# ID: svediakorp-gov616
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 128,428
# sentences: 4,459
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 24 Maj e. m.
301
beskattning i allmänhet borde iakttagas, vid det beslut, att ifrägavar:de
bevillms-afgift skulle bestämmas till endast 2 R:dr b:ko, eller
det i sagde Förordn. för Bokhållare i 8:de klassen utsatte belopp;
emot hvilket beslut Hr Possessionaten Hård yttrade den olika
åsigt, att, då klaganden sjelf begärl, alt Bokhållaren Olssons bevilln.
mätte påföras med 5 proc. af det i besvären upgifne lönebeloppet
100 R:dr, den i 27 § 1 mom. Bevilln:s-Förordn:n antydda
proc:s-beräkningen i sådant fall borde iakttagas.
Ordf:n, Hr Landshöfd:n Gr. Liljencrantz, samt Kronans ombud,
Hr Lands-Kamereraren Normelli, reserverade sig jemväl mot
beslutet samt instämde uti den af Possessionaten Hård yttrade åsigt.
Med bifall till Landtbrukaren J. A. Euanders, å egna samt
å Hr Öfversten och Riddaren Ch. Em. Rudbecks vägnar, ingifna
skriftliga anhållan, att deras s. k. Befallningsmän vid Hägerstalund
och Sollentunaholm, för hvilka innevar:de års TaxeringsKomité
åsatt en bevilln. af 5 proc. utaf deras till 200 R:dr upskattade
löneinkomster, eller 10 R:dr hvardera, mätte beskattas
till samma belopp, som sistförflutne året blifvit dem påförde, beslöt
Pröfnings-Komitéen, det skulle efter klassberäkning i bevilln.
utgöras:
För Befallningsmannen vid Hägerstalund, G. E. Fröling, 3
R:dr och för dito vid Sollentunaholm, Ericsson, 2 R:dr.
Emot detta beslut reserverade sig så väl Hr Landshöfdm
Gr. Liljencrantz som Hr Lands-Kamereraren Normelli, med förklarande,
att Taxerings-Komitéens beslut borde godkännas, serdeles
som besväranderne icke styrkt, att deras Befallningsmäns
löneinkomster varit mindre än de af Taxerings-Koraitéen bestämda.
I anledn. af Hr Gr. Aug. Gyldenstolpes, genom' Inspektoren
C. J. Larsson, hos Pröfnings-Komitéen anförda besvär öfver Taxerings-Komitéens
fattade beslut, att Inspektoren och Bokhållaren
vid Steninge i Husseby socken skulle, jemlikt 27 § BevillmsFörordnm,
påföras bevilln. efter 5 proc. för af dem åtnjutande
inkomster, som af Taxerings-Komitéen ansetts utgöra: för Inspektoren
733 R:dr 16 sk. och för Bokhållaren 200 R:dr, förklarade
Pröfnings-Komitéen, med godkännande af besvären, att
för bemälde Inspektor och Bokhållare skulle utgöras bevilln. efter
klassberäkning till samma belopp, sorn för år 1852 utgått,
eller för Inspektoren 20 R:dr och för Bokhållaren 2 R:dr b:ko.
Delta beslut biträddes ej af Pröfnings-Komitéens Ordf:de,
Hr Landshöfdm Gr. Liljencrantz, som ansåg, alt då Inspektor
Larsson hvarken vid Taxerings-Komitéen, der han varit närvande,
ej eller i besvären gittat styrka, att Taxerings-Komitéens ofvanberörde
upskaltning af Inspektörens och Bokhållarens vid Steninge
löneinkomster vore oriktig, Taxerings-Komitéen alltså lagligen
förfarit.
Kronans ombud, Hr Lands-Kamereraren Normelli, anmälde
jemväl reservation emot beslutet och instämde med hvad Hr
Ordfm i saken yttrat.
Uti till Pröfnings-Komitéen ingifven skrift hade Mäster-Lotsarne
M. Öhman och M. Söderlund samt Secund-Lotsarne C.
302
Den 21 M aj e m.
Beckman och A. Gräsman vid Öhrskär i Gräsö socken anhållit
om rättelse uti den af Taxerings-Komitéen vidtagna åtgärd, att
med 5 proc. af den årliga inkomst, de ansetts ega, bevilln. dem
påföra; förmenande Lotsarne att de, såsom tjenstemän och betjente,
hörande lill Militär-Staten, boi-dt efter 2 Art. 2 § Bevilln:sFörordmn
beskattas.
Efter öfverläggning härom förklarade Komiléen skäligt i så
måtto ändra Taxerings-Komitéens beslut, att ifrågavar:de Lotsar
skulle efter de i 14 § Bevilln:s-Förordn:n antydde klasser utgöra
bevilln., nemi.: Mäster-Lotsarne efter 2:dra klassen med 2 R:dr
samt Secund-Lotsarne efter 3:dje klassen med 1 R:dr hvardera;
emot hvilket beslut Komiléens Ordfrde, Hr Landshöfdm Gr. Liljencrantz
samt Hr Lands-Kamereraren Normelli sig reserverade,
förmälande, alt Taxerings-Komitéens åtgärd bordt såsom egande
slöd af Bevilln:s-Förordn;n fastställas.
Taxerings-Komitéernes inom länet åtgärder, ronde åtskilige
i 27 och 29 §§ Bevilln:s-Förordn:n upräknade personers ej öfverklagade
beskattning, godkändes; dock skulle, med afseende å
betydenheten af de befattningar och löneförmåner Inspektorerne
Fellenius vid Hargs och Björkman vid Forssmarks bruk innehafva,
desse upföras i lista klassen till bevilln. af 40 R:dr b:ko
för hvardera.
Då K. Kammar-R:n genom utslag underkänt flerfaldige sådane
personers besvär öfver sisth års Pröfnings-Komités stadgande,
att i bevilln. efter 2:dra Art. skulle erläggas 5 proc. af
deras inkomster, reserverade sig så väl Hr Landshöfdm m. m.
Gr. Liljencrantz som Hr Land- Kamereraren Normelli mot Pröfnings-Komiléens
nu fattade beslut, i hvad detsamma fastställer
klassberäkning för de personer, hvilkas inkomster lill beloppen
blifvit upgifne eller eljest voro kände, äfvensom i öfrigt der bevilln:s-afgifterne
blifvit nedsatte till lägre belopp, än sisth års
Pröfnings-Komité godkänt”.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag
vördsamt om återremiss af ifråuavande punkt, äfvensom att nyss
åberopade prot.-utdr. måtte fä åtfölja mitt yttrande till Utsk.
Jag förmodar, att om Utsk. åt denna fråga lemnar tillbörlig upmärksamhet,
skall också författningen blifva sådan, att den icke
vidare kommer att gifva anledn. till olika tydningar. Hvad Stockholms
läns Pröfnings-Komité beträffar, så anser jag densamma
icke hafva i allo fästat nödigt afseende på författningens föreskrift;
men det är likväl omöjligt för så väl Taxerings- som
Pröfnings-Komitéer att kunna med billighet och rättvisa tillämpa
densamma. Då 62 § fritager husbonde, som ansvarar för sina
tjenares bevilln., från skyldigheten att upgifva hvad de hafva i
inkomst, och det dessutom icke finnes något stadgande, som bestämmer
dessa personers s. k. behållna inkomst, så upkommer
derigenom, att de skola taxeras i enlighet med hvad 4 § föreskrifver
i afseende på tjenstemän, och då skulle t. ex. en rättare
icke kunna taxeras tilt mindre än 15 R:dr.
Den 24 Maj e. m.
303
Jag fortfar alltså i mitt yrkande, att de ord jag i min motion
upgifvit måtte varda uteslutna.
Hr Printzensköld! Jag yrkar icke borttagandet af ifrågavande
mening, utan önskar blott, att den måtte blifva förtydligad.
Jag liar således ingenting emot Utsk:s hemställan, att
den väckta motionen om meningens borttagande måtte lemnäs
utan afseende. Skulle emellertid Hr Gr. o. Landtm, tillåta att,
när föredragningen af sjelfva förslaget till Bevillms-stadga kommer
alt ega rum, det lemnäs öppet för hvar och en, att mot
ordalagen i hvarje § göra de anmärkmr, hvartill dessa ordalag
kunna föranleda, så anser jag mig icke nu böra yttra de anmärkn:r,
hvilka jag tror vara nödvändigt att inför det Höglofi.
Ståndet framställa, för att i 10 och 28 §§ af ifrågavar.de stadga
vinna sådana ändringar, att icke de af Hr Hård här upgifne
förhållanden för framtiden må inträffa.
Gr. af Ugglas: Då Bevilln:s-stadgans mening är tydlig,
att af all inkomst, af hvad namn den vara må, med undantag
för åtskillige personer, för hvilka ett bestämdt bevilln:s-belopp är
faststäldt, samt för Statens embets- och tjenstemän, hvilkas löner
äro bestämda, äfvensom med det olyckliga undantag, som i
sednare tider blifvit gjordt för Filial-bankerna, — all annan bevilln.
skall med 5 proc. erläggas, så anser jag för min del ganska
riktigt,, att Bevilln.Utsk. vid förra Riksdagen föreslog och R.
St:r antogo det stadgande, som här är i fråga
Det förundrar mig, att Hr Hård framställt dessa anmärkmr
allenast mot 27 §, då samma stadgande, som der förekommer,
återfinnes i 10 och 28 §§. Att Pröfnings-Komitéen för Stockholms
län, efter min upfattning, förfarit fullkomligt orätt, då den
lagt klassberäkningen lill grund för beskattningen af sädane personer,
hvilkas inkomst man kände, förefaller mig klart och tydligt
af denna författnings ordalag. Frågan är nu blott, huruvida
man vill göra ett undantag frän Bevilln:s-Förordn:s föreskrifter
för alla de i 27 och 29 §§ omnämnde personerna, d. v. s. att
de icke skola för sin inkomst skatta pä samma sätt, som för
öfriga sportler eller inkomster skatt skattas. Jag tror icke, att
det vore rätt att göra ett sådant undantag, allra helst när det
innebär en bestämd mannamån; och af sådan beskaffenhet äro
alla partrellä undantagslagar, de der endast äro till förmån för
den ene, men icke för den andre.
Jag anser således de ifrågavar:de orden böra qvarstå och
anhåller vördsamt om bifall till Utsk:s hemställan.
Hr von Hartmansdorff: Då den fråga, sorn af Hr Hård
blifvit uptagen, tillhör dem, öfver hvilka Utsk. i sitt nu föredragna
Betänk, afgifvit bestämdt Utlåt., sä förmodar jag, att rätta tiden
att' yttra sig öfver riktigheten eller felaktigheten deraf nu är för
handen. 1 fall det, såsom jag tror, är Hr Gr. o. Landtnäs mening,
att saken nu behandlas, sä önskar jag, att Hr Printzensköld
mätte genast framställa de anmärkmr, han mot ifrägavar:de punkt
301
Den 24 Maj e. m.
har alt anföra, äfvensom alt han måtte göra det så omständligt,
sorn tiden medgifver. Det torde fördenskull vara öfverflödigt,
att jag i denna sak på förhand yttrar mig. Dock kan jag icke
underlåta att vitsorda det förhållande, som Hr Härd anmärkt,
nemi. att man i KammarR:n, till följd af ett stadgande, som
Gr. af Ugglas anser tydligt, funnit sig föranlåten ålägga personer,
de der rätteligen icke kunna anses vara annat än enskildes
tjenare, bevillms-afgifter, som äro alldeles öfverdrifna. Jag tror
följaktligen, att man bör i föievande §§ vidtaga någon rättelse.
Hr Hård: Jag vill blott med ett par ord genmäla de anmärkn:r
Gr. af Ugglas framställt. Gr:n säger nemi. att det förundrat
honom, att jag förbigått alla de öfriga §§ i denna författning,
der 5 proc.-beräkningen linnes stadgad. Flere föreg:de
talare hafva redan på ett mera talangfullt och expressivt sätt, än
jag kan göra, ultry xt sin mening i hänseende till 5 proc.-beräkningen,
hvilken de i allmänhet ansett vara för hög. Gr:n
har äfven erkänt detsamma, och jag har derföre ansett det vara
öfverflödigt att orda om andra §§ än den, hvaruti jag väckt motion
om förändring. Jag tror således, att de ifrågavande orden
böla uteslutas, eller också utbytas mot någon bestämdare föreskrift,
när denna 5 proc.-beräkning bör begagnas, på det att
åtminstone någon del af den villervalla, som nu upstår mellan
Taxerings- och Pröfnings-Komiléerna, måtte förekommas.
Jag hoppas att den upmaning, som Hr von Hartmansdorff
nyss framställt till Hr Printzensköld, skall framkalla alla de uplysningar,
som kunna vara af nöden, och jag vill desto hellre
instämma i denna upmaning, som jag på det högsta önskar, att
man mätte kunna slippa allt det obehag och besvär, som vid
denna författnings tillämpande alltid måste upsla.
Hr Printzensköld: Efter som man anser rätta tiden nu
vara inne att yttra sig, ronde den ifrågavande meningen, hvilken
man önskar mätte ur § utgå, så anser jag mig förbunden
att här tillkännagifva de förhållanden, på hvilka R. o. Ad. benäget
torde fästa upmärksamheten.
Ordet ”högre” förutsätter naturligtvis en jemförelse med
något annat, och således bör, vid tillämpningen af § i dess detaljer,
en sådan jemförelse anställas. Detta har skett inom K.
Kammar-R:n. Men ledamöterna hafva dervid stannat i skiljaktiga
åsigter. Flere hafva ansett meningen böra så förstås, att 5
proc.-beräkningen alltid skall ega rum, från den lägsta klassen
till den högsta; så alt, om t. ex. en person eger en inkomst af
250 R:dr, sä skall han icke allenast skatta, efter 5 proc. för de
200 Ruhne, 10 R:dr, utan han skall derjemte betala för de 50 R:dr
2] R:dr, hvadan den skattdragande således för en sådan inkomst
blir påförd en bevilln. af 12.] R:dr, följaktligen ett belopp, som
icke finnes utsatt i sjelfva klassberäkningen. Andre ledamöter,
som höra lill minoriteten, hafva deremot ansett 5 proc.-beräkningen
icke förr böra vidtagas, än då den skattdragandes inkomst
upgår
Den 24 Maj e. m.
305
upgår till så högt belopp att 5 proc. af denna inkomst öfverstiga'
den högsta klassens bevilln. inom hvarje af d.e uti ifrågavande
§§ upräknade kategorier. Denna minoritet har således
ansett, att, så länge inkomsten icke öfverstiger den högsta klassens,
så skall man, utan afseende på det högre eller lägre beloppet,
tillämpa någon af de i BeviIln:s-Förordn:n bestämda klass
bestämmelserna. Denna minoritet har äfven ansett det vara med
billighet förenligt, att, når inkomsten icke upgår till sä högt belopp,
som man ansett böra skäligen draga bevilln. efter 5 proc.-  beräkningen, då bestämma denna bevilln., såsom jag nyss nämnt,
till en lägre summa, alldeles såsom Stockholms läns PröfningsKomité
har gjort i de fall, hvilka Hr Hård har omförmält.
Anledmn till denna skiljaktighet i åsigter torde höra un|
danrödjas. Detta kan icke ske på annat sätt, än att meningen
förtydligas, antingen så att vederbör:de beskattnings-myndigheter
skola hafva till pligt att, utan afseende på klasserna, alltid bestämma
bevillmn till 5 proc. efter inkomsten, eller också att
samma myndigheter skola vara befriade från skyldigheten att beräkna
5 proc., intill dess löne-inkomsten upgår till del belopp,
att 5 proc. öfverstiga den högsta klassbestämmelsen. Jag tror,
att det skulle öfverensstämma med billighet, om detta stadgande
kunde förtydligas på ett sådant sätt, att Stockholms läns Pröfnings-Komités
tillämpning deraf blefve den rätta, hvaremot jag
är af den tanken att pluraliteten inom Kammar- R:n från juridisk
synpunkt riktigast tillämpat §:n.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Af hvad som i detta
ämne blifvit anfördt, torde det icke vara tvifvel underkastadt, att
ifrågavar:de § bchöfver en ny redaktion. Då R. o. Ad. för öfrigt
återremitterat åtskilliga andra §§, så förenar jag mig med
dem, som önska återremiss äfven af denna, på det en uy redaktion
af densamma måtte på de grunder, Hr Printzensköld nyss
anfört, upgöras.
Det torde icke kunna förnekas, att det synes ganska obilligt,
att enskildes tjenare blifva taxerade med 5 proc. af sina löneinkomster,
då Statens tjenare icke pä långt när draga en så hög
bevilln., och jag kan icke föreställa mig annat, än att man äfven
på dessa förstnämnde personers rätt, hvilka utgöra en stor
klass af medborgare, bör fästa behörigt afseende. Dessutom
torde man icke böra förbise den omständigheten, att om en så
hög bevilln. skall af enskildes tjenare erläggas, sä kommer detta
att drabba husbönderna, och desse erlägga ändå för sin rörelse
en ganska hög bevilln.
Jag anhåller fördenskull vördsamt om återremiss af ifrågavaride
punkt.
Gr. af Ugglas: Orsaken, hvarföre icke enskilde personers
tjenare blifvit behandlade i samma kategori som Statens, har
jag redan förut omnämnt. Det är nemi. derföre, att man om
Statens tjenstemän har vida säkrare kännedom, än om de personer,
hvilka äro anställde i tjenst hos enskilde.
7 H. 20
306
Den 24 Maj e. m.
Att denna § skulle föranleda missförstånd förvånar mig, då
dess mening synes mig tydligt och klart uttryckt i dessa ord:
”för följande på landet boende personer skall afgiften, så vida
den till 5 proc. af inkomsten beräknade bevillnai icke upgår till
högre belopp, bestämmas sålunda etc.” Häraf tyckes mig vara
uppenbart, att det egentligen är 5 proc.-beräkningen, som blifvit
lagd tili grund för ifrågavar:de personers taxering. Ytterligare
torde detta blifva klart af det tillägg, som Bevilln:sUlsk.
denna Riksdag gjort vid 29 §, och der precist samma stadgande
blifvit infördt, som det förut befintliga för städerna, nemi.: ”i
likhet med hvad uti 11 och 12 §§ för städerna är stadgadt, ega
äfven taxeringsmännen på landet, att, der minimi-afgifter eller
afgifter efter vissa klasser äro bestämda, ej blott ålägga bevilln.
öfver förstnämnde afgifter, samt mellan tvenne af berörde klasser,
utan äfven påföra bevilln. under minimi-afgifterna.” Jemför
man nu denna föreskrift med ordalagen uti ingressen till
27 §, sä kan jag icke förstå, huru något större förtydligande
skall kunna göras, och för min del skulle jag aldrig kunna draga
i betänkande, att icke 5 proc.-beräkningen är den, som bör läggas
till grund för hvarje sådan ifrågakommande förhöjning i de
bestämda afgifterna efter vissa klasser. Denna beräkning må
drabba huru hardt som helst, så kan jag ändock icke finna något
skäl, hvarföre ej den ena inkomsten får gälla lika mycket
som den andra. Det må vara, att det svider på ena eller andra
hållet; men alt stadga olikheter i samma Bevillms-Förordn., anser
jag icke rätt. Man kan frångå en princip; men så länge
den finnes, bör den ene, lika väl som den andre, underkasta sig
densamma.
llr Printzensköld: Jag medgifver visserligen att Gr.
Ugglas har rätt deruti, att hvar och en bör skatta efter den inkomst
han eger, ehuru jag lika med honom anser den proc.-  beräkning, som här är stadgad, vara ganska bård. för att icke
säga orättvis. Men jag, som icke gerna vill söka vinna någon
förändring i grunder, sorn en gång äro antagne, när jag icke
förmår upgifva andra, som äro bättre, vill fördenskull icke i afseende
pä sjelfva beskattningsgrunden yrka någon ändring. Deremot
anser jag det vara af vigt, all åt det stadgande, som finnes
i Bevillnrs-författningen, gifva en sä klar lydelse, att icke,
såsom nu är händelsen, en beskattnings-myndighet tolkar detta
stadgande på ett sätt, och en annan på ett annat. Nu har det
visat sig, huruledes Pröfnings-Komitéen i Stockholms län tolkat
ifrågavande § alldeles i motsats mot dels Taxeriugs-Komitéerua,
dels den högre myndighet, dit besvären blifvit ingifna, nemi.
K. Kammar-R:n. Jag vet äfven, att de Skånska auktoriteterna
och nominativa Laudshöfdinge-embetet i Malmöhus län, enl. de
underrättelser jag i dag erhållit, tolkat nämnde § på det sätt,
som majoriteten inom K. Kammar R:n gjort. Detta förhållande
måtte således ådagalägga, att ett förtydligande af meningen är
af behofvet verkligen päkalladt. Jag tilltror mig icke, att här
Ben ? i Maj e. tn.
framställa något förslag (ill förändrad redaktion, utan önskar att
denna punkt, i sammanhang med de §§, der den ifrågavar.-de
meningen ytterligare finnes inryckt, måtte till Bevilln.Utsk. varda
återremitterad, på det att Utsk. måtte inlägga den lydelse i §:s
ord, att vederbönde besk attil i ngs-myndighe ter icke vidare få anledn.
alt tvista om sjelfva tillämpningen, så att af de skattskyldige,
den ene blir taxerad efter den enä beskattningsgrunden, och
den andre efter en annan.
Gr. Björnstjerna: Jag är förekommen af Gr. af Ugglas.
Lika med honom motsätter jag mig den af Hr Printzensköld begärda
återremissen, dels emedan Hr Printzensköld sjelf medgifvit,
att han icke kan upgifva något förslag till förändrad redaktion
af ifrågavar:de g, dels då jag för egen del finnér §:n vara
fullkomligt tydlig, synnerligast nu, sedan Hr Printzensköld uplyst,
att den möjliga osäkerheten blifvit genom K. Kammar-R:ns utslag
håfven. Såsom enskild person kunde jag möjligen hafva förmån
af förändringen, i fall den ginge igenom; men jag anser saken
vara fullkomligt obillig, ty rätt är onekligen, att när den ene
betalar bevilln. efter 5 proc. af sin inkomst, mäste äfven den
andre göra detsamma, han må nu vara Advokat, Inspektor, Rättare
eller annat, och detta antingen personen bor på landet eller
i staden.
Då jag således finner §:s ordalydelse tydlig och öfverensstämmande
med den allmänna andan i författningen, så hoppas
jag, att R. o. Ad. skall bifalla denna del af Bevilln.lltsk:s Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes, att Bevilln.Utsk:s
ledamöter icke borde motsätta sig en återremiss, då de höra,
huru olika de nuvar:de ordalagen förstås. Inom det ena länet
tillämpar man nemi. § på ett sätt, inom det andra på ett annat.
Inom Kammar-R:n kan det gå likaledes, ty somlige ledamöter
i anse sig böra döma efter andan, andra efter bokstafven. Om
! nu besvär öfver Kammar-R:ns beslut auföres hos Konungen, så
tryckes ej Hans afgörande såsom en författning och rikets innebyggare
få i allmänhet icke veta utgången, som blott gäller till
j efterrättelse för Kammar-R:n och parten. Om deremot, i ett
annat län, besvär icke anföras öfver Kammar-R:ns beslut, så får
t man der utgöra ett annat bevilln:s-be!opp. Kan sådant vara
| riktigt?
t Under dylika omständigheter anhåller jag, att R. o. Ad.
måtte bevilja den återremiss, som af åtskilliga talare före mig
blifvit begärd. Skulle Utsk. icke finna lämpligt att vidtaga någon
rättelse i förevar:de hänseende, så kunna R. o. Ad:s ledamöter
bereda sig på, att vid målets slutliga afgörande här framlägga
ett förslag i denna syftning, hvilket dä af Ståndet måhända
godkännes.
Hr Printzensköld: Om Kammar-R:n vore en sådan myndighet,
att den egde rätt att utfärda kungörelser till rättelse för
20 *
30S
Ben 24 Maj e. m.
hela landet om det sätt, hvarpå Bevillms-Stadgan hör tillämpas,
så kunde Gr. Björnstjerna hafva rätt i sitt påstående. Men som
detta icke är förhållandet, utan Kammar-R:ns beslut, i händelse
det vinner laga kraft, eller af K. M. fastställes, endast gäller för
det fall, som blifvit pröfvadt, så lärer Hr Gr:u finna det saken
icke är hjelpt dermed, att K.ammar-R:n på ett med Hr Gr:ns
åsigt öfverensstämmande sätt tolkar författningen, emedan denna,
sådant oaktadt, nu tillämpas af Taxerings-Komitéen inom ett
län i enlighet, med åsigten hos Kammar-R:ns majoritet, och inom
ett annat län i öfverensstämmande med minoritetens mening, och
följden blir alltså den, att beskaltniugssältet inom de olika länen
blir helt och hållet skiljaktigt. Det är denna skiljaktighet,
som jag anser af vigt, att man söker undanrödja. Visserligen
finnes i en § af Bevilln.Utsk. föreslaget ett tillägg, enl. hvilket
laxeringsmännen skulle ega rättighet att fastställa bevillum, dels
under det stadgade minimi-beloppet, dels emellan de upräknade
klasserna. Men så vidt jag kunnat förstå innehållet af detta
tillägg, alser det endast de fall, då man, utan att kunna taga
sjelfva proc.-beräkningen till grund, i anseende till bristande
kännedom om rätta och verkliga inkomstsumman, likväl anser
en person böra beskattas en eller annan R:dr högre eller lägre
än till det belopp, som för någon viss af de bestämda klasserna
finnes faststäldt.
Följaktligen fortfar jag att tro, det meningen bör förändras
i alla de §§, der den förekommer, och detta så mycket mer, som
den icke är fullt språkriktig, emedan, såsom jag redan anmärkt,
orden ”högre belopp” alltid mäste afse en annan storhet, hvarmed
beloppet skall jemföras, hvilken storhet likväl icke här finnes
upgifven, så vida den ej skall sökas i de upräknade klassbestämmelserna,
hvartill dock ordalagen, sådana de nu äro affattade,
ingalunda innebära tillräcklig anledu. Gr. Björnstjerna
torde således medgifva, att i delta stadgande ligger en otydlighet,
hvilket förhållande också, genom den olika tillämpningen,
blifvit fullständigt bekräftadt; och det lärer väl vara ostridigt,
att^det största fel, en författning kan ega, är det, att vara otydlig.
Jag yrkar fördenskull punktens återremitterande, på det att
Bevilln.Utsk. måtte komma i tillfälle dels att officielt, såsom Utsk.,
uttala sin opinion i frågan, så att man icke uteslutande beliöfver
fästa sig vid hvad Utsk:s bär närvande ledamöter i saken yttrat,
dels på det att, i öfverensstämmelse med denna opinion, ifrgavande
§ må erhålla en klar och bestämd ordalydelse.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: En hvar torde
medgifva, att i all lagstiftning del vigtigaste är, ali lagarne stiftas
så, alt sann rättvisa kan skipas. Men detta ändamål kan
icke vinnas, med mindre, än alt lagen är tydlig. Om också
den, som stiftat lagen, trott sig derigenom åstadkomma rättvisa,
så vinnes ju denna ändock icke på annat sätt, än att lagen är
så tydlig, alt den, som tillämpar densamma, kan göra det så,
som lagstiftaren verkligen åsyftat.
Den 24 Maj e. m.
Tvenne af de talare, sora här förenlig upträdl, nemi. Gnne
af Ugglas och Björnstjerna, hafva ansett ifrågavande lagstadgande
vara tydligt och klart. Jag bestrider deremot detta, då icke allenast
Taxerings- och Pröfnings-Komitéerna, utan äfven Kaminar-R:n
ansett lagen vara otydlig, så att olika meningar upstått
om dess verkliga betydelse. Vid sådant förhållande inser jag
icke, hvartill det tjenar att tvista härom; ty allas önskan lärer
väl vara att få lagen så klar, att den må kunna, icke på olika,
utan på ett och samma sätt tillämpas af dem, hvilka det åligger
att tillämpa densamma. För min enskildta del får jag dessutom
förena mig med de talare, som här uttryckt den åsigt, att ifråga
var.-de stadgande är ingenting mindre än klart. Skulle det,
såsom Gr. Björnstjerna sagt, blott vara 5 proc.-bevillningen, som
i allmänhet här borde tillämpas, så är det ju helt enkelt att uttrycka
sådant i §:u, dä intet missförstånd kan ega rum. Bör
stadgandet deremot tolkas på annat sätt, så kan ju äfven detta
uttryckas på sådant sätt, alt ingen otydlighet vidare förefinnes.
Jag anhåller vördsamt om punktens återremitterande.
Gr. Björnstjerna: I anledn. af Hr Cederschiölds yttrande
tager jag mig friheten att hänvisa till de första raderna i §:n,
der det står: ”för följande på landet boende personer skall afgiften,
så vida den till 5 proc. af inkomsten beräknade bevillmn
icke upgår tili högre belopp, bestämmas etc.” Det är ju häraf
tydligt, att bevillmn skall bestämmas efter 5 proc. af den kända inkomsten,
så framt denna sednare upgår till högre belopp än den
summa, hvarå tariffens maximum utgör 5 proc.
En annan talare har ansett sjelfva ordställningen icke vara
grammatikalisk. För min del finner jag åtminstone ingen otydlighet
deri. Om t. ex. de i lista punkten omnämnde sakförares
och advokaters inkomster antingen icke äro kände, eller icke
upgå till mer än 200 b:ko årligen, så taxeras de till 10 R:dr, i
likhet med deras yrkesbröder i städerne; öfverstiga inkomsterna
deremot denna summa, erlägges bevilln. efter 5 proc. af hela årliga
inkomsten. Jag finner saken vara alldeles solklar, och fortfar
i mitt yrkande om bifall.
Hr Palmcrantz: Jag anhåller endast att få nämna några
ord. Gr. Björnstjerna har tyckt, att ifrågavande § är så tydlig,
att någon omarbetning deraf icke är nödvändig och att således
dess återremitterande är öfverflödigt. Jag ber dä att till Hr Gr:n
få framställa den frågan, om 5 proc.-beräkningen bör iakttagas
i alla händelser, eller om den endast bör ega rum för löner,
hvilka antingen understiga den summa, som motsvarade minimibeloppet,
eller öfverstiga den summa, hvarefter maximi-beloppet
bör utgå, enl. den tariff, som i förslaget är upgjord, och uti
hvilken det minsta skattebeloppet är 2 R:dr b:ko och det högsta
40 H:dr samma mynt. Om ett nöjaktigt och uplysande svar kan
lemnäs på denna fråga, så att otydligheten uti ifrågavar:de §
dervid är afhulpen, så vill jag visserligen afstå från mitt yrkande
om återremiss, men i annat fall fortfar jag i denna min anhållan.
310
Deri 24 Maj e. m.(
Hr Cederschiöld: Jag är med Gr. Björnstjerna af fullkomligt
olika tanke, och anser redaktionen vara otydlig. Der
står ”så vida den till 5 proc. af inkomsten heräknade bevilln:n
icke upgår till högre belopp”. Om nu bevillmn, beräknad til!
5 proc. af inkomsten, upgår till högre belopp än t. ex. 15 R:dr,
huru skall den då beräknas? Sannolikt till 5 proc. af inkomsten,
men om nu den sålunda beräknade bevillnm något understiger
15 R:dr, huru börden då beräknas? Sannolikt äfven till 5 proc.
af inkomsten. Om detta är Utsk:s mening, så kommer den ju
alltid att upgä lill 5 proc., och hvarföre icke då helt enkelt uttrycka
detta? Jag kan således icke finna annat än alt denna §
är i högsta måtto otydlig, hvarföre jag fortfar i mitt yrkande
om återremiss.
Gr. Björnstjerna: I den händelse, att man icke känner
en persons inkomst, så taxeras han efter tariffen i denna §.
Känner man deremot inkomsten, då betalar han, lika med alla
andra personer inom Sverige, 5 proc. af denna sin inkomst.
Detta finner jag vara både tydligt och billigt. När man då härtill
lägger det stadgande, som blifvit infördt i 29 § och hvilket
jag anser vara behöfligt, så kan jag för min del icke finna, hvartill
en återremiss skulle tjena.
Propos. till bifall å Utsk:s i förevar:de mom. gjorda hemställan
blef härefter framställd och besvarades med starka Nej,
blandade med Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R.
o. Ad. ansåge de gjorda anmärknme föranleda till återremiss,
samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, förklarade sig hafva funnit, att Ja 1111 varit öfvervägande.
5:te moni. bifölls utan discussion.
Beträffande sedermera 6:te morn., ang:de ett af Utsk. i slutet
af 29 § 1 mom. af Bevilln:s-Stadgan föreslaget tillägg, rör:de
landtman, hvilka afyttra husslöjdsalster samt egna eller sina grannars
landtmanna-produkter, anförde
Hr Printzensköld: Jag tror att det tillägg, som Utsk.
föreslagit, snarare kommer att skada än alt gagna. Del första,
som 29 § talar om, är att på landet vistande personer, sorn idka
handel, skola betala bevilln. efter en viss i Bevilln:s-Förordn:n
stadgad tariff. Sedermera säges, alt de och de personer äro befriade
från bevilln:s erläggande, såsom landtman, hvilka försälja
sina egna eller sina grannars produkter. Bifalles nu detta tillägg,
så skulle man komma derhän, att de, som omförmälas i den
första punkten, skola blifva två gånger föremål för bedömande,
huruvida de drifva handel eller icke. Hvad menar Utsk. med
verklig handelsrörelse? All handel måtte väl vara verklig, och
den kategori, under hvilken en handlande bör hänföras, fördrar
alltså helt andra bestämmelsegrunder; ty ali handel är ock blir
verklig, den må drifvas i större eller mindre skala.
Jag har hört sägas, att anledmn, hvarföre detta tillägg blifvit
gjordt, skulle vara den, att i de norra länen finnas landtman,
Den 24 Maj e. m.
311
hvilka resa omkring i sin egen hemort och upköpa laudtmannaprodukter,
samt derefter begifva sig till hnfvudstaden och der
försälja dem. Jag hemställer om icke en sådan handelsrörelse
kan hänföras under kategorien att idka handel? Jag betviflar
motsatsen och skulle tro, all om den inträffar, och personen betraktas
såsom den der endast säljer sina egna eller sina grannars
produkter, Taxerings-komitén emot en så beskaffad person visar
undseende, som ingalunda är byggdt på några rättvisa grunder.
Att förtydliga en lag-§, är visserligen ganska riktigt, men
då bör det icke göras så, att detta förtydligande endast ger anledning"lill
tvister om, huru lagen skall tillämpas, hvilket här
ofelbart skulle inträffa, enär man nödgades att ingå i en vida
mer speciel undersökning än nu, huruvida den, som säljer egna
och andras produkter, drifver verklig handel eller icke. Alt
missbruk ega rum, styrkes beklagligtvis af erfarenheten ; men der'
före att ett sådant förhållande en eller annan gång inträffat, bör
väl icke ett förtydligande göras, som mera skadar lin gagnar.
Jag finner ett sådant förfaringssätt icke mera hvarken tjenlig!
eller lämpligt; och yrkar för den skull, att den gamla §:n må i
sitt orubbade skick qvarstå, och det föreslagna tillägget afslås.
Gr. Björnstjerna: Det af Hr Printzensköld upgifna förhållande
eger verkligen rum. Atskillige personer i de norra
provinserna resa nemi. omkring och upköpa varor 20 eller 30
mil hemifrån, och försälja dem sedermera. Desse personer hafva
hittills varit befriade från all afgift för denna högst betydliga
handelsrörelse. Detta förhållande var för Utsk. bekant, och man
ansåg derföre, att det ifrågavar:de tillägget borde göras, hvilket
jag för min del finner vara af behofvet så mycket mera påkaliadt,
som det just var atskillige ledamöter af BondeSt. från de
norra länen, som önskade att dessa ord måtte införas, för att
derigenom förekomma det oskick, att dessa personer drifva en
så vidsträckt handelsrörelse, utan att derför till Staten betala en
enda skilling.
Ilr Palmcrantz: Afven jag anser, i likhet med Hr Printzensköld,
att ett sådant tillägg till denna §, som Bevilln:s-Utsk.
föreslagit, är af ganska stor våda att antaga. Här finnes nemi.
ett stadgande i samma §, eller en tillåtelse för landtman att handla
med sina grannars produkter. Om nu ett sådant tillägg, som det
föreslagna, göres, så kommer ju af taxeringsmännen att bedömas,
huru mycket af dessa produkter är upköpt af grannarne, och
detta blir snart sagdt en omöjlighet, att kunna med rättvisa bestämma.
Skulle således §:n komma att lyda så, som den nu
blifvit föreslagen, så komma derigenom endast obehag och trassel
att förorsakas. Jag får dessutom fästa upmärksamheten derpå, alt
landtmannen anser såsom en af sina dyrbaraste rättigheter att få
handla med landets produkter; och jag skulle tro, att om man
pä-något sätt sökte inskränka eller lägga hinder i vägen för utöfvandet
af denna rättighet, Staten derpå skulle blifva lidande.
312 Ben 24 Maj e. m.
För mili del anhåller jag alltså, att det ifrågavande tillägget
måtte utgå, och, om detta icke kan ske på annat sätt, får jag
vördsamt tills!yrka punktens återremitterande.
Hr Printzensköld: Jag hemställer lill Gr. Björnstjerna,
om icke den, som afsätter egna och andras landtmanna-produkter,
idkar handel, eller om icke en verklig handelsrörelse, ehuru
i mindre skala, sålunda eger rum. Nu hafva lagstiftarne icke
velat beskatta en sådan både nyttig och oskyldig samt för landet
gagnelig rörelse, hvaremot lagstiftarne velat för handel beskatta
hvar och en som gör handeln, hvarmed jag förslår alt först upköpa
varor, för att dem sedan försälja till sitt egentliga näringsfång. Henna
slags handel är ju redan i begynnelsen af §:n beskattad. Sålunda
kan det förhållande, hvilket, efter hvad jag frän enskild hand fått veta
och, sorn Gr. Björnstjerna äfven upgifvit, eger rum i de norra länen,
innefatta ett missbruk vid Bevilin:s-förordn:s tillämpning, men (
ingalunda innebära någon slags skyldighet förBeviIln:s-Utsk. att söka
förebygga detta missbruk, som tydligen strider mot författningens
ordalydelse. Det hade varit vederbörrde Landskamererarens oviI—
korliga pligt att, när saken för honom icke kunde vara obekant,
hos Pröfnings-komitén fästa upmärksamhet på förhållandet och
påyrka att §:ns första del mätte blifva tillämpad pä den eller de
personer, om hvilka man visste, att de icke drifva handel allenast
med sina egna och sina grannars produkter, ulan resa omkring
20 å 30 mil för att upköpa varor och dem sedermera
försälja.
Följaktligen är det en misstydning eller rättare en underlåtenhet
att rätteligen tillämpa §:n, som framkallat det förhållande,
hvarpå Bevilln:s-Utsk:s upmärksamhet blifvit fästad ; men detta
skall icke redas pä den väg, som Ut sk. föreslagit, utan på lagskipnings-vägen.
Endast på denna väg finner man målet; men
genom det tillägg som nu är föreslaget, torde det förhållande
kunna upkomma, att någon kan befatta sig med handel af egna
eller grannarnes produkter, med mindre än att lian kommer
under kategorien att drifva verklig handelsrörelse och således blir
derföre beskattad, ehuru lagstiftarne ingalunda haft sådant i syfte.
Att säga för myckel i en lag, är lika skadligt som att säga för
litet, hvarföre jag vördsamt anhåller att det föreslagna tillägget,
såsom obehöfligt och möjligen missledande, måtte af R. o. Ad.
afslås.
Gr. Björns tjerna: Att någon skulle kunna komma att erlägga
bevillning derföre, atto han handlar med egna produkter, lärer
väl icke komma i fråga. Återstår således alt efterse, huru för- i
hållandet är, då en person drifver handel med sina grannars.
Enl. mitt sätt att betrakta saken, hvilket äfven gjorde sig gällande
inom Utsk., borde en person, som upköpte sina grannars
produkter, icke vara befriad från bevillnings erläggande. 1 §:n
står icke heller taladt om annat än att afyttra egne eller sina
grannars landtmannaprodukter, d. v. s. dessa produkter upköpas
icke af, utan de lemnäs åt en person för att sälja dem. En sådan
Den 24 Maj e. m.
313
år fritagen från bevillning; men icke en sådan, sorn upköper
varorna, och häruti ligger skillnaden.
Jag finner således tillägget fullt riktigt och anhåller för den
skull om R. o. Ad:s bifall derå. *■
Hr Printzensköld: Gr. Björnstjerna här haft den godheten
att hjelpa mig bevisa, alt det föreslagna tillägget vid ifrägavar:de
§ är onödigt, då Gr:n uplyst, att det afser sådane personer,
som upköpa varor och sedan afyttra dem, och hvilka personer,
såsom idkande verklig handelsrörelse, således böra skatta
för densamma. Ingen kan bestrida, att Gr:n häruti har rätt;
men det står ju på första raden i 29 §:n, att ”alla pä landet vistande
personer, som idka handel, handtverk, sjöfart eller annan
borgerlig näring, erlägga bevillning”. När nu den, som först upköper
andras produkter och sedermera försäljer dem, drifver handel;
så befinner ju sig en sådan person, redan i följd af hvad
sorn står i §:n stadgadt, uti den kategori, att han bör beskattas.
Återigen, när §:n innehåller att de, som afyttra egne eller sina
grannars landlmanna-produkter, äro från bevillnings erläggande
befriade, så menas dermed, att desse produkter endast äro af deras
egare lemnade till försäljning. Följaktligen är den l:sta punkten
i §:n den, som skall tillämpas, då en person håde köper och afyttrar
varor, hvaremot den sednare endast har afseende på dem,
som enl. uppdrag sälja sina grannars produkter. Huru således
§:n i sitt nuvande skick än må betraktas, så upfyller den sitt
ändamål, och är efter min öfvertygelse tydligare, än det tillägg,
som Bevilln:s-Utsk. föreslagit.
Jag kan för, den skull icke frångå mitt förut framställda yrkande,
att detta tillägg, såsom möjligen ledande till misstydning
af §:n, måtte ogillas.
Gr. Björnstjerna: I den händelsen, att man alltid kunde
bestämma, huruvida produkterna vore i kommission lemnade, eller
upköpte, då tror jag att Hr Printzensköld skulle hafva rätt; men
som detta lärer vara svårt, kan jag också icke finna annat, än att
det föreslagna tillägget är nödvändigt. En person, som säljer så
mycket, att han icke kan anses vara kommissionär åt andra, har
Utsk. ansett böra beskattas såsom handlande, och jag tror, att
hvar och en, som med upmärksamhet genomläser §:n, skall finna,
ali Utsk. med den, som idkar handelsrörelse, menar en sådan,
som upköper varor, för att sedermera afyttra dem. Men en sådan
person har ända tills närvande stund varit frikallad frän all afgift,
och .jag tror, att om icke det föreslagna tillägget göres, så
kommer detta förhållande att fortfara.
Hr Palmcrantz: Jag anhåller endast att få bemöta den
siste värde talarens yttrande med några få ord. Han påstår, att
frihet från bevillning endast skall tillerkännas den person, som
afyttrar sina egna eller grannarnes produkter, såvida dessa icke
äro köpta, i hvilken händelse han bör erlägga bevillning. Jag
hemställer till enhvar, huru det är möjligt, i synnerhet för taxeringsmännen,
att kunna ingå i pröfning af, under hvilka vilkor
314
Dm 24 M aj e in.
den eller den personen fått i sin hand de produkter, som han
afyttrar. Detta är, efter min öfvertygelse, alldeles icke möjligt;
det är lika omöjligt sorn att hafva reda på alla transaktioner man
och man emellan. Den värde talaren har äfven yttrat, att då
köp upgöres på aflägsnare orter, så skulle detta icke kunna bevisa,
att det varit med grannarne, som köpet blifvit upgjordt.
Det torde vara bekant, att man i Sverige fäster olika begrepp
vid ordet grannar. I vissa trakter menar man med grannar endast
de närmast boende, hvaremot åter i andra, ett granskap kan
vara på 10 mils afstånd. Således är detta icke någon grund att
gå efter. Såsom Hr Printzensköld yttrat, tror jag, att om det
föreslagna tillägget göres, så skall det, huru man än må tyda §:n,
leda till otydlighet och olika behandling af förekommande mål,
hvarföre jag vördsamt tillstyrker afslag derå.
Då nu propos. till bifall å ifrågavaride tillägg blef framställd,
ropades starka Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, om R. o. Ad. behagade afslä detsamma; samt, efter
denna propos:s besvarande med starka Ja jemte några Nej, förklarade,
att han funnit Ja öfvervägande.
Efter härvid af Gr. Björnstjerna begärd votering, uplästes
till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller det af Bevillms-Utsk. föreslagna tillägg i
slutet af 29:de §:n lista mora. af Bevillms-förordn., röstar.
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår B. o. Ad. berörde tillägg.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer :
Ja — 5.
Nej — 13.
Sista mom. af förevaride punkt bifölls utan discussion, hvarefter
återstående pröfningen af Utskis Betänk, upskjöts till nästa
plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde, från StatsUtsk.
inkomne Utlåt, i
JM 102, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. JVs 50,
angide ifrågaställd förbättring af Soldaternes vid Södermanlands
regemente löneförmåner;
103, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., angide ifrågaställd
utsträckning af Nämndemäns rätt till skjuts- och traktaments-ersättning
för syner och andra förrältnir;
JVI 104. i anledn. af Iv. Mis Nåd. Propos., angide anslag
af 12,000 Ridr till lindring i de kostnader, Carlskrona stad, till
Deri 26 Maj 315
följd af kolera-farsotens härjande derstädes, nästl. år fått vidkännas
; och
J\i 105, i anledn. af vackt motion om utbekommande af
anmärknings-proc.
H. R. Ad. åtskiljdes kl. | till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 26 Maj 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni prot. för den 15 sisth April.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Hr von
Hartmansdorff, Äng., och Hr Bildt, Knut, Exp:ns-Utsk:s
under M 54 afgifna förslag till R. Stms underd. skrifvelse till
K. M., ang:de tillstånd för Under-Rätt att under vissa vilkor förklara
ogift qvinna myndig.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:s-Utsk:s Betänk. JVsi 4, ang:de
grunderne för den blifvande Allm. Bevilln., samt föreskrifterne
för deras tillämpning hvarvid nu förekom:
23:dje punkten, ang:de 3S:te §:n
Beträffande först Utsk:s förslag att efter orden ”Enskilde Banker”
skulle tilläggas, orden: som cga sedel-ulgif/tingsrätt, anförde
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Jag får för mindel
förklara, att jag uti Bevilln:s-Utsk. bestridt detta tillägg, som
blifvit gjordt för att borttaga en bevillning, hvilken blifvit pålagd
de på sednare tider stadfästade Filial-Bankerne. Jag har ansett, att
så väl den ena som den andra Banken bör draga bevillning, serdeles
som inrättandet af dylika anstalter åsyftar en vinst, som
väl torde böra beskattas. Då jag således icke tror, att genom
bibehållandet af det gamla stadgandet någon orättvisa blifver begången
mot de Enskilda Bankerna, till hvilka jag anhåller att
få återkomma, när 35:te §:n föredrages, så tager jag mig friheten
begära, att R. o. Ad. icke måtte godkänna, utan afslå Utsk:s
hemställan.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag vet icke hvartill detta
tillägg tjenar. Kan det vara meningen att Filial-Bankerna skola
316
Ilen 26 Maj.
blifva skattefria, för så vidt enskilda penningar äro i dem insätta?
Eller är det fråga om att beskatta de medel, som R. St:rs Bank
der insatt, så komme ju äfven Riksbanken att beskattas. Detta
vore iitl minska den R. St:r tillhörande bankovinsten. Således
skulle jag tro, att när det står ”Enskilda Banker”, så borde FilialBankerna
icke sättas i fråga, emedan de medel, som R. Stms
Bank der insatt, icke äro enskildta. Dessa Banker äro det följaktligen
icke heller mera än lill någon del. Jag anhåller om
afslag på denna punkt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: I afseende på Hr von
Hartmansdorffs yttrande, att R. Stms Bank möjligen skulle kunna
blifva beskattad, derföre alt den försträcker medel åt Filial-Bankerne,
så får jag nämna, att det måtte helt och hållet grunda
sig på något misstag, emedan beskattningen endast kan komma
i fråga i afseende på den vinst, som Bankerna lemna delegarne,
och att således R. Stms Bank har hvarken godt eller ondt af
ifrågavande beskattning.
I likhet med Gr. Ugglas anser jag,Natt den här insatta mellanmeningen
”sorn ega sedel-utgifningsrätt” bör ur författningen
utgå. I sammanhang härmed skall jag taga mig friheten att
till Hr Gr. o. Landtm, ställa den förfrågan, huruvida det yrkande,
att nu gällande serskilda beskattning på Banker må förändras,
bör till pröfning uptagas nu, eller om dermed kan upskjutas, till
dess 35:te §:n i Bevillms-stadgan ifrågakoramer.
I anledn. häraf förklarade Hr Gr. o. Landtm., att då Utsk:s
nu ifrågavande förslag innehölle endast närmare bestämmande af
de Banker, som i §:n afsågos, intet hinder kunde upstå att framdeles,
då sjelfva §:n förekomme, uptaga frågan om de Enskilde
Bankernes beskattning.
Hr von Hartmansdorff: Jag förstod icke rigtigt Frih.
Tersmedens mening. Men om den var, att den preliminära frågan,
om jag så får kalla henne, måtte få hvila, intilldess frågan
om dessa Banker blifvit afgjord, så instämmer jag med bonom
deruti.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Uti 35:te §:n ifrågakomrner
beskattning af den vinst eller årliga behållning, som enskilda
Banker kunna ega af sin rörelse, men R. Stms Bank finnes icke
i §:n omnämd. Då nu Utsk. anser, att endast de enskilda Banker,
”sorn ega sedel-utgifningsrätt”, böra beskattas, så skulle derigenom
Filial-Bankerne blifva fria från skatt, men jag kan icke
finna något skäl, hvarföre dessa sednare skola vara befriade, om
icke derföre att man derigenom vill ytterligare nedtrycka och
såsom ett ogräs utrota Privat-Bankerne, mot hvilkas tillvarelse
man på allt möjligt sätt söker uttrycka sin afvoghet och sitt missnöje,
ty eljest böra väl de Banker, hvilka ega lika vinstbelopp,
vara underkastade samma beskattning.
I likhet med Gr. Ugglas och Frih. Tersmeden anser jag, att
orden: ”sora ega sedel-utgifningsrätt” böra utgå, emedan jag icke
Den 26 M aj.
317
är af den fanken, att Banker böra bibehållas på annat sätt än
andra bolag.
Ulsk:s förevar:de förslag blef härefter, sedan propos. till bifall
derå först blifvit framställd, men besvarad med Nej, af R.
o. Ad. afslaget.
Härefter förekom och bifölls 2:dra mom. af förevaride punkt.
I fråga om 3:dje mom. af denna punkt, innehållande hemställan,
att i 35ile §:n 2 mom. ordet ”utdelningen” måtte utbytas
emot orden i ärliga behållningen, anförde
Frih. Palmstjerna! .lag kan icke instämma med Utsk.
deruti, att ordet ”utdelning” bör utbytas emot ”årlig behållning;”
ej heller kan jag inse den våda af nu gällande ordalydelse, som
Utsk. framställt, dä Utsk. säger: ”att kronan, till följd af författningens
nuvande lydelse, kan komma att lida en ej obetydlig
minskning i sin lillständiga rätt derigenom, att aktie-bolag och
öfriga föreningar eller inrättningar, hvarom uti 2:dra mom. är
fråga, lill delegarne utlemna blott en del af årliga behållningen;”
deremot skulle jag tro, att om det i författningen kommer att stå,
att ”den årliga behållningen” skall, utan afseende på slörre'eller
mindre utdelning, beskattas, så kan det inträffa, att skatt blifver
erlagd 2:ne gånger för samma sak. Dessutom upstår en annan
olägenhet, om detta stadgande antages. En behållning för ett år
utgör t. ex. 20,000 Ridr, deraf bevillning skall utgå. Om denna
är 5 proc., så synes samman böra blifva 1000 Ridr, men när nu
1000 dragas ifrån 20,000 Ridr, så återstår blott 19,000 Ridr såsom
den verkliga behållning, hvarå bevillning bör utgå, men hvarå
dock 1000 Ridr icke utgöra jemna fem proc., utan en temmeligen
qvistig uträkning kommer att ega rum. Alen lika godt om
den saken, hvilken blott är en biomständighet. Hufvudfrågan är
oriktigheten af sjelfva grunden för det föreslagna stadgandet. När
ett bolag eger i behållning 20,000 Ridr och deraf afsätter —
hvilket är förhållandet med flere bolag — 2 eller 3000 Ridr
till bildande af en reservfond, så bör nu bevillning utgå af
återstoden 18 eller 17,000 Ridr. För att betacka de oförmodade
förluster, som ett bolag kan komma att lida, bildas reservfonden.
Om t. ex. ett ångfartvgsbolag förlorar ett ångfartyg,
så använder det reservfonden till att återupbygga ett nytt; men
ehuru de medel, som ligga i den nya ångbåten, redan i egenskap
af årlig behållning blifvit beskattade, och bevillning derföre
erlagd, så skulle ändock dessa medel, om den nu föreslagna redaktionen
antages, åter komma att beskattas i den afkastning de
lemna; hvilket väl icke kan vara billigt.
I fråga om Privat-Bankerna har tvist upstått, huruvida de
skola erlägga bevillning med 15 proc. af den vinst, som öfversegel-
6 proc., och man har anfört flere omständigheter, som
försvåra tillämpningen af föreskriften, att årliga behållningen skall
till bevillning taxeras. Det har varit tvist underkastadt, huru
vida från behållningen skall afdragas bevillms-procm eller om
318
Den 26 Maj.
hela behållningen, utan afdrag af bevillning, skall anses för behållning.
Många olika meningar hafva upstått hos de auktoriteter,
sorn pröfva och besluta -i detta ämne, och ännu är det ganska
tvetydigt, huruvida bevillning skall beräknas på bela den behållning,
t. ex. 30,000 R:dr, sora en Privat-Bank kan hafva vid
det förflutna årets slut, eller om derifrån skall afdragas bevillningsbeloppet,
med t. ex. 3,000 R:dr, så att endast 27,000 R:dr
skola anses utgöra behållningen för året. Om man deremot bestämmer,
att bevillning skall illgöras efter utdelningens belopp,
så upstår vid tillämpningen ingen tvetydighet, och de auktoriteter,
som skola verkställa R. St:rs beslut, veta då, huru de rättast
böra tyda författningen. Skulle en Bank genom utgifna lån,
hvilka icke inbetalas, eller genom stölder'eller på annat sätt
lida förluster, så mäste reservfonden tillgripas för att betäcka
desamma, och då blir ju reservfonden, när den sålunda inkastas
i rörelsen, genom antagandet af Utskis förslag för andra gången
beskattad, hvaremot, om det gamla stadgandet qvarstår, nemi. att
beskattningen skall ske efter utdelning, så blifver reservfonden icke
pålagd bevillning mer än en gång, nemi. när den blifver utdelad,
eller när Banken nplöses.
Det torde dessutom blifva ganska kinkigt att uträkna samt
på papperet up*aga sjelfva den årliga behållningen för Hypotheksföreningarue,
så att Kammar-R:n rigtigt kan pröfva förhållanderna.
På alla dessa skäl anhåller jag att orden ”årliga behållningen”
må i 2:dra mom. af 35:te §:n utbytas emot orden ”utdelning”.
Frih. af Schmidt, Carl Joh. Georg: Jag har inom Utsk.
opponerat mig emot detta förslag och jag kan icke heller nu
lemna min röst till detsamma, emedan det synes föranledt af en
småaktig noggranhet, som ingalunda är värdig R. St:r, såsom
lagstiftare, och emedan det, enl. min tanka, skall gifva de skattdragande,
som vilja undandraga sig någon del af skatten, anledn.
att på mångahanda sätt eludera författningen, ty att kontrollera
den årliga behållningen torde vara vida svårare, än att kontrollera
utdelningen. ”Att”, såsom Ctsk. säger, ”kronan, lill följd af
författningens nuvande lydelse, kan komma att lida en ej obetydlig
minskning i sin tillständiga rätt” kan jag icke inse, emedan utdelning
af behållningen förr eller sednare måste ega rum, och
att det således i sjelfva verket endast är att beskatta med ens den
skatt, som kommer att erläggas. Jag tror icke att något aktiebolag
inskränker utdelningen, för att derigenom undgå bevillning,
utan deremot reserverar så litet som möjligt eller endast så mycket,
som dess rörelse nödvändigt fordrar, och jag hemställer om,
i sådant fall, del är billigt, rättvist eller Staten värdigt att beskatta
dessa medel, förr än de komma aktie-egarne direkte
tillgodo.
Jag lager mig således friheten föreslå, att 35:te §:ns 2:dra
mom. måtte oförändradt bibehållas, samt att R. o. Ad. mätte
ogilla Utsk:s förslag.
Den 26 Maj.
319
Hr Prytz, Lars Adolf: Jag har lili Utsk. reserverat mig
emot den föreslagna förändringen af 35:te §:ns 2:dra mom. Jag
anser, att all skatt mäste grunda sig på någon erhållen inkomst,
som den enskildte, enskildta bolag eller andra inrättningar ega,
men man kan väl icke säga, att de penningar,isora ligga uti en
reservfond såsom ett dödt kapital, utgöra någon inkomst, förrän
de i framtiden blifva utdelade. Om jag nu anlager, att dessa
penningar icke ligga tili kassakistan, utan utlånas, så träffas de
af samma bevillning, som hvar och en kapitalist, hvilken utlånar
sina penningar.
Utsk. har talat om ”kronans tillständiga rätt”, men jag för
min del anser del icke vara en för kronan tillständig rätt att beskatta
medel, hvaraf ett bolag icke erhållit någon vinst. För
öfrigt, om jag går tillbaka till Utsk:s förslag, så står det: ”Utsk.,
som anser nu gällande Bevillms-förordn. vara tydlig derutinnan,
att aklie-boiag och andra tili ifrågakomne mom. angifna inrättningar
skola erlägga den stadgade hevillningen af deras utdelning,
ehvad denna är större eller mindre”. Uti detta resonnement erkänner
ju Utsk. den grundsats, alt hevillningen bör utgöras efter
utdelning, hvaremot Utsk. några rader längre ned frånträder
densamma.
Jag yrkar afslag på Utsk:s förslag samt anhåller, att nuvande
lydelser af detta mom. mätte oförändradt bibehållas.
Gr. af Ugglas: Jag vill endast till besvarande uptaga den
af Hr Prytz gjorda anmärkn., ronde inconseqvensen af hvad Utsk.
yttrat uti den nyss afgjorda delen af 35 § och uti ilen nu föredragna,
hvarvid jag får fästa Hr Prytz’s upmärksamhet deruppå,
att det är på den nu gällande Bevilln:s-Förordn:s ordalag Utsk.
hänsyfta!, samt att, emedan uti densamma ordet ”behållning”
icke finnes, Utsk. nödgats i den föreg:de, nyss bifallna punkten
begagna ordet utdelning.
Hvad sjelfva saken angår, så är jag af olika tanka med de
talare, sorn här hafva upträdt. Jag får fästa Frih. Palmsljernas
upmärksamhet derpå, att det nu icke är fråga om penningeverken
eller de enskilda Bankerna, emedan i afseende å dessa är
bestämdt, så väl i gällande som uti den Ståndets pröfning nu
underställda Bevillnrs-Förordn., att dessa inrättningar skola erlägga
bevilln. efter den ärliga behållningen.
Hvad som föranledt Utsk. till den föreslagna åtgärden, är,
alt det varit Utsk bekant, att på de sednare tiderna ett och annat
bolag, för att till en del undvika den hårdt drabbande bevillmn,
funnit för godt betydligare föröka sin reservfond och i
stället minska utdelningen, hvarföre Utsk. ansåg, att skatt borde
påläggas de medel, som förökade reservfonden och hvilka utgjorde
bolagens förvärfvade egendom och vinst, hvarvid Utsk. dock tog
i betraktande, att det vore så mycket obilligare att icke tillåta
upkomsten af några reservfonder, eller att någon afsättning för
fartygets under äret förminskade värde icke skulle fä ega rum,
som det i dessa afseenden funnes ett prejudikat, enär K. M. år
320
Den 26 Maj.
1833 fastställde ett af Landshöfd.-Emb. gifvet utslag, ang:de
hvad med behållning skulle förstås, dervid K. M. stadgade, att
direktionen för ångfartygsbolaget Föreningen skulle ega rätt att
beräkna 10 proc. för slitning och 5 proc. för assurans, och att
endast återstoden af behållningen skulle med hevilln. beläggas.
Jag frågar, hvarföre ett ångfartygsbolag, som under hvarje år så
ansenligt förökar sin reservfond, alt det efter 10 å 12 års förlopp
med dessa reserverade medel upbygger en ny ångbåt, skall
mera vara befriadt från hevilln. å sin vinst, än jordbrukaren, som
derifrån icke är befriad, då han nedlägger sin årliga vinst i nyodlingar
eller uti upbvggande af qvarnar o. s. v. På samma
sätt förhåller det sig med den handlande, hvilken icke vill skrinlägga
sin genom handel och rörelse upkomna behållning, utan i
stället använder den till att upbygga nya magasiner. Han måste,
enl. Bevilln:s-Förordn:n härför ovilkorligen erlägga skatt.
Man säger att reservfonden Olifver beskattad, när densamma
kommer att utdelas, men jag anhåller att få fästa upmärksamhet
deruppå, att sä icke är förhållandet, ty ehuru en ångbåt genom
de reserverade medlen upbygges, anser man ändock icke — oaktadt
densamma utgör en present åt bolaget — någon utdelning
hafva egt runi, utan först i den mån den nya ångbåten inbringar
nya vinstmedel som utdelas, kommer bevilln. i fråga. Jag
kan således icke inse, hvarföre dessa bolag skola få undandraga
sig beskattning, mer än alla andra enskilda personer, ty om en
enskild person eger en ångbåt, så skall han skatta efter sin vinst,
men om eli bolag eger en sådan, så skall det erlägga bevillning efter
sin utdelning. Jag kan icke finna någon rationell grund häruti. Jag
tror mig äfven härigenom hafva besvarat hvad som blifvit sagt, att
det kapital, som en gång blifvit beskattadt, icke bör ånyo påläggas
skatt. Det är icke kapitalet, som pålägges ny bevillning, utan
det är räntan af detta kapital, d. v. s. den af kapitalet inflytande
vinst, som skall draga bevillning. Enl. min tanke har Utsk. således
haft grundade skäl för sin framställning, då Utsk. ställt
dessa bolag i parité med enskildte personer och andra bolag,
och jag anser det vara Bevilln:s-förordn:s mening, att livad man
förvärfvar under året och som utgör en behållning eller vinst,
derför bör man också erlägga bevillning lill Staten. Dessutom
finner man att dessa ångfartygs-bolag lemna sina delegare
utom den ordinarie utdelningen äfven en extra. Hvarföre denna
icke sker samtidigt med den ordinarie, är mig icke bekant, men
månne det är så säkert, att begge dessa utdelningar blifvit till
taxering upgifne? Det har inom Utsk. blifvit uplyst att den inkomst,
som Staten egentligen skulle draga af denna sednare utdelning,
blifvit Staten på ett eller annat sätt fråntagen.
Hr Hjärne, Harald: Jag föreställde mig, att den talare,
som först yttrade sig i detta ämne. hade så fullständigt och klart
utvecklat orsaken, hvarföre den föreslagna förändringen icke borde
vidtagas, att icke något tvifvel härutinnan skulle förefinnas, men
då
Den 26 Maj.
321
då ilen siste välde talaren sett saken nr en helt annan synpunkt,
sä skall jag anhålla om att få nämna några ord.
1 anledn. af den siste talarens yttrande att han icke funnit
någon rationel grund i det gamla stadgandet, så tager jag mig
friheten fästa upmärksamhet derpå, att den enda rationella grunden
härutinnan utgör den behållna årliga inkomsten. Om t. ex.
en handlande kan visa, att han under året icke haft. någon behållning
eller inkomst af sitt kapital, så är han befriad från bevillning.
Den omständighet, som Gr. Ugglas omnämnt, nemi. alt somliga
bolag eller associationer lemna en offentlig utdelning, och
en extra, hvilken icke göres känd utom bolaget, så är detta ett
missbruk, och jag skulle mycket förundra mig, om icke taxeringsmännen
i den trakt, der sådant kan ega rum, begagnade sig af
sin lagliga rättighet att infordra räkenskaperna. Detta utgör emellertid,
såsom jag nämnde, ett missbruk och kan icke anföras såsom
något skäl.
Man har talat om åugbåts-rederierna och deras reservfonder,
och det är klart att om de hilda reservfonder, för att begagnas
vid framtida behof, t. ex. för reparering af ett gammalt
fartyg eller byggandet af ett nytt i det förslilnas ställe, så bör
ju reservfonden icke beskattas, af det enkla skäl, att den under
äret icke för bolaget inbringar någon serskild inkomst, men det
är också tydligt, att dä det nya ångfartyg, som utaf de reserverade
medlen blifvit upbygdt, kommit i gäng och inbringar bolaget
en årlig inkomst, sä blilver bevillning med rätta påförd.
Ehuru detta blifvit af flere talare omnämnt, har jag dock ansett
mig böra uprepa det, emedan den siste värde talaren icke synes
hafva åhört dem. Detta ligger emellertid, enl. min tanka, så
klart och tydligt för hvar och en, som vill länka deruppå, att
man icke kan ett enda ögonblick tveka på hvad som härutinnan
är rätt. Jag anhåller om afslag.
Frih. Tersmeden: Jag instämmer med Gr. Ugglas deruti,
att grunden för all bevilln. är, att den skall utgå af hvar och
ens verkliga vinst, och jag skulle äfven tro, alt sä är förhållandet,
när Beviiln:s-förordn. tillämpas efter sin ordalydelse. Ett bolag
består vanligen af flere personer och deras verkliga vinst utgöres
af utdelning. När utdelningen blir beskaltad, har bolaget följaktligen
erlagt bevilln. för sin vinst.
Gr. Ugglas har ansett, att genom det nu gällande stadgandet
i denna § skulle bolagen uprauntras alt bilda stora reservfonder
af hvilka Staten icke skulle erhålla någon skatt. Jag för min
del anser, att man kommit lill ett ganska lyckligt resultat, när
man upmunlrar reservfondernas upkomst. Hvad äter beskattningen
af dessa reservfonder angår, sä kommer den alltid i sinom
tid att ega rum, antingen när fonderne utdelas, eller användas
till utvidgande af bolagens rörelse, hvarigenom bolagen erhålla
en större vinst och följaktligen äfven en större inkomst.
7 H. ” 21
322
Den 26 Maj.
Gr. Ugglas har såsom exempel endast fästat sig vid ångbåtsbolagen.
Det är visserligen sannt, att dessa bolag i vårt land
spela en stor röle, men vi hafva äfven mångfaldiga andra aktiebolag,
som böra påkalla vår npmärksamhet. Enl. min tanke
bör man på allt möjligt sätt upmnntra aktiebolag-associationer
m. m., och icke försöka att på förhand lägga hinder i vägen för
deras upkomst.
Qr. Ugglas har ytterligare yttrat, alt uti stadgandet för enskilda
Banker —• Usta mom. — finnes infördt orden årlig behållning.
Detta i min lanke icke lyckliga tillägg, som beslöts
vid sistl. Riksdag, skall jag, när vi komma till den frågan, försöka
att fä bort.
Jag instämmer således med de ledamöter, som yrka, att
det af Utsk. föreslagna tillägg måtte utgå, samt att det nuvar:de
stadgandet måtte oförändradi bibehållas.
Frih. af Schmidt: Jag borde visserligen icke uptaga R.
o. Ad:s lid, sedan den siste värde talaren så fullständigt besvarat
Gr. Ugglas anförande, men han glömde dervid den af Grin
gjorda anmärkn., att här icke vore fråga om penninge-associalioner,
emedan de liro omnämnde i Usta mom. af ifrägavar. §.
.lag tager mig då friheten alt fästa npmärksamhet uppå, att hland
de i detta 2:dra mom. upräknade verk finnas äfven uptagne Hypol
heks-föreningarne.
Den af Gr. Ugglas anställda jemförelse mellan jordbruket
och de här förekommande bolag anser jag vara oriktig, derföre
att skatten å jordbruket är jemnare och undergår ingen eller
högst obetydlig förändring, då deremot den större eller mindre
vinst, som ett. bolag erhåller, årligen förändras.
I afseende på Grins yttrande, att den besparing, som en
egendomsegare gör, blifver pålagd skatt, så får jag nämna, att
först när denna besparing blifver använd till utvidgande af jordbruket,
kommer bevilln. derå iofråga. Enahanda förhållande eger
rum j afseende på bolagen. Angfartygs-bolagen — vid hvilka
Grin i synnerhet fästat sig — utvidga sin rörelse, genom att
bygga nya fartyg af sina reservfonder, hvilka med rätta då först
blifva beskattade, men dessa bolag, som lätteligen kunna förlora
sina fartyg, hvilka dessutom snart nog blifva förslitne eller förlora
i värde, hafva icke i sjelfva verket fått sitt kapital så betydligt
förökadt, som det genom den ångbåten synes.
Hr Printzensköld, Carl: Jag vill icke afgifva något yttrande
i sjelfva saken, den jag icke tillräckligen sorgfälligt begrundat,
men det synes mig dock, som åtminstone några billighetsskäl
skulle ligga till grund för den förändring, Utsk. föreslagit.
Jag har emellertid vid detta tillfälle ansett mig böra fästa
R. o. Adis npmärksamhet deruppå, att ordalagen i den nuvaride
Bevillnis-Förordnin innebära en otydlighet, enär de förauledt
till en tolkning, hvilken, enl. min öfvertygelse, är rakt
stridande emot författningens mening. Det inträffar nemi. att
landtegendomar egas af aktie-bolag, hvilka gifvits detta namn,
Den 26 Maj.
323
derföre att egendomarne äro köpte af ett antal personer, som
ega del i dem på grund af aktier, utfärdade å visst belopp. Och
ehuru det tyckes vara skäligen klart, att dessa egendomar höra
beskattas på samma sätt, som alla andra fastigheter, hvilka egas
af en eller flere personer, har likväl Pröfnings-Komitéerna icke
bättre förstått meningen med ifrågavar. morn., än alt de hänfört
egarne till kategorien af aktie-bolag, och efter denna grund
beskattat dem för deras egendom. Jag är visserligen icke beredd
alt upgifva, huru och på hvad sätt §:n bör förtydligas, men då
jag anser att det bör ske, så får jag hos Gr. Ugglas, som deltagit
i redaktionen af förevar:de förslag, anhålla, det han läckles
uplysa, huruvida hos Bevilln.Utsk. fråga upstått om afhjelpande
af den otydlighet jag nu omförmält. Behofvet af ett förtydligande
är jag till och med beredd alt styrka med exempel. Det
inträffade nemi. detta år inom Stockholms län, att PröfningsKomitéen
förklarade Djurgårdsbrunns bolag vara skyldigt att skatta
i öfverensstämmelse med 35 §:s 2:dra morn., ehuru Djurgårdsbrunn
ingalunda är en inrättning af sådan beskaffenhet, som de i mom.
upräknade, emedan det icke eger någon annan inkomst, än den,
som erhålles genom hyror af byggnader, hvilka, stående på K.
M:s och Kronans grund, egas af bolaget. Och då vid tillämpningen
af mom. sådane misstag kunna ega rum, så lärer R. o.
Ad. täckas finna, att ett förtydligande verkligen är af nöden.
Propos. till bifall å Utsk:s ifrågavar. hemställan besvarades
med Nej, hvarefter R. o. Ad. beslöt att, i st. f. de af Utsk:n
föreslagna orden ”årliga behållningen”, orden ”urliga uldelningcrC
skulle i förordn:n införas.
Vidkommande sedermera 4:de morn., ang:de Jern-Kont:s
befriande från bevilln., anförde
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider icke förslaget, men
jag måste anmärka, alt vid upställningen af 145 § 4 mom. pag.
55 — der detta ämne afhandlas — har Utsk. icke varit vederbörligen
noggrannt med ordalydelsen, emedan Utsk., i st. f. det
här pag. 20 begagnade ordet ”så vidt”, insatt ”så länge”. Utsk.
säger nemi.: ”JernKont., så länge dess vinstmedel användas till
allmän-nyttiga ändamål.” Enl. min tanka bör det heta ”så vidt”,
emedan detta uttryck hänför sig till belopp och ”så länge” till lid.
Det skulle ju kunna med tiden hända, att JernKont:s behållning
icke användes till allmänt nyttiga ändamål och då bör Kont.
icke vara be friad t från bevilln. Om R. o. Ad. skulle anse olämpligt
att genast göra den ändring i 145 § jag påyrkar, så anhåller
jag att, då vi framdeles komma lill §:n, den af mig nu föreslagna
rättelse måtte iakttagas.
1 anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm, att, enl. ordalydelsen
af Utsk:s förevar:de tillstyrkande, ett bifall till detsamma
komme att innefatta godkännande af det nu föreslagna 4 mom.
af 145 §, samt att fördenskull de förändringar, som önskades i
nämnde morn., nu borde komma under pröfning.
21 *
324
Den 26 Maj
Hr von Hartmansdorff: I sådant fall anhåller jag vördsamt
alt R. o. Ad. nu måtte förändra ordalagen i 145 § ”så
länge” till ”så vidt”.
Hr Prytz: Uttrycket ”så vidt JernKont. använder sina
vinstmedel till allmänt vigtigu ändamål” innebär, att det är endast
under sådana vilkor, som dess medel äro fria från bevilln.,
hvaremot ordet ”så länge” tillkännagifver, att så länge Kontoret
fortfar alt på nyssnämnde sätt använda sina medel, åtnjuter detsamma
befrielse från bevilln., men icke längre. Jag anser således
”så länge” vara riktigare än ”så vidt”, och anhåller derföre
om bifall (ill Utsk:s förslag i 145 §.
Hr Hjärne: Het torde vara stridande emot formen att nu
göra någon förändring uti 145 g, och jag skulle tro, att Hr von
Hartmansdorff oriktigt upfatlat Hr Gr. o. Landtnäs förklaring,
hvilken jag tyckte innebar, att ett bifall till nu föredragna punkt
icke lägger hinder i vägen att, när 145 § blifver föredragen,
förändra ordalagen i densamma.
Jag instämmer så mycket heldre i Hr von Hartmansdorffs
anmärkn., som jag sjelf bade ämnat framställa den och emedan
jag anser den vara vigtig, på det att ingen misstydning må
kunna ega rum.
Med anledn. af detta Hr Hjärnes anförande och på det icke
ytterligare missförstånd om förevande fråga mätte kunna ega
rum, erinrade Hr Gr. o. Landtm, ånyo, att Utsk. här tillstyrkt,
att ett stadgande om JernKont:s befrielse från bevilln., för så
vidt Kont., såsom hittills, använder sina vinstmedel till allmänt
nyttiga ändamål, måtte, i öfverensstämmelse med Utsk:s förslag,
uti 145 § införas. Hifölles detta, så följde deraf, att berörde, uti
145 § af Utsk. föreslagna stadgande vore af R. o. Ad. bifallet,
hvarföre det vore nödvändigt, att den förändring, som ansåges
böra ske uti samma stadgande, nu blefve föremål för pröfning.
Frih. Tersmeden: Jag kan icke finna annat, än att Utsk.
bar rätteligen förfarit, när det uti 4 mom. af 145 § — som
innehåller upgift på de personer och institutioner, hvilka åtnjuta
befrielse från bevilln. enl. 2 Art. — säger: ”JernKont., så länge
dess vinstmedel användas till allmän-nyttiga ändamål”. Dessa
ord uttrycka bättre och bestämdare meningen, än om, som här
blifvit föreslaget, orden sä länge skulle utbytas emot så vidt,
och tillstyrker jag derföre bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Då två så skarpsinniga ledamöter,
som Hr Prytz och Frih. Tersmeden, hafva missförstått mig,
så skall jag försöka all genom exempel förtydliga min mening.
Enär fråga är om beloppet af de medel, som JernKont. använder
till allmänt nyttiga ändamål, och icke om tiden, under hvilken
det i större eller mindre mån sker, så bör man använda
orden så vidt och icke så länge. Om man antager, att 3,000
R:dr utgjorde JernKonUs vinst, och Kont. använde alla dessa
medel för allmänt nyttiga ändamål, så vore derföre icke sagdt,
Den Sfi Maj.
325
tiel Kont. alltid Fortfore alt så göra. Ora nu JernKont. med tiden
använde blott 100 B:dr om året till nyssnämnde ändamål,
men behölle för sig sjelft 2,900 R:dr, sä kunde väl ingen neka
att Kont. använde en del af sin inkomst till allmän-nylliga ändamål.
Då skulle man äfven kunna yrka, att, eftersom Kont.
för nämnde ändamål upoffrade 100 B.-dr af de 3,000, så skulle
Kont. vara från be vil lii. befriadt. Efter mitt förslag blefve Kont.
skattefritt endast för de 100 R:dr, men kändes skyldigt erlägga
bevilln. för återstoden 2,900 R:dr.
Jag hoppas nu hafva gjort mig förstådd, hvarföre man bör
begagna så vidt och icke så länge.
Gr. af Ugglas: Jag tror, att den farhåga, som Hr von Hartmansdorff
hyser, och som han genom den föreslagna redaktionsförändringen
vill afhjelpa, är öfverflödig. Först och främst skola
vi komma i håg, att det är endast fråga om bevilln. af fixa
3,000 R:dr, behållningen må nu vara hvilken som helst. Skulle
nu Hr von Hartmansdorff vilja, att ordet ”så vidt” införes, så borde
man först och främst göra den rättelse, att om någon del af
vinstmedlen ntlemnades, sä skulle icke liela beloppet 3,000 R:dr
utbetalas; men när man vet, huru JernKont. begagnar sin behållning,
sä tror jag icke det är någon fara att antaga Ulsk:s
förslag, hvilket, enl. min tanka, har all möjlig rättvisa för sig.
Dessutom får jag fästa upmärksamheten derpå, att, om man antager
Hr von Hartmansdorffs förslag, så skulle tvister kunna upstå,
huruvida Kont. skulle vara fritt från bevilln. eller icke. Om
t. ex. den tiden inträffade, att Kont:s kapital blefve så stort, att
delegarne icke behöfde göra några tillskott, så skulle den bestämda
årliga vinsten komma att föröka dess reservfond. När
nu här är fråga om behållning, så skulle hela vinsten — som
naturligtvis utgör en behållning — antingen den utdelades eller
användes till reservfondens förökande, med bevilln. beläggas.
JernKont. lemnar icke någon utdelning till sina delegare, men
skulle den tidpunkt inträffa, att en utdelning af Kont:s vinstmedel
verkligen skulle utgå till delegarne, sä torde R. St:r dä tillse,
huru med bevilln. å en sådan behållning skall förfaras. Att
emellertid nu lagstifta med ett perspektiv, hvilket säkerligen
ingen af oss kommer att uplefva, anser jag otjenligt; synnerligast
om man skulle införa Hr von Hartmansdorffs förslag, hvilket
skulle, såsom jag förut visat, leda derhän, att om reservfonden
förökades med vinstmedlen, så skulle dessa påläggas bevilln.,
oaktadt Kont. icke lemnat någon utdelning till sina aktie-egare,
ulan i stället med 20,000 R:dr bispringer sådane inrättningar,
ät hvilka Staten eljest vore tvungen att anslå medel.
Hr Prytz: Jag erkänner visserligen gerna, att min skarpsinnighet
är ganska ringa, men om den har varit tillräcklig att
förstå Hr von Hartmansdorff, så har den likväl icke förmått upfatta
rikligheten af det Hr von Hartmansdorff yttrat, då den värde
talaren säger, att det blott är fråga om tid, men icke om belopp.
Jag anser det vara fråga om både tid och belopp, ty stadgandet
326
Den 26 M a j.
”när JernKont. använder alla sina vinstmedel på sätt hittills skett”
häntvder ju belopp, hvaremot föreskriften ”att så länge Kont.
använder sina vinstmedel till allmän-nytliga ändamål skall det
vara bevilln:s-fritt” tillkännågifver tid.
Hvad beträffar Hr von Hartmansdorffs anmärkn., att om JernKont.
använder blott en del af sin vinst till allmän.-nyttiga ändamål,
men utdelade återstoden till delegarne, denna återstod
likväl skulle kunna, enl. nuvar:de redaktion, vara bevilln:s-fri, så
synes mig stadgandet ”att så länge JernKont. använder hela sin
Vinst till etc.” vara sä tydligt och klart, att det icke kan missförstås,
ty i annat fall borde det hafva stått ”så länge JernKont.
använder en del af sin vinst till” etc.
Hr Hjärne: Då ingen talare bestridt Utsk:s förslag att ”helt
och hållet befria JernKont. frän den för detsamma hittills stadgade
bevilln.”, så anser jag den nuvar:de striden, ronde en redaktions-förändring,
vara ganska obetydlig. Den strid, som nu
upstätl, hvilketdera af de 2:ne orden ”så vidt” och ”så länge” är
rättast att begagna, föres af Utsk:s ledamöter icke derföre, att
den utgjort föremål för debatter inom Utsk., utan derföre, att
det händelsevis kommit alt inflyta i förslaget till bevilln:s-stadga
”så länge”, då det deremot står häruti Utsk:s tillstyrkande ”så vidt”,
hvilket jag i likhet med Hr von Hartmansdorff anser vara det
rättaste, ty om JernKont. skulle vilja begagna sig af nuvar:de
ordställning uti 145 § 4 morn., så skulle det möjligtvis kunna
hända, att detsamma helt och hållet befriades från bevilln., ehuru
detsamma blott anvåndl en del af sina vinstmedel till allmännyttiga
ändamål. Då man uti författningar bör begagna de ordalag,
som, utan att gifva anledn. till misstydning, bestämdt uttrycka
hvad man menar, och detta synes mig vara förhållandet
med ”så vidt”, så får jag fortfara med min anhållan att ordet
”så länge” i 145 § mätte utbytas emot ”så vidt”.
Hr Printzensköld: Jag tror icke, att Frih. Tersmeden och
Hr Prytz på ett nöjaktigt sätt besvarat den anmärkn., som af Hr
von Hartmansdorff blifvit framställd. Jag medger visserligen, att
de ordalag, Utsk. begagnat uti 145 § 4 mom. i förfatlningsförslaget,
äro i full conformité med dem Utsk. nyttjat i sitt Utlåt.,
hvaruti Utsk. först säger, att JernKont. icke har laglig rättighet
att blifva befriadt från bevilln., men sedermera yttrar, att Kont.
bör vara bevilln:s-fritt, sä vidt Kont. hädanefter sorn hittills uteslutande
använder vinstmedlen tili allmänt nyttiga ändamål. Det
vill med andra ord säga: så länge Kont. använder sina vinstmedel
till allmänt nyttiga ändamål, så länge skall Kont. vara
befriadt från bevilln:s-afgift. Utsk. har således antagit, att hela
Kont:s vinst blir på ofvannämnde sätt använd. Men kan man
då vara fullkomligt säker på, att så verkligen inträffar? Förr än
man sett Konl:s räkenskaper, kan ju detta icke med bestämdhet
utrönas.
Om redaktionen af 145 § förändras i den syftning Hr von
Hartmansdorff föreslagit, så upstår det förhållande, att beskatt
-
T) en 26 M a j.
3 27
nings-myndigheter måste veta, huru stort belopp af behållningen
blifvit till allmän-nyttiga ändamål använd, samt att, i fall
någon del af behållningen uti Kont. qvarstår, för att för delegarnes
räkning disponeras, densamma skall af nyssnämnde myndighet
till bevillnts erläggande taxeras; men efter hvilken grund?
Enl. min tanka bör man tillämpa 35 §, som föreskrifva-, att associationer,
socieleter skola erlägga bevilln. med 5 proc. af den
årliga behållningen. Meningen med Hr von Hartmansdorffs förslag
är således, att JernKont. skulle, för att blifva bevilln:s-fritt,
lemna vederbörtde beskattnings-myndighet uplysning, huruvida
hela den behållna inkomsten blifvit till allmän-nyttiga ändamål
begagnad, eller icke, samt att, i fall någon del af vinstmedlen
icke på sådant sätt blifvit använd, densamma då skulle påföras
bevilln. efter allmänna grunder. Som äfven jag anser det vara
med rättvisa förenadt, att Kont. är befriad! från bevilln. endast
för så stor del af sin behållning, som det använder till de allmänt
nyttiga ändamål, Frih. Tersmeden i sin motion upräknat,
men deremot erlägger bevilln. för den del, som på detta sätt
i icke användes, så får jag i likhet med Hr von Hartmansdorff
anhålla, att orden ”sä länge” må förändras till ”sä vidt”.
Gr. Ugglas: Den siste värde talarens anförande i afseende
på redaktionen af 145 § hvilar på en oriktig upfattning af Utsk:s
mening, ty Utsk. har icke sagt, att Kont. skulle uteslutande använda
sina vinstmedel till allmän-nyttiga ändamål, utan det står:
på del sätt som hittills har skett, och huru har det hittills tillgått?
Jo, JernKont. har användt sina vinstmedel, dels till allmän-nyttiga
ändamål, dels till förökandet af reservfonden. Skulle
ordet så vidt inflyta, blefve följden den, att de medel, som användas
lill allmän-nyttiga ändamål, skulle blifva befriade från
bevilln., men det belopp, hvarmed reservfonden ökades, skulle
deremot draga bevilln.; detta torde väl icke vara billigt.
Om någonsin den tidpunkt skulle inträffa, att JernKont:s
vinstmedel upgingo till ett så stort belopp, att Kont., förutom
de till allmän-nyttiga ändamål, såsom hittills, lemnade bidrag, derjemte
kunde til! sina delegare gifva en utdelning, för hvilken
bevilln. skulle erläggas med posito 3,000 R:dr, så skulle Staten
- hafva erhållit icke allenast denna bevilln., utan äfven till skänks
en summa af 25,000 R:dr, hvilka Staten eljest måste anslå till
de allmän-nyttiga inrättningar, som Kont. med sina vinstmedel
understödt. Kan detta vara billigt? Vore det icke Staten mycket
värdigare, att efterskänka dessa 3,000 R:dr, då den i alla
fall erhåller 22,000 R:dr.
Om den af Hr von Hartmansdorff föreslagna redaktionen
antages, så upstår den tvetydigheten, huruvida icke JernKont.
skulle blifva tvunget, antingen att utbetala alla sina vinstmedel
till allmän-nyttiga ändamål, eller ock att den del af dem, som
förökar reservfonden, skulle draga bevilln. I händelse R. o. Ad.
ogillar, hvad UtskJföreslagit i 35 §, och bestämmer, att de deruti
upräknade inrättningar skola erlägga bevilln. efter utdelning, så
32S
Oen 26 Maj.
medgifver jag, alt det är likgiltigt, antingen det står ”så länge”
eller ”så vidt”, roen blifver det utaf Utsk. föreslagna ordet behållning
af 3:ne Ständ antaget, så skulle vinstmedlen, sorn utgöra
Kont:s behållning, draga bevilln., ehuru de användas till allmänt
nyttiga ändamål.
Jag fortfar i mitt yrkande, att den af Utsk. föreslagna redaktion
måtte af R. o. Ad. godkännas.
Frih. Tersmeden: Ehuru jag är till stor del förekommen
af Gr. Ugglas, vill jag dock nämna några ord. Jag får fästa
upmärksamhelen deruppå, alt en stor del af JernKont:s inkomster
består uti årliga tillskott från delegarne; dessa tillskott,
hvilka utgå. efter 4 sk. rgds pr Skit i JernKont. delaktigt smide,
ingå i Kont:s räkenskaper och utvisa en vinst i desamma, hvilken,
såsom kändt är, aldrig blifvit utdelad lill delegarne, utan
användts lill Kont:s nytta och förkofran. Utsk., som, i enlighet
med min motion, ansett någon beskattning i afseende på denna
inrättning icke bör ega rum, har derföre föreslagit, att bevillmn
skulle helt och hållet uphöra, men derjemte säger Utsk. ”alldenstund
denna befrielse icke bör komma nämnde Kontor till godo,
utan för så vidt Kont., såsom hittills, använder sina vinstmedel
till allmän-nytliga ändamål, torde ett stadgande härom böra, i
öfverensstämmelse med Utsk:s förslag, uti 145 § införas”. Skulle
ett ordagrannt stadgande införas i 145 §, så borde det icke hela,
såsom Hr von Hartmansdorff föreslagit, sfi vidi Kont. använder
sina medel, utan, så vidt Koni., såsom hittills, använder sina
medel. Ar Hr von Hartmansdorff nöjd med denna redaktion,
så har jag ingenting emot, att den antages, ehuru den torde förefalla
besynnerlig i denna undantags §, sorn endast omnämner
de personer och institutioner, hvilka från bevilln. äro befriade.
Jag tror derföre att Utsk. rigtigt och bestämdt uttryckt sin mening
med ordet ”så länge”. Om, såsom jag i början af mitt
anförande nämnde, orden ”så vidt” skola i 145 § utbytas emot
”så länge”, så böra äfven orden ”såsom hittills” inflyta, emedan
det är Utsk:s mening, att Kont. skall vara bevillms-fritt, så länge
det, såsom hittills, använder sina vinstmedel, d. v. s. icke hela,
utan blott en del af den behållning, som räkenskaperna utvisa,
emedan uti dessa ingå de af delegarne årligen gjorda tillskott.
Då den nya redaktionen af 145 § skulle åstadkomma mycken
osäkerhet, huru man rättast bör tolka densamma, så får jag anhålla
om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Då jag icke misskänt det berömliga
sätt, hvarpå JernKont. användt sina inkomster, så hatjag
tillstyrkt bifall å hvad Utsk. i sak föreslagit. Men lika orättvist,
som det varit, att hitintills stadga en ständigt oförändrad
skatt, utan afseende på Kont:s behållning, lika orättvist skulle
det blifva att för framtiden stadga en ständig befrielse för detta
bolag, antingen det för allmänna ändamål använde mer eller
mindre af sina inkomster.
Hr Prytz har förklarat det Vara Utsk:s eller åtminstone hans
I)en 26 Maj.
3211
egen mening, alt bolaget skulle använda alla sina inkomster för
allmänt nyttiga ändamål, och att det derföre bör heta, så länge
bolaget använder alla sina inkomster etc. Men då Gr. af Ugglas
och Frih. Tersmeden göra invändning häremot, under förklarande,
att Kont:s inkomster äfven höra förstärka den reservfond, som
bolaget eger, så blir följden den, att Kont. befrias från bevilln.
Derföre bör stadgas, att så vidt Kont. använder sina vinstmedel
till allmän-nyttiga ändamål, bör detsammma vara bevilln:s—fritt.
Men om det. icke är händelsen, så måste Kont. vara underkastad!
samma regel, som gäller för alla andra bolag. Mer kan
Kont. icke begära.
Frih. Tersmeden liar föreslagit, det man skulle stadga, att
så länge JernKont., likasom hittills, använder sina inkomster till
allmänt nyttiga ändamål borde etc. Dervid u|ikommer trägan:
huru skola hufvudstadens Taxerings- eller Pröfnings-Komiléer,
eller KammarR:n kunna få veta hvad som menas med hittills,
utan att ingå i en undersökning, hvilken torde anses vara nog
närgången, och kanske blefve svår att verkställa.
Om tillskott lill JernKont. årligen göras af delegarne och
om dessa icke böra beräknas såsom vinstmedel, sä har ju JernKonl.
tillfälle att, vid de årliga taxerings-upgifterna, omnämna
della förhållande. JernKont. bör väl icke mer än andra bolag
vara befriad! från skyldighet alt upgifva förhållandet med sina
inkomster. Jag kan icke inse, hvarföre JernKont. skall ega rättighet
alt undandraga sig den skyldighet, som åligger alla andra
bolag.
I Betänk, har, såsom vi se, Utsk. begagnat de riktiga ordalagen
*så vidt”. Men vid sjelfva §:s upsättning har, förmodligen
genom Sekretenns förbiseende, influtit de uttryck, som jag
tycker icke vara skäl att bibehålla.
Jag fortfar alltså att anhålla om den förändring i §:n, hvilken
jag från början yrkat.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Den otydlighet, som
förefinnes uti de båda föreslagna redaktionerna af ifrägavar. §,
har blifvit så mycket omordad, att jag deröfver icke beliöfver
yttra mig. Det bästa sättet att slita denna tvist vore att antaga
Frih. Tersmedens förslag, med tillägg af t. ex. orden ”eller till
framgång för jernhandteringen”, hvarigenom detsamma finge följande
lydelse: ”så länge JernKont., såsom hittills, använder sina
vinstmedel till allmän-nyttiga ändamål eller till befrämjande af
jernhandteringens bästa”.
Det är visserligen sant, att, genom den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna förändringen af ”så länge” lill ”så vidt”, blefve JernKont.
förbundet, att under alla vilkor använda sina inkomster
till uprätthållande af allmän-nyttiga inrättningar; men jag skulle
icke tro, att man behöfver befara, att JernKont. icke skall använda
sina vinstmedel, på sätt som hittills skett.
Om man antoge det af Utsk. föreslagna ordet ”så länge” utan
något vidare tillägg, så skulle JernKont., för att blifva befriadt
330
Den 26 Maj.
från bevilin., ovilkorligen vara förpligtadt att använda alla sina
vinstmedel till allmän-nyttiga ändamål, hvilket jag icke tror hafva
varit hvarken Bevilin.Utsk:s eller Gr. Ugglas’s mening.
På grund af hvad jag nu anfört, skulle jag anse det rättaste
vara att antaga Frih. Tersmedens förslag, med det af mig
gjorda tillägg.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Jag får uplysa Hr von
Hartmansdorff, att de af Utsk. begagnade ordalag icke hafva tillkommit
genom slarf af Sekretm; ty då Afdm inkom med sitt
förslag, hade det helt enkelt skrifvit: ”JerriKont. 4:de mom.”
och detta var tillräckligt, ty jag tror icke alt vi, såsom Hr von
Hartmansdorff antagit, kunna för alllid meddela JernKont. befrielse
från bevilin., emedan kommande St:r icke lära afsäga sig
rättigheten att vid hvarje Riksdag pröfva, huruvida den af föreg:de
R. St:r förunnade befrielse skall fortfara, eller icke. Inträffar den
af Hr von Hartmansdorff fruktade och omnämnde händelse, att
utdelning af Kont:s vinstmedel skulle ega rum, så lära väl blifvande
St:r förklara det vara slut med bevillms-friheten Detta i
anledn. af Afdn:s förslag.
Det af Utsk. framställda förslag tillkom på serskildt yrkande
och propos. inom Utsk., och just derföre, att nuvande St:r icke
kunna lagstifta för längre framtid än lill nästa Riksdag, då denna
rättighet tillkommer andra St:r, sä ansåg Utsk. det vara bättre
att använda ”sa länge”, än att införa ”så vidt”.
Jag lemnar oafgjordt, huruvida den delen af vinstmedlen,
som förökar reservfonden, blifver befriad från bevilin., eller icke,
genom det af Frih. Tersmeden lösligen framställda och af Hr
Palmcrantz uptagna tillägg, ”så länge JernKont., såsom hittills,
använder etc.” Om detta förslag antages, så måste man skrifva
bredvid: stadgadt år 1854, ty eljest vet man icke från hvilken
lid orden ”såsom hittills” skola beräknas; emedan om, såsom jag
hoppas, detta stadgande kommer att fortfara i Bevilln:s-Förordn:n
för 30 å 40 år, uttrycket ”såsom hittills” blefve ganska kuriöst,
enär man icke vet från hvilket år man skall räkna.
I anledn. af Hr Palmcrantz’s anhållan att orden ”till gagn
för jernhandteringen” måtte tilläggas Frih. Tersmedens förslag,
så får jag uplysa, att JernKont. gör utbetalningar, som lända
jernhandteringen indirekt till nytta. Så t. ex. underhåller JernKont.
ett Skogs-inslitut, hvarifrån jernhandteringens idkare kunna
erhålla personer, hvilka hafva kännedom uti skogshushållningen.
Detta är ju en fördel, icke blott för jernhandteringen, utan för
hela landet.
För min del tror jag att, med afseende å det af Utsk:s Afd:n
helt enkelt gjorda förslaget rör:de JernKont., det nu af Utsk.
framställda tillägg är det riktigaste, samt bör af R. o. Ad. antagas.
Hr Printzensköld: Enl. min tanke har Hr Palmcrantz
rätt uti den anmärkn.-n, alt de ordalag, som i 145 § ang:de
JernKont. begagnas, ingalunda äro tydliga; och jag får förklara,
det jag, såsom Revisor i KammarR:n, icke skulle underlåta att
Den 26 Maj. 331
yrka, del JernKont. borde ovilkorligen styrka, huru mycket af
sin vinst det användt till allmän-nyttiga ändamål, samt att öfverskottet
måtte med bevilln. beläggas.
