# ID: svediakorp-gov614
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 177,911
# sentences: 6,229
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


i) en 22 April f. m.
301
vevläggning varande punkten g. vore på något sätt beroende af en
sådan organisation. Men hvilken organisation, som för elementarläroverken
än må blifva fastsläld, så är det väl uppenbart, all ingen
organisation kan bära sig, utan skickliga lärare, och här är ju icke
fråga om annat, än att pä något sätt söka bilda sådana. Jag finnér
således, alt denna punkt icke står i ringaste sammanhang med
sjelfva organisationsfrågan i sin helhet, ulan att den kan behandlas
fullkomligt oberoende deraf.
Då jag fördenskull, utan alt gå regleringsfrågan i förväg, anser
mig kunna serskildt laga denna punkt i öfvervägande, så ber
jag, alt, lika med Hrr Adelborg och Tersmeden, få fästa upmärksamheten
pä den stora vigt, sorn en hvar måtte erkänna ligger deruti,
att lärarne vid elemenlar-läroverken mätte erhålla den högsta
möjliga bildning för sitt kall. Hvad bar Professor Carlsson föreslagit?
Jo, att lärare mätte vid något af Universiteten och under
Universitels-lärarues tillsyn undergå en kurs i den vetenskap, hvilken
han skall göra till föremål för sitt studium. Ar icke detta fullkomligt
billigt? Ar det icke fullkomligt billigt, att den, sorn får sig updraget
att i någon viss kunskapsgren undervisa ungdomen, att han
sjelf skall i bollen känna det ämne, som han gör till föremål för
hela sin lefnads verksamhet?
Man har sagt, att en sådan bildning skall af läraren kunna inhemtas
vid elementar-läi overket. Jag betviflar detta, då man besinnar
all man vid elementar-läroverkel icke allenast skall lära sjelf
utan äfven inhemta förmågan alt lära andra. Om jag vid elcmenlar-läroverkel
lyckas inhemta en allmän humanistisk bildning, är
det väl derföre sagdt, alt jag i del ämne, .sorn jag sedermera skall
göra till föremål för min lärare-verksamhet, kan vid detta läroverk
få den grundliga underbyggnad, sorn för en lärare är af nöden.
Jag kan åtminstone för min del icke inse della, och förenar mig
derföre på grund af dessa skäl med de talare, hvilka begärt punktens
återremitterande. För öfrigt bar jag ingenting emot att, pä
sätt Frih. Åkerhjelm föreslagit, denna begäran ställes så, alt man
framställer den önskan alt, i sammanhang med extra statsregleringen,
eli anslag mälle för det upgifna ändamålet ställas till K.
M:s disposition.
Hr Tersmeden: Tvänne af StalsUtsk:s ledamöter hafva
fästat sig vid den af mig begagnade liknelsen emellan läkaren och
upfostraren, hvilken liknelse af dem blifvit ogillad. Jag vidhåller
dock densamma, emedan den enl. min tanka uttrycker det personliga
i förhållandet. Frih. Cederström ansåg, om jag rätt upfallat
bans yttrande, alt det bästa seminarium för lärare utgjordes af
sjelfva skolan. Jag ber att härvid få fästa upmärksamheten deruppå,
att hvad denna sats beträffar, är det redan af den siste värde
talaren ådagalagdt, att detta sätt att speciminera för läraren är olämpligt,
och om det tillätes mig, att ännu en gång, oaktadt de båda
ledamöternas ogillande, begagna jemförelsen med läkare, så vill jag
anmärka, att om icke någon föreskrift om en praktisk kurs funnes,
utan man sade lill honom: ”det är bäst Ni genast sköterprak
-
302
Den 22 April f. m.
liken, der lärer Ni er bäst läkare-yrket”, hvilken blir väl derpå lidande?
Jo! patienterna. Här är ju en dyrbar patient i fråga, nemi.
ungdomen, som skall upfostras, och på hvilken läraren skall experimentera.
Följden häraf blir den, att en lärare olla efter de första
åren finner sig hafva begått stora misstag i undervisningsmethoden,
just derföre att han sjelf icke genomgått någon grundlig
kurs öti denna svårlärda konst. Angeläget är ock, att genom
ifrågavande seminarier tillfälle må kunna lemnäs åt kompetenta
domare, att till en seminarist säga: ”Ni är ej danad för detta yrke:
sök er en annan bana.” Förhållandet emellan läraren och lärjungen
är något helt eget, och det går icke an alt lemna kunskaper
från det ena begreppet till det andra, på samma sätt som man
lemnar ett mynt ur den ena handen i den andra, det fordras någonting
mera, någonting personligt: ett kärleksfullt meddelande och
ett kärleksfullt emottagande.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Flere talare hafva här uplrädt
med serdeles vidlyftiga anföranden, för att bevisa nyttan af seminariers
inrättande i och för bildandet af Skol-lärare, men jag tror
icke att någon velat bestrida denna nytta, åtminstone har StatsUtsk.
icke gjort det, hvarföre jag tror alla dessa långa bevis hafva
varit fullkomligt öfverflödiga, åtminstone så vida något klander emot
StatsUtsk. dermed varit afsedt. Frågan är här endast den, huruvida
rätta tidepunkten nu är inne att anslå en summa för sådana
seminarier, eller icke, och i detta fall har StatsUtsk. yttrat, att det
icke ännu ansåg den rätta tidepunkten vara inne för att ordna skolfrågan
i sin helhet.
Det fordras ett så mångsidigt betraktande af denna på Statens
hela inre organisation så djupt ingripande fråga, att det är aldeles
otänkbart att någon enskild ledamot af Riksförsamlingen, han må
vara huru skicklig som helst, kan dertill ensam ega förmåga. Endast
Regeringen, som kan infordra utlåt:n ifrån vederbörande myndigheter
och som eger tillgång till källor, hvilka icke stå den enskildte
till buds, kan vara i tillfälle att inhemta erforderlig kännedom
om denna fråga. Det har äfven visat sig att de organisationer
R. St. åtskilliga gånger företagit sig, icke hafva varit några
serdeles lyckade experimenter i denna väg, så t. ex. då R. St. vid
1847—48 årens Riksdag ansloge en vida betydligare summa än den
K. M. hade till läroverkens ordnande begärt, så har denna summa
visserligen, såsom Frih. Åkerhjelm nyss uplyst, till en stor del
blifvit använd, men den har deremot, om den ock på några ställen
förbättrat läroverken, medfört en fullkomlig förbistring i undervisningen,
och frågan har, enl. sakkunniga mäns intyg, derigenom
blifvit serdeles intrasslad. Att nu gifva ett anslag för det
ifrågavande ändamålet, om än dess nytta är af hvar och en insedd,
innan Regeringen derom framställt propos. och utredt frågan i sin
helhet, finner jag icke välbetänkt. Då ett Utsk. föreslår användande.
af penningar till Statens behof, bör det hafva för sig fullkomligen
utredt, att dessa penningar verkligen motsvara de ändamål.
hvarföre de äro afsedde, men en sådan utredning finnes icke
Den 22 April f. m.
303
här. Frih. Cederström har redan anmärkt, alt- en talare, som ifrade
för anslåendet af denna summa, yttrat att summan vore
lumpen. Nå väl! huru mycket skall man dä gifva för detta ändamål
? Detta har den värde talaren icke sagt och kanske icke eller
kunnat säga. Man ställer sig på en mycket fördelaktig ståndpunkt
dä man här talar i skolundervisningens namn, och säger att den
som ifrar för densamma måste yrka älerremiss af denna punkt,
men man ställer sig dock icke på någon riktig ståndpunkt när man
så säger, ty om man kan bevisa att skolundervisningens framåtskridande
verkligen skulle genom detta anslag beredas, då har man
rätt, men om man vid en oriktigt vald tidpunkt på delta sätt ytterligare
intrasslar frågan, så tror jag att man ingalunda gagnar
den sak nian förordar, och det är på dessa skäl jag inom Etsk.
hestrid! detta förslag. /
Att, på säu Fcih. Åkerhjelm föreslagit, återremittera denna
punkt i sin JtéThet för att på den e. o. Statsregleringen få en summa^stMttTtil!
K. M:s dispos. i och för organisationen af elemenlar-läroverken,
kan visserligen hafva mycket för sig, men jag tror
att det här icke är riktigt att till K. M:s dispos. ställa en summa,
då någon sådan icke är begärd, och jag förmodar att då skolfrågan
nu är under utredning, så lärer nog K. M. inkomma med
framställning om den summa, som anses vara erforderlig, Huru
stor summa anser Frih. Åkerhjelm, att man borde ställa till K.
M:s dispos. för detta ändamål ? Att taga denna summa pä höft anser
jag icke vara lämpligt. Det vore då bättre all R. St. lill K.
M. inginge med en underd. skrifvelse, och anhölle att få veta huru
mycket som för ändamålet vore behöfligt. Den ene tycker att
10,000 R:dr är för litet; den andre föreslår 50,000 R:dr, hvilket
en tredje åter tycker vara för litet. Med sådana åsigter om upgörandet
af Statsregleringen tror jag man skulle komma till resultater,
hvilka svårligen kunde godkännas.
Pä grund af dessa skäl, anhåller jag om bifall lill den ifrågavande
punkten af Utskis utlåt.
Hr Adelborg: Jag vill börja med det, sorn ligger mig när
mast, nemi. den siste värde talarens yttrande. Han sade nemi. att
man här talat varmt och vidlyftigt för inrättandet af seminarier och
att man ställer sig på en fördelaktig ståndpunkt då man talar för
utvecklingen af landets undervisningsanstalter, och han har deruti
ganska rätt, men jag tror alt den värde talaren sjelf står pä en
lika fördelaktig ståndpunkt då han försvarar hvad rätt är, och icke,
som det understundom händer, uplager R. o. Ad:s tid blott för att
bespara StatsUtsk. omaket af en återremiss. Den mera eller mindre
förmånliga ståndpunkten bestämmes af den sak man förfäktar
och icke af talarens större eller mindre skicklighet att välja utgångspunkt
för sitt anförande; så har jag åtminstone upfattat förhållandet,
ehuru den värde talaren måhända hyser en motsatt åsigt.
En annan ledamot på samma sida af detta hus, hvars tänkesätt
jag tror mig i grunden känna sedan lång tid tillbaka, har dock,
såsom mig synes, på temligen militäriskt sätt betraktat saken, då
304
Ben 22 April f. m
lian ansett seminarie-bildningen vara för läraren detsamma som en
rekryt-anstalt, lian utvecklar vidare att den militära takten och
espriten är inom skolorna nödvändig och att lärare i allmänhet
f. n. der icke få inhemta densamma; han säger att man icke kan
tvinga läraren in uti ett visst sätt alt lära om han icke har naturliga
anlag dertill; han säger vidare, att hos en god lärare fordras
icke allenast kunskaper, utan äfven förmåga alt göra dem gällande,
och han kommer slutligen till den conclusionen att denna förmåga
endast finnes till följd af naturliga anlag och ieke kan ernås blott
genom bildning under erfarenhetens och vetenskapens ledning. Till
svar härå vill jag upmana honom, att närmare betänka hvad det är
han talar om; all det icke är en materia, som behöfver i sina yttre
-förmer titfyxasvfller förändras i vissa gestalter, utan alt det är den
blifvande samhällsmedlemmens forsla, utveckling. För att handleda
en sådan, fordras^ icke allenast en natttriiglkallelse, ulan äfven
för dem, som ega densamma, mycken erfarenhet och djup
känsla, och om än dessa seminarier icke kunna åsladkornitra^-tlågol
annat, så måste de likväl ovilkorligen medföra den nytta, att den
som känner sig icke vara passande (ill att blifva skollärare, kan
genom egna eller andras iakttagelser afledas ifrån en bana, på hvilken
han skulle mera skada än gagna. Jag tror del vara nödvändigt
att åt dessa anstalter söka bereda en gemensam, hufvudsakligen
fosterländsk utveckling, ty om icke läroämnena, t. ex. historie, geografi,
natural-hisloria o. s. v., då de hos barnen inpreglas, för dem
så framställas, alt de i främsta rummet lära känna sill eget lands
utveckling i historiskt och fysiskt afseende, så kan deraf omöjligen
upkomma ett slägte, sorn har en rätt utbildad fosterlandskänsla.
Detta är dock hufvndsaken vid all upfostran så länge vi ega ett
fosterland, och så länge man icke vill dana de unga samhällsmedlemmarne
till kosmopoliter, hvilket i allmänhet tyckes vara meningen.
Jag tror således detta ämne till sin natur vara så vigtigt att
om äfven den sämste talare derför upträder, så är han dock på sin
plats, och bör hållas räkning derför.
Jag anser detta ämne icke nog kunna behjerlas, men jag anser
det sätt Frih. Åkerhjelm föreslagit icke vara det rätta. Jag tror
nemi. i motsats till den ädle Frihtn alt denna fråga egentligen tillhör
den ordinarie Statsregleringen, och jag önskar således alt an
slagen
för så väl all seminarie-bildning, som för den ifrågasatta utvidgningen
af skolorne i Hudiksvall och Christinehamn, måtte utgå
ifrån den ordinarie Statsregleringen, och alt i den e. o. mätte
uptagas anslagen för de duplikanter, hvarom man anhållit. Jag vå
gar
ytterligare fästa upmärksamheten på vigten utaf alt hastiga och
kraftiga åtgärder vidtagas i afseende på skolorne. Jag är visserligen
fullt öfvertygad om att i fall man öfverlemnade frågan till K.
M:s Nåd. försorg ensamt, så skulle den visserligen blifva sä fullkomligt
och väl utredd, som man i alla riktningar är van att ifrån
detta håll vänta sig, men K. M. är redan ifrån alla håll så öfver
hopad
med göromål af mångfaldig ärt, att det icke synes mig lämpligt
att öka denna börda äfven med denna fråga, och hvadtomit
léen
-
Den 22 April f. m.
305
leer beträffar, så har jag för dem en sådan förskräckelse, att då
man talar om en komitée, jag anser det vara liktydigt med evigheten.
Innan en fråga lunner blifva utaf en komité utredd, för
löpa
vanligen så många år, att, såsom en nyss sade, 7 år behöfvas
för att komma till det första resultatet, och sedermera kanske
ytterligare 7 är innan man hinner fram lill målet.
Angelägenheten utaf de till endast 600 R:drs belopp för hvardera
begärda lönerna lärer icke kunna bestridas, och jag kan icke
eller finna att denna lönereglering är på något sätt beroende utaf
hvilken method vid dessa seminarier kommer att användas. Lärare
behöfvas alltid och jag kan icke inse hvarföre man skulle dröja
med att tillsätta dessa lärare-platser, blott derföre att man väntar
en reorganisation af skol-väsendet. De lärare, sorn på detta sätt å
förhand tillsättas, böra väl, om de befinnas antaglige till skol-lärare,
äfven kunna anses duglige till seminatie-lärare, och frågan om en
förändrad method i skolväsendet har således med denna sak ingenting
att göra.
Om man nogare betänker saken, så skall man finna att det
verkligen så förhåller sig, och att hvilken skol-method som heldst,
om den handhafves af en skicklig lärare, ' förmår bilda utmärkta
lärjungar, af hvilka mycket gagn i en framtid kan tillskyndas samhället.
Christinehamn är den ena af de tvänne städer, för hvilka man
begärt anslag till 2 nya skol-lärare; den är belägen uti en ort der
man visserligen icke har mera än 411 mil till Carlstad, men deremot
8 eller 9 till Philipstad, och man skulle således kunna säga
att Christinehamn kunde skicka sina barn till Carlstad för att der
erhålla undervisning, men nu är förhållandet sådant, alt Carlstads
läroverk lärer redan vara aldeles"'öfverfull! af elever. Omkring Christinehamn
ligger den bästa och bördigaste trakten af bela provinsen
och flere af Wermlands mest bildade possessionaler äro der
bosatte, och det blir för desse under närvande förhållanden en omöjlighet,
att med skolundervisningen förena hvad som kanske är ännu
vigligare, nemi. möjligheten för föräldrarne att under skolkursen
hafva en noga tillsyn öfver barnens sedlighet. Christinehamns skola,
sorn för 4 eller 5 år sedan hade 25 eller 30 lärjungar har nu
60, och personer ifrån denna trakt hafva försäkrat, att om, genom
anställande af flere lärare, tillfälle till inträde i denna skola för än
flere lärjungar bereddes, så skulle inom kort tid deras antal betydligen
förökas. Ar nu detta förhållandet, så kan det väl icke vara
rätt att utan någon grundlig undersökning skjuta hela frågan å sido,
helst det omtalade sammanhanget med den ännu icke genomförda
läroverks-reorganisationen derpå aldeles icke kan hafva någon inverkan.
Hudiksvall åter ligger 14 å 15 mil aflägset ifrån närmaste
städer, som hafva elementar-läroverk, och man kan väl icke begära
att föräldrarne skola skicka sina barn «å långt bort, om de möjligen
kunna få dem undervisade i deras hemort. När de nu icke
begärt mera än den obetydliga summan af 1,200 R:dr för att i
6 II. 20
306
Den 22 April f. m.
skolan emottaga ett så stort antal elever, som den kringliggande
trakten erfordrar, så vore det vfd icke billigt att vägra dem denna
Inmpna summa och skjuta liela frågan å sido genom löftet om en
framtida reglering, sorn kanske står i vida fället.
Jag vill icke längre uplaga R. o. Ad:s tid. men jag hoppas
dock, att om än saken icke lyckas vinna approbation, så måtte
den .åtminstone icke förlora något genom min framställning af densamma.
Hr Prytz: Då redan flere föreg:de talare, hvilka i förmåga
och sakkännedom stå långt olver mig, efter min öfvertygelse anfört
tillräckligt talande skäl för en återremiss af ifrågavar:de Litt. g,
sä behöfver jag blott instämma i hvad Hrr Tersmeden och Adelborg
äfvensom Frih. af Ugglas i detta ämne yttrat. Det oaktadt
utbeder jag mig likväl atl få tillägga några ord. En talare har
sagt, att endast en ensidig bildning skulle kunna vinnas i dessa
lärare-seminarier. Jag tror likväl atl på detta sätt, som motionären
föreslagit, eller att de blifvande lärarne skulle linder ledning
af några Universilets-lärare genomgå en kurs i de vetenskapsgrenar,
som hvar och en af dem ämnade göra till föremål för sitt
studium, skulle de, då denna undervisning praktiskt meddelades i
kathedralskolan, erhålla en bättre förmåga alt upfatta undervisningskonsten,
än under nuvande förhållanden, hvarjemte äfven ensidighet
hos läraren skulle förekommas, och hans bildning i allmänhet
blifva mera omfattande. Man har öfver allt erkänt nyttan af dylika
anstalter, och StatsUlsk. har sjelft gjort detsamma, sä val i
theoretiskt som praktiskt afseende. Då således nyttan blifver erkänd
och bildandet af sä beskaffade institutioner alldeles icke står
i sammanhang med läroverkets reglering, så vet jag icke om Hr
Bildts resonnement kan godkännas, att tidpunkten ännu icke är
inne för åvägabringande af dessa institutioner; ty är icke tidpunkten
alltid den rätta, dä man erkänner nyttan af en sak?
Frih. Åkerhjelm har uplyst, att af det anslag, af 90 000 R:dr,
söm vid 1847—1848 arens Riksdag beviljades, skulle ännu 30,000
R:dr återstå. Om nu StatsUtsk. gifvit anvisning, att af detta öfverskott
finge användas vissa summor, sorn inskränkte sig inom ett
visst belopp, så skulle det__ icke hafva behölls något annat anslag
för ifrågavar.de ändamål. Afven om en tillökning skulle behöfvas,
så, när det kommer i fråga alt bestämma beloppet deraf, hor jag
alt detta ganska lätt kunde beräknas; och jag får fördenskull i afseende
å denna punkt, och på de af flere talare anförde skäl, instämma
i den bär framställda begäran om återremiss. Hr Adelborg
har fästat upmärksamheten på det förhållande, atl ynglingarne
vid Hudiksvalls skola måste för att erhålla den för afgång till Universitetet
behöfliga förbildning resa många mil ända till Hernösand.
Om det lilla anslag af 600 R:dr, som för hvardera af 2:ne nya lärare
vid förstnämnde skola blifvit hegardt af R. St. nu beviljades,
skulle man derigenom ernå den fördel, att Hudiksvalls skola kunde
blifva en högre lärdomsskola, hvarifrån lärjuogarne direkte kunde
Den 22 April f. ra.
307
afgå till Universitetet, från hvilken bana nu mången af brist på
medel nödgas afstå.
Jag anhåller derföre om återremiss äfven å denna punkt och
förenar mig för öfrigt i Hr Adelborgs framställning.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Sällan har väl StatsUtsk. till R.
St. framlagt något Statsregleringsförslag, deri elt så stort antal vigliga
frågor blifvit till Ständernas pröfning öfverlemnade, dels på
grund af Kongl. propos:n, dels på grund af enskilda motioner.
Delta oaktadt synas fordringarne, att fä beviljadt allt hvad man i
ett eller annat afseende kan anse nödigt eller nyttigt aldrig mera
högljudt, än vid denna Riksdag hafva yttrat sig. Jag vill ingalunda
bestrida den stora nyttan af de ifrågavaride seminarierna;
men jag hemställer huruvida del är möjligt att upfylla alla de fordringar,
som möjligen för nödiga eller nyttiga inrättningar kunna
framställas, och otia det icke blir nödvändigt att lill framtiden upskjuta
en del af dem. Man kan i det enskilda lifvet icke alltid på
en gång verkställa hvad man kan anse vara nyttigt, och jag tror
att man, vid upgörandet af en Statsreglering, mäste följa samma
regel. Man besinnar icke de stora, till flera mill:r upgående siimnior,
som ännu icke lill pröfning förekommit och innefattas under
e. o. Statsregleringen, utan man tror, att Statens medel skola ovilkorligen
räcka till att fylla hvarje anspråk.
Jag har redan yttrat, att jag icke vill bestrida nyttan af de
ifrågaställa skollärare-seminarierna; men jag tror likväl, ehvad man
än må säga, att denna fråga utan all fara kan upskjulas lill nästa
Riksdag. Jag hemställer till eder, mine Hrr, huruvida del för
StatsUtsk. vore möjligt att med säkerhet bestämma den summa,
som vore för ändamålet nödig. Utsk. skulle då upgöra en plan för
hela sakens organisation, ingå i pröfning öfver antalet af lärare
o. s. v., och delta torde medföra oberäkneliga svårigheter.
På grund af dessa och förut anförda skäl, nödgas jag, ehuru
jag icke vill bestrida anslagets nytta, att hos Hr Gr:u och Landtm:n
anhålla om propos. å bifall till så väl detta som öfrige mottur af
ifrågävande punkt.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag förenar mig med de
ledamöter, som begärt återremiss af denna punkt. Hvad inrättandet
af folkskolelärare-seminarier beträffar, vill jag icke, då discussionen
redan så länge fortvarit, trötta R. o. Ad. med en uprepad
vederläggning af hvad deremot blifvit sagdt, ulan anhåller blott alt
få tillägga några ord. Behofvet af dessa seminarier är allmänt erkändt,
men de orsaker, som under närvar:de tidpunkt isynnerhet
tala derför, hafva icke blifvit vidrörde. Dessa orsaker äro tvänne,
hvaraf den ena säkerligen icke är det Höglofl. Ståndet obekant. Det
finnes nemi. hos bemedlade föräldrar i vårt land en gammal vana,
att i sina hus antaga privata lärare under namn af informatorer,
och det finnes äfven, isynnerhet i hnfvudstaden, månge enskilde
män, som inrätta enskildta skolor, förberedande dels lill universiteten,
dels till andra läroverk. Desse Drivate lärare äro f. n. icke
20*
308
Den 22 A pril f. ra.
underkastade någon allmän kontroll och man äi' icke eller i tillfälle
att förvissa sig om de äro skicklige lill de vigtiga updrag de åtagit
sig. Man har icke en gång gjort det möjligt för dem, att vid
någon offentlig inrättning förvärfva denna skicklighet och aflägga
de prof, som skola visa att de ega de kunskaper och naturanlag,
som erfordras att rätt upfylla del vigliga kall de utöfva. Det är
allmänt erkändt och intygadt af de fleste, som uti sina hus haft
privata lärare, att de i ett eller annat afseende varit dermed mindre
väl belåtne, och det är klart, att en ung oförfaren man, utan
den ringaste erfarenhet i undervisnings-kallet, icke skall kunna tillfredsställa
de fordringar, som på honom göras då han inträder såsom
lärare. Det vore således en stor välgerning, äfven uti enskildt
afseende, om en sådan inrättning funnes, dit man kunde hänvisa
en student innan det tilläts honom att antaga en kondition. Delta
är det ena skälet hvarföre jag yrkar återremiss af denna punkt, och
anhåller att Utsk., med iakttagande af hvad jag nu anfört, ville tillstyrka
R. St. att hos K. M. i en underd. skrifvelse anhålla om inrättandet
af ett lärare-seminarium, tillkännagifvande derjemte alt
R. St. dertill anslagit 10,000 R:dr.
Ett annat skäl ligger deruti, att erfarenheten ofta har visat
huruledes de män, som inträdt uti lärare-kallet, snart nog funnit
att de hafva misstagit sig om sin kallelse. Denna erfarenhet är
då håde för dem och för deras lärjungar nog sent gjord, och det
vore således af yttersta vigt att lärare-seminarier funnes, på del alt
icke detta dubbla misstag mätte komma alt ega rum. Man har,
enl. min tanke, aldeles orätt upfattat dessa blifvande undervisningsanstalter,
då man påstått och trott att de skulle hufvudsakligen bestå
uti genomgåendet af en vetenskaplig kurs hos någon Akademisk
lärare. Det är icke så, och en annan ledamot har, såsom
mig synes, mycket rätt uttryckt sig då han sade att skolundervisningen
är en konst, och att den måste förvärfvas, icke genom abstrakta
studier och läsning, utan genom öfning och handläggning.
Jag ber alt få fästa upmärksamheten på en parallel tili motionen
och varna emot de misstag, hvartill jag lior att dessa ord kunna för
anleda.
Det heter nemi. att elever vid dessa läroverk borde genomgå
en serskild kurs under ledning af universitets-läiaren uli de
vetenskapsgrenar, hvilka han gjort till ämne för sitt studium. Jag
kan icke annat än på det aldra högsta afstyrka att på delta sätt
bilda en s. k. skola i och för undervisningen uli blott en eller annan
vetenskap, och jag vill dertill icke bevilja en enda sk:s anslag.
Hufvudsaken måste vara den, att eleven får i en offentlig skola
göra tjenst som lärare under tillsyn och ledning af äldre och förfamare.
Detta verkställes nu så, alt då den nya läraren kommer lill det läroverk,
dit han är förordnad, så börjar han sin tjenstgöring under
äldre kamralets tillsyn, råd och vänskapliga ledning, och det är
just denna tillsyn och ledning han skulle i seminariet på förhand
erhålla, men icke några nya vetenskapliga studier, ty dertill har han
den bestämda lärokursen vid Akademien.
Man har äfven sagt alt ett bifall til! molionen, skulle möjli
gen
ytterligare inveckla frågan om elementar-läroverkens reorgani
-
Den 22 April f. m.
309
sation, men jag, för min del, fruktar tvärtom att ett afslag af motionen
skulle långt mera inveckla denna fråga. Det ligger nemi.
i sjelfva sakens natur, att om man icke behöfver vara rädd för att
icke kunna fä ett tillräckligt antal skicklige lärare, sä går organisationen
mycket lättare, än om man skall jemka densamma efter
den torftiga tillgäng, som nu finnes, och del är icke utan att man
äfven uti de motioner, som till Ekon.Utsk. inkommit, liar förutsatt
att denna inrättning skulle föregå genomförandet af den plan för
reorganisalionen som vid 1844—45 års Riksdag begärdes och vid
1847—48 års Riksdag antogs. Jag tror således att detta är en
preliminär-fråga, som naturligtvis inverkar på den stora hufvndfrågans
afgörande, och jag bar en serskildt erfarenhet deraf, att den
stora frågans afgörande är förknippadt med svårigheter derföre att
icke några lärare-seminarier finnas. Frågan har i -alla fall sina svårigheter,
äfven om de nya lärare-seminarierna blifva uteslutande
praktiska anstalter, emedan dervid möter samma betänklighet, som
förut förekommit, nemi. att den nye läraren rusar åstad utan att
vara föreberedd genom föregående erfarenhet. Man säger, kanske
med rälla, att eleven blir för läraren ett experimenlal-fält, hvilket
äfven gäller om den skola i hvilken han skulle experimentera, meri
detta är en svårighet, som möjligen skulle kunna helt och hållet
häfvas. Jag tror nemi. att experimentet skulle göras oskadligt i
fall det anstäldes uti universitets-sladen, der den unge läraren, sorn
handledd af en så säker och grundlig erfarenhet, att lian åtminstone
ändock uträttade det mesta möjliga, under det att han förberedde
sig till sitt framtida kall. Då frågan i alla fall är förknippad
med sädane betänkligheter, så vore det mycket illa i fall R. St.
skulle visa sig afviga emot denna vigtiga sak. Jag afstyrker således,
och anhåller alt äfven StatsUtsk. i sin mån ville afstyrka R.
St. att, till följd af under discussionen förekomna yttranden, bestämma
några detaljer, rörtde seminariernas inrättning, utan helt
enkelt tillstyrka R. St. att anslå 10,000 R:dr lill inrättande af seminarier
vid universiteten uti Upsala och Lund.
Hvad åter beträffar skolan i Hudiksvall och de öfriga punkter,
i hvilka serskildta skolor blifvit förordade att få anslag, så anhåller
jag att få fästa deras upmärksamhet, sorn talat för dessa anslag, derpå,
att det icke går an att R. St. på detta sätt plocka bort de små
tillgångar, som finnas, åt alla de håll, dit de serskildta motionärerna
eiler möjligen alla 4 Stånden kunna finna lämpligt, ty R. St.
öro icke i tillfälle alt uti en enda vue kunna öfverskåda alla landets
elementar-läroverk, hvilket endast Regeringen är i tillfälle att
göra, oell det är icke möjligt för någon annan att bedöma, huruvida
den ena staden är mera än den andra berättigad till anslag,
eller bar behof utaf större eller mindre skolor än den andra. Det
Ur aldeles omöjligt att sammanjemka alla dessa olika fordringar för
hvar och en annjn än Regeringen, och jag afstyrker således på det
aldra högsta att StatsUtsk. skulle ingå på en sådan bana, utan yrkar
att en noga hushållning med medlen måtte i detta afseende
iakttagas, så länge icke någon fullständig plan för det hela åtföljer
sådana motioner. En annan sak vore, om motionen hade omfat
-
310^
Den 22 April f. m.
lat hela landels elementar-läroverk, och det hade visat sig alt Hudiksvalls
skola vore i jemförelse med de andra alltför vanlottad.
Om delta förslag stod i sammanhang med en fullständig plan för
hela vårt undervisningsverk, skulle jag vara den förste att biträda
detsamma, men jag kan för ingen del göra det så länge frågan är
lösryckt ifrån det sammanhang, hvaruti han står till de öfriga läroanstalterna
i Riket.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf alt plenum komme att fortsättas
kl. £ 6 e. m.
Hr Estenberg: Af alla de talare jag här hört, har jag dock
icke förnummit alt någon enda fästat upmärksamhet vid ali vi f. n.
verkligen hafva 2:ne lärare-seminarier och att den nya idéen redan
i sin brodd har börjat alt upspira; och som man dervid ser
blott trassel, ville jag påminna derom, att detta trassel icke består
i något annat än att denna brodd ännu är så späd att man misströstar.
att det kan blifva någon stängel eller frukt deraf. Skola
vi icke nu söka att komma till något mål i denna sak, som redan
är välbetänkt påbörjad, då nu ett stigande intresse börjat visa sig
för dessa lärare-seminarier, hvilket i sanning är ett tidens tecken,
att nationen börjar lyfta sig till ett högre mål, än det materiella?
Vi hafva stående arméer och väl rustade stridskrafter för alt dermed
möta utländska fiender, och vi böra söka pä bästa sätt organisera
dessa krafter för alt icke komma på skam emot fienderna;
men man har i sednare tider äfven kommit underfund med alt det
finnes andra makter att bekämpa än de synliga jordiska. Det finnes
äfven andliga fiender att bekämpa, hvilka vi väl icke se för
vära ögon, men som likväl finnas. Det är i skolorna och läroverken
som detta i mennisko-ögon obetydliga verk drifves, alt mola
dessa andliga fiender, och mängden inser icke vigten af dessa plantskolor,
der slägter skola danas och bildas, icke allenast theoietiskt
undervisas för ali blifva duglige medborgare och embetsman i Statens
tjenst, utan äfven till att blifva moraliskt bildade, sedliga medborgare,
och icke skamfläckar i samhället. Detta är betydelsen af
dessa obetydliga skolor, sådana hvar man kan se dem på landet,
der han finner skole-läraren i den uslaste belägenhet, med de torftigaste
lönevilkor, sitta i de aldra mörkaste kyffen med blomman af
slägte!, d. v. s. den upväxande ungdomen, landets hopp och ära,
och der upoffrande sin tid och sin möda på att arbeta på bildandet
af upvexande slägter, nästan såsom i ett fängelse med desse stackars
små, som icke få njuta af det yttre lifvet. Så hög betydelse
har dock skolan, detta obetydliga ting, som man så lätt förbiser,
då fråga är om att fylla andra behof. Det är likväl på delta mål,
på skolan och undervisningsmethoden, som man nu, då vi äro*
fredade för utländska fiender, bör rikta all sin upmärksamhet; och
väl oss, att vi redan börjat dermed. Allmänna anslag hafva börjat
att meddelas för skolor öfver hela landet, och på sednare tiden
har man äfven börjat inse vigten utaf alt hafva lärare-seminarier.
Man bör dock noga skilja emellan elementar-läroverk och lärare
-
Den 22 April f. m.
311
seminarier, ty uti elementar-läroverket är fråga om alt undervisa
allmänheten, isynnerhet den fattigare, som icke af sina föräldrar
kan erhålla medel till en högre upfostran, och dess undervisningsämnen
sträcka sig icke långt, och jag vägar påstå att de icke eller
böra göra det, emedan den stora hopen icke är kallad alt inhemta
så stora kunskaper; men vid lärare-seminarierna åter skola lärare
bildas. Vi hafva redan tvänne sådana, hvilka äro i full verksamhet
lill följd af det växande intresse för skolorna, som har
börjat visa sig i landet, och från dessa seminarier hafva redan utgått
mänga både skicklige och oskicklige lärare. Bland desse lärare
äro många aldeles oduglige lill lärarekallet, andra åter, sorn
efter att hafva erhållit en ganska knapp och medelmåttig bildning
kommit nt i sina församlingar pä landet, hafva ånyo hemfallit åt
råhet och okunnighet, till följd deraf att grunden för deras bildning
varit allt för knappt lagd. Dessa tvänne seminarier behöfva
förökade anslag sä vida icke detta trassel skall blifva än större och
föranleda ännu drygare anslag; men det skall dock slutligen upphöra,
då man ser att målet vinnes derigenom, alt vid seminarierna
endast sådana elever bildas, som visa sig ega anlag för lärarekallet,
och att endast sådane der erhålla stipendier, ulan hvilket understöd
de Heste, enär de merendels äro mycket fattiga ynglingar, icke
kunna vid seminariet uppehålla sig. Då nu seminarierna äro en
helt annan sak än elementar-läroverken, behöfver man ingalunda
afbida någon reorganisation af hela läroverket, för att åt detta erkända
behof göra rättvisa, och det är synnerligen nödvändigt att
än vidare fullfölja den bana man redan börjat beträda och hålla
de nu befintliga seminarierna vid makt, på det att icke dessa inrättningar
måtte röna samma öde som de, hvarom fråga under tidernas
lopp understundom upslålt, men som endast förblifvit idéer
utan att vinna någon motsvarighet i verkligheten, hvarigenom intresset
derför så småningom försvunnit. Så går del äfven med
dessa nyligen uprältade seminarier, om de icke blifva väl skötte och
väl underhällne, så att den planta, som nu så lien ligt upskjutit
mätte vinna näring och af samma intresse omhuldas, som redan
börjat visa sig för densamma. Det torde för mången ledamot af
detta Stånd vara okändt hvad i skolefrågan redan är påbörjadt, och
jag har derföre funnit mig nödsakad att göra denna anmärkn., att
vi redan hafva lärare-seminarier; och skola vi 1111 vänta till dess de
allmänna läroverken blifva reorganiserade, och intill dess hejdi
eleisa nya stiftelser i sin fortkomst, så tror jag att vi icke handlade
klokare, än den sorn kastade ut en stor summa penningar för
all bygga en grund, men sedan tänkte: '"Nej, delta arbete blifvcr
mig för dyrt, jag står ej ut dermed”; och sedermera icke
bygde något hus på den lagda grunden. Har man således en gång
börjat intressera sig för dessa lärare-seminarier, oell hyser man den
mening, att delta är eli godt verk, så måste det väl ock fordras
annat än tomma demonstrationer och uttryck för att visa att man
verkligen anser dessa stiftelser vara goda.
.lag förenar mig med de ledamöter, sorn yrkat återremiss.
312
Den 22 A |>r iI f. m.
Hr Bildt: Då jag förra gången hade ordet, hade jag äran
nämna, det jag, så väl som StatsUlsk., jag vågar säga i sin helhet,
ifrigt önskade att skole-frågan mätte få en lycklig lösning, och att
vi, lika så väl som de talare, hvilka här yrkat återremiss, önskade
att bildningen måste få all möjlig förkofran, men att StatsUtsk. tillika
ansåg det medel, som blifvit föreslaget och af flera talare bär jemväl
understödt, icke vara det rätta sättet att vinna detta ändamål. Jag har af
en värd talare blifvit fullkomligen missförstådd, men mina ord finnas
i R. o. Ad:s protokoll, och jag nöjer mig derföre att hänvisa den
värde talaren till detsamma, der han torde finna, all allt hvari han
yttrat med afseende härå bordt undvikas. Det förvånar mig likväl,
att då man npfattat åtskilliga delar af milt yttrande, så bar man
dock förbisett sjelfva hufvudsaken, som var att fästa upmärksamhelen
derå, att man icke borde gifva anslag till lärare-seminariers inrättande
innan man hade utredt huru mycket man bör dertill gifva
och huru dessa medel skola användas; och då vi nu icke hafva någon
ledning i detta afseende, sä sade jag, alt det vore misshushållning
att utkasta summor så der på höft, utan att vara förvissad om
att det åsyftade ändamålet dermed vunnes. Jag har icke funnit att
någon enda af de talare, som här förordat anslags gifvande, har kunnat
upgifva någon lämplig siffra för dess belopp.
En värd talare har sagt att det behöfdes en hastig och kraftig
inverkan för undervisningens uphjelpande och att man borde gifva
anslag i förhållande derefter; men huru vill man att StatsUtsk. utan
någon ledning för sitt omdöme, skall kunna upgifva hvilken summa
som är den rätta? Det är dessutom, såsom Hr Bråkenhjelm nyss
visat, nästan för mycket begärdt att StatsUtsk. skall upträda som skil
jedomare
öfver hvilken method, som för inrättandet af lärare-seminarier
vore den tjenligaste. Enda sältet är väl del, att K. M. afgör
på hvilket sätt sådane seminarier böra inrättas, och alt, sedan
K. M. pröfvat behofvet och utredt (rågan, R. St. då bevilja de anslag,
som af behofvet kunna finnas påkallade. StatsUtsk. har ingalunda
visat sig njuggt emot undervisningen i allmänhet, hvarom
de många anslag, som på denna hufvudtilel blifvit beviljade, nogsamt
bära vittne, men StatsUtsk. har icke ansett sig böra tillstyrka
det af motionären begärda anslag då frågan befunnit sig uti ett aldeles
outredt skick, och aldra minst nu, då frågan är beroende af
Regeringens pröfning; och jag hemställer, om det kan vara rätt att
utan den minsta ledning för sitt omdöme tillstyrka beviljandet af
en summa, som man icke en gång vet om den räcker till eller är
för stor, och det pä en tid, då Konungen sannolikt snart afgör frågan
i sin helhet, och då kanske framlägger en helt annan siffra?
Hr Bråkenhjelm har visserligen yttrat att R. St. skulle visa sig
afviga emot den ifrågavar:de saken i fall icke återremiss nu beviljades,
och i fall icke R. St. ansloge en summa af 10,000 R:dr att
ställas till Konungens dispos. i detta fall, men jag tror, att hvar
och en, som med upmärksamhet genomläser StatsUtsk:s utlåt., skall
finna ali Utsk., långt ifrån att vara afvigt sinnadt, tvärtom har yttrat
sig ganska fördelaktigt öfver seminarierna och skolorna i allmänhet.
StatsUtsk. har sagt att det icke anser det vara lämpligt
Den 22 April f. rn
313
ali mi ingå i bedömande af organisationen eller något annat sorn
rör skol-frågan, och hvad seminarierna beträffar, så har Utsk. erkänt
nyttan af dessa anslalter, men ansett denna fråga endast i
sammanhang med den öfriga regleringen böra behandlas. Frågan
är således af SlatsUlsk. icke afslagen, utan blott upskjuten, och jag
tycker att de Hri, som ifra för denna fråga, hade bordt vara dermed
nöjde, då de icke ens så mycket utredt frågan att de kunna
upgifva hvilka anslag de sjelfve anse vara erforderliga eller lillräcklige.
När frågan nu befinner sig vili ett så fullkomligt outredt
skick, kan jag icke finna något skäl för återremiss, utan förnyar
min anhållan om bifall till denna punkt af Ulsk:s utlåt.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Cederström: Jag ber de frikostighets-lyslne medlem
marne
af detta hus, att de mätte tillåta mig att med några ord söka
göra min mera sparsamhetsälskande mening gällande.
En värd talare, Hr Adelborg, har upfunnit en mycket förträfflig
method för utredandet af denna fråsta, då han dels på historisk
och dels på fysisk väg sökt ingå i lösning af densamma.
Den historiska vägen torde likväl vara temligen svår att beträda, dä
man icke har någon annan erfarenhet för ögonen, än den om våra
folkskole-lärare-seminarier, och den kan icke vara synnerligen uplysande
i detta ämne, ej heller ens särdeles upmuntrande, såsom
exempel, helst en annan talare dessutom redan uttalat sina tvifvelsmål
huruvida R. Sius frikostighet i detta fall leder till de förmånliga
resultater, hvarpå man hoppats; hvarföre jag anhåller att så
mycket heldre få fästa mig vid den fysiska delen af den värde talarens
anförande, som det skall leda mig till ytterligare besvarande
af Hr Tersmedens jemförelse emellan en läkares och en skol-lärares
bildning. Läkare hafva, vid-de undervisnings-anslalter, der de
bildas, tillgång till dels aflidne personers jordiska qvarlefvor, nemi.
efter menniskor som hängt eller dränkt sig o. s. v., och dels sjuke
att experimentera på; och huru anatomiska dissektioner och obduktioner,
samt huru febrar m. fl. sjukdomar böra skötas, brutna
lemmar lagas eller afskäras, det gifvet- den vetenskapliga och praktiska
erfarenheten vid handen. Så länge sjukdomar, Gudi klagadt,
ej lära försvinna utur menskliga lifvet, och olyckshändelser ej kunna
förekommas, få läkarne alltid patienter att öfva sin konst uppå.
Sä länge folk dränka eller hänga sig, hvilket i vårt passionerade
tidehvarf ej sällan förspörjes, sakna ej heller analomisalarne objekter.
Deremot, huru bildningen vid de ifrågasatta seminarierne skulle
komma att tillgå, derom äro meningarne ganska delade, enl. hvad
Hr Bråkenhjelm, som sjelf är lärare, har antydt. Jag får upriktigt
tillstå, att jag ingalunda, derest jag vore skolrektor, skulle vilja
uplåta undervisningen inom skolan till ett experimentalfält för hugade
spekulartter på framtida lärareverksamhet. Skall sådant ej kunna
förvägras, då uphör all möjlighet för de ordinarie lärarne att kunna
ansvara för undervisningens ändamålsenliga gång. Undantagsvis må
det någongång kunna tillåtas, om skolstyrelsen så vill, men det har
man föga tänkt på.
314
Den 22 April f. m.
Om man således än vore enig om quaestio an, hvilket knappast
kan sägas vara händelsen, är man det likväl ingalunda om
quaestio quomodo; alltså synes det mig på intet sätt skäligt alt
f. n. anslå någon summa för ifrågavande ändamål.
Frih. af Ugglas har ansett det vara en allt för mycket vågad
sats af mig, att lärarens bästa undervisningsanstall, vore det skedda
genomgåendet af ett läroverk, der han sjelf såsom lärjunge njutit
undervisning; men den ädle Frih:n har dervid förbisett sanningen
af den gamla sats, att man lär sig alt befalla genom att lära lyda;
på samma sätt mäste väl en genomgången grundlig undervisningskurs
bidraga att dana för lärareyrket; isynnerhet måste detta tydligen
invänjas genom det i flera skolor antagna moniiörs-syslemet.
Detta synes min värde motståndare aldeles hafva lemnat utur sigte.
Hvad åter beträffar de af Hr Adelborg varmt förordade anslagen
lill utvidgande af skolorna i Christinehamn och Hudiksvall, så nödgas
jag föreställa mig, att om man skulle öfverallt anlägga skolor
så nära hvarandra, som t. ex. i Christinehamn, oaktadt närheten till
Carlstad, som utgör 4.‘ mils väg allenast, skall Riket blifva betungadt
med en kostnad för sådana elementar-läroverk, hvilken blefve
så betydlig, alt äfven den frikostighet man nu är böjd att öfva, ingalunda
blefve tillräcklig.
Jag anhåller således om bifall till denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Då så många talare redan hafva
yttrat sig i denna fråga, förmodar jag att det Höglofl. Ståndet tröttnat
dervid. Jag skall derföre fatta mig ganska kort, ehuru stor lust
jag än har att uttala hvad jag i detta ämne velat säga. I sjelfva
saken instämmer jag med de talare, som önska återremiss på det
alt medel måtte erhållas till de ifrågavande lärare-seminarierna. De
äro naturligtvis lika mycket, och än mera, behöfliga för elementarläroverket,
än för folkskolorna. Den siste värde talaren klandrade
nyss folkskole-lärare-seminarieVna; men orsaken hvarföre desse icke
burit så goda frukter, som vederbordi, har redan blifvit omförmäld,
nemi. den, ali man i början behöfde för många lärare på en gång,
och derföre skyndade sig för mycket med deras utsläppande från
seminarierna. Men sådan brist förefinnes ej vid elementar-läroverket.
För öfrigt borde det vid dem tillgå aldeles på samma sätt,
som vid folkskole-lärare-seminarierna. De seminarister, som infinna
sig i Stockholm t. ex. hvilket hvar och en af Eder, mine Hrr, kan
se, orri han vill besöka härvarande seminarium, får tjenstgöra såsom
medhjelpare åt den ordinarie läraren. När den förre befinnes hafva
inhemtat tillräcklig erfarenhet och skicklighet, så ställes han i kalhedern
att leda skolundervisningen och föreståndaren sitter bredvid,
för att bevaka hennes gång, likasom på ett fartyg, kadetten får stå
på kammando-pallen med roparen i handen, under det att Officern
står bredvid och låter kadetten föra fartyget. På annat sätt torde
icke ett lärare-seminarium kunna lämpligen inrättas. När nu vid
hvartdera universitet finnes en kalhedral-skola, så tyckes denna allt
för väl kunna begagnas till seminarium. Setninaristerna finge då
biträda läraren, och han kunde till dem, när han sä för godt funne,
D e n 22 A p r i 1 f. m.
315
öfverlemna skolans skötande. Jag tror icke att delta skulle möta
sä stora svårigheter, som Hr Bildt föreställer sig, ty lärarne Liefve
i allmänhet belåtne med biträdens 'erhållande till lärjungarnes eftersyn
och förhörande. Jag anser således inga svårigheter skola i
det hänseendet möta. Pä den lid, jag var Konungens rådgifvare
för Ecklesiaslik-ärender, hyste jag just samma tanke som Prof.
Carlsson nu uttryckt, utan att vi derom på något sätt meddelat hvarandra
våra tankar. Väl säger StatsUtsk. med skäl: hvar skola vi
taga medel härtill? För min del får jag förklara, att jag ansåg seminarierne
vara af den vigt, att, ehuru, på min tid endast 42,000
R:drs tillgång fanns till samtlige elementar-färoverkens organisation :
sä skulle jag, om hon då kunnat blifva färdig, likväl hafva sökt att
få seminarier inrättade, äfven med-åsidosättande af vissa skolor i
landsorterna. Nu har man lått 90,000 R:dr utöfver dessa 42,000.
Man synes då böra hafva penningar nog. Likväl fattas de: så att
man måsteobegära nya anslag. Jag hemställer då om icke den utväg
Frih. Åkerhjelm föreslagit, vore lämplig, på det att man icke
mätte rubba den ordinarie Stalsregleringen. Om StatsUtsk. föresloge
att för ändamålet 10,000 R:dr beviljades på den extra Slatsregleringen,
så kunde denna summa användas lill aflöning åt extra
lärare, som lid efter annan begäras vid den ena eller andra skolan,
hvilka utgifter nu bestridas af elemenlar-läroverkens ordinarie
anslag. Om dessa befriades ifrån dylika afdrag, så kunde af de ordinarie
anslagen 10,000 R;dr eller mera, möjligen blifva i behåll,
alt användas till seminarierna.
Man har äfven talat om behofvet att utvidga 2:ne serskilda
skolor. Men jag vill icke inlåta mig i utredning deraf, emedan
jag anser det vara fruktlöst. Dock bör jag nämna att behofvet af
en utvidgad skola i Christinehamn redan för 16 år sedan, då jag
förestod Ecklesiastik-Depart:tet var kändt och erkändt. Det är klart
att i en ort med så fördelaktigt läge som Christinehamn måste
tilloppet af lärjungar vara betydligt. Kunde man, på sätt jag föreslagit,
af extra anslag bestrida kostnaden för extra lärare, så skulle
måhända tillgångar finnas för skolor både i Christinehamn och Hudiksvall.
Men, som sagdt är, jag vill icke längre uppehålla Ståndet med
mina framställningar, utan sluta, under förhoppning att R. o. Ad.
medgifver återremiss af denna punkt, på det att StatsUtsk. måtte
taga saken i ytterligare öfvervägande och med nytt utlåt, inkomma.
Enl. hvad man sagt mig, lärer BondeSt. redan hafva återremitterat
denne punkt.
Hi- Tersmeden: Jag har begärt ordet endast för alt i korthet
uptaga några af de anmärkmr, som utaf åtskilliga af SlalsUtsk:s
ledamöter blifvit gjorda. Hr von Troil har sagt, alt stora behof
förefinnes och att de icke alla kunna fyllas; han har visat oss miller
i perspektiv och visat, alt val sålunda emellan dessa behof måste
göras. Delta allt är ganska rigtigt, men jag och de med mig liktänkande
hade blott önskat, att vid della val de andliga behofven
äfven måtte något hafva tagits i betraktande. StatsUtsk. har i en
316
Den 22 April f m.
föregående (itel tillstyrkt och R. o. Äd. beviljat elt anslag af 40,000
U:dr för bildandet af instruklions-kompaoier. Jag är långt ifrån alt
klandra detta; roen då det vigtiga föremålet för dessa kompanier,
enl. Ulsk:s egen utsago, är att bilda skickliga instruktörer för beväringen,
så berasläller jag, huruvida icke äfven de slags instruktörer,
som skola bilda kärnan af landets ungdom, äfvenledes äro af
nöden? Hr von Troil har ytterligare fästat sig dervid, och Hr Bildt
har med honom deruti instämt, att ingen bestämd summa har blifvit
begärd, och att StatsUtsk. och R. St. sväfvade uti ovisshet om
huru medlen skulle fördelas o. s. v. Dessa båda värde ledamöter
får jag då hänvisa till de sista raderna af Ulsk:s referat af Professor
Carlssons motion, der motionären föreslår en bestämd summa af
10,000 R:dr att till lika belopp emellan de båda Universitetet na
fördelas, samt att R. St. hos K. M. i underddiet måtte anhålla om
vidtagande af nödiga åtgärder för dessa anstalters inrättande. Här
är således fråga om en bestämd summa samt att R. St. skulle till
Konungen ingå med en underd. anhållan, hvaraf, enl. min lanke,
följden skulle blifva den, alt K. M. fattar Sitt beslut luiru Han dermed
vill i Nåder förfat a, och R. St. skola då alltid hafva den tillfredsställelsen
alt i deras mån hafva gjort hvad de kunnat. En annan
ledamot af StalsUtsk., Frih. Cederström har ytterligare vändt
sig emot mig och min jemförelse emellan läkaren och upfoslraren,
med det påstående, alt läkaren egentligen har endast till föremål dels
patienter, dels kadaver, och Frihtn har framställt den frågan hvad
desse seminarie-elever skulle hafva till föremål för sin praktik. Uti
SlatsUtskis eget referat af Prof. Carlssons motion säges likväl, att
motionären föreslagit, det en serskild kurs skulle genomgås vid Universitetens
kathedral-skola. Frih. Cederström har äfven uptagil ett
yttrande af en annan ledamot af StalsUtsk. Hr Liljehöök, att nemi.
folkskole-lärare-seroinarierna icke visat sig vara så beskaffade, att de
just väckt lust alt inrätta ytterligare seminarier. Härvid synes det
nästan som skulle de värde ledamöterne anse dessa inrättningar öfver
flödige, och att en folkskole-lärare icke behöfde upvisa något annat
än denna slags skyll, som består i ett examensbetyg, och att all annan
slags hildning vore för dem onödig, men som detta omöjligen kan
vara de värde talarnes mening, så gäller deras anmärkn. icke något
annat, än att dessa seminarier böra ändamålsenligt inrättas, hvilket
icke af någon har blifvit bestridt.
En annan värd talare, Hr Liljehöök, har äfven yltrat, att
det vigtigasle i lärare-befattningen vore disciplinen; men ehuru jag
erkänner disciplinens nytta, tror jag dock icke att yttre dressering
bör vara hufvudsaken, ulan anser inre qvalifikalioner framför allt
vara af nöden till vinnande af den enhet i undervisningen och
denna goda, sanni fosterländska anda, hvars vigt och betydelse Hr
Adelborg utförligt och väl här framställt.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oskar: Ar enhet inom samhället
önskvärd, så måsle deraf följa att enhet äfven bör finnas inora
skolans styrelse och dess lärares bildning. Jag instämmer till fullo
med Hr Tersmeden och anhåller dessutom att få fästa upmärksam
-
Den 22 April f. m.
317
heten pä det hufvudskål Ulsk. för sill afstyrkande anfört, nemi. alt
frågan ännu vore outredd och att maD borde upskjuta med vidtagandet
af några åtgärder till dess den allmänna skole-regleringen
blifvit verkstäld. Deruti är jag af motsatt tanka med Utsk., ty jag
tror att K. M. icke kan i denna väg åstadkomma något fullt tillfredsställande
resultat utan att på förhand några förberedande åtgärder
blifvit vidtagna, och det är af denna anledn. jag anhåller att den
ifrågavaride summan mätte ställas lill K. M:s disposition för att under
tiden användas.
För öfrigt instämmer jag med IIr von Hartmansdorff deruti, att
detta anslag torde kunna pä den e. o. Slalsregleringen upföras.
Frih. Raab, Carl Adam: Jag vill icke göra mig saker till
samma fel som Hr Bråkenhjelm, hvilken sade alt della ämne vore
tillräckligt utredt, men likväl hade till hands ett mycket långt och
vackert tal. Jag vill deremot vara helt kort och endast tillägga några
få ord för hvad jag anser vara rätt och lämpligt. Jag frågar
då: hvarföre vill man icke hafva dessa seminarier? Vi hafva ju redan
folkskole-lärare-seminarier, och då vi anse dessa vara nödvändiga
för folk-undervisningen, hvarföre skulle då icke skollärareseminarier
vara nyttiga för elementar-undervisningen ? Uti elementarläroverken
lärer man sig icke att blifva lärare, ly detta är en serskild
konst, såsom Hr Bråkenhjelm redan tillräckligt har utredt. Vi
hafva för öfrigt dylika inrättningar i alla möjliga brandler såsom
navigationsskolor, der våra sjömän bildas; landtbruks- och teckniska
skolor af alla slag; hvarföie skulle man dä icke äfven hafva
dylika anstalter för att upfostra och bilda lärare till elementar-läroverken?
Den
andra delen af frågan eller stals-anslagel rörer en bär allt
för ofta åberopad sals, som i tid och otid framhålles. Man säger,
att då icke tillräckliga anslag af statsmedel förefinnas, så skola alla
äfven nödvändiga anslag nekas lill dess penningar ånyo kunna inkasseras.
Detta är en gyllene regel för dem, som komma fort i hus
hållning
med endast inkasserade penningar; men det sättet alt hushålla
skulle snarast — sä löjligt det låter — ruinera Slaten.
Alla stora företag i de på kulturens väg framstående stater företagas
icke med uplupne vinster. Ingen stat i verlden skulle t. ex.
kunna uprätta ett nät af jernvägar så skyndsamt, som industrien
fordrar det eller med klingande mynt kunna förlägga rörelsen endast
med uplupne vinster. Denna industriens allt för långsamma
utveckling i ett land, skulle suart leda till dess fullkomliga öfverrumpling
af industrien i andra länder och till dess gradvisa aftynande
och ulslockning. Också visar oss England som andra culturstater
att allt förläggande sker genom anlicipalion pä inkomster,
som det tillämnade förelaget i framtiden skapar. Detta är hemligheten
för industriens hastiga utveckling i England och utan begagnandet
af densamma skulle icke industrien kunna höja sig öfver den
ståndpunkt, hvarpå den slått under sekler.
Hr Bildt har lika med Hr von Troil ganska räll derulf, att
318
Den 22 April f. m.
anslagsfrågan icke liar blifvit nöjaktigt utredd. Det finnes icke uti
motionärens framställning uptaget huru många lärare, som till dessa
seminarier erfordras, och huru stora löner de borde erhålla. Detta
är jag icke heller i tillfälle alt känna och har icke eller kunnat inhemta
det utaf det utdrag af motionen, som finnes uti Betänk, uptaget.
Denna summa af 10,000 R:dr fördelad på 2:ne seminarier,
synes mig likväl .någorlunda böra öfverensstämma med det verkliga
behofvet, och ingenting hindrar dessutom StatsUlsk., att närmare undersöka
detta förhållande; hvarför jag för min del yrkar återremiss
af denna punkt, för öfrigt helt och hållet instämmande med Hr von
Hartmansdorff.
Hr Bråkenhjelm: Sedan vi nu inför Ståndet fått våra fel
inprolokollerade och fått lipbära vår tillräckliga andel deraf, vill jag
dock anmärka att jag icke är i stånd att inse till hvilket fel jag har
gjort mig skyldig, Jag lofvade att icke trötta Ståndet med de skäl
som af andra ledamöter redan blifvit anförda, och jag hemställer
till det Höglofi. Ståndet huruvida jag icke har hållit detta löfte. Huruvida
det äfven af den siste värde talaren blifvit hållet, hemställer
jag äfven.
Emot det förslag Frih. Åkerhjelm gjort och Hr von Hartmansdorff
understödt, ali nemi. punkten nu skulle beviljas och man skulle
lefva på den förhoppning alt StalsUtsk. vid d. e. o. slalsregleringen
skulle ihågkomma lärare-seminarierna, vill jag anmärka, ali det synes
mig innebära ett stort misstag, ty om R. St. bifalla Utsk:s tillstyrkande
i denna punkt, der det heter att: ”motionen icke mätte
till någon R. Sl:s åtgärd föranleda,” så har StatsUlsk. sedermera
icke rättighet att föreslå någon summa till dessa seminarier, utan
motionen är då afslagen och saken dermed slut, så att frågan icke
kan förekomma uti den e. o. slalsregleringen. Jag vill hoppas att
jag icke behöfver fästa SlalsUtsk:s npmärksamhet derpå, alt motionären
är Professor vid Universitetet i Upsala och alt tillförlitligheten
af hans upgifter således icke kan sättas i fråga. En sudan institution
är dessutom icke dyr och bör för 5,000 R:dr kunna åstadkommas,
emedan eleverna tillika äro biträdande lärare i skolan.
För öfrigt hoppas jag att om de anmärkn:r, som blifvit gjorda,
remitteras till StatsUlsk., så skall Ulsk. icke förbise den vigtiga nödvändigheten
af att icke befatta sig med sjelfva organisationsfrågan,
utan lemna denna helt och hållet till K. M:s afgörande.
Hr Tham, Casper Wolrath: Då man har alt välja mellan
två alternativer, antingen att bifalla StatsUtsk:s tillstyrkande i denna
punkt, eller ock att yrka återremiss af densamma, så kan jag i della
hänseende icke tveka, utan anhåller vördsamt om punktens återremitterande.
Den, som sjelf något sökt handlägga undervisningen i en skola,
har säkerligen funnit,. äfven om han förut genomgått ett läro
verk,
huru främmande han är -för den method, som nödvändigt fordras
för att kunna meddela de olika disciplinerna, Vanligen kommer
man från Akademien med ett examensbetyg, hvilket väl utvisar,
att man inhemtat de första grunderne i en mängd serskilda
Den 22 April f. m.
319
vetenskaper; men detta betyg innehåller icke att den som innnehar
detsamma är genomträngd af dessa kunskaper. Det fordras ovilkorligen
för att kunna meddela undervisning i en vetenskap, att ämnet
skall af läraren vara så genomträngd!, alt lian känner det i
dess minsta delar. Jag kan tala härom genom den lilla erfarenhet
jag sjelf i delta afseende eger. För tio år tillbaka kom jag såsom
Philos. Candidat till Stockholm och blef på min egen önskan anstäld
såsom lärare vid en Apologistskola för att der undervisa i ämnen,
i hvilka jag sjelf ansåg mig vara tillräckligt underbygd för alt
kunna meddela dem åt andra. Under hela första året, som jag gick
der såsom lärare, blef likväl följden den, alt jag mera skadade än
gagnade skolan, och jag kan icke nog beklaga det öfvermod, som
gjorde mig så sjelfkär. Ty jag ålog mig ett kall, hvilket jag icke
var vuxen, och jag anser det derföre nödvändigt att, innan man
inträder i lärare-kallet, man måtte ega tillfälle att sjelf undervisas
om, huru man bör undervisa i de ämnen, hvilka i skolan läras.
Jag vågar icke i della hänseende uttala ett omdöme, huruvida jag
skulle anse ett seminarium vara det bästa medlet alt bilda lärare;
jag skulle knappast tro, att jag skulle önska alt serskilda seminarier
instiftades med hänseende till elementar-läroverken, utan jag skulle
snarare tro, att det lämpligaste sättet att bilda lärare, vore just det,
som Professor Carlsson i sin motion framställt, ehuru med åtskilliga
modifikationer. Ty lätt nog skulle kunna hända, alt dessa kathedralskolor,
hvarest lärare skulle beredas och undervisas, skulle lill den
grad öfverflyglas af blifvande skollärare, att hela elemenlar-läroyerket
skulle förvandlas till ett enda experimentalfält, och jag ville minst
af allt lemna någon skol-ungdom lill pris för dylika experimenter;
dertill torde det upvexande slägtet vara alltför dyrbart. Men jag
tror likväl, att dessa olägenheter skulle kuqna afhjelpas genom åt
skilliga
modifikationer, om hvilkas beskaffenhet StatsUlsk. lätt torde
kunna vinna nplysniug af de utaf de serskilda skol-revisionernas
afgifna berättelser.
Vi hafva dessutom en annan sak, som gör det aldeles nödvändigt
att någonting vidtages för lärarne vid elementar-läroverket.
Vi hafva sett att under ett tjugutal af år skolan ouphörligt undergått
förändringar, dels i afseende på läroämnen, dels i afseende på
iäro-methoderna. De flesta, som nu bildas vid universitetet för att
blifva lärare komma från en gammal skola, och varda sedermera
anställde som lärare vid en ny skola. Då händer vanligen, när
man utnämnes till lärare, att man har så mycket qvar af den gamla
skolans method, att det menligt inverkar på ens verksamhet inom
den nya. Jag reserverar mig på förhand mot den slutsats, som
R. o. Ad. häraf möjligen skulle kunna draga, eller att jag genom
dessa ord velat upträda som försvarare af den nya methoden. Jag
erkänner upriktigt, alt jag är sä konservativt sinnad, alt jag mera
älskar den gamla methoden, och ännu mera skulle älska den, om
den stride blifvit efterlefd enl. den då gällande skolordningen. Ty
dess brister ligga icke så mycket i sjelfva skolordningen, som icke
mera i felande efterlefnad.
I fall R. o. Ad. skulle vilja bifalla punktens återremitterande,
320
Den 22 A pril f. m.
och om till följd häraf seminarier skulle komma att inrättas, så ber
jag, att detta mitt anförande må få till Ulsk. medfölja, emedan jag
minst af allt önskar att ett allt för stort antal seminarier må varda
bildade, utan tvertom ju färre, desto bättre.
Redan förra Riksdag deltog jag i öfvérläggningen inom Ekon.-  Utsk. rör:de seminarierna. Jag yrkade der eu reduktion af desamma,
dels derföre alt folkskole-lärare-seminarierna icke hålla hvad
de löfval, och detta just till följd af deras mängd, dels ock derföre
att långt flere folkskole-lärare danats än Slaten behöft. Följden
häraf har blifvit den, att man fått flere advokater än folkskolelärare
inom landet. Jag tror att om flere lärare-seminarier inom
fäderneslandet inrättades, än på sin höjd 5 eller 3, skulle Staten
mot sin vilja locka flere alt deltaga i denna undervisning, än som
sedermera knöde erhålla plats för sin verksamhet.
På grund af dessa skäl anhåller jag vördsamt om propos. på
återremiss af ifrågayande punkt i SlatsUtsk:s Retänk.
Ur Bildt: En talare har yttrat, att det är nödvändigt att det
blir enhet i undervisningen inom vårt land. Han har rätt deruti,
och jag hemställer derföre, huruvida det kan vara skäl att för anvilina
delta ändamål inrätta lärare-seminarier. Vi veta nemi., alt
vi f. n. hafva icke mindre än tre serskilda skolmethoder, den gamla,
medelvägs- och den nya methoden. Då nu ingen af dessa methoder
ännu är fastställd och frågan just är alt bestämma hvilken af
dem är den bästa, sä frågar jag, efter hvilken method skola lärarne
uti dessa seminarier undervisas? Om K. M. sedermera icke
fastställer någon af dessa melhoder, ulan i stället en fjerde, så
duga icke alla dessa lärare. Ty vi veta, att det som utgjort den
största svårigheten vid införandet af den method som vid 1848 års
Riksdag af R. St. godkändes, har just varit, att de lärare, sorn voro
på den gamla melhodens sida, förklarade, att de icke underkastade
sig den nya methoden. Och derföre upgjorde man ett medel vägsförslag,
för att få dessa lärare med sig. Och ändå vill man påstå
alt rätta tidpunkten nu är inne för bildande af lärare-seminarier.
Jag hemställer om detta är rälta sättet att ordna undervisningar, och
fortfar i mitt yrkande om bifall till punkten.
Hr von Hartmansdorff: Då Hr Bråkenhjelm kunnat så
missförstå mig, som alt jag skulle hafva yrkat bifall till ifrågavar:rle
punkt, så befarar jag att en eller annan af harvande ledamöter äfven
har kunnat göra detsamma. Det är derföre som jag härmedelst
får förklara, att jag anhåller om punktens återremitterande i
sin helhet.
Med afseende å Hr Bråkeuhjelms sednare anförande, ber jag
alt få nämna, att i fall medel anslås till inrättande af lärare-seminarier,
så lärer K. M. då anbefalla införandet af den method, som
Han finner lämpligast; hvaremot om inga medel finnas att för della
ändamål anslå, undervisning då hvarken kommer att lemnäs i den
ena methoden eller den andra.
Frih.
Den 22 A pi il f. m.
Frih. af Ugglas: Jag är i mitt svar till Hr Bildt förekommen
af Hr von Hartmansdorff; men jag ber att få tillägga en annan
sak, i afseende på det här fällda yttrandet, att det icke kan
vara skäl, att nu anslå något till dessa seminarier, emedan man icke
är ense om melhoden. Denna må blifva hvilken som helst, så är
det dock säkert, att ingen method kan blifva sådan att icke läraren
behöfver intränga i sitt ämne och vara kunnig i detsamma; och
motionen åsyftar intet annat, än att läraren, innan han inträder i
elementarskolan, skall hafva genomgått en serskild kurs i det ämne,
i hvilket lian kommer att meddela undervisning, och detta är
311 alldeles oberoende af de olika melhoderna.
Jag har velat nämna detta, på det att icke Hr Bråkenhjelms
yttrande måtte i detta afseende föranleda någon att tveka i
sitt beslut.
Hr Bråkenhjelm: Jag anser det icke böra blifva oanmärkt
i R. o. Ad:s prot., alt frågan om den ena skolmethodens företräde
framför den andra aldrig kan blifva helt och hållet afgjord.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framstäide
Hr Gr. 0. Landtm, att under densamma blifvit yrkadt dels bifall
och dels återremiss å förevaride punkt i dess helhet, dels ock att
punkten måtte bifallas med undantag af momme g, h och i, hvarå
serskilde talare begärt återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig höra lill de talare,
som yrkat att vissa delar af denna punkt mätte bifallas, men andra
återremitteras, hemställa om de icke skulle vilja förena sig med
mig i anhållan om hela punktens återförvisning, på det att vi mätte
slippa voteringar om contra-propos.
Hr Prytz: Som jag talat för återremiss af litt. g och h, så
förenar jag mig med Hr von Hartmansdorff, och anhåller om återremiss
af hela punkten.
Hr Gr. o- Landtm, yttrade att då bland de flere talare, som
begärt återremiss å en del jemte bifall till de öfriga delar af förevande
punkt endast Hr Prytz förenat sig med Hr von Hartmansdorff,
frågorne hastigast torde kunna afgöras om momme g. h. och i.
gjordes till föremål för serskilda propos:r, och gemensam propos.
för de öfriga momme blefve framstäld, hvarigenom alla de serskilda
meningarne erhöllo tillfälle att göra sig gällande, samt att R. o.
