöterna skulle möjligen i RegeringsR:n
qvarsitta äfven sedan de hunnit en ålder som dertill gjorde
dem olämpliga, och att de icke skulle kunna sätta sig in i de
nya förhållanden, som vore en följd af de nya lagar som tidsförhållandena
hade påkallat. Jag beklagar verkligen på det uprigtigaste
att en sådan föreställning har kunnat hos den värde talaren
göra sig gällande. Under den aldra häftigaste revolutionstiden
i Frankrike, ansåg man likväl en mera framskriden ålder
och derigenom inhemtad erfarenhet vara af den vigt för samhälls-bestyren
och bedömmandet af ärenderna, att man icke tvekade
att för pröfningen af åtskilliga frågor inrätta en serskild
institution under namn af De Gamles Råd. Det är gifvet och
bestämdt att embetsmanna-erfarenhet icke flyger på någon, utan
att för dess vinnande erfordras flit, arbetsamhet och upmärksamhet.
När man nu en gång har vunnit den, så lärer väl icke
de förändringar i lagar och författn:r, som ega rum, hafva den
menliga inverkan på Regerings-R:ns ledamöter, att de icke förmå
att äfven sätta sig in i de förhållanden, som af dessa lagar
bestämmas. Tvärtom skulle jag tro, att den föreg:de embetsmanna-erfarenhet,
som dessa ledamöter hafva förvärfva!, fördem
underlättar möjligheten att, på sätt som vederbör, inse bristerna
i författnme och tolka dem rätt. Hos dem ligger just garantien
för den kontinuitet, som en ledamot ansett böra finnas i den
föreslagna Regerings-R:n. Det finnes enl. min öfvertygelse ingenting
skadligare än täta ombyten af embetsman. Ärenderna
måste lida derigenom, ty om man än är aldrig så skicklig, så
finnes dock alltid något som man mäste lära då man kommer
i en ny verkningskrets, och skall man då lemna denna plats
-
De n 12 Juli f. ni.
sedan man väl hunnit förvärfva alla de speciella kunskaper, som
der erfordras, så lider del allmänna derpå, ty efterträdaren måsle
då ånyo genomgå samma lärobana. Jag anser det derföre vara
uppenbart att tjenstens långvariga innehafvande af samma personer
utgör den säkraste borgen för att Regerings-R:n skall kunna
npfylla sin bestämmelse.
Afven jag anser någon åtgärd böra vidtagas för att afhjelpa
den allmänt öfverklagade olägenheten af målens alltför stora mängd
och svårigheten för Konungens Rådgifvare att med vederbörlig
skyndsamhet handlägga desamma, och äfven jag anser det
således vara af vigt alt en Institution bildas i samhället, hvarigenom
dessa olägenheter afhjelpas, men jag kan likväl ingalunda
medgifva att det sker på sådana grunder, hvarigenom systemet
i vår Reg.F. rubbas, i det att Konunga-makten betydligen
inskränkes, och jag fortfar derföre uti mitt yrkande att förslaget
i dess närvande skick måtte af R. o. Ad. förklaras oantagligt.
Jag ser deremot icke något hinder för Const.Utsk. att, i
händelse de åsigter jag och andra talare hafva framställt i olika
syftning emot Utsk:s förslag, göra sig gällande, med ledning
deraf till R. St:r framlägga ett nytt förslag, bygdt på sådana
grunder, och efter ett sådant system, att de felaktigheter, som
nu äro anmärkte, blifva afhulpna.
Hr von Koch, Nils Samuel: Tiden är redan så långt
framskriden att jag skall söka att vara så kort sorn ämnet tillåter.
Jag erkänner att det mål man söker är ganska godt, men
jag föreställer mig att det skulle kunna vinnas genom bättre
medel än dem Utsk. nu föreslagit. Den hufvudsak ligaste betänkligheten
jag emot detta förslag hyser är den, att om man ifrån
3:ne serskildta håll skall utfärda beslut i Konungens namn och
på 3:ne ställen hafva rättighet att i sista instansen döma, så
skola ganska svära kompetens-frågor emellan dessa 3me myndigheter
lätt kunna upkomma. Man linner redan nu icke sällan
svårigheter mola att undvika kollisioner emellan Högsta domstolen
och Stats-Rådet, och säkerligen skulle ännu flera sådane förekomma
om man nu linge en ytterligare sista instans. Härom
kunde vara mycket att säga, men jag vill nu icke vidlyftigare
deruti inlåta mig än att endast påpeka detsamma, hvilket för
Const.Utsk:s här närvande ledamöter kan vara tillräckligt. Den
andra betänkligheten är den, att jag icke gerna vill att man skall
inrätta nya embetsverk, såvida de icke äro oundgängligen nödyändiga,
dels för kostnadens skuld och dels derföre att om man
iprättar så många nya embetsverk att tjenstemännep i de gamla
icke kunna blifva tillräckligt allönade, så medför sådant ganska
stora olägenheter. Jag erkänner dock att det under vissa omständigheter
kan vara riktigt att, på sätt Const.Utsk. velat, inrätta
en sådan institution sorn den ifrågavande. Det mönster som
tyckes hafva föresväfvat ConsUÖtsk. är Conseil d’Etat i Frankrike.
Jag vill icke bestrida denna myndighets höga värde under
de förhållanden som i Frankrike existera, men det är endast der
Den 12 Juli f. m
231
centralisation och förmynderskap öfver alla näringar nått en sådan
höjd som i Frankrike, som en sådan institution egentligen är af
behofvot påkallad, men i andra länder der man lemnar personerne
större frihet att på detta fält röra sig, är en sådan inrättning
mindre nödvändig. Det är visserligen sant att vi uti vårt
land hafva en temligen skarp centralisation och ett temligen skarpt
förmynderskap öfver näringarne, men dä vi nu hälla på att lösrycka
oss undan dessa förhållanden, så vöre det kanske icke så
alldeles bra att få en ny institution, som skulle blifva liksom en
öfver-förmyndarekammare för alla menniskor. Enl. min tanke
vore det bästa sätt att under närvande förhållanden afhjelpa de olägenheter
som blifvit öfverkiagade, nemi. att i främsta rummet
Konungen och i andra rummet Depart:s-Cheferne äro öfverlastade
med en sådan mängd olikartade göromål, vore, säger jag, bästa
sältet det, att, på sätt Konungen redan en gång föreslagit, öfverlemna
en del af dessa ärenden till Högsta Domstolens afgörande.
Jag medgifver att det finnes vissa betänkligheter dervid, hvilka
af föregtde talare redan äro anmärkta, och det är äfven möjligt
att det förslag, som i detta afseende för R. St:r framlades, hade
sina serskildta brister, i anseende till hvilka det icke kunde
bifallas, men jag tror dock att man på denna väg skall kunna
på ett mera tillfredsställande sätt lösa frågan, än genom det som
här blifvit föreslaget. Jag vill erinra att i fall så skedde, vann
man derigenom ock den fördelen, att man jemväl påskyndade
gången af de juridiska ärenderna, emedan man då uti Högsta
Domstolen skulle få en division, som hufvudsakligen sysselsatte sig
med sådana mål, der lag stiftad enl. 87 §:n Reg.F. borde tillämpas,
och en annan division, som egentligen sysselsatte sig med så -  dana ärenden, der tillämpning ifrågakommer af de ekonomiska
författmne. Jag vill dock icke att någon skarp gräns emellan
de ekonomiska och juridiska målen skulle updragas, emedan
man alltid måste möta svårigheter vid det närmare bestämmandet
af denna gräns, men för dem som tro att genom den föreslagna
RegeringR:n man skulle öfvervinna denna svårighet vili
jag anmärka, att f. n. en mängd ganska kinkiga ärenden afgöras
i Högsta Domstolen efter författmr som äro i ekonomisk väg
stiftade. Jag vill blott erinra om skiftes-mål, tull-mål, bränvinsbrännings-mål
m. 11. som gå till Högsta Domstolen och afdömas
efter författmr, af Konungen i Stats-Rådet utfärdade.
Ett annat sätt att afhjelpa de ifrågavar:de olägenheterna har
jemväl blifvit antydt, nemi. att öka antalet af Stats-Rådets ledamöter.
Detta skulle medföra den fördel, att Depart:s-Chefernes
möda derigenom skulle lättas, men, på sätt förut blifvit anmärkt,
skulle likväl den förnämsta olägenheten qvarstå, nemi, den, att
Konungen är öfverliopad af en sådan mängd göromål att knappt
någon menniska dermed kan stå ut. Det sätt åter som förekommer
mig vara f. n. det enklaste bästa, och hvars användbarhet
erfarenheten jemväl anvisat, vore en något utvidgad tillämpning
af 43:dje §:n Reg.F. i den riktning, att man medgåfve
Konungen att öfverlemna afgörande! af vissa ärenden åt
Den 12 Juli f. m.
ett. visst antal Siats-Råd, t. ex. 4 eller 5. För min del skulle
jag anse 4 vara lämpligast, emedan detta är samma antal, som,
då Konungen är frånvarande, föra Regeringen. Om det lemnades
Konungen öppet att öfverlemna sådana Regerings-ärenden,
som här äro ifråga, åt 4 af Stats-Rädets ledamöter att i Konungens
namn afgöras pä föredragning af en tjensteman inom vederborde
Departement, så tror jag att man hade löst frågan på den
väg som vore riktigast, naturligast och, som sagt är, af erfarenheten
dessutom anvisad, ty, genom inträffade förhållanden och
den ofantliga mängd ärenden som ligger öfver Konungen, har
del understundom varit nödvändigt att upskjnta dem till dess
Konungen rest bort, och då hafva de blifvit algjorde af en sådan
auktoritet, hvars inrättande jag nu föreslagit. Derigenom löste
man den största svårigheten, sora är att afvältra den tunga bördan
ifrån Konungen. Derigenom löste man äfven väsendtligen
den andra svårigheten, nemi. att bereda lättnad åt Depart:sCheferne.
Dessas tyngsta arbete är, dels att läsa och föredraga sina
egna mål och dels att öfvervara de andra Depart:s-Chefernas.
Räda dessa åligganden skulle de till en hufvudsaklig del befrias
ifrån, så att de endast undantagsvis behöfde öfvervara sådana
ärenden, som tillhörde andra Departement, och endast behöfde
läsa och föredraga de ärenden, inom deras eget Departement, som
ansågos vara af större och allmännare vigt. Derigenom öfvervann
man äfven den olägenhet att Depart:s-Cheferne skulle blifva alltför
främmande i de ärenden, uti hvilka de tillstyrkte Konungen
nya författmrs utgifvanden och der Konungen allena har beslutande-rätt.
Den kontinuitet, som man har ansett vara nödvändig
och hvars vigt äfven jag i erkänner, blefve visserligen icke alldeles
så stor som i en Regerings-Rätt, men om icke alltför täta
ombyten skedde bland Stats-Rådens konsultativa ledamöter och
Depart:s-Chefen i allmänhet vore närvande vid de ärenden som
tillhöra hans Departement, eller om det, såsom fordom brukades,
vore Exped.-Chefen som föredrog dessa ärenden, så hade man
äfven häruti en garanti för kontinuiteten. Då dessutom alltid
tillfälle till inhemtande af uplysningar ifrån Kolbna måste stå
öppet, så skulle äfven derigenom kontinuitet vinnas. Mycket
mera vore om denna sak att säga, men då man i alla fall icke
här får framställa något bestämdt förslag, utan det tillhör Const.-  Utsk., och då anmärknir af så många serskildta slag blifvit framställde,
att det torde blifva ganska svårt att sammanjemka de olika
meningarne, så tager jag mig friheten att endast föreslå, att
R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma tanke förklara, att R.
o. Ad. erkänner behofvet, af att minska antalet af de besvärsmål,
som nu i Stats-Rådet af Konungen afgöras, men anser det
sätt dertill, som af Const.Utsk. nu blifvit föreslaget, icke vara
antagligt.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm., i anseende till den redan
långt framskridna tiden och enär flere ledamöter anmält sig till
afgifvande af yttranden i denna fråga, hemställde att öfverlägg
-
Den 12 Juli f. m.
233
ningen må få upskjutas lill eftermiddagens plenum, lemnade
R. o. Ad. dertill sitt bifall.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: I anseende till angelägna
embetsgöromål finnér jag mig nödsakad att hos R. o. Ad. vördsamt
anhålla, att från och med den 30:de i denna månad, blifva,
med bibehållande af min Rikdagsmanna-rätt, befriad updraget
att vara såväl Bänkman som ledamot af StatsCtsk.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hr G r. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer att utse en ledamot att ifrån den 15
dennes i st. f. Hr Fåhraeus inträda i SlatsUtsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Allm. Besv.
o. Ekon.Utsk. inkomna Betänk:n och Mern.:
N:o 106, i anledn. af väckt förslag om inrättande af en
Svensk Lifförsäkrings-anstalt;
N:o 108, i anledn. af återremiss af Betänk. N:o 89, rör:de
skjutsningsbesväret, och
N:o 109, i anledn. af väckt förslag om indragning af Tullkammaren
i Fahlun.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 12 Juli 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 29 sisth April f. m.
Frih. Wrede, Fabian: Af tjenstegöromål förhindrad att
vara ledamot uti Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., nödgas jag, under
vördsam anhållan att vid min Riksdagsmanna-rätt varda bibehållen,
afsäga mig nämnda förtroende.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val af en ledamot
i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. efter Frih. Wrede.
234
Den 12 Juli e. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter,
och befunnos dertill utsedde i
Bevill 11 ings-Uts kottet:
efter N:o 166. -Frih. Stjerncrona, David Erik, och N:o 839.
Hr Rehnberg, Carl Gastaf;
,, 26. Frih. Leijonhufvud, Axel Gabriel, och
,, 1753. Hr Hedenstjerna, Johan Fredrik.
Banko-Utskottet:
efter IV:o 2010. Hr af Geijerstam, Johan Henrik;
,, 49. Hr Bratt af Höglunda, Fullm. Gr. Hamilton,
Malcolm.
Lag-Utskottet:
efter N:o 2183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof;
„ 1378. Hr Lagerbjelke, Carl Oscar.
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
efter N:o 2144. Hr Rosensvärd, Johan Henrik;
,, 11. Hr Bonde, Knut Edvard.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant
i StatsUtskottet
efter N:o 2183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd:
,, 130. Hr Munck af Fulkila, Claes Johan.
Fortsattes öfverläggningen om Const.Utsk:s Mern. N:o 11,
med förslag till ändring af åtskilliga stadganden i Reg.F. och
Riksd.-Ordn. i afseende på behandlingen af en del Regeringsärenden.
Frih. Stjernstedt, Aug. With.: Enär jag funnit, att
alla de emot Const.Utsk:s Mern. framställda anmärkn:r blifvit af
de talare, som på förmiddagen hafva upträdt till dess försvar,
nöjaktigt vederlagde, hade jag icke ämnat besvära R. o. Ad.,
men då Hr Printzensköld på förmiddagen uttalat sin förundran
deröfver, att den af honom framställda anmärkn., att Konungamakten
genom antagandet af detta förslag skulle förminskas, icke
blifvit vederlagd, anser jag mig böra besvara densamma, ehuru
jag vill minnas att icke blott en utan två talare på förmiddagen
uptagit samma anmärkn. Jag hyser den öfvertygelse, att all
makt förringas och således äfven förminskas derigenom, att den
neddrages till att handlägga och pröfva obetydligheter. På samma
sätt förhåller det sig med Konunga-makten, ty enl. min tanka
D e n 1 2 Juli e. 111.
235
förringas den ganska mycket genom tidens uptagande med handläggning
af en mängd obetydliga mål, hvarigenom den icke kommer
i tillfälle alt uteslutande egna sin omtanka och verksamhet
åt sådana större samhällsfrågor, som för Staten i sin helhet äro
af mycken vigt. Att denna åsigt delas > af många ledamöter inom
detta Stånd, hafva vi på förmiddagen hört och att äfven K. M. Sjelf
ansett sin makt icke blifva, genom afhändandet af dylika obetydliga
mål, förminskad, derpå tror jag att man har det säkraste
beviset uti den omständighet att K. M. vid 1844 års Riksdag
aflat till R. St:r en propos., deri, med begäran om tillökning i
antalet af Högsta Domstolens ledamöter, det afsågs, att alla administrativa
besvärsmål skulle dragas under nämnde Domstol.
Då ifrågavande förslag, i fall det af R. St:r antages, kommer att
underställas K. M., som derigenom blifver i tillfälle att pröfva,
huruvida K. M. anser detta förslag vara af beskaffenhet, bland
annat, att åstadkomma inskränkning i Konungamakten, kommer
man ju i tillfälle att med bestämdhet erfara hvad K. M. i ämnet
tänker. Emellertid skulle jag tro att, till följe af hvad som hittills
förelupit, man icke i detta afseende behöfver någonting
frukta från K. M:s sida.
Man har sagt, att derigenom att Depart:s-Chefen endast
skulle vara närvar:de uti denna Regerings-Rätt, men icke ega
rättighet att deltaga i 'besluten, skulle han der sitta såsom en stum
åhörare. Så har jag icke upfattat förslaget och så bör man icke
heller upfatta det, ty han kan, när de under hans Departement
hörande ärender i Rätten förekomma, uti densamma taga plats,
samt uti öfverläggningarne, ehuru ej i besluten deltaga. Således
saknar denna anmärkn, all grund.
Enär denna Regerings-Rätt blifvit satt i likhet med Högsta
Domstolen, borde, säger man, K. M. äfven hafva uti densamma
2:ne röster. Jag anser detta icke vara af någon vigt, emedan K. M.,
såsom bekant är, uti Högsta Domstolen icke begagnat sig af sin
rättighet, utan fastmera flera serskilda gånger framställt propos.
om afskaffandet af dessa 2:ne röster, men om den allmänna meningen
skulle fästa en sådan vigt vid dessa föreslagna röster i
Regerings-R:n, att förslaget endast med detta vilkor kunde antagas,
vill jag icke sätta mig deremot; likväl har ingen ledamot
framställt något sådant förslag såsom en gemensam tanke, och
derförutan kan Coust.Utsk. icke derå fästa något afseende.
I likhet med Frih. Palmstjerna anser jag den af åtskilliga
ledamöter framställda anmärknm, att Depart:s-Chefen borde uti
Regerings-R:n ega rösträttighet, icke vara af någon väsentlig
vigt, men om detta förslag skulle blifva en gemensam tanka, så
tror jag icke att det låter förena sig att på en gång K. M.
skulle ega 2 röster och Deparbs-Chefen äfven skulle ega rösträtt
i Regerings-Rätten.
Då,'såsom jag i början äf mitt yttrande nämnde, jag anser,
att de anmärkmr, som emot Coust.Utsk:s ifrågavande Mern. blifvit
framställde, hafva blifvit nöjaktigt besvarade, får jag för min
del vördsamt anhålla, att R. o. Ad. måtte låta det af Utsk. fram
-
236
Den 1 2 J uli e. m
lagda förslag blifva hvilande till nästa Riksdag, för att då slutligen
afgöras.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En talare har på f. m.
sagt att Konungen icke skulle få tid med alla besvärsmåls afgörande,
äfven om man för Stats-Rådets ledamöter lättade föredragningen.
Alla de värde ledamöter, hvilka talat för förslaget,
hafva undvikit att besvara den anmärkning, som jag och äfven
andra gjort om möjligheten att på det sätt minska antalet af de
mål, som i besvärsväg komma till Konungen, att man icke vände
sig omedelbart till Honom från Landshöfdingarne eller andra
ämb^tsmyndigheter af lista instantien. Afven en annan utväg
bör tagas i öfvervägande. För rättigheten att få frän lägre domstol
fullfölja ett ärende, är i vissa afseenden stadgad en bestämd
summa, hvilken äfven skulle kunna utsättas för ekonomiska ärenders
fullföljande, hvilkas antal derigenom komme att i högsta instantien
minskas. I alla fall tror jag det vara lättare för Konungen, än för
hans rådgifvare, att medhinna göromålen. Under den tid, jag
var statssekreterare, såg jag en 70:årig Konung, som ej kände
landets språk, 3 till 4 dagar i veckan afhöra enskild eller officiel
föredragning, utom det att han derjemte skötte en vidlyftig
brefvexling m. m. Jag tror således icke det vara ogörligt
att medhinna besvärsmålen, serdeles då man ihågkommer huru
de afgöras, hvilket jag förmodar nu sker ungefärligen så, som
fordom. När föredraganden förmält hvad hvardera parten yrkat,
hvad vederbide Kollegii eller annan myndighets utlåtande innehöll,
samt slutligen uttalat sin mening, och Stats-Rådets samtlige
ledamöter deruti instämt: så samtyckte Konungen. Voro
deremot meningarne delade: så upsköt han sin menings uttalande,
intill dess han i den officiella föredragningen hört enhvar sjelf
förfägta sin mening. Som det, vid besvärsmåls afgörande, är fråga
om redan befintliga författningars tillämpning: så blir man lättare
ense om beslutet, än då nya lagar skola stiftas, och olika grundsatser
sammanjemkas. Häraf följer att besvärsmålen, som till
antalet äro många och till hvilkas genomläsning samt förberedande
mycken tid fordras, ej vid afgörandet förordsaka så mycken
tidspillan, som man föreställer sig.
Här har blifvit sagdt att Konungens rådgifvare ej kunna
sköta sitt kall såsom lagstiftare, derföre att de hafva för mycket
att göra med besvärsmålen. Men om de, genom dessas afsöndring,
mista i sakkännedom; så lärer lagstiftningen derpå icke
vinna, utan förlora.
Man har anmärkt att, om en Reg.-Rätt tillsattes, blefve
ärendena afgjorda på samma sätt som i en t. f. K. Regering.
Men skilnaden är den, att Konungens rådgifvare äro, såsom medlemmar
af regeringen, dels underkastade afsättning genom RiksRätt
enligt 106 §, dels kunna de af Ständerna anmälas till
entledigande enligt 107 §. Reg.-F:n. Deremot skulle Reg.-Råden
kunna endast genom Riks-Rätten skiljas från embetet.
Förevarande förslag innehåller, alt man genom serskild
Den 12 Juli e. m.
237
stadga, stiftad enligt 87 § Reg.-F:n, skulle bestämma hvilka mål,
som böra till Reg.-Rätten afsöndras. Till följe häraf komme
Konungens magt och rätt att i detta hänseende bestämmas af
civil-lag, då den i alla andra fall utstakas af grundlag. Det
sednare måtte vara riktigt, men det förra oriktigt.
Det finnes ett sätt att lindra Depart.-Chefens föredragningsbesvär,
utan att målen derigenom befve lidande. Det vore att
återgå till den förra tidens bruk dä Expeditions-Sekret:ne hos
Konungen föredrogo mångå besvärsmål. Men numera borde
Depart.-Chefen, såsom tillförene icke skedde, vara tillstädes. Man
synes åsyfta att Expeditions-Sekretme skola föredraga besvärsmål
len i Reg.-Rätten. Lika väl kunde det ske i Stats-Rådet. Det
kostade dem hvarken mer eller mindre möda. ExpeditionsSekretme
borde då icke, såsom i den gamla tiden, vara oafsättliga
embelsmän, utan befinna sig i samma ställning som Expedititions-Cheferna
d. v. s. kunna godtyckligt entledigas. Eljest
kunde ej på dem tillämpas föreskriften i 38 § Reg.-F:n att föredraganden
skall nedlägga sitt ämbete då han vägrar sin kontrasignation,
utan alt kunna återtaga det förr än Rikets Ständer
hans förhållande gillat. Förfore man på detta sätt, så befriades
Depart.-Chefen från arbete och tidspillan med utredning af mål,
som äro af intrasslad beskaffenhet, men dock i det hela af ringa
vigt.
Ingen rubbning i ärendenas gång skulle härigenom upp
komma, ej heller någon betydlig kostnad vållas.
Frih. Cederström anförde på f. m. att Högsta Domstolen jemväl
afgör mål i Konungens namn. Det är sant. Men det sker efter lag,
som Konungen och R. St. gemensamt stiftat, hvaremot de mål,
som Reg.-Rätten borde pröfva, afgöras efter sådana författningar,
som Konungen ensam stiftar. R. St. hafva icke der det inflytande,
som de ega i afseende på allmän lag, och kunna derföre
icke med samma tillförsigt öfverlåta tillämpningen åt embetsman,
utan måste förlita sig på Konungen och hans rådgifvare både
såsom tillämpare och lagstiftare.
Frih. af Ugglas har såsom ett alternatif föreslagit Högsta Domstolens
förstärkande med flera ledamöter. Vid 1844 års riksdag framstälde
Konungen sjelf enahanda utväg. Men jag] upprepar hvad som
förut blifvit nämndt, att det fordras helt andra kunskaper i förvallnings-ärender,
än i domstolsmål. I de förra är det fråga
om Rikets sannskyldiga nytta och i de sednare om bokstaflig
rättvisa. Den böjlighet, som måste ega rum i förvallnings-ärender,
gäller icke i afseende på domstolsmål, der ordalydelsen
måste strängt följas. Hvad som för allmänt och enskildt väl kan
tillfälligtvis vara helsosamt, gäller icke vid lagskipningen, der den
oböjliga bokstafven måste tillämpas. Derföre ser man ock att
det vanligtvis misslyckas, när man använder domare i förvaltande
embeten, ty de kunna svårligen lösgöra sig från den stelhet,
som de juridiska formerna hos dem inplanlat, och som icke är
nyttig vid förvaltnings-ärenders behandling.
Samme talare har vidare omförmält, huruledes K:s rådgif
-
238
Den 12 Julie m.
vare borde bedöma ärendeme ur högre synpunkter oell ej genom
en mängd småsaker neddragas i detaljer. På f. m. yttrade jag
mig om de allmänna grundsatserna i detta hänseende och jag
vill nu genom ett exempel ytterligare försvara min mening. Det
hände för flera Riksdagar sedan att en af vårt stånds ledamöter,
som återkommit från Frankrike, sade sig hafva studerat fransyska
beskattningsväsendet, och önskade få här införa de allmänna
grundsatser, hvilka i nyssnämnde land voro gällande. Han insattes
i Bevilln:s-Utsk. för att der hafva tillfälle ombilda våra beskattnings-lagar.
Men han hade icke länge varit i Utsk. förr än
han klagade deröfver att man där föga befatlade sig med allmänna
grundsatser, utan nödgade honom yttra sig om den eller den
skulle betala 20 R:dr eller 200. Jag befarar att så kommer att
gå med en hvar sorn blot t sysselsätter sig med grudsatser, utan
afseende på deras användbarhet, vare sig i lagskipningen eller
beskattningen.
Frih. af Ugglas har ytterligare sagt, att om det i RegeringsR:n
ginge en part emot, kunde han hos Konungen söka nåd.