Otydligbeten röjer sig ju genast deraf att, såsom Gr. Ugglas
och Frih. Tersmeden upgifvit, vinstrhedlen användas icke blott
till de der allmän-nyttiga ändamålen, utan äfven till förökande
af Kont:s reservfond, ty man vet då icke, om §:n skall tillämpas,
när JernKont. använder alla sina vinstmedel, eller blott en del
af dem till allmännyttiga ändamål. Jag anser således ett tillägg,
som närmare uttrycker vilkoret för befrielsen, vara nödvändigt,
och instämmer uti det förslag, som Hr Palmcrantz afgifvit, nemi.
att ”så länge JernKont., likasom hittills egt rum, använder sina
vinstmedel etc.”, ty härigenom har så väl den beskattande myndigheten,
som Revisionen i KammarR:n en bestämd ledning för
sitt bedömande, huruvida JernKont. bör vara befriadt från bevilln.
, eller icke. Den, som hunnit den grad af bildning, att han
blifvit Revisor i KammarR:n eller ledamot af den beskattande
myndigheten, han vet ganska väl att, så länge Kont. använder
sina vinstmedel på sätt som hittills skett, så skall det åtnjuta befrielse
från bevilln., men qvarstår det stadgandet, sådant det föreslagits,
så uteblifva icke anmärkmr, och jag betviflar, alt KammarR:n,
såsom Öfverdomstol, skall kunna befria Kont. från bevilln.
å öfverskottet, då 35 § af Bevilln:s-Förordn:n uttryckligen
stadgar, att alla associationer skola betala 5 proc. af behållningen.
Man eger icke rättighet att tolka författningar efter de resonnementer,
man här på Riddarhuset åhört, eller efter dem, som uti
Utsk:s Utlät, förekomma; ty man måste tillämpa författningarne
efter deras ordalydelse; och eftersom man synes hysa den åsigten,
att billighet och rättvisa fordra, det JernKont. bör vara bevilln:s-fritt,
hvarföre kan man man icke då i 145 § införa sådane
ordalag, som tydligt uttrycka lagstiftarens mening. Det
vore då till och med bättre att, till förekommande af ali möj!
lighet af oriktig tolkning, förfara så, som Gr. Ugglas föreslagit,
nemi. att taga bort liela 4 morn., och i stället låta ordet JernKont.
inflyta bland de föremål, som äro från bevilln. befriade.
Jag hemställer således vördsamt, antingen om återremiss af
Betänk., för att få dessa ordalag på ett ändamålsenligare sätt rättade,
så att meningen blifver fullständigt uttryckt, eller också
att R. o. Ad. måtte, med ogillande af tillägget, endast låta ordet
JernKont. qvarstå, i 4:de mom. af 145 §.
Hr von Hartmansdorff: De många olika meningar, som
här uttalats, bevisa nogsamt," såsom mig synes, att den af Utsk.
föreslagna ordalydelsen icke är riktig, hvarföre jag, i likhet med
Hr Printzensköld, begär återremiss, på det att Utsk. må komma
i tillfälle att föreslå tjenligare ordalag, än de nuvande.
Hr Hjärne: Af samma skäl, som den siste värde talaren,
tillstyrker äfven jag återremiss, och afstår från mitt första yrkande.
Frih. Tersmeden: Som det visat sig, att alla de talare,
som upträdt, insett obilligheten af den nu utgående bevillmn,
Den J6 Maj.
men, emot slutet af discussionen, aniuärkmr blifvit gjorda i
afseende pä redaktionen af 145:te §:n, så får jag lill Hr Gr. o.
Landtm, samt Ståndet ödmjukt, hemställa, huruvida det icke skulle
låta sig göra att, eftersom förslaget är deladt i 2:ne punkter, bifalla
den första, som befriar Jern-koiit. från bevillning, neli återremittera
den andra, som angår redigeringen af 145:le §:n.
Hr von Hartmansdorff: Jag nödgas bestrida Frih. Tersmedens
förslag att skilja htifvudfrågan frän dithörande vilkoren;
ty, om man utan vilkor befriar Kont., så är saken förlorad. Hufvudsak
och bisak måste derföre följas ål, hvadan jag anhåller om
begge punkternas återremiss i förening, på det att ingen söndring
må ega rum.
Gr. af Ugglas: Jag vill icke vidare yttra mig i sjelfva
saken, utan blott anhålla, att något tillägg ej måtte göras, samt att
det blott mätte stå : JernKont.; derigenom varder ingenting äfventyradt,
och kommande Ständer torde få närmare pröfva saken.
Frih. Tersmeden: Jag instämmer med den siste värde talaren,
och jag tror icke, alt någon våda inträffar, om det i denna
undantags § intill nästa Riksdag står endast ”Jern-konl.” Det
är tydligt och klart, att när delegarne fortfara att göra tillskott,
kan någon penninge-inkomst för dem icke komma ifråga, ty först
när dessa tillskott uphöra, kan en utdelning ega rum, och att
sådant icke kommer att ske före nästa Riksdag, deiom kunna
Hrr:ne vara öfvertygade.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror visserligen, såsom Frih.
Tersmeden sagt, det JernKont. icke kommer att före nästa Riksdag
ändra det sätt, hvarpå det hittills användt sina inkomster.
Men deremot anser jag det vara oriktigt, att R. St:r vid 1854
års Riksdag fatta sädane beslut, som behöfva förklaras eller fullständigas
af 1856 års Ständer. De böra väl vara så beskaffade, att
de äro af sig sjelfva begripliga, och kunna åberopas af kommande
Ständer. Skulle nu Jern-kont. såsom Gr. Ugglas och Frih.
Tersmeden yrkat, få, i strid mot Utsk:s förslag, fullständig befrielse
från bevilln.: så lära väl vederbör:de vid framtida Riksdagar,
när fråga blir om vilkors fästande vid en sådan befrielse, säga,
att som Jern-kont. en gång vunnit ovilkorlig befrielse, så vore
det R. St:r ovärdigt, alt föreskrifva några sådane. Jag nödgas
således bestrida ett sådant sätt att gå tillväga.
Hr Palmcrantz: Den redaction, jag föreslog, föranleddes
endast af önskan, att om möjligt slita den tvist, som upstålt, men
då ingen af R. o. Ad:s ledamöter serdeles fästat sig vid densamma,
så vill jag för min del afstå från något serskildt yrkande,
och instämma uti Frih. Tersmedens förslag, fullt öfvertvgad
derom, att Jern-kont. så väl hädanefter som hittills fortsätter att
använda sina medel på ett för landet välgörande sätt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att han, innan discussionen
förklarades fulländad, finge, i anledn. af Hr von Hartmans
dorffs
bestridande af Frih. Tersmedens yrkande, ali serskild propos.
Den 26 Maj.
333
å hvardera punkten af Utsk:s tillstyrkande måtte framställas, fästa
npmärksamhet derpå, att en sådan fördelning af frågan hade för
sig icke blott stadgandet i 54:de §m Biksd.-Ordn., utan ock det
skäl, att ingen talare bestridt bifall till första punkten, utan de
olika meningarne endast haft afseende på sjelfva redactions-förslaget,
hvarom ej vore fråga i första punkten, som blott innehöll
tillstyrkande att, med bifall till Frih. Tersmedens motion, helt
och hållet befria Jern-kont. från den för detsamma hittills stadgade
bevilln.; hvilket äfven Hr von Hartmansdorff i sitt första
anförande förklarat sig icke vilja bestrida.
Hr von Hartmansdorff: Jag har förklarat mig vilja tillstyrka
befrielse; men ingalunda utan vilkor. Således om jag äter
uttrcykt mig otydligt, sä får jag förklara, det jag bestrider befrielse
utan vilkor.
Frih. T ersmeden: Jag får fortsätta min anhållan om propos.
till bifall på den första punkten, hvilket jag anser vara min rättighet
då, Betänk, är framställdl i punkter.
Hr Printzensköld: I händelse Stånden skulle bifalla den första
punkten, synes det mig icke ens löna mödan att vidröra den
sednare, ty den första punkten innefattar, såvidt jag förstår, ett
tillstyrkande af obetingadt bifall till Frih. Tersmedens motion,
nemi. att helt och hållet befria Kont. frän den hittills stadgade
bevillnm, hvaremot den andra punkten innehåller: att pä de
och de vilkor må Kont. vara bevillningsfritt. Det är då föga
formenligt att bifalla den ena punkten och återremittera den andra,
hvarföre jag i likhet med Hr von Hartmansdorff anhåller, att båda
punkterna mätte återremitteras.
Gr. af Ugglas: Jag skulle tro, att Hr Gr. o. Landtm, fullkomligt
rigtigt upfattat Hr von Harlmansdorffs yttrande, ty han har
sagt att den bevilln. som JernKont. hittills erlagt med 3,000
R:dr (behållningen må vara hvilken som helst) bör uphöra. Huruvida
i afseende på vinstmedlen 35:te §:n skall tillämpas eller
icke, det blifver en redaktionssak.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Lika med den siste
värde talaren tror äfven jag, alt bifall till första punkten endast,
innefattar det medgifvande, att den nu stadgade bevilln. af
3,000 R:dr skall uphöra, men att frågan, huruvida Jern-kont. på
annat sätt eller efter andra grunder skall hädanefter utgöra bevilln.
står likaväl öppen, enär det är blott den nu utgående
bevillnm, som skulle komma att-försvinna.
Hr Printzensköld: Jag förmår icke npfatta Utsk:s Utlåt,
på det sätt, sorn Gr:ne Ugglas och Mörner velat förklara detsamma.
När man läser och jemn för de båda punkterna, så finner man
af den första, huruledes Utsk. har tillstyrkt befrielse för JernKont-
från den hittills stadgade bevillnm, men omedelbarligen
efter denna punkt säger Utsk., att denna befrielse icke bör
under annat vilkor komma Kont. tillgodo, än att Kont. använder
334
Den 26 Maj.
sina medel till allmännyttiga ändamål. Detta vilkor måste val,
eftersom det uttryckligen står ”den hittills stadgade bevilln.”,
hänföras till den bevilln., sorn hittills varit erlagd och icke till
det allmänna stadgandet om befrielse från bevilln. Kan icke
befrielsen under det upgifna vilkoret ega rum, sa måste Kont.
betala den hittills erlagde bevilln., såvida icke andra grunder
för bevillnrs utgörande fastställas. Dessa omständigheter utgöra
för mig ett ökadt skäl att fortfara uti min anhållan om återremiss
af båda punkterna, emedan de stå i så oskiljaktigt sammanhang
sinsemellan, att de icke kunna vid afgörande! från hvarandra
skiljas.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade trott mig sjelf veta,
bättre än Gr. Ugglas, hvad jag menar, och påstår, det jag äfven,
om han bestrider det, verkligen menat hvad jag sagt. I öfverensstämmelse
med min mening anhåller jag om propos. på båda
punkternas återremitterande.
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att dä Frih. Tersmeden begärt
serskild propos. å hvardera punkten af Utsk:s tillstyrkande, en
sådan delning, emot föreskriften i 54:de §:n Riddarh.Ordn., ej
kunde förvägras, samt att derföre nu först borde förekomma Utsk:s
tillstyrkande, ”alt K. St:r måtte, med bifall till Frih. Tersmedens
motion, helt och hållet befria JernKont. från den för detsamma
hittills stadgade bevilln.”, ifråga hvarom först endast bifall blifvit
yrkadt, men numera Hr von Hartmansdorff och Hr Printzensköld
begärt återremiss.
Efter sedermera å denna punkt, först till bifall och sedermera
till återremiss, framställde propos:r, som besvarades med
blandade Ja och Nej, framställdes förnyad propos. till bifall derå,
och utföllo svaren dervid med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att lian funnit Ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering, hvarjemte
Hr Prinzensköld, yttrade:
Jag fattade verkligen icke, om det var ensamt den första
punkten, som utgjorde föremål för Hr Gr. o. Landtm:s propos.
eller om det var begge punkterna.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att proposm endast haft afseende
å första punkten.
Hr Printzensköld: 1 sådant fall tager jag mig friheten vördsamt
hemställa till Hr von Hartmansdorff, om han icke ville afstå från
sin begäran om votering. Om denna punkt verkligen varder bifallen,
så synes det likväl vara R. o. Ad:s mening, att man det
oaktadt sedermera kan komma öfverens om~-de vilkor, hvarunder
bifallet kommer till verkställighet.
Uplästes till justering samt godkändes en sålydande voter:spropos.
:
Den 26 Maj.
335
Den som bifaller Bevilln:s-Utsk:s tillstyrkande att R. St:r måtte,
med' bifall till Frih. Tersmedens motion, helt och hållet befria
JernKont. från den för detsamma hittills stadgade bevilln.,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot förenämnde tillstyrkande
gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss af Utsk:s Betänk, i
denna del.
Vid votens slut hefnnnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 30.
Nej — 15.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt, att i afseende
på deu sednare punkten, hvaruti Utsk. tillstyrkt, att ett stadgande
om JernKoht:s befrielse från bevilln., för såvidt Kont.,
såsom hittills, använder sina vinstmedel till allmännyttiga ändamål,
mätte, i öfverensstämmelse med Utsk:s förslag, uti 145:te
§:n införas, blifvit yrkadt dels bifall, dels återremiss och dels att
endast ordet ”JernKont.” må i 4:de mom. af 145:te §:n införas,
blef propos. till bifall å Ulsk:s yttrande i denna punkt framställd
och besvarad med starka Nej, blandade med Ja.
Hr Hjärne: Om jag icke misstager mig, har ingen mera
än Gr. Ugglas och Frih. Tersmeden under början af discussionen
yrkat bifall till 145:te §:n, men begge dessa talare hafva
sedermera frångått denna åsigt och förenat sig om det yrkande,
att endast ordet JernKont., utan tillägg, skulle inflyta. Då
det således endast återstår de 2me meningar Hr Gr. o. Landtm,
sednast omnämnde, sä får jag, för undvikande af 2:ne voteringar,
vördsamt hemställa, huruvida propos. på bifall till Utsk:s redaktion
kan anses behöflig.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de emot förevarule punkt gjorde anmärkmr föranleda till
återremiss, ropades Ja.
24:de punkten, ang:de 39:ile §:n.
Frih. Palmstjerna: Utsk:s förslag till redaktion af 39:de
§:n ifrågavande mom. är så lydande: ”Mantals- och skattskrifning
förrättas inom hvarje stad eller socken, med rättighet likväl
för flere socknar att förena sig om gemensam mantals- och
skattskrifning, derom Häradsskrifvaren då bör i god tid underrättas”.
Utsk. synes hafva förbisett, att det är K:s Befhule, som
bestämmer skattskrifnings-tiderna och orterna, och att det icke
beror pä socknarne att genom underrättelse till Häradsskrifvaren
fä dem bestämda. Om socknarne vilja hafva andra tider och
ställen för skattskrifningen än de vanliga, så måste de ingå med
anhållan derom till K:s Beflnde, emedan Häradsskrifvaren endast
336
Den 26 31 aj.
nprättar förslag, hvilka K:s Beflnde kunna efter godtfinnande stadfästa
eller ändra. Enär K:s Beflnde kan finna för godt att sjelf
vara narrande vid en eller annan mantalsskrifning, eller, om lian
det icke vill, förordnar ett ombud i sitt ställe, så måste det bero
på K:s Befh:de att bestämma när och hvar — inom de i författningen
föreskrifna gränsor — skattskrifningarne skola ega
rum, och icke derpå, att socknarne underrätta Häradsskrifvaren,
antingen de vilja hafva mantals-och skattskrifningarne verkställde
efter socknar, eller eller pastorat.
I afseende pä bestämmandet af mantals- och skattskrifningsorterne,
så torde det böra lämpas efter de olika förhållanderna
på olika ställen. Hvad sorn passar för orterne i Norra Sverige,
är icke lämpligt för dem i det Södra, hvad som är fördelaktigt
i detta hänseende för skogsbyggden, torde icke vara det föridättbyggden
o. s. v. Det finnes pastorater med 2:ne socknar och
15 å 1600 innevånare, hvilka ho hvarandra nära och hvilka ulan
svårigheter kunna samla sig på ett enda ställe, hvaremot på
andra ställen det finnes pastorat med 2:ne socknar och 5000
personer, hvilka ho långt aflägset frän hvarandra och för hvilka
en enda samlingspunkt vore mycket besvärlig. Mantals- och
skattskrifnings-orterna böra således bestämmas efter de olika lokal*-  förhållanderna, och man hör förvänta, att K:s Befdide förstår att
bedöma detta efter folkets behof, men icke efter Häradsskrifvarens
beqvämlighet.
Om något annat stadgande, än det som f. n. finnes, skulle
i den nya Bevillms-förordn. införas, så hemställer jag, om det
icke vore lämpligt, att det finge följande lydelse: ”Mantals-och
skattskrifning förrättas inom hvarje stad eller socken; med rättighet
likväl för flere socknar att förena sig om gemensam mantals-
och skattskrifning”.
Det kommer dä icke att bero på socknarnes budskickningar
till Häradsskrifvaren, utan de vända sig till K:s Befhide, af hvilken
mau bör kunna förvänta, att tiderna och orterna för mantals-
och skattskrifningarne blifva så bestämda, att ingen har skäl
att klaga deröfver. Det af mig nu föreslagna stadgande torde,
efter lokal-auktoriteteruas bedömande af de olika orterne, vara
lämpligt för hela riket.
Hr Ribbing, Arvid: Det förra stadgandet innehöll, att
mantals- och skaltskrifningen skulle ske inom hvarje pastorat, men
då stora olägenheter för de skattskyldige upstätt genom deras bostads
aflägsenhet från skattskrifningsstället, sä har Ulsk. ansett
sig nu böra föreslå, att dessa förrättningar skulle verkställas inom
hvarje socken, ”dock med rättighet för flere socknar att förena
sig om gemensam mantals- och skattskrifning”. På sätt Frih.
Palmstjerna anmärkt, vore del kanske icke riktigt att öfverlemna
åt socknens innevånare rättigheten att endast bestämma, hvarest
dessa förrättningar skola hållas. Då, såsom man vet, del ofta
händer, att olika socknars kyrkor ligga hvarandra nära, så hemställer
-
Den 26 Maj.
337
ställer jag, om det icke vore lämpligt att, till lindring för allmogen,
sammanträdena höllos vid dessa socknars kyrkor, och
skulle i sådant fall redaktionen af punkten blifva nästan alldeles
lika med hvad Utsk. i början föreslår, eller: ”Mantals- och skattskrifning
på landet skall förrättas inom hvarje socken, dock med
rättighet för K. M:s Befh:de att för flere socknar utsätta gemensam
mantals- och skattskrifnings-ort, der det beqvämligast ske
kan.” På detta sätt tror jag att allas rätt skulle befrämjas och
inga olägenheter uppstå.
Hr Hjärne: Den som har någon erfarenhet af huru det
på landet tillgår med mantals- och skattskrifningarne, är, såsom
jag skulle tro, icke benägen för att antaga det förslag, Utsk.
framställt. Såsom det nu tillgår, anser jag vara det. lämpligaste.
K:s Beflude bestämmer de ställen, der dessa förrättningar lämpligast
kunna ske, och inom de mycket folkrika provinserne, der
socknarne ligga nära hvarandra, har vanligtvis mantals- och
skattskrifningen egt rum pä ett enda ställe, hvarigenom den fördel
vunnits, att dessa förrättningar blifvit fortare och ordentligare
verkställde. Skulle nu, pä sätt Utsk. föreslagit, flere socknar
ega rättighet att sjelfva förena sig om ett skattskrifnings-ställe,
men en annan socken, som gränsar intill dessa, icke anmäler
sig till erhållande af samma skattskrifnings-ställe, så skulle K:s
Beflude blifva nödsakad, att på dessa båda orter anställa mantals-skrifning,
hvilket eljest lätteligen torde kunnat verkställas på
ett enda ställe. Detta skulle föranleda till onödig tidsutdrägt i
förrättuingarne.
Gr. Mörner, Carl: I afseende på mantals- och skattskrifningen,
praktiseras det måhända olika i olika orter, men i allmänhet
är det en gifven regel, hvilken äfven är föreskrifven,
att K:s Beflude bestämmer tiderna och orterna för dessa förrättningar.
Det är visserligen sant att Häradsskrifvaren i vissa län
inkommer med förslag till desamma, men det beror i alla fall
på K:s Beflude att godkänna eller ändra förslaget, såsom han
finner lämpligast vara. Att, såsom här är föreslaget, socknarne
sjelfve skulle ega rättighet bestämma, hvilken eller huru många
af dem, som böra förena sig om bestämmande af mantals- och
skattskrifnings-orterna, skulle, enl. min tanka, endast föranleda
tvister, utan bör detta tillhöra den lokala myndigheten, som bäst
känner orternas behof samt socknarnes större eller mindre vidd,
med flere omständigheter.
Frih. Palmstjerna har föreslagit en sådan redaktion: ”Mantals-
och skattskrifning förrättas inom hvarje stad eller socken,
med rättighet likväl för flere socknar, att förena sig om gemensam
mantals- och skattskrifning,” men jag skulle tro att denna
rättighet icke bör lemnäs åt socknarne, utan att det bör tillgå på
sätt hittills egt rum, och hvilket jag förut omnämnt, nemi. att
K:s Beflude ensam bör bestämma tiderna och ställena för mantals-
och skattskrifningarne, samt huruvida flera socknar må förena
7 H. 22
338
Den 26 Maj.
sig om ett gemensamt ställe m. m., synnerligen, som det är
svårt för K:s Beflnde att erhålla personer, hvilka vid dylika tillfällen
skola vara K:s Beflndes ombud.
På dessa skäl anhåller jag, att den gamla redaktionen mätte
fä fortfarande qvarstå, samt den nu föreslagna icke vinna R. o.
Ad:s bifall.
Gr. Sparre, Erik: I motsats till den siste värde talaren
tillstyrker jag bifall till Utsk:s förslag med det af Frih. Palmstjerna
framställda amendement. Jag gör det derföre, att jag
så väl af flere ledamöter af de öfriga St:n, som synnecligast
BondeSt., hört klagomål anföras deröfver, att mantals- och skaltskrifningen
på många ställen förrättas på orter, hvilka äro så
långt aflägsna från de skattskyldiges boningsort, att de icke kunnat
infinna sig, hvilken omständighet, såsom jag sjelf i egenskap
af domare erfarit, ofta varit orsaken till missnöje och ledsamheter.
Jag har sett tillförlitliga bevis deruppå, att de skattskyldige
blifvit tvungna att, i anseende till aflägsenheten från skaftski-ifningsorten,
lemna åt andra personer updrag, hvilka, då de icke
blifvit riktigt uträttade, tillskyndat dem ganska betydliga förluster.
Serskildt kommer jag ihåg, att så ofta inträffat i fråga om bränvins-bränningen,
då jag sjelf varit nödsakad fälla personer till
böter och döma deras redskap förverkade, ehuru jag varit öfvertygad
om att de verkligen hafva updragit åt andra personer,
att vid mantals- och skattskrifningen göra vederbörlig anmälan,
men de mäktade icke leda i bevis, att updraget blifvit verkligen
gifvet. Då sådant inträffar, och då mantals- och skattskrifningen
bör ega rum mera med afseende på de skattskyldiga? beqvämlighet
än på embetsmännens, hvilka äro till, att fullgöra sin
tjenst, men icke de skattskyldige för att bespara embetsmännen
besvär, så finnér jag många skäl tala för bifall till Utsk:s förslag.
Det är sagdt, att Landsinne böra, till följd af den sakkännedom
de ega om lokala förhållanden, bestämma skattskrifningsorterna,
men just derföre att detta icke alltid skett med fullkomligt
afseende på de skattskyldiges fördel, har förmodligen detta
gifvit Utsk. anledn. till att föreslå socknarne såsom mantals- och
skattskrifnings-distrikter, med tillika öppet lemnad rättighet för
flere socknar, att förena sig om gemensam mantals- och skattskrifning.
Den utaf den siste värde talaren antydda svårighet, hvilken
genom förslagets antagande skulle för K:s Beflnde upstå, nemi.
att erhålla ombud, som vid skattskrifningarne skulle föreställa
K.:s Befh.ds person, synes mig pä ett eller annat sätt kunna afhjelpas.
Icke kan det vara skäligt, att, derföre att en svårighet
uppstår, bibehålla ett stadgande, som för de skattskyldige medförer
olägenheter, och som för dem, såsom jag nyss omnämnde,
kan åstadkomma högst kännbara förluster. Ehuru jag tillstyrker
bifall lill Ulsk:s förslag, skall jag dock icke motsätta mig Frih.
Palmstjernas amendement.
Den 26 Maj.
330
Gr. af Ugglas: Utsk. har ingalunda förbisett, att det är
K:s Beflude, som utsätter tiderna och orterna för mantals-skrifningen,
utan just derföre har Utsk. ansett nödigt, att, då flera
socknar förena sig om gemensam mantals- och skattskrifning,
underrättelse derom kommer Häradsskrifvaren tillhanda, innan
han uppgjort det förslag till fördelning af mantals- och skattskrifnings-terminefna,
som underställes K:s Befh:s pröfning.
Hvad sjelfva saken beträffar, så har jag visserligen ingenting
emot Frih. Palmstjernas förslag, hvaremot jag på det högsta
bestrider Hr Bihbings, emedan genom det sednare skulle de
öfverklagade olägenheterna komma att qvarstå, nemi. att det
skulle bero på K:s Befh:de ensamt att bestämma om mantalsoch
skattskrifningarne skola försiggå, antingen i hvarje socken,
eller på ett enda ställe för flere socknar. Alla ledamöterne af
BondeSt. inom Utsk. klagade deröfver, att icke afseende fästats
på deras uttryckta begäran, att dessa förrättningar måtte ske
socknevis. Skulden härtill ansåg man ligga hos Häradsskrifvaren,
hvilken fann det .vaia beqvämare, att hålla dem för flere
socknar på ett enda ställe, och som i sådan syftning upgjorde
förslagen, hvilka af K:s Befhrde nästan utan undantag gillas.
Utsk. har tagit dessa omständigheter i betraktande samt derjemte
insett, att genom det framlagda förslaget troligen mera besvär
kommer att upslå,i så väl för K:s Beflude och dess ombud, som
för Häradsskrifvaren, men då Utsk. hade att välja emellan ett
serskildt ökadt besvär för dessa personer och allmogen, ansåg
Utsk. mera skäl vara för handen, att bereda de sednare någon
lindring. Det är icke heller troligt, att mantals- och skattskrifningen
skall komma att ega rum i serskildta socknar, som äro
hvarandra så närbelägna, som Frih. Palmstjerna omnämnt, ty
då Kyrkoherden skall vara närvarande vid dessa förrättningar,
så torde väl han använda sitt inflytande för att få dem hållna
på så få ställen som möjligt.
Emot Frih. Palmstjernas förslag, som uttrycker precist samma
tanka som Utsk., har jag ingenting hufvudsakligt att anmärka,
men jag skulle dock vilja hemställa, om det icke borde i Bevilln:s-Förordn:n
utsättas, till hvilken socknarne egde att vända sig
med deras anhållan, att få förena sig om gemensam mantals- och
skattskrifning. Det är denna omständighet Utsk. påpekat, då
det säger, att socknarne böra ”derom i god tid underrätta Häradsskrifvaren.
” Den ädle Frih:n torde visserligen invända och
säga, att något sådant stadgande icke behöfves, men jag skulle
dock tro, att det vore nyttigt för socknarne att derom erhålla
underrättelse, samt att ett dylikt stadgande borde i Bevilln:sFörordnm
intagas.
Gr. Mörner, Carl: Då jag yttrar mig i denna fråga, är
det ingalunda för att minska beqvämligheten för allmogen, eller
för dem, som begifva sig till skattskrifningsorterna, ty jag har
vid alla de tillfällen, då skattskrifningsorter blifvit af mig utsatta,
afsett lika mycket allmogens beqvämlighet, som tjenstemännens.
22 *
340
Ben 26 Maj.
I afseende på Utsk:s förslag, så finner jag deruti en lucka,
hvilken torde behöfva fyllas. Såsom jag föreställt mig tillämpningen
af det föreslagna stadgandet, så skulle det tillkomma K:s
Befhtde alt bestämma tiderna och orterna för mantals- och sk af tskrifningen,
samt tillsättandet af hans ombud. Nu har Utsk.
föreslagit, att en eller flera socknar må förena sig om gemensam
mantals- och skattskrifning, emot hvilket jag icke har något att
erinra, men Utsk. säger icke huru en sådan förening med socknarne
bör tillgå, samt huru ett sådant beslut skall delgifvas den
myndighet, som bestämmer tiderna och orterna för mantals- och
skatlskrifningen. Så länge denna lucka icke varder fylld genom
något förslag af Gr. Ugglas eller någon annan af eder, Mine flir,
som dela hans åsigt, så anser jag vida bättre att vidblifva den
gamla författningen och låta det gå såsom hittills. Jag är fullt öfvertygad
derom att, åtminstone i mitt län, aldrig någon klagan blifvit
förd eller hörd deröfver, att någon blifvit förnärmad genom de mantals-
och skattskrifningsorter, sorn af Länsstyrelsen blifvit bestämda.
Ilr Palmcrantz: Lika med Utsk. anser jag att nödvändigheten
bjuder, att den gamla författningens stadgande ändras,
pä det att en mängd innevånare inom samma pastorat, icke må
blifva för långt aflägsne 'från de orter, dit mantals- och skattskrifnings-uppgifterne
skola lemnäs. Dä jag är af den tanka, att
K:s Befh:de bör vara den auktoritet, som i dessa afseenden ensamt
fattar beslut, samt att det icke må bero på socknarne att
i vissa fall förena sig, tar jag mig friheten hemställa, att ett
tillägg må införas derom, att K:s Befhrde eger rättighet att dela
en socken i flere skattskrifnings-distrikter, der förhållanderne sådant
medgifver. Man känner ganska väl, att, i de nordliga provinserne,
en socken kan vara 5 å 6 mil i omkrets, och då hemställer
jag, om det kan vara lämpligt för de skattskyldige att
resa så lång väg, för att att lemna sina upgifter, vore det icke
ändamålsenligare att skattskrifningsmännen förflyttade sig till en
annan del af socken. Den redaktion Frih. Palmstjerna föreslagit,
anser jag vara fullkomligt öfverensstämmande med det af
mig framställda tillägg, som afser rättigheten att dela en och
samma socken i flera skattskrifnings-distrikter. På grund af hvad
jag nu anfört, täger jag mig friheten föreslå följande redaktion:
”mantals- och skattskrifning förrättas inom hvarje stad eller
socken, dock må flere socknar förena sig, äfvensom en socken
delas i flere skattskrifnings-distrikter, der lokala förhållanden sådant
påkallar.” Jag anhåller vördsamt om Hr Gr. o. Landtnäs
propos. uppå detta förslag.
Hr Printzensköld: Lika med Gr. Sparre har jag hört åtskilliga
klagomål, serdeles af ledamöter inom BondeSt., anföras
öfver de olämpliga mantals- och skattskrifnings-slällena, som understundom
bestämmas först af Häradsskrifvaren och sedermera,
genom bifall till hans förslag, af K:s Befh:de, och jag tror mig
med visshet veta, att just dessa klagomål, anmälda hos Bevilln.-  Utsk., hafva föranledt till den ändring i §:n, som Utsk. nu före
-
Den 26 Maj.
341
slår, tilen jag tviflar på atl denna förändring är lämplig af det
skäl, att man genom borttagande af ordet ”pastorat” och qvarlemnandet
af ordet ”socken”, hindrar K:s Befh:de att efter sig
företeende omständighet, kunna alternativt utsätta skatlskidfnings
orterne inom pastoratet eller inom socken, i fall pastoratet består
af flere socknar. Jag kan icke föreställa mig så ringa ömhet
hos K:s Beflnde om allmogens fördel och beqvämlighet, att,
i händelse anmälan sker af allmogen örn de svårigheter, hvilka
den bestämda skattskrifniugs-orten skulle för dem medföra, K:s
Beflnde icke på en sådan framställning skulle fästa vederbörligt
afseende. Således om ordalagen, sådane de nu förefinnas i författningen,
bibehållas, är ju allmogen icke betagen möjligheten
att på skeende anmälan hos K:s Beflnde erhålla skattskrifningen
soeknevis, der sådant för allmogens beqvämlighet lämpligast kan
ske. Tager man bort alternativet, så blir följden den — åtminstone
i de flesta fall — att aldrig någon skattskrifning kommer
alt hållas pastoratvis, ulan inom hvarje socken för sig. Om
nu, såsom en talare erinrat, socknarne äro i vissa delar af Riket
så små, att det vore olämpligt att hålla skattskrifning inom hvar
och en af dem serskildt, så kan man ändock vara öfvertygad
om, alt så kommer att ske, ty det är klart, att när man i allmänhet
väljer det sätt, hvarpå man lättast må komma ifrån en
sak, så skall allmogen finna det beqvämast att förrättningarne
verkställas inom dessa socknar hvar för sig, huru små de än må
vara, men man bör äfven fästa afseende på vederbörande tjenstemän,
de der icke kunna göra mera än hvad som skäligt pröfvas,
och dertill hörer, att dessa tjenstemän få skattskrifningsorterna
så bestämda, att det icke blifver nära nog för dem omöjligt
att fullborda skattskrifningarne inom den tid, då de böra vara
fulländade. Detta kan möjligen inträffa om förändringen antages.
Således anser jag det nuvande stadgandet vara så beskaffadt,
att, om det rätt tillämpas, allmogens beqvämlighet kan å
ena sidan af K:s Beflnde tagas i öfvervägande och afseende derå
fästas, samt å andra sidan sådana åtgärder vidtagas, att tjenste!
männen icke blifva nära nog satte i omöjlighet att fullgöra sina
åligganden.
Jag tillstyrker afslag å Utsk:s förslag, samt att det gamla
stadgandet måtte fortfarande få gälla.
Hr von Hartmansdorff: Under den tid jag, såsom t. f.
Landsh. i Calmare län, deltog i dervar:de mantalsr och skattskrifnings-förrättningar,
förnam jag, att, om de skola med noggrannhet
hållas, så är det nödvändigt att distrikten icke äro
alltför vidsträckta. Detsamma har jag såsom President i KammarR:n
funnit bekräftadt, ty upgifterna till dessa förrättningar
äro ofta så obestämda och okontrollerade, att KammarR:n, då anmärkn:r
göras, har svårt att utreda förhållandena. Då härtill
kommer dea klagan, som allmogen frän Rikets skogsbygder fört
öfver det sätt, hvarpå skattskrifningarne hållits, så skulle jag tro
det vara skäl för R. o. Ad. att fästa afseende på det förslag till
342
Den 26 Maj.
rättelse, hvilket Bevilln.Utsk. framlagt. Jag har af Riksdagsmän
hört, huru det' brukar tillgå vid dessa förrättningar. Sedan förslag
till ort och tid för skattskrifningarne blifvit af Häradsskrifvaren
upgjordt, samt af K:s Befhule vanligen utan förändring
faststäldt, så begifver sig Häradsskrifvaren till det utsatta stället
på gränsen af ett pastorat. När förrättningen der blifvit på f. m.
fulländad, så, i stället att sjelf göra en längre resa, tycker lian
mera om att på e. m. spela kort och dricka punsch. Först
påföljande morgon reser han öfver socknegränsen in i nästa
pastorat. Folket från ännu ett annat angränsade gäll, nödgas då
i stället färdas måhända flera mil, för att komma honom till mötes.
Det går väl an för dem, som äro förmögne; men de fattiga,
hvilka icke ega häst eller åkdon, måste gå till fots under
den mörka och slaskiga årstiden. De äfventyra då att komma
för sent fram och att, såsom Gr. Sparre omförmält, blifva bötesfällde
för oanmäld bränvinsbränning m. m.
Gr. Mörner har visserligen nämnt, att inom Kronobergs
län några klagomål icke blifvit anmäldta, men från ett annat
Småländskt län gränsande till det nyssberörda, har jag hört upgifvas,
att oaktadt man hos Landsten klagade öfver skattskrifnings-orternas
bestämmande, så fick man ändock ingen rättelse.
Emellertid tror jag icke att man kan göra dessa förrättningar så
oberoende af Landsten, som Utsk. föreslagit, ty, emedan det är
hans pligt att sjelf vara tillstädes då han det kan, så måste han
bestämma skattskrifningsorterna. Men i författningen böra införas
sådane ordalag, att man antyder det skattskrifnings-distrikten
skola blifva flera, d. v. s. inskränktare än de hittills varit.
Om det nu heter ”en socken” eller ”hvarje socken,” så — i fall
någon är mycket liten, hindrar det likväl icke Häradsskrifvaren
att på f. m. förrätta skattskrifning i den ena, och på e. m. i
den andra o. s. v. I alla fall ega ju socknarne rättighet att
förena sig, om de så finna för godt och Landshrn anser det
lämpligt.
Jag tillstyrker följaktligen bifall till Frih. Pahnstjernas förslag,
såsom en antydning att Ståndet vill bereda socknarne någon
lättnad; ty det är väl mera skäl att en eller 2 personer resa,
än att hela 100-tal nödsakas dertill.
Gr. af Ugglas: Jag begärde ordet, då Hr Palmcrantz framställde
sitt förslag. Ehuru han för mig upgifvit att åtskilliga
socknar uti Dalarne och Wermland blifvit i afseende på skattskrifning
delade i distrikter, har jag dock icke hört någon ledamot
af BondeSt. inom Utsk. uttrycka den önskan, att en sådan delning
borde föreskrifvas, men, om en dylik försiggått, då den gamla
författningen stadgar att skattskrifuingen skall hållas inom socken
eller pastorat, så synes mig Utsk:s förslag ännu mindre lägga hinder
deremot, ifall K:s Beflnde dertill lemnar sitt tillstånd.
Hr Printzensköld har yttrat, att, om Utsk:s förslag antoges,
det skulle blifva en ovilkorlig följd att skattskrifuingen skulle
komma alt förrättas i hvarje socken, men jag får uplysa, alt en
Den 26 Maj.
343
af BondeSt:s ledamöter inom Utsk. tillkännagaf, att i hans hembygd
skedde skattskrifningen för 2 eller flere socknar till innevånarnes
belåtenhet, på ett enda ställe. Vid sådant förhållande
är jag öfvertygad om att skattskrifningen icke kommer att hållas
i hvarje liten socken, utan att flere skola fortfarande såsom hittills
förena sig om ett enda skattskrifningsställe, i synnerhet som
Kyrkoherden i församlingen naturligtvis är intresserad, att förrättningarne
ske pä så få ställen, som möjligt.
Hr von Hartmansdorff uptog icke i sitt yttrande det af mig
framkastade dubium, huruvida det icke vore nödvändigt att i
Bevilln:s-Förordn:n intoges en anvisning, till hvilken auktoritet
de socknar böra vända sig, som förena sig om gemensam mantals-
och skattskrifning. Jag hemställer till den värde ledamotens
närmare erfarenhet om dessa förhållanden, huruvida det är
behöfligt eller icke, och jag skulle för min del önska att härom
blifva uplyst, emedan skillnaden emellan Utsk:s förslag och Frih.
Palmstjernas just består deruti, att uti det förra finnes en sådan
anvisning uttryckt, men icke i det sednare.
Hr Printzensköld: Visserligen kan det förhållande ega
rum, som Gr. af Ugglas upgifvit, nemi. att allmogen inom vissa
socknar förklarat sig belåten dermed, att mantals- och skattskrifningen
för 2 eller flere socknar förrättas på ett enda ställe, men
Gr:n torde icke sakna erfarenhet derom, att man i allmänhet
ogerna eftergifver en rättighet, som man eger, serdeles om eftergiften
medförer en större obeqvämlighet än den man genom
rättighetens begagnande skulle få vidkännas, och det blir således
föga sannolikt, att den samma allmoge, som under nu gällande
författning finner sig belåten med att komma tillsammans till ett
skattskrifningsställe för flere socknar, skall, sedan den erhållit
rättighet att få skattskrifningen verkställd inom hvarje socken,
från denna rättighet afstå. Jag betviflar det, lika mycket, som
att någon Kyrkoherde kan förmå allmogen att infinna sig på
något ställe utom socken. Hvarje framställning härom skall alltid
af allmogen mötas med ett nekande svar under anmärkn.,
alt Häradsskrifvaren är pligtig att hålla förrättningen inom socknen.
Och det skulle förundra mig om icke så komme att ske,
när det besinnas, att ju kortare väg man har till skattskrifningsorten,
desto bättre är det för den som der skall komma tillstädes,
och ifrån en sådan beqvämlighet afstår man icke för att, om
jag sä må säga, visa Häradsskrifvaren en artighet. För mig synes
det således vara lämpligast, att rättigheten att bestämma om
skattskrifningen bör ske för en eller flere socknar på en gång,
ensamt tillhör K:s Befh:de, hvilken icke lärer underlåta att fästa
lika mycket afseende på allmogens rätt och bästa, som på Häradsskrifvarens
beqvämlighet. Dessa ömsesidiga förhållanden kunna
under nu gällande författning, komma under länsstyrelsens pröfning,
hvilket deremot icke blifver händelsen, om man antager
Bevilln.Utsk:s förslag.
Att, såsom Hr von Hartmansdorff gjort, framställa till skäl
344
De n 26 M aj.
för antagande af Utsk:s förslag, att en och annan Häradsskrifvare
finner för sig beqvämare, dels att komma sent på f. m. till skatlskrifnings-ställena,
dels att heldre spela kort och dricka punsch
på e. m. än att sköta sin tjenst, ett sådant skäl, säger jag, kan
jag icke gilla, emedan jag aDser mig böra betrakta tjenstemannen,
sådan den verkligen bör vara och i allmänhet äfven är,
men icke såsom förhållandet möjligtvis kan vara med en och
annan. Skulle någon Häradsskrifvare tillåta sig ett så groft oskick,
som det Hr von Hartmansdorff upgifvit, så betviflar jag icke det
länsstyrelsen, uppå skeende anmälan derom, skulle så eftertryckligt
näpsa den felaktige tjenstemannen, att denne icke för andra
gången vågade att låta sådant ofog komma sig till last.
Då allmogens och vederböride tjenstemäns ömsesidiga rätts—
och beqvämlighets-förhållanden äro genom den nu gällande författningen
bäst bevarade, så får jag fortfara i min anhållan, att
den måtte oförändradt bibehållas.
Hr von Hartmansdorff: Då Gr. af Ugglas, som jag märker,
för ögonblicket icke vara tillstädes, gjort anmärkn. mot fullständigheten
af Frih. Palmstjernas förslag, och det torde vara vanskligt,
att genast framställa något nytt, så hemställer jag att R. o.
Ad. måtte återremittera denna punkt till Utsk., som derigenom
komme i tillfälle att upgöra en bättre ordalydelse. Måste jag
genast välja mellan Utsk:s och Frih. Palmstjernas förslag, så antager
jag det sednare.
Hr Palmcrantz: Jag har begärt ordet för att genmäla
de anmärkmr Gr. af Ugglas framställt, i afseende på det tillägg till
Frih. Palmstjernas förslag, som jag tagit mig friheten underställa
R. o. Ad:s pröfning. Gr. af Ugglas har ansett mitt tillägg öfverflödigt,
ty då lokala förhållanden nödgat K:s Befh:de att, när
den gamla författningen gällde, dela en socken i flere distrikter,
så torde icke något hinder i det afseende möta genom antagande
af Utsk:s förslag; detta kan visserligen vara sannt, men då det
är fråga om att stadga en ny författning, så torde det väl vara
nödvändigt, att något stadgande, som bestämt uttrycker en sådan
rättighet, äfven bör i författningen inflyta. Då det är uplyst,
att socknarne i somliga trakter äro så stora, att det är snart
sagdt omöjligt att hålla mantals- och skattskrifning på ett enda
ställe inom socknen, och då ändamålet med dessa förrättningar
är att få så tillförlitliga upgifter som möjligt, så torde det också
vara nödvändigt, att icke göra distrikterna så stora att en del
medborgare icke kunna infinna sig. Jag fortfar att anhålla om
propos. på mitt förslag samt derjemte hemställa, huruvida det
icke vore bäst att återremittera punkten.
Frih. Paykull, Joh. Gust.: Då flere redaktions-förslag
blifvit framställde, så får jag hemställa, om det icke vore bäst
att återremittera punkten, hvarvid jag dock ville uttrycka den
önskan, att uti den nya redaktion antages såsom regel, att mantals-
och skattskrifningen förrättas inom hvarje socken, samt att
det endast utgjorde undantag, att de hållas på flere ställen.
Den 27 Maj f. lii.
345
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, framställde H r
Gr. o. Landtm, att under densamma förekommit följande yrkanden,
nemi. af Frih. Palmstjerna, att 2:dra mom. af ifrågavande
§ måtte blifva sålydande: ”mantals- och skattskrifning
förrättas inom hvarje stad eller socken; dock må flere socknar
kunna förena sig om gemensam mantals- och skattskrifning;” af
Hr Ribbing, att samma mom. måtte erhålla följande lydelse:
”mantals- och skattskrifning förrättas inom hvarje stad eller socken
; dock med rättighet för K:s Befh:de att för flere socknar
utsätta gemensam mantals- och skattskrifning, der det beqvämligen
ske kan;” af Gr. Mörner och Hr Printzensköld, att nu
gällande stadgande i ämnet må bibehållas oförändradt; af Hr
Palmcrantz, att Frih. Palmstjernas redaktions-förslag mätte
antagas med ett sålydande tillägg: ”äfvensom en socken kunna
delas i flere skattskrifnings-distrikter, der lokala förhållanden sådant
påkalla;” samt af Hr von Hartmansdorff, att förevande
punkt måtte återremitteras.
Propos. till bifall å Ulsk:s i denna punkt gjorda hemställan
hlef härefter framställd och besvarad med blandade Ja och Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landm. hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla samma hemställan, med den af Frih. Palmstjerna föreslagna
förändring, samt, efter denna propos:s besvarande med
starka Ja, blandade med Nej, förklarade att han ansåg Ja härvid
hafva varit öfvervägande.
Fortsättningen af förevande ärendes pröfning upskjöts till
nästa plenum; och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 27 Maj 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Föredrogs ånyo Exped.Utsk:s under M 54 afgifna d. 24
och 26 dennes på bordet lagda Förslag till R. St:rs underd.
Skrifvelse till K. M., ang:de tillstånd för Under-rätt, att under
vissa vilkor, förklara ogift qvinna myndig.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Höglofl. LagUtsk., eller
rättare sagdt, dess Sekret., har en kärlek för stora ord och svassande
talesätt, hvilken jag lernnar derhän, så länge yttringarne
deraf stå för Utsk:s egen räkning i dess Belänk:n. Men när de
äro på väg att derifrån öfvergå i R. St:rs underd. skrifvelse:-,
346
Den S7 Maj f. m.
måste jag sätta mig deremot, på det att representationens värdighet
mätte iakttagas. Af sådan anledn. föranlätes jag göra
följande anmärkn:r vid förevar:de förslag till R. St:rs underd.
skrifvelse, ehuru jag förmodar att Exped.Utsk. redan bortrensat
åtskilliga mindre tjenliga uttryck, som stått i LagUtsk:s Betänk.
I början förekommer denna ordställning — ”i anseende
lill dermed åtföljande pligter, rätteligen blifvit ogift qvinna
i lag förvägrad, under det likväl, och såsom ett uttryck af aktning
för qvinnans värde, lagstiftaren” etc. Här framställas R.
St:r liksom disputerande med sig sjelfva eller med Konungen
om qvinnans värde, hvilket jag icke vet någondera Statsmakten
hafva förnekat. Jag hemställer alltså att orden, och såsom ett
uttryck af aktning fur qvinnans värde, måtte utgå, hvarefter
ordalydelsen blefve följande: ”under det likväl lagstiftaren” etc.
Straxt nedanföre står det, för henne öpnat tillfälle för
erhållande af denna frihet. I st. f. denna af onödiga propos:r
förtyngda ordalydelse, hemställer jag att den följande mera enkla
måtte begagnas: ”för henne beredt tillfälle att erhålla denna
frihet.”
Litet längre fram heter det: försörjningskällor, som för
qvinnan öpnats, men för åtnjutande hvaraf etc. Försörjningskällor
är icke blott ett sökt, utan jemväl ett oegentligt uttryck.
En källa gifver inga näringsämnen. Ju renare vattnet är, ju
mindre sådana innehåller det. Det kan svårligen sägas att man
öpnar en källa, ty om lion ej finnes af naturen sjelf, så kan
ingen annan åstadkomma henne. Att åtnjuta en källa, är äfven
ett mot vårt språk gensträfvigt uttryck. Jag hemställer alltså att
följande ordalag mätte antagas: ”försörjnings-utvägar, som för
qvinnor öpnats, men för begagnande hvaraf” etc.
Vidare förekommer: än dispensation från lag utan en
tillämpning af lagen. Här åro förmodligen 2:ne misskrifningar.
Än skall otvifvelaktigt vara ”en”, och det sista ordet lagen vara
”lag.” Om dessa rättelser anhåller jag alltså.
I slutet af samma stycke heter det: för utverkande af K.
M:s myndighets-förklaring. Ordställningen är här så tvetydig,
som kunde fråga vara om Konungens förklarande för myndig.
Jag hemställer fördenskull att ordalydelsen måtte blifva ”myndighets-förklaringens
utverkande hos K. M.”
Genast derefter står det att qvinnan blott behöfver gå till
domaren etc. Sorn här naturligtvis menas att hon blott behöfvev
”vända sig till domaren,” så föreslår jag att dessa uttryck
äfven måtte begagnas.
I andra stycket härifrån förekommer: hvadan domarens myndighets-förklaring.
Här gäller samma anmärkn. som förut blifvit
gjord, ang:de Konungen, hvarföre jag hemställer att ordalydelsen
måtte blifva följande: ”hvadan den myndighets-förklaring
domaren meddelar” etc.
Straxt derefter står följande mening: påkallade af den omsorg
i afseende ä rättigheters skyddande, sorn lagstiftaren
aldrig får åsidosätta, helst derigenom icke sker någon in
-
Ben 27 Maj f. m.
347
skränkning i myndig förklarad grinnås rätt, att sitt gods efter
behag förvalta. Här ser det ut sorn ville R. St:r undervisa
Konungen, huru lagstiftare böra sig rätteligen förhålla för
att ej åsidosätta sina åligganden, en myndighet, hvilken Ständerna
ej synas böra taga sig. För att undvika skenet deraf och
för att göra meningen enklare, föreslår jag att följande ordalydelse
mätte antagas: ”påkallade af omsorgen alt skydda qvinnans
rättigheter, utan att derigenom någon inskränkning sker i hennes
rätt alt, då hon är myndig förklarad, sitt gods efter behag
förvalta.”
Frih. Cederström, Rudolf: Det kan icke nekas, att de
anmärkn.-r, Hr von Hartmansdorff nu framställt, ega sin ganska goda
grund. Då detta skrifvelse-förslag inom Exped.Utsk. förehades,
underläto också icke R. o. Ad:s dervar:de ledamöter att göra
anmärkn:r emot förslaget, som då var af Sekret:n vida utförligare
upsatt, än det nu inför R. o. Ad. föredragna, och i än närmare
öfverensstämmelse med LagUtsk:s Betänk. JVs 17, men de 3
andra Stms delegerade ansågo, att då deras principaler godkänt
Betänk., så borde Exped.Utsk. icke tillåta sig att väsendtligen
jemka på LagUtsk:s upsättning, utan låta den förblifva uti det
skick, hvaruti den befann sig. Allt hvad ledamöterna af R. o.
Ad. kunde utverka, var, att få utstryka ett och annat ur Betänk.,
men hvad som qvarstod kunde de icke utbyta emot andra uttryck.
Sedan jag framställt de anmärkn:r, hvartill jag fann mig
befogad, men de icke blefvo af Utsk:s majoritet gillade, ansåg
jag för min del det vara en grannlagenhet af mig och öfriga
ledamöter af R. o. Ad., att icke allt för strängt påyrka sådant,
enär Betänk, blifvit af R. o. Ad. afslaget, men af de öfriga 3
St:n godkändt. Må detta vara sagt såsom en förklaring, hvarföre
skrifvelsen är så upsatt som den nu befinnes vara, hvilket
jag för min del ingalunda anser lämpligt. Jag tror tvertom att
Exped.Utsk. vid de underd. skrifvelsernas affattande, bör söka att
få dem iklädde de bästa möjliga former, och icke tveka att utbyta
ett ord emot ett annat, då de äro synonyma, och det ena
bättre uttrycker tanken än det andra.
Likaledes har det ingalunda undfallit mig att LagUtsk:s
Betänkm i allmänhet äro affattade i ett serdeles blomstrande men
föga lättfattligt språk. Såsom juridisk läsning betraktade kunna
de vara rätt angenäma, men uti underd. skrifvelse!- till K. M.,
finner jag dem föga användbara. Jag hoppas dock att det Högh
Ståndet vid jern rörelsen emellan skrifveise-förslaget och LagUtsk:s
Betänk, icke lärer underlåta att bemärka, huruledes den
långa digressionen om mannens sträfvanden, hans brottande med
det yttre lifvet, och om qvinnans inre instinkter, blifvit helt och
hållet utesluten. Något som vi hade svårt att få utstruket, valundersökningen,
huruvida qvinnan i allmänhet önskade denna
förändring, hvilken fråga är mycket svår att utreda, då man
icke har tillfälle att derom tillspörja samtliga Damer i Sverige,
så att jag tror att Hr von Hartmansdorff måste göra oss den
348
Den 27 Maj f. m.
rättvisa, att vi sökt efter bästa förmåga vidtaga de förbättringar,
som varit oss möjliga. De förslag till förbättringar, som af Hr
von Hartmansdorff nu blifvit framställda, anser jag vara af vigt,
och önskar för min del att de måtte blifva af Exped.Utsk. antagne.
Hr von Hartmansdorff: Efter det yttrande, som Exped.-  Utsk:s Ordf:de nu afgifvit, och då ingen bestridt giltigheten af
de anmärkn:r jag framställt, sä hemställer jag om icke Hr Gr.
o. Landtm, behagade inhemta R. o. Ad.s yttrande, huruvida de
godkännas.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Enl. hvad jag tyckte
mig fatta, gick Hr von Hartmansdorffs yrkande egentligen ut på
två saker, nemi. i främsta rummet återremiss, eller, om R. o. Ad.
icke. fann sådant lämpligt, ätt hans anmärkn:r skulle de öfriga
Stånden meddelas. Hvad nu först återremisken beträffar, skulle
jag tro att då R. o. Ad. varit af olika tanke med de öfriga Stånden,
så borde R. o. Ad. icke befatta sig med motiveringen af
den underd. skrifvelse]], i hvilket afseende jag vill påminna Hr
von Hartmansdorff om åtskilliga praejudikater. Vid 1840 års Riksdag
inträffade nemi. många gånger, att besluten fattades i strid
med R. o. Ad:s mening, och många svårigheter upstodo äfven
då rörande Exped.Ulsk:s skrifvelse-förslag, hvilka R. o. Ad., som
i sjelfva hufvudåsigten var emot saken, sökte att göra så knapphändiga
som möjligt. Detta gillades likväl icke i allmänhet, utan
R. Stms skrifvelser blefvo upsatte i enlighet med de Stånds tankar
som hade fattat besluten. Hvad åter det andra alternativet
beträffar, eller att Hr von Hartmansdorffs anmärknrr skulle de
andra Stånden delgifvas pä det att de, om de så för godt finna,
måtte kunna vidtaga förändringar i skrifvelsen, så har jag deremot
ingenting att invända; men att här vilja göra om skrifvelsen,
då den icke är grundad på motiver som blifvit af R. o.
Ad. godkända, det kan jag för min del ingalunda finna lämpligt.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke föreslagit några
skäls borttagande, utan endast en sådan ändring i uttrycken, att
både skäl och beslut blifva desamma som 3 Stånd godkänt. Under
flere föreg:de Riksdagar har jag vid Exped.Utsk:s skrifvelser
gjort anmärkn:r, hvaraf åtskilliga blifvit gillade. Häruti ligger således
ingenting ovanligt. För öfrigt bestod den hemställan jag
gjorde deruti, att jag anhöll det Ståndet behagade förklara huruvida
det godkände det förslag till ändrad ordalydelse, hvilket jag
framställde, pä det att de öfriga Stånden måtte få veta hvilken
R. o. Ad:s mening är.
Frih. Cederström: Jag tror att Gr. af Ugglas till följd af
sin sednare ankomst hit, orätt upfattat Hr von Hartmansdorffs anmärkn:r.
Dessa gå nemi. icke ut på borttagandet af några motiver
utan endast, om jag så må uttrycka mig, på ett mera städadt
språk. Det enda hvaruti jag vill medgifva att Gr. af Ugglas anmärkn.
i detta fall varit riktig, är att Hr von Hartmansdorff ur
förslaget uteslutit orden : ”såsom ett uttryck af qvinnans varde",
$
Den 27 Maj f. m.
349
hvilket skulle kunna kallas för ett motiv, ehuru jag ingalunda
tror det vara nödvändigt, då Hr von Hartmansdorff här ganska
riktigt anmärkt, att när qvinnan vill och förslår att sköta sitt
goda, så bör sådant henne tillåtas. Jag anser således skrifvelsen,
äfven utan detta motiv, vara tillräckligt motiverad, men jag
har omnämnt denna sak, emedan jag anser den vara den enda,
uti hvilken Gr. af Ugglas till en del har rätt. För min del
deremot anser jag alla Hr von Hartmansdorffs anmärknrr vara
riktiga och ledande till en förbättrad form. Således anser jag
att man härigenom snarare gör de öfriga Stånden en tjenst, än
pä något sätt förminskar deras intresse i saken. För min del
önskar jag att R. o. Ad. ville godkänna skrifvelsen, i den form
densamma fått, genom den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
redaktions-förändringen.
Hr Printzensköld, Carl: När ifrågavarule skrifvelse-förslag
förekom till justering uti Exp.Utsk., förutsåg jag nogsamt
hvilket öde det skulle komma att röna åtminstone inom detta
Stånd, serdeles då det ibland sig räknar en så i alla afseenden upmärksam
ledamot som Hr von Hartmansdorff. Frih. Cederström
torde kunna vitsorda att jag genast begärde skrifvelse-förslaget
på bordet, dervid gjorde flerfaldiga anmärknu- och yttrade den
öfvertygelse, alt det icke gerna kunde passera oanmärkt vid justeringen
inom Stånden, men man förklarade då att saken vore
af högst egen beskaffenhet, att de moliver som LagUtsk. begagnat
gerna kunde stå för de 3 Stånds räkning, som hade godkänt
Betänk., och man ville icke ens söka förbättra upställningen
af detsamma. Jag afstod derföre ifrån den begärda bordläggningen
jemte den af mig tillämnade omredigeringen af förslaget och lät det
gå in till Stånden uti det skick, hvaruti det nu befinnes. Nu
har jag vunnit bekräftelse på den förmodan jag redan yttrade
uti Exp.Utsk., och jag finner mig serdeles belåten med och tacksam
för de anmärkmr sorn Hr von Hartmansdorff emot förslaget
framställt, samt önskar att dessa anmärkmr genom en återremiss,
må komma till Exped.Utsk. kunskap,, på det att åtskilliga
ledamöter derstädes, som vilja tyda Utsk:s verksamhet så, att
Utsk. icke skulle vara berätligadt att göra den minsta ändring uti
de bifallna Utsk:s Betänkm, om än dessa äro aldrig så illa upställda,
derigenom måtte bli öfvertygade att vi icke sitta uti Utsk.
för sådant ändamål, utan att vår pligt är att så redigera R. St:rs
skrifvelse!', att de å ena sidan äro öfverensstämmande med R.
Stus beslut, men å andra sidan äfven äro affattade uti ordalag,
som äro R. St:r värdiga.
Hr Hjärne, Harald: För min del kan jag ingalunda gilla
den sats, Gr. af Ugglas framställt, att ett Stånd, som icke bidragit
lill fattandet af ett beslut, hvarigenom föranleddes en underd.
skrifvelse till K, AL, icke borde befatta sig med att granska
Exped.Utsk:s förslag till denna skrifvelse. Jag tror tvärtom
att detta Stånd dertill har lika mycken befogenhet som hvart och
ett af de andra, enär kändt är, att samtlige Ståndens Taleman
350
Den 27 Maj f. m.
på sina Stånds vägnar, underteckna sådana underd. skrifvelse!'
till Konungen. När nu således ett Stånd, äfven om det icke
liar sin tanka uttryckt uti denna skrifvelse, likväl anses såsom
en del af den kollektiva auktoriteten R. St:r hafva deltagit uti
beslutet, så anser jag det tillkomma enhvar, uti hvilket Stånd
som hellst att, i händelse redaklionsfel uti skrifvelsen förekomma,
deremot göra anmärkn:r. För min del finnér jag de anmärkn:r
Hr von Hartmansdorff framställt vara ganska väl grundade, och
jag är öfvertygad om, alt i händelse de komma till de öfriga
Ståndens kännedom, så skall pluraliteten inom dessa Ständ dervid
fästa sådant afseende, att de åtminstone komma att föranleda,
till att några af de förbättringar Hr von Hartmansdorff föreslagit,
komma att vidtagas. Af dessa skäl biträder jag således deras
mening, som yrkat återremiss, och önskar att dessa anmärkn:r
måtte så fort som möjligt de öfriga Stånden delgifvas; icke såsom
någon inbjudning att deltaga deruti, hvilket kanhända vore
mindre passande, utan genom återremiss på det att de måtte fä
kännedom deraf, i händelse de icke följa detta ärende med samma
upmärksamhet som Hr von Hartmansdorff.
Propos. till godkännade af Utsk:s skrifvelse-förslag blef härefter
framställd, men besvarad med Nej, hvarefter detsamma godkändes
med de af Hr von Hartmansdorff föreslagna förändringar.
Hr Hjärne: Hr von Hartmansdorff, med hvilken jag sedermera
förenat mig, begärde att dessa anmärkn:r skulle meddelas
de öfriga Stånden sä fort som möjligt, hvarföre jag hos
Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhåller om propos. derå.. Derjemte
anhåller jag att, i händelse ett sådant meddelande beslutas,
Hr von Hartmansdorffs yttrande måtte få detsamma medfölja,
emedan jag anser det vara af vigt att de motiver, som föranledt
honom att föreslå dessa förändringar, jemväl måtte komma
till dessa Stånds kännedom.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., att, enl.
57:de §:n Riksdags-Ordn., de allmänna beslut, som ett Stånd
fattat, meddelas de öfrige Stånden genom utdrag af prot., samt
att till följd deraf, det nu fattade heslutet komme att meddelas
de öfrige RiksSt:n, och en propos. derom hvarken vore behöflig
eller lämplig, då den icke kunde grundlagsenlig! besvaras med Nej.
Hr Hjärne: Jag hade förbisett detta, men då qvarstår likväl
alltid min anhållan, att Hr von Hartmansdorffs yttrande in
extenso måtte få åtfölja prot.-iitdr.
Hr Printzensköld: Om den ena ledamotens yttranden
skola medfölja till de öfriga Stånden, så torde det vara billigt, att
jemväl de andras måtte gå samma väg, hvilket jag så mycket
heldre önskar, som Exped.Utsk:s Ordf:des yttrande bevittnar, att
R. o. Ad:s ledamöter inom Utsk. icke instämt uti det gillande
af skrifvelse-förslaget som der egde rum, ehuru någon reservation
af dem icke blifvit expeditionen bifogad.
Den 27 Maj f. m.
351
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I)e öfriga Stånden komma genom
prot.-utdr. i tillfälle att se hvilka förändringar uti ifrågavar:de
skrifvelse-förslag R. o. Ad. beslutat, och hvilka förändringar
äro af den enkla beskaffenhet, att någon vidare utveckling af motiverna
derför näppeligen lärer erfordras, hvarföre jag till de
Hrr, som önska att få hela discussionen medsänd, hemställer,
om de icke vilja afstå från denna begäran, såsom vid detta tillfälle
hell och hållet öfverflödig.
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att nu blifvit föreslaget af Hr
Hjärne, att Hr von Hartmansdorffs anförande, ronde det nu pröfvade
skrifvelse-förslaget måtte delgifvas de öfrige RiksShn, samt
af Hr Printzensköld, att hela discussionen i ämnet måtte dera
meddelas; hvarpå propos. till bifall å Hr Printzenskölds förslag,
först framställdes och besvarades med Ja och Nej, samt, efter
sedermera till bifall å llr Hjärnes förslag framställd propos., som
besvarades med Nej jemte några Ja, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att härvid Nej varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Hr Gr. o.
Landtm, behagade uplysa huruledes han upfattat Ståndets första
svar på Hr Printzenskölds förslag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att proposm blifvit besvarad
af så få ledamöter, att han ej kunnat bedöma huru svaret
borde upfattas, samt hemställde derföre ånyo om R. o. Ad. bifölle
Hr Printzenskölds ifrågavande förslag, hvilken propos. nu
besvarades med starka Nej, jemte ett eller annat Ja, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade, att Nej öfverröstat Ja.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.UlsIcs Betänk. N:o 4, ang:de
grunderne för den blifvande Allmänna Bevillmn, samt föreskrifterne
för deras tillämpning; hvarvid nu förekom
25:te punkten, ang:de § 43.
Utskottets förslag bifölls.
26:te punkten, ang:de § 44.
Frih. Cederström, Rudolf: Mot ifrågavande 44:de §:n
af Bevilln:s-Förordn. har en aktad akademisk lärare tillställdt mig
åtskilliga aumärkn:r, hvilka jag anhåller att få delgifva det Högloft.
Ståndet: ”Universiteterna i Upsala och Lund hade, sedan längre
tider tillbaka, egen jurisdiktion. De utgjorde då slutna judiciela
korporationer, hvilka i denna egenskap sjelfva bestämde öfver
många af sina angelägenheter, och bland annat egde en serskild
taxering.
Genom de nya statuterna den 2 April 1852, försvann den
akademiska jurisdiktionen, och dermed äfven den grund, på hvilken
den serskildta taxeringen hvilade.
Icke destomindre har Bevilln:s-Utsk. bibehållit den akademiska
taxeringen, om hvilken det i förra Bevilln:s-Förordn. heter:
att den ”förrättas med dem, som under akademiska jurisdik
-
352
Den 27 Maj f. m.
tionen lyda”. Dermed var bade gränsen för denna taxering oell
dess grund klart antydd. I dess ställe har nu Utsk. inskjutet
orden: ”sorn under Akademiens privilegier lyda”.
Men privilegier utgöra ingen grund för en serskild taxering.
Eljest skulle R. o. Ad. hafva en serskild taxering, Presterskapet
en, o. s. v.
Ser man till hvad de akademiska privilegierna innehålla, så
(inner man, att de för Upsala äro gifna den 25 Juni 1625, och
innehålla dels sådana stadganden, som röra studierna och lärdomsgraderna
— de kunna icke höra hit — dels sådana, som
röra jurisdiktionen — de äro nu uphäfda: dels slutligen sådana,
som medela serskilta förmåner åt de akademiska personerna.
Dessa förmåner bestå i rättighet att njuta Sveriges stadslag, i
frihet från all stadens tunga, och i rätt till fiskeri i Upsala å.
Den förstnämnda har numera förlorat all betydelse, de i andra
och tredje rummet nämnda friheterna finnas ej mera.
Pä denna grund kan således ej en taxering hvila utan
böra de akademiska personerna, lika som t. ex. ledamöterna i
en Hofrätt, mantals- och skattskrifvas med den stad, i hvilken
de bo.
Upsala Akademi har för öfrigt af denna serskilta taxering,
mera än en tunga, så t. ex., underhållet af en serskilt tjensteman,
Akami-bokhållaren, sorn finnes blott på grund af Bevilln:sF-örordn:s
stadgande, att just denne tjensteman skall förrätta
taxeringen, och eljest icke behöfves —• vidare serskilda, på grund
af den speciela taxeringen ålagda utskylder till staden, o. s. v.
Oformligheten, trasslet och den onödiga tidspillan af tvenne
serskilta taxeringar i samma stad, falla lätt i ögonen.
På dessa grunder torde en återremis af §§:ne 44, 92, 93
vara fullt motiverad”.
I händelse R. o. Ad. behagar bevilja återremiss af den 44:de
§:n, skall jag i sinom tid, derest jag kan vara här tillstädes, vördsamt
hemställa, huruvida icke enahanda åtgärd borde i afseende
å 89:de, 92:dra och 93:dje §§:ne vidtagas, enär den dubbla taxering,
som i dessa §§:r omtalas, serskildt för Akademien och serskildt
för staden, hvilka håda skola af Akademiska lärare, öfvervaras,
är ganska besvärlig och lärarnes dyrbara tid derigenom
allt för mycket uptages.
Man kunde för öfrigt visserligen draga i betänkande huruvida,
med undantag af Akademi-bokhållare-lönens qvarstående,
någon synnerlig skada härigenom tillfogas Akademien; men saken
är den, att sedan en längre tid tillbaka har Akademie-staten i
Upsala varit ålagd, att med y:del deltaga i de allmänna utskylderna,
hvilket stadgande förmodligen hvilar derpå, att Akademien,
vid den tid delta stadgande vidtogs, utgjorde -jadel af befolkningen.
Denna omständighet är likväl nu förändrad, så att den
öfriga befolkningen numera är mångfaldigt talrikare, hvarigenom
förhållandet blifvit helt annorlunda.
Man kunde möjligen undra derpå, att Prof. Agardh, hvilken
gjort
Den 27 Maj f. m.
353
gjort den framställning, som i den förändrade §:n blifvit iakttagen,
icke heldre föreslagit utstrykandet af hela §:n, men lian
har icke dertill den serskildta anledn., som jag enl. updrag af
en Akademisk ledamot i Upsala nyss haft äran framställa, ty vid
Lunds Akademi lärer icke något sådant stadgande finnas, att Akademi-staten
skall med någon förut bestämd andel, deltaga i de
allmänna stadsutskylderne. För öfrigt kan jag icke upgifva
när de serskildta friheter uphört, som från början voro Akademierna
tillerkände, men rättigheten, att vara från all stadens
lunga frikallade, finnes uti privilegierna uptagen, hvilken rättighet
dock sedermera uphört; det är således en stor motsägelse,
om det i Bevillms-Förordn. står, att den Akademiska taxeringen
skall ega rum för dem, som ”lyda under Akademiens privilegier'då
just dessa privilegier skulle ifrån alla stadsutskylder
frikalla dem.
Jag behöfver för öfrigt icke påpeka den oegentlighet i språket,
som ligger uti uttrycket: ”lyda under privilegierman
eger att åtnjuta privilegier, men uttrycket att lyda under privilegier,
är något som för mig är bland Svenska språkbruk alldeles
obekant.
Hvad beträffar Akademie-bokhållaren, hvilken jag i förbigående
nyss nämnde, så har han väl icke någon betydlig lön,
men så har han också ingenting annat att göra, än denna taxering;
ett sådant förhållande kunde gerna uphöra, och då kunde
Akademien använda dessa penningar för vida nödvändigare och
nyttigare ändamål.
På grund af alla dessa skäl anhåller jag, alt R. o. Ad. måtte
återremittera denna punkt af Utsk:s Betänk.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Innan jag yttrar
mig anhåller jag att Frih. Cederström ville upgifva hvarpå det
stadgandet grundar sig, att -^del af de allmänna utskylderna skall
af Akademie-staten i Upsala erläggas.
Frih. Cederström: Jag har redan i mitt förra yttrande
förklarat, att jag icke kan med visshet upgifva datum för det stadgande,
hvarom Gr. af Ugglas begärt uplysning, men jag tror att
det förskrifver sig ifrån ett K. Bref af 1826. För öfrigt kan
Hr Gr:n af representanten för Upsala Akademi, efter skedd återremiss,
lätteligen inhemta säker upgift huru med denna sak och
dermed sammanhängande omständigheter sig förhåller, hvarom
lian med nöje lärer tillhandagå medelst alla erforderliga upplysningar.
Gr. af Ugglas: Orsaken hvarföre Bevilln:sUtsk. har bibehållit
den Akademiska mantals- och skallskrifningen, hvarom
nu är fråga, har varit den, att hvarken motionären, som
sjelf är Akademisk ledamot, eller representanten för del andra
Universitetet har gjort någon framställning derom, att, på grund
af de i sednare lider inträdda förhållanden, någon egentlig
förändring egt rum i de personers belägenhet som förut lydt
7 H. 23
354
Den 27 Maj f. m.
under den Akademiska jurisdictionen. Utsk. liar derföre trott,
att enahanda förhållande, som förut, med dessa personer fortfore,
äfvensom alt det vore för Akademierna fördelaktigt att få hafva
sin serskildta taxering, hvilket torde möta svårighet om icke äfven
den serskildta mantals- och skaltskrifningen bibehålles. Frih.
Cederström har, på grund af ett yttrande utaf en ledamot af
Upsala Akademi, upgifvit att detta vore ett onus, hvilket skulle
bestå deruti, att Akademie-bokhållaren endast i och för denna
taxering måste underhållas. Jag kan icke neka att detta påstående
högeligen förundrar mig, ty jag skulle tro att med den betydliga
upbörd Upsala Akademi har, borde en sådan Bokhållare
vara för Akademien ganska nödvändig, äfven om han icke utöfver
sin öfriga tjenst hade detta åliggande. Den andra olägenheten
skulle vara den, att ^:del af stadsutskylderna har blifvit
Akademie-staten pålagd, hvilket äfven jag anser i närvande tidpunkt
innebära en orimlighet, men jag skulle tro att, äfven med
bibehållande af den Akademiska skattskrifningen och taxeringen,
skulle detta förhållande blifva rättadt, om Akademien ådagalägger
att ett sådant missförhållande emellan staden och Akademien
verkligen eger rum, samt derpå grundar ett klagomål.
Det vigtigaste skälet för bibehållandet af den serskildta mantals-
och skattskrifningen anser jag ligga deruti, att utan dess
bibehållande icke någon serskildt taxering för Akademien kan
ega rum, och jag belviflar högeligen alt det för Akademien vore
förmånligt alt få sina löne-inkomster upskattade i sammanhang
med städernes taxering, hvarvid dess taxeringsman naturligtvis
skulle komma att stanna i en betydlig minoritet. Jag har visserligen
hört det förslag framläggas, att antalet af Akademie-statens
ledamöter i Taxerings-komitén skulle förökas, hvarigenom de finge
mera att säga, men jag betviflar att sådant later sig göra, enär
Bevilln:s-Stadgan i allmänhet lagt den grund för förhållandet
emellan antalet taxeringsman i städerna, att de öfrige taxeringsmännen
endast med en skola öfverskjuta antalet af dem, som af
Borgerskapel tillsättas, och Borgerskapet i båda Akademie-städerna
således, genom antagandet af det ifrågavande förslaget, skulle komma
att stå i ett vida ofördelaktigare förhållande vid bestämmandet af
sin taxering, än i de öfrige släderne eger rum. Skulle nu Akademiestaterna
komma att ingå uti Taxerings-komitéerna med samma
antal ledamöter, som de f. n. der tillsätta, så torde det, med
kännedom om huru i Taxerings-komitéer tillgår, med kännedom om
svårigheten alt upskatta näringsidkarnes inkomster och om desses
begär att på andra samhällsklasser inom staden, hvars inkomster
lättare kunna kontrolleras, hvälfva en icke obetydlig del af utskvlderna,
så torde det, säger jag, möjligen inträffa, att de bidrag
Akademie-staterna f. 11. lemna, komma att vid en sådan taxering
bestämmas vida större, så väl till staden, som till staten, än som
f. n. är förhållandet. Det skulle förundra mig att, i fall verkligt
behof af ändring förefunnits, icke någon motion derom har blifvit
väckt, och när så icke är, samt dessutom icke någon olägenhet
vid förslagets antagande förefinnes än det möjligen mindre vackra
Den 27 Maj f. m.
355
uttrycket "lyda under de akademiska privilegierna'’ hvilket, då
Bevilln:s-förordn. i allmänhet icke utmärker sig för något utomordentligt
vackert språk, torde hafva mindre att betyda, och då
ämnet icke är mera utredt eller af Akademierna mera heifradt äu
nu är förhållandet, sa skulle jag för min del tro, att Ctsk:s förslag
borde godkännas. Det kunde, såsom jag förut sagt, göra
ungefär detsamma, men då Akademierna icke skulle vinna något
på att komma tillsammans med Borgarne till samma antal som
f. n., hvilket en hvar mäste medgifva, så får jag för min del
yrka bifall till denna punkt af Betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag tror mig kunna upgifva
anledn. till ilen af Prof. Agardh i detta hänseende väckta motionen.
Förhållandet är nemi. det, att vid Akademien i Lund hafva
hittills åtskilliga personer, som egentligen icke tillhörde Akademiestaten,
likväl blifvit inom den Akademiska jurisdictionen skattskrifne.
Så har varit händelsen med en mängd enkor efter
Akademiska tjenstemän; Akademie-boklryckaren med flere personer.
Då nu 1852 års nya institutioner utfärdades, hvarigenom
den Akademiska jurisdictionen uphäfdes, sä inträffade i Lund det
förhållande, att stadens mantals- och skattskrifvare ansåg dessa
till Akademien icke egentligen hörande personer böra inom staden
mantalsskrifvas, medan man å andra sidan på grund af häfd antog,
att de som egentligen icke tillhörde Akademien, men ändock stöde
dermed uti beröring, borde under Akademien mantalsskrifvas.
Deraf upstod en tvist som f. n. ännu icke är afgjord. För min
del anser jag under den Akademiska jurisdictionen icke böra
skatlskrifvas andra personer än de, som egentligen tillhöra Akademien,
men jag anser det tillika vara af vigt, att Akademien har
sin egen mantals-och skattskrifning, emedan kommunal-afgifterne
äro vida lägre inom den Akademiska jurisdictionen, än inom
stadens. Det synes mig deremot icke rätt att personer, som icke
tillhöra Akademien, kunna, genom att derstädes blifva mantalsoch
skattskrifna, undandraga sig de kommunal-afgifter till staden,
som eljest skulle åligga dem. Jag kan icke för mig göra klart
huruvida den förändring Utsk. föreslagit, skulle leda till detta
ändamål. Jag finner det af Utsk. begagnade uttrycket vara otydligt
och oklart, och skulle derföre för min del vilja instämma i
önskan om återremiss af denna punkt. Såsom jag förut redan
haft äran yttra, tror jag att Akademierna böra få bibehålla sina
egna mantals- och skattskrifningar af det skäl, att Akademiens
ledamöter eljest skulle lika med hvarje annan stadens innevånare
nödgas deltaga i de kommunala utskylderna; men då jag å ena
sidan önskar att denna rättvisa måtte vederfaras dem, som tillhöra
Akademien, anser jag deremot å andra sidan, att de som icke
egentligen höra till densamma, utan genom missbruk hittills fått
såsom bihang åtfölja Akademien, icke mätte framdeles få ega rätt
att derstädes mantals- och skattskrifvas. Jag tror att detta förhållande
bör af Bevilln:sUtsk. utredas och förtydligas, hvarföre
23*
356
Den 27 Maj f. m.
jag förenar mig lili den af Frih. Cederström framställda anhållan
ora återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Afven jag instämmer i
den af Frih. Cederström framställda anhållan om återremiss.
Förhållandet lärer nemi. vara sådant, att 44:de §:n, sådan han
här lyder, icke kan, hvad Lunds Universitet beträffar, efter bokstafven
iakttagas. Det står nemi. här: ”Vid Universiteten förrättas
mantals- och skattskrifningen af Akademie-bokhållaren”. Men
vid Lunds Universitet skalldet icke finnas någon Akademie-bokhållare.
I Upsala åter lärer man önska att framdeles indraga
denna syssla. Följagtligen vill man icke, att hennes tillvaro skall
af BevilIn:s-Förordn. förutsättas, eller så att säga stadfästas. I
Upsala finnes dessutom en Akademie-kamererare, som torde för
ändamålet vara tillräcklig.
Gr. af Ugglas har fästat sig vid antalet af Akademie-statens
ledamöter i Taxerings-komitéerna, men det hörer icke till denna,
utan tili den 89:de §:n, om hvars förändring Frih. Cedertröm
dessutom talat, och hvarom han förmodligen yttrar sig vidare,
när vi komma dit. Att Akademie-staten skall blifva öfverröstad,
om han icke får ett visst antal ledamöter i Taxerings-komitéen,
befarar jag för min del icke. Huru många serskildta stater och
corpser finnas icke, utan alt man hör dem klaga öfver obillig
taxering. Tillfälle att anföra klagomål står i alla fall en hvar
öppet. Del är dessutom icke lätt att öfvertaxera tjenstemän, enär
de kunna bestämdt framlägga sina inkomster. Hvad skall man
da taga till förevändning att derutöfver taxera dem? Om möjligheten
för Akademie-staterna alt undandraga sig kommunal-afgifter,
eller få dem förminskade derigenom att de hafva ledamöter
i Taxerings-komitéerna, anser jag icke höra till förevarde öfverläggning.
Här är blott fråga om mantals- och skattskrifning.
Jag kan således icke annat än anhålla om återremiss, på det förhållandet
må blifva rättadt efter de serskilda omständigheter som
kunna förefinnas, och dem jag ej så noga känner.
Gr. af Ugglas: Då Frih. Cederström har yrkat återremiss,
icke blott af Ulsk:s Utlät, öfver denna §, utan äfven öfver 89:de,
92:dra och 93:dje §§:ue, så hemställer jag till honom huruvida
han icke ville inskränka sitt yrkande till den 44:de §:n, hvarföre
jag jcke vill motsätta mig den begärda återremissen.
Frih. Cederström: Jag inskränker visserligen för ögonblicket
min begäran om återremiss till den 44:de §:n, enär det
endast är denna del af Betänk, som nu är föremål för öfverläggningen,
, men i mitt första anförande tog jag mig friheten
nämna, det jag hade för afsigt att jemväl begära återremiss af
89:de, 92:dra och 93:dje §§:ne på det att man icke matte kunna
emot mig invända, att andra §§:r funnes, hvilkas antagande
skulle göra en återremiss af ifrågavar:de §, alldeles utan betydelse.
Jag ämnar äfven på förenämnde sätt förfara, när ordningen
kommer till dessa sednare §§:r, såvida jag då är i tillfälle
att härstädes närvara; men har för ögonblicket icke framställt
någon annan anhållan än den, om återremiss af 44:de §:n.
Den 27 Maj f. n>.
357
Propos. till bifall å Utsk:s förslag i förevarrde punkt blef
härefter framställd, men besvarad med Nej, hvarefter denna
punkt, på grund af de deremot gjorde anmärknme, återremitterades.
27:de punkten, ang:de §:n 62-, och 28:de punkten, un g: de
§:n 63.
R. o. Ad. biföll bvad Utsk. i dessa punkter yttrat och
hemställt.
29:de punkten, angele §:n 68.
Efter upläsning af Utsk:s yttrande rörande Hr von Köchs i
ämnet framställdta förslag, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Hr von Köchs motion har så
nära sammanhang med Ola Månssons, att jag anhåller det äfven
den sednare delen af denna punkt måtte samtidigt föredragas,
på det jag måtte få tillfälle att yttra mig öfver båda gemensamt.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf låtit upläsa äfven
det yttrande Utsk. i sednare delen af denna punkt afgifvit, anförde
Hr von Hartmansdorff: Den i §:n 72 uttalade grundsats,
att värdet alltid må så bestämmas, att alla medborgare i samhället
beskattas lika i förhållande till deras egendom, bör naturligtvis
iakttagas både i städerna och på landet. Det sker likväl
icke, om taxeringsvärdet'åsättes efter sista försäljningssumman;
ty följden blifver, i anledn. af ökade egendomsvärden, att en fastighet,
som icke varit försåld under längre tid, blifver lågt, och
att den som nyligen är inköpt, blifver jemförelsevis högt beskattad.
För alt afhjelpa den obillighet, som härigenom upkomme,
synes vara nödigt att återgå till det stadgande, som förefanns i
72:dra §:n af 1848 års BevilIn:s-Förordn., enl. hvilken Taxeringskomitéerna,
egde att årligen, medelst höjning eller nedsättning,
jemka egendomsvärdet till närmaste möjliga inbördes likhet, dock
alltid med noga iakttagande deraf, att den för hvarje län, i tabellen
fastställda minimi-summan icke understiges. Afven under
nu gällande Bevilln:s-Förordn. har händt, att ett helt län, nemi.
Stockholms, kunnat nedsätta taxeringsvärdet med 10 proc., utan
att understiga minimi-tariffen.
Om än taxeringsvärdet kan inom ett län, på detta sätt,
någorledes jemkas efter det rätta förhållandet: så varder detta,
om än alla andra gjorde likaså, dock icke infördt dem emellan
inbördes, emedan minimi-tarifferna icke äro vederbörligen rättade
efter hvarandra, utan taxeringsvärdet öfverhufvud är lägre i det
ena, än i det andra länet.
Lättaste sättet att åstadkomma rättelse i hela fastighetsbevillningen
utan hennes höjande, torde vara att i Riksg:s-konl:s räkenskaper
efterse hvad hon i medeltal utgjort under de 10 sista
åren, samt att fördela beloppet på länen efter deras verkliga fastighetsvärde.
Till dessas utrönande, torde man böra, i upbuds
-
358
Den 27 Maj f. in.
förteckningarne från hvarje län, efterse hurti mycket ett mantal
af hvarje slags natur i medeltal kostat att inköpa. Man erfore då
hvad landtegendomarne inom hvarje län, vore värda. Enär sålunda
hemmansvärdet, för hvarje län serskildt, och för Riket i det
hela, vore utrönt: så kunde lätteligen beräknas huru mycket af
hela fastighets-bevillningen, borde falla på hvarje hundradetal
riksdaler af hemmansvärdet, samt minimi-tariffen för hvarje län,
följaktligen rättas derefter.
Stadsjorden kunde möjligen värderas efter försålda tunneland,
och husen i städerna, om ej annan lämplig beräkningsgrund
kan utfinnas, efter brandförsäkringsvärdet.
Om R. St:r, vid innevande Riksdag, i underdihet anhölle om
dessa åtgärders vidtagande, och dessa blefve, intill nästa Riksdag
färdiga att för R. St:r framläggas: så kunde redan då den nödiga
rättelsen i taxeringsvärdena för framtiden göras.
Hr Hjärne, Harald: Då R. o. Ad. vid ett föreg:de tillfälle
icke har ansett bifall böra lemnäs till det förslag, som åsyftade
nedsättning af bevilln:s-proc. pä fastighet, så anser jag att
R. o Ad. icke nu bör fästa något afseende vid det förslag, som
i denna punkt blifvit utaf Hr von Koch afgifvet, enär en betydlig
förhöjning i skatten deraf skulle föranledas. Deremot anser jag
det förslag, som uti denna punkt är utaf en af BondeSt:s ledadamöter
framställdt, hafva mycket skäl för sig. Han har nemi.
föreslagit, att en Komité inom hvarje län skulle nedsättas för att
omtaxera alla egendomar, på det att de skulle blifva efter samma
princip upskattade. Följden häraf skulle blifva den, att om än
icke rätta värdet vid denria taxering skulle komma att åsättas,
så blefve likväl hvarje individ i jemförelse med den andra lika
taxerad. Det är en känd sak, att ingen bevillning träffar så ojemnt,
som bevillningen af fastighet, och hvad förhållandet här i Stockholm
beträffar, så är jag serskildt i tillfälle alt vitsorda detsamma,
derigenom att jag sisth år deltog i Taxerings-komitéen härstädes.
Man ville der att egendomar, som nyligen gått i köp,
skulle taxeras efter försäljning-summan, men flere egendomar
finnas som under 100 år aldrig gått i köp utan orubbadt bibehålla
den taxering de haft hela tiden, ehuru värdet stigit 3 eller
4 dubbelt. Emellertid har detta till följd, att de personer, som
i lång tid innehaft fastighet i Stockholm, skatta flere gånger
mindre än de, som köpt egendomar under de sednare åren. På
landet är förhållandet alldeles enahanda, så att dels inom olika
provinser och dels äfven inom samma landskap, egendomarne
äro högst olika upskattade, hvarpå jag skulle kunna anföra många
exempel, ehuru jag vill inskränka mig till att endast upgifva ett.
En egendom inom Skaraborgs län såldes nemi. för några år tillbaka
till ett pris af omkring 109,000 R:dr b:ko, mendell fortfar
ännu i denna stund att taxeras för blott icke fullt 40,000 R:dr.
När förhål’andel är sådant, skulle jag tro att R. St:r hade
skäl att försöka någon åtgärd, som jemnade dessa förhållanden,
och jag finner verkligen, för min del, en sådan åtgärd, som den
Den 27 Maj f. m.
359
af Ola Månsson föreslagna, vara af beliofvet påkallad. Man kommer
derigenom kanske icke lill det resultat, att egendomarne
blifva upskattade till sitt verkliga värde, men man kommer åtminstone
derhän, alt inom hvarje län den ena personen blefve i
jemförelse med den andra lika taxerad för sin egande fastighet.
Utsk. har affärdat denna motion med följande skäl: "Alldenstund
de hvarje år sammanträdande Taxerings- och Profnin gs-komitierna
hafva, jemte andra föremål för sin verksamhet, alldeles
enahanda bestämmelse, sorn skulle tillkomma de utaf Ola Månsson
föreslagna, länsvis sammansatta, Komitier, finner Utsk. dessa
sednare icke vara af behofvet påkallade, hvadan Utsk. hemställer,
alt Ola Månssons motion i nu omförmälda del ej må
föranleda till någon åtgärd”. Jag ber dock att få anmärka,
att förhållandet med de nu befintliga Komitéerna är helt olika
• emot dem, som Ola Månsson föreslagit. Om några Taxeringskomitéer
inom ett län skulle anse deras pligt fordra, att under
närvande förhållanden bestämnia taxeringsvärdena till deras rätta
belopp, så skulle likväl det oaktadt, om icke alla Taxerings-komitéerna
inom länet vidtogo enahanda åtgärd, samma olikhet fortfarande
qvarstå. Jag skulle anse det vara en orättvisa om en
eller annan Taxerings-komité på landet beslöt att, likmätigt den
ed de som taxeringsmän aflagt, bestämma taxeringen efter det af
dem kända lätta värdet på egendomen, ty derigenom skulle de
delar af landet, som hörde linder dessa Taxerings-komitéer, blifva
ojemförligt högre beskattade än de öfriga delarne af landet. Det
är denna skillnad jag finner emellan de anförda Komitéerna och
den af Ola Månsson föreslagna. Ehuru detta f. n. icke kan utgöra
grunden för något beslut i afseende på bevillningens belopp,
så tror jag dock att det i händelse af återremiss kan bestämma
Utsk. att föreslå en underd. skrifvelse till K. M., med
begäran, att sådane Komitéer måtte tillsättas. Efter fullbordadt
arbete af dessa Komitéer, komma R. St:r i tillfälle att jemka
något på de bevillningar, som nu äro fastigheterna åsatte; men
förr än detta skett, tror jag icke att det beslut, som redan är
fattadt, är så alldeles riktigt. Det är icke för att höja eller sänka
bevillningen, som jag instämt uti Ola Månssons motion, utan det
är, för att få mera jemnhet i beskattningen, ty man kan icke
neka till, att det är stridande emot den princip, som uttalas i den
72:dra §:n, Bevilln:s-Förordn., hvilken Hr von Hartmansdorff nyss
citerat, att taxeringen är så beskaffad att, såsom allmänt bekant
är, fastigheterna inom landet äro beskattade utan några gemensamma
grunder.
Jag anhåller att dessa mina anmärkmr måtte i händelse af
återremiss få åtfölja densamma till Utsk.
Hr Flach, Joli. Fredr. Philip: Jag har icke begärt ordet
för att bestrida Utsk:s yttrande i detta fall, ulan blott för att
erinra Hr Hjärne derom, att han begått ett misstag, dä han upgifvit
att Taxerings-komiléen i Stockholm icke följer någon bestämd
norm för fastigheters taxering, utan skulle tillvägagå på
360
D en 27 M aj f m.
det sätt, att en fastighet, sora nyligen blifvit försåld, upskattades
efter köpesumman, då deremot en fastighet, som på 100 år icke
varit försåld, finge bibehålla sin gamla taxering. Afven jag har
varit ledamot af samma Taxerings-komité som Hr Hjärne, och ber
honom derföre vara god påminna sig taxeringen af Tyska kyrkans
egendomar, Fersiska huset m. fl. som icke pä hundra år
varit försålde, och som blefvo upskattade i fullkomlig likhet med
öfriga egendomar.
Gr. af Ugglas: Den fråga Hr von Hartmansdorff vidrört
är en af de ömtåligaste i hela Bevilln:s-Författn. med den bevillningsgrund,
som f. n. är lagd. Jag anser, lika med Hr von
Hartmansdorff, att Hr von Köchs motion har fullkomligt rättvis
grund för sig, då den går derpå ut, att bevillningen måtte erläggas
af jordbrukarne, lika den ena med den andra, och efter
egendomens verkliga värde. Jag får dock fästa den värde ledamotens
upmärksamhet derpå, att Hr von Köchs motion icke allenast
åsyftar, att sista försäljningspriset skall läggas till grund för
taxeringen, utan äfven att hvart 5:te år skulle ske en värdering
af alla egendomar, som icke på sednare tider blifvit försålde, och
en laxerings-summa dem åsättas, hvilken stod i förhållande lill
taxeringen af de egendomar, som under sednaste tiden gått i
köp. Della är en rättvis grund denna serskildta klass emellan,
men rättvisan uphörer under nuvar:de förhållanden då man tager
denna klass i jemförelse med de öfriga klasserne. Jag har redan
förut yttrat, att öfver vissa klassers bevillning har redan BevillmsFörordn.
kunnat upställa kontroller, hvilka göra, att bevillningen
efter Förordna bokstaf utgår, såsom t. ex. af bruksrörelsen. För
jordbruket är det äfven temligen lätt att utfinna en kontroll, såsom
Hr von Koch föreslagit, hvilken med åtskilliga jeinkningar
skulle kunna läggas till grund, och andra egendomar sedan i
jemförelse med dessa beskattas, men kontrollerna på bevillmn för
handel och näringar, är sedermera den svårighet emot hvilken
man strandar, och som man svårligen torde kunna öfvervinna så
länge nuvande 5 proc.-bevillning bibehålies. Så väl vid denna,
som vid föreg:de Riksdagar har det förslag, som Hr von Hartmansdorff
nyss afgilvit, blifvit inom BevillmsUtsk. framhållet,
och vid denna Riksdag hade t. o. m. majoriteten inom Afdelnm
tillstyrkt ett sådant förslag, men det föll inom Utsk. och hade
icke för sig mera än |:del af Utsk:s ledamöter. Orsaken dertill
var den, att man fruktade att sedan genom dessa länsvis sammansatte
Komitéer, eller på det sätt Hr von Koch föreslagit,
jordegendomens rätta värde blifvit utredt, så skulle möjligen, så
länge 5 proc:s-bevilln:n för handel och rörelse bibehållas, det
kunna inträffa, att man vid kommande Stats-behof kanske med
ytterligare 1 eller lj proc. stegrade bevilln:n för jordbruket på
den grund, att för det kända fastighetsvärdet erlades öfver hela
landet endast 1 proc., då för handel och rörelse deremot erlades
nominativa 5 proc:s bevillning, och man icke kunde bevisa att
denna bevillning som efter bokstafven upgick till 5 proc., i sjelfva
verket ingalunda vore mera än 1 proc.
Den 27 Maj f. m.
301
Att inom länen rätta fastighetsvärdena, torde icke vara så svårt
och borde kunna ske efter nuvar:de BevilIn:s-Förordn:s föreskrift,
då det i 112:te §:n är Pröfnings-Komitéerna ålagdt. att ”granska
laxeringarne å näring, rörelse och löneinkomst och bestämma
egendomars värden i ett rättvist förhållande både
till Statens kraf och medborgares anspråk på jemnlik beskattning.
'" Således är der en fingervisning gifven åt Pröfnings-Komitéerna
att de skola taga både Statens kraf, d. v. s. den bevilln.,
som enl. Bevilln:s-Förordn:n sig på landet belöper, till ögonmärke,
och sedan se till, att den blir på egendoraarne rättvist
fördelad. Men att fördela bevillmn rättvist emellan de olika länen,
deruti ligger just den stora och svårlösta frågan, en fråga,
som är olöslig, så länge minimi-tariffen qvarstår. Det har varit
fråga om att utesluta eller omarbeta den, men med full kännedom
derom, att uti ett eller annat län förhåller sig taxeringsvärdet
till det verkliga värdet sorn 1 till 5, men uti andra deremot
sora 1 till 4, ansåg sig Utsk. sakna all grund för upgörandet
af en ny minimi-tariff, och det har dessutom äfven strandat
emot det stora motstånd, som skulle upstå i de län, som skulle
få en förhöjd siffra, under det att andra län finge en lägre siffra.
Jag tror mig veta, att vid denna sak ingenting är att göra och
är öfvertvgad om, att intet uti Bevilln.Utsk. går igenom förr än
proc:n nedsältes till den siffra, hvilken man verkligen afser att
få ut. Man har talat om Ola Månssons motion, men jag ber
att fä fästa upmärksamheten på sammanhanget uti denna motion,
som på flera serskildta ställen är i Bevilln.Utsk:s Betänk, omnämnd.