Ad. derföre torde tillåta att propos:r framstäldes först ä momme g,
h. och i. hvart för sig och sedermera å de öfrige momme gemensamt;
hvarjemte Hr Gr. 0. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade
bifalla mom. g af förevarsde punkt.
Härvid ropades Ja och Nej, hvarefter Hr Gr. 0. Landtm, hemstälde
om R. 0. Ad. ansåge de gjorde aumärknme föranleda till
återremiss, samt äfven denna propos. besvarades med blandade Ja
och Nej; hvarpå förnyad propos. till bifall å detta mom. framstäldes
och efter densammas besvarande med Ja och Nej, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
6 H. 21
322
Den 22 April f. m.
Hr Bildt begärde votering, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff anmälde sig och yttrade:
Jag anhåller, att det icke måtte misstyckas, om jag frågar
hvem det är, som begärt propos. å de serskilda punkterna.
Hr Gr. o- Landtm', svarade att visserligen ingen begärt serskilda
proposa- å de till förevaride punkt hörande morna-, men att
då åtskilige talare yrkat dels bifall till punkten i dess helhet, dels
åtcrremiss å serskilda delar med bifall till de öfrige, dessa olika
meningar icke kunde göra sig gällande på annat sätt, än att R. o.
Ad. serskildt beslutade om de morna, i afseende hvarpå ett annat
beslut för de öfrige momme blifvit ifrågasatt.
Hr von Hartmansdorff: Då några ledamöter begärt pro
pos.
på återremiss af de serskilda punkterna och Hr Gr. o. Landtman
derå framställt proposm, återstår för oss andra ingenting annat än
att foga oss derefter.
Hr Adelborg: Det kunde möjligtvis hända, att Hr Gr. o.
Landtm., till följd af milt andragande, ansett mig vara en bland
dem, som begärt återremiss af serskilda punkter; men jag får i
anlcdn. häraf förklara, alt jag till fullo instämmer med Hr von
Hartmansdorff i hans yrkande om hela punktens återremitterande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt sedan votering blifvit begärd,
R. o. Ad. torde finna, att den nu väckta frågan f. n. icke kunde föranleda
till något beslut, utan att voteringen mäste försiggå; men
att Hr Gr. o. Landtm, visserligen vore i tillfälle att upgifva de yrkanden,
sora af hvarje talare blifvit gjorde, om sådant af Hr von'
Hartmansdorff efter voteringens slut önskades.
Uplästes till justering och godkändes följande voters-propos.:
Den, som bifaller hvad StalsUtsk. i afseende på mom. g af
l!:te punkten i dess utlåt. J\s 73, hemstält; röslar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de i afseende på berörde mom. gjorde
anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 25.
Nej — 57.
Hr Hjä-rne, Harald: Så vidt jag har upfattat discussionen,
så har R. o. Ad. icke fattat något beslut, att denna punkt skulle
föredragas §:vis eller momentvis. Jag tror likväl att detta före
dragningssätt
är det lämpligaste, sedan ett mom. blifvit återremitteradt
och således här afgjordt. Men då här flere meningar velat
göra sig gällande, af hvilka somliga yrka återremiss och andra bi
-
Den 22 April f. m.
323
Tall, så hemställer jag, om icke, för att undvika alltför många contra-propos:r,
del vöre bäst att slå tillsammans alla de följande momme
i ett, hvarigenom de, som önska bifall, kunna erhålla det på en
gång, och likaledes de som yrkat återreraiss, utan att någondera meningen
hlir förqväfd.
Hr Adelborg: Jag förenar mig med den siste värde talaren
och anhåller vördsamt hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. på återremiss
af punkterna h, i och k gemensamt.
Häruti instämde Hr Bråkenhjelm.
Hr Prytz: Ehuru jag endast yttrat mig öfver vissa mom:r af
denna ponkt, anhåller jag likväl om propos. på återremiss af alla
de öfriga gemensamt.
Hr Tersmeden: Ehuru jag endast yttrat mig öfver litt. g
uii ifrågavar:de Betänk., så får jag förena mig med Hr Adelborg
uti yrkandet om återremiss äfven af litt. h och i.
Frih. Cederström: Då jag under discussionens lopp begärt
alt ifrågavar:de punkt i Betänk, matte till alla dess delar bifallas,
så är del mig naturligtvis relatift kärt, om jag kan vinna min önskan
i någon eller några delar deraf, i brist af att möjligen idem
alla ernå min åstundan; och det är derföre som jag finnér mig
föranlåten att vidhålla mitt yrkande, att punkten måtte momentvis
afgöras.
Hr Adelborg: I anledn. af den siste värde talarens yttrande
hemställer jag blott, om han icke skulle anse, att gemensam propos.
bör framställas på de följande litt. h och i, hvilka egentligen
röra samma sak.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, ehuru för sin del öfvertygad,
att frågan redan hade varit afgjord örn propos. fått i föreslagen
ordning framställas och alt i allmänhet tid icke vunnes derigenom
alt sedan ett föredragningssätt blifvit antaget, föredragningssättet
gjordes till föremål för discussion, nu, då alla de talare som
förut begärt återremiss å endast en del af förevar-.de punkt, önskade
gemensam propos. å momme h och i, finge hemställa om R. o.
Ad. bifölle att dessa mormr gjordes till föremål för en gemensam
propos.
Ropades Ja.
Efter sedermera först till bifall och sedermera till återremiss
å momme h. och i. framstälde med blandade Ja och Nej besvarade
propos:r, blef förnyad propos. till bifall å dessa morna besvarad
med starka Ja, jemte många Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Uppå sedermera framstäld propos. biföll R. o. Ad. de öfrige
till förevar:de punkt hörande momme a, b, c, d, e, f, k och I.
21*
324
Den 22 April f. m.
Pröfningen af de återstående punkterne i förevande utlåt, upskjöts
till eftermiddagens plenum.
Anmäldes och lades på bordet redannämnde från Ulsk:n ankomne
Utlåtm, Mern. och Betänk., nemi. från
S tat s-Ul skottet:
32 93, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de uphörande
af den åtskilliga hemman åliggande skyldighet att utgöra dagsverken
in natura till Kungsgårdar och andra kronolägenheter;
32 94, i anledn. af väckt motion, ang:de afträdande lill Nätra
och Själevads socknemän af fisket vid Trysunda fiskehamn med
dertill hörande holmar, skär och fiskvatten;
32 95, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de erforderliga'
medel för behöfvandes undsättning i missväxt år;
32 66, i anledn. af väckt fråga om beredande af ersättning
utaf allmänna medel för förluster genom inträffad hagelskada;
32 97, i anledn. af ånyo väckt fråga om afskrifning af Statsverkets
fordringar för Norrbottens och Westerbottens län meddelade
undsättningar;
32 98, ang:de ett ytterligare låns beviljande för hambyggnaden
vid Wadstena;
32 99, i anledn. af återremiss å Utlåt. 32 38;
32 100, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. 32 51.
Serskilda Utskottet:
32 9, i anledn. af motioner om reglerande af bränvinslillverkningen
för höstmånaderne innevar:de år.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Ben 22 April e. m.
325
Lördagen den 22 April 1854.
Plenum kl. ,] 6 e. m.
Justerades pleni-prol, för d. 23 sistl. Mars f. m.
Foflsalles pröfningen af StatsUlsk:sn Utlåt. M 73, ang:de regleringen
af utgifterne under HiksStatens Åttonde Hufvudiitel.
Härvid förekomst* nu:
12:le punkten, a»g:de ifrågastäld ersättning till stadsskolan
i Lindesberg för en frun Rektor s-lönen derstädes afskiljd
inkomst; 13:de punkten, ang:de uteslutande från RiksSlatcn
af lill elementar-läroverken indelta 23 T:r 17 kpr
spanmäl, som blifvit ersatte genom kontant anslag $ 14:de punkten,
ang:dc öfvcrjhjltning från elemenlar-läroverkens anslag
lill kiereci-staten af aflöning för älski/lige konsistorii Notarier
; I5:de punkten, ang:de öfverflyllning frun elementar-läroverkens
anslag till anslagen för folkskolorne och klerecistaten
af 2:ne poster, som utgöra ersättning till pedagogier
och klereci-slalen tillhörande tjenstemän; och 16:de punkten,
angule ifrågastäld löneförbättring för Sundhets-Coll:ii embclsoch
tjenstemän.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne, hvarefter med afseende
å beslutet rörtde sistnämnde punkt.
Hr von Hartmansdorff, Äng., yttrade;
Såsom förklaring på min lystnad efter denna utgång, får jag
nämna, att då jag ser Sundhets-Colhii Ordftde vara här tillstädes
och tiga, förmodligen i anseende till misströstan alt kunna något erhålla,
har jag ansett mig böra göra likaledes.
17:de punkten, ang:de ordinarie Provincial-läkares tillsättande
i Hudiksvall och Underåkers dislrikter samt f örhöjning
af lönerne för ordinarie och arfvodena för extra Provincialläkare.
Rifölls.
18:de punkten, angide väckte motioner om. nya Provincialläkare-beställningärs
inrättande.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. har vid löners beviljande åt
Provincial-läkarne fästat det vilkor, att boställen åt dem skulle af
distrikten anslås och underhållas. Detta är, så vidt jag känner, en
nyhet, och af sådan beskaffenhet, att jag förmodar henne blifva afslagen;
ty svårligen lära menigheterna vilja åtaga sig dessa förbehålls
fullgörande. Förslaget må vara godt för att försöka hvad som der
-
325
Den 22 April e. ra.
med kan uträttas, men jag befarar, alt det hindrar läkarevård på
dessa orter.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Den sisle värde talaren liar i så
måtto misstagit sig, alt SlalsUtsk. ingalunda föreslagit, att menigheterna
skulle anskaffa boställen, ulan endast bostad, och mig synes detta
vara ett både lämpligt och nyttigt vilkor i alla hänseenden. Det synes
mig, att når ett distrikt önskar sig en egen läkare och det icke
ensamt kan förskaffa sig denna fördel utan Statens mellankomst, det
väl icke år för myckel alt raan skaffar den nye läkaren bostad,
hvarföre jag anhåller om bifall pä Betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Instämmande uti det yttrande,
som af Frih. Åkerhjelm sednast blifvit framstäldt, får jag endast
fästa upmärksamhelen derpå, all ålskillige af motionärerne i ämnet
just serskildt föreslagit, alt bostäder skulle för Provincial-läkarne af
menigheterne anskaffas, synnerligen som, äfven nu, uti de gamla
provincial-läkare-dislriklen man nödgas, så vida man vili erhålla någon
läkare, anskaffa bostäder genom distriktet nas försorg. Om så
icke sker, vid de nya provincial-läkare-beställningars inrättande, sä
kunde del lätteligen hända, alt distriktet icke fick någon läkare.
Hr Ekströmer, Carl Johan: Stora svårigheter hafva ofta
mött, att besätta Provincial-läkare-tjensler, med station på landsbygden,
hvartill de hufvudsakligaste aniednir.garne varit, den ringa
lönen och omöjligheten alt inom vissa distrikter för läkaren erhålla
en tjenlig och bestämd bostad. SundheisCollnn har ock med anledn.
häraf hos K. M. gjort framställning derom, att en allmän föreskrift
måtte meddelas, alt bestämda, mot behofvet svarande bostadslägenheter
på kommunernas bekostnad måtte anskaffas och underhållas
för de Provincialläkare, hvilka äro på landsbygden stationerade.
Under närvar:de förhållanden inträffar ofta, att, då den
utnämnde Provincial-läkaren inställt sig till tjenstgöring inom sitt
distrikt, han icke kan erhålla bostad vid den af kommunerna önskade,
af K:s Beflude förordade och af K. M. bestämda stationen,
utan måste skaffa sig tak öfver hufvudet genom inackordering än
på prestgårdar, än på gäslgifvaregårdar, än här, än der, utan afseende
derpå huruvida den tillfälligt funna bostaden till sitt läge är
för tjenstgöringen i distriktet tjenlig eller icke. Del har mer än
en gång inträffat, att en gift läkare, endast af denna anledn. nödgats
taga afsked, eller söka annan befattning utan alt någonsin tillträda
den, hvartill han varit utnämnd. Att tjensten under sådana
förhållanden lider, är gifvet. De som behöfva anlita läkaren, böra
träffa honom på den för honom bestämda station, der vanligen apotheket
äfven är beläget och icke såsom nu ofta är fallet, nödgas söka
hönom, kanske milalal från det ställe der han rätteligen är stationerad,
hvarigenom vådlig tidsutdrägt och ökad kostnad föranledes. I några fall
har det gått så långt, att läkaren inom sitt distrikt icke ens kunnat få någon
bostad, utan måst söka en sådan utom distriktet. Så har nyligen
varit fallet med estra Provincial-läkaren inom Ekeberga distrikt i
Kronobergs län, hvilken endast genom enskild intercession till en
Den 22 April e. m.
327
början lyckades att hos en Possessionat nära distriktets gräns, men
omkring 2£ mil ifrån den bestämda stationen, tillsvidare erhålla tak
öfver hufvudet och först efter flere månaders förlopp, fål,t tillfälle
att inackordera sig i en inom distriktet belägen prestgård. Om detta
förhållande får fortfara måste det leda derhän, att de af R. St. till
en förbättrad hälsovård på landsbygden beviljade anslag, aldeles icke
blifva för detta ändamål användbara. Att kommunerne som under
sednare tider så allmänt ifrat för alt få läkare anstälda på landet,
äfven sjelfva bidraga dertill, att läkarne genom beredande för dem
af tjenlige boställen, sättas i tillfälle att behörigen upfylla sitt kall,
till båtnad för kommunerne sjelfva, synes vara en billig fordran,
och det desto heldre, som den upoffring de derigenom få vidkännas,
icke kan blifva serdeles stor. Jag tillstyrker alltså bifall till denna
punkt, och hade önskat alt man redan nu beslutat, hvad som snart
mäste blifva ett allmänt stadgande, sä vida Provincial-läkare-platserne
pä landsbygden skola kunna besättas, nemi. att det skall
åligga kommunerna att bereda ifrågavar:de läkare tjenliga bostadslägenheter
å de för dem baslämda stationer.
Frih. Åkerhjelm: För att ytterligare lugna Hr von Hart
mansdorff
för den fruktan han hyser, så ber jag få nämna, att då
denna fråga förevar inom StalsUtsk., så funnos der närvande tvänne
motionärer af BondeSt., och de förklarade sig icke hafva något emot
det här föreslagna vilkoret.
rppå härefter framsläld propos. biföll R. o. Ad. hvad Utsk. i
förevar:de puukt tillstyrkt och hemstält.
19:de punkten, ang:de extra Provincial-läkarc-beställningen
i Westra härad af Jönköpings län; 20:de punkten, ang:de
anslag till Farmaceuliska institutet i Slockholm; 21:sta punkten,
ang.-de förhöjning af arfvodena för länens djur-läkare;
22:dra punkten, ang:de väckte motioner om anställande af serskilde
djur-läkare för vissa delar af åtskilliga län; och
23:dje punkten, ang:de väckte frågor om anslag lill lön för
barnmorskor.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
24:de punkten, ang:de anslag för en Professor i kliniken
för barnsjukdomar vid Carolinska medico-chirurgiska institutet.
Hr Ekströmer: Jag vill icke yrka återremiss af denna punkt,
ty det med K. M:s Nåd. Propos. åsyftade ändamålet är vunnet, då
kliniken för barnsjukdomar' kommer att fortgå och med visshet antagas
kan att kommande R. St. icke skola finna skäl alt indraga
denua vigtiga lärareplats, ehvad del dertill beviljade anslag utgår, såsom
arfvode eller lön på stat; men jag anhåller att i R. o. Ad:s
prot. få antecknad min reservation emot de motiver, som Utsk.
användt för sitt tillstyrkande i detta afseende. Utsk. säger, att den
ifrågavartde professions nytta och nödvändighet tarfvar en längre tids
bekräftelse, innan lönen för densamma på stat upföres. Att imed
-
328
Den 22 April e. m.
lertid denna profession är en af de mest oumbärliga för en ändamålsenlig
läkareundervisning, kan, enl. min öfvertygelse icke nekas,
ty om den unge läkaren i något fall för sin praktiska utbildning
behöfver erfaren lärares handledning, så är det väl med hänsyn tili
urskiljandet af behandligeri af den spädare ålderns sjukdomar, hvilkas
kännetecken oftast äro så dunkla, och för upfattningen och bedömmandet
hvaraf ingen ledning står att vinna genom den sjukes egna
anvisningar. Allmänna Barnhuset i Stockholm är det enda ställe
här i Riket, der späda barn äro samlade i tillräckligt antal för ali
lemna tillfälle till en ändamålsenlig klinik för barnsjukdomar, och
sedan en sådan der blifvit lillvägabragdt, bör dess nödvändighet icke
dragas i tvifvelsmål. Att sedan den ifrågavande professionen snart
9 år varit i verksamhet, tveka huruvida densamma medfört den nytta,
att dess bestånd för framtiden bör betryggas genom dess upförande
pä stat, skulle utan all rättvisa kunna tydas derhän, ali den dermed
åsyftade undervisningen icke under den förflutna tiden varit behörigen
handhafd. Jag ber derföre att, till R. o. Ad:s prot. få förklara,
alt den utmärkte lärare, som innehar denna profession, på
det mest förtjenst fulla sätt upfyllt sina åligganden och i sin egenskap
af klinisk lärare förvärfvat lärjungars tacksamhet, Svenska läkare-corpsens
odelade högaktning samt ett utmärkt namn hos utländingar.
Ilr Bildt, Didrik Gillis: Efter mitt förmenande böra icke
på extra stat upföras andra anslag, än de som äro (ill sin natur
extra. Då nu barnsjukdomar icke äro att hänföra till tillfälliga omständigheter,
utan är ett ondt, som medföljer menniskoslägte!, så
är det också naturligt alt det är en välgerning för samhället, att
det finnes anstalter der undervisning kan meddelas i behandlingen
af sådana sjukdomar. Jag hade, på grund af detta skäl önskat, att
K. M:s Nåd. Propos. kunnat bifallas, eller alt ordinäre lön för en
Prof. i kliniken för barnsjukdomar blifvit beviljad och på stat npförd.
Jag hade också tänkt, att i Ståndet yrka ålerremiss på denna
punkt och lönens upförande på stat, men dä jag nu hör Chefen för
SundhelsColhm yttra att han anser en ålerremiss icke vara af behofvet
påkallad, afslår jag ifrån ett sådant yrkande och vill med
honom instämma deruti, att det varit i högsta måtto oförtjent, om
Utsk:s motiver kunnat tolkas såsom ett förklenande af den utmärkte
lärares förtjensteiy hvilken f. n. har sig denna befattning anförtrodd.
Oaktadt jag inom Ulsk. tillhört minoriteten, så anser jag
mig skyldig här nämna, att ingen röst inom Utsk. höjdes, som
kunnat gifva anledn. dertill, att Utsk. velat genom detta motiv kasta
skugga på denne man. Tvertom erkändes inom Utsk. hans utmärkta
egenskaper, och detta motiv har tillkommit endast för anslagets
bibehållande såsom extra statsanslag, och ej såsom något
hvarigenom någon opinion emot den ifrågavande läraren skulle
uttalas.
Frih. Cederström, Rudolf: Fullkomligt vitsordande den
af Hr Bildt meddelade upgiften ang:de de odelade uttryck af högaktning,
som inom Utsk. gjorde sig gällande för den nu ifrågavande
Den 22 April e. m.
329
Professorn, heder jag få anmärka, att då man ser, det elt nyttigt
anslag, såsom det tyckes, kan, på det af Ulsk. föreslagna sättet,
vinnas med lätthet, hvaremot detsamma möjligen icke kunde i annan
form med samma lätthet vinnas, så torde det vara en lämplig
klokhetsåtgärd, alt omfatla den utväg, som erbjuder den hasla utsigt
till framgång. Af dessa skäl synes R. o. Ad. icke äga skäl
draga i betänkande att bifalla denna punkt, helst efter min upfatlning
af moliverna till densamma,] man icke billigtvis bör anses
hafva dermed åsyftat alt kasta den aldra ringaste skugga hvarken
på den ifrågavande Professorn eller på den läroanstalt, han
tillhörer.
R. o. Ad. biföll, uppå härefter framstäld propos. hvad Utsk. i
förevande punkt tillstyrkt.
25:te punkten, an g: du inrättande af en profession i den
pathologiska anatomien och en adjunktur i chirurgien vid Carolinska
medico-chirurgiska institutet.
Rifölls.
26:te punkten, ang:de inrättande af en profession lill bibringande
af undervisning i den veneriska sjukdomens behandling.
Hr Ekströmer: Icke heller i denna punkt vågar jag an
hålla
om äterremiss, ehuru önskvärdt del vore att lön eller arfvode
ansloges åt en klinisk lärare för undervisning i veneriska sjukdomars
kännedom och behandling. Jag mäste dock äfven här lästa
mig viii de moliver Etsk. anfört, på det jag icke genom tystnad
mätte anses hafva erkänt deras giltighet och sålunda derigenom
bindas, då denna fråga ånyo blifver föremål för R. Sius behjertande,
hvilket jag hoppas redan vid nästkommande Riksdag skall
inträffa. Utsk:s antagande, att f. n. tillfälle ej torde saknas för
unge läkare alt här inhemta de för behandlingen af ifrågavande
sjukdom erforderliga kunskaper, mäste jag i viss mån bestrida. Visserligen
lemna Stockholms stads kurhus och garnisonssjukhuset,
hvilka båda tyvärr äro alli för mycket befolkade, godt tillfälle för
.de unge läkarne att se nära nog alla former af ifrågavande sjukdom
; men härigenom är erforderlig praktisk undervisning icke
vunnen. För att tillvägabringa en sådan, behöfver eleven en erfaren
lärares handledning vid sjuksängen. Jag anser icke att för
denna undervisningsgren oundgängligen erfordras en egen Professor,
med full lön, men en klinik för veneriska sjukdomar kan icke
utan det allmännas skada länge umbäras, ty delta onda tilltager
årligen inom landet, oaktadt de åtgärder som mot detsamma under
de sednare decennierne blifvit vidtagna, och det blir med
hvarje år af allt större vigt att de läkare, som utgå från läroverken
för att i landsorten tjenstgöra, vare sig såsom Lazaretts- och
Kurhus-läkare, vare sig som Provincial- eller Distrikt-läkare, på förband
förvärfvat säker kännedom om denna landsplåga, hvars bekämpande,
efter inträdet i tjenst måste utgöra ett hufvudsakligt föremål
för deras bemödande. Sundhets-Colhm har ock hos K. M.
330
Den 22 April e. m.
2:ne gånger gjort underd. framställning om Nåd. Propos. lill R.
St. för erhållande af arfvode, den ena gången uptagel till 6(iö R:dr
32 sk., och nu sednast till 800 R:dr årligen åt en klinisk lärare i
denna undervisningsgren, och alt denna underd. framställning hittills
icke vunnit del Nåd. afseende den förtjena!, torde snarare vara att
tillskrifva mängden af andra behofver, än ett underkännande af detta.
Så förmodar jag ock alt egentliga skälet för SlatsU(sk:s afstyrkande,
varit de många och betydliga anslag för medicinal-verket, hvilka
vid denna Riksdag redan blifvit tillstyrkta; och om icke alla kunna
fyllas nu, vill jag icke förlora hoppet om hällre framgång vid ett
kommande Riksmöte, då denna, för den allmänna hälsovården vigliga
anslagsfråga åter kan komma att väckas.
Hr Cederschiöld, Fred. Aug.: Jag hade ämnat begära
äterremiss af denna punkt, men då den föregide talaren icke gjort
ett dylikt yrkande, så skulle det å min sida vara aldeles utan ändamål.
Jag får derföre inskränka mig till att med honom förena
mig uti reservation emot det motiv, som StatsUtsk. begagnat för
vägran af bifall lill Hr Brincks motion. Hvad StatsUlsk:s tillgångar
beträffar, så medgifver jag, att Utsk. varit så välvilligt alt medgifva
anslag för medicinal-slaten, så alt hvar och en som intresserar sig
derför, måste på det högsta vara tacksam, men i afseende på det
andra motiyet för Utsk:s afstyrkande, nemi. att andra tillfällen f. n.
ej torde saknas för unge läkare att inhemta de för behandling af
ifrågavar:de sjukdom nödvändiga kunskaper, så måste jag bestrida
delta. Jag påstår nemi., alt om också läkare hafva tillfälle att se
syphilitiska sjukdomar, så är detta icke tillräckligt. Jag vet icke
för min del någon sjukdom, som är så svår att diagnostiera, och
så förfärlig lill sina följder, då den oriktigt behandlas, som denna.
Jag hade derföre för min del trott, alt om tillgångar gifvils, detta
anslag varit lika mycket af behofvet päkalladt, som behöfligt.
Jag anhåller således få förena mig med Hr Ekströmer i hans
reservation emot de motiver som Utsk. begagnat.
Uppå härefter frarastäld propos., biföll R. o. Ad. Utsk:s yttrande
i förevaride punkt.
27:de punkten, an g: de inrättande af en ny undervisningsanstalt
för Barnmorskor; 28:de punkten, ang:de anslag för
Orthopediska institutet; och 29:de punkten, atig:de anslag för
Veterinär-inrättningarne i Riket.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
30:de punkten, ang:de förhöjning af anslaget till vaccinationens
befrämjande.
Hr von Hartmansdorff: Afven här anser jag anslaget böra
höjas till de 3:ne sista årens medelbelopp. Eljest upkommer här
samma förhållande, sora vid föreg:de tillfallen, der Utsk. tagit till
för litet.
Hr Estenberg, Carl Christian: Det torde vara nödvändigt
att vid denna punkt anmärka ett förhållande, som börjar göra
Den 22 April e. m.
331
sig gällande, icke blott inom vårt land, utan å flere andra länder,
der vaccination äger runi. Man börjar nemi. att förlora en stor
del af del förtroende till vaccinationen, som man förut derför haft.
De utmärklasle läkare hafva sådant förklarat. Jag har talat vid en
sådan läkare, som sagt, att om något af hans barn skulle blifva
vaccineradl, så skulle han högligen bedröfvas, emedan lian funnit,
att vaccinationen verkar skadligare på menniskorna än förr. Vi
hafva på sednare tider gjort en bedröflig erfarenhet om vaccinationens
följder inom detta land. Utom det att upgifler inkomma mångenstädes
deröfver alt vaccinationen aldeles icke befrämjar det önskade
ändamålet, att kopporna derigenom höfvas, utan barn få koppor
likaväl, fastän de äro vaccinerade, så har den äsigten börjat
göra sig gällande, att vaccinationen rent af mördar många barn
och att, der de få blifva vid lif, så grundläggos derigenom en hel
hop barnsjukdomar, som äro af ganska betänklig ari. Den utmärkte
Prof. Kranefeldl i Derlin har för mig nämnt, att vaccinen är ett
gift, som inympas på barnets kropp, ett gift, som icke vågar användas
i medicinen, derföre all det är ett absolut gift, icke ett relativt
gift, utan ett absolut gift, som i medicinen undvikes. Närman
dä besinnar alt det späda barnet blifver utaf detta absoluta giftanstucket
i barndomen och att deraf betänkliga följder kunna ske, som
icke äro lätta att inse, emedan de stundom inträffa ganska lång tid
efteråt, så anser jag skäl, att åtminstone stanna uti detta här stora
intresset för vaccinationen, intill dess man börjar erfara, örn icke
barnen skulle finna sig bättre af alt vara utan vaccination. Det
skulle vara intressant alt höra en historik deröfver om alla de
många barnsjukdomar, som i våra tider existera, verkligen voro sä
mångfaldiga under det tidskifte, då vaccinationen icke begagnades
inom landet. Det är anmärkningsvärd!, att samme man, som stridde
för vaccinationens införande i Sverige, jag menar Doktor Rosén von
Rosenstein, gjorde sjelf den erfarenheten, att ett af bans egna barn
omkom genom vaccinationen. Den, som vill förvissa sig härom,
må läsa äreminnet öfver Rosenstein. Jag för min del är aldeles
öfvertygad om att ett af mina barn har genom vaccinationen omkommit.
Samma öfvertygelse delas af barnets egen moder och jag
har hört många utom Sverige, äfvensom här i landet yttra, att om
icke vaccinationen existerade, sä skulle många sjukdomar, hvarigenom
barnens lif nti sällas pä spel, såsom engelska sjukan, skrofler
m. fl. barnsjukdomar icke finnas. Jag får derföre vördsamt hemställa,
om det icke vore skäl att återremittera denna punkt till
Utsk., på det att man mätte liten smula afsvalna uti detta nit för
vaccinationen och pröfva och betänka, om icke det vore skäl att
uteblifva med anslag till denna inrättning.
Hr Ekströmer: Jag skall icke länge uppehålla R. o. Ad.
med uptagande af den siste värde talarens yttrande, ang:de vaccinationen
och de bevis han anfört derför, att delta skyddsmedel vore
skadligt odh alltså borde förkastas. Jag har ock endast kunnat upfalta
spridda delar af hans anförande, men della har varit alldeles
tillräckligt för mig, att icke regrettera hvad deraf för mig gått för
-
332
Den 22 April e. m.
loradt. Den värde talaren liar t. ex. bland annat upgifvit, ali den
berömde Rosén von Rosenstein i någon af silia skrifter beklagat
sig deröfver, att ett af hans barn aflidit till följd af undergången
vaccination. Att detta är ett groft misstag lärer vara påtagligt, ty
Rosén von Rosenstein var död åtminstone 30 år innan vaccinationen
här i Riket infördes. Och lika litet som Rosenstein kunnat
beklaga sig öfver någon skadlig verkan af skyddskopporna, lika litet
ega de, hvilka haft tillfälle att iakttaga deras välgörande verkningar,
ringaste skäl misstro eller underkänna deSsa. Om det än
är en sanning, att vaccinationen under de seduastc årtionden icke
i alla fall visat sig så absolut skyddande emot smittkopporna, som
vid dess första användande, så har den dock, äfven under de sednaste
epidemierne, der den blifvit med behörig omsorg i verket satt,
visat sig fullt mäktig att hämma farsotens härjningar. Huru fä
menniskor träffas icke nu vanstälda af koppärr? Huru ringa är icke
nu det årliga antalet döda i denna sjukdom, jemförd! med hvad
det före vaccinationens införande var? Den af några»få läkare framstälda
åsigten, alt vaccinationen gifvit anledn. dertill, att andra föga
mindre än smiltkopporne förstörande sjukdomar, ökade framträda
är deremot en hypothes, hvilken erfarenheten på det fullständigaste
sätt vederlagt och numera hvarje förståndig läkare förkastat.
Jag anhåller om bifall till Utskis Utlåt.
Hr von Hartmansdorff: Den anmärkn., som jag nyss
gjorde, rörde Betänk.-s följande punkt. Jag bade med blyertz antecknat
henne, men något för högt på sidan, och anhåller således,
att få vid nästa punkt förnya hvad jag nu sade.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i förevaride punkt tillstyrkt.
31 ista punkten, ang:de anslaget lill farsoters och smitlosamma
sjukdomars botande.
Hr von Hartmansdorff- När man sammanlägger de summor,
hvilka Utsk. här upgifvit såsom motsvarande bristerna på detta
anslag, under åren 1849, 1850 och 1851, så utgör beloppet deraf
30,420 Ridr för alla lie åren, följaktligen något mer än 10,000
Ridr om året. Emedlertid har Utsk. endast föreslagit 9,000 Ridr
årligen. Således upkommer årlig brist af 1,000 Ridr, hvilket jag
bordt anmärka.
Frih. Åkerhjelm: Jag tager mig friheten hemställa om icke
Hr von Hartmansdorff ville nedsummera alla sina anmärknir i detta
fall och att vi, vid, slutet af Hufvudtitlarne, måtte få besvara dem
på en gång. Jag anhåller ora bifall till denna punkt i Delänk.
Hr von Hartmansdorff: Det lärer vara 10,000 Ridr
om året.
Förevaride punkt blef härefter af R. o. Ad. bifallen.
32:dra punkten, ang:de väckt fråga om ytterligare anslag
för Svenska Läkare-sällskapet.
Den 22 April e. ra.
333
Hr Ekströmer: Då jag eger så många anledmr alt med tacksamhet
erkänna det välvilliga afseende så väl StatsUtsk. som R. o.
Ad. vid behandlingen af de flesta bland de under denna Riksdag
framställda fordringar på anslag för Läkare-corpsen och Medicinal-verket,
torde det måhända anses såsom en otillböi lig oförnöjsamhet,
då jag vågar hos R. o. Ad. anhålla om återremiss af denna
punkt. StatsUtsk. stöder sitt afstyrkande af bifall lill motionen derpå,
att Svenska Läkare-sällskapet är en enskildt stiftelse och att beviljandet
af understöd åt detta sällskap skulle kunna såsom praejudicat
åberopas af andra sådana stiftelser. Det är visserligen sannt, att ifrågavar:de
sällskap är en enskildt stiftelse: sä var ock VetenskapsAkademien.
Den stiftades af några få vetenskapsmän, hvilka sedermera
derpå begärde Kongl, stadfästelse; den hade alltid af Staten
njutit understöd, och ingen lärer neka att den i fullt mått återgäldat
detsamma genom sin för fäderneslandet lika gagnande som hedrande
verksamhet; men hvad Vetenskaps-Akademien är för naturvetenskaperna
i allmänhet, det är Svenska Läkare-sällskapet numera
för läkare-vetenskapen. Att vägra understöd af allmänna medel till
en stiftelse, derföre att den upkommit genom enskildta mäns omtanka,
vore illa beräknadt, så vida den nemi. ådagalagt att den för det
allmänna är nyttig och understödet för dess verksamhet behöfligt.
R. St. hafva äfven vid många föregmde tillfällen åt sådane stiftelser
beviljat anslag. Sålunda har till och med nu ifrågavar:de sällskap
alltsedan 1815 års Riksdag, d. v. s. nära nog alltifrån dess stiftande
af Staten åtnjutit ett sådant, af 500 R:dr årligen. Dess verksamhet
har sedan denna tid, och serdeles under det sista 10-talet af år, på ett för
läkare-vetenskapen välgörande, för fäderneslandet hedrande sätt utvecklat
sig. Att delta berott af den moraliska kraften, det stegrade
vetenskapliga nitet faller af sig sjelf; — och derförutan skulle sällskapet
föga uträttat; dock fordras äfven för en korporation af denna
beskaffenhet, materiella hjelpmedel för att kunna åstadkomma det
goda, hvarför den sträfvar. Sålunda har Läkare-sällskapet visserligen
genom dess medlemmars tillskott bildat ett ganska betydligt bibliothek,
men att underhålla detsamma, d. v. s. alltid hålla det försedt
med de vigtigaste nyare arbeten i den mån de utkomma, dertill
förslå på långt när icke dess nuvande tillgångar, hvilka knappast öfverstiga
hvad en eller annan af våra ulmärktare läkare åi ligen offrar
på sin enskilda boksamling, hvilken dock vanligen afser endast en
gren af den medicinska litteraturen, då deremot sällskapets bibliolhek
måste afse denna i sin helhet; och denna litteratur är tvifvelsutan
en af de vidlyftigaste och dyraste. Sällskapet, som oundgängeligen
måste hålla ett stort antal utländska journaler, har sålunda föga alt
disponera för inköpet af egentliga och större medicinska arbeten; —
de dyra praktverken, hvilka dock framför andra, böra finnas i ett
bibliothek, måste här saknas. Ett vigtigt skäl alt genom understöd
af allmänna medel sätta Läkare-sällskapet i tillfälle att i någon
mån afhjelpa detta för dess verksamhet menliga förhållande, torde
kunna hämtas deraf, att Sällskapet beslutat att alla dess bokreqvisitioner
göras med afseende äfven på Carolinska Institutets bibliothek,
till hvilket de af sällskapet införskrifna böcker efter vissa års förlopp
334
Den 22 April e. m.
successivt öfverlemnas, hvarigenom åsyftas alt sålunda eflerhand hilda
ålminslone ett, någorlunda fullständigt medicinskt bihliolhek, hvilket
i sjelfva verket för kommande tider hlifver en Statens tillhörighet.
Hvad angar sällskapets lil i erära verksamhet, torde böra erinras,
att densamma, som under de första åren af sällskapets tillvaro inskränktes
till utgifvandel af årsberättelser, sedermera utsträcktes lill
publicerandet al handlingar deraf en värderik serie utkommit samt
ytterligare sedan flera år tillbaka af en tidskrift för läkare, hvilken
eger och förtjenst stort anseende både inom och utom riket, och
hvilken, serdeles för våra fandsorts-läkare, hvilkas tillgångar sällan
medgifva dem att hälla utländska journaler, är af stor nytta. Föröfrigt
är det inflytande, som sällskapet å hela Svenska läkare-rorpsen
utöfvar, lill undethållande och lifvande af dennas vetenskaplighet, af
oberäknelig vigt. Det kan med rälla anses såsom en undervisningsanstalt
i högsta mening, ty dess lärjungar äro vetenskapligt bildade
män, hvilka här utbyta erfarenhet och kunskaper. Det framtvingar
vetenskapligt sträfvande der liknöjdhet i mangel fall annars skulle
råda. Den unge läkaren i Stockholm är genom sällskapet i ständig
beröring med de äldre och erfarnare och eger tillfälle att omedelbart
inhemta deras omdömen i de vigtigaste vetenskapliga frågor, och de,
som icke ega fördelen af della umgänge med de första bland sina
yrkesbröder, njuta dock frukterna af dessas verksamhet, genom tillgången
till de skrifter, hvilka af sällskapet utgifvas. Med ett ord,
Svenska läkare-sällskapet är för nprällhållandet af vetenskapligheter
hos vår läkare-corps, en dyrbar, jag vågar säga en oumbärlig institution
och att Slaten å sin sida bereder detsamma de materiella
tillgångar, hvarförutan det ser sig hindradt, att uträtta allt det goda,
det nyttiga, som det åsyftar, kan sålunda icke betraktas annorlunda
än såsom gagnelig! för det allmänna. Om alltså R. o. Ad. bifaller
min vördsamma anhållan om ålerremiss af förevarrde punkt gör jag
mig förvissad alt StatsUlsk. vid förnyad pröfning af frågan icke skall
vägra silt förord för beviljandet af ett till sitt belopp obetydligt anslag,
för ett så vigtigt ändamål.
Hr Bildt: Jag beklagar den ulgång, som den ifrågavar:de motionen
rönt inom Utsk. och anser mig böra förklara att jag icke
har deltagit i beslutet om densamma. Det serdeles sakrika anförande,
som den siste värde talaren framställt, innehåller så många
skäl för anslaget, alt knappast några flera kunna dertill läggas. Likväl
ber jag att få yttra, alt jag för min del betraktar anslaget såsom
en hedersskuld af Nationen lill vår läkare-corps. Det är otvifvelaktig!
att vi lill stor del hafva att tacka denna institution, hvilken
är, såsom den siste värde talaren så riktigt yttrat, en vexel-undervisningsanstalt
för bildade och vetenskapliga män, för den skicklighet
våra läkare ega. Utan denna ledstjerna skulle läkaren kanske snart
nog förlora den rätta stråten vid sin behandling af sjukdomarne;
och läkarekonsten nedsjunka till en praktisk slentrian. Hvad nytta
som de läkare, hvilka der kunna sammanträffa och utbyta sina tankar
och jemföra sina observationer, kunna hafva, är, äfven för den
i ämnet profane, ögonskenligt, men det är icke allenast de läkare
/
Ben 22 April e. ra.
335
sora bo i eller kring hufvudsladen som hafva nytta häraf, alla landets
läkare och följaktligen äfven dess innevånare i allmänhet njuta
fördelar af sällskapets tillvaro emedan Läkare-sällskapet utgifter en
Tidskrift, sora innehåller en relation öfver dessa observationer och
sprider öfriga nyttiga medicinska kunskaper. Då nu, genom de
motionen följaktiga handlingarne är bevisadt, att inkorasterne för detta
sällskap äro så ringa, att läkarne sjelfve mäste dertill bidraga, så är
det väl icke för myckel hegardt att Slaten träder emellan och lemnar
understöd till ifrågavarrde sällskap. Det kan visserligen sägas,
all sällskapet är en enskildt stiftelse, men långt ifrån att anse det såsom
ett fel att det är en sådan, finner jag deruti en ökad förbindelse för
Staten att träda emellan för att föra stiftelsen fram till sitt syftemål.
När man ihågkommer de små inkomster som läkare i allmänhet
hafva och den dyra kurs, som de måste underkasta sig för att erhålla
någon skicklighet uti sitt yrke, så kan del ej vara billigt eller
Slaten värdigt att lemna utan verksamt understöd ett företag sorn
läkarens menniskokärlek framkallat och hvars vigt är sådan ali sällskapets
nphörande vore på det högsta att beklaga; och det är derföre
som jag anhåller om återremiss så att StatsUtsk. må få komma
i tillfälle att föreslå den af motionären lill ifrågavarrde ändamål begärda
summa.
Frih. Åkerhjelm: Inom StatsUtsk. tillhörde jag den minoritet,
som yrkade bifall till Hr Bråkenhjelms motion. Då de tveune
talare, som här yttrat sig, hafva anfört de skäl, hvarpå jag grundar
eli sådant yrkande, så kan jag nu inskränka mig till alt förena mig
med dera uti anhållan om återremiss af den nu föredragna 32:dra
punkten.
Propos. till bifall å förevar:de punkt biet härefter framstäld
men besvarad med Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemstäldeom
R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkntr förauleda
till densammas återremitterande; hvartill svarades Ja.
33:dje punkten, ang:de ökadi anslag för Musikaliska Akademien;
och 34:de punkten, ang:de Wisby Hospitals öfverskoltsmedels
ingående lill samma Hospital.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
35:te punkten, ang:de väckt motion om inrättande af ett
homöopalhiskt sjukhus med klinik i hufvudsladen.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Med största ledsnad måste
jag bekänna, att jag icke varit i tillfälle alt inkomma med nödiga
uplysningar till den motion, jag gjort om anläggande af ett
homöopalhiskt sjukhus; men dertill bar varit vållande, att den berättelse,
som ifrån andra länder deröfver utkommer, icke förr än
nu för några få dagar sedan hår inträffat och varit för mig tillgänglig.
På det jag må kunna inkomma till StatsUtsk. med dessa
uplysningar, och då Betänk, blifvit ifrån PresteSt,__ återremilteradt,
så får jag anhålla om återremiss af denna punkt. Ämnet är, såsom
jag tror, mycket litet kändt, men icke dessmicdre af den aldra
33C
Den 22 April e. m.
största vigt. Jag får i förbigående uplysa, att då det år 1836 icke
fanns i Europa mera än 226 homöopalhiska läkare, så funnos år
1854 icke mindre än 3000, hvilket visar, huru mycket homöopathien
gått framåt. I Wien finnas 2:ne sjukhus för homöopalhisk
behandling, i Steyer 1, i Lintz 1 och i Cremsin 1. I Paris har
Professorn D:r Thesier haft för comparativ behandling å S:t Marguerite,
annex till Hotel Dieu, 99 sängar för allopatisk och 100
sängar för homöopathisk behandling. Resultatet har gitvit för den
sednare några proc. bättre utgång. I Paris äro narnngifne homöopathiske
läkare, 55, i Wien 40, i dondon 100, i Staten New-York
300, och i staden af samma namn 50. Vid jemförelse af fördelarne
att begagna allopatisk och homöopathisk behandling vid sjukhusen,
så har förhållandet visat, att då vid allopatisk behandling
11 proc. af de insjuknade aflidit, så hafva vid homöopalhisk behandling
endast 8 proc. dött. Vår landsman D:r Noraeus i Norrköping
har haft tillfälle att i ganska stor skala se, huru på 400
barn, icke mer än 12 dödsfall inträffat. Det är den minsta proc.,
jag hort upgifvas. Äfvenså har man i tidningarne sett, att vid homöopathisk
behandling af cholera icke mer än 20 proc. af hans
sjuka dolt. På grund af hvad jag nu anfört, och då denna punkt
blifvit af PresleSt. återremitterad, får jag vördsamt anhålla om återremiss.
Frih. Åkerhjelm: Jag skall visserligen icke motsätta mig en
återremiss i anledn. af hvad Gr. Rosen behagat yttra att han nu vore i
tillfälle att lemna behöfliga uplysningar i ämnet, men jag anhåller att
få fästa R. o. Ad:s och Gnns upmärksamhet derpå, alt denna motion
fann inom Utsk:s Utgiftsafdeln. ingen förespråkare och inom
StatsUtsk. blott en enda ledamot af PresleSt., och då statsverkets
tillgångar i andra afseenden till så betydlig del tagits i anspråk med
nya anslag för läkarevården, så förmodar jag att denna motion icke
lärer kunna vinna framgång, hvarken inom StatsUtsk. eller i delta
och de öfrige RiksSt:n. Under sådant förhållande synes mig en
återremiss ej till någonting tjena, om icke till att öka StatsUtsk:s
förut nog många göromål. Hvad dessutom sjelfva saken beträffar,
så har jag af sakkunniga personer inhemlat, att frågan ännu skulle
vara så outredd, att det skulle vara alltför tidigt att af allmänna
medel anslå en så stor summa, som för ett homöopalhiskt sjukhus
behöfdes. Derföre anhåller jag om bifall lill Ulsk:s hemställan.
Hr C ederschiöld: Då jag under förliden cholera-termin har
varit i tillfälle alt iakttaga denna sjukdom, så får jag äran uplysa,
att min erfarenhet öfvererensstämmer fullkomligt med hvad jag inhemtat
af andra, nemi. att morlaliteten upgår till 60 å 70
proc., och om den nedgår till 40 å 50 proc., så anses det högst
lyckligt. Beträffande hvad Hr Gr. Rosen anfört, att någon skulle
hafva iakttagit endast 20 proc. mortalitet, så får Gr:n ursäkta, att
jag drager i tvifvelsmål sannfärdigheten hos deu person, som han
åberopat. Hvad beträffar methoderna för sjukdomens behandling, så
är jag öfvertygad, att det icke finnes någon method, som visar sig
ega
Den 22 April e. m.
337
ega bestämdt företräde framför elen andra. Del enda, som jag tyckte
vara ganska gynnsamt, var, så länge sjukhuset var någorlunda ledigt
ifrån patienter, då en frisk ventilation kunde ega rum och antalel
icke ökades alltför mycket, d. v. s. i början af sjukdomen;
men när salarne fylldes, sä stego dödsfallen hastigt till högre proc.
af de sjukas antal. Pä grund af min erfarenhet i detta fall, får jag
följaktligen yrka bifall lill lltsk:s förslag.
Hr Ekst römer: Då jag icke bör iakttaga tystnad, när fråga
är om ett anslag för en sjukvårds-anstalt, så beklagar jag, all
jag i närvar:de fall icke kan understödja den af mig högt aktade
motionären uti hans yrkande på äterremiss af ifrågavarrde punkt för
vinnande af ett årligt anslag till ett homöopathiskl sjukhus. Visserligen
har homöopalhien flerestädes vunnit ett visst antal anhängare,
men enl. den mest competenta domares vittnesbörd förtjenar den
endast såtillvida afseende, som den visar, huruledes naturen i många
sjukdomar förmår att hjelpa sig sjelf; egentlig läkekonst är homöopalhien
icke. Grundad på en ingalunda antaglig theori, — stridande
mot erfarenheten, — användes den oftast i sig sjelft obetydliga, till
sin beskaffenhet på organismen intet verkande medel, och detta i
doser, absurda genom sin litenhet och hvilkas nytta lill sjukdomars
bolande således i alla händelser måste betraktas lika med noll, såvida
man icke drifver den goda tron ända till tro på trolldom. —
20,000 R:dr årligen för underhållet af ett homöopathiskl sjukhus
härstädes, vore att rent af kasta bort en summa, upgående till hälften
af Serafimer-Lazareltets årliga underhållskostnad. Om en sjukvårdsanstalt
af denna beskaffenhet äfven tillvägabringes, tviflar jag att
man ens skulle lyckas att fylla den äfven om den lilltoges i vida
mindre scala, än den motionären synes hafva afsett, och sannolikt
blefve den snart alldeles tom, ty de som ledo af någon mera altvarlig
och verklig sjukdom, och icke endast af inbillningssjuka, hvilken
dock är sällsynt hos den fattigare folkklassen, skulle der säkert
finna föga bot, och komme således sannolikt att, såsom hittills, taga
sin tillflykt till Serafimer-Lazarettet, i spetsen för hvilket Sveriges
utmärktaste läkare merendels äro ställda. Ett homöopathiskt sjukhus
vöre enl. min tanka en till intet gagnande lyxe-Inrältning och jag
tror således alt frågan derom bör få hvila lills vi blifva på en gång
så rika och så friska, all vi hvarken behöfva hålla på penningar eller
bekymra oss om sjukdomars botande.
Gr. von Rosen: Det skulle i sanning för mig vara ett hopplöst
krig, alt här upträda emot tvenne Hrr läkare i fråga om homöopathiens
företräde framför allopathien; all försöka strida emot
den af våra läkare, som nu står i spetsen för hela läkare-corpsen,
och som är med så mycket skäl aktad af hela nationen, men det
är med homöopathien som det varit med gymnastiken, med vattenkuren,
och som det blir med alla nya kurer, alt det fordras en lid,
innan deras nytta erkännes och innan de kunna bryta sig en väg.
Emedlertid kan jag icke underlåta att anföra, del jag och min familj,
samt flere mina vänner, under sex å sju år, sedan vi, det må
6 H. 22
338
Den 22 A p r il e. m.
vara af pjunk eller hvilken orsak som helsi, begagnat homöopathien,
deraf funnit oss bättre än af allopathien, och tusentals menniskor,
som jag kännt, äfvenså. Möjligen är den summa,-som jag föreslagit,
alltför stor, och möjligen kan den öfverskrida befintliga tillgångar;
men någon fara dervid, att fä ett nytt hospital i en stad,
som verkligen behöfver del, och som har alla sina hospitaler samlade
på eli ställe, kan jag icke inse. Skulle man dä, enl. Hr Ekströmers
åsigt komma under fund med, att det vore otjenligt, att
ett homöopathiskl hospital här funnes, så hade man alltid genom
denna åtgärd fått ett sjukhus i ordning, der den allopatliiska behandlingen
kunde införas. Vare sig med den saken huru som helst,
så är det dock besynnerligt, att i Preussen det har varit fråga att
vid sjukhus begagna homöopathisk behandling. I Paris har nuvar:de
Regeringen omfattat homöopathien med mycken välvilja. Allt detta
måste gifva menniskor ett skäl all tro, ali del kan vara någonting
godt i saken. Den erfarenhet jag personligen gjort deraf är, att
till och med uti iuflamationer, så har homöopathien hjelp! mig. Ar
det inbillning, sä må jag då i Guds namn få ha den inbillningen,
men när det hjelper mig, så må jag hellre hafva hjelper) af inbill_ningen,
än af medicamenter, som förut icke hjelpt migf Då det
således är af vigt att i sådana ämnen som detta och vid hvilket så
många fästat sig, komma till en bestämd erfarenhet, så, om också
icke för något annat, får jag vördsamt ännu en gång anhålla om
äterremiss. Jag lior för min del och har hört det af flere ibland
de Prester, som sittaoi Utsk., att de äro mycket för saken och således
oaktadt Frih. Åkerhjelm nämnt, att det blott varit en enda
ledamot inom Utsk., som yttrat sig i ämnet, så har jag likväl hört
flere, som äro beredda att yttra sig derom, i händelse frågan återkommer.
Jag får således anhålla om frågans återremitterande till
StatsUlsk.
Propos. lill bifall å förevar:de punkt blef härefter framstäld och
besvarad med Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att han funnit Ja -öfvervägande.
36:te punkten, ang:de eli från G:te Ilufvudtiteln öfverflyttadt
anslag lill ersättning för jordförluster genom kanaloch
väg-anläggningar.
Lades till handlingarne.
37:de punkten, ang:de uteslutande från RiksStalen af ett
å anslaget till Hospilalers och Lazaretlers underhåll odisponeradt
belopp af 1 R:dr 37 sk. 8 rsl.; 38:de punkten, ang:de
anslag till vin- och byggnads-säd för Hjulsjö och Jernboås
församlingar; 39:de punkten, ang:dc ålskillige motioner om
beviljande af anslag lill vin- och byggnadssäd; 40:de punkten,
ang.de
span m å Isp oster
Dessa
punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
41:sta punkten, ang:de anslaget till skrifmaterialier och
expenser samt ved och ljus.
Den 22 April e. m.
339
H. o. Ad. ansåg denna punkt icke f. n. föranleda till något
beslut.
42:dra punkten, ang:de ett förslagsanslag till rese- ock
traklamenlskoslnader.
Frih. Åkerhjelm: Inom StatsUlsk. har jag varit af den tanka,
all Ulsk. borde tillstyrka R. St:s bifall till det anslag, K. M. äskat
af 3000 R:dr till rese- och traktamentskostnader under denna titel,
och för samma skäl åberopat hvad som blifvit i Biskop Annerstedts
reservation anfördt, men som jag förmodar det vara öfverflödigt alt
upläsa ifrågavar:de del af den Nåd. Proposm, så inskränker jag mig
till alt begära återremiss på denna punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Äfven jag anhåller om
återremiss på denna punkt. På 8:de hufvudtiteln finnes icke något
anslag lill rese- och traktamentspeuningar. Det är klart, att enär
för sådane kostnader som dessa, icke finnas serskilte medel på hufvudtileln
anslagne, så måste de utgifter, hvilka under dessa rubriker
förekomma, fyllas af andra medel, hvilka likväl icke alltid på titeln
finnas alt tillgå. Besparingarne på denna Hufvudlitel kunna icke
blifva annat än ganska inskränkta och alla sådana behof som på titeln
förekomma under namn af rese- och traktamentskostnader och
arfvoden sköla nu bestridas af extra ulgiflsmedlen, hvilka egentligen
äro afsedda för andra ändamål lill hvilka de mycket väl behöfvas.
Då nu, såsom bekant är, ofta nog, såväl i läroverksfrågan som andra
frågor, hvilka höra till Ecklesiastik-cleparl:ts handläggning erfordras
åtskilliga personers från landet tillkallande till hufvudstaden, så
är ett anslag sådant som delta ganska nödigt, hvilket hvar och en
med någon eftertanka mäste finna, och någon serdeles upoffring för
Statsverket kan dess beviljande icke heller medföra enär det icke
kan förekomma några särdeles betydliga summor till dylika ändamål
på denna titel. Jag anhåller således om återremiss på denna punkt.
Propos. till bifall å förevande puukt blef härefter framstäld,
men besvarad med Nej, och dä sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemstälde
om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkmr
föranleda till densammas återremitterande, ropades Ja.
43:dje punkten, ang:de öfrige till 8:de Hufvudtiteln hörande
anslag.
Frill. Åkerhjelm: Jag anhåller att få fästa upmärksamheten
på en antingen misskrifning eller missräkning å ett anslag, som i
tabellen blifvit till oriktig benämning uptaget. Det är nemi. anslaget
för Lappmarkens Ecklesiastik verk som blifvit uptaget såsom ett
förslagsanslag, men det är ett reservations- och förslagsanslag enl.
gamla RiksStaten, och något förslag till ändring i detta anslag har
icke blifvit väckt inom Utsk., hvarföre jag blott anhåller, all detta
måtte blifva rättadt på tabellen.
Uppå härefter framstäld propos. bifölls förevande punkt med
förbehåll om den rättelse, att för Lappmarks Ecklesiaslikverk såsom
22*
340
Den 22 April e. nr. ^
”reservations- och förslagsanslag” ulföres hvad i tabellen blifvit nptaget
endast under benämningen ”förslagsanslag.”
Föredrogs ånyo oell företogs punktvis lill afgörande StatsUlsk:s
d. 8 och 12 dennes på bordet lagda Utlåt. JV2 74, ang:de regleringen
af utgifterne under RiksStatens Nionde Hufvudtitel.
Härvid förekom först och bifölls Utsk;s tillstyrkande i fråga örn
Pensions-slalerne.
Vidare företogs
Allmänna Indragnings-Slaten:
Usta punkten, ang:de anslaget för ulgifvandel af Sveriges
gamla lagar-, 2:dra punkten, ang-.dc Advokat-fiskalen Nicolaus
Lindbergs pension; 3:dje punkten, ang:de pension för Advokalfiskalen
Gustaf Engelbert Trana; 4:de punkten, an g: de pensioner
för f. d. Vexel-Konlrollörerne KommerseRudet och Kammarherrn
B. Rosenblad samt Kamereraren Axel Smedberg;
5:te punkten, ang:de pension för Frislads-läkaren i Eskilstuna
Doktor A. F. Alfort; 6:te punkten, angtde pension för Just.-  Rudet Gr. Carl Sparres Enka, Charlotta Forssberg; och 7:de
punkten, ang:de pension för Just.Rådet M. Toréns efterlemnade
3:ne oförsörjda döttrar.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
8:de punkten, ang-.de pension för Landshöfd. Gr. Fredrik
Ridderstolpes Enka, Carolina Kolbe.
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Det är kändt alt frand.
Landshöfd. Ridderstolpe eflerlemnade sin enka ulan några tillgångar
att dermed uppehålla sig, tv den pension bon eger af Arméens pensionskassa
är ganska obetydlig och kan icke vara tillräcklig ens för
det tarfliga lefnadssätt som hon är van vid. När man tager i betraktande
alt hon är utländska oell varit gift i mångå år med en
förtjent man, sorn beklädt ett af de vigligasle embeten i riket, anser
jag, att det icke är lämpligt alt lenina henne så utan understöd
som Ulsk. har ansett benne böra förblifva. K. M. har, på säll sorn förut
egt rum, vid åtskilliga tillfällen, då en afliden Landshöfdis enka befunnit
sig i torftiga omständigheter, föreslagit en ganska måttlig pension
för henne, och jag anser mig derföre böra hemställa alt R. o.
Ad. måtte ålerremitlera denna punkt, på det alt StatsUtsk. må företaga
den till förnyadt öfvervägande.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag instämmer lill
alla delar uti Frih. Paluistjernas anförande. I min tanka är det
icke Slaten värdigt, ali då en embetsman aflidit och efterlemna!
enka utan tillgångar, undandraga sig ali bistå henne. Då nu frami.
Landshöfd. Ridderstolpe varit en af Statens högste embetsmän, sorn
tjena! Slaten i många år, så anser jag det vara dess pligt att lemna
något understöd åt hans eflerlefvande enka. Skulle jag göra någon
anmärkn. vid det gjorda förslaget, så vore det den, att beloppet af
Den 22 April e. m.
341
begärda pensionen är allt för ringa i förhållande till den aflidne
embetsmannens ställning i samhället.
Hr Printzensköld, Carl; Lika med Hr Cederschiöld instämmer
jag i Frih. Palmstjernas yrkande om återrémiss af Betänk.
Om man skulle vilja, lill stöd för framgången af K. M:s Nåd. Propos.
, anföra en föregrde åtgärd af R. St. uti enahanda syfte,
så behöfver jag endast åberopa R. St:s vid sisth Riksdag fattade beslut
ali tillägga Landshöfd. Iledenbergs enka pension i anseende till
de medellösa omständigheter hvaruti hon sig befann. Jag tror lika
med de talare, som nu yttrat sig, det ingalunda vara förenligt med
Statens värdighet, att en sådan tjenstemans enka, som den ifrägavarule,
lemnäs åt behofvet, åt armodet, utan att det är Statens
pligt att mellankomma, så att hon icke må falla slägtingar och andra
medlidsamma menniskor till last, men deremot erhålla en tillgång
hvarigenom hon kan någorlunda sorgfritt och ulan att ligga
andra till last, framlefva sina återstående dagar. Jag anhåller således
om återremiss på Betänk.
Hr Westerstrand, Pehr: Frami. Landshöfd. Gr. Ridder-*'
stolpes enka lefde under hans lifstid i mänga år från honom frånskild
och hade af honom några hundra R:dr i årligt underhäll.
När han dog så uphörde detta underhåll och sorn det blef konkurs
efter honom, hade hon icke något att ärfva. Hon var nära att
blifva af med de få mobilier hon hade, så att endast ett tillförene
upgjordt köp sådant förhindrade. Då Utsk. har i anledn. af ömmande
omständigheter, tillstyrkt flere poster i detta Betänk., så
tycker jag att Utsk. äfven bordt laga i öfvervägande de verkligen
bevekande omständigheter, som förete sig med denna enka. Hon har
såsom främling inkommit i landet, lidit mycket och är försatt i utblottade
omständigheter. Jag yrkar återremiss på denna punkt, på
det att Utsk. må taga saken i närmare öfvervägande.
Propos. till bifall å förevande punkt blef härefter framstäld
och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemstälde om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkntr
föranleda till densammas återremitterande, såmt efter denna
propos:s besvarande med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade
att han härvid funnit Ja öfvervägande.
9:de punkten, ang:de anslag till anskaffande af teckningar
utaf inhemska vexler för Sveriges Flora samt lill utgifvande
af teckningar utaf Zoologiska föremål; 10:de punkten,
ang:de förhöjdt anslag lill Sekret:n A. M. Strinnholm för utgifvande
af Svenska folkets historia från äldsta lill närvarande
lider; och 11 :te punkten, ang: de pension för Professoren
F. fVestin och Landskapsmålaren J. G. von Heidecken.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
12:te punkten, ang:de er sättning sanslag lill Öfverste-Löjtnanten
Frih. G. J. Silfversparre och Fjerdingsmän i Småland
i följd af förändring i Salpeler-hjelpens beräkning.
342
Den 22 April e. m.
Lades till handlingarne.
13:de punkten, a?ig:de 'pension för e. o. Prof essoren Abr.
Cronholm; 14:de punkten, ang:de pension för e. o. Professoren
J. Rabbén; 15:de punkten, ang:de pension för Majoren J. G.
Schander; och 16:de punkten, ang:de pension för Läkaren vid
straff- och arbetsfängelset i Malmö, C. II. Andersson.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
17:de punkten, an g: de pension för 2:dra Balaljons-läkaren
A. B. Michaelson.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils: Sedan R. St.,
medelst ett inora alla RiksSun, om jag icke bedrager mig, fattadt
beslut, tillagt dem bland Arméens Bataljons-läkare, som räkna 10
års tjenstgöring, en lönelillökning af 75 R:dr b:ko, eller af inalles
200 R:dr, i st. f. de 125, som de förut åtnjöto, så förekommer, i
afseende på 2:dra Bataljons-läkaren vid Calmare Reg:le Michaelson,
som befinner sig inom denna kalhegori, det serskilta förhållande,
alt han, såsom pä della sätt berättigad lill 450 R:dr löneinkomst,
(nemi. 250 R:dr såsom lön på stat och 200 R:dr personal lönetillökning),
komme, för den händelse K. M:s Nåd. Propos. om
hans öfverflytlande på indragnings-stat nu af Ständerne bifalles, att
vid afskedstagande! gå i mistning af de 75 R:dr, som genom R.
St:rs nyss anförde beslut annars skulle tillfalla honom.
Då K. M:s Nåd. Propos. hade för afsigt, att Michaelson, som
redan hunnit 72 års ålder och räknar nära £ sekels tjenste-lid, eller
48 år, vid ett och samma reg:te, med hvilket han i öfrigt bevistat
1806 och 1807 årens krig i Pommern, samt 1813 och 1814
årens krig i Tyskland, Danmark och Norrige, skulle vid afskedstagande
blifva bibehållen vid alla sina löneinkomster, sä hemställer
jag, huruvida icke skäl vore för handen att å StatsUtsk:s Betänk,
i denna punkt bevilja återremiss, på det alt Utsk. måtte blifva i
tillfälle, att, såsom jag hoppas, uti ett förnyadl utlåt, föreslå R. St.,
det de mätte besluta, att Bataljons-läkare Michaelson må, då han
från Bataljons-läkare-ljensten erhåller Nåd. afsked, på för öfrigt
oförändrade vilkor, upföras å indragnings-stat, med bibehållande af
de löneinkomster han vid afskedstillfället innehafver, likväl med
afdrag af hvad som motsvarar den pension, han såsom delägare i
arméens pensions kassa, är berättigad att upbära.
På delta sätt skulle Michaelson icke komma att gå miste om
de 75 R:dr lönelillökning, som Ständernas redan fattade beslut i
allmänhet tillerkänt Bataljons-läkarne. På dessa skäl får jag, för
min del anhålla om återremiss.
Efter först till bifall å förevande punkt framstäld, men med
Nej besvarad propos., blef denna punkt på grund af de gjorde anmärkn:ne
återremitterad.
18:de punkten, ang:de pension f ör Reg:ls-kommissaricn J.
L. Aberg; 19:de punkten, ang:de förhöjd pension för Kom
-
Den 22 April e. m.
343
mersc-Rudet B. H. Santesson; och 20:de punkten, ang:de förhöjd
pension för f. d. 2:dra Landtmätaren G. J. Grewell.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
21:sta punkten, ang:de pensioner för vid f. d. Magazinskotil.
anstälde Kanslisten A. Ekman och Kammarskrifvaren C.
A. Forssberg.
Hr Cederschiöld: Ehuru den nu föredragna punkten nied
afseende på utgiftens belopp, visserligen icke är af någon särdeles
vigt för sjelfva Statsverket, är den deremot af så mycket större vigt
för de personer som den angår, emedan deras välfärd är derpå uti
icke ringa mån beroende. Jag anser äfven att om R. St. skulle
bifalla det utlåt., som från StatsUtsk. inkommit, R. St. skulle genom
ett sådant bifall fatta ett beslut, rakt stridande emot det, som
i samma ämne fattades vid sista Riksdag. Man har här vid åtskilliga
tillfällen åberopat, och jag instämmer äfven deruti, att Kungsord
bör ega bestånd; men jag hemställer till en hvar, om icke
samma förhållande bör ega rum med R. Sins ord. Hvad som är lofvadi
vid en Riksdag, bör väl icke brytas vid nästa. Jag lägger dock
icke StatsUtsk. till last, att saken erhållit en sådan utgång, som
den fått; ty då den slöra mängd af allmänt vigtiga ämnen, som der
förekomma, på ett högst ansträngande sålt tager StatsUtsk:s ledamöters
tid och upmärksamhel i anspråk, är det ganska naturligt alt
de uti en fråga, för det allmänna af så föga vigt, som denna, hufvudsakligen
mäst grunda sitt beslut på de uplysningar, som meddelats
af de Stals-kont:s tjenstemän, hvilka äro hos Utsk. lill dess biträde
anställde. Vid detta tillfälle befunno sig dock desse tjenstemän
uti en ganska obehaglig ställning. De voro jäfvige, emedan det just
var för att höja och reglera deras egen aflöning, som de här ifrågayar:de
tjenstemännen beröfvades den aflöning de innehade. Då en fullständig
uplysning om verkliga förhållandet ej kunnat meddelas, utan
att derigenom visa att Stats-kont. förfarit i strid mot Ständernas
beslut, så måste det ock erkännas att Stats-kont:s tjenstemän befunnit
sig uti en mer än vanligt kinkig belägenhet, då de skulle
fullgöra sitt åliggande, att uti denna punkt tillhandagå Utsk. med
nödiga uplysningar. Huru de lyckats fullgöra detta sitt åliggande
visar Retänk.
Jag skall nu söka ådagalägga, att de uplysningar, som i detta
Betänk, förekomma, illa stämma öfverens med rätta förhållandet,
men innan jag ådagalägger delta, anhåller jag att den korta
reservation, som vid denna punkt är fogad, af Hr Björnstjerna, som
deruti förklarar att de ifrågavar:de tjenstemännen blifvit orättvist
behandlade, måtte varda upläst, och att mig derefter tillätes att
fortsätta.
Sedan i anledn. häraf den af Hr Björnstjerna, Johan
Magnus, vid Utsk:s Utlåt, fogade reservation blifvit upläst,
tilläde:
Hr Cederschiöld: Jag skall nu ådagalägga att de ifrågavande
tjenstemännen verkligen blifvit på sätt Hr Björnstjerna sig uttryckt,
344
Den 22 April e. m.
orättvist behandlade, enär deras aflöning dem fråntagits, tvertemot R.
St:rs vid sednasle Riksdagen derom fattade beslut. Då R. St. vid nämnde
Riksdag uti underd. skrifvelse af d. 20 Aug. 1851 medgåfvo att Magazins-konl:s
aflöningsbelopp skulle fä disponeras för reglering af Slatskonl:s
aflöning, så stadgades alt dervid skulle tillgå sålunda, nemi.
att af hela Magazins-kont:s aflöningsbelopp, som utgjorde 6,442
R:dr, en summa af 3,920 R:dr 32 sk. först skulle Staten besparas
efter de äldre tjenstemän, som öfverflytlades på indragningsstat,
men alt deremot den återstående summan, utgörande 2,521
R:dr 16 sk. eller just den summa, sorn innehades af de öfrige tjenstemännen,
nemi. Ekman och Forssberg, jemte tvenne andre samt
vaktbetjeningen, framdeles skulle få för Slats-kont:s lönereglering
användas. Ang:de Stats-kont:s rättighet att för sin lönereglering få använda
denna sistnämnde summa 2,521 R:dr 16 sk., hafva R. St. uti den
und. skrifvelsen begagnat följande ord: '"'hvilken (summa) dock icke
”bli/ver disponibel förr än i den mun nu, vid allmänna Ma”gazins-kont.
anstälde tjenstemän, ifrån sine innehaf vande be”fattningar
afgålt.” Dessa ord synas mig vara så klara och bestämda,
att de ej gifva ringaste anledn. till missförstånd. Först i
den mån som de vid allmänna Magazins-kont. då anstälde tjenstemän,
af hvilka Ekman der innehaft tjenst i 16 år och Forssberg i
15 år, derifrån afgått, skulle deras aflöningsbelopp få af Stals-kont.
användas. Oaktadt R. St. hade fästat detta vilkor vid användandet
af den förenämnde summan, nemi. att den ej skulle blifva för
Stats-kont. disponibel annorlunda än i mån af de vid Magazinskont.
anstälde tjenstemännens afgång, d. v. s. successivt, så vidtog
likväl Stats-kont. den åtgärden, alt i Dec. 1851, d. v. s. några
månader efter det R. St. hade fattat förenämnde beslut, hos
K. M. i und:het anmäla att Stats-kont. var färdigt att med påföljande
årets ingång bringa den nya löneregleringen till verkställighet,
dervid Stats-kont. hade tagit i beräkning på en gäng liela^förutnämnde
summa, hvilken, enl. R St:rs beslut icke skulle få användas
förr än i mån af tjenstemännens afgång. Utan att ens afvakta
K. M:s beslut och svar härpå, förslämligade Stats-kont. den 17 i
samma Dec. månad desse tjenstemän Ekman och Forssberg, att deras
tjenstgöring med årets slut komme att uphöra. Hvad Ekman
serskildt beträffar gjorde Stats-kont. visserligen den und. hemställan,
att han måtte få behålla ett aflöningen motsvarande belopp att utgå
af Stals-kont:s öfverskoltsmedel, meu härvid inträffade den oturen
för Ekman, att de af Stats-kont. npgifna öfverskoltsmedel i verkligheten
icke fuunos till, hvilket hade till följd, att den för honom
gjorda und. framställningen ej kunde i nåder bifallas. I anledn.
af hvad sålunda inträffat, ingingo Ekman och Forssberg med underd-
anhållan till K. M. att de måtte bibehållas vid de för dem
bestämda arfvoden. K. M. biföll delta för år 1852. År 1853
förnyade de samma anhållan, men fingo då afslag. Således hafva
desse tjenstemän ifrån början af år 1853 varit i mistning af den
aflöning, de förut hade ifrån allmänna Magazins-kont., och hvilken
aflöning, enl. R. St:rs fattade beslut, icke skulle från dem fråntagas,
förr än i mån af deras afgång.