Jag har icke hört talas om nåd i förvaltnings-mål, utan endast
i brott-mål. Jag skulle således tro, att nåd här icke kan komma
i fråga och alldraminst att Konungen skulle, till följe afförfattnmes
misstydning genom RegeringsRm, utfärda lagförklaringar
under form af nådebevisningar. RegeringsRm, sade samme talare,
borde sammanföra Kolhnas yttranden till ett helt. Jag har
icke förstått meningen med RegeringsRm vara att bilda ett
Kolhm generale, som skulle vara öfver alla de andra och sammanföra
deras yttranden till ett helt, utan att RegeringsR:n borde
i högsta instans afgöra mål, som af något särskildt Kolhm
blifvit pröfvade.
Hvartill skulle det tjena att blott 2 RegeringsRåd borde vära
tillstädes vid förvaltnings-måls föredragning i StatsRådet, om
man tillika ville hafva hela Rättens yttrande. Möjligen skulle
de båda ledamöterne bara tillse, om vederbörande Depart:s-Chef
dragit nytta af den undervisning han fått i RegeringsR:n, när
han der afhört öfverläggningar och beslut.
Gr. Lagerbjelke har anmärkt olämpligheten att hos Konungen
föredraga de små och obetydliga ärender, som nu i StatsRådet
förekomma. Såsom exempel derpå har han anfört frågan
om ett fönsters anbringande på ett plank. Ja, det är just felet,
att man envisas med att låta sådana mål komma till högsta instantien.
Hvarföre skulle de icke kunna stanna hos något Kolhm,
som ägde att slutligen afgöra dem? Men man vill icke höra på
det örat, utan nödvändigt låta dem gå till högsta instantien.
När de då blifva öfverhopande för StatsRådet, så vill man för
deras myckenhets skuld tillskapa en ny myndighet.
Samma talare har sagt, att om man än lindrade besväret
för Depart:s-Cheferne, så skulle dock de konsultativa StalsRåden
blifva förmycket betungade. Jag tror likväl att för dem blefve
det icke värre än för ett Justitiae-Råd eller en President, eller
Den 12 Juli e. m.
239
andra civila ämbetsmän att sitta 5 eller 6 dagar i veckan på
ämbetsrummet.
Här har omförmälts att i andi a länder är inrättad en conseil
d’état, mot hvilken RiksR.n skulle svara. Jag invänder, att der
har man icke, såsom här, sjelfständiga Kollegier, hvilka utreda
ärendena, utan blott beroende minister-byråer, och måste fördenskull
taga sin tillflykt till en conseil d’état.
Det står i förslaget, att i vederbör:de Depaft. skola ärendena
beredas till föredragning i Regerings-R:n. Efter hvad jag
tyckte mig finna, ville man tolka detta stadgande så, att Depart:sChefen
skulle derigenom erhålla kännedom om de ärender, som
° O
föredrogos i Regerings-R:n och om hvad der förefölle. Asyfiar
man härmed, att den Exped:s-Sekret., som föredroge i Regerings-R:n,
först skulle inhemta Depart:s-Chefens mening om sitt
tillstyrkande och sedermera för honom omtala hvad RegeringsR:n
derom beslutit, så kunde det hända, att Regerings-Råden
tyckte illa om att hafva så litet sjelfständiga föredragande, samt
fördenskull gjorde så ringa afseende på deras tillstyrkanden, att
Depart:s-Chefen icke hade något gagn af deras mellankomst.- Vill
man använda Exped:s-Sekret. till föredragande, så synes mig
bäst vara, om sådant skedde i StatsRådet under Depart:s-Chefens
närvaro.
Man här sagt, att gränsen för Regerings-R:ns befattning
icke behöfde närmare utstakas, än som skett, emedan Högsta
Domstolens åligganden icke heller vore i författmne noggrannare
bestämda. Jo, de äro genom Reg.F.-n och allmänna lagen närmare
bestämda. Att Högsta Domstolen dessulom begagnas
såsom ett rådgifvande Kolhra, hvars Utlåt, äfven i andra mål än
lagstiftnings-frågor infordras, torde ej vara alldeles riktigt; och
jag skulle undra om icke ett eller annat Justitiae-Råd någon
gång gjort invändningar deremot. Enl. min tanka är JustitiseKansleren
eller, om hans hörande icke vore tillräckligt, JustitiaeStats-Ministern,
den, hvars utlåt, man i sådana fall borde inhemta.
Frih. af Ugglas har trott, att besvärsmålen skola, om de
fortfarande afgöras i StatsRådet, komma att af Const.Utsk. användas
till anmärkn:s-anledn:r, på sätt vid innevar:de Riksdag
skett. Ett gammalt ordspråk säger, att den, som vill sjunga,
får nog visor. Att så redan är förhållandet med Const.Utsk.,
derpå hafva vi under innevande Riksdag haft bevis, enär Utsk.
tagit till anledn. för sina anmärkmr den omständigheten, att
K:s Rådgifvare icke hafva följt nog mycket liberala, utan prohibitiva
grundsatser i Tull-lagstiftningen. Detta angår systemer, i
fråga hvarom man alltid kan göra anmärkmr; men på dem syfta
hvarken Reg.F:ns eller ansvarighetslagens bud.
Hr Cederschiöld har sagt, att rättvisa borde framför allt
iakttagas, och att Konungen icke borde ega att genom det sätt,
hvarpå förvaltnings-ärender i StatsRådet afgöras, gynna den ene
på den andres bekostnad. Jag anhåller i anledn. häraf få erinra,
att största delen af förvaltnings-ärender angå icke tvister
mellan enskildte, utan mellan dem och Kronan. Hvad Kammar
-
240
Den 12 JuI i e m.
R:ns mål beträffar, så, med undanlag af fattigvårds-ärender, som
egentligen icke tillhöra Verket, ehuru de numera skickas dit,
angå de Kronans rätt emot enskilde. Enahanda är förhållandet
med de mål, som behandlas af Krigs-, Kammar- och KommersKollegierna,
Förvaltningen af sjörenderna m. fl. Visserligen
förekomma i Kammar- och Kommers-Kollegierna äfven tvister
mellan enskildte näringsidkare. Men hvarföre skall man antaga,
att de icke fä rätt, lika väl i StatsRädet som i RegeringsR:n ?
Partiskhet kan finnas ej mindre inom den sednare myndigheten
än hos någon annan, och inga äro så starkt kontrollerade som
K:s Rådgifvare.
Hr Cederschiöld har vidare yttrat, att Konungen icke hinner
deltaga i Högsta Domstolens mål, derföre att Han är så
mycket sysselsatt med förvaltnings-ärender. Om detta vore skälet,
skulle jag anse det vara, så att säga, rätt väl, ty det hörer
egentligen icke till Konungens kall, att vara domare i högsta
instansen. Detta insåg redan Carl IX, som förklarade, att Han
icke kunde vara domare, emedan Han, ä Rikets vägnar, vore
åklagare. Sådant har förhållandet i alla tider varit, och skall så
förblifva, hvadan jag alldeles icke undrar på, att Carl XIV, eller
hvilken annan Konung som helst, velat undandraga sig domarekallet.
Men som det, enl. hvad jag på f. m. yttrade, strider
mot Svenska folkets tänkesätt, så har man nödgats i lagens bokstaf
gifva efter.
Frih. Palmstjerna har ansett Depart:s-Chefen böra vara tillstädes
i RegeringsR:n för att, när nya författn:r tillämpas, tillse
att de icke från början må misstydas. Jag har nämnt, att, enl.
min tanka, bör ingen RegeringsRätt finnas. Men i alla fall är
det icke blott RegeringsRm, utan äfven andra myndigheter, såsom
Landshöfdu-, Konsistorier och Kollegier, hvilka jemväl måste
tillämpa författn:ne. Derföre är det nödvändigt skrifva dessa
så tydligt, att de blifva begripliga för de myndigheter, som icke
kunna hoppas, att Depart:s-Chefen sjelf skall komma dem till hjelp.
Frih. Palmstjerna har äfven trott, att Depart:s-Chefen kunde
i Regerings-R:n inhemta tillräcklig kännedom om de mål, som
han ansåge vara af vigt. Ingen vet bättre än den, hvilken är
så arbetsam, som Frih. Palmstjerna, huru stor skillnaden är mellan
ett måls beredning till föredragning och den sedhares afhörande,
samt huru mycket säkrare den kännedom är, hvilken man
genom föredragningen förvärfvar.
Jag får således vördsamt hemställa, att R. o. Ad. måtte
såsom sin gemensamma tanke antaga: det Ståndet erkänner behofvet
att minska antalet af de besvärsmål, hvilka Konungen bör
i StatsRädet afgöra; men anser det sätt, Const.Utsk. dertill föreslagit,
icke vara antagligt.
Hr Stjerngranat, Georg Gust. Henr.: Till en början
ber jag att få rätta ett misstag, som en talare på f. ra. begått,
då han trodde, att jag yttrat, att Depart:s-Cliefen skulle vara
den
Den 12 Juli e. m.
241
den, som skulle föredraga 1 Regerings-R:n. Jag liar sä mycket
mindre kunnat yttra något sådant, som jag beklagade, att Depart:s-Chefen
genom 24:de §:n blifvit ställd icke bredvid, utan
under Regerings-R:n. Jag ansåg deremot, att man borde i 2:dra
mom. bafva tillkännagifvit, hvem som skulle vara föredragande,
samt att Exped:s-Chefen, enl. min tanka, dertill vore den lämpligaste.
Då jag på f. m. bade ordet, slutade jag mitt anförande
med uttryckande af den önskan, att de af mig mot Betänk,
framställde anmärka:!' måtte läggas till grund för detsammas återremitterande.
Jag ber nu att få fullständiga mitt yttrande med
den förklaring, att jag instämmer uti det förslag till gemensam
tanke, hvilket af Hr von Hartmansdorff blifvit framstäldt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: En värd talare, Hr Cederschiöld,
har uti förmiddagens plenum föreslagit åtskilliga gemensamma
tankar, bland andra dessa 2:ne, nemi., att K. M. skulle, då Han
behagade deltaga i Regerings-R:ns öfverläggningar, ega, likasom
uti Högsta Domstolen, tvenne röster, samt vidare, att DeparhsChefen,
då han är i Regerings-R:n närvar:de, skulle hafva rättighet
att deltaga icke allenast i öfverläggningarne, utan äfven i
besluten.
Hvad det första förslaget till gemensam tanke beträffar, har
detsamma utgjort föremål för mycken öfverläggning hos Const.-  Utsk., men då K. M. icke en utan flere gånger hos R. St:r gjort
framställning om att få slippa de 2:ne rösterna i Högsta Domstolen,
ehuru Ständerne derpå icke velat ingå, och då Coust.-  Utsk. ansåg, att R. St:r böra förr eller sednare gå K. M:s önskningar
i det afseendet till mötes, så vore det, enl. Utsk:s tanka,
orätt, att vid införandet af en ny institution, som eljest skulle
stå i bredd med Högsta Domstolen, föreslå ett stadgande, sorn
visserligen förefanns uti nämnde domstol, men hvilket dock i
en ej aflägsen framtid torde komma att borttagas. Om R. o. Ad.
deremot är af den mening, att man, i st. f. att i framliden borttaga
Konungens röster i Högsta Domstolen, bör desamma fortfarande
bibehålla, skulle jag anse det vara lämpligt, att Konungen
äfven hade 2:ne röster i Regerings-ll:n, men jag anhåller
likväl alt få fästa Ståndets upmärksamhet deruppå, alt, om R. o.
Ad. tillerkänner K. M. 2:ne röster i Regerings-R:n, går det
icke an alt på samma gång sätta Deparbs-Chefen röstande vid
hans sida i Regerings-R:n, enär denne embetsman är afsättlig
såsom StatsRåd; så att, för den händelse R. o. Ad. skulle bifalla
Hr Cederschiölds första förslag till gemensam tanke, ang:dc
meddelande åt Konungen af 2:ne röster uti Regerings-R:n, fordrar
konseqvensen, att Ståndet afslår Hr Cederschiölds andra
förslag eller att Depart:s-Chefen skulle ega rösträtt i Regerings-R;n.
En annan värd talare, Hr von Hartmansdorff, har framställt
såsom serdeles behjertansvärdt, att man, i st. f. att inrätta ett
nytt embetsverk, skulle förhjuda, att en mängd besvärsmål skulle,
9 H. IG
242
Den 12 Juli e. m.
såsom nu är händelsen, få till K. M. ingå, utan alt de borde
stanna hos Kolian och der afgöras. Om man besinnar, att en
person, som har en process i Hof-R:n — den må angå en ganska
obetydlig sak —, likväl kan draga densamma lill Högsta
Domstolen, för att der afgöras, måste det blifva ganska inkonseqvent
att säga åt en person, hvilken bar anhängigt ett ekonomiskt
besvärsmål af betydlig vigt, att ärendet kommer att stanna
vid det afgörande det får i de vanliga Kollegierna, utan att få
dragas under Högsta maktens pröfning.
Samme värde talare har äfven föregifvit, att dessa mål skola,
sedan de blifvit väl beredde, laga föga lid i anspråk för afgörandet.
Om så vore förhållandet, är det gifvet, alt hans eget
förslag, att hvar och en Depar(:s-Chef skulle, utan alt de öfriga
beliöfde närvara, föredraga sina mål, beredde åt de andra Depart:s-Cheferna
ganska ringa vinst, enär besvärsmålen vid afgörandet
skulle uptaga så kort tid.
Samme talare bar vidare yttrat, att då dessa mål föredragas
inför K. M., går det vanligen så lill, att då konseljens ledamöter
äro ense, tager K. M. föga kännedom om målen. Om detta
skulle vara af verkligheten bekräftad!, kan jag icke inse annat, än ali
det innebär en stor oegentlighet, ty då regenten sjelf afgör målen,
måste raan väl antaga, att han önskar få fullkomlig kännedom
om desamma, ålan kan icke annat än anse det vara —
jag hade så när sagt — förnärmande för regenten, att det så
ställes till, att han skulle vara tvungen alt, ulan att hafva tid
att vara med om målens pröfning, desamma dock afgöra. Jag
skulle således tro, alt just den omständigheten alt regenlens tid
icke medgifver annat än, att endast helt summariskt afgöra målen,
tillräckligt visar nödvändigheten och behofvet af den institution
Const.Ulsk. föreslagit.
Det har af samma värde talare blifvit anfördt, att frågan,
huruvida K. M. skulle afgöra ett mål eller icke, blefve genom
förslagets antagande beroende af civil-lag, hvilket, enl. talarens
tanka, vore orimligt, då Konungens makt och befogenhet alt afgöra
ärender härledde sig från grundlagen. Den värde ledamoten
synes hafva förbisett, att redan del nuvande förhållandet
strider emot denna hans åsigt, ty för många mål beror det icke
af grundlagen, huruvida desamma skola gå till Högsta Domstolen,
eller slutligen afgöras i SlalsRådet. Vi hafva nemi. vid flera tillfällen
erfarit, huruledes mål, som förut afgjordes på administrativ väg,
blifvit, utan alt någon grundlagsförändring egt rum, förflyttade lill
de allmänna domslolarne och således nu mera slutligen afgöras af
Högsta Domstolen, och jag har aldrig hört någon säga alt Konungamakten
derföre blifvit förminskad eller mindre beroende af
grundlagen eller mer beroende af civillagen, än den förut varit.
En annan talare bar sagt, att det af bonom framställda förslag,
att en person, för att blifva llegerings-Råd, borde hafva
aflagt åtskilliga examina, icke skullo medföra de svårigheter man
deremot framkastat, ty om t. ex. on utmärkt Landsh., som icke tagit
Kansli-examen, skulle vara i fråga att blifva RegeringsRåd, kunde
1) e n 12 Juli e. m.
243
K. M. gifva lionom dispens från nämnde examen. Ett sådant
yttrande förundrar mig icke, ty det står i fullkomlig harmoni
med hvad denne talare förut sagt, att K. M. stod öfver lagen,
hvilken endast vore lill för SlatsRåden, som egde att efter densamma
göra sina tillstyrkanden. Mig deremot synes, att man
härvid skulle kunna åberopa den gamla historien om en person,
som af Regenten erhöll ett löfte, men -då han klagade öfver ali
detsamma icke upfyldes, erhöll den resolution, att, väl häfver
K. M. sådant löfval, men icke i afsigt att detsamma upfylla,
utan endast för att gifva sökanden en upmuntran. Jag och de
med mig lika tänkande, som anse, att, uti ett lagbundet samhälle,
lagarne äro till icke allenast såsom en upmuntran eller
tröst, utan såsom något hvarpå man kan lita, föreställa oss, alt målen
höra afgöras i enlighet med lagarne, hvilka K. M. bör ställa i
full tillämplighet sig till egen efterrättelse. Jag kan icke heller
finna, att Konungamakten blir på något sätt för nära trädd eller
i ringaste mån förminskad derföre, att K. M. slipper eft
besvär, som nu hindrar honom, att fritt utöfva sin magt i afseende
på verkliga Regerings-ärender. För att lemna Konungamakten
fri rörelse, för att bereda densamma tillfälle att kraftigt
verka i landet, det är derföre jag ifrar, att Const.Ulsk:s förslag
må blifva antaget, det är derföre jag ännu en gång vördsamt
anhåller, att de anmärkntr, som skola föranleda till gemensamma
tankar, mätte förfalla.
En ledamot inom detta rum, hvilken bäst af oss alla kan
bedöma hvad som i detta hänseende är behöfligt eller icke, Chefen
för Finance-Depart., har vitsordat behöfligheten af delta förslag
samt förordat detsamma. Frih. Palmstjerna har ingalunda
skiljt sig från Utsk. i afseende på sjelfva saken, utan endast
ang:de redaktionen af I7:de §:n 2:dra morn., som föreskrifver,
att det skulle bero på en af K. M. och R. St:r gemensamt stiftad
stadga, hvilka mål, som skulle förblifva hos K. M. och hvilka
som skulle gå lill Regerings-R:n. Frilen har ansett sådant icke
vara nog tydligt uttryckt genom det af Utsk. begagnade ordet
”må”. För min del anser jag det tydligt och får till bestyrkande
häraf upläsa t. ex. 36:te §:n 3:dje mom. Riksd.-Ordnrn:
”Skulle R. Stil- finna flera Utsk. vara af nöden, må de af Ständerne
obehindradt tillsättas. Sådane Utsk. må dock ej befatta
sig med andra ärenden än dem, hvilka, enl. Reg.F.-n, på R.
Stms åtgärd ankomma. I fråga om deras tillsättande gäfle tre
Stånds pluralitet; men stanna två Stånd emot två, öfvcrlemn.e
R. St:r härutinnan .sin afgörande rätt till Const.Utsk.” Detta
bevisar tydligen, alt, då det är fråga om en tillåtelse, att hänförvisa
mål till Regerings-R:n, det af Utsk. begagnade ordet är
lämpligt, men då Frih. Palmstjerna i hufvudsaken gillar Utsk;s
förslag och det icke är skäl, att tvista om tydlighet rör:de framställningssättet,
så, enär det måste vara Utsk. lika kärt, som någon
annan, att ingen otydlighet förefinnes, har jag, för min del,
ingenting emot att Frihms gemensamma tanka blir R. o. Ad:s
beslut,
lfi *
Den 12 Juli e. m.
Hr Printzensköld, Carl: Det stöd, sorn Gr. Lagerbjelke
hemtat från en tillslädesvar:de K:s Rädgifvares erfarenhet i denna
sak, tror jag icke bör af R. o. Ad., antag-as såsom giltigt. Frih.
Palmstjerna, som var den af Gr:n åberopade konselj-ledamoten,
har visserligen ansett förslaget böra antagas till grundlagsenlig
behandling, men, om jag icke hörde oriktigt, förklarade Frih:n öppet
och i bestämda ordalag, att de anmärkna-, som blifvit framställda,
voro af den vigt, att de förtjenade ett djupt begrundande. Ett
sådant erkännande af en Kas Rådgifvare måste visa, att förslaget
är behäftadt med brister, som böra afhjelpas. Tilläfventyrs anser
Frih. Palmstjerna, att detta icke nu låter sig verkställa och
derföre tillstyrker Frih:n förslagets hvilande till nästa Riksdag,
men i motsats emot den värde ledamoten skulle jag tro det vara
bättre att i tid söka afhjelpa bristerna, innan det blifver för sent
att vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom de af Frilen erkända
olägenheter kunna undanrödjas. Således hoppas jag, alt R. o.
Ad. icke skall af det förhållande, som Gr. Lagerbjelke här åberopat,
anse sig förhindradt alt i detta fall förklara såsom sin gemensamma
tanka, att förslaget icke är antagligt.
Eftersom jag nu har ordet, ber jag att få besvara Frih.
Stjernstedts yttrande. lians premisser och de konklusioner han
byggt på dem, äro så märkvärdiga, att de efter mitt begrepp
icke låta sig förklara.
Frih:n har yttrat, att all magt kan förminskas derigenom,
att föremålen för dess utöfning blifva så mångfaldiga, att nödig
upmärksamhet icke kan egnas åt dem alla. Huru en magtförminskning
häraf skulle förorsakas, är en nyhet, som väl ingen
tillförene hört omtalas, då just raagteus gradmätare ligger uti de
mer eller mindre vidsträckta gränsor, som äro bestämda för dess
verksamhet; men väl låter det sig antaga, att dessa gränsor behöfva
en inskränkning, i fall magtens omfång är så stort, att
den omöjligen kan af dess innehafvare med erforderlig noggrannhet
utöfvas. Jag har visserligen förklarat, det jag icke godkänner
vidtagandet af sådana åtgärder, hvarigenom Konungamakten,
sådan den uti grundlagen finnes utstakad, på något sätt förminskas,
men, då jag å andra sidan erkänner, att Konungen verkligen har
så många göromål sig ålagde, att det för honom är omöjligt att
i den ordning, som nu finnes stadgad, utöfva sin verksamhet,
som vederbör; så synes mig, att de ärenden, som möjligen äro
af beskaffenhet, att icke behöfva inför Konungen omedelbarligen
föredragas, böra på annat sätt uti hans namn afgöras. Jag har
äfven under diskussionen framställt det sätt, hvarpå jag tror, alt
man skulle kunna komma till målet, utan att i någon mån minska
den fiktionen, att det är K. M., som afgör alla till dess behandling
inkommande mål och ärenden.
Frih. Stjernstedt: Hr Printzensköld har nämnt, att den
af mig uttalade åsigt skulle, i afseende på premisserna, icke
öfverensstämma med den sedermera deraf dragna konklusion.
Jag ber att få fästa den värde ledamotens upmärksamhet der
-
Den 12 Juli c. m.
245
uppå, att hade han fullständigt uttalat de ord, jag begagnade
uti mina premisser, hade han kommit till en helt annan slutledning,
än hvad som nu var fallet. Mina ord föllo icke såsom Hr
Printzensköld yttrade, utan jag sade endast, att all makt förringas
derigenom, alt den måste nedlåta sig alt använda sin verksamhet
till sådane små bestyr, hvilka nedsätta dess anseende och
förhindra densamma att egna sin upmärksamhet och omtanka
åt sådana stora företag, hvilka i allmänhet stå tillsammans med
en sådan makt, som Konungamakten. Dessa voro mina ord och
icke de, som Ilr Printzensköld anförde. Denna åsigt delas, enl.
min lanka, af hvar och en ledamot inom della Stånd, och jag
får förklara, alt jag skulle vara den siste, som ville biträda en
mening, den der innefattade en inskränkning af Konungamakten,
men då något sådant icke blifver följden af ifrågavar:de förslag,
fortfar jag i min vördsamma anhållan, att R. f>. Ad. måtte låta
detsamma grundlagsenligl hvila till nästa Riksdag.
Öfverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, framställde,, hurusom, i afseende på ifrågavar:de
förslag till grundlags-förändring, åtskilliga förslag till gemensamma
tankar blifvit afgifna, nemi. först af Hr Stjerngranat, som dock
sedan förenat sig med Hr von Hartmansdorff om ett sålydande
förslag: ”R. o. Ad. erkänner behofvet att minska antalet af de
besvärsmål, hvilka böra i SlalsRådet af Konungen afgöras, men
anser det sätt, Coust.Utsk. dertill föreslagit, icke vara antagligt;
derefter af Hr Printzensköld . . .
Ilr Gr. o. Landtm, behagade härvid, då nu Hr Printzensköld
hegärde ordet, afbryta sin framställning och upropa
Hr Printzensköld, som yttrade:
Jag afslår från mitt förslag och instämmer uti det, som af
Hr Gr. o. Landtm, nu blifvit upläst, emedan detsamma i det
närmaste öfverensstämmer med del af mig väckta förslag.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att Hr Cederschiöld
föreslagit, att såsom gemensamma tankar måtte antagas l:o att
i 2:dra mom. af 17:de §:n Reg.F:n ordet ”må” bör utbytas emot
ordet ”skall”; 2:o att minst tre af Regerings-R:ns ledamöter
höra hafva utöfvat domare-befattning; 3:o att i 24:de §:n Reg.-  F:n borde stadgas, alt Depart:s-Chef bör, då han är närvande,
deltaga i besluten; 4:o alt Expcd:s-Chef bör vara föredragande
vid Regerings-R.-ns sammanträden; 5:o att det i 103:de §:n
Reg.F:n förekommande stadgande om opinions-nämnd för Högsta
Domstolen bör tillämpas äfven på Regerings-R:n; och G:o
att Konungen bör äfven i Regerings-R:n ega 2:ne röster; samt
att vidare Frih. Palmstjerna framställt följande förslag lill gemensam
tanke: ”Redaktionen af 17:de §:ns 2:dra mom. Reg.Fm bör
erhålla sådan lydelse, att deruti mera oförtydbart ultryckes, att
i den serskilda stadga, som af Konungen och R. St:r gemensamt
stiftas, kommer att bestämmas hvilka slag af besvärsmål fortfarande
skola tillhöra K. M:s Nåd. pröfning och hvilka af Rege
-
2b6
Den 12 Juli e. ni.
rings-R:n skola afgöras-,” och slutligen Hr von Koch gjort ett
yrkande, som likväl fullkomligt öfverensstämde med Hr von Hartmansdorffs
förslag, utom i fråga örn ett enda ord, hvarföre också
Hr von Koch tillkännagifvit, att han instämde i den af Hr von
Hartmansdorff föreslagna gemensamma tanke.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att han ansåg
sig höra framställa propos. ä de ifrågavarrde förslagen lill gemensam
tanke i den ordning, de nu blifvit omnämnde, samt att
deribland Hr von Hartmansdorffs förslag, derest det autoges,
komme att utesluta de öfriga, framställde Hr Gr. o. Landtm,
propos. först till antagande af Hr von Hartmansdorffs förslag till
gemensam tanke, och derefter till utslag derå samt blefvo dessa
proposrr besvarade med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade antaga samma
förslag, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Nej jemte
mångå Ja, förklarade det han ansåg Nej nu hafva varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den, som i fråga om det i Const.Utsk:s Mern. J)2 11 framställdta
förslag till grundlags-förändring antager följande förslag
till gemensam tanke: ”R. o. Ad. erkänner behofvet att minska
antalet af de besvärsmål, hvilka böra i StatsRådet af Konungen
afgöras, men anser det sätt, Const.Ulsk. dertill föreslagit, icke
vara antagligt,” löstalja
;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder berörde förslag till gemensam tanke icke af
K. o. Ad. antaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 28.
Nej — 32,
Hr Gr. o. Landlm:s härefter framställde propos;r lill antagande
af de 5 första, af Hr Cederschiöld afgifna, förslag till gemensam
tanke-, besvarades alla med starka Nej, jemte några Ja,
hvaraf Nej af Hr Gr. o. Landtm, förklarades hafva varit öfvervägande.
