# ID: svediakorp-gov617
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 160,079
# sentences: 6,034
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
M®a>iE«a!Paa aaaair»
VID
/ctgtimd llihetntfifn i
Åren 1853—1854.
Åttonde [löftet.
—G) —
- STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
185 4.
Thorsdagen den 1 Juni 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.ufdr., deraf ett för d. 24, 26, 27 och 30
sisth Maj, samt 2:ne för gårdagens eftermiddags plenum.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter; och
befunnos dertill utsedde i
Constitutions-Utskottet:
efter JU 369. Frih. Lagerstråle, Fullm. Frih. Cederström, Carl
Emanuel;
Jtä 2,145. A. Hr af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils.
Bevillnings -Utskottet:
efter JV2 702. Hr Prytz, Lars Adolf; JU 1,016. Hr Planting Berglood,
Fullm. Gr. Sparre, Johan Alexander Artemis; JU 1,033.
Hr Hammarhjelm, Carl, och JU 1741. Hr Wolffelt, Mauritz Constantin;
JU
283. Frih. Silfverskjöld, Carl Otto.
JU 833. Hr Werdenhoff, Fullm. Hr Tham, Sebastian Mathias.
JU 1,370. Hr Stjernblad, Fullm. Hr Ehrenborg, Henrik.
JU 2,077. Hr von Wright, Fullm. Hr af Sillén, Lars Gabriel.
Banko-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten 2,082. A. Hr Mannerskantz,
Carl Axel, beviljade 14 dagars ledighet från och med
denna dag räknad;
JU 1,502. A. Hr von Utfall, Fullm. Hr af Sillén, Abraham
Wilhelm
Allm.
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter Jtä 60. Gr. Mörner, Carl;
JU 77. Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm.
4 Den 1 Juni.
Serskildta Utskottet:
efter M 126. Gr. von Platen, Baltzar;
M 331. Frill. Adlercreutz, Carl Gustaf.
Rid dar hus-Utskottet:
efter JVe 60. Gr. Mörner, Carl;
JYs 370. Frih. von Paijkull, Johan Gustaf.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af Suppleanter i
Utsk:n; och hade dertill blifvit utsedde i
Banko-Utskottet:
efter M 2,010. Hr af Geijerstam, Johan Henrik;
M 1,502. A- Hr von Utfall, Fullm. Hr af Sillén, Abraham
Wilhelm.
Serskildta Utskottet:
éfter JVa 1,149. Hr Hjärne, Harald;
JVs 655. Hr Gyllenadler, Fullm. Gr. Mörner, Axel Edvard Knut.
Hr von Francken, Georg Wolfgang, upläste en sålydande
motion:
I 37:de § Riddal h.-Ordn. stadgas alt R. o. Ad. vid hvarje
Riksdag skall in pleno utse en af sju Ledamöter bestämd Riddarh.-  Direkt. genom val serskildt till Ordf:de jemte Suppleant och serskildt
lill öfrige Ledamöter jemte trenne Suppleanter; delta val sker
i öfverensstämmelse med föreskriften i 33:dje §:n sålunda, att ena
vallistan bör innehålla de 2:ne namnen på Direkt:ns Ordfide och
dess Suppleant, och den andre sammanlagde antalet af ordinarie
Ledamöter och deras Suppleanter.
Genom ett sådant valsätt kan lätt inträffa att personer,
som de väljande önskar till Suppleanter i Direktm inträda i följd
af ett högre röst-antal, möjligen ock efter lottning, antingen till
Ordfönde eller ordinarie Ledamöter i samina Direkt., hvarigenom
äldre, mera erfarne och till befattningen särdeles lämplige personer
kunna derifrån blifva uteslutne eller flyttade bland Suppleaglerne.
Till förekommande af genom dylikt valsätt inträffande oformlighet,
får jag härmed vördsammast föreslå, att vid val af Riddarh.-  Direkt., det måste tillgå på det sätt, att nemi. Direktms Ordför:de
och dess Suppleant uptages hvar för sig på en lista, äfvensom att
Direktms sex Ledamöter samt deras 3:ne Suppleanter jemväl upföras
under serskilda benämningar å en val-lista, pä sätt det tillgår
vid utväljande af Ledamöter och Suppleanter för Bankens lånekontor
i landsorterne.
Då i följd af denna min framställning i fall den bifalles, en
Den 1 Juni.
5
ändring är nödig i Riddarh.-Ordn. derå K. M:s Nåd. stadfästelse lä
rer i underd:het böra sökas, anhåller jag att min na väckte motion
mätte lill Riddarh.Ulsk:s handläggning blifva remitterad.
Begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allra.
Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 13 och 17 sisth Maj på bordet lagda Betänk.
J\s 89, i anledn. af väckte motioner, rör:de skjutsningsbesväret.
Efter af Hr von Hartmansdorff, Äng., gjord förfrågan,
huruvida de öfrige RiksStins beslut i ämnet blifvit R. o. Ad. meddelade,
uplystes af undert., Riddarh.-Sekret., att BondeSt.,
enl. ankommet prot.-utdr. låtit bero vid Utsk:s yttrande, i anledn.
af Nils Anderssons från Christianstads län i sammanhang med detta
anine väckta motion om embetsmäns ersättning för resor i ernbetsärenden,
samt i öfrigt till alla delar bifallit Ulsk:s Betänk., men
att någon underrättelse om Preste- och BorgareStrns beslut ännu
icke erhållits; hvarefter förekommo:
Irsta punkten, ang:de väckte motioner om jordbrukets fullkomliga
befriande frän skjutsningsbesvär el; och 2:dra punkten,
ang:de Hr Sandslrömers motion om skjutsens ställande på enir
epenad, under vilkor att för ändamålet erforderliga kontanta
bidrag skulle utgå länsvis.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och
yttrat.
3:dje punkten, ang:de förhöjning i skjulslegan vid landtgdstgifverierna.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Mot det framställda förslaget,
angrde skjutslegans förhöjning hafva inom Utskrn reservationer
blifvit afgifne dels af mig och dels af Hr Bergenstråle, Claes
Gabriel, med hvilken sig förenat Frih. von Essen, Gustaf, Hrr Bråkenhjelm,
Pehr Reinhold, och von Francken, Georg Wolfgang. Då
jag förmodar att R. o. Adrs ledamöter tagit kännedom om så väl
desse, som öfrige i Betänk, befintliga reservationer, så vill jag icke
yrka deras upläsande, så vida icke någon annan begär det, men på
de uti desamma anförde skäl, hvilka hufvudsakligen hafva afseende
derpå, all -genom skjutslegans förhöjning skulle det just derigenom
åsyftade ändamålet', entreprenadernas införande, i st. f. att befrämjas,
komma att motverkas, vågar jag anhålla om afslag eller ålerremiss
af nu föredragna punkt.
Gr. Sparre, Erik: Det har länge och med skäl blifvit öf
verklagadt,
att jordbruket i vårt land nedtynges af mångfaldiga och
svåra bördor. Om, till följd af omständigheternas kraf, en stor
del af dessa bördor icke kunna lyftas från jordbruket, torde det
vara så mycket mera skäl för lagstiftaren att, när det låter sig göra,
lätta på desamma och i sådant afseende gå jordbrukarens önskan
Den 1 Juni.
till mötes. Vi veta att jordbrukaren tryckes af väghållningsbestyret,
hvilket icke skulle kunna utan alltför kännbara upoffringar och
olägenheter för kommunerne lyftas från jordbruket, men vi veta
äfven att försök blifvit gjorda att genom entreprenaderna lätla denna
börda. Resultaterna af K. M:s Förordn. ang:de hållskjulsens öfverlåtande
på entreprenad hafva i allmänhet, om också olägenheter på
flera ställen upstått för de resande, såsom alt de i början erhöllo
dåliga hästar, likväl visat sig förmånliga i det afseende att allmogen
blifvit befriad från skjutsningsskyldigheten. På flere ställen har
skjutsningslegan varit för entreprenörerna så tillräcklig att de skjulsningsskyldige
endast med en måttlig afgift blifvit befriad från bestyret,
och på många ställen upgår den afgift, som per hemman af
de skjutsningsskyldige erlägges till entreprenören, till icke mer än
4, 5 å 6 R:dr b:ko. Men då vi veta, att deremot på andra ställen
entreprenad endast med svårighet kan åstadkommas, derföre att
trafiken är så stor att entreprenören med största möda kan från de
aflägsna hemmanen och byarne anskaffa ett så stort antal hästar,
som erfordras utöfver dem han sjelf eger, och till följd häraf icke
någon vågat åtaga sig entreprenad-skyldighet för sådana gästgifverier,
så synes mig det icke vara obilligt^ att, pä sätt Utsk. föreslagit,
skjulslegan höjes till 28 sk. b:ko. Jag har icke höjt min röst
vid första punkten af Betänk., deruti Utsk. afstyrker åtskilliga motionärers
yrkanden, bland annat, att skjutsafgiften skulle höjas ända
till dess att entreprenader kunde åstadkommas, ty jag vill icke att
man skal! begära alltför mycket. Jag anser, att der entreprenader
kunnat tillvägahringas, är legan tillräckligt hög, men pä de
ställen der sådant icke har kunnat verkställas, bör fegan förhöjas;
hvilken förhöjning dock icke kan åstadkommas på annat sätt än att
sedan vederbörtde deröfver sig utlåtit, Landshöfd. till K. M. eller
Kammar-Colhra afgifver utlåt, om och vid hvilka gästgifverier en
så beskaffad förhöjning bör ega rum. De olägenheter, man förespeglat,
nemi. all skjutsafgiften skulle blifva olika på olika gästgifverier,
skulle då icke upstå, ty man skulle icke erhålla mer än
3:ne olika taxor, nemi. 16, 24 och 28 sk. b:ko. Om man nu,
utan att öfverklaga olägenheterna, kunnat foga sig deruti, att skjutslegan
varit på olika ställen 16 och 24 sk., hvilken olägenhet blifvit
af K:s Befhrde på det sältet afhjelpt, att uti dagböckerna vanligen
utsattes hvad legan gör, så tror jag alt det icke skulle medföra
alltför stora olägenheter, om skjutsen på vissa ställen höjdes
lill 28 sk. I denna syftning vågar jag vördsamt anhålla att R. o.
Ad. ville till Ekon.Utsk. återremittera denna del af Betänk.
Hvad åter angår frågan om tillökning i hällskjutsen, då den
icke genom entreprenad utgöres, så kan jag icke tillstyrka en sådan
förhöjning, emedan det skulle motverka det ändamål man åsyftar,
nemi. att befria jordbruket från denna skjuts.
Jag anhåller på alla dessa skäl att R. o. Ad. behagade återremittera
punkten.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag skulle tro att reservanterna
så fullständigt uptagit de motskäl, som finnas i afseende
Den 1 Juni.
7
på det framställda förslaget, att de äro fullkomligt tillräckliga, och
icke vidare behöfva utvecklas. Jag instämmer uti hvad den siste
värde talaren vid slutet af sitt anförande yttrade, nemi. att en förhöjning
af skjutslegan ovilkorligen skulle hafva till följd att skjutsningsbesväret
blefve ännu närmare fästadt vid jordbruket. Det faller
af sig sjelf att förhöjningen icke bör ega rum annorlunda, än
der entreprenaderna finnas eller kunna inrättas, men skillnaden
skulle slutligen blifva för stor, och den olika beskattning, som härigenom
skulle upkomma, blefve obillig och för mycket fallande i
ögonen, till följd hvaraf den, som icke skjutsar såsom entreprenör
måste tillerkännas ytterligare förhöjning. Beträder man den banan,
så blir det omöjligt att skilja gäslgifveri-skjutsen från jordbruket,
och det kommer att gå derhän, att innehafvaren af skjutsningsskyldigt
hemman anser besväret såsom en fördel i st. f. ett onus, såsom
en rättighet i st. f. en skyldighet. Då jag således anser det
vara oriktigt att höja legan, anhåller jag att R. o. Ad. måtte afslå
Utsk:s förslag i denna del.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Svårigheten att lagstifta
för vårt land, uppenbarar sig vid oändligt många tillfällen, och den
nuvar:de frågan utgör just ett exempel härpå. Skjutsningsbestyret
i vårt land är erkändt såsom ett stort onus, och jag hade tillfälle
ali vid förb Riksdag, då jag~ var ledamot af Ekon.Utsk., erfara, att
isynnerhet kostnaderna för entreprenaderna äro öfverdrifna, men,
om man måste beklaga, att så är förhållandet på några få punkter
af landet, så kan det efter mitt förmenande aldrig blifva ett skäl
alt vidtaga ett stadgande, som icke är af behofvet påkalladt.
Såsom en talare uplyst äro de fördelar, som tillskyndats jordbruket
genom den af K. M. år 1844 utgifne författning, ang:do
entreprenad-skjutsen, så förmånliga, att den lättnad, som jordbruket
derigenom åtnjuter, icke bör så lösligt förbises, som man nu
synes mig göra. Man torde äfven besinna, alt kostnaden för de
medborgare, som resa blifvit ökad med 50 proc.
Inom Stockholms län har entreprenader blifvit inrättade på
alla de ställen, der detta verkligen varit af behofvet påkalladt,
d. v. s. der icke skjutsningsbestyret är så obetydligt att hästarnes
antal under året upgår till 200 å 250, ty i sådant fall kan icke
lungan, när skjutslaget vanligen utgöres af 40 å 50 m:tal, anses
för stor. Entreprenad-afgifterne äro inom detta län ganska låga,
men högst för gästgifverierna vid Stockholm, såsom Rotebro, Barkarby
och Fittja, vid hvilket sednare betalas 33 R:dr 16 sk. b:ko.
Det är visserligen ganska betydligt, men dock icke mer än hälften
emot hvad hemmansinnehafvarne förut erlade för att blifva skjutsningsfria,
neml.j 100 R:dr. De hafva således en betydlig vinst,
men om så är förhållandet, bör man äfven iakktaga att dessa gästgifverigårdar
ligga närmast och omgifva hufvudstaden, hvarest de
hafva en god afsättningsort. Jag tror att mången af oss — så är
åtminstone förhållandet med mig, som eger en mindre gård i Småland,
der ingenting kan afsältas — gerna skulle vilja betala 3, 4
ja, 10 gånger den nyssnämnde entreprenadsafgiften, om han kunde
8
Den 1 Juni.
förflytta sin egendom, sådan den är, till grannskapet af Stockholm.
Jag får för min del serskildt förklara, att om också Ståndet höjde
skjutslegan vid denna Riksdag, så är jag fullt och fast öfvertygad
derom alt pretentionerna icke skola förminskas, utan de skola vid
hvarje kommande Riksdag allt mera och mera stegras, ända till
dess att allt hopp är förbi (hvilket likväl troligen aldrig inträffar)
eller också ytterligare fördelar vunnits.
Vid detta och alla framtida tillfällen anser jag mig böra motsätta
mig den satsen, att skjutsen utgör ett för jordbruket serdeles
betungande onus, eller kan anses vara något derför främmande.
Det är obestridligt och lärer väl af ingen kunna nekas, att Kronooch
Kungsskjutsen i alla tider tillhört jordbruket. I afseende på
kronoskjutsen får jag nämna, att den, som förut var högst betungande,
har på de sednare tiderna undergått en så stor förändring,
att det finnes härader, som i mångå år icke utgjort någon sådan,
och i allmänhet är den sä förminskad att den säkerligen icke utgör
T'ft emot hvad som var förhållandet för 10 å 15 år sedan. Or
saken
härtill är att trupper transporteras sjövägen o. s. v.
Det värsta onda, som qvarstår, är hållskjutsen, ty det är serdeles
tryckande för allmogen, att den skall på vissa tider inställa
sig med sina hästar antingen de erhålla skjuts eller icke, samt att
de nödgas tillbringa hela dagen på gästgifvaregården, utan ens någon
den ringaste ersättning för sin förspillda tid. Det är visserligen
icke en ekonomisk förlust, ulan hvad vida värre är, en moralisk.
Om, såsom jag icke anser omöjligt, K:s Beflude förminskade
hållskjutsen, så är det väsendtligaste onda, som af skjulsningsbestyret
härrör, undanröjdt. Detta lärer man väl icke underlåta alt
göra i alla län, åtminstone har så egt rum inom det mig Nådigst
anförtrodda län, uti hvilket hållskjutsen på flera ställen uphört.
En talare har yrkat — så vidt jag upfatlade hans mening riktigt
— att entrepenad-legan mätte höjas till 28 sk., men endast på de
ställen, hvarest det visar sig att entreprenad-skjutsen ännu icke kunnat
åstadkommas. Det är naturligtvis för mig omöjligt att upgifva de skäl,
hvarföre entreprenader icke inom andra län kunnat åstadkommas, men
så vidt det angår Stockholms, så vet jag, att på många ställen de icke
kunnat sättas i verket, derföre att de skjutsningsskyldige icke hafva velat
lemna några bidrag, men om nu legan skulle höjas för alt framkalla
entreprenad-skjuts, sä kunde följden icke blifva annat än
den, att bidragen från hemmanen blefvo mindre. Jag betviflar att
ens denna fördel skulle vinnas, ly entreprenören beräknar, att
han vill hafva så och så mycket af hvarje hemman, samt lager icke
i betraktande den osäkra vinst, som kan upkomma af skjutslegan.
Om således legan skulle höjas, så är jag öfvertygad om, alt vid
framtida entreprenad-auklioner icke någon minskning i hemmanens
afgifter skall komma att ega rum, emedan entreprenören utan
tvifvel skall lyckas bibehålla dem vid det gamla beloppet, enär icke
någon serdeles conseqvens kan komma i fråga, så länge gästgifvaregårdarne
äro förlagde på sätt som nu är förhållandet. Att återflytta
dem till andra ställen möter stora svårigheter, dels derföre att de
ega vissa friheter och dels emedan de blott för en viss tid, men
icke för alltid kunna indragas. Om t. ex., efter en entreprenads
Den 1 Juni.
9
utgång, gästgifvaren på den gamla gästgifvaregården skulle vilja
åtaga sig skjutsningsskyldighelen så eger han dertill rättighet och
blir tillförsäkrad de fördelar, som med gästgifveriet äro förenade.
Dessutom skulle det svårt ingripa i eganderätten, om man ifrågasätter,
att de fördelar, hvilka sedan långliga tider åtnjutits, skola
tillintetgöras derföre att gäslgifverierua flyttades på andra ställen.
Dertill kommer äfven den omständigheten att understundom ingen
by eller gård ligger så nära, att de personer- som hälla skjutsen,
kunna derifrån inom kort tid erhålla hästar. Alltså kan jag icke för
min del finna något skäl att på de grunder, som en talare nyss,här
anfört, öka legan, i synnerhet som det, enl. hvad visadt blifvit,
skulle motverka entreprenads-skjutsens införande, hvilket dock bör
vara ett mål.
På dessa skäl och mångå andra, som kunde tilläggas, men
hvilka jag anser vara onödiga att uprepa, anhåller jag att R. o.
Ad. behagade afslå Ulsk:s hemställan i denna punkt.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: I likhet med de talare som
här hafva yttrat sig, anser äfven jag att en sådan uniform förhöjning
af skjutslegan för hela Riket, som Utsk. föreslagit, icke vore
lämplig. Det har länge klagats öfver skjutsbestyret och vi se af
Betänk, pag. 5, att representanter från icke mindre än 8 provinser
hafva yrkat, det skjutsen helt och hållet borde skiljas ifrån jordbruket.
Jag delar deras åsigt och tror, att ingen lärer kunna bestrida
det skjutsen länge varit erkänd som ett onus. Att genom
entreprenaders inrättande en viss lindring deruti åstadkommits är
en sanning, men på sätt en talare redan uplyst och äfven jag har
mig bekant, äro de till entreprenörerna utgående afgift er högst olika
inom olika län. Man har exempel på att entreprenören åtagit sig
skjutsningen ulan någon afgift från de skjutsskyldiges sida, samt alt på
andra ställen en viss afgift blifvit, för skjutsens öfvertagande af entreprenören,
erlagd till de skjutsskyldige, som således med mera
skäl kunnat kallas skjulsberättigade än skjutsskyldiga. Att en förhöjd
skjutslega blir besvärlig för de trafikerande lärer ingen bestrida,
men då ingen med skäl kan fordra att erhålla nödiga lifsförnödenheter
för ett pris understigande varornas verkliga värde, borde
man väl icke göra anspråk på alt bekomma ifrågavande vara för
ett pris billigare än varuvärdet. Men hvad är nu verkliga värdet?
Delta är någonting, som är svårt att afgöra. Man har vid denna
Riksdag funnit, att kännedomen om hvad hit hörer ännu icke är
sä stor, som den borde vara.
Frih. Raab, C. A-., har uti sin reservation upställt 2:ne principer,
nemi. l:o, ”Jordbrukets fullkomliga emancipation från skjutsväsendet,
med hvilket det förra icke har att skaffa” och 2:o ”skjutsväsendets
ordnande, grundadt på — och för — sig sjelf!.” Tillvinnande
af ett sådant mål — hvilket jag anser önskvärd! — vågar
jag föreslå att R. o. Ad. behagade återremittera denna punkt under
förklarande att R. o. Ad. — i afsigt alt möjligen vid nästa
Riksdag, komma till full kännedom om ifrågavande förhållanden
— såsom sin gemensam tanke antoge följande förslag: att
10
Den 1 Juni.
B. St. hos K. M. måtte anhålla, det ifrån hvarje län infordrades
fullständiga upgifter ej mindre å entreprenad-afgifternes total-belopp,
än ock å antalet af de hästar, som årligen för håll-, reservoch
entreprenadskjnts begagnats, i ändamål att sålunda må kunna
utrönas skjutsens verkliga medelvärde inom länet — och tillfälle
derigenom beredas att bestämma skjutslegan i full enlighet med berörde
värde utan jordens betungande.
Gr. Sparre: Då jag i mitt sista anförande tillkännagaf att
jag icke tillstyrkte förhöjning af skjutslegan vid de gästgifveriet-,
der entreprenad icke kunnat åstadkommas, utan att jag i stället
tvertom tillstyrkte bifall till Ulsk:s förslag, så hade jag trott alt
detta moni. icke skulle behöfva vidare omordas. Jag har icke, till
följe af de emot mitt förslag framställda anmärkn:r, blifvit öfvertygad
om att jag haft orätt.
Det har blifvit sagdt att man lösligen omnämnt fördelarne af
1844 års Kongl. Förordn., ang:de entreprenadskjuls. Jag tror mig
icke hafva lösligen omnämnt den, då jag fullkomligt erkännt de
stora förmåner, som genom densamma tillskyndats de skjutsningsskyldige,
men då lokal-förhållanden icke tilläto alla att begagna sig
af förmånerne, så afsåg mitt förslag att — så vidt möjligt är —
bereda alla hemmansegare tillfälle att komma i åtnjutande af dessa
fördelar. Del har äfven blifvit sagdt, att genom nyssnämnde förordning
hemmansegarne erhållit en så betydlig vinst, alt det nästan
vore oriktigt att bereda dem en ännu större. Jag hemställer om
denna vinst kan vara så betydlig, då, såsom en värd talare uplyste,
hemmansegarne inom det honom Nåd. anförtrodda län betala
50 R:dr till entreprenören. Den fördel, som den skjutsskyldige
skördar af en sådan beskattning är icke mycket förmånlig, och då
jag får uplysa, att man på andra ställen nödgas betala dubbelt så
mycket, så skulle jag tro, att fördelen är ännu mera problematisk.
Beträffande den omständigheten ali de hemman, som ligga vid
stora, mycket beresta vägar, få betala mera än de som äro belägne
vid vägar, der trafiken är obetydlig, så får jag nämna att de förra
hemmanen vid köpet blifvit vida drygare betaldta än de sednare.
Man har vidare påstått, all jag yrkat, att skjutsningsafgiften
skulle höjas endast, der entreprenad icke på något annat sätt kunde
åstadkommas. Jag har icke sagt det, utan jag yttrade, att entreprenadafgiften
skulle höjas till 28 sk. b:ko på de ställen, der det
utröntes och uplystes af K:s Beflude, att hemmansinnehafvarne till
entreprenören betalade en allt för stor summa, och der svårighet
att åstadkomma entreprenad upstode dels med afseende på det
stora antal hästar som behöfves,. dels lill följd af de hemmans aflägsenhet,
från hvilka entreprenören kunda erhålla biträde. Förhöjning
i entreprenad-legan skulle icke — yttrade en värd talare —
bereda någon större -möjlighet att inrätta entreprenader, emedan
skjutsafgiften af entreprenören toges högst obetydligt i betraktande,
då deremot de afgifter, som han af hemmanen erhöll, utgjorde hufvudsaken.
Till vederläggning häraf vill jag uplysa, att på många
ställen betalas ingenting lill entreprenören och på andra ställen
Den 1 Juni.
11
högst obetydligt; men jag frågar Eder, mine Hrr, om det är rättvist
och billigt, att ett hemman betalar 50, 75, ja 100 R:dr, under
det alt ett annat erlägger ingen afgift. Skillnaden är så stor,
att pä 2:ne gästgifvaregård, hvilka icke äro från hvarandra längre
aflägsna än 1.J mil, betalas i entreprenad på den ena 6 R:dr oell
pä den andra 30 R:dr per hemman. Detta missförhållande härleder
sig från rent lokala omständigheter, ty på ena stället äro byar
och hemman så långt aflägsne, att entreprenören sjelf måste hålla
hela det stora antal hästar, som erfordras vid gästgifvaregården, då
deremot på det andra entreprenören kan från de närbelägne hemmanen
erhålla det behöfliga antalet hästar. Denna ojemnhet kan
aflijelpas ulan någon annan större olägenhet, än att till de 2:ne
olika afgiflerne af 24 och 16 sk. b:ko Rigges en tredje af 28 sk.
Jag skulle icke tro att detta försök att åstadkomma en större jemnhet
i beskattningen skall väcka ogillande. Det är klart att, synnerligast
på de ställen i granskapet af Stockholm, der 40 å 50
hästar på dagen begagnas, skall en förhöjning af 4 sk. per häst —
hvilket gör 10 R:dr om dagen — i väsendtlig mån underlätta möjligheten
att åstadkomma entreprenader, eller, hvilket är detsamma,
nedsätta de afgifter, som den skjutsningsskyldige måste till entreprenören
erlägga. Jag finnér icke hvilka olägenheter som härutaf
skulle upsla. Det är visserligen sant alt det finnes personer, hvilkas
förut otillräckliga löner genom en förhöjd skjutslega skulle blifva
minskade, emedan de ofta måste företaga resor, men jag yrkar icke
på en allmän förhöjning för hela riket, ulan endast en partiell på
en eller annan ort, och detta kan väl icke verka mycket på embetsmännens
löner, men skulle det ändock betydligt förminska deras
inkomster, må det ankomma på vederbörande auktoriteter att
skaffa dem ersättning härför. Icke bör man derföre på skäl, hvilka
i sanning äro af beskaffenhet, att jag icke ens vill uptaga dem,
motsätta sig hvarje det billigaste förslag att lätta en af jordbrukets
bördor.
Då jag genom milt förslag endast vill, på eli lindrigt och
för de resande föga kännbart sätt, bereda en fördel åt de hemmansinnehafvare,
hvilka deraf icke kommit i åtnjutande, så vägar jag
hoppas att R. o. Ad. icke skall afslå mitt förslag.
Hr Silfverstolpe: Jag anhåller att få till besvarande uptaga
några af de anmärkn:r, som blifvit framställda till stöd för bifall
dels lill Utsk:s hemställan, dels till andra förslag, som med Utsk:s
stå i sammanhang.
Hr Tersmeden har yrkat att R. St. skulle till K. M. aflåta en
underd. skrifvelse med anhållan om utredning af förhåljanderna på
de olika ställena, och hvaraf sedermera skulle följa, att skjutslegan
blefve lika pä olika ställen och motsvarade hvad jordbruket
och skjutsningsbestyret kan lida. Så vidt jag fattar, utgör detta
förslag en anmärkn. öfver Utsk:s hemställan i första punkten, hvaruti
Utsk. afslär åtskilliga motioner, hvilka i enahanda syftning blifvit
väckta, men då Utsk:s hemställan blifvit af R. o. Ad. bifallen,
12
Den 1 Juni.
så synes mig denna fråga vara afgjord och icke kunna vidare under
denna Riksdag hos Ståndet förekomma lill afgörande.
Hvad äler angår Gr. Sparres sisla yttrande, förmodar jag att
det i ett afseende grundar sig pä ett misstag, ty ehuru Gr:n tycks
hysa samma åsigt som jag, att nemi. skjutslegan icke bör förhöjas
för de gästgifverigårdar, der entreprenad icke kunnat inrättas, har
Gr:n del oaktadt yrkat bifall lill Ulskss tillika gjorda hemställan om
förhöjning af 20 sk. på de ställen, der entreprenad icke eger rum.
Beträffande äler det af Gr:n framställda yrkande, ang:de entrepre
nad-skjutsens
förhöjande, kan jag icke inse att de skäl, som för
denna åsigt blifvit anförda, böra föranleda bifall lill lltsk:s förslag.
Skillnaden emellan de afgifler, som betalas pä olika ställen är allt
för stor, för att på något sätt kunna jernnäs genom en förhöjning
af blott 4 sk. b;ko. Jag anhåller ali i detta afseende få nämna
ett förhållande, som jag närmast känner. Det finnes inom Westmanlands
län 2 å 3 gästgifvaregårdar der de skjutsskyldige icke betala
någon afgift till entreprenören, då deremot på andra ställen
inom länet det betalas 32 R:dr. Det är icke tänkbart att på de
ställen der 32 R:dr b:ko betalas per hemman, någon förminskning
kan komma att ega rum genom en förhöjning af 4 sk. För
öfrigt tror jag, att en förhöjning af entreprenad-skjuts-legan skulle
leda derhän, att andra än entreprenörer företaga sig alt spekulera
på skjutshållningen. Jag har vid resor i andra delar af riket erfarit,
att, innan jag kommit fram till gästgifvaregåtden, hafva personer
anmält sig att få skjutsa till nästa gästgifvaregård, understundom
emot bättre pris än hvad entreprenören haft rättighet att fordra.
Om nu en förhöjning derjemte komme att ega rum, så skulle
dels inrättandet af entreprenader förhindras, derigenom alt andre
personer än de skattskyldige ännu begärligare anmäla sig lill erhållande
af skjuls, dels det åsyftade målet — jordbrukets befrielse
från skjutsbeslyret genom entreprenader — ytterligare aflägsnas.
Jag anhåller att få sluta det yttrande, jag nu tagit mig friheten
framställa, med upläsande af en del af den reservation Hr Bergenstråle
afgifvit. och som är af följande lydelse:
”Af ålit detta synes alt begäran om skjuts-Iegans ytterligare
förhöjning, icke är grundad uppå några verkliga skäl.”
”Deremot äro skälen emot en förhöjning ganska mångå och väsendtliga,
nemi.: att i vårt land är det redan vida dyrare att resa
än i de flesta andra länder, i följd dels af hög lega och dels af resornas
längd i vårt glest bebodda land; en förhöjd lega återfaller på
det allmänna, emedan den, som behöfver anlita en Prest, en Läkare,
en Landtmätare, en Domare, en Kronofogde, en Länsman m. fl.,
får derigenom en förökad kostnad; forsellöner för allt, som skall
transporteras pä axel, äfvensom frakter, lämpas derefter, hvarigenom
varor och förnödenheter fördyras; trupp-mareber, krono-transporter
och sådane embetsresor, som Staten bekostar, medföra derigenom
förökade statsutgifter; militärer, som skola resa å torpsyner, till
krigsrätter, beklädnads-direktioner, möten, m. in,, som med ali säkerhet
för hvar och en upgå till 100 mil årligen, tillskynda de ofta
Den 1 Juni.
13
återkommande skjuts-förhöjningarne en orättvis förminskning uti deras
förut otillräckliga löner.”
Jag fortfar alt vördsamt yrka afslag på Utsk:s förslag i denna
punkt.
Frih. Haab, Adam Christian: Jag tror det utgör en alltför
sanguinisk förhoppning alt kunna skilja skjutsnings-skyldigheten
från jordbruket förr, än vi inom landet hafva erhållit jernvägar.
Dä del är naturligt att skjutsnings-bestyret kan för bättre pris utgöras
af den hemmansegare, hvilken för sitt jordbruk mäste i allt fall
hälla hästar, än af sådane entreprenörer, som 'skall underhålla hästar
endast för skjutsen, så får jag förklara alt jag icke tillhör dem, som
yrka skjutsens ovilkorliga skiljande från jordbruket, men jag måste
dock erkänna att den för jordbruket i allmänhet utgör ett stort onus,
hvilket i senare lider förstorats i samma män, som varupriserne
stigit, ty det är klart att ju högre priset på spanmäl och ladugårds*
produkter är, ju mera kostar del nu att hålla hästar. Det kan således
icke ur denna synpunkt vara obilligt att skjutslegan j en eller
annan form ökas, såvida man eljest vill antaga såsom grundsats alt
ersätta hvad skjutsen kostar. Jag anser icke, såsom flere talare yttrat,
att skjutsningsbesvär^ mera trycker de hemman, som ligga.vid
stora vägen, än de som äro belägne vid de små, ty det mest tryckande
uti skjutsens utgörande består deruti att när skjutsklubban
kommer, hemmansegaren då måste hafva sina hästar hemma, färdige
till skjuts, samt kan icke i och för afvakländet af skjutsen under
flere dagar begagna dem. Således anser jag detta onus vara för
hemmanen vid de små vägarne mången gång mera besvärligt än
för dem vid de stora vägarne. Om man nu erkänner att det är
ett onus, så frågas, är del billigt och rättvist att ersätta delta onus?
Dertill kan man icke gerna svara något annat än ja. Allt ifrån
sekler tillbaka har skjutsen icke varit beräknad såsom fri, utan meningen
har varit alt ersätta den och så måtte väl äfven nu vara
meningen.
Flere talare hafva erkänt, hvad jag också anser vara händelsen,
att skjutsningsbestyret är helt och hållet olika tryckande inom den
enä orten, än inom den andra. Ur Silfverstolpe har uti sin reservation
omförmält att han för några år sedan reste genom en provins,
der han blef öfverhopad af personer, sora, innan han framkom
till gästgifvaregården erbjödo sig att skjutsa till den nästa. Om allmogen
på somliga orter anser för en stor fördel att fä skjutsa äfven
för 16 sk. b:ko, så finnes det andra orter, der det varit omöjligt
att tillvägabringa entreprenad, och på sådane ställen är skjutsningen
mångfaldigt mera tryckande än på andra. Jag finner således
icke något rimligt skäl uti alt skjutslegan skulle vara uniform
för hela riket, ulan jag anser att om legan på ett ställe är 16 sk.
b:ko, så må hou gerna kunna stiga i en annan del af riket till
28 sk. Man kan icke förneka att ju den författning om entreprenads-skjuts
inrättande, som år 1844 utkom, har varit mycket nyttig.
Jag tror det skulle vara orätt samt motverkande entreprenaders
åstadkommande, att öka skjutslegan, utan afseende på om vid gäst
-
14
Den 1 Juni.
gifvet igårdaine entreprenad finnes eller ej, hvaremot jag anser billigt
alt skjutslega!) böjes på de ställen, der entreprenad ej derförutan
kan åstadkommas. Då jag här under discussionen hort, att entreprenader
kunnat åstadkommas dels utan någon serskild afgift af de
skjutsskyldige, dels emot en ringa afgift, samt att på somliga ställen
afgiften varit ganska betydlig och på andra sä hög, att icke någon
entreprenad genom tillskott frän de skjutsskyldige kunnat åstadkommas,
så anser jag i likhet med Gr. Sparre, att del vore både rättvist
och billigt alt på det sättet förfara, alt på de ställen, der entreprenad
icke kunnat inrättas, med mindre än alt legan ökes, sådant
måtte beviljas. Om jag hörde riktigt så yrkade Gr. Sparre i sitt
första anförande alt vid sådant förhållande skulle Landshöfdme ega
att derom göra anmälan hos Kongl. Kammar-Colltm. Jag lemnar
dock derhän, huruvida en sådan omgång är af behofvet påkallad
eller om det icke kunde öfverlemnas ät Landshöfdme ali på de orter,
der förhållanderne äro såsom jag antydt, sjelfve få bestämma legan
inom vissa gränser. Jag skulle tro att det vore nyttigt, att de
erhöllo en sådan rättighet. Om man vid denna Riksdag vill utöfva
någon rättvisa emot jordbruket, hemställer jag till Hrrme om det
icke vore skäl, att ådagalägga det i denna fråga. Här är nu tillfälle
till att bereda detsamma någon lindring, hvarföre skola vi då
icke omfatta det?
Här har blifvit åberopadt den del af Hr Bergenstråles reservation,
hvaruti finnes upräknadt, huru enskildta personer, kronan, samt
det allmänna skulle genom en förhöjd lega få förökade utgifter. Det
är visserligen sannt, men är det derföre billigt, att de hemman,
som händelsevis ligga vid de ställen, der K:s Befhtde behagar förlägga
gästgifvaregårdar, skola komma lill hjelp för gäldande af utgifter, som
dem egentligen icke tillhöra?
På dessa skäl, och för att få ofvannärande missförhållande af
hjelpa
yrkar jag, i likhet med Gr. Sparre, återremiss på denna punkt.
Jag ber dock att få fästa synnerlig vigt deruppå att jag icke yrkar
någon allmän förhöjning af skjutslegan, utan endast en förhöjning
på de ställen, der det för entreprenaders åstadkommande kan skäligen
anses behöfligt.
Hr Tersmeden: Jag har begärt ordet i anledn. af en värd
talares yttrande, att det förslag, som jag tagit mig friheten väcka
icke kunde utgöra föremål för discussion, enär detsamma skulle vara
afgjordt genom R. o. Ad:s bifall till Utsk:s afstyrkaude hemställan
ang:de första punkten i afseende på Johannes Nilssons, Johan Bergströms
m. fl. motioner. Jag tager mig härvid friheten anmärka, att
dessa motionärer egentligen endast yrkat att håll- och reserv-skjutsen
vid hvarje gästgifvaregård skulle på entreprenad utbjudas, hvaremot
Utsk. i den punkt, med hvilken vi nu sysselsätta oss, tillstyrkt att
vid gästgifverigårdar,» der entreprenad -icke eger rum, skjutsen må
höjas till 20 sk. och der entreprenad finnes eller kan inrättas, till
28 sk. Det är i anledn. af denna punkt och icke till följd af någon
annan, som jag framställt mitt förslag. Jag kan icke bifalla
denna punkt på de skäl jag redan anfört och hvilka en talare vidare
Den 1 Juni.
15
utvecklat, nemi. alt det i vårt vidsträckta land, med en mängd olika
lokal-förhållanden, vore obilligt, att skjutslegan öfverallt åsältes lika
hög. Att åter rakt afslå denna punkt vore, såsom Gr. Sparre anmärkt,
att nog knapphändigt betaga jordbrukaren allt hopp om lindring
i detta onus. Det af Gr. Sparre framställda förslag anser jag
icke kunna, i anseende till de, många olikheter, som förefinnas, fullkomligt
npfylla det dermed åsyftade goda ändamål. Fullkomligt instämmande
i Hr Grins åsigler och premisser, anser jag dock endast
3 legobelopp icke kunna rigtigt uttrycka de verkliga värdena i alla
delar af landet. Jag har icke kunnat biträda de molionärer, som
önska att entreprenad skulle vid hvarje gästgifvaregård utbjudas.
Legans förhöjande kan enl. min tanka icke ändamålsenligt tillvägabringas
annat än genom entreprenader, men icke för hvarje gästgifvaregård
utan distriktvis efter vissa väglinier, hvarigenom först
deligens-inrättningar, underbjudande den stadgade skjutslegan, skulle
kunna komma i gång, och sålunda med mindre hästanlal en större
mängcf passagerare fortskaffas. Såsom en förberedande åtgärd härtill
erfordras en undersökning sådan som den af mig föreslagna.
Jag fortfar i min anhållan om återremiss.
Gr. Liljencrantz: Jag ber blott att få lill besvarande up
laga
några af Gr. Sparre framställda anmärkmr. Han sade, all
det vore en dryg afgift för ett hemman alt, för befrielse ifrån skjulsningsskyldighelen,
betala 33J Ridr biko, men jag får uplysa, att innan
entreprenad inrättades fick samma hemman understundom betala
dubbelt eller 100 Ridr. Således måste detta argument qvarstå
såsom ett bevis på hvad fördel entreprenad medför.
Hvad åter angar de gästgifvaregårdar, sora ligga nära Stockholm,
så om entreprenader der icke blifvit inrättade, har det föranledts
deraf att egendomsegare i allmänhet hafva lagt sina hemman
under eget bruk och sålunda gjort det omöjligt för sig att utgöra
skjutsen, hvilken de genom bönderna verkställt. Hafva nu dessa
egendomsegare ansett med sin fördel förenligt att lägga hemmanen
under eget bruk, så är också helt naturligt att de ikläda sig de
olägenheter, som derifrån härflyta. Om de missräknat sig sä är det
deras eget fel och icke det allmännas.
För öfrigt får jag äran nämna alt, med undantag för Rotebro
och Fittja, äro afgifterna icke serdeles höga. Det betalas t. ex. vid
den stora stråk-vägen mellan Slockholm och Upsala icke mer än
12 Ridr biko för hemman, och i allmänhet äro afgifterna mellan
6: 32 och 2^ Ridr, ja ett helt härad inom milt län erlägger endast
3 Ridr biko.
Om R. o. Ad. skulle återremittera detta Betänk, på grund af
det förslag, som den siste värde talaren framställt, så hemställer jag
till honom, huru Utsk. skall, med anledn. af detsamma, kunna vidtaga
någon åtgärd, då ingen motion härom blifvit framställd. Skall
den värde talarens förslag röna någon framgång, så måsté han om
sådant låter sig göra, först derom väcka motion, ty Utsk. kan, så
vidt jag begriper, icke befalla sig med annat än hvad^om blifvit motioneradt.
Då Utsk. således icke kan vidtaga någon åtgärd i anledn.
JO
Den 1 Juni.
af del vackla förslaget, så får jag fortfara i min anhållan om afslag
på Utsk:s hemställan i denna punkt.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: I likhet med flere
föregående talare anser äfven jag att någon förhöjning i skjutslegan
icke bör ega rum vid de gåstgifvaregårdar, der entreprenad icke
kunnat åstadkommas.
Hvad åter beträffar sådane gåstgifvaregårdar, der skjuts-entreprenader
äro inrättade, är förhållandet väsendtligt olika. För förhöjning
i skjutslegan från dessa tala mänga skäl, då jag deremot
icke kan finna mer än ett enda, som talat emot en sådan förhöjning
nemi. den ökade statsutgiften i reseersättningar. Då detta
Betänk., såsom jag tror mig veta, är afslaget af 2 Stånd, lärer icke
vid denna Riksdag någon skjutsförhöjning komma till ständ. Jag
ämnar också icke ingå i någon vidlyftigare granskning af ämnet,
utan har begärt ordet endast i anledn. af den skedda npläsningen
af Hr Bergenstråles reservation, deruti han säger ”att i vårt land är
det redan vida dyrare att resa än i de flesta andra länder, i följd
dels af hög lega och dels af resornas längd i vårt glest bebodda
land.” Jag tror att detta yttrande hvilar på en villfarelse, ty med
undantag af Finnland, som varit förenadt med Sverige, och möjligen
Frankrike der konkurensen är serdeles liflig, reser man ingenstädes,
för så godt pris, sora uti vårt land. Derföre tror jag icke heller
att man bör hafva allt för mycken miskund med de resande. Om
de få något dyrare framdeles än hittills betala beqvämligheten att
resa uti egna vagnar med stort antal hästar, så kan det väl icke
anses för så orättvist.
Man går för långt, när man såsom Gr. Liljencrantz säger, alt
de ofta återkommande yrkanderna på en förhöjd skjutslega utgör ett
”obefogadt skrik.” Jemför man hästars och dagsverkens nuvar:de
värden med den skjutslega som bestås, så bör den opartiske finna,
alt de skjutsskyldige hafva skäl för sina påståenden.
Ilr Adelborg, And. Otto: Till en början får jag nämna,
alt jag sjelf icke obetydligt lider af det ifrågavar:de onus, som f. n.
vidlåder jordbruket, ty jag har ej så få hemman, som ega skjutsningsskyldighet.
Jag borde således, som man här tyckes taga saken, tala
för bifall till Utsk:s hemställan, men jag gör det dock icke, utan
tillhör deras antal, som icke önska någon förhöjning i skjutslegan.
Då således icke någon vanlig egennytta häruti torde skönjas, så må
hvar och en finna, att jag fattar saken från en djupare och för landet
allmännare synpunkt, än de, hvilka år ifrån år ropa på skjutslegans
förhöjning, och dervid afse endast deras belägenhet, hvilka
lida af denna börda, men icke de för vårt fädernesland vida vigtigare
frågor, hvilka i grundprincipen med denna åtgärd hänga tillsammans.
Skjutsen är visserligen en af de tyngsta bördor, hvilka trycka på
vårt jordbruk, men vi hafva dock en ändå svårare, som tungt hvilar på
landet i dess utveckling, och det är det förlamande uti våra kom
munikationsanstalter.
Så länge ingenting för dem göres, är det enl.
min tanke, en rent af afvita sats man drifver, då man vill försöka
att
Den 1 Juni.
17
att försvåra de kommunikationsutvägar vi redan ega och derigenom
sälta en ytterligare bom för industriens behöfliga utveckling uti vårt
land; ty om man lager för gifvet alt de som resa med skjuts, tillhöra
deras antal, som för nöje skull stryka landet omkring och
hvilka för behaget att besöka en och annan vän fara vägarne fram,
så tror jag att man misstager sig. Genom en förhöjning af 6 sk.
i skjutslegan tror jag icke heller att skjutsväsendet blifver förbättradi,
ty man aflyfter icke derigenom den börda, som trycker jordbruket
och man förhindrar derigenom icke det moraliska förderf, hvilket
lika väl vid en förhöjd som vid låg skjutslega drabbar de på
skjuts liggande. Entreprenaders inrättande i riket var, enl. min
tanka, visst icke eli riktigt steg, och man vältrade derigenom ingen
börda från jordbruket, utan hela förändringen bestod blott deruti
all man öfverlemnade åt enskilda personer en vinning, som förut
direkte tillföll vissa jordbrukare och hvarigenom man förhindrade kommunikationernas
förbättrande inora Riket i st. f. att underlätta dera.
Der entreprenad är inrättad utgöres skjutsen vida sämre än der den
nu bedrifves genom hållskjuts. Eller har man genom en förhöjd
skjutslega vunnit lätthet och åstadkommit skyndsamhet? Nej det har
man icke gjort! Har man vunnit något i moraliskt hänseende?
Nej, ty de flesta entreprenörer hafva ett mindre antal hästar än
som behöfves och anlita som förut hållskjutsen. Således, om äfven
skjutslegan förhöjes, ligger ungdomen lika väl vid gästgifverigårdarne
och förstörer sig. När man icke kommit ett steg fram, är
det då skäl att ytterligare förhöja legan? Skall härvid något kunna
åstadkommas, så måste man här såsom i fråga om den allmänna
bevillningen, gå ifrån sjelfva roten, genom en allmän undersökning
af denna frågas ställning inom vårt land, dess ingripande i landets
olika delar och det olika lidande, som just derigenom drabbar allmogen
m. m. På denna undersökning må man sedan grunda jemkniugen
för hela landet, hvarigenom något i sin helhet kunde åstadkommas,
och hvarigenom skjutsen skiljdes frän jordbruket och pä
annat sätt organiserad blefve någonting helt i och för sig sjelf.
Fortfar det nu såsom det är i hela sin uselhets nakenhet, hädanefter
såsom hittills, så tror jag det är vida bättre, del skall då i en
ej aflägsen framlid bära vittnesbörd om de ringa åtgöranden, som
blifvit vidtagna i denna vigtiga fråga, och skall kanske då genom
den stora kontrast våra kommunikationsmedel erbjuda, och vid jemförelsen
med utländska kanske tvinga till kraft-messyrer, som helt
tvärt och kanske på ett hastigare vis än annars leda lill förändring.
Ynkliga äro våra kommunikationsanstalter; men genom föreslagen
åtgärd blifva de ej bättre,
Gr. Sparre: Jag vill först, i anledn. af Hr Silfverstolpes si
sta
yttrande, ang:de ett af mig begånget misstag, nämna att jag
verkligen oriktigt uttryckte mig. Långt ifrån att icke hafva tagit
kännedom om Relänk:s innehåll, har jag, innan jag yttrade mig
öfver ämnet, noga genomläst och begrundat detsamma, men då jag
sade att jag instämde med Ulsk. ville jag säga, att jag förenade
8 H. 2
18
Den 1 Juni.
mig med Gr. Liljencrantz, som talade om olämpligheten af skjutsafgifternes
förhöjande, der entreprenad icke funnes, eller icke kunde
inrättas.
Man har sagt att en sä obetydlig förhöjning som 4 sk. b:ko
icke skulle medföra någon serdeles nytta och icke åstadkomma någon
lindring för jordbrukaren eller befordra inrättandet af entreprenader.
Jag vill likväl hemställa, huruvida det icke skall verka till
ändamålet, om, på de gästgifvaregåldar der 30 å 40 hästar om dagen
begagnas, entreprenörernas inkomst ökades med 10 R:dr om
dagen. Jag tror att det i väsendtlig mån skall-underlätta entreprenaders
inrättande, ty Mine Hrr, det beror icke alltid på de skjutsskyldiges
goda vilja att betala de för entreprenadernas åstadkommande
erforderliga afgifter; mången gång hissnar jordegaren för att
utgifva en summa af 60 å 70 R:dr, och heldre underkastar han
sig de pålagor och besvär, som skjulsningeu nu medförer. Ar det
då icke billigt, alt, när man icke kan helt och hållet befria jordegaren
från dessa afgifter, man åtminstone söker göra dem så lindriga
som möjligt. Det finnes många hemmansegare, hvilka vid
skötandet af sitt jordbruk heldre begagna oxar än hästar, men sora
för fullgörandet af skjutsen, för hvilken de icke anse sig hafva råd
att erlägga afgifter, nödgas bibehålla sina hästar, som de eljest icke
skulle hafva behöft.
Det har blifvit sagdt alt någon konkurrens mellan dem, sorn
skola åtaga sig entreprenad-bestyret, icke kommer att ega rum, ty
gästgifvarne äro de enda, som våga inlåta sig i sådana företag.
I min hembygd finnes 2:ne ställen der entreprenörerna icke äro
gästgifvare. Den ene bor ^ mil och den andre ^ mil från gästgifvaregården.
Om en vinst yppar sig för entreprenören, så tror jag
att konkurrensen icke är mera omöjlig i delta, än i många andra
fall.
Hvad åter angår den siste värde talarens yttrande, så är det
naturligt, att han, sorn ser saken från en djupare synpunkt, vill
dröja till dess att någon krafl-messyr vidtages, men jag, som är
rädd för dylika messyrer, anser det vara förståndigare, alt nied försigliga
steg gå de af behofvet påkallade förbättringarna till mötes, i
st. f. att spänna bågen högt och afbida nödvändigheten af en kraflmessyr.
Jag ber att få nämna att Hr Bergenstråles reservation egentligen
afhandlar kronoskjutsen, och således icke har något inflytande
på entreprenadskjulsens förhöjning.
1 afseende på mitt förslag lager jag mig friheten framställa en
liten clav. En talare af dem, som yttrat sig emot mig, har tillkännagifvit
att inom landet i allmänhet betalas till entreprenören 10 å
12 R:dr b:ko per hemman. Om vi antaga såsom regel att skjntslegan
vid de gästgifverigårdar, der entreprenad finnes inrättad, är
24 sk., samt alt denna lega bibehålies ända till dess alt de skjutsskyldige
icke kunna emot en afgift af 16: 32. eller 20 Rtdr b.-ko
uprätlhålla entreprenad-inrättningen, men att då först legan höjdes
till 28 sk., så bereddes ju härigenom hemmansegaren en betydlig
fördel. Det skulle naturligtvis bero på K:s Beflnde att undersöka
Den 1 Juni.
19'
förhållandet och alt afgifva sitt yttrande deröfver. Det vore ju, jag
tiprepar del ännu en gång, ett försök att i något) mån jemna de
afgifter, som tungt drabba hemmansegarne.
Hr Tersmeden: En värd talare har gjort en anmärkn. emot
mitt förslag, hvilken jag anhåller att få med några ord besvara.
Gr. Liljencrantz har nemi. sagt, alt mitt förslag icke skulle formenligl
kunna behandlas, derföre att det icke utgjort-föremål för
någon motion eller propos:n. Jag får häruppå svara att jag icke
i vår grundlag kunnat finna något stadgande, som förbjuder R. o.
Ad. eller något annat RiksSlånd, att då det icke finner skäl att
hvarken bifalla eller afslå ett Utskrs Betänk, för sin del yttra sin
gemensamma tanka,\ huru målet bör beredas för att vinna ett önskadt
mål. Del är visserligen sant, alt jag skulle med stöd af 56
§ Biksd.-Ordn. kunna väcka en motion i enahanda syftning som
mitt förslag, men jag har icke gjort det, emedan jag ansett det
vara en onödig omgång, ty då skulle motionen ha remitterats till
Ekon.Etsk., hvilket kommit att förorsaka mera tidsutdrägt än om
R. o. Ad- nu behagar antingen antaga mitt förslag eller qväfva det
i födseln.
I afseende på sjelfva saken instämmer jag uti den anmärkn.,
Frih. Alströmer framställt emot det af Hr Bergenstråle i dess reservation
begagnade uttryck: ”att i vårt land är det redan vida dyrare
att resa än i de flesta andra länder.” Delta strider åtminstone
emot min erfarenhet, ty i de länder, hvilka jag genomrest, såsom
t- ex. Tyskland, Frankrike, Schweitz och Italien har ett motsatt
förhållande egt rum, enär passagerare-afgifterna, med undanlag af
jernbanornas, varit vida dyrare än hos oss. Ej heller har jag i
dessa länder kunnat förmärka någon stagnation i rörelsen hafva upkommit
genom skjutsens skiljande ifrån jordbruket, hvilket enl.
Utskrs förmenande skulle inträffa genom ett dylikt skiljande, utan
tvärtom det högsta lif i rörelsen verkadt genom den motsatta
principen.
I anledn af hvad Frih. Raab här yttrat om Bränvinslagstiftningen,
får jag påminna om den sednaste tull-lagstiftningen, der
man i allmänhet hyllat den rigliga grundsats, att behofven ej böra
skattläggas för alt göra en eller annan näring mera vinstgifvande
än den till följe taf förhållandenas natur kunde och borde vara.
Här förekommer ett alldeles omvändt förhållande. Här är nemi.
fråga om att uphäfva eller åtminstone mildra det missförhållande,
som nu råder, hvarigenom en näring, landets hufvudnäring beskattas
i ändamål att ett behof må kunna fyllas för bättre pris än som
annars kunde och borde vara fallet; och mig synes denna reform
lika vigtig som den förra, helst om man lager i betraktande alt af
tullen en del åtminstone kommer Staten lill godo, af skjutsen
deremot ingenting.
En värd talare har yttrat ali frågan i allmänhet icke borde
tagas i betraktande förr än man genom bättre vägar än de nuvande
kunde på ett mera ändamålsenligt sätt ordna denna rörelse. Det
2*
20
Den 1 Juni.
torde tillåtas mig att till den värde ledamoten hemställa huruvida
icke vägunderhållet är ett onus för jordbruket, och om man då
kan göra anspråk på att få det på ett så fördelaktigt sätt ordnadt
som i andra länder, der det ombesörjes genom väg-afgifler. Rörelsen
betingas af mångfaldiga förhållanden, men ibland dessa kan
jag för min del aldrig räkna tvånget. Lika litet bestämmandet af
ett visst orörligt pris för en ständigt vexlande vara. Fri konkurrens
är all handels och rörelses lifsåder, och för afl åstadkomma
en sådan, måste om, såsom i förevande fall, del är af nöden att
stadga vissa normalvärden, dessa bestämmas efter de inom hvarje
ort gängse pris. Såsom jag i milt första anförande nämnde, hoppas
jag att R. o. Ad. behagade återremittera detta Betänk., derigenom
uttalande den opinion, att denna fråga, som icke är så invecklad,
som den vid första påseendet synes vara, må kunna i en
framtid så utredas, att man komine till ett lyckligt resultat.
Frih. Raab: .lag ber att endast med några få ord få beröra
några af de skäl, som blifvit anförde för afslag.
Jag vänder mig då försl till min vän Adelborg, som har galt
djupast i frågan och sett den '— såsom han sjelf yttrade sig — ur
sin betydelsefulla synpunkt. För så vidt jag verkligen kunnat rätt
upfatta hans yttrande, har jag uti detsamma funnit tvenne skäl framstälda.
Det ena var alt vi hafva så dåliga kommunikations-anslalter
i allmänhet, alt det icke skulle vara lönt inrätta entreprenader, utan
alt det hade varit bättre att tills vidare bibehålla gamla skjutsinrättningen
oförändrad. Till följe af denna åsigt skulle man verkligen
komma derhän, att efter vi hafva så dåliga kommunikationsanstaller
så borde vi gå lill fordna tider, då våldskjnlsning egde rum. Jag
kan icke komma lill någon annan konklusion. Det andra skälet
är, att raan borde gå ralionelt till väga, och ingenting annat göra
än skyndsamt inrätta jernvägar. Visst vore det godt att få jernvägar
här i landet, men om det, såsom jag hoppas, lyckas oss erhålla
sådana, torde det dröja 100 år innan de kunna hinna alt anläggas
lill den utsträckning, att de ersätta de större vägarna. Mindre
vägar komma alltid att erfordras, och gästgifvaregårdar vid dem,
hvadan allt skjutningsbestyr aldrig lärer kunna umbäras i landet. Ar
det fråga om att befrämja jernvägar, så tror jag att man går mycket
lägligt lill väga, då man höjer legan högst betydligt, hvarigenom hågen
alt resa med skjuts minskades och lusten att snart fä begagna
jernvägar ökades.
Jag vänder mig nu till ett par talare midt emot mig. Den ene
yttrade för en stund sedan, att ett skäl för afslag vore, alt skillnaden
mellan della onus i den ena eller andra orten är så stor, att
en förhöjning af legan icke gör något till saken. Han anförde att
i hans län funnes entreprenader, som kostade de skjutsskyldige ingenting,
men på somliga ställen gick upp till 32 R:dr på hemman.
Jag lade detta på minnet och ber att få jemföra denna upgift, som
ingalunda belviflas, ehuru jag icke kan gilla den konklusion, som
talaren deraf drog — med en annan upgift af Gr. Liljencrantz, som
säger, alt skjutslegans höjning vid entreprenader har åstadkommit
Den 1 Juni.
21
»tet goda alt i st. f. att de sUjulsskyIdige förr betalt ända till 100
Hulr, så bestridas nu skjutsen af entreprenören emot en afgift af
blott 50 R:dr rgs. Jemföra vi nu dessa upgifler så finna vi alt
den ojemnhet, som förefinnes inom Westmanlands län skulle kunna
jernnäs genom förhöjd skjutslega, der entreprenader finnas.
Jag fortfar uti mill yrkande pä återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Det är naturligt, att en hvar önskar
lindra jordbruket från ifrägavar:de åliggande och med detsamma
förskona allmogens ungdom frän dermed åtföljande moraliska
förderf. Men i alla frågor om förbättringar måste man tillse, icke
blott hvad som är önskligt, utan äfven hvad som är möjligt att
åstadkomma.
För min del tror jag det ännu icke vara görligt alt, hos oss skilja
skjutsen från jorden. Rörelsen på våra vägar är nemi. icke så
stor, att nian under alla årstider, och på alia ställen, der resande
behöfva färdas skulle kunna förtjena nog mycket, för att dermed
underhålla hästar, åkdon och det folk, som behöfdes för att, vederbörligen
befordra resande. Man kan icke heller hoppas att medelst
våra postinrättningar åstadkomma något motsvarande i andra länders.
Dels är, såsom jag nyss nämnt, de resandes antal obetydligt,
dels är posternas osäkerhet f. n. stor; hvilket utan tvifvel kommer
att fortfara, så länge poströfvarne icke hafva all lagens stränghet alt
befara. Tvärtom synas de åtgärder, som nyligen blifvit föreslagna
ej mindre af embetsmyndigheter, ån af Riksdagsmän, antyda att man
icke ämnar allvarligen straffa poströfvarne, utan gifva efter för dem.
Under sådane omständigheter är det fruktlöst hoppas att postvagnarne
skola äfven af resande begagnas. Tdl följd af dessa omständigheter,
anser jag det icke vara möjligt befria jordbruket frän
skjutsningsbesvärel.
Man säger det kosta mindre att resa i Sverige än andra länder.
Det må vara sant, om man färdas på bondkärra. Men huru länge står
man ut dermed? Fördenskuld och dä man icke alltid kan begagna
ångbåtar, så måste man der deras fart nphörer, mot hyra förskaffa
sig vagn och kusk, eller medföra bäggedera, hvarigenom resorna
blifva dyra äfven till sjöss. Så är icke förhållandet utomlands. När
dä skjutsen icke kan hos oss skiljas från jorden, så måste man
tillse, huruledes han må kunna på lämpligaste sätt anordnas. Man
bör ihågkomma, såsom 11 r Bergenstråle omförmält, att skjutsningsbesväret
blifvit genom åugbåtsfarten betydligen lindradt, särdeles
kring de stora städerna, hvarest färdseln förut varit tätast. Om sommaren,
då de flesta resorna företagas, begagnar man, så vidt görligt
är, ångbåtar, just till följe af de svårigheterna landtresorna medföra.
Det skjutsningsbesvär, som åligger vissa hemman, har tagits i betraktande
så väl vid deras taxering, som vid deras försäljning, hvadan
hemmanens värde, genom skjutsens minskning, snarare ökats
än förringats. På flerfaldiga ställen anses skjutsen ingalunda för
en börda utan för ett godt tillfälle att derigenom vinna en förtjenst,
som ingalunda är ovälkommen för den allmoge, hvilken skyldigheten
åligger.
22
Den 1 Juni.
Det är gifvet, att en förhöjning i skjutslegan skall betydligt
öka de kostnader, sorn för erabetsresor drabba tjenstemän. Om
R. St. hvarje gång, de böja skjutslegan, äfven ville med detsamma
öka de enl. rese-regl:tet utgående ersättningar, eller ock lönerna
för de militära och civila tjenstemän, hvilka nödgas resa, utan serskild
godtgörelse, så skulle man icke hafva så mycket att anmärka.
Men att höja legan, utan att öka inkomsterna för dem, som mäste
resa antingen de vilja eller icke, är obilligt. Skall Statsverket godtgöra
vederbörande embetsman och officerare de omkostnader, som
de genom den förhöjda skjutslegan fä vidkännas,: sä kommer det
att betydligt öka statsutgifterna icke blott i delta, ulan i liera andra
hänseenden, såsom i fråga om postskjuts, kronoskjuts m. m.
dylikt.
Om man vidtager den af Utsk. föreslagna åtgärden, att vid de
landt-gästgifverigårdar, der skjutsen icke är pä entreprenad uplåten
höja legan till 20 sk. och der entreprenad finnes eller kan blifva
inrättad till 28 sk. b:ko milen för hvarje häst; hvad blir följden?
Jo att samma ojemnheter, som hittils egt tura, komrne att fortfara
både i afseende på tillgång ä hästar och skjutslegans belopp. En
ledamot af BondeSt., f. d. talmannen, Nils Pehrsson har just fästat
upmärksamhet härpå, och jag anhåller att få upläsa en del af den
reservation han bifogat:
”Att fortfarande bestämma lika stor skjuts-lega för-alla gästgifvaregårdar
på landet, och till ett lika belopp i alla städerna, och
derigenom lemna utan afseende den betydligt olika upoffring, som
är förenad med skjutsens utgörande, är så mycket mera orätt, som
det är allmänt bekant, att den skjutslega, som mäste vara tillräcklig
på det ena stället, icke ens motsvarar hälften af kostnaden för
skjutsens utgörande vid en annan station, hvarförutan icke lärer nekas,
att flera städer finnas, der skjutsningen icke är kostsammare
än på landet.”
Man skall, genom denna allmänna förhöjning, öka kostnaderne
för de resande, utan att olägenheterne för-'de skjutsande undanrödjas.
Det är bekant at-t i intet Län, icke ens i det ena Häradet,
jemfördt med ett angränsande, är skjutsningsbesväret lika. Om man
i Östergöthland jemför Ydre härad, hvarest skjutsen är nästan ingen,
med Kinda härad, der han är betydlig, så finner man huru
stor olikheten i delta hänseende är, ehuru de höra till samma landskap
och samma domsaga. Lika litet kan skjutsningsbesväret i
dessa backiga-skogsbygder jemföras med detsamma på Östergöthlands
eller något annat landskaps slättbygd. Vill man åstadkomma en
verklig förbättring, så måste man vända sig till Regeringen, och
hoppas, att hon efter föregången undersökning afgifver ett enl. olika
förhållanden atpassadt förslag, som af R. St. kan antagas. Men att
Ekod.Utsk. skulle kunna upgöra en skiulningsstadga för hela Riket,
anser jag för min del ovärkställbart. Om man likväl försöker det,
skall man snart erfara fruktlösheten deraf.
Här har yttrats, att entreprenaderna äro dåliga. Jag bar ifrån
begynnelsen förutsagt det, om berörde inrättningar, hvilka också
Den 1 Juni.
23
hittills visat sig icke gagna utan snarare skada den resande. Han
får sämre hästar än tillförene, ulan att kunna bespara sig förbud,
ty vid ena gästgifvaregården finnes entreprenad ecb vid den andra
icke. Afven om entreprenader i somliga län funnes på hvarje
gästgifvaregård vid vissa stora vägar: så hade man dock svårt vid
att afpassa sina resor och nattqvarter så, att förbud och saker up
luinnes
just der, hvarest ständiga entreprenader började. Då de sluta
måste man åter begagna förbud.
När vi nu af lidningarne veta — hvad jag tror med säkerhet
kunna antagas — nemi. att 2 Stånd redan afslagit skjutslegans förhöjning,
utan tvifvel af de skäl, som flere talare här anfört, då
tjenar det lill ingenting alt R. ö. Ad., vare sig under förutsätt
ning
af allmän nytta eller alt göra sig behagligt hos RondeSt., biföl
le ifrågavande förslag, enär det redan hos R. St. fallit. Jag
får alltså vördsamt anhålla, att Ståndet måtte afslå denna punkt,
öfverlemnande åt Regeringen alt vidtaga de åtgärder, hon finnér
lämpliga.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Adelborg: Om jag rätt åter upfaltar min vän Raabs tal,
får jag den ofta begagnade sentensen: ”när jag dricker så är det
rätt”; och dermed har han afklippt frågan.
Det är klart och tydligt, alt då man vill från jordbruket aflyfta
en enskildt lung börda, skall den som satt sig in uti förhållanderna
försöka att på allt möjligt sätt kunna verkställa detta, men
man må ju dock, icke utan skäl, äfven se sig före att man ej dervid
begår en större orättvisa emot landet i sin helhet, och delta gölman,
om man på något sätt försvårar de redan nog usla kommunikationerna
inom vårt land. All skjutsen från urminnes lider halvard
ett stort onus lärer ingen kunna bestrida, men detta har jemnat
sig med tiden: ty hvar och en som har köpt sig ett hemman,
har gjort det med kännedom härom och betalt härefter; en förökad
skjutslega deremot skulle lägga nya hinder för rörelsen, och detta
blir en ny tyngd för hela landet. Då man vill gå noggrannt till
väga bör man understundom äfven eftertänka alt när man aflyftar
bördan från ett håll det kan hända att man öfverflvttar densamma
på den del af nationen, som förut icke varit betungad af densamma.
Erkänner man detta så har man vid frågan om skjutsskyldighetens
börda, enl. min tanka, icke något annat mål att eftersträfva
än en jemnare fördelning af densamma öfver hela riket,
men icke på det sätt att tryckningen fortfar, utan att någon lättnad
derigenom beredes jordbruket. Vill man påslå att derföre att
man förhöjer skjntslegan för hvarje mil med 4 sk., man derigenom
gör den immoraliska verkan detta bestyr medför för allmogen mindre
inflytelserik. Ar den icke lika stark antingen bonden erhåller 12
eller 24 sk.? Och dessutom må man söka inbilla den som sett saken
på närmare håll, att det blir bonden, som vinner på den förhöjda
skjntslegan. Nej, det blir entreprenören.
Jag fortfar uti min anhållan om afslag å denna punkt.
2 4
Den 1 Juni.
Propos. till bifall å Utsk:s i förevar:de punkt gjorde tillstyrkande
blef härefter framstäld och besvarad med Nej; hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade afslå samma
tillstyrkande, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja,
jemte åtskilliga Nej, förklarade alt han funnit Ja öfvervägande.
Efter härvid af Frih. Raab yrkad votering, uplästes lill justering
samt godkändes följande votens-propos.:
Den, som afslår Allm. Besv.- o. Ekon Utsk:s tillstyrkande, att
R. St. må tili underd. skrifvelse hos K. M. anhålla, det skjulslegan
vid landtgästgifverierne mätte varda bestämd, der skjutsen icke
är på entreprenad uplåten, till 20 sk. under hela året, och, der
entreprenad finnes eller kan blifva inrättad; lill 28 sk. b:ko milen
för hvarje häst, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de i fråga om detta tillstyrkande gjorde
anmärknir föranleda lill återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 47.
Nej — 12.
4:de punkten, ang:de förhöjning af skjutslegan i släderne.
Hr von Hartmansdorff: I sammanhang med det beslut
R. o. Ad. nyss fattade, anhåller jag om afslag äfven på denna punkt.
Utsk:s tillstyrkande i denna punkt blef efter först till bifall
framstäld, med Nej besvarad propus., af 11. o. Ad. afslaget.
De 'öfrige punkterne af förevaride Betänk, biföllos, med undantag
af den sista, rör:de Nils Anderssons motion, i fråga om ersättningen
för resor i embets-ärenden, hvilken punkt befanns icke
erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utskis d. 13 och 17 sist).
Maj på bordet lagda Betänk. JV2 90, i anledn. af väckt motion,
ang:de rättighet, alt vid Gudstjensten eller andra presterliga förrättningar
begagna äldre andaktsböcker.
Den vid detta Betänk, fogade reservation af Frih. Hjerta,
Fredr. Philip, uplästes på begäran af reservanten, som derefter
yttrade:
På de uti min reservation anförde och nu upläste skäl får jag
vördsamt anhålla, att R. o. Ad. behagade för vinnande af ett annat
beslut, återremittera Betänk.
Den 1 Juni.
25
Frill. Posse, Joh. Aug, anförde dels ranndtligen dels
skriftligen:
Uti det nu föredragna Betänk, liar Ekon.Utsk., utan mycken
utredning af ämnet, afslagit den väckta motionen, och Betänk, liar
derefter blifvit godkändt både i Borgare- och BondeSltn. Det synes
således som skulle saken anses vara af föga vigt, och efter vanlig
riksdagstaktik borde äfven B. o. Ad. med saken icke taga någon
befallning, efter del i allt fall icke kan leda till något resultat för
det närvande. Del synes mig likväl vara ett högst olämpligt sätt
att gå till väga, att det ena Ståndets beslut i en fråga skall bestämmas
af ett annat Stånds förut fattade beslut, och icke af det
rätta i sjelfva saken. Det synes väl vara obestridligt, att då ett
Stånd skall utlåta sig öfver en framsläld fråga, afsigten är att, efter
mogen pröfning, uttala hvad i saken är rätt och ändamålsenligt, på
det att sålunda det rälta, insedt och erkändt, förr eller senare mä
vinna seger. I enlighet med denna åsigt anhåller jag vördsamt, att
R. o. Ad. måtte egna denna fråga sin upmärksamhet; och då jag
hoppas kunna ådagalägga dess stora vigt och betydelse, hoppas jag
ock att R. o. Ad., oafsedt från hvad andra Stånd beslutat, uttalar
sin mogna öfvertygelse.
Då ämnet är af synnerlig vigt, anser jag nödvändigt att, innan
man skrider till frågans afgörande, erinra sig dess upkomst
och närvarande ståndpunkt; hvarföre det torde tillåtas mig meddela
en kort historik. Det är bekant, alt alltsedan omarbetad handbok,
kateches och psalmbok för Svenska församlingen antogos, har missbelåtenhet
med dessa nya böcker mångenstädes uttalat sig; hvarföre
man ock lill en början förfor med mycken försigtighet vid dessa
böckers införande, och gjorde ofta serskilda eftergifter och medgifvanden.
Under åren 1844, 1848 och 1851 inkommo lill K. M.
åtskilliga ansökningar från invånare i de norra länen, hvilka, med
anmälan att de icke funno sig tillfredsställda med den sednast för
Svenska kyrkan antagna kyrkohandbok, kateches och psalmbok, anhöllo:
några att de gamla böckerna mätte anbefallas lill allmänt bruk,
eller nya lika goda som de gamla utarbetas; andra att, i händelse
de gamla böckerna icke kunde få återkomma lill fritt bruk vid allmän
gudstjenst, sökanderne måtte tillåtas att 1) begagna den gamla
kathechesen vid barnanndervisningen; 2) att fä sjunga den gamla
psalmboken i kyrkan; 3) att fä barnen döpte efter gamla dopritualen;
4) att få skrift och messa efter den gamle handboken;
slutligen andra att K. M. mätte förse dem med lärare, som i öfverensstämmelse
med de gamla böckerna besörjde själavården.
Sedan vederbör:de Konsistorier häröfver blifvit hörde, öfverlemnade
K. M. si*tl. Riksdag dessa handlingar till PresteSt., hvilket,
på anförde skäl, afstyrkte sökandernes begäran. PresteSt. förklarar
bland annat, sig vid behandlingen af detta grannlaga ämne
haft för ögonen mera hvad som befunnits vara rätt och med vår
kristliga kyrkas ordning öfverensstämmande, än hvad som kunde
leda till ett onekligt mycket önskvärdt ändamål, den Norrländska
religionsorons stillande och de missnöjdas återgång till kyrkan. Om
26
Den 1 Juni.
det förra riktigt funnes och på elt kristligt sålt iakttoges, så skulle
det sednare åtminstone i längden mycket säkrare vinnas än genom
principlösa eftergifter. Jemte det PresteSt. således tillstyrkte att
nödiga anstalter malle träffas för förbättrande af kyrkans offentliga
böcker, hemställdes tillika att både lärare och åhörare mätte upinanas
lill vishet, varsamhet, fördragsamhet och undfallenhet. PresteSt.
hoppades att sådana åtgärder skulle vara af någon verksamhet på
alla dem som hade allvar med sin kristendom, vishet och fromhet
i sitt nit, samt en sann och oskrymtad kärlek till kristligt samhälle.
Äfven andra än sådane funnos, och huru långt dessa kunde
komma att gå i sådant motstånd, kunde ingen bedöma. Det vore
icke PresteSt:s mening alt de strängaste lagbuden skulle användas,
der undervisning och varning, der mildhet och öfverseende något
kunde uträtta; men kunde icke heller anse det vara rätt att skygga
tillbaka för användande af en för handen varande lag, när samhällets
och kyrkans frid äfventyrades och bådas ordning vore utsatt
för de grofvaste förnärmanden.
Den mening som PresteSt. sålunda uttalade har, såsom bekant
är, under tiden efter sista Riksdag, tjenat till ledning och blifvit
noggrannt efterföljd, och de sorgliga följderna äro allmänt kända.
Sedan PresteSt. vid förra Riksdagen visat, att de nya böckerna
icke innehöllo falsk lära, anfördes också detta såsom skäl
hvarföre begagnandet af de äldre böckerna icke borde medgifvas. Det
är dock gifvet, alt enär Svenska kyrkans äldre böcker obestridligen
också äro renläriga; så beror svaret på frågan icke på denna omständighet,
utan derpå, huruvida liturgisk enhet inom en kyrka är
nödvändig. Alt sådan nödvändighet icke förefinnes, bevisas af
många skäl, hvilka blifvit i utgifna skrifter af kunniga män framställda.
Sålunda kan något bevis för dylik nödvändighet icke hemtas
hvarken utur den heliga skrift, ej heller från den första kristna
församlingens exempel, Augsburgiskaj bekännelsen innehåller ock
derföre i 7:de art.: ”Till Guds församlings sanna enighet är nog
att vara samdrägtig i evangelii rena lära och sakramentens bruk,
och är icke för nöden alt allestädes skall vara lika menniskosladgar,
kyrkoseder eller ceremonier af menniskor instiftade.” Denna
artikel godkändes och åberopades serskildt i Upsala mötes beslut
J593. Till följd häraf rådde i Sverige under 17:de århundradet
mycken liturgisk frihet, och i de serskilda stiften gällde serskilda
s. k. Ordinanlier, tills dess år 1693 en gemensam handbok biet
antagen. Den 7 Mars 1811 utkom det stränga påbudet, att den
förbättrade och af Konungen stadfäslade kyrkohandboken skulle från
och med d. 1 Dec. samma år ”blifva antagen samt utan afseende
till stånd eller personer, tjena till orygglig och oförändrad efterföljd,
så att det vid ansvar icke må vara någon tillåtet att derifrån
afvika.” Delta oaktadt förfor män förr härutinnan med stor varsamhet
och tillät de gamla böckernas begagnande, såsom ock 1819
års psalmbok ännu icke blifvit anbefalld till ovilkorligt antagande.
Utsk. yttrar visserligen, icke, att den ifrågasatta enheten är
nödvändig, utan endast att den är önskvärd. Men då förflutna
tiders erfarenhet visat, att en sådan önskan svårligen kan upfyllas,
Den 1 Juni,
27
ilä till och med Romersk-katholska kyrkan, oaktadt all ilen vigt den
lägger pä yltre enhet? likväl aldrig lärer hafva lyckats åstadkomma
en dylik liturgisk enformighet, och då erfarenheten sedan sista Riksdag
väl tydligen ådagalagt att äfven hos oss en sådan enhet nu
icke kan förverkligas; så synes intet kunna byggas på denna önskvärdhet.
Utsk:s andra skäl är, att stora svårigheter skulle upstå
vid tillämpningen, om olika kyrkohandböcker finge begagnas. Det
har förut af insigtsfulle män blifvit visadt, att dessa svårigheter
kunna öfverlännäs, och jag vill nu icke inlåta mig i en utredning
härom; men om ock dessa svårigheter voro aldrig så stora, måste
de dock vara än större och olideliga, om man fortfarande, såsom
hittills, skall genom borgerliga straff söka uprätthålla denna enhet.
Utsk:s sista skäl låter dock mera antagligt: ”då för öfrigt förslag
till ny kyrkohandbok redan är utarbeladt och under pröfning,
äfvensom nytt förslag till kateches nära färdigt, anser Utsk., innan
frukterna af dessa nya arbeten ännu hunnit visa sig, ytterligare förslag
i detta ämne ej f. n. böra komma under pröfning.” Om man
ock af det nya kyrkohandboks-förslage! bör vänta sig de bästa frukter;
så kommer det likväl att dröja länge innan det antages. Presterskapet
har nyligen blifvit anbefaldt alt deröfver afgifva utlåtande;
men icke är det länkbart att, derest PresteSt. godkände förslaget,
detsamma skulle antagas, utan att Svenska församlingen fått
tillfälle alt på något sätt deröfver sig yttra. Skulle man, i hopp
om att kunna undvika nuvar:de svårigheter, hasta att antaga ett nytt
förslag, så är det sannolikt att än värre förvecklingar skulle upkomma;
ty möjligen upstode då Irenne fraktioner inom kyrkan, af
hvilka hvar och en ville hålla sig till sin serskilda liturgi.
Då det således synes vara gifvet att under flera år en ny
handbok ej kan blifva antagen, så frågas om verkligen man kan
väga tillstyrka, att under hela denna lid den beprisade liturgiska
enheten skall uprätlhållas genom borgerliga straff. Det är min inne:
liga öfvertygelse, att en sådan enhet, som visserligen är god,
långt snarare skulle åstadkommas genom medgifven frihet. Tillåter
man nemi. dem som det åstunda att begagna de äldre böckerna,
och under tiden de nya förslagen granskas af presterskapet och församlingen,
så är det tänkbart alt en på fri pröfning grundad allmän
mening kunde upkomma, och man slutligen fritt och enstämmigt
förena sig om ett godt förslag.
Detta ämne sammanhänger på det närmaste med öfriga kyrkliga
frågor, hvilka af LägUtsk. blifvit handlagda, och önskligt hade
varit om alla dessa i ett sammanhang blifvit i Stånden granskade
och afgjorda. Då emellertid detta Betänk, nu är det första som
till R. o. Ad. inkommit, är det af största vigt huru delta ärende
afgöres, så att R. o. Ad:s beslut må blifva i öfverensstämmelse med
hvarandra. Vi veta alla hvilken stor vigt de kyrkliga frågorna för
det närvar-.de i Sverige ega. För hvar och en som med upmärksamhet
följt dessa frågor måste det vara klart, alt det närvarande
tillståndet icke kan, icke får fortfara. Jag kan nu icke vidröra
religionsfrihetsfrågan; men så mycket må det dock tillåtas mig yttra,
alt hvad åsigter man härutinnan än må hafva, om man ock hoppas
28
Den 1 Juni.
att Sverige fortfarande skall kunna bibehålla enbet i bekännelsen;
så borde raan väl inse, att en sådan enhet endast kan uppehållas
derigenom alt man mcdgifver frihet inora de skrankor, som vår
egen kyrka bestämmer, endast derigenom att man gör de aldra billigaste
eftergifter, hvilka långt ifrån att strida emot vår kyrkas bekännelse-skrifter,
tvärtom äro på det närmaste dermed öfverensstämmande.
Vår kyrka löper ju eljest fara att genom yttre tvång
försjunka i en sådan död formalism, att den endast skulle hafva en
like nli den Grekiskt-Ryska kyrkan.
Jag har visat, att en liturgisk enhet icke är nödvändig, att
den sällan kunnat åstadkommas, samt att det nu under pröfning
varande handboksförslag, åtminstone under Dera år icke kan blifva
allmänt antaget och möjligtvis afhjelpa för handen varande svårigheter.
Om detta är obestridligt, sä hoppas jag R. o. Ad. icke skall
godkänna Utsk:s Betänk.; ty, mine Hrr, betänken väl hvad detta
godkännande innebär! Derigenom skulle R. o. Ad.,-så vidt på den
ankommer, blifva skulden till att fortfarande hundradetals raenniskor
straffas till böter och fängelse vid vatten och bröd derföre att
de icke anse sig kunna underlåta att följa en liturgi, som är fullkomligt
enlig med "vår kyrkas bekännelse och varit anlagen och
länge tjena! till rättesnöre för vår Svenska kyrka.
Jag anhåller om propos. på återremiss af Ekon.Utsk:s Betänk.
JV° 90.
Sedan härefter, uppå förfrågan af Hr Tersmeden, Nils,
underl. Riddarh.-Sekret, uplyst att Borgare- och BondeStm bifallit
förevar:de Betänk., men att underrättelse om delsammas pröfning
hos PresteSt. ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, yttrade:
Hr Tersmeden: Jag vill icke ingå i pröfning af allt, hvar
till
så väl detta Betänk, som de föreg:de lalarnes framställningar
kunde lemna anledn., ej heller deraf, huruvida en lithurgisk enhet
är behöflig ■— att den är önskvärd, deruti delar jag Utsk:s åsigt.—.
Jag vill endast nämna, att jag anser den af Utsk. behandlade motionen
icke hafva blifvit vackt i en för densamma lycklig tidpunkt,
enär det är kändt alt, just lill föl je af det yppade missnöjet emot
den nu begagnade kyrkohandboken och katcchesen, nya sådana äro
under omarbetning. Man synes då först böra afbida verkan af hvad
K. M. i största välmening gjort för all tillfredsställa Sina undersåtares
önskningar härutinnan. Jag skulle icke tro, att den af den
sista talaren föres.peglade våda är så stor, som han förmenade; ej
heller är det mig bekant att våra Separalisler' blifvit belagda med
borgerliga straff, derföre att de begagnat den gamla kyrkohandboken
och katechesen. Det har skett, af helt andra skäl, hvilka jag
bär icke behöfver framdraga; jag nämner blott att de hafva ställt
sig i uppenbar strid med vår lära och vår gudstjenst.
Jag anhåller således hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. på
bifall lill detta Betänk., isynnerhet som en återremiss icke skulle
tjena till någonting, då uplyst blifvit att 2:ne Stånd bifallit detsamma.
Den 1 Juni.
29
Frih. Cederström, Rud-: Äfven jag anhåller vördsamt om
bifall till Utsk:s Betänk. Långt ifrån att misskänna det välvilliga
syftemål, som nu först i anledn. af detta ämne upträdande ledamöterfle
uttalat, vågar jag likväl fästa upmärksamhet på de praktiska
olägenheter som skulle blifva en följd utaf antagandet af motionärens
förslag. Det är nemi. nu icke fråga om begagnandet af allehanda,
af kyrkan icke godkända andaktsböcker, för enskildt bruk,
ty skulle sådant förbjudas, så förfölle man i en, endast i vissa katholska
länder utöfvad ofördragsamhet; utan här är fråga om begagnandet
vid gudsljenslen af offentligt erkända ritual-böcker eller
i fall sådant ej erfordrades, af andra andaktsböcker. Stora svårigheter
skulle likväl, i sednare fallet, ovilkorligen upstå, derest man
;h de enskilda önskningarne, i all deras mångfald, lemnar eli oinskränkt
spelrum. Vid den heliga nattvardens begående t. ex. kan
den ene vilja hafva sakramentet sig tilldeladt under uttalandet af
vissa instiftelseord, och en annan under andra. Huru skall presterskapet
kunna villfara alla sådane önskningar? Och om en ritual
antages för en församling efter flertalets önskan, olika mot det öfriga
Rikets plägsed, hvpm kan garantera ali ju icke i förenämnde
församling någon minoritet finner sin mening otillfredsställd? Eller
om en person, flyttande från en församling- lill en annan, finner
ritualen i den andra församlingen, hvarvid han ej är van, mindre
enlig med hans önskningar, kan han då äga att för sin del begära
att församlingen skall rätta sig efter honom? Bör väl i annat fall
hans anspråk kallas undertryckta? Hvart skulle sådane fordringar
leda? Det är följaktligen i min tanke en gifven sak, att man, lör
att icke störa den enhet och högtidlighet, som för den allmänna
gudstjenstens värdiga firande hittills ansetts vara nödvändig, måste
till en viss grad sälta åsido egna individuella anspråk och subjektiva
åsigtér.
Dä man derjemte tager i betraktande, att ifrågavande kyrkohandbok
och kateches äro under ny utarbetning af sakkunnige män,
hvilka af K. M. blifvit kallade, för alt på det noggrannaste och
sorgfälligaste sätt yttra sig om och i hvad mån de inom åtskilliga
församlingar framträdda klagomål, rör:de lämpligheten af våra nuvar:de
ritual-böcker, kunna vara grundade eller ej, så och då de
afgifvande förslagen säkerligen komma att noggrannt pröfvas innan
de fastställas, afslås eller modifieras, synes mig alldeles otillrådligt
och oförtjent å Utskis sida, att vi genom en återremiss skulle, på
sätt 2:ne värde ledamöter tillstyrkt, uttrycka ett ogillande af Utskis,
efter mitt omdöme, välbetänkta förfarande; utan får jag vördsamt
anhålla, att R. o. Ad. ville, liksom Borgare- och BondeSun redan
lära gjort, benäget godkänna ifrågavande Betänk.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag är ledsen öfver, att
vid detta tillfälle nödgas upträda emot personer, hvilkas åsigter jag
är lycklig att i andra hänseenden gilla, och för hvilkas omdömen
jag hyser aktning. Då jag ansett det af motionären framställda
förslag vara oskyldigt och billigt, så hade jag i sanning väntat mig
ett helt annat utlåt, från Utsk., och jag bekänner upriktigt att jag,
30
Den 1 Juni.
oaktadt all möda, liar svårt, att för mig göra klart, hvilken anledn.,
som kunnat framkalla ifrågavarrde Betänk.
Det kan icke för Utsk:s ledamöter i allmänhet vara obekant,
alt en stor del af den oro inom församlingarne, som på vissa trakter
af landet npkommit, hai sin grund deruti, att de alltifrån början
af den tid, då den nya handboken blifvit, till begagnande, an
befalld,
hufvudsakligen riktat sill missnöje så väl emot densamma,
som emot katechesen och psalmboken, men om nu deremot de
församlingar, som sådant önskade, finge begagna de gamla böckerna,
hvilka förut varit godkände, och som af dem nyttjades innan de nya
infördes, och om denna oro, hvars utbredning man icke kail förutse,
härigenom kunde slillas, sä kan jag icke finna annat än det
vore stort skäl, att göra ett sådant medgifvande.
Utsk. säger alt det vore önskvärdt alt så väl vid religionsundervisningen,
som vid Gudsijenstens utöfning enhet i möjligaste
måtto är rådande. Det är äfven min mening, att enhet är önskvärd;
och jag anser det så mycket mera önskligt, som jag för min
del icke kommit till den grad af samvetsömhet, att jag fordrar den
ena eller andra handboken, ty jag hyser den öfvertygelse alt gemenskapen
med ett lefvande och allsmäktig! väsende icke grundar
sig på någon viss form i ord, utan någonting helt annat. Det värsta
som kunde hända mig vore alt jag, så länge handboken lästes i kyrkan
stoppade igen mina öron, ifall hon icke skulle öfverensstämma
med mina åsigter, men här nu är fråga om det andliga lifvel hos personer,
och det är icke hemfallet under någon viss bokstaf. En en
het,
som visserligen är känd i vårt land, är den af allmän likgiltighet
för det kristliga lifvet. Om denna likgiltighet har tillkommit,
till följe af det döda i formen eller af andra sammanverkande orsaker
lemnar jag derhän, men denna enhet är ty värr i högsta
grad beklaglig. Det vore väl då i sanning icke skäl alt der lif
uppenbarar sig, söka förqväfva detsamma utan det klokaste torde
vara att genom varsam behandling och billiga eftergifter — såsom
t. ex. den ifrågavartde — borttaga anledningarne till de brytningar,
som eljest kunna inträffa.
Utsk. säger vidare att ”stora svårigheter utan tvifvel skulle upstå
vid tillämpningen” etc. Det är en olycka att Utsk. icke har
kommit lill att närmare utveckla hvaruti dessa svårigheter bestå.
Hade dessa stora svårigheter verkligen förefunnits, så tager jag för
afgjordt, att Utsk. icke underlåtit att omtala dem samt icke behålla
dem för egen räkning. För min del kan jag icke finna annat, än
om en församling är missbelåten med den nya handboken, så kan
hon köpa sig ren gamla, och dermed synes den svårigheten vara
undanröjd. Ar det fråga åter om enskildta personer, så lära de
icke underlåta att förse sig med de handböcker, som 'de företrädesvis
önska. Alldeles detsamma kan man säga om katecheserna. Det
vore en fördel, om det funnes flera katecheser, ty då blefve undervisningen
i desamma icke så förstockande död eller så litet lifgifvande
som nu är förhållande. Hvar och en som har lust att derom
öfvertyga sig, han behöfver icke mer än närvara vid ett kateches-förhör
eller gå in uti en folkskola, och om han då framställer
Den 1 Juni.
31
en kaleches-fråga, så får lian icke något svar, och sker det någon
gång så hör det lill den grad lill undantagen, alt det alldeles icke
förtjenar all lagas i betraktande. Den som vislats i Stockholm och
något så när lagit kännedom om liatlvardsundervisningen måste
blifva i hög grad bedröfvad öfver de resultater, som visa sig. Dessa
resultater framkallas så väl af föräldrarne, som af barnen. När
hos de arbetande klasserna barnen innehafva den ålder, alt de
kunna konfirmeras, hvilken ålder är myckel efterlängtad, så söka,
föräldrarne, utan att taga i betraktande kroppens eller säkerligen
själens utveckling, så fort som möjligt få dem beredda lil nattvarden,
ty då anse föräldrarne sin skyldighet att taga vård om barnet
hafva uphört, och barnen å sin sida anse sig, i utbyte emot denna
kärlekslöshet, icke vara föräldrarne skyldige någen undfallenhet och
visa dem i allmänhet icke annat än sturskhet. Orsaken till dessa
missförhållanden består naturligtvis deruti, att religionsundervisninningen
i skolan är högst usel, samt alt presterskapet egnar en så
kort tid åt naltvardsungdomen. Hvad jag nu anfört utgör icke någon
öfverdrift, utan det är rena sanningen; och jag skulle kunna
framföra mångfaldiga exempel, som jag mycket väl minnes.
En talare har sagt, att det skulle medföra stora olägenheter,
om sakramentet emottogs af några personer efter den gamla kyrkohandboken
och af andra efter den nya. Det är visserligen möjligt
att någon olägenhet häraf skulle upkomma, men jag hemställer
dock, om deL icke är en vida större olägenhet, att personer icke
i kyrkorna af presterna emottaga nattvarden, ulan af andra, och
sinsemellan utdela den åt hvarandra. Vi veta med visshet, att sådant
verkligen existerar.
Jag har försökt redogöra för åtskilliga af de förmenta olägenheter,
som genom bifall lill motionen skulle upkomma, men jag
hemställer lill eder, mine Hrr, om det också icke är en betydlig
olägenhet för en enskild person alt nödgas göra ansökning hos
K. M. och begära sådant, som han borde tillgodonjuta utan någon
framställning, nemi. att hans barn mätte få undervisas efter den
gamla katechesen. Ett sådant besvär underkastar sig icke någon
af nyck utan af innerlig öfvertygelse och kärlek om hvad som
är rätt.
Man har citerat och anfört de bedröfliga följder, som på sednare
tider yppat sig, derigenom att personer blifvit lagförde och
undergått borgerliga straff derföre att de genom sina religionssvärmerier
upväckt allmän förargelse och stört den allmänna ordningen.
Ja det är också min öfvertygelse alt det är ganska bedröfligt, men
jag är långt ifrån alt påstå att det icke kan finnas stora skäl för
alt någon gång tillämpa borgerliga straff, dock böra de icke tillämpas
förr än det ådagalägges att verklig tredska är för handen, samt
under största varsamhet, på det att icke någon må förebära, att
borgerliga straff blifvit i oträngt mål begagnade. Det är och blir
en bedröflig sak, att sådant måste komma i fråga; i längden torde
det blifva omöjligt att tillämpa dessa straff, ty de skola, på sätt en
talare före mig yttrat, mångfaldiggöras i den mån, som R. St. visa
sig mer eller mindre (jag ber om ursäkt att jag nyttjar detta ut
-
32
Den 1 Juni.
tryck) förstockade i afseende på den andliga lagstiftningen. Det är
en sanning att det är svårt för dem, för hvilka kristendomen äten
likgiltig sak, alt inse hvad kärlek och ömhet den åstadkommer
uti den själ, der den är lefvande; och ly värr torde del vara så att
mångå af dem, som döma i dessa ling äro mer eller mindre, ja
kanske fullkomligt likgiltiga för det kristliga lifvel, hvarföre också
sådane resultater, som icke bära någon god frukt för samhället,
framkallas.
Hvad serskildt angår denna fråga, så må jag säga att jag ganska
väl tror mig veta, att inånga tusende medborgare vänta pä att
få erfara huru R, St. vid denna Riksdag besluta uti denna för dem
vigtiga fråga, och om det visar sig alt en kärlekslöst andefattig och
mindre förståndig lagstiftning gör sig gällande, så är jag fullt öfvertygad
örn, att öfverträdelse!- komma att ega rum, hvilka genom
en klok och billig eftergift hade kunnat förekommas. Den sorn,
lika med mig, älskar den bestående kyrkan, blott med iakttagande
af rättvisa, den som önskar att man mätte göra skillnad emellan
den dödande formen och den lifgifvande anden, den kan icke annat
än lifligt önska, att man icke måtte tillstoppa öronen för deras
upmaningar, hvilka i saken hafva någon kännedom.
Det är på dessa skäl och utan afseende derpå alt 3 Stånd, såsom
uplyst blifvit, afgjort frågan, som jag yrkar ålerremiss, på det
att Ståndet måtte frigöra sig från ansvar för uraktlåtenheten alt göra
så billiga medgifvanden, sorn de, hvilka här äro i fråga.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Då Utsk. i sina moliver
öfver delta Betänk, synes mig hafva kommit till den slutsatsen att
samvetstvång vore lämpligt, och dä jag för min del icke gillar
denna åsigt, så hemställer jag att, enär Betänk, efter all sannolikhet
icke blifver återremitterad!, R. o. Ad. måtte, med ogillande af
de utaf Utsk. anförda motiver, lägga Betänk, till handlingarne. Det
torde väl vara obestridligt, att om en församling eller menighet tycker
mera om de gamla andaktsböckerne än de nya, så lärer väl detta
lycke icke rättas genom lagbud. De bibehålla dem i alla fall. Om
man nu kan tillfredsställa dem dermed alt-de få begagna de gamla
böckerne, så synes mig icke Svenska kyrkans bestånd derigenom
äfventyras och skulle den komma på obestånd, så lärer hon väl
icke uprätthållas genom några straffbestämmelser.
Jag anhåller att, i händelse Betänk, icke varder återremitterad!,
R. o. Ad. behagade, med ogillande af de utaf Utsk. anförda
motiver, lägga ifrågavande Betänk, till handlingarne.
Hr Tersmeden, Nils: Jag instämmer med Gr. Liljencrantz
deruti, att en högre andlighet än som nu eger rum vore önskvärd. Han
har ganska förtjenst fullt utvecklat detta ämne, men jag kan icke inse
att det hörer till den fråga, som nu är under öfverläggning, ty
detta andliga lif mätte väl egentligen icke hvila derpå, om den
nya eller gamla katechesen begagnas vid nattvardsundervisningen.
Jag skulle tro att så väl den gamla som den nya grundar sig på
Guds ord, hvarföre jag icke heller kan inse, ali det skulle utgöra
Den l Juni.
33
något samvetstvång, såsom den siste talaren förmenade, om man
stadgar att den nya eller gamla katecliesen bör begagnas. Den
gamla katechesen begagnas af ganska många. Jag har ingenting
deremot, och jag skulle äfven tro att preslen partiell rättar sig efter
yttrade önskningar. Men huru är det verkställbar! vid undervisningen
af nattvardsungdomen, som måste lära sig densamma utantill
? Huru är det möjligt att vid ett gemensamt förhör det ena barnet
skall nyttja den gamla och det andra den nyä.
Att R. St. skulle till K. M. aflåta en ttnderd. skrifvelse med
begäran, att enskilde kl ist ne eller någon församling, hvars enhällighet
i en sådan önskan ej är tänkbar, skulle få begagna den äldre
katechesen och handboken, kan jag icke finna lämpligt. I afseende
på enskilde kristne, så kan jag icke förslå, att de behöfva
vända sig till K. M., för att få begagna den eller den handboken?
Beträffande en hel församling, så kan man icke veta hvad beslut
K. M. fattar.
Hvilka äro desse kristne, snm man är så örn om? I stor
skala känna vi icke andra än Separatisterne i Wermland och Dalarne.
Hvad desse sednare beträffar, så är ju bekant, att försa tillingarne,
långt ifrån att önska någon förändring i afseende på andaktsböckerne,
hafva hos K. M. anhållit om skydd mot läsarne, och
jag hemställer, hvilkas frid blifvit störd, församlingarnes eller sepa
ratisternas.
På de af mig nu anförde skäl fortfar jag uti min vördsamma
anhållan om bifall till Betänk.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter l:o till bifall å Utsk:s Betänk.,
2:o till detsammas återremitterande, och 3:o till detsammas läggande
till handlingarne, med ogillande af de anförde motionerne,
framstälde propostr besvarades med blandade Ja och Nej, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemslälde, om R. o. Ad. behagade bifalla
ifrågavartde Betänk., samt, sedan svaren härvid utfallit med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Frih. Hjerta begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk. JM
90, i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet att vid Gudstjensten
eller andra presterliga förrättningar begagna äldre andaktsböcker,
röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde Betänk, gjorde anmärknrr
föranleda till detsammas återremitterande.
8 H. 3
34 Den 1 Juni.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 30.
Nej — 10.
Frih. Hjerta: Jag anhåller att få uti prot. nedlägga min reservation
emot det af R. o. Ad. fattade beslut.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d, 13
och 17 sisth Maj på bordet lagda Betänk. M 91, i fråga, dels om
Poslhemmaneus befrielse från Postföringsskyldigheten och dels om
åtgärder, till beredande af lättnad i nämnde besvär.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag hemställer vördsamt att det
af Hr Tersmeden väckta, ganska vigtiga förslag, som nu står på föredragn:s-listan,
målte upföras främst på föredragms-listan till nästa
plenum.
Uppå Hr Gr. o. Landirms i anledn. häraf framstälda propos.
bifölls, ali Hr Tersmeden den 20 sisth Maj bordlagda förslag i
frågan om Grundskatternes förenkling och omsättning skulle upföras
främst å föredragms-listan för nästa plenum.
Föredrogs och bifölls Bankolltsk. den 17 sisth Maj f. m. på
bordet lagda Mern. JV2 33, i fråga om öfverlemnande från Bankens
Mynt-kabinett till Kongl. Mynt-kabinettet af 517 st. mynt
och medaljer af guld.
Föredrogs Hr Prytz’s, Lars Adolf, den 20 sisth Maj f. m.
på bordel lagda motion, i fråga om dels skärpta ansvarsbestämmelser
för brott emot Tullförfattningarne, dels utvidgade rättigheter i
tjensten för Tull-betjeningen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Hr Prytz har, under förutsättning
att frestelsen alt begå tullförsnillningar skulle, lill följe deraf alt
R. o. Ad. i allmänhet nedsatt lullbestämmelserne och borttagit åtskilliga
förbud, blifva mindre, väckt motion derom att straffbestämmelserna,
ang:de brott emot tull-lagarne, måtte skärpas samt att
Jakt-upsyningsmännen med flere matte få friare begagna sina vapen,
men då denna motion, enligt min tanke, strider emot 56 §
Riksd.-Ordm, får jag vördsamt anhålla att densamma mätte läggas
till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Då Gr. Lagerbjelke bestridt remiss
af Hr Pry(z’s motion, så får jag på grund af 49 § Riksd
Ordn. anhålla, att frågan om remiss må få hvila på bordel.
Hr Gr. o. LaDdtm. förklarade, att frågan, huruvida remiss af
Den 1 Juni.
35
denna motion må bifallas, till följe al Hr von Hartmansdorff* begäran
konnie att hvila på bordet; hvarefter
Frih. Cederström, Rudolf,'yttrade:
Då jag med temlig visshet befarar, att, i anseende till inträffande
förbinder, icke blifva närvar:de uti Ståndet under nästa plenum,
begagnar jag detta ögonblick för att tillstyrka antagandet, i
sinom lid, af Gr. Lagerbjelkes i ämnet yttrade åsigt, och det på
den grund, att vid början af Riksdagen många motioner blefvo
väckta, ang:de nedsättning i tullbestämmelserna, hvilka motioners
antagande man alltid kunde såsom en möjlighet förutsätta, samt att
Hr Prytz redan då ägde ett obestridligen öppet tillfälle att, i anledn.
af dessa förslag, framkomma med denna sin motion; hvaremot jag
för min del icke anser, att sedan dess några sådane oförutsedda
händelser inträffat, som kunna berättiga Hr Prytz till ifrågavande
motions afgifvande. R. o. Ad. bar alltid tillförene plägat utöfva
en hälsosam noggrannhet i sådane hänseenden. Den upriktiga aktning,
en värd ledamot äger och förtjena!*, bör ej föranleda lill afvikelse
från en ur grundlagens ordalydelse hämtad grundsats tillämpning.
Föredrogos och biföllos SlatsUtsk:s nedannämnde den 20 sisth
Maj f. m. på bordet lagde Uilåt:n:
N:o 106, i anledn. af väckt motion, ang:de bidrag till underhållande
af Hallsnäs bro i Jönköpings län;
N:o 107, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de understöd
till Hospitals-fonden; och
N:o 108, i anledn. af väckt motion om anslag till praemier
för skogs-plantering.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde den 20 sisth Maj f. m. första gången bordlagde
Utlåtm och Betänkm, nemi. från
Stats-Ulskottet:
N:o 109, i anledn. af väckt motion om ersättning och belöning
åt Professoren B.. 0. Nykander, för en af honom upfunnen
röst-räkne-machin;
N:o 110, i anledn. af R. M:s Nåd. Propos. om anslag till
upförande af en ladugårds- och en mejeri-byggnad vid Ultuna
Landtbruks-institut.
Bevillnings-Utskottet:
N:o 14, ang:de Post-bevillningen,
3*
36 Den 1 Juni.
Lag-Utskottet:
N:o 30, i anledn. af väckt motion om stiftande af en lag för
kompromissarier; samt
N:o 31, i anledn. af väckt motion om bildande af en HofRätl
i Norrland.
Föredrogos och biföllos Allm. Res v.- o. Ekon.Utsk:s den 20
sistl. Maj f. m. på bordet lagde Betänk:n:
N:o 93, i fråga om åtgärders vidtagande lill förekommande af
större eldskador inom städerne;
N:o 94, i anledn. af väckt motion om befrielse för Jönåkers
härad i Södermanland från skyldigheten alt hålla färja vid Qvarsebo
; och
N:o 95, i anledn. af väckt motion om beviljande af stapelrätt
för staden Wadstena.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på flere ledamöters begäran,
StatsUtsk:s den 24 sisth Maj e. m. första gången på bordet lagde
Utlåhn:
N:o 102, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. N:o 50,
ang:de ifrågastäld förbättring af soldaternes vid Södermanlands Reg:le
löneförmåner; och
N:o 103, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de ifrågastäld
utsträckning af Nämndemäns rätt till skjuts- och traktaments-ersättning
för syner och andra förrättningar.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 24 sisth Maj e. m. på
bordet lagde Utlåhn:
N:o 104, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de anslag
af 12,000 R:dr till lindring i de kostnader, Carlskrona stad, till
följd af kolera-farsotens härjande derstädes, nästlidet år fått vidkännas;
och
N:o 105, i anledn. af väckt motion om utbekommande af
anmärkn:s-proc.
Vid föredragning af StatsUtskrs den 30 sisth Maj på bordet
lagda Mern. N:o 117, i anledn. af erhållne återremisser å Utlåt.
N:o 54, fann R. o. Ad. detta Mern. icke erfordra annan åtgärd,
än att läggas till handlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUisk:s nedannärande den 30 sisth
Maj på bordet lagde Utlåhn:
Den 1 Jani.
37
N:o 118, i anledn. af vackt motion om Komministers-bostället
Torps befriande från rotering;
N:o 119, i anledn. af väckt motion om rättighet för kommunerne
att till deras allmänna behof använda å Pastors- och Komministers-boställen
befintlig, men för boställena icke behöflig skog;
N:o 120, i anledn. af väckt motion, ang:de omarbetning af
den för R. St:rs Revisorer af Statsverket nu gällande instruktion;
N:o 121, i anledn. af väckt motion, ang:de befrielse för Komministers-bostället
Edet eller Falkarsed frän erläggande af Kronotionde;
samt
N:o 122, t anledn. af väckt motion, ang:de rättighet för egarne
till skattejord alt friköpa densamma från grundskatt samt bildande
af en fond af de genom berörde köp inflytande medel.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtsk:s den 30
sist!. Maj på bordet lagda Mern. JVs 38, i anledn. af erhållne återremisser
af Utsk:s Utlåt. N:o 14.
Vid föredragning af StatsUtsk:s den 31 sistl. Maj f. m. på
bordet lagda Utlåt. N:o lil, i anledn. af väckt motion om inköp
för kronans räkning af de å Böda kronopark på Oland belägne hemman,
blef detta Utlåt, ånyo bordlagdt, uppå derom af flere ledamöter
framsläld begäran.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s den 31 sistl. Maj f. ra. på
bordet lagda Utlåt. N:o 112, i anledn. af väckt motion om uphörande
af läste-afgift till Svenska kyrkan i London, samt ang:de
denna inkomsts ersättning genom anslag.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, uppå begäran af flere ledamöter,
SlatsUtsk:s den 31 sistl. Maj f. m. första gången på bordet
lagda Utlåt. N:o 113, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de
beviljande af ett räntefritt lån till Stockholms stad, för bestridande
af de genom kolera-farsoten föranledda kostnader.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 31 sistl. Maj f. m. på
bordet lagda Utlåt. N:o 114, i anledn. af väckt motion om ett lån
till innehafvaren af Näskulta pastorat i Södermanland för sänkningen
af Prestsjön.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s den 31 sistl.
Maj f. m. på bordet lagda Utlåt. N:o 115, i anledn. af K. M:s
Nåd. skrifvelse om uphörande af den till Statsverket nu ingående
arrende-afgift för Carl Gustafs stads krono-tull-mjölqvarn.
38
Den I Juni.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s den 31 sisll. Maj f. m. på
bordet lagda Utlåt. Nio 116, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring
i sättet för utgörande af den lill åtskillige Regementens Lönings-Direkt:r
nu ingående s. k. hemkalls-afgiften.
Föredrogs ej mindre ett från PresteSl. ankommet prot.utdr. af
den 31 sist). Maj, innefattande inbjudning lill instämmande i det
beslut, nämnde Stånd fattat vid föredragningen af Allm. Besv. o.
Ekon.Utsk:s Utlåt. Nio 79, i fråga om utvidgande af de rättigheter,
som äro Mosaiske trosbekännare i Sverige tillerkände, än ock ett
prot.utdr. från BorgareSt. af den 31 i samma månad, innehållande
att sistnämnde RiksSlånd förenat sig uti R. o. Adis uti samma ämne
fattade beslut.
Begärdes på bordel.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne förslag till R. Stirs underd. skrifvelser lill K. M.i
Nio 55, angide ingifvande af ett sammandrag af stadganden,
rörde sundhetsvärden; och
Nio 56, angide huru förhållas bör med egendom, som tillhört
den, hvilken längre tid varit borta, utan att låta höra af sig.
Slutligen anmäldes och lades på bordel nedannämnde, från
Const.Ulsk. inkomne Mern.:
N:o 7, med förslag till tillägg i 28 § Regis-Formen;
Nio 8, med förslag till ett tillägg i 59 § Regis-Ful och 27
§ 1 mom. Riksd.-Ordn., ronde Propos. om Statsverkets tillstånd
och behof;
Nio 9, med förslag till ändring i 68 § Riksd.-Ordn., angide
tiden för Revisionerne af Statsverkets, Bankens och Riksgälds-konlis
tillstånd, styrelse och förvaltning; samt
Nio 10, med förslag till tillägg i 98 § Regis-Formen och 63 §
4 mom. Riksd.-Ordn., angide Suppleant för R. Stirs Just.-Ombudsman.
Högiofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Ben 7 Juni f. m.
39
Onsdagen den 7 Juni 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 11 prol.-uldr. för d. 1 dennes.
Uplästes eli af Hr Tham, Se b. Math., inleranadt sålydande
Mern.:
I största ödmjukhet får jag härmed afsäga mig det af Hrr
Elektorer tilldelade förtroende att vara Ledamot i BevillmsUsk., under
vördsam anhållan, att vid min Riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes jemväl följande af Hr Knylenstjerna, Carl Joh.,
inlemnade Mern.:
Hindrad af enskilda angelägenheter att qvardröja i hufvudstaden,
nödgas jag härmed afsäga mig min plats sorn Ledamot af
Besv. o. Ekon.Utsk., anhållande dock, att vid min Riksdagsmannarätt
få blifva bibehållen.
Efter äfven härtill af R. o. Ad, lemnadt bifall, anmodade Hr
Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda till val af en le
damot
i Bevilln.Ulsk. i st. f. Hr Tham, samt en ledamot i Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk. efter Hr Kuylenstjerna.
Föredrogs Hr Tersmedens, Nils, den 20 sistl. Maj e. m.
på bordet lagda hemställan, att R. o. Ad. för dess del måtte besluta,
att grundskailernes förenkling, sättet för deras utgörande
och bestämmandet af den markegång, hvarefter räntepersedlarnes
värde skall beräknas, böra utgöra ett sammanhängande helt,
hvaraf ingen del kan' verkställas, utan i förening med de öfrige de
larne
af den ifrågavar:de .regleringen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Man har i allmänhet
svårt alt göra sig reda för ändamålet med den af Hr Tersmeden
väckta motion. Visst är det sanni, att redan vid förra Riksdagen,
R. o. Ad. bifallit StalsUtsk:s förslag, röi:de ej mindre den
s. k. skatteföienklingen, än ett förändradt sätt för grundräntornas
utgörande, jemte markegångssältningen. Höglofl. Ståndet förklarade,
”att Ståndets bifall afsåg Ulsk:s afgifna tillstyrkanden och förslag,
”såsom ett oskiljaktigt helt, hvaraf icke någon del kunde lösryckas,
”utan att, i följd deraf, R. o. Ad:s till de öfriga delarna lemnade
”bifall komme alt förfalla.” Men dels synes ordalydelsen i detta
beslut alldeles icke omfatta något mern, än Utsk:s tillstyrkanden
iO
Den 7 Juni f. m.
och förslag i hvar och en af de serskilda punkterna för sig, dels
yttras der icke ett ord, ang:de fördröjd verkställighet af någotdera
beslutet, under afbidan på definitivt beslut i alla tre de serskilda
afdelningarne af den Kongl. Propos. och StatsUtskis Betänk, i ämnet.
Var meningen denna, så är den högst otydligt uttryckt, helst
då man lager i betraktande, att Konungens Propus., likasom Utsk.s
förslag i afdelmn Litt. A, ang:de grundräntornas s. b. förenkling,
icke afsåg något annat, än ett preliminärt beslut eller rättare sagdt
grunderna tor den blifvande förenklingen, hvilken icke kunde komma
i fråga att tillämpas eller definitivt beslutas till verkställighet,
förr än efter en förnyad, Propos. vid ett blifvande riksmöte. Om
nu vid delta riksmöte det förhållande inträffade, att K. M. i Sin
nya Propos., eller R. Sttrs StatsUisk. i sitt Betänk, frånginge dessa
grunder, och ville hafva förenklingen inrättad på helt annat sätt,
och R. o. Ad. med PresteSt. gillade en sådan förändring, men
denna afslogs af de två andra Stånden, skulle väl Ståndet derigenom
kunna hafva i sitt godtyckliga skön att hindra verkställigheten
af ett redan vid förra Riksdagen af samtlige RiksSttu på K. M:s
Propos. fattadt beslut, om hvars uphäfvande eller förändring
fråga vid delina Riksdag icke blifvit väckt, hvarken genom
K. M:s Propos. eller genom enskild motion? Sådant vore ju
alldeles orimligt, och bevisar* att frågan om sättet för ränterednklionen
alldeles icke har något naturligt sammanhang med frågan
om ränteförenklingen, enär räntetagares upsägningsrätt kan uphöra,
ett medelpris efter de förflutna 10 årens markegång bestämmas,
och räntorna derefter lösas, ehvad någon förenkling beslules eller
icke. Ränlegifvarens eller ränletagarens fördel beror också
föga eller intet af förenklingen, när nemi. denna ändå sker genom
bibehållande af de förnämsta räntepersedlarne; endast i afseende på
en bättre och lättare kontroll å Häradsskrifvarnes uträkningar, kunde
det vara en fördel för de skattskyldige eller räntetagarne, att antalet
persedlar förminskas. Det vore således egentligen de tjenstemän,
som f. n. besväras af de vidlyftiga uträkningarne, som fördelen
af den nu föreslagna s. k. förenklingen tilIflöte; äfvensom det
utan tvifvel vore en vinst, att barbariet i jordeböckerna försvunne,
och isynnerhet att derigenom en öfvergång beredes från det nuvärde
vidunderliga beskattningssätlet i persedlar till det enda förnuftiga,
som är penningeskatt.
Beträffande deremot den af regeringen vid förra Riksdagen föreslagna,
och af R. St:r gillade förändrade metoden för grundskatternas
utgörande, så har räntegifvaren en fördel uti den godtyckliga
upsägningsrättens försvinnande och befrielsen från forsellön;
men genom lösen efter medelpris är deremot ränlelagarcn
dels försäkrad om ett högre och någorlunda jemt pris, desto heldre
som markegångssältningen, lill grund för denna lösen, skall ske
äfven efter vinter- och vårprisen, i st. f. nu endast efter höstprisen
; dels kan han ej heller, såsom nu, påtvingas skattepersedlarne
in natura. Men alt räntetagaren skulle erhålla någon kompensation
genom ränte persedlarnas reduktion till ett färre antal, kan jag
icke fatta annorlunda, än att man med vett och vilja gör denna för
-
Den 7 Juni f. m.
4!
vandling sådan, alt en skatteförhöjning deraf måste blifva resultatet
; detta försäkrar man ju likväl med handen på hjertat, alldeles
icke vara meningen.
Således finnér jag icke något samband mellan frågan om räntornas
förenkling och sättet för deras betalning. Detta om frågans
maleriela del. >
I formelt hänseende uprepar jag, hvad jag förut yttrat, eller
att den väckta motionen innefattar ett lagstridigt försök, att tillintetgöra
ett af Konung och Ständer fättadt beslut. Att delta försök
misslyckas, betvifla!' jag alldeles icke, oaktadt jag har mig bekant,
att Högv. PresleSt. skyndat att gå R. o. Ad. i förväg, medelst ett
dekret af ungefär samma lydelse, som det af Hr Tersmeden föreslagna,
men jag har mig tillika bekant, att Konungens rådgifvare,
lili den förklaring de, afgifvil vid riksrätten, der de just nu äro sub
.reatu för underlåten verkställighet af beslutet, ang:de ett förändrad!
sätt för räntornas utgörande, öppet tillkännagifvit, att de ansågo
Adis och PresteStis till besluiet vid förra Riksdagen gjorda tillägg
icke kunna hindia verkställigheten deraf, eller tillintetgöra
kraften och giltigheten af R. Stirs underd. skrifvelse i ämnet, utan
hade verkställigheten blifvit fördröjd i anseende till andra omständigheter,
hvilka jag icke anser det vara tillständigt, att här till sin
verkan undersöka, då jag till och med finnér det hafva betydligt
öfverskridit grannlagenhetens gränser, att under närvaride förhållanden
väcka en fråga, som mer eller mindre direkt utgör föremål för
riksrättens omdöme. Jag hemställer således, huruvida Hr Grin o.
Landimm må kunna, å Hr Tersmedens förslag, lagligen göra Propos.;
men om denna anses kunna ega rum, yrkar jag att samma förslag
mätte afslås.
Upläsles ett af Hr Tersmeden, Nils, inlemnadt sålydande
anförande i
Den framställning här af mig tm blifvit gjord, är i fullkomlig
öfverensstämmelse med det af R. o. Ad. sistl. Riksdag vid behandling
af samma fråga fattade beslut. K. M:s år 1851 afgifne Nåd.
Propos. innehöll ett vidtomfattande förslag till förenkling och förbättring
af vårt skatteväsende, i ändamål att afhjelpa såväl eli inveckladt
förhållande af otaliga smärre räntepersedlar, som öfverklagade
missbruk vid räntornas utgörande, utom syftet att tillvägabringa
en lindring uti en, genom ojemn markegång förorsakad, tryckande
beskattning. K, M. som i ett helt framstälde alla dessa
ärendets Irenne sidor, förbehöll sig dock, att, om äfven Dess förslag
af Ständerna bifölles, lill denna Riksdag, efter räntegifvares
hörande i afseende å antalet af de hufvudpersedlar, hvilkas bibehållande
önskades, framlägga ett slutligt förslag i ämnet. Då, i strid
med denna Konungens Propos. och R. St. derå afgifne underd
svar, man nu ofta hört yrkas, förnämligast å räntegifvares sida, att
ärendets tvenne sednare delar skulle sättas i verket, eller sättet för
räntornas utgörande och prisbestämningar, innan bestämdt blifvit,
hvilka dessa räntor äro, och sakens utgång, så väl hos R. St. som
slutligen hos Konungen, är oafgjord, anser jag af vigt, att R. o. Ad.
<2
Den 7 Jnni f. m.
vidhåller sitt beslut att ej lösrycka skatteväsendets serskilda delar
från hvarandra, och lemna regeringen ett stöd för den åsigt, densamma
från början framställt. PresteSt. har så väl vid förra, som
denna Riksdag, nian betänklighet fattat enahanda beslut, och åsidosättande
i denna del, vid denna Riksdag, från R. o. Ad:s sida skulle
ofelbart, tinder förändrade omständigheter, förklaras som ett frånträdande
från en gång fattadt beslut, och stärka deras anspråk, sora
möjligen anse sig kunna yrka verkställighet af upsägningsrältens
uphörande, redan innan förenklingen vore bestämd, och borgen
lemnad för en jemnare markegång, hvilka tvenne omständigheter
städse utgjort vilkor för denna rätts uphörande från både räntetagares
och deras sida, som bevaka fromma stiftelsers rätt.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz, anförde skriftligen:
Den förste värde talaren har yttrat, att han icke insåg afsiglen
med Hr Tersmedens ifrågavar:de motion. Jag anhåller, att i
anledn. deraf få säga några ord. Då denna motion väcktes, förklarade
jag mig instämma i dess syftning, emedan jag ansåg densamma
vara ett sätt, alt få ett efterlängtadt slut på de långa tvisterna
om skatteförenklingen. Man vet att det finnes orter, der ränlegifvarne
få köpa sig frie från levereringen in natura, ofta med 2 å 3 R:dr
utöfver persedlarnas i markegängstaxan bestämda pris. Alt sådant
icke är billigt, torde vara öfverflödigt att framhålla. Ty hvar och
en, sorn har känsla för det rälta, måste ogilla eli dylikt handlingssätt.