Ola Månsson säger, att han vill hafva länsvis sammansatta
Komitéer, som skola bestämma fastighets-värdena, hvarefter
75 proc. af det sålunda funna värdet skulle blifva egendomens taxeringsvärde,
men rör:de den 112:te §:n föreslår han att minimitarifTen
skulle utgå, men att i stället en raaximi-lariff skulle införas,
hvilken maximi-tariff skulle bestämmas i enlighet med den bevilln.,
som af jordbruket under sednaste år ingått till Staten. Det är på detta
sätt i sammanhang som motionen måste betraktas. Att bestämma
den nuvar:de bevilln:n såsom den konstanta norm, efter hvilken bevilln:n
från landet skulle utgå, var i Utsk:s tanke att icke allenast
gifva en ny sanction åt den orättvisa, som f. n. ligger i BevillmsFörordmn,
utan äfven än mera stegra densamma, enär förhållandet
är sådant, att i åtskilliga län, der fastighetsvärdet står i högt
förhållande till taxerings-värdet, Kevilln:n för jordbruket likväl
icke är högre än hvad minimi-tariffen innehåller, då uti andra
län deremot, såsom Stockholms t. ex., bevillmn icke obetydligt
öfverskjuter hvad minimi-tariffen bjuder. Skulle nuvande bevilln.
läggas till grund för den bevilln., sorn allt framgent skall
från jordbruket utgå, så vore sådant en ökad orättvisa i förhållandet
de olika länen emellan. Jag är öfvertygad om att en
Bevillms-Förordn. bör stadga en sådan proc., att en hvar anser
billigt att utgifva den såsom den står i Bevilln:s-Förordn:n. Jag
tror aldrig att jordbrukaren skall gå in på, att sådan ny refning
af jorden, som den föreslagna, skall företagas, af farhåga för att
362
Den 27 Maj f m.
en ökad tunga skall derå läggas, och om R. St:r föreskrifva en
sådan är jag öfverlygad om, efter de yttranden jag inom länet
hört, att följden endast skulle blifva den, att dessa länsvis sammansatta
Komitéer icke upskattade jorden till dess rätta värde,
utan upgjorde dess taxering så, att man i alla fall undandrog
sig att erlägga någon stegrad bevilln. Den förändring, som här
är föreslagen, är fullkomligt princip-enlig, men grunden för hvarje
sådan förändring måste ovilkorligen vara en billig proc., ty innan
en sådan proc. blir stadgad, är man öfverlygad, att man
först och främst icke mäktar genomdrifva de partiella kontroller,
som här blifvit föreslagne, och om man äfven får R. Stms bifall
till dem, så komma likväl dessa Komitéer att blifva så beskaffade,
att man icke kan på dem lita. Delta är min fulla öfvertygelse
och derföre, så länge 5 proc:s-bevilln:n fortfar, anser jag
hvad som af Utsk. nu blifvit föreslaget, böra af R. o. Ad. godkännas.
Hr Hjärn e: Jag ber att få med några ord besvara Hr
Flachs anmärknrr emot mitt sista yttrande. Jag har icke, såsom
Hr Flach upfattat det, sagt att Taxerings-Komitéerna i Stockholm
icke följde någon grundsats vid bestämmandet af fastigheters taxeringsvärde.
En grundsats följes der visserligen, nemi. den,
att om en egendom blifvit försåld under de sista åren, så bestämmes
taxeringen derefter, men om sådant icke skett, lägger
man brandförsäkringsvärdet till grund för taxeringen, hvilket,
enl. BevilIn:s-Förordn:n, är det minsta hvartill fastighet' i stad
får taxeras, tv detta öfverensstämmer ingalunda med husets verkliga
värde. Just de exempel, som Ilr Flach framdrog, och som
voro mig ganska väl kända, bevisa riktigheten af min sats,
och de bevisa derjemte, att Taxerings-Komitéen i Stockholm går
helt och hållet godtyckligt tillväga i detta fall. Sista året föll
smaken på Tyska kyrkans egendomar och Fersenska huset, och
ett annat år faller den väl på några andra. Sådant anser jag
icke vara rätt, och jag skulle önska att man kunde så utröna
taxeringsvärdena att de blefve rättsenliga. Efter Hr Flach framdragit
dessa exempel, beder jag honom vara god uplysa huruvida
han verkligen är öfvertygad om, att det vid sista årets taxering
icke fanns några andra fastigheter i Stockholm, som af samma
skäl hade bordt åsättas högre taxering. För min del fann jag
100-tals sådana, men Taxerings-Komitéen fann icke skäl att biträda
denna min åsigt, och milt yttrande, att icke någon rättvis
grundsats följes vid dessa taxeringar, tror jag således står fast.
Hvad beträffar Gr. af Ugglas yttrande, så är jag med honom
af lika tanke deruti, att äfven jag anser bevilln:s-proc. först
böra nedsättas, hvarigenom man sedermera skulle komma till det resultat,
som jag önskar. Jag är likväl äfven af den tanke, alt man först
borde vidtaga den åtgärd Ola Månsson föreslagit, då det sedermera
borde falla af sig sjelf, att proc. nedsätles. Den åtgärd motionären
föreslagil, förutsätter ingen åtgärd f. n. i della fall, utan
den är blott en förberedelse till bättre taxeringsåtgärder i fram
-
Den 27 Maj f. m.
363
liden. Man skulle endast hos K. M. begära, alt sådane Komiléer
blifva tillsatte, som undersökte taxeringsvärdena och bragte
dem lill jemnhet inom länen. Sedan detta vore undangjord!,
tror jag att det vid en kommande Riksdag vore lätt för R. St:r,
alt så väl nedsätta bevilln:s-proc:n, som att öfverenskomma om
de åtgärder, som stå i sammanhang med denna fråga och, som
jag tror, skulle vara ändamålsenliga och tjenliga.
Hr von Hartmansdorff: Min afsigt har icke varit att
höja faslighets-bevillmn, utan blott att hon skulle blifva riktigare
fördelad än hittills. Jag har gjort del utan afseende på egen
fördel, emedan jag ingen fastighet eger. För min person är det
likgiltigt, huru stor orättvisa andra lida. Men jag kan desto
mindre vara känslolös för den orätt, som öfvergär dem, då jag
hvarje vecka mäste pröfva mål, der jag ser huru den ene blifvit
i sin mån högre beskattad än den andra, och huru obilligt han
blifvit behandlad. Detta är grundfelet; del andra är, att på
dessa ojemna taxeringar förlita sig serskildta utlåningskassor och
allmänna verk, hvilka blifva genom de olika taxeringarne missledda
i sitt förtroende till egendomarnes taxerade värden. Det
har handt i KammarR:n, att en herreman i Upland klagade deröfver,
att hans egendom blifvit 10,000 R:dr för lågt upskattad.
Ilan ville förmodligen liafva lån, eller en större bränvinspanna,
eller något dylikt, hvarföre han önskade högre taxering. Men
KammarRrn sade nej af det skäl, att han, ehuru börande stå på
Kronans bästa, icke må genom sitt förfarande missleda någon.
Hade Kammar-R:n medgifvit det högre taxerings-värdets åsättande,
så skulle både utlånings-kassors-Direktioner och andra
hafva trott, att. egendomen i förhållande till andra jemngoda i
Upland hade varit så mycket värd. Vi hafva äfven haft exempel
på huruledes en herre i Skäne ville hafva sin egendoms taxerings-värde
förhöjd med 86,000 R:dr. Men KammarRrn motsatte
sig äfven detta och Konungen stadfästade beslutet. När
man nu ser egarne sjelfve vilja drifva upp sina egendomars taxering,
och utan tvifvel sätta de icke upp dem öfver höfvan, utan
blott till deras verkliga värde, så finner man huru ringa taxeringsvärdet
är, i förhållande till det verkliga.
Pä den andra sidan har jag många gånger med ledsnad
sett, huruledes taxeringsman söka att så högt som möjligt stegra
taxeringsvärdet blott å vissa egendomar. Jag påminner mig nu
2:ne herrar inom Stockholms län, som der hade egendom. Pröfnings-Komiléen
fann för godt, att å den enes fastighet sätta taxeringsvärdet
lika med inköpspriset, under det att den andre och
bans grannar fingo bibehålla mycket lägre taxeringsvärden å sina
egendomar, som ej under längre tid gått i handel. Den förre
klagade, och jag yttrade, att enl. 72 § som den tiden gällde,
sådan den var efter 1848 års Förordn. borde han, fastän han
icke kunde förneka den åberopade köpeskillingens storlek, dock
icke betala jemförelsevis mera än andra, som hade lika goda
egendomar. Pä samma sätt händer det i Stockholm, alt när
364
Den 27 M aj f. m.
ett hus är försåldt, höjer Taxerings-Komitéen värdet till köpeskillingens
belopp, under det att huset bredvid, s~om är lika stort
och ger samma inkomst, får bibehålla det taxeringsvärde, som
det haft i långliga tider. Denna obillighet bör icke längre få
fortfara. Jag tror derföre, i motsats till Gr. af Ugglas’s yttrande,
att om än R. St:r f. n. äro aldrig så ovilliga att göra rättvisa,
så mäste hon dock omsider ske. Derföre vill jag, så länge min
röst kan höjas på detta rum, icke uphöra att tala derför. Jag
är öfvertygad, att om någon för 10 år sedan påyrkat betydlig
inskränkning af bränvinsbränningen, så hade man skrattat åt
honom. Likväl har den nu gått för sig. Jag kan således icke
misströsta och då jag det icke gör, sä begär jag rättelse.
Jag har omnämnt förhållandena i hufvudstaden och Skåne
samt Upsala och Stockholms län. Detta är i allmänhet högre
upskattadt än de öfriga, hvilket äfven synes deraf, att i den K.
Kungörelsen om Mälare-landskapens Hypotheks-Förening, hafva
landtegendomarne inom Stockholms län fått en mindre belåningsrätt
än i de öfriga. Konungen har således Sjelf erkänt den
ojemnhet, som eger rum. Bör man då icke söka att åstadkomma
rättelse?
Man har talat om de serskilda Komitéerna i länen och om
en ny ordning i denna sak. Detta måtfe syfta på Hr Hjärnes
yttrande, ty jag har aldrig förordat något annat än den jemnlikhet
i beskattning, hvilkenJL St:r alltid afsett. För att komma
derhän, synes man icke kunna taga till säker efterrättelse något
annat, än köpesluten inom de serskilda länen under de sista 10
åren. Medeltalet af dessa köp bör, emedan de flesta varit frivilliga,
visa rätta egendomsvärdet. Efter detta medelpris å hemman
af hvarje serskild natur inom länet, upskattar man dem.
Likaledes fortgår man för alla de öfriga länen. När man på
sådant sätt utrönt fastighetsvärdet öfver hela Riket, så fördelar
man på denna summa hela fastighets-bevillnm i medeltal under
de sista 10 åren. Då finnér man huru många skir belöpa sig
på hvart 100-tal af taxeringsvärde, på hvarje serskild natur af
Frälse-, Skatte-, eller Kronohemman inom hvart län för sig.
Dermed är saken slut. Det behöfves blott en Komité, som sitter
här i Stockholm och får sina uplysningar från samtlige HofRätterna.
Finner man sedermera efter 20 till 30 år, att enahanda
förrättning behöfver göras om, så är det en enkel sak.
Det är gifvet att så, som Gr. af Ugglas omförmält, det
är fruktan för en högre beskattning i det hela, som afhåller R.
Stil- från att göra rättvisa i det mindre. Men då ingen annan
än de kan pålägga någon bevilln., så bör man ej tro dem vara
nog fega för att af räddhåga för sig sjelfva, icke vilja göra rätt
ät dem som äro lidande?
Man säger det vara förgäfves, att till Bevilln.Utsk. återremittera
denna fråga, emedan det redan förehaft henne och icke vidare
vill veta deraf. Om så är, få vi eli afstyrkande tillbaka.
Men deraf är hvarken detta Stånd, eller något annai, förhindradt
att fatta ett skiljaktigt beslut om saken, eller hos Konungen be
-
Den 27 Maj f. m.
365
gära dea föreslagna ålgärdens vidtagande. 68:de §:n må gerna
vara sådan han är; ty den åtgärd jag begärt afser en kommande
tid. Hvad jag önskat, skall jag närmare utreda, då vi komma
till 72:dra §:n. Det är nemi. att man åtminstone måtte återfå
det stadgande, som fanns i 1848 års Bevillms-Förordn., nemi.
alt egendomar skola taxeras efter deras jemförliga värde. Man
påstår med skäl att ingen maximi-tariff behöfves, ty inom länen
anses minimi-tariffen såsom maximi-tariff. Detta bevisas bäst
deraf, alt Stockholms län kunnat med 10 proc. nedsätta sin faslighets-bevilln.
, utan alt understiga minimi-tariffens belopp.
Som det synes mig icke vara någon obillighet att man rättar
sig efter afslutade köp, oberoende af länens Pröfnings-Komitéer
eller godtyckliga åtgärder af hvem som helst, så hoppas jag
att R. o. Ad. täckes fästa afseende vid den framställning jag
nu gjort.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag hade icke tänkt sjelf
uptaga frågan om min motion, derest icke andra talare hade gjort
det och den derigenom vunnit understöd. Jag hade icke ämnat
göra det derföre, att R. o. Ad. genom ett föreg:de beslut, i likhet
med Bevilln.Utsk., bibehållit den nuvar:de bevilln:s-proc:n på
fastigheterne, äfvensom den på handel och rörelse. Dessa proc:r
åro, enl. min öfvertygelse, orimligt höga och kunna icke vara
afsedda att utgå. Enl. hvad de ledamöter, som talat för dem,
sjelfve hafva medgifvit, stå de blott på papperet. Ilufvudsaken
vid beskattningen är rättvisa, och att den blir jemn för alla sam -  hällsklasser, men olyckligtvis har R. o. Ad., på förslag af Bevilln.-  Utsk., beslutat ett stadgande, som försätter oss i stort bryderi,
huru rättvisa skall vinnas. Man har nemi. stadgat, jemte minimi-afgifter,
vissa kontroller för att verkligen fä en hög proc. af
den fattige och mindre bemedlade eller af några samhällsklasser,
som öro uti vissa §§ af Bevilln:s-Förordn:n utpekade, under det
att man icke vill hafva kontroller öfver de andra klasser, som
skatta för rörelse. I 68:de §:n är det åter fråga om hevilla, af
Svenska jordbrukarne. Jag önskar icke att få deras skatter förhöjda,
och sedan det nu är beslutadt af R. o. Ad., att de skola
betala 2 R:dr pr mille af fastigheternas värde, så skulle jag icke
vilja söka att fä en sådan förändring i 68:de §:n, att denna skatt
skulle komma att utgå till sitt fulla belopp, hvarmedelst skatten
på många ställen fyrduhblades. Jag skulle derföre vara nöjdast
med, derest R. o. Ad:s beslut blifver gällande, ang:de bevilln:sprocm,
att 68:de §:n också får vara orubbad, ty då finge man
väl hjelpa sig fram på samma sätt som hittills. Jag bekänner
dock, att jag ej förstår huru del går till inom Taxerings-Komiléerna
med 68:de §:s nuvar:de lydelse, ty, det är mycket svårt
att säga, huru den, jemte den ed taxeringsmännen aflägga, kunna
medgifva en sådan godtycklig taxering, som nu på de flesta ställen
sker. Denna § lyder nemi.: ”Af de handlingar och uplysningar
Komiteen samlat och den lokala kännedom Komiléen
bör ega, åligge den att utröna egendomarnes beskaffenhet,
36f
Den 27 Maj f. m.
till utrymme, jordmån, åbyggnad, belägenhet, afsättningstillfalic,
förmåner och onera, för att, på grund af sålunda verkställd
undersökning om förhållandet, kunna tillvägabringa en
rättvis taxering.” Hvad vill man mera begära, säger man med
rätta? Jag tror äfven denna § och de öfriga, som stadga formen
för vårt beskattnings-machineri, vara tillräckliga, men det går
med dessa, sora med alla former, huru goda de än må vara, då
de skola verkställa orimliga lagar, att man nemi. slår dem vid
örat. Sedan allmänheten i England börjat att anse den lag grym
och orättvis, enl. hvilken man borde hängas för stöld när det
stulnas värde öfversteg 1 Engelsk shilling 1 R:dr 18 sk. rgds —
så frikändes, tvärt emot lag, nästan alla tjufvar, som endast tillgripit
smärre belopper. Domare och Juryer i England njuta
dock högt anseende. Men Jurymännen advocerade alltid med
sina samveten för att slippa fälla en grym dora.! När lagen blef
ändrad — är 1827 — och straffet ansågs rättvist, så fällde de
tjufven, då lian var öfverbevisa Jag tror ock att ledamöterne i
Taxerings-Komiléerna med de föreskrifter, som nu linnas, och
den ed de aflagt, skola ålägga en riktig skatt om blott den bevilln:s-proc.
, som skall utgå, blir riktig.
Efter hvad jag just nu får vela, hafva 2 Stånd återremitterat
frågan om hevilln:s-proc:n, nemi. Borgare- och BondeSlm. Det
är således möjligt, att någon ändring uti den höga procm kommer
att ske, i hvilken händelse jag anser det vara nödigt att,
icke så mycket på grund af §:s nuvaride lydelse, utan på grund
deraf, att den så länge varit oriktigt tillämpad, införa en förklaring
af densamma. Denna förklaring kunde ske genom införande
af en mening emellan orden ”rättvis” och ""taxering,”
hvarigenom (58:de §:n i denna del borde lyda ungefärligen sålunda:
”tillvägabringa en rättvis och på det verkliga, i orten
gångbara, värdet grundad taxering.” Om man vill nedsätta
bevilln:s-proc:n, sä tror jag för öfrigt, lika med Gr. af Ugglas,
nedsättningen bör ske sä, att icke resultatet blir skatteförhöjning
nti vissa provinser, när kontroller å taxeringsvärdet stadgas och
efterlefvas. Att, på sätt Ola Månsson föreslagit, tillsätta serskildta
läns-komitéer för att verkställa taxering, tror jag vara obehöfligt
och snarare leda frän det mål han lika med mig åsyftar, rättvisa
och likhet i bevilln. för alla. Men denna likhet öfver hela
Riket, som det vore så önskligt att erhålla, tror jag endast kunna
vinnas derigenom, att man till ledande grund eller allmän norm,
lager taxering efter försäljnings-beloppen. Uti 1835 års Bevilln:sFörordn.
står det, att köpeskillings-beloppen skola tagas till ledning,
och del var äfven föreskrifvet, att Häradshöfdme skulle
meddela uplnids-förteckningar till ledning för Taxerings- och
Pröfnings-Komitéerna, men detta stadgande har sedermera blifvit
uteslutet, och är det äfven nu af Bevilln.Utsk., förmodligen derföre
att då raan fann, att man icke kunde få ned bevilln:s-proc:n,
så villé man icke hafva så noggrann kännedom om de verkliga
förhållandena. Del är derföre — jag ber om ursäkt, att jag
idkeligen uprepar detta — af yttersta vigt att bevilln:s-proc:n
Den 27 Maj f. m.
367
nedsättes, under bibehållande af det macbineri man bar, endast
med ett litet förtydligande, emedan den gamla §:n blifvit emot
sin ordalydelse tillämpad. Ty en rättvis taxering är väl icke, då
man ömsom taxerar till \ eller J af det verkliga värdet.
Sådant är tvertom orättvist, men så bar man ändock gjort och
gör. Minskas bevillmns nominella belopp till j. af hvad den nu
utgör eller 4 R:dr för 10,000 R:dr, så tror jag icke att man
skall behöfva hvarken de af Ola Månsson föreslagna och af Hr
Hjärne bär understödda länsvis sammansatta Komitéerna, eller
alt i likhet med hvad i andra länder, t. ex. Norrige och Frankrike,
egt rum, hålla nya allmänna taxeringar för hela landet,
hvilka skulle medföra ett odrägligt besvär ocb dryga kostnader,
utan alt jag tror att vi derigenom skulle ledas närmare till målet,
än genom det goda, enkla macbineri vi redan ega. Taxeringsman,
som sitta inom sin egen ort, känna bättre verkliga
värdena än taxeringsman från bela länet, ocb naturligen ändå
bättre än en Taxerings-Komilé, som skulle resa omkring öfver
alla länen eller amien, såsom i Norrige skedde, för att taga reda
pä fastighetsvärdena. Sådant behöfves icke, ocb dessutom skulle,
såsom en värd ledamot redan anmärkt, sedan arbetet väl vore
fulländadt, sä många förändringar under tiden hafva inträffat, att
man ånyo mäste göra om alltsammans, och företaga en ny rundresa,
Ett väsendtligt skäl för taxering inom kommunen är, att
dä kommunal-afgifterne merendels utgå efter samma grund som
bevilln:n, kontrollera ledamöternas enskildta intressen i taxeringen.
Låtom oss derföre behålla våra Taxerings-Komitéer uti
smärre distrikter, men låtom oss gifva dem en förståndig lag,
så skola de nog väl tillämpa den. Att de kunna tillämpa den,
äfven under mindre fördelaktiga förhållanden, visar sig bäst här
inom Stockholms kommun, ty oaktadt de anmärkn:r, som i dag
blifvit gjorda emot Stockholms stads Taxerings-Komité, tror jag,
att den i afseende å fastighets-taxering, fullgör sin skyldighet
bättre än någon annan i Riket, och att den i allmänhet temligen
väl träffar de rätta värdena. Det måste alltid gifvas fall då
en eller annan kan hafva anledn. till klagan och missnöje, men
i det hela tror jag dock att raan i Stockholm dertill har föga
anledn. Det har visserligen en lång tid brukats, all låta det
gamla värdet på ärfda fastigheter stå qvar, men detta har, åtminstone
i flera fall, i sednare tider blifvit förändradt, och de
ärfda fastigheternas värde bar äfven blifvit upsatt, i förhållande
till hyresbeloppen och öfriga i sednare tider försålda egendomars
jemförliga värden. Derföre torde vi dock hafva att tacka mindre
Bevilln:s-Förordn:n, än de höga kommunal-afgifter, som Stockholms
innevånare på sednare tider hafva fått åtaga sig, för att
få en förbättrad polis, bättre fattigvård, gatulysning m. m., hvarför
afgiflerna till större delen drabba husegarne. Man bar nemi.
funnit det nödvändigt alt iakttaga en billigare ocb jemnare beskattningsgrund
emellan husegare i afseende å nämnde afgifler,
och det har gjort att man äfven taxerat fastigheterna temligen
rättvist. Men om ock denna taxering är rättvis inom denna
308
Den 27 Maj f. m.
kommun, sä blir orättvisan så mycket större då man jernför den
med andra kommuner. Här betala vi nu verkligen för våra fa-'
stigheler 2 pr mille efter köpeskillingens hela belopp, då de pä
andra ställen betala 2 pr mille utaf J, J, ja till och med r‘ö af
verkliga värdet. Detta går för sig utan oro och knot, så länge
skatten är relativt låg och under fredliga tider kan hållas låg,
men det går icke an om en calmité inträffar och man mäste
taga ut en hög bevillning af fastighetsegare, och dä ångrar man
kanske att man icke i tid upgjort ett bättre beskattnings-system.
Skulle, på grund af Hr von Hartmansdorffs begäran, en återremiss
beviljas, sä anhåller jag att dessa mina anmärkn:r mätte få
till Utsk. medfölja. Det är, såsom jag förut sagt, icke min mening
att få någon ändring i 68:de §:n, derest icke pr-milleberäkningen
blir ändrad, men skulle pr-mille-afgiften blifva
nedsatt, sä önskar jag att Utsk. mätte göra ett sådant förtydligande
af §:n, som jag föreslagit.
Gr. af Ugglas: Jag torde få börja med den siste värde
talaren. Lika med mig har han ansett, att så länge som nuvärde
proc.-beräkning är i Bevilln:s-Förordn:n intagen, bör man
icke söka att på en serskild klass lägga sådana kontroller, att
denna proc. efter egendomens fulla värde utgår, under det att
andra klasser undandraga sig sådant; men han har talat för
återremiss derföre, att då frågan om proc. vore af 2 Stånd återremitterad,
så borde äfven R. o. Ad. återremittera denna punkt,
för att hålla frågan öppen. Då 2 Stånd hafva återremitterat frågan,
så är det gifvet, att Bevilln.Utsk. får å nyo sysselsätta sig
med frågan, och att R. o. Ad., då det nya Betänk, inkommer,
är oförhindrad att rör:de proc:n och följderna af dess förändring,
fatta det beslut, som Ståndet anser vara rikligt, men att återremittera
frågan, då man, såsom Hr von Koch anser, att man icke
bör införa några starkare kontroller än de nuvandé, så länge
bevilln:s-proc:n är bibehållen, tror jag icke skulle vara conseqvent
med R. o. A:ds beslut att bibehålla denna proc. De öfriga
St:n, som återremitterat frågan om proc.-beräkningen, må
sköta om saken och R. o. Ad. derefter fälla sitt omdöme.
Hr von Hartmansdorff har emot mig anmärkt, att jag icke
borde tala om länsvis sammansatta Komiléer, utan att taxeringen
kunde verkställas af en Komité i Stockholm med ledning af de
köpslut, som under de sista 10 åren afslutatsoch om man inom
hvarje län tog ett medelvärde af hemmanen. Jag får då förklara,
att jag högeligen betvifla:-, att en Komité fjerran ifrån
orterna kan bestämma ett taxeringsvärde å hemmanen inom de
serskildta länen, lika för hvarje hemman, ty det kan icke vara
för Hr von Hartmansdorff obekant, att en serdeles betydlig olikhet
hemmanen emellan eger rum, då dessutom naturligtvis en
eller annan tillfällig orsak såsom eldsvåda, hvilken är uti 68:de
§:n omnämnd, skulle i Förordnm intagas, men jag tror dock
icke, att genom annat än Komitéer pä sjelfva orterna denna
värde
-
Den 27 Maj f. m 309
värdering af hemmanen kan rättvisligen verkställas. Att den
icke kommer att sanningsenligt ske förr än den obilliga proc:n
nedsättes, tror jag att man kan vara fullt öfvertygad om.
Hr Hjärne har sagt, att man först borde utröna värdet och
sedan nedsätta proc:n, men jag är öfvertygad om, att så länge
fruktan för en öfverdrifven proc:s qvarstående spökar för de Komitéer,
som inom länen skola upgöra dessa värderingar, så länge
skola dessa af dem icke blifva sanningsenligt upgjorda, just för
att söka undandraga sig den alltför öfverdrifna beskattningen.
Min öfvertygelse är, att det endast kan tillgå på det sättet, att
man vid en Riksdag, då Statens tillgångar medgifva en minskning
i bevilln:n af några 100,000 R:dr, stadgar en nedsatt bevilln:s-proc.
och sedan man det gjort, i samma Bevilln:s-Förordn.
föreskrifver, att Taxerings-Komitéer skola sättas, hvilka skola utröna
egendomarnes verkliga värden, hvilka sedermera skola ligga
till grund för den då stadgade billiga proc:n. Detta är i min
tanke det enda sätt, hvarpå saken kan tillgå.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att saken är rättvis och att
rättvisan går sin väg fram. Afven jag anser det, som här blifvit
yrkadt, vara rättvist, nemi. att söka komma till det resultat,
att skatten blir lika fördelad emellan alla medborgare, och jag
är öfvertygad, att det skall gå derhän, men så länge har denna
orättvisa genom den obilliga proc.-beräkningen varit sanctionerad,
att verkliga svek få ega rum, och, såsom jag förut yttrat,
icke ens sjelfva Bevilln:s-Förordn:n afser, att få ut den åsätta
proc:n, hvilket synes både på den siffra, som i §:n är satt, och
äfven af 112:te §:n, stadgande för Pröfnings-Komitéerna, att de
skola jemka emellan Statens kraf och medborgarnes skyldighet
att betala. Så länge man godkänner detta förhållande har man
förfalskat sjelfva grunden, och på den kan ingen annan än en
falsk byggnad upföras. Går grunden rättvis, så går äfven den
af Hr von Hartmansdorff afsedda rätten sin väg fram. Dessutom
får jag till honom hemställa, hvarthän han med en återremiss
syftar. Han har sjelf sagt, att han icke åsyftar att någon förändring
af den 68:de §:n skall ega rum. Han vill det så mycket
mindre som han sjelf sagt, att han i 72:dra §:n vill föreslå
en förändring, som jag för min del skulle vilja gå in på, nemi.
att utbyta rälta emot jemförliga värdet. Det må blifva så
mycket lättare att kringgå Förordmns bokstaf, hvarigenom möjligen
äfven en indirekt rättelse länen emellan kan ega rum.
Då han för öfrigt genom sitt förslag icke åsyftar någon förändring
i den Bevillms-Förordning, som till nästa Riksdag skall
gälla, utan blott att man skall lägga en grund, pä hvilken en
blifvande Bevillms-Förordn. kan byggas, så inser jag sannerligen
icke hvarföre icke Utsk:s förslag till Bevillms-Förordn. skall kunna
antagas, och det sedermera blifver en serskild fråga, huruvida
det förslag Hr von Hartmansdorff framställt om upgörande af
beräkningar, som kunna ligga till grund för nästa Bevilln.Ulsk:s
arbeten, skall af R. St:r godkännas eller icke. Jag skulle för
7 H. 24
370
Den 27 Maj f. m.
min del tro, att äfven om Hr von Hartmansdorffs förslag antar
ges, borde den förövande Bevitln:s-Förordn:n ändock bifallas,
emedan det är en sak, som är fullkomligt oberoende utaf Hr
von Hartmansdorffs förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingalunda hyst den
tanke, som Gr. af Ugglas föreställt sig, att hvarje hemman i ett
län skulle blifva lika taxeradt. Meningen med att få länet upskattadt
har icke varit någon annan, än att få veta huru stor
andel af hela Rikets bevillms-laxering, som på hvarje län bör
belöpa. Det är klart, att då hemmanen äro sig emellan olika
både till natur, jordmån och förmåner, så måste Komitéerna i
hvarje län bibehålla samma befattning sorn hittills, att på ser♦
skildta hemman och lägenheter fördela den minimi-summa, som
på länet belöper. Gr. af -Ugglas uprepar beständigt, alt ingen
sanning i taxerings-upgiflerna är att förvänta förr än en lägre
proc., så väl af jordbruket som andra näringar, blifvit antagen,
och att det dessförinnan icke är värdt försöka göra någon rättelse.
Det synes som skulle Gr:n vilja använda denna idkeliga
vägran till alla andra förbättringar såsom en häfstång, för att
genomdrifva sina egna tankar i detta ämne. Det må så vara;
men jag tror det är fruktlöst. Om man än icke -får fram sin
egen vilja, så bör man väl ändock tillåta att andra förbättringar,
hvilka man för sådana anser, måtte få vidtagas. Om sanningsenliga
taxeringar aldrig kunna ernås förr än de skattskyldige
fått sina skatter nedsatta så mycket de önska, så befaratjag,
att denna sannfärdighet aldrig inträder förr än alla skatter
blifvit afskaffade. Men då blifver sannfärdigheten öfverflödig.
Hr Gr:n hav omtalat huruledes egendomars' värde förändras
genom eldsvådor och andra omständigheter; sådant finnes redan
i 68: de §:n uptaget, och jag har aldrig talat derom. Vidare
frågar Gnn hvad jag har menat och hvad verkan af min motion
skulle blifva? Andamålet är att få rättelse för framtiden, icke för
denna Riksdag, ty det är ogörligt, emedan Utsk. icke kunnat
för ögonblicket åstadkomma rättelse, när det icke haft någon
utredning, hvarpå det varit möjligt att grunda en allmän jemkning
af taxeringsvärdena. Orsaken hvarföre jag yrkar förslagets
återremitterande är den, att jag önskar det Utsk. måtte hos
samtlige RiksStm föreslå en underd. framställning till Konungen,
om den ifrågavande utredningens verkställande, hvarpå ett samstämmigt
beslut kan grundas, och hvarigenom man ginge fortare
och ändamålsenligare till väga, än om detta Stånd ensamt skulle
fatta ett sådant beslut och sedenueaa inbjuda de öfriga, att sig
derom förena. Det skulle ju kunna hända att Utsk., om en återremiss
beviljades, hittade ,på något bättre, än hvad jag föreslagit.
Del vore ju då en fördel att hafva vändt sig till detsamma. Hr
Gr:n har åberopat, att ett föreg:de beslut af R. o.' Ad. skulle
vara hinderligl, men när jag icke begärt någon ändring af 68:te
§:u, så upstode ju intet hinder för detta beslut. Det enda, som
med skäl torde kunna anmärkas mot mitt förslag är, att jag
1) en 27 Maj f. m 371
talal om 72:dra §:n innan lian kommit tinder öfverläggning.
Men detta kan gerna lagas bort. Jag har gjort det, för att visa
det sammanhang, som dessa frågor med hvarandra ega; och jag
skall åter urtaga frågan, när vi komma till 72:dra §:n.
Jag förnyar min vördsamma anhållan om återremiss.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauri tz. Efter resultatet af Skatteförenklings-Komiléens
verksamhet redan vid denna Riksdag har
börjat att visa sina välgörande följder för jordbrukaren, så skulle
förslaget att inrätta ständiga värderings-kommissioner sätta kronan
på verket. Man har visserligen sagt, att det ingalunda är
för att höja skatterna, men mig synes, att afsigten är alltför
genomskinlig, för att någon vederläggning skulle beböfvas, Det
är en gifven sak, att det är och blir en omöjlighet, att komma
till en absolut rättvisa i fråga om taxering af jordegendom. Dess
värde är underkasladt ouphöriiga vexlingar, hvaraf naturligtvis
blir en följd, att för alt komma till en rättvis beskattning skulle
dessa kommissioner ouphörligen förnyas. Man har äfven sagt,
alt jordbruket borde dock högre taxeras, emedan i allmänhet
deraf icke utgår mer än 1 procis bevilln. af inkomsten. Jag
medgifver, att jordbrukets taxering är mycket olika öfver hela
landet, men jag påstår, jalt om afdrag skedde af de fraier, som
afgå, så är han på många ställen långt mer taxerad än embetsman
eller näringsidkare, och har kanhända högst obetydligt öfver
för sina egna nödvändiga behof. Jag anser, i likhet med
Gr. af Ugglas, att med en återremiss under nuvande förhållanden
ingenting kan vinnas, hvarföre jag anhåller om bifall.
Hr Ribbing, Arvid: Det förefaller mig af de yttranden
Gr. af Ugglas och Hr Palmcrantz afgifvit, som skulle de icke
känna hvad som är i fråga, eller Hr von Hartmansdorffs förslag.
Det innefattar, att vid
förslag om en jemkning af bevillnin de olika länen emellan,
sedan Taxerings-Komitéerna inom dessa län, emellan hvarje hemman
rättvist fördelat dess taxering. Detta kan väl icke göras
på något lämpligare sätt, än att man samlar försäljningspriserna
för de sista 10 åren, och att man deraf skulle kunna inhemta
hvad hemmanen inom hvarje län vore välda, tyckes mig alldeles
klart, JVär man då visste antalet af hemman i länet, så
skulle man äfven veta hvad jordvärdet i hvarje län utgjorde,
neji när man det visste, så skulle ock den bevilln., sorn öfver
hufvud för de sista 10 åren utgått, lätt kunna fördelas på hvarje
län och sedan af Taxerings-Komitéerna utskiftas. Om detta förslag
tyekes hvarken Gr. af Ugglas eller Hr Palmcrantz hafva
något att säga, utan blott om spökerier och annat, som verkligen
förefaller mig spökeri. Detta synes mig vara det enda sättet
att komma till reda och ordning, samt att borttaga den stora
orättvisa, som nu eger rum länen emellan, då i det ena länet
taxeringen fullt motsvarar jordegendomarnes verkliga värde, och
i det andra, såsom t. ex. Jönköpings, upgår till T'0 eller möjli
24
*
372
Den 27 Maj f. m.
gen deraf. * Jag talar icke af intresse för någon ort, men att
en egendom är taxerad till rätta värdet medan den andra blott
är det till är icke rättvist och kan icke i längden bära sig.
Det vore väl skäl, att någon gång komma till rättelse i denna
sak, och då det kan ske på ett så enkelt och matliemaliskt riktigt
sätt, som Hr von Hartmansdorff föreslagit, så vet jag icke,
hvarföre man skulle sätta sig emot, att något sådant kunde åvägabringas.
För min del måste jag således understödja den framställda
begäran om återremiss, på det att rättvisa en gång måtte
ske i denna fråga, så väl som i alla andra.
Hr Gr. o. Landtm :s härefter först lill bifall och sedan
till återremiss å Utsk:s i lörevartde punkt afgifne yttranden, besvarades
med blandade Ja och Nej, hvarpå, sedan dessa propostr
blifvit förnyade och åter besvarade med Ja och Nej, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade, att han ansåg den sednast till återremiss
framställde propos. hafva blifvit besvarad med öfvervägande Ja.
Gr. af Ugglas begärde votering.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifva, att anslag
blifvit utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m., anmälde
sig och yttrade
Gr. af Ugglas: Jag skall afstå ifrån den begärda voteringen;
Utsk. må gerna försöka om det tinder närvar:de förhållanden
kan något i detta fall uträtta.
30:de punkten, äng:de § 71.
Gr. af Ugglas: Jag får till det Högh Ståndet hemställa,
att afgörandet af denna § mätte upskjutas till dess beslut ang-de
I08:de §:n l:sta mom. blifvit faltadt, enär det tillägg, som
uti nu föredragna § blifvit föreslaget, skulle komma att förfalla i
händelse R. o. Ad. anser någon förändring böra ega rum i afseende
på stadgandet uti 10S:de §:n Usta morn., att minimum
af taxeringsvärdet skall blifva det, hvartill hus eller byggnad blifvit
uti inhemska Rrandstods-bolag till försäkring antagne.
Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg: Utan afseende
på den af Gr. af Ugglas nyss gjorda framställning, tager jag mig
friheten att yrka afslag på Utsk:s förslag i denna puukt. Detta
förslag är tillkommet genom en ganska liten majoritet inom Utsk.,
till hvars minoritet jag vid detta tillfälle räknade mig. Det förefaller
mig nemi. orättvist, att sätta taxeringen på egendomar i
stad, och den på mindre lägenheter å landet i jemnbredd med
hvarandra, då man betänker att egaren af stadsegendom deraf
drager inkomst hela året, då deremot af lägenheterna på landet
blott under sommarmånaderna någon inkomst kan påräknas. En
annan orättvisa synes mig äfven ligga deruti, att Bevilln.Utsk.
lagt brandförsäkringsvärdet uti inhemska bolag till grund för minimi-taxeringen,
hvarigenom de egendomar, som äro försäkrade
uti utländska bolag, skulle vara från. denna princip undantagne.
För öfrigt anser jag närvar:de Bevilln:s-Förordn:s stadgande, att
Den 27 Maj f. m.
373
”egendomarnes brandförsäkringsvärde vid laxeringen bör utgöra
en hufvudsaklig ledning”, vara fullt tillräcklig, hvarföre jag yrkar
afslag å den förändring Utsk. föreslagit.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om icke, i anledn. af
Gr. af Ugglas’s yrkande om upskof med denna punkt lills R. o.
Ad. fattat sitt beslut ronde 108:de §:s l:stamom., de ledamöter,
som begärt ordet, behagade, lills upskofs-frågan blifvit afgjord,
upskjuta sina yttranden, såvida de icke ville yttra sig i berörde
fråga, anförde
Hr Printzensköld, Carl: Den framställning Gr. af Ugglas
gjort om upskof med denna §:s afgörande till dess den 108:de
§:n förekomme, anser jag icke böra af R. o. Ad. bifallas, enär
den af Gr. af Ugglas anförda § rör taxeringen af hus i städerna,
hvaremot den nu föredragna rörer hus, som finnas på landet;
dock icke sådana, som ligga på störrejlandtegendomar, utan å s. k.
lägenheter eller lustställen, hvilkas hufvudsakliga värde ligger i
byggnaderna. Jag anser en jemförelse emellan värdet af dessa
byggnader och af dem, som ligga i städerna, till utfinnande af
rätta grunden för de förras beskattning, så mycket mindre böra
ega rum, som stads-byggnadernas värde hufvudsakligen beror på
den hyresafkastning, som för hela året kan beräknas, då deremot
värdet af de byggnader, som här åsyftas, endast kan upskattas
efter den hyressumma, som under sommaren kan erhållas, hvilket
är beroende af serskildta förhållanden, så att det ofta händer
att ett landtställe kan det ena året med fördel uthyras, men
får det andra året stå outhyrdt. Det vore således orättvist, alt
sätta dessa byggnader i samma kalhegori som hus i städerna
och att taxera dera efter samma grunder, hvarföre jag för min
del anser det upskof, Gr. af Ugglas förordat, ingalunda vara af
behofvet påkalladt, utan anhåller, att R. o. Ad. behagade till
pröfning företaga den § Hr Gr. o. Landtm, nyss föredragit.
Hr Hjärne: Äfven jag anser något upskof med denna §:s
afgörande icke vara erforderligt, utan anhåller för min del om
afslag å det föreslagna stadgandet. Jag anser det nemi. vara
högst orättvist, att ställa sådana byggnader, som här äro i fråga,
xiii samma kathegori som byggnader i städerna, enär ett sådant
förhållande skulle utsträckas öfver hela Riket, så väl lill dem,
som ligga i närheten af de större städerna, som till dem, som
äro belägne på sjelfva landsbygden. Om en egendomsegare finner
ett nöje uti att på sin egendom upföra någon dyrbarare
byggnad, sä är det icke att undra på om han derå tager brandförsäkring,
hvilken understundom kan upgå till ganska betydligt
belopp. En sådan byggnad ger honom likväl ingen inkomst,
utan tjenar honom blott till hans enskilda nöje och tillfredsstäl
lelse.
Helt annorlunda är förhållandet deremot i grannskapet af
Stockholm och Götheborg, der man bygger sådana hus, för alt
hyra ut dem, och vid dessa kunde möjligen den minimi-summa,
som här är i fråga, vara tillämplig. Likväl hemställer jag om
man icke kan taga för afgjordt, att vid sådant förhållande Taxe
-
374
Den 27 M aj f. m.
rings-Komitéerna icke lära underlåta, att till deras verkliga värde
upskatta sådana lägenheter, som äro afsedde att uthyras och sålunda
förskaffa sina egare en kontant inkomst? Jag anser det
icke vara nödigt att vidlyftigare ingå uti denna enkla fråga, ulan
förenar mig derföre uti de tvenne sista talarnes yrkanden.
Gr. a*f Ugglass Jag vill ie^e ingå uti framläggande af de
skäl, som förmått Utsk. att föreslå denna förändring, utan jag
vill Mott fästa deras upmärksamhel, som satt sig emot det af
mig föreslagna upskofvet, derpå, att det skulle kunna hända, att
det tillägg Utsk. vid 71:sta §:n föreslagit, blir af Ståndet antaget,
men att likväl en ändring uti 108:de §:n skedde. Detta vore ju
ett alldeles abnormt förhållande, då Utsk. gjort denna hemställan
i 7l:sta §:n, blott för att ställa den i likhet med hvad som här
uti 108;de §:n är stadgadt. Skulle 108:de §:n komma att förändras,
så vill jag visserligen icke hälla på den af Utsk. föreslagna
lydelsen af den 71;sta, men i ovisshet derom anser jag
mig böra försvara densamma, helst jag icke vid upskjutandet af
denna § kan finna någon olägenhet, men väl en vinst uti tid,
enär det är klart, att om 108:de §:n förändrades, så, att
taxeringen skulle ske ”med hufvudsaklig ledning af brandförsäkrings-värdet”,
så är det khirt, att man äfven vid den 71:sta §:n
skulle bibehålla dess gamla lydelse, och all discussion derom således
blifva öfverflödig.
Ilr von Hartmansdorff: Det är onekligt, att Gr. af Ugglas
haft god anledn. att begära upskof med denna §:s afgörande till
dess 108:de §:n förekommer, på det att sladganden, sorn röra
lägenheter af samma beskaffenhet, måtte kunna på en gång företagas
till afgörande. Men jag anhåller likväl att få fästa uptnärksamheten
derpå, att 71:sta §:n handlar om byggnader pä landet
och 108:de om byggnader i stad, eller lägenheter, som ligga på
städernas jord. Det finnes visserligen egendomar på städernas
grund, som äro så aflägsna och ligga så illa till, att de kunna
anses vara belägna på landet. Men för dessa undantags skull
bör man väl icke sammanblanda frågorna örn land och stad,
utan när man kommer till 108:de §:n, der göra den rättelse,
som kan finnas behöflig, och som, enl. min tanke, borde lämpas
efter den ändring, 71:stu §:n kan komma att undergå. För min
del instämmer jag med de talare, som yrkat, afslag å den ändring
af 71:stä §:n, hvilken Utsk. föreslagit, samt att man måtte
bibehålla §:n sådan han lyder i nu gällande Bevilln:S‘Förördn.
Det är öfverdrift att antaga brandförsäkrings-summan tili taxeringsvärde
på en sådan lägenhet, der åbyggnaden kostar lika
mycket om icke mer än i sjelfva staden, ty vanligtvis nödgas
man derifrån hemta byggnadsämnena, så att forslingskostnadéd
ytterligare tillkommer. Byggnaden blir derigenom dyrare än i
staden, utan att man kan på långt när beräkna samma hyra
som af dem. Jag anhåller följaktligen om ogillande af den nu
föreslagna ändringen och bibehållande af §:s gamla lydelse. Om
det sker, böra vi naturligtvis, när vi komma till 108:de §:n, der
Den 27 Maj f. m.
375
göra den jemkning för sådana lägenheter, som ligga på städernas
grund, att de sättas i samma förhållande med dem, som äro
belägna på landet.
Gr. af Ugglas: Jag ber om förlåtelse att jag ännu en gång
uptager tiden, men jag anhåller att få fästa upmärksamheten
derpå, att den 7Usta §:n afhandlar tvenne serskildta afdelningar,
nemi.: l:o åbyggnader å landet i allmänhet, om hvilka det är
sagdi, att de icke serskildt efter brandförsäkrings-summans belopp
skola till bevilln. anses, och 2:o sådana byggnader, hvilka
utgöra egendomens egentliga värde, i hvilket sednare fall jag
anser dem stå i samma kathegori, som hus i städerna. Deremot
finnas i 10S:de §:n äfven taladt om byggnader, som ligga på
städernas grund, å hvilka icke eller brandförsäkringsvärdet ovilkorligen
behöfver läggas till grund för taxeringen, och jag har
derföre velat hafva dessa båda §§ afhandlade i sammanhang.
Man har anmärkt, att dessa båda §§ icke skulle fullt öfverensstämma,
derföre att på ena stället, eller i städer, drager egaren
inkomst af hyran för hela året, men på det andra endast för
några månader. Det är ju icke sagdt, alt man alltid för ett
hus i staden njuter hyra för hela året, och hvad lägenheterna
på landet beträffar, så är det åtminstone här i trakten vanligt,
att hyran för sommar-månaderna upgår till ett vida högre belopp
än för motsvarande tid uti staden. Jag tror således att
man för bådadera drager ungefär samma vinst, och hyr man
icke ut sitt hus, utan begagnar det sjelf, så blir ju äfven förhållandet
på båda ställena alldeles detsamma. Jag gillar icke
stadgandet, att brandförsäkrings-värdet skall i afseende på hus i
städerna utgöra en bestämd värdemätare, af den orsak att jag
vet, att här i Stockholm t. ex. kunna icke husen i allmänhet
försäljas till brandförsäkringsvärdet, och jag vet dessutom, att
man i åtskilliga städer icke vågar brandförsäkra husen, emedan
deras värdering vid taxeringen derigenom blir så högt upsal!,
att deras onera stiga till allt för mycket. Jag tror derföre alt
orden ”till hufvudsaklig ledning'’’' borde qvarstå, och kunde
jag lita på, att de komme att införas tili 108:de §:n, så skall
jag icke hafva något emot alt de uti den 71:sta §:n bibehållas;
men jag är derom icke säker och har derföre önskat först erhålla
visshet om hvad som kommer att i den 108:de §:n bestämmas.
Hr Hjärne: För min del kan jag icke inse, att 71:sta
§:n står uti något omedelbart sammanhang med den 108:de,
enär den ena handlar om hus, som äro belägna på landet, och
den andra om hus, som ligga i stad eller på städernas grund.
Om dessa sednare har jag nu icke rättighet att yttra mig, utan
förnyar derföre mitt yrkande om afslag å den förändring Utsk.
föreslagit i afseende på lustställen på landet. Vill man, då man
kommer till den 108:de §:n, besluta detsamma i afseende på
byggnader, som ligga på städernas grund, så är man dertill oförhindrad,
ehuru jag icke kan inse att samma skäl äro för dem
gällande.
376
Den 27 Maj f. m.
Den härefter till bifall å Gr. af Ugglas’s förslag, att pröfningen
af förevaride punkt måtte upskjutas tills R. o. Ad. i fråga
om I08:de §:s lista mom. fattat sitt beslut, framställda propos.
besvarades med starka Nej, jemta några Ja, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han funnit Nej öfvervägande.
Gr. af Ugglas: I förhoppning att med Hr von Hartmansdorffs
bistånd kunna få en förändring i 108:de§:n införd, hvarigenom
den bringas till öfverensstämmelse med den 7lista §:n,
vill jag icke längre hålla på Utskis förslag, likväl under uttrycklig
förklaring, att det endast är i denna förhoppning.
Hr Printzensköld: Jag kan icke understödja Gr. af Ugglas’s
önskningar och förhoppningar i denna fråga, emedan jag anser
taxeringen af hus i stad och sådana på landsbygden belägna hus,
som här afhandlas, vara af så olika beskaffenhet, att jag icke
anser någon jemförelse dem emellan böra ifrågakomma. Hvad
beträffar sådane byggnader, som i 71 ista §:n åsyftas, så mäste
jag, i likhet med Frih. af Schmidt, yttra den öfvertygelsen, alt
det skulle innebära den högsta grad af orättvisa om man skulle
antaga brandförsäkrings-värdet till det minimi-belopp, hvartill
dessa byggnader finge taxeras. Dessa byggnader kunna, såsom
Frih. af Schmidt anmärkt, å ena sidan, såsom byggnader betraktade,
ega ett ganska högt värde, och, tili följd deraf, vara ganska
högt brandförsäkrade, ehuru de å andra sidan kunna ega
ett ganska ringa värde i afseende på den afkastning, som af
dem kan påräknas. Detta förhållande bör noga bemärkas, och
just derföre, att detsamma också af fordna Bevilln.Utsk. och föregide
R. Stir har vunnit afseende, har brandförsäkrings-värdet
icke blifvit bestämdt såsom det minimi-belopp, som skulle tjena
till grund för dessa byggnaders taxering, utan det stadgande
endast egt rum, att detta värde skulle vara en ledning vid taxeringen.
Detta är, i min tanke, ganska riktigt, och jag anhåller således,
att med afslag å den förändring Utsk. föreslagit, denna §
måtte blifva i sitt närvaride skick bibehållen.
Propos. till bifall å Utskis i denna punkt afgifna förslag, blef
härefter framställd och besvarad med Nej; hvarefter R. o. Ad.,
med afslag å denna punkt, godkände 71 § i nu gällande Bevillms-Förordn.
Hr von Hartmansdorff: 1 sammanhang med hvad jag
förut yttrat, önskar jag, att till 72:dra §:n måtte fogas tillägg af
samma lydelse, som finnes i 1848 års Bevillms-Förordn.
Detta yttrande blef härvid af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet,
med erinran att då, enl. den af R. o. Ad. antagna föredragningsordn.
, de i Utskis Betänk, icke omnämnde §§, borde, efter Betänkis
genomgående, blifva föremål för pröfning, det endast
skulle leda till oordning, att nu uptaga frågor om ändring i
dessa §§.
Den 27 Maj f. m.
377
3l:sta punkten, ang:de §§:ne 88, 89, 92 och H9.
Härvid förekom först Utsk:s yttrande, ang:de en af Hr Flach
väckt motion.
Flr Flach: Derest förhållandet verkligen vore sådant, alt de
öfrige ledamöterne i Taxerings-Komitéerna, som icke äro medlemmar
af BorgareSt., endast representerade de klasser, hvilka
de tillhöra, så skulle Ulsk:s Utlåt, i detta fall hafva åtminstone
ett skenskäl för sig, men så är i min lanke icke förhållandet.
Det har nemi. vid städernas taxering ofta visat Sig, hurusom
Borgerskapets intresse oftast är vida skiljdt ifrån och alldeles
motsatt, icke allenast de öfriga stads-innevånarnes, utan äfven
det allmännas. Då för en stund sedan fråga upstod om förändring
af de Akademiska taxeringarne, ådagalade Gr. af Ugglas
på ett ganska riktigt sätt, att de trafikerande ledamöternas sträfvande
i Taxerings-Komiléerna egentligen går derpå ut, att ifrån
sig vältra bördorne på städernas öfrige innevånare. Detta gäller
icke allenast de afgifter, sora gå till Staten, ulan äfven dem,
som gå lill kommunen, hvilka ofia på ett nog godtyckligt sätt
genom Magistrals-personerna debiteras. Jag vill ingalunda bestrida,
att ju icke totalitet en af BorgareSt:s ledamöter i vissa
städer kan vara talrikare än hvar och en af de öfrige klassernes,
men detta kan väl icke förhindra, att man ju äfven bör
hafva ett tillbörligt antal representanter af det motsatta intresset,
som, enl. hvad förut blifvit antydt, visat sig vara öfverensstämmande
med det helas, eller landels, hvarföre jag anser Utsk:s
syllogism hafva varit oriktig. Denna BorgareShs rättighet, att i
Taxerings-Komitéerna hafva ett större antal ledamöter än städernas
öfrige ledamöter, synes mig i visst afseende hafva ett
mycket starkt tycke med den Institution frän fordna tider, hvilken
medgaf rättighet åt B. o. Ad., att uti Utsk:n vara represenleradt
af ett dubbelt antal ledamöter emot de öfriga Stånden.
Man vet huru mycket motstånd detta på sin tid väckte, ehuru
man dä, såsom åtminstone något skäl dertill, kunde anföra det
förhållande, att II. o. Ad. då fattade sina beslut klassvis, och att
detta Ständ, ehuru på ett rum församladt till öfverläggning, likväl
egentligen bestod af 3:ne serskildta beslutande Stånd, dock
icke så, att dessa 3 Ständ hade mera inflytande på det hela,
än nu, nemi. såsom elt Stånd af de fyra, i hvilket sednare
hänseende förhållandet åter är så till vida olika, att i TaxeringsKomitéerna,
der omröstningar ej ske klassvis, ledamöterna följaktligen
utöfva ett mera direkt inflytande på det hela i afseende
pä beskattningen.
Då jag förmodar att återremiss af den 89:de §:n lärer af
andra ledamöter yrkas, hemställer jag vördsamt huruvida icke
samma åtgärd borde i afseende på den 88:de §:n vidlagas.
Gr. af Ugglas. 88:de och 89:de §§:ne i hvad de röra
antalet af Borgerskapets ledamöter uti Taxerings-komiléerna i
förhållande till ledamöter af öfriga klasser, bosatte inom städer—
ne, torde böra betraktas i sammanhang med hvad Bevilfn:s-För
-
378
Den 27 31 aj f. m.
ordn. stadgar, rörande Taxerings-komitéer på landet. Att i de
flesta städer Borgerskapet utgör flertalet af stadens innevånare
torde väl vara gifvet. Huruvida åter det skulle behöfvas någon
motvigt för att representera det allmännas intresse, att få beskattningen
lill sitt riktiga belopp uptagen, blir en helt annan synpunkt,
och bör i jemförelse och sammanhang med hvad Bevilln:s-Förordn.
stadgar för taxeringen på landet tagas i betraktande. Ber bestå
Taxerings-komitéerna af ett lika antal ledamöter utaf R. o. Ad.
och ståndspersoner, samt BondeSt., troligen i den mening, att
ledamöterne af R. o. Ad. och ståudspersonerne skulle utgöra en
på mera oberoende grund, än Statens tjenstemän, stående kontroll
öfver att upglfterna åtminstone någorlunda måtte närma sig
det verkliga värdet, och taxeringen i mån deraf påföras. Den står
således lika emot lika, eller, såsom Hr Flach sade, Statens bästa
och de skattgifvandes intresse. Sådant var äfven förhållandet uti
städerna intill sisth Riksdag, dä man fann sig hafva anledu. till
att tro, det taxeringen i städerna gick kanhända mera bredvid
Bevilln:s-Förordn:s bokstaf, än den på landet, hvarföre man heslöf,
att utaf de öfriga klasserna skulle 2:ne ledamöter tilläggas för
Stockholms stad och en ledamot för de öfriga städerna. Att gå
ännu längre anser jag icke vara rätt, och jag tror icke eller att
det på många ställen skulle till något tjena, emedan det redan
nu uti åtskilliga städer är ganska svårt, att till fulla antalet kunna
få ledamöter af de öfriga klasserna. Skulle man nu, såsom Hr
Flach föreslagit, reducera antalet af Borgerskapets ledamöter till
ett lika antal med dem utaf hvar och en af de öfriga klasserna,
så skulle antingen Taxerings-komitéerna blifva reducerade till ett
mindre antal ledamöter, eller också tror jag att denna föreskrift
skulle i en mängd städer blifva alldeles omöjlig att verkställa, i
brist af sådana ledamöter. Jag tror icke, att man bör ifrån förut
stadgade reglor mera afvika än som redan skett, och jag vill
derjemte tillägga, att den förändring, som vid sista Riksdagen
vidtogs, icke har medfört något resultat. Vi hafva till Bevilln:sUtsk.
fått upgifter på taxeringen enl. den nya Förordn. endast
för ett år, men deraf har visat sig att Borgerskapets bevillning
i förhållande till de öfriga klassernas, efter införandet af det omnämnda
stadgandet, alldeles icke har upgått högre än förut. Hvad
som deremot visat sig är, att embets- och tjenstemännens bevillning,
enl. de tabeller som blifvit Bevilln:sUtsk. förevisade, har
ökats. Jag tror det icke tjenar till något, att utfärda en sådan
föreskrift, som den Hr Flach föreslagit, emedan den på de flesta
ställen skulle visa sig alldeles overkställbar, hvarföre jag äfven
anhåller om bifall till denna punkt af Utsk:s Betänk.
Hr Flach: Jag tror att vi böra hålla oss vid det som egentligen
är föremål för öfverläggningen, eller sammansättningen af
Taxerings-komitéerna i städerna, och lemna landet å sido. Gr.
af Ugglas yttrade, att icke något resultat skulle hafva åstadkommits
utaf den förändring som vid sista Riksdagen vidtogs, men
jag ber att få fästa upmärksamheten derpå, att detta endast är
Den 27 Maj f. m.
370
eli ytterligare exempel på Borgerskapets alltför stora öfvervigt, då
icke någon modifikation deruti har kunnat genom det nya stadgandet
åvägabringas Jag tror att det icke förnämligast är antalet
utaf borgare, utan deras mäktiga intressen i städerna, som
man hittills ansett böra representeras af ett större antal ledamöter
af detta Stånd, men jag hemställer, huruvida det icke är
vidhållandet af dessa gamla Medeltids Institutioner som uti vårt
land gjort staderna till stater i Staten, med serskildta intressen,
motsatta det allmännas i många hänseenden, och huruvida icke
numera, då man yrkar jemlikhet i alla andra förhållanden, det
äfven vore skäl att göra det i dessa. Pä grund af detta skäl
anhåller jag om återremiss.
Gr. Sparre, Erik: Den klagan i fråga om bevilln:n, som
man allmänt och, enl. min tanke, med mycket skäl framställer,
förer just Borgerskapets bevillning. Detta är allmänt kändt, och
man behöfver blott kasta en flyktig blick på de ringa inkomster
som ifrån städerna till Staten inflyta, för alt inse, att desse äro.
alldeles otillräckligt beskattade, och att den bevillning de erlägga
är att betrakta nästan som ett intet. Man har vid en föreg:de
§ talat om alt fastigheter pä landet äro allt för lågt npskaltade,
och man har beslutat återremiss för att i detta afseende vinna
-ändring, men jag hemställer huruvida man har skäl att klaga,
öfver att jorden är alltför litet beskattad? Det är uprörande att
se huruledes taxeringen i städerna tillgår; det är uprörande att
se, huru personer med en enorm inkomst göra sina upgifter och
af Komitéerna beskattas endast för -^del af sina inkomster. Ar
det icke skäl att försöka alla möjliga åtgärder för att i detta afseende
förändra BevilIn:s-Förordn:n.?
Det har blifvit ifrågasatt, att nedsätta bevilln:s-proc:n och
derigenom söka förmå de skattskyldige att lemna ärligare upgifter.
Jag lemnar åsido huruvida ändamålet dermed skulle vinnas,
och jag måste erkänna alt jag tviflar derpå, ty så länge det egna
intresset bjuder, att genom oriktiga upgifter undvika en större
utgift, fruktar jag att detta intresse är alltför starkt, att äfven
genom en nedsatt proc. kunna öfvervägas af sannings-kärleken.
Vid sådant förhållande, och då det försök till båttre kontroll,
som äfven blifvit ifrågasatt, icke vunnit R. o. Ad:s bifall, så tror
jag icke någon ändamålsenligare åtgärd för att få en billigare
beskattning på Borgerskapet kunna vidtagas, än att förminska antalet
af deras ledamöter i Taxeringskomitéerna. För min del gillar
jag således motionärens förslag; men skulle man icke på engång
vilja gå så långt, att man nedsatte antalet af Borgerskapets ledamöter
lill likhet med de öfriga klassernas, så bör man dock åtminstone
någorlunda jemka förhållandet dem emellan.
Gr. af Ugglas har uplyst derom, att vid sista Riksdagen en
förändring vidtogs i så måtto, att då Borgerskapets ledamöter i
Taxerings-komitéerna hittills varit lika mänga som de öfriga
klassernas, så försökte man, att genom tilläggande af ytterligare en
380 Den 27 Maj f. m.
ledamot utaf dc öfriga klasserna, bereda dessa klasser öfvervigt i
Komitéerna', men den ädle Gr:n tilläde, alt af delta försök hade
icke något resultat visat sig, hvilket förhållande han anförde såsom
ett skäl emot motionen. För min del är jag härutinnan af
motsatt tanka och anser, att då detta försök icke visat sig hafva
några resultater (och jag skulle vilja tillägga, alt man icke gerna
kunde beräkna att det skulle hafva några) så vore det skäl att
göra ett ytterligare försök, hvaraf man med mera sannolikhet
kunde hoppas ett lyckligt resultat. Jag sade att det var temligen
naturligt, att den vid sista Riksdagen vidtagna förändringen
icke kunde medföra något resultat, och det synes mig äfven ganska
klart, ty då Borgerskapet är enigt uti att nedsätta sina ledamöters
taxering, och ibland alla de öfriga klasserna oftast torde finnas
åtminstone en enda röst, som med deras öfverensslämmer,
så är ju redan pluraliteten vunnen. Låtom oss derföre än ytterligare
nedsätta deras antal, och vi skola då få se om icke
resultaten skola blifva bättre.
Man har sagt, ali då på landet antalet'ledamöter är lika
stort af BondeSt. och de öfriga klasserna, så borde förhållandet
vara detsamma i städerna, men det är icke så, ty på landet utgör
BondeSt. en så oändligt öfvervägande andel af de taxerade, alt
det verkligen kan vara skäl, att det uti Taxerings-komitéerna
motsvarar de öfriga klasserna. Det skulle äfven blifva nästan
omöjligt, att på landet kur.na åstadkomma så många ledamöter
af de öfriga klasserna, som af BondeSt., då jag tror alt man kan
beräkna nära A?ö:delar allmoge i proportion till de öfriga klasserna.
Sådant är alldeles icke förhållandet i städerna, och jag
instämmer med den siste värde talaren deruti, att jag icke tror
att man i allmänhet icke kan säga, att Borgerskapet i städerna
utgör större antal än de öfriga klasserna. Om vi t. ex gå till
Slockholm, och jag tror att man kan säga detsamma om de öfriga
städerna, så skall man finna att de öfrige klassernas antal vida
öfverväger det egentliga Borgerskapets. Hufvudstaden eger många
ståndspersoner, embetsman m. m. och jag tror det icke vara
rätt alt .sätta Borgerskapet i paritet med de öfriga, synnerligast
då ett så mäktigt intresse bjuder detsamma, att nedsätta sin egen
taxering i jemförelse med de öfriga klassernas.
Gr. af Ugglas har sagt, att om man skulle öka antalet af de
öfriga klassernas representanter till likhet med Borgerskapéts ledamöter,
så skulle det möta svårighet att få dessa representanter
för de öfriga klasserna. Om vi antaga att denna svårighet finnes,
så är den likväl lätt öfvervuunen derigenom att man nedsätter antalet
af Borgerskapets representanter. Denna svårighet att få representanter
för de öfriga klasserna finnes verkligen, och just
den mäste göra det försök, som gjordes vid sista Riksdagen,
ännu vanmäktigare. I många städer är det omöjligt att finna
representanter af R. o. Ad., ty sådane finnes der icke, och man
blir da tvungen att dertill utse personer af andra klasser, hvilka
understundom med sina intressen mycket mera närma sig (ill
BorgareSt,, än till den klass de skola representera.
Den 27 Maj f. m.
331
Jag anhåller för min del, att denna § matie återremitteras
|)å det att frågan måtte af Utsk. tagas i förnyad pröfning.
Gr. af Ugglas: Gr. Sparre har updragit en mycket mörk
skildring af bevilln:s erläggande i städerna i förhållande till hvad
på landet eger mm. Afven jag har medgifvit det jag tror, att
städernas bevillning utgår uti en något mindre proportion lill
det rätta förhållandet än den på landet, men så ”uprörande”
som Gr:n skildrat detta förhållande är det verkligen icke, eller
ock kunna lika uprörande drag hemtas ifrån taxeringen på landet.
Om man genomgår hvad bevillningen från de serskildta
städerna utgjort, sä torde man komma till det resultat, alt det
visserligen uti somliga städer går alldeles på tok, men att ifrån
ganska många städer verkligen utgå skatter som jag skulle tro
vara fullt jemförliga med dem, som utaf de jordbrukande klasserna
utgöras. Jag har mig, bland annat, bekant, huruledes en
egendom blifvit försåld till 100,000 R:dr, men varit taxerad endast
till 6,000 R:dr. En sådan proportion tviflar jag på, att man
skall mångenstädes bland Rorgerskapets taxeringar kunna påträffa,
så att om man Olifver allt för mycket uprörd af del ena, så lärer
man väl icke kunna undgå att jemväl blifva uprörd af förhållandet
å den andra sidan.
Gr. Sparre har med afseende å taxeringarne på landel, till
i9090:delar af den Svenska nationen upskattat den på landet boende
allmogen, efter hvilken beräkning skulle i Sverige endast finnas
30,000 personer, som icke äro bönder. Detta torde vara nog
öfverdrifvet, men allmogen utgör likväl det stora flertalet på landet,
hvarföre man äfven ansett densamma böra representera jordbruket;
och som i städerna Borgareklassen är det hufvudsakliga
elementet, har man ansett den ena delen af Taxerings-komitéerna
derstädes böra af denna klass utgöras, och den andra delen af
de öfriga klasserna tillsammans. Låtom oss nu tillse huru det
på landet verkligen förhåller sig. Äro Taxerings-komitéernas
ledamöter af R. o. Ad. och ståndspersons-klassen ovilkorligen der
såsom Statens representanter, för att tillse att de verkliga taxerings-värdena
blifva äsatte, eller kan man icke säga att dessa
Taxerings-komitéer äro uteslutande sammansatte af ledamöter,
som tillhöra jordbruks-inlresset, och att Slaten der icke har några
andra representanter till bevakande af sin rätt än de kronans
embetsmän som der äro närvar:de, nemi. Kronofogden och Häradsskrifvaren?
Att nu vilja i städerna införa ett så olika förhållande
som att det hufvudsakliga intresset skulle vara underkastadt
beskattning af de öfriga intressena, anser jag icke vara öfverensstämmande
hvarken med den för landet antagna grundsats eller
med billighetens fordringar.
Gr. Sparre har sagt, alt på landet skulle en annan sammansättning
af Taxerings-komitéerna vara overkställbar, men jag tror
att förhållandet i städerna är alldeles enahanda. Jag vet en
siad, der man för att fylla ståndspersons-klassen skickade till ett
bruk i granskapet och tog en Bruksbokhållare derifrån. Jag skulle
382 Den 27 Maj f. ra.
vilja veta huruvida denna person skulle kunna känna de förhållanden,
öfver hvilka han skulle uttala sin tanke. Jag tror visserligen
alt Taxerings-komitéen förfor onätt då den antog en sådan person,
men den gjorde det af nöd. Med undantag af första och
måhända äfven andra klassens städer, är jag öfvertygad om, att
man i allmänhet omöjligen kan erhålla eli tillräckligt antal ledamöter
af H. o. Ad. och ståndspersoner, för att fylla det lika antalet.
För att möta ett annat inkast, anhåller jag alt få fästa
upmärksamheten derpå, alt antalet taxeringsman redan nu icke
är så stort, att någon betydlig nedsättning- deraf kan medgifvas
om de skola kunna, utan allt för stor upoffring, medhinna sina
arbeten.
Då för öfrigt förhållandet emellan städerna och landet, åtminstone
i afseende å Statens intresse, synes mig lemligen adsequat,
anser jag det icke vara billigt att i fråga om städerna, frångå den
grundsats, sorn för landet blifvit anlagen, och dymedelst lägga
det betydligt öfvervägande intresset i städerna under de andra
klassernas godtycklighet. Jag skulle således önska att man nu
måtte vidblifva det beslut, sorn vid sista Riksdagen fattades, och
detta så mycket mer, som, enl. hvad Hr Flach ganska riktigt
anmärkt, man ännu icke har hunnit dömma om de resultater,
som af den då gjorda förändringen kunna följa.
Hr von Hartmansdorff: Vid den af en föreg:de §:n nyss
gjorda återremiss har icke, såsom Gr. Sparre tyckes hafva trott,
det Höglofl. Ståndet åsyftat höja bevillnm å fastigheter på landet,
åtminstone var det icke min mening. Då jag nu kommer att
lala för en syftesenligare sammansättning af Taxerings-komitéerna
i städerna, så går det icke derpå ut, att någon skall, utöfver höfvan,
betungas. Jag vill blott att billighet skall iakttagas der, likaväl
som på landet, så att en hvar skattar efter sin verkliga inkomst
eller förmögenhet, hvilket jag ingalunda tror J. n. inträffa med
städernas större näringsidkare. De ringare, sorn betala minimiafgiften,
få i allmänhet erlägga fullt ut, kanske ibland äfven något
mera än hvad vederbör. Men sä är det icke med de öfriga.
En värd ledamot har omtalat, huruledes man i en stad, utan
besvär åtnöjt sig med kommunal-afgifters bestämmande för köpmän
och andra näringsidkare till 1^ uller 2 gånger högre belopp
än sorn motsvarade hvad de upgifvit, under det att embetsmän
beskattades utan förhöjning af deras upgifter. Dessas riktighet
tyckes deraf bevisas. Jag vill äfven nämna, att dä jag satt i
Calmar läns Pröfnings-komilé: hände det, såvidt mitt minne ej
felar, att stadens störste köpman, sorn betalade 8000 R:dr i tull
och följagteligen hade en betydlig rörelse, var beskattad blott efter
1,200 R:drs inkomst, under det att hvarje Lektor fick skatta efter
1,500 Ridr eiler deromkring. Med stor svårighet lyckades man
höja denne köpmans taxerade inkomst till 1,500 R:dr eller till
lika belopp med en Lektor, som knappast hade råd, att till måltid
bjuda en resande prest ifrån landet. Så tillgår det vid dessa
taxeringar. Det måste naturligtvis vara det allmännas intresse
Den 27 Maj f. m.
383
alt man höjer Borgrarnes afgifter till hvad billigt är, och ej tillåter
alt, pä sätt här blifvit upgifvet, lefnadskostnaden först från
deras inkomster afdrages, och bevillning sedan erlägges för öfverskotta.
Finge embetsman äfven göra på det sättet, att de från
lönerna, afräknade sin lefnadskostnad: så skulle de flesta blifva
skattefria, ty bland dem lära sådana vara få, som hafva något
öfverskott. Det torde sålunda vara ådagalagdt, att behof af rättelse
är för handen.
Della var den ena frågan. Den andra är den, att man bör beskatta
stadsboer sig emellan lika, så alt de, hvilka egentligen anses
vara borgare, fä betala efter samma regel. Jag har dock i KammarU:n
funnit att så icke är. Utom de egentliga Borgrarne, finnes ett
slags närings-idkare, dem ingen vill räkna till sin klass, nemi. Kommissionärer,
såsom de kallas, men hvilka i dagligt tal benämnas
Procentare; dem har ingen något emot att beskatta, och i
Kammar-R:n får man ofta se ganska betydliga bevilln:s-afgifter
vara dem ålagda. De påstå sig då icke hafva några kommissioner.
Ehuru ingen kan bestämdt upgifva hvari dessa skulle
bestå, förklara dock vederbörande, att besväranderne väl förtjena
den höga beskattningen. Afven andra olikheter pläga sig förete.
Här förekommer dock förnämligast till afgörande den frågan:
skall ledamöternas antal i städernas Taxerings-komitéer ändras,
och kan sådant ske ulan att en motsvarande ändring i landets
Komitéer företages? På landet finnas egentligen icke några andra
innebyggare än landtbrukare; en sådan är Presten, den indelte
Officeraren och Häradsskrifvare!), hvar för sitt boställe, samt ståndspersonen
för sin egendom. Ehuru det. visserligen finnes en eller
annan Häradshöfding, som icke har något boställe, så hörer dock
sådant till sällsynt,heterna. Då synes man icke hafva att klaga
öfver Taxeriugs-kom i teernas sammansättning på landet. Men
hurudant är förhållandet i städerna? Om man t. ex. i Stockholm
jemför antalet af Borgare och ståndspersoner, så visar sig här en
hell annan proportion än på landet mellan jordbrukare och dem
som icke äro det. Huru hon skall vid Komitéernas sammansättning
rigtigt iakttagas, kan jag icke för ögonblicket upgifva, hvarföre
jag instämmer med dem som yrkat återremiss i detta fall,
på det att Utsk. måtte taga frågan i förnyadt öfvervägande. Kan
det icke lyckas att f- n. vinna någon rättelse, så måste man
upskjuta saken till en annan gång, ehuru jag för min del hvarken
anser det önSkligt eller riktigt.
Hr Prytz, Lars Adolf: De äf Gr. Sparre och Hr von
Hartmansdorff anförda skäl, att fästa ett närmare afseende vid Hr
Flachs motion än Utsk. har gjort, har jag funnit så talande, att
jag med dem instämmer uti anhållan om återremiss. Dä Hr
Flach icke begärt att de andra klassernas antal ledamöter skulle
förökas, utan blott en minskning af BorgareSt:s ledamöter, så
kan den utaf Gr. af Ugglas befarade svårigheten att få ledamöter
af de öfriga klasserna, icke blifva större än nu; deremot finnes
det numera en lättare utväg än förr, om man gifver akt på hvad
3di
Den 27 Maj f. m.
Utsk. i afseende på denna § hemställt om borttagande af orden:
"sorn icke lill något Riksstånd, höra”, hvarigenom Utsk, har
lemnat öppet, att i dessa Komitéer invälja Magistrats-personer,
hvilka förut, såsom hörande lill BorgareSt. voro derifrån uteslutne.
Om således någon sådan casus skulle inträffa, som den utaf Gr.
af Ugglas omnämnda, så hehöfver man blott vända sig lill Magistrats-personerna:
Jag anser detta vara ett skäl till att begära
återremiss, på det att Utsk. måtte taga Hr Fiachs motion i närmare
öfvervägande.
Hr Bildt, Knut: Om man vill göra sig reda för Taxerings-komiiéernas
sammansättning, så finner man att de skola
hesta utaf ledamöter af alla 4 Stånden jemte Ståndpersoner. Att
förutsätta det alla dessa olika klasser vid taxeringen rösta hvar
för sig och mot hvarandra endast efter det enskildta intresset,
synes mig vara en sats, som svårligen torde kunna med skäl
drifvas. Hvad skulle väl då meningen vara med taxerings-eden ?
[)e förbinda sig ju alla, alt efter heder och samvete påföra den
beskattning de efter bästa förstånd anse hvarje person böra vidkännas,
och då får man väl icke antaga att insättandet af en
ståndsperson mera eller en borgare mindre, skulle i någon män
kunna ändra förhållandet. När man varit ledamot i någon Taxerings-komité
så vet man, att voteringarne der ingalunda så tillgå,
som man här synes föreställa sig; icke rösta nemi. ståndspersoner,
Prester etc. alltid emot borgarne, och desse icke eller alllid
för hvarandra och emot de öfriga klasserna. Om sådana
missbruk skulle förefinnas, sä får man dessutom rättelse deruti
i Pröfnings-komitéerna, som äro sammansatta af alla klasser och
der äfven K. Beflude ega en plats för att tillse det kronans rätt
blir iakttagen. Jag kan således icke finna att saken blir pä något
vis hjelpt derigenom, att man uti Taxerings-komitéerna insätter
en person mera eller mindre af den ena eller andra klassen, ty
de skola alla aflägga samma förbindelse och dä är man åter inne
på det af mig förut berörda granlaga förhållandet. Pä denna
grund tror jag, att man ganska gerna kan bifalla Utsk:s Betänk,
dä intet skäl är för handen, att i detta afseende vidtaga någon
förändring.'
Hr Printzensköld: För såvidt taxeringen af synbar förmögenhet
beträffar, d. v. s. fastigheter ehvad de äro belägne på
landet eller i stad, så kan det vara nära nog likgiltigt huruledes
Taxerings-komitéerna äro sammansatte, enär en sådan egendom
är för en hvar åskådlig och möjligheten således ligger nära att
kunna vinna ett någorlunda säkert omdöme om det taxeringsvärde
som bör sådan förmögenhet åsättas, äfven om Taxeringskomitéens
sammansättning i afseende på ledamöternas antal skulle
vara mindre formenlig; men när fråga är om den icke synbara
förmögenheten, d. v. s. den inkomst som hvar och en har af
sin verksamhet, då blir förhållandet helt annorlunda. Här yppar
sig den skiljaktighet, att, hvad angår embets- och tjenstemän,
man
Den 27 Maj f. m.
385
man öfver deras verkliga inkomster har en gifven kontroll, så
att, ehvad de äro ledamöter af Taxerings-komitéerna eller icke,
deras taxering bestämmes af sig sjelf, enär ifrån vederbörande
verk inkomma npgifter på lönernas belopp, men hvad deremot
beträffar närings-idkarnes inkomster, är en sådan kontroll alldeles
omöjlig. Då upstår det förhållande, att när Taxerings-komitéerna
uti städerna äro på det sätt sammansatta, att halfva antalet ledamöter
utgöres af just sådana personer, hvilkas icke synbara förmögenhet
skall beskattas, utan att man eger någon kontroll å
densammas verkliga belopp, så blir denna andel af Komitéen
lätteligen den öfvervägande och dömraer således uti egen sak.
Skulle äter en sådan förändring ega rum, som den af Hr Flach
förordade, sä skulle följden blifva den, att de personer, hvilkas
icke synbara förmögenhet skall upskattas, icke till antalet vore
öfverlägsne de serskildta klasserna, hvarigenom desse öfrige ledamöter
vid taxeringen finge en afgörande röst. Då fråga är om
beskattningen af handels- och näringsidkare, så begär man naturligtvis
uplysningar om dessa personers inkomster, men af hvem
skola väl dessa uplysningar meddelas? Jo utaf det stora antal
taxeringsman, som just tillhöra det yrke, som skall beskattas.
När då flere personer på en gång intyga, att den eller den personen
icke har mera än så eller så stora inkomster, hvad skola väl
då de öfriga taxeringsmännen göra? De måste, äfven om deras
öfvertygelse är att beloppet är för litet uptaget, likväl rätta sig
efter hvad de till antalet talrikare taxeringsmännen vitsorda och
intyga. Ett sådant missförhållande synes mig böra afskaffas, och
jag tror, att det skulle ske derigenom, att Hr Flachs motion vunne
afseende, så att antalet af de serskildta klassernas taxeringsman
blefve lika. Det hinder Gr. af Ugglas emot en sådan förändring
anfört, kan så mycket mindre vara antagligt, som det, åtminstone
hvad Stockholm beträffar, är bestämdt föreskrifvet, att
Taxerings-komitéen skall arbeta pä afdelningar, och desse således
icke kunna blifva flere än antalet ledamöter af hvarje klass, så
att om det är 4 ledamöter af 4 klasser men 8 eller 12 af den
5:te, så är det klart, att afdeln:nes antal icke kan blifva större
än 4, och alt män i hvarje afdeln. får insätta ett större antal af
den 5:te klassen, än af de öfriga. Om deremot antalet Borgare
nedsättes till lika belopp med de öfrige, så blir antalet ledamöter
utaf hvarje klass lika på afdeln:ne. Jag tillstyrker således att
förändring måtte ske och att Taxerings-komitéerna måtte blifva
sammansatta på sätt Hr Flach föreslagit, hvarföre jag yrkar återremiss.
Gr. Sparre: Jag har ingalunda förbisett den omständigheten,
att taxeringsmännen aflägga ed och jag vill icke säga att
man vid taxeringar i städerna mera än på landet är glömsk af
denna ed, men jag tror att menniskan är så beskaffad, att hon
lätteligen beherrskas af fördom, då hennes egna fördelar komma
i fråga, och att man icke alltid med samma opartiskhet tillväga7
II. 25
380
Den 27 Maj f. ni.
går då det gäller ens eget skin, sorn andras, och jag tror detta förhållande
leda dertill att Taxerings-komitéerna i städerna, just till
följd af sin sammansättning icke gå tillväga med den samvetsgrannhet
som man hade skäl att vänta. Detta i anledn. af Hr Bildts
yttrande. Mot Gr. af Ugglas yttrande, att BorgareSt. skulle blifva
underkastad! de öfriga klassernas godtycklighet, vill jag påstå all
ingen taxeringsman anser sig vara berättigad alt handla efter
godtycke. Man har icke rättighet att förmoda annat, än att han gålli
Ilväga efter sitt bästa förstånd och öfvertygelse, och om BorgareSt:s
ledamöter äro alltför undseende vid upskaltandet af sina egna
Ståndskamraters förmögenhet, så vill jag icke säga ali detta
misstag härleder sig från mindre samvetsgrannhet, utan ifrån den
blindhet hvarmed man vanligen är behäftad då det gäller ens eget
intresse. Hvad angår det yttrandet, att uti Pröfnings-komitéerna
skulle finnas ett korrektiv emot Taxerings-komitéernas misstag, vill
jag nämna alt Pröfnings-komitéerna, bestående af personer från helt
olika orter icke kunna hafva en sä noga kännedom om en köpmans
affärsförhållanden, som erfordras för att taxera honom, och
det är derföre som Taxerings-komitéerna sällas uti smärre distrikter,
på det att hvar och en deltagare måtte kunna med mera
kännedom om förhållandena upskalta inkomsterna. Detta kan
man icke begära af Pröfnings-komitéerna, som bestå af ledamöter
från hela länet, och man kan således af dessa Komitéer endast
hoppas rättelse af de mest skriande missförhållanden, som äro allt
för synbara, men man kan icke hoppas att vid bedömandet af
en persons affärs-ställning få någon rättelse uti Pröfnings-komiléen
emot Taxerings-komiléens beslut. Det är af detta skäl jag
lägger sä mycken vigt pä Taxerings-komitéernas sammansättning.
Då nu i alla andra förhållanden, der Stånden gälla som auktoriteter,
de sammanträda med lika mångå ledamöter af hvarje Stånd,
sä kan jag icke finna hvarföre man vid dessa Komitéer skulle
göra ett undantag, helst det visat sig att just vid beskattningen
af BorgareSt., som här eger det öfvervägande antalet, en så stor
disproportion eger rum, att den t. o. m. af mina motståndare
blifvit erkänd.
En föreg:de talare har omnämnt huru i något samhälle
Borgare-klassen i fråga om en koraunal-afgift gått in på att skatta
2£ gånger mer än embetsmännen. Ett tydligare erkännande
kan man icke göra deraf, att de handlande i fråga om Statsbidrag
i allmänhet kontribuera mindre än embetsmännen. Då således
erfarenheten visat, att just i det fall, der man gjort undantag
ifrån den allmänna principen, att Stånden skola vara lika
representerade, har det Stånd, som i detta fall eger det öfvervägande
antalet, kommit i den ställning att det mindre än de
öfriga drabbas af de allmänna skatterna, så synes mig endast
denna omständighet vara ett så talande skäl, att jag förmodar
det H. o. Ad. skall bifalla den af mig yrkade återremissen.
Hr Hjärne: Jag vill icke bestrida att ju icke den fördelning,
som denna § bestämmer, är af den beskaffenhet att deröf
-
Den 27 Maj f. m.
387
ver ganska mycket skulle kunna sägas pä grund af så väl erfarenhet
som princip, men jag tror för min del att dessa långa
öfverläggningar ieke leda lill något resultat, hvarföre jag icke
eller ämnar inlåta mig deruti, utan inskränker mig till den förklaring,
att jag icke tror en äterremiss af K. o. Ad. skola föranleda
till någon förändring, så mycken kännedom tror jag mig
på förhand hafva om de andra Ståndens tankar i detta afseende.
Jag skulle likväl anhålla att Hr Rid darli.-Se kret. behagade uplysa
huruvida prot.-utdr. ankommit från de öfriga Stånden om
huru denna fråga af dem blifvit afgjord.
I anledn. häraf uplyste undert. Riddarh.-Sekret, att, enl.
ankommet prot.-utdr., BondeSt. godkänt Bevilln:s-Utsk:s Betänk,
i den nu förevar:de frågan, men att de öfrige RikxStms beslut
ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelade.
Ilr Hjärne: Jag finnér således att BondeSt. bifallit Utsk:s
Betänk, och jag tror mig äfven känna, att ett annat Stånd redan
gjort detsamma, hvarföre jag- på grund af hvad jag förut yttrat,
och då jag icke anser denna fråga vara någon princip-fråga, anser
det vara rättast att bifalla Betänk., enär genom en äterremiss
intet resultat lärer vinnas.
Propos. till bifall å Utsk:s förevaride yttrande blef härefter
framställd, men besvarad med starka Nej, jemte några Ja; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot
samma yttrande gjorda anmärkmr föranleda till äterremiss, samt,
sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte ett eller annat
Nej, förklarade att han funnit Ja öfvervägande. •
Beträffande sedermera Utskis hemställan i fråga om ett af
Hr Hagman väckt förslag, yttrade
Hr Flach: I conseqvens med hvad jag förut yttrat, yrkar
jag äterremiss äfven af denna punkt.
Uppå härefter framställd propos., fann R. o. Ad. att i följd
af dess nysä fattade beslut, äfven ifrågavande del af förevaride
punkt borde återremitteras.
I fråga om Utskis i sista delen af förevaride punkt, afgifna
förslag, anförde
Hr Flach: Enl. hvad näst föregide punkt innehåller, har
Hr Hagman yrkat, att de platser i Taxerings-komitéerna, hvilka
vid sista Riksdagen blefvo åt embets- och tjenstemän samt ståndspersoner
uplåtna, måtte ånyo med ledamöter af BorgareSt. besättas.
Längre gick han icke. Utsk. afslog denna framställning,
men går i nästa punkt sjelft ännu ett steg längre och föreslår
att de rum, som i Taxerings-komitéerna äro åt embets- och tjenstemän
uplåtne, skola i vissa fall kunna besättas med ledamöter af
BorgareSt. Detta är alldeles detsamma som att säga till Hr
Hagman: ”Ni har försökt att göra ett radikalt förslag, men Ni har
icke förstått Er på konsten ; vi skola lära er den. Den består
25*
388
Den 27 Maj f. m.
nemi. icke deruti, att man indrager de platser, som blifvit åt
embets- och tjenstemän samt ståndpersonér uplåtna, utan deruti,
att man drifver ut desse personer och sätter Borgare äfven på
deras platser”. Om jag nu antager att detta förslag blefve vid
denna Riksdag godkändt, så skulle man vid en följande komma
med den anmärkn., att det är lika svårt att få ledamöter af R. o. Ad.
som af ståndspersoner, hvilket är ganska sannt, och man skulle
derföre hemställa, att äfven R. o. Ad:s platser skulle få med Magistrats-personer
besättas. För eonseqvensens skuld borde man
då äfven bifalla detta, hvaraf följden blefve, att Komitéerna skulle
komma att uteslutande bestå af personer, hvilkas intressen uppenbart
äro stridande emot alla de öfrige innevånarnes; ty hvad
förmå väl de fåtaliga Presterne? Jag yrkar afslag å denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill härvid uplysa, att man
redan på försök tillämpat det förslag som nu af Utsk. är i författningen
intaget. I Kammar-Rm har nemi. förevarit ett besvärsmål
ifrån Malmö, der man i Taxerings-komitéen insatt Borgmästare
och Rådmän under namn af ståndspersoner. Detta blef af
Kammar-R:n undcrkändt, och jag vill påminna mig att, när besvär
deröfver anfördes, Konungen äfven ogillade försöket. Jag anser
för min del, icke lämpligt att, såsom lag, stadga något dylikt,
ty följden deraf skulle blifva den, att samme man, som ena året,
i anseende till brist på ståndspersoner, suttit såsom sådan i Taxerings-komitéen,
skulle följande året kunna sitta der bland BorgareSt:s
medlemmar, såsom Magistratsperson. Detta har icke
varit författningens mening och man bör undvika tillämpningar,
som strida mot författningarnas anda.
Man bar anmärkt att 88:de, 89:de och 90:de §§:ne böra
på en gång företagas. Skulle R. o. Ad. behaga återremittera
förevar:de punkt: så böra alla dessa §§:r följas åt. Jag ämnade
icke här upgifva något förslag till ordalydelse, men hemställer
dock om det icke möjligen skulle kunna heta: ”§:n 90. till taxeringsman
må icke såsom ståndsperson eller embets- och tjensteman,
väljas någon, som tillhör R. o. Ad., eller PresteSt., ej heller
såsom Borgare annan än den, som idkar verklig borgerlig
rörelse, eller är Magistratsperson”. Det händer understundom att en
handtverkare är tillika Rådman och i sådant fall vöre detta tillägg
öfverflödigt, men är Rådmannen skiljd ifrån hvarje annat
borgerligt yrke, så är ordalydelsen tjenlig.
Gr. af Ugglas: Hr Flach har fullkomligt misstagit sig om
hvad som varit Utsk:s mening. Hr von Hartmansdorff har upgifvit,
att man på ett ställe redan gjort ett försök i denna riktning,
och jag skal komplettera denna upgift dermed, attdet varit
en allmän sed, att Magistratspersoner antagits såsom ståndspersoner
på de flesta ställen, ända till dess att i Malmö, Borgmästarens
val till taxeringsman öfverklagades, och man fick ett prejudikat
på att cn Magistratsperson icke mera kan såsom ståndsperson
antagas, enär hans val ogillades, på grund deraf, att han var
Borgare och kunde såsom sådan väljas till Riksdagsman. En
Den 27 Maj f. m.
389
Magistratsperson kan icke eller i Taxerings-komilé intagas ibland
BorgareStis ledamöter, såvida lian icke idkar borgerlig handtering,
men Utsk. har ansett dfet gamla förhållandet, all han kunde inväljas
ibland ståndspersoner vara ganska lämpligt. En Magistratsperson
och Borgerskapet i allmänhet hafva icke så identiska intressen,
emedan den förre är löntagare och i sådan egenskap drager en
betydlig del af stadens bevillning. Det är naturligt, att om man
ser på haus enskildta intresse, så skulle det vara att höja bevillningen
för Borgarhe på det att hans egna onera till staden,
hvilka rättas efter dem lill Slaten, derigenom skulle lättas. Utsk.
har äfven trott, att han med sin kännedom om Borgarne och
deras omständigheter, just skulle vara den rätte mannen att
granska upgifterna inom Taxerings-komitén, och detta har varit
anledn:n till förslaget.
Hr Flach: Det är just derföre, alt jag anser en Magistratsperson
i städerna vara till sina intressen helt och hållet beroende
af Borgerskapet, som jag har yrkat afslag. Man säger alt en
Rådman, som kommer in uti Taxerings-komitéen, skulle till följd
af sin egenskap af lönetagare höja bevillmn för handlande och
öfriga näringsidkare i staden. Låtom oss för ett ögonblick antaga
att han så gjorde under några år och blcf inom det samhälle,
han tillhörde, renommerad för att söka höja Borgerskapets skatter,
så skulle jag vilja se huruvida, i händelse han ville söka Borgmästare-tjensten
i samma stad, han skulle lyckas att få några
röster dertill.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, fästade Hr Flaclis upmärksamliét
derpå, att Utsk:s ifrågavande förslag omfattade hela 90:de §:n.
och att således det afslag, Hr Flach yrkat, skulle afse hela 90:de
§:n, hvilket dock icke torde hafva varit meningen, yttrade
Hr Flach: I sådant fall och då det är svårt att påstående
fot göra en redactionsförändring, så förenar jag mig med dem
som yrka återremiss.
Propos. lill bifall å Utsk:s ifrågavande förslag blef härefter
framställd och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärkmne
föranleda till återremiss, samt sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade att han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
Fortsättningen af förevar:de ärendes pröfning upskjöls till
eftermiddagens plenum; och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
390
Den 27 Maj e. in.
Lördagen den 27 Maj 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sUtsk:s Betänk. N:o 4, ang:de
grunderne för den blifvande allm. bevillmn, samt föreskriflerne
för deras tillämpning; hvarvid nu förekommo:
32:dra punkten, ang:de iO-r.de §:n; 33:dje punkten, ting:de
109:de §:n; och 34:de punkten, ang:de 11i:te §:n.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter föreslagit och
yttrat.
35:te punkten, ang:de §§:ne 116 och 125.
Hr Flach, Joli Fredr. Philip: Då Utsk. i punkten härnäst
efteråt, likasom på flera andra ställen i Betänk., yttrat sig
ang:de nödvändigheten och behöfligheten af kontroller i afseende
på taxerings-upgifterna, kan det icke annat än väcka förundran
att Utsk. på detta sätt affärdat min motion, men jag röner i detta
fall samma öde som flere andra motionärer, hvilkas framställningar
blifvit, af Utsk. bemötta i premisserna med ja och i conclussionen
med nej. Den framgång jag i åtskilliga af mina framställningar
på förmiddagen rönt hos R. o. Ad. ger mig anledn.
hoppas, att icke utan behjertande af R. o. Ad. uplräda i denna
fråga, den, med hänsigt till sina följder, enl. min åsigt, vigtigaste
af hela bevillnm. Den är af vigt icke allenast för de enskildta
skattdragande; den är af vigt äfven för Staten. Då man betraktar
frågan ur rättsgrundens och billighetens synpunkter, kan det
icke annat än förefalla anmärkningsvärd!, att de medborgare, hvilkas
kapitaler äro nedlagda i en handtering, som bereder den
jemförelsevis minsta vinst, men fordrar den största arbetsamhet
och omtanka; (såsom förhållandet är med jordbrukets idkare),
eller hvilkas förmåga är ansträngd i en verksamhet, hvilken vanligast
medförer dryg ansvarighet, men endast knapp utkomst
(såsom förhållandet är med embets- och tjenstemän), dessa icke
desto mindre få vidkännas den drygaste taxeringen, då deremot
personer, hvilkas kapitalstyrka sätter dem i tillfälle att med största
fördel använda sin förmåga och verksamhet, i största möjliga
grad äro befriade ifrån skatt, åtminstone så mycket som det faller
dem sjelfve in att blifva det. Följderna deraf ser man ock. Vid hvarje
Riksdag förekommer med ökad vigt och betydelse den stora frågan
om nedsättning i grundskatterna; och det lärer väl svårligen
kunna förnekas, att den klass af medborgare, som, oftast under
stor fattigdom, drager dessa skatter, då den ser en annan medborgareklass
lefva i öfverflöd och rikedom utan att bidraga till
Staten i något jemförligt förhållande efter deras inkomster har
skäl för sin sträfvan att vinna lindring i sin börda. På samma
sätt är förhållandet med embets- och tjenstemän nen. Hvar och
Den 27 Maj e. m. 391
en vet huruledes dessa af sina knappa och ringa löner få gifva
betydliga bidrag i form af skyddsafgift, ehuru man kan säga att
de, i följd af siu samhällsställning, äfven genom sin verksamhet
bidraga till det s. k. ”skyddet”, samt följaktligen, på denna grund,
borde njuta, om ej befrielse från all hevilla, å tjensleinkomster,
dock en billig nedsättning i densamma. Huru är deremot förhållandet
med de s. k. trafikerande klasserna. Jag skall uplysa
derom i någon mån, med ledning af en för år 1845 uprättad
summarisk redogörelse, beträffande tillståndet i detta hänseende
i llikets alla städer och utvisande de belopp, som blifvit utgjorde
af embetsmännen och af trafikerande efter 2:dra artis bevillning
för handel och rörelse. Af denna redogörelse visar sig
t. ex. bland annat, att hanlanderne i alla Rikets städer upgingo
lill eli antal af 3,619, samt erlade i bevillning efter 2 art. en
summa af 105,592 R:dr 16 sk., eller i medeltal för hvarje person
af denna kategori 29 R:dr 8 sk., hvilket förutsätter en behållen
inkomst af icke fullt 600 R:dr b:ko. Afdrager man derifrån
de handlande, som i Stockholm och Götheborg finnas och hvilka
onekligen äro de betydligaste, så visar sig, att i rikets alla öfriga städer
dervaride handlande lill ett antal 2,206 st., erlagt en bevillnrssumma
af 42,226 R:dr 40 sk., eller i medeltal 19 R:dr 17 sk., hvilket
således förutsätter en årlig inkomst af icke fullt 400 R:dr b:ko.