Deremot blef den sedermera framstälda propos:n till antagande
af Hr Cederschiölds förslag till den gemensamma tanke, att
Konungen bör äfven i RegcringsR:n ega 2:ne röster, besvarad
med starka Ja, blandade med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Den 12 Juli e. m.
Vidare hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade
antaga Frih. Palmstjernas förslag till gemensam tanke, och
ropades dervid starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han äfven härvid funnit Ja öfvervägande.
Slutligen förklarade Ilr Gr. o. Landtm, att de af R. o. Ad.
nu antagne gemensamma (ankar, jemlikt 56:te §:n Reg.F. skulle
lill Konst.Utsk. hänvisas.
Föredrogs Konst.Utsk:s d. 1 och 5 dennes på hordet lagda
Mein. .A2 12, med förslag till ändring af 28:de §;n Reg.F.
De vid detta Mern. fogade reservationer uplästes på begäran
af
Ilr von Hartmansdorff, Aug., sorn derefter yttrade:
På de skäl reservanten här andragit, anhåller jag att R. o.
Ad. måtte såsom sin gemensamma tanka antaga det förslag till
ordalydelse, hvilket Frih. Stjernstedt uppgifvit och som är af
följande innehåll: ”Konungen eger, att — — — men icke på
deras börd. Till lärare-beställningar och öfrige tjenster vid.
inrättningar för slöjd eller skön konst, äfvensom till läkarebefallningar,
eger Konungen utnämna äfven bekännare af annan
troslära, än den rena evangeliska; men i öfrigt till civile
embetsmän • Departementet höra.”
Hr von Knorring, Erik Oskar: Emedan man vid
Universiteterna och andra läroanstalter funnit, att i synnerhet de
lefvande språken hafva genom brist på skicklige lärare legat under,
anser jag det af Utsk. Iramställdta förslag vara behöfligt samt
derjemte äfven af billighet och rättvisa påkalladt. Hvilken fara
som skulle uppstå genom bifall till Ulsk:s förslag, kan jag icke
finna, enär uti detsamma icke står omnämndt skolorna, utan endast
universiteterna samt inrättningar för vetenskap, slöjd eller
skön konst. Den menliga inverkan, sorn en lärare af främmande
religion skulle vid universiteterna kunna åstadkomma, tror
jag vara af ringa betydenhet, emedan lärjungarne vid desamma
äro komne lill den stagade ålder, att de icke tillåta sådana inflytelser,
hvilket äfven bevisas derulaf att en i Upsala t. f. lärare
försökt att göra proselyter, men deruti fullkomligt misslyckats.
Om R. o. Ad. antager det af Hr von Hartmansdorff och Frih.
Stjernstedt framslälldla förslag, skulle en af de hufvudsakligaste földelarna
gå förlorade nemi. anställandet af skickliga språklärare
vid universiteterna. Anser 11. o. Ad. sig icke kunna godkänna
Utsk:s förslag, får jag föreslå den förändring, att endast ordet
”vetenskap” må utgå.
På så väl de skäl jag nu anfört, som dem Utsk. i sina motiver
framlagt, anhåller jag vördsamt om bifall till Utsk:s förslag
med den af mig föreslagna förändring.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: I anledning af den utaf
Bisk. Fahlcrantz afgifne och på en ledamots begäran här upplästa
reservation, får jag uti R. o. Ad:s minne återföra, att det
248
Den 12 Juli e. m.
icke är fråga om inkallandet af utländske män af främmande
religion, utan att Utsk:s förslag endast afser Svenske män, som
bekänna annan troslära, än den rena evangeliska; och enligt min
tanke liar Ulsk. haft full och gillig anledning att tillstyrka ett
sådant förslag, som det ifrågavarande. En värd talare har redan
fästat uppmärksamheten på svårigheten att vid universitcterna
erhålla skickliga lärare i främmande språk, hvilken svårighet icke
torde kunna afhjelpas, om icke en person, som vunnit naturalisation
i Sverige på grund af de lagar, som derom kunna stadgas,
kan blifva lärare vid universitelerna. Dessutom förefaller det mig
alldeles obegripligt, hvarföre man skulle vilja motsätta sig ett
förslag, som medgifver tillåtelse för en skicklig jurist, filosof eller
läkare att med sin kunskap gagna vid universitelerna. Hvad jag
nu anfört har för mig utgjort tillräckligt skäl att obetiugadt tillstyrka
bifall till Ulsk:s förslag.
I afseende på Frih. Stjernstedts förslag, så, ehuru detsamma
icke rönt något motstånd, anser jag mig ändock icke behöfva
upptaga det lill pröfning, utan hemställer jag vördsamt att R. o.
Ad. måtte oförändrat antaga Utsk:s förslag hvilande till grundlagsenlig
behandling till nästa Riksdag.
Frih. Cederström, Rud.: Jag anhåller att få instämma
uti det förslag, som Hr? von Hartmansdorff förordat. Det
ligger en serdeles stor vigt deruppå, att man i ett land, der religion
och stats-lif äro med hvarandra så nära förenade, som i
Sverige, icke införer några upplösande elemenler vid de undervisningsverk,
der ungdomen henitar sin bildning.
Frih. af Ugglas har förfäktat en motsatt åsigt och dervid
hufvudsak!, åberopat det gagn, man skulle kunna hemta deraf
att få lärare-stolarne för främmande språk tillsatta med personer,
som, ehuru af tillönska föräldrar i Sverge födde, äro af annan
religion än den evangeliskt lutherska och hvilka skulle, på grund
af sin härkomst, kunna meddela undervisning i främmande språk
bättre än infödde Svenske män. Della synes mig vara att bedöma
en vigtig oell omfattande fråga ur ett partiell och inskränkt
intresse. Vid universitelerna och de mångfaldiga Iärdomsgrenar,
som bär omtalas, bör man likväl, efter ett rättvist bedömande,
medgifva, att de främmande språken i jemförelse med andra
Iärdomsgrenar torde böra inlaga en serdeles underordnad plats.
Dä så är förhållandet, hemställer jag om det är skäl att för lärandet
af dessa språk förbise den våda, som kunde uppkomma deraf,
ali lörarestolarne besattes med qvasi-utländningar, ty jag kallar
dem för utländningar, dä de, ehuru födde i Sverige, härstamma
från utländska föräldrar och bekänna en annan lära än den
rena Evangeliska,
Jag skulle visst icke hafva något deremot, att R. o. Ad.
förenade sig om den gemensamma tanka, att förslaget icke är
hvarken nödigt etter nyttigt, men då en aktad reservant, med
hvilken äfven andra ledamöter inom Utsk. sig förenat, ansett
att förslaget kan i en lindrigare form sättas i verket, utan skada
Den 12 Juli c. m.
249
för det allmänna, och då man vet, att artister i allmänhet hafva
sin egen religion nemi. snillets, samt icke låta binda sig vid den
ortodoxa tron, så får jag, för att undvika splittring, förklara att
jag icke motsätter mig detta sistnämnda förslag i hvad det rörer
lärare-beställningar och öfrige tjenster vid inrättningar för
slöjd eller skön konst. Hvad läkare beträffar, så, enär de till
följe af sitt yrke i alla fall pläga vara mer eller mindre kosmopoliter,
hyser jag i afseende på dem icke heller några betänkligheter.
Beträffande åter uuiversitelerna, anser jag att Hr von Knorring
misstagit sig, då lian förmenat lärjungarne vid desamma
hafva hunnit den ålder, att man i afseende på dem icke behöfver
vidtaga de försigtighetsmått, sorn Hr von Hartmansdorff förordat;
men lärjungarne vid universitelerna äro i de flesta fall
just vid den ålder, då känslorna äro oändligt mycket lifligare
och mägtigare än förståndet. Således torde det ganska lätt kunna
hända, att en älskad och skicklig lärare rycker med sig ungdomen
icke blott tili kärlek för den af honom idkade vetenskap,
utan äfven för den af honom omfattade troslära, äfven när den
icke öfverensslämmer med landets allmänna bekännelse. Då
jag önskar aflägsna de slitningar och menliga följder, som häraf
kunna uppstå, får jag vördsamt anhålla, att R. o. Ad. måtte
såsom sin gemensamma tanke antaga den af Hr von Hartmansdorff
nyss förordade och af Frih. Stjernstedt afgifna reservation.
Hr von Knorring: Ulan att betrakta frågan ur en så hög
synpunkt, som den siste värde talaren, vill jag dock ur en inskränktare
söka besvara honom. Frih. Cederström har fästat sig
vid Hr Tersmcdens reservation, som anser förslaget innefatta frö
till skilsmessa emellan kyrka och skola. Detta vore visserligen
sannt, om icke den lilla clausulen, ”med undantag af de theologiska
och juridiska” funnes, men då så är förhållandet och då
fråga är endast om de medicinska och filosofiska fakulteterna,
synes mig faran af att anställa lärare utaf främmande trosbekännelse
för universitelerna icke vara serdeles stor. Ar det en aktad
lärare, så vill lian icke göra proselyter, ty derigenom stöde
han icke på ungdomens bästa, är lian deremot icke aktad, så
behöfver man ännu mindre frukta för att han skall menligt inverka
på densamma. .
Jag fortfar uti min vördsamma anhållan om bifall.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har upptagit
den ena sidan af frågan. Hr von Knorring har yrkat ett undantag,
som skulle åsyfta undervisning i främmande språk. Jag
för min del, tror att man bör utsända egna landsmän, för att
erhålla vederbörlig kunskap i dessa språk. Vi äga nog många
Studenter, som vi kunna för sådant ändamål utsända, om vi
hafva allvar med saken. En främling, som kan alldrig så väl
Franseska eller Engelska, lärer sig dock sällan eller alldrig tillräckligt
Svenska, för att ej blottställas för lärjungarnes anmärkningar
vid hans brister i det som de lättast kunna kontrollera,
250
Den 12 Juli e. m.
nami. deras modersmål. Jag påminner mig luiru den fransyska
språkläraren, som, under min ungdom, fanns i Upsala, var ett
ständigt föremål för gyckel, till följe af sin oförmåga att rigtigt
uttrycka sig på Svenska. Samma erfarenhet har man gjort i
Paris. Vid Frankrikes talrika colleges skulle en miingd Lärare
i Tyska språket anställas. Underrättelse härom utfärdades till
närgränsande tyska länder. Förutom Elsassäre erbjödo sig personer
från Wurtenberg, Baden och Baijern. För att pröfva deras
skicklighet lät man 2:ne i sender examinera hvarandra,
hvilket de med all möjlig stränghet gjorde. Men när de skulle
på Fransyska öfversätta de Tyska poeter och prosaister, som
dem blifvit förelagda, väckte deras fransyska åtlöje. Då jag vid
en sådan examen i Paris frågade en af examinatorerna, som
förut varit i Sverige, hvad följden skulle blifva af ett sådant sätt
att gå tillväga, svarade han: det blir ingeuting, ty genom dessa
examina hafva vi funnit, att vi till Lärare måste hafva Fransmän,
.sorn inhemtat tyskan i hennes hemland.
Afven ur denna synpunkt afstyrker jag Utsk:s förslag samt
fortfar i min vördsamma anhållan att R. o. Ad. mätte, såsom
sin gemensamma tanke, antaga den ordalydelse Frih. Sljernstedts
reservation innehåller.
Frih. Stjernstedt, Aug. Willi.: Då man vet att ett dylikt
förslag, sorn det ifrågavande, vid sisth Riksdag uti förstärkt
Const.Utsk. föll med en majoritet af 49 röster emot 29, synes
det mig icke vara lämpligt, att Utsk. ånyo framkommer med
detsamma, i synnerhet när man tager i betraktande att Utsk.
icke bör afgifva andra förslag än de som möjligen kunna gå
igenom. Då man vid föregående Riksdag i allmänhet icke gillade,
att lärare af annan religion än den rena evangeliska skulle
vid universitelerna få anställas, synes mig att Utsk. nu hade
bordt undanröjt denna stötesten och framlagt ett förslag sorn
kunde vinna allmänt bifall. Detta var också anledningen hvarföre
jag tog mig friheten framställa det uti min reservation afgifna
förslag, genom hvars antagande man enligt min tanka vinner
ganska mycket, hvarföre jag äfven vördsamt anhåller att R. o.
Ad. mätte detsamma till grundlagsenlig behandling antaga.
Hr Adelborg Anders Otto: Ehuru jag anser att toleransen
emot främmande trosbekännare är en af vår tids vackraste
kännetecken, kan jag dock icke hylla densamma i afseende
på förevar:de fråga. Jag tror att om detta förslag antages, skulle
man också i tysthet hafva gillat den grundsats, att de flesta lärare-platserna
vid våra universiteter må besättas med utlänningar,
och jag vågar äfven påstå vid skolorna, ty då här står andra
inrättningar för vetenskap, vet jag icke hvad som hindrar
att tyda dessa t ttryck så, att de kunna tillämpas på skolorna,
sorn i sjelfva verl.et icke äro annat än vetenskapliga inrättningar.
Detta har jag anmärkt med anledning af hvad Hr v. Knorring
anfört. Det vackraste mål, som skolan inom ett samhälle eger,
är enligt min t inke att Inbringa ynglingarne en sanh fosterländsk
Den 12 Juli e. in.
251
rigtning. Jag sätter detta framför vetenskap, ty en vetenskap,
det förutan, är af kosmopolitisk natur och kan inhemtas hvar som
helst på jordklotet.
Instämmande till alla delar uti den af Bisk. Fahlcrantz afgifna,
sakrika och vackra reservation, anhåller jag om bifall
till den af Hr von Hartmansdorff förordade och emot Utsk:s
Betänk, af Frih. Stjernstedt aflemnade reservation.
Hr von Knorring: Redan då jag första gången hade ordet,
tog jag mig friheten tillkännagifva, att jag icke obetingadt
yrkade bifall till Utsk:s förslag, utan anhöll jag att ordet ”vetenskap”
måtte utgå, på det att icke skolorna skulle kunna hänföras
till det af Utsk. begagnade uttrycket ”andra inrättningar för vetenskap”.
Jag tager mig friheten att återupprepa detta till följe
af den siste värde talarens yttrande.
Hvad åter en af mig högt aktad ledamots yttrande angår,
tror jag det vara icke allenast min, utan äfven hvarje ledamots
af detta stånd tanka, att, för att. efter inhemtade preliminärstudier,
grundligt känna ett språk, fordras icke blott att kunna skrifva, utan
äfven att tala detsamma, hvilket man lätt lärer sig af en utlänning.
Ang:de de löjliga sidonie hafva vi lika många prof
derpå hos våra egna Svenska lärare, som i afseende pä de utländske.
Jag förnyar min vördsamma anhållan om bifall på Betänk.,
med den obetydliga förändring, att ordet ”vetenskap” uteslutes,
samt att i stället för ”eller skön konst” sättes ”och skön konst”.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Om jag hyste den ringaste
förhoppning, att det förslag, Const.Utsk. här framlagt, skulle vid
denna och påföljande Riksdag vinna R. o. Ad:s bifall, skulle jag
för min del vara ganska villig att rösta för detsamma, emedan
jag är öfvertygad örn, att, sedan man undantagit de theologiska
och juridiska fakulteterna, inga olägenheter skola uppstå, men
då ett med detta ungefär enahanda förslag blifvit vid föregående
Riksdag med 49 röster emot 29 i förstärkt Const.Utsk. afslaget,
så kan jag, såsom jag nyss nämnde, icke hysa den ringaste förhoppning,
att nu ifrägavar:de förslag skall vid denna och följande
Riksdag af R. St:r blifva antaget. Jag anser derföre det vara
vigtigt att det förslag, som blifver hvilande, är sådant, att det
eger något hopp, att vid en kommande Riksdag vinna R. St:s
bifall, och då jag tror att det af Frih. Stjernstedt afgifna förslagbar
denna egenskap, får jag i likhet med Hr von Hartmansdorff
yrka, att detsamma måtte af R. o. Ad,, såsom dess gemensamma
tanka, blifva antaget. Enligt min tanka förfelas ofta ett godt
ändamål derföre, att man begär allt på en gång. Jag anser det
således vara bättre att, genom att begära mindre, få detsamma
antaget, än genom att åstunda förmycket, få allt på en gång
afslaget.. Jag tror att den tid skall komma då fördomarne i
detta hänseende skola försvinna, då intolerensen icke skall vara
så stor som nu, då utländske män skola i flera rigtningar användas,
men, då denna tidpunkt ännu icke inträffat, anser jag att
252
Den 12 Juli e. m.
man icke lili derföre bör förkasta den stora obestridliga fördel,
som genom antagandet af Frilh. Stjernstedts förslag vinnes, då
vi t. ex. vid våra nyligen uppkomne slöjdskolor kunna använda
utländske i yrket skicklige män.
Frih. Creutz, Stephan: Då jag anser det vara ett glädjande
tecken alt ifrågavar:de Const.Utsk:ts förslag framkommit,
önskar jag på det lifligaste, att detsamma måtte blifva hvilande
till nästa Riksdag. De mern. bifogade reservationerne synas
mig vara afgifne af ömhet för kyrkan, ty man fruktar nemi.
att, örn andra lärare än af den rena Evangeliska läran skulle
vid universileterna anställas, ungdomen derigenom skulle taga
skada och affalla från den rena Evangeliska Läran. I förvissning
örn denna läras i sig inneboende segerkraft, fruktar jag
icke derför. — Jag är sjelf uppfostrad vid en akademi, hvarest
fanns 2:ne lärare, som bekände den katholska religionen, och
jag har icke hört att någon af dem, sorn med mig der samtidigt
studerade, emot tagit något skadligt inflytande deraf.
Man har sagt, att de vetenskapliga skolorne böra vara fredade
från lärare af främmande religion, men vid skolor för slöjder
och skön konst må de anställas, ty, såsom en talare yttrade sig,
dessa lärare för slöjder och skön konst hafva en kosmopolitisk
religion. Man fruktar således icke att den ungdom, som idkar
slöjder och skön konst, skall röna någon farlig inverkan af lärare
utaf främmande trosbekännelse, hvaremot förhållandet skulle vara
motsatt i afseende på den ungdom, som studerade vid universiteterna.
Ett sådant resonnement tinner jag högst inkonseqvent.
Men hur är förhållandet i detta afseende inom Svenska arméen ?
Jo! ehuru derstädes äro anställde officerare utaf främmande religion,
hvilka morgon och afton äro tillstädes vid korum samt om
Söndagarne deltaga i kyrkparaderua, och ehuru vi veta, huru
stort inflytande befälet i Svenska arméen utöfvar på manskapet,
har jag dock icke förnummit eller hört omtalas, att någon soldat
blifvit refomert eller katholik. Då för arméen författnme
anbefalla Böne- och Andaktsstunders hållande, der ingen
Officer, vare sig af egen eller främmande Religion, får vara fränvar:de,
hvilket mig veterligen icke tiar något motsvarande ens
för eleverne vid universiteten, sä anser jag man bör vara så
konsquent alt man medgifver tolerans åt Lärare af främmande
Trosbekännelse vid Universitetet och Skolor af hvad riktning som
helst. Detta så mycket mer som vetenskaperne inom landet deraf
skulle draga den största profit.
På grund af hvad jag haft äran anföra, anhåller jag vördsamt
att R. o. Ad. må bifalla att Utsk:s förslag må blifva hvilande
till nästa Riksdag.
Frih. af Uggas: Åtskilliga talare, som förklarat sig hafva
helt och hållet gillat det af Uisk. föreslagna tillägg till 28 §
Reg.F., hafva likväl förenat sig om en annan gemensam tanka,
på den grund, att ett dylikt förslag, som det förevande, blifvit
Den 12 Juli e. m.
253
vid sislförflutne Riksdag förkastadt, men jag täger mig friheten
fästa Urmas uppmärksamhet deruppå, att förhållandet i denna
fråga icke numera är enahanda med det vid förra Riksdagen.
Det hufvudsakligaste skälet, som då anfördes emot bifall till förslaget,
var det, att den gamla Akademiska Jurisdictionen ännu
fortfarande fanns, men sedan, genom K. M:s nya förordning i
denna fråga af den 4 April 1852, universiteternas domsrätt till
betydlig del eller snart sagdt alldeles upphört, har äfven det vid
förra Riksdagen anförda skälet emot förslaget förfallit. Frågan står
således icke nu på samma ståndpunkt, som vid förra Riksdagen,
hvarföre icke heller jag, oansedt att densamma vid förra Riksdagen
föll, tvekade att inom Utsk. tillstyrka bifall, hvarom jag
äfven nu vördsamligen fortfar alt anhålla.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, framstälde Hr
Gr. o. Landtm., att, såsom gemensamma tankar i fråga om
förevande Meni., blifvit föreslaget, dels af Hr von Hartmansdorff,
att 28:de §:n Reg.F. bör erhålla den i Frih. Stjernstedts vid
Ulsk:s Mern. fogade reservation föreslagna lydelse, och dels af Hr
von Knorring, att i Utsk:s förslag ordet ''vetenskap'1 borde uteslutas;
hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade
antaga Hr von Hartmansdorffs förslag till gemensam tanke.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja
hafva varit öfvervägande.
I följd af detta beslut fann R. o. Ad. Hr von Knorrings
förslag till gemensam tanke hafva förfallit, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att, till följe af 56 §:n Reg.F., den af R. o.
Ad. antagna gemensamma tanke komme att till Konst.Utsk.
hänvisas.
Hr Munck, Claes Joh.: Hrr Elektorer hafva uti sitt i
dag hållna sammanträde behagat utse mig till Suppleant i Stats.-  Utsk., hvilken plats jag likväl, i anseende till en förestående
resa, måste afsäga mig.
I ani. häraf blefvo Hrr Elektorer af Hr Gr. o. Landtm, anmodade
att utse en suppleant i StatsUtsk. i st. f. Hr Munck.
Föredrogs ånyo Konst.Utsk:s d. 1 och 5 dennes på bordet
lagda Mein. N:o 13, med förslag till ändring af 52 §:n Reg.F.
och 24 §:n Riksd.Ordn., ang:de tillförordnandet af RondeSt:s
Sekreterare.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Sedan ett förslag, af
enahanda innehåll, som det förevande, blifvit af Ständerna godkändt,
men af Konungen förkastadt, hemställer jag till R. o. Ad.,
om det är lämpligt, att vi straxt derefter återkomma med ett
dylikt, hvars blifvande öde man tydligen kan förutse. För min
254
Den 12 Juli e. m.
del tror jag det icke vara i sin ordning och, instämmande derföre
med de talrika reservanterna, anhåller jag, att R. o. Ad.
matte, såsom sin gemensamma tanke, förklara att ifrågavande
förslag ej är nödigt.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.,
i öfverensstämmelse med Hr von Harlmansdorffs förslag, behagade
såsom sin gemensamma tanke förklara att ifrågavande förslag
till grnndlags-förändring är hvarken nödigt eller nyttigt, ropades
starka Ja, blandade med Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande, äfvensom
att den sålanda antagna gemensamma tanke jemlikt 56 §:n
Reg.F. komme att lill Konst.Ulsk. hänvisas.
Vid förnyad föredragning af Konst.Utsk:s d. 1 och 5 dennes
på bordet lagde Mern. N:o 14, med förslag till ändring af 11
och 15 §§:na i Riksd.Ordn., ang:de förrättande af Riksdagsmannaval
för BondeSt., lemnades detta förslag utan anmärka., hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att detsamma, så vidt på R.
o. Ad. berodde, komme alt hvila lill grnndlags-enlig behandling
vid nästa Riksdag.
Ånyo föredrogs Konst.Utskrs d. 1 och 5 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 15, med förslag till ändring i 39 §:n Riksd.-  Ordn. ang:de val af Ordförande i Utskott och andra R. Sl:rs
delegationer.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Det förhåller sig med
vissa förslag — äfven hvad grundlagen beträffar — så, som sagan
förmäler om Thors bockar, hvilka slagtades hvarje dag, men
stodo den påföljande morgonen lika krya upp igen. Detta förslag
har vid innevar:de Riksdag blifvit för 3:dje gängen förkastad!,
och det af 2:ne Stånd. Likväl återkommer Utsk. dermed.
Om meningen med ett grundlagsförslags hvilande, från den
ena Riksdagen till den andra, måste vara den, som 1809 års
Konst.Ulsk. uttryckte, nemi. att ändringen skulle gillas af ett
mer än tillfälligt tänkesätt: så borde man väl icke envisas med sådana
förslags framläggande, hvilka halfva representationen ogillat.
Jag hoppas och anhåller derföre att R. o. Ad., som, icke
blott vid denna, utan äfven 2:ne föregående Riksdagar, underkänt
förslaget, äfven nu måtte förklara det hvarken vara nödigt
eller nyttigt,
Frjh. Raab, Adam Christian: När jag under Betänk,
finner icke mer än en reservant af R. o. Ad:ns ledamöter, hade
jag väntat mig, att någon af de återstående 5 ledamöterne,
hvilka, då de icke reserverat sig, naturligtvis bifallit förslaget,
lippträdt till försvar för sitt verk. Jag förmodar likväl, att sådant
kommer att inträffa, ehuru jag kommit före dem. Emellertid
anser jag mig pligtig att, till följe af de åsigter jag förut
i afseende på denna fråga uttalat, yrka att R. o. Ad. ville bi
-
Den 12 Juli c. m.
255
falla förslagets Uvilande till grundlagsenlig behandling vid följande
riksdag.
Det är af Hr von Hartmansdorff ganska rikligt anmärkt, att
delta förslag kommer, såsom Thors bockar, tillbaka vid hvarje
Riksdag, men jag ber att få nämna, alt det alltid återkommer,
ända till dess att R. o. Ad. godkänt detsamma. Della härleder
sig derifrån, att det ligger ett rättsanspråk i sjelfva förslaget
samt alt sådana förslag, som hafva en dylik grund, icke låta så
lätt afvisa sig.
Jag vågar således understödja förslaget samt anhålla att
detsamma mätte antagas hvilande lill nästkommande Riksdag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Mig veterligt förefinnes ingen
lag, som föreskrifver, att, då man icke bilrädt ett Utsk:s beslut,
man skall bifoga det afgående Meni. en reservation, men emedan
den siste värde talaren är nyfiken att få veta, huru i Konst.-  Utsk. vid denna frågas afgörande tillgått, får jag meddela honom,
att förslaget blef genom den förseglade sedeln antaget med 12
röster emot 11, samt att jag befann mig ibland de elfva.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Efter den redogörelse, som
den siste värde talaren afgifvit, är det helt och hållet öfverflödigt
att tillkännagifva att jag äfven befann mig bland de elfva.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, hemslälde Hr Gr.
o. Landtm, om R. o. Ad., i öfverensstämmelse med Hr von
Hartmansdorffs förslag, behagade såsom sin gemensamma tanke
förklara, alt ifrågavar:de förslag till grundlags-förändring är hvarken
nödigt eller nyttigt, och ropades härvid starka Ja, blandade
med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth, begärde votering.