Den 22 April e. m.
345
Statslltsk. har stödt sitt afstyrkande af motionen på följande
skål, nemi- att för det första de af R. St. begagnade orden: ”i
mån af afgång egentligen icke hade afseende å de tjenstemän, hvilkas
förordnande kunde när som helst förklaras slutade, och på hvilkas
vilja att afgå det ingalunda kunde få bero om och när Statskont:s
nya organisation och lönereglering kunde sättas i verket, utan
hufvudsakligen anginge förut upgifne 3 personer och de tidpunkter,
då de vid upnådd pensionsålder m. m. kunde afgå.” Nu är
likväl förhållandet alt, på sätt jag förut nämnt, det var just om
den summa, som innehades af Ekman och Forssberg jemte 3 andre
tjenstemän, om hvilken R. St. hade sagt, att den skulle få
användas endast i den mån, som den biet disponibel, genom de
ifrågavande tjenstemännens afgång och det synes äfven utaf den af
K. M. vid denna Riksdag atlåtna Nåd. Propos., alt orden: ”i män
af afgång” hade afseende just på denna summa, 2,521 R:dr 16
sk. Detta är således det första misstaget, som finnes i StalsUtskts
utlåt. Det andra misstaget beslår deruti, alt orden: ”i mån af afgång”
icke skulle hafva afseende på i fråga var: de personer, derföre
att de voro tillsatta på förordnande tills vidare, hvilket, enl. de
nplysningar, som blifvit Etsk. meddelade, ej skulle hafva varit fallet
med de Magazins-konl:s äldre tjenstemän, som öfverflyttats på
indragningsstat. Nu är dock verkliga förhållandet, att alla tjenstemännen
i Magazins-kont. voro tillsatta på förordnanden tills vidare.
De på indragningsstat öfverflyttade 3:ne tjenstemännen voro således
så vidt deras aflöning vid Magazins-kont. beträffar tillsatte på
alldeles samma sätt som de tjenstemän, hvilka här äro i fråga.
Jag har skaffat mig en vidimerad afskrift af del förordnande, hvarigenom
den ene af de 3:rie på indragningsstat öfverflyttade tjenstemännen
antogs till Kamrerare. Förordnandet är meddeladt, icke
af K. M. såsom eljest är fallet med Kamrerare-tjenster, på sätt
kändt är, utan af Stats-kont., just derföre att Magazins-kontrs tjenstemän
endast varit förordnade tills vidare. Förordnandet är dateradt
år 1826 d. 30 Juni och innehåller att Stats-kont. velat conslituera
och förordna Kammarförvandten Jacob Fredric Miillern att
”tillsvidare förrätta Kamrerare-tjensten vid allmänna Magazins-kont.
, dervid lian kommer att såsom arfvode åtnjuta” etc.
Han utnämndes således icke till Kamrerare, utan förordnades endast
af tillsvidare förrätta tjensten, och hans afsked, hvilket jag
har här i original, jemväl meddeladt af Stats-kont. i Dec. månad
1851, då denna förändring verksläldes, innehåller att ”sorn Kammarförvandten
härstädes t. f. Kamreraren i allmänna Magazies-kont.
Jacob Fredric Miillern anhållit om afsked från nämnde beställningar
med pension” etc. etc., alltså meddelades honom afsked från
”berörde Kammarförvandls- och Kamrcrare-beslällningar med
pension motsvarande hans innehafde Kamrerare aflöning."
Denne Kamrerare Miillern är en af dem, som omnämnes uti detta
Statslltsk:s utlåt., såsom varande i en bättre ställning än de ifrågavande
tjenstemännen i afseende på beskaffenheten af tjensteförordnandet.
Häraf visar det sig således, att StatsUtsk. blifvit missledt
af de upgifler, som Etsk. meddelats, hvilka jag nu visat icke
346
Den 22 A pril e. m.
vara öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Det sista skälet
för SlatsUtsk:s utlåt, är del, att Ekman och Forssberg efter deras
entledigande ifrån ifrågavande förordnanden, avancerat, och för
närvar:de innehafva, den förre förordnande, såsom Prot:s-Sekret.
i Kongl. Landlförsvars-Depaririets Kansli-exped., och den sednare,
eller Forssberg, två tjenster i R. Stms bank i andra graden, med
åtföljande icke obetydliga löner. Härmed förhåller sig sålunda,
att Ekman endast är förordnad att bestrida tjensten i st. f. en ordinarie
Prot:s-Sekret., och sä snart denne återgår till sin tjenst uphör
Ekmans förordnande. Med Forssberg åter är förhållandet del,
att lian i Banken förestår de omnämnde tjensterne endast på förordnande
af den anledn. att, etil. hvad man sagt mig Bankoverket
står under reorganisation eller reglering. När denna reglering
kommer lill stånd, så uphör Forssbergs förordnande och han förflyttas
då förmodligen till någon ordinarie tjenst. Sedan detta skett,
skulle för honom, likasom under enahanda förhållande för Ekman,
uphöra de ifrågavande till upförande på indragnings-staten föreslagne
arfvodena, hvilka de, naturligtvis endast skulle innehafva intill dess
de fått ordinarie tjenster med motsvarande aflöning. Slutligen har
jag ansett mig böra fästa upmärksamheten derpå, att vid alla de
tjensteindragningar, som förut af R. St. beslutats, hafva tjenstemännen,
ehuru anställde endast på förordnande, när tjensterne uphört,
fått behålla sina löner. Så tillgick med f. d. Magazins-Direkl:s
embels- och tjenstemän; så med Allmänna Arendernas Beredning,
der ledamöterna äfven innehade sina tjenster på förordnande,
så tillgick äfven med Nnmmer-Lotteriets tjenstemän. De nu ifrågavande
2:ne tjenstemännen hafva,'såsom förut nämndt Af, den
ene i 15 och den andre i 16 år innehaft dessa tjenster. Om man
nu skulle beröfva dem sina löner, så vore det en öfverdrifven hårdhet;
men icke nog dermed, det skulle äfven stå i uppenbar strid
emot hvad R. St. på sätt jag redan visat, ang:de just desse tjenstemän
beslutat vid förra Riksdagen.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, vågar jag såle
des
hoppas, att R. o. Ad. må bevilja återremiss af denna punkt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag är öfvertygad att, om Stats
Utsk.
haft en så fullständig utredning af ämnet, som den siste
värde talaren framlagt för R. o. Ad., Utsk. äfven skulle hafva tillstyrkt
hvad han hegart, eller att de ifrågavande personerne blifvit
öfverflyttade på indragningsstat, men så lärer tyvärr icke varit förhållandet.
Ehuru ledamot af Utsk., så var jag likväl tillfälligtvis
frånvarande när denna fråga inom Utsk. behandlades, hvilket
jag rätt mycket beklagar, emedan jag anser, att om icke just
den strängaste rättvisan kräfver alt dessa personer öfverflyttas på indragningsstat,
billigheten åtminstone oafvisligen sådant fordrar. Det
förhåller sig nemi. så, som Hr Cederschiöld uplyst, att R. St. yttrat
vid sista Riksdagen om den summa, som är i fråga, att den,
endast i mån af desse tjenstemäns afgång, skulle få användas till
lönefyllnad för Stals-kont:s tjenstemän. Då nu de tjenstemän, som
innehaft de högre platserna, fått, på sätt Hr Cederschiöld visat, bi
-
Den 22 April e. m.
347
behålla sina högre löner pä indragningsstat, och dessa personer icke
hade bättre rätt än de nu ifrågavar:de tjenstemännen, så fordrar väl
billigheten och rättvisan i vanlig mening, alt äfven dessa lägre tjenstemän
få tillgodonjuta en sådan förmån. Det kan sägas, all dessa
personer icke kunna hafva någon bestämd fordran derpå, enär de
innehaft sina tjensler endast pä förordnanden, men när detta förordnande
sträcker sig ända bort åt tjugu års lid, och dä de under
denna tid innehaft de ifrågavande (jenslerna, på salt Hr Cederschiöld
uplyst, den ene 15 och den andre 16 år, så äro dessa anspråk
så nära rättsgrunden, att jag tviflar på alt StatsUtsk., om
dessa förhållanden blifvit för Utsk. framlagda, kunnat tveka att tillstyrka
hvad motionären föreslagit, synnerligast när man ihågkommer,
jag återkommer dertill, att de personer, hvilka inom f. d. Magazins-Direkt:n
innehade de högre och bäst atlönade platserna, erhöllo
sin lön pä indragningsstat oaktadt äfven dessa personer endast
hade sina tjensler pä förordnande. De tjenstemän, hvilka stodo
i samma kathegori med de här ifrågavande Ekman och Forssberg,
utgjordes af en Kammarförvandt och åtskilliga vaktbetjent, men
dä af desse personer den ene, nemi. Kammarförvandten har, enskild
förmögenhet och icke lärer brytt sig om, att i likhet med
Ekman och Forssberg hos K. M. söka ersättning för förlorade inkomster,
samt vaktbetjenterne erhållit plats i Stats-kont., så kommer
nu ej ifråga någon större utgift för statsverket än för nämnde
Ekman och Forssberg. Jag bör ej lemna oanmärkt, att Ekman
har under föregide är fått ersättning derföre, att han förlorat ,ifrågavaride
inkomst, men för sista året har detta blifvit honom vägradi
af skäl som jag ej känner. Under sådana omständigheter anhåller.
jag, på de skäl, Hr Cederschiöld utvecklat, vördsamt om
återremiss.
Hr Adelborg, And. Otto: Detta ämne har till alla delar
blifvit af föreg:de tvänne talare så tillräckligt utredt, att deruti är
föga att tillägga. Jag får blott i detta afseende nämna några ord,
nemi. att, sä vida ett embetsverk skall förmå att rätt verka genom
sina tjenstemän, är det nödvändigt, att äfven vid en reorganisation
af detsamma, och då tjenstemän tillsättas på förordnande, de
som innehaft sina platser under en sådan tidslängd, som 15 till 16
år, måste anses lika med tjenstemän på ordinarie stat och tillgodonjuta
samma fördelar som dessa. Det tyckes icke vara obilligt, att
när man så länge beklädt Rikets tjenst och gjort det med samma
nytta och samma heder, som om man haft tjensten på ordinarie
stat, man äfven ur sådan synpunkt bör betraktas, och derefter behendlas.
Det är väl icke värdigt för Staten att den, under det reorganisationer
af embetsverken fördröjas under en mängd af år, frånkänner
embetsmännen efter så lång tjenstetid rättighet, att på äldre
dagar fä pension eller lön på stat, intill dess de kunna få en plats
med motsvarande lön; annars kunde ju den futtiga sparsamheten alltför
mycket göra sig gällande, att sälta alla Verk under reorganisation,
då man ju äfven vore vigast af med all pensionering. Jag anser
348
Den 22 April e. m.
skäl vara för handen alt gifva rättvisa åt dessa embetsman och önskar
att R. o. Ad. måtte återremittera denna punkt af Betänk.
o n
Frih. Akrhjelm, Carl: Sjelfva saken har blifvit sa full
ständigt
utredd af föreg:de talare, att derom torde icke vara mycket
att orda. Jag anhåller att för R. o. Ad. få tillkännagifva, att
då frågan om Ekmans och Forssbergs pension behandlades på utgifts-afdeln:n,
så erhöll frågan en annan utgång, än den sedan fick
i Flsk:s plenum. Jag tillhörde den minoritet, som biföll den åsigt,
hvilken utgifts-afdelmn föreslagit och förenar mig derföre med deni,
som nu yrkat återremiss af denna punkt.
Hr Printzensköld: I händelse de uplysningar, som nu blifvit
här meddelade, och den utredning, som här blifvit gjord, äfven
framställts af Stats-kont. till K. M., innan detta ärende till
afgörande företogs, så betviflar jag icke att ju K. M. skulle hafva
bibehållit dessa tjenstemän vid sina löner, eller också, om K. M.
icke ansåg Sig kunna afgöra frågan, framställt propos. derom till
R. St. För min del kan jag icke annat än förena mig med dem,
som önskat återremiss i den syftning, som alla de talare, hvilka
yttrat sig i frågan, hafva yrkat, och jag vågar derjemte tillägga,
det jag hyser mina tvifvelsmål om ändamålsenligheten af den förändrade
organisation som Magazins-kont. genom Stats-konl:s tillgörande
erhållit, enär den föranledt till en högst anmärkningsvärd
långsamhet i ärendernas behandling, hvarpå jag haft exempel, då
ett mål, som blef öfverlemnadt till Magazins-kont:s utlåt., derstädes
hvilade just jemt ett och ett fjerdedels år innan Magazin-kont.
han att deröfver afgifva det äskade utlåt.
Hr VVesterstrand: Jemte det jag till alla delar instämmer
uti Hr Cederschiölds anförande uti detta ämne, får jag anföra ett
till denna fråga tillämpligt prejudical. På Kammar-Colhii stat
fanns fordom ett kontor, som kallades Afräknings-kont. Det lydde
såsom ett slags amfibi under både Stats-kont:t och Kammar-Colhm.
Man hade för afsigt att indraga delta kontor och derföre blefvo
tjenstemännen der tillsatta på förordnande. Dä Stats-kont:t år 1824
reglerades, togs Afräknings-kont:s aööningsstat i beräkning för den
löneförbättring, som för Stats-konl:t ansågs nödig, och de mera väsendtliga
göromålen öfverflyttades på Stats-kont:s tjenstemän. Der
fanns då vid Afräknings-kont., med åtnjutande af Kamrerare-lön,
en tillförordnad Kamrerare, som icke varit så länge tillförordnad,
som någon af de tjenstemän, hvilka här äro i fråga. Han fick,
då kont:t indrogs, sin lön på indragningsstat och åtnjuter den ännu.
Dessutom har jag af ifrågayar:de Betänk, sett, att Statsötsk. i 11 :te
punkten tillstyrkt för Landskapsmålaren Heidecken, som först år 1838
blef lärare vid Akademien för de fria konsterna, att han skulle få
bibehålla sin lön på indragningsstat och hvad för honom blifvit
tillstyrkt, har gjorts endast af consideration. Här är rättvisa och
icke consideration i fråga, och jag anhåller, att i anledn. af de
anmärkn:r som blifvit gjorda, den ifrågande punkten af Betänk,
måtte återremitteras.
Den 22 A pvil e. m.
349
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den billighet, som
kan ligga uti delta förslag, som här har blifvit framstäldt, ville jag
för ingen del beslrida, men den juridiska rättigheten, den måste jag
förklara, enl. min upfattning, vara ingen. Då en person, efter förordnande
förvaltar en tjenst, måste det väl, för den auctorilet, som
förordnat honom, äfven vara tillåtet alt återkalla detta förordnande.
Det är endast på detta sättet, eller också igenom dödsfall, som afgång
ifrån sådane tjenster torde kunna antagas komma i fråga. Alt
Slats-kont. begagnat den rättighet, som detsamma i sådant hänseende
haft, lärer icke kunna anses hafva varit oriktigt. Såvida man
icke vill utsträcka R. St:rs rättigheter ända derhän, alt Sländerne
skola deltaga i tillsättandet af tjenster, hvilken rättighet man icke
lärer anse dem tillkomma, så lärer icke eller något hinder lör den
af Stats-konl. vidtagne åtgärd kunna hemtas frän det yttrande af
sisth Riksdags StatsUlsk., som en talare åberopat; men deremot
torde den billighet, som ligger i ett bifall till förslaget, särdeles
med afseende på den välvilja R. St. förut visat åtskilliga andia tjenstemän
vid Magazins-kont., hvilka varit i fullkomligt lika förhållande
med de irrågavande personerne, icke af någon bestridas,
och på grund deraf förenar jag mig med dem, som yrkat återremiss.
Hr Cederschiöld: Lika med Hr Gr. Mörner e/känner jag,
att R. St. icke kunna tillsätta Statens tjenstemän. Men deremot
vågar jag bestämdt påstå, att R. St. äga ovilkorlig rättighet .alt förklara
huru länge de lönebelopp, som R. St. sjelfve bevilja, må
tillgodoujutas; och då R. St. såsom nu skett, beslutat att dessa aflöningsbelopp
icke skulle få för annat ändamål tillgripas, förr än i
den mån, de tjenstemän, som voro i åtnjutande af lönebeloppen,
derifrån afgålt, så mäste det efter min åsigt hafva varit vederbörandes
pligt att handla i öfverensstämmelse med R. Stms beslut.
Då man nu förfarit i strid deremot, sä tror jag ock alt. aktningen
för R. St:rs eget anseende fordrar att man lemnar en närmare up
märksarahet
åt förhållandet och vidtager en sådan åtgärd, att de
ifrågavar:de tjenstemännen, som tryggat sig vid det beslut R. St.
sednasle Riksdagen rör:de dem fattat, ej må tillskyndas ett af dem
sjelfve ej förvålladt, men på deras välfärd djupt ingripande lidande.
Frih. Palmstjerna: Jag hemställer till Hr Cederschiöld huruvida
ordet ”tillgripas” kan i detta afseende vara fullt användbart.
Hr Cederschiöld känner lika såväl som jag, och jag vill erkänna
mycket bättre betydelsen af de uttryck, som begagnas och dem som
böra begagnas under anföranden på detta rum, och jag hemställer
huruvida Hr Cederschiöld ej finner att ett annat ord varit lämpligare.
Det torde icke kunna bestridas att Stats-konf. hade rättighet
att afskeda de tjenstemän, som voro tillsvidare antagna för en viss
tjensts förrättande. Då denna tjenst icke mera behöfde förrättas,
så var det Stals-kont:s ovilkorliga rätt att afskeda dessa tjenstemän.
Om R. St. besluta, att sådane afskedade tjenstemän skola pä in
dragningsstat
få bibehålla hvad de förut åtnjuta, så är det för dessa
personer en förmån; men R. St. tror jag icke kunde föreskrifva
350
Den 22 April e. ra.
Stats-kont. alt underlåta ett sådant afskedande, som Stats-kout. gjorde
och beslöt i Dec. månad 1851.
Hr Cederschiöld: Jag medgifver ganska gerna, att det handt
mig.nu likasom vid flera föregide tillfällen under en mundflig discussion,
alt jag icke kunnat finna det lämpligaste ordet, och har
jag således icke heller något emot, att det af Frih. Palmstjerna
nprepade ordet tillgripa mä utbytas emot något annat mera lämpligt.
Vid detta tillfälle var min afsigt att nyttja det ord, som
grundlagen begagnar dä den förbjuder att använda medel till andra
ändamål än R. St. beslutat. Jag minnes ej nu hvilket detta af
grundlagen i denna mening begagnade ord är, men medgifver att
det af mig nyttjade ordet ”tillgripa” må emot Grundlagens ifrågavar:de
ord utbytas. Jag medgifver äfven att det må vara en rättighet
för Stats-kont. all afskeda tjenstemän, som äro tillsatte pä
förordnande, och att R. St. icke kunnat sådant förbjuda; men hvad
R. St. kunnat förbjuda, det är att Stats-kont. icke finge för sig använda
de medel, som varit bestämda till aflöning för dessa tjenstemän,
förr än i mån af deras afgång. Delta är ock hvad R.
St. vid förra Riksdagen förbjudit. Utan hinder af detta beslut hade
Stats-kont. visserligen egt rättighet att låta deras tjenstgöring nphöra,
och häröfver skulle tjenstemännen naturligtvis ej egt skäl alt
sig beklaga, blott de fått behålla den aflöning, som R. St. hade beslutat
ej skulle dem fråntagas förr än i mån af deras afgång: Slutligen
får jag tillägga, att jag i denna fråga, och just i denna, hade
önskat att icke behöfva komma uti någon slags discnssion med
Konungens Rådgifvare.
Propos- till bifall å förevande punkt blef härefter frarastäld
och besvarad med Nej, jemte ett eller annat Ja; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemslälde om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt
gjorde anmärkmr föranleda till återremiss, samt efter dennn propos:ns
besvarande med starka Ja jemte några Nej, förklarade det
han härvid funnit Ja öfvervägande,
22:dra punkten, ang:de pension för vaktbetjent en vid Manufaktur-Diskont-konl.
J. E. Lindström; 23:dje punkten, ang-.de
pension för f. d. Statsrådet Samuel Grubbes enka ; 24:de punkten,
ang:de pension för Kansli-Rådet Johan David Valerii enka ; 25:te
punkten, ang:de pension för Prof. Fredr. Wilh. Palmblads enka
och barn; 26:te punkten, ang:de pension för Hofgravören,
Prof. Didrik Christian Forssells enka; 27:de punkten, ang-.de
pension för Akademie-Adjunkten Claes Olof Ramströms enka;
28:de punkten, ang:de pension för Konreklorn Jakob Eberhard
Lylhs enka; 29:de punkten, ang-.de pension för frami. ÖfverDirekUn
Carl Bernhard Wadströms dotter, Carolina Augusta
Wadström; och 30:de punkten, ang-.de pension för Majoren
Sivert Roland Öbergs enka.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
31:sta punkten, ang:de pension för Magislrals-SekreUn,
Häradshöfd. Joh. Peter Wanckes enka.
flen 22 A pril e. m.
351
Frih. Raab, Carl Adam: Såsom man ser af ifrågavar:de
Betänk., har inom BorgareSi. motion blifvit väckt om pensionering
af Häradshöfd. Wanckes efterlemnade enka med ett belopp af 200
R:dr årligen. Motionären har anfört till stöd för sin framställning,
att Wancke varit Auditör i flera år vid Bohusläns reg:te och sedan
Magistrats-Sekret. i Westervik. StatsUtsk. har likväl icke ansett
dessa skäl vara tillräckliga för att bereda hans Enka denna
pension och har anfört, att staden Westervik vore närmast skyldig
att bereda pension åt henne. Det kan val vara sanning att
staden vore snarast skyldig att gifva henne fattigunderstöd, men
det är en väsendtlig skilnad på fattigunderstöd och pension, hvarmed
hon kunde lefva bättre. När nu är uplyst alt enkan verkligen
är i små omständigheter och att hon är i behof af en pension,
så täger jag mig friheten anhålla om återremiss på denna punkt
af Utsk;s Bnlänk., på det att detta ändamål må kunna vinnas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag inser hela obehaget af
att upträda i fråga om de pensioner, som af en eller annan anledn.
blifvit af Etsk. afstyrkta. Jag tager mig friheten att här yttra
samma ord, som jag begagnade vid föreg:de Riksdag, alt jag i
allmänhet anser olämpligt, att pensioner npföras på indragningsstat
på. grund af enskilda motioner, och att jag anser vida lämpligare,
att R. St. anvisa en tillräcklig summa, alt af K. M. användas tili
detta ändamål i män af de sökandes förtjenst och behof. Jag hemställer
hvart det skulle leda om hvarje Riksdagsman inkastade motioner
om pension för den eller dem, som deraf kunde vara i behof
och om R. St. skulle af vanlig välvilja och ömsinthet bevilja
de pensioner som begärdes. De medel, som för sådant ändamål
ulgifvas, äro dock folkets medel och jag tror alt man i sådant fall
bör besinna sig, innan man går alltför långt derutinnan. Hvad beträffar
den ifrågavar:de pensionen, så skulle den tilldelas enkan efter
en Magistrats-Sekret. uti en stad, hvars Borgerskap det lil!kommer
alt tillse, det icke enkan må komma uti nöd. För min del,
ehuru jag betviflar alt något afseende derå fästes, ty jag har haft
erfarenhet derom vid Riksdagen då del angår enskilda frågor, nödgas
jag likväl anhålla om bifall till Betänk.
Frih. Åkerhjelm: Afven jag anhåller om R. o. Ad:s bifall
till förevande punkt och her att få nämna, alt jag anser det vådligt
att Staten pensionerar städernas embetsman. Hufvudsakligen af
detta skäl är det som jag i förevande fall anhåller om bifall lill
den nu föredragna punkten.
Propos. till bifall å förevaride punkt blef härefter framsläld,
och besvarad med starka Ja, jemte ett eller annat Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landim. förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
32:dra punkten, ang:de pension för aflidne Rektorn Carl
Fredr. Vierecks %:ne efterlemnade döttrar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då det är så länge sedan
Hr Vierecks verksamhet egde rum, så torde få andra ledamöter af
detta ständ, än de som äro lika gamla med mig, hafva känt denne
man eller erinra sig hans förtjenster. Men denna omständighet
352
Den 22 April e. m.
bör icke vara elt skäl att förbigå hans i falligdom efterlemnade
döttrar. På sätt moiionären anfört var Viereck den, som införde
Pestalozzis undervisningsmethod i Sverige, och jag har i Slockholm
hört honom föredraga denna method, då den var för våra landsmän
i allmänhet obekant. Den är nu mera föga begagnad sedan andra
fullkomligare hafva utträngt henne. Det hindrar icke alt hon
på sin tid egde all förtjenst såsom innebärande ett belydligt framsteg.
Endast genom det ena framsteget efter det andra kommer
menskligheten framåt och endast derigenom har man kunnat upnå
den punkt, hvarest man nu befinner sig. Utsk. har jemväl erkänt
Vierecks förljenster, men finner betänkligt, att endast på grund
deraf åt hans efterleranade tillstyrka pension af allmänna medel.
Hvad kan väl vara en bättre grund för pensious beviljande än en
förtjenstfull verksamhet för det allmänna? Jag känner icke någon
bättre, och om ingen bättre kan upgifvas, så hoppas jag, att R. o.
Ad. måtte bevilja den återremiss, hvarom jag anhåller.
Hr von Troil: Afven i denna fråga finner jag mig försatt
uti den obehagliga ställningen, att nödgas bestrida den återremiss,
som Hr von Hartmansdorff begärt. Jag tror nemi. att om R. St.
anse sig böra lemna understöd åt förtjente mäns eflerlemnade enkor,
så böra de åtminstone icke på grund af enskildte motioner
utsträcka denna pensionering till deras barn, ty med samma skäl
kunde man då äfven få deras barnbarn- och barnbarns barn på
halsen. Jag anhåller för min del om bifall till Retänk.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Jag skulle visst icke hafva
vågat besvära R. o. Ad. med anhållan om återremiss å denna punkt,
såvida jag icke af StalsUtsk:s ifrågavat:de Betänk, i flera föreg:de
punkter hade funnit, att StatsUtsk. tillstyrkt pensioner för enkor och
barn på skäl, i min tanka mindre talande, än i förevar:de fall. Jag
skulle fullkomligt gilla Hr von Troils sats att icke på grund af enskilda
motionärers tillstyrkande bifalla pensioner sådana som denna,
så vida sådant skulle antagas såsom princip, men då StatsUtskfrångått
denna princip, vet jag icke något skäl att just utvälja de
ifrågavande personerna (ill elt undantag. Då man jemför t. ex.
hvad som i 28:de punkten af samma Betänk, finnes omförmäldt, så
har StatsUtsk. uti den punkten tillagt en pension åt en förtjent
skollärares enka. Han hade endast tjenat i 17 år. Ser man på
denna punkt, så hade Viereck tjenat i 36 år såsom skol-lärare och
dessutom genom resor utomlands skaffat sig underrättelse om, och
här infört Pestalozzis undervisningsmethod. Jag anser honom derföre
lika mycket berättigad till R. St:rs åtanka, som någonsin den
i 28:de punkten om förmälda personen, och pä dessa skäl anhåller
jag om återremiss, på det att Rector Vierecks 50-åriga döttrar
mätte komma i åtanka till erhållande af det ringa underhåll, som
här blifvit föreslaget.
Hr Adelborg: Afven jag erkänner den satsen såsom gif
ven
och klar, att pensioner icke böra åstadkommas genom enskildta
motioner
Den 22 April e. m.
353
motioner för sädana personer, hvilka äro af vederbönde auktoriteter
kända och sorn hålunda hos dem kanna göra sina billiga anspråk
på ersättning för en långvarig tjenst gällande. Detta är dock
i allmänhet icke förhållandet med de kanske at samhället mest förtjente
embetsman,, åldrige skollärare. Dessa, isynnerhet de äldre,
äro i allmänhet vanlottade och nästan vid hvarje Riksdag hafva vi
haft åtskilliga sådana motioner, hvilket tillkännagifva alt man nödgas
anlita R. St. direkte för alt få pensioner åt sådana öfveråriga
personer, äfvensom deras i fattigdom stadda öfveråriga enkor och
harn. Att, såsom en SlatsUlsk:s ledamot uttryckt sig, R. St. skulle,
i följd af en sådan barmhertighet, fä sådane personers barnbarn,
barnbarns barn och barnbarns barnbarn på tinisen, tror jag just
icke man behöfver frukta, emedan deruti icke ligger så mycken
rimlighet, som den för mig åtminstone klara och tydliga åsigten,
att sådane personer vanligen icke äro mycket hemma i ekonomiska
omständigheter och derföre lemna de sina i knappa vilkor, och att
Staten bör ersätta de njugga lefnadsvilkor, en sådan person under
lifstiden haft, med en billig omvårdnad om hans efterlefvande enka
och barn, helst då de hunnit 50 års ålder, såsom här. Den ifrägavar:de
personen har infört hos oss en ny undervisningsmelhod. Ifan
har tjenat såsom skollärare i 30 år. Jag tror alt det bör gifva
tillkänna mer än väl, att R. o. Ad. icke begår någon oförsigtighet
eller lemnar något vådligt prejudicat, då Ståndet för honom gör eli
undantag ifrån den princip, man eljest kunde anse böra tillämpas.
Om denna fråga rört en Mililär-tjensteman, hvilken tjenat i lika
tid, så hade säkerligen R. o. Ad. beviljat en sådan anhållan, som
den ifrågavar:de, hvarföre icke då äfven gifva en sådan gärd af
rättvis välvilja åt den som tillkämpat sig sina lagrar på vetandets
fredligare fäll ? Jag anhåller om ålerremiss på Betänk., och tror
alt man på dylika ålerremisser gör en vinst i rättvisa, som väl upväger
det lilla obehaget ali äfven någon gång fä afslå ansökningar
om pensioner för de pensionerades barnbarn och barnbarns barn.
Hr Westerstrand: Då SlatsUtsk i föregide 29:de punkt,
äfven med anledn. af enskild motion tillstyrkt för frami. Ofver-Direktören
Wadströms dotter en pension af 200 R:dr, så anser jag
för min del det hade varit lika mycket skål för SlatsUtsk. att för
dessa döttrar efter den förljente Rektor Viereck tillstyrka, om icke
mera, åtminstone. 200 R:dr för hvardera; och då fråga icke nu är
om större summa, så är saken så billig, alt jag på detta skäl tillstyrker,
att förevartde punkt måtte blifva återremitterad.
Hr von Hartmansdorff: SlatsUtsk. har i denna punkt förfarit
såsom man under våra tvedrägtstider yttrade, att motionen
blifvit komplimenlerad och afslagen. Men om förfarandet varit
följdrigtigt af StalsUtsk., som i lieie andra mål gjort likaledes, så
synes det mig vara följdrigtigt af R. o. Ad., då Ståndet på f. m.
återremitterat en fråga, der man åsyftade anskaffa undervisning i
lefvande språken, alt göra något för Rekfor Viereck, hvilken befrämjat
undervisningen i dessa språk genom författande af flere i
6 H. 23
354
Den 22 April e. m.
skolorna begagnade böcker. Likaså har R. o. Ad. denna f. ra. återremitterat
en punkt, der det var fråga om att skaffa undervisning
i lärömethoder. Hr Viereck har just infört en ny läromethod här
i landet och sålunda deruti undervisat många personer på sin tid.
Det är således fullkomligt conseqvenl af R. o. Ad. att nu jemväl
återremillera denna punkt, hvarom jag vördsamt anhåller.
Propos. till bifall å förevande punkt blef härefter framsläld och
besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemslälde om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkmr
föranleda till densammas återremitterande, samt då härvid
ropades starka Ja, blandade med Nej, förklarade att han ansåg Ja nu
hafva varit öfvervägande.
33:dje punkten, ang:de 'pension för Här ads skrifvar en F.
M. Sclhs enka; 34:de punkten, ang:de pension för Krono-länsmannen
F. A. Memsens enka; 3fete punkten, ang:de pension
för Kommis sions-L andima tar en C. M. Grönbergers enka; och
3(ide punkten, ang:de pension för Stadsläkaren P. J. Eckmans
enka.
Dessa punkter blefvo af R o. Ad. bifallne.
37:de punkten, angule pension för Läraren vid Chalmerska
slöjdskolan, Kemie-Adjunkten C. E. Ihjltén-Cavallii enka.
Gr. Mörner, Carl: Jag medgifver visserligen all Hr HylténCavallius
var en af våra yngre vetenskapsmän, som vid tidiga åtgick
bort. Han hade, hvad kanske mängden icke känner, ovanliga
kunskaper och sökte sprida dem uti allt hvad på honom ankom.
Ilan dog hastigt och eflerlemnade enka med 3:ne små barn i aldra
största fattigdom. Jag hemställer om icke, då SlatsUtsk. tillstyrkt
understöd för åtskilliga vetenskapsmäns i fattigdom sladda enkor,
Adjunkten Hyltén Cavallii enkas tillstånd äfven kunda få behjertas,
och jag vågar af denna anledn. hemställa om icke R. o. Ad. skulle
behaga återremittera delta Betänk., på det att StatsCtsk. måtte
komma i tillfälle att tillstyrka någon pension åt denna i fattigdom
stadda enka.
Efter först till bifall och sedermera till återremiss å förevande
punkt framstälde med blandade Ja och Nej besvarade proposrr,
blefvo dessa prnposrr förnyade och åter besvarade med Ja och
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg den sednast
till återremiss framstälda propos:n hafva blifvit besvarad med
öfvervägande Ja.
38:de punkten, ang:de pension för Medicine-Doktorn J. E.
Åkermans enka; och 39:de punkten, avg:de de af U/sk. för
enkor tillstyrkte pensioners åtnjutande endast så länge dessa
personer förblifva i enkos land.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
40:de punkten, ang:de till Statsverket numera ingångne
indragna Fjerdingsmans löner.
Deri 22 April e. m.
355
Lades till handlingarne.
4Irsla punkten, ang;du förhöjning af de ä allmänna indragningsstaten
upförda 6 Professors-Emerite-löner vid Universitelerne;
och 42:dra punkten, ang;de anslaget för spatimålsförhöjning
under lönerne.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
43:dje punkten, ang:de den tabell, hvarå anslagen å Nionde
Hufvudlileln blifvit uptagne.
Frih. Palmstjerna: Vid sednaste Riksdag beslöto R. St. att
i st. f. de Ruslliållsafgifter och en per mille afgifter, som utgingo
förut direkle till Wadstena krigsmanshuskassa, skulle dessa afgifter
lill Statsverket indragas och ersättningen till kassorna på stat
upföras. Dock beslöto R. St,, att så vidt dessa kassors Direkt:ner
anmälte att de inkomster, som på detta sätt indragits till Statsverket
hade, om de fått till kassorna oförändradt ingå, upgått till betydligt
högre belopp, än hvad R. St. till kassorna såsom ersättning
anvisat, så skulle R. St. besluta en förhöjning lill anslagen för dessa
kassor. Nu är händelsen den, att Kassornes Direktiner hafva omförmält
alt de ifrågavarrde afgifterna under åren 1850, 1851 och
1852 skulle hafva öfversligit de inkomster, som kassorna ifrån Statsverket
fått upbära såsom ersättning för de indragna afgifterna, och
ali skilnaden för Wadstena krigsmanshus-kassa allena upgår till
vid pass 18 å 19,000 R:dr årligen. I följd deraf hafva R. St.
att förvänta en Nåd. Propos. från K. M., hvilken kommer att, i
öfverensstämmelse med R. St:rs vid förra Riksdagen fattade beslut,
göra en tillökning på denna Hufvudtitels tabell. Beloppet hvartill
denna förhöjning kommer att utgå, beror på pröfning af SlatsUtsk.
i första hand och sedermera af R. St.; men jag har ansett mig
böra innan slutsummorna på denna titel blifvit framlagda, tillkännagifva
att en sådan tillökning icke kan undvikas.
Med anledn. häraf hemslälde Hr Gr. o. Landtm, om R. o.
Ad. ansåge förevande punkt icke f. n. erfordra annat beslut än
att läggas till handlingarne.
Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
356
Den 24 April.
Måndagen den 24 April 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för d. 22 dennes, samt pleni-prot.
för d. 23 sistl. Mars e. m.
Ilplästes ett af Hr Brakel, Mauritz Gust., inlemnadt sålydande
Mern.:
Af snart inträffande tjensteäligganden hindrad, får jag afsäga
mig den plats i Ekon.Ulsk., till hvilken R. o. Ad:s Hrr Elektorer
förl. Lördag utsett mig.
I anledn. häraf blefvo Hrr Elektorer af Hr Gr. o. Landtm,
anmodade att sammanträda lill val af en ledamot i Allm. Besv. o.
Ekon.Lisk. i st. f. Hr Brakel.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 8 och 12
dennes på bordet lagda Betänk. J\s 78, i fråga om anställande af
undersökning af skol-lokalernes beskaffenhet och om åtgärders vidtagande
lill deras förbättring.
Hr Adelborg Anders Otto: Ekon.Utsk:s ledamöter hafva
ganska rikligt insett nödvändigheten af att behjerta den motion,
som blifvit i nu föredragne utlåt, behandlad, hvarföre Utsk. tillstyrkt
R. St., att hos K. M. i underd:het anhålla om vidtagande af
vissa försigtighetsmått i afseende på skol-lokalers beskaffenhet. Det
är en utaf de egenheter, som i våra civiliserade samhällen icke så
sällan förete sig, att man ofta med särdeles noggrannhet fäster sig
vid smärre och på samhällets utveckling föga ingripande saker och
förhållanden, men deremot hell och hållet förbiser en mängd vigtiga
och för samhällets väl och förkofran högst nödvändiga omständigheter.
Så t. ex. uraktlåter man aldrig, innan en ångbåt skall
gå till sjös, att noga undersöka dess beskaffenhet, att förskaffa sig
sakkunniga personers intyg deruppå, att fartyget har en viss bärighet,
en viss hållbarhet, så att det motsvarar det förtroende, man
ämnar lemna detsamma, och att icke någon olycka genom begagnande
af detta (ortskaffuingsnnedel kan till följd af dess felaktiga
konstruktion förorsakas. Samma försigtighet röjer sig jemväl i afseende
å en mängd andra för menniskors nytta och beqvämlighet
inrättade saker. Husens eldstäder undersökas årligen; för åtskilliga
praktiska yrkens bedrifvande äro vissa försighetsmått föreskrifna
o. s. v.
I afseende å helsovården är det en numera allmänt erkänd
sanning, att densamma i hög grad befordras genom tillräcklig tillgång
på frisk luft. Man bygger nu mera utomlands icke ett enda bo
-
Den 24 April
357
»tingshus för allmän räkning, utan att man bestämmer vissa kubikfot
luft för det antal individer, hvarje rum af detsamma är beräknadt
att inrymma. Vid upförande af thealrar, fängelser, kaserner,
sjukhus m. m., har man å sednare lid äfven inom vårt land iakttagit
en berömvärd noggrannhet i nämnde hänseende. Men man
har, förunderligt nog, ännu med för-biseende af det högst vigtiga
inflytande, som skol-lokalens beskaffenhet utöfvar på lärjungarues,
d^' blifvande raedborgarnes psykiska och fysiska utveckling, fortfarande
lemnat de flesta af dessa lokaler uti ett i sanitärt hänseende
Jfiögst bedröfligt skick. Man later de allmänna undervisningsanstalternas
lokaler vara så trånga, så osunda och så illa inredda som
i helst. Man låter enskildta personer inrätta pensions- och skolanslalter
för barn af båda könen, ulan alt det ringaste fråga efter
skolföreståndarnes egenskaper eller skol-lokalernas beskaffenhet. En
sådan uraktlåtenhet å det allmännas sida i afseende ä det upväxande
slägtels värd kan icke försvaras eller urskuldas, och del är derföre
med verklig tillfredsställelse jag ser, att man inom Utsk. varit ense
om all söka bereda förbättring i denna väg.
De allmänna skol-lokalernas beskaffenhet har, man kan ej jäfva
detta, på sednare tider dock i någon mon blifvit föremål för vederbörlig
upmärksamhet, och man har här och der vid nya skolbyggnaders
upförande, så vidt tillgångarne medgifvit, sökt att up
fylla
tidens fordringar på ljusa och rymliga samlingsrum. Men i
allmänhet slår det Gu’nås! ännu allt för illa till i detta hänseende. I
Stockholm har man t. ex. utrönt, ali i dess allmänna skol-lokaler
per medium icke finnes tillgång på mera än SO å 120 kubikfot
luft för hvarje skolbarn, och dervid har man ändå inberäknat den
del af skolrummet, som under barnens vistande derstädes af deras
kroppar upfylles, hvilket gör en betydlig förminskning i det kubikraålt
luft, som hvarje barn åtnjuter. Deremot har man, vid våra
nya cellfängelse-byggnaders upförande, funnit skäligt, att i afseende
å fångarnes helsovård iakttaga mera försigtighet och har dervid beräknat
1,000 å 1,100 kubikfot luft för hvarje fånge, Detta sednare
utvisar att man nu mera kommit alt länka på den vigtiga
medicin, som består uti frisk lufi, och med hvilken ensam betydliga
kurer skulle kunna göras inom eli samhälle, hvars helsovård
är af så usel och dålig beskaffenhet som vårt; men att man ej i
rågadt och behöfligt mått vill bestå samma qvantum af denna för
lifvet behöfliga vara åt sina egna barn, bevisar åter att eftertanken,
sora vanligt, ej trängt mycket djupt in i ämnet.
Det är väl sant, att förhållandet med skol-lokalerna å landet
kan vara något bättre, dels derföre, att de skolor, som der finnas,
icke äro så talrikt besökta som i städerna, dels ock emedan skolrummen
å landet vanligtvis ej äro med en sådan omsorg tilltäppta
emot luftens inverkan, som skolsalarne i släderne, dock återstår äfven
här ej obetydligt, som påkallar en högst behöflig upmärksamhet.
Uti skolrummen i släderne äro deremot om vintren alla fönster och
dörrar noga tilltäppta och tillstängda, hvarjemte man i dessa tura
plägar elda starkt, och följden häraf blifver naturligtvis, att den upiieltade
luften, som icke genom någon luftvexlingsanstalt omsälles,
358
Den 24 April.
blifver i högsta grad qvalmig och tryckande. Det är ett factum,
att sedan ett barn, som varit vandt att vistas och vårdas i höga,
ljusa och luftiga rum, blifvit skickadt till någon af våra allmänna
skolor och begagnat undervisningen derstädes endast under en tid
af 7 eller 8 veckor, så förmårkes ofta, för alt nyttja en utmärkt
läkares yttrande, alt ”hos barnet rosorna pä kinden blekna och all
spänstighet i kroppskraft och lynne förslappas.” Sådant kan väl understundom
härleda sig från andra orsaker, såsom en öfverdrifven
ansträngning vid läsningen o. s. v., men såsom ett i icke ringa main
dertill bidragande skäl måste alltid skol-lokalens trånga och osund
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, och ehuru det ä
mig bekant, att 2:ne MedSlånd, nemi. Borgare- och BondeSltn,
förmodligen till följd af bristande kännedom om verkliga förhållandet,
redan afslagit delta Betänk., anhåller jag, att B. o. Ad. behagade detsamma
bifalla, heldst en inbjudning till nämnde Stånd kunde ilrån
R. o. Ad. eller PresteSl., hvilket sednare bifallit Betänk., afgå, så
att, ifall någotdera af de 2;ne förstnämnde Stånden antoge inbjudningen,
hvilket skulle vara för mig i högsta grad tillfredsställande, .
den underd. skrifvelsen blefve af 3 Stånd godkänd och dess aflålande
således utgjorde R. Sl:rs beslut. Men om äfven detta icke
skulle inträffa, anser jag det vara Rikets första Stånd värdigt att
omhulda det upväxande slägtets utveckling och i denna vigliga fråga
uttrycka en opinion, som icke lärer blifva utan inverkan på det
allmänna tänkesättet i landet och derigenom bidraga till sakens
framgång.
Det bifall, som jag nu tillstyrkt R. o. Ad. att lemna åt den föreslagna
underd. skrifvelsen, sträcker sig likväl icke lill de sista raderna
uti 2:dra punkten, hvari läses: ”samt att, i motsatt fall, förhållandet
skall af skolstyrelsen till beifran hos vederbörande polismyndighet
anmälas”, hvilka ord jag anser böra uteslutas, emedan polismyndighetens
inblandning uti ifrågavar:de angelägenheter ej torde
böra ifrågakomma. Jag anhåller således om Hr Gr. o. Landtm:s
Propos. å bifall till Betänk., med den förändring jag nu föreslagit.
Gr. Mörner, Carl: Lika med Hr Adelborg nitälskar jag visserligen
för det upväxande slägtets ändamålsenliga undervisning samt
för tillvägabringande af sundhet i de allmänna skol-lokalernas beskaffenhet,
men jag kan likväl icke inse nödvändigheten af att till
K. M. ingå med en underd. anhållan, det K. M. måtte anbefalla,
att ändamålsenliga luftvexlingsanslalter blifva i de allmänna skolornas
lärosalar anhragta. Att i en och annan skola, så väl i städerna
som på landet, nödig luftvexling i skolrummen saknas, vill
jag väl icke bestrida, men tror, att omsorgen om denna sak bör
öfverlemnas åt de serskildta kommunerna sjelfva och deras skolstyrelser.
Jag minnes ganska väl, att då fråga först upstod om inrät- j
tande af fasta skolor på landet, så väckte sådant mycket missnöje J
hos församlingarne, ehuru de i allmänhet beqvämde sig lill alt up- I
föra vackra och rymliga skolbyggnader. Dessa skolhus äro i all- ;
mänhet, så vidt jag vet, ganska ändamålsenliga och jag tror icke,
beskaffenhet anses.
Den 24 April.
359
ali de barn, sorn derstädes åtnjuta undervisning, i allmänhet uti deras
hem äro vanda vid någon bättre luftvexling. Jag anser, såsom
jag nyss antydde, det vara kommunernas både skyldighet och rättighet
att förordna om skol-lokalernas beskaffenhet. Skulle man,
pä sätt här blifvit föreslaget, inblanda polismyndigheten i denna
kommunala angelägenhet, så fruktar jag högeligen, alt det missnöje,
som åläggandet att inrätta fasta skolor i en icke ringa del af
landet tipväckl, än ytterligare skulle stegras, och likaså skulle det
väcka mycken, och kanske ännu värre, missbelåtenhet, om polismakten
finge sig ålagdt att hafva upsigt öfver de enskildla skolorna,
hvilka helt och hållet äro grundade pä aftal mellan skolföreslåndarne
och barnens föräldrar eller målsmän. Jag kan således icke finna
något skäl att besvära K. M. med en underd. anhållan uti ifrågavar:de
hänseende. Jag är öfvertygad om, att de offentliga och kommunala
myndigheter, nemi. konsistorier och skolstyrelser m m.,
hvilka hafva upsigt öfver det allmänna undervisningsverket, icke lärer
underlåta att tillse, det sundhet och renlighet iakttagas i skolorna
samt att för öfrigt ordning och skick derstädes vidmaklhålles
På grund af hvad jag nu i största korthet haft äran anföra,
anhåller jag för min del, alt R. o. Ad. behagade afslå ifrågavande
förslag till underd. skrifvelse, såsom olämpligt och obehöflig!.
Hr Ekströmer, Carl Johan: Lika med den talare, som
först i denna fråga sig yttrade, anhåller jag om bifall till ifrågavar:de
Betänk., med uteslutande af de sista raderne uti 2:dra punkten.
Jag torde ej behöfva alt inför R. o. Ad. ingå i en vidlyftig
utveckling af de många skäl, hvilka tala för vigten af skol-lokalernas
hehöriga anordning, och det stora inflytande denna utöfvar på
skolbarnens, så väl fysiska som moraliska utbildning; ty jag är
öfvertygad, att numera ingen, åtminstone inom detta rum, nekar
denna ovedersägliga sanning. En af de första och enklaste satser i
läran om lifvet, är den att tillräcklig tillgång på ren luft, duglig
för andedrägten, och den deraf beroende blodberedningen, utgör ett
nödvändigt vilkor för helsa och kraft; men det är derjemte ett lika
säkert erfarenhetsrön, att behofvet af sådan luft är proportionaliter
större, för yngre än för äldre menniskor, eller med andra ord, att
ett fortsatt vistande i en oren, för respirationen, mindre tjenlig luft,
verkar skadligare på barn än på fullväxta och gamla. Hvarifrån
härleder sig väl den stora morlalileten inom barnhus, hvilken är
så betydlig, att man anser såsom ett lyckligt resultat, om endast
25 å 30 proc. af de derstädes intagna barn dö under första lefnadsårel?
Icke ifrån brist på nödig skötsel och omvårdnad, ty denna
öfverträffar vida hvad de fattigare klassernas barn i hemmet erhålla,
nian hufvudsakligen deraf, att de kasernerade barnen sällan eller aldrig
hafva den tillgång på frisk luft, som är så nödvändig för den
fysiska utvecklingen. Jemföra vi en gosse, i skolåldern, han må
tillhöra äfven välmående föräldrar som lemna honom all möjlig omvårdnad,
men som derjemte forcera hans intellektuella utbildning
genom att hålla honom i en trägen skola, der han under större delen
af dagen instänges i ett trångt skolrum; om man, säger jag,
360
Den 24 April.
jemför denna gosse i fysiskt hänseende med den fattiga vallgossen,
som hela dagen ströfvar omkring i skog och mark, utsatt för väderlekens
alla omvexlingar, illa klädd och illa född, så skall dock
jemförelsen utan allt tvifvel utfalla till dea sednares fördel. Hvad
är väl orsaken härtill? Hvarföre företer den arma vallgossen ett
friskt och blomstrande utseende, med liflighet och kraft i alla rörelser,
under det att den sorgfälligt vårdade skolgossen visar sig
blek, slapp och sjuklig? Svaret härpå finnes lätt af den, sorn gjort
sig något bekant med anordningen af våra lärdomsskolor och bland
annat dervid äfven upmärksammat skollokalernas beskaffenhet, som
oftast icke medgifver erforderlig luftvexling.
En talare har redan nämnt, att man i sednare tider varit
mycket frikostigare på luft vid upförande af cellfängelser än
vid byggande af skolhus. Sä är ock förhållandet. I cellfängelserna
beräknas vanligen för hvarje fånge en lufttillgång af omkring 1,000
kubikfot och genom ändamålsenliga ventilations-apparater har man
sörjt för denna luftmassas lifliga omvexling. För kaserner har man
beräknat 600 kubikfot för hvarje individ, med vilkor derjemte alt
de egentliga kasernrummen, egentligen endast få begagnas såsom
sofrum, samt stå lediga, under dagarne då soldaterna äro sysselsatte
med tjenstgöring eller tå vistas i andra till kasernen hörande
excercis-gymnaslik- eller mat-salar. I ett sjukhus fordrat man likaledes
omkring 1,000 kubikfot luft för hvarje sjuk och denna luftmassa
måste här, likasom i cellfängelset, vara underkastad liflig
omsättning.
För skolorna har ingen sådan beräkning i vårt land egt rum,
och ännu mindre är något bestämdt kubik-innehåll af skolrummen
i förhållande lill lärjungarnes antal föreskrifvet. Hr Adelborg har
anfört, att om man beräknar alla Stockholms skolsalars kubik-innehåll
och fördelar detsamma på den skolbesökandé ungdomen, så
skulle endast 80 å 90 kubikfot luft belöpa sig på hvarje gosse. Så
illa torde det dock icke i allmänhet stå till. Jag känner imedlertid
speciell en högre lärdomsskola i hufvudstaden, der förhållandet visserligen
icke är bättre utan snarare sämre än det,upgifna. Denna
skola beslår af 4 klasser. I den första klassen är lärjungarnes antal
merändels 60 å 65. Måttet af det skolrum, hvari denna klass
är inrymd, kan jag ej med bestämdhet upgifva, men hvad jag
tryggt, kan säga är, alt detsamma i förhållande till lärjungarnes antal
icke är i någon mån rymligare än den 2:dra klassens skolrum.
Detta sednare är 12 alnar långt, 7 alnar bredt och 5 alnar högt.
Antalet af lärjungar, som under skoltimmarne der vistas, utgör för
det närvar:de 40, men var föll. hösttermin 43. Reducerar man
nyssnämnde mått till kubikfot, så belöper sig, då skolbarnens antal
är 40, utrymmet för hvart och ett af dem till 84 kubikfot. När
man består fången och sjuklingen 1,000 och soldater för natten
600 kubiksfots utrymme, så finner man lätt huru otillräcklig den
luftqvantitet måste vara, som uti ifrågavaride skola bestås hvarje
skolgosse. Vid beräkningen af dessa 84 kubikfot har man icke afdragit
den rymd, som uptages af kakelugn, katheder, bord och
bänkar, samt gossarnes egna kroppar. Den ringa luftmassan sora
Den 24 April.
361
finnes i rummet, är dessutom icke allenast positivt otillräcklig, den
göres ock qvalitativt otjenlig derigenom att något yttre rum, der gossarne,
efter vandring i regn och smuts, kunna uphänga sina ytterplagg,
ej finnes, utan barnen mäste antingen sitta med de våla rockarne
på sig eller hänga dem kring väggarne, eller lägga dem uti
hög i någoti vrå af rummet.
Hvad skolrummets anordning i öfrigt beträffar, så är densamma!
lika ändamålsvidrig. Af de mått å andra klassens skolrum jag
nfas upgifvit, finna Hrr:ne, att arealen på golfvet för hvarje gosse,
icke skall utgöra mera än ungefär 2 qvadratalnar, men om man
/äfdrager den plats, som bord och bänkar m. m. intaga, så reduceras
delta utrymme till icke fullt 1^- qvadrataln. Rummens inredning
lemnar lika mycken anledn. till anmärkn:r, som dess brist
på luft och utrymme. Visserligen synes det vara mindre anledn.
att påräkna synnerligt deltagande för inredningens lämplighet hos
R. o. Ad.-s ledamöter, hvilka sjelfve med så beundransvärdt tålamod,
claris majorum exemplis, fördraga alla olägenheterna af eget
sessionsrums obeqväma anordning. Men om äfven R. o. Ad. för
egen del, under sina sammankomster, sjelfmant afsäger sig alla de
anspråk på beqvämlighet och comfort, hvilka de öfriga RiksSt:n under
den sednare tiden förut för sig icke dragit i betänkande att göra gällande,
vågar jag dock hoppas att denna sjelfförsakelse icke hindrar
det höglofl. Ståndet att nitälska för en bättre inredning af skolrummen.
Skolbarnen placeras vanligen, om icke allmänt, på smala
bänkar utan ryggstöd, och sitta icke sällan derå så sammanpackade,
från vägg lill vägg, alt sedan en gosse stigit upp för att upläsa
sin lexa, så kan han icke åter intaga sin plats med mindre än att
alla kamraterna resa sig upp och sedan sälta sig på samma gång.
Att delta icke är nyttigt, utan ur alla synpunkter otjenlig!, skadligt,
behöfver icke bevis. Ej bättre är det förhållande, att barnen
i skolrummet ofta icke äga ens ett lämpligt bord att skrifva på;
och ännu mindre finnes för hvart och ett af dem en låda alt deri
inlägga skrifböcker, lador m. m. dylikt. Nu hoplägges allt detta i
ett enda skåp, och då gossarne behöfva sina böcker och tador, skall
den s. k. ordningsmannen utlemna dem. Men huru går det härvid
till? Jo sålunda, att sedan ordningsmannen öpnat skåpdörren, rusa
alla gossarne på en gång till samt rifvas och slitas om skåpets innehåll,
till dess hvar och en får sitt. Kan sådant hos ungdomen
inprägla sinne för ordning och skick? Ej nog att slitningen och
förstörelsen af skolböcker på detta sätt är mångdubbel emot hvad den
borde vara till kännbar kostnad för mindre bemedlade föräldrar,
hvad värre är; barnen, hvilka i skolan borde vänjas vid alt med
aktsamhet vårda sina och andras tillhörigheter, upfostras på sådant
sätt lill slarf och oordentlighet och behålla fallenheten derför allt
framgent.
Hvad jag om en skola exempelvis anfört, gäller icke ensamt
för denna, ty om den än, genom lokalens och inredningens dåliga
skick, utmärker sig framför de flesta andra, så är dock förhållandet
i många andra skolor i Riket föga mindre beklagansvårdt. Jag
känner visserligen, att nu gällande skolordning föreskrifver, att
skol-lokalerna böra på ett för deras ändamål tjenligt sätt inrättas,
men denna föreskrift har svårligen kunnat tillämpas i många af de
äldre skolhusen, som vid skolordningens utfärdande redan funnos;
att förhållandet är bättre vid de sednare tider tillkomna, såsom
t. ex. i Skara och Westerås, samt ännu mera blifver det vid de
under denna Riksdag föreslagna i Wexiö och Wisby, torde få antagas
såsom säkert; men jag tviflar dock, att man vid upgörande af
planerne till dessa nybyggnader följt några bestämda grunder för
beräkningen af utrymmet, relativt till det pratsumliva antalet lärjungar,
och ännu mera, alt man dervid afsett erforderlig luftV
vexling.
En väckelse till vederbörande skolstyrelser derom, att ändamålsenliga
luftvexlingsanstalter blifva i skolorna anbragta, samt att ett
visst minimum af utrymme blifver för hvarje lärjunge att tillgå,
synes således af behofvet påkallad, isynnerhet som våra arkitekter
vid byggnaders npförande ofta tyckas fästa mera afseende på byggnadens
yttre prydlighet, än inre beqvämlighet och motsvarighet mot ändamålet,
och framför allt icke draga försorg om erforderlig luftvexling.
Likaledes erfordras föreskrifter om skolrummets behöriga inredning.
Den siste värde talaren ansåg det vara olämpligt att ingå till
K. M. med en underd. skrifvelse i detta ämne och yttrade, att sådant
vore att onödigtvis besvära K1 M. och dessutom skulle väcka
missnöje hos kommunerna, hvilka underhålla skolorna. Hvad det
första skälet beträffar, så vågar jag nästan tro, att K. M. med välbehag
emottager en opinionsyttring från R. St., hvarigenom Konungen
från folkombudens sida finge ett stöd för vidtagande af åtgärder,
hvilkas nödvändighet K. M. icke kan undgå att inse. Vidkommande
åter det missnöje, som förmodas blifva en följd af bestämda
föreskrifters meddelande, rör:da skol-lokalernas anordning
m. m., kan detsamma, enl. min öfvertygelse, blifva hvarken allmänt
eller af lång varaktighet. Det är ju egentligen familjefäderne
inom församlingen, som bidraga lill skolornas inrättande och underhåll.
Hvad kan för dem väl vara mera tillfredsställande än att
finna, det deras barn kunna begagna sig af undervisningen i skolan,
utan att derigenom utsättas för inflytelser, menligt verkande
på barnens hälsa. Jag har för öfrigt åberopat egen erfarenhet derom,
att kommuner utan missbelåtenhet emottaga de anvisningar,
hvilka i ett eller annat afseende dem lemnäs. Våra läns-lazaretter
och kurhus, hvilkas underhåll åligger länens innevånare, sago
för några decennier sedan helt annorlunda ut än nu. De stora
förbättringar dessa inrättningar i sednare tider undergått, kunna i
väsendtlig mån tillskrifvas de råd och anvisningar, hvilka blifvit
vederbörande lemnade, och hos dem alltid vunnit afseende, samt
föranledt erforderliga åtgärder; men deremot, så vidt jag kunnat
finna, aldrig blifvit med missnöje bemötte.
Beträffande folkskolorne, har en föregtde talare redan anmärkt,
att flera serdeles vackra skolhus blifvit af församlingarne tipförda.
Afven jag har sett många sådana ganska prydliga byggnader; men
jag nödgas anmärka, att detta vackra utseende egentligen endast
sträcker sig till det yttre. I Skåne träffar man t. ex. ofta skolhus
Den 24 April.
363
upförda i Götisk stil hvilka taga sig ganska magnifikt ut för den
vägfarande; men gör man sig den mödan att stiga in, skall man
finna, att skolrummen så väl i afseende å det utrymme, hvilket der
bestås skolbarnen, sorn i åtskilliga andra hänseenden ingalunda motsvara
hvad man af den prydliga utsidan hämtat anleda, att vänta.
De, hvilka gjort så stora upoffringar för upförande af dessa kostbara
skolbyggnader, skulle säkerligen villigt följt en på förhand
meddelad föreskrift för deras ändamålsenliga inredning; och jag är
fullt öfvertygad, att hela landet med tacksamhet skulle emottaga och
j vid skolornas anordning gerna och med tillfredsställelse följa de
/ iföreskrifter eller anvisningar, som i sådant syfte utfärdades. På det
högsta beklagar jag derföre, alt 2:ne Stånd redan afslagit detta Betänk.
, och att till följd deraf den vigtiga frågan för denna gång förfaller;
men jag anhåller icke desto mindre, att R. o. Ad. behagade
bifalla Betänk., på det att det höglofl. Ståndets erkännande, att
förbättringar i skol-lokalerna äro af behofvet påkallade, mätte sålunda
varda uttryckt.
Hr von Kock, Nils Samuel, förklarade sig häruti instämma.
Hr Ribbing, Arvid: Efter det utförliga yttrande, R. o. Ad.
nyss afhört, kan jag vara ganska kort, men Gr. Mörners upträdande
emot Betänk, har föranledt mig att begära ordet. Den värde
ledamoten har omtalat förhållandet på landet och yttrat, att der
finnes vackra skolhus, hvarest allmogens barn icke skulle befinna
sig illa och i allmänhet bättre än i hemmen. Detta yttrande håller
vid närmare påseende icke streck. Sällan eller aldrig reser jag
förbi ett skolhus på landet under den tid af dygnet, då undervisningen
pågår, utan att besöka skolrummet. Ett större antal barn
äro församlade i ett rum, som vanligtvis endast är 16 alnar i fyrkant
och 4 alnar högt. Då barnen färdats dit på långa vägar ofta under
regn och i smuts så befinnes luften qvalmig och förskämd och
det är lätt begripligt huru ohelsosamt det är att under en längre
lid af dagen i en sådan atmosfer sig uppehålla. Jag har aldrig
underlåtit att göra skolmästare upmärksamma på detta förhållande,
hvilket likväl ej haft någon annan verkan, än att de vid min ankomst
skynda sig att draga upp spjellet eller öppna dörr eller fenster.
Besöker man deremot bondstugorna, sådana de äro åtminstone
i den skogsbygd der Gr. Mörner och jag äro bosatte, så är
det väl sant, att dessa stugor icke hafva något prydligt utseende,
men brasan sprakar der från härden och genom den vida öpningen
utdunsta de ångor, som kunna vara skadliga. Det är derföre
för allmogens barns helsotillstånd ganska menligt att drifva dem
ifrån deras väl icke prydligt inredda, men sunda hem till skolorna,
för alt der sammanpackas och instängas i trånga rum och qväfvande
luft.
Det lönar visserligen icke mödan att tala i detta ämne, sedan
som vi veta, 2 Stånd redan ogillat Betänk., men då äfven inom
detta RiksStånd olika tankar sig yppat, anser jag det icke vara öfverflödigt,
att hvar och en, sorn inser frågans stora vigt, lemnar de
t
uplysningar, han deri äger. Hvad skolrummen pä landet beträffar,
så kan luftvexling derstädes befordras genom anbringande af luftrör
och ventiler. Men i afseende å skolhusen i städerna torde förbättringen
ej kunna åstadkommas med mindre desamma i någon
mån ombyggas och derföre vore det lämpligt att i berörde hänseende
göra en underd. framställning hos K. M., hvilken med den
omsorg för allmänna byggnader, Han ådagalagdt i afseende på cell -  fängelserne, icke lärer underlåta att äfven tänka pä skolhusen, om
R. St._ derå fäster hans nåd. upmärksarahet.
Afven i Nya Elementarskolan här i Stockholm har man ansett
sig nödsakad anbringa luftvexlingsrör, huru högt och rymligt
än rummet är. För några år sedan hade jag sjelf der en son,
som ofta klagade öfver illamående och hufvudverk efter någon stunds
vistande i skolrummet. Jag vill hoppas att det nu är bättre i
denna skola sedan en mor af omtanka för sina der varande barn
lyckats åvägabringa förenämnde luftvexlingsaustalt, den jag fåfängt
sökte åstadkomma. Dessa korta uplysningar ber jag att få tillägga
dem, som redan på ett så förtjenstfull! sätt blifvit afgifna, i förhoppning
att de, om äfven i ringa mån, skola bidraga till det af mig
önskade resultat, eller att R. o. Ad. behagade bifalla ifrågavar:de
Betänk., måhända med den inskränkning, de föreg:de talarne yrkat.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Enl. mitt omdöme
skulle jag tro, att hvar och en, äfven om han icke är läkare, vid
ett närmare betraktande af förhållandet skall finna, att de bästa
medlen för helsans bevarande består uti frisk luft och friskt valten,
men ehuru dessa medikamenter erhållas gratis och äro lika tillgängliga
för alla, visar oss likväl erfarenheten, alt man här i Sverige
icke sätter något särdeles värde derå. Detta är isynnerhet förhållandet
med allmogen, hvilken anser det nästan vara ett straff att
dricka vatten och föredrager det mest sura dricka framför friskt
vatten. Samma förhållande äger rum i afseende å frisk luft. I
bondstugorna på landet äro fenstren merändels mycket små och
kunna ofta icke öppnas, hvarken sommar eller vinter. Till enahanda
grad sträcker sig väl icke ståndspersonernas farhåga för frisk
luft, men likväl hafva de icke lärt sig att sätta tillräckligt värde
derpå, hvilket synes deraf, att fenstren till de mera bemedlade
samhällsklassernas boningsrum på många ställen om vintren icke
eller kunna öpnas. Under sådana förhållanden har det länge utgjort
en liflig önskan hos mig, att åtminstone i afseende å skollokalerna
föreskrifter aug:de beredande af tillbörlig luftvexling i
rummen måtte meddelas, men jag hade aldrig kunnat tro, att förhållandet
skulle vara sä bristfälligt i berörde hänseende, som nyss
blifvit ådagalagdt af Sundhets-Colhii ordf:de. Jag kan icke heller
föreställa mig annat, än att R. o. Ad. skulle bifalla detta Betänk.,
men då 2:ne Stånd redan detsamma afslagit, kommer någon underd.
skrifvelse i ämnet icke att till K. M. aflåtas, och jag anser
mig derföre böra vid detta tillfälle uttrycka den önskan, att Kongl.
Sundhets-Colhm måtte känna sig af tjenstepligt upraanadt, att hos
Konungen i underd:het göra en framställning af det öfvetklagade
Den 24 April.
365
förhållandet och föreslå de åtgärder, som i anledn. deraf anses böra
vidtagas. Nämnde Co!l:m är bäst i tillfälle alt känna bristfälligheterna
i berörde hänseende, och således mest kompetent alt bedöma
hvad lill deras afhjelpande erfordras, hvarföre man har all anledn.
att tro, det en framställning från det Kongl. Collegiet skulle af
K. M. behjerlas till lika eller måhända ännu större grad än en
underd. skrifvelse från R. St. Jag tillstyrker bifall till delta
Betänk.
Dä nu öfverläggningen ansågs fulländad fraraslälde Hr Gr. o.
Landtm., alt under densamma blifvit yrkadt, dels bifall och dels
afslag å Utsk;s Betänk, dels ock af Hr Adelborg bifall å Betänk,
med den förändring, alt i andra morna af Ulsk:s tillstyrkande uleslötos
orden, ”samt all i motsatt fall förhållandet skall af skolstyrelsen
till beifran hos vederbörande polismyndighet anmälas.”
Efter först till bifall å Betänk, framstäld, men med Nej besvarad
propos., hemstäide Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade
bifalla detsamma med den af Hr Adelborg föreslagna förändring,
och ropades härvid Ja och Nej, hvarjemte
Hr Cederschiöld anmälde sig och yttrade:
Om jag icke misstager mig, har Hr Ekströmer instämt uti Hr
Adelborgs förslag, att slutmeningen af andra punkten skulle utgå,
och i delta förslag får äfven jag instämma.
Propos. till afslag å Utskts Betänk, blef härefter framstäld och
besvarad med starka Nej, jemte några Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
ånyo framstälde propos. lill bifall derå, med den af Hr Adelborg
föreslagna förändring, samt efter denna propos:ns besvarande med
starka Ja, jemte några Nej, förklarade att han nu funnit Ja öfvervägande.
Gr. Puke, Folke Magnus begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänk. Jfä
78, med den förändring, att i 2:dra mom. af hvad Utsk. tillstyrkt
orden, ”samt alt, i motsatt fall, förhållandet skall af skolstyrelsen
lill beifran hos vederbörande polismyndighet anmälas" uteslutas,
röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. Utsk:s ifrågavar:de Betänk.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 65.
Nej — 16.
363
Den 24 April.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 12 och 15 sisll. April på bordet
lagda Utlåt. JYe 87, i anledn. af väckt motion om löneförhöjning
för Presidenterne i vissa Rikets collegier.