Hvad beträffar motionärens förslag och syftningen dermed, så
tager jag för gifvet, alt den innersta afsigten varit en lättnad för
tionde-gifvarne, i afseende på det sätt, hvarpå grundskatterna hittills
utgjorts. Jag tror icke, alt jag härutinnan misstagit mig. Men
då jag befarar, att det af motionären afsedda ändamålet lätteligen
skulle kunna alltför länge fördröjas genom sjelfva hufvudfrågans alltför
sena afgörande, så skulle jag föreslå, att frågan om uphäfvandet af
upsäguingsrätten för tionde-spanmälen måtte afgöras, oberoende af
frågan om förenklingen af öfriga grundskatter, på sätt densamma
vid föregrde Riksdagar blifvit till Ständernas behandling framställd,
och jag hoppas, att de åtgärder, som i detta afseende beslutas, måtte
stå i öfverensstämmelse med R. 5t:rs vid förra Riksdagen fattade
beslut. Att så fort som möjligt erhålla en förändring i det gällande
sältet för tionde-spanmålens utgörande, torde vara hvad man
främst bör önska; och om motionärens afsigt, såsom jag föreställt
mig, har haft detta till syftemål, så bör den också erkännas. Jag
skulle alltför mycket fela mot grannlagenheten, om jag trodde, att
icke R. St. på det högsta ogilla det sätt, på hvilket grundskatterna
nu utgöras, nemi. så, alt den ene medborgare-klassen kan förtrycka
den andra.
Skulle emedlertid denna motion blifva till vederbörligt Utsk.
remitterad, så anhåller jag, att dessa mina anmärkn:r måtte dit få
medfölja, till det afseende de kunna förtjena.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Då jag var en bland
Ben 7 Juni f. m.
43
dem, som vid ett föreg:de tillfälle bidrog dertill, att ifrågavartde
förslag icke genast genom öfverraskning gillades, anhåller jag, att nu få
framlägga skälen, hvarföre jag icke anser att detsamma, sedan R. o.
Ad. haft tillfälle alt taga det i närmare öfvervägande, bör bifallas.
K. M:s Nåd. Propos. vid förra Riksdagen, ang:de räntornas
förenkling med flera ämnen, innehöll, såsom bekant, Irenne delar,
nemi. l:o) angtde sjelfva förenklingen; 2:o) rör:de ändring i sättet
för räntornas utgörande, och 3:o) om markegångssätlningen. Ren
första afsåg blott ett preliminärt beslut, och innehöll endast ett utkast
lill, eller rättare sagdt, vissa grunder för en blifvande förenkling,
men utan något definitivt förslag; och den uttalade äfven tydligt
den tanke, sorn också af Ständerna godkändes, att det definitiva
förslaget först vid en sednare Riksdag borde framläggas. Den
andra delen deremot, ang:de sättet för räntornas utgörande, samt
den tredje om markegångens bestämmande, ansågos vara så litet
beroende af den första, att K. M., i fråga om ändring i sättet för
räntornas utgörande, föreslog R. St., att, för verkställigheten häraf,
bevilja ett statsanslag, till betäckande af bristen, dock så, att en
liqvid mellan stats- och rikgälds-verkeh skulle årligen upgöras, för
att hålla de räntetagare skadeslösa, som möjligen kunde komma i
mistning af förut innehafvande upsägningsrätt af persedlarne in
natura. På samma sätt var äfven förhållandet vid förra Riksdagen,
samt i afseende på K. M:s Propos., ang:de räntornas förenkling,
hvilken således till sitt väsendlligaste innehåll upskjöts till ett kommande
riksmöte. Deremot bifölle Ständerna hvad K. M. föreslagit,
rör:de förändring i sättet för räntornas utgörande. I afseende åter
på frågan om markegångsprisens bestämmande, så blef äfven den
med några mindre betydande förändringar bifallen.
Den andra delen af frågan, ellör den, som rörde sättet för
räntornas utgörande, var således genom K. M:s och Ständernas beslut
så afgjord, att endast verkställigheten deraf återstod. Det förundrar
mig derföre, att, då förhållandet är sådant, och då en delegation
af R. Sius rätt beslutit, att under åtal försätta Konungens
rådgifvare, för underlåten verkställighet af K. M:s och Ständernas
sammanstämmande beslut i afseende på sältet för räntornas och tiondens
utgörande, R. o. Ad. nu skulle anse sig böra fatta ett beslut,
som förklarar att detta K. M:s och R. Stms beslut icke hade bordt
eller kunnat verkställas annorlunda, än i sammanhang med de öfriga
delarne af K. M:s vid förra Riksdagen framställda Propos. Huruvida
nu detta beslut redan bordt vara verkställdt, beror på riksrättens
pröfning, och jag afhåller mig för den skull från allt omdöme
derutinnan. Men jag kan icke underlåta att tillkännagifva,
det jag anser alt ifrågavartde beslut åtminstone bade kunnat verkställas.
Ty det synes så väl af K. M:s Propos., som af R. St:rs
beslut, att denna del af frågan icke gjorts beroende af något annat,
ån på sin höjd frågan om markegångsprisens bestämmande, hvilket
skulle ske efter ett medelpris, upgjordt i förhållande till persedlarnes
värde. Ty innan ett sådant medelpris vore bestämdt, kunde
naturligtvis icke någon lösning derefter ega rum. I öfrigt har frågan
om upsägningsrättens uphörande icke något sammanhang med
Deri 7 Juni f. m.
beslutel i öfrigt, emedan, om man beslutar att upsägningsrätten skall
uphöra, så kan lösningen ändock alltid ega rum, antingen räntepersedlarne
äro flere eller färre till anialel, och fördelen häraf för
räntegifvarne blefve deri, att de undveke forslingen af persedlarne,
äfvensom åtskilliga andra olägenheter, som af det närvar:de förhållandet
äro en följd.
Beträffande lämpligheten af beslutet och dess verkställighet,
lärer väl R. o. Ad. derutinnan icke vara af olika tanka med de
öfriga Stånden, nemi. att sjelfva rättvisan fordrar, att, då de räntegifvare,
som erlägga sina grundskatter till kronan, äro befriade
från upsägning och erläggande af forsellön, måste man också söka
att bereda alla andra räntegifvare, som nu äro indelade till vissa
löntagare, samma förmån, och det ju förr, desto hellre. Derföre
är det visserligen icke skäl, att upskjuta denna verkställighet, intill
dess ränteförenklingen kan|försiggå, utan billigheten kräfver, att, så
fort söm möjligt, bereda alla räntegifvare fördel eller likhet sins
emellan.
Dessutom ber jag alt få fästa upmärksamheten derpå, att genom
det beslut, R. o. Ad. vid denna Riksdag fattat, ronde ränteförenklingen,
kommer den, efter all sannolikhet, snarare till verkställighet,
än man hade föreställt sig. I annat fall skulle det bero
på serskild uträkning för hvarje hemman, oell serskild pröfning af
denna uträkning utaf vederbönde embetsverk, och, i händelse af
missnöje, serskildt beslut af K.. M., hvilka räntepersedlar som skulle
af hemmanet utgöras. Man kan med all visshet förutse, att en sådan
åtgärd, i afseende på 60,000 mantal inom riket, icke kan verkställas
utan en tidsutdrägt, som, i fall frågan om sältet för räntornas
utgörande skulle ställas i omedelbart sammanhang dermed,
komme att allt mera aflägsna utsigten för räntegifvarne, att komma
i åtnjutande af den fördel, hvilken andra redan ega, nemi. att
varda befriade från upsägning och erläggande af forsellön.
Jag har nu i största korthet yttrat mina åsigler i frågan, och
jag hemställer till Hr Gr:n o. Landtm:n, samt till det Höglofl.
St., om icke skäl vore, att lägga Hr Tersmedens förevande motion
till handlingarne, hvarå jag vördsamt anhåller om Propos.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: När denna fråga af Hr
Tersmeden väcktes, ansåg jag densamma stå i så oskiljaktigt sammanhang
med sjelfva hufvudfrågan, att den icke borde derifrån
lösryckas, utan genast afgöras, likasom jag fann frågan så enkel, att
R. o. Ad. utan all betänklighet kunde genast deröfver hafva fattat
beslut. Då den emellertid begärdes på bordet, och der tills i dag
varit hvilande, anhåller jag att med några ord få uttrycka den åsigt,
att jag anser följdriktigheten fordra, det R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med Hr Tersmedens framställning, nu fattar enahanda beslut,
som det, hvaruti Ståndet vid sista Riksdagen, när samma fråga förevar,
då stannade. Då K. M. vid berörde Riksdag framlade det
omfattande förslaget om en skatteförenkling, så innefattade detsamma
trenne serskilda punkter, hvilka K. M. förklarade ega sådant
sammanhang sins emellan, att de icke borde från hvarandra skiljas,
Den 7 Juni f. m.
45
äfven med afseende på verkställigheten. Med anledn. häraf beslöto
R. o. Ad. samt PresteSt., att man i denna fråga borde så förfara,
att icke någon af de serskilda delarne sattes i verkställighet, med
mindre än att samma åtgärd vidloges med alla de öfrige.
Man har såsom stöd för den åsigten, att de tvenne sednare
frågorna i Ulsk:s Betänk, skulle kunna bringas till verkställighet
förr än den om skatteförenkliugen, åberopat, alt man icke nu borde
kunna besluta i denna sistnämnda fråga, derföre att en R. St:rs delegation,
nemi. Const.Ulsk:s majoritet ställt Konungens rådgifvare
under åtal för föregifven underlåtenhet, i afseende på verkställigheten
af Ständernas beslut i förenämnde fråga. Jag kan likväl ické
finna, att detta har det ringaste sammanhang med Ständernas rätt
och behörighet, att besluta öfver denna, likasom öfver hvilken annan
fråga som helst, kommen under R. St:rs pröfning. På samma
säll skulle man kunna påstå, att R. Sl. aldrig kunna fatta beslut i
frågor, sora röra samma ämne, men af olika orsaker äro på Serskilda
Ulsk:s utredningar och hemställanden beroende.
För min del kan jag således af ett sådant påstående icke
hemta någon anledn., hvarföre icke R. Sl. skulle kunna fatta det
beslut, som de i denna fråga finna lämpligt, och jag anhåller derföre,
att R. o. Ad. malte, i öfverensstämmelse med Hr Tersmedens
framställning, vidblifva sitt, vid föregide Riksdag fattade beslut,
hvaruti äfven PresteSt. instämt, samt att R. o. Ad. för den
skull förklara, att de Irenne punkterna i K. M:s Propos., ang:de
skatteförenklingen, mätte sättas i oskiljaktigt sammanhang med hvarandra,
så att den ene icke bringas till verkställighet, utan i sammanhang
med de begge öfrige.
På grund af hvad jag nu baft äran anföra, anhåller jag vördsamt
om bifall till Hr Tersmedens framställning.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Om det också med skäl
kan anses beklagligt, så kan det likväl ingalunda vara ovänladt, att
inom detta Stånd finna personer, hvika upträda med försök, att
göra gällande det medel till agitation, som nu under lång tid varit
begagnadt, för att i strid med det beslut R. o. Ad. fattat, söka uprifva
en fråga, den der med så mycket deltagande blifvit af olika
medlemmar inom samhället omfattad. Emellertid hyser jag den
tillförsigt till detta Stånd, att det icke skall låta missleda sig i
denna fråga, utan vidblifva sitt vid förra Riksdagen fattade beslut
Man
har sagt, att det af K. M. vid nämnde Riksdag aflålne
förslag icke utgjorde ett helt. Så ansåg åtminstone icke detta
Stånd, och, för min del, kan jag icke finna, att detta förslag innehöll
något annat än ett helt, visserligen, såsom den sista talaren
nämnt, deladt i trenne mom:r, men dessa likväl utgörande delar
af samma enhet. Det kan omöjligt för någon vara obekant,
att då detta Stånd medgaf, att räntegifvaren skulle i framtiden få
tillgodonjuta den fördelen, att icke löpa fara, att af räntelagaren
blifva upsagd till utgörande af de bestämda räntepersedlarne in
natura, äfvensom då några andra förmåner i sammanhang härmed
dem beviljades, så skedde detta icke med förbiseende af statens
46
Den 7 Juni f. m.
anspråk på, att i framtiden at räntegifvare!) erhålla något, som
motsvarade hvad Staten nu erhåller, på det att icke, vid en
möjligen inträffande myntförsämring, skatterna, blifva reducerade
till ett helt annat belopp, än hvad de nu utgöra. Delta Stånd
kunde icke heller förbise, att det icke allenast vore räntegifvaren,
som hade rätt, utan äfven räntetagaren, som borde hafva rätt. Ser
man nu frågan ur en så ensidig synpunkt, att man blott anser den
ena parten hafva rätt, men icke den andra, så kommer man till
sådane resullaler, sorn här blifvit framstälda. Men detta Stånd har
icke låtit missleda sig.
Man har klandrat den nu ifrågavar:de motionen. Den innehåller
likväl i sjelfva verket ingenting annat, än hvad Ståndet vid
sista Riksdagen beslutat. Jag anser icke destomindre motionen vara
alldeles på sin plats, och i rätta stunden framkommen.
Fråga har upståtl, huruvida R. o. Ad:s beslut hade bordt tagas
i betraktande eller icke; men om också i den underd. skrifvelse,
som vid sista Riksdagen framlemuades (ill K. M., detta beslut
icke fanns omnämndt, och hvilket, i likhet med PresteSt:s,
innefattade det förbehåll, att förslaget skulle utgöra ett helt, så står
dock fast, att detta beslut blifvit faltadt af två Stånd, och att dessa
två Stånd hafva samma rätt, som de begge andra, hvilka stannat i
ett motsatt beslut, och man måste, efter min öfvertygelse, vara förblindad
af en bedröflig ensidighet, då icke ens positiva facta kunna
bevisa riktigheten af denna motion.
En värd talare har sagt, att det vore tid, att låta de räntegifvare,
som 1111 utgöra sina räntor till räntetagare, komma till samma
rätt som de, hvilkas räntor äro kronan behållne. Det är sannt,
alt sådant vore en stor fördel; men det blir icke detta Stånds fel,
om dessa fördelar icke snarligen komma ifrågavar:de personer till
godo, utan det blir deras målsmäns fel, som icke tillse, att ej sådana
åtgärder vidtagas, hvilka aflägsna deras skyddslingar från det
önskade målet. Detta Stånd har visserligen icke lagt något hinder
i vägen, för att snart hinna ett sådant mål, sä framt billighet och
rättvisa iakttagas. Det är icke eller alldeles så gifvet, som den
förste talaren påstått, att dessa förmåner alltid tillkomma de räntegifvare,
hvilkas räntor äro kronan behållne. Om också ett sådant
förhållande eger rum i afseende på forsellön, så inträffar det likväl
icke i afseende å räntorna. , Ty det är bekant, att dessa räntor
ganska ofta upsägas af kronan; åtminstone är detta händelsen i
Stockholms län.
Man har såsom ett serdeles kraftigt skäl emot motionen framställt,
att en delegation af R. St., med anledn. af den ifrågavande
åtgärden, väckt åtal mot Konungens rådgifvare. Detta beklagliga
factum lärer lika litet vara okändt för oss, som för någon annan. Men
lika sannt är också, att detta factum icke kan innebära något skäl
för R. o. Ad. att frångå sitt vid förra Riksdagen fattade beslut.
Då jag således, på grund af hvad jag nu haft äran yttra, anser
motionen vara både framkommen i rättan tid och väl motiverad,
önskar jag lifligt, att Ståndet måtte med sitt bifall understödja densamma.
Den 7 Juni f. m.
47
Gr. Wrangel: 1 ani. af den siste värde talarens yttrande auliäiler
jag att få elinia, det (rågan om ändring i sältet för räntornas
utgörande så litet sammanhänger med frågan om räntornas förenkling,
alt R. St. och K. M. vid flera föieg:de tillfällen hafva fattat
beslut om förändring i sältet för indelta räntornas utgörande, utan
ali dervid varit fästad! något vilkor om ränteförenklingen; och uti
kungörelserna af 1803 och 1815 ligger bästa beviset härför, då de
räntegifvare, som förut voro skyldige att forsla räutetagarens persed
lar
inom häradet, nu erhöllo en inskränkning i denna skyldighet
till 6 mil från räutetagarens bostad. Sådana beslut hafva kunnat
blifvit vidlague i fråga om sanet för räntornas utgörande, utan att
fråga beliöfl vara om deras förenkling. Detta bevisar aldrabäst, att
frågan om täntepersedlarnes utgörande är alldeles oberoende af frågan
om ränteförenkling: det är åtminstone historiskt bevisadl.
Hvad beträffar ränietagarnes rätt, sorn den siste värde talaren
ansåg hafva blifvit förbisedd i så måtto, alt man endast fästat sig
vid ränlegifvarens rätt, så ber jag att få fästa upmärksamheten derpå,
att alla de nuvartde ränietagarnes, de enda, hvilkas rätt kunde
komma i fråga, vore genom K. M:s och R. St:s beslut vid sista
Riksdagen bibehöll ne vid denna rätt, så att de kunna upsäga räntepersedlarnes
utgörande till lefverering in natura efter markegång,
sä långe de innehafva samma rätt; men detta hindrar icke, att
denna rätt kan varda uphäfven, så framt de underkasta sig den af
K. M. och R. Sl:r vidtagna förändring. Hvad åter beträffar kyrkor
och fromma stiftelser, hvilkas rätt af Konung och Ständer icke
i alla förekommande fall kan regleras, så få de underkasta sig den
förändring, sorn är med ränlegifvames rätt och fördel öfverensstämmande.
Hvad slutligen angår Gr. Liljencrants upgift, att kronan skulle
ega rätt att upsäga räntorna till lefverering in natura inom Stockholms
län, så bestrider jag detta förhållande. Lika litet der som
annorstädes är K. M., enl. 1830 års kungörelse, berättigad att
upsäga Kronans räntor till lefverering in natura; ehuruväl med några
arrendatorer det serskilda förhållande eger rum, att Kronan
genom äldre kontrakter förbehållit sig upsägningsrätl af persedlarne
in natura. Så länge dessa kontrakter gälla, kan således Kronan begagna
denna rätt, men alldeles icke i något annat fall, hvarföre
jag anser delta Gr. Liljencrantz’s argument icke ega någon vigt.
Frih. Stjernstedt: Med anledn. af den siste värde talarens
påstående, att R. St. tillförene städse ansett de irenne delarne af
detina fråga kanna oberoende af hvarandra lämpligen behandlas och
bringas till verkställighet, ber jag endast all fä uplåsa en strof ur
Ständernas skrifvelse vid 1845 års Riksdag, som torde bevisa att
åtminstone då förhållandet icke var sådant. R. St. säger nemi.:
”Enär en så vigtig och uti invecklade, med hvarandra sammanhang
egande förhållanden, ingripande förändring, som den ifrågavande,
mäste vid verkställigheten föranleda vidlyftiga utredningar och medföra
pröfningen af så många locala och personella frågor, alt man
ej kan förutse, huru lång tid hättill möjligen åtgår, hafva R. St.
48
Den 7 Juni f. m.
ansett, att beslutet om tidpunkten för förändringens sättande i verket
lämpligast bör öfverlemna» åt K. M. och ensamt bero af K.
M:s höga pröfning och bedömande.” Dessa ord återfinnas i Exped.-
Elsk:s förslag till R. St:s underd. skrifvelse JV2 233 för nämnde
är. De torde bevisa, att denna fråga alltifrån början, lills den på
sednare tider blifvit med allvar behandlad, af Ständerna, ansetts utgöra
eli nära sammanhängande helt, och att liden för dess sättande
i verket borde ensamt öfverlemnas till K. M:s höga bedömande.
Man har med skäl sagt, alt Ständerna icke böra ensamt se till
ränlegifvai nes bästa. R. o. Ad:s ledamöter bestå så väl af räntegifvare,
som af räntetagare; och jag tror att man icke bör grunda
sitt beslut med afseende å nägonderas enskilda fördel, ulan med
hänsigt till det stora allmännas, och således i främsta rummel se
lill frågans praktiska lösning och de fördelar, som landet i allmänhet
deraf kan draga. Min öfvertygelse är fördenskull, att det är
rigtigt och klokt, om R. o. Ad. vidblifver det beslut, sora vid sista
Riksdagen fattades. Inga förändrade förhållanden hafva sedan dess
inträffat, som kunna gifva Ståndet anledn. att frångå detta beslut,
hvarföre jag fortfarande yrkar, att R. o Ad. mätte bifalla den af
Hr Tersmeden, med anledn. af Ståndets vid förra Riksdagen fattade
beslut, gjorda framställning.
Gr. Posse, Gust. Mauritz: Då jag icke var närvarande vid
sista Riksdagen och icke heller vid den nuvarrde, då denna fråga
afgjordes, så har jag i afseende på densamma inga antecedentia,
och vill derföre icke ingå i sjelfva hufvudfrågan, utan endast hålla
mig till den af Hr Tersmeden väckta motionen. Jag har ansett
denna ingress vara nödvändig och på sin plats, då jag nu går alt
förena mig med Gr. Wrangel i hans yrkande om ifrågavartde motions
läggande till handlingarne.
Jag må bekänna, alt jag icke begriper det oundgängliga sammanhang,
hvaruti upsägningsrättens uphörande slår till skatteförenklingen
i sin helhet. Den ena rör till hvilken person räntorna
skola utgöras, den andra sättet, på hvilket de skola utgöras. De
slå således visserligen i ett slags sammanhang med hvarandra, men
alldeles icke i något oundgängligt. Detta har Gr. Wrangel redan
bevisat.
En annan fråga är, huruvida R. o. Ad. bör vidblifva sitt vid
förra Riksdagen fattade beslut, och fördenskull bifalla Hr Tersmedens
motion. Jag tror, att just conseqvensen af detta beslut är en anledn.
för R. o. Ad. att förkasta motionen. Konseqvensen af detta beslut
har varit de af min värde graune nämnde jerimiader och jobsposter
om riksrätt m. m. Skulle vi nu bifalla motionen, hvem vet om
icke samma conseqvenser kunna upslå vid nästa Riksdag? Och jag
frågar då min värde granne, Gr. Liljencrantz, som yttrat, att
”det beklagligen inom detta Stånd finnes personer, som vilja behandla
denna fråga såsom ett medel till agitation och som en brandfackla,
” hvem det är som gjort den till en agitations- och partifråga?
Jag ber den värde talaren svara härpå. Det är tydligen just
den
Den 7 Joni f. m.
den värde Gr:n och hans confratres. Frågan ora den nuvar.-de up
sägningsrällens
bibehållande eller afskaffande är ingalunda en fråga
för dagen, den är sekelgammal. Bevis derpå lemnar redan Kongl.
Brefvet af den 24 Jan. 1744, der del heter, alt ”vederbörande borde
vara nöjde med räntornas sammanslående efter mai kegångstaxorna.”
Så yltrades redan för mer än 100 år sedan. Frågan har alltifrån
denna tid varit agiterad, och mycket har öfver densamma varit taladt
och skrifve), både mot och med. Det vore för vidlyftigt alf
redogöra för bela denna litteratur, och jag bar också icke någon
fullständig kännedom derom. Men dä emellertid här blifvit yttrad),
att beslutets bringande i verkställighet skulle innebära en orättvisa
mot ränlelagarne, ber jag att fä ur en offentlig handling upläsa några
rader, som torde bidraga att lugna R. o. Ad. för hvarje farhåga
i della afseende. K. M. yttrar nemi. i Sin Nåd. Propos. (ill R.
St. den 13 Nov. 1828 bland annat följande: ”att framställningen
om de indelta löningsräntoruas upltörande och ingående tiil statsverket.
emot det alt tjenstemännen eihöllö kontanta löner, vore i
alla afseenden en högst nödig och nyttig förbättring i fråga om aflöningssättet
för sådana Ijenslemannakorpser, sorn uphoro dylika räntor,
samt skulle, för landel blifva en af de nyttigaste förändringar,
som kunde införas, äfvensom löntagaren borde finna sig belåten, då
han sålunda
utbekommande på bestämda lider och till bestämda belopp,” Vådan
för lönlagarne tyckes således ej vara så stor, då Konungen, deras
målsman, kunnat yttra sig på detta sätt, och det mätte väl fördenskull
icke vara så stort sammanhang mellan dessa frågor, som
man hittills velat påstå.
Detta med afseende å den löntagande klassen. Hvad nu beträffar
räntegifvarne, så behöfver roan blott hafva något reda på förhållandet
å landel för att veta, hvilka ständiga trakasserier man är
underkastad vid lefvereringen in natnia. Jag ber att i delta afseende
få anföra ett exempel. För någon lid sedan hände, alt någre bönder
i en by, som producerar utmärkt vacker råg, blefvo upsagde
att lefverera den in natura. De togo den vackraste och renaste
vara de hade, och kommo lill ränletagaren. Vid framkomsten påstods,
att säden ej var tillräckligt ren, och såsom ersättning derför
begärdes 2 R:dr rgs. på tunnan. Dä räntegifvarne härtill svarade
nej, hvad gjorde ränletagaren då? Jo, Iian framtog en handduk,
som han doppade i ett vattenfat och stack sedan ned den i rågen;,
när då något damm fastnat dervid, sades rågen vara oren. Sådana
prof får räntegifvaren bestå, innan han anses hafva lemnat afradsgild
säd. Till hvad grad denna missbelåtenhet kommit, kunnen J
lätt inse, Mine Hrr, dä jag bär framlägger ett intyg, som bevisar,
att hemmansegarne i en församling i mellersta Sverige beslutat hädanefter
låta lagsöka sig för de ränlepcrsedlar, som utgå till enskild
man, anseende delta vara enda utvägen att slippa de oändliga och obilliga
trakasserier, för hvilka de af ränlelagarne äro utsätta. Original-dokumentet,
som intygar delta, finnes bår i mina händer, och
8 0, 4
50
Den 7 Juni f. m.
slår atl enskildt få läsas af hvem som sådant önskar. Publikt vill
jag ej framlägga namnen.
Så står det till, Mine Hrr. Socknevis sammanträder Sveriges
allmoge, för all anlita lagens hjelp mot en beskallningsmethod, hvilken
utsätter dem för räntetagarnes godtycke. Jag ber Eder, Mine Hrr,
betänka delta faktum. Det är visserligen ett enstaka exempel, men
det är dock en varning, att icke låta ett förhållande fortfara, som
i längden kan medföra stora vådor.
En stor romersk skald sjöng en gång till sill fädernesland, då
hans medborgare lågo i samma tvister med hvarandra, som nu
inom oss pågå:
”Non his jnventus orta parenlibus
Infecil aiquor sauguine Punico,
Sed rusticörum mascula militum
Proles, Sabellis dorta ligonibus
Versare glebos,” — — —
och så var del äfven. Del var genom en kraftfull jordbrukande
befolkning, sorn Rom utförde sina storverk; del var en stark jordbrukande
klass, som läl de Romerska namnen glänsa i häfderna.
Så är det äfven hos oss. Det är den landtbrukande delen af nationen
d. v. s. Landladeln och BondeSl., som utgör kärnan af fol
ket.
Jag ber Eder, Mine Hrr, besinna, att BondeSt. ser på eder
i delta ögonblick; men det betraktar eder icke med sekelsgamla ögon
af sten, såsom pyramiderna sågo på Napoleons soldater, ulan det ser
på eder med en blick, sorn ej endast ser, ulan äfven frågar. Akten
eder, Mine Hrr, atl ej denna fråga må lili: ”Quonsque Calilina
abulere patientia nostra?” Jag hör, ali della mill yttrande icke är
somliga till behag; men måhända skall en framlid, just till följd af
händelser, som kunna upspira nr denna fråga, ogillande vända sig
mot dem, som beklagligen gjort densamma till en partifråga. Men
skulle så ske, så fritager jag Landtadeln för all skuld deri och kastar
den på Riksdagsadelns skuldror.
Frih. Stjernstedt: Då jag med några ord går atl bemöta
den siste värde talarens yttrande, synes mig icke göras behof af alt
ingå i någon vederläggning deraf, enär detsamma tycktes vara lika
tomt på verkliga skäl, som rikt på klingande så väl svenska som
latinska fraser, utan är det endast för alt söka en förklaringsgrund
till bristen på det förra och öfverflödet af det sednare, och denna
förklaringsgrund har jag trott mig finna i också en Romares ord:
”Ultra posse nemo obligalur.”
Gr. Liljencrants: Det är ganska naturligt, att när manbar
brist på bättre skäl, så söker man framdraga dem, som äro till
hands, och vid detta tillfälle kan visserligen ingenting vara bättre,
än alt påstå det ett förslag, som är deladt i flere mom. för att
göra del tydligt, icke är ett helt, utan kan efter behag sönderryckas.
Man säger: hvad sammanhang har väl ränteförenklingen med
frågan om befrielsen för räntegifvarne att vara underkastade upsägningsrätten?
Sammanhanget är ganska gifvet, örn nemi. räntorna
Den 7 Juni f. m.
SI
förvandlades i blott penningar; ty ingen lärer vara okunnig derom,
att penningar äro mer än något annat underkastade omvexling och
att de, enl. historiska vittnesbörd, här varit det mer än i något annat
land. Hvad som skett förut, kan ske hädanefter, och då delta
varit det vigligaste skälet, hvarföre K. M. icke ansell sig kunna föreslå
ränteförenkling i vidsträcktare måtto, än som skett i den nåd.
Propos:n, så har R. o. Ad. trott sig böra lägga en sådan vigt härpå,
att St. beslutat ali denna del af frågan icke borde lösryckas
från den andra. Detta är så väsendtligt, att jag ånyo uprepar, att
detta Stånd icke kunnat i sitt eget intresse förbise vigten deraf.
Man har sökt fresta mig och andra dermed, att stadgandet om
upsägningsrälten icke gällde nuvar:de räntetagare. Jag får försäkra
den talare, som fällde delta yttrande, att, hvarken i denna fråga eller
någon annan af allmän vigt, mitt egel jag tages i beräkning,
och jag hyser den öfvertygelsen, att de fleste, om icke alla ledamöterne
af delta Stånd, när fråga är om sådana vigtiga angelägenheter,
som den ifrågavande, icke blicka på sidan för att se efter, hvad
inverkan de må ega på deras egen ställning.
Det är icke fråga om att endast betrygga de nuvar:de ränteta
garnes
rätt, utan att för framtiden betrygga samhällets och äfven
blifvande läntetagares. Ty erfarenheten och historien visa ingalunda,
att det är så lätt för de styrande, alt, sedan tjenstemännens
löner till följd af en eller annan anledn. undergått vexlingar, bereda
dera sådana löneinkomster, som med deras ställning är förenlig.
Jag medgifver, alt Gr. Wrangel har rätt deruti, alt jag begått
ett misstag, då jag förbisett 1830 års författning i afseende på Kro
nans
upsägningsrätt. Detta medgifver jag och erkänner med nöje,
all jag derutinnan blifvit rättad.
Vi hörde nyss en talare, som är särdeles rik på förmåga att
framkalla effekt, medelst granna ord och poesi, åtminstone tyckes
han sjelf tro sig äga denna förmåga. Denne talare har behagat
såga, att jag hållit jéremiader öfver riksrätten m. m. Jag medgifver,
att jag är långt ifrån att anse denna fråga såsom en förlustelse.
Jag var verkligen snarare böjd att deröfver hålla en jeremiad,
emedan jag hyser den öfvertygelsen, att det för samhället är
föga båtande, om man för egna afsigter söker gäcka de kontroller,
som förefinnas för bevarandet af samhällsförfattningen. Finner deremot
den värde talaren å sin sida häruti en tillfredsställelse, så unnar
jag honom gerna densamma. Jag är af en motsatt tanka, såsom
jag nyss haft äran nämna, och ämnar icke vidare ingå i någon
bevisning deraf; men det sätt, på hvilket den ädle Gr:n talat, ger
mig anledn. tro, att han icke särdeles mycket läst profeten Jeremias,
lika litet som någon annan profet. Om han det gjort, skulle han
säkert komma till ett annat och bättre sätt all upfatta frågan, än
hittills. Skriften, som han åberopat, talar om en sekt, till hvars
bruk det hörde att tala från taken. Ehuru jag förmodar att Grms
lifliga målningar icke blifva inskränkta inom detta hus, beklagar jag
likväl, att våra byggnader i allmänhet icke äro så konstruerade, att
deras tak äro lämpliga talarestolar.
4*
Den 7 Juni f. m.
Gr. Posse: Jag loir blott begärt ordet för alt fråga R. o. Ad.,
om mitt yttrande bar kunnat gifva anledn. till den förmodan, att
jag skulle finna förlustelse i riksrätten. Jag får säga min värde
granne, som framkommit med en sådan insinuation, alt han icke
talat från takel, såsom lian påstått mig böra göra, utan snarare tipp
ål väggarne.
Gr. Wrangel: Jag anhåller blott att i anledn. af Gr. Liljencrants1
anförande få näroua, att väl fråga varit, ali förvandla alla
räntepersedlar till penningar: men denna fråga har aldi ig vunnit R.
St;s bifall, ulan tverlom hafva Konung och Ständer beslutat bibehållande
af persedlarne och delta innan någon ränteförenkling trädf
i verkställighet. Det är just denna omständighet, som saknar sammanhang
med frågan om räntornas förenkling. 1 afseende på samme
talares yttrande, att han icke menat de nuvande räntetagarne, hvilkas
rätt han anser hetryggad, utan dem, som för framtiden komma
all innehafva indelta löner, ber jag blott att få erinra, det, genom
K. M:s och R. St:s sammanstämmande beslut vid sista Riksdagen,
frågan om desse sednares räll redan är afgjord, så ali de icke
komma ali ega annan rätt, än den alt uphära räntorna efter medelpris,
med vilkor likväl att af statsverket erhålla ersättning för
foi sellön.
Hr Dalman: Gr. Liljencrants har beklagat sig deröfver att
man i denna fråga sökt att använda agitationens vapen och att man
icke gittal vederlägga de skäl, som från andra sidan blifvit anförda.
Jag skall med anledn. deraf söka till besvarande uptaga några af
denna sidas «. k. skål. Ett af dessa är, att R. o. Ad. jemte PresteSt.
vid sista Riksdagen fattade det beslut, att de Irenne delar, som
i K. M:s Propos., ang:de den s. k, skatleförenklingen, innefattades,
icke skulle frän hvarandra lösryckas. Jag har förut tagit mig friheten
ordagrannt citera delta K. o. Adis beslut,, med hvilket PresteSt:s
var öfverensstämmande, och dervid visat, att detsamma alldeles
icke innefattar den mening, man deråt nu vill gifva. Det innebär
nemi. blott, att R. o. Ad. ansåg de af SlalsUlsk. gjorda tillstyrkanden
och förslag icke böra frän hvarandra lösryckas. Angående
verkställigheten af det ena eller andra, derom var i R. o. Adis
beslut icke frågan, och derom kunde destomindre vara fråga, som
den lista punkten hvarken i K. M;s Propos. eller i R. St:s beslut
åsyftade någon definitiv verkslälligbeisåtgärd, hvaremot 2:dra och
3idje punkterna afsägo en omedelbar Verkställighet, och det så myckel
hellre, som K. M. hegärde och Ständerna aoslogo ett belopp af
60,000 R:dr årligen, att användas för verkställigheten af beslutet i
andra punkten, eller eli förändrad! sätt för räntornas utgörande.
Hvad i öfrigt beträffar de af R. o. Ad. samt PresteSt. vid sina
beslut fästade vilkor, torde, tiel icke vara Gr. Liljencrants obekant,
all tvisten om dess gällande kraft af ett sådant vilkor längesedan är
afgjord. Den tiden drefs på den liberala sidan den sats, alt två
Ständ skulle bibehålla rättigheten alt vid sina beslut fästa vilkor,
och att då två Stånd stannade mot två, frågan skulle underkastas
votering i förstärkt StalsUlsk. Men denna åsigt blef af de konser
-
Den 7 Juni f. m.
53
vative bestridd roed påslående, att när Iva Stånd stannade mot
två, frågan oro vilkor skulle förfalla. Häraf synes, all de konservative
förut icke varit af den mening, att tvenne Stånds vid ett beslut
fästade vilkor skulle kunna lagligen hindra verkställigheten af beslutet
i hufvudsaken. För min del tror jag äfven, att det närmast
öfverensstäinmer med Grundlagens mening, att der Iva Ständ stanna
mot två i afseende på vilkor vid något beslut, der bura, enl. 75 §
Riksd.Ordn., dessa vilkor förfalla. Det är således tydligt, ali, äfven
om R. o. Ad. nu skulle fatta ett sådant beslut, som PresteSt. fattat,
nerol, att frågan oro ränteförenklingen skall slå i oskiljaktigt
sammanhang med frågorna om upsägningsrättens uphörande och
räntornas utgörande efter medelpris, men de två andra Stånden
icl^e biträda ett dylikt vilkor, så kommer detta a(t förfalla. Enahanda
åsigt är jemväl af Konungens Rådgifvare uttalad inför riks
rätten,
der de yttrat, alt R. o. Ad:s och PresteSliS beslut vid förra
Riksdagen, angide det oskiljaktiga sammanhanget mellan alla tre frågorne,
icke lade något hinder i vägen för verkställigheten, vare sig
af den ena eller andra, så framt denna i öfrigt af K. M. ansågs
kunna ega rum. Om deremot resultatet skulle blifva sådant, ali,
genom R. o. Ad:s samt PresteSt:s vid denna Riksdag fattade beslut,
ett vid förra Riksmötet af alla fyra Stånden gemensamt fattadt beslut
icke skulle komma lill verkställighet, förr än Slåndeu blifvit
ense om vilkoren; hvad skulle följden deraf blifva? Jo den, att
det af K. M. och R. St. fattade beslutet komroe att rent af tillintetgöras
genom eli af R. o. Ad. samt PresteSt. dervid serskildt
fästadt vilkor. Jag föreställer mig, att ett mer uppenbart brott mot
Grundlagen icke kan inträffa, och jag förmodar äfven, att hvarken
de öfriga Stånden eller K. M. dä skulle komma att gå R. o. Adis
önskningar till mötes, utan alt det af detta Stånd vid sitt beslut
fästade vilkor sannolikt kommer att hädanefter, liksom hittills, endast
Stå i Ståndets protir utan någon påföljd.
En talare har sagt, att han hvarken talat för räolegifvarnes
eller räntetagarues intresse, utan för det stora allmännas, Jag
skulle emellertid föreställa mig, alt då man talar om det ”stora allmänna,
” mab väl dermed mätte mena den ”stora mängden;” och
då lärer väl räntegifv arnes intresse vara det, som mest bör tagas
i betraktande. Hvad mig enskildt beträffar, är jag hvarken räntegifvare
eller räntetagare, och har således ieke något personligt intresse
i frågan. Men jag har alltifrån den lid jag började deltaga
i Riksdagsförhandlingarne, som år temligen längesedan, ständigt ifral
för, att räntegifvarne måtte få sin skall en gång för alla fastställd,
eller åtminstone så ställd, ali de icke kunna tvingas alt betala mrr
än de äro skyldiga, så alt det icke må bero af räntetagarne att
preja dem efter behag.
Jag afslår från min anhållan om afslag å Hr Tersmedens motion,
och förenar mig med Gr. Wrangel i hans yrkande om densammas
läggande till handlingarne
Hr Hjärne, Harald: Då motionären sjelf anser sin fram
ställning
vara af så liten vigt, att han icke ens trott sig behöfva
54
Den 7 Juni f. m.
vara närvarrde vid detta lillfälie, för att försvara densamma, tror
jag mig deraf kunna draga den slutsats, att motionen icke skall
förmå väcka det stora intresse hos R. o. Ad:s majoritet, ati Ståndet
anser den böra bifallas. Jag liar derföre troll det vara öfverflödigt,
att så många yttranden afgifvits mot förslaget, som redan
skett, emedan jag tyckt mig märka, att del icke finnas många, som
vilja npstå, för att försvara detsamma. Detta har nemi. blott försökts
af tvenne talare. Jag hyser deremot den öfvertygelsen, att
frågan kunde lagenligt väckas vid denna Riksdag; men delta hör
icke hit. Här är blott fråga om en motion, hvilken måste såsom
sådan behandlas. Den har enl. min öfvertygelse icke det ringaste
sammanhang med det beslut, som fattades vid sistl. Riksdag, och jag
tror derföre, att om vid innevar:de Riksdag ett sådant beslut fattas,
som här är föreslaget, så eger det icke något inflytande på uphäfvandet
af det beslut, som vid förra Riksdagen definitivt fattades.
Jag tror just till följd häraf, att frågan väcker så litet intresse hos
R. o. Ad., emedan det är tydligt, att om Ståndet icke eger rätt
att fatta ett dylikt beslut, så lärer det också icke kunna leda till
något resultat.
Man har fästat upmärksamheten derå, att om eD sådan fråga
som den förevar:de kan väckas, så måste den remitteras till vederbörligt
Utsk. och i öfrigt underkastas samma behandling som en
vanlig motion. Jag ber att i detta afseende få hänvisa till föredragningslistan,
der denna fråga kallas en ”hemställan” af Hr Tersmeden.
Deraf tyckes vara anledn. att förmoda, det den värde ledamoten
sjelf icke vill anse denna hemställan sorn en hy motion.
Jag har sedermera derom gjort mig underrättad, emedan jag icke
var närvar:de, då frågan väcktes. Då emellertid denna framställning
af Hi' Tersmeden omedelbart gjordes efter slutad föredragning
af det Betänk., hvaraf den föranleddes, synes det sorn om frågan
kunde definitivt och utan remiss till Utsk. af Ståndet hafva blifvit
afgjord. Men sedan Hr Gr. o. Landtm, ansett del kunna tillåtas
en ledamot alt begära frågan pä borde', tror jag icke, att man formenlig!
kan anse den höra till del ämne, som då afirjordes, utan att
den bör anses såsom en fråga, den der bör till Utsk. remitteras,
innan definitivt beslut deröfver fattas.
Jag vill icke bestämdt påslå, att det icke i Riksd.Ordn. finnes
anledn. dertill, alt man kan göra ett amendement till en fråga.
Sådana anledn:r finnes visserligen; men ett dylikt förfaringssätt
strider emot den praxis, som hittills gjort sig gällande. Ty jag
frågar, om icke en sådan praxis finnes, att man icke äger rätt alt
afgöra en på detta sätt väckt fråga, utan att lägga densamma på
bordet, huru skulle man då icke kunna inveckla ärendernas gång?
Huru skulle det hafva galt med ett sådant Betänk., som t. ex. den
nya tillverkningslagen för bränvin, sorn bestod af mer än 100§§:r.
Man har numera, sedan Riksd.Ordn. vid nu föregrde Riksdag blifvit
förändrad, stadgat, att då första gången ett Betänk, förekommer,
kunna ändringar deruti beslutas, ulan alt ärendet till Utsk. återremitteras.
Om således vid de amendemenler, som i nyssnämnde
lagförslag gjordes, man hade begärt dem på bordet, skulle man
Den 7 Juni f. ra.
53
hafva hellöff fern a sex plenidagar. för all komma till slut dermed.
Jag nämner delta derföre, alt om än Riksd.Ordn. föranleder dertill,
att man kan begära en Iråga på bordet, så bör doek della icke så
förstås, som om man skulle ega räll all upskjuta ett ärendes afgörande
lill en obegränsad framtid. Detta skulle likväl inträffa, om,
vid en frågas definitiva afgörande, man dervid gör elt amendement,
hvilket begäres på bordel, och så infinitum. Pä delta säll bar likväl
hittills icke tillgått; ulan sedan eli ärende blifvit afgjordt, bar
det dervid framställda amendemenlel omedelbart derefter behandlats;
och jag hemställer ännu en gång, huru det skulle gå med riksdagsärenderne,
om ett sådant förfaringssätt tillätes, som bär är i
fråga. Om en sådan praxis vid detta tillfälle vore tillåten, skulle det
icke vara svårt ali hindra slutliga afgörandel af den vigtiga fråga, som
gifvit anledu. lill Hr Tersmedens motion. Jag behöfde nemi. endast,
så framt jag vore emot saken, göra elt amendement till denna
motion^ hvilket derefter af en annan talare begärdes pä bordet o s.
v. Men jag anser elt sådant handlingssätt innebära en lek med
R. St::s förhandlingar och eli gyckel med grundlagarnes föreskrifter,
ja till och med ett gyckel med Ständerna sjelfva.
Hvad nu sjelfva saken beträffar, så anser jag mig icke böra
yttra mig derom, emedan den tid, Hr Tersmeden valt för framställningen
deraf, är en af de sämsta han kunnat välja. Ty om, såsom
en ledamot af motsatt åsigt med mig har yttrat, sjelfva frågan
är en agilalionsfråga, så tror jag, att om Hr Tersmeden varit af
enahanda tanke som Gr. Liljencrants, hade han bordt akta sig
att 1111 väcka denna fråga. Hade han trott det vara förenligt
med Riksd.Ordms bud att vid denna Riksdag väcka samma fråga,
och alt han derigenom skulle vinna ett med sin åsigt i hufvudsaken
öfverensstämmande resultat, så hade han kunnat väcka den i form af en
ny motion, ty della hade haft en större effekt än jag tror att förhållandet
nu blifver, och hade icke blifvit ett så intensivt agitationsmedel
som nu. För öfrigt får jag bekänna, alt i sak intresserar
den mig alldeles 'icke, emedan jag är öfverlvgad derom, alt
den hvarken kan förändra föregtde Riksdagars beslut eller den närvarides.
Jag skall visserligen icke bestrida dess bifallande, om
den framdeles återkommer bil; oaktadt jag kan föreställa mig att
R. o. Ad. skall vidhålla sina en gång yttrade åsigter. Men, såsom
jag förut haft äran yttra, jag anser icke denna fråga kunna leda
till något resultat, och detta hade för Hr Tersmeden bort vara ett
tillräckligt skäl all icke väcka densamma.
Emedan jag vid flere föregide Riksdagar och redan för 20 år
sedan, då denna fråga vidlyftigt afhandlades, lifligt deltog i discussionerna
deröfver, har jag nu ansett mig böra uttrycka min öfvertygelse,
och, om jag också icke velat ingå i sjelfva hufvudsaken,
likväl i korthet gifva tillkänna, hvad jag derutinnan tänker. Jag
anhåller fördenskull hos Hr Gr. o. Landtm, om propus, pä frågans
remitterande till Ekon.Utsk. Men skulle denna propos. icke varda
bifallen, förenar jag mig med de talare, som vrkal att motionen
måtte läggas till handlingarne.
»6
Den 7 Juni f. m.
Frih. Stjer dsIedI: Dea sisle värde talinen har förmenat, »II
Hr Tersmedens föreslagna tillägg till R. o. Adis beslut i skatleföreoklingsfrägau
skulle innefatta en ny motion. Jag tror, ali han
deruti misstagit sig; ty, enligt ruin upfatlning, är del icke något
annat, än ett amendement till sjelfva beslutet, angående sättet lör
detta besluts bringande lill verkställighet, och hvarigenom Ståndet
förklarar sig anse sitt beslut i hvarje särskild del af sjelfva hufvudfrägat)
bero af och tillhöra denna fråga i sin helhet. Den värde
talaren har sjelf ansett ett sådant amendement kunna bordläggas,
och 49 § Riksd.-Ordn. medgifver äfven eli sådant behandlingssätt. Då
delta amendement framställdes af Hr Tersmeden, ansåg jag det
vara öfverflödigt att lägga rie» pä bordet, emedan frågan var så enkel,
alt jag ansåg den genast kunna afgöras. Men då den emellertid
begärdes på bordel, kunde della icke förvägras. Likväl är
frågan härigenom icke förvandlad till sin natur, utan är och förblifver
blott eli amendement, hvarigenom eli R o. Ad:s beslut
närmare bestämmes, .lag tror således att delta amendement, i öfverensstämmelse
med 49 § Riksd.-Ordn., bordt blifva hvilande på bordet,
när sådant blifvit hegardt, men att R. o. Ad. varit oförhindrade
att deröfver fatta sitt beslut i omedelbart sammanhang med det beslut,
som fattades i sjelfva hufvndfrågan.
Hr Ribbing, Arvid : I öfverensstämmelse med den siste
värde talarens yttrande, anser jag också för min del, ali här icke
kan vara fråga om, all den förevarande motionen är något allmänt
ärende, som bör till Utsk. remitteras, aldrahelst som, på sätt Hr
Hjärne anfört, deråt endast gifvits formen af en hemställan. Skulle
emellertid en remiss komma all ega rum, så borde väl denna ske
till Riddarh.-Utsk., enär frågan är ett R. o. Ad. enskildt rörande
ärende. Jag tror nemi., lika med Frih. Stjernstedt, alt Hr Tersmedens
framställning blott är eli tillägg lill eli förut faltadt beslut,
som således genast kan afgöras. Icke desto mindre skulle jag önska,
att, om sådana hinder framdeles vid ärendets slutliga afgörande
skulle upkomma, de då i vanlig ordning måtte afgöras i Förstärkt
Utsk. Jag skall nu icke heller rösta för bifall lill detta förslag,
hvilket jag önskade aldrig hade blifvit väckt; ty. för att hell enkelt
yttra min lanke i saken, så anser jag denna motion vara ett i förväg
lagdt hinder för den vigliga frågans slutliga afgörande, och jag
önskar, så vidt möjligt är, undanrödja dylika hinder, hvilka hafva
gjort tillräckligt ondt i mångå afseenden.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag har icke begärt
ordet för att yttra mig i sjelfva saken, ulan för ali fästa upmärksamheten
derpå att man synes vara pä väg alt begå eli, efter min
öfvertygelse, ganska vådligt misstag i afseende på ärendernas rätta behandling.
Man säger, att motionen icke behöfver remitteras till
Utskott, emedan den blott år ett amendement. Grundlagen känner
icte några sådana motioner. Om man vill vid en väckt motion
göra eli amendement, så skall det ske, medan discussionen i hnfvudämnet
pågår; då kan man föreslå, alt beslutet deruti må blifva med
del ena eller andra vilkoret. Men om mau går så tillväga, som
Ben 7 Juni f. m.
57
nian nu syne* beredd alt göra, nemi. all, sedan sjelfva hufvndfrågan
år afgjoid, inkomma med eli amendement att beslulet skall
förslås så eller sä, eller tillämpas så eller så; om, säger jag, man
antager etl dylikt behandlingssätt såsom princip, sä öfverläder man
på samma gång grundlagens förbud mot, alt eli redan faltadt beslut
lår vid samma riksdag ändras. Om nemi. elt beslut blifvit
faltadt och man derefter, i förlitande pä delta besluts varaktighet,
atlägsnade sig, så skulle de ledamöter, som stanna! qvar, och som
tappat sjelfva hufvudsaken, ldoit behöfva göra eli amendement, hvilket,
ulan all förut remitteras lill Utskott, kunde pä slående fot afgöras
och i väsendtlig man omintetgöra del föregående beslulet.
Det torde för en hvar vara klari, alt om man antager en sådan
princip, så blifva våra beslut af alldeles inlel värde. Ty minoriteten
skulle pä detta sätt kunna kullkasta hvarje beslut genom alt,
vid afpassadt läglig! tillfälle, göra elt amendement dertill, hvilket
icke behöfde remitteras. Visserligen är del i grundlagarne stadgådi,
alt frågor af enskild beskaffenhet icke behöfva remilieras,
utan kunna genast afgöras; men om man uli en allmän fråga, som
varit föremål för Utskotts behandling och af Ständerna blifvit afgjord,
föreslår någon ändring, så mäste väl della ändringsförslag
äfven vara en allmän fråga, del vill säga en sådan, som mäste remitteras
till Utskott, innan deröfver beslutes. 1 annai fall skulle våra
beslut blifva endast gyckelspel. Jag protesterar, för min del, på
del högsta mot eli sådant säll att gå tillväga.
Hr Palmcrantz: Afven jag delar den siste värde talarens
mening. Denna fråga väcktes visserligen, sedan behandlingen af
sjelfva hufyudfrägan var af R. o. Ad. fulländad; den framställdes
likväl blon såsom föranledd af denna håga, men alldeles icke under
discussionen derom.
Man har påståll, att elt sådant tillägg, som Hi Tersmeden här
föreslagil, endast skulle vara en hemställan, men icke någon ny
motion; jag kan emellertid icke förslå annat, än att en hemställan
är en ny motion. Och en sådan är äfven Hr Tersmedens framslällriing;
den har tvenne gånger blifvit bordlagd, alldeles på samma
säll som del tillgår med en annan motion; och jag kan, såsom
nämndt är, icke annat än bilräda den åsigt, all den måtte remitteras,
på del all i sådant fall del IJtsk., som kommer alt behandla
henne, kan komma i tillfälle att afgöra, huruvida den af Hr Tersmeden
vackla frågan kan till slutlig pröfning fötelagas, oberoende af
den fråga, sorn afser sjelfva skatte-i egleringen.
Frih. Stjernstedt: Jag tror, ali Hr Cederschiöld misstagit
sig i sin förmodan, att delta ärende skulle vara helt och hållet
oberoende af skatte-förenklingsfrågau och såsom en ny motion böra
behandlas, derföre all Hr Tersmeden icke skulle hafva framställt
detta sitt tillägg under sjelfva discussionen öfver hufvudärendel.
Enligt hvad jag vill minnas, framställde motionären likväl sitt förslag,
innan proposm i sjelfva hufvudfrågari blifvit afgifven. Delta
förslag kunde således icke anses hafva varit skiljdt frän nämnde
fråga, förr ån föredragningen af hnfvudfrågan blifvit afslulad och ett
58
Den7 Juni f. m.
nyll Ärende föreiagits lill pröfning, sorn med ifen förra icke slod i
sammanhang. Jag tror fördenskull, att Hr Tersmedens framställning
icke kan blifva föremål för någon särskild beredning inom Utskott,
ulan endast innefatta ett förklarande, huru R. o. Ad. vill, all dess
beslut skall förstås-. Jag kan icke heller begripa, huru, om äfven
denna fråga blifvit vackt under della plenum, del skulle hafva kunnat
ifrågasättas, all den borde till Utskott remitteras.
Jag erinrar mig, ali en föregående talare yllral, alt lidpunkten
för denna frågas väckande icke vore den lämpliga, hvadan han
trodde, det den icke borde hafva blifvit framstäld förr än sednare.
Jag tror deremot, alt denna tidpunkt är den rälla; ty frågan bar
endast blifvit väckt för alt erfara, huruvida R. o. Ad. ville vidblifva
sin redan förut ultalade åsigt, att dess beslut i hufvudfrågan
skulle innefatta och anses vara eli oskiljaktigt bell, hvilket icke borde
lösryckas och delvis bringas i verkställighet.
Hr Ribbing: Jag medgifva:- visserligen all, på sätt Hrr Cederschiöld
och Palmcrantz yllral, frågan om skalle-förenklingen och
huruvida dess serskilda punkter böra behandlas hvar för sig eller i
sammanhang med hvarandra, är en allmän fråga. Men jag hemställer
likväl till det Högloft. St., huruvida någon kan säga sig
anse, all härifrån bör till Ulsk. remitteras en hemställan, att R.
o. Ad. för sin del måtte i en fråga fatta ett så eller så beskaffadt
beslut.
Hr Dalman: Jag kan icke instämma med Hrr Cederschiöld
och Hjärne, ej eller med Hr Palmcrantz i den åsiglen, all R. o.
Ad. skulle af grundlagens föreskrift vara förhindrade all i delta
ärende omedelbart fatta beslut. Af 49 § 3 morn. Riksd.-Ordn.
synes mig följa, att amendementer lill ett föregående beslut kunna
göras, och alt R. o. Ad. således kan för sin del heslula eli tillägg
till ett af Ståndet faltadt beslut, ulan ali denna fråga behöfver till
Utskott remitteras. Jag fortfar fördenskull i min anhållan, att saken
malte genast afgöras, och all, om Hr Tersmedens hemställan
icke afslås, den åtminstone icke må vinna någon annan ålgärd, än
att läggas lill handlingarne.
Hr Palmcrantz: Jag ber blott att, i anledning af Frih.
Stjernstedt yttrande, all Hr Tersmeden skulle hafva väckt sin
motion, innan föredragningen af frågan om skalte-förenklingen varit
slutad, få nämna, alt sä icke skedde, ulan att motionen väckles, efter
det ifrågavar:de betänkande hell och hållet var genomgånget.
För öfrigt fortfar jag i milt yrkande, ali motionen målte till
vederbörligt Utskott remitteras; ty jag kan icke anse det vara med
grundlagens bud öfverensstämmande, alt en fråga undertryckes, derföre
alt denna fråga är af enskild motionär framställd.
Hr Cederschiöld: Hr Dalman har ganska räll deruti, att
man visserligen eger att vid besluts fallande göra tillägg till de
förslag, Utskott framställt; men ett sådant förslag till tillägg skall
framställas under discussionen öfver sjelfva hufvudfrågan, och innan
man deruti fattat sitt beslut. Helt annat blir förhållandet om man,
I>en 7 Juni f. m.
59
sedan hufvudsakpn är afgjord, framkommer ined en hemställan, att
beslutet, skall tolkas så eller så. Detta förhållande förändras icke
derföre att man, såsom Hr Ribbing sagt, gifver sitt förslag namn
af en hemställan (ill R. o. Ad. att för sin del förklara, alt beslutet
bör förslås på ena eller andra sättet. Ty en frågas egenskap af
allmän ligger i dess egen inre natur, och icke i de uttryck man
viddess framställning begagnar. Eljest skulle, i fall jag ville föreslå,
alt R. o. Ad. för sin del malte besluta en förändring i någon §
af grundlagen, ett dylikt förslag, efter Hr Ribbings sätt alt bedöma
saken, blott vara en enskild fråga, emedan motionären begagnat eli
så beskaffad! uttryck. Det är fördenskull icke de af talaren begagnade
ordalagen,'sorn bestämma en frågas beskaffenhet, ulan dess
egen natur. Om nu förhållandet är sådant, alt Hr Tersmedens förslag
framsläldes under discussionen, så egde Hr Tersmeden ostridig
rätt dertill. Jag får emellertid förklara, all jag icke var närvarande,
då motionen väcktes, så alt jag för min del icke kan lemna något
vittnesbörd, huruvida den framställdes under eller efter öfverläggningen
om sjelfva hufvudfrågan. Men jag kan dock icke föreställa
mig, alt den väcktes under discussionen, emedan den blifvit bordlagd
och på föredragningslistan upförd efter andra ärenden. Ty
hade den under discussionen blifvit väckt, så borde den väl också
hafva blifvit behandlad i omedelbart sammanhang med hufvudfrågan.
Ett sådant föredragningssätt synes åtminstone öfverensstämma med
49 § Riksd.-Ordn. Framställdes återigen denna fråga efter del R.
o. Ad. slutat öfverläggningen i sjelfva hufvudsaken, då lärer livar
och en finna vådan af alt afgöra eli dylikt förslag, utan ali det förut
blifvit lill Utskott remitterad). Ty på delta sätt skulle man aldrig
ega någon säkerhet, all icke hvilket beslut som helst skulle kunna
uphäfvas.
Frih. Stjernstedt: Jag ber att få fästa upniärksamheten
derå, alt om också Hr Tersmeden under discussionen harle yttrat
någonting i den syftningen, all R. o. Adis beslut rörande ifrågavar:de
ärende borde betraktas som eli sammanhängande helt, så
hade någon öfverläggning derom likväl icke kunnat ega rum, förr
än Ståndet fattat sina beslut i afseende på alla punkterna, emedan
del icke var möjligt hvarken för honom eller någon annan alt derförinnan
afgöra, huruvida frågan borde som ett helt behandlas.
Hade R. o. Ad. afslagit någon väsendlligare del af sjelfva hufvudfrågan,
så hade ju den af Hr Tersmeden gjorda framställning icke
kunnat komma i fråga.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag liar icke varit i tillfälle
att vara närvarande vid den föregående discussionen, och ber derföre
att få förnlskicka några anmärkningar, hvilka R. o. Ad. torde
ursäkta, i fall de vidröra ämnen, som här redan förut blifvit behandlade.
Med anledning häraf, ber jag då att först och främst få hålla
mig till lagligheten af Hr Tersmedens motion. Det är obestridligt att
56 § Riksd.-Ordn. gifver rätt att väcka motioner i sammanhang
med ett redan uplaget ärende; och att nu så är förhållandet kan
60
Den 7 Juni f. m.
icke förnekas; men en sä beskaffad uiolion blifver då eli allmänt
ärende, hvilket måsle behandlas i enlighet med 49 § Riksd-Ordn.
Vid sadan! förhållande, och om man ser på den behandling, som
nämnde § föreskrifver för en allmän fråga, måsle den onekligen
remilleras lill Ulskotl. !Vu säger man, att denna fråga icke är al
beskaffenhet all behöfva remilleras, och della påstående grundar
man pä ordalydelsen i 2 mom. af nyssbemälde §, der del heler:
”Hvar och en håga af annan än allmän beskaffenhet, äfvensom preliminära
hemslällanden och förfrågningar ifrån Utskotten, må genast
kunna afgöras, sä vida den eller de af någon Ståndets ledamot ej
begäres på bordel.” Om den nu föievande frågan vore en fråga,
som icke vöre allmän, så kunde den afgöras genast; men onekligen
måsle den vara allmän, enär del är fråga om all falla eli beslut,
som inverkar på hela riket, och ett beslut, som icke eger någon
kraft och verkan med mindre än att Ire Stånd derom sig förenat.
Då frågan således är af allmän beskaffenhet, måsle den behandlas
efter 3 mom. af 49 §, d. v. s. raan kan betrakta den såsom en
förändring i ett Utskotts Betänk., efter ett Ständ eger all göra sådana.
Men en förändring af den beskaffenhet, som denna motion
åsyftar, skulle jag föreställa mig vara otänkbar att göra; enär den
ovedersägligen innefattar ett fullkomlig! uprifvande af hvad R. Sl:r
och K. M. vid förra riksdagen beslutat. Jag vill härmed ingalunda
hafva sagt, alt de Irenne afdelningarne under Lill. A, B och C r
Exped.-Ulsk:s skrifvelse N:o 179, vid förra riksdagen, dä voro hvar
för sig serskilda frågor. Men då vid innevaride riksdag K. M.
»fgifvil en serskild Propus, i afseende på skalte-förenklingen, och då
StatsUlsk. afgifvil sitt Ullål. äfvert i afseende på skalte-förenklingen,
så förutsätter detta, att Regeringen och Ständerna antagit de under
Lit. B och C förekommande frågorna såsom afgjorda. Om således
R. o. Ad. för sin del skulle besluta något vilkors utsättande vid
beslutets bringande till verkställighet, så vore del alldeles detsamma
som alt rubba bo ul fatlade beslut. Della ur laglighetens synpunkt.
Men denna fråga kan äfven betraktas ur andra synpunkter.
Vid hvarje fråga som bringas å bane, bör man väl göra sig reda
för hvad nytta eller skada man genom ett bifall eller afslag derå
kan åstadkomma. Bifalles nu della förslag, så vore den högsta fördel,
som Slaten deraf kunde erhålla, en möjlig inbesparing under
ett eller annat år af de 60.000 R:dr, som blifvit anslagne lill ersättning
ål ränle-lagarne, derföre atl ränlegifvarne skulle slippa betala
forsellön. Detta vore väl den högsta materiella vinst, som, genom
eli bifall till förslaget, stöde atl erhålla. Men, å andra sidan,
föreställer jag mig, atl man äfven skulle kunna förlora ganska mycket
derpå, och de som egentligast skulle drabbas af denna förlust
vore otvifvelaktig! jordbrukarne, hvilka dock lyckas böra ega skäliga
anspåk på skonsamhet. R. o. Ad. har vid denna riksdag onekligen
sökt lindra skattebördorna för en klass af medborgare, nemi. bruksidkarne;
men obestridligt är också atl denna lindring måsle ersättas
af andra skattebördor, af hvilka en del skall falla jordbrukarne till
last, nemi. i mån af den dividend, som på honom kan belöpa.
R. o. Ad. har, vid behandlingen af tullfrågorna, gått liberalt och,
Den 7 Juni f. m.
61
enligt miu öfvertygelse, rätt, tillväga, men della länder hufvudsakligen
näringsidkaren till förmån och jordbrukaren deremot lill tunga,
emedan följden tvifvelsutan blir en tryckning på priser å deras
produkter. I bränvinsfrågan år det väl ovedersägligt, att de beslut,
sorn äro fattade, komma att verka nedsättning i varupriserna och
sålunda skada landtmannen.
Nu är här fråga om, huruvida man vill vidblifva det beslut,
som vid förra riksdagen fattades, att nemi. befria jordbrukaren från
att betala forsellön. Man tyckes nu ångra sig, liksom skulle det
vara en alltför stor eftergift, all medgifva något sådant. Här kommer
man in pä den politiska sidan af frågan, hvilken jag nu ber
att få framhålla. Del är bekant, all denna fråga är mer än 150
år gammal, och ali den, det oaktadt, ännu icke kunnat bringas lill
lösning. Del är äfvenledes bekant, all man redan på 1700:lalet
hade lyckats upgöra ett förslag till skatternas förenkling, som dock
omintetgjordes af dem, som icke hade skattlagd jord. Om nu, vid
denna riksdag, det förut fattade beslutet skulle tillintetgöras, då
hemställer jag till Eder. Mine Hrr, om det icke skulle se ut som
om man ångrade sig, eller som om del aldrig varit alfvar med
hvad man bade erbjudit, ulan sorn om meningen blott varit att
nied fagra ord stryka jordbrukaren om munnen, för att sedermera
söka laga igen hela löftet. Det är bekant, alt för 20 år sedan framställde
redan Regeringen ett förslag lill skatteförenkling, vida mera
genomgripande, än del uuvartde. Efter många tvister och öfver»
läggningar derom, hvilka åierkommo snart sagdt vid hvarje följande
riksdag, afgaf åndtligen regeringen vid förra riksdagen ett förnyadt
förslag, som åtminstone ullofvade några fördelar för de skattdragande.
Jag hemställer nu till något livar, huruvida det, vid sådant förhållande,
icke skulle förefalla den, som ser saken opartiskt, som
om man. ångrande hvad man förut beslutat, nu skulle vilja tillintetgöra
alla de medgifvanden, som hittills blifvit gjorda i denna
vigtiga fråga.
Jag ber nu att få framhålla några andra omständigheter. AlTtsedan
1840 har denna fråga varit ett tvistefrö mellan Stånden.
Vid denna riksdag kunna vi icke förneka, att sinnesstämningen,
öfver hufvudlaget, varit särdeles vänskaplig, och, om jag undantager
bränvinsfrågan, i hvilken BondeSt. varit af skiljaktig mening, har
man icke kunnat skylla Ståndcu för att hafva varit annat än frikostiga
och eniga. Då frågar jag, om det icke vore snart sagdt
för eu grynvälling, sorn man ville sälja bort de goda frukterna af
denna inbördes endrägt, och om det icke vore alt ånyo väcka det
split, den ovilja och oenighet, som beklagligen förut sä ofta gjort
sig vid riksdagarne gällande?
Vi gå tvifvelsutan stora politiska händelser lill molest ingen
vet hvad som kan komma att ske, och omöjligt är det åtminstone
icke, alt äfven vårt land kan blifva indraget r händelsernas hvirfvel.
Vid sådant förhållande hemställer jag, om det vore klokt, välbetänkt
eller stalsmannamessigt, att söka hos den klass, hvars bistånd vid
ett möjligen inträffande krig man egentligen behöfver, åstadkomma
missnöje och förargelse? Jag kan icke falla djupet af den stals
-
62
Den ^ Juni f. m.
mannavishet, som föranledt Hr Tersmeden att väcka denna motion;
och om jag får döma efier sannolikheter, så tyckes det som om,
då, samtidigt med motionens väckande inom delta Stånd, en precist
dylik blifvit framställd hos PresleSl. och det vid ett tillfälle, då ingen
väntade, att någon vigtigare fråga skulle komma å bane, afsigten
varit att i hast bringa den igenom, hvilket der också skedde.
Om nu detta skulle lyckas hos R. o. Ad., och två Stånd således
fatta enahanda beslut, så hemställer jag, om vi icke genom ett
sådant, tvert emot Borgare-och BondeShs uttalade önskningar, falladt
beslut, skulle återföras på samma olyckliga ståndpunkt af inbördes
split, som förut egt rum Stånden emellan. Jag säger upriktigt, att
det är af omsorg för R. o. Ad:s anseende, att icke för en obetydlighet
upoffra sin goda ställning till de öfriga Stånden, som jag up
Irädt
emöt det ifrågavarrde förslaget; och det är min innerliga önskan,
att Stånden icke måtte blifva retade mot hvarandra. Det är
också derföre, sorn jag vänder mig lill dem, sora för närvarande
onekligen ega mesta inflytandet så väl inom Riddarhuset som hos
PresleSl., och upmanar dem att ådagalägga ett skarpare omdöme
i statsmannavärf, än de i denna fråga hittills visat, och jag får på
samma gång förklara, alt den seger, de här skulle vinna, vore en
bedröflig seger —• en seger, den der ingen torde missunna dem.
På de grunder jag nu haft äran anföra, anhåller jag vördsamt,
alt Hr Tersmedens förevartde motion måtte läggas till handlingarne.
Hr Cederschiöld: Jag ber att få nämna, del min framställning
föranleddes deraf ali jag trodde, det denna fråga väcktes
efter slutad föredragning af sjelfva hufvudfrågan. Men man har
sedermera sagt mig, att förhållandet icke var så, utan alt Hr Tersmedens
hemställan gjordes under discussionen, och således under
en lid, då motionären hade grundlagsenlig rätt att väcka sitt förslag.
Så vida förhållandet verkligen är sådant, hvilket torde kunna
bestämdt uplysas, så förfaller äfven den af mig framställde anmärkning.
Men är deremot händelsen den, att frågan blifvit väckt
efter det R. o. Ad. fattat sitt beslut, så måste jag vidhålla min
förut uttalade mening, nemi. alt jag anser det vara af högsta vigt,
att motionen icke nu handlägges, utan först remitteras lill vederbörligt
Utskott.
Gr. af Ugglas, Carl Fred. Ludv.: Jag önskar blott säga
ett par ord med anledn. af Frih. Raabs yttrande. Frih:n har upmanat
R. o. Ad. att icke, genom afvoghet i denna fråga och genom
oginhet mot landlbrnkarne utså split St:n emellan. Jag ber
att få återföra frågan till dess rätta ståndpunkt. Denna fråga är
icke någon skatteminskningsfråga i annan mening, ån all de hittills
varande s. k. forsellönerna skulle bortfalla. Någon annan skatteminskningsfråga
har icke här förevarit, utan frågan är om en skaltejemkning.
I afseende på den förra, uttalades vid det tillfälle, då
StatsUtsk:s Utlåt, förevar, af Hr Tersmeden tydligast, hvad man
knnde finna äfven ligga på botten af de andra talarues yttranden ;
och R. o. Ad. gaf genom den upmärksarahet, hvarmed Ståndet af
-
Den 7 Juni f. m.
83
hörde den förstnämndes anförande, och genom de bifallsyttringar,
som beledsagade detsamma, tydligen tillkänna, att R. o. Ad. hade
känsla af hvad som i denna väg horde göras.
Hr Tersmedens förslag framställdes blott och bart som ett ko*
rollarium af det beslut, R. o. Ad. fattat i hufvudsaken, hvilken,
sådan den nu står, icke är någon skatiemirisknings- ulan en skatteregleringsfråga.
Och hvad berörde korollarium beträffar, så innefattar
det ingenting annat än den frågau, huruvida R. o. Ad, vill
sönderdela, hvad sorn en gång blifvit i ämnet beslutad), eller, med
andra ord. göra frågan till en blott och bart skattejemknings-fråga,
och derigenom måhända för en gång befria sig från en sak, för
hvilken man gjort concessioner; de der egentligen stå pä sidan
om ämnet.
I afseende på del split, sorn här blifvit omnämndt, beklagar
jag, all just sådana yttranden, som Frih. Raab fällt, efter min öfvertygelse*
äro af deri art, alt de kunna inbilla de öfriga Stånden och
samhällsklasserna, att hos R. o. Ad. skulle finnas en afvoghel mot
hela saken, hvilken alldeles icke kan härledas ur Ståndets i ämnet
fattade beslut. Det är paol eli sådant vilseledande af den allmänna
opinionen, som jag tagit lill ordet för alt protestera.
Frih. Raab: Grefve af Ugglas har framställt den satsen, att
det icke för närvarande är fråga om en skalte-nedsätlning, utan om
en skalle-reglering, samt huruvida R. o. Ad. vill besluta att allt
hvad som tillhör denna fråga skall behandlas i ett sammanhang.
Jag ber den värde talaren bemärka, att sä stod frågan vid förra
riksdagen, men icke vid den nuvarrde. Nu mäste vi betrakta saken,
sådan den kommit från K. M. och från StalsUtsk. J^rån K. M.
har frågan framkommit på det sätt, att en af de tillhörande delarne,
nemi. frågan om skatte-förenklingen, blifvit isolerad från de begge
andra, och sålunda kommit att lösryckas från sammanhanget med
dessa. I denna form har också StalsUtsk. besvarat den K. Proposm,
och saken kan derföre icke betraktas annorlunda än så, att man
ansett de öfriga båda delarne af frågan de facto afgjorda. Häraf
följer, att om den del af frågan, som innefattas under Lit. C,
får bringas i verkställighet, så innebär detta obestridligen en skatteförrainskning.
Hvarföre nu försöka att rubba ett sådant beslut?
Gr. Ugglas har vidare sagt, att det skulle aldrig falla någon
in, att anse detta vara ett ämne lill split mellan de olika Stånden,
sä framt icke frågan på det sättet framhålles, som jag gjort. Jag
ber Gr:n icke låta dåra sig af den föreställning, att de andra Stån
dens
ledamöter skulle sakna förmåga att sjelfva kunna bedöma frågan,
utan alt dervid behöfva ledas genom Hr Gr:ns, mina, eller
någon annan talares yttranden. Om man för öfrigt anser en fråga
vara afgjord vid en riksdag, lill förmån för jordbrukarne eller andra
samhällsklasser, men vid en följande söker uprifva ett sådant
beslut, så lärer väl hvar och en kunna inse, att deruti ligger en
oförlvdbar afsigt alt återtaga den förmän, sorn man en gång be
viljat.
Om nu två Stånd vilja bifalla denna fråga, mea de begge
D en 7 Juni f. m.
andra sälta sig deremot, så upkommer jast split, och det Sr delta
som jag velat motverka.
Gr. Wrangel: Jag anhåller blott att, utan att i likhet med
föregående talare anslå känslan, fä återföra frågan till sin rälla
ståndpunkt, som hell enkelt är ilen, huruvida man önskar, att räntegifvare,
hvilka erlägga sina skatter lill indelningshafvare, må så fort
som möjligt befrias frän skyldigheten att efter upsägning leverera
persedlarne in natura, eller, då de erläggas i penningar, från skyldigheten
att betala forsellön; och att således desse räntegifvare må
komma i samma förhållande till kronan, sorn de, hvilkas räntor åro
kronan behållne. Den, som önskar medgifvande! af denna rättvisa,
mäste vägra bifall till Hr Tersmedens motion. Den deremot, som
önskar att det nuvarande förhållandet, till ränle-lagarnes förmän,
så länge sorn möjligt fortfar, han bifaller förslaget.
Det är af delta skäl, som jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhållit
om Propos. på motionens läggande lill handlingar ne.
Gr. af Ugglas: I anledning af den siste talarens yttrande,
ber jag att få fästa upmärksamheten derå, att i fall hans argumentation
är logisk, sä utgår man från den förutsättningen, att regleringen
af räntepersedlarne skall gå igenom. Jag har äfven begärt
ordet, för alt fråga Frih. Raab', huruvida lian anser, att Hr Tersmedens
förslag står i sammanhang med det beslut, R. o. Ad. vid sista
riksdagen fattade. Står del i sammanhang dermed, så kan ingen
beskyllning för väckande af split rimligen göras; står det deremot
icke i sammanhang roed detta beslut, då försl torde en sådan beskyllning
kunna komma i fråga.
Många ledamöter hördes ropa på Proposin.
Hr Pal rncrantz: Då man här tyckes vara ganska oviss,
huruvida Hr Tersmedens motion blifvit fullkomligen afgjord, och
frågan, huruvida den bör anses som en ny motion eller icke, derpå
synes bero; så hemställer jag till Eder, Mine Hrr, om det icke
vore skäl alt hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, det han täcktes låta
Riddar!).-Sekr. ur prot. uplysa, när denna motion väcktes, på det
man mätte få bestämd kunskap, om della skedde sedan Stats-Utsk:s
Utlåt, var afgjordt, eller under discussionen derom.
Frih. Raab: Jag ber endast att få belysa några af de anmärkningar
Gr. Ugglas i sitt sista anförande framställt. Han yttrade
nemi., att R. och Ad. vid sednaste riksdagen fattade eli lika beskaffadt
beslut som det, hvarom nu är fråga. Delta har jag aldrig
hestrid!; men Gral har deraf dragit en konklusion, sorn skulle
passa för delta tillfälle, nemi. att i falt Ståndet nu skulle bifalla
Hr Tersmedens motion, detta icke vore ett uprifvaude utan ett fasthållande
af det beslut R. o. Ad. vid förra riksdagen fattade. Men
R. St:rs beslut, som förekommer i Exp.-Utsk:s skrifvelse derom
till K. M., uptager icke, att R. o. Ad. för sin del vid förra riksdagen
beslutade annorlunda. Då R. o. Ad. utgör en fjerdedel af
R. St., har det ock deltagit i det gemensamma beslutet, och det
synes
Den 7 Juni f. m.
65
synes mig derföre conseqvent alt Slåodet icke fråoträder hvad R.
Si. beslutat. Men om en ledamot af R. o. Ad. velat i detta afseende
rubba R. St:rs förut fattade beslut, så hemställer jag till
Gr. Ugglas, om icke frågan derom hade bordt blifva väckt förut,
och icke nu, sedan R. o. Ad. redan fattat sitt beslut i hufvudsaken.
Hr Dalman: Jag anhåller endast alt få uplysa Gr. Ugglas,
som icke deltagit i discussionen i sjelfva hufvudsaken,- alt här icke
är fråga, huruvida R. St:rs beslut i den s. k. skalteförenklingsfrågan
skall gå i omedelbar verkställighet, utan frågan är blott, huruvida
verkställighet af det beslut, som förra riksdagen fattades, .skall ega
rum eller icke, eller om beslutet, ronde sättet för räntornas utgörande,
skall verkställas förr än bestulet om deras förenklade debitering.
Gr. Wrangel är, såsom ledamot i Kammar-Colkm, i tillfälle
alt böra känna förhållanderna, och, enligt de nplysningar han
lemnat, drager del i hvilket fall sorn helst långt ut på tiden, innan
det sistnämnda beslutet kan sältas i verket, i anseende till de flera
utredningar och jemkningar, som äro förenade med ränte-persedlarnes
förvandling, helst om denna skall ske från en persedel till
en annan, på sätt StatsUlsk. tillstyrkt och R. o. Ad. bifallit. Hända
kan äfven, att de öfriga Stånden icke blifva härmed belåtna, och
följden kan då möjligen blifva, att hela förvandlingsfrågan vid innevarande
riksdag förfaller. Men icke kan sådant tillintetgöra ett redan
vid förra riksdagen af samtl. R. St. fattadt beslut om räntornas
utgörande efter förändrade grunder, för verkställigheten hvaraf Regeringen
redan vidtagit förberedande åtgärder. Förmodligen är det
dock åt detta mål man syftat med motionen, samt att rifva sönder
alltsammans.
Frih. Stjernstedt: Till dess den uplysning, sorn Hr Palmcrantz
begärt, binner af Riddarb.-Sekret, meddelas, anhåller jag att
få återkalla i de ledamöters minne, hvilka vore närvande, då frågan
afgjordes, huruvida icke förhållandet voro sådant, ali, sedan de
väsendtliga punkterna af SlatsUtsk:s Utlät, voro afgjorda, och man
hunnit till det ställe deruti, der Utsk. afskiljer sjellva hufvudfrågan
från de serskilda i ämnet väckta motionerna, hvilka Utsk., med anledn.
af beslutet i den förra, ansett vara afgjorda, uplrädde Hr Tersmeden,
för att fråga, huruvida äfven den del af Utlåt., som förekom
efter egentliga hufvudfrågans utredning, var för R. o. Ad. föredragen,
i hvilken händelse han då ämnade framkomma med en
motion; men då Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Utlåt, ännu
icke var till slut genomgånget, afslod Hr Tersmeden från ordet, för
att upskjuta sin framställning, till dess äfven denna del hade blifvit
föredragen.
Jag har ansell mig böra i miunet återkalla, huru frågan bär
behandlades, och afbidar för öfrigt att, när Prot. ankommer, få erfara,
huruvida jag rätt erinrat mig förloppet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af Plenum kl. hall. 6 e. m.
8 H. 5
66
Den 7 Juni f. m.
Hr Palmcrant z: Om, såsom den sisle talaren uplyst, Hr
Tersmedens motion blifvit väckt, efter del Utsk:s Utlåt, i sjelfva hufvudfrågan
blifvit genomgånget, men innan Utskrs hemställan i afseende
på de serskilda väckta motionerna blifvit behandlad, och R.
o. Ad. vid sådant förhållande anser, att motionen blifvit väckt, innan
Betänk, var lill slut genomgånget, samt, i följd deraf, såsom ett
tillägg till beslutet i skatteförenklingsfrågan; så vill jag gerna afstå
från min begäran om remiss, samt förena mig med dem, som begär!
motionens läggande lill handlingarne, ehuru den omständigheten
alltid qvarstår, att ifrågavartde hemställan blifvit behandlad
som en ny motion. För öfrigt kommer det naturligtvis' att bero
på Hr Gr. o. Landtm:» eget godtfinnande, huru motionen skall
behandlas.
Sedan härefter underl. Riddarh.-Sekret, haft äran tillkännagifva,
alt Mern.-Brot. för del plenum, hvarunder Hr Tersmedens
ifrågavar:de förslag väcktes, för tillfället icke var tillgängligt,
ulan, för discnssionens upsättande, utlemnadt lill en af R. o. Ad:s
notarier, samt att han derföre nu icke kunde med fullkomlig säkerhet
upgifva, när delta förslag framställdes, men trodde sig minnas,
alt det, pä sätt Frih. Stjernstedt nyss upgifvil, hade skett näst före
behandlingen af den i StatsUisk:s Utlåt. N:o 92 förekommande sista
punkt, deri Utsk. anmält sig anse åtskilliga, i samma Ullål. omförmälde
motioner dels besvarade genom hvad i föregående punkter
blifvit anförd!, dels föranledande till serskildt yttrande, som framdeles
skulle afgifvas, yttrade Hr Gr. o. Landtm, att han, i afseende
på det formela af frågans behandling, och då Hr Hjärne yrkat remiss
till Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk., var al den mening, all sedan
Hr Tersmedens ifrågavartde, vid pröfningen af StatsU(sk:s Utlåt. N:o
92 framställda förslag till tillägg uti Utsk:s förslag, lill följe af stadgandet
i 49 § 3 mom. Riksd.-Ordn., blifvit, uppå derom framsläld
begäran, bordlagdt, så borde nu, jemlikt ordalydelsen i samma
niom., beslut fattas om detta tilläggs antagande eller förkastande,
hvarom Propos. också blifvit begärd.
Hr Hjärne: Jag upfattade icke riktigt Hr Gr. o. Landtnäs
sista yttrande, emedan jag då var på vägen lill min bänk; och vet
således icke, om Hr Gr. o. Landtm, vägrade propos. på min anhållan
om remiss; men om så icke var fallet, är jag gerna beredd
alt afstå från min begäran, enär denna mening redan blifvit frånträdd
af de tvenne ledamöter, som förut instämt med mig. 1 hvilketdera
fallet som helst, anhåller jag likväl om propos. på motionens
läggande till handlingarne.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm., alt i afseende på Hr Tersmedens ifrågavartde hemställan
blifvit yrkadi, dels alt. den må bifallas och dels att den må läggas
till handlingarne; hvarefter Propos. å hvardera af dessa yrkanden
framställdes och besvarades med blandade Ja och Nej, samt sedermera
Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla denna hemställan, och, då svaren härvid ut föllo med starka
Den 7 Juni f. m
67
Ja, blandade med många Nej, förklarade de! han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
Efter härvid af Gr. Wiangel begärd votering upläsles till justering
samt godkände följande voler:s-propos.
Den sorn bifaller Hr Tersmedens, med afseende å SlatsUtsk:s
Utlåt. N:o 92, gjorde sålydaude hemställan : ”R. o. Ad. beslutar för
dess del, alt grundskalternes förenkling, sättet för deras utgörande
oell bestämmande af den markegång, hvarefter räutepersedlarnes
värde skall beräknas, böra utgöra ett sammanhängande helt, hvaraf
ingen del kan verkställas olan i förening med de öfrige delarne af
den ifrågavafrde regleringen”, röstar
Ja,
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. alt lägga berörde hemställan till
handlingarne.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer
Ja — 40.
Nej — 35.
Föredrogs ånyo LagUlsk:s den 17 sisth Mars och d. 1 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 29, i anledning af väckte motioner
ang:de en utvidgad testamentsrätt, m. m.
Detta Betänk, företogs punktvis lill afgörande.
Usta punkten, äng:de Hr Dalmans och Riksdags-fullmäkligen
Danielsons förslag i fråga om rättigheten att bortgifva
arfvejord på landet.
Gr. Lagerbjelke, Gust. r Då arfvejordssystemet först upkom,
skedde sådant dels derföre, att släglen ansågs ega en gemensam
rätt lill den ärfda jorden, och dels derför, att man ville inom slägten
qvarhålla denna jord. Delta förhållande har likväl under tidernas
lopp förändrats, och genom införandet af lika arfsrätter har inträffat,
att de stadganden, som i berörde afseende finnas, numera
verka motsatsen mot hvad man åsyftat; ja, denna lag verkar derhän,
att den småningom drifver arfvejorden ur släglen. Jag skulle
derföre föreställa mig, att det vore angeläget, att, så vida lagstiftningen
ännu önskar bibehållandet af arfvejorden i sin ursprungliga
bestämmelse, medgifva testamentsfrihet i afseende å dylik jord, men
inom de gränser, sorn bördsrätten utstakar, d. v. s. rättighet för
egare af arfvejord, att. testamentarisk! derom förordna inom alla
dem, som ega bördsrätt till densamma. På detta sätt bibehålles
arfvejordssystemet oförkränkt, och den motsägelse, som nu i lag
5*
-
68
Den 7 Juni f. m.
stiflningen förefinnes, ali å ena sidan vilja qvarhålla arfvejorden
inom slägten, och å den andra, så att säga, drifva den derifrån, skulle
genom eli dylikt medgifvande försvinna. LagUtsk. har emellertid
uppå della förhållande icke fästat något afseende, och jag vågar
deiföre anhålla om den nu ifrågavar:de punktens återremitterande.
Gr. Sparre, Erik: Den framställning Gr. Lagerbjelke nu
gjörl, har jag så väl vid inuevande, som under sisla Riksdagen gjort
lill föremål för LagUisk:s upmärksamhet och pröfning. Jag anser,
lika med den värde talaren, alt den nu gällande lagen, hvarigenom
raan förvägras, all öfver sio arfvejord göra de minsta förfoganden,
skall i tidernas längd icke allenast leda deihän, att denna jord slutligen
går ifrån slägler, ulan äfven framkalla den hemmansklyfning
och sönderslyckuing af jorden, som lagstiftaren eljest sökt förhindra.
Del är klart, att lill följd af den kärlek till jorden, som ännu är
lemligen allmänt rådande hos befolkningen, och då man, enl. log,
icke eger rätt att genom testamente deröfver förfoga, så måste resultatet
blifva, all, vid dödsfall, arfvingarne alltid i dess minsta delar
klyfver denna jord, och att följaktligen dess sönderstyckning går
ända derhän, som t. ex. i Dalarne, der de serskilda joi dparcellerne
äro så små, att de icke kunna föda sina egare. Härtill kommer att
den nu gällande lagen, som förbjuder att genom testamente dispo,
nera öfver arfvejord, nu kringgås genom åtgärder, de der i allmänhet
icke visat sig vara nyttiga eller ändamålsenliga. Då det är förbjudet
för egare af ärfdt hemman att deröfver genom testamente
förfoga, nödgas denne ganska ofta, då han önskar hos sig behålla
sina barn för att sköta hemmansbruket, när han sjelf genom tilltagande
ålder dertill blir urslåndsatl, medelst en s. k. köpeafhandling
till ett af barnen öfverlåta fastigheten, emot förbindelse för köparne,
alt, efter föräldrarnes frånfälle, utbetala lill hvar och en af syskonen
den lött, i köpeskillingen, som de efter lag ägde rätt att erhålla,
så vida köparen efter föräldrarnes död löst jorden (j!l det pris,
som > köpeafhandlingen finnes utsatt. Men derjemte förbehåller sig
äfven fadren, under sin lifstid, eli undantag eller s k. för del på det
sålunda af honom försålda hemmanet. Om sonen icke får denna
säkerhet, alt efter föräldrarnes död få fast fot eller blifva qvar vid
hemmanet, säger han åt den gamle; ”jag kan icke längre qvarstanna
hemma, ty jag år osäker om, alt efter din död få bibehålla
hemmanet; jag måste derföre söka mig om på annat håll, för att
bereda mig säkrare utsigter för min framlid.” För att då kunna
fasthålla sonen eller mågen vid hemmanet, nödgas den gamle ingå
på ett så beskaffadi kontrakt, som jag nyss omnämnt. Dylika kontrakter
förekomma i alla delar af riket, och jag har sjelf ofta varit
i tillfälle att derom förvissa mig, .under den lid jag såsom domare
tjeustgjorde på landet. Men det förhållande, som häraf upstår mellan
fadren oeb de unga, är icke alltid det bästa. För de unge bihr
föräldrarnes lifstid alltid för lång, och det undantag, som de åt dem
skola gifva, förekommer de unge besvärligt. Deras väntan att varda
befriade från delta onus, blir allt mera otålig. De betrakta de
gamle med missgynsamma blickar, och behandla dem ofta med
Den 7 Juni f m.
hårdhet. Icke sällan händer del jemväl, alt sonen eller mågen, som
på della sålt inköpl hemmanet, icke kan bibehålla del, ulan nödgas
sälja det ål en annan: och den gamle kommer derigenom all äta
nådebröd hos en främmande, som tilläfventyrs behandlar honom med
mindre skonsamhet än barnen.
Då nu delta förhållande är del allmänna, och dä del, så vidt
jag vet, endast och allenast eger sin grund deruti, att man vill
kringgå lagens stadgande om förbud mot testamente af arfvejord, så
torde alli skäl vara för handen alt härutinnan göra någon ändring.
Om föräldrarne t. ex. egde räll alt genom testamente göra alldeles
detsamma, som de nu göra genom köpeafhanriling, så skulle ulan
tvifvel alla de olägenheter, hvarom jag i del föreg:de talat, försvinna.
De unga skulle då icke med hårdhet behandla de gamle; ty de Visste,
alt det testamente, hvarom de haft löfte, kunde af de gamle återkallas,
och de! hlefve således för dem eli intresse, att med mildhet
bemöta de åldrige föräldrarne, och dessa skulle, genom alt åt sonen
eller mågen gifva eli sådant löfte, ega _ en grundad förhoppning, att
med ömhet blifva behandlade. Det ändamål, som blott till en del
vinnes genom köp, vinnes för den skull helt och hållet genom testamente.
Detta skäl gäller hufvudsakligen BondeSt. För större
godsegare gäller deremot det, som Gr. Lagerbjelke anförl, nemi. att
man i allmänhet älskar att vela, all jorden, ulan att allt för mycket
styckas, qvarblifver inom slägten.
Jag har så väl vid denna, som vid sisll. Riksdag förordat delta
förslag; och under innevar:de Riksdag har det bland ledamölerne af
BondeSt. inom Disk. rönt ganska mycken sympathi. Men det föll
slutligen för ett spöke, som från den motsatta sidan framhölls: det
nemi., ali ett dylikl stadgande skulle leda lill införande af inajorater.
Förgäfves anförde jag den erfarenhet vi i della hänseende ega, att
oaktadt vår nuvar:de lagstiftning tillåter stiftandet af fidei-konrisser,
ehuru blott till 2 led, så hafva likväl några sådane icke på 50 år
blifvit stiftade. Jag dömer häraf, att den allmänna tonen alt stifta
inajorater nu mera uphört. Finnes väl då något skäl för den fruktad,
alt ett så beskaffad! lagstadgande, som här blifvit ifrågaslälldl,
skulle leda lill bildande af majorater? Emellertid föll förslaget för
detta spöke, och som jag icke älskar ali betunga Utsk:s Betänk, med
raina reservationer, har jag af delta skäl icke ansett mig böra framställa
del här ifrågavar:de förslaget. Men då nu Betänk:s återremitterande
blifvit af Gr. Lagerbjelke begärdl, vill jag icke sälla mig derémot,
utan skall, efter all förmåga, söka inom Utsk. verka för sakens
framgång.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jäg hade ämnat anhålla
om bifall lill denna punkt, emedan jag ingalunda kan dela de äsigler,
som af de föreg:de lalarne blifvit framställda. Men då det är
åtskilliga andra punkler i della Betänk., hvilka jag önskar måtte
blifva återremitterade, vill jag f. n. icke anhålla om någon Pröpös.
på bifall lill den nu ifrågavar:de, utan medgifver gerna densammas
återremitterande. Likväl önskar jag att, i afseende på Gr, Lager
bjelkes
yttrande, få nämna, alt det skäl han anförl för ålerremiSs;
ro
Den 7 Juni f. m.
eller nödvändigheten al en utvidgad rättighet att bortgifva arfvejord,
icke af mig kan godkännas. Jag är icke okunnig om förhållanderna
på landet, eller huru det tillgår bland allmogen. Visserligen afstå
föräldrarne ofta mot s. k. fördelsvilkor eller undanlag sill hemman
ät något bland barnen; men detta sker ej derföre, att de icke
hafva något annat sätt att gynna dem, utan oftast emedan de sjelfve
icke anse sig längre kunna sköta egendomen. De lenina den derföre
till soneD, hvilken de anse kunna med mera kraft och drift
sköta densamma. Skulle man således i detta hänseende förändra lagen,
så är jag öfverlygad om, att det icke skulle verka någon skillnad
i de nuvande förhållanderne, utan de skulle komma att fortgå
pä samma sätt som hittills.
I anledn. af hvad Gr. Sparre anfört derom, att det någon gång
skulle kunna hända, att föräldrar,'sorn vid ett hemman åtnjuta undanlag
eller fördel, skulle anses äta nådebröd, så kan jag desto mindre
deruti instämma, som det är föräldrarnes lagliga rätt att erhålla
ett dylikt undantag, och de låta också merändels inteckna kontraktet
derom.
Hr Ribbing, Arvid: Jag tror för min del, att LagUtsk:s
ifrågavar:de hemställan är fullkomligt grundad. Under närvarrde lid,
då det synes, som icke många band voro, som fästade landets baru
vid fädernejorden, vore det väl icke rått alt borttaga ett af de starkare,
eller att ytterligare kringskansa den rättighet man eger att fä ärfva
sina förfäders jord. Jag tror för den skull, alt Betänk, i förberörde
del af motionen bör bifallas, och anser derjemte, att det hade varit
ganska nyttigt, om den sednare delen af densamma kunnat föranleda
någon åtgärd af Utsk., ehuru väl jag inser de svårigheter,
sora deremot möll.
Propos. till bifall å förevar:de punkt blef härefter framstäld
och besvarad med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemslälde, om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anraärkmr
föranleda till densammas återremitterande, samt, efter denna
Propos. besvarande med starka Ja, blandade med Nej, förklarade,
alt han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
2:dra punkten, an g: de en af Utsk. tillstyrkt förändring af
17 kap. 1 § Ärfda-Iialken.
Frih. Rehbinder: Hvad denna punkt angår, så anser jag
den så billig och i alla hänseenden rättvis, att den bör bifallas.
Men då jag eger förhoppning, alt hela Betänk, varder ålerremilteradt,
anhåller jag om återremiss äfven af denna punkt, ehuru jag
till alla delar instämmer i hvad Utsk. föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Genom den återremiss, som R. o. Ad.
beslutat ä den föreg:de punkten, har R. o. Ad. updragit ål LagUtsk.
ali ytterligare taga i betraktande den utvidgning, som kan vara af
behofvet påkallad, i afseende ä testamente af arfvejord. I den nu
föredragna punkten har Utsk. föreslagit en vidsträcktare rättighet att
testamentarisk! föroidna om dylik jord, än sorn under nuvande förhållanden
eger rum. Sedan R. o. Ad. fattat nyss omförmälda be
-
Oen 7 Juni f. ra.
71
slut. torde del icke vara lämpligt, all, genom eli bifall lill denna
punkt, binda händerna i afseende på frågan i sin helhet. Jag vågar
derföre vördsammast hemställa, om icke R. o. Ad. skulle vilja
återremittera äfven den punkt, på det atl Utsk. malte komma i tillfälle
all betrakta saken frän alla sidor, och icke genom eli serskildt
beslut öfver någon enstaka del deraf föredraga densamma.
Gr. Sparre: Jag instämmer desto heldre i den siste värde
talarens yttrande, som, efter hvad mig är bekant, BondeSl. äfven
återremitterat denna punkt. Utsk. kommer derigenom i tillfälle att
laga i betraktande, så väl de hemställanden, som inom nämnde
Stånd blifvit gjorda, som de, hvilka här äro framstälde, och detta
kommer tvifvelsutan att lända saken lill fromma.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Äfven jag instäm
mer
i Gr. Lagerbjelkes ytkande om älerremiss af ifrågavartde puukt;
men jag anhåller tillika att dervid få säga några ord 0111 den förra
punkten, under hvars föredragning jag icke var närvar:de. Jag har
visserligen upgifvit allt hopp, alt vid denna Riksdag vinna framgång
ål den motion, jag tagit mig friheten väcka, och som ej heller
vid flera föreg:de Riksdagar lyckats vinna bifall; detta får väl
således hänskjutas åt framtiden. Jag hoppas icke en gång nu framgång
åt en så pass utvidgad (estamentsfrihet på landet, som den Gr.
Lagerbjelke understöd!.
Deremot tyckes Utsk., då det beqvämt sig att lyssna till den
rättvist förda klagan öfver en alltför inskränkt testamentsfribet i stad,
väl kunnat gå litet längre än som skett, och fästat mera afseende
pä den inom BorgareSt. af Hr Guslafsson väckta motionen, att nemi.
testamenisrällen skulle blifva lika på land och i stad. En förändring
af våra arfslagar i denna riktning synes väl icke vara allt
för mycket begärdt, och väl böra ega något hopp, att icke stötas
tillbaka. Teslamentsrätten i stad är, som bekant, nu inskränkt till
J af all både ärfd och förvärfvad egendom, om barn finnas, men
om barn icke finnas, eger man bortgifva både aflinge fastighet, samt
ärfda och förvärfda Jösören, men af den ärfda fastigheten endast
hälften. Om ou testamentsrälten blefve lika för laDd och stad, så
skulle visserligen derigenom en inskränkning ske i rättigheten att
testamentera ärfd fastighet i stad; men R. 0. Ad:s privilegier
blefve derigenom icke i behof af någon rubbning, utan komrae alla
städernas invånare i samma förhållande, deri Adeln f. n. befinner
sig, d. v. s. att dispositionen öfver kapitalförmögenheten och all förvärfvad
fast egendom befriades från de nu existerande högst besvärliga
banden. Likheten alla medborgareklasser emellan blefve
derigenom införd i teslamentsrätten, likasom förut i arfsrätt och
giftorätt. En sådan förändring skulle i min tanka vara eli betydligt
steg framåt, ledande både lill enkelhet och reda i de nu för
handen varande intrasslade förhållandena.
Utsk. har, såsom grund för alt något lossa på de band, hvilka
nu snärja teslamentsrätten, anfört svårigheten för personer, stadde i
äktenskap, som ligga i vidsträckta affärer, att, derest de ega barn
eller bröstarfvingar, nödgas vid endera makans död afvittra barnen,
Den 7 Juni f. m
ulan atl ega ali lill mer än | disponera ens' öfver sin förvärfvade
förmögenhet, hvarigenom deras affärsförhållanden kunna betänkligi
slöras. Della är en slör olägenhet, men den afhjelpes ej ensamt
med det palliativ Ulsk. föreslagil, eller ali man skulle ega disponera
öfver hälften i st. f. -J. Vida lämpligare vore det all göra testamenlsrätten
lika för land och stad. Derigenom inskränkes väl, sorn
sagdt är, leslamentsrätlen af årfd fastighet äfven i siad, men denna
är vanligen af mindre vigt och ingär icke i affärsberäkningarne,
emedan den icke anses lillhöra (leii rörliga förmögenheten. Således
torde del vara af mindre betydenhet, ali leslamenlsrätten till della
slags fastighet försvinner Min tanka är för den skull, att del sleg,
som nu både hör och kan lagas, är alt göra lestamentsrätten lika
för innevånare å land eller i stad, och ulan afseende på Slånd,
hvarigenom jemväl den sista, nu mera olämpliga skillnaden mellan
lands- och stadsrätt försvunne.
Jag anhåller atl dessa anraärkmr må åtfölja återremissen af
Betänk.
Efter först till bifall ä förevar:de punkt framstäld, men med
Nej besvarad Propos., hemstälde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad.
ansåge de emot densamma gjorde anmätkmr föranleda till återremiss.
Ropades Ja.
3:dje punkten, ang:de af Utsk. tillstyrkte ändringar i i
och 3 §§ 77 kap. Ärfda-Balken, samt 1 mom. 3 § 8 kap. Jorda-Balken.
Frih. Rehbinder: Mot Betänk, i de delar, som nu blifvit
föredragne. har jag ålskillige, som jag hoppas, grundade anmärkmr
att framslälla. Men då jag förmodar, atl förslaget äfven i denna
del varder återremitterad!, vill jag nu vara ganska kort, under förhoppning,
att, då förslaget återkommer från lltsk., tillfälle skall lemnäs
mig, all fullständigare utveckla mina åsigter i ämnet.
Jag inskränker mig alltså nu endast lill följande anmärkmr.
Utsk:s förslag i 4 § 2 mom. anser jag i synnerhet vara i högsta
grad skadligt. Det skulle nemi., ifall det klefve lag, leda lill de
slörsta orättvisor från deras sida, hvilka knnde genom testamente
bortgifva sin egendom, och till en lismande inställsamhet hos dom,
hvilka möjligen egde hopp alt få testamente. Jag är af den tanken,
att lestamentsrätten snarare bör inskränkas, än utvidgas, eller
åtminstone få förblifva orubbad i sitt nämnde skick.
I afseende på Hr Dalmans anmärkning, aug:de den stora frihet
man enl. landsrätt eger atl borttestamentera förvärfd egendom
och lösören, får jag erinra, alt man deremot, enl. Stadsrätt, har så
mycket större frihet i afseende å borttestamenterande af en del af
den ärfda fasta egendomen, i synnerhet dä barn icke finnas; och är
denna sednare frihet, i det skick den nu finnes, och ulan vidare
utvidgning, fullkomlig motsvarig den större testamenlsfrihel, man i
ofvan först upgifne hänseende åtnjuter enf. landsrätt.
Den 7 Juni f. m.
73
Pä dessa grunder anhåller jag vördsamt om återremiss af denna
del å Utsk:s Betänk.
Gr. Lagerbjelke: Om Ulsk:s förslag i denna del skulle af
R. o. Ad. bifallas, så komma Sländet i sjelfva verket att derigenom
göra eu icke så ringa upoffring. Visserligen är det sant, som
Utsk. säger, alt dispositionsrätten öfver ärf fastighet i stad blefve äfven
för R. o. Ad. något utvidgad; men deremot inskränktes denna
rätt i afseende å aflinge egendom, så väl i stad som på land, då
nemi. teslamenlsgifvaren vore i stad bosatt. Härigenom upkorume
den olikheten, att dispositionsrätten af aflinge lös och fast egendom,
öfver hvilken R. o. Ad. f. n. eger full lestamenlsfrihet, blefve beroende
deraf, om egare hodde i stad eller på landet. Upoffringen
ä Ståndets sida vore således ingalunda obetydlig. Men det oaktadt,
skulle jag likväl anse, alt R. o. Ad. icke bör motsätta sig denna
upoffring af sin testamentsrätt, om dermed en förbättring i allmänhet
af sladganderne, rör:de testamente, kunde, på säll jag förut
nämnt, då fråga var om arfvejord å landet, vinnas. Jag tror för
den skull, att denna fråga bör sättas i sammanhang med frågan om
lestamentsrälten i sin helhet så väl pä land, som i stad, och vågar
derföre vördsammast anhålla om återremiss äfven af denna punkt.
Gr. Sparre: Afven i fråga om denna punkt instämmer jag
med den siste värde talaren deruti, att det är skäl, att, sedan en
pirnkt af (örevartde Betänk, blifvit återremitterad, frågan i sin helhet
bör återremitteras. I synnerhet anser jag en sådan åtgärd lamp*
lig, då här är fråga om upoffring ä R. o. Ad:s sida, och då det
för den skull måste vara R. o. Ad. obelaget att tillkännagifva, på
hvad vilkor den är benägen att göra en så beskaffad upoffring af
sin vidsträcktare testamentsrätt, som här blifvit ifrågasatt. Jag har
således ingenting emot, att äfven denna punkt återremitteras, för att
derigenom sälta LagUtsk. i tillfälle alt i eli sammanhang behandla
hela frågan.
Hvad deremot angår Frih. Rehbinders yttrande, så måste jag;
uptaga en eller annan sats deri till vederläggning. Frihm säger
nemi., att det vore orättvist, att utvidga testamentsrätterf v stad.
Lisk. har likväl, enl. min lanke, tillfylleslgörande ådagalagdt nödvändigheten
af en förändring i detta afseende. Ifall af en gift persons
död, måste den eflertefvande makan, enl. nu gällande testaments-lag
för slätterne, utgifva, der barn lefva elter, i det närmaste
halfva egendomen, ty äfven om den aflidne velat genom testamente
tillförsäkra sin efterlenmade lefvande maka sin hälft i boel, så gäller
detta testamente endast för J deraf. Det är naturligt, att en
näringsidkare i allmänhet icke kan hastigt beröfva» en stor del af
sitt kapital, utan att sättas t nödvändighet ali inskränka eller nedlägga
sin rörelse. Af detta skäl har också vid flere Riksdagar inom
BorgareSl. fråga blifvit väckt om en utvidgning af lestamentsrälten,
och inom Utsk. hafva meningarne icke varit delade derom, all en
sådan förändring vore lämplig.
Men del är icke allenast inom de näringsidkande klasserna,
som en sådan utvidgning vore af behofvet påkallad. Afven den ön
-
74
Den 7 Juni f. m.
skan liar uttalats, atl nian må kunna tillförsäkra en efterlefvande
maka, med hvilken man delat lifvets fröjder och sorger, en tryggad
utkomst, sedan man sjelf icke mera finnes till. En stadsbo,
som icke äger annat än ärfd fastighet i stad, äger f. n. icke rätt
att åt sin maka lemna mera än {. af denna egendom, der barn
lefva efter, samt hälften, så framt andra inländska arfvingar finnas.
Jag hemställer nu, huruvida icke, om min maka öfverlefver mig,
jag har mera benägenhet att Al henne lemna min förmögenhet, än
åt en aflägsen slägtinge, hvilken jag måhända icke ens känner? Utsk.
föreslår deremot, på sätt R. o. Ad. hört sig nyss föreläsas, alt stadsbo
af sin egendom skulle ega tält att bortgifva hälften, så vida barn
eller bröslarfvingar finnas, men i annat fall alltsammans. Ehuru
man naturligtvis förutsätter, att hos en personskall finnas så mycken
kärlek för sina barn, att han icke skäligen kan antagas vilja sätta
dem på bar backe, har likväl för det lall, alt en far eller mor skulle
ega så litet känsla för sina afkomlingar, att han eller hon föibisåge
sin föibindelse atl se dem till godo, i Utsk:s förslag, liksom i de
flesta andra länders civila lagstiftning, den föreskrift blifvit gjord,
att man icke, så vida barn finnas, må vara berättigad, alt af sin
egendom bortgifva mer än hälften. Finnes deremot icke harn, så
bör efterlefvande maka hafva lifligare anspråk på qvarlåleuskapen,
än aflägsna slägtingar. Det är denna ändring i nuvaride förhållanden,
som Utsk. föreslår, och jag tror icke, att någon kan undgå
alt finna, att den bör bifallas. Den innehåller visserligen en inskränkning,
i ett fall, af R. o. Ad:s testamentsrätt, men innefattar
för ett annat fall en utvidgning i så måtto, alt R. o. Ad:s dispositionsrätt
öfver sin ärfda förmögenhet i städerne blefve friare. Den
inskränkning deremot, som R. o. Ad. korame att vidkännas i sin testamentsrätt,
skulle bestå deruti, atl af förvärfvad fastighet eller lösören,
tillhörande dem, som bo i stad, icke skulle få bortgifvas mer
än hälften, om bröstarfvingar finnas, och alltsammans, om sådana
icke finnas. Tager man nu i betraktande det förhållande, att flere
bland R. o. Ad:s medlemmar ega ärfd förmögenhet, än förvärfd, så
torde man också finna, alt inskränkningen å ena sidan någorlunda
motväges af utvidgningen å den andra; och jag tror för den skull,
att då man kan vinna en förbättring i testaments-lagstiftningen i
sin helhet i så målto, att icke olika samhällsklasser skulle lyda under
olika lagar, så förefinnes skäl att göra den ifrågavartde upoffringen,
dervid jag likväl ej undrar på, om vid detta medgifvande
fästes det vilkor, att det ändamål, som R. o. Ad. hufvudsakligen
afser, eller en jemkning af testamentsrätten i jordbrukarnes intresse,
jemväl blifver vidtagen.
.lag motsätter mig följaktligen, för min del, icke den här framställda
begäran om återremiss; men jag har ansett mig böra utveckla
de grundsatser, som uttalas i förslaget, till genmäle å hvad
Frih. Rehbinder anfört.
Frih. Rehbinder: Ehuru, för sin del, medgifvande en
återremiss, har Gr. Sparre yttrat åtskilligt till försvar för ifrågavar:de
förslag. Han har påstått, att för en näringsidkare skulle det vara
högst nyttigt, om testamentsrätten i stad hlefve ytterligare utsträckt.
Den 7 Juni f m.
75
än den nu är. Gr:n torde dock erinra sig, att f. n. åtnjuter den
efterlefvande maken i giftorätt hälften af egendomen, vare sig lös
eller fast, och det torde vara tillräckligt. Skulle likväl näringsidkarne
anses böra hafva ännu större förmåner, hvilket jag dock anser
öfverflödigt, så kunde jn detta ske på det sätt, att den efterlefvande
makan tillerkändes disposition öfver egendomen, men icke full egauderätt,
hvilket sednare, enl. min tanka, vore högst obilligt och verkligen
vådligt.
Gr. Sparre har äfven yttrat, alt efterlefvande maka borde tilldelas
mer än hon äger i giftorätt enl. stadsrätt, på det hon mätte
få större auledn. bidraga till boels förkofran och tilltagande i välstånd,
än lion, vid nnvar:de förhållanden, äger; men månne icke
giftorätt och sålunda äganderätt till halfva boet härvid är tillfyllestgörande?
Den slösande maka, som anser detta otillräckligt, och till
följe deraf vanvårdar boet, förmår ingalunda all göra det bättre,
genom utsigt att erhålla alltsammans. Del vore den aldra största
orättvisa, om, när barn finnas och fadren medfört förmögenheten i
boel, modren skulle kunna få mer än hälften deraf. Hon kan, ora än
gammal, gifta om sig, såsom erfarenheten visar, då i dessa dagar en
72 års gammal enka med stor förmögenhet gifter sig med en 22
års yngling. Om hon, som lärer erhållit denna sin >gendom i giftorätt
med sin förste man, dervid erhållit mera än hälften, sä skulle
nemi. alltsammans komma hennes nye, ungdomlige älskling lill godo,
hvilket vore högst orättvist och lill skada för hennes harn, eller andra
rättmätiga arfvingar. Detta exempel ådagalägger, ali inskränkning
i teslamentsrätten vore vida nödvändigare och bättre, än utvidning
deraf.
Gr. Sparre har ytterligare sagt, alt föräldrar, som hafva barn,
i allmänhet icke gerna kunna komma att begagna sig af denna utvidgade
teslamenlsfrihet. Jag anser, att så hör vara, men tror
dock, alt en utsträckt lestamentsfrihel i delta fall skulle lägga hyende
under lasten; ty jag vill icke, alt man skall stifta lagar så, att
de, som icke hafva hjetta för sina harn, kunna begagna sig af lagen,
för alt begå orättvisor. En sådan utvidgad rättighet skulle
obestridligen upmuntra mången, att genom kryperi och lismande
locka sig till eli testamente på deras bekostnad, som vandra sin väg
ärligt och rätt fram, ulan alt hvarken krypa eller lisma. Vi hafva
haft många exempel på sådana förhållanden. För omkring tjugu
år sedan dog en person, mycket rik; han lydde under landsrätt,
och egde således oinskränkt testamentsrätt öfver sin egendom, med
undantag af arfvejorden. Denne man hade 3 älskvärda döttrar,
men det oaktadt borttestamenterade han största delen af sin egendom,
som mest var förvärfvad, ål kreti och pleti, görande sina döttrar
nära nog arflösa. Jag hemställer, om del är rätt och klokt, alt
genom en obillig lag lemna makten i händerna på onaturliga föräldrar,
och sålunda mången gång medföra flere sådane uselheter, som
den jag nu omnämnt. Lyckligtvis var något formfel begånget i sjelfva
testamentet, så att döttrarnas arf ändock blef ganska betydligt. Troligen
finnes här flere bland Riddarhusets ledamöter, som erinra sig
den händelse, jag nu tagit mig friheten påpeka.
7«
Den 7 Juni f. m.
Jag fortfar alt yrka ålerremiss af Betänk, i sin helhet, och
anhåller vördsamt, att dessa mina anmårkntr måtte lill LagUtsk. få
medfölja.
Propos. till bifall å förevartde ponkt blef härefter framställd
och besvarad med Nej; hvarpå äfven denna punkt, till följd af de
deremot gjorde anmärknrr, återremitterades.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde, från Utskm inkomne
Utlåt., Betänk, och Meni., nemi. från
Stats- Utskottet:
JYs 124, i anledn. af väckt motion om förändring i nu gällande
stadganden, i afseende å det åtskilliga af Kongl. KammårR:ns
tjenstemän tillkommande anmärknings- och aktorats-arfvode.
JYi 125, i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet för åbo
erne
å åtskillige Wisingsö skolegodshemman, att få desamma till
skatte lösa.
JYi 126, i anledn. af väckt motion om förändring i tiden för
hållande af upbördsstämmorna å Oland.
JYs 127, i anledn af väckt fråga om försäljning af en del
Kronans egendomar.
JYi 128, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring i tiden
för utgörande af den till Marstrands kyrka och skola anslägna kronobonden
i Tjörns härad.
JYi 129, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring i Kongl.
Förordn. d. 16 Okt. 1723, ronde Presterskapets i Skåne upbörd.
JYi 130. i anledn. af väckte motioner, ang:de dels bestämmande
af vissa vilkor, för vinnande af dispositions- och jordeganderält
till de s. k. Kyrkohemmanen i Halland, dels ock om rättighet
för åboerne ä de inom Götheborgs stift varande mensalhemman, att
få desamma till skatte lösa.
JYs 131, i anledn. af väckt motion, ang:de uphörande af Kro
nans
återlösningsrält till de s. k. Trippiska hemmanen i Halland
m. m.
JYi 132, i anledn. af erhållen återremiss å Betänk. JYs 19,
ang:de uplåtelse på viss tid, åt enskild man, af en Kongl. Maj:t och
Kronan tillhörig, intill Kongl. Operahuset i Stockholm angränsande
tomt.
JYi 133, i anledn. af erhållne återremisser å Utlåt. JYi 56,
ang:de K. M:s Nåd. Propos. om eftergift, till förmån för Carlstads
stadsförsamling, af Kronans rätt till ett efter Näringsidkerskan Johanna
Emilia Hollander fallet dana-arf.
Den 7 Juni f. m
77
»tys- 134, i anledn. af erhåltne återremisser å Ullåt. »tys 57,
ang:de K. M:s Nåd. Propos. om eftergift till förmån för Upsala
stads Borgerskaps-, Gubb- och Enkhus-inrätlning af Kronans rätt
till dana-arf efter Enkan Charlotta Elisabelh Bång och Jungfru Christina
Lundström.
»tys 135, i anledn. af K. M:s serskilda Nåd. Propos:r om
anslags beviljande, dels för upförande af nya lärohus i Wexiö och
Wisby, samt utvidgande af skolhuset i örebro, dels ock för anskaffande
af läroverksbyggnad åt Nya Elementarskolan i Stockholm.
Banko-Utskottet:
»tys 34, med förslag till reglering af Bankens lane- och
krediliv-rörelse.
M 35, öfver väckt motion om serskilda bestämmelser i afseende
å låns beviljande från R. St:rs Bank emot pant af fastigheter
inom Kinne, Kinnefjerdings och Loske härader.
JU 36, öfver väckt motion, att Diskont-Verken malte öfvertaga
Kommissions-befattning med diskontlån; samt
'V? 37, med hemställan, att den i Banken inrättade serskildta
anstalt för besörjande af fastighets-lånekommissioner måtte
fortfarande varda bibehållen.
Med tillkännagifvande att Frih. Åkerhjelm, Claes, som
blifvit utsedd till Suppleant uti Serskildta Utsk., återlemnat, sin
Riksdagsmanna-pollet, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer
att utse en Suppleant i nämnde Utsk. i st. f. Frih. Åkerhjelm.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem protocolli,
albert Munck.
/
78
Den 7 Juni e. m.
Onsdagen den 7 Juni 1854.
Plenum kl. J 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för förmiddagens plenum.
Uplästes ett af Frih. Silfverskjöld, Carl Otto, inlemnadt
sålvdande Mern.:
Dertill nödgad af enskildta vigtiga göromål, får jag inför Högl.
R. o. Ad. härmed äran afsäga mig förtroendet att vara ledamot, så
af Riddarh.- som Rev.Utsk.; anhållande derjemte vördsamligen, alt
Högh Ståndet behagade tillåta mig fortfarande vidblifva min Riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer att utse en ledamot i Bevilln:s- och en
ledamot af Riddarh.Ulsk., efter Frih. Silfverskjöld.
Föredrogs ånyo Hr Prytz’s, Lars Adolf, den 20 sisth Maj
f. m. på bordet lagda motion, i fråga om dels skärpta ansvarsbestämmelser
för brott emot Tullförfattningarne, dels utvidgade rättigheter
i tjensten för Tullbetjeningen; vid hvilken motions föredragning,
den 1 dennes, fråga, huruvida remiss derå borde medgifvas,
hade upslått och blifvit bordlagd..
Gr. Lagerbjelke, Gust.: R. o. Ad. bar vid alla tillfällen,
då motioner blifvit väckta på grund af 56 § Riksd.-Ordn., varit ganska
noga med tillämpningen af denna §, så att R. o. Ad. icke
medgifvit dess åberopande, då den icke varit fullt tillämplig. En
värd motionär har vid detta tillfälle sagt, att sedan R- St. numera
beslutat nedsätta tullafgifter i allmänhet, så' skulle derigenom retelsen
till försnillning vara förminskad, och med anledn. deraf föreslår
han skärpta kontroller. Om detta skulle kunna vara anledn.
till motionsrätt, så skulle man lika väl kunna säga, att sedan R.
St. numera borttagit införselstullen på ved, och således retelsen till
skogsåverkan förminskats, så borde äfven i anledn. deraf motion
kunna framställas lill förändring i skogsordningen. Jag hemställer
till R. o. Ad., huru man skulle betrakta en sådan motion. Den
nu ifrågavar:de är, så vidt jag kan förstå, af samma beskaffenhet,
och jag hemställer derföre vördsamt, att motionen måste blifva lagd
till handlingarne.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan alldeles icke in
stämma
méd Gr. Lagerbjelke. För det första får jag säga, att jag
icke har fått den erfarenhet, som Hr Grin, att R. o. Ad. icke har
ådagalagt någon sådan noggrannhet och iakttagit en sådan tolkning
Den 7 Juni e. m.
79
af 56:te §:ti Riksd.-Ordn., som Hr Gr:n antydt, nemi. så, ali R. o.