Uplästes till just. och godkändes följ:de förslag lill voter:s-propos.
:
Den som bifaller Hr von Hartmansdorffs förslag, alt R. o.
Ad. måtte såsom sin gemensamma tanke förklara, att det uli
Konst.Ulsk:s Mern. N:o 15 framsläldla förslag till ändring i 39
§:n Riksd.Ordn. hvarken är nödigt eller nyttigt, löstalja
;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder berörde förslag lill gemensam tanke icke af
R. o. Ad. antaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 29.
Nej — 4.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att den sålunda af R. o. Ad.
antagna gemensamma tanke, jemlikt 56 §:n Reg.F., komme att
lill Konst.Utsk. hänvisas.
256
Den 14 Juli.
Öpnades Hit Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledaraöter,
och befanns att dertill blifvit utsedde i
Constit u tion s-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 245, Frih. Lagerfelt,
Israel Carl Adam, beviljade fjorton dagars ledighet, från
och med den 12 dennes,
N:o 678. Hr Bildt, Knut.
Stats- Utskottet:
efter Nro 2317. Hr Fåhreeus, Olof Immanuel;
Nro 1786. Hr Blomstedt, Carl Reinhold.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 14 Juli 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 12 dennes, samt nedannämnde
från Exped.Utsk. inkomne förslag lill R. St:rs underd. Skrifvelser
lill K. M.:
N:o 74, ang:de förändradt användande af den till Stalsskolor
inom Lunds Stift och provinsen Halland utgående Helgonskyld
;
N:o 75, rörrde låne-understöds beviljande för verkställande
af tomt-reglering inom den år 1849 nedbrunna del af Lidköping;
N:o 76, ang:de förändrade beskattnings-grunder för mjöloch
såg-qvarnar samt ödesqvarnars befriande från grundskatt;
N:o 77, angrde ytterligare anslag till upförande af cellfängelser;
Nro
78, angrde allm. stadganden för erhållandet af Statsbidrag
till allmänt eller enskildt nyttiga arbets-företag;
N:o 79, angrde beviljadt lån för åstadkommande af en båtled
emellan Asunden och Jernlunden m. fl. sjöar i Östergöthland
; och
Nro 80, i ani. af K. Mrts Nåd. hemställan till R. St. rörrde
Folkskole-lärares pensionering.
Anmäl
-
Den 14 Juli.
257
Anmäldes, men begärdes pä bordet, Exped.Utsk:s under N:o
81 afgiTna förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till K. M., ang:de
Iransito-bandel mellan Sverige och Norrige.
Uplästes ett af Hr Blomstedt, Carl, inlemnadt sålydande
Mern.:
Då jag numera ingått som ordin. Ledamot i StatsUtsk., får
jag vördsamt afsäga mig min plats som suppleant i Coust.Utsk.
I anledn. häraf blefvo Hrr Elektorer af H>- Gr. o. Landtm,
anmodade att utse en Suppleant i Const.Utsk. i st. f. Hr Blomstedt.
Föredrogs ånyo Consl.Ulsk:s d. 1 och 5 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 16, med förslag lill ändring i 69:de §:n Reg.F.,
ang:de behandlingen af StatsU(sk:s Betänk:n i vissa frågor.
Ifrågavar:de förslag lemnäs ulan anmärkn., till följe hvaraf
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att detsamma komme, att, såvidt
på R. o. Ad. berodde, blifva hvilande till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s d. 1 och 5 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 17, med förslag till ändring i 14:de §:n Riksd.-  Ordn., ang:de representalions-rätlighelen för Slockholm.
Hr von Hartmansdorff, Aug. : Den nu gällande 14:de
§:n i Riksd.Ordn. är upställd i öfvensstämmelse med den grundsats,
som gäller för Stånds-representation i allmänhet, eller efter
olika yrken. Denna § stadgar att af hufvudstadens 10 Riksdagsfullmäktige
skall ett visst antal utgöras af Magistrats-personcr,
handlande, fabrikörer och handtverkare. Jag anser denna klassifikation
vara ganska riklig i en så stor stad, sorn Stockholm.
Skälet, hvarföre man icke förfarit på samma sätt i hänseende
till våra andra städer, ligger naturligtvis i deras obetydlighet, i
ringhelen af deras befolkning, hvilken möjligen skulle blifva hinderlig
för valen, om man ville försöka der införa samma klassifikation
som i Stockholm med dess talrika borgerskap. Att här
borttaga denna klassifikation och blott förklara, det Stockholm
skall sända 10 Fullmäktige, är detsamma som att utbyta klassvalen
mot samfäldta val. Sådant innefattar, i min tanke, en
stridighet mot hvad sorn gäller för vår representation i det hela.
Jag anser följaktligen detta förslag vara hvarken nödigt eller
nyttigt samt önskar, att Ståndets gemensamma tanke mätte innehålla
en sådan förklaring.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Delta förslag afser alldeles icke
att förändra representationssättet för Stockholm och således icke
heller att öfvergå från klassvals-principen lill den allmänna valprincipen.
Här ifrågakommer endast att bestämma, huruvida det
är behöflig!, att i grundlagen föreskrifves valsättet för Stockholm,
då densamma ej innehåller en sådan föreskrift i afseende å någon
9 H. 17
258
Oen 14 Juli.
annan af rikets städer. Det är nemi. de öfriga städerna öppet
lemnadt att sjelfva ordna deras valsätt, under förbehåll af K. M:s
sanktion. Vid sådant förhållande har det förekommit Const.Utsk.
som intet skäl förefilnnes att förmena hufvudstaden en frihet,
som tillkommer alla öfriga städer i landet. Utsk. har ansett, att
då man öfverlemnat valordningens upgörande åt sådana släder,
som Trosa eller Mariefred, så kunde detsamma äfven utan någon
våda anförtros åt Rikets hufvudstad. R. o. Ad. har jemväl gillat
denna Utsk:s åsigt. För några månader sedan, då ett alldeles
likartadt förslag af Ståndet till slutligt afgörande behandlades, blef
detsamma af R. o. Ad. godkändt. Jag kan icke föreställa mig,
att R. o. Ad. nu skulle vägra att låta ett förslag, helt och hållet
öfverensstämmande med det, sora för några månader sedan af
Ståndet vid slutlig behandling antogs, hvila till grundlagsenlig!
afgörande vid nästkommande Riksdag, hvarföre jag vördsamt anhåller
om afslag å den gemensamma tanke Hr von Hartmansdorff
föreslagit.
Hr Printzensköld, Carl: Den af den siste värde talaren
anförde omständighet, att R. o. Ad. för några månader sedan
godkänt ett lika beskaffadt förslag, som detta, utgör för mig alldeles
icke något skäl att tillstyrka den behandling af förslaget,
hvarom samma värde talare anhållit. Om man går tillbaka i våra
Riksdagars historia, serdeles för den sednare tiden, så finner man
flera exempel deruppå, att R. o. Ad., efter att hafva vid den
ena Riksdagen fattat ett beslut i en förehafd fråga, vid påföljande
Riksdag i alldeles samma fråga på annat sätt beslutat. Jag
tror äfven, att olika beslut i likartade frågor jemväl vid denna
Riksdag blifvit af Ståndet fattade. Det af Gr. Lagerbjelke omförmäldta
förslaget är redan fallet och begrafvet. Nu är det fråga
om att få ett nytt förslag i samma syftning hvilande till nästa
Riksdag och det synes mig icke vara otillbörligt att nu söka göra
skälen emot förslaget mera gällande, än man lyckades att göra
dem förra gången.
Gr. Lagerbjelke har påstått, att förslaget ingalunda åsyftade
att, i afseende å Riksdagsmanna-valen för Stockholms stad, bereda
öfvergång från klassval till allmänna val. Den värde ledamoten kan
hafva rätt i så måtto, som vi icke hafva några allmänna val inom vår
representation, men om den värde Gr:n behagade kasta en blick
på Stockholms Stads Borgerskap i dess helhet, så lärer han väl
icke kunna förneka, att detta Borgerskap beslår af en mängd
olika klasser, hvilka nu enl. grundlagen äro berättigade att välja
sina representanter klassvis, hvar för sig. Uphäfver man nu detta
stadgande och förklarar, att alla dessa klasser skola samfäldt utse
Riksdagsmännen för Stockholm, så har, enl. min oförgripliga mening,
skillnaden emellan klasser och gemensamhet äfven blifvit
uphäfd och dermed allmänna valrätten införd inom hufvudstaden.
Det är f. n. i grundlagen tydligen och uttryckligen bestämdt,
huru Riksdagsmän för Stockholm skola väljas; att vissa af dem
skola vara Magistrals-personer, andra åter utgöra medlemmar af
Den 14 Juli.
259
Borgerskapets olika klasser och denna föreskrift, hvarigenom de
serskildta intressena inom detta talrika samfund få sina egna målsmän,
är i full harmoni med hela vår ståndförfattning och medför
mycken nytta. Vid sådant förhållande kan jag ej finna
annat än alt den föreslagna förändringen är håde onödig och
onyttig samt att densammas genomförande kan leda till ganska
menliga följder, derigenom att Riksdagsmanna-befattningen kan
uteslutande falla i händerna på en viss fraktion af borgerskapet,
så att detsamma blifver på det mest ensidiga sätt representerad!.
Under det nuvande valsättet kan deremot en sådan ensidighet
icke ega runi, hvarföre jag instämmer i Hr von Hartmansdorffs
förslag till gemensam tanke.
Frih. Raab, Adam Christian: Den siste värde talaren
har visserligen rätt deri, alt det icke så sällan inträffat både
i detta Sånd och Med-Stånden, att man vid den ena Riksdagen
fattat ett beslut i en fråga, som varit alldeles mosätt den mening,
sorn vid samma frågas behandling under en föreg:de Riksdag
gjorde sig gällande; men denna omständighet, hvars ofta
inträffande icke lärer kunna anses såsom något godt, torde icke
heller vara något verkligt skäl för R. o. Ad. att frånträda en
mening, som Ståndet för så kort tid sedan förklarat sig hylla.
Ett sådant vacklande i åsigter länder lika litet Ståndet till heder
som det allmänna till gagn.
Hr Printzenskölds yttrande i denna fråga synes mig förråda,
att den värde talaren, ehuru i allmänhet ganska väl bevandrad i
vår grundlags föreskrifter, likväl icke för tillfället enrinrat sig
innehållet af 3:dje mom. i I4:de §:n Riksdcs-Ordn. Detta mom.
säger, att Riksdagsmannar val i städerna skola ske inför Magistraten
efter det å hvarje ort hittills öjliga valsätt, deruti ändring
ej kan ega rum, med mindre stadens valberättigade innevånare
hos K. M. anhålla om ny valordning för staden och K. M.,
efter vederbörandes hörande, finner skäl att dertill samtycka.
Om nu delta stadgande, som gäller för Rikets alla städer utom
Stockholm, hvars valsätt är i Usta mom. af nämnde § bestämdt,
blefve, såsom meningen är, gällande äfven för sistnämnde stad,
så blefve ju likväl det nuvande valsättet efter olika klasser, hvilket
är det hittills öjliga, allt fortfarande gällande, intill dess staden
föreslog och K. M. sanktionerade en förändrad valordning.
R. o. Ad. torde häraf finna, att en stads valordning ej kan på
ett lättsinnigt och brådstörladt sätt förändras, äfvensom att det
icke finnes något uptänkligt skäl, hvarföre man skulle förneka
hufvudstadens borgerskap, som måste anses vara åtminstone lika
uplyst som de andra städernas, rättigheten att, om sådant aktas
nödigt, förändra sin valordning och anhålla om K. M:s samtycke
dertill, då denna rättighet är alla de öfriga städerna inrymd.
Som förslaget således åsyftar att bereda jemlikhet emellan Rikets
städer samt någon våda af dess igenomförandc ingalunda är alt
befara, får jag för min del vördsamt tillstyrka, att R. o. Ad.,
260
Dea 11 Juli.
med afslag å den af Hrr von Hartmansdorff och Printzensköld
yrkade gemensamma tanke, måtte antaga förslaget att hvila lill
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Hr Adelborg, Anders Otto: Om städerna inom vårt
land skola fortfarande representeras af borgerskapet, så bör det
ske på ett helt annat sätt än förut, emedan numera skräna äro
uplösta och nya författn:r ang:de näringar och handel år ifrån
år tillkommit. Det är således icke sagdt, att för det att Stockholm
förut varit väl represeuleradt af ledamöter, utsedda klassvis
inom borgerskapets olika beståndsdelar, det äfven för det närvände,
då andra förhållanden inträdt, skall vara nyttigt att bibehålla
samma valsätt. Jag tror för min del att den nu ifågakomne
förändringen är af behofvet påkallad. Dertill får jag lägga,
att om det också skulle kunna inträffa och verkligen har inträffat,
att ett Stånd den ena gången fattar ett beslut, diametralt
motsatt ett annat af Ståndet i samma fråga förut tor längre lid
sedan fattadt beslut, så är det likväl alltför starkt, om ett Stånd
skulle låta falla sig en sådan ombytligliet i åsigter till last, att
Ståndet, efter endast 2:ne månaders förlopp från en frågas afgörande
på ett sätt, i samma fråga på ett annat alldeles motsatt
sätt beslutar. Ett sådant förfarande skulle otvifvelaktig! lända
Ståndet till nesa och anhåller jag derföre, jemväl på denna grund,
om bifall lill förslaget.
Hr Printzensköld: Jag vill gerna medgifva riktigheten
af hvad Frih. Raab yttrat derom, att det icke, äfven om förslaget
antages, skulle falla sig så lätt för Stockholms Borgerskap att få
en ändring i de grunder, hvarå f. n. dess valsätt hvilar; men lika
säkert är, att denna lätthet är ännu mera aflägsnad, om Riksd:sOrdn:s
14:de § bibehålles oförändrad. En sådan lätthet vill jag,
såvidt på mig ankommer, försvåra, hvarföre jag tror det vara
bäst att vidblifva de detaljerade bestämmelser, som nämnde §
innehåller i afseende å Riksdagsmanna-valen för Stockholms stad
och hvilka synas mig vara både nödiga och nyttiga.
Jag tror icke, att, på sätt den siste värde talaren yttrat,
gemensamheten i Borgerskapets olika yrken blifvit-så stor, som
han tyckes förutsätta. Visserligen äro alla skrå-författn:r uphäfda,
det medgifver jag, men vi hafva likväl i dessas ställe en
fabriks- och handtverks-förordn. samt en handels-ordning, äfvensom,
i de fordna skidnäs ställe, fabriks-förenin:r och handelsförening,
hvilkas medlemmar bilda olika klasser af Borgerskapet.
Kan nu icke den värde talaren bestrida sanningsenligheten af
detta förhållande, så kan han icke heller förneka sanningen af
hvad här blifvit yttradl, att klasserna qvarstå, ehuru under förändrade
former och kanhända mera utvidgade, än under den tid
då skråna existerade. Att nu gifva en så vidsträckt valrätt, som
här är föreslagen, åt en stad med ett så stort antal innevånare som
Stockholm, anser jag fortfarande vara oriktigt och jag har aldrig
gillat den åsigt, att grundlagen borde i föreslagen syftning förändras.
Således har jag intet hinder att motsätta mig ett dylikt
Den 14 luli.
261
förslag. Mahanda kan R. o. A ehns majoritet vid detta tillfålla
tänka lika med mig, måhända äfven motsatsen, och jag får öppet
tillkännagifva, att jag icke till den grad respekterar ett af Ståndets
pluralitet förut fattadt beslut, att jag, lika med den siste talaren,
anser det lända Ståndet till nesa, om detsamma i en
tvistig fråga skulle ändra lanke och fatta ett klokare beslut, än
det, hvari Ståndets majoritet vid ett föreg:de tillfälle stadnat.
Gr. Lagerbjelke: Huruvida den siste värde talaren numera
funnit, att Stockholms valordning icke skulle blifva genom
förslagets antagande i ringaste måtto förändrad, eller icke,
det är mig af hans sednaste yttrande icke tillfullo klart. Emeltid
förmodar jag, att Ståndet, isynnerhet sedan Frih. Raab i
minnet återkallat innehållet af 3:dje mom. i 14:de §:n Riksd:,sOrdn.
, inser, att samma valordning, som nu är för Stockholm
gällande, jemväl fortfarande kommer att blifva det, äfven ora
förslaget blifver lag. Nämnde mom. innehåller, att valen skola
ske inför Magistraten efter det å hvarje ort hittills öfliga valsätt.
Hvilket valsätt är det, som i Stockholm hittills varit öfligt?
Jo just det som i 14:de§:ns l:sta mom. finnes uptaget. Således
om detta valsätt ej vidare finnes i grundlagen bestämdt, så förblifver
det likväl allt framgent gällande, intill dess en ny valordning
af staden antages och af K. M. sanktioneras. Här är
således aldeles icke fråga om att förändra valsättet för Stockholm,
utan förslaget afser endast och allenast huruvida hufvudstadens
valsätt, mera än hvarje annan stads, behöfver grundlagslielgd,
eller om icke detta valsätt, lika väl som de öfriga städernas,
han anses vara betryggadt mot förhastade förändringar,
derigenom att ny valordning ej kan blifva gällande med mindre
stadens valberätligade innevånare sådant besluta och beslutet vinner
K. M:s sanktion.
Den siste värde talaren bar visserligen förmält sig ej behöfva
respektera Ståndets föregående beslut och vårda Ståndets
anseende af konseqvens, men jag för min del är fullkomligt öfvertygad,
att R. o. Ad. hyser en alldeles motsatt mening och
således icke underkänner ett beslut, som af R, o. Ad. endast för
2:ne månader sedan fattades,
Hr von Hartmansdorff: På sätt jag redan yttrat, anser
jag Const.Utsk. förfara orätt derutinnan, att det under samma
Riksdag, då ett förslag till grundlagsändring blifvit afslaget, likväl
framkommer med ett nytt af lika beskaffenhet, enär grundlagens
stiftare, såvidt man kan af deras yttranden skönja, åsyftade,
att ingen grundlagsändring skulle vidtagas, medmindreman
varit ense derom under 2:ne påföljande Riksdagar. När Utsk.,
sådant oaktadt, alldeles icke dragit i betänkande att återkomma
med enahanda förslag, som för några månader sedan blifvit förkastadt:
så ser jag icke, hvarföre man på den ena sidan skall
behöfva gå tillväga med mera granlagenhet än på den andra.
Då Const.Utsk. funnit sig oförhindradt att förnya ett förslag,
som ej vunnit R. St:rs bifall, så böra de å sin sida vara lika
262
Den 14 Juli.
oförhindrade att samma förslag ånyo afslå. Det må då ej heller
förtänkas dem af Riks-St:ns ledamöter, som förut motsatt sig förslaget,
att de fortfarande bestrida det och anföra sina skäl deremot.
Sådan är anledmn hvarföre jag här åter uplrädt med
samma yrkande sorn för några månader sedan. Lika väl som
Utsk. vidblifvit sin mening, måtte jag få vidblifva min, samt söka
göra henne gällande, om jag det förmår. Skulle nu så illa åtbära,
att 11. o. Ad. lika oförändradt vidhöll; sin förut yttrade
mening som Const.Utsk. vidblifvit sin: så kaj det icke hjelpas.
Likväl har jag under sednaste plenum erfarit, att R. o. Ad.,
som vid sista Riksdag godkände förslaget, att RondeSt. skulle få
sjelft välja sin Sekreterare, nu deremot förklarat detta förslag
vara hvarken nödigt eller nyttigt. Under sådana förhållanden
ser jag intet hinder för Ståndet, att på samma sätt i denna
fråga förfara.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att om förändringen antoges, blefve
det lika öppet för Stockholms stads valberättigade innevånare,
som för hvarje annan stad, att ordna sitt valsätt i samband med
Konungen. Men jag frågar: hvad blefve vinsten häraf? Det
gamla ordspråket, att man bör stämma i bäcken, innan man
kommer till ån, torde vara tjenlig! att vid denna frågas behandling
iakttaga, ty hvad är väl detta förslags åsyftning? Det har
min värde granne, Ur Adelborg, nyss helt öppenhjertigt uttalat,
och sagt att man vill bereda rum åt näringsfrihetens och friliandelns
vänner, men deremot utestänga fabrikörer och handtverkare,
hvilka, för att kunna uprätthålla sig, hylla skydssystemet.
Köpmännen åter anse alldeles likgiltigt, antingen varorna
tillverkas i utlandet eller här bemma, blott handeln har sin obehindrade
gång. Del är köpmans-intressets öfvervigt jag vill söka
förekomma. Derföre synes mig hällre, att ifrågavande stadgande
står orubbadt qvar i grundlagen, hvilken ej är så lätt att ändra,
som en stads valordning. Detta är äfven hufvudsakliga skälet för
min vördsamma anhållan, att R. o. Ad. måtte gilla det förslag
till gemensam tanke, hvilket jag tagit mig friheten framställa.
Frih. Stjernstedt, Aug. Willi.: Med anledn. af Hr von
Hartmausdorffs yttrande, Het Const.Utsk. skulle hafva olämpligt
förfarit, då Utsk. framlagt detta förslag, ehuru ett alldeles likartadt
vid denna Riksdag fallit, ber jag att få erinra, att sistberörde
förslag antogs af 3:ne Ständ och afslogs endast af BondeSt. Då
inom Utsk. fråga väcktes om förnvadt framläggande af ett förslag
i samma syftning som det afslagna, ansågs detta icke vara
olämpligt, då det förra förslaget blifvit af Riks-St:ns pluralitet,
eller 3:ne Stånd, bifallet, och de, som i allmänhet ansågo det
vara olämpligt att ånyo framkomma med ett samma Riksdag redan
fallet förslag, gingo likväl icke längre un att de funno ett
sådant förfarande olämpligt, då förslaget blifvit af 2:ne eller flere
Stånd afslaget.
Det har vidare blifvit anmärkt, att, då R. o. Ad. för några
dagar sedan afslog ett förslag från Const.Utsk., åsyftande att
Den 14 Juli.
203
BondeSt. hädanefter skalle sjelft få välja sin Sekreterare, oaktadt
R. o. Ad. vid förra Riksdagen samma förslag bifallit, så kunde
R. o. Ad. följdriktigt på samma sätt i denna fråga förfara. Förhållandet
med det förra förslaget var likväl helt annorlunda, ty
sedan K. M. vägrat Sin sanktion åt detta förslag, ansåg R. o.
Ad. med rätta olämpligt att ånyo antaga samma förslag och derigenom
möjligen försätta K. M., som gifvit Sin åsigt i saken
oförtydbart tillkänna, i nödvändighet att ånyo detsamma afslå.
Hvad slutligen nu förevande förslag beträffar, ber jag att
få erinra derom, att dess nuvande ordalydelse tillkommit till
följd af en vid förra Riksdagen af R. o. Ad. uttalad gemensam
tanke, hvilken genom omröstning i förstärkt Const.Utsk. antogs,
så att förslaget i dess nuvai-de skick blef hvilande till denna
Riksdag, då det genom BondeSt:s afslag förföll. Vid sådant förhållande
skulle det, i min tanke, vara högst inkonseqvent, om
R. o. Ad. nu ogillade ett förslag, tillkommet just genom Ståndets
egen medverkan, hvarföre och då, på sätt föreg:de talare
redan ådagalagt, förslaget i sig sjelf hvilar på goda grunder, jag
får förena mig med de värde ledamöter, hvilka yrkat afslag å
Hr von Hartmansdorffs förslag till gemensam tanke.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemstälde
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad., på sätt Hr von Hartmansdorff
föreslagit, behagade såsom sin gemensamma tanke förklara, att
ifrågavar:de förslag lill grundlags-förändring är hvarken nödigt
eller nyttigt, och besvarades denna propos. med starka Nej, blandade
med Ja, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han
funnit Nej öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Så mycket jag än önskar, att
vi vunne den begärda omröstningen, tror jag likväl ej alt sådant
lyckas; hvarföre jag hemställer till Hr Printzensköld, om han
icke ville, till tidens besparande, afstå från sin anhållan om votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, sora antager Hr von Hartmansdorffs förslag, att R. o.
Ad. måtte såsom sin gemensamma tanke förklara, att det i Const.-  Utsk:s Mern. N:o 17 framstäldta förslag till ändring i 14:de §:n
Riksd.Ordn:n är hvarken nödigt eller nyttigt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej,
vinner Nej, varder berörde förslag till gemensam tanke icke af
R. o. Ad. antaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 18.
Nej — 27.
264
Den 14 Juli.
■Hr Gr. o. Landtm, förklarade sedermera att då något annat
förslag till gemensam tanke, än det, som nu blifvit underkäudt,
icke blifvit framstäldt, ifrågavande af Const.Ulsk. afgifna
förslag konime att, sävidt på IL o. Ad, berodde, blifva hvilandö
till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Föi-edrogs ånyo Const.Utsk:ä d. 1 och 5 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 18, med förslag till tillägg vid 4G:te §:n RiksdOrdnrn,
ang:de sammanträde af RiksSt:n för gemensamma öfverläggningar,
äfvensom, i sammanhang dermed, till ändring af åtskilliga
§§ i Riksd.Ordmn och Reg.Fm.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Första frågan bör naturligtvis
vara den: hvad skall blifva dessa gemensamma öfverläggningars
föremål? Derom bar Const.Ulsk. ingenting yttrat.
I Riksd.Qrdniu förekomma 52:ne slag af frågor, nemi. allmänna
och sådana, hvilka blott röra något Stånd serskildt. Det är väl
gifvet, att Utsk:s förslag ej åsyftat andra frågor än allmänna,
men då detta icke blifvit i bestämda ordalag uttryckt, skulle det
kunna hända, serdeles under lider, då meningarne äro mycket
söndrade, att man ville åstadkomma gemensam öfverläggning om
sådana saker, hvilka stöde på gränsen af de allmänna ärendenas
område, men möjligen endast rörde något Stånd allena. Jag
vill exempelvis upgifva några sådana icke allmänna frågor, nemi.
den om Hänkmäns tillvaro på Riddarhuset samt om den olikhet,
som eger rum mellan oss och de öfriga Stånden, bestående deruti,
att en ledamot af R. o. Ad. icke får på samma gång vara
Elektor och medlem af Ulsk., hvaremot ledamöter af de andra
Stånden kunna förena båda dessa egenskaper. Om nu 2:ne af
dessa Stånd begärde, att några dylika frågor mätte, i anseende till
deras frändskap med förhållandena i de andra Stånden blifva
föremål för gemensam öfverläggning, skulle man kunna neka
dertill? och hade man, om detta förslag antagits, något grundlagsbud
lill stöd för sådan vägran? Derom torde kunna mycket
tvistas. Jag vill ej bestämdt säga, att man då hade rätt att begära,
ett dylikt sammanträde; men jag säger, att man lätteligen
kunde missbruka den föreslagna ordalydelsen i detta fall, och
derföre bör, enl. min tanke, tilläggas hvad Riksd.Ordnm vid andra
tillfällen stadgar, nemi. att det skall vara allmänna frågor.