Frih. Raab, Adam Christian: Titeln på detta Utlät, är
missledande. Der säges, att motion blifvit väckt om löneförhöjning
för Presidenterne i vissa Rikets collegier. Men motionen afser
icke någon löneförhöjning, utan en pensionsförhöjning, enär
motionären yrkat, att af de taffelpenningar, som f. n. äro anslagne
åt Presidenterne i Kammur-Coll:m, Slals-Kont., Coinmcrce-Colhna
och Kammar-R:n, en så stor del skulle öfverlöras till den ordi- ,
narie lönen, att densamma blefve motsvarande den löne-inkomst,
hvaraf så väl Just.-Rådén som Presidenterne i Rikets HofR:r, numera
äro i åtnjutande, på del att nämnde Colini Presidenter mätte
vid afskedstagande efter upnådd pensionsålder bekomma lika stor
pension som Jusl.-Råden och HofR:s-Presidenterne. Denna motion
har af StatsUtsk. ansetts icke böra till någon R. Stms åtgärd föranleda,
på den grund ätt frågan om löneförbättring för nyssnämnde
Verks Presidenter icke borde serskildt behandlas, utan pröfvas i
sammanhang med den påtänkta löneregleringen för Verkens öfriga
personal. Men äfven om en sådan reorganisation, hvilken under
många år varit ifrågasatt, utan att man kommit till något resultat,
omsider skulle blifva verksläld, är det klart, att embetsverken i
alla fall skola hafva Chefer och då dessa Chefsplatser i allmänhet
äro fullt lika vigtiga som andra, synes billigheten fordra, att deras
innehafvare skola åtnjuta lika förmåner, om icke förr så åtminstone
vid afskedstagande!. Om man icke minskar laffelpenningarne och
med ett motsvarande belopp höjer sjelfva lönen, skall följden naturligtvis
blifva den, alt Colkii Presidenterne, äfven efter pensionsålderns
upnående, tjena qvar så länge de förmå, hvaruppå Staten
i allmänhet ingenting vinner. Vi veta, att man annars är angelägen
om att alla Statens embetsman, såväl militära som civila, skola
sättas i tillfälle att kunna laga afsked, då de hunnit till en viss
ålder. I Frankrike är det föreskrifvet, att alla embetsman, som
upnått en bestämd ålder, måste taga afsked och i Danmark har
Konungen i sitt förslag till ny Grundlag, nyligen föreslagit, att
denna ålder skulle bestämmas till 65 år. Jag tror icke att det är
för de allmänna ärendenas behandling nyttigt, att Presidenter skola
förmås att ända till 70 lefnadsår och derutöfver, qvarblifva i Rikets
tjenst, utan anser, att man genom tillräckliga pensioner bör
sätta dera i tillfälle att taga afsked från tjenster, hvilkas tillbörliga
skötande öfverstiga deras genom ålderdomen förminskade krafter.
Det är ur sådan synpunkt, som jag ville hemställa till R. o.
Ad. huruvida det icke vore lämpligt att återremittera detta Utlåt,
lill StatsUtsk. med anhållan, att Utsk. ville föreslå hvad motionären
åsyftat, nemi. att minska taffelpenningarne för ifrågavande 4 Presidenter
och öka deras löner med det minskade beloppet, så alt
sjelfva lönerna blefvo lika stora som Just.-Rådens och HofR:s-Presidenternas.
Ett sådant förfarande skulle endast öka Indragningsstatens
utgifter med circa 2,000 R:dr och att denna stat dertill har
Den 24 April.
367
råd, veta vi deraf, alt StatsUtsk., vid behandlingen af 9:de Hufvudtiteln,
tillkännagifvit, alt ntgifterne å denna litel f. n. äro 23,000
R:dr mindre än vid förra Riksdagen.
Hr Pri ntzensköld, Carl: Få motioner torde under denna
Riksdag blifvit väckta, hvilka hafva mera billighet för sig än den
nu ifrägavar:de. Såsom den föreg:de talaren redan erinrat, har
motionären ingalunda åsyftat att öka Statsverkets utgifter genom förhöjning
af de 4 President-lönerna, utan endast föreslagit, alt hälften
af den löneinkomst, som benämnes taffelpenningar, skulle inberåknas
i sjelfva lönen och jemte denna upföras på ordinarie stat,
så att, då Colhii-Presidenterna taga afsked, deras löner på indragningsstat
skola utgå med 4,000 R:dr l):ko eller till lika belopp
med Jnst.-Rådens och HofR:s-Presidenternas. Jag tror, att de skäl,
motionären för en sådan förändring anfört, äro sä välgrundade, att
de torde hos StatsUtsk. vinna afseende. Skulle man vilja updraga
en jemförelse emellan de åligganden, som tillkomma Colkii Presidenlerne,
och dem, som tillhöra HofR:s-Presidenterna, så skulle, jag
nästan tro, att de förre hafva en vida trägnare tjenstebefattning än -  de sednare, ty Collina äro så inrättade, att Presidenterna merändels
måste vara närvarande, för alt den division, som arbetar för dagen,
skall vara domför. Härutaf följer att Presidenterna måste alla sessinnsdagar
vara i Collina tillstädes, hvilket deremot icke är förhållandet
i HofRma, emedan hvarje division derstädes är fullkomligt
domför, utan att Presidenten behöfver vara närvande och deltaga i
divisionens öfverläggningar och beslut.
Hvad serskildt beträffar det Collina, hvars President är min
Chef, sä anser jag mig böra nämna, att det måhända icke finnes
någon President, hvars lid, lill följe af den ordning, som inom
Collegiet råder, tages så mycket i anspråk, som den ifrågavaride
Presidentens, enär han, hvarje arbetsdag nödgas att i Collegiet vara
tillstädes, hvaraf det blifver en gifven följd, att krafterna på detta
sätt fortare medtagas, än om han finge efter beqvämlighet förvalta
sitt embete. Då faller det också af sig sjelft, att han måste tröttna
tidigare än eljest och att han vid uphunnen ålder af 65 år väl behöfver
hvila. Men då han icke är så väl aflönad som HofRis-Presidenterna,
utan på indragningsstat erhåller en pension, som, ehuru
den för mängden af tjenstemän skulle vara ganska betydlig, likväl
för en så hög embetsman ingalunda kan anses ens tillräcklig, så
synes mig rättvisa och billighet oeftergifligen fordra, alt Staten vidtager
en sådan förändring i afseende å hans ställning, alt han vid
afskedstagande kommer i åtnjutande af en större pension, än den,
hvartill han under nuvaride förhållande vore berättigad. Jag kan
således icke annat än, lika med den siste värde talaren yrka åler
rentiss
af detta Utlåt., i den förhoppning, att StatsUtsk. skall fästa
afseende å de omständigheter, hvilka så väl i motionen som nu å
detta rum blifvit andragne, samt föreslå den ifrågavaride förändringen
i Presidenternas löneinkomster, och detta så mycket heldre,
som förändringen ej leder till någon annan förökning af statens
utgifter, 5n att dessa Presidenter vid afskedstagande! efter uphunnen
pensionsålder erhålla 500 R:dr b:ko mera än förut.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Om, såsom del vill
synas af Ulsk:s Utlåt., fråga här vore att förhöja beloppet af de 4
Colbii-Presidenternas löneförmåner, skulle jag lika med Ulsk. anse
att dermed borde anstå intilldess frågan om dessa Colius lönereglering
till afgörande förekommer; men då, på sätt föreg:de talare redan
anmärkt, motionären icke ifrågasatt någon sådan förhöjning, utan
endast öfverflyttande af 500 R:dr b:ko från laffelpenningarne till
lönen, så synes det åtminstone för mig som skulle intet hinder möta
afgörandet af denna fråga oberoende af Collmas lönereglering.
Huruvida skäl må förefinnas alt bifalla motionärens förslag eller
ej, synes mig bero derpå, om det kan anses vara för det allmänna
fördelaktigt, att Colbii-Presidenlerne tjena qvar äfven efter
det de upnått pensionsåldern, eller om icke tverlom ett sådant förhållande
för det allmänna är menligare i afseende å Colini Presidenterne
än å HofRätts-Presidenterna. Enl. min tanka är det lättare
för HofRälts-Presidenten att qvarblifva i tjensten till en hög ålder
än för Colhii-Presidenten, ty, på sätt den sisté värde talaren uplyst,
fortgå ärendena i HofRm obehindradt äfven om dess President icke
är närvar:de, då deremot i Colhna Presidenterna måste öfvervara
rådslagen och besluten, emedan bans röst är påräknad. Dertill kommer
att Colhii-Presidenten icke, såsom HofRätts-Presidenlcn, åtnjuter
semester utan måste tjenstgöra hela året om. Den Colhii-President,
som utan tvifvel är den mest nitiska ledamoten af detta Stånd, måste
aflöna en tjensteman i Kammarlhn, på det att han mätte kunna
npfylla sitt Riksdagsmanna-kall och bekläda sin plats i det Ulsk.,
hvartill R. o. Ad. honom kallat. Då nu förhållandet är sådant, att
Colhii-Presidenten är af tjenste-åligganden mera betungad än HofRätts-Presidenten,
så synes del mig hvarken vara billigt elter med
Statens sanna fördel förenligt, att den förre, i olikhet med den sednare,
måste för att icke vidkännas en alltför kännbar minskning i
inkomster, fortfara att tjenstgöra, sedan han öfverskridit pensionsåldern.
Jag har förskaffat mig uplysning ang.-de de nuvar:de ColhiiPresidenlernas
ålder och tjenstetid och är förhållandet härmed följande
:
Presidenten i Commerce-Colbm har varit 50 år i Statens
tjenst, Finance-DeparlUs Chef i 17 år, genomfört realisationen,
är 68 år gammal och har varit President i 16 år.
Presidenten i Kammar-Colkm har tjena! i 47 år, varit 8 år
dels t. f., dels ordinarie Chef för Finance-DeparlU och 6 år
President, samt är 67 år gammal.
Presidenten i Statskont. har tjennt 46 år, varit t. f. Chefför
Civil-DepartU i 4 år, och President i några år, samt är 64 år
gammal.
Presidenten i KammarRm har tjenat 45 ar, varit EcclesiastikDepart:ts
Chef 7 år och President 13 år, samt är 62 är gammal.
Med denne President, Hr von Hartmansdorff, företer sig dessutom ett
serskildt
Den 24 April.
369
serskildt föi hållande, som härvid äfven synes böra tagas i betraktande.
Då bans innehafvande Stats-Sekrel.-embete för 14 år sedan
indrogs borde lian nemi. enl. gammal häfd hafva fått behålla sin
dåvarande lön 4,000 R:dr i pension likasom man förut beviljat
Ijenstemänuen vid Allm. Magasins Inriiltningen och NummerLolleriet,
när -desse verk indrogos. Till och med åt Allm. Beredningens
ledamöter medgafs samma fördel, ehuru de, likasom Kummel-Lolteriets
tjenstemän ej voro med fullmagter försedde, och någre
bland dem blott tjenstgjort ett eller annat år. Änskönt Konungen
äskade och StalsUtsk. tillstyrkte ifrågavande pensionsrätt för
Hr von Hartmansdorff, blef den likväl af 2:ne Stånd samt af förstärkta
StalsUtsk, afslågen. Det synes mig då ej vara mer än rätt
och billigt, att Hr von Hartmansdorff, i händelse han uplefver 65
års ålder, då, efter 17 års ytterligare tjenstgöring, vid afgången från
Presidents-embetet, får åtnjuta den pensionsrätt, hvilken så långt
förut bordt tillkomma honom om han blifvit behandlad lika med
Nummer-Lotteriets och andra tjenstemän.
På grond af hvad jag nu anfört, och då, på sätt redan anmärkt
blifvit, brist på medel å Allmänna Indragnings-Staten icke
är alt befara, tillstyrker jag bifall till motionen och anhåller derföre
om återremiss af Betänk.
Frih. Cederström, Budolf: Ifall denna fråga stöde så,
sora StalsUtsk. vid dess behandling förutsatt, eller att R. St. icke
borde bevilja någon förhöjning i löneanslagen åt Collina, förr än
frågan om deras reorganisation blefve definitifl afgjord, så hade det,
enl. mitt förmenande, varit skäl att bifalla ifrågavande Utlåt., som
afstyrker» den yrkade förhöjningen af Coll;ii-Presidenternas löner,
hvilken kommer att i sin mån betunga Statskassan; men då R. o.
Ad. funnit för godt att återremittera den punkt i StatsUlsk:s Utlåt.
ang:de 7:de hufvudtiteln, som rörer aflöningen för Collina och deras
tjenstemän i allmänhet, så vill jag för min del icke motsätta mig,
att äfven detta Utlåt, med afseende å det sammanhang dess innehåll
äger med nyssberörde punkter i 7:de hufvudtiteln, jemväl blifver
af R. o. Ad. i enahanda syftning återremitteradt.
Propos. till bifall å Utsk:s Utlåt, blef härefter framställd och
besvarades med starka Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot detta Utlåt,
gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss, samt efter denna propos:ns
besvarande med starka Ja, blandade med Nej, förklarade att
han härvid funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo StatsUtskis den 12 och 15 dennes på bordet
lagda Utlåt. JVJ 88, i ani. af väckte motioner om understödjande
af fabriksinrättningar för Hvitbets-sockers beredning.
Hr Ribbing, Arvid, anförde skriftligen:
Utsk. förmäler sig icke kunna bedöma nyttan af hvitbets-odling
för Sverige, i brist på teckniska undersökningar och förmåga
6 H. 24
370
Den 24 April.
att förutse framlida förhållanden med rör-sockers-productionen och
vill derföre icke något göra för befrämjande af hvitbelsodlingen lill
sockerämne och i öfrigt till boskapsfoder, utan lemna saken åt sig
sjelf, som nog skulle taga sig ut om den lönar sig. Ulsk. yttrar nemi.:
”men Ulsk. har härvid funnit sig icke kunna ingå i bedömande af
oraförmälda fabrikstillverknings fördelaktighet och lämplighet inom
Sverige, helst omdömet derom måste grunda sig dels på tekniska
undersökningar och dels på granskning af de förhållanden, som kunna
antagas förestå med hänsigt lill rörsocker-produktionen under den
kommande tiden; varande hvarken i motionerna meddelade eller
dem bifogade så fullständiga uplysningar och utredningar, som för
förevar:de ämnes pröfning och afgörande onekligen erfordras. Utsk.
är dessutom öfvertygadt, alt, ifall den näringsgren, hvars framkallande
och befrämjande motionäreroe åsyftat,, vid dermed inom detta land
ytterligare anställande försök, skulle visa sig veikligen vara så fördelaktig
som motionäreroe upgifvit, densamma sannolikt skall komma
att, utan serskilda upofft ingar från det allmännas sida, vinna en, om
ej så hastig, dock mera säker och naturlig utveckling, än genom
dess understödjande med mer eller mindre tillfälliga stats-anslag ”
Eli allt för beqvämt sätt alt affärda en från alla fyra RiksStånden
till Utsk:s behjertande öfverlemnad fråga, och, framförallt
eli nog långt utsträckt tålamod med Sveriges näringslif, som
får sofva och icke tillverka eli socker af eget råämne, medan (let
öfriga Europa sålunda åstadkommer mer än hälften af hela sitt behof.
Om näringen här ej går så hastigt yttrar Utsk., så går den
säkert.
Oförmågan att beräkna framtida handels- och andra förhållanden
och saknad tecknisk kunskap, som Utsk. föreburil, hade icke bordt
föranleda Utsk. afstyrka R. St. att fästa någon upmunti ande upmätksamhel
vid näringen, då den visat sig så fördelaktig i det öfriga
Europa, hvilket Utsk. ej kan undgå att af allm. tidningar och tryckta
skrifter känna, och enär motionärerna föreslagit, alt Regeringen skulle
höra Landlbrnks-Akademien i afseende pä det tekniska och bästa
sättet att främja denna hushållsvinst också för vårt land. Denna
vinst är annorstädes ej allenast erkänd utan vunnen och således af
erfarenheten bekräftad, och landet är nu mera än någonsin deraf i
behof, då fråga är om alt från jordbruket borttaga, om än en bedräglig,
dock kontant inkomst till mångå railhr R:dr årligen, som
bränvinsbränningen gifvit sina idkare och i hvars ställe väl behöfdes
sällas värdet för några af de 26 milhr U socker, som ärligen
införas; likasom det behöfdes att socker-rofvan ersatte drankfodringen,
sedan nemi. blott saften af rofvans inre delar tagits lill socker och
det öfriga både prässade och orörda återstår för ladugården.
Vigten af att jordbrukaren hemma skall kunna använda sina
rotfrukter och få både kontant inkomst och foder deraf, finner man
af flere ledamöters i RondeSt. reservation vid Betänk. ang:de bränvinet.
De yttra alt ”det icke är länkbart att jordbrukaren skall
”transportera sina rot växter en längre väg för att utbyta desamma
”mot penningar till det belopp, som fabrikanten kan finna för godt att
”erbjuda.” Någon bättre utväg att ersätta den nu för bränviosbrän
-
Den 24 April.
371
ningen pågående rotfrnktsodlingen än del nu väckta förslaget känner
jag icke, och Landtbruks-Akademiens Sekret., som brefvexlar i
ämnet med en sakkunnig utländning ger godt hopp alt kunna utföra
det, blon hågen derför kan lifvas. Jag anhåller derföre om äterremiss.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Ehuru jag med tillfredsställelse
skulle se, att deh äterremiss af förevartde Utlåt., som Hr Ribbing
begärt och R. o. Ad. måhända beviljar, kunde föranleda till
ett annat yttrande från StatsUtsk., hyser jag likväl den öfvertygelse,
att om Utlåt, till Utsk. återkommer, skall det i samma skick, som
det nu äger, till R. St. återsändas. Jag är icke eller med mig sjelf
fullt ense, huruvida någon direkt åtgärd i detta hänseende bordt af
StatsUtsk. tillstyrkas; men hvad jag hade önskat är, att StatsUtsk.
med något mera välvilja yttrat sig om delta vigliga ämne och åtminstone
uttryckt den åsigt, att hvitbets-odlingens allmännare införande
i Sverige vore ganska nyttig och att det således vore önskvärdt, om
företaget kunde af Regeringen understödjas. Jag tror, att man af
det sätt, hvarpå StatsUtsk. affärdat motionen, lätteligen kan draga
den slutsatsen, alt Utsk. ansett hela hnndteringen vara öfverflödig,
men som jag för min enskildta del är af en alldeles motsatt tanke,
har jag äfven inora Utsk., ehuru förgäfves, sökt att öfvertyga ledamöterna
om vigten af det ämne, motionerna innefatta. Jag är nemi.
öfverlygad derom, att vi, ifall hvilbets-odlingen mera allmänt infördes
i landet, inom några år skulle fä erfara, alt densamma på vårt
jordbruk hade den mest välgörande inverkan. Början dertill är redan
gjord inom den provins, jag f. n. tillhör, och jag har all anledn.
att hoppas, alt inom en icke allt för aflägsen framtid ganska
förmånliga resultater deraf skola kunna framvisas.
Det är egentligen en af Malmö stads utmärktare industri-idkare,
Hr' Kockum, som under flera år egnat sig åt hvilbets-odling och
hvitbets-sockers beredning samt i och för denna handtering allt sedan
år 1851 varit i beröring med åtskilliga af Tysklands Jivitbelssocker-fabrikanter.
Dessa hafva fått sig tillsända betor vuxna i Skåne,
undersökt dem, samt meddelat det vitsord, att de i sig innehöllo en jemförelsevis
öfvervägande qvantitet socker. Under 1852 års sommar utskickade
samme Kockum icke blott en skicklig agronom utan äfven en erfaren
kemist- till Tyskland för att derstädes inhemta kännedom af
det förmånligaste sättet att odla betan och tillgodogöra densamma.
Dessa personer satte honom i beröring med en af Tysklands utmärklaste
hvitbets-socker-fabrikanter, Hr Schatten, hvilken dels iordningsställt,
dels egt icke mindre än 15 dylika fabriker. Nämnde
fabrikant hade den beredvilligheten alt i början af sistlidet år till
Skåne öfversända såväl en i handleringen skicklig person, för att
taga i betraktande den lokal, som för sockerfabrikationen begagnades,
som äfven en i hvitbetsodling särdeles hemmastadd agronom,
för alt undersöka hvitbetans och jordmånens beskaffenhet i Skåne.
Den sednare genomreste hela provinsen, undersökte och profvade de
derstädes odlade hvitbetor samt fann dem innehålla en sådan sockerhalt,
att han ansåg sockerberedning deraf böra blifva ganska lönande.
24*
372
Den 24 April.
Den förre fann äfven, att en mera lämplig lokal för sockerfabrikalionen,
än den i Landskrona, icke kunde förefinnas. Följden häraf
bief, att Hr Schatteu sjelf öfverkom till Skåne, fortsal te de påbörjade
undersökningarna och fann resultaterna deraf så förvånande, atl
han genast tecknade sig för 100,000 R:dr b:ko i det bolag, som för
socker-fabrikationen blifvit bildadt och som för 300,000 R:dr inköpt
den stora fabriken i Landskrona. Flere Svenskar hafva under
förra året uppehållit sig i Tyskland för att förvärfva sig erforderlig
skicklighet i fabrikationen och hvilbets-socker-beredningen i Landskrona
fabrik är nu uti full gång.
Det vore nyttigt att få hvilbetsodlingen införd här i landet,
icke blott för de stora sockerfabrikerna, utan äfven för jordbruket
sjelft. Det är en i Tyskland allmänt vunneo erfarenhet, att i de
trakter, der hvitbetor odlas, åkerbruket i förhållande till andra trakter
gjort öfverraskande framsteg. I de hvitbelsodlande trakterna äro
en mängd s. k. råsockerfabriker på icke alltför långt afstånd från
hvarandra anlagde. Dessa anläggningar kosta obetydligt och sedan
råsockret derstädes blifvit från betorne utpressad), skickas det lill
något af de stora raffinaderierna, för att der förädlas. Landtmannen,
som odlar hvitbetor har, utom den indirekta betydliga fördelen af
en djupt körd samt väl häfdad och luckrad jord, enär hvitbeta» endast
pä en sådan kan med framgång drifvas, den direkta vinsten af
produktens försäljning till de närliggande råsockerfabrikerna. Härtill
kommer, att hvitbetsbladen eller fänet utgör ett godt och ymnigt
foder för hornboskap. Jag tror all under nuvar:de tid, då bränvinsbränningen
här i Sverige troligtvis kommer att på många ställen afskaffas,
det vore skäl att göra hvad man kan för att bereda den
Svenska jordbrukaren tillfälle att vinlägga sig om en annan och,
som jag har all anledn. att förmoda, ganska vinstgifvande handtering.
Jordbrukarens vinst af hvilbetsodlingen består icke allenast uti den
direkta afkastningen, utan äfven i påföljande rika skördar, ty det
finnes måhända ingen växt, som fordrar en noggrannare vård än betan,
under den tid den odlas. Den fordrar för det första en flera
gånger upkörd eller helst upgräfd jord och sedermera tinder tiden,
då den upväxer, en 3 å 4 gånger verkställd noggrann hackrensning.
Jorden blifver således utmärkt väl beredd för kommande skördar,
och erfarenheten i alla länder, der betan odlas, gifvet- äfven vid
handen, att de fält, som året förut burit hvitbetor, gifva vida rikare
skördar än annan jord der sådan odling ej egt rum.
För öfrigt ber jag att få fästa Hrrmes upmärksamhet på en annan
omständighet, hvaraf jag hämtar anledn. alt tro, det hvilbetsodlingen
skall blifva för hela vårt land af stor nytta, nemi. atl ingen
växt till jorden återgifver så mycket som betan, emedan, på
sätt jag redan omnämnt, dess blad äro ganska användbara till kreaturens
fodring samt dessutom det s. k. pressaffallet, som erhålles
vid sockrets utpressande ur betan, är ett det yppersta foder man
kan tänka sig. Press-affallet har derjemte den stora fördel att kunna
förvaras i flera år utan att till dess närande beskaffenhet försämras.
Alfallet förvaras i täckta gropar, undergår derstädes en slags gäsning
och är under detta tillstånd det bästa foderämne man kan önska
Den 24 April.
373
sig. I trakten kring Magdeburg, eler åkerbruket hunnit en mera
ovanlig grad af fullkomlighet, odlas uppå en areal af 1800 T:ld
600 T:ld med hvilbetor och dermed underhålles 400 oxar,
hvilka först begagnas till jordbruket, och derefter gödas samt till
större delen nedslagtas eller försäljas för alt åter emot andra ungoxar
utbytas.
Man bör äfvenledes taga i betraktande, att en väl beredd jord
i allmänhet gifver en ganska betydlig afkastning i hvilbetor. I Preussen,
på fullt tjenlig jord och der odlingen varit längre tid i cirkulation
bedrifven, kan en afkastning af omkring 2,400 Lfå per T:!d
påräknas. 1 Enbland upgifves afkaslningen till omkring 2,500
Lfå per T: 1 d. A ett T:ld jord i trakten af Malmö, erhölls år
1852 en afkastning af ej mindre än 2,992 Lfå. Jag medgifver
att denna jord är af utmärkt god beskaffenhet, men om man äfven
antager afkaslningen till endast 2000 L??, upgår skördens värde, då
ett Lfå betalas med 6 sk., till 250 R:dr rgs. Vidare får man hvilbetsfan,
motsvarande ungefär 400 pund hö, hvilket ökar afkastningens
värde till 300 R:dr. Af 1 \M hvilbetor erhålles vanligen 1
få socker samt 1 få sirup, hvilken dock är teraligen dålig. Derjemte
erhålles vid sockerberedningen skum- eller pressaffall, tjenligt
att användas som gödsel eller boskapsfoder, och återgifver hvitbetan
således, såsom nämndt är, åt jorden en del af den must, som den
derifrån tagit.
Uppå de skäl, jag nu haft äran andraga, grundar jag min öfvertygelse,
att hvitbetsodlingen, som i andra länder gjort så stora
framsteg, jemväl i Sverige skulle kunna med fördel bedrifvas. Med
12 proc. sockerhalt i hvitbetan är man uti Tyskland fullt belåten;
i Skåne har man fått betor innehållande 16 ä 17 proc. sockerhalt.
Den af mig redan flere gånger omnämnde, i sitt yrke utmärkte
Schatteu har förklarat, att han ingenstädes, utom i trakten af Warschau,
funnit hvitbetan innehålla så stor sockerhalt som i Skåne.
Vid sådana förhållanden anser jag denna fråga vara förtjänt af större
upmärksamhet än den lyckats tillvinna sig. Jag tror likväl att genom
en ålerremiss föga eller intet kan vinnas, men, derest R. o.
Ad. skulle bevilja den begärda återremissen, har jag naturligtvis
intet deremot att invända.
Hr Bildt, Didrik Gillis: ”C’est trop lard!” utropade man
år 1848. Det var det årets lösen. ”Det är allt för tidigt” kan
man med -skäl år 1854 utropa, då man tänker på alla de motio
ner,
denna deruti inberäknad, uti hvilka man fordrar att SlalsUlsk.
skall tillstyrka anslag för realiserandet af idéer, hvilka i sig sjelfva
kunna vara ganska vackra, men hvilka utan tvifvel äro allt för omogna
för alt kunna tilldraga sig någon upmärksamhet från R. Stms sida.
Man har visserligen till stöd för de uti ifrågavar:de ämne väckta motioner,
andragit, att hvitbets-sockers-beredningen i andra länder med
hvarje år gjort förvånande framsteg, alltifrån fabrikationens upkomst
under kontinental-systemets tider och ända till våra dagar. Om äfven
det är ett factum, att näringen galt framåt, och att det. förefinnes
en betydlig skillnad emellan det socker, som först utpressades
374
Den 24 April.
ur hvilbetau och hvilket var osmakligt med bismak af rofvor, samt
det hvilket de nu befintliga hvitbets-socker-fabrikerna producera, så
måste å andra sidan äfven erkäunas, att hvitbels-socker-fabrikalionen,
som hittills endast blifvit på försök här i landet bedrifven, icke befinner
sig i ett sådant blomstringstillslånd, att del kan sägas vara
någon oeftergiflig skyldighet å Statens sida att skydda och befrämja
densamma samt gifva näringen en annan utveckling än den, som
på naturlig väg kan erhållas.
Vi hafva redan lemnal långt bakom oss de tider, då man, för
införande och uprätlhåliande af nyttiga näringar i landel, behöfde
förse dem med mouopolier. Till följd af den lifliga beröring, som
numera äger rum emellan de olika länderna, är det nästan utan
exempel, att en nyttig upfinning, som göres snart sagdl i hvilket land
på jordklotet som hellst, icke inom ganska kort tid kommer alla andra
nationer lill godo. Sådant var deremot icke förhållandet i den
tid, då t. ex. Alströmer i Sverige införde potatesodlingen. Denna
händelse, som nu för tiden icke skulle anses särdeles ovanlig, utgjorde
derföre en epok i landets historia. Hvad som fordom var
nödvändigt för nyttiga näringar och kunskapers spridande i landet
kan således ej nu mera vara erforderligt härför, sedan industrien
blifvit alltmer och mer befriad från de hämmande bojor för dess
naturliga utveckling, som en kortsynt statsklokhet pålagt densamma.
Åtminstone bör man ej underlåta att innan man beslutar sig till att
genom statsanslag befordra hvitbelsodlingen här i landet, hvilket sätt
att tillvägagå har mycken likhet med ett monopols beviljande, noggrannt
betrakta saken från alla dess sidor och icke uteslutande fästa
sig dervid, att denna odling i andra länder frambragt ganska fördelaktiga
resultaler.
Den siste värde talaren har, såsom ett bevis på nyttan af hvitbelsodlmg,
för oss framställt exemplet derå från Magdeburger-trakten.
Afven jag vill kasta blicken till Tyskland, ett land, som i
detta fall, och kanske mera än i något annat, är lämpligt att med
Sverige jemföras, ehuru det förra landet härutinnan har stora fördelar
framför det sednare. Jag vågar icke stödja min åsigt på hvad
jag sjelf i delta ämne kunnat inhemta, utan ber att få inför R. o.
Ad. i korthet redogöra för den mening i frågan, som hyses af en
utaf Tysklands utmärktaste lärde, Doktor Justus Liebig, känd och
högaktad såsom en man, hvilken egnat sig åt vetenskapernas studium
endast och allenast i ändamål att genom sina forsknibgar söka
bereda mensklighetens väl. Denne man har upgjort en på vetenskapliga
forskningar och sorgfälliga praktiska rön grundad jemförelse
emellan den sockerhalt, som finnes i bvitbetan, och den, som sockerröret
i sig innehåller, samt har derefter, med stöd af denna jemförelses
resultater, uttalat sin åsigt i afseende å socker-produktionens framtid.
Men innan jag går att för R. o. Ad. framlägga de facta, hvarpå
bemälde vetenskapsmans åsigt i ämnet sig stödjer, ber jag all få
fästa upmärksamhelen på en annan omständighet som icke torde
sakna intresse, I de Stater, som bilda den Tyska tullföreningen,
infördes år 1846 icke mindre än 12 hundratusen centner rörsocker,
som i tullintrad inbringade 10J millioner gulden. Samma år fram
-
Den 24 A pir ii.
375
hragte dt befintliga hvitbets-socker-fabrikerna af 4,446,500 centner
hvilbetor 334,320 centner råsocker; hvilket såldes för ungefär samma
pris sorn det förtullade tropiska. Allt detta socker konsumerades
inom staterna,-hvaraf följer alt om hela det erforderliga sockerbebofvet
hade blifvit infiirdt ifrån kolonierna, så hade tullen ökats med
2,400,000 gulden och landets öfriga skaller kunnat minskas med
samma summa. I Tyskland funnos vid den liden 96 hvilbets-soekerfabriker.
Fördelar man nu 2,400.000 gulden på dessa 96 fabriker,
får man en summa af 25,000 gulden å hvar och en af dem. Hvem
har fåll betala dessa 25,000 gulden åt hvarje hvitbels-socker-fabrikant?
Den öfriga befolkningen, som icke hade någon annan tillfredsställelse
af denna utgift, än nöjel all få äla inhemskt socker,
sora var sämre än det utländska.
Men, säges det, man hör söka göra sig oberoende af andra nationer
och derföre inom eget land framkalla och skydda de näringar
och industrigrenar, hvilkas alster och tillverkningar äro för nationen
nödvändiga. Om denna sats skulle vara en sanning, så borde man
ju äfven här i Sverige anlägga sallkokerier, helst salle! är en mycket
vigtigare nödvändighetsvara än sockret. Likväl tror jag icke, alt
någon af de Hrr, som ifra för hvitbets-socker-beredningen, vill våga
försöket att inråtta ett saltkokeri; hvarföre? Jo! emedan det kostar
för mycket. — Och del är just denna kostnad hvarå man i frärasla
rummet bör fästa afseende, och delta är ock för mig anlednm alt
återkomma till Doktor Liebigs kalkyler.
1 likhet med Hr von Troil har Doktor Liebig fästat sig vid
Magdeburger-lrakten, emedan hvilbetsodlingeu derstädes upnåtl en
särdeles hög grad af utveckling. För en Morgen jord i nämnde
trakt betalas i arrende 50 Floriner och denna jord ger en afkastning
i råsocker af 10 centner. Men en Morgen jord i kolonierna för
hvilken arrendesumman endast utgör endast 5 floriner, afkastar 40
å 50 centner rå-socker och då kan man dessutom begagna sjelfva
röret till bränsle. Ser man vidare efter, huru mycket råämnet på
dessa olika ställen lemnar i sockerhalt, så beflnues del, att man ur
hvitbetan, som i allmänhet innehåller 10 proc. socker, lyckats utpressa
8 proc. socker och att det således endast återstår för näringsidkaren
att söka utveckla konsten derhän, att de öfriga 2 proc.
socker kunna utpressas; då deremot sockerröret innehåller ända till
20 proc. socker, ehuru man i kolonierna ännu icke lyckats frambringa
deraf mera än 8 proc. socker. Här återstår således 12 proc.,
som, derest handteringen skulle upnå sin högsta grad af fullkomlighet,
skulle kunna tillgodogöras, under det man ur hvitbetan icke
kan få mera än 2 proc. utöfver det socker, som f. n. derur frambringas.
Nu har man i sednare tider börjat förbättra sockerfabrikationen
i kolonierna, emedan man vill söka nedsätta sockrets pris.
Skulle man lyckas att genom förbättrade beredningsmetoder ur sockerröret
utdraga endast 4 proc. mera socker än hittills, så är detta
tillräckligt för att störta alla hvilbets-socker-fabriker på kontinenten.
Jag tror derföre att hvitbets-socker-fabrikalionen ej har någon framtid,
såvida man ej vill genom orimliga tullsatser å rörsockret gifva
den ett onaturligt skydd.
376
Den 24 April.
Fabrikationen af socker ur hvitbetor har ock haft undantqgsförhållanden
att tacka för sin upkomst. Dessa fabriker voro nemi.
en följd af Napoleons kontinenlal-system och upstodo derföre ock
först uti Frankrike, hvarest en mängd sådana, i synnerhet i trakten
af Paris, ännu finnas. Sedermera hafva de öfvergålt till Tyskland
oell derstädes vunnit en hög grad af förkofran till följd af del skydd,
som landets tull-lagstiftning Jemnat dem, hvarifrån de genom Österrike,
Polen och Ungern trängt sig fram ända in i Ryssland. Om
man på kartan följer den väg, hvarpå dessa fabriker framgått, så
finner man i allmänhet att de vunnit framgång hufvudsakligen i sådana
länder, sorn äga en prohibitiv tull-lagstiftning och der komraunikationsanstallerna
äro ofullkomliga, så att införandet af rörsocker
skulle vara förenadt med mycken kostnad.
Hvad jag nu yttrat har icke tillkommit i afsigt, att på något
sätt söka väcka misstroende lill en näring, som kail vara af stor
nytta såsom en binäring för jordbrukaren. Jag har endast ansett
det icke vara rådligt, att denna näring af R. St. sä -omhuldades, att
Regeringen deraf kunde finna sig föranlåten ali gifva densamma ett
exceptionell understöd. Genom ett sådant understöd framkallar man
ett nytt uiotiopolii-inlresse i landet, under det att man genom en
friare lagstiftning i afseende å handel och näringar söker lossa de
band, som fordna liders näringstvång lagt på samhällets förkofran i
materiell hänseende. Jag har icke med min röst inom Ulsk. velat
bidraga till ett dylikt beslut, som, enl. min åsigt, skulle kunna medföra
ganska vådliga följder och jag har haft lyckan att härvid tillhöra
Utskrs majoritet. Om hvitbets-socker-fabrikationen verkligen är
så fördelaktig, som Hr von Troil ansett den vara, så är det att förvänta,
att denna näring af sig sjelf upblomstrar inom landet och
näringens framgång är icke på något sätt beroende utaf några artiga
fraser från StalsUtsk., ty deraf frambringas hvarken hvitbetor eller
socker, hvarföre jag på anförde skäl anhåller om bifall till Utlåt.
Frih. Raab, Adam Christian: Hr Bildt började sitt föredrag
med all säga, det idéen om hvitbets-socker-beredningen ännu
vore allt för omogen för att med skäl kunna tilldraga sig någon opmärksamhet
af R. St. Del är med anledn. af detta yttrande, som
jag begärt ordet, och nu anhåller alt få meddela några uplysningar,
som torde vederlägga nämnde ledamots yttrande.
För några år sedan vistades jag under en tid uti Magdeburg
och var då i tillfälle att taga kännedom om hvithets-odlingen och
socker-fabrikationen derstädes. Jag får vitsorda Hr Bildts upgift, alt
för en Morgen jord erlägges i arrende 50 (loriner, men härvid bör
bemärkas, alt före sockerfabrikernas anläggande, arrendet för en Morgen
jord endast var 10 floriner och att således, just lill föl jd af nämnde fabrikers
inrättande, jordens värde 5-dubblats. Följaktligen har den
upoffring, sorn Hr Bildt förmenat landets innebyggare fått vidkännas
endast och allenast för socker-fabrikanternas skuld, gagnat icke blott
dessa fabrikanter, utan äfven alla jordegare kring Magdeburg, alldenstund
deras egendom genom odlingen af hvitbetor erhållit ett så betydligen
förökadt värde, att hela arbelsbefolkningen har haft fördel af den ökade
Den 2i April.
377
arbetsförtjenst, som ifrågavar:de odling gifvet’. Jag kan för öfrigt
icke såsom giltig antaga Hr Bildis beräkning, alt hvar och en af de
96 sockerfabrikanlerna tillskyndas en vinst af 25,000 gulden på det
öfriga folkets bekostnad. Det beror naturligtvis helt och hållet pä den tull
kolonialsorkret i eli land dräger., huruvida hvitbels-sockér-lilivei kning i
samma land kan bära sig eller icke. Det är bekant, att man f. o.
lager en ganska hög skall af hvilbets-socker-fabrikörei na i alla de
Europeiska länder, der sådana fabriker äro anlagda, men skillnaden
emellan den skatt, som erlägges för det Weslindiska sockret, och
den, som betalas för det inhemska, är icke, sä stor, som den tull,
vi f. n. betala för vårt socker. Jag medgifver derföre, all om vi
bär i landet skulle få hvitbets-socker-tillverkningen i gång, så komme
en icke obetydlig statsinkomst alt i framliden uphöra, nemi. den,
som vi hittills haft genom det införlullade sockret. Men om vi å
ena sidan göra denna lörlust, och å den andra deremot lyckas alt
bibringa en stor del af den Svenska jorden ett mångdubbladl värde,
sä skulle jag tro, alt fördelen i betydlig grad upväger förlusten, och
att det ej skulle bli sockerfabrikanlerna allena, utan samhället, som
skulle vinna på ifrågavaride industri.
Den beräkning, Flr Bildt framlagt öfver huru mycket rörsocker
kan produceras på en Morgen jord i Westindien, i jemförelse med
det hvil bets-socker, som erhålles ifrån samma jordrymd i Europa,
tror jag vara ganska riktig, men jag tror äfven, att Hr Bildt lika så
väl kan upgöra en beräkning öfver hvad Westindiens jord kan producera
i hvete, råg eller andra sädesslag i jemförelse med hvad den
Svenska jorden derutinnan kan frambringa, utan alt den Svenska
jordbrukaren derigenom låter afskräcka sig från odlingen af nämnde
sädesslag. Man häpnar visserligen öfver det låga pris, hvarför jorden
i Westindien köpes, och öfver dess ofantliga fruktbarhet, men om
man derjemte besinnar, att flera tusende mil skilja oss från detta
land samt att dess produkter endast med ansenlig kostnad kunna
hit öfverföras, tror jag att man icke skall låta häpenheten inverka
på handlingen och jag skulle föreställa mig, att det ingalunda vore
omöjligt för oss att producera inhemskt socker till ett sådant pris,
all det kunde uthärda konkurrensen med d'jt Weslindiska, förutsatt
att vi få behålla den nuvar:de tullen å rörsocker, kanske äfven till
och med om den i någon mindre mån nedsattes.
Beträffande det understöd, som man ansell Staten böra gifva
till ifrågavande odlings och tillverknings upmunlrande, finner jag
för min del det vara mindre lämpligt att för berörde ändamål på
ordinarie stat anslå någon betydligare summa, men om, såsom vi
hafva anledn. att hoppas, en betydlig statsinkomst skulle upkomma
till följd af den högre skatt, som blifvit bränvinstillverkningen ålagd,
föreställer jag mig, alt det vore lämpligt alt gifva del ifrågakomne lånet
af de medel, som genom berörde beskattning till statskassan inflöte.
Jag finner det icke vara ändamålsenligt alt uti ifrågavar:de hänseende
gifva något till skänks, ulan endast såsom räntefritt lån och
om Slaten derjemte beviljade rese-anslag åt några skickliga personer
för att i utlandet taga kännedom om ifrägavande odling och fabrikation,
så tror jag, alt de, som nitälska för saken, borde linna sig
378
Den 24 April.
tillfredsställde. Statens upoffring blefve icke heller serdeles stor,
enär den inskränkte sig till räntan ä några 100,000 R:dr och det
beviljade rese-änslagel. Det är ur sådan synpunkt sorn jag för min
del anhåller om Belänkrs återremitterande.
Hr von Troil: Jag yttrade i mitt förra anförande, det jag
icke önskade, att Staten skulle genom något direkt understöd söka
att artifie.ielt framkalla en näring, som derförulan ej kunde upkomma.
Men hvad jag anser vara ändamålsenligt är, att genom lämpliga
län bidraga till inrättande af mindre råsockerfabriker, hvarigenom
den obemedlade jordbrukaren, som otvifvelaktig! genom bräuvinsbränningens
inskränkande kommer i en sämre belägenhet än förut,
skulle få utväg ali på elt annat, kanske lika fördelaktigt sätt tillgodogöra
jordens produkter. Detta har jag ansell mig böra tillkännagifva
med anledn. af hvad Frih. Raab i slutet af sitt anförande
yttrat.
Meri det är egentligen Hr 11 i Idis yttrande, sorn föranledt mig
alt ånyo begära ordet. Han bar påstått, att om Staten lemnäde understöd
åt hvitbetsodling och sockertillverkning af denna rotfrukt, sä
skulle hvitbels-sockerfabrikörerna erhålla ett slags monopolium på
denna närings bedrifvande. Jag får häremot anmärka, att en näring,
hvars (döfvande står öppet för landels alla innebyggare, icke
kan hänföras under benämningen monopolium. Att Staten upmuntrar
odlingen af en hittills obekant, men för jordbruket nyttig växt,
kan icke heller betraktas såsom. elt af Staten beviljadt monopolium,
enär delta ord alltid förutsätter, alt en rättighet inrymmes någon
eller några med alla andras uteslutande, men här kan detta
ord så mycket mindre tillämpas, som del står hvarje jordbrukare i
hela Sverige fritt alt, om han så för godt finner, å sin jord odla
hvilbetor. .lag för min del hatar alla monopolier och skulle ingalunda
vilja bidraga till alt befrämja ett så förkastligt system för handels
och näringars bedrifvande, men här är, på sätt jag redan tror
mig hafva visat, icke fråga om något sådant.
Hr Bildt har uprullat en mörk tafla öfver alla de olägenheter,
som hvitbets-sockers-fabrikationen här i landet skulle åstadkomma,
och ibland dera framstår Statens förlust genom minskad tullintrad
såsom den luifvudsakligaste. Jag hemställer till Eder M. Hrr huruvida
det icke vore ganska lyckligt, om Sverige i en framtid skulle
kunna minska införseln af kolonial-socker med några milbr fä. Då
man känner, alt eli lands export och import öfver hufvud taget upväger
hvarannan, så är det gifvet, alt om man skulle kunna minska
socker-importen, så kunde man i stället införa andra nyttiga varor,
hvilka vi nu måhända nödgas undvara, så alt den befarade minskningen
af tull-intraden icke torde komma att i verkligheten ega rum,
ty, såsom jag nyss nämnde, en minskning i importen af én vara
upväges i allmänhet utaf en ökad import af en annan eller genom
införsel af en förut obegagnad vara.
Vidare har Hr Bildt anmärkt, att hvitbets-socker-lillverkningen
upslod under det exceptionella förhållande, som var en följd af det
s. k. kontinental-systemet. Detta är väl sanni, men de resultater.
Den 24 April.
379
som fabrikationen i den tiden lemnade, voro ganska otillfredsställande.
IIvitbets-soc.kret kostade då omkring 1 R:dr b:ko per få och det var
endast omöjligheten att erhålla kolonial-soeker, som tvingade konsumenterna
all för detta oerhörda pris tillfredsställa deras behof af
denna vara. Någon tid efter kontinenlal-systemets fall måste äfven
en mängd hvitbets-socker-fabriker i Frankrike nedläggas, men åtskilliga
af dem fortforo och emolsiodo äfven genom förbättringars införande
i beredningssättet det utländska sockrets konkurrens och i
sednare lider har fabrikernas antal så väl i Frankrike som andra
länder pä kontinenten, till följd af beredningssättets ytterligare utveckling,
i en ovanlig grad ökats. Såsom ett bevis på konstens
framsteg får-jag nämna, att då man under kontinenlal-systemets tider
sällan fick mera än 5 proc. socker af betan, så erhåller man
dereremot nu för tiden 8 proc. socker deraf. Hrnne påminna sig,
alt för några är sedan gjordes i Skåne försök att af hvitbetor till
verka
socker. Detta försök misslyckades, icke derföre att man ej
lyckades utpressa saften ur betan, utan emedan man icke förstod
sig på krislallisations-methoden, så att, dä hvilbetssafteh skulle förvandlas
lill socker, så erhöll man endast en till ganska fä ändamål
användbar sirup och nästan intet socker. Alen genom den förbättrade
kristallisations-melhod, som i sednare tider blifvit' införd, erhåller
man numera vanligen 6 proc. socker och 6 proc. sirup. Sirups-
eller safl-qvanliteten förblifver alltid densamma, ehvad betans
sockerhalt är större eller mindre, så alt om betan innehåller 13
proc. socker, er hålles deraf 7 proc. kristalliserad! socker och 6 proc.
sirup; om betans sockerhalt är 14 proc., så får man 8 proc. socker
och 6 proc. sirup o. s. v.
Såsom stöd för sio åsigt i detta ämne har Hr Bildt åberopat
den framställning deraf, som Doktor Liebig gjort. Jag beklagar,
alt Hr Bildt tåkat att hämta sin kännedom i detta ämne från bemälde
Doktors skrifter, ty denne man kan ej anses såsom opartisk,
enär han är en af hvitbets-sockers-tillverkningens hätskaste motståndare
och en förkämpe i den stora s, k. sockerstriden, som f. n. utkämpas
emellan så väl Tysklands som andra länders vetenskapsmän
och isynnerhet kemister. För öfrigt, ehuru en hvar känner Doktor
Liebigs stora vetenskapliga ryckte, får man ej förbise, alt denne
mans anseende grundar sig mera på hans vetenskapliga kunskap än
på hans praktiska skicklighet uti ifrågavande näringsgren. Såsom
motstycken till Hr Bildts på Doktor Liebias auotorilet stödda framställning
af ämnet ber jag att få upläsa 2:ne yttranden i frågan, afgifna
af personer från eli land ryktbart för den praktiska skicklighet,
hvarmed alla näringsgrenar derstädes bedrifvas, nemi. England. Det
ena är af Sir Hobert Kane, Direktör vid Museet för Irländsk industri.
Det innehålles i slutet af en adress, som är 1852 afgafs till Engelska
Regeringen. Det lyder sålunda: ”Slutligen beder jag fä fästa
npmärksamhet vid, all de vid della Aluseum anställde undersökningar,
öfver hvilka jag nu har äran afge berättelse, fullständigt ådagalägga
de fördelar, hvilka skulle tillskyndas Irland genom införande
af hvilbets-socker-fabrikationen, och den synes, mig vara af utomordentlig
nylla, icke allenast såsom en ny och rik källa lill industriell
380
Den 24 April.
verksamhet utan lika mycket derigenom, att den till förarbetning
anväuda råvaran endast kan frambringas genom förbältradt åkerbruk;
och då ett vigtigt element i och för afkastningen af fabrikationen
utgöres af en noggrann hushållning med afseende å skum- och
press-affall till användning som gödsel eller boskapsfoder, mäste hvitbels-industrien
utöfva ett mäktigt inflytande på åkerbruket i de orter,
hvarest den införes, i det den skulle föranleda en större omvexling
i kulturen, en grundligare bearbetning af jorden och en
sorgfälligare hushållning med afseende å gödningsämnen. På detta
sätt skulle, äfven om i en framtid, antingen genom förbättringar i
kolonial-socker-beredningeu, eller af annan orsak, denna industri
komme att lemna ringare fördel än den nu synes utlofva, landet
likväl deraf komme att skörda en stor och varaktig fördel genom
förbättring i rolfruktsodlingen.”
Det andra yttrandet tillhör William K. Sulliwan, kemist vid
förutnämnda Irländska Museum, och igenfinnes i ett af honom utgifvet
arbete, ronde hvilbetsindustrien i England. Det utgör en
vederläggning af de inkast, som industriens motståndare, och deribland
i främsta rummet D:r Liebig, gjort om näringens olämplighet,
till och med onaturlighet, samt lyder sorn följer: ”Enligt några
få, och ibland dem en mycket framstående auktoritet, har hvitbetsindustrien
ingen framtid, emedan nemi. sockerröret är rikare
i sockerhall än betan, och emedan totalvigten af socker, som inneliålles
i sockerrör af en acre, är större än i betor på en lika jordrymd,
och ali, efter någon tid, hela denna sockerhalt kommer att
kunna utdragas genom någon hittils okänd process, och att, när
detta skett, priset på kolonialsocker kommer att falla så lågt, att
det blir omöjligt för hvitbetssocker att dermed uthålla täflan. Men
om samma sätt alt argumentera användes på all annan industri,
fruktar jag att all sådan komme att uphöra. Jordmånen i Polen,
provinserna vid Don och utefter lägre Donau är utomordentligt rik,
jordarrenden och afgifter äro mycket lägre än i Stor-Britannien,
klimatet är bättre egil ad t för odling af hvete och andra sädesslag,
och arbetskraft är ymnig och billig. Vi böra derföre.uphöra alt
odla säd, emedan en eller annan dag landtmännen i nämnda distrikter
kunna kalla vetenskapen till hjelp och komma i besittning
af alla de fördelar, som Brittiska åkerbruket genom skicklighet,
kraft och ihärdighet har förvärfva!. Delarne utefter Missisippi och
dess bifloder besitta några af de största fördelar i verlden i och för
framalstring af jordbruksprodukter. När arbetskraft blir ymnig och
billig, och skicklighet blir använd, kunna dessa trakter förse hela
Europa med lifsförnödenheter. Låt oss derföre uphöra med åkerbruk.
De södra staterna af Norra Amerika odla bomull, de äro
slafegande stater och kunna befalla öfver billig arbetskraft, oell kol
och jern finnes i ymnighet, sannolikt i större ymnighet än i någon
annan del af verlden, England ej undantaget; de hafva redan börjat
förädla sin råvara och hafva till och med till någon del
utträngt Manchester bomullsvaror ur Chinesiska marknaden, då Amerikanatne
nu betala sitt thé med bomullsfabrikater. England bör
derföre uphöra med bomullsindustrien, emedan, om Förenta Staterna
Den 24 April.
381
kunna använda alla sina fördelar, blifva de i tillfälle att undersälja
Brittiska bomullsvaror på verldens alla marknader. Och slutligen
kan en eller annan dag vetenskapen utvisa ett sätt ali förvandla
drufsockret till rörsocker, likasom lion redan lärt oss alt göra motsatsen,
och då kunna vi undvara både sockerröret och betan. Hvarföre
dä införa en näringsgren, som ej har någon framtid, hvarföre
våga penningar i en näring som ej är evig? Om sådane argumenter
vore grundade, hvad blefve dä af civilisationen? Om några få
män kunde göra sig till herrar öfver en underordnad menniskorace
och använda dem som djur för alt förse liela den öfriga verlden
med sina förnödenheter, hvad skulle blifva af nationer med fattig
jordmån, utan mineralisk rikedom och lefvande i missgynnande klimater,
men hvilka hittils hafva lyckats genom kraft, ihärdighet och
intelligens att öfvervinna alla dessa svårigheter? Nej! dylika argumenter
åro falska. Industri, ihärdighet och kunskap äro elementer,
hvilka städse skola råda öfver barbarismen, ehuru gynnad af omständigheterna
och stora naturliga förmåner den än må vara.”
Jag ber om ursäkt att jag uptagit liden med dessa yttrandens
upläsande, men jag har ansett det vara nödvändigt för att visa, att
den ena auktoriteten kan vara lika god som den andra. Jag har
redan yttrat, att något resultat af Beiähkis återremitterande ej torde
vara alt hoppas, men som ytterligare en ledamot begärt ålerremiss,
och det icke torde sakna all vigt, att R, o. Ad. visar det den med
intresse omfattar saken, anser jag mig böra denna begäran understödja.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Lika med Hr Bildttror
jag denna fråga vara för bittida väckt. Jag tror icke, att den ifrågavar:de
industrien fått så fast fot i landet, att det är skäl att medelst
statsanslag understödja densamma. Det är en känd och erkänd
sak, att ju längre emot norden hvitbetan odlas, desto ringare
blifver dess sockerhalt. Under det särdeles gynnsamma året 1852
gjordes i flera delar af landet försök med hvitbelsodling. Sommaren
var ovanligt varm, hvilket hade till följd att vid den undersökning
af å Svensk jord vuxna hvitbetor, som af Landtbruks-Akademien
anställdes, de befunnos innehålla en lemligen betydlig sockerhalt.
Detta skedde för icke fullt 2 år sedan och, oaktadt det
lyckliga resultatet, har försöket icke blifvit förnyadt i någon större
skala. Innan Staten lager denna industri under armarne, skall,
enl. min åsigt, det vara lill fullkomlig visshet ådagalagdt, att hvitbetsodlingen
länder till jordbrukets fördel i större mån än odlandet
af andra fodervexler. Detta är ännu icke konstateradt, åtminstone
ej i medlersla Sverige. Jag känner ej tillfyllest förhållandet härmed
uti Skåne, men jag vet att man för några år sedan derstädes
i lemligen vidsträckt skala gjorde försök med odling af hvitbetor
och sockertillverkning deraf, utan alt jag likväl hört, att Skånes
jordbruk derigenom vunnit någon betydligare förkofran.
För öfrigt torde det vara temligen ovanligt, att Staten lemnar
serskildt understöd för befrämjande af produktion utaf ett serskildt
jordbrnksalster. Jag är fullkomligt öfverlygad derom, att derest
382
Den 24 April.
hvilbetsodlingen skulle befinnas vara för det Svenska jordbruket fördelaktigt,
skall densamma utveckla sig ulan någon Statens mellankomst.
En följd af en sådan, om jag så får säga, opåkallad mellankomst
blefve, alt några sockerfabriker upstodo hufvudsakligen för
statsanslagets skuld, och sådant är väl icke önskvärd!. Dessutom
hafva vi af erfarenheten lärt oss, alt sedan en industrigren genom
Stålens medverkan på ett eller annat säti blifvit framkallad, halden
sedermera alllid fordrat skydd.för sina produkter, d. v. s. hög
tull å dylika från utlandet införda varor. Sådant har förhållandet
i andra länder, der hvitbetssocker-läbriker finnas, varit i afseende å
rörsockret och följden häraf är naturligtvis den, att sockerkonsumenterna
få betala varan vida högre än förut. Sockret har numera
öfvergålt snart sagdl till en nödvändighetsvara inom Sverige. Del
vore visserligen en belydlig vinst för landet, om vi skulle komma
derhän, att sjelfva producera denna vara till sådan myckenhet, alt
ilen motsvarar behofvet, men som jag belviflar alt vi på denna väg
kunna hinna särdeles långt, så fruktar jag, ali Statens medverkan
dertill skall medföra ganska olyckliga resultater, emedan derigenom
framkallades en mindre naturlig industri, den der till sitt skydd
påkallade en högre tull å kolonial-sockret, än eljest skulle vara
fället, så att nationen finge betala denna i dess lefnadsbehof ingångna
vara dyrare än om intet inhemskt, socker tillverkades. Då
jag således icke finner något skäl, alt ifrågavar.de odling och tillverkning
från Statens sida understödjes, instämmer jag i det slut,
hvartill StalsUtsk. i saken kommit, och yrkar derföre, att dess Betänk.
mätte bifallas.
Hr Bildt: Den sisle värde talaren har redan till fullo utredt,
huruledes ett monopol skulle kunna upstå genom beviljandet af det
ifrågasatta statsanslaget, och det lärer icke kunna bestridas, att ju
icke det blefve ett monopolium, ifall hvitbets-sockerfabrikationen
här i landet genom konstlade medel upnådde den höjd, som näringen
redan intagit i andra länder, der densamma tillskansat sig
nästan hela-sockertillverkningen, och, genom lyckliga agitationer för
höga tullar å socker, bringat sina idkare till rikedom på konsumenternas
bekostnad. Bästa beviset härå lemnar Frankrike, der
denna fabrikation slagit de djupaste rötterna, och der det genom
flera förljenslfulla skrifter blifvit bevisadt, att folket fått betala den
rikedom, som sockerfabrikanterna samlat, och hvart ett sådant förhållande
leder är ej svårt att inse, ty vi minnas alla ganska väl,
huru under Konung Ludvig Philips regering skedde ministér-förändringar
till följd af strider emellan hvitbetssocker- och rörsockerfabrikanterna,
hvarvid folket stod å de sednares sida, emedan det
ville hafva sockret tili bättre pris.
Jag är ledsen deröfver, att Frih. Raab tyckes hafva upfaltat
mitt förra yttrande, såsom skulle det vara förnärmande emot motionärerna
i denna fråga. Detta har ingalunda varit min mening, ty
jag är öfvertygad derom, att motionärerna varit genomträngda af
den tanken, att hvitbets-sockertillverkningens införande skulle lända
landet till fördel, men jag vågar fortfarande påstå, att denna idé
Den 24 April.
383
ännu är alli för omogen. I della påstående malle väl icke ligga
något förnärmande, ty en idé kan väl vara omogen för Sverige,
ehuru den är realiserad med fördel i andra länder med andra stalsekonomiska
förhållanden. Man bör icke vid beviljande af statsanslag
för dylika ändamål gå brådstörtad! och ensidigt tillväga och då det
är kändt, alt man i sommar ämnar anlägga eli sockersjuderi i
Landskrona, der sockret skall ur hviibetor utpressas, mätte man
väl kunna vänta med slalsanslaget, förutsatt alt man ville gifva ett
sådant, intill dess man ser, Imrn omnämnde försök aflöper. Icke
gåc landet under, om man väntar i 3:ne år för jtt under tiden erfara
resultatet af detta försök? Skall mari nu genast bevilja statsanslag
för näringens införande bär i landel, endast derföre alt man
sett, alt den i Frankrike och Tyskland under de sednare åren gjort
framsteg? Jag mäste fortfarande anse en sådan åtgärd oförsigtig
och icke öfverermsslämmande med den klokhet, hvarmed Stålens
medel böra förvallas.
Det har blifvit mig föreviladl, all jag åberropal D:r Liehig,
emedan han är en afgjord fiende lill hvitbels-socker-fabrikationen.
Del är för mig alldeles obekant atl han nplrädl i den omlalade slöra
striden emellan rörsocker- oell hvilbets-soeker-fabrikanterna, och jag
vägar påstå atl detta är eli misstag. Han har, mig veterligen, aldrig
deltagit i denna strid, men väl ulgifvit vetenskapliga skrifter- i jordbruks-kemien
m. m. och jag är öfvertygad derom, alt hvar och en
som läser hvad han rörande denna speciella fråga yttrat, skall finna,
att lian betraktar saken med lugn och oväld samt ur en strängt
vetenskaplig synpunkt och alldeles icke är någon förkämpe för en
ensidig parli-åsigt, men deremot lärer förhållandet med de författare
Hr von Troil citerat vara sådant alt de äro allmänt kända
som parti-kämpar Aili frågan, och den sistnämnde af dem har gått
så långt alt lian ex absurdo velat bevisa nyttan af hvilbels-sockertill
verkningen.
Del är alldeles för lidigl att i enlighet med Frih. Raabs mening
nu taga under pröfning huruvida det ifrågasatta anslaget skall
utgå från den lill följd af bränvius-tillverkningens högre beskattning
inflytande statsinkomst eller ej, ty denna fråga om bränvins-skalten
är ännu icke afgjord och lärer icke heller blifva del före den fråga,
hvarom nu på della ruin öfverlägges, äfven om äterremiss beviljades.
Jag delar den värde Frihms önskan att bränvinsbränningen målte
drabbas af den höga beskattning, som vid denna Riksdag blifvit föreslagen
och skall, så vidt i min förmåga står, söka att lill ett sådant
resultat medverka, men jag lior icke, all raan bör tänka på
socker-sjuderier, då man behandlar frågan om bränvinsbränning
och Iveltom, ty dessa båda saker hafva med hvarandra intet sammanhang.
Frih. Raab liar misstagit sig, då han trodde, atl den jemförelse,
jag updragit emellan socker-produktionen i kolonierna och i trakten
kring Magdeburg, inskränkte sig till sjelfva sockerhalten i sockerrörel
och i hviihetan. Man bör naturligtvis laga i betraktande icke
allenast qvaniitelen af det socker, som af råämnet erhålles, utan
äfven arrendet för den jord, hvarpå råämnet odlas samt ålgången af
384
Den 24 April.
bränsle m. m. När man tager alla dessa omständigheter gemensamt
i betraktande, får raan en öfverblick af saken i dess helhet och då
torde äfven den gjorda jemförelse!) hälla streck.
Man har vidare anmärkt, att den beräkning jag upgjort deröfver,
all hvar och en af Tysklands| hvithels-socker-fabrikanter hade
ett statsanslag af 25,000 gulden, vore oriktig. Jag måtte då hafva
uttryckt mig ofullständigt, ty, enl. mitt föreställningssätt, är det gifvet,
att då raan inom Tyska lullföreningens stater konsumerar allt
det socker, som blifvit derstädes tillverkad! och införtulladt, skulle,
derest inhemsk socker-tillverkning ej ägt rum, tullintraden af socker
hafva ökats med del värde, sora motsvarar den inhemska fabrikationen.
Det var på grund af denna beräkning som jag fick de
2,400,000 gulden och då statsutgifterne naturligtvis blifva de samma,
ehvad man köper socker från utlandet eller tillverkar del hemma,
så är det klart alt man genom bevillning måste fylla den brist i
statsinkomsterna, som upkommer genom den förminskade sockerinförseln.
Folket, som icke får sitt socker för billigare pris derföre
att det tillverkas af inhemskt råämne, får betala dessa 2,400,000
gulden, hvilka, fördelade på de 96 fabrikanterna, utgöra 25,000
gulden åt hvar och en af dem.
Jag anser det vara ganska betänkligt att vilja genom Statens
understöd framkalla en näring, som icke kan pä naturlig väg up
komraa,
och sålunda lägga grunden till ett nytt prohibitivsystem i
vårt land. Derföre var jag och är fortfarande angelägen om att i
Betänk, icke skulle, inflyta sådana uttryck, hvarifrån Regeringen kunde
hämta anledu. alt upmuntra denna näring, i förhoppning att, derest
näringen förkofrade sig, den skulle hugnas med R. St:s välvilja,
hvilket ej kunde ske annorlunda än på den öfriga befolkningens
bekostnad.
Gr. Sparre, Erik: Den siste värde talaren har onekligen
rätt deruti, alt lagstiftningen endast i undantagsfall bör upmuntra
och befordra vissa näringar, och vi hafva ett bedröfligt exempel,
huruledes en näring, i långa tider af Slaten upmuntrad, till den
grad inrotat sig, att den nästan förderfva! nationen, som slutligen,
varsnande den hotande faran, högljudt påkallat en förändring. Men
för att på ett lämpligt sätt åstadkomma denna förändring fordras
exceptionella åtgärder och således har just ett undantagsfall int i aflat.
Om man vill motverka bränviusbränningen, om man anser nödvändigt
att fråntaga jordbruket den fördel som det haft genom bedrifvande!
af denna för landet skadliga näring, så tror jag det vara
rätt alt söka befrämja andra näringar, de der lemna jordbrukaren
någon ersättning för den förlust honom tillskyndas. Jag lior således
att vi, utan att behöfva inlåta oss i några djupsinniga forskningar
öfver det mer eller mindre statsekonomiskt riktiga att i vårt land
införa hvitbelsodlingen, böra inse nyttan af att gynna en näring,
sora torde mäktigt bidraga till bränvinsbränningens uphörande och
om hvars föga lämplighet för vårt land jag är långt ifrån att vara
öfvertygad. I det land, der hvitbets-socker-fabrikationen mest hedli
fves,
Den 24 April.
385
drifves, nemi. Frankrike, har den gjort så stora framsteg att den
icke allenast icke numera behöfver skyddas genom hög tull på kolonial-socker,
utan tvertom påläggas en hög beskattning, på det att
socker-producenterna i kolonierna måtte kunna uthärda täflan med
hvitbets-sockerfabrikörerna. Delta bevisar alt sistnämnde näring ej
behöfver något serskildt skydd från Statens sida, så snart den en gång
blifvit införd och hunnit utveckla sig inom ett land.
Men, säger en talare, det är för tidigt alt begära, det Staten
skall befrämja ifrågavar:de näringsgren, ty den har ännu icke i någon
betydligare man vunnit insteg i landet. Skall denna näring
gynnas, så måste det väl vara innan den vunnit insteg i landet ty
har den eQ gång derstädes uphlomstrat, så behöfver Staten icke
vidare dermed sig befatta, i ändamål ali få denna näring alt uttränga
bränvinsbränningen. Det är i och för delta ändamål, som
vi böra upmuntra hvitbetsodlingen, och således är rätta ögonblicket
dertill just nu inne, då R. St. vidtagit åtgärder för bränvinsbränniugens
hämmande. Hr von Troil har redan ådagalagt, att hvitbetan
är en för jordbruket särdeles nyttig växt, derigenom att den
bereder gödningsämnen ät jorden. Detta är ett ytterligare skäl att
befrämja odlingen af denna växt, som äfven i detta fall blifver ett
surrogat för bränvinsbränningen. Jag instämmer således med Hr
von Troil, men då jag icke är aldeles utan hopp att StatsUtsk. vid
ett närmare öfvervägande ändrar åsigt i saken, samt dertill kommer,
att bränvinsbränniugsfrågan inom några dagar till Ståndets behandling
förekommer och måhända äfven definit i ft afgöres, innan
denna fråga blifvit af Utsk. ånyo handlagd, yrkar jag äterremiss af
detta Utlåt.
Hr Ribbing: Sedan jag förra gången yttrade mig, har äm
net
blifvit så ultömdt, att jag denna gång ej behöfver vara vidlyftig.
Jag hade trott, att orsaken till StatsUtsk:s afstyrkande af de i
ämnet väckte motioner borde sökas uti bristande uplysningar, ang:de
ifrågavande näring, men sedan Hr Bildt yttrat sig, är allt tvifvel
undanröjdt derom, att ju icke Utsk. med full beräkning kommit lill
det ogynnsamma resultat Betänk, utvisar.
Jag kan icke annat än på del högsta förundra mig deröfver,
att man såsom skäl lill afslag å motionerna framdrager skadligheten
af monopolier och prohibitiv-system, hvilket, enl. min oförgripliga
mening, är att se spöken på ljusa dagen. Man tyckes aldeles
hafva förbisett motionernas innehåll, som består endast och allenast
deruti, att ett lån måtte af Staten för näringens upkomst och befrämjande
beviljas.
Hr Bildt har i sina beräkningar endast hållit sig till värdet af
det socker, som från hvitbetan utfås, i jemförelse med rörsockret
och har aldeles förglömt den vinst som npkommer genom hvitbets
köttets
och bladens användande såsom foder åt boskapen. Vi veta
alla, att rofvor och kål ofta odlas blott och bart för kreaturens utfodring
dermed. Skulle man i dess ställe odla hvitbetan, som lemnar
denna rofva och kål och dessutom är användbar till sockerbe6
H. 25
386
Den 24 April.
redning, blott genom någon utpressning af saft från dess inre delar,
sä måste ju obestridligen vinsten deraf blifva för jordbrukaren
ganska betydlig.
Jag anser mig ej vidare böra uptaga R. o. Ad:s tid utan förenar
mig med dem, som begärt frågans återremitterande.
Frill. Cederström, Rudolf: Det är i sanning icke en lätt
sak för StatsUtsk. att så affatta sina Betänk., att alla blifva dermed
nöjda. När Utsk. med höfliga och vänliga ord refererar en
motion, som likväl i anseende till öfvervägande motskäl icke kan
tillstyrkas, så heter det, att praemisserna ej slämma öfverens med
konklusionen. Detta lägges äfven i detta fall lltsk. lill last, men
jag vågar taga Utsk:s förfarande i försvar.
Det är visserligen sant, att hvilbetor i åtskilliga trakter af
landet odlas, men det är äfven en sanning, att, så vida denna
planta skall upnå behörig växtlighet, bör den hafva en ganska djup
jordmån. Sådan finnes inom Sverige egentligen endast i Skäne
och Östergötland. Är det då billigt alt det öfriga landet skall sammanskjuta
medel för befrämjande af en odling, som endast i nå
gra
högst få provinser kan med större förmån bedrifvas?
Hvad beskattningen af bränvinstillverkning vidkommer, önskar
jag visserligen, att den vid innevande riksmöte blifver betydligt förhöjd.