Ad. icke skidle tillförene raedgifvit en motions väckande, då ett
ärendes fnilständigande sådant fordrat, elier då det synts varit af
behof, att göra tillägg till redan fattade beslut. R. o. Ad. liar
tvertom varit ganska liberalt i afseende på tillåtelsen att väcka nya
motioner, oell sannerligen synes mig också, som skulle nedsättningen
i 56 § vara ganska rymlig för nya motioners väckande. Jag
skulle också hålla före, alt i detta afseende liar motionären visst
icke emot sig något stadgande i Grundlagen, som hindrar uptagandet
af hans motion. Liknelsen med borttagande af tullen pä ved
är mycket haltande, såsom det vanligen går, när man söker liknelser
långväga boil ifrån.
Jag kan icke heller med Gr:n finna, att det ligger någonting
orimligt i Hr Pryfz motivering. Jag instämmer tvertom fullkomligt
med Hr Prytz i den meningen, att så länge tullsatser äro obilligt
höga, sä kan man icke utöfva en sådan stränghet, som vederbör,
för att få tullförfattningarne fullkomligt efterlefda; men i samma
stund som lullsatserne blifva sådane, att dev af allmänna opinionen
gillas, sä anser jag det vara ett större fel, en större öfverträdelse
alt bryta emot sådane tullbestämmelser. Derföre instämmer
jag till alla delar med Hr Prytz derutinnan, alt det nu
kan blifva skäl att skärpa kontrollerna för Tullföi-fattningarnes noggranna
efterlefnad, och likaledes att skärpa straffen för deras öfverträdelse.
Dessutom blir tillfälle att tala om motionens detaljer,
sedan den varit behandlad af Ulsk., och detsamma deröfver afgifvet
Utlåt. Jag anser alt del vore i högsta måtto illiberal! emot den
värde ledamoten, som har väckt förslaget och som, sjelf utmärkt
genom sin mångåriga verksamhet i tullstatens tjenst, säkerligen har
tänkt sig noga för, att icke göra ett förslag, som vore förkastligt
eller icke välbetänkt, om R. o. Ad. skulle neka den begärda remissen.
Jag anhåller således, alt R. o. Ad. ville till vederbörligt Ulsk.
i emittera Hr Prytz’s motion.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi.: I motsatts till den siste
värde talaren, instämmer jag med Gr. Lagerbjelke. Jag anser icke,
ali de beslut, som R. o. Ad. eller äfven R. St. i afseende på tulllagstifiningen
fattat, på något sätt gifva anledn. till att förutsätta
skärpande af de straffbestämmelser, som f. n. finnas. Det är ännu
obestämdt, huruvida R. St:rs beslut komma att erhålla kraft af
Lag, så att derigenom verkligen upslår en friare tull-lagstiftning.
Jag kan icke kalla en friare tull-lagstiftning någon annan, än den,
hvarigenom alla förbud borttagas. Hvad beträffar nedsättning på en
eller annan tullsats, så kan den väl icke anses vara så ingripande,
att den kan rubriceras såsom en friare tull-lagstiftning, ulan det
vore då endast uphörande af de nuvande förbuden, som borde ängses
kunna kallas för en friare tull-lagstiftning.. Dessa förbud äro
icke beroende af R. St., utan af K. M., och förrän förbuden borttagas,
kan man icke säga, att vår tull-lagstiftning har blifvit friare
än förut. Derjemte synes mig, att innan man vidtager lagstift
-
80
Den 7 Juni e. m.
ningsålgärder, man bör hafva någon grund för desamma, någon erfarenhet
alt bygga på. Man bör väl snarare tro, att när man öfvergått
på en friare lagstiftning, då varor få komma in, som förut
varit förbttdna, så skulle derigenom retelserna lill brott minskas.
Således måste brotten blifva långt mindre, än de förut varit. Då
först kan man se, huruvida denna lagstiftning i afseende på bestraffning
af dessa brott är riklig eller icke, sedan man vunnit någon
erfarenhet af brotten under en sådan friare lagstiftning. Således
anser jag, att äfven om motionen hade varit väckt vid Riksdagens
början, så hade man icke dervid bordt fästa något afseende,
förr än man haft någon erfarenhet om, huruvida en skärpning af
tullförfattningarne i afseende på öfverträdelser af desamma, till följd
af deras mera liberala beskaffenhet, blifver nödig eller icke. En sådan
erfarenhet kan man icke vinna, förr än till näslk. Ständers
sammanträde. Ur denna synpunkt anser jag motionen vara för tidigt
väckt, och derjemte anser jag den icke hafva det sammanhang
med tull-lagstiftningen, som 56 § Riksd.-Ordn. fordrar för rättigheten
att väcka motionen efter motionstidens slut.
.lag anhåller alltså, att motionen må läggas till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: För min del har jag aldrig
trott, att tullafgifternas nedsättning skulle göra skärpta kon
troller
öfverflödiga. Så länge något är att vinna genom oloflig införsel,
vare sig mot förbud eller för alt undgå hög tull, komma
försök ali göra oloflig vinst jemväl att fortsättas. Jag anser derföre
skärpta kontroller nödiga i alla händelser. När jag nu ser en
man med andra åsigter än mina, ronde tull-lagstiftningen i allmänhet,
likväl vara i afseende på kontrollerna af samma mening,
som jag, så finner jag mig deraf styrkt i min tanka.
Här säges att inga oförmodade händelser inträffat, hvilka kun
nat
föranleda lill motions väckande. Det kommer derpå an, hurudana
förhoppningar hafva under innevar. Riksdag varit hos en hvar
serskildt. För mig har det varit alldeles oförmodadt, att Sveriges
Ständer skulle nästan enhälligt uphäfva ett hushållningssystem, som
är urgammalt i Riket. Således skulle jag tro, ali för landels innebyggare
öfverhufvud och. stadsmannanäringars idkare isynnerhet har
intet varit mera oförmodadt, än alla förbuds borttagande och tullafgiftens
allmänna nedsättning.
Gr- Gyldenstolpe har sagt, att omän R. St., för deras del, hafva
beslutat förbudens borttagande, så har likväl Konungen icke dertill
gifvit sitt samtycke. Jag känner visserligen Konungens rätt att förbjuda
införsel af varor, på hvilka R. St. hafva bestämt tullsalserna
allt för lågt. Men då R. St. i allmänhet nedsatt lullafgifterna på
varor af större betydenhet, hvilkas införsel hittills varit medgifven,
och då det är ovisst om tullsatserna på de hittills förbjudna äro
tillräckliga, så och enär Konungen icke lämpligen kan förbjuda införsel
af dem alla, så är det gifvet, att förbuden också komma att
till en stor del försvinna. Här säges äfven, att man skall förvärfva
erfarenhet först innan man kan befatta sig med förändringar.
— —
Detta
Den 7 Juni f. m.
81
Detta anförande blef härvid afbrutet genom ankomsten af Hr
Stats-Rådet m. m., Nils Fredrik Wallensteen, som, å K. M:s höga
vägnar, aflemnade 5 Dess Nåd. Propos:r och en Dess Nåd. Skrifvelse
till R. St.
Sedan Hr Stats-Rådet blifvit utbeledsagad, återupropades och
yttrade
Hr von Hartmansdorff: Gr. Gyldenstolpe har sagt, att erfarenhet
alltid bör vara förvärfvad om nyttan af en förändring, innan
denna af R. St. beslutas. Jag tror icke, att någon större erfarenhet
om tullväsendet kan vara behöflig, än den, Hr Prytz innehar,
och hvilken är både vidsträcktare och långvarigare, än den
någon af oss eger, om somliga af oss ens ega någon. Man har
sagt det icke vara nog samband mellan denna motion och de af
R. St- om tull-lagstiftningen fattade beslut, Tor att kunna tillämpa
föreskrifterna i 56 § Riksd.-Ordn. Deri uptagas tre serskilda grunder,
nemi. ”redan fattade beslut;” sådane finnas; ”redan uptagna
ärenden”, hvilket äfven kan tillämpas på detta förhållande, och
”under Riksdagen inträffade händelser.” Dessa äro här just de betydliga
förändringar i tull-lagstiftningen, hvilka, om de gå i fullbordan,
måste hafva högst väsendtligt inflytande på våra näringar.
Att vänta på den ifrågasatta erfarenheten skulle vara, att till
nästa Riksdag upskjuta frågans afgörande, hvilket ej torde vara helsosamt.
Jag tillstyrker derföre remiss af Hr Prytz motion.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. å ifrågavande
motions remitterande till LagUtsk., och sedermera hemstälde, om R.
o. Ad. ansåge densamma böra läggas till handlingarne, blefvo dessa
propos:r besvarade med blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, ånyo hemställde, om R. o. Ad. bifölle, att motionen remitterades
till LagUtsk., samt, sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs K. M. nyss ankomna Nåd. Propos. till R. St.,
ang:de ändring i 85 § Reg.-Formen, i afseende på TryckfrihetsFörordn:s
egenskap af Grundlag, äfvensom, i sammanhang dermed,
uti åtskilliga §§ i Reg:s-Forraen och Riksd.-Ordn.
Sedan denna Nåd. Propos. blifvit upläst, förklarade Hr Gr. o.
Landtm., att densamma, till följd af föreskrifterne i 81 § Reg.-  Formen och 29 § Riksd:s-Ordn., borde genast till Coust.Utsk. remitteras.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag förnimmer, att den
Kongl. Propos:n nu genast varder remitterad till Utsk., så ber jag
att få beledsaga den med några ord.
Detta yttrande blef härvid af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet med
erinran att derest Frih. Raab önskade, att den Kongl. Propos. må
hvila på bordet, något grundlagsenlig! hinder deremot icke mölle,
8 H. ^ 6
s?
Den 7 Juni f. m.
men all det, genom de af Hr Gr. o. Landlm. nyss åberopade
grundlags §§, vore förbjudet, att uptaga densamma lill öfverläggning,
innan Coust.Ulsk. derom afgifvit silt Utlåt.
Sedan härefter Frill. Raab anhållit om ursäkt för silt förbiseende
af grundlagens föreskrift, förklarade Hr Gr. o. Landtm., att
då bordläggning icke blifvit begärd, den Kongl Propos. genast komme
att lill Const.Utsk. remitteras.
Föredrogs och begärdes på bordet, K. M. denna dag ankomne
Nåd Propos. lill R. St., ang:de ifrågaställdt utbyte af Kronan tillhörig
jord emot enskild mans jord. i och för utvidgning af Andra
Lif-Grenadier Reg:tets lägerplats, Malmen.
Vid föredragning af K. M. denna dag ankomna Nåd. Propos.
lill R. Si., i fråga om afsöndring af jord från f. d. Korporals-bostället
vid Skånska Hussar-Reg:tet Husie, till utvidgande af Husie församlings
kyrkogård inom Malmöhus län, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag hemställer, om R. o.
Ad. vill höra den Kongl. Propos. upläsas, eller om vi ej kunde
få remittera benne ulan upläsning.
Gr. Lagerbjelke, Gust.-. Att remittera en Kongl. Propos,
som hvarken är upläst, eller varit lagd på bordet, anser jag för min
del mindre formenligt, men för att spara Ståndets tid, anhåller jag,
ali Propos. målte få ligga på bordet till näsla plenum.
Hr Gr. o. Landlm. förklarade, alt ifrågavaride Kongl. Propos.,
enl. derom gjord begäran, komme att hvila på bordet.
Föredrogos och begärdes på bordet K. M. nedannämnde, denna
dag ankomne Nåd. skrifvelse och Propos. till R. St.:
1 :o, i anledn. af väckt fråga om fyranläggning å Gottska Sandön
eller utläggande af ett Fyrfarlyg vid det i närheten deraf befintliga
grundet Kopparstenarne;
2:0, ang;de beviljandet åt staden Örebro, dels af ett anslag
utan återbetalningsskyldighet, och elt amorteringslån för verkställande
af ny tomtreglering derstädes, dels ock af ett byggnadslån
; och
3:o, ang:de sökt förlängning i arbetstiden för jernvägen emellan
Köping och Hult.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 20 sistl. Maj, och den 1
dennes på bordet lagda Utlåt. Jks 109, i anledn. af väckt motion
om ersättning och belöning åt Professoren B. 0. Nycander, för en
af honom upfunnen rösl-räkne-machin.
Den 7 Juni f. m.
83
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller vördsamt, att Hr
Bildts reservation må blifva upläst, och jag derefter återfå ordet.
Sedan den begärda upläsningen blifvit verkstäld, anförde
Gr. Lagerbjelke: Alt Professor Nycander icke har någon
juridisk rätt till ersättning för de kostnader, han vid tillverkningen
af denna machin nedlagt, är gifvet, men att det å andra sidan
vore R. St. mindre värdigt att låta dessa omkostnader falla Hr
Nycander till last, torde vara lika obestridligt. Något hvar af R. o.
Ad:s ledamöter torde hafva sig bekant, hvilken tidsutdrägt och hvilka
omgångar det nuvartde voteringssältet medför, likasom samtlige ledamöter
af detta hus hafva haft tillfälle att se, hvilka stora besparingar
af tid skulle, genom antagande af Hr Nycanders machin, vinnas.
Att under sådana förhållanden icke vilja medgifva någon ersättning
åt en person, som med upoffring af egna medel och lid
sökt genom upfmning af en ganska sinnrik machin afhjelpa olägenheter,
som medfölja det nuvar:de voteringssältet, det anser jag,
på sätt ofvan blifvit ytlradt, icke vara R. St. värdigt. Jag vågar
derföre anhålla om Hr Gral o. Landtnäs Piopos. på ålerremiss.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag instämmer med den
siste värde talaren fullkomligt. Om man ser hvad SlatsUtsk. anför
såsom motiv för afslag, så torde man finna, att delta motiv är ganska
klent. Utsk. yttrar: ”Afven om i allmänhet någon vinst i tid
genom densammas användande kan beredas.” — — Det är väl
©tvifvelaktigt att vinst i tid verkligen skulle erhällas, om denna
machin kom att begagnas; således hade det icke bordt af Utsk.
framställas såsom tvifvel underkastad!. Dernäst heter det: -— —
”likväl, i händelse den kommer i olag, måste förorsaka afbrott i
omröstningarne.” — — Det är väl ingen anledn. att förmoda, att
en sådan inrättning, väl gjord, skulle gå sönder tinder begagnandet.
Detta kan visserligen hända, men om det händer en enda gång under
en Riksdag, hvilket man likväl icke bör förmoda, så skulle den
förlust af lid, som derigenom tillfälligt npkom, visst icke motsvara
den vinst af tid, som genom machinen i allmänhet göres. Det har
icke tillförene varit vanligt, att vetenskapsmän tillgodogjort sina kunskaper
för det praktiska lifvet, och när de det numera göra, så synes
det mig vara både obilligt, och, såsom Gr. Lagerbjelke sagt, R. St.
icke värdigt, om R. St. icke skulle ersätta de kostnader, som de nedlägga
på nyttiga upfinningar. Del är ur denna åsigt, som jag instämmer
med Gr. Lagerbjelke i yrkandet af ålerremiss.
Propos. till bifall å StaisUtsk:s förevar:de Utlåt, blef härefter
framstäld, men besvarad med Nej, hvarefter samma Utlåt, på grund
af de deremot gjorde anmärkn:r återremitterades.
Föredrogs ånyo och bifölls StalsUtsk:s den 20 sisi]. Maj, och
den 1 dennes på bordet lagda Utlåt. JVs 110, i anledn. af K. M:s
6*
84
Den 7 Juni f. ra
Nåd. Propos. om anslag till upförande af en ladugårds- och en
mejeri-byggnad vid Ultuna landtbrnks-institut.
Föredrogs ånyo Öevilln.Utsk. den 20 sisth Maj, och 1 dennes
på bordet lagda Betänk. JVs 14, ang:de Postbevillningen.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: De skäl, hvarpå Bevilln.
-Utsk. hufvudsakligen synes hafva stödt sitt förslag, att nu gällande
post-taxor mä vid innevar:de riksdag bibehållas oförändrade,
och, såsom följd deraf, K. M:s i afseende på denna fråga gjorda
Nåd. Propos, förfalla, äro, att Utsk. anser förändringen icke kunna
låta förena sig med den upoffring, som derigenom skulle tillskyndas
Statsverket, emedan den påräknade inkomsten af postmedlen, 115,000
R:dr, skulle lill en del försvinna, och vidare har Utsk. anfört, alt
delta porto icke. ulan en stor del korrespondenters betungande, kunde
bestämmas högre än till 4 sk. K. M. hade föreslagit 2:ne portosatser,
den ena på 6 sk., den andra på 4 sk. Den på 4 sk. afsäga
för alla bref, som gingo inom en omkrets af 20 mil. Att
genom antagande af detta porto icke några andra kunde komma att
vidkännas ökad pnrlo-afgift, än de, hvilkas bref hittills gått för 2
eller 3 sk., är uppenbart. Deremot erhöllo de, hvilka betalt 5
sk., nedsättning. Antalet af bref, som gatt för 2 eller 3 sk., är,
jemförd! med de öfriaa brefvens antal, så ringa, att den ökade kostnad,
som för det ifrågakommer, icke kunde afses vid en så vigtig
förändring, som den ifrågavar:de. Om icke det hinder, som Utsk.
framställt, nemi. att man icke kunde undvara inkomsten af 115,000
R:dr, förefunnits emot antagandet nu genast af ett enda medelporto
på 4 sk., så skulle i allt fall alla de, som nu för sina bref betala
3 och 2 sk., fält vidkännas samma förhöjning i porto-afgiften, som
blir en följd utaf antagandet af K. M:s Nåd. Propos., men denna
för båda förslagen gemensamma olägenhet skulle likväl i betydlig
män motvägas genom den stora fördel, som äfven dessa brefs afsändare
skill le erhålla derigenom att de kunna, åtminstone i de
Hesla fall, slippa kostnaden af serskildta postbud och att hålla posträkning.
Hvad nu åter angår det för alla andra bref föreslagna porto,
eller 6 sk., så är genom detta ingalunda, såsom man skulle af
Utsk:s resonnement kunna hemta anledn. att tro, portot för något
enda bref förhöjdl. Detta porto skulle först börja att tillämpas för
sådane bref, som hittills gått för en afgift af 6 sk. Dessa bref
skulle således hädanefter oförändradt bibehålla samma afgift som
hittills, men deremot fpr alla andra bref, som hittills vidkänts högre
porto, nemi. 7, 8, 9 till och med 12 sk., skulle hädanefter endast
betalas 6 sk., och en ganska betydlig lindring för dessa alla
upstå. Antalet af dessa bref och dem, som nu äro underkastade
5 sk:s porto, npgår årligen till milhr. Det är således för den betydligaste
delen af brefskrifvare, sora genom K. M:s Nåd. Propos.
lindring skulle vinnas. Detta har man icke velat förslå, eller åtminstone,
såsom mig synes, icke behörigen framhållit. I poststyrelsens
förslag var ett medelporto af 5 sk. föreslagit. Detta hade
Den 7 Juni f. m.
SS
den olägenheten, att alla hittills afgående bref för 2, 3 och 4 sk.
skulle vidkännas förhöjning, och att de bref, som nu draga 4 sk:s
porto, äro ganska talrika. Genom anlagandel af nämnde förslag
skulle således den mindre korrespondensen förlyngas med ökade
afgifler till förmån för dem, som hafva en vidlyftigare korrespondens.
Delta var ett hinder, hvarföre ett så högt medelporto icke
kunde af Kongl. Majit antagas. Kan man deremot, på salt K. M.
i Sin Propos. lillkännagifvit sip önskan vara alt framdeles göra,
nu genast nedsätta medelportol till en enda sats på 4 sk., och
Statens tillgångar medgifva genomförandet af en sådan förändring,
så är det så mycket bättre, men då betänkligheter möta för vidtagandet
af ett sådant steg, synes mig, att man icke vid delta tillfälle
bordt försumma alt tillgodogöra sig den mindre fördelen, derföre
att man icke kunnat på en gång vinna så mycket, som man
helst önskat. Delta bortkastande af en gifven fördel skulle jag tro
vara ett misstag. Man har visserligen sagt, ehuru icke i betänkandet,
all förslaget af två 'portosatser skulle vara allt för mycket
inveckladt, men, Mine Hrr, huru hafva vi då kunnat reda oss f. n.
vid alla de olika portosalser, som nu finnas? Det måtte väl vara
oändligt lättare att reda sig med endast två olika portosatser, än
med så många, som nu förefinnas, och hvad är det för kunskapsmålt,
som skulle erfordras, i fall K. M:s Nåd. förslag antoges? Jo, alt
man skulle veta, hvilka postkontor, som äro belägna på 20 mils afstånd
ifrån det postkontor, som man begagnar för brefvens afsändning, och sedan
man en gång ifrån det postkontoret fått en posttaxa, behöfves icke
mera någon uudervisning derom. Det måtte väl vara lättare alt hålla
reda på dessa jemförelsevis få postkontor, än att kännaralla de portosatser,
som nu äro gällande. Då en så betydlig lättnad kan åsladkommas,
ulan att äfventyra den förlust för Slaten, som man anser den icke
f. n. kunna underkasta sig, skulle jag tro, att det vore skäl att
göra den ifrågasatta förenklingen. Den enda omständigheten att
iakttaga, blir, att man skaffar sig reda på, hvilka postkontor, som
äro belägna inom radien af 20 mil, och för bref till dessa postkontor
påfästar 4 skirs frimärket. Alla andra bref gå för den högre
portosatsen af 6 sk. Man vinner äfven härigenom den stora
fördelen, alt då, genom frimärkens begagnande, de dagliga kontanta
liqviderna undvikas, kunna korrespondenterne lättare så inrätta, att
de icke behöfva skicka serskildta bud och ej heller hålla posträkning.
Efier införandet af denna förändring kunna bref-emottagningskontor
inrättas, nästan på hvad ställe, som helst, emedan någon
upbörd icke behöfver dermed vara förenad, och den lättnad, som
man redan i Stockholm har utaf att få inlemna brefven i kryddbodarne,
utan äfventyr utsträckas äfven till många ställen i orterne.
En omständighet, som jag hört åtskilige fästa sig vid, är, att i
poststyrelsens förslag omtalats, alt den öfvervigt, som nu är tillåten,
nemi. att ett bref på 1J lods vigt får gå för ett lod, skulle borttagas,
så att icke någon öfvervigt skulle få äga rumi men detta
behöfver ej blifva en följd af den Nåd. Proposms antagande, och
kunna R. St., om de så finna för godt, införa uttryckligt förbehåll
derom, att denna öfvervigt icke må försvinna, och någon ökad
I) en 7 J un i f. m.
afgift, således ej genom dess borttagande drabba korrespondenterne.
På grund af de af mig gjorde anmärkn:r får jag anhålla, att delta
Betänk, måtte återremitteras.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag beklagar, att Bev.-  Utsk. i detta sitt Betänk, fränträdt det sansade framåtskridandets
bana som del i öfriga frågor följt, en bana, den jag anser utgöra den
rätta konservatismens säkraste kännemärke. Sednaste St:r anhöllo
bos K. M. om utarbetandet af ett förslag, hvarpå ett nedsatt medelporto
skulle kunna grundas. Denna Ständernas önskan upfylldes,
och nu, sedan delta med serdeles omsorg skelt, tillstyrker Bev.-  Utsk., alt ilen gamla oefterråltligheien skall oförändrad bibehållas.
I sanning mer än eget. Visserligen betviflar äfven jag, att det af
K. M. föreslagna rayons-porto’t skall motsvara de förhoppningar man
derpå velat bygga. Brefantalet kommer troligen derigenom blott
föga att ökas, då ej endast den närmare korrespondensen fördyras,
utan älven den afsedda lindringen för den aflägsnare blifver problematisk.
Härtill kommer den osäkerhet, hvari det dubbla porto’t
alltid försätter brefskrifvare^ som svårligen kan vpta, om den ort,
hvartill han skrifver, ligger inom eller utom den lägre porlo-rayonen.
Visserligen har Hr Gr. Mörner upgifvil, att en dylik osäkerhet
häfves genom från närmaste poststation uigifna taxor, mgn dylika
kommer blott förmögnare personer, ej arbetare tillhanda. Mig
förefaller således, som om föga eller intet genom ett dylikt rayonsporlo
vunnes. Erfarenheten visar äfven, att de stater, hvilka antagit
ett sådant, så fort görligt, frångått detsamma; så nu sednast i
Norrige. Ett gemensamt lågt porto deremot har öfverallt, der det
tillämpats, med serdeles begärlighet motlagils, och snart visat de
otroligaste följder. Jag vill icke omnämna England, utan hänvisar
blott till våra Danska stamförvandter, der brefantalet på 3 år fördubblats.
Att ett dylikt system tillämpadt hos oss skulle framte,
om ej så lysande dock tillfredsställande resultater kan således icke
betviflas, om nemi. afgiften sättes så låg, att en verklig lättnad
derigenom tillskyndas allmänheten. K. M. har sjelf i Sin Nåd.
Propos. förordat 4 sk. b:ko som ett dylikt lämpligt porto; häri instämmer
äfven jag. Enl. 1851 års upgift från poststyrelsen ökas
visserligen härigenom afgifter för 520,000 bref, men bibehålies
oförändrade för 1,020,000, och minskas för 2,547,000 st., således för
det ojemförligt största antalet. Detta är onekligen en vinst, men,
säger man, Statsverket förlorar härpå 100,000 R:dr. Jag medgifver
anmärkningens riktighet, men är nog sanguinisk att tro, det en
friare tull-lagstiftning, en verksam bränvinsskatt, ökad industri och
utförsel skall bereda tillräckliga medel till Slatsbehofvens fyllande,
äfven ulan att behöfva anlita postverket. Att R. o. Ad. hyser samma
mening, tyckte jag mig förmärka, då just samma summa, här
om dagen, utan discussion ntströks från statsinlraden, och detta för
alt bereda 1 sk. billigare pris å kappen salt. Härtill kommer, att
Svenska folket aldrig skyggat tillbaka äfven för stora upoffringar,
blott ändamålet varit nyttigt och fosterländskt. Jag hoppas således,
att R. o. Ad. icke skall till en oviss framtid upskjuta en förbättring,
Den 7 Juni f. m.
87
som aldrig lättare än nu loide kunna genomföras. I min reservation
till Ulsk:s Betänk, liar jag sökt visa, att Staten i alla fall drar
en stor direet vinst af postverket. Endast fribref motsvara porto
af 330,000 R:dr b:ko. Tidningstransporien, ett af de tyngsta
oneta, 41,000, Utrikes Departdets och Consulernas skrivelser
16.000, Telegrafernas underhåll 12,000 och bidraget lill Diligenser
8.000, eller den vackra summan af 407,000 K:dr b:ko, sora postverket
ärligen skänker statsverket, en summa mångfaldigt upvägande
den obetydliga skaltelindring de olyckliga posthemmauen åtnjuta.
Men, Mine Hrr, ett lågt porto är visserligen i och för sig ett godt;
reformen skulle dock, enl. mitt förmenande, medföra ett långt vigtigare
resultat, — ordnandet af våra inre förbindelser på en, alt jag
så må säga, mera Europeisk fot. Så länge poster fortfarande, såsom
hittills, skola forslas af bönder pä bondkärror, så länge de
nödgas afvika frän de farbara vägarne, för att med tidsförlust vid
posthemmanen ombyta hästar, så länge det beror på en envis bonde
att hindra alla förbättringar, så länge kommer den gamla lånjgsamheten
och oeflerrättlighelen att fortfara, så länge komma våra
poster att dagligen röfvas, och våra postiljoner att mördas, en sak
hvari vi nu stå ensamme i Europa. Huru skall nu delta onda afhjelpas,
jo! endast sålunda, ali Slaten för någon kortare lid afstår
från sin penningevinst på postverket, och tillåter detta sednare, att
använda sitt öfverskott, dels till ersättning ål postförvaltare, men
hufvudsakligen till att föröka och förbättra våra kommunikalionsanstalter,
bygga ångbåtar, upgöra ackorder för hästhållningen, samt
anskaffa postvagnar, der så väl väskor som postiljon äro skyddade,
och hvari man fort och beqvämt kunde fortskaffas. Härigenom vore
möjligen äfven första steget tagit till det förderfliga skjutsningsbestyret
aflyftande från jorden — en den största välsignelse för hela landel.
Se der, Mine Hrr, de skäl, som förmå mig att vördsamt anhålla,
det R. o. Ad., medafslag i Bevilln.Utskrs nu föredragna Betänk.
, samt i likhet med hvad BorgareSt. redan gjort ville för sin
del besluta:
att vid inrikes brefvexlingen ett medelporto för bref, som befordras
emellan de orter, der post-anstalter finnas, må, utan afseende
på afståndet, bestämmas till 4 sk. b:ko för hvarje lod till och
med xn vigt af 8 lod, samt att för bref, hvars vigt öfverskjuter
sistnämnde lodtal, må lillgodonjutas porto-moderation, i enlighet
med Kongl. Förordn. den 13 Okt. 1785;
alt, vid inlemnandet af dylika bref å post-kontor eller postexpedition,
till porto-afgiftens erläggande skola begagnas s. k. frimärken
;
att bref, som inläggas i de breflådor, hvilka, efter GeneralPost-Styrelsens
föranstaltande, anbringas vid Post-anstalter, äfvensom
å andra ställen, der posterna färdas förbi, samt å diligenser och ångbåtar,
böra vara försedde med frimärken, i värden motsvarande
portot efter brefvens vigt. vid äfventyr att i annat fall bref-emottagaren
ålägges att detsamma ersätta;
ali lösbref och lokal—bref må, emot hittills stadgad afgift, befordras,
samt denna afgift fortfarande tillkomma Posl-förvaltarne; bö
-
88
Den 7 Juni f. m.
rande likväl dylika bref, för att genom Post-verkel fortskaffas, i vigt
icke få öfverstiga, lösbref 8 lod sami lokal-bref 4 lod;
att lill bref-dragare, der sådane af General-Post-Styrelsen anställas,
skall för hvarje bref, som till adressaterne hembäres,-af desse
betalas 1 sk. b:ko;
att frimärken skola, på sätt General-Post-Styrelsen derom förordnar,
frän Post-verket ullemnas; samt att 2 proc. af hvad genom
dylika märkens försäljning inflyter, må användas till ersättning dels
till de personer, åt hvilka nämnde försäljning kan varda npdragen,
dels åt den eller dem vid Post-verket, som få vidkännas besväret
med frimärkenas emottagande, vårdande och redovisande;
att Post-kartorne endast skola uptaga antalet orekommenderade
bref, men icke adressatens namn, såvida icke delta sednare särskildt
äskas utaf bref-afsändaren, som dä derför erlägger en serskild afgift,
hvars belopp K. M. må ega alt bestämma;
att tillsvidare, och intilldess sig visat i hvad män Post-verkets
inkomster dertill lemna tillgång, något bidrag af Post-medlen lill
Stats-verket icke må beräknas, utan blifvande öfverskott få af
Kongl. Majit disponeras till Post-anstalternas utvidgande och förbättrande,
samt Post-föringens ordnande på ett ändamälsenligare och
efter tidens fordringar mera lämpadt sätt ä.n det närvartde, äfvensom
till den ersättning åt Posl-förvaltarne för förlorade inkomster
af lösväskor, post-räkningar m. m., sorn skäligen kan anses böra
dem tillkomma;
samt att de sålunda föreslagna förändrade stadganden må tillämpas
frän och med den 1 Juli nästk. år; men nu gällande posttaxor
till nämnde dag bibehållas oförändrade.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi.: Jag har biträd! Ulsk:s
förslag, och således ansett mig icke kunna antaga hvarken K. M:s
Nåd. Propos., eller den reservation, som Gr. Björnstjerna framställt.
Frågan om ett medelporto är en idé, utgången från England. Den
är ganska vacker, och jag har ingenting emot, att denna idé må
tillämpas i Sverige, när tillgångarne sådant medgifva, men jag anser
det orätt, att, då man icke har öfverflöd på penningar för det
nyttiga och nödvändiga, använda dessa penningar på något, som icke
är bestämt hvarken nyttigt eller nödvändigt. När i England denna
idé försl utfördes, hade den med sig den nyttan, att post-porto’n blef
nedsatt för alla korrespondenter. Det skulle icke hos oss blifva
följden, hvarken af K. M:s Nåd. Propos., eller af del i Gr. Björnstjernas
reservation framställda förslag. Alla de, som förut betalt
mindre än 4 sk., skulle få betala mera, då deremot andra, som
förut betalt mera, skulle komma att betala mindre. Således skulle
några hafva nytta deraf, andra deremot skada. Saken vore följaktligen
icke allmänt nyttig, och jag tror, att man icke bör använda
Statens medel för annat, än allmänt nyttiga företag.
Gr. Björnstjerna har talat om bibehållandet af den gamla oefterrättligheten.
Gr:n har likväl inom Bevilln.Ulsk. deltagit i behandlingen
af en gammal oefterrättlighet på den grund, alt tillgångarne
icke medgåfvo någon förändring derutinnan; ty såsom en
Den 7 Juni e. m.
*9
sådan anser jag nemi. den beskattning, sora hittills egt mm i afseende
på em hets- och tjenstemän, och hvilken man ansåg sig icke
kunna borttaga i anseende till Statens knappa tillgångar, som icke
motsvarade de dryga och vid denna Riksdag förökade utgifterna.
Samma förhållande eger rum i afseende på medelportols införande.
Det skulle efter Gr. Björnsljernäs förslag medtaga en för Slaten beräknad
inkomst af 100,000 R:dr om året. .las anser icke, all våra
finansers ställning medgifver, att för en och annan korrespondents
beqvämlighet, ty nyttan för honom tror jag icke blifver stor, bortkasta
100,000 R:dr b:ko, som ganska väl kunna för nyttigare ändamål
behöfvas. K. M:s förslag har visserligen icke denna olägenhet,
men deremot nödgas jag påstå, ali K. M:s förslag egentligen
icke skulle kunna medföra någon beqvämlighet, åtminstone icke den
som med ett medelporto _är förenadt, ty hvad nyttan deraf vidkommer,
så beror det på den större eller mindre korrespondens på
längre eller kortare afstånd, som en person har. Deraf beror det
för en hvar, huruvida han har nytta af alt betala 4 eller 6 sk.
Alla som betalt 2 eller 3 sk. skulle med antagande af K. M:s förslag
icke hafva vunnit någon fördel, ty de skulle blifva»lidande på
2 eller 1 sk., hvarmed de gamla portosalserne understego 4 sk. Likaså
de -som skulle betala ett medelporto af 6 sk., skulle äfven
blifva lidande, om de förut betalt 5 sk. Ett generellt medelporlo
medgifver jag visserligen skulle kunna medföra beqvämlighet för
korrespondensen, men jag anser icke, att man för denna beqvämlighet
har råd att upoffra 300,000 R:dr Inko lill nästa Riksdag.
Jag anser derföre, att man bör vänta till nästa Riksdag och då tillse,
om man bar råd alt för ett sådant försök, endast för en idé ulan
någon motsvarande nytta, här i Sverige bortkasta 300,000 R:dr
b:ko. Intilldess tror jag, att man bör bibehålla de nuvactde portosatserna
och derföre anhåller jag om bifall till Dtskts förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Gr. Gyldenstolpe har
anfört, all han anser den ifrågavartde förändringen af postporto icke
vara allmänt nyttig, så har jag ansett mig böra redogöra för de motiver,
hvilka efter mitt förmenande ligga till grund för en förändring,
sådan som K. M. föreslagit och sådan som i K. M:s Propos.
är åsyftad, och hvilken Gr. Björnstjerna ansett böra genast införas.
R. St. hafva vid sista Riksdagen begärt, alt K. M. skulle, efter skedd
undersökning, framställa lill R. St. en Propos., som syftade på ett
ett lågt medelporto för alla bref, samt att alla postbref skulle genom
frimärken eller portomärken kunna betalas, men R. St. förutsatte
derjemte, att en sådan anstalt skulle kunna ega rum, ulan att den
medförde en alltför betydlig upoffring för statsverket. Då det sednare
tillägget af R. St. var ett vilkor, utan hvilket jag för min del
icke trodde, att någon förändring i gällande stadganden borde föreslås,
så har min mening varit att, så vidt med bibehållande af detta
vilkor kunde ske, ett förslag borde framläggas, som kunde lätta brefvexlingen
emellan alla orter inom Riket på ett sätt som var möjligt,
med bibehållande af det vilkoret, d. v. s. på ett sätt. att statsverket
icke skulle göra några stora upoffringar vid förändringen.
90
Den 7 Juni e. m.
Genom skedd beräkning är uplysl, alt ett sådant medelporlo,
med bibehållande af de utaf K. St. uttryckta vilkor, icke kunde sättas
så lågt som till 4 sk., utan medelporlot blef 5 sk. eller litet
deröfver, egentligen 5j sk., men med 5 sk. skulle jag tro alt det
vore möjligt. Delta medelporto af 5 sk. befinnes likväl vara större,
än hvad ungefärligen halfva antalet af bref f. n. äro belagda med.
Således mäste man finna, alt den nytta korrespondensen kunde få
af en sådan förändring är så godt som ingen, hvarföre detta medelporlo
måste förkastas. Ett medelporto af 4 sk. skulle visserligen,
såsom uplyst är, medföra en förhöjning i afgiften för korrespondensen
på de minsta afslånden, hvilka nu betala 2 eller 3 sk., men
antalet af bref pi delta afstånd är jemförelsevis med de öfriga ganska
ringa. Den upgär till J:del af brefvexlitlgar i allmänhet och
del måste förutsättas, ali mängden af dem, som korrespondera pä
dessa korta afstånd med de små portosatserna, äfven hafva korrespondens
på längre afstånd; all således den förlust, sorn för dem
skulle opslå genom ett medelporto af 4 sk., skulle ersättas derigenom,
alt deras brefvexling på längre afstånd gingo för bättre pris än
förut. Derigenom fann man, alt eli medelporto af 4 sk. skulle
vara del lämpligaste, om man icke hade tillfälle till all nedsätta
det ännu ytterligare, och hvilket, till en början åtminstone, icke ansågs
böra påtänkas; men på del att Statsverkets upoffi ingar genom
denna anstalt icke skulle blifva betydliga, så ansågs det vara bäst
alt bestämma tvänne portosatser, den ena på 4 sk. för den mindre,
och den andra till en annan siffra för den mera långväga korrespondensen,
som ersatte hvad man eljest skulle förlora, intilldess en
ökad brefvexling, hvartill alla tecken äro för banden, skulle göra det
möjligt alt nedsätta medelporlot till 4 sk. för hela riket. Flera andra
länder s;åfvo också exempej derpå, att mycken beqvämlighet för
allmänheten derigenom vunnits, att medelporto’n med två eller till
och med tre bestämmelser blifvit antagna. I Preussen t. ex. finnas
tre s. k. rayons-porto, af hvilka hvart och eli är medflporto för
korrespondensen inom ett visst afstånd. I Finland finnas två sådane,
i Belgien två. [ Norrige har funnits två, till allmänhetens stora
tillfredsställelse. De svårigheter eller olägenheter, som här anmärkts
skola blifva en följd af tvänne medelporton, äro ganska
obetydliga och Gr. Mörner har ådagalagt, att de äro så ringa, alt
deras undvikande icke kan vara värdt en upoffring af 100,000 R:dr
b:ko om äret. Emellertid afser K. M., att ett medelporto af 4 sk.
skall införas, så snart det kan ske utan Statsverkets upoffring af
de 100,000 R:dr, som ungefärligen varit den summa Postverket
under de sednare åren lemnal till Statsverket. Om nu R. St., pä
sätt Gr. Björnstjerna anser, finna tillgångar till statsbehofven, utan
alt göra afseende pä 100,000 R:dr b:ko, så kan medelportot af 4
sk. genast införas, .lag lemnar derhän, huruvida en sådan upoffring
af Statsverket nu kan göras, roen genom det uti R. Sits beslut vid sista
Riksdagen uttryckta vilkor har jag åtminstone ansett mig förhindrad alt
tillstyrka antagande genast af 4 sk. såsom medelporto; men skulle R.
o. Ad. vid denna öfverläggning finna, all en sådan upoffring är
lämplig, och således hafva för afsigt att antaga grunden för Gr,
Den 7 Juni e. in.
91
Björnstjernas reservation, och såmedelst genast komma lill det åsyftade
ändamålet, hvartill K. M:s Propos. hänvisar, så vill jag gora åtskilliga
erinringar vid det förslag, som Gr. Björnstjerna liar afgifvif.
Jag anser icke, att det kan bifallas med den ordställning och det
innehåll, som del f. n. har uti de serskilda punkterna, utan att Betänk.
bör återremitteras, pä det att Ulsk. antingen må tillstyrka K.
M:s nåd. Propus., eller, om Utsk. anser tillgångaine sådant medgifva,
ett medelporlo af 4 sk. genast mätte tillstyrkas.
Uti den andra punkten af Gr. Björnstjernas reservation, har
Grin sagt, att vid inlemnande af dylika bref frimärken böra begagnas.
Jag anser icke, ali något så bestämdt åliggande för korrespondenten
bör vara, ali han skall begagna frimärken, utan alt del må
vara honom förunnat ali begagna frimärken, hvilka äfven böra hållas
honom tillhanda, men att eli åliggande för honom att begagna dem
icke vore lämpligt; ty den sora kommer med penningar i hand och
vill betala kontant, bör väl icke vara förhindrad alt sä göra. Jag
anser derföre, att ordet ”skall”, som Gr:n begagnat i sin redaktiou,
bör förändras lill ”kan”, eller snarare till öfverensstämmelse med K.
M:s Nåd. Propos.
Uti den tredje punkten af Gr. Björnstjernas reservation är
sagdt, ”ali bref, som inläggas i de breflådor, hvilka efter GeneralPost-Styrelsens
föranstaltande anbringas vid postanstalter, äfvensom
ä andra ställen, der posterna färdas förbi, samt å diligenser och
ångbåtar, böra vara försedde med frimärken, i värden motsvarande
portot efter brefvens vigt, vid äfventyr att i annat fall brefemotlagaren
ålägges all detsamma ersätta”. Orden ”andra ställen” äro
alldeles för vidsträckta. Det skulle blifva alltför många ställen måhända,
som skulle inbegripas under dessa uttryck, och del skulle
blifva nästan omöjligt i verkställigheten. Dessutom anser jag, att i
de breflådor, som på de ställen, der posterna gå förbi, äro utsatta,
böra icke få inläggas några bref, som icke äro försedda med frimärken.
I annat fall skulle der kunna hopäs en massa af bref.
Det vore väl icke heller omöjligt, att en tiggare och strykare, som
icke hade frimärken, kunde roa sig med att kasta in bref i dessa
breflådor, sorn hängde på många ställen, såväl vid postkontoren i
städerna, som vid landsvägarne bär och der, och det skulle endast
förorsaka myckel besvär för post-tjenslernännen, många olägenheter
för dem som skulle mottaga dessa bref, och ingen nytta. Den som
vill inlägga bref på Rådane ställen, bör således i min tanka förse
dem med frimärken. Äfvenledes anser jag, att de bref, som i breflådor
på ångbåtar inläggas, utan att vara försedda med frimärken,
borde icke endast af brefemotlagaren ersättas med postporto, utan
äfven all, i annat fall, brefemoltagaren måste betala, ej allenast fullt
porto, ulan ock derutöfver serskild lösen, motsvarande eli enkelt
porto, pä sätt i K. M:s Nåd. Propos. är föreslaget, och således anser
jag, alt 5de och öde punkterna i denna propos. äro lämpligare än
Gr. Björnstjernas reservation I fjerde punkten af reservationen är
sagdt, alt lösbref och lokalbref må emot hittills stadgad afgift befordras
samt denna afgift fortfarande tillkomma postföivallarne; börande
likväl dylika bref, för alt geuom Postverket forlskaffas, i vigt icke
92
Den 7 Juni e. m.
få öfverstiga, lösbref 8 lod samt lokalbref 4 lod. K. M:s Propos.
innehåller 16 lod såsom maximum för lösbref. Jag är af den öfvertygelse,
afl för många, som bo på landet, är del nyttigt, all vigten
af dessa bref ej alltför myckel inslträukes. Visserligen sker missbruk
med dessa lösbref, men 8 lod torde vara en större inskränkning
än som är nödig, och en stor inskränkning i begagnandet af
lösposterna anser jag icke böra ega rum. 1 femte punkten af Gr.
Björnst jernäs reservation står, att ”till brefdragare,” der sådane af
General-Post-Styrelsen anställas, skall för hvarje bref, sorn till adressaterne
hembåres, af desse betalas 1 sk b:ko.
Jag anser det 8:de mom. i K. M:s Nåd Propos. vara bättre
och mera bestämmande, ty ordet ”sorn” innefaltär icke uågol åliggande
för postkontoret alt låta brefdragare hembära bref, utan blott
ett medgifvande, att om dessa bref bäras bern, sä betalas de med 1
sk. b:ko. Det bör vara ett åliggande för postkontoret att skicka
brefdragare med brefven, såvida icke korrespondenten har begärt,
att de må bli qvarliggande på posten lills de afhemtas. Uti 7:de
punkten af Gr. Björnstjernas reservation synes -mig redaktionen vara
mindre tydlig. Der säges, att postkartorna endast skola uplaga antalet
orekommenderade bref, o. s. v. Postkartorna komma väl alt
uptaga något annat också. I K. M:s Propos. står, atl poslkartorne
skola uptaga endast antalet af afgående orekommenderade bref, men
icke adressaternes namn, såvida ej detta sednare serskildt äskas
utaf brefsäudaren, som då derföre erlägger en serskild afgift, hvars
belopp af K. M. bestämmes.
Jag anhåller om ålerremiss af detla Utsk:s Utlåt.
Gr. Mörner: Genom den siste värde talarens yttrande är jag
förekommen uti åtskilligt af hvad jag ämnat säga. Det torde likväl,
med afseende på Gr. Björnstjernas och äfven Gr. Gyldenstolpes yttrande,
att K. M:s Propos. icke skulle medföra någon nyttig förändring,
tillåtas mig få erinra, att f. n. finnas elfva serskildta brefsatser,
hvilka man mäste känna för alt veta hvilken som är tillämplig.
Således måste de nuvartde portosalsernes nedsättning från 11 till 2
redan vara en högst betydlig förenkling.
Gr. Björnstjerna har trott, att den kunskap, som jag ansåg
lätteligen kunde vinnas om de städer eller de postkontor, hvilka äro
belägne inom 20 mils afstånd från brefskrifvaren, skulle vara af en
serdeles vidlyftig beskaffenhet. Detta torde likväl icke vara svårt
att lära sig.
Gr. Gyldenstolpe, förmenade äfven, att genom den Kongl. Propos:n
sådane bref, hvilka hittills gått för 5 sk., skulle hädanefter få
betalas med 6 sk. Det förhåller sig likväl icke så, utan alla bref,
som hittills betalts med 5 sk., skulle, efter antagande af K- M:s Propos.
, endast komma att betalas med 4 sk., då de förses med frimärken.
Förändringen skulle således för brefskrifvare i detta fall
medföra en lättnad af 1 sk. för hvarje lod af brefvets vigt. Det
var delta jag log mig friheten fästa upmärksamhelen på, då jag förra
gången hade ordet.
Hvad angår de anmärkntr, som blifvit gjorde i den syftning,
Den 7 Juni e. ra.
95
ali enl. K. M:s Propos. någon förhöjning i portot skulle ega rum,
så inträffar detta endast för sådane bref sorn ou vidkänts lägre
porto än 4 sk., men får jag till försvar för förslaget i denna del
endast erinra, att med dessa bref alldeles enahanda förhållande kom
mer
att inträffa, derest, såsom Utsk. anser företfädesvis önskvärd!,
ett enda porto af 4 sk. fastställes. De bref, som hittills hafva gått
för lägre porto än 4 sk., utgöra äfven ett jemförelsevis ringa antal.
Alla bref åter, som hittills hafva betalts med 6 sk., komma hädanefter
fortfarande att med posten befordras för 6 sk., men alla de
bref, som hittills betalis med 7 till 12 sk., skulle hädanefter endast
få vidkännas ett porto af 6 sk. Således äfven för dem en ganska
betydlig lindring.
Gr. Björnstjerna omnämnde den stora utveckling, som korrespondensen
i Belgien tagit. Så är äfven förhållandet. Korrespondensen
bar i nämnde land betydligt stigit, men, efter hvad GeneralPost-Styrelseus
till K. Al. afgifne Utlåt, nplyser, är i det landet
rayonsporto anlaget. I Belgien betalas nemi. porto för ett bref om
ett lod inom en omkrets af 20 mil med 10 centimer, och för af
stånd
deröfver med 20 centimer. Der är således 2:ne portosalser.
I Tyskland finnas tre satser. Bref inom 10 mil betala en groschen,
inom 15 mil 2 groschen, inom 20 mil och derutöfver 3 groschen.
I Finland började man med ett enda medelporto, men det
bar sig icke, ilian blef för stor förlust för Statsverket; man måste
derföre införa rayonsporto med två satser.
1 Norrige har man haft ett rayonsporto med två portosatser
och under den lid, som delta system varat, har korrespondensen
ökats, så alt man der nu mera anser sig kunna borttaga den ena
portosatsen. Skulle icke äfven vi kunna gå samma väg, som dessa
länder galt före oss? Först göra den förenkling, som f. n. utan allt
för stor upoffring kan göras och sedermera taga stegel fullt ut, för
att öfvergå till hvad man anser endast önskvärdt?
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr Bildt, Knut: Vid denna frågas behandling inom Bevilln.-  Utsk. har jag icke biträdt Utsk:s förslag. Jag har ansett K. M:s
Propos., i närmare öfverensstämmelse hvarmed afdelningens förslag
äfven blifvit gifvet, vara fullkomligt riglig. Då nu så mänga skäl
anförts för återremiss af Betänk, behöfver jag icke anföra flera, utan
förenar mig endast i begäran om återremiss.
Gr. Björnstjerna: Jag skall söka att med några ord be
svara
de anmärkn:r, hvilka blifvit gjorda mot min reservation. Frih.
Palmstjerna har klandrat andra punkten der det står, att frimärken
ovilkorligen skola begagnas, då bref inleranas vid poststationerne.
Jag anser ett sådant stadgande vara nödvändigt. Naturligtvis få inga
bref afsändas utan stämplar. Desse sednare skulle då vid sjelfva
postkontoren påsättas, i händelse ostämplade bref kunde inlemnas,
ingen kontroll kunde härå hållas, ej eller kan man billigtvis fordra
det post-tjenslemännen skola utan ersättning härmed sysselsätta sig.
Dä porlomärken alltid skola linnas att tillgå vid postkontoret, vore
det ju föga besvärligt för en hvar att der skaffa sig dem och der
-
94
Den 7 Juni e. m.
med sjelf förse silf bref Hr Frih:n har vidare anmärkt som en
brist på logik alt, sedan jag yrkat att inga oslämplade bref finge
afsändas, jag i nästa punkt omtalar, huru med dylika förbudne bref
skall förhållas. På eu ångbåt eller diligens kan ju lätteligen ett.
sådant bref i ladan instoppas. Något måste väl då stadgas, huru
dermed skall förfaras. K. M. bar för dem föreslagit en plikt, som
af mottagaren skulle erläggas. För min del finnér jag del något
hardt, att mottagaren skulle straffas för afsändareris synder. Det
malle väl vara nog, att han betalar portot, när han erhåller brefvet.
Vid nästa punkt har Frih. Palmstjerna anmärkt, att vigten på
de bref, som sändas med löspost, blifvit i mitt förslag nedsatt till 8
lod, i st. f. de af K. M. förordade 16. Orsaken härtill är den, att
dä enl. K. M:s Propos. den fördubblade afgiflen för lösbref skulle
ingå lill postverket, har jag deremot föreslagit, att nämnde afgift till
sitt novaride belopp skulle såsom hittills ingå lill postförvaltarue.
Jag ansåg då att 16 lods vigt, forslad för 1 sk., vore för myckel, serdeles
då, såsom utdyst är, man i småstäderna på det otroligaste
missbrukar löshrefsrällen.
Emot 5:te punkten af min reservation, der del står: ”att till
brefdragare skall för hvarje bref, som till adressaterne hembäres,
af desse betalas 1 sk. b:ko,” har blifvit anmärkt, att detta stadgande
vore otydligt För min del trodde jag, att det berodde på post-styrelsen,
då den antager brefdragare, att meddela dem noggrann ininslruktion,
utan alt en dylik i Ständernas beslut, behöfde intagas.
Hr Fiih:n har önskat, att i stadgandet om poslkartorne ordet
”endast” skulle omkastas. Jag vet sannerligen ej hvad postkartorne
innehålla annat än upgifl på brefven, men vill visst icke motsätta
mig denna förändring, om den finnes behöflig.
Slutligen har Gr. Gyldenstolpe ansett det hvarken vara nödigt
eller nyttigt alt nu vidtaga denna reform. Svårt är att tvista om
hvad som är nödigt eller nyttigt. Grin säger t. ex., att de för sakens
genomförande nödvändiga 300,000 R:dr skulle vara bortkastade,
då de användes lill lättade postkommunikationer. För min
del åter anser jag, all de icke kunna användas på bättre säll; dessutom
får jag fästa upraärksamhelen derpå, ali om Staten icke kan
helt och hållet undvara alla tillskott från postverket, kan, äfven med
4 sk:s medelporlo, en summa af 50,000 R:dr b:ko ärligen derifrån
erhållas nu genast. Jag tror dock att dessa 50,000 R:dr långt ändamålsenligare
användas till godlgörelse för posthemman, än om de
ingå till Statsverket. Jag anhåller derföre vördsamt om bifall till
mitt förslag.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Ibland de vackraste af nutidens
reformer synes mig vara iuförande af eli uniformt postporto.
R. St. tycktes äfven vid förra Riksdagen hafva insett detta och omfattade
dä frågan med ett varmt och lifligt intresse, ända derhän,
att de ingingo till K. M. med begäran, att K. M. mätte låta utarbeta
eli förslag, grundadt på ett raedelporto af högst 4 sk. b:ko.
Sedan K. M., med anledn. af denna begäran, vidtagit utarbetande af
ett sådant förslag och framlagt för R. St. en propos. i ämnet, som
Den 7 Juni e. m.
95
åtminstone går ut på en ganska stor förenkling i del nuvar:de förhållandel,
så har Bevilln.Utsk. denna Riksdag förklarat, alt på hvad
R. St. vid förra Riksdagen önskat, bör vid denna Riksdag afseende
icke fästas. Skälet härtill skulle vara, all en dylik reform komrae
atl medföra en sådan minskning i Statens inkomster, all (fet icke
f. n. låler sig göra. Aro då Slatens tillgångar så myckel mera medtagna
nn.__ än rle voro vid förra Riksdagen, dä R. Sl:s önskan uttrycktes?
Är Slatens tillstånd i delta afseende så betydligt försämrad!
pä dessa år? Del kan jan för min del icke Iro och vi hafva vid
denna Riksdag fått anslag beviljade, dertill äfven Gr. Gyldenstolpe, om
jag icke misstager mig, sjelf bidragit, hvilka tyckes visa, alt Statens
tillgångar icke varit så medtagna, att de icke kunde tåla vid den
minskning af inkomster man förespegla!. Hela den minskning som
är i fråga, den största möjliga, är 100,000 R:dr Iv.ko och del är,
eul. hvad Gr. Björnstjerna i sin reservation anfört, på sätt äfven
erfarenheten inom andra länder ådagalagt, alldeles icke afgjordt, att
Staten skulle komma att göra förlust af hela den inkomst, _som
Slaten f. n. har af Postverket, men om man äfven skulle antaga, att
denna reform skulle medföra en upoffring af 100,000 R:dr b:ko,
anser jag den mera väl ersatt genom den stora enkelhet och beqvämlighet
i alla möjliga afseenden, som deraf skulle npkomma. Må
man besinna, att en liten porloafgift drabbar såväl en person, som
skrifver om affärer, som angå många mill:r R:dr, som den fattige arbetaren,
hvilken skrifver för att fråga, huru hans hemmavarande anhöriga
befinna sig. Billigheten fordrar således, alt denna beskattning
göres så låg som möjligt. I andra länder har man också alltjemt
mer och mer nedsatt brefporlo
Gr. Gyldenstolpe har sagt att det icke vore samma förhållande
i England som här, derföre att nedsältningen der var betydligare
och således medförande en större allmän fördel. Hvad delta beträffar,
så tror jag likväl icke. att nedsättningen i förhållande till allmänna
varuvärdena i öfrigt i England var betydligare än^den här i
Sverige nu ifrågavartde nedsältningen till 4 sk. b:ko. Åtminstone
tror jag icke att skillnaden kan vara betydlig. Man har äfven framkastat,
att nyttan af denna nedsättning icke skulle komma alla till
godo, och jag har hört upgifvas, att just arbetsklassen icke skulle
komina i åtnjutande af en sådan. Detta är just fullkomligt motsatsen
till hvad jag tror vara förhållandet. Arbetsklassen här i Sverige
korresponderar icke pä nära håll, utan det är hufvudsakligen
den från hemmet utvandrande arbetaren, hvilken skrifver till sina
hemmavarande, och just för denna hos oss ganska betydliga arbetsklass
vore det en lycka, om en sådan nedsättning egde rum, ty f.
n. får han ofta upoffra nära hälften af sin dagspenning, för att få
bref till sina föräldrar eller andra hemmavarande anhöriga. Man
har här talat om de olika fördelarne af ett rayonsporto, såsom K. M.
föreslagit, och det af Gr. Björnstjerna föreslagna medelporto af 4
sk. b:ko. Jemför man dessa tvänne, så får jag för min del bekänna,
att jag anser fördelen öfvervägande ligga på medelportot. I Norrige
har man, såsom här redan blifvit nämndt, tillförene haft ett rayonsporto,
men nu öfvergått lill antagande åfelt medelporto. Är det
98
Den 7 Juni e m.
dä icke sannolikt att, om man antager ett rayonsporto nn, man vid
nästa Riksdag äfven hos oss skall få ett medeiporto. Är det då
icke skäl att med ens göra denna reform.
Beträffande de anmärkmr som Frih. Palmstjerna gjort, så får
jag förklara, att jag lika med Hr Frilen anser, att man icke bör vara
skyldig att begagna 'frimärken, ulan att det endast bör vara en
rättighet. Likaledes anser jag, att den föreslagna maximi-vigten på
lösbref är för låg, och tror för min del, alt den bör vara minst 16
lod. Jag skulle till och med tro, alt det vore väl, om man kunde
bestämma den något högre. Äfvenledes tror jag, alt den af Hr
Frilen föreslagna omflyttningen af ordet ”endast” icke vore så ur
vägen, ty nog är det språkrigtigare alt sätta delta ord der Frih.
Palmstjerna föreslagit, alt detsamma skulle sättas. Med ett ord. här
finnes åtskilliga anmärkmr emot dessa punkter af Gr. Björnstjernas
förslag. Jag skulle derföre tro, alt R. o. Ad., med gillande af grundsatsen,
borde antaga första punkten af Gr. Björnstjernas förslag, i
afseende hvarå jag med honom lill alla delar instämmer och återremitterar
de öfriga punkterne till Bevilln.Utsk. för alt taga dem
närmare i betraktande och sätta dem i en närmare öfverensstämmelse
med hvad K. M. i Sin Propos. föreslagit.
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet, kom jag alt
underlåta att besvara några yttranden af Gr. Björnstjerna. Han ansåg
åtskilliga förbättringar i poslväsendel vara nödiga och trodde, att
postverkets tillgångar borde dertill användas. Del lärer väl icke
kunna förnekas, att i delta hänseende åtskilliga förbättringar kunna
vara af nöden, ehuru hans anmärkmr om posternas långsamhet i
detta land torde grunda- sig på eli misstag. Jag skulle tro att
ibland länder, der icke jernvägar finnas, skall det vara få, om ens
något, der posterna färdas så fort som i detta land, men hvad angår
de ifrågasatta förbättringarne, så synas de mig blifva svära att
utföra, om man ställer så till, att postverket kommer att sakna inkomster,
och sådan blifver otvifvelaktig! händelsen, åtminstone under
de första åren, ifall man antager det medelporto som Gr. Björnstjerna
föreslagit, såvida man får sätta tro till den erfarenhet, som
vunnits i alla de länder, der man hittills infört ett sådant uniformt
porto. Brefvens antal har tillvext, men inkomsterna hafva icke vext
i samma proportion, emedan å ena sidan det fordras ofantligt många
flere bref, för att med det lägre portot åstadkomma samma summa,
som med det högre brefportot ingår till statsverket, och å den andra
det ökade antalet bref föranleder ökade omkostnader af alla slag.
Det är en ovigtig grund att gå efter, det raedgifver jag, att
vilja anse postverket såsom en inkomstkälla för Staten. Dess ändamål
är att befordra den allmänna rörelsen, och man mäste söka
komma derhän att kunna befrämja detta ändamål, men man måste
dervid gå tillväga så, att icke förbättringarne stanna af och det
skulle kunna hända genom en så brådstörtad öfvergång, som här är
i fråga. Minskningen i postverkets inkomster kan man icke f. n.
med säkerhet utan blott förslagsvis beräkna, men alt den till en
början
Den 7 Juni e. m.
97
början blir rätt ansenlig, innan korrespondensen hinner atl öka sig,
det är gifvet. Kan således Statsverket undvara alla bidrag ifrån
postverket, så tror jag visserligen, att, efter förändringen, postverket
sjelf kommer att någorlunda reda sig, tnen icke komma inkomsterna
atl lemna tillgäng till alla de stora förbättringar i kommunikations-anstallerne,
som Gr. Björnstjerna önskat.
.Alt förändringen i England var vida mera genomgripande,
än den-, som här är ifråga, det kan jag med upgifter ådagalägga.
Före förändringens införande i England, var portot der t. o. m.
40. sk., och sattes ned till 1 penny, som är lika med 2| sk. rgs.
Det i Gr. Björnstjernas reservation framställda förslag, att en
del bref skulle fortskallas, utan att vara försedde med frimärken, auser
jag icke för någon förbättring i K. M:s Propos., utan snarare
såsom en försämring, ly deraf skulle följa, att man icke undginge
de kontanta liqviderne, utan finge serskildt skicka penningar till
postförvaltare. Detta anser jag såsom en brist i Grins förslag.
Enligt K. Rl-.s Propos. skulle sådant icke ega rum. Enligt densamma
kunna lokalbref äfven med frimärken förses. Detta är således
en fördel, som saknas i Gr. Björnstjernas förslag. Jag fortfar
att begära återremiss af Betänk.; och skulle Frih. af Ugglas önska,
att man skall afgöra någon del af frågan, så får jag anhålla om
Propos. på bifall till första punkten i K. M:s Nåd. Propos.
Hr von Koch, Nils Samuel: Fullkomligt instämmande uti
den åsigt, som Gr. Björnstjerna har uttryckt i sin reservation, i den
delen nemi., der han säger, att den grundsats, som mer och mer
gör sig gällaude i alla andra civiliserade länder, atl postkommunikationerne,
såsom kraftiga medel lill folkens andliga och ekonomiska
utveckling, snarare böra uprauntras och underlättas, än göras till
föremål för beskattning, förtjenar visserligen äfven hos oss upmärksamhet.
Fullkomligt instämmande i denna grundsats, som jag anser
vara antagen såsom ett nutidens axiom i Stats-ekonomien, och
hvilken jag äfven hört erkännas af den talare, som sednast här
yttrade sig, anser jag mig böra tillstyrka, alt den första punkten af
Gr. Björnstjernas reservation må antagas, men icke blott den, utan
äfven den sista punkten, mot hvilken icke någon anmärkning blifvit
gjord. Jag anser det vara af serdeles vigt, att först och främst
den grundsats stadgas, att endast ett nniforml, porto antages. Det
förhåller sig emedlertid så, som Konungens rådgifvare redan uplysl,
att uti den skrifvelse, som var af R. St. vid förra riksdagen
afgifven, deruti utarbetande af ett förslag i della ämne begärdes, så,
på samma gång som det skulle upgöras ett förslag till medelporto,
skulle detta icke få åstadkomma någon förminskning i statens inkomster.
Det är således naturligt, att man icke kunnat vänta något
annat förslag ifrån K. M. än det afgifna, men K. M. säger i
sin Propos., att K. M. anser emedlertid ett enda likformigt brefporlo,
utan afseende på afståndet emellan afsändnings- och adressorterne,
böra vid den inrikes brefvexlingen införas, så snart sådant
kan verkställas utan korrespondenternes känbara betungande och
8 H. 7
98
Den 7 Junie. tn.
utan att Statsverket åfventyrar någon hufvudsakligare minskning uti
dess af postmedlen påräknade inkomst, men att dock under tiden
en betydlig lättnad för korrespondenterne skulle vinnas genom antagandet
af 2:ne porto-satser,, eller rayons-porton.
Samma Konungens rådgifvare förklarade, att derest medel funnos
att tillgå, så att man kunde pä en gång komma till detta mål,
så hade han icke något deremot. Hans anroärknrr emot den
reservation, som Gr. Björnstjerna framställt, hafva också hufvudsakligen
angått de emellan' den första och de två sisla liggande
punkterne. Den aldra sista, som blott innefattar en tidsbestämmelse,
har jag icke fästat mig vid. Den aldra vigligaste punkten tror jag
vara den sam afser, alt postverket mätte fä tillsvidare använda sina
inkomster, för att förbättra sjelfva post-inrättningen. På sätt Gr.
Björnstjerna har uplysl i sin reservation så, om äfven de 100,000
R;dr, såsom man beräknat, skulle ifrån postverket lill staten ingå,
så är del dock en ganska betydlig summa som staten indragit, genom
en beskattning på de små korrespondenterne här i landet. Utomdess
Önnäs äfven andra förmåner här på Postverkets bekostnad.
Det är nemi. kändt, att på åtskilliga ställen äro poslförvaltarne så
aflönade, att man anser det kunna vara en lämplig reträtt för civile
och militäre tjenstemän alt erhålla dessa tjenstår. Dessa fördelar
vinnas då genom en beskattning på korrespondensen, det beskatt—
ningssätl som jag, lika med hvad Gr. Mörner nyligen yttrat, anser
på det hela vara oriktigt, hvarföre jag önskar, att denna beskattning
kunnat så inrättas, att inkomsten deraf endast kom i parité
vmed sjelfva kostnaden; men då detta icke nu är möjligt, så vill
jag icke framställa begäran derom. Jag vill endast erinra, att man
i England bar trott sig kunna nedsätta postportot till 1 pence. Det
gör efter nuvande kurs 2| sk. rgs. Det är ett land der varuvärdena
och lefnadskostnaderne, då reformen skedde, voro omkring
fyradubbelt högre än här, (sedan har förhållandet något förändrats)
och della tilltrodde man sig göra i ett land, belastad! med en
ofantlig statskuld, en statsskuld, på hvilken man betalar 28,000,000
P.Sl. i ränta om året. Det var likväl icke några häftiga reformatorer,
som tillstyrkte den reformen, och om det skulle finnas magön,
som hyser farhågor i det fallet, så får jag då åberopa en
auctorilet, som kan vara lugnande. Det var nemi. en statsman,
som man visserligen icke kan anse hafva allt för radikala grundsatser,
det var Hertigen af Wellington, som föreslog denna reform.
Jag tror att här i landel i allmänhet man måste göra allt, för
alt fä våra postkommunikalioner förbättrade och att någon tillgäng
dertill kunde af postmedlen lemnäs. Jag lager mig friheten i anledning
deraf nämna, att jag tror, att Staten, som drager ganska betydliga
summor ur korrespondenternes fickor; icke kan anses på
ett värdig;! sätt upfylla sina förbindelser emot korrespondenterna. Sådant
lägger jag icke någon myndighet lill last, ulan jag erkänner
tvertom, att vi stå i större förbindelser hos myndigheterna för deras
tillgöranden i delta fall i flera afseenden, men vi äro mycket efter
i afseende pä den förevaride reformen. Hvad det beträffar, alt vi
få betala ett drygare porto än de flesta civiliserade länder, så kom
-
Den 7 Juni e. ra.
99
raer dertill hos oss, att mau är i landsorterne belastad nied andra
dithörande ganska dryga afgifter. Först och främst får raan betala
discretioner lill postverkets tjenstemän, och för det andra dryga afgifter
till postbud. Jag vistas sjelf några veckor hvarje år uti en
landsort, der man icke vill anse sig stå efter något annat Län i
uplysning och välmåga, nemi. i Östergöthland. Der har jag, när
jag skall skicka efter ett bref, tio mil all skicka, eller om jag tager
den aldra ginaste vägen, 9J mil, bort- och hemresan sammanräknade,
d. v. s. 4| mil till nästa poststation. Dessutom gå posterna
mycket sällan och serdeles långsamt, synnerligen i vissa rigtningar
i riket. De mesta bref, sora skola sändas ifrån öster till vester
och tvertom, gä mycket långsamt. Man kan ofta fä svar ifrån Hamburg
eller London till Stockholm, innan mau kan hafva del emellan
tvänne släder, belägna den ena i östra och den andra i vestra delen
af Sverige. Ser man efler i 1854 års kalender, så Anner man
af posttaxan, att det icke är mer än ätta ställen i Sverige, dit man
har fyra dagars post i veckan ifrån hufvudstaden och för öfrigt icke
mer än två, eller ire dagars. Detta är bra litet med den utveckling
(ill hvilken vi för närvarande kommit med våra öfriga kommunika(ionsanstalter,
då vi på många ställen hafva ångbåtar, sora gå flera
gånger i veckan med posterna.
Den delen af Gr. Björostjernas reservation, som jag serskildt
fäster vigt uppå, och emot hvilken icke någon annan anmärkning
blifvit gjord, än de framställningar, som förekomma i Bevilln.-Ulsk:s
Betänk., hvilket icke har vunnit understöd af någon annan än
Utsk:s Ordhde, lyder sålunda: ”Alt tills vidare och intilldess sig
visat,.^ hvad mohn postverkets inkomster dertill lemna tillgång, något
bidrag af postmedlen lill statsverket icke må beräknas, utan
blifvande öfverskott få af K. M. disponeras till postanstalternas utvidgande
och förbättrande samt poslföringens ordnande på ett ändamålsenligare
och efter lidens fordringar mera lämpadl sätt, än det
närvarande, äfvensom till den ersättning ål postförvaltarne för förlorade
inkomster af lösväskor, posträkuingar m. m., som skäligen
kan anses böra dem tillkomma.”
Om R. o. Ad ville, på sätt Frill, af Ugglas föreslagit, bifalla
den första punkten, jemte den nu af mig uplästa, samt återremittera
de öfriga puukterne, så hade BevillmsUtsk. någon ledning öfver
hvad Utsk. skulle rälta sig efter, och hvad R. o. Ad:s tankar vore.
De detaljer, som innefattas i de mellanliggande punkterne, kunde då
undvaras.
En omständighet glömde jag och det är kanske den värsta,
nemi. den grtifliga osäkerhet, som för närvarande råder i postföringen.
Man kan knappast begripa, huru del är möjligt alt få
postförare uti ett land, der de ouphörligt äro utsatta för att blifva
mördade. Vi hafva icke längre sedan än förlidne gårdag sett upgifvas,
huruledes en person blef för andra gången skjuten och illa
skadad.
Gr. Gyldenstolpe: Alt i denna fråga inblanda den om
7 *
100
Den 7 Juni e. m.
lädare kommunikationer, synes mindre lämplig, serdeles om man
vill besluta sig till en åtgärd, hvarigenom man borttager all möjlighet
att förbättra kommunikationerna, hvartill nödvändigt fordras
penningar, men del är just dessa penningar, som Gr. Björnstjerna
och de med honörn liktänkande vilja borttaga ifrån postverket,
för ali i stället skänka ål dem, som skulle begagna sig af dessa
frimärken. Detta hör i min tanke icke bil, utan är en annan
fråga, som icke utgör föremål för Bevilln.-Utsk:s åtgörande, ulan
bör framställas i annan väg. Jag har egentligen begärt ordet i anledning
af Frih. af Ugglas påstående, att R. St. vid förra riksdagen
bestämt och yrkat ett medelporto. Jag medgifver del visserligen,
men del var vilkorligt. För det första ville de hafva ett lågt medelporto,
ej öfverstigande 4 sk. bko pr lod, och för det andra
fastades dervid det vilkor, att det ieke fick kosta serdeles myckel
för Statsverket. Det var under sådana vilkor, som R. St. af K. M.
begärde ett förslag till sådant medelporto. Hade R. St. kunnat beräkna,
ali en sådan förändring skulle kosta 100,000 R:dr b:ko om
året, sä tror jag icke, alt den skrifvelsen vid föregtde riksdag hade
blifvit beslutad. Annu mindre skäl synes mig vara alt bifalla den
nu, då man har mycket mindre godt om penningar än vid föregtde
riksdag. Jag tror således, alt man gör klokast för närvar:de, då
tillgångarne icke medgifva dylika försöks anställande, att vidblifva
det gamla, och att man upskjuter denna förbättring, på hvilken visserligen
icke Statens väl pä något sätt är beroende, till en kommande
lid, som då icke lärer blifva långte än till nästa riksdag
eller lie år härefter. Jag fortfar i min anhållan om bifall till
Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då R. St., vid deras sista
sammanvaro, hos Konungen anhöllo om Propus, i detta ämne, så
var det naturligt att en sådan skulle komma, och R. St. böra vara
tacksamma derför äfvensom för den utredning af saken, hvilken
derigenom vunnits. Men af denna Kongl. Propos. har visat sig
detsamma som erfarenheten inom andra länder, hvarest ett nedsatt
medelporlo infördts, redan ådagalagt, nemi. ali en sådan förändring
icke kan göras utan betydlig förlust för statsverket. Denna är icke
blott för ögonblicket betydlig, ulan äfven långvarig. Förändringen
infördes i England år 1839 och ännu tolf år derefter eller år 1851,
då jag var derstädes och besökte postverket i London, hade, oaktadt
brefvens stora förökande, inkomsten ännu icke upgålt lill det belopp
som hon utgjorde, innan förändringen infördes. Man kan 'således
föreställa sig, hvilken förlust delta rike gjort och hvilken vi
skulle komma att göra. Konungen har, i sin Propos., beräknat förlusten
lill 36,000 R:dr om året. Gr. Björnstjerna, om jag rätt
minnes, till 52,000 R:dr, och Ulsk. till 100,000 R:dr årligen.
Således lärer man få bereda sig på ansenliga förluster äfven hos
oss, derest vi antaga förslaget.
Om inrättningen vore aldrig så förträfflig, så qvarstår dock giltigheten
af ordspråket, att fattigdomen är alla vackra projeelers graf.
Hafva vi icke råd till att göra en sådan förändring, så måste vi
Den 7 Juni e. m.
101
afstå derifrån, ehuru behaglig hon måtte vara. Månne icke förhållandet
är sådant som Gr. Björnstjerna anmärkt, alt Statsverket
behöfver sina inkomster lill andra föremål. Vid denna riksdag har
man nedsatt alla slags utskylder, icke blott grundskatter utan äfven
tullen och allmänna hevillningen, än i ett, äu i eli aunat afseende.
Hvar skola då penningar tagas för statsbehofven? delta måste R. St.
betänka och ej endast nedsätta statens inkomster. Jag kan för min
del icke inse någon fara eller betydlig skada kunna upstä, såsom
Gr. Gyldenstolpe nämnt, om R. o. Ad. låter saken anslå till en
kommande riksdag, då man finge se om tillgångarne vore betydligare
än nu; men anser R. o. Ad. förändringeu vara så vigtig, all
man redan vid denna riksdag bör försöka, om hon låter sig verkställa,
då instämmer jag med Frih. Palmstjerna och flere talare,
hvilka yikat åtenemiss. Enär flere ledamöter förut yttrat sig för
samma åtgärd, så hade jag icke ämnat att uptaga Ståodels lid med
något anförande. Men dä jag å ena sidan hör Gr. Mörner yrka,
att första punkten i Konungens Propos. måtte antagas och för öfrigt
Utsk:s Betänk, återremitteras, samt å andra sidan Hr von Koch
begära, del första och sisla punkterna af Gr. Björstjernas förslag
må antagas, hvaremot de mellanliggande skulle återremitteras, då
hemställer jag hvad följden skulle blifva af sådana beslut, om icke
osammanhang. Derföre anhåller jag vördsamt, att det bela måtte
återremitteras, på det ali Gtsk. mätte försöka, om möjligt vore, bringa
det hela lill öfverensstämmelse.
Hr von Koch: Jag begärde ordet i anledning af Hr von
Hartmansdorffs anmärkning, att man öfverallt erfarit att sä stora förluster
upslålt genom införande af ett uniformt postporto. Detta
beror naturligtvis derpå till hvad grad man vill nedsätta porto’t.
När man vill nedsätta portot, såsom man gjorde i England, till 1
penny ifrån ett medelporto, som jag tror der förut upgick till 7 å 8
pence, och som säkerligen på många ställen upgick ända till 1
shilling sterling, såsom jag sjelf i England har betalt, så är del
naturligt, att detta skulle blifva en ofantlig förlust att börja med för
Statsverket. Emedlertid hafva inkomsterna der årligen stigit alldeles
ofantligt, och jag skulle kunna framlägga bevis derpå, att det
varade icke många år, förr än bruttoinkomsterna af postverket upgingo
till hvad de voro före reformen, men hvad jag skulle anse
nästan för det vigtigaste är, att liksom förändringen infördes der
på samma gång med en ofantlig mängd andra förbättringar i postverket,
till beqvämlighet för korrespoudenterne, sådant äfven måtte
ske hos oss. Det är gifvet, alt dessa åtgärder i hög grad ökat kostnaderne
för förändringen i England och det är anledningen dertill,
att så lång tid efter reformen som år 1851, då densamma varat
i nära 11 år, Stateus nettoinkomster af postverket icke upgingo till
så högt belopp som förut. Men oaktadt den låga afgiften af en
penny och de stora förbättringar i post väsendet, som blifvit gjorda, så
har Engelska Staten nu en högst betydlig inkomst af postverket,
ehuru den icke är alldeles så stor som förut.
Det år väl påstådt och ännu ytterligare uprepadt af Gr. Gyl
-
m
Den 7 Juni e. m.
denstolpe och Hr von Hartmansdorff, alt våra tillgångar voro så
knappa, att de icke skulle medgifva denna utgift. Gr. Björnstjerna
har likväl i sin reservation visat, all den egentliga förlusten sannolikt
icke skulle, upgå till mera än omkring 52,000 R:dr b:ko. Om
marn tager i betraktande den ökade korrespondens som npstått de tvä
sisla åren och på hvilken han grundal sin beräkning, samt att beräkningen
i K. M:s Nåd. Propos. var grundad på tidigare år, innan
denna tillökning i korrespondensen hade inträffat, så finner man,
att sjelfva förlusten i alla fall icke blifver så betydlig. De der ständigt
i Bevilln:s-I1tsk:s förslag förekommande fraserna derom, att Statsverkets
tillgångar icke skulle tillåta de ifrågasatta utgifterna, äro endast
allmänna ordalag, hvilka jag icke anser mycket betydande, när
icke saken blifvit ådagalagd med siffror. Afven har, sedan Bevilln.-  Ulsk. afgaf sitt Betänk., eli förhållande inträffat, som jag tror i viss
män bör minska dessa farhågor, alt icke statens medel skulle räcka
till. Vi hafva nemi. fått inställelse af bränvinsbränningen under
år 1S54, så alt det endast får brännas i 14 dagar vid 1854 års
slut. Dessa förhållanden göra sannolikt, ali den bränvinsbränning,
sora varit lillernad vid detta åis slut, kommer att verkställas under
den ifrågaställda höga skatten af 16 sk. h:ko för k:u. Deraf
tror jag således vi hafva alt påräkna eli ganska betydligt belopp
utöfver hvad man kunde beräkna inkomsterne lill, när Bevilln.-  Ulskts Betänk, afgafs, då man icke kunde påräkna aunal än att
bränvinsbränningen nästa höst skulle bedrifva* efter den gamla skatten.
Jag tror icke heller att, såsom Hr von Hartmansdorff anmärkt,
något trassel skulle npkomma. genom det af mig framställda förslaget,
att man bifaller de begge punkter, emol hvilka ingen anmärkning
blifvit gjord, och som blott innefatta rena grundsatser,
så tydligt uttryckta, att man icke har deremot haft något i formen
att anmärka. I afseende på sjelfva saken kan man visserligen hafva
olika åsigter, men i afseende på formen så tror jag icke, alt man
behöfver hafva några farhågor. Jag tror, alt man skulle komma
lättare till slutligt resultat, om de begge väsendtligaste punkterna
först sålunda blefve bifallna.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Koch har åberopat ringheten
af 1 pences medelporlo i England. Man måste likväl vid
denna beräkning tillika taga i betraktande omkrejsen af de Brittiska
öarne och omfånget af Sveriges rike. Det är en betydlig skillnad
i utsträckning och följaktligen i den väg, som brefven skola föras.
Hr von Koch har yttrat, att det Engelska postverket förlust icke
vore ansenlig. Jag vill påminna mig, att för några år sedan stod
i Posttidningen införd en från postverket i England erhållen officiel
upgift pä ilen förlust, man derstädes gjordt under de 12 år förändringen
varat. Denna upgick till 900,000 P.St. i årligt medeltal,
(917,000 säger en min granne, som känner saken bättre än jag).
Om förlusten var så stor, så är hon icke att anse för ringa ens i
sjelfva England.
Jag fortfar alltså alt anhålla, det R. o. Ad. måtte antingen bifalla
Betänk., eller ock återremittera det i sin helhet.
Den 7 Juni e. m
103
Frih. al Ugglas: I afseende på de af Hr vod Hartmansdorff
nu citerade siffror, anhåller jag alt få göra ett litet tillägg och en
liten rättelse.
Nedsättuingeu i brefportot i England skedde ifrån 8j pence
till 1 pence. Således skulle brefven förökas till gånger så stort
antal som förut, för att gifva samma inkomst. Emedlertd inträffade
år 1850, att postverkets medelinkomst upgick lill 2,300,000 P.St.
eller enahanda summa, som före år 1839, då reformen skedde. Men
nettoinkomsten var betydligt mindre, enär den icke var stort mer
än 900,000 pund år 1850, då den deremot år 1839 upgått till
1§ million.
Här i Sverige är icke fråga om att nedsätta mera äu från ett
medelporlo af 5f sk. till 4 sk., en ofantligt stor skillnad emot hvad
förhållandet var i England. Jag har hemtat dessa uplysningar ifrån
ett Utlåt., som vid förra riksdagen uplåstes af Frih. Bonde.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framslälde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på förevar:de Betänk, blifvit yrkadt,
af Gr. Mörner återremiss, med ett i Gr:ns sednaste yttrande
alternativt framställd! förslag, att Betänk, måtte återremitteras med
bifall lill l:sta punkten af K. M:s Propos.
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Mörner: För alt icke öka propositionernas antal, så inskränker
jag mig lill begat an om återremiss.
Hr Gr. o. Landtm framstälde vidare, alt i öfrigt blifvit yrkadl,
af Gr. Björnstjerna afslag å Utsk:s Betänk, samt bifall till det
förslag, som innefattas i Grins vid Betänk, fogade reservation; af
Gr. Gyldenstolpe, bifall lill Betänk.; af Frih. Palmstjerna, återremiss,
af Frih. af Ugglas, bifall till lista punkten af Gr. Björnstjernas
reservation jemte återremiss af Betänk, i öfrigt; samt af
Hr von Koch, bifall till l:sla och de 2 sisla punkterna af nämnde
reservation, med återremiss af Betänk, i öfriga delar.
Frih. af Ugglas: För att icke sätta frågan i allt för stor vidlyftighet
och då jag i alla fall förmodar, alt Bevilln.Ulsk. af denna
discussion erfar, att önskan af en förändring hår gör sig gällande,
så inskränker jag mig till yrkande af återremiss.
Propos. till bifall i förevar:de Betänk, blef härefter framstäld
och besvarad med starka Nej blandade med Ja; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemstälde, om B. o. Ad. ansåge de emot samma Betänk,
gjorde anmärknir föranleda lill dess återremitterande, samt, sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade
att han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:» den 20, sistl. Maj och
den 1 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 30 i ani. af väckt
motion om stiftande af Lag för kompromissarier.
iOi
Den 1 Juni e. nr.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den 20 sisll. Maj och den 1 dennes
på hördel lagda Betänk. N:o 31, i ani. af väckt motion om bildande
af en Hof-Rält i Norrland.
Sedan, uppå förfrågao af FIr von Hartmansdorff, Aug., underl.
Riddarh.-Sekret. uplysl, all Preste- oell BorgareStm, enligt ankomne
Prol.Utdrag, bifallit förevarande Betänk., men alt någon underrättelse
oin BondeSlts beslut i ämnet ännu icke blifvit R. o. Ad.
meddelad, anförde
Hr von Hartmansdorff: Jag hör således, att frågan för
denna gång fölfallit. Då vill jag blott yltta det jag, för min del,
anser Hof-Rätten, sedan han uphört all döma Konungs dom, äfven
hafva uphört att vara en centralmyndighet oell i stället blifvit en lokal.
Samma skäl, som föranledi Konung oell St. alt förlägga serskilda
Hof-Rälter i Jönköping och Skåne, borde äfven föranleda en flofRätts
förläggande i Norrland. Om det endast vore postportot, som
för parterna utgjorde skillnaden; så borde detta jemväl hafva gällt
för Södra Sverige. Det hade då varit öfverflödigt alt inrätta HofRätler
i Jönköping och Christianstad, emedan de rättshandlingar,
sorn nu inlemnas derstädes, hade kunnat med posten skickas lill
Slockholm, lika väl sorn det nu göres från Westerbotten. Detta
skäl kan dock icke vara det enda, och mau begår en orättvisa mot
Norrlänningarne, då man icke vill bereda dem den förmånen alt
äfven inom sin ort hafva en Hof-Rätl.
Gr. Sparre, Erik: Utan alt ingå i någon discussion öfver
ett ämne, som genom två Stånds bifall lill Betänk, fallit vid denna
riksdag, anser jag mig likväl, i anledning af FIr von Hartmansdorff»
yttrande, böra tillkännagifva alt, hvad angår orättvisan emot Norrländningarne,
Utsk. funnit, att någon sådan icke eger rum. Utsk.
har så mycket mera skäl till denna åsigt, som det blott är i granskapet
af Hernösand som motioner väckas och ansökningar framställas
om en Hof-Rätt för Norrland. Vid sista riksdagen, då också
i detta ämne väcktes en motion af en ledamot i BorgareSt. ifrån
Hernösand, yttrades af representanterna för de öfriga städerna längre
upp, att det skulle vara en stor olägenhet all hafva Hof-Rätten förlagd
i Hernösand. Man sade nemi., att kommunikationen ifrån
Umeå, Piteå och flera af de norra städerna vore lättare på Stockholm
än på Hernösand, och att de hade lättare att få sakförare i
Slockholm, samt att till följe deraf icke i Norrland finnes någon
önskan att få FIof-Rällen ditflyttad.
Dessa äro de skäl som föranleda Utsk. att vid denna riksdag
vidblifva samma åsigt, som alla fyra RiksSlm vid sednaste riksdag
delade, enär Utsk:s afslyrkande af motionerna då bifölls, jag vill
minnas, utan votering i alla fyra RiksSt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det är visserligen saont, att sedan
två St. bifallit Utsk:s Betänk., så kan någon åtgärd vid denna
riksdag icke vidtagas i della ärende. Likväl skulle jag anse mindre
lämpligt, alt R. o. Ad. genom sitt bifall godkände det yttrande,
som Utsk. afgifvit. Den värde talare, som först hade ordet, har
Ben ^ Juni e. m.
105
redan emot Ulsk. framställt åtskilliga ganska grundade anmärkmr.
Annu flera skulle kunna framställas, med hvilka jag likväl icke vill
uplaga R o. Ad:s tid. Emellertid anhåller jag vördsamt att, pä
det att St. ieke genom ett bifall må anses sanktionera hvad Utsk.
yttrat, R o. Ad. ville besluta alt vid Utsk:s yttrande låta bero.
Propos. lill bifall i förevar:de Betänk. Itlef härefter framställd
och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, om R. o. Ad., såsom Gr. Lagerbjelke föreslagit, behagade
besluta att vid detta Betänk, låta bero, samt, efter denna Proposts
besvarande, med Ja och Nej, förklarade, att han ansåg Ja nu hafva
varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo SlatsUlsk:s den 24 sisth Maj och d. 1 dennes
på bordel lagda Utlät. N:o 102, i ani. af erhållen återremissä Utlåt.
N:o 50, ang:de ifrågaslälld förbättring af soldaternes vid Södermanlands
Regde löneförmoner.
Frih. af Schmidt, Carl Joli. Georg: Ehuru jag visserligen
vet, att jag icke kan vinna ändamålet, sä kan jag likväl icke underlåta
alt uttrycka min förundran öfver det resultat, hvartill SlatsUtsk.
kommit i delta Betänk. De förordningar, på hvilka Ulsk.
stöder sitt afslag, äro alla sednare tillkomna än det Kongl. Bref,
genom hvilket soldaterne vid Södermanlands Regde blifvit försäkrade
om denna tionde spanmäl. Jag anser således, att Ulsk. saknat skäl
att säga, att soldaterne vid nämnde Regde icke äro berättigade till
de högre löneförmåner motionären föreslagit, ehuru jag visserligen
icke kan bestämdt säga, alt de äro berättigade dertill, ty de handlingar
finnas icke, på hvilka jag skulle vilja stödja ett sådant påslående;
men jag anser så många skäl tala för bifall till motionen,
att StatsUtsk. icke bordt draga i Betänk,, då fyra Stånd återremit
terat
frågan, ali bifalla densamma. De konklusioner Ulsk. gjort af
K. M:s Nåd. Bref af år 1833, kan jag för min del icke godkänna,
dä det icke handlar om den kronotionde spanmål, som är anslagen
lill befälet vid Svenska arméen, med undanlag af den kronotionde,
som är såsom lön anslagen ät kotporalerna. Vid 1829 och 1830
årens riksdag biföllo R. St. de grunder i afseende pä kronotiondespanmålen,
att korporalerna skulle få ifrågavar:de andel deraf, och
jag anser, att R. St. vid 1854 års riksdag ingalunda haft skäl att
neka detta lilla anslag af 421 R:dr 44 sk. b:ko, för att kunna till
godogöra
nämnde soldater en om icke precist rättvis, åtminstone
billig fordran, helst detta alldeles icke kan användas såsom prejudikat
för andre indelningshafvares kronoliondespanmål.
För alt icke vidare uptaga R. o. Ad:s tid, vill jag endast beklaga
resultatet af denna motions behandling.
O
Frih. Åkerhjelm, Carl: Soldaterna vid Södermanlands Regde
erhålla sin spanmål, som de fått sig af K. M. och Kronan anslagen,
pä samma sätt som annan spanmäl, nemi. med struket mål. De
ega verkligen ingen rättighet att utbekomma den på annat sätt,
och den spanmål, som pä det sältet besparas Kronan, ingår dill
Den 7 Juni e. m.
fjerde Hufvndtib-Ins besparingar. Om nu dessa soldater skulle erhålla
serskild tillåtelse att få sig spanmålen tillmätt i rågadt mått,
så skulle 4:de Hufvudtilelns besparingar ersättas derför med omkring
70 t:r spanmål. StalsUlsk. har icke haft skäl att tillstyrka
en sådan tillökning i soldaternas vid Södermanlands Reg:te löneförmåner,
och då del derjemte är på grund af gällande författning
som ifrågavande spanmål utgår i struket mål, så har Utsk. icke kunnat
hemta någon anledning all bifalla Hr Westfells motion. Äfvenså
får jag för R. o. Ad. tillkännagifva ali, efter hvad jag har
mig bekant, delta Betänk, är äf 2 Stånd bifallet, hvarföre jag anhåller
om bifall till Betänk.
Propos. till bifall å förevaride Utlåt, lilef härefter framställd
och besvarad med starka Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo StalsUtskis den 24 sistI. Maj och 1 dennes
på bordet lagda Utlåt. J\s 103, i ani. af K. M:s Nåd. Propos , angide
ifrågaställd utsträckning af Nämndemäns rätt till skjuts- och Iraktaments-ersättning
för syner och andra förrättningar.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag har icke något emot
det slut, hvartill Utsk. kommit, men skälet, som del andragit för
afslyrkande af Erik Christenson* motion, kan jag icke godkänna.
Utsk. säger nemi., att fjerdingsmanna-befatlningen är att anse såsom
ett menighelsbestyr, för hvilket ersättning af Statens medel icke må
ega rum. Derföre tillstyrker Utsk. att motionärens yrkande må
lemnäs utan afseende. Om denna fråga har varit stor tvist här på
Riddarhuset, såsom Ståndet väl torde minnas. Påslåendet, att fjerdingsmans-befatlningen
är ett menighetsbestyr, måste sä mycket
mera vara ett misstag, som Staten anslagit medel, ja lill och med
boställen för dessa befattningars uprätthållande. Sålunda är det ett
kronohesvär och hörer till dem, som under denna benämning i
adliga privilegierna omförmälas. Jag hemställer alltså att R. o. Ad.
måtte bifalla den sista punkten, men icke godkänna det skäl dertill,
som Utsk. anfört.
Hr vo n Troil, Sam. Gust.: Då Hr von Hartmansdorff icke
motsatt sig SlatsUlsk :s här framlagda Betänk., utan endast förklarat
att de motiver, Utsk. i sednare punkten begagnat för afstyrkande af
all ersättning till Fjerdingsmännen, vore oriktiga, emedan Utsk. yttrat,
att Fjerdingsmanna-befattningen är att anse såsom ett kommunalbeslyr,
så ber jag endast att få fästa uppmärksamheten på tvenne
förhållanden. Del ena är, alt i den K. Författningen, som stadgar
om en Fjerdingsmans åligganden, är tydligt utsatt att den håde är
ett menighetsbestyr, och menighets- eller komraunalbestyr måste väl
vara enahanda. Således tror jag, all Utsk:s yttrande i detta afseende
är fullt riktigt.
Hvad beträffar Hr von Hartmausdorffs yttrande alt fjerdingsmansbestyret
vore så mycket mera att anse såsom ett kronobestyr,
som vissa boställen äro åt Fjerdingsmännen anslagna, beklagar jag,
att så icke är förhållandet, ehuru det visserligen vore gagnelig!.
Den 7 Juni e m.
107
R. Sl. hafva tvertom för flera år sedan indragil Fjerdingsmansboslällena
i mån af innehafvarnes afgång, oeh således torde äfven
delta skäl förfalla.
På grund af hvad jag redan anfört, anhåller jag om bifall lill
Ulsk:s Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle önska vela, om Hr von
Troil åberopade den förra eller sednare författningen, ronde Fjerdingsmansbeslyret.
I den äldre finnes ordet menighelsbestyr omförmäldt,
men i den sednasle, som utfärdades efter de öfvei läggningar,
hvilka egde rum år 1848, då Hr Gr. o. Landtm, med reservation
underskref R. Slirs beslut i frågan, har saken fått ett annat utseende.
Jag vet icke heller hvarföre SlatsUlsk:s ledamöter skola vara så
angelägna om sina skäls godkännande. Då slutet gillas, så mätte
det väl vara nog för sakens afgörande. Mig synes del oriktigt att
R. St. vidtaga beslut, som strida mot de förut fattade.
Hr von Troil: Jag har visserligen icke till hands den för
fattning,
sorn utstakar Fjerdingsmans skyldigheter, kan således icke
heller uplysa hvad de föreg:de förfaltningarne i detta afseende innehålla,
men jag tror mig kunna med full visshet försäkra, att den
nu gällande författningen för dessa Fjerdingsman, hvilken jag haft
tillfälle alt flere gånger geuomläsa. omtalar Fjerdingsmansbefaltningen
såsom ett menighelsbestyr, och jag ser icke hvarföre Ståndet, då det
godkänner Utsk:s Utlåt., skall inlåta sig i någon strid om de uttryck
i hvilka detsamma blifvit affattadt, eller hvarföre man skall godkänna
Betänk, men ogilla motiverna.
Hr von Hartmansdorff: Skälet dertill är icke något annat,
än det, att Ståndet ej må vid en påföljande Riksdag handla i strid
mot sitt beslut vid en föreg:de. Sä vidt jag kan erinra mig, upkom
tvisten här på Riddarhuset derigenom, att man icke ville låta
de trenne öfriga Ståndens beslut binda R. o. Ad. i en fråga, der
det icke rörde menighetsbestyr, utan ett kronobesvär, från hvilket
R. o. Ad:s sätesgårdar äro genom våra privilegiers 8 § undantagna.
Men när denna Adelns rätt, alt icke af de öfriga Stånden kunna
tvingas, blifvit erkänd, dä biföll R. o. Ad. att dess säterier äfven
skulle deltaga i berörde besvär. Ar det då skäl att nu godkänna
en åsigt, hvilken står i uppenbar motsägelse lill hvad R. o Ad.
tillförene förfäktat, och hvilket då ansågs vara så riktigt, att Hr
Gr. o. Landtm fann sig föranlåten med reservation underskrifva de
öfriga Ståndens deremot stridande beslut. Jag tror det ej, och anhåller
således vördsamt, alt Ståndet väl matte godkänna Utsk:s förslag,
men icke dess skäl dertill.
Hr af Schmidt, Carl Joli. Georg: Då icke några an
märkmr
blifvit gjorda emot förra delen af detta Betänk., så tager
jag mig friheten alt göra sådana. StatsUtsk. har i denna punkt
gått alltför långt i frikostighet. Det har i betydlig män öfverskrida
hvad K. M. i Dess Nåd. Propos. önskat. Jag missunnar vis
serligen
icke detta åt de personer, som deraf skulle njuta fördel;
men jag tror att steget är taget allt för långt, innan man kommit
1(18
Den 7 Julli e. m.
i erfarenhet af hvilka utgifter denna sak kan medföra. Redan det
att tillerkänna dagtraktamente för alla de förrättningar, som äro i
fråga, är en fördel för förråttningsmäunen, hvilken icke tillförene
existerat, och hvarigenom
ganska stor förmån. Dessutom anser jag denna sak icke vara så
utvecklad i Betänk., att icke detsamma fordrar en återremiss. Då
man vet, att många sådana förrättningar på en dag kunna verkställas
med biträde af samma nämndemän, så skulle möjligen desse
nämndemän kunna beräkna sin rese- och traktamentskoslnad för
hvarje serskild syn. Della kan väl lika litet vara Utsk:s, som motionärens
mening, då nogsamt kändt är att t. ex. torpsvner kunna förrättas
10 å 15 på dagen. Jag anser derföre lämpligt atl, i fall
resekostnadsersättning kommer att dem enl. detta Betänk, tilldelas,
de åtminstone icke höra få räkna denna ersättning annorlunda än
till det första förrättningsstället och ifrån det sisla på dagen, aldrahelst
som beräkningen af skjulsersältningen skill le blifva ganska
kinkig att upgöra emellan hvarje förrältningsställe, dä man ofta är
tvungen alt, äfven om man eger tillgång till skjuts, använda sina
foller för att fortskaffa sig, ty vanligen färdas man vid dessa förrättningar
genom skogar och öfver sjöar, åtminstone i den provins,
der jag är bosatt.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt anhålla om
återremiss af den första punkten i Utsk:s Betänk.
Frih. Åkerhjelm, Garl: Med anledn. af den siste värde
talarens yttrande, anhåller jag att få fästa hans upmärksamhet derpå,
atl resereglemente!, såsom jag vill påminna mig, säger, att då
flere syner kunna förrättas på en dag, så eger icke den som förrättar
synen att beräkna dagtraktamente för mer än en dag, och att
således de förmåner, som nämndemän skulle få genom delta reglemente,
icke äro så stora, som den siste värde talaren förmenar.
Dessutom får jag nämna, att, enl. hvad till R. o. Ad. ankomna
prot.-utdr. utvisa, är detta Betänk, redan af de öfriga Stånden bifallet,
och jag hemställer således, hvartill en återremiss skulle tjena,
då i denna fråga R. St:rs beslut är fatladt.
Jag anhåller om bifall till Betänk.
Hr von Troil: Jemte det jag instämmer i det yttrande, som
den siste värde talaren afgifvit, ber jag att få fästa Ståndets upmärksamhet
derpå, att denna fråga ligger BondeSt. serdeles örat
om hjertat, och att jag äfven, med anledn. deraf, anser det vara
skäl att bifalla hvad Utsk. föreslagit.
Frih. af Schmidt har visserligen ansett, att ett förtydligande
skulle vara nödigt derhän, att dä flere syner på en dag hållas af
samma nämndemän, reseersättningen endast skulle få beräknas för
resan ifrån hemmet till första förrättningsstället och ifrån sista synestället
till hemmet. Jag tror att i detta fall är saken ganska
lätt att förklara. Nämndemannen eger att beräkna skjutsersättning
för hela den resa han gör, ifrån det han begifver sig af ifrån sitt
hemvist intilldess han dit återkommer. Efter sådan grund har
Utsk. föreslagit, att ersättning skall honom tilldelas. Då nu Betänk.
Den 7 Juni e. m.
109
Ar af de öfriga RiksSt:n bifallet, neli detsamma, såsom förut blifvit
yttradt, ligger BondeSt. serdeles ömt om hjertat, så auser jag icke
någon återremiss böra ega rum, utan förenar mig med Fril). Åkerhjelm
i anhållan om bifall till Betänk.
Hr von Knorring, Erik Oskar: Fullkomligt instämmande
i de skäl, som Frih, Åkerhjelm och Hr von Troil anfört, vill jag
så mycket heldre yrka bifall till första punkten, som jag vid nästa
Riksdag ämnar komma med en motion i samma syftning, och hoppas
att då äfven få R. Stms bifall dertill.
Då nu -öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm., att, sedan olika yrkanden blifvit gjorde i afseende på
hvardera punkten af Utsk:s Utlåt., serskilda propos. derå borde
framställas; hvadan Hr Gr. o. Landtm, nu först i fråga om första
punkten, ronde Nämndemannen, hvarå Frih. af Schmidt begärt
återremiss och öfrige talare yrkat bifall, finge hemställa, om R. o.
Ad. bifölle Utsk:s Utlåt, i denna del.
Denna propos. besvarades med starka Ja, jemte ett eller annat
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja
öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på den andra punkten
hafva alla, som yttrat sig, varit ense om samma slut. Det har blott
varit skiljaktighet, roude, bevekelsegrunderna. Om Hr Gr. o. Landtm,
skulle behaga att, i afseende på den andra frågan, blott göra framställning
ang:de slutet, så skulle vi lättare komma från saken.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, ont R. o. Ad., såsom Hr von
Hartmansdorff föreslagit, behagade bifalla sednare punkten af Utsk:s
Utlåt., utan att godkänna det deri anförde motiv för tillstyrkandet.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo och biföllos StatsUtsk. d. 31 sisth Maj och 1
dennes på bordet lagde Utlåt:n:
JK lil, i anledn. af väckt motion om inköp för Kronans
räkning af de å Böda kronopark på Öland belägne hemman; och
J\° 113, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de beviljande
af ett ränt efritt lån till Stockholms stad, för bestridande af de genom
kolera-farsoten föranledda kostnader.
Vid föredragning af ej mindre Högv. PresteSt:s den 1 dennes
bordlagda prot.-utdr. af den 13 sisth Maj, innehållande inbjudning
till instämmande i det beslut nämnde Stånd fattat vid föredragningen
af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s Utlåt. JVä 79, i fråga om utvidgande
af de rättigheter, som äro Mosaiske trosbekännare i Sverige
tillerkände, än ock Vallöf]. BorgareSus i sammanhang dermed
bordlagda prot.-utdr. af den 31 i sistnämnde månad, innehållande,
att det Vällofl. Ståndet förenat sig uti R. o. Ad:s i samma ämne
fattade beslut, yttrade
Ilo
Den 7 Juni e. m.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Af de uplästa prot:s-utdr:n be
hagade
R. o. Ad. finna, att BorgareSt. antagit den af R. o. Ad.
gjorda inbjudning att instämma i dess beslut. Under sådant förhållande
toide del vara gifvei, att det icke kan falla R. o. Ad. in,
att frångå ett beslut, dertill R. o. Ad. sjelf inbjudit andra Stånd
att instämma, och deruti äfven ett Stånd redan instämt.
Uppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Ad., att med
afslag å PresteSl:s inbjudning lägga de förevar:de prot.-utdr. till
handlingarne.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, uppå flere ledamöters begäran,
Const,Ulsk:s nedannämnde d. 1 dennes på bordet lagda Mern.:
jyi 7, med förslag till tillägg i 28 § Reg.Formen;
■M 8, med förslag till ett tillägg i 59 § Reg.Formen och 27
§ 1 mom. Riksd.Ordn., rörtde propos:n om Statsverkets tillstånd
och behof;
JM 9, med förslag lill ändring i 68 § Riksd.Ordn., ang:de
tiden för Revisionerne af Statsverkets, Bankens och Riksgälds-kont:s
tillstånd, styrelse och förvaltning; samt
JM 10, med förslag till tillägg i 98 § Reg.Formen och 63 §
4 mom. Riksd.Ordn., ang:de'Suppleant för R. St:rs Just.-Ombudsm.
Föredrogs och remitterades till Riddarh.Ulsk., Hr von Franckens,
Georg Wolfgang, den 1 dennes på bordet lagda nio
tion, om förändring af Riddarh.-Ordn:s stadgandeu, i afseende på
sättet att utse Ordftde, Ledamöter och Suppleanter i Riddarh.-  Direkt.-n.
Anmäldes och lades på bordet ett från BankoUtsk. inkommet
Utlåt. JM 39, i anledn. af Aurora Cedergrens ansökning, att fortfarande
få tillgodonjuta det arfvode af 66 R:dr 32 sk. b:ko, hon
hittills i egenskap af formbindare-elev å Tumba bruks stat upburit.
Uplästes och lades lill handlingarne ankomne prot.utdr. från
de öfriga RiksShn af den 12, 15, 19, 20, 21, 22, 24, 26, 27,
28 och 29 sisth April, samt den 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 13,
17, 20, 24, 26, 27 och 31 i derpå följande månad, äfvensom af
den 1 dennes; hvarefter Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. } till 10
på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 10 Juni.
lil
Lördagen den 10 Juni 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 12 prot.-utdr. för den 7 dennes e. m,, samt pleniprot:n
för den 19 sistl. April f. och e. m.
Föredrogs och remitterades till Statslltsk., K. M. nedannämnde
den 7 dennes e. m. på bordel lagda Nåd. Propos:r och Skrifvelse
till R. St.:
l:o, ang:de ifrågaställdt utbyte af Kronan tillhörig emot enskild
mans jord i och för utvidgning af Andra Lif-Grenadier-Reg:ts
lägerplats, Malmen;
2:o, i fråga om afsöndring af jord från f. d. Korporals-bostället
vid Skånska Hussar-Reg:tel Husie, till utvidgande af Husie församlings
kyrkogård inom Malmöhus län;
3:o, i anledn. af vackt fråga om Fyranläggniog å Gottska
Sandön eller utläggande af ett Fyrfartyg vid det i närheten deraf
befintliga grundet Kopparstenarne
4:o, ang:de beviljandet åt staden Orebro, dels af ett anslag
utan älerbelalningsskyldighet, och ett amorterings-lån för verkställande
af ny tomlreglering derstädes, dels ock om ett byggnads-lån.
Föredrogs K. M. den 7 dennes e. m. på bordet lagda Nåd.
Propus, lill R. St., ang:de sökt förlängning i arbetstiden för jernvägen
emellan Köping och Hult.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag skulle önska att StatsUtsk.
icke måtte tillstyrka del begärda anståndet, emedan jag är
öfvertygad, att sådant vore utan ändamål. Om arbetet icke inom
den föreskrifna tiden kan fullbordas, derföre att bolaget är utan
penningar, så befarar jag, att samma skäl skola räcka ända till slutet
af det år, om hvars tillökning man nu anhållit. Alt inom vårt
land penningar för detta ändamål ej kunna till erforderligt belopp
erhällas, har erfarenheten redan visat. Man hoppas alltså alt kunna
förskaffa sig dem från utlandet. Men bolagets direkt:n har sjelf
uplysl huru det står till, serdeles i England, nemi. att penningetillgängen
der är ganska knapp och räntan, till följe deraf, ovanligt
hög. Enl. de underrättelser jag erhållit, lära de kontanta medlen
i Engelska banken hafva förminskats ifrån 20 till 12 railhr
£ St., och penningeräntan i England f. n. hafva stigit ända till 5£
proc. Ar det rimligt att Engelsmännen skulle i Sverige till ett
ovisst företag utlåna penningar mot 5 proc., då de kunna hemma
mot högre ränta tillgodogöra dessa kapital? Återstår då frågan hu
-
112
Den lO Juni.
ruvida icke större penningetillgångar och lägre ränta kunna under
det nästföljande året påräknas? Sådant är föga troligt, då kriget
nödgar England, Frankrike, Österrike och Preussen att uplåna penningar.
Huru Ryssland gör, är ännu obekant. Men, då 4 stormakter
åtminstone behöfva penningar, är det naturligt, att räntan
måste stå högt. Varar kriget ett år till, eller ännu längre, så blir
peuningetillgången ännu knappare. Afven om kriget dessförinnan
skulle uphöra, är det likväl icke möjligt, att peuningetillgången
lika hastigt förökas, som kriget slutas, utan krigets verkningar komma
alt längre fortfara, och verka på penningetillgängen. Det torde
således icke vara skäl ens för Direktin att, under vacklande emellan
ängslan och hopp, söka uprätlhålla detta företag.
Annu mindre är det förhållandet hvad Sveriges Rike beträffar.
Jag har, såsom R. o. Ad. torde påminna sig, städse afslyrkt detta
företag. Men pluralileten af detta Stånd, hvilken varit af annan
mening, kan de! ej heller intressera, att låta ett företag
fortgå, hvaraf man kan förutse, att enda följden blir en förr eller
senare inträffande bankrutt. De som vilja fullfölja jern vägsföretagen,
borde väl önska, att del snart blefve sint pä trasslet med främmande
bolag, samt att Regering och Ständer sjelfve finge taga saken om
händer, för ali fullfölja henne på det sätt de kunna finna lämpligast.
Dä sluppe man förmodligen den öijen liga ändpunkten, Hult och Wenern,
sedan man nu sett, att om vintrarne qvarligger isen der längre
än vid Christinehamn, och alt om somrarne är hamnen så grund,
alt fartyg icke kunna dit inlöpa, utan fara att fastna. Finge man
förelaget stäldl under Regeringens ledning, så sluppe vi med detsamma
äfventyret alt tvista med Engelsmännen, hvilket kan blifva
ganska obehagligt, då man på andra ställen sett huru närgångne
de äro.
Huru man än må betrakta saken, finner jag det alltså fördelaktigast,
alt ju förr ju häldre få slut på detta obetänkta förelag.
Hr Hjärne, Harald: Jag vill icke ingå uti den financielia
delen af frågan, hvilken Hr von Hartmansdorff, såsom skäl för sitt
afstyrkande af K. M:s Nåd. Propos., har uptagit, emedan jag tror,
att hvarken jag eller den värde talaren hafva nog bekantskap med
denna del af frågan, för att derpå kunna grunda något bestämdt
omdöme; men jag anhåller deremot att få fästa upmärksamheten på
de skäl, som, i min tanke, onekligen tala för bifall till den Kongl.
Propos. De äro uti Propos. omnämnde, nemi. för det första, att
oktrojen meddelades bolaget först ett hell år sedan R. St:rs beslut
om de 3 årens byggnadstid var faltadt. Man trodde då, att oktrojen
skulle af Regeringen snart medgifvas, och jag tror, alt det
var på grund deraf man ansåg denna tid af 3 år vara fullt tillräcklig;
men då det nu visat sig, att de förberedande åtgärderna, innan
oktroien kuride meddelas, erfordrade en så lång tid, att icke något
arbete kunde begynna, förr än ett helt år efter Riksdagens slut, så
är det naturligt att detta år, under hvilket bolaget icke kunde lägga
band
Den 10 Juni.
113
hand vid arbetet, borde från den bestämda tiden afräknas. Detta
skäl synes mig så talande, att det, enl. min tanke ensamt borde
vara tillräckligt, men jag har äfven fästat mig vid ett ytterligare
skäl för bifall till den Kongl. Proposrn, nemi. det, att Regeringen
först fästat afseende vid det skäl jag nyss nämnde, men derjemte
ytterligare fordrat af bolaget en ytterligare garanti derigenom, att
K. M. föreslagit, att vägen emellan Örebro och Köping skulle vara
färdig innan den förut bestämda tiden lilländalupit, eller inom slutet
af år 1855. Om således den värde talaren, som har afstyrkt
bifall till den Kongl. Propos:n, ville åtminstone afvakta nästa års
slut, så tror jag ali han skulle blifva bättre än nu i tillfälle alt
fälla något omdöme, huruvida bolaget är i stånd att fullgöra sina
förbindelser eller icke; men att nu vilja anföra sådana fmanciella
hypolheser för sitt afstyrkande, som Hr von Hartmansdorff här framkastat,
anser jag vara att ingå uti frågor, som ingen annan än Direktms
medlemmar och möjligen den del af aktie-egarne, som äro
initierade i de financiella transaktionerna, kunna bedömma.
Jag tillstyrker således bifall lill K. M:s Nåd. Propos.
Hr von Hartmansdorff: Förra gången jag hade ordet,
glömde jag ali anföra ett skäl, som jag nu anhåller att få tillägga.
Så vidt jag vet, äro nemi. redan tvisten å färde, ang:de egors afstående
till bolaget, för jernvägens skuld. Om hela förslaget afsladnar,
så blir det äfven slut på dessa tvister. Skall man åter upskjuta
saken ännu ett år, så torde vederbör.de jordegare nödgas
lika länge vänta på dessa sakers afgörande. Afven för deras skuld
vore bäst om bolaget snart uplöstes.
Remitterades till StatsUlsk.
Föredrogs ånyo Const.Ulsk:s den 1 och 7 dennes på hordet
lagda Mern. JV2 7, med förslag till tillägg i 28 § Reg.Fm.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: När denna fråga förra
gången förevar, så ansågs förslaget olämpligt derför, att genom dess
antagande skulle en utländning, som naturaliserats, kunna blifva
Siats-Råd. Medelst det nu framställda förslaget, är denna olägenhet
visserligen afhulpen, men Ulsk. har icke varit betänkt på naluraliserad
utländnings förhindrande alt blifva Exped:s-Chef, och med detsamma
föredragande, när helst en Regering är tillförordnad. Jag
anser del väl icke vara grundlagsenlig!, alt Exped:s-Cheferne föredraga
i Regeringen, ulan tvärtom. Men det är icke i Reg.F:n
förbjudet, och har mellan flere Riksdagar fått fortfara, utan att
Const.Utsk. deremot gjort någon anmärkn., hvarigenom missbruket
fått ett slags häfd. Månne det vore lämpligt, att en utländning
möjligen blefve Exped:s-Chef och sålunda finge en Depart:ts-Chefs
åligganden och ansvar under den tid Regering är tillförordnad? Jag
tror det icke utan tvärtom att det vore äfventyrligt.
En annan fråga är, om det vore lämpligt alt en naturaliserad
främling blefve Landshöfd. Till få embeten fordras en så noggrann
8 H. 8
114
Den 10 Juni.
kännedom om Sveriges land och folk, som till denna befattning,
och svårligen lärer någon främling kunna vara tjenlig dertill.
Jag befarar äfven alt det icke vore rådligt låta naturaliserade
utländningar blifva prester och kyrkoherdar. I anseende till den
beröring, som de hafva med allmogen, behöfva de noga känna det
ringare folkets angelägenheter, ty Kyrkoherdarna hafva icke blott
själavården utan äfven en mängd verldsliga angelägenheter, att för'
sina församlingar besörja, bland annat såsom Ordf:de i sockenstämman.
När jag talar om Kyrkoherdar, så innefattar jag naturligtvis
derunder äfven Biskopar, emedan desse jemväl hafva pastorat.
Jag befarar slutligen, att det icke vore lämpligt låta en naturaliserad
utländning blifva domare, serdeles på landet. Om det kunde
lyckas i lista instanlien inom en stad, så tror jag dock att det ingalunda
vore t adligt på landet, i anseende till de egenheter som
der förekomma icke blott inom serskildta landskap, utan äfven inom
olika trakter af samma län. Jag finner således detta förslag
icke vara nyttigt. Nödigt anser jag det icke heller, ty om man
understundom, vid universiteten och andra läroverk, behöft tillgång
å utländningar för att undervisa i vetenskaper, hvilka inom vårt land
äro mindre långt framskridna än annorstädes, så tror jag ingalunda
att under den trängsel om sysslor, hvilken i Riket f. n. eger rum,
det skall behöfvas, att till deras besättande använda utländningar.
Jag anser förslaget således vara hvarken nödigt eller nyttigt, och
hemställer derföre att det måtte blifva återremitterad! med detta uttryck
såsom Ståndets gemensamma tanka.
Gr. Lägerbjelke, Gust.: I min tanke är det nu ifråga
var:de
förslaget i högsta målto både nödigt och nyttigt. Vi lefva
nemi. för det närvande nästan uti ett laglöshets-tillstånd i afseende
på naturalisation utaf utländningar, ty derom finnes ingenting uti lag
stadgadt. Häraf har blifvit en följd att Konungen, utan någon
egentlig grund uti lagstiftningen af egen maktfullkomlighet naturalisera!
utländningar, och sålunda se vi dagligen, att en mängd sådana
af mer eller mindre god beskaffenhet erhålla naturalisation såsom
Svenske medborgare. För min del skulle jag anse det vara
af högsta vigt, att i vårt land, likasom i alla andra länder, en natoralisalions-lag
verkligen funnes, uti hvilken vore bestämdt att vissa
vilkor skulle upfyllas innan naturalisation kunde erhållas. Man sluppe
då att, på sätt nu ofia tillgår, utländningar, som äro af ganska tvetydig
beskaffenhet, nästan dagen efter det de kommit öfver gränsen
erhålla en Svensk medborgares rättigheter. Detta är den ena sidan
af saken, men det finnes äfven en annan, som är lika vigtig. Om
det nemi. är lätt för hvilken utländning som hellst att erhålla Svensk
medborgare-rätt, så kan han likväl aldrig erhålla den fullständig;
men om det å ena sidan bör finnas genom lag stadgad säkerhet för
att några garantier leranäs af den utländning, som erhåller Svensk
medborgare-rätt, så bör det äfven å andra sidan för denna utländning
finnas en möjlighet, att någonsin kunna erhålla denna rätt
fullständig. Angelägenheten häraf blir med hvarje dag större, isynnerhet
sedan R. St. vid denna Riksdag beslutat ett tillägg till den
Den 10 Juni.
115
28 § Reg.Ftn, hvarigenom Konungens rätt, all till ålskillige tjensler
begagna utländske män, har blifvit betydligt utsträckt. Om nu
Konungen sanktionerar detta förslag, och, med begagnande af denna
rättighet, till tjensler i Sverige, nämner utländske män, så låter det
tänka sig, att desse män hafva unga barn, hvilka naturligtvis blifva
upfostrade i Sverige och blifva i alla afseenden Svenskar, men kunna
likväl aldrig, derföre att de icke åro infödde Svenske män, erhålla
fulla medborgerliga rättigheter. Detta är ett af de många bevisen
på angelägenheten deraf, att utländsk man må slutligen kunna
af Konungen förlänas med full medborgare-rätt, och Konungen derigenom
komma i tillfälle att nämna honom till embetsmau i riket.
Huru orimligt är det icke, alt en person, som, kanske då han är
några månader gammal, kommer till Sverige, der erhåller hela sin
upfostran, och måhända icke känner något annat språk eller något
annat land än detta, icke skall på något sätt kunna erhålla full
medborgare-rätt eller af landets Regering utnämnas till en befattning,
hvartill han måhända vore företrädesvis användbar?
Då detta förslag i början af denna Riksdag förevar, såsom ifrån
den föregtde hvilande lill slutligt antagande eller förkastande, erkände
R. o. Ad. dess stora behöflighet, vigt och nylla, men man
fästade sig dervid, att en utländning likväl aldrig borde få blifva en
af Konungens Rådgifvare. Denna betänklighet ansåg jag vore af underordnad
vigt, men R. o. Ad:s majoritet var af en annan tanke,
och Const.Utsk. har nu vid öfverlemnande! af detta förslag gjort afseende
på denna anmärkn., så att jag för min del icke kan föreställa
mig, att någon betänklighet vid att numera antaga förslaget,
ännu kan hos det Höglofl. Ståndet qvarstå.