Dernäst bör i öfvervägande tagas, huruvida det verkligen
vore skäl att hålla sådana sammanträden. Under min Riksdagsmannalid
bar jag deltagit i gemensamma öfverläggningar, hvilka
ej varit i grundlagen påbjudna, men frivilligt hållits, dels i en
dåvar:de Landtmarskalks trädgård, dels på detta rum under 3:ne
serskilda Riksdagar. De sista dylika öfverläggningar, som jag
kan erinra mig, voro de, sorn höllos under 1840 års Riksmöte,
angide representationsfrågan. Sammankomsterna höllos här och
varade liera dagar. Då var ifvern att tala så stor, att, enl.
hvad en af BoudeSt:s ledamöter i går berättat mig, han, som
Tisdagsmorgon kl. 10 anmält sig erhålla ordet, icke upropades
Den 1 i Juli.
265
förr iin Onsdags qvällen kl. II. Frågan är nu: hvartill gagnar
dessa sammanträden? Vid 1840 års Riksdag ledde de åtminstone
icke till någon påföljd oell så torde väl äfven framdeles blifva
fallet. När man af erfarenheten inliemtat, huru långvariga så-*
dana sammankomster kunna blifva, bör man äfven betänka, om
prot. dervid skall föras, hvem som skall göra det, om de skola
tryckas? Rörande allt detta står icke ett ord i förslaget. Man
torde härvid invända, alt dessa omständigheter äro mindre betydande.
Men mig synas stadganden härutinnan vara lika vigtiga
som rör:de anslag till dylika sammanträden, hvarom föreskrift
i 46:te §:ns sista rader meddelas. Huruvida åhörare få
vara tillstädes, är icke heller sagdt.
Frågan, om det bör vara nog, att 2:ne Stånd äska dylik
sammankomst, torde jemväl böra tagas i närmare öfvervägande.
Rlifver förhållandet allt framgent sådant, som det hittills, tyvärr,
ofta varit, att 2:ne Stånd äro i vigtigare frågor af annan tanke
än de 2:ne öfriga, så skulle, om representationens halfva del
föresatt sig att plåga den andra med öfverläggningar, som den
sednare icke ville åhöra, så skulle han likväl nödgas dertill, eller,
om 2:ne Stånd uteblefve, tiden förspillas, ty det är icke
sagdt, att man är skyldig sammankomsterna öfvervara.
I 78:de §:n är äfventyr stadgadt för dem, som vid sådana
sammanträden öfverfalla hvarandra med hugg och slag. Det ser
följaktligen ut som skulle Utsk. icke vänta sig mycken enighet
vid dessa sammankomster. Månne det under sådana omständigheter
är skäl alt föranleda öfverläggningar, der man befaras öfvergå
till våldsamheter? Då något samfäldt beslut icke skall vid
dassa sammanträden fattas, så kunde det jemväl hända, att 2:ne
eller ett Stånds ledamöter iakttoge tystnad, väl vetande, att när
de kommit på sina serskildta rum, kunde de fatta hvilket beslut
de behagade. Således förlorades tid och Riksdagskostnaden ökades,
utan alt något gagn vunnits.
Jag har ingenting deremot, att sammankomster hållas med
ledamöter af andra Ständ, utan söker tvertom esomoftast tillfälle
att enskildt med dem öfverlägga, för att inhemta och aftala hvad
i vigtigare ärenden bör åtgöras, men jag anser sådant böra, hädanefter
såsom hittills, vara en enskild och frivillig åtgärd, ulan
att något stadgande derom i grundlagen intages. Romme allmänna
sammanträden att genom grundlagen föreskrifvas, och alla
Stånd verkligen deltoge i öfverläggningarne, så torde man söka
öfverträffa hvarandra i prydliga tal och förbindliga uttryck m.
m. s., men deremot gömma sina kraftskäl och begagna dem vid
sitt Stånds serskildta öfverläggning, för att der öfverändakasta
den mening, som vid de gemensamma öfverläggningarne möjligen
blifvit allmännast uttalad.
En fara är jemväl förknippad med dylika sammanträden,
bestående deruti, att om plena i de serskildta Stånden hållas
straxt efter en dylik gemensam öfverläggning, hvarunder en större
talareförmåga lyckats hänföra sinnena åt något visst håll, kau
det hända, att man i sin första hänryckning beslutar, hvad man
266
Den 14 Juli.
eljest icke skulle hafva velat och sedermera, när eftertankan infinner
sig, kommer att ångra. Man torde således, genom detta
förslags antagande, hvars välmenta afsigt jag ingalunda underkänner,
kunna äfventyra olägenheterna af ett enkammar-system,
eller den vådligaste af alla representations-former. I de grundlagsbundna
samhällen, hvarest representationen är fördelad i 2:ne
kamrar, är det merändels i författn:ne stadgadt, att man i den
ena kammaren icke får behandla en fråga, förr än några eller
flera dagar förflutit, sedan densamma varit i den andra kammaren
förehafd, på det att man måtte hafva nödig besinningstid,
innan saken slutligen afgöres.
När jag sammalägger alla dessa omständigheter, anser jag
mig icke kunna tillråda R. o. Ad. att godkänna detta förslag,
utan hemställer vördsamt, att Ståndet måtte, såsom sin gemensamma
tanke, förklara, att förslaget icke är nödigt eller nyttigt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste värde talaren har,
såsom skäl för afslag å ifrågavande förslag, åberopat ätt alla 4
RiksSt:n tillförene samlats till gemensam öfverläggning å ett rum,
utan att dertill behöft något serskildt grundlagsstadgande. Följer
man honom på denna väg och går tillbaka till de sammanträden,
sorn egde rum i en dåvande Landtraarskalks trädgård,
så vädjar jag till de ledamöter af R. o. Ad., hvilka i dessa sammankomster
deltagit, om icke desamma i ganska väsendtlig mån
bidrogo till den lyckliga lösning, realisationsfrågan erhöll. Hvad
åter beträffar sammankomsterna vid 1840 års Riksdag och det
myckna talande, som då egt rum, till bevis hvarå blifvit anfördt,
att en ledamot skulle hafva begärt ordet Tisdags morgon, men
ej erhållit det förrän Onsdags afton, så förklaras denna omständighet
ganska lätt, om man behagar draga sig till minnes, att
dessa sammanträden höllos endast om aftnarne.
Hr von Hartmansdorff har vidare anmärkt, att i förslaget
saknas bestämmelser derom, huruvida prot. öfver dessa öfverläggningar
skola föras och tryckas samt hvilka personer skola vara
protokollsförande. Vid uptagandet af dessa anmärkmr ber jag
att få återgå till de gemensamma öfverläggningar, som förut egt
rum. Då fördes inga prot. och någon tryckning deraf kom således
icke heller i fråga. Det är väl sannt, att dessa sammankomster
icke voro i grundlagen föreskrifna, men då ifrågavande
förslag ej med ett enda ord antyder, att prot. skall föras Vid de
gemensamma öfverläggningarne och sedermera till trycket befordras,
så förefaller det åtminstone mig alldeles gifvet, att icke
heller något prot. blifver fördt och tryckt, såvida icke Stånden
på sina serskildta rum och med gifven pluralitet dem emellan
besluta, alt så skall ske. Vidkommande åter insläppandet af
åhörare på läktaren, derom icke heller något finnes i förslaget
stadgadt, ber jag att få erinra anmärkaren, att något dylikt stadgande,
i fråga om de serskildta Ståndens öfverläggningar, icke
heller finnes i grundlagen uptaget, vid hvilket förhållande det
äfvenledes torde vara öfverflödigt, att grundlagen innehåller nå
-
Den 14 Juli.
267
gon bestämmelse derom i afseende å Ståndens gemensamma öfverläggningar.
Samme värde ledamot har äfven såsom en inkonseqvens i
förslaget anmärkt, alt, ehuru man icke stadgat något om protokolls-föring
och dylikt, man likväl infört ett stadgande om anslag
till dylika sammanträden. Man måste dock härvid taga i
befraktande, att sistberörde stadgande var alldeles nödvändigt,
på det att icke någon kollission emellan Utsk:s-sammanträdena
och de gemensamma sammankomsterna skulle npkomma. Ibland
alla dessa, jag skulle vilja säga nog småaktiga anmärkmr, finnes
äfven en, deri anmärkaren söker göra sig luslig deröfver, att i
förslaget är stadgad ansvarspåföljd för den ledamot, sorn under
gemensam öfverläggning annan med bugg och slag öfverfallet-,
af hvilket stadgande anmärkaren slutar sig till, att Const.Utsk.
på förhand insett, att dessa öfverläggningar icke skulle komma
att utmärka sig för någon serdeles enighet. För alt göra taflan
fullständig, borde den värde talaren likväl icke hafva förtegat,
alt det, enl. bans förmenande, sorglustiga stadgandet är alldeleslika
lydande med det, som i nu gällande grundlag rörande dylika
upträden i Stånd eller Utsk. finnes intaget, hvarföre ock det
nya stadgandet blifvit infördt genom tillägg af några ord i den
§, som innehåller det gamla stadgandet. Mera skäl till anmärkn.
torde hafva förefunnits, om nämnde lillög ej blifvit gjordt, hvilket
med rätta bordt betraktas såsom ett förbiseende.
Ytterligare är det såsom något serdeles vådligt framhållet,
alt en ledamot, som under en dylik gemensam öfverläggning utvecklar
cn mera öfverlägsen och hänförande talare-förmåga, skulle
kunna förmå R. St:r att i hänförelsens första ögonblick fatta beslut,
som man sedermera komme att ångra. För det första bör
man bemärka, att en dylik öfverlägsen talareförmåga alltid har
tillfälle att inom sitt eget Stånd utöfva 'det vådliga inflytandet,
så att den ytterligare vådan skulle bestå deri, att talaren genom
förslaget sattes i tillfälle att utöfva sin tjusningskraft äfven på de
3:ne öfriga Stånden. Men om äfven denne talare skulle besitta
en sådan lalaretalang, att den öfverröstade sanningens stämma,
så har likväl hänförelsen tid på sig att förgå, innan beslut fattas,
ty Ståndens serskildta plena komma icke att så omedelbarligen
inträffa efter den gemensamma öfverläggningen, enär det är
stadgadt, att anslag om plena i Stånden och om gemensam öfverläggning
skola utfärdas dagen förut, och vid sådant förhållande
torde det blifva ganska svårt att så på förhand beräkna, huru
länge den gemensamma öfverläggningen skall komma att räcka,
att man på samma gång som anslag dertill utfärdas, kan utfärda
anslag om serskildta plena några timmar efter den tid, då den
gemensamma öfverläggningen förmodas sluta, så att t. ex. ansia-»
get till den gemensamma öfverläggningen lyder å f. m. och anslaget
till Ståndens serskildta plena å e. m., utan torde det vanligen
komma att hända, att de gemensamma öfverläggningarne
hållas på qvällarne, hvarigenom äfven minsta tiden för de öfriga
Riksdagsgöromålen undantages. Man får således åtminstone en
268
Den 14 Juli.
nall att sofva på saken och troligtvis ganska ofta flera dagar att
sig derå besinna.
Efter att hafva framställt dessa detalj-anmärkn:r, slutar den
Värde talaren med att uttrycka tvifvelsmål, huruvida någon verklig
nytta skulle genom sådana samfäldta öfverläggningar vinnas.
Det är likväl en af vårt nuvar:de representationsskicks största
och allmännast erkända olägenheter, att de serskildta Stånden
stå i alltför ringa beröring med hvarandra, så att representanterna
sakna tillfälle att genom sammanvaro lära känna och värdera
hvarandra, samt att de skäl, som i en fråga anföras i ett
Stånd och måhända äro af största vigt för frågans rätta bedömande,
icke, lill följd af de merändels samtidiga öfverläggningarne
ang:de samma frågor i alla 4 RiksSt:n, förmå framtränga
till och göra sig gällande hos de öfriga Stånden, hvaraf naturligtvis
följden blifver, att skiljaktigare beslut oftare fattas, än
som enligt all sannolikhet skulle blifva fallet, derest öfverläggningarne
vore gemensamma. Det är äfven gifvet, alt om, då
vigtigare frågors afgörande stundar, tillfälle till gemensamma öfverläggningar
beredes alla Ståndens ledamöter, så att icke allenast
de i frågorna liktänkande, hvilka ofta nu för tiden till samfäld
rådplägning samlas, utan äfven de olika åsigternas anhängare
försättas i tillfälle att sins emellan utbyta tankar, så skall detta
otvifvelaktigt bidraga såväl till frågornas lyckligare lösning, som
ock till att något fastare tillknyta det nog lösa föreningsband,
som f. n. sammanhåller den Svenska representationens olika beståndsdelar.
Den af Hr von Hartmansdorff så ringa skattade
vinsten blefve således, eller borde åtminstone blifva, en närmare
bekantskap och deraf följande större endrägt emellan de olika
Ståndens ledamöter, en vidsträcktare och med större sakkännedom
förenad pröfning af vigtigare samhällsfrågor samt en större
samhällighet i besluten.
Men, säger man, dessa fördelar kunna äfven nu vinnas, ty
dylika gemensamma öfverläggningar, ehuru icke i grundlagen
omtalade, kunna likväl hållas. Härvid bör dock 2:ne saker tagas
i betraktande, nemi. l:o att just derföre, att sådana sammanträden
icke finnas i grundlagen omnämnde, ega de, såsom vi
alla veta, ganska sällan rum och hafva ej inträffat sedan 1840
års Rikdag; samt 2:o att deltagarne i de frivilliga sammankomster,
som nu hållas, alltid bestå af liktänkande personer, hvaremot,
i fall sammankomsterne skulle ske på det i förslaget föreskrifna
sätt, jemväl olika länkande skulle sammankomma, hvilket
naturligtvis komme att medföra större nytta.
Om således med skäl kan antagas,j att dessa gemensamma
öfverläggningar skulle medföra en ganska väsendtlig förbättring
af vårt nuvarule representationsskick, så återstår att tillse, huruvida
förslaget är riktigt och ändamålsenligt upgjordt i det hänseende,
att för dylika sammankomsters hållande endast 2:ne
Stånds beslut skulle erfordras. Härom hade Const.Utsk. temligen
vidlyftiga öfverläggningar, dervid åtskilliga ledamöter ansågo att
här, likasom i andra fall, borde erfordras 3:ne Stånds beslut,
Den 14 Juli,
26 9
men Utsk. stannade slutligen i den åsigt, att 2:ne Stånd borde
vara berättigade, att erhålla sammanträde med de 2:ne öfriga,
och delta hufvudsakligen på följande skäl. Man ansåg nemi.
att om ett Stånd förklarade, att det önskade med de öfriga sammanträda
lill gemensam öfverläggning, för att antingen inhemta
eller ock medela uplvsningar samt ett annat Stånd härå svarade,
att det ville lemna eller hafva dessa uplysningar, så skulle det
vara mycket illiberalt af de 2:ne andra Stånden att sälta sig
deremot, hvarföre man ansåg, att 2:ne Stånd icke skäligen borde
inrymmas rättighet att förhindra 2:ne andra Stånd att med hvarandra
gemensamt rådpläga, utan att rättigheten borde inskränka
sig till att få rådplägningen öfvervara. Om deremot 3:ne Stånds
sammanstämmande beslut erfordrades för ett dylikt sammanträde,
så skulle naturligtvis, för den händelse att 2:ne Stånd önskade
sammanträda men de 2:ne andra sådant ej ville medgifva, något
sammanträde ej företagas. Men då upstode troligtvis det förhållande,
att de 2:ne Stånd, som önskat att under den i grundlagen
föreskrifna form med hvarandra öfverlägga, men blifvit derifrån
förhindrade, detta oaktadt med hvarannan sammanträdde,
ehuru det icke finge ske offentligen och under Landtmarskalkens
presidium. De 2:ne motsträfviga Ståndens försök att hindra de
2:ne andra Ståndens gemensamma öfverläggning blefve således
vanmäktigt och de beröfvade sig derjemte möjligheten att i öfverläggningen
deltaga. Vid öfvervägande häraf ansåg Utsk'; det
vara bättre, att, så snart 2:ne Stånd önskade lill öfverläggning
sammankomma, öfverläggningen försiggick offentligt, så att alla
RiksSt:ns ledamöter finge tillfälle att densamma öfvervara.
Af hvad jag nu haft äran anföra torde R. o. Ad., såsom
jag hoppas, finna, att förslaget är ganska nyttigt och kan leda
till stora fördelar för framtiden. Deremot vill jag icke neka, att
en af de anmärkn:r, Hr von Hartmansdorff framställt, är befogad,
nemi. den, som afsåg, att det borde vara i förslaget uttryckt,
att icke andra än allmänna frågor finge på dessa gemensamma
sammanträden afhandlas. Sådan var äfven Utsk:s mening, ehuru
densamma icke blifvit i bestämda ordalag uttryckt. Jag erkänner
således, att förslaget i dess nuvar:de ordalydelse skulle kunna
leda lill det missbruk, att 2:ne Ständ fordrade gemensam öfverläggning
i en fråga, som rörde ett 3:dje Stånd serskildt, hvilket
naturligtvis vore ganska olämpligt och oriktigt. Med vidgående
af förslagets bristfällighet i sistberörde hänseende, anhåller jag,
att R. o. Ad., med afslag å Hr von Hartmansdorffs förslag till
gemensam tanke, ville såsom Ståndets gemensamma tanke förklara,
att efter de i början af 2:dra mom. 46:te §:n Riksd.Ordmn
förekommande orden ”gemensam öfverläggning” böra insättas
orden: ”rörande någon allmän vid Riksdagen under handläggning
varande fråga”.
Hr Adelborg, Anders Otto: Den föreg:de talaren har
så fullständigt utredt denna fråga, att något vidlyftigare ordande
derom torde vara öfverflödigt. Det är nemi. klart, att en stor
270
Dea 14 Juli.
fördel genom RiksStms gemensamma öfverläggningar skulle upkomma.
Jag kan dock icke med Gr. Lagerbjelke instämma deri,
att Hr von Hartmansdorffs anmärkn., rör:de uraktlåtenheten alt
bestämma, det endast allmänna frågor finge å dessa sammankomster
behandlas, borde föranleda till ändring i Const.Utsk:s
förslag. Jag tager nemi. för alldeles gifvet, att detta skulle tjena
Ull intet, ty ett Stånds egna angelägenheter skulle i alla fall
icke komma att blifva föremål för allmän öfverläggning, emedan
hvarje Stånd säkerligen är alltför månt om att ensamt få behandla
dessa och icke gifva dem till pris att sönderslitas af de andra
Ståndens olika åsigter, hvilka Stånd naturligtvis icke kunna hafva
samma intresse för saken som det Stånd, saken rörer. Jag tror
således, att det föreslagna tillägget icke är behöfligt, men hvad
jag deremot, såvida den ifrågasatta mesyren skall medföra åsyftad
verkan, anser böra stadgas är, ali några vidare öfverläggningar
inom de serskildta Stånden ronde sådana frågor, sorn varit
föremål för gemensam diskussion, icke skola få ega rum. Jag
anser, att de serskildta Stånden böra omedelbart efter den gemensamma
sammankomsten hvart för sig sammanträda och i
frågorna utan öfverläggning besluta. Detta anser jag böra i förslaget
inflyta, men skulle R. o- Ad. icke gilla denna åsigt, hvars
motivering jag ej vidare, af vissa skäl, finner tillständigt utveckla,
så tror jag, att man bör nöja sig med förslaget, sådant det är,
enär det otvifvelaktigt innefattar en verklig förbättring af det
nuvar:de förhandlingssättet yid yåra Riksmöten.
Hr Printzensköld, Carl: Trogen den grundsats, som
jag städse sökt här göra gällande, att nemi. iakttaga den största
försigtighet vid förändring af vår nu gällande grundlag, anser
jag mig icke nu böra uttala något bestämdt omdöme om nyttan
af det ifrågavar.de förslagets intagande i grundlagen, enär jag
icke tilltror mig kunna på förhand inför mig sjelf afgöra, huruvida
tillägget skall komma att medföra nytta eller skada. Det
vill visserligen mig synas, såsom skulle något gagn genom detsamma
kunna tillskyndas Riksdagsärendcnas handläggning, ehuru,
om man från en annan sida betraktar saken, åtskilliga äfventyr
möjligen skulle kunna derutaf i framtiden upkomma. Men om
jag äfven antager, att förslaget är godt och nyttigt, så ligger
likväl, enl. mitt förmenande, en bestämd felaktighet deruti, att
förslaget innehåller, det 2:ne Stånd skola kunna tvinga de 2:ne
andra att till gemensam öfverläggning sammanträda. Om man
genomläser vår grundlag, så finner man, huruledes alla 4 Stånden,
hvart för sig, hafva lika mycken makt och lika stort anseende.
Man finner, att grundlagsstiftarne varit så noggranna att
bibehålla jemnvigten emellan RiksSt:n, att de bestämt, att, för
den händelse 2:ne Stånd uti en fråga stanna emot de 2:ne an?
dra, de 2:ne Stånden ingalunda skulle hafva makt att göra deras
mening emot de andra Ståndens gällande, hvarföre äfven en
annan utväg att slita tvisten Stånden emellan blifvit utfunnen.
Nu skulle man ingå på en helt annan bana. Nu skulle 2:ne
Pen 14 Juli.
271
Stånds beslut vara tillräckligt för att tvinga de 2:ne andra att
vidtaga en åtgärd, den de sednare ansåge hvarken nödig eller
nyttig. Genom tillämpningen af en sådan grundsats inkommer
man på ett system, som i framtiden möjligen kan vid vigtiga
tillfällen blifva vådligt. Jag anser, att någon supremati inom
RiksSt:n icke bör få ega rum i andra fall, än då 3:ne Stånd
förenat sig om en sak, i hvilket fall det 4:de Ståndet naturligtvis
måste foga sig efter de andra, såvida ej grundlagen undantagsvis
annat föreskrifver. Så länge det förbehåll, att för gemensamt
sammanträdes hållande erfordras 3:ne Stånds beslut,
icke finnes i det föreslagna grundlags-tillägget intaget, kan jag
icke lemna detsamma min röst, hvarföre och för den händelse
att R. o. Ad. skulle vara ense om förslagets nytta (ty nödigt är
det väl icke) jag vördsamt tillstyrker, att förslaget ej måtte godkännas,
så vida icke siöran 2 förändras till siffran 3. Jag anhåller,
att R. o. Ad. behagade förklara denna min anraärkn. utgöra
Ståndets gemensamma lanke.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har oraförmält,
huru nyttiga Ståndens sainfäldla sammanträden i Gr. De Geers
trädgård år 1829 voro. Om de då gjorde en god verkan, så
skedde det, utan att någon föreskrift derom fanns i grundlagen.
Hvarföre går det då icke an, att hädanefter, såsom hittills, begagna
dylika frivilliga sammankomster?
Samme talare har anmärkt, huruledes det icke vore lätt
att afpassa tiden för de gemensamma öfverläggningarne så, att
man finge genast derefter plena i de serskildta Stånden. Jag
' medgifver, att sådant kan möta svårigheter. Men om man eftersinnar,
huru lätt de öfvervinnas i länder der bestämda mellanskof
för öfverläggningarne äro stadgade, så torde man finna,
att hos oss, der ingen sådan föreskrift gäller, kan det gå ännu
behändigare. Om R. o. Ad. påminner sig huru fort det gick
med den K. Propos:n, med StatsUtsk:s Utlåt, och med Ständernas
beslut i fråga om de 2 milkrna till den Danska fejden, så
lärer äfven böra erkännas, att elt lika hastigt förfarande är möjligt
i andra frågor. Jag minnes väl icke bestämdt huru fort
det gick, men jag kommer dock ihog, att jag knappt hade haft
tid inhemta Retänk:s innehåll, innan frågan till afgörande förekom.
När det kan gå så fort med stora penningeanslag, för
hvilka R. Skr icke äro i allmänhet böjda, huru skyndsamt skulle
det då icke kunna gå med andra saker, för hvilka man har stor
benägenhet? Norriges grundlag, hvilken ofta, såsomen mönsterförfattn.
, åberopas af deni, som säga sig vilja föda Sverige på
nytt, innehåller i slutet af 76:te §:n, rör:de lagförslags behandling
i Odelstinget och Lagtinget, att minst 3:ne dagar skola förflyta
mellan hvarje deliberation öfver dessa förslag. Ett dylikt
försigtighetsmått mot öfverilade beslut torde äfven hos oss vara
behöfligt.
Samme talare yttrade, att Ståndens ledamöter skulle, genom
dylika gemensamma öfverläggningar, lära känna och värdera hvar
-
272
Den 14 Juli.
andra. Det vill äfven jag hoppas. Men jag har sett, att i Utsk.,
der också dagliga sammanträden af ledamöter från alla de 4
Stånden ega rom, understundom förekomma sådana frågor, der
just denna gemensamhet väcker förtrytelse och missämja. Om
något Stånd skulle komma fram med ett dylikt förslag, som Gr.
Lagerbjelke omförmält, och hvars lydelse jag tyckte vara, att
man ville uplysa hvarandra, så torde det kunna hända, att de
öfriga Stånden svarade, det de visste tillräckligt sjelfva och ej
behöfde andras undervisning. Då intet hinder möter för frivilliga
gemensamma öfverläggningar, hvarföre skall man söka
åstadkomma sådana genom tvång? Man kan ju, i alla fall, icke
tvinga någon att vara tillstädes. Om än 2:ne Stånd besluta att
komma tillsammans, men de öfriga uteblifva, så varder följden,
att man af sammanträdet icke får den påräknade nyttan.
Jag fortfar således i den anhållan jag gjort. Men för den
händelse, att icke min, utan Gr. Lagerbjelkes mening, skulle
blifva inom Ståndet rådande, så hemställer jag, om icke en annan
ordställning, än den han föreslagit, borde begagnas, nemi.
följande: ”Stånden vare medgifvet att, till gemensam öfverläggning
om allmänna ärender, sora skola i Ståndens plena förehafvas,
sammanträda på ett runi, likväl etc.” Jag tror, att man bör
tillägga orden: ”sora skola i Ståndens plena förehafvas”, emedan
det eljest skulle kunna falla någon in alt tala om sådant, som
icke funnes på Ståndens föredragningslistor. Jag har icke sagt
detta för att försvara min egen mening, utan af önskan att om
något origtigt skall stadgas, det åtminstone måtte blifva rätteli
gen
uttryckt.