Detta torde äfven vara en i det närmaste och efter all sannolikhet
afgjord sak; men i afseende å hvad Gr. Sparre yttrat derom,
att bränvinsbränningen bör så myckel som möjligt hämmas
och hvitbetsodlingen intaga dess plats, samt hålla jordbrukaren skadeslös,
ber jag att få påminna derom, att det fanns en tid, då
bränviuet ansågs såsom en lika nödvändig och hälsosam vara, som
någonsin numera sockret. I sednare tider har väl sockret, som
förut ansågs såsom en öfverflödsvara, mera närmat sig naturen af
en nödvändighetsvara, men jag vågar påstå, att vi ännu icke in
trädt
i delta sednare stadium, samt att det icke är gifvet, att en
ymnig socker-konsumtion skall befrämja en sundare diet hos
folket i allmänhet. Jag tror således icke, att behofvet af ifrågavar:de
fabrikation är så ovedersägligen ådagalagdt, att Slaten derför
bör vidkännas sådana upoffringar, som ett lån å 300,000 R:dr
emot lägre ränta än vanligt, ett lill nästa Riksdag med 10,000
R:dr årligen utgående anslag, skattefrihet m. m.; hvarföre äfven jag
finner mig föranlåten alt anhålla om R. o. Ad:s godkännande af
Utsk:s i Betänk, gjorda hemställan.
Gr. Sparre: Meningen med mitt förra yttrande var icke, såsom
en värd ledamot tyckes föreställa sig, att söka utverka något
premium eller någon skattefrihet för ifrågavar:de näringsgren. Jag
har endast afsell, att Staten skulle genom ett lån, som aldeles icke
behöfde utgöra en så betydlig summa som 300,000 R:dr b:ko, utan
gerna kunde till ett mindre belopp nedsättas, bidraga till införande
af hvitbetsodlingen, såsom en näringsgren, den der vore lämplig att
ersätta bränvinsbränningen, hvilken man söker att utöda.
Samme talare yttrade äfven, att inga andra provinser i Sverige än
Skåne och Östergötland äga en för hvitbetsodlingen tillräckligt djup
Den 24 April.
387
jordmån. Detta påstående torde vara något förhastadt, ty i den
trakt, der jag bor, hafva vi ända till 13 turn djup matjord och
det torde icke vara den värde talaren obekant, att matjorden kan
genom klok behandling ytterligare fördjupas. Då man känner, alt
i denna näringsgren hemraasfadde personer försäkrat, att jorden i
en stor del af Sverige är för hvitbetsodling särdeles lämplig, inser
jag icke hvarföre man vill motverka odlingen af en rotfrukt, som
i liera afseenden tillskyndar jordbrukaren fördel. Jag uprepar ännu
en gång, att jag icke under vanliga förhållanden skulle lala för
denna sak, men vi betinna oss f. n. i ett sådant undantagsfall, att
lagstiftaren, enl. min åsigt, bör egna mycken omtanke åt alla de
näringar, hvilka kunna i mer eller mindre mån vara tjenliga att
ersätta den fördertliga bränvinsbränningen.
Frih. Raab: Frih. Cederströms yttrande har föranledt mig att
åter begära ordet. Detta yttrande innehåller nemi. ganska betydliga
misstag. Gr. Sparre har redan uptagit och besvarat Frih. Cederströms
påstående, att endast Skåne och Östergötland skulle ega
till hvitbetsodling tjenlig jord. Äfven jag kan i detta hänseende
nämna, att uti Kalmar-lraklen, der jag är bosatt, jorden vid anställda
prof befunnits till denna odling ganska lämplig, så att skörden
af denna rotfrukt blifvit lika vacker, som på de flesta ställen i
Tyskland. Jag tror att samma förhållande eger rum på mångå
ställen i Sverige och dessutom kan, på sätt Gr. Sparre jemväl anmärkt,
jorden ytterligare fördjupas och förbättras.
Frih. Cederström har ansett det vara obilligt alt hela landet
skulle skatta till några fä personer, hvilka uti ifrägavande närings
bedrifvande funno fördel. Den värde ledamoten tyckes icke hafva
för sig redogjort, hvad som erfordras för att hvitbetsodling skall
lyckas. Dertill behöfves icke någon förhöjning i tullen å socker, ty
jag är öfvertygad derom, att den tullsats, som är denna vara åsatt,
utgör ett tillräckligt skydd för hvitbetsodlingen häri landet, och således
kan man ej säga, att socker-konsumenterna, hvilka ej komma
att betala kolonial-sockret dyrare än förut, beskattas för del att
hvitbetssocker-fabrikationen skall understödjas. Hr Bildt tyckes
hafva begått samma misstag, då han yttrade, att folket i Frankrike
och Tyskland måste betala skatt till hvitbetssocker-fabrikörerna.
Jag minnes ej så noga den kalkyl, Hr Bildt till ådagaläggande
häraf framstälde, men säkert är, att den förmenta obilliga beskattningen
ligger deruti, att sedan Staten pålagt hvitbetssocker-fabrikörerna
en ganska betydlig afgift för näringens bedrifvande, så måste
äfven tullen å kolonial-sockret höjas i proportion, emedan de drygt
beskattade hvitbetssocker-fabrikerna i annat fall skulle gå under.
Vill man här i landet nu genast eller efter några års förlopp lägga
skatt å hvithetssocker-tillverkning, så !blifver deraf en gifven följd,
att sockertullen måste höjas, men det är väl icke sagdl, att man i
Sverige skall beträda en sådan väg och beskatta en npspirande ny
näring. Om man skulle lägga en så betydlig skatt på odlingen af
hvete, att densamma ej kunde löna sig, med mindre man satte en
25*
388
Den 24 A pril.
jemförelsevis hög tull pä utländskt hvete, så skulle, enl. Frih. Cederslröms
åsigt, hvele-konsumenterna vara obilligt beskattade till
förmån för hvete-producenterna, ehuru obilligheten helt och hållet
lage uti den inhemska odlingens oskäliga beskattning.
Då man är betänkt uppå att inskränka bränvinsbränningen,
ligger det mycken makt deruppå, att man söker förskaffa landtbrukaren
ett surrogat för denna näring. Dertill är hvitbetsodlingen
särdeles lämplig, emedan densamma bereder landtmannen direkt
vinst genom sjelfva betans försäljning till socker-fabrikörerna och
indirekt Dylta genom bladens användbarhet till foder. Men för att
denna vinst skulle kunna upkomma, mäste hvilbetssocker-fabriker
finnas, och deras anläggande utgör således ett nödvändigt vilkor för
hvitbetsodlingens framgång. Häraf torde man finna, att saken icke
är af så underordnad vigt, som man tyckes vilja föreställa sig,
och anhåller jag, på grund af dessa och förut anförda skäl, att R. o.
Ad. mätte bevilja återremiss af detta Utlät.
Frih. Cederström: Det förefaller mig såsom skulle den si
ste
värde talaren, i afseende å den historiska utvecklingen af denna
fråga i främmande länder, begått ett litet misstag. Jag får derföre
erinra, att innan det ifrågasattes, att någon skatt skulle läggas å
hvitbetssocker-fabrikationen i Tyskland och Frankrike, höjdes tullen
å kolonial-sockret, hvilken åtgärd således helt och hållet måste lillskrifvas
benägenheten att försätta den inhemska sockertillverkningen
i ett blomstrande- skick; till förmån för hvilket syftemål konsumenternes
intresse och koloniernas fördel tillbakasattes.
Vidkommande yttrandet, att hvitbetan kan med fördel odlas i
en jordmån, som, ehuru icke af naturen djup, erhållit denna egenskap
genom artificiell behandling, vill jag sådant visserligen icke
bestrida, men detta är ett aflägset mål att hinna; och torde således
icke f. 11. kunna med fog åberopas till stöd för det, man närmast
afser. Dessutom torde jag få nämna, att då frågan i StatsUtsk. förevar,
uplystes det af åtskilliga ledamöter, t. ex. från Kalmar län,
alt försök med hvitbelsodling, anställda så vål inom sistnämnde som
andra län, lemnat föga tillfredsställande resultater, derföre att plantorna,
utsatta för en eller annan tidigt inträffande frost, blifvit
till stor del förstörda. Denna deras ömtålighet torde i vårt nordliga
klimat böra tagas i betraktande, innan alltför sartguiniska förhoppningar
må grundas på den nya industri, som på berörde odling
skulle stödjas.
Jag anser således fortfarande, att tillräckliga skäl icke blifvit
anförda för Statens inledande på en bana, som möjligen skulle leda
till mycket stora utgifter, utan motsvarande säkra fördelar för det
allmänna; hvarföre jag förnyar min anhållan om bifall till Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då en ny industri upstår, är det
naturligtvis antingen en sådan, som för att kunna fortlefva, ouphörligen
behöfver så väl direkt som, indirekt understöd från Statens
sida, eller ock en sådan, som bär sig sjelf och är både vinstgifvande
för dess idkare och nyttig för det allmänna. Att framkalla
en industri af.det förstnämnda slaget, kan aldrig blifva förmånligt
Den 24 April.
389
weli är hviibetssocker-tillverkningen af sådan beskaffenhet, _så bör
man icke önska att få denna näringsgren i landet införd. Ar åter
denna fabrikation så beskaffad, att den ulan något understöd kan
beslå och lemna dess idkare verklig behållning, så kan man icke
annat än finna det gagneligt för landet, om näringen komme
att ånyo, för att så säga, hos oss sig inrota och då återstår endast
alt tillse hvad dertill erfordras.
Denna industri behöfver för sin upkomst 2:ne saker, nemi.
förlags-kapital och fullständig kännedom hos dess idkare om det ändamålsenligaste
sältet för näringens bedrifvande. För att erhålla denna
kännedom erfordras undervisning i de methoder, som vid hvitbetssocker-fabri
kerna i utlandet begagnas, och till bestridande af den
dermed förenade kostnad förefinnas tillräckliga tillgångar tili de medel,
hvilka för sådana ändamål äro ställda till K. M:s dispostn.
Vidkommande åter förlagskapitalet, förefinnes för denna industri allt
hvad som förefinnes för hvarje annan näringsgren i landet, och det
torde blifva svårt att upgifva något giltigt skäl, hvarföre elt serskildt
låneunderstöd för denna industri, mera än för hvarje annan, skulle
behöfvas. För min del tror jag således, att Betänk kan bifallas,
men skulle någon skillnad emellan ifrågavartde industri och hvarje
annan näringsgren förefinnas, så beslår den deruti, att den förra
kan bedrifvas i ganska liten skala och sålunda blifva en folknäring,
som möjligtvis till en viss grad kunde uttränga bränvinsbränningen,
hvarföre man äfven torde kunna säga, att ifrågavartde näring och
tillverkning. icke egentligen behöfver vara någon fabriks-industri.
Skulle Betänk, blifva lill StatsUtsk. återremilteradt, anhåller
jag derföre, att Ulsk. ville fästa synnerlig upmärksamhet deruppå,
att det enda giltiga skäl för denna närings understödjande från Statens
sida ligger uti dess egenskap att kunna blifva en verklig folknäring.
Vill man i detta afseende göra något, så behöfves icke något
särdeles stort anslag, och icke heller någon skattefrihet eller
ett lån å 300,000 R:dr, utan torde saken kunna aflöpa med en
ganska måttlig summa. Jag anser således, att Ctsk:s åtgärd, med
anledn. af den möjligen blifvande äterremissen, bör inskränka sig
till att tillstyrka R. St. alt för hvitbetsodlingens upmuntrande anslå
en mindre summa, men i öfrigt lemna motionärernas framställning
utan afseende.
Många ledamöter hördes ropa pä propos.
Hr Ribbing: Den siste värde talaren slutade sitt anförande
med att yttra, det han önskade att motionärernas framställning skulle
vid en blifvande återremiss af Ulsk. lemnäs utan afseende, emedan
det väckta förslaget endast kunde främja enstaka fabriksintressen.
Jag får, med anledn. häraf, uplysa den värde ledamoten, att den
motion, jag i ämnet afgifvit, just innehåller en framställning af
ifrågavar:de tillverknings lämplighet att blifva en folknäring, ty i
hvarje stuga kan med tillhjelp af redan för matlagning befintliga
redskap sockerämnet utdragas ur hvitbetan. Men för att denna folknäring
skall kunna upkomma, är det oundgängligen nödigt, att det
finnes några socker-raffinaderier, som emottaga och förädla detta
390
Den 24 April.
sockeråmne och för befrämjande af sådana fabriksinrältningar är en
mindre summa aldeles otillräcklig. Jag anser således fortfarande,
att den summa, hvilken blifvit föreslagen att såsom lån från Statskassan
utgå, icke är för högt tilltagen och förnyar min anhållan om
återremiss.
Hr Gr. o. Landim:s härefter först till bifall och sedermera till
återremiss å förevar:de Ut låt. framstälde propos:r, besvarades med
blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han
ansåg den sednare till återremiss framstälda proposin hafva blifvit
besvarad med öfvervägande Ja.
Efter härvid af Hr Bildt framsläld begäran om votering, uplästes
till justering och godkändes följande voter:s-propos:n:
Den, som bifaller StatsUtsk:s Utlåt. JVs 88, i anledn. af
väckte motioner om understödjande af fabriks-inrättningar för Hvilbets-sockers
beredning, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot detta Utlåt, gjorde anmärkmr
föranleda till delsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 17.
. Nej - 15.
Föredrogs ånyo SlatsUtskis d. 12 och 15 dennes på bordet
lagda Utlåt. JYi 89, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om eftergift
af Kronans rätt till dana-arf efter aflidna enkan B. H. Sandelin.
Hr Printzensköld, Carl: Hos hvar och en, som nitälskar
för bibehållandet af den i hvarje lagbundet samhälle gällande grundsats,
att man icke skall till någons förmån göra eftergift i vidsträcktare
måtto, än så vidt annans rätt derigenom icke förnärmas, måste
det väcka en sann tillfredsställelse, att StatsUtsk. i detta fall vidblifvit
nämnde grundsats och icke betagit Kammar-Colhii Advokat-Fiskal det
actorats-arfvode, honora tillkommer för utförandet af Kronans talan
uti ifrågavar:de dana-arfs-mål. Men jag fruktar, att Utsk. i sin hemställan
i öfrigt icke gått tillräckligt försigtigt till väga, så att den
omförmäldta grundsatsen möjligen kan vid verkställigheten afUisk:s
förslag blifva frånträdd. Utsk. Tiar nemi. tillstyrkt, att Kronans rätt
till dana-arfvet efter enkan Sandelin må efterskänkas till förmån för
Fiskaren Sund och dennes syster, Margareta Urnberg, utan att, så
vidt jag af Utlåt, kunnat inhemta, det är med fullkomlig visshet
kändt, att nämnde personer äro enkan Sandelius enda lagliga arfvingar.
Det kan således vara möjligt, att det finnes andra arfvingar,
, som äro berättigade att dela arfvodet med nyssnämnde personer.
Om nu hela dana-arfvet utan vilkor till dem öfverlemnas,
Den 24 April.
391
tilen andra lika arfsberättigade personer verkligen finnas, ehuru de
ännu icke gifvit sig tillkänna, är det naturligt att Sund och hans
syster genom eftergiften erhålla en större förmån, än de i sjelfva
verket skulle hafva bekommit, derest de inom i lag stadgad preskriptionstid
till arfvets utbekommande sig anmält. Det är nemi.
otvifvelaktig!, alt, om de i laga tid gjort anspråk på arfvet, så hade
vederbönde domstol icke kunnat tillerkänna dem arfvet med mindre
de styrkt, icke allenast att de vore med enkan Sandelin be
slägtade,
utan äfven att inga andra vore i närmare eller lika grad
till arfvet berättigade. Det synes mig icke heller vara förenligt
med rättvisans fordringar, att dessa personer, derigenom att de för
sutit
praescriptionsliden, skola erhålla bättre rätt än de eljest haft,
och jag tror icke, att Staten står i sådan förbindelse till dessa arfvingar,
att det är skäl att gifva dem en större förmån, än de skulle
hafva fält åtnjuta, derest de i laga tid och ordning deras arfstalan
bevakat.
Få grund af hvad jag nu haft äran anföra, tillstyrker jag ett
tillägg till Utsk:s förslag, innefattande en inskränkning i eftergiften af
ifrågavar:de dana-arf till det belopp, hvartill de kunna lagligen
styrka sig hafva varit berättigade, derest prasscriptionstiden ej af
deni försutits. Kunna de styrka, att de äro oftabemälda enkas enda
lagliga arfvingar, sä följer af sig sjelft, att hela arfsbeloppet dem
tillfaller, men kunna de det icke, utan det skulle yppa sig, att andra
lika arfsberättigade personer finnas, så böra desse sednare icke
genom Statens åtgärd beröfvas en förmån, hvaruppå de med lika
mycket skäl som de, hvilka redan såsom arfvingar sig anmält,
kunna göra anspråk. Då all verkan af den försutna falalie-tiden en
gång blifvit eftergifven, bör denna eftergift sträcka sig till alla de
personer, hvilka inom densamma kunnat framställa deras arfsanspråk,
och icke endast till de personer, hvilka nu finnas i Utsk:s
Betänk, upgifne. Skulle de andra lagliga arfvingarne ej sig anmäla,
så synes det åtminstone för mitt begrepp vara långt billigare,
att Norrtelje stad finge åtnjuta den del af arfvet, som bordt
tillfalla dessa sednare.
För åstadkommande af en förändring af beslutet i den syftning
jag framställt, tror jag icke att en återremiss af Utlåt, behöfves,
emedan milt förslag ej afser någon förändring i sjelfva eflergiftsfrågan,
utan endast går ut på ett tillägg i redaktionen, hvarigenom
andra möjligen existerande arfvingars rätt till andel i arfvet
hålles öppen. Jag föreslår derföre, alt efter orden ”till förmån för
Fiskaren Henrik Sund och Fiskaren Johan Pehr Urnbergs hustru,
Margareta Catarina Sund införas orden : ”för hvad af detta arf dem
lagligen tilkommit, i händelse prescriptionstiden ej varit försuten.”
Genom ett sådant tillägg blifva de nödsakade att lagligen styrka icke
allenast deras skyldskap med den aflidne, utan äfven att de äro
hennes enda arfvingar. Man bör härvid ihågkomma, att enl. den
nu i Sverige gällande arfslag än den s. k. jas representationis längre
utsträckt än förut, så att syskons afkomlingar, äfven i fjermare
led än det första, inträda i deras förfäders ställe och rätt. Om således
några flere syskonbarn lill enkan Sandelin, än de i Betänk.
392
Den 24 April.
npgifne, numera ej lefva, kunna dock afkomlingar af dera finnas,
hvilka, ehuru i aflägsnare led, äro lika berättigade till arfvet, som
Sund och hans sysler.
Jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs Propos. å bifall till Betänk.
med det tillägg jag föreslagit.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag nekar icke, att den sats,
Hr Printzensköld framställt, äger lill sin princip en visserligen prisvärd
förtjenst, men jag lier alt få åberopa en annan princip, nemi.
K. M:s rättighet att återställa laga tid, som blifvit försuten, samt
derjemte erinra, att det sålunda endast synes vara utaf grannlagenhet,
som denna fråga blifvit till R. St. hänskjutcn. Det heter
dessutom i 2 § af 15 Kap. Arfda-B:n: ”Bor utländsk arfvinge å
den ort, der Svensk man arf njuter, tå njöte ock han samma rätt
i Sverige; vill han Ihet arf utur riket föra; gifve tå sjette penningen
theraf till Konungen, eller then han sin rätt förlänt häfver,
ther ej annorlunda emellan begge riken slutit är. Kommer
han ej inom natt och åhr, och med fulla skäl visar, att han är
rätter arfvinge; tage tå närmaste inländsk arfvinge samma arf, om
then inom tre månader efter natt och åhr sin rätt lagliga bevakar.
Gör han thet ej, eller är ej inländsk arfvinge till; lage tå Konungen,
eller then han sin rätt förlänt häfver, altsammans.” Således
beror del på K. M. att förläna sin rätt till så beskaffade daua-arf
som detta, till hvem K. M. behagar. Men som dylika frågor
i allmänhet blifvit öfverlemnade till R. Stms bedömande, så synes
K. M. icke vid nu förevartde fall hafva velat afvika från denna
allmänna praxis, så mycket mindre, som frågan redan vid en föreg:de
Riksdag varit föremål för Ständernas behandling.
Då man af den Kongl. Propos. inhemtar att Fiskaren Sund
och hans syster, hustru Urnberg, genom vederbörligen hos Rädstufvu-R:n
i Norrtelje företedde bevis styrkt sig vara i skyldskap
med aflidna enkan Sandelin samt alt närmare arfvingar icke sig anmält,
så synes det mig, att R. St. böra trygga sig vid hvad K. M.
uti ifrågar:de hänseende yttrat. För min del gör jag inga invändningar
emot de smärre modifikationer i K. M:s förslag, hvilka blifvit
af StatsUtsk. tillstyrkta, nemi. att Kammar-Colhii Advokat-Fiskal
skall åtnjuta behörigt actorats-arfvode, samt att Norrtelje stad befrias
från återbäring af all upiupen ränta utaf dana-arfsmedlen.
Detta har mycken billighet för sig, men alt förneka de ifrågavar:de
brorsbarnen till enkan Sandelin, hvilka äro utfattiga fiskare, bosatta
i ett främmande Iand, rättigheten att tillträda arfvet förr än de
styrkt, att inga andra lagliga arfvingar finnas, anser jag vara ganska
obilligt, isynnerhet som en sådan bevisnings fullgörande torde
för dem blifva kostsam, vidlyftig och svår, kanske omöjlig, och de
således för alltid eller åtminstone kanske under ganska lång tid, gå
miste om den af K. M. i Nåder dem tillämnade fördel.
Jag anser arfsprincipen inom samhället vara af största betydelse
för det allmännas gagn, och således böra hållas i fullkomlig
helgd. Tillämpningen häraf synes alltså i detta speciella fall jemväl
böra tillerkännas en sådan vigt, att det ingalunda skulle vara
Den 24 April,
393
önskligt, om man, för befrämjande af en kommuns fördel, frånträdde
denna princip. Då K. M. ansett oftanämnde personer representera
enkan Sandelins slägt, samt de äro de enda, hvilka med
styrkande af deras skyldskap lill den aflidna, sig till arfvets utbekommande
anmält, så tror jag icke, ali R. St. böra ytterligare fördröja
frågans afgörande genom att af dem fordra en sådan vidsträckt
bevisningsskyldighet, som Hr Printzensköld förordat. De båda
slägtingarne hafva visserligen icke vid deras underd. ansökan bifogat
ett fullständigt slägtschema, uptagande den aflidnas hela slägt, men
dä de upgifvit, att hennes öfriga syskon, dem de till namn ordentligen
upgifvit, varit barnlösa, och sjelfva för så lång tid tillbaka
lemnat landel, alt de efter all sannolikhet icke äro i lifvet, och
K. M., som äger laglig rättighet att öfver dana-arfvet förfoga, ansett
denna upgift till fyll estgörande, torde ej R. St. hafva skäl att
göra några vidare svårigheter, hvarföre jag vördsamt tillstyrker R. o.
Ad. alt bifalla Ulsk:s Betänk, utan någon förändring derutinnan.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Så vida här vore fråga alt
taga arf, så hade Hr Printzensköld otvifvelaktigt rätt i sin framställning,
men här är det ingalunda fråga om arftägt, ty dertill är tiden
redan längesedan förrsuten, ulan saken består deruti, att K. M.,
med anledn. af en till Honom ingifven underd. ansökning, till R.
Si. hemställt, huruvida de, till förmån för oftanämnda personer,
ville efterskänka Kronans rätt lill dana-arf. Frih. Cederström har
begått ett misstag, då han sagl, alt sökanderne icke styrkt annat än
deras egen slägtskap lill enkan Sandelin. De hafva genom bevis
från Kyrkohm i den församling, hvartill enkan Sandelin i lifstiden
hört, ådagalagt, att de öfriga af hennes slägtingar, som möjligen
ännu kunde lefva, hafva för många år sedan lemnat orten, samt
att man sedermera ej om dem haft någon underrättelse. Att nu
vilja förneka sökanderne den förmån, som K. M. velat dem tillägga,
derföre att det är en möjlighet, att andra slägtingar lill den
aflidne, hvilka för lång tid tillbaka lemnat landet, ulan att sedermera
låta sig afhöra, ännu finnas i lifvet, anser jag vara både
olämpligt och obilligt, ty vi böra ihågkomma, såsom jag i början
af mitt yttrande omnämnt, att här icke är fråga om någon rättighet
till arf, utan om beviljandet af en anhållan, framställd af medellösa
personer, hvilka försummat att i laga ordning göra deras
arfsanspråk gällande. StatsUtsk. har sökt alt vid denna frågas behandling
iakttaga all möjlig rättvisa och billighet. StalsUlsk. har
ansett staden Norrtelje icke kunna tillerkännas större förmån af
dana-arfvet, än den ganska betydliga, att under så många år hafva
åtnjutit ränte-inkomsten af det omtvistade kapitalet. Utsk. har derföre
tillstyrkt, att sjelfva kapitalet skulle lill Fiskaren Sund och hans
syster öfverlemnas, men att Norrtelje stad skulle befrias från återbäring
af all den ränta, som medlen intill redovisningsdagen afkasta!.
Utsk. har äfven tillerkänt vederbörande tjensteman behörigt
actorats-arfvode, så att jag Iror, att ingen bör med fog kunna påstå,
det Utsk. icke vid frågans lösning förfarit så rättvist sora möjligt.
Mig synes, att denna fråga, som både vid denna och fö
-
394
Den 94 April.
reg:de Riksdag åstadkommit så mycket trassel, nu borde få eli slut
och jag anhåller derföre om bifall till Utlåt.
Hr Printzensköld: Det stadgande ur Allmänna Lagen,
som af Frih. Cederström blifvit upläst, känner jag lika väl söm
han, och är således icke okunnig derom, att det är K. M:s höga
rättighet att öfverlåta Sin rätt till dana-arf åt. hvem Han finner för
godt. Jag har icke heller bestridt, att K. M. i delta fall kan göra
och låta efter behag, men då jag i den Kongl. Propos. icke
kunnat finna någon annan anleda, till densamma än den, att ifrågavar:de
personer styrkt sig vara arfvingar till den aflidne enkan,
vid hvilket förhållande K. M. ansett billigheten fordra, att Kronan
icke begagnade sig af den fördel, som genom de lagliga arfvingarnes
försittande af" praescriptionstiden upkommit, så synes det mig, att
orsaken till den föreslagna eftergiften icke bör sökas i någon känsla
af välvilja för oftanämde främmande undersåler, hvilken välvilja
törhända snarare borde hysas för Norrtelje stad, såsom ett under
K. M:s spira lydande samhälle. Jag har derföre tiott mig vid
denna frågas bedömande böra utgå från den förutsättning, att K. M.
med förslaget åsyftat att försätta dessa arfvingar i samma rätt, som
de skulle hafva egt, derest praescriptionstiden ej blifvit försuleri. Hade
de inom densamma till arfvets utbekommande sig anmält, så är
det ju tydligt och klart, att de icke kunnat åtkomma större del af
arfvet, än som lagligen bordt dem tillfalla, och att den öfriga delen
af arfvet bordt sättas i qvarstad, intilldess de lagligen styrkt,
att den aflidnes öfriga lika med dem arfsberåtligade slägtingar antingen
försutit deras talan eller vore-aflidne. Jag hade föreställt
mig, att det vore K. M:s Nåd. afsigt, att allt som icke lagligen
tillkomme de utländske arfvingarne, skulle förblifva i landel, och
möjligen i en framtid tillfalla den kommun, som först varit ifrågasatt
alt få hela arfvet åtnjuta.
Hr von Troil har yttrat, att man bör söka få ett slut på denna
fråga, som redan vid 2:ne Riksdagar föranledt trassel, men månne
man, för att afsluta en sak, bör träda lagligheten för nära, hvilket
ovedersägligen skulle ske, om Utsk:s hemställan bifalles och derefter
andra arfvingar sig anmäla, åt hvilka man skulle nödgas säga:
”ja, vi hafva återställt den försutna fatalie-tiden,-men denna eftergift
kommer icke eder till godo, ty några personer, som påstått
sig vara de enda arfvingarne, hafva redan fått uttaga hela arfvet.”
Skulle, såsom Hr von Troil omförmält, förhållandet verkligen
vara, alt lagliga bevis finnes derå, att de ifrågavaride personerna
äro enkan Sandelius enda arfvingar, så har jag naturligtvis intet
deremot, att hela arfvet åt dem öfverlemnas, men finnes icke sådana
bevis, så hemställer jag fortfarande, huruvida det vore med
rättvisa öfverensstämmande att tillerkänna dem bättre rätt ån de
skulle hafva egt, derest fatalie-tiden ej försummats.
Som jag ingalunda kunnat finna, att min framställning blifvit
af de 2:ue föreg:de lalarne vederlagd, förnyar jag min anhållan om
Propos. å bifall till det förslag jag afgifvit.
Den 24 April.
395
Gr. Sparre, Erik: Jag tror aldeles icke, att man genom
bifall till detta Utlåt, träder lagligheten för nära. Den sista värde
talaren har sagt, att han tror Konungens mening med den Nåd. Propos.
vara den, att försätta saken i det skick, hvaruti den skulle befinna
sig, om preescriplion ej inträffat. Detta anser äfven jag vara
K. M:s mening, men jag finner derjemte, att ett bifall till Utsk:s
Utlät, icke på något sålt ändrar förhållandet. Det är nemi. en
allmänt antagen och följd rättsprincip, alt, då en person, hvars arfvingar
ej äro kända, aflidit, tillträder den arfvinge, sorn först anmäler
sig, qvarlåtenskapen och om sedermera andra förut okända lika
eller närmare arfsberälligade personer sig anmäla, så få äfven de
utkräfva deras lagliga rätt af den, som arfvet redan tillträdt. K. M.
eller R. St. hafva, derest de besluta, att den försutna tiden skall
återställas, icke någon rättighet att innehålla någon del af ifrågavar:de
arf, om hvars utbekommande lagliga arfvingar sig anmält,
derföre att andra lika arfsberättigade personer möjligen kunna finnas.
Således möter det intet hinder i Svensk lag för de tillstädeskomne
arfvingarne efter enkan Sandelin att utfå hela arfsbeloppet
och då dertill kommer, att de öfriga personer, som skulle slå i
arfsförhällande till bemålde enka, under en längre tid ej låtit sig
afhöra, så ligger äfven deruti ett skäl att bifalla Betänk, och låta
ifrågavande behöfvande personer ändlligen utfå det arf, sorn lagligen
bordt dem tillkomma.
Hr von Troil: Om Hr Printzensköld läst så väl K. M:s
Propos. som SlatsUtsk:s Betänk., så hade den värde ledamoten utan
tvifvel funnit, att hans nu gjorda förutsättning är oriktig. Jag anser
mig icke böra yttra något vidare, ulan anhåller blott ånyo om
bifall lill Belänk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Genom den utredning af
frågan, som StalsUtsk. lemnat, finna vi att här icke ifrågakommer
någon laglig rätt för enkan Sandelins Finska anförvandter att utbekomma
det efter henne fallna arf, ty denna rätt har med praescriptionstidens
utgång för dem gått förlorad. K. JVI:s Nåd. Propos.
inskränker sig icke till att endast och allenast föreslå R. St.
att efterskänka Kronans rätt till enkan Sandelins qvarlåtenskap, till
förmån för hennes arfvingar, utan den säger i bestämda ordalag,
att denna rätt skall till förmån för Fiskaren Sund och hans syster
efterskänkas. Således innehåller just den Konst. Propos. hvad
StalsUtsk. nu tillstyrkt, och de andra lagliga arfvingar, som möjligen
finnas, hafva numera icke någon tält lill nämnde qvarlåtenskap.
Jag anser således allt vidare ordande i denna fråga vore
öfverflödigt, utan böra vi inskränka oss till att antingen bifalla eller
afslå ifrågavande Utlåt.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framstälde Hr Gr. o.
Landtm, alt under densamma blifvit yrkadt, dels bifall å Uisk:s
Utlåt., dels bifall derå med den förändring att framför ordet ”efterskänkas”
tillädes orden: ”för hvad af delta arf dem lagligen tillkommit
i händelse prsescriptionsliden ej varit försuten.”
336
Den 24 April.
Propus, lill bifall å Utsk:s Utlåt, blef härefter framsläld och
besvarad med slarka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s d. 12 och 15 dennes
på bordet lagda Mern. JV2 32, innefattande föreskrifter till undvikande
af pennin ge-remisser med posterne emellan Stockholm och
de orter, der R. St:rs Bauk har Låne- kontor m. m.
Föredrogs och lades på flere ledamöters begäran ånyo på bordet
Bevilln:sUtsk:s d. 15 dennes första gången bordlagda Betänk.
JVå 3, ang:de Tullbevillningen.
Med tillkännagifvande, att Talmännen vid deras sednaste sammanträde
öfverenskommit, att hos RiksSlm föreslå, att Bevilln.Utsk:S
nu ånyo bordlagda Betänk, måtte fä företagas till afgörande Onsdagen
d. 3 nästk. Maj, hemstälde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad.
bi folie att nämnde Betänk, då blefve ånyo föredraget, samt upföt des
främst å föredragn:s-listan.
Ropades Ja.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på flere ledamöters begäran,
LagUtsk.-s d. 15 dennes på bordet lagda Betänk. J\i 26, i ani. af
väckte motioner om en fullständig revision eller förklaring af 15
kap. Ärlda-B:n, i anseende till deri, för vissa fall, nu saknade bestämmelser,
eller om utfärdande af en serskild författning i ämnet.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 15 dennes
på bordet lagda Utlåt. J\s 79, i ani. af äterremiss af Utsk:s Betänk.
J\s 37, om utvidgande af de rättigheter, som äro Mosaiske
Trosbekännare i Sverige tillerkände, blef äfven detta Utlåt, ånyo
bordlagdt, uppå derom af flere ledamöter gjord begäran.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på flere ledamöters begäran,
LagUtsk:s nedannämnde d. 19 dennes f. m. på bordet lagde
Betänk:n:
N:o 17, i ani. af väckte motioner, angtde rättighet för qvinna
alt vid viss ålder blifva myndig;
N:o 18, i ani. af väckt motion, ang:de vilkoren för vinnande
af lagfart å fast egendom;
N:o 19, i ani. af väckt motion i afseende på skyldighet att
afstå jord för anläggning af jernvägar;
N:o 20, i ani. af väckt motion om förändring i gällande stad
ganden,
ang:de den varning, som oeniga makar skola undergå in
nan
de för oenigheten vid verldslig rätt tilltalas;
Den 24 April.
397
N:o 21, i ani. af väckt motion om förändring afhvad 15 kap.
Arfda-B:n sladgar om dana-arf; samt
N:o 22, i ani. af väckt motion om bestämmande af en summa
appellabilis för fullföljd af talan i HofRätt emot underrätts
beslut i tvistemål.
Föredrogos och lades till handlingarne LagUtsk:s r.edannämnde
d. 19 dennes f. m. på bordet lagde Memorial:
N:o 23, i ani. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 5, ang:de
antagande af Lagberedningens förslag till civil-lag;
N:o 24, i ani. af återremiss af Ulsk:s Betänk. N:o 12, ifråga
om uphörande af rättigheten att börda jord å landet; samt
N:o 25, i ani. af återremiss utaf LagUtskts Betänk. N:o 6, så
vidt det innefattar yttrande öfver väckt motion om uphäfvande af
lagens stadgande, ang:de revisions-skillings nedsättande för rättighet
att fullfölja underd. talan mot HofRätts dom och utslag i civila mål.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 21 dennes på bordet lagda
Memorial N:o 101, ang-.de bestämmandet af den RiksStcns och
Utslcns kansli-betjening tillkommande aflöning.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
SlalsUtsk:s nedannämnde d. 22 dennes f. m. på bordet lagde
Dllåtm:
N:o 93, i ani. af K. M:s Nåd- Propos/n, ang:de uphörande af
den åtskilliga hemman åliggande skyldighet alt utgöra dagsverken in
natura till Kungsgårdar och andra Kronolägenheter;
N:o 94, i ani. af väckt motion, ang:de afträdande lill Nätra
och Själevads socknemän af fisket vid Trysunda fiskehamn med dertill
hörande holmar, skär och fiskevatten;
N:o 95, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de erforderliga
medel för behöfvandes undsättning i missväxt år;
N:o 96, i ani. af väckt fråga om beredande af ersättning utaf
allmänna medel för förluster genom inträffade hagelskador;
N:o 97, i ani. af ånyo väckt fråga om afskrifning af Statsverkets
fordringar för Norrbottens och Westerbottens Län meddelade
undsättningar; samt
N:o 98, ang:de ett ytterligare låns beviljande för hamnbyggnaden
vid Wadstena.
Föredrogs ånyo och biföllos StatsUtsk:s d- 22 dennes f. m. på
bordet lagde Memorial:
398 Den 24 April.
N:0 99, å ani. af återremiss i Utlåt. N:o 38; och
N:o 100, å ani. af erhållen återremiss i Utlåt. N:o 51.
Vid föredragning af Serskildta Ulsk:s d. 22 dennes f. m. på
bordet lagda Betänk. N:o 9, i ani. af motioner om reglerande af
bränvinstillverkningen för höstmånaderne innevar:de år, blef äfven
detta Betänk, ånyo bordlagdt, på flere ledamöters begäran.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från BevillnrsUtsk.
inkomne Belänkai:
N:o 5, i ani. af väckt motion, ang:de serskild bevillning till
grundläggandet af en allmän pensions-anstalt för ålderstigna behöfvande
;
N:o 6, i ani. af väckte motioner om ändring i nu gällande
föreskrifter, ang:de de s. k. stämmoböternas fördelning;
N:o 7, i ani. af väckt motion om skyldighet för personer, som
ega en årlig bestämd ränte-inkomst af utlånade kapitaler eller undantag
af hemman, att med en viss proc. deraf bidraga till fattigförsörjningen
i den församling, inom hvilken de bo;
N:o 8, i ani. af väckt motion om utgörande af serskilda afgifter
för uprättande och underhållande af upfoslrings-anstalter för
vanartiga barn; samt
N:o 9, i ani. af väckt motion om serskild skatt på egandet
af hundkreatur, dels för Stockholm, till understöd åt Prins Carls
upfostrings-inrättning för fattige och vanvårdade barn, dels ock för
Rikets öfriga städer, till inrättande och uprätthållande af dylika upfostrings-inrättningar
i Länen.
Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 26 April f. m.
399,
Onsdagen den 26 April 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prct.uldr. för den 24 dennes.
Föredrogs ånyo Serskildta Ulsk:s d. 12 och 15 dennes på bor
det
lagda Betänk. JVå 8, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. samt
åtskilliga hos RiksSlsn väckte motioner, om vilkoren för bränvinst
ill verkning.
Då härvid Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om icke, enär Utsk.
i sjelfva Betänk, icke gjort någon hemställan som föranledde till
propos., R. o. Äd. behagade genast öfvergå till förslaget (ill förordning,
ang:de vilkoren för bränvinslillverkning, ropades Ja, hvarefter
Frih. Raab, Adam Christian, anmälde sig och anfördes
Då R. o. Ad. nu har beslutat att öfvergå till Serskildta Ulsk:s
förslag till förordn. angsde vilkoren för bränvinslillverkningen, och
delta förslag innefattar icke mindre än 100 §§, ligger del för mig
uppenbart, att stor tidsutdrägt skall ega rum, innan desse §§. blifva
genomgångna från början till slut. Jag skulle derför tro att någon
tid skulle sparas och att det i öfrigt vore ändamålsenligt om Ståndet
nu, såsom tillförene skett, först afgjorde de vigligaste §§:ne, och sorn
sådane förestår jag 1 §. 1 Morn.. 2, 3, 5, 8 och 38:de §§:ne. Då
hade Ståndet afgjort, hvilka må äga rättighet att tillverka bränvin,
tiden hvarunder denna rättighet må ulöfvas, redskapens beskaffenhet
och slutligen beskattningen. Sedan dessa §§. äro afgjorda, falla de
öfriga §§:ne derunder. På grund af dessa skäl anhåller jag, att R.
o. Ad. ville antaga det af mig nu föreslagna föredragningssätt.
Hr Hjärne, Harald: Då K. M:s Propos. i detta ämne remitterades
till Utsk. yttrade jag den tanken, att man framförallt
under denna Riksdag, vid lagstiftningen i delta vigtiga ämne, skulle
behandla frågan praktiskt. Jag ansåg nemi. såsom gifvet: alt, när
frågan i sin hela vid förekom till behandling, få höra mycket ordas
om grundsatser och principer. De grundsatser, som röra detta
ämne äro af den aldra största vigt, men jag tror, att om man i
fråga om det förslag, som nu är under öfverläggning, hufvudsakligen
fäster sig vid principer och vill kalfatra dem, så att man vill
hafva lagen i hvarje serskild detalj fullkomligt öfverensstämmande
med principen, så befarar jag, att man i stället för att vinna ett
stort mål som Regeringen, R. St. och en stor del af Svenska Folket
visat jsig hafva önskat, man skall misslyckas i lagstiftningen i denna
fråga. Jag tror, att det mest praktiska sätt att tillvägagå vid förevar:de
öfverläggning vöre alt icke fästa sig så mycket vid frågan*,
detaljer, ulan hvar och en bör begrunda huruvida han anser, atl
400
Ben 26 April f. m.
Serskildta Ulsk. upfaltat frågan så, att de angifna liufvudgrunderna
för Betänk, äro af beskaffenhet att verka till det åsyftade ändamålet.
För min del anser jag mig vara det Serskildta Utsk. tacksamhet
skyldig för att, ehuru sent detta Betänk, än inkommit, Utsk. likväl
i hufvudsaken kommit till resultater, som jag skulle önska måtte
vinna R. St:s bifall.
Den grundsats, hvarpå den närvande bränvinslagstiflningen hvila
r och hvilken är allmänt erkänd såsom skadlig och oriktig, har
Utsk. helt och hållet frångått derigenom, all Utsk. föreslagit att bränvinsbränningen
hädanefter skall helt och hållet skiljas frän jordbruket.
Detta är det vigtigaste, och om endast delta vid denna Riksdag
kunde vinnas, skulle jag anse, att man dermed vunnit ganska mycket.
Jag är likväl öfvertygad, att man kan vinna mera och dertill
vill äfven jag med min röst bidraga, men att ingå i alla detaljfrågor
af reglementarisk beskaffenhet, hvilket varit det Serskildta Utskrs pligt,
och att dervid göra alla anmärk:r, hvartill fog möjligen kao förefmnas,
det skulle enl. min åsigt betydligt minska de förhoppningar
man gör sig om denna frågas lyckliga lösning. Jag anser mig böra
nämna, att, när frågan förekom, jag ansåg det snart sagt förgäfves
att på detta rum uttala hvad jag önskade, och ju mera jag fördjupat
mig i de detaljfrågor Utsk. här framställt, ju mera har jag funnit
nödvändigheten af alt concedera flera af de anmärknrr, jag eljest skolat
göra vid frågans behandling. Jag tillstår, att jag under samtal med de
olika Ståndens ledamöter rörande detta Betänk, funnit nästan alla
med undantag af dem, sora biträda BondeSfis mening i denna fråga,
hafva låtit förstå, att möjligen genom eli längre utdragande pä tiden
och genom de långvariga discussioner, som i ämnet kunna upstå,
frågan skulle blandas med andra stora och vigtiga frågor samt icke
kunna behandlas med del nit och det intresse som ännu gör sig
gällande. Derföre äro ock, tror jag, de fleste benägne, alt heldre
än alt risquera della, antaga Utskis Betänk, sådant det är. Jag har
visserligen icke varit af denna lanke ända intill de sista dagarne. Jag
bar tänkt mig mycket in i det reglementariska af detaljerna, mot hvilka
man skulle kunna göra anmärkmr; men jag bekänner alt den delen
af Betänk., som afhandlar de frågor, hvars afgörande bero uteslutande
af R. St. nemi. beskattningen och de reglementariska föreskrifterne,
som med dem sammanhänga, är af Utsk. förträffligt behandlad.
Visserligen skulle man kunna göra anmärkmr vid några andra omständigheter,
men de äro af mindre vigtig beskaffenhet och af ringa
verkan, emedan författningen icke kommer att gälla längre än till
nästa Riksdag, men som sagdt är man bör förbise mindre vigtiga
detaljfrågor för det stora ändamålets skull. Jag hade nemi. trott,
att beskattningen å de mindre pannorna kunnat något nedsättas.
Hvad det reglementariska af frågan beträffar, så får jag fästa
upmärksamheten derpå, att om några brister derutinnan skulle finnas,
tillhör det Regeringen att deröfver besluta. Om man skulle
föreställa sig, att R. St. antaga detta Betänk, i klump, sådant det är,
är jag öfvertygad, att Regeringen icke skall anse R. St. derigenom
hafva uttalat den opinion, att de finna alla reglementariska föreskrifter
förträffliga. Jag är äfven öfvertygad, att Regeringen mycket
riktigt
/
Den 26 April f. m. 401
rikligt skall npfatta meningen med ett sådant antagande i klump
och icke undandraga sig, alt granska dessa reglementariska föreskrifter.
Pä grund af dessa skäl tror jag, alt vi, som äro praktiske
män böra vid denna Riksdag antaga Betänk, i sin helhet ulan några
anmärkn:r.
Jag anser mig äfven böra nämna en omständighet, som föranledt
mig att här upträda med denna åsigt. Vid ett sammanträde
i går afton på börsen, der de olika Ståndens ledamöter voro
tillsammans för all på förhand uttala sina tankar om Betänk, beslöts
nemi. lill en början att man skulle disculera frågan §:vis såsom
Frih. Raab föreslagit. Der börjades också en discussion, som
fortgick i 3 timmar, under hvilken tid jag icke yttrade mig, men
man medhann ändå icke mer än 2 eller 3 §§, och då denna discussion
icke ledde till något mål, framställde jag den tanken, att
rättast vore alt tala om ämnet i sin helhet och jag bifogade de skäl,
jag ansåg tala för Betänk:s antagande i klump. Flere af nu härvande
ledamöter såsom Frihme Krarmer och Raab samt Gr. Platen
och ålskillige andre deltogo i detta sammanträde. Samtlige narrande
antogo enhälligt mitt förslag, och förbundo sig att framställa denua
åsigt i de olika Stånden. Jag har således haft nästan en skyldighet,
en förpligtelse på grund af det gifna löftet, att väcka frågan här i
dag, hvilket jag nu äfven tagit mig friheten göra, och då jag har
förhoppning att många ledamöter af detta Stånd delar mina skrupler
i fråga om ändamålets vinnande, i händelse frågan kommer att vidlyftigt
afhaudlas punktvis och med många anmärkn:r återgå till
Utsk., anhåller jag om propos. på bifall till Betänk, i dess helhet
sådant det befinnes.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag nödgas helt och hållet mot
sätta
mig Hr Hjärnes förslag att afhandla Betänk, i klump, emedan
jag och många andra hafva ganska vigtiga anmärkmr att göra mot
de serskilta §§:ne, hvarför jag begagnar mig af den rätt, som mig
tillkommer enl. 54 § Riksd.Ordn. och anhåller att Betänk, mätte
punktvis föredragas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller vördsamt, att
Ståndet samt Hr Gr. o. Landtm, måtte godkänna det föredragningssätt,
Frih. Raab föreslagit. Derigenom vinner man, hvad Hr Hjärne
förklarat sig åsyfta, nemi., alt Ståndet först afhandlar grundsatserna
för Betänk. Man blir då icke nödsakad att genast ingå i detaljer.
Sådant kan ske sedermera. Hr Hjärnes hemställan, att antaga Betänk.
i sin helhet, eller i klump, såsom den siste talaren yttrade,
måste jag bestrida, helst i en fråga så vigtig som denna, på hvilken
många menniskors välfärd beror. Enl. min tanke vidlåda detta Betänk.
lie väsendlliga fel, hvilka jag längre fram skall anmärka. Ett
gemensamt misstag beslår deri, att de åtgärder Utsk. föreslagit skulle
åstadkomma ett hastigt och tvert afbrott från det sätt, hvarpå en
stor del af Svenska medborgare hittills skött sin hushållning. Närman
vill göra en stor förändring, skall man icke gå så våldsamt
lill väga, alt man framkallar en ovilja, motverkande de framsteg
6 H. 26
402
Den 26 April f. m.
man åsyftar. Att BondeSt., i allmänhet blifver missnöjd! med förändringen
; derom kan man vara förvissad. Om nämnde Stånd finner
sig såsom jag befarar, blifva för bardt beskattadt, hvarom jag
serskildt skall tala, när vi komma att vidröra frågan om redskapens
afverkningsförmåga, så varder missnöjet så mycket större. Om
bränvinsbränningen inställes, om skörden blir god och spannmålsprisen
falla i landet, så skola herremännen i stor mängd finna sig
i förlägenhet, och äfven blifva missnöjde med åtgärden. Skulle således
både herremän och bönder finna sig illa belåtna och PresteSt.
deraf förfäras, så npkommer ett allmänt missnöje i landet. Hvad
blir följden vid en kommande Riksdag? Troligen att 3 Stånd slå
sig tillsammans för att ändra hvad vid denna Riksdag blifvit gjordt.
Sådant vill jag, såvidt på mig beror, förekomma, och derföre underställa
Ståndet de rättelser i författningen, hvilka jag anser nödige
för alt undvika en återgång. Det kan icke ske, om man antager
Hr Hjärnes förslag att i klump godkänna Betänk. Hvad som på
Börs-sammanträdet eller i serskilda samqväm yttrats, anser jag oss
icke kunna eller böra taga till efterrättelse. Enl. hvad mig är
sagdt, fanns på Börsen ingen medlem af BondeSt. Talarne der lära
förnämligast utgjorts af Serskildta Utsk:s ledamöter. Att de skulle
förorda sitt eget förslag, var naturligt. Hvad der yttrats kan följaktligen
icke blifva någon regel för oss. Då Frih. Åkerhjelm emedlertid
här, med åberopande af 54 -§ Riksd.Ordn. yrkat Betänka föredragning
punktvis, kan sådant icke vägras. Jag anser således öfverflödigt
och endast ledande till tidsförlust alt fortsätta tvisten om
föredragningssätlet, utan önskar att de ledamöter, som redan anmält
sig; mätte afstå derifrån, så alt vi måtte få komma till det egentliga
föremålet.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Jag skall följa den siste
talarens upmaning alt afstå från ordet i fråga om föredragningssältet,
men då Hr Hjärne åberopat mig såsom närvande vid en
sammankomst i går, anser jag mig skyldig att yttra några ord. Det
förhåller sig verkligen så, som Hr Hjärne yttrat, att mot slutet af
sammankomsten, ehuru den då var temligen glest besökt fattades
det beslut, att man skulle försöka alt få Betänk, antaget i klump,
utan att det sönderplockades genom discussioner öfver de serskildta
punkterna; men det tillhör icke en ledamot af Serskildta Ulsk. att
påyrka eli sådant behandlingssätt och aldraminst nu, sedan åtskil
ige
talare bestridt en sådan frågans behandling.
Jag har egentligea begärt ordet, för att bestrida det af Frih.
Raab föreslagna föredragningssätt eller att utplocka vissa §§. af Betänk.
och afgöra dera, samt sedan återkomma till de öfriga. Jag
tror, att derigenom skulle förloras mycken tid. De hänga så tillsammans,
att man under discussionen skall återkomma till dem man
afgjort, och jag anser det vara vida bättre, om hvar och en, som
ämnar tala i ämnet bereder sig på att §§:ne föredragas i den ordning
de i förslaget förekomma. Som sagdt är, tror jag, att vi vinna
tid derigenom, emedan vi måste i alla fall återkomma till de serskildta
§§:ne och då är det så godt att taga dem i den ordning de
Den 26 April f. m.
403
i förslaget förekomma, hvarföre jag bestrider Betänkis antagande
i klump.
Hr Estenberg, Carl Christian: I denna fråga synes det
mig af stor vigt, att vi icke för knapphändigt lägga grunden för det
beslut, vi skola fatta. Hr von Hartmansdorff har sagt, att vi icke
skola förnöta liden med öfverläggning om sättet för denna frågas
behandling, hvaremot Hr Hjärne föreslagit alt Betänk, i sin helhet
skulle antingen antagas eller förkastas. Det är väl troligt, att pluraliteten
af Ståndet icke kan antaga ett sådant förslag, som är behäftadt
med så många brister.
Hvad åter angår Frih. Raabs af Hr von Hartmansdorff understödda
förslag så tror jag att största delen af oss sväfva i en ganska
stor okunnighet om innehållet af dessa §§. Således skulle jag anse
det vara ytterst nödvändigt, all man npgifver de ämnen dessa §§.
vidröra. Jag har studerat delta Betänk, ganska flitigt, men har icke
kuunat fått reda på, hvilket system Frill. Raab här förordat. Derföre
skulle det vara möjligt, att det är precist samma förslag jag
velat framlägga, ehuru jag är okunnig om, alt det är detsamma
Frih. Raab framställt. En del förslag, som blifvit framställda gå
ut på dels att bränvinet skall med vissa undantag aflysas och dels
Ii 1 latas till fabrikation, konsumtion och försäljning under de vilkor,
den redan voluminösa bränvinslagstiflningen statuerat och söker statuera.
Jag föreslår alltså, att vi lörst och främst må yttra oss i
allmänhet om vi i enlighet med framställda motioner skola aflysa
bränvinet. Låtom oss besluta, att vi för vår del alldeles bannlysa
denna fiende från vårt land och drifva ut honom helt simpelt och
enkelt. Kunna vi härutinnan icke öfverenskomma, må vi då tillse,
om vi skola antaga detta förslag med de modifikationer, som
i de olika §§:ne kunna göra sig gällande. Om dessa 2 alternativer
antagas, så tror jag, alt vi blifva i tillfälle att taga i öfvervägande
de förslag, hvilka i Betänk, endast vidröras, och alt vi kunna
yttra våra meningar derom, men hvilka motioner eller förslag Ulsk.
alldeles icke tagit i öfvervägande. Enl. Hr Hjärnes upgift hafva
alla ylliat sig mot bränvinets olämplighet och ansett denna giftsdryck
såsom ett ondt för vårt land, hvilket onell icke kan jemföras med
något annat än en fiende, och af flender, deri största och grymmaste,
som förhärjat vårt land. Skola vi icke få yttra ett ord derom, huruvida
denna fiende skall få sprida sitt onda ibland oss, och huruvida
den skall blifva beskattad eller icke? Skola vi icke få yttra oss i
anledn. af Hr Hjärnes motion, huruvida vi skola bannlysa bränvinet,
fördrifva det ur landet eller ej? Jag tror att vi ega den rättigheten
att först yttra oss, huruvida vi skola ingå i dessa detaljer. Skola
vi fästa oss vid Utsk:s förslag, så är endast fråga om rättigheten att
bränna bränvin skall vara fästad vid jorden eller icke. Men hvarföre
hafva vi då kommit tillsammans för alt tala emot bränvinet,
då vi straxt i böljan medgifva dess tillvaro i landet. Mycket hade
jag mer att tillägga, men slutar med vördsam hemställan, om icke
rättast vöre alt först afgöra om vi böra egna någon upmärksamhet
26*
404
Den 26 April f. m.
ät alla de framställda förslagen. Besluta vi, atl vi alldeles icke vilja
hafva bränvin, behöfva vi icke tänka på att åstadkomma en bränvinslag,
sorn nära nog blir digrare än den borgerliga lagen och
följaktligen kunna - vi också undgå att få bränvins-domstolar och
bränvins-domare och thermomelrar öfver statsbehållningen, öfverdenna
icke sköna utan fula konst at ttillverka och försälja bränvin.
Jag förnyar således min anhållan, atl den första öfverläggningen må
föras om de två alternativerne, om vi skola antaga Utsk:s förslag
eller helt och hållet bannlysa bränvinet ur vårt land.
Frih. Raab: Jag får lugna Hr Estenberg med tillkännagifvande
att han, äfven om mitt förslag till föredragningsordning antages, Olifver
i tillfälle att vid föredragning af 1 §:s 1 Mom. yrka absolut nphäfvande
af ali rättighet till bränviustillverkning. Dernäst får jag för Hr Hjärne
betyga min fägnad, alt han nu förklarat sig helt och hållet lill förmån
för Utskrs Belänk., och det är mig så mycket kärare att få höra
detta, som denne ledamot varit ganska strång i sina omdömen öfver
Ulsk., sä att jag icke kunde vänta mig att få höra det yttrande han
här afgifvil. I öfrigt får jag förklara, atl om frågan här gällde alt
antaga författningen utan all förändring, sådan Ulsk. framlagt henne,
eller att vidblifva den gamla, skulle jag aldrig ett ögonblick draga
i betänkande att välja det förra, ty de befintlige felen kunna vid en
kommande Riksdag afhjelpas dä grunden hvarpå den är bygd, är
god. Jag är innerligt öfvertygad att stora resullater kunna i framtiden
vinnas af detta förslag, sådant det nu är fram lagd t, men då
åtskilliga förändringar deruti skulle förbättra detsamma, måste jag
lika med Hr von Hartmansdorff önska, att vi icke förhasta oss ulan
försöka, om icke dessa förändringar må kunna tillvägabringas. Af
denna anledn. anser jag det vara skäl, alt först föredraga de
vigt igaste §§:ne. Dessa äro 1 §. 1 Morn., som afhandlar frågan
om rättigheten alt tillverka bränvin. 2 §. om liden, 3 §., huruvida
bränvinsbränningen skall vara indelad i 2 klasser, gm jag så får
säga, 5 §. om bränneriernes indelning i större och mindre, 8 §.
om pannans rymd i de mindre brånnerierna och 38 § , sorn afhandlar
beskattningen. Dessa äro de hufvndgrunder, hvarunder de
öfrige §§me falla. Blir man ense om dem, sä är det sannerligen
icke af serdeles betydenhet om en eller annan afvikelse skulle förekomma
i det ena eller andra af öfriga §§:ne.
Frih. Kraemer har önskat, att §§:ne skulle i nummerföljd ifrån
den första till den sista föredragas, men jag får erinra att innan
frågan i Utsk. discuterades, upställdes vissa principer, som först afgjordes,
och det är på dem författningen sedan bygdes. Då vi inom
Ulsk. beslutat först öfver principerna, anser jag del både nyttigt
och nödvändigt att Ståndet på samma sätt förfar, hvarföre jag anhåller
alt R. o. Ad:n ville behjerta delta mitt förslag.
Hr von Hartmansdorff: Förekommen af Frih. Raab får jag
fästa Ståndets upmärksamhet derpå, att då de af honom framställda
grunder blifvit afgjorde, har Ulsk. att derefter rälla detaljerna. Sådant
hindrar oss icke att genomgå hvarje §. Till grunderna hörer
måhända alt man för fullständighelens skull, tager i beräkning
Den 26 A pir il f. m.
skallen såväl för de slörre som mindre brännerierna och om hon
bör erläggas förskotlsvis eller ej. Sedan Slåndet pröfva! hufvudgrunderna,
lättas arbetet i öfriga hänseenden. Då undviker man
just de svårigheter Hr Hjärne påpekal, och genom hvilkas upräknande
han velat afskräcka Slåndet från Betänk:s genomgående punktvis,.
Hr Hjärne: Jag har tillräcklig takt för alt icke vilja envist
vidhålla milt förslag då det af flera bestrides, ehuru jag är öfvertygad
derom, alt oaktadt man begärt föredragningen punktvis, del
icke skulle strida emot Riksd.Ordn:s föreskrifter, om jag i en contrapropos.
vid en votering begärde Belänk:s antagande i sin helhet,
men det föredragningssätt Frih. Raab och Hr von Hartmansdorff
förordat, anser jag leda lill för mycket onödigt tal, emedan om man
här skulle utplocka en eller annan §, utan att på förband bestämma,
att man skall gå i nummerordning, skulle följden blifva att ny
discnssion skulle upsla om hvilken § i ordningen derefter skulle
följa. Således om man hade afgjort 1 §, skulle man sedan discutera
först om den §, som derefter borde förekomma och sedan om
sjelfva §:n och så hela Betänk, igenom. Vill man antaga det föredragningssätt,
att man först afgör grundsatsen, och det skall jag
icke hafva något emot, så tror jag det vara lämpligare alt icke följa
det redigerade förslaget till författning ulan Utsk:s företal, der dessa
28 grundsatser äro utsatta med cursiv stil. Men äfven detta sätt
anser jag icke vara det lämpligaste, enär det endast skulle leda till
alltför mycken vidlyftighet och derföre förenar jag mig med Frih.
Kraemer, att man börjar med 1 §. neli fortsätter sedan i nummerföljd.
Derigenom undviker man alla discussioner om hvilka §j$:r
skola i ordningen föredragas.
Frih. Stjernstedt, Joli. Wilh.: Såsom ledamot af Serskilda
Utsk. bar det naturligtvis varit min skyldighet alt noga länka
mig in uti förevar:de ämne, men jag föreställer mig, alt så icke
kunnat vara förhållandet med icke ledamöter i Utsk.
Inom detta Utsk. hafva vi galt så tillväga, att vi först fram
kastade
vissa grundsatser, af hvilka en del först provisoriskt antogos,
och sedan gingo vi tillbaka och afgjorde dem definitivt. Undertiden
hade man haft tillfälle att betänka sig och erhålla likasom ett sammanhang
i tanken emellan dessa serskilda grundsatser. Skulle nu
discussionen föras blott om vissa §§, så befarar jag, alt endast de,
hvilka före upkomslen på della rum genomtänkt frågan, kunna se
henne i ett system. Dessutom kan det hända, att en § ändras,
och om det t. ex. vore den 8 §, säger jag upriktigt, att jag nu
icke tänkt mig lydelsen af den 38 §. Sker föredragningen af§§:ne
i nummerföljd, blir man äfven mera hemmastadd med ämnet och
derigenom undviker man beslut, som 9ro i strid med dem, man
vid föreg:de §§. fattat.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: I motsats med den siste
värde talaren delar jag Frih. Raabs och Hr von Hartmansdorffs
åsigter i fråga om föredragningssättet. Jag tror för min del, att
man blir mera hemmastadd vid ämnet och att detta framsläller sig
400
Den 26 April f. m. ’
mycket klarare, om man först afgör de §§, hvilka, så att säga, uL
göra grunderna för författningen. Jag har vid detta tillfälle, såsom
jag ofta plägar göra för att reda mitt begrepp, upgjort en tablå,
hvaruti frågans alla hufvudpunkter äro sammanfattade, och utan att
i detta afseende hafva på minsta sätt rådfört mig med de Hrr, som
här yttrat sig, instämmer likväl denna upslällning fullkomligt med den
indelning, som af förstnämnde talare blifvit föreslagen såsom bas för
föredragningen. Det är också naturligt alt någon väsendtlig skiljaktighet
i detta afseende ej kan upslå. Frågan delar sig tydligen först
i hvad som rörer tillverkningen och hvad som rörer beskattningen.
Dessa hufvudafdelningar sönderfalla sedan, i afseende å tillverkningen:
i frågan om rättigheten alt bränna; i frågan om tidell;
och i frågan om redskapens beskaffenhet; samt rörande beskattningen:
i frågan om dess belopp; dess beräkningssätl; och
liden för dess utgörande. Dessa äro onekligen de grunder, hvarpå
hela författningen hvilar, och voro vi om dem ense, faller det öfriga
nästan af sig sjelf. Jag förenar mig alltså med Frih. Raab
och Hr von Hartmansdorff i fråga om sättet för föredragningen.
Hr Estenberg: Sedan Frih. Raab afgifvit sitt senaste yttrande,
instämmer jag lill alla delar med honom.
Ofverläggningen om föredragningssätlet ansågs härmed fulländad*
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde, att, sedan Hr Estenberg
afstått från sitt yrkande och instämt med Frih. Raab, numera återstodo
egentligen 3:ne serskilda meningar, nemi. alt Ulskrs förslag
mätte discuteras i dess helhet, såsom Hr Hjärne yrkat, eller §-vis,
såsom öfrige talare föreslagit. I afseende på discussionen §-vis hade
2:ne talare yrkat att §§:ne må förekomma enl. förslagets nummerföljd,
och Frih. Raab med flere ledamöter föreslagit alt de må företagas
i följande ordning nemi. först 1 §:ns 1 Morn., 2, 3, 5, 8
och 38:de §§:ne och sedan förslaget i öfrigt efter nummerföljd;
hvarvid Hr von Hartmansdorff tillagt att efter 38 §. äfven 39, 40
och 41 §§:ne må förekomma innan återstående delar af förslaget
företagas enl. §§:nes nummerföljd.
Frih. Raab: Jag anhåller ali få förena mig med Hr von Hartmansdorff.
Uppå härefter framställda serskilda propos:r bifölls först att
Utsk:s förslag skulle §-vis företagas och sedan att dervid den af
Frih. Raab och Hr von Hartmansdorff föreslagna ordning skulle
iakttagas.
Till följd häraf förekom nu
§ i. Morn. 1.
Hr von Hartmansdorff: Jag har visserligen deltagit i upställningen
af denna §:s ordalydelse; men i afseende på den nu föredragna
punkten anhåller jag dock att få föreslå vissa rättelser.
Här är nemi. tillåtet att äfven i städerna begagna enkel redskap.
Derigenom skulle möjligen kunna hända, alt stadsjorden användes
till potatis-sättning och den blifvande skörden till bränvinsbränning
Den 26 A piil f. m.
med småpannor. Sådant vore stridande icke blott mot ändamålet
med stadsjorden, utan äfven mot författningens åsyftning att den
enkla redskapen skall så fort ske kan, försvinna och ersättas af den
sammansatta eller s. k. större. Jag hemställer alltså, om icke ordalydelsen
i 1 §:s 1 Mom. hör blifva följande: ”Bränvin må med
sammansatt redskap tillverkas af en hvar, som antingen är enl. 4
§. 1 Mom. i Fabriks- och HandtverksOidn. d. 22 Dec. 1846 berättigad
att idka fahriksrörelse eller på landet eger, eller innehar,
serskild skattlagd jord; samt med enkel redskap endast af sådan jords
egare, eller innehafvare.”
Gr. Posse, Gust. Maur,: Bade Ulsk. framlagt endast förslag
lill förordn. om vilkoren för bränvinstillverkuing utan några motiver,
skulle jag hafva ohetingadt ingått på Hr von Harlmansdorffs
förslag, och jag gör det äfven nu; men vill dock framställa
några anmärkn:r mot Utsk:s motivering, på hvilken Utsk. grundat
sin åsigt, att bränvinsbränningen bör lyftas från jordbruket. Jag
har pä förhand sagt, alt jag ämnar rösta derför, utan att jag
likväl gillar Utsk:s moliver.
Man har sagt, alt jordbruket icke har någon rätt till bränvinshränning.
Det må vara en sanning, alt denna rättighet icke återfinnes
i någon lag, men den är dock grundad på något, som kallas
gammal häfd. Ja Mine Hrr! just på gammal häfd är denna rättighet
grundad. Jag tror således, alt bränvinsbränning varit en jordbrukets
rättighet, och att man icke kan skoningslöst borttaga henne.
Ulsk. säger: ”1 fråga om all annan sådan har den grundsats gjort
sig gällande, att frambringaren eller ägaren af råämne har hvarken
större eller mindre rätt än någon annan alt förarbeta det. Sålunda
har man icke fallit på den tanken att grufveägare ensamme skulle
äga ali blåsa tackjern, hytteägare ensamme alt smida stångjern,
slångjernstillverkare ensamme att bränna stål eller tillverka finare
smiden, ullproducenter ensamme att väfva ylletyg, ägare af lera och
sand ensamme alt bränna tegel o. s. v.” Den, som har en fabrik,
må väl vara berättigad, att laga råämnet hvar han vill. Säd måtte
väl vara ett råämne och bakning af bröd är väl en förädling deraf,
och följaktligen mäste den, sorn skall baka bröd, hafva rättighet att
taga säden hvar som helst. Jag kan icke gå in på, alt detta är
stridande emot eganderätten. Bränvinsbränningen har länge varit
fästad vid jorden, och åkerbrukaren har hafi många fördelar deraf
icke derför, alt jag tror den hafva varit nödvändig för ladugårdsskölseln,
men derför, att bränvinet varit en lätt afsättlig vara. Jag
har på förhand sagt, alt jag vill skilja bränvinsbränningen från jordbruket,
men jag vill äfven, att då representanier af R. o. Ad. samt
PresteSt. hvilka hafva så många gemensamma interessen, om de rätt
förslodo desamma, lemna ett sådant medgifvande, att nationen skall
erkänna, att det är en ädel handling, att det är en upoffring, som
icke kan fordras af oss, utan vi göra den derför, att vi äro genomträngda
af öfvertygelsen, att nationens väl kräfver denna upoffring.
Detta vill jag, att nationen skall inse och begripa, och af denna
anledn. protesterar jag helt och hållet mot den motivering, hvarpå
408
Den 26 April f. m.
Utsk. upslällt den §, sora nu är i fråga. Jag vill icke vara vidlyftig
i detta fall, emedan jag tror, att discussionen blir vidlyftig
nog ändå, utan jag slutar med yrkande af bifall till Hr von Hartmansdorffs
framställning.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde dels skriftligen, dels
muntligen:
Först anser jag mig böra tillkännagifva, att för vinnande af
det ändamål som här bör i främsta rummet sökas — fylleriets
hämmande — den 1111 ifrågavande författningen, i min tanke endast
kan lemna två väsendtliga medel.
l:o bränvinets fördyrande, hvarigenom åtminstone någon
minskning i konsumtionen bör åstadkommas, och
2:o inskränkning i antalet af bränvins-fabriker -— något
bränneri för husbehof finnes nu knappast. — Genom en sådan inskränkning
minskas antalet af dem, som hafva omedelbar nytta af
bränvinsförtärande, och af dem, som vid all lagstiftning i dessa
frågor, först tänka derpå.
Får jag bränna, eller får jag sälja min säd och min potatis
på nära håll till högt pris? och endast i andra rummet derpå
om lagen kan dämpa laster och brott.
Jag vill icke, att man nu skall göra sig några illusioner, eller
föreställa sig, att om man äfven stiftar den bästa möjliga lag, ang:de
tillverkning af bränvin, man dermed äfven gjort nog för fyllerilastens
hämmande. Dertill fordras i min tanke oändligen mycket
mera, hvaribland jag nu blott i förbigående vill erinra om goda
föredömen från de bildade klasserna, bättre upfostron; den
allmänna välmågans tillväxt; sunda, tillräckligt luftiga bostäder;
beredande af Ullf alle lill bättre, oskyldiga njutningar
och förströelser m. m.