De handlande i Stockholm utgjorde 939 st. med en bevillning
af 37,172 Rd:r 40 sk. eller i medeltal 38 R:dr 5 sk.j hvilket
motsvarar en behållen inkomst af icke fullt 731 R:dr Inko. När
sålunda hela handelscorpsen här i Stockholm utgjorde 37,172
Rd:r 40 sk. i bevillning, så erlade härvarande embetsmannacorps,
lill antalet 2,880 personer, 67,621 R:dr. För hvarje embetsman
utgjorde alltså bevillntn i medeltal 23 R:dr 23 sk., motsvarande
en inkomst af omkring 778 R:dr i medeltal, då deremot hvarje
handlande, såvida bans bevillu:s-belopp det uplvser, endast skulle
haft i inkomst 771 R:dr. Jag hemställer till Eder Mine Hrr
huruvida icke sistnämnde förhållande på del fullständigaste sätt
jäfvas af den lyx, en stor del af handelscorpsen i sin dagliga
lefnad utvecklar.
Här finnas ock i detta hänseende, förhållanden, som äro af
beskaffenhet, att icke kunna anmärkas, utan att väcka löje. Såsom
ett exempel derpå, anhåller jag fä nämna att, pä sätt ofvannämnda
redogörelse för tillståndet år 1845 utvisar, de handlande
i Alingsås, 19 st. (ill antalet, erlade en bevillning af 118
R:dr, eller i medeltal 6 R:dr 10 sk. 1 rst., motsvarande en behållen
inkomst af 124 R:dr 8 sk., hvilket belopp med ej mindre
än 50 proc. understiger kronans underhållskostnad år 1845 för
en korrektionist pä Långholmen, enl. hvad Fångstyrelsens år
1847 afgifna underd. berättelse om fångvården, gifvet- vid handen.
Skulle det med dessa och mångfaldiga dylika, af dagliga
erfarenheten bekräftade exempel för ögonen, ändock icke vara
möjligt alt fä rättelse i sädane missförhållanden, förr än liela nationens
gäckade moralitets- och billighetskänsla upreser sig till
bestraffande af detta hån och förakt för lagarne, mäste sådant
392
Den 27 Maj e. m.
antagas såsom ett bedröfligt bevis uppå Statsmaklernes bristande
insigt eller förmåga alt förbättra nuvande tillståndet härutinnan.
Om man nu, med hänsigt till närvar:de politiska förhållanden,
tänker sig möjligheten af ett krigstillstånd emellan Stormakterne
i Europa och vårt fädernesland, inklämdt emellan de
stridande intressena, ovilkorligen nödgades taga parti för eller
emot, eller alt man åtminstone nödgades vara på sin vakt; månne
sådant kunde aflöpa utan dryga kostnader och deraf härflytande
ökad bevilln.? Skulle dä ä densammas utgörande ej utöfvas annan
kontroll, än den nuvande, kunde sådant icke hafva annan
påföljd, än att på de redlige och laglydige komme alt hvälfvas
skatter, icke blott för deras egen del, utan äfven för dem, som
i underslef söka och finna en gin utväg lill befrielse från åtagne
förbindelser; hvaraf vidare skulle möjligen kunna framkallas
och utbildas den opinionen hos den skattdragande allmänheten,
alt då de styrande och representationen icke vårda sig om att
uphemta den rika skörd af skattebidrag, som på detta sätt
faller gagnlöst bort, så är detta det tydligaste beviset, att
bevilln.n är öfverflödig, och densammas åläggande lika gagnlöst,
som att ouphörligt ösa uti ett kärl, hvilket redan förut är
så fullt, att det flödar öfver alla bräddar. Detta betraktadt ur
den enskildes synpunkt. Jag vill nu med några ord betrakta
saken ur Statens synpunkt. Det ligger i sakens natur, att, såsom
hittills skett, äfven framdeles komma att väckas frågor om
grundskatternas förenkling, d. v. s. nedsättning, om åtskilliga
ordinarie utskylders försvinnande, såsom vid denna Riksdag om
tionde- och hammarskatt-jernets borttagande. Om K. M. och
R. St:r lemnade obetingadt bifall till dylika framställningar, och
Regeringen naturligtvis derefter komme att blifva i största möjliga
grad beroende af bevilln:r, skulle, serdeles under politiskt
stormiga tider, deraf och med begagnande af det sjelfsvåld, hvartill
bristande kontroll å taxerings-upgifterne föranleder, kunna
bildas en mäktig häfstång för genomdrifvande af ministerkriser
och deraf härflytande läglighet, att slutligen göra all regering
omöjlig. Man torde således häraf Finna, att äfven denna fråga
om kontrollerna, så obetydlig och underordnad densamma än
må synas, likväl har en ganska allvarlig politisk betydelse. Då
nu denna Riksdags Bevilln.Utsk. mindre än något föreg:de varit
besväradt med tunga updrag, då det t. ex. har sluppit hela frågan
örn bränvinsbränning, och då Tullfrågan utvecklat sig på
ett sätt, alt Utsk. deraf får föga ytterligare besvär, så skulle det
väl tyckas sorn Bevilln.Utsk:s omvårdnad kunde användas till att
upiinna lämpliga kontroller i afseende på bevilln:ns utgörande eller
att åtminstone försöka någonting i den vägen. Man har
funderat derpå, men icke ansett tiden vara inne, säger man.
Icke låter en nation tillfredsställa sig endast med dylika fraser,
och jag anhåller derföre, att R. o. Ad. måtte återremittera denna
punkt, som, på sätt jag hade äran i början af mitt yttrande
nämna, är en af de vigligaste, som vid denna Riksdag förekommit.
Den 27 Maj e. m.
393
Hr Printzensköld, Carl: Jag har upmärksamt afhört Hr
Flachs anförande,, och kan icke neka att han har rätt i sina anmärkn.
T. (hiskligt vöre örn några kontroller kunde upfinnas för
att kunna åstadkomma ärligare upgifter ifrån vederbör:de industriidkares
och handlandes sida, än som nu är förhållandet. Jag
skulle för min del således önska, att denna punkt blefve återremitterad,
för att Bevilln.Utsk. må, så långt dess förmåga sig
sträcker, söka att upfinna något kraftigt medel, hvarigenom de
skattskyldige kunde förmås att fullgöra sin pligt i afseende på
upgifterna till taxeringen, så kraftigt nemi., alt de böra på förhand
vara förvissade derom, att derest deras upgifter befunnes
oriktiga, de då på ett lämpligt sätt komma att derför i beskattningsväg
ansvara. Jag kan icke upgifva något förslag i denna syftning.
Hock skulle jag tro, alt om Bevilln.Utsk. närmare öfverväger
saken, sä kunde det väl icke vara omöjligt att utfinna någon
slags kontroll, som vore bättre än ingen, hvilket sednare
nu är förhållandet. Om Bevilln.Utsk. i detta afseende ville gå
till äldre tiders Bevilln:s-Förordn:r och der efterse hurudane
kontroller, som då voro stiftade, för att förekomma oriktiga taxerings-npgiftcr,
sä torde måhända Bevilln.Utsk. i dessa äldre
författningar finna någon ledning att föreslå sådane åtgärder,
som åtminstone i någon mån kunde upfylla ändamålet. Jag anhåller
således lika med Hr Flach, att denna punkt måtte återremitteras
och är fullt öfvertygad, att om Utsk. tager alla de bevis
Hr Flach här anfört för olämpligheten af det nuvar:de förhållandet
i öfvervägande, så skall Bevilln.Utsk. derutinnan finna
grundad anledn. att upbjuda sina bemödanden att komma till
det resultat, som af Hr Flach blifvit åsyftadt.
Hr Hjärne, Harald: Afven jag kan icke annat än erkänna
riktigheten af den anmärkn., som af den förste värde talaren
här blifvit gjord, men man har, såsom jag tror, inom Utsk.
i allmänhet följt den grundsatsen, att der icke några bestämda
förslag äro afgifne, utan blott allmänna resonnementer insända
till Utsk., så har Utsk. åtminstone ganska sällan ansett sig böra
anstränga sin egen upfinningsförmåga för att upfinna de medel
att förekomma ett oriktigt förhållande, hvartill motionen icke
gifvit någon bestämd ledning. Förhållandet är i detta afseende
just sådant. Hr Flach har afgifvit en motion, som talar om
behofvet af kontroller, ungefärligen i samma syfte som han nu
yttrat sig, men han har icke upgifvit mer än ett enda medel att
förekomma dessa underslef. Det är således på tvenne framställningar,
som Utsk. ansett sig böra svara, den första om kontroller
i allmänhet kunna finnas, utöfver dem, sorn redan finnas, och
den andra, den speciella kontroll, som motionären upgifvit. Jag
får bekänna, att jag icke är höjd att taga Utsk:s parti i denna
fråga. Jag tror att frågan är så vigtig, att Utsk. väl kunnat
litet mer anstränga sig i detta fall, än att blott och bart i korta
ordalag affärda motionen, ty såsom ett knapphändigt affärdande
måste jag anse det skäl, hvarpå Utsk. byggt sitt afslyrkande.
ätli
Den 27 Maj e. ni.
I afseende pä den förslå frågan säger Ulsk.: ”alt 0111 någonsin
sädane kontroller skola vinnas, de nästan uteslutande äro att söka uti
Taxerings- och Pröfnings-Komiléernas nit, samvetsgrannhet och
kännedom om de verkliga förhållandena; och på denna grund
har Ulsk. icke tilltrott sig, att genom förändrade lagbestämmelser
kunna tillvägabringa någon förbättring i omförmäldla afseende.
” När Utsk. har sagt ”nästan”, så synes detta innebära
att Utsk. icke ansett det omöjligt alt upfinna andra kontroller.
Att delta skäl icke'är tillräckligt, det hafva vi redan erfarit under
den föreg:de debatten för dagen, och att underslef således
icke kunnat genom laxeringsmännens kännedom tillräckligt förekornmas.
Hvad angår den af motionären föreslagna kontrollen,<
att dä någon hos Pröfnings-Komitéen skulle vilja öfverklaga Taxerings-Komitéens
åtgärder, han skulle vara skyldig att beediga
sina förda böcker jemte klagomålen, sä får jag erkänna, att i
delta afseendel är jag af samma åsigt som Utsk. Det är redan
föreskrifvet, att om Taxerings-Komitéen icke litar pä den upgift,
sorn af någon person blifvit meddelad, så har Komitéen rättighet
att infordra hans böcker och undersöka förhållandet, men
jag tror icke, att det vore lämpligt, att en klagande vore skyldig
att bifoga sina böcker, endast derföre att han är klagande.
Jag beklagar att icke någon af Bevilln.Ulsk:s ledamöter har tagit
ordet i denna fråga, ty jag skulle för min del anse, att om
man har sysselsatt sig något verksamt med att upfylla motionärens
önskningar, så bade man bordt kunna komma till något
bättre resultat. Ar det händelsen, att Utsk. arbetat i saken, att
Utsk. ansett saken vara af den vigt, att det ansträngt sig för att
upfinna kontroller, men icke lyckats deruti med den personal,
som inom Utsk. f. n. finnes, så skulle jag för min del ansett
del öfverflödigt, att återremittera Betänk., efter man då icke hade
någon anledn. att hoppas att Utsk. skulle något allvarligare sysselsätta
sig med en fråga, som Utsk. nu så legert affärdat, men
dä jag nu ser Gr. af Ugglas, så hoppas jag att lian vill uplysa,
huru härmed sig förhåller, och efter hans yttrande kommer min
röst att rätta sig.
Hr Flach: Jag skall börja med alt upmana Hr Hjärne att
vara så obligent visa mig den § i Bevilln:s-Förordn:n, som tillägger
Taxerings-Komitéen rättighet att infordra Handlandes böcker.
Om icke eli sådant stadgande finnes, så torde mitt förslag
icke vara alldeles oriktigt, och jag tror, alt man skulle komma
till mera reda och enkelhet om, i händelse en Handlande skulle
finna sig för högt beskattad af Taxerings-Komitéen, han finge
der förete sina böcker lika sorn nu inför Pröfnings-Komitéen, i
händelse han der klagar öfver Taxerings-Komiléens beslut och
sålunda redan inför Taxerings-Komitéen visa, att hans behållning
för de sista åren verkligen icke upgått till det belopp, hvarför
han blifvit taxerad. Om nu detta för honom är en fördel hos
Pröfnings-Komitéen, att få begagna denna bevisning, månne det
icke äfven skulle vara en fördel för honom att göra det inför
Den 27 Maj e. m.
395
Taxerings-Komitéen. Jag har redan i mitt förra anförande ordat
sä mycket, att jag anser det ej vara mödan värdi att yttra
mera, titan yrkar endast återremiss af denna punkt.
Gr. Sparre, Erik: Då jag på f. m. instämde med motionären
i fråga om valet af åtgärder, för att besätta TäxeringsKömiléen
på ett sätt, att den kunde upfylla sitt ändamål och
beskatta hvarje medborgare i mån af hans inkomster, så tror
jag mig hafva tillräckligt tillkännagifva och uttalat mina åsigter
om brislfälligheten af det nuvar:de beskattningssättet. Om jag
således i alla afseenden delar motionärens åsigt örn bristfälligheterna
uti den nuvar:de Bevilln:s-Förordn:n, så kan jag likväl
icke instämma deri, att en skattskyldig, för att vinna rättelse
uti Taxerings-Komitéens beslut skall åläggas skyldighet, att upvisa
sina böcker. Jag delar Utsk:s åsigt i detta hänseende, ty
ett sådant medel att bevisa taxeringens oriktighet skulle kunna
menligt inverka på den Handlandes kredit. Det är väl en sanning,
att en Handlande icke bör fördölja sitt tillstånd, men lill
den grad kan man icke begära att lian skall gå öppet tillväga,
att han skulle upvisa sina böcker och såmedelst för hela verlden
bekantgöra sina affärsförhållanden. Jag kan således i detta afseende
icke dela motionärens tanka, och anser mig pligtig att såsom
jurist tillkännagifva denna min åsigt.
Hr Prytz, Lars Adolf: Jag anser mig skyldig, såsom
ledamot af Bevilln.Utsk., att, i anledn. af Hr Hjärnes adress
till någon af Ulsk:s ledamöter, med några ord åtminstone besvara
Hr Hjärnes yttrande. Jag var icke nårvar:de då Hr Hjärne
hade ordet och kan således icke, i afseende på livad han sagt,
söka till att afgifva något svar, men i afseende på Hr Hjärnes
yttrande kan jag förklara, alt denna, likasom hvarje annan motion,
blifvit inom Utsk. ganska allvarligt behandlad. Hr Hjärne
tyckes befara, att Utsk. har allt för litet ansträngt den förmåga,
som kunde finnas inom Utsk., men jag får försäkra, att Utsk.
ganska mycket ansträngt sin förmåga. Om förmågan hos den
Utsk:s personal, af hvilken det förevar:de Utlät, blifvit utarbeladt,
af Hr Hjärne betviflas, sä kan den trösten vinnas, att Utsk:s
personal är sä mycket ombytt, sedan detta Utlåt, utarbetades,
sä att jag på den grunden icke vill motsätta mig återremiss.
Hr Flach: Jag ber om ursägt att jag nödgas åter uptaga
B. o. Ad:s tid, men jag har måst, i anledn. af Gr. Sparres yttrande,
ånyo upträda.
Jag torde då få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, all;
mitt förslag icke' varit på något sätt bindande för Utsk., utan att
det berott af Utsk. att antaga detsamma eller att upfinna något
annat. Jag har icke absolut yrkat, att det skulle vara en skyldighet
för en Handlande, att, vid anfordran, förete sina böcker,
ty det vore ganska äfventyrlig!, ehuru det i vissa fall vore ganska
nyttigt, men jag har föreställt mig, att den, som vill söka
ändring i Taxerings-Komitéens beslut, borde vara pligtig att genom
företeende af sina böcker visa sin verkliga inkomst._ Om
306
Den 27 Maj e. m.
nu t. ex. en Handlande icke vill visa sina böcker af det skäl,
att han för det året, hvarom fråga är, ligger uti en spekulation,
som han icke vill offentliggöra, och hvars framgång möjligen
helt och hållet beror derpå, att hans böcker hållas hemliga, så
är det klart, att han icke då använder detta bevisningsmedel,
utan utgör sin bevilln. för nämnde år, enl. Taxerings-Komitéens
bepröfvande; hvilket han destoheldre utan äfventyr kan göra,
som han nästkommande år med sin bok för förra året är i tillfälle
visa, att han icke med samma fördel som Taxerings-Komitéen
förutsatt, drifvit sin rörelse under det ifrågavarde året och
att han således bordt få nedsättning; då han ock utan tvifvel
vinner en sådan nedsättning genom den, på grund af dessa hans
styrkte afgifter, nedsatta medel-beräkningen af hans inkomster
för nästföljde år. Jag tror således icke, att någon betänklighet
skulle i detta hänseende upstå emot mitt förslag. Också har jag
talat vid mången redbar köpman, som i det fallet delat min
åsigt. Skulle åter någon betänklighet upstå deraf, att någon
Handlandes affärslif vore af sådan beskaffenhet att han, på grund
deraf, icke vågade förete sina böcker, så får jag säga, att om
på det af mig afsedda sättet, böckerna icke desto mindre framtvingades,
vore det väl moraliskt rätt, enär derigenom blefve omöj
ligt för honom att förhemliga sina böcker, intill dess de lades
inför konkursdomaren, möjligen med det resultat, att, efter verkställd
granskning af desamma, påföljden för näringsidkaren blefve
fästning och schavott, derest icke K. M:s nåd komme emellan.
På denna grund inser jag således icke, alt det äfven i detta hänseende
finnes någon- betänklighet emot mitt förslag, utan tror
tvertom, att en moralisk vinst af detta bevisningssätt skulle härflyta.
Jag fäster mig likväl icke uteslutande vid detta förslag.
Må Bevilin.Utsk. gerna upfinna ett annat sätt att åstadkomma
lämpligare kontroll än hittills, och jag skall derföre vara tacksam;
men må man åtminstone icke helt simpelt svara, att man har
sysselsatt sig med att fundera på ett sådant förslag, utan att dervid
ens upgifva hvarutinnan det respektiva funderandet bestått.
Jag yrkar återremiss.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Jag finnér det vara
för mycket begärdt, att Bevilin.Utsk. skulle antingen hafva antagit
Hr Flachs förslag eller utarbetat ett annat förslag, eller också
lagt i dager alla sina funderingar i detta ämne. Om man skulle
lagt i dagen alla funderingarne, det vill väl säga discussionerne,
så torde vi väl hafva fått ett Betänk, här, som varit temligen
svårsmält, ty detta ämne föranledde inom Utsk. ganska vidlyftiga
och långtrådiga debatter.
Hvad kontrollerne beträffa, så har Utsk. verkligen förehaft
frågan till allvarligt begrundande och dervid funnit hvad jag redan
förut här flera gånger yttrat, att kontroller öfver bevilhnns
utgörande för en eller annan klass äro ganska lätta att utfinna,
men att deremot en sådan kontroll för den klass, som Hr Flach
har åsyftat är bland de svåraste ätt finna. Utsk. har sålunda
Den 27 Maj e. m.
397
icke ansett sig böra framkomma med de speciella förslag till kon
troll, som Utsk. funnit vara verksamma, derför att derigenom
den verkligen obilliga beskattningen, som i närvande stund eger
rum, skulle komma att ännu hårdare drabba de klasser, för
hvilka sådane fullständiga kontroller kunde åvägabringas, hvarigenom
till de öfrigas fördel en ännu större obillighet skulle npkomma.
Det af ITr Flach föreslagna bevisningssättet för Handlande och
Näringsidkande genom böckernas företeende, har utgjort föremål
för Utsk:s pröfning. Utsk. har dock icke mycket dervid fästat
sig, emedan Utsk. ansett, att det skulle ligga någonting snart
sagdt förhatligt uti den idé, som Utsk. åtminstone ansåg hafva
föresväfvat motionären, nemi. att framtvinga böcker och derigenom
blotta en financiel ställning, som möjligen, om en eller annan
förlust under året upstått, kunde menligt inverka på en eljest
redbar persons kredit.
Hvad beträffar Hr Flachs förslag i öfrigt, så har Utsk. ansett
det vara ett oeftergifligt vilkor, att om en person vill vinna
ändring uti Taxerings-Komitéens taxering genom besvär hos
Pröfnings-Komitéen, så måste han för detta ändamål kunna styrka,
att han blifvit för högt taxerad. På hvad sätt skall då sådant
kunna ske. Det kan väl icke styrkas annorlunda än genom utdrag
ur hans räkenskaper. Detta rörer mig sjelf, eller åtminstone
mina egendomar. Genom högt updrifna hammarskattspriser,
så har bevillmn för bruket blifvit för högt uptagen. Detta
styrktes genom utdrag af boken, och det var det enda sätt,
hvarpå man kunde erhålla rättelse, hvilken man också fick. Sålunda
kan man alltid 'tillvägagå när man vill hafva ändring i
Taxerings-Komitéens beslut. Jag afstyrker bifall till Hr Flachs
förslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag skulle icke hafva
tagit till ordet, om jag icke hade hört Gr. af Ugglas nu åter
åberopa de 5 proc:n. Detta är ett skäl, som duger vid alla tillfällen,
och så långe Grins önskan i detta hänseende icke upfyllcs,
så vill han ej medgifva någon förbättring i Bevilln:s-Förordrnn.
Detta skäl kan jag dock lika litet gilla på e. m. som
på f. m. Om man icke bemödar sig att på lämpligt sätt föranleda
taxerings-upgifternas styrkande, hvad måste väl följden blifva?
jo: godtyckets regering, om jag så får såga, ty Taxerings-Komitéerna
behöfva då icke bry sig om upgiflerne, utan kunna efter
godtfinnande taxera. Månne sådant är riktigt? Om det kan vara
fördelaktigt för den, som oärligt upgifver sina tillgångar, så kan det å
andra sidan blifva äfventyrligt för dem, som ärligt tillkännagifva
sina inkomster. Följden blir, alt alla skäras öfver en kant och
att den ärliga mannen får lida för den oäi-liges skuld. Jag får
alltså yrka, att R. o. Ad. måtte bevilja återremissen. Om Utsk.
icke gör något afseende derpå, så har åtminstone detta Stånd
användt, och kan ytterligare använda sitt bemödande, att skaffa
rättelse, der sjidant tarfvas.
398
Den ?7 Maj e. m.
Gr. af Ugglas: Då Hr von Hartmansdorff stödde sitt yrkande
0111 återremiss af denna punkt just derpå, att lian ville
deri återfinna kontroller för utfående af dessa 5 proc., sä ber
jag att få återkomma till den frågan, så mycket mera, som deruti
ligger det egentliga felet i Bevilln:s-Förordn:n. Att Hr von
Hartmansdorff icke alltid är för dessa 5 proc., hafva vi på f. m.
hört. När fråga var om inköpspriset af fastigheter på landel, då yrkade
llr von Hartmansdorff tvertom, att dessa 5 proc icke skulle
läggas till grund för taxering af jorden efter nuvarrde BevillmsFörordn.
, utan att endast en ransakning af hvad jorden verkligen
skulle vara värd, måtte komma att ske. Att endast Hr von
Hartmansdorff sjelf och icke R. o. Ad. skulle önska, alt 5 proc.
af all inkomst malle utgå, tager jag för gifvet, ty då B. St:r
vid förra Riksdagen skrefvo i början af sin Bevilln:s-Förordn.
att en bevilln. af k,900,000 R:dr skulle utgå och om man då hade
tillagt att 5 proc. af ali inkomst i landet skulle utgå, så vore
det mycket lätt alt bevisa, att om 5 proc. af all inkomst verkligen
ulginge, sä skulle denna summa upgå till 8 milla- i st. f. knappa
2 milla1, och sålunda ett öfverskott af öfver 6 milhr om året
ingå till Statskassan. Att ingen har åsyftat detta, torde vara
klart och det är derföre som jag säger, att när man skrifver att
man icke vill hafva mer än 2 milhr i bevilln., så vore det orimligt
att på samma gång säga att man vill hafva 5 proc. af all
inkomst, och jag kan icke gifva min röst för att man skall utskrifva
mer än man vill hafva. Jag ber om förlåtelse att jag så
ofta återkommer till dessa 5 proc., men det är deruti, som grundfelet
för hela Bevilln:s-Förordn:n ligger, och jag nödgas derföre
återkomma dertill ännu ytterligare.
Hr von Hartmansdorff: Gr. af Ugglas har nu tydligen
ådagalagt, att största antalet af Svenska medborgare icke betala
5 proc. af sin inkomst i bevilln. Han borde väl då vara nöjd
och ej vidare åberopa ett förment missförhållande, som för de
Hesta medborgare redan uphört.
Gr. Sparre: Jag älskar i allmänhet att kyrkan står midt i
byn, och jag måste göra den anmärkn. vid Gr. af Ugglas’s yrkande,
att om jag conseqvent följer detta yttrande i tillämpning,
så ligger deruti en ursäkt för de låga upgifter, som vederbör:de
göra till Taxerings-Komitéen. Om jag dä fäster mig vid den
första föreskriften och tillämpar den med den stränghet, att R.
St:r icke vilja häfva mer än dessa 1,900,000 R:dr, om också 5
proc. af inkomsten skulle öfverstiga delta belopp, så skulle detta
verkligen blifva en ursäkt för de skattskyldige, som icke riktigt
upgifva sina inkomster. Men nu är emellertid förhållandet, att
om den bevilln:s-summa, som verkligen inflyter, öfverstiger det
belopp, som erfordras, så kommer det att rättas vid en blifvande
Riksdag.
Jag tillägger, att jag ingalunda förbisett hvad Hr Flach i
sin motion åsyftat, men jag anser mig böra vidblifva hvad jag
sagt, nemi. att det icke är billigt eller skäligt. Jag tror, att äf
-
Den 97 Maj e. m.
399
ven den redbaraste affärsman kan hysa betänkligheter vid alt
för hvem som helst blotta sin ekonomiska ställning, oell då Hr
Flach medgifvit, att omständigheter äfven för den redbaraste affärsman
kunna inträffa med anledn. hvaraf han för något år icke
kan vilja framlägga sina böcker, så har Hr Flach likväl, yttrat,
att man vid dylika tillfällen nödgas lemna delta bevisningssätt
åsido och underkasta sig den högre taxeringen, nian att vinna
annan rättelse än ali denna mindre inkomst för det året skall i
en framtid nedtrycka den medelinkomst, efter hvilken man skall
taxeras. Jag tror icke, att det är lämpligt eller lagstiftaren, värdigt,
att föreskrifva sådane mått och steg, som ovilkorligen skola
förefalla förhatliga, och del är af detta skäl jag icke vägar tillstyrka
bifall till motionen.
Hr Prytz: Då jag hade ordet sista gången kände jag icke
Hr Flachs påståenden, men i anledn. af Hr Hjärnes yttrande,
förklarade jag, att jag icke skulle vara emot en äterremiss. Då
jag likväl 1111 bar bort Hr Flachs yrkande, ali Utsk. med sina
s. k. funderingar hade bordt komma till något förslag, i st. f.
det afslags, om Utsk. meddelat, sä får jag i anledn. deraf yttra,
att såsom Gr:ne af Ugglas oell Sparre anfört, föreföll inom Utsk.
allvarliga discussioner derom, huruvida det vore lämpligt, alt
Handlande skulle bestyrka sina upgifler genom förevisande af sina
böcker, men inom Utsk. ansåg man sådant icke vara rätt och
lämpligt. Derföre stannade Utsk. uti den åsigten, att när det
var fråga örn att bedöma inkomsten af en rörelse, så måste man
förlita sig på Taxerings-Komiléens ledamöters nit, noggrannhet
och redlighet i den vägen.
Hvad åter angår, att pågon kunde blifva för högt taxerad,
men alt då sådant inträffar, så finnes den utvägen för den taxerade,
att med sina böcker bevisa, att han blifvit för högt taxerad,
så är det gifvet, att om icke någon större olägenhet deraf
för honom upstår, så tager lian fram dessa böcker oell visar dem
för Taxerings-Komiléen, samt får pä grund deraf ändring i sin
beskattning. Utsk. har derföre icke ansett sig böra inkomma
med något förslag i detta afseende, och då icke heller den värde
motionären under tiden kunnat utfundera något annat förslag,
så får jag bestrida den begärda återremissen.
Hr Printzensköld: Om det verkligen förliölle sig så,
som Gr. af Ugglas npgifvit, att nemi. R. St:r alldeles icke
åsyftade, att de i Bevilln:s-Stadgan detaljerade stadganden ronde
sättet för taxeringens bestämmande skola tillämpas efter deras
ordalydelse, utan att tveriom taxeringsmännen skola ega rättighet
att godtyckligt förfara, derföre alt R. St:r bestämt den bristsumma,
som genom allmänna bevilln:n bör fyllas, så skulle man
svårligen kunna förneka, det R. St:r vore alldeles oefterrättliga
och att deras tillgörandeu innebure den största motsägelse mot
hvarandra. Jag vill snarare härleda de stadganden, som nu linnes
i Bevilln:s-Förordn:n, ifrån en tid, då desammas bokstafliga
tillämpning var af. behofvet påkallad, i anseende till de betydliga
400
Den 27 Maj e. m.
bevilln:s-belopp, sorn då erfordrades för Statsbristeus betäckande,
ty vi veta allt för väl, att just den Statsbristsumma, som skalle
betäckas, på den tid då nu gällande bevilln:s-grunden först började
tillämpas, var flerdubbelt större än nu, likasom att fastighetsvärdena
dä voro vida lägre, hvaraf följer, att dessa bevilln:sgrunder
voro riktiga, ehuru de nu, till följd af inträffade förändringar,
icke ega den tillämplighet, som de hade i begynnelsen.
Jag tillräknar visst icke de sista Riksdagarnes Bevilln.Utsk. såsom
något fel, att de vandrat så tillsägandes uppå den gamla stråten
och låtit dessa detaljbestämmelser qvarstå, men det hade måhända
varit nyttigt och kanske nödigt, att detta Utsk. uti sitt
Utlåt, om den allmänna beviiln:n hade fästat R. St:rs upmärksamlict
på de i snart sagdt alla rigtuingar af det industriella lif—
vet inträffade ändringar och omhvälfningar, hvarigenom nya grunder
för den allmänna bevillnms utgörande varit beliöfliga att utfinnas
och stadgas, men när nu så icke skett, utan BevillmsFörordn:n
innefattar ännu i det närmaste samma stadganden
som Bevilln:s-Förordn:n af 1812 och 1815, så hade Bevilln.Utsk.
bordt påyrka att dessa stadganden skulle, så vidt möjligt vore,
ordagrant och kraftfullt tillämpas, för att derigenom söka ådagalägga
huruvida och i hvad mån förändringar i densamma voro
behöfliga. Jag skulle nemi. tro, att genom en sådan sträng tillämpning
af författningen för ett år, t. ex. näst före en Riksdag,
så skulle man genom sammandrag af taxeringslängderna hafva
kommit till kännedom, om hvilka klasser i samhället, som i sjelfva
verket vore efter de stadgade grunderna för hårdt beskattade,
och man hade derigenom kunnat bereda en rättelse uti de ojemnlieter
och verkliga origtigheter, som förefinnas i Bevilln:s-Förordn:n.
Att nu genom en återremiss vinna kontroll öfver en rigtig tillämpning
af Bevilln:s-Stadgan i den del, hvarom här är fråga,
anser jag visserligen vara med mångfaldiga svårigheter förenadt,
men jag skulle likväl tro, att om man vill saken, så bör det åtminstone
icke höra till omöjligheterna, att uti en eller annan §
af Bevilln:s-Förordn:n inlägga en sådan ordalydelse, hvarigenom
taxeringsmännen icke må anse sig berättigade, att så godtyckligt,
som nu skett, förfara, ty, säga hvad man vill, det är och
blir en hög grad af godtycke, då man kan tillåta sig, att taxera
en näring så lågt att den inkomst, hvarför man påför dess idkare
bevilln. icke ens är tillräcklig att underhålla honom och
hans familj under två månader, och ännu mindre under alla tolf
månaderne af året. Jag anser således en återremiss af denna
fråga verkligen vara af behofvet påkallad och fullföljer min anhållan
i delta afseende.
Ilr Hjärne: Uti ingen fråga har jag för min del ansett en
återremiss vara så ändamålslös som i denna. Sedan jag yttrade
mig hafva tvenne af Utsk:s ledamöter uplyst hvad jag önskade
få veta, nemi. att Utsk. har verkligen allvarligt behandlat denna
fråga och förgäfves sökt finna sådane kontroller, som motionären
åsyftat.
Den 27 Maj e. m.
401
åsyftat. Jag har förut sagt, att jag instämmer med Utsk. deri,
att afslå den enda kontroll, som motionären upgifvit. När nu
Utsk. icke efter alfvarligt arbete i frågan har kunnat finna några
sådana kontroller, så hafva väl de ledamöter, som nu yrkat återremiss
af Betänk, med föreläggande för Utsk. att ytterligare fundera
på saken, bordt framställa några speciella förslag. Jag har
likväl icke hört några sådane af dem, som yrkat återremiss.
Den siste värde talaren har visserligen sagt, att det icke vore
omöjligt att i någon § af Bevllln:s-Förordn:n inlägga ett sådant
stadgande, som skärpte föreskrifterna i afseende pä TaxeringsKomitéens
åliggande. Det vore väl om man så kunde göra,
men jag hade önskat, att den siste värde talaren hade upgifvit
ett bestämdt förslag till den åsyftade skärpningen. När nu icke
någon sådan ledning lemnäs för Bevilln.Utsk., och Utsk. har
förklarat sig icke kunna utfinna några kontroller, så hemställer
jag om man har någon förhoppning att Utsk. skall kunna utfinna
några sådane, och på sådan grund kan jag icke biträda det
gjorda yrkandet af återremiss.
Efter först till bifall å Utsk:s ifrågavande hemställan och
sedermera till återremiss framställde propos:r, som besvarades
med blandade Ja och Nej, blef förnyad propos. till bifall framställd
och åter besvarad med Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade, att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Flach begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande votenspropos.
:
Den, sora bifaller Bevilln.Utsk:s, i sammanhang med framställningen
ronde 116:de och 125:te §§:ne af Bevilln:s-Förordn:n
gjorda hemställan, att Hr Flachs i ämnet väckta motion må lemnäs
utan afseende, röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot berörde hemställan gjorde
anmärkmr föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 23.
Nej — 24.
36:te punkten, an g: de §:n 432.
Hr Printzensköld: De många uplysande facta och andra
omständigheter, som under discussionen öfver de genomgångne
delarne af Bevilln:s-Förordn:n blifvit af åtskilliga bland
R. o. Ad:s ledamöter framdragne för att styrka den origtiga taxering,
som eger rum, serdeles i fråga om handelsrörelsen,
7 H. 26
402
Den 27 Maj e. m.
vittna nogsamt derom, att den i Bevilln:s-Förordn:n stadgade
edgång icke är i sjelfva verket af någon betydelse, ty vore den
det, och vederbönde taxeringsman alltså fästade tillbörligt afseende
på det löfte de genom denna edgång aflägga, så är det
utan allt tvifvel, att taxerings-åtgärderna skulle medföra ett helt
annat resultat än det, som vi alltför väl känna vara förhållandet.
När nu öfvertygelsen således måste vara stadgad derom,
att edgång för taxeringsmännen ingalunda medför den verkan,
som lagstiftaren åsyftat, tager jag mig friheten att föreslå, det
ifrågavar:de edgång mätte för framtiden helt och hållet uphöra.
Man har åtminstone icke då det skälet alt framdraga, att taxeringsmännen
på ed och samvete verkställt sitt npdrag, och tilläfventyrs
skulle då oftare än nu någon möjlighet finnas alt åstadkomma
rättelse i en taxeringsåtgärd, i st. f. att f. n. man i de
flesta fall icke kan vinna någon ändring deruti, emedan del alltid
heter, att det är på taxeringsmanna-eden, som beskattningen
blifvit verkställd, så att dervid måste bero. Jag gör della förslag
äfven derföre, att jag har någon anledn. att tro, det ett beslut
om taxeringsmanna-edens uphörande är af ett annat Stånd
fattadt. Men vinner jag icke något understöd af andra R. o.
Adis ledamöter för detta mitt förslag, så vill jag visserligen derifrån
afstå, utan att likväl kunna någonsin betrakta denna ed
annorlunda än såsom en formalitet, hvilken mängden iakttager,
utan att pä vigten och värdet af eden fästa det ringaste afseende.
Gr. af Ugglas: Inom Utsk. har jag förfäktat samma åsigt
som Hr Printzensköld nu framställt. Jag har icke allenast med
kännedom om huru det tillgår, utan äfven med min upfatlning
af huru snart sagdt meningen är att Bevillnis-Förordmn skall
tillämpas, ansett denna edgång vara icke allenast ett oting, utan
äfven någonting plågsamt för en hederlig och rättskaffens man
att gä. Detta har också af Bevilln.Utsk. vid denna Riksdag blifvit
erkändl. Utsk. har gjort en liten förändring i eden, hvarigenom
man skulle komma alt gå denna ed, utan att vara så
noga bunden att följa Bevillms-Förordms föreskrifter. Der står
nemi.:: ”att vid tillämpning af föreskrifterna i Bevilln:s-Förordn:n
påföra hvarje förekommande skattskyldig person den beskattning
han bör vidkännas.”
Detta kan sålunda lemna en latitud åt hvar och en, att påföra
en person den bevilln., som han tycker att denne, enl.
Bevillms-Förordms anda, bör hafva, men i sådant fall hemställer
jag hvad vigt edgången då eger och om den icke då skall
komma att blifva i oträngdt mål missbrukad. För en person,
som icke kan parlamentera med sin känsla och sin upfattiiing af
Bevillms-Förordms stadgande och sättet för dess tillämpning,
blifver eden ytterst plågsam, emedan besluten gång på gång äro
rakt stridande emot hvad han anser att efter Bevillms-Förordms
bokstaf, besluten egentligen borde vara. Jag förenar mig således
med Hr Printzensköld uti hans begäran derom, att denna ed
-
Den 27 Maj e. m.
403
gång måtte borttagas och har äfven sett att PresteSt. i dag på
f. m. genom votering beslutat densammas borttagande.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: 1 öfverensstämmelse
med den erfarenhet jag inhemtat i de Taxerings-Komitéer, uti
hvilka jag deltagit, kan jag icke annat än förena mig med de
ledamöter, som yttrat sig ur den åsigten, att taxeringsmannaeden
borde borttagas. Taxeringsman nen tillförbindes der alt pålägga
hvarje skattskyldig person den bevilln., som lian bör vidkännas.
Det ordet bör, utan att något vidare derom finnes stadgadt
huruvida afgiften skall bestämmas ordagrannt efter den §:s föreskrift,
med hvars tillämpning afgiften pålägges, eller om det skall
ske efter det minimi-belopp, som för hvarje län är upgifvet,
detta ord, säger jag, hvilar tungt på hvarje hederlig mans samvete,
som går denna ed, och jag nekar icke att då jag första
gången deltog såsom taxeringsman, ansåg jag mig hafva vid det
första målet, som förekom, nära nog underhandlat med den gångna
eden. Jag kan således icke annat finna än alt densamma antingen
bör helt och hållet borttagas, eller också få en helt annan
ordalydelse och form. Helst anser jag den likväl böra alldeles
borttagas och taxeringsmannen icke vara pligtig att gå ed, när
lian sätter sig till taxerings-arbetet. Det är i alla fall hans öfvertygelse,
hvars talan lian skall föra, och gör han icke det
utan edgång, så lärer icke heller edgången hjelpa.
Gr. Sparre: Jag kan icke dela de åsigter, som här af 3:ne
talare blifvit uttryckta. Edgång brukas hos oss i så många fall,
vid utöfning af så mångå befattningar, att jag icke inser hvarföre
den skulle vara mindre lämplig för taxeringsman än vid
många andra tillfällen. Vid tillförordnande af hvarje embetsman,
vid utöfvande af Riksdagsmanna-befattning, aflägger man
ed alt handla efter bästa förstånd och samvete. Vid utöfning
af en befattning af så grannlaga beskaffenhet, som den ifrågavar:de,
der man ofta nödgas stöta personer, som man icke
skulle vilja stöta, der man ofta kan befinna sig uti en ganska
kinkig belägenhet, tycker jag för min del, att den upmaning,
den förbindelse, det åliggande, som edgången innefattar för
den, som tillträder denna befattning, att upfylla sin pligt, är
fullt ut lika mycket på sin plats, som i många andra fall, der
en sådan ed pålägges. Om en sådan edgång hittills varit bruklig,
och R. Sl:r vid denna Riksdag skulle borttaga den, hvad
blefve följden deraf? ulan tvifvel den, att taxerings-männen,
om de hittills icke i allo upfyllt sina åligganden, skulle anse sig
hädanefter vara ändå mycket mindre dertill förbundna. Man
skulle ressonera så, att R. St:r tilläfventyrs, tänkande på det
sätt, som af en talare nyss här blifvit yttradt, och hvilket yttrande
jag ansåg mig pligtig alt uptaga, icke ens sjelfve haft för
afsigt, att hela den bevilln., som i Bevilln:s-Förordn:n är bestämd,
skall utgå, och derföre hafva de, just lill följd af en sådan öfvertygelse,
alt bevil!n:n icke bör utgå, borttagit den ed, som taxe
26
*
404
Den 27 M aj e. m.
ringsmännen hittills, i öfverensstämmelse med Bevilln:s-Förordn:s
föreskrifter, bordt gå. Det vore möjligt, att sådana tankar gjorde
sig gällande hos en eller annan taxeringsman, och vi skulle då
hafva att befara, att Taxerings-Komitcerna skulle handla än mindre
ändamålsenligt hädanefter än de hittills gjort, samt taxeringen
komma att verkställas ännu mycket sämre. Jag tror mig
hafva under discussionen öfver den nyss afhandlade §:n tydligen
ådagalagt, alt jag icke anser lämpligt att vidtaga kontroller, som
kunde blifva förhatliga, och som tilläfventyrs icke skulle föranleda
till något annat, än att röja den redbare mannens ställning,
under det att de icke skulle vara tillräckligt verksamma för ändamålet.
Jag har derföre ansett alltsammans beroende af taxeringsmännens
skicklighet, nit och omdöme. Jag lägger dervid
vigt på ordet nit, hvilket jag tror vara hufvudsaken, och då jaganser
pdgång i detta fall lika som i så många andra, såsom en
lämplig erinran derom, en upmaning till taxeringsmännen, att
handla med det nit och den grannlagenhet man af dem kan
fordra, så anser jag mig härigenom hafva tillräckligt utvecklat
de skäl, på hvilka jag tror mig böra bygga mitt tillstyrkande att
edgången må bibehållas. Jag får derföre för min del afstyrka
bifall till de sisla värde talarnes yrkanden i denna del.
Hr Ribbing, Arvid: Den, som med noggrannhet genomläser
denna ed och ser deraf, huru en taxeringsman skall förbinda
sig att påföra hvarje förekommande skattskyldig person
den beskattning han bör vidkännas, och som derjemte har hört
de discussioner, hvilka inom detta RiksStånd förekommit om
denna författning, samt deraf inhemtat, huru olika man här har
tolkat de serskilda stadganderna, den, som derjemte erfarit, hvilka
skiljaktigheter, som upstått emellan K. KammarR:ns egne ledamöter,
om hvad som är det rätta, han skall naturligtvis finna,
att denna ed år ganska vådlig. Hvem kan säga ovilkorligen,
att han har taxerat rätt och bekräfta det med ed? det lärer väl
ingen kunna göra, om han tänker rätt på saken. Om man äfven
anser, att bevillnm tilläfventyrs, på grund af den ed taxeringsmännen
undergått, blefve något högre uttaxerad, så skulle
likaväl den vinst man derigenom kunde göra, vara högst obetydlig, i
jemförelse med den förebråelse man måste känna, ifall man
samvetsöm! betraktar den frågan, huruvida man aflagt eden rätt
eller icke, och då det bör antagas, att till taxeringsman väljas
de personer, som hafva mesta förtroendet i orten, så bör man
väl icke heller anse edgången såsom något behöfligt band för
dem, att handla efter sin öfvertygelse. Det står äfven i Skriften:
”edert tal skall vara ja! ja! nej! nej! hvad derutöfver, det
är syndigt.” Man är icke ännu så alldeles' öfverens om, huru
dermed sammanstå de talrika edgångar, som från fordna dagar
ännu qvarstå i våra lagar. För mången har det till och med
utgjort ett ämne för begrundande, huruvida man vill inträda i
ett embete, der det åligger alt taga så många eder af personer,
som kanske derigenom mången gång komma i en oskyldig sam
-
Den 27 Maj e. m.
405
vetsångest, huruvida de hafva upfyllt dessa eder, som man ålagt
dem. Tortyren har blifvit afskaffad för kroppen; då bör väl äfven
själstortyren försvinna, och jag tror, att här en god början
gerna kan göras. På de grander, som jag nu anfört, vågar jag
tro, att denna edgång bör afskaffas, och att äfventyret dervid
icke skulle blifva så stort, som man måhända föreställer sig.
Jag instämmer således med Frih. af Ugglas och Hr Printzensköld
derutinnan, att vi måtte förena oss med det Stånd, som har
själavården till sitt åliggande, och att vi i detta afseende måtte
fästa någon tanka på hvad de i' detta fall beslutat. Skulle det
vara kändt af Riddarh.-Sekrehn huru detta beslut liar utfallit,
sä, ehuru jag icke betviflar den upgift, som bär blifvit meddelad,
skulle det likväl vara så mycket intressentare, att genom
honom få en officiel bekräftelse derpå.
I anledn. häraftillkännagafHr Gr. o. Landtm., att prot.-  utdr., rörrde pröfningen af förevar:de Betänk., endast från BondeSt.
kommit R. o. Ad. tillhanda.
Gr. Sparre: Om man anser, alt i allmänhet för mycket
edgångar brukas inom vårt land, så må man tänka på att afskaffa
dessa edgångar i alla de fall, der de icke äro nödvändiga,
men om man bibehåller dem i så många fall, der de ingalunda
i min tanka kunna finnas mera nödvändiga än här, der man
vill gifva åt taxeringsmännen all möjlig upmaning att handla
pligtenligt, hvarföre skulle man då här borttaga edgången, det
kan jag icke inse.
Man har sagt, att denna ed skulle vara en själstortyr, och
att då den kroppsliga tortyren vore afskaffad, så borde äfven
denna tortyr afskaffas. Ja! för den samvetslöse kan eden vara
en tortyr, men för någon annan kan det icke blifva det, då
man naturligtvis icke svurit på något annat, än att handla efter
sitt förstånd. Möjligen kan jag komma i tvekan, om hvad som
kan vara det rätta att göra, men detta är visserligen icke det
enda fall, der jag kan komma i en kinkig belägenhet, der jag
behöfver anstränga mitt förstånd, för att göra det rälta. Har
jag gjort denna ansträngning, så har jag gjort så godt jag kunnat
och kan då vara tillfredsställd. Hvarföre behålla Riksdagsmanna-
och vittneseden och många andra eder, t. ex. den, som
erlägges af embetsmännen vid tillträde af nya embeten, ehuru
de förut erlagt en lika dyr ed. Med ett ord, låtom oss afskaffa
öfverflödiga eder i allmänhet, men låtom oss icke börja med
alt afskaffa denna ed, som jag anser nödvändig. Har man någon
anmärkn. att göra emot innehållet af denna edgång, då
ina man förändra detsamma, men jag har icke hört någon anmärkn.
i detta afseende och de talare, som i det fallet hafva
anmärkn:r att göra, borde då begära återremiss i sådan syftning.
Jag har sagt och jag uprepar det, att då kontrollör i afseende
pä upgifternas riktighet äro högst svåra att åstadkomma, då Utsk:s
ledamöter tillkännagifvit, att de mycket noga öfverlagt om sådane
kontroller, men förklarat, att de icke kunnat utfinna dem,
406
Den 27 M aj e. ni.
då allting således måste bero på taxeringsmannens omdöme och
nit, är det icke då skäl att bibehålla en edgång i detta fall,
som förpligtar och upmanar dessa taxeringsman att handla efter
sitt bästa förstånd.
Hr von Troil, Sam. Gast.: Jag respekterar den samvetsömhet,
som föranledt flere ledamöter att begära afskaffande af
eden, men då så många anmärkn:r under discussionen blifvit
gjorda emot det sätt, hvarpå taxeringen verkställes nu, då edgång
finnes, så hemställer jag till Hrnne hvad resultatet skulle blifva
om taxeringsmahna-eden afskaffades. För min del instämmer
jag i det yttrande Gr. Sparre afgifvit. Då vi vid flera tillfällen
aflägga eder, till att börja med student-eden och sedan hela lifvet
igenom, hvarföre skall man då afskaffa eden vid denna, såsom
mig synes mest grannlaga och kanske mest kinkiga befattning
uti hela ens verksamhet? Jag anhåller om bifall till Utsk.-s Be
tänk.
och afslag på Hr Printzenskölds förslag.
Hr Flach: I allmänhet hyser jag mycken betänklighet att
göra förändringar i sädane former, hvilka från äldre tider vunnit
häfd hos Rikets befolkning; och tillämpar denna mia åsigt
på det speciella fall, sorn nu är i fråga. Vi veta huru man har
hänvisat till taxeringsmannens heder och samvete, såsom det
enda rättesnöret. Tager man nu bort denna ed, hvad skall det
bibringa för begrepp hos en allmänhet, som icke af discussionerna
inom detta Stånd inhemtar anledmne dertill ? Med det
obesvärade skick, som man i alla samhällsförhållanden numera
eftersträfvar, skulle det möjligen kunna leda till en slutsats, ungefärligen
af följande andemening: ”Gud vare lof för godt sjelfsvåld;
nu behöfva vi icke vidare fråga efter heder och samvete,
utan nu taxera vi efter godtfinnande.”
Hr Bråkenhjelm: Den, som är i stånd att tacka Gud för
sitt sjelfsvåld, han lärer svårligen kunna bindas af en ed, och
den, som icke vårdar heder och samvete utan edgång vid en
taxerings-förrättning, han gör det väl icke heller med edgång.
De farhågor, som här blifvit yttrade derför, att Statens inkomster
möjligen skulle blifva betydligt förminskade derigenom,
att taxeringsmanna-eden borttogs, äro icke grundade, och jag
föreställer mig, att någon erfarenhet i taxeringsmanna-åtgärden
på landsbygden skall visa detta. Dessutom är hvarje Taxeringskomité
försedd med Kronans ombud, och öfver Taxerings-Komitéen
finnas Pröfnings-Komitéér samt derefter KammarR:n,
till hvilken Kronans ombud kan gå, och derifrån ända upp tili
Högsta Domstolen. Det är således icke att befara några olycksbringande
tilldragelser härvid. Jag vill vara öppen äfven emot
mig sjelf, ehuruväl det talar emot mig. Det finnes en verklig
invändning i min tanka emot edgångens borttagande, och det
är att denna ed utgör nu ett skydd för taxeringsmannen emot
hans vänijer och bekanta, samt hans ovänner. Alla hans ovänner
kunna nu gerna attackera honom för hans taxeringsålgärder,
Den 27 Maj e. m.
407
emedan han alltid har att åberopa sin gångna ed, men detta
skulle de möjligen kunna göra på ett mera oförsynt sätt, om
denna ed icke funnes. Jag återkommer i alla fall till den slutsatsen,
att den, som icke står såsom en man för sitt ord och
sitt samvete utan ed i detta afseende, han gör det icke heller
med ed, och jag finnér alltså alla skäl tala för edens borttagande.
Hr Printzensköld: Jag gör mig verkligen icke sådana
begrepp om edens verkningar, som dem jag hört af Hr Gr. Sparre
upgifvas. Hr Gr:n har nemi. ibland annat framhållit huruledes
det kunde hända, att taxeringsman funnos, som möjligen skulle
utan edgång låta serskildta förhållanden och konsiderationer verka
på deras handlingssätt, och hvilket Hr Gr:n ansett genom edgången
vara förekommet. Beklagligen bestyrker erfarenheten ett
alldeles motsatt förhållande. Har då icke Gr:n hört omtalas, att
äfven andra auktoriteler, som jemväl varit bundna af ed, någon gång
låtit konsiderationer gälla framför rättvisan? Vi sakna icke ens
exempel derpå ibland Domare, som svurit Domare-ed och äro
bundna af den lika strängt, som någonsin taxeringsman af den
ed de aflägga. När man således ser, att den af taxeringsmänncn
gångna eden icke leder till något ändamål, när man till och
med har exempel på huruledes personer öppet låta förslå, att dä
man icke kan komma åt sin nästa på annat sätt, så skall man
göra det vid taxeringen, så bevisar detta temligen klart, huru
pass man sätter värde på edgången, och detta just derföre, att densamma
alltför ofta begagnas, ty om jag t. ex. är taxeringsman
tio år efter hvarandra, sä skall jag ändock tio gånger svärja laxeringsmanna-eden,
ehuru, hvad domare-eden beträffar, den aflägges
blott en enda gång. Möjligen misstager jag mig i förra hänseendet,
men säkert är åtminstone, att ny ed mäste afläggas, om
jag blir taxeringsman på olika orter. Ar det då icke bättre, att
såsom jag nyss nämnde, afskaffa hela edgången? För öfrigt får
jag, lika med Hr Bråkenhjelm, förklara, att, om man icke är
bunden af den ed, som ligger i ens eget samvete, som ligger i
det upsåt man bör ega att handla efter bästa förstånd och öfvertygelse,
icke förmås man dertill, derigenom alt man aflägger
en ed efter gifvet formulär. Jag tror således, att taxeringsmanuaedens
bortskaffande skulle snarare gagna än skada, emedan, såsom
Hr Bråkenhjelm nämnt, man nu icke kan tillvita en taxeringsman,
att han handlat i högsta måtto partiskt och orättvist,
äfven om aldrig så giltiga grunder kunde anföras för en sådan
tillvitelse, emedan taxeringsmannen alltid har att trygga sig vid
den ed han svurit, och rättighet saknas att offentligen yttra
tvifvelsmål om befogenheten af hans handlingssätt. Om deremot
edgången icke funnes, så kunde man för honom med mera kraft
framhålla hans förfarande och äfven för framtiden erhålla rättelse
uti en oriktig taxering. Således, om man äfven betraktar edgången
ur gagnelighetens synpunkt, så, långt ifrån att Gr. Sparres
sats derigenom bekräftas, skulle jag snarare tro, att motsatsen
ådagalägges, och äfven ur denna synpunkt kan jag icke undgå
408
Den 27 Maj e. m.
att fullfölja min anhållan om taxeringsmauna-edens afskaffande.
En ledamot har visserligen fästat upmärksamheten derpå, att
bevillms-taxeringen är en af de vigtigaste förrättningar man har,
och att edgången således dervid borde företrädesvis bibehållas,
men jag tillåter mig fråga den värde talaren, om icke han skulle
anse t. ex. beskattningen inom kommunerna vara lika ömtålig
och grannlaga i afseende på rättvisa emot den, som skall beskattas.
För dylika åtgärder vet jag icke, alt någon edgång är
föreskrifven, men icke desto mindre visar det sig, att vid sådane
tillfällen utan edgång utöfvas rättvisa så långt öfvertygelsen och
omdömet hos de beskattande sig sträcka. Jag ser således ej
hvarföre icke äfven ett dylikt förfarande bör kunna ega rum,
då det gäller att bestämma de skatter, som till Staten skola
erläggas.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: En värd talare har yttrat sin
missbelåtenhet deröfver, att edgång göres af taxeringsman vid
hvarje gång Komitéen första gången sammanträder, och att denna
edgång bör afskaffas. Edgången göres icke annorlunda än efter
hvarje Riksdag, då ny Bevillms-Förordn. kommer att tillämpäs,
och hvar och en taxeringsman är då skyldig, att denna edgång
aflägga, om han ock förut varit ledamot af någon TaxeringsKomité
eller icke.
Hvad åter beträffar edgångens afskaffande, så anser jag dess
bibehållande i hög grad behöflig, och det af många skäl, synnerligen
genom den makt, som är lagd i taxeringsmännens hand,
att utan den beskattades hörande ålägga honom utgifter till Staten,
efter hvilkas bestämmande rätt många andra utgifter också bero.
Tager man bort edgången för taxeringsman, så kan den
också borttagas vid många andra tillfällen, och jag tror, att liden
icke ännu är kommen, då heders- och rättskänslan är den
ensamt talande.
Gr. Sparre: Jag ber R. o. Ad. om ursäkt, att jag ännu
säger några ord, men jag anser denna fråga så vigtig, att jag
icke kan underlåta att besvara några anmärkmr, som här blifvit
gjorda. Först ber jag att få tillägga till den vederläggning den
siste värde talaren gjort af Hr Printzenskölds anmärkn., att man
vid Taxerings-Komitéen nödgas aflägga flera eder, då man deruti
flere gånger deltagit, att 122:dra §:n i Bevillms-F^örordmn
innehåller: ”Ordf:de, med rösträttighet, och ledamöter, så i Taxerings-
sorn Pröfnings-Komilé, skola, då de första gången inträda
i utöfning af någondera af dessa befattningar, aflägga följande
ed.” Således är till förekommande af den olägenhet Hr
Printzensköld påpekat en förändring i denna § vidtagen. Det
synes mig, att, innan man gör anmärkn. emot ett Utsk:s Betänk.,
man åtminstone bör hafva sett detta Betänk. Hvad nu angår de
edgångar, som afläggas i allmänhet, så må dessa anmärkmr, jag
uprepar det ännu en gång, gälla om edgångar i allmänhet, men
icke i detta, så ytterst grannlaga, fall. Man har sagt, att det
är blott personer med förtroende, som utväljas till ledamöter i
Den 27 Maj e. m.
409
Taxerings-Komiléen. Fran en annan sida har man sagt här på
f. m., att det är ganska svårt att få lämpliga personer i Taxerings-Komitéerne,
i synnerhet af dem, som åtnjuta det största
förtroendet, och man måste derföre hälla sig till de personer,
som finnas villige att åtaga sig detta bestyr. Jag vill för öfrigt
alldeles icke göra någon invändning emot det förtroende dessa
taxeringsman må förtjena, men jag finnér mindre lämpligt i
detta fall än i många andra, att befria ifrån den förpligtelse, som
edgången innehåller. Tillika har den anmärkn. blifvit gjord,
att edgången gåfve taxeringsmannen ett skydd och att han med
sin ed försvarade sig för en oriktig taxering. Jag tror att en
sådan förebråelse kan göras, antingen man går eden eller icke;
man gör honom icke den förebråelsen, att hafva handlat emot
sitt samvete, men man säger honom, att hans förstånd icke har
varit det klaraste uti denna sak, hvilket endast innefattar den
tillvitelsen, att han icke haft full insigt i saken. Om en person
säger åt mig, alt jag såsom Domare har fällt en dom, som icke
har varit öfverensstämmande med lagens anda, så anser jag det
icke såsom en förebråelse emot min heder, men såsom en erinran,
att jag med mera skarpsinnighet kunnat bedöma frågan.
Den rättelse, som kan fås genom besvär hos Pröfnings-Komitéen
och KammarR:n öfver Taxerings-Komitéens åtgärd, anser jag
vara snart sagdt ingen. Pröfnings-Komitéen och KammarR:n
kunna ej hafva den speciella kännedom om förhållanderne, som
fordras för att inse orikligheterna i den verkställda taxeringen.
Det är blott Taxerings-Komiléen, som kan ega en sådan kännedom,
tillräcklig för att verkställa en riktig taxering. Således den
lättelse, som vinnes genom dessa auktoriteters pröfning är alldeles,
ingen, och Kronofogden eller Kronans ombud, som är tillstädes
vid Komitéens sammanträden, hvarpå raan också har lagt
mycken vigt, hafva endast rätt att framställa anmärkn:r vid Taxeringsmännens
åtgärder, men det är taxeringsmännen, som ega
rätt att afgöra. Dessa anmärkmr anser jag således icke vara af
någon vigt. Vid detta tillfälle får jag äfven fästa upmärksamheten
derpå, att den meningen blifvit inom representationen
yttrad, att den nuvande bevilln:s-proc:n är så hög, att det icke
kan vara alfvar att uttaxera beloppet efter Bevilln:s-Förordn:ns
föreskrift. Då sådane yttranden blifvit inom representationen
fällda, och representationen samtidigt borttager edgången för taxeringsmännen,
så hemställer jag om det icke skulle af mången
kunna tydas såsom en erinring till taxeringsmännen, att det
icke vore meningen att de skulle taxeras efter Bevilln:s-Förordn:s
föreskrifter, utan på annat sätt. Manne detta icke skulle blifva
följden af edgångens borttagande?,
Slutligen, Mine Hrr, den fråga, som nu blifvit väckt om
nedsättande af bevilln:s-proc:n, den är en fråga, som, för att
begagna ett kändt uttryck, icke kan falla. Den återkommer
alltjemt. Låtom oss blott borttaga edgången för taxeringsmännen
och vi skola då få se, att bevilln:n skall nedsjunka till så
lågt belopp, att den blifver otillräcklig för Statens behof.
410 Den 27 Maj e. m.
- \
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med de ledamöter,
som yrka edens bibehållande och tillstyrker alltså bifall
å Utsk:s Betänk. Det är en känd sak, att i vårt land åtföljas
allmänna updrag af en edsförpligtelse att vederbörligen fullgöra
dem. Detta gäller från den ringaste'tjenst till' den högsta. Hvad
är nu taxeringsmanna-befatlningen annat, än ett offentligt updrag
af stor vigt, nära nog detsamma som en domares? Borttages här
eden: så skulle man, på sätt Gr. Sparre yttrat, komma på den
lanken, att alla öfriga eder för offentliga updrags utförande jemväl
borde afskaffas. Kan sådant vara tillrådligt? Ingalunda, efter
min tanke, ty förhållandet är sådant sorn Gr. Sparre sagt, nemi.
att större vigt ligger pä taxeringsmannens åtgärd än på Pröfningskomitéens,
och större vigt på dennes, än pä Kammar-R:ns beslut,
emedan ju mindre kännedom vederbör:de ega om personer, orter
och dervande förhållanden, dessmindre kan man lita på sitt omdöme.
Följden deraf är, att Kammar-R:n, som oftast måste just för
bristande närmare kännedom, stadfästa hvad taxeringsmännen och
Pröfnings-komitéen, bestämt, äfven om Rätten anar att förhållandet
är oriktigt. Men när man icke kan anföra giltiga skäl för beskattningsåtgärdens
uphäfvande: måste man låta det vid underordnade
myndigheters beslut förblifva. Att under sädane förhållanden,
släppa Taxerings-komitéens ledamöter lösa eller utan stängsel kring
dem, såsom en bonde i Bevilln:sUtsk. lärer hafva yttrat, skulle
jag anse vådligt. Jag tillstyrker alltså bifall till Utsk:s Betänk.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. af Ugglas: Gr. Sparre har sökt att gendrifva förslaget
om edens borttagande dermed alt mänga andra eder borde borttagas.
Det finnes dock den skillnaden emellan dessa edgångar och denna,
att man vid sådane edgångar vet hvad man svär på, hvilket man
troligen icke vid denna kan göra sig klart, åtminstone lärer den
väl af olika personer ganska olika upfattas. Jag vill fråga Gr.
Sparre huru han upfattat den del af eden, som lyder sålunda:
”Att man efter bästa förstånd, och med tillämpning af
föreskrifterna i Bevilln:s-Stadgan, skall påföra hvarje förekommande
skattskyldig person den beskattning, lian bör vidkännas, så att
hvarken Kronan eller de skattskyldige förnärmas i deras tillständiga
rätt”.
Hvad menas härmed? När förnärmas Kronan i dess tillständiga
rätt? Månne i händelse Bevilln:s-förordn:s föreskrifter icke
fullständigt upfyllas, eller derest Kronan icke får sin tillständiga
rätt, d. v. s. den bevillning som bon skall hafva? Detta är tvenne
upfattningar af eden, som i allmänhet föresväfva Taxerings-komitéerna,
men jag hemställer till Hr. Gr:n, om taxeringsman på
landet, som aflagt denna ed sjelfva deraf i allmänhet funnit sig
tvungna att upgifva rätta värdet på den jord, för hvilken han
skall taxeras. Om också flertalet sålunda upfattar eden och golden
så tillsägandes lill ett oting, så torde de likväl föresväfvas
af en tanka på möjligheten att deras upfattuing af eden är oriktig
och att meningen med eden är, att jemte ett noggrannt iakt
-
Den 27 Maj e. m.
411
tagande af Bevilln:s-förordn:s föreskrifter pålägga afgifterna, d. v. s.
verkligen påföra de bevilln:r sorn i Bevilln:s-förordn. blifvit stadgade.
Det är en förändring sora B. o. Ad. i dag på Hr von
Hartmansdorffs framställning beslutat, nemi. att ett jemförligt värde
skall sättas på jorden, i st. f. rätta värdet. Jag undrar huru
mångå egendomar som upgåfvos riktigt, när det rätta värdet skulle
bestämmas. Jag anser det vara en af de största olägenheter vid
denna ed, alt den kan vridas och vändas eftersom hvar och en
finner tjenligt, utan att den genom sina ordalag binder någon
att på ett bestämdt sätt upfalta den, och att den derföre lemnar
en hvar i ovisshet huruvida man handlar rätt i öfverensstämmelse
med edens mening eller icke och sålunda om man bryter eller
upfvller den. Grin har ansett fara upstå om man skulle borttaga
eden, och lill svar å hvad Hr Printzensköld omnämndt om andra
taxeringar, som ske utan sådan edgång, har Hr Aminoff sagt
att dessa vanligen, åtminstone i städerna, grunda sig på 2:dra
ärlis bevillning. Häri ligger ett misstag. Det är visserligen
sannt att så är i många städer, men det är icke så få städer i
lliket, der taxeringen till fattigskatt bestämmes belt och hållet
oberoende af Bevilln:s-Stadgan, der en Taxerings-komité sättes
som blott och bart efter heder och samvete och sitt bästa förstånd
bestämmer denna beskattning, och jag önskar att de Taxerings-komitéer,
som skola bestämma bevillnm till Staten, gjorde
det så noggrannt, som jag känner att dessa Taxerings-komitéer
göra. Jag fortfar att yrka edens borttagande på de skäl som jag
bär anfört, synnerligast de att om denna ed sä tolkas, som Taxerings-komitéerna
tolka densamma, så är den icke af något
värde, och när en ed icke är af något värde, så bör den icke
heller missbrukas.
Hr Printzensköld: För att icke förlänga discussionen, får
jag endast förena mig med hvad Gr. af Ugglas sednast anfört,
och lika med honom yrka bifall till mitt framställda förslag.
Hr Ribbing: Jag är skyldig att svara Gr. Sparre på den
framställning han gjört. Han har frågat: ”hvarföre icke borttaga
alla eder om man vill borttaga denna”. Derpå svarar jag,
att man icke kan göra allt på en gång; man bör börja vid någon
och jag anser denna dertill lämplig emedan denna ed hvarken
angår lif eller ära, och således icke är så oundgängligen nödig
som man anser den vara. Här är nemi. endast fråga om den
upskatlning för året af personers inkomster och egendom, hvilka
vid taxerings-förrättningen ifrågakommer. Således tror jag att
om man vill minska ederna i vår lag, hvilka äro alltför många,
så bör man väl göra det der det kan verkställas. Det andra
skälet, hvarför man bör borttaga eden är nyligen utaf Gr. af
Ugglas utveckladt, nemi. att Bevilln:s-förordn:s stadganden äro
så svåra att förstå, att man om dem har olika meningar.
Det tredje skälet är det-som jag nyss åberopat, att vår lag
vill att man icke i oträngdt mål skall bruka eder. Såsom exempel
derpå ber jag att få anföra, att sjelfva vittnes-eden icke får
412 Den 27 Maj e m.
ega rum vid andia tillfällen än då den verkligen erfordras, enär
en eftergifven ed är så god som gången, och jag skulle tro att
man äfven här knnde gifva eden efter. Kunna enskilda parter
gifva efter eden, sä måste väl R. St:r äfven här kunna göra det.
Detta är således i borgerliga lagen medgifvet, hvilket bör varå
tillräckligt skäl för bifall till det förslag som Hr Printzensköld
framställt.
Det fjerde skälet hvarför jag tror att eden icke här bör användas,
stödjer sig på Guds bud, der det heter att man icke
skall missbruka Guds namn. I eden förekommer Guds namn, och
då denna eden användes mycket oftare än som kunde vara oundgängligen
behöflig!, så hemställer jag om icke delta är ett missbruk
af Guds namn. Man har sagt: hvart skulle det leda om
eden horttogs? Jo! säger man, derhän att taxeringsmännen kunna
göra huru de behaga, att det icke vidare är fråga om att taxera
efter Bevilln:s-fönordn., utan efter eget godtycke. Det vore rätt
illa om t. ex. de som utväljas till kompromissarie!-, eller till andra
dylika befattningar, der icke edgång finnes föreskrifven, skulle
anse sig lösa ifrån alla band vid fullgörande af sina åligganden.
Efter man går så långt, må det vara tillåtet att åberopa den kristna
sekt, som anser för sig olofligt och stridande mot det rätta, att
aflägga en ed. Man må förfråga sig huruvida, om de åberopas
till vittne, dessas vittnesbörd är mindre säkert än deras som gå
vittnes-eden. Erfarenheten har visat att många af de sistnämnde
vittna fallskt, men att någon qväkare har vittnat falskt, har historien
icke omtalat. På grund af hvad här har blifvit anfördt
måste jag motsätta mig de talare, som yrkat edens bibehållande,
i detta fall, der jag, anser eden vara ett missbruk och stridande
mot Guds bud. Då jemväl formerna skola någon gång brytas,
bör man börja der det kan ske utan våda, och här är ingen våda
å bane hvarken för lif eller ära, och föga för egendom.
Hr Bråkenhjelm: Jag ber blott att få i korthet erinra,
att till edens juridiska försvar borde höra att skaffa oss ett lämpligt
formulär för densamma. Det heter der att jag skall efter
”bästa förstånd etc.” Orden böra vara, efter mitt bästa förstånd,
på det icke den enfaldiga må kunna tro att han skall taxera efter
dens förstånd, som anser sig vara klokare än han. Skall eden
tala till hjerlat, så måste ordalagen vara väl valda och språket
korrekt. Det har man rättighet alt fordra i en ed. Blir den
icke afskaffad, så skall åtminstone jag för min del yrka på en
ålerremiss.
Hr von Troil: För min del anser jag ganska vådligt att
af moraliska eller religiösa skrupler låta föranleda sig till det beslut,
hvarigenom man afskaffar eden. Jag erkänner fullkomligt
att Bevilln:s-förordn. icke efter sin bokstaf af Taxerings-komitéerne
tillämpas. Hvarföre det? jo derföre att den siffra eller den proc.
som skall utgöra föremål för taxeringsmännens bedömande anses
i allmänhet vara för hög, men hvad jag anser, är, attTaxeringskomitéernas
medlemmar åtminstone söka alt så pass samvets
-
Den 27 Maj e. m.
413
grannt som möjligt verkställa taxeringen. För min del är jag
öfvertygad, att inom en kanske icke alltför långt aflägsen framtid,
komma vi att få ett helt nytt förslag till Bevilln:s-Stadga.
Den nnvar:de författningens brister äro så påtagliga, att man säkerligen
vid nästa Riksdag skall söka till att få den förändrad.
Då skulle jag tro tidpunkten vara inne att borttaga eden, men
intill dess anser jag icke någon våda vid att bibehålla eden och
det är derföre jag yrkar på bifall till dess bibehållande.
En ledamot inom Utsk. har hemställt lill mig, om jag icke
kände att det finnes inom vissa städer serskilda Taxerings-komitéer,
som uttaxera kommunala afgifter, hvilka i städerna skola
upbäras. Jag känner det, och äfven att dessa Komitéer göra det
med mycken noggrannhet, men jag ber att få fästa upmärksamheten
derpå, att dessa Komitéer för det första döma utan appell,
och för det andra rörer denna uttaxering kommunala afgifter,
som skola uptagas inom det samhälle de tillhöra, för att inom
detta samhälle användas. För min del fortfar jag att yrka bifall
på denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Gr. af Ugglas npgaf för en
stund sedan, atti Bevillms-Författn. står: egendomens rälta värde.
Jag har icke förordningen till hands, men såvidt minnet ej felar,
står der ”egendomens rättmätiga värde”. Detta mätes genom
jemförelse med andra fastigheters. Jag tror uttrycket således
vara rigtigt. Hr Bråkenhjelms yrkande att der bör stå ”efter
mitt bästa förstånd” etc., anser jag vara alldeles öfverflödigt, ty
hvar och en vet nog att han skall döma efter sitt förstånd och
icke efter andras, emedan det sednare är honom omöjligt.
Propos. till bifall å Utsk:s i afseende på 122:drä §:n gjorda
förslag, hiet härefter framställd och besvarad med starka Ja, blandade
med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han
funnit Ja öfvervägande.
Efter härvid af Hr Ribbing begärd votering, uplästes till
justering och godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller Bevilln:s-Utsk:s i afseende på Bevilln:sförordms
122:dra § gjorda förslag röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej 5
vinner Nej, anser R. o. Ad. nämnde § böra utur Förordningen
uteslutas.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 28.
Nej — 11.
37:de punkten, ang:de §§:ne 425 och 426; 38:de punkten,
(tng:de §:ne 430 och 434 ; samt 39:de punkten, ang:de § 434.
414
Den 27 M aj f. m.
R. o. Ad. biföll livad Utsk. i dessa punkter hemställt och
yttrat.
40:de punkten, ang:de §;n 136.
Härvid förekom först förslaget rör:de upbörds- och debiterings-ersättning
för Skepps-Ombudsmannen i Stockholm, och
Sjömanshusens Föreståndare i de öfriga städerna.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser det belopp af 3 proc.,
som Utsk. föreslagit, vara för ringa, och vill, till stöd derför,
åberopa samt till en del upläsa det yttrande af den 6 April innevar:de
år, hvilket Fullmäktige i Riksg:s-Kont. afgifvit angående
denna sak. Det lyder sålunda: ”Enär till följd af nu anförda
stadgande, de hvar och en sjöman åliggande utskylder skola,
vid så väl ut- som afmönstringar honom affordras och, derest
icke styrkas kan, att desamma förut blifvit vederbörligen betalde,
serskildt debiteras samt, vid skeende liqvid för hans hyra, innehållas,
så måste denna debitering, npbörd och redovisning onekligen
vara högst besvärlig och tidsödande, i synnerhet inom liufvudstaden,
hvarest, i jemförelse med andra stapelstäder, endast
ett mindre antal af förhyrda eller afmönstrade sjömän har sitt
egentliga hemvist och sin vanliga mantalsskrifnings-ort. Dessutom
måste, vid bedömandet af dessa göromåls beskaffenhet och
deras jemförande med andra upbördsmäns åligganden, äfven lagas
i betraktande den omständigheten, att den Skepps-ombudsmannen
ålagda upbörd icke är inskränkt inom någon viss upbördstermin,
utan fortgår så länge sjöfarten varar”. På grund af hvad
Riksg:s-Kont:s Fullmäktige sålunda uplyst och hemställt, anhåller
jag vördsamt, att R. o. Ad. måtte förhöja det föreslagna beloppet
från 3 lill 5 proc.
Hr Printzensköld: Som jag deltagit uti det tillstyrkande,
som innefattas i den skrifvelse Hr von Hartmansdorff upiäst, så
är det helt naturligt att jag instämmer i de åsigter som i denna
skrifvelse åro uttalade. Jag anser mig likväl böra anföra ännu
ett skäl, som talar för en förhöjd debitering. Delta skäl består
deruti, att denna tjensteman har i afseende på debitering, upbörd
och redovisning ett jemförelsevis till afgifternas belopp vida större
besvär än någon annan tjensteman, som debiterar Statens utskylder.
Han har derjemte ingen, som kontrollerar sina åtgärder
i detta fall, så att det ensamt af hans nit och ärlighet beror
huruvida Staten får en större eller mindre del af ifrågavar:de
bevillms-inkomster. Det plägar vara vanligt att i samma mån,
som tjenstemannens åtgärder till Statens förmån ej kunna kon
trolleras,
i samma mån söker man att upmunlra hans nit och
omvårdnad om Statens sannskyldiga rätt och bästa, genom att
åt honom anslå en sådan ersättning för sin möda, att lian med
den finnér sig fullt belåten. Detta blefve såsom jag förut anmärkt,
icke förhållandet om upbörds-proc:n komme att nedsättas till 3
för 100:det af det belopp, som denne tjensteman redovisar. Jag
tillstyrker i likhet med Hr von Hartmansdorff den ändring i Utsk;s
Den 27 Maj e. m.
415
förslag, att Skepps-ombudsmännen i Stockholm och öfriga städer
måtte tilläggas 6 proc. af hvad de indrifva och redovisa. För
Skepps-ombudsmannen i Stockholm förekommer derjemte det
förhållande, att han, såsom i Riksg:sKont:s Fullmäktiges skrifvelse
äfven uplyses, icke är någon Statens tjensteman, att han således icke
kan förpligtas att fullgöra ifrågavar:de bestyr, ehuru besynnerligt
nog R. St:r utan hans hörande vid en föreg:de Riksdag ålagt
honom detsamma. Han skulle således, om han ville begagna sin
lagliga rätt, kunna helt enkelt protestera emot det göromål, som
R. St:r pålagdt honom, och förklara att han icke vill med den
saken sig befatta. När han nu emellertid har fullgjort bestyret
på ett för Staten ganska nöjaktigt sätt, men deremot haft det
missödet att under många år, derföre ej hafva haft någon den
ringaste vedergällning, så synes mig icke allenast alt han för den tid
Fullmäktige tillstyrkt, utan jemväl för framtiden bör erhålla en
större upbörds-proc., än den som RevillmsUtsk. här har föreslagit.
Gr. af Ugglas: Jag har icke någonting att erinra emot
den framställning som Hr von Hartmansdorff och Hr Printzensköld
gjort, och discnssionen inom RivillnrsUtsk. talar verkligen för lämpligheten
af en afgift till denne Skepps-ombudsman eller Sjömanshus-föreståndare.
Jag vill endast uplysa att orsaken hvarföre icke
en större proc. bifölls, var den, att då man erfor beloppet af
denna proc. för Skepps-ombudsmannen i Stockholm, så var det
en majoritet inom Utsk. som tyckte att denna proc. steg så högt,
att det t. o. m. var svårt att få den.
Efter nu först till bifall å Utsk:s förslag framställd, men med
Nej besvarad propos., blef samma förslag bifallet med den förändring,
att ifrågavande ersättning förhöjdes från 3 till (i proc.
af det redovisade beloppet.
Vidare förekom och bifölls Utsk:s hemställan rörande Kofferdi-sjöfarandes
beskattning.
4Usta punkten, ang:de §:n 137; och 142:dra punkten, ang:ile
§:n 144.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt.
43:dje punkten, ang:de §:n 145.
Utsk:s förslag i fråga om Officerares häst- och fourage-medels
befriande från bevillning bifölls, men i fråga om förändring af
stadgandet rörande arbetsfolks befrielse från bevillning yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke rigtigt inse
hvad denna förändring gagnar till, men väl kan jag förutse följden
deraf; ty genom denna förändring i §:n kommer tvifvel att
upstå om hvilka arbetare som skola vara undantagna från bevillning
eller icke. Om man låter den gamla ordalydelsen qvarstå,
så blir det icke vidare någon tvekan om hvad som menas med
det undantag som finnes i 2:dra mom. af I45:te §:n. Genom
anmärkningar och deraf följande Utslag och beslut har detta blifvit
bestämdt, och hvar och en kommer, om det förblifver oför
-
416
Den 27 Maj e. m.
ändradt, att veta hvad dermed menas; men om ordalydelsen vid
hvarje Riksdag förändras, så blifver det en beständigt återkommande
osäkerhet som är skadlig och således förändringen likaså.
Man säger att missbruk nu upkommit genom tillämpning af Bevilln:s-Förordn:ns
stadgande i denna §. Detta är en möjlighet,
men jag kan icke se att ett sådant missbruk, genom orden ”tillfällig
arbetsförtjenst” blifver undanröjdt. Jag är visst icke envis
på att det framställda förslaget till förändring på grund af denna
min anmärkning bör afslås, men likväl har jag icke kunnat undertrycka
den anmärkn. jag nu gjort.
Hr Printzenschöld: Afven jag förmår icke att inse hvartill
den af Utsk. föreslagna förändringen skall gagna, ty ostridigt
är att orden ”utan endast tillfällig” icke innebära någon större
tydlighet, än de förut begagnade orden, så att just de personer,
hvilka på grund af de mindre tydliga ordalagen i denna § undgått
beskattning, äfven skulle komma att göra det med tillämpning
af de ordalag som nu blifvit föreslagna. Och då, såsom
den siste värde talaren erinrat, det icke är nyttigt, utan tvertom
skadligt, att ständigt ändra en Författning, hvarigenom ofta större
osäkerhet förorsakas vid Författningars tillämpning, än om ordalagen
få oförändrade qvarstå, sedan begreppet om deras betydelse
en gång hunnit stadgas, så tillstyrker jag, lika med Frih:n, att
den nu gällande Författningen måtte i detta hänseende blifva
oförändrad.
Propos. till bifall å den af Utsk. föreslagna förändringen blef
härefter framstäld och besvarad med Nej; hvarpå beslöts att det
ifrågavar:de stadgandet skulle förblifva" oförändradt.
Hr von Hartmansdorff: Jag har en anmärkn. att göra
vid 145:te §:n; i afseende på en omständighet, som icke är. uptagen
i Utsk:s här framlagda förslag. Men jag upskjuler dermed,
under förhoppning att det står mig öppet framställa henne då de
serskilda §§:ne genomgås.
44:de punkten, ang:dc §:n 447 och 45:te punkten, ang:de
§:n 448.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat.
45:te punkleu, ang:de de vid Bevilln.-Sladgan fogade
formulärer.
Lades till handlingarne.
46:te punkten, ang:de den underd. skrifvelse, hvarjemte
Bevilln.-Sladgan hör till K. M:t öfverlemnas.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
Sedan sålunda Utsk:s Betänk, blifvit genomgånget, och efter
det Hr Gr. o. Landtm, nu till behandling anmält det dervid fogade
förslag till Bevilln:s-Stadga, yttrade.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag hemställer vördsamt att vid
föredragning af förslaget till Bevilln:s-Stadga §§:ne endast böra
upnämnas,
Den 27 Maj e. m.
417
upnämnas, men att förslagen till de serskilda §§:ne upläsas endast
för den händelse att sådant af någon ledamot serskildt
begäres.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om vi icke kunde
fa åtskiljas. Kl. är redan 10. Om vi skulle i afton genomgå
hela Författningen, så blefve det alltför långvarigt.
Härvid hördes manga ledamöter ropa Nej, hvarjemte
Gr. af Ugglas yttrade:
Det förslag som Gr. Lagerbjelke framställt skulle jag vilja
biträda med den förändring att icke blott §:numern utan äfven
hvarje serskildt mom. upnämnas.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att han ansett nödigt att,
sedan förevande ärende redan uptagit 3 pleni-dagar, fortsätta
föredragningen åtminstone för någon stund, helst det vore kändt,
att åtminstone 2:ne af de öfrige RiksSt:n hunnit längre än R.
o. Ad. vid behandlingen af de mål, som inkommit från Utsk:n.
Hr von Hartmansdorff: Jag är naturligtvis skyldig, att
underkasta mig Höglofl. Ståndets samt Hr Gr. o. Landt.m:s vilja,
men får då bedja om ursäkt i händelse jag, som är en äldre man,
icke kan vederbörligen följa föredragningen vid denna sena timma.
Kanske är det en vinst både för Ståndet och för saken. Men
jag har emedlertid velat upgifva skälet för min önskan, att öfverläggningen
måtte albrytas.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.,
bifölls att vid föredragningen af Utsk:s förslag till Bevilln:s-Stadga,
endast borde upnämnas numrorne af deri förekommande §§:r och
morna-, men någon upläsning icke skulle ega rum, ulan att serskild
begäran derom blefve gjord.
Då nu § 1 förekom yttrade
Gr. af Ugglas: Jag har visserligen för min del ingenting
emot Utsk:s här framställda förslag, men på grund af det beslut,
som redan är fattadt, att upskjuta frågan om den personliga
skyddsafgiften, intill dess att Bevi!!n:s-Utsk:s serskilda Betänk.
rör:de densamma inkommer, så torde icke något bestämdt beslut
om antagande af denna § nu böra fattas, utan det här framställda
förslaget böra hvila till kommande åtgärd.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., att R. o. Ad.,
i afseende på hvad Gr. af Ugglas anmärkte, redan fattat sitt
beslut genom bifall till hvad Utsk. i fråga om personliga skyddsafgiften
uti sitt Betänk, föreslagit.
Vid upnämnandet af §:n 2, mom. 1, erinrade Hr Gr. o.
Landtm., att R. ö. Ad. återremitterat den punkt af Utsk:s Betänk.,
som angår bevillningen för Embets- och Tjenstemäns samt Betjentes
löner m. m.; hvarefter, vid upnämnandet af §:n 4, yttrades
af
7 H. 27
418
Den 27 Maj e. m.
Frih. Palmstjerna: Sorn första §:n i afseende på bevilln.
för tjenstemän är återremitterad, så följer väl också deraf att
hvad som i de efterföljande §§:ne är af Bevilln:s-Utsk. i detta
afseende föreslaget äfven bör återremitteras, eller att beslut derom
icke kunna fattas förr än II. o. Ad. fattat beslut i sjelfva hufvudfrågan.
Gr. af Ugglas: Jag kan icke fatta att R. o. Ad:s beslut
om återremiss i afseende på proc.-bestämmelsen, skulle innefatta
återremiss af hvad som under lön bör förstås. Jag skulle tro att man
oberoende af 11. o. Adis förut fattade beslut, nu kan till beslut
uptaga allt hvad som förstås med lön, och sedermera kommer, på
grund af R. o. Ad:s återremiss, endast att bestämmas huruvida
af denna löneinkomst skall beräknas en eller tre proc.
Frih. Palmstjerna: Då frågan är återremitterad, så kan
man föreställa sig att all bevilln. för tjenstemän möjligen kan
komma att försvinna, och då torde väl också falla af sig sjelft,
att de framställningar, som äro i efterföljande §§:r gjorda af Utsk.,
böra förfalla. Således lärer allt li 'ad som i detta afseende af Utsk.
är föreslaget, gälla blott ad interin eller tills vidare, intill dess
hufvudsaken är afgjord.
Hvad åter angår att häst och fui agemedel äro uteslutna från
bevilln. genom R. o. Ad:s beslut, så Kan dock ej derutaf slutas
dertill, att bevilln. skall borttagas för all lön åt tjenstemän.
Detta är blott en reservation som jag anser vara nödig, ty det
måste väl vara öppet för R. o. Ad., att sedan först hufvudfrågan
är bestämd, låta följderna deraf verka på de efterföljande §§:ne.
Om nu de efter den andra följande §§:ne handla om sättet hvarpå
dessa bevilln:r, som äro af Utsk. föreslagna, skola beräknas, och
R. o. Ad. låter dervid bero, och det sedan blir ett beslut att
bevilln. af löntagare skall utgöras, så torde deraf blifva en
följd att hvad Utsk. 'oreslagit i efterföljande §§:r kommer att få
tillämpning. Blir det åter beslutadt, att ingen bevilln. för
löntagare skall ega rum, så måste hvad Utsk. föreslagit, med förutsättning
att bevilln. skall utgå, naturligtvis förfalla.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade härvid, att han, då Frih.
Palmstjernas anmärkn. hade afseende på alla de §§:r, som angå
bevilln. af Embets- och Tjenstemän samt Betjente, torde först
fä föredraga dessa §§:r och sedan framställa den propos. Frih.
Palmstjerna begärt.
Hr Bildt, Knut: Jag anhåller att få instämma med Hr
Printzensköld ronde återremiss af 4:de §:n. Jag fäster mig synnerligen
vid ett förhållande här, der det står taladt om embetsmäns
hushyror och värdet af fria husrum i städerne, inqvarteringspenningar
m. m., såsom inkomster af hvilka bevilln. skall
utgöras. Detta synes mig icke stå i sammanhang med den
45:te §:n, der man gör afkortning för dem, som hafva inqvarteringspehningar
på landet. Jag kan icke se någon skillnad i
detta fall, som föranleder dertill, att man skall få afkortning för
Den 27 Maj e. m.
inqvarterings-penningar pä landet, men icke i städerne. Af dessa
skäl tior jag frågan bör lemnäs öppen i hvad den angår embetsmäns
bevilln. för inqvartering m. m. och anhåller derför,
att 4:de §:n må blifva innefattad i den återremiss, som är beslutad
om lista mom. i 2:dra §:n.
Frih. Palmstjerna: Skillnaden emellan inqvartering på
landet och i städerna är den, att på landet gifvas inqvarteringspenningarne
i ersättning för fria boställshus, der dessa brista för
indelta officerare, och de äro der inberäknade i boställenas värdering,
hvilken oafkortad beräknas såsom en lönetillgång; derföre
kunna icke inqvarterings-penningar, som gifvas för bristande
boställshus på landet, uptagas serskildt till bevilln., hvaremot
de måste uptagas i städerna, så länge hushyra och fria rum i
städerna uptagas till bevilln. Man kan således väl tala om
lämpligheten deraf, men någon jemförelse med inqvarteringspenningar
på landet är i min tanka icke tillämplig.
Hr Bildt: Om nu jemlorelsen icke är riktig, så tror jag
det rätta vara att återremittera denna punkt, i sammanhang med
2:dra §:ns l:sta mom. och anhåller om propos. derpå.
Gr. af Ugglas: Såvida den sednast af Hr Bildt begärda
återremissen icke grundar sig på något bestämdt skäl, utan endast
derpå att Hr Bildt icke tycker om denna §, så vill jag icke
motsätta mig detta, men det första förhållandet som Hr Bildt
fästade sig vid i afseende på hushyra och inqvartering i städerna,
har, så väl vid denna som vid förra Riksdagen varit föremål
för Bevilln:s-Utsk.s pröfning. Då raan icke betalar någonting
för husrummen på landet, säger Hr Bildt, så bör man väl äfven
i städerna få hafva dem fria från bevilln. Utsk. ansåg likväl,
att då husrum i städerna utgöra ett så betydligt löne-emolement
och kunna anses som en inkomst, det icke vore skäl att från
bevilln. fritaga denna del af lönen. Jag ville blott uplysa att
frågan pröfvades af Utsk., då den der förevar, men af det större
flertalet af Utsk:s ledamöter har det icke blifvit godkändt, att
bevillmn för denna löneförmån skulle uphöra.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han icke rätt upfattat
huruvida Hr Bildts mening varit att propos. ang:de 4 §:n
borde serskildt framställas, eller att den skulle innefattas under
den af Frih. Palmstjerna i afseende på flera §§:r begärda propos.,
förklarade Hr Bildt att han instämde i Frih. Palmstjernas förslag.
Sedan härefter jemväl 5:te, öde och 7:de §§:ne blifvit upnämnde,
hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med hvad Frih. Palmstjerna föreslagit, behagade
f. n. låta vid 2:dra, 3:dje, 4:de, 5:te, öde och 7:de §§:ne bero,
med R. o. Ad. förbehållen rätt att derom, efter besvarandet af
återremissen å Utsk:s yttrande ronde bevillmn å Embets- och
Tjenstemäns samt Betjentes löner m. m. fatta de beslut, hvartill
beslutet i hufvudfrågan kunde föranleda; hvilket bifölls.
27*
420
Den 27 Maj e. m.
Då §:n 9 förekom yttrade
Frih. Palmstjerna: Uti den 9:de §:n står nämndt om Handtverkare
i Stockholm och Götheborg och i de andra städerna.
Jag får hemställa till Utsk:s ledamöter, huruvida under namnet
Handtverkare kan förstås sådane personer, som utan att hafva
erhållit mästerskap och burskap, verkställa s. k. handtverkeri-arbeten
endast såsom ett försöjningsmedel, eller huruvida dessa Handtverkare,
som nu äro i 9:de §:n omnämnda, skola vara borgare.
Gr. af Ugglas: Jag skulle tro att detta är temligen tydligt
af slutet på stycket, nemi. ”Handtverkare, med dem jemförliga
manufakturister och andra, här icke serskildt upräknade borgare”.
Det är helt simpelt de personer, som i den förra Författn:n förekomma
i 10:de §:n, hvilka här hafva blifvit upflyttade till den 9:de.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han i afseende på Frih.
Palmstjernas framställning, finge uplysa att R. o. Ad. redan, i
anledn. af Utsk:s i dess Betänk, gjorda hemställan rör:de 10 §:n,
bifallit den omflyttning, som här egt rum.
Vid upnämnandet af §:n 10 mom. 1, yttrade
Gr. af Ugglas: Då R. o. Ad. redan har heslutat återremiss
af den 26:te, 27:de och alla de §§:r, som röra personer på landet,
emedan R. o. Ad. icke ansett redaktionen der fullkomligt
tydlig, så torde, om en rättelse skall ske der, äfven här en rättelse
böra göras, och således under sådana förhållanden äfven denna
§ återremitteras.
Hr Printzensköld: Jag är förekommen af Frih. af Ugglas
och förenar mig med honom.
Hr Bråkenhjelm: Jag förenar mig med de siste värde
talarne.
Ilr Bildt: f 10:de §:n förekommer: ”Handtverkare vid Hofvet
och de K. Spektaklerne, så ock Kronans i Amiralitetet, Artilleriet,
Fortifikationen med fl. Stater, betala efter deras lönevilkor, dock
ej under 2 R:dr b:ko”, I afseende pä lönevillkoren är stadgadt
i allmänhet, att de som ej hafva öfver 200 R:dr b;ko i löner
icke betala någon bevilln. Det finnes handtverkare vid Artilleriet
som icke hafva mer än 90 R:dr b:ko i lön och 3 T:r
spannmål. Jag har varit i Taxerings-komitéer der mycken tvekan
upstått huru dessa stadganden borde rätteligen förstås. Jag
hemställer derföre om icke här kunde införas i afseende på handtverkare
vid Artilleriet, att de äro frie från bevilln. om icke
deras inkomst öfverstiger 200 R:dr b:ko. Blifver §:n återremitterad,
så torde en sådan förändring åstadkommas.
Gr, af Ugglas: Att Bevilln:s-Förordn. icke afsett att dessa
personer, som nu äro i fråga, skulle taxeras efter 200 R:dr b:ko<
inkomst, synes af siffran som är utsatt, nemi. 3 R:dr, som är 5
proc. af 60 R:dr b:ko. Detta är ett stadgande som har stått i
den gamla Bevilln:s-Förordn:n, och således har man der ansett att
Den 27 Maj e. m.
421
dessa personer endast skulle kunna hafva en lön af 60 R:dr.
Orsaken hvarföre delta stadgande har blifvit sålunda föreslaget alden,
att man icke ansett dessa personer vara sådane Statens
löntagare, som i 2:dra Art. lista §:n finnas omnämnda, utan att
dessa äro handtverkare, hvilka för Artilleriets och Fortifikationens
räkning arbeta, utan att kunna anses såsom bestämda löntagare.
Hr Bildt: Jag anhåller att denna § må blifva återremitterad
till BevillmsUtsk., s-amt att den anmärkn. jag gjort mätte få
åtfölja till Ulsk., den må der gälla hvad den kan.
Frih. Raab, Adam Christian: Uti denna punkt förekommer
äfven bevilln. för krögare, kaffehus m. m. Jag har
icke varit närvar:de de föreg:de dagarne under öfverlägguingarne
om Bevilln:s-Förordn:n, kan således icke veta om något föreg:de
beslut är bindande derhän att dessa skola i §:n uptagas, men då
de äfven skola erlägga afgift efter Bränvins-Författn:n enl. det
förslag, som det åligger Serskildta Utsk. alt afgifva, så hade det
varit serdeles väl, om i st. f. att dessa personer nu äro taxerade
på två ställen, nemi. både i Bevillms-Förordn. och i
Bränvins-Författn., de kunde blifva taxerade pä ett enda ställe,
och derföre skulle jag önska att R. o. Ad. vill upskjuta frågan
om dem intill dess Bränvins-Författnm förekommer.
Gr. af Ugglas: Jag känner icke riktigt till huru det Serskildta
Utsk. för behandling af bränvinsfrågan ämnar ställa upp stadgandet
om den der afgiflen för krögare. Jag skulle eljest hafva trott
alt den afgiften egentligen är en kommunalskatt, och i alla fall
har det uti gamla Förordn:n rörande bränvins-tillverkning och
försäljning, funnits en skatt för bränvins-minutering. Jag vet icke
just om det är skäl, att för dessa krögares och bränvins-försäljerskors
skull, efterskänka en afgift till Staten, åtminstone har icke inom
BevillmsUtsk. någon anmärkn. blifvit anmäld derom, att de skulle
hafva ansetts lida något af denna bevilln.