Gr. Lagerbjelke: Aldeles icke för att envist försvaramin
mening, utan derföre, att jag befarar, att den af Hr. von Hartmansdorff
föreslagna redaktionen möjligen vid något tillfälle skulle
kunna föranleda tidsutdrägt, kan jag icke med nämnde värde
ledamot i afseende å ordslällningen instämma. Mitt förslag var,
att det skulle heta: ”allmän vid riksdagen under handläggning
varande fråga.” Det torde måhända icke vara lämpligt att i afseende
på dessa öfverläggningars hållande så binda händerna på
Stånden, att sammankomsterna finge ega rum endast då målen
redan stöde på föredragnings-listorne, utan bör detta få bero på
Stånden sjelfva att bestämma. Detta är Stånden öppet lemnadt
genom mitt förslag, hvilket dock binder dem att vid sammankomsterna
endast sysselsätta sig med allmänna frågor, d. v. s.
sådana vid riksdagen väckta frågor, som kunna eller böra komma
under samtliga Riks-Ståndens öfverläggning och pröfning.
Hr von Hartmnsdorff: Jag ber Ståndet betänka, huru
vidsträckta orden: ”under handläggning” äro. De kunna omfatta
aila frågor, hvarom motioner äro väckta; ty när någon sådan
blifvit gjord: så är ju frågan under handläggning? Följden blefve
att raan skulle kunna, vid riksdagens början, begära öfverläggning
om hvilka frågor, som helst, äfven om de måhända icke
i Utsk.
Den 14 Juli.
273
i Utsk. förevarit eller i Stånden till afgörande förekorame förr
än <> eller 7 månader derefter. Om det vore en anslagsfråga
och man talade derom mycket vackert och väl i December månad,
men StatsUtsk. vid extra statsregleringens uppgörande i Maj
eller Juni påföljande år funne sig icke hafva några penningar
öfver att anslå till det ifrågasatta ändamålet, hvartill hade då talandet
i December tjenat? Det är derföre, enligt mitt förmenande,
bäst att icke allt för långt på förhand ge sig in i sådana öfverläggningar
utan uppskjuta dem, till dess man vet, att saken
verkligen med det första förekommer. Den andra omständigheten,
hvarvid mången torde fästa sig, är lanken, hvartill tjenar
det att tala om saken innan Disk. deröfver sig yttrat, om ej att
på detsamma imponera?
Gr. Sparre, Erik: Alt nytta för och framgång af en
mängd vigtiga riksdagsärenden skall uppkomma genom det ifråg:dc
förslaget, derom synes mig meningarne icke vara delade, och dc
betänkligheter, som af 2:ne föregående talare blifvit framställda,
äro icke af den vigt, att de i någon mån böra rubba den öfvertygelse
om förslagets nytta, hvilken, såsom jag hoppas, hyses af
flertalet utaf R. o. Ad:ns ledamöter. Hvad först angår den farhåga,
cn talare yttrat, att jemvigten mellan Stånden skulle rubbas
eller alt det ena Ståndet skulle få supremati öfver det andra,
kan jag alis icke fatta, i hvad afseende jemvigten emellan
Stånden skulle rubbas eller något eller några Stånd beredas
supremati öfver de öfriga derigenom att grundlagen stadgar, det
gemensam öfverläggning i någon allmän fråga skall uppå 2:ne
Stånds begäran ega rum? Sådant kan väl icke i någon hårsmån
rubba Ståndens jemlikhet. Här är ju endast fråga, huruvida tillfälle
till sådana gemensamma öfverläggningar skall underlättas eller
icke och det är väl klart, all det är lättare att åstadkomma
dem, om sådant kan ske på 2:ne Stånds begäran, än om 3:ne
Stånds beslut dertill skulle erfordras.
Alt dessa öfverläggningar skulle framkalla hat och missämja
emellan Stånden, kan jag för min del icke eller tro. Om missämja
förefinnes, så lärer den väl till större delen härflyta derifrån,
att Ståndens ledamöter icke hafva tillfälle att med hvarandra
utbyta åsigter och skäl, så att det ena Ståndets ledamöter
ensidigt vidblifva sina åsigter samt ofta icke en gång erhålla
kännedom om de skäl, som i medstånden deremot anföras.
Den tanke, som ligger till grund för förslaget, är dessutom
icke ny eller för vår riksdagsförfattning främmande. Redan i
1017 års Reg.F., hvilken är grundvalen för vår nu gällande
Statsförfattning, finnes omförmäldt, att Stånden kunna på Rikssalen
till gemensamma öfverläggningar sammankomma, men att
de altid höra på sina särskildta kammare- besluta. Förslaget afser
således endast att uplifva en lanke, som är öfver 200 år
gammal.
Hvad beträffar de 2:ne särskilta förslag till gemensamma
9 H. 18
Den 14 Jali.
tankar, som blifvit af Gr. Lagerbjelke och Hr von Hartmansdorff
afgifna, så synes det mig vara temligen likgiltigt, hvilketdera af
R. o. Ad. antages. Jag tror icke, att det kan i någon mån
vara skadligt, om en gemensam öfverläggning hålles någon tid
innan ärendet förekommer på Ståndens föredragnings-listor, Att
icke öfverläggningen skall hållas allt för långt förut, det ligger
ju i deras intresse, som önska öfverläggningens hållande, ty om
något resultat deraf skall vinnas, så får väl ej mellantiden vara
så lång, att allt hvad man genom den gemensamma öfverläggningen
kunnat inhemta gått förloradt då beslut skall fattas. Jag
finner följaktligen det af Gr. Lagerbjelke framställdta förslag till
gemensam tanke vara fullkomligt tillfredsställande och förordar
således detsamma.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke underlåta
att uttrycka min fägnad deröfver, att ett förslag i denna syftning
från Konst.Utsk. afgifvits, och jag bekänner, alt jag icke
funnit mig någon mån öfvertygad af de skäl, som blifvit deremot
anförda. Icke heller torde jag behöfva ingå i något försvar
för detta förslag, emedan det redan tyckes mig hafva husets sympatier
för sig. Deremot anhåller jag att få yttra några ord om
de 2:ne förslagen till gemensam tanke. Här har blifvit af Gr.
Lagerbjelke föreslaget, att i 2:dra mom. af 46 § Riks:dOrdn. skulle
inflyta en föreskrift derom, att inga andra än allmänna frågor
skulle få på de gemensamma sammankomsterna afhandlas.
Jag hemställer, om en sådan föreskrift verkligen är af behofvet
påkallad. Icke kan man tänka sig, att ett Stånd begär sammanträde
med de öfriga för att öfverlägga om Ståndets enskildta
angelägenheter, och icke heller tror jag det vara rätt alt R. St.
uttrycka, det en sådan brist på grannlagenhet hos ett Stånd förefinnes,
att Ståndet äskar gemensam öfverläggning om ett
annat Stånds enskildta angelägenhet. Jag anser således icke
något förtydligande uti ifrågaställde hänseende vara af nöden och
jag finner det icke vara ändamålsenligt att afgifva en gemensam
tanke, som endast skulle tjena till att splittra tankarne om förslagets
nytta och användbarhet. När jag yttrat detta om Gr.
Lagerbjelkes förslag, så är det klart alt jag ännu mindre kan
instämma i Ilr von Hartmansdorffs förslag, som innefattar en
större restriktion än Gr. Lagerbjelkes.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framstälde
Hr Gr. o. Landtm., att, i afseende på förevande Mern., blifvit
afgifna följ:de förslag till gemensamma tankar, nemi. af Hr
von Hartmansdorff, att Konst.ötsk:s förslag är hvarken nödigt
eller nyttigt; af Gr. Lagerbjelke, att början af det föreslagna
2:dra Mom. i 46:te §:n R.O. bör erhålla följrde lydelse:
”Stånden vare medgifvet att på ett rum till gemensam öfverläggning
ronde allmän, vid riksdagen under handläggning va-,
rande fråga sammanträda”; och af Hr Printzensköld, alt i
samma mom. orden ”Biträder något Stånd denna önskan,” böra
utbytas emot orden ”Biträda % Stånd denna önskan.”
Dea 14 Juli.
Propos. till bifall å Hr von Hartmansdorffs förslag till gemensam
tanke blef först framstäld, men besvarad med starka Nej
jemte några Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva
funnit Nej öfvervägande.
Hr Gr. o. Ladtrms sedermera först till bifall och sedan till
afslag å Gr. Lagerbjelkes förslag till gemensam tanke framstälde
propos. besvarades med blandade Ja och Nej, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, ånyo hemstälde om R. o. Ad. bifölle samma förslag,
samt efter det svaren härvid åter utfallit med Ja och Nej, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Vidare framstäldes propos. till bifall å Hr Printzenskölds
förslag till gemensam tanke, samt utföllo svaren dervid med
starka Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han funnit Nej öfvervägande.
Slutligen förklarade Hr Gr. o. Landtm., att den nu af R. o.
Ad. antagna gemensamma tanke komme att jemlikt 56:te §:n
Reg.F. hänvisas till Konst:sUtsk.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarne Konst:sUtsk:s d.
1 och 5 dennes på bordet lagda Mern.:
N:o 19, i ani. af ett Stånds återremiss af Mern. N:o 8,
innehållande förslag till tillägg i 59:de §:n Reg.F. och 27:de §:n
l:sta mom. Riksd.Ordn., ang:de K. M:ts Propos. om Stats-Verkets
tillstånd och behof; och
N:o 20, i ani. af ett Stånds återremiss af Mern. N:o 9, innehållande
förslag till ändring af 6S:de §:n Riksd.Ordn., ronde
revisionerne af Stats-Verkets, Bankens och Riksg:s-Kont:s tillstånd
m. m.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 8 dennes f. m. på bordet lagda
Utlåt. N:o 15, i anledn. af erhållen återremiss i vissa delar af
Betänk. lST:o 3, ang:de Tullbevillningen.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande, hvarvid R. o.
Ad., ulan diskussion, biföll hvad Utsk., beträffande dels Artiklarne
Messing., oarbetad, latun och trådband inbegripne, och
Hör af jern eller annan metall, i Tarifen för införselslullen,
dels rubriken Spanmål, omalen ulla slag, i Tarifen för Krediluplaget
och transito-afgiften, och dels §§:na 5, 13 och 22 i tulltaxe-underrältelserna,
äfvensom den i sammanhang med sistnämnde
§ tillstyrkte underd. skrifvelse, hemstält och tillstyrkt,
samt förevande Utlåt, i öfriga delar lades till handlingarne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo på begäran af flere ledamöter,
Bevilln.Utsk:s d. 8 dennes f. m. på bordet lagda mern.
N:o 16, i ani. af Riks-St:ns olika beslut, ang:de Tullbevillningen.
18*
27 6
Den 14 Juli.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 8 denf.
m. på bordet lagda Mern. N:o 107, i ani. af väckt motion
om utverkande af förklaring utaf K. Brefvet d. 1 Juni 1854,
uti hvad det rörer ansvarspåföljden för bränvins-tillverkning å
Söndag, fann R. o. Ad. berörde motion böra behandlas af det
för frågor rör:de bränvins tillverkning och försäljning tillsatte
särskildta Ulsk.
Föredrogs, men bordlädes ånyo på begäran af flere ledamöter,
särskildta Utsk:s d. 8 dennes T. m. på bordet lagda Mern. N:o
11, i ani. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 8, med förslag till
förordn. ang:de vilkoren för bränvins tillverkning.
Föredrogs Hederv. Bonde-S(:s d. 12 dennes f. m. på bordet
lagda Prot.-Utdr. N:o 280, innehållande inbjudning till instämmande
i BondeSt:s, vid föredragning af särskildta Ulsk:s
Betänk. N:o 10, fattade beslut att med ogillande af lista mom.
i samma Betänk, antaga och godkänna Hr Hjärnes, Betänk, vidfogade,
reservation.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Denna inbjudning begärdes
förra gången på bordet och jag förmodar att det skedde
derföre att man ansåg ärendet böra upskjutas intilldess frågan
om bränvins-tillverkningen vore afgjord. Jag hemställer således,
att inbjudningen måtte få ytterligare hvila på bordet, så att den
kan företagas till afgörande i den ordning nämndt är.
Häruti hördes flere ledamöter instämma, till följe hvaraf Hr
Gr. o. Landtm, förklarade att delta Prot.-utdr. komme att ytterligare
hvila på bordet.
Föredrogs ånyo Vällofl. BorgareStis d. 12 dennes f. m. på
bordet lagda Prot.-Utdr. Nio 327, innehållande inbjudning lill
instämmande i BorgareStis, vid fördragning af Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskis Mern. Nio 102, i ani. af Riks-Stins olika beslut i
fråga om förändrade föreskrifter rände åtgärder lill förekommande
af Kolera-sjukdomens införande och spridande i Riket m.
m., fattade beslut, att, för 6:te punkten af Utskis i ämnet afgifna
förslag, antaga följande redaktion i ”alt, beträffande lossning och
lastning af gods å karantäns-skvldigt fartyg, fortfarande må gälla
hvad K. M. genom Nåd. Bref d. 4 Oct. 1853 föreskrifvit.”
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har förut förordat
den ordställning, som BorgareSt. antagit. R. o. Ad. ansåg sig
då icke kunna bifalla min hemställan, emedan någon inbjudning
dertill icke var gjord af Utsk. Nu har en sådan skett af BorgareSt.
Jag anhåller derföre att R. o. Ad. mätte antaga henne
äfven derföre, att om vi ej göra det och man således i frågan
icke får 3:ne Stånds beslut: så kunde man, för hennes af
-
Den 14 Juli.
217
görande, möjligen blifva nödsakad att tillsätta ett förstärkt
Ekon.Utsk.
Häruti förklarade Frih. Raab, Adam Christian, sig instämma.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då fråga om antagande af den
föreslagna redaktionen förra gången å detta rum väcktes, motsatte
jag mig densamma, emedan Utsk. då hemställt till de andra
Stånden att fatta enahanda beslut med det som R. o. Ad. redan
fattat. Vid sådant förhållande kunde R. o. Ad., enligt mitt förmenande,
icke frångå sitt en gång fattade beslut. Nu är förhållandet
annorlunda. BorgareSt. har inbjudit MedSt. att sig
med BorgareSt. förena, hvarföre ock, då något hinder i formelt
hänseende ej vidare möter, jag för min del ej har något emot
att bifalla den gjorda inbjudningen.
Uppå härefter barnstöld propos. blef BorgaeSt:s ifrågavande
inbjudning af R. o. Ad. anlagen.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 12 dennes f. m. på bordet
lagda Betänk. N:o 106, i ani. af väckt förslag om inrättande
af en Svensk Lifförsäkrings-anstalt.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 12 dennes
f. m. på bordet lagda Mern. N:o 108, i ani. af återremiss
af Betänk. N:o 89, ang:de skjutsningsbesväret, fann R. o. Ad.
detta Mern. icke erfordra annan åtgärd än att läggas till liandlingarne.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 12
dennes f. m. på bordet lagda Betänk. N:o 109, i ani. af väckt
förslag om indragning af Tullkammaren i Fahlun.
Uplästes ett af Hr Lagerbjelke, Carl Oscar, inlemnadt
så lydande mern.:
I anseende till hinder af Ijensteåligganden, nödgas jag härmed
afsäga mig den befattning såsom ledamot i LagUtsk., hvartill
11. o. Ad:ns Herrar Elektorer den 12 innevande månad
behagat utse mig.
I ani. häraf och med tillkännagifvande att Hr Bonde,
Knut Edvard, såsom ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
begärt och erhållit ledighet till d. 30 dennes, anmodade Hr Gr.
o. Landtm. Hrr Elektorer att utse en ledamot i LagUtsk. i st.
f. Hr Lagerbjelke, samt en ledamot att inträda i Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk. under den Hr Bonde beviljade ledighet.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern., Utlåt:n o. Betänkm, nemi. från
378
Den 14 Juli.
Konstitutions-Utskottet:
N:o 21, med infordradt utlåt, om K. M:s Nåd. Propos.
ang:de ändring i 85:te §:n Reg.F. i afseende på TryckfrihelsFörordn:ns
egenskap af grundlag, äfvensom i sammanhang dermed
uti åtskilliga §§ i Iteg.F. och Riksd.Ordn.
St a t s-Utskottet:
N:o 173, i ani. af väckt motion om Remonterings-skyldighetens
samt Bevärings- och Beklädnads-persedlarnes vid Indelta
Kavalleri-Reg:tena öfvertagande af Staten;
N:o 174, i ani. af väckta motioner om förordnande af särskilda
Inspektörer öfver Folkskole-väsendet samt tillsättande af
Under-Lärare vid Folkskolorna;
N:o 175, i ani. af väckt motion om anslag lill praemier åt
skicklige Folkskole-lärare;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 6, i ani. af väckta motioner om förändring af nu gällande
stadganden ang:de flyttningstid för tjenstefolk;
N:o 7, i ani. af väckt fråga om upphäfvande af eller tillägg
till gällande staganden, ang:de rättighet för husbonde att tilldela
tjenstehjon husaga;
N:o 8, i ani. af väckt motion om tillägg till 8:de Art. 46:te
§:n af K. M:ts förnyade Nåd. Lego-stadga d. 23 Nov. 1833;
N:o 9, i ani. af väckt motion om upphäfvande af K. Kung.
d. 28 Maj 1830, ang:de ekonomiska besitgningar å kyrkoherdeboställen,
kapellans- och klockare-hord samt preste-stomhemman;
N:o 10, i ani. af väckt motion om ändring af 24:de Kap.
32:dra §:n Kyrkolagen, i fråga om klockares skyldighet att fortskaffa
kyrkoherdes bref;
N:o 11, i ani. af väckt motion om fördelning af kostnad
för grund-dikning å boställen; samt
N:o 12, i ani. af väckt motion om fördelning på vissa år
af kostnader, som i och för allm. byggnader från boställen utgå.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munek.
Den 15 Juli f. m.
279
Lördagen den 15 Juli 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för d. 14 dennes samt pleni-prot.
för d. 29 sistl. April e. m.
Uplästes ett af Gr. Lagerberg, Gustaf, inlemnadt sålydande
Meni.:
I anseende till min nu förestående afresa från hufvudstaden,
är jag förhindrad att längre bibehålla den plats jag såsom ledamot
i Riddarh.-Utsk. innehaft, och får derföre vördsamt afsäga
mig nämnde ledamotsplats under anhållan att vid min Riksdagsmannn-rätt
varda bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hr Gr. o. Län dtm.
anmodade Hrr Elektorer att utse en ledamot i Riddarh.-Utsk. efter
Gr. Lagerberg.
Föredrogs Exped.-Utsk:s d. 14 dennes bordlagda under N:o
81 afgifna Förslag till R. Str:s underd. Skrifvelse till K. M. an:gde
transitohandel emellan Sverige och Norrige.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Detta förslag börjar sålunda:
”Hos R. St:r har fråga blifvit väckt om öppnandet af transitohandel
emellan Sverige och Norrige, i hvilket afseende blifvit
anfördt, hurusom i sednare tider något exempel knappt torde
kunna företes, att ett land, som har en del af sina landskap
närmare belägne” etc. l:o tycker jag det icke vara skäl att utpeka
dessa båda länder, och dernäst är beskrifningen öfver dem
origlig, emedan i förslaget säges, att de icke gränsa till hafvet.
Detta bör naturligtvis rättas. Då torde det vara origtigt, att göra
sällsyntheten så stor som Utsk. gjort. Jag hemställer derföre,
om icke ordställningen kunde blifva följande: ”hurusom i
sednare tider något exempel knappt torde kunna företes, att ett
land, som har sina landskap närmare belägna en grannstats
hamnar” etc. Vidare anhåller jag att ordet ”så” i meningen
”emellan de så nära politiskt förenade länderna Sverige och Norrige”
måtte uteslutas, emedan uttrycket ”så när” är tvätydigt,
och meningen lyda sålunda: ”mellan de nära politiskt förenade
länderna Sverige och Norrige”. Sedan förekommer en sålydande
mening: ”såsom Jemtland, vore af största vigt, enär denna provins
hade den naturligaste fördel att hemta sina utrikes förnödenhetsvaror
från Norrska hamnar vid Nordsjön, i hvilka hamnar
man” etc. Jag anser orätt att begagna superlaliven ”största” och
”naturligaste”. Visserligen har naturen lagt dessa länder bredvid
hvarandra såsom vi veta. Men naturen har icke gjort dem till
serskildta länder. Derföre är det icke sagdt, att Jemtland har
naturligaste fördelen af att hemta sina förnödenhetsvaror från
280
Den 15 Juli f. in.
Norrska hamnar. Jag tror icke, alt man begagnar namnet Nordsjön
om den delen af Atlantiska hafvet, som ligger så högt upp,
hvarföre jag tillstyrker att ordställningen må blifva följande: ”såsom
Jemtland, vore af vigt, enär detta landskap hade betydlig
fördel af att hemta utrikes förnödenhelsvaror från Norriges vid
Atlantiska hafvet belägna hamnar, i hvilka man” etc. Sedermera
står i förslaget: ”kommunikationen deremellan och utlandet, under
alla årstider, möjlig”, hvilket bör, i stället, heta ”kommunikationen
deremellan och utlandet, under alla årstider, öppen”, emedan
kommunikationen alltid är möjlig,men derföre icke alltid öppen,
fastän svårare. Ett par i förslaget begagnade utländska ord torde böra
utbytas, nemi.”Norrska antoriteterna” mot ”Norrska myndigheterna”
och ”destinationsort” mot ”bestämmelseort”. Derefter kottmeier följande
uttryck : ”då den uti ifrågavande hänseende här gällande förordning
af d. 24 Maj 1825, i Norrige utfärdad år 1827, derstädes
utgjorde en lag, sorn’ icke utan Stor-Thingets samtycke kunde
ändras, det vore af stor vigt, att framställning derom skedde”.
När nu förhållandet är, att Stor-Thinget beslutat lagen, är det
icke blott af vigt, utan äfven nödigt, att framställning derom
göres, hvarföre jag hemställer att följande förändring mätte vidtagas:
”då den i förevar:de hänseende här gällande förordn. af
d. 24 Maj 1825, i Norrige utfärdad år 1827, derstädes utgjorde
en lag, som icke kunde utan Stor-Thingets samtycke ändras,
det vore nödigt, att framställning derom skedde”. Ytterligare
förekommer uttrycket: ”anhålla om vidtagande af lämpliga åtgärder”,
hvilket torde böra ändras till ”anhålla om lämplige åtgärders
vidtagande”. Vidare står här följande mening: ”undersöka
hvilka förändringar uti gällande bestämmelser i afseende på
handels och sjöfartsförhållanderna”. Ordet ”bestämmelser” är oriktigt
begagnadt och bör utbytas mot ordet ”föreskrifter”, så att
meningen blir så lydande: ”undersöka hvilka ändringar i gällande
föreskrifter, rör:de handels och sjöfartsförhållandena”. Uttrycket:
”dela de deri af kommitterade uttalade åsigter”, är origtigt,
ty åsigter härleda Sig från synen, som förnimmes med ögonen.
Då man talar med munnen, tror jag det vara rigtigare att
säga: ”dela de deri af kommitterade framställda åsigter”, hvilken
ändring jag anhåller måtte vidtagas. Längre ned står uttrycket:
”mera inskränkt än den är emellan för hvarandra alldeles
främmande länder”. I vårt språk brukas icke 2 prrepositioner
näst efter hvarandra. För denna origligliets afhjelpande
anhåller jag att meningen må så förändras: ”mera inskränkt än
mellan länder, som för hvarandra äro alldeles främmande”. Slutligen
förekommer en mening så lydande: ”i enlighet med här
ofvan framställda förslag härigenom hos E. K. M. i unederd.
anhålla”. Dels är denna ordställning tung, och dels kan hon
förkortas. Jag föreslår att hon må blifva sådan ”i enlighet med
ofvan framställda förslag härigenom i underd. anhålla”.
Jag hemställer att förslaget måtte godkännas med de ändringar
jag nu framställt.
Den 15 Juli f. m.
281
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt de af Hr von
Hartmansdorff föreslagna förändringar, blef förevande skrifvelseförslag
med dessa förändringar af R. o. Ad. godkändt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BevillmsUtsk:s
d. 8 och 14 dennes på bordet lagda Meni. N:o 16, i
anledn. af Riks-St:ns olika beslut, ang:de Tullbevilln:n.
Härvid uplästes först och bifölls Utsk:s hemställan att med
redogörelsen för de skiljaktiga besluten i afseende på tullvärden
och afgifvandet af de yttranden i anledn. deraf, sorn från Utsk:s
sida kunna föranledas, må anstå intilldess Tulltaxans öfrige dermed
samband egande bestämmelser blifvit slutligen afgjorda.
Vidare förekommo de uti Ulsk:s Mern. uptagne artiklar i
följande ordning:
Införselstarifen:
l:o Aska, Blyertspennor och Biar.
R. o. Ad. godkände de härom föreslagna voter:s-propos:r
N:ris 1, 2, 3 och 4.
2:o Broderade arbeten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Ståndet torde erinra sig,
att en vidlyftig öfverläggning om denna punkt egt rum, och att
Ståndet slutligen stannade i det beslut, som här omförmäles.
Jag anhåller, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt förut
i ämnet fattade beslut och godkände voter:s-propos:n N:o 5.
3:o Böcker.
Hr von Hartmansdorff: Vid denna artikel har Hr Fåhraeus,
om jag rätt minnes, anmärkt, huru orätt det är, att skilja
mellan bundna och häftade böcker, emedan det stundom vore
svårt alt bestämma, när böcker äro det ena eller det andra.
Dessutom inkomma häftade och obundna höcker om hvarandra
i samma paket eller kista. Skall förtullningen då ske efter vigt,
så mäste böckerna först serskiljas, hvilket medför mycken tidsförlust.
Derför beslöt Ståndet, att tullafgiflen skulle vara gemensam
för båda slagen. Jag hemställer altså, att R. o. Ad. måtte
vidblifva sitt beslut och godkänna omröstnings-förslaget.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det må visserligen vara möjligt,
att någon olägenhet eller tidsutdrägt kan åstadkommas vid förtullning
af böcker på sätt Utsk. föreslagit, men denna olägenhet
är en obetydlighet i jemförelse med den, som tillskyndas den
läsande allmänheten derigenom, att den måste betala högre tull
på böcker, hvilket just blir en följd af R. o. Ad:s förra beslut.
Denna högre tull drabbar då de böcker, hvilka inkomma från Finland,
men de äro icke eftertryck af Svenska författares arbeten,
och det måtte väl vara en olägenhet att nödgas betala de Finska
282
Den 15 Juli f. m.
böckerna högre än de Svenska, hvarföre jag anhåller, att R. o.
Ad. ville antaga inbjudningen.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till antagande af Utsk:s
i afseende på förevar:de artikel gjorda inbjudning, och sedermera
till vidblifvande af R. o. Adis förut faltade beslut, framställde
proposir besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade antaga Utskis
förevarande inbjudning, samt, sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja, jemle åtskilliga Nej, förklarade att han nu funnit Ja
öfvervägande.