Jag har tagit mig friheten erinra härom, isynnerhet för att
mötandet inkast, att i ett eller annat land, der man redan har en
lagstiftning för bränvins-tillverkning, sådan jag önskar den, folket
ändå super. Men felet ligger då icke i denna del af lagstiftningen.
Så t. ex. i England, der i detta afseende dåliga exempel från de
högre klasserna och brist på bildningsanstalter för de lägre intill
de sista 15 å 20 åren verkat och jemte den ytterliga strängheten
i afseende å firandet af söndagen, •— då man ej får göra annat än
läsa, spatsera och supa — ännu bidraga till fylleriets bibehållanden.
Dock har det aftagit der, och man anser sådant i väsendtlig målto
vara att tillskrifva de klokare författningar man i afseende å tillverkningen
af bränvin der vidtagit. Såsom exempel härpå vill jag
anföra följande efter ett sisth år utkommet berömdt arbete, af förre
Inspektören öfver Skottska fängelserna, Fredrik Hill, en broder till
Rowland Mill.
Under det en särdeles hög afgift var lagd på tillverkningen af
bränvin, eller s. k. ”whisky”, ingick i ett distrikt, Elgin, icke en
enda skillings dylik] afgift lill statskassan. Några år efter afgiftens nedsättning
erlades i samma distrikt 40,000 £ St', i dylik afgift. Och
en embetsman på stället hade intygat sådant ej vara en följd af
Den 20 April f. ra.
409
ökadt fylleri, nian hade inträffat samtidigt med en betydlig minskning
i dryckenskapslasten. Under den höga afgiften bedrefs nemi.
mycken lönn-bränning. Denna verkställdes om nätterna. Frestelsen
ali supa var derunder oemotståndlig och en stor del af landtmännen
visade, när man mötte dem om morgonen, att de besegrats
af denna frestelse.
Jag har sagt, att det nu egentligen äro tvä medel till hämmande
af fylleriet, som man kan bereda. Jag tillägger, att intet
sådant medel får försummas, om man på allvar vill närma sig det
vigliga målet.
Jag tror att U(sk:s bär föredragna lag-förslag, om det antages,
skall i viss mån bidraga både till bränvinets fördyrande och till
minskning i bränvinsfabrikernas antal. Jag antager derföre heldre
detta förslag än bibehåller nuvande stadganden. Jag klandrar icke
heller Ulsk. derför, att det vid öfvergången till ett nytt system, gått
till väga med varsamhet och skonat de på förut gällande författningar
grundade intressen. Tvärtom tror jag, alt i detta afseende
man bör göra ännu flera concessioner.
Men jag anser Utsk. hafva vid tillämpningen af de uttalade
grunderna begått några misstag, som jag tror kunna rättas, utan
alt sönderrifva det hela, hvartill jag ingalunda vill bidraga. Vid
handläggning af de serskilta sladganderna skall jag, om ingen annan
gör del, närmare upgifva huru jag tror sådant kunna verkställas.
Nu vill jag blott i allmänhet antyda hufvudsyftet af mina
anmärkn:r.
När man vill hämma konsumtionen af en vara söker man
höja priset genom hög beskattning. Detta är en godkänd utväg.
Höjningen kan ske ända till den gräns der man löper fara för den
olotliga tillverkningen eller införseln. Man vinner dessutom, genom
detta sätt alt fördyra en mindre nyttig vara, serskildt det ändamål,
att afgilterna å de nyttiga, eller andra konsumtionsskatter
kunna minskas, hvilket ock alltid bör ske, men om man deremot
söker att fördyra en .vara genom vexationer, godtyckliga, onödiga
och onyttiga inskränkningar, så förfar man, fastän på en omväg och
således en sämre väg, efter samma regel som när man för att fördyra
en vara låter en del af den befintliga tillgången kastas i sjön.
Belägger man en "varutillverkare, för att plåga honom eller fördyra
hans produkt, med andra inskränkningar än dem allmän ordning
eller kontroll vid upbörd fordra, så förstör man också utan någons
fördel — utom den som har samma vara alt sälja, och den vinner
äfven på varors utkastande i hafvet — en del af produkten.
Sådane inskränkningar i nu förevaride förslag anser jag dem vara,
som bestämmer en kortare tillverkningstid än den hittills vanliga,
som stadga ett maximum för tillverkningen och som föreskrifva, att
afgiflerna skola erläggas förskottsvis, äfven der man kan behålla
hela produkten såsom säkerhet för afgiften.
Alla dessa stadganden stå i strid med de enklaste reglor för
enskilt'oell allmän hushållning. De två första aflägsna ock från det
andra hufvudsyftet, minskning i bränneriernas antal. Förnärmandet
till delta mål anser jag ock att man kunnat mera bestämdt än som
410
Den 26 April f. m.
skett antyda alt de bränneriet- der produkt-beskattning ej kan äga
rum, endast tillåtas under öfvergångstiden eller blott undantagsvis
för dem som under något af de sista åren t. ex. 1852 eller 1853
tillverkat bränvin i dylikt bränneri.
Af dessa skäl och instämmande uti hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat ang:de olämpligheten att tillåta sraå-brännerier i städerna, tager
jag mig friheten föreslå följande redaktion af l:sta §:ns första Mom:r.
”Bränvin må i sådant bränneri, der det tillverkade beloppet
upmätes under offentlig upsigt och afgift i förhållande till detta belopp
utgår, på landet eller i stad tillverkas — — —
skattlagd jord.”
”1 bränneri, der det tillverkade beloppet icke upmätes under
offentlig upsigt, och afgiften beräknas efter redskapens afverkningsförmåga,
får bränvinsbränning hädanefter endast utöfvas på landet
af den som jemlikt 2 § i Förordn:n den 10 Okt. 1851 dertill haft
rättighet, och af sådan rättighet år 1852 eller 1853 sig begagnat.”
Jag tror att ingen har anledn. att klaga öfver ett dylikt stadgande.
Man inleder ej eller då någon att anlägga småbrännerier
och öka deras antal, och man bör väl söka ställa så till, att dessa
på de fleste ställen komma att uphöra. Hvar och en, som anlägger
dem, skall ovilkorligen göra förluster, hvari jag icke vill inleda någon.
Frih. Raab, Adam Christian: Hr von Hartmansdorff, med
hvilken Hr von Koch sig förenat har yrkat ett tillägg i 1 §. 1
Mom:r, som skulle antyda, att rättighet lill bränvinsbränning i mindre
bränneri borde tillkomma endast jordbrukare eller ägare till serskild
skattlagd jord, hvartill Hr von Koch gjort ett ytterligare tillägg. Jag
får uplysa, att ett sådant förslag varit å bane i Utsk., men kunde
icke der vinna majoritet för sig. Likväl är jag långt ifrån att motsätta
mig detta, utan vill tvertom understödja detsamma, men får
fästa Hrrmes upmärksamhet derpå, alt om man i 1 §. inlager en
sådan undantagslagstiftning, mötes man af svårigheten alt man då
skulle redan i denna §. tala om den skillnad emellan stora och
små brännerier, som först förekommer i 3:dje och 4:de §§:ne, hvaremot
intet hindrar, alt låta i 3 §. inflyta en sådan undantagsföreskrift.
Så var äfven föreslaget i Utsk., hvilket mina Hrr kamrater i
Utsk. torde erinra sig. Hrrme kunna således tryggt bifalla denna
§. och få det tillägg som J önsken infördt uti 3 §, hvarigenom man
slipper att nu tala om de mindre brännerierna, innan man sagt,
hvad dermed menas.
Frih. Åkerhjelm: Serskildta Utsk., sorn med sitt förslag
åsyftar alt inskränka bränvinsbränningen, har i 1 §:s 1 Morn., för
att vinna detta mål, besynnerligt nog gått tillväga på det sätt, att
det utsträckt bränvinsbrännings-rätligheten på samma gång Utsk. föreslår,
att man skall få tillverka bränvin i s. k, större och mindre
pannor. Betänker raan, hvad följden häraf blifver, så finner man
lätt, att den mindre bränvinsbränningen, som i viss grad fått sig
tillerkänd och, jag tror med rätta, vissa förmåner framför den större,
skall komma alt utsträckas till våra småstäder och Handlande på
landet. På detta sätt skall en näring komma att upstå, som kanske
Den 26 April f. m.
411
kommer att gå hand i hand med husbehofsbränningen på landet,
och jag förmodar, att det icke varit Serskildta Utsk:s afsigt. Jag
skulle tro, att det vore vida lämpligare, bibehålla näringen fästad
vid jorden, på sätt 2 §. i nu gällande författning föreskrifver. Jag
tror det af skäl, att, sä länge den öfvertygelsen hos jordbrukare icke
är allmän, att bränvinsbränningsrältighelen icke är en förmån, R.
St. i lagstiftningsväg icke kan beröfva dem denna förmån med mindre,
än att ett stort missnöje skall npkomma, såvida icke R. St. äro
betänkte, att på samma gång lindra jordens skatter. Utan en sådan
åtgärd begå R. St. mot såväl de mindre som de större jordhrukarne
en orättvisa. Hr von Hartmansdorff har visserligen upgjort ett
förslag, som något minskar olägenheterna af det utaf Utsk. framställda,
men jag bekänner, alt detta förslag, enl. min åsigt, innebär
en förmån endast för innevånarne i städerne, den de f. n, icke
hafva. Förslaget åsyftar nemi. att flytta fabriksbränningen inom
städerna och jag inser icke något skäl, hvarföre man skall lemna
dessa stadsboer en större rätt än de nu hafva. Del förefaller mig
eget nog, att det Serskildta Utsk. i Usta Mom. af denna § föreslår
en utsträckning af bränvinsbrännings-rältigheten på samma gång
Utsk. i ett påföljande Mom. föreslår en inskränkning för vissa personer
samt embets- och tjenstemän. Detta är en motsägelse, egen
nog i sitt slag. Det är visserligeu en sanning, att delta icke f. n.
utgör föremål för öfverläggning, men jag har likväl velat påpeka
denna motsägelse. Jag anhåller om propos. derå, att R. o. Ad.
ville besluta att i enlighet med K. M:s förslag rättigheten att tillverka
bränvin blifver såsom hittills fästad vid jorden.
Hr Hjärne: En talare har sagt att bränvinstillverkningen är
en rättighet, sorn tillhör jordbruket och är grundad på häfd, men
jag får fästa hans upmärksamhet derpå, att det likväl icke är en
juridisk rättighet. Man kan väl säga, att det är en fördel för jordbruket,
men ingalunda, att det är en rättighet, som kan hänföras
under benämning af privilegium, hvilket efter den talarens åsigt,
om jag rätt förstod honom, icke kunde frånhändas jordbruket med
mindre än att det jordbrukande Ståndet frivilligt medgaf detsammas
uphä^vande. Hade han endast sagt, att bränvinstillverkningen vore
en fördel för jordbruket, skulle jag kunnat ingå i discussion med
honom, men ingalunda nu. Jag anser, att det beslut, som fattas i
fråga om denna § är det vigligaste af alla. Härpå beror, huruvida
lagstiftningen i denna fråga blir sådan som allmänna opinionen önskar
den, eller om vi skola qvarblifva vid den nuvar:de~ lagstiftningen,
som hitintills visat sig olämplig och skadlig. Jag kan icke
medgifva, att jordbruket har någon rättighet till eller fördel af att
bränna bränvin. Här finnas på detta rum så många jordbrukare,
att det vid detta tillfälle vore föga lämpligt att ingå i bevisning
derom, att det icke är en fördel för jordbruket att ega denna rättighet.
Men att jordbrukare, som nu begagna sig af bränvinsbränning
vilja bibehålla densamma och utesluta alla konkurrenter, hvilka
genom Utsk:s förslag komma att upstå, derpå undrar jag visserligen
icke. Jag kan således icke dela Gr. Posses åsigt härutinnan.
412
Den 22 April f. m
Hvad aler beträffar Hr von Hartmansdorffs förslag, sä kan jag
icke heller inslämma deruti. Man har klandrat den rättigheten för
jordbrukaren att begagna dessa småpannor, och man har hittills föreställt
sig, att de voro nödvändiga för utfordring af den mindre
jordbukarens kreatur. Just dessa oriktiga begrepp, dessa fördomar
i fråga om landtbruket och landihushåliningen önskar jag kunna aflägsna.
ur denna författning, och derföre kan jag icke ihgå på Hr
von Hartmansdorff* förslag, utan önskar att bränvinsbränningen hädanefter
må blifva en fabriksnäring, hvilken den i sig sjelf är. Jag
tillstyrker således bifall till Ulsk:s förslag i della fall, ehuru jag skulle
önska i afseende på redaktion att, i st. f. att Utsk. i fråga om qvalifikalionerna
åberopat HaudlverksOrdn., Utsk. helt och hållet utsatt,
hvilka till bränvinsbränning må vara berättigade, så att man icke
för vinnande af uplysning härutinnan behöfde gå till en serskild
författning.
Frih. von Rrjemer: Innan jag uptager till besvarande de
anmärkn:r som blifvit gjorda npot 1 Mom. 1 § af Ulskrs förslag till
förordning ang:de vilkoren för bränvinstillverkning anser jag mig
böra yttra några ord om behandlingen i allmänhet af delta ärende.
Det är klart att med en lagstiftning af den ömtåliga art, som denna,
olika åsigter och stridiga intressen måste upstå. Så har ock förhållandet
varit inom Utsk., hvarpå några ganska bittra reservationer
lemna en profbit. Det är äfven klart, alt då dessa olika meningar
mäste i de flesta fall slitas medelst voteringar, icke alltid det rätta
dervid blir segrande. Om således förslaget äger brister, hvarpå jag
icke tviflar, få dessa till stor del tillskrifvas behandlingssättet. Afven
jag inser åtskilliga brister i detsamma, men har likväl icke anmält
någon reservation, dels derföre, att jag af en tillfällighet var hindrad
öfvervara öfverläggningarna inom Utsk., då grundsatserna
afhandlades och afgjordes, dels derföre att jag är fullt öfverlygad
om, att inom RiksStm finnas sakkunniga personer, hvilka nog uptäcka
bristerna, utan att de utpekas, men hufvudsakligen derföre,
att jag anser detta förslag vara ett öfvergängsförslag till en bättre
lagstiftning i detta vigtiga ämne, och att det derföre må tillkomma
blifvande Ständer, sedan banan en gång blifvit beträdd, att taga
steget fullt"nt och sätta yxan till roten.
Hvad jag dock med visshet tror mig kunna förutse, om förslaget
till sina hufvudgrunder antages, är att tvenne af snart sagt
hela Svenska nationen varmt uttalade förhoppningar skola till en
betydlig del vinna fullbordan, nemi.: bränvinsflodens förminskning
och den skadliga dryckens fördyrande, hvaraf följden äfven
skall otvifvelktigt blifva all det omåttliga superiet hejdas.
Jag öfvergår nu till den föredragna §. Den enda förtjenst som
delta förslag kanhända har, men det är ock en stor fosterländsk
förtjenst, är att det lägger en säker grund till en fabrikmässig
behandling af bränvinsbränningen, hvarpå man i framliden kan bygga,
och derigenom befria och lösrycka modernäringen från de band,
som hållit desamma vid en så låg ståndpunkt, ty genom den olyck
-
Den 22 April f. m.
413
liga öfverlygelsen alt bränvinsbränningen är elt nödvändigt bihang
lill jordbruket och en af dess mest lönande binäringar, bar landtbruket
tagit en skef och oriktig riktning. Man har uteslutande sökt
alt framalstra sådane produkter, som med fördel kunnat användas för
bränneripannan, och sålunda försummat odlingen af fodervexter och
i hög grad vanvårdat boskapsskötseln. Man prisar dranken, men
detta är endast ett genljud från en svag minoritel, som ännu vidhåller
dess förträfflighet. Afseende bör väl fästas på de opinioner,
som gjort sig gällande i detta fall vid våra Allmänna Landibruksmöten,
hvilka bevistats af hundradetals jordbrukare från skilda orter
i Riket. Vid de första af dessa möten, framställdes frågan
tvifvelaktig, eller om bränvinsbränning är för jordbruket behöflig
och nyttig? Men sedan opinionerna hunnit stadga sig och innan
Hushållnings-Sällskaperna blifvit riktade till mera rationella åsigter,
framställdes frågan vid sisthållne Landtbruksmöte sålunda: Som
Bränvinsbränningen är för ladugårdsskötsel icke behöflig utan tvärtom
skadlig, huru bör lagstiftningen härom upgöras, för att lösrycka
denna handtering från jordbruket?
Af alla dessa skäl yrkar jag bifall på 1 §:n 1 morn., med
den redactiousförändring som af Gr. Mörner blifvit föreslagen.
Hr Estenberg: Då jag nu är i tillfälle att, såsom jag önskade
vid frågans afgörande om grunderna för öfverläggningen om
det i frågavar:de förslaget , yttra mig öfver, om bränvinet bör rent
af bortskaffas utur landet eller ej; beder jag få taga i anspråk
Höglofl. Ståndets tålamod, enär jag vet mig här tala inför en samling
af dem, hvilka jag väl känner äro bedröfligen allt för mycket
interesserade för bränvinets tillvaro i vårt land, och jag derunder
torde lätt kunna blifva något för mycket mångordig.
Till en början önskar jag göra Höglofl. Ståndet upmärksamt
uppå, hvad bränvin ur? Alt bränvinet icke är en Guds gåfva, bestämd
(ill näringsämne för menniskokroppen, det är i våra dagar
icke mer en hemlighet för en hvar som beflitat sig att taga kännedom
om denna varas natur och beskaffenhet. Det är ett absolut
gift, som uti sitt concentrerade skick, ehuru icke förtärdt i stor
qvantitet, rent af inom kort lid dödar äfven den starkaste menniska.
Uti sitt med vatten utspädda skick, fortfar det dock alltid att
vara ett förgiftadt vallen, som alltid är skadligt, mer eller mindre
i förhållande lill den större eller mindre vattenqvantitet bränvinet
innehåller. Alt bränvinet likväl icke anses att vara ett gift hvarken
af producenten, bränvinsförsäljaren eller consumenlen, det faller
af sig sjelf; men denna deras okunnighet om rätta förhållandet
härvid, hindrar ju likväl icke att bränvinet dock är hvad det är,
och det tillhör en hval', uppå hvilken man gör anspråk af att ega bildning
och uplysning, att ické vara okunnig med de okunniga, utan
låta sig ledas af sanningen, icke älska råhet och okunnighet, utan
söka visdom och ljus. Det gifves väl alltid menniskor, som äro
otillgängliga för kunskap, men till sådana okunniga menniskor talar
jag icke här. De många, som försvara bränvinet, befarande derutaf
intet ondt om man, som de föregifva, ordentligen och mått
-
414
Den 22 April f. m.
ligt bruka det, må vara så många som helst, deras stora tal af
missledda vittnen förslår dock icke emot de förenade vittnesbörden
af en Linné, Hufeland, Kranickfeldt och för öfrigt de mångå grundlärda
Naturforskare och Läkare, som synnerligast i England och
Amerika bevittnat att alkohol, sprit eller bränvin, vare sig i dess
concentrerade eller utspädda skick, dock alllid är ett för menniskokroppen
förderfligt gift. Oell desse sednares vittnesbörder måste göras
gällande emot de bedragnas villfarelser och fördomar rörande
bränvinets natur.
Hvad nu beträffar den skada bränvinsgiftet utöfvar uppå rnenniskan,
har jag, genom sorgfälligt anställda forskningar deröfver, så
väl inom landet, som synnerligast utomlands under en längre utrikes
resa, som jag företagit, hvarunder jag synnerligast skattat de
meddelanden mig uti Berlin gåfvos af Medicine-Professorn Doctor
Kranichfeldt, kommit till det resultat och den öfvertygelse, att det
isynnerhet är menniskans Ganglii-nervsystem, som genom bränvinet
gradvis och småningom förslappas, hindras i sina funktioner, och
omsider aldeles förstöres, då följden deraf blifver en sjukdom kallad
delirium tremens och omsider fullt vansinne. Functionerna af
menniskans Ganglii-nervsystem, äfven kalladt Instinkt-nervsystem,
yttra sig sålunda, att då dessa nerver äro sunda, äger menniskan
en fin känsla och instinkt på det henne är skadligt och oskadligt.
Ganglii-nerverna, denna ytterst fina del af menniskokroppens organism,
utgöra liksom föreningslänkarna mellan menniskans kropp och
själ. Då dessa nerver blifva skadade, förvandlas denna finkänslighet
uppå hvad gagnar eller skadar uti passionerad åtrå efter det
skadliga och onyttiga, äfvensom afsky och hat till det för menniskans
bestånd gagneliga. Under sådana för menniskan olyckliga
förhållanden, förloras helt och hållet den sunda urskiljningskraft,
hvarigenom menniskan bevisar sig vara ett intellektuell väsende, uphöjdt
öfver de oskäliga kreaturen. Härutaf förklaras det fasaväckande
förhållande, hvaruti bränvinssuparen försattes, då han kan
vara i stånd att fråntaga hustru och barn den sista skarfven der de
försmäkta i nöd och brist, för att kunpa få sig ett rus- Det är utrönt
på fyrfaldiga sätt, att äfven de s. k. måttliga bränvinssuparne
under tidernas lopp blifvit, om icke förr, på ålderdomen af detta
giftet till den grad förstörde och beröfvade urskiljningsförmågan, att
de blifvit försatta i ett fortfarande knarrighetslillstånd, hvarigenom
jemn missbelåtenhet till den grad förstämt deras lynne, att deras
bästa vänner af dem med köld, ovilja och förakt blifvit afvisade,
under del deras fiender till dem fått fri tillgång, oaktadt de sjelfve
sett den stora skada de derutaf lidit. Andra hafva genom denna
enervering blifvit urståndsätta att med klokhet sköta sina affärer,
och derigenom lidit betydliga förluster. För samma orsaks skull
hafva lärde och på sin tid högt upburne män, hvilkas skrifter utbredt
det klaraste ljus öfver deras samtid och efterverld, nedsjunkit
i sådan obetydlighet och oförmögenhet, att de pä ålderdomen knappt
kunnat förslå sina egna under lyckligare förhållanden utarbetade och
författade skrifter. Dagliga exempel förefinnas hur bränvinssuparen,
ehuru anstucken af börjad vattusot, röjande sig i det skenbart väl
-
Den 22 April f. m.
415
mäeude, plussiga, lösa och svampaktiga hullet, med sjelfbelåten frimodighet
skryter öfver sitt välbefinnande, oaktadt de första stadierna
äro började till en nära obotlig sjukdom. Så äfven påstår mången
gammal bränvinssupare, att han aldrig rönt af bränvinsförtäringen
några menliga följder, ehuru likväl han både lill kropp och själ i
verkligheten dagligen lider af denna förgiftade dryckens följder, dem
han aldrig härleder från rätta grunden, utan söker både att förklara
och bola, ehuru han likväl icke befattar sig med att bota det onda
i sjelfva dess grund, hvilket han gjorde, om han från sitt bord för
alltid förvisade den förgiftade källans dryck. Slapphet och tröghet,
brist på energi och själskraft och ihärdighet, jemte hären af mångfaldiga
sjukdomar grundlägges allt af bränvinets och öfriga destillerade
spritdryckers förtärande; och det är icke bär min afsigt alt
söka framlägga någon fullständig skildring af dessa olyckliga följder,
ly dä skulle jag öfverskrida den gräns, inom hvilken jag här måste
inskränka mig.
Jag har nu sökt visa alt bränvin är skadligt för menniskan,
jag skall äfven nu bjuda till att likaledes bevisa dess skadlighet för
boskapen. Denna skada föranledes af drankfordringen, hvarutaf så
väl boskapsafveln som mjölken tager betydlig skada. Bevisen härför
äro i våra dagar sä tydligen ådagalagda, att vi böre icke deröfver
kunna vara i ovisshet. Man vill väl ännu förmena, alt för
slagtkreatur drankfordring skall vara tjenlig; men det börjar likväl
i denna del äfven upstä mycken tvifvel, och för min del anser jag
vara ganska sannolikt, alt köttet af drankfordrade kreatur omöjligt
kan vara lika hälsosamt som köttet af dem, hvilka icke äro deraf
fordrade och gödda. Då man nu derjemte besinnar, hur klöfverodlingen
genom drtmkfordringen eftersältes och försummmas, så må
väl det vara nog tydligt, att boskapsskötseln af bränvinsbränningen
äfven Jider skada.
Afven jordens produkter och alla industriella näringar
taga skada at bränvinslillverkningen. Säden, potäterna, som i så
oerhörda massor förderfvas för att derutaf tillverka del skadliga giftet,
hvaraf både menniskor och boskap förderfvas — hvilken förfärlig
förlust beredes icke derigenom åt jordbruket? Vinodlingen af
våra inhemska frukter skulle kunna drifvas med stor framgång, om
icke bränvinsindustrien toge, till den förres men, all upfinningsförmåga
i beslag; lanken ligger fjetlrad i bränvinsflodens afgrund, och
allmänt nyttiga näringar och förelag hämmas derigenom, att denna
icke sköna utan fula konst, att på alla uptänkliga vis fabricera bränvin,
förskingrar samhällets tillgångar och krafter, lemnande efter sig
lidanden utan (al i armodets hem.
Då nu så är, mine Hrr, att ni lida tvång och förtryck af en
fiende, den grymmaste som någonsin härjat våra landamären, och
sjelfva nationen i massa upvaknat för alt lösgöra sig från de nesliga
banden, och bevisat detta derigenom, att de allestädes ifrån
vändt sig med petitioner till K. M. och R. St. för alt begära hjelp
emot den öfverlägsna och härjande tyrannen; hvad tillhör oss då
alt göra? Skole vi icke lyssna till nödropen och hasta till strids
emot fienden, som kastar sig öfver och förderfva!- menniskorna
416
Den 26 A pr i 1 f. m.
lill kropp och själ, förderfvar boskapen och hela landet nied dess
frukt? Hvar äro hjeltarne, som gå fram och strida ljusets strider
emot förderfvaren? Skole vi lala honom fritt förderfva, och i ställe
för alt utdrifva honom, dagtinga med honom och tillåta honom bo
när oss, för det han låter beskatta sig, ehuru det egentligen är han
sora beskattar land och folk? Jag för min del kan icke med stillatigande
åse landets jemmer' och nöd. Jag vågar ej förena mig
med dem, som möta fienden på det viset, att de öfvergifva landets
värnlösa barn, under det de träda i fiendens leder, och der blott
strida för rättigheter, rättigheter, hvilka de vilja hafva beviljade
och utvidgade åt förderfvaren, på det hans förödelse må anställas i
mångdubblad! mått och i stort, så i städerna som på landet. Om
han låter beskatta sig, så varén förvissade mine Hrr, alt han hittar
nog på medel, att hålla sig sjelf skadeslös genom en mångdubblad
skatt, den han med rofgiriga händer utkräfver af landels fattiga och
olyckliga barn, hvilka varda genom sådan slags nalional-ekonomi i
grund förlorade lill kropp och själ, under det nationalvälmågan
varder lillspillogifven och såld för det hopade blodiga guld, som
Statskassan dervid torde kunna komma att samla. Uteblifver äfven
denna skatt, såsom somlige Statsmän vilja hoppas, och nationen
skulle blifva så klok, att den icke låter förgifta sig derföre att det
kostar så mycket; så är likväl spelet och vågstycket för högt och
stort; ty det skulle ju kunna hända, alt den delen Statsmän, som
eftersträfva denna slemma vinning, till förmån för Staten som de
mena, få verkligen sin vilja fram, att Statskassan riktas på nationalvälmågaus
bekostnad. Med frimodighet aflemnar jag här ett vittnesbörd
emot bränvinsbränning och försäljning, under det jag vördsamt
anhåller om Hr Gr:ns o. Landtnäs propos. uppå delta enkla
förslag, hvilket jag, under förkastande af Utslcs förslag i sin helhet,
sålunda framlägger:
Bränvin må icke tillverkas eller försäljas af en hvar, utan endast
af dem, som för techniska och kemiska behofver fått privilegium
dertill. Och skola vid dessa privilegierade kemiska och’ lechniska
spritfabriker och försäljningsställen noga kontroller iakttagas,
på det bränvinsbränning och försäljning icke må hädanefter blifva
missbrukad till fyllerilastens befrämjande.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot alt i ordalydelsen
göra den förändring, som Frih. Kraemer föreslagit. Det är
likgiltigt, om R. o. Ad. med de öfriga Stånden bibehålla benäm
ningen
större eller tnindre bränneriet’. Icke heller har jag något
deremot, om Ståndet finner för godt, att till den 3:dje § eller hvilken
annan som helst förflytta det stadgande jag velat i den l:a §
införa. Här är icke så mycket fråga om en bestämd ordalydelse
som att uttrycka grundtanken, af de stadganden man vill i de serskildta
§§ intaga. Jag har nu ändrat mitt förslag till följande lydelse:
”Bränvin må med sammansatt redskap tillverkas, af en hvar,
som antingen är, enl. 4 § 1 mom. i Fabriks- och Handlverks
Ordn.
d. 22 Dec. 1846, berättigad att idka fabriksrörelse, eller på
landet
Den 20 April f. m
417
landet äger, eller innehar, serskild skattlagd jord. Bränvinstillverkning
i mindre bränneri må nlöfvas endast af den, som äger, eller
innehar, i mantal satt jord.”
Här är anmärkt, att Fabriks- och IlandtverksOrdn. icke borde
åberopas, utan att man i stället skolat införa hennes ordalag. Sådant
hade blifvit alltför vidlyftigt. Del enda fel sora ifragavartde
stadgande möjligen innebär består deruti, att det är för myckel bestämdt.
Jag bar ock anledn. tro, att en annan ledamot i detta hänseende
upgör förslag till rättelse, hvilket jag hoppas blifva riktigare
än mitt.
P
Frih. Åkerhjelm har sagt, alt ehuru man velat minska branvinsbränningen
och den skada hon förorsakar, har Utsk. likväl upslällt
sitt förslag så, att tillverkningen skulle ökas. Derpå får jag
svara, att Utsk. velat, så vidt möjligt varit, öfverflytta bränvinstillverkningen
frän landet till städerna öch föivandla henne från en
binäring på förra stället lill en fabriksnäring i de sednare. Lyckas
man häri, så skall man i Sverige likaväl som i andra länder kunna
lättare bevaka bränvinshränningen. I Norrige bedrifves hon egentligen
i städerna, emedan der är bästa tillfället både för tillförsel och
afsättning. Om vi komme på samma punkt, så skulle vi troligen äfven
ernå samma fördelar som Norrmännen, nemi. att hafva ett mindre
antal bräuvinsfabriker. Under den sisla bräuningstiden funnos i
Sverige 30,620 bränneriet-. I sanning ett icke ringa antal. Med
mitt förslag har jag icke åsyftat småpannornas bibehållande i städerna
utan jag har tvertom velat förhindra deras begagnande derstädes.
Vi böra ej heller motverka Ulsk:s syftemål att få bränvins
tillverkningen
såsom Fabriksrörelse i städerne bedrifven.
. ^
Frih. Åkerhjelm har trott, att bränviuslillveikningen fortfarande
borde förbehållas åt landet. Om man antoge delta för rikligt, så
borde deraf följa, alt endast landtmän skulle fä supa bränvin. Men
med en sådan lagstiftning skulle bränvinsbrännare på landet blifva
illa belåtna, ty då miste de sina bästa afnämare; städerna. Det år
Eder Mine Hrr allmänt bekant, att jag är skråinrältningarnes försvarare.
Men jag har dock aldrig gålt så långt att jag velat förmena
någon baka bröd för egel behof eller göra kläder åt sig sjelf. Man
borde väl aldrig kunnat föreställa sig, att en liberal man ville
förmena någon alt tillverka bränvin för eget behof. Likväl
skulle delta blifva händelsen, om man nekade stadsboer att sjelfva
tillverka del bränvin de supa. Jag hoppas således, att R. o. Ad.
icke gör något afseende på denna invändning, ulan med godkännande
af den grundsats, som Utsk. i 1 §:s 1 Mom. uttalat, bifaller
detsamma.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Då jag delar den af Frih.
Åkerhjelm uttalade åsigt, vet jag icke, hvarför jag skall dölja det
för Ståndet. Frilen har hittills varit ensam i sitt yrkande, och då
frågan är af största intresse för landet, anser jag mig böra understödja
honom. Ehuru vi äro för svaga att genomföra en inskränkning
i bränvinslillverkningen, har likväl för detta ändamåls vinnande
6 H. 27
•418
D en 26 A [ir il f. m.
K. M. afgifvit ett förslag, som är vida bättre än Utsk:s._ K. M.
har nemi. ansett att rättigheten till bränvinsbränning skall hädanefter
sora hittills vara fästad vid jorden, och jag hoppas, alt den
Kongl, framställningen mätte åtminstone få några försvarare inom
detta hus. Jag vill visst icke påstå, att rättigheten till bränvinsbränning
är ett privilegium, ty en sådan åsigt har icke stöd i lag,
men deremot påstår jag, att bränvinsbränningen blifvit opåtaldt utöfvad
och framkallats af lagstiftningen. Alt den blifvit utöfvad kan
man öfvertyga sig om medelst en resa genom vissa delar af Sverige,
såsom Östér-gölhland, Bleking och Skåne. Om det vore behof
för reformen att frånrycka landet denna rättighet, skulle jag
vara den förste, sorn dertill lemnade mitt begifvande, men dä fråga
är att från landet skall utgå en skatt af 3 ä 4,000,000 R:dr, tror
jag man får noga betänka sig, innan man biträder en opinion, sorn
visserligen här i hufvndstaden för ögonblicket är stark nog, men
som i landsorten icke har serdeles många anhängare. Del är helt
naturligt, att landet icke kan biträda en opinion, hvars syfte är, att
flytta näriDgen från landet till städerna, oaktadt desse genom sitt
läge hafva en öfvervägande förmån framför landel i fråga om denna
fabrikation, likasom i alla andra fabrikshandteringar. Det vore orätt
af mig alt här uplräda till försvar för en sådan landets rättighet, om
den icke medförde någon nylla, och ehuru mänga landtbrukare här
sådant påstått, samt detta icke kan vara mycken tvist underkastadt,
har jag likväl en helt annan åsigt till följd af hvad jag med egna
ögon sett. Man béhöfver blott att göra ett besök i Stockholms
grannskap för att öfvertyga sig, alt del afskräde, som kallas drank,
utgör ett starkt födande ämne för kreaturen. Huru kan man då
påslå, att en sådan fabrik är för landet skadlig. De ledamöter,
som icke tänka lika med mig, hafva hufvufvudsakligast fäst sig
vid missbruk och öfverprodnktion. Jag åter fäster mig vid en ordentlig
circulation med fodervexler och då måste enl. min åsigt
bränvinsbränningen tillskynda jordbrukaren fördelar, men dessa fördelar
måste jordbrukaren afsäga sig, om de äro ett ondt för landet.
Hvilken reform kan man icke åstadkomma med bibehållande af den
rättighet K. M. föreslagit. Del finnes intet, sorn icke kan qvarstå
med bibehållande af 2 §. i Utsk:s förslag.
Utsk:s ledamöter, åtminstone en, har benämnt förslaget som
serdeles fosterländskt, och jag vill visserligen icke bestrida det så ‘
är, men då vet jag icke heller hvilken benämning den skall få,
som upträder mot detsamma. Ilan har dock i delta hänseende alt
fästa sig vid en auktoritet, som är fullkomligt lika fosterländskt sinnad
som Utsk:s ledamöter.
Man vill flytta bränvinsbränningen från landet lill släderne,
och derför säger man, alt konlrollerne der äro lättare. Jag medgifver,
alt de äro beqvämligare i släderne, men omöjliga må de väl
icke vara på landet. Erfarenheten visar, att i andra länder kontrollerne
kunna utöfvas lika väl som i städerne. Jag skulle kunna
ingå i närmare detaljer härutinnan om sådant vore lämpligt, men
inskränker mig endast till påståendet, att kontroller äro lika möjliga
på landet som i städerne, och att desse kontrollers lättare eller
Den'26 April f. m.
•419
svårare åstadkommande icke bör vara skäl alt beröfva jordbruket en
förmån. På grund af alla dessa skäl förenar jag mig med Fril).
Åkerhjelm.
Ilr Gripenstedt: Innan jag uteslutande fäster mig vid den
punkt, som nu är under öfverläggning, nemi. huruvida bränvinstillverkningen
äfven för framliden skulle tillhöra endast jorden, anhåller
jag alt få kasla en kort öfverblick pä frågan i allmänhet. De
öfriga punkterna i förslaget hafva ett så nära sammanhang med denna
punkt, att jag anser detta nödvändigt för frågans utredning.
Hvad, som tyvärr är ett factum, hvilket blott kan beklagas
men ej förnekas, är del allmänna och svåra missbruk, som här i
landet eger rum, med afseende å bränvinets begagnande; och att
förekomma, eller åtminstone förminska delta missbruk, utgör derföre
också ögonmärke! för alla våra åtgärder i förevar:de ämne. Man
mäste likväl vid behandlingen af denna fråga alltid ihågkomma,
att det ytterst är d. v. s. dryckenskapslasten, konsumtionen, sora
skall inskränkas, och att allt hvad man i sådant ändamål stadgar i
afseende å ‘produktionen, endast kan hafva en medelbar verkan.
I valet af medlen härför, eller för att hejda en omåttlig konsumtion,
kan det visserligen tyckas, som vore det aldra enklast, hvilket också
af en värd talare nyss blifvit förordadt, att ali konsumtion förhindrades,
genom att rätt och slätt förbjuda all försäljning och all tillverkning
af bränvin, utom för medicinska och teckniska behof. Denna
utväg har den förtjensten att vara mycket enkel, men alt den är
lämplig, eller skulle leda till ändamålet vågar jag betvifla. Man
måste nemi. väl besinna, att alla sådana föreskrifter hafva sina gränser,
hvarutöfver de omöjligen kunna utföras, och jag skulle väl kunna
säga ej kunna tålas. Huru skulle det gå tror man, ifall vissa rent
menskliga behof och önskningar, såsom t. ex. tal och sammanlefnad
skulle förbjudas! Men utom dylika, i sjelfva menniskonaturen nedlagda
behof, finnas äfven en mängd föreställningar och vanor, så
djupt rotfästade hos menniskan, alt hvarje försök alt på en gång
och med magispråk förvisa dem, hör till det omöjliga. Jag behöfver
säkerligen icke i det afseendet upräkna några exempel, ty
jag förmodar, att det icke kan finnas någon, som vill bestrida sanningen
häraf. Afven då vanorna åro af skadlig beskaffenhet, såsom
bränviusförtärandet otvifvelaktigt är, eger samma förhållande rum,
nemi. att de icke på en gång kunna afläggas; eller genom yttre
tvång förhindras, och hvarje våldsamt försök i den vägen, skall alltid
visa sig vanmäktigt, samt endast medföra den demoraliserande
verkan som alltid åtföljer lagar, hvilka trotsas eller kringgås. Man
måste alltså utfinna andra utvägar till förminskande af bränvinskonsumtionen.
En sådan utväg har erfarenheten också anvisat oss,
genom att i allmänhet det förhållandet eger rum, att hvarje konsumtion,
som i någon betydligare mån beskattas, derigenom äfven
förminskas. En dryg beskattning på .konsumtionen lärer således
vara den enda utväg som, oberoende af rent moraliska hjelpmedel
i lagstiftningsväg står alt vidtaga, för att åstadkomma någon föii
-
420
Den 26 April f. m.
bättring i detta afseende. Alt åter lägga hela beskattningen direkt
och uteslutande på konsumtionen d. v. s. på försäljningen låter sig
likväl svårligen göra, emedan derigenom säkert skulle framkallas
mycket underslef, och otaliga försök att genom lönnkrögeri undandraga
sig en så lung beskattning. Det finnes dock ett annat indirekt
sätt att träffa konsumtionen med .beskattning, och detta är att
beskatta produktionen, enär ändock alltid konsumenten i sisla hand
blir den, som, ofta honom sjelf ovetande, måste betala den skatt,
som pålägges producenten. Resultatet af hvad jag nu haft äran anföra
blir alltså, att det kraftigaste, om ej enda medel vi nu ega,
alt allvarligt motverka det onda ligger uti en lämplig beskattning af
produktionen. Men ett villkor för möjligheten alt lill någon betydenhet
kunna beskatta bränvinstillverkningeu, är otvifvelaktig!, att
denna tillverkning först måste concentreras på färre händer. Att
concentrera näringen, är således enl. min åsigt, det första vigtiga
steget som måste tagas på denna bana. Nu är likväl olyckligtvis
förhållandet det, alt långt ifrån alt vara concentrerad, är denna näring
tvärtom f. n. så kringspridd i landet, att intet annat land kan framvisa
någonting härmed jemförlig). I st. f. att, t. ex i England,
hela bränvinstillverkningeu lärer vara sammanförd till omkring ett
dussin brännerier, finnas i Sverige omkring 36,000 sådana. Alt
under dylika förhållanden, och innan bränvinsbränuingen blifvit concentrerad,
underkasta densamma en allt för dryg beskattning, har
alltid synis mig såsom ett ganska svårt, ja till och med vådligt experiment.
Men, Mine Hrr! i denna concentrering af bränvinsbränningen,
som således först och främst bör sökas; i denna öfvergång
från nuvarande förhållanden, lill andra, som åro så väsendtligen
olika, måste man erkänna att det ingår en så slör och genomgripande
rubbning i sjelfva grunderna för hela hushållningen, att densamma
otvifvelaktig! kommer att djupt inverka på mångens ekonomiska
välstånd. Man må icke i delta afseende göra sig några illusioner.
Hvarje sjelfbedrägeri är, enl. min åsigl onödigt, och framförallt
skadligt, då det gäller praktiska förhållanden, må man derföre
icke dölja för sig, att mångens ekonomiska existens verkligen är
grundad på bränvinsbränning, och på det hnshållningssält, han i
sammanhang dermed för sig antagit. Det må vara en sanning, att
detta hushållningssält är i grunden falskt och bör förändras; men,
enl. mitt förmenande, är del dock säkert, att mången kommer att
blifva svårt lidande på den föreslagna våldsamma förändringen. J
män icke tro, Mine Hrr! ali jag af denna öfvertygelse vill hemta
ett skäl att afstyrka en genomgripande åtgärd i delta afseende; ty
den nödvändiga omsorgen för det helas väl är så stor och så tvingande,
att de olägenheter, som för enskilde kunna upsla, och som
jag förutser, måste vika. Det kan vara en svår pligt för lagstiftaren,
att nödgas fatta sådana beslut, som man inser skola medföra stora
olyckor för enskilde; men det vore dock orätt att derför rygga tillbaka,
då man är öfvertygad, att för del helas bästa, förändringen
måste gå i fullbordan. Hvad jag deremot aldrig kan gilla, och som
jag tror strider så väl mot rätts- och pligtkänslan som den menskliga
känslan i allmänhet, det är, att ställa den ifrågavarrde näringen
Den 26 April f. m.
421
och dess idkare liksom alom lagen, och att vara alldeles känslolös
för de lidanden som genom lagstiftningsåtgärderna bunna upsla. Jag
tror tvertom, att allt det undseende som kan stå tillsammans med
sakens framgång, bör vid ett sådant tillfälle noga iakttagas. Detta
är också den verkliga grunden lill åtskilliga af de bestämmelser K.
M:s Propos. innehålla, och hvaröfver man läst och hört så mycket
klander och sorl. Utsk. har emellertid i mångå fall trott sig kunna
gå längre än K. M. Så har t. ex. i afseende på: dels beskattningens
belopp för husbehofsbränningen; dels maximum för de mindre,
och minimum för de större brännerierna; dels skattens erläggande
förskottsvis; dels tidsberäkningen, (enär någon öfvt rgångsperiod icke
blifvit föreslagen); och slutligen i afseende å bränvinstillverkningens
skiljande från jorden, Ulsk:s förslag åstadkommit långt större rubbningar
än IL M:s Propos. Utsk. har i alla dessa afseenden, gått
djerft och föga skonsamt tillväga, och ehuru äfven jag gerna vill
erkänna, att jag hoppas resullalerna deraf en gång skola blifva
goda, är det likväl säkert, att de olägenheter som för tillfället deraf
skola upsla, komma alt blifva ganska tryckande för mången. Det
må bero på R. St., som äro folkets målsmän, att underkasta sig
detta; och, om de tro sig böra göra det, må de dä äfven åtaga sig
ansvaret för de följder, som af denna stora brytning otvifvelaktig!
upkomma. I afseende på den nu föredragna punkien, vill jag blott
hafva yttrat den mening, att om R. St. behaga frångå K. M:s Propos.
, som vidhåller den gamla bestämmelsen, att bränvinsbränningen
skall vara förenad med jorden, hvilken bestämmelse jag icke tror
att K M. ansåg vara af synnerlig vigt för saken, ulan lät qvarstå,
blott för att ej onödigtvis upväcka motståndskrafter och såra intressen
samt opinioner, utan att dermed något särdeles stort ändamål
vunnes. Om, säger jag, man vill frångå denna grundsats, tillstyrker
jag, att ett sådant tillägg till §. åtminstone måtte införas, som af
åtskilliga ledamöter blifvit föreslagen, hvarigenom bränviusbränning
med mindre redskap i städerna må förhindras att upkomma.
✓
Gr. Posse, Knut Axel: Jag anhåller att få uttala min åsigt
i den fråga, som nu är föremål för R. o. Ad:s pröfning. Grundsatsen
att skilja bränvinsbränningen från jorden är riktig, och jag
skulle icke ett ögonblick tveka alt med min röst understödja densamma;
men då så mångå menniskors väl häraf beror, anser jag
det vara en pligt att för H:rrne framhålla den skada en sådan hastig
öfvergång måste medföra, Jag tror mig med fullkomlig säkerhet
kunna förklara, att största delen af innevånarne i Christianstads
län hafva ställt sin hushållning hufvudsakligen på bränviusbränning.
Det är icke nog att jordegaren tillverkar bränvin, utan deras torpare
och husmän, hvilka i allmänhet icke hafva någon jord, hafva
sina inkomster hnfvudsakligast af hränvinstillverkning sålunda, att de
hos husbonden få sälta potatis, och detta bereder dem ett kapital,
enär husbonden inköper potatisen i och för bränvinsbränning.
Borttager man nu bränvinsbrännings-rältigheten från jorden, så hemställer
jag, hvartill det skall leda, då så många menniskor komma
att sakna sin utkomst. Missnöje och oro är och måste blifva den
422
Den 26 April f. m.
säkra följden. Derjemte anser jag mig böra förklara, att man inom
Christianstads län hyser en stark fruktan för en så hastig öfvergång.
Om Utsk. föreslagit en författning i fullkomligt liberal anda och boredt
en öfvergångstid, tror jag, att en allmän belåtenhet skulle hafva
inträdt. Sådan är opinionen i allmänhet. Jag har vid delta tillfälle
velat uttala min enskilda tanke om ställningar och förhållanden,
samt får hufvudsakligen förena mig med Frih. Åkerhjelm och Hr af
Harmens, under önskan, alt i framtiden man må kunna ställa så
till, alt jordbruket mätte befrias från denna för detsamma förderfliga
näring. Detta bör gå på öfvertygelsens väg; ty går man
brådstörtad! tillväga åstadkommes ekonomisk förlust.
Hr Ribbing, Arvid: De mindre redaktionsförändringarne
uti ifrågavarrde §, som här blifvit föreslagne, tyckas icke hafva rönt
något särdeles motstånd; men destomera luifvudsaken eller den uti
§:n uttalade grundsats. Jag hoppades, då jag anmälde mig, att
många talare icke skulle upträda emot ifrågavande förslag: men sedermera
hafva tvänne anmält sig, och ännu en tredje, som med
dessa två förenat sig. Denne har icke gillat deras åsigt, ehuru han
ansett såsom rikligt, att rättigheten att bränna bränvin skall åtfölja
jorden. Han har blott för det närvar:de önskat det. Den siste af
de två talarne här bakom mig har åberopat en tredje mening, sorn
har kommit till detta Stånd. En Konungens Rådgifvare har enkelt
och klart för oss uttryckt sin mening. Jag behöfver dervid icke göra
annat tillägg, än att jag påstår den vara en annan, som mig synes,
mera gaguelig och högsint tanke, den nemi. att, om det skulle sägas
vara en rättighet för detta Stånd såsom jordbrukare, vore det
också deras pligt att gifva första väckelsen alt afstå från denna s.
k. rättighet. Endast tvänne ledamöter hafva här önskat bränvinsbränningens
bibehållande vid jorden. Jag hoppas, att jag icke behöfver
besvara dessa påståenden. De äro redan så besvarade, att
något vidare dertill sannerligen icke behöfver läggas. Detta svar
bör i allmänhet blifva enhälligt såsom vid frågan om beviljandet af
det utaf K. M. serskildt äskade kreditiv, till försvar mot utrikes
fiender. Utsk. har nu framlagt elt förslag till försvar mot en inrikes
fiende, hvilken måhända är värre än någon utrikes. Jag
hoppas, att på Hr Gr. o. Landtims framställning om bränvinstillverkning
skall skiljas från jordbruket, svaret må blifva lika enhälligt
ja, så att icke de 2 eller 3 talare, som yttrat sig deremot, må kunna
höras. Deraf skall jag finna, att den allmänna öfverlygelsen är
sådan inom detta rum, som jag föreställt mig. En annan talare har
önskat, ali, dä detta Ständ borllemnade den omnämnde rättigheten,
det måtte ske någorlunda högtidligt, så att det kunde medgifvas, att
Ståndet gjorde eh upoffring. Jag skulle önskat, att denna rättighet
icke blifvit omtalad. Att han har blifvit ulöfvad, är beklagligt.
Jag måste önska, att både rättigheten och densammas utöfning måtte
glömmas, icke ihågkommas, icke åleruplifvas, såsom den talaren vill,
utan glömmas, såsom en bedragare glömmes, eller såsom den bedragne
glömmer, då han bedes om tillgift för den oförrätt han
lidit.^Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Den 26 April f. m.
423
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Mörner, Carl: Afven jag anhåller att få yltra mig i
denna fråga. Enl. min åsigt, har Ulsk. genom sitt förslag i st. f.
att förminska bränvinslillverkningen, föreslagit en åtgärd till densammas
utvidgning. Jag är ledsen att -jag måste vara af motsatt mening
med den talare, sorn anser bränvinsbränningen böra flyttas från
landet till städerne. Mine Hrr! man har genom delta förslag medgifvit
alla rikets småstäder alt bedrifva denna näring i stort, och
jag frågar Eder, om detta är medlet att komma lill det resultat
man önskar. Småstäderna i allmänhet drifva sina handtverk mer
eller mindre val, - det är en sanning; men om denna näring skall
få utöfvas i stort eller smått utöfver hvad som förut varit vanligt,
så befarar jag att våra småstadsborgare skola förvandlas till idel bränvinsbrännare.
Man har med skäl fördömt den demoralisation, som
i städerne upkommit i följd af del stora antal krogar'och den mängd
bränvin der finnes. Denna bränvinsbräoningens förflyttande tillstäderna,
ökar bränneriernas antal der, och man gör småsladsborgarne
-till dagdrifvare och supare i st. f. nyttiga medborgare. Jag tror
icke, att städerna mer än förut böra befatta sig med bränvinsbränning.
Jag medgifver visserligen, att bränvinsbränning icke kan anses
vara ett privilegium för jordbruket; men llrrme mäste också medgifva,
att den alltid ansetts tillhöra den egentliga landtmannanäringen.
Man har visserligen sagt, att skälet tili bränvinsbränningens förflyttande
från jordbruket till städerna vore alt åstadkomma foderväxters
odling; men jag befarar, att ändamålet dock icke härmed
skall vinnas, ulan tvärtom förfelas, emedan det är just städerna som
skola odla dessa foderväxter, såsom thiraotei öch dylikt, och om de
tillåtas bränvinsbränning i större skala än nu, komma de att sysselsätta
sig uteslutande med denna tillverkning. Jag inser således icke
någon skada af bränvinsbränningens bibehållande vid jorden, på
sätt K. M. föreslagit, och för alt. ytterligare tillkännagifva min åsigt
i ämnet, förenar jäg mig med Frill. Åkerhjelm och önskar alt 1
mom. i §. må bringas i öfverensstämmelse med hvad jag nu uttalat.
Gr. von Platen, Baltzar: Alt i denna fråga mera än i
alla andra, som äro af natur, att känslan der måste högt uttala sig,
hoppas, att man skall kunna nå det mål man önskar, torde vara
allt för djerft; och jag är öfvertygad, alt hela Svenska folket
delar min önskan, alt komma till ett godt sint. Hvarken jag eller
någon annan har i detta fall kunnat hafva en annan åsigt. Man
bar således inom Utsk. ansett sig böra göra koncessioner, och åtnöja
sig med sådana beslut, som, sedan ämnet fått denna utveckling,
kunde inom Stånden vinna framgång. Deribland räknar jag först
och främst den nu föredragna punkten, och dernäst frågan om skatten.
Dessa äro de tvänne principer, hvilka, ehvad framgång frågan
framdeles kan erhålla, alltid skola blifva beståndande. Ett frånträdande
af hvad Utsk. här föreslagit, skulle jag anse ganska orätt.
Man har här änfört skäl, hvarföre ett sådant frånträdande bör ega
rum; men jag tror, att de icke stå i öfverensstämmelse med all
-
42}
Den 26 April f. m.
manna åsigten i delta fall. Insen kan dölja för sig, att svårigheten
alt lagstifta i fråga om rättigheten till bränvinstillverkning har bestått
deri att, ehuru det icke är min öfvertygelse och numera svårligen
någons, brånvinslillverkningen utgjort ett previlegium för jordbruket.
Man kan icke neka. alt denna näring, derigenom, att den varit
uteslutande fästad vid jorden, fått en egenskap, nära nog öfverensstämmande
med previlegium, och något hvar minnes, all det icke
är längesedan man dref den satsen, att bränvinsbrännings-rältigheten
var ett previlegium för jorden, alt den var orubblig, och att frågan
om förändring härutinnan borde behandlas såsom frågor om förändring
i grundlagen. Dessa tider äro nu förbi. Men man bör dock
tillse, alt man, om än långsamt, och långsamt önskar jag äfven att
det måtte ske. fortgår på den rätta banan. Man har sagt, alt Utskts
förslag vore en brådstörtande öfvergång, .lag ber då Eder, Mine
Hrr. alt, om sä är förhållandet J viljen upgifva den lindriga öfvergängen.
Det år angeläget, alt man icke misstager sig om betydelsen
af den mening bär är framställd. Man har ej föreslagit att från
dem, sora nu hafva denna rättighet, borttaga densamma, utan man
bar endast föreslagit alt de, som icke lill följd af allmän lag utan
till följd af gammal häfd, haft denna rättighet, icke skola uteslutande
få begagna den, och att hvarje medborgare skall få utöfva
den. Kan eli sådant förslag anses brådstörtande, så hemställer jag,
hvilken öfvergång man kan kalla lindrig, dag har i dag på detta
rum och älven från andra håll hört, att man velat anse Ulsk:s förslag
innebära eli beröfvande af en rättighet från en och öfverflytta
nde af densamma till en annan. Så är alldeles icke förhållandet,
utan jag tillåter här äfven andra att utöfva den rättighet jag sjelf
har. Liknelser oell ordspråk finnas, hvilka skulle kunna uttala hvad
jag menar. Jag aktar mig för alt begagna dem; de äro för väl kända
i vårt språk. Det är säkert, att bränvinsbränningen, sådan den nu
är, skall komma att fortfara, så länge någon viss klass skall uteslutande
vara berättigad till en dylik rättighet, och derföre är, enl.
min åsigt, det vigtigaste, all göra frågan lill en allmän och ej till
en sådan, som uteslutande intresserar landsbygdens innevånare att
uprälthalia. Jag tror dessutom, alt det alldeles icke är utan sin vigt,
att fästa tanken på de andra RikSlms beslut i denna fråga. Vi
känna tyvärr! att ett Stånd icke ansett med sin fördel förenligt alt
betrakta frågan såsom Ulsk. Vi böra icke låta deraf förskräcka
oss, enär vi känna att' äfven i andra länder saken haft ett sådant
utseende. Det har funnits lider, då man ansett såsom ytterst vådligt
en sådan åtgärd som här blifvit föreslagen, och likväl välsignatman
nu den bränvinslagstiftning, som der blifvit införd. Jag menar
Danmark. Man har der skiljt bränvinsbränningen från landtbruket
och concentrerat den. Efter de uplysningar jag erhållit, har denna
fråga icke rönt något motstånd inom Borgare- och PresteShn. Till
följd af det föredragningssätt dessa Stånd antagit äro beslut i denna
del af dessa (vänne Stånd ännu icke fattade; men jag tror likväl,
att nämnde tvänne Stånd, komma alt bifalla IIlsk:s förslag. Visserligen
är det en sanning, att det står R. o. Ad. öppet att icke rätta
sig efter de öfriga Ståndens beslut; men, om man önskar framgång
Den 26 April f. m.
425
åt saken, anser jag att Stånden icke böra splittra sina meningar.
Jag kan icke misskänna afsigten hos tvänne talare, hvilka för omvårdnad
om den ort, der de hafva sin embetsmannaverksamhet, har
yrkat en ändring i Utsk:s förslag; men jag tror mig hafva ftyll an
ledn.
förmoda, att hvilka concessiooer man än vill göra, så länge
de leke gå myckel länyre än någon menniska här kan önska, kan
man för Ulsk:s förslag icke heller påräkna någon välvilja från det
håll hvarifrån desse Hrr befarat att missnöje skall komma alt upsla.
På grund af desse och af andra med mig liktänkande talare anförda
skäl anhåller jag om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Åkerhjelm: Sedan jag sist hade ordet, har en ledamot
i Utsk. uttryckligen sagt hvad meningen egentligen är med Utsk:s
förslag, nemligen att öfverflytta bränvinstillverkningen frän jordbruket
lill släderne. Just derföre, alt jag farin denna åsigt genomskinlig i
Utskis förslag, har jag hestrid! detsamma.
Den siste värde talaren har förklarat, alt emedan man endast
meddelar en utvidgning af den rättighet jordbruket eger, skulle öfverängen
icke vara hastig. Jag får dock fästa den värde talarens
npmärksamhet derpå, att, om i detta förslag icke förekommo sådana
stadganden, som tvinga jordbrukaren att anlägga större hränvinsfabriker
än de närvar:de, skulle denna förflyttning af hränvinsbrännings-rättigheten
till städerna icke blifva så vådlig; ty del år klart,
att städernas fabrikanter skola hafva större fördelar af rörelsens bedrifvande,
än egare af dylika fabriker å landel. De, som drifva
denna näring i städerna, hafva en större vinst utaf den genom försäljningen
af drank, den de icke kunna använda lill kreaturs utfodring.
Härigenom erhålla de en Icke obetydlig ersättning för både
skatt och arbete. Dessutom hafva de fördelen pä landtmannens bekostnad
att, när spanmålspriserna äro nedtryckta, npköpa sina behof
lill ett ringa pris, och dessutom hafva släderne alltid en större tillförsel,
än som på landet kan finnas, samt kunna följaktligen lättare
än landlmannen erhålla råämnet lill fabrikerna. Fabrikanter i städerna
komma genom Utsk:s förslag i ett fördelaktigare förhållande
än landlmannen. I öfrigt ber jag att få nämna, att jag icke finner
någon fördel af delta förslag framför det gamla stadgandet, såvida
man menar hvad man säger, nemi. att man vill inskränka bränvinstillverkningen
och icke alt flytta den från jordbruket till sladsmannanäringarne.
Jag hemställer om icke allt det efterföljande i Utsb:s
förslag kunde antagas, om raan bibehåller 2:dra §. i den gamla författningen,
dervid intet annat kommer ali ega rum, än att man
icke flyttar den rättighet jordbruket eger till städerna. Det är visserligen
en sanning, alt man i theoretiskt hänseende då icke kommer
att gå så långt sorn Utsk.; men i praktiskt hänseende åter
kommer man att vinna fullkomligt detsamma. Vid det förhållande
alt många landtmän hafva den öfvertygelsen att ega rättigheten att
tillverka bränvin, hemställer jag om, då denna klass är högst talrik,
det är värdigt att, för ifrande af en Iheori, för en princip,' framkalla
ett missnöje inom landet, derigenom att man beröfvar dem
en rättighet, som de nu uteslutande ega. Jag tror det icke vore
426
Den 26 April f. m.
klokt handladt, och derföre motsälter jag mig det samt anhåller om
Ilr Gr:s o. Landtm :s Propos. på hvad jag förra gången yttrade
Den
siste talaren förklarade, att man borde fästa afseende på
MedShns beslut i denna fråga. Ilan nämnde, att Preste- och BorgareStm
bifallit densamma. Det skulle på det högsta förundra mig,
om BorgareSt. icke bifallit punkten, då det genom förslaget erhåller
en rättighet, som nu ensamt tillhör jordbruket; men jag ber
Hr Gr:n göra sig underrättad om BondeSt:s beslut i denna fråga,
hvilket torde vara mera förtjent af upmärksamhet, enär BondéSt.
representerar största delen af den jordbrukande befolkningen i
landet.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Sedan Hr Gripenstedt
yttrat sig, anser jag icke nödigt alt i frågans all manlighet något Rumin
del serskildt tillägga, utan förenar mig till alla delar med
honom.
För den händelse att representationen emedlertid skulle anse
tiden vara inne, alt i nu förevar:de fråga uttaga steget så långt,
som Utsk. föreslagit, må det tillåtas mig att, i afseende på detaljerna
af förslaget, vid denna serskilda punkt göra några erinringarHvad
således först angår rättigheten att i stad idka bränvinsbränning
med staiäpannor, kan jag icke gilla det härom gjorda förslag.
Någon rationel grund lill denna utsträckning af bränvinsbränningsrättigheten
i städerne, kan, enl. min åsigt, icke anföj-as, och förslaget
står icke heller tillsammans med de skäl, Utsk. upgifvit för bibehållande
af småpannorna. Utsk. säger, att detta endast skett, för
alt icke rubba bestående förhållande; men en utsträckning till städerne
af hvad som man anser mindre lämpligt för landet, torde
icke vara riktigt; således — denna genom Utsk:s förslag gjorda
modifikation i Kongl. Maj:ts Propos. måste jag bestrida.
Vidare har Utsk. sagt, att rättighet till bränvinstillverkning
skall tillkomma en hvar, som, enl. 4 § 1 mom. i Fabriks- och
Haudtverks-Ordn. den 22 Dec. 1846 är berättigad alt idka fabriksrörelse;
men hvarföre skall ej den, som enl. 5 och 6 §§ isamma
förordning eger rätt att idka fabriksrörelse, äfven hafva enahanda
rättighet till bränvinsbränning. Uti 6 § säges att då omyndig varder
egare till redan anlagd fabrik, äfvensom då fabriks- eller handtverksidkare
varder under förmyndare stäld, rörelsen må kunna fortsättas
med förmyndarens samtycke och under hans ansvarighet.
Hvarföre skall nu, om en person användt betydliga kapitaler för
anläggning af en bränvins-lillverknings-fabrik, ett kapital l. ex. af
20,000 R:dr, han icke få begagna denna rättighet, derföre att han
varder under förmyndare vård ställd, och hvarföre skall man heröfva
hans arfvingar denna förmån, derföre att de tilläfventyrs äro omyndiga?
Hvarföre skall man göra det nedlagda kapitalet.ofruktbart
eller på sådant rätt förringa anläggningens värde? Jag kan icke
finna något skäl dertill. Enl. 5 § i Fabriks- och HandlverksOrdn.
är del tillåtet att idka fabriksrörelse för frånskiljd hustru,
enka och ogift qvinna, som eger Svensk medborgarrätt. Jag kan
Den 26 April f. m.
427
icke heller här anse det vara rikligt att frånhända dessa rättigheten
att jemväl idka fabriksbränning-, Utsk:s förslag i denna del kan
äfven lätteligen ändras, om man, i st. f. att citera §§ och monia
i Fabriks- oell Handlverks-förordningen, inskränker sig att säga, att
en hvar, som är, enl. författningarne berättigad att idka fabriksrörelse,
må hafva rättighet till bränvinsbränning. Derigenom undgår
man alt behöfva åberopa en författnings dato, som kan vara underkastad
förändring. Ytterligare säger Utsk. att den, som eger eller
innehar serskild skattlagd jord, skall hafva rättighet att idka hräuviusbränning.
Hvarföre har man här icke begagnat det mera generela
uttrycket ”i mantal satt jord?” Jag tager mig derföre friheten
föreslå, att redaktionen af monntet må blifva ungefär följande:
”Bränvin må, på landet och i stad, tillverkas af en hvar,
som antingen är, enl. författningarne, berättigad alt idka fabriksrörelse
eller ock eger eller innehar i mantal satt eller serskildt skattlagd
jord.” Då jag emedlertid anser vanskligt alt skrifva §§ på
fri hand, serdeles i en fråga af den vigt som delina, kan jag dock
ej ifrågasätta definilifl antagande af denna ordalydelse, ulan får, under
afstyrkande af alla försök i redaktionsväg, endast hemställa att,
derest B. o. Ad. anser tiden vara inne att uttaga steget ända derhän,
sam Utsk. föreslagit, Ståndet måtte fatta ett beslut i denna
syftning jag nu, i öfverensstämmelse med hvad andra talare yttrat,
tagit mig friheten föreslå, men alt åt Utsk. malte öfverlemnas att
närmare granska och föreslå ordalagen i §:n.
Ur von Kock: Anmärkn:r hafva blifvit gjorda mot det af
mig föreslagna tillägg till §:n. Man har nemi. sagt, att genom
min redaclion har man tagit på hand att antaga produkt-beskattning,
likasom genom llr von Hartmansdorffs förslag, att antaga uttrycken
enkel och sammansatt redskap samt indelningen i större
och mindre bränneriet'. Medgifvande riktigheten häraf, hemställer
jag, om det icke skulle låta sig göra, att de ledamöter, sorn vilja
antaga det Usla morn., sådant det är, eller med den af Gr. Mörner
föreslagna modificalion, hvari jag skulle kunna instämma, ville
begära propos. på dessa serskilda förslag; men med förbehåll att,
sedan man afgjort såväl denna, som 2, 3, 8 och 38 §§:ne, hvilka
innehålla de förnämsta grunderne för författningen, man finge
återkomma till dessa amendement, emedan man då kunde antaga
ordalag, som passade till de förut fattade besluten, och att man således
anhölle om proposition på Usta mom. å ena sidan och å
andra sidan på bibehållande af den gamla författningen, med öppen
rättighet att, om detta mom. antoges, man sedan må få återkomma till
frågan om den inskränkning sora bör ega rum, i fråga om den mindre
bränvinsbränningen eller mindre redskapen eller hvad man vill
kalla det. Endast härigenom kan man erhålla lämpliga och passande
ordalag.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Jag har begärt ordet för
alt yttra mig mot talare, sorn sagt, dels att bränvinsbränningens
428
Den 26 April f. m.
bibehållande vid jordbruket är nyttigt och nödvändigt, och dels att
ifrågavartde reform vore för mycket brådstörtande. Jag har länge
tänkt härpå, och kommit till det resultat, att bränvinsbränningen
icke är för jordbruket nödvändig; men sum jag icke tilltror mig
att rätt väl kunn3 bedöma saken, anhåller jag att få erinra, att
man vid Allmänna Landtbruksmötena här i Stockholm åren 1846 och
1847, uttalade den åsigt, att bränvinsbränningen icke vore( för jorden
nödvändig. Vid Landtbruksmöte! sisth år uttrycktes samma åsigt
och derjemte, alt en betydligt högre skatt skulle på bränvinshandteringen
åsättas, äfvensom mycket skärpta kontroller införas. Se
dermera hafva komitlerade för ordnandet af krediliv-väsendet och
låneanslalterna yttrat: ”att den s. k. husbehofsbränningen, som vid
1809 och 1810 årens Riksdag frigjordes från förut gällande inskränkningar,
har medfört de mest bedrölliga följder i både moraliskt
och ekonomiskt hänseende” och ”man skulle kunna säga, att
kreditlagstiftningens ordnande och bränvinsbränningens inskränkning
vore de enda åtgärder, sorn behöfde vidtagas, för att i landel frambringa
ett allmänt välstånd. De utgöra alltså föremål för en faderlig
regerings yppersta omsorg.”
Af de embetsberättelse!’, som K:s Befh:de lill K. M. i underd:het
sednast afgifvit, hafva 11 å 12 Landshtr vidrört denna
håga, och de fleste hafva enstämmigt uttalat den tanke att bränvinsbränningen
är för mycket utsträckt. Endast i ett län, nemi.
Östergöthland, har K:s Befhtde under Landsh.-s frånvaro uti den
afgifna berättelsen sagt, att bränvinsbränningen är nödvändig för
jordbruket. Jag anhåller alt få upläsa hvad de öfriga K:s Befh:de
i ämnet yttrat. Kts Befhtde i Westmanlands län säger: ”ang:de bränvinsbränningens
gagn för boskapsskötseln äro tankarne inom provinsen
ännu ganska delade, dock synes den meningen allt mer och mer få öfverhanden,
att det gagn, den kan lemna för densamma icke motsvarar de
olägenheter och kostnader, som med bränvinsbränning äro förenade.”
K:s Befhtde i Christianstads län har, sedan han först framställt
den missriktning jordbruket erhållit genom bränvinsbränningen
och den såsom följd deraf öfverdrifna potatisproduktionen yttrat:
”Så länge denna näringsgren är ett privilegium för hemmansegaren
och ett monopolium fästadt vid jorden, måste jordbruket stå tillbaka
för den möjligaste vinsten för dagen, hvilken erhålles på sädesproduktionens
och ladugårdarnes bekostnad.”
Kts Befhtde i Blekinge län har anfört: ”Potatesodlingen är i
allmänhet, i förhållande till det öfriga utsädet, för stor. Sädesproduktionen
inom länet skulle otvifvelaktig! vara tillräcklig för dess
innevånares behof, om icke en så stor del af hvad jorden afkastar
åtgick för bränvinstillverkning, som vid ungefärligen 1,000 vanliga
bränneriet’ och 27 ångbrännerier medtaga minst 18,000 Ttr säd
och 160,000 Ttr potates; hvarföre ock i vanliga år eller vid fullt
medelmåttig skörd mäste från andra orter, hufvudsakligen Skåne,
Gottland och Öland, anskaffas omkring 36,000 Ttr säd, utom hvad
som erfordras för Kongl. Flottans behof.”