En värd talare har visserligen sagt, att Expedts-Chefme vore
föredragande uti en tillförordnad Regering, men vid närmare påseende
är det likväl en betydlig skillnad emellan en Expedts-Chefs
befattning vid ett sådant tillfälle och en Deparl:ts-Chefs. Först och
främst förhåller det sig verkligen så, som den värde talaren nämnde,
eller att en sådan föredragning af Expedts-Chefen är för grundlagen
fullkomligt okänd, och deraf har äfven blifvit en följd, att
Exped:s-Chefen aldrig får fungera som Departds-Cbef, utan den tillförordnade
Regeringens ledamöter äro tillika Deparl:ts-Chefer för alla
Departtten. Åtskilliga andra tjenster hafva af samme värde talare
blifvit anförde såsom icke tjenlige att beklädas af någon icke infödd
Svensk man, men han har dervid alldeles förbisett, alt genom antagande
af ifrågavar:de förslag skulle ingalunda rättighet lemnäs åt
hvilken utländning som helst att kunna användas såsom Svensk embetsman,
ty han får icke denna rättighet förr än han upfyllt de
vilkor som kunna bestämmas uti en af Konung och Ständer gemensamt
stiftad lag. Denna lag kommer naturligtvis icke att innehålla
någon sådan bestämning, som att Konungen skulle ega att
till embetsman utnämna hvilken utländsk man som helst, så snart
han infunnit sig på Svensk jord, utan den kan ju komma att innehålla
den föreskrift, att han skall hafva under vissa år varit i
landet bosatt, alt han skall vid den eller den åldern hafva hit in
8
-
lis
Den 10 Jani.
flyttat o. s. v. Örn t. ex. lagen innehåller, att en utländsk man
Hnge full Svensk medborgare-rätt med rättighet att kunna nämnas
till hvilket embete som helst, så vida han har i riket vistats under
20 år eller vid 10 års ålder dil inflyttat, så hemställer jag hvilken
fara väl derulaf skulle kunna upstå. Jag anför detta endast såsom
eli exempel på huru denna lag kunde komma att blifva inrättad,
men ali dessa speciella bestämmelser icke blifvit i Grundlagsförslaget
intagne, hvilar på den stora och ganska vigtiga princip, att i
Grundlagen bör endast det constitutiva i saken vara intaget, och
del constitutiva vid detta tillfälle är, att lagen för meddelande af
Svensk uiedborgare-rält icke får bestämmas af den ena Statsmakten
ensam, ulan skall af håda gemensamt stiftas. Förslaget innebär således
en högst nödig och nyttig förbättring af närvartde förhållanden,
hvarföre jag anhåller om afslag å det af Hr von Hartmansdorff
afgifna förslag till gemensam tanke.
Hr von Hartmansdorff: Jag nekar icke, att ett sådant förslag,
som det ifrågavar:de möjligen kunde vara antagligt, om det
vore rikligt upgjordt. Men sådant det f. n. är, måste jag bestrida
dess godkännande. Gr. Lagerbjelke säger, alt man nu befinner sig
i ett slags laglöshets-tillstånd i afseende på utländningars naturalisations-rält,
emedan något stadgande derom icke finnes här såsom i
andra länder. Deruti har han rätt, och derföre bör författning i
ämnet vidtagas. Men hon borde upgöras af LagUtsk., i den del
som ej hörer till Reg.F:n, utan till civil-lag. Hvad deremot angår
Grundlagssladgandet, sä borde det vara annorlunda affattadt än
Const.Utsk. det upgjort, såsom jag redan för R. o. Ad. sökt ådagalägga.
Gr:n påstår ytterligare, att ingen kan, under närvande förhållanden,
erhålla fullständig naturalisalionsrätl. Detta är ock riktigt.
Likaså förhåller sig med främlingens barn om de äro
födde utrikes. Men om man upställer ordalagen så, att barnen
kunna få annan tjenst, till och med den ifrågasatte Exped.-Chefsbefattningen,
i händelse de till riket inkommit så unga, alt deras npfostran
här blifvit gjord, så här jag ingenting deremot. Dessa detaljer
äro icke blotta spetsfundigheter, ty man måste taga författningen
sådan hon i bokstafven befinnes och ej annorlunda. Gr:n har
förmenat att dessa omständigheter skulle i den civila lagen bestämmas.
Om så är, borde väl R. St. hafva fått veta, huru denna lag i
bokstafven lyder, innan de på förhand antaga förslaget till Grundlagsändring.
Const.Utsk. har med denna fråga förfarit på samma
sätt, som med representationssaken, då det framlade ett Grundlagsförslag,
som skulle stödas på civil-lag, nemi. en valstadga, hvilken
icke fanns. Följden blef all förslaget ej kunde antagas.
Gr. Lagerbjelke säger vidare att Exped.Chefen ingalunda är att
med Deparlds-Chefen jemföra, emedan den förre icke får tjenstgöra
i den sednares egenskap och således alltid subordinerar under någon
annan Depart:ts-Clief, fastän han, under den tillförordnade
Regeringen är föredragande. Härmed förhåller det sig så, att det
obetydliga förliehålles Deparl-.ts-Chefen, såsom att utnämna Copister
och Vaktmästare m. fl. lika ovigliga saker. Men det som för en
Den 10 Jun.i,
117
Rådgifvare är af verkligt värde, nemi. ait hafva föredragningen och
konlrasignationen i siri hand, del öfverleranas åt Exped.-Chefen.
Slutligen säger Gr. Lagerbjelke, och della är ett märkligt yttrande af
Const.Utsk:s Ordfcde, att Exped.-Chefen har blott de mekaniska göromålen
sig updragna, och kan ingalunda drabbas af del juridiska
ansvaret. Har han icke detta ansvar: så är det ju ingen som under
hans föredragning är ansvarig för konlrasignationen. Då måtte
8, 9 och 38 §§ Reg.Fm vara, i detta hänseende, uphäfna hvar
gång Konungen tillförordnat en Regering. Att en sådan brist i
våra Grundlagar skulle förefinnas har jag icke förmodat. Hafva likväl
Const.Dtskis ledamöter eller dess Ordf:de hyst en sådan mening,
så hade de väl bordt afhjelpa felet i stället att föreslå tillägg i 28
§ Reg.F., hvilka synas vara onödiga. Jag anhåller följaktligen,
alt det förslag jag gjort, mätte så jemkas, att R. o. Ad:s gemensamma
tanka blifver, att förslaget i sitt nuvar:de skick är hvarken
nödigt eller nyttigt.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Hr von Hartmansdorff har såsom
skäl för det af honom framställda förslag till R. o. Adis gemensamma
tanke yttrat, alt man borde först hafva närmare kännedom
om den naturalisationslag, som här är ifrågasatt, innan man kunde
antaga den föreslagna grundlagsförändringen. Jag anhåller till följd
häraf att få hemställa, huruvida det skulle vara möjligt för K. M.
eller LaglJtsk., som skulle inkomma med ett sådant förslag, att upgöra
en så beskaffad lag innan det är i Grundlagen medgifvet att
en sådan lag skall finnas? Skulle man antåga detta Hr von Hartmansdorffs
raisonnemeut, så skulle man ju aldrig kunna komma lill
någon förändring.
Jag anhåller i likhet med Gr. Lagerbjelke om afslag å det af
Hr von Hartmansdorff framställda förslag till gemensam tanke.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. behagade antaga Hr von Hartmansdorffs
förslag att R. o. Ad. mätte såsom sin gemensamma tanke
förklara, alt Utsk:s förevar:de förslag, i dess närvande skick, hvarken
är högst nödigt eller nyttigt, samt, efter denna proposms besvarande
med starka Nej, blandade med Ja, förklarade sig hafva
funnit Nej öfvervägande.
Efter härvid af Hr von Hartmansdorff begärd votering uplästes
till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som antager Hr von Hartmansdorffs förslag, att R. o. Ad.
måtte såsom sin gemensamma tanke förklara att det i Const.Ulsk:s
Mern. J\s 7 framslälldta förslag till tillägg i 28 § Reg.Fm, i
dess närvande skick, hvarken är högst nödigt eller nyttigt, röstar
Ja ;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, varder beiörde förslag till gemensam tanke icke af R.
o. Ad. antaget.
118
Den 10 Juni.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sora
följer:
Ja — 14.
Nej — 23.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade att som någon annan
anmärkn. icke blifvil framställd, än den, hvarom votering nu
försiggått, i(rågavar:de förslag till grundlagsförändring komnie alt, såvidl
på H. o. Ad. berodde, hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag, anmälde sig och yttrade
Hr Palmerantz, Joli. Mauritz: Jag trodde att vid den
votering, som nu försiggått, endast det förslag, som Hr von Hartmansdorff
afgifvit, blifvit afgjordt, oell att det stod hvar och en annan
ledamot öppet, all sedermera föreslå ändringar uti Consi.Ulsk:s
förslag.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., ali R. o. Ad.
förklarade öfverläggningen om Utsk:s Mern. vara fulländad, oell att
det var till följd deraf, som icke några ytterligare förslag i ämnet
kunde framställas.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 1 och 7 dennes på bordet
lagda Mera. JVa 8, med förslag till ett tillägg i 59 § Reg.F:n
och 27 § 1 mom. Riksd.Ordn., ronde proposm om Statsverkets tillstånd
och behof.
Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam, anförde skriftligen:
Då jag, ensam af R. o. Adis ledamöter uti Const.Utsk., varit
af olika mening med Utsk:s pluralitet, i afseende på nu föredragne
hemställan, anser jag mig skyldig, af upmärksamliet emot det Ständ,
hvilket jag Ilar äran tillhöra, att här i korthet redogöra för anledningarne
till denna min serskildta tanka.
Eli Grundlags-ändrings förslag, som nyss af ett eller flera Riksstånd
blifvil förkastadt, synes mig eudast i sådant fall böra åter
uptagas, om jag finner detsamma serdeles nödigt och nyttigt, samt
då det har utsigt att vinna bifall af det eller de Stånd, som förut
ogillat detsamma.
Så finner jag icke nu förhållandet vara. Jag anser förslaget
icke nödigt, eller af behof mera än hittills päkalladt, då ingen lag
hindrar Konungens Rådgifvare, att, om och när de finna lämpligt
för ärendernas skyndsammare behandling, äfven i afseende på Bevillningeo,
framställa sådane förslag sorn nu åsyftas; — meu jag anser
ett bestämdt stadgande härom mindre nyttigt, då ett sådant
förslag, hvilket af en eller annan orsak, af en eller annan olika
åsigt ogillades, skulle gifva ny anledn. till klander, utan att, i min
tanka bereda den skyndsamhet och förenkling vid ärendernas afgörande
som åsyftas, helst så länge R. St. lika som hilt ils, vid hvarje
Riksdag skola serskildt behandla hvart enda, äfven det obetydligaste, föremål
för Bevillnm. Slutligen finner jag det föga troligt, alt de Stånd,
hvilka så nyss förkastat det ifrån föreg:de Riksmöte hvilande alldeles
Den tO - Juni.
11!)
enahanda förslag, nu skulle biträda detsamma, — så mycket mindre
troligt i afseende på ett af dessa Stånd, som nästan alla dess
ledamöter i Utsk. ifrigt motsatte sig, och äfven reserverat sig emot
pluralitetens åsigt.
Sorn likväl R. o. Ad., då frågan för endast Irenne månader
sedan å delta rum förevar, gillade ett dylikt förslag, ämnar jag likväl
icke påyrka, att det Höglofl. Ståndet nu skall frångå sin så nyligen
uttryckta mening; jag har endast ansett mig böra inför Ståndet
redogöra, och uti prot. nedlägga min deremot skiljaktiga tanka.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag kan icke underlåta att
förnya samma yrkande, som förra gången, då delta mål, under
denna Riksdag förevar. Mina skäl äro hufvudsakligen desamma, som
Frih. Lagerfelt nyss anfört, ehuru han icke begärt något annat beslut,
än att förslaget skulle få hvila, emedan R. o. Ad. redan en
gång förut, vid denna Riksdag, gillat detsamma. Då det likväl hos
Grundlagens stiftare var meningen, att hvarje förslag till ändring
deri skulle understödjas af eli mer än tillfälligt tänkesätt, såsom man
år 1809 uttryckte sig, hvilket väl vili säga att 2 Riksdagars sammanstämmande
beslut borde erfordras för en Grundlags-förändring,
så kan jag icke finna det vara rätt gjordt af Const.Utsk. att, vid
samma Riksdag, dä ett förslag blifvit förkastadt, och då följaktligen
ett sammanstämmande tänkesätt icke för det riksmötet finnes, likväl
ånyo framkomma med samma förslag. Under sådana förhållanden drager
jag icke i betänkande, att till R. o. Ad. hemställa del förslaget icke
mätte gillas utan till Const.Utsk. återförvisas, med samma yttrande,
sorn jag, förra gängen föreslog, nemi. alt Ståndet icke anser denna
ändring högst nödig eller nyttig. Det är, på sätt Frih. Lagerfelt
yttrade, ingenting, som hindrar Konungen alt upgöra förslag till bevillning,
om han så för godt finner, men alt nödga honom dertill,
så vida han finner skäl vara för handen all icke göra det i frågor,
som äro af ömtålig natur, och om hvilka R. St. helst vilja sjelfva
yttra sin mening, det tror jag icke vore hvarken klokt eller nyttigt.
Af sådan anledn. yrkar jag, alt R. o. Ad. ej mätte godkänna
förslaget.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då denna fråga
förra gången hos R. o. Ad. förevar, yttrade jag mig för den åsigt,
att det vore ganska nyttigt om K. M:s Nåd. Propos. om Statsver
kets
tillstånd och behof åtföljdes af ett förslag, huru bevilfningen
lämpligast skulle kunna utgöras. Samma åsigt vidhåller jag äfven
nu, och gillar således syftningen af det ifråga vande förslaget, men
deremot anser jag redaktionen ipke vara riktig, och till och med
så felaktig, att den i sitt närvar:de skick icke kan antagas. Jag gillar
likväl icke derföre den åsigt, sora af den föreg:de talaren blifvit
framställd, att Const.Utsk. skulle hafva oriktigt förfarit deruti, alt det
åter framkommit med ett förslag, sora vid denna Riksdag redan en
gång blifvit förkastadt. Skälet hvarföre det blifvit ogilladt kan ju
hafva varit det, att man funnit det vara behäftadt med redaktionsfel,
hvilket jag äfven denna gång anser vara händelsen, och det ett
fel af ganska betänklig ari. Der står nemi: ”Efter Rikets och
120
Den 10 Juni.
”Stats-verkels tillstånd och behof läte Konungen till Utsk:s öfverläggning
framställa hvad Staten kan tarfva utöfver de
"ordinarie inkomsterna. Dessa behof böra genom bevillningar
"fyllas.” Om man antager denna redaktion, så skulle, enär Grundlagen
skall efter ordalydelsen tolkas, R. St. härmed hafva afsagt sig
rättigheten alt afslå något utaf hvad Konungen föreslagit, och vara
pliglige att genom bevillning fylla alla de behof Konungen upgifvit,
ty i detta fall ligger ett bestämdt påbud uti de orden: ”dessa behof
böra genom bevillningar fyllas." Således kunde R. St.
icke bevilja något mindre än hvad Konungen i Sin Propos. begärt,
enär Grundlagen bjuder dem att bevilja allt. Jag kan icke föreställa
mig att sådant kunnat hafva varit Consl.Utsk:s mening, men
besynnerligt är det likväl att ifrån detta Utsk. har kunnat komma
ett förslag af sådan beskaffenhet, alt R. St. derigenom skulle betagas
rättigheten att bevilja mindre än allt hvad Konungen föreslagit.
Ehuru jag gillar förslagets syftning får jag derföre hemställa, alt R.
o. Ad. måtte såsom sin gemensamma tanke förklara, att sednare
delen af förslaget bör få följande lydelse: "Konungens framställ
ning
härom bör åtföljas af förslag, rör:de sältet huru dessa
behof må kunna genom bevillningar fyllas." Om redaktionen
blir sådaD, så ligger det icke vidare i sjelfva stadgandet någon förpligtelse
för R. St. alt åtaga sig bevillning lill del belopp, som K.
M:s Propos. innehåller, ulan R. St. äro fortfarande bibehällne vid
den rättighet de nu ega att deruti göra de minskningar, som pröfvas
nödiga. ,
. Hr von Hartmansdorff: Hr Cederschiöld har här gjort en
ny motion, hvilket icke är hans rätt, enär Const.Utsk. allena äger
till R. St. öfverlemna sådana förslag, som del åsyftade, hvarföre Hr
Cederschiöld, om han vill väcka nya grundlagsförslag, bör dermed
vända sig lill Const.Utsk. Det är endast öfver de ordalag, som i
Betänk, finnas roed serskildt stil uptagna, R. o. Ad. nu eger öfverlägga,
emedan det blott är dessa som Utsk. framställt. Dess förslag
åsyftar icke att ändra de ordalag, som Hr Cederschiöld anmärkt,
oell hvilka i min tanke angå en belt annan fråga, nemi. den, att
hvad som behöfves utöfver de ordinarie inkomsterna, det skall, icke
genom grund-skallernas förhöjning, utan genom bevillning anskaffas.
Att häri göra någon ändring har Const.Utsk. ej ifrågasatt, och ingen
ledamot har rättighet att på della rum göra det. Jag förmodar
alltså att Hr Cederschiölds anmärkn:r icke kunna af R. o. Ad.
uptagas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Man bar såsom anmärkn. emot
della förslag anfört, att det vid denna Riksdag redan en gäng blifvit
af tväune Stånd förkastad!, och man har derföre ansett R. o.
Ad. icke böra för sin del ytterligare låta det blifva hvilande. Denna
argumentation skulle möjligen kunna hafva något skäl för sig, om
det genom våra former läte sig göra eller kunde komma i fråga att
påtvinga eli annat Stånd någon Grundlagsförändring, som detta Stånd
icke ville veta utaf. Meu sådant är nu icke förhållandet, enär
hvarje Stånd i della afseende har afgörande rätt, och kan det således
Den 10 Juni.
121
icke komma i fråga, all R. o. Ad. vid delta tillfälle något annat
afgör än huruvida R. o. Ad. för sin del anser detta förslag tjenlig!,
lämpligt och nyttigt. Om något annat Slånd icke så anser, så
heror det på detta Stånd att i förhållande till sin åsigt fatta beslut.
Att åsigterna i denna fråga sedan början af Riksdagen hos de andra
Stånden förändrat sig, tyckes hafva någon grund för sig deruti, alt detta
förslag inom Const.Utsk. biträddes, och biträddes med stort nöje, af ledamöter
ifrån ett af de Ständ, som förut afslagit det ifrågavar:de
förslaget. R. o. Ad. bör således, så vidt jag förstår, nu fatta sitt
beslut med afseende endast på förslagets lämplighet och nytta. !
detta afseende har Hr Cederschiöld anfört, att förslaget väl vore till
sin syftning rikligt, och att han derföre förra gången bilrädt detsamma,
men att detta förslag vore behäfladt med ett serdelrs stort
redaktions-fel. Jag anhåller att få erinra, att om eli sådant bär
förefinnes, så fanns samma fel äfven förra gången, ty förslaget har
icke sedan dess undergått någon förändring. Men förslaget är icke
allenast oförändradt, utau någon förändring emot nu gällande Grundlag
finnes icke eller uti delta förslag, i det afseende Hr Cederschiöld
tänkt sig. Förslaget innehåller nemi.: ”Efter Rikets och Stats
verkets
tillstånd och behof läte Konungen till Utslcs öfverläggning
framställa hvad Staten kan tarfva utöfver de ordinarie
inkomsterna. Dessa behof böra genom bevillningar
fyllas.1''
Den nu gällande Grundlagen innehåller: ”Efter Rikets och
Statsverkets tillstånd och behof läte Konungen lill Utsk:s öfverläggning
framställa hvad Staten kan larfva utöfver de ordinarie
inkomsterna, och hvilka behof genom bevillningar böra
fyllas. Någon annan skillnad förefinnes således icke, än att orden
”och hvilka”, blifvit utbytte emot ordet ”dessa”, hvarigenom naturligtvis
sjelfva meningen förblifver alldeles oförändrad. Del nu
af Ulsk. framstälda förslaget, är i min tanke både nödigt och nyttigt,
så väl för Konunga-makten, som för representationen. För
Konungamakten derföre* att då Konungen framför andra måste vara
angelägen om att allt i Riket på bästa sätt tillgår, så måste ingen
mera än han vara intresserad utaf att skatteväsendet ställes på bästa
fot. Enl. närvar:de lagstiftning skall Konungen vid hvarje Riksdag
framlägga Statsverkets behof, och huru naturligt är det icke då, att
Han äfven framlägger förslag om sättet alt fylla dessa behof? Det
är väl sannt, att Konungen redan nu är oförhiodrad att göra det,
och följden af denna rättighet för Konungen har varit den, att vid
alla tillfällen då verkliga större svårigheter upslått, har Konungen
varit tvungen, alt i frågan framlägga ett förslag, så att för Honom
vinnes icke genom närvar:de lagstiftning någon fördel deruti, att Han
möjligen skulle kunna undgå att deltaga i svårigheter, ty just då
del är som aldra svårast måste Regeringen ofta taga initiativet. Vid
de dagliga bestyren åter, om jag så får uttrycka mig, har man icke
ansett något förslag behöfva framläggas af Regeringen, men just
derigenom har den olycka upkommit, att dessa frågor blifvit sedda
allt för mycket i smätt, hvaremot, om Konungen i desamma vid
hvarje Riksdag inkommit med Nåd. Propos., så hade Han varit i
! 22
Den 10 Juni.
tillfälle att taga frågan i betraktande ifrån alla håll, och således haft
anledn., utan att någon kunnat säga det Han i onödan inmängt Sig
i R. St:rs beslut, lill alt inkomma med förslag, hvarigenom Han kunnat
bringa beskatlningsväsendet i det bästa möjliga skick. R. St. åter
skulle efter antagandet af Const.Uisk:s förslag bibehålla sin fria beskattningsrätt
fullkomligen oförkränkt och derjemte vinna den stora
fördel, att kunna vara säker ora, att vid fattande af sina beslut, alltid
hafva alt tillgå en fullkomligt genomtänkt plau för beskattningsväsendet.
Från hvilken sida jag än betraktar saken, finner jag den
således riklig och god. Att R. o. Ad. äfven varit af denna lanke
synes deraf, att då förslaget i början af denna Riksdag förevar, antogs
det af Ståndet efter votering, icke med en tillfällig pluralitet,
utan med en serdeles stor röst-öfvervigt. Jag hoppas alt R. o. Ad.
fortfar i denna sin åsigt, och anhåller derföre vördsamt om afslag å
del af Hr von Hartmansdorff afgifua förslag lill gemensam lanke.
Hr Cederschiöld: Om den förra redaktionen verkligen var
fullkomligt enahanda med den närvar:de, så kan jag icke nog uttrycka
min förundran att ett så groft redaktionsfel kunnat undgå
min upmärksamhet. Jag bör visserligen icke tvifla på denna Gr.
Lagerbjelkes upgift, men måhända kan hans minne äfven härutinnan
fela, likasom uti del påståendet all förslaget är uprälladl i fullkomlig
likhet med nnvar:de grundlagsstadgande, hvilket är ett misstag,
som för hvar och en, som läser dessa båda §§:r, torde vara
ögonskenligt. Den föreslagna nya 59:de §. innehåller att Konungen
skall framställa hvad Slaten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomsterna;
der är det punkt och sedan börjar en ny mening med följande
ord: ”Dessa behof böra genom bevillningar fyllas.”
Detta är ett bestämdt, ovilkorligt påbud. I den gamla 5f):de §.
heter det deremot: ”Efter rikets och Statsverkets tillstånd och
behof läte Konungen lill Utsk:s öfverläggning framställa, hvad
Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomster, och hvilka
behof genom bevillningar böra fyllas. Detta är icke någon ny
mening och innehåller endast, att del är Konungen, som upgör hvilka
.behof genom bevillningar efter Konungens omdöme, böra fyllas;
men i den föreslagna § skulle införas ett nytt stadgande, som ovilkorligen
bjuder alt '‘'dessa behof böra genom bevillningar fyllas”
och R. St. kunna då icke neka ali ställa sig Grundlagens bud
till efterrättelse. Hvar och en, som läser detta stadgande med upmärksamhet
skall således finna, att det är en ofantlig skillnad emellan
den nya redaktionen och den gamla. Hr von Hartmansdorff
har anmärkt att mitt förslag till en förändrad redaktion skulle innefatta
ett nytt förslag till förändring af Grundlagen, och att jag
derföre icke skulle hafva rättighet att nu i Ståndet dermed framkomma.
Till svar härpå får jag åberopa den 56 § R.F. som tydligen
visar, all jag ej öfverskridit min rättighet. Der står nemi.:
”Göras åter uti RiksSl:nsplena emot Utsk:s yttrande anmärhvr ;
blifva de, hvilka hvarje Riksstånd serskildt förklarar utgöra
dess gemensamma tankar, till Coust. Utsk. hänvisadeJag har
ingalunda, såsom Hr von Hartmansdorff synes föreställa sig, före
-
Den 10 Juni.
123
slagit någon förändring uti Grundlagens stadgande om grundskatterna,
utan jag föreslog endast en förändring uti den redaktion, som
af Utsk. blifvit upställd, hvilket enl. den nyss citerade 56 § R. F.
är min ovilkorliga rättighet. Jag får således förnya min vördsamma
anhållan att R. o. Ad. ville, såsom sin gemensamma tanka, antaga
den redaktion jag föreslagit, helst i annat fall, och derest den föreslagne
rpdaklionen godkändes, följden deraf ovilkorligen blefve den,
alt R. St. blifva förpligtade att åtaga sig alla de bevillningar K. M:s
Propos. innehåller.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke påstått det vara stridande
mot Grudlagens bokstaf, all Const.Ulsk. vid samma Riksdag,
dä ett förslag blifvit förkasladt, framkommer med en förnyad uplaga
deraf, ty, i sådant fall, förmodar jag att Hr Gr. o. Landtm, icke
skulle hafva föredragit densamma. Men jag har trott del vara stridande
mot Grundlagens anda; och del är derföre jag åberopat det
Betänk. 1809 års Const.Ulsk. afgaf. I annat fall, skulle jag hafva
upgifvit den gruhdlags-§, mot hvilken jag ansåge förfarandet vara
stridande. Gr. Lagerbjelke har trott del blifva för Konungen nyt
tigt,
att fä i Grundlagen infördt ett sådant stadgande, sorn det föreslagna.
Men jag kan icke finna det vara för Konungen gagneligt
alt mista den frihet, Han f. n. eger att göra hvilketdera Ilan vill,
ulan tvingas i detta hänseende afgifva Propos., hvilket Han måhända
kunde gerna vilja slippa. Jag bestrider förslaget väsendtligen derföre,
all, om stadgandet blifver af R. St. anlaget, så få riksdags
män,
af alla Stånd, derigenom ett nytt tillfälle alt mera än hittills
gräla på Konungens Rådgifvare, samt att, vid hvarje Riksdag begära
ministére-förändiingar, bland annat derföre, att förslagen till bevilluiugarne
icke varit goda nog. Att anse del vara nyttigt på sådant
sätt förskaffa sig anmärkntr och tvister, påminner mig om en Professor
i Lund, som, då han skulle sälja sill hus, bland andra fördelar
anförde, att der funnes anledn. till 3 goda processer.
Hr Cederschiöld har sagt, att man enl. 56 § R. F. eger göra
anmärkmr vid Const.U(sk:s förslag. Detta är sannt, men här hatman
icke framlagt något sådant; utan man bär helt enkelt låtit den
gamla §:n till sin lydelse vara likadan som förut. Det är derföre
orätt ali anställa pröfning af ordalag, i hvilka ingen ändring är föreslagen.
Jag tillåter mig alltså förnya min vördsamma anhållan, det
R. o. Ad. mätte godkänna den gemensamma tanke jag föreslagit.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: I afseende på nyttan och
behofvet af den nu föreslagna förändringen, tror jag alt vid den
discussion som förra gången denna fråga förevar inom detta Stånd
fördes, tydligen ådagalades att man allmänt ansåg della behof förefinnas,
hvarpå äfven resultatet af voteringen gaf ett talande bevis.
Hade, såsom Hr von Hartmansdorff förmenat, Konungens Rådgifvare
varit af den lanke, att det för Chefen för Finans-Deparl:t skulle
blifva ett svårt onus, att vid hvarje Riksdag framställa eli sådant förslag,
som här åsyftas, så hade förmodligen föredraganden för Finansärenden
vid frågans behandling förra gången derom yttrat sig i
denna riktning: men så har icke skett, ty hvarken Frill. Palmstjerna
124
D en 10 Juni.
eller någon annan af Konungens Rådgifvare har yttrat sig emot förslaget.
Afven nr denna synpunkt tyckes det mig således vara ådagalagt,
att förslaget å Konungens Rådgifvares sida icke med motvilja
emotses. Hvad äter beträffar den fråga Hr Cederschiöld framkastat,
dels huruvida delta förslag skulle vara fullkomligt öfverensstämmande
med det förslag, som redan en gång förut vid denna
Riksdag förevarit och dels i afseende på den punkt, som efter orden
”ordinarie inkomster” blifvit insatt, så anhåller jag, alt få fästa
upmärksamheten derpå, alt hela skilnaden emellan det förslag,
sorn i början af denna Riksdag förkastades, och det nu förevar:de
består deruti, att uti det förra slår: ”huru sådant lämpligast ske
kunde;” och uti det sednare: ”huru sådant lämpligast ske kan'1''
Detta är den enda skillnaden och bör väl icke kunna föranleda (ill
ett sådant yttrande, som att denna skillnad vore så väsendtlig att
afseende derpå nödvändigt måste fästas. Hvad åter beträffar Hr Cederschiölds
anmärka, att stadgandet uti nu gällande grundlags-§
skulle vara mera vilkorligt, derföre alt icke punkt är satt efter orden
”ordinarie inkomster,” utan meningen är sammanbunden
med ett och, hvaremot uti förslaget är satt punkt efter orden ”ordinarie
inkomster” och en ny mening derefter börjar, så bar denna
förändring af redaktionen varit nödvändig, derföre att man derigenom
lättare kunde med det öfriga sammanbinda det tillägg, som
lill § blifvit fogadt. Härtill passar icke redaktionen af nu gällande
§: och hvilka behof genom bevillningar böra fyllas,” hvarföre
man deraf har förändrat endast så mycket all man kunnat få en
riktig och god Svenska, och man bar således i st. f. orden: ”och
hvilka!'' insatt ordet: "dessa,” samt för all lätta sammanbindningen
sedermera insatt ordet ”och bör” etc. Det har ingalunda varit
meningen att förändra §:ns nuvar:de innehåll, utan endast alt söka
pä bästa möjliga sätt uttrycka detsamma, hvarföre jag äfven instämmer
med dem som yrkat, att den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
gemensamma tanka mätte af R. o. Ad. blifva förkastad.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: I händelse man vore berättigad
att tyda grundlagen, likasom annan lag, efter den mening man tror
att en förnuftig lagstiftare kan hafva dermed haft, så skulle jag
anse den af Hr Cederschiöld gjorda anmärkmn vara temligen öfverflödig,
men då Grundlagen innehåller ett sådant bud, som att
den skall efter ordalagen tolkas, så mäste det väl äfven vara nöd
vändigt
att raan noga afväger orden då det blir fråga om att nedskrifva
ett till Grundlagen hörande stadgande. Vid sådant förhållande
tror jag icke att Hr Cederschiöld har orätt, ty då uti det ifrågavar:de
förslaget lill förändring af 59 § står: ”Efter Rikets och
Statsverkets tillstånd och behof läte Konungen lill Utsk:s öfverläggning
framställa hvad Staten kan tarfva utöfver de ordinarie
inkomsterna. Dessa behof böra genom bevillningar
fyllas,” så framställer sig naturligen den frågan : hvilka äro dessa
behof, som genom bevillningar skola fyllas? Svaret måste då blifva:
hvad K. M. i Sin framställning lill Ulsk. ansett Staten kunna larfva
utöfver de ordinarie inkomsterna, d. v. s. de enl. Konungens åsigt
Den 10 Juni.
las
för handen varande behofven. Detta tror jag icke hafva varit Consl.-  IJtsk:s mening, och vid sådant förhållande synes det mig icke vara
ur vägen att redaktionen, på sätt här blifvit föreslaget, förändras.
Hr Cederschiöld: För min del kan jag icke finna att den
svenska, Frih. Stjernstedt åberopat såsom varande så serdeles god,
verkligen har denna egenskap. Förslaget lyder nemi.: ”Dessa behof
böra genom bevillningar fyllas, och bör etc.” Det synes
mig tvärtom vara mindre god svenska att uti 6 ord verbet ”böra”
förekommer 2:ne gånger; men äfven om Svenskan verkligen vore
god, skulle jag likväl gerna medgifva att den blefve sämre blott
dermed uttrycktes hvad som borde uttryckas. ' Det kan icke vara
Const.UlsIcs mening, åtminstone vill jag hoppas det, att vilja uttrycka
den tanke, att R. St. skola vara ovilkorligen förpiigtade att bevilja
allt hvad Konungens Propos. innehåller, hvilket likväl såsom jag
förut nämnt, blefve fallet om §:n antoges sådan den nu är, ty om man
med orden ”dessa behof” börjar en ny mening, sä måste man ju
fråga: hvilka äro dessa behof? och då mäste svaret blifva: de behof
som Konungen i Sia Propos. uplagit. Delta synes mig så klart,
att del pä det högsta förundrar mig att Const.Utsk:s ledamöter, sedan
deras upmärksamhet blifvit derå fästad, kunna vilja tvista derom.
Jag ser nu att redaktionen i det förra förslaget är lika felaktig, men
jag har redan uti ett af mina föreg:de yttranden förklarat, att om
så förhölle sig, sä förundrar det mig att jag låtit ett sådant förbiseende
komma mig till last. För öfrigt får jag fästa Hr von Hartmansdorffs
upmärksamhet derå att milt förslag aldeles icke afser
någon annan förändring än uti just de ordalag, som Consl.Utsk.
sjelft till ändring föreslagit, och hvilka äro då dessa ord? Jo följande:
”och hvilka behof genom bevillningar böra fyllas;” I
st. f. dessa ord har Ulsk. föreslagit att §:n skulle innehålla: ”Dessa
behof böra genom bevillningar fyllas.” Mitt förslag innehåller
endast en ny redaktion, som enl. min lanke tydligare uttrycker hvad
som varit meningen att uttrycka, och om R. o. Ad. förklarar det
vara sin gemensamma tanke, så står det likväl Const.Ulsk. öppet
att framkomma med en bättre redaktion än den jag föreslagit, och
vill jag då ingalunda motsätta mig en sådan förbättring.
Gr. Lagerbjelke: Efter Hr Cederschiölds ytterligare förkla
ring
af sin mening, är det uppenbart, alt han icke vill något annat
än hvad Const.Ulsk. åsyftat, och tvisten består således endast deruti,
huruvida Const.Utsk. genom sin redaktion låtit någon otydlighet
komma sig till last eller icke. Granskar raan §:n sådan den af
Consl.Utsk blifvit framställd, föreställer jag mig likväl,- att det skall
visa sig, att någon otydlighet icke eller på det sätt Const.Utsk. framställt
sitt forslas, skall komma i fråga. I första punkten af §:n står
det nemi.: ”Efler Rikets och Statsverkets tillstund och behof
läte Konungen till Utsk:s öfverläggning framställa hvad Slaten
kan tarfva utöfver de ordinarie inkomsterna.” Dessa behof
äro ännu endast en möjlighet och hafva icke öfvergålt lill verklighet
förr än StatsUlsk. sig deröfver yttrat och R. St. fattat sitt definitiva
beslut. Först då hafva dessa behof öfvergått till verklighet
126
Den 10 Juni.
oell koniruit under den sednare kathegorien, eller att ”dessa behof
böra genom bevillningar fyllas.” I sjelfva verket förefinnes således,
jemväl efter Utsk:s redaktion, ingen otydlighet, ulan Utsk. har icke
allenast menat utan äfven ganska tydligt uttryckt hvad Hr Cederschiöld
å sin sida menai.
Frih. Stjernstedt: Om man helt och hållet borttager det
tillägg som i slutet af §:n blifvit af Utsk. föreslaget, så kan jag
icke fatta den aldraminsta olikhet i betydelsen emellan orden:
”dessa behof” och orden: ”och hvilka behoff hvarom här blifvit
så mycket ordadt. Jag tror att man icke nog upmärksammat den
syftning dessa ord innefatta, nemi. att dessa behof, då de blifvit konstaterade,
skola fyllas genom bevillning, och icke att de nödvändigt
skola fyllas. Det står icke eller alt de skola fyllas, ulan att dé
böra fyllas, och det genom bevillning.
Jag kan således icke finna någon otydlighet häruti, och på de
skäl Gr. Lagerbjelke dessutom anfört, tror jag att denna § med all
trygghet för att inga misstag dervid skola göras, kan förklaras hvilaude
till Dästa Riksdag.
Hr Carleson: Gr. Lagerbjelke har förmenat, att med de uti
sista mom, af 59 § R.F. omnämnda behof, skulle endast afses sådana,
som af R. St. blifvit pröfvade och gillade. Detta är likväl
enl. min tanke ingalunda uttryckt och enl. §:ns föreslagne ordalydelse
kan så mycket mindre antagas, att dermed skulle menas endast
af Konungen och R. St. erkände behof, som några sådana icke
finnas i § med ett ord omnämnde, utan endast sådane behof, som
Konungen kan finna nödige, äro omförmälda.
Hr von Hartmansdorff: Enl. min tanke, äger raan icke
rätt att inom något RiksSlånd föreslå rättelse i andra grundlagsstadganden
än dem Const.Utsk. till ändring framställt, hvilka alltid
äro med serskildt stil utmärkta. Alla sådana utgöra ämnen för vår
granskning och våra gemensamma tankar, men icke de öfriga. Eljest
kunde ett RiksStånd göra förslag tili ändringar af helt annat
syfte än det, som Utsk. afsell. Dertjll är intet Stånd berättigadt.
Här hafva endast orden ”och hvilka” blifvit utbytta mot ”dessa
derom kunna vi tvista så mycket vi behaga, men icke ora de följande
ordeD ”böra genom bevillningar fyllas.” Om dem hafva
vi ingen rätt att öfverlägga. Skulle vi lijtväl taga oss en sådan,
blefve följden att vi komme in på ämnen, som icke varit föremål
för Consl.Utsk:s behandling. Enl. min upfattning, hvilken jag redan
uttalat, är meningen med dessa ord den, att om Staten behöfver
mera, än som kan fyllas med de ordinarie inkomsterna, så få icke
fördenskuld grundskatterna höjas, utom hvad för dessa behof äskas och
R. St. anser böra lemnäs, skall genom bevillning utgöras. Således
böra vi ej inlåta oss i en pröfning hvilken oss icke tillhörer. Jag
får derföre både bestrida Hr Cederschiölds framställning och förnya
min anhållan att R. o. Ad. ville antaga mitt förslag till detta måls
behandling.
Den 10 Juni.
127
Hr Cederschiöld: Frih. Sljernstedt vill icke fiona uågon
skillnad emellan orden ”och hvilka” samt ordet ”dessamen
denna skillnad är dock ganska väsendtlig, ty orden ”och hvilka”'
förekomma i en sammanhängande metting med de föregående, hvarigenom
hela meningen: ”och hvilka behof genom bevillningar
böra fyllas” kommer att hafva afseende på hvad Konungens framställning
bör omfatta. Meningen blir likväl hell annorlunda då man
sätter en punkt efter orden ”ordinarie inkomster” och sedan börjar
en ny mening med orden: ”Dessa behof böra” etc., hvilket
ovilkorligen innefattar ett bestämdt påbud alt de af Konungen upgifna
behofven skola genom bevillningar fyllas.
Hvad åter Hr von Hartmansdorffs förnyade anmärkning beträffar,
att man icke skulle hafva rättighet alt tala om andra ord än
dem Utsk. föreslagit, så har jag icke talat örn några andra utan
endast gjort anmärkning vid den redaktion Utsk. föreslagit, hvilken
rättighet uti 56:te § Reg.Fm är hvarje representant förbehållen.
1 annat fall blefve stadgandet uti denna § utan all betydelse,
dä det står att: ”Göras åter i RiksSl:s plena emot Ulsk:s ytl- >
rande anmärkningar; blifve de, hvilka hvarje ftiksSt. serskildt
förklarar utgöra dess gemensamma tankar, till Const.Utsk.
hänvisade. Utsk. uligge då, att samt/. RiksSt:ns tankar till
ett helt i möjligaste måtto sammanjemka etc.”
Gr. Lagerbjelke: På sätt jag föiut yttrat, anser jag den
af Utsk. föreslagna redaktionen för fullkomligt tydlig och klar, men
på det att icke emellan förslagets vänner någon strid måtte utbryta
om huruvida förslaget är.tydligt eller icke, anhåller jag att R. o.
Ad. ville såsom sin gemensamma tanke förklara att Utsk:s förslag
bör erhålla följande lydelse: Efter Rikets och Stats-verkels tillstånd
och behof läte Konungen till Utsk:s öfverläggning framställa
hvad Staten kan larfva utöfver de ordinarie inkomsterne,
och hvilka behof genom bevillningar böra fyllas. Konungens
framställning härom bör jemväl åtföljas af förslag
rörande sältet, huruledes sådant lämpligast ske kan.” Härigenom
tror jag all tydlighet vara åstadkommen, utan alt någon förändring
skett uti del gamla stadgandet, som Utsk. åsyftar att bibehålla.
Hr Cederschiöld: Då enligt det förslag Gr. Lagerbjelke nu
afgifvit, den gamla redaktionen skulle bibehållas oförändrad, så har
jag deremot ingenting att invända. Jag anser mig likväl härvid
böra tillägga att man under loppet af denna discussion underrättat
mig derom, att förra gången denna fråga till R. St;s behandling
förevar, har man inom RondeSt. just fästat sig vid de af mig anmärkte
orden, emedan man derigenom ansåg ett band vara lagdt
på den fria beskattningsrätten.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm, att, sedan numera Hr Cederschiöld instämt i Gr. Lagerbjelkes
förslag, endast 2:ne förslag till gemensam lanke voro ifrågastälde,
nemi. det ena af Hr von Hartmansdorff, som anmärkt att
128
Den 10 Juni.
Ulsk:s förslag vore hvarken högst nödigt eller nyttigt och det andra
af Gr. Lagerbjelke, som ansett 59 § Reg.-F. böra erhålla följande
lydelse: ”Efter Rikets och Statverkets tillstånd och behof, late
Konungen till Utsk:s öfverläggning framställa hvad Staten kan tarfva
utöfver de ordinarie inkomsterne, och hvilka behof genom bevillningar
böra fyllas. Konungens framställning härom bör jemväl
åtföljas af förslag rörande sättet, huruledes sådant lämpligast ske
kan”; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, nu först hemställde om R. o.
Ad. behagade såsom dess gemensamma lanke, i öfverensstämmelse
med Hr von Hartmansdorffs förslag, förklara att Utsk:s förslag vore
hvarken högst nödigt eller nyttigt.
Denna Propos. besvarades med starka Nej, blandade med Ja,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Nej öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Då den sista omröstningen af
lopp
så illa för mig, vill jag icke med anhållan om en förnyad,
besvära det Högl. Ståndet, helst jag nu har hoppet qvar, att genom
del förslag till gemensam tanke, hvilket Gr. Lagerbjelke framställt,
slippa, åtminstone på någon tid, höra talas om denna sak.
Uppå härefter framställd' Propos., antog R. o. Ad. såsom dess
gemensamma tanke, det af Gr. Lagerbjelke afgifna förslag till förändrad
lydelse af 59 § Reg.-F:n; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
förklarade, att denna gemensamma tanke komme att lill Const.Utsk.
hänvisas.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s nedannämnde den 1 och 7 dennes
på bordet lagda Mern.:
JVs 9, med förslag till ändring i 68 § Riksd.Ordn., ang:de
liden för revisionerne af Statsverkets, Bankens och Riksgälds-Kont:s
tillstånd, styrelse och förvaltning; och
JVs 10, med förslag till tillägg i 98 § Reg.F:n och 64 § 4
mom. Riksd.Ordn., ang:de Suppleant för R. St:s Just.Ombudsman.
De i dessa Memorial afgifne förslag lemnades utan anmärkn.,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade att desamma komme att,
såvidt på R. o. Ad. berodde, hvila lill grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s den 7 dennes f. ra. på bordel lagda Utlåt. JU 124; i
ani. af väckt motion om förändring i nu gällande stadganden i afseende
å det åtskilliga af Kongl. KammarRms tjenstemän tillkommande
anmärknings- och aktorats-arfvode.
Föredrogos
Den 10 Juni.
129
Föredrogos och biföllos Sta!sUtsk:s nédaunämnde den 7 dennes
f. m. på bordet lagde Utlåi:n.
JVS 125, i ani. af väckt motion, ang:de rättighet för åboerne
å åtskilliga Wisingsö skolegodshemman, ali få desamma till skatte lösa;
JVs 126, i ani. af väckt molion om förändring i liden för hållande
af Upbördsstämmorne å Oland;
JV2 127, i ani. af väckt fråga om försäljning af en del Kronans
egendomar;
JVS 128, i ani. af väckt molion, ang:de förändring i tiden för
utgörande af den till Marstrands kyrka och skola anslagne kronobonden
i Tjörns härad;
JYI 129, i ani. af väckl motion, ang:de förändring i Kongl.
Förordningen den 16 Okt. 1723, rötande Presterskapets i Skåne
upbörd;
•M 130, i ani. af väckte motioner, ang:de dels bestämmande
af vissa vilkor för vinnande af dispositions- och jordegande-rätt till
de s. k. kyrko-hemmnnen i Halland, dels ock om rättighet för åboerne
i de inom Götheborgs Stift varande mensal-hemman, all få
desamma lill skatte lösa; samt
JV2 131, i ani. af väckt motion, ang:de uphörande af Kronans
återlösningsrätt till de s. k. Trippiske hemmanen i Halland, m. m.
Vid föredragning af StalsUlsk:s den 7 dennes f. m. på bordet
lagtla Utlåt. f 132, i ani. af erhållen ålerremiss å Betänk. JVs 19,
ang:de uplåtelse på viss tid åt enskild man af en K. M. och Kronan
tillhörig, intill Kongl. Opera-huset i Stockholm angränsande
tomt, vidblef R. o. Ad. sitt vid pröfningen af Betänk. JVS 19, fattade
beslut och lades nu förevartde Utlåt, till handlingarne.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUlsk:s den 7 dennes f. m. första gången på bordet lagda
Utlåtanden:
M 133, i ani. af erhållne återremisser å Utlåt. J\t 56, ang:de
K. M:s Nåd. Propos., om eftergift lill förmån för Carlstads Stadsförsamling
af Kronans rätt till ett efter näringsidkerskan Johanna
Emilia Hollander fallet dana-arf; och
•AS 134, i ani. af erhållne återremisser å Utlåt. J\ä 57, ang:de
K. M:s Nåd. Propos. om eftergift till förmån för Upsala stads Borgerskaps
Gubb- och Enkhtts-inrältning af Kronans rätt till danaarf
efter enkan Charlotta Elisabeth Bång och jungfru Christina
Lundström.
Föredrogs och bifölls StalsUtsk:s den 7 dennes f. ra. på bordet
lagda Utlåt. JVs 135, i ani. af K. M:s serskilde Nåd. Propos:r
8 H. 9
130
I) en 10 Juni.
om anslags beviljande dels för upförande af nya lärohus i Wexiö
och Wisby saint utvidgande af skolhuset i Orebro, dels ock för anskaffande
af läroverks byggnad åt Nya Elementarskolan i Stockholm.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
BankoUtsk:? den 7 dennes f. ro. på bordet lagda Betänk. JV2 34,
med förslag lill reglering af Bankens låne- och kreditiv-rörelse.
Ånyo föredrogs BankoUtslcs den 7 dennes f. m. på bordet
lagda Utlåt. JVs 35, öfver väckt motion om serskilda bestämmelser
i afseende på låns beviljande från R. Sl:s Bank emot pant af fastigheter
inom Kinne, Kinnefjerdings- och Laske härader.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Mig synes det vara nog
mycket hegardt, att Bankens säkerhet om sina läns återfående skulle
äfventyras derföre, att låntagare genom olyckshändelser förlorat erforderliga
lånehandlingar för alt till panten styrka sin egande rätt
m. ra. Om hos enskild man eldsvåda inträffat: sä måste lian underkasta
sig den skada som derigenom upkommit, och kan icke begära
att någon annan enskild person skall för hans olyckas skuld
blottställa sin egendom. Detta är likväl hvad man af Banken begär.
Mig synes att han bör lemna sina medel endast åt dem, som kunna
derföre ställa nöjaktig säkerhet. Det är ett öfverdrifvet anspråk att
Banken skall läna penningar ål sådana som icke kunna göra del.
Jag föranlåtes derföre anhålla att R. o. Ad. måtte afslå detta Betänk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fr.: Jag instämmer visserligen med
Hr von Hartmansdorff deruti, att Banken icke bör utlemna sina lån utan
full säkerhet för dess återbetalande, men hvad nu dessa härader beträffar,
så är med dem det serskildta förhållande, att genom en
olyckshändelse alla handlingarne för ett ting hafva förkommit. Det
är således en hel menighet, sora kommer i fråga att blifva utesluten
ifrån den räll, som eljest tillkommer dem, alt af Banken undfå lån
emot tillbörliga säkerhets-bandlingar. BankoUtsk. ansåg, att om man
med bibehållande af den säkerhet, som för Banken är nödvändig,
kunde hjelpa denna ort till rälta, så borde man göra det, och derföre
har BankoUtsk. uti detta förslag för nllemnande af ifrågavar:de
lån upslällt sådana vilkor, att de enligt min öfvertygelse ovilkorligen
betrygga Banken för all förlust dervid. Jag tror således att Hr
von Hartmansdorffs yttrande härigenom förfaller, enär verkligen tillräcklig
säkerhet finnes, ehuru af ett annat slag. På grund af dessa
skäl anhåller jag om bifall till Utsk:s Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner Utsk:s bemödande, att
skaffa Banken annan säkerhet i st. f. den som eljest bör lemnäs
för fastighetslån i allmänhet. Men det har dock icke lyckats Ulsk.,
på annat sätt, än genom fastighetslånens förvandling i Laske härad,
till namnlån med borgen. Således skola Bankens tjenstemän bevaka
dessa fordringar såsom lån på namn, med allt det trassel hvil
-
Den 10 Juni
131
kel deraf härrörer. Om dylika olyckshändelser, som deu här åberopade,
inträffa äfven med andra domböcker, så lärer man väl icke
kunna vägra samma fördel äfven åt dem, som bo inom vederbönde
härader.
Det är för att slämma i bäcken, som jag önskar att detta Betänk.
icke mätte antagas.
Gr. Gyldenstolpe. Ant. Gabr.: Jag ber att få fästa Hr
von Hartmansdorffs upmärksamhet derpå, alt denna Bankens förbindelse
äi' öfvergående och icke så serdeles länge kommer att fortfara,
ty sedan 10 år hafva förflutit kunna fullständige gravationsbevis
åter erhållas, emedan inleckninjrarne då antingen blifvit inlöste
eller af sig sjelfva dödade. Något sådant fullständigt gravationsbevis
kan nu icke utfärdas, emedan mari icke bestämdt kan uplysa,
hvilka inteckningar vid 1850 års hösteling beviljades. Jag anser
således Banken vara fullkomligt betryggad mot alia förluster,
hvilka i alla fall icke kunna utgöra serdeles stora summor, då icke
så serdeles många under denna tid kunna af dessa lån komma i
åtnjutande.
Jag anhåller således om bifall till Ulsk:s Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den svårighet detta härads innevånare
hafva iråkat, är af dem alldeles oförvållad, och det lärer
icke kunna nekas, att det för dem måste medföra ganska många
olägenheter att icke kunna erhålla fullständiga gravationsbevis. Om
således R. St. genom bifall till ett förslag i denna syftning lill en
viss grad kunna hjelpa dem ur detta betryck, så synes det mig vara
ganska lämpligt och tjenligt- Att detta prejudikat, på sätt en värd
talare förmenat, skulle för framtiden kunna medföra några olägenheter,
tror jag icke vara någon anledn, att befara, ty om ett annat
härad skulle träffas af samma olycka, hvarföre skulle då
icke R. St., så vidt på dem berodde, söka alt hjelpa äfven dess
innebyggare? Det låter icke eller gerna tänka sig att denna hjelp
skulle vara så lockande, att någon, för att blifva delaktig af densamma,
skulle sjelfmant störta sig i samma olycka. Det återstår
således endast att tillse huruvida de vilkor BankoUtsk. föreslagit
åro för Bankens säkerhet betryggande; så vidt jag förstår äro de
verkligen sådana, och några bättre hafva icke blifvit upgifne, hvarföre
jag anhåller om bifall till Utsk:s Betänk.
Förevarrde Utlåt, blef, uppå härefter framstäld Propos., af R.
o. Ad. bifallet.
Föredrogos och biföllos BankoU(sk:s nedannämnde den 7 dennes
på bordet lagda Utlåt, och Mern.:
J\s 36, öfver väckt motion att Diskontverken mätte öfvertaga
kommissionsbefattuing roed diskont-lån;
JVs 37, med hemställan att den i Bapken inrättade serskilda
anstalt för besörjande af fastighets-lånekommissioner må fortfarande
varda bibehållen; och
9’
132
Den 10 Juni.
JM 39, i anledn. af Aurora Cedergrens ansökning, att fortfarande
få tillgodonjuta det arfvode af 66 R:dr 32 sk. teko, hon
hittills i egenskap af formbindare-elev å Tumba Bruks stat upburit.
Anmäldes och lades på bordel nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåt:n och Betänk.n, nemi. från
Stats Utskottet:
JM 136, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om anslag till
Audilören Georg Scheutz och hans son, Edvard Scheutz, för en
af dem upfunnen maschin, för uträkning och tryckning af mathemaliska
tabeller;
JM 137, i anledn. af erhållne återremisser å Utlåt. JM 63,
ang:de K. M:s Nåd. Propos. om eftergift för Notarien E. Lundblad,
såsom Arrendator af Strömsholms Kungsladugård, af halfva
spanmåls-arrendet för år 1852;
JM 138, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., angide förändring
af åtskillige Kronan tillhörige byggnader och tomter i Götheborg,
samt försäljningsmedlens användande till nya Arlilleriförräds byggnaders
upförande derstädes;
JM 139, i anledn. af erhållne återremisser af åtskilliga punkter
af Betänk. JM 21, ang:de R. St:rs Revisorers Berättelse om
verkstäld granskning af Statsverket, samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1848
och 1849.
Lag-Utskottet:
JM 32, i anledn. af väckte motioner om antagande af ny
kyrkolag;
JM 33, i anledn. af väckte motioner, ang:de religionsfriheten ;
JM 34, i anledn. af väckte motioner om uphäfvande, förändring
eller förklaring af- 1726 års konventikel-plakat;
JM 35, i anledn. af väckte motioner om en förklaring af hvad
1 kap. 2 § Missgern:s-B:n innehåller, ang:de gäckeri med sakramenten,
eller stiftande af lag emot ett olofligt utdelande deraf.
Justerades ett prot.-utdr.
misser af Kongl. Propos:r.
Upläsles ett af Br Lagerstråle, Carl Erik, inlemnadt sålydande
Mern.:
1 anseende till angelägna göromål nödgas jag härmedelst afsäga
mig min nu innehafvande plats såsom Elektor och Suppleant i
Const.Utsk.
Dun 11 Juni.
133
Efter härtill af R. o. Ad. letnnadl bifall, anmodade Hr Gr. o.
Landtm., dels Hrr Elektorer alt utse en Suppleant i Const.Utsk.
efter Hr Lagerstråle, dels Hrr Bänkman att sammanträda lill val
af Elektorer efter så väl Hr Lagerstråle, som Hr Freidenfelt,
Carl Fredr, och Hr Celsing, Lars Gustaf, hvilka förut bland
R. o. Ad:s Elektorer hade afgått.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 14 Juni 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för den 10 dennes samt pleni-prot.
för den 20 sisth April.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som Borgare och Bondesen
beslutat, att till behandling i nästa plenum om Lördag företaga
BankoUtsk:s Betänk. N:o 34, och PresteSt. först i dag lärer
för andra gången bordlägga detta Betänk., anhåller jag, att R. o.
Ad. ville till pröfning företaga samma Betänk., nästk. Lördag, och
att det då måtte upföras främst på föredragn:s-listan.
Uppå Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf framställda Propos.,
beslöts att BankoUtsk:s Betänk. N:o 34, med förslag till reglering
af Bankens lane- och kreditiv-rörelse, icke skulle ånyo föredragas
före nästk. Lördag, men dä borde uptagas främst å föredragnalistan.
Med tillkännagifvande, att Frih. Manderström, Carl, som
varit ledamot i BankoUtsk., ålerlemnat den pollet, han på grund
af fullmakt innehaft, samt att Hr Ehrenborg, Henrik, såsom
ledamot af BevillmsUtsk., och Hr Carleson, Edv. Henr., såsom
ledamot i LagUtsk., begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet, den
förre från denna dag, och den sednare från den 19 dennes, anmodade
Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer, att utse en ledamot i
BankoUtsk. efter Frih. Manderström, samt en ledamot, alt inträda
134
Den 14 Juni.
1 BeviIln:sUtsk., och en ledamot att inträda i LagUlsk., under Hrr
Ehrenborgs och Carlesons frånvaro.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s den 7 och 10 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 124, i anledn. af väckt motion om förändring i
nu gällande sladganden i afseende å del åtskilliga af Kongl. KamroariUns
tjenstemän tillkommande anmärknings- och aktoratsarfvode.
Frih. Cederström, lindolf: Ifrågavar:de Betänk, omfattar
2 punkter. Den af mig afgifne reservation åsyftar icke någon
skiljaktig mening frän Ulsk:s hemställan, i fråga om den första,
utan anhåller jag om bifall å densamma. I afseende åter på den
andra punkten, åberopar jag hvad tillförene på delta rum af mig
yttradt blifvit, då här lill öfverläggning förevar StatsUtsk:s hemställan,
att frånkänna KammarRms Advokat-Fiskal honom tillkommande
ersättning i ett mål, der indrifna beloppet var i fråga att efterskänkas.
R. o. Ad. godkände icke då det af Utsk. afgifna Betänk.
Det skulle således vara en inconseqvens, hvartill detta Stånd icke
lärer vilja göra sig skyldigt, om, R. o. Ad. nu, när StatsUtsk. vidhållit
sina äsigter i det hela, skulle frångå Ståndets förut deremot
stridande, då frågan vid delta sednare tillfälle i sin allmänlighet betraktas.
Uttrycket, alt aktoratsarfvode icke skulle tillkomma aktor
för andra medel, än som i Kronans eller andra allmänna kassor
influtit, enl. del begrepp Utsk. derom gjort sig, utgör just den
fråga, hvarom tvist ägt rum. Jag vidhåller för min del den åsigten,
att när en aktor genom sitt bemödande och sin nitiska medverkan
fått medel all inflyta, eller, hvad som i mina ögon är enahanda,
fått dem att blifva för Statsverket disponibla, hvilka eljest
gått förlorade för Staten, har han rättighet att tillgodonjuta det arfvode
Staten för detta hans åtgörande honom tillförsäkrat, i detta
hänseende kan emellan Slaten och dess tjenare icke finnas annat
förhållande än emellan enskilda. Om den ene medborgaren nilofvar
den andre en ersättning för den möda, han till bevakande af
den förstnämndes fördelar sig åtager, kan denne icke hederligen
fritaga sig från upfyllande af sadan sin förbindelse, när den andra
kontrahenten gjort allt hvad på honom ankommer för upfyllande af
sin. På grund af de nu anförda skäl anhåller jag, att R. o. Ad.
ville afslå den sista punkten i Utsk:s förslag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Såsom den siste talaren nyss
yttrat, är det icke blott inconseqvent utan äfven orättvist, om R.
o. Ad. skulle bifalla sednare delen af StalsUlsk:s Utlåt. N:o 124.
Det finnes två sätt att aflöna tjenstemän, hvilka innehafva åklagarebefattningar.
Det ena består deri, att Staten gifvet- dessa tjenstemän
tillräckliga löner, hvarigenom Staten blir i tillfälle att kunna
besätta sådana platser med personer, hvilka genom sin sjelfständighet
i tänkesätt åro höjde öfver tanken på oredlighet i tjenstens
utöfning. Det andra sättet består deruti, att man gifver dem mindre
löner, men bereder dem förmånen, att erhålla sportler genom
Den 14 Juni.
135
sjelfva tjenstens utöfning. Hvad nu den ifrågavar:de befattningen
angar, som är en sådan åklagare beställning, mäste Staten ställa så
till, att densamma blir begärlig för personer, som hafva de egenskaper
jag nu nämnt. Ilar man nu en gång antagit denna grundsats,
bör den i sin fulla conseqvens tillämpas, ty i annat fall förfuskas
tjensten. Nu har Statslltsk. icke underkänt den grundsats,
efter hvilken aflöningen till ifrågavar:de tjensteman i Kammar-K:n
utgått, utan det har endast ifrågasatt en förminskning i hans inkomster.
Del är tydligt, att dä åklagaren i Kammar-R:n finner
någon försummelse hos redogörande myndigheter och tjenstemän,
och han å embetets vägnar lagligen beifrar och söker tillvinna Staten
hvad som är Statens rätt, Staten, sedan dessa penningar i dess
kassor influtit äger att, derest ömmande omständigheter sig förete,
efterskänka beloppet, men ingalunda tjénstemannens andel deri,
med mindre än alt tjenstemannen, för det han fullgjort sitt åliggande
undfår den honom härför utlofvade ersättning. Ett sådant
förfarande skulle ju påtagligen leda derhän, att ijenstemanneu aldrig
kan beräkna sina inkomster, hvaraf åter den säkra följden är,
att han blir försumlig i sin tjenst, och icke beifrar de lagöf
verträdelser,
som han möjligen kan upläcka. Jag känner icke moliverna,
som föranledt motionärens framställning; men jag tror mig
icke träda grannlagenheten för nära, om jag påslår, alt mången,
som röstat för den ifrågavar:de saken, endast tänkt på den nuvar:de
Advokat-Fiskalens verksamhet och på de större inkomster, han genom
sin skicklighet kunnat förvärfva. Afundsamhet har i den offentliga
pressen ofta framlagt de stora summor, denne tjensteman
ärligen och lagligen förvärfvat sig, och detta har hos mången, som
icke närmare betraktat frågan, stadgat den öfvertygelsen, att han
har öfver höfvan stora inkomster; men man har icke dervid beräknat,
att Kronan, i samma mån Advokat-Fiskalens i KammarRms
inkomster förökats, jemväl fått mångfaldigt större inkomster, emedan
Advokat-Fiskalen undfår endast viss proc. af hvad han indrifver.
Borttager man nu denna ersättning för Advokat-Fiskalen, finnes
ingen annan sporre till mera nit i tjensten, än den som ligger
i hans egen rättskänsla. Jag betviflar ingalunda, att den Hovande
Advokat-Fiskalen skall i sin rättskänsla finna en sådan tillräcklig
sporre, men jag hemställer, om det är sannolikt, att, när
han en gång skall efterträdas, någon vill söka en sådan tjenst, utan
att de nuvande löneförmånerna dervid åtfölja. Ty denna tjenst
måste vara obehaglig, emedan dess innehafvare nödgas upträda som
åklagare emot personer, på de högsta platser inom samhället. Då
är ju gifvet, att man ryggar tillbaka, för att söka en sådan tjenst,
förenad med delta obehag, serdeles när man endast får en lön, som
är alltför inskränkt. Dessutom säger det sig sjelft, att orättvisan
icke kan sträcka sig derhän, att man från nuvande innehafvaren
kan borttaga de löneförmåner, som äro honom tillförsäkrade; och
om än StatsUtsk. ansett sig kunna tillstyrka något sådant, lärer väl
K. M. aldrig kunna medgifva, att en sådan orättvisa vinner laga
kraft. På grund af dessa och de af Frih. Cederström anförde skäl,
136
D e n '14 Juni.
anhåller jag om bifall på förra och om afslag å sednare delen af
Utsles förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: De sednaste båda talarnes an
märkmr
mot Utskts förslag i andra punkten föreställer jag mig vara
lill en stor del grundade derpå, att de värde Hrr:ne något sammanblandat
de tvänne förhållanden, som finnas i denna punkt. Det
ena består deruti, att man begär en förändring i KammarRms instruktion;
och det andra att denna förändring skulle kunna tillämpas-
äfven på nuvartde tjenstemän i verket. Hvad nu lämpligheten
af KammarRms instruktion beträffar, sä får jag bekänna, att jag
delar StatsUtskis åsigt. Hvad derefter angår de värde talarnes yttrande,
att R. o. Ari. skulle förfara inconseqvent genom att bifalla
ifrågavande förslag, nödgas jag i motsatts till dessa Hrr påstå, att
R. o. Ad:s bifall till förslaget är fullkomligt conseqvent. Vid föregtde
tillfällen, då fråga upkommit om eftergift af Kronans rätt
till iudrifna medel, har StatsUlsk. påstått, alt KammarRms instruktion
varit tydlig deruti, ali Advokal-Fiskalens andel då jemväl borde
efterskänkas, hvaremot R. o. Ad. ansett, alt en otydlighet i instruktionen
i detta hänseende förefunnits, på grund hvaraf R. o.
Ad. återremitterat Utskts Betänkm. Nu säger Utsk. emellertid uti
detta Betänk., att, ehuru Utsk. ansett och anser instruktionen vara
tydlig, men åtskilliga RiksSt. åter ansett otydlighet vara för handen,
föreslår Utsk. ett förtydligande. R. o. Ad. har således, om
jag så får uttrycka mig, fått sin vilja fram, då Utsk. erkänt, att en
otydlighet i instruktionen förefinnes. Återstår nu alt tillse, huru
denna puukt pä bästa sätt må kunna rättas och förtydligas.
Erfarenheten liar visat, att då ett balansmål blifvit slutligen
afdömdt, men af goda skäl, så väl K. M., som representationen
ansett, att balansbeloppet borde efterskänkas, svårigheter deremot
upslålt, just i följd af frågan om aktoratsarfvodet. A ena sidan har
man sagt, att Advokat-Fiskalen icke horde förlora sin andel eller
proc. af balansbeloppet, och å andra sidan har man med icke mindre
skäl anmärkt, alt, då goda skäl förefunnes, det vore olämpligt,
att, då man efterskänkt t. ex. den fattiga enkan det fastställda beloppet,
hon likväl skulle utbetala en så betydlig del deraf, som Ad
vokat-Fiskalens
anmärkn:s-proc., och om denna fattiga enka befriades
från utbetalningen af Advokat-Fiskalens anmärkn:s-proc., skulle
Staten i stället lemna honom ersättning genom ett serskildt anslag,
hvilket också vore olämpligt. Det torde då vara bättre att stadga
att, hvad som från början också varit meningen, Advokat-Fiskalen
icke undfår anmärkms-proc. af andra medel än de, hvilka verkligen
kommit Kronan till godo; ty hennes afsigt har aldrig varit, alt
meddela anslag för godtgörande af denna proc. Under nuvartde
förhållanden, och enär man sagt, att anmärkn:s-proc:n är lemnad
Advokat-Fiskalen såsom en upmuntran till nit i tjensten måste om
penningarne icke influtit i Kronans kassor, utan efterskänkts, Advokat-Fiskalens
anmärkn.-s-proc. antingen derå afdragas eller också
Kronan gifva ersättning genom serskildt anslag. Man har vidare
sagt, att om Advokat-Fiskalen icke hålles skadeslös i dessa efter
-
Den 11 Juni
137
gifter, han icke på förhand kan beräkna sina inkomster. Denna anmärkn.
, om den vore vigtig, skulle uphäfva Advokatfiskalens aflöningssätl;
ty icke är det honom möjligt att beräkna hvilka balanser
kunna inträffa och hvilka han kan komma att indrifva, och
icke heller de inkomsler, han af dessa balanser eller de belopp,
sorn af Kronan efterskänkas, hvilka i allt fall utgöra den minsta
delen. Såvidt jag förstår, är det då särdeles lämpligt, att instruktionen
ändras, på sätt Utsk. föreslagit, och något trassel kan då
icke komma i fråga. De belopp, som hitintills blifvit efterskänkte,
hafva icjfe varit af den betydenhet, att advokatfiskalens inkomster i
någon väsendtligare mån blifvit nedsatte; men örn än så varit, och
Advokatfiskalen derigenom skulle få för ringa inkomster, är det väl
vida bättre, att Kronan gifvet' honom en bestämd lön, än alt underkasta
sig och honom allt det obehag, som upkommer, då fråga
upstår huruvida han skall undfå aktoratsarfvode eller icke, då Kronan
efterskänkt det fastställda balansbeloppet. En sådan förhöjd
penningelön är, enl. min åsigt, en förmån för Advokatfiskalen; ty
då vet han hvad han har att påräkna. En annan fråga är, om ett
dylikt stadgande bör tillämpas på de nuvartde innehafvat ne af dessa
tjenster. I della afseende medgifver jag, att mine värde motståndares
anmärkntr kunna hafva något skäl för sig. Nuvartde tjenstemännen
hafva emottagit sina befattningar mot de vilkor, som uti
instruktionen uptagas. Skulle nuvartde innehafvare icke vilja ingå
på en sådan förändring, berodde det på honom, att bibehålla den
nuvartde lönen, med thy åtföljande eventuella sportler. På grund
af alla dessa skäl, anhåller jag om bifall till den ulan anmärkn.
lemnade första punkten, och återremiss å den sednare i Utskts förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag har begärt ordet, mindre
för att försvara ifrågavartde Betänk., emedan det är mig fullkomligt
likgiltigt, huru R. o. Ad. behagar derom besluta, utan fastmer för
att uttrycka min förvåning deröfver, att de tvänne första talarne
icke behagat inom Utsk. yttra de åsigler, de här sökt göra gällande.
Med behandlingen af ifrågavartde ämne förhåller sig sålunda,
att inom inkomst-afdelntn meningarne voro delade emellan ett
beslut, hvarigenom StatsUtsk. skulle förklara, att enl. ordalagen i
instrukttn, KammarRtns Advokat-fiskal och Revisorer icke egde
någon rätt att upbära akloratsarfvoden för andra medel än dem,
som i Kronans kassor infhilit, och att de således voro oberättigade
att sig lill godo beräkna dylikt arfvode, då Konung och Ständer
efterskänkte fastställda balansbelopp. Denna åsigt hyllades af pluraliteten
inom inkomst-afdtn. Den andra meningen, som slutligen
lyckades göra sig gällande, yrkade, att, då i alla frågor, rörande
aktoratsarfvoden, när eftergifter ega rum, tankarne inom RiksSttn
varit delade, man hos K. M. borde begära ett förtydligande
i instrukttn, hvarigenom stadgades, att, dä sådana eftergifter
ega rum, aktoratsarfvode icke skulle fä beräknas. Som sagdt
är, denna åsigt segrade slutligen. För min del tror jag, att et
dylikt stadgande är af behofvet påkalladt. Icke blott inom detta
Stånd, ulan äfven inom representationens öfriga delar iiafva vi ftin
-
138
Den 14 Juni.
nit tänkesätten i detta afseende söndrade. Jag har redan sagt och
uprepar detsamma, att, enl. nuvar:de stadgande, jag anser Advokatfiskal
hafva obestridlig rätt att utbekomma aktoraisarfvode äfven
i de fall, då statsmagterne efterskänka balansbeloppen; men
håller jag mig strängt^ till bokstafven i inslrukti:n, kommer jag
till den slutsatis, att honom icke tillkommer en sådan rättighet,
med mindre än att medlen i Kronans kassor influtit. Vi hafva på
detta rum hört en Konungens Rådgifvare förklara, alt vid vissa dylika
frågors behandling inom StatsRådet aktoraisarfvode blifvit Advokatfiskal
tillerkändt, hvaremot han vid andra tillfällen förklurats
oberättigad till en dylik förmån. Vid sådant förhållande, torde en
hvar finna behöfligheten af ett förtydligande i instruktiv, och
jag kan icke finna, hvarföre icke R. St. skola i delta, såsom i andra
fall, ega fullkomlig rättighet att till K. M. ingå med begäran om
ett förtydligande i en instruktion, som varit föremål för så många
olika tolkningar. En annan fråga är, om i Utsk:s Betänk, erfordras
något tillägg, utgående derpå, att nuvar:de innehafvare af tjensten
icke må under sin tjenstetid beröfvas den rätt han anser sig
ega, ehuru denna rättighet från åtskilliga håll blifvit honom bestridd.
Skulle R. o. Ad. anse ett sådant förtydligande behöfligt,
tror jag det vara lämpligast att återremittera Betänk.
Sedan jag nu tagit mig friheten, att redogöra för det sätt,
hvarpå frågan inom inkomstafdeln:n behandlats, får jag tillägga,
att då frågan i Ulsk:s plenum förekom, höjdes ingen enda röst
emot afdelmns förslag. Hade de ledamöter, som nu gjort så
många anmärkmr emot Betänk, behagat framställa dem inom Utsk.,
hade det möjligen kunnat lyckats dem att tillvägabringa ett annat
resultat. För min del tillstyrker jag bifall å Betänk.; men, i händelse
R. o. Ad. finner lämpligt att återremittera detsamma, skall
jag icke hafva något deremot.
Hr Bildt: Jag är särdeles tacksam för den siste talarens för
modan,
om den vigt mina ord inom Utsk. skulle ega; men jag
ber att få erinra honom, att han kunnat bespara sig den förvåning
öfver min tystnad inom Utsk., han här tillkännagifvit, om hans
minne hade återfört honom till discussionen i Utsk. ronde aktoratsersältning
till KammarRms Advokatfiskal i den Finérska balansen.
Hr von Troil torde erinra sig, att då jag i Utsk. kämpade för hvad
jag ansåg rätt, i hvad som rörde den första af dessa frågor, stannade
jag likväl i en ganska ringa minoritet, och då nu förevande
fråga inom Utsk. behandlades, ansåg jag icke lämpligt, att fåfängt
förspilla mina ord eller uptaga Utsk:s tid, då jag alltförväl visste,
att den åsigt jag der hyste och ansåg vara den rätta, icke delades
af mera än 7 eller 8 personer, och jag hoppas, att Hr von Troil
skall erkänna riktigheten af mitt förfarande, äfvensom att Frih. Cederström
och jag följaktligen haft skäl för vår inom Utsk. iakttagne
tystnad i en sådan fråga.
Det har icke varit min mening, att R. St. icke hafva rättighet
att till K. M. inkomma med en sådan skrifvelse som den af Utsk.
föreslagne; men jag har sagt, att en sådan skrifvelse skulle inne
-
Den 14 Juni.
133
falla icke blott en incoiiseqvens mot R. o. Ad:s beslut i Finérska
balansfrågan, utan äfven en orättvisa och ett förnärmande af den
princip, sora en gång blifvit etablerad för aflöningen till tjenstemännen
inom KamraarR:n. Gr. Lagerbjelke bar trott, att jag
sammanblandat frågorna Jag befarar, att den ädle Gr:n sjelf gjort
det. Gr:n har sagt, att här endast vore fråga om ett förtydligande
af den ifrågavarrde §. i KammarRms instruktion. Här är likväl
aldeles icke fråga om något förtydligande, utan Utsk. har deremot
tillstyrkt, att K. M. måtte meddela den förklaring af §, att den
tjensteman, som indrifvit en sådan summa, sorn här är i fråga,
men hvilken sedermera af de båda statsmaglerue efterskänkas, icke
får derå beräkna aktoratsarfvode. Ulsk. har alldeles icke fästat sig
vid den tvetydighet, som ligga uti orden influtit, ty i sådant fall
hade väl Utsk. bordt upställa den föreslagna skrifvelsen sålunda,
alt K. M. täcktes låta utreda denna fråga, så att för framtiden alla
tvister i ämnet måtte uphöra. Hade Utsk. så förfarit, medgifver
jag, att man hade begärt ett förtydligande; men nu har man begärt
någonting helt annat. Man har här framställt, huru orimligt
det vore, om en fattig enka, som, sedan hon blifvit dömd att godtgöra
en skuld till Staten, den hennes man i lifstiden ådragit sig
genom försnillning, fått af statsmagterna beloppet efterskänkt, icke
destomindre skulle till Advokalliskalen utbetala anmärkn:s-proc:n
derå. Häremot får jag invända, att Staten visserligen må vara
ädelmodig, men dock icke så att tredje mans rätt derigenom förnärmas.
Om balansbeloppet utgör 100 R:dr, må Slaten efterskänka
88 R:dr men icke 100 R:dr, som inbegripa anmärkn:sproc:n 12
R:dr. Vill Staten efterskänka allt åt den fattiga enkan, må han
göra det; men vill Slaten utöfva delta ädelmod på en tjenstemans
bekostnad, kallar jag icke sådant för ädelmod. Jag vill icke på
detta rum gifva detta förfarande det namn, som det förtjenar.
Man har åter uptagit tvisten om rätta betydelsen af ordet inflyta.
Det förefaller mig, som om man ville tolka ordalagen i
Kamm»rR:ns instruktion på samma sätt, som grundlagarne skola
tolkas. Jag föreställer mig likväl, att Staten aldrig kan bortskänka
tjenstemännens inkomster. Balansbeloppen kunna aldrig anses såsom
Statens egendom förr, än de blifvit till återbetalning redogöraren
ådömde, och då först inträder Statens rätt att bortskänka hvad
redogöraren ådömdl blifvit; men så länge tvisten pågår, hafva båda
parterna lika rätt lill summan. Först då, såsom jag nämnt, domen
fallit, har Staten blifvit egare lill medlen, och då är det fullkomligt
likgiltigt om medlen finnas i kassan A eller kassan B eller
uti tredje mans hand. Delta är i sak fullkomligt likgiltigt.
Den värde talaren har, till stöd för sina åsigter, åberopat hvad en
Konungens Rådgifvare anfört, då fråga förevarit i StatsRädet om
aktoratsarfvoden. Jag får likväl härvid erinra, att denne Konungens
Rådgifvare här icke uplräder i denna sin egenskap, nian såsom
adelsman, och jag förstår icke, huru denne talare med sin takt i
politisk discussion kunnat framkomma med eli dylikt argument. Vi
hafva dessutom hört denne Konungens Rådgifvare vara af olika
tanke med sina Hrr kolleger, och i alla fall, örn man å ena sidan
140
Ren 14 Juni.
har eli yttrande af en Konungens Rådgifvare atl åberopa, kan man
å den andra sidan åberopa motsatts af andra Rådgifvare såsom t.
ex. häromdagen vid behandlingen af tullbevilloingen. Jag anser
alt en dylik hänvisning lill ett StatsRäds yttrande på detta rum
är fullkomligt orikligt; men då likväl nu så sketl, har jag icke ansett
mig böra med tystnad förbigå densamma.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Här äro Irenne föremål
att betrakta: l:o hvad är lätta meningen med KammarR:ns instruktion?
2:o i hvad mån rör frågan Advokatflskals-embetets nuvande
innehafvare? och 3:o hvad är klokt att göra för framtiden? Till
en början får jag förklara, att jag anser denna fråga icke röra embetets
nuvar:de innehafvare. Derföre hoppas jag att R. o. Ad.
icke må tro, det jag motsätter mig Utsk:s förslag, med afseende på
personens utan endast för Statens bästa.
För att ådagalägga inslrukl:ns mening, vill jag upläsa hennes
23 §, der det beier: ”och vill K M. förunna denne tjensteman
12 proc. af alla de medel, som efter hans handläggning i
balans-mål uti Kronans eller andra allmänna kassor inflyta.”
Man har derjemte åberopat 46 §, der ordalagen äro något
olika, emedan der står, att anmärkn:sproc. ”beräknas endast af sådana
medel, som uti Kronans eller andra allmänna kassor verkligen
influtit, och förutan anmärkn. aldrig ”skulle kommit dem lill
godo.”
Det sista stycket jag upläst angår icke Advokatfiskalen, utan
revisionskonloren, om hvilkas proc. dessa ord gälla. Men 23 §,
som jag först upläsle, angår Advokatfiskalen allena. Antingen der
står inflyta eller verkligen influtit, kan vara likgiltigt, emedan,
sedan Advokatfiskalen vidtagit alla åtgärder för målens indrifvande,
och slutlig dom i målet fallit, återstår intet annat än medlens uttagande.
Om Kronan då säger, att på vederböndes underd. anhållan
tillåter jag, att ifrågavande medel ma i stället alt inbetalas,
försäkras Staten genom qvarstad, såsom stundom händer, och äfven
skett i den Finérska balansen, så är det Kronans eget fel, att medlen
icke influtit, ty just genom sin eftergift har hon sjelf hindrat
deras ingående. Det är också gifvet, att som medlen uteblifvit endast
genom Kronans eget förvållande, så är det hon och icke Advokatfiskalen,
som skall vidkännas förlusten. Medlen böra förden
skuld
anses, såsom hade de influtit.
Den 2:dra frågan är: i hvad mån rör denna sak embetets nuvande
innehafvare? Gr. Lagerbjelke, som önskat bifall till Utsk:s
förslag i 2:dra punkten, eller åtminstone något beslut i samma syftning,
har medgifvit, att han icke trodde, embetets nuvande innehafvare
komma alt lida något af det beslut Konung och Ständer i
detta hänseende fatta. Jag tror äfven att deras beslut om ändring
i KammarRms instruktion icke skall röra Hr Printzensköld. Men
StatsUtsk. har begått den oförsigtigheten att derom icke uttrycka
sig nog,tydligt. Jag hoppas likväl, atl om än R. St. bifalla Statsl)tsk:s
hemställan, sådan hon är, skall Konungen likväl icke betaga
nuvande Advokatfiskal sin räll. Sker det ändock, skall, derest rät
-
Den 14 Juni.
141
tegång om saken mot Kronan anställes, han otvifvelaktig! undfå sin
ersättning. Jag föreställer mig emedlertid, att Regeringen icke skall
vidtaga en sådan åtgärd, hvarigenom hon blottställer sig, för att
få orätt.
Man har väl sagt, och det med rätta, att Kronan kan efterskänka
sina egna medel. Men Advokatfiskalens kan hon icke bortgifva.
Af 100 R:dr, som inflyta, kan hon. följaktligen frånhända
sig 88, som äro hennes egendom, men de återstående 12 R:dr,
som tillhöra Advokatfiskalen, kan hon icke betaga honom. Fördenskulld
måste Kronan, om hon åt den betalningsskyldige efterskänker
alla de 100 R:dr, godtgöra Advokatfiskalen för sina 12.
Nu återstår den sisla frågan: hvad vore klokt alt påbjuda för
framtiden ? Om man betager Advokatfiskalen ifrågavar:de upmunlran
eller, rättare sagt, om man genom det här föreslagna stadgandet
gör det osäkert för honom att kunna ei hålla de 12 proc., han
förut fått, sä skall lian vid hvarje mål, som till hans handläggning
öfverlemnas, möjligen tänka: om jag gör mig aldrig så
mycket besvär, för att i denna sak skaffa Kronan åter hvad man
henne undansnillat, sä får jag derför icke mer än min ordinarie
lön, ty det kan falla Konung och Ständer in att efterskänka de medel,
som, genom min åtgärd indrifvas, Om han derföre heldre
undviker alt stöta sig med försnillarne, så blifver följden: 1:0 att
åtskillilliga upbördsmän sedan dc gjorts säkra mot farliga åtal, icke
lära underlåta alt strafflöst rikta sig på Kronans bekostnad. 2:o
alt Kronan förlorar; eller ock 3:o alt hon måste åt Advokatfiskalen
anslå högre ordinarie lön emedan den nuvar:de är, om sportlerna
borttagas, alltför ringa till Vedergällning åt en så duglig tjensteman,
som denna sysslas behöriga skötande kräfver.
Gr. Lagerbjelke har förmodat, att den förlust Advokatfiskalen
skulle genom sportlernas indragning komma att lida, icke vore betydlig.
Jo, hon är så betydlig, att hans sportler, efter 10 års
medeltal utgjort mera, än hans ordinarie lön. Den sednare är
1200 R:dr, och hans medelinkomst har varit 2,800. Således hafva
sportlerna i medeltal utgjort 1600. Är det dä troligt, att till en
så svär och obehaglig befattning, som Advokatfiskalens tjenst i KarnmarR.
-n, Kronan skall få en duglig man för mindre löneförmåner,
än nuvar:de innehafvaren åtnjuter. Jag tror det icke; ty denne
Advokatfiskal kommer i delo med alla slags, äfven mycket inflytelserika
embetsman. Derigenom kan han blifva utestängd från befordran
och för alltid qvarhällen på den plats, han innehar. Oviljan
mot Advokatfiskalen för hans befattnings skuld, har jag förmärkt
sträcka sig ända derhän, att när fråga här förevar om hans anmärkn-.
sproc. i Finérska balansmålet, yttrade sig mot honom en
hög embetsman, som står under hans tilltal. Jag ville då, för den
mannens skuld, som så betedde sig, icke framdraga det. Men Mine
Hrr! på det sättet går det till. Derföre skyr mången en dylik befattning,
som denne Advokatfiskals är. Om än Kronan gifver en
högre aflöning, för att fä en duglig man till denna syssla, så är det
icke sagdt, att den som mottager henne, blir nitisk i samma mån,
han får en högre ordinarie lön. Jag befarar, att åtskilliga innehaf
-
142
Den 14 Juni.
vare torde tänka så: min ordinarie lön blir lika stor, antingen jag
stöter mig med vederbör:de eller icke. Då är det mera skäl, att
jag icke gör det, ulan åtnjuter ändock min lön oafkortad. Följden
blifver, alt Kronan gör ständiga förluster, såsom jag redan sagt.
Här har blifvit yttradl, att Advokatfiskalen icke kan beiäkna sina
inkomster till något visst belopp. Detta är väl obestämdt; men
om man tager 10 år i medeltal, så kan hans inkomst någorlunda
till siffran beräknas. Annu osäkrare, än f. n. skulle inkomsten
blifva, om hans aumärkmsproc. förlorades hvarje gång Konung och
Ständer vore nog barmhertige att efterskänka, hvad de felande
borde betala.
Man har erinrat, det en af Konungens Rådgifvare förklarat,
att Advokatfiskalen icke kunnat få den anmärkn:sproc., han begärt,
emedan Konungen funnit, sådant icke vara i sin ordning. Jag känner
icke flera än en händelse, då Konungen vägrat honom, hvad
jag anser hafva varit hans rätt. Del var vid ett tillfälle, då R.
St. förut efterskänkt hela balansens belopp, utan att förbehålla Advokatfiskal
hans andel deri. Förmodligen tänkte Konungens Rådgifvare,
att om vi tillstyrka utbetalningen af en summa, hvilken
R. St., så att säga, redan efterskänkt, torde sådant anses stridande
mot deras beslut. Derföre borde icke tillerkännas Advokatfiskalen
hvad honom rätteligen tiilkomme, helst Riksdagen snart förestode,
och det då blefve tillfälle alt underställa saken R. St:s närmare
bepröfvande. Ville man nu på Utsk:s föranledande, vidtaga en åtgärd,
hvilken såsom jag redan sagt, komme alt förlama åtalen,
minska Kronans inkomster, öka hennes utgifter och göra kronoljufvarne
säkra i sin synd, så kan jag icke finna annat än att lltsk:s
tillstyrkan är mycket oförsigtig. Hon innebär tillika den obilligheten
att man skulle till förmån för dem, som underlåtit sina pligter,
eller som hafva tillgripit Kronans medel, taga lagliga inkomster
från dem, som fullgjort sina skyldigheter. Jag hoppas, att R.
o. Ad. icke fattar ett sådant beslut, hvarföre jag anhåller om afslag
på den sednare punkten i Utsk:s Betänk.
Frih. Cederström: Efter det sakrika anförande tvenne talare
i detta ämne afgifvit och hvari jag instämmer, återstår för mig
blott att beröra några af dessa talare ovidrörde punkter i de öfrige
talarnes yttranden. Till en början har Gr. Lagerbjelke i Ulsk:s
Betänk, trott sig finnaa ett biträdande af R. o. Ad:s i ämnet fattade
åsigter. Detta är likväl ett fullkomligt misstag af den värde
Gr:n; ty Utsk. har endast sagt, att ”då emellertid olika åsigter
härutinnan söka alt hos R. St. göra sig gällande, tillstyrker Utsk.
etc.” Delta matte väl icke vara ett sådant uttryck, man hegagnar,
då man vill erkänna att någon corps eller auktoritet haft rätt i
sina åsigter. Det synes tydligen så mycket mindre hafva varit afsigten,
som skrifvelseförslagets innehåll står i snörrätt strid med
de åsigter, som gjort sig gällande vid den af R. o. Ad. beslutade
ålerremiss, hvilken, enl. hvad de dervid afgifna yttranden torde
tillräckligen vitsorda, begärdes just på den grund, att man ansåg
23 § i instruktionen icke otydligen, utan ganska tydligen, tillför
-
Den 14 Juni.
143
säkra Advokatfiskal!) ifrågavar:de aktoratsproc. Gr. Lagerbjelke säger
vidare, att den ifrågavar:de aktoratsproc:n kunde gerna försvinna,
och Advokatfiskal i stället erhälla förhöjd lön. Detta är
blott en tom för. spegling. Något sådant har Utsk. icke föreslagit,
och Gr:n lärer väl icke kunna garantera, att, om äfven något sådant
framdeles varder föreslaget, detsamma vinner R. St:s bifall; helst
som grundade anmärkmr efter min tanke kunna göras mot lämpligheten
af en dylik förändring, hvarigenom inkomsterna förblifva
lika stora för en efterlåten, som för en nitisk Advokatfiskal, och all
pekuniär upmuntran saknas för stegradt tjenstenit. Gr. Lagerbjelke
har ytterligare ansett, att då Advokatfiskal icke på förhand kan
känna antalet af balansmälen, dem han skall handlägga, och icke
heller de tili dem förekommande penningebelnpp, nämnde tjensteman
icke bland sina inkomster kan beräkna anmärkn:sproc:n af
dessa summor. Det är dock helt olika att beräkna inkomsterne af
ärenden, hvilka ännu icke börjat handläggas, än att beräkna sina
inkomster af ärenden, som blifvit slutligen handlagde. Till denna
sednare kathegori höra de mål, hvari, genom Advokalfiskalens åtgärd,
penningebelopp blifvit för Statsverket åter disponibla. Gr.
Lagerbjelke har än vidare trott, att man genom en skrifvelse, sådan
som den i fråga var: de, skulle komma ifrån alla frågor, ronde anmärkn:sproc:n.
Det finnes många sätt att frånkomma hvarjehanda
frågor; men af alla sätt finner jag detta minst antagligt, såsom både
orättvist och oklokt. Rättaste och lämpligaste sättet att komma
ifrån frågan om aktoratsarfvodet är väl, att R. St. aldrig bifalla eftergifter
af balansbelopp, annat än med bestämmande, vid samma
tillfälle, huruvida antingen aktoratsprocin bör af summan afdragas
och det återstående efterskänkas, eller ock, derest R. St. vilja efterskänka
hela summaD, procent-beloppet serskildt af statsmedlen
må anslås åt vederbönde aktor, på del R. St. ej må uppå hans
bekostnad i något fall utöfva sin frikostighet och sitt ädelmod.
Beträffande betydelsen af ordet inflyta, så påstår jag, att i
Kronans räkenskaper borde, såsom tillgångar uptagas fastställda balansbeloppen,
intilldess de måhända efterskänkas, emedan de måste
anses såsom Statens disponibla medel, och det vid sådant förhållande
måste vara likgiltigt för sakens bedömande, huruvida de finnas i
reda penningar i någon kassa, eller i säkra fordringar, precist på
samma sätt, som jag anser mig lika mycket ega den förmögenhet,
jag på säkert ställe insatt, som om den ligger räntelös.
Hr von Troil har behagat föra Hr Bildt och mig till last, alt
vi inom Utsk. stillatigande afhört föredragningen af detta ärende,
och först efter det Utsk. beslutat sin hemställan i ämnet, reservationsvis
anmält vår skiljaktiga mening. Jag får då äran nämna
för Hr von Troil, att jag älskar följdriktighet i handlingssätt hos
en och hvar. StatsUtsk. hade redan uttalat en åsigt i förevarule
hänseende; men R. o. Ad. antydt sig hysa en annan. Jag finner
då helt naturligt, att Utsk. tillsvidare bibehåller sin mening, men
jag finner äfven å andra sidan lika mycken anledn. till den förhoppning,
att R. o. Ad. icke på ett lättsinnigt sätt öfvergifver sin.
Detta har varit anlednm, hvarföre jag icke besvärat Utsk. med ett
144
Den 14 Juni.
anförande i ämnet, dock utan alt derföre efterskänka min rätt. ätt
hos R. o. Ad. söka göra mioa åsigter gällande. Det är hvad mitt
namns antecknande såsom reservant åsyftat att bebåda. Jag anhåller
således på detta rum fortfarande om afslag å sednare punkten i
StalsUtsk:s hemställan.
Gr. Sparre, Erik: En värd talare har sagt, att 23:dje och
46:te §§:ne af instinkt:n för Kammat R:n icke skulle innebära
någon otydlighet; men likväl har en talare upläst båda dessa §§:r,
hvilka innehålla, den ena alt aktoratsarfvode får upbäras af medel,
som inflyta, och den andra att sådant arfvode ätnjules af medel,
som verkligen influtit. Att någon tvekan kan upstä, åtminstone om
betydelsen af orden verkligen inflyta, så att de skola betyda hvad
de tyckas innebära, nemi. att penniugarne verkligen influtit, det
tror jag man måste medgifva; men om än, enl. de Två talaiues
åsigt, denna Ivätytlighet icke förefinnes, måste man dock erkänna,
att inom representationen olika åsigter om meningen gjort sig gällande.
enär två Stånd gemensamt uttryckt den tanke, att dessa ord
böra tolkas i rak strid med den mening, talare här ansett dessa
ord tydligen och klart innebära, samt R. o. Ad. genom dess beslutade
återremiss å förra Betänk, äfven lillkännagifvit, alt de funnit
ordalagen otydliga: ty hade R. o. Ad. icke funnit dem sådana,
hade R. o. Ad. afslagit frågan. Nu har deremot R. o. Ad., genom
den beslutade ålerremissen, antagit, att en sådan otydlighet förefinnes,
hvilket också under discussionen här på Riddarhuset gifvit sig
tillkänna, emedan man just tvistar om rälta betydelsen af ifrågavar:de
ord. Slutligen har en talare uplyst, alt inom Utsk. |:delar af dess
ledamöter ansett orden böra tolkas i strid med Hr Biidts och Frih.
Cederströms åsigter; men icke deslomindre påstå desse Hrr, att meningen
är tydlig och klar. Då det nu visar sig, att en stor del
af representationen och majoriteten af StatsUtsk., hafva så stridande
åsigter med de värde talarnes, i fråga om rälta förståndet, är det
då icke nödigt ali man drager försorg om erhållande af en authenlik
tolkning af dessa §§:r. I detta afseende instämmer,jag med
Gr. Lagerbjelke. Hr Bildt har sagt, att det icke skulle tillkomma
R. St. att begära ett så beskaffad! tillägg lill §§:ne, ulan man skulle
i stället begära, att frågan blir utredd. Jag frågar, på hvad sätt
skall lagstiftande magten gå tillväga, för att få en otydlig lag förtydligad?
Jag åtminstone kan icke inse lämpligare sätt att gå tillväga.
Här är föröfrigt myeket ordadt, om det obehag, som åtföljer
advokat-flskals-tjensten i KamraarRtn. Likasom här icke vore fråga
om något annat, än denne tjensteman; och man har galt så långt,
att man såsom motiv för Utsk:s förslag antagit afundsamhet mot denne
tjensteman, för det arfvode han upburit. Det kan så myckel mindre
vara förhållandet, som en talare föreslagit, att man borde återremittera
Betänk., för att icke beröfva denne Statens tjenare något
af de inkQmster, som han nu, till följd af de anförde ordalagen,
kan anses tillförsäkrad. Men här är fråga om all erhålla en tydlig
lag för framtiden; och den person, som då får denna tjenst, måste
väl
D en 14 Juni.
145
val fiona, att han derigenom får en tydlig instruktion, som bestämmer
hans inkomster. Man har vidare sagt, att denna tjenst vore
så ytterst vidrig och medförde så många obehag, alt man icke borde
förminska de dermed åtföljande inkomsterna, och man har derjemte
uplyst, alt lönen utgör med sportler i medeltal 2,800 R:dr och
sporllerna ensamt 1,600 R:dr, jemte det man sagt, att Kronans
inkomster skulle förminskas derigenom, alt, i händelse sportlerna för
Advokat-Fiskalen afkortas, han skulle lamt verka för indrifvandet af
Kronans fordringar. Jag frågar, hvad afser man väl? Ar det fråga
om att beröfva Advokalfiskalen hans sporlelinkomst af 1600 Ridt ?
Nej, det är endast fråga om, att då R. St. efterskänka en fordran
hos en upbördsman, hvilken genom dom blifvit ålagd ali utbetala
ett balansbelopp, R. St. må ega rättighet alt jemväl efterskänka aktorats-arfvodet
i detta enda fall. Jag frågar Eder, Mine Hrr! om
detta kan medföra en så betydlig nedsättning i hans inkomster, att
han derigenom förlorar alla sina sportler. Ar det att förmoda, att
R. St. skola gå tillväga med så mycken flathet, så att, om till följd
af en sådan process, Kronan blifvit lilldömd en betydlig summa,
som möjligen kunde ingå lill Statsverket, R. St. då skulle efterskänka
den. Man bör besinna alt R. St. icke göra dessa eftergifter,
med mindre, än att serdeles bevekande omständigheter förefinnas,
såsom t. ex. i den omtalta balansfrågan, en fattig enka med några
tusen R:drs förmögenhet, dem sterbhuset efter hennes man blifvit
ålagdt att utbetala, och af hvilka dessa 12 proc. skola utgå. Jag
är öfverlygad, att R. St. skola göra dessa eftergifter, endast man
icke utmålar dem, som vore det fråga om större summor. Här
gäller endast akloratsarfvodet, men man har deremot sökt framhålla
saken i den dager, som skulle afsigten vara, att beröfva KarnmarR:ns
Advokat-Fiskal alla sina sportler. Man har slutligen sagt, att
denne tjensteman skulle med så mycken kärlek omfattas, derföre
att hans befattning vore så obehaglig. Finnas då icke Advokat-Fi
skaler
i andra verk, såsom i HofRme och i Rikets Coll:r? Finnas
icke der tjenstemän, som måste uplräda som åklagare mot de högsta
embetsmän i Riket; och i hvad afseende har KammarRms AdvokatFiskal
svårare befattning än de andre, hvilka måste utföra ett, kanske
mången gång, vidrigt åtal. Här har blifvit yttradt, att Gr. Lagerbjelke
oriktigt sagt, det KammarRms Advokat-Fiskal icke kunde
beräkna sin sporlelinkomst. Den värde talaren har likväl gått längre,
än hvad Gr. Lagerbjelkes yttrande innebär; ly, jag uprepar det
ännu en gång, här är icke fråga om Advokat-Fiskalens sporlel-inkomster,
utan om aktorats-arfvode, som han genom efterskänkning
kan förlora. Frih. Cederström har sagt, alt rättast vore ali
ihärdigt afslå alla sådane ansökningar af de olyckliga, hvilkas anhöriga
blifvit tilläfventyrs ådörade att utgifva ett ersättningsbelopp, och såmedelst
dräpa alla dylika försök att beröfva Advokat-Fiskalen dess
aktorats-arfvode. Ja! om man vill dräpa all billighet och rättvisa, är
detta visserligen äfven ett radikalt sätt. Jag antager likväl, alt R. St.
icke i andra fall än då serdeles bevekande omständigheter sig förete
och då billigheten fordrar eftergift för en olycklig familj, medgifva
8 H. JO
146
Den 14 Juni.
den; men är det väl skäl, att i sådana fall Statsverket skall icke
blott vidkännas denna förlust genom eftergiften, utan äfven utbetala
aktorats-arfvodet. Äro Advokat-Fiskalens lönevilkor för ringa, må
de blifva förhöjda; men icke må detta vara en anledn. alt förhindra
R. St. alt utöfva barmhertighet mot en fattig familj, eller alt Slaten
skall godtgöra aktorats-arfvodet. Man har sagt, alt skicklige personer
icke skola söka denna tjenst, om sportlerne nedsättas. Härpå
vill jag svara, alt det visat sig icke vara brist på sökande lill andra
Advokat-Fiskals-tjenster, hvilka äro fullt ut lika obehagliga som
den ifrågavaride, och det må i alla fall vara deras ensak, hvilka
tillsätta dessa platser, att dertill befordra skicklige personer. Då
emedlertid KammaiRms instruktion befunnits så otydlig, att R. St.
och de embetsmyndigheler, hvilka behandlat frågan, stannat i olika
meningar o,m rätta ordaförståndet, är väl ett förtydligande af denna
instruktion högst nödig. Jag anhåller således om bifall till StatsUtsk:s
förslag.
Hr Adelborg, And. Otto: Huru man än må betrakta denna
fråga, synes hon dock endast angå, huruvida aktorats-arfvode är ett
nödvändigt tillskott för den ringa lön Advokat-Fiskalen i KaromarR:n
åtnjuter, och på samma gång är honom gifvet för att upmuntra
hans ifver i tjensten. Jag kan icke med mitt enfaldiga begrepp,
förstå SlatsUtsk:s behandling af ämnet. Man har nemi. icke velat
föreslå nedsättande af anmärkmsproc., men deremot har man föreslagit
borttagande af det aktorats-arfvode, som ovilkorligen redan är
förtjent. Jag kan omöjligen fatta detta, ty så länge de bestämda 12
proc. bibehållas, måste väl äfven aktorats-arfvodet utgå. Icke bör
det tillåtas R. St., hvars åsigter äro så omvexlande, alt undandraga
en tjensteman hans löneförmåner den ena gången, och tillerkänna
honom dem den andra. Allt hvad det välvisa Utsk. kunnat göra,
hade varit att tillåta Advokat-Fiskalen att sjelf afstå sitt, med
full rätt förljenta aktorats-arfvode. En åtgärd, lika befängd som den
närvar:de; men åtminstone ej orättvis. Må denna persiflage förlåtas
mig; men det är i sanning svårt att hålla god mine vid sådant spel.
Jag anhåller alt R. o. Ad. måtte afslä Betänk.
Hr Bildt: Jag skall söka ställa mig lill efterrättelse den siste
talarens önskan, och skall sålunda blifva ganska kort. Jag ber dock
att få uptaga ett par anmärknir, framställda af Gr. Sparre. Grin
har nemi. trott, att i KammarR:ns instruktion, ordet inflyta, skulle
innebära någon tvetydighet. Det borde icke tillkomma mig alt fästa
Grins upmärksamhet derpå, alt orden verkligen influtit inbegriper
icke alla de medel KammarRins Advokat-Fiskal yrkat skola
till Statsverket inflyta, utan endast det, som till föjd af laga dom skolat
inflyta, och då i den andra §:n slår ordet inflyta, år ju äfven
klart, att de lill betalning fastställda beloppen skola i roan af tillgångar
hos redogöraren inflyta, såvida Staten icke efterskänker sin rätt.
Alt Staten, der ömmande omständigheter finnas, gör eftergifter, kan
alltså icke betaga Advokat-Fiskalen dess rätt. Om Grin, som är
jurist och således bör hafva läst författningar mera än jag, gjort sig
mödan att genomläsa KammarRms instruktion i dess helhet, skulle
Den 14 Juni. 147
Gr:n icke hafva förebrått mig contradiction i de citater jag här vågat
göra. Här är icke -fråga om att åstådkomma ett förtydligande i
denna instruktion, utan alt deri inflicka, ett stadgande, som beröfvar
Advokat-Fiskalen allt anspråk på aktorats-arfvode. Jag säde derföre,
att om meningen varit att endast förtydliga instruktionen, hade
man . bort begära en sådan förändring i författningen som löste
frågan. Gr:n har sagt, att endast obetydliga summor af Staten
efterskänkas. För Gr:n må dessa summor anses obetydliga, men de
äro för en embetsman ganska betydliga, hvarå jag såsom exempel
får anföra ett, sista gången fråga var om att efterskänka 5,000 R:dr.
Om nu desse 5,000 R:dr fördelas på 10 år upkommer deraf en förlust
af 500 R:dr, hvarmed alltså sporllerne för KammarR:ns Advokat-Fiskal
måste förminskas, och i st. f., såsom Hr von Hartmansdorff
upgifvit, hans spörtel-inkomst i medeltal upgått till 1600’R:dr, nedsättas
de till 1100 R:dr. Obetydliga, jemförda med 5000 R:dr, så
lärer likväl icke Gr. Sparre vilja påstå, att summan är obetydlig,
när den fråudrages 1600 R:dr. Gr:n har äfven sagt att andre Advokat-Fiskaler
hafva obehagliga befattningar. Ja! det må vara, men
de hafva för sin verksamhet icke så ömlåtiga frågor, som KammarR:us
Advokat-Fiskal. Dessutom har Utsk. noga aktat sig för att
vidröra sportlerne för desse tjenstemän i de öfriga verken. Vid
denna Riksdag har fråga t. ex. bilfvit väckt om tertial för AdvokatFiskalen
i Kammar-Colhm. Här hafva R. St. medgifvit denne
tertial, oaktadt Staten efterskänkt sin rätt till det indrifna beloppet.
Hvarföre skall man vara rättvis mot Kammar-Colkii, men icke mot
KammarR:ns Advokat-Fiskal. Den ene tyckes icke hafva mera anspråk
på rättvisa än den andra. Slutligen ber jag att få nämna för
Hr Gr:n, att äfven jag tror, att om man än nedsätter lönen aldrig
så mycket för KammarR:ns Advokat-Fiskal, sökande till platsen icke
komma att saknas, men jag hemställer, hvilka sökande man i sådant
fall har att påräkna. Vill man icke hafva duglige tjenstemän,
så kunna Iönerne nedsättas huru mycket som helst, men vill man
åter hafva personer med skicklighet, hvilka, vid utöfningen af denna,
serdeles obehagliga befattning, icke tillgripa mindre vackra utvägar
för sitt lifsuppehälle, bör man tillse, att aflöningen är tillräcklig.
Jag förnyar min anhållan om afslag å sednare delen af Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparre har uprepat hvad Hr
Bildt nyss anmärkt, nemi. alt förhållandet icke vore värre för KaramarR:ns
än för andra Advokat-Fiskaler. Men det är så, att de
åtal Advokat-Fiskalerne i HofR:ue utföra, härleda sig antingen från
misstag eller okunnighet, om författningar, eller deras uraktlåtande,
hvaremot de åtal, som af KaramarR.-ns Advokat-Fiskal utföras, angå
förlust af Kronans medel. Derföre anser den anklagade tjenstemannen
dess åtal såsom förnärmelser, änskönt felen oftast härröra från
efterlåtenhet eller misstag. Om man vill från KaramarRrns AdvokatFiskal
borttaga anmärkn:s-proc:n, så bör man väl, för följdriktighetens
skull, äfven borttaga bötesandelarne från HolRmas AdvokatFiskaler.
Tror Gr. Sparre, hvilken, såsom HofRätts-ledamot ofta
10‘
148
Den 14 Juni.
handlagt dylika mål, att en sådan åtgärd vore nyttig. Anser han
det olämpligt, så är det i förevar:de förslag ännu olämpligare. I
fråga om anmärkn:s-proc:ns efterskänkQing, har Hr Bildt ganska
riktigt omförmält, hvilka förluster tillskyndas KammarRms AdvokatFiskal,
när Slaten eftergifver anmärkn:s-medels hela belopp, utan
att förbehålla Advokat-Fiskalen hans andel. Detta blir i synnerhet
händelseu när de större anmärkmsbeloppen efterskänkas,
att endast de mindre få indrifvas. Dessa mål äro i allmänhet
ganska besvärliga. Tillfälligtvis har jag i detta ögonblick,
till min underskrift emoltagit ett utslag, rör:de en Kronofogdes balans,
hvilket innehåller 30 ark. Huru mycket besvär har icke Advokat-Fiskaleu
haft med detta mål, och hvad tron J, mine Flir, att
han får derför? Förmodligen intet När nu R. St. bortgifva det,
hvarpå något varit att förtjena, och sålunda det ena målet icke kan
godtgöra det andra, måste hans lön blifva otillfredsställande. Vilja
R. St. göra eftergifter åt fattiga enkor eller hvem som helst, sä må
det vara deras ensak, men skänken skall göras på deras egen och
icke på en annans bekostnad. Att i instruktionen införa en ändring,
som ofelbart länder Staten till skada, hvilket jag sökt bevisa,
utan att ännu blifva vederlagd, måtte väl icke vara meningen. Gr.
Sparre har trott, att brist pä sökande till Advokat-Fiskalens tjenst
icke skulle inträffa, äfven om han miste sina sportler. Det tror äfven
jag. Men om Staten vinner derpå, att roan söker få en tjensteman,
som mot den möjligen minsta lönen utför åtal, lemnar jag
åt Eder, Mine Hrr att bedöma. Jag förnyar min anhållan om afslag
ä den seduare punkten äfven på den grund, att om Betänk, i
denna del återremitteras, komma vi att, sedan Disk. besvarat återremissén,
uprepa hvad nu blifvit sagdt. Då saken redan 2:ne gånger
förevarit, förmodar jag, att R. o. Ad. lätt kan fatta sitt beslut.
Gr. Lagerbjelke: Man har flere gånger nprepat, att KammarRms
instruktion skulle innebära all behöflig tydlighet och att
en förklaring deraf icke vore af nöden. Jag vill icke ingå i bevisning
härutinnan. Fada tala här, som bevisa, att saken blifvit sedd
på olika sätt. Vidare har man sagt, att så förfärligt stora förluster
skulle drabba Advokat-Fiskals-Embetets nuvartde innehafvare, genom
ett bifall till Utsk:s förslag. Likväl har man icke aktat nödigt taga
i betraktande, alt fråga aldrig varit att fråntaga den nuvartde Advokat-Fiskalen
hans förmenta rätt, likasom det icke eller är i fråga,
att fråntaga hans efterträdare sporllerna i allmänhet, ulan endast
hans aklorats-arfvode i mål, der Kronan efterskänkt sin räll, och
jemför man aklorats-arfvodet i dessa mål med hans sportler i allmänhet,
så finnér man huru obetydligt detta arfvode är, hvartill
kommer, att Advokat-Fiskalen äfven nu ingalunda utfår denna sin
påstådda rätt. Vi se vid alla Riksdagar, att Advokat-Fiskalen begär
aktorats-arfvode, dä Kronan efterskänkt sin rätt, och jag tror ej,
att mine värde motståndare kunna påslå, att han alltid utfått aktorats-arfvode.
Således måste någon otydlighet finnas, och dä är väl
rättare, och i alla fall bäst, alt lönen för denne tjensteman förhöjes
i st. f. alt, som nu är förhållandet, Iran har en högst osäker sportelinkomsl,
helst han vid alla tillfällen dä kronan etterskänkt sin
Den 14 Juni
149
rätt, mäste tvista om aktorats-arfvodet, oell får det ändå icke understundom.
Man liar talat ora Kronans rätt att göra dessa eftergifter,
och att ett förtydligande af instruktionen skalle förnärma nuvar:de
Advokat-Fiskalens rätt. Här är icke fråga om honom, utan
om Kronan må äga, att i instruktm säga, alt vid tillfällen, då
eftergifter göras, aktorats-arfvode icke ulbekommes. Kronan är
ostridigt ägare till de indrifna medlen, och om hon i allmänhet säger,
att den och den delen deraf uplåtes såsom vedergällning till
den tjensteman, som medlen indrifvit, så är gifvet, att kronan icke
kan återtaga? det löftet; men om kronan uti instruktim säger, att
Advokat-Fiskalen skall få så och så många proc. af alla de indrifna
medlen, derifrån likväl undantagne de och de medel, måste denne
tjensteman, då han söker tjensten, icke hafva rätt lill mera än hvad
Staten utlofvat, ooh kronan har en ovilkorlig rätt att utstaka élt sådant
vilkor vid tillsättande af tjenstemän. Slutligen skall genom antagande
af en bestämd rättighet för Advokat-Fiskalen, alt utfå 12
proc. vid alla tillfällen, då kronan efterskänker sin rätt, upkomma
det högst besynnerliga förhållande, att då eftergifter vanligen ske
endast vid högst ömmande omständigheter, Advokat-Fiskalen, äfven
om han än användt hela sin stränghet vid medlens indrifvande, erhåller
då anmärkning-sproc. å endast det belopp, som möjligen kan
utgå; men om medlen efterskänkts, å hela summan. Det skulle således
vara en vinst för honom, att kronan ständigt efterskänker sin
rätt, emedan han då får anmärkn:s-proc. på hela del till betalning
fastställda beloppet, hvaremot ora eftergift sker å kronans sida, lian
då får proc. endast för den del som kan uttagas. Detta bevisar
nyttan och nödvändigheten af att få saken klar, på sätt Utsk. föreslagit,
men alt en sådan reglering icke må gälla tjenstens nuvar:de
innehafvare, synes alla vara ense om. Jag förnyar min anhållan
om återremiss
Gr. Sparre: Jag skall blifva ganska kort. Man har här åberopat
den Finérska balansen såsom exempel på eller skäl emot borttagande
af aktorats-arfvodet, men detta balansmål var af en egen
beskaffenhet, och kan icke utgöra någon grund för beräkningen af
Advokat-Fiskalens inkomster. Jag har icke sagt, att jag velat eller
vill nedsätta denne tjenslemans inkomster, och vet då sannerligen
icke, hvarföre discussionen skall hvälfva sig omkring honom. Jag
har talat i allmänhet om aktorats-arfvodet, och derunder sökt ,ehuru
förgäfves, göra mig klart, hvarföre det skall vara kronan^ förment,
att, då hon efterskänker ett ådömdt balansbelopp, säga, det aklorals-arfvodet
bortfaller. Det måste vara gifvet, all då K. M. af
gunst och nåd befriar en tilltalad från ådömda böter, åklagarens
andel deri äfven blifvit eftergifven. Således om en kronans fordran,
hvartill fastställda balansbelopp äro alt hänföra, efterskänkes, måste
aktorats-arfvodet anses efterskänkt. Om man vill drifva en motsatt
åsigt, skall hvarje gång Konungen gifver nåd från ådömda böter,
kronan utbetala åklagarens andel deri, och sådant tror jag icke, att
någon skulle pä alfvar vilja påstå. Jag anser, i följd häraf, .ostridigt,
att Konungen äger rättighet alt i instruktim intaga stadgande
härom, och just derföre har återremiss blifvit ifrågaställd. Frågan
150
Den 14 Juni.
är således här, alt göra för all framlid en lag, så tydlig, att Konung
och Ständer icke stanna i tvekan om tolkningen af densamma, och
att hädanefter, icke, såsom hittills, olika åsigter må i detta hänseende
ouphörligt söka göra sig gällande, och det är mig oförklarligt, alt
mina motståndare icke önska ett förtydligande härutinnan. Jag, har
sagt, att brist på skicklige sökande till Advokat-Fiskals-tjensten icke
skall upstå, hvarvid flere talare fästat sig; men jag ber dem, att
icke allt för mycket hålla på den saken. Jag hör ingalunda till
dem, hvilka anse, ali hvem som helst bör till dessa platser utnämnas,
emedan jag endast sagt, alt brist på skicklige sökande till AdvokatFiskals-tjenst,
hvarmed löneförmåner af 2,800 R:dr åtfölja, icke skall
förefinnas. Här har blifvit anfördt, hurusom en viss Advokat-Fiskal
skrifvit en inlaga på 35 ark, och att han för besväret troligen får
intet. Han är visserligen icke den förste eller den ende tjensteman,
som skrifvit 35 ark och derför fått intet. Jag har skrifvit manga
domar af samma arktal, och fått intet för mitt besvär, såvida man
icke räknar den dryga lön jag upbär. Jag kan icke förmoda annat,
än att den ene embetsmannen icke kan eller får i delta afseende
hafva andra åsigter än den andre, och i allt fall må det väl
tillkomma vederbörtde tillse, det ifrågavartde tjensteman upfyller
sina skyldigheter.
Hr Adelborg: Jag vill blott med några ord beröra föreg:de
talares yttrande, ang:de den oriktiga vändning frågan om Kronans
rätt, att bestämma uti förevar:de ämne, tagit. Jag erkänner visserligen
R. Stms rätt att stifta en lag, hvarefter Kronans fördelar böra
iakttagas på det sätt, att man beröfvar tjenstemän sina inkomster,
men om en dylik lagstiftning kan vara öfverensstämmande med R. St:rs
värdighet, lemnar jag derhän. Jag tror åtminstone icke att så är.
Förhållandet skulle ju blifva, att enl. denna lag, KararaarR.-ns Advokat-Fiskal
förlorade en del af sin lön, och följden deraf skulle
naturligtvis blifva, att han icke fann skäl uti att bemöda sig med
samma alfvar och nit att följa rättvisan i spåren. Han skulle ju
då tydligen komma att tänka så: hvartill tjenar det mig alt vara så
upmärksam i mina revideringsbestyr, jag har intet derför, jag endast
upoffrar en dyrbar tid, som för min räkning och Rikets tjenst
kan bättre användas. Min lön är mig gifven för mina embetsgömål
i allmänhet, och något aktorats-arfvode utbekommer jag icke.
Advokat-Fiskalen1 skulle härefter blifva en lam och liknöjd revisor,
och deruti gjorde han rätt. Detta synes mig skulle blifva en naturlig
följd af denna lagstiftning. Hvad som åter vore billigt och
rätt vore, att anmärkn:s-proc. nedsattes och lönen ökades för dylika
tjenstemän. Derigenom tror jag också bättre det mål skulle upnås,
som man nu söker vinna. Jag förstår i sanning icke den
argumentation man här tillåtit sig. Jag yrkar återremiss på detta
Betänk.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet för att uplysa Gr. Sparre, att
mitt yttrande, det KammarRms Advokat-Fiskal förlorat 5,000 R:dr
genom Kronans eftergift i Finérska balansen, eger sin fullkomliga
riktighet. Orm har fästat sig vid endast ett enstaka fall, som fö
-
Den 14 Juni.
151
revär härom dagen, men Grin torde erinra sig, att Kronan efterskänkt
sin rätt i Hera andra dertill hörande balansmål, såsom t. ex.
i det Billberghska. Besinnar man nu, att dom i detta mål föll i
början på 1840-talet, och att Advokat-Fiskal en haft rätt att begära
införsel i Presidenten af Billberghs och Kansli-Bådet Valerii pensioner,
hvarigenom Kronans rätt redan under åren 1849 eller 1850
varit till fullo utbekommen, så är ju tydligt, att Advokat-Fiskalens
rätt till aktorats-arfvode å de influtna beloppen varit ostridig, men
genom Statens eftergift i dessa mål bar denna tjensteman förlorat
eller gått miste om det belopp, hvartill lian lagligen varit berättigad.
Ser man saken frän denna sida och ihågkommer att Staten
i detta fall efterskänkt icke mindre än några och 40,000 R:dr tror
jag icke, att jag tagit till för mycket, då jag upgifvit AdvokatFiskalens
förlust till 5,000 R:dr, ty den öfverstiger delta belopp
med några 100 R:dr. Jag tror således, att om man vill förtydliga
KammarRms instruktion, såsom Utsk. och några talare föreslagit,
förfar man på samma sätt som läkaren, hvilken, för alt kurera en
sjuk menniska, tager lifvet af benne till undvikande af all tvetydighet
eller ovisshet om hennes rätta behandling.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Jag vill yttra några ord.
Efter den långa discussionen och de afgifna yttranden mot förslaget,
skulle man verkligen vara benägen att tro, att egentliga anledn.
till de åtal KammarRms Advokat-Fiskal vidtagit, uteslutande varit
hans begärlighet all utbekomma aktorats-arfvode, och att hans- rätt
till detta arfvode vore större än Statens till balansbeloppen. Jag
tror icke, att dessa påståenden hålla streck, och jag anser lika med
föreg:de talare, alt det är nyttigt, alt ett förtydligande i instruktionen
åstadkommes i öfverensstämmelse med Utsk:s förslag, hvartill
jag önskar bifall.
Hr von Hartmansdorff: Jag märker nu, att StatsUtsk., som
velat åstadkomma tydlighet i KammarRms instruktion, har begått
det felet, att väcka en motion. Åtminstone har Utsk. icke npgifvit,
att frågan om denna författnings förtydligande blifvit väckt af
någon Riksdagsman. Jag tror således, att hela framställningen år
olaglig.
Hr Palmcrantz: I anledn. af siste talarens anmärkn. får
jag erinra, att frågan om nedsättning i de 25 proc. blifvit af Utsk.
afslagen, och att således Betänk, saklöst kan bifallas.
Hr von Troil: Som Ståndet finnér, har jag ganska föga deltagit
i denna discussion, och det är mig fullkomligt likgiltigt, huru
R. o. Ad. behagar i ämnet besluta; men då en ledamot här förklarat
Utsk:s tillstyrkande olagligt, ber jag att få fästa upmärksamheten
derpå, att motionären föreslagit, ”att dels aktorats-ersättningen
måtte nedsättas till 10 proc. af det anmärkta och indrifna beloppet,
och dels att sådan ersättning icke måtte komma i fråga,
när Konung och Ständer frikallade någon tjensteman eller dess
arfvingar från ingifvande af det ådömda beloppet.” Jag tror såle
-
152
Den 14 Juni.
cles, att Utsk. redan af motionens innehåll haft fullt fog till sitt
åtgörande, och att dessutom Utsk. ingalunda kan tillförbindas, alt
så noggrannt inskränkas inom de termer motionären begagnat, alt
Utsk. derigenom betages rättigheten att tillstyrka hvad i allmänhet
frågan rörer och Utsk. finner lämpligt.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemstälde Hr
Gr. o. Landtm, först om R. o. Ad. behagade bifalla den utan anmärkn.
lemnade förra delen af förevarrde Utlåt., deri Utsk. hemställt,
att ifrågavar:de motion, så vidt den innefattade yrkande om
nedsättning för Kongl. KammarR:ns tjenstemän uti aktorats-ersättning,
måtte af R. St. lemnäs utan afseende.
Ropades Ja.