Till följe af det sålunda fattade beslutet, fann R. o. Ad.
votens-proposin Nio 6 hafva förfallit.
4:o Corinther.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anhåller endast, att
Ståndet måtte antaga inbjudningen.
Uppå härefter framställd propos. antogs Utskis i afseende på
denna artikel gjorda inbjudning och fann R. o. Ad. votensproposin
Nio 7 till följe deraf hafva förfallit.
5:o Fisk.
R. o. Ad. godkände de i fråga om denna artikel föreslagna
voteris-proposir Niris 8 till och med 19.
6:o Flaskfoder.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser tvifvelaktigt, om detta
kan betraktas blott såsom en reglementarisk föreskrift, eller om
det icke verkar på tull-taxan. Utsk. har förut varit af olika mening,
på sätt Ståndet torde inhemta af de föreslagna voterisproposir,
som under Niris 37 och 38 förekomma på sidorna 16
och 17. Den förra lyder nemi. sålunda: ”den som bifaller Utskis
af 3 Stånd godkända förslag att införsel-tullen å instrumenter:
fältskärs, mathematiska, fysiska och navigations med eller utan
fodral: cirklar, passare och cirkelbestik, skall bestämmas till
24 sk. U, röstar Ja; den det ej vill röstar Nej; vinner Nej,
komma Cirklar, passare och cirkelbestick att förtullas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå”. Sådant var äfven
R. o. Adis beslut. I 38:de omröstnings-förslaget ang:de musikaliska
inslrumenter lyder Nej-propos:n sålunda: ”Vinner Nej;
skola serskildt inkommande delar eller tillbehör, ej specificerade,
af musikaliska instrumenter förtullas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå”. Antingen äro dessa voterisproposir
origtiga eller också Utskis yttrande sådant. Jag tror likväl,
att 37:de och 38:de voteris-proposina äro rigtiga, och hemställer
om icke Ståndet skulle vilja återförvisa denna punkt af Utskis
Betänk., på det att omröstnings-förslaget måtte upställas på sätt
i 37:de och 38:de proposma föreslaget är.
Gr. Sparre, Erik: Vid jemförelse af ifrågavaride votensroppos.
med den 37:de och 3S:de kan jag icke komma till samma
Den 15 Juli f. m.
283
resultat som Hr von Hartmansdorff. I de 2:ne förstnämnde propos:ne
är föreslagit, att förtullningen skall ske efter 25 proc. af
värdet, och Preste-, Borgare- samt Bonde-St:n hafva antagit detta
förslag, hvaremot R. o. Ad. beslutat, att tullen skall bestämmas
efter värdet å det ämne, hvaraf instrumenterne hufvudsakligen
bestå. R. o. Ad. har alltså endast tillagt ordet hufvudsakligen.
Förhållandet är alltså väsendtligen olika emellan dessa voter:spropos:r,
och då jag finnér ordet hufvudsak icke utgöra någon
förändring i de öfrige Ståndens beslut, anser jag Ulsk. hafva rätt
derutinnan, att förevande fråga icke kan blifva föremål för votering
i förstärkt Utsk.
Propos. å bifall till Utsk:s ronde ifrågavande artikel afgifna
yttrande blef nu framställd och besvarad med starka Ja, jemte
några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade alt han funnit
Ja öfvervägande.
7:o Fläsk, Fosfor, Färger, Färgträd, Lin, Ull, Garn,
Glas och Gulta-Vercha.
R. o. Ad. godkände de i fråga om dessa artiklar föreslagna
voler:s-propos:r N:ris 20 till och med 33.
8;o Hudar.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner R. o. Ad:s beslut
välgrnndadl. Ledamöter af Borgare- samt Bonde-St:n, med hvilka
jag talat, hafva äfven så ansett det, och förklarat sig beredvillige,
att, då saken förekommer till afgörande, rätta sig derefter. Jag
anhåller alltså, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut.
R. o. Ad. vidbref sitt i fråga om denna artikel fattade beslut
samt godkände de föreslagna voter:s-propos:ne N:ris 34, 35
och 36.
9:o Inslrumcjiler.
Hr von Hartmansdorff: Då jag för någon stund sedan
gjorde anmärkmr vid en föreg:de punkt, som hade sammanhang
med denna, invändes mot mig, att förhållandet vore olika mellan
samma punkt och den, om hvilken nu öfverlägges. R. o. Ad.
godkände då den mening, som yttrades af Gr. Sparre. Om
Ståndet anser förhållandet vara olika mellan den förre och den
nu föredragne punkten, lärer väl deraf äfven följa, att R. o. Ad.
vidblifvcr sitt beslut, hvarom jag anhåller.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och godkände
voter:s-propos:n N:o 37.
10:o Musikaliska tillbehör.
Hr von Hartmansdorff: Då Ståndet nyss godkändt omröstnings-förslaget
och vidblifvit sitt förra beslut, anhåller jag,
att R. o. Ad. måtte förfara på samma sätt med denna punkt.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och godkände
voter:s-propos:n N:o 38.
284
Den 15 Juli f. m.
11:0 Jern.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s yttranden ang:de uphörande
af införsels-förbudet för Tack- och Barlast-jern.
I fräga om Utsk:s inbjudning till frånträdande af åtskilliga i
afseende på artikeln jern fattade beslut, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om icke bäst vore,
att Ståndet vidblefve sina fattade beslut och läte saken komma
under omröstning i förstärkt Utsk. Alt åter genomgå alla dessa
ämnen, skulle, om Hrr Brukspatroner äro tillstädes, hvilket jag
i hast icke kan öfverse, fördröja afgörandet vida längre, än om
saken ginge till förstärkta Utsk:t.
R. o. Ad. fann för godt att vidblifva sina förut fattade beslut
och godkände voter:s-propos:ne N:ris 39 till och med 46.
12:o Jäst.
Den härom föreslagna voter:s-propos:n N:o 47 godkändes.
13:o Kläder.
Gr. Sparre: Jag anhåller, att R. o. Ad. ville antaga inbjudningen.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Under diskussionen
af detta ämne förra gången ådagalades nödvändigheten af denna
proportion för att icke göra allt för stor rubbning i nu bestående
förhållanden. Jag anhåller att R. o. Ad. ville vidblifva sitt beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag är förekommen af Gr. Mörner.
Då saken, förra gången, var under öfverläggning, anmärktes
just de många missbruk, som nu ega rum, och den stora
skada, våra handtverkare tillskyndas, om man icke antager den j
högre tull, som af Ståndet då beslöts. Jag anhåller derföre att,
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut. i
I
Frih. Raab: Jag öfvervar visserligen diskussionen öfver
denna fråga förra gången inom Ståndet, men jag öfvertygades j
dervid icke om nödvändigheten alt höja tullsatsen öfver 50 proc.
af värdet utaf det tyg, hvaraf kläderna äro gjorda. Om jag rätt
minnes, upgaf man, alt en frack vanligen väger 3 ??, och med
en tull af 1 R:dr 24 sk. pr U, skulle tullen således blifva för en
frack 4 Rdr 24 sk., hvartill kommer, att fodret och stoppningen,
ehuru af föga värde, måste i vigten inberäknas, hvadan
skräddare böra med en sådan tullsats vara tacksamma och belåtne.
Enl. min åsigt hafva Skräddarne mera grundade farhågor
för tullförsnillning, om den af Ståndet antagna tullsats blir gällande,
hvarföre jag tillstyrker Ståndet att antaga Utsk:s inbjudning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då denna fråga förra
gången förehades inom Ståndet, utvecklades förhållandet vidlyftigt
och omsider uppå Hr Prytz’s framställning beslöt Ståndet, att
antaga tullsatsen till 75 proc. De skäl, som då anfördes, torde
till en stor del vara glömda; men då R. o. Ad. vidblifvit sina
Den 15 Juli f. m.
285
beslut i de öfriga frågorna, derå Utsk. hemställt alt R. o. Ad.
måtte frångå dem, hemställer jag, att R. o. Ad. måtte vidblifva
sitt beslut äfven här.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Då man i denna fråga måtte
rätta sig efter auktoriteter, tyckes väl, enär BorgareSt., hvari
Skräddare hafva säte och stämma, ansett tullsatsen 50 proc. tillräckligt
skyddande, R. o. Ad. skäligen kunna stanna i samma
beslut.
Hr von Hartmansdorff: Det är visserligen sanning, att
Skräddare hafva säte och stämma i BorgareSt., men der äro flere
handlande och derföre blifva Skräddare och andra handtverkare af
dem öfverröstade. Jag tror således icke, att man bör rätta sig
efter denna auktoritet. Då Hr Carleson icke vill rätta sig efter
någon, anser jag bäst, att Ståndet rättar sig efter sin egen öfvertygelse
och sålunda vidblifver sitt förra beslut, hvarom jag
anhåller.
Propos. till antagande af U(sk:s ifrågavande inbjudning blef
nu framställd och besvarad med Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade med vidblifvande af sitt
förut fattade beslut godkänna den föreslagna voter:s-propos:n N:o
48, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade
med Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
14:o Kopparstick, m. m.
Efter först till antagande af Utsk:s härom gjorda inbjudning
framställd, men med Nej besvarad propos., vidblef R. o. Ad.
sitt förut i ämnet fattade beslut och godkändes voter:s-propos:n
N:o 49.
l5:o Kort.
Utsk:s ronde denna artikel afgifna yttrande bifölls.
16:o Kreatur, Kött, Talg och Stearin.
De i fråga om dessa artiklar föreslagna voter:s-propos:r N:ris
50 till och med 56 godkändes.
17:o Ljus.
Hr Gr. o. Landtm:s först lill antagande af Utsk:s inbjudning,
att R. o. Ad. måtte frånträda sina beslut ronde Stearinoch
Margarin-ljus, och sedermera till vidblifvande af samma beslut
framställde propos:r besvarades med blandade Ja och Nej,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad.
behagade antaga ifrågavande inbjudning, sanit, sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade att han
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
I följd af det sålunda fattade beslutet fann R. o. Ad. den
föreslagna voter:s-propos:n N:o 58 jemte l:sta alternativet i Nejpropos:n
af voter;s-propos:nN:o 59 hafva förfallit; men sistnämnde
286
Den 15 Juli f. m.
volens-propos. i öfrigt äfvensom voler:s-propos:ne Nilis 57, 60
och 61 godkändes.
18:o Oljor.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke inse nödvändigheten
eller angelägenheten af att sätta serskild tull på kokos-olja, hvarföre
jag anhåller, att R. o. Ad. måtte antaga Utsk:s inbjudning.
Då nu propos. till bifall å Utsk:s i afseende på denna artikel
gjorda inbjudning framställdes, ropades starka Ja, blandade
med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit
Ja öfvervägande, samt R. o. Ad. godkände de föreslagna votenspropos:ne
Nilis 62 och 63.
19:o Ost.
Efter först till antagande af Utsk:s i afseende på denna artikel
gjorda inbjudning, att R. o. Ad. måtte frånträda sitt förut i ämnet
fattade beslut, och sedan lill vidblifvande af nämnde beslut framställde
propos:r, som besvarades med blandade Ja och Nej, förklarade
Hr Gr, o. Landtm, det han ansåg den sednast till vidblifvande af R.
o, Ad:s beslut framställda propos:n besvarad med öfvervägande Nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följide volens-propos.:
Den som antager BevilIn:sUtsk:s inbjudning till frånträdande
af R. o. Ad:s och instämmande i Preste- och BondeStms beslut,
i fråga om lull-afgiften å artikeln Ost, alla slag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, vidblir R. o. Ad. sitt ronde nämnde tull-afgift fattade
beslut.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 16.
Nej — 24.
Uppå sedermera framställd propos. godkände R. o. Ad. den
af Utsk. i fråga om artikeln Ost föreslagna votens-propos. N:o 64.
20:o Plommon och Sviskon.
Utsk:s till frånträdande af R. o. Ad:s härom fattade beslut
gjorda inbjudning antogs, i följd hvaraf voter:s-propos:n N:o 65
befanns hafva förfallit.
21:o Salpeter, raffinerad och oraffinerad.
Gr. Mörner: Vid bestämmande af ifrågavande tullsats afsåg
R. o. Ad. det förhållande, som var en följd af det förhöjda
inlösnings-priset å salpeter. Jag anhåller, att Ståndet måtte vidblifva
sitt beslut i denna punkt.
Den 15 Juli f. m.
287
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt förut
i ämnet fattade beslut och godkändes votens-proposm N:o 66.
22:o Salpeter, Cliilisk.
Gr. Lagerbjelke: Då denna fråga förra gången förevar inom
Ståndet, uplyste Frih. Wrede i ett längre anförande, alt Cliilisk salpeter
icke kan förvexlas med vanlig salpeter, och att således serskilda
kontroller voro obehötliga, äfvensom att denna salpeter är
ganska nyttig för åtskilliga teckniska behof, hvarföre Ståndet på
grund af dessa värderika uplysningar fattade det beslut Utsk. nu
inbjudit R. o. Ad. att frångå. Jag anhåller alltså att R. o. Ad.
måtte vidblifva sitt en gång fattade beslut.
Häruti hördes Frih. Raab, Adam Christian, och Hr
von Koch, Nils Samuel, instämma.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt i ämnet
förut fattade beslut och godkändes voter:s-propos:n N:o 67.
23:o Salt och Silke.
R. o. Ad. godkände de i fråga om dessa artiklar föreslagna
voter:s-propos:r N:ris 68 till och med 71.
24:o Smör.
Hr von Koch: R. o. Ad. torde erinra sig att under debatten
om detta ämne förra gången, förklarade Chefen för K. General-Tullstyrelsen,
att raan icke hade hopp att få denna vara
förtullad, om lullsatsen bestämdes högre än lill 32 sk. Jag vill
nu icke uprepa älla de uplysningar som då demnades, utan anhåller
endast, ali 11. o. Ad. måtte vidblifva sitt i ämnet fattade
beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig hafva vid ett föreg:de
tillfälle erinrat, att om Konung och Ständer icke finna för godt
förklara Norrland böra, i afseende på smör, betraktas lika med
Finland: så är det omöjligt, att förekomma den tullförsnillning
Hr von Koch omförmält. Men då R. o. Ad. varit så strängt mot
jurdbrukare i fråga om artikeln ost, hemställer jag om icke Ståndet
skulle vilja, rör:de artikeln smör, vara mildare och således
antaga Utsk:s inbjudning.
Hr von Koch: Hvad angår artikeln smör, tror jag, att det
just är i iandtbrukcts intresse tullen bör nedsättas till 32 sk.
Hvad osten beträffar, är dermed ett annat förhållande, ty den
ingår till en hufvudsaklig del i arbetsklassens födoämnen och för
att icke beröfva den stora ostätande delen af landets befolkning
möjligheten att kunna förskaffa sig denna vara, har jag biträdt
beslutet rör:de nedsättning i tullen derå.
Frih. Raab: I egenskap af landtbrukare liar jag, då frågan
förra gången här förevar, yttrat, att landtbrukare äro belåtne med
en tullsats af 32 sk. å artikeln smör. Jag vidblifver denna åsigt.
Jag anser tullen på smör kunna lättare nedsättas än tullen på
288
De o 15 Juli f. m
ost, destoheldre som det är en känd sak, att smöret kostar mera
i Köpenhamn, än i Stockholm. Mig synes ingen skada för landtbruket
om smör importeras lill Stockholm, och' exporteras från
södra orterna till Danmark och Tyskland.
Hr Adelborg, Anders Otto: Ömhelen för vissa näringar
är olika efter olika åsigter om saken. Denna har visat sig
vid många tillfällen. Såsom jordbrukare är jag mera böjd att
dela Hr von Köchs ömhet än Hr von Hartmansdorffs. Jag anhåller,
att Ståndet måtte vidblifva sitt beslut.
Hr Wolffelt, Maur. Constantin: Det är visserligen
förgäfves att uti detta Stånd såsom det nu är sammansatt söka
åstadkomma ett annat beslut än det, som redan blifvit falladt
och som efter mitt omdöme kan lända landet till någon fördel,
serdeles då andra jordbrukare såsom Hr Adelborg och Frih. Raab
här upträdt med förklarande, att nedsättning i tullen på smör
och ost icke medför någon skada. Jag vill egentligen vända
mig emot den talare, som här yttrat, att de af Chefen för K.
General-Tullstvrelsen lemnade upgifter varit så nplvsaude, att de,
hufvudsakligen inverkat på Ståndets beslut. Jag torde få erinra
denne talare, att, under samma öfverläggning, K. M:s förslag jemväl
diskuterades, och hvilket förslag uptog tullen till 1 R:dr, om jag
icke missminner mig. Således voro här 2 mot hvarandra stridande
åsigter, af hvilka jag åtminstone fästade mig mera vid den
sednare. Det är icke värdt att längre strida för denna åsigt,
men icke destomindre anhåller jag att Ståndet ville antaga inbjudningen.
Efter först lill antagande af Utsk:s i afseende på ifrågavande
artikel gjorda inbjudning framställd propos., som besvarades med
blandade Ja och Nej, hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o.
Ad., med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, behagade
godkänna den föreslagna voter:s-propos:n N:o 72, och
ropades härvid starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han funnit Ja hafva varit öfvervägande.
25 :o Socker, kr os säd t-, Lump-, in. m.
Gr. Mörner: Såvida jag icke är origtigt underrättad, lärer
BorgareSt. hafva instämt i R. o. Ad:s beslut i denna fråga och
jag anhåller då, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och godkäudc
den föreslagna voter:s-propos:n N:o 73.
26:o Socker, topp-, kandi- och kak-.
De af Utsk. i ämnet föreslagna voter:s-propos:r N:ris 74 och
75 godkändes.
27:o Sirap.
Hr von Hartmansdorff: Då R. o. Ad. vidhlifvit sitt beslut
i fråga om den högre tullen å socker, anser jag följdrigtig
lieten
-
Den 15 Juli f. m.
289
heten kräfva alt Ståndet vidblifver sitt beslut, äfven å sirup, samt
anhåller derföre om Hr Gr. o. Landtnäs propos. derå.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och godkände
den föreslagna voler:s-propos:n N-.o 76.
28:o Spanmul, Såpa, Tegel, Tjära, Tråd och Fed.
R. o. Ad. godkände de i fråga om dessa artiklar föreslagna
volerings-propos:r N:ris 77 till och med 83.
29:o Väfnader.
Gr. Sparre: R. o. Ad. torde erinra sig, att efter en ganska
grundlig öfverläggning, hvari män af facket deltogo, R. o. Ad.
fattade sitt förra beslut, hvilket jag alltstå anhåller alt Ståndet
måtte vidblifva.
Uppå härefter framställde propos:r vidblef R. o. Ad. sina
förut i ämnet fattade beslut och godkändes de föreslagna voter:sproposme
N:o 84 lill och med 92.
30:o Band.
Den. härom af Utsk. föreslagna voter.s-propos. N:o 93 godkändes.
31:o Ångmachiner och ångpannor.
Hr von Hartmansdorff: Med denna punkt förhåller sig
på samma sätt, som med den af Gr. Sparre nyss omnämnda.
Saken genomgicks omständligt, och välgrundadt var Ståndets beslut,
hvarvid jag alltså anhåller att 11. o. Ad. målte förblifva.
Hr Adelborg: Som ångmachiner äro för landets industri
behöfliga, och vi veta, alt våra verkstäder ännu icke kunna tillfredsställa
de närvar:de och långt mindre de blifvande behofven,
anhåller jag, att R. o. Ad. mätte frångå sitt förra beslut och
antaga inbjudningen.
Gr. Sparre: Jag skulle visserligen vara af samma mening
sorn den siste talaren, såvida icke den omständigheten, att R.
o. Ad. bestämt en högre tull på plåtar och i allmänhet pä råvaran
för ångmachiner, gjorde det omöjligt för mig att tillstyrka
någon nedsättning, hvarför jag för konseqvensens skull anser den
förädlade varan böra draga någon högre tull. Förfares annorlunda,
begär man en orättvisa mot inhemska fabrikanter och derföre
tillstyrker jag Ståndet att vidblifva sitt beslut.
Hr Adelborg: Då frågan förra gången förevar, yttrade jag
den åsigten, att dessa näringar redan så blomstrat inom landet,
att de icke behöfde vidare skydd. I öfverensstämmelse härmed
anhåller jag, att R. o. Ad. mätte antaga inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff: Ståndet torde benäget erinra
sig, att den följande punkten, ang:dp, ångfartyg och båtar, står
i närmaste sammanhang med den nu föredragne, och att alla
9 H. 19
290
Den 15 Juli f. m.
de omständigheter, som tillhörde de serskilda föreskrifterna,
grnndeligt genomgingos af personer med sakkännedom, bland
andra Hr Prytz, som bestämde Ståndets beslut. Jag anhåller,
att R. o. Ad. så mycket heldre måtte vidblifva detsamma, som
dessa fabriker i annat fall möjligen icke kunna drifvas, hvarigenom
en mängd Svenska arbetare komma att sakna förtjenst,
hvilken i stället tillfaller utländningen. Om än för öfrigt ångmachiner
nu icke kunna i Sverige nog hastigt förfärdigas, finnas
här likväl några fabriker derför och flere sådana äro nära
att träda i verksamhet. Derföre tror jag det icke vara skäl att
hämma en näring, som är för vårt land så naturlig. Jag förnyar
min anhållan, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut.
Propos. till antagande af Utsk:s i afseende på ifrågavartde
artiklar gjorda inbjudning blef först framställd och besvarad med
starka Nej, jemte några Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. behagade, med vidblifvande af sitt förut i
ämnet fattade beslut, godkänna den föreslagna voter:s-propos:n
N:o 94, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte
åtskilliga Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
32:o Fartyg.
Efter först till antagande af Utsk:s i afseende på denna artikel
gjorda inbjudning framställd propos., som besvarades med
Nej, vidblef R. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut och godkändes
de derom föreslagne voter:s-propos:r N:is 95, 96 och 97.
33:0 Fartyg, seglande, byggde i och inköpte från Hinder,
hvarest införsels-tull å Svenska fartyg ej erlägges.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Ståndet mätte
vidblifva sitt beslut äfven i denna punkt.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och godkände
den föreslagna voter:s-propos:n N:o 98.
Utför sels-Tarifen:
34:o Bark.
Den i afseende på denna artikel föreslagna voter:s-propos:n
N:o 99 godkändes.
35:o Ben.
Gr. Sparre: Jag anhåller, att R. o. Ad. måtte vidblifva
sitt beslut. Ben är ett för landet nyttigt gödningsämne och det
torde derföre icke vara lämpligt att göra utförseln deraf tullfri.
Hr von Koch: I öfverensstämmelse med de åsigter jag
yttrade under debatten om denna fråga, anhåller jag, att R. o.
Ad. ville antaga inbjudningen, hvilket, enl. mitt omdöme, vore
i konseqvens med Ståndets beslut i fråga om tullen å ekbark.
Hr von Hartmansdorff: Här är åter en fråga, hvari den
af frihandelsvännerne så mycket förordade menniskokärleken kom
-
1) e n 15 Juli f. m.
2«1
mer i sirid med landtbrukets fördel. Det är allmänt kändt, af
hvilken stor nytta benmjöl är för landtbruket, men icke destomindre
utföres från Sverige en ofantlig myckenhet deraf. Såsom
exempel härpå vill jag__ nämna, att år 1852 utskeppades
96,274 LÉ af denna vara. Är det skäl att på detta sätt förfara
med ett gödningsämne, hvaraf vår magra jord är i så stort behof?
Hr Wolffelt: Det blir för vidlyftigt, att åter uprepa alla
de uplysande föredrag här afgåfvos under frågans förra behandling
för bibehållande af utförsels-tullen å ben, men då möjligen
icke alla af Ståndets nu närvande medlemmar voro tillstädes vid
frågans afgörande, må det tillåtas mig omnämna, hurusom en
ledamot, Hr Adelborg, den der tillhör de liberalare talarne i
tullfrågor, just påyrkade den af Ståndet antagna utförsel-tullen,
och jag skulle dä tro, att skäl icke är att frångå Ståndets förut
fattade beslut.
Hr Adelborg: Man har sagl, att landtbrukarnes intresse
här kommit i strid med menniskokärleken, och alt frihandels-systemet
här måste gifva vika. Jag får då säga, att denna strid
kan vara af högst olika beskaffenhet, allt eftersom man ser saken.
Menniskokärleken, tror jag, ligger här i bredd med landtbrukarnes
eget intresse, ty här är icke fråga om att gynna en
näring för ett ringa antal personers skull pä bekostnad af många
andra. Menniskokärleken är icke alltid aktningsvärd, men den
blir det, då den går band i hand med förståndet.
Jag anhåller, på grund af hvad som förut blifvit anfördt,
att tullen å benmjöl mätte bibehållas, icke af någon vigt såsom
en statsinkomst betraktad, utan på det att man icke må beröfva
landet ett gödningsämne, som icke kan jemföras med ekbark och
andra ämnen, hvilka årligen tillvexa.
Hr Gr. o. Land t m: s härefter till antagande af Utsk:s i afseende
på ifrågavar:de artikel gjorda inbjudning framställda propos.
besvarades med Nej, hvarefter R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkände den föreslagna
voter:s-propos:n N:o 100.
36:o Jern.
Hr von Hartmansdorff: Då Ståndet, i fråga om införsels-tullen
å jern, vidblifvit sitt beslut, hemställer jag om vi ej
borde förfara på samma sätt i fråga om utförsels-tullen å denna vara.
R. o. Ad. vidblef sina förut i ämnet fattade beslut och godkände
de föreslagne voter:s-propos:ne M 101 till och med 107.
37:o Jernskrot.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med Ståndets
beslut vid sista punkten, anhåller jag, att R. o. Ad. måtte
i denna fråga vidblifva sitt redan fattade beslut och godkänna
omröstnings-förslaget.
19 *
292
Den 15 Juli f. m.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och godkände
den föreslagna votens-propos. Jt? 108.
38-'o Kol.
Den härom föreslagna votens-propos. 109 godkändes.
39:o Lumpor.
Hr von Hartmansdorff: Vårt land liar ganska goda
pappersbruk, men pä lumpor är brist, så att man understundom
behöft införskrifva dem. Det tyckes således icke vara skäl att
befordra utförseln af en för våra näringar nödig råvara. Jag
anhåller derföre, att Ståndet måtte vidblifva sitt beslut och gilla
omröstnings-förslaget.
Propos. til! vidblifvande af R. o. Adis förut i ämnet fattade
beslut och godkännande af den föreslagna voter:s-propos:n JVs
110 blef härefter framstäld och besvarad med starka Ja, jenne
åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han
funnit Ja öfvervägande.
40:o Malm.
R. o. Ad. biföll Utsk:s yttrande i fråga om utförsels-förbudets
fortfarande samt godkände den i afseende på den eventuel»
tull-afgiflen föreslagna votens-propos. N:o lil.
41:o Spillning och Trädvaror.