Hr von Hartmansdorff: Det förhåller sig såsom Gr. af
Ugglas yttrat, nemi. att krögare erlägga tvåfalldig bevilln., en för
minutering, som är bestämd i Bränvins-Författnm, och en annan som
ärålagdiBevillms-Förordnm. Serskildta Utsk. har ansett sig böra taga
båda dessa afgifter i betraktande. Det är icke fråga om deras afskaffande,
på sätt framdeles kommer att visa sig, när Serskildta Utsk:s
Betänk, framlägges. Men emellertid har Frih. Raab hemställt, att frågan
om dessa näringsidkares bevillning icke mätte afgöras vid detta
tillfälle utan först när Serskildta Ulsk:s Betänk, inkommit. Jag
instämmer med honom och tror det vara riktigt, att R. o. Ad.
sålunda med saken förfar, på det alt hon må varda vederbörligen
behandlad.
Hr Printzensköld: Då Bevilln:s-Förordn:n i en §, hvars
nummer jag icke påminner mig, uttalar den grundsatsen, hvad
tjenstemäns inkomster beträffar, att de skola på ett ställe och i
ett sammanhang beskattas, så synes väl deraf följa att samma
grundsats bör iakttagas vid all annan beskattning, och således äfven
422
Den 27 Maj e. m.
i afseende på krögare och krögerskor. På sätt Hr Gr. af Ugglas och
Hr von Hartmansdorff erinrat, förhåller det sig verkligen sä, att krögare
och krögerskor erlägga först bevilln. efter Bevi!ln:s-Förordn:n
och sedan afgift efter Bränvinsbrännings-Författnm, hvilka båda afgifter
ingå till Staten, ehuru hvad hufvudstaden serskildt angår,
rättigheten att idka krögerirörelsen, genom offentlig auktion utarrenderas
mot serskild till stadens kassa ingående afgift, den der icke
med förstnämnde afgifter har någon gemenskap. För min del anser
jag således den framställning som Frih. Raab gjort, ega mycket skäl
för sig, så att dessa näringsidkare må antingen i Bevil!n:s-Förordn:n
eller också i den nya Bränvins-Förordn:n på ett ställe forsin rörelse
beskattas. Jag ser icke alt det finnes någonting som hindrar att
icke denna afgift kan på ettdera stället sättas så hög att den i
sig innefattar de båda afgifter hvilka nu efter olika Författnrr
utgå till Staten, hvarföre jag anhåller om upskof med denna
punkt i hvad den angår afgiften för krögare och krögerskor etc.,
intill dess del Serskildta Utsk:s Betänk, inkommer.
Gr. af Ugglas: Då det icke synes vara meningen att krogar
skola vara fria från bevilln., så hemställer jag huruvida det
kan vara lämpligt, att de icke skulle vara uptagna i Bevilln:sFörordmn
till den bevilln. de skola erlägga, till efterrättelse för
Taxerings-komitéerne, huru de skola taxera dem, ty de behöfva
icke känna någon annan än denna Bevilln:s-Förordn. Om de
således skulle införas endast på ett ställe, så skulle det vara i
Bevilln:s-Förordn:n, men jag hemställer om det icke vore lämpligt
att, derför att afgift bör påföras dem efter olika grunder i och
för bränvinsminutering, här utesluta dem och stadga, att Taxerings-komitéerne
skola pålägga dem bevilln. efter en annan
författning. Det anser jag mindre lämpligt och detta stadgande
må blifva huru som helst, så böra väl dessa personer erlägga
sin bevilln. till Staten efter den grund söm för alla är bestämd,
d. v. s. efter beräkning af 5 proc., och i Bevilln:s-Förordn:n böra
väl uptagas alla de personer, hvilka skola erlägga bevilln., om
icke annat, åtminstone till ett rättesnöre för Taxerings-komitéerna
som skola tillämpa Bevilln:s-Förordn:n.
Frih. Raab: Jag ämnar icke tvista om krögare skola få sin
bevilln. efter Bevilln:s-Utsk:s förslag, eller efter Serskildta Utsk:s förslag,
det kan vara likgiltigt, men Mine Hrr! J lorden finna att det är
lämpligt, att den bevilln. som skall dem åläggas, varder på
ett ställe dem debiterad. Hvad beträffar taxeringsmännen, så
är det gifvet att de mäste taga kännedom äfven om BränvinsFörordrnn,
för att veta hvilken bränvinsminuterings-afgift de skola
ålägga; men ännu engång! lämpligt är väl att de afgifter de
skola erlägga till Staten för sin rörelse, sammanföras på ett ställe.
Jag ber Frih. af Ugglas fästa upmärksamheten derpå, att ett
är afgiften till Staten, ett annat afgiften till kommunen. Den
sednare kan väl icke här komma i fråga att omnämnas bland de
afgifter till Staten, som i Bränvins-Författmn skola bestämmas. Jag
skulle tro det vara väl om man fick dessa afgifter sammanförda
Den 27 Maj e. m.
423
på ett ställe, och derföre har jag föreslagit att R. o. Ad. ville
för sådant ändamål upskjuta denna punkt.
Uppå härefter framställd propos. blef fö re var: de morn., på
grund af de deremot gjorda anmärkn:r återremitteradt.
I fråga om §:n 10, mom. 2, yttrade sig
Frih. Palmstjerna: Under mom.2:oi denna § finnas uptagna
”Betjente!-, Hofmästare, Jägare, Kammartjenare, Kuskar, Lakejer
och Taffeltäckare” och vissa bestämmelser om dem. Derefter
heter det ”ali sådan betjening i ett hushåll skall sammanräknas,
så att för hustru eller minderåriga barn någon serskild betjening
ej må upgifvas, och den förhöjda afgiften derigenom minskas”.
Längre fram står ”Kammarjungfrur lika med Betjente!-”. Nu skulle
lättligen kunna hända att man ville sammanföra Kammarjungfrurna
med Betjenlerna, hvarigenom man skulle komma till anmärkn.
, som, ehuru hårddragen, för vederbörande kunde blifva
besvärlig att vederlägga, men jag hemställer om icke ordalagen
skulle kunna genom ett par ords omändring förtydligas. Om det
kommer att stå på följande sätt: All sådan betjening i ett bushåll
skall sammanräknas, så att den för hustru eller minderåriga
barn ej må serskildt upgifvas och den förhöjda afgiften derigenom
minskas, så tror jag det blir så tydligt att Kammarjungfrur icke
kunna räknas ibland ”Betjenler, Hofmästare” etc.
Gr. af Ugglas: Jag torde få fästa Frih. Palmstjernas upmärksamhet
derpå, att detta icke är något nytt stadgande, utan
ett gammalt. Jag har icke hört någon sådan tolkning af Författnm
och tror att den svårligen torde ega rum, ty huru hårddragen
man vill vara med tolkningen så kan man väl icke göra
femininum till masculinum, och här står Betjente!-, Hofmästare,
Jägare, Kammartjenare, Kuskar, Lakejer och Taffeltäckare,
hvilket alltsammans är efter ett vanligt språkbruk masculinum.
De nedanför stående citerade orden gälla således endast
om den betjening, som här är nämnd, men icke om Kammarjungfrur,
hvilka längre fram förekomma, och som ej kunna jemföras
till förenämnde betjening.
Frih. Palmstjerna: -På andra sidan står ”Kammarjungfrur,
lika med Betjenter” och deraf tror jag det kan hända, att de sammanföras
och hopsummeras med den förutnämnda betjeningen;
men anse R. o. Ad:s öfriga ledamöter föreskriften vara tydlig såsom
den nu är, så vill jag icke vara envis på någon förändring.
Frih. Raab: Då del står ”Betjenter, Hofmästare, Jägare etc.”,
och derefter följer ”alla andra manspersoner”, så tror jag icke
att den anmärkn. som Frih. Palmstjerna gjort, skall behöfva för
anleda någon återremiss.
Ifrågavar:de mom. blef uppå härefter framställd propos. af
R. o. Ad. bifallet.
Då § 16 förekom yttrade
Gr. af Ugglas: Jag ber om förlåtelse. Hvad 16:de §:n beträffa!:,
så har R. o. Ad. i 35:te §:ns 2:dra mom. redan afslagit.
det förslag till förändring, som Utsk. gjort, nemi. att begagna
Den 27 Maj e. m.
ordet ”behållning” i stället för ”utdelning”. Nu står här i
16:de §:n ”behållna inkomsten”. Jag vet icke, om icke dessa
ord skulle stå i strid med det af R. o. Ad. fattade beslut vid 35:te
§:n, att utdelningen skall ligga till grund för taxeringen.
Hr von Hartmansdorff: Här står: ”För ångfartyg, som
ej eges af aktiebolag, betalas bevilln. efter 5 för hundradet af
behållna inkomsten, inberäknad lästetals-afgiften”. När några
bolagsmän icke finnas: så kan fråga om utdelning ej heller upstå.
Följaktligen kan det uttrycket icke begagnas, utan det är
rätt såsom här skett, att blott tala om behållningen.
Frih, af Schmidt, Carl Joh. Georg. Jag anhåller att
få instämma med Hr von Hartmansdorff.
Hr Printzensköld: Jag får fästa Gr. af Ugglas upmärksamhet
derpå, att samma ordalag som Utsk:s förslag till Bevilln:sFörordmn
innehåller, återfinnas i nuvande 16:de § af BevillmsFörordmn.
Följaktligen lärer det väl icke vara någon tvetydighet
här, som bör föranleda till återremiss af §:n.
Ifrågavande § blef uppå härefter framställd propos. bifallen.
Vid upnämnandet af §:n 24, yttrade
Frih. Palmstjerna: I 24:de §:n stå upräknade en mängd
verk och inrättningar. Om R. o. Ad. godkänner denna g, så
torde likväl icke vara något hinder att måhända något annat
verk, till följd af de förut fattade besluten sedermera kan införas
i denna §.
Då §:n 27 mom. 1 förekom, yttrade
Hr Printzensköld: Som denna § redan blifvit återremitterad
af R. o. Ad. i anledn. af väckt förslag om förändring af
ordalagen i begynnelsen af Usta morn., så torde R. o. Ad. nu
dervid låta bero, och något beslut i anledn. af denna § icke vidare
behöfva fattas.
Frih. Palmstjerna: Om §:n är återremitterad, hvilket jag
icke påminner mig, så hemställer jag om icke auktionister jemväl
böra föreslås att uptagas ibland dem, som erlägga bevilln.
för sin behållning af auktionsmedel. Derom har förut varit fråga
och det tvistas ännu om, huruvida de böra påläggas bevilln.
af provision pä auktionsmedel. För min del kan jag icke inse
att derom finnes något stadgadt i denna Författning. Jag hemställer
derföre om icke en erinran derom må åtfölja till Utsk.
I anledn. af denna serskildt framställda anmärkn. erinrade
Hr Gr. o. Landtm, alt icke Utsk:s förslag till ifrågavande §,
utan endast dess utlåt, i fråga om en, samma § ronde motion,
blifvit af R. o. Ad. återremitterad.
Frih. Raab: Jag föreställer mig att återremittering skall beviljas
på denna §, och derföre har jag velat fästa Utsk:s upmärksamhet
på följande: Hvad gästgifvare beträffar, så åro de ganska
högt taxerade af Bevilln:s-Ulsk., under förutsättning alt de skola
Den 27 Maj e. m.
42b
ega bränvinsminuterings-rätt, men utan att gå i förväg för det
Serskildta U,tsk:s Betänk, i delta fall, får jag likväl nämna att
det åtminstone förekommer mig vara Utsk:s afsigt, att gästgifvare
icke skulle få någon sådan minuteringsrätt, och då är det väl
orätt att i Bevillu:s-Förordn:n intages ett stadgande, att de skola
taxeras för en rörelse, sorn ett annat Utsk. kommer och tillstyrker
att de icke i allmänhet skola ega. På sådan grund vågar
jag tillstyrka, att äfven denna punkt rörande gästgifvare och krögare
återremitteras.
Frih. Palmstjerna: Hvad jag har yttrat sammanfaller icke
väl med Frih. Raabs framställning; ty jag håller mig endast vid
auktionister. Då §:n icke är återremitterad, såsom jag trodde,
får jag hemställa om icke K. o. Ad. ville nu återremittera densamma,
och att efter ordet artister inflickas auktionister, lika med
kommissionär.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: I anledn. af Frih. Palmstjernas
yrkande om införande i Bevilln:s-Förordn:n af taxering
å auktionister å landet, så anhåller jag få fästa hans upmärksamhet
derpå, att det icke förut i Bevilln:s-Förordn:n finnes en sådan
rubrik, hvarför jag hemställer, om detta icke är ett nytt
ämne, sorn innefattar en ny motion, hvarom R. o. Ad., i följd
deraf, icke kan besluta. Det är i lag stadgadt, att allmoge, eller
de, som bo på landet, ega att till auktionister taga hvem
de behaga. Auktionist-yrket är således icke någon serskild rörelse,
eller någon serskild tjenst, om jag så må säga, som dessa
uteslutande utöfva, utan kan utöfvas af hvem som helst, som har
förtroende. Det synes mig således nu icke vara lämpligt, att
vilja taxera sådane personer, som hafva så obestämda befattningar
och taga bevilln. af dem. Beträffande hvad Frih. Raab anmärkt
om krögare o. s. v., så instämmer jag med honom deri,
alt det torde vara nödigt, att frågan om deras taxering afgöres,
och taxeringens belopp utsättes på ett enda ställe och icke på
tvenne. Jag skulle tro, att det Serskilda Utsk., som har sig
updraget alt behandla den vigtiga frågan om bränvins-tillverkning
och försäljning, äfven må taga hand om taxering af dessa
personer, så att hela frågan skiljes ifrån Bevilln:sUtsk:s närvande
Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig böra instämma
med Frih. Palmstjerna i fråga om auktionister. Förhållandet är
att på vissa ställen i Riket, t. ex. i Skåne, lära auktionister blifva
taxerade för det yrke de idka och för den vinst de hafva, under
det att de icke få i andra landsorter vidkännas någon sådan afgift.
Visserligen är, såsom Hr Palmcrantz säger, här icke fråga
om handtverksarbete, utan om ett sådant updrag, som något
hvar kan åtaga sig. Men så är det äfven med andra kommissioner,
hvilka bero på enskildt förtroende.
Jag förenar mig med Frih. Raab i anhållan, att frågan
om gästgifvares och krögares bevilln. mätte lemnäs till Serskildta
426
Den 27 Maj e. m.
Utsk:s behandling, för det sammanhang, som deras beskattande
har med afgiften för bränvinsminutering.
Frih. Raab: Jag nödgas motsätta mig del förslag, som här
är framstäldt, att auktionister på landet skola beskattas lika med
kommissionärer. När man efterser här huru mycket de då skulle
skatta, så hänvisas man först till kommissionärer i städerna och
derefter till handelsexpedit^-. Dessa äro beskattade i de större
städerne från 50 till 3 R:dr b:ko och i de mindre städerna ifrån
15 till 2 R:dr b:ko. Det är obestridligt, att, om på en eller
annan ort en auktionist drifver den rörelsen i stor skala, han
möjligen skulle kunna hafva råd att aflägga någon afgift derför,
men på landet förhåller det sig så, åtminstone på min ort, att
det är ganska svårt att få någon, som vill åtaga sig att vara
auktionist. Man har nödgats öka auktions-proc:n, och de flesta
undandraga sig likväl det der besväret. Det bänder till och med
i fattiga sterbhus, att de hafva mycket svårt alt få någon auktionist,
som vill åtaga sig det stora besväret för den lilla afgift,
som der kan ifrågakomma. Om man nu skulle pålägga auklionisterne
en bevilln., som kunde upgå till 5, 6 eller 10 R:dr
b:ko årligen, så skulle det blifva rent af omöjligt, att få några
auktionister på landet. Jag tror det således icke vara nyttigt,
att här insätta ett sådant stadgande, och får yrka, att R. o. Ad.
icke måtte bifalla detsamma.
Hr Printzensköld: Jag tror mig icke hafva orätt upfattaf,
att §:n blifvit, i anledn. af anmärkmr och förslag till förändrade
ordalag i begynnelsen af densamma, återremitterad,
men hvad beträffar öfriga delar af §:n, så qvarstå dessa naturligtvis
till pröfning af R. o. Ad., och kunna således äfven återremitteras,
i händelse anledmr dertill förefinnas.
Hvad beträffar Frih. Palmstjernas framställning om införande
af auktionister i denna §, så instämmer jag i de åsigter, som
af Frih. Raab blifvit yttrade. Jag tror nemi., att det bestyr,
som auktionisterne på landet åtaga sig, i många fall slår ut med
förlust för dem, enär de måste lemna varorne på kredit, och
det ofta händer, att auktions-inropare, som ansetts vederhäftiga,
sedermera, när betalningstiden inträffar, befinnas utfattige. Förslagets
antagande skulle, såsom Frih. Raab anmärkt, leda derhän,
att man antingen icke får någon, som förrättar auktioner, eller
också, att auktionsförrättaren måste förhöja sin provision med
så stor proc., att han derigenom blir ersatt för bevilln:n, hvilken
då i stället faller på den, för hvars räkning auktion hålles. Visserligen
finnas många sådane auktionister, hvilka kunna beskattas
genom bevilln., men det finnes också, såsom Frih. Raab
erinrat, många tillfällen, då det skulle blifva omöjligt att erhålla
auktionister, i händelse de finge vidkännas serskild beskattning.
Jag tror, att den inkomst, som Staten skulle skörda af den ifrå—
gavar:de beskattningen, blefve så ringa, att den icke förtjenär
att tagas i betraktande, när man fäster afseende på de olägenheter,
som å andra sidan skulle upstå; hvarföre jag vördsamt
Den 27 Maj e. m.
427
anhåller, alt R. o. Ad. icke måtte upföra ifrågavar:de personer
till beskattning.
Frih. Palmstjerna: Det är allmänt kändt, att i många
orter och förmodligen i alla orter, finnas auktiouister, som förtjena
icke obetydligt penningar på att hålla auktioner än här
och än eler. Att många derpå hafva samlat förmögenhet, är
äfven allmänt kändt. Då det nu är antaget i Bevilln:s-Förordn:n
såsom grund, att hvar och en, som förskaffar sig en årlig inkomst
derför, hör erlägga någon skatt under namn af beviltn.;
så anser jag deraf böra följa, att de auktionister, som förtjena
penningar på detta bestyr, böra derför erlägga någon bevilln.
till Staten. Då klasserna här äro så många och afgifterna i de
lägsta klasserna gå till 2 å 3 R:dr, så är det icke betungande
för någon, som gjort auktioners hållande till handtverk, att erlägga
en sådan bevilln. De, som deraf förtjena 1,000 R:dr eller
derutöfver, komma då till en hög bevilln., under det att de,
som förtjena mindre, kunna taxeras lägre.
Detta kan likväl icke så tillämpas, att hvar och en, som
håller auktion uti ett fattigt sterbhus, derföre skall anses som
auktionist och derefter taxeras. Det är sagdt i Bevilln:s-Förordn:n,
att en hästhandlare skall taxeras till 25 R:dr, men om
en landtman säljer en häst, så blir lian icke derför taxerad som
en hästhandlare. Sådant är allmänt kändt på landet. Den verkliga
auktionisten han blir taxerad, Toen den, som blott håller en
auktion, för att tjena en bekant, kan icke taxeras såsom auktionist;
lika lätt som jag eller någon annan, sora åtager sig en
kommission för någon bekant, derföre blifver taxerad såsom kommissionär.
Hr von Hartmansdorff: Om auktionister ej uptagas i
Bevilln:s-Förordn:n, och om den allmänna regeln, att hvar och
en skall taxeras efter sin inkomst, likväl tillämpas på dera i vissa
orter, så sker det, såsom hittills, i andra deremot icke. Emellertid
varder sådan taxering, der hon eger rum, ofelbart fastställd
af KammarRra, och, såsom jag förmodar, äfven af Konungen,
under det man på andra ställen uraktlåter att taxera dem, hvarigenom
en otillbörlig ojemnhet i beskattningen upkommer. Vill
man pä alla ställen befria auktionister från bevilln., så böra de
upföras bland sådane, som äro enl. 145 §:n från all afgift undantagna.
Försöker man likväl att der införa dem, hvilka invändningar
skulle det icke föranleda? Vid sådant förhållande
hemställer jag vördsamt, om det icke vore bättre, att återremittera
denna punkt med den anmärkn., som Frih. Palmstjerna gjort.
Frih. Raab: Emot en så beskaffad återremiss, som här
blifvit begärd, har jag ingen anmärkn. att göra. Det är möjligt.
att BevillmsUtsk. kan finna ordalag, som gå derpå ut, att
taxera sådane auktionister, som hafva det till sitt yrke, serdeles
dem, sorn hälla de beryktade spanmåls-auktionerna pålandet, och
de må gerna betala, men jag anser verkligen nödigt, att icke
428
Den 27 Maj e. m.
beskatta auktionister i allmänhet, hvarigenom personer, som pä
auktioner tilläfventyrs icke förtjena mer än 2 R:dr b:ko om året,
också skulle taxeras för detta minimi-belopp. Jag motsätter mig
icke återremiss.
Gr. af Ugglas: Jag får, för att lugna Frih. Raabs farhågor,
hänvisa till tredje stycket af den 29:de §:n, hvilken är af
samma lydelse, som 12:te §:n, hvarigenom taxeringsmännen berättigas
att påföra bevilln. under minimi-afgifterna för dem, som
drifva så obetydlig rörelse, att den icke anses motsvara minimi*
afgiften. Fråga bar varit om denna sak inom Utsk., och det
uplystes verkligen der, att en olikhet i åtgärder förefinnes i sä
måtto, att på somliga ställen taxeras auktionisterne, och på somliga
ställen icke. Emellertid föresväfvade de farhågor, som har blifvit
yttrade af Utsk:s ledamöter, och auktionisterne kommo icke in.
Jag skulle för min del tro det vara bättre, att taga in dem, än
alt låta det bero på godtycke, då de skulle komma att blifva taxerade
på det ena stället, men på det andra stället icke. Kommer
nu auktionisterna att här införas, och det blir fråga om en
person, som på detta yrke förtjenar mindre än minimi-beräkningen
upgår till, så blir han äfven upförd till mindre belopp,
eller åtminstone har man rättighet att upföra honom till mindre,
enl. sista stycket i 29:de §:n.
Frih. Palmstjerna: För att icke uppehålla R. o. Ad. med
någon discussion i detta ämne, så vill jag afstå ifrån mitt yrkande,
att det må införas i §:n genast, och hemställer, att §:n
och mom. i stället måtte återremitteras till Utsk., som säkerligen
icke blir mycket besvärad af denna återremiss, då deremot
sä många andra finnas, som föranleda mycken vidlyftighet.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de emot ifrågavande mom. gjorda anmärkn:r föranleda till
återremiss, ropades Ja.
Då §:n 28 mom. 1 förekom, yttrade
Hr Printzensköld: Afven i slutet af §:n förekomma ordalag,
som förut blifvit begagnade i 10:de och 27:de §§:ne och
hvilka båda §§ blifvit i denna del lill Utsk. återremitterade, på
grund hvaraf jag anhåller, att jemväl denna §, i hvad -den rörer
ifrågavande ordalag, nemi. ”såvida denna bevilln. icke går
till högre belopp” måtte till Bevilln:sUtsk. varda återremitterad.
Efter detta anförande tilläde
Hr Printzensköld: Om mitt minne icke felar, så skedde
återremissen just när discussionen af den 28:de §:n förevar,
emedan motionären hade fästat sig vid ifrågavande §. Något
beslut derom torde således icke nu behöfvas, och jag afstår således
ifrån mitt yrkande i detta afseende.
Hr Palmcrantz: Såvidt mitt minne icke bedrager mig,
var det den 27:de §:n, som R. o. Ad. beslöt återremittera, och
Den 27 Maj e. m.
429
då denna är af alldeles samma beskaffenhet som den 28:de och
den 10:de, så måste naturligtvis äfven den återremitteras.
Gr. af Ugglas: Det kan vara ett litet misstag deruti, att
det, som R. o. Ad. återremitterat, är Hrr Hårds och Bråkenhjelms
motioner, hvilka rörde 27:de och 29:de §§:ne, d. v. s.
den 29:de §:n i nuvar:de Bevilln:s-Förordn., hvilken genom omflyttning
af nummern motsvarar 28:de §:n i Utsk:s förslag. Sålunda
är verkligen den återremiss, som blifvit beslutad, rör:de
28:de och 29:de §§:ne, efter gamla Förordn:n densamma, som
angår 27:de och 28:de §§:ne i nu förevar:de Betänk.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den af Hr Printzensköld
gjorda anmärkn. redan förekommit vid behandlingen af det i
Utsk:s Betänk, afgifna yttrande öfver Hr Hårds och Hr Bråkenhjelms
motioner, i fråga hvarom R. o. Ad. beslutat återremiss.
Då härefter §:n 29 upnämndes, yttrade
Hr Palmcrantz: Den 27:de §:n lyder efter nuvar:de beslut
så här: ”För följande på landet boende personer skall afgiften,
såvida den till 5 proc. af inkomsten beräknade bevillmn
icke upgår (ill högre belopp, bestämmas sålunda”, och i den 28:de
står det: ”såvida den till 5 proc. af inkomsten beräknade bevilln:n
icke upgår till högre belopp.” De sednast nr 28:de §:n
upläsla orden äro alldeles desamma hvarpå R. o. Ad. beslutat
återremiss uti den 27:de §:n, och, i följd deraf, torde äfven den
28 §:n böra återremitteras.
Hr Printzensköld- Den i Bevilln:sUtsk:s förslag var:de
29:de §:n har också, om jag icke missminner mig, blifvit återremitterad
i första punkten, emedan jag erinrar mig bestämdt,
att en ganska liflig discussion föreföll derom, huruvida tillägget:
”såvida icke derigenom drifves verklig handelsrörelse, hvarom
här förut stadgas” skulle qvarstå eller icke, och att votering i
anledn. deraf, anställdes på Gr. Björnstjernas begäran, då förslaget
afslogs helt och hållet. Således lärer väl icke denna §
nu kunna utan anmärkn. förbigås, ulan 11. o. Ad. förklara, att
R. o. Ad., vidblifver det beslut, som R. o. Ad. förut, rör:de första
punkten i denna §, fattat.
I anledn. häraf förklarade Hr Gr. o. Landtm., alt afsigten
med den föredragning, som nu egde runi, naturligtvis icke
kunde vara annan, än att lemna Ståndets ledamöter tillfälle,
att göra andra anmärkmr, än de, sorn varit föranledde af Utsk:s
i Betänk, afgifue yttranden. Sedan alla §§ blifvit genomgångne,
skulle propos. blifva framställd, huruvida R. o. Ad. behagade
godkänna ' Utsk:s förslag i de delar, deri R. o. Ad. icke förut
beslutat förändring eller återremiss. Något serskildt beslut för
hvarje § syntes derföre icke behöfligt, helst det omöjligen kunde
komma i fråga, att nu, vid §§:nes genomgående, i någon måtto
uphäfva de beslut, som förut blifvit fattade.
Vid upnämnandet af §:n 35, anförde
430
Den 27 Maj e. m.
Frill, af Schmidt: R. o. Ad. liar visserligen förut beslutat
ändring i första mom. af denna §, i afseende på uttrycket
”den årliga behållning”, men i afseende på proc.-beräkningen,
som första mom. i denna § innehåller, har R. o. Ad. icke fattat
något beslut, och Frih. Tersmeden har häromdagen förbehållit
sig, att få uptaga öfverläggningen om den saken. Då han
nu icke är här, så vill jag göra det.
Likasom jag i Bevilln:sUtsk., så väl under denna, som under
näslförflutna Riksdag, opponerat mig emot den höga bevilln.
för Privat-Bankerna, som första mom. af denna § innehåller,
så kan jag icke heller nu underlåta, alt höja min röst för samma
ändamål. Detta höga belopp synes mig endast vara dikteradt
af afundsjuka emot de personer, som stiftat dessa, för landet sä
nyttiga, inrättningar, serdeles då man vet luiru denna höga beskattning
tillkom, nemi. under 1847 och 1848 årens Riksdag,
då endast och allenast slumpen i BevillmsUtsk. afgjorde, att förslaget
till den höga beskattningen någonsin af Ulsk. bifölls. Jag
får nu hemställa till R. o. Ad., att helt och hållet borttaga första
mom. af denna §, hvarigenom Privat-Bankerna komma att
hänföras till de aktie-bolag, som i andra morn. af denna § omnämnas,
och då komma de att draga den beskattning, som ända
till 1847 års Riksdag varit ålagd på alla dylika associationer.
Gr. af Ugglas: Jag delar de åsigter, som Frih. af Schmidt
uttalat och anhåller, att få för R. o. Ad. upläsa den reservation
jag i detta fall afgifvit, icke af någon författarekärlek, men derföre,
att jag tror mig i densamma mera consist och derjemte
mera fullständigt hafva framställt frågan, än om jag här skulle göra
det mundtligen, hvilket säkerligen äfven skulle uptaga mera tid.
Efter upläsande af förenämnde reservation, i hvad den rörde
bevilln:n för enskilda sedelutgifvande Banker, fortsatte talaren
mundtligen:
Jag är fullt öfvertygad, att en sådan undantagslag som den,
hvilken nu drabbar de enskilda Bankerna, ovilkorligen sväfvar
öfver en hvar, och att den afundsjuka och ovilja, som i närvar:de
stund sväfvar öfver Privat-Bankerna, en annan gång kan träffa
en annan näring.
Jag önskar, att alla undantagslagar måtte ur lagstiftningen utgå.
Hr Palmcrantz: Jag delar deras åsigter, som påstå, att
Privat-Bankerna icke i beskattnings-hänseende blifvit så behandlade,
som rättvisan kräfver. Hafva dessa Privat-Banker uträttat
något skadligt för landet, så medgifver jag visserligen, att den,
som gjort skada, den bör straffas, men jag frågar en hvar, om
Privat-Bankerne verkligen gjort någon skada på landet. Hade de
det gjort, så hade man väl icke lemnat dem ny octroy, såsom
de fått. Jag tror, att R. St:r icke varit i tillfälle, att lemna
förslag åt de näringsgrenar, som af Privat-Bankerne fått detta
förslag. Den höga proc., som föreg:de R. St:r ålagt Privat-Bankerne
för deras utdelning synes vara skäl att nedsätta, så mycket
mer, som den är högre än andra associationer betala. Det
Den 27 Maj e. m.
431
är gifven sak, att om sådane beskattningslagar införas, så lägger
det hinder i vägen för dylika associationer, och ett fattigt land,
såsom Sverige, är just i behof af associationer, om dess krafter ■
skola väckas till verksamhet. För min del skulle jag önska, att
bevilln:n beräknades efter 6 proc., deras utdelning må gå till
högre eller mindre belopp.
Hr Printzensköld: Afven jag delar den åsigten, alt de
enskilda Bankerna äro alltför hårdt beskattade, genom det i sednare
tider gjorda stadgandet, att de skola erlägga 15 proc. af
den behållning, som öfverstiger 6 proc. af kapitalet, men då de
i sjelfva verket äro penninge-austalter, så tror jag icke, att de
kunna lämpligen hänföras under 2:dra mom. af stadgandet, ronde
aklie-bolag, der R. o. Ad. beslutat, att bevilln. skall af sådana
bolag utgå med 5 proc. af utdelningen, utan är det min öfvertygelse,
att Irsta mom. borde qvarstå, likväl med en sådan förändring,
att bevilln. endast skall erläggas med 5 proc. af Bankernas
ärliga behållning.
Hr von Hartmansdorff: Jag bör Privat-Bankerna kallas
BanAar. Om de vore så ofruktbara som våra sandbankar, så
skulle vi icke behöfva tvista så mycket om dem.
Här är sagdt, att dessa Banker äro för högt beskattade.
Men jag hemställer till B. o. Ad., huruvida det icke är en allmän
grundsats, att när den fattige icke kan deltaga i betalningen
af allt hvad, som till Statens behof erfordras, så måste den
förmögnare fylla bristen. Delta är skälet, hvarföre man i de
rikaste länder, såsom i England, finner sig nödsakad, att tillgripa
en inkomstskatt, hvilken ålägges de förmögnare utöfver
hvad folk i allmänhet betalar. Såsom en dylik inkomstskatt betraktar
jag den högre bevilln., hvilken är lagd på Privat-Bankerna i
anseende till den större inkomst aktie-egarne hafva. I förevande
§ är nemi. sagdt, att, så länge någons inkomst icke stiger öfver
6 proc., så betalar man derför i bevilln. 5 proc. af behållningen.
Men när denna går deröfver, så skall man erlägga en
högre afgift. Detta synes icke vara obilligt, då man vet huru
betydlig vinst ifrågavar:de inrättningar lemna sina aktie-egare,
och att dessa följaktligen böra betala mera än andra. Jag yrkar
således, att denna beskattning måtte fortfara, och §:n förblifva
oförändrad. Men när jag icke har hört någon annan ledamot
yttra en dylik mening, så lager jag för afgjordt, att Privat-Bankerne,
äfven vid detta tillfälle, komma att behålla öfverhanden.
Jag hemställer likväl till Ståndet, om det är lämpligt, att emellan
kl. 11 och 12 på natten, då de flesta af våra ledamöter
ligga i sina sängar, afhandla ett ämne af den vigt, som PrivatBankernes
beskattning?
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer med Gr. af Ugglas
deruti, att bevillnm för enskilda Banker bör ställas i jemförlighet
med bevillnm på andra bolag, och att samma regel, som
gäller för det ena bolaget, också bör gälla för det andra. Här
432
Den 27 Maj e. m.
finnas, såsom Gr:n anmärkt, åtskilliga bolag, som hafva lika stor
vinst, och lika stora utdelningar, som enskilda Bankerna, men
bevilln:n för denna högre utdelning är för dem icke mer än 5
proc. Derföre bör den, i min tanka, äfven för de enskilda Bankerna
inskränkas till 5 proc. af utdelningen, på samma sätt,
som genom R. o. Ad:s beslut i ett föreg:de plenum blifvit för
öfriga bolag bestämdt. Det första mom. kan icke utgå ur §:n,
utan bör qvarstå med den redaktion, som passar till ett sådant
beslut. Om R. o. Ad. linner för godt, att genast, antaga en sådan
redaktion, eller vill öfverlemna det till Utsk., det kan vara
mig likgiltigt, blott redaktionen blifver öfverensstämmande med
det beslut R. o. Ad. förut fattade i detta afseende, och detta
vill jag minnas var sådant, att ”bevilln. utgöres af enskilda bolag
med 5 proc. af årliga utdelningen” och icke vidare. Det öfriga,
som slår i §:n, liar tillkommit vid sista Riksdagen. De enskilda
Bankerna äro, såsom nämndt är, penningeverk af egen beskaffenhet,
och skulle möjligen kunna anses icke vara innefattade i
2:dra morn., och derföre torde det lista mom. få qvarstå med
den af mig föreslagna förändring. Jag hoppas sålunda, att Hr
von Hartmansdorff förutsägelse om att vara ensam i att bibehålla
den nuvande bevillmn på de enskilda Bankerna, skall blifva
en sanning.
Gr. af Ugglas: Jag har endast ett par ord att svara på
Hr von Hartmansdorff yttrande.
Hr von Hartmansdorff har inbillat sig, att då ingen här understött
honom, det vore Privat-Bankernas vänner, som nu här
voro qvar. Jag får dertill svara honom, att jag är hvarken vän
eller ovän till Privat-Bankerne, men jag är vän till hvad jag
anser vara rätt, och att jag icke kan godkänna, hvad som icke
är rätt. Beträffande hvad Hr von Hartmansdorff yttrat i anseende
derå, att man måste taga från den rike, hvad den fattige
icke mäktar gifva, så får jag säga, att hvad den fattige verkligen
icke mäktar gifva, det bör för honom afskrifvas, men att hvar
och en, som mäktar gifva, han måste göra det. Detta är den
enda grunden för bevilln:n. Den hvilar på rätt och rättvisa,
och följas andra grunder för en lagstiftning, så kan ingen stå
säker i sina rättigheter.
Hr von Hartmansdorff: Om någon ändring skall göras
i förevande §, så skulle jag önska, att hon skedde genom återremiss,
på det att denna fråga måtte ånyo behandlas inom Utsk.,
der begreppet om rättvisa icke tordg alldeles öfverensstämma
med hvad Gr. af Ugglas här yttrat.
Frill. Palmstjerna: Vid noga pröfvande har jag åtminstone
trott mig finna, att någon återremiss i detta hänseende
icke kan vara af nöden, serdeles om man sammanslår l:sta och
2:dra mom:na, hvilka dä skulle erhålla följande lydelse: ” bevilln.
utgöres vidare af enskilda Banker, alla öfriga Aktiebolag —
Associationer, Societeter, Verk, Hypotheks — och andra allmänna
inrätt
-
Den 27 Maj e. m.
433
inrättningar med flera proc. af utdelningen. Redaktionen är så
enkel och bestämd, att någon återremiss i detta hänseende icke
i min tanka är af nöden.
Frih. af Schmidt: Afven jag kan icke annat än motsätta
mig återremiss af denna punkt, enär jag är öfvertygad derom,
att dermed icke skulle vinnas det resultat jag åsyftat. Jag föreställer
mig, att återremissen icke är behöflig för redaktions-förändringen,
ty om endast orden ”Enskilda Banker” nedflyttas till
samina morn., som förut innehåller ”Aktiebolag, Associationer” etc.,
sä är saken helt och hållet liulpen, och det skulle verkligen
fägna mig om saken på detta rum gick igenom utan votering,
dä jag skulle anse detta såsom ett af detta Ständ gifvet exempel,
värdigt att af de öfriga Stånden följas, i händelse de äro i
behof af ett sådant föredöme, eller lill deras kännedom för en
annan gång, i händelse de redan hafva afgjort frågan, hvilket är
mig obekant.
Ofverläggningen om l:sta och 2:dra momme af förevande
§ förklarades härmed fulländad; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
framställde, att Frih. af Schmidt yrkat, att det första mom. skulle
helt och hållet utgå, men Frih. Palmstjerna deremot föreslagit,
att l:sta och 2:dra momme måtte sammanslås och erhålla följande
redaktion: ”Bevilln. utgöres vidare af Enskilda Banker,
alla öfriga Aktiebolag, Associationer, Societeter, Verk, Hypotheksoch
andra Allmänna Inrättningar med Fem proc. af utdelningen”.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. af Schmidt: Jag förenar mig med Hr Printzensköld
uti den af Hr Gr. o. Landtm, sist nämnde redaktion.
Frih. Palmstjerna: Jag afstår ifrån det af mig förut
gjorda yrkande.
Hr von Hartmansdorff: Det händer understundom, att
de icke hafva någon årlig utdelning. Jag tror derföre bättre
vara, om det blott får heta ”utdelning.”
Härvid uplyste Hr Gr. o. Landtm, att, i öfverensstämmelse
med hvad Frih. Palmstjerna nu föreslagit, R. o. Ad. redan vid
pröfningen af ett i Utsk:s Betänk, afgifvet yttrande, beslutat, att
de i 2:dra mom. af ifrågavande § förekommande orden ”årliga
behållningen” skulle utbytas emot orden ”årliga inbetalningen.”
Hr Printzensköld: Under discussionen, rör:de denna
punkt, tog jag mig friheten anmärka det mindre lämpliga i att
helt och hållet utesluta Usta morn., emedan, såsom jag yttrade,
Enskilda Banker vore penningeanstalter, hvilka icke borde komma
uti bestämt samma kathegori som aktiebolag; hvarföre jag ansåg,
att orden ”årlig behållning” borde qvarstå. Jag kan icke nu frånträda
detta yrkande, utan anhåller, att mom. måtte få följande
lydelse: ”Bevilln. utgöres vidare af enskilde Banker med fem
proc. af årliga behållningen.” Härigenom får detta mom. en
7 H. 28
434
Den 27 Maj e. m.
bestämdt olika lydelse emot de öfriga aktiebolag, hvilka skola
beskattas med 5 proc. af årliga utdelningen.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att den af Hr Printzensköld
begärda propos. också skulle blifva framställd, samt erinrade
derjemte, att discussionen blifvit förklarad slutad, och att således
någon sådan öfver de ifrågavande 2:ne momme icke vidare kunde
ega rum.
Frih. Haab: Med afseende pä de svårigheter, som torde
yppa sig, då man vet, ali den årliga behållningen ingår till reservfond,
så får jag också yrka propos. på, att detta må bli ett
serskildt mom.
Efter framställning, att Hr Printzenskölds yrkande varit, att
l:sta mom. må qvarstå och erhålla följande lydelse: ”Bevilln.
utgöres vidare af Enskilda Banker med Fem proc. af årliga behållning”,
hemställde Hr Gr. o. Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade
bifalla de af Utsk. föreslagna l:sta och 2:dra momme af
35:te §:n; hvarvid ropades Nej.
Propos, till bifall å den af Hr Printzensköld föreslagna redaktion
af lista mom. blef sedermera framställd och besvarad
med starka Nej jemte några Ja, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, om R. o. Ad. bifölle det i afseende på Esta och
2:dra momme af Frih. Palmstjerna afgifna redaktions-förslag,
samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med
Nej, förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
Sedan härefter 3:dje och 4:de momme af 35:te §:n blifvit
upnämnde, yttrade
Frih. af Schmidt: Sedan R. o. Ad. nu beslutat, att Esta
mom. skall utgå, och ”Enskilda Banker” Hyttas till del 2:dra
morn., så får jag hemställa, om icke nummerföljden mäste ändras.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna, att
den förändring i mommes nummerering, hvarom Frih. af Schmidt
erinrat, blefve en nödvändig följd af R. o. Ad:s redan fattade beslut.
Ropades Ja.
Sedan vidare alla momme af gm 36 blifvit genomgångne,
upskjöts återstående pröfningen af förevande ärende till nästa
plenum, samt åtskiljdes H. R. o. Ad. kl. ^12 på natten.
In fidem protocolli.
Alberl Munck.
Den 30 Maj.
435
Tisdagen den 30 Maj 1854.
Plenum kl. ö e. m.
Uplästes elt af Hr Freidenfeldt, Carl Fredrik, iulemnadl,
sålydande Mern.:
Som jag fått tjenstbefattning härstädes, som troligen håller
mig qvar till fram i Juli månad, får jag härmed afsäga mig
min befattning sorn Elektor, med bibehållande af min Riksdagsmanna-rätt.
Carlskrona d. 11 Apr. 1854.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Gr. Mörner, Carl, hade inlemnat följande Mern.:
Då, enl. läkares föreskrift, jag för vårdandet af min försvagade
helsa, icke anses böra fortfara med trägnare Riksdags-göromål,
nödgas jag härmed afsäga mig det förtroende jag innehar,
att vara ledamot, af Högh Ekon. och Riddarh.Utsk:n.
Frih. Cederström, Carl Emanuel: Af enskilda göromål
hindrad, att vidare fortfara i min befattning, såsom ledamot
i Const.Utsk., nödgas jag densamma mig afsäga; anhållandes
derjemte, att vid min Riksdagsmanna-rätt varda bibehållen.
Efter härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, anmodade Hr Gr.
o. Landtm. Hrr Elektorer, att utse en ledamot i Const.Utsk. efter
Frih. Cederström, och en ledamot i Allm. Besv.Utsk., samt en
ledamot i Riddarh Utsk. efter Gr. Mörner.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sUtsk:s förslag till Bevil|n:sStadga.
Då härvid först förekom §:n 37, anförde
Hr Printzensköld, Carl: Redan vid flere föreg:de Riksdagar
hafva motioner blifvit väckta om uteslutande af den nu
föredragna 37:de, äfvensom den derpå följande 38:de §, eller
bela den s. k. 3-dje Art. Denna art. har tillkommit under den
tid, då man fästade sin upmärksamhet vid det bruk, som då
egde rum, och hvilket man benämnde missbruk, nemi. att tillägga
åtskilliga tjenstemän af lägre grad namn, heder och värdighet
af andra erabetsmän, hvilka stodo högre än de förra.
För att söka förhindra detta s. k. missbruk, belade man de fullmakter
eller öppna bref, sorn i detta afseende utfärdades, med
beskattning. Meningen härmed kunde vara ganska god, men
jag tror, alt ändamålet helt och hållet förfelades, och jag anser
derjemte, för min del, att det medel man begagnade, var orättvist.
Afven vid denna Riksdag har motion blifvit väckt om borttagande
af ifrågavar:de artikel, och motionären har, såsom mig
28 *
436
Den 30 Maj.
synes, ganska nöjaktigt motiverat sin framställning. Jag tror
fördenskull, att R. o. Ad. utöfvar en handling af rättvisa, om
R. o. Ad. nu för sin del beslutar artikelns borttagande. För
min del yrkar jag detta så mycket heldre, som, efter hvad erfarenheten
under det sednast förflutna decennium ådagalagt, det
missbruk, hvilket man upgifvit såsom anledn. till upkomst af
ifrågavande art., icke eger runi. Hade den aktade ledamot, på
grund af hvars motion denna artikel ursprungligen infördes, varit
i tillfälle, att iakttaga nuvande förhållande, så hade sannolikt
en sådan framställning icke af honom blifvit gjord.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, tillstyrker jag
vördsamt, att denna § måtte ur Bevilln:s-Förordn:n utgå.
Propos. till bifall å förevar:de § blef härefter framställd och
besvarad med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gf. o. Landtm,
hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå denna §, samt, sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
sig hafva funnit Ja öfvervägande.
I fråga om §:n 38, yttrade
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Då den 37:de §:n
blifvit af R. o. Ad. afslageu, torde följaktligen äfven den 38:de, som
med den förra står i nära sammanhang, äfven böra ur Bevilln:sFörordmn
utgå.
Uppå härefter framställd propos. hlef §:n 38 af R. o. Ad.
afslagen.
Då sedermera §:n 64 mom. I förekom, yttrade
Hr Palmcrantz, Joli. Manritz: I denna § stadgas, att
för underlåtenhet att inlemna upgift till Taxerings-Komité, den
felaktige skall böta 2 R:dr b:ko. På åtskilliga orter inom Sverige
har denna straffbestämmelse blifvit tillämpad mycket godtyckligt,
och det har inträffat, att mången af allmogen blifvit bötfälld,
under förmenande, alt han förfallolöst uteblifvit. Detta har förauledt
tvister, som för tjenstemännen varit tidsödande, och för
dc klagande besvärliga och kostsamma. Jag får derföre hemställa,
om icke dessa böter kunde förvandlas till något annat
äfventyr, t. ex., att det skulle bero på Taxerings-Komité, att, i
fall den skattskyldige underläte att i tid inlemna sin upgift, utan
hans hörande, bestämma hans taxering till samma belopp som
förut. Någon annan risk, än denna, anser jag icke böra följa
på den ifrågavande underlåtenheten.
Gr. af Ugglas: Den §, som nu är under öfverläggning,
har inom Utsk. föranledt ganska många discussioner, likväl icke
i den meningen, att borttaga ifrågavande böter, utan snarare
för att skärpa deni. Man hade sig nemi. bekant, att åtskilliga
personer, icke allenast fastighetsegare, utan äfven andra, hvilka
skämdes att ingifva oriktiga upgifter, i det stället helt och hållet
underläto sin skyldighet i detta afseende, samt derigenom
kanhända ofta blefvo lägre taxerade, än om de varit tvungna
Den 30 Maj.
437
att aflemna sina upgifter. Fråga npstod derföre om, huruvida
icke bölerne holde höjas, och sältas till en viss proc. af taxerings-beloppet.
Men dä man närmare betraktade förhållandet,
märkte man, att man fick lof att taga denna proc. serdeles hög,
åtminstone till siffran, sä framt den skulle innefatta något ansvar,
och att den i många fall, med den taxering, som f. n. eger rum,
om den också sattes till 10 proc., ändock icke skulle upfylla sitt
ändamål. Detta gjorde, att man vidblcf hvad som nu finnes
stadgadt. Ty, att icke stadga något ansvar för den, som förfallolöst
uteblifva*, och sålunda gör sig skyldig till ett ganska
stort slarf, enär en dylik underlåtenhet icke gerna kan antagas
hafva sin grund i okunnighet, lärer väl icke vara riktigt.
Hr Palmcrantz har i sitt anförande egentligen afsett fasligliets-egare,
och jag medgifver, att för deni skulle ett så beskaffadt
äfventyr, som den värde talaren föreslagit, möjligen kunna
gå an. Men de personer, som idka rörelse, skulle derigenom
ovilkorligen upmuntras, att fortfarande förblifva vid samma taxering,
som de egde det föreg:de året. Detta vore onekligen ganska
vigt, och det skulle äfven kunna hända, att en eller annan
jordbrukare, som af en eller annan orsak hlefve åsatt en högre
bevilln. än föreg:de äret, skulle, för att komma derifrån, underlåta
att anmäla sig lill mantals-skrifningen.
Inom Utsk. väcktes ett annat förslag, bestående deruti, att
Taxerings-Komiléen skulle ega rätt att efter godtycke taxera
den, som underläte alt inlemna sin upgift, och alt denna sedermera
icke öfver denna taxering skulle vara berättigad, att anföra
besvär. Detta hade otvifvelaktig! varit det verksammaste
korrektivet; men det hade möjligen varit stridande mot allmänna
rättsprinciper, att helt och hållet betaga en person den talan,
som han bör hafva sig öppen.
Jag tror fördenskull, för min del, att det nu ifrågavande
stadgandet bör qvarstå, allrahelst som jag icke anser del serdeles
betungande, då man erinrar sig, att hvar och en, såvida han
är påpasslig, kan undandraga sig det ansvar, som deruti föreskrifves.
Hr Palmcrantz: Min mening med det förslag jag haftäran
framställa, var ingalunda att befordra uteblifvande af någons
laxerings-upgift. Jag afsåg egentligen det förhållande, som eger
rum på landet, nemi. att mången har långt till taxerings-orten,
och nödgas ofta med någon bekant skicka sina, dels muntliga,
dels skriftliga, upgifter. Dessa blifva nu understundom icke begagnade,
just lill följd deraf, att man icke anser dem så fullständiga,
som vederbör. De skattskyldiga blifva fördenskull bölfällde,
fastän de ofta icke begått någon försummelse.
Men om, såsom Gr. af Ugglas sagt, Utsk. icke kunnat finna
någon lämplig utväg att minska dessa olägenheter, så får jag
naturligtvis afstå från mitt förslag. Jag har, på säll jag förut
nämut, dermed egentligen afsett förhållanderne på landet, och
det kan väl icke gerna blifva fråga om, att en jordegares egen
-
438
Den 30 Maj.
dom från det ena året till det andra, undergår sådan förändring,
att någon förhöjning af hans taxering kan ifrågakomma. Dessutom
innehöll mitt förslag, att det skulle bero pä TaxeringsKomitéen,
att höja taxeringsvärdet till det belopp den kunde
anse billigt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Min erfarenhet i detta
afseende är, att böter för uteblifvande taxerings-upgifter erläggas
snarare för litet, än för ravcket. För allmogen medförer
detta stadgande intet äfventyr, emedan honom icke är ålagdt,
att lemna skriftliga upgifter; utan han får afgifva dem mundtligen.
Om någon anser sig hafva lidit någon orättvisa, så kan
han klaga. Jag anhåller, att R. o. Ad. mätte godkänna §:n,
enl. Utskrs förslag.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. det ifrågavar;de
Usta mom. af B4:de §:n.
I fråga om §:n 72, anförde
Hr von Hartmansdorff: Ståndet har, i hänseende till
taxerings-värdenas olikhet på landtegendomar, återremitterat Utsk:s
förslag, och sådant med anledn. af min hemställan om rättelse
derutinnan. I fall detta eller något annat förslag, som leder till
ändamålet, nu skulle af R. St:r gillas, så kunde det icke medföra
någon rättelse för ögonblicket, utan endast för framtiden.
Men på det att den rättelse jag åsyftar, måtte, åtminstone till
någon del, kunna ega rum under den ingående bevilln:s-perioden,
hemställer jag vördsamt, om icke R. o. Ad. skulle finna
för godt, att vid 72:dra §:n, sådan han nu blifvit föreslagen,
göra det tillägg, som finnes i 1848 års Bevilln:s-Stadga, men
hvilket här uteslutits. Del lyder sålunda: ”Egande Komitéerna
att, så länge' denna stadga, enl. R. St:rs beslut och Reg.F:n,
länder till efterrättelse, årligen medelst höjning eller nedsättning
jemka egensdomsvärdet till närmaste möjliga inbördes likhet, dock
alltid med noga iakttagande deraf, att den för hvarje län i tabellen
fastställda minimi-summa icke understiges.” Om detta
tillförene gällande tillägg nu återställdes af R. o. Ad., så skulle
icke allenast höjning, utan äfven nedsättning i taxeringsvärdet
kunna ega rum, och derigenom en jemnare, samt i möjligaste
måtto likartad taxering inom hela Riket föranledas.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Det är icke så lätt, att
i hast upfatla sammanhanget mellan det tillägg, som Hr von
Hartmansdorff föreslagit, och det förslag till §, som Utsk. afgifvit.
Så vidt jag upfattat detsamma, skulle afsigten vara, att man
kunde nedsätta taxeringsvärdet, om sådant ansåges vara rätt och
billigt; men i det fallet tror jag, att, äfven utan berörde tillägg,
det icke finnes något hinder för Taxerings-Komitéen, att göra
en så beskaffad nedsättning. Det beror nemi. på hvarje års
Taxerings-Komité, att rätta och jemka taxerings-värdena, de
olika egendomarne emellan, och jag kan fördenskull icke inse,
att det ifrågasatta tillägget skulle gagna till någonting, hvarföre
Den .30 Maj.
439
jag också förmodar, alt det på giltiga grunder borttogs ur 1848
års författning.
Gr. af Ugglas: Anledn:n, hvarföre den ifrågavar:de meningen
borttogs ur 1848 års Bevilln:s-Förordn. påminner jag
mig. Det var nemi. vid denna Riksdag, som man mycket ifrade
för införandet af de 6 proc., som nu finnas i Bevilln:sFörordn:n
stadgade. Man ansåg då denna § just innebära anledn.
, att jemka med värdena, oell, för att förekomma detta,
ville man icke åt Taxerings Komitéen lemna den latitud, att
kunna nedsätta dessa värden under de verkliga, eller, såsom Hr
von Hartmansdorff velat benämna dem, de ”rättmätiga.”
Att Hr von Hartmansdorffs förslag kan hafva sin nytta med
sig, det vet man af hvad som tilldragit sig inom Stockholms
län, der Pröfnings-Komitéerna, i medvetande af, att taxeringsvärdena
derstädes äro betydligt högre, än i något annat län, i
förhållande till egendomarnes värden, under flera år å rad satt
ned dessa värden till 10 proc. Skulle derföre detta stadgande
införas, sä vore det vederbör:de taxerings-myndigheters ovilkorliga
rättighet, att jemka taxeringen med afseende på hvad minimi-afgiften
innehåller.
För min del understödjer jag alltså Hr von Hartmansdorffs
förslag, i fullt medvetande deraf, att detta förslag skall leda dertill,
att en sådan jemkning, som jag nyss nämnt, kan komma
att ega rum för dem, som nu stå närmast derintill. Jag skulle
fördenskull tro, att R. o. Ad. bör godkänna det förslag, som Hr
von Hartmansdorff framställt.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror den nu gällande Bevilln:s-Stadgan,
och således jemväl ,den nu föredragna 72:dra
§:n, vara så beskaffade, att en dylik nedsättning för ett helt
län, som den, hvilken Stockholms läns Pröfnings-Komité beslutat,
icke deraf hindras. Denna mening har dock ej varit rådande
i KammarRm, utan en motsatt åsigt har der gjort sig
gällande. Hvad Konungen om saken tänker, kommer väl snart
att erfaras. Min afsigt med förslaget är, att billighet må inom
hvarje län iakttagas. När det inom Stockholms län handt, att
en egendom varit nyligen försåld, och man tagit sig före, att
höja taxerings-värdet till försäljnings-summan, så har jag det
bestridt. Jag hade likväl kunnat göra det med bättre stöd, om
i Bevilln:s-Stadgan stått det tillägg, som 1848 fanns i 72:dra §:n.
Då händelsen emellertid icke varit sådan, har jag ej kunnat
åstadkomma en jemnare taxering inom länet, oaktadt 68:de §:n
bjuder, att alia medborgare skola lika beskattas.
Borttagandet år 1850 af de tillägg, hvilket jag önskar nu
måtte återställas, har man åberopat såsom bevis derpå, att R.
St:r alldeles icke velat medgifva dylika jemkningars vidtagande.
Men som de äro billiga, emedan man eljest förfar hårdare mot
den ene än den audre, så anhåller jag, i fall Ståndet skulle
finna betänkligt genast besluta det ifrågaställda tillägget, att §:n
åtminstone återremitteras till Bevilln:sUlsk,, på det att saken
Den 30 Maj.
malle der tagas i närmare öfvervägande. Skulle deremot sådana
betänkligheter här icke förefinnas, så torde en Riddarh.-Kanslist
få upläsa §:n sådan den lydde i 1846 års Bevilln:s-Stadga, hvarigenom
Ståndet eger tillfälle, att genast se skillnaden emellan
densamma och Utsk:s förslag.
Propos. till bifall å ifrågavande § ulan förändring blef härefter
framställd, och, likasom den sedermera framställda propos:n
till §:ns bifallande med det af Hr von Hartmansdorff föreslagna
tillägg, besvarad med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, ånyo hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla denna
§ utan förändring, samt, sedan svaren härvid åter utfallit med
blandade Ja och Nej, förklarade, att han ansåg Ja hafva varit
öfvervägande.
Efter härvid af Hr von Hartmansdorff begärd votering, uplästes
till justering samt godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som anser 72:dra §:n af Bevillu:sUtsk:s Förslag lill
Bevillms-Stadga böra oförändrad bifallas, röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifalles nämnde § med följande tillägg: ”egande
Komitéerne, alt, så länge denna Stadga, enl. R. St:rs beslut och
Reg.F:n, länder till efterrättelse, årligen medelst höjning eller
nedsättning jemka egendoms-värdet till närmaste möjliga inbördes
likhet, dock alltid med noga iakttagande deraf, att den för
hvarje län i tabellen fastställda minimi-summan icke understiges;
och böra skälen lill alla förändringar alltid i prot. omstänligt
anföras.”
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 7.
Nej — 28.
Då härefter §:n 73 förekom, anförde
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: Jag förmodar, alt Bevilln:sUtsk.
icke fått någon remiss ifrån StatsUtsk. af den del af
K. M:s Nåd. Propos., som behandlar ifrågavar:de ämne. Meu då hvar
och en af R. o. Ad:s ledamöter, äfvensom af de öfriga St:n förmodligen
läst densamma, så hade man väl bordt förvänta, att något skulle
uti detta Betänk, inflyta, i afseende på denna omständighet. I K. M:s
Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof står nemi.: ”att,
hvad anginge beskattningen af stångjerns-smidet och jernmanufaktur-verken,
lindring deruti borde ske genom förminskning uti den,
denna näringsgren f. n. ålagda bevilln., hvadan K. M. ville fästa
R. St:rs upmärksamhet på billigheten deraf att, vid nu förestående
förnyad profning af grunderna för denna bevilln., dessa
måtte bestämmas på ett sätt, som för näringsidkarne blefve min
-
Den 30 Maj,
elie betungande.” Men BevillmsUlsk. har icke fästat upmärksamhet
vid denna omständighet ens så mycket, att Ulsk. lemnat
något svarpå K. M:s framställning i detta hänseende. Jag hemställer
derföre, huruvida icke R. o. Ad. skulle finna för godt,
att återremittera denna §, på det att BevillmsUtsk. måtte komma
i tillfälle, alt afgifva ett svar på berörde Nåd. framställning, och
R. St:r sålunda icke göra sig skyldiga till att hell och hållet
hafva förbigått delta ämne. Frågan är blott, att en lämpligare
grund måtte bestämmas för bevillmn af ifrågavande jernmanufaktur-verk
och stångjerns-smiden, och ett sådant bestämmande
hade utan tvifvel varit bättre, än att borttaga en del af grundskatterna.
Då nu R. St:r, såsom jag tror, vidtagit en sådan
nedsättning, så kommer måhända icke någon förändring i fråga,
i afseende på grunderna för bevilln:n; men något Utlåt, öfver
denna punkt i K. M:s Propos. torde dock vara tillständigt all
afgifva.
Gr. Gyldenstolpe: Jag hade icke trott, alt BevillmsUtsk.
vore skyldigt, att handlägga andra ärenden, än dem, som blifvit
till Utsk. remitterade; och hvad den lilla frasen i K. M:s
Propos. beträffar, så, när Utsk. icke förut erhållit kännedom deraf,
torde densamma icke hafva utgjort föremål för någon framställning
till R. St:r.
Hvad sjelfva frågan beträffar, så tror jag att, då BevillmsUtsk.
hade sig bekant, att åtminstone inom tre Stånd det vore
afgjordt, att bergs-bruken skulle få någon nedsättning i hammarskatten,
så hade Utsk. icke något skäl, att på samma gång minska
bevillms-beloppet; och det är af denna orsak, som jag för min
del icke ansett mig böra föreslå någon förändring uti ifrågavande
§. Då man derjemte besinnar, alt vid föreg:de Riksdag erhölls
en nedsättning i beräkningen af bevillmn för bergs-bruken, så
finnér jag icke något skäl, att nu ytterligare skänka denna handtering
ett afdrag på de skatter, hvilka den hittills, utan alltför
stor skada, kunnat bära, aldrahelst som densamma, åtminstone
under innevande år, lärer vara ganska lönande.
Jag kan således icke inse, att någon förändring i §:n bör
göras, utan anhåller vördsamt om bifall till densamma.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Den siste värde talaren
har, såsom skäl för bifall till denna §, åberopat, att R. St:r
skulle hafva nedsatt grundskatten för brukshandteringen. Den
värde talaren vet likväl, lika väl som jag, att denna fråga blott
af tvenne Stånd blifvit afgjord, men deremot återremitterad af
de tvenne andra, i följd hvaraf frågan alltså icke är definitift
afgjord.
Lika med Frih. Palmstjerna anser jag, att en återremiss afdenna
§ bör ega rum, allrahelst som just frågan ronde lindring
i grundskatten änhu icke är afgjord. Jag tror äfven, att grunden,
hvarefter den nuvande bevillmn utgöres, är felaktig, och
jag föreställer mig, att den bör vara lika med den, som blifvit
stadgad i afseende på andra näringar; ty hvarje handtering bör,
442
Den 30 Maj.
efter min åsigt, betala en viss proc. af sin behållna inkomst,
och icke ett bestämdt maximum, eller ett bestämdt minimum.
Jag tror, att om BevillmsUtsk. skull vilja göra sig den mödan,
att söka åstadkomma samma grund för bevillmn, i afseende
på bergshandteringen, som för alla andra näringar, så skulle
det komma att medföra ganska mycken nytta, utan alt bevilln:n
för densamma, det oaktadt, blefve nedsatt.
Det är på grund af dessa skäl, och innan ännu frågan om
grundskatten blifvit definitift afgjord, som jag förenar mig med
Frih. Palmstjerna i begäran om §:s återremitterande, i synnerhet
som jag anser det både obilligt och orättvist, att ifrågavar:de
handtering skall vara underkastad en annan grund för bevilln:n,
än andra näringar.
Frih. Palmstjerna: I anledn. af det yttrande, som Gr.
Gyldenstolpe afgifvit, får jag erinra derom, att, i fall R. St:r
bifallit hammar-skattens borttagande, så beror likväl stutliga afgörandet
af denna fråga på K. M:s samtycke. Huruvida detta
erhålles eller ej, kan icke nu förutses. Således är frågan om
hammar-skattens borttagande eller förminskning långt ifrån afgjord,
och så mycket större skäl skulle jag tro att det är, att
fästa någon upmärksamhet på grunderna för den bevilln., som
för ifrågavande stångjerns-smiden bör utgå.
Gr. af Ugglas: För min del skulle jag icke tro, att någon
återremiss af ifrågavande § skulle tjena till mycket. Jag instämmer
visserligen icke med Gr. Gyldenstolpe deruti, alt den beskattning,
som enl. denna § är bergshandteringen ålagd, är billig
i jemförelse med den bevilln., som andra näringar draga;
och jag gör delta af den orsak, att genom de kontroller, som
för bergshandteringen äro föreskrifna, kommer denna bevilln.
att på flera ställen upgå till ett högre belopp, än om den utginge
efter fem proc.-beräkningen, under det man deremot för andra
näringar med säkerhet kan antaga, att de icke utgöra mer än
^ eller ^ så mycket. För öfrigt tror jag icke, att något skäl
ligger deruti, att man säger, alt denna handtering väl tål vid
en dylik beskattning; ty jag gillar icke den åsigt, som här en
eller annan gång uttalats, att man bör taga, der det finues att
taga. Detta är kommunismens åsigt, hvilken, liksom ett spöke,
föresväfvar inbillningen.
Men det finnes ett annat skäl, som gör, att jag tror att en
återremiss icke skulle tjena till någonting. Frih. af Ugglas har
sagt, att maximi- och minimi-beräkningen är obillig; jag medgifver
alt minimum, T's af hammarskatts-priset, måhända är obilligt,
och att en nedsättning deruti skulle vara det enda, som
kunde förmå mig att rösta för en återremiss, i fall, hvilket jag
dock icke tror, man derigenom skulle kunna vinna något resultat.
Men detta minimum finnes i Bevilln:s-Författn:n stadgadt
för alla andra näringar: det finnes för jordbruket i minimitariffen;
det finnes för städerna i 9:deoch 10:de §§:ne; det finnes
för vissa personer på landet i 25:te och 27:de §§:ne: och
Den 30 Maj.
443
det finnes slutligen ett minimum för hvar och en, hvars iukomst
icke är bestämdt gifven. Att då taga bort detta minimum för
bergshandteringen tror jag icke öfverensstämmer med den princip,
som genomgår Bevilln:s-Förfatlu:n, och det är af denna
orsak, som jag tror, att, så länge nuvande bevillms-grunder
qvarstå, hvilket jag önskar icke mätte blifva alltför länge, så kan
någon förändring uti ifrågavar:de § icke ske. Skulle likväl någon
sådan ega rum, så borde den bestå deruti, att minimum
nedsattes något under Jag får dock öppet förklara, att, med
de ringa sympatier, som en sådan nedsättning har inom de andra
St:n, det föga tjenar till att återremittera §:n; och, ifall det
blir Ständernas beslut, att utförsels-tullen å jern skall försvinna,
torde någon vidare eftergift hafva ännu mindre chance för sig.
Hvad för öfrigt beskattningsgrunden för brukshandteringen angår,
så tror jag icke att den kan ändras, ehuru densamma genom
de dervid fästade kontroller torde vara högre än för andra
näringar.
Hr von Hartmansdorff: Min mening är den, att om
någon lindring i skattebördorna bör gifvas åt bruken: så bör den
lemnäs på bevillnm och icke på hammar-skatten eller den ordinarie
afgiften. R. o. Ad. har emellertid redan beviljat en nedsättning
i hammar-skatten. Onder dylika förhållanden samt då
man, såsom här blifvit yttradt, icke vet, huruvida en dylik nedsättning
äfven af de öfriga Stånden bifallits, så synes mig riktigast
vara, att återremittera denna §. Efter all anledn. skall
frågan om hammar-skatten, så framt Ständerna icke blifva ense
derom, komma att afgöras i förstärkt StatsUlsk. förr, än frågan
om Bevilln:s-Författn:n företages der, eller i förstärkt Be v ilin :sUtsk.
Jag tillstyrker derföre, att R. o. Ad. måtte återremittera
denna §, på det att R. St:r sedermera må vara obeljindrade att,
på ena eller andra hållet, medgifva bruken den ifrågaställa
lindringen.
Frih. af Ugglas: Här har blifvit yttradt, att det skulle
vara enahanda minimi-afgift bestämd för andra näringar, som för
bergshandteringen. Sådant kan jag af Bevilln:s-Författn:n icke
linna. Der står i 19:de §:n att för fast egendom, hemman eller
lägenheter å landet erlägges bevilln. med två R:dr för hvarje
tusende af det upskattade värdet; och i samma förhållande för
värde derunder. Samma föreskrift finnes äfven i afseende på
bergshandteringen; men dertill kommer en serskild bevilln.
för den behållna vinsten, hvilken skall beräknas till minst ^.-del
af hammar-skattspriset. Sådant finnes icke för jordbruket; och,
enl. min öfvertygelse, är det just denna bestämda maximi- och
minimi-beräkning för brukshandteringen, som är oriktig och som
icke öfverensstämmer med hvad Bevilln:s-Författn:n i öfrigt stadgar.
Jag tror för öfrigt att bevillnm för jernbruk borde komma
in under 24:de §:n, der den, enl. min åsigt, har sin rätta plats.
Jag har blott velat yttra dessa ord för alt visa, att det icke
var något misstag å min sida, som låg till grund för mitt förra
iil
Den 30 Maj.
yttrande, vidblifvande jag för öfrigt mitt förut framställda yrkande
om återremiss.
Efter först till bifall å ifrågavartde § framställd propos., som
besvarades med starka Nej, jemte några Ja, hemställde Hr Gr.
o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot denna § gjorda anmärkt!
:r föranleda till densammas återremitterande, och ropades
härvid starka Ja jemte ett eller annat Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
I fråga om §:n 74, yttrade
Frih. af Ugglas: Sedan R. o. Ad. återremitterat 73:dje
§:n, synes det följa af sig sjelft, att så väl den 74:de som den
75 §:n äfvenledes böra till Utsk. återremitteras.
R. o. Ad. fann denna § böra i sammanhang med den nästföreg:de
återremitteras.
Då nu §:n 75 förekom, yttrade
Gr. af Ugglas: Jag åberopar mitt nyss afgifna yttrande
om behöfligheten af äfven denna §:s återremitterande.
R. o. Ad. fann denna § böra i sammanhang med de tvenne
föreg:de återremitteras.
, I fråga om §:n 76, anförde
Gr. af Ugglas: Då allt hvad som rör ”smide” blifvit återremilteradt,
bör väl också med denna § samma åtgärd vidtagas,
hvarom jag vördsamt anhåller.
R. o. Ad. fann att jemväl denna § borde i sammanhang
med de 3 föregående återremitteras.
Då sedermera §:n 81 förekom, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Denna korta § har följande lydelse:
”Upstå emellan taxeringsman olika meningar, så att omröstning
blifver nödig, hvilken alltid bör vara öppen, anställes
den efter ledamöternas antal; skolande när rösterna äro lika,
dens mening gälla, som länder till den skatlskyldiges förmån”.
Förut har här stått: som länder till kronans förmån”. Jag yrkar
för min del, att ordet ”kronans”, måtte införas i st. f. "den
skattskyldiges”. Skälet dertill är, att när rösterna befinnas delade,
så att lika många tala för kronans som för den skatskyldiges
bästa, kan man taga för gifvet, att kronan har rätt, emedan
man i allmänhet är benägen att på hennes bekostnad gynna
den skattskyldige.
Gr. Gyldenstolpe: Den mening, som Hr von Hartmansdorff
vill hafva införd, eller att när rösterna äro lika delade, den
mening skall gälla, som är för kronan, var införd i äldre Bevilln:sFörfattn:r,
men borttogs vid 1840 års Riksdag, och sedermera
har den icke blifvit återuptagen. Vid sisth Riksdag föreslog emellertid
Bevilln:s-Utsk., att den skulle ånyo uptagas, men detta blef
af R. St:r afslaget; och då jag f. n. icke finner något skäl alt
Den 30 Maj. 445
häruti göra ändring, anhåller jag vördsamt om bifall lill hvad
Utsk. nu föreslagit.
Hr Printzensköld: Alt Hr von Hartmansdorff har rätt i
den konklusion han dragit, derom har en mer än tjuguårig verksamhet
inom K. Kammar-R:n gifvit mig en orubblig öfvertygelse.
.lag har knappast sett exempel på att icke vid tvister mellan den
enskilde och kronan, (domstolarne naturligtvis undantagne), man
alltid sökt bereda den enskilde fördelar pä kronans bekostnad.
Och då, såsom Hr von Hartmansdorff anmärkt, meningarne inom
Taxerings-komitéerna äro till den grad delade, att lika många
röster äro för kronans som för den enskildes rätt, så tager jag,
i likhet med Hr von Hartmansdorff, för alldeles gifvet och ostridigt
att rättvisan ligger på kronans sida, hvarföre jag också för
min del skulle önska återuplifvandet af det gamla stadgandet, så
framt det vid innevande Riksdag låter sig göra.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall å denna § utan?
förändring och sedan till densammas godkännande med den förändring,
att, i st. f. slutorden ”skattskyldiges förmån”, infördes
”kronans förmån”, framställde propos:r besvarades med blandade
Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R.
o. Ad. behagade bifalla denna § utan förändring, samt, sedan
svaren härvid utfallit med starka, Ja jemte åskilliga Nej, förklarade
att han funnit Ja öfvervägande.
I fråga om §:n 89, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag vill erinra mig, att frågan
om de i 2:dra mom. omnämnde Akademierna är återremitterad;
men som jag förmodar, att Hr Gr. o. Landtm, sjelf icke lärer
underlåta att härå fästa upmärksamhet, har jag ingenting vidare
att tillägga.
Hr Gr. o. Landtm, uplyste, att återremiss blifvit beslutad
i anledn. af de anmärkn:r, som förekommit emot de i Utsk:s
Betänk, afgifna yttranden rörande 89:de §:n.
Hr von Hartmansdorff: Man kan icke begära, att Hr
Gr. o. Landtm, skall erinra sig alla de serskilda anmärkn:r, som
blifvit vid denna § gjorda. Men i händelse den punkt, som
rörer Universiteten icke blifvit återremitterad, anhåller jag att den
nu måtte blifva det.
Gr. af Ugglas: Hvad först angår frågan om Universiteterna,
så är den af R. o. Ad. återremitterad, och hvad sedermera,
beträffar sammansättningen af Taxerings-komitéerna, så är äfven
med frågan derom samma åtgärd vidtagen, och det beslut Ståndet
engäng fattat lärer väl icke kunna ändras, så att en ytterligare
återremiss ej kan vara behöflig.
Då härefter 91 § förekom, yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Som bekant är, har genom läroverks-reformen
de gamla Gymnasierna på de flesta ställen uphört,
446
Den 30 Maj.
och blifvit sammanslagna med skolorna till ett gemensamt,
s. k. fullständigt, elementar-läroverk. Jag tror derföre, att en
omredigering af denna § bör ega ruin, så att deri passar in på
de nuvar:de förhållandena, och vågar jag fördenskull anhålla
om dess återremitterande.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anhåller, att Gr. Lagerbjelke ville
upgifva något förslag till den förändring, han önskar. Denna
fråga har varit föremål för öfverläggning inom Utsk., och man
ansåg der att §:ns mening lätt skulle kunna förstås. Men önskar
man någon förändring i densamma, så torde det vara bäst att
upgifva något förslag dertill, ty eljest lärer det för Utsk. blifva
svårt att finna det passande ordet.
Gr. Lagerbjelke: Såvidl jag vet, finnes numera Gymnasium
endast i Stockholm. Det är visserligen möjligt att det ännu
kan finnas i någon Stifts-stad, men många måtte det i alla fall
icke vara; ty i de flesta af dessa städer har Gymnasium blifvit
sammanslaget med den gamla trivialsskolan till ett s. k. fullständigt
elementar-läroverk. Att deremot här upgifva något förslag
till förändrad redaktion, anser jag vara mindre tjenligt och anhåller
derföre att §:n måtte blifva återremitterad, på det att Utsk.
måtte komma i tillfälle att åt densamma gifva en, med nu befintliga
förhållanden, öfverensstämmande ordalydelse.
Ilr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att få förena mig
med Gr. Lagerbjelke i afseende å den anmärkn., han mot ifrågavar:de
§ framställt. Bland de 12 Prester, som sitta i Bevilln:sUtsk.
och bland hvilka äfven lärer finnas en Biskop, torde väl
någon kunna hjelpa Utsk. att vidtaga en så beskaffad förändring
i redaktionen, som passar under nuvande omständigheter. De
känna bättre än vi, huru det förhåller sig med denna sak på
olika ställen inom Riket, och huru ordalydelsen bör vara för att
kunna anses fullt tjenlig för dem alla. Jag förenar mig alltså
i Gr. Lagerbjelkes anhållan om återremiss, utan att dervid uppehå
la mig vid några serskilda förslag till ordalydelse.
Efter först till bifall å ifrågavande § framställd propos., som
besvarades med Nej, blef densamma på grund af de gjorda anmärkn:ne
af R. o. Ad. återremitterad.
Vid upnämnandet af § 92, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott erinra, att denna
§ bör återremitteras, emedan han rörer Universiteten.
Hr Gr. o. Landtm, uplyste, att R. o. Ad. återremitterat
Utsk:s, rörande ifrågavande § i Betänk, afgifna yttranden.
Då §:n 93 förekom, yttrade
Gr. af Ugglas: Afven denna §, der det är fråga om att
sammanslå Taxerings-komitéerna för Universiteten och städerna,
torde böra återremitteras, hvarom jag vördsamt anhåller.
Den 30 M aj.
447
R. o. Ad. fann att, till följd af dess förut fattade beslut,
äfven 93:dje §:n borde återremitteras.
I fråga om §:n 107, anförde
Hr von Hartmansdorff: Vid denna g önskar jag, att ett
tillägg måtte göras, och får, i afseende derå, framställa följande
anmärkn:r: Man har talat om svårigheten att utfinna verksamma
kontroller på en riktig taxering af de medlemmar hland städernas
befolkning, hvilka egentligen äro näringsidkare, och bland
hvilka många undandraga sig vederbörlig beskattning. I sådant
hänseende torde offentligheten vara en stark driffjäder, för att komma
rätta förhållandet så nära, som möjligt. Det hände här i
Stockholm, att en tidning införde utdrag af taxerings-längderna.
Derigenom blef den ojemna beskattningen å de förmögnare i
förhållande till de fattigare ett allmänt samtalsämne, som icke
var utan verkan vid nästa taxering. Jag skulle fördenskull tro,
att om man stadgade, det taxeringslängderna å näringsidkare i
städerna skulle tryckas, och sålunda komma till allmänhetens
kännedom, blefve samma upmärksamhet i de öfriga städerna riktad
på denna angelägenhet, som deråt egnades i Stockholm. Verkan
blefve då enahanda, nemi. att de, som varit för lågt taxerade
blygdes, under det att de, som vore för högt taxerade icke underläte
att göra sina anmärkn:r, och det med den kraft, att ledamöterna
i en blifvande Taxerings-komité icke kunde undgå att
lyssna till deras röst, i den män hon egde skäl för sig.
Af dessa anledmr hemställer jag om icke R. o. Ad. ville
återremittera denna § på det att Utsk. må taga milt förslag
i öfvervägande. Det innefattar, såsom jag haft äran anföra,
att hvarje stads taxerings-längder skola, på Statens bekostnad,
tryckas och införas i någon af stadens tidningar, der en sådan
utgifves.
Gr. af Ugglas: Jag är för min del fullt öfvertygad derom,
alt det förslag Hr von Hartmansdorff nyss framställt, skulle utgöra
en kontroll af ganska kraftig beskaffenhet, och jag ber att
få uplysa honom att på Afdelmn precist samma förslag gjordes.
Men man hade likväl svårt att besvara den anmärkn., som framställdes
deremot af städernas representanter, och hvilken anmärkn.
innehöll, att om meningen vore att genom en sådan kontroll
verkligen uttaxera hvad Revilln:s-Förordn:n stadgar, så måste väl
också meningen icke vara, att en sådan uttaxering endast skulle
gälla en enda klass, utan äfven de öfriga, och att sålunda samma
kontroll äfven borde användas för dessa. När frågan hunnit
detta stadium, kom man till det resultat, att en förteckning af
ifrågavande slag skulle blifva ett så vidlyftigt opus, att ingen
menniska skulle orka läsa detsamma. Det kan väl vara sannt
att största ojemnheten inom en och samma näring förefinnes
inom städerna, så att den rikaste handlande der betalar mindre i
förhållande till den fattigare handtverkaren, än den större jordbrukaren
till den mindre; men likväl är det gifvet, att om man
vill beskatta den ena samhällsklassen efter Författnms föreskrifter,
448
Den 30 Maj.
så har denna klass ovillkorligen rätt alt fordra, att äfven de andra
klassernas beskattning skall kontrolleras.
Det har ofta varit taladt om kontroller i berörde afseende,
och Utsk. har derå fästat nödig npmärksamhet; men, för min
del, tror jag, såsom jag förut haft äran yttra, att så väl den nu
ifrågaställda kontrollen, som flere andra, först då kunna sättas i
verket, när man verkligen åsyftar borttagandet af 5 proc:s-beräkningen.
Ty man kan väl icke vilja stadga en kontroll för att
framtvinga en summa, som man icke vill framtvinga, och sådan
är, efter hvad jag många gånger förut för R. o. Ad. förklarat,
det belopp, som enl. 5 proc:s-beräkningen ovillkorligen måste
upstå, enär det, efter en ganska enkel beräkning, kan stiga till
flere milhr; och det lärer icke kunna vara Ständernas mening,
att ur den allmänna rörelsen draga så betydliga kapitaler. Att
sålunda bestämma allmänna kontroller blott för en enskild klass,
som mer än de andra undandrager sig bevilln., kan jag
icke anse lämpligt, och man skulle alltid hafva svårt att jäfva
den anmärkmn, att man ginge släpphändt tillväga med tillämpningen
af dessa kontroller, skulle man deremot kunna utfinna
en så beskaffad kontroll, att man tvingade städerna att betala
i proportion till hvad landet betalar, skulle jag icke hafva
något deremot; men dermed torde det icke hafva sig så lätt.
Jag nprepar således hvad jag förut haft äran yttra, att från
och med den stund, som man verkligen afser uphörandet af 5
proc:s-beräkningen, anser jag denna kontroll serdeles god, emedan
den då kan tillämpas äfven på andra klasser och dymedelst
åstadkomma den verkan man åsyftar. Intill dess vågar jag emellertid
icke tillstyrka densamma, och tviflar dessutom, efter den
långvariga debatt, som öfver detta ämne inom Utsk. egde rum,
att en återremiss skall tjena till någonting, alldenstund man svårligen
lärer med något lagligt skäl kunna jäfva den fordran, som
städernas representanter onekligen ega, att kontrollerna äfven
böra gälla för andra klasser och icke endast för dem sjelfve.
Hr Printzensköld: Det erkännande, som inom BevillmsUtsk.
blifvit af åtsk. ledamöter gjordt, ang:de verksamheten af den
kontroll, som skulle ligga i offentliggörandet genom tryck af taxerings-längderna
i vissa fall, innefattar, efter min öfvertygelse, ett
så fullständigt bevis för vigten och angelägenheten att införa en
så beskaffad kontroll, att jag icke kan underlåta att understödja
Hr von Hartmansdorff^ förslag.
Gr. af Ugglas har sagt, att det skulle ligga en orättvisa i att
kungöra beskattningen för en viss samhällsklass och icke för alla,
samt att man derföre icke borde vidtaga åtgärden delvis, utan
antingen införa den i hela sitt omfång, eller också vänta till dess
genom andra kraftiga medel en rättvisare beskattning blefve införd
i sammanhang med sannfärdiga upgifter från vissa medborgare-klassers
sida. Jag skulle deremot tro, att offentliggörandet
af taxerings-längderna för en viss klass, såsom varande den minst
beskat
-
Den 30 Maj.
449
beskattade, ingalunda kan betraktas såsom en ensidig åtgärd.
Må man, om man sä vill, äfven för andra medborgare-klasser
kungöra taxeringen, hvilken, åtminstone hvad embets- och tjenstemanna-klassen
beträffar, i de flesta fall lätt kontrolleras. Det
vore måhända nyttigt, alt så skedde för att kunna göra en jemförelse
mellan huru den klass, som är beskaltad efter 3 proc. af
inkomsten, fullgör sin skyldighet vid upgifvandet af denna inkomst,
och huru den klass, som beskattas efter 5 proc. upfyller
sin. Att offentliggörandet af dessa taxerings-upgifler skulle kunna
medföra den påföljd, som Gr. af Ugglas förutsatt såsom möjlig, nemi.
att taxeringen skulle komma att upgå till ett belopp, som lagstiftarne
alldeles icke åsyftat, men hvartill Hr Gr:n anser 5 proc:sberäkningen
leda, anser jag ingalunda troligt. Jag tror icke eller
att detta offentliggörande skulle innebära ett dylikt syftemål, ty
man vet nogsamt, att det ändå alltid blir omöjligt att kontrollera,
huruvida taxerings-upgifterna äro rikliga eller icke. Men
jag tror deremot, att det åtminstone blir ett medel att framkalla
upgifter, hvilka så tillvida närma sig sanna förhållandet, att den
ifrågavar:de skattdragande medborgare-klassen finge öfter 5 proc.,
sig påförd en bevilln. som ungefärligen svarade mot de tre
proc., hvilka tjenstemanna-klassen nu i bevilln. erlägger. Kunde
man genom offentliggörandet i tryck komma derhän, anser jag
att mycket dermed vore vunnet. Jag är öfvertygad, att, i händelse
ett så lyckligt resultat kunde frambringas, skulle Statens
inkomster till den betydliga grad höjas, att näst sammanträdande
Ständer måhända skulle finna sig föranlåtne att verkligen
nedsätta bevilln:s-proc:n, och att man för framtiden kunde
påräkna lika noggranna upgifter, som de, hvilka genom offentliggörandet
skulle åtminstone för tillfället blifva framkallade.
Jag kan fördenskull icke annat än tillstyrka bifall å Hr
von Hartmansdorlfs förslag, med tillägg, i händelse R. o. Ad.
skulle finna det lämpligt, att offentliggörandet icke ensamt inskränkte
sig lil) den närings-idkande klassen inom städerna, utan
äfven omfattade en annan klass, nemi. tjenstemännens, hvilka
utan tvifvel icke lära frukta för att deras upgifter till Taxeringskomitéerna
blifva kända inom hela landet. Man hade då, åtminstone
i någon mån vederlagt, eller tillbakavisat de skäl, som
blifvit anförda mot tryckningen delvis af taxeringslängderna, emedan
man stadgat dessa längders tryckning för tvenne medborgareklasser
bredvid hvarandra, och således sökt från den ena klassen
framkalla sannfärdiga upgifter, under det man på samma gång
lemnar bevis, att en annan klass verkligen fullgjort hvad Bevilln:sFörfaltn.
stadgar.
Frih. af Ugglas: Ehuru önskvärdt det kan vara, att man
i detta afseende erhåller nödig kontroll, kan jag likväl för min
del icke bifalla Hr von Hartmansdorffs förslag. Det förefaller
mig verkligen motbjudande, att på detta sätt offentliggöra enskilde
personers inkomster, och då det icke är bevisadt, eller svårligen
7 H. 29
450
Den 30 Maj.
kan bevisas, att denna offentlighet i sjelfva verket skall medföra den
dermed åsyftade verkan, får jag vördsamt anhålla det R. o. Ad.
måtte bifalla §:n sådan den af Utsk. blifvit föreslagen.
Gr. .Gyldenstolpe: Jag afstyrker i allo Hr von Hartmansdorffs
förslag, emedan jag dels anser det vara högst orättvist,
och dels icke tror att det skall vara till någon nytta för andra
än sådana, som på dessa upgifter vilja i de s. k. skandaltidningarne
grunda förnärmande artiklar; ty det vore ett lätt sätt för
dessa slags personer, att med ledning af dylika upgifter inlåta sig
i granskning af enskildes förhållanden i afseende på lefnadskostnader
m. m. Jag tror för öfrigt icke, att det omtalade införandet
af sådana upgifter i en tidning här i staden, på något sätt
framkallat högre taxerings-upgifter, oell jag anser icke Hr von
Harlmansdorffs förslag komma att medföra ett bättre resultat,
utan snarare leda till skam för taxeringsmännen. I den ifrågavar:de
§:n står att ”Taxerings-komité bör vid bestämmandet af den synbara
förmögenhet, som upkommer af handel, rörelser, näring och
handtering, söka all möjlig uplysning om hvarje skattskyldigs belägenhet
och inkomst, för att, jemlikt aflagd ed, på sätt i 122:dra
§:n föreskrifves; utan väld, mannamån, eller ensidig afsigt, samvetsgrant
påföra hvarje skattskyldig hvad, efter de i denna stadga
antagne grunder, af honom bör erläggas”. Det är således icke efter
hans upgifter, som de böra rätta sig, utan de böra bestämma
hans taxering efter hvad de sjelfva hafva sig bekant om hans
förmögenhetsvilkor. De kunna t. ex taxera honom efter hans
lefnadskostnad, och således beskatta honom öfver hans egen upgift,
hvars offentliggörande fördenskull icke torde gagna till
någonting.
Det ligger alltså icke i upgiflens beskaffenhet, att taxeringen
blir riktig, utan i det sätt, på hvilket 13evilln:s-Förordn:n af taxeringsmännen
tillämpas, och man borde derföre snarare utfinna
kontroller, hvarigenom taxeringsmännen tvingades att verkligen
beskatta sina kamrater i enlighet med 107:de §:n.
Jag anhåller, på grund af dessa skäl, om bifall till Utsk:s
förslag och afslag å det af Hr von Hartmansdorff framställda.
Hr von Hartmansdorff: Gr. af Ugglas har anmärkt att
om det föreslagna offentliggörandet skulle ske för närings-idkare,
så borde det äfven ega rum för andra städernas innevånare.
Jag har, för min del, ingenting häremot; ty ju fullständigare
kontrollerna blefvo, desto bättre vore det. Emellertid har jag
icke velat sträcka mina anspråk så långt, af fruktan för motstånd,
hvilket äfven visat sig. Men om åtgärden vidtoges på det sätt,
som Hr Printzensköld föreslagit, tror jag att den jemförelse man
derigenom hade tillfälle att anställa mellan beskattningen å tjenstemän
och närings-idkare, skulle vara fördelaktig. På samma sätt
anser jag också offentliggörandet af taxeringsländerna å stadsegendomar,
skola medföra större rättvisa i detta förhållande;
hvaremot nu som oftast inträffar, att de, som nyligen köpt sina
Den 30 Maj.
451
hus nödgas erlägga större skatt, än de, som icke köpt dem, utan
genom alf, eller annat laga fång, blifvit deras egare.
Gr. af Ugglas liar nu, som vid flera föreg:de tillfällen, anmärkt
att 5 proc:s-afgiften å näringar är för hög. Det må vara;
men i alla fall borde jemlikhet iakttagas mellan dem, som betala
efter minimi-afgift och dem, som skatta efter taxerings-upgift.
Så sker emellertid icke. Trycktes taxeringslängderna, så kunde
en hvar se huru obilligt de, som betala efter minimi-afgifter, beskattas
i jemförelse med dem, som taxeras efter egna upgifter.
I sådant fall blefve väl följden, att de förra med tiden finge nedsättning
i sina afgifter, och de sednare förhöjning i sin taxering. Jag
kan icke tro att en man med så mycken rättskänsla, som Gr. af
Ugglas, skall motsätta sig ett förslag att kunna åstadkomma jemlikhet
i beskattningen, endast derföre att hans mening om 5
proc:s-afgiften ännu icke vunnit framgång.
Frih. Ugglas bar funnit motbjudande att på detta sätt yppa
enskilde personers inkomster. Jag torde få erinra den värde talaren,
att taxeringen är en offentlig handling, som icke är underkastad
någon hemlighet. För min del anser jag det i öfrigt
mera motbjudande för en rättsinnig man, att se orättvisa begås,
än att se sina enskildta förhållanden offentliggöras.
Gr. Gyldenstolpe har yttrat att man, genom den ifrågaställa
åtgärden, skulle gifva näring åt skandal-tidningarne. Om
det icke ligger någonting skamligt i det sätt, hvarpå taxeringarne
verkställas: så måtte det icke eller gifva näring åt nämnde tidningar.
Men föranleder beskattningssättet dertill, då är skäl att
yppa och ändra det.
Gr:n har vidare ansett det lända taxeringsmämien till skam,
om det ojemna förhållandet i beskattningen framliölles. Det är
just hvad jag åsyftar, ty derigenom kunde man hoppas vinna
rättelse. Erfarenheten har, äfven på sednare tider, visat, att
sedan skamstraffen uphört, finnes ingenting, som lika kraftigt återhåller
olagligheter. Skammen är det starkaste band på sådana
personer, som icke lägga rättskänsla till grund för sina handlingar.
De vilja icke offentligen blygas för sina åtgärder, och
derföre göra de rätt.
Jag fortfar fördenskull att yrka återremiss med afseende
på den framställning jag förut gjort, och vill blott tillägga att i
de städer, der tryckeri icke linnes, bör tryckningen ske i närmaste
stad, der sådant är att tillgå.
Hr Palmcrantz: Sedan jag anmälde mig, har Hr von Hartmansdorff
kompletterat sitt förslag i afseende derpå, att i de städer,
der tryckeri icke finnes, taxeringslängderna skola tryckas i
närmaste med tryckeri försedd stad. Det var i anledn. af denna
omständighet i hans förslag, som jag ämnade framställa min
anmärkning.
I afseende på sjelfva förslaget instämmer jag för öfrigt i de
talares åsigter, som yttrat sig emot detsamma, och kan icke un
29
*
452
Den 30 Maj
derlåta alt anmärka, alts knappast något mera välkommet förslag
kunnat för en del tidningar framställas. För att bringa detta
förslag till verkställighet skulle dessutom erfordras stora kostnader,
och hvarifrån de skulle tagas, borde väl egentligen Statslltsk.
i förening med BivillmsUtsk. upgifva.
Till följd af dessa anmärkmr anser jag Hr von Hartmansdorffs
förslag förkastligt.
Pir Printzensköld: Det vore i sanning ganska bedröfligt
om man härstädes skulle, af fruktan för tidningspressen, vilja
bestrida framgången af detta förslag. Jag kan icke föreställa mig,
det någon af detta Stånds ledamöter är så feghjertad, att han
fäster afseende på hvad denna press behagar yttra till hans skada.
Ingen hederlig man lider något hvarken till sin ära eller lill sitt
anseende, om han angripes af samma press. Det är alltså fullkomligen
likgiltigt hvad pressen kan säga om förslaget; för min
del afser jag endast det korrektiv, som sjelva offentliggörandet
innebär, enär denna åtgärd alltid utgör den säkraste kontroll på
hvarje offentlig handling, hvarföre man också, och det med rätta,
ansett tryckfriheten såsom ett palladium för ett sjelfständigt samhällsskick.
Derigenom afslöjas missbruken, och om en tjensteman
någon gång skulle tveka emellan sin skyldighet och tillfredsställandet
af enskildte mindre lofliga afsigter, så skall fruktan
för offentliggörandet af hans oriktiga handlingssätt, alltid hålla
honom tillbaka, och leda honom på bättre vägar. Från denna
grundsats utgår jag äfven i afseende på taxeringsmännen; ty
förtjena deras handlingar att af pressen klandrande bedömas, så
må Hrr taxeringsman också, såsom Gr. Gyldenstolpe yttrat, skämmas
för hvad de gjort. Handla dé deremot efter samvete och
pligt, då behöfva de icke blygas; och sådant är förhållandet med
hvarje ärlig och samvetsgrann medborgare.
Den nu ifrågaställda kontrollen skulle bestå deruti, att hela
den läsande allmänheten finge genom tryckpressen erfara huru
det tillgår inom Taxerings-komitéerna. Om der rikligt förfares,
så erhålla dessa myndigheter allmänhetens bifall; men handlade
i motsatt riktning, så skola de icke undgå att blifva föremål för
det allmänna ogillandet. Häruti ligger nyttan af tryckningen utaf
ifrågavande handlingar, och jag fortfar att yrka bifall till det i
berörde hänseende gjorda förslaget.
Gr. af Ugglas: Jag har hört några af de talare, som yrkat
afslag. å Hr von Hartmansdorffs förslag, framkasta den förmodan,
att det möjligen icke skulle utgöra ett verksamt korrektiv mot den
öfverklagade olägenheten. Jag har i början varit af samma mening;
men sedan jag hört Hr Prinstzenskölds sista anförande
börjar jag nästan tro, att det icke skulle innebära något slags
korrektiv. Hr Printzensköld sade, att han icke ansåg någon så
feghjertad, att han skulle bry sig om hvad tryckpressen säger.
Tryckpressen är detsamma som offentligheten; ty analyserar man
förhållandet, så är det väl icke för tidningarne som man hyser
fruktan, utah för de personer eller den allmänhet, som läsa dem.