Beträffande derefter sednare punkten, hvari Utsk. tillstyrkt en
underd. skrifvelse i ämnet, och hvarå blifvit yrkadt, dels bifall, dels
afslag och dels återremiss, framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. till bifall, hvilken besvarades med slarka Ja jemte ett eller
annat Nej.
Elter sedermera först till afslag och derpå till återremiss på
denna punkt framställde med blandade Ja och Nej besvarade propos:!',
hemställde Hr Gr. o. Landtm, ånyo, om R. o. Ad. behagade
afslä samma punkt, och ropades härvid åter Ja och Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade, att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voter:spropos.
:
Den, som afslår sednare punkten af SlatsUtsk:s Utlåt. N:o
124, röstar
Ja,
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorde anmärkn:r
föranleda till densammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 27.
Nej — 21.
n
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 7 och 10 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 133, i anledn. af erhållne återremisser å Utlåt.
N:o 56, ang:de K- M:s Nåd. Propos., om eftergift till förmån för
Carlstads stads-församling af Kronans rätt till ett efter Näringsidkerska^
Joharina Emilia Hollander fallet dana-arf.
Den 14 Juni.
153
Sedan lindert., Riddarh.-Sekret., på förfrågan af Frih.
•Cederström, Rnd., uplyst, att R. o. Ad., ännu icke inbekommit
någon underrättelse om af de öfrige RiksSt., i fråga om förevar:de
Utlåt., fattade beslut, anförde
Frih. Cederström: Jag hade hoppats, att åtminstone ett
eller annat Riksstånd redan fattat beslut i ämnet, och att detta
skulle blifva anledn. för mig att här åberopa ett annat beslut än
det förra. Tre Stånd hafva återremitterat frågan, hvarvid StatsUtsk.
ansett inga nya uplysningar hafva blifvit inom RiksSt.-n meddelade;
men då man känner att, till- följd af Riksd.-Ordn:s föreskrift, R.
St. icke ega rättighet att annorledes än genom återremiss vinna
ändring uti StatsUtsk:s yttranden i Statsregleringsfrågor, så är det
ju tydligt, att pluraliteten af RiksSt:n just genom återremissen ansett
Utsk:s första tillstyrkande otillfredsställande. Af delta skäl anser
jag Utsk. bordt hafva tagit frågan i allvarligt öfvervägande, och icke
fästat sig vid den, enl. min åsigt underordnade omständigheten, huruvida
några nya uplysningar må hafva inom RiksSt:n meddelats eller
icke. Under flera Riksdagar hafva R. St., uppå K. M:s derom
gjorda framställningar, efterskänkt dana-arf lill kommuner och enskilde;
det torde vara svårt att upgifva någon giltig orsak, .hvarföre
R. St. just i detta fall skola frånträda en princip, som så länge
varit följd. Man åberopar här ett enda exempel, då sådan eftergift
icke egt rum, nemi. då fråga väcktes vid förra Riksdagen, att
Norrtelje stad skulle erhålla ett derinom fallet dana-arf; men skälet
hvarföre R. St. då icke biföllo K. M:s Propos. var, att man fått
sig bekant, alt rättegång om detta arf upkommit emellan Kronan
och den aflidnes arfvingar i Finland.
Sedermera hafva likväl, uppå ny Propos. af K. M., vid innevande
Riksdag, R^ St. efterskänkt besagda uti Norrtelje stad fallna
dana-arf, nemi. sålunda, att den nplupna räntan tillföll staden, och
kapitalet arfvingarne. Enl. min åsigt, vore det alltså mycken billighet,
eller, om man hellre så vill uttrycka sig, blott en följdriktigt
fortsatt frikostighet å R. St:rs sida, att till förmån för Carlstad,
pä det af K. M. föreslagna sätt, efterskänka nu ifrågavaride
dana-arf. Carlstads samhälle har redan gjort ganska vackra ansträngningar
och betydliga upoffringar, för att tillvägabringa ett arbetshus.
Lokalen dertill har blifvit gifven af en aktad medborgare
i staden, som tillhandlat sig den på auktion; den består
nemi. af fordna Länsfängelset, som sålunda försåldes när det nya
cellfängelset blef färdigt; men berörde lokal saknar nästan all inredning.
Sådan kostar penningar; dertill, och för att tillvägabringa
ett, äfven i andra hänseenden väl ordnadt arbetshus, är det nödigt
att bilda en fond. Derur skulle bestridas erforderlig aflöning åt
tillsyningsman o. s. v.
Meningen med detta arbetshus, är att åstadkomma en anstalt,
i möjligaste måtto öfverensstämmande med den, som i Norrköping
blifvit inrättad af en numera afliden ledamot, John Swartz. Staden
Carlstad är öfverlupen af kringstrykande personer från länets nordliga
trakter. Det vore mer än väl, om man kunde åt dem anvisa
154
Den 14 Juni.
en dags uppehälle, med thy åtföljande arbete. Genom dels sammanskott,
dels konserter och andra tillställningar, har staden sökt
samla den behöfliga summan, ehuru sådant icke till fullo lyckats.
När enkan Hollander förvärfvat sin förmögenhet på källare- eller
krogrörelse, vore väl icke obilligt, att de medel, hon samlat, tillgodokomme
det samhälle, der vinsten blifvit gjord, måhända på
bekostnad af de personer, som genom superi och oordentligt lefverne
blifvit bragte till tiggarslafven, och icke heller obilligt vore
det i sådant fall, om dessas efterlemnade anhörige, genom R. St:rs
eftergift af dana-arfvet efter enkan Hollander, undfå bilräde till deras
försörjning. Det vore hårdt, om Carlstad skulle blifva föremål
för statuerande af ett exempel utaf en hittills okänd R. Sl:rs stränghet.
Sä vida man anser ifrågavar:de anstalt nyttig, hvilken åsigt
K. M. genom Sin Propos. ådagalagt Sig hysa, anhåller jag vördsamt,
att R. o. Ad. med afslag på detta Utlåt, ville bifalla K. M:s
Propos. i ämnet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag vill icke inlåta mig i veder
läggning
af den siste talarens anförda skäl, hvilka utan tvifvel härflutit
från en aktningsvärd kärlek för hans hembygds fördelar. Hvad
R. o. Ad. beträffar, är nemi. denna fråga redan slutligen afgjord.
Förra gången hon här förevar, eller rättare, då Ståndet fattade sitt
beslut öfver Utlåt. N:o 56, biföll R. o. Ad. detsamma. StatsUtsk.
har vidblifvit sitt förslag, och vid StatsUtsk:s vidblifvande af ett
utaf R. o. Ad. godkändt förslag, måste väl R. o. Ad. låta bero.
Det är således gifvet, a! t någon annan propos. här icke kan framställas,
än att Betänk, lägges till handlingarne, hvarom jag vördsamt
anhåller.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då R. o. Ad. redan fattat hufvudsakligt
beslut i detta ämne, anser jag mig icke tillständigt, att
ingå i någon vederläggning af Frih. Cederslröms framställning,
hvarigenom han velat uprifva Ståndets redan fattade beslut, hvarföre
jag endast anhåller, att Ståndet, med vidblifvande deraf, ville
lägga Betänk, till handlingarne.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag hade begärt ordet, för att
yttra hufvudsakligen detsamma, som de två sista talarne, och instämmer
således med dem i anhållan, att R. o. Ad. ville lägga detta
Betänk, till handlingarne.
Uppå härefter framställd propos., vidblef R. o. Ad. sitt förut
i ämnet fattade beslut, och lades förevar:de Utlåt, till handlingarne.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 7 och 10 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 134, i anledn. af erhållne återremisser
af Utlåt. N:o 57, ang:de K. M:s Nåd. Propos. om eftergift, till
förmån för Upsala stads Borgerskaps Gubb- och Enkhus-inrättning
a Kronans rätt till dana-arf efter Enkan Charlotta Elisabeth Bång
och Jungfru Christina Lundström, yttrade sig
Den 14 Juni.
155
Frih. Cederström, Rudolf: Till följd af den utgång, Utlåt.
N:o 133 nyss fått, Isan det icke falla mig in, att vidare påyrka en
annan utgång af nu föredragna Utlåt., men det må dock tillåtas
mig, att till prot. nedlägga det förklarande, det jag tror att, om än
med afseende å den nyss behandlade frågan, sorn äfvenledes angick
dana-arf, ehuru af ett betydligare belopp, StatsUtsk. och R. St.
icke velat efterskänka berörde summa, skäl likväl varit för handen,
att det i Utlåt. N:o 134 uptagna mindre belopp efterskänktes, tili
förmån för Upsala stads borgerskaps enkeluis-inråttning: en lika
nyttig, som väl administrerad inrättning, om hvilken man icke kan
säga detsamma, som om den i Carlstad tillernade, hvilken, såsom
ännu icke existerande, man törhända ansett ej lemna garantier för
en ändamålsenlig förvaltning; ty här är fråga om en redan på förmånligt
sätt i aktningsvärd 'verksamhet trädd institution. Jag hade
således önskat, att R. St. efterskänkt åtminstone detta sistnämnde
dana-arf; men dä jag icke har hopp att inom Ståndet få min önskan
härom upfylld, har jag ausett mig endast böra reservationsvis
min mening i saken yttra.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då äfven i denna fråga Ståndet
fattat sitt beslut, anhåller jag, att R. o. Ad. med vidblifvande
af detsamma, måtte lägga Betänk, till handlingarne.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut, och lade
Utsk:s förevar:de Utlåt, till handlingarne.
Föredrogs och bifölls SlatsUtsk:s den 10 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 136, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., om anslag
till Auditören Georg Scheutz, och hans son, Edvard Scheutz,
för en af dem upfunnen machin, för uträkning och tryckning af
mathematiska tabeller.
Föredrogs SlatsUtsk:s den 10 dennes på hordet lagda Utlåt.,
N:o 137, i anledn. af erhållne återremisser å Utlåt. N:o 63,
ang:de K. M:s Nåd. Propos., om eftergift för Notarien E. Lundblad,
såsom Arrendator af Strömsholms Kungsladugård af halfva
spanmåls-arrendet för år 1852.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s den 10 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 138, ang:de
försäljning af åtskilliga Kronan tillhöriga byggnader och tomter
i Götheborg, samt försäljningsmedlens användande till nya Arlilleriförråds-byggnaders
upförande derstädes.
Föredrogs StatsUtsk:s den 10 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 139, i anledn. af erhållne återremisser af åtskilliga punkter
af Betänk. N:o 21, ang:de R. St:rs Revisorers berättelse om verkställd
granskning af Statsverkets, samt andra af allmänna medel
156
Den 14 Juni.
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1848
och 1849.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande, hvarvid R. o. Ad.
utan discussion biföll hvad Ulsk. nu i 4:de punkten, samt lista
delen af 6:te punkten hemställt, och i öfrigt lade Utlåt, till liandlingarne.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
LagUtskis nedannämnde den 10 dennes, första gången på
bordet lagda Betänkin:
32, i anledn. af väckte motioner, om antagande af ny
kyrko-lag;
JY$ 33, i anledn. af väckte motioner, ang:de religions-friheten;
M 34, i anledn. af väckte motioner, om uphäfvande förändring
eller förklaring af 1726 års konventikel-plakat; samt
M 35, i anledn. af väckte motioner om förklaring af hvad
1 kap. 2 § Missgern:sB:n innehåller, ang:de gäckeri med Sacramenten
eller stiftande af lag emot ett olofligt utdelande deraf.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne Ullåtin och Mern.:
M 123, i anledn. af väckte motioner, ang:de förändradt användande
af den till skolorna i städerna inom Lunds stift utgående
Helgonskyld;
J\i 140, angide restitution af oriktigt debiterad lönebevillning
vid Westmanlands och Jönköpings Regiten, samt Wermlands Fältjägare-Reg:te;
M
141, i anledn. af väckt motion om löneförhöjning för R.
St:rs Just.-Ombudsman;
JVs 142, i anledn. af återremisser å Utlåt. M 32, ang:de
låneunderstöds beviljande för tomlreglering inom den år 1849 nedbrunna
del af Lidköping eller den s. k. Gamla staden;
M 143, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de rättighet
för Guvernören å ön S:t Barthelemy, Öfverste J. H. Haasum, att
vid afskedstagandel varda upförd till pension å Rikets Allm. Indragnings-stat;
M
144, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till en pensions-inrättning för fruntimmer, som sysselsatt sig
med barna-undervisning;
J\i 145, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse, i fråga om Calmar
läns fördelning i 2 län;
JVs 146, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de förhöjning
af de Länsmännen tillkommande pensioner å Allm. Indrag
nings-staten;
-
Den 16 Juni.
157
JVsf 147, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de anslag till
upbyggande af ett kapell i Korpilombola by af Ofver-Torneå socken,
samt för inköp af boställe åt en kapell-predikant derstädes,
jemte bidrag till dennes aflöning;
M 148, i anledn. af väckt motion, ang:de uplåtelse åt Kongl.
Seraphimer-Ordens-Lazarettet af plats för tvättinrättning från K. M:s
och Kronans, af Kongl. Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet
disponerade, egendom N:o 1 och 2 i Qvarteret Glasbruket å
Kungsholmen, samt i sammanhang dermed, beviljande åt nämnde
Kongl. Institut af anslag, motsvarande den Iiyres-afgift, som för
nämnde plats nu erlägges;
JVs 149, i anledn. af väckta frågor om förändrade beskattningsgrunder
för mjöl- och sågqvarnar, samt om Ödes-qvarnars befriande
från grundskatt;
M 150, i fråga om ytterligare anslag till upförande af Cellfängelser;
M
151, ang:de extra statsanslag lill föremål, tillhörande Landtförsvars-Deparhtets
handläggning;
■M 152, angule extra stats-anslag till föremål tillhörande Sjöförsvars-Deparlds
handläggning;
JVs 153, i anledn- af återremiss å Utlåt. N:o 78;
JVe 154, i anledn. af återremisser åt Utlåt. N:o 75, ang:de
medels anvisande till lån för kyrkobyggnader, och N:o 77, ang:de
ett föreslaget lån till Oscars församling i Calmar län;
JYs 155, i anledn. af återremiss å Utlåt. N:o 58;
JVs 156, i anledn. af erhållne återremisser, i fråga om det
för staden Christianstad begärda ytterligare låneunderstöd;
JVs 157, med förslag till allmänna iakttagelser och föreskrifter,
för erhållandet och utbekommandet af Stats-bidrag till hamnoch
kanal-byggnader, samt väg-förbättringar och vatten-aftappning;
Jl? 158, ang:de ifrågaställde extra statsanslag till föremål, tillhörande
Civil-Depart:tets handläggning;
JVs 159, ang:de extra statsanslag till föremål, tillhörande Finans-Depart:tets
handläggning; samt
JV2 160, ang:de extra statsanslag till föremål, tillhörande
Ecklesiastik-Deparhtets handläggning.
Uplästes ett af Frih. Adlercreutz, Carl Gustaf, inlemnadt
så lydande Mern.:
Hindrad att så oafbrutet, som fordras för att vara Utsk:s-ledamot,
bevista Riksdagen, får jag vördsamt afsäga mig förtroendet att
vara ledamot af Sersk. Utsk., anhållande derjemte hos R. o. Ad.,
att fortfarande få bibehålla min Riksdagsmanna-rätt.
158
Den 16 Juni.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o. Landtm.,
med tillkännagifvande, :.tt Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., såsom
ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., begärt och erhållit
3:ne veckors ledighet från den 19 dennes, anmodade Hrr Elektorer,
att vid deras nästa sammanträde utse en ledamot i Sersk. Utsk., i
st. f. Frih. Adlercreutz, samt en ledamot att inträda i Allm. Besv.-  o. Ekon.Etsk. under Hr Bråkenhjelms frånvaro.
Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tliorsdagen den 16 Juni 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prot.-utdr. för den, 14 dennes och pleni-prot. för
den 21 sistl. April.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag får vördsamt anhålla, det R.
o. Ad. behagade tillåta, att, på sätt förut skett, en 3:dje Suppleant
inom Const.Ulsk. utses, för alt inträda vid ordinarie ledamots tillfälliga
förfall.
Uppå af Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf framstäld propos.,
beslöts, att uti Const.Ulsk. skulle tillsättas en 3:dje Suppleant, för
att tillkallas då Utsk:s ordinarie ledamöter af förfall kunna vara hindrade
att tjenstgöra; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr
Elektorer att utse en sådan ytterligare Suppleant i nämnde Utsk.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk. den 10 och 14 dennes
på bordet lagda Utlåt. JM 138, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.,
ang:de försäljning af åtskillige kronan tillhöriga byggnader och tomter
i Götheborg, samt försäljningsmedlens användande till nya Artilleri-förråds-byggnaders
upförande derstädes.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den 10 och 14 dennes på bordet
lagda Betänk. JM 32, i anledn. af väckte motioner om antagande
af ny kyrkolag.
Den 16 Juni.
159
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Jag för min del anser,
alt LagCtsk. borde iiafva mera än som skett behjertat ifrågavande
Amne, som ovedersägligen är för fäderneslandet af största vigt. Om
äfven de väckte motionerne ej ansågos böra föranleda Utsk. att tillstyrka
antagandet af den nya Kyrkolagen, hade Utsk. likväl, enl.
mitt förmenande, bordt till R. St. hemställa, det en underd. skrifvelse
till K. SI. aflätes, med anhållan, det K. M. behagade vid
nästinstundande Riksdag afgifva Nåd. Propos. i ämnet, på det att
sålunda denna fråga, som under 1J sekel varit föremål för de båda
Statsmakternas omtanka, snart måtte blifva pä ett tillfredsställande
sätt löst. För att söka åstadkomma en sådan utgång af frågan, anhåller
jag, alt detta Utlåt, måtte af R. o. Ad. lill LagUtsk. återremitteras.
Gr. Sparre, Erik: Den siste värde talaren bar sagt, att
Utsk. icke nog behjertat detta ämne. Utsk. har likväl utförligt
redogjort för frågans ställning, samt framlagt de skäl, som
afhållit Utsk., att med anledn. af de väckta motionerna före
7
O
slä någon åtgärd fran R. St:rs sida. A pag. 3 af Betänk,
omförmäles, hurusom, sedan förslag till kyrkolag och kyrkosladgar
blifvit af komiterade utarbetadt, K. M. öfverlemnat samma förslag
lill samtlige Domkapitlen i Riket, för alt med Utlåt, deröfver till
K. M. inkomma; att denna föreskrift blifvit slutligen fullgjord, hösten
år 1850, samt att K. M. derefter updragit åt Prosten Cnatlingius,
att utarbeta en jemförelsetablå emellan nu gällande kyrkolagstiftning,
samt komiterades förslag, hvilken tablå först för en månad
sedan fullbordats, och till K. M. inlemnats. K. M. har således ännu
icke kunnat lägga slutlig hand vid ärendet, och förr än Nåd.
Propos. till R. St. aflåtes, måste naturligtvis Högsta Domstolen höras.
Vid sådant förhållande vore det, enl. mitt förmenande, högst
olämpligt att nu ingå med en underd. anhållan, det K. M. ville
med det snaraste aflåta Propos. i ett ämne, hvarå, på sätt förut visadt
är, K. M. egnat en oafbruten upmärksamhet, men hvilket ännu
icke blifvit till fullo utredt. Jag anser således Utsk:s Utlåt, vara
väl gruudadt, och anhåller, det R. o. Ad., utan afseende å Hr
Palmcrantz’ framställning mätte gilla ifrågavande Utlåt.
Hr Pal mcrantz: Jag har med min framställning icke afsett
alt klandra det sätt, hvarpå denna fråga blifvit af Regeringen behandlad.
Min anmärkning träffar endast LagUtsk., som alltför knapphändigt
affärdat motionerna, och denna anmärkning har jag icke
funnit vederlagd genom Gr. Sparres yttrande. Jag tror tvertom,
att hvad nämnde värde ledamot i afseende å frågans ställning omförmält,
just gifver stöd åt min åsigt, det LagUtsk. bordt föreslå
R. St., att hos K. M. i underd:het anhålla, det Propos. i ämnet mätte
till Rikets näst sammanträdande Ständer Nådigsl afgifvas.
Hr Estenberg, Carl Christian: Då denna fråga torde
vara af större vigt, än man tyckes vilja föreställa sig, anhåller jag
att få fästa upmärksamheten derå. att det går ett knot genom tiden,
isynnerhet riktadt emot Statskyrkan, hvars orsak måste häfvas,
ICO
Ben 16 Junii.
innan detta knnt erhåller alltför stor utsträckning. Statskyrkans angelägenheter
måste ordnas, och detta sker bäst sålunda, att desamma
öfverlemnas till ett allmänt kyrkomötes behandling. Fråga härom
är redan väckt, och man afbidar med spänd förväntan dess lösning.
Jag får derföre hemställa, huruvida det icke vore lämpligt att återremittera
detta Utlåt, med uttalande af samma åsigt, som hyllas af
dellagarne i det prestmöte, som i dessa dagar härstädes hålles, eller
att sådana saker, som den ifrågavar. icke falla inom den verldsliga
lagstiftningens gebiet, ulan böra öfverlemnas åt Svenska presterskapets
behandling å allmänt kyrkomöte.
Hr Tham, Casper Wolrath: Just af samma orsak, på
grund hvaraf Hr Palmcrantz begärt återremiss å detta Utlåt., anhåller
jag om detsammas godkännande. Hr Palmcrantz sade nemi.,
att frågan är af så stor vigt, att den icke nog Omsorgsfullt kan behandlas.
Den kan éj få bättre behandling, än då den är uti K.
M:ts händer, hvarföre jag anhåller om bifall å Utlåt.
Propos. till bifall å förevande Betänk, blef härefter framsläld
och besvarad med starka Ja jemte ett eller annat Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo LagUtsIcs den 10 och 14 dennes på bordet
lagda Betänk. M 33, i ani. af väckte motioner, ang:de religionsfriheten.
Till pröfning företogs först den förra delen af detta Betänk.,
innefattande afstyrkande af väckte förslag om religions-frihetens införande
och Norrska Dissenter-lagens antagande.
Härvid uplästes- den af Hr Carleson vid förevande Betänk, fogade
reservation på begäran af
Frill. Cederström, Thure, som derefter npläste ett sålydande
anförande:
Då jag varit motionär i den fråga, som utgör föremål för
LagUtsk:s förevande Betänk., anser jag mig skyldig att mig i saken
yttra.
Förevande Betänk, är af den egna beskaffenhet, att Utsk. väl
omnämnt de motioner, som af Underl, samt Hrr Tersmeden och
Frih. Creutz blifvit väckta, men helt enkelt förkastat desamma, utan
att anföra något skäl, som vederläde de hemställningar vi gjort.
Då nu ett sådant förfarande desto förr mäste anses stridande emot
Grundlagens bud, som Utskrn, utom Const.Utsk., äro tillsatte, för
att utreda de frågor, som till dem från R. St:s plena remitteras,
auser jag att nyss anmärkta omständighet utgör tillräcklig grund för
Betänk:s återremitterande; men då härtill kommer, att jag grundade
min Begäran om uphäfvande af 1 Cap. 3 § !Iissg.B:n, 7
Cap. 5 § Alfda B:n, samt 1 Cap. 2 § sista mom. KyrkoLagen
derpå, alt dessa lagstadganden stodo i strid med klara ordalydelsen
i 2 och 16 §§ Reg.Fm, med åberopande af den utaf Consl.-
Den 16 1 uni.
161
Ulsk. vid 1809 års Riksdag gjorda och af sarai!. RiksSl:n vid 1815
års Riksdag godkända förklariogen af 2 och 16 §§ R.F., visade,
att geoora dessa grundlagens bud hvarje medborgare blifvit tillförsäkrad
rättigheten alt sjelf välja den religion, hvartill han sig bekänna ville
samt skydd i utöfningen af densamma, utan annan inskränkning än
att grundlagens stiftare uti 28 § R.F. bestämt, att domare och civile
erabelsmän skulle bekänna sig till den Evangeliska läran, har
LagUtsk., enl. mitt förmenande, varit ovilkorligen förpligtadt ali besvara
den af mig gjorda motionen, samt uti dess Utlåt, antingen vederlägga
den bevisning jag framställt, eller ock förklara att, då de
ifrågkorane lagstadganderne stodo i strid emot grundlagens bud, funne
LagUtsk. sig icke kunna undgå att tillstyrka bifall till deras uphäfvande.
För alt nu inför Höglofl. R. o. Ad. ådagalägga, hurusom genom
2 och 16 §§:ne R.F. religionsfrihet blifvit Sveriges innebyggare
medgifven och tillförsäkrad, samt att 1809 års män, som i
Sverige återställde den borgerliga friheten, genom 16 § R.F. nedlagt
en borgen och ett skyddsvärn för den andeliga, eller tankens
och samvetets frihet, hvilken måste vara hvarje individ så mycket
dyrbarare, än den förra arten af frihet, som anden och själen äro
honom ädlare och dyrbarare, än kroppen, får jag anföra, att sedan
efter R.F:s antagande den 6 Juni 1809, samtliga RiksStm till Const.-  Utsk. inkommit med anmärkn:r mot serskilda §§:r i densamma, sä har
Coust.Ulsk., uti dess den 29 Nov. samma år till Ständerne öfver
de gjorda anmärknme afgifne Mera. sig utlåtit; hvilket Const.Utsk:s
Utlåt., i hvad del rörcr den sak, hvarom fråga nu är, lyder som
följer:
”Ros Högvörd. PresteSt. hafva följande anmärkmr förekommit
"Uti § 2 har man yrkat det stadgande, all äfven konun"g
ahuset borde vara af den rena evangeliska läran."
”Detta stadgande är, sä vidt del beträffar de Kongl. Prinsarne,
”i Successions-Ordningen intaget, och man lärer ej kunna föreställa
”sig, det en Regent skulle underlåta alt upföda Sina Söner i den
”lära, sora är ett hufvudsakligt vilkor för thronföljden. Det vore
”kanhända på en gång opolitiskt och onyttigt att än vidare utsträcka
”denna föreskrift. Det är endast Konungens böjelse i förening
”med afseendet på fäderneslandets fördelar, som torde böra bestämma
Hans val af Gemål. Prinsessorna åter ega ingen arfsrätt till
”thronen och kunna således ej af några statsskäl beröfvas den hvarje
”undersåte til lag de religionsfrihet.”
"§ 16. yl 11 det hägn, sota landets religion bär njuta,
”matte i § utmärkas genom följande tillägg: sä vidt derige
”norn
icke tillskyndas mehn och skada för den rena evange”liska
läran, icke slörer samvetets lugn etc."
”Då ailä band på samvetet snarare tjena ätt tillskapa skrymtare
”än rätta kristna, då tvånget långt ifrån att skänka öfvertygelse och
”förbättra hjertat, ofta födt af sig fanatiska sekter och blodiga förföljelser,
då ändtligen religionen säkrast försvaras genom sin egen
8 H. U
162
Den 16 Juni.
”gudomliga kraft, anser Utsk. en fri religionsöfning, med iakttagande
af de i § föreskrifna förbindelser, ej vara vådlig för religionens
sanning, ej kunna belagas ett samhälle, der hvarje nyttig,
”lugn och laglydig medlem njuter skydd.”
Enär, såsom RiksStrns prot:r utvisa, Const.Utsk:s åberopade
Mein. blifvit vid 1815 års Riksdag, dit samtliga de vid 1809 års
Riksdag efter R.F:s antagande i densamma föreslagDa förändringar
upskjölos, af samtliga RiksStm godkändt, samt della Const.Uisk:s i
grundlagsenlig form meddelade Utlät, tydligen säger, att hvarje undersåte
blifvit tillagd religionsfrihet, måste deraf, enär enl.
83 § R.F., grundlagarne skola efter deras ordalydelse förstås, tydligen
följa, att de sladganden i 1 kap. 3 § Missg:sR:n samt
7 kap. 4 §. Ä.R:n och 1686 års kyrkolag, hvilka ansetts lägga hinder
i vägen för en fri religionsöfning, böra såsom uphäfne anses,
till stöd för hvilken mening jag får åberopa ett af LagUlsk. vid
1828 års Riksdag afgifvet och af R. St. godkändt Utlåt., deruti LagUtsk.
säger: ”att enl. allmän erkänd grundsalts för lagskipning i
de fall, då serskilda lagar i samma ämne finnas, som mot annan
stridande allmän lag eller serskild författning skall vika för
grundlag och en äldre lag för en nyare."
1 sammanhang härmed anser jag mig böra anmärka, all den
af 1809 års Const.Utsk. gifna förklaringen öfver 16 § R.F., desto
förr bör gälla såsom, och anses som domare-regeln lyder: ”Domaren
”akte i all lag hvad hans upsåt var, som lagen gjorde, annars var”der
hon missbrukad och vändes till annat sinne, äu hans mening
”var, som lagen gjorde.”
I grund af hvad jag sålunda haft äran alt anföra, tror jag mig
hafva fullkomligen ådagalagt, att de lagstadganden, hvars uphäfvande
jag vördsamt föreslagit, slå i strid mot grundlagens klara och oförtydbara
ord, samt att desammas vidare tillämpning innefatta en
kränkning och ett våldförande af den grundlag, som vi förpligtal
oss alt med lif oek blod uprälthålla och försvara. Och
jag vågar således hoppas, alt delta Höglofl. Stånd, som af pligtkänsla
och dess egen ära städse funnit sig manadt att upträda såsom grundlagens
försvarare icke skall motsätta sig återremiss af nu förevar:de
Betänk.
Ehuru, såsom jag hoppas, jag nu har visat lagligheten af den
motion jag framställt, vill jag dock i korthet anföra några andra
skål, som i hög grad tala för densamroas bifallande.
Betraktar man frågan ur ren kristlig synpunkt, år all tillämpning
af strafflagar för religiös öfvertygelse rakt stridande emot Guds
ord samt kristendomens anda och väsende, hvilket är klart för hvar
och en, sorn varit fattad af en sann kristlig anda; och hvilket äfven
af vår Frälsare blifvit högtidligen titlaladt, då han genom Aposteln
Johannis säger: ”derpå skall hvar och en igenkänna alt J åren mine
”lärjungar, om J älsken eder inbördes;” samt vidare: ”den som
”säger att han älskar Gud, men hatar sin broder, han är en ljugare.”
Härförutan förekommer, att ehuru trostvånget utur ingen synpunkt
kan försvaras, är det så myckel otillämpligare och otillbörligare
uti ett protestantiskt land, som protestantismens idé ytterst är
Den 16 Juni.
163
den, att hvar och en i trossaker endast bör följa den öfvertygelse
hans samvete honom förestafvar, samt att han härföre icke erkänner
någon annan auktoritet än den Heliga Skrift; att dessutom historien
nogsamt vittnar, att alla förföljelser för religionssaker förfelat sitt
ändamål, samt endast tjenat dertill att, såsom de skarpsinnige stiftarne
af 1809 års grundlag erinrat, tillskapa skrymtare samt alstra
fanatiska sekler och blodiga förföljelser,'alt de tillämpningar af hårda
straffbestämmelser, som hos oss blifvit gjorda emot olika tänkande,
endast bidragit till, alt bos främmande nationer väcka förakt förden
barbariska lagstiftning, som i delta afseende hos oss är rådande,
samt att då religionsfriheten numera är erkänd i alla Europeiska
stater med undantag endast af Toscana och Ryssland, der likväl samvetstvångel
på långt när icke är så tryckande som här, enär det
derstädes är tillåtet för andre än de, som bekänna sig lill den rådande
Statsreligionen, att bekläda embelen, det måsle för Svenska
Folkets ombud vara föga hedrande, alt kämpa för bibehållande af
lagbud, som i den civiliserade verldens omdöme skall i humanitet
och sann uplysning sätta oss långt efter det Europeiska Turkiet. Ja!
jag kan icke härvid undgå att anmärka, huru det är i hög grad för
känslan sorgligt, att förblindelsen hos representanterna af ett kristet
folk kan vara så stor, att man yrkar bibehållande af lagar, som
stadga straff mot oförvitliga medborgare, för det de följa sitt samvetes
öfvertygelse, då likväl uplysningen i detta afseende är så stor
bos Turkarne, att religionsfriheten blifvit af dem erkänd; såsom bevis,
hvarpå jag vill anföra de märkvärdiga ord som Reschid Pascha
vid Sultanens besök i Adrianopel år 1845 yttrade:
”Vår allernådigste Herre” säger han, ”önskar sina Museimänska
”undersålers välstånd och trygghet, men han önskar ock att de
”Kristne och Judar, hvilka äro hans undersåter, skola åtnjuta samma
”skydd. Om olikheten i trosbekännelser må hvarje enskild men”niskas
samvete döma; men denna olikhet bör icke bringa under”såtarnes
rättigheter i fara. Vi äro alla eli och samma rikes un”dersåter,
— barn af ett och samma fädernesland, — vi äro alla
”landsmän. Ar det då rätt, alt betrakta hvarandra med misstrogna
”blickar? Nej! Låtom oss heldre vandra på den bana, vår höge
”Monark utstakat, låtom oss följa Hans föredöme! Hans Kejserliga
”Majestät känner vid fördelningen af Sin nåd ingen skillnad i religion.
”
Slutligen anser jag mig böra tillägga, att Utsk:s, såsom hufvudsakligt
skäl för förkastande af de väckta motionerna, gjorda antagande,
att någon allmän mening om behofvet af ifrågaställda
frihet icke funnes för handen, saknar all befogenhet, enär allmänna
opinionen högtidligen tillkännagifvit, att den äskar religionsfrihet,
samt icke blott flera hundrade medborgare utflyttat och ännu
snart sagdt dagligen utflytta från fäderneslandet, derföre att de blifvit
nekade en sådan frihet, utan äfven fängelserna varit fyllda med
personer, som blifvit dömda till vatten och bröd, derföre att de firat
gudstjenst i sina hus; samt derförutan f. n. ett åtal är anhängigt
hos Svea HofRält, deri landsförvisning blifvit yrkadt mot 8 qvinnor,
endast derföre att de följt sitt samvetes öfvertygelse.
11*
164
Den 16 Juni.
Det vöre visserligen mycket att i denna sak tillägga, men då
jag kanhända redan alltför länge uptagit R. o. Ad:s dyrbara tid,
vill jag endast anmärka, det jag vågar hoppas, att delta Höglofl.
Stånd, som städse varit det första att värna Rikets Grundlagar samt
aldrig gifvit Med-Slånden efter uti uplysning och sann fosterlandskänsla,
icke skall fläcka sin ära dermed att bidraga lill bifallande
af detta Betänk., hvilket af det öfriga Europa måste anses såsom
en skugga pä en fri, ädel och uplyst nations sanna ära. Neji
jag är förvissad att afkomlingarne af de ädlingar, som jemte den
store Konungen på Liitzens blodiga slätter offrade sitt lif för religionsfriheten,
icke skall hafva från sina fäder så vanslägtats, alt de
nu, mer än 200 år derefter, vilja kämpa för religionstvängels bibehållande.
Jag anhåller om återremiss af förevarrde Betänk.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Hvad sorn först i della
Betänk, synes mig icke böra lemnäs oanmärkt, är sjelfva upställningen.
LagUlsk. säger nemi. att Frih. Cederström och Hr Tersmeden
föreslagit uphäfvandet, bland annat, af 1 kap. 2 § Kyrkolagen.
Denna upgift är så till vida oriktig sorn jag, på sätt R.
o. Ad:s prot. för den dag, då motionen väcktes, gifver vid handen,
med mitt yrkande afsell, icke hela nyssnämnde §, utan blott sisla
mom. deraf, hvilket äfven finnes rigtigt upgifvet i Hr Carlesons reservation.
Mom. är ganska kort och lyder som följer: ”Den, som
gör affall från vår rälla Evangeliska lära, straffes likaså (nemi. med
landsförvisning) och njute ej arf inom Riket.”
Den af mig väckta motion ang:de uphäfvandet af straff för affall,
och hvilken pag. 4 finnes i korthet refererad, blir sedermera i
Betänk, ingenstädes, hvarken till- eller afstyrkt. I Utsk:s slutliga
hemställan, som innefattas uti de med kursiv stil utmärkta 2:ne
sista raderna af pag. 6, flones ej eli ord om milt förslag, och del är
först genom Frih. Posses och Hr Carlesons reservationer, som jag
fått lära att motionen verkligen blifvit utaf Utsk:s majoritet afslagen.
Svårligen lärer man likväl med skäl kunna kalla min motion, sådan
den väcktes å detta rum den 22 Dec. sisth år, hvilade på Ståndets
bord och finnes intagen i 2:dra delen af R. o. Ad:s prot. sid. 7,
ett förslag om religionsfrihetens införande. Menas åter att den
skulle utgöra första steget till införande af en mera utvidgad religionsfrihet,
får jag deremot anmärka, att borttagandet af handlingar,
hvilka icke i och för sig utgöra föremål för den borgerliga straffmagten,
ej innebär någon bekännelsefribet. Finnes inom vårt fädernesland
icke någon offentlig gudstjenst inrättad för det religiösa
samfund, till hvilket ifrågavar:de personer öfvergått, få de tills vidare
åtnöja sig med enskildta andaktsöfningar. Såsom ett steg till
införande af en mera oinskränkt bekännelsefrihet, kan förslaget icke
betraktas annorlunda, än alt derigenom en verklig och nödig gräns
updrages emellan statskyrkans sanna bekännare å ena sidan, och
andra kyrkors eller sekters å den andra, hvilka samteliga nnder
nuvar:de förhållanden blandas om hvarandra, med de mest olika
trosåsigter, ehuru tvungna alt bära samma om jag så får säga uniform.
Deli 16 Juni.
165
1 LagUtskis motivering, hufvudsakligen hämtad från det Betänk,
i förevar:de ämne, som afgafs vid 1847—1848 årens Riksdag, yttras,
ali ”ifrågavar:de ansvarspåföljd (hvarmed förmodligen menas
straffbestämmelserna för affall) har till ändamål att motverka möjliga
försök att undergräfva den här i landet antagna troslära, och såmedelst
bevara statskyrkans fasthet och renhet.'''' För alt mota dylika
försök' samt bibehålla statskyrkans fasthet och renhet, erfordras
dock enl. min åsigt och erfarenhetens vittnesbörd helt andra medel
än de lerrilionens; och en sådan åtgärd är och blir alltid ändamålslös,
enär_ borgerliga straff icke principenligt kunna tillämpas på
trosåsigter. Afven om man skulle i allmänhet vilja anse affall frän
äsigter såsom eli brott — hvilket jag för min del ingalunda kan
gilla — så faller delta s. k. brott inom kategorien af dem, som genom
sjelfva sin natur måste vara oåtkomliga för lagens arm; och
höra sålunda ställas på en helt annan linea än de som tillhöra straffrättens
sfer. Jag ber ali få belysa detta med tvenne exempel. En
person utfärdar en inbjudning i allmänna lidningarne till en offentlig
sammankomst för öfverläggning i någon allmän fråga, utan alt förut
hos vederbörande myndighet derom göra anmälan, och pliklfältes
för denna uraktlåtenhet, ehuru ingens rätt egentligen derigenom blifvit
ktänkl. En annan person går lill en moder, nyss beröfvad en
älskad son, hvilken under ett anfall af sinnesförvirring burit händer
på sitt eget lif, men hvars dödssätt man hållit hemligt för denna
moder. Ifrågavartde person drifven af inroladt hat till familjen,
börjar nu för modren afslöja deu hittills omsorgsfullt dolda hemligheten.
Förgäfves bönfaller hon, anande del förfärliga, om förskoning
i det hon med händerna håller för sina öron. Flan bortrycker
handen, och hon tvingas sålunda att afhöra den gräsliga tilldragelsen
i alla dess detaljer. Händelsen är icke henstad från inbillningens
verld, den är sann, bokstafligt sann, och tilldrog sig för omkring
30 år sedan i denna provins. Nå väll hvarföre bestraffar nulägen
den förstnämnda obetydliga försummelsen, men lemnar den sistnämnda
yttringen af en helvetisk ondska obestraffad? Endast af det
skäl, att den förra handlingen utgjorde en öfverträdelse af den yttre
ordning, som det är Statens pligt att nprätthålla, den sednare åter
ett brott mot den inre ordning, hvars angripare äro för slatsmagten
oåtkomliga. Och samma oålkomlighel gäller i princip, och borde
gälla i praxis för alla sådana afvikelser i tron, hvilka icke uppenbara
sig i handlingar, störande för samhällsordningen. Skrämsel kan
aldrig verka tro, möjligen bekännelse, men af hvad värde blir den
sednare, der den förra saknas? ”Tro och bekänna, lifvets vilkor är;”
heter det hos en af våra utmärktaste skalder och tänkare. Att tro
ett, och bekänna ett annat, lärer vara det vilkor, man synes vilja
bestämma för hemliga dissenters vid äfventyr af del strängaste straff.
Vidare vädjar Utsk. till den allmänna rösten, hvars rådfrågande
det här isynnerhet finnér vara på sin plats. Jag anser tvärtom
nämnda röst här minst böra tagas i betraktande. Allmänna meningen
eger icke den ringaste domsrätt i fråga om individens åsigter
och inre troslif. Är en reform af ifrågavaride ari nödig, så bör
den verkställas, äfven om allmänna opinionen förklarade sig deremot.
166
Den 16 Juni.
Är den åter skadlig, så får lagstiftaren ej af ropet låta sig förledas
alt antaga densamma.
Utsk. ordar ytterligare om huru ”ett folks religiösa lif måste
omsorgsfullt vårdas, och alt det vill i lagen se elt uttryck af aklning
för den lära, som gör det lyckligt, och sora Staten åtagit sig att
skydda.” Hvad denna aktning beträffar, så torde den böra gälla
kristendomens kärna och bibelordet, icke hvad sora ofta endast är
menniskostadgars vexlande former. Hvad åter det af Staten åtagna
skyddet medelst straff vidkommer, kan sådant möjligen vara lämpligt
för den Roraersk-katholska kyrkan, hvilken anser en bestämd trosform
vara för saligheten oundgängligen nödig, men är olämpligt för
den sanna protestantismen, som mera afser och vidhåller trons innehåll
än dess form. Och då numera de uplystare katholikerna, ja
sjelfva S:t Omers lärjungar, erkänna — jag bar hört det af deras
egen mun, — att kyrkan icke bör skyddas genom yttre våld —
ett erkännande, hos dem ingalunda framkalladi af en ömsint philantropism,
utan helt enkelt af deras praktiska skarpblick; böre då
vi protestanter längre bibehålla denna redan af Jesuiter förkastade
stridsmelhod ?
Olikheten emellan mina värde motståndares åsigler och dem
för hvilka jag kämpar, torde egentligen ha sin grund i vårt olika
sätt att upfalta det förhållande, hvari Staten, såsom skyddsmakt,
slår till kyrkan. Då nemi., för att begagna en bild, denna skyddsmakt,
enl. mitt sätt att se saker, kan förliknas vid en riddare-vakt,
npställd utanföre helgedomen till dennas värn emot yttre anfall,
lyckas de åter vilja förlägga denna magt och dess verkställare inom
sjelfva kyrkan, der kringvandrande såsom ett slags konstaplar, för
att väcka de sofvande, npteckna till böter de på något sätt försumliga,
med ett ord, upfyllande alla de åligganden, som tillhöra en
god polis.
Då Utsk. ytterligare säger: ”1 fullgörandet af detta åtagande
ligger icke något samvetstvång, men väl ett stöd för den frid, som
utgör vilkoret för en fri utöfning af religionen;” är delta fullkomligt
riktigt, om dermed menas den yttre frid, som är den enda, hvilken
Staten kan och bör skydda; menäs åter den inre friden, så är
denna af tvenne slag; en sann, hvilken gifves och skyddas af en
helt annan makt än Statens, en falsk som på andans språk kallas
säkerhet, och hvilken man bör akta sig för att skydda, hvarvid man
löper fara att genom ett ängsligt omgärdande, af hvad jag skulle
vilja kalla kuranlreligion, qväfva den verkliga, den äkta. Genom
bestämmelserna i 1781 års författning medgifves, som bekant är,
en viss tolerans för utifrån inkomne främmande religionsbekännare,
då deremot dem i statskyrkans lära upfödda, men derifrån affallna,
förnekas icke blott bekännelsefrihet utan ock rättighet att andas fosterlandets
luft — hvarföre icke så gerna all slags luft, hvilket vore
både radikalare och mera afskräckande? Dessa attaline befinna
sig likväl i samma ställning som de utifrån inkomne, då de ej
störa samhällets frid eller åstadkomma allmän förargelse. Enda
skillnaden ligger uti sättet, på hvilket de kommit till denna punkt.
A ena sidan en medelst upfostran inympad öfvertygelse, å an
-
Den 16 Juni.
167
dra sidan genom en af egen forskning eller andras bevisningsförmåga
verkad öfvertygelse, hvilken i sanning måste vara stark, för att kunna
med rötterna uprycka alla barndomens och ungdomens minnen,
trotsa allmän ovilja, och godtgöra försakelsen af alla de medborgerliga
förmåner, som frånkännas främmande religionsförvandter.
Protestantismen erkänner, såsom redan nämndt är, ingen viss
trosform såsom för saligheten uteslutande nödvändig; den faslhåller
blott trons innehåll. Om vi sjelfva lefde t. ex. i ett kalholskt land,
och der åtnjöte full medborgerlig frihet, dock utan medborgerliga
rättigheter, skulle vi icke med skäl anse för en uprörande orättvisa,
alt en person, som gripen af det mera Evangeliska i vår lära, till
densamma öfverginge, icke blott bestraffades med förlusten af medborgerliga
rättigheter, utan ock utstöttes ifrån sjelfva det samhälle,
der vi med honom lefvat och verkat, och med samma tro som den
nu af honom antagna, fortfarande finge lefva och verka?
Tidens religiösa fråga, Mine Hrr! är tidens vigtigaste fråga, och
denna vigt har man äfven nu inom RiksStånden begynt inse. Strider
af den allvarsammaste art hota vår kyrka, och för alt kunna
beslå dessa strider, är det af nöden att hon må aftvå de fläckar,
som f. n. vanpryda hennes lagstiftning. Detta syfte har utgjort
grunden för min motion, och det är af intresse för den kyrka,
hvars lära jag tror och bekänner, som jag önskat, att hon måtte
bortkasta de lånta vapnen, och ensamt begagna de egna. Tiden
synes verkligen för henne vara inne att omsider hörsamma det redan
till Petrus gifna budet: ”stick svärdet i skidan!” det svärd nemi.,
som särar utan alt hela, men deremot flitigare bruka det svärd,
hvars sjelfva sår äro helande. Det är någonting eget med sanningens
stridssätt; ensam, ulan bundsförvandter besegrar sanningen
alltid hvarje motstånd; då deremot dess försvarare tagit till sin hjelp
magten, har man vanligen emot villfarelsen ingenting förmått uträtta.
Bevis för denna sats lemnar å ena sidan kristendomens och reformationens
införande i Sverige, å andra sidan de Irländska förhållandena.
Att menniskor frånträda den rena Evangeliska lärans
grundsatser, är ostridigt ett ondl; men om och när detta onda verkligen
inträffat,,afhjelpes det ingalunda, utan förvärras derigenom, att
man bestraffar det mundtliga bekännandet af det som i hjertat bor.
Ville man inrätta en anstalt till bildande af skrymtare, vore sådant
visserligen den ändamålsenligaste melhoden. Men till vinnande af
trons enhet genom fridens band, gifves icke något olyckligare medel
än ett sådant, som genom tvång vill binda tron, och med skrämskott
befästa friden. Låtom oss derföre, Mine Hrr, genom borttagandet
af straffmagiens inblandning i trossaker, genom uphåfvandet
af ett stadgande, sä sterilt i fråga om en kristlig andas väckande, mea
ganska fruktsamt att alstra split och bitterhet, söka återföra frågan
på dess rätta ståndpunkt, återgifva kyrkan det fulla odelade bruket
af dess egna, oförgängliga vapen, och, tills vi hunnit mogna för
delagtighet i välgerningarne af en fullständig tolerans, låtom oss åtminstone
icke äflas, att med obehöriga och fruktlösa vapen söka försvara
det fäste, hvars säkerhet beror, icke på desertörers qvarbållande
inom dess murar, utan näst det mägliga beskyddet af Honom,
164
Den lö^Juni.
sorn der ensam förer befälet på de goda kämparnes frivilliga mod
och sjelfupoffrande trohet!
Jag anhåller vördsamt ora serskild propos. på återremiss af
den del utaf Betänk, som rörer raiu motion.
Frih. Creutz, Stephan, anförde dels raundlligen, dels skriftligen:
Då
jag i Dec. månad sisll. år afgaf min motion om samvelstvångets
afskaffande i Sverige, skedde det med den glada förhoppning,
att denna vigtiga fråga omsider skulle vinna en lycklig utgång,
aldrahellst sorn nästan hela den civiliserade verlden och serskildt
alla protestantiska länder utom Sverige, antagit, såsom en obestridlig
grundsats, att hvarje menniska har rätt att dyrka och bekänna Gud
efter sitt eget samvete, men denna förhoppning har felslagit, och
jag måste djupt beklaga, att icke LagUlsk. i della fall gått till mö
tes
de önskningar, som hysas af ett stoil antal, för en sann kristendom
nitälskande män. Endast en ledamot af Utsk. Ilr Carleson,
har tillkännagifvit sig hysa en meta upplyst åsigt i denna fråga,
och jag anser mig derföre i första rummet böra hembära närande
ledamot min varma tacksägelse för den ädla och frisinnade reservation,
lian emot IJlskts Betänk, afgifvil.
Jag öfvergår nu till sjelfva Betänk. Utsk. börjar med att åberopa
följande yttrande af LagUtsk. vid 1847 och 1848 årens Riksdag:
”Enär ifrågavande ansvarspåföljd har till ändamål alt motverka
möjliga försök att undergräfva den här i landet antagna ti oslära, och
såmedelst bevara den statskyrkans fasthet och renhet samt af de discussioner,
hvartill förevande för slag gifvil anledn. inom Riksätra,
visar sig alt allmänna meningen är emot den föreslagna förändringen,
anser Utsk. sig ej eller böra densamma understödja. I frågor
af denna art torde allmänna rösten företrädesvis förtjena uproärksamhet:
och lagstiftaren skulle föga motsvara sin bestämmelse, derest
han undanryckte de stöd, hvarmed det för Svenska Folket dyrbaraste
i århundraden varit omgärdadl, innan sådant vore öfverensstämmande
med folkets tänkesätt. Dess religiösa lif måste omsorgsfullt
vårdas, och det vill i lagen se eli uttryck af aktning för den
lära, som gör det lyckligt, och som Staten åtagit sig alt skydda.
I fullgörande af detta åtagande ligger icke något samvetstvång, men
väl eli stöd för den frid, som utgör vilkoret för en fri utöfning af
religioneu, hvars befrämjande afses i Reg.Fras 16 §, och höfves eli
fritt och uplysl folk.”
Ansvarspåföljden skall enl. LagUtsk:s ifrågavande Betänk. ”motverka
statskyrkans under gräf v ande.'" Utsk. vill således tvärt
emot Guds ord och det oförvillade förnuftet, med verldsliga vapen
kämpa för kyrkan? Huru annorlunda förfor icke vår Herre och
Frälsare och Hans Apostlar i dessa andeliga och himmelska ting!
Herren sjelf säger: ”Jag är kommen alt vittna med sanningen.” —
Milt Rike (nemi. sanningens Rike) är icke af denna verlden, —
om milt Rike vore af denna verlden, så fäklade ju mina tjenare
derom, att jag (Christus, kyrkans hufvud) icke varde Judomen öfverautvardad.
”
Oen 16 Juni.
169
Guds ord, gällande för alla tider, blir bär den största läromästaren
i hvad beträffar Christi kyrkas utbredande pä jorden. Kyrkan
har till följd af dessa ord, och Skriftens hela sammanhang,
intet annat sätt alt skydda eller utbreda sig, än Christi sätt och
Mans Apostlars, hvilka aldrig än vädjat till svärdet, såsom bär LagUtsk.
föreslår. Hvarest della sker, der är man omedelbarligen inne
på Judendomen, och bar Hannas och Caifas lifslefvande för sig med
svärdet i ena handen, och den lidens konventikel-förbud i den andra,
färdige alt på nytt korsfästa Guds Son.
Må vi stadna och besinna oss innan vi ytterligare beträda den
religiösa förföljelsens väg! — der möta oss deras stickar som, under
århundraden intill den dag som i dag är, smäktal uti bojor och
fängelser. Den vägen är blodbefläckad och hal; den som beträder
den, väte sig med det minsta sitt bifall, han gör del icke ostraffad,
och kan lätt löpa fara att slinta, lill sin eviga förskräckelse.
Men, — skall Svenska statskyrkan ännu längre försvaras och
skyddas med tvångslagar, sorn göra ingrepp på menniskans yttersta
rätt som är samvetsfriheten, så må hon då kasta af sig skrymtare-kupan
; —• icke vanhelga det protestantiska namnets sköna
och höga betydelse, — ulan i stället öppet och oförstäldt ansluta
sig lill den Grekisk-kalholska kyrkan, som nu, med upoffring af ett
oberäkneligt antal menniskolif, dragit i härnad, för att stadfästa sitt,
under årtusenden utöfvade samvetstvång.
Antingen detta, eller ock tillse all den i öfverensstämmelse
med vår Frälsares ord: ”sticker sill svärd i skidan, när det gäller
tron och hvad som tros skall; ty lika litet som tron af lagar
kan frambringas, lika litet kan det som tros skall, påtvingas någon
med väld.
Skall man icke en gång äfven i vårt land förslå: all fasthet
och renhet inom kyrkan ej behöfver något annat försvar, än den
eviga sanningen sjelf; såsom en af våra lärde, D:r Thomander
en gång yttrat, nemi.: Sanningen behöfver icke någon yttre
hjelp eller försvar, der den stur ensam framgår den segrande
mot en verld. — Der hvarest en kyrka beställsamt vill underhjelpa
sanningen med lagar, författningar, och i yttersta hand med svärdet,
der återspeglar sig bilden af den Babyloniska skökan, på hvilken
Skriften så varnande pekar med sitt finger.
Blott en kyrka är fast (efter man så ofta talar om vår kyrkas
fasthet), och del är den som är byggd på Christus, för dess bestånd
behöfva vi icke kläda blodig skjorta, emedan Herren sagt:
”Helvetets portar skola icke blifva henne öfvermäglig. Blott en
kyrka är ren och den finnes i Christi blod renad; men ingen länke
sig den kyrka såsom ren, — om den ock kallar sig den rena
Evangeliska — der den söker rena sig genom menniskors suckan
och menniskors blod, som medelbart eller omedelbart utgjutes genom
samvelslvånget.
Ulsk. säger sig vidare: hafva velat följa den allmäna meningen
— den allmänna rösten! — Således, hvad flertalet tänker
och säger skole vi hålla sant vara? Hvilket förfärligt sätt att
följa i bedömande af andeliga frågor!! — Utsk. bade, innan det
170
Den 16 Juni.
afgifvit sitt Betänk., bordt litet närmare betänka Herrans ord, nemi.
”den vägen är bred, som drager till fördömelse, och månge äro
de, som vandra deruppå.” Utslaget hade då tilläfventyrs fallit annorlunda.
Blott ens mening — ens råst, hade Ulsk. bordt hörsamma,
nemi. Hans, ”sorn icke ljuga kan, och icke kan fara vill.”
Ulsk. fortfar och säger: ”Folkets religiösa lif måste omsorgs
fullt
vårdas, m. m., och hvilket icke inbegriper något samvetstvång,
men väl ett stöd för den frid, som utgör vilkoret för en fri utöfning
af religionen, hvars befrämjande afses i Rég.F:us 16 § och
höfves ett fritt och uplysl folk”, m. m.
Det är väl alt LagUtsk. velat befrämja, hvad som höfves ett
fritt och uplysl folk, men icke välbetänkt att göra detta på bekostnad
af folkets högsta frihet och rätt, och på bekostnad af dess
värde såsom menniskor.
Den Lutherska kyrkan har upstålt genom protest emot lögnen.
På samma väg skall hon äfven uppehållas, värnas och fullkomnas.
Ulsk. åter, har velat afklippa sjelfva protestantismens innersta lifstråd,
dä det, för att skydda del Svenska folkets troslära, har
trott sig böra med våld tillbakavisa hvarje försök för en olika länkande,
alt uttala sina åsigler. Utsk. vill icke anse detta för samvetstvång.
— — — En hvar döme här om dess rätt och välförtjenta
namn.
Huru Utsk. kunnat tala om Svenska folkets fria utöfning af
religionen år mig obegripligt, då Utsk. just vidtager sådane messyrer,
hvarigenom fri religionsutöfning förbjudes; ty på allvar kan
väl Ulsk. icke mena, att det Svenska folket i massa har, eller öfvar
den religion, hvilken vi hafva i den hel. Skrift och Symboliska
böckerna.
Under del att Vestra Europa utrustar sina flottor, och sänder
sina söner i striden, till försvarande af samvetsfriheten och undertryckande
af samvelstvångel, vill här Ulsk. försvara och bibehålla
lagar, hvilka hylla del sednare och hindra den förra. — Det
är hög tid att stadna på denna bana, ja, alt vända om derifrån!
Det hjelper icke all inför en sann uplysning öfverskyla det Papistiska
Inqvisiiionssysiemet med sofismer och talesätt, hvilka icke tåla någon
pröfning!
Såsom ett intressant bidrag till den sak jag förfäktar, torde
tillåtas mig anföra följande: Kort efter, sedan jag i Dec. sisth år,
inför R. St. afgifvit min motion, om samvetstvångels afskaffande i
Sverige, träffade jag på gatan en man, hvilken, jemte det han yttrade
sin tillfredsställelse häröfver, sade mig ungefär följande: ”Jag
har alltid tänkt, att religionsfrihet skulle medföra de största vådor
för samhället, och åstadkomma fullkomlig samhällsuplösning, men
jag har helt och hållet ändrat öfvertygelse, sedan jag kom att tala
med en mycket sinnrik Engelsman, som förde mig på andra tankar.
Denne man sade mig: ”Det vore omöjligt för England, att
sammanhålla och bringa till aktning för lagarne, en så ofantlig massa
af nplysta och bildade menniskor under vårt rörliga och frihetsälskande
tidehvarf, med mindre vi hade religionsfrihet; ty om något
allmännare missnöje med den bestämda ordningen skulle yppa
Den 16 Jun i.
171
sig, hvilket ju alltid kan vara möjligt i menskliga ting, så blir just
religionsfriheten denna den bestående borgerliga ordningens säkraste
skydd. Religionsfriheten åstadkommer nemi., alt hvarje religionssamfund
har till sitt oeftergifliga ögnamärke, att vinna anhängare till
sina läromeningar, hvarigenom massan af folket, äro nuphörligen
occuperade, så att politiska omhvälfningsförsök måste lida skeppsbrott
uti bränningarne af de olika religiösa meningarnes strid. När
då härtill kommer, ali om missnöjet med den verldsliga styrelsen,
det oaktadt skulle drifvas till sin höjd, så kunna de olika religionsparlierne
aldrig hålla tillsammans, hvarigenom alltid den verldsliga
styrelsen måste blifva mästare öfver den politiska rörelsen, redan i
sin begynnelse, om den förslår att begagna sig af just denna omständighet
af verklig svaghet hos sina motståndare. Denna omständighet
är dessutom ett erkändt faktum, hämtadl från 1848 års politiska
rörelser, då i alla Europas liufvudstäder upror inträffade, utom
i London, men hade troligen äfven der inträffat om icke, jemte
andra kloka åtgärder, Regeringen hade så skickligt vetat ali begagna
sig af de olika religionspat tiernes inbördes förhållanden.”
Ett land, som på grund af för handen varande lagar i religiösa
mål, likt Toscana, dömmer till böter, fängelser och landsförvisning,
torde också snart hafva att vänta sig samma föreställningar,
som delta land till sin förödmjukelse nyligen måst upbära, och
ännu mera — underkasta sig! — — — Aro vi rädda om vårt
namn och vår Regerings anseende, hvilket ju bör ligga oss nära om
bjerta), så lålom oss icke längre hålla på lagar och författningar,
hvilka sätta den snart sagdt i nödvändighet att blifva komprometterad
inför den Protestantiska kristenheten utom Sverige.
Sorgligt är, för den sora verkligen älskar sitt fosterland, alt
förnimma Sverige, i detta afseende, stå på det lägsta trappsteget af
tidehvarfvets civilisation, då det icke en gång hunnit så långt, när
det gäller tron och samvetet, som den hedniske Stålh. Gallion i
Corinth för 1800 år sedan. Dennes svar till Judarne, då de drogo
för hans domstol dem, som från den Judiska statskyrkan fallit af i
den förmenta kristendomens farliga villfarelse, är i sanning lärorikt
i alla tider, och efterföljansvärdl i våra dagar och för vårt land,
samt tillika behjertansvärdt för dem, som hysa tvifvelsmål om meningen
af 16 § Reg.Fin. Han sade nemi.': ”Vöre någon orätt skedd,
eller någon dråpelig ogerning, vore väl tillbörligt att jag hörde
eder, J Judar. Men är något spörsmål om ord och namn, och om
eder lag och gudstjenst, der mågen J se eder om; ty deröfver vill
jag ingen domare vara — och han dref dem frän domstolen.”
Detta svar, som igenfinnes i Apostla-Gerningarnes 18:de kap.,
borde tjena till en förebild för dem, sorn i sådana mål skola stifta
och skipa lag.
Till slut vill jag endast, lill tröst för dem som frukta några
vådor af samvetsfriheten, tillägga Gamaliels råd till Judarne uti deras
äldstes rådsförsamling i Jerusalem, vid tillfälle af bekymmer öfver
det allt mer tillväxande, såsom farligt ansedda religionspartiet,
nemi. — kristendomen. Han sade: ”Ar det verk af menniskor,
så blifver det väl om intet, men är det verk utaf Gud, så kun
-
172
Den 16 Juni.
nen J icke stå det emot, om J icke viljen befinnas strida emot
Gud.”
Ar samvetsfriheten verk af menuiskor, så hade kristendomen
blifvit om intet, och redan i sin begynnelse varit utplånad ifrån
jorden, men — uppenbart inför liela verlden bekänner jag: alt
samvetsfriheten är ett verk af Gud, och kan ingen stå den
emot — om han icke vill befinnas strida emot Gud!
Hr Tham, Casper Wolrath: Jag anser mig knappast ega
rättighet att deltaga i denna discussion, då jag redan år 1848 yttrade
mig öfver en dylik motion, som nu ifrågavar:de, och då jag
äfven under innevar:de Riksdag haft tillfälle att tillkännagifva mina
åsigter i ämnet. Jag har icke funnit någon enda orsak, alt härutinnan
ändra mina conservativa åsigter. Men jag nödgas likväl
under en stund taga R. o. Ad:s upmärksamhet i anspråk, för att
vederlägga några yttranden, sora af föreg:de talare blifvit fällda.
Frih. Cederström har till en början begärt upläsning af Hr
Carlesons reservation. Häraf slutar jag, att de åsigter, som deri
finnas uttryckta, äro med Frill. Cederströms egen mening öfverensstämmande.
Frih. Creutz har högtidligen förklarat reservanten sin
tacksamhet för hans frisinnade åsigter i delta fall. Olyckligtvis kan
jag för min del icke instämma i dessa loford. Då jag kastar min
blick på denna reservation, mötas genast mina ögon af några högst
besynnerliga ord. Reservanten säger nemi. ”att den af Staten hittills
begagnade rätt, att med straff-lagar sammanhålla kyrkans medlemmar,
är mot förnuftet stridande.” Jag bestrider helt och hållet,
att den Svenska statskyrkan någonsin sökt alt med straff-lagar sammanhålla
sina medlemmar. Svenska kyrkan har ännu aldrig be
gagnat
mera än ett medel, och det är det genom hvilket Herrans
ande kallar, samlar och påuyttföder, och detta medel är Guds ord
och de heliga sakramenten. Men vid sidan af kyrkan står Staten
med lyflad arm, icke för att sammanhålla kyrkan, utan för att
straffa dem, hvilka våga alt med oheliga händer vidröra del heliga.
Vore Statskyrkans sanning icke större, icke kraftigare, än alt den,
för alt öfvertyga hjeltan och samveten, behöfde, såsom en värd talare
sade, anlita Statens straffmakt, så skulle jag vara den första
att afsäga mig min tro på densamma. Jag har redan en gång förut
framhållit det factum, att då kristendomen vann sin första, stora
seger öfver hedendomen, så använde den till vapen endast sanningens
egen krall, och just delta vapen gaf henne segern i händerna.
Under denna sin första och ärorikaste tid ägde kyrkan, såsom
ett band på sina medlemmar, kyrkotukten, icke allenast till
namnet, utan äfven till verkligheten. Jag beder de Hrr, hvilka in
stämt
i Hr Carlesons åsigt, att forska i den kristna kyrkans historia,
då de ^tvifvelaktigt skola finna, att just under den tid kyrkan var
renast, var äfven kyrkotukten strängast. Jag vill icke påstå, att de
straffbestämmelser, Svenska kyrkan för närvande eger, äro de tjenligaste
att uprälthålla kyrkotukten, men jag tror, att straffbestämmelser
äro nödvändiga i all tid, isynnerhet nu, då otron å ena
sidan i all sin fräckhet, och det andliga högmodet i låtsad ödmjuk
-
Den 16 Juni.
173
hel å ilen andia, dagligen tillväxer, samt det intet aklande lättsinnet
leker med allt heligt. Skall denna, della högmod och detta
lättsinne fritt få rasa inom den Svenska kyrkans sköte, och likasom
en annan Nidhäger gnaga på dess lifs rötter? Så vidt i min förmåga
slår, skall jag alltid bekämpa dessa trons farliga fiender, och
hyser den innerliga förhoppning, att R. o. Ad. icke skall genom
sina rådslag bidraga lill dessa fienders vidare framfart.
Frihine Cederström och Crentz hafva mycket begagnat sig af ordet
samvetsfrihet. Jag vet lika väl sorn nämnde Hrr, att ingen
yttre makt förmår lägga bojor på samvetet, hvilket dessa Hrr just
synes vilja påstå, ty jag erkänner aldrig någon annan samvetsfrihet,
än den, som finnes i en pånyttfödd menniskas inre, hvarföre
jag ånyo torde få erinra, om det oegentliga uttrycket, samvetsfrihet,
hvilket uttryck bör förvandlas till religions- och bekännelsefrihet.
Delta gäller frågan nu. Ar samvetet, såsom Frih. Creutz sade, renadl
i Christi blod, då är samvetet fritt, men Frih. Creutz må icke
förgäta, att, är det slaf af det sjeifviska menniskoförnuftel och be
herrskadt
af sjelfammade nycker, då är det med starka fjättrar bundet,
och kan af ingen verldslig lag lösgöras.
Jag vågar ytterligare vända mig emot Frih. Cederström. Han
har omtalat, huru landets innebyggare utflytta till en annan verldsdel,
lill följd af bristande samvetsfrihet inom fosterlandet. Jag vill
icke förneka detta factum, men då jag kastar blicken på de s. k.
Erik-Jarisenisterna, så framställer sig sjelfmant den frågan: Ar det
bristande samvetsfrihet, som tvingat dem alt utvandra lill fjerran
land? Jag tror det icke, utan är fast heldre öfvertygad, att en helt
annan driffjäder förmått dem till detta steg.
Frih. Cederström har, till stöd för sin falska åsigt, att religionsfrihet
vore genom 1809 års Konstitution i Sverige införd, åberopat
förhandlingarne inom nämnde års Const.Utsk. och dess förklaring
af l(i § Reg.Fm, godkänd af R. St. vid 1815 års Riksdag, såsom
skulle dessa förhandlingar äga kraften af gällande lag. Jag är icke
kunnig i lagfarenheten, och jag ber derföre Frih. Cederström uplysa
mig, når K. M. sanktionerat Const.Utsk:s åsigt, och derigenom
uphöjt den till lag. Vår Grundlag stadgar, att till lags stiftande
erfordras R. Sl:rs beslut och K. M:s sanktion. Jag har icke, oaktadt
trägen forskning, kunnat igenfinna denna sanktion. Ar den
gifven, sä skulle jag blifva Frih. Cederström särdeles tacksam, för
en i sådant hänseende mig lemnad nplysning.
Frih. Cederström har vändt sig till mig, vid citerande af följande
bibelspråk, hemtadt från Johannis Evang:m: ”Deraf skola alle
förstå, att J åren mine lärjungar, om J håfven kärlek inbördes.”
Jag känner ganska väl detta härliga bud, och erkänner af uprikligt
hjerta, all jag icke alltid kunnat hafva den kärlek, som inom hvarje
kristet bröst städse borde finnas; men då Frih. Cederström förmenar,
att denna kärlek finnes i rikare mått der, hvarest allmän religionsfrihet
finnes, så ber jag att få inför R. o. Ad. omförmäla en
tilldragelse, som händt mig sjelf under årets lopp, ehuru orsaken
till dess inträffande, härleder sig från en föreg:de tid. Anställd vid
en af hufvudstadens större församlingar, fick jag en gång den sorgr
174
Den 16 Juni.
liga underrättelsen, att 2:ne unga qvinnor voro beredda alt öfvergå
frän vår lära till den kalholska. Jag besökte dera och fann orsaken
till deras förvillelse ligga i bristande bildning och uplysning.
Min önskan blef derföre, att efter bästa förmåga undervisa, och så
bibringa dem en sannare insigt i vår heliga lära. Tvifvelsutan
hade jag derutinnan lyckats om jag icke ouphörligen blifvit motarbetad
från ett håll, som icke en gång skulle hafva skytt att innestänga
dem på ett ställe, der de aldrig borde finnas. För att besegra
all list och kunna rycka dem derifrån, anhöll jag i största tysthet
om Öfverståth.-Embetets handräckning, som äfven i djupaste hemlighet
mig lemnades. Jag har icke heller hört, alt man här i staden
egt någon kunskap om denna tilldragelse, förr än den framställdes
i en af våra tidningar, sedan den likväl först stått att läsa
i en Tysk tidning, ehuru med namnförvexling, så att skulden kastades
på Kyrkoh. Ekdahl. Efter ett i anledn. af denna tilldragelse
inför nyssnämnde embetsmyndighet hållet enskildt förhör, emottog
jag af en person, som tillhörde en annan församling än jag, ett
allt utan kristligt afskedsord. Knappt hade den första månaden af
detta år ingått, förr än jag erhöll en skrifvelse från ett Katholskt
samfund i Nord-Amerika, ifrån början till slut upfylldt af de gräsligaste
anathemer, såsom att min själ vore dömd till helfvetes eld,
att afgrundens heta lågor skulle förbränna hela den förbannade
jord hvarå jag trampade, m. m. dyl. Jag får upriktigt bekänna,
att jag icke önskar att en sådan kristlig kärlek skall finnas inom
vårt fädernesland. Jag erkänner, att jag icke i landet vill insläppa
anhängare af ett samfund, hvarifrån dylika bref kunna utgå. Jag
påyrkar derföre, att vi måtte skyddas från sådana trosförvandter,
intilldess den kärlek, som de så högljudt predika, höjt sin röst i
deras eget inre.
En annan talare har belyst de många fläckar, hvilka, enl.
hans förmenande, vidlådde den Svenska statskyrkan. Jag vet mycket
väl, att enl. Christi ord, hans kyrka skall vara ren och utan
fläck. Jag önskar äfven af innersta hjerta, alt vår kyrka vore fullkomligt
ren och fläckfri, men jag vet äfven, att ingen enda kyrka
på jorden är utan fläck, och jag ber dessutom att få erinra, att
det icke finnes något enda kristligt samfund, som icke kallas stridande,
just derföre alt dess anhängare måste strida för ernående af
salighetens krona, just derföre att de måste rentvagne varda. Jag
hemställer till Eder, Mine Hrr, om de fläckar, som vidlåda vår
kyrka, skola aftvås derigenom, att vi öppna portarne för Mormonerna
och andra vilsefarande sekter. Jag tror det icke utan
fruktar, att fläckarne skola blifva större. Jag fruktar, att de
många strider, som hvarje menniska har att bekämpa, skola blifva
ännu häftigare, och att många hjeltan, som lefvat i frid och glädje,
skola bringas att bära ett större kors, än de eljest behöft, en större
börda, än det är Guds vilja att dem pålägga.
Skulle R. o. Ad., emot min förmodan, bevilja den äskade
återremissen, anhåller jag, att LagUtsk. äfven måtte under förnyadt
Öfvervägande taga innehållet af Hr Spångbergs förslags 1 mom.
Det lyder sålunda: ”Den till främmande trosbekännelse hörande
Den 1C Juni.
175
prest eller annan person, som antingen döper, och i vilsefarande
trossatser upfostrar barn af Lutherska trosbekännare, äfven när sådant
sker under sken af barmhertighet, eller med föregifvande, att
det egt rum på begäran, eller på annat sätt lockar och förleder sådan
trosbekännare lill affall från Statskyrkan, eller genom meddelande
af undervisning i främmande trossatser, dop, konfirmation
eller annan dylik åtgärd, medverkar lill dess affall från Statskyrkan,
skall förvisas riket.” Jag anser nemi., alt en sådan proselyl-makare
icke bör ostraffadt få drifva sitt hemliga spel inom den Svenska
statskyrkans sköte, och tillämpar å honom skriftens ord om ulfven,
som klädt sig i fårakläder, och går omkring uti hjorden, såsom ett
rytande lejon.
Frih. Hjerta, Fredr. Philip, anförde skriftligen:
Onskligt hade varit, att antagandet af en s. k. dissenter-lag
inom Svenska samhället, med sin med rätta beprisade EvangelisktLutherska
statskyrka, hade varit öfveiflödigt; sä hade ock kunnat
vara, om denna kyrkas målsmän i sinom tid hade vetat handla i
enlighet med kyrkans grundsatser. Beklagligt är emedlertid, alt så
ej skett. Såsom exempel härpå, vill jag blott fästa upmärksamhet
på, att då några af dess svagare medlemmar hafva önskat fortfarande
få begagna en kyrko-handbok och en lärobok, hvilka, på en
tid, då det kyrkliga lifvet ingalunda var sämre än nu, kunde med
välsignelse begagnas, och hvilket ovedersägligen ulan fara för kyrkan
och dess lära, — enär denna var densamma före, som den år
efter 1811 — kunnat medgifvas; sä har sådant blifvit dem förvägrad!.
De hafva då sammankommit, för all på egen hand söka
en andelig upbyggelse, den de ej funnit vid den gudsljenstens
utöfning, der den enl. deras begrepp, sämre kyrkohandboken begagnades;
de hafva derföre blifvit ålagda böter och straff, genom
lagligt eller olagligt tillämpande af en antiquerad författning, som,
ehuru innehållande flera andra föreskrifter, hvilka dagligen öfverträdas,
aldrig oftare tillämpas, än vid slika tillfällen. Åtskilliga bland
dem, hafva nu slutligen funnit sig af samvetet tvingade, alt för sitt
konsistorium tillkännagifva, det de nödgas öfvergifva statskyrkans
gemenskap, tills dess de återfå i kyrkan de gamla renläriga böckerna,
etc. etc.
För min egen del kan jag ej godkänna dessa stackars trosbröders
skäl, till uttagande af del betydelsefulla, och för vår kyrkas
närmaste framtid, måhända vigliga stegel; men del är mig ändå icke
möjligt, att bryta slafven öfver dem. Ej annat jag kan finna, hafva
de steg för steg tvingats fram lill den ståndpunkt, på hvilken de nu
befinna sig. Och första impulsen till delta framtvingande, har varit
den oevangeliska, oprotestantiska sträfvan, att söka vinna enhet i ord,
under förgätandet af enheten i anda och sanning, som, ej från kyrkans,
men från dess ovisliga målsmäns sida, föreslafvat förstnämnde vägran,
linder sådane omständigheter vore det ju en obarmhertighet, alt
låta de arma utsättas för de hårda följder, hvartill sådant förfarande på
grund af nu gällande lagar måste leda, äfvensom del vore för samhället
högst menligt, att, såsom slutet nödvändigt måste blifva våldsamt, från sig
176
Den 16 Juni.
skilja de trogna evangeliskt-lutherska bröder, som så handlat, och de
som möjligen skola följa deras exempel. Att antaga en dissenterlag
för de inom evangeliskl-lutberska bekännelsen qvarstående personer,
hvilka af samvetet tvingas alt skilja sig från statskyrkan, är
under sådana förhållanden ej längre öfverflödigt; — efter mitt förmenande
är det tvärtom högst nödvändigt, och lika nödvändigt, som
del vore obehöflig!, ja skadligt, att innan liden dertill är inne, antaga
en så vidsträckt religionsfrihet, som den Frih. Crentz i sin
motion föreslagit. På grund af de gjorda motionerne i ämnet, kunde
likväl Utsk. föreslå så myckeo frihet, som jag nyss antydt; och
jag får derföre anhålla, det ifråga val ide Betänk, måtte varda återremitterad!
till Utsk., så att Utsk. på grund af de gjorda motionerne
må komma i tillfälle att utarbeta en lag, som inrymmer möjlighet
för dem af evangeliskt-lutherska bekännelsen, hvilka önska skilja
sig från statskyrkan, att det oaktadt kunna få fortfarande bygga och
bo på den kära fosterjorden.
Frih. Cederström, Thure: Jag har utaf Hr Tharas yttrande
blifvit föranledd att ånyo begära ordet.
Hr Tham har börjat sitt anförande med att tillkännagifva sitt
ogillande Hr Carlesons reservation, af hvars upläsande jag begärt,
och deruti jag för min del i allo instämmer, samt med det påslåendet,
att den Svenska statskyrkan aldrig medelst förföljelser, utan
endast genom kärlek sökt återföra irrläriga i kyrkans sköte. Det
torde icke vara svårt att bevisa, det Svenska kyrkan icke alltid visat
en sådan kärleksfullhet, som Hr Tham förmenat, ulan att den tvertom
vid flera tillfällen, ulan all skonsamhet förföljt de med henne
olika tänkande. Hr Tham, såsom prestman, bör icke vara okunnig
om de förföljelser, som i de sjuttonde och adertonde seklen föröfvades
mot de s. k. Pielisterue, och deraf jag endast vill omnämna,
hurusom en allmänt aktad prestman, Tollstadius, kyrkoherde i S:t
Jakobs församling här i staden, kastades i häkte derför alt han lärde,
”att goda gerningar icke äro urabärliga för saligheten”, samt huruledes
en annan värderad prest, Ullstadius, från Abo, dömdes till
dödpn, men benådades med fängelse å Smedjegården, hvilket varade
i 40 år, derför att han påstod, ”alt tron och gerningarne hos
en kristen icke kunna åtskiljas.” Dessa exempel, hvars sanningsenlighet
Hr Tham icke lärer kunna bestrida, torde vara ett tillräckligt
prof på den kärleksrik;! ömhet, hvarmed Svenska kyrkan omfattat,
de med henne olika tänkande.
Vidare har Hr Tham påstått, att det är nödvändigt alt hafva
straffbestämmelser, för affall från statskyrkan, såsom en ersättning
för den i kristna kyrkans första tider, herrskande kyrkotukten.
Jag känner lika väl som Hr Tham, att om någon medlem af den
första kristna kyrkan hade begått något brott, så belädes han med
kyrkostraff, men detta är något helt annat, och jag tror ej, alt Hr
Tham kan åstadkomma bevisning derom, att kyrkan använde verldsliga
straff emot olika tänkande. Det var först sedan den rnmerskkatholska
kyrkan utbildat sig, och stadfästat sitt herravälde, som
man
Den 16 J uni.
177
man såg, huruledes olika länkande förföljdes och källerier bestraffades
med en uprörande grymhet. Detta sätt att vilja piska tro in i
en menniskas sinne, har likväl, såsom vi alla veta, städse misslyckats,
och jag förstår sannerligen icke, huru man med historiens
vittnesbörd för ögonen, kan vilja ifra för bibehållande af straffbestämmelser,
som alltid visat sig fruktlösa. När den Katholska kyrkan,
på höjden af sitt välde och under en tid, då folken ej stodo
i någon liflig beröring med hvarandra, till följd af svåra kommunikationer,
dä boklryckerikonsten ännu ej var upfuunen, så att idéerna
endast långsamt förmådde sprida sig, icke ägde makt att fasthålla
menniskorua vid en enda lem, samt icke förmådde böja de
motslräfviga sinnena under ”en enda saliggörande kyrka”; huru vill
man då i våra dagar, då forskningen i allt, som utgör föremål för
menskligt vetande, är fri, och dess resultater sprida sig med förvånande
hastighet lill alla delar af jorden, samt dä afståndet nationerna
emellan, snart sagdt är lillintelgjordt genom användande af
ångkraften och electriciteien, begära, alt kunna förhindra, alt andra
idéer, än man sjelf gillar, bana sig väg till meuniskosinnena? Sådant
är ju alldeles omöjligt, och det vanmäktiga försöket alstrar endast
åtlöje hos den uplyste och fördomsfrie. Väl kan man genom
skrämsel förmå den feghjerlade, att icke tillkännagifva sitt hjertås
öfvertygelse, men man kan icke tvinga honom att utbyta denna öfvertygelse
emot en annan. Man kan möjligen tvinga honom att
begå Herrans Hel. Nattvard, men man kan icke hos honom, emot
hans vilja väcka den tro, hvarförutan denna heliga handling saknar
all betydelse, och blifver en tom ceremoni, som man endast af nödtvång
sig underkastar.
Erfarenheten gifver oss äfven vid handen, all fullkomlig samvetsfrihet
är ett oundgängligt vilkor för framkallande af ett sanni
kristligt lif. Jag har rest och vistats uti de flesta af Europas stater,
och jag har öfverallt funnit, att i de länder, der samvetsfrihet finnes,
såsom England och Frankrike, står presterskapet på en hög
ståndpunkt, under det att ett motsatt förhållande eger rum, der religionstvång
herrskar. Delta har äfven sin ganska naturliga orsak
deruti, att all fri täflan bär rika frukter, så att det bemödande den
ena församlingens presterskap ådagalägger, att öfvergå den andra församlingens
föreståndare i lära och lefverne, framkallar en bättre och
renare anda, än der ingen täflan eger rum. Finnes deremot icke
religionsfrihet, blir det krisina sinnet snart ljumt, och presterskapet
försumligt i upfyllandet af sina vigtiga åligganden.
Hr Tham har vidare anmärkt, alt Frih. Creutz och jag, mycket
ordat om samvetsfrihet, men alt vi förvexla! della begrepp med
religions- eller bekännelsefrihel, om hvilken sednare nu endast vore
frågan. Jag deremot påslår och vidhåller, att det i sjelfva verket,
icke finnes någon åtskillnad emellan religionsfrihet och samvetsfrihet,
samt alt den distinction emellan dessa begrepp, som Hr Tham
här gjort, och hvilken, mig veterligen, för första gången blifvit
framställd uti den comitialis, efter sisla Riksdagen utfärdade ryktbara
cirkulär, är af sådan beskaffenhet, att om man i något annat
8 H. 12
178
Den 16 Juni.
Europeiskt land framkom med något dylikt, skulle sådant endast
väcka ett medlidsamt åtlöje. Ja, jag frågar Hr Tham, om han verkligen
på alfvar vill påstå, alt samvetsfrihet kan finnas ulan bekännelsefrihet?
Eller tror då Hr Tham, alt det finnes någon mensklig
maki, som kan tvinga menniskans inre öfvertygelse, eller att
samvetet icke lider elt svårt tvång, genom alt tvingas fördölja den
öfvertygelse hjertat hyser? Med samvetsfrihet förstås, rättighet för
hvarje menniska, alt tro, dyrka och bekänna Gud, i enlighet med
sitt samvetes öfvertygelse. Begreppen om samvetsfrihet och reli
gionsfrihet
äro således identiska, samt sammanhänga så nära med
hvarandra, att den som vill hindra bekännel.sefriheten, derigenom
äfven våldför samvetsfriheten, hvilken utgör en menniskas oförytterliga
rättighet, hvarmed den verldsliga makten icke har något att
skaffa.
Till svar å min framställning om de talrika utflyttningar, hvartill
bristande samvetsfrihet inom fäderneslandet gifvit anledn., har
Hr Tham endast anfört, att det var ganska väl, att man blef af
med Erik-Jansenisterne. Jag medgifver detta lika gerna, sorn jag
erkänner, att det var nyttigt, att den beryktade presten Almqvist
öfvergaf fäderneslandet, men jag vet äfven — och många andra
kunna jemväl intyga sanningen häraf — att ett stort antal af Dalarnes
och Helsinglands befolkning, bestående af idoga, laglydiga
medborgare och sanna kristna, funnit sig föranlåtna till samma
steg, derföre att det förvägrats dem alt begagna de gamla handböckerna.
I Gefle cellfängelse hafva nyligen 20 personer undergått
vatten- och brödstraff, för del de hrutit emot konvenlikel-plakatet.
Ar detta kristligt? Är detta öfverensstämmande tned bildningens
och lidehvarfvets fordringar?
Emot den tydning jag gjort af 16 § Reg.F:n, har Hr Thara
riktat den anmärkn., att densamma icke borde såsom giltig anses,
emedan K. M. icke godkänt den förklaring, 1809 års Const.Utsk.
öfver nämnde § lemnat. Jag får med anledn. häraf förklara, alt
Hr Tham icke tyckes hafva upfattat hvad jag härom yttrat, eller begripit
hvarom fråga är. Förhållandet är nemi. följande: Redan vid
1809 års Riksdag upstod inom Const.Utsk. en häftig strid om de i
16 § Reg.F.-n förekommande orden: ”ingens samvete tvinga, eller
tvinga låta, utan skydda hvar och en, vid en fri utöfning af sin religion;
ty man sade sig befara, att Svenska Statskyrkan skulle af
ett sådant stadgande laga skada, och den tiden var man lika rädd
för den Grekiska trosbekännelsen, som man nu fruktar katholicismen;
men sedan den liberalare och kristligare meningen, som inom Utsk.
och PresteSt. försvarades af dåvarande Biskopen i Linköping, Rosenstein,
och Dokt. Wikman Casperson emot Biskopen af Nordin,
gjort sig gällande, och §:n blifvit oförändrad den 6 Juni af samtlige
RiksSl. antagen, föreslog PresteSt. ett tillägg till §:n af följande
lydelse: ”så vidt derigenom icke tillskyndas mehn och skada
för den rena, Evangeliska läran.” Detta PresteSt:s förslag, förkastades
af Const.Utsk. i dess den 29 Nov. 1809, öfver de efter Reg.-  F:ns antagande, deremot gjorda anmärkn.-r afgifna Mern., men blef
såsom R. St:rs prot. utvisa, förklaradt hvilande, hvarefter Consl.-
Den 16 Juni.
Utsk:s nyssnämnde Mein., i livad del rörer 2 och 16 §§ Reg.-F.n
vid 1815 års Riksdag, dit pröfningen af samtlige de vid 1809 års
Riksdag, efter Reg.Fms antagande, föreslagna grundlagsförändringar
upskjöts, af samtlige RiksSt:n godkändes. Dä nu 16 § Reg.F:n,
efter den tydning stiftarne af densamma lemnat, tillförsäkrar hvarje
undersåte fri religionsöfning, samt RiksStin sedermera i grundlagsenlig
form förkastat den inskränkning i religionsfriheten man påyrkat
att göra, i del af Konung och Ständer antagna grundlagsbudet,
är klart alt någon ytterligare sanktion af Konungen, hvarken
erfordras eller kunnat, ifrågakomma. För att tydligare framställa
denna min åsigt, får jag anmärka, att, derest Hr Tham skulle föreslå,
ali i Tryckfrihets-Förordn. borde intagas en föreskiifl derom,
att alla skrifter, ämnade att i tryck utgifvas, skulle undergå en föreg:de
granskning, men Const.Utsk. afstyrkte detta förslag, under
förklarande, att sådant vore att inskränka den redan existerande
tryckfriheten, samt detta Utlåt, af R. St. godkändes, så måtte väl
ingen Kongl, sanktion af denna förklaring erfordras, för att den en
gång antagna tryckfrihetslagen skall ega gällande kraft. Jag vill
vidare nplysa Hr Tham derom, att underrättelsen om den af mig
förfäktade tydning af meranämnde 16 §, lemnats mig af en utaf Const -  Utsk:s ledamöter vid 1809 års Riksdag. Förhållandet är nemi. att
då jag år 1844 efter hemkomsten från en utrikes resa, vid ett
tillfälle sammanträffade med den enda då qvarlefvande ledamoten af
1809 års Const.Utsk., denne, sedan samtalet fallit på den, för affall
från vår Statsreligion, lill landsflykt dömda målaren Nilsson, yttrade
att denna dom var det grofsta våld, som sedan år 1789 blifvit root
Svensk Grundlag föröfvadt, dervid han, mannen från 1809 års
Const.Utsk. tilläde, att tilltaget vore sådant, alt ifall han vore JustKansler
eller Just.-Ombudsm., så skulle han af sin emhetspligt
finna sig ovilkorligen upmanad, att för grundlagens våldförande tilltala,
så väl de domare, som i saken dömt, som ock de, som tillställt
åtalet.
Den svåra påföljd, ett af Hr Tham anstäldt försök att rädda
2:ne unga qvinnor från öfvergång till Katholska läran för honom
medfört, beslående deruti, att han sedermera fått emottaga ett hård!
bref från några Kalholiker i de Förenta Staterna, lärer icke kunna
antagas såsom bevis, att ingen annan religion än den Lutherska
bör få utöfvas här i landet. Ty ingalunda torde Hr Tham lyckas
att inbilla hvarken mig eller någon annan af R. o. Ad:s ledamöter,
att för det alt några Katholiker äro hätska och oförsonliga, alla de
öfriga 200 milhr menniskor, som bekänna den Katholska läran,
skola hysa ett lika okristligt sinnelag. Det af Hr Tham framdragna
factum bevisar endast, att det finnes dåliga menniskor inom den
Katholska kyrkan, likasom inom hvarje annan, men ingenting derutöfver,
och att derföre bryta stafven öfver alla dem, som bekänna
denna lära, är lika orimligt som att yttra, att alla Frälsarens Apostlar
måste hafva varit förrädare, derföre att Judas var det. Men
efter som Hr Tham här omförmält en honom timad tilldragelse, må
det äfven tillåtas mig, att, såsom ett motstycke, berätta hvad som
12*
180
Den 16 Juni.
handt mig. Jag har, såsom det torde vara för en eller annan af
R. o. Adis ledamöter bekant, upträdt såsom sakförare för de tilltalade
uti ett af de åtal, som fanatismen framkallat emot olika tänkande,
och della mitt handlingssätt, endast och allenast förestafvadt af öfvertygelsen
om åtalets obefogenhet, har föranledt en af hufvudstadens
prester, att icke blott offentligen framkasta den beskyllning,
att jag affallit från den rena Evangeliska läran, och antagit den
Katholska, utan äfven att om mig utsprida ,de mest osannfärdiga,
förklenande rykten. För det att en af den Svenska Statskyrkans
medlemmar tillåtit sig ett så ovärdigt förfarande, bryter jag icke
statven öfver hela Sveriges presterskap.
Hr Tham har vidare framhållit vådan af att öppna Statskyrkans
portar för sådana sekter, som Mormonerna, m. fl. Jag får
med anledn. häraf förklara, att man icke banar vägen för Mormonerna,
derföre att man beviljar religionsfrihet. [ England, der
denna frihet redan i 200 år åtnjutits, finnas inga Mormoner, och
i Tyskland och Frankrike är deras antal högst ringa, hvilket äfven
är helt naturligt, ty en sekt, som är nästan hednisk, kan icke
vinna många anhängare i sannt kristna samhällen. Således torde
denna farhåga vara öfverflödig. 1 alla fall vinner man inga sanna
anhängare till kristendomen, genom att förfölja olika tänkande. Derigenom
skapar man blott martyrer och underblåser en eld, som
eljest måhända af brist på näring af sig sjelf utslocknat. Såsom
det icke torde vara för Höglofl. Ståndets medlemmar obekant, finnes
i Europa intet land, med undantag af Sverige och Toscana,
hvars lagstiftning har straffbestämmelser för affall från statsreligionen.
Och för att visa huru man i andra länder sig förhåller vid
dylika fall, får jag nämna, att för omkring 10 år sedan, tilldrog
sig i Portugal, att en Engelsman, Doktor Kalley, hade företagit
sig att offentligen predika Protestantismen ibland den helt och hållet
Katholska befolkningen, och följden blef, att tvenne i Portugal
födde Katoliker, öfvergingo till förstnämnde lära. Delta framkallade
ett åtal både emot doktorn och de 2:ne affällingarne, men åtalet
afvisades af General-Prokuratorn, som förklarade, att då 143 § i
Grundlagen stadgade, ”att ingen skall af religiösa motiver anklagas”
och detta stadgande tillförsäkrade landets innebyggare en vidsträckt
religionsfrihet, samt således de serskilda speciella lagar, som vore
deremot stridande, icke kunde vinna tillämpning,' fann han såsom
åklagare sig böra underkänna anklagelsen. Detta är just ett exempel
att rekommendera åt alla dem, hvilka påstå, att de i allmänna
lagen och kyrkolagen förekommande straffbestämmelser, för
affall från Statsreligionen, skola fortfarande gälla, ehuru de stå i
uppenbar strid emot Grundlagens bud. Då Hr Tham synes vilja
på den heliga skrift grunda kyrkans rätt, att emot dylika länkande
använda straffbestämmelser, så trotsar jag Hr Tham alt framlägga
något enda exempel deruppå, att vår Frälsare eller flans Apostlar
lärde, att man emot olika tänkande, skulle använda tvång. Christus
förmanade tvertom Petrus, sedan denne dragit svärdet mot Ofverstepreslens
dräng, att sticka svärdet i skidan, och denna upmaning
bör äfven den Svenska Statskyrkan efterkomma. Vill det Svenska
Den 16 Juni.
181
preslerskapet bemöda sig, att genom kärlek och Evangelisk mildhet
draga folkets hjeltan till sig, så skall det hedras och älskas; men
bemödar det sig att fråntaga menniskan samvels- och tankefriheten,
den Gud henne förlänat och ingen mensklig makt kan betvinga,
så blir detta bemödande fruktlöst, ja, till och med farligt för Statskyrkan,
ty våld och förtryck framkalla motstånd, och motståndet kan
få öfvermaklen, så att slutligen hela Statskyrkan ramlar. Våldet
kan väl en tid ega bestånd, men sanning och rätt skola slutligen
segra, och våldet krossas enl. skriftens ord: ”hit skall du gå, men
icke vidare — här skola dina stolta böljor sätta sig.” Det tillkommer
icke den Svenska Statskyrkan, att sätta sig upp emot Herran
Gud, ty att vilja betaga menniskan en oafytterlig, af Gud
henne förlänad rättighet, är att trotsa Gud, och det är så mycket
mera i ögonen fallande, att det är Guds vilja, att menniskans
tanke och vilja skola vara fria, som skriften lärer oss, att Gud förlänade
de första menniskorna en så fullkomlig frihet, att Han tillät
ormen, alt i sjelfva paradiset predika lögnens läror.
Det vore visserligen mycket att tillägga, men då jag måhända
redan allt för länge uptagit R. o. Ad:s tid, vill jag nu endast förnya
min förut gjorda begäran, om återremiss af LagUtsk:s förevande
Betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Om, på sätt den siste värde
talaren i slutet af sitt anförande tycks antyda, det vore att sälla sig
upp emot Gud om man i denna fråga hyste en från hans åsigt skiljaktig
mening, så skulle jag icke understå mig att yttra en motsatt
tanke. Men jag hoppas att dermed icke förgripa mig ens mot talaren
sjelf.
Han har nyss inför R. o. Ad. sökt ådagalägga, att den Katolska
ofördragsamheten i Norra Amerika bevisade ingenting. Om
så är, måtte icke eller de exempel på ofördragsamhet inom den
Svenska Statskyrkan, hvilka talaren upgifvit, bevisa något mera.
Vore då icke bäst att man qvittade med hvarandra, och icke be
fattade
sig med upiäknandet af dessa, ingenting bevisande exempel?
Det är emedlertid på dylika, som religionsfrihetens förfäktare hufvudsakligen
stödja sig. Om något särdeles värde icke kan tillerkännas
dylika anföranden: så torde det vara nödigt, att söka gå lill grunden
af den tvist, som här å bane är.
Svenska Statskyrkan anfalles i närvaride ögonblick från flera
olika håll. En del af angriparne äro ifriga kristna, hvilka uprigtigt
nitälska för en sann gudaktighet. Men som de tycka att Statskyrkans
tjenare icke äro nog verksamma i sitt kall, vilja de, för att
så säga, pigga up dera genom religionsfriheten, och införa den fria
täflan, så väl i kyrkan som i handelsboden. Andra åter äro sekteriska
och vilja alltså för sin egen frihets skuld hafva allmän religionsfrihet.
Ett tredje parti är för all religion likgiltigt, men tycker,
alt det myckna talet och bråket om religionsfrihet, så väl vid
riksdagar sora domstolar, är besvärligt. De vilja derföre hafva slut
på striden genom tillåtelse för en hvar, att tänka och tro hvad han
behagar. Slutligen äro åtskilliga religionsfriheten bevågoa, såsom
182
De n 16 i u n i.
befrämjande deras demokratiska syften. 1848 års republikaner begagnade
sig med fördel af denna utväg, att sprida oro och framkalla
uplösning i samhällena Utom alla dessa vedersakare inom
sjelfva Statsreligionens sköte, har man främmande trosförvandter,
Katoliker, m. 11., som söka göra proselyter, och derföre hafva sina
utliggare. Med ett ord, Statskyrkan är från flera håll anfallen, sä
att deo, som vill uprätthålla henne, måste vara på sin vakt.
För att bedöma denna fråga, måste man, såsom jag nyss sade,
gå till grunden och eftersinna, hvarföre en Statskyrka är behöflig.
Jag anhåller ali härvid fä inför R. o. Ad. uprepa, hvad jag icke
länge sedan på della runi yttrat, men hvilket måhända dels är
förgätet, dels icke hört af åtskilliga ledamöter, sorn nu äro, men
icke då voro, tillstädes, .lag ber derjemte om ursäkt, för det
jag uplåser någoi, som redan är tryckt, och anhåller, att R. o. Ad.
likväl måtte egna mig den upmärksamhet, som jag måhända erhållit,
i lull jag, i st. f. att läsa, hade talat.
”Religionsfrihet är dagens lösen, och har i åtskilliga samhällens
författningar blifvit införd, såsom statsgrundsats. I sådan
egenskap var hon för den gamla verlden obekant, och religionen
dii, åtminstone genom straffen lör affall derifrån, erkänd för hvad
hon, i sjelfva verket städse är och förblifver, äfven om motsatsen
förkunnas, nemi. det innersta samhiillsbandet. Det är ock naturligt,
att öfverensstämmelse i tänkesätt är hvad, som innerst förenar
de förnuftiga varelserna, menniskorna. För denna föreningsgrund
viker sjelfva blodsbandet, ehuru det är den ursprungliga föreningslänken
mellan alla. Likasom vi här höra bröder understundom
lala mot hvarandra, så händer det ock någon gång, alt
sonens slutna röslningssedel är stridande mot fadrens, af det skäl,
alt öfvertygelsen mäste vara den sjelfständige mannens hufvudsakliga
ledare. Då ingen öfvertygelse så vidsträckt, som den religiösa,
omfattar menniskans handlingar, så blifver äfven denna, hennes förnämsta
rättesnöre. Enär Religionen sträcker sina syften utöfver tidens
gräns, sä är hon ock ett varaktigare föreningsband än något'
sådant, som endast omfattar tillfälliga, i denna verlden uphinneliga
ändamål. Detta skäl, hvarföre Religionen öfverlefver samhällena,
och hvarföre trosförvandter, hörande till serskildta Riken, städse finnas
benägna att sig förena, visar oss hvarföre vissa medlemmar af
samma hushåll, och vissa hushåll af samma stam, i lidens begynnelse,
afsöndrade sig hån de öfriga, för ali bilda samfund i högre
mening, förenade genom starkare band, än slägtskap, yrke och
språk. Trosbekännelsen har således varit, och fortfar att vara den
kärna, omkring hviken samhällen bildas. Känslan deraf har föranledt
folken, att anse affall från Statsreligionen såsom början till uplösning
af gamla, och till grundläggning af nya samhällen, hvarföre
landsförvisning ofta varit ett bland de straff, hvarmed man belagt
affäliingarne. Hafva de blifvit tålde, så har det skett i viss
män, med vissa vilkor och inskränkningar. Statsreligionens uprätthällande
har alltså varit regel, och affälhögarnes fördragande,
undantag. Det är först i nyare lider, som man gjort undantaget
till regel, och som Statsreligionens uphäfvande blifvit följden. Att
Den 16 Juni.
183
Nord-Amerikas fristater, som, i denna motsatta riktning, först förklarade
religionsfriheten vara Stats-grundsats, vidtogo detta steg, härrörde
af deras nphof från flyktingar, hvilka, i den aflägsna verldsdelen,
sökte fristäder från de förföljelser, för hvilka de, i moderlandet,
varit blottställda. Frankrike, som hjelpte dem att lösslita
sig från moderlandet, smittades derunder af statshvälfningarnes yra,
under hvilkas första utbrott det antog, och, under hvilkas långvariga
fortfarande, det bibehållit förenämnde grundsats. Dock har
afsägelsen af all Statsreligion mera funnits i bokstafven, än gällt i
verkligheten. Andra Europeiska samhällen, som dels varit underkufvade
af Frankrikes vapen, dels förvirrade och beherrskade af
dess "samhällsläror, hafva mer eller mindre gjort intrång på Statskyrkans
område, allt under tro eller förevändning, att sådant hörde
lill den sanna frihetens fordringar. Sedan dessa läror, och dermed
sammanhängande åtgärder, gjort sin rund kring Europa, hafva de
äfven kommit lill våra grannar, och till oss. Norrmännen hafva
borttagit förbudet mot Judars inträde i landet, och genom en s. k.
Dissenter-lag, gifvit vidsträckta rättigheter åt dem af kristna lärans
bekännare, som skilja sig från den Evangeliska Lutherska läran,
hvilken Norska Grundlagens 2 § förklarar vara Statens Religion.
'"
Huruledes det i Norrige har lyckats med denna lags antagande,
fingo vi för ungefär ett år sedan ett ganska uplysande bevis.
Mormonerna började nemi. att der utvidga sig till antal och styrka
under yrkande, på grund af Dissenter-lagen, att fri religionsöfning
måtte dem förunnas. Norrmännen ville vara af med Mormonerna,
hvilket icke var underligt, om de enl. hvad Frih. Cederström nyss
förklarade, nästan äro hedningar; men man visste ej huru det skulle
tillgå, sedan man i sin frihetsifver antagit en Dissenter-lag. Då
fanns ingen annan utväg, än att Presterskap och Regering förklarade
Mormonerna icke vara kristna, ehuru dp bekänna Kristus. På
ett så motsägande sätt, måste man draga sig ur fällan, när man
varit nog oförsigtig att löpa deri.
”Religionsfrihet, i sin största utsträckning, är, enl. det föregående,
en uplösning af samhällets innersta band, och alltså motsatsen
af dess organisation. Hon skulle följaktligen medföra samhällets
undergång, om hon kunde fullständigt införas. Man länke
sig söndringen och förvirringen i ett samhälle, eller en stad, der
det ena hushållet vore Brahma-dyrkare och brände enkor, der det
andra bekände sig till Buddhas lära, och utsatte barn att omkomma,
med hvilkas försörjande föräldrarne icke ville besvära sig; der
det tredje vore af Mahomedansk, eller annan bekännelse, enl. hvilken
mannen finge hafva flera hustrur, der det fjerde vore Kristet,
och fördömde allt detta; der andra vore Judiska och begagnade omskärelsen,
samt ännu andra vöre skiljaktiga, hvarandra ogillande,
bekännare af kristendomens olika arter. Men icke nog härmed,
inom hvarje hushåll, kunde medlemmarne vara söndrade, mellan
dessa serskilda bekännelser. Den verldsliga lagen förmådde-ej sammanhålla
dem; ty då skulle Mahoroedanen, mot månggiftets förbud,
åberopa sin lära, samt Brahminen och Buddhaislen hvar sin,
184
Den 16 Juni.
mot andra ogerningars förhindrande. De samhällen, hvilka förkunnat
religionsfriheten såsom Statsgrundsats, hafva egentligen tänkt
sig henne, såsom ang:de endast kristna sekter, och Judar, för hvilka
sednare en del af Bibeln, eller gamla testamentet gäller äfven som
för Kristi bekännare. Erfarenheten skall snart visa, ora Fransmännen
tillåta Algeriets Mahomedaner, att, inom det egentliga
Frankrike, lefva i månggifte, och om Förenta Staterna skola tillstädja
de Chineser, som bosätta sig i Californien, att behandla sina
barn med den obarmhertighet, som Bnddhas lära medgifver. Få
ingendera del, så åtnjuta hvarken Mahomedaner i Frankrike, eller
Buddhaister i Förenta Staterna, den religionsfrihet, som Statsförfattningarne
skrytsamt förkunna. Vid Konslanlinopels intagande af
Turkarne, år 1453, var de Grekiska och Latinska kristnas söndring
sig emellan, förnämsta orsaken till begges underhafvande af den
gemensamma fienden. De strider, hvartill oenigheten mellan KaIholiker
oell Protestanter föranleder, hafva Sverige och Tyskland
nogsamt fått erfara, och Stor-Brittanien får det ännu i dag. Icke
ens bland Protestantiska bekännare, kunna skiljaktigheterna utan
samhällsvåda fördragas. Om flertalet af medborgare vöre Qväkare,
som ej ville göra krigstjenst, hvem skulle försvara ett sådant rike?
Endast såsom undantag, är religionsfrihet alltså möjlig. Skulle undantaget
verkligen blifva regel, så inträdde nplösningen, och del
förstörde sig sjelft, såsom allt oriktigt, når det får öfverhanden.
Goda och eftertänksamma medborgares pligt är följaktligen, att arbeta,
icke pä, utan emot, sjelfförstörelsen. Medlet dertill är, alt
uprätthålla en Statsreligion, eller en gemensam bekännelse, hvarigenom
samhällets medborgare äro öfverens om hvad, som bör anses
för godt eller ondt, rätt eller orätt, i inre eller yttre förhållanden.
Ännu mindre, än ett tillfälligt bolag kan vara utan bolagsreglor,
som utgöra grunden för dess samverkan och bestånd,
ännu mindre kan samhället, hvilket varar lika länge, som menskligheten,
umbära ett gemensamt rättesnöre för sina medlemmars inbördes
förhållanden. Delta rättesnöre kan icke vara den yttre
verldsliga lagen, emedan den inre andeliga är högre. Antager
man, såsom Fransmän och Nord-Amerikanare förmodligen måste
göra, att månggifte, m. m. dyl., är otillåtet, emedan sådant är af
den borgerliga lagen förbjudet, så sätta de denna högre, än Religionen,
som tillåter det, och tillintetgöra, med detsamma, den religionsfrihet
de lofva.”
Sedan jag nu haft tillfälle för R. o. Ad. uprepa mina tankar
om grunden för en Statskyrkas uprällhållande, och följaktligen för
förbud mot. främmande lärors införande, och straff å den, som af~
faller från den gällande, så anhåller jag, att få till besvarande uptaga
några yttranden, som blifvit fällda af dem, hvilka äro af motsatt
mening.
Man säger, att sanningen till slut, måste göra sig gällande,
och att det är förgäfves vilja med lagens svärd, hämma hennes
framgång. Men hvad är sanning? Det är alltid den stora frågan.
Alla kristna sekter åberopa Bibeln, huru olika, och sig emellan
stridiga deras åsigter än må vara. Det ligger således i den mensk
-
Den 16 Juni.
185
liga ofullkomligheten och ensidigheten att på olika, otta oriktigt sätt,
upfatta det heliga ord, som skall vara rättesnöre för oss alla. Det
är derföre nödvändigt, alt hafva en bekännelse, sorn närmare afgör
hvad som är rätt eller orätt, godt eller ondt, än blott åberopa Bibeln,
hvilkens ord på så mångå säll lydes och lörtydes.
Man säger, att intet npror ägde rum, år 1848, i England,
emedan religionsfriheten herrskade der, under det att de flesta Europas
Stater, hvarest förhållandet var motsatt, omlivälfdes. Skälet
dertill var, såsom jag förut antydl, att den rörelse, som gaf sig
luft år 1848, var politisk och icke religiös, ehuru man på åtskilliga
ställen begagnade sig af Religionens täckmantel, för att derunder bedrifva
sitt spel. Här i Stockholm hade vi på den liden, äfven ett
uplopp, men det var ej religionsfriheten utan näringsfriheten, icke
Kyrko-ordnm, utan Skrå-ordmn, som å gatorne påropades. Men allting
duger för dem, hvilka för sina satsers gruudrifvande, sätta den
okunniga, läll förledda hopen i rörelse.
Man säger, att Svenska Statskyrkan bör vara rädd om sitt goda
namn, och män om sitt anseende, samt derföre medgifva religionsfrihet.
En hvar bör visserligen vara rädd om sitt namn, och sin
aktning, men det kommer derpå an, af hvem man vill aktas. Förmodligen
endast af dem, hvilkas omdöme är något värdi, och hos
dem tror jag icke, att Svensken förlorar något, derigenom att han
söker värna siu Statsreligion. De värde ledamöter, som yrka, att
Statskyrkan icke skall försväras med lagens svärd, hafva dock ingenting
emot, att lagen skyddar dem lill lif och egendom. Är då
den verldslig,! egendomen mera värd att . försvaras, än den andliga,
eller medborgarues tro och bekännelse? Om sådant tal hade blifvit
hållet å den lid, då Guslaf II Adolf, för Svenska Kyrkans uprätthållande,
drog ut i 30-åriga kriget, hvad skulle man bafva tänkt om
de Svenska medborgare, som sålunda yttrade sig?
Frih. Cederström har omförmält det stora anseende, presterskapet
skall åtnjuta i de länder, hvarest religionsfrihet finnes, och
Idand desse äfven nämnt Frankrike. Den värde ledamoten har
måhända varit der sednare än jag, men om hösten 1851, dä jag
sednast var der, kunde jag alldeles icke förmärka delta stora anseende.
I detta land är det militären, men ingalunda Kyrkans tjenare,
som stå högst i anseende. Till bestyrkande häraf, vill jag
anföra följande händelse. På Allhelgona-dag, afhörde jag i Paris
en berömd predikant i en Kyrka vid Rue St. Honoré. Han bemödade
sig att öfvertyga sina åhörare, det ett helgon icke vore någon
narr. Detta uttryck undföll honom väl icke, men derpå gick saken
ut. Man kan lätt föreställa sig, hvad anseende presterna skola
bafva i ett land, hvarest helgonen icke stå sig bättre, än att sådan
benämning erfordras.
Man har äfven talat om de förföljelser, hvilka här i landet utöfvats
mot dem, som affallit från den Evangeliska läran. Svenska
samhället har i detta fall icke sagt något annat, än alt det står
öppet för en hvar, alt utöfva den Religion, i hvilken han blifvit
upfödd; men alt den Lutheran, som icke finner sig tillfredsställd
med det sätt, hvarpå Guds heliga ord här i landet läres och tydes,
186
Den 16 Juni.
skall lemna Riket, för ali söka sig något annat samhälle, som bättre
anstår honom. Det finues likväl en hårdhet i denna lag, hvilken
jag för min del icke gillar, men som dock är af underordnad vigt.
Det är stadgandet att den, sora affaller från vår lära, skall mista
rättigheten att taga arf här i Riket. Han må, efter min tanka gerna
förblifva berättigad till den egendom, som kan honom tillfalla, blott
vi slippa honom. Således vill jag icke bibehålla denna del af straffbestämningen.
Men då Lagölsk. icke föreslagit någon ändring härutinnan,
och jag icke finner det rådligt, att genast föreslå ändrad
ordalydelse, anser jag det vara bättre att godkänna Betänk., sådant
det är, än alt genom en återremiss föranleda nya strider.
Slutligen, och med anledn. af det myckna talet om olagliga
förföljelser emot olika tänkande, anser jag mig böra yttra, det jag
icke tror, någon hafva blifvit olagligen dömd till ansvar för brott
mot våra lagar i förevartde hänseende, utan att en hvar, som ådragit
sig straff derför, har att skylla sig sjelfva. När våra affällingar
dessutom höra den Embetsman, som främst är satt att vaka öfver
dessa och andra lagarnes efterlefnad, här höja bifallsrop till dem,
som påyrka deras uphäfvaode, så mätte affällingarne icke hafva mycket
att frukta. Jag anhåller om bifall till den nu föredragne delen
af Betänk.
Hr af Sillén, Abraham Wilh.: Tidens religiösa fråga,
framträdande såsom opposition mot Statskyrkan och kämpande för
fullkomlig religionsfrihet, bar, liksom allting som i något afseende
urartar, liksom alltid, då obepröfvade theorier vilja göra sig allmänt
gällande, framkallat en mäktig reaktion, och denna reaktion kan ej
annat än gillas; ty den är ej rigtad mot den varmare Kristendom,
hvilken kanske aldrig varit så af behofvet påkallad, som i vår lid,
såsom ett värn mot sjelfsvåldel, sedeslösheten, brottet, en väckelse
från vestern, från Britannien, liksom mycket annat storartadi; det
är mot missbruket, som den vänder sina vapen. Dessa missbruk
äro, ty värr, nästan samtidiga med Kristendomen. Luther räddade
en stor del af Europa från dessa missbruk, menniskotanken återfick
der sin tillbörliga frihet, sin tillbörliga lyftning, och den andliga
despotismen måste då kläda sig i nya former, måste utfinna nya
hjelpmedel för att bibehålla sitt inflytande öfver verldeu, och såsom
ett historiskt fenomen bör ej lemnäs ur sigle att Martin Luther var
samtidig med Ignatius Lagola. Jesuitismen upstod, som kan antaga
alla möjliga former och hvilken, om hufvudet afhugges, alltid erhåller
ett nytt liksom den Lemeiska bydran, en smitta, som sedan den en
gång insmugit sig i menskligheten, törhända är outtröttlig. Del
tillhör likväl hvarje sann Kristen, hvarje ädel medborgare att vara
på sin vakt, att hämma dess framsteg, så mycket som möjligt.
Denna Jesuitism inser ganska väl, att hor. ej nu i det Protestantiska
Europa kan herrska, eller skrämma med Inqvisitionens kroppsliga
straffdomar. Ingen upträder och vill försvara dessa, eller åtminstone
vågar han det ej. Jesuitismen har derföre belrädt en annan väg.
Den har talat till menniskohjerta!, deu har uptändt lifliga själar med
ett missförstådt nit, och den har upskrämdt de svagas. Den har
Den 16 Juni.
187
visserligen ej direkte förlagt rnagten alt förlåta synder i den allena
saliggörande Kyrkans sköte, men val i sina ulkorade Apostlars händer
eller gjort den beroende af en inre väckelse, som eudast dessa
Apostlar kunna stämpla såsom ägta, och sålunda förvrängt Kristendomens
grundsanning, ali Gud allena är den som synder förlåter,
och alt ingen syndaförlåtelse gifves utan bättring och sann (ro. Den
har infört kalholicismeus verkhelighet, förstås utan madonnabilder
och reliker, och derigenom lagt hyende under lasten och brottet,
hvilka icke behöfva försonas genom en 11 pligtig ånger. Den har för
sina ändamål förstått att använda vår Religions skönaste sanningar,
de vackraste yttringarna inom den Protestantiska Kyrkan och de varmaste
medjemmarne inom densamma, och det genom alt locka
hersklystnaden och fåfängan, ja, till och med lättjan, samt att upskrämma
enfald och menskofruktan. Och, dock, oaktadt alla dessa
bemödamlen hlefvo ej sympatierna sä talrika smil man väntat. Det
verldslig» och köttsliga sinnet fann sig ej väl vid dessa långa böner,
fastor och späkningar. Jesuitismen mäste det före å nyo beträda en
annan hana; den har tagit på sig liberalismens drägt. 1 denna
drägt predikar den religionsfrihet, som i theolinn klingar så förträffligt,
och som visserligen vid första påseendet tyckes innehålla den
billigaste af rnenskliga rättigheter. Vid denna epok kunna de s. k.
läsarne sönderfalla i fyra klasser; de sanne kristne, hvilka aldrig
nog kunua högaktas och efterföljas, en stam, sorn just genom sin
anspråkslöshet trotsar alla vexlingar, Jesuiterna sora alldrig nog kunna
afskys, fantasterna som väcka medlidande, och slutligen dessa fjäderlätta
karakterer. som följa med derföre, att opinionens vindar blåsa
åt del hållet. Men för att nu återkomma till Jesuitismen i sin modernaste
drägt, så är det allmänt kändt, att liberalismen om man
dermed menar den sansade, som vill bibehålla Religion, sedlighet och
samhällsordning, arbetar på mensklighelens uplysning och förädling.
Under de sednare femtio åren har man t. ex. öfverallt i den bildade
verlden gjort ofantligt, för alt förbättra det upväxande slägtets
upfostrao, vare sig vid Akademier, Elementar-Iäroverk eller Folkskolor,
och allmänna opinionen följer med eli förut okändt intresse
hvarje utnämning till en någorlunda vigtig lärareplats. Detta är civilisationens
och den sanna liberalismens verk. Men i bredd dermed
fordrar en annan liberalism, som ej kan vara den sanna, att
menniskaos upfostran ej för timliga yrken eller embetsmannen, ulan
för elt kommande lif, en upfostran, hvars skolgång räcker genom
hela vår jordiska vandring, skall kunna anförtros, i hvilka händer
som helst, skall kuuna idkas som en bihandtering af alla slags industri-idkare,
blott de känna sig mer än andra lifvade af Guds anda
och derföre kunna anföra en sä tillförlitlig auktoritet, sorn sitt eget
vittnesbörd. Hvar slår del för öfrigt skrifve!, att Prestembetet ej är
ett embete liksom andra embeten, och fordrar sina särskilda qvalifikationer.
Den som för öfrigt känner denna utmärkta kallelse alt
predika, hvarföre kan han ej ingå i Prestembetet? Det är ingen förment
genom några exklusiva privilegier. Men saken är den, att
man önskar imponera genom sina predikningar, vare sig till allmänt
eller enskildt gagn, men man vill ej underkasta sig de mödor, sons
188
Ilen 10 Juni.
åtfölja bildande theologiska studier, eller en djupare, på kännedom af
grundspråket, baserad Skrifttolkning, Denna, att jag så må uttrycka
mig, andliga näringsfrihet är emedlertid endast en skylt, ett medel
alt smeka tidsandan och insöfva de få sinnen, som ännu äro vakna.
Man inser ganska väl, att den religiösa bildningen är grunden till
all slags bildning och att densamma, vanvårdad eller förvänd, är
rätta utvägen att väcka afsmak för all slags bildning, ty det är civilisationen
man halar, och om medeltidens barbari återlifvas, äro
massorna lättast beherrskade från Vatikanen eller något af dess filialkontor,
såsom det Kardinal Wiseraan kan anses hafva uprättat i
London. Man inser ganska väl alt om ej religionsfriheten öpnar
dörren, kan ej en slafvisk Religion i vår lid få insteg, d. v. s. en
Religion, som ödmjukar sig icke för Gild, ulan för menniskor. —
Ett annat den saima liberalismens verk, är arbetets höjande i allmänna
opinionen. Forntiden ansåg allt arbete endast tillkomma
slafven. Sedan kom en lid som ansåg vissa arbeten tillkomma den
friborne eller den bildade, och det är vår tid förbehållet, att anse
arbetaren af hvad stånd och yrke som heldst, för mer än lättingen och
oduglingen. Detta är den förträffligaste sidan af den stora republiken
på andra sidan Oceanen, den må för öfrigt hafva sina skuggsidor.
Vi fiona visserligen i Bibeln arbetet pålagdt såsom ett straff för våra
första föräldrars synd; men öfverallt i den heliga urkunden finna
vi detsamma förordadt, lättjan deremot, tadlad och bestraffad. Öfverallt
framhålles den läran, att hvar och en har sitt kall, stort
eller litet, alt sköta här på jorden, och då upträder en annan lära,
som om ej direkt, åtminstone indirekt fördömraer arbetet, genom att
mana till flera Gndaktighetsöfningar, än som hos de flesta menniskor
kunna vara eli verkligt andligt behof, som derigenom hos dem väcker
afsmak för arbetet, ja till och med afsky, liksom vore det en sann
Kristen ovärdigt, och deraf näres slutligen den tron, att Försynen
skall nära sina utvalda utan deras egen omtanke, och med denna
tro resa till fremmande luftstreck, der de vänta sig ett annat Kanaan,
men der erfarenheten visar, att arbete eller hungersdöd i
egentlig mening, äro de enda alternativer. Man vill väl ej förneka,
att den Gud, sorn skapat verlden, och uplåtit åt oss dess håfvor att
begagna och förädla, är Densamma, hvilken vi böra egna vår dyrkan ;
men en nästan gnostisk åsigt af materien, blir frukten af en sådan
åsigt af arbetet. — Man skulle äfven kunna tillägga, att liberalismen
har förklarat sig emot all kastindelning, och alla serskilda kaster
tillkommande privilegier, huru vill den då npträda och förfäkta
det väsendtligaste af alla privilegier, syndaförlåtelse, och derefter följande
syndfrihet för vissa utvalda, endast genom en subjektiv väckelse
eller de förmenta Apostlames handpåläggning, huru vill den
då förfäkta, att en viss kast bland de Kristna skall stå, icke Konungen,
utan Konungars Konung närmare, liksom utgörande Hans intimare
omgifning. Det är sålunda som den Krisina Församlingen kan
i tidens längd omskapas lill en massa, lika utmärkt för råhet, lättja
och andligt högmod. Men en rå och fanaliserad folkhop står vida
öfver snillet och bildningen, ty den är användbar till allt. För
tvåhundra år sedan släpade den en Regent till Schavotten och i våra
Den 16 Juni.