R. o. Ad. godkände de i afseende på dessa artiklar före-^
slagna voter:s-propos:r Niis 112, 113 och 114, samt bifölls Utsk:s
yttrande ang:de ett ifrågastäldt tillägg vid rubriken Virke.
Slutligen förekom härvid och lades till handlingarne Ulsk:s
hemställan, ang:de 12:te §:n af Tulltaxe-underrätlelserne.
Föredrogs ånyo Serskildta Utsk:s d. 8 och 14 dennes på
hordet lagda Mern. N:o 11, i anledn. af ålerremiss af Utsk:s
Betänk. N:o 8, med förslag till Förordn., ang:de vilkoren för
bränvins tillverkning.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna nödigt,
alt detta Mern. föredrogs punktvis.
Ropades Ja, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff, Aug., anmälde sig och yttrade:
Jag hemställer vördsamt, om icke rigtigast vore att Betänk,
föredroges punktvis, på det sätt, att hvarje §, som kan blifva
föremål för öfverläggning, uplästes, hvarigenom man finge på en
gång afstöta öfverläggningen.
Frih. Raab, Adam Christian:.Jag förenar mig med Hr
von Hartmansdorff desloheidre som, om vi besluta ett annat föredragnings-sätt,
vi få ett dubbelt besvär, emedan Utsk. icke vid
alla §§ afskrifvit sitt förslag, hvarföre, om man följer förslaget,
Den 15 Juli f. m.
293
man återfinner allt, sorn står i tillstyrkandet, och man behöfver
då icke genomgå Betänk, mera än en gång.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att det nu ifrågastälda föredragnings-sättet
motte någon svårighet i anseende dertill, att
§§:ne icke uti Utskis Mein. förekommo i samma ordningsföljd,
som i förslaget till förordn., samt hemställde om icke R. o. Ad.
vid sådant förhållande ansåge lämpligast, att, då någon hemställan
i Mein. förekomme, motsvarande § eller §§ i förslaget till
förordn. uplästes och således beslut i afseende på dem kunde
fattas jemte det Utskis Mern. pröfvadcs.
Ropades Ja.
Då härefter Ilr Gr. o. Landtm, först föredrog Utsk:s hemställan
ronde 3:dje mom. af lista §:n, yttrade
Frill. Raab: Det torde vara min pligt att fästa upmärksamheten
derpå, att äfven i l:sta mom. förekommer en ändring
i lits los förra tillstyrkande, hvilken ändring är grundad på R.
o. Ad:s beslut, som antogs af 2 andra Stånd. I första mom. är
nemi. med kursiv stil tillsatt orden ”enl. författningarna” i st. f.
det uttryck, som förut fanns i 8:de §:n.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade i anledn. häraf, att hans af
sigt
varit, alt, i följd af det föredragnings-sätt, han nyss föreslagit
och R. o. Ad. gillat, nu jemväl låta upläsa lista §:n i
dess helhet till R. o. Adis godkännande.
Gr. Sparre, Erik: Då delta Betänk, förra gången föredrogs,
ansåg R. o. Ad. någon upläsuing af de långa §§:na icke
nödig. Jag hemställer alltså nu, om icke R. o. Ad., dä endast
några ord äro tillagde, ville förfara på samma sätt.
Hr von Hartmansdorff: På 2:dra sidan af detta Betänk,
uplyses, att de af R. o. Ad. beslutade ändringar i lista §:s lista
och 2:dra mom. blifvit af Preste- och BorgareStin antagna. Som
3 Ständ följaktligen förenat sig om dessa ändringar, så behöfver
man, efter den framställning Hr Gr. o. Landtm, gjort, icke vidare
uptaga dem.
Utskis hemställan i afseende på 3:dje mom. af lista §:n
bief uppå härefter framstäld propos. bifallen; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, yttrade, att då Dtsk. i öfrigt icke i fr,åga om lista §:n
föreslagit någon annan ändring, än den, som öfverensstämde
med R. o. Adis förut fattade beslut, R. o. Ad. torde gilla lista
§:n af förordnings-förslaget.
Ropades Ja.
Härefter förekommo och lades till handlingarne Ulskis till
Borgare- och Bonde-Stin gjorda inbjudningar i fråga om 3:dje
och 15:de §§:na.
Vidare förekommo och biföllos Utskis hemställan, i fråga
om redaktionen af 55:te §:ns lista moni., samt förändrade hem
-
2<J4
Den 15 Juli f. m.
ställan, ang:de tiden för bränvius tillverkning, jemte i sammanhang
dermed föreslagen förändrad lydelse af 2:dra §:n.
Dä sedermera förekom Utsk:s förslag till bestämmande af
en vid distilleringsverk anstäld tillsyningsmans arfvode, anmälde
sig och yttrade
Frih. von Krscmer, Rob. Fredr.: Jag anhåller alt afgörandet
af delta förslag måtte anstå tills 20:de §:n blifvit afgjord,
emedan förslagets antagande eller ogillande är beroende
af det beslut R. o. Ad. kommer alt fatta öfver den 20:de §:n.
Uppå Hr Gr. o. Laudtm:s i anledn. häraf framställda propos.
beslöts, att med pröfningen af ifrågavande förslag skulle upskjutas
tills R. o. Ad. fattat sitt beslut i afseende på de §§, som
nu blifvit föreslagne i st. f. 20:de §:n af Utsk:s första förslag
till förordn.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att närmast i ordningen
förekomme Utsk:s hemställan, ang-.de de §§, som, enl. det nu
afgifna förslaget, borde träda i st. f. den förra 20:de §:n, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt, om
icke 18:de §:n kunde komma under öfverläggning i sammanhang
med de öfriga ronde distillationen. När hufvudfrågan är afgjord,
komma detaljerna att rättas derefter.
Ilr Gr. o. Landtm, förklarade, alt den af Hr von Hartmansdorff
omnämnda 18:de §:n var den första af de §§, Utsk. föreslagit
till ersättande af 20:de §:n i förra förslaget, och således
vore den, som, enl. Hr Gr. o. Landtnäs nyss gjorda framställning,
nu först skulle företagas; men fästade derjemte upmärksamheten
på en å Utsk:s Mern. pag. 5 förekommande, i afseende
på 10:de §:n gjord, hemställan, hvilken af den anledn. att den
icke, i likhet med öfrige förslag, var utförd inom indragen marginal,
af Hr Gr. o. Landtm, hade blifvit förbigången, samt
hemställde derföre att, i öfverensstämmelse med den i Utsk:s
Mern. följda ordning, berörde förbigångna hemställan först' måtte
föredragas, hvilket bifölls; hvarefter Utsk:s merberörde hemställan
jemte 8:de (förra 10:de) §:n af förordnings-förslaget upläsles
och bifölls.
Då sedermera bland de, till ersättande af förra 20:de §:n,
föreslagna §§ först förekom § 18, anförde
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: Möjligen har Utsk:s
afsigt varit, att komma till det resultat, hvilket jag här vill försöka
åvägabringa; men såsom Utsk. upställt förslaget tror jag
icke, att man lyckas. Utsk. har nemi. sagt, att den, sorn i större
bränneri vill distillera bränvin, skall först låta försegla mäskekar
och jästkäril. Om dessa skola förseglas, kan jag ju icke, i
händelse efter distilleringens slut några dagar af bränningstiden
återstå, förrätta mäskning och således icke heller begagna min
redskap efter distilleringen. Minst 4 dagar erfordras för att jag
skall kunna sätta mig in i bränvinsbränningen. Jag föreställer
Den 15 Juli f. m.
mig således, att Utsk:s mening varit, att till distillering tillåta
endast de 4 sista dagarne af bränvins-terminen. Oin så är,
förenar jag mig deruti äfvensom i Frih. von Kriemers reservation,
ehuru med någon förändring deri, som jag sedermera vill
upläsa. Detta om mäskekareu.
Vidare säger Utsk., att bränvinshrännaren skall godtgöra
kontrollören arfvodet under distilleringstiden. Då han under
denna tid skall förse kontrollören med rum och kost, bör han
vara frikallad från arfvodet, hvilket åter Staten bör godtgöra.
Jag anhåller, på grund af alla dessa skäl, att Ståndet ville antaga
en så lydande redaktion af §:n: ”Vill någon, under den
lid då han till bränvinstillverkning i större bränneri är berättigad,
distillera bränvin med den redskap, han för bränvinstillverkningen
upgifvit, må det utan serskild afgift ske, dock under
tillsyn af kontrollör, och endast under de fyra sista dygnen af
den tid, under hvilken han, på grund af skedd anmälan, är berättigad
att tillverka bränvin. Begagnandet af denna distilleringsrält
berättigar icke till återfående af eller nedsättning i den för
bränvins-tillverkningen förskottsvis erlagda eller bestämda afgift”.
Frih. von Kraemer: Jag har redan i min reservation påpekat
de olägenheter, som skola upstå utaf antagande af den 19
§:n, sådan den nu är, och instämmer i allo med den siste talaren
i dess förslag till redaktion, hvilken, enl. hvad jag tror mig
känna, är redan antagen af ett Stånd.
Frih. Raab: Ganska rigtigt har Hr Braunerhjelm sagt, att
Utsk:s mening varit, att förhindra distillation under mellantiden,
hvarföre Utsk. äfven föreslagit, att alla mäskekar skola vara förseglade
under del att distillalionen pågår. Jag har intet emot,
ätt Ståndet beslutar pä annat sätt, för att vinna samma mål.
Det är likgiltigt. Utsk. har byggt sitt förslag på det Norrska
systemet, enl. hvilket distillation är tillåten i brännerier emot
det vilkor, att mäskekaren skola då vara förseglade. Det torde
emellertid tillåtas mig att göra några erinringar emot Ilr Braunerhjelms
förslag. Ilan har nemi. bland unnat föreslagit, att bränvinsbrännaren
borde lemna kontrollören endast rum och kost
under den tid distillering verkställes, hvaremot arfvodet skulle
godtgöras af Staten. Utsk. åter har föreslagit, att arfvodet skall
utgifvas af bränvinshrännaren. Hrr:ne torde likväl erinra sig,
att meningen med Utsk:s förra tillstyrkande var, att bränvinsbrännaren
skulle, under den tid han använde sin redskap till
distillering, erlägga en skatt, motsvarande den för bränvinsbränningen.
Denna åsigt har Utsk. frånträdt, men likväl ansett någon
afgift böra utgå för distilleringen i större brännerier, hvarifrån
de små brännerierne enl. 19:de §:n befrias, derföre att i
dessa är redskapens afverkningsförmåga lagd till grund för beskattningen,
hvadan distilleringen å dessa brännerier i verkligheten
är belagd med skatt. Man ansåg derföre såsom obillig
den fördel |större bränneri-egare skulle tillskyndas framför de
mindre, om de för distilleringen icke ålades någon afgift. Arf
-
296
Den 15 Juli f. in.
vodet till kontrollören ansågs-alltså vara billigt alt de godtgöra»
Vidare har Hr Braunerhjelm föreslagit en så lydande redaktion:
”att den egare af större bränneri, som till bränvinsbränning är
berättigad, må distillera bränvin med den redskap, lian för bränvinsbränningen
upgifvit, utan serskild afgift, dock under tillsyn
af kontrollör och endast under de sista 4 dygnen af den tid,
han efter anmälan är berättigad att tillverka bränvin.” Jag tror,
alt orden folio sig så. Häremot får jag anmärka, alt då de
större bränneri-egarne äro berättigade att anmäla sig till bränvinsbränning
en månad i sender, skulle deraf blifva en följd,
att om de anmäla sig till bränvinsbränning under första månaden,
blifva de berättigade att distillera de 4 sista dagarne i månaden,
utan skyldighet att hafva mäskekar och jästkäril förseglade,
i den händelse bränvinsbränningen efter gjord anmälan
skall fortsättas under den påföljande månaden. Naturligtvis kunna
icke kontrollörerne vaka under 4 dygn, och bränvinsbrännaren
kan sålunda icke hindras att af sina med mäsk fyllda kar i dislilleriugs-pannan
förvandla större eller mindre del till bränvin.
Till förekommande af ett sådant underslef har Utsk. stadgat, att
mäskekaren skola under distilleringsliden vara förseglade. Finnes
något annat medel till förekommande af de missbruk, jag
ofvan antydt, skall jag icke hafva något deremot. Jag önskar
derföre, att Hr Braunerhjelm måtte låta jemka med sig åtminstone
sä mycket, alt distillering under de mellanliggande 4 dygnen
ej måtte tillåtas, och att hans förslag måtte i denna del få
ändras till följande lydelse: ”dock endast under de 4 sista dagarne
före den lid, då han för året uphör att tillverka bränvin.”
Härmed vill jag hafva uttryckt, hvad äfven Utsk. afsett, nemi. att
han icke under de 4 dagarne, som ligga emellan de båda terminerne,
skall få distillera bränvin med öppen rättighet att disponera
karen lill mäskning. Att öpna tillfälle till sådane underslef
vore lika illa, som att gä till öfverdrift på den motsatta sidan,
nemi. att förbjuda all distillering. Vidare tror jag Utsk.
ganska rigtigt föreslagit, alt de större bränvinsbrännarne, som
begagna sig af ifrågavar:de distilleringsrätt, skola utgifva arfvode
under liden till kontrollören. Emellertid anhåller jag att
få framställa ett förslag till redaktion af ifrågavande §, hufvudsakligen
bygdt på det af Hr Braunerhjelm framställda, ehuru med
några förändringar. Det lyder sålunda: ”Vill någon under den
tid, hvarföre han lill bränvins-tillverkning i större bränneri sig
anmält, distillera bränvin med den redskap, han för bränvinstillverkningeu
upgifvit, må det ske under upsigt af den kontrollör,
sorn, enl. 54:de §:n, vid bränneriet anställd blifvit, och utan
annan afgift, än den, som till godtgörande af hans arfvode under
distillerings-tiden erfordras; dock endast under de 4 sista
dygnen före den tid, då han för året uphör att tillverka bränvin.”
Hr Hjärne, Harald: Då jag för kort tid sedan med permission
afresle från lmfvudstaden, voro de beslut, detta Betänk,
innehåller, definilifl fattade, ehuru Betänk, icke var justeradt.
Den 15 Juli f. ni.
207
Jag kunde således icke afgifva någon annan, än i allmänna ordalag
affattad reservation. Denna reservation återfinnes i Utsk:s
Betänk., deri det säges, att jag reserverat mig emot lagstiftningen
för distillering af bränvin. Frih. von Kramers reservation
uptager de skäl, hvarpå jag grundat min olika tanke med majoritetens
inom Utsk. och skulle jag således kunna inskränka mig
till endast ett åberopande af denna reservation. Jag uttalade de
åsigter inom Utsk., hvilka blifvit af Frih. von Kraemer framställde,
men jag hade icke tillfälle att skriftligen sammanfatta dem, och
ansåg dessutom nödigt, att afvakta upsättningen af Utsk:s förslag.
Då 20:de §:n återremitterades, fattade Ståndet detta beslut
icke med afseende på någon förändrad grundsats i fråga om utöfvande
af distilleringsrätten. Blott en ledamot af Ståndet yttrade
sig i denna rigtning, hvaremot öfrige ledamöter ansågo en
återremiss nödig för att i §:n få den ändring, att städernes innevånare
skulle ega rättighet att med mindre pannor distillera
bränvin. I denna rigtning återremitterade R. o. Ad. Betänk.,
men alldeles icke för att förmå Utsk. att ingå i någon ny lagstiftning
för distillering. Emellertid inträffade, att man i Utsk.
begagnade sig af sjelfva återremissen för att ånyo väcka denna
fråga, och en tillfällig opinion inom Utsk. genomdref principfrågan
i denna rigtning. Icke stort mera än halfva antalet af
Utsk:s ledamöter var tillstädes. Sedan beslutet blifvit fattadt med
en rösts majoritet, blef det nödigt att upställa en ny lagstiftning
och pä detta sätt har förevar:de Betänk, tillkommit. Mera än
hälften af Utsk:s ledamöter har äfven reserverat sig, som synes
af Betänk.
Såsom jag redan yttrat, har jag icke kunnat tillstyrka någon
bränvinsbränning, vare sig distillering eller eljest med mindre,
än att en kontrollör finnes pä stället till förekommande af
missbruk. Utan en sådan pålitlig person, på stället närvar:de,
kan man icke vara tryggad root underslef, och då skatten mångdubblas,
må väl Staten hafva råd alt godtgöra arfvodet.
Sedan jag nu redogjort för tillkomsten af Betänk., vill jag
icke fördjupa mig i hufvudfrågan, som nog mig förutan blir fullständigt
afhandlad, och derföre inskränker jag mig till förordande
af Hr Braunerhjelms förslag.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, alt anslag blifvit ulfärdadt
lill fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Braunerhjelm: Då frågan om bränvins-lagstiftningen
första gången föreliades i Utsk., beslöts att distillering skulle få
ske i de större brännerierne under den tid bränvinsbränning var
tillåten. Hade delta blifvit bifallet, så hade hvarje egare af större
bränneri kunnat köpa rått bränvin och distillera detsamma. Jagpåyrkade
rättelse häri, hvilken borde intagas i ordnings-stadgan,
men den har der icke kommit in. Nu vill man i stället göra
andra restriktioner och man säger, att den, som får tillåtelse, att
under hvarje månad af tillåtna bränningstiden distillera, erhåller
en för stor fördel, och Frih. Raab vill hafva mäskekaren och
J98
Den 15 Juli f, m.
jästkärilen förseglade. Jag har intet emot, att man inskränker
dislilleringen. Den är det äfven genom mitt afgifna förslag till
redaktion af I8:de §:n, men der star utsatt, att bränvins-distillering
må utöfvas de 4 sista dagarne af den tid, under hvilken
bränneriegaren, på grund af skedd anmälan, är berättigad att
tillverka bränvin. Nu eger man att anmäla sig först för en månad.
Vill man ytterligare fortsätta bran vinsbränn ingen en må
nad,
skall anmälan derom göras minst 14 dagar förut. De 4
dagarne, hvarunder han är berättigad till distillering, kunna ju
således icke blifva andra än de 4 sista dagarne af den andra
månaden. Frih. Raab har fästat stör vigt dervid, att mäskekaren
skola under distilleringstiden vara förseglade. Jag åter fäster
ingen vigt dervid, ty såvida kontrollör skall finnas i bränneriet
och honom åligger att tillse, det spriten bar vederbörlig styrka,
bör han kunna tillse, att endast sprit framrinner, och att redskapen
icke begagnas till annat än distillering. Under distille
ringens
fortgång kan man icke använda bränvinspannan till bränvinsbränning,
emedan det måste då synas, om i pannan varit
mäsk. Jag tror således, att det är en öfverflödig föreskrift, att
egare af större bränneriet- skola försegla sina mäskekar. Jag kan
derföre icke medgifva någon förändring i mitt framställda redaktions-förslag,
emedan jag anser det fullständigt och böra bifallas.
Frih. von Kraemer: Egentliga skillnaden, som jag tyckt
mig finna emellan Frih. Raabs och Hr Braunerhjelms förslag,
består deri, att under de 4 till distillering tillåtna dagarne arfvode!
till kontrollören skall, enl. Frihms förslag, utbetalas af
bränneriegaren. Jag hemställer likväl om någon rättvisa ligger
deruti, att den, som anmält sig till bränvinsbränning under en
månad och således har rättighet att tillverka bränvin de 26
söcknedagarne af månaden, skall, om han under 22 dagar tillverkar
allt det bränvin, hvartill han under månaden varit berättigad
och derför erlagt skatt, likväl vidkännas kontrollörens
aflöning under distilleringstiden. Ar detta billigt? Ar det rättvist?
Det må väl vara nog, att bränneriegaren måste bestå kost
och rum. Denna befrielse åtnjuta de mindre bränneriegarne.
Sålunda tillskyndas desse fördelar, som de större icke hafva.
Jag anser således Staten böra vidkännas kontrollörens arfvode
och anhåller om bifall till Hr Braunerhjelms förslag, hvilket man
sagt mig hafva blifvit antaget af 2 andra Stånd.
Frih. Raab: Frågan är icke af stor vigt. Min öfvertygelse
är, att distillering i större bränneri sällan kommer att begagnas
derföre, alt den medför icke serdeles stora fördelar. Jag har
likväl ansett mig böra framhålla de fel i förslaget jag funnit.
På Ståndet beror, att fästa det afseende på mina anmärkn:r, de
kunna förtjena. Jag anser det möjligt, att under de 4 dagarne,
då bränvins-distillering, efter Hr Braunerhjelms förslag, är tillåten,
bränneriegare, enär kontrollören icke alltid kan vara tillstädes,
tillåta sig hvarjehanda missbruk. Hr Braunerhjelm säger
i sitt förslag: "under den tid han på grund af skedd anmälan
Den 15 Juli 'f. m.
299
år berättigad att bränna bränvin,” och då nu anmälan kan göras
för hvarje månad, blir deraf den följd, att bränneriegaren
distillerar de 4 sista dagarne i hvarje månad. Jag fäster emellertid
icke vidare afseende derå, och ämnar icke heller begära
någon votering. Jag har endast upfyllt min pligt, då jag framhållit
de vådor, som, enl. min åsigt, komma att af förslaget upstå.
Jag begär dock serskild propos. i fråga om arfvodet för
kontrollören och må bekänna, att det synes mig orättvist emot
de mindre brännerierna att tillåta bränvins-dislillering i de större,
ulan alt bränneriegaren godlgör kontrollören, ty hvarje dag egare
af mindre bränneri distillera bränvin, göra de en upoffring af
den lid, för hvilken de sig anmält och betalt skatt, då en egare
af större bränneri kan deremot under en kortare tid, än hvartill
han anmält sig, afverka det af honom beräknade bränvin,
och således använda återstoden af tiden till distillering utan erläggande
af någon afgift.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, upläst de af Hr Braunerhjelm och Frih. Raab
afgifna redaktions-förslag, anmälde sig och yttrade
Frih. von Kraemer: Jag supponerar, att Frih. Raabs mening
var, att 2:dra mom. skulle i propos:n ingå.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, såsom Frih. von Kraemer
förmodat, Frih. Raabs yrkande endast afsåg förändring af I8:de
§:ns ]:sta mom. samt det andra mom:s antagande utan förändring,
och framställde derjemte, att, då Frih. Raab yrkat serskild
propos. i frågan huruvida någon afgift för distilleringen må
erläggas, det icke blefve möjligt att på en gång framställa propos.
till bifall å Hr Braunerhjelms förslag, utan frågan om nämnde
afgift borde först afgöras. I fråga derom hade Hr Braunerhjelm
föreslagit, alt distillering i större bränneri må få ske utan någon
serskild afgift, hvaremot Frih. Raab yrkat, alt den skulle ske
utan annan afgift än den, som till godtgörande af kontrollörens
arfvode under distillerings-liclen erfordras, och då detta Frih.
Raabs yrkande öfverensslämde med Utsk:s förslag, finge Hr Gr.
o. Landtm, först hemställa om R. o. Ad., i fråga om afgift för
distillering i större bränneri, behagade godkänna Ulsk:s förslag.
Denna propos. besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge att, såsom
Hr Braunerhjelm föreslagit, sådan distillering borde få ske utan
någon serskild afgift, samt, sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja, blandade med Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Efter erinran, att till följd af det sålunda fattade beslut
Frih. Raabs förslag lill redaktion af 18:de §:n icke i dess helhet
kunde antagas, utan i den nu pröfvade delen borde förändras, i
fall R. o. Ad. i öfrigt behagade detsamma godkänna, och enär
samma förslag innehöll åtskilliga afvikelser från Utsk:s förslag,
samt jemväl blifvit sednare framstäldt än Hr Braunerhjelms för
-
300
Den 15 Juli f. m.
slag, hemställde Hr Gr. o. Landtm, nu om R. o. Ad. behagade
bifalla Hr Braunerhjelms förslag till redaktion af 18:de §:n och
blef denna propos. med Ja besvarad.
Vidare uplästes och bifölls l!):de §:n af Ulsk:s förslag.
I fråga om den sedermera förekommande 20:de §:n, yttrade
Hr Braunerhjelm: Om Utsk:s förslag i denna § skulle
antagas, befarar jag, att man i st. f. att undvika ett mindre
ondt kastar sig i ett större. Orsaken, hvarföre denna § blef af
R. o. Ad. återremitterad, var, att man i det förra förslaget beröfvat
släderne rättigheten att nyttja enkel redskap till bränvinsbränning
och jemväl till distillering. Skälet härtill åter var,
att man befarade, att i de smärre brännerierne i städerne skulle
upstå lönnkrogar. Nu åter vill man till distillering under bela
året tillåta begagnande af samma redskap som för bränvins-lillverkning.
Jag frågar, om icke delta förslag innebär ett sätt alt
befrämja lönnbränning? Ar den icke farligare än lönnkrogarne
i städerne? Huru vill man kontrollera bränvins-bränningen på
landet, när en livar, som eger rätt att tillverka bränvin, kan
nästan skattefritt distillera året om? Jag tror icke, alt en sådan
tillåtelse bör medgifvas, ty den föranleder endast lönnbrännerier.
Jag anhåller derföre, att denna § måtte få en annan lydelse och
föreslår, att den måtte blifva följande: ”bränvins distillering må
äfven under tid, dä bränvins-lillverkning icke är tillåten, kunna
i stad såsom serskild näring utöfvas med enkel redskap, sådan
den i 6:te §:n (7) beskrifven är, af minst 21 kannors pannerymd,
och mot afgifts erläggande efter samma grund, hvarefter
afgiften för enkel redskaps begagnande vid bränvins tillverkning
i 44:de §:n (40) bestämd är.”
”Ansökan om sådan dislilleringsrätt göres bos Magistraten,
som, då tillstånd dertill meddelas, skall hos K:s Beflnde derom
genast göra anmälan.” Jag bar föreslagit dels en pannerymd
af minst 21 kannor, på det att denna redskap icke må kunna
förblandas med den till bränvins-lillverkning tillåtna, dels samma
skatt som för bränvins-bränning, derföre, att jag anser billigt,
alt på landet distillering icke må bedrifvas annorledes än i sammanhang
med bränvinsbränning och mot samma skatt. Jag anser
billigt, att i städerne må en sådan distillering afgiftsfritt bedrifvas.
Det skulle medföra den förmånen, att om någon vill
begagna en sådan panna till lönnbränning i städerne, så först
och främst måste man antaga, alt lönnbränningen förehafves under
en tid, då bränvinsbränningen icke är tillåten, och i alla
fall är underslefvet lätt uptäckt, samt för det andra, om någon
tillåter sig en sådan lönnbränning, undandrages icke Staten den
skatt, honom bör tillkomma, enär skatten är lagd pä pannan.
Dessa äro skälen för mitt förslag, hvarå jag anhåller, att Hr Gr.
o. Landtm, ville framställa propos. till bifall.
Frih. von Kraemer: Jag bar i min reservation antydt vådorna
af Utskis förslag i denna §. Den siste talaren bar äfven