Ben 30 Maj
-
453
För öfrigt hemställer jag, då frågan under tvenne förmiddagar
varit disculerad inom Utsk., oell dä de olika Ståndens medlemmar
derstädes enstämmigt vtlrat sig emot förslaget, hvartill en återremiss
då skulle tjena.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har ansett oriktigt att trycka de
ifrågavar:de upgifterna, derföre att jag tror, att de endast skulle
underlätta de godtyckliga omdömen, som i allmänhet göras öfver
personer. Jag tror att dylika omdömen aldrig kunna vara grundade
pä annat än hvars och ens upfattning af personerna och
deras enskilda förhållanden. Om således en person linner, att
en annan icke blifvit tillräckligt taxerad, så är det derföre icke
sagdt, att han icke verkligen [blifvit det; ty sä kunde ju verkligen
hafva inträffat. Jag tror icke att man bör utså sådana frön, som
icke framkalla annat än ogräs. Det skulle möjligen kunna upstå ett
jagande efter de personer, hvilkas taxerings-upgifter man icke
ansett riktiga; och hvem kan bedöma, huruvida en sådan upgilt
är riklig eller icke? Jag hemställer till Hr von Hartmansdorff eller
Hr Pritzensköld, om de skulle kunna bestämdt säga hvad en
handlande i Stockholm har i inkomst? Om en sådan handlande icke
upgifvit sig, till hvad Hr Printzensköld ansett vara det rätta, är
det derföre sagdt, att lian icke upgifvit det rätta? Ändock framkastar
Hr Printzensköld eli klander mot honom och säger, alt
han velat bedraga kronan. Hvem har sagt detta, hvem kan bevisa
del? Hvartill tjenar fördenskull dessa upgifters offentliggörande?
Om han vill bedraga kronan, så lärer han väl icke
göra det mindre derföre, alt hans upgift införes i en tidning.
För öfrigt vet jag icke huru tryckningen af dessa upgifter skall
känna gå för sig; man skulle få luntor dem ingen menniska
orkade läsa. Det vore måhända också troligt att man i den ort,
der taxeringen egt rum, finge ge ut ett serskildt blad; ty derföre
all der funnes ett tryckeri, vore väl icke sagdt, att det skulle
finnäs en tidning, hvars egare ville ombesörja redaktionen, korrekturet
m. m. af dessa sammandrag ur taxerings-längderna. Jag
anser alltså förslaget högst oriktigt och af ingen nytta, hvarföre
jag fortfar i min anhållan om afslag derå.
Hr Printzensköld: Jag ber att i anledn. af Gr. Gyldénstolpes
sista yttrande fä fästa upmärksamheten på, alt här icke är
fråga om att trycka de skattskyldiges upgifter, utan endast utdrag
ur taxerings-längderna, hvilka alldeles icke innehålla något annat
än summan af den inkomst, efter hvilken den skattskyldige är
taxerad. Således kan allmänheten icke veta om taxerings-belop -  pet är af de skallskyldige sjelfve upgifvet, eller om det blifvit bestämdt
af Taxerings-komitéen.
Gr. Gyldenstolpe förklarade för en stund sedan, såvida mitt
minne icke felar, alt taxeringsmännen alldeles icke äro bundna
vid den skattskyldiges upgifter, utan ega rättighet att efter de
uplysningar, som kunna inhemtas, rätta dessa upgifter, och i öfverensstämmelse
dermed bestämma den bevilln., som bör erläggas.
Deraf följer, att i händelse något klander genom pressen
454 Den 30 Maj.
egde rum, detta klander icke komme alt drabba den skattskyldige,
utan egentligen taxerings-männen, sorn icke båttre fullgjort
sina åligganden. Detta tyckes också vara det rätta i saken,
enär någon bestämd bevisning icke förefinnes, huruvida en näringsidkare
upgifvit sin inkomst riktigt eller icke. Visserligen
kan en upgift vara sanningsenlig, om äfven andra skulle vara
öfvertygade om motsatsen. Antar man nu, såsom Gr. Gyldenstolpe
tyckes göra, att delta skulle i allmänhet vara förhållandet,
hvaraf kommer det sig då, att man betraktar såsom en
allmänt erkänd sak, att ifrågavande klassers laxerings-upgifter
ständigt i högst betydlig mån, serdeles hvad de förmögnare medlemmarne
angår, understiga verkliga förhållandet? Detta har t.
o. m. Utsk. i sitt Betänk, erkänt, och då ser jag icke hvarföre
ej en annan kan ega både anledn. och rättighet att hysa samma
åsigter.
Det enda skäl, Gr. Gyldenstolpe anfört, sora kan anses ega
någon giltighet, är det, att de ifrågavar:de längderna skulle komma
att blifva ganska vidlyftiga; men i händelse tryckningen blott
inskränktes till de närings-idkande och tjenstemanna-klasserna,
föreställer jag mig att i de flesta städer antalet icke skulle blifva
sä stort, att icke det korrektiv, som denna tryckning medförde,
skulle återgälda den kostnad, hvilken Staten nedlade derpå.
Gr. Ugglas har i det omdöme jag fällt ang:de skandal-pressen,
sökt finna ett skäl emot mig, men ingalunda för mig, när
han säger, att jag skulle hafva yttrat, det ingen fruktar för denna
press. Mina ord voro icke sådana; jag förklarade, det min öfvertygelse
vore att inom detta hus ingen funnes, som behöfde
hysa en sådan fruktan, enär jag anser hvarje ledamot härstädes
sä qvalificerad, alt han hvarken som taxeringsman eller i någon
annan befattning annorlunda sig förhåller, än att hans handlingar
kunna framläggas för offentligheten. Det är endast den,
sorn handlar i mörkret, sorn, så att säga dagtingar med sitt samvete,
som behöfver frukta för pressen, eller derföre att hans handlingar
skola komma till allmänhetens kännedom. Och finnas
taxeringsman, som i detta fall hysa fruktan, så äro de sjelfva
dertill skulden genom sina handlingar, hvilka då äfven förtjena
allt det klander, som dessa på ett eller annat sätt kunna få upbära.
Hr Bildt, Knut: Ehuru jag anser Hr von Hartmansdorffs
förslag innebära många svårigheter att kunna verkställas, tror
jag likväl att det skulle blifva en ganska verksam kontroll på
Taxerings-komitéerna, hvilka genom de ifrågavar:de handlingarnes
offentliggörande skulle blifva mera upmärksamme än hittills, på
ett noggrannt iakttagande af sina skyldigheter. Jag tror äfven,
att detta förelag skulle för de skattdragande kunna blifva af nytta,
och jag inser ej, hvarföre icke offentligheten i detta fall skulle
vara lika gagnelig som i många andra.
På grund af dessa skäl får jag vördsamt anhålla om bifall
till Hr von Hartmansdorffs ifrågavar:de förslag.
Den 30 Maj.
455
Efter först till bifall och derefter till åtérremiss å ifrågavar:de
§ framställde, med blandade Ja och Nej besvarade proposir,
biet förnyad propos. till bifall å denna § framställd och besvarad
med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade, att han ansåg ja hafva härvid varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Jag hoppas att Hr Gr. o. Landtm,
måtte bedomina svaren icke efter vissa rops höjd, utan efter
rösternas antal.
Då härefter §:n 108 förekom, anförde:
Gr. af Ugglas: Vid föredragningen af 7lista §:n afslog R.
o. Ad. det förslag, som Utsk. deruti gjort, för att ställa samma
§ i öfverensstämmelse med 108:de §:n. Då det nemi. var fråga
om de hus, hvilka på lustställen eller andra dermed jemförliga
mindre lägenheter blifvit upförde å landet, ansåg Utsk. att dessa
hus borde beskattas i likhet med enahanda byggnader i städerna,
och att, då för dem blifvit stadgadt, att brandförsäkrings-värdet
icke finge understigas, borde samma föreskrift äfven gälla för landet.
Detta förslag är emellertid nu af R. o. Ad. afslaget, och
jag förbehöll mig vid det tillfälle, då detta skedde, att, när 108:de
§:n skulle till pröfning förekomma, få dervid framställa det yrkande,
som jag ansåg blifva en följd af nyssnämnde beslut,
nemi. att i 108:de §:n den förändring måtte göras, alt, i st. f.
orden: ”skolande, i afseende på brandförsäkrade byggnader, minimum
af värdet blifva det, hvartill hus eller byggnad blifvit
uti allmänna inhemska Brandstodsbolag till försäkring antagne”,
stadgandet i *71 ista §:n af den gamla Bevillnis-Förordnm måtte
införas, eller att brandförsäkrings-värdet skall tjena till hufvudsaklig
ledning. Det kan visserligen vara sannt, att på ett eller
annat ställe, i en eller annan stad, brandförsäkrings-värdet möjligtvis
icke torde vara så högt, att icke husets värde står i förhållande
dertill. Deremot är förhållandet, såsom jag tror, så väl
inom någon del af Stockholm som i andra städer, att detta värde
verkligen öfverstiger det, hvartill husen kunna säljas. Inom Utsk.
upgåfvos verkligen hus på söder, hvilkas värde fallit betydligt under
taxeringsvärdet. Afven har jag, såsom en bevekande omständighet
för att härutinnan göra någon förändring, hört anföras,
att i smärre släder, smärre hus icke af sina egare brandförsäkras,
derföre, att deras taxering derigenom blir förhöjd, och alt de
icke frukta någonting så mycket som en sådan förhöjning, emedan
de efter densamma skola erlägga sina kommunal-afgifter. De låta fördenskull
bli att anmäla sig till erhållande af brandförsäkring, och
följden häraf för de enskilda blir således ganska känbar, då en
eller annan del af dessa städer upbrinner. I alla händelser anser
jag detta stadgande icke ens billigt, då det ofta nog kan bestämdt
styrkas, att brandförsäkringsvärdet öfverstiger egendomens verkliga
värde. Man kan visserligen säga, att man kan begära nedsättning
i brandförsäkringsvärdet; men detta vill man i allmänhet
icke göra, derföre att brandförsäkringen vanligen göres, då
huset är nybyggdt, och om det sedermera, när det blifvit äldre
456
Den 30 Maj.
och fallit i varde skulle upbrinna, så har raan, i fall brandförsäkringen
blifvit nedsatt, ådragit sig en förlust.
Jag får derföre vördsamt anhålla, att samma stadgande, sorn
i 71:sta §:n är gällande för de hus, hvilka på lustställen eller
andra, dermed jemförlige, mindre lägenheter blifvit upförde och
deraf utgöra egentliga värdet, äfven måtte varda gällande för
enahanda lägenheter i städerna, eller att brandförsäkrings-värdet
skall tjena till hufvudsaklig ledning vid beskattningens beräkning.
Kontrollerna äro för öfrigt så goda, att jag icke tror, det man behöfver
frukta att dessa hus skola blifva annorlunda beskattade
än andra.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke påminna mig annat,
än att 71 :sta §:n blifvit af H. o. Ad. återremitterad. Om så är,
bör väl äfven denna § likaledes behandlas, på det att samma ordalag,
som äro begagnade angående byggnader å landet, äfven
måtte begagnas beträffande enahanda byggnader på städernas
områden.
Jag får derföre vördsamt anhålla om återremiss af denna §
på det deruti måtte införas det i 71:sta §:n befintliga stadgandet,
att brandförsäkringsvärdet skall tjena till hufvudsaklig ledning,
för omdömet öfver ifrågavar:de byggnaders beskattning.
Propos. till bifall å ifrågavar:de § blef härefter framställd och
besvarad med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm., hemställde om
R. o. Ad. ansågo de gjorde anmärknme föranleda till återremiss,
och denna propos. blef med Ja besvarad.
I fråga om §:n 146 mom. 2 anförde.
Frih. Palmstjerna: I denna §:s 2:dra mom. säger Utsk.
i afseende pä sjömäns skyldighet alt erlägga bevilln., när de
hos sjömanshusen anmält sig till sjöfart, att frän dessa sednare
skall, vid redogörelsen för den bevilln., hvilken der upbäres,
”bifogas bevis, att de personella afgifterna blifvit annorstädes påförde”.
Dylika bevis torde i allmänhet vara ganska svåra att
anskaffa, och derföre händer understundom, att sjömän få betala
vissa afgifter dubbelt. Jag skulle fördenskull tro, att denna
föreskrift är öfverflödig; ty der de personella afgifterna äro annorstädes
påförde, der uttagas de också, hvarföre också något bevis
i detta afseende icke lärer af sjömanshusen behöfva anskaffas.
Redogörarne inom sjömanshusen hafva till följd af detta åliggande
haft mycket besvär, och jag tror att man icke bör öka detta
besvär mer än nödigt är. Jag hemställer fördenskull till Bevilln:sUtsk:s
Hrr ledamöter, huruvida de icke anse dessa bevis temligen
öfverflödiga.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott erinra derom, att
sedan R. o. Ad. beslutat all 6 proc. skola tillfalla sjömanshusens
föreståndare, så böra också ordalagen i l:sta mom:s sista rad,
rättas i enlighet dermed.
Gr. af Ugglas: Till svar å den anmärkn. Frih. Palmstjerna
nyss framställt, får jag fästa den värde talarens upmärksamhél
derå, att det ifrågavande mom. under 136:le §:n är alldeles det ■
samma, som Utsk. förut tillstyrkt vid förra Riksdagen, och som
Den 30 Maj.
457
af R. St:r då antogs. Frih. Palmstjerna har ansett en sådan
skyldighet, som här omtalas, icke böra åligga sjömanshusens föreståndare.
Jag får fästa upmärksamheten derpå, att det är mer
än troligt, alt de personella afgifterna ganska ofta icke blifva af
sjömännen erlagde der de äro mantals- och skattskrifne. När upbördsstämman
inträffar, hålla de sig derifrån, och sedan upgifva de,
att de betalt sina ulskylder. Skulle de nu så lätt komma ifrån saken
på sin blotta upgift, torde det ganska ofta hända, att ingen
afgift komme att utgå. För öfrigt ber jag att få erinra, alt när
R. o. Ad. nu beslutat en icke obetydlig förhöjning i den proc.,
som sjömanshusens föreståndare ega att beräkna, torde väl icke
något hinder förefinnas, hvarföre icke samma åliggande, som de
med det mindre arfvodet egt rum, äfven fortfarande bör qvarstå,
sedan de erhållit ett högre; och jag tviflar på, att, om man icke
har denna kontroll, de sjömän, som icke befinna sig på den ort,
der mantals- och, skattskrifningen sker, verkligen skola erlägga
sina afgifter antingen på det ena eller andra stället; och, om
det icke kan bevisas, att de icke erlagt den på någotdera stället,
torde de oftast undandraga sig all bevilln., utan att någon kontroll
derå skulle finnas.
Hr Printzensköld: Gr. af Ugglas har, efter min öfvertygelse,
rätt i sin vederläggning af Frih. Palmstjernas anmärknrr.
Jag har dervid intet att tillägga, och förmodar, alt Frih. Palmstjerna
icke anser saken vara af den beskaffenhet, alt han fullföljer
sitt yrkande. De omförmälda bevisen skola utan tvifvel
leda till gagn för Kronan, och deras borttagande skulle medföra
den påföljden, att Kronan komme ali gå miste om den inkomst,
som genom dem kan inflyta. Då för öfrigt sjömanshus-föreståndarne,
hvilka hittills icke åtnjutit någon ersättning för sitt besvär,
ehuru de dertill varit berättigade, (ty, enl. de nplysningar,
som från alla sjömanshusen, med undantag af Wisby, blifvit
lemnade, var det endast två sådana, som erhållit någon andel
af den upbörds-proc., som borde dem tillkomma), när, säger
jag, dessa föreståndare genom R. o. Ad:s beslut nu erhållit 6
proc. att afkortas på den upbördssumma de indrifva, torde deruti
ligga ett skäl, att icke befria dem från det ifrågavande åliggandet.
Ifrågavar.-de mom. blef, uppå härefter framställd propos., af
R. o. Ad. bifallet.
Vid upnämnandet af §:n 144, yttrade
Gr. af Ugglas: Jag har visserligen icke någon anmärkn.
af serdeles vigt, att vid denna § göra; men det rinner mig något
i sinnet, beträffande de befrielser och afkortningar, som omnämnas
så väl i 143:de som 144:de §:n. Skulle nemi. R. o.
Ad:s beslut en gång blifva, att den personliga skyddsafgiften skall
gå till folkskolorna, så' torde det väl icke vara något hinder att
då serskildt besluta rör:de dylika afkortningar å denna afgift.
Då härefter förekom §:n 145, mom. 1, anförde
Frih. Palmstjerna: Bland de undantag, som i denna §:s
lista morn, finnes upråknade, nämnas icke författare-arfvode.
458
Den 30 Maj.
Då fråga varit väckt derom, huruvida förfaltare till theaterpjeser,
som erhålla arfvode af K, Theatern, skola erlägga bevilln. derför
och meningarne i detta fall varit delade, så anser jag mig
böra hemställa, om icke R. o. Ad. skulle finna för godt, att i
detta mom. intages den bestämmelsen, att förfaltare-arfvoden må
varda fritagne från erläggande af bevilln.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
med Frih. Palmstjerna, samt att R. o. Ad. måtte från bevilln.
undantaga författare-arfvoden. När dylika frågor förekommit i
KammarR:n, har man der icke ansett sig kunna från bevilln.
undantaga dylika arfvoden, ehuru sällsynt det är, att de inom
vårt land förekomma. Om man emellertid kan genom dylik lindring
upmuntra författare, vore detta så mycket bättre, som det
vanligen äro fattiga personer, hvilka sysselsätta sig med själens
verksamhet, och således hafva svårt att betala.
Härvid får jag tillägga en annan anmärkn., den nemi. att
Utsk. bland undantagen äfven nämnt begrafningshjelp. Det står
nemi.: ”det afdrag, som, då embets- och tjensteman tillträder
lön, inneliålles under namn af begrafningshjelp.” Mig veterligen
afdrages numera denna hjelp icke vid någon tjenstemannacorps.
Om förhållandet är sådant, bör föreskriften ur författningen uteslutas.
Gr. af Ugglas: Jag är af olika tanka med Frih. Palmstjerna
och Hr von Hartmansdorff i afseende å författare-arfvoden. Det
må vara, att de i allmänhet upgå till ett ganska ringa belopp;
men en del af de personer, som sysselsätta sig med ”själens
verksamhet” äro verkligen icke så fattiga, att de kunna behöfva
denna sportel utan afdrag. Andra länder lemna härpå bevis;
ty dessa arfvoden kunna för frejdade författare, och det blir alltid
svårt att skilja dem emellan, upgå till ganska betydliga summor,
så att mången derpå samlat förmögenhet. En sådan inkomst
tror jag utan obillighet kan draga bevilln.
Man har sagt, att här är fråga om själens verksamhet. Jag
får i anledn. häraf fästa upmärksamheten å det egna förhållande,
som eger rum med Bevillms-Författningen, att det just är denna
verksamhet, som är underkastad den högsta bevilln:n., då deremot
kapitalet, der själen kan vara slöast, drager den minsta.
Ty för att drifva min handel, min rörelse, mitt jordbruk fordras
dock intelligens, och utan denna kan jag icke göra det så, alt
någondera förkofras. För denna förkofran måste jag erlägga bevilln.
Visserligen är författareskapet en egen art af intelligensens
verksamhet; men då denna verksamhet i andra riktningar
är ålagd bevilln., så anser jag det icke vara obilligt, att författareskapet
äfven gör det, aldrahelst då man 'vet, att arfvoden
derför äfven hos oss, möjligen torde upgå till icke så ringa summor,
och att från utrikes orter ganska betydliga belopp kunna
erhållas.
Hvad beträffar Hr von Hartmansdorffs anmärkn. rör:de be
-
Den 30 Maj.
450
grafningshjelpen, så torde densamma ännu finnas för åtskilliga
embets- och tjenstemän, och bör alltså qvarstå i författningen.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skulle visserligen icke hafva någonting
emot att söka upmuntra sådana författare, som förtjena
det; men jag fruktar för att uttrycket ”författare” kan få en så
vidsträckt betydelse, att man derunder äfven kan förstå ett författareskap,
som man alldeles icke önskar upmuntra.
Det har varit fråga om, att medarbetare i Tidningar skulle
befrias från erläggande af bevilln. Utsk. har afstyrkt detta, och
jag hemställer om icke det arfvode, som en dylik medarbetare
erhåller, är detsamma som författare-arfvode. Det lärer dessutom
vara omöjligt, att klassificera egenskaperna hos den stora
mängd personer, som sysselsätta sig med författareskap. Under
sådane förhållanden tror jag icke, att det vore nyttigt att göra
ett dylikt undantag, enär det möjligen skulle kunna utsträckas
till alla så beskaffade personer, deras författareskap må vara skadligt
eller gagneligt.
Hvad begrafningshjelpen beträffar, så tror jag att, om den
också numera icke utgår från Staten, så finnes det likväl åtskilliga
befattningar, som åtföljas af en sådan hjelp, t. ex. städernes
tjenstemän m. fl., och i det fallet lärer det väl vara nödvändigt,
att uttrycket får i författn:n qvarstå.
Jag anhåller derföre, att ordet ”begrafningshjelp” måtte
bibehållas, och att författare-arfvoden icke måtte från bevilln.
fritagas.
Hr von Hartmansdorff: I ett land, der man författar
för blott 3 och ^ milhr menniskor, bland hvilka få köpa andra
än religions- och läroböcker, kan man icke förutsätta, att författare-arfvodena
skola göra någon rik; åtminstone måtte sådant
höra till ovanliga undantag. Om en stor författare, t. ex. Geijer
och Tegnér, skulle genom sitt författareskap kunna lemna någon
behållning åt sina barn, vore det väl, och enhvar borde med
glädje befrämja det. Men att icke ens deras författareskap kunnat
förskaffa dem någon förmögenhet, det bevisas bäst deraf,
att R. St:r funnit nödigt bevilja pension åt Prof. Geijers enka.
Om man alltså medelst den ifrågaställda befrielsen kan belöna
sådana författare för deras förtjenster, så är det icke obilligt.
De författare-arfvoden, som i KammarR:n varit föremål för
pröfning, hafva vanligtvis bestått af sådana, som Theatern beviljat,
och dessa äro merändels obetydliga. Hvad åter medarbetare
i tidningar beträffar, så har R. o. Ad. redan beslutat, att
de skola erlägga bevilln. Dessutom är här icke fråga om, att
en onämnd författare skall beskattas; utan blott sådane, som utsätta
sina namn, kunna komma i fråga. Jag fortfar således att
anhålla, det R. o. Ad. ville medgifva det undantag, som Frih.
Palmstjerna föreslagit.
Hvad slutligen angår begrafningshjelpen, så kan jag icke
bestrida, att det möjligen finnes corpser, som ännu bibehålla
henne, Men då bör Utsk. också upgifva hvilka de äro, i fall
460
Den 30 Maj.
det känner några sådana, ty att på måfå införa' ett stadgande i
BevilIn:s-Förordn:n lärer väl icke vara lämpligt.
Frih. Palmstjerna: Det afdrag, som göres å tjenstemännens
löner under namn af begrafningshjelp, lärer väl numera
hafva uphört, så att dess nämnande bland de öfriga i denna §
upräknade undantagen är öfverflödigt. Men den begrafningshjelp,
som tillfaller sterbhus efter i Ijensten aflidne tjenstemän,
att den undantages från bevilln. torde deremot vara i sin ordning.
Den är likväl icke nämnd i §:n, och detta torde vara
desto mera lämpligt, som det ganska ofta inträffar, att en tjensteman,
som under året erhållit tjenst, dör samma är, och dä
utfaller begrafningshjelpen till hans sterbhus.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih. Palmstjerna
i den anmärkn., som han sist gjort i afseende å begrafningshjelpen.
Jag är desto villigare att medgifva henne befrielse
från bevilln., som begrafningshjelpen, sedan hon en gång
utgått, vanligtvis varit under många år ett räntelöst kapital.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan uplysa Hr von Hartmansdorff
derom, ali delegare i Arméens Pensions-kassa erhålla alltid ett
halft års lön såsom begrafningshjelp.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag ser alldeles icke-skäl
dertill, att författare-arfvoden skola från bevilln. fritagas. Om
de äro så betydliga, att de tillskynda författaren någon pekuniär
fördel, förutom de ofruktbara lagrarne, så bör väl denne, ehuru
han arbetar med hufvudet, icke undandraga sig att lemna bidrag
till Staten, mer än de, som arbeta med armen eller handen,
få i detta hänseende sig fritaga. Visserligen har man sagt, att
personer, som redigera tidningar eller i sådana deltaga, i alla
hänseenden skola, enl. denna §, erlägga bevilln. Men dessa
måtte väl utgöra en ganska ringa del af författarnes antal, och
hela den öfriga skaran bör väl, om den skördar någon inkomst
af sitt författarskap, också i proportion afstå en skälig andel deraf
i skatt åt det allmänna. Man anförer gagneligheter af deras
verksamhet, såsom förtjent af en upmuntran genom den ifrågasatta
befrielsen från afgifter. Men är icke all annan nyttig verksamhet
upmuntransvärd, och likväl har man funnit rättvist och
billigt, att hvarje företag, som ger inkomst, må bidraga att uprätthålla
Statens kraf. För öfrigt skulle kunna hända, att just
de skrifter, som löna sig bäst, beklagligen icke alltid äro af det
mest förädlande innehåll. Smädeskrifter, lättsinniga romaner o. d.
hafva, enl. hvad det säges, stundom en lika säker, om ej säkrare
afsättning, än de böcker, som afse en sann nplysning och bildning
till medborgerliga dygder. Således må vid nyssnämnde
förhållande den inflytande vinsten, åtminstone till någon del,
tillfalla det allmänna, och icke uteslutande tillhöra skriftställaren
eller, i första handen, hans förläggare.
Jag inser fördenskull icke tillfyllestgörande skäl, att införa
författare-arfvoden bland de arfvoden, som äro från bevilln. undantagsvis
fritagne.
Den 30 Maj,
Gr. Lagerbjelke: Den anmärkn., som Frih. Palmstjerna
gjort, synes mig grundad, och afseende bör derföre å densamma
fästas. Men jag vågar hemställa, huruvida det är lämpligt, att
nu fatta ett beslut i frågan, och om det icke vore bättre, att
återremittera §:n (ill Ulsk., hvarå jag vördsamt anhåller om Hr
Gr. o. Landtm:s propos.
Gr. af Ugglas: Innan proposm om återremiss framställes,
anhåller jag, att de Hrr, som önska en sådan, behagade för mig
upgifva skillnaden emellan en författare och den, som t. ex.
nedlägger sitt snälles verksamhet på anläggandet af en fabrik
eller någon annan för landet gagnelig inrättning, hvaraf han
bereder sig någon inkomst. Jag kan åtminstone icke finna, hvar
skillnaden ligger annat än deruti, att man tycker, att författarens
verksamhet i allmänhet lemnar föga vinst. Men snille som
snille, och dä den inkomst, som den ena kan förvärfva, är ålagd
bevillu., så bör väl samma förhållande ega rum äfven för den
andre. Jag finnér således ingen giltig grund för den olikhet,
hvarmed man vill behandla själens verksamhet i den ena och
andra riktningen.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Gr. Lagerbjelke
i hans anhållan om återremiss, emedan det är bättre, att
denna föreskrift upgöres i Bevilln:s-Utsk.
Hvad författarue beträffar, så är det, som Gr. af Ugglas
anfört örn den ringa vinst de af sina arbeten skörda, just ett
skäl för att medgifva dem den här ifrågaställda lättnaden. Annorlunda
äf förhållandet med en fabrikant, som t. ex. tillverkar
strumpor eller skor. Han arbetar för en stor publik, och hans
inkomst bör derföre blifva större. Att Frih. Cederström varit
så sträng mot förfatlarne, kan jag icke anse vara annat än en
öfverdrifven modeslie, emedan han sjelf tillhör deras antal.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber endast att, med anledn. af Gr.
af Ugglas’s anförande, få nämna, att jag begärt återremiss med
afseende å begrafningshjelpen, men icke med afseende å snillena.
Hr von Hartmansdorff: Jag får nämna, att jag begärt
återremiss, så väl med afseende å författare-arfvoden, som rör:de
begrafningshjelpen.
Propos. till bifall å ifrågavande mom. blef härefter framställd
och besvarad med starka Nej, blandade med Ja, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de emot
detta mom. gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss, samt,
efter denna propos:s besvarande med starka Ja jemte åtskilliga
Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Vid upnämnandet af 2:dra mom. af I45:le §:n, yttrade
Frih. Palmstjerna: I detta mom. nämnas, bland sådana
personer, sorn äro befriade från erläggande af bevilln., äfven
Torpare. Man har varit af olika meningar, huruvida med ordet
torpare äfven borde förstås stat-torpare, och det skulle vara mig
482
Den 30 Maj.
ganska kärt, om någon af BeviIln:sUtsk:s nämnde Hrr ledamöter
ville uplysa om med torpare menas både jord- och stattorpare.
Gr. af Ugglas: Jag tror, att ordet ”torpare” innefattar
begge de kathegorier, som Frih. Palmstjerna omnämnt, äfvensom
att stat-torpare kan hänföras till hvilken af dessa man vill.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilhelm: Jag anser benämningen
”lagstadde drängar” icke vara fullständig; ty det finnes
s. k. stat-torpare, som göra tre dagsverken i veckan, och som
för dessa dagsverken åtnjuta serskild betalning. Dessa finnas
icke nämnda i §:n, och det torde väl vara angeläget, att så sker.
Gr. af Ugglas: Då Frih. Rehbinder icke ansett det ifrågavar:de
uttrycket göra tillfyllest, ber jag honom uplysa, huruvida
han känner, att någon sådan stat-karl verkligen blifvit befriad
från bevillms erläggande, eller om icke Bevillms-Stadgans föreskrift
i detta hänseende förstås så, som jag upgifvit.
Hr Palmcrantz: l anledn. af Gr. af Ugglas’s begäran om
uplysning, huruvida en stat-torpare erlägger lievilln. efter 2:dra
Art., får jag nämna, alt sådant verkligen egt rum inom Skaraborgs
län. Jag påminner mig det ganska väl, och, i följd deraf,
har också derstädes den casus inträffat, att stat-torpare blifvit
skattskrifne såsom drängar, ehuru de icke varit drängar, utan i
stället så qvalificerade, som Frih. Rehbinder upgifvit, nemi. att
de gjort dagsverken vissa dagar i veckan, och de öfrige varit frie.
Hr Printzensköld: I händelse den upgift Hr Palmcrantz
lemnat. eger sin riktighet, nemi. att inom Skaraborgs län stattorpare
blifvit taxerade till bevilln. efter 2:dra Art., förmodar
jag sådant hafva föranledts af serskilda omständigheter, hvilka
för mig och måhända äfven för Hr Palmcrantz sjelf äro obekanta.
Jag kan icke upfatta Bevilln:s-Förordn:s ifrågavar:de stadgande,
hvilket qvarstått sedan längre tid tillbaka, annorlunda än att
alla s. k. torpare, vare sig jord- eller stat-torpare, skola vara
befriade från erläggande af bevilln. efter 2:dra Art. Finnes det
personer, som hafva s. k. half eller fjerdedels stat, och, på grund
deraf, äro skyldiga att göra dagsverken två eller tre dagar i veckan,
så är ju mellan torparen och hans husbonde en öfverenskommelse,
hvilken man lika väl kan göra med en dräng, som man
har i sitt bröd. Derföre är det likväl icke något skäl att påföra
stat-torparen bevilln.; ty i sjelfva verket är han dock en dräng
och icke en torpare, ehuru han bor i en stuga på gårdens egor.
Med torpare förstår man deremot en sådan, som brukar jord
under egendomen och derföre utgör ett visst antal dagsverken.
Men den, som arbetar mot stat och lön, han är i sjelfva verket
dräng, och om man då kallar honom torpare, så är detta en
benämning, som icke med rätta honom tillkommer.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anser jag ett
förtvdli»anrie af jfr;Vavar;de stadgande icke af behofvet påkal
-
Den 30 Maj.
463
ladt, och hemställer derföre, huruvida det må vara skäl att härutinnan
göra någon ändring.
Frih. Rehbinder: Jag ber att få fästa upmärksamhetcn
derpå, att här står "lagstailda drängar." Då nu de s. k. stat
torparne
icke äro lagstadde drängar, vet jag i sanning icke,
hvarföre man skall utesluta denna klass.
Med anledn. af Gr. af Ugglas’s yttrande, får jag förklara,
att jag tror mig veta, att ifrågavar:de uttryck tillämpas olika på
olika orter; och jag får derföre anhålla, att utom de öfriga benämningarne,
som i detta mom. finnas, äfven ordet stat-torpare
mätte få inflyta, på det att ifrågavar:de personer äfvenledes måtte
blifva befriade från erläggande af bevilln. efter 2:dra Art., hvilket
f. n., såsom uplyst blifvit, icke alltid är händelsen.
Hr Gr. o. Landtm, uplyste, att R. o. Ad., vid pröfningen
af en uti Utskrs Betänk, föreslagen förändring af nu ifrågavar:de
morn., afslagit densamma och förklarat detta mom. böra bibehålla
dess nuvande lydelse, och att således någon förändring af
mom. numera svårligen kunde ske.
Hr Printzensköld: Det måtte förhålla sig i Östergöthlands
län, der den siste värde talaren har sitt hemvist, helt annorlunda,
än i andra delar af Riket, då han säger, att en stattorpare
der icke tillhör de lagstadde drängarnes antal. Hvad
mig beträffar, har jag den erfarenheten inom Stockholms län,
der jag händelsevis eger eh liten egendom, att stat-torpare och
lagstadde drängar äro fullkomligt identiske med hvarandra, ty
man gifver de ene städja, så väl som de andre. Skillnaden ligger
blott deruti, att de sednare äta vid husbondens bord, då
deremot de förre erhålla sin kost efter serskildt accord i natura
praestationer. Stat-torparen eger äfven en fördel, som är identisk
med den lagstadde drängens, nemi. att han utom sin stat, hvaraf
han har sitt namn, jemväl erhåller en kontant årlig lön. Jag
känner dessutom icke någon skillnad mellan dessa begge tjenstehjon
i afseende på deras förhållande till husbonden. Skulle nu
en dräng icke ega de qvalifikationer, som jag har nämnt, t. ex.
icke vara lagstadd, så måste han väl vara arbetare, och då hemfaller
han under 2:dra morn. af 145:te §:n, der det står: ”arbetsfolk,
så å landet som i städerna, hvilka icke äro lagstadde, och
ej eller njuta ständig, utan endast tillfällig, arbetslön” etc. Förhåller
det sig således så, som Frih. Rehbinder upgifvit, så är en
dylik dräng ändock befriad från erläggande af bevilln. efter 2:dra
Art., hvarföre jag derifrån henilar ett ytterligare stöd för min
åsigt, att någon förändring i redaktionen icke är af behofvet påkallad,
allrahelst sedan R. o. Ad. redan beslutat, att orden ”och
endast tillfällig” skola mj nyssnämnde mom. utgå, och den gamla
ordalydelsen bibehållas.
Frih. Rehbinder: Efter den uplysning, som Hr Gr. o.
Landtm, meddelat, förfaller mitt yrkande; men jag tager mig
friheten att, med afseende å Hr Printzenskölds yttrande, säga
464
Den 30 Maj.
några ord. Jag ber nemi. att få uplysa, att det finnes tvenne
1 slags drängar, nemi. lagstadde och stat-drängar, hvilka icke äro
lagstadde, utan endast på grund af en slags öfverenskommelse,
mot en mindre stat, förrätta ett visst antal dagsverken i veckan.
Deremot finnes det på många orter en annan klass, som kallas
stat-torpare, och dessa äro endast en slags daglönare.
Då §:n 146 förekom, yttrade
Frih. Palmstjerna: Till följd af R. o. Ad:s beslut i afseende
på 35:le §:n, torde de här förekommande orden: ”årliga
b ek alin ingen''' biha utgå. I l:sta mom. af den gamla §:n står: ”sedan
i 35:te §:n allmänna bolag bevilln. blifvit ålagd genom föreskrifven
afgift å utdelningenoch detta sistnämnde ord torde
således, i öfverensstämmelse med ofvannämnde beslut, böra qvarstå.
Gr. af Ugglas: Som jag icke riktigt minnes, huruvida
Utsk:s hemställan, ang:de 35:te §:n, b ifvit af R. o. Ad. afslagen
eller återremitterad, torde jag få anhälla om benägen uplysning
derom.
Hr Gr. o. Landtm, uplyste, att R. o. Ad. beslutat, att i
35:te §:n införa orden ”årliga utdelningen” i st. f. ”årliga behållning,
” hvarefter R. o. Ad. fann, att enahanda förändring
uti 146:te §:n borde ega rum.
De öfrige §§:ne af Utsk:s förslag till RevillmsStadga lemnades
utan anmärkn., hvarefter, då den dervid fogade Tariff öfver
hemmanens värde förekom,
Hr Palmcrantz anmälde sig och yttrade:
Jag anhåller vördsamt att få veta, huruvida tariffen är föremål
för öfverläggning eller ej.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, i anledn. häraf, att tariffen
blifvit föredragen, på det de anmärkn:r, densamma kunde
anses föranleda, nu måtte framställas.
Hr Palmcrantz: Jag anhåller, på sådan grund, att få framställa
några anmärkn:r, i afseende på tariffen. Till en början
får jag då förklara, att jag icke inser skälet, hvarföre denna tariff
skall finnas Bevilln:s-Stadgan bifogad. Vidare, och såsom
under discussionen äfven blifvit anmärkt, kan jag icke gilla, att
icke de serskilda taxerings-summorna inom hvarje län få sättas
lägre, än hvartill de i denna tariff blifvit fastställda; ty derigenom
har man i väsendtlig mån förminskat friheten för taxeringsmännen
att, på grund af sin ed, pröfva fastigheternas värden.
Jag kan derföre icke annat än yrka, att denna tariff i sin helhet
borttages. Men skulle lian fortfarande få gälla, så vill jag tillåta
mig några erinringar i afseende på de jemförliga taxeringsvärdena
å hemman inom de serskilda länen. Det förefaller mig
högst inconseqvent, att t. ex. Skaraborgs län, som har ett mindre
fördelaktigt läge, och i allmänhet har större svårighet att afsätta
-
Den 30 Maj.
465
sätta sina landtmanna-produkter, blifvit nptaget till nära 18 milhr
R:dr b:ko, då deremot Malmöhus län med sin bördiga jordmån
och sitt fördelaktiga läge för afsättning icke är nptaget till mer
än 1 million högre värde. Nerike är icke nptaget till mer än
8 milhr, eller mindre än halfva beloppet, hvartill Skaraborgs län
är upskattadt, och då man har sig bekant de goda jernverk och
de stora skogar, som der finnas, äfvensom de många tillfällena
till sjötransport, så torde lätt inses, huru ojemn denna upskattning
är. Götheborgs län är uptaget till ungefär 12 milhr, och
äfven detta värde synes mig alltför lågt, i jemförelse med Skaraborgs.
Till följd af dessa mina anmärkn:r anhåller jag, att denna
tariff må få åtfölja de öfriga återremitterade punkterna af detta
Betänk, till Utsk., på det att Utsk. må kunna taga i närmare
öfvervägande, huruvida det är möjligt och lämpligt att göra höjning
på ett eller sänkning på ett annat ställe; ty jag anser det
vara ovilkorligen nödvändigt, att slutsummorna blifva, så vidt
som möjligt, öfverensstämmande med verkliga förhållandet.
Frih. Palmstjerna: Att denna minimi-labell skall finnas,
är redan genom R. o. Ad:s bifall till 112:te §:n af denna Förordn.
, der samma tabell finnes åberopad, afgjordt. Men att Hr
Palmcrantz har rätt deruti, alt minimi-summorna för länen icke
stå i öfverensstämmelse med verkliga värdet af jordegendomarne
inom hvarje af dessa län, det förefaller mig ganska klart. För
att emellertid kunna rätta ett dylikt förhållande, utan att omvända
felet till skada för de län, hvilka^ nu hafva fördel af det oriktiga
förhållandet, och för att i stället åstadkomma en fullt proportionerlig
upskattning, dertill fordras en vidlyftig och långvarig un
dersökning, hvilken jag betviflar, att BevillmsUtsk. kan åstadkomma.
Jag tror derföre, att en återremiss icke skulle tjena
till någonting; ty Utsk. skulle, för att kunna verkställa denna
jemkning, nödgas infordra uplysningar och upgifter från de serskilda
länen, och sådant låter sig icke göra på många månaders
tid, hvartill jag hoppas att den återstående delen af Riksdagen
icke skall lemna tillfälle. Jag anser fördenskull, att en återremiss
icke gagnar till något, ulan anhåller om bifall till tariffen,
så felaktig den än är.
Gr. af Ugglas: Till hvad Frih. Palmstjerna nyss anfört om
möjligheten för Utsk. att, äfven med fullt erkännande af felaktigheterna
i denna tariff, upgöra en annan, får jag tilläga, att
R. o. Ad. redan för sin del till Utsk. remitterat ett af Hr von
Hartmansdorff väckt förslag, ang:de upgörandet af de grunder,
på hvilka en ny minimi-tariff vid nästa Riksdag skulle kunna
hyggås. Då denna åtgärd blifvit vidtagen just derför, att man
vid innevar:de Riksdag icke ansett sig kunna medhinna omarbetandet
af den ifrågavande tariffen, torde Hr Paimcrantz’s yrkande
böra förfalla.
Gr. Gyldenstolpe: Man påstår, att denna tariff är oriktig,
och detta anser jag vara ganska naturligt, när man besin7
H. 30
46C
Den 30 Maj.
nar, att hemmans-värdena inom de serskildta länen betydligt
förändrat sig i förhållande till hvarandra, sedan tariffen upgjordes.
Detta skedde, som jag tror, vid 1823 års Riksdag, och
sedan dess torde icke något län i det hela hafva blifvit mindre
värdt. Om man således rätt tillämpar Bevilln:s-Författn:n,
och taxerar egendomarne efter deras verkliga värde, och detta
bör man väl antaga, så torde också det rätta förhållandet i värdena
länen emellan kunna ernås; och fördenskull anser jag minimi-tariffen
icke böra vara till något hinder.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. ifrågavande
Tariff.
Sedan R. o. Ad. sålunda genomgått Bevi!ln:sUtsk:s Betänk.
J)fs 4, jemte dervid fogade förslag, hemställde Hr Gr. o. Landtm,
om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag i de delar, sorn
icke utgjort föremål för serskildta beslut.
Ropades Ja.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Utlåtm och Mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
JVs 117, i anledn. af erhållne återremisser å Utlåt. JVs 54;
.A2 118, i anledn. af väckt motion om Komministers-bo
stället
Torps befriande från rotering;
JYi 119, i anledn. af väckt motion om rättighet för kommunerna,
att till deras allmänna behof använda å Pastors- och
Komministers-boställen befintlig, men för boställena icke behöflig,
skog;
JV? 120, i anledn. af väckt motion, ang:de omarbetning af
den för R. Stms Revisorer, af Statsverket nu gällande instruktion;
J\fs 121, i anledn. af väckt motion, ang:de befrielse för
Komministers-bostället Edet eller Falkarsed från erläggande af
kronö-tionde;
JV2 122, i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet för,
egarne till skattejord, att friköpa densamma från grundskatt, samt
bildande af en fond af de genom berörda köp inflytande medel.
Banko-Utskottet:
JV2 38, i anledn. af erhållne återremisser af Utsk:s Utlåt.
M 14.
Uplästes ett af Hr Hammarhjelm, Carl, inlemnadt sålydande
Mern.;
Af enskilda angelägenheter nödgad att härifrån afresa, får
jag härmed vördsamt afsäga mig den plats jag innehar uti Be
-
Den 31 Maj f. m.
villn:sUtsk., och anhåller jag tillika, att vid min Riksdagsmans*
lätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes jemväl följande af Gr. von Platen, Baltzar,
inlemnade Mern.:
Hindrad från att längre deltaga uti göromålen inom R. Högt.
Strrs Serskildta Utsk. får jag härmed hos R. o. Ad. anhålla att,
under bibehållande af min Riksdagsmanna-rätt, varda från min
plats inom nämnde Utsk. entledigad.
Efter äfven härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, anmodade
Rr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer, att vid deras nästa sammanträde
utse en ledamot uti BevillmsUtsk. efter Hr Hammarhjelm,
och en ledamot i Serskildta Utsk. efter Gr. von Platen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
%
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 31 Maj 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Prytz, Lars Adolf: I anseende till en för mig förestående
afresa från liufvudstaden och en längre frånvaro från
Riksdagen, får jag afsäga mig min befattning som ledamot i
Bevilln:sUtsk. och som Bänkman.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer, att utse en ledamot i Bevilln:sUtsk.
efter Hr Prytz.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 26 sistl. April och 17 dennes på bordet
lagda Betänk. JV2 80, i fråga om förändradt aflönings-sätt
för Presterskapet, förbättrande af Komministrars och extra ordinarie
Prestmäns lönevilkor och om befrielse för Presterskapet
från bestyret med upbörden af dess inkomster m. m.
Punkten A, ang:de frägan om ändringar i Pastorerncs
nuvaridc ajlönings-sält.
Denna punkt bifölls. 30 *
468
Den 31 Maj f. m.
Punkten B, äng:de frågan om Romministrarnes aflöningssätt
och förbättrande af deras vilkor.
Hr Ribbing, Arvid: Denna fråga är måhända icke det
enda exempel, som kommer att gifvas derpå, att, oaktadt ärendets
angelägenhet och R. Sl:rs framställningar, man måste lemna
det utan afseende. Hvad visar detta annat, än att de framställningar,
som hos K. M. göras, icke konna, förmodligen i anseende
till göromålens mängd, medhinnas att expedieras. Detta
åter visar på nödvändigheten för R. St:r, att ställa så till, att
K. M. kan medhinna att pröfva och behandla R. St:rs underd.
framställningar. Då vid denna Riksdag motioner i' denna riktning
blifvit väckte, är väl intet annat att göra, än stanna i det
slut, hvartill Utsk. kommit, men jag skulle vilja göra det, icke
på grund af Utsk:s skäl, utan derföre, att, till följd af ärendernes
mängd och den moderniserade formen för styrelse-verken,
ärendernes behandling icke medhinnes. Jag anhåller således om
afslag å Betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den omständighet Frih.
Raab omförmält, och sorn Utsk. i nu föredragna Betänk, åberopat,
nemi. att målet icke hunnit afgöras, bevisar, såsom jag
tror, behöfligheten af det Ecklesiastik-Colhm, jag tagit mig friheten
vid denna Riksdag föreslå, men hvilken fråga ännu icke
blifvit behandlad. Äfven, om detta hinder för ärendets handläggning
vore undanröjdt, anser jag, så länge PresteSt. icke vidtager
någon åtgärd för ett bättre aflönings-sätts införande, det
vara fruktlöst att befatta sig med denna fråga. 4:de §:n i Presterskapets
privilegier stadgar: ?’att alla Biskopar, Superintendenter,
Theologi»: Doktores, Professores, Propositi, Pastores i städerna
och på landet, Lectores i Gymnasierue, Rectorer och Conrectorer
i Skolorna och alla Prester i gemen, måge oförändradt
njuta och behålla efter gammal häfd sina Biskops-Stift, Praebendesocknar
och hemman, Prestegårdar i städer och på landet, Indelnings-Stommar
vid deras Annexer, Tompter,^ Capellans-hemman
och boställen, Klockarebord, Utjordar, Ängstegar, Torp,
Bergsbruk och qvarnställen med alla deras tillhöriga egor och
lägenheter, hvad namn de ock hafva kunna, som anten urminnes
häfd är på, eller af andra lagliga skäl kunna bevisas dertill
lyda. Hvilka Prestegårdars bemälte ägor och tillägor Presterskapet
skall till sitt underhåll skäl- och lagligen utan andras förfång,
bruka och häfda eller häfda låta till vatten och land. Vi
vilje ock hafva i nåder till Presterskapet confirmerad all härtills
åtnjuten tionde, samt deras Pastorater och rättigheter, så att de
skola af vederbörande riktigt utgöras.” Jag beklagar emellertid,
att ingen åtgärd i detta hänseende vidtages å Presterskapets sida,
emedan dess oberoende derpå ankommer. Under den tid Ecklesiastik-ärenderne
voro mig anförtrodda, försökte jag, ehuru fruktlöst,
att åstadkomma en ändring härutinnan, och yrkade det
just hos den Biskop, hvilken dä ansågs hafva största inflytandet
i sitt Stånd. Mitt stillatigande vid mom. a i Utsk:s Betänk, här
-
Den 31 Maj f. m.
469
rörde endast deraf, att jag anser det förgäfves att tala om denna
sak, så länge Presterskapet, å sin sida, hvarken Anner för godt
att vidtaga någon åtgärd, eller att något medgifva.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Huruvida de 2:ne siste talarne
kunna hafva rätt uti deras betraktelser öfver åtskilliga förhållanden,
vill jag icke afgöra. Jag håller mig endast till förevande
Betänk., som, enl. min åsigt, är riktigt, nemi. det slut, hvartill
Utsk. kommit, eller att i saken intet kan åtgöras. Vidare ordande
härutinnan synes mig öfverflödigt, och jag anhåller om
Hr Gr. o. Landtnäs propos. på bifall till Betänk.
Uppå härefter framställd propos. blef denna punkt af R. o.
Ad. bifallen.
Punkten C, ang:de förslager i afseende ä förbättrande
af extra ordinarie Presterskapets lönevilkor.
Hr Ribbing: Jag skulle visserligen vara sinnad, att äfven
här åberopa hvad jag tillförene i likartade ämnen anfört, men
skall dock icke besvära Ståndet med begäran om propos. på afslag.
Utgången blir enahanda.
Frih. Raab, Adam Christian: Denna fråga är måhända
icke det enda exempel, som kommer att gifvas derpå, att, oaktadt
R. St:rs underd. framställningar och ärendernes väl insedda
angelägenhet, man likväl måst lemna dem utan afseende. Jag
menar härmed, att ärendet förr funnits så angeläget, som det nu
säkerligen af mången anses, så att R. St:r hos K. M. gjort underd.
anmälan. Emellertid har man nu lemnat saken derhän.
Hvad bevisar detta annat, än att de framställningar, som hos K.
M. göras, förmodligen i anseende till göromålens mängd, icke
hinna att expedieras. Detta antyder åter nödvändigheten för
R. St:r att ställa så till, att det blir möjligt för K. M. alt medhinna
behandlingen af hvad R. St:r i underd:het framställt, och
redan för lång tid sedan funnit angeläget. Då vid denna Riksdag
motioner i detta hänseende blifvit väckte, är väl f. n. intet
annat att göra, än att stanna i det slut, hvartill Utsk. kommit,
men jag skulle vilja göra detta, icke på grund af Utsk:s skäl,
utan på grund deraf, att, i följd af den moderna organisationen
af Rikets styrelse-verk i ecklesiastikt hänseende, ärenderne icke
kunna behandlas med erforderlig skyndsamhet, och att R. St:r
vid denna Riksdag komma att göra underd. framställningar. Jag
anhåller om afslag å Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag inskränker mig endast dertill,
att åberopa mitt förra yttrande.
Propos. lill bifall å förevande punkt blef härefter framställd
och hesvarad med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
Punkten D, ang:de motionen derom, att, sedan löne-konventioner
blifvit upgjorde, Presterskapets ordinarie inkomster
470
Den 31 Maj f. m.
malte, emot viss proc., upbäras af Kronofogde i orten eller
af församlingens Socken-nämnd.
Denna punkt bifölls.
Punkten E, ang:de indragning af Biskops-Embetena, och
användande af dem åtföljande löner, till förbättrande af det
lägre Presterskapets vilkor.
Denna punkt lades till handlingarne.
Punkten F, ang:de Domkapitlens förständigande, att vid
Adjunkters missivering och förordnande till vikariat, uteslutande
fästa afseende å tour och aneiennetet.
Denna punkt bifölls.
Föredrogs ånyo Allm. Besy.- o. Ekon.Utsk:s d. 20 sist!,.
April och d. 17 dennes på bordet lagda Betänk. J\H 81, i anledn.
af väckt fråga om förändring uti den Borgerskapet i Fahlun
åliggande skjutsnings-skyldighet.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Vid föreg:de tillfällen
har Ståndet, på Gr. Lagerbjelkes erinran, ansett olämpligt, att
befatta sig med sädane smäbestyr, som motsvara detta ämne,
emedan det naturligtvis tillkommer hvarje serskild stad, bans
borgerskap eller dess afdeln:r, alt, i den händelse de finna
något dem åliggande onus tryckande eller vara dem obehörigen
ålagdt, vända sig derom till Konungen, på det att ärendet må
kunna vinna vederbörlig utredning, och R. St:r, om deras samtycke
erfordras, deröfver besluta. Men att de skola blott på en
motionärs anmälan hos Konungen begära undersökning, synes
mig vara ett missbruk af deras myndighet, då ärendet är af enskild
natur. Jag hemställer alltså vördsamt, att R. o. Ad. mätte
lemna detta mom. utan afseende.
Hr Bildt, Knut: Jag anhåller att få instämma med Hr
von Hartmansdorff, och tror, att skjuts-skyldigheten tillhör städernas
Borgerskap. Jag skall citera ett förhållande. I en stad
nemi. betaltes 200 R:dr om året för bestridande af skjuts-skyldigheten
; men det lät sig icke göra, utan för bestridande af
skjuts-skyldigheten, måste man betala 1,200 R:dr. Man gjorde
alla möjliga försök, för att få skjuts-skyldigheten flyttad från staden;
men det lyckades icke, emedan man fann, att skjuts-skyldigheten
tillhörde staden. Jag anser Betänk, olämpligt och yrkar
afslag derå.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Jag anhåller att få
lemna några uplysningar, ronde ifrågavande ämne,
I allmänhet åligger städernes Borgerskap att ombesörja skjutsnings-skyldigheten,
emedan det anses ega städernes tomter och
jord, samt draga fördel af den der idkade rörelse. Det har äfven
tillförene varit Borgerskapets rättighet, att då hus eller jord
genom ari eller försäljning tillfallit personer utom Borgerskapet,
\
Den 31 Maj f. m.
471
inlösa densamma, för att derigenom försättas i tillfälle att upfylla
de skyldigheter, som med egande-rätten dertill åtfölja. Vidare
har det blifvit medgifvet, att i de städer, der skjutsningsskyldigheten
varit för mycket tryckande för Borgerskapet, så att
det ansetts icke skäligen böra ensamt ombésörja henne, omkringliggande
landsbygd skalle härutinnan biträda Borgerskapet. Hvad
Fahlu stad beträffar, så är ett serskildt förhållande orsaken
dertill, att staden icke fått åtnjuta denna fördel. Fahlu stad
har nemi. upstått egentligen såsom ett appendix till Fahlu grufva
och der idkad bergsrörelse, så att bergslaget, som dragit egentliga
fördelen af denna rörelse, värit hufvudsak och staden samt
dess näringar bisak. Staden har icke eller erhållit någon donationsjord,
utan all jord deromkring har blifvit bergslaget tillagd
för upfyllande af de skyldigheter, som med bergslaget äro
förenade. Staden och bergslaget hafva förut varit förenade, men
de hafva sedermera blifvit åtskiljde i de flesta afseenden. Bergslaget
bar fordom med Borgerskapet deltagit i skjuts-skyldigheten,
men hafva i äldre tider löst sig derifrån mot en ringa ersättning,
som numera icke lärer kunna räknas högre än till underhållet
af en enda skjutshäst. Vid sådant förhållande har denna skyldighet
naturligtvis fallit så mycket tyngre på Borgerskapet i Fahlun,
och det har varit betänkt, att på ett eller annat sätt förskaffa
sig lindring deruti. Borgerskapet har ansett sig ega skäl
dertill i de concessioner, som år 1810 gjordes, hvarvid Borgerskapet
frånsade sig rättigheten alt inlösa hus och jord i städerne,
emot skyldighet för hvarje innevånare, att deltaga i de borgerliga
onera. Ett sådant anspråk väcktes äfven af Borgerskapet i Fahlun,
men då invändes häremot, att Borgerskapet icke egde jord
i staden, emedan den vore af bergsfrälse-uatur, och bergslaget
hade dispositionsrätt till jorden, hvarföre staden icke kunde vinna
sin önskan, att hvarje dess innevånare skulle med Borgerskapet
deltaga i skjutsen, ehuru man kunde hafva anledn. att anse den
concession, som gjordes år 1810, nemi. att afstå ifrån rättigheten,
att inlösa jord och hus i städerna icke vara speciel för
en viss stad, utan generel för hela Riket, och alt således alla
städer borde hafva anspråk på deltagande af städernas öfrige innevånare
i kommunala åligganden. Emellertid blef, såsom jag
nämnt, följden, att staden Fahlun icke erhöll biträde i skjutsskyldigheten
af stadens öfrige innevånare. Något biträde härutinnan
kan staden icke påräkna från omkringliggande landsort,
emedan den Fahlu stad närmast belägna jord, är af bergsfrälse
natur, och, såsom previlegierad, befriad från skjutsning. Borgerskapet
ansåg sig derföre icke hafva annan utväg, än att hos K.
M. begära förhöjning i skjuts-legan till erhållande af någon lindring
i detta hardt tryckande onus; men då hade helt nyligen
blifvit utfärdadt den författning, som ännu gäller, angrde skjutsskyldighetens
uplåtande på entreprenad, genom hvilken författning
skjuts-legan blifvit förhöjd för både staden och landet, der
dylika entreprenader finnas, och då åtskilliga städer beviljats serskilda
förmåner af en högre skjuts-lega, innan entreprenaderna
Den 31 Maj f. m.'
inrättades, ansågos de böra förfalla, emedan, genom skjutsens
uplätande på entreprenad, man ansåg dessa fördelar skola tillfalla
de skjutsskyldige. Detta var anlednm, hvarföre något serskildt
undantag eller någon högre skjuts-lega icke tillädes staden Fahlun
eller entreprenören. Derigenom har skjuts-skyldigheten blifvit
serdeles tryckande, och Borgerskapet har nödgats söka, att på
något sätt undfå lindring i detta besvär, hvilket är så betungande,
att afgiften för dess bestridande upgår till lika belopp,
som alla utskylderna till staden sammanlagde, och till och med
högre genom afkortningen, som på dessa utskylder ega rum.
Nu har det förändrade förhållande varit på väg att inträffa, att,
genom nedsättning i koppar-räntan för Fahlu Bergslag, emot
det att bergslaget afstår från sina previlegier, bergs-frälsejorden
och bergslaget komma i helt andra förhållanden till Staten än
förut, och det kan då blifva fråga om, att denna bergs-frälsenatur
skall uphöra, och jorden ikläda sig samma skyldigheter
som annan onererad jord. Det torde således icke kunna anses
olämpligt, att R. St:r för delta fall ingå till K. M. med underd.
hemställan om en undersökning i ämnet, ty något annat är af
Utsk. icke föreslagit, huruvida det här öfverklagade svåra besvär
kan för staden lindras, emedan R. St:r endast då kunna anses
vidtaga en åtgärd, som står i sammanhang med förut fattade
beslut, och som, för jemnande af skyldigheter å ömse sidor, är
behöfligt. Jag hemställer derföre, om icke R. o. Ad. skulle finna
skäligt att bifalla Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste talaren har uplyst,
hvad jemväl af Utsk:s Betänk, inhemtas, att Borgerskapet i Fahlun
uti rättegångsväg sökt åläggande för egare af jord och tomter
i staden, att deltaga i skjutsnings-besväret. Denna rättegång
har Borgerskapet tappat. Icke synes mig en förlorad rättegång
vara ett skäl, att draga saken under R. St:rs pröfning, med anhållan,
att R. St:r skola hos K. M. begära undersökning i ämnet.
Det är öfverflödigt, att påpeka, hvartill antagande af en
sådan princip skall leda. Såsom ett ytterligare skäl, hvilket
borde tagas i betraktande, har man anfört, att, sedan långliga tider
tillhaka, staden emot en ringa ersättning frånträdt rättigheten,
att erhålla bidrag af bergslaget till bestridande af skjutsningsbesväret.
Men enl. min åsigt, kan denna omständighet icke föranleda
R. Sl:r att taga hand om denna fråga. Vidare har man
sagt, att jorden till Fahlu stad vore af bergs-frälse natur, och
således befriad från skjutsnings-besväret, men hvarföre R. St:r
skola blanda sig i frågan, har icke blifvit visadt. Deremot är
det uplyst, att Fahlu stad hos K. M. begärt förhöjning i skjutslegan,
till lindring i skjutsnings-besväret, hvilken underd. begäran
K. M. icke bifallit. Som mig synes skulle denna omständighet,
långt ifrån alt vara ett skäl för R. St:r att blanda sig i
frågan, tvertom utgöra en anledn. för R. St:r att afslå henne,
enär hon i denna del varit föremål för K. M:s pröfning. Man
har slutligen sagt, att bergsfrälse-previlegierne skulle genom köp
-
Den 31 Maj f. m.
473
par-räntans nedsättning väsendtligen förändras, och att således
bergsfrälse-jorden omkring Fahlun, skulle kunna underkastas skjutsnings-skyldighet.
Om så är, tror jag, att det är onödigt, att
Fahlu stads rättigheter ökas eller minskas genom en underd.
skrifvelse, sådan som den föreslagna. Har Fahlu stad någon
rättighet till lindring i skjutsnings-besväret, må den på lagliga
vägar göra den gällande. R. St:r böra icke i oträngdt malmed
skrifvelser besvära K. M. och derigenom förringa vigten af deras
framställningar, hvarföre jag, i likhet med de 2:ne första talarne,
anhåller om afslag å Utsk:s Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Hvad Gr. Wrangel förbifall till
Utsk:s Betänk, anfört, har motionären äfven sagt mig, med anmodan
att framföra det. Men huru gerna jag än vill tjena honom,
anser jag mig likväl icke kunna göra det vid detta tillfälle,
utan vidblifver mitt yrkande, att Betänk, måtte afslås. Skulle
jag ingå i någon utredning af frågan, så kunde jag visserligen
upgifva andra skäl, som tala mot bifall lill Betänk. Men som
jag anser det hela olämpligt, så anhåller jag ånyo om Betänk:s
ogillande.
Propos. till bifall å Utsk:s Betänk, blef härefter framstäld,
men besvarad med Nej, jemte ett eller annat Ja, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå samma
Betänk., samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte
några Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Allm. Besv:s o. Ekon.Utsk:s d. 29 sisth
April och 17 dennes pä bordet lagda Betänk. JVs 85, i fråga
om förändrade föreskrifter, ronde åtgärder till förekommande af
Icolera-sjukdomens införande och spridande i Riket med flere, i
sammanhang dermed gjorde, framställningar.
Hr Ekströmer, Carl Johan: Jag anhåller vördsamt, att
Riddarh.-Sekrehn, i händelse prot.-utdr. inkommit, mätte upiysa,
huru denna fråga blifvit afgjord inom MedStm, och att jag derefter
måtte återfå ordet.
I anledn. häraf uplyste undert. Riddarh.-Sekret., att
prot.-utdr. inkommit, som utvisade, alt PresteSt., som icke gillat
det i Utsk:s Betänk, framstäldta förslag till underd. skrifvelse,
beslutat för sin del, att R. St:r måtte i underd. skrifvelse anhålla,
det K. M., efter inhemtande af vederbönde Embets-verks
underd. Utlåhn i ämnet, täcktes l:o i afseende på de genom K.
Kungörelsen d. 12 Nov. 1847 meddelade Nåd. Föreskrifter om
åtgärder till förekommande af kolera-sjukdomens införande i Riket,
vidtaga sådane ändringar, hvilka, utan alt minska den dermed
afsedda trygghet mot sjukdomen, möjligen kunna leda lill
förkortning i karantäns-tiden, och såmedelst äfven till minskad
kostnad, såväl för Staten som för enskilde, samt åstadkomma en
till lättnad vid karantäns-författn;nes tillämpning bidragande öf
-
47i
Den 31 Maj f. in.
verensstämmelse med de i andra länder, och serdeles i grannstaterna,
i samma afseende gällande författn:r, samt 2:o med uphäfvande
af K. Kungörelserne d. 12 Nov. 1831 och 4 Augusti
1853, samt K. Kommers-Colhii Kungörelser d. 22 och 23 September
1834, om hvad i hänseende till farsoten kolera och landväga-
och sjö-kommunikationerne, inrikes orter emellan iakttagas
bör, under det denna farsot är i Riket gängse, meddela förnyade
Nåd. föreskrifter, hvarigenom de hittills medgifna spärrningarne
mot kolera må kunna undvikas, eller åtminstone de inångafldiga
olägenheter, hvilka dermed äro förknippade, i väsendtlig mån
undanrödjas, samt sådane åtgärder anbefallas, hvilka enl. vunnen
erfarenhet må anses mest verksamma lill förekommande af ifrågavar:de
farsots upkomst och spridande, äfvensom till minskande
af dess härjningar, der den yppats; att BorgareSt. bifallit Utskrs
Betänk., endast med den förändring af den 6:te bland de serskilda
af Utsk. föreslagne 10 bestämmelser, att lydelsen måtte
blifva denna: ”att beträffande lossning och lastning af gods å
karantäns-skyldigt fartyg, fortfarande må gälla hvad K. M. genom
Nåd. Bref d. 4 Oktober 1853 föreskrifvit”, samt att BondeSt.
bifallit Utsk:s Betänk.
Hr Ekströmer: Af de uplästa prot.-utdnn visar sig således,
att frågan redan är af de öfriga St:n i så måtto afgjord,
att en underd. skrifvelse i ämnet bör till K. M. ingifvas, och
öfverläggningen här måste följaktligen hufvudsakligen afse formen
för denna underd. skrifvelse, i hvilket afseende MedSt:n
varit af skiljaktig tanka, så att Borgare- och BondeSl:n väsendtligen
antagit Utsk:s förslag, dä deremot PresteSt. beslutat én
skrifvelse, som mindre ingår i detaljer och är affattad i mera
allmänna ordalag, hvilket i en fråga, sådan sorn denna, hvilken
i detaljerna svårligen kan af R. St:r med erforderlig sakkännedom
behandlas, äfven synes vara rättast. Såsom bevis
härpå anhåller jag få fästa Ståndets upmärksamhet på några
verkliga fel i Utsk:s förslag till den underd. skrifvelsen. Hvad
första punkten beträffar, må den, såsom väsendtligen riktig, bifallas,
ehuru äfven den, såsom framdeles skall ådagaläggas, icke
i allo innefattar hvad den borde,’ I den 2:dra punkten åter begäres,
att en ny karantäns-plats för de norra orlerne måtte inrättas.
Att yrka på nya karantäns-platser, på samma gång som
man vill hafva all möjlig lindring i Statens utgifter för dylika
inrättningar, faller sig litet underligt, och för öfrigt får jag uplysa,
att endast dä koleran härjat i Finland, en serskild karantäns-plats
för de norra orterna blifver behöflig, och den har under
sådana omständigheter äfven inrättats vid Ratan. Alla fartyg,
kommande söderifrån, hafva deremot lättare att genomgå
karantän vid de fullständigare karantäns-platserne Arpö, Djurhamn,
Furusund och Slitö. Den 3:dje punkten innefattar, enl.
min tanka, en betänklig framställning. Att inrätta karantänerne
så, att alla friska personer, som det åstunda, må ega rätt att
lemna fartygen, för att å platsen undergå karantän med åtnju
-
Den 31 Maj f. m.
475
tande af alla önskvärda beqvämligheter och lifsförnödenheter emot
bestämda priser, är lättare sagdt än gjordt. Månne Utsk. gjort sig reda
för hvad som för detta ändamål skulle erfordras under perioden, då
ångbåts-kommunikationen med smittade orter oafbrutet och lifligt
fortgår. Om man antager en karantäns-tid af 5 dygn för de från smittad
ort ankomna fartyg, så måste, för att icke sammanblanda de
ankommande med de å karantäns-platsen redan befintlige, hvilket
vore ett sönderrifvande af principen för all karantän, å karantäns-platsen
finnas serskildta' afdelnir för alla de passagerare,
som under dessa 5 dygn kunna anlända från kolera-smittade
orter; ty det är t. ex. klart, att de, som undergått 4 dvgns
karantän och således ytterligare böra qvarblifva endast ett dygn,
icke få sammanblandas med de sednare ankomne, och hvilka således
ännu kunna hafva 2, 3 å 4 dygns karantäns-tid att utligga.
Följaktligen borde, för att kunna upfylia den med denna punkt
åsyftade föreskriften, å hvarje karantäns-plats finnas icke mindre
än fem serskilda afdelmr, hvardera med 2:ne under-afdeln:r
för de olika könen, samt dessutom fullkomligt separerade
a fdel n :r för sjuka och konvalescenter. — På sådant sätt skulle
kostnaderne för karantäns-platsernas ordnande, långt ifrån att,
såsom vi böra önska, förminskas, tvertom stegras till högst betydligt
belopp. Uti 4:de punkten liar Utsk. föreslagit ett småaktigt
stadgande, hvarmed K. M. icke bör besväras, nemi. att,
under del utgifterna för sjukvården i allmänhet skola af Slaten
bekostas, medikamenter borde betalas af dem, som dertill ega
tillgång. Att en förmögen person, som betalar för sitt underhåll
under den tid han såsom frisk undergår karantän, skall befrias
från all afgift, för det han blir sjuk och möjligen räddas
från en lifsvådlig sjukdom, synes föga rimligt; men ännu orimligare
är det, att lian skall befrias från den egentliga underhållskostnaden,
men deremot betala kostnaden för medikamenterne,
hvilken ofta är så ringa, att den knappast skulle, kunna uträknas,
om ock tiden medgåfve, att anteckna huru många t. ex.
kamfertsdroppar hvarje sjuk erhölle. Då i 5:te punkten yrkas,
att karanläns-afgifterna skola nedsättas och bringas lill öfverensstämmelse
med hvad i andra länder är vanligt, befarar jag sådant
innebära en motsägelse. I jemförelse med andra länders
karantäns-afgifter äro de här i Riket bestämda säkert ganska
låga, isynnerhet sedan Handels- och Sjöfarts-fonden öfvertagit
en del af dessa afgifter. Den i 6:te punkten föreslagna anhållan,
att K. M. måtte låta K. Brefvet d. 10 Okt. 185.3 fortfarande
gälla, svnes öfverflödig, ty det bör väl kunna förutsättas, att K.
M. i allt fall icke återkallar densamma.
Af dessa 6 punkter, ronde de yltre karantänerne, är den
första den enda väsendtliga, och, såsom jag anfört, innebär äfven
den icke hvad den borde. Der säges visserligen, att karantänstiden
bör nedsättas och hemställes, att kathegorien ”misstänkt,”
för ort, der kolera icke finnes, må försvinna, men Utsk. har
förbigått flera vigtiga omständigheter, såsom t. ex. huruvida Skeppare,
som kommer från smittad ort, ovilkorligen skall hänvisas
476
Den 31 Maj f m.
till karantäns-plats, ehvad han haft eller har sjukt eller fullkomligt
friskt ombord, hvilka grunder böra följas för förklarandet att ort
är af kolera smittad m. m. Bör t. ex. ett enda kolerafall i London
berättiga eller åligga vederbör:de, alt förklara denna stad
såsom smittad, när, såsom vi sett, sjukdomen ofta stannar efter
ett eller annat sjukdomsfall, och aldrig antager beskaffenheten af
farsot? — visst icke. Hvad angår kathegorien ”misstänkt,” bör
densamma, enl. min tanka, med hänsyn till friska orter desto
heldre uteslutas, som den icke med behörig conseqvens kan tillämpas,
med nuvande hastiga kommunikationer. Från det af
kolera smittade Paris, kan man t. ex. på 36 timmar resa till Lubeck
och på ytterligare 12 timmar till Ystad. Likaledes, om
Wien är smittad, kan jag på 30 timmar fara derifrån till Stettin
och på ytterligare 12 timmar till Ystad. Skulle kathegorien
”misstänkt orV\ i dess nuvaride bemärkelse, strängt tillämpas,
så borde följaktligen, så snart kolera i Paris eller Wien yppats,
hela kuststräckan från Havre till Stettin förklaras för misstänkt,
emedan en resande från de nämnde orterne, med begagnande
af jernväg och ångbåt, kan inom karantäns-tidens utgång inträffa
i Sverige. En sådan tillämpning skulle likväl blifva allt för
tryckande för handel och rörelse, och, enl. hvad erfarenheten
visat, vore den ock alldeles onyttig och obehöflig. Deremot
skulle kathegorien ”misstanke med mera skäl kunna bibehållas
för ort, der spridda kolerafall visat sig, och intilldess bestämd
epidemie yppats, så att orten af vederbönde förklarades för smittad.
Likaså, sedan den egentliga epedemien upliört, och endast
några få kolerafall i månaden inträffa, kunde, utan den ringaste
våda, kathegorien ”smittad” utbytas emot ”misstänkt.”
I afseende på de yttre karantänerne innehåller PresteSt:s
förslag, att K. Kungörelsen d. 12 Nov. 1847 måtte uphäfvas,
och att sådane åtgärder mätte vidtagas eller sådane föreskrifter
meddelas, hvarigenom minskning i karantäns-tiden kunde vinnas,
men tillägger, att sådana föreskrifter måtte meddelas, som möjligen
kunna leda till förkortning i karantäns-tiden och såmedelst äfven
till minskad kostnad såväl för Staten som för enskilde, samt åstadkomma
en till lättnad vid karantäns-förfaltnmes tillämpning bidragande
öfverensstämmelse med andra länders, och serdeles i
grann-stalerne, i samma afseende gällande författn:r. Utsk. har
helt och hållet förbisett denna vigtiga omständighet, och dock
vore, vid utfärdandet af en ny karantäns-författn., ingenting
önskvärdare än tillvägabringandet af enstämmighet emellan denna
och Norriges, Danmarks samt öfrige grann-staters författn:r i
samma ämne. Emellan de flesta Europeiska Stater, hvilka idka
sjöfart, har ock, för kort lid sedan, en allmän konvention om
gemensamma sanitära föreskrifter med afseende på internationella
förhållanden afslutats, genom hvilken konvention de serskilda länderne
förbundit sig till öfverensstämmande karantäns-åtgärder i afseende
på pesten, gula febern och kolera, samt att under alla förhållanden
utöfva en noggrann upsigt på helsotillståndet å ankommande
fartyg, till förebyggande af smittosamma sjukdomars införande
Den 31 Maj f. m.
477
med dem. I denna konvention bestämmes för koleran karantänstiden
till 5 dygn; men den utligges, derest icke sjukt finnes
om bord, vid inlopsorten, eller t. o. m. vid sjelfva destinationsorten,
under behörig bevakning. Konventionen bestämmer ock,
att alla de fartyg, som komma från orter, hvilka notoriskt äro
misstänkte, d. v. s. sådane, der ett eller annat kolerafall inträffat,
må underkastas 3 dagars observations-karantän. Afven Svenska
Regeringen har blifvit inbjuden till deltagande i denna konvention,
och vederbörandes underd:ga Utlåt:n i ämnet äro infordrade
och afgifna; men sannolikt förekommer icke frågan till slutligt afgörande
förr, än K. M. fått emottaga R. St:rs underd:ga skrifvelse ronde
ändring i karantäns-författn:ne, helst det länge varit kändt, att en
sådan är att förvänta. R.o. Ad. inser tvifvelsutan af det anförda, huru
vigtigt det vore om denna skrifvelse kommeatt, i hvad de yttre
karantänerna beträffar, förorda en anslutning till den allmänna konventionen
; — men Utsk:s förslag måste då i denna del utbytas
mot den af PresteSt. antagna redaktion. Hvad nu angår åtgärderne
mot koleran inom landet, hvilka afhandlas i 7:de,
8:de och 9:de punkterna, så gillar jag fullkomligt den 7:de punkten,
såvidt den afser endast trafiken till lands ; men i fråga om trafiken
till sjös, hvilken hufvudsakligen förekommer i den 8:de punkten,
skulle man, enl. min åsigt, begå ett väsendtligt fel, i händelse
man vid den nya författmns utfärdande följde Utsk:s förslag.
Det är en erkänd sanning, att de inre spärrningarne till
lands å ena sidan visat sig öfverflödiga, enär icke vid någon enda
spärrnings-tinia något enda bestämdt kolerafall inträffat, äfvensom
att de å andra sidan verkat skadligt, i det de upjagat innevånarnes
fruktan för sjukdomen, och, der man litat på spärrningens
förmåga att utestänga densamma, gifvit anledn. till försummande
af sanitära åtgärder, hvilka kunnat minska farsotens härjningar
sedan den utbrutit. Sålunda har man flerestädes försummat renhållningen
i städerna, icke på förhand beredt den fattigare befolkningen
bättre och rymligare boningar m. m., under det man
användt så dryga kostnader på spärrningar, att mångenstädes föga
varit öfrigt för sjukvårdens ordnande vid sjukdomens utbrott.
Erfarenheten har äfven visat, att de spärrade orterna icke varit
stort mer skyddade än de icke spärrade, och således må spärrningarne,
hvad land-kommunikationen beträffar, gerna förbjudas.
Jag anser deremot icke alla försigtighetsmått öfverflödiga, då fråga
är om de inre kommunikationerna på kanaler, floder och sjöar.
Efter den erfarenhet vi ega om kolerans gång, följer hon företrädesvis
sjöfarten, så väl den inre som den yttre. Så t. ex.
då den utbrutit i Götheborg, har den, utan att angripa mellanliggande
orter, med sjöfarande blifvit förd till de vid Wenern
belägna städer. Min mening är dock ingalunda, att vid de inre
segel-lederne, egentliga karantäns-anstalter böra vidtagas, ty de
hafva, liksom spärrningarne visat sig onyttiga och omöjliga att utföra;
men jag anser nyttigt och nödigt, att tillfälle beredes för fartyg
,som, t. ex. under resa från Götheborg till Stockholm eller tvärtom,
finge kolera om bord, att aflemna sina sjuka å serskildte
478
Den 31 Maj f. m.
invid segel-leden inrättade sjukhus, ställde under karantäns-upsigt.
Ett sådant arrangement skulle icke hindra fartyg att med passagerare
fortsätta resan till distinations-orten, men faran för kolerans
transporterande dit, vore i väsendtlig mån undanröjd. På
samma grund vore det ock klokt och nyttigt, om under det koleran
i Götheborg är gängse, t. ex. Carlstad utanför sin hamn
å tjenligt ställe anlade ett sjukhus för ankommande kolerasjuke
sjöfarande, och att ett sådant sjukhus icke hade fri kommunikation
med staden, så länge denna vore frisk, måste anses såsom
en både loflig och skyldig försigtighet. Jag anser följaktligen
att man icke bör gå allt för radikalt tillväga i fråga om afskaffandet
af försiktighetsmåtten mot koleran, vore det också endast
af aktning för en opinion, hvilken vi väl må klandra, men icke allt
för mycket trottsa. Hvad angår 9:de punkten i Utsk:s förslag
instämmer den helt och hållet med PresteStrs förslag, och är,
enl. min tanka riktig, och får jag, på grund af hvad jag haft äran
anföra, vördsamt anhålla, att R. o. Ad., med ogillande af Utsk:s
förslag, ville antaga den form för den underd:ga skrifvelsen, som
PresteSt. beslutat.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Af de uplysningar
Riddarh.-Sekret, meddelat, finner man att 2 Stånd bifallit Betänk.;
men att PresteSt. beslutat en serskild skrifvelse, och frågan är
således ännu icke afgjord. Jag anhåller att få fästa R. o. Ad:s
upmärksamhet på de tvenne Betänk, bifogade reservationer, af
hvilka Hr Bråkenhjelms går derpå ut, att lagstiftande makten icke
kan frånkänna kommunerna deras naturliga rätt, att efter deras
förmenande skydda sig mot smittosam sjukdom genom åtgärder,
som ej förnärma andras rätt. Den andra reservationen, i hvilken
Prosten Arosenius förenat sig, är af Domprosten Björling,
och lyder sålunda:
”Utsk. synes mig hafva saknat alla skäl till framställande af
den önskan, att karantäns-tiden för fartyg oeh passagerare, som
kommit från smittad ort, måtte förkortas, äfvensom att fartyg,
som kommit från misstänkt ort, måtte befrias från all karantän:
enär det nogsamt visat sig, att karantäns-tiden i förra afseendet
ej kan minskas, såvida det med karantänen afsedda ändamålet
skall kunna upnås, och det väl lärer af sig sjelf vara tydligt, att
karantän för fartyg, som kommit från misstänkt ort, ej kan uphöra,
ulan att derigenom stora vådor skulle upkomma och all
fördel af karantänen mot smittad ort understundom helt och hållet
skulle omintetgöras.
Utsk., som erkänt nyttan af karantäner mot utländsk ort, har
dermed ock tacite erkänt, att spärrnings-åtgärder inom landet
kunna vara af någon nytta; och synes mig derföre Utsk. uti 7:de
och 8:de punkterne hafva på ett nog våldsamt sätt velat beröfva
de enskilda kommunerna inom landet all möjlighet, alt genom
ändamålsenliga åtgärder söka freda sig från farsoten. Kommunerna
böra, efter min öfvertygelse, få bibehålla den naturliga och
dyrbara rättigheten att, efter bästa förmåga, försvara sig sjelfva
Den 81 Maj f. m.
479
för den fruktade sjukdomen, ehuru de dervid alltid böra vidtaga
sådana åtgärder, som äro föreskrifne af mensklighet och nödig
omtanka för resandes väl m. m., hvarföre nödiga författare böra
utfärdas om allt hvad kommunerna i detta hänseende hafva
iakttaga”.
Detta Betänk, synes i allmänhet gå derpå ut, att på allt
möjligt sätt lätta trafiken; men att på samma gång underlätta
sjukdomens införande i landet, såsom exempel hvarpå jag vill
anföra l:sta punkten, der det föreslås, att karantäns-tiden må
förkortas. Detta är visserligen en lättnad för trafiken, men det
underlättar också kolera-farsotens införande i landet; ty erfarenheten
har visat, att t. o. m. 10 dygn icke varit tillfyllestgörande.
Att minska i. st. för att öka karantänstiden, anser jag således
högst betänkligt. Uti 7:de och 8:de punkterna har man tillåtit,
att, sedan koleran inträngt i fäderneslandet, den må spridas hvar
som helst, emedan 7:de punkten förbjuder alla spärrningar inom
landet, hvilka erfarenheten dock visat vara vid ganska många
tillfällen serdeles tjenliga. Det synes mig då bra hårdt, om icke
serskilda kommuner skulle, utan skada för andra, få söka undvika
ett lidande, som är öfver ali höfva och som, då man sett
det på nära håll, visar sig högst förfärligt. Det har t. ex. inträffat
i Östergöthland, då koleran år 1834 inkom i landet, att staden
Wadstena blef af farsoten synnerligen hårdt angripen, och sjukdomen
spridde sig omkring i länet. Städerna Linköping och
Norrköping spärrade sig, och den sednare staden undgick farsoten
; men i Linköping inträffade sjukdomsfall å en gata, hvilken
spärrades, och sjukdomen stannade der. När, under sista sommaren,
koleran var i landet, härjade hon förfärligt i Norrköping;
men Linköping lyckades att rädda sig undan just genom spärrningarne.
I Söderköping utbröt hon visserligen: men den sena
årstiden verkade derhän, att hon icke blef så svår, som om hon
kommit tidigare. Beröfvar man nu en stad rättigheten att spärra
sig, så inträffar, hvad som skedde i fjol, nemi. att en mängd
personer strömmar ifrån den angripna orten till den som är frisk,
hvarigenom smitto-ämnet kringsprids. Så var förhållandet i Norrköping,
derifrån en mängd personer flyttade till Söderköping.
Men detta uphörde snart, då staden spärrade sig. I anledn. af
de amärkn:r jag nu tagit mig friheten göra, anhåller jag om
propos. på återremiss, isynnerhet med afseende å l:a, 7:de och
8:de punkterna.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Ståndet har hört sig föreläsas
Utsk:s Betänk., utgående från frihandelns åsigter att, såvidt
möjligt är, undanrödja spärrningarne. En ledamot har, såsom
läkare utredt frågan, och en annan har anfört de skäl, hvilka
tala för spärrningarnes bibehållande med upgift af åtskilliga exempel
på deras fördelaktighet. Jag tillåter mig att betrakta frågan
från embetsmannens synpunkt.
Då koleran första gången hotade oss år 1831, var jag Statssekreterare
för ecklesiastik-ärenderna. Då fruktade en hvar för
480
Den 31 Maj f. m.
sjukdomen, och man önskade att få författmne så stränga som
möjligt, hvilket äfven skedde. Men när koleran ej kom hit och
den första förskräckelsen var öfverstånden: så ville man vara af
med de stränga åtgärderna, och en ny Komité tillsattes om hösten,
för att omgöra hvad en föreg:de föreslagit. Då höll jag
emot, så att man ej gick, från den ena öfverdriften, till den
andra, utan författn:ns grunder bibehöllos. Men när koleran
liitkom år 1834, ansåg,man 1831 års författn. vara alltför lindrig,
och man ville återgå till de första skarpare påbuden. Det
arbetade jag också emot; men fick kolera sjelf och blef således
på en tid hindrad från embetets utöfning. Genom min vikarie
utfärdades tvenne serskilda tillstånd, dels för Stockholm och dels
för landsorterne, att spärra sig strängare, än författmn medgaf.
Orsaken till dessa undantag var, att Stockholms-boerne säde: vi
anse oss icke skyldige att med diligens, ångbåt eller hvilken lägenhet
som helst mottaga koleran från Götheborg. Andra orters
innebyggare yttrade detsamma, och fingo enahanda spärrningsrätt.
Sedan dessa hämmande åtgärder voro vidtagna, hade man icke
väl fått koleran hit, förrän man ropade, det man icke ville för
brist på lifsmedels tillförsel svälta ihjäl, utan yrkade spärrningarnes
uphäfvande. Pä det sättet gick det fram och tillbaka,
änskönt författn:ns ordalydelse förblef oförändrad. Då koleran
sista gången återkom, gick det ungefär på samma sätt. Den ena
orten spärrade sig, och den andra icke. Den ena blef smittad
ändock, och den andra slapp derifrån. Man tvistade om hvilkendera
som hade rätt. På samma sätt kommer man ofelbart
att framgent göra. Sådant sker af det enkla skäl, att en livar
tänker: huru olydig jag än må vara mot gällande författmr, kan
jag dock icke mista mer än lifvet. Men Konungen och Hans Rådgifvare
äro icke så obevekliga som koleran. Följaktligen rädes jag
mindre för dem, än för benne, som eljest blifver mig påförd.
Följden varder, att hvar och en försvarar sig så godt lian kan.
Egendoms-egaren hindrar alla att komma till sin gård, och ser
skilda
städer spärra sig, med ett ord: man sträfvar emot sa mycket
man förmår. Man får att strida å ena sidan med dem, som
vilja förvara sig mot sjukdomen, och å den andra mot dem som
vilja färdas obehindradt fram och tillbaka. Detta är förhållandet
inom landet.
Hvad gemenskapen med utländningar angår, så befinna vi
oss i beröring med t. ex. Engelsmän, sorn mera nitälska för frihandel
och stor rörelse, än de frukta för koleran. Danmark
har ej haft någon spärrning, och förskonades från kolera, ända
till sistl. år; men blef då, med all sin liberalismus, hardt hemsökt.
Vi hafva äfven stor beröring med den fria Riksstaden
Liibeck, som förnämligast lefver af handel. Så länge vår Konsul
derstädes var Liibeckare, fingo vi icke veta att sjukdomen der
yppats, och sålunda kom den hit. Nu hafva vi en Svensk Konsul
i den staden, och jag hoppas, att han skall meddela vederbörande,
när sjukdomen ditkommer, antingen senaten förklarar
staden
Den 31 Maj f. m.
481
staden för smitta misstänkt eller icke. Sådana hafva förliållanderna
hittills varit, och likadana lära de hädanefter förblifva.
Jag anser alltså nästan utan ändamål, att R. St:r till Konungen
afgifva någon underd. framställning i ämnet. Om mitt minne
ej felar, ingingo R. St:r redan vid 1834 års Riksdag, med en
underd. anhållan, ungefär af samma lydelse, som den föreslagna.
Hvad har följden blifvit? Min tanke är, att man icke bör i
detta fall vända sig till Konungen med några underd. önskningar,
utan öfverlemna åt Honom, att efter omständigheterna förordna,
ty dervid måste det i alla fall förblifva. Det är klart,
att Konungen vid sådana tillfällen hör Sundhels-Colhra, som kan
meddela det sakkunnigaste utlåt., hvarefter Han fattar Sitt beslut.
Att emellertid vilja på förhand något bestämma, synes mig både
onödigt och fruktlöst. Talar man om saken med en Upsala-bo,
så svarar han: många försmädelser fingo vi, sisth höst, upbära
för det vi spärrade oss; men vi sluppo koleran, och det var
bättre, än att slippa förebråelser. Samma svar får man troligen
af hvar och en, som vill skydda sig mot sjukdomen. Jag afstyrker
bifall till Utsk:s förslag.
Hr Cederschiöld, Fredr. Au g.: Enl. milt omdöme har
Hr Ekströmer på ett så klart och öfvertygande sätt visat olämpligheten
af Utsk:s Betänk., att jag icke anser nödigt att vidare
derom orda. Jag tror äfven, att Hr Ekströmers förslag är så
tillvida lämpligare, som det blott omfattar allmänna önskningar,
utan att bestämma några vissa punkter. Jag mäste likväl, utan
någon förhoppning, att min opinion skall verka någonting på
Ståndets beslut, uttala den åsigten, att det varit önskligt, om man
kunnat framställa en alternativ önskan, att alla karantäner, vare
sig inom landet eller mot utlandet, måtte helt och hållet upbäfvas,
och, om K. M. icke skulle finna en sådan åtgärd för tillfället
lämplig, Han då mätte vidtaga åtgärder, enl. de grunder,
som i Hr Ekströmers förslag finnas nedlagde. Enl. vetenskapens
nuvar:de ståndpunkt, finnes intet stöd för antagande af kolerans
koniagiositet. Vi hafva inom vårt eget land sett, att vårläkarecorps,
som år 1847 hyste sådana åsigter, som gynnade karantänsinrättningar,
hafva under sjukdomens vistelse här i landet de
sednare åren, helt och hållet frångått dessa åsigter. Man tror
icke numera, att sjukdomen fortplantas genom smitta. Åtminstone
är man fullt öfvertvgad derom, att, om det än skulle kunna
åstadkommas bevisning för en motsatt åsigt, det likväl är omöjligt,
att genom spärrningar och karantäner förekomma smittans
utbredande; ty de fördelar deraf man kan vänta sig, uphäfvas till
stor del genom de olägenheter dessa spärrningar åstadkomma.
Det förnämsta, som, enl. min åsigt, är att åtgöra, är bemödandet
att öfvervinna fruktan för sjukdomen, och jag går så långt,
att jag anser detta vara enda medlet att motarbeta sjukdomen;
men man kan aldrig utestänga henne. Detta har visat sig under
loppet af 20 år, enär alla de upoffringar, som blifvit gjorda,
7 H.
482
Den 31 Maj f. m.
icke varit verksamma. När sjukdomen en gång inkommit i landet,
måste den ena hjelpa den andra, och jag är fullkomligt öfvertygad,
att den förskräckliga karaktär, sjukdomen f. u. har,
skall småningom förminskas, oell sjukdomen återgå till den form
af kolera, vi i alla tider haft. När koleran inkommer i ett samhälle,
är det enl. min tro, hvilken delas af de fleste läkarecorpsens
medlemmar, hufvudsakligast de, hvilka bo trångt eller
sammanpackade, som blifva offer för sjukdomen, icke derföre att
smittan meddelas, utan derföre, att den nödvändiga friska lnftvexlingen
der i allmänhet saknas. Om nu fruktan för sjukdomen
kunde helt och hållet försvinna, så vore också möjligt att,
om koleran upkom t. ex. här i Stockholm, en mängd personer,
som vid sådana förhållanden vanligen sakna allt arbete och äfven
bröd, mottagas af andra samhällen och der vinna sitt uppehälle,
samt en focus för smittan förmildras. Jag hemställer derföre till
Hr Ekströmer, om lian skulle finna det öfverensstämmande med
hvad man kan hoppas blifva realiseradt, att, säger jag, i hans
förslag kunde inflyta en önskan, att alla karantäner måste försvinna,
men att i annat fall, man bör behålla dem på de af honom
framställda grunder.
En talare har åberopat Hr Bråkenhjelms reservation, och på
densamma velat bygga en rättighet alt spärra sig. [Ivad denna
reservant yttrat, kan låta mycket bra; men det håller icke fullkomligt
streck, emedan man just genom spärrningarne förnärmar
många personers rätt. Hvilka äro de, som äro mest blottställde
för kolera? Det är icke de bättre, och icke heller de sämst lottade.
Man har sett l. ex. i Stockholm, att, såvidt mig är bekant,
högst få s. k. hamnbusar eller det alldra lägsta folket varit
af sjukdomen angripne, utan det har hufvudsakligen varit arbetskarlar,
gesäller och dylika, som, sedan deras arbetsförtjenst blifvit
minskad, måst förknappa sin kost och haft bekymmer för sina
familjers utkomst. Dessa äro hufvudsakligen de, hvilka i främsta
rummet angripas. När nu ett samhälle beslutar sig för spärrning,
är det, enl. min åsigt, endast några myndigheter och de
bättre lottade medlemmarne, som besluta härutinnan. Om de
öfrige blefvo hörde, är jag öfvertygad, att de heldre med öppna
armar skola mottaga koleran, än att svälta. Jag tror således, att
man icke bör fästa afseende på denna reservation, utan man bör
tvertom öppna portarne, på sätt en motionär här yrkat, i st. f.
att låta samhällena blifva en god jordmån för del onda man
vill undvika. Man har visserligen sagt, att Upsala blifvit befriadt
från sjukdomen, just genom spärrningarne. Del kan låta som
möjligt, och man kan icke eller bestrida möjligheten; men om
man betänker, huru många spärrade samhällen, som blifvit smittade
och huru mångå icke spärrade samhällen, som undgått smittan,
borde man icke hålla sig så fast dervid, och argumentet
förfaller alltså till noll och intet värde. Under sednaste epidemien
inträffade, att just de samhällen, hvilka ifrigast spärrat sig,
såsom Norrköping och Lidköping, hvilka jag bestämdt känner
iakltago en ganska sträng spärrning, blefvo smittade och sjukdo
-
Den 31 Maj f. m.
483
men rasade der serdeles häftigt. Södertelge hade icke spärrat
sig, och undgick sjukdomen; Wennersborg hade icke heller vidtagit
några spärrnings-åtgärder, men dit kom koleran, ehuru högst
lindrig. Det är också naturligt, att spärrningarne medföra så
ofantligt näringsämnen för sjukdomen, att, när den engång i ett
sådant samhälle inkommit, den ovilkorligen skall blifva våldsammare,
än der spärrningar icke finnas.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Enl. min åsigt har
denna fråga blifvit i trenne afseenden oriktigt behandlad. Först
och främst har den vetenskapliga sidan af frågan, hvilken omfattar
minst |:delar deraf, blifvit afhandlad på obehörigt ställe
och af obehöriga personer. För det andra har man olyckligtvis
sammanblandat motiver för spärrningar och karantäner med åsigter
om fri och bunden handel; samt slutligen har man fästat sig
vid begreppet om och förklaringen af teckniska begrepp, såsom
t. ex., huruvida sjukdomen är miasmatisk eller kontagiös, o. s. v.
Alla dessa trenne sätt att behandla frågan anser jag leda till
olyckor och förvillelser. Den första frågan är här, att R. St:r
skola reglementarisk! afgöra i hvad mån fäderneslandet skall vara
försedt med skyddsanstalter, beslående i karantäner mot farsoten.
Att en sådan fråga afhandlas i en lagstiftande församling, är, enl.
mitt omdöme, olämpligt, och jag anser R. St:r i sjelfva verket,
om än genom lagens bokstaf, dock icke de facto, dertill kompetente.
Man har sagt, att England uphäft alla karantäner; men
man måste härvid ihågkomma, att just denna fråga blifvit afgjord
af landets mest betydande läkare, hvilka behandlat ämnet med
den grundliga skicklighet och det lugn, som egnas en solid vetenskapsman.
Så kan denna fråga aldrig afhandlas, hvarken i
Engelska Parlamentet eller i Sveriges Riksförsamling. Jag vill
icke nu yttra min åsigt, huruvida karantäner böra finnas eller
icke, ty jag anser det knappt nog tillsländigt. Så mycket må
jag dock tillkännagifva, att, enl. den sista akten, som utfärdades
af den i London nedsatta Komitéen, jag med mitt ringa förstånd
icke kan se, hvartill karantäner tjena; men min rättskänsla
tillåter mig icke alt truga denna öfvertygelse på andra, och icke
eller att påyrka, att andra skola blottställa sig och de sina, derföre
alt jag föreställer mig att de skola gå frie. Må de sjelfve
besluta i detta fall, enär det gäller deras och deras familjers lif.
Må de sjelfva få afgöra detta, och tilläte sig ingen att upträda
såsom deras förmyndare i de fall, der de kunna åberopa sin naturliga
rätt. Denna tanke ligger tilt grund för min reservation,
och mig lyster att se, om den icke vid närmare skärskådande
likväl håller streck, ehuru man sådant bestridt. Jag betviflar, alt
något förnuftsskäl deremot kan invändas. Jag yrkar propos. på
afslag å Betänk.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Man har här sagt, att det
skulle vara både obehörigt och otillständigt af R. St:r att i en
fråga som denna ingå till K. M. med en underd. skrifvelse. Jag
31 *
484
Den 3 i Maj f. m.
delar icke denna åsigt, utan finner tvertom, att det är R. St:r
ganska värdigt att i en fråga som denna, der opinionen varit så
vacklande, en gång uttala en önskan inför K. M. Jag kan icke eller
finna, att, för att uttala en sådan önskan, R. St:r behöfva ingå
i någon närmare vetenskaplig forskning i ämnet. R. St:r uttala
endast den önskan, att, enl. den hitintills vunna erfarenheten,
de anse den nuvar:de lagstiftningen nyttig elier icke nyttig, och
man anhåller derföre hos K. M., att Han, med de tillgångar
Ilan eger att inhämta och rådfråga vetenskapen i detta ämne,
måtte derom lagstifta. Alt kalla denna R. St.-rs önskan obehörig,
synes mig orätt. Då jag således anser det vara R. St:r fullkomligt
värdigt att i denna fråga uttrycka en önskan, anhåller
jag att under några ögonblick få fästa mig vid detta Betänk.,
för att tillkännagifva min öfvertygelse om nyttan och lämpligheten
af karantäns-anstalterna.