Kts Befhtde i Hallands län har andragit: ”Så länge jordbruket
D.en 26 Ap i rl f. m.
429
grundar sig på bränvinstiIlverkning, kan det aldrig nå samma höjd
oell utveckling, som i andra länder, der denna tillverkning är skiljd
från jordbruket och bedrifves såsom en serskild fabriksrörelse. Men
det är icke att hoppas, det husbehofsbränningen kommer att uphöra
förr än den genom sin egen öfverdrift korrigerat sig sjelf,
och den tid kommer väl, måhända snart nog, då den höga produktionen
så nedsatt priset, att det icke blir någon vinst för jordbrukaren,
att förvandla säd och poläter lill bränvin. Handlingen
torde och tåla högre beskattning, särdeles som efter hvarje Riksdag
alla möjliga försök göras att genom förändring i tygen eludera författningar,
och undgå erläggandet af bestämda utgifter.”
K:s Befhide i Malmöhus län säger: ”Bränviusbränvinsbränning
är den enda egentliga binäring, som idkas. Den s. k. husbehofsbränningen
tued små pannor och enkel redskap är visserligen i aftagande,
men de med en aldrig tröttnande upfinningsförmåga allt
jemt förbättrade ångbrännerierna förvandla all åtkomlig säd och potatis
i en bränvinsflod, hvars vågor hola att fördränka hela landet,
om icke snart en damm sättes för deras verksamhet. Det är denna som
utgör hufvudorsaken till den ökade fattigdom och slöa liknöjdhet,
hvaruti arbetsklassen oemotsägligen sjunker utan alt kunna uppehållas,
så länge vinningslusten icke afser medlen för sina framgångar.
”
Hrnne torde ihågkomma, alt just inom dessa län är bränvinsbränningen
mest utsträckt. Vidare har K. M. i Sin Propos. sagt,
att brån vinsbränningen, sådan den hittills bedrifvits är högst skadlig,
och K. M. har tillika pä det allvarligaste upmanat R. St. ”att,
med åsidosättande af alla enskilda och jemförelsevis obetydliga intressen,
medverka lill undanrödjande eller åtminstone förminskning
af ett ondt, som, om del får ohejdadt fortgå, måste föra landet
allt närmare till ekonomiska obestånd och moraliskt förderf.” Sedermera
hafva vi emottagit en mängd petitioner och motioner i
samma syfte, som Hrr Landsförs af mig nu upläste embetsberättelser.
Skälen för den föreslagna reformen synes mig särdeles talande
och ännu mera, om man ihågkommer att, oaktadt den låga skatten,
antalet af bränvinspannor, som år 1829 upgick till 173,000, blifvit
så förminskadt att det år 1852 endast utgjorde 35,000. Detta
bevisar ju, alt en stor mängd af allmogen redan insett, att bränvinsbränniugen
icke är nödvändig för landtbruket. Huru man då
kan påstå, att förslaget skall vara brådstörtande, kan jag icke fatta,
särdeles som man haft så lång tid att betänka sig. Man har vidare
sagt, att förslaget icke medgifver någon öfvergång; men 99
och 100 §§ visar just en sådan öfvergång.
1 anledn. af Hr von Hartmansdorffs yttrande, att Utsk. velat
flytta bränvinsbränningen lill städerna, får jag erinra, att derom
finnes icke ett enda ord i Utsk:s Betänk. Det innehåller endast,
att bränvinsbränningen bör öfvergå till fabriksrörelse. Under frågans
behandling i Utsk. hyste jag den åsigten, att bränvinsbränningen
reglerades bäst, om fabriker inrättades å landet, der ymnig
tillgång på spannmål och lätt sjötransport vore att tillgå, och nå
-
430 Den 26 April f. m.
got liknande yttrande har troligen gifvit Frill. Åkerhjelm anledn.
till hans sista anförande, sorn till en stor del torde förfalla, då
nian finnér att Utsk. icke föreslagit eller ens åsyftat bränvinsbränningens
förflyttande till städerna. Jag anhåller om bifall till lista
morn.; men ser ganska gerna, om ett sådant tillägg kan införas
i 3 morn., sora Hr von Hartmansdorff och Frih. Raab önskat.
Frih. Raab, Carl Adam: Hvarje fråga genomkorssas af
många olika intressen, och långt ifrån att tillfredsställa dem alla,
afhugger man knularne med Alexander-svärdet. Så förefaller det
mig i denna fråga, att man sökt snarare att med ett slag hugga
denna frågas alla intressen itu, än att genom en nöjaktig utredning
gifva hvar och en sin rätt. Stora intressen linnas här i denna
fråga, nemi. bränvinsbrännarens och jordbrukarens på ena sidan,
samt på den andra lilantropéns, fosterlandsvännens, nykterhetsvännens,
vännerna lill en allmän nationalvälmåga, och slutligen Regeringens
intresse och beskatta denna rörelse, som lill stadskassan
kan inbringa många millir. Lösningen af en sådan fråga måste
bero af en noggrann jemförelse af hvarje intresses art att uteslutande
vilja åt sig skaffa gehör. Om man vill rätt reda denna fråga,
måste man, med förbiseende af alla dessa intressen, ställa henne på
en rent rationell grund, och man skall då finna, huru den skall
beskattas; ty all industri framgår på enkla och naturliga vägar, och
man skall äfven finna, alt endast på detta sått en sammanjemkning
af de olika intressena kan åstadkommas, och hnfvudändamålet
omsider vinnas, nemi. bränvinsbränningens småningom förminskande.
Man har visserligen kallat detta förslag för ett öfvergångsförslag;
men, Mine Hrr! hvarken genom detta förslag eller de anförde
skälen bar det för mig varit möjligt alt förstå orsaken till
en sådan förslagets benämning. Detta förslag uphäfver, likasom genom
ett trollslag, en stor del af jordbruksindustrien. Man tvingar
jordbrukaren lill förändrade mellinder, och skatten skall förhöjas
400 proc. öfver hvad den någonsin varit. Dessutom har man, i
st. f. att lill bränvinsbränning fått begagnats hvilka pannor som
helst, sagt alt hädanefter fån J icke begagna sådan redskap, J skolén
bränna med småpannor och i stora fabriker, samt följaktligen
genom maktspråk beröfvat jordbrukaren den rättighet han fordom
egt. Kan dylikt kallas ett öfvergångsförslag? Jag åtminstone betraktar
det icke såsom ett sådant, utan såsom eli ingrepp i jordbrukarens
rättigheter, det der icke på ett nöjaktigt sätt kunnat lösa
den stora frågan, ulan tvärtom invecklat henne. Hvarje försök att'
genom filantropiska grundsatser reglera henne, skall stranda vid
kommande Riksdagars reaktion. Såsom ett öfvergångsförslag bade
jag föreställt mig att man skulle bibehålla den gamla författningen,
men med tillägg af den skatt man här föreslagit. Enl. min åsigt,
skulle småpannorna ovilkorligen kommit att uphöra. Betrakta vi
verkningarne af den ganda författningen, så finna vi att bränneriernas
antal under loppet af 18 å 20 år nedgått från 144,000 till
36,000, och följaktligen måste man medgifva, att den gamla bränvinsförfattningen
ganska verksamt bidragit till inskränkning i brön
-
Den 2G April f. m.
431
vinsbränningen. Erkänner man delta, så, för att icke gå brådstörtad!
tillväga, bör man väl bibehålla den gamla författningen, och
man går då med säkra steg till målet, endast industrien beskatias
som sig bör. Man kunde ju dessutom lemna de mindre
bränvinsbrännarne rättighet, att under 2 eller 3 år fortsätta handteringen,
och de hafva då tillfälle att under tiden förändra sin hushållning.
Om man t. ex. sagt att år 1857 skola alla småpannor
uphöra, så hade man ordnat frågan och icke åstadkommit allt det
trassel, sora nu blir en följd af detta förslag, och hvilket blir vida
större än man föreställer sig, likasom man icke heller på ett våldsamt
sätt usurperar de. rättigheter jordbruket f. n. eger.
En talare har mycket fullständigt utvecklat denna fråga, och,
till hvad han yttrat, skulle jag icke haft något alt lägga, såvida
han icke fordrat en närmare förklaring i ämnet. Han yttrade nemi.
att en beskattad konsumtion skulle minska sjelfva supandet. Det
tror jag icke; åtminstone öfverensstämmer det icke med mina begrepp
i statsekonomien. Jag tror nemi. att en beskattad konsumtion
visserligen inbringar inkomster till Staten, men jag har deremot
icke funnit alt konsumtionen derföre blifvit mindre. Jag tror
alltså att della icke är statsekonomiskt rätt. Jag anhåller derföre
alt den gamla bränvinsförfaltningen måtte bibehållas, likväl med den
nu föreslagna beskattningen, och alt detta förslag mätte förkastas,
samt att efter trenne års förlopp husbehofsbränningen skall uphöra.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Om ändamålet med
ifrågavar:de förslag skulle vara att förekomma allt missbruk af bränvinskonsumtionen,
så skulle jag förklara att ett sådant ändamål derigenom
ej kunde upnås; ty åstadkommandet häraf fordrar otvifvelaktig!
ett förbud mot konsumtion och försäljning. Att likväl ett
så beskaffad! förslag, åtminstone för det närvar:de icke är verkstäl 1-  bart, torde hvar och en inse, och det är alltså öfverflödigt att derom
vidare orda. Då emellertid den bana Etsk. beträdt, nemi. alt
öka beskattningen å bränvinsbränningen, mäste, enl. mitt förmenande
i någon mån minska konsumtionen, synes det mig, alt man
bör fortgå på denna bana, och jag biträder alltså denna åsigt. Hvad
åter angår frågan, huruvida bränvinsbränningen skall fortfarande
tillhöra jorden uteslutande, eller om den skall utsträckas äfven till städerna,
så beror detta åter derpå, huruvida det är nödigt och nyttigt
för jordbrukaren, icke allenast att tillverka bränvin, utan äfven
att tillverkningen drifves i den skala som hitintills. Äfven härutinnan
äro tankarne delade, och jag är icke i tillfälle att kunna
bedöma detta förhållande; men jag har dock förr hört att bränvinsbränningen
vore för landtbruket nödvändig, ehuru man i sednare
tider påstått motsatsen, och man har här på delta rum i dag
till och med sagt att bränvinsbränningen derföré vore rent af skadlig.
Under sådana förhållanden synes det mig icke vara äfventyrligt
att, då man låter jordbrukarne fortfarande fä tillverka bränvin, så
dant äfven må tillåtas städerna. Härvid bör dock den omständigheten
tagas i betraktande, hvarå ,en ledamot här fästat upmärksamhelen,
att en alltför hastig öfvergång möjligen kunde medföra olä
-
ii 2
Den 26 A pr il f. m.
genheter för ett större antal individer. Härom är jag icke heller
i tillfälle att kunna fälla något omdöme; men otvifvelaktig! bör
denna fråga tagas i noga öfvervägande.
Hvad åter beträffar förslagen till redakiionsförändringar, så instämmer
jag med Gr. Mörner deruti alt datum ä Fabriks- och Handtverksordningen
icke bör åberopas. Dessutom tror jag, alt man icke
här bör på slående fot antaga förslag till ändringar i lagen, helst
frågan nu första gången är före. Måhända torde jag kunna antaga,
att jag eger åtminstone så mycken förmåga att bedöma ett
lagförslags lämplighet, som flertalet af Ståndets ledamöter till hvilkas
befattning >det icke hört alt dermed sig sysselsätta; men jag får
dock förklara, att jag icke, efter upläsning af ett förslag, kan med
tillförlitlighet bedöma, om jag bör godkänna eller afslä detsamma,
hvarföre jag får hemställa, huruvida icke Ståndet skall finna att, pä
det man må komma till ett godt och nyttigt resultat, de §§, hvari
förslag till ändring blifvit gjorde, böra återremitteras lill Utsk., på
det att Utsk. må blifva i tillfälle att taga i öfvervägande lämpligheten
af dessa förslag och göra nödiga sammanjemkningar; ty man
bör noga ihågkomma att vid lagars stiftande ordalagen böra omsorgsfullt
väljas, hvilket äter icke här låter sig göra. Pä grund af
alla dessa skäl anhåller jag, att förevande punkt måtte till Utsk.
återremitteras.
Hr Hård, Adam: Då här två åsigter synes vilja göra sig
gällande, nemi. den ena alt låta bränvinsbränningen, såsom hitintills,
vara fästad vid jorden, och den andra, att obetingadt antaga
Ulsk:s förslag i 1 §, hemställer jag till Eder, Mine Hrr! hvilka
funnit betänkligt att utsträcka äfven den mindre bränvinsbränningen
till städerna, men der vilja hafva i stället förlagt den större
bränvinsbränningen, om J icke viljen jemka Edra åsigter. Jag befarar
eljest, att vi på landet kunna få s. k. ansvaringar, sorn tillverkade
bränvin pä samma sätt dessa ansvaringar äro redaktörer
inom skandal pressen. Jag föreslår derföre, att, i händelse någon
redaktionsförändring skall äga rum, §:n måtte komma att lyda sålunda:
”att bränvin må på landet' tillverkas af en hvar, sora äger
eller innehar i mantal satt jord, samt i stad af alla dem, som enl.
Handtverks-förordn. äro berättigade idka fabriksrörelse eller äga
skattlagd jord, dock endast i större brännerier. Härigenom befrias
jordägare att mot sin vilja få bränvinsfabriker på sina ägor.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Icke ulan en viss för
undran
har jag hört åtskilliga motståndare till förslaget påstå, att
Utsk. genom Usta §:n Usta mom. velat flytta bränvinsbränningen
från landet lill städerne. Det synes mig så mycket mindre hafva
varit Utsk:s afsigt, som hvarje älskare af den kära drankfordringen
får fortfara dermed. Utsk. har endast velat uttala en princip nemi.
att bränvinsbränningen icke för jordbruket är oumbärlig. Detta är
en sanning, som enl. min åsigt icke kan för tidigt uttalas. Man
har dröjt allt för länge dermed, och orsaken dertill är just den
olyckliga lagstiftning härutinnan vi haft. Man har vidare invändt,
att
Den 26 April f. m.
433
att våra småstäder skola förvandlas till verkstäder för bränvinstillverkning,
och- att hvarje liten borgare skall anlägga en fabrik. Jag
betviflar det. Hvar och en, som kan beräkna sina utgifter, lärer
väl finna, alt af bränvinslillverkning med enkel redskap, då man skall
köpa såväl ved som råämnet, man icke erhåller någon vinst utan
tverlom förlust. Deremot kunna de större fabrikerne med fördel
anläggas i släderne af hvar och en, som har ett par Trid stadsjord
och erforderliga kapitaler dertill. Häremot har man åter invändt,
alt näringens förflyttande till städerne skulle innebära en verklig
olycka för landet- Med någon kännedom om landtbruk inses lätteligen,
att landtbrukaren icke har någon vinst af denna handtering,
men deremot skola städerna hafva fördel af dess förläggande
der och äfvenså landtmannen, hvilken derigenom får tillfälle lill afsättning
af de produkter han sjelf icke kan använda.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Jag har begärt ordet i
anledn. af Hr von Hartmansdorffs framställning om ett förtydligande
af detta morn., men jag fattade icke rigiigt, öm Hr von Hartmansdorff
sedermera frånträdt detta yrkande och ansåg förtydligandet
böra göras i 3 §:n. Han önskade nemi., att man måtte utbyta
orden ”skattlagd jord” emot ”i mantal salt jord.” Gr. Mörner har
sedermera framställt ett annat förslag och jag anhåller att fä instämma
med honom. Likaså förenar jag mig med dem, hvilka
anse antagandet af lista §:n vara af största vigt, på det alt vi
måtte komma ifrån det bedröfliga tillstånd, hvari vi f. n. befinna
oss, i fråga om bränvinsbränningen och hvilket icke torde
vara möjligt, så länge denna handtering är fästad vid jorden. Öfvergången
är icke heller så vådlig som man här förespeglat, serdeles
när man besinnar, att närvande antalet bränvinspannor 36,000
är ganska ringa i förhållande lill antalet af åboer å i mantal satt
jord. Dessa sednares antal har jag icke varit i tillfälle att utröna.
Jag skulle likväl tro, att de utgöra åtminstone 10 gånger bränvinspannornas
antal. -En upgift härom finnes i Const. komitéens statistiska
tablå, men jag har den icke lill hands. Då man vet, att
bränvinspannorna i Hiket under loppet af 18 ä 20 år nedgått från
175,000 till 36,000 och man jemför detta antal bränvinspannor
med antalet åboer å i mantal satt jord, är det förra allt för ringa,
för att böra betraktas,såsom något väsendtligt binder vid en så önskvärd,
ja nödvändig öfvergång lill en förbättrad bränvinslagstiftning.
På grund af alla dessa skäl, anhåller jag om bifall till Gr. Möiners
förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: En af de tankar, som uppenbarligen
ligga till grund för i fråga vande förslag, är, att man heldre
vill, att bränvinet skall tillverkas i större fabriker än såsom f n.
i mindre, öfver hela landet spridda, husbehofsbrännerier. Såvidl
jag kan finna har rigtigheten af denna åsigt äfven blifvit erkänd
af alla, som i discussionen deltagit, hvarföre jag icke vill uptaga
liden med återuprepande häraf, utan öfvergår till den för handen
6 H. 28
434
Den 26 April f. m.
varande frågan, huruvida bränvinstillverkniijgen bör såsom hittills
vara fästad vid jorden eller blifva en fri näring.
I förbigående vill jag hafva nämnt, att bär ingalunda är fråga
om att, såsom några talare föreställt sig, skilja bränvinsbränningen
från jorden och förflyila benne till släderne. Förhållandet är så
mycket mindre sådant, som rättigheten för jordägare att tillverka
bränvin just är bibehållen uti ifrågavande §. Frågan gäller endast,
huruvida jemväl andie än jordägare äfvenledes må tillåtas att idka
denna näring. I afseende härpå hafva hufvudsakligen 2:ne betänkligheter
blifvit anförda, nemi. dels att öfvergången från nu
förhållandet med den öfver hela landet spridda bränvinsbränningen
må göras så lindrig som möjligt, dels att bränvinsbränningen är för
jordbruket en serdeles stor fördel.
Hvad nu den första betänkligheten beträffar, så, då man genomläser
Utsk:s hela Betänk., finnér man, att Utsk. just iakttagit
en sådan försigtighet, enär Utsk. föreslagit ett maximum icke blott
af tid, hvarunder bränvinsiillverkningen må äga rum, utan äfven af
sjelfva tillverkningens belopp per dygn. Det är således klart, att i
de större brännerierne kunna tillverkas högst 50 å 60,000 k:r
bränvin under de tvänne tillåtna månader, och att, så länge det nu
föreslagna stadgandet härutinnan varder gällande, bränvinslillverkningen
till en viss grad mäste finnas spridd öfver landet, och öfvergången
till en i städerne concentrerad näring blir alltså lindrig.
Hvad åter beträffar den andra betänkligheten, eller att bränvinsbränningen
vore en för jordbruket så serdeles stor fördel, förfaller
enl. min åsigt äfven denna betänklighet, när man besinnar, att i
fall förutsättningen, att jordbrukaren hämtar fördel af bränvinsbränningen,
vore rigtig, ingen stadsbo kan konkurrera med landtmannen,
hvilken, utom den vinst man i allmänhet kan hafva af
bränvinsbränningen, jemväl äger den stora förmenta fördelen deraf
för sitt jordbruk. Om åter en ännu större vinst upkommer genom
handteringens förflyttande till släderne, blir det ju en gifven statsekonomisk
vinst, att en sådan förflyttning äger rum. Genom Utskts
förslag ästadkommes således endast, att bränvinsbränningen blir utöfvad,
der den enl. sin natur lämpligast och bäst kan och bör bedrifvas.
Vidkommande slutligen de mindre brännerierne och deras bedrifvande
oberoende af jordbruket, så har Utsk., på sätt jag redan
nämnt, utgått från den åsigt, att bränvinsbränningen bör öfvergå
till en fabriksnäring, men med hänsyn till närvartde förhållanden
ansett sig böra lill viss grad medgifva husbehofsbränningen. Den
medgifves således icke såsom något i och för sig sjelf godt och
lämpligt utan såsom något, hvilket man f. n. icke kan undvika,
och det kan då icke vara skäl alt längre än till de förhållanden,
som föranledt dess medgifvande, utsträcka densamma. Derför att
husbehofsbränningen nu är tillåten endast å i mantal satt jord, har
Utsk. äfven tillstyrkt dess bibehållande, men hvarför man skall utsträcka
denna förmån till andra i städerne än de, som hafva i mantal
salt jord, kan jag åtminstone icke inse. Den, som med någon
upmärksamhet betraktat det industriella lifvet i våra småstäder, lä
-
Den 2G April f. m.
435
rer nogsamt funnit, all de smärre handtverkarne äro lill en 4 jordbrukare,
lill ^ ladugårdsidkare, och slutligen måhända icke fullt ^
verklige näringsidkare. Det är ganska troligt, all dessa handlverkare skola
till större delen lägga sig lill små bränneriet- i sina gårdar och der
förvandla jordens produkter i bränvin. En sådan näring skall blifva
serdeles begärlig åtminstone för krögarne i småstäderne. Äfven
landthandlande finnas i stor mängd, hvilka hyrt en liten lägenhet
och derpå drifva sin handel. Skulle nu husbehofsbränningen vara
tillåten jemväl för dem, hvilka icke äga i mantal satt jord, så blir följden,
att desse landthandlande blifva bränvinsbrännate. Det är alltså
lika rätt att icke medgifva utsträckning .af undantaget, hvilket husbehofsbränningen
onekligen är, sora det är rätt att medgifva frihet
i sjelfva rörelsen. Detta undantag bör likväl icke införas i 1 §
utan i den 3.dje, ty i den sednare bestämmes, alt större och mindre
brännerier få finnas, och man kan väl icke för de mindre brännerierne
meddela föreskrifter förr än man talat om dem. Antages
således l:sta §:n, har man derigenom icke omintetgjort möjligheten,
att i 3:dje §:n införa den föreskrift jag åsyftar, destoinindre
som, sedan man i allmänhet i l:sla mom. l:sta §:n sagt, att bränvinsbränningen
skall vara en fri näring, man likväl i 2:dra mom.
gör undantag för vissa embets- och tjenstemän; och då man således
i l:sta mom. proklamerat bränvinsbränningens frihet, men det oaktadt
gör inskränkningar i 2:dra morn., kan man på samma sätt
förfara i 3:dje §:n i fråga om viss redskap. Jag anhåller alltså om
bifall å Irsla §m med den förändring Gr. Mörner föreslagit.
Frih. Raab, Adam Christianr Hvad nu först angår de
amendementer som här blifvit framställda ansluter jag mig till Hr von
Köchs. Han har nemi. föreslagit, att Ståndet vid bifall lill 1 §
skulle förbehålla sig, att, sedan vi genomgått de §§, hvilka till
pröfning först böra förekomma, antaga ett tillägg i det syfte Gr.
Lagerbjelke nu sednast föreslagit, och jag anhåller att få instämma
häruti. Hvad åter angår Gr. Mörners anmärkn. emot 1 § 1 morn.,
erkänner jag riktigheten af dem, men hemställer dock, om till
Grins förslag icke kunde få läggas några ord. Det förhåller sig
nemi. så, att i 2 § af nu gällande Förordn. är det tillåtel icke blott
för dem, som hafva i mantal satt jord, att bränna bränvin, utan
äfven för egare eller innehafvare af ”utjordar eller andra lägenheter,
hvilka uti ordinarie eller extra rotering deltaga eller vakansafgift
utgöra”, äfvensom för innehafvare ”af icke roterade, men
med serskild ränta till Kronan belagda torplägenheter.” Alla desse
äro nu berättigade att tillverka bränvin, och det nya förslaget afser
just att ej beröfva någon af dem denna rättighet, hvarför jag anser
att i Grins förslag bör göras ett tillägg, hvarigenom förslaget skulle
lyda sålunda: ”Bränvin må på landet och i stad tillverkas af en
hvar, som antingen är enl. Fabriks- o. Handtverks-Ordn. berättigad
att idka fabriksrörelse eller ock äger eller innehar i mantal
satt eller serskild skattlagd jord.” Antages detta förslag, anser jag
att man icke behöfver återremittera denna § till Utsk. för att der
28*
436
Den 26 April 1. ni.
närmare tagas i öfvervägande. Hvad åter angår hnfrudfrågan eller
om Ståndet villoantingen antaga detta moni. sådant jag föreslagit
det eller Frih. Åkerbjelms förslag att bränvinsbränningen uteslutande
skall tillböra jorden, sä kan jag från den grundsats jag hyst under
loppet af många Riksdagar, dä jag baft det föga tillfredsställande
updraget, att såsom ledamot i Bevilln.-sUtsk. deltaga i bränvinslagstiftnfngen,
sannerligen icke vika en hårsmån
Att
förekomma bränviuets spridande och omåttliga bruk inom
landet kan endast ske på det sätt Hr Gripenstedt angifvit, nemi.
ali man inskränker ställena, der det är tillgängligt och ökar priset
å varan, men så länge bränvinsbränningen åtföljer jorden, är
det icke möjligt att förekomma, att ju icke en större mängd bränneriet'
i landet skola upstå. Vi må stifta hvilka lagar som helst,
blir del dock enl. min åsigt svårt om icke omöjligt, ali förhindra
att bränvin icke försäljes i ganska små portioner på de flesta ställen,
der bränvinstillverkning i mindre skala äger rum. Jag tror
således det vara en välgerning, om en inskränkning i ställen för bränviuslillverkningen
åstadkommes, och delta sker lämpligast och naturligast
genom åsältande af en högre skatt. Jag vill här icke ingå
i tvister, huruvida bränvinsbränningen varit nödig för jorden eller
ej. Sanni är hvad några talare sagt, att denna handtering varit en
häfstång för stora odlingar och dylika företag, men det är äfven en
sanning, att, hvad man ser t. ex. i Blekinge, der bränvinstillverk
ningen
bedrifvits måhända i den största skala, jorden är ganska illa
häfdad och lernnar klena skördar just i följd deraf, att man i och
för bränvinsbränningen användl allt för stor del deraf till potatesodling.
Ur denna synpunkt sedt, skall jag visserligen icke anse
för någon lycka om bränvinsbränningen förflyttas till städerna från
landet, ty det är klart, att om landtmannen säljer jordens afkomst
till städerna, skola de gödningsämnen, som deri innehållas, icke stanna
på landet. Enl. min åsigt böra brännerierna förläggas der de
med största fördel kunna drifvas, der t. ex. vedbrand och arbete
är mindre dyrt, men afsättningen af spanmål är försvårad genom
långa transporter. Der tror jag naturligaste läget vara för dylika
anläggningar, I öfrigt föreställer jag mig, att det förhåller sig med
denna näring, som med alla andra, att man bör låta den utvecklas
efter dess egna fördelar, och vill alltså icke inlåta mig i någon vidare
strid, huruvida lämpligaste läget för fabriksbränningen är på
landet eller i städerna. I vissa orter kan det af sammanstämmande
anledntr vara fördelaktigast att drifva näringen i stad; i andra åter
på landet.
Icke kan jag med Gr. Mörner och några talare dela den farhåga,
att genom Ulslcs förslag bränvinsbränningen skall mera än
hitintills flyttas till städerna. Städerna hafva ju såsom Gr. Björnstjerna
och andre talare anmärkt, enl. nu gällande förordning haft
rättighet anlägga fabriker å jordlotter, upskattade till 300 R:drs
värde, och då städerne, oaktadt de äga flere tusen Tild jord, hitintills
icke slagit under sig bränvinstillverkningen, vet jag sannerligen
icke, hvarföre det skall ske mera hädanefter. Blir skatten förhöjd,
s,å tror jag visserligen, alt mången landtman drager sig tillbaka
Den 26 A pi il f. m.
437
från bränvinsbränningen och att deremot en eller annan penningkarl
i städerna freslas att försöka anläggning af bränvinsfabrik, men
jag tror äfven, att de otnvexlingar vår bränvinslagstiflning undergått
och sannolikt än vidare kommer att undergå, skola afhålla de
allra flesta från nedläggandet af kapitaler på storartade fabriker af
detta slag. På grund af alla dessa skäl anhåller jag om bifall till
/ mitt förslag.
Många ledamöter hördes ropa på propos,
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Här har redan blifvit sä
mycket taladt i delta ämne, ali jag skulle vilja afstå från ordet,
men jag måste behålla det, för att besvara några talares nvändningar.
Till försvar för bibehållande af gamla bränvinslagsliftningen
har man sagt, alt ingen fördel vore alt hemta af Ulsk:s förslag, och
att man med bibehållande af bränvinsbränningen vid jorden skulle
kunna antaga Utsk:s förslag i öfrigt. Jag anser så stora och hufvudsakliga
fördelar skola för Landtbruket upkomma genom antagande
af ilrågavartde förslag, att jag under alla förhållanden kommer
att rösta för detsamma. Frih. Raab har visserligen sagt, att
bränvinstillverkningen varit en mäglig häfstång för mångå odlingar
och dylika företag, men ser man på jordbruket i dess allmänlighet,
så tror jag, alt ingen här ibland oss skall våga påstå, att bränvinsbränningen
varit en sådan häfstång utan tvertom måste man
bekänna, all den bragt vårt landtbruk till den låga ståndpunkt det
innehar, och det är naturligt, att jordbrukaren icke gjort sig någon
vinning om att producera en god vara, enär han vunnit afsättning
för den dåliga han åstadkommit. Det har händt många
gånger, då jag besökt äfven utmärkta landtbrukares spanmålsbodar,
och sett deras illa skötta spanmål, att de på mina anmärkn:r härutinnan
genmält: ”det gör ingenting, jag får nog betalt för säden,
då den kommer i bränvinspannan.” På samma sätt försummar man
odlingen af fodervexter, och detta är så mycket naturligare, som
man ur jorden söker frambringa de mesta möjliga råämnen, för
att deraf kunna tillverka bränvin. Desse äro några få af de många
bevis, som kunna framdragas för den satsen, erkänd i alla andra
länder utom Sverige, att bränvinsbränningen, långt ifrån att vara
en häfstång för jordbruket, varit orsaken till den låga ståndpunkt,
hvarpå det f. n. befinnes. Det är således i jordbrukets intresse jag
vågar hoppas, att R. o. Ad. bifaller första §:n.
Här har blifvit sagt, att genom Utsk:s förslag städerna- komma
i ett fördelaktigare förhållande, i afseende på bränvinsbränningen
än jordbruket. Detta bestrider jag. Städerna äga ju rättigheten
nu att bränna bränvin, och jag vet bestämdt, att de icke begagna
sig deraf så som de kunnat göra. Således existerar ju redan den konkurrens
emellan landet och städerna, som man förmodat upkomma
genom antagandet af Utsk:s förslag. Likaledes har man sagt, att
man borde gå försigtigt lill väga. Enl. min åsigt har Gr. Platen
ganska riktigt svarat härpå, att man icke tager något från den ene
utan man blott tillägger något till en annan och att delta icke kan
kallas brådstörtande. Hade man skiljt bränvinsbränningen från
438
Den 26 April f. m.
jorden, skulle jag hafva medgifvit att det varit brådsiörtande, men
då man låter jorden bibehålla den rättighet den hur och endast utsträcker
den till andra personer, kan man väl icke rimligen påstås
hafva gått bröstgänges lill väga. Icke heller tror jag fara upkommer
deraf att uti en stad i närheten af en större fabrik borgare
anlägga mindre brännerier endast för att supa eget bränvin, ty
otvifvelaktig! är, att då de från den större fabriken kunna till bättre
pris erhålla en bättre vara än de sjelfve kunna tillverka, skall frestelsen
för borgare i städerna att anlägga dylika brännerier icke
blifva serdeles stor. Deras ladugårdar äro för öfrigt så små, att det
icke lärer löna sig att ensamt för deras skull anlägga dylika brännerier.
Man har befarat, att landthandlande skola blifva bräDvinsbrännare,
men äfven denna farhåga synes mig ogrundad, ty då de
icke få utminutera bränvin, förmodar jag, att de icke heller egna
sig åt tillverkningen deraf.
Jag skulle visserligen hafva åtskilligt att tillägga, men vill icke
trötta Ståndet längre, utan anhåller om bifall till §:n med de förändringär
Gr. Mörner och Frill. Haab föreslagit.
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: Jag erkänner att jag inom
Utsk. röstade emot detta förslag till bestämmande af den vidsträckta
bränvinsbränning 1 § medgifver, icke derföre att jag ansåg
någon genom förslaget beröfvas en rättighet, utan derföre, att
enl. min upfaltning, rättigheten till idkande af bränvinsbränning utsträcktes
alltför långt, då den lemnades till en hvar. Men ehuru
jag således ansåg förslaget motverka hvad man önskar eller en inskränkning
i bränvinslillverkningen så och då de sednare bestämmelserna
i författningen, såsom skattens erläggande i förskott, bränningstidens
förkortande m. rn., förminska olägenheterna af den utsträckta
rättigheten, så vill jag nu äfven för min del biträda Utsk:s
mening, heldst med den dervid föreslagna förändring, att i stad
bränvinstillverkning med enkel redskap ej må få ega rum.
Denna förändring kommer väl ej att mycket minska qvantiteten
af tillverkningen, men förekommer den olägenhet som eljest i
stad måhända lätt kunde upkomma, nemi. att de flesta af dem,
som idka bränvinsbränning med sådan redskap blifva på samma
gång lönnkrögare — ett missbruk som shulle blifva svårt om ej
omöjligt att förekomma.
Man har sagt, att genom Utsk:s förslag bränvinsbränningen
skulle komma att öfvergå från landet till städerna. Detta äger ingen
grund. Städerna hafva förut rättighet att idka bränvinsbränning
för sin stadsjord efter jordvärdet, hvilket ej behöft vara högre
än 300 R:dr, för att lemna ägaren öppen rätt att anlägga den största
fabrik.
Således långt ifrån att hafva tillagt ståderne någon större rättighet
än förut, har man snarare förminskat den, då man der ej tillåter
begagnande af enkel redskap. Landet är derföre ej förnärmadt
genom stadgandet och jag röstar för bifall till detsamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig redan hafva yttrat
mitt gillande af Gr. Mörners förslag. Nu förklarar jag, mig in
-
Den 26 April f. m
439
stämma i Frih. Raabs. Skälet, hvarför jag anmälde mig, var dock
egentligen det, att några ledamöter hafva önskat, det Ståndet icke
måtte falla något bestämdt beslut öfver denna §, utan återförvisa
honom till Utsk. Jag åter anhåller vördsamt, att Ståndet måtte
fatta beslut, ty om denna punkt återförvisas, har Utsk. deraf mindre
bestämd ledning. Der upstå dä samma tvister som här, ulan
att man på länge kommer till ända med saken. Har R. o. Ad.
fattat ett visst beslut och de öfriga Stånden likaså, är det Ulsk:s
skyldighet att sammanjemka de olika meniugarne, och man får dervid
tillse, att ordalydelsen må blifva riktig. Då några återremisser
likväl icke torde kunna undvikas hemställer jag alt Ståndet ville åt Utsk.
öfverlemna att granska och rätta de fattade beslutens ordalydelse, der
sådant nödigt befinnes. Men på det ingen må tro mig vilja ingripa i
Ståndets beslutande rätt, får jag nämna, att jag ämnar här framställa
förslag till föräudrad ordalydelse, i händelse jag finner någon
tvetydighet i en eller annan §. Emedlertid anser jag Ståndet icke
böra frukta för att genast uttala bestämda meningar, ty det är klart,
att ordalagen kunna destomera behöfva jemkas, som vi icke åro de
enda, hvilka om saken besluta.
Ropen på Propos. förnyades.
Hr Estenberg: Jag skall denna gången vara ganska kort.
Jag har endast velat bemöta Hr Gripenstedts yttrande, att mångens
näring och kanske ekonomiska tillvaro skulle genom antagande af
Utsk:s förslag blifva rubbad. Detta anser jag höra lill den sköna
filantropiska godhjertenheteu och beskedligheten. Jag anser det
högst vådligt att tillämpa denna princip, när man måste se till, att
just de, hvilka man vill derigenom hjelpa, icke blifva stjelpta.
Jag vill anföra ett exempel huru högst vådligt det är att tillämpa
denna princip på samma grund, hvarifrån Hr Gripenstedt tyckes
hafva utgått. Jag har sett i Österlandet, i Syrien och Palestina och
jemväl hos Beduinerna en sådan näringsgren, alt de plundrade och
mördade piligrimer; och hvar och en, som genom detta näringsfång
ansågs rik skulle draga försorg om de öfriga. Vederbörande
hafva satt sig deremot, och som de Europeiska makterna der gälla
ganska betydligt och deras Consuier, ännu mera än de Turkiska
Auktoriteterne sjelfva, hafva vidtagit vissa mått och steg för att hindra
dessa näringsfång, men man j^ar likväl icke vågat alt störa
dessa röfvare och skälmar i deras näringsfång, ty man befarar att de
då skola komma Staten till skada, och de Turkiska embetsmännen
skulle derigenom gå miste om mången enskild fördel, hvilken deras
öfverseende med röfvarne dem tillskyndar. Så befarar jag det
skall komma att gå, om vi låta bränvinsbrän ningen ohejdadt som
hittills fortgå.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framstälde Hr Gr. o.
Landtm., att sedan de talare, som vid discussionens början önskat
att i förevaride mom. införa vissa inskränkningar, derifrån afstått
lills frågan derom i sammanhang med andra undantag från detta
mom. kunde komma under öfverläggning,' propos. blifvit yrkad en
-
440
Den 26 April f. m.
dast å följande förslag, nemi. det första af Frih. Åkerhjelm, ”att
”rättigheten att tillverka bränvin, bör såsom hittills, enl. 2 § af
”nu gällande bränvinsbrännings-förordning vara fästad vid jorden”,
det andra af Hr Estenberg, innehållande: ”Bränvin må icke till
verkas
eller försäljas af en hvar, utan endast af dero som för teck”niska
eller kemiska behofver fält privilegium dertill, och skola vid
”dessa privilegierade kemiska och tekniska spritfabriker och försalj”ningsställen
noga kontroller iakttagas, pä det bränvinsbränning och
”försäljning icke må hädanefter blifva missbrukadt till fyllerilastens
”befrämjande”; och det tredje af Gr. Mörner, hvars förslag väl af
honom framstäldes under yrkande af ålerremiss, men sedan blifvit
uptaget af andre talare med yrkande att del nu mätte bifallas, och
hvilket var sålydande: ”Bränvin må, pä landet och i stad, tillver”kas
af en hvar, som antingen är enl. författningarne berättigad att
”idka fabriksrörelse eller ock eger eller innehar i mantal satt jord”;
dertill Frih. Baab föreslagit det tillägg att efter orden i mantal
salt skulle införas, eller ”serskildt skattlagd”; och slutligen hade
Hr Cederschiöld yrkat ålerremiss.
Hr Cederschiöld: Anledn. hvarföre jag begärde återremiss,
var den, att Hrr von Hartmansdorff och von Koch föreslaget tillägg
uti §:n, men som jag nu linner, att tilläggen skola göras i 3 §,
afslår jag från mitt yrkande och förenar mig med Gr. Mörner.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Mot Frih. Raabs för
slag
har jag så mycket mindre något att erinra, som jag endast
framstälde mitt förslag, såsom en ungefärlig ordalydelse af det blifvande
förslaget.
Gr. Lagerbjelke: Afven jag instämmer i anhållan att Frih.
Raabs tillägg måtte införas i Gr. Mörners förslag och sålunda blifva
föremål för Propos.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Äfven jag får förena mig
i anhållan om bifall lill Frih. Raabs förslag.
Hr Hård: Sedan de siste talarne förenat sig med Frih. Raab,
instämmer äfven jag med honom och afstår från mitt yrkande om
återremiss.
Hr Hjärne: Då äfven jag yrkat bifall till Betänk., innan Gr.
Mörner yttrade sig, anhåller jag att fä återtaga denna min begäran,
samt ber att få förena mig uti det af bemälde Gr. upgjorda redac
tionsförslag,
till hvilket Frih. Raab gjort ett tillägg.
Hr von Koch: Äfven jag förenar mig med Frill. Raab.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Jag förenar mig med siste
talaren.
Gr. Björnstjerna: Jag anhåller att få instämma med sista
talaren.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att i sådant fall endast blefve
fråga om bifall till Utsk:s förslag eller bifall till antingen Frih.
Äkerhjelms, Hr Eslenbergs eller Gr. Mörners förslag, med det i
Den 26 April f. m.
441
sistnämnde förslag af Frih. Raab föreslagna tillägg, samt hemslälde
derjemte först om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag i förevar:de
morn., hvartill svarades Nej.
O T-V °
Propos. (ill bifall a Frih. Akerhjelms förslag blef sedermera
framstäld och besvarad med starka Nej, blandade med Ja.
Vidare framstäldes Propos. till bifall å Hr Estenberga förslag,
hvarvid svaren utföllo med starka Nej, jemte ett eller annat Ja.
Slutligen blef Propos. framstäld till bifall å Gr. Mörners förslag
lill förändring af ifrågavar:de morn., med det af Frih. Raab
föreslagna tillägg, och besvarades denna Propos. med starka Ja,
jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han
härvid funnit Ja öfvervägande.
n
Frih. Åkerhjelm begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande förslag till voler:s-propos.
:
Den, som anser l.-sta mom. af 1 § uti en blifvande Förordn.,
ang:de vilkoren för bränvinstillverkning böra erhålla följande ly
delse:
”Bränvin må, på landet och i stad, tillverkas af en hvar,
som antingen är eril. förfatlningarne berättigad ait idka fabriksrörelse
eller ock eger eller innehar i mantal satt eller serskildt skattlagd
jord”, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad., ali rättigheten att tillverka bränvin
bör såsom hittills enl. 2 § af gällande bränvinsbrännings-förordning
vara fästad vid jorden.
Vid voteringens slut befunnos rösterue hafva utfallit som
följer:
Ja — 105.
Nej — 20.
Fortsättningen af förevande ärendes pröfning upskjöts till eftermiddagens
plenum; och R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
-442
Den 26 April e. in.
Onsdagen den 26 April 1854.
IJ1 num kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af det vid Serskildta Utsk:s Betänk. JYs'
8 fogade förslag lill förordn., ang:de vilkoren för bran vinstil I verkning;
och förekom nu enl. den af R. o. Ad. beslutade föredragmsordning.
§ 2.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller alt Frih.
Raabs reservation måtte blifva upläsen, och att jag derefter får
yttra mig.
Sedan den sålunda begärda upläsningen försiggått, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Frih. Raab har, efter hvad mig
synes, i sin reservation, så väl och omständligt framlagt skälen,
hvarföre ingen inskränkning i bränningsliden bör ega rum, att jag
har föga att dervid tillägga. Jag kan icke finna något annat förnuftigt
skäl för tidens inskränkning, än det, att man vill minska
bränvinstillgången. Men ändamålet vinnes icke på sådant sätt. Vår
sednaste erfarenhet gifvet- vid handen, att, ehuru bränningsliden under
denna vinter varit till 2:ne månader inskränkt, så hade likväl
vid vårens början vida mera bränvin förts till hufvudstaden, än under
vanliga förhållanden. Tillgången å denna vara i landsorterna lärer
icke vara mindre. Ändamålet vinnes således ej; ty för att åstadkomma
den myckenhet bränvin, som kan med fördel säljas, anlägger
man så många flera brännerier.
Skadan af denna inskränkning är deremot förlusten af de materialier,
som under brådskan förspillas, saknad tillgång å drank för
kreaturens utfodring o. s. v. Hvarföre må ej landtbrukaren, då
han skattar för tillverkningen, och om denna skatt är så dyr, att hon
minskar förbrukningen, hvarföre, säger jag, må ej tillverkaren
bränna under hvilken lid pä äret, han finner för sig fördelaktigast?
Den ene önskar drifva handteringen på hösten, den andre anser
åter våren tjenligare dertill. Låt en hvar i detta hänseende hafva
sin frihet, och om någon vill bränna hela året om eller blott 6
månader, låt honom så göra. Alt nu på en gång afkorta tillverkningstiden,
inskränka redskapens storlek, samt öka skatten äro så
många nya och svåra band på näringens utöfning, att jag tror det
man skulle handla rättast och försigtigast, om man tilläte bränvinsbränning,
hädanefter såsom hittills, ega rum under 6 månader om
året. Det förhåller sig nemi. på sätt Frih. Raab anmärkt, att den
brådska hvarmed näringen under den inskränkta tiden bedrifves,
icke kan annat än vålla förlust.
Om Staten låter näringen vara fri, men beskattar henne högt,
för att göra varan dyr och derigenom mindre skadlig, så har Sta
-
Den 26 April e. m.
443
ten inkomst af det ökade priset. Men om Staten höjer det, icke
genom beskattning utan genom hvarjehanda hinder för näringsidkaren,
så förlorar både denne oell kronan. Hvarföre skall Staten
genom eget tillgörande förvärra det onda? För att göra det lindrigare
anhåller jag att R. o. Ad. ville bifalla Frih. Raalis förslag,
det bränningstiden mätte bestämmas lill 6 månader om året, pä i
sält hittills vanligt varit.
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: Då jag anser af vigt, att
tiden för bränvinstillverkningen inskränkes, och då jag tillhört den
majoritet, som inom Utsk. genomdrifva delta beslut, vill jag söka
att vederlägga de anmärkn:r, som deremot blifvit gjorda.
Utsk:s beslut all inskränka bränningstiden till 2:ne månader,
grundar sig på K. M:s Propos. och till stöd för beslutet kunna åberopas
de skäl, som i den Kongl. Propos:n finnas anförda. Reservanterne
hafva hufvudsakligen förenat sig om de skäl, hvilka Frih.
Raab för sin serskilda mening andragit. Dessa skäl åro egentligen
3:ne. För det första, alt bränneriernas antal skall tredubblas, för
del andra, att en onödig förlust vid näringens bedrifvande npkommer,
samt slutligen, att jordbruket deraf lider. Hvad det första
förhållandet beträffar, så skulle det möjligtvis låta länka sig, i fall
alla stadganden i den gamla författningen bibehölles, ifall de närvar.
de
kunna bestämma varans åtgång. Men nu är förhållandet alldeles
motsatt. Den så betydligt förhöjda skatten, det höga minimum för
de stora pannornas tillverknings, samt den starka begränsningen af
de små pannorna lägga stora hinder i vägen för nya bränneriers
inrättande. Då dertill kommer, att en mera updrifven tillverkning
vid de små brännerierna troligen kommer alt ega rum, lill följd
af den höga beräkningen af deras afverkningsfönnåga, att bränvinets
åtgång måste aftaga till följd af prisstegringen, och att vid
detta förhållande man utan någon särdeles fara af misstag kan antaga,
att det nuvande antalet af brännerier kan under loppet af
2:ne månader tillverka den qvantitet bränvin, sorn är för landets
behof tillräckligt, så torde farhågan för bränneriernas tredubbling
vara ogrundad. Att en behofvet motsvarande tillverkning kan ega
rum vid de nuvande brännerierna, äfven under den nya författningens
tillämpning, torde bevisas derutaf, att af de 35,000 nu befintliga
små pannorna äro 28,000 af den beskaffenhet, att de få
enl. den nya författningen bibehållas. Om jag beräknar dessa pannors
afverkningsfönnåga till endast 12 k:r om dagen, så upkommer
under 2:ne månader en tillverkning af omkring 20 milhr k:r. Angbränneriernas
antal är f. n. 870, af dem äro 370, att döma efter
pannerymdens storlek, sådana, att de kunna tillverka det minimibelopp,
som af Utsk. blifvit bestämdt; men om jag antager, att endast
300 af dem komma att fortsätta med tillverkningen, så upstår,
då minimi-tillverkningen är 300 k:r, en tillverkning vid dessa
brännerier under 2:ne månader af 5 milhr, sä alt total-tillverkningen
upgår till 25 milhr k:r bränvin. Detta måtte väl vara tillräckligt!
Hvad återigen nykterhetens sak vidkommer, så skadas
444
Den 26 April e. m.
den, enl. min åsigt, mera derigenom alt bränvin finnes att tillgå
vid alla tillverkningsställen under 6 månader af året, äfven om tillverkningsställena
äro färre, än derigenom alt tillgång å bränvin
finnes vid några flera ställen, men endast under den korta tiden af
2:ne månader.
Det andra skälet, eller att bränvinsbräunaren skulle lida förlust
å näringens bedrifvande, slår ju i uppenbar motsägelse till det
första påståendet, ty skulle brännerier blifva så dyra att anlägga och
bedrifva, är det väl icke troligt, att deras antal skulle tredubblas.
Frih. Raab säger, att räntan vore förlorad under |:delar af året å
de i brännerierna nedlagda kapitaler, samt vidare, all alla kapitaler,
som användas för upförande af nya brännerier, skulle gå förlorade,
emedan de måste ånyo nedläggas, då vid nästa Riksdag tiden
åter skulle utsträckas till 6 månader eller kanhända till hela
året. Går kapitalet förloradt, följer naturligtvis räntan med, men
blir kapitalet i behåll, så måste det väl vara räntebärande för hela
året, om än handteringen icke drifves under längre tid än 2:ne
månader. En sådan beräkning torde man på förhand kunna upgöra,
och gifver icke beräkningen ett förmånligt resultat, så anlägger
man icke något bränneri. Man har åberopat exemplet af Norrige,
der lillverkningstiden, först bestämd lill 6 månader, sedermera
blifvit utsträckt till 7. Men Norriges exempel är icke på
våra förhållanden lillämpligt. I Norrige har man endast att lagstifta
för fabriksbränningen; här åter hafva vi 2:ne sinsemellan betydligt
skiljaktiga lill verkningssätt och det under en exceptionell
öfvergångsperiod.
Slutligen säger Frih. Raab, att den gjorda inskränkningen i
bränningstiden är skadlig för jordbruket. Detta yttrande förundrar
mig så mycket mera, som den ädle Frih. i inledmn till sin reservation
säger, att om man älskar fäderneslandet, så mäste man söka
lösgöra dess modernäring, jordbruket från det förnedrande beroende,
hvari det ställt sig under bränvinet. Allt hvad Frih. Raab i
denna del af sin reservation anfört, ådagalägger tydligen, att bränningstidens
förkortande till 2:ne månader medverkar till upnående
af det mål, hvartill han i inledningen säger sig sträfva. Han säger,
att arbetsfolket ej' räcker till att om hösten sköta både bränneriet
och jordbruket. Detta bevisar ju tydligen, att dessa näringar
böra skiljas (rån hvarandra. Han säger vidare, att dranken icke kan
under den korta tiden med fördel användas till kreaturens stillning.
Men boskapsskötsseln bör ju, jemväl efter Frih. Raabs åsigt,
icke grundas på drankutfodring. Man använder den drank, som erliålles
under bränningstiden, till att göda de kreatur, hvilka äro bestämda
till nedslagning, men man släller icke hela sin boskapsskötsel
i beroende af dranklillgången. Så snart dranken icke anses såsom
ett oumbärligt födoämne för kreaturen, så förfaller ju hela
raisonnementet.
Sedan jag nu till besvarande uptagit och, som jag hoppas, vederlagt
de 3:ne skäl, Frih. Raab anfört emot bränningstidens inskränkning,
ber jag alt få framlägga de skäl, som tala för denna
inskränkning. Länge hafva vi - förgäfves uppå öfvertygandets väg
Den 26 April e. m.
445
sökt alt hinna det mål, hvartill hvarje sann fosterlandsvän sträfvar,
nemi. hämmandet af bränvinsdryckens omåttliga bruk och de derutaf
härflytande samhällsförderfliga följder. Att få jordbrukaren att
under närvande förhållanden frivilligt afstå från sin bränvinsbränning
låter lika litet länka och verkställa sig, som att förmå bränvinssuparen
att öfvergifva bruket af denna dryck. Man har derföre
icke kunnat uptänka något bättre sätt alt nödga jordbrukaren att
ordna sin landthushållning utan biträde af bränvinsbränning, än att
inskränka brännipgstiden. Ilan kan nemi. icke gerna grunda sin
hela hushållning pä en handtering, som icke får bedi ifvås mer än 2:ne
månader om året. Såsom ett korrektiv mot bränvinssupandel är äfven
tidens förkortande serdeles lämpligt, och jag anser, att ”ju mindre
bränningstid, desto mindre bränvin” är en ganska liklig sals, ty
”ju kortare bränningstid, desto dyrare bränvin” är en gifven följd
deraf, all produklions-koslnaden under denna korta tid blir större
än eljest och denna förhöjda kostnad måste betalas af konsumentenMan
säger, att handteringens inskränkande lill en kort tidrymd är
en statsekonomisk förlust för hela landet, men detta kan jag ingalunda
medgifva, ulan anser tvertom, att man bereder landet en stor
statsekonomisk vinst, derigenom att man tvingar landtbrukaren att
ordna sitt landtbruk oberoende af bränvinstiliverkningen. Skulle
densamma vara tillåten under 6 månader, sä är jag öfvertygad, att
alla jordbrukare, hvilka ännu vidhänga fördomen, att bränvinsbränningen
är en för jordbruket nödvändig binäring, skulle dermed
fortfara och odla stora fäll med potates lill bränvinspannan, ulan
afseende derå alt de sålunda förminska jordens närande kraft; skulle
fortfara att ställa sin ladugårdsskötsel på drankfodring, utan afseende
derå, alt ladugårdsprodukterna derigenom försämras. Åtgärden skulle
än ytterligare sammankedja jordbruket och bränvinsbränningen, hvilken
sednare skulle fortfarande bedrifvas, icke för all deraf hämta
den största möjliga direkta vinst, ulan för att dermed uprätthålla
jordbruket. Englands exempel lärer oss, huru högt jordbruket kan
stiga utan stöd af en binäring, som lemnar en så skadlig produkt,
som bränvinet. Danmark gifver oss äfven ett föredöme, luiru långt
boskapsskötseln kan drifvas utan tillhjelp af bränvinslillverkning.
Under sådana förhållanden är det väl ej skäl alt meddela ett stadgande,
som skulle kunna tydas såsom eli försök att omhulda bränvinsbränningen
såsom en för jordbruket nyttig binäring, då deremot
den måste betraktas såsom ett ondl, hvilket, när det icke kan
fullkomligt afskaffas, åtminstone skall i möjligaste måtto nedhållas
och motverkas.
På grund af hvad jag nu haft äran, anföra och med den öfvertygelse,
att R. o. Ad. inser den nödvändighet, som förestafvat Utskis
ifråga vande beslut, anhåller jag vördsamt om bifall till 2:dra §:n i
Utsk:s förslag.
Hr Hjärne, Harald: Frih. Raab yttrade under förmiddagens
plenum, att han icke väntat sig, att jag skulle berömma detta Betänk.
, då jag för en lid sedan klandrade Utsk:s förfarande vid
ett annat tillfälle; men jag kan icke inse inconseqvensen af alt
446
Den 26 April e. m.
berömma det sorn verkligen är berömvärdt, men klandra det som
är tadelvärdt. Denna discussion tyckes redan antyda nödvändigheten
deraf, att ledamöter af Ståndet, som icke deltagit i Utskts arbete,
försvara förslaget emot «Utsk:s egna ledamöter, och detta kommer
förmodligen vid flera tillfällen att blifva händelsen.
Hr von Hartmansdorff har ansett Frih. Raabs reservation så
fullständigt ådagalägga olämpligheten af bränningstidens inskränkning
lill 2:ne månader, att han icke funnit nödigt att mera utförligt
utveckla skälen för denna åsigt, men jag tror, att Hr von Hartmansdorff
icke heller torde hafva mycket att andraga emot de argumenter,
den siste värde talaren framlagt. Jag anser Hr Braunerhjelms
granskning af Frih. Raabs reservation vara af den beskaffenhet,
att deremot intet kan sägas, hvarföre äfven jag kan vara
ganska kort. Jag hade eljest ämnat företaga en sådan granskning,
men den är numera öfverflödig. Om man betraktar denna reservation
i dess helhet, så torde man finna, att den hufvudsakligen
utgår från den åsigt, alt vi böra, på samma gång lagstifta för alt
upmuntra ångbrännerierna, som vi uttala den grundsatsen, att man
bör söka förekomma bränvinets öfverdrifna tillverkning. Jag deremot
tror icke att vi böra se saken, såsom vore det fråga om att.
upmuntra näringen, ehuru vi äro nödsakade att ännu en lid och
kanhända en ganska lång lid fördraga densamma, utan anser, att
hufvudsyftemålet bör vara att småningom allt mer och mer inskränka
denna skadliga industri. Lagstiftningen bör således söka
inskränka produkiionen af denna vara, ty inskränkning i produktion
medför naturligtvis förminskad konsumtion.
Jag har icke hört någon hvarken enskildt eller offentligt bestrida
hvad K. M. uti Sin i ämnet aflåtna Nåd. Propos. yltrat derom,
att det finnes 2:ne hufvudsakliga medel att vinna det åsyftade
målet, förminskning af bränvinsdryckens bruk, nemi. hög skatt och
inskränkt bränningstid. Detta har äfven Utsk. upfattat och jag anser
mig derföre böra betyga Utsk. min tacksamhet för den föreslagna
inskränkningen af tillverkningstiden. Som jag anser det
vara mindre passande att uptaga R. o. Ad:s tid med omsägning af
hvad förut blifvit yttradt, isynnerhet då vi enl. alf sannolikhet under
flera dagar komma att strida om detta Betänk., inskränker jag
mitt yttrande dertill, alt jag helt och hållet förenar mig med Hr
Braunerhjelm, och anhåller om R. o. Ad:s bifall lill förevaride §.
Gr. Posse, Gust. Mauritz: Vore här endast fråga om att
med ett slag göra slut på bränvinsbränningen, sådan den nu i förening
med jordbruket bedrifves, utan alt fästa afseende på följderna
af ett sådant steg, under det krisen varade, skulle äfven jag
vara färdig att skrifva under beslutet att medgifva oinskränkt bränningstid
med hög skatt A tillverkningen. Jag tror nemi. att näringen
vid sådant förhållande snart skulle reglera sig sjelf och att
man således ganska fort skulle hinna det efterslräfvade målet, handteringens
fabriksmessiga bedrifvande å ett färre antal händer. Men
jag tror, att ett sådant beslut skulle medföra allt för vådliga om*
hvälfningar i landets ekonomiska förhållanden, och jag förenar mig
Den 26 April e. m.
447
derföre med dem, som anse, att näringens reglerande bör ske med
fäsladt afseende å dess förhandenvarande ställning. På grund häraf
gillar jag Utsk:s förfarande att föreslå bränningstidens inskränkning
till 2:ne månader. Jag tror icke, att denna inskränkning skall
medföra någon betydligare förminskning af bränvinslillverkniogen
och jag delar fullkomligt Hr Braunerhjelms åsigt, att, åtminstone
till en början, under tle -2:ne månaderna kommer alt tillverkas lika
mycket bränvin, som förut under den längre tiden.
Det är hufvudsakligen af 2:ne skäl man vill göra slut på det
sätt, hvarå hränvinstillvei kningen f. n. bedrifves, nemi. dels derföre
alt man vill lösrycka näringen från jordbruket, dels ock emedan man
vill göra densamma rationell, i st. f. nationell, såsom den f. n. är.
Det är nemi. tydligt, att då landtbrukaren icke får bränna bränvin
mera än under 2:ne månader, kan han omöjligt draga den fördel
af de med näringen förknippade biomständigheter, som han skulle
draga, derest han finge idka handteringen under 6 månader. Vid
sådant förhållande skall landtbrukaren småningom vänja sig vid att
anse bränvinsbränningen vara för jordbruket obehöflig och det är
just denna åsigt vi vilja hos honom inplanta. Skulle deremot enl.
den nya författningen en lika lång hränniugslid medgifvas som enl.
den gamla, hvad blefve då skillnaden emellan det nya och gamla
systemet? Jo, endast den, alt för näringen erlades högreskatt. Men
näringen blef hädanefter sora hittills faslkedjad vid jordbruket, till
stort mehn för det sednare, ty en ibland de största skador, som
bränvinsbränningen tillfogar jordbruket är, enl. min åsigt, att landtbrukaren,
i st. f. all vända all sin omtanka och egna ali sin lid åt
jordens behöriga bruk och boskapsskötselns fullkomnande, egnar
större delen af sin tid och omtanka åt bränvinslillverkningen och
behandlar jordbruket och boskapsskötseln såsom bisaker. Om nu
lagstiftaren medgifver honom att under ti månader sysselsätta sig
med bränvinsbränning, så är det ju gifvet, att han kommer att
vårdslösa landtbruket 3 gånger mera än om han endast finge bränna
under 2:ne månader. Enahanda blir följden af tidens inskränkning,
dä man afser det andra skälet, eller att näringen icke bör vara nationell.
Det är nemi. naturligt, att en näring, som icke får drifvas
under längre tid än jjtdel af året icke kan i längden fortfara att
vara en nationell handtering.
På grund af hvad jag nu anfört samt med åberopande af de
öfriga skäl, hvilka blifvit af Hr Braunerhjelm framlagda yrkar jag
bifall till Utskts förslag i förevartde hänseende.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Utsk. har utgått från
3:ne hufvudgrunder, för att söka minska bränvinsfloden, nemi.
minskning i lid, förhöjd skatt och inskränkning i tillverknings-belopp
i dygn, hvartill äfven kommer, skattens erläggande i förskott. Af
dessa är kanhända, efter min öfvertygelse minskning i tid från 6
till 2 månader, ett af de verksammaste, ty medgifvas måste väl, att
en utsträckt tid medger ock en mångdubbelt större tillverkning. Att
man vet begagna tiden bevisas af nu pågående företeelser. — Vid
de större brännerierna begagnad^ man de medgifna 2:ne sislförflutna
448
Den 26 April e. m.
höstmånaderne, men aktade på åtskilliga ställen ej tor rot, att
eludera förbudet, sålunda att bränvinsverket flyttades lill en närbelägen
gård, ocb är nu jemväl i full gång under April månad, och
det med den fart, all sjelfva Långfredagen och Påskdagarne användas
lill bränvinsbränning, mol erläggande af bestämda böter. Hade
nu Jan., Febr. ocb Mars månader varit för tillverkning af bränvin
jemväl lillåtné, skulle säkerligen dessa lika ifrigt blifvit begagnade.
Ej heller kan jag fatta att en inskränkning i tid skall framkalla
flere bränvinstillverkare; tvärtom torde en utsträckning i tid hafva
denna påföljd, emedan handteringen då blir mer begärlig, ocb sålunda
det inträffa, som Frill. Raab så myckel .befarar, att nykterhetens
goda sak skall få flere motståndare vid kommande Riksmöten.
Om man ej kände så väl Hr von Hartmånsdorffs varma nit för
nykterhetens framgång ocb hans afsky för superiet, skulle man nästan
blifva frestad tro, att han öfvergått till motsatt åsigt. Han
tror alt 4 månaders indragning skulle förorsaka förluster, så väl
för Riket, som för enskildte personer — detta låter i sanning ömmande
för bränvinstillverkarens bästa. — Den säkraste ekonomiska
vinsten för Riket år alt jordbruk och ladugårdsskötsel komma i ett
blomstrande skick. Han tror vidare att en varas förbrukning ej
rättar sig efter dess tillverkning. I detta fall har jag en motsatt
öfvertygelse; ty just genom bränvinels öfverdrifna tillverkning, har
lipkommit en öfverdrifven förbrukning deraf; hvar och en som tillverkar
denna skadedryck, vill naturligtvis få den såld, om ock med
aldrig så liten vinst — Och förhoppningen om stigande priser, hvartill
ofta börs-spekulationer gifva näring, gör att han ej förlorar modet,
då spekulationen synes slå felt; han blir jemväl ganska liberal,
vid sådana fall, att dermed godtgöra underhafvandes arbetares och
(jenares fordringar. Således är det den stora och lätta tillgången
på varan, äfvensom dess låga pris, som lägga hyende under fyllerilasten.
Jag tillstyrker bifall på Utsk:s förslag att inskränka tiden
till 2:ne månader.
Frih. Raab, Adam Christian: R. o. Ad. har redan, vid
behandlingen af 1 §:s 1 morn., utgått frän den grundsats, att bränvinsbränningen
bör vara en fri näring, och vid sådant förhållande
förefaller det mig såsom ganska inconseqvent alt sedermera söka
fängsla denna näring med några för densamma ändamålslösl tryckande
band, isynnerhet då man genom ett sådant förfarande pä visst salt
ytterligare fäster näringen vid jordbruket, derifrån man dock säger
sig vilja skilja densamma. Jag för min del har utgått från den
grundsats, att ju längre bränningstid, desto mindre antal brännerier
och ju kortare bränningstid, desto större antal brännerier, af hvilken
sednare sats såsom ett korollarium följer, att näringen å desto flera
ställen drifves i förening med jordbruket. För sanningen af dessa
satser talar ibland annat den erfarenhet, som vanns under frågans
behandling inom Utsk.; ty det fanns ingen enda medlem af BondeSt.
, den der icke yrkade, att bränningstiden skulle inskränkas till 2:ne
månader. Dessa medlemmar insågo nemi. ganska väl, alt just lidens
inskrän
-
Den 26 April e. m
449
inskränkande skulle lägga elt oöfverstigligt hinder i vägen till upnäende
af det mai, R. o. Ad. genom förmiddagens beslut visat sig
vilja hinna, nemi. brånvinstillverkningens förvandling till en fristående
näring. Ingen kapitalist skall våga att nedlägga några större
kapitaler i en rörelse, som under ftdelar af året skulle stå stilla,
och följden blifver, alt rörelsen måste bedrifvas fördelad på en
mängd händer och såsom en binäring till jordbruket, emedan den
icke i och för sig sjelf garanterar näringsidkaren en skälig vinst.
Jag vördar de motiver, som ligga lill grund för K. M:s Propos.
i ämnet. K. M. har velat gå folkets önskningar lill mötes och derföre
föreslagit alla de åtgärder, som kumle leda lill förminskning af
den rusgifvande dryckens tillverkning. Men ehuru vi fått i bränvinsfrågan
emottaga en Nåd. Propos., så få vi likväl icke deraf draga
den slutsats, att denna Propos. i alla delar är bygd på en fullkomligt
riklig stalsekonomisk grund. Den har, enl. min åsigt, tillkommit
mera i afsigt att åstadkomma en förändring af det nuvande
olyckliga förhållandet, hvarunder öfverflödig tillverkning af den skadliga
rusdrycken alstrar öfverdrifvet bruk deraf, utan att derigenom
förorsaka allt för stor omhvälfning af bestående förhållanden, än med
anspråk alt vara bygd på en .fullkomligt rationell grundsats.
Jag ber att få vända mig emot Hr Braunerhjelm och till besvarande
uptaga åtskilliga af hans anroärkmr. Hr Braunerhjelm har
sagt, att både min reservation och Hr von Hartmansdorffs dermed
öfverensstämmande yttrande skulle hvila på den meningen, att bränneriernas
antal skulle genom tidens inskränkning till 2:ne månader
blifva trefaldt större än för närvar:de. Sådan var icke min tankegång,
då jag nedskref reservationen, och jag tror icke heller att
de af mig begagnade ordalag gifva anledn. lill en dylik tolkning.
Jag har med del anmärkta yttrandet endast velat säga, att om bränningstiden
inskrärtkes till 2:ne månader, blifver naturligtvis bränneriernas
antal trefaldt större än del antal, som skulle finnas, derest
tillverkningen finge ega rum under 6 månader; och del lärer
väl icke heller kunna förnekas, alt då en viss qvantitet bränvin,
motsvarande landets behof, skall tillvérkas, kan denna tillverkning,
ifall 6 månader af året fä dertill användas, åstadkommas vid eli 3
gånger mindre antal bränneder, än om hela årsbehofvet måste tillverkas
under ^:del af sagde tid, eller 2:ne månader, .lag antager,
alt den kalkyl, Hr Braunerhjelm upgjort deröfver, att 28,000 af
de småpannor, hvilkas fortsatta begagnande deo nya författningen
medgifver, skulle frambringa omkring 20 milhr k:r bränvin är
riktig. Jag gör mig visserligen den förhoppning, att icke 20 milhr
k:r bränvin skola hädanefter årligen konsumeras. Men anlagom det
emedlertid och att, enl. Hr Braunerhjelms beräkning, 28,000 pannor
erfordras att frambringa detta belopp; jag föreställer mig då
att det skulle vara för landet nyttigare, om 9,000 sådana pannor
tillverkade detta qvantum bränvin under 6 månader, än att alla
28,000 pannorna vöre i gång under 2 månader.
Vidare har Hr Braunerhjelm sagt, att nykterhetens goda sak
lider deraf att bränvin får tillverkas under 6 månader i st. f. 2.
ti H. 29
450
Den 26 April e. m.
Men Hr Braunerhjelm tyckes härvid aldeles vilja förbise hvad nykterhetens
goda sak kom att lida genom det vida större antal brännerier,
som skulle finnas, om tiden inskränkes till 2 månader,
än förhållandet blefve, om 6 månaders bränningstid medgåfves, ty
det är allmänt kändt och erkändt, alt nästan alla, som tillverka
bränvin, hålla deraf försäljning å tillverkningsstället till dem som
åstunda köpa. Sålunda torde bränvinssupandet vid eli större antal
brännerier under 2:ne månader åtminstone få anses fullt motsvara
bränvinssupandet vid ett mindre antal brännerier under 6 månader.
Men vi mäste dessutom besinna, att bränvinet är vid tillverkningsställena
att tillgå icke allenast under bränningstiden, utan under
hela året eller åtminstone under större delen deraf och, vid öfvervägande
häraf, är ju uppenbart att nykterhetens sak mera befrämjes
genom bränneriernas förminskning än genom bränningstidens förkortning.
Ytterligare har man påstått, det jag i min reservation skulle
hafva uttryckt den åsigt, alt handteringens bedrifvande under så kort
tid skulle blifva en ekonomisk förlust för näringsidkaren. Sådant
har jag hvarken sagt eller tänkt. Mina ord i detta hänseende äro
följande: ”Men ej nog att denna inskränkning skulle i moraliskt
afseende vara ändamålsvidrig, den vore bestämdt skadlig i ekonomiskt.