189
tider egnar den en Regent nästan gudomlig dyrkan, derföre att Denna
slåss med en odöpt fiende, och nyttjar Bibelspråk i sina proklamationer.
Den äskade religionsfriheten kan således ej under nuvar:de
förhållanden från liberalismens ståndpunkt försvaras, och alt det ej
eller låter sig göra från konservatismens sida, är många gånger tillräckligen
bevisadl. Således kan intet politiskt parti egentligen försvara
den. Deremot skall naturligtvis invändas, alt denna fråga har
med de politiska partierna intet att beställa. Så heter det när fråga
är om inskränkningar, men när samma parli 'åskar några friheter,
dä åberopar man verldsliga och politiska förhållanden. Men religiösa
och politiska förhållanden i ett ordriadt samhälle, kjunna aldrig
fullkomligt lösrycka sig från hvarandra. Kyrkoförfattningen må vara
Hierarkisk eller Presbyteriansk, så kommer dess styrelse på ett. eller
annat sätt i beröring med Staten såsom herrskande eller underlydande;
läran må vara Romersk-katholsk eller Protestantisk, alltid
komma lärosatserna att hafva ett visst inflytande på dess bekännares
tanke och handlingssätt, på hela deras medborgerliga lif. Det religiösa
mäste således till en viss grad blifva en politisk fråga. Ingen
lär väl vilja neka, att hvarje medborgare inom Kyrkan, äfven åren
medlem af Slaten och tvertom, eller vilja frikyrkans förfäktare påstå,
att den ena af dessa egenskaper uphäfver den andra, liksom omfattandet
af ett borgerligt yrke kan utesluta ett annat, eller kanske,
liksom det föreslogs härom året, att man för att sondera opinionen
i representationsfrågan, borde utskicka listor i landsorten, der hvar
och en skulle anteckna sig antingen för allmänna val eller klassval,
dessa vilja utsända listor, der del stod hvar och en fritt, att inregistrera
sig, antingen i det andliga eller det verldsliga samhället.
Verldshistorien har endast tvä exempel att anföra på Kyrkans fullkomliga
isolering från Staten, men dessa hafva begge leht till enderas
förtryck. Det ena var Påfveväldet på sin kulminationspunkt,
sora genom sina munkordnar och sitt cilibat, skiljde Kyrkans tjenare
från det borgerliga samhället; det ledde till Statens förtryck.
Det andra var Kristendomen under de första seklerna af vår tide
räkning,
då den stod i opposition mot Staten och isolerade sig från
densamma, men della var ett hedniskt samhälle, oppositionen var
således naturlig; detta ledde till Kyrkans förtryck. Visserligen gick
Kyrkan segrande ur striden, men sedan pluraliteten af Romerska
Rikets invånare omfattat dess lära, och när frikyi kans egentliga förfäktare
kunna åberopa, alt deras lära genom sin inneboende anda
och kraft gripit så vida omkring sig, då må de gerna göra anspråk
och detta med rätta, all omskapa Slatsreligionen. Då må man gerna
bevilja dem alla de rättigheter, de både hemligen och uppenbarligen
eftersträfva, men hittills har detta ej skett. Visserligen hörde jag
någon vid det sisth sommar hållna Preslmötet försäkra, att åtminstone
en half million menniskor i Sverige besökte konventiklarna,
således j af populationen, men jag skulle kunna citera orter, der
läseriet gripit jemförelsevis mycket omkring sig, och der på långt när
ej en sjundedel af befolkningen besöker konventiklarna. I ett liberalt
samhälle, och det är ju ett sådant religionsfrihetens förfäktare
vilja hafva, har det aldrig hittills varit minoriteten som stiftat lag.
190
Den 16 Juni.
Visserligen medgifver jag, alt intet parti, vare sig konservativt eller
liberalt, politiskt eller religiöst, har någonsin visat sig värdigt
att vara allena herrskande, har visat att del kunnat bära en
sådan lycka, en friktion af motsatsen blir alltid nödvändig, för alt
bibehålla lif inom Stal och Kyrka, men frågas om ej för denna
nödvändiga friktion, den hittills medgifna toleransen är alldeles
tillräcklig.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag upträder visserligen
icke för alt förorda religionsfrihet. Om någonsin för vårt fädernesland
den dag randas, då en fullkomlig frihet i religiöst hänseende
kan utan våda beviljas, det ligger naturligtvis utom gränsen för mill
bedömande, men jag skulle näppeligen tro, att, på sätt den siste
värde talaren förmenat, en ordnad Statsreligion någonsin kan undvaras.
Att f. n. medgifva den af många sä högljudt påyrkade friheten,
alt antaga och bekänna hvilken Kristen troslära som helst,
anser jag vara hufvudsakligen af 2:ne skäl vådligt. Om religionsfriheten
skall utöfva en välgörande inverkan på samhällets andliga
lif. måste man naturligtvis hos dess medlemmar förutsätta en hög
grad af kristlig anda, och en sådan kännedom af Guds ord, alt de
förmå pröfva, huruvida den (ro, till hvilken de bekänna sig, balett
bestämdt företräde framför de andra trosläror, lill hvilkas antagande
de till följd af den allmänna religionsfriheten kunna lockas.
Saknas nu en sådan anda och en sådan kunskap, är det äfventyrligt
att utsätta landets innebyggare för dylika lockelser. Den, som
något känner den ståndpunkt, hvaruppå det andliga lifvet och den
andliga kunskapen bos oss sig befinna, han måste erkänna, att tiden
för den äskade frihetens medgifvande ännu icke är inne.
Men del är ett annat skill emot religionsfriheten, som jag anser
vara ännu väsendlligare. Det är nemi. hvarje Kristens ovilkorliga
pligt att strida för sanningen. Vår Kyrka erkänner intet annat
såsom sannt, än den Heliga Skrift, och vi äro. enl. den Augsburgiska
bekännelsen, icke bundna af några raenniskostadgar. Hafva
under tidernas lopp, några tillsatser af menniskohand insmygit sig i
vår lära, så äro vi visserligen skyldiga att rena Kyrkan från dessa
tillsatser, men vi få derföre icke kullkasta sjelfva Kyrkan, som är
bygd på sanningens grund, men hvartill, enl. all sannolikhet, en
obunden, oinskränkt religionsfrihet skulle leda. Såsom sanna anhängare
af kristendomens helige lära i dess ursprungliga renhet måste
vi, såsom jag nyss nämnde, strida för sanningen och emot lögnen.
Denna lögn framträder under många skepnader, och den
mäktigaste och verksammaste af alla lögner, är utan tvifvel Katholicismen,
hvarföre vi äfven i första rummet böra vara mot densamma
på vår vakt. Af hvilken orsak är Katholicisraen så farlig och
så rik på eröfringar? Jo, den är farlig derföre, att den utvidgar sitt
välde i tysthet och mörker, med smygande, varsamma fjät, och på
densamma kunna med fullt skäl tillämpas Apostelns ord: ”att raenniskorna
hata ljuset, emedan deras gerningar äro onda.” Den är
dessutom farlig, derföre alt den gifver syndaren en tröst, som han
förgäfves söker i vår Kyrkas sköte, så vida ej hans ånger bevisat
Den 16 Juni.
lill
sig vara upriktig genom tro och gerningar. I Katholska Kyrkan
deremot kan en oomvänd menniska, i värsta fall hos Påfven eller
någon mäktig Prelat, eller vanligen hos sin biktfader, erhålla tröst
och förlåtelse, utan att ångern och bättringen dervid i främsta rummet
afses. Således är den Katholska Kyrkan särdeles beqväm för
alla dem, hvilka gerna vilja lugna sina samveten, men lika gerna
fortfara med sina synder. Slutligen har den Katholska Kyrkan ännu
en fördel, nemi. den, att mäktigt tala lill menniskans sinnen. Deras
Gudstjenst är genom prakt och ceremonier fängslande och hänförande
för den, som fäster sig mera vid skalet än kärnan, Kyrkosången,
bringad till en särdeles hög grad af fullkomlighet, tjusar
och öfverväldigar åhörarnes sinnen, med ett ord, alla deras andakt söfningar
åsyfta mera att inverka på känslan och fantasien, än på
hjertals pånyttfödelse.
Jag bekänner upriktigt, att jag icke hyser någon serdeles stor
barmhertighet med dem, hvilka med fullständig kännedom af vår
Evangeliska läras höga och sköna sanningar, öfvergå till en annan
trosbekännelse, men deremot har jag mycken medömkan med dem,
hvilka, till följd af bristande insigt i vår troslära, låta tubba sig
att antaga en annan. Det är derföre, enl. min åsigt, af behofvet
påkalladt, att straffet för affall från vår lära, blifver i viss mån förmildradt.
Det nu i lagen stadgade landsförvisningsstraffet, är i min
tanke icke för strängt, derest den person, hvarå straffet tillämpas,
verkligen är mäktig att skilja emellan sanning och lögn, samt alltså
fattar sitt beslut med full besinning. Det bör förutsättas, alt om
någon af den s. k. bildade och uplysta samhällsklassen, öfvergår till
Katholicismen, han äfven i och med detsamma klart inser, alt han
här i landet icke har mycket att vänta. Han kan icke vidare påräkna
någon serdeles aktning af sina medborgare, hvilka icke kunna
gilla öfvergången till en troslära, hvilkas lärosatser icke åro jemförlige
med den läras, i hvilken han blifvit upfostrad, och hvars
heliga sanningar borde vara honom ganska väl bekanta. En sådan
person gör sig till främling i vårt land, och straffet, som endast
drifver honom ut till sina nya själsförvandter, kan ej anses vara
för hardt. Deremot är straffet öfver höfvan grymt för den obildade,
vilseledda, hvilken icke förmår för sig klart redogöra de olikheter,
som förefinnas emellan den sanna och den falska läran. Derföre
är det äfven, enl. milt omdöme, klandervärd!, att straffet går
i verkställighet, förr än den brottslige blifvit försatt i tillfälle, att
om vår heliga lära erhålla fullständig kännedom. Om vi besinna
huru få personer, åtminstone ibland den obildade samhällsklassen,
hafva en grundlig insigt i vår lära, kunna vi lättare förklara, att
affall eger rum, ty affällingen är naturligtvis i mistning af det motstånd,
som alltid ligger i kunskapen af en sann lära, då densamma
af en falsk läras anhängare anfalles. Jag skulle derföre tro det
vara ändamålsenligt att stadga, det landsförvisningsstraffet ej finge
till verkställighet befordras, förr än efter en viss tids förlopp, derunder
den brottslige skulle åtnjuta undervisning i vår lära, och
torde rättigheten, att om en sådan undervisning förordna, lämpligen
böra updragas åt Konsistorium, så att den icke ovilkorligen
192
Den 16 Juni.
lillkommer Pastorn, ly det är icke sagdt att denne har hvarken tid
eller förmåga, alt på ett kärleksfullt och lifgifvande sätt bedrifva
detta vigliga lärarekall. Dertill erfordras mycken mildhet och fördragsamhet,
ofta stora andliga gåfvor och insigter, samt alltid ett
outtröttligt nit, och jag är öfverlygad, all om rättigheten att välja
den person, åt hvilken ett så ansvarsfullt updrag skall lemnäs, lillerkännes
Domkapitlet, skall detsamma vid valet iakttaga den största
noggrannhet och försigtighet.
Vidare anser jag, att den landsförvisningen åtföljande förlusten
af rättigheten, att vidare här i Diket njuta arf, är en alldeles obehöflig
skärpning, af det redan i och för sig sjelf, för mången ganska
hårda straffet. Om man äfven kan antaga, alt samhället har
fullkomlig rättighet, att från sig skilja en medlem, som affallit från
den tro, samhället bekänner, och dymedelst visat sig icke vilja vidare
tillhöra samhället, så torde dock giltig rättsgrund saknas för
det stadgande, att affällingen skall beröfvas en egendom, hvaraf han
eljest skulle hafva kommit i besittning, hvarförutan det ligger något
oädelt deruti, att samhället skiljer sig ifrån personen, men behåller
egendomen. Denna del af straffbestämmelsen borde således
bortfalla.
Slutligen får jag förklara, att jag för min del gerna instämmer
i Hr Thams åsigt, att det skulle medföra en icke oväsendtlig
fördel, om första delen af Hr Spångbergs motion blefve antagen,
men jag får tillika förklara, att jag betviflar möjligheten deraf. Vi
veta att proselytmakcriet egentligen bedrifves af Katholiker och måhända
af deras presterskap, vid hvilket förhållande man torde få
svårt att blifva af med personer, som skyddas af de härstädes vistande
Diplomater från det land, de tillhöra. Jag tror således, att
den föreslagna åtgärden blefve ganska svår att vidtaga, men anses
denna svårighet icke vara oöfvervinnerlig, har jag intet emot ett
dylikt stadgande, och om, såsom jag anhåller, Betänk, blifver återremitteradt,
lärer Ulsk. ej underlåta, att taga jemväl detta förslag i
nogsamt öfvervägande.
Frih. Stjernstedt, Äng. Wilh.: De talare, som här upträdt
mot LagUtskis förevar:de Betänk., hafva, så vidt jag rätt upfattat
discussionen, icke framlagt några nya skäl för religionsfrihetens
införande, utan nästan helt och hållet uttalat samma åsigter,
och begagnat samma fraser, som då motionerna i delta ämne till
LagUtsk. remitterades. Ja, detta har gått så långt, att Frih. Cederström,
Th., till och med nu återuprepat berättelsen om ett yttrande
af en ”1809 års man”, hvarmed han äfven förra gången
fann för godt att illustrera sitt föredrag. De skäl, som anfördes
emot motionerna vid remissen, gälla således äfven nu, och för att
ej onödigtvis förlänga discussionen, vill jag endast i B. o. Ad:s
minne återkalla, hvad Hr Carlheim Gyllensköld vid nämnde tillfälle
yttrade, i anledn. af Frih. Creutz’s motion, om antagande af
den Norska Dissenter-lagen; han yttrade bland annat:
Det är hvarje Regerings pligt, som ock dess rättighet att
vidtaga
Den 16 Juni.
193
vidtaga de förfaltmr, som kunna anses mest gagneliga för statsändamålets
ernående, således, att lill förekommande af befarad oordning,
icke blott förordna om de vilkor och förhållanden, under
hvilka vissa gudaktighetsöfningar må tillåtas, utan äfven, att från
tillgodonjutande af medborgerliga förmåner, till och med från sitt
område afhålla eller förvisa dem, hvilkas religiösa tro och bekännelse,
eller, i religionens namn företagna gerningar, strida mot
samhällets ändamål, sådant det af samhällets målsmän upfaltas.
Denna rätt synes mig alldeles obestridlig. Vi vela, alt familjen är
det borgerliga samhällets grundval eller rot. Lika litet som det
lärer kunna bland kloka och tänkande menniskor påslås, att en
husfader skall vara skyldig, i kretsen af de sina, inlåta eller tåla
den, hvilken med ord och gerning, störande och förderfligt inverkar
på husets frid och välbefinnande; lika litet kan delta fordras af det
större samhället eller Slaten.
På motionärens åsigt om religionsfrihet, såsom hvarje menniskas
oafvisliga rättighet; om rätta förståndet af 16 § Reg.F:n om
oförenligheten af hvad han kallar det andliga och verldsliga regementet,
men hvarmed han i sjelfva verket menar den kyrkliga
och borgerliga styrelsen, hyilar hufvudsakligen äfven hans påstående,
att i Sverige ulöfves ett samvetstvång, stridande mot
all gudomlig och mensklig räll, mot förnuft och uppenbarelse,
mot Christi, Aposllarnes, Luthers och Konung Guslaf I:s bud,
och föredömen, äfvensom mot innehållet af vår kyrkas bekännelseskrifter.
Det är isynnerhet motionärens oriktiga upfattning
af det andliga regementets betydelse, som grundlagt hans öfriga
misstag. ....
För mig finnes många bevekelsegrunder, alt afråda den frihet
till affall och söndring från Svenska kyrkan, hvilken motionären
vill hafva i lag medgifven. Jag anser enhet i religion och trosbekännelse
vara en i sig sjelf god och önskvärd sak. Jag grundar
denna åsigt förnämligast på Guds eget ord. Det finnes ingen bland
de Apostlar, som elterlemnat bref till kristne, och som icke deri
uttalat råd och förmaningar till endrägt och samhällighet, eller ock
varnat för ”bedragare”, "falske lärare''', förderfliga partier m. m.
Jag kan derföre icke inse eller erkänna, att det är hvarken obehörigt
eller onödigt, alt emot dem vara på sin vakt, eller att det anstår
oss såsom kristna, att med likgiltighet se, än mindre att öppet,
genom vår lagstiftning gynna söndringar och partier inom
vår kyrka.”
Jag anser det vara aldeles obehöflig!, att härvid något tillägga,
och anhåller således endast, att förena mig med dem, som yrkat
bifall till Utsk:s Utlåt.
Frih. Creutz: Sista gången jag hade ordet, glömde jag att
påyrka återremiss af ifrågavande Betänk., hvarom jag nu anhåller
om Hr Gr. o. Landtm.s propos.
Några utaf Hr Tharas yttranden, utbeder jag mig, att få till
vederläggning uptaga. Han säger: ”att straffbestämmelserna uti
8 H. " 13
194
Den 16 Juni.
lagen endast sta för deras r'åkning, hvilka äro nog förmätna,
att med oheliga händer ofreda kyrkan och dess lära.” Att
nied straffbestämmelser och vald försvara kyrkan och dess läromeningar,
är till en början i kyrkans symbola uttryckligen förbudet,
hvarom Hr Tham lättast torde öfvertyga sig, genom en flyktig
blick uti desamma ; men då jag yrkat samvetsfrihet, har det alldeles icke
varit, för att under några vilkor våldföra mig pä kyrkan och dess läror,
nian endast på det att kyrkan måtte lemna ett tillbörligt utrymme för
dem, hvilka med kyrkan kunna hafva samma läromeningar, ehuru oense
med dess former, så väl sora för dem, hvilka med Kyrkan kunna hafva
divergerande åsigter, att bredvid och oförkältrade af kyrkan, desamma
uttala. Det torde icke vara Hr Tham obekant, huru det tillgick,
så väl i gamla som nya testamentets tider, -då personer npträdde
och talade Guds ord. Han torde benäget erinra sin den frihet,
som var rådande i Judiska kyrkan, redan i dess begynnelse,
huruledes Moses, dä Aron sökte öfvertala honom,,ali man borde
förbjuda alla andra än de egentliga preslerna, alt predika Guds
ord, svarade: ”Förbjud dem icke, utan gåfve Gud, att allt folket
profeterade, (eller efter vårt sätt att tala), predikade trösteligen
Guds ord, och att Herren gåfve Sin anda dertill.” Hr Tham torde
äfven minnas talet om Esra, ”hvilken pä breda galan, och vid stadsporten
förkunnade Guds ord.” Samma, till lid och rum oinskränkta
frihet, finnér man äfven i nya testamentet, ty vår Frälsare predikade
icke allenast i templet, utan äfven utom detsamma, och vi
känna alla, alt Hans härligaste predikan hölls på ett berg, hvarföre
den ock fått sitt namn al Christi bergspredikan. På samma sätt
utspridde Hans Apostlar den heliga läran, icke blott i templen, nian
hvar som helst, utan afseende å lid och rum. Sådant torde gifva
stöd åt den satsen, all man äfven i våra dagar eger samma rättighet,
ty Christi ord och Apostlarnes efterdöme och skrifter, gälla för
oss intill den yttersta dagen.
Hr Tham har äfven vidrört den första kristna kyrkans stränga
kyrkotukt, och till iiprälthållande af densamma, äfven hos oss, anser
Hr Tham slraffbestämningarne alldeles nödvändiga, så väl som
till motverkande af andelig! högmod och lättsinne. Icke må Hr
Tham föreställa sig, att jag eller någon annan af de ledamöter,
hvilka förorda religionsfrihet, vill tillintetgöra kyrkotukten. Nej,
vi önska den tvertom all möjlig framgång, men att uppehålla den
genom lagar och förordningar, är icke förenligt med den Hel.
Skrifts läror, utan denna tukt skall uprätthållas genom inskärpande
af Guds ord, och den, som för ett deremot stridande lefverne, uteslutes
hån församlingens gemenskap genom Guds ords makt, och
icke genom lagens svärd.
Jag vill icke , vidare sysselsätta mig med Hr Thams yttrande,
utan beder endast, att. med anledn. af hans yrkande om antagande
af Hr Spångbergs motion, få förklara, att jag icke kan föreställa
mig, alt Hr Tham af hjertat önskar, del ett sådant — mot all
mensklighet och civilisation stridande stadgande, skall här i landet
blifva gällande.
Jag anser mig jemväl böra bemöta åtskilliga af Hr von Hartsnansdorffs
anmärkn:r. Han har sagt, att en statsreligion mäste
Den 16 Juni.
195
uprälthållas, emedan religionen är samhällets starkaste band, och
sträcker sitt välde öfver tidens gräns, ra. m. — Jag mä fm hafva
hvad upfatlning sorn helst, rör.-de den så mycket lofordade enheten
mellan Stal och Kyrka, eller den s. k. Stats-religionen, så misstager
sig Hr von Hartmansdorff deruti, att jag eller öfrige ledamöter,
som här yrkat samvetsfrihet, velat härmed öfverändakasta densamma.
Med hela sammanhanget af Hr von Hartmansdorffs yttrande,
är jag för öfrigt utaf fullkomligt olika mening, om hvad som
är rätt eller orätt i denna vigliga fråga.
Hr von Hartmansdorff utgår från den synpunkten, all Stat och
Kyrka äro oskiljaktigt förenade; jag deremot anser dem vara S:ne
heterogena inrättningar, och jag stödjer denna min mening på
Guds heliga ord, ty det heter i skriften: ”Mitt rike är icke af denna
verlden”, och på ett annat ställe: ”Gifvet- Kejsaren, hvad Kejsaren
tillhörer, och Gudi, det Gudi tillhörer.” Hen Heliga Skrift skiljer således
i bestämda, oförtydbara ord emellan det andliga och verldsliga regementet,
men, detta oaktadt, har man här i landel, i uppenbar strid
emot Guds ord, och de symboliska böckerna, begått det stora misstag,
alt förena Kyrkan med Staten. De symboliska böckerna lära
oss tydligen, de båda regemenlernas plats och verkningskrets, samt
huru de alldeles icke fä störande ingripa på hvarandras område,
samt ”fördöma med alfvar allt Päfveligt tyranni, att försvara
sina meningar med våld och mord. (Smålk. art.). — I Augsburgiska
bekännelsen heter del nemi.: ”Medan prediko-embelets
kraft meddelar oss eviga håfvor, och varder allenast genom ordets
tjenst brukad! och öfvadt, förhindrar t het intet Hiet verldsliga regementet.
För thy Ihet verldsliga regementet umgås med andra
saker, än Hiet heliga evangelium. Verldslig öfverhet skyddar icke
våra själar, utan vära kroppar, och andra lekamliga ting emot utvärtes
våld och uppenbar orätt, och straffar menniskorna med svärd
och lekamligt straff, på thel hon må behålla verldslig rättfärdighet
och frid. Therföre skall thessa till regementen, thet andeliga och Hiet
verldsliga icke sammanmångias.” På ett annat ställe i Augsburgiska
bekännelsen heter det: ”Någre hafva oskickeliga sammanblandat
thet andeliga regementet med thet verdsliga regementet. Thenna
förmängelse häfver varit en stor orsak till många häftiga krig, fördei-fliga
upror och tvedrägt.” Sådan är vår kyrkas grundlagars mening
om saken, och jag anser, att man här i Sverige, på samma
gång man med yttersta ömhet bevarar det verldsliga regementets
grundlagar, begått och begår ett uppenbart våld, emot dessa det
andliga regementets grundlagar, derigenom att man sammanbundit
det andliga regementet med det verldsliga, Kyrkan med Staten. Jag
tror nemi., att om roan än lifvas af den största nitälskan för en
sann kristendoms befrämjande här i landet, och kyrkans behöriga
ordnande för detta ändamåls upnående, så kommer man likväl icke
till något verkligt bibliskt resultat i delta hänseende, så länge det
verldsliga och andliga regementet äro förenade. Förr än dessa regementen
blifva åtskiljda, är tvifvel underkastadt, huruvida något allmännare,
sanni kristligt lif någonsin inom landet skall kunna upblomslra,
13*
196
Den 16 Juni.
Det af religionsfrihetens vänner framhållna exemplet, af de
Förenta Staternas i Nord-Amerika lyckliga tillstånd i religiöst hänseende,
har af flere talare, så väl nu som förra gången, vid discutionen,
rör:de remissen af min motion, med ogillande bemötts.
Alla de, sorn rest tili och skrifvil om detta land, vitsorda emedlertid
med eu mun den sanna, lefvande kristendom der finnes, och
bekänna äfven att orsaken dertill är, att Kyrkan är oberoende af
Staten, hvilket har till följd, att båda dessa inrättningar verka fritt
och otvunget, hvar och en i sin riktning, och kunna sträfva till
allt större och större fulländning. Hvar och en medborgare i detta
land får fritt hysa och uttala sina åsigter i andliga ting, endast
han ej förgriper sig emot den borgerliga lagen. Om man än icke
tycker 0111 en sådan frihet, sorn dock, efter hvad jag haft äran anföra,
är erkänd i vår kyrkas grundlagar, så väl som i vår Regis Form,
så mäste man väl åtminstone medgifva, att det ligger något stort
och ädelt i det förhållande, alt Nord-Amerikas fria jord med välvilja
till sitt sköte emotlager alla för deras tros skuld förföljda, och från
andra länder förvisade menniskor. Den store Washington, efter
att hafva bragt befrielse-kriget till ett lyckligt slut, yttrade, ”att
hans största bemödande varit att bilda en fristad för alla dem,
hvilka i den gamla verlden, för deras religiösa tros skull lida förföljelse.
”
Hr von Hartmansdorff har vidare anfort, huruledes man i Norrige
måst frångå den i Dissenler-lagen stadgade principen, om fri
religionsöfning för alla kristna bekännelser i och för Mormonernas
skuld, under förevändning, att de ej skulle vara kristna. Man har
äfven i Nord-Amerika sett sig tvungen att upträda emot denna
sekt, men icke för deras Iros skuld, utan derföre alt de vilja
ingripa i det verldsliga regementet, och bilda en egen Stat,
ehuru de Förenta Staternas lagar sådant ej medgifva, annat
ån under serskilda förhållanden. I Stats-författn:n är det nemi.
föreskrifvet, att en trakts folkmängd måste hafva stigit till ett bestämdt
antal, innan den egde rättighet, att bilda en egen Stat.
Mormonernas antal har ännu icke upnått det föreskri foa antalet,
och då de, sådant oaktadt, ville konstituera sig, såsom en serskildt
Stat, måste Regeringen sätta sig deremot. Jag tror äfven, att rätta
orsaken till den Norske regeringens förfarande emot Mormonerna
bör sökas deruti, att denna sekt sträfvar att göra sig oberoende af
den verldsliga myndigheten, hvilket naturligtvis måste förhindras.
Jag öfvergår nu till några utaf Hr af Sillén fällda yttranden.
Han har påpekat det s. k. läseriet här i Sverige, och vådorna af
dess ytterligare framsteg, hvartill — religionsfriheten skulle bidraga,
och påstått, att läseriet, såsom en fortsättning af Jesuitismen
tagit på sig liberalismens drägt, och yrkat religionsfrihet, för att
lättare kunna utbreda sina förderfliga läror. Han indelar läseriet i
4 klasser: rätta kristna, lätta karakterer, det tredje mins jag ej rätt,
och slutligen afskvvärda Jesuiter, linder hvilken benämning han redan
förut klassiliceiat allt hvad läseri heter. Häruti har han begått
ett stort misstag, ty läseriet, som onekligen är en ganska märkvärdig
andlig och historisk företeelse, kan på intet sätt ställas i jemn
-
Den 16 Juni
197
bredd med Jesuitismen. Denne sednare är en Orden, stiftad af
Ignatius Loijola, hvarföre? — För att motverka Protestantismen.
Kan den värde taiaren, sannings- och samvetsenligt fortfarande försvara
den åsigten, att läseriet upträder i vårt land, för alt motverka
Protestantismen, då erkänner jag jemlörelsen såsom träffande,
men — jag tror det ej; utan tvertom, är jag öfverlygad
och vågar påstå, att det s. k. läseriet söker medverka till framgången
af den rätta, pä Guds Ord och de symboliska böckerna
grundade Protestantismen. Utaf detta mitt yttrande får man ej sluta,
att jag uplrädt till försvarande af läseriet, vare sig i dess renhet
eller afarter betraktadt såsom något partie, utan jag har upträdt såsom
samvetsfrihetens försvarare, och ur denna synpunkt har jag
trott mig böra uplaga Hr af Silléns yttranden, sä mycket mer,
som jag anser läseriet onekligen vara en Guds uppenbarelse i
landet, som redan har, och ytterligare nogsamt lärer med handling
ådagalägga: att samvetet icke låter sig med tvångslagar bindas. Hr
af Sillén påstår jemväl, att läsarne hota civilisationen. Detta är en
lika orättvis, som ogrundad beskyllning, ty ibland läsarnes antal,
finna vi ganska många, både snillen och talanger, lärda och vetenskapsmän,
till och med af första ordningen, för alt icke tala om
handtverkareklasserna, der en stor myckenhet både skickliga och
idoga män finnas. Vidare säger samme talare, att läsarne åsidosätta
arbetet för gudaktighetsöfningars skuld. Detta är en vanlig
fras, begagnad för att väcka ovilja emot hvarje företeelse af sannt
andligt lif, men saknar allt fotfäste i verkligheten. Läsarne äro
ingalunda sämre arbetare, än landets öfriga befolkning, och undanstjäla
ingen tid från arbetet, men sedan detta är slutadt, begagna
de en af många andra mindre lämpligt använd tid, alt betrakta
Guds ord, och deraf hämta kraft till fortsatt sträfvande, att verka i
deras kall här på jorden. Jag tror icke, att Hr af Sillén skall finna
läsarne sitta bela dagarne med armarne i kors, och, som man säger,
hänga näsan öfver boken. Det kan väl inträffa, att de i första
början af det andliga lifvets upvaknande, arbeta något mindre
ifrigt än eljest, men detta har en öfvergång, då väckelsen är fullbordad,
och jag tror mig kunna försäkra Eder, Mine Hrr, att läsarne
utgöra en del af landets mest idoga befolkning. Hr af Silléns
yttranden äro slutligen väl kärlekslösa, såsom uttalade öfver
en så stor del af Sveriges befolkning, som de s. k. läsarne f. n.
äro, att det rådet tilläfventyrs här kunde finna sin tillämpning: att
först gå till väga med dom öfver sig sjelf, innan man utkastar så
hårda domar öfver andra.
Frih. Posse, Joh. Au g.: Jag vill icke uptaga R. o. Ad:s
lid med något längre föredrag om min åsigt i sjelfva religionsfrihetsfrågan.
I denna sak är redan tillräckligt taladt, och jag tror i
alla fall, att ämnet är så rikt, att det icke kan uttömmas, äfven
utaf den aldra längsta discussion, hvilken dessutom icke torde kun
na
rubba bvars och ens i ämnet redan förut fattade öfvertygelse.
Men såsom ledamot af LagUtsk., anser jag mig vara skyldig att
redogöra för min åsigt, huru jag ansett att denna, och öfrige kyrk
-
198
D e n-16 Juni.
liga frågor bordt behandlas, och hvilken åsigt Jag framställt uti
min, förevande Betänk, vidfogade reservation. Åberopande denna
reservation, tillägger jag dertill några ord. Det förhåller sig på
samma sätt med åsigterna uti de kyrkliga frågorna, som i alla andra
samhällsfrågor: många af dem, som önska en förändring af
det bestående, upkasta ett mål för sig, långt framom del närvande
tillståndet, hvilket mål de genast vilja i verkligheten upnå, under
riri man å motsidan söker envist uprätthälfa det bestående, och vill
icke medgifva någon den ringaste förändring deri, fruktande att
detta skulle leda till allmän omstörtning. Betraktande de kyrkliga
frågor, som skulle vid denna Riksdag handläggas, syntes del mig,
ali frågan om religionsfrihet icke borde först behandlas. Jag fann
det vara lämpligast att, innan Utsk. yttrade sig öfver nu förevar:de
motioner, Disk. toge i betraktande det uuvarrde tillståndet i religiöst
hänseende inom landet, huruvida folkets behof af andligt lif,
kunde inom Statskyrkan upfyllas, och hvilka åtgärder i sådant afseende
borde vidtagas. Jag föreslog alltså, att LagUtsk. försl behandlade
frågorna om en utvidgad frihet, alt hålla religiösa sammankomster,
om tillfälle för kyrkans medlemmar, att genom serskildt
utsedda ombud uttala deras åsigt i de vigtigasle kyrkliga frågorna
o. s. v., samt att frågan om en allmän religionsfrihet borde
aldra sist företagas. En mängd af de kyrkliga frågorna åro nemi.
af den beskaffenhet, all de icke lämpligen kunna utgöra föremål
för R. St:rs pröfning; och derföre syntes mig all riktigast vore, att
först upgöra ett förslag till kyrkomöte, till hvilken kyrkliga representation
sedermera flera de vigtigaste frågorna, och deribland den
om religionsfrihet borde hänskjutas.
Men det finnes andra frågor, hvilkas snara afgörande är af ett
trängande behof påkalladt, och ej tåla något, upskof, hvartill i främsta
rummet måste hänföras, stillandet af de separatistiska rörelser,
hvilka inom landet upkommit till följd af förbudet, alt vid gudstjenst
begaena de s. k. ”gamla böckerna”, hvilka förut varit af
den Svenska församlingen nyttjade, samt af kyrkan godkände, och
således fullkomligt renlärige. Dernäst i ordningen kommer frågan
om en större frihet för den andliga verksamheten inom församlingen.
Dessa frågor hafva erhållit en sådan karakter, att de fordra
en snar lösning, och jag erinrade äfven LagUtsk. derom, att ifall
desamma besvarades af R. St., på ett med rättvisans fordringar öfverensstämmande
sätt, så torde frågan om religionsfriheten icke för
det närvande blifva af sådan vigt, alt den icke kunde upskjutas
och öfverlemnas åt den blifvande kyrkliga representationen. Deremot
ansåg jag, att ifall förstnämnde frågor ej blefve pä ett tillfredsställande
sätt löste, det icke återstod någon annan utväg, än
att göra frågan om religionsfriheten till föremål för en alfvarsam
pröfning; ty om man ej beviljade Statskyrkans medlemmar ali sammankomma
till gndaktighetsöfningar, när de känna sig deraf vara i
behof, samt att begagna de böcker, hvaraf de finna sig mest upbyggda,
mäste man vara beredd uppå, att de på sådant sätt behandlade,
vilja skilja sig ifrån kyrkan, samt då tillse, på hvad sätt
sådant kunde dem medgifvas. Denna ordning för de kyrkliga äm
-
Den 16 Juni.
199
lienas behandling antogs likväl icke af LagUtsk., och detta utgör
äfven en anledn. för mig, att förena mig med dem, som yrkat
Betänk:s återremitterande, på det att Utsk. måtte komma i tillfälle
att taga motionernas innehåll i öfvervägande, sedan sig visat, huruledes
de 2:ne andra frågorna blifvit af R. St. afgjorda.
Den ena af dessa frågor är redan afgjord. Den förhoppning
jag vid Riksdagens början hyste, att den Svenska kyrkan skulle
lemna sina bekännare en större frihet, just i enlighet med kyrkans
grundläror, denna förhoppning har redan försvunnit. R. St. hafva
nemi. redan samfäldt godkändt en af Ekon.lltsk. afstyrkt motion,
alt de gamla handböckernas begagnande under vissa upgifna fall
måtte tillåtas. Efter det R. Stms beslut i detta hänseende fattats,
har det emedlertid inträffat, alt flera medlemmar af en församling
i Norrland, ingått till Domkapitlet med en förklaring, att de utträda
ur Svenska kyrkan, till dess dem tillätes att begagna kyrkans
äldre böcker, och erhålla lärare, som rätt förkunna Guds ord, och
denna förklaring har af domkapitlet blifvit till K. M:s Just-Kansler
remitterad. Vid betraktande af detta förhållande, torde R. o. Ad.
finna sig upmanad, att på det alfvarligaste öfverväga, huruvida det
är skäl att fatta ett beslut, enl. hvilket det nuvartde tillståndet
skulle komma att fortfara, så alt hela menigheten mäste utdrifvas
från fädernejorden, derföre att de i gudstjenstligt hänseende skilja
sig från Statskyrkans ritual, och heldre utträda utur den SvensktLutherska
församlingen, än öfvergifva den liturgi, som enl. deras
åsigt är den rätta. Om således ock ännu icke allmännefigare inses,
att de strängare lagarne för affall måste uphäfvas, om ock man icke
vill medgifva antagande af en allmän Dissenter-lag, så synes mig
dock att R. o. Ad. bör finna, att en oundviklig nödvändighet krafvel-,
alt för dessa serskilda fall stifta en speciel Dissenter-lag. Jag
föreslår således, att R. o. Ad. måtte besluta Betänkts återremitterande,
på det att LagUtsk. må blifva i tillfälle att utarbeta en Dissenter-lag,
innefattande sättet och vilkoren, hvarunder det tillätes
sådane personer, som bekänna sig till den Lutherska läran, men
endast i liturgiskt hänseende äro från Statskyrkan skiljaktiga, att
bilda egna församlingar. Genom en dylik återremiss sättes LagUtsk.
jemväl i tillfälle, att afvakta R. St:rs beslut i afseende å förslagen
om kyrkomöten och konventikel-plakatets uphäfvande, enär
dessa beslut, på sätt jag förut sökt utveckla, äga inflytande på förevartde
frågor.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr von Koch, Nils Sam., anförde dels mundtligen, dels
skriftligen:
Till en början måste jag beklaga, att jag ifrån den plats jag
innehar icke kunnat fullständigt höra den siste värde talarens ytrande,
hvilket måhända gjort åtskilligt af hvad jag nu ämnar föredraga
öfverflödigt.
Till en fullständig frihet i religiösa ämnen hör naturligtvis
rättigheten, att både sjelf fä tro hvad som helst, och alt få söka bi
-
201)
Den 16 Juni.
bringa andra sin Iro. Om en sådan frihet någorstädes är lämplig
eller icke, torde knappast vid detta tillfälle behöfva afgöras, då icke
någon sannolikhet lärer finnas, att någondera af våra statsmakter
nu är beredd att bevilja den. Jag vill dock tillåta mig att göra
några anmärkn:r i delta ämne, hvilket jag ansell för min pligt, att,
åtminstone för mig sjelf, söka, efter bästa förmåga, utreda.
Till en början, får jag således förklara, att jag tror, alt många
här alltför högt upskalta den s. k. religionsfriheten i vissa länder t.
ex. i England och Amerika. Den juridiska friheten år der visserligen
ganska stor; men deremot är det moraliska tvånget, pålagdt
af sekternas inbördes hal och af kotteri-fördomar så betydligt, att
jag betviflar det någon verklig frihet älskande, Svensk lutheran
skulle finna sig belåten med den Engelska eller Amerikanska trosfriheten.
Den ytlige betraktaren varseblifver icke detta, som dessutom
endast kan iakttagas af den som vinner tillträde till familjelifvet,
och får lära känna detsamma i dess innersta väsende. Serskildta
förhållanden hafva gifvil mig tillfälle till sådana iakttagelser
i detta afseende, alt jag åtminstone för egen del, skulle på det högsta
undanbedja mig att utbyta vårt lagliga tvång, emot det, Engelsmännen
f. n. pålägga sig sjelfva och hvarandra.
Min andra anmärkn. är den, att jag anser det raan här måste
noga skilja på trosfriheten och lärofriheten. Trosfriheten, eller
rättigheten att sjelf tro hvad man behagar, —eller rättare sagdt,
hvad man icke kan hjelpa att man tror, ty tron beror icke af viljan,
och ibland icke eller af förnuftet — denna frihet eller rättighet
är af den art, att det torde vara, minst sagdt, ganska tvifvelaktigt
om den kan bortskänkas. Säkert och otvifvelaktig! synes mig
1 alla fall, att sådant icke onödigtvis bör ske. Lärofriheten åter,
— eller rättigheten att undervisa andra i religiösa ämnen, att söka
göra proselyter eller omvända personer till annan troslära än den
de förut tillhöra — denna frihet eller rättighet är enl. min tanka,
af belt annan art. Jag vet väl, att de som Iro på blott en enda
saliggörande kyrka, de må nu vara Kalholiker, läsare, eller andra,
icke vilja godkänna denna distinktion, då de anse för en samvetspligt
att omvända alla till den lära, som jemlikt deras åsigter, ensam
kan bereda räddning från evig fördömelse. Trosfrihet och frihet att
göra Proselyter, äro naturligtvis hos dem oskiljaktige. Men det är
just för det att dylika, i min tanke alldeles oriktiga, men fast organiserade
och af mäktiga intressen omhuldade sekter, ännu finnas,
som jag anser oinskränkt lärofrihet icke böra ännu medgifvas, om
man vill vara säker att få behålla både trosfrihet och borgerlig frihet,
hvilken, efter hvad erfarenheten visat, sällan länge står tillsammans
med tron på en allena saliggörande kyrka. Hvilka de vilkor
böra vara under hvilka lärofrihet här kunde medgifvas, derom vill
jag nu icke yttra mig. Nog af att jag anser sådana böra stadgas,
och kunna upgifvas när tiden är inne att göra en reform i den vägen.
Trosfriheten deremot, så vida den beror af borttagandet af
stadgarna derom i 1 kap. 3 § M.B., 7 kap. 4 § Ä.B. och 1 kap.
2 § sista mom. K.L. anser jag nu genast ej blott ulan skada, ulan
till allmän belåtenhet och nytta kunna medgifvas. Straffet för s. k.
Den 16 Juni.
201
”affall frän deri rälta evangeliska läran” har länge varit en död bokstaf.
När det deremot blifvit användt, har sådant endast väckt skandal
inom och utom landet hos alla tänkande menniskor. Under
nära 10 år som jag haft den nåden att vara anförtrodd högsta
åklagare-makten, har jag aldrig funnit anledn. förekomma, att äska
tillämpning af nyssnämnde lagrum. De hafva dock en gäng under
denna lid blifvit lagda till grund för ett domslut, efter en angifvelse
föranledd af, efter min tanka, ovist nit. Nyligen har man åter
sökt alt göra dem gällande, för alt få några fattiga qvinspersoner
landsförvista. Lagen har blifvit, och kan blifva så tillämpad, att det
yrkade siraffel ådömes. Sökes icke heller då benådniugsmaktens
mellankomst, för att mildra eller tillintetgöra det orimliga straffet,
så får Svenska Nationen åter schavottera för dessa föråldrade lagstadga
oden — nu med mera räll visa, spdan allmänna upmärksamhelen
blifvit väcki, och lagstiftningens mellankomst påkallad för att
afhjelpa bristerna. Jag yrkar, ehuru icke af alldeles samma skäl
som Hr Carleson, nämnde lagrums uphäfvande. Jag ber R. o. Ad.
etinra sig, att lill förekommande af proselytmakeri qvarstå, om mitt
förslag antages, ändå, bland annat, stadgandet i 4 § af 1 kap. M.B.,
derigenom utspridande af villfarande lärosatser, straffas med landsflykt,
om man efter varning derifrån icke afslär. — Det är emot
proselytmakeri som ännu garantier fordras. Jag vill ej påstå att de nu
gällande äro väl valda; men härom vill jag, som förut sagdl är, nu
ej tala. Dessutom qvarstå äfven, enl. mitt förslag, alla nu gällande
föreskrifter angtde vilkoren för offentligt utöfvande af annan lära.
Jag anhåller vördsamt, att med afslag å öfriga motioner och första
punkten af Utslcs Betänk, på sätt af Hr Tersmeden, P. R. blifvit
föreslaget lagens stadgande i 1 kap. 3 § M.B. och 7 kap. 4 §
A.B. äfvensom 1 kap. 2 § sista mom. i 1686 års K.L. måtte uphäfvas.
Hr Tham: Jag anhåller att få inför R. o. Ad. högtidligen
protestera emot den tydning af milt föregtde anförande, som Frih:ne
Cederström och Creutz tillåtit sig att göra.
Jag fortfar att yrka bifall å första delen af Ulsk:s Betänk.,
men yrkar derjemte, -att Hrr Tersmedens och Spångbergs motioner
måtte blifva återremitterade, på det att Utsk. måtte komma i tillfälle
ali deröfver afgifva förnyadt Utlåt. Öfver ändamålsenligheten
af Hr Spångbergs förslag, har jag redan förut yttrat mig, och finner
äfven, att någon modifiering af straffet för affall från statsreligionen
torde böra, med anledn. af Hr Tersmedens motion, ega rum.
Hr Tersmeden: Åtskilliga anmärkn:r hafva blifvit gjorda
emot det i min motion framställda förslag, och jag anhåller nu, att
i korthet få dem till besvarande uptaga.
Hr Tham har först och främst talat om kyrkotukten, såsom något
för kyrkans bestånd nödigt och nyttigt. Häruti får jag med
den värde ledamoten instämma. Äfven jag anser kyrkotukten såsom
en yttring af kyrkans kärlek till sina barn, hvilka hon sålunda,
då de begått större eller mindre förseelser, härigenom vill återföra
202
Den 16 Juni.
• sitt sköte. Men kyrkotukten gäller blott för de egna bekännarue,
icke för de adalina.
Vidare har Hr Tham fästat sig vid ett af mig fälldt yttrande,
hvilket han orätt upfattat. Han har nemi. klandrat, det jag yttrat,
att fläckar f. n. vanställa vår kyrka, men mill yttrande föll sig icke
så, ulan jag säde, att kyrkan horde aftvå de fläckar, som vanställa
hennes lagstiftning, och det är denna af verldsliga och andliga
elementer blandade lagstiftning, hvilken jag ogillat.
En annan värd talare, för hvilken jag hyser den största aktning,
och hvilken jag, ehuru i de flesta politiska frågor af skiljaktig
mening, likväl med tillfredsställelse funnit hysa samma åsigter i de
frågor, sorn röra bildningen, har nu i deuna fråga, som rörer den
högsta bildningen upträdt emot de opinioner, dem jag hyllar.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att religionen är det innersta
samhällsbandel, samt att införandet af religionsfriheten skulle innebära
samhällets uplösning. För det första får jag nämna, att jag icke
påyrkat införandet af en sådan frihet, och för del andra ber jag att
få elinia, det satsens riktighet helt och hållet beror på huru man
definierar religion. Afven jag är fullt öfverlygad, att den innersta
religionen, kristendomens kärna, utgör del fastaste samhällsbandel,
men man får ej förbise, att de af menniskor skapade formerna för
densamma kunna vexla, under det att dess innehåll blifver detsamma.
Den värde ledamoten har äfven (alal om det inträng man velat
göra på statsreligionen i åtskilliga länder, och har ansett dessa försök
vara en härmning ifrån Frankrike. Jag hemställer likväl lill
honom, huruvida England uti detta eller andra afseenden, visat sig
synnerligt benäget att efterapa Frankrike. Han har vidare mycket
utbredt sig öfver faran af alt i samhället uplaga Hedningar, Brahmadyrkare,
Muhamedaner, Mormoner m. m., men jag inser icke meningen
med dessa nprepandeu, enär den uti Frih. Creutz’ motion
förordade, Norrska Dissenlerlagen, uttryckligen nämner endast den
kristna religionens bekännare. Ytterligare bar han påpekat de olägenheter,
som i borgerligt hänseende skulle genom religionsfrihetens
beviljande upkomma, och såsom exempel häruppå har han framhållit
Qväkarnes afsky för eden, och vägran alt göra krigstjenst. Jag får
då svara, ali här alldeles icke är fråga om att göra landets innebyggare
lill anhängare af främmande sekler, ulan att frågan endast
gäller, huruvida de olika länkande, som verkligen finnas, skola behandlas
såsom brottslingar eller icke. Han har äfven åberopat nödvändigheten
af att uprätthålla en gemensam bekännelse, och ansett
detta utgöra en Statens högsta angelägenhet. Ja väl, Mine Hrr,
men hvilka medel skola härvid begagnas? De rätta, andliga medlen,
eller verldsligt tvång; derom är frågan. Derpå har han fällt ett
yttrande, som tyckes vara rigtadt mot mig, nemi. att då Staten
skyddar den verldsliga egendomen, bör den äfven, och i främsta
rummet, skydda den andliga, eller medborgarnas trosbekännelse,
och han har förundrat sig öfver, huru en medlem af det folk,
hvars store Konung Gustaf II Adolf offrat sitt lif i försvaret af denna
religiösa egendom, kan hylla och söka genomdrifva en åsigt, hvars
förverkligande skulle gifva landets religion ett farligt hugg. Afven
Den 16 Juni.
203
jag är Svensk, och har läst vårt lauds historia. Jag vördar den
store Konungens minne och har på det ställe, der Han stupade,
läst inskriften å den derstädes resta stenen. De derå rislade ord
äro sanna, och deras hlotta uprepande torde vara tillräckligt, att
vederlägga Hr von Hartmausdorffs npfattning af Gustaf II Adolfs
sändning. A stenen läsas nemi. orden: ”Han loll för trons frihetsåledes
icke för trostvång.
Hr af Sillén har yttrat åtskilligt, af hvilket, såsom varande af
mycket olikartad natur, jag anser mig böra förbigå det mesta, och
vill endast erinra, ali hvad han yttrat om lekmäns befogenhet att
förrätta presler.liga göromål, gerna kunnat sparas lills LagUtsk:s
Betänk, öfver Prosten Lennarlsons i detta ämne afgifoa motion, till
behandling förekommit. Vidare har samme talare sagt sig hysa
mycken farhåga för det insteg i landet Jesuiterna skulle erhålla, genom
religionsfrihetens beviljande. Tror man sig då verkligen skyddad
emot Jesuitismen genom nu gällande straffbestämmelser för affall?
Innebär icke dessutom en dylik farhåga ett misstroende till vår egen
kyrkas förmåga, ett ringaktande af dess kraft att bereda sanningen
seger, hvilket synes vara för kyrkan i hög grad förnärmande, ljuder
resor i främmande länder har jag varit i tillfälle, att icke allenast
samtala, utan äfven ingå i kontrovers med Jesuiter, och delta
har blott ytterligare befästa! mig i iron på sanningen af den lära,
till hvilken jag bekänner mig, men jag har aldrig ett ögonblick
funnit mig, endast af fruktan för straff, qvarhållen inom kyrkans sköte.
Ogerna upträrier jag emot Gr. Liljencrantz, med hvilken jag
så nyligen deltagit i öfverläggningar om discussionsfrihet och upbyggelsefrihel
för egna trosförvandler, men ett af Gr:n fälldt yttrande
anser jag mig ej kunna lemna oanmärkt.
Gr. Liljencrantz har sagt, att landsförvisning ej vore ett för
hardt straff för dem, hvilka med fullständig kännedom af vår troslära,
likväl till en annan öfverginge; endast för dem, som af okunnighet
eller likgiltighet för all religion förleddes lill affall, borde
straffet mildras; hvarjemte han tillagt, ali förlusten af arfsrätt vore
en obehöflig skärpning. Hvid landsförvisnings-straffets egenskap af
större eller mindre hårdhet beträffar, så ber jag att få fästa upmärksamheten
derå, all straffet i hvilkeldera fallet som helst drabbar
åsigter, någonting som svårligen kan blifva föremål för straff. Hvad
arfsrältens bibehållande angår, skulle delta visserligen utgöra en
mildring, men landsförvisningsstraffet qvarstode likväl i hela sin ohyglighel.
Landsförvisning skulle ej vara något för hardt straff! Jag
har utom detta hus hört påstås, all den icke alls skulle vara något
straff. Vet man då ej hvad det vill säga, att äfven under de friaste,
lyckligaste förhållanden, lemna sitt fädernesland, och efter en
längre lids förlopp dit återkomma? Afven med arfsrältens bibehållande,
är och förblifver det ett af de hårdaste straff, måhända det
hårdaste af alla.
Jag beklagar, alt ej lia kunnat höra mer än sednare delen af
Frih. Posses intressanta anförande. Till hvad han deruti yttrat om
tillåtelsen alt begagna de gamla andaktsböckerna och lithurgierna,
om lekmäns kyrkliga verksamhet m. m., lemnar jag mitt hjertligaste
204
Den 16 Juni.
bifall. Han har, i afseende å straffbestämmelserna för affall, kommit
till en mera inskränkande konklusion, nemi. all dessa icke skulle
gälla dem, som endast på grund af liturgiska betänkligheter skiljde
sig från statskyrkan, men deremot qvarstå för alla de öfriga. Häruti
kan jag väl ej fullt instämma, ehuru visserligen något vore
dermed vunuet, och får för öfrigt till den ädle Frihtn hemställa,
huruvida man med skäl kan såsom Dissenters anse sådana personer,
hvilka endast i gudsljenstligt hänseende skilja sig från kyrkan, enär
det i 28 § af Augsburgiska bekännelsen uttryckligen bestämmes,
att enhet i tron skall faslhällas, men kyrkobruken öfverlemnas lill
fritt ordnande.
De fleste talare, som yttrat sig för bifall lill Utsk:s Betänk.,
tyckes ha ansett Slaten och Kyrkan vara ett, eller åtminstone sä
nära förenade, att ett utträdande ur den förra, nödvändigt mäste
lia till följd ett utträdande ur den sednare, hvilket ej fullt kan ega
rum ulan förvisning ifrån Statens område. Jag deremot hyser den
åsigt, att Kyrka och Stat aldrig äro ett — icke ens då aila medborgare
tro och bekänna samina lära — emedan deras sferer äro
så olika, olika deras ändamål, olika lagarne för deras verksamhet.
Jag vill gerna medgifva, att ett samband finues emellan Stat och
Kyrka, men della samband bör upfattas sålunda, att Staten skall
skydda Kyrkan för yttre anfall, men icke ingripa i dess inre verksamhet,
samt alt Kyrkan ä sin sida bör söka genomtränga Staten
med sin anda.
Utaf den siste värde talarens, Hr von Köchs yttrande, har jag
med mycken tillfredsställelse förnummit, alt en person af sådan- betydenhet,
gillar min åsigt i denna fråga, och får blott fästa hans
upmärksamhet deruppå, att de garantier han yrkat emot lärofrihetens
missbruk, äfven af mig funnits nödiga, enär de emot slikt
missbruk gällande straffbestämmelse^ icke uptagits ibland dem, hvilkas
uphäfvande jag föreslagit.
Sista gången jag hade ordet, anhöll jag om återremiss af den
del utaf Betänk., som rörer min motion, men så väl med anledn.
af ,Hr von Köchs yttrande, som ock deraf, att en återremiss icke
torde tjena till någonting, utbeder jag mig nu vördsamt, att få förändra
mitt första yrkande till en anhållan om bifall, till den af mig
väckta motionen.
Gr. Sparre, Erik: Till en början anser jag mig böra tillkännagifva,
alt äfven jag anser det nu gällande straffet för affall
från vår lära, vara grymt, och föga öfverensstämmande med vårtids
åsigter, samt att jag på grund häraf inom Utsk. röstat för delta
straffs uphäfvande, ehuru jag icke emot Betänk, mig reserverat- Jag
hade möjligen derigenom kunnat erhålla min andel af det beröm,
som en värd talare tilldelat en af reservanterne, men jag har icke
eftersträfvat något sådant, och jag har med flit afhåll it mig ifrån
att afgifva en reservation emot Betänk., just med afseende å ämnets
ömtåliga beskaffenhet, och den åsigt jag hyser derom, att pluraliteten
af representationen ännu icke är benägen för uphäfvande
af de ifrågavande lagbuden. Jag anser nemi., i likhet med åtskil
-
Den lfi Juni.
205
liga talare, hvilka förut sig yttrat, att det är LagUtskis pligt, att i
sådana fall som detta, rätta sig efter opinionen inom R. St., och
om densamma icke är stämd för en förändring af gällande lag, anser
jag mig böra underordna min enskildta åsigt, R. St:rs.
Utan alt vilja inlåta mig i de djupsinniga undersökningar, som
här blifvit anställda, ang:de den ena lärans företräde framför den
andra, har jag likväl funnit, att då allmänna meningen icke for
drar
den vidsträckta religiösa frihet, åtskilliga påyrkat, bör man gå
varsamt till väga vid införandet af en sådan frihet, och derföre har
jag, då jag fann alt min åsigt i nn förevar:de fall icke delades af
Utsk., ej envist sökt genomdrifva densamma, men deremot sökt
och lyckats förmå Utsk. att tillstyrka en större frihet inom sjelfva
kyrkan, i den öfvertygelse, att detta är det första steget, som bör
tagas, och alt man vid denna, likasom vid hvarje annan reform,
bör stegvis och med varsamhet framgå. Frågan om religionsfrihet
inom värt land, har först i sednare tider upkommit, och vid sådant
förhållande väcker det ej min förundran, alt representationen visar
sig obenägen, att med ens borttaga de skrankor, hvarmed statsreligionen
under sekler varit omgärdad. Jag vet, att denna åsigt
ligger till grund för majoritetens inom LagUlskis beslut, att afstyrka
motionärernas förslag, och jag har ansett det vara min pligt, att då
de, som i beslutet deltagit icke åro tillstädes, redogöra för deras
åsigter i ämnet. Bland de skäl, som tala för denna åsigt, må äfven
nämnas, att straffbestämmelsen för affall från Statskyrkan icke
kan uphäfvas, utan att, i sammanhang dermed, åtskilliga mer eller
mindre genomgripande lagstiftningsåtgärder mäste vidtagas, samt att
en så vigtig fråga, som införande af religionsfrihet, bör vara mera
utredd, än som nu är fallet, och heldst komma ifrån den andra
Statsmakten, hvilken är mera i tillfälle att känna samhällets verkliga
behof i detta hänseende, än en enskild motionär. Saken är
af största vigt, ingriper djupt i en mängd förhållanden, och bör
derföre med ytterst varsam hand beröras. Det är öfvervägandet af
dessa omständigheter, som gjort Utsk. tveksamt, och som föranledt
mig alt icke, i strid med den allmänna meningen inom Utsk. framlägga
den serskilda mening, som mera öfverensstämde med mitt
hjertås böjelse.
Utsk. har fått upbära skarpa förebråelser af en motionär, derföre
att Utsk., enl. hans förmenande, icke fullständigt uptagit och
besvarat hans motion. Om Utskin i allmänhet skulle vara förpligtade,
att utförligt uptaga och besvara alla de skäl, en motionär till stöd för
sin framställning andragit, skulle i sanning de flesta Ulskis Betänk,
växa till volymer; hvarjemte jag får erinra derom, att den tolkning,
motionären gifvit ät 16 § Reg.Fin blifvit så fullständigt vederlagd
af R. Sins Just.-Ombudsm., och äfven ogillad af domaremakten,
att Utsk. ansett en vidlyftig vederläggning deraf icke vara
erforderlig; att LagUlsk. i delta Betänk, lemnat Hr Tersmedens
motion helt och hållet obesvarad, är ett påstående, hvilket jag måste
bestrida, ty olvifvelakligt afser denna motion, som blifvit till
sitt hufvudsakliga innehåll i reciten intagen, införandet af en större
religionsfrihet, än den vi nu hafva, och Utskis Utlät, i denna del
206
Den 16 Juni.
af Betänk., slutar med ali afstyrka bifall, till alla de, i afseende å religionsfrihetens
införande, väckta förslag. Om ock Utsk. skulle hafva varit
mera gynnsamt stämdi emot den ifrågasatta religionsfriheten, hade
Utsk. likväl vid motionernas besvarande, kommit i en icke ringa
förlägenhet, ty under del åtskilliga motionärer påyrkat allmän religionsfrihet,
hafva andra derifrån uteslutit Katholiker och Greker,
samt några andra sekter, eller, rättare sagdt, yrkat, att de bestraffande
lagbuden för öfvergång till dessa trosbekännares lära, skulle
qvarstå, vid hvilket förhållande och då ett undanlag från den äskade
religionsfrihetens åtnjutande blifvit förd rådi, just med afseende ä
anhängarne af en troslära, hvilken ligger vår egen bekännelse sä
nära som den Kailmlska, Gisli, skulle kommit i stor villrådighet,
huru långt den ifrågaställde friheten borde utsträckas.
Oqi R. o. Ad. skulle besluta en återremiss af Betänk, i den
syftning, att få det nu gällande straff för affall från Statsreligionen
uphäfdt eller förmildradt, skall jag anse lietta beslut vara ett tillkännagifvande,
att LagUtsk. misstagit sig om representationens
åsigt i d nna fråga, och i sådant fall icke underlåta alt inom Utsk.
arbeta för straffbestämmelsernas borttagande, men om deremot återremissen
afsåge att vinna det resultat, hvarför en talare här upträdt,
eller att, med bibehållande af dessa straffbestämmelser, likväl
vidtaga åtskilliga förändringar i kyrkolagstiftningen, skulle sådant
endast missleda Utsk., i afseende å R. o. Ad:s rätta mening, och
det af talaren åsyftade ändamålet, skulle icke eller npnås.
Man har framhållit nödvändigheten af att bifalla llr Spångbergs
motion om ansvar för den, som gör proselyter, men jag får
fästa upmärksamhel derå, att ett sådant ansvarssladgande redan finnes.
1 kap. 4 § M.B n bestämmer ansvaret för den, sorn utsprider
villfarande lärosatser, och torde således något ytterligare stadgande
i denna väg vara obehöfligt.
En annan talare har föreslagit, att landsförvisningsstraffet ej
skulle gå i verkställighet, förr än den brottslige blifvit af presterskapet
undervisad, men, sådant oaktadt, vidblifver sin villfarelse.
Föreskriften derom, alt straffet icke får tillämpas, förr än efter förutgången
varning, finnes redan i lagen, ty 1 kap. 3 § M.B:n innehåller:
”Faller någor af ifrån vår rätta evangeliska lärn, och träder
till en villfarande, och luter han sig icke ratta; tå skall han”
etc. I ett mera ryktbart mål, ang:de affall till den Katholska lä
ran,
som nyligen vid donaslolarne förevarit, hafva äfven HofRtn
och K. M:s högste domstol sammanstämmande beslutat, att innan
frågan om föi fattningarnes tillämpning å de tilltalade kunde till
pröfning företagas, skulle vederbönde domkapitel vidtaga de i lag
anbefallda åtgärder, för de tilltalades återförande till den rätta läran,
och dess utlåtande deröfver inhemlas. Således måste, enl. så väl
uttrydkligt lagbud, som ock gällande praxis, behörig undervisning
alltid föregå straffets tillämpning, hvarför en återremiss, i syftning
att få ett dylikt stadgande infördt, är öfverflödig.
En ledamot af LagUtsk., Frih. Posse, har yttrat, att då alla 4
RiksSbn nyligen afslagit en hemställan, om tillåtelse för de församlingar,
som sådant åstunda, att begagna de gamla handböckerna,
Den 16 Juni,
207
så skulle följden af detta beslut blifva, alt man måste uphäfva lagens
stadgande om straff å dem, som affalla från vår lära. Jag för min
del kan icke begripa, att det sednare måste blifva en följd af det
förra, ty i sådant fall skulle R. St., derföre alt de ej vilja med
gifva
en mindre frihet, vara tvungna att bevilja en större. Jag förmodar,
alt orsaken till Ständernas afslag å sistnämnde hemställan
varit den, att åtgärder redan äro vidtagna för omarbetande af de
nuvande handböckerna, eller just de, sorn gifvil anledn. lill oord
ningarne,
samt att man hoppas, att på denna väg, med kyrkan återförena
de afsöndrade sinnena. Om R. St., under afvaktan af del
resultat, de nya handböckernas omarbetning skall lemna, icke ansett
sig böra villfara en framställd önskan, att få begagna de gamla
böckerna, kan väl denna omständighet icke utgöra ett skäl till hi •
fall å förslaget, om uphäfvande af straffbestämmelsen för affall från
vår lära. Jag förslår icke sambandet mellan dessa båda saker, och
finner det vara orimligt, att påstå, det R. St. måste göra ett större
medgifvande, derföre alt de vägrat göra ett mindre.
Jag slutar med att. sammanfatta, hvad jag förut sökt ådaga'
lägga, eller att, för den händelse, att R. o. Ad. skulle gilla syftningen
af Hr Tersmedens motion, och således önska uphäfvande
af straffet för affall, en återremiss af Betänk. bör ega rum, men
ätt deremot en sådan åtgärd ingalunda bör vidtagas, till följd af
de nu af mig till vederläggning uptagne framställningar, hvilka
jag anser mig hafva visat sakna all grund.
Frih. Cederström, Rudolf; För min del anhåller jagom
bifall till förevaride punkt af LagUtsk:s Betänk., och detta af det
allvarliga skäl, att ett motsatt beslut synes mig innebära stora vådor
för vår Evangelisk Lutherska lära, som bör vara oss högst dyrbar,
ej mindre för dess egen inneboende förträfflighet, såsom gående
den rätta medelvägen emellan Katholicismens blinda auktorilets-tro,
och den Reformerta lärans allt för långt dt ifna rationalism,
än äfven för dess nära och innerliga förening 'med vår sköna och
minnesrika Svenska historia; denna lära, hvilken för omkring 300
år sedan infördes i Sverige af den store Gustaf Wasa, och för hvilkens
försvar, Hans ännu större Sonson, på Liitzens slätter offrade Sitt
dyra lif. Man har väl sökt, att på mångahanda sätt vädja till den
religiösa känslan, för att åstadkomma ett motsatt beslut, men jag
anser det, likasom inom det materiella, så ock å del immateriella
området, vara mera maktpåliggande, att omsorgsfullt vårda det goda,
man eger, än att fika efter skatter, hvars rälta värde man icke
känner.
Frih. Creutz har i sitt anförande hänlydt på nutidens stora politiska
tilldragelser. Han har framställt förhållandet, såsom skulle
Rysslands nu pågående kamp emot Turkiet, gälla utbredande af den
Grekiska kyrkans lära, med dess stränga ortodoxi emot religionsfrihetens
intresse, men det förhåller sig tvertom, ty Ryssland
har, såsom temligen kändt är, förklarat Turkiet krig, just i uttryckligen
upgifvet ändamål, att dymedelst förskaffa Orientens kristne
rättighet, att fritt bekänna sin religion, utan att derunder störas af
208
Den 16 Juni,
det Mohamedanska, herrskande Turkiska folkets mot dem, hittills utöfvade
förtryck. Det förslår sig, alt Grekiska kyrkans bekännare
härvid äro synnerligen beafsigtigade. Della å ena sidan. Nu några
ord å den andra.
England och Frankrike bislå nemi. visserligen Turkiet, men understödja
derjemte dess kristne undersåters, af Katholska och Engelska
kyrkorne, anspråk pä frihet i religiöst hänseende. Om jag
äfven antager, alt del Oltomauiska väldet i Europa, icke skall under
den nnvartde krisen, lill sin politiska tillvaro, duka under, så torde
i alla fall, en fortfarande oenighet lätteligen komma att räda, emellan
de många olika kristna trosbekännare, som lyda under dess
spira, och denna splittring torde, i följd af den Turkiska folkstammens
märkbara underlägsenhet i afseende å talrikhet, kunskaper och
hjälpkällor, jemförelsevis med de öfriga inom landets gränsor boende
folkstammar, förr eller sednare förorsaka rikets nplösning. Bevare
oss Gud ifrån eli sådant tillstånd, och må aldrig ett dylikt förhållande
bos oss, såsom hos Pohlens och Turkiets olyckliga folk, gifva
mägtiga och slipade grannar anledn. att inblanda sig i våra inre
angelägenheter!
På grund af dessa och många andra skäl, hvilka den långt
framskridna liden förbjuder mig att framlägga, anhåller jag vördsamt
om bifall till Utsk:s hemställan i denna del af Betänk., samt anser
en återremiss deraf icke vara tjenlig. Sistnämnde åtgärd skulle
afse den underordnade frågan, huruvida icke »Hallingen borde bibehållas
vid sin arfsrätt här i riket: ty aldrig måtte väl, i strid med
hvad tillförene R. St. enhälligt ansett, affälling från vår rena Evangeliska
lära tillåtas här i landet qvarvara, hvilket säkerligen vore af
en högst vådlig inverkan å allmänna tänkesättet, hvars lutning till
religiös indifferentism och vankelmod, våra allvarlige förfäder visligen
velat förebygga. Arfsrättsfrågah är onekligen af mindre betydenhet.
Men just derföre synes den serskilda frågan om arfsrälten, ej böra
tillerkännas en sådan vigt, att man derför må äfventyra hela den
stora hufvudfrågans återförsättande på en oviss ståndpunkt; dervid
en ytterligare kamp förestår emot dem, hvilka vilja afskaffa allt
ansvar för affall från den Svenska kyrkan och dess rena Evangeliska
lära.
Ropen på propos. förnyades.
Br Löwenhjelm, Gust. Sam,: Det hufvudsakligaste och
mest talande argument, som anföres mot religionsfriheten, år, att
Statens borgerliga enhet ej kan bibehållas, eller förlorar sitt kraftigaste
stöd, om statsmedlemmarne ej äro förenade genom religionens
band, och om en sådan religiös enhet ej kän åstadkommas utan
tvång, så kan religionsfrihet i ett ordnadt samhälle ej medgifvas.
Detta argument innehåller åtskilligt sanni. Ty visserlieen gifves
intet starkare band menniskor emellan än religionen. Men som religion
är en viljans sak, kan den omöjligen påtvingas någon. Ty
ingen har väl dristat påstå, att man förmår tvinga öfvertygelse:1 eller
hjertan. Den enhet, som åstadkommes genom tvång, kan således
aldrig
Den 16 Juni.
209
aldrig vara en religionens enhet. Den måste endast bestå i den
yttre formen, under det att i grunden skiljaktighet fortfar, ja förstoras
af försöket att med våld förena, hvad som i sig sjelf är stridigt.
Så har Sverige länge förverkligat idealet af den slags kyrkliga
enhet hvartill man genom tvång kan komma. Och likväl beslår
denna beprisade enhet blott i yttre förhållanden, såsom alt alla
döpas enl. samma handbok, att alla, vare sig med lock eller pock,
framdragas till Herrans nattvard, alt man vid vissa högtidliga tillfällen
svärjer pä de symboliska böckerna, som dock endast fåtalet
känner ens till namnet. Går man deremot till hjeltan och öfvertygelserne
skall man säkert bland oss finna lika mycken skiljaktighet,
som i de länder, der den mest vidsträckta religionsfrihet råder.
Alla kallas visserligen Lutheraner, men utom alla möjliga slag af
tviflare och förnekare, torde vi hafva anhängare af snart sagdt alla
religiösa partier till och med ibland våra prester. Man må ej säga,
att, om än alla dessa villfarelser finnas, så få de dock ej öppet
förkunnas och utspridas, ty man kan ej neka, ali otrons och osedlighetens
läror ha fritt spelrum i böcker, tidningar, sällskaper, umgängeslif,
ja i våra lärosalar, och att lill och med från predikstolarna
irrlärtga åsigter ofta förkunnats och förkunnas. Den enhet,
som vinnes genom tvång är således i hög grad ytlig och ihålig,
samt kan således svårligen tjena Staten till stöd. Härtill kommer
alt det. religionstvång som måste användas att uprälthålla denna enhet
demoraliserar den enskilde, undergräfver kyrkan, motverkar Guds
rikes utbredande och uplöser och skakar Staten.
Religionstvånget demoraliserar den enskilde. Det vänjer den
troende att använda köttsliga medel för andliga ändamål, samt gör
honom lätt likgiltig och sömnaktig, emedan del synes frikalla honom
från all omsorg om den rätta trons bevarande och utbredande. Det
mördar samvetena, emedan det tvingar en mängd menuiskor att bekänna
hvad de ej tro och skapar derigenom lögn och skrymteri,
denna kräfta för all moral. Det ger otron vapen i händerna, emedan
det stärker åsiglen att religionen är ett menskligt påfund, ett
politiskt ordningsmedel, som ej kan bestå utan verldsliga stöd. Så
var det först sedan den Gallicanska kyrkan undertryckt alla andra
kyrkosamfund och blifvit ensamt herrskande, som otron i Frankrike
fick rätt fart.
Religionstvånget undergräfver kytkan. Det står nemi. i uppenbar
strid med kristendomens anda och Frälsarens egna ord och
exempel. Då lärjungarne ville nedkalla himmelens straff öfver en
stad, hvars innevånare ej ville emottaga dem, sade Jesus: J velen
icke hvars andas harn J ären, och Han segrade slutligen öfver verlden
ej genom att förfölja henne utan genom alt lida och dö för
henne; och denna strid emellan kyrkans anda och hennes Stiftares
anda måste nödvändigt förlama hennes kraft all verka. Religionstvånget
undergräfver vidare kyrkan, derigenom att det vänjer hennes
tjenare alt förlita sig på köttsliga vapen, på samma gång de afvänjer
dem från bruket af de i dylika mål enda dugliga, de andliga.
Det gör ytterligare kyrkan nödvändigt till en förföljande kyrka och
8 H. 14
210
Den 16 Juni.
ådrager henne den förbannelse, sora är fästad vid alla religionsförföljelser,
en förbannelse, som är så mycket förfärligare, som dessa
förföljelser ej drabba de sämste, ej dem som lia nog förslöadt samvete
alt kunna bekänna ett och tro ett annat, ulan antingen samvetsömina
otrogne, som ej kunna uthärda med skrymleriet, eller nitiske
och varma, om ock vilseförda trogna, hvilka kyrkan, om hon
följde sin stiftares föredöme, långt ifrån alt stöta ifrån sig borde företrädesvis
upsöka och omhulda, eller ock sluteligen sådane personer,
som yrka på verkligen behöfliga reformer. Ilar bekräftas nemi.
förr eller sednare Frälsarens varning, att, då menniskor vilja med
väld uprycka ogräset, upryckes hvetet med. Så lemnar den Svenska
Statskyrkan dem, som från predikstolar, kathedrar, i tal och skrift
sprida irrläror och otro, i godan ro, under del hon förföljer kristna
för det de komma tillsammans all upbygga sig, eller ej vilja foga
sig efter kyrkoböcker, som bon sjelf medger behöfva förbättras. Så
hafva Påfvedömets förföljelser i alla lider företrädesvis varit riktade
mot dem, som velat rena det från dess missbruk. En naturlig följd
häraf är att religionstvånget gör alla grundliga kyrko-reformer nästan
omöjliga. Ty en förföljande kyrka är benägen att sammanblanda
alla, som vi ka pä reform, med kältare och dissenters, samt att stöta
ifrån sig just de elementer, som skulle kunnat förbättra henne. Så
var Gallicanska kyrkan, så snart den lyckats uphäfva de Reformertes
religionsfrihet, ej sen alt undertrycka den fraktion inom sitt egel
sköte, sorn* ännu egde qvar någon lifaktighel. Så ämnade Luther
och Wesley från början blott reformera sina respekliva kyrkor, och
del var desse, som först behandlade dem såsom fiender, och ivungo
dera alt utträda. Ej nog härmed: liksom opposition är nödvändig
för att uppehålla det politiska lifvet och framtvinga nödiga reformer,
så är ock möjligheten till dissension bästa medlet att hålla kyrkan
vid lif och helsa. Denna möjlighet tvingar nemi. kyrkan att vaka
på sig sjelf, att dels undvika misstag, dels afhjelpa dem, som inritat
sig, emedan hon annars löper fara alt genast se en dissenterkyrka
upstå bredvid sig. Sä hade inom Katholska kyrkan behofvet af reform,
så väl af kyrkomöten som till och med af Påfvar, länge varit
erkändt, utan att en sådan blifvit ens påbörjad, än mindre utförd,
lills slutligen de Protestantiska kyrkorna utbrölo sig och sålunda
ivungo moderkyrkan alt reformera sig, och är det utan tvifvel denna
utifrån påtvungna reform, den Katholska kyrkan har att tacka för
det lif hon ännu eger. På samma sätt erkänner den Engelska högkyrkan
sjelf, att det var melhodismen, som uphjelple henne ur det
förfall, hon mot slutet af förra seklet iråkat.
Religionstvånget motverkar Guds rikes utbredande. Dels upreser
det de kristna kyrkorna emellan skrankor, hvilka förhindra den
vexelverkan, som är så nyttig och nödig för lifvets bibehållande och
utveckling; dels är den fiendskap och de förföljelser som härigenom
upstå ibland de kristna, i hög grad förargelseväckande för hedningarne,
så man med allt skäl kan säga, att för religionstvångets skull
varder de kristnas Guds namn försroädadt bland hedniogarne. Och
huru kan man begära att hedningarne skola visa fördragsamhet mot
Den 16 Juni.
211
ilen, mot deras religion fiendtliga kristendomen, då de se den ena
krisina kyrkan förfölja den andra.
Religionstvånget uplöser slutligen och skakar Stalén, dels emedan
det, såsom förut är visadl, demoraliserar den enskilde och undergi
öfver kyrkan, dels emedan det invecklar Slaten i inhemska
strider. Historiens intyg i detta afseende är så klari, alt man måsle
förundra sig alt någon af politiska skäl kan tala mot religionsfriheten.
Man är allmänt ense, ali Italiens uplösning oell Spaniens förstening
äro följder af religionstvång. Englands och Frankrikes historia
är ännu mera uplysande, alldenstund vi här lia tillfälle hos
ett och samma folk, lära känna religionstvångels och religionsfrihetens
olika verkningar. Sedan Frankrike, genom de förfärliga Hugenottkrigen,
hvilka föranleddes och underhöllos af de styrandes tilltag,
att med än det ena, än det andra religionsparliets tillhjelp tillskansa
sig stcrre makt, blifvit brag! nära sin undergång, fick det vid Henrik
den IV:des upstigande på ifironen religionsfrihet. Fä år derefter
förenades Englands och Skottlands kronor af Stuartska huset,
som förälskat sig i den olyckliga tanken, alt vara en allena herrskande
Statskyrkas smorda öfverhufvud. Enl. deras åsigt, sorn försvara nödvändigheten
af kyrklig enhet inom ett land, borde Frankrike nu
råkat i inre och yttre vanmakt, emedan här tvenne kyrkor slodo
emot hvarandra, men England deremot stått starkt och mäktigt,
emedan man här hade ett konungahus, nog vist att inse fördelen af
kyrklig enhet. Vi vela att historiens utslag är helt annat. Frankrike
gick sitt mäktigaste och ärorikaste tidehvarf till mötes, under
det England sönderslets af borgerliga krig och nedsjönk till en
makt af andra ordningen. Ar 1688 bildar en vändpunkt i båda
ländernas historia. Frankrikes lyckliga stjerna börjar gå ned. Den
hittills allsmäktige Ludvig XIV drabbas af den ena motgången efter
den andra. Regeringen sjunker in- och utomlands i aktning.
Otro och sedeslöshet gripa omkring sig med exempellös hastighet,
lills allt störtar tillsammans i den gräsligaste revolution, menskligheten
bevittnat. I England åter lägga sig de inre stormarna och
landet tillväxer oerhördt i yttre och inre makt. Hvad är nu orsaken
till denna plötsliga förändring, om ej att det var under detta ödesdigra
år, sora Englands religiösa och borgerliga frihet betryggades,
på samma gång som i Frankrike, Nantesiska ediklet uphäfdes och de
dissenterande försatnlingarne utdrefvos. Jag fruktar, att äfven värt
fäderneslands historia bevittnar den menliga inverkan af religionstvång,
ehuru dess kyrkas rena lära och i många fall goda författning,
hort skydda det derför. Det är åtminstone ett belänkansvärdt
förhållande att Sverige, alltsedan religionstvånget i slutet af Carl
XI:tes regering i lag bestämdes, aldrig varit hvad det förut var.
Det är ej heller osannolikt att om religiös opposition eller dissensim
varit tillåten, och således religionen ej uteslutande anförtrodd
åt en kyrka, som ofta ansågs och behandlades såsom en Statens tjenarinna,
och derföre endast svagt kunde säga de maktägande sanningen,
skulle Nationen ej blifvit så bedårad af den tolfte Carls eröfringslystnad,
ej sä hejdlöst öfverlemnat sig åt frihetens parl istrider
14*
212
Den 16 Juni.
och bättre motstått den flärd och sedeslöshet, som utgingo från Gustaf
den llhdjes thron.
För att gå till vår egen tid, finner man mindre moralisk och
politisk helsa och kraft, mindre allmän anda, mindre fosterlandskärlek,
mindre kärlek för lag och ordning, mindre enighet mot yttre
fiender i Amerika och England, der religionsfriheten är äldst och
der den således bäst haft tid utveckla sina förmenta förderfliga följder,
än i de länder, som vai it välsignade med religionstvång? Ar
ej förhållandet snarare omvändt? Förgäfves anföres häremot Schweitz1
erfarenhet; ty der har villervallan just ökats derigenom att man ej
blifvit religionsfriheten trogen, utan det ena partiet med våld sökt
undertrycka det andra. Med ett ord, jag känner intet exempel att
religionstvång gagnat eller religionsfrihet skadat ett land; allt tyckes
tverlom bevisa motsatsen.
Sådan är då den beprisade kyrkliga enheten! Den är i hög
grad ytlig, och kan ej uprälthållas utan eli för Stat och kyrka lika
förderfligt religionstvång. Och om man gåfve till spillo denna Statskyrkliga
enhet, hvilken i sanning ej har stort mera värde än den,
hvari Katholska kyrkan en gång ville intvinga hela kristenheten,
skulle säkerligen hvarken religion, kyrka eller Stat derpå lida.
Man varnar oss för Katholicismen, hvilken i vår tid och synnerligen
i England gör betydliga framsteg. Men man bör komma
ihåg, att Katholicismen i detta land aldrig varit utan anhängare, att
Episkopal-kyrkan i religionsbruk och författning, mer än någon annan
Protestantisk kyrka närmar sig till den Katholska. Dessa anledn:r
till öfvergång föreflnnas ej i vårt land, der oviljan mot Påfvedömet
öfvergålt nära nog till nationalhat. 1 närvaride lid är faran
från det hållet så mycket mindre, som den andeliga rörelse, hvilken
så mäktigt pågår i vårt land, just härflyter från närmare bekantskap
med Luthers skrifter, och Luthers ande således är mera lefvande
ibland oss än kanske någonsin. Man säger att vårt folk ännu ej
är moget för religionsfrihet, emedan det ännu ej skall ega nog andlig
uplysning. Då har i sanning vår Statskyrka illa upfyllt sitt upfostringsvärf,
om vårt folk skulle vara det enda Protestantiska, som
ej är moget för religionsfrihet. Och är del väl sannolikt att det
under religionstvånget skall blifva mognare än det år? Om man
svårligen kan påstå, alt Gudakligheten tilltagit under det halft andra
sekel, som förflutit sedan vår kyrkoförfattning kom lill stadga, så lär
väl denne ej hädanefter bättre förmå lyfta vårt folk i andligt afseende.
Skulle ock någon främmande kyrka vinna insteg ibland oss,
vore dermed så mycket förloradt? För en Stats sanna lif är ju huf
vudsaken,
att der finnas rätt många allvarliga och varma kristne,
skulle de ock vara af skiljaktiga åsigter ang:de författningen eller
mindre väsendtliga delar af läran; men för upkomsten och utbildandet
af ett varmt kristligt lif, kan striden emellan olika religionsbekännelser
ej vara annat än fördelaktig, emedan den tvingar menniskan
att, då ali mensklig auktoritet svigtar, gå lill Guds ord,
källan för all sanning, och till Honom, som allena år vägen, sanningen
och lifvel.
Korteligen, jag anser att religionstvångets fördelar ligga på ytan,
I) eh 16 Juni
213
linder det att dess skadliga inverkan går på djupet, och tvertonr att
religionsfrihetens olägenhet (ty sådana finnas visserligen) ligga på
ytan, men dess fördelar på djupet: och yrkar derföre på återremiss
af LagUlsk:s Betänk., med uphäfvande af de nu stadgade straff för
öfvergång till annan trosbekännelse.
Starka rop på propos. hördes åter.
Frih. Cederström, Thure: Jag ber R. o. Ad. om ursäkt
att jag ånyo upträder, ehuru tiden är långt framskriden, men några
från deri motsatta sidan fällda yttranden äro af den beskaffenhet,
att de icke kunna lemnäs obesvarade.
Hr von Hartmansdorff förmälde att alla kristna trosbekännelser
väl grunda sina läror på den Heliga Skrift, men att man likväl
mäste hafva’ en yttre bekännelse, som, säkrare än det obestämda
bibelordet, afgör hvad man verkligen tänker och vill, hvadan, och
då religionen är medborgarnes starkaste föreningsband, det vore Statens
pligt, att värna kyrkan för alla emot henne riktade angrepp.
Jag får, med anledn. häraf, fråga Hr von Hartmansdorff hvad han
förstår med den Svenska Statskyrkan? Förstår han dermed hvad
lian sjelf upfatlar vara Svenska Stalskyrkau, eller hvad t. ex. Gr.
Liljencrantz tror vara Svenska Statskyrkan? Eller förstår han dermed
den kyrka, som nu hos oss är rådande under namn af Svenska
Statskyrkan? Enl, min åsigt åter, är Svenska Stalskyrkan, den kyrka,
som bekänner den rena Evangeliska läran, sådan den enl. den oförändrade
Augsburgiska bekännelsen, blifvit genom Upsala mötes beslut
af år 1593 vedertagen, samt är förklarad uti den så kallade
Libro Coneordi®, men gillas denna åsigt, som tydligen finnes kungjord
uti 1 kap. 1 § af 1686 års kyrkolag, vågar jag påslå, att
den Svenska Statskyrkan, sådan den sig nu bos oss gestaltat och
utbildat, lika litet eger skydd af lag, som de s. k. dissenters, mot
hvilka man dock vill tillämpa landsförvisnings-straffet. Att detta
omdöme är fullt sanningsenligt, är lätt att öfvertyga sig, då man
besinnar att våra bekännelse-skrifter antaga trenne Sakramenter;
såsom bevis hvarpå jag får anföra, att i den artikeln uti apologien
till den Augsburgiska bekännelsen, som handlar om Sakramenlernas
antal och bruk, säges uttryckligen, sedan beskrifning blifvit lemnad
på hvad med Sakrament förslås skall, att etil. Guds befallning samt
med löftet om Nåd, trenne Sakramenter blifvit instiftade, nemi. Döpelsen,
Herrans Nattvard, och skriftermålet eller Botens Sakrament.
Orden uti sjelfva urkunden lyda sålunda: ”Vere igitur sunt Sacrament,
Baplisraus, Coena Domini Absolutio, qu* est Sacramentum
pcenitenti®. Narn lii ritus habent mandatum Dei et promissionem
grati®, qu® est propria Novi Testamenti.” (Sakramenter äro i sanning,
Döpelsen, Herrans Nattvard och Aflösningen som är botens
sakrament. Ty dessa bruk hafva Guds befallning och nådens löfte,
som endast tillhör Nya Testamentet).
Vidare har Hr von Hartmansdorff sagt, att det icke betyder
något, att den Svenska kyrkan står illa anskrifven för dess förföljelse
emot affällingar, ty man hitöfver ej göra afseende å andra
personers omdöme, än deras, hvilkas omdöme är något värdi. Så
214
Den 16 Junii.
vidi' jag eger mig bekant, finnes del ej något civiliseradt samhälle,
som har gillat de förföljelser här egt rum, och jag kan icke antaga,
ali Sverige är eli land med så exceptionella förhållanden, ali det,
som är en vanheder för hvarje annat land, är en heder för Sverige.
Jag känner ej, alt någon af Europas Regeringar uttryckt sill gillande
öfver den Toscanska Regeringens säll att behandla makarne Madiai,
men vel deremot, att protester emot deras behandling från Uere
länder afgifvits; ja jag har till och med hört upgifvas, att Svenska
Regeringen jemväl mot nämnde åtgärd protesterat, ehuru protesten
skall af den Toscanska Regeringen blifvit afvisad med det svar, att
Sverige i detta afseende icke egde att någon talan föra, då intoleransen
i Sverige vore fullt ut lika stor som i Toscana. Ofvertygelsen
om nesligheten af straff-bestämmelser för öfvergång från eu
kristen lära lill en annan, är i England sä allmänt utbredd, atida,
för några år sedan, vid den Evangeliska alliansens sammanträde i
London, dit bekännare af alla krisina tros-samfund sammankommit,
Raplisten Nilsson infann sig, och upläsle den dom, hvarigenom lian
för sin religiösa tro blifvit från Sverige landsförvisl, föll hela församlingen
på knä och bad Gud om nåd och förskoning för ett så
barbariskt iand och en så grym lagstiftning. Jag hemställer lill en
hvar af Eder, Mine Hrr, om det kan vara något berömvårdi, att
vilja bibehålla en sådan strafflag!
Gr. Liljencrantz har yttrat-sig hysa en stor förskräckelse för
Katholikerne, och Hr af Sillén har sagt sig hafva mycken farhåga för
läsarne. Dessa yttranden visa nogsamt hvarthän man kommer, när
man icke står på någon fast och säker grund, samt huru man på
villovägar förirrar sig, när man icke, såsom sig vederbör, efter Skriftens
ord, hetraktar hvarje kristen såsom sin broder, oansedt olikheten
i den yttre bekännelsen.
Gr. Liljencrantz har äfven förklarat, att landsförvisning icke
vore något harrit straff för dem, som med vett och vilja affalla från
vår lära, samt alt detta Straff endast vore grymt för dem, som blifvit
förledda lill eli sådant steg utaf brist pä fullständig kännedom
om vår läras förträfflighet. Detta yttrande har redan blifvit af en
annan talare uptagel, men jag ber likväl att få tillägga, att det högeligen
förundrar mig, huru en Svensk man kan anse förvisning
från Sveriges jord vara ett obetydligt straff. Jag för min del anser
detta straff vara omenskligt grymt, ja grymmare än dödsstraffet, ty
det sednare gör slut på den brottsliges plågor, under det alt del
förra uttänjer dem under hans hela återstående lifstid; ty att lefva
skiljd från fosterjorden, skiljd från anhöriga och vänner, skiljd från
allt som förlänar jordlifvet behag, mäste, åtminstone för de flesta
menniskor, vara eli fortsatt lidande, en ständigt återkommande plåga.
I anledn. af Gr. Sparres yttrande, vill jag endast nämna, att
jag jcke förebrått LagUtsk. att del icke fullständigt uptagit och vederlagt
de af mig samt Hr Tersmedens i ämnet väckta motioner.
Jag har endast yttrat, att Utsk. ulan anförande af något enda giltigt
skäl förkastat desamma. Gr. Sparre här jemväl yttrat, att den
tolkning jag gjort af 16 § Reg.Ftn, blifvit vederlagd bärle- af Just.-  Ombudsmtn och Högsta Domaremakten. Jag får härpå svara, att
Den 16 Juni.
215
jag väl vet, det Just.-Ombudsm:n i en af sina embetsberättelse!-,
sökt gifva nämnde § en annan tolkning än den jag förfäktat; deremot
kan Högsta Domaremakten så mycket mindre anses hafva underkänt
den tolkning jag af §:n gjort, som densamma blifvit af
Högsta Domstolen biträdd, derigenom Domstolen från ansvar befriat
de tilltalade, hvars talan jag fört.
Jag vill icke uptaga liden med några ytterligare anmårkn:r,
utan får endast förnya min anhållan om återremiss.
Hr af Sillén: Jag anhåller endast, att få med några ord
bemöta Frih. Creutz sednaste anförande. Hr Frihm behagade erinra
sig, att då jag talade om läsarne, jag indelade dem i åtskilliga
klasser, och icke skar alla öfver en kamm. Jag känner läsare,
hvilka så väl i moraliskt, som religiöst hänseende äro riktiga
mönster, men jag känner äfven sådana, som begått nedrigheler,
värdiga medeltiden, ehuru naturligtvis mindre blodiga.
Jag har icke heller sagt, alt läsarne äro en jesuitisk orden.
Om man skulle vilja säga något i den vägen, så skulle man snarare
kunna jemföra dem med frimurarne. Hvad åter mitt yttrande
derom, att de skulle hata civilisationen, vidkommer, .så finnes det
verkligen läsare, som gå till en sådan öfverdrift, ehuru, jag medgifver
det, undantagsvis. Åtskilliga af dem fördöma nemi. all skön
konst, all vitterhet, så att man till och med hört dem fördöma
Tegnérs skrifter, som dock äro berömda uti hela den civiliserade
verlden. De fördöma ju äfven den nya psalmboken, de flesta af
dogmatiska skäl, men en del troligtvis äfven derföre, att de anse
formen vara allt för estetisk, och versbyggnaden allt för konstrikt
och skönt bildad. Jag är för mycket tolerant för att vilja fördöma
alla läsare, men jag vidblifver mitt förra yttrande, att många af dem
äro ganska skadliga medlemmar af vår kyrka.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Creutz: Jag har ansett mig böra tillkännagifva, att jag
misstagit mig i min upfattning af Hr Thams yttrande, i afseende
å Hr Spångbergs motion, så till vida, att jag trodde, det Hr Tham
yrkade bifall till motionen i dess helhet, ehuru yrkandet inskränktes
till dess första del. Men hvad min upfattning af Hr Thams öfriga
yttrande vidkommer, så medgifver jag ej, att jag detsamma
orätt upfattat, enär jag genast ordagrannt antecknade de delar deraf,
hvilka jag sedan till vederläggning uptog.
Om tiden sådant medgåfve, skulle jag gerna vilja uptaga, hvad
Hr von Koch yttrat, äfvensom Frih. Rud. Cederströms förklaring
öfver syftemålet med Rysslands krig mot Turkiet, hvilket jag i mitt
första yttrande anförde, men jag anser mig ej böra taga R. o. Ad:s
tålamod i ytterligare anspråk, och inskränker mig således lill att
yttra, att Frih. R. Cederström tyckes hafva en helt olika tanke om
nämnde krig, än de flesta andra tänkande menniskor.
Jag förnyar min anhållan om propos. å återremiss, och får
derjemte uplysa, att BorgareSt. med stor majoritet vidtagit en sådan
åtgärd.
21fi
D en 16 J uni.
Gr. Liljencrantz: Då jag förra gången hade ordet, yrkade
jag Betänk:s återremitterande, men jag förglömde, alt uttryckligen
bestämma, i hvilket afseende denna återremiss begärdes. Jag vill
derföre nu fullständiga mitt yrkande, och anhåller, det Hr Gr. o.
Landtm, behagade föreslå R. o. Ad., alt Ståndet, med godkännande
af Utsk:s Beiänk., i hvad det rörer afslyrkandet af väckta motioner,
ang:de religionsfrihetens införande, och den Norska Dissenter-lagens
antagande, måtte återremittera Betänk., så vidt det rörer det i nu
gällande lagstadgande ansvar för affall från Statskyrkan.
o 0
Atetdgen hördes starka rop på propus.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar: Jag
lofvar vara ganska kort. Då jag af den discussion, som här blifvit
förd, samt af del uplysta förhållande, att BorgareSt. återremitterat
Betänk., drager den slutsats, att möjligen äfven härifrån en återreraiss
kommer att ega rum, ber jag ali få fästa upmärksamhelen på
några omständigheter, hvilka torde förtjena alt tagas i öfvervägande.
I sjelfva hufvudsaken har jag vid ett föregående tillfälle yttrat mig.
Jag anser religionsfriheten vara ett mål, till hvilket alla kristna samhällen
böra kunna närma sig, i den mån en sann kristlig anda genomtränger
dem, men jag kan ingalunda medgifva, att det Svenska
folket står på en sådan ståndpunkt, att religionsfrihet kan utan våda
nu införas. Jag instämmer fullkomligt i Gr. Sparres yttrande, att
lagstiftaren måste aktgifva på landets allmänna opinion, och icke, i
trots af densamma, stifta lagar.
Jag förmodar, alt LagUtsk., derest frågan derstädes blifver föremål
för ytterligare behandling, kommer att tillstyrka, det förlusten
af arfsrätt måtte ur straffbestämmelsen för affall från Statsreligionen
utgå. Det år en qvalifikation af straffet, som icke af någon talare
tagits i försvar, ej en gång af dera, som ifrigast påyrkat Betänk:s
godkännande. Den enda grund för Staten ali begagna landsförvisning
såsom straff för affall från Statsreligionen, är alt Staten anser
en affällings förvisande vara nödvärn, men nödvärn får aldrig sträckas
utöfver det nödvändiga, det vill här säga, lill den affälliges avlägsnande
från Statens område, om sådant anses nödigt. All vidare
qvalifikation af straffet är olämplig.
Jag har vid denna Riksdag väckt en motion, att det måtte tillåtas
dem, som sådant åstunda, att begagna de gamla handböckerna,
hvilka under flera sekler varit i landet begagnade, och befunnits upbyggande.
Denua motion har blifvit afslageD, och följderna hafva
icke underlåtit alt visa sig. Det är nemi. bekant, att tvenne församlingar,
efter erhållen kännedom af della beslut, tillkännagifvit
sin afsigt vara, att utträda ur den Svenska Statskyrkans gemenskap.
Man får nu se, huruvida den allmänt yrkade strängheten i sådant
hänseende kau vidmakthållas. Gr. Sparre har anfört såsom skäl
emot en återremiss, i syftning att bereda större liturgisk frihet, nemi.
att åtgärder redan äro vidtagna, för utfärdande af nya handböcker.
Mig synes dock ganska ovisst, huruvida dessa nya handböckers utfärdande
kommer att förena de söndrade sinnena, så alt, enl. min
bestämda öfvertygelse, man handlade klokast, om man ej längre så
Den 16 Juni.
217
strängt holle på den liturgiska enheten, hvilken icke är, hvarken
genom symbola eller kyrkolag anbefalld.
Man har åberopat Englands exempel såsom eli ovederlägglig!
bevis på nyttan af religionsfrihetens införande i elt land. Jag har
sjelf forskat och samtalat med flere Engelsmän i detta ämne, och
de hafva lika med mig funnit, att England liehöft en tid af omkring
200 år, för alt mogna till åtnjutande af denna frihet, samt
att det folk, som vid religiösa förändringar går för hastigt till väga,
störtar sig snarare sjelft i bråddjupe', än det hinner målet. Jag
önskar, att vi måtte lyssna till denna varning, och gå varsamt till
väga, så att vi icke vid en kommande Riksdag få skäl att ångra,
hvad vi nu göra.
Slutligen ber jag att få förklara, det jag instämmer i Gr. Liljencrantz
framställning af syftemålet med den ifrågasatta ålerrem
issen.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framstälde
Hr Gr. o. Landtm., all i afseende pä förevartde punkt blifvit yrkadt,
af Frih. Cederström, Thure, med hvilken Frih. Creutz
förenat sig, enkel åtel remiss; af Hr von Hartmansdorff, Frih. Stjernstedt
med flere talare bifall; af Hr Tersmeden, alt de i denna
punkt förekommande frågor mätte delas, så att propos. blefve frarnsläld,
serskildt i frågan om Norska Disseuler-lagens antagande, och
serskildt å den öfriga delen, i hvilket afseende Hr Tersmeden först
yrkat återremiss, men sedermera förklarat sig instämma i Hr von Köchs
yrkande, att R. o. Ad., med afslag å U(sk:s yttrande, måtte för
sin del besluta, att 1 kap. 3 § M.B:n, 7 kap. 4 § ArfdaBm, samt
1 kap. 2 § sista mom. af 1686 års kyrkolag må uphäfvas.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Tersmeden: Jag får härmedelst tillkännagifva, alt jag,
med instämmande för öfrigt uti Hr von Köchs förslag, yrkat afslag
endast å den delen af Utsk:s Betänk., hvari Frih. Cederströms och
min motion afstyrkes.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, alt Gr. Liljencrantz yrkat,
all R. o. Ad. måtte, med bifall till Utsk.-s yttrande, ronde de
väckte förslagen om religionsfrihetens införande, och Norska Dissenter-lagens
antagande, återremittera Ulsk:s Betänk, för vinnande
af rättelse i nu gällande straffbestämmelser för affall från Evangelisk-Lutherska
läran; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm., med anledn. af
Hr Tersmedens yrkande om frågornes delning, samt då i afseende på
den delen, som i allmänhet omfattade frågan om religionsfrihetens
införande, flere propos:r voro yrkade, men i frågan om Norska Dissenler-lagens
antagande endast en från Utsk:s yttrande afvikande
mening blifvit framställd, förklarade sig anse lämpligast, att propos.
först framställdes i fråga om Utsk:s afstyrkande af bifall till de
väckte förslagen om Norska Dissenter-hgens antagande, samt för
den skuld nu hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s yttrande
i denna del.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med Nej,
218
Den 16 Juni.
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt han funnit Ja öfvervägande.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagaöe
bifalla den öfriga delen af Ulskts yttrande i förevarrde punkt,
ropades Ja och .Nej, hvarjemte
Gr. Liljencrantz, anmälde sig och yttrade
Jag anhåller att få veta, huruvida vid uti den nn framställda
proposui äfven afses min begäran om återremiss, för vinnande af
ändring i straffbestämmelserna, eller om serskildt beslut derom kommer
alt fattas.
Dä härvid Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt del af Gr. Liljencrants
gjorda yrkande, om bifall till Utsk:s i fråga om religionsfrihetens
införande afgifna yttrande, men återremiss för vinnande af
rättelse i straffbestämmelserne skulle, i den ordning det blifvit frarastäldt,
såsom föremål för serskild propos., blifva undersläldt R. o.
Ad:s afgörande; men alt nu först borde förekomma Jlr von Köchs
förslag, att 1 kap. 3 § Missgern:sB:n, 7 kap. 4 § ÄrfdaBtn, samt
1 kap. 2 § sista mom. af 1686 års kyrkolag böra uphäfvas, anmälde
sig och yttrade
Frih. Cederström, Thure: Jag får förklara, att jag afstår
från mitt yrkande å återremiss, och instämmer med Hr von Koch.
Propos. till bifall å Hr von Köchs förslag, blef härefter framstäld,
samt besvarades med starka Nej, blandade med Ja.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, vidare hemstäldt om R. o. Ad., i
öfverensstämmelse med Frih. Creutz’s förslag, ansage de gjorde anmärkn:ne
föranleda till återremiss, men så väl denna, som den derefter
framstälde propos. till bifall å Gr. Liljencrants^ förslag, att
R. o. Ad. med bifall till Utsk:s yttrande, så vidt det innefattade afstyrkande
af bifall lill väckte förslager om religionsfrihetens införande, måtte
återremittera Betänk, för viunande af rättelse i straffbestämmelserne
för affall från Evangelisk-Lutherska läran, blifvit besvarad med blandade
Ja och Nej, blef förnyad propos. lill bifall å Ulsk:s ifrågavar:de
afstyrkande framstäld, och åter besvarad med Ja och Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han trott sig finna alt Ja
härvid varit öfvervägande.
Gr. Liljencrants och Frih. Cederström, Thure, begärde
votering, i anledn. hvaraf Hr Gr. o. Landtm, framstälde propos.
, först å det af Gr. Liljencrants afgifna, och sedermera å det
af Hr von Koch framstäldla och af Frih. Cederström biträdda förslags
antagande lill contra-propos:n vid den blifvande voteringen,
samt, efter det svaren härvid utfallit, med blandade Ja och Nej,
ånyo hemslälde, om R. o. Ad. behagade till contra-propos. antaga
Gr. Liljencrants1 förslag, hvilken propos. nu besvarades med starka
Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att
han nu funnit Ja öfvervägande.
Den 16 Juni.
219
Då härefter voter:s-propos. skulle skriftligen upsättas, anmälde
sig och ytlrade
Frih. Cederström, Thure: Som jag icke kunnat upfatta,
hvilket yrkande kommer all blifva contia-propos. vid den blifvande
voteringen, anhåller jag vördsamt, all derom blifva uplyst.
I anledn. häraf lillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., alt han förklarat,
det han ansett sin hemställan om Gr. Liljencrants’s förslags
antagande lill contra-propos. besvarad med öfvervägande Ja.
Frih. Cederström. Thure: I sådant fall anhåller jag om
votering, ang:de conlra-proposfd.
Frih. Stjernstedt: Frih. Cederströras sednaste yrkande loide
icke kunna leda lill någon påföljd, enär Hr Gr. o. Landtnäs framställning,
blifvil af R. o. Ad. med- Ja besvarad, och genom klubbslag
befästad.
Frih. Cederström, Thure: Så vida Hr Gr. o. Landtm,
förklarar, att min begäran om votering i afseende å eontra-proposm
är för sent framställd, skall jag underkasta mig hans mening, men
jag vill dock hafva i prot. antecknadt, att jag icke anser det vara
grundlagsenligt, alt den begärda voteringen mig förvägras.
Hr Gr. o. Landtm, ytlrade, att han, til! hvars bedömande frågan,
huruvida voteringen vore för sent begärd, blifvit af Frih. Cederström
hähskjulen, finge förklara, att då Grundlagen icke bestämde,
när votering kan begäras, och aldraminst frågan om ett på framställd
propos. afgifvet svars befästande med klubbslag deri vore
omnämnd, ansåge Hr Gr. o. Landtm, rättigheten att begära votering
vara öppen, intilldess annan votering föreloges, eller nytt ämne,
Liefve föredraget, och vore således, efter hans åsigt, Frih. Cederström
berättigad till den votering, som af honom blifvil begärd. *
Uplästes till justering oell godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller, alt, vid äskad votering om bifall till LagUtsk:s
afstyrkande af väckta förslag om religionsfrihetens införande,
till contra-propos. antages Gr. Liljencrants^ yrkande, all R. o. Ad,,
med bifall till Utsk:s yttrande, i afseende på religionsfrihetens införande,
återremitterar Retänk. för vinnande af rättelse i nu stadgade
straffbestämmelser för affall från Evangelisk-Lutherska läran,
röstar
Ja;
den del ej vill röstar
1 Nej; -
vinner Nej, antager R. o. Ad. till coötra-propos:n Hr von Köchs
yrkande, att 1 kap. 3 § Missgern:sB;n, 7 kap. 4 § AtfdaBm, sami
1 kap. 2 § sisla mom:lel af 1086 års kyrkolag böra uphäfvas.
220
Den 16 Juni.
Vid voteringens slut befnnnos rösterne hafva utfallit som
följer: ,
Ja — 43.
Nej — 20.
Härefter uplästes till justering, samt godkändes en sålydande
votens-propos. i hufvudsaken:
Den, sorn bifaller LagUtsk:s afslyrkande af väckte förslag om
religionsfrihetens införande, röstar
J a 5
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad., att med bifall till Utsk:s yttrande
i afseende på religionsfrihetens införande, återremittera Betänk, för
vinnande af rättelse i nu stadgade straffbestämmelser för affall från
Evangelisk-Lutherska läran.
Vid voteringens slut, befnnnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 26.
Nej — 34.
Då nu sednare delen af Utsk:s förevaride Betänk., ronde uphäfvande
af nu gällande förbud emot bevistande af främmande religionsöfning,
förekom, yttrade
Frih. Cederström, Rud.: Denna sednare del af Betänk.,
skulle jag för min del icke vilja godkänna, åtminstone icke i dess
nuvande skick. Hela motiveringen är den mest osammanhängande,
jag någonsin läst. Skälet, hvarföre K. M. uti 1781 års Bref för
bjudit
sina Lutherska undersåter, att bivista främmande trosförvandters
gudstjenst, eller ”emedan ingen af nyfikenhet bör försumma
sin egen”, citeras väl af Ulsk., men Ulsk. säger icke ett enda
ord till vederläggning af detta skäl. Det mätte väl icke nu för tiden
vara mera lillätligt eller lofligt att, på bekostnad af sin andaktsöfning,
vara nyfiken, än det var i Gustaf lilis tid. Vidare säger
Utsk.: ”Grunden för förbudets bibehållande afvek emedlertid helt
och hållet från den för dess tillkomst. Man ville nemi. dermed
till en början förekomma insupande af villfarelser; hvaremot det bibehölls
blott för ordningens befordran.” Det skulle vara intressant
att få veta, hvarifrån Ulsk. hemtat uplysning om dessa olikheter.
Stadgandet i förstnämnde hänseende återfinnes i 1 kap. 3 § af Carl
XI:s kyrkolag. Var det år 1686, då kyrkolagen utgafs, vådligt att
lemna tillfälle till insupande af villfarelser, så måste väl samma våda
förefunnits år 1781, och jemväl i våra dagar förefinnas. Och var
ordningens bibehållande i Gustaf lilis tid nödvändigt, så kan det
väl nu icke vara skäl att medgifva oordning alt inrota sig. De förmenta
olikheterna i grunden för lagstadgandets tillkomst, och för
dess bibehållande, synas således ej vara på något sätt af Utsk. åda
-
Den 16 Juni.
221
galagda. Sedermera gör Ulsk. elt långt tankesprång och förklarar
helt kategoriskt: ”Det är dock lika obehöfligt för sådant ändamål”
(ordningens vidmakthållande), ”sorn det är olämpligt, hvilket bäst
uppenbaras deraf, att det städse öfverträdes, utan att någon ens sätter
i fråga dess tillämpning.” Jag vill först och främst fråga, huru
LagUtsk. så noga kan veta, att förbudets tillämpning ej någonsin
ifrågakomma ? Men om äfven förhållandet vore sådant, sä är detta
en försumlighet af polismakten, hvilken tilläfventyrs ej med vederbörlig
upmärksamhel, vakar öfver lagars och författningars efterlefnad,
samt beifrar öfverträdelser deraf, men utgör ingaluuda elt giltigt
skäl för förbudets uphäfvande. I annat fall behöfde man blott
alt fräckt öfverträda alla våra lagar, samt sedan deraf hämta skäl
för deras afskaffande. Det blefve åtminstone mycket eget och stridande
mot allt hvad hittills varit vanligt, alt upsälla en nnderd.
skrifvelse till K. M., deruti R. St., såsom skäl för stadgandets uphäfvande,
skulle anföra, hurusom detsamma ständigt öfverträdes;
hvarutinnan således antydes, att Konungens tjenstemän ej sin pligt
likmätigt vaka öfver dess handhafvande.
1 hvad jag nu haft äran upläsa. är Ulsk:s hela motivering innefattad.
Jag bar tagit kännedom af motionen och funnit densamma
vara på eli helt annat sätt motiverad. Deruti säges, att den
Svenska Statskyrkan är så befästad, alt man ej äger skälig anledn.
alt befara någon för densamma vådlig följd deraf, alt dess anhängare
sättas i tillfälle att jemföra Statskyrkans läror och gudstjenst
med främmande trosförvandters. Detta, om det vore grundad!, utgjorde
visserligen eli verkligt motiv. För min del tror jag likväl,
all åtgärden kunde vara förenad med någon våda. Den komme
måhända att anses såsom en demonstration af likgiltighet å vår sida,
den der skulle framkalla desto lifligare bemödanden såväl hos den
Kaihotska propagandan, som ock annorstädes, der man befattar sig
med proselytmakeri. Jag skulle derföre helst önska, det R. o. Ad.
behagade afslå denna del af Betänk.; men som jag befarar, att
Ståndet är af en annan mening, anhåller jag blott, att frågan återremitteras,
på det att Utsk. måtte blifva i tillfälle, att aflemna en
riktigare och fullständigare motivering af sitt förslag. LagUtsk. plägar
vanligtvis ej låta komma sig den nu anmärkta ofullständigheten
till last. Dess Betänkm förete snarare prof på den ablra grannaste
färgläggning af Ulsk:s äsigler i förefallande ämnen, men i förevar:de
fall bar Utsk. tillvägagått på ett så kärft, och i min tanke osammanhängande
sätt, att Exped.Utsk. vore högeligen att beklaga, om det
skulle underkastas obehaget, att på deu af LagUtsk. lagda grund,
upställa ett förslag till underd. skrifvelse.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Om sjelfva det resultat, hvartill
LagUtsk. kommit, icke gifver anledn. till någon anmärkn., anhåller
jag alt R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s förslag, och icke återremittera
frågan, endast för att gifva Utsk. tillfälle att skrifva andra motiver.
Då man känner den utmärkta stilistiska skicklighet, sorn
Exped.Utsk. besitter, har raan ej skäl att befara, att Utsk., derest
en underd. skrifvelse i ämnet kommer att allålas, skulle uraktlåta,
222
Den 16 Juni
att derifrån utgallra de motiver, som befinnas mindre lämpliga, att
i skrifvelsen inflyta. Jag tror således, att fi. o. Ad. kan med fullkomlig
trygghet förlita sig på Exped.Utsk., hvad beslutets motivering
vidkommer.
Hvad äter sjelfva frågan beträffar, anser jag. att R. o. Ad.
bör gilla det slut, hvari Utsk. stannat. Om vi hafva något om
ifrågavar:de stadgande oss bekant, så är det, att förbudets tillvaro i
allmänhet är helt och hållet okändt. I allmänhet anser hvilken
som helst sig kunna gå i hvilken kyrka han vill, och att han derigenom
skulle göra sig till ansvar förfallen, är .för honom alldeles
obekant. Och om han äfven kände förbudets tillvaro, skulle han,
enl. mitt förmenande, ändock icke låta sig deraf afskräckas, Att
bibehålla en alldeles antiquerad lag, som ingen efterlefver, och som
aldrig kan med tvång göras efterlefd, anser jag vara ganska otjenligt,
och anhåller derföre om bifall lill Utsk:s framställning i denna
del af Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Lagötsk. synes hafva betraktat
främmande gudstjensters bivistande såsom skådespel, hvilka det är
oskyldigt att besöka. Förmodligen har Utsk. isynnerhet fästat sig
vid den Katholska gudstjenslen, emedan hon företer det grannaste
skådespelet.
Gr Lagerbjelke har, såsom skäl för bifall lill Ulsk:s Betänk,
anfört, att man i allmänhet icke känner den författning, som förbjuder
främmande gudstjensters bivistande, emedan hon icke af vederbör:de
handhafves. Om förhållandet är sådant, borde man tillhålla
vederbör:de att fullgöra sin skyldighet. Men man bör icke,
på sätt Utsk. gjort, tillstyrka lagens uphäfvande på den grund, att
han icke efterlefves.
Gr. Lagerbjelke förmenar, alt de böter, hvartill den, som bivislar
främmande gudstjenst, gör sig förfallen, icke skola afhålla honom
derifrån, samt betraktar alltså böterne såsom inträdesafgift till
ett skådespel, hvilket man är lysten att besöka. Men är det rätt,
att betrakta andaktsöfningar ur en dylik synpunkt? Jag tror det
icke, lika litet som jag anser det vara skäl att gifva våra trosförvandter
tillfälle att öfvervara en främmande, fängslande och förledande
gudstjenst, sorn kan locka dem alt öfvergifva deras egen, ty
när saken kommit derhän, kan steget från sjelfva trosläran lättare
uttagas.
Man får ej förbise, att denna fråga nära sammanhänger med
den om konventikel-plakatels uphäfvande, hvilken i ett sednare Betänk.
förekommer. Så vida man finner det vara straffbart, att Lutheraner
hålla sammankomster för andaktsöfning, utom kyrkan, så
måste det väl äfven vara straffbart, att de sluta sig lill personer,
hvilka förrätta sin andakt enl. en främmande trosbekännelse. Ifrån
hvilken sida man än må betrakta denna öfverträdelse, så är hon,
efter mitt förmenande äfventyrlig, hvadan jag yrkar afslag å denna
punkt.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Jag har icke kunnat up
fatta
LagUtsk:s framställning på samma sätt som Hr von Hartmans
-
Den 16 Jani.
223
dorff. Jag tror icke dess mening hafva varit, alt genom förbudets
uphäfvande, likasom inbjuda våra trosförvandter till att skåda främmande
gudstjenst. Jag tror deremot, all Utsk., lika väl som de
flesta andra, insett omöjligheten af alt numera vidmakthålla ett dylikt
lagstadgande, samt derföre ganska visligen föreslagit dess uphäfvande,
ty en lag, som icke mera kan tillämpas, hör icke i lagstiftningen
qvarstå.
Lika med Gr. Lagerbjelke, anser jag en återremiss af frågan
vara obehöflig, enär det resultat, hvartill Utsk. kommit, är det
enda, som i Exped.Ulsk:s förslag till underd. skrifvelse behöfver
intagas.
Frih. Cederström, Thure: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Frih. af Ugglas, men jag anser mig böra tillägga, att jag
desto heldre tillstyrker bifall till detta förslag, som jag icke kan
annat än finna del vara högst okristligt, att med straff belägga inträdandet
i en kyrka, der Christi lära förkunnas. Då dertill kommer,
att ett sådant lagbud, som det ifrågavaride, icke kan tillämpas,
finner jag intet skäl tala för afslag å Betänk. Obehöflighelen
af en återremiss, hafva redan föreg:de talare ådagalagd!, och jag
förenar mig således med dem, sorn yrkat bifall till förslaget.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Jag finner icke något giltigt
skäl lala för bifall lill delta Betänk. Söndagen är instiftad
för alt egnas åt andaktsöfningar, för att vara en helig hvila från
verldsligt arbete och bestyr. Jag inser icke, att det är någon helig
hvila, att gå och betrakta en gudstjenst, hållen för anhängare af
en främmande troslära, lill hvilken man ej, vid äfventyr af det
Strängaste straff, får öfvergå. Delta synes mig vara så klart, att
jag anser allt vidare yttrande för afslag å Betänk, vara öfverflödigt.
Gr. Sparre: Mig förefaller det, såsom skulle det vara bättre,
att om söndagen bivista äfven en främmande gudstjenst, än att lägga sig
till hvila. Jag tror att det förra medför större nytta, än det sednare.
Hvad Frih. Cederslröms klander af Be'änk:s motivering beträffar,
anser jag detsamma vara helt och hållet obefogadl. Utsk. säger,
att den ursprungliga grunden för förbudet måste sökas i bemödandet
att förekomma insupande af villfarelser, men att grunden
för dess bibehållande i 1781 års bref, endast var afsiglen, att dymedelst
befordra god ordning. Vidare säger Utsk., att förbudets
qvarstående är lika obehöflig! för ordningens vidmakthållande, som
olämpligt, och detta yttrande tror jag ej kunna bestridas. Att så
verkligen är förhållandet, inses bäst deraf, att man aldrig ifrågasätter
förbudets tillämpning, och då Utsk. anfört denna omständighet,
anser jag att deri ligger ett till fyllest görande motiv för uphäfvandet
af denna lag, som helt och hållet fallit i glömska, och som de
facto eller i lagskipningen redan är uphäfd.
Jag tror mig icke behöfva anföra några vidlyftiga skäl för bifall
till Betänk. Vid förra Biksdagen afgaf LagUtsk. ett förslag i
samma syftning, och ehuru det då lyckades en värd ledamot af
224
Den 16 Juni.
R. o. Ad. att i en hastig vändning, få förslaget ogilladt, så tror jag
alt man nu skall vara mera på sin vakt och ej tillåta, att en dy
lik
öfverrumpling ännu en gång skall lyckas.
Hr von Knorring: Till en höljan får jag beklaga, att jag
ej förra gången talade så högt, alt Gr. Sparre förmått höra mina
ord. Jag sade, att söndagen var en helig hvila för det kristliga
sinnet, men yttrade ingalunda, alt den firades bäst genom att ligga
och sofva.
Vidare får jag beklaga, att Gr. Sparre tillåtit sig att skämta
öfver ett så heligt ämne, som detta. Saken bör ingalunda anses
vara likgiltig, ulan har en ganska stor betydenhet. Under det att
man vill tillåta Lutheraner alt besöka främmande trosförvandters
gudstjenst och öfvergifva deras egen, bibehåller man förbudet att
samlas till andaktsöfningar på annat ställe än i kyrkan. Kan sådant
vara conseqvent? Jag tror det icke, och anser dessutom, att
då lagen med ett det hårdaste straff belägger öfvergång till en främmande
lära, del är i bogsta grad orätt af lagstiftaren, att uphäfva
ett stadgande, tillkommet för att afhålla de mindre uplyste af våra
trosförvandter från hvarje tillfälle alt höra predikas sådana trossatser,
hvilkas antagande och bekännande för dem medför så stort
äfventyr.
Hr Tersmeden: Ehuru motionär för detta obetydliga och
oskyldiga förslag, har jag dock icke velat uptaga R. o. Ad:s tid
med utveckling af skälen för bifall, hvilka redan af Gr. Lagerbjelke,
Frih. Ugglas och sednast af Gr. Sparre blifvit fullständigt
ådagalagda, och jag har derföre begärt ordet endast för att genmäla
min värde granne, Hr von Knorring. Jag får då fästa nämnde
värde talares upmärksamhet derå, att uti Kongl. Brefvet af den 24
Jan. 1781, igenfinnes intet annat skäl för förbudets bibehållande
än det högst besynnerliga, att ingen bör af nyfikenhet, att åskåda
främmande gudstjenster försumma sin egen, samt alt jag redan uti
motiverna till min motion visat, huru denna grund för stadgandet
ramlar, endast genom en förändring i de främmande religionsförvandternas
gudstjensltimmar.