Jag vill egentligen fästa mig vid de inrikes spärrningarne.
Härvid måste man betrakta på ena sidan, huruvida de upfyllt
sitt ändamål, och på den andra, huruvida detta ändamål blifvit
upfyldt, och om de olägenheter, som deraf varit en följd, äro
rättfärdigade. Att dessa inrikes-spärrningar icke upfyllt sitt ändamål,
d. v. s. att skydda de spärrade komunerna mot smitta, är,
såsom jag tror, numera uppenbart. Jag vet inom Sverige, åtminstone
kan jag nu icke påminna mig flere, endast två städer,
hvilka under farsoten lyckats undkomma den, nemi. Linköping
och Upsala; men vid båda dessa spärrnings-linier inträffade icke
eller ett enda sjukdomsfall, hvilket, eni. min åsigt, bevisar, att
spärrningarne icke afhöllo sjukdomen från dessa städer, ty då
hade väl något sjukdomsfall bordt inträffa vid de ulanföre dessa
städer inrättade karantänshus. Dessutom ber jag att få visa ett
annat exempel, nemi. att en af Uplands mindre städer nemi.
Enköping angreps af koleran, som ditfördes från Stockholm, men
pä största delen af den trakt, som omgifver stråkvägen emellan
dessa båda städer, inträffade icke ett enda sjukdomsfall. Detta bevisar
ju uppenbart, att man äfven med de strängaste spärrnings-åtgärder
icke kan afhålla sjukdomen från någon ort, och att man icke
strängt kan hålla karantäner, finnas ganska många bevis derför,
för att icke tala om anekdoter, hvilka skulle kunna omförmälas
till bevis emot hvad man här sökt ådagalägga; men jag vill icke
trötta R. o. Ad:s tålamod dermed. Om nu de ledamöter af
R. o. Ad., hvilka kunna anses såsom vetenskapsmän i detta
ämne, anse det vara utredt att dessa spärrningar icke utestänga
sjukdomen från en ort, är det då rätt att framkalla de
olägenheter och rysligheter, hvilka genom spärrningarne upkomma.
Hr Bråkenhjelm har i sin reservation yttrat, hvad som af
en annan talare här blifvit åberopadt, att nemi. hvarje kommun
skulle ega rätt att skydda sig mot en smittosam sjukdom, då han
icke förnärmar andras rätt; men hvad vill det säga att förnärma
andras rätt? Det hittills följda spärrnings-system har visat tusentals
exempel på det mest förskräckliga förnärmande af andras
Den 31 Maj f. m.
485
räll, och del kan icke, äfven med den största omtanka och den
bästa lagstiftning i detta fall förekommas. Jag saknar helt och
hållet förmåga att ur vetenskaplig synpunkt bedöma frågan. Jag
kan icke göra mig klart, huruvida sjukdomen är smittosam eller
icke; men jag har sett så mångå exempel derpå, att spärrningar
icke uplylla åsyftadt ändamål, nemi. sjukdomens utestängande
från en ört, att jag icke kan annat, än på det högsta tillstyrka
R. St:r, att hos K. M. uttrycka en sådän lanke.
Ilar har äfven blifvit sagdt, att erfarenheten ådagalagt, att 10
dygns karantän vore snarare för litet, än för mycket. Den erfarenhet,
som inom R. o. Ad. här har talat, och som har största
anspråken att blifva trodd, har, om jag icke missförstod honom,
förklarat, att 5 dagars karantän skulle vara tillfyllestgörande.
Hvilken erfarenhet har då den värde talaren mot hans att åberopa?
Den måtte åtminstone icke kunna gälla något här. Man
har vidare sagt, att formen för den underd:ga skrifvelsen borde
blifva sådan, PresteSt. föreslagit den. Jag delar fullkomligt denna
tanke, så tillvida, att jag finner PresteSt. hafva sett frågan mera
ur sin helhet, och icke ingått i detaljer. Detta förslag lemnar
tillfälle att åstadkomma större lindring i författn:ne, än det
af Utsk. afgifna; men jag befarar å andra sidan, att detta PresteSt:s
skrifvelse-förslag icke så bestämdt uttrycker den önskan,
som jag framför allt vill, att R. St:r skola till K. M. framföra,
nemi. om olämpligheten af inrikes spärrningar, och jag fruktar,
att PresteShs skrifvelse-förslag följaktligen kan gifva anledu. till
någon jemkning, hvarigenom den grundsats, för hvilken jag ifrar,
icke skulle blifva så tydligt uttalad, som jag önskar, hvadan jag
till Hr Ekströmer hemställer, huruvida det icke skulle låta sig
göra att i denna punkt tydligare uttala den åsigt, som jag haft
tillfredsställelsen erfara, att han gillat. Skulle detta icke låta sig
göra, skulle man kanske snarare vinna ändamålet genom bifall
till Ulsk:s förslag.
Hr Hjerta, Lars: Vid början af denna discussion syntes
man ega något hopp att icke behöfva gå långt in i sjelfva kontroversen,
utan trodde jag att den skulle anses såsom afgjord
inom detta Stånd, och detta så mycket heldre, som tre Stånd
redan fattat beslut öfver Ctsk:s Retänk. Likväl hafva ett par
talare här åter öppnat denna dörr, och jag anser det derföre behöfligt
att träda derinom, och yttra några ord i ämnet.
Den talare, som inträdde på denna bana, har sjelf författat
en af de första ko!era-författn:r, som utkom här i Riket, och
man bör då icke på något sätt förundra sig, om han för de grundsatser,
som i denna författn. uttalas, hyser faderskärlek, som bör
föranleda honom att försvara desamma. Jag tror likväl, att hvad
redan flere talare före mig yttrat, i detta afseende är tillräckligt,
för att vederlägga Hr von Hartmansdorff, utan att jag behöfver
dermed uppehålla Ståndet. Endast i afseende på en sida af saken,
anhåller jag att få tillägga något till hvad de föreg;de talarne
yttrat, serdeles som en reservant, Hr Bråkenhjelm, har, under
486
Den 31 Maj !. m.
förklarande att lian i allmänhet anser karantäner olämplige, bestridt
antagande af Utsk:s förslag, på den grund, dels att R. Stadler
lagstiftande makten icke kunde med tillräckligt lugn och sakkännedom
yttra sig i detta ämne, dels också, att den lagstiftande
makten icke kan betaga kommunerne deras naturliga rätt att, så
godt de kunna, försvara sig mot sjukdomen, när den kommer.
Detta sistnämnda argument kan man säga nästan spelar hufvudrollen
af allt motstånd mot försöket att undanrödja spärrnings*-  åtgärder. Jag tror, att man under denna discussion icke gjort
sig reda för sjelfva formerne, som dervid antagits. Jag tror, att
det ligger på botten en fullkomlig sofism, ett proton psevdon, som
är en fullkomlig motsats till hvad man vill. Den naturliga rätten
innebär ju, att en hvar skall få göra hvad honom lyster i
och för att försvara sina personliga rättigheter och genomdrifva
sina åsigter, men så snart jag inrättar ett samhälle och menniskor
skola lefva tillsammans, måste vissa inskränkningar i den
naturliga rätten ega rum, hvilket dock icke hindrar, att samhällslagarne
etablera något såsom grund frän den utgångspunkt, att samhälle
finnes. Det kommer att gälla för hvars och ens naturliga rätt.
Till denna naturliga rätt i samhället och till den genom allmän öfverenskommelse
och genom allmänna lagar befästade rättighet hör väl
en fri kommunikation inom samhället emellan hvarje medborgare,
som icke genom förbrytelse emot lagarne är ställd under serskildt
undantag. Nu är ang:de koleran endast fråga, huruvida den uti
16:de §:n i rikets grundlag etablerade naturliga rätt inom samhället
skall af hvilken kommun som helst eller hvilket litet parti, som
för tillfället skaffar sig makt, få uphäfvas. Om jag tager detta
i noga betraktande och noga fastbåller mig dervid, så finner jag,
att här icke är fråga om, huruvida spärrnings-anstalter grundas
på naturlig rätt, utan endast, huruvida ett visst kotteri eller en
viss majoritet, som är liten mot. det hela, skall ega rätt att upresa
sig och etablera ett tyranni mot den naturliga rätt, som medborgare
i allmänhet ega. Jag hoppas, att R. o. Ad. vid närmare
tanke på saken, skall inse, att det innersta af frågan ligger i
denna distinction, och då får hon ett helt annat utseende. Frågan
är nu i sin tillämpning serskildt med afseende på koleran denna:
”Är kolera en sjukdom af den art, att i och för densamma det
större samhället eller den lagstiftande makten bör ega större rättighet,
att tillåta små kotterier eller majoriteter af 9 å 10
röster inom kommuner att försätta eller förklara dessa kommuner
i belägringstillstånd, att de sätta sig i ett undantagsförhållande till
hvad hela det öfriga samhället i alla möjliga fall och äfven i afseende
på alla öfriga sjukdomar har etablerat. Detta är liufvudfrågan.
Jag tror mig redan hafva, så godt jag förstått, vederlagt
Hr Rråkenhjelms sista argument, men beträffande det första
eller den lagstiftande maktens oförmåga att med lugn rådpläga i
denna sak, anhåller jag att få tillägga något. Jag måste till alla
delar instämma med hvad en föreg:de talare sagt, nemi. att jag
icke eger tillräcklig sakkännedom för att yttra mig om kolerans
kontagiositet, men detta hindrar dock icke, att jag likasom hvarje
Den 31 Maj f. m
487
annan menniska, som tilltror sig någon förmåga att draga slutsatser,
kan skåda tillbaka på föreg:de förhållanden, hvilka kunna
leda lill undersökning om dem, sorn på det högsta interessera
landet. Hvad ser jag då? Jo: att detta förhållande har lifligt
och snart nog under mera än ^ mansålder sysselsatt alla läkare,
att kanske mängden af dessa i förstone voro benägne att anse
koleran som en kontagiös sjukdom, och att hon kunde genom
spärrningar utestängas. I samma mån läkarekonsten sysselsatt
sig härmed hafva åsigterne förändrats derhän, alt numera icke
en af 2, icke en af 3, icke en af 10 och knappast en af 50 af
Hrr läkare d. v. s. bland dem, som böra och utan tvifvel bäst
förstå att bedöma saken, bland dem, som egnat en stor del af
siu tid för forskning i detta ämne, icke en af 50, säger jag,
anser spärrningar kunna utestänga sjukdomen, ulan att de i allmänhet
åstadkomma eller utgöra ett större ondt än den nytta de
medföra. När man nu ser ett sådant förhållande, tror jag hvar
och en serskildt och i synnerhet den lagstiftande makten, hvilken
utgör den personal, som skall representera Svenska folket, är
både berättigad och pligtig att med fullkomligt lugn, om jag får
begagna detta uttryck, göra den slutsatsen, alt då efter fortsatta
undersökningar de bildade personer, som sysselsätta sig med detta
ämne, kommit till en så compact öfvertygelse, alt det numera
knappt linnes en bland 50, som icke anser denna fråga vara af
vetenskapen afgjord, bör en reform i lagstiftningen ega rum, byggd
på de grunder vetenskapen och erfarenheten gifva vid handen.
Under sådana förhållanden måste jag väl vara berättigad alt,
stödjande mig på deras auktoritet, äfven rätta min öfvertygelse
derefter, och tror att jag, som icke har någon sakkännedom, skall
veta mindre än de, som äro män af yrket. Jag hemställer, om
icke nästan i alla menskliga lifvets företeelser vi dagligen se och
erfara, att det är ingenting, som menniskan är så fallen för
som att döma efter auktoriteter i de högsta af menniskans
angelägenheter, om det menskliga lifvet icke blott för det närvarande
utan äfven för det kommande, och hvarom det menskliga
förnuftet icke kan fatta något bestämdt. Hvarefter domina
vi då? Jo! efter en auktoritet, en tro, som vi förvärfvat
i barndom. Jag frågar då, hvarföre, när under sådane förhållanden
förnuftet sätter oss i tillfälle att kontrollera saker,
som stödja sig på fullkomligt vetenskapliga grunder, skola vi icke
fästa oss vid en auktoritet, när denna auktoritets utsago dessutom
öfverensstämmer med alla de facta vi hafva för ögonen.. Flere talare
hafva redan ådagalagt, att hvad som dock icke behöfver vidare bevisas,
enär opinionen inom detta Stånd synes vara temligen ense,
spärrningarna tjena till intet, och att de städer, som deraf sig
betjenat, varit af koleran svårare hemsökte än de, hvilka icke
spärrat sig. Man har 1000:tals exempel härpå och deribland ett,
som 1000 gånger varit uttömdt nemi. Versailles, som aldrig varit
smittadt under det att det varit besökt af 1000:tals menniskor
från Paris, Liibeck och Hamburg. På samma sätt har Hamburg
varit fredadt från koleran under det hon rasat i Lybeck och
■488
D',en 31 Maj f. an.
tvertora. Dessa förhällanden bevisa äfven något i sin man. Jag
vill icke längre uppehålla mig dervid, men vill hafva lagt någon
vigt vid denna omständighet i anseende till den tillämpning jag
sedermera skall deraf göra.
I olikhet med den talare, som påsiod, att det vore utom
R. St:rs befogenhet att yttra sig i detta ämne, får jag förklara,
att jag icke känner något ämne, sorn i delta hänseende är mera
lämpligt än detta, hvilket rör hvarje ort i riket och ger hvarje
kommun auledn. alt handla efter vissa förut fattade åsigter. Jag
vill nu åter uptaga det argument jag nyss nämnde, nemi. läkarnes
utsago. Oin nu icke en af 50 läkare anse spärrningar af
någon nytta, hvarpå skola då deras argument grundas, hvilka
dock åberopa naturrätten för spärrningarnes bibehållande. Detta
påstående stödjer sig endast på hvad historien ganska ofta visat
oss, nemi., att under vissa förhållanden fördomar upstått, och dessa
förhållanden hafva alldeles samma gång som förliållanderne med
koleran. Först hafva de bildade börjat skingra dessa fördomar.
Dessa bildade hafva i början varit få, men den allmänna .opinionen
har småningom öfvergått till dessa bildades öfvertygelse.
För att äfven vi här i landet i fråga om koleran skola komma
derhän, anser jag af hög vigt, att R. St:r uttrycka någon tanke
i ämnet. I det afseende jag nu haft äran omförmäla finnér jag
praemisserne till Utsk:s Betänk, icke tillfredsställande, men icke
deslomindre vågar jag yttra den öfvertygelsen, att det vore mera
skäl att bifalla Utsk:s förslag än antaga Hr Ekströmers redaction
med all tacksamhet för öfrigt för de af honom lemnade uplysningar
i ämnet.
Emot Utsk:s Betänk, har jag att anmärka, att sedan Utsk.
sagt, ”att det åt de väckte molionerne egnat den sorgfälligaste
upmärksamhet, hvarvid Utsk. tagit kännedom af ej mindre den
i Norrige och Danmark gällande lagstiftning, rör:de förevar.-de
ämne än äfven ett af komiterade från de fleste Europeiska
Stater den 19 Dec. 1851 i Paris upgjordt förslag till allmän
konvention för antagande af gemensamma sanitära föreskrifter med
afseende på internationella förhållanden”; så har Utsk. i ingressen
till Betänk, icke nämnt ett enda ord om innehållet af dessa lagar
och förslag, som Utsk. studerat, och icke heller om det vigtiga
factum att läkare-vetenskapens närvar:de ståndpunkt bör hafva ett
afgjordt inflytande på denna frågas behandling. Betrakta vi
gången af sednare tiders kolera-författn:r, hvilka här blifvit, såsom
jag tror, ganska rigtigt karakteriserade såsom välgörande,
så skall man finna, att R. St:r redan år 1834 yttrade
sig i ämnet på ett efter den tidens ståndpunkt ganska bestämdt
sätt. Detta yttrande föranledde äfven betydliga ändringar
i författn:na, som derefter utfärdades. Men detta är allmänt
bekant. Jag vet icke från hvilka mysteriösa eller egna förhällanden
det härledt sig, alt under det att alla andra Stater i Europa
hafva gått framåt, så att de allt mer och mer uphäft spärrningarne,
så hafva inom vårt land förfaltn:ne i seduare tider tillåtit
kommunerne att spärra sig. När nu detta är förhållandet, när
Den 31 Maj f. m.
489
vi hafva sett, att gången af lagstiftningen i detta ämne, som tillhör
Konungen och R. St:r gemensamt, fått en reaktionär riktning,
hade det väl varit mera skäl, att Utsk. uti ingressen samlat
något mera af hvad vetenskap och erfarenhet under sednare
tider gifvit vid handen, på det att Utsk. derigenom kunnat i sitt
Utlåt, inlägga tillräcklig pondus. Delta har Utsk. icke gjort,
utan Utsk. har tvertom, sedan det förklarat, att det tagit noggrann
kännedom af den Norrska och Danska lagstiftningen, m.
m., yttrat, att sakkännedom, som erfordras för meddelande af
förslag till föreskrifter, dels i afseende å den karantäns-tid, som
kan finnas lämplig för fartyg och passagerare, hvilka från smittad
ort ankomma, dels ock i fråga derom, huruvida sådan tid
må kunna förkortas för fartyg och passagerare från ort, som är
misstänkt för smitta, eller om karantäns-skyldigheten för dessa
må kunna helt och hållet eftergifvas, linner Utsk. sig icke kunna
eller böra ingå i något bedömande af dessa omständigheter, utan
tror det böra helt och hållet öfverlemnas åt K. M:s Nåd. omsorg
att, efter vederböndes hörande, i afseende härå meddela
lämpliga bestämmelser, hvadan R. Sl:r endast torde böra fästa
K. M:s Nåd. upmärksamhet på denna fråga. Då det är fråga
om en så viglig del af ämnet, har, enl. min åsigt, Utsk. behandlat
denna punkt något legert, och påminner nog mycket
om den bekanta Riksdags-visan af år 1815, som går derpå ut,
att då R. St:r icke kunde utreda sakerna, togo de hela luntan
och skrefvo utanpå: ”E. K. M.! var nådig och hjelp oss härifrån.”
Men, detta allt oaktadt, tror jag, att det är mera skäl att bifalla
Utsk:s förslag i de punkter, der någon åsigt blifvit uttryckt, än
att antaga PresteSt:s skrifvelse-förslag, emedan detta är mera
evasivt, oell just denna evasiva form kan gifva stor anledn. att
återigen öfvergå till fordna förhållanden, på grund af den fördom,
som funnits, men numera blifvit till en del häfd, en fördom,
som, enl. min åsigt, visserligen icke försvarat, ulan tvertom
kränkt den naturliga rätten, med de rättigheter, som Sveriges
grundlagar och öfrige lagar lemna hvarje medborgare.
Jag ber nu att få sluta detta långa och tröttande anförande
med ett annat skäl, hvarföre jag anser, att man icke bör fästa
sig vid PresteStcs beslut, utan hålla sig till Utsk:s förslag. Hr
Ekströmer, som i öfrigt yttrat sig så uplysande i sak, har önskat,
hvad äfven jag skulle anse vara ganska rätt, nemi. att sjukhus
borde anläggas vid kanal-linien, pä det att om bord vande
sjuka må kunna der aflemnas, och de friska med fartygen fortskaffas
till bestämmelse-orten; men Hr Ekströmer torde tillåta,
att jag fästet hans upmärksamhet derpå, att han tillika yttrade,
att om ett sådant sjukhus funnes vid Kannickenäset invid Carlstad,
det vore Carlstads-boarne tillåtet, att spärra sig mot detta
sjukhus, och att man borde göra afseende på den opinion, som
inom det samhället är rådande. Jag ber alt få anmärka, om
icke uti denna lilla apposlille ligger ett verkligt uphäfvaude af
allt, hvad han förut sjelf deducerat; ty om jag har ett sjukhus vid
Kannickenäset, så är icke ifrågasatt, att jag skall befalla friska
490
Den 31 Maj f. m.
personer, att besöka de å detta sjukhus intagne personer, eller,
med andra ord, att andra personer skola gå dit, än de, sorn
hafva tjenstegöromål der, utan det är här fråga om, huruvida
en anförvandt må hafva rättighet att besöka en på detta sjukhus
intagen slägtinge, och huruvida det öfriga samhället kan förbjuda
honom det, och säga: du får icke komma tillbaka till ditt eget
hus; derföre, att du besökte en sjuk anförvandt, måste du stanna
qvar på detta sjukhus. Härigenom har jag inkommit på den
första afdelnm, som utgör grunden för hela denna frågas utveckling.
Jag tror nemi. att, örn man etablerar dylika sjukhus, bör
hvarje kommun ega full rättighet att tillse, att icke alltför mycken
trafik eger rum emellan detta sjukhus och andra ställen.
Men att förbjuda någon, som besöker detta ställe, att återvända
till sitt hem, eller till den punkt, hvarifrån han utgått, anser jag
orimligt, och man försätter derigenom koleran i ett serskildt undantags-förhållande
med alla öfriga förhållanden i menskliga lifvet.
På denna grund, och på det att styrelsen, genom ett sådant
evasivl förslag som PresteSt:s, icke må fästa sig vid sådana
hakar, jag nyss anfört, hemställer jag, att R. o. Ad. måtte bifalla
Utskrs Betänk, med alla de fel och brister, Hr Ekströmer
m. fl. talare deruti anmärkt.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Jag hade icke ernat
yttra mig i detta ämne; men då Upsala och de der vidtagna
spärrningarne blifvit omnämnde, samt de sednare varit utsatte
för mycken smädlek, anser jag mig böra begagna tillfället, för
att meddela uplysningar om dessa spärrningar, och den opinion,
som, i anledn. af dem, utbildat sig.
Då ryktet kom till Upsala, att kolera-farsoten utbrutit i
Stockholm, sammanträdde stadens innevånare på Rådhuset, för
att öfverlägga om de åtgärder, som borde vidtagas, för att undgå
smittan. Jag yttrade då min öfvertygelse, att, med hänsyn till
de olägenheter spärrningarne medförde för den allmänna trafiken,
det vore riktigast, att icke vidtaga dylika åtgärder; men då yttrade
sig en opinion, att staden borde spärras mot sjösidan.
Emellertid hade sjukdomen utbrutit på ett ganska betänkligt sätt
här i Stockholm, och vid justeringen af det första beslutet, samlade
sig en massa menniskor, hvilka icke öfvervarit första sammanträdet,
och yrkade enhälligt nu, att staden skulle så till lands
som sjös spärras. På grund af en sådan uttalad åsigt medgaf
jag, att spärringarne skulle författningsenligt vidtagas; men yrkade
tillika, att det skulle ske allvarligt, sedan man en gång
beslutat sig för en dylik åtgärd. För dessa spärrningar vidtogos
alla möjliga ändamålsenliga åtgärder, och såväl Professorer, som
Studerande och öfriga innevånare i staden deltogo i vakthållningen,
och hvarken tid eller möda sparades för spärrningarnes
verkställande, så vidt ske kunde. Dock var man icke så förmäten,
att man (rodde dessa spärrningar kunna hindra sjukdomens
utbrytande inom staden. Man ville genom spärrningarne
endast förhindra, alt sjukdomen skulle under den varma årstiden,
Den 31 Maj f. m
491
då den ansågs blifva våldsammare, införas i staden, och man
vidtog derföre alla möjliga åtgärder, för alt med lugn mottaga
sjukdomen, och icke, såsom Hr Ekströmer yttrat, lemna alla
möjliga försigtighetsmått åsido. Tvertom, vidtogos alla möjliga
sanitära åtgärder, för att, i händelse farsoten utbröt, kunna med
resignation eller, såsom en talare sagt, med öppna armar mottaga
den. Lyckligtvis hlef staden förskonad, och opinionen är
den, att spärrningarne hufvudsakligen dertill bidragit, och min
enskilda öfvertygelse är, att om sjö-kommunikationen varit öppen
under den tid, sjukdomen här mest härjade, hade farsoten bestämdt
kommit till Upsala genom den liflig» kommunikationen,
som finnes emellan denna stad och Stockholm. Afven hyser jag
den öfvertygelsen, att spärrningarne haft det goda med sig, att
en mängd löst folk, såsom sjömän, gesäller o. s. v., hvilka strömma
till och genom Upsala, nu afskydde staden, till följd deraf, att
de ansågo sig hindrade genom spärrningarne och togo omvägar.
Jag tror äfven, att deri ligger något skäl, hvarföre Upsala blef
befriadt från kolera. Såsom jag redan nämnt, är i staden i allmänhet
den opinion rådande, alt spärrningarne befriat staden
frän farsoten, och man är ganska belåten med de åtgärder, som
vidtagits.
Hvad angår en talares anmärkn., att uti Enköping koleran
utbröt, men icke på något ställe emellan Stockholm och nämnde
stad, så får jag uplysa, att koleran fördes till Enköping sjövägen,
och icke genom landväga resande.
Af alla dessa uplysningar jag nu lemnat, får jag blott i
korthet göra den resumé, att, enl. min åsigt, riktigt vidtagna
spärrnings-åtgärder kunna, till en tid åtminstone, förhindra farsotens
ankomst till en ort, och jag instämmer med Hr von Hartmansdorff
deri, att man bör öfverlemna åt Regeringen, att i
detta fall reglementera, enär hon har mera öfversigt af det hela,
och kan inhemta uplysningar från sakkunnige personer, och att
alltså den ifrågasatta skrifvelsen icke måtte komma att afgå.
Frih. Rehbinder: En ledamot här snedt emot har, jemte
förmälan, att under den tid kolera-farsoten sisth år härjade härstädes,
sagt, att arbetsfolk hufvudsakligen deraf angripits. Jag
tror, att just delta bör vara ett skäl mera att söka förekomma
denna förfärliga sjukdom; ty arbetsklassen har den öfvertygelsen,
att de rikare och bättre lottade icke fråga efter om arbetsfolket
dör eller icke, och derföre icke äro nog angelägne att utestänga
sjukdonlen. I motsats med den talare, som yttrat, att man på
många ställen skulle med öppna armar emottaga koleran, tror
jag, att sådant kan ega rum endast här i Stockholm, men svårligen
på något annat ställe. Jag tror, att folket heldre saknar
all arbetsförtjenst, än mottager en sjukdom, som medför de mest
namnlösa lidanden. Öfverallt der de spärrat sig, hafva de funnit
sig väl derutaf, och på de flesta ställen, ehuru icke alltid, hafva
de undgått sjukdomen. En annan talare' här i grannskapet, hvilken
jag nu icke ser, har yttrat, såsom skäl för den föreslagna
492
Den 31 Maj f. m.
skrifvelse!], att spärrningarne icke upfylla dermed afsedt andamål.
Visserligen är del en sanning att så'är, men då kan man
med lika skäl påstå, att tullar och tulltjensteman icke böra finnas,
ty de upfylla icke heller sitt ändamål; serdeles som det
lurendrejas ganska mycket. Detta oaktadt måste vi hafva tillräckligt
med tullar, för att icke blifva öfversvämmade af lurendrejeri-gods.
Här är samma förhållande; ty om spärrningarne
än icke kunna helt och hållet utestänga koleran, förhindra de
dock hennes spridande öfver hela landet. Samme talare har
äfven omnämnt de rysligheter, som varit en följd af spärrningarne.
Jag hemställer, om dessa kunna jemföras med de rysligheter,
som upstå genom koleran. En skicklig läkare i Carlskrona
har uti bref till någon i Norrköping yttrat, att enda möjligheten
att förekomma koleran, är alt spärra allt hvad tygen
hålla, och då man sett det förfärliga lidande, denna sjukdom
medför, finner man, att ingen upoffring är nog stor, för att
undgå en sjukdom, hvars elände är förfärligare än något annat.
Jag hemställer dessutom, om det icke är mera förnärmande att
vilja tvinga en kommun, att ådraga sig en sjukdom, som den på
allt sätt vill undvika, än all hindra resande från rättigheten att
fara obehindradt öfverallt, och icke heller kan det för dem vara
förnärmande, att de beledsagas genom en stad, der de i annat
fall ernat stanna. Detta synes mig icke rysligt: men så mycket
mer, att vilja tvinga en kommun att mottaga koleran med öppna
armar, såsom en föreg:de talare behagat yttra sig. En talare
har anfört, att i andra Europeiska länder man kommit till den
öfvertygelsen, att det icke är skäl att spärra, och att vi voro
alltför mycket efter vår tid, då vi vilja bibehålla dessa spärrningar.
Jag vill häremot anmärka, att Danmark under sistl. år
icke spärrat sig; men jag tror, att detta land fått erfara följderna
deraf. Jag förbigår, alt Danmark ännu hlöder af de sår det tillfogats
genom den underlåtna spärrningen. Såsom exempel på
skadligheten af den der så mycket lofordade fria passagen, får
jag anföra staden Jönköping, då koleran år 1834 utbröt i Götheborg.
Artisten Kollberg for derifrån lill Jönköping, som icke
var spärrad. Hans ankomst till staden föranledde kolerans utbrott
der, hvilken härjade så förfärligt, att, såsom jag tror, nära |-del
af befolkningen utdog. Må detta vara nog till stöd för spärrningarne.
Jag förenar mig i Hr von Hartmansdorffs åsigter, och,
då jag afstår min begäran om återremiss, anhåller jag i stället
om afslag å Betänk.
Hr Ekströmer: Sedan Irenne RiksStånd beslutat en underd.
skrifvelse i detta ämne, kan naturligtvis bär icke vara fråga
om huruvida detta skall ske eller icke, men väl, såsom jag sagt,
då jag första gången hade ordet, orri sättet för eller upställningen
af denna underd. skrifvelse. Ar nu Utsk:s förslag lämpligare,
må det antagas; men är PresteSt:s förslag bättre, hoppas
jag, att detsamma inom R. o. Ad. vinner afseende. Jag har redan
sökt visa olämplighcten af de liesta punkterna i Ulsk:s för
-
Den 31 Maj I. m,
493
slag, och flere talare hafva med mig deruti instämt. I afseende
på den väsendtligasle, eller första punkten, har jag visat, att
PresteSt:s beslut är mera omfattande, än Utsk:s förslag, och likaledes,
att andra punkten i nämnde beslut är lämpligare, än de
tre punkter af Utsk:s Betänk., som röra samma ämne. Jag öfverlemnar
åt Högh Ståndet, att afgöra, om jag haft rätt, och
torde icke behöfva tillägga något i ena eller andra afseendel.
Deremot hör jag icke underlåta att vid 10:dé punkten, der Utsk.
föreslår en underd. anhållan, det K. M. ville låta i en enda
författn. sammanfatta alla föreskrifter med afseende på koleran,
eller allt, som rörer såväl de yttre karantänerna, som anstalterna
till farsotens hämmande, sedan den inom Riket yppats, göra den
erinran, att ett sådant sammanförande vore ganska olämpligt.
Allt, sorn rörer de inre åtgärderna mot koleran, kan ganska
väl inläggas i författnm om hvad i allmänhet iakttagas bör till
smittosamma sjukdomars förekommande och hämmande. Del är
icke af ringa vigt, att undvika kolerans serskildta framhållande
såsom en framför alla andra vådlig sjukdom, mot hvilken helt
andra försigtighetsmått erfordras, än mot hvarje annan. — Det
är dock detta, som göres nästan hvarenda söndag, då från predikstolarne
i Rikets alla kyrkor upläsas Kungörelser, om än den
ena, än den andra stadens förklarande för misstänkt eller smittad
af kolera. Enl. min öfvertygelse, upväcker och underhåller man
på detta sätt ständigt farhåga för sjukdomen hos allmänheten,
hvilken, då den alltjemt hör de utomordentliga försigtighetsmått,
som mot sjukdomen vidtagas, äfven alltjemt påminnes om dess
vådor. Detta idkeliga upläsandet af Kungörelserne om kolerans
utbredning i andra länder borde derföre uphöra; men ännu angelägnare
är, att anordningarne mot densamma inom Riket göras
så lika med dem, mot andra farsoter, som erfarenheten möjligen
medgifver. Låt derföre karantäns-författmn vara en serskild
författn. för sig, och låt föreskrifterna, rör:de de inre anordningarne
mot koleran, sammansmälta med dem, som afse
smittosamma sjukdomar i allmänhet, och man har derigenom
tagit ett vigtigt steg till minskande af farhågorna för' sjukdomen,
och såmedelst undanröjt en af de väsendlligare anledmne tili
vådan deraf. Denna sjukdom är för öfrigt visserligen icke utan
skäl förskräckande; men i ett så glest bebodl land som Sverige
är den dock, i jemförelse med många andra farsoter, af relativt
ringa betydenhet, åtminstone hvad landsbygden beträffar. Så
t. ex. bortryckte en Rödsots-epidemie år 1838 ensamt inom
Stora Kopparbergs län på få månader 2,800 personer, en dödsnummer,
hvilken koleran aldrig upnått i provinserna. Koleran
är fruktansvärd egentligen endast för städerna. Ju sämre belägna,
ju sämre bebygda de äro, ju mera fattigdom, smuts och
uselhet der finnes, ju förfärligare blir sjukdomen; och åtgärderna
lill dess mildrande blifva således alldeles enahanda med dem,
hvilka andra farsoter i enahanda afseenden kräfva, och kunna
följaktligen med allt skäl i en och samina författn. uplagas, eller,
494
Den 31 Maj f. m.
rättare sagdt, deri inbegripas. För öfrigt ptbeder jag raig, att,
med afseende på hvad åtskilliga talare yttrat, få anföra några ord.
Hr von Hartmansdorff har vidrört 1831 och 1834 års koleraförfattn:r.
Då den förra upgjordes, var jag jemte Hr von Hartmansdorff
ledamot i den komité, hvilken borde afgifva nnderd.
förslag till föreskrifter till förekommande af kolerans utbredning,
sedan den inom Riket yppats. Förfallmn skulle, jemlikt meddelad
nådig befallning, byggas på samma grund, som karantänsReghtet
af år 1806; d. v. s. koleran skulle här, såsom i andra
länder, betraktas- ur samma synpunkt som den orientaliska pesten,
och följaktligen adopterades i väsentlig mån de i Ryssland, Preussen
och Österrike vidtagna prohibitiva åtgärderna. Dessa bestodo
hufvudsakligen deruti, att man, medelst sanitets-kordonger, och,
så lill sägandes, med fälld bajonett ville hindra farsotens framträngande
eller åstadkomma dess instängande inom de hus, byar
eller städer, der den yppats. — Man erfor dock snart otillförlitligheten
af dessa åtgärder, ty sjukdomen respekterade hvarken
kordonger eller bajonetter, utan öfverhoppade dem gång efter
gång, och epidemien spridde sig, skydds-åtgärderna till trots,
från Rike till Rike, från provins till provins. — Denna erfarenhet
framkallade ock snart en reaktion mot de i denna syftning
utfärdade författningar, och författnm af d. 9 Juli 1831 blef ej
heller fritagen från en sådan; ty äfven här yrkrde man på mildare
åtgärder, och redan d. 12 Nov. samma år utkom den efter
dessa åsigter utarbetade förnyade Nåd. Kungörelsen om hvad
vid kolerans utbrott inom Riket iakttagas bör. Med denna tycktes
allmänna opinionen belåten, intill dess koleran första gången
år 1834 här i Riket yppades, då man deremot temligen allmänt,
icke allenast, yrkade på rättigheten att vidtaga spärrning mot
kolera, utan ock vid flera länegränser, och utanför flere städer,
i strid nied författnm satte dessa åtgärder i verket. —r Regeringen
lät till en början saken passera; — men, sedan flere Riksdagsmän,
som under kolera-epidemien härifrån begifvit sig till
sina hem, erfarit olägenheterna af spärrningarne och karantänerne
vid lånegränserna, väcktes motioner i alla Stånd om uphäfvande
deraf. Den författn., som d. 24 Sept. utfärdades, var föranledd
af R. St:rs underd. anhållan; men den blef icke alldeles sådan,
som man kunnat önska, emedan K. M. ansåg något afseende
böra fästas på den opinion till fördel för spärrningarne, som så
allmänt i landsorterne uttalat sig. Frågar man nu, hvilken opinion
i detta afseende för det närvande är den mest rådande,
så blir svaret, att de städer, som spärrat sig och undgått sjukdomen,
ifra för spärrningar, hvaremot de, som spärrat och fått
koleran, icke tro på spärrningar såsom skyddsmedel. Af Landshöfd:n
i Upsala län hafva vi hört, att Cpsala-boarne anse sig
hafva varit skyddade från koleran genom spärrningar; fråga vi
deremot Norrköpings-boarne, hvilka förr varit de ifrigaste förfäktare
af karantäner och spärrningar, så till lands som sjös, så
få vi, sedan koleran der förlidet år utbröt, utan att någon
Den 31 Maj f. m.
495
anleda, förefinnes, det sjukdomen till den strängt spärrade staden
blifvit införd, ett alldeles motsatt svar.
Man liar här åberopat vetenskapens dom i afseende på kolerans
sätt att sprida sig. Afven jag vädjar gerna till densamma;
men, ty värr, lemnar den bär föga ledning, ty den utfaller lika
så skiljaktig som allmänhetens; och ville man hänskjuta frågan
till Makarnes afgörande efter röstpluralitet, är det ganska ovisst,
huru svaret utfölle.
En talare har till mig hemställt, huruvida jag icke skulle
anse rättast om alla våra karantäns-åtgärder finge upliöra. Utan
att anticipera på det utlåt, jag framdeles kan i denna fråga komma
att afgifva, anser jag mig likväl, då jag är direkt upfordrad att
yttra min åsigt, pligtig att öppet .förklara det jag under nuvande
förhållanden skulle anse det vara oriktigt handladt, om man från
det stränge karantäns-system, som, sedan kolerans sednasle upträdande
i Europa, här i Riket varit iakttaget, pä en gång öf~
verginge till ett alldeles motsatt, eller att göra intet mot densamma.
Deremot tror jag, att karantäns-tiden kan och bör betydligt
nedsättas, samt nödig kontroll å ankommande fartygs sanitärä
förhållande utöfvas, hvilket kan ske på ett sätt, att den,
utan att blifva hvarken kostsam eller serdeles tryckande för trafiken,
medförer ett vida säkrare skydd emot så väl kolerans som
andra sjukdomars införande, än vårt nuvande karantäns-system
lemnar.
Man har ock upmanat mig, att tillkännagifva, huruvida jag
anser kolerans upkomst och utbredning bero af smitta från person
till person, eller af ett s. k. miasma. Härtill får jag svara,
att här, som i andra fall, då två alldeles motsatta meningar vunnit
nästan lika många uplysta och opartiska anhängare, man med
temlig visshet kan antaga, att sanningen ligger i midten. Koleran
kan, enl. min öfvertygelse, upkomma genom smitta
från person till person och smittämnets öfverföring från en ort
till en annan; men epidemiskt upträder den endast der predisposition
derför finnes, och der denna sistnämnda är starkt utbildad,
der kan hon ock, högst sannolikt, upkomma utan införd
smitta. Karantäner kunna då aldrig betraktas såsom ett osvikligt
skydd mot farsoten, men mången gång afböja de dock utbrottet
af en sådan, i det de afhålla tillkomsten af smittämnet
intill dess den erforderliga prsedispositionen för en dylik farsot
hunnit passera. Förhållandet var så här år 1848. Hade då karantänen
vid Djurhamn icke funnits, utan de kolerasjuka, som
der vårdades, blifvit förda hit till Stockholm, är det min öfvertygelse,
att en kolera-epidemi här skolat upkomma; ty pnedispositionen
derför var starkt utvecklad och flere sjukdomsfall, mycket
liknande elakartad kolera, hade under den varmaste tiden redan
visat sig. Men, säger man, hvad vunno vi derpå, att vi då
blefvo fria från farsoten, då vi dock (ingo den år 1853? Jag
svarar härtill, alt det icke är så alldeles likgiltigt om man lyckats
att med 5 år fördröja utbrottet af en härjande farsot. Minst
af alla får läkaren så betrakta saken; ty hvad förmår han i alla
496
Den 31 Maj f. m.
mänhet att uträtta mera, än att möjligen ett eller annat år förlänga
en menniskas lifstid, och genom en uteblifven kolera-farsot
sparas tusendetals lif. Till svar på Hr Cederschiölds lill mig
ställda fråga, kan jag således icke undgå att förklara, det jag,
för det närvande, icke vill tillstyrka Regeringen, att helt och
hållet afskaffa de yttre karantäner mot kolera.
Hvad åter beträffar spärrningar inom landet, så anser jag
dem olämpliga och onyttiga. Klokheten bjuder dock, att man,
vid deras afskaffande icke alltför mycket stöter den opinion för
hnf.vudet, som ännu har förtroende för dem. Visserligen böra
spärrningar, sådana de hittills varit använda, förbjudas; men jag
anser derjemte, att kommunerna böra hafva rätt, att under gängse
kolera-epidemi hålla upsigt på resande, som kunna medföra smitta,
mot förbindelse, att på lämpligt sätt bereda vård för ankommande
sjuka.
Frih. von Kramer har sagt, hvad som gläder mig, alt
spärrniugarne i Upsala icke haft den effekt, jag af dem befarade,
nemi. att underhålla fruktan för koleran och föranleda
åsidosättandet af andra och vigtigare sanitära åtgärder. Hvad
”lugnet” för koleran i Upsala beträffar, har väl varit tu tal derom
; men hvad de sanitära åtgärderna angår, har jag aldrig förutsatt,
att, der Frih. von Kraemer är Landshöfd., dessa kunnat
åsidosättas, ehvad staden varit spärrad eller icke. Men Frih.
von Kramer har ock yttrat något, hvilket gör mig ondt, då han
såsom en af spärrningarnes fördelar betraktar, att en mängd uslingar,
vandrande gesäller och tiggare genom dem hindrats att
inkomma i staden. Om hvarje kommun i detta afseende skulle
tänka och handla lika med Upsala, hvart skulle uslingarne taga
vägen? Se der, Mine Hrr, en omständighet, som icke bör förglömmas
vid afgörandet af frågan om spärrningar mot koleran
inom landet. Långt ifrån att medgifva alla uslingars aflägsnande
från kommunens grannskap, synes menniskokärleken tvertom
bjuda, att under en olycksperiod, sådan som en kolera-farsot,
serskildt om dem taga vård; de må nu bo på stället, eller komma
från annor ort. För öfrigt är det icke blott de fattige, som sålunda
blifvit från vissa städer afvisade; man har ock, från melan
ett håll, hört omtalas, huruledes personer, med både vilja
och förmåga att draga försorg för sig sjelfve, afvists från den
ena spärrade orten efter den andra, och sålunda tvingas att i
dagar och nätter resa omkring i provinsen, under omständigheter,
sorn gjort afvisandet till en verklig grymhet. Såsom exempel
på sättet huru författn:n om spärrningar blifvit tillämpad,
tillåter jag mig att anföra, att då en läkare härifrån blifvit reqvirerad
till Calmar, emedan stadens läkare insjuknat, han vid
ankomsten icke tilläts inkomma i den stad, hvars sjukvård han
var förordnad att bestrida, utan inlades i en stuga utanför densamma,
och qvarhölls der i 9 dygn, samt ålades efter frigifvandet
icke allenast att till högt belopp godtgöra sitt underhåll,
utan ock betala dem, som varit satte till hans bevakning. En
talare
Den 31 Maj f. m.
497
talare har yttrat, att det vore olämpligt, om R. St:r skulle inför
Regeringen uttala en opinion i ämnet. Jag tror det icke, och
icke heller att, i en fråga sådan som denna, det kan vara för
Konungen och Dess Regering likgiltigt, att veta hvad R. St:r
derom tänka, och jag är öfvertygad, att K. M. vid pröfningen
deraf säkert kommer att fästa synnerligt afseende vid de åsigter
derutinnan, hvilka R. St:r anse sig kunna framställa såsom nationens;
men att K. M. skulle i detaljerna bifalla hvad R. St:r
kunna komma att föreslå, följer ingalunda häraf; ty, såsom flere
talare anmärkt, ega R. St:r icke den detalj-kännedom, som erfordras
för upgörande af en ändamålsenlig författn. i detta afseende.
Jag förnyar min vördsamma anhållan, att, då en underd. skrifvelse
i ämnet skall till K. M. ingå, R. o. Ad. icke allenast för
sin del måtte autaga PresteSt:s förslag dertill, utan ock de öfrige
St:n inbjudas, att antaga R. o. Ad:s samt PresteSt:s gemensamma
beslut.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit ntfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag skall icke göra mig
skyldig till det felet, att missbruka R. o. Ad:s tid med afhöraude
af många skäl i en fråga, som blifvit så länge ventilerad, och
sist af den talare, som förstår frågan säkerligen bättre, än de
flesta af oss. Jag skall hålla mig till formen.
Frågan delar sig i två afdelmr. Den första om R. o. Ad.
skall besluta, att någon skrifvelse bör till K. M. ingå, och den
andra, hvad denna skrifvelse skall hafva för form. I första afseendet
har blifvit anmärkt, att det vore olämpligt af R. St:r, att
ingå till K. M. med en skrifvelse; men det må ursäktas mig,
att jag är af motsatt mening. Ty, enl. min åsigt, finnas få
frågor af större vigt än denna, enär den gäller hela nationens
lif och frid, och det måtte väl då vara lämpligt, att R. St:r inför
timonen frambära deras åsigter i ämnet. Denna fråga kommer
sannolikt att af K. M. betraktas så ömtålig, att K. M. emot
R. Stms önskan icke vill uphäfva spärrningarne eller bibehålla
dem. Jag skulle således hålla före, att om en opinion inom R.
St:r finnes i detta hänseende, den ock bör uttalas. Man har
yrkat afslag på Betänk, ur den synpunkt, att det vore orätt och
olämpligt att uphäfva spärrningarne. Spärrningarnes olämplighet
och otjenlighet hafva blifvit så vidlyftigt bevista, att jag skulle
anse mig handla orätt, om jag sökte uptaga några korn, som
dervid måhända förbigåtts. Jag vill blott nämna, att jag är bosatt
nära Calmar, hvilken stad varit skonad ifrån kolera, och jag
har mig specielt bekant, att under det spärrningen hölls som
strängast, flere personer icke desto mindre lyckats inkomma till
staden och undgå de vaktandes sprgfälliga upmärksamhet. Spärrningen
kan således icke antagas hafva varit orsaken dertill, att
koleran inom denna stad icke utbrutit. Om så varit, hvarföre
skulle då icke Carlshamn, jemte andra städer i grannskapet, som
7 II. 32
498
Den 31 Maj f. m.
varit lika strängt spärrade som Calmar, undgått smittan? Jag
tror således, att från R. St:r till K. M. bör afgå en skrifvelse,
uttryckande hufvudsakligen de åsigter, som i Betänk, innehålles.
Jag tror nemi., att R. St:r böra i underd:het anhålla, att den
största möjliga lindring bör medgifvas i afseende på den utrikes
sjöfarten, och att spärrningarne inom landet måtte förbjudas.
Frågan blir derefter, om R,- o. Ad. bör uttrycka denna åsigt
genom bifall till Utsk:s Betänk, eller, såsom Hr Ekströmer tillstyrkt,
antaga PresteSt:s beslut. Jag vill fästa upmärksamheten
vid ett uttryck, som förefinnes i PresteSt:s beslut, och som möjligen
skulle tillintetgöra bela kraften och verkan af hvad man
söker med en sådan skrifvelse. Der står nemi., att man skulle
anhålla, att K. M. ville vidtaga alla sådana ändringar, hvilka, utan
att minska den dermed afsedda trygghet mot sjukdomen etc.
Sannerligen jag fattar, huru detta skall förstås. Det är gifvet,
att ju längre tid, som föreskrifvas för karantänen, dess större
blir tryggheten, och den aldraminsta inskränkning i tiden derför
skulle ju alltså hafva minskad trygghet till följd. Då detta
vilkor står utsatt i PresteShs förslag, befarar jag att det skall
kunna missförstås derhän, att det tillintetgör hela afsigten med den
underd. skrifvelsen. Dessutom är jag öfvertygad, att denna mellanmening
skall förhindra de öfriga St:n att förena sig i beslutet,
hvaraf följden blefve, att 2 Ständ kunde komma att stanna mot
2 i hufvudsaken.
Hr Ekströmer har gjort ganska intressanta anmärkmr emot
Utsk:s förslag, hvaraf jag hemtar en ny anledn. att beklaga, det
R. St:r äro delade på fyra rum, och att således de öfriga St:n
icke varit i tillfälle att förnimma Hr Ekströmers sakrika anförande;
men jag hemställer likväl till Hr Ekströmer, huruvida
hans anmärkmr äro af den beskaffenhet, att icke förslaget likväl
skulle kunna antagas. Den 2:dra punkten t. ex. har Hr Ekströmer
ogillat, emedan deri föreslås uttryckligen, att K. M. måtte
taga i öfvervägande, huruvida icke karantäns-anstalterna böra
utvidgas. Månne ordalagen icke äro ändamålsenliga? De uttrycka
icke någonting bestämdt, utan blott en önskan, att K. M. måtte
taga i öfvervägande, huruvida icke, till lättnad i trafiken, ytterligare
en karantäns-plats i de norra orterna beliöfves. Således
ligger häruti ingenting, som är bindande för K. M., utan endast
en önskan, att saken tages i öfvervägande, och jag skulle alltså
hälla före, att ett bifall till denna punkt icke skadar saken. Vidare
har Hr Ekströmer funnit 3:dje punkten olämplig. Der år
fråga om inrättande af karantäns-platser, så att de kunna rymma
dera, hvilka måste undergå karantän, och jag medgifver svårigheten,
att kunna erhålla karantäns-platserna så rymliga. Punkten
är emellertid icke bestämd, utan uttrycker endast en önskan
af R. St:r, att K. M. ville låta tillse, det karantäns-inrättningarne
utvidgades, så att de i närmaste mån lemna det erforderliga utrymmet.
Punkten är evasivt upställd, och det är ingen fara vid
att bibehålla den. 4:de punkten afhandlar kostnader för medikamenter
och dylikt. Den kan gerna afslås, och jag hade ämnat
Den 31 Maj f. m.
40»
alt begära propos. derå; ehuru jag icke tror, att dess bibehållande
skulle skada saken i det hela. Emot 5:te punkten har
Hr Ekströmer icke gjort några serdeles anmärkn:r.
Vi öfvergå nu till de inrikes karantäns-anstalterna, i fråga
om hvilka Hr Ekströmer har sagt, att man icke bör lägga hinder
i vägen för anläggande af sjukhus invid segelleder och kanaler
till emottagande af kolerasjuka. Jag kan icke finna, att
detta Utsk:s tillstyrkande lägger något hinder i vägen för inrättande
af dylika sjukhus.
På grund af alla dessa skäl tror jag, att R. o. Ad. kan bifalla
ifrågavande Betänk., utom 4:de punkten, som icke bör
bifallas.
Genom bifall lill öfriga punkter af förslaget, uttrycka vi endast
en opinion, hvilken i hufvudsak öfverensstämmer med den,
som finnes uttryckt i PresleSt:s beslut, men undvika, att i vår
opinions-ytlring inlägga det vilkor, som PresteSt. gjort, hvilket
innebär, enl. hvad jag här ofvan ådagalagt, en restriktion, som
kunde förklaras såsom hinderlig för den åsyftade lindringen i
karantäns-anstalterna. Då vi genom bifall till Utsk:s Betänk,
dessutom vinna 3 Stånds beslut i frågan, och hon sålunda blifver
afgjord, hvarigenom man upnår samma ändamål, Hr Ekströmer
åsyftat, anhåller jag om bifall till Betänk., utom 4:de punkten,
å hvilken jag begär afslag.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: 1 hufvudsaken instämmer
jag med Hr von Hartmansdorff. När jag så gör, yttrar jag
mig visserligen icke med afseende på den embetsmanna-ställning
jag har, ty den, som lika med mig, erfarit alla de olägenheter,
som af spärrningarne tillskyndas Landshöfd:ne, till följd af oräkneliga
trassel med klagomål, böter o. s. v., skall visserligen lika
lifligt som jag önska, att kunna bifalla Betänk. Har man då,
såsom jag, lyckan att vara anförtrodd ett län med en vidsträckt
kust, och således derförutan har att göra med flera karantäns-befälliafvare,
så önskar man, att alla spärrningar in- och utifrån kunde
undanröjas. Men jag bekänner helt upriktigt, att om jag eftertänker
följderna af ett bifall till Betänk., kan jag icke tillstyrka
att, genom detsammas godkännande, kasta på Regeringen allt
det missnöje och allt det obehag, som tvifvelsutan kommer att
drabba henne, såvida, till följd af denna för tillfället möjligen
rådande opinion, alla spärrningar inom landet borttagas. Jag
anser desto mindre nödvändigt, att vidtaga en sådan åtgärd,
som kostnaderna för kommunerna i och för spärrningarne äro
så stora, att de småningom allt mindre och mindre komma att
tillämpas.
De gräsligheter en gch annan talare låtit påskina, såsom
följder af spärrningar, har jag inom Stockholms län icke kunnat
erfara. Jag har icke hört mer än två fall, der icke mensklighetens
kraf mot insjuknade personer blifvit på ett värdigt sätt
upfyldt; men deremot har jag hört oräkneliga exempel på en
32*
seo
Den SI Maj f. m.
hög grad af kristlig anda hos befolkningen; med ett ord: jag
har icke hört omtalas några gräsligheter såsom följder af spärrningar
kommunerne emellan. Afven vanan att se koleran i ansigtet,
skall utan tvifvel allt mer och mer tillintetgöra hågen hos
kommunerna, att vidtaga spärrningar. Jemför man förhållandet
år 1834 med förhållandet år 1853, så måste man medgifva, att
hågen att spärra varit ganska ringa, och denna håg skall troligen
småningom försvinna. Såsom bevis derpå anhåller jag få
omnämna, att inom de tre fögderier af Stockholms län, som
närmast omgifva hufvudstaden, fanns, så vidt jag har mig bekant,
icke mer än en enda socken, som hade spärrat sig; och
för att gifva ett begrepp om de åsigter allmogen, åtminstone på
3 å 4 mil omkring Stockholm hysa, vill jag nämna ett exempel.
När koleran utbröt här i hufvudstaden, vistades jag i Småland,
och återkom hit 10 å 12 dagar efter kolerans utbrott. I trakten
af Fittja träffade jag en bonde, som på min fråga, huru han
vågat fara till Stockholm, svarade: det är icke så farligt! Visst
dör det en hop folk i Stockholm, men det är så godt om dem.
Detta var hans tanke om koleran.
Såsom skäl för bifall till Utsk:s Betänk, har en annan talare
hufvudsakligen sagt, att spärrningarne icke upfvlla ändamålet.
Ja, om det vöre hufvudsyftet att spärra i ordets egentliga
bemärkelse, skulle jag vara fullkomligt ense med den värde talaren,
att spärrningarne icke upfylla sitt ändamål, ehuru sådant
är långt ifrån att vara bevisadt. Men jag vill antaga, att det
är så. Jag yttrar mig emellertid för sätten att spärra, icke derföre,
att jag tror, att spärrningarne i allo upfylla sitt ändamål,
utan derföre att, sedan kommunerne under en längre tid fått
en slags häfd på rättigheten till spärrning, och då, på sätt Hr
Ekströmer, hvilken med mesta sakkännedom yttrat sig i frågan, äfven
sagt, att öfvertygelsen om nyttan af spärrningarne ännu icke är stadgad
inom läkare-corpsen, tror jag icke, att det är rätt af R.
St:r att vilja kasta på styrelsen obehaget af ett missnöje, hvilket,
enl. min öfvertygelse, blir ganska stort. Om de, som nu hata
spärrningarne, skrika, är jag förvissad, att, om spärrningarne
förbjudas, och således blifva kärare än de nu äro, skola de,
sorn icke få spärra sig, skrika ännu värre. Man har här citerat
exempel på spärrningarnes ändamålsenlighet eller icke, i anledn.
hvaraf jag anhåller få nämna, att inom Stockholms län finnas 6
småstäder. Tre af dessa spärrade sig och undgingo koleran,
men de andra tre spärrade sig icke och blefvo af koleran angripne.
Södertelje hade icke spärrat sig, och under loppet af
2:ne månader var staden frisk; men slutligen utbröt sjukdomen
och der dogo 24 personer. Som sagdt är, då opinionen icke
på något sätt kan anses vara afgjord för eller emot spärrningarne,
samt då jag hyser dén fasta öfvertygelsen, grundad på den erfarenhet,
jag under sista året inhemta!, nemi. att, oaktadt sjukdomen,
allmogen inom Stockholms län obehindradt besökte Stockhölm,
så anser jag den föreslagna skrifvelsen icke böra till K.
M. afgå. Inom Stockholms län finnas 115 socknar, och af dessa
Den 31 Maj f. m.
301
blefvo 36 angripne af koleran, men af dessa 36 socknar varierade
sjukdomen inom 20 af dem emellan 1 och 4. Inom 6 socknar
var sjuknummern större, hvartill orsaken var, att der funnos fabriker
såsom t. ex. på Wermdön, der ett betydligare antal arbetare
fanns, men i allmänhet var dödsnummern ganska ringa.
Sjukdomen spridde sig sällan utom huset, och ifrån Stockholm
utfördes den på landet. Erfarenheten, att koleran icke spridde
sig utom den smittade orten, har åtminstone inom Stockholms
län tvifvelsutan stadgat den öfvertygelse, att spärrningar icke äro
nyttiga, emedan de medföra dryga kostnader för kommunerne,
men jag är fullt öfvertygad, att om man förbjuder spärrningarne,
blir lusten att spärra mycket större, och Regeringen får upbära
mycket missnöje, och de, som eljest icke spärrat sig komma
alt skrika förskräckligt öfver den förlorade rättigheten. Af dessa
skäl får jag afstyrka bifall till Retänk.’
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: För att kunna bedomina
sjelfva hufvudfrågan eller huruvida karantäner böra ega
rum eller icke, måste man känna, huruvida koleran upkommer
genom smitta eller icke. Som jag icke eger denna kännedom,
kan det icke heller falla mig in att derom uttala mitt omdöme,
emedan jag i allmänhet undviker sådant i ärender, dem jag ieke
förstår. Då emellertid pluraliteten af R. St:r befinner sig i samma
kategori, som jag, d. v. s., att de icke förstå saken, tror jag,
att de handlade klokast, om de icke derom uttalade något omdöme.
Sådant oaktadt, tror jag, att en skrifvelse i ämnet kan
och bör till K. M. ingå; men den bör då vara affattad i andra
ordalag, än dem Utsk. föreslagit. Vi ega nemi. ett Collegium,
sammansatt af vetenskapsmän, som ega förmåga att bedöma ämnet
och uttala sin opinion i detsamma. Svarar nu detta Collegium
att koleran icke är smittosam, och således genom smitta icke
kan införas i riket, så synes mig klart, att R. St:r kunna till K.
M. uttrycka den önskan, att de inre kararantänerna böra uphöra.
Skulle åter Colbm uttala en motsatt åsigt, eller om öfvertygelsen
i ämnet ännu icke vore stadgad hos Colhii ledamöter, tror
jag K. M. handlar rättast att bibehålla de yttre karantänerna.
Derigenom blir den önskan sådan, som jag tror R. St:r böra
uttrycka den, att K. M. anbefaller Sitt Sundhets-Colhm att bestämdt
besvara den frågan, om det anser koleran kunna införas
i riket genom smitta eller icke, och att om Colini ledamöter ännu
icke i ämnet stadgat sin öfvertygelse så att ett bestämdt svar på
denna fråga af dem kan lemnäs, . Colbm då upgifver den kortaste
tid och de lindrigaste olägenheter, som med karantänerna
kunna vara förenliga, samt att K. M. derefter måtte ordna förhållandena.
Sådan bör, enl. min åsigt, denna hemställan från
R. St:r vara affattad; men derjemte bör, efter mitt förmenande,
den största vigten fästas just vid den punkt i förslaget, som en
talare ansett böra uteslutas, och en annan åter velat hafva uttryckt
i mera evasiva ordalag. Jag deremot tror, att den bör
bibehållas och uttryckas i de mest bestämda ordalag. Denna
502
Den 31 Maj f. m.
punkt är den 3:dje, sora afhandlar ordnandet af karantäns-anstalterna.
Ty skola dessa med utlandet bibehållas, fordrar menskligheten
att de ordnas på ett helt annat sätt, än de hittills varit.
Deras närvar:de skick, är en skandal, som Sverige hittills icke
har aftvått, och icke kan aftvå sig, med mindre än att det vidtager
de vidsträcktaste och fullständigaste förändringar med karantänsväsendet.
Det är derföre smärtsamt, att Hr Ekströmer
ansett denna punkt böra förbigås, hvilken, enl. min åsigt är den
vigtigaste, såvida nemi. karantäner skola finnas. Ty om Sverige
anser sig hafva ■ rättighet att ålägga oskyldiga medborgare en
fångenskap, hvilket jag uti förevar:de fall ej vill bestrida, derest
nemi. Sundhets-Colbm anser koleran genom smitta kunna införas,
sä är det ock Sveriges pligt, att icke göra fångenskapen hårdare
för den oskyldiga menniskan, än för brottslingen. Förden
sednare äro inrättade cellfängelser, der han bor i sitt enskildta,
snygga rum; men de, som icke hafva begått något ondt, som
besökt utlandet, enl. läkares föreskrifter i afsigt att förbättra
helsan, de skola, vid återkomsten till fäderneslandet, kastas i en
fångenskap, som icke är jemförlig med någon annan, om förhållandet
är sådant, man beskrifvit det för mig, som sjelf med
mycken möda undgått denna fångenskap. Man har nemi. sagt
mig, att i ett enda rum 14 å 15, kanske äfven 20 personer
sammanföras; men icke nog härmed, man gör icke ens skillnad
emellan könen. Jag har hört detta af trovärdiga personer,
som sjelfva måst undergå denna tortur, en berättelse, som utlänningen
icke vill tro, emedan sådant skulle afhålla honom att
besöka vårt land, såvida han på samma sätt skall behandlas. Men
det är icke nog med detta. Man har icke ens sörjt för, att de
olycklige, som måste undergå dessa karantäner, erhålla der sitt
lifsuppehälle, utan de måste betala en smörgås eller något dylikt
med 1 R:dr. Jag har derföre ansett det vara min pligt, att påpeka
detta förhållande, på det att den auktoritet, under hvars
närmaste tillsyn karantänsväsendet är ställdt, måtte till K. M.
ingå med underd. anmälan, att om K. M. anbefaller karantänernas
bibehållande, det är ovillkorligen nödvändigt att de så
ordnas, kostnaderna må blifva huru stora som helst, att oförvitliga
menniskor, som komma dit, icke behandlas sämre än brottslingar.
Det är oss alla bekant, att man då och då slopar krigsfartyg
och äfven att andra fartyg kasseras. Fastän dessa ej längre
kunna begagnas såsom farkoster på det stormande hafvet, torde
de dock kunna läggas för ankare uti en hamn och utan serdeles
stor kostnad förses med små rum eller celler, der hvar och
en kan bo afskild, titan att vara blottställd för smitta och allt
det obehag, som våra nuvarrde karantäns-anstalter medföra.
Nästi. år besökte jag utlandet, till följd af min läkares föreskrift;
men jag var icke väl utkommen, förrän koleran bröt ut, och genast
måste min omsorg riktas på möjligheten att med min familj återkomma
till fäderneslandet. Mycket plågad af sjösjuka, hade jag
önskat kunna taga ginaste vägen hem: men måste likväl göra
långa omvägar, för att undgå karantäns-torturen. Jag tog vägen
Den 31 Maj f. m.
503
öfver Nordsjön till brödra-riket, och lyckades på detta sätt att
undgå allt obehag af karantänerna inom mitt fädernesland. Men
äfven om jag i Norrige hade blifvit ålagd karantän, så hade den
blifvit hälften kortare än här, och man hade der sörjt för inqvartering
på ett fartyg. På grund af hvad jag nu anfört vill
jag önska, att R. St:r måtte fästa synnerlig vigt vid 3:dje punkten
; att för öfrigt åtskilliga detaljbestämmelser i förslaget utlemnas,
och att R. St:r uttrycka den önskan, att K. M. ville anbefalla
Sundhets-Colhm, att afgifva sitt yttrande i' frågan, samt att
K. M. derefter måtte ordna de yttre karantänerna på det sätt,
K. M. anser mest betryggande.
Hvad spärrningarne inom landet angår, kan jag icke neka,
att de synas mig vara i högsta måtto olämpliga; men äfven i den
frågan bör Sundhets-Colhm kunna erhålla föreskrift att meddela
sitt omdöme. Jag har visserligen af Hr Ekströmers yttrande fått
anledn. förmoda, att Sundhets-Colhm icke skulle vara för uphäfvande
af karantänerna mot utlandet; men hans yttrande, rör:de
spärrningarne inom landet, har jag i anseende till min aflägsenhet
från honom sannolikt ej rätt upfaltat, emedan jag tyckte mig
finna, att han i början talade emot spärrningarne och slutligen
för dem; men, som sagdt är, jag har min plats så långt bort
från honom, att jag troligtvis icke riktigt upfaltat hans yttrande.
Mig synes, att om det än på någon punkt kunde lyckas att utestänga
koleran, hvilket icke lärer kunna anses, såsom bevist, genom
de exempel här blifvit anförde, emedan sådant först då kan
anses vara ådagalagdt när koleran ej inkommit på något ställe,
der spärrningar egt rum; men om det skall vara hvarje kommuns
naturliga rätt att spärra sig, då han dermed icke förnärmar
andra, så skulle t. ex inom Stockholms stad hvarje församling
vara berättigad att spärra sig mot hvarandra, och måhända
skulle äfven hvarje husegare hafva rätt att spärra sig. Jag vet
icke huru detta skall tillgå; men då kunde ju äfven hvarje familj,
under åberopande af sin naturliga rätt, vilja spärra sig inom sina
rum, för att icke komma i beröring med andra. Vi hafva likväl
pligter mot våra medmenniskor och bröder inom landet.
Förhållandet är helt olika mot utlandet. Men inom riket anses
vi stå lill hvarandra i ett närmare förhållande, än mot utlandet;
och då bjuder väl pligten att handla annorlunda.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag att
Betänk, måtte återremitteras, på det att Utsk. måtte upställa ett
nytt förslag till underd. skrifvelse i den riktning jag påpekat, så
att den kommer att uttrycka den önskan, att K. M., efter Sundliets-Colhii
hörande i ämnet, ordnar karantäns-väsendet i enlighet
dermed. Slutligen anser jag mig böra, likasom Gr. Liljencrantz,
afstyrka alla åtgärder, som har till föremål att kasta på
Regeringen hela ansvaret för beslutet i en så vigtig fråga.
Hr Bråkenhjelm: Jag vill i största korthet fästa upmärksamhelen
på den vidlyftiga vederläggning, för hvilken min reservation
varit föremål. En ledamot har upställt en definition
504
Den 31 Maj f. m.
på kommunernas naturliga rätt, och vidare definierat ordet
spärrning, samt bevisat, att båda begreppen icke stå tillsammans.
När man sålunda upställer sina defiuitioner, är det lätt att komma
till rätta med sina motståndare, men hvar och en, som läst
min reservation, vet, att jag dermed menar kommunernas samliällsenliga
rätt, och den kan väl icke förnekas vara naturlig, fastän
den icke får så förstås, som då man i vetenskapen säger naturlig
rätt, eller rätt i naturtillståndet, såsom den värde talaren
yttrat sig.
Dessutom har än den ena och än den andra punkten i förslaget
varit föremål för vederläggning, och hvad som qvarstår
deraf skulle jag anhålla, måtte afslås, likasom hela förslaget. Att
jag skulle cidera min opinion i frågan, då jag icke har någon fruktan
för karantäner mot utlandet eller för spärrningar inom landet,
det är för mycket begärdt af mig, och jag fordrar icke mera af
mig sjelf i det fallet, än jag fordrar af andra, och lägger icke
min enskilda opinion till grund för några rättsanspråk. Jag anhåller
att få fästa upmärksamheten derpå, att om frågan skall
anses afgjord genom 3 Stånds beslut, sä är ändamålet dermed
icke vunnet, att R. o. Ad. förenar sig med PresteSt., emedan
derigenom två Stånd stanna emot tvä, och om än frågan förekommer
till jemkning i Utsk., måste Utsk. gå en medelväg emellan
de olika besluten. Komma 3 beslut till Utsk., nemi. Borgareoch
BondeSt:ns gemensamma samt PresteShs och R. o. Ad:s
serskilda beslut, måste jemkning ega rum emellan de två och
det afslag, som, enl. min åsigt kommer alt gå mycket nära till
hvad Hr Ekströmer har yrkat. Jag anser således, att den lyckligaste
utgången af frågan vore, alt R. o. Ad. helt simpelt afslår
Betänk., emedan derigenom upkommer ett medium emellan tvä
ytterligheter.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då jag i egenskap af Ordfide
i en af rikets karantäns-kommissioner och såsom Landshöfd. i
det län, som är beläget närmast till utlandet och de delar deraf,
hvilka sisth år varit af koleran hemsökte, icke anser mig tillständigt
att yttra någon enskild opinion i ämnet, hade jag helst
önskat att kunna förbigå detsamma; men jag har ansett mig
pligtig begära ordet, egentligen för alt något närmare fästa upmärksamheten
på den skrifvelse, Hr Ekströmer förordat, grundad
på PresteSt:s förut fattade beslut i frågan. Här äro egentligen
tre meningar, som sökt göra sig gällande. Den ena har yrkat
afslag på skrifvelsen. Om R. o. -Ad. fattar ett sådant beslut, så
innebär detta i sig sjelf en opinions-yttring, att R. o. Ad. anser
de nuvande förhållandena med karantänerna böra fortfara. Antages
åter PresteSt:s beslut, såsom en talare föreslagit, anhåller
jag att få fästa upmärksamheten på en mellan-mening i detta
beslut, hvilken, enl. min åsigt, tillintetgör det syftemål man afsett.
PresteSt. yttrar nemi., att det önskar, att .det hittills medgifna
spärrandet må undanröjas eller åtminstone de mångfaldiga olä
-
Den 31 Maj f. m.
505
genheter, som dermed äro förknippade i väsendtlig mån undanrödjas.
Utsk. har i klara och bestämda ordalag uttalat den opinion,
att alla spärrningar, såväl till lands som sjös, icke må tillstädjas.
PresteSt. har i sitt beslut uttryckt detsamma, men tillika
tillagt den mellan-mening, hvarom jag nyss nämnt, och
hvilken, enl. min tanke, borttager verkan af hvad PresteSt. förut
sagt. Skulle således R. o. Ad:s majoritet vid frågans slutliga
lösning, hysa den åsigten, att dessa inrikes spärrningar icke böra
bibehållas, tror jag icke, att R. o. Ad. bör antaga PresteSt:s
beslut, såvida icke den af mig redan påpekade mellan-mening
borttages. Lika med föreg:de talare, erkänner jag de olägenheter,
som åtfölja förslaget, sådant det nu är, emedan Utsk. i vissa
punkter ingått alltför mycket i detaljer; men vill man uttrycka
någon åsigt i ämnet, synes det mig vida klokare att heldre antaga
Utsk:s förslag, än PresteSt:s beslut, sådant det är. Skulle
deremot Hr Ekströmer, som derom först väckt fråga, medgifva
borttagande af ifrågavande mellan-mening, skulle jag tro, att den
opinion, som hos åtskilliga ledamöter kunna göra sig gällande,
kan i skrifvelsen uttryckas. Sådant PresteSt:s beslut nu är upställdt,
innebär det en motsägelse, och upfyller ingalunda det
ändamål, som dermed afses. Jag har redan sagt, att jag icke
ansett mig böra uttrycka min egen öfvertygelse i ämnet; men
jag har trott mig böra fästa upmärksamheten på det motsägande
och i det hela intet sägande i PresteSt:s beslut.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Ribbing, Arvid: Då en välvillig Regering vill stödja
sina åtgärder på en allmän öfvertygelse inom landet, anser jag
för min del, att, om af ett eller annat skäl, någorstädes skrik,
som man här yttrat, skulle upstå, det må få blifva dervid. Att
i denna fråga finnes en allmän öfvertygelse, det tror jag. Den
öfvertygelsen anser jag ,på landet vara, att man icke så synnerligen
värderar eller anser såsom angelägna dessa spärrnings-åtgärder,
men att deremot i åtskilliga städer man är af en annan
tanke. Vidare anser jag, att man i allmänhet kan instämma med
Hr Ekströmer, och hänföra kolera-sjukdomen till egenskap lika
med andra smittosamma sjukdomar, såsom t. ex. rödsot och nerffeber.
Hr Ekströmer har sagt, att om en skrifvelse till K. M.
skall ingå, bör den affattas i varsamma och allmänna ordalag.
Jag skulle vilja i stället, att den måtte blifva bestämd, om än
icke ingående i småsaker. Jag vågar derföre föreslå, att skrifvelsen
måtte blifva af det innehåll, att K. Bl. ville förbjuda spärrnings-åtgärderna
inom landet, utom hvad städerna angår, der
folkmängden och faran är större, och der således de må bibehållas
om och hvarest man så åstundar, samt vidare, att K. Bl.
i öfrigt, såvidt ske kunde, gjorde dessa åtgärder så litet hinderliga
för den allmänna rörelsen sorn möjligt. Om skrifvelsen sålunda
upställes, skulle de här yttrade åsigterna kunna förenas.
Blan har visserligen sagt, att om inom vissa städer spärrningarne
tillätos, sådant vore svårt för gesäller och fattige: men de må
500
Den 31 Maj f. m.
val under sådana omständigheter hålla sig hemma, och jag föreställer
mig, att, om städerna tillåtas spärra sig, kungörelse derom kommer
att utfärdas, så att vandringsmännen må veta af det. Man har
sagt^alt mot spärrningarne kan anföras detsamma, som mot tullförfattningarne,
nemi. att om de icke uträttar allt'godt, hafva de
dock uträttat något. Denna tanke har i allmänhet blifvit mycket
modifierad, och tviflar jag att man i allmänhet längre vill vidhålla
den.
Frih. von Kraemer: Jag är skyldig Hr Ekströmer några
ord till svar på hans sista anförande, deri han tyckes draga den
slutsats af mitt förra yttrande, som skulle någon grymhet eller
obenägenhet blifvit i Upsala visad mot sådana fattiga personer,
som från andra orter dit anlända. Så var icke förhållandet,
utan de, som från smittad ort anlände till staden, måste undergå
karantän, och fingo allting fritt. Ville de färdas genom staden,
fördes de naturligtvis derigenom, och fingo tillika något penningar,
enl. hvad jag vill minnas, 6 sk. b:ko. Hvad åter angår lugnet
inom staden, hvilket Hr Ekströmer betviflar hafva funnits, så får
jag försäkra, att ett sådant lugn rådde inom staden, helst den,
under år 1834, gjorde närmare bekantskap med sjukdomen,
och då auktoriteterna hade tillfälle att se sjukdomen i ögonen.
Lika med Hr Cederschiöld skulle jag önska, att Betänk, mätte
återremitteras, om det vore någon aparence att hans förslag kunde
antagas; men jag betviflar, att man kommer till ett sådant resultat,
sedan'"de öfriga Stånden fattat sitt beslut i ämnet.
Hr Ekströmer: Jag är sjelf alltför trött af denna långa
discussion, för att genom dess fortsättande än ytterligare uppehålla
R. o. Ad., och vill blott i anledn. af Frih. Raabs och Hr
von Troils anförande förklara, att jag gerna medgifver borttagandet
af den ifrågavande mellanmeningen, hvilken, enl. dessa
talares åsigter, skulle göra PresleSt:s beslut alltför mycket vacklande
eller, såsom Hr von Troil yttrade, helt och hållet uphäfva
syftemålet med detsamma, hvilket jag dock alldeles icke tror
vara fallet, men på det ingen må föreställa sig, att någon arriere
pensée ligger derunder, tillstyrker jag att den får utgå. Ordalagen
af I’resteSt:s beslut förtjena i allt fall företräde för Utsk:s
förslag. Frih. Raab har väl förklarat, att det gör ingenting
hurudana. dessa ordalag äro, ty det beror af Regeringen att bestämma
hurudan författningen bör blifva. Detta sista är visserligen
en sanning; men kan det derföre vara likgiltigt om R. Stms
underd. skrifvelse i ämnet innehåller endast de allmänna grunderna,
hvarpå R. St:r anse den blifvande författnm böra hvila,
och dessa riktiga, eller ett detaljeradt förslag till föreskrifter,
hvilka till en del måste anses alldeles olämpliga och följaktligen
ej af Regeringen kunna bifallas? — Jag tror det ej.
Hvad angår Giv Liljencrantz yttrande att uttalande af en
opinion från R. Stms sida skulle försätta Regeringen i ett obehagligt
predikament, synes mig en sådan åsigt fullkomligt oriktig;
ty om det är en öfvervägande önskan i landet, att spärr
-
Den 31 Maj f. m.
507
Bingarne mot koleran skola uphöra, så måste det för Regeringen
vara godt att hafva denna rådande opinion att stödja sig vid,
då den såsom jag vågar förutsätta, i den nya författn:n förbjuder
dem.
Mot PresteSt:s beslut rör:de de yttre karantänerna, bar ingen
anmärkn. af vigt blifvit gjord. Hr Cederschiölds yttrande,
ronde 3:e punkten innefattar mycken välmening, men det ligger
ett missförstånd till grund derför. Det är omöjligt att utan oerhörda
kostnader ordna karantäns-anstalterna så, att med den
lifliga och årligen tilltagande ångbåts-kommunikalionen alla de
från olika håll ankommande och till olika kathegorier hänförliga
karantäns-skyldige, der skulle kunna mottagas. Lämpligast är
otvifvelaktigt att de karantäns-skyldige qvarblifva på de fartyg,
med hvilka de ankommit; och de hafva då intet att klaga, enär
de under karantäns-tiden njuta samma beqvämligheter, som de
haft under resan. Hr Cederschiöld har vidare yttrat, att de karantänsskyldige
åtminstone borde under karantäns-tiden vara lika
bra logerade, sorn fångarne i cellfängelser. Ja väl! men då bör
man ock vara beredd, att på karantäns-byggnader nedlägga lika
kostnad, som för upförandet af cellfängelser blifvit använd. Slutligen
bar Hr Cederschiöld önskat, att 11. St:r i den underd. skrifvelsen
måtte anhålla att K. M. före den nya författn:ns utfärdande
måtte anbefalla Sundhets-Colhm att afgifva yttrande i
ämnet. Detta torde vara öfverflödigt att begära, emedan det i
alla fall säkert kommer att ske.
Jag förnyar ännu en gång min anhållan att R. o. Ad. måtte
antaga PresteSt:rs beslut och att, om så sker, de öfrige Stånden
måtte inbjudas, att med R. o. Ad. sig förena.
Hr Cederschiöld’, Fredr. Au g.: Ehuru jag icke delar
Hr Ekströmers åsigter om kolerans sätt att upträda och fortplanta
sig, emedan det alltför mycket skiljer sig ifrån hvad man, mig
vetterligt, har sig bekant om andra sjukdomar i detta hänseende;
så vill jag dock tro att tidpunkten ännu icke torde vara inne
för vidtagande af de åtgärder, jag i mitt förra yttrande föreslagit,
och anhåller derföre, att R. o. Ad. måtte antaga Hr von Troils
redaktion, så att den ifrågavande mellan-meningen uteslutes.
Beträffande min värde Mindes yttrande, rör:de den 3:dje punkten,
tager jag mig friheten fästa hans upmärksamhet derpå, att
man har all anledn. förmoda, alt om 3 är skall hela det öfriga
Europa hafva afskaffat alla karantäner, och att det är då all anledn.
förmoda, att en dylik åtgärd äfven blifver vidtagen hos oss,
I anledn. af den åberopade Pariser-conventionen, får jag uplysa,
att ibland smittosamma sjukdomar uptogs äfven koleran, men
det skedde efter en lång discussion och efter omröstning, som
utföll med blott några rösters pluralitet, och jag har hört berättas
af en person, som var närvande vid denna discussion, att
man har all anledn. tro, att efter 5 års förlopp skulle alla de Stater,
som antagit karantänen uphäfva desamma. Således, om man nu
skulle begynna att bygga karantäns-palatser, skulle sådant för
-
508
Den 31 Maj f m.
hindra den åtgärd vi nu önska. Jag anhåller om bifall på Hr
Ekströmers förslag, med de förändringar deri Hr von Troil
framställt.
o _ 0
Ater hördes starka rop pa propos.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då jag tog mig
friheten fästa upmärksamheten på nödvändigheten att vidtaga åtgärder
i och för ett bättre ordnande af karantäns-väsendet, var
dermed icke meningen, såsom andra talare tyckes hafva upfattat
det, att man vid karantäns-plalserna äfven borde upföra cellfängelser.
Jag anförde endast såsom en jemförelse, att, då man nedlagt
sä stora kostnader för herbergerande af brottslingar, rättvisan
äfven fordrade, att man använder någon kostnad för
att ändamålsenligare än f. n. herbergera äfven dem, hvilka
tvingas i fångenskap utan att.hafva begått brott, och jag hänvisade
derjemte på en utväg, hvilken jag ansåg kunna vidtagas,
utan några serdeles betydliga kostnader, nemi. användandet af
utdömde fartyg vid karantäns-platserne. Jag vidhåller min önskan,
att R. St:r, derest en skrifvelse till K. M. skall inga, måtte
uttala den önskan, att vid karantäns-platserna måtte sä ordnas,
att de personer, som der intvingas i fångenskap icke måtte, såsom
hittills, der blottställas för en slags tortyr, utan åtnjuta lifsförnödenheter
till drägligt pris och den möjligaste största beqvämlighet,
samt icke behandlas såsom de grofsta brottslingar. Jag
anhåller om återremiss af Betänk., emedan jag icke tror det
vara möjligt, att här på stående fot kunna bestämma den redaktion
skrifvelsen bör innehålla, och de fleste talare här hafva
ogillat den af Utsk. föreslagne. Då likväl Hr Ekströmer yrkat
bifall till PresteShs beslut med uteslutande af en mellanmening,
anhåller jag att, derest icke min begäran om återremiss bifalles,
detta af Hr Ekströmer upgifna förslag till skrifvelse måtte, innan
R. o. Ad. fattar sitt beslut, blifva upläst.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma blifvit yrkadt, dels
af Frih. af Ugglas med flere ledamöter bifall å Utsk:s Betänk.;
dels af Hr Ekströmer instämmande i PresteSt:s beslut, deri han
dock förklarat sig vilja medgifva den förändring, att orden: ”utan
att minska den dermed afsedda trygghet mot sjukdomen,” skulle,
i öfverensstämmelse med Frih. Raabs yttrande, utgå.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Ekströmer: Det var egentligen mellanmeningen i 2:dra
punkten Hr von Troil och Frih. Raab önskade utesluten. Den
lyder sålunda: ”eller åtminstone de mångfaldiga olägenheter,
hvilka dermed äro förknippade, i väsendtlig män un danrödjas.”
Frih. Raab: Jag får anmäla, att det var första mellanmeningen
jag önskade måtte utgå, hvaremot Hr von Troil ville
utesluta den andra, och Or Ekströmer har förklarat, att han Jiar
icke något emot, att dessa båda mellanmeningar uteslutas. Så
-
Den 31 SJaj f. m.
509
ledes skulle R. o. Ad. antaga PresteStis beslut med uteslutande
af båda mellanmeningarne.
Hr Cederschiöld, Rob. Thephron: Denna discussion
utvisar, att man under discussionen i hufvndsaken icke upfattat,
hvilken mellanmening man vill utesluta. Då båda raellanmeningarne
nu blifvit föreslagne att utgå, måste jag bestrida det, emedan
eljest PresteSt:s förslag till skrifvelse, om R. o. Ad. antager
del med det nu ifrågaställda uteslutandet af de 2 mellanmeningarne,
ingalunda uttrycker den önskan, att karantäns-anstalterne
måtte blifva bättre ordnade än f. n.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han ännu icke haft
tillfälle alt omnämna Hr von Troils förslag, samt framställde
derjemte, att Hr Ekströmer medgifvit, att vid det af honom yrkade
instämmande uti PresteSt:s beslut, må utgå icke blott de
af Hr Gr. o. Landtm, redan upgifne ord, hvaremot Frih. Raab
gjort anmärka., utan äfven orden: ”eller åtminstone de mångfaldiga
olägenheter, hvilka dermed är förknippade, i väsendtlig
mån undanrödjas”, hvilka ords uteslutande Hr von Troil yrkat;
att Hr von Hartmansdorff, Gr. Liljencrantz, Hr Bråkenhjelm och
Frih. von Kraemer yrkat afslag, deruti äfven Frih. Rehbinder, som
förut yrkat återremiss, sedermera instämt; att Hr Cederschiöld,
Rob. Theophron, yrkat återremiss, samt Hr Cederschiöld, Fredr.
Aug., instämt med Hr von Troil; vid hvilket förhållande nu
vore i fråga dels bifall till Utsk:s Betänk., dels instämmande i
PresteSt:s beslut, med de förändringar, som af Frih. Raab och
Hr von Troil blifvit föreslagne, dels afslag och dels återremiss.
Hr Ribbing: Mitt förslag har måhända blifvit bortglömt.
Jag anhåller, att det må blifva upläst.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han vore skyldig bedja
Hr Ribbing om ursäkt, för det han glömt att omnämna Hr Bibbi
ngs förslag, hvilket innehöll, att R. o. Ad. skulle för sin del
besluta, att i underd:het anhålla, att K. M. måtte förbjuda spärrnings-åtgärder
inom landet, med undantag för städerne, der
folkmängden är och således faran kan blifva större, samt, såvidt
ske kan, mildra spärrnings-åtgärderne emot utlandet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan nu blifvit afgjordt,
att PresteSt:s förslag till skrifvelse skall blifva föremål
för propos., anhåller jag, att det måtte blifva upläst sådant det
efter ifrågasatta förändringarna skall lyda.
Sedan den sålunda begärda upläsningen försiggått, yttrade
Hr Adelborg, Anders Otto: Jag anser att i första punkten
5:te raden orden ”möjligen kunna leda till” böra utbytas mot
orden ”leda till".
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att discussionen redan blifvit
förklarad vara afslutad och således någon icke förut yrkad
propos., numera ej kunde ifrågakomma.
510
Den 31 Maj f. m.
Af Hr Gr. o. G and tro. härefter framställde propos:r l:o till
bifall å Utskrs Betänk., 2:o till instämmande i PresteSt:s beslut
paed uteslutande af de 2:ne mellan-meningar, hvaremot Frih. Raab
och Hr von Troil gjort anmärkn., 3:o till Betänk:s återremitterande,
4:o till afslag å detsamma och 5:o till bifall åt Hr Ribbings
förslag, besvarades de 2:ne förstnämnde med blandade Ja
och Nej samt de 3:ne sistnämnde med starka Nej jemte några
Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s förevar:de Betänk., samt, sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade att
han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
. Gr. Liljencrantz: Jag anhåller cm votering och att afsläg
blir contra-propos.
Frih. Raab: Jag anhåller, att PresteSt:s beslut med de vidtagna
törändringarne må blifva contra-propos.
Hr Cederschiöld, Rob. Teophron: Jag anhåller att återremiss
måtte blifva contra-propos.
Hr Ribbing: Jag anhåller att mitt förslag måtte blifva
contra-propos.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då flere contra-propos:r
blifvit yrkade, skulle söka derom inhemta majoritetens mening,
hvarefter, derest svaret ej komme att anses tillfredsställande,
ytterligare votering kunde begäras, samt hemställde derjemte,
om R. o. Ad. behagade till contra-propos. antaga PresleSt:s
beslut med de deri nu föreslagne förändringar.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt han funnit Ja öfvervägande.
Härvid begärdes votering af Gr. Liljencrants och Hr
Cederschiöld, Rob. Teophron, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
yttrade, att då af de ledamöter, som nu begärt votering, den
ena yrkat afslag och den andra återremiss å Utsk:s Betänk., först
borde afgöras hvilketdera af dessa yrkanden, vid samma votering
borde blifva cortra-propos.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Som jag först
begärt votering, anhåller jag, att mitt förslag måtte blifva Japropos.
Frih. Rehbinder: Det var Gr. Liljecrantz, som först begärde
votering och som önskat att af slag å Betänk, måtte blifva contrapropos.
Jag tog mig friheten förena mig med honom.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att det vore likgiltigt ehvad
Gr. Liljencrantz eller Hr Cederschiöld först begärt den nu ifrägavar:de
voteringen, helst Hr Gr. o. Landtm, nödgades till R. o. Ad.
hemställa, hvilketdera af dessa ledamöters yrkanden borde ingå
såsom contra-propos. vid denna votering, i hvilken PresteSt:s
beslut, med deri yrkade föräadriBgar komme att blifva Ja-propos.;
D en 31 M aj f. m.
511
hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge
att, vid nu förestående votering om contra-propos., afslag å Utsk:s
Betänk, borde ingå såsom contra-propos., samt, sedan svaren
härvid utfallit med Ja, blandade med Nej, förklarade det han
ansåg Ja öfvervägande.
Hr Cederschiöld, Rob. Teophron: Jag samtalade med
en annan ledamot och hörde således icke, den fråga, som framställdes.
Enl. hvad en annan ledamot sedermera meddelat mig
skulle mitt förslag nu komma ali undertryckas, hvarföre jag begär
votering om denna fråga, på det alt mitt förslag må komma
under pröfning.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att genom den votering,
som först komme att ega rum, endast borde bestämmas,
huruvida afslag eller återremiss å Utsk:s Betänk, borde blifva
contra-propos. vid derefter skeende votering i frågan om contra
propos. i hufvudfrågan, anmälde sig och yttrade
Hr Bråkenhjelm: Efter hvad jag trott mig finna, har jag
föga hopp om framgång för mitt förslag, och vid sådant förhållande
vill jag icke besvära Ståndet med en votering, utan upmanar
dem, som sådan begärt, att derifrån afstå.
Frih. Rehbinder: Icke blott Hr Bråkenhjelm utan äfven
Hr von Hartmansdorff, Gr. Liljencrantz och Frih. von Krajmer
samt jag hafva yrkat afslag.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den, som till contra-propos. vid äskad votering om contrapropos:nen
vid blifvande votering om bifall till Allm. Besv. o.
Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 85 antager förslaget, att nämnde Betänk,
må afslås, röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antages'"till contra-propos. vid voteringen om contrapropos.
att Utsk:s Betänk., på grund af deremot gjorda anmärkmr,
återremitteras.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 14
Nej — 32.
Härefter uplästes till justering och godkändes en sålydande
votens-propos.:
Den, som till contra-propos. vid äskad votering om bifall till
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 85 antager att R. o. Ad.
icke gillar det af Utsk. i detta Betänk, framställda förslag till
underd. skrifvelse, utan för sin del beslutar, att R. St:r måtte
i underd. skrifvelse anhålla det K. M., efter inhemtande af vederbörande
Embetsverks underd. Utlåtm i ämnet, täcktes
512
Den 31 Maj f- m.
l:o i afseende på de genom K. Kungörelsen d. 12 Nov.
1847 meddelade Nåd. föreskrifter om åtgärder till föi-ekommande
af kolera-sjukdomens införande i Riket vidtaga sådana ändringar,
hvilka möjligen kunna leda till förkortning i karantänstiden
och såmedelst äfven till minskad kostnad så väl för Slaten,
som för enskilda, samt åstadkomma en till lättnad vid karantänsförfattn:nes
tillämpning bidragande öfverenstämmelse med. de i
andra länder och serdeles i grannstaterna, i samma afseende,
gällande författn:r; och
2:o med uphäfvande af K. Kungörelserna d. 12 Nov. 1831
och 4 Augusti 1853 samt K. Commerce-Colhii Kungörelse d. 22
och 23 Sept. 1834 om hvad i hänseende till farsoten kolera,
och landväga- och sjö-kommunikationerna inrikes orter emellan
iakttagas bör, under det denna farsot är i Riket gängse, meddela
förnyade Nåd. föreskrifter, hvarigenom de hittills medgifna spärrningarna
mot kolera må kunna undvikas, samt sådana åtgärder
anbefallas, hvilka, enl. vunnen erfarenhet, må anses mest verksamma
till förekommande af ifrågavande farsots upkomst och
spridande; äfvensom till minskande af dess härjningar, der den
yppats; röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antages till contra-propos. att Utsk:s Betänk., på
grund af deremot gjorda anmärkn:r, återremitteras.
Vid den härefter anställda voteringens slut, befunnos rösterne
hafva utfallit sålunda:
Ja —• 28.
Nej - 7.
Uplästes till justering följande votens-propos., rör:de hufvudsaken.
Den, som bifaller Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o
85, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, gillas icke det af Utsk. i detta Betänk, framställda
förslag till underd. skrifvelse, utan beslutar R. o. Ad. för sin
del, att R. St:r måtte i underd. skrifvelse anhålla, det K. M.,
efter inhemtande af vederbör:de Embetsverks underd. Utlåtai i
ämnet, täcktes
l:o i afseende på de genom K. Kungörelsen d. 12 Nov.
1847 meddelade Nåd. föreskrifter om åtgärder till förekommande
af kolera-sjukdomens införande i Riket, vidtaga sådana ändringar,
hvilka möjligen kunna leda till förkortning i karantänstiden
och såmedelst äfven till minskad kostnad så väl för Staten, som
för
Den 31 Maj f. m.
513
för enskilta, samt åstadkomma en till lättnad vid karantäns-författnmes
tillämpning bidragande öfverensstämmelse med de i
andra länder och serdeles i grannstaterna i samma afseende gällande
författningar; och
2:o med uphäfvande af K. Kungörelserna d. 12 Nov. 1831
och 4 Aug. 1853, samt K. Commerce-Colkii Kungörelser d. 22
och 23 Sept. 1834, om hvad i hänseende till farsoten, kolera,
och landväga- och sjö-kommunikationerna inrikes orter emellan
iakttagas bör, under det denna farsot är i Riket gängse, meddela
förnyade Nåd. föreskrifter, hvarigenom de hittills medgifna spärrningarne
mot kolera må kunna undvikas, samt sådane åtgärder
anbefallas, hvilka, enl. vunnen erfarenhet, må anses mest verksamma
till förekommande af ifrågavar:dc farsots upkomst och
spridande, äfvensom lill minskande af .dess härjningar, der den
yppats.
Efter upläsningen häraf yttrade
Hr Ribbing: Som förmodligen denna votering blir den
sista, så vill jag blott nämna att för mig var den första voter:spropos:n
obegriplig, likasom jag icke begriper att mitt förslag
alldeles icke kommer fram. Vid upläsningen af den första voter:sproposm,
hvaruti det heter: ”vinner Nej antages till contrapropos.
vid voteringen om contra-propos:nen, alt Utsk:s Betänk,
på grund af deremot gjorda anmärkn:r återremitteras”, kunde jag
ej förstå annat än, att fastän deri blott Nej-propos:nen nämndes,
Ja-propos. äfven derigenom var bestämd.
Den upläste voter:s-propos:nen, blef uppå härefter framställd
propos., godkänd och efter det voteringen försiggått befunnos
rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 24.
Nej — 16.
Anmäldes och lades på bordet nedannämndc från StatsUtsk.
inkomne Ullåt:n:
N:o lil, i anledn. af väckt motion om inköp för kronans
räkning af de å Böda Kronopark på Oland belägna hemman;
N:o 112, i anledn. af väckt motion om uphörande af lästeafgift
till Svenska kyrkan i London samt ang:de denna inkomstsersättning
genom anslag;
N:o 113, i anledn. af K. M. Nåd. propos., ang:de beviljande
af ett räntefritt lån till Stockholms stad för bestridande af
de genom kolera-farsoten föranledde kostnader;
N:o 114, i anledn. af väckt motion om ett lån till innehafvaren
af Näshulta pastorat i Södermanland, för sänkning af
Prcstsjön;
7 11. 33
514
Den 31 Maj e. m.
N:o 115, ianledn. af K. M. Nåd. propos. om uphörandeaf
den till Statsverket nu ingående arrende-afgift för Carl Gustafs
stads krono-tullmjölqvarn; och
N:o 116, i anledn. af väckt motion ang:de förändring i sättet
för utgörande af den till åtskillige Regementens LöningsDirekt:r
nu ingående s. k. liemkalls-afgiften.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 5 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 31 Maj 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Föredrogs ånyo Bevilln:sUtsk:s d. 6 och 17 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 11, ang:de den s. k. Kurhus-afgiften.
Detta Betänk, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, ang:de K. M:s Nåd. Propos. samt Gr. Lil
jencrants's
och Hr Brodéns motioner.
Hr Liljencrantz, Gust. Fredr.: För min del kan jag
icke instämma uti det resultat, hvartill Utsk. i denna fråga kommit,
men jag motsätter mig icke detsamma derföre att jag varit
motionär i frågan, utan derföre att jag icke förmår fatta något
skäl hvarföre detta eller något af de öfriga länen, som till för
mån
för en förbättrad sjukvård vill förhöja kurhus-afgiften, skulle
derifrån förhindras. För dem som aldrig hafva erfarit hvad det
vill säga att i händelse af sjukdom sakna tillgång till läkare och
medikamenter, kan det måhända synas underligt att en så
stor vigt fästes vid detta förhållande, men om man också icke
sjelf erfarit denna brist, utan blott såsom embetsman varit i tillfälle
att iakttaga huru det tvingande behofvet af en förbättrad
sjukvård ständigt tillväxer, så kan man icke vara likgiltig för
angelägenheten af att sjukvården så utvidgas, att det dermed afsedda
ändamålet verkligen ernås. När man besinnar att en ar
-
Den 31 Maj e. m.
515
betares enda kapital ligger uti hans arbetskraft, och att när denna
är tillintetgjord, fattigdom och brist måste inträda både för honom
sjelf och hans närmaste, samt att delta elände tillväxer i
samma mån som den tid han icke kan arbeta längre utsträckes,
så måste man medgifva den stora vigten deraf, att denne fattige
arbetare icke må sakna tillgångar att få sin helsa återställd och
att få det så fort som möjligt. Det enda skäl som Utsk. för sitt
afstvrkande af motionen har kunnat åberopa, är det att Utsk.
skulle hafva inhemtat att: denna afgift inom de distrikt, der
densamma till sitt tnaximi-ielopp utgått, i allmänhet lemnal
öfverskott. Jag hemställer till de värda ledamöterna af Utsk.
och till ledamöterna af detta Stånd, utaf hvilken betydelse det
väl kan vara för ett län der afgiften befunnits otillräcklig, att
den uti andra län möjligen lemnat öfverskott? Just för att förekomma
denna olägenhet att afgiften inom vissa län är tillräcklig
men inom andra deremot alldeles otillräcklig, har jag föreslagit
att det måtte stå öppet för vederbörande deputerade inom länen,
att uttaxera en skilling;» högre afgift än hitintills. Då länens
kommuner sjelfve ega att välja sina ombud, så lära icke dessa
missbruka förtroendet och uttaxera mera än som är erforderligt,
derest icke åsigten om nödvändigheten af en utsträcktare
sjukvård inom länet gör sig gällande, men hindrar en
författn. dem att uttaxera hvad som erfordras, sä måste ju sjukvården
stå tillbaka. Det är kändt att förhållandet i afseende
på kurhus-afgiftens belopp är uti de olika länen mycket skiljaktigt,
så att i Stockholms län t. ex. är afgiften 5} sk., i Calmar
län 2 sk., i Skaraborgs län 6 sk. äfvensom uti många andra
län der den till sitt fulla belopp utgår. Man har, såsom ett skäl för
att den ökade afgiften icke vore erforderlig, anfört, att i Stockholms
län skulle afgiften icke vara till fullo uttaxerad. Orsaken
dertill har varit den, att då nu gällande författn. tog sin början,
så upgick afgiften inom detta län endast till 4 sk., men efter
sista Riksdagen har den upgått till 5^ sk. Deputerade ville icke
på en gång utskrifva allt hvad utskrifvas kunde, icke derföre att
sådant ansågs icke vara behöfligt, utan derföre att de icke ville
på en gång alltför tvärt höja afgiften. Att det likväl icke varit
obehöfligt, visar sig deraf, alt förvaltningen af kurhus-medlen i närvande
stund nödgats förbjuda inträde för personer, som förut
vunnit detsamma, nemi. sädane som äro behäftade med bensår,
emedan tillgångarne icke medgifvit deras emottagande, och emedan
sådana patienter vanligen behöfver en längre behandling, hvarmed
naturligtvis större kostnader äro förenade, då deremot sådane
som ådragit sig febrar och dylika sjukdomar blifva på lazarettet
emottagne, emedan de myckel förr blifva återställda, och följaktligen
ett större antal patienter då kunna åtnjuta läkarevård. Det
är således icke till följd af bristande behof man icke velat lill
fullo uttaxera afgiften, utan emedan, såsom jag förut yttrat, man
icke ville på en gång allt för tvärt höja afgiften, och emedan
den återstående \ sk. för hela länet endast skulle utgöra 650
33 *
Slö
Den 31 Maj e. m.
R:dr, hvilket visserligen icke är mycket. Länets sjukvård är
fördelad på tvenne ställen, nemi. i Stockholm och Norrtelje.
Denna sednare stad ligger i medelpunkten af länets norra del,
och det vore derföre skäl att der hafva ett större hospital, men
det nuvande förtjenar icke ens namnet af ett obetydligt sjukhus,
enär endast 4 å 5 patienter der kunna på en gång vårdas, derföre
att hela anslaget består af 1000 R:dr och någon möjlighet att
få detsamma förökadt f. n. icke förefinnes. Detta är en stor
orättvisa, ty omkring och norr om Norrtelje bor af länets befolkning,
och en annan tredjedel bor emellan Stockholm och
Norrtelje, hvilka alla måste färdas til! Stockholm, emedan så högst
få kunna vinna inträde på Norrtelje lazarett. Jag hyser den öfvertygelsen,
och tror mig ega skäl för densamma, att de fattigare
klasserna gerna bidraga till en förbättrad sjukvård, hvilket
jag stödjer pä den omständighet, att inom åtskilliga distrikter af
länet hafva arbetarne sjelfve kommit öfverens om att skjuta tillsammans
några skillingar i veckan, för att kunna hålla en läkare
inom dessa distrikt. De fattigare klasserna äro således ingalunda
likgiltiga för ett sådant biträde, och jag kan icke föreställa mig
att någon af dem skulle draga i betänkande att betala en skilling
för vissheten alt i händelse af sjukdom få åtnjuta läkarevård,
och jag kan icke eller föreställa mig att någon bemedlad skulle
vilja undandraga sig utbetalandet af 1 sk., för att åt den fattige
bereda en så väsendtlig fördel. Det är dessutom icke i fråga att
denna afgift genast skulle utgå, utan endast när så erfordras och
länets inbyggare så önska, samt att de då icke genom en författa.
skulle vara afskinna från möjligheten, att uti denna riktning
biträda sina sämre lottade likar. Då detta är enbevilln:sfråga,
hvilken således icke kommer att förfalla, utan, derest R.
o. Ad. fattar ett annat beslut än de öfriga Stånden, kommer att
afgöras uti förstärkt Utsk., så anhåller jag på grund af förut anförda
skäl och ehuru 3 Stånd redan bifallit Betänk., att Hr Gr.
o. Landtm, ville till Höglofl. Ståndet framställa propos. derå, att
afgiften, på sätt jag föreslagit, må, der så önskas, kunna höjas
till 7 sk.
Gr. Björnstjerna, Garl Magnus: Jag är långtifrån att
vilja bestrida nyttan och nödvändigheten af anslag för våra sjukvårds-inrättningar
i landet. Sjelf är jag bosatt på landet och
känner således mera än väl behofvet af sådana, men jag tror
att man vid detta tillfälle bör se saken äfven ur en annan synpunkt
innan R. St:r åtaga sig denna Bevilln. för inrättningar,
som egentligen äro afsedde för ett specielt ändamål och ingalunda
för alla sjukdomars vårdande. Jag tror icke att någon vill
bestrida, att ju icke de föreslagna 6 sk. äro fullt tillräckliga till
vården af patienter som härmed egentligen äro afsedde. Lemnar
bevillmn öfverskott så må det gerna äfven för andra ändamål
användas, men för det här specielt afsedda, räcker den ganska
väl till. Inom Utsk. kunde icke någon ledamot upgifva ett
enda län, der kurhns-afgiften lill sitt fulla belopp utgick, hvilket
Den 31 Maj e. m.
517
synes böra bestyrka min sats då dertill kommer att K. M. föreslagit
det denna afgift måtte oförändrad qvarstå, och icke deruti
äskat någon förhöjning, på grund hvaraf Utsk. äfven ansett
något afseende på Gr. Liljencrantz’s philantropiska förslag icke
kunna fästas. Det är visserligen sannt att afgiften blifvit inom
Stockholms län på de sednare åren förhöjd, men \ sk. af det
bestämda beloppet återstår likväl ännu outtagen. Sedan äfven
denna J sk. blifvit uttaxerad och det visat sig att den icke är
tillräcklig, då må det vara tid att inkomma med förslag om sammanskjutande
af medel till ett förökadt säng-antal på länets hospital,
men en sådan afgift bör, enl. min tanke, utgå på annat
sätt än genom personell afgift, hvilken är ett slags beskattning
som, af många skäl, i allmänhet icke ses med blida ögon. Jag
anser således Utsk. hafva rätt förfarit, och hoppas att R. o. Ad.
Jtifaller Betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: För min del kan jag ej
inse hvarföre en fattig arbetare, hvilken har huggit sig i armen
eller benet, eller som på något annat vådligt sätt blifvit oförmögen
att förtjena sitt uppehälle, icke må kunna på länets gemensamma
bekostnad vårdas lika väl som den, hvilken blifvit blottställd
för den veneriska smittan. Följden varder i båda händelserna
likväl alldeles densamma, eller att han faller fattigvården
till last, i den ort der han sig befinner. Jag skulle derföre
tro, att om den ifrågavar:de afgiften i något län icke försloge,
så vore det billigt att hon af dess ombud förhöjdes. Men enl.
min tanke kan sådant icke ske med mindre R. St:r hafva det
tillåtit, ty 57:de §:n R. F. stadgar att det är R. St:r allena, som,
vid allmän Riksdag, ega att Svenska folkets beskattnings-rätt utöfva.
Enskilda menigheter äro derigenom icke förhindrade att
inom det af Ständerna utsatta högsta belopp, jemnka afgifterna
efter eget godtfinnande. Men det säger sig sjelft att sålunda
kan icke det här åsyftade ändamålet vinnas; ty hafva R. St:r
inskränkt afgiften till högst 6 sk. så är det ingen menighet
medgifvet att stegra henne derutöfver. Jag kan således icke.
annat än tillstyrka det R. o. Ad. mätte bifalla Gr. Liljencrantz’s
önskan.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I anledn. af Gr. Liljencrantz^
yttrande, att denna fråga i händelse R. o. Ad. stannade
uti ett olika beslut, skulle komma att afgöras uti förstärkt StatsUtsk.
, mäste jag bekänna att jag högeligen betviflar sådant. Votering
i förstärkt StatsUtsk. kan icke ega rum uti andra frågor
än dem grundlagen uttryckligen stadgar, men den nu
ifrågavande kurhus-bevillmn är icke någon sådan af grundlagen
omnämnd afgift, hvarföre jag är af den tanke, att 3 Stånds beslut
i denna fråga, så väl som i de flesta andra, är afgörande.
Jag anser del följaktligen vara öfverflödigt alt upptaga tiden med
en discussion om huruvida beloppet af denna afgift bör vara
högre eller lägre.
518
Den 31 M aj e. m.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jag anhåller att i korthet
få anföra några skäl hvarföre jag för min del instämmer uti
den mening Gr. Björnstjerna nyss yttrade. Jag tror nemi. att
då knrhus-afgiften första gången bestämdes, så var det med serskildt
afseende på denna sjukdom och dess vådliga beskaffenhet,
icke allenast för de sjuka, utan äfven för alla dem som till följd
af dess art, kunna blifva af densamma angripna, som man ansåg
sig kunna på hvarje individ inom samhället, lägga en skyldighet
att betala en viss afgift, för att skydda sig emot denna sjukdom.
Hvad deremot andra sanitära afgifter angår, så tror jag att det tillkommer
kommunerne att serskildt dertill bidraga, måhända efter
helt olika grunder än dem som äro för kurhus-afgiften gällande.
Det är rätt väl om öfverskott af kurhus-afgifterna kunna dertill
användas, men jag tror att det vore stridande emot idéen af dessa
inrättningar, att använda dessa medel till förbättrande af andra
sjukvårds-anstalter, just derföre, att sådana böra tillhöra de serskildta
kommunerna. Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s
Betänk.
Gr. Liljencrantz: Jag vill så mycket mindre inlåta mig
uti en tvist om huruvida denna fråga är af sådan beskaffenhet,
att den bör uti förstärkt StatsUtsk. afgöras eller icke, som jag,
äfven med förutsättning att den genom 3 Stånds beslut vore afgjord,
likväl skulle önska att R. o. Ad. fattade ett annat beslut.
Gr. Björnstjerna har såsom ett skäl för bifall till Utsk:s Betänk,
anfört, att K. M. icke uti Sin Nåd. Propos. begärt någon ökad
bevilln. Det måtte dock icke kunna anses underligt, att K. M.
uti Sin Nåd. Propos. icke gjort någon sådan framställning, dä
intet yrkande derom ifrån nugot håll inkommit, och då således
ingen anledn. till en sådan framställning för K. M. förefanns.
Man synes serdeles hafva fästat sig dervid att kurhus-afgiften vore
bestämd för ett visst ändamål; det må så vara, men för den
som är sjuk kan det vara likgiltigt om han blir urståndsatt att
förtjena sin föda, genom venerisk sjukdom eller icke, och hufvudsaken
för den som intresserar sig för mensklighetens väl är,
att det onda blir afhulpit. Då nu i allmänhet, åtminstone i
Stockholms län icke en enda skilling för de sjuka finnes, annat
än kurhus-afgiften, då det deremot uti åtskilliga andra län kan
hända att genom gåfvor och testamenten, en serskild fond för
lazaretten är att påräkna, så är det önskligt att genom kurhusafgiften,
eller hvad det än må kallas, söka bereda sig medel att
vårda de sjuka. Då det är denna hufvudsak jag afser, och benämningen
kurhus-afgift numera har blifvit häfdvunnen, så lönar
det icke mödan att göra framställning om någon ny benämning,
blott hufvudsaken vinnes.
Gr. Björnstjerna: I anledn. af Gr. Liljencrantz’s sista
yttrande anhåller jag att ett ögonblick få uptaga tiden med
några anmärkmr. Gr:n sade nemi. att K. M. icke kunnat begära
något högre anslag då ingen med yrkande derom inkommit, men
jag anhåller att få fästa Grins upmärksamhet derpå, att K. M.
inhemta! Seraphimer-Ordens-Gillets yttrande i frågan, och att
Den 31 Maj e. m.
519
detta utfallit till förmån för bibehållandet af narrande förhållande.
För öfrigt synes mig Gr:ns förklaring, att ingen klagat öfver afgiftens
otillräcklighet, just utgöra det mest solklara bevis för
onödigheten af den äskade förhöjningen, hvarföre det fortfarande
förefaller mig som skulle Utsk. haft fulla skäl för sitt afstyrkande
af ifrågavande motioner.
Efter först till bifall å Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan,
och derefter till bifall derå med den förändring, att afgiflen
i de län, der vederbörande sådant önska, må kunna höjas
till 7 sk., framställde propos:r, som besvarades med Ja och Nej,
blef förnyad propos. till bifall å Utskrs hemställan utan förändring
framställd och besvarad med starka Ja, blandade med Nej; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han härvid funnit Ja
öfvervägande.
2:dra punkten, ang:de Lars Andersons och Olaus Erikssons
motioner.
Gr. Liljencrantz: Då jag icke ville besvära det Höglofl.
Ståndet med en votering i sjelfva hufvudfrågan, så är jag visserligen
än mindre hågad att framställa ett sådant yrkande i denna
punkt, men jag kan likväl icke underlåta att förklara, det jag
anser Utsk. hafva haft ett alldeles onödigt bekymmer härutinnan.
Först säger Utsk. att det må på kommunerna sjelfva ankomma
att bestämma huruvida och på hvad'sätt de kommitterade skulle
åtnjuta ersättning för utförandet af sitt updrag. Dessa kommuner
kunna vara ganska stora, ty författmn föreskrifver att vid
tillsättande af dessa kommitterade skall så tillgå, att hvarje tingslag
skall efter hvarje år välja ett ombud, hvilka sedermera skola
sammanträda inför K. M:s Deflnde och der besluta om en Komité
till form och personer, hvars åliggande det sedermera blir
att bestämma den årliga kurhus-afgiften och granska räkenskaperna.
Att detta updrag och dessa personer kallas främmande
för sjelfva inrättningen, är ett uttryck som förefaller mig temligen
eget, och på detta sätt skulle en mängd tjenstemän likaledes
kunna anses främmande för göromålen, och derföre böra tjena
gratis. Om K. M., såsom jag dock hoppas att Han icke gör,
skulle villfara den anhållan Utsk. här framställt, och som tro
ligtvis
blir R. St:rs beslut, så skulle följden deraf blifva den, att
de komiterade icke komma att åtnjuta någon rese-ersättning. Nu
tillgår det, åtminstone i Stockholms län, vanligen på det sätt,
att det väljes en komiterad för hvarje fögderi, således 7 personer,
men i andra län väljas möjligen flere. Det är för Landshm
af stor vigt att vid valet af dessa personer hafva något alt säga,
och att få sådane ledamöter med hvilka han i frågor rörande
sjukvården kan rådgöra, men det är icke alltid sagt att de som
bäst hafva råd, äro de som till befattningen äro mest lämpliga,
och det är således af vigt att ersättning gifves dem för deras
omkostnader. Att denna ersättning likväl icke i alla län åtminstone
upgår lill serdeles högt belopp, visar sig deraf, att i Stock
-
550
Den 31 Maj e. m.
holms län upgick denna kostnad år 1851 till 19oR:dr 19 sk.;
år 1852 till 07 R:dr och år 1853 till 59 R:dr. Ar 1851 var
kostnaden så obetydlig derföre att åtskilliga af dåvarande komiterade
voro här i staden vistande under Riksdagen; men, som
sagt är, under vanliga förhållanden öfverstiger denna utgift dock
icke 70 R:dr, och då inkomsten upgår till 7,500 R:dr, så är
en afkortning af 70 R:dr icke serdeles betydlig. Huru Utsk. kan
hafva för godt uptagit den af Olaus Eriksson gjorda beräkning,
att man med 171 R:dr årlig resekostnad skulle komma till en
summa af 684 It:dr, synes mig förvånande och är nästan allt för
godtroget. De komiterade kunna naturligtvis icke väljas för
längre tid än afgiften utgår, således 3 år, och 3 gånger 171
gör 513 R:dr och ingalunda 084 som här blifvit upgifvet. Vidare
säges, att för denna summa skulle 55 sjuklingar kunna vårdas
och underhållas. Del vore önskligt att sjukvården kunde för så
godt pris bestridas, ty om man dividera’ 513 med 55, så fälman
icke fullt 10 R:dr för hvarje sjuklings underhåll. Vid lazarettet
i Stockholm, som har sin sjukvård på det mest ändamålsenliga
sätt ordnad, upgår likväl den dagliga kostnaden för en
sjuk till 23 sk., och likaså på Stockholms läns kurhus. Efter
denna beräkning skulle en patient således icke få vistas på sjukhuset
mera än i 20 dagar, hvilket likväl öfver hufvud synes mig
alltför knappt tilltaget. Då likväl i sjelfva hufvudsaken ingenting
f. n. år att uträtta, vill jag icke besvära R. o. Ad. med en tvist
i denna fråga, men jag har blott velat säga Utsk. att det vid
detta tillfälle varit alltför lätt att öfvertala.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi.: Då Gr. Liljencrantz lägger
ner vapen så skall jag icke länge tvista med honom , men med
något svar på hvad han nyss sade måste han likväl hålla till godo.
Gr:n har velat göra Utsk. ansvarigt för en upgift, som af en motionär
blifvit framlagd, hvilket torde vara nog långt gånget, men
om Gr:n behagade multiplicera 171 R:dr med 4, som lärer vara
det antal år, hvilket här kommer i fråga, så får han verkligen
det upgifna resultatet af 684 R:dr. Alt dessa resekostnads-ersättningar
äro ett ändamål som är temligen främmande för den anstalt
till hvilken afgiften utgår, lärer icke kunna förnekas-, och
äfven om densamma inom Stockholms län icke skulle vara större
än 70 R:dr af 7,000, så utgör detta likväl 1 proc. af summan,
hvilket för mig vill synas vara något för mycket för det ändamål,
som af de komiterade skulle fyllas. Jag tror således Utsk.
hafva haft goda skäl att önska utfärdandet af någon stadga i detta
fall, och jag anhåller således om bifall till Utsk:s Betänk.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. hvad Utsk.
i denna punkt hemställt.
Föredrogs ånyo Bevi!ln:sUtsk:s d. 6 och 17 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 12, ang:de stämpling af spelkort och afgiften
derför.
B en 31 Maj e. m.
521
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi'.: Jag har reserverat mig
emot Utsk:s Betänk, i afseende på de punkter som angå en förändrad
stämpling af korten, emedan jag ansett att den föreslagna
förändringen måhända skulle föranleda mindre noggrannhet i
afseende på stämplingen, eller till mindre verksamma kontroller
än dem man hittills haft, och jag har ansett den K. Kungörelsen
af år 1842 fortfarande böra tjena till efterrättelse, hvarföre jag
anhåller att, med undantag af punkterna 1 och 2 ang:de stämpel-afgiften,
samma förorda.* sorn hittills, mätte fortfarande tjena
lill efterrättelse.
Sedan härefter, på förfrågan af Gr. Lagerbjelke, Gust.,
undert. Ridd arli.-Se k re t. uplyst, att underrättelse om PresteSl:s
i förevar:de fråga fattade beslut ännu icke blifvit R. o. Ad.
meddeladt, men alt prot.-utdr. ankommit, som utvisade, att BorgareSt.
bifallit de 2:ne första bestämmelserne, men återremitterat
det öfriga af förevar:de Betänk., samt BondeSt. bifallit samma
Betänk, i dess helhet, yttrade
Gr. Lagerbjelke: Gr. Gyldenstolpe har väl upgifvit, att
någon minskning i kontrollerna genom antagande af det gjorda
förslaget möjligen skulle kunna förorsakas, men hvaruti denna
minskning skulle bestå, har han icke med ett enda ord omnämnt,
och jag anhåller, att med några ord få i motsats dertill visa,
att kontrollerna, enl. förslaget, skulle blifva betydligt förbättrade.
Kontrollen ligger nemi. icke deruti, att stämpel påtryckes korten,
ty dessa stämplar utvisa endast, att korten äro af Svensk tillverkning,
likasom förhållandet är med alla andra manufakturstämplar,
och hvarföre således dubbla stämplar skola påtryckas,
och hvilken kontroll deruti skulle ligga, är för mig alldeles ofattligt.
Tvertom synes det mig, om man fäster något afseende
vid denna manufaktur-stämpel, vara vida bättre att man, på sätt
Fullmäktige i Riksg:sKont. föreslagit, må kunna, sedan korten
redan blifvit inlagde i sitt konvolut, se om denna stämpel finnes
eller icke. Man har emot anbringandet af denna öpning på
konvolutet anfört, att sådant förut varit föreslagit, men icke kunnat
utföras: likväl förefinnes emellan det förra och det nuvar:de
förslaget den skillnad, att man vid det förra förslaget hade föreskrifvit,
att halfva stämpeln skulle anbringas pä konvolutet och
den andra hälften på sjelfva kortet, hvilket icke lät sig göra.
Någon svårighet deremot att anbringa hela stämpeln på kortet
genom den å konvolutet befintliga öpningen, kan icke förefinnas,
hvilket genom exempel af de Norrska kort, som blifvit Utsk. förevisade,
äfven har blifvit ytterligare bekräftadt.
Den egentliga kontrollen öfver, att stämpel-bevilln. för korten
blir erlagd, ligger deruti, att fabrikanter af Riksg:sKont. mäste
köpa konvoluter, samt att samma konvolut icke kan begagnas
mera än en gång. F. n. göras dessa konvolut af starkt 3-dubbelt
liamp-papper och klistras sedermera, såsom jag tror genom
ett missbruk, af fabrikantens egen betjening. Derigenom har
handt, alt klistringen blifvit så illa gjord, och konvoluten varit
522
Den 31 Maj e. m.
af så starkt papper förfärdigade, att de kunnat öpnas, utan att
papperet gått sönder, så att nya kort hafva kunnat deruti inläggas.
Följden häraf har varit den, att Riksg:sKont. icke fått försälja
mera än 1 konvolut i st. f. 2, och man har för Fullmäktige
upgifvit, att det skulle finnas ställen, der fabrikanterne för
en ganska ringa penning upköpte sådana konvoluter. Härmed
må förhålla sig huru som helst, men att ganska betydliga missbruk
egt rum, torde icke kunna dragas i tvifvelsmål. Efter det
nya sättet deremot, sådant det af Fullmäktige i Riksg:sKont.
blifvit föreslaget och af RevillmsUtsk. tillstyrkt, skulle konvoluten
göras af tunnt papper, klistringen skulle ske med starkt klister
och af manufaktur-stämpel-kont:s folk, hvarigenom det skulle
blifva alldeles omöjligt att kunna begagna samma konvolut mera
än en gång, så att, om man noga vakar deröfver, att inga kort
få säljas annat än i sammanklistrade konvoluter, så måste Riksg:sKont.
riktigt erhålla den stadgade bevillms-afgiften, emedan fabrikanterna
derigenom tvungos att köpa nya konvoluler. Efter
hvad jag hört berättas, så hände det äfven, då saken i BevillmsUtsk.
förekom, att man tog ett Svenskt kort-konvolut och med
största lätthet öpnade detsamma och uttog korten, utan att konvolutet
deraf skadades, hvaremot det Norrska genom handteringen
i Utsk. blef makuleradt. På grund häraf yrkar jag bifall till
Utsk:s förslag såsom för kontrollerna mera betryggande än det
nuvande förhållandet.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, förklarade sig vara
förekommen af Gr. Lagerbjelke.
Gr. Gyldenstolpe: Gr. Lagerbjelke har anmärkt, att jag
icke upgifvit motiverna, hvarföre jag ansett kontrollerna, enl.
Utsk:s förslag, blifva mindre än de nu befintliga, men jag tror,
att den, som läser Betänk., sjelf lätteligen skall finna skillnaden,
ty i st. f. de tvenne stämplar, sou! nu af Riksg:sKont:s och manufaktur-stämpel-kont:s
tjenstemän anbringas, skulle, enl. förslaget,
endast den ena, eller manufaktur-stämpeln, såsom man vill
kalla den, komma att bibehållas. Således är derigenom den
ena af kontrollerna borttagen. F. n. är hjerter ess stämpladt med
bevillms-stämpel, och när man nu anträffar personer, som spela
med kort, hvaribland hjerter ess är ostämpladt, så ser man lätteligen,
att underslef är bedrifvet, och de kunna derföre lagforas.
När denna stämpel på hjerter ess upliör, så kan man icke se
om korten varit stämplade eller icke, ty hall-stämpeln visar icke
ensam, att korten erhållit den vederbörliga stämplingen. Jag
skulle tro, att den egentliga anlednm till denna förändring är,
att man velat söka undvika åtskilligt besvär, som upkommer genom
stämplingen af hjerter ess, så väl för fabrikanter, som för
dem, hvilka skola besörja densamma. Jag tror mig således ega
god anledn., att vilja bibehålla det sätt för stämplingen, som på
grund af R. St:rs beslut vid 1841 års Riksdag infördes och som
sedermera visat sig gynnsamt i afseende på den inkomst Staten
fått utaf bevilln:s-stämpelji på kort. Det är visserligen möjligt,
Den 31 Maj e. m.
523
alt samma goda förhållande, äfven efter förslagets antagande,
skulle fortfara, men jag hyser icke denna öfvertygelse. Jag tror
nemi., att då man borttager kontroller, som hittills visat sig
verksamma, så kan man förmoda, att underslef lättare skall kunna
bedrifvas än förut. Hvad beträffar papperet, uti hvilket korten
skulle inläggas, så har det den olägenheten, som af Gr. Lagerbjelke
blifvit omtalad, att om man en tid handskas dermed, så
går det sönder. Huruvida det kan vara gagneligt för dem, som
handla med kort och skola skicka dem från det ena stället till
det andra, att dessa konvolut redan på vägen gå sönder, lémnar
jag derhän. Detta är icke något riktigt sätt att försvåra den
handtering, de genom försäljning af kort bedrifva, men skulle
R. o. Ad., på grund af hvad Gr. Lagerbjelke anfört, finna för
godt att bifalla det gjorda förslaget, så vill jag visserligen icke
vara envis i min tanka.
Gr. Björnstjerna: Gr. Gyldenstolpe har visserligen mycket
riktigt upgifvit, att korten f. n. äro försedda med 2 stämplar,
och att de, enl. Utsk:s förslag, skulle få blott en, men jag
anhåller, att få fästa upmärksamheten derpå, att 2 stämplar, som
icke synas, äro mindre kontroll än 1, som synes. När korten,
enl. nuvande förordn., äro inlagde, synes ingen stämpel, men,
enl. det nya förslaget, kommer stämpeln alltid att synas, och
man är således alltid säker, att bevillnrs-afgiften är betald. Att
konvolutet lätt går sönder är möjligt, men då större partier öfversändas,
lära de vara så val inpackade, att ingen fara är för
banden, oell skulle äfven af en händelse något konvolut gå sönder,
så vore väl sådant icke så farligt, hvaremot jag finnér nyttan
af att missbruk icke kunna ske, vara af vida större vigt. På
grund häraf anhåller jag om bifall till Utsk:s Betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då ingen af de föreg:de
talarne biträdt Gr. Gyldenstolpes framställning, må det
tillåtas mig att, till stöd derför, yttra några ord.
Den åsigten, att man skulle göra ett konvolut så svagt, att
det icke tål transport, för att derigenom bereda Riksg:sKont. en
större inkomst, synes mig vara alldeles oriktig, emedan det leder
derhän, att bevillms-afgiftens belopp i sjelfva verket förhöjes.
Om slarf vid klistringen hittills liar egt rum, så att densamma
icke behörigen blifvit verkställd, så är detta något, som lätteligen
kan förekommas, utan att man derföre behöfver införa en
ny inrättning, hvarigenom transport af stämplade kort inom landet
skulle göras omöjlig. Hvad det tjenar till, att genom den
föreslagna öpningen se stämplarne å korten, kan jag icke fatta.
Det vigtigaste är, att man ser att konvolutet är af rätta sorten,
och sedermera må det vid kortens begagnande vara ett bevis
på bevillms-afgiftens erläggande, att hjerter ess är stämpladt.
Jag tror, i likhet med Gr. Gyldenstolpe, att liufvudorsaken till
detta förslag är afsiglen, att bereda någon lindring i besväret
för Riksg:sKont:s betjening, och sedan denna lindring väl är
medgifven, torde man kanske få höra talas om ersättning till
52 i
Den 31 Maj e m.
dem för minskade sportler. Så plägar det åtminstone någon
gång hända, då något med inkomst förenadt åliggande, borttages.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har visserligen icke reserverat
mig emot det förslag Fullmäktige i Riksg:sKont. aflåtit,
ang:de nn ifrågavande förändring, men jag anser mig likväl
böra vid detta tillfälle tillkännagifva, det jag emot förändringen
både hyst och framställt betänkligheter. Dessa bestodo deruti,
att jag ansåg minskning i kontrollen vara att befara, jemte det
att uphörande af kort-stäraplingen inom Riksg:sKont. icke kan
aflöpa utan rubbning i många nn bestående förhållanden. Det
är bekant, att afstämplingen i Riksg:sKont. förrättas af dertill
serskildt antagna vaklbeljente, hvilka för denna afstämpling njuta
serskildt arfvode, hvarefter en af Kommissarierne, som, ulan ersättning,
bar denna kontroll om händer, sjelf upräknar alla de
hjerter ess, som äro afstämplade, sedan lian förut lemnat dem
räknade till stämplaren. Om nu stämplingen öfverflyttas till manufaktur-stämpel-kont.
ensamt, så kan det hända, att betjeningen
inom detta kontor gör anspråk på vedergällning för sitt ökade
besvär, på samma gång som den sportel Riksg:sKont:s vaktbetjening
nu erhåller genom stämplingen, skulle för densamma gå
förlorad, utan att någon ersättning för denna förlust vore att
förvänta. Vidare förekommer det mig, som skulle afstämplingen
af kortlekarne, sedan de blifvit inlagde i sina konvoluter, äfven
medföra svårighet, enär den massa af kort, som skall till stämpling
aflemnas, då blir 52 gåuger större än förut, emedan nu
endast af det hela, eller hjerter ess, till stämpling aflemnas,
hvarigenom man utan olägenhet kan afstämpla ett större antal
kortlekar än som skulle blifva fallet, sedan man försett dem
med konvoluter, i hvilka afstämplingen skulle ske. Hvad åter
papperet beträffar, så medgifver jag, att Riksg:sKont. i detta fall
liar till en viss mån haft rätt i sin åsigt, att de konvolut, som
nu begagnas, äro för starka, ty det är understundom verkligen
svårt, alt sönderbryta ett sådant, men den bräckliga egenskap
uti papperet, som man i stället vill införa, är måhända nog stor,
då man besinnar, att det skall finnas en öpning på papperet,
hvarigenom det mycket lättare än eljest kan sönderrifvas; likasom
det förekommer mig, att just genom denna öpning kunna
korten lätteligen blifva nedsmutsade och förderfvade, hvilket nu
icke är att befara. Emellertid anser jag mig icke böra påyrka,
att R. o. Ad. hör å dessa mina betänkligheter fästa något serdeles
afseende.
Gr. Lagerbjelke: Måhända skulle Gr. Mörner icke uti
sitt yttrande hafva framställt de anmärkn:r, som han gjorde, i
fall han hade gjort sig mödan att taga något närmare reda på,
hvarom fråga är. Det har aldrig af Fullmäktige i Riksg:sKont.
blifvit föreslaget, att ett så bräckligt papper skulle till konvolut
begagnas, att det icke, utan att gå sönder, medgåfve någon
forsling af korten, utan Fullmäktige hafva föreslagit, att i st. f.
det nu begagnade starka hamp-papperet, som, utan att gå söp
-
Den 31 Maj e. m.
525
der, medgifver konvolutets uptagande, skulle användas ett annat
slags papper, som är tillräckligt starkt för att korten må kunna
transporteras, men hvilket icke är så starkt, att klistringen kan
uptagas utan att konvolutet brytes och går sönder. Härmed
torde hafva förfallit allt hvad den värde talaren yttrat om det
tryckande för fabrikanterne, att nödgas köpa konvolut tvenne gånger.
Gr. Mörner: Jag har vid bedömandet af denna fråga endast
fästat mig vid det faktiska förhållandet, att inkomsten af
kortstämplingen varit i ett fortfarande stigande, hvilket förhållande
jag anser vara vida mera tillfredsställande och säkert, än
de mundtliga berättelser om möjliga underslef, som af en eller annan
kunnat afgifvas; och från kännedomen om delta förhållande har
jag hemtat grunden för det yttrande jag nyss afgifvit. Att för
öfrigt kortstämplingen inom Riksg:sKont. icke atlöper utan kostnad,
hade jag tillfälle att erfara under sisth Riksdag, då jag af
Fullmäktiges prot. inhemtade, att icke obetydliga förskotter från
Riksg:sKont. för detta ändamål ullemnats.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma blifvit yrkadt dels
bifall till förevande Betänk., dels bifall till endast de 2:ne första
punkterne deraf, samt i st. f. de öfrige måtte antagas de
bestämmelser, som igenfinnas i nu gällande K. Förordn. af d.
23 Febr. 1842; hvadan Hr Gr. o. Landtm, nu först finge serskildt
hemställa, om R. o. Ad. behagade bifalla de 2:ne första
punkterne, hvarom meningarne icke varit delade.
Ropades Ja.
Då härefter först till bifall å de öfrige punkterne i Utsk:s
Betänk., och sedermera till afslag å Betänk, i denna del, med
förklarande, att de derom nu gifne föreskrifter böra fortfarande
blifva gällande, framställde propos:r, besvarades med blandade Ja
och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde, om R. o.
Ad. bifölle Betänk, i denna del, samt, sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade, att han ansåg
Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo samt företogs punktvis till afgörande Bevilln:sOtsk:s
d. 8 och 17 dennes på bordet lagda Betänk. Jtä 10,
angule stämplade pappers-afgiften.
Utsk:s, pag:s 3, 4 och 5, afgifne hemställanden och förslag
biföllos.
I fråga om Utsk:s, pag. 6, förekommande förslag, rör:de
stämplade pappers-afgiften för Fullmakter samt Transporter och
Byten, anförde:
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuru jag icke liar någon
erinran att göra vid det förslag Utsk. i afseende på lösen
af fullmakter afgifvit, måste jag likväl fästa upmärksamheten derpå,
att uti detta förslag saknas en punkt, hvilken jag anser vara nöd
-
526
Den 31 Maj e. ut.
vändig, så vidt R. o. Ad. bifaller Utsk:s förslag, hvilket jag hoppas
icke måtte möta någon svårighet. Det är nemi. nödvändigt,
alt i denna författn. införa ett stadgande, hvarigenom stämpelpappers-afgift
ålägges den tjensteman, som erhåller löne-tillökning
med bibehållande af den förut innehafvande graden. Om nu,
såsom det vid många tillfällen inträffar, det skulle hända, att
en Kapten med 1,200 R:dr lön erhåller en tillökning af 400
R:dr, så bör han väl derföre erlägga stämpel-pappers-afgift. Hittills
har man, då man avancerat från lägre grad .till en högre,
erlagt stämplade pappers-afgiften för hela den lön man erhåller
i den högre graden, men hädanefter skulle man, enl. Utsk:s
förslag, endast betala charta-sigillata-afgift för skillnaden i lön
mellan den lägre graden och den högre. Härutaf måste vara
en följd, att charta-sigillata-afgiften skall vara erlagd för hela
den lön man innehar, då man ifrån den lägre graden avancerar
till den högre, och om man således uti den lägre graden, sedan
man erhållit densamma, fått löne-tillökning, så bör man äfven
för denna tillökning hafva erlagt charta-sigillata-afgiften, ty det
skulle eljest kunna hända, att någon del af den lön man tillträder
erliölles, utan att motsvarande belopp af stämplade pappers-afgiften
blifvit erlagd. Hittills har detta varit olika tillämpadt,
och länge erlades stämplade pappers-afgiften af tjenstemän,
som, med bibehållande af sin grad, erhållit löneförhöjning; men
sedan sisth Riksdag hafva de blifvit derifrån befriade. Dti nu
gällande författn. finnes icke bestämdt, att sådan löneförhöjning
skall med charta-sigillata beläggas, hvarföre jag hemställer, att
R. o. Ad. med bifall till Utsk:s förslag i öfrigt, måtte besluta
ett sålydande tillägg: ”För sådan tillökning i lön på Stat, som
tillfaller löntagare utan transport eller befordran till annan tjenst,
erlägges stämplade pappers-afgiften efter enahanda grunder, som
vid förflyttning till högre lön,” hvilket tillägg borde införas pag.
4 näst efter Ulsk:s förslag med kursiv stil: ”Den, hvilken erhållit
— — — — erlagt lösen.”
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer med Frih.
Palmstjerna, och vill blott tillägga, att det förhållande, han i
militärväg omförmält, äfven eger rum inom de civila embetsverken.
I KammarRm finnes t. ex. Revisorer med både lägre
och högre lön. När en sådan tjensteman upflyttas från den
förra till den sednare lönen, så får han ingen ny fullmakt. Men
sorn han erhåller högre lön, så skall han för skillnaden erlägga
stämplade pappers-afgiften. Jag hemställer derföre vördsamt, att
jemväl på 5:te sidan af Dtsk:s förslag till ändring i fi:te §:n måtte
vidtagas den rättelse, att i st. f. orden: ”vid befordringar till
högre tö/i' insättes: ”vid högre löns tillträde.” Fördelarne
äro naturligtvis lika stora för den, som erhåller högre lön, antingen
han får en ny fullmakt eller icke. Han åtnjuter tili och
med en större förmån då han slipper fullmakts-lösen.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Det är endast vid sällsynta
tillfällen sådant inträffar, att man utan K. Resolution erhåller
någon löneförhöjning, ty en sådan lärer väl alltid utfärdas
Den 31 Maj e. m.
527
när man tillträder en lön på stat. Det fall Frih. Palmstjerna
afser skulle väl egentligen inträffa, då R. St:r vid någon Riksdag
välvilligt bevilja någon i tjenst redan var:de embetsman
någon löneförhöjning. Det vill säga, att om en Kapten eller en
Assessor uti en HofRätt skulle få en sådan Iöne-tillökning, så
får han den, utan K. M:s Resolution, på grund af R. St:rs beslut,
men tankarne hafva likväl varit delade, huruvida han i sådant
fall skulle erlägga någon afgift för denna tillökning. Det har
ansetts på olika sätt, men genom den sednaste resolutionen i
detta fall har K. M. förklarat, att någon afgift för sådan löneförhöjning
icke skall ega rum. Nu beror det naturligtvis på
R. St:r, huruvida de anse att en sådan afgift bör erläggas, och
skulle det anses, att man för en sådan oförmodad löne-förhöjning
bör göra det, så borde det af Frih. Palmstjerna föreslagna
stadgandet införas, ehuru detsamma kan uträttas derigenom, att
K. M. ger resolution på en sådan löneförhöjning, ty det är då
gifvet, att enl. den författn. Utsk. föreslagit, så kommer lönetagaren
alt lösa denna resolution. Då R. St:r hittills beviljat
sådana löneförhöjningar, har lönetagaren icke fått någon serskildt
resolution derpå, utan hans lön på stat har blifvit i sjelfva Staten
tillökad, och han har fått den till det belopp R. St:r stadgat,
men om K. M. vid sådana tillfällen hade resolverat, att
dessa personer skulle få löneförhöjning till ett sådant belopp, så
hade de varit skyldige att lösa denna resolution, och derföre erlägga
de bestämda afgifterna. Om ett sådant förfarande iakttages,
så kommer äfven, enl. den nu föreslagna författnm, afgift
att erläggas för den löne-tillökning man erhåller. Jag tror således
detta stadgande vara öfverflödigt, emedan det åtminstone icke
före nästa Riksdag kan tillämpas, men jag har ingenting deremot,
emedan jag anser det vara billigt, alt den, som erhåller en högre
lön, derför betalar någon afgift.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är visserligen
förekommen af Gr. Gyldenstolpe, och kunde således afstå från
att yttra mig, men, i likhet med Gr. Gyldenstolpe, anser jag
att det föreslagna tillägget måhända skulle kunna hindra den
goda sakens framgång. Jag tror, att detta tillägg egentligen af-,
ser ett undantagsfall, ehuru visserligen en sådan händelse skulle
inträffa, om Ingeniör-corpsen skulle få den föreslagna löneförhöjningen
; men eljest äro sådana fall ganska sällsynta. Man
vet nemi., att vid de regementen, der en högre lön vinnes inom
samma grad, så får man betala resolutionen ä den högre lönen.
Tillägget skulle således endast gälla det undantagsfall, då R. St:r
bevilja en löneförhöjning för någon tjenstemanna-corps, som förut
varit allt för illa aflönad, och jag hemställer derföre, huruvida
det är nödvändigt, alt då pålägga dem denna afgift.
, Frih. Palmstjerna: Jag har ansett tillägget vara nödvändigt
för att förekomma olika tydningar af författnm, hvilka hittills
förekommit och hvilka äfven hädanefter skulle förekomma,
om icke författnm blir ändrad. Om det beslntes, att vid till
-
528
Den 3i Maj e. m;
träde af högre lön, stämplade pappers-afgiften icke erlägges förmera
än skillnaden, så förutsätter det, att denna afgift skall vara
erlagd för hela den lön man afträder, när man går till den högre
lönen, hvilket icke vore förhållandet om man inom sin förra
tjenstegrad hade erhållit en löne-tillökning, hvilken icke varit med
denna afgift belagd. Jag anser det således vara nödigt, att tillägget
införes, dels för att bevisa riktigheten af Utsk:s nu föreslagna
stadgande, och dels för att förekomma olika tillämpningar
af författn:n. Hvad åter beträffar den förändring utaf några ord,
som Hr von Hartmansdorff föreslagit, så instämmer jag deruti
helt och hållet.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan icke dela den åsigt
en af Bevilln:sUtsk:s ledamöter här uttalat, att det skulle ligga
en obillighet deruti, att den tjensteman, som genom befordran
eller upflyttning inom samma grad erhållit en högre lön, måtte
betala den afgift, som derföre, enl. gällande författn. bör belöpa.
Det skulle i annat fall leda till en orättvisa tjenstemännen emellan,
ty om man antager att en person, sedan en löneförhöjning
är beviljad, till denna tjenst befordras, sä måste han ju betala
den charta-sigillata-afgift, som pä hela lönen belöper, hvaremot
den, som innehar tjensten vid den tid då löneförhöjningen beviljas,
skulle vara ifrån denna afgift till Staten helt och hållet
befriad. Exempel härpå torde måhända snart nog efter denna
Riksdag förekomma, ty R. St:r hafva redan genom 3 Stånds
sammanstämmande beslut, tillagt Justitiac-Råden tillökning i deras
lön. Skulle nu den princip blifva gällande, som Gr. Björnstjerna
uttalat, nemi. att man icke bör erlägga charta-sigillataafgift
för den löne-tillökning man erhåller, så skulle också förenämnde
löne-tillökning komma de nuvande Justiti«-Råden till
godo utan någon afgift till Staten, men en dylik afgift deremot
drabba deras blifvande efterträdare, enär de naturligtvis måste
vidkännas charta-sigillata-afgift för lönen efter hela det belopp,
hvartill densamma blifvit förhöjd. Ett sådant förhållande saknar
för sig all rättsgrund; och jag kan således icke annat än tillstyrka
bifall till det af Frih. Palmstjerna föreslagna tillägg.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att, såvidt den ifrågavande Förordmns 5:te
§ beträffade, ingen anmärkn. emot Utsk:s förslag förekommit, utan
endast ett tillägg deri blifvit ifrågastäldt, hvadan Hr Gr. o. Landtm,
finge hemställa, om R. o. Ad., med förbehåll att sedermera få
pröfva det af Frih. Palmstjerna föreslagna tillägg, behagade bifalla
Utsk:s förslag i denna del.
Ropades Ja.
Uppå sedermera framställd propos. bifölls att, såsom Frih.
Palmstjerna föreslagit, efter orden: ”hvarför han redan erlagt
lösen” skulle tilläggas: ”För sällan tillökning- i lön pä stal,
som tillfaller löntagare utan transport eller befordran till
annan
Den 31 Maj e. m.
529
annan tjenst, erlägges stämplad papp ers-af gift efter enahanda
grunder, som vid förflyttning till högre lön.”
Propos. till bifall utan förändring å den del af Utsk:s förslag,
som rörde 6:te §:n, blef härefter framställd och besvarad
med Nej; hvarpå R. o. Ad. biföll förslaget i denna del med
den förändring, att, i st. f. orden ”vid befordringar till högre lön”,
infördes orden "vid tillträde af högre lön.'"
Utsk:s härefter pag. 7 och 8 afgifne yttranden och hemställanden
biföllos utan discussion.
I afseende på Utsk:s hemställan pag. 8, ronde chartering
af Köpe-, Bytes- och Gåfvo-bref, som, förr än uphud skett, ä
annor man transporteras, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att den reservation
Gr. Taube afgifvit upläses, och att jag derefter måtte återfå ordet.
Sedan denna upläsning egt rum, anförde
Hr von Hartmansdorff: Det nu gällande stadgandet lyder
sä här: ”Fårder Köpe-, Bytes- eller Gåfvo-bref förr än
upbud shell, å annor man transporteradt eller öfverlälel, belägges
handlingen med en ny charla, efter nyssberörde grund,
för hvarje transport eller öfverlåtelse.” Detta är, enl. min
tanke, och på grund af de skäl Gr. Taube anfört, det rätta; ty
så ofta ett nytt köp sker, sä är det en ny öfverlåtelse, hvilken
naturligtvis bör behandlas lika, antingen hon inträffar den ena
dagen, eller den andra, antingen inom 6 månader eller längre
tid. Genom det tillägg Utsk. föreslagit, skall jemväl en minskning
i Kronans inkomster förorsakas, hvilket vore att onödigtvis
förspilla medel, till hvilka hon nu är berättigad. Dessutom anhåller
jag få anmärka, att om man på detta sätt borttoge afgiften
för de köp, som ske innan fasta åkommit, så skall man derigenom
gynna fast egendoms öfverlåtelse på samma sätt med
lösegendom, hvilket icke kan intressera samhället. Jag anhållér
fördenskull, att R. o. Ad. ville bibehålla stadgandet sådant det
f. n. är.
Hr Printzensköld: Afven jag afstyrker det af BevillmsUtsk.
föreslagna tillägg till den ifrågavar:de 8:de §:n, och jag
finnér de skäl, Gr. Taube i sin reservation anfört, vara så tillräckliga
för att visa det oriktiga i förslaget, att intet dervid återstår
att tillägga. Jag anhåller dock att få fästa upmärksamheten
derpå, att, såsom Gr. Taube jemväl erinrat, K. Förordn:n af år
1800 härigenom skulle i sjelfva verket till en viss grad uphäfvas,
ty om' den nya författmn kommer att innehålla befrielse
från chartering vid de köp, som blifvit på annan man transporterade
inom den tid, som författmn föreskrifver för lagfart på
det första köpet, så skulle den händelse kunna inträffa, att tiden
för lagfarts sökande blefve, utan något ansvar, i sjelfva verket
förlängd till dubbelt emot hvad författmn derom stadgar; ty om
7 H. 34
530
Den 31 Maj f. m.
l. ex. ett afslutadt köp transporteras endast några dagar före
slutet af den i författmn föresbrifna tid, inom hvilken lagfart ä
första köpet skall ske, så blir det en omöjlighet för den sednare
köparen alt lagfara inom prsescriptions-tiden för första köpet;
och man skulle då i sjelfva verket nödgas medgifva den olagtigheten,
att låta det första köpet gå fritt från charla-sigillata-afgift,
oaktadt lagfarten å det sednare köpet icke inom laga tid
egt rum. Sådant kan ingalunda hafva någon rättvis grund för
sig, utan synes det mig vara det rätta, att låta den författn.,
som till följd af en motion vid sisla Riksdagen hiel vidtagen,
äfven hädanefter gälla, hvarföre jag för min del afstyrker det
föreslagna tillägget.
Gr. Björnstjerna: Jag torde först med några ord få besvara
Hr Printzenskölds anmärkn., att tiden för lagfarts sökande
möjligen skulle genom det föreslagna tillägget blifva ulöfver författarns
lydelse utsträckt. Jag tror det ingalunda och om man
blott genomläser Ulskrs förslag, så förfaller genast denna anmärkn.
Der står nemi. att förnyad chartering icke ifrägakomrner,
sä vida transporten eller öfverlutelsen eger rum
inom den för lagfart föreskrifna lid, räknad ifrån första
köpet. Således kan ingen tvetydighet härvid upstå. För öfrigt
anser jag alt i förslaget ligger mycken billighet, och jag anhåller,
att derpå få anföra eli exempel. Om jag t. ex. har en inteckning,
och den person, lill hvilken jag utlånat penningarne
gör konkurs, så alt jag, för att betrygga min fordran, måste inköpa
hans egendom, hvilken jag likväl icke vill behålla, utan
kanske efter ett par dagar säljer lill någon person i trakten, så
måste det väl vara en obillighet, att både jag och den nya köparen
skola hvar för sig betala köpebref. Jag tror således, att,
cpn man närmare genomser Utsk:s förslag, så skall man finna
det innehålla så mycken billighet, att jag hoppas det R. O. Ad.
måtte bifalla detsamma.
Gr. Gyldenstolpe: Jag torde få erinra derom, att ända
till sisth Riksdag har denna författn. varit olika tillämpad. Somliga
ansågo att chartering borde ske vid hvarje öfverlåtelse, men
andra ansågo deremot, att den icke behöfde ske förr än då lagfart
söktes, och på detta sätt kunde öfverlåtelserna gå en längre
tid. Denna tvetydighet blef Yättad derigenom att det stadgades,
att vid hvarje öfverlåtelse skulle chartering ske, men derigenom
upslår äfven den obillighet, som Gr. Björnstjerna omnämnt, att
nemi. en person, som, för alt belrygga en inteckning, nödgas
inköpa en egendom, den han hvarken vill eller kan behålla,
utan öfverlåler till en annan, skall derföre betala en serskildt
afgift till Staten. Staten går dessutom, genom det föreslagna
tillägget, ingalunda miste om någon egentligen påräknad inkomst,
ty den har icke att påräkna annat, än att för ett köp som i
dag afslutes, skall Kronan om 6 månader erhålla en viss stadgad
afgift, och af de transaktioner, som inom denna tid ega rum
köpare och säljare emellan, har icke Kronan påräknat någon in
-
Den 31 Maj e. ni.
531
konist, ulan endast för det första köpet, sorn inom en viss tid
skulle lagfaras. När nu Utsk. har föreslagit, att lagfart för det
första köpet skall ske inom den derför bestämda tiden, så är det
väl likgiltigt för Kronan, om det är den förste köparen, som betalar,
eller om det är den 2:dre eller 3:dje* som gör det. Kronan
får i alla fall sin bestämda afgift, men derigenom befrias
man ifrån skyldigheten att erlägga afgift för ett köp, af hvilket
man icke drager någon nytta. Man kan dessutom ganska lätt
eludera författmn på det sätt, att man vid inköp af en egendom,
serdeles vid tillfälle af en konkurs, förbehåller sig rättighet att få
upgifva den, till hvilken köpe-brefvet skall ställas. Detta är
alldeles detsamma som att jag köper egendomen, men öfverlåter
min rätt till en annan, som jag upgifver, och på hvilken konkurs-massan
utfärdar köpe-brefvet. Det kan äfven tillgå på det sätt,
att jag köper en egendom af den ene och säljer den till den
andra, men för att inbespara lagfarten, förbehåller jag mig, att
den person, af hvilken jag köpt egendomen, skall utfärda köpebrefvet
till den, som har köpt egendomen af mig. På detta
sätt får Kronan icke någon lagfart för öfverlåtelsen, och det är
då mycket bättre, alt det finnes ett bestämdt stadgande, hvarigenom
man icke behöfver eludera författmn, utan kan samvetsgrann!
följa densamma; och då Utsk:s förslag i detta fall afser
en hillig förmån för köpare, så torde jag kunna hoppas, att
R. o. Ad. bifaller detsamma.
Hr Printzensköld: I fall de serskildta förhållanden, hvilka
dels Gr. Björnstjerna och dels Gr. Gyldenstolpe anfört, hafva
utgjort grunden för det förändrade lag-förslag, som BevillmsUtsk.
här har framställt, så får jag dervid anmärka, att dessa förhållanden
höra till undantagen och böra såsom sådana betraktas,
men hade ingalunda såsom allmän regel bordt läggas lill grund
för cn lagförändring. Jag tror, att till följd af detta stadgande
skulle de flesta köp, som afslutas, komma att ske genom transport
af köpe-brefven från den ene till den andre, just för att
derigenom undvika charteringen, och att således den försäljning,
som sker genom exekutiv-anktion är den, som i det fallet kommer
att minst skada Kronan genom förminskad chartering. Jag
anser det ingalunda vara lätt att i detta fall stifta en lag, som
icke framkallar bemödanden att förminska Kronans inkomster,
och jag tror det nästan vara en omöjlighet, att stifta en sådan
lag, att den icke kan eluderas, ty knappast har väl ännu någon
lag af menniskor blifvit stiftad, som icke genom upfinnings-förmågan
blifvit satt å sido för att komma till det mål man åsyftar.
Gr. Björnstjerna har för öfrigt trott mig icke rätt hafva
upfattat Utsk:s förslag, men jag tror mig likväl icke i detta fall
hafva gjort mig skyldig till någon anmärkn. Jag vet ganska väl,
att Disk. har tillstyrkt, det ingen befrielse från chartering skall
ega rum, så vida icke transporten sker inom den tid, som för
lagfart af första köpet är föreskrifven; men nu antager jag, att kö
34*
-
532
Den 31 Maj e. ra.
pet afslulas om en egendom i stad, hvilken egendom 3 månader
efter köpet skall lagfaras. Nu sker transport af köpe-brefvet 2
månader och 28 dagar efter det köpslutet ingicks. så att endast
2 dagar återstå af de 3 månaderna, inom hvilka köpet skall lagfaras,
och skall då den, som erhåller transporten inom dessa 2
dagar, söka lagfart derå? Förntsättom, att det sker på en af de
dagar i veckan, då det är omöjligt att erhålla npbud i RådstuguR:n,
eller alt han icke hunnit att förse sig med alla de handlingar,
som erfordras för att begära lagfart, enär stadgadt är,
att domaren icke får bevilja lagfart förr än köparen företedt
fullständiga åtkomsthandlingar, skall han då icke kunna i lid
verkställa lagfarten, eller skall han hafva samma rätt som en ny
köpare? När lagen stadgar, att lagfart skall sökas 3 månader
efter köpet, så måste väl äfven den, som erhållit transport, vara
att anse sora en ny köpare, och följaktligen mäste han väl ega
rättighet alt hafva 3 månader på sig för lagfartens verkställande.
Ilar inträffar just det förhållande jag förra gången omnämnde,
att icke allenast denna tid, utan äfven dess dubbla belopp kan
ifrån första köpet förflyta, utan att den förste köparen är
underkastad något slags ansvar för uraktlåten lagfart, men
tverlom derför erhåller en slags belöning derigenom, att han
slipper betala charteringen och de böter, hvartill hau eljest skulle
hafva gjort sig förfallen. Det stadgande, som i nu gällande författa
är infördt, tillslädjer icke clt sådant förhållande, och just
den omständigheten, att. hvart och ett köp, skall förses med behörigt
stämpladt papper, innefattar en säkerhet för att lagfart
verkligen sker, ty köparen har då ingen nytta utaf att underlåta
densamma, och man bör väl stifta lagar så, att det icke ligger
någon fördel uti att öfverträda dem.
Jag förblifver således vid min anhållan, alt nu gällande
författn. måtte blifva oförändrad.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Jag delar i denna fråga
samma åsigter som Hr von Hartmansdorff och Hr Printzensköld,
och, så vidt jag kan finna, talar icke någon rättsgrund för det
af Utsk. föreslagna stadgandet. Rättsgrunden är den, att hvarje
öfverlåtelse skall med charta beläggas, och orsaken hvarföre en
sådan öfverlåtelse skulle derifrån befrias, derföre att den sker
inom kortare tid än en annan, kan jag icke inse. Man har
åberopat billighets-skäl och man har sagt, att det vore billigt, att
en inteckningshafvare, som, för att bevara sin inteckning, vore
tvungen att inköpa egendomen, måtte kunna få öfverlåta densamma
till en ny köpare, utan att båda skulle blifva betungade
med charterings-afgifler. Det kan vara sannt, att häruti ligger
någon billighet, men det beror ju på en slump om han inom
6 månader anträffar någon ny köpare, ty eljest blir han i allo
tvungen att med charta belägga det nya köpebrefvet. Om t. ex.
A. köper en egendom, uti hvilken B. har inteckning, och A.
lagfar egendomen, men den går 5£ månad efter det första köpet
på executiv-anktion och inköpes af B., hvilken icke inom
Den 31 Maj e. ni.
533
de Återstående 14 dagarne hinner lagfara egendomen, så blir ju
äfven han tvungen att betala charteringen. Det beror ju således
endast,pä en slump, huruvida genom det föreslagna stadgandet
ästadkommes någon billighet för, inteckningshafvaren eller icke.
Principen anser jag böra vara den, att all försäljning af fast
egendom skall beläggas med charta, och antingeh öfverlåtelsen
sker genom påskrift å det gamla köpebrefvet, eller genom utfärdande
af ett nytt, så mäste förhållandet blifva detsamma. På
grund af dessa och förut anförda skäl anhåller jag, att nuvande
stadgande måtte bibehållas oförändradt.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Jag anhåller att få yttra
några ord med afseende på de olika meningar, som i denna
fråga blifvit framställda. Lagen innehåller, att om en fastighet,
hvarmed man börjat lagfara, innan laga stånd åkommit, öfvergår
i annor mans ego, så njuter sig den nye köparen till godo
icke allenast de upbud, som skett, 'utan äfven de lagfarts-kostnader
säljaren erlagt. Här är nu fråga om transport af ett köp,
före lagfartens afslulande, och då är det ju mycket skäl att köpebrefvet
endast en gång charteras. Ehuru denna fråga varit uti
olika trakter mycket olika behandlad, synes det mig likväl billigt,
att en och samma öfverlåtelse af fastighet, äfven om den
skulle sedermera på annor man transporteras, icke mera än en
gäng belägges med eharta-sigillata.
f fråga om löpande skuldebref skulle, i conseqvens med här
framställda påståenden, ny chartering ske vid hvarje transport,
hvilket dock vore en orimlighet, enär dessa sedlar gälla i hvar
mans hand, och den nye innehafvaren sålunda får njuta sig lill
godo den chartering hans företrädare betalt. Jag yrkar bifall till
Utsk:s förslag och anser det vara nödvändigt, att en bestämd
förfaltn. härom utfärdas, på det att någon olikhet de serskildta
orterna emellan icke måtte ega rum.
Gr. Gyldenstolpe: Jag hemställer till Frih. af Ugglas
hvilken rättsgrund det egentligen är, alt en lagfart skall charteras,
då sådant endast är ett sätt, hvarpå en inkomst beredes Kronan,
enär handlingen borde vara lika säker ändock, antingen den charteras
eller icke. Frågan blir således endast den, huruvida Kronan
förlorar något på Utsk:s förslag, eller om Kronan verkligen
bör inom den fastställda tiden söka att tillvinna sig så mycket
som möjligt. Efter denna tids förlopp kan i alla fall ingen transport
ega rum, utan att egendomen skall ånyo lagfaras. Hvad
åter beträffar det exempel Hr Printzensköld anfört om ett köp
utaf en egendom i stad, då blott 2 dagar af de 3 månaderne
återstode, så är det klart, att om man icke inom denna tid hinner
lagfara egendomen, så blir följden deraf, att charta får erläggas
både för det första och för det andra köpet. Det är isynnerhet
BondeSt., som har lagt mesta vigt på detta förslag, emedan
det inom detta Stånd ofta förel&fnmer, att de upgöra köp,
utan att vara säkra om att kunna fullgöra de förbindelser de sig
åtagit, och när de icke kunna göra det, så öfverlåta de köpet
534
O en 31 M aj e. m.
på någon annan. Genom den nu gfillande författn:n få de dervid
erlägga ganska dryga afgifter, hvilka jag anser det vara obilligt
att Kronan skall taga af dem, hellst jag i allmänhet anser
det vara obilligt, att Kronan tager någonting alls.
Hr Ribbing, Arvid: Sedan nu gällande författn. vid sista
Riksdagen utfärdades, har vid de domstolar, åtminstone der
jag varit ordf:de, varit en grundsats, att man ansett billigt, att,
då ett köp blifvit afslutadt, den nye köparen egde rättighet alt
utan erläggande af ny chartering, transportera detsamma innan
tiden för lagfart utgått, och att lian således bade denna rättighet
ända till det ting, sora inföll inom 6 månader efter det
köpet skett. Det är verkligen så, som Gr. Gyldenstolpe säger,
att då försäljning sker af en egendom inom ett sterbhus, men
köpet återgår till följd deraf, att köparen genom oförutsedda omständigheter
blifvit urståndsatt, att upfylla sina förbindelser till
de öfriga sterbhusdelegarne, så är det ju obilligt, alt den sednare
afhandlingen, hvarigenom köpet återgår, skall med ny charta
beläggas.
Hvad beträffar Hr Palmcrantz\s påstående, att då transport
sker, sedan lagfart redan är påbörjad, så skulle den nya köparen
ega rättighet att sig tillgodoräkna de upbud, som för säljaren
pågått, så är detta ett misstag, hvilket troligen grundar sig pä
det förhållande, att sådant får ske när jord bördas.
Om ock, såsom här blifvit yttradt, den författn., som vid
sista Riksdagen utfärdades, innefattar mera bestämdhet, så anser
jag den dock icke vara grundad på billighet, då deremot nu föreslagna
stadgande eger sin grund uti den sedvana, som från
äldre tider vunnit häfd, hvarföre jag icke kan annat än tillstyrka
bifall till Utsk:s Betänk, i denna del.
Hvad åter angår Hr Printzenskölds yttrande, att den, sorn
genom transport blifvit egare till en fastighet, vare sig i stad
eller på landet, skulle vara skyldig att lagfara denna fastighet
inom den lid, sorn för den förste köparen är bestämd, så är
det ganska klart, att en sådan skyldighet icke kan komma i
fråga, emedan han har lika lång tid ifrån den dag, då transporten
skedde, sorn den förste köparen hade ifrån den dag köpet
först ingicks; och hvad beträffar den förlust Kronan härigenom
skulle lida, så tror jag icke, att Kronan bör vara serdeles
angelägen om en så småaktig inkomst.
Hr Printzensköld: Då jag förra gången hade ordet
glömde jag att fästa upmärksamhelen på ett förhållande, sorn
kanske här torde böra vinna afseende. Charta-sigillata-afgiften, sådan
den nu är bestämd för köpe-afhandlingar, innesluter nemi. i
sig icke allenast den afgift, som efter äldre gällande förfatln:r
var å köp bestämd, utan dertill har äfven, hvad skatte-rusthåll
beträffar, kommit en ny afgift, nemi. af- och tillträdes-afgiften
för dessa rusthåll, hvilken förut direkt erlades, dels lill Wadstena
krigsmanshus-kassa och dels lill Amiralitets krigsmans-kassan, sä
att af dessa egendomar en dubbel cliarta-afgift nu ingår till Sta
-
Pen 31 Maj e. m.
535
fen, emot del alt Siats-Verket å sin sida, efter förut upgjord
beräkning, betalar en rund summa till dessa båda barmhertighets-stiftelser,
till hvilka äfven per-mille-afgiften inflyter. Om
man således inför det undanlags-stadgande, som Bevilln.-sUtsk.
bär föreslagit, så är det för mig åtminstone, uppenbart, att Staten
skulle gå miste om den ersältnings-summa, som bör tillkomma
densamma för hvad den lill de håda kassorna utbetalar.
Kan sådant vara rättvist eller billigt? Hvad angår Gr. Gyldenstolpes,
i anledn. utaf Frih. af Ugglas’s yttrande, framställda
fråga, på hvilken rättsgrund denna afgift hvilade, så kräfver
denna fråga ej annat svar, än att det är samma rättsgrund, som
linnes för alla andra Statens inkomster, nemi. den, att de omöjligen
kunna undvaras, så vida Stals-maschinen skall kunna bibehållas
i sin gång, och att den beskattande makten således
måst välja de utvägar, som äro mest lämpliga, för att bereda
Staten dessa inkomster. Rättsgrunden för afgifternas tillkomst
är sålunda ganska enkel och naturlig, men så vidt jag rätt upfaltade
Frih. af Ugglas’s yttrande, så talade han icke om rättsgrunden
för ifrågavande afgift, utan om den rättsgrund, efter
hvilken man borde bedöma köparens olika ställning, till följd af
detta stadgande, enär han tydligen ådagalade, att omständigheter
kunna inträffa, hvarigenom den ene köparen sättes i tillfälle att
begagna denna befrielse från charterings-afgiften, som, enl. Utsk:s
förslag skulle medgifvas, under det att én annan köpare icke
skulle kunna tillgodonjuta denna befrielse, äfven om köpet afslutades
inom tiden för den första lagfartens sökande. För öfrigt
synas Gr:ne Björnstjerna och Gyldenstolpe så hafva upfattat
stadgandet, som skulle ifrågavande befrielse icke kunna tillgodonjutas
med mindre, än att det nya köpet vore afslutadt, och
lagfaret inom den lid, som för lagfarten af det första köpet är
bestämd. Delta innefattar ett fullkomligt misstag, och uti Utsk:s
förslag finnes icke det ringaste tecken till, att sådant varit Utskis
mening, ty der omtalas blott, att transporten skall hafva skett
den tid, som lagen föreskrifver för lagfarts sökande å det första
köpet, men alldeles icke, att den lagfart, som skall begäras på
transporten, måste vara sökt inom den lid, som för första lagfarten
varit bestämd, så att den nya köparen har att sig till
godo påräkna den lagliga tiden från den dag, då han genom
transporten blifvit innehafvare af den förre köparens eganderätt
till egendomen.
Slutligen kan jag icke undgå att anmärka de missförhållanden,
som äfven, i händelse af bifall till förslaget, skulle komma
alt inträffa. I vissa orter af Riket hålles nemi. icke ting mer
än en gång om året, och således har den, som der köper egendom,
ett helt år på sig till lagfartens sökande, utan att likväl
hafva öfverträdt författmn, som stadgar 6 månaders tid från det
köpet skedde. Således kan man under ett helt år köpa och
sälja och transportera flera gånger utan att vara generad af den
ifrån det första köpet stadgade tiden för lagfarts sökande, hvaremot
i städerna och på andra orter, der 4 ting årligen hållas,
536
Den 31 Maj e. ra.
saken blir helt annorlunda. Sådant kan icke vara förenligt med
någon rättsgrund, hvarföre det för mig utgör ett ytterligare skäl
att yrka afslag å det föreslagna tillägget.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag är hufvudsakligen förekommen
utaf Frih. af Ugglas och anhåller, att med honom få förena
mig. Jemväl, enl. mitt förmenande, hvilar den beskattning,
sorn med charterings-afgiften afses, på hvarje köp, och det finnes
ingen rättsgrund, hvarföre ett köp mera skall vara från denna
afgift befriadt, derföre att det blifvit afslutadt kort efter ett föreg:de
och blifvit skrifvet på samma papper som detsamma. Således
skulle då beskattningen, i st. f. alt hvila på hvarje köp,
anses böra, under vissa omständigheter, efterskänkas, hvarigenom
man råkar in uti eu mängd besynnerliga förhållanden. Det har
redan blifvit visadt, att i fall en person köper en egendom och
transporterar den sedermera pä en annan, så behöfver icke dubbel
chartering erläggas; men säljer han den till 2 personer och
transporten således icke kan skrifvas på samma papper, som det
ursprungliga köpe-brefvet, hvilket han sjelf erhållit, så måste
dubbel chartering erläggas, eller om han i st. f. att på en person
öfverlåta hela egendomen deraf endast öfveriåter en del och
behåller den andra sjelf, så måste dubbel chartering erläggas för
den transporterade delen af egendomen. Denna förändring skulle
äfven medföra en högst betänklig olikhet i rättigheter emellan
olika delar af landet. Såsom bekant är skall nemi. ett köp lagfaras
vid det första ting, som hålles 6 månader efter det köpet
blifvit afslutadt. Nu hållas uti vissa orter 3 ting årligen, uti
andra deremot 2, och uti vissa endast ett, hvaraf blir en uppenbar
följd, att den af Utsk. föreslagna rättigheten att inom lagfarts-tiden
chartae-fritt transportera köp skulle blifva pä köpare
inom olika delar af landet högst ojemnt fördelad, ty då han
inom de norra delarne af Riket skulle uti en ganska lång tid ega
denna rättighet, så inskränkes deremot densamma betydligt för
dem, som bo i de södra landskapen, der 3 ting hållas och ett
medelförhållande kommer att upstå för de provinsers innevånare,
der 2 ting årligen hållas. Jag kan således icke finna, att någon
rättsgrund talar för Utsk:s förslag, utan anhåller, att R. o. Ad.
ville besluta att vidblifva hittills gällande stadganden i detta afseende.
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag anmälde mig, hafva
andra ledamöter uptagit en stor del af hvad jag velat anföra, hvarföre
jag skall inskränka mig till att endast tillägga några få anmärkn:r.
Man har sagt, att de, som för att bevaka sin inteckning på
utmätnings-auktion, inköper en egendom, kunde möjligen derpå
göra en förlust, och att det vore obilligt, om han då skolat nödgas
betala dryga charterings-afgifter. Det kan dock lika väl hända,
ätt han derpå vinner och att egendomen vid en sedermera inträffande
frivillig försäljning upgår till vida högre värde, än han
betalt. Detta skäl synes mig alltså ingenting bevisa. Hvarföre
Den 31 Maj e. m.
537
sknlle väl, i alla fall, den förste köparen vidkännas en afgift,
från hvilken de följande borde under de nästa 6 månaderna
vara befriade? Man bar, såsom skäl härför, åberopat, att det
allmänna bruket på landet, före den sista författnms utfärdande,
varit sådant, och att BondeSt. synnerligen nitälskade för saken.
Det tror jag äfven, ty det är klart, att en hvar skall önska, så
vidt han kan, bibehålla ett bruk, som leder till beskattningens
lindring. Men om ett dylikt bruk befinnes stridande mot rättsgrunden,
så måste det likväl fränträdas, för att fullgöra en riktig
grundsats, alldeles så, som man icke återvänder till bondpraktiken
när man en gång kommit till en på vetenskapliga
grunder stödd landt-hushållning. Utsk. har i detta hänseende
icke eller förfarit i öfverensstämmelse med sina egna förslag, ty
i en påföljande punkt har Utsk. ansett af- och tillträdes-afgiften
för rusthålls-hemman böra bibehållas, ehuru en af BondeSl:s ledamöter
äfven derutinnan hade yrkat förändring. Jag fortfar
således i min anhållan, att B. o. Ad. måtte förkasta Utsk:s förslag
och bibehålla nu gällande författn.
Ett par ord måste jag dock tillägga, i anledn. af Ilr Palmcrantz^
yttrande, att äfven löpande skuldsedlar borde charteras.
Skillnaden mellan öfverlåtelse af fastighet och af en skuldfordran
är dock betydlig. Jag tror icke att löpande skulde-bref öfverlåtas
genom påskrift; ty då sedeln är ställd till innehafvaren, så
kan jag icke förstå, hvarföre någon skulle göra sig besvär att
derå teckna sitt och den nye innehafvarens namn.
Gr. Gyldenstolpe: Gr. Lagerbjelke har sagt, att genom
den af Utsk. föreslagna förändringen skulle, genom de olika tider,
då tingen inom skiljda delar af Riket pläga hållas, en större
förmån beredas den inom vissa orter boende, framför Rikets öfriga
innebyggare, men jag skulle tro, att denna olikhet i förmåner
äfven med bibehållande af nu gällande författn. förefinnes,
enär det äfven nu kan inträffa, att ett afsluladt köp först efter
1 år behöfver lagfaras. Om nemi. en köpare är skicklig nog,
alt vid köpets upgörande icke bestämma, till hvilken köpe-brefvet
skall ställas, så har han ett helt år på sig, att vidtaga dess transporlering
eller öfverlåtande, och först, då det lider mot årets
slut, låter han utfärda köpe-brefvet. På sådant sätt har han då
kunnat vidtaga många sådana öfverlåtelser, hvilka icke kunnat
komma att lagfaras.
Jag kan således icke finna, att det åberopade förhållandet
utgör något skäl för afslag utaf Ulsk:s förslag, hvarföre jag äfven
förnyar min anhållan, att detsamma måtte blifva af R. o. Ad.
bifallet.
Hr Ribbing: Hr Printzensköld framställde nyss anmärkn.
emot redaktionen af denna §, men jag har vid ytterligare genomläsning
deraf funnit den vara riktig och otvetydig, då der
står: ”Varder Köpe-, Bytes- eller Gåfvo-bref, förr än npbud
skett, å annor man transporteradt eller öfverlåtet, helägges handlingen
med ny charta, efter nyssberörde grund, för hvarje träns
-
538
Den 31 Maj c. m.
port eller öfverlåtelse, sä vida icke densamma eger rum inom
den för lagfart föreskrifna tid, räknad ifrån första köpet,
i hvilket fall förnyad chartering ej ifrågakommer.” Jag kan
icke finna riktigheten af den anmärkn.-n, att någon skillnad emellan
transport och köp skulle förefinnas; allt nog, att transporten
sker inora den tid, sora för lagfart af köpet är bestämd.
Det är visserligen mycket taladt om rättsgrunden, men skall
man gå efter den, så fruktar jag för, att man allt för mycket
invecklar sig; vi skola blott gä lill närmast härintill liggande
lagbud om fastebref. Lagen innehåller, att om försäljning sker
innan fasta åkoramit och lagfarten ännu pågår, så är säljaren
befriad från att lösa . fasta för det köp han ingått, och denna
skyldighet åligger den nye köparen. Här har således lagstiftaren
godkänt en sådan lindring, som Utsk. åsyftat. En sådan lindring
är redan antagen som rättsgrund i fråga om faste-hrefs utfärdande
och denna fastas beläggande med charla, så att Otsk:s förslag
öfverensstämtner helt och hållet med detta lag-stadgande.
Skall nu det ena uphäfvas, så borde väl äfven, för conseqvensens
skull, det andra följa med. Det är visserligen godt, att
Kronan får inkomster, men det är äfven godt, alt allmänheten
icke betungas med obillig beskattning.
Visserligen kunna serskildta fall inträffa, i fråga om utmätning,
och sådant, då den andra meningen skulle kunna hafva
skäl för sig, men lyckligtvis äro dessa fall dock icke de allmänna.
Jag tror den lag-grundsats i synnerhet förtjena afseende,
att der landssed finnes, sorn icke har oskäl med sig, der bölden
iakttagas.
Hr Palmcrantz: Jag medgifver riktigheten utaf den anmärkn.
Hr Ribbing gjorde, att det endast är med afseende på
börd, som lagen medgifver att, då köp under lagfarts-tiden öfvergår
på annan person, denne får njuta sig till godo de upbud
och lagfarts-kostnader, som säljaren ombesörjt; men, ehuru lagen
icke innehåller något sådant stadgande för oskylde köpare, sä
har jag dock i conseqvens dermed sett, att samma fördelar blifvit
äfven sådane beviljade. Jag kan icke eller inse, hvarföre
någon skillnad skulle göras, ty det måste väl för Staten vara
likgiltigt, om en person utaf tvång eller frivilligt öfverlåter sin
egendom uti annan mans hand.
Hvad åter beträffar de anmärkmr, som blifvit framställda
emot mitt yttrande om löpande skulde-bref, så ber jag alt få
göra den erinran, att jag dermed menat sådane, som äro till viss
man öfverlåtne, i afseende på hvilka det är vanlig praxis och
jemväl i lag föreskrifvet, att de skola vara försedde med endossement.
I Utsk:s förslag talas om rättelse i fråga om debiteringen af
Wadstena Krigsmanshus- och Amiralitets-Krigsmans-kassa-afgifterne.
Det är föreskrifvet, att de skola debiteras efter upbudsförteckningarne,
men dessa innehålla icke annat, än det upbud,
som skett på det sista köpe-brefvet. Således kunna de rätteligen
icke debiteras för alla de föreg:de upbudcn, och billigheten borde
Den 31 Maj e. ni.
339
väl äfven tala för att den siste köparen icke bör belastas med
alla de afgifter, som hvar oell en af de serskildta öfverlåtarne
skolat erlägga. Naturligtvis har jag härvid förutsatt, att närvande
innehafvaren lagfar inom laga tid ifrån den, då det första köpet
blifvit afsiutadt.
De skäl, som blifvit andragne för afslag, finnér jag således
icke tillfyllestgörande, utan anhåller, på grund af förut anförde
skäl, om bifall lill Utsk:s Betänk.
Frih. Raab, Adam Christ.: Charta-sigillata-afgiften är
i sjelfva verket icke något annat än en beskattning, och frågan
år således den, huruvida det kan vara rättvist att denna beskattning
drabbar i dubbelt mått vid det nya köp, som är inom 6
månader afsiutadt. För det första anhåller jag att få bemöta det
inkast Gr. Lagerbjelke framställde, att det skulle ligga en motsägelse
deruti, att dä man köpt 2 hemman och behåller det ena,
men transporterar det andra, så får man betala dubbel afgift för
det transporterade hemmanet, hvaremot man endast skulle hafva
behöft erlägga enkel afgift för hela köpet, om man transporterat
bägge hemmanen pä en gång. Jag tror icke att häri ligger någon
orimlighet, emedan grunden för charta-sigillata-afgiften måste
vara den, att vid hvarje köp föreställer man sig att både säljaren
och köparen göra en vinst, på hvilken de möjligen skulle kunna
tåla denna afgift; men det är ju icke tänkbart att i allmänhet
vid de köp, som öfverlåtes inom några månader, en så god affär
skulle af alla köpare och säljare göras, att de böra beläggas med
de dubbla afgifterna. Den deremot som köper en större egendom
och styckar den, får i allmänhet anses hafva derpå gjort en
vinst. Jag ber att serskildt få fästa npmärksamheten på ett förhållande
som af Hr Printzensköld under discussionens lopp blifvit
vidrörd, nemi. att sedan permille-afgiften till krigsmanshus-kassan
numera utgår genom stämplade pappers-afgiftcn, så skulle en
sådan afgift äfven drabba alla krono-skatte rusthålls-hemman.
Den utgör nu 1 proc. af bela köpeskillingen, såvida icke R. St:r
komma alt nedsätta denna afgift, och sådana hemman, hvaraf en
stor mängd finnas uti södra Kalmar län och Blekinge, skulle,
vid inträffande dubbel öfverlåtelse inom 6 månader, drabbas af
en alldeles orimligt hög afgift. Denna afgift skulle kännas så
mycket mera tryckande, som den icke utgått före den sista Riksdagen,
emedan praxis på de flesta ställen dittills varit, att dylika
transporter hade varit från ny chartering befriade. Vid sista
Riksdagen åter bestämdes att dessa öfverlåtelser skulle med ny
charta-sigillata beläggas, hvilket hos allmogen väckt stort bekymmer,
och det just uti den trakt jag bebor, hvarest en mängd
hemman äro af den natur, att de äro underkastade de afgifter
hvarom jag talat. Det inträffar ofta nog att dessa hemman gå
nr hand och i hand inom en ganska kort tid, derföre att inne
hafvarne
ej mägta att behålla dem, och då afgiften naturligtvis
minskar köpeskillingen, så är denna skatt äfven i det afseendet
orimlig, att den, i st. f. att tagas af dem som hafva de största
540
Den 31 Maj e m.
tillgångarne, utgår ifrån dem som hafva de minsta, nemi. från
dem, som äro tvungna att sälja sina hemman. På grund af
dessa skäl kan jag icke annat än känna mig tacksam för det
förslag Utsk. framställt, hvilket jag hoppas måtte blifva af R. o. Ad.
antaget.
Propos. till bifall å Utsk:s ifrågavar:de hemställan blef härefter
framställd, och besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Land tm. hemställde om R. o. Ad. behagade, med
afslag å Utsk:s hemställan, bibehålla nu gällande stadgande i
ämnet, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte
många Nej, förklarade det' han ausåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Efter härvid af Frih. Raab, Gr. Gyldenstolpe och Gr.
Björnstjerna yrkad votering, uplästes lill justering samt godkändes
följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller Bevil!n:sUtsk:s hemställan, att förnyad chartering
icke må ega rum i det fall, då köpebref inom den för
lagfart bestämda tid, räknad från första köpet, varder på annan
man öfverlåtet, samt att stadgandet härom må erhålla den förändrade
lydelse, som Utsk:s förslag till författning ang:de stämplade
pappers-afgiften innehåller, röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. berörde hemställan och bibehåller
det nu gällande stadgandet i ämnet.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda;
Ja — 17.
Nej —21.
I fråga om Utsk:s pag. 8 afgifna förslag till tillägg uti 3:dje och
4:de mom:n under rubriken köpebref i S:de §:n af författningsförslaget,
yttrade
Hr von Hartmansdorff: Vid denna punkt har jag ingen
annan anmärkn. att göra, än den, att det latinska ordet ”per”
(läst), måtte utbytas emot det Svenska ordet 'för”.
Gr. Gyldenstolpe: Det uttryck vid hvilket Hr von Hartmansdorff
fästat sig, är icke genom Bevilln:sUtsk:s förslag såsom
något nytt inkommet, utan är detsamma som uti nu gällande
förfatln. begagnas, och för min del synes det mig äfven
kunna utan all slags olägenhet bibehållas.
Propos. till bifall åt Utsk:s ifrågavande förslag utan förändring
blef härefter framställd och besvarad med blandade Ja
och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s förslag med den förändring att i st. f.
”per läst” infördes "för läst”, samt, efter denna proposms besvarande
med Ja och Nej, förklarade att han ansåg Ja nu hafva
varit öfvervägande.
Den 31 Maj e. m.
541
Då härefter förekom Utsk:s yttrande, pag. 9 ang:de ifrågaställd
nedsättning af de afgifter, vid åbo-ombyten å krono-skatteoch
krono-ruslhåll, hvilka numera, i st. f. den fordna afträdesafgiften
till Wadstena krigsmanshus och Amiralitets-krigsmanskassorne,
utgöras i stämpladt papper, anförde
Frih. Raab: De motiver Utsk. för sitt afstyrkande öfver
ifrågavande motioner anfört, äro de, att rusthålls-hemmanen i allmänhet
vore bättre än andra hemman, samt att de, jemte befrielse
från hemmantals-ränlan, jemväl i vissa fall fått sig anslagen
räntan af sä kallade augments-heraman. Detta må gälla för
rusthållen vid kavallerierna, men det gäller ingalunda för de
skatte-ruslhåll, som icke hålla häst och karl utan som hålla båtsman,
hvilket är förhållandet med en större del hemman uti södra
Möre af Calmar län, och jag får härvid åberopa och vitsorda
hvad Dokt. Sandberg uti sin reservation härom anfört. Dessa
hemman äro i allmänhet mindre och äfven sämre än de andra
hemmanen i länet, och detta onus att på hvarje halft hemman
hälla en båtsman, är verkligen mera betungande än det som
andra kronoskatte-hemman i Riket äro underkastade. Utöfver
detta onus har dessutom sedan längre tid tillhaka denna grufligt
stora afgift blifvit dem ålagd, att vid hvarje köp eller arf erlägga
1 proc. af hela köpeskillingen, hvilken afgift nu blifvit förvandlad
till •charta-sigillata-afgifl. Jag anser denna beskattning vara så
tung och orättvis att jag anser en förändring i detta hänseende
vara i högsta måtto önskvärd, hvarföre jag äfven vågar anhålla
om ålerremiss af denna punkt uti Utsk:s Retänk. Sjelf eger jag
rusthålls-hemman vid kavalleriet, hvilkas högre värde jag icke
vill förneka, och det må vara att skatten för dem blir bibehållen
; deröfver vill jag icke yttra något missnöje, men att den
för det stora antalet af rusthåll, som håller båtsman måtte borttagas,
anser jag vara i högsta måtto värdt behjertande. Jag vill
icke trötta det Höglofl. Ståndet med upläsande af Dokt. Sandbergs
reservation, hvilken likväl innehåller en sann skildring af tillståndet
inom dessa hemman, hvilket han såsom varande pastor
uti ett inom södra Möre båtsmanshåll beläget pastorat, varit uti
serdeles godt tillfälle att inhemta.
Hr von Hartmansdorff: Om de ifrågavande hemmanen
äro hårdt beskattade: så har hvarje köpare vetat det förut, innan
han om dem inlåtit sig i afhandling. Följakligen har han beräknat
sin behållning och köpeskillingen derefter. Det förhåller
sig härmed alldeles såsom när man köper ett hemman med dålig
jordmån, hvilket ger ringa afkastning och derföre föga betalas.
Det är således icke något skäl att, på grund häraf, vidtaga förändring.
Denna afgift, är ingalunda ny, utan har redan länge
funnits, ehuru hon under vissa tider icke blifvit rigtigt erlagd.
Förhållandet ^har varit, att Amiralitets krigsmanshus-kassan, som
hade sig denna afgift anslagen, trodde sig vara säkrare om sina
penningar, derest hon finge direkte upbära dem af de skattskyldige.
Följden blef att hennes inkomster förringades. Det var
542
Den 31 Maj e. m.
Dokt. Sandberg, som i egenskap af Statsrevisor anmärkte att denna
afgift icke vederbörligen utgjordes, hvaraf följde att kassan fann
för sig förmånligast att afgiften upbures af kronans tjenstemän,
som bättre voro i tillfälle att hålla rigtig kontroll deröfver. Detta
har förmodligen varit orsaken till afgiftens ordentligare utkräfvande,
och allmogens deraf härledda tro att en ny utskyld blifvit
honom ålagd. Som man icke bör, eller eger fråntaga kassan en
betydlig inkomst, hvilken hon ganska väl behöfver: så anhåller
jag om bifall till Utsk:s yttrande i denna punkt.
Frih. Raab: Jag har aldrig sagt, menat eller tänkt, att denna
skatt vore ny, enär jag alltför väl känner att den redan länge
hvilat på den ifrågavande jorden; men derföre att denna skatt
är gammal, mätte det väl icke vara sagt att den derföre, äfven
om den är obillig, skall fortfarande hvila derå ända lill evig tid.
Hvarje tunga, som hvilar öfver Sveriges innebyggare, bör väl
förtjena att af R. St:r behjertas, och det är ur sådan synpunkt
jag har sökt att väcka ett sådant behjertande för denna del af
landet. Jag anhåller dessutom alt få fästa Ståndets upmärksamhet
derpå, att det onus dessa hemman äro underkastade att hålla
båtsmän, är till sina kostnader alldeles oberäkneligt, emedan det
icke så sällan händer alt båtsmännen, ofta 1 för hvart \ hemman,
måste lemna tjensten i unga åren och sedan tillika med
sina familjer falla fattigförsörjningen till last. Jag vill icke uptaga
tiden med alt ingå i närmare skildring af dessa förhållanden,
enär det jag redan sagt torde vara nog för att R. o. Ad. måtte
finna, att full anledn. gifves till att taga denna sak uti ytterligare
öfvervägande.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan icke finna att en skatt kan
egentligen vara tryckande då den är af alldeles tillfällig natur, och
det är ju endast vid åbo-ombyten, hvilka väl egentligen icke inträffa
annat än vid köp, som denna skatt kommer i fråga. Detta
är således en tillfällig afgift, som ingalunda bör förblandas med
hvad som menas med skatt, enär det icke är någon nödvändighet
att sälja hemmanet, och denna afgift icke i annat fall ifrågakommer.
Den kan således icke anses såsom drabbande en hvar
innehafvare af dessa båtsmans-hemmau, och då denna afgift i
långliga tider vid hvarje nytt köp har utgått, samt hemmanen
säkerligen icke på sednare tider hafva försämrats, så tror jag att
den ganska väl kan fortfarande utgöras; och då R. o. Ad. icke
velat medgifva någon lindring vid andra köp eller öfverlåtelse!'
uti de afgifter som till Kronan då ifrågakomma, så kan jag icke
finna något skäl att nu minska denna afgift, som ursprungligen
tillfallit en barmhertighets-inrättning, ehuru denna inrättning nu
erhåller motsvarande Statsanslag, och Kronan upbär denna afgift
såsom ersättning. Om denna afgift nedsattes, så skulle i och
med detsamma den nu deraf upkommande inkomsten förminskas,
hvaraf anledn. kunde gifvas att påyrka, det .Staten icke vidare
skulle till denna kassa uti ersättning erlägga så stort anslag
som nu, hvaraf följden blefve den, att denna barmhertighetsanstalt
skulle få sina inkomster förminskade.
Den 31 Maj e. m.
543
Frih. Raab: För det första får jag uplysa Gr. Gyldenstolpe
derom, att denna afgift utgår icke allenast vid verkliga köp, utan
äfven vid sådana, genom hvilka hemmanen öfverlålas snart
sagdt såsom arf, från föräldrar till barn eller från den ena slägtingen
till den andra, och för det andra ber jag att få uptaga
Hr Gr:ns deduktion att man icke får såsom skatt betrakta en
afgift, som endast vid försäljning af hemmanen utgår. Om så
vore förhållandet, skulle det vara lätt att åt Staten bereda ofantliga
tillgångar, på det sätt, att vid hvarje arf eller vid hvarje köp skulle en
viss proc. af köpeskillingen eller af boets tillgångar erläggas till Staten.
Jag minnes att en representant vid 1840 års Riksdag yrkade
alt alla Statens utgifter skulle bestridas derigenom att man tog 10
proc. af behållningen inom hvarje sterbhus. Jag frågar om icke
delta vore en skatt, och icke denna afgift af hvarje sterbhus vore en af
de hårdaste skatter man kunde tänka sig, ty dessa proc., vare sig
en eller (io, åro ju ett afdrag utaf en tillgång, som en person
verkligen redan eger, och jag kan således icke underlåta att
anse denna afgift för en verklig skatt och en tung börda.
Hr Printzensköld: Jag vill förmoda att det försök Frih.
Raab gjort att åstadkomma en förändring uti Bevilln:sUtsk:s tillstyrkande
icke skall lyckas, enär de skäl han anfört, i min tanke
ingalunda äro af beskaffenhet att förtjena något afseende. En
nedsättning i den ifrågavar:de afgiften skulle endast blifva fördelaktig
för de
det kan tagas för gifvet att man vid köp af ett hemman icke
blott beräknar hemmanets onera, utan äfven kostnaderna för lagfarten,
och derefter lämpar köpeskillingen, så kommer denna att
ökas, medelst kapitalisering af det belopp, hvartill nedsättningen
uti de s. k. af- och tillträdes-afgifterna upgår; hvarigenom egendomen
således erhåller ett ökadt värde, utan att Staten deraf
bar ringaste fördel. Hvad åter beträffar Frih:ns anmärkn. att
denna afgift utgår vid alla tillfällen, således äfven vid arf och
skifte, så ligger häruti ett misstag, emedan dessa sistnämnde fall
äro från erläggande af denna afgift genom stadgandet uti 8:de
§:n 1 mom. af nu gällande förordn. bestämdt undantagne, Jag
tillstyrker således att stadgandet, sådant det nu är, måtte bibehållas.
Utsk:s ifrågavande yttrande blef, uppå härefter framställd
propos., bifallet.
I fråga om Utsk:s hemställan, pag. 10, rörande stämpelafgiften
för tidningar, yttrade
Frih. Raab: Jag kan visserligen icke finna att det vore
orätt att en dryg afgift erlades, om raan endast skulle taga i
betraktande en full ersättning för besväret med postföringen af
de ganska tunga tidningarne, men saken har äfven en annan
sida. En dryg afgift å tidningarne länder sannerligen till fördel
för de tidningar som redan hafva ett stort antal prenumeranter,
derigenom att den lägger binder i vägen för all upspirande konkurrens
med desse, emedan de större tidningar, som, redan hafva
stor cirkulation, vida lättare kunna bära afgiften, än de, som
544
Den 31 Maj e. ni.
upträda. Jag tror således att om man vill gynna den uplysning,
som genom goda tidningar, (hvilket icke alltid kan anses vara
liktydigt med stora tidningar), sprides i landet, och motverka de
falska satser, som annars opåtalt kunna spridas till allmänheten,
så är det orätt att pålägga tidningarne en hög stämpel-afgift.
Ville man taga ersättning för den dryga skjutsnings-kostnaden,
så vore det riktigare att i st. f. stämpel-afgift, taga en afgift
för postföringen, i förhållande till exemplarens antal eller vigt.
Detta torde likväl ej komma i fråga. Att på tidningarne lägga
en så hög stämpel-afgift som här är i fråga, anser jag emellertid
vara ur uplysningens synpunkt mindre väl beräknadt, hvarföre
jag hemställer att afgiften måtte nedsättas till hvad den var
före den sista Riksdagen, och får jag vördsamt anhålla att Hr
Gr. o. Landtm, härå behagade framställa propos.
Hr Printzensköld: Jag skulle gerna biträda det förslag
Frih. Raab här framställt, och jag skulle t. o. m. vilja gå ännu
längre, nemi., befria tidningarne ifrån all stämpel-afgift, om jag
blott kunde komma derhän att få dessa ålagda, att lika med hvar
och en annan betala det i lag stadgade post-porto. Jag förmodar
likväl att sådant icke låter sig göra, då Utsk., utaf för mig
obekant orsak förklarat, att denna afgift icke är att anse såsom
egentligt post-porto. Likväl minnes jag ganska väl, huruledes,
förslaget om införande af denna afgift utgick ifrån den grundsatsen,
att tidningarne, om än för dem icke borde betalas så dryg
post-porto som för bref, likväl icke borde vara ifrån all afgift för
deras kringspridande befriade; hvaraf följer att stämpel-afgiften i
sjelfva verket är ett post-porto, ehuru mycket lindrigare än det
som för bref är stadgadt. Jag förutser emellertid omöjligbeten att
nu vinna bifall till den af mig föreslagna förhöjning i tidningsstämpeln,
samt inskränker mig derföre till anhållan om bifall å
Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Om jag kunde antaga att de
små tidningarne vore bättre, än de stora: så kunde detta vara
ett skäl att bifalla Frih. Raabs förslag. Men då man ser af hvad
beskaffenhet dessa, såsom t. ex. Fäderneslandet, äro, så kan jag
icke finna att de små äro bättre, utan snarare värre än de stora,
och anhåller således om bifall till Betänk.
Utsk:s ifrågavande hemställan blef, uppå härefter framställd
propos., af R. o. Ad. bifallen.
Slutligen bifölls äfven hvad Utsk. i öfrigt pag. 10 och 11
hemställt.
Med tillkännagifvande, att Hr Mannerskantz, Carl Axel,
såsom ledamot af BankoUtsk. begärt och erhållit 14 dagars ledighet
från d. 1 nästk. Juni, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hr
Elektorer, att utse en ledamot att under tiden i BankoUtsk. inträda;
hvarefter H» R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