Hvad åter den värde talarens yttrande om sabbatens helgd angår,
får jag blott fästa upmärksamheten deruppå, att då söndagen
innehåller 24 timmar, af hvilka icke alla användas till Luthersk
gudstjenst, man genom åhörandet af en främmande kristlig gudstjenst,
hvaruti alltid något för alla kristna bekännare gemensamt
finnes, kan hämta upbyggelse, om man vill låta sig upbygga.
Frih. Greutz: Ur den allmänna toleransens och samvetsfrihetens
synpunkt, tillstyrker jag R. o. Ad. att gilla det af LagUtsk.
här framställda förslag.
Propos. till bifall å förevar:de del af Utsk:s Betänk, blef nu
framstäld och besvarad med starka Ja, blandade med Nej; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
Anmäldes
Den 16 Juni. 225
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern., Utlåt:n och Betänk:n, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
JVs 6, ang:de verkställd granskning af de i Stats-Rådet förde
prol.
Banko-Utskottet:
JVs 40, öfver Tapet-Fabrikören Johan Sandbergs ansökan om
ersättning för en af honom å banko-auktion, efter silfvervärde inropad,
sedermera oriktig befunnen pant.
Lag-Utskottet:
JM 36, i anledn. af väckt motion om lekmäns verksamhet i
kyrkans tjenst.
Allm. Besvärs- och Ekonom i-Utskottet:
M 96, i anledn. af återremiss utaf Betänk. J\I 38, ang:de
kontroll till förekommande af missbruk utaf allmogens rättighet all
försälja sina tillverkningar;
JM 97, i anledn. af återremiss af Betänk. JVs 80;
JM 98, i anledn. af återremiss af Betänk. JM 91;
JM 99, i anledn. af väckt motion om allmänna begrafnings
platsers
begagnande för dem, hvilka i farsot aflidit;
JM 100, i anledn. af väckt motion om beviljande af stapelrätt
åt staden Sölvitsborg.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 2 på natten.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
15
226
Den 17 Juni f. m.
Lördagen den 17 Juni 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för gårdagens plenum.
Uplästes ett af Frih. Posse, Joli. Aug., inlemnadt sålydande
Mern.:
Hos Höglofl. R. o. Ad. får jag ödmjukligen anhålla alt, med
bibehållande af min Riksdagsmanna-rätl, fä lemna den plats såsom
ledamot i LagUtsk. mig blifvit updragen.
R. o. Ad. leniDade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att utse en ledamot i Lagötsk.
efter Frih. Posse.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande, BankoUtsk:s
den 7 och 10 dennes på bordet lagda Betänk. JVs 34, med
förslag till reglering af Bankens låne- och kreditiv-rörelse.
Härvid förekom först den del af ingressen till Betänk., hvari
Utsk. afstyrkt bifall å förslaget, alt R. St. måtte hos K. M. i underd:het
anhålla, att oktrojer för Privat-Banker ej vidare må af K.
M. i nåder meddelas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller alt Hr Prof.
Agardhs reservation matte blifva upläsen, och jag derefter få
yttra mig.
Då under den till följd häraf företagna upläsningen den i reservationen
intagna tablå förekom, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer att tablån måtte
förbigås, och upläsningen fortsättas med sid. 84.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi.: Jag hemställer till Hr
von Hartmansdorff, huruvida man icke kunde förbigå upläsningen
af alltsammans, likasom tablån, ty jag tror del icke vara riktigt,
att uptaga tiden med upläsning af en reservation, som är tryckt,
och för hvem som heldst tillgänglig. Det är visserligen sanni, att
det är hvar och en ledamots rättighet, att låta upläsa hvad han
behagar, men jag hemställer, hvarthän det skulle leda, om man,
för alt uptaga tiden, låter upläsa handlingar, hvilka icke inverka på
sjelfva saken.
Hr von Hartmansdorff: Jag ville bespara R. o. Ad. att
höra mig sämre säga, hvad bättre blifvit sagdt af reservanten. Derföre
begärde jag upläsning af hans yttrande. Denna är så mycket
fördelaktigare för Hr Gr:n, som mina motståndare, under ti
-
Den 17 Juni f. ni.
227
den hinna samlas tilt biträde åt honom, hvilken jag befarar höra
till dem.
Sedan härefter Prof. Agardhs reservation emot ifrågavande
ingress, blifvit, med förbigående af tablån, npläst till sint, anförde
tlr von Hartmansdorff: På grond så väl af denna reservation,
som de skäl, hvilka Dokt. Thomander och Grossh. Wallenberg,
i sina reservationer, ytterligare andragit, anser jag Ståndet
böra nn, såsom tillförene, anhålla att Privat-bankerna icke malle få
några nya oktrojer, när de nuvande uphöra, samt att R. Sors Bank
må genom Filial-banker ersälta de enskildta bankerna. Men. då
detta förslag — i fall det vinner Slåndens bifall —- icke kan genast
sättas i verbet, emedan en mängd ändringar i Banko-reghlet
dermed sammanhänga: så anhåller jag vördsamt om återremiss af
denna punkt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hr von Hartmansdorff,
som uttryckt den åsigt, att Privatbankerne målte, i öfverensstämmelse
roed det beslul, som R. St. fattade vid 1848 års Riksdag,
uphöra vid nuvar:de oktrojtiders slut, har yrkat återremiss af denna
punkt. Såsom skäl för sitt tillstyrkande, har den värde ledamoten
åberopat 3:ne afgifna reservationer, hvaraf den ena temligen lång,
och affattad af Prof. Agardh, blifvit för R. o. Ad. upläst. Det torde
icke kunna begäras, och lill och med vara mindre lämpligt, att
inför detta Stånd ingå uti någon fullständig vederläggning af den
vidlyftiga reservationen, alldenstund Utsk. uti sitt tillstyrkande tillräckligt
utvecklat skälen, hvarföre Utsk. afstyrkt de motioner, ang:de
uphörande af Privaibankerne, som blifvit väckta. Vi hafva här
i landet en 20-årig erfarenhet, i afseende på Privatbankerne, hvilka
hafva upstått och utvidgat sin rörelse, utan någon Statens eller
Riksbankens mellankomst. Denna rörelse har drifvits till fördel
för industrien, och utan någon våda för allmänheten. De föreskrifter,
som i afseende på dessa banker finnas, hafva åtminstone
hittills visat sig fullt betryggande, så att det icke varit förenadt med
någon risk för allmänheten att emottaga deras sedlar. Ar det skäl,
alt för en oförsökt theori kullkasta . låne-inrättningar, hvilka för
landet hafva varit nyttiga, och hvilka man icke vet, huru man skall
kunna ersätta? Säkert är emellertid, att de icke kunna ersättas,
utan en betydlig upoffring frän Riksbankens sida. Hatet emot Privatbankerna
finnér man, vid närmare undersökning, i början hafva
upkommit ifrån kapital- och förläggare-intresset i våra större städer,
som fruktat att dess förtjenst skulle komma att minskas genom
dessa kredit-anstalters upkomst och utbildning i landsorterna; —
sedermera hafva afundsjukan och okunnigheten troget räckt hvarandra
handen i striden emot Privatbaflkerna. Den enda olägenhet
som vidlåder Privatbankerna — består deruti, alt deras sedlar ej
uti npbörden emottagas, och således i de orter, der ingen Bank finnes,
dessa sedlar icke kunna användas till liqviderande af kronoutskylder.
När sedlarne likväl lätteligen kunna förvandlas uti Riks
15*
-
228
Den 17 Juni f. m.
mynt, synes mig denna olägenhet af så obetydlig beskaffenhet, att
den åtminstone icke bör leda derhän, att man derföre bör uphäfva
en institution, hvilken, såsom hvar och en, som närmare tagit kännedom
om densamma, icke kan annat än medgifva, har varit och
fortfarande är af stor nytta för industrien.
Man har sagt, att Prof. Agardh i sin reservation söker ådagalägga,
att Privatbankerne kunna och böra ersättas af R. St.-rs Bank.
En sådan ersättning anser jag för min del icke kunna verkställas,
utan alt R. Sl:rs Bauk skulle betydligt indraga sin egen lånerörelse.
Att ersätta en lånerörelse genom "att draga in en annan, blir
naturligtvis ingen ersättning. Ett annat medel till ändamålets vinnande
vore, alt R. St:rs Bank släppte ut nya sedlar, utöfver del belopp,
som ansetts med Bankens säkerhet förenligt, d. v. s. att gå
till Tumba. Jag tror icke alt en sådan åtgärd kan rekommenderas,
ty vi veta af erfarenhet, hvilka följder en alltför långt utsträckt
sedel utgifning har med sig. Privatbankernas lånerörelse, d. v. s.
deras fordringar, utgjorde enl. sisla qvartals-rapporten 14,000,000
R:dr, hvilket således skulle af R. Stms Bank ersättas. De fleste reservanterne
hafva i afseende på ersättningsfrågan, hufvudsakligen fästat
sig vid dessa Bankers utelöpande sedelstock. Jag tror icke detta
vara riktigt, utan raan bör taga i betraktande, huru mycket penningar
hafva Bankerne släppt ut i rörelsen. Har denna rörelse varit
behöflig för näringarnes utveckling, och för de industriella företag,
som härigenom hafva upstålt, så måste, i händelse man drager
in Privatbankerne, just denna rörelse af R. Stms Bank ersättas. Om
vi kasta en flyktig blick pä Riksbankens nuvar:de ställning, så hemställer
jag lill hvar och en af eder, mine Hrr, huruvida man kan tro
det vara möjligt för densamme, att 1856 och 1857 då Privatbankerne
komma all uphöra, i fall icke nya oklrojer beviljas, öka
sin rörelse med utsläppandet af 14 millm.
Filial-bankerne, hvilkas upkomst man vill upmuntra, kunna
icke inrättas, utan att. en stor sedel-utsläppning eger rum, och utan
att Riksbanken får vidkännas ränteförlust, emedan de af Banken
lemnade förslräckningar måste utgifvas emot en ganska låg ranta,
och vida lägre, än hvad Banken nu betingar sig. Om man tänker
sig att Filial-bankerne röra sig med 14 millm, och deremot svarande
kreditiver och lån från Riksbanken, och om mindre lyckliga
handelskonjunkturer, eller andra omständigheter nödgar Banken att,
då silfver strömmar ut nr landet, indraga eller minska sin sedelstock,
så eger ju Banken qvar dessa betydliga kreditiver och lån
lill Filial-bankerne, hvilka icke hafva något intresse uti att minska
sin rörelse, emedan de begagna Bankens sedlar, utan snarare utvidga
densamma, då Riksbanken deremot nödgas minska sin sedelstock.
Riksbanken kan icke bestämma någon minskning uti de
sedlar, som Filial-bankerne behaga utsläppa, om icke den omständighet,
som i banko-regl:tet är förutsedd, inträffar, att nemi. Riksbanken
drager in kreditiverna, och till följd deraf förstör hela den
lånerörelse, som med så mycket konstlade medel kommit till stånd.
Häraf visar sig, huru vådligt det kan blifva för Riksbanken, om
hela landets lånerörelse, förutom den som Banken sjelf bedrifver,
Den 17 Juni f. m.
229
utöfvas af Filialbankerne, hvilka röra sig med Riksbankens sedlar,
samt hafva lån ocb kreditiv från densamme. Att vilja, för det ifrån
ett visst båll upkomna, ocb temligen obefogade hatet emot Privatbankerne,
låta förleda sig derhän, all man vill blottställa sig för
sådana olyckor, som kunna inträffa i händelse deras rörelse skall
ersättas af Filialbanker, det förundrar mig pä det högsta. Emot en
åtgärd, att genom understöd ifrån Staten eller Riksbanken framtvinga
låneanstalter, hafva vi från äldre lider tillbaka varnande exempel.
Det år icke helt och hållet ur mannaminne, hvad som hände de diskonter,
hvilka under början af detta århundrade upstodo, och hvilkas
olyckliga slut omkring år 1818 hade till påföljd, jemte mycket
annat, att Riksbanken icke kunde honorera sina egna förbindelser.
Uti Prof. Agardhs reservation finnes en mängd upgifler, hvilka
jag skulle vilja kalla förvillande, och hvilka vid en närmare belysning
icke riktigt sammanhänga med de slutsatser han deraf drager.
Han säger t. ex. ”när sålunda Ranken under förl. år, när rörelsekapitalet
med öfver 5,000,000 R:dr öfversteg de sisla 10 årens
medium, minskade sin utlåning med 2,000,000 R:dr, ökade Privalbankerne
sin med 1,000,000 R:dr.” Jag har häri min hand ett
utdrag, som visar hvad R. Stms Banks fordringar utgjorde under
loppet af de 3:ne sista åren. Derutaf inhemtas, att den 31 Dec. 1851
utgjorde Bankens fordringar 28,700,000 R:dr, 1852, 28,700,000
R:dr och 1853, 29,100,000 R:dr. Jag kan således icke förstå, att
såsom Prof. Agardh upgifver, någon förminskning egt rum. Vidare
säger Hr Agardh, ”när Banken af samma anledn. år 1847 minskade
utlåningen med 1,700,000 R:dr, ökade Privatbankerne sin
med 2,100,000 R:dr.” Det vore väl icke ett serdeles olyckligt
förhållande, att, när Riksbanken minskar sin rörelse, Privatbankerne
deremot kunde föröka sin, men så är gudnås icke förhållandet, ty
när Riksbanken, till följd af mindre fördelaktiga handelskonjunkturer,
blifver tvungen att draga in sin rörelse, så inverkar det till en viss
grad på Privatbankerne, sä att de icke kunna föröka sin. Att de
1847 förökade sin rörelse härleder sig derifrån, att under det året
uprättades 2:ne nya Banker, de största vi nu ega, nemi. Götheborgs
och Mälare-provinsernas. Jag tror, att det hade varit lyckligare,
om icke 2 så betydliga Banker upstått på en gång, utan
successive, hvarigenom den genom dem upkomna förhöjningen i
rörelse-kapitalet hade blifvit fördelad på flere år. Om Privatbankerne
skola genom andra Banker ersättas, så bör man, såsom jag
nyss nämnde, laga i betraktande, icke deras utelöpande sedelstock,
utan deras utestående fordringar eller utlemnade lån, ty det äro
de, som af Riksbanken skola ersättas,
På grund af alla dessa skäl, jemte flera, som äfven kunde anföras,
får jag hos R. o. Ad. anhålla om bifall, till hvad Utsk. i
denna punkt föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren har un
drat,
huru man kan våga yttra sig mot Privatbankerne. Det kommer
sig, hvad mig beträffar, helt enkelt deraf, alt jag hvarken är
aktie-egare eller låntagare i Privatbankerna. Afundsjuk på dem,
230
Den 17 Juni f. m.
är jag icke eller. Men derföre alt jag är Fullmäktig i R. Slas
Bank, känner jag mig pligtig, alt, så vidt jag förslår och förmår,
söka uprätthålla och akta honom för farliga medlätlare, som kunna
bringa honom på fall.
Man har sagt del vara oförsökta teorier, som jag velat åberopa
för Privatbankers ersättande genom Filialbanker. De sednare
linnas dock redan, och äro således försökte. Det är följaktligen
icke blott en teori, utan en verklighet, som jag har åberopat.
Frih. Tersmeden säger, att, om man vill ersätta Privatbankerne
med Filialbanker, så skulle dertill erfordras icke mindre än
14,000,000 f$:dr. Om jag icke befarade att misshaga Gr. Gyldenstolpe
och andra ledamöter, skulle jag till vederläggning häraf,
ånyo upläsa åtskilligt ur Prof. Agardhs reservation. Men som dervid
fanns en tablå, hvilken icke lästes, torde det tillåtas mig, att
ur denna, söka vederlägga Frih. Tersmeden. Af tablåen inhemta»,
alt Privatbankernes utelöpande sedlar, utgjorde år 1853,
8.400.000 R:dr; således icke 14,000,000 R:dr, såsom Frih. Tersmeden
påstått. Skilnaden är betydlig. Derjemte visar det sig, att
obegagnade kreditiver och låneförslag i R. Sttrs Bank utgjorde, vid
samma tillfälle, 5,600,000 R-.dr. Om till dessa 5,600.000 läggas
2.500.000 hvilka, Banko-regl:tet tillåter Fullmäktige, att till Privatbankernes
ersättande anvisa, så upkommer en summa af8,100,000
R;dr. Således fattas icke mera än 300,000 i de 8,400,000, hvilka
för ersättningen skola behöfvas. Det lärer väl icke kunna utgöra
någon fara eller svårighet för Riksbanken, att fylla denna mindre
betydliga brist, isynnerhet som alla Privatbankernas oktrojer icke
komma att på en gång uphöra. Imedlertid säger man det vara
farligt, att till Privatbankernas ersättande använda de i R. Sttrs
Bank deponerade medel, Ja, visserligen kan det hafva sina betänkligheter,
Men Utsk. har dock icke fruktat för en upp- och
afskrifnings-räknings föreslående, hvarigenom skulle till utlåning få
begagnas deponerade medel, hvilka Banken sjelf måste, mot ränta,
så att säga uplåna. Hvad kreditiven beträffar, så lära de blifva obegagnade,
ty när man icke uttager medlen, så betalas ingen ränta
på dem.
Man säger att Privatbankerna äro nyttiga för näringarne- Det
bar jag icke bestridt. Tvertom är det derföre jag anser dem böra,
genom Filialbanker, ersättas.
Det har yttrats, att Riksbanken skulle behöfva göra en ny sedelutgifning.
Men en sådan komme i alla fall endast att svara mot
det kreditiv, som Banken skulle hälla de lånesökande tillhanda.
Det kommer följaktligen icke att öfverstiga det maximum, Banken
enl. reghtet eger utgifva.
Man påslår, att om ofördelaktiga omständigheter inträffade,
skulle Banken nödgas, i samma mån silfverutvexlingen blefve stark,
se till alt utlåningen icke vidare ökades, och följaktligen minska
sina låneunderstöd. Sådant är möjligt. Men månne det kan, utan
äfventyr för Riksbanken, tillåtas, alt Privatbankerne under tiden fortfara
med en lika stor utlåning, som förut, eller möjligtvis, på sätt
Frih. Tersmeden satt i fråga, öka densamma? Om det skedde,
Den 17 Juni f. m.
K3t
blefve följden, alt Privatbankernes sedlar i allmänna rörelsen ersatte
Riksbankens, hvilka så mycket mera strömmade in för att
mot silfver utvexlas. Häri ligger faran för Riksbanken, och denna
är lika stor, antingen Riksbankens egna sedlar äro utelöpande, eller
om de ersättas af Privatbankernes. Ar det då icke bättra, att
man i Riket har ett mynt, som till beloppet bestämmes af R. St.,
än att man har flera slag, hvilka af Ständernas föreskrifter icke
bero? Efter hvad jag nu anfört, tror jag det vara klart, att man,
för Privatbankernas ersättande genom Filialbanker, icke behöfver uptaga
något utländskt lån — hvilket Utsk. anfört såsom skäl till afslag
å förevar:de frågas afstyrkande.
Jag slutar med den anmärkn., att om mina gensägelser här
måhända äro obehagliga, så får jag underkasta mig det. Jag har
förut varit blottställd för sådant, och likväl sett att mina aningar
olyckligtvis hafva inträffat. För 6 år sedan vågade jag motsätta
mig det äfventyrliga företaget om jernvägarne. Mina invändningar
väckte då ett sådant missnöje, att man derföre grälade på mig en
hel afton. Efter dessa års förlopp är nu bolaget nära nog bankrutt.
På samma sätt kan det gä med Privatbankerna.
Gr. Gyldenstolpe: Afven jag har den äran att vara Full
mäktig
uti R. Stirs Bank, och jag anser också för min skyldighet
att uprätthålla honom, men jag vill icke, i likhet med den siste
värde talaren, att Privatbankerna derföre skola uphöra, i fall de
önska fortfara, ty följden af deras indragning och lånerörelsens öfvertagande
af Riksbanken blefve — såsom Hr von Hartmansdorff
erkänt — att Bankens medel icke skulle räcka till. Det skulle
fattas 3,000,000 R:dr, och om Banken för ersättande till en del af
dessa 3,000,000 R:dr förökade sin sedelstock, till det enl. Bankoreglem:tet
högsta möjliga belopp, så blefve tryckningen på Bankens
metalliska kassa för stor, och Banken komme således vid inträffande
kriser att sväfva uti stor fara, hvilket jag icke anser vara ett
sätt att uprätthålla honom. Jag hyser deremot den öfvertygelse,
alt Privatbankerne skydda Riksbankens metalliska kassa. Vid svåra
konjunkturer, då Bankens silfver strömmar ut ur landet, upstår
svårighet att erhålla Bankens sedlar och beloppet af Riksmyntet förminskas,
och då Privatbankerne ej eller kunna bibehålla sin metalliska
kassa oförändrad, så måste de förminska antalet af sina utelöpande
sedlar. Den på Riksbankens metalliska kassa upkomna
tryckning blir härigenom mindre, hvaremot, om endast Riksmynt
blefve utelöpande till det belopp, som motsvarar Privatbankernes,
så skulle tryckningen naturligtvis blifva så mycket större. Jag anser
således, att Privatbankerne vid missgynnande konjunkturer äro,
om jag så får uttrycka mig, förposter för R. St:rs Bank, hvarföre
jag också önskar att de måtte bibehållas, isynnerhet, som de hafva
visat sig för landet nyttige.
I motsats emol Hr von Hartmansdorff, får jag föreslå, alt R
St. hos K. M. i underd:het anhålla, att, derest vid nuvande oktroj
tiders slut, dylika Banker skulle vilja fortfara; K. M. behagade
meddela dem förlängda oktrojer.
23a
Den 17 Juni f. m.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: En ledamot af R. St:rs „
Banks styrelse, Hr von Hartmansdorff, har på Prof. Agardhs motion
grundat sitt påstående om Privatbankernes uphörande för framtiden,
och Bankens förmåga, alt genom Filialbanker ersätta Privatbankerne.
Då han försl framstälde detta sitt instämmande med
Prof. Agardh, trodde jag att lian skulle göra det i allmänhet, och
icke i det serskilda skäl, som i reservationen blifvit framstäldt, att
Riksbankens ersättande af Privatbankerue skulle åstadkommas genom
användande af de deponerade medlen. Del är uppenbart att
sättet att begagna de i Banken innestående depositionsmedlen är
det som, nära nog, minst af allt bör komma i fråga.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att Utsk- har tillstyrkt införandet
i Banken af upp- och afskrifnings-räkning, och att derigenom
till en viss del dessa medel gjordes rörliga. Det är visserligen
sanni, men Utsk. har icke föreslagit, att de skola under 10
ärs tid ulleranas till förlag åt Banker, ulan att de skola i män af
insatsernas storlek användas till utlåning och kreditiver på kortare
tider åt enskilde personer, samt åt Handels- och Närings-diskonterna
på 3 å 4 månader, hvarigenom de när som helst kunna
återfås. Till en sådan utlåning kunna depositions-medleu begagnas,
men icke till förlag åt Filialbanker, som oktrojeras på 10 ärs
lid. Om det skulle inträffa, ali de som deponerat penningar, ville
hafva tillbaka större eller mindre del deraf, skulle följden blifva
att Banken, för att kunna återbetala dessa penningar, antingen må-,
ste göra en ny sedel utgifning, eller också fordra medlen tillbaka
af Filialbankerne, hvilka derigenom komma i en ganska bekym
mersam
ställning.
Derjemte har Hr von Hartmansdorff påstått, att lians förordande
af Filialbankernes inrättande, i st. f. Privatbankerne, icke utgjorde
någon theori, då de förre länge nog existerat, för att bevisa
sin förmåga att kunna ersätta de sednare. Jag tror icke att så är
förhållandet, emedan det knappast är 2 år sedan en Filialbank inrättades,
och det under sädane förhållanden, som för dessa Bankers
upkomst voro högst fördelaktiga, emedan hela den summa, som
blifvit föreslagen åt Privatbankerne, skulle af dem få såsom kreditiv
begagnas, och följaktligen skulle de komma att röra sig med mycken
större frihet, än hvad som framdeles blir fallet. Min öfvertygelse
är, att det kommer att visa sig, att de knappast nog kunna
bestå, och då skola vi ihågkomma att, om det var möjligt att på
några få ställen inrätta Filialbanker, derutaf vinsten var mycket liten,
men risken ganska stor, så blir det ett helt annat förhållande,
då de skola ersätta de uphörda Privatbankerne. ,4r det tänkbart,
alt raan kan förmå personer, alt för bildande af Filialbanker emot
en ringa vinst tillsläppa betydliga säkerheter, ingå i solidarisk ansvarighet,
att utsätta sig för de opinionskastningar, som i tidernas
längd hos R. St. kunna göra sig gällande, ja möjligtvis förlora de
fördelar, som dem en gång blifvit beviljade, samt icke ega den
sjelfständighet, Privatbankerna nu innehafva, och hvilken utgör ett
vilkor, för alt de skola kunna använda sin rörelse till nytta för
landet. Derjemte är det omöjligt, synnerligast i vårt land, alt in
-
Den 17 Juni f. m.
233
rätta Banker, hvilka icke på ett eller annat salt ega rättighet att
utgifva sedlar, så vida nian icke vill inskränka Bankernas verksamhet
derhän, att endast befatta sig med ullåning på namn eller vanlig
diskontrörelse. De Filialbanker, som blifvit inrättade, hafva, jag
medger det, fått en slags sedelutgifningsrätt, och de röra sig med
assignationer af stor valör på Riksbanken. Men det är också nödvändigt,
att på ett eller annat sätt ega en sådan sedelutgifningsrätt.
Den, Privatbankerna medgifna, sedelutgifningsrätt kan, jag medgifver
det, så långt utsträckas, alt derigenom fara upstår för Riksbanken,
men delta missförhållande kan på flerfaldigt sätt förekomraas. Man
kan antingen begränsa sedelutgifningsrätten inom ett visst belopp,
hvaröfver hon icke får utsträckas, eller ock kan man i sjelfva lagen
nedlägga sådane bestämmelser, alt densamma så regleras, alt
icke någon fara för Banken kan upstå. Jag tror, att när man en
gång låtil enskilda Banker upkomma, och få den utsträckning, som
de f. n. ega, och dä de alltid — hvilket icke kan bestridas — utöfvat
en välgörande verksamhet på industriens utveckling och lif,
så synes mig att man icke nu, då industrien går allt kraftigare och
kraftigare framåt och häller på att blomma, för att i framtiden utveckla
den skönaste frukt, det synes mig, säger jag, alt man icke
nu borde tillstoppa eller låta utsina dessa källor lill allmän nytta
och välmåga. Jag vet all Hr von Hartmansdorff har för regel, alt
söka inskränka den fria verksamheten inom landet, vare sig i en
eller annan riktning, men jag tror, att detta hans system är i högsta
grad felaktigt. Man bör låta den enskilde sträfva åt alla riktningar,
och gifva honom den största möjliga frihet, all sjelf samla
kapitaler. Man bör icke åt detta håll längre utsträcka Riksbankens
verksamhet, än som hittills egt rum. Detta ulgör för mig det hufvudsakligaste
skälet att påyrka, att Banken icke befattar sig med
inrättandet af Filialbanker, för alt dermed ersätla Privatbanker.
Dessutom tror jag att Utsk. har ganska försigtigt och riktigt
föifarit, då det föreslagit, att de nu inrättade Filialbankerne mätte
erhålla en längre tids verksamhet, innan man vågar gifva ett bestämdt
företräde åt den ena eller andra af dessa inrättningar. Om
del i en framlid visar sig, att de arbeta, landet lill allmän nytta,
ali de fullkomligt ersätta Piivatbankerne, samt att de fel, hvilka
man förebrår dessa sednare, icke kunna afhjelpas, må man då
lemna dem ett afgjordt företräde framför Privatbankerne.
Om man vill åstadkomma det af Hr von Hartmansdorff1 förordade
förslag, erfordras dertill en väsendtlig förändring i många afseenden
inom Riksbanken, hvarjemte torde behöfvas en betydlig
direkt sedelutgifning, hvilken visserligen kan åstadkommas, men då
bör ske under de strängaste kontroller, och icke på ett godtyckligt
säll, emedan det är denna som förut störtat Banken, och förstört
de realisationer, som flere gånger hos oss verkställts, emedan man
godtyckligt dekreterat, att Bankens sedelrörelse skulle förökas.
Hr Ribbing, Arvid: Till stor del förekommen af den si
ste
värde talaren, skall jag yttra mig ganska kort. Jag kunde icke
underlåta alt anmäla mig, dä en talare yttrade, alt den olyckliga
234
Den 17 Juni f m.
utgång, som enl. hans tanka inträffat med jernvägarne, äfven kunde
hända Privatbankerne, hvilka dock, oaktadt hans förutsägelse en
ganska lång lid' fortfarit och, såsom jag tror de fleste medgifva,
gått lyckligt både för dem sjelfve, ja kanske alltför lyckligt, emedan
mängden afundats dem, och äfven för fäderneslandet. Vi hafva
O '
nemi. sett, alldeles i motsats mot denne talare, alt det varit serdeles
välgörande för landet, att under de tider, då blist på kapitaler
förefanns, Privatbankerne kunnat upstätt och utvecklat sin lånerörelse,
vi hafva troll, att om också dessa Banker medfört för Riksbanken
någon våda, hvilken visat sig ej hafva haft några svåra följder,
de dock på det hela gagnat fäderneslandet, ty de hafva åstadkommit
inrättandet af många fabriker, de hafva lemnat åt enskilda
personer, som hos dem haft kreditiver, tillfälle till uptagande af
diskont och andra lån, de kunna pä detta sätt icke blott fördubbla,
utan äfven mångfaldiga den sedelstock, som de hafva från Banken,
och som så länge den ligger i Bankens hvalf, åtminstone icke kan
trycka på silfverfonden. Jag tror att Privatbankerne hade varit
mera välgörande, om de blifvit mera understödde, jag vill icke säga
af Riksbanken, ty det är bäst att de lita på sin egen kraft, utan
af allmänna opinionen, och om de utomlands hade förskaffat sig
stora kreditiver, så hade icke Riket varit så skuldsatt, som det blifvit
genom hypotheksföreningarne. Jag hyser derföre den tanken,
att om Bankerna upfyllt sin skyldighet, att under de svåra penningeliderna
afhjelpa orternes behof, hade det nuvar:de skyldsätt -  ningssystemet icke gjort sig gällande, och hvarigenom den Svenska
jorden på sitt sätt kommit i Judarnes händer. Associations-andan
är det som gjort, att allmänna företag utomlands gått framåt, och
den har genom de lyckliga resultater Privatbankerna hos oss frambringat,
icke heller blifvit hos oss alldeles förqväfd.
Att det omnämnde jernvägsföretaget misslyckats, kommer sig
derutaf, att det var mindre väl beräknadt, och på ett förhastande
sätt tillkommit. Vi hafva ju exempel uppå, att sådane företag utförts
till allmän belåtenhet, vi hafva t. ex. i Vermland, en genom
enskilde personers sammanskott åstadkommen jernväg, som bär sig
bra. Jag beklagar, att en så tryckande grundsats här blifvit åberopad,
såsom skäl, för att försöka ytterligare förtrycka dessa Privatbanker,
som gått lyckligt, och derigenom bevisat, att det som grundar
sig på egen kraft, och en riktig och sann beräkning, kan gå
framåt, äfven i vårt land.
Jag instämmer med Gr. Gyldenstolpe, uti del af honom föreslagna
direkta beslut, i st. f. det af Utsk. föreslagna indirekta, emedan
jag anser, att man icke bör borttaga dessa Privatbanker, som,
på sätt jag ådagalagdt, visat sig vara allmän-nyttiga, förr än man
gjort sig fullkomligt förvissad derom, att de i stället uprättade Filialbankerna
kunna ersätta dem.
Frih. Rehbinder, Fredr. Willi.: Vid denna Riksdag
hafva åtgärder blifvit vidtagna i afseende å Lagstiftningen för bränvinsbränning,
— kanske rikliga, jag vill ej bestrida det, men möjligen
ock föranledande till stor skada för jordbruket, landets moder
-
Den 17 Juni f. ni.
235
näring, sami lill prisfall å landtegendomar. Skulle man nu (atla
det beslut, att Privalbankerne må om några år uphöra, så blefve
derigenom en ytterligare skada tillfogad jordbruket, samt egendomarnes
värde otvifvelaktig! ännu mera nedsatt.
Då Frih. Tersmeden tydligt ådagalagt, att Filialbankerna ingalunda
skola kunna ersätta Privatbankerna, anser jag mig icke böra
uplaga R. o. Ad:s lid med några ytterligare skäl i delta hänseende,
utan vill jag inskränka mig till att förena mig så väl med honom,
som med Gr. Gyldenstolpe, • hvilken föreslagit, att man mätte
uttrycka den önskan, det K. M. täcktes tillåta att Privatbankenie,
efter nuvar:de oktrojtiders lilländalöpande, finge fortfara.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Här har af en värd talare blifvit
anfördt, ali Privalbankerne icke uphöra vid samma tid — och
deruti har han rätt — men skillnaden i afseende å tiden är obetydlig,
emedan några få Banker uphöra mot slutet af år 1856, och
de flesta i medlet af år 1857.
Nu är det Privatbankernas ovilkorliga skyldighet, att 18 månader
före den tid, dä de skola uphöra med sin oktroj, alt tillkännagifva,
om de vilja fortgå med rörelsen, och på den grund
söka förlängd oktroj, eller ock uphöra med densamma. Och detta
lillkännagifvande inträffar för alla Privatbanker, innan R. St. pä
nytt sammanträda lill lagtima Riksdag. R. Sl. böra derföre, och
redan vid denna Riksdag vara betänkte, huru dessa Privatbanker
skola ersättas, vare af orsak, att de sjelfva uphöra vid oklroj-lidens
slut, eller genom en af R. St. föreslagen, och af Konungen godkänd
förordn., deruti bestämmes, att Privatbanker för framtiden icke
vidare få existera.
Man har sagt, att det finnes 2:iie sätt, att ersätta uphörd Privatbanks
rörelse, antingen genom inrättande af Afdeln:s-kout, i
likhet med dem som finnas uti Götheborg, Malmö och Wisby, eller
ock genom de s. k. Filialbankerne. Del förra, eller Afdeln:s-kont.,
har många skäl, som deremot tala, och som redan blifvit anförde.
Och hvad de sednare, eller Filialbankerne angå, så hafva dessa så
kort tid varit i verksamhet, att man deraf icke kan draga något
bestämdt resultat för framtiden. Men lålom oss för ett ögonblick
antaga, att Filialbankerne upfylla allt, hvad som förloras genom
Privatbankernas uphörande — så frågas — hvarifrån skola dessa
Filialbanker, i de orter, der uphörd Privatbank skall ersättas, erhålla
nödiga grtindfonds-handlingar? emedan kändt är, att de flesta
egendomar äro fästade, dels uti Hypoteks-föreningarne, dels ock uti
Privalbankerne, såsom säkerheter, ifrån hvilka Banker de ej lös
gifvas,
förr än efter oktroj-tidens slut, och sedan preskriplions-tiden
lilländagåti.
Vidare må anföras, att Privatbank, sorn måste uphöra med sin
rörelse, i god lid börjar med indragningen af sina fordringar, och
olägenheterne deraf äro för allmänheten mångfaldiga. Det är derföre
högst nödvändigt alt, innan R. St. besluta indragning af Pri
vatbankerne,
Sländerne må med full säkerhet veta, hvad som kan
sättas i stället, på det den stora allmänheten, genom ett förhasladt
236
Den 17 Ju^ni f. m.
beslut, ej må vidkännas förluster, dem Ständerna icke kunna afhjelpa
eller ersätta.
Man har äfven anmärkt, att Privatbankerne kunna göra bankrutt
och derigenom försätta landet i stora bekymmer. Sanningen
häraf kan icke förnekas, och bevisen derpå ligga i sjelfva Riksbankens
förhandlingar, som gjort rätt mångå realisationer, d. v. s.
bankrutter, och derigenom ej litet bedragit allmänheten. Men med
den dubbla säkerhet, som förefinnes hos Privatbankerne, hvartill kommer
den solidariska ansvarigheten, kan ingen förlora på en Privatbank,
emedau tillgäng för så väl kapital som ränta, förefinnes. Och
må jag såsom bevis huru Privatbankerne äro ömtåliga, att kunna
upfylla alla sina förbindelser, anföra — att efter den betydliga
stöld, som nyligen träffade en Privatbank, bolaget genast var betänkt,
att göra tillskott af 20 till 25 proc., såsom fullt svarande
mot den summa, som hlef stulen. Men sällsamma, lyckliga händelser
gjorde, alt det stulna, med undantag af några tusende R:dr,
återficks, hvarigenom frågan om tillskott, också förföll.
Jag undrar hur Sländerne förhållit sig, om en dylik stöld träffat
Riksbanken, hvarigenom \ eller ^ af dess tillgångar galt förlorade.
Säkert är, att Ständerne sjelfva icke lillskjulit full ersättning
af det förlorade, och icke heller trott sig våga en utskrifning
härtill hos Svenska folket, utan gripit lill det vanliga medlet, en
ytterligare realisation, en ny bankrutt. Må det förlåtas mig, om jag
hyser den öfvertygelse, ali Privatbankerne äro fullt ut så säkra, som
Riksbanken, och att man icke genom biafsigter må verka till deras
uplösning. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Montgommery, Rob. Nils Germund: Jemte det jag
instämmer uti hvad Hr Mannerskantz vltrat om fördelen af att enskilde
få genom associationer släppa ut sina kapitaler i allmänna
rörelser, tillstyrker jag bifall till BankoUtsk:s hemställan i denna
punkt. Jag vill blott tillägga några ord, i afseende på hvad Riksbanken
lärt af Privatbankerne och tvertom. I det sednare afseende!
tror jag att Privatbankerne lärt ganska litet af Riksbanken, hvilken
deremot hemtat mycket från de förra, t. ex. kreditiv-lånerörelsen,
peli, om del nu under öfverläggning varande BankoUtskis betänk.
antages, depositions-lånerörelsen, hvarjemte åtskilligt annat
torde ännu återstå för densamma att inhemta såsom en hastigare
expedition, m. m. Det torde äfven löna mödan att taga i betraktande,
att ganska mycken kunskap om Bankväsendet, blifvit genom
Privatbankerne inom landsorterne spridd, som icke blott genom
böcker utan genom praktik måste inhemtas. Då jag icke kunnat
finna, alt dessa Banker hafva åstadkommit någon skada, men väl
mycken nytta, får jag således tillstyrka deras fortfarande.
Jemte denna diskussion har upstått en annan, som jag icke
kan finna, på hvad sätt den hörer bil. En värd talare tyckes hafva
beslutat, alt så ofta som möjligt, såsom ett ”ceterum censeo”, uttala
en förkastelsedom om jernvägarne. Han talade om dem, när
Ståndet öfverlade om Bankovinsten, och vid flere andra tillfällen,
har han kommit tillbaka till desamma. Afven i dag har han vid
-
Den 17 Juni f. m.
237
rört detta ämne och i höjden af sin förtjusning har han förklarat
att Köping-Hult jernvägsholaget vore bankrutt. DeD värde ledamoten
misstager sig, ty hvad han förklarar vara en verklighet är
icke annat an en spådom, och såsom sådan må den gälla för hvad
den kan. Afven jag vill då framställa en spådom, och det är, att
del stundar en tid, då Sverige kommer att ega jernvägar i mycket
större utsträckning än den nu itrågavar:de lilla Köping-Hult-jernvägen.
För min del är jag öfvertygad att denna förutsägelse är
lika god om icke bättre än den som den värde ledamoten framlagt.
För alt nu från denna utflygt återkomma lill ämnet, så inskränker
jag mig till att på de skäl, som flere föreg:de talare ut
vecklat,
yrka bifall lill denna punkt.
Frih. Tersmeden: Jag har endast begärt ordet för alt rätta
det misstag Hr von Hartmansdorff vid besvarandet af mitt sisla anförande
begått, då han påstått, alt jag upgifvit Privatbankernes utelöpande
sedelstock hafva upgålt tdl 14 milhr R:dr. Jag sade att
Privatbankernas utestående förslräckningar af en eller annan beskaffenhet
utgjorde tillsammans 14 milhr R:dr, och det är dessa som
Filialbankerna skola ersätta och alldeles icke sedelstocken.
Om Hr von Hartmansdorff behagar i Tidningarne efterse första
qvartals-rapporten för detta år ronde Privalbankerne skall han linna
den af mig upgifna summan 14 milhr vara riktig.
Vidare har Hr von Hartmansdorff sagt, alt man redan har erfarenhet
om de nuvarnle Filialbankernes lämplighet. Hvad denna
erfarenhet beträffar, trodde jag icke att Hr von Hartmansdorff stödde
sin på en så kort tid, ty lill R. Shs Bank hafva icke inkommit Revisionsberättelser
från mer än 3:ne af dessa banker. Den ena af
dessa berättelser från Gefle bank omfattar 8 månader, den andra
från Christianstad 6 månader och den 3:dje från Mariestad en ännu
kortare tiderymd Jag hemställer till Eder Mine Hrr hvad erfarenhet
man kan hafva af en bank-rörelse, som blott räckt några månader.
Hr von Hartmansdorff: Det har gått såsom jag befarade,
nemi. att mitt yrkande ej skulle af någon understödjas. Jag skall
således inskränka mig blott till några anmärkmrs besvarande, hvilka
ej böra lemnäs utan genmäle.
Man har påstått mig åsyfta den enskilda verksamhetens öfverdrifna
begränsning och hällande inom stränga band. Det är icke
min afsigt. Jag vill lemna den enskilda verksamhet så stor frihet,
sora är möjlig, utan att andras eller Statens säkerhet derigenom äfventyras.
Om Sverige icke hade ett sedelmynt, sora grundade sig
på Riksbankens silfver, utan verkligen egde klingande mynt i omlopp,
så skulle, om en olycka inträffade med Privatbankerna, ingen
fara derigenom upstå för Riket i allmänhet: ty man hade ett bytesmedel
oberoende af bankosedlarne. Det skulle då vara mindre vådligt
om Banken gjorde cession. Då vore det äfven för det stora
hela mindre vigtigt, antingen Privatbankerna stöde på hufvudet eller
fotterna; ty deras fall skulle blott undergräfva vissa medborgare,
men icke rubba allas säkerhet om deras penningars värde.
238
Den 1? Juni f. ra.
Hvarföre jag alllid, när fråga är orri financiella ärender, lill
min egen. bedröfvelse ihågkommer jernvflgarne, härleder sig derifrån,
alt del äro dessa älsklingar, som f. n. medtaga Bankens (illgångar
och som skola göra det för framtiden. Hvarifrån skola R. St. få
medel till jernvägarne? De vilja visserligen icke derföre åtaga sig
någon ny bevillning, utan man använder Bankens medel och hindrar
honom derigenom att, lill sina sedlars indragning någonsin begagna
sin vinst, emedan hon understundom borttages ända till sista
runstycket. Så diar man gjort vid denna Riksdag och så tordeman
komma att äfven vid de följande förfara. Om vi genom Privatbankerna
förvärfvat hällre financiella kunskaper, och om man velat
begagna dem, så tror jag icke att man skolat behandla Riksbanken
såsom man nu och vid åtskilliga andra tillfällen gjort.
Jag anser icke Gr. Gyldenslolpes förslag vara nyttigt. I alla
fall är fråga orri Privatbankernas ändalykt; men icke, på hvad sätlr
de skola fort lefva. Del måste blifva föremål för elt serskildt Betänk.
och då är del, pä sätt en talare redan anmärkt, lids nog för
Grin att framställa sitt förslag. Imedlertid kan jag för min del icke
annat än bestrida det, samt förmodar, att Hr Gr. o. Landtm, icke
heller framställer propos. derå.
Hr Hjerta, Lars: Sedan den ledamot, som sist yttrade sig,
redan framställt upskof med afgörandet af ifrågavar:de fråga, till dess
de sammansatta Banko- och LagUtskm hafva inkommit med. förslag
i afseende på förändrad lagstiftning för Privatbanker, anhåller jag
att få instämma uti hans yttrande, hvarigenom Hr von Hartmansdorff
erhåller en ledamot som i denna punkt förenar sig med honom.
Jag ber äfven alt vid detta tillfälle få framställa, huru, enl.
min åsigt, denna fråga bör betraktas.
Det lärer väl icke dragas i tvifvelsmål, att del ändamålsenligaste
bank-system för landet vore, om enskilda banker, som drefve
sin rörelse endast med egna kapitaler och Rikets mynt, kunde bildas.
Orsaken, hvarföre detta icke skett hos oss, torde vara brist
på tillräckliga kapitaler. Man har tillgripit andra utvägar, för att
åstadkomma ett kapital, som kunde lemna tillräcklig säkerhet och
ingifva förtroende hos allmänheten. Näst det, att enskilde med eget
kapital drifva sin bankrörelse, anser jag del fördelaktigaste vara, att
enskilde röra sig med Riksbankens medel, på sätt förhållandet är
med Filialbankerne, i fall de äro på ett ändamålsenligt sätt inrättade.
Om nu detta icke befinnes vara tillräckligt, har man en
tredje inrättning, bestående deruti alt enskilde bedrifva bank-rörelse
med af dem utgifne myntrepresentaliver, som föreställa penningar.
Härvid upstår den fråga, som synes hafva utgjort föremål för Utsk:s
behandling, huruvida dessa banker varit skadliga för det allmänna
och om de på grund deraf böra upliöra. För min del finner jag
icke att i Utsk:s Betänk, blifvit framlagda några positiva facta, som
ådagalägga att Privatbankerne varit skadliga för den allmänna lånenerörelsen.
Vid flere föreg:de Riksdagar, då jag' deltagit i discussionen
öfver detta ämne, har jag tagit mig friheten yttra, att man
genom den åt Privatbankerne lemnade rättigheten all utgifva små
-
Den 17 Jn u i f. m.
239
sedlar, tilldelade dem e|t allt för stort privilegium och eu sådan
makt, som snart nog knnde växa de håda statsmakterna öfver hufvud
et. Sedan man likväl gifvit dem eli sådant privilegium, är nu
fråga dels om Privatbankerna förorsaka en sådan skada, att man bör
genom en summarisk åtgärd afklippa dem äfven med fara all råka
in uti andra äfvenlyrligheter, eller om de skola biheliållas. Della
måste till en stor del bero på det Ullål. ang:de lag för Privatbanker,
hvilket de sammansatta Banko- och LagUlsk:n komma att afgifva,
hvarföre jag, i likhet med Hr von Hartmansdorff, tror alt
upskof har myckel skäl för sig Jag beklagar, och tror ali jag hår
skäl dertill, att Utsk. icke lemna! en mera uplysande faetisk utredning
i denna fråga, utan endast stannat vid ett resonnemang på
summa 16 rader, hvilket synes mig vara nog knapphändigt.
Det förekommer mig äfven, om det tillåtes mig säga, till en
viss grad förundransvärd!, dels att Regeringen icke har lemna! R.
St. någon vägledning i denna fråga, icke gjort nånö! förslag eller
någon faetisk utredning af de förhållanden i hvilka Filial- och Privatbankerna
stå till hvarandra, dels ock, alt icke någon af de Konungens
Rådgifvare, som hår hafva säte och slämma, äro närvande,
för alt yttra sig i ett så vigtig! ämne, och hvarigenom R. St. hade
kunnat någorlunda på förhand erhålla kännedom om den nuvarrde
Regeringens tanka i denna fråga. iNu kan det hända, att R. St.
fatta beslut, som blifva föremål för Regeringens ogillande, då man
likväl torde hafva varit villig att rätta sig efter Regeringeps önskan,
om man om densamma erhållit uplysning.
Till följd af alla dessa omständigheter, nemi. sakens egen natur,
den obetydliga utredning i ämnet Utsk. lemnat, frånvaron af
Konungens Rådgifvare, anser jag det vara stort skäl, att låta ifrägavar.
-de fråga hvila,- tilldess att det från de sammansatta Utskin
väntade Betänk, inkommit.
Jag anhåller i likhet med Hr von Hartmansdorff om propos.
härpå.
Frih. Raab, Adam Christian: Den siste värde talaren up
kom
något sent under debatten, för att erfara hvad som under
densamma egt rum. Det är ingen ledamot som begärt något upskof
med frågans afgörande. Hr von Hartmansdorff har endast
satt i fråga, om någon annan propos. än den på det af Utsk.
gjorda förslag, kan under närvar:de förhållanden framställas, meu
dä jag förnimmer att Hr Hjerta är höjd för upskof, och måhända
äfven begär del, får jag fästa hans upmärksamhet deruppå, alf något
upskof icke bör ega rum, emedan, dä man icke vet på hvilken
grund man skall bygga, något beslut öfver en mängd af följande
punkter uti Betänk, icke skulle kunna fallas.
Jag får derföre hemställa till Hr Hjerta, huruvida han ick*
skulle finna för godt, ändra sin åsigt om upskof.
Hr Mannerskantz: Afven jag får till Hr Hjerta göra samma
hemställan, som Frih. Raab, samt derjemte fästa upmärksamhet
deruppå, att om den i denna punkt af Utsk. gjorda framställning
antages, är visserligen i och med detsamma afgjordt, alt R. o. Ad.
240
Den 17 Juni f. ra.
för sin del anser ali Privatbankerna böra fortfara, men, under förutsättning
att Privatbanks-lagen undergår betydande föiändringar,
kunna de ledamöter, som önska bibehålla den oförändrad, afslå den
nya lagen, hvarigenom de vid föreg:de Riksdag fattade beslut och
då gjorda underd. anhållan qvarstå. Om deremot lagen bifalles,
kan, såsom Gr. Gyldenstolpe föreslagit, uti den underd. skrifvelsen
intagas, att på dessa grunder anse R. St., att Privalbankerne för
framtiden böra fortfara. Det kommer således icke att utgöra något
band för R. St. att icke i framtiden besluta, i afseende på Privatbankslagen,
hvad de finna för godt.
Det har, på sätt Frill. Raab anmärkt, varit nödvändigt för
Utsk. att förnlskicka den uti denna punkt gjorda hemställan, emedan
det är under förutsättning, alt Privalbankerne komma att fortfara,
som Utsk:s förslag i en stor del efterföljande punkter blifvit upställdt.
Om nu denna punkt icke antages, mäste större delen af de följande
omändras. Jag tror det Ijenligasle och rättaste är, att bifalla Utsk:s
förslag i denna puukt.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag hör till deras
antal, som önska Privatbankernas uphörande, och får i sådant afseende
åberopa Prof. Agardhs reservation, hvilken, enl. min tanka,
ådagalägger, att Riksbanken kan öfvertaga de funktioner, som nu
tillhöra Privalbankerne, samt all Filialbankerne kunna upfylla de
genom Privalbankerne upkomna behofven.
Man har här hufvudsakligen anfört emot Privatbankernas motståndare,
att de drifvas af enskilda intressen. Sådant har likväl
icke förhindrat mig att uttala min åsigt, och jag kan icke finna,
hvilket enskildt intresse som skulle förmå någon alt uplräda emot
Privalbankerne. Om man vill söka motiv i enskildta intressen, bör
man väl snarare vända sig lill dessa bankers förfäktare, ty det är
de sorn hafva intresse af bankernas fortfarande, så vida nemi. de
äro delegare uti sådane Banker och således hittills dragit vinst af
dem; — men jag söker icke för milt beslut något motiv deruti,
utan uti verkliga skäl, och några sådane har jag icke hört anföras
lill vederläggning af Prof. Agardhs reservation.
Det förekommer en omständighet, sora talar för upskof, hvilket
jag hade ämnat föreslå, om icke, såsom jag tyckte, Hr von Hartmansdorff
derom redan gjort framställning, men då jag nu hör att
så icke lärer vara händelsen, får jag yrka derpå. Då så väl Finanskomilén,
som en mängd motionärer samt sjelfva BankoGtsk. äro
ense derom, att stora fel och brister förefinnas i den nu gällande
Privatbankslagen, så synes mig icke vara skäl att förr än utrönt
blifvit, huruvida dessa fel kunna afhjelpas eller icke, fatta beslut att
Privatbankerna böra fortfara. 1 den del af Betänk., der Finanskomitén
åberopas, citeras följande uttryck af densamma: ”härvid förutsätter
komilén emellertid, dels att större säkerhet och bestämdare
begränsning för enskilda bankers sedelutgifning tillvägabringas, dels
all de med skäl öfverklagade olägenheter vid dessa sedlars omlopp
varda undanröjda, så vidt sig göra låter.” Då Utsk. sedermera förklarar
-
Den 17 Juni f. m. 241
klarar sig gilla de af komitéo framställda åsigter samt vidare pag.
7 yttrar: ”i sammanhang härmed får Utsk. tillkännagifva, atl CJtsk.
som hyser den öfvertygelse, alt de uti väckta motioner anmärkta,
hufvudsakliga olägenheter af Privatbankerna kunna afhjelpas geuom
förändrad lagstiftning för dylika hanker,” etc., så erkänner ju Utsk.
sjelf alt ifrägavar.de banker äro behäftade med hufvudsakliga olägenheter,
hvilka böra afhjelpas. Det förefaller mig derföre klokast
och rigtigast, atl innan man fattar beslut om dessa banker skola
fortfara eller uphöra, man först afvaktar den af Utsk. utlofvade lagen,
hvarigenom man kommer i tillfälle att se huruvida de öfverklagade
olägenheterna verkligen kunna afhjelpas eller icke. Derjemte
får jag förklara, att jag delar den af Doktor Thomander i
dess reservation uttryckta åsigt.
På alla dessa skäl föreslår jag, att R. o. Ad. matte upskjuta
afgörande! af nu ifrågävar:de punkt.
Hr Hjerta: 1 anledn. af en ledamots anmärkt), emot mill
förra yttrande, vill jag endast nämna, atl jag icke ser att i återstoden
af Betänk, något finnes, som står i så omedelbart förhållande
(ill deuna fråga, atl icke Betänk, i öfrigt kan, i fall man låter den
ifrägavar:de punkten hvila, afgöras, ty såsom jag tycker mig finna,
afhandlas i återstoden af Betänk, endast Bankens lånerörelse.
Frih. Raab: Då jag sednast hade ordet, ansåg jag mig endast
böra lemna en ttplysning ål Hr Hjerta, men sedan nu flera talare
yttrat sig, och Hr von Hartmansdorff erhållit en sekundant i Hr
Cederschiöld, så anser jag mig skyldig alt ytterligare nämna några
ord.
Hr Cederschiöld har framställt deri tanken, alt det icke finnes
något annat intresse i afseende på Privatbankerne, än just Privatbanks-delegarnes
egel, som skulle bestå deruti, atl genom bankernes
fortfarande lill varö skaffa sig förtjenst. Jag frågar den värde ledamoten
om det icke finnes ett allmänt intresse, som talar för Privatbankernas
fortsatta tillvaro? Jag frågar Hr Cederschiöld om han
kan neka, att sedan Privatbanker upkommit i landet, och serdeles
sedan deras antal ökats, industrien stigit, manufakturer och fabriker
tilltagit; alt vår export af spanmål sedan dess blifvit större och alt
lill och med under loppet af detta år, då landet varit hemsökt af
missväxt, vi ändock egt så myckel spanmål att vi dermed kunnat
förse andra länder? Ar icke detta af allmänt intresse, för hvilket
hvarje fosterlandsväns hjerta mäste varmt klappa? Jag föreställer mig,
att om Hr Cederschiölds tid tilläte honom att härom taga kännedom,
han skulle se saken från en allmännare synpunkt än den, ur hvilken
han synes hafva betraktat den.
1 afseende på frågan att upskjuta detta ärende till dess man
får erfara hvad den af Lag-, Ekonomi- och BankoUtskm under utarbetniog
varande Privatbank-lag innehåller, så hemställer jag till
den värde ledamoten, huruvida sådant kan anses lämpligt i afseende
på Privatbankerna, om hvilkas organisation man förnuftigtvis icke
kan fatta något beslut, förr än man gjort sig reda för, om man
8 H. 16
242
Den 17 Juni f. m.
vill bygga på en fortsatt lillvaro af desamma eller icke. Man måste
väl försl hafva afgjort om man vill en sak eller icke, innan man
afgör huru den skall verkställas. Hafva R. St. kommit öfverens
derom, att man bör utgå från den eller den grunden, så korn mer
sedermera frågan, huru, och på hvad sätt densamme bör tillämpas.
Om tilläfventyrs något upskof skulle kunna ega rum, skulle det beslå
deruti, alt upskjuta afgörande! af hela Betänk. Då jag föreställer
mig alt R. o. Ad. icke vill besluta något sådant, hvilket jag icke
heller vill tillstyrka, anhåller jag vördsamt om bifall till hvad Disk.
föreslagit.
Hr Mannerskantz: Hvad Frih. Raab nyss yttrat, ber jag
blott att med några siffror få bevisa. De flesta motständarne hafva
stödt sina yttranden på Prof. Agardhs reservation, hvaruti finnes
upgifvet att för det åsyftade ändamålet erfordras 8,400,000 R:dr.
Nu har Utsk. sagt all blott 4,600,000 R:dr finnes att för ändamålet
tillgå, och då måéte väl i bestämmelserna komma att inflyta, all en
sä mycket större summa är för ändamålet behöflig. Om nu depo
silions-medlen
skola användas, så faller det af sig sjelft, att de
sammma
icke få på sätt Utsk. föreslagit begagnas till upp- och af
skrifnings-räkning,
eller för att lemna kreditiver åt enskilde och Handels-
och Näriogsdiskonten m. m. Desse 2:ne siffror, jemte andra,
sorn skulle kunna anföras, ådagalägga tydligt riktigheten af Frih.
Raabs anförande.
Hr von Hartmansdorff: Det har för mig varit lika oförmodadt,
att vid detta tillfälle understödjas af Hr Hjerta, som det,
för flere år sedan, var mig oväntadt, att i fråga om jernvägarne
biträdas af Gr. Ankarsvärd, .lag kan icke annat än instämma i Hrr
Hjertås och Cederschiölds begäran alt afgörandel måtte upskjulas,
emedan jag derigenom erhåller understöd i sjelfva saken. Jag tror
dock att man skulle hafva vunnit detsamma genom en äterremiss.
Min tanka är, hvad 2:ne ledamöter jemväl yttrat, nemi. alt Betänk,
kan af R. o. Ad. i öfrigt pröfvas, äfven om den förevar:de Usta
frågan, rör:de Privatbankernas fortfarande eller uphörande, upskjutes,
eller återförvisas; ty på del hela är frågan om deras ersättande serskildt
behandlad och afsöndrad frän Riksbankens lånerörelse. Men
om R. o. Ad. derutinnan är af olika åsigt med mig, går det ju
an, att, såsom jag i början yrkade, återremittera punkten, hvarigenom
BankoUtsk. får tillfälle, emedan jag förmodar flere punkter
blifva återförvisade, laga alltsammans, på en gång, i öfvervägande.
På del alt man icke må. på förhand, samtycka, till hvad, enl.
min öfvertygelse, oklokt är, får jag, såsom jag nyss nämnde, sluta
mig till de Hrr, hvilka önska upskof; en mening, som lyckes hafva
bästa utsigten lill framgång.
Hr Cederschiöld: Frih. Raab synes hafva hell och hållet
missförstått milt yttrande om del enskilda intresset. Jag har icke
sagt, alt Privatbankerna ej kunde vara förenliga med allmänt ininiresse,
d. v. s. åstadkomma allmänt godt. Då man uti det enskilda
intresset velat söka motiv för deras handlingssätt, som strider
Den 17 Juni f. m.
243
emot Privalbankernes fortfarande, sade jag, att man snarare kunde
söka ett sådant motiv hos dem som försvara dessa banker, och som
äro delegare uti dem saint deraf draga vinsten. Jag medgifver ganska
gerna, att dessa banker kunna åstadkomma allmänt gagn, men
jag inser icke, hvarföre ej ett sådant gagn lika väl skulle kunna
befordras genom inrättandet af Filialbanker eller andra banker, som
kunna ersätta Privatbankerna.
Såsom jag förut närandt, anser jag det vara af största vigt att
icke fatta beslut i sjelfva hufvudfrågan, förr än man erfarit huruvida
de öfverklagade olägenheterna blifvit genom nya Privatbanks-lagen
afhjelpta eller icke. Om Hr von Hartmansdorff uti sitt första yttrande,
hvilket jag icke hörde, yrkade återremiss, så har jag ingen
ting
deremot. Jag för min del begärde upskof, derföre att jag icke
hört någon önska återremiss. Hvilketdera af båda dessa förslag,
som går igenom gör mig alldeles detsamma, emedan jag anser att
det önskade målet genom dem kan vinnas.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Det är naturligt — och
vi finna del beständigt — att när en fråga, i hvars bedömande
man förmodar att enskilda intressen ingå, framställes, så blifver
delta enskilda intresse framhållet. För min del har jag aldrig baft
och har icke heller lyckan att vara delegare i någon Privatbank,
och kan således icke heller räkna mig till godo den omtalade och
afundade vinsten. Lika litet har jag någonsin varit så lycklig att
behöfva ingå i någon Hypotheksförening, men icke destomindre vill
jag söka bevisa de förras nytta, och i afseende på de sednare göra
allt hvad jag förmår, för alt göra dem så litet skadliga som möjligt.
Det är med sådana åsigter jag uplräder, för alt försvara Privatbankerna.
Den obenägenhet, som mot dessa banker upståll, har
sin första och egentliga grund uti'den vinst delegarne af dem er
hållit,
men hvad betyder, det för det allmänna, om en eller flere
personer hafva den lyckan att göra en spekulation, som tillskyndar
dem en vinst. Icke blir den ena personen fattigare derföre alt den
andra blir rikare; tvertom genom somliges rikedom beredes fördelar
åt andra, hvilka hade blifvit ändå fattigare, ifall de icke bade haft
någon rik, som varit i tillfälle att understödja dem. Så är äfven
händelsen här. Privatbankerna hafva gjort landet en stor nytta.
De hafva varit förläggare för den allmänna rörelsen och hafva er
satt
den brist på kapitaler, som förefanns i vårt land, hvilken brist
icke pä något annat sätt kunnat eller någonsin kan fyllas genom
kredit-anstalter, hvilka äro så fotade att de icke framkalla olägenheter
och oreda i penningerörelsen. Ingen kan påstå att sådant
blifvit följden af våra nuvar:de Privatbanker. Det sätt hvarpå en
Privat-bank nyligen redt sig ur en ögonblicklig förlägenhet bevisar,
all så väl denne som de öfrige Privalbank-styrelserne äro angelägna
om, all icke framkalla farhågor hos allmänheten. Privalbankernes sedelutgifning
har åstadkommit precist samma resultat, som Riksg:skont:s
sedelutgifning åren 1788, 8!) och 90. Denna falska myntning,
om jag så må säga, utgjorde den första anlednm till Svenska jord
16*
-
L
2U
Den 17 Juni f. m.
brukets upkomst och förbättrande. Den stora sedelmassa,, som då
spriddes inom landet, gaf anledn. till företag, som under andra förförhållanden
varit omöjliga alt åstadkomma. Dermed vill jag dock
icke på något sätt hafva tillstyrkt, all efterfölja exemplet af en falsk
myntning, utan jag anför del såsom ett bevis derpå, att tillgång pä
kapitaler skapar industri och utvecklar samliällsförhållanderne i alla
riktningar, och när delta kan ske utan alt oreda eller skada åstadkommes,
synes mig olämpligt att motsätta sig ett kredit-system, som
under 30 är har visat sig kunna med fördel utföras. Deremot anser
jag det högst origtigt att äfventyra Riksbankens ställning hvars
hofvudsakliga bestämmelse är att uprälthålla myntvärdet. Det vore
dock önskvärdt om dess lånerörelse kunde förenklas och icke intrasslas
i så mänga små enskilda lånetransaktioner, som nu är förhållandet.
Pä grund af dessa skäl får jag vördsamt anhålla, att R. o. Ad.
täcktes bifalla LJlsk:s ifrågavar:de förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att nu, dä ingen talare vidare anmält
sig och innan öfverläggningen förklarades fulländad, först torde
höra förekomma den af Hr Hjerta väckta fråga om upskof med
pröfuingen af förevande del af Betänk. tills Lag- och RankoUtskm
inkommit med förslag till lag för Privatbanker, samt hemställde
derjemte om R. o. Ad. bifölle ett sådant upskof.
Denna propos. besvarades med starka Nej jemte några Ja;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Nej öfvervägande.
Öfverläggningen om förevande del af Utsk:s Betänk, förklarades
nu fulländad, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framstälde hurusom i
fråga härom blifvit yrkadt, af Hr von Hartmansdorff återremiss, af
Frih. Tersmeden med flere ledamöter bifall samt af Gr. Gyldenstolpe
det beslut, att R. St. måtte hos K. M. i underdrhet anhålla
att derest vid nuvande Privatbankers oktroj-tids slut, dylika banker
vilja fortfara, K. M. mätte bevilja dem förnyade oktrojer; samt sedermera
hemstälde om R. o. Ad. behagade bifalla Ulskts Betänk, i
förevande del.
Då nu, efter denna proposms besvarande med starka Ja, blandade
med Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit Ja
öfvervägande, begärde Hr von Hartmansdorff votering.
Gr. Gyldenstolpe: Sedan, votering blifvit begärd, får jag
anhålla att mitt förslag mätte blifva contra-propos.
I ani. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm, först om R. o. Ad.
behagade i öfverensstämmelse med Hr von Hartmansdorffs yrkande,
till cootrapropos. vid den äskade voteringen, antaga återremiss, och
ropades härvid starka Nej, blandade med Ja; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, hemstälde om R. o. Ad. till contrapropos. ville antaga Gr.
Gyldenstolpes förslag, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade att han ansåg Ja nu hafva varit
öfvervägande.
Den 17 Juni f. m.
245
Hr von Hartmansdorff: Då lärer jag nödgas, för andra
gängen, begära omröstning.
Hr Hjerta: Jag hemställer om saken icke bäst knnde afgöras
på det sättet, alt bifall till Utsk-.s Betänk, blifver ja-propos. och,
i fall Nej vinner, kommer sedan att afgöras huruvida, antingen Hr
von Hartmansdorffs eller Gr. Gyldenstolpes förslag, må antagas.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, alt sedan han förklarat den sednast
framstälde propos:n vara besvarad med öfvervägande Ja, icke
någon annan propos. kunde framställas, utan den begärda voteringen
borde företagas.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos. •
Den, som till contrapropos. vid äskad votering om bifall lill
BankoUlsk:s afstyrkande å förslaget att R. St. mätte hos K. M. i
underd:het anhålla att oktrojer för Privatbanker icke vidare må af
K. M. i nåder meddelas, antager Gr. Gyldenstolpes förslag att R.
St. måtte hos K. M. i underd:het anhålla, att derest, vid nuvar:de
Privatbankers oktroj-tids slut, dylika Banker vilja fortfara, K. M.
malte bevilja dem förnyade oktrojer, löstalja
,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antages (ill contrapropos. Hr von Hartmansdorffs förslag,
att Utsk:s Betänk, i ofvanberörde del, må på grund af gjorde anmärkn:r
återremitteras.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 35.
Nej — 31.
Sedermera uplästes till justering och godkändes följande voler:s-propos.
:
Den, som bifaller BankoUtsk:s afstyrkande å förslaget alt B.
St. måtte hos K. M. i underd:het anhålla, att oktrojer för Privatbanker
icke vidare må af K. M. i nåder meddelas, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. R. St. böra hos K. M. i underd. anhålla,
att derest vid nuvar:de Privatbankers oktroj-tids slut, dylika
Banker vilja fortfara, K. M. måtte bevilja dem förnyade oktrojer.
Vid denna voterings slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 41.
Nej — 19.
246
Den 17 Juni f. ui.
Elr Gr. o. Landtm, lilikännagaf ait anslag blilvil ulfärdadl till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Härefter förekom och lades till handliugarne hvad Utsk i öfrigt
uti ingressen till dess Betänk, anfört och anmält.
Vidare förekommo Utskrs i afseende på Bankoreglementets föreskrifter
om lane- och kreditiv-rörelse afgifne yttranden.
/, 2, 3 och 4 punkterne.
Biföllos.
3:te punkten.
Hr Mannerskantz: Det af Utsk. i denna punkt afgifna förslag
har blifvit framslälldt under förutsättning, att hvad Utsk. föreslagit
längre fram i Betänk, skall af Ståndet bifallas. Jag får derföre
vördsamt anhålla, alt föredragningen af denna 5:le punkt måtte
upskjutas, (ill dess 21 och 59 punkterna blifvit afgjorda.
Uppå, i ani. häraf framstäld propos. bifölls, att beslutet rör:de
denna puukt skulle upskjutas tills 21 och 59 punkterne blifvit
pröfvade.
6, 7, S, 9, 10, 11, 12 och 13 punkterne.
Biföllos.
11: de punkten.
Hr Hjerta: Den 14 punkten innehåller: ”Räntan (örblifver
fyra proc. årligen, och betalningstiden utsälles för belåning af vågförda
effekter å Stockholms och Götheborgs vågar till d. 15 Nov.,
och för lån mot dylik pant, liggande å andra vägar inom Riket, till
slutet af Okl. månad, året näst efter det, då lånen blifvit uptagna.”
Hvar oell en som känner affärerna här på platsen, vet att dessa bestämmelser
vid vissa tider förorsaka en stor olägenhet, nemi. af
hvad man plägar kalla slrypning i penningemarknaden, enär en så
betydlig mäugd penningar på en bestämd dag måste dragas ur rörelsen
för att insättas i Banken. I enskilda affärer brukar raan
icke utfästa några vissa terminer på hvilka — och inga andra —
man utlånar penningar, och det är för mig ett verkligt mysterium,
hvars orsak ock någon hvar torde hafva svårt att fatta, hvarföre R.
St. stadgat och så länge bibehållit denna bestämmelse, utan egentligt
behof och nytta, som leder till verkliga olägenheter inom affärsverlden.
Man kan visserligen förklara saken sålunda, att della
stadgande är gjordt för att lindra besväret för tjenstemännen i R.
Sl:rs Bank, enär de derigenom icke behöfva afgifva rapporter för
hvarje vecka öfver länens belopp och de vågförde inventarier, som
blifvit belånte, men mig synes, att delta besvär, hvilket på sin
höjd kunde förorsaka tillökning af en Kammarskrifvare, är allt för
ringa emot den vida större olägenheten, alt behöfva på en gång
draga en ofantlig penningesumma ur rörelsen. Det är bekaut, att
i medlet af Nov. månad är det alltid myckel ondt om penningar
på Stockholms börs, och jag tror all alla affärsmän både i Stock
-
Den 17 Juni f. m.
247
holm och Götheborg skulle blifva serdeles belåtne och R. St. förbundne,
oin bestämmelsen boittoges, så att det finge bero på Bankofullmäklige,
att utsätta betalningsterminerne för belåningen, endast
under vilkor, att samma belåningstider blefve lika långa. Då
en af Hrr Bankofullmäklige här är närvande, torde han kunna lenina
uplysning om, huruvida någon annan orsak, än den af mig antydda,
förefinnes för bibehållandet af denna föreskrift, men i motsatt
fall, anhåller jag vördsamt örn återremiss af denna puukt, på
det man matte sätta R. St. i tillfälle, att, om de finna anledn. dertill,
förändra eller utstryka densamma.
Hr von Hartmansdorff: Den uplysning, som den siste
värde talaren önskade erhålla, förmodligen af mig, emedan jag här
hvarken ser Gr. Gyldenstolpe eller Hr Skogman vara tillstädes,
kan jag icke meddela. Denna del af Bankens rörelse ombesörjes
ej genom Fullmäktige, utan genom en underordnad myndighet, Låne-afdeln:n.
Hvilka hinder, som kunna möta emot den af HrfHjerta
önskade förändring, kan jag icke uplysa, men har ingenting emot en
återremiss, på det alt den anmärkta omständigheten må tagas i öfvägande,
och Utsk., om det så finner nödigt, infordra uplysningar
från vederbör:de i Banken.
Frih. Tersmeden: Jag kan icke annat än instämma med
Hr Hjerta deruti, att det vore bättre, att icke någon bestämd tid
vore utsatt, utan att dessa lån, likasom alla andra, finge på olika
tider omsättas. Förmodligen har den 15 Nov. blifvit bestämd till
belåning af vågförde effekter af den anledn., att då är ntskeppningstiden
tilländagången, samt hvar och en har till följd deraf bäst tillfälle
att bestämma, huru mycket han behöfver låna. Den största
belåning af vågförda effekter, är också vanligtvis under vintern, då
ingen export eger rum. Då den af Hr Hjerta anmärkta olägenhet
icke kan jäfvas, skall jag icke motsätta mig en återremiss af
punkten.
Propos. till bifall å denna punkt blef härefter framstäld, men
besvarad med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R.
o. Ad. ansåge de gjorda anmärknme föranleda till återremiss.
Ropades Ja.
15:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Här är, såsom jag förmodar,
ett tryckfel, hvilket jag önskar, att Utsk. ville låta rätta. Det står
”från Banken och Låne-konl:n i Götheborg.” Det skall vara ”från
Banken och Låne-kont. i Götheborg.”
Uppå härefter framställd propos. bifölls förevar:de punkt, med
rättelse af det anmärkta tryckfelet.
16:de och 17:<ic punkterne.
Biföllos.
18: de punkten.
248
Den 17 Juni f. m.
Frih. Tersmeden: Jag får lill R. o. Ad. vördsami hem
ställa,
huruvida icke det 2:dra morn., sorn bestämmer den summa,
hvilken skall lill Götheborgs Låne-kont:s dispos. öfverlemnas, bör
upskjutas till dess R o. Ad. fattat beslut, i afseende på 21 ista
punkten, deruti summan för belåning af vågförde effekter, blifvit i
sin helhet bestämd. För öfrigt tror jag att mom. kan bifallas.
Uppå härefter framsläld propos., upskjöls pröfnrngen af denna
punkts 2:dra mom. tills R. o. Ad. fattat sitt beslut i afseende på
2 Usta punkten, samt blef Usta mom. nu godkändt.
19:de punkten.
. Hr von Hartmansdorff: Det förekommer i 4:de mom.
någonting, som jag också förmodar vara ett tryckfel. Här står nemi.
”den bergslags namn” etc. .lag hemställer till Hrr Bruksägare, om
det icke heter ett bergslag, likasom det heter eli godt lag.
Frih. Tersmeden: Den siste värde talaren har visserligen
rätt, i afseende på den gamla benämningen om bergslag, men jag tror,
att i sednare tider begagnas i allmänhet den framför bergslag, hvilket
jag äfven vill minnas vara förhållandet i nu gällande Bankoreghte.
Hr Hjerta: I afseende på belåningsrätten för tackjern, står
det i första mom. följande:
”Tackjern, som, i enlighet med gällande författn:r, är behörigen
stämpladt och märkt, samt uplagdt antingen ä Stockholms tackjernsvåg,
å vågen i Götheborg, eller öfriga inora Riket befintliga
jernvägar, hvilka äro försedda med Vågmästare, samt slå tinder tillsyn
och ansvarighet af städernas Magistrater, men ingalunda” etc.
Jag skulle tro, att det är ett öfverflödsverk alt bibehålla orden
”hvilka äro försedda med Vågmästare.” Det kan ju hända, att städernas
Magistrater kunna förordna om tillsynen på annat sätt, än
genom utnämnande af Vågmästare, och i sådant fall äro dessa ord
icke nödvändiga. Jag hemställer således vördsamt, att nyssnämnde
ord måtte borttagas, men punkten i öfrigt bifallas.
Frih. Tersmeden: För närvande äro alla sådane vä
gar,
(äfven de som icke ligga i städer) der tackjern väges, försedde
med Vågmästare, al den orsak, alt vid dem skall finnas en
ansvarig person, sora afgifver attest öfver tackjernet, samt efterser,
att icke något för Bankens räkning pantsatt tackjern, blifvit ifrån
vågen bortförda Då vågar, som stå under vederbör-.de Magistrats
värjo, understundom äro belägne på flere mils afstånd från städerne,
så kunna Magistraterne icke hafva tillsyn öfver dem på annat
sätt än genom Vågmästare, och jag tror derföre, att de under uärvar:de
förhållanden böra bibehållas, samt att ingen förändring uti
ifrågavarule mom. bör ega rum.
Frih. Cederström, Rud.: Jag anhåller endast att, i afse
ende
på den väckta frågan om det rättaste begagnandet af ordet
bergslag, huruvida det bör antagas vara ett neutrum eller ej, fä erinra,
att i Allmänna Lagen, HandelsBm. 5 kap. 3 § och Rätteg:sB:n,
10 kap. 17 §, står detta ord i pluralis användt på ett sätt,
som tillkäunagifver, att man ansett ordet icke vara neutralt. Hr
D e n .17 Juni f. m.
249
von Harlinansdorffs anmärka, saknar dock icke all grund, ty t. ex.
på åtskilliga äldre kartor ser man ordet bergslag begagnas såsom
neutrum; men denna ordställning torde numera sällan förekomma.
I likhet med Frih. Tersmeden, anser jag således, att det bör
stå såsom Otsk. skrifvit: ”den bergslag”, och icke ”det bergslag”,
såsom en värd anmärkare föreslagit.
IIr von Hartmansdorff: Det lärer förhålla sig med det ordet,
hvilket jag ansett vara det rätta, såsom med den i går ilrågavar:de
författnm, att det är föråldradt; och jag häller icke derpå.
Beträffande Hr Hjertås anmärka., tror jag, att de af honom
föreslagna orden ”hvilka äro försedde med Vågmästare” icke böra
utgå, emedan de oundgängligen behöfvas. Ulan om något skulle
uteslutas, så vore det orden: ”antingen Stockholms tackjernsvåg, å
vägen i Götheborg, eller öfriga inom Riket befintliga”, hvarigenom
det komme att heta: ”tackjern, som, i enlighet med gällande författn:r
är behörigen stämpladi och märkt, samt uplagdt ä jernvägar,
hvilka äro försedde med Vägmästare, samt stå” etc. Mora. finge
härigenom all den allmänlighet, som beböfdes. Men då den nuvar:de
ordalydelsen synes mig oskadlig, torde hon kunna bibehållas.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Då man är ense om hufvudsaken,
synes del mig vara likgiltigt, på hvad sätt mom. blifvcr
redigeradt, och får jag derföre inskränka mig, alt anhålla om bifall
å ifrågavar:de punkt.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framslälde, att endast i afseende på Usta mom.
anmärkn:r förekommit, med yrkande af Hr Hjerta, att orden: ”äro
försedde med Vägmästare samt” måtte utgå, samt af Hr von Hartmansdorff,
att början af mom. mätte blifva sålydande: ”Tackjern,
som, i enlighet med gällande författnm, är behörigen stämpladt och
märkt, samt uplagdt å jernvägar, hvilka” etc., samt derjemte försl
hemstälde, om R. o. Ad. behagade utan förändring bifalla förevar:de
punkts första mom.
Denna propos. besvarades med starka Ja, jemte några Nej,
hvarvid
Hr Hjerta, anmälde sig och yttrade;
Sedan ofverläggningen blifvit förklarad fulländad, vet jag ej
om det är tillfälle för mig, att göra en anmärka., som jag eljest
bade ämnat framställa, och som det undgick min npmärksamhet,
att den tillhörde ifrågavar:de punkt. Jag anser mig derföre böra
reservationsvis nämna, att det förefaller mig icke rättsenligt eller
klokt, att förbjuda Bankofullmäktige, att, äfven om de skulle finna
skäl, att motsatsen vore för handen, medgifva omsättning af lån på
tackjern. Omständigheter kunna ju icke sällan förekomma, då skäl
till en omsättning förefinnes, utan ringaste skada eller risk för
Banken. Jag kan icke inse hvarföre det skulle vara farligare, att
ett fortfarande län finge beviljas å samma post tackjern åt egaren
deraf, än på en ny post, tillhörig samma egare. Icke matte det
250
Den 17 Jeni f. m.
vara någon skillnad för Banken, om samma eller andra gösar tjena
såsom pant för lånet. Jag tror att säkerheten ändå vore lika
kraftig, och ali nödig försigtighet iakttagen, om också detta tillägg
försvinner. Jag anhåller blott att få nämna detta reservationsvis, i
fall det måhända kan vinna någon upmärksamhet till en annan
gång.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att han funnit sin
nyss, i afseende på l:sia mom. af förevar:de punkt, framstälda propos.
besvarad med öfvervägande Ja, hlefvo äfven de öfrige momme
af denna punkt af R. o. Ad. hi fallne.
20:de punkten.
Bifölls.
2 7:sta punkten.
Hr von Knorring: Inom Afdeln. har jag reserverat mig emot
det framställda förslaget, men som jag icke var närvar:de i Utskis
plenum, har jag icke blifvit uplagen bland reservanterne. Jag får
derföre nu i korthet nämna att jag ansåg förslaget, att på en gång
nedsätta denna fond med 1 millin, vara att gå för hastigt till väga.
Jag hyste derföre den åsigten, att en nedsättning af 500,000 R:dr
hade varit mycket tillräcklig. Det är visserligen sant, att under de
10 sisla åren har utlåningen icke upgått till 2 millie, men svåra
förhållanden och missgynnande omständigheter kunna, såsom vi haft
exempel uppå, inträffa, då en summa af 2 milin är för behofvet
otillräcklig. Det hade, enl. min tanka varit bättre, att fonden be-,
stämdes lill 2,500,000 Ridr, särdeles som de icke använde medlen
kunna af Fullmäktige på andra fonder öfverflyltas.
På dessa skäl skulle jag för min del önska, alt punkten blefve
återremitterad, men i händelse jag icke blifver af någon ledamot
härutinnan understödd, vill jag icke envist fasthålla della yrkande.
Frih. Tersmeden! Utsk. har såsom motiv för den föreslagna
betydliga nedsättningen af 1 mill., åberopat den af vederböride lernnade
upgift, att utlåningen under hvarje af de 10 sednare åren icke
upgått till den nu föreslagna summan, 2 mill.r, men om vi icke
gå längre tillbaka än till 1843, så finna vi ätt denna summa icke
varit tillräcklig, utan att 2,700,000 Ridr blifvit begagnade. Om
den 5:te punkten, som raedgifver Fullmäktige rättighet att, i händelse
af behof, förflytta medlen från den ena fonden till den andra,
blifver af R. o. Ad. bifallen, så skulle måhända de nu föreslagna 2
(nillina blifva tillräckliga, men man bör härvid iakttaga, att den.
millin, som roan tagit ifrån jernvågs-belåningsfonden icke har varit
utelöpande, men dock beräknats i sedelstocken. Skulle man komma
all använda den i någon annan lånerörelse, så blefve sedelslocken
betydligt tillökad, hvilket icke torde vara lämpligt, vid en tidpunkt,
då densamma är större än den någonsin varit sedan realisationen.
Ulsk. bar föreslagit, att den indragne millin skulle ligga
obegagnad, och vänta på de möjligen tipslående Filialbankerne. Blir
så förhållandet, upstår ingen rubbning i afseende pä sedelstocken,
Den 17 Juni f. m.
251
hvaremot om den användes, eli motsatt förhållande kommer alt
ega rom.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. har uplyst, att den ifråga
var:de
millin icke algått lill det ändamål, hvartill, hon varit anslagen.
När Utsk. derjemte visat huruledes hon kan för elt annat
ändamål blifva behöflig: sä synes allt skäl vara för handen att bifalla
Utsk:s förslag.
Förevar:de punkt blef uppå härefter framsläld propos. bifallen.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, till behandling anmälde 18:de punktens
2:dra mom. med hvars pröfning R. o. Ad. upskjulil, tills beslutet
om 21:sta punkten blifvit fattadt, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Om jag icke oriktigt fattade, har
Ståndet beslutil upskjula den ifrägavande punkten intilldess den 21
och den 59 blifvit föredragne.
Frih. Tersmeden: Hr von Hartmansdorff misstager sig, tv
del af honom åberopade upskof gällde den 5:le punkten.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, pä sätt Frih. Tersmeden redan
omnämnt, R. o. Ad. ansett pröfningeu af 21 och 59 punkterne,
böra föregå behandlingen af 5:te punkten; men att pröfningen af
18:de punktens 2:dra mom. blifvit npskjulen endast till 21:sta punkten
blifvit afgjord; hvarefter nämnde morn. nu företogs (ill afgörande
och bifölls.
22:ilra punkten.
Hr Hjerta: Denna punkt torde fordra en närmare förklaring
af dem, hvilka bättre än jag förslå den uti densamma gjorda framställning,
hvilken förekommer mig ganska benig. Först slår det:
”För de lån, hvilka mot berörde pant utestå oliqviderade, erlägges
fortfarande 5 proc:s ränta ärligen; och så snart Banko-lånet
med obetald ränta upgått lil! lika belopp med obligationen ocb dess
uplupna råma, skall i allmänna lidningarne derom tre serskilda gånger
tillkännagifvas, samt med uptagande af såväl obligationens, som
lånets nummer, summa och namn, utsättas en preskriptionstid af
eli år”, etc.
Ehuru detta förslag förmodligen härleder sig från en serskild
föreskrift, hvilken förut varit gällande, i afseende på belåning af
obligationer, men sedermera blifvit afskaffad, så syfies det dock icke
vara tydligt uttryckt.
Efter stycket som börjar med ”del utestående beloppet” etc.
förekommer sedan: ”då största delen af dessa låne-bauko-obligalioner
äro oupsägbara från långifvarens sida, i så måtto, att lånet lemnats
Banken under uttryckligt förbehåll, att medlen aldrig få derifrån uttagas”,
det tyckes vilja säga, att den som gifvit lånet åt Banken,
sjelf skulle gjort det förbehåll att han aldrig skulle få uttaga sina
medel. Det förefaller mig, alt någonting här måtte vara uteglömdt,
hvarföre jag icke heller kan förstå meningen af detsamma. På
grund af denna premiss kommer Utsk. sedan till följande tillstyrkande:
”torde Banken ej heller böra begagna sig af obligationernas
252
Den 17 Juni f. m.
upsägning, ehuru Banken på denna sin skuld får vidkännas högre
ränta, än han erhåller på en del af de fonder han utlånar.” Då
nu Banken ej heller skulle få upsäga dessa obligationer, blefve den
nödsakad, ali på denna skuld erlägga en högre ränta än den sjelf
erhåller på de fonder som utlånas, hvilket förhållande skulle till
evig lid räcka, utan annat skäl än grannlagenhet mot lånegifvaren,
sorn förklarat sin önskan vara, att icke behöfva ur Banken uttaga
medlen. Jag anhåller att någon af Hrr Bankofullmäktige ville utreda
förhållandet, emedan det icke synes mig lämpligt, att en serskild
gunst eller favör lemnades i Banken åt några vissa personer,
hvilka gifvit Banken lån.
Hr Mannerskantz: Då denna § på samma sätt förut varit
redigerad, och då inga anmärkmr, som kunnat föranleda till förändringar
uti densamma, blifvit gjorde, hemställer jag, om det icke
vore häst, alt del åtminstone vid denna Riksdag finge bero vid hvad
Ulsk. nu föreslagit, samt ali Hr Hjerta vid en annan Riksdag ville
framkomma med något nytt förslag, som då kunde tagas i betraktande
och öfvervägande.
Frih. Tersmeden: Dessa obligationer äro mycket gamla och
hafva tillkommit på det sätt, att personer för vissa ändamål, åstadkommande
af någon nyttig inrättning eller dylikt, insatt penningar
i Banken, sorn derför utgaf obligationer emot den serskilda föreskrift,
att de icke fingo upsägas.
I likhet med Hr Mannerskantz får jag hemställa om icke, då
det ifrågavar:de stadgandet i Banko-reglem:tet icke medfört någon
skada, detsamma oförändradt kunde få bibehållas.
Hr Hjerta: Jag vill icke vara envis, men jag skulle tro, att
redaclionen borde så förändras, att i st. f. uttrycket: alt ”medlen
aldrig få derifrån uttagas” begagnades orden: att ”medlen aldrig få
å Bankens sida upsägas.”
Då nu Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att såvida han rätt upfaltat
Hr Hjertås framställning, densamma icke afsåg någon förändring
i Banko-reglem:tet, utan endast innefattade anmärkn. emot ett
af BankoUtsk, afgifvet yttrande, ronde Banko-reglem:tets föreskrifter,
yttrade
Hr Hjerta: Ja, om del icke hörer till Banko-reglem:tet, må
min anmärkn. gerna förfalla.
Förevar:de punkt blef, uppå härefter framstäld propos., af R. o.
Ad. bifallen.
23:dje och 24:tle punklerne.
Biföllos.
23:le punkten.
Hr von Hartmansdorff: Här förekommer eli tryckfel af
större vigt. Del står nemi.:
”Bankens egande, i banko-sedlar ställda, samt i fast egendom
inlecknade fordringar, härunder dock icke inbegripna sådana till
Den 17 Juni f. m.
253
vissa städer, domkapitel och kyrkor, på serskilda vilkor, utgifna, nedan
omförmälda lån, för hvilka inbetalning till större eller mindre
del blifvit lemnad.” elc.
Det synes, så väl af det gamla Banko-reglem:tet, som af meningen,
att här skall stå inteckning och ej inbetalning.
FIr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade bifalla
denna punkt, med rättelse af del tryckfel, hvarigenom ordet ”inbetalning”,
i st. f. ”inteckning”, influtit.
Ropades Jä.
26:te punkten.
Flr von Hartmansdorff: I anira mom. står bland annat.
”ehvad inteckning till större eller mindre del blifvit lemnad.” Då
del ser ut som det skulle betyda ehvad slags inteckning, etc., sä
borde del väl snarare heta ”antingen inteckning”, etc.
Hr Mannerskantz: Jag anser mig icke nu kunna ingå i
någon undersökning, antingen del ena eller andra uttrycket är rigtigare,
ulan får jag anhålla, alt det nu föreslagna, som äfven
förut varit begagnadt, må fä bibehållas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Afven jag anhåller att man
icke mätte göra många redactiousförändringar i de §§ hvilka under
flere Riksdagar varit bibehållne. Dylika förändringar kunna vara
ganska riktiga, och skulle kunna utan svårighet iakttagas, derest
icke beslut inom 4 olika rum behöfde fattas, men när detta är förhållandet,
så inser hvar och en, att man icke gerna bör vidtaga
andra redactiousförändringar, än de som äro af behofvet oundgängligen
påkallade, ty eljest erfordras kommunikationer med MedSt:n,
som mäste förändra sina förut fattade beslut.
Då ifrågavande mening innebär en fullkomlig tydlighet, utan
att §:n sådan den nu är upställd, behöfver alt förändras, hemställer
jag till Hr von Hartmansdorff, om han icke ville afstå från sitt
påstående.
Hr von Hartmansdorff: Då någon har kärlek för ett
häfdvunnet fel; så vill jag icke besvära Ståndet med att yrka rättelse
deruti.
Ifrågavar:de punkt blef, uppå härefter framstäld propos. af R.
o. Ad. bifallen.
Fortsättningen af detta ärendes pröfning upskjöts till eftermiddagens
plenum; och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
254
Den 17 Juni e. m.
Lördagen den 17 Juni 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Anmäldes och lades på bordet nedaunäinnde från Hiskin inkomne
Ullåt:n och Belänkm. nemi. från
Stals Utskottet:
JVS 167, i anleda, af K. M:s Nåd. Propos. om beviljande åt
staden Orebro, dels af ett anslag man ålerbejalningtskyldighet, och
ett amorteringslån för verkställande af ny tomtreglering derstädes,
dels ock af ett byggnadslån;
Lag-, samt Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskotten:
M 1, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels ändring af
gällande stadganden, i fråga om skyldigheten att bygga och underhålla
vägar och broar, samt dels rättighet till erhållande af tjenligt
väglaguings-ämne å andras ägor;
JVs 2, i anledn. af väckt motion om ändring af Kongl. Brefvet
den 19 Juni 1830, i fråga om beräknande af ”matlag” eller
”rök”; och
M 3, i anledn. af väckt fråga om förändring i föreskrifterne,
rör:de Prestval.
Fortsattes pröfningen af BankoUtsk:s Betänk. 34, med förslag
till reglering al Bankens låne- och krediliv-rörelse; hvarvid nu
förekom :
%7:<le punkten.
Frih. Baab, Adam Christian: Denna punkt iunefatlar
tvenne serskilda frågor, i afseende på Hypotheksföreningarne. Den
första innehålles i de af Prof. Agardh och Hr Ekenman väckte motioner,
hvilka åsyfta alt Bankens hela lånerörelse mot pant af fast
egendom skall uphöra, och i stället öfverlålas åt Hypotheksföreningarne.
Derpå har Utsk. svarat, att denna slags lånerörelse visserligen
är för Banken främmande, och icke öfverensstämmer med
dess ändamål, samt att den föreslagna åtgärden således vore ändamålsenlig;
men under åtskilliga kryssningar mellan olika meningar,
anser Utsk. den likväl vara alltför omfattande, och har fördenskull
icke kunnat densamma tillstyrka. Då således Utsk. vid denna Riksdag
icke ansett sig böra förorda bifall till förslaget, vill jag icke
vidare uptaga det.
Det andra förslaget är väckt af mig, äfvensom af Prof. Agardh
och Hr Ekenman, samt en Fullmäktig i BondeSl. Della förslag
åsyftar, att en viss summa måtte anslås till kreditiv åt de i Riket
inrättade, och med behörigen sanktionerade reglementen försedda
Den 17 Juni e. m
255
Hypolheksföreningar. Af mig är denna summa föreslagen till
1,200,000 H:dr, och af Hr Ekenman till 1,000,000. I della afseende
har BankoUtsk., lika som i fråga om det förutnämnda förslaget,
gifvit ett nekande svar, och motiverat med delta följande skäl: ”att, då
framställning i denna syftning vid förra Riksdagen af K. St. förka
stades;
då Banken för det närvar:de icke är i tillfälle, att lill sådana
kreditiv afsätta nödigt kapital; då Hypotheksföreningarne, genom
den ät deras obligationer tillerkända beläningsrätt i såväl Banken
och derunder lydande lånekontor i Götheborg och Malmö, sorn'
R. Sths Riksgäldskoul., har utväg, ali få på kortare tid obligationer
nu belånta, och såmedelst bereda sig penningar för tillfälliga behof;
samt dä svårighet för Hypotheksföreningarne icke bör mola, att försälja
sina obligationer i mån, som medel erfordras för ntlänings
rörelsens
bedrifvande; så har Utsk., uppå dessa med de flere skäl,
som skulle kunna anföras mot lämpligheten deraf, att Banken förmedelst
kreditiv understödjer Hypolheksföreningar. och med dem
likartade låne-inrättningar, skolat afstyrka bifall till ifrågavande motioner.
” Jag vågar, i afseende pä det första af dessa skäl, erinra
huru denna förkastelse skedde: två Stånd stannade nemi. mot två,
ehuru afslagel i ett Stånd blott berodde på en sedel. I alla fall är
det väl icke skäl att, derföre att ett förslag blifvit afslaget vid en
föreg:de Riksdag, äfven förkasta det vid en följande. Vidare säger
Utsk., att Banken för det närvande icke är i tillfälle, att till sådana
kreditiv afsätta nödigt kapital. Likväl hade R. o. Ad. för sin del
gillat en vidsträcktare belåning på de metalliska fonderna, och Utsk.
har sjelf varit i tillfälle alt föreslå ett kreditiv af 1,500.000 för
Handels- och Manufaktur-diskonten, samt 1,600,000 för Jern-kont.
Jag vet att afsigten varit all spara ihop en summa för Filialbanksinrättuingar,
om sådane skulle behöfvas, för att ersätta de uphäfde
Privatbankerna, Men R. o. Ad. har på f. ni. yttrat, alt Privat
bankerna
icke böra vid oktrojlidens slut nphöra; och det synes väl,
som om den vigtigaste näring i landet, eller jordbruket, skulle
kunna hafva anspråk på att blifva hågkommen med ett kreditiv;
lika väl som andra näringar.
Utsk. säger vidare: ”att Hypotheksföreningarne, genom den åt
deras obligationer tillerkända beläningsrätt i såväl Banken och derunder
lydande lånekontor i Götheborg och Malmö, som i R. St:s
Riksdiskont., har utväg att få på kertare lid obligationer nu belånta
och såmedelst bereda sig penningar för tillfälliga behof.” Det är
sannt alf en sådan tillåtelse finnes, att få belåna obligationer; men
det är icke detsamma som att ega kreditiv. För det första kostar
det alltid en högre ränta att belåna obligationer, och för del andra
är det icke sagdt, att peuningar finnas, när behofvel är för handen.
Jag får likväl fästa upmärksamheten derå, att fördelen af ett kreditiv
hvilar på den omständigheten, att Hypotheksföreningarne, om
de egde eli sådant, skulle kunna sätta i rörelse ett större belopp af
inhemska obligationer, hvilka skulle kunna vara efter kort upsägningslid
eller till och med å vista iulösbara, utan alt föreningarne
derföre behöfde betungas med behofvel att bålla en stor räntebärande
kassa. Derföre vöre det af sådan vigt för Hypotheksförenin
-
256
Den 17 Juni e. m.
garne all, utan allt för stor kostnad kunna kommendera ett mindre
kapital för att dermed inlösa de obligationer som till inlösen anmäldes.
Jag vill icke fullfölja de ytterligare skäl, som i LJlsk:s Betänk.
äro framställda, ehuru de visserligen kunna gifva anledn. till
kritik. Jag vill Idoli erinra derom, alt Hypolhekslöreningarue just
hafva upkommit lill följd af lockelsen från R. St. med att ät dem erbjuda
kreditiv. Detta erbjudande stod äfven på papperet ända till
är 1848, då ännu icke mer än tvenue Hypolheksföreningar voro
bildade, nemi. i Skåne och Östergöthland, hvilka hvar för sig hade
fått kreditiv. Sä snart emedlertid flere Hypolheksföreningar år 1847
blifvit inrättade, och således behofvet yppats att erhålla de utlofvade
kreditiven, sä indroge R. St. år 1848 del dittills på Banken afsätta
belopp för dylika kreditiv ål dessa inrättningar. Deraf har
följt, att Hypotheksföreningarnc, som, sedan de en gång blifvit bildade,
icke kunde gå tillbaka, utan mäste gå framåt, icke hade någon
annan resurs för att trygga sill bestånd, än att taga utländska
lån. Örn man således icke anser del vara rätt alt förlagen lagas
utifrån, ulan alt del är bättre att de lagas inom landet, så, på del icke.
Hypotheksföreningarne skola fortfarande behöfva uptaga sina lån utrikes,
vore det utan tvifvel välberäknadi, all för dem underlätta möjligheten
alt göra uplåning inom landet. Frän Statens sida kan en
sådan förmån icke lämpligare beredas, än genom beviljandet af kreditiv,
serdeles om man tager i betraktande det gagn och den nylla,
som medelst ringa belopp kan åstadkommas.
Jag vill icke besvära med upläsandet af de skäl, som blifvit
anförde af flere bland reservanlerne, såsom Hr Mannerskantz och
andra; utan jag ber ali fä öfvergå till det förslag, som jag ämnar
framställa. Jag anhåller nemi. om Hr Gr:n o. Landtims propos.
derå, alt R. o. Ad. ville, med underkännande af Utsk:s förslag i
28 punkten, besluta, att ett belopp af 1,000,000 R:dr b:ko må å
R. Surs Bank anslås till kreditiv åt de i Riket inrättade och med
behörigen sanktionerade reglementen försedda Hypolheksföreningar,
och det på de vilkor, sora i min motion, pag. 27 af ötsk:s Betänk.
finnas upgifue, likväl med den ändring, att, då det i lista
punkten står, ”ali 300,000 R:dr må vara det maximi-belopp, som
skall kunna någon Förening, såsom kreditiv beviljas”, delta belopp
må nedsättas till 200,000 R:dr. Vidare heter del i 6:te punkten,
”att Bankofullmäklige må ega, att kreditiven till större eller mindre
del upsäga, derest Bankens säkerhet skulle sådant fordra; börande i
dylikt fall, det lill inbetalning npsagda beloppet vara Banken godtgjordt,
sednast inom 9 månader derefter.” Jag anhåller att äfven
härnti få göra den ändring, att i st. f. 9 månader betalningsterminen
må bestämmas till 6 månader.
Ä del nu af mig framställda förslaget, anhåller jag vördsamt
om Hr Gr. o. Landtnäs propos.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Såsom af Betänk, synes,
har jag reservprat mig mot det beslut, BankoUtsk. i denna punkt fattat,
nemi. all afstyrka bifall lill alla de motioner, som blifvit väckta,
ang:de
Den 17 Junie. m.
257
angtde beviljande af kreditiv åt Hypotheksföreningarne. Jag hyser
den öfveitygelsen att en Bank icke bättre kan använda sina penningar,
än att begagna dem till utlåning i form af kreditiv, serdeles
åt sådana inrättningar, som de ifrågavande Hypotheksföreningarne,
hvilka äro stiftade för att uphjelpa landets vigtigaste näringar.
Jag instämmer således med Frih. Raab i hans förslag, att R.
o. Ad. ville, med underkännande af BankoUtsk:s tillstyrkande i
denna del, bifalla att ett kreditiv af 1,000,000 R:dr b:ko, må på
R. St:rs Bank anslås åt Hypotheksföreningarne, och jag gillar äfven
de förändringar, som Frilen nu föreslagit i sin primitiva till Utsk.
inlemnade motion. Jag anser nemi. dessa förändringar nödvändiga,
emedan f. n. ingen enda af de nu befintliga Hypotheksföreningarne
är försedd med af Konungen fastställdt reglemente.
Det är af vigt för Hypotheksföreningarne att ega en sådan
fond, som ett kreditiv att draga på; deremot är det icke serdeles
vigtigt, att de dem lemnade kreditiven äro mycket stora, blott man
derigenom sätter dem i tillfälle, att, när de behöfva penningar, utgifva
obligationer på upsägning inom landet. Min öfvertygelse är,
att med ett kreditiv af 1,000,000 R:dr b:ko, kunna Hypotheksföreuingarne
släppa ut obligationer till ett belopp af möjligtvis tio
gånger så mycket, och derigenom förminska sin utländska skuld.
Det är detta mål, till hvilket jeg tror all man bör sträfva, och jag
tror äfven, alt det till en del kan vinnas derigenom, att man beviljar
Hypotheksföreningarne kreditiv-rätt på Riksbanken. Likväl
skulle jag förmoda, att för att förekomma, hvad som egentligen var
orsaken dertill, att denna kreditiv-rätt vid 1846 års Riksdag indrogs,
nemi. att en Hypotheksförening möjligen skulle kunna begagna
sitt kreditiv sålunda, att den toge ut penningar ur Banken,
för att dermed drifva diskont-rörelse, att, säger jag, för att förekomma
detta missbruk, hvarigenom ändamålet med kreditivens beviljande
helt och hållet skulle förfelas, det måhända vore helsosamt
om det stadgande infördes, att den Hypotheksförening, som undfår
ett dylikt kreditiv, skall afsäga sig all rätt alt diskontera. Vi veta
att ullåningsprincipen mot borgen, af flere bland våra Hypotheksföreningar
blifvit begagnad, och för vissa bland dem har det varit
en ren nödvändighet, när de nemi., vid inhändigandet af de utländska
lånen, erhållit dem i stora summor, och icke genast kunnat
utlåna dem för det ändamål, hvartill de varit afsedde, då de
följaktligen varit nödsakade, att under tiden drifva en så beskaffad lånerörelse
mot borgen. Men här finnas äfven Hypotheksföreningar, som
hafva fortsatt denna utlåning mot namn, äfven sedan man haft anledn.
förmoda, att de haft tillräcklig tid att placera sina penningar, såsom med
Hypotheksföreningarnes ändamål öfverensslämmer. Dessa Hypotheksföreningar,
som kanske äro de till antalet fleste, fortfara ännu med en
sådan rörelse. Det är denna rörelse, som jag tror icke bör npmunlras.
Den är för Hypotheksföreningarne alldeles främmande,
och utgör en bankrörelse, som redan förut finnes i vårt land, och
hvilken icke lärer kunna skiljas från R. St:rs Bank, så länge
densamma befattar sig med sådan rörelse. Alt emellertid utsträcka
8 H. 17
2 58
Den 17 Junie. m.
detta stadgande, äfven till sådana penninge-anstalter, hvilka icke
hafva samma ändamål, som Hypotheksföreningarne, torde icke vara
skäl. Jag tror derföre, att till de vilkor Frih. Raab föreslagit äfven
bör läggas det, att Hypotheksförening, för erhållande af kreditiv-rätt
på R. St:rs Bank, icke får befatta sig med utlåning mot
namn. För öfrigt anhåller jag om bifall till Frih. Raabs förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag är i det mesta förekommen
af den siste värde talaren, och anhåller att med honom få förena
mig. Det är otvifvelaktigt, att Hypotheksföreningarne, genom saknaden
af en ständig, för dem disponibel penningetillgång, blifvit, i
icke obetydlig mån, tvingade att söka sig utländska lån. Det är
gifvet, att här i Sverige, der man i allmänhet icke är van vid
handel med, å långifvarens sida, oupsägbara obligationer, det skall
vara förenadt med stora svårigheter för en Hypotheksförening, att
röra sig uteslutande med inhemska obligationer, emedan det kan
hända, att en massa af dessa obligationer på en gång upsägas, och
Hypotheksföreningen sålunda råkar i svårighet att inlösa dem. Synnerligast
visar sig denna svårighet, om Hypotheksföreningarne vilja
hushålla på räntan, hvilket de naturligtvis alltid måste göra, och,
för att kunna få obligationerna löpande med en lägre ränta, minska
npsägningstiden. Alla dessa för Hypotheksföreningarne svåra olägenheter
minskas tvifvelsutan om de hafva krediliv-rätt i R. St:rs
Bank, och sålunda ega en ständigt disponibel penningetillgång. Väl
har man deremot anfört, att den tid Hypotheksföreningarne hade
sådan kreditiv-rätt sig medgifven, begagnades den icke serdeles
tnycket. Vid närmare betraktande finnér man likväl, att fördelen
för Hypotheksföreningarne af ifrågavar:de rätt mindre ligger deruti,
att de begagna sig deraf, än i medvetandet att ega en sådan tillgång
vid förefallande behof. Det är således alldeles icke sagdt
alt, derföre att Hypotheksföreningarne icke serdeles mycket begagnade
sig af sin rätt i detta hänseende den liden de egde sådan, den
likväl icke för dem var af ganska betydlig nytta. Om man beviljar
Hypotheksföreningarne kreditiv-rätt å R. St:rs Bank, skola dessa
inrättningar komma i tillfälle, alt i icke så obetydlig mån uptaga
penningar inom landet, samt dymedelst afbetala en måhända ganska
ansenlig del af sin utländska skuld. Det är dessutom så väl för
Banken tjenligt, som för krediten i allmänhet nyttigt, att fonder,
som förut icke varit begagnade, och hvilka för den skuld, ehuru
beräknade i sedelslocken, i sjelfva verket icke varit utelöpande genom
att användas till ifrågavaride kreditiv, komma till nytta. Likväl
anser jag det af Frih. Tersmeden föreslagna vilkor vara ganska
nyttigt. Icke allenast de Hypolheksföreningar, som före 1848
hade kreditiv-rätt på Banken, begagnade denna rätt för att ytterligare
utlåna i diskonlväg de penningar, som af dem lyftades, för att
sålunda derå göra någon räntevinst; utan hypolheksföreningar hafva
äfven, och det i stor skala, bedrifvit diskontrörelse med sina från
utlandet uplänta penningar, hvilket skett icke blott då dessa penningar
först inkomma, utan äfven sedermera.
För att nu komma nr denna belägenhet och en rörelse, som
Den 17 Juni e. m.
259
i alla afseenden är förkastelse värd, i synnerhet när den utöfvas af
Hypotheksföreningarne, återstår f. n. icke något bättre medel, än
att göra det för dessa föreningar förmånligare, att icke drifva en
dylik rörelse, och det så att de, så fort sig göra låter, komma att
uphöra dermed. Ett stort steg är naturligtvis taget, i och med det
stadgande, att Hypoteksförening, så snart den upbör med diskontrörelse,
får kreditiv-rält, hvilken deremot icke kommer föreningen
lill godo, så snart föreningen befattar sig med diskontrörelse.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag att få förena
mig i den begärda propos:n om beviljande af kreditiv-rält för
Hypotheksföreningarne, pä sätt, och med de vilkor Frih. Raab föreslagit,
men dock med det af Frih. Tersmeden framställda tillägg,
all de icke få befatta sig med utlåning mot namn-säkerhet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har, för min del, ingenting
emot denna utvägs begagnande, dels för att lätta Hypotheksföreningarnes
verksamhet, dels till förekommande deraf, att de
öka den utländska skuld, hvilken de redan ådragit sig. När Bankens
tillgångar blifvit så medtagna för hvarjehanda ändamål, att de
BankoUlsk:s ledamöter, som reserverat sig, icke hafva sett någon
annan utväg, att få penningar, än att hänvisa till den bankovinst,
som inflyter för näslk. år, så hemställer jag lill R. o. Ad. om det
vore klokt att fatta ett sådant beslut. R. St. hafva hittills varit
ense dérom, att ej på förhand förfoga om Bankens vinst, utan bespara
henne till att begagnas vid en kommande Riksdag. Jag tror
icke heller vi böra afvika från denna grundsats, åtminstone icke utan
alt dessförinnan hafva hört BankoUtsIcs tanka.
Några talare hafva redan oraförmält, hvilka missbruk hittills
ägt rum inom Hypotheksföreningarne, och i anledn. deraf hafva vilkor
fästats vid de beslut, som Frih. Raab, och Frih. Tersmeden
tillstyrkt. Om än alla dessa vilkor iakttagas, torde ännu några
andra dock böra tilläggas, eller ock blifva rättelser och jemkningar
nödiga i de redan föreslagne. Månne icke dessa derföre borde
pröfvas af BankoUtsk. innan Stånden afgöra saken. Om trenne
Stånd härutinnan fatta skiljaktiga beslut, hvilka måhända afvika
från R. o. Ad:s, så blifver det svårt att sammanjemka meningarne.
Enhet kan lättare åstadkommas, om frågan förut behandlas af BankoUtsk.
Att R. o. Ad. åtminstone iakttoge detta försigtighetsmått
skulle jag önska; hvarföre jag hemställer, att Ståndet måtte återremittera
i fråga var :dc punkt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Ehuru jag, för min del,
anser mig kunna tillstyrka kreditivs beviljande åt Hypotheksföreningarne,
skulle jag likväl för ingen del vilja göra det, så vida jag
icke trodde, att medel skulle tagas pä annat håll, än å den blifvande
Bankovinslen. Jag anser nemi., lika med den siste värde
talaren, att utvägen att anticipera på denna vinst, aldrig under andra
än högst nödvändiga förhållanden bör tillgripas. Men då R. o.
Ad., på Utsk:s förslag, tillstyrkt, att belåning på guld och silfver
skall uphöra, och då det derjemte blifvit föreslaget, att 200,000
17*
260
Den 17 Juni e. m.
R:dr på diskontrörelsen skola indragas, samt man dessutom tager i
betraktande, alt, om npp- och afskrifnings-rörelsen kommer i gång,
Banken derigenom inom kort tid säkert skall erhålla ganska betydliga
tillgångar, så är jag öfvertygad att, utan att tillgripa den blifvande
Bankovinsten, Hypotheksföreningarne ganska väl kunna få det
föreslagna kreditivet. Jag skulle för öfrigt, för min del, icke hafva
något emot, att den ifrågavarrde punkten återremitterades, så vida
jag nemi. ansåg någonting serskildt derigenom vionas. Ty jag föreställer
mig, att, om R. o. Ad. beslutar bifall till hvad Frihme
Raab och Tersmeden föreslagit, och detta beslut komme att inom
Utsk. behandlas gemensamt med åtskilliga derifrån afvikande meningar,
som i de andra Stånden gjort sig gällande, så blefve Utsk.
derigenom satt i tillfälle, att taga dem i öfvervägande, alldeles som
om Utsk. hade fått en återremiss. På grund häraf tror jag, att det
är skäl, att nu bifalla nämnde Unis förslag och, på de af dem upgifne
vilkor, bevilja Hypotheksföreningarne ett kreditiv å Riksbanken
af 1,000,000 R:dr b:ko.
Frih. Raab: Till det förslag jag haft äran framställa, har ett
tillägg blifvit yrkadt af Frih. Tersmeden, och understöd! af flere
talare. Detta tillägg innehåller, alt de Hypotheksföreningar, som
bedrifva låne-rörelse på namn icke skola erhålla kreditiv, och om
de redan erhållit det, bör kreditivrätten genast uphöra, så framt de
utöfva nämnde rörelse. Jag bar ingenting att invända mot sjelfva
grundtanken i berörde tillägg; men jag ber likväl att få uplysa, det
den Hypoteksförening, hvars rörelse jag närmast känner, nemi.
Smålands, aldrig gjort till någon hufvudsak att drifva diskont-rörelse.
Men det förhåller sig emellertid så, alt när en Hypoteksförening
drager in en större summa på en gång, (ty den kan icke
mottaga 100,000 R:dr i sender, utan måste taga ett större belopp),
så är det klart, att den får ett öfverskott, hvilket icke kan ligga
ofruktbart, utan måste under tiden utlånas, och denna utlåning har
vanligtvis skett mot namn. Men om kreditiv beviljas, ligger deruti
det säkraste medlet att förekomma den klandrade namn-utlåningen.
Hypotheksföreningarne skola icke då behöfva att uptaga utländska
lån, hvilket jag också hoppas, alt de icke hädanefter skola göra, åtminstone
ej i samma stora skala som hittills. Vid sådant förhållande,
anser jag det icke vara vådligt, att ett sådant förbud stadgas,
så framt det icke affattas i sådana ordalag, att Hypoteksföreningen
betages möjligheten att, ifall en inkommen lånehandling befinnes
i något mindre väsendtligt afseende felaktig, utlemna penningarne
mot namn på någon kortare tid, till dess rättelse i det
felaktiga hinner verkställas. Jag tror derföre, att man bör vara
försigtig i ordställningen, på det man icke måtte hindra en sådan
slags åtgärd, som här omförmälts, och hvilken i sjellva verket icke
är någon diskont-rörelse.
I afseende på Smålands Hypoteksförening, ber jag att få uplysa,
dels att den icke någonsin utlånat penningar mot högre ränta
än 5 proc., dels att dylika lån aldrig lemnats åt någon annan än
den, som i föreningen antecknat sig såsom delegare för alltid, hvar
-
Den 17 Juni e. m.
261
igenom således föreningen blifvit godlgjord, enär dessa lån sedermera
blifvit öfverflyttade lill fastighetslån.
Beträffande Hr von Hartraansdorffs yrkande om återremiss, instämmer
jag i hufvudsaken med Hr Mannerskantz. Jag tror nemi.
att en återremiss blott skulle förorsaka tidsutdrägt, och då man af
Betänk, ser, att frågans öde blott berott af en rösts pluralitet inom
Utsk., så kan man vara ganska förvissad, att den derstädes varit
tillräckligt ventilerad, och icke vidare behöfver någon fortsatt pröfning.
Jag anser det således icke vala skäl, att efter 8 månaders
sammanvaro söka genom en återremiss fördröja ärendernas gång;
ty om den ordställning R. o. Ad. antager icke öfverensstämmer med
hvad de andra Stånden besluta, så kan sådant rättas. Angelägnast
är, att man kommer öfverens i sjelfva hufvudsaken.
Slutligen ber jag, att få framställa följande förslag till redaktion
af det tillägg, Frih. Tersmeden föreslagit:
”Att för Hypotheksförening, som utlemnar andra lån på namn, än
tillfälliga förskott till delegare i föreningen, sora inlemna! handlingar
för erhållande af lån emot inteckning, kreditivet genast varder upsagdt.”
Hr von Troil, Sam. Gust.: Det är med verklig glädje jag
förnummit, att alla de talare, som hittills yttrat sig, insett vigten
deraf, att Hypotheksföreningarne ega kreditiv-rätt på Banken, och
jag skulle tro, att ingen tidpunkt kan vara lämpligare för ett sådant
medgifvande, än just nu, då R. o. Ad. på f. m. beslutal minska
Bankens förlagslån mot pant af metaller från 3 till 2 milhr
R:dr, och således just derigenom den summa erhållits, som Frih.
Raab föreslagit, att användas som kreditiv ät Hypotheksföreningarne.
På sätt Gr. Lagerbjelke och Frih. Tersmeden yttrat, anser jag
det vara af högsta vigt, att en sådan inskränkning göres, som af
dem blifvit föreslagen. Jag har emellertid icke så fullständigt kunnat
upfatta det redaktionsförslag, Frih. Raab nyss upläst, att jag
derom kan yttra mig; men jag förmodar likväl, att något dylikt
kommer att af Ståndet bestämmas, och det synes derföre vara bäst
att R. o. Ad. genast fattar sitt beslut, emedan man då, vid de följande
punkterna, vet huru mycket man har att disponera. Skulle
punkten endast återremitteras, så innebär en sådan åtgärd icke något
så bestämdt, som om Ståndet redan hade afgjort frågan. Jag
har dessutom anledn. förmoda, att i åtminstone ett af de andra
Stånden ett likartadt beslut kommer att fattas. Skulle i afseende
på dessa besluts ordalydelse någon skiljaktighet upstå, så kommer
alltid BankoUtsk., att, så snart det genom prot.-utdr. fått del deraf,
sältas i tillfälle att för de andra Stånden framlägga "det jemkningsförslag,
som kan befmnas bäst.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, tillstyrker jag bifall
till det af Frih. Raab väckta förslag, med det tillägg, som antingen
Gr. Lagerbjelke eller Frih. Tersmeden framställt; viljande
jag för öfrigt icke inlåta mig i bedömande af sjelfva redactionen.
Gr. Lagerbjelke: Det af Frih. Raab här gjorda förslag,
tror jag icke vara behöfligt; ty om ett sådant förhållande inträffar,
262
Den 17 Juni e. m.
att en Hypoteksförening har öfverflöd på penningar, derigenom att
den nyss indragit ett från utlandet uplaget lån, sä behöfves ju icke
något kreditiv; och om Hypoteksföreningen vid ett dylikt tillfälle
nödgas uliana penningar mot endast namnsäkerhet, sä är den enda
påföljden deraf, att föreningen under tiden förlorar sin kreditiv-rätt.
När föreningen sedermera återkommit i sitt så att säga normal-förhällande,
så alt hon icke vidare befattar sig med utlåning mot namn,
då kan hon återfå sin kreditivrått; och det heror då på föreningen
sjelf att afgöra hvad sorn kan vara fördelaktigast, antingen att pä
förenämnde sätt utlåna de influtne penningarne och dymedelst förlora
sin kreditiv-rätt, eller att använda penningarne till upköp af
andra räntebärande papper eller dylikt, och såmedelst bibehålla kreditiv-rätten.
Genom Frih. Raabs förslag skulle verkliga missbruk kunna npkomma.
Om nemi. enl. detta förslag, en diskoutrörelse i allmänhet
icke skulle kunna af Hypotheksförening drifvas, utan att vara åtföljd
af inteckningshandlingar, sä visar sig likväl, att om en Hypotheksförening
verkligen vill drifva en sådan rörelse, emot hvad dess eget ändamål
bjuder, samt eludera det af Frih. Raab föreslagna stadgandet,
vore sådant uppenbarligen ganska lätt derigenom, att Hypotheksföreningen
föreskref, att då en person ville taga ett lån, skulle lian förete
inteckningshandlingar, hvarefter och under föregifvande att man
inväntade komplettering af dessa handlingar, hvilka kunde vara af
huru eländig beskaffenhet som helst, diskont-lån utlemnades under
namn af förskott; och då hade man genast diskontrörelsen i gång.
Jag tror fördenskull, att det är nödvändigt alt stadga som ett vilkor
för de Hypolheksföreningar som vilja af kreditiv-rätt sig begagna,
alt de icke få idka lånerörelse mot blott namnsäkerhet.
Frih. Tersmeden: Ändamålet med det stadgande, som jag
föreslagit att införas i det beslut, R. o. Ad., enl. hvad jag hoppas,
nu skall fatta, har varit att förhindra, det Hypotheksföreningar, under
den tid, som åtgår för att komplettera inkomne ofullständiga
lånehandlingar, må kunna mot endast namnsäkerhet utlåna penningar;
och jag tror att, med den redaction Frih Raab föreslagit, detta
stadgande skall befinnas tillräckligt för att förekomma en så beskaffad
diskoutrörelse.
Hr von Hartmansdorff har begärt punktens återremitterande af
flere skäl; men, bland andra, äfven af det, att han ansåg, det man
icke bör anticipera på Bankens blifvande vinst för en kommande
Riksdag. Deruti instämmer jag med Hr von Hartmansdorff; men
af hans yttrande för öfrigt synes det, som om han vid detta tillfälle,
liksom i f. m. helt och hållet fästat sig vid Professor Agardhs
reservation. Mia mening är ingalunda, att det. föreslagna kredilivet
skall anvisas på någon blifvande bankovinst; utan att det må tagas
af-de öfverskott, som genom R. o. Ad:s och, sorn jag hoppas, äfven
R. St:s beslut skola upkomma. Jag har nemi. ansett att en del
af dessa tillgångar böra användas just till detta ändamål, och icke
lill det som BankoUlsk. i slutet af sitt Betänk, föreslagit.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att de Hypotheksföreningar, som hafva
Den 17 Juni e. m.
263
mera penningar, än de kunna begagna, behöfva icke kreditiv. Detta
är ganska riktigt och särdeles tillämpligt för deö Hypotheksförening,
som tagit ett utländskt lån till högre belopp, än den för ögonblicket
eller för längre eller kortare tid kan behöfva. Jag anser derföre att
en sådan diskontrörelse icke bör ega rum, eller, rättare sagdt, att
en Hypolheksföreoing icke bör erhålla kreditivrält, så framt den utöfvar
dylik rörelse. Men att förhindra en Hypotheksförening, att,
mot namnsäkerhet, utlemna penningar till en person, som anmält
sig till erhållande af Hypothekslån, anser jag icke vara lämpligt,
emedan man derigenom tvingar föreningen alt göra en nödvändig
ränteförlust.
På grund af de skäl jag nu haft äran anföra, anser jag alt
man i detta hänseende icke bör gå längre, än Frih. Raab föreslagit.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Då redan så många le
damöter
talat för medgifvande af kreditivrält åt Hypotheksföreningarne,
så torde det vara utan ändamål, alt upträda deremot. Det
är likväl min öfvertygelse, att kreditivrätt å Ranken icke bör beviljas
dessa föreningar. Krediliver böra beviljas till understöd åt
verkliga industri-företag och till upmuntrande af industrien inom
landet, och jag kan icke inse, alt Hypotheksföreningarne kunna betraktas
såsom härmed sammanhängande anstalter. De äro nemi.
enl. min öfvertygelse, föreningar mellan jordegare att på gemensam
säkerhet skaffa sig lån för billigt pris, eller, rättare sagdt, för att
skaffa sig sådana lån, genom hvilka de icke riskera alt få de lån,
som de nu innehafva, upsagde, och sålunda möjligen blifva urslåndsalte
att göra face för sina skulder. Om hvar och en inom Riket
hade ograverad egendom, skulle aldrig Hypotheksföreningaf behöfva
upkomma; men deremot komma understöd alltid att erfordras för
industrien och näringarne i allmänhet, dit jag naturligtvis äfven räknar
jordbruket. Om således Ständerna vilja bevilja kreditiv, så böra
dessa lemnäs direkte åt jordbruksidkare och icke åt sådana associationer,
hvilka egentligen drifva bankrörelse. — Men, som jag nyss nämnde,
det lärer väl icke tjena lill någonting att här yrka bifall till Ulsk:s
Betänk. Vid sådant förhållande vill jag icke motsätta mig pluralitetens
mening, men blott på de vilkor, som blifvit ifrågasatta; och
ora frågan är, att nu på stående fot upgöra förslag till stadgande
för dylika kreditivers beviljande, så anser jag att de icke böra lemnäs
åt andra Bypotheksföreningar, än dem, som röra sig med Svenska
obligationer; ty kreditivrätt på Banken bör väl icke lemnäs för
att understödja dessa föreningars utländska låneoperatiouer, hvarföre
jag också anser att man, till hvad som förut blifvit föreslaget, äfven
bör lägga ett så lydande stadgande: ”att kreditiv endast beviljas
sådana Hypotheksföreningar, hvilka inom landet upluna penningar
för att användas till län ät delegarne, och att beloppet
af dessa krediliver skall bestämmas i förhållande till de
utelöpande obligationerna.''''
Det här ifrågasatta stadgandet, att kreditiv icke skall beviljas,
derest en Hypotheksförening drefve diskontrörelse, anser jag ganska
rigtigt; men om ett sådant stadgande finnes eller icke, tror jag på
264
Den 17 Juni e. m,
det hela göra detsamma. Ty jag inser icke, huru Banken skulle
kunna komma underfund med, om en Hypoteksförening lemnar
ut lån mot namn. Detta kan blott ske på det sätt, att Revisorerna
af R. St:s Bank ega rätt, att deltaga i revisionen af Hypotheksföreningarnes
förvaltning. Då försl kan man komma under fond med
om krediliven missbrukas till nyssnämnde ändamål. Men hvad jag
anser vara angelägnast af allt är, att kreditiv icke beviljas åt sådane
Hypotheksföreningar, som endast röra sig med utländska lån, hvilket
f. n. i ganska betydlig grad är händelsen med flere dylika inrättningar,
såsom Bruksegarnes, Smålands m. fl. Hypotheksföreningar.
Kreditivrätt hör åtminstone icke beviljas för annat än att uppehålla
krediten inom landet. Jag anser likväl att en Hypotheksförening
ganska väl kan sjelf förskaffa sig ett tillräckligt kreditiv för uprättbällandet
af sina obligationers kredit; ty om, på sätt Frih. Tersmeden
yttrat, och hvilket äfven jag tror vara riktigt, man med ett
kreditiv af 200,000 R:dr kan hafva utelöpande obligationer för
2.000.000, så kan man, endast genom att öka räntan med en
proc. vinna 20,000 R:dr. Af dessa 20,000 R:dr behöfver man
icke använda mer än 10,000 för att skaffa sig.ett kreditiv på
200.000, hvilket icke lärer möta någon svårighet. Fördenskull kan
en Hypotheksförening, som sjelf skaffar sig ett lån å 200,000 R:dr
mot 5 proc. ränta, tillskynda sig en årlig vinst af 5,000 R:dr och
derjemte uppehålla krediten på 2,000,000 R:dr i utelöpande obligationer.
Af dessa skäl anser jag att en Hypotheksförening icke bör behöfva
vända sig till R. St:s Bank för att skaffa sig kreditiv. Men
då meningarne här uttalat sig för saken, så tjenar det till ingenting
att yrka bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Raab: Då Gr. Gyldenstolpe icke bestämdt yrkat bifall
lill ifrågande punkt, vill jag icke til! vederläggning uptaga de anmärkn:r
han framställt mot det förslag, som här af de fleste talare
blifvit understöd!.
För att undanrödja de af Gr. Lagerbjelke yttrade farhågor för
missbruk, om det af mig framställda förslag blefve antaget, har jag
upgjort ett annat, hvilket, som jag hoppas, skall tillfredsställa äfven
den siste värde talaren. Detta förändrade förslag är af följande
lydelse:
Alt R. o. Ad., med afslag å Utsk:s yttrande mätte besluta:
”ali 1,000,000 R:dr b:ko mä å R. St:s Bank anslås till kreditiv
”åt de i Riket inrättade och med behörigen sanctionerade regle
”menten
försedda Hypotheksföreningar, under följande vilkor:”
l:o att 200,000 R:dr må vara det maximi-belopp, som skall
kunna någon förening såsom kreditiv beviljas;
2:o att före lyftningen af beviljadt kreditiv, Hypotheksförening
skall ställa Banken fullgod, af Banko-Fullmäktige godkänd, säkerhet
för hela kredilivet;
3:o att utassignering och insättning å kreditiv icke må ske till
lägre belopp än 1000 R:dr b:ko, och derutöfver endast å jemna
1000-tal:
Den 17 Junie. m.
265
4:0 all lill utassignering begagnas handskrift» assignalioner;
5:o att för alla de å kreditiv dragne summor, Banken beräknar
4 proc» ränta;
6:o att Banko-Fullmäktige må ega att kreditiven lill större eller
mindre del upsäga, derest Bankens säkerhet skulle sådant fordra;
börande i dylikt fall det till inbetalning upsagda beloppet vara
Banken godt gjordt sednast inom 6 månader derefter.
Genom en sådan redaction tror jag, att alla missbruk äro förebygga.
Deremot ber jag att få fästa upmärksamheten på att Hypotheksföreoingarne
svårligen kunna afsäga sig en sådan rättighet
som den, att kunna tillfälligtvis utlemna ett förskott. Hypotheksföreningarne
samlas hvar 3:dje månad till session, och då granskas
lånehandlingarne. Vid sessionen blifver lånet antingen beviljadt,
eller vilkorligen utlofvadt till nästa sammanträde. Detta inträffar,
och man har beredt sig på att utlemna 2 eller 300,000 R:dr, alltefter
som handlingarne dertill gifva anledn. Men äf ett eller annat skål
finner man då, att en eller annan lånesökande icke varit i tillfälle
att få sina handlingar i alla afseenden fullständiga. Om det då
öfverensslämmer med sökandens fördel och önskan, så kan det väl
icke vara något ondt deruti, alt han erhåller penningar mot det att
lian i föreningens förvar, och såsom pant lemnar de inkompletta
handlingarne och fyller, hvad som i dem brister, i säkerhet, med
namn. Delta endast för följande irenne månader, till då inträffande
qvartals sammanträde. Om en Hypoteksförening har tagit upp
penuingar för alt lånas ut, men icke kan lemna ut hela beloppet,
derföre att åtskilliga inteckningshandlingar icke äro alldeles kompletta,
så skulle föreningen belastas med en icke så obetydlig ränteförlust
för hvarje gång. Då det deremot oftast är förenligt med
den lånesökandes fördel att genast utbekomma penningarne, tror
jag att man icke bör hindra sådant, allrabellst som en dylik utlåning
ingalunda kan hänföras till den slags lånerörelse, som man
vill förekomma. Det är på grund häraf jag sökt gifva mitt förslag
en så beskaffad ordalydelse, att missbruk derigenom skola kunna
undanrödjas, utan att man lägger hinder i vägen för så beskaffade
åtgärder, hvilka jag ofvan haft äran omförmäla.
Ilr von Hartmansdorff: Jag har bestridt, att medel till
de ifrågaställa kreditiven skulle tagas af Bankens blifvande vinst.
En af BankoUtsk:s harvande ledamöter har sagt, att sådant icke
kan vara meningen. Ilr Mannerskantz har upgifvit de tillgångar,
af hvilka man skulle kunna få medel till dessa kreditiv, utan alt
anticipera på bankovinsten, och Frih. Tersmeden har yttrat, att om
man till kreditiv för Hypotheksföreningarne använde en millin R:dr,
så finge man framdeles tillse, huruledes man kunde på annat sätt,
än BankoUlsk. föreslagit, anskaffa medel. Dermed har han ju antydt,
att alla de medel, som finnas tillgängliga, redan äro af BankoUtsk.
anvisade till vissa ändamål. Så har åtminstone jag upfattat
Betänk., och vet fördenskull icke hvilka medel, som kunna användas
till de ifrågavaride kreditiven. Visserligen säger man, att de
266
Den 17 Juni e. m.
kunna (agas af sådana medel, som ligga obegagnade; men om BankoUtsk:s
ledamöter bibehålla samma tanke på e. m. som de uttalade
på f. m. nerol , att icke tillåta sådana obegagnade medels användande
för dylikt ändamål, hvilket jag slutar deraf att de bestämt dem åt
Filialbankerna, så finnes ju ingenting qvar. Om man deremot, på
sätt Frih. Tersmeden yrkat, ville taga 1,000,000 R:dr från något
annat syfte, sä bör man upgifva, från hvilketdera. Då vore ordningen
den* att R. o. Ad. upsköte denna punkts afgörande lill
dess vi fått veta hvilket eller hvilka de syften äro, som böra åsidosättas
för det ifrågavar:de. Stånden komma då i tillfälle alt välja
mellan de olika föremålen och förklara, antingen de anse fördelaktigast
alt använda medlen till kreditiv åt Hypotheksföreningärne, eller
på det sätt Utsk. föreslagit. Med ett ord, man måste veta hvar
man skall taga penningarne, innan man beslutar att anslå dem till
något visst ändamål.
Gr. Gyldenstolpe har yttrat hvarjehanda betänkligheter, som
jemväl torde behöfva (agas i öfvervägande inom Utsk., och jag kan
icke fatta, hvarföre de ledamöter, som nitälska för Hypotheksföreningarne,
frukta så mycket för en återremiss. När de upgifva, att
deras önskningars upfyllande förfelats blott på en röst, så vore det
väl troligt, att dessa önskningar kunde nå sin fullbordan, om Utsk.
märkte, att tankarne inom Stånden vore gynnsamma för en sådan
mening.
Man har sagt, det vara nödvändigt, att bär fatta ett beslut,
på det att BankoUtsk. må få veta hvad R. o. Ad. egentligen vill.
Men då blott en önskan blifvit yttrad af dem, som åstunda förändring,
så förslår jag icke huru BankoUtsk. skall kunna misstaga sig
om Adelns mening. Deremot tycker jag mig kunna ganska klart
inse de olägenheter, som skulle följa deraf, alt Ständerna på förhand
fattade beslut i en fråga, sådan som denna, hvilken både är
invecklad och sammanhängande med andra, som jemväl borde tagas
i betraktande. Om R. o. Ad. återförvisar denna punkt, så
vore väl skäl, alt när vi komma lill de öfriga, der Frih. Tersmeden
förmenar att tillgängarne skola tagas, äfven återremittera dem. Men
om Ståndet på förhand beslutar, att 1,000,000 R:dr skall användas
såsom kreditiv åt Hypotheks-föreningarne, så är det ju gifvet, att
man derigenom binder sina händer i afseende på de följande punkterna.
Skulle då Ståndet .finna något annat föremål lika väl, som
det ifrågavartde, förtjena anslag, så kunde det ju hända att man
öfverassignerade eller ansloge medel, hvartill inga tillgångar funnes.
Om likväl R. o. Ad. icke deslomindre skulle vilja nu genast
medgifva ett kreditiv för nämnde ändamål, så bör, efter min öfvertygelse,
det vilkor dervid fästas, att medlen icke få tagas af blifvande
bankovinst. Dock skulle härmed ingenting vinnas, så framt
man icke jemväl vore betänkt på hvar medlen skola tagas. BankoUtsk.
har nemi. icke upgifvit det, och om dess härvar.-de ledamöter
icke heller kunna lemna någon anvisning, så att R. o. Ad. derigenom
får kännedom om tillgångarnes beskaffenhet, så lärer del blifva
omöjligt att taga, der ingenting finnes.
För min del kan jag följaktligen icke afstå från den önskan
Den 17 Juni e. rn.
267
jag hafi äran framställa, ali nemi. punkten malle varda till Ulsk.
återremitterad. Derigenom lemnäs Ulsk. fria händer att anvisa,
huru det ifrågasläUda krediti vet för Hypotheksföreningarne skall
kunna åstadkommas. Då de inom Utsk. hafva mäktiga förespråkare,
.behöfver man icke frukta, att deras bästa skall der åsidosättas.
Frih. Tersmeden: Jag anhåller, att först få besvara Hr von
Hartmansdorff, och söka lugna honom i afseende på de tillgångar,
som förefmnas för betäckande af del nu ifrågasatta krediti vet för
Hypotheksföreningarne. Dessa tillgångar beslå i följande: enl. de
beslut R. o. Ad. redan fattat, har R. o. Ad. nemi. dels indragit
hela silfverbelånings-fonden, utgörande 500.000 R:dr, och dels nedsatt
kredititivet för jernbelåning frän tre till tvä milhr, och således
beredt en användbar tillgång af 1,000,000 R:dr. Utsk. har äfven
föreslagit och R. o. Ad. beslutat en indragning å allmänna diskontfonden
af 600,000 R:dr. Vidare har Ulsk. föreslagit en nedsättning
af 100,000 R:dr i kreditivet för Fahlu Bergslag. Således
hafva vi en tillgäng af 1,700,000 R:dr, öfver hvilka beslut redan
i afseende på en del åro fattade, och en annan del ännu återstår.
Det visar sig emellertid häraf att tillgång finnes, utan alt man be
höfver
anlita den blifvande bankovinsten. Det beror af R. o. Ad.
sjelf, huruvida Ståndet anser lämpligare, antingen att, på sätt Utsk.
föreslagit, använda dessa tillgångar, till ersättande af de möjligen
uphörande Privatbankerna, eller lill kreditiv åt Hypolheksföreningarne.
Allt delta finnes i slutet af BankoUlsk:s Betänk, och således
kan en hvar för sig sjelf upgöra, hvilket han anser behöfli
gare,
det ena eller det andra af dessa båda föremål. Jag tager
dessutom för gifvet, att hvar och en, som fattar sitt beslut i denna
fråga, på förhand med sig sjelf afgjort, hvilket sätt, som är lämpligast
för ifrågavar:de medels användande. Jag tror mig genom
dessa uplysningar hafva lugnat Hr von Hartmansdorff i afseende på
hans farhåga för ett förhastadt beslut i denna fråga.
Gr. Gyldenstolpe har i sitt yttrande icke ansett ett så beskaffadt
kreditiv, som här är föreslaget, vara lämpligt, och har icke
trott alt det bör lemnäs för andra än industriella ändamål, med
hvilka den värde talaren ansett Hypotheksföreningar hafva ingenting
att skaffa. Gr:n har äfven sagt, att, om alla hade ograverade
egendomar så skulle Hypotheksföreningar icke behöfvas. Detta argumentationssält
är oomkullslagligt, och jag tror icke, alt någon
skall opponera sig deremot. Men som den af Hr Gr:n upställda
föresättningen icke eger rum, så hafva Hypotheksföieningar upkommit
för att sätta egaren af den graverade egendomen i tillfälle
att afbörda sig sin skuld. Det måste således otvifvelaktig! vara ett
godt ändamål, för hvilket dessa föreningar verka, eller att småningom
lyfta skulderna från vår jord. Då för öfrigt ingen lärer neka,
alt icke jordbruket är den hufvndsakligaste af vära näringar, hemställer
jag, om icke, när Hypotheksföreningar nu en gåog i de fleste
af Rikets provinser upkommit, det vore ett värdigt föremål för
Ständernas omtanka, alt åt dessa föreningar lemna kreditiv. Det
är ingen skänk, som begäres, utan endast en krcditiv-rält mot full
268
Den 17 Juni c. m.
säkerhet. Man vet, alt många af R. St:s Banks kreditiv äro af den
beskaffenhet, alt om fråga upstode att för någon viss tid uphöra
dermed, blefve förhållandet utan tvifvel, att Banken skulle göra ganska
betydliga förluster, och sådant bör icke i detta afseende riskeras.
När del således kan gagna Banken att lemna ut kreditiv för ett nyttigt
ändamål, och då det är förenadt med den största säkerhet för
honom sjelf att återfå sina penningar, så finner jag intet skäl alt
motsätta sig denna åtgärd. För öfrigt skulle jag tro att Banken
mycket bättre upfyller sitt ändamål med dylika kreditivs anvisande,
än den gör genom sin vidt utsträckta diskontrörelse.
Jag finner af den siste värde talarens svar till Frih. Raab, att
jag orätt upfattat hans anförande. Skulle delta emellertid innefatta
endast det, att kredilivrätt icke bör lemnäs andra Hypotheksföreningar,
än sådana, som blott röra sig med inländska obligationer, så
tror jag att ett sådant stadgande icke skulle drabba någon annan än
bruksegarnes Hypotheksförening. Jag tror att alla andra dylika föreningar
ega mer eller mindre utelöpande obligationer, och att det
föreslagna stadgandet således icke skulle i den vägen leda till någon
inskränkning. Hvad Bruksegarnes Hypotheksförening beträffar, tror
jag att den är så ställd, alt den icke behöfver något kreditiv. Dess
rörelse är nemi. inrättad på annat sätt, än de fleste andra Hypotheksföreningar,
och hvad de utländska obligationerna angå, så är
min öfvertygelse, alt ett kreditivs beviljande skulle bereda dessa föreningar
tillfälle att småningom inlösa dem och dymedelst sättas i
stånd att röra sig med ett större belopp inländska obligationer. Algärden
vore således god, och skulle isynnerhet verka lugnande på
den mängd personer inom landet, som anse det vara en stor olycka
att utländska lån tagas. Jag deremot tror icke alt dessa utländska
lån innebära någon så stor olycka, emedan det otvifvelaktig! lärer
vara bäst, alt, då man behöfver penningar, taga dem, der man kan
få dem för bästa priset. Men när man nu en gång anser det vara
ett ondt, och man vill söka minska detta onda, tror jag alt ingen
bättre utväg dertill gifves, än beviljandet af det ifrågavande kreditivet.
Hr von Hartmansdorff har fortfarande yrkat återemiss af den
förevar:de punkten. En återremiss är, så vida man är någorlunda
öfverens om hvad man vill, alltid ganska vansklig. Det är åtminstone
icke praxis, att man vid återremissen afger några gemensamma
tankar, annat än i fråga om Consl.Utskis Betänk. Eljest är bruket,
alt Betänk, helt enkelt återskickas till Utsk., beledsagadt af den
discussion, som vid frågans behandling förevarit. Utsk. tager af
denna discussion hvad det tycker vara bäst, och när motsatta opinioner
äro yttrade, sluter man sig till den, som man tycker vara
mest öfverensstämmande med sin egen åsigt. Frågan kommer sålunda
tillbaka till Utsk. ungefär i samma skick, hvari den befann
sig vid den första handläggningen, och resultatet blir ungefär detsamma
som förut. Man vinner ingenting; men man förlorar tid,
och denna är dyrbar, synnerligen när man hunnit så långt fram
vid Riksdagen, som nu, det lärer väl enhvar medgifva.
Då jag således tror, att det för sjelfva saken vore bäst, om
man nu genast fattade sitt beslut, förnyar jag min anhållan om Hr
Den 17 Juni e. m.
209
Gr. o. Landtm:s propos. å det förslag, som af Frih. Raab och mig
blifvit framställdl.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har, så vidt jag
förslår, på ett ganska öfverlygande sätt visat, alt penningetillgångar
för beviljande af det ifrågastälIda kredilivet verkligen finnas, utan
att roan beböfver assignera dem på den blifvande Bankovinsten.
Att nu R. o. Ad. vid detta tillfälle bestämdt beslutar, huruvida af
dessa tillgångar en millin skall användas till kreditiv för Hypotheksföreningar
eller icke, anser jag så mycket nödvändigare, som R. o.
Ad. i alla fall vid reglerandet af Bankens lånerörelse i öfrigt, måste
hafva bestämdt huruvida denna millin är disponibel, på det R. o. Ad.
med full sakkännedom skall kunna fatta beslut i afseende på Bankens
öfriga läne-operationer. Jag finner således nödvändigt, alt beslut
derom nu fattas, men ett annat förhållande kan det vara med
de vilkor, som böra fastställas för Hypoiheksföreningarne om de
skola få begagna denna kreditivrätt, emedan det i större församlingar
alltid är svårt alt upgöra redaktions-förslag i fråga om detaljerne.
Jag vågar derföre hemställa, att R. o. Ad., med afslag å
Ulskis yttrande i denna punkt måtte besluta, att -1,000,000 Ridr
biko å R. Stirs Bank anslås till kreditiv åt de i Riket inrättade,
och med behörigen sanktionerade Reglementen försedde Hypolheksföreningar,
samt alt åt BankoUtsk. updroges, alt med ledning af den
inom Ståndet förda öfverläggning föreslå de vilkor, under hvilka sådant
kreditiv må af Hypotheksförening begagnas. Jag anhåller om
Hr Gr. o. Landtmis propos. å delta förslag.
Hr Mannerskantz: Det har redan blifvit tillräckligt uplyst,
hvar de tillgångar äro att finna, å hvilka det ifrågavaride kreditivet
kan anvisas. Jag ber dessutom att få tillägga, att de medel, som
blifvit anvisade, för att ersätta de möjligen uphörande Privatbankerna,
har man, efter min öfvertygelse, olämpligt föreslagit att anvisa
på tillgångar, som rättare borde användas för Bankens egen
låne-rörelse. Vid sådant förhållande, kan man väl icke säga, att
det är att supplera en lånerörelse, när man tager medel från en
annan, som existerar på samma gång som den, hvilken man vill
supplera, hvarföre jag, för min del, anser olämpligt, att åt Hypotheksföreningarne
anvisa sådana medel, som man tager från andra,
till bestämda ändamål afsatte fonder, hvilka af Banken sjelf skola
användas. Om således dessa fonder icke leranäs till Hypotheksföreningarne,
så böra de ej heller anvisas åt Filialbankerna; hvaremot
jag tror, alt man åt de förra kan anslå den millin, som blifvit
indragen från jern-belåningen, och om man ytterligare vill använda
något mer för detta ändamål, torde deraf ingen skada npkomma,
emedan dessa medel i alla fall icke komma, att i serdeles
stort belopp af Hypoiheksföreningarne anlitas. Då derjemte tages
i betraktande, att Bankens inkomster genom upp- och afskrifningsrätten
komma att ökas, så har man derigenom beredt sig ytterligare
tillgångar; ty jag förmodar, att denna rätt blir Banken beviljad.
270
Den 17 Jani e. m.
Jag skulle tro, alt då ruan begär återremiss, så kunna skäl
visserligen finnas, som tala derför; men man blir ju i alla fall
satt i nödvändighet, att då memorialet återkommer, Fatta sitt beslut
om samma ämne som nu, och då vet jag icke, hvarföre man ej
kan definitivt afgöra frågan, så väl första, som andra gången, då
den förekommer. Det finnes icke något af de förslag, som här
blifvit framställda, som ej innom Ulsk. varit diskuterade, eller der
förut väckta, hvarföre jag tror, att frågan fått sin tillräckliga utredning,
och alt beslut således nu kan fattas, så vida man vill
det. Vinsten häraf är uppenbar; emedan om den långvariga discussion,
som nu förevarit, först skulle utskrifvas, så fordras dertill
flere veckor, .hvarefter frågan ändock icke kan förekomma, förr än
alla äldre mål blifvit afgjorda, och då torde icke något resultat
blifva af alltsammans.
FIr Ribbing, Arvid: Till följd af hvad sorn redan blifvit
yttradt af talarne på motsatta sidor, Frih. Tersmeden och Gr. Gyldenstolpe,
tager jag mig friheten föreslå, alt, ifall återremiss kommer
att ega rum i det ändamål, att de föreslagna vilkoren skola
komma under närmare pröfning, ännu tvenne må tilläggas, hvilka
jag skall hafva äran framställa. Frih. Tersmeden har såsom den
största fördelen af Hypotheksföreningarne framhållit, hvad äfven jag
anser som en stor fördel, nemi. att jorden derigenom så småningom
kan minska sin skuld. Delta är en fördel, icke allenast för hvarje
enskild jordegare, ulan äfven för hela landet. Om man således
vill medverka till detta måls vinnande, i afseende pä hvarje enskild
jordbrukare, så bör man också göra det, i afseende på Hypotheksföreningarne
i det hela. Jag skulle derföre, så vida Slaten
verkligen skall underhjelpa dessa inrättningar, vilja såsom ett vilkor
upställa, att kreditiv endast må meddelas sådana Hypolheksföreningar,
som årligen minska den skuld, för hvilken de
häfta. Det kan visserligen hända, att det blir obetydligt, som
denna skuld minskas, men den kommer åtminstone icke att ökas,
hvilket f. n. kan ske till obegränsadt belopp, och, såsom jag fruktar,
till foga fromma för Riket.
Det andra vilkoret, som jag önskade föreslå, och som jag gör
med anledn. af Gr. Gyldeustolpes yttrande, åsyftar, alt vid räkenskapernas
årliga upgörande. malle af ett omhud från Banken
och ett från Hypotheksföreningarne sjelfve tillses, att de föreskrift
stadganderne verkligen varda iakttagne. Vissa inrättningar
äro f. n. ulan all kontroll, och att de nu från Staten
få en sådan, vore, efter min öfvertygelse, för dem sjelfva ganska
gagueligt.
För min del vill jag icke medgifva, att R. St. lemna understöd
åt inrättningar, som ständigt skuldsätta fäderneslandets jord,
och det är derföre, som jag gjort dessa anmärkmr, hvilka jag anhåller
måtte få åtfölja till Utsk.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Frih. Tersmeden upgifvit,
hvar penningar för det ifrågaställda ändamålet skola tagas, anhåller
jag, att för R. o. Ad. få upläsa det stycke nr 71 punkten, som
Den 17 Juni e. m.
271
afhandlar detta ämne, på det att Ståndet mätte veta, hvarom fråga
är. Jag skulle tro det vara lämpligt, att denna punkt behandlades
gemensamt med den nu förevar:de, så att man icke mätte fatta föregripande
beslut. Men då Hypotheksföreningarnes förespråkare äro
så ifriga, att nu genast få sin vilja fram, befarar jag, att vi få en
lika lång öfverläggning om 71 punkten, som vi haft om den nu
föredragna. Det omförmäldta stycket ur 71 punkten lyder sålunda:
”den del af ofvanberörde 2,100,000 R:dr, som hittills varit använd
för belåning af guld och silfver, samt för utlåning med omsätlningsrätt,
bör till belopp af högst 800,000 R:dr, i den mån
dessa medel varda tillgänglige, och intill dess desamma i och för
Privatbankers ersättande kunna erfordras, af Fullmäktige användas,
dels i första rummet lill diskontering och utlåning för handel och
näringar, samt till kassa-kreditiv, efter den fördelning emellan de
serskilda diskont-verken, Fullmäktige bestämma, samt dels till inköp
af sådana räntebärande papper, som i 213 § af Banko-reghtet
omförmälas.” Genom denna föreskrift skulle Fullmäktige således
icke erhålla serdeles stora tillgångar, för upköp af räntebärande papper.
Hvilka äro de? Jo, förnämligast Hypotheksföreningarnes obligationer.
Hvad dessa föreningar således få mer i kreditiv, få de
mindre i försålda obligationer. På kreditiven lärer följaktligen icke
vara för dem serdeles mycket att vinna. Men för Banken synes
det vara bättre alt hafva obligationer, som snart kunna säljas, än
att hafva sina tillgångar fästade i kreditiv.
Om det emellertid är så brådtom med beslutet öfver denna
fråga, att en återförvisning för ingen del kan medgifvas, så önskar
jag åtminstone, att de vilkor, som Hypotheksföreningarnes förespråkare
här sjelfva upgifvit, måtte af Ståndet pröfvas och genast bestämmas,
mea icke, pä sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit, öfverlemnas
åt Utsk:s handläggning. Det kunde då nemi. hända, att man erhölle
penningar, men tappade bort säkerheten, och jag tror, att
man bör begagna så många hållhakar man kan få, och det genast.
Jag yrkar emellertid företrädesvis åjerremiss, men, om han icke
heviljas, önskar jag att vilkoren måtte här bestämmas. Allrahelst
sage jag, om Hr Gr. o. Landtm, nu äfven föredroge den 71 punkten,
eller, i händelse delta icke kommer att ske förr, än i morgon
bittida, då jag kanske icke är närvar:de, att man då vid denna
punkt ej mätte förgäta det vilkor, man fästat vid den 27:de.
Frih. Raab: Ju längre vi diskutera frågan, desto mera rädd
är jag för en återremiss, i anseende till den längre tid, som erfordras
för all utskrifva discussionen; och jag motsätter mig således
en dylik åtgärd.
I afseende på det beslut, som nu kommer att fattas, anhåller
jag om delning af punkterna, sä att serskild propos. framslälles på
beviljandet af kreditivens belopp, och serskild på de vilkor, som å
ena sidan af Frih. Tersmeden och mig blifvit föreslagne, och å andra
sidan å dem, som Gr. Lagerbjelke framställt.
Hr Mannerskantz: I afseende på hvad Hr von Hartmansdorff
anmärkt, rör:cie 71 punkten, ber jag all få fästa upmärksam
-
272
Den 17 Juni e. m.
heten derå, att de 800,000 R:dr, som der finnas omnämnda, på
sätt af honom blifvit upläst, icke varit afsedde att användas annat
än tillfälligtvis, emedan Utsk. föreslagit, att de för framliden sliulle
användas till ersättande af Privatbanker. Samma förhållande är äfven
med de öfriga posterna, som i denna punkt omförmälas, oell
för hvilka på andra ställen betydliga tillgångar blifvit anvisade. Jag
kan för den skull icke finna, att det kan skada, alt från dessa medel
taga det ifrågavande kredilivet.
Frih. Tersmeden: Som å ena sidan Gr, Lagerbjelke yrkat,
att R. o. Ad. måtte besluta, att en summa af 1,000,000 R:dr skall
anslås lill kreditiv å Hypolheksföreningarne, men punkten i öfrigt
återremitteras, pä det att Utsk., med anledn. af den discussion, som
här förevarit, måtte komma i tillfälle alt upgöra vilkoren för kreditiv-rätlens
beviljande, och å den andra sidan Frih. Raab anhållit,
att frägan om kieditiveis belopp måtte afskiljas från frågan om vilkoren,
så tror jag, att genom en sådan delning resultatet bäst vinnes,
emedan man lättast kan afgöra, huruvida R. o. Ad. leranar
den föreslagna summan till kreditiv-rörelsen.
Hr von Hartmansdorff: Ora Frih. Raab och öfrige ledamöter,
som förenat sig med honora, ronde de föreslagne vilkoren, vilja medgifva,
att frågan om dem förenas med beslutet om kreditivets beviljande,
så skall jag afstå från min anhållan om ålerremiss. I annat
fall måste jag dermed fortfara och bestrida, att man skiljer vilkoren
från hnfvudsaken, hvilket synes mig vara alldeles oriktigt. Det
skulle då kunna hända, alt man bifölle hufvudsaken, utan att dervid
fästa några vilkor.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror icke, alt man här kan upgöra
vilkoren så noggrant, som erfordras, och jag förmodar, alt om Utsk.
anser kreditivet böra beviljas, eller om del blir R. Stms beslut, så
komma i och med detsamma vilkor alt utsättas för dess begagnande;
ty detta är en ren nödvändighet, emedan Fullmäktige eljest icke
skulle veta, huru de böra förhålla sig, när någon Hypotheksförening
begär krediliv-räll; eller också skulle Fullmäktige sjelfva bestämma
vilkoren. För den skull tror jag, att man utan våda kan bifalla
Gr. Lagerbjelkes förslag. Men då till följd häraf, vilkoren skulle
blifva föremål för Utsk:s behandling, anhåller jag ali få föreslå ett
ytterligare dylikt, nemi. ”att de Hypotheksföreningar, som erhålla
jireditivrätt, icke måtte erhålla belåningsrätt för sina obligationer.”
Jag anser det nemi. icke vara skäl, alt, om en Hypotheksförening
har kreditiv för uprätthållandet af krediten å sina obligationer, den
på samma gång har belåningsrätt inom R. St:rs Bank.
Frih. Raab: För att gå Hr von Harlmansdorffs önskan lill
mötes, och för att få ett slut på denna långvariga discussion, ber
jag att få framställa ett förslag, som i hufvudsaken öfverensstämmer
med hvad Gr. Lagerbjelke hemställt. Detta förslag lyder sålunda:
”att R. o. Ad., med afslag ä Utsk:s Betänk., ville, i afseende å
denna punkt besluta: att ett kreditiv af 1,000,000 R:dr b:ko må å
R. Stms
Den 17 Juni e. m.
273
R. Sl:rs Bank anslås ål de i Riket inrättade, ocb med behörigen
sanctionerade reglementen försedda Hypotheksföreningar, under de
vilkor, som innefattas under punkterna 1—6 i Ulsk:s Betänk., pag.
27, samt med de ändringar deruti, som jag förut haft äran framställa.
Sä långt hafva vi alla, äfven Gr. Lagerbjelke, varit ense.
Om vi således besluta, ali ett kreditiv skall beviljas åt Hypotheksföreningarne
på dessa vilkor, hvilka redan varit föremål för BankoUtsk:s
öfverläggning, så hafva vi icke förhastat oss i afseende på
redaktionen. Hvad sedermera beträffar det förslag uuder JVs 7, som
jag skriftligen aflemnat lill Hr Gr. o. Landtm., äfvensom de öfriga
här väckta förslagen, så hemställer jag om icke dessa böra till Ulsk.
remitteras för att inhemta dess utlåt, deröfver. På detta sätt tror
jag, att vi komma saken närmast, utan att vi behöfva skilja oss i
olika meningar.
Gr. Lagerbjelke: För min del ser jag icke hvad B. o. Ad.
skulle vinna, genom alt vidtaga en sådan åtgärd, som Frih. Raab
föreslagit. Till alt hörja med, är det naturligt, all del icke går an,
att lill IJtsk. återremittera eli här väckt förslag; det ligger i sjelfva
namnet, och jag tror mig derföre icke behöfva utveckla det oriktiga
häruti. Jag har föreslagit, att R. o. Ad. måtte åt Utsk. updraga,
”att, med ledning af den häröfver förda öfverläggning, upgöra förslag
till vilkor.” linder denna öfverläggning har R. o. Ad. varit
ense om de punkter, som Frih. Raab nyss upgaf. Det bör då för
Utsk. blifva ganska lätt, att med denna ledning upsätta förslag till
redaktion af dessa punkter.
Hvad åter den sisla punkten beträffar, hafva raeningarne varit
ganska delade. Utsk. får derföre, med ledning af den deröfver
förda öfverläggningen, upsätta det förslag, som Utsk. finnér tjenligast.
Hvad som skulle vinnas med att bifalla somliga af dessa punkter,
men åt Utsk. updraga utarbetandet af de andra, kan jag icke
finna, så mycket mer som Utsk., för ali hafva ledning af denna
discussion, måste erhålla del af densamma.
På grund af dessa skäl anhåller jag vördsamt, att R. o. Ad.
måtte bifalla det af mig framställda förslaget.
Frih. Tersmeden: Ju längre denna discussion fortgår, desto
flere vilkor blifva framställda. Gr. Gyldenstolpe har nyss föreslagit
ett splitter nytt, nemi. att de Hypotheksföreningar, som skulle erhålla
kreditivrätt, icke skulle hafva belåningsrält i Banken för sina
obligationer. Den belåningsrält, som är Hypotheksföreningarne naedgifven,
finnes uttryckt i 87 § i nu gällande Banko-reglemente, och
der denna rätt inskränkes till högst 90 proc. Jag hemställer, om
det vore billigt att borttaga denna rättighet, derföre att en Hypoteksförening
fått kreditiv i Banken. Vi böra netnl. ihågkomma, att det
icke är Hypotheksföreningarne, som innehafva dessa obligationer,
utan enskilde personer, som kunna vilja belåna dem i Banken.
Vore det således rättvist att, derföre alt raan beviljar en dylik förening
ett kreditiv, betaga alla dem, som äro innehafvare af dess
obligationer, belåningsrält derå. Det vore allenast ett sätt att utan
8 H. 18
274
Den 17 Juni e. m.
något ändamål nedsätta deras värde. Här är en serskild fond afsedd
för denna sak, och obligationerna äro allmänt ansedda såsom
säkra papper. Skulle de då icke (å belånas endast derföre att Hy-,
potheksföreningarne hafva kreditiv-rätt ? Det är ett vilkor, vid hvilket
jag åtminstone, i fall det varder till Utsk:s pröfning öfverlemnadt,
får högeligen önska, att ötsk. icke mätte fästa något afseende.
Gr. Gyldenstolpe: Jag ser icke något skäl, hvarföre Banken
skall pä tvenne säll understödja Hypotheksföreningarnes kredit. Det
är ju medgifvel, att dessa kreditiv endast beviljas för att uprätthålla
de af Hypoiheksföreningarne utgifne obligationers kredit; och vid
sådant förhållande, har ju R. St:rs Bank redan bidragit till kreditens
uprätthållande. Skulle den nu göra det äfven på ett annat sätt, så
blefve det ju tårta på tårta. Kunna icke Hypotheksföreningarne,
oaktadt de erhållit kreditiv, uprätthålla sina obligationers säkerhet,
så är väl icke skäl, att åt dero gifva någon kredit i vrätt, ty i den
händelse måtte de icke hafva någon kredit. Det har äfven häridt,
ali Hypotheksföreningarnes Direkt:r taga lån i Banken för föreningarnes
räkning på de af dem utfärdade obligationerna; och det
vore väl då icke skäl, alt åt dessa föreningar bereda utväg, att på
tvenne sätt erhålla lån i Riksbanken. Åtminstone kan jag, för min
del, icke anse det vara lämpligt.
Frih. Raab: Då Gr. Lagerbjelke icke ingått på mitt sista förslag,
ber jag att få vidblifva det af mig först framställda; nemi. så,
att jag begår serskild nropos. på kreditivets belopp, och serskild på
de vilkor, jag i min motion föreslagit, och hvilka icke varit föremål
för tvist inom det Höglofl. Ståndet, samt slutligen serskild propos.
på alla de här framställda förslagen.
Hr von Hartmansdorff: Då mina värde motståndare frångå
sina medgifvanden: så vill jag göra likaledes, och för den skuld
återgå till min anhållan om återremiss. Jag anser delta vara bäst,
och duner att jag, genom mitt medgifvande, icke bringat saken närmare
sitt slut, ulan endast förlängt öfverläggningen.
Om återremiss af R. o. Ad. beslutas, så kommer Ulsk. xi tillfälle,
att taga i öfvervägande de vilkor, som här blifvit yrkade, samt
således både Gr. Gyldenstolpes och Hr Ribbings, hvilket jemväl
torde förtjena afseende.
Hr Ribbing: Jag har nu skriftligen affatta! de af mig före
slagna
vilkoreu, hvilka lyda sålunda: ”kreditiv beviljas icke någon
Hypoteksförening, som icke visat sig hafva under föregående året
minskat sin skuld, derom Banken måste hafva gjort sig öfvertygad
genom ombud, som öfvervarit års-räkenskapernas afslutande.
Hr Mannerskantz: I händelse R. o. Ad. beslutar en återremiss,
och jag tilläfventyrs icke skulle vara närvar:de i Utsk., Där
frågan kommer alt der ånyo behandlas, så måste jag här protestera
mot det af Hr Ribbing framställda förslaget; ty del är klart, att så
länge Hypotheksföreningarne hälla på att utvidga sin rörelse, och
ännu icke hunnit lill den höjd, dit de vilja komma, så länge kunna
de icke minska sin skuldsättning. Den tiden kan möjligen om 10
Den 17 Juni e. m.
275
år inträffa, att de flesta Hypolheksföreningar i Sverige nått sitt maximilin;
men till dess detta inträffat, kan man väl icke föreskrifva
dem det vilkor, ali de årligen skola minska sin skuldsättning; de
måste ju i alla fall amortera sina skulder, ty detta ligger i sjelfva
sakens natur, och utgör grundvilkoret för hela institutionen.
Jag anser, att man så försl som sist, bör kunna afgöra de här
framställda förslagen till vilkor, det ena efter det andra. Om vi,
såsom Frih. Raab föreslagit, bifalla lista punkten^ så kan Hr von
Hartmansdorff vara öfverlygad, att äfven de fyra följande punkterna,
mot hvilka ingen anmärkn. blifvit gjord, skola af R. o. Ad. bifallas;
och på detta sätt komma vi fortast till målet.
Hr Ribbing: Den siste värde talaren har sagt, alt alla Hypotheksföreningar,
som hafva varat någon lid, minska sina skulder så
småningom, sedan de väl kommit i gång. Erfarenheten har likväl visat
motsatsen, och det är derföre jag icke kan afstå från mitt ytkande.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag ber att få fästa
Hr Ribbings upmärksamhel på olämpligheten, alt i förevar:de
ponkt inlaga det af honom föreslagna vilkoret. Här finnes en Hypotheksförening,
nemi. Mälareprovinsernas, som just nu baller på
att bildas, för hvilken det skulle vara omöjligt att begagna kreditivrätten,
om den icke skulle få öka sin skuld. Den är nu sysselsatt
att uptaga lån, och den ifrågasatta kreditivrälten skulle sannolikt verka,
alt detta län blefve inhemskt. Jag hemställer för den skuld
till Hr Ribbing, huruvida han icke skulle vilja afstå från sitt förslag.
Hr Ribbing: Om så är, som Frih. Alströmer upgifvit, så år
del ju ganska lätt för en sådan Hypotheksförening, ali icke begagna
sig af sin kreditivrält. Om för öfrigt den största fördel, som blifvit
framhållen af Hypolheksföreningarne, nemi. att,de skulle minska jordens
skuld, verkligen bar något alfvar med sig, tror jag, att man
icke bör motsätta sig mitt förslag. 1 fall det skulle hända, alt den
nyssnämnde Hypoteksföreningen upnått sitt maximum, men sedermera
ändock funne nödvändigt, att ytterligare taga utländska län,
tror jag att Banken och R. St.' skulle anse det vara orätt att fortfarande
understödja ett dylikt skuldsättningssystem. Jag vill icke bestrida,
att det kan vara huru gagneligt som heldst, men jag tror
likväl, alt det har visat sig, att detta system alltför mycket updrifver
jordbrukarnes rikedomsbegär och äflan att sålja sina egendomar
till allt högre och högre pris. Min öfvertygelse är derföre, alt lagstiftningen
för Hypolheksföreningarne bör göras så, alt landet i sin
helhet deraf har fördel och icke skada.
Sedan härefter, uppå förfrågan af Hr Gr. o. Landtm., Hr von
Hartmansdorff förklarat, det han önskade propos. på sin begäran,
att 71:sta punkten måtte, i sammanhang med den nu förevar:de,
företagas till afgörande, blef propos. å bifall till denna Hr von
Hartmansdorff begäran framställd, men besvarad med starka Nej,
jemle ett eller annat Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig
hafva funnit Nej öfvervägande.
Öfverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter Hr
18*
t
276
Den 17 Juni e. m.
Gr. o. Landtm. framställde, all, i afseende på den förevar:de 27:de
punkten Idifvit yrkadi af Frih. Raab, alt R. o. Ad., med afslag å
Utsk:s yttrande måtte besluta: ”ali 1,000.000 R:dr h:ko må å R.
”Si:rs Bank anslås lill kreditiv åt de i Riket inrättade, och med
”behörigen sanktionerade reglementen försedda Hypotheksföreningar,
”under följande vilkor:
”1:0 alt 200,000 R:dr må vaia det raaximi-belopp, som skall
”kunna uågon förening såsom kreditiv beviljas”;
”2:o att före lyftningen af heviljadt kreditiv, Hypotheksförening
”skall ställa Banken fullgod, af Baukofilllmäktige godkänd, säkerhet
”för hela kredit i vet”;
”3:o alt utassignering och insättning å kreditiv, icke må ske
”till lägre belopp ån 1,000 R:dr b:ko, och derutöfver endast å
”jemna 1,000-lal”;
”4:0 att till utassignering begagnas handskrifna assignation»'”;
”5:o ali för alla de å kreditiv dragoe summor, Banken beräk”nar
4 proc:s ränta”;
”6:0 all Bankofullmäktige må ega att kreditiven till större el”ler
mindre del upsäga, derest Bankens säkerhet skulle sådant fordra
; börande i dylikt fall det till inbetalning upsagda belop”pet
vara Banken godtgjordt sednast inora 6 månader derefter”;
samt
”7:0 att för Hypotheksförening, som utlemnar andra lån på
”namn, än tillfälliga förskott till delägare i föreningen, som inlem”nat
handlingar för erhållande af lån emot inteckning, kreditivet ge”nast
varder upsagdt”; hvarjemte Frih. Raab begärt, alt propos.
måtte framställas serskildt å kreditivets belopp, serskildt å de 6
första vilkoren, hvarom flere talare varit ense, och serskildt å det
7:de vilkoret. Frih. Tersmeden hade förenat sig med Frih. Raab;
Hr von Hartmansdorff hade yrkat återremiss; Gr. Lagerbjelke hade
föreslagit, ”att R. o. Ad., med afslag å Utsk:s yttrande i denna
”punkt, måtte besluta, alt 1,000,000 R:dr b:ko å R. St:rs Bank
”anslås till kreditiv åt de i Riket inrättade, och med behörigen
”sanktionerade reglementen försedda Hypotheksföreningar, samt att åt
”BankoUlsk. må updragas, alt, med ledning af den inom Ståndet
”förde öfverläggning, föreslå de vilkor, under hvilka sådant kreditiv
”må af Hypotheksförening begagnas.” Gr. Gyldenstolpe har instämt
i F rih. Raabs förslag, och derjemte föreslagit såsom ytterligare vilkor:
”Kreditivrätt beviljas endast åt de Hypotheksföreningar, som
”begagna obligationer ställde i Svenskt mynt, och kreditiv-sumrnan
”bestämmes efter sammanlagda beloppet af de obligationer föreningen
har utelöpande”, äfvensom ”att de Hypotheksföreningar, ät
”hvilka kreditiv å R. St:rs Bank beviljas, ej måtte erhålla bela -  ”ningsrält af sina obligationer”; och slutligen hade Hr Ribbing föreslagit
eli sålydande tillägg: ”Kreditiv beviljas icke någon Hypo
teksförening,
som icke visat sig hafva under föreg:de året min
-
Den 17 Juni e. m.
277
”skal sin skuld, derom Banken måste hafva gjort sig öfvertygad
”genom ombud, som öfvervara års-räkenskapernes afslutande.”
Efter denna framställning af de olika meningarne, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., alt det, för den händelse, att R. o. Ad. icke bifölle
Utsk-.s yttrande i förevande punkt eller den återremiss derå,
som blifvit ifrågastäld, torde vara mest lämpligt att propostne framställdes
så, alt de punkter, om hvilka alla de talare, sora yttrat sig
för bifall till kreditivets beviljande, varit ense, nemi. Frih. Raabs
förslag om beviljande af ett kreditiv af 1,000,000 R:dr, och de 6
vilkor, hvarom olika meningar icke förekommit, framstäldes gemensamt,
men med R. o. Ad. förbehålleD rätt, att i sådant fall serskildt
pröfva de ytterligare af serskilde talare föreslagne vilkor, hvarom
meningarue varit delade.
Propos. till bifall ä förevande punkt af Utskrs Betänk, blef
härefter framställd, men besvarad med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemslälde, om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde auraärkmr
föranleda t ill. densammas- återremitterande, samt denna propos.
besvarades med starka Nej, jemte åtskilliga Ja.
Då härefter propos. till bifall å Frih. Raabs förslag, med undantag
af 7:de vilkoret, hvilket likasom öfrige af åtskillige andra
ledamöter föreslagne vilkor skulle blifva föremål för serskildt beslut,
blef framställd, ropades starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg Ja hafva varit öfver
vägande.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter försl till bifall, och sedermera lill
afslag å 7:de vilkoret i Frih. Raabs förslag framställde propos:r besvarades
med blandade Ja och Nej; hvarpå förnyad propos. lill bifall
å samma vilkor framställdes, och sedan svaren dervid utfallit
med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
att han funnit Ja öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller oro voteriug, och alt mitt
förslag måtte få ingå såsom conlra-propos.
Hr Ribbing: Jag hemställer, om icke del af mig framställda
förslaget kunde få medfölja Gr. Lagerbjelkes, i contra-propos:n ?
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Hr Ribbings förslag fram
deles
komme alt blifva föremål för serskildt beslut.
Hr von Hartmansdorff: Då Hr Gr. o. Landtm, föreslagit,
att vi först skulle afgöra frågan om bifall lill hufvudsaken, jemte
de 6 af Frih. Raab framställda vilkoret), och derefter hvart för sig,
pröfva de öfriga, så väl af denne, som andra ledamöter serskildt
föreslagne vilkor, samt detta blifvit af Ståndet gilladt; så kan jag
icke finna något afbrott i denna af R. o. Ad. beslutade gång för
ärendets behandling böra få ske derföre, att någon begär propos. på
sitt serskildta förslag; ty annan propos. än bifall eller afslag på de
serskildta vilkoren, lärer väl icke komma i fråga. 1 motsatt fall
skulle Gr. Lagerbjelkes förslag, om del segrade, hindra alla de öfriga
att komma fram.
278
Den 17 Juni e m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han trodde Hr von Hartmansdorffs
upfattning icke vara fullkomligen riktig, enär Gr. Lagerbjelkes
begäran icke kunde afse, att hans förslag i dess helhet mätte
blifva contra-propos., utan endast att ål Utsk. måtte öfverlemnas,
alt såvidt det nu ifrågavar:de vilkoret anginge, upgöra förslag till den
redaktion, Utsk. kunde finna lämplig.
Gr. Lagerbjelke: Hr Gr. o. Landtm, har fullkomligt rätt
upfattat den mening jag trott mig uttrycka, då jag begärde att mitt
förslag skulle blifva contra-propos.
Frih. Raab: Ehuru det strider emot det förslag jag framställt,
eller den mening jag i denna fråga hyser, kan jag likväl icke underlåta
att erkänna, att Gr. Lagerbjelke eger den rättighet, hvarom
här är fråga.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke bestämdt upfattat Hr
Gr. o. Landtnäs mening. Ar det blott fråga om ordalydelsens öfverlemnande
åt Utsk., då är saken så likgiltig, att jag icke inser,
hvarföre Ståndet skulle besväras med en omröstning.
Gr. Lagerbjelke: Jag afstår från den begärda voteringen.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å de af Gr. Gyldenstolpe
föreslagne vilkor framställde propos:r, besvarades med starka
Nej, jemte några Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva
funnit Nej öfvervägande.
Efter sedermera till bifall å det af Hr Ribbing föreslagna tillägg
framståld med starka Nej, jemte några Ja besvarad propos.,
förklarade Hr Gr. o. Landtm., att han äfven nu funnit Nej öfvervägande;
hvarvid Hr Ribbing begärde votering, men sedermera
yttrade:
På flere ledamöters begäran, och, för att icke besvära Hr
Gr. o. Landtm, eller Ståndet, vill jag afstå från min begäran om
votering.
28, 29, 30 och 31:sta punklerne.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
32:dra punkten.
Gr. Lagerbjelke: I de grunder, som Utsk. anfört för sitt
tillstyrkande i denna punkt, har Utsk. begått ett misstag. Utsk. har
nemi. sagt, att Riksgälds-kont. skulle bedrifva en med den ifrägavande
likartad lånerörelse. Så är likväl icke förhållandet. Utsk.har förmodligen
med den lånerörelse,som Riksgälds-kont. skulle i detta afseende bedrifva,
menat de lån, som kontant ullemnas för utdikning af sanka trakter. Men
vid dessa lån eger den högst betydliga skillnad rum, att desamma
icke egentligen ullemnas i och för odlingar, 'utan i och för uttappning
af vattnet i vattendränkt mark; hvarföre de också aldrig utgifvas
mot inteckning, utan mot namnsäkerhet, hvilken, så snart
arbetet hunnit blifva färdigt, förvandlas lill den största af all säkerhet,
nemi. till det årliga inbelalningsbeloppels iuskrifvande i jord
-
Den 17 Juni e. m
27!)
boken, såsom eli hemmanet lillkommande allmänt onus. Della har
kunnat ske, ulan att man derigenom ansell sig förnärma inleckuingshafvarnes
rätt, emedan dessa hemmans värde ansetls genom
valtenaftappningen förökas, öfvervägande den tillkomna kontributionen.
Detta är således icke någon lånerörelse mot inteckning i fast
egendom; en sådan blefve ett helt annat bestyr, och Riksgäldskonl:s
tjenstemanna-personal skulle naturligtvis behöfva organiseras
på annat sätt än hittills, för ali kunna skola en sådan rörelse. Jag
medgifver, alt ifrågavar:de rörelse,icke tillhör Bankens verksamhet;
men den är likväl ganska nära beslägtad med den slöra lånerörelse,
som Banken drifver, i afseende på fastighetshelåningen. Det kan fördenskuld
icke vara någon olägenhet för Banken, alt då han utlånar
milhr mot inteckning i fastigheter, äfven deremot utlåna desse
80,000 R:dr. För Riksgälds-konl. skulle deremot sådant medföra
slör olägenhet, ulan alt man kan säga, alt denna lånerörelse står
förvaltningen af Statens skulder närmare än den slär förvaltningen
af Riksbanken. Alt åter göra vilkoren för de ifrågavar:de lånens
erhållande lika beskaffade sorn dem, hvilka gälla de af Riksgälds-konl.
ingifvande länen, visar sig vara omöjligt, för öfriga inteckningshafvares
i samma hemman skull.
På grund af dessa skäl, vågar jag anhålla, att R. o. Ad. läcktes,
med afslag å Utskrs förslag i denna punkt, i stället besluta elt
stadgande i likhet med 180 § af nu gällande Banko-reghle.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer till alla delar med
Gr. Lagerbjelke, och anhåller alt få dertill lägga, att om R. o. Ad.
skulle bifalla BankoUisk:s förslag i detta afseende, skulle det vara
en anticipation på den vinst Banken möjligen under de trenne följande
åren kommer alt göra, och beslutet blefve måhända siridande
mot den princip man förut fattal, att man nemi. från den ena Riksdagen
till den andra, borde lemna Batikens vinst ovidrörd, för att
af kommande Ständer användas.
Frih. Tersmeden: Samma förslag, som Bankolllsk. nu för
R. St. framlagt, har äfven af föreg:de Riksdagars BankoUtsk. blifvit
framställdl. Det gick då icke igenom, och jag fruktar alt det
icke heller nu skall vinna bifall. Men för att göra det mera smakligt
för Riksgälds-kont., har Ulsk. föreslagit, att kontoret skulle erhålla
sjelfva fonden eller de 80,000 R:dr. Vi finna nu af Gr. Lagerbjelkes
yttrande, att icke eller detta fallit i smaken. Den ifrågavar:de
rörelsen är emellertid för Banken ganska olämplig, och mau
har derföre sökt att vid något lägligt tillfälle skilja den derifrån. Gr.
Lagerbjelke har visserligen yttrat, alt Riksgälds-kont. f. n. icke har
en så beskaffad lånerörelse, som denna, och della vill jag gerna
medgifva. Men man hade föreställt sig att, sedan denna lånerörelse
blifvit öfverflyttad på Riksgälds-konl., del skulle, genom förslag
från StatsUtsk., så tillställas, alt vilkoren för erhållande af lån
å förevar:de fond skulle blifva lika med dem, som lemnäs för vattenaftappningar.
Ty äfven de förra äro odlingslån, som mäste medföra
egendomarnes förbättring. Gr. Lagerbjelke har äfven nämnt,
att sådant icke låter sig göra, enär man derigenom skulle förminska
280
Den 17 Juni e. m.
inleckningshafvarnes säkei hel, emedan man icke kunde säga, alt
egendoniarne genom sådana slags län blefve förbättrade, hvilket deremot
vore händelsen med lånen för vattenaflappningar. Men jag tior
deremot, att om de förra riktigt begagnas, så böra de medföra samma
goda resultat sora de sednare.
Saken är visserligen icke af någon serdeles stor vigt, hvarföre
jag också, ifall jag icke röner understöd af R. o. Ad., icke skall
yrka pä dess genomdi öfvande. Jag har blott velat upgifva de motiver,
som föranledt Utsk. till förslagets framställande, äfven vid
denna Riksdag; och bland dessa motiver har äfven varit del, alt
man icke behöfde en öfverflyttning i reglementet, i fall dessa lån
blefve så ställda, som dem Riksgälds-kont. nu medgifver.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talarens yttrande, alt, -om
dessa läu blefve väl använde, skulle de^ hafva samma verkan på
egendomarnes värde, som de andra här använda lånen. Det må
hafva sin riktighet, så till vida nemi., som om de blifva väl använde.
Men deiöfver fiunas inga kontroller och kunna icke finnas,
utau användandet beror helt och hållet på egarnes egel skön, hvilket
deremot icke är händelsen vid vattenafiappningslänen. Ty der
måste arbetet ske under tillsyn af offentliga auklorileter, och om
det icke blir väl och inom rätt tid nlfördi, så blir den lånfångna
summan genast utkräfd, utan att någon inskrifning i jordeboken
ifrågakommer. Vid dessa lån, finues således en verklig garanti, att
egendomarne höjes i värde till högre mått än lånesumman, hvilken
säkerhet deremot icke förefinnes vid skifteslånen. Det låter sig således
icke göra, att, med bevarande af inteckuingshafvarens rätt,
medgifva, att skifteslånen skulle såsom eli allmänt onus i jordeboken
inskrifvas.
Jag fortfar fördenskuld i milt yrkande om afslag å Utsk:s
hemställan; men då jag derjemte önskar, att 180 § i nuvar:de
Banko-reglem:tet måtte bibehållas, finner jag, att denna fråga hörer
till nästa punkt, och anhåller derföre, att fä upskjuta milt yrkande
derom, tills denna punkt varder föredragen.
Hr Mannerskantz: R. o. Ad. torde erinra sig, att i fordna
lider åtskilliga för Banken ganska främmande lånerörelser blifvit på
deusamma inympade. Ett minne från dessa gamla tider qvarstår i
den nu ifrägavande rörelsen, hvilken ingen lärer kunna påstå egentligen
tillhöra R. Stms Bank. Den uigör ett understöd för sådana
personer, sorn genom laga skifte blifvit tvingade lill utflyttning.
Detta understöd är således af den beskaffenhet, att det bör utgå af
Statsmedel, och icke af Bankens medel; och dä man tagit för grundsats
ali skilja Banken från Statsverket, är det väl icke oegentligt,
alt äfven från Banken skilja den serskilda slags rörelse,
sorn med densamma icke har någon gemenskap, eller är af samma
natur, som Bankens öfriga rörelse. Denna fråga bär också tidt och
ofta återkommit till BaukoUtsk., och om sä skulte ske, att ifrågavar:de
rörelse borttoges från Banken, lärer den vål icke kunna öfvei
flyttas på något annat verk än Riksgälds-kont., så vida icke Statskonl.
eller annat offentligt verk dertill kan finnas mera lämpligt.
/
D en 17 Juni e. m.
281
Om man sedermera, sedan den väl blifvit öfverflyttad, vill göra
förändringar dermed eller låta den upliöra, del må blifva en annan
sak. Likväl tror jag icke, att äfven de ledamöter, som motsätta
sig öfverflyttningen, kunna påstå, all den icke mera bör till Riksgälds-
än Rankoverket. Den blir visserligen ett besvär för Riksg:s-kont.
, och derföre vilja dess ledamöter afsäga sig densamma;
men del är icke derföre, att den är ett besvär för Banken, söm jag
vill borttaga henne, ulan derföre, alt hon icke tillhör Banken; och
dä man tyckes arbeta på, alt göra Bankens verksamhet så rationell
som möjligt, synes det som man icke borde motverka borttagandet
derifrån af sådana utvexter, som den ifrågavar:de. Jag kan fördenskuld
icke underlåta att yrka bifall till Utsk:s hemställan i berörde
hänseende; men jag erkänner likväl dervid, att åtgärden innebär
en anticipation pä Bankens blifvande vinst. Di lta är dock en formsak
i det hela; ty om man förklarar, alt dessa medel skola lill Riksg:skont.
öfverflyttas, så innefattar ett sådant beslut, alt eli belopp af
80,000 R:dr, skall från Banken lill Riksgälds-kont. öfverflyttas, hvarigenom
Banken således afsäger sig en del af den egeudom han f. n.
innehar.
Hr .von Hartmansdorff: Om denna lånerörelse i sig
sjelf är oriktig, så lärer hon icke blifva riktigare derföre, att
hon öfverflyttas från Banken till Riksg:s-kont. Men om öfver
flytlning
skall ske, så bör det väl tillgå på del sättet, att Riksg:s-kont.
godtgör Banken de från honom öfverflyttade 80,000
R:dr, på det att bans tillgångar icke måtte med denna summa minskas.
Detta har Utsk. velat förekomma, genom att anticipera på
Bankens blifvande vinst, hvilket erkännes vara oriktigt. Antingen
må man derföre låta denna lånerörelse qvarstå der hon nu är, eller
ock, i fall hon skall på Riksg:s-kont. öfverflyttas, bör det ske
med vilkor, att Banken får ersättning ;för ifrågavar:de 80,000 R:dr.
Ständerna lära väl ändock icke underlåla, att vid en kommande
Riksdag lemna en lika stor eller måhända större andel af Bankovinsten
åt Riksg:s-kont. Enklast vore emellertid att låta saken
förblifva sådan hon är i sitt nuvar:de skick, samt följaktligen afstå
den ifrågavande punkten och bibehålla 180 § i nu gällande Banko
reglem:te
oförändrad.
Propos. till bifall å förevande punkt blef härefter framställd
och besvarad med Ja och Nej; hvarpå llr Gr. o. Landtm, liernstälde
om R. o. Ad. behagade afslå denna punkt, samt sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade sig
hafva funnit Ja öfvervägande.
33:dje punkten.
Gr. Lagerbjelke: Till följd af det beslut fl. o. Ad. fattat,
i afseende på föreg:de punkten, anhåller jag att Ståndet måtte bifalla,
att ett stadgande, i likhet med 180 § af nu gällande Bankoreghte
måtte i det blifvande införas. -
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna det vara
en nödvändig följd af det i frågjt om 32:dra punkten fattade be
-
282
Den 17 Junie ra.
slutet, att såsom Gr. Lagerbjelke föreslagit 180 § i nu gällande
Banko-reghte, bör i det blifvande Banko-reghtet inföias.
Ropades Ja.
3i:de punkten.
Ilr Mannerskantz: Denna punkt är en naturlig följd af
den 32; och när således den blifvit afslagen, faller det af sig sjelft,
att denna bör förfalla.
Frih. Tersmeden: När jag begärde ordet, var det för alt
hemställa, huruvida npläsning behöfdes, emedan den ifrågavande
punkten i conseqvens med föreg:de beslut måste förfalla.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller vördsamt att, såsom en följd
af föregide beslut, R. o. Ad. målje afslå den nu ifrågavande punkten,
och att någon vidare upläsning deraf icke må ega rum.
R. o. Ad. fann denna punkts upläsning onödig, och alt densamma
lill följd af de i fråga om 32 och 33 punkterne fattade beslut
hade förfallil.
34, 36, 37 och 38 punkterne
Biföllos.
39:de punkten.
Frih. Tersmeden: 1 nu gällande 184 § är Fahlu Bergslag
medgifven lånerätt för minst 3,000 Sk?? rå koppar, och ett kreditiv
afsatt för detta ändamål af 300,000 R:dr. Om denna låne
rätt
skulle till fullo begagnas, skulle dertill åtgå icke mindre än
270.000 R:dr; men nu är kreditivet föreslaget att nedsättas till
200.000 R:dr, hvarföre jag således får hemställa, att, så vida R. o.
Ad. antager denna af Utsk. föreslagna nedsättning, belåningsrälten
äfvenledes måtte inskränkas ifrån 3,000 till 1,000 Sk?? rå koppar.
Erfarenheten har också visat, att under de sist förflutna åren denna
krediti vrätt icke blifvit begagnad till högre belopp än 1,000 Sk??;
hvaraf synes, att behofvet icke varit så stort, som den rättighet,
hvilken nu är medgifven, förutsätter.
Antingen R. o. Ad. anser lämpligt att upskjuta frågans afgörande
till dess beslut blifvit i sjelfva hufvudsaken fattadt, eller anser
sig nu genast kunna besluta nedsättning från 3,000 lill 1,000
Sk?? eller högst 200,000 R:dr, öfverlemnar jag åt Hr Gr. o. Landtm:s,
samt Ståndets eget bepröfvande.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer fullkomligt med
Frih. Tersmeden, och tror, för min del, att ett större kreditiv, än
han föreslagit, icke är behöfligt, då den ifrågaställda varan är så
begärlig och lätt säljbar.
Gr. Gyldenstolpe: I sjelfva hufvudsaken instämmer jag med
Frih. Tersmeden, nemi. att Fahlu Bergslag icke behöfver större
kreditivrätt, än den Frilnn föreslagit. Men då här står, att Bergslaget
eger belåningsrätt för högst 3,000 Sk??, så hindrar det ju
icke, alt denna rätt kan begagnas till mindre belopp. Jag anser
Den 17 Juni e. m.
283
detta ordet ”högst” böra bibehållas, emedan det inskränker belåningsrätlen
inom det fastställda beloppet.
Gr. Lagerbjelke: Så vida det ligger någon betydelse i
sjelfva stadgandet, så är väl meningen, att, då man utsatt beloppet
af rå koppar till högst 3,000 Skaf, den derför beviljade kreditivrätt
verkligen skall begagnas. Mig synes derföre, att den siste
värde talaren har orätt, då behof icke förefinnes för högre kreditivrätt
än 1,000 Sk??, att densamma skulle bestämmas'till 3,000
Sk??. Till följd häraf, anhåller jag om bifall till Frih. Tersmedens
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes det vara klokast, alt
man blott bestämmer kredilivrätlen i penningar, utan att tala derom
i Sk??. Om denna krediti vrätt utsattes lill 100,000 R:dr, sä
vore saken dermed afgjord.
Gr. Gyldenstolpe: Då man läser 44 punkten i Betänk,
synes det, att Fahlu Bergslag någongång skall kunna få kreditiv
utöfver dessa 200,000 B:dr. Här står nemi. pag. 39: ”Den motsägelse,
som kan anses ligga deruti, att förslaget till en rörelse,
hvilken eger alt uptaga utöfver 300,000 R:dr, fastställes till allenast
200,000 R:dr, bortfaller, då i betraktande tages, att, genom
den föreskrift 5:te punkten här ofvan innefattar, Fullmäktige blifvit
bemyndigade, alt för tillfälliga behof anvisa förstärkning åt nämnde
förslag, genom anlitande af obegagnade andelar i andra fonder.”
Om man således nu utsätter 200,000 R:dr eller också motsvarande
belopp i Sk?? rå koppar, så kan kreditivet aldrig utsträckas deröfver,
; äfven om tillgång skulle finnas derför. Del kan fördenskuld
icke skada att ordet ”högst” bibehålies, för den händelse, att kreditivrätten
någon gång skulle behöfva anlitas till så högt belopp.
Gr. Lagerbjelke: För min del skulle jag tro, alt det icke
gerna går an att vid denna punkt tala om den penningesumma,
som man skulle vilja lemna för ifrågavar:de kreditiv; ty frågan derom
förekommer först i 44:de punkten och då i sammanhang med
kreditiv-rätlen för Sparbankerna, hvilken är gemensam med den
för Fahlu bergslag. Nu är blott fråga om, huruvida man vill bifalla
eller afslå Utsk:s förslag ang:de det belopp af Sk?? gårkoppar,
som i gällande Bankoreglemente finnes fastställd).
Den siste värde talaren har nöjaktigt visat att punkten kan och
bör bifallas, dock med den förändring, ali 3000 Sk?? nedsåttes till
1000; och får jag ånyo vördsamt anhålla om Hr Gr. o. Landlrms
propos. pä bifall till punkten, med den sålunda deruti föreslagna
förändringen.
Frih. Tersmeden: Det kunde visserligen vara likgiltigt, om
de ifrågavar:de 3000 Sk?? stå qvar, så vida det beviljade kreditivet
endast afsåge belåning af dessa Sk?? råkoppar; men som delta kreditiv
äfven är anslaget till andra ändamål, nemi. Sparbankerna, så
är det nödvändigt, i fall man vill att det skall räcka till, all begränsa
Fahlu bergslags kreditiv inom det belopp, som visat sig vara
behöfligt. Om man derföre, såsom jag föreslagit, nedsätter detta
284
Den 17 Juni e. m.
belopp från 3000 till 1000 Sk$\ tror jag att raan ungefärligen
kommit till flen summa, sora motsvarar behofvel; utan att man
derigenom inkräktat på den Sparbankerna raedgifna kreditiv-rätl.
Jag fortfar således i min anhållan om bifall till det af mig
framställda förslaget.
Då nu Hr Gr. o. Landtm först hemstälde om R. o. Ad. behagade
utan förändring bifalla förevande punkt ropades Ja och Nej,
hvarefter propos. till bifall derå med den af Frih. Tersmeden föreslagna
förändring, att det i nu gällande Banko-Reglementes 181;sta
§ uplagna belopp af högst 3000 Skfå råkoppar nedsättes lill högst
1000 Skf? råkoppar, blef frarasiäld och besvarad med starka Ja,
blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade del han
ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
40:de och 41: sta punkter ne.
Biföllos.
42: dr a punkten.
Frih. Tersmeden: Jag begärde endast ordet för att uplysa,
att här insmugit sig ett tryckfel; men som det endast ligger i ingressen
och icke i sjelfva förslaget, torde det vara af mindre vigt.
Det står nerol. ”Landskontoret,” hvilket bör rättas till Lunekontoret.
Förevande punkt bifölls.
43:dje punkten.
Bifölls.
44: de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, huruvida det kan
vara riktigt att sammanslå Fahlu bergslag och Sparbankerna? De
borde väl skiljas ål i afseende på kreditiv-rätten, lika val som de
lill sin beskaffenhet äro åtskilda.
Frih. Tersmeden: Jag vill visserligen medgifva, att det kan
synas mindre lämpligt, att dessa inrättningar äro sammanförda under
ett gemensamt kreditiv; men förhållandet är att, ehuru de förr varit
ätskiljda, så hafva likväl, dä det sedermera visade sig, alt Fahlu
Bergslag icke begagnade sig af sin kreditivrätt, Sparbankerna, när
de ville taga kreditiv, blifvit insatte på det för Bergslagen anvisade.
Detta är orsaken, hvarföre de blifvit sammauslagne med hvarandra.
BankoUtsk. har icke haft något speeielt skäl att skilja dem åt, och
jag skulle tro, att det i allmänhet är bättre att så litet som möjligt
söndra lånerörelsen i olika delar; detta har skett tillräckligt ändå, i
förevande Betänk, .lag tror också, alt det icke vore serdeles nyttigt
att dela summorna i två delar, emedan, såsom förhållandet nu
är, flere Sparbanker kunna komma i tillfälle att erhålla kreditivrätt,
än (ie eljest skulle få.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke ansett det vara lämpligt
att Sparbankerna fortfarande skola vara snyltgäster. Men ali
-
Den 17 Juni e. m.
285
denstund man så vill hafva det, skall jag icke vidare sätta mig
deremot.
Förevaride punkt blef uppå härefter framställd propos. af R.
o. Ad. bifallen.
iS:le ■punkten.
Hr von Hartmansdorff: Mot detta förslag förekomma sä
vigliga af reservanterna anförda betänkligheter, att jag myckel tvekar,
om jag skall till detsamma gifva min röst eller icke. Men å
andra sidan befarar jag, att om Ständerna icke. vidtaga den föreslagna
åtgärden, komma flere Privatbanker ali upslå, hvilka torde
tillfoga Riksbankens rörelse mera skada, än den föreslagna upp- och
afskrifningsräkniogen måhända medförer. Således, när man skall
välja mellan två onda ling, torde det föreslagna vara det minsta.
För att komma ur en sådan svårighet, nödgas jag bifalla förslaget,
men ingalunda derföre, att jag anser del rikligt.
Gr. Lagerbjelke: Enl. min öfvertygelse innebär del här
framlagda förslaget en af de största förbättringar Banken på länge
undergått.
Vi hafva ofta beklagat oss öfver brist på kapitaler inom landet,
och att nödvändigheten bjudit att frän utlandet förskaffa oss sådana.
Likväl finnas hos oss kapitaler till högst betydliga belopp, om de
blott framkallades i rörelsen. Dessa kapitalel1 beslå nemi. i smärre
summor, sorn finnas öfverallt; men hvilka sakna tillfälle till användande,
och derföre ligga ofruktbara i sina innehafvares plånböcker.
Om nu tipp- och afskrifningsräkning blefve tillåten, skulle dessa
penningar komma rörelsen tillhanda, och på densamma utöfva ett
högst välgörande inflytande. Jag anhåller derföre, alt R. o. Ad.
läcktes bifalla detta förlag. Men i detsamma finnäs likväl några
detaljer, som jag tror kunna förbättras. Sålunda borde Fullmäktige
ega rättighet att höja räntan för insatte medel lill 3 proc., för den
händelse alt insättaren medgifver, alt beloppet först viss tid efter
upsågning får uttagas. Jag ber att få fästa upmärksamheten derå,
att jag sade det Fullmäktige böra ega rättighet härtill, icke skyldighet.
Ytterligare borde, då Fullmäktige anse räntan böra nedsättas
till 2 proc., sådant kunna ske t. ex. i Stockholm, utan att det derföre
behöfde ega rum i Malmö lånekont. o. s. v.
Skulle dessa båda tillägg antagas, blir deraf en följd att jem
väl
mom. d. bör undergå någon redaktionsförändring; och jag får
fördenskull anhålla, det R. o. Ad. täcktes med dessa nödvändiga
förändringar antaga Utsk:s förslag i denna punkt; men updraga åt
Utsk. att vidtaga de till följd deraf erforderliga redaktionsförändringar.
Frih. Tersmeden: Som ingen ledamot af Ståndet ännu yt
rat
sig emot förslaget i sin helhet, torde det vara öfverflödigt för
mig att bevisa dess nytta. Jag får derföre inskränka mig att yttra
några ord i afseende på de af Gr Lagerbjelke föreslagne förändringarne.
Förslag i enahanda syftning voro äfven inom Utsk. väckte,
ehuru de der föllo. Jag anser emellertid del af Gr:n föreslagna
sättet att mottaga penningar vara ganska nyttigt för Fullmäktige,
286
Den 17 Juni e. m.
emedan de derigenom med mera säkerhet skulle kunna använda
dessa penningar, alldenstund de visste, när de skulle ulbelalas, hvilket
icke gerna är händelsen med sådana medel, som på upp- och
afskrifningsräkning skola ä vista betalas. Jag instämmer således
härutinnan med Gr. Lagerbjelke.
En -anmärkn. har jag för öfrigt alt göra vid Ulsk:s förslag,
nemi. i afseende på litt. g., der det står: ”ränta godigöres icke å
medel, som kortare tid än trettio dagar å räkning inneslålt.” Ett
sådant stadgande tillintetgör till en stor del möjligheten af upp- och
afskrifnings-räkningens införande. Det medför först och främst en
ganska krånglig och svär uträkning af den ränta, som tillkommer
livar och en af de olika insättarne, och det minskar naturligtvis äfven
begärligheten för personer, att på sådana vilkor insätta penningar.
Detta stadgande inkom också på framställning af personer,
som voro emot hela rörelsen.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag, alt
R. o. Ad. med antagande af förslaget i öfrigt, jemte de af Gr. Lagerbjelke
föreslagne tillägg, behagade afslå litt. g.
Hr Ribbing: Jemte det jag instämmer uti hvad den siste
värde talaren anfört, ber jag att äfven få nämna, det jag anser
oriktigt, alt insältningsbeloppet blifvit så skarpt begränsadt, som
litt. e. utvisar. Der står nemi.: ”å räkning får icke på en gäng
vara innestående utöfver 50,000 R:dr b:ko.” Jag tror ali detta
stadgande, på samma skäl som här förut blifvit åberopade, borde
borttagas. Jag vet icke hvarföre man skall afsäga sig de större
fördelar, som kunna vinnas genom mottagandet af en större summa,
och anser det derföre vara en betydlig fördel om beloppet lemnäs
obestämdt, hvartill jag anhåller, att R. o. Ad. täcktes lemna bifall.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då del af Ulsk. framställda förslag
om införande af upp- och afskrifnings-räkning i R. St:s Bank,
är en bland de nyttigaste förändringar, som blifvit föreslagne, i afseende
till den stora allmänhetens fördelar, utan att Riks-Banken
deraf kan lida något, anser jag, att man kan nöja sig med, och
antaga förslaget sådant det af Utsk. blifvit upgjordt, utan förändring
och tillägg. Och är jag öfvertygad, att ganska stora summor komma
genom denna tillåtelse att insättas uti Banken, om ock Banken derföre
ej lemnade högre ränta än en proc.
Skulle man förhöja den föreslagna räntan, så vore det i visst
afseende fördelaktigt för Riks-Banken; men jag tror, att denna åtgärd
skulle möta hinder hos dem, som gilla denna rörelses införande,
med en lägre räntefot.
Hr Mannerskantz: Det är just för det alt Banken med
mera fördel skall kunna mottaga penningar på upp- och afskrifnings-räkning,
som jag anser lämpligt att Fullmäktige ega rätt alt,
mot högre ränta, kunna mottaga medel på längre tid. Det är
nemi. gifvet, att dessa medel med större säkerhet kunna utlånas,
och alt Bank-styrelsen derigenom sättes i stånd att disponera öfver
ett större belopp af sådana medel, som äro af rörligare beskaffenhet.
Den 17 Juni e. m.
287
Det är således just för att för framtiden betrygga denna rörelses
bestånd, sorn jag anser nyttigt att, på samma gång som man medgifver
upp- och afskrifning, äfven medgifva det föreslagna sättet
för depositionen i Banken. När man derjemte leranar Fullmäktige
rättighet alt efter omständigheterna lämpa räntan, kan man väl
taga för gifvet, att de icke skola betala högre än erforderligt är.
Men det ligger en utvidgning i deras frihet, att kunna sköta denna
rörelse som sig bör, deruti, att man lemnar dem rättighet att betinga
sig större säkerhet för summans längre behållande genom all
lemna högre ränta, utom att det skulle för allmänheten vara högst
fördelaktigt, att på detta sätt kunna få placera penningar, hvilka
man först efter en kortare lids förlopp behöfde använda. Jag
vet att Filial-bankerne med fördel för alla kontrahenterne, begagnat
sig af denna slags rörelse och jag tror att Bauken derigenom
skulle upfylla sin rätta bestämmelse att utgöra en medlare mellan
dem, som hafva penningar att låna ut och dem, som vilja uplåna
penningar. Att häruti söka införa någon större lätthet, torde vara
desto nödvändigare, som man i allmänhet inom vårt land klagar
öfver svårighet att använda sina kapitaler. Jag anser fördenskull
att det skulle vara särdeles nyttigt att genast införa denna slags rörelse,
och att med iakttagande af nödiga försigtighetsmått, gifva
densamma all möjlig utsträckning; och jag tror, all, när den en
gång fått fast fot, skall man blifva ganska nöjd med det resultat,
som den i afseende på vårt lands utveckling skall visa.
Då denna rörelsegren fördenskull, efter min öfvertygelse, är en
af de vigtigaste som med vår Bank kan införlifvas, skulle jag äfven
önska att den finge fart inom öfriga banker i Riket, och instämmer
följaktligen i de förslag, Gr. Lagerbjelke och Frih. Tersmeden
afgifvit.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer så väl i hvad Gr.
Lagerbjelke och Frih. Tersmeden som i hvad Hr Ribbing hemställt.
För de förstnämndes förslag äro redan tillräckliga skäl anförda.
Hvad åter Hr Ribbings beträffar, ber jag att få tillägga, att om
Ståndet icke beslutar en sådan ändring i litt. e. som han upgifvil,
blifver följden, att t. ex. ett större handelshus i Stockholm skall i
st. f. räkning, kunna hafva 3 eller 4, på olika namn. Banken
kommer då, ehuru han ej mottager mera penningar än eljest, att
få 3 eller 4 gånger så mycket besvär.
På grund häraf anhåller jag om bifall till Hr Ribbings förslag.
Hr Aminoff: Jag har mig bekant en enskild bank, der
upp- och afskrifnings-räkning bedrifves ganska betydligt, oaktadt
räntan ej beräknas lill högre belopp än 2 proc. Och då insättarne
af-penningar, anse sin fördel vid en så låg ränta, finner jag icke
nödigt, hvarföre man vill införa en högre ränleberäkning för RiksBanken.
Jag afstyrker således förslaget i detta afseende, såsom
skadligt för Riks-Banken.
Gr. Lagerbjelke: Så vigtig! och välgörande, som jag anser
detta förslag, skulle jag dock tro, att det vore att gå för långt,
288
Den 17 Juni e. ra.
om man nu genast medgåfve obegränsad upp- oell afskrifnings-råtl,
ifrån alt en sådan rätt förut icke förefunnits. Det skulle kunna
Itända, att Banken blefve inledd i långt vidlyftigare affärer, än man
anal; och mig synes derföre, alt insättningsrätlen bör vara begränsad
inom del af Ulsk. föreslagna belopp.
På samma gång som jag fördenskull förnyar min begäran om
propos. pä de förändringar jag förut tillstyrkt, anhåller jag äfven
om bifall å litt. e., sådan den i Ulsk:s Betänk, lyder. 1 afseende
åter å litt. g., förenar jag mig med Frih. Tersmeden, i hans begäran
om afslag å densamma.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Om sjelfva saken lyckas
alla vara ense, och det lönar fördenskull icke mödan, all deröfver
orda. Deremot anhåller jag att få förena mig med Hr von Hartmansdorff
i hans begäran, att litt. e. måtte borttagas. Den siste
värde talaren yttrade visserligen, att han ansåg det vådligt att medgifva
insältningsräti af en större summa än 50,000 R:dr. Men det
kan icke betviflas att för en köpman, som måste hafva en stor
kassa, (och om andra lärer väl icke i värt land blifva frågan alt
de göra dylika insättningar), det är en betydlig förlust att hafva
en sådan kassa liggande ofruktbar. Då deras antal, sorn hafva dylika
kassor icke är stort, och då icke den ringaste svårighet möter
för dem, att fä en person, på hvars namn de kunna få kreditivrätt,
kan jag för min del icke finna annat, än att Hr von Hartmansdorff
har rått deruti, alt en person, som vill insätta en penningesumma,
kan få göra det till så stort belopp som möjligt. Då meningen
dessutom är att göra landels kapitaler fruktbärande, och alt draga
in dem i rörelsen, måste deraf följa, att man bör kunna begagna
sig deraf, så långt tillgängarne medgifva. På grund af dessa skäl,
vågar jag för min del hemställa, alt Ståndet måtte fästa afseende å
Hr von Hartmansdorffs yrkande.
Hvad litt. g. beträffar, har Frih. Tersmeden så klart ådagalagt,
att det vore ytterst oformligt, att stadga en viss minimi-tid för räntas
beräknande. Ett odrägligt besvär skall ovilkorligen förorsakas
räkningsföraren, då han vore nödsakad att se efter, å hvilka poster
räntan kan eller icke kan beräknas; och sjelfva stadgandet skulle
visserligen i och för sig medföra större förlust för Banken, än den
vinst, som man deraf påräknat. Jag instämmer för den skuld till
alla delar i Frih. Tersmedens yrkande.
Frih. Tersmeden: Lika med Gr. Lagerbjelke anser jag, att,
vid införandet af en så ny rörelse som den ifrågavar:de, bör man
gå försigtigt tillväga. Bland de försigtighetsmått, som dervid böra
ega rum, tror jag, att man med skäl kan stadga det, att insättningssumman
icke får öfverskrida ett visst maximibelopp. Detta
kan bestämmas till 50,000 R:dr eller mera; men jag tror dock
icke att det bör sältas mycket högre. Del är gifvet alt risken för
Banken är mindre att få några betydligare upsägningar, i den mån
insättningarne äro fördelade på flere personer; ty ju flere som salt
i penningar, desto mindre fara löper Banken att de skola uttagas.
Man
Den 17 Juni e. m.
Man liar sagt, att otn en person vill insätta 100,000 R:dr, så
talar han vid en annan att under sitt nämn göra det. Detta är
onekligen ganska lätt för honom. Men jag hemställer om man icke
ändock skulle noga betänka sig, innan man gifver en person ett
sådant förtroende som att disponera öfver en så betydlig summa
som 50,000 R:dr. Jag tviflan på att någon skall begagna sig deraf,
och alt man således icke skall finna förenligt med sin fördel att
öfverskrida det sladgade maximum. Jag tror jemväl, alt del för
Banken sjelf skall vara fördelaktigast, att då en så beskaffad rörelse,
som den ifrågavar:de, med densamma förenas, ett maximum är bestämdt,
och jag anser beloppet häraf, sådant det af BankoUtsk.
blifvit föreslaget, vara ganska lämpligt, åtminstone för den stora
mängden. Det kunde visserligen vara fördelaktigare för en eller annan
penningemäklare, ett eller annat handelshus i Stockholm, om
insättningsbeloppet vore obegränsadt; men om de icke erhålla ränta
på alla de penningar, som de kunna häfva att för tillfället disponera,
så torde väl derpå icke ligga så särdeles stor vigt.
Hr Ribbing: Den siste värde talaren har medgifvil, huru besvärligt
det skulle vara att i Banken ständigt kontrollera, att det
icke vore för mycket insatt; med ett ord, huru svårt det vore, alt
i alla afseenden efterse räkningarne. Jag hemställer om det icke
äfven vore rätt svårt att kontrollera, ali icke dessa 50,000 R:dr i
någon mån öfverskredes. Det är Privatbankerne, som börjat med
dessa ^slags insättningar; och de hafva icke funnit någon olägenhet
vid, att lemna insättningsbeloppet obegränsadt; huru mycket mindre
skall då icke denna olägenhet vara vid en Bank, så stor som R.
St:s. Fullmäktige hafva dessutom ett korrektiv mot för mycken insättning
deruti, att de kunna nedsätta räntan från 2 proc. till 1.
Jag tror fördenskull, att det olämpliga, i att stadga, det en person
icke får insätta mer än ett visst belopp, redan så tillräckligt är ådägalagdt,
att ett vidare ordande derom torde vara öfverflödigt. Då
man derjemte besinnar huru lätt det är att låta barn eller tjenare
gifva sina namn, hvilka man sedermera begagnar för nya räkningars
öpnande, kan man lätt inse, att räkningarnes förande, och efterseendet
att beloppet icke öfverskrides, skall för tjenstemänuen medföra
det största besvär.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Tersmeden har sagt, alt
50.000 R:drs behållning vore tillräcklig för den stora mängden.
Detta är, efter min öfvertygelse sannt. Men fastän det erkännes,
måste man dock medgifva, att, om här finnes ett större hus, som
icke är belåtet med detta belopp, så är det ingenting som hindrar,
i fall huset består af en fader och ett par söner, eller några bröder,
att fadren lager 50.000 R:dr i sitt namn, och sonen eller brodern
50.000 R:dr i sitt. Härigenom får Banken flera räkningar och på
samma gång mera besvär; men huset har dock sina penningar stående
i Banken,
Jag fortfar i mitt förra yrkande.
8 H. 19
290 Den 17 Juni e. m.
Gr. Lagerbjelke: Då jag förra gången hade ordet, yttrade
jag, alt då man med vår Bank vill införlifva en så helt och hållet
ny inrättning, som den ifrågaställa, mäste man göra del med försigtighet;
det är således icke i allmänhet som jag talar, utan med
bestämdt afseende på delta förhållande.
Man har sagt, att stadgande ang:de maximum för Banken är
alldeles likgiltigt och blott medförande besvär, emedan det i alla
händelser kommer alt eluderas. Den siste värde talaren har derpå
anfört ett exempel. Jag anhåller att få anföra ett annat, hvilket
torde vara lika bevisande som hans. Det kunde nemi. häDda, att
en Handlande ena dagen hade lyftat penningar till \ milkn. Dessa
skulle om två eller tre dagar åter utbetalas. Hvad vore då bättre
än att sätta in dessa i Banken, der han finge upbära ränta, hvilken,
under, dessa två eller tre dagar ändå alltid utgjorde en icke så obetydlig
summa.
Mycket mer vore att tillägga, men jag har endast velat sätta
exempel mot exempel, och jag tror alt det ena är lika bindande
som det andra. Slutligen uprepar jag ännu en gång, att, då man
inför någonting så nytt för Banken, som upp- och afskrifningsräkning,
hvarföre skall man icke då gå försigtigt tillväga?
Hr Bibbing: Skall man endast betrakta de olägenheter, som
Banken kan hafva af det ifrågavande stadgandet, så fruktar jag alt
sådana kunna uptäckas i flere andra afseenden. Men jag tror, att
fördelarne äro öfvervägande och att Banken sjelf skall veta, att till
sin egen nytta begagna sig af den rörelse, hvilken nu är föreslagen
att med densamma införlifvas.
Hr Mannerskantz: Om den här föreslagna rörelsen varder
beviljad, skulle väl, efter min öfvertygelse deposition kunna medgifvas
till högre belopp än 50,000 R:dr, men då skulle dervid fästas
det vilkor, att allt eftersom summorna vore stora, skulle de kortare
eller längre tid i Banken innestå. Ty att obegränsadt mottaga depositioner,
hvilka när som helst kunde uttagas, vore högst olämpligt;
deruti instämmer jag med Gr. Lagerbjelke och Frih. Tersmeden.
Skulle åter ett sådant vilkor härvid fästas, som jag nyss omförmälde,
kan jag icke finna att någon olägenhet deraf skulle för
Banken upstå.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., alt då, i afseende på de i denna punkt förekommande
mom:r och deras underafdeln:r, olika propos:r blifvit begärde, proposme
borde delvis framställas och att han först finge hemställa,
om R. o. Ad. bifölle ingressen samt afdelnu ne a. b. och c. af första
morn., hvaremot anmärkn. ej förekommit.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde sedermera, alt nästföljande afdeln.
litt. d. vore beroende af det beslut, som blefve fattadt i
afseende på litt. f; hvarföre med förbigående af litt. d, nu först
borde företagas litt. e, hvarå Hr Ribbing yrkat afslag, men Gr. Lagerbjelke
begärt bifatl.
Den 17 Juni e. m.
291
De härefter försl till bifall och derefter lill afslag å litt. e.
framställda propos:ne besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå
förnyad propos. lill bifall derå gjordes, och efter densammas besvarande
med starka Ja jemte många Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan härefter i fråga om lill. f. Hr Gr. o. Landtm, framställ,
att Gr. Lagerbjelke deri yrkat den förändring, ”att Fullmäktige
må erhålla rättighet alt höja räntan lill 3 proc. för medel, som
insältas på viss lid eller att lyftas viss tid efter upsägning,” samt
”att då räntan af Fullmäktige nedsättes, sådant må kunna ske särskildt
i Stockholm eller något eller några af lånekonloren;” med
förbehåll att om dessa tillägg beslutas, del må öfverlemnas åt Utsk.
att föreslå den förändrade redaktion af lill. e. som af bifallet blefve
en följd.
Hr Mannerskantz: Jag hemställer om del icke vore bättre
att bifalla litt. f. sådan den i Utsk:s Betänk, är, och dervid, såsom
ett särskildt mom. göra det tillägg, som Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Då komme första mom. alt handla om depositioner med de serskilda
rörelser, som för dem äro gällande, och det derpå följande
mora. om den rörelse, som Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Frih. Tersmeden: Jag skulle i likhet med Hr Mannerskantz,
vilja hemställa, om det icke vore bättre, alt del ifrågavar:de tillägget
infördes som ett serskildt mom. Det rör icke upp- och afskrifnings-räkning,
utan deposition på viss lid samt huruvida Fullmäktige
må ega rätt att höja räntan utöfver två proc. Jag tror dessutom
alt ändamålet bäst vinnes, om man åt Utsk. updrager redaktionen
af punkten.
Gr. Lagerbjelke: Jag har verkligen begärt att åt Utsk.
skulle updragas att författa förslag till redaktion af de ifrågavanrle
punkterna. De anmärkn:r Hr Mannerskantz här gjörl, torde han
blifva i tillfälle att framställa inom Utsk., eller också på detta rum,
ifall Utsk. icke skulle vid desamma vilja fästa afseende.
I anledn. af Hr Mannerskantz’s framställning, erinrade nu Hr
Gr. o. Landtm., att litt. f. icke kunde ordagrannt bifallas, i händelse
R. o. Ad. ville bifalla hvad Gr. Lagerbjelke föreslagit, enär
Utsk:s förslag innehöll, att för insättningar beräknas högst 2 proc:s
ränta, och således förändring deri måste ske, om man ville lemna
Fullm. rättighet, att höja räntan (ill 3 proc. Gr. Lagerbjelkes förslag,
såvida det afsåg sjelfva saken, borde derföre pröfvas i sammanhang
med Utsk:s förslag; men serskildt kunde afgöras, om man ville
lemna Utsk. rättighet, att i litt:s d. och f. föreslå den redaktionsförändring,
som af R. o. Ad:s beslut kunde påkallas.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemsiälde, om R. o. Ad. behagade
utan förändring eller tillägg bifalla litt. f. ropades Ja och Nej;
hvarpå llr Gr. o. Landtm, framstälde propos. till bifall derå med
de af Gr. Lagerbjelke föreslagne förändringar och tillägg, samt, efil)*
-
292
Den 17 Jani e, m.
ter denna propos:ns besvarande med starka Ja, blandade med Nej,
förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Härefter bifölls jemväl, att åt Utsk. skulle updragas att föreslå
den förändrade redaktion af afdeln:ne litt:s d. och f., som till följd
af dessa tillägg erfordrades.
Vidare framstäldes propos. till bifall å litt. g., och ropades
härvid starka Nej, jemte ett eller annat Ja, hvarefter det under
denna lillia afgifna förslag afslogs.
Slutligen biföllos de utan anmärkn. lemnade 2, 3 och 4:de
momme af förevaride punkt.
A6:te punkten.
Hr Ribbing: I anledn. af det beslut, som nyss är fattadt, i
afseende på Fullmäktiges rättighet, att vid vissa tillfällen höja räntan
till 3 proc., i fall sådant med Bankens fördel vore förenligt, ber
jag att få fästa upmärksamheten derå, alt en sådan höjning af räntan
icke skulle kunna ega rum i afseende på Sparbankerne. Jag
tror likväl, att ett tillägg härvid bör göras, innefattande att Fullm.
skulle ega rätt att höja räntan äfven för de insättningar, som Sparbankerne
till högre belopp än de föreskrifne, i Banken gjorde, så
framt sådant med Bankens fördel öfverensstämde.
Frih. Tersmeden: Jag får bekänna, att jag icke riktigt upfattat
Hr Ribbings mening. Jag tyckte alt den var, att Fullmäktige
skulle ega rätt att höja räntan; men vid sådant förhållande ber jag
att få uplysa, alt det här förekommande stadgandet är alldeles detsamma,
som i det gamla reglitet. Jag kan dessutom icke inse,
alt någon förändring härutinnan bör ske, enär hvarken något förslag
derom blifvit väckt, eller något behof af ändring försports.
På grund häraf, anhåller jag om bifall till punkten.
Hr Ribbing: Det tillägg, som blifvit gjordt vid litt. e. innefattar,
alt Fullmäktige skulle ega rätt att höja räntan för deponerade
medel lill 3 proc. Nu är min mening, att samma rättighet skulle
tillkomma Fullmäktige, äfven i afseende på de medel Sparbankerna
insätta, så väl, när de lill insättning anmälda summorna icke öfverskrede
det bestämda beloppet, som när de vore större, likväl med
iakttagande af hvad redan vid litt. f. är stadgadt. Jag tror alt en
sådan utsträckning uti ifrågavaride rättighet icke vore olämplig.
Gr. Lagerbjelke: Jag får bekänna, att jag icke rätt kunnat
upfatta meningen af den siste värde talarens yttrande; men jag
tyckte mig finna, att detsamma härrör af något misstag om R. o.
Ad:s beslut i föregule punkt. R. o. Ad. har nemi. långt ifrån alt
uphäfva den föreskrifne maximisumman, iverlom just beslutat, alt
ett maximum skall finnas. Hr Ribbings argumentation tyckes mig
emellertid gå ut derifrån, alt detta maximum vore borttaget, och att
man på denna grund borde göra ändriDg uti ifrågavar:de §, hvilken
icke angår enskilde personers insättningar, utan en gammal rättighet,
som varit Sparbankerne från äldre tider tillbaka medgifven.
Jag kan således icke finna annat, än att den värde talaren bör
Den 17 Juni e. m.
293
afstå från sitt yrkande, ifall det verkligen, såsom jag haft äran visa,
hvilar på ett misstag.
Hr Ribbing: Ehuru jag ogerna förlänger discussionen, hop
pas
jag likväl att vinna ursäkt, då jag nu med några ord går att
besvara den siste värde talaren. Maximisumman är bestämd till
50,000 R;dr för enskilde personers depositioner. För Götheborgs
Sparbank är den fastställd till 20,000 R:dr, och min mening är
nu, att äfven denna Bank må få insätta 50,000 R:dr. Det är
detta, hvilket jag önskat skulle observeras, emedan det hvarken torde
hafva varit Utsk:s eller den siste värde talarens mening.
Frih. Tersmeden: Jag ber att få fästa upmärksamheten derå,
att 45 § rör rättigheten för enskilde personer, att sätta in penningar
i Banken mot viss ränta och på vissa vilkor. Denna § är deremot
ett gammalt stadgande, som rör Sparbankerne i Riket; och dessa
båda §§ hafva således med hvarandra ingenting att skaffa. Det är för den
skuld icke någon följd deraf, att man gifver enskilde personer rätt,
att insätta penningar i Bauken, att äfven Sparbankerne skola hafva
samma rätt, enär det finnes andra dylika korporationer, som icke,
enl. delta förslag, ega rätt alt göra dylika insättningar.
Frih. Raab: Sedan jag närmare öfvertänkt Hr Ribbings me
ning,
tror jag, att han har rätt. Sedan nemi. R. o. Ad. förut tillerkänt
eriskilde insättare rättighet, att i Banken kunna deponera
till och med 50,000 R:dr, synes det vara något hårdt för Sparbankerna,
som äro välgörenhetsinrättningar, att icke äfven dem är
tillstadt, att göra insättningar lill samma belopp. Jag får för den
skuld instämma med Hr Ribbing, och anser det vara högst billigt,
alt samma stadgande, sora gäller för enskilde, äfven raä gälla för
Sparbankerne; så att, om R. o. Ad. beslutar, att Stockholms Sparbank
får insätta högst 100,000 R:dr, så vore min önskan, att maximibeloppet
för de öfriga Sparbankerna bestämdes till 50,000 R:dr
hvardera.
Hr Ribbing: Jag instämmer fullkomligt i den siste värde talarens
yttrande, blott med tillägg att jag önskar, det maximi-beloppet
af de insättningar Götheborgs Sparbank gör, måtte bestämmas
lill högst 50,000 R:dr, och för de öfriga, till högst 20,000 R:dr
hvardera. Jag inser icke, hvarföre man icke kan göra ett sådant
medgifvande för dessa anstalter, lika väl som man gör det för enskilde
personer.
Gr. Lagerbjelke: Jag finner nu att Hr Ribbings yrkande
på intet sätt härleder sig af något misstag, i afseende på hvad R. o.
Ad. redan beslutat. Men jag nödgas i allt fall bestrida bifall till
hans förslag. Långt ifrån nemi. att Sparbankerne skulle hafva blifvit
satte i någon sämre ställning än förut, är tvertom ett undantag
gjordt till deras förmån. R. o. Ad. har visserligen beslutat, att enskilde
personer må ega rätt att i Banken insätta penningar till belopp
af högst 50,000 R:dr, men R. o. Ad. har dermed icke medgifvit
några allmänna inrättningar en dylik rätt. Sparbankerna äro
deremot de enda sådana inrättningar, sora hafva en så beskaffad
294
De n 17 Ju n i e. m.
förmån sig beviljad; hvarföre de följaktligen, så välgörenhetsanstalter
de äro, slä i bättre ställning än fattigkassor, [jensiousinrältningar,
och hvilka andra likartade inrättningar som helst; och då kan man
väl icke säga, att de blifvit illa behandlade.
Hr Mannerskantz: Så väl inom Utsk., som i den reservation
jag afgifvit, har jag yttrat den tanken, att pä samma gång
som man gifvit enskilde personer den ifrågavarrde rättigheten, hade
man äfven bordt gifva den åt allmänna verk och kassor. Jag har
emellertid icke ansett mig böra påyrka bifall till denna mening,
för att icke yrka mer än hvad som kan varda antaget. Jag tror
dessutom att conseqvensen fordrar, att maD bibehåller det hittills
gällande stadgandet i förevande fall; ty jag inser icke, hvarföre
man skall bereda Sparbankerna en förmån, då man icke velat medgifva
den åt andra inrättningar. Dä för öfrigt Sparbankerna fått
sig tillerkänd 3 proc:s ränta pä sina depositioner, under det att
enskilde personer blott få upbära 2 proc., samt då slutligen detta
stadgande är gammalt, finnér jag icke något skäl att derutinnan
göra ändring..
Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg: Afven jag anser,
i likhet med flere föreg:de talare, det af Hr Bibbing föreslagna
tillägg obehöfligt, helst erfarenheten visat, alt icke någon annan
Sparbank begagnar sig af denna upp- och afskrifningsräkning, än
Stockholms. Men det är icke i afseende härå, som jag begärt ordet,
utan det är för att få ett tillägg lill den ifrågavande §:n. Då
nemi. Stockholms Just.-Colhm är ett verk, som i någon mån kan
jemföras med Sparbankerne, så föranledes jag till den anhållan, att
äfven detta verk måtte inrymmas i tillåtelsen, att till ett belopp af högst
100,000 R:dr fä insätta penningar på upp- och afskrifningsräkning
i Banken. Jag föranledes härtill äfven deraf, att jag finner det en
motion om kreditiv-rätt för nämnde förvaltande verk blifvit i en
föreg:de puukt afslagen; och jag tror verkligen, att Just.-Colhm vore
mera betjent med att få upp- och afskrifningsräkning med Banken,
än att derstädes ega kreditiv-rätt. Då man för öfrigt tillåtit Sparbankerna
att få begagna sig af upp- och afskrifningsrätten, bör väl
detta icke innebära något hinder för att äfven åt en inrättning, som
står i samma kategori som de förra, medgifva en dylik rättighet.
Någon större summa blir ändock derigenom icke i och för denna
sak använd.
Gr. Lagerbjelke: Den fråga, som den siste värde talaren
väckt, ang:de rättighet för Just.-Colhm i Stockholm att insätta penningar
i Banken på tipp- och afskrifningsräkning, lärer redan vid
45 § vara afgjord. Der står nemi., att ”uti så väl R. ShrsBank,
som derunder lydande lånekontor öppnas upp- och afskrifningsräkning,
hvarå enskilde personer ega ali penningar insätta.'1'' B.
o. Ad. behagade således tinna, att om man velat väcka fråga om
utsträckning af denna rättighet äfven till korporationer och offentliga
inrättningar, hade sådant bordt ske vid denna punkt. Sparbankerna
hafva egt en gammal rättighet, att begagna sig af ifråga
-
Den 17 Juni e. ra.
295
vande förmån, och deraf har handt, att Utsk. i en serskild punkt
föreslagit bibehållandet af denna rättighet; men att nu mera, sedan
45 punkten är afgjord, väcka förslag om införande af rättighet,
äfven för andra verk och inrättningar, att vid Banken öppna uppoch
afskrifningsräkningar, torde väl icke låta sig göra; hvarföre jag
anhåller, att något afseende icke måtte fästas vid Frih. af Schmidls
förslag.
Hr Ribbing: Just till följd af det beslut, som i afseende å
enskilde personer blifvit fattadt, och då det lemnats Fullmäktige öppet,
att kunna höja räntan för dessa personer till 3 proc., äfvensom med
anledn. af det för Sparbankerne gällande sladgandet, att Banken
har rätt lill upsägning af de utaf dem insatte summor; synes det
mig vara besynnerligt, att Banken skall förvägras, att mottaga mer
än 10,000 R:dr frun Sparbankerna utom Stockholm och Göteborg,
när han får mottaga 50,000 R:dr af enskild person, med vilkor af
viss upsägningslid, då således Fullm. kunna beräkna, när de skola
utbetala de insatta penningarne. Men det synes, som om mina
motståndare icke ville förstå mig; åtminstone kan jag icke finna
annat, då saken, efter min öfvertygelse, blifvit så klart och tydligt
framställd, som Frih. Raab gjort. Men då förhållandet är så, vill
jag icke längre uplaga R. o. Adis tid.
Frih. af Schmidt: Jag Anner, med anledn. af Gr. Lager
bjelkes
yttrande, att jag haft orätt, och får således afstå från det
af mig framställda yrkandet.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framställde, att uti förevaride punkt, hvarå Frih.
Tersmeden med flere ledamöter yrkat bifall, Hr Ribbing föreslagit
den förändring, att maximum för räntebärande inrättningar, mätte,
med godkännande af hvad för Stockholms Sparbank blifvit föreslaget,
för de öfrige Sparbankerne bestämmes till 50,000 R:dr.
Propos. till bifall ä Utsk:s förslag utan förändring, blef härefter
framstäld och besvarad med Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. behagade bifalla Hr Ribbings
förslag, hvartill svarades Nej, jemte ett eller annat Ja; och blef
sedermera förnyad propos. till bifall å ifrågavar:de punkt utan förändring,
ånyo framstäld, samt med Ja besvarad.
.'i7:de punkten.
Bifölls.
Fortsättningen af förevar:de ärendes pröfning upskjöts till nästa
plenum.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: På R. o. Ad:s bord hvilar ett
Betänk, från StatsUtsk., nemi. dess utlåt. JYs 167, i anledn. af K.
M:s Nåd. Propos., om beviljande af ett anslag till de brandskadade
i Örebro. Som del är angeläget för den olyckliga staden, att detta
utlåt, snart blir afgjordt, vågar jag hemställa, att detsamma måtte
296 Den 17 Juni e. m
blifva å föredragn:s-li?tan näst efter det belänk., som f. n. utgör
föremål för Ståndets öfverläggning.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts, att StatsUtsk:s
utlåt. JVs 167 skulle upföras å föredragn:s-listan nästjj'efter BankoUtsk:s
Belänk. J\G 34.
Öpnades Ilrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter; och
befunnos dertill utsedde i
Bevillning?-Utskottet:
efter 283. Frih. Silfverschöld, Carl Otto; oell
JV2 833. Hr Werdenhåff, Fullm. Hr Tham, Sebastian Ma
thias
;
JV2 189. Frih. Funck, Fredrik Alexander.
839. Hr Rehnberg, Carl Gustaf; och
alt inträda under den ordinarie ledamoten JVs 1,370. Hr Stjernblad,
Fullm. Hr Ehrenborg, Henrik, beviljade trenne veckors ledighet
från och med den 14 Juni;
JU 1,330. Hr Rosentvist, Fullm. Gr. Oxenstierna, Axel Thure
Gabriel.
i
Banko-Utskottet:
efter ^2 373. Frih. Sköldebrand, Fullm. Frih. Manderström, Carl;
JU 373. Frih. Sköldebrand, Knut Erik.
Lag-Utskotte t:
efter JV2 57. Frih. Posse af Säby, Johan August;
JV2 2,183, Hr Gripensvärd, Jacob Olof; och
att inträda under den ordinarie Ledamoten JV2 1877. A. Hr Carleson,
Edvard Henrik, beviljade trenne veckors ledighet, från och
med den 19 Juni;
JV& 1,661. Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar.
Allm. Besv.- o. Ekon.Ut sk o t te t:
efter JV2 1,304. Hr Kuylenstjerna, Carl Johan Gammal;
Jtä 491. Hr Kalmberg, Adam Erik; samt
att inträda under den ordinarie Ledamoten JU 1,055. Hr Bråkenhjelm,
Pehr Reinhold, beviljade trenne veckors ledighet från och
med den 19 Juni;
158. Frih. von Essen, Gustaf.
Serskildta Utskotjtet:
efter JU 331. Frih. Adlercreutz, Carl Gustaf;
JU 2,090. Hr Adelborg, Anders Otto.
Den 19 Juni. 297
y Riddarhus- Utskottet:
efter M 283. Frih. Silfverskjöld, Carl Otto;
JVs 267. Frih. Ehrensvärd, Fredrik.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af Suppleanter i
Const.-Utsk., och hade dertill blifvit utsedde
efter M 1,992. Hr Lagerstråle, Carl Erik;
JVs 370. Frih. von Paijkull, Johan Gustaf;
JV2 267. Frih. Ehrensvärd, Fredrik.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 19 Juni 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. pleni-prot. för den 22 sisth April f. m.
Öpnades Hrr Bänkmäns listor vid val af Elektorer, efter
M 1,102. Hr Freidenfelt, Carl Fredrik;
J/s 1,560. C. Hr Celsing, Lars Gustaf; och
Jtä 1,992. Hr Lagerstråle, Carl Erik;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
J\s 105. Hr Falkenberg, till Bålby, Fullm. Gr. Falkenberg,
Carl Adam;
JVs 645. Hr Möllersvärd, Carl Henrik;
•A2 2,078. C. Hr Toll, Fullm. Hr Blomstedt, Christian Jakob.
Fortsattes pröfningen af BankoUtsk:s Betänk. M 34, med förslag
lill reglering af Bankens lane- och kreditiv-rörelse; hvarvid nu
förekom:
298
Den 19 Juni.
48:de punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer alt det tillägg,
som BankoUtsk. här föreslagit, måtte utgå. Det afser ett nytt
sätt att styrka personers vederhäftighet, hvilket hittills skett genom
officiell intyg. Förslaget lyder sålunda: ”eller ock med af enskild
man, för hvilken Direkt:n hyser fullt förtroende, utfärdadt bevis.”
Huru skall allmänheten få veta, för hvem Direktm hyser fullt förtroende?
Del lärer väl icke kunna tillgå annorlunda, än att namnen
på sådane män införas i allmänna tidningarne, eller rättare
sagdt kungöras från predikstolarne, emedan allmänheten icke är
skyldig att hålla tidningarne. Om enskild man inkommer med anhållan,
alt Direktm mätte hafva förtroende för honom, i hvilken
ställning kommer hon icke då, i händelse förtroendet saknas. Om
hon erkänner det för någon, som derom anhållit, så torde det anses
nästan såsom en förolämpning. Bifaller hon, sä kan hon få allt för
många ansökningar i den vägen. Man ser huru lätt det är, att få
vederhäftighetsbetyg redan nu, då Kronans ansvarige embetsmän utfärda
dem. Ännu lättare torde det blifva, om de få af enskilde
personer utfärdas. Om någon i tidningarne eller från predikstolarne
förklaras åtnjuta Direktms förtroende, så bör hon väl äfven kungöra
om någon mistat hennes förtroende. Gör hon det ej, så går allmänheten
likväl till den personen, och får måhända, emedan han
torde ogerna förringa sig sjelf, betyg af honom, hvilka, då de inlemnas
lill Direktm, icke godkännas. Det skulle naturligtvis tagas
illa.
Jag anhåller således, att detta tillägg uteslutes.
Hr Bildt, Knut: Jag tror i motsats till den siste värde talaren,
att denna föreskrift kan vara ganska nyttig. Det är naturligtvis
den lånsökande, som får upsöka den person, för hvilken han
tror att Direktm har förtroende, ty enl. föreskriften här, så kan
lånsökande inlemna officielt intyg af Läns-styrelsen, eller å landet
af Domhafvanden i orten, eller i stad af Magistraten eller Borgmästaren,
men kan icke sådant intyg fås, så beror det af honom
att upsöka enskild man, för hvilken Direktm kan hysa förtroende.
Inom ett låne-distrikt, hvarmed jag har haft att göra, nemi. Gottland,
har allmogen, när den velat hafva lån, gått till Domaren eller
Länsman eller Preslen, och begärt vederhäftighetsbetyg, men
när sådana af dessa personer icke kunnat erhållas, så har man äfven
vändt sig till andre enskildte personer. Så väl i Banko-diskonten,
som i låne-kontm, söker man sådana enskilda underrättelser,
hvilka Direktörerna dessutom i reghtet hafva sig
ålagdt alt inhemta. Detta tror jag äfven vara bästa sättet alt förekomma
förluster för låne-kontm. Denna utväg har varit begagnad
på Gottland, jag har derifrån den erfarenheten, att icke några förluster
inträffat. Jag anser således det föreslagna tillägget ganska
lämpligt. De lånsökande kunna då, för erhållande af vederhäftighetsbetyg,
antingen vända sig lill de här nämnda auktoriteterna el
ler
upsöka enskildte personer, för hvilka Direktm kan hafva förtroende.
Jag tillstyrker således bifall (ill Utsk:s förslag.
Den 19 Juni.
299
Frill. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hela della stadgande
örn vederhäftighetsbetyg, är i och för sig sjelf en orimlighet, och
kan icke försvaras under någon annan synpunkt än den, att R.
St:rs Bank har ett så orimligt stort distrikt, hvarinom den skall
operera. Alt dessa vederhäftighetsbetyg icke hafva upfyllt sitt ändamål,
synes nogsamt, om man granskar Diskontens räkenskaper.
Det ligger i sakens natur, att sä skall vara. När Landsh.-Emb. i
ett län, skall utgifva vederhäftighetsbetyg för hvar och en, som
kommer, och vill hafva ett diskontlån, så kan det icke gå annorlunda
till, än att Landsh.-Emb. hör sig före hos personer i orten,
huru vederhäftig den personen är, om Landshöfd. vill göra det, ty
eljest veta vi, att dessa betyg ej innehålla annat än ett förklarande
att, så vidt man känner, personen är vederhäftig. Deremot
skulle jag tro att, om Banko-styrelsen, på sätt den redan nu till en
del gör under hand, ville använda enskildte personer inom orten,
för hvilka de hafva förtroende, och anmoda dem att skrifva på rörande
personer, som de känna till, sä skulle deruti ligga mycken
säkerhet.
Hr von Hartmansdorff har frågat huru allmänheten skulle få
veta hvem som har fullt förtroende af Direkt:n. Endast denna
fråga visar, att Hr von Hartmansdorff aldrig mätte hafva suttit såsom
ledamot i Diskont-inrättningen.
(Hr von Hartmansdorff hördes härvid yttra: Jo, det har jag
gjort; hvarefter Frih. Tersmeden fortfor sålunda): Nå så mycket förunderligare
är det då, enär hvar och en, som har suttit i Direkt:n
för en diskont-inrättning bör veta, att hans rättighet är, att afslå
alla lån, för hvilka icke finnes någon säkerhet. Om således det
införes ett stadgande, alt Direkl:n äfven är berättigad, att taga intyg
af enskildt man, för hvilken Direkt:n hyser fullt förtroende, så
skulle jag tro, att detta begagnas derhän, att man gör afseende
derpå, endast för såvida, att man anser det ligga full säkerhet i
den personens intyg, i st. f. att man nu_ anser sig bunden vid
dessa officiella intyg, som betyda intet. Ar det icke då en fördel
för Direktm, att fä begagna denna utväg, alt genom pålitlige enskilda
personer vinna kännedom om andra personers vederhäftighet.
Det är just för alt lokalisera dessa vederhäftighetsbetyg, och få dem
utgifna af personer, som derigenom, att de äro bosatte i den lånsökandes
granskap kunna hafva närmare reda på hans affärer, som
detta förslag blifvit af Utsk. framstäldt. För min del skulle jag
tro det vara bäst om dessa vederhäftighetsbetyg alldeles borttoges,
och Direktm finge på enskildt väg förvissa sig om vederhäftigheten.
I sådant fall skulle jag tro, att många lån icke blefve utlemnade,
som nu lemnäs.
Jag tror således, att det är en bestämd förbättring att medgifva
Direktm, att äfven skaffa sig underrättelser från andre personer, än
som här i afseende på de officiella vederhäftighetsbelygen är stadgadt.
Det må vara, att en Direkt, kan anse för sig beqvämt och
tryggande, alt hafva dessa betyg, men säkert är, att för Banken är
det icke tryggande.
Jag anhåller om bifall på Utsk:s förslag.
300
Den 19 Juni.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anser lika med Hr von Hartmansdorff,
alt det förslag till tillägg i §:n, som BankoUtsk. här har
gjort, är i högsta måtto olämpligt. Jag anser det så derföre, att
Direklm derigenom skulle sättas i nädvändighet, att göra afseende
understundom på officiella betyg och understundom på enskildte
personers. Om Direktm då ansåg en enskildt persons intyg mera
trovärdigt än det officiella, så skulle det kunna leda derhän, att
man finge misstroende till Embets-auktoriternas åtgärder, hvilket jag
hemställer till en hvar, om det kan vara nyttigt. För öfrigt vet
hvar och en, som haft med Diskont-Direkl:r att skaffa, huruledes
dessa Dir ek t: r vanligen grunda sitt omdöme om den lånsökande är
solvent eller icke på de uplysningar, Direktm antingen omedelbart
genom egna medlemmar, eller genom andre personer kan derom
erhålla. Mig' synes, som skulle detta tillägg, långt ifrån att gagna,
snarare skada, hvarföre jag vördsamt tillstyrker, att detsamma mätte
afslås.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag finner deremot det
föreslagna tillägget ganska lämpligt. Det är ganska sant, att Diskont-Direktm
icke fäster sig ensamt vid vederhäflighetsbetygen,
utan pröfvar äfven dessa, emedan Direktm väl t. ex. icke kan hafva
lika mycket förtroende för sådant betyg, utfärdadt af en Domare,
som för ett par veckor blifvit förordnad att bestrida domhafvande
platsen inom en domsaga, som för ett sådant betyg af en äldre domare,
som längre tid varit derstädes bosatt. Således har DiskontDirektm
icke alltid fullt förtroende för vederhäftighetsbetygen, utan
söker att skaffa sig underrättelser genom enskildte personer, men
det gifves många personer, om hvilka man icke kan få några sådana
underrättelser, och det är just de, som mest söka lån i Diskonten.
Det är icke godt att veta, om Pehr Pehrsson, eller hvad
han må heta, är vederhäftig för ett sökt. lån, utan att sådant intygas
af någon annan person, som verkligen känner honom, ty inom
Diskont-Direktm kan han omöjligen vara, då det finnes så många
personer af samma namn, möjligen äfven inom samma by. Derföre
är det nyttigt för Diskont-Direktm, att kunna vända sig till
personer eller hafva intyg af personer, som närmare känna de lånsökande
än en nyss tillförordnad domare kan göra. Det blir i alla
fall icke någon skyldighet för Diskont-Direktm att uteslutande fästa
sig äfven vid dessa icke officiella personers afgifna betyg, om icke
Diskont-Direktm har fullt förtroende till deras upgifter; men det
blir deremot en stor fördel för låntagare, synnerligen af allmoge,
att icke behöfva resa 4 å 5 mil för att få betyg, i händelse någon
för Direktm känd Kronofogde, Länsman eller Pastor inom orten
finnes, som kan intyga vederhäftigheten. Jag anser således, att
det föreslagna tillägget skulle lända till fördel för låntagarne, utan
att på något sätt minska Bankens säkerhet, och får derföre tillstyrka
dess antagande.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Jemte det jag förenar mig med
de talare, som yrkat bifall till ifrågavar:de punkt, anser jag mig
böra uplysa, att Diskont-Direktm i Stockholm icke fäster sig ser
-