Utsk. har i sina motiver ej kunnat undgå att sjelf i viss mån erkänna
denna sanning. Förlorad vore räntan under af året å de
kapitaler, som blefve nedlagda i brännerier; förlorade alla kapitaler,
som användas för upfnrandé af de många nya brännerier med sina
kostsamma inventarier, hvilka erfordrades att fylla konsumtionen
tinder 2 månadersbränvinsbränningstid, men som åter måste nedläggas,
då tvifvelsutan vid nästa eller påföljande Riksdag tiden åter utsträcktes
till 6 månader eller kanske lill hela året.” Jag vill äfven läsa upp
några rader af U(sk:s Betänk., godkända af mina kamrater i Utsk.,
hvilka dock röstat flir tidsiDskränkningen. De lyda sålunda: ”1 och
för sig sjelf och under vanliga förhållanden torde väl inskränkning
till tiden hvarken vara ett tillförlitligt medel för ändamålets vinnande,
eller det i indnslrielt och ekonomiskt hänseende fördelaktigaste,
emedan en handtering, fpm får dtifvas endast tidtids, icke kan framkalla
eller bibehålla arbetares största möjliga konstfärdighet, emedan
arbetets företagande hindras under den tidpunkt, då det, efter olika
orters olika natur- eller handelsförhållanden kan vara beqvämast och
fördelaktigast, emedan det kapital, sorn ligger uti den oftast ganska
dyra redskapen, måste under en stor del af året vara dödt och utan
afkastning, och emedan varans tillverkning mäste ske på en gång
och hastigt, ulan möjlighet att förutse, huru pris och efterfrågan
kunna komma alt visa sig, då hon skall aflåtas —- en omständighet,
som kan, innan nästa tillverkning inträffar, framkalla brist och oskäliga
pris, med deraf följande öfverdrifna spekulationer och ett vingleri,
som icke inträffade, ifall tillverkning kunde få ske, när heldst
stark efterfrågan visade sig, eller ock underpris, med deraf härledda
bemödanden att med alla medel utprångla varan. Att så betänkliga
följder upkomma genom tidsinskränkningen har Utsk. sjelft icke
kunnat undgå alt finna.”
Den 26 April e. m.
451
Hvad jag nu haft äran upläsa torde utgöra ett tillräckligt bevis
för min sats, att lidsinskränkningen medför en stor ekonomisk förlust,
icke för den enskildte bränvinsbrännaren, som får taga sin ersätlning
genom ett högre pris för varan, utan för hela riket. Jag
anser mig härmed jemväl hafva besvarat Frih. von Kraemers yttrande
i denna väg. Nämnde värde ledamot har nemi. anlydt detsamma
som Hr Braunerhjelm, eller all förlusten kommer att drabba
bränvinsbrännaren, men jag jäfvar delta påstående och det med
Ilr Braunerhjelms eget yttrande, ”alt det förhöjda priset å varan
kommer all upväga förlusten af näringens bedrifvande på ett mindre
ändamålsenligt sält, så alt det blir konsumenten, som drabbas af
förlusten.” Det förhåller sig nemi. så, att ju kortare tillverkningstid,
desto dyrare vara; men jag frågar: kan det någonsin blifva
statsekonomiskt rätt, alt man, genom alt i lagstiftningsväg upslälla
hinder och svårigheter för en näring, åstadkomma en onaturlig prisslegring
å dess produkt? Låtora oss antaga, att denna prisförhöjning utgör
4 sk. b:ko per kanna och göra en beräkning. Jag vill icke upskalta
Sveriges årliga bränvinsbehof lill 24 milla- k:r, utan hoppas, att
vi hädanefter skola nöja oss med 12 milkr, men äfven med antagande
,af denna jemförelsevis ringa förbrukning, *upstår, lill följd
af den genom lidsinskränkningen tillvägabragta prisstegringen, en
ärlig förlust af 1 mill. Hulr b:ko. Jag för min del kan icke inse,
att det är rätt alt stifta en lag, Ilvars tillämpande ovilkorligen skall
tillskynda landel en sådan statsekonomisk förlust. I Danmark kom
Regeringen underfund med att bränvinsbrännarne tillverkade varan
pä ett sätt, som medtog en större mängd rudimaterier än vederborde.
Den lät anlägga ett raönster-bränneri, der näringen pä det ändamälsenligaste
sältet bedrefs, och föreskref tillika, atl ingen fick idka
bränvinsbränning, som icke ådagalagt sig hafva erforderlig kunskap
om rätta metoden derför och deruti undergalt offentlig examen,
hvilka åtgärder vidlogos just för att förekomma, alt något af de dyrbara
råämnena onödigtvis skulle förspillas. Om det vore meningen
att ifrågavande mill. skulle komma statskassan till godo, skulle jag
ingenling ha emot prisstegringen, ulan tveriom gilla den, men dä
åtgärden tydligen bevisas lända hela landet till förlust, kan densamma
aldrig belraklas såsom en klok, statsekonomisk handling.
Jag har i min reservation yttrat, atl jordbruket kommer alf
lida genom bränningstidens inskränkande, och man har trott sig
finna en inconseqvens i delta yttrande, emedan jag uli inledningen
lill reservationen yttrat min önskan, alt jordbruket matte befrias
ifrån det förnedrande beroende, hvari det stått till bränvinsbränningen.
Men om någon af Eder, Mine Hrr med sin upmärksamhet
följt hvad jag förut sagt, skall han, såsom jag hoppas, finna, alt
hela den förmenta inconseqvensen förfaller. Ty om jag förutsätter,
alt antalet af brännerier blifver slörre, derest tiden i risk rån k es, så
följer ju deraf, att ett slörre antal jordbrukare idka bränvinsbränning,
då deremot, om bränningstiden blifver längre och bränneriernas
antal nedgår, ett mindre antal jordbrukare syssselsälter sig
med denna förderfliga binäring. För öfrigt, om vi på alfvar åsyfta
29*
452
Den 26 April e. m
att skilja bränvinstillverkningen från jordbruket, så böra vi väl skrifva
en sådan bränvinsförfatlning, att det kan löna sig att anlägga nya,
verkliga bränvinsfabriker, och det måste väl medgifvas, att få kapitalister
skola riskera sina kapitaler i en rörelse, sorn endast får under
|:del af äret bedrifvas. Jag får erinra Hrnne derom, att Frih.
von Kraemer yttrat en af mången med honom delad åsigt, att den
nu under öfverläggning varande författningen, om den antoges, innan
kort skall undergå förändring samt att man då måhända
kan tillstädja näringens bedrifvande under hela året. Jag frå
gar
Eder då, om någon af Eder kan finna det vara skäl att nedlägga
stora kapitaler i en rörelse, som är så äfventyrlig, så vansklig,
att just under det man stiftar den lag, som skall reglera näringens
verksamhet, uttalar man tillika den öfvertygelse, alt en förändring
snart skall inträffa, alt lagen endast är en öfvergångslag.
Man har åberopat Englands och Danmarks exempel, såsom bevisande
* att jordbruket kan i hög grad blomstra ulan bistånd af
bränvinsbränningen. Jag erkänner af allt mitt hjerta dessa exempels
giltighet samt gläder mig deröfver, att vi äfven inom vårt kära
fädernesland hafva dylika exempel att framställa. Om någon af R.
o. Ad:s ledamöter behagade hedra mig med ett besök, å en egendom,
der jag aldrig haft bränneri, skall jag hafva det nöjet att förevisa
en gröda, vida vackrare i ämne, än den, som vexer på något af
de ställen, der jag haft bränneri. Bien det är alldeles icke sagdt,
att vi skola vinna ändamålet af bränviusliränningens skiljande från
jordbruket derigenom att vi inskränka bränningstiden. I England
och Danmark, hvilka länders exempel man framställt såsom efterföljansvärdt,
är bränvinstillverkningen till liden obegränsad och drifves
hela året om. Skola vi följa dessa länders exempel i ena hänseendet,
böra vi väl äfven följa dem i det andra.
Frih. von Kraemer har förmenat, att jag i min reservation
serdeles omhuldat dranken och prisat dess förträfflighet. Jag har
derom icke yttrat något annat än hvad skäligen icke lärer kunna
förnekas, eller att dranken är tjenlig till kreaturs gödning. Hafva
vi tillgång på detta gödningsämne, böra vi val icke kasta bort detsamma
utan tvertom söka deraf draga den största möjliga vinst.
Detta sker, om dranken finnes under en längre tid af året att tillgå
på några få ställen, men icke derigenom alt den under en kort tid
är utspridd på många. För 40 år sedan skulle den, som vågat
framkomma med den satsen, att jordbruket kunde existera utan
drank, säkerligen hafva blifvit ansedd som en riktig kättare. Denna
åsigt har lyckligtvis förändrat sig, men jag tror, alt man å andra
sidan går för långt, ifall man påstår, att ett ändamålsenligt jordbruk
ej kan finnas, der drank finnes.
åled anledn. af Frih. von Kraamers yttrande, att det skulle
blifva lättare att anskaffa brännéri-kontrollörer för 2:ne månader än
för 6, får jag förklara, det jag icke kan fatta, huru man kan påstå
det vara lättare att anskaffa kontrollörer för t. ex. 600 brännerier
än för 200, ty om bränningstiden minskas med |:delar, ökas enl. ali
sannolikhet bränneriernas antal ungefärligen i samma proportion. Huru
man kan drifva den satsen, att det är lättare att anskaffa ett tredubbelt
Den 26 A pr il e. m.
4&3
större antal kontrollör, ån det mindre antalet? Svårigheten att få
kontrollörer lärer väl icke ligga i den längre tid man behöfver dem.
Jag är öfvertygad, att de kontrollörer, som anställas för 2:ne månader,
skola i allmänhet gerna fortfara med befattningen under ytterligare
4 månader. Deremot är det ganska tvifvelaktigt, huruvida
man kan anskaffa ett så stort antal kontrollörer, som erfordras, derest
bränningstiden inskränkes till 2:ne månader.
Slutligen ber jag att fä förklara, att jag icke ämnar envist
motsätta mig den föreslagna inskränkningen. Jag har fullgjort min
pligt, då jag, i motsats till den för dagen rådande åsigten, öppet
uttalat nain mening i saken, och jag skulle anse mig hafva föga
motsvarat det. förtroende, hvarmed R. o. Ad. hedrat mig genom att
invälja mig till ledamot af det Disk., som har detta vigtiga ärendes
behandling sig updragen, om jag sådant uraktlåtit. Lika öppet uttalade
jag min mening är 1848, då jag förordade näringens fabriksmessiga
bedrifvande med en beskattning af 4 sk. b;ko per kanna.
Detta förslag förkastades då, derföre ali det ansågs gå alltför mycket
framom sin tid. Nu vill roan underkänna min mening, derföre att
jag icke vill göra mig till hjelte af dagens bearbetade opinioner och
på en gång inskränka näringen till en hittills knappast anad grad.
Jag har motsatt mig denna ytterlighet, derföre att jag befarar, alt
ett sådant förfarande' skall framkalla en reaktion, hvilken så väl i
detta som alla andra fall icke är något önskvärd!. Kasta vi blicken
tillbaka på bränvinslagstiftningens historia, se vi alt hvarje öfverdrifven
kraftansträngning uplöst sig i en återgång till det gamla förhållandet,
så alt den ena författningen uphäfver hvad den andra
stadgat. Min åsigt är, att det nu förevaride förslaget är öfverhufvud
taget godt och bör i hufvudsak antagas, men alt deri erfordras några
modifikationer, hvarigenom förslaget ulan alt förlora något af
dess välgörande inverkan i allmänhet blifver mindre tryckande för
den enskildte näringsidkaren, och ibland dessa modifikationer inlager
tidens bestämmande till 6 månader det främsta rummet.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag har redan på f. m. haft
äran tillkännagifva, att jag med min röst ämnar understödja de förslag,
som åsyfta alt höja priset på bränvin. Men för detta ändamåls
upnående vill jag dock icke att man begagnar sådana medel,
hvilka, enl. min öfvertygelse icke äro förenliga med sunda, statsekonomiska
grundsatser. Bland dessa medel räknar jag den af
Utsk. föreslagna inskränkning af bränningstiden. Sedan jag anmält
mig, har en talare haft ordet, af hvilken jag är lill det hufvudsakligaste
förekommen och kan derföre vara ganska kort i mitt yttrande.
Ilär har af en aktad ledamot blifvit anfördt ett skäl, hvilket
ännu icke till besvarande uptagits. Han har nemi. ansett ifrågavar:de
medel lämpligt, derföre att man derigenom, för att så säga, afvänjer
jordbrukaren från bränvinstillverkniog och nödgar landtmannen
att ordna sin hushållning sålunda, att han kan umbära drankutfodringen.
Jag tillhör ingalunda deras antal, hvilka hysa stort förtroende
till drankens nytta såsom foder. Jag är icke heller någon
454
Den 26 April e. m.
vän af bränvinstillverkning. Tvärtom. Ulan anspråk på att vara bättre
patriot än andra, eller ens ät) någon af vära 36,000 bränvinsbrän
nare,
har jag sjelf genast nedlagt brännerierna å de egendomar jag
tillhandlat mig, och förbjudit mina arrendatorer att bränna, så fort
sådant kontraktsenligt kunnat ske. Jag och de hafva hittills deraf
funnit oss väl. Vårt jordbruk har, oaktadt denna tvära förändring,
gatt framåt. Jag har icke heller känt någon bränvinsbrännäre, sorn
vid boupleckningen, funnits hafva genom denna närings bedrifvande
samlat någon förmögenhet, men jag har deremot känt ganska
många, hvilka derpå ruinerat sig. Min öfvertygelse är, att ingen
bör slå sig på denna industri, sora icke är så lill sågandes" född till
köpman sä att han väl förstår att inköpa malerialierna för bästa pris
och sälja varan under de förmånligaste konjunkturer, ty eljest blir
han förr eller sednare lidande, helst liränvinshandeln f. n. befinner
sig i ganska dåliga händer och utgör ett slags fondspel, der högst
få Ijjpkliga vinster utfalla och de flesta utdraga niter. Men, sådant
oaktadt, skulle jag icke vilja, på grund af min inskränkta erfarenhet,
med min röst bidraga all reglementera för den stora mängd af landtbrukare,
hvilka anse dranken vara nyttig, eller för dem utpeka
om de skola använda den till gödkreatur eller annorledes.
Dessutom är det påtagligt, att ju längre tiden för bran vinstill verkni
ngren utsträckes, desto mindre skall landtbrukaren vara frestad att
använda sur drank, hvilken alla medgifva vara skadlig för kreaturen.
Jag förenar mig i Hr von Hartmandorffs och Frih. Raabs åsigt, ali
bränningstiden bör fortfarande bestämmas till 6 månader.
Hr von Hartmansdorff: Några talare, som här upträdt,
hafva trott sig finna motsägelse i mitt handlingssätt, då jag, ehuru
ifrig nyklerhetsvän, likväl yrkar, att liden för den skadliga dryckens
tillverkning mätte utsträckas till 6 månader. Jag är icke ovan vid
dylika förebråelser. Ar 1846, då här hölls ett stort nykterhetsmöte,
i hvilket jag var en ibland ordföranderna; och då jag ansåg mig böra
återhålla den alltför stora nykterhetsifvern hos andra, hände det mig att
jag af personer, hvilka i saken voro med mig liktänkande, en dag
fick upbära förebråelser för min ljumhet. Jag teg och höll lill godo.
Men då Frih. Berzelius påföljande dag i ett skriftligt anförande gaf
mig rätt, sjönk häftigheten å den motsatta sidan ganska betydligt.
Naturligtvis måste det vara ett glädjande tecken för mig, som i så
många år för döfva öron talat nykterhetens sak, alt se det nit,
hvarmed man nu vill bedrifva företaget. Men jag fruktar hvarje
öfverdrift, och det är derföre jag motsätter mig den nu föreslagna
inskränkningen.
Frih. von Kraemer har omförmält, huruledes en mängd menigheter,
hushållningssällskap m. fl. genom underd. ansökningar begärt
bränningstidens betydliga inskränkning. Ehuru mycket afseende
stora menigheters tankeyltringar må förtjena, befarar jag dem likväl
vara behäftade med åtskilliga fördomar och till följd deraf icke
så sällan blottställda för misstag.
En af våra utmärkte män har sagt om oss, att vi äro ett trögt
folk, fullt af hetsigheten. Detta omdömes riktighet bekräftas nu af
Den 26 April e. m.
455
sältet hvarpå denna fråga behandlas. Efter en långvarig liknöjdhet,
har man nu, på en gång, blifvit häftig och går till öfverdrift. Det
är klart, att äfven jag, å min sida, måste underkasta mig mina motståndares
omdöme att vara .behäftad med fördom och misstag. Jag
gör det gerna, blott jag får säga min mening och öfverlemna henne
till det afseende hon kan förtjena. Tiden blifver naturligtvis skiljedomaren
oss emellan. Om vi nu begå stora misstag, så lära de
icke kunna räcka längre än till nästa Riksdag, då vi få rälla dem.
Fördomen består enl. min åsigt, deruti, alt man tror sig kunna
minska förbrukningen genom de svårigheter man upställer för tillverkningen.
Om det vore möjligt att på detta sätt minska förbrukningen,
så vore ju ingenting lättare än att förbjuda hela tillverkningen.
Men efter förbrukningen rättar sig tillverkningen; ty der
en köpare, sora betalar väl, befinner sig, der inställer sig äfven en
säljare, och förbrukarens behof fylles trots alla hinder. Om vi lägga
öfverdrifua band på tillverkningen, få vi lönnbränning. Skulle man
än kunna förekomma benne, så finge vi varans olofliga införsel utifrån.
I alla fall kommer tillgång å bränvin att finnas. När vi
följaktligen icke kunna slippa den skadliga varan, så länge vi hafva
dryckenskapsbegäret qvar; så återstår intet annat än alt så vidt görligt
är, förringa det onda. Detta sker efter min tanke derigenom,
att man, medelst varans beskattande, gör henne dyr och derigenom
på samma gång mindre åtkomlig för den stora mängden, samt mera
inkomstgifvande för Statsverket, utan att syftesvidrigt besvära dem,
hvilka befatta sig med den olycksbringande näringen och naturligtvis
taga sin skada igen af förbrukaren. Af sådant skäl yrkar jag, att
man måtte lemna bränvinsbrännarne frihet att tillverka varan under
de kontroller, man kan finna lämpliga, och emot den afgift, hvarmed
man anser näringen böra beläggas. Genom de syftesvidriga
hinder, man här föreslagit, göres varan ingalunda mindre begärlig.
Hon endast fördyras. Om detta är ändamålet, så tror jag det kunna
på en riktigare väg vinnas genom tillverkningens beläggande med
högre skatt, hvarigenom ökade tillgångar åt Staten beredas. Vore
det rätt att använda andra hinder och svårigheter så skulle man utsträcka
dem ännu längre. Man borde då föreskrifva, att tillverkaren
icke finge begagna de tjenligaste materialierna, eller den mest gifvande
redskapen; att han icke finge begagna friska och skickliga arbetare,
utan ovana, venslerhäudta, halta och andra dylika; att bränningen
icke finge ega rum om dagarne, utan om nällerne; altman
icke finge tillverka varan å sådana ställen, dit man hade körväg
eller sjöfart, titan dit man måste gå eller rida och på klöfsadel
framskaffa både säd och potatis. Dessa medel lämpa sig förträffligt
till varans fördyrande men månne man ändock vill begagna sig
af dem?
Jag bör icke trötta II. R. o. Ad. med ytterligare skäls anförande,
ty om Ståndet ej finner sig öfverlygadt af dem, hvilka en
så sakkunnig man som Frih. Raab anfört, anser jag vidare möda,
nu vara fruktlös och får gifva mig till tåls intill nästa Riksdag, då
en kanhända dyrköpt erfarenhet tvingar oss alt fatta klokare beslut.
456
Den 26 April e. m.
Hr Hård, Adam: Då jag uti mia motion ang:de bränvins
lagstiflningen
uptog bränningstiden till endast 2:ne månader, så var
det hufvudsakligen af det skäl, som Hr Braunerhjelm redan utförligt
framlagt, nemi. för att skilja bränvinsbränningen från jordbruket.
Men jag hade jemväl afseende å en annan omständighet, nemi.
att så länge man icke pä en gång kunde blifva qvitt de små pannorna,
eller husbehofsbränningen, så skulle, till följd af omöjligheten
att med säkerhet beräkna de små pannornas afverkniagsförmäga,
hvilken af Utsk. blifvit för lågt uplagen, ett premium upsla för
dessa pannors begagnande, hvilket begagnande skulle tilltaga i
samma män bränningstiden utsträcktes. Detta har man än ytterligare
att befara, sedan en mängd af de fabriker, hvilkas tillverkning
icke upgår till det bestämda minimum, blifvit nedlagda och dess
ägare, för alt tillgodogöra deras råämnen, slagit sig på att tillverka
bränvin med mindre redskap. Jag vill icke uptaga tiden med ätt
utförligt framställa min mening, men har ansett mig böra här upgifva
det hufvudsakliga skäl, hvarföre jag föreslagit 2:ne månaders
bränningstid. Skulle bränvinstillverkningen sålunda ordnas, att endast
stora fabriker finge finnas, ginge jag gerna in på Hr von Hartmansdorffs
och Frih. Raabs åsigt, men då förhållandet icke är sådant,
finner jag Ulsk:s förslag vara det lämpligaste och tillstyrker
derföre R. o. Ad. att detsamma antaga.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Frih. Raab yttrade, att se
dan
R. o. Ad. på f. m. förklarat, alt bränvinsbränningen borde
vara en fri näring, vore det inconseqvent att på e. m. antaga ett
stadgande, hvarigenom densamma skulle bindas vid jorden. Jag
delar hans åsigt, att bränvinsbränningen bör lösryckas från jordbruket,
men just för vinnande af detta ändamål, röstar jag för 2aie
månaders bränningstid. Det förefaller mig nemi. uppenbart, attén
landthushållare, som ordnat sitt landtbruk på grund af bränvinsbränning,
skall finna sig tvungen alt nedlägga denna handtering, så
snart liden inskrånkes till endast 2:ne månader, emedan han icke
finner det vara någon uträkning ali idka näringen under så kort
tid. Får han deremot bränna bränvin under ett halft års tid, så
är det troligt, att han fortsätter rörelsen, och det är just det, som
jag vill förekomma.
Frih. Raab har frågat, huruvida det kan vara stats-ekonomiskt
rikligt, att genom lagstiftning fördyra en vara. Härpå svarar jag,
att sådant beror pä varans beskaffenhet. Ar varan, såsom fallet är
med den ifrågavande skadlig, så skadar det icke att fördyra densamma.
Skulle man följa Frih. Raabs åsigt, så vore det orätt alt
genom hög beskattning fördyra varan. Det vore jemväl orätt alt
genom inskränkande föreskrifter i afseende å tillverkningssättet försvåra
näringens bedrifvande, men på alla dessa satser har ju Frih.
Raab sjelf ingått. Jag kan således icke finna, att det är olämpligare
att fördyra varan genom den nu ifrågavar:de inskränkningen
än genom alla de öfriga inskränkande föreskrifter, som Utsk. föreslagit.
Jag anhåller för öfrigt att få till alla delar förena mig i
hvad Hr Braunerhjelm på ett, enl. milt omdöme, fullkomligt öf
-
Den 26 April e. m.
457
vertygande sätt anfört och kommer att med min röst understödja
Ulsk:s förslag.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan jag begärde ordet,
hafva Frih. Haab och Hr von Hartmansdorff, vida bättre än jag det
kunnat, anfört skäl för den åsigt, hvilken jag anser mig böra här
tillkännagifva. Jag inskränker således mitt yttrande till att helt
och hållet med dem mig förena och vill endast, med anledn. af
Frih. af Ugglas’ yttrande anmärka, att om man vill fördyra varan,
sä bör man göra det genom hög beskattning, och om den af Ulsk.
föreslagna skatten är för låg, så bör man höja den, men att det
deremot aldrig kan blifva stalsekonomiskt riktigt att fördyra varan
genom att försvåra tillverkningen, hvilket jag anser vara så
klart, att jag knappast förstår, huru en deremot stridande sats kan
drifvas.
Frih. Stjernstedt, Joli. Wilh.: Då så många väl grun
dade
anmärkmr redan blifvit framstälda emot den reservation Frih.
Raab afgifvit, tror jag mig kunna vara ganska kort. Man hörde
pä 1. m. den ganska riktiga åsigt uttalas, att man icke borde göra
öfvergängen till fabriksbränningen alltför brådstörtad, emedan en
mängd personer derigenom ofelbart skulle blifva ruinerade. Om nu,
såsom bär blifvit upgifvet, genom 6 månaders bränningstid rörelsen
genast öfverginge till fabrik, så skulle derigenom en mängd småpannor
ovilkorligen förstöras. Del bästa medlet att förekomma detta
är, enl. min öfvertygelse att bränningstiden inskränkes till 2 månader,
hvarigenom en mindre hastig öfvergång beredes. För öfrigt
förenar jag mig med Frih. von Kraemer i fråga om hvad allmänheten
i detta afseende förväntar af Regeringen och representationen.
Jag är fullt öfvertygad om att en utsträckning af bränningstiden
lill 6 månader med en sådan reglering som Utsk. i öfrigt föreslagit,
skulle uptagas oändligt illa, ja, med verklig bäfvan och
förskräckelse i en mängd provinser, serdeles i de norra, der f. n.
endast 4 ångbrännerier finnas, och i de Skånska, der man i allmänhet
skyller allt ondt bränvinet åstadkommer på fabriksbränningen.
På ett skäl, som förut icke af någon annan än Hr Hård varit
vidrört, anhåller jag att få fästa det Höglofl. Ståndets upmärksamhet,
nemi. det, att dä vi icke kunna taga bort småpannorna och
äro mycket osäkra, huru stor deras afverkningsförmåga är, så vore det
vådligt att tillåta dessa omkring 28,000 småpannor att bränna under
så lång lid, som 6 månader. Jag lemnar derhän huru mycket
de kunna afverka; det få vi se om några år, och som detta blott
är en öfvergåugslagsiftning, så måtte man väl icke behöfva frukta
för att låta dem existera uti 2 eller 3 år, till dess man hunnit
vinna någon erfarenhet. Jag är öfvertygad om att de till följe af
den höga skatten skola snart nog försvinna, utan att man behöfver
på en gång tillintetgöra deras existens genom att låta fabrikerna
bränna i 6 månader.
Frih. Raab har sagt, att K. M. i Sin Nåd. Propos. föreslagit
2 månaders bränningstid af det motiv, att Han derigenom öDskade
åstadkomma en brytning i denna handtering. Om jag kunde läsa
458
Den 26 April e. m.
emellan raderna, skulle jag kanske medgifva della, men läser jag
orden som de stå, så kan jag det icke; ty jag finner dem så tydliga
att de icke kunna missförstås.
På grund af dessa skäl, förenar jag mig med Utsk:s förslag
om bränningstidens inskränkande lil! 2 månader.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vore här fråga om att på theoretiska
grunder stifta en i möjligaste måtto fullkomlig lag, sä skulle
äfven jag tro, att nian borde gifva bränvinsbränningeri helt och
hållet fri, äfven till tiden, men endast pålägga en så dryg skatt,
att det bränvin, som dä, förmodligen endast i stora fabriker, producerades,
blefve till följe af den höga beskattningen ganska dyrt;
vid detta tillfälle åter måste man äfven, göra afseende på det lidande,
sohr genom en allt för hastig öfvergång skulle en mängd
personer förorsakas. I Sverige idkas nemi. denna näring f. n. i
många tusen brännerier, och. om man på en gång gåfve bränvinsbränningen
helt och hållet fri, så skulle den sannolikt ganska hastigt
koncentrera sig uti ett ringa antal stora fabriker, och dessa
tusental mindre brännerier, som sprid! sig kring hela landet, skulle
på en gång uphöra, hvarigenom stort lidande och stora förluster
skulle förorsakas. Det är af försigtighet och för alt förekomma
denna tvära öfvergång, som Utsk. har föreslagit en inskränkt tillverkningstid
och derjemte ett maximum på tillverkningens belopp
vid hvarje fabrik under denna tid. Om på sätt Utsk. föreslagit,
bränvinsbräuningen lemnäs fri, endast med undantag af denna in
skränkning
i tiden och det till ett maximum bestämda lillverkningsbeloppet,
så skulle derigenom på en mängd ställen mindre fabriker
komma att upstå, hvilka fabriker så småningom och utan
någon betydligare rubbning skulle koncentrera sig till ett mindre
antal. Sedan denna inskränktare frihet således medfört ull den
nytta, som den kunnat, och bränvinsbränningen koncentrerat sig på
så få ställen, som med denna inskränkning kan vara möjligt, då
är det tid att gifva densamma fri, äfven till tiden och tillverkningsbeloppet,
och så kan utan någon större rubbning en ytterligare
koncentrering ske lill ett ringa antal mycket stora fabriker.
Utsk. har således icke, såsom några talare föreställt sig, här vidtagit
någon kraftåtgärd, utan tvärtom en åtgärd af försigtighet, för att
göra öfvergången från närvar:de på mångå tusen brännerier spridda
tillverkning lill en i några få stora fabriker koncentrerad rörelse,
så litet tvär och hastig som möjligt.
Jag tror att Utsk. härvid , förfarit ganska klokt, och anhåller
derföre om bifall till denna punkt.
o
Frih. Åkerhjelm, Carl: Sa vidt jag kunnat upfatta meningen
med denna § afser den andra ändamål: 1 :o) att fördyra varan
och 2:o) att på ett praktiskt sätt öfvertyga jordbrukaren om bränvinsbränningens
obehöflighet för jordbruket, derigenom att han icke
får begagna denna rättighet i mera än 2 månader, under hvilket
förhållande han naturligtvis icke derpå kan basera sin landthushållning.
Som jag anser den föreslagna inskränkningen vara nyt
-
Den 26 April e. ra
459
lig och ledande lill det mål man åsyftar, anhåller jag om bifall
till §:n.
Hr Braunerhjelm: Jag har åler begärt ordet för att be
svara
de beskyllningar Frih. Raab framställt, och vill då till en
början nämna, alt jag icke kan räkna mig ibland dem, som enl.
Hr Frilnns uttalade mening i främsta rummet skulle hafva nytta af
ifrågavaride inskränkning, ty hvarken eger jag något större bränneri,
hvarpå jag kunde göra goda affärer, eller är jag någon beskyddare
af bränvinsbränningen i allmänhet, utan det är af verkligt
intresse för saken, som jag anser mig böra försvara den föreslagna
inskränkningen af bränningstiden. Frih. Raab bar sagt, att
det icke vore conseqvent att på f. m. förklara näringen för fri och
att pä e. m. binda densamma vid en inskränkt lid. Skulle man
conseqvent fullfölja denna Frihms åsigt, så borde näringen vara fri
bela året, och kanske äfven fri ifrån all skatt. Denna näring har
dock aldrig varit fri; knappast finnes det någon näring, som varit
så underkastad inskränkningar och förbud som denna, hvilket äfven
esomoftast visat sig då spanmålsbrist eller andra orsaker hafva kunnat
dertill föranleda. Derför har den ock hittills alltid varit betraktad
som tillfällig och bunden af omständigheterna, men nu säger
man alt om näringen skall vara fri, så får icke eller något
tvång läggas på tillverkningen. , Jag frågar då om icke å de små
pannorna är lagdt ett tvång? Har man icke stadgat att rektifikator
icke får å den enkla redskapen begagnas? Ilar man icke i mångå
andra afseenden påbjudit en mängd bestämningal och begränsningar?
Då man yrkat att denna näring icke måtte beläggas med mera
tvång än hvarje annan näring, bar man icke besinnat att det medför
vida mindre olägenheter att belägga densamma med något tvång,
än att låta den ohejdadt fortgå, så att tillverkningen af en öfverflödande
mängd bränvin fortfarande komme att förstöra landet. Frih.
Raab har sagt att mina kalkyler vore oriktiga, då jag antog det
28,000 af de nn befintliga 35,000 småbrännerierna vore af den
beskaffenhet, att de få efter den nya författningen bibehållas, enär,
efter Frihms förmenande, de ganska snart skulle komma att till antalet
inskränkas. Jag skulle likväl tro att den enda beräkningsgrund,
som här kunnat följas, har varit antalet af de bräunerier,
som i verkligheten finnas och ega rättighet att denna näring utöfva.
Man säger äfven att produktionen rättar sig efter konsumtionen,
men då productionen måste föregå konsumtionen, så är
det naturligt alt man på förhand måste bestämma sin production
och först efteråt kommer underfund med om den varit tillräcklig
för konsumtionen eller icke; derefter rälta sig priserna på varan och
derefter kan jag göra mina beräkningar om jag vunnit eller förlorat,
och derefter rättar man sig för det följande året. Frih. Raab
säger att min beräkning af nu befintliga större bränneriers afverkningsförmåga
är oriktig; men jag frågar då efter hvilken grund en
sådan beräkning bör upgöras, om icke efter pannerymden ? Jag
känner icke huruvida possessionaterna i Skåne icke inrätta sin redskap
efter den bästa konstruktion, men jag har sagt att efter be
-
460
Den 26 A pril e. m.
räkning, upgjord efter panneryraden kunna de tillverka det minimum
Utsk. föreslagit, och jag. kan icke medgifva att jag häruti
missräknat mig. Jag har sagt att en 15 k:rs panna, drifven
med ånga, kan tillverka 300 kannor på dygnet, och man behöfver
endast besöka hvilket som helst af de här utanför staden belägna
brännerier för att förvissa sig om att så verkligen förhåller sig.
Frih. Raab har sagi att han icke i sin reservation velat säga att någon
förlust tillskyndas bränvinsbrännaren genom den ränta som |
af året, (enl. hans påstående) går förlorad, utan att denna förlust
drabbade Staten. Jag frågar: hvilken annan är det sorn betalar räntan
på förlagskapitalet, -än bränvinsbrännaren, och är det väl då någon annan
än han som gör denna förlust? Jag tror mig icke hafva begått
något fel ali de beräkningar jag gjort, utan fortfar i mitt yrkande
om bifall 'till denna punkt.
Gr. von Platen: Jag hade icke ämnat deltaga uti denna
discussion, men då alla de andra ledamöterna af Utsk. redan hafva
gjort det, så anhåller äfven jag att med några ord få redogöra för
den synpunkt, nr hvilken jag sett denna fråga, så mycke heldre
som jag icke bidragit till det beslut som blifvit Utsk:s, ehuru jag
icke deremot reserverat mig, emedan jag i allmänhet anser det betyda
mindre om det ena eller andra namnet finnes en reservation
bifogadt, blott meningen blifvit framställd. Jag-vill icke förlänga
den discussion, sorn redan en lång stund förevarit, enär skälen så
väl å ena som andra sidan redan blifvit tillräckligt utvecklade, men
jag vill blott nämna att skälet hvarföre jag anser 6 månaders bränningstid
varit riktigare än 2 månaders, är det, att jag måste antaga
det 6 månader skulle vara verksammare att åstadkomma den
concentration af bränvinsbränningen, som en värd talare redan på
f. m. så öfvertygande visat böra -vara föremålet för denna lagstiftning.
Utom de mänga andra skäl som blifvit anförde om fördelen
för fabriksbrännaren att fä en så lång tid sig medgifven, torde äfven
det skäl halva sitt värde, att det blir betydligt lättare för den
mindre bränvinsbrännaren att med ett par personer tjenstfolk under
den kortare tiden drifva sin rörelse, än för fabriksidkaren att
för blott 2 månader antaga den stora personal han behöfver. Jag
vill, såsom jag förut yttrat, icke vidare förlänga discussionen, utan
önskar blott på grund af dessa skäl att R. o. Ad. måtte besluta 6
månaders bränningstid i st. f. 2.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Då jag varit motionär
i denna fråga och haft den lyckan att Utsk. i de flesta fall tillstyrkt
min motion, anser jag mig icke kunna med tystnad förbigå
de skäl som blifvit anförda emot Utsk:s förslag i denna punkt, hvilket
är fullkomligt öfverensstämmande med den framställning jag
gjort. Jag medgifver att de skäl, som deremot blifvit anförde, äro
ganska tänkvärda, men jag har för min del alltid betraktat frågans
behandling vid denna Riksdag, såsom blott det första steget till en
rationel lagstiftning för bränvinsbränningen, och jag tror att man ur
denna synpunkt icke bör vara allt för nogräknad på hvad sora kan
vara mest Stats-ekonomiskl rätt i en punkt, dä man icke kan iakt
-
>
Dea 26 April e. m. 461
taga samma regel i afseende på alla andra. Denna inskränkning af
bränningstiden till 2 månader är visserligen ett afsteg ifrån det statsekonomiskl
rätta, men jag tror alt en inskränkning till 6 månader
likaledes innebär ett sådant afsteg, äfvensom åtskilliga andra förslag
uti Ulsk:s Betänk., såsom t. ex. skillnaden emellan de större och
mindre brännerierna, begränsningen af tillverkningsbelopp, den olika
methoden för beräkningen deraf o. s. v. Min öfvertygelse, hvilken
jag hoppas äfven i sinom tid måtte blifva R. St.-rs, är den, att Dtsk.
på ett tillfredsställande sätt löst den upgift, som blifvit detsamma
förelagd, och att. det icke är skäl att sönderrifva Ulsk:s förslag i en
punkt utan att beräkna hvad i de efterföljande punkterna kan blifva
följden af en sådan sönderbrytning. Jag föreställer mig att Utsk:s
pluralitet handlat efter en bestämd plan och alt denna plan skulle
störas i händelse denna punkt blefve utbytt emot hvad åtskilliga reservanter
inom Utsk. föreslagit. Om nemi. Frih. Raabs förslag om
bränningstidens utsträckning till 6 månader skulle antagas, så skulle
deraf naturligtvis den följd upkomma, att i de stora brännerierna
med 1,000 k:rs tillverkning om dygnet skulle produceras en vida
större qvantitet bränvin, än sorn enl. Utsk:s beräkning skulle blifva
resultatet af den förändrade lagstiftningen. Den tanke som hos mig
verkar bifall till Ulsk:s Betänk., äfven i sådana delar der jag möjligen
enskildt skulle önska någon förändring, är den, alt ötsk:s förslag i
sin helhet är af den beskaffenhet, att det efter min tanke, icke kan
framkalla någon reaktion. Om nemi. R. St:rs beslut vid denna Riksdag
blefve alltför öfverdrifna eller obilliga, så vore det troligaste resultatet
deraf det, att hos folket derigenom skulle vackas ett sådant
missnöje, att man vid nästa Riksdag ginge tillbaka i st. f. framåt.
Såsom Betänk, nu är upstäldt, går det, efter min tanke, på tillfredsställande
sätt till mötes alla de önskningar, som blifvit uttalade
af de förståndigaste och mest uplyste män i landet, och jag tror,
att om det blefve antaget och på ett förståndigt sätt tillämpad!, så
skulle det långt ifrån att framkalla någon reaktion, tvärtom vid en
följande Riksdag väcka begäret att gå ännu eli steg längre.
Frih. Raab, Carl Adam: Då denna fråga redan blifvit så
väl utredd, samt skälen för och emot så fullständigt utvecklade, skall
jag söka alt vara ganska kort. Jag vill till en början taga mig friheten
att i Hrr:nes minne återkalla, att sjelfva hufvudfrågan år den
huruvida bränvinsbränningen bör vara fri eller icke. Ställer jag
mig på filantropens ståndpunkt, så skulle jag önska, att det blefve
så få krogar, eller om man vill säga att hvarje bränneri är en krog,
så få biännerier i landet, som möjligt, och vill jag åstadkomma
detta, så finnes intet annat medel än att upmuntra fabriksbränningen.
Ställer jag mig åter på bränvinsbrännarens ståndpunkt, så är
det äfven klart, att om industrien skall kunna bära sig, så måste
den få skötas med frihet. När man nu vill inskränka bränvinsbränningen
till endast 2 månader, så följer deraf alt fabriksrörelsen
till en väsendtlig del rubbas och i vissa fall blir omöjlig. För min
del skulle jag derföre vilja gifva hela denna industri fullkomligt fri,
eller med andra ord, jag skulle vilja tillåta bränvinsbränning under
462
Den 26 April e. m.
hela arel, nola bene hvad sjelfva industrien beträffar. Deremot finnes
likväl ett vigligl hinder, nemi. det, att om bränvinsbränningsindnstrien
finge äfven under sommaren fortgå, så skulle under denna
tid den bästa säden upbrännas, då . deremot om industrien endast
under vintern finge fortgå, så skulle dertill endast begagnas potates
och den sämre säden, som icke kunde förvaras, och det är derföre
en national-ekonomisk vinst att lala bränvinsbränning drifvas under
sådana årstider då sädesprodukterna redan äro inbergade. Man har
sagt, jag tror att det var Frih. Ugglas, att 2 månaders bränningslid
vore fördelaktig derföre alt en mängd hnsbehofsbi ännerier då skulle
nedläggas. Skulle man hemia skäl af den korta tiden och föreställa
sig att industrien icke rättade sig efter andra lagar, så skulle
han hafva rätt, men om erfarenheten kommer alt visa att bränvinsbränning
under dessa 2 månader lemnar god behållning, så är jag
säker på att husbehofsbrännerierna skola under dessa 2 . månader
florera. En annan talare, Gr. Lagerbjelke, har sagt, all han trodde
motsatsen, och all man derigenom ville gynna husbehofsbrännerierna.
Denna omtanka är ganska berömvärd, men håller icke streck om
man uogare undersöker densamma. Då man i närvände ögonblick
besinnar, ali den stora mängden bränneriet- äro beräknade att drifvas
under J året, sä är det klart att genom en så brådstörtande
förändring skulle en mängd personer blifva, om än icke totalt ruinerade,
åtminstone på eli betänkligt sätt rubbade i sin hushållning.
På grund häraf tar jag mig friheten yrka alt bränvinsbränningstiden
mätte bestämmas till 6 månader om året.
Hr Hjerta, Lars: Jag skulle icke hafva deltagit i denna
discussion om jag icke hade hört att man gifvil Utsk:s förslag vissa
benämningar, hvilka jag anser betänkliga. Man har nemi. kallat
Ulsk:s förslag för ett öfvergångsförslag, hvarigenom så småningom
och utan svårighet jordbruket skulle befrias ifrån bränvinsbränningen.
Jag tror dock alt man ganska mycket irrar sig, då man tror
alt denna öfvergång skulle vinnas genom att bestämma bränningstiden
till endast 2 månader, och jag ber, att till hvad förut härom
blifvit anfördt få lägga ytterligare en omständighet, nemi. den, att
då det naturliga motivet för denna inskränkning till 2 månader måste
vara alt bränvinets qvantitet skulle inskränkas, så kommer denna
förmodan om en sådan minskning och den naturl.iga beräkningen
att bränvinets qvantitet måste stå i förhållande lill konsumtionen
deraf, att blifva en ganska stark frestelse för mången alt söka få
del uti den vinst, som på bränvinshandelu skulle kunna upstä, derigenom
att knapp tillgång vore på denna vara. Det är visserligen
sannt att bränviusproduklionen i det stora hela rättar sig efter konsumtionen,
meu en talare har redan anmärkt, att detta kan icke
annat än spekulatious-vis beräknas, och det är således gifvet, att
för hvarje år, då man tänker derpå, alt endast under 2 månader
bränvinsbränning drifves, det skall blifva, en ganska stark frestelse
för hvarje mindre eller större bränvinsbrännare att försöka om han
icke under dessa 2 månader skulle kunna vinna något på denna
handtering- Härigenom anser jag hela denna näring komma i ett
Den 26 A piil e. m.
463
tillstånd af öfverretning, af, så att säga, en slags spelpassion, sora
är ganska farligt och sora kommer att alldeles motverka det vackra
ändamål Utsk. har sökt vinna, då det tänkt sig förslaget såsom en
öfvergång, ty det är ganska gifvet alt genom den sporre och fke^
stelse som skulle komma att ligga i en ökad produktion skulle ganska
mångå förmås att lägga sig lill sådan redskap, hvarmed de kunde tillverka
det mesta möjliga på minsta möjliga lid. Härigenom komma en
mängd kapitaler i vårt kapital-fattiga land att nedläggas på denna industri,
hvilka eljest kanske hade blifvit använde till en förbättrad
ladugårdsskötsel o. s. v. Det är också gifvet att om Utsk. verkligen
haft den afsigt att öfverföra bränvinsbränningen till fabriksindustrien,
så vinnes delta ändamål ingalunda genom alt inskränka
bränningsliden till 2 månader, ty det är icke troligt att i städerna
eller på andra ställen der denna näring skulle drifvas, skiljd ifrån
jordbruket, Dågon skulle vilja nedlägga élt större kapital på en industri,
der detta kapital endast under 2 månader vore fruktbärande.
Jag tycker således icke, såsom en värd talare före mig yttrat att v
Ulsk:s förslag är det första steget på en rationell lagstiftnings bana,
åtminstone icke i detta hänseende, och jag förenar mig således med
dem sora yrkat bränningstidens utsträckning till 6 månader.
Frih. Raab, Adara Christian: Jag ber att få tillägga en
dast
ett par ord. Man har här talat om öfvergångsförslag, men jag
ber att fä fästa upraärksamhelen derpå, att detta s. k. öfvergångsförslag
äfven innefattar ett annat förslag, hvartill, såsom jag hoppas,
vi snart skola komma, hvilket går derpå ut alt kronan skulle inlösa
all den redskap sora efter införandet af den nya författningen icke
korume alt begagnas. Om nu öfvergångsförslaget är af den art att
det alstrar en mängd nya apparater så blir deraf följden att Staten
får för några milhr inlösa den gamla redskapen, utan annat resultat
än att bränvinsbränningen kommer alt under den ytterst korta
tiden likasom under ett febertillstånd updrifvas till den möjligaste
högsta grad, hvarigenom vi till nästa Riksdag få ett ökadt antal
bränvinsbräunare, som komma att strida för bränvinsbränningens bibehållande
vid jorden. Detta vore således alt vräka bort penningar
utan något ändamål, och hela förslaget skulle aflägsna oss ifrån målet
i st, f. att leda lill detsamma.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Vid discussionens
början var jag af den åsigt att 2 månader var den rätta tiden, under
hvilken bränvinstillverkningen borde vara tillåten, emedan jag trodde alt
sådant skulle leda till en minskad produktion af bränvin, mep under
discussionens lopp har jag kommit till en annan öfvertygelse.
Man har nemi. bär ådagalagt, att bränvinsbränning under blott 2
månader icke skulle vara med landtbrnkarens fördel öfverensstämmande
och icke eller med fabriksbrännarens. Om nu förhållandet
är sådant, så är det ju klart att hvarken den ena eller den andra
kunde bränna, och vi skulle då nogsamt få lära känna, att vi icke
kunna vara utan bränvin, och att vi ännu icke hunnit till den punkt
att vi kunna gå in på det radikala förslag Hr Estenberg på f. m.
föreslog, hvilket vore det aldra bästa. Då blefve följden den att
464
Den 26 April e. m.
bränvin lurendrejades in och lönnkrogen idkades. Vinsten häraf
vore således ingen utan tvärtom skulle den största skada härigenom
förorsakas, nemi. den att bränvin ändock funnes, men Staten förlorade
den inkomst som genom tillåtande af 6 månaders bränvinsbränning
skulle eihållas, hvilken inkomst likväl, om man ser noga
på saken, är den stora och egentliga vinst, som genom föiändringen
skulle åstadkommas. Af denna anledn. har jag öfvermått till
den åsigten att 6 månader är den lämpligaste tiden.
Hr von Hartmansdorff: En ledamot i mitt granskap, hade.
yttrat, att då man söker vinna ett så stort ändamål, som det hvilket
Utsk. afsett, beböfver roan icke vara så nogräknad med det
rationella och rätta. .lag frågar då: hvilket mål är det man söker,
om icke det rätta? Som det alltid är ett fel att eftersträfva något
oriktigt, så tager jag mig friheten fästa del Höglofl. Ståndets upmärksamhet
pä ett och annat af hvad här yttrats.
Man har sagt dét en fri bränvinslillverkning fordrade, alf man
finge bränna icke allenast 6 månader utan äfven året om. Delta
är äfven min tanke, men sakkunnige män inom Utsk. hafva förklarat,
att det i vårt land öfverhufvud vore hvarken lämpligt eller fördelaktigt
att bränna längre än 6 månader om året. Vid sådant förhållande
ansåg jag rikligast all icke begära mera än den tid, som
förut varit hos oss stadgad, heldsl dä jag såg huru mycket motstånd
redan detta mölle. I Norrige är bränvinsbränningen under 7
månader tillåten. Men man begagnar sig icke af flera än 6, efter
hvad för mig upgifvet är. Deraf visar sig att äfven om tillåtelsen
vore längre utsträckt, så begagna sig näringsidkarne ändock icke
deraf.' Då beböfver ej mera stå i författningen. Gr. Lagerbjelke
har trott att Utsk. velat inskränka tiden till 2 månader för ali derigenom
hindra öfvergångeu till fabriksbränning att blifva allt för hastig.
Detta är ett skäl, som jag aldrig hört i Utsk. omtalas och
som jag icke tror alt någon der har tänkt uppå. Men det är så
mycket bättre om Utsk:s flertal befinnes hafva haft mera rätt än
det sjelft föreställt sig. Jag tror likväl att Utsk. menat motsatsen,
ly den inskränkning af de små pannornas storlek, hvilken det förordat,
afser just alt undergräfva bränvinsbränning med enkel redskap
och göra handteringen till fabrik.
Såsom skäl och ursäkt för bränningstidens förkortande har en
talare anfört den inskränkning man gjort i de små pannornas storlek
och således velat rättfärdiga ett fel med ett annat. Men vi
hafva icke ännu hunnit till den punkten. Man fruktar det friheten att
bränna under en längre lid skall medföra en liklig syndaflod af bränvin.
Men det är ju icke möjligt alt någon bränvinstillverkare kan vilja förspilla
både materiel, arbete och den skatt, han på förhand skall erlägga.
Han vill följaktligen icke tillverka mera än han kan med
fördel sälja, sä vida han icke vill kasta bort sina tillgångar och
skänka bort sin vara. Det skulle väl kunna, för någon tid, hända
att bränvinet i följe af bränvinsbrännarens missräkning folie till vanpris
-
Den 27 April f. m.
481
Tydligt är, alt detta sätt att gä till väga skulle vara den största
misskalkyl man kunde göra.
Om minime-tillverkningen för ångbrännerierne foges alltför
låg, blefve deras antal så stort, alt det blefve nästan omöjligt anskaffa
kontrollörer till dem; men säger man: bär är en bränvinsmälare
på väg alt upfinnas. Jag frågar då om man kan grunda en
lagstiftning på ett instrument, som är på väg att upfinnas; och som
man knappt bar sett, mycket mindre försökt.
Utsk:s förslag i afseende på de större brännerierna åsyftar alt
få näringen, sammandragen pä färre ställen med en tillverkning af
icke mindre än 300 k:r pä dygnet, hvilket gör 15,000 k:r, dä liden
är inskränkt till 2 månader. Få ångbrännare torde f. n. finnas
i riket, hvilka tillverka mindre än 15,000 k:r. Dessutom är inskränkningen
af bränneriernes antal nödvändig för att undvika för
dryg konlroilkostnad. Fribtn påstår, alt kostnaden för kontrollerne
å ett verk af 125 k:rs tillverkning icke upgår till mer än af
skatten. Vid jemförelse emellan skallens belopp och arfvodel för
kontrollören, torde likväl en hvar af R. o. Ad. finna att kostnaden
för kontrollerne npgå till ^ af skatten.
Gr. Posse bar anmärkt, alt bränvinel borde räknas lill 7 grader.
Det slår hvar och en fritt att tillverka 20-gradigt bränvin om
han så önskar, men skatten beräknas efter förvandling till ö-gradigt;
och då Grins förslag skulle föranleda en betydlig nedsättning
i skatten, så förmodar jag att R. o. Ad. icke kan vilja antaga detsamma.
Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag,
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Ulsk. bar sökt atl genom
5:te och 8:de §§:ne i förevända Betänk, ordna bränvinsbränningshandteringen
på det sätt, som Ulsk. föreställt sig vara det rälta. I
detta afseende har Ulsk., Som i ett par vigtiga punkter ansett sig
böia fatta samma beslut, som K. M. i Sin Nåd. Propos. framställt,
likväl frångått samma Nåd. Propos. i 3:ne punkter. Utsk. bar varit af
samma tanka som den i 5:le oell 8:de punkterne. I afseende på
den 38:de visar sig alt K. M. icke velat gå så långt, sorn Ulsk.
ansett sig kunna göra. Utsk. vill nemi. hafva en bestämd gräns
emellan de små pannorna, hvilka Ulsk. ansett såsom ett nödvändigt
ondt och den fabriksbränning man vill hafva i landet småningom
införd. Följden deraf är, att denna stora handtering icke nu kan
blifva ordnad sä som Utsk. ansett att den borde blifva, och Utsk.
har derutinnan funnit ett stort hinder för att komma till den fabriksnäring,
sora är Utsk:s syfte. Det är visserligen sagdt, alt man
lior lemna denna handtering frihet, likasom alla andra näringar
och på denna grund yrkar man, alt de små pannorna skola få
blifva obegränsadt stora och de stora pannorne gä ned till huru liten
rymd som helst. Utsk. bär på 3 rader sagt, livad det åsyftar.
Det vill icke hafva sådan frihet i bränvinslagstiftningen, som många
UtskiS-ledamöter skulle önskat. Utsk. säger alt: ”Det är just denna
brist på beräknings-tvång och beräkningsförmåga, som ofta gör en
6 H. 31
482
Den 27 April f. m.
tillverkning i smått så menlig både för den enskilde och för samhället
i dess helhet; och Utsk. är af den öfvertygelse, att om man
vill framkalla en verkligen i stats-ekonomiskt hänseende nyttig bränvins-fabrikation,
bör det minimum, hvarigenom hon anlager sin utmärkande
karakter och utträder utur kretsen af små-bränneriet, icke
sältas så lågt, alt gränsen lätt öfverhoppas och en förblandning med
den klass, från hvars ofördelaktiga natur meningen är alt skarpt
utbryta benne, kan komma i fråga.” Utsk. tvekade visserligen om
detta minimum. Många ville tillstyrka 500 k:r, såsom Hr Almqvist
yrkade, men andra ville hafva det lägre. Detta .synes af reservationen,
och Utsk. tog der, likasom i så mångå andra afseenden,
en medelväg. Det är dessutom många andra skäl, som föranledt
Utsk. att föreslå R. St. detta minimum af 300 k:r. Utsk. har,
såsom jag tror, föreställt sig alt inkomsten af bränvinsskatten skulle
minskas genom ifrågavarrde lagstiftning- Om 20 mill:r k:r skulle
komma alt brännas hädanefter och man antager att möjligen hälften
deraf skulle kunna tillverkas uti 15,000 små-brännerier, i st. f.
några och 30,000 såsom de nu äro, så skulle de öfriga tillverkas
inom stora fabriker med 50,000 k:r, som hvarje fabrik skulle kunna
tillverka, ifall det föreslagna maximum af 1,000 k:r om dagen
blefve anlaget och af dem tillverkadt. Dessa fabrikers antal skulle
då vara 200. Utsk. har, såsom vi vela, utgått ifrån den synpunkten,
att produktbeskattning skulle läggas lill grund för skattens beräkning.
Om man låter fabrikerna upgå till så stort antal, så upstår
allt för mycken svårighet att få tillräckligt många kontrollanter.
Då Utsk. fattade dessa beslut, var produklbeskattningen så litet känd
i landet och inom representationen, att vi måste vara mycket varsamma
vid dess behandling, hvilket gjorde att vi inginge till
RiksSt:n och begärde att få trycka den Norska lagstiftningen i detta
afseende. Det är ett par månader sedan dess, och jag tror, att sedan
den tiden hafva opinionerna mycket utvecklat sig till förmån
för produklbeskattningen. Nu vore det möjligen icke så farligt att
föreslå den äfven för en mängd fabriker, särdeles sorn man hoppas
att få bränvinsmätare till hjelp för kontrollanterna. Jag hemställer
likväl om man icke skulle anse att ungefärligen tio bränvinsfabriker
i hvarje län i allmänhet skulle vara tillräckligt, och att del verkligen
icke blir så litet att anskaffa tio kontrollanter för hvarje län,
såsom det bör vara. Att den föreslagna aflöningen för kontrollanterna
är för låg, är ett af skälen till bristen på dugliga kontrollanter,
och att anställa dem för små fabriker, blir alldeles för dyrt,
på sätt en talare förut bevisat, hvaruti jag ber att få instämma.
Detta skulle uppäta en så betydlig del af skatten, att man icke kan
på förhand tänka sig det. Om jag icke misstager mig, så är det
Hr von Hartmansdorff, som i sin reservation har sagt att det väl
icke är meningen att kontrollanterna skola uppäta hela skatten, utan
att Staten väl måste komma att upbära den Imfvudsakliga delen af
skatten såsom vinst och endast något deraf afgå till kontrollanterna,
och deruti instämmer jag helt och hållet. Med anledn. deraf tror
jag det icke vara skadligt, om flere sälla sig tillsammans om en
fabrik. Så mycket jag ogillar det i afseende på små-brännerierna,
Den 27 April f. m.
483
så kan jag icke ogilla att det bildar sig bolag för bränvinsbränning
i fabrik. Tvärtom kan väl ingen hindra personer med mindre kapitaler
att förena sig om en sådan fabrik, och detta synes icke heller
kunna hafva några menliga följder. Man har sett flera sådana
bolag, der man köper upp materialier och drifver rörelsen för bolagets
räkning, och det är mig sagdt, att det går ganska bra.
Frih. Raab har delat min åsigt derom, att man icke bör gå
allt för hastigt lill väga uti den reform, som nu är i fråga. Frihm
har nemi. uti sin reservation sagt att: ”Den plötsliga förändringen
i nu bestående förhållanden blefve stor och kunde ej annat än
blifva i hög grad tryckande för dem, som i stöd af nu gällande
lag ställt sin hushållning i större eller mindre mån beroende af
bränvinsbränningen, och synnerligast för de många, som sakna
kapitalstyrka alt utvidga näringen, eller att, hvad önskligare vore,
uthärda de första årens förluster, lill deras hushållning hunnit ordnas
ulan bränvinsbränning.”
Jag kan icke annat än uttrycka milt deltagande tili hans åsigt
i denna väg, men jag hoppas likväl att det icke är alldeles så farligt
som han föreställer sig, utan att bränvinsbrännaren kan, om
han vill, tillgodogöra sig den nya författningen, ty jag erkänner,
ali man kan lill och med göra en 10 k:s panna så god att dermed
kan tillverkas 300 k:r om dagen. Ar detta sannt, så tror jag
att få af de nuvärde pannorna blifva uteslutna, emedan de kunna
omgöras, så att de vid nästa bränvinsbränning tillverka 300 k:r om
dagen. Jag röstar för bifall lill 5:le punkten af Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den myckenhet af bränvin, som
kommer att produceras i landet är beroende utaf den myckenhet af
denna vara, som efter hvad den kostar tillverkaren, kan med fördel
afsältas. Om mera än denna myckenhet skulle tillverkas, så
faller priset, och i och med detsamma, då någon förtjenst pä tillverkningen
icke mera upstår, utan snarare förlust, kommer produktionen
åter alt af sig sjelf minskas. Frågan är således endast den:
på hvad sätt den qvantitet bränvin, som i alla fall i landet kommer
alt tillverkas, må kunna på det lämpligaste sätt frambringas.
Utsk. har önskat, att bränvinsfabrikationen så mycket som möjligt
skall koncentreras inom stora fabriker. Likväl har Utsk. ansett och
R. o. Ad. har i sitt sista plenum gillat detta, att öfvergången till
stora fabriker icke bör blifva allt för brådstörtad. Uti detta hänseende
beslöt R. o. Ad. att tiden för bränvinsbränningen skulle inskränkas
till 2 månader hvarje år. Om i detta afseende med den
inskränkningen någonting skulle vinnas, så måste naturligtvis ett
maximum för produktionen för hvarje bränneri utsättas, och Utsk.
har, såsom mig synes, ganska conseqvent föreslagit detta maximum
till 1,000 k:r om dagen. Hvad åter angår minimum, eller 300
k:r om dagen, så skulle med detta minimum de minsta fabrikerna
komma att tillverka omkring 15,000 k:r om året och för alt vara
en fabrikstillverkning kan väl icke denna qvantitet anses vara för
högt tilltagen. Det finnes dessutom ett ganska praktiskt skäl härvid.
31*
4S4 ' Den 27 April f. m.
Hela kontrollen vid beskattningen hvilar nemi. på konltollörerne.
Om man icke vill afse den ökade kostnad, som skall upkomma genom
kontrollörernas atlöning, då minimum minskas och till följe
deraf flera fabriker upkomma, så måste man likväl ovilkorligen taga
i betraktande, att om det antal kontrollörer, som behöfves, blifver alltför
.stort, så blir det omöjligt att lill dessa befattningar anskaffa
personer med anseende och känd redbarhet, och om beskaltningssättet
skall lyckas, så är det nödvändigt att platsen har anseende
och beklädes med dugligt folk, ty om man nödgas alt i hrist på
tillräckligt antal tjenliga sujeller antaga mindre lämpliga, så kommer
förslaget rent af att gå under, hvarföre jag anser det vara af
högsta vigt att det föreslagna minimum af 300 k:r må komma all
antagas. Lämpligheten att göra ett undantag för de bränvinsbrännare,
som utöfvat rörelsen under åren 1852 och 1853, vill jag
icke yttra mig om. Detta hörer icke till denna § utan till den
09:de, der sådana undantagsstadganden äro föreslagna, hvarföre jag
för min del nu förbigår detsamma, och förnyar min anhållan om
bifall till Ulsk:s förslag
Frih.
Haab, Adam Christian: De'af R. o. Ad:s ledamöter,
som så mycket intresserar sig för frågan, att de hafva tagit
kännedom om Betänk., hafva deraf inheratat, att jag reserverat mig
emot det föreslagna minimum, med tillkännagifvande af den åsigt,
all det varit bättre lill ändamålet ledande om minimum hade varit
nedsatt till det belopp, som K. M. föreslagit. Den af R. o. Ad:s
ledamöter, som icke tagit kännedom derom i Betänk., har varit i
tillfälle att förnimma det af de talares yttranden, som här i frågan
upträdt. En af dem har yttrat att det varit med ledsnad, som mina
kamrater i Utsk. sett mig upträda med en sådan reservation. Jag
.erkänner att det är med en ännu större ledsnad jag nu erfar att
uttalandet af en enskild mening kan väcka andras misshag, men måste
förklara alt äfven onder en sådan ledsam förutsättning skulle
jag icke hafva ansett mig tillständig!, att, såsom lagstiftare, böja mig
efter en tillfällig opinion i fråga om hvad jag tror vara rätt och
nyttigt för fäderneslandet. Grundsatsen ifrån hvilken jag utgått, och
från hvilken jag tycker mig finna att flertalet af R. o. Ad:s ledamöter
också vilja utgå, är, att åstadkomma fabriksbränning. Jag
har då trott att det icke vore ändamålsenligt att söka tillintetgöra
större delen af de fabriker, som linnas i landet. Man har påstått
att icke så stor del af de nuvande fabrikerna, skulle tillintetgöras
genom detta minimum, som jag i min reservation upgifvit. Jag
har tagit mina upgifter ifrån ledamöter dels inom dels utom detta
hus, ifrån Skåningar, ifrån personer från flere orter och specielt
från norra delen af Kalmare län. En i sistnämda ort boende person
har sagt mig, att der finnas ganska få ångbrännerier, och deribland
icke mer än ett, som tillverkat så mycket som det af Hr
Brannerhjelm upgifna belopp, nemi. det bränneri, som inrättades
på Ed, under det att Hr Braunerhjelm var delegare i denna egendom.
Eh bränneri-egare, hvilken jag har råkat i denna dag har
upgifvit, att han med 10 k:rs panna icke kunnat tillverka mera än
Den 27 April f. m.
485
100 k:r på dygnet. Uti min reservation har jag ingenting annat
sagt än att enl. de underrättelser jag kunnat få, så är i allmänhet
icke tillverkningen högre än alt f-g af nuvar:de ångbrännerier stå
under det föreslagna minimum. Men detta förhållande, som nu
existerar, bevisar alldeles icke, att tillverkningsförmågan hos ångredskap
är begränsad vid denna låga ståndpunkt. Redan under
Riksdagen 1848 uttalade jag — hvilket synes i prolokollerne, —
den mening, alt sjelfva pannan i en ångredskap icke bestämmer
dess afverkningsförmåga utan alt denna beror på redskapens beskaffenhet
i öfiigt och alt således sjelfva den stämplade pannan blott
är en underordnad del deraf, på hvilken man icke kan bygga ett
säkert omdöme om hvad sorn kan afverkas. Jag motsäger således
ingalunda den upgift, som af Hr Braunerhjelm blifvit lemnad om en
högre afverkning, såsom icke blott möjlig, utan i flera nyare brännerier
fullt nplmnnen. Jag skall gå ännu längre; jag tror nemi.
alt, om den gamla beskattningen efter pannervmd skulle fortfara,
afverkningsförmågan skulle kunna betydligt updrifvas öfver det högsta,
man nu känner. Men detta bevisar icke att min upgift om
det qvantum, som nu vanligast tillverkas, skulle vara oriktig. Jag
har icke talat om den tillverkning, som kan åstadkommas, utan
om det belopp, som nu verkligen tillverkas, hvilket jag antagit efter
de sammanstämmande upgifter, som bränvinsbrännare i olika
delar af landet lernnat mig. Ingalunda må man föreställa sig att
raan genom bestämmande af högre eller lägre belopp, såsom minimum
kan reglera bränningen så alt man derigenom inskränker tillverkningen.
I detta afseende förhåller det sig alldeles så som Gr. Lagerbjelke
har nämnt, att det är priset och den vinst som göres, hvilka bestämma
huru mycket som varder produceradt. Om priset stiger ett år så
blir det en större tillverkning och varan faller åter lill sitt naturliga
pris. Om nu delta bränvin tillverkas i ångbrännerier eller i
små pannor, så kan icke den grundsats bestridas, hvilken i delta
afseende är erkänd och måste vara det, nemi. att så snart en vara
ger vinst så blir hon producerad, så länge det qvarstår någon möjlighet
dertill. Denna förklaring har jag velat förntskicka och dernäst
ber jag få nämna, alt man i andra länder alldeles icke befattat
sig med att bestämma ett högt minimum för bränvinstillverkningen.
I den Danska bränvinslagsliftningen finnes icke högre minimum
än 50 k:rs daglig afverkning. I Preussen ungefär lika belopp.
I Skottland hade man fordom föreskrifvit, att pannor icke
lingö vara mindre än 300 gallons, men i den sista författningen haiman
funnit ändamålsenligt, till förekommande af lönnbränning; alt
nedsätta pannerymden till 40 gallons, hvilket skulle efter Ulskts
beräkning af enkla redskapers afverkningsförmåga, motsvara en produktion
af endast 60 till 70 k:t- om dagen. Samma förhållande är
det i Irland, der man likaledes har nedsatt fordringarne på redskapens
storlek. Detta bevisar åtminstone, att man i andra länder icke
har ansett ändamålsenligt att låta sådane minimi-stadganden lägga
hinder i vägen för en fri tillverkning i större eller mindre verk.
Jag skall be att med några ord få öfvergå lill vederläggning af hvad
som i öfrigt blifvit sagdt under discussionen.
486
Ven 27 April f. m.
Hr von Hartmansdorff har önskat borttagandet af maximum;
äfven jag skulle dela denna åsigt om man kunde lemna minimum
lika obegränsadt, men när man det icke kan, så får jag förena mig
med dem, som önska bibehållandet af maximum.
I afseende på tillägget af ordet ”söckendag”, som man yrkat
vid afverkningens beräknande i medeltal, så att det skulle hela ”för
hvarje söckendag under den lid då bränvinstillverkningen är tillåten”,
så instämmer jag i detta tillägg, helst jag i går hörde ett par ledamöter,
sorn sade sig icke förslå om det var efter medeltalet af
söcknedagarne eller af alla dagar i månaden, äfven helgdagarne inberäknade,
som averkningen bestämdes, och således kan detta tillägg
vara ett förtydligande, som jag icke vill motsätta mig.
Hvad åter beträffar Hr von Köchs förslag, så vill jag icke
ernotsätla mig det, om Hr von Koch tager bort ordet ”med vattenånga.
” Hr von Koch bar nemi. föreslagit ”att i ett bränneri der
år 1852 eller 1853 bränvin blifvit tillverkadl med vattenånga och
stadgad afgift derför i enlighet med vederbörande upbördsmans bevis
utgått, den minsta tillverkningen på dygnet, för hvilken anmälan får
ske, skulle vara 125 k:r.” Jag får förklara att anledningen hvarföre
jag velat hafva della minimum bestämdt så lågt som 125 k:r,
har icke varit den att jag önskat dermed bereda någon fordel för
de verkliga fabrikerna. Jag tror att de fabriksbrännare, som drifva
rörelsen i någon större skala, skola finna sin största fördel derutinnan
att de få ett mindre antal konkurrenter. Ville man gynna
dem, så tror jag att bästa sättet vore att föreslå ett högre minimum,
men jag har afsetl, att de bränvinsbrännare, som bränna
i mindre stor skala skulle hafva lättare att öfvergå till fabriksbränning,
och göra det hellre än att dividera, om jag så får säga,
sin bränvinsbränning i flera små verk. Detta är hufvudsakliga anledningen
hvarföre jag tillstyrkt detta minimum och hvarföre jag
tror det vara nyttigt. Ur sådan synpunkt ber jag äfven Hr von
Koch se saken, och hemställer till honom om han ej skulle vilja
borttaga sitt vilkor ”med vattenånga.”
Frill, von Kramer har förklarat, att den vigtigaste grundsatsen
i hela Betänk, skulle ramla, om man nedsatte ifrågavartde minimum.
Jag har nyss uttalat hvad jag tror vara den vigtigaste
grundsatsen både i Betänk, och för det ändamål man velat åstadkomma;
det är att öfvergå lill fabriksbränning. Jag tror att hvarje
hinder man lägger i vägen för fabriksbränningen äfven är ett afsteg
från denna grundsats.
Sedan har Frih. von Kraemer sagt, att de små fabrikerna skulle
sprida bränvinet lika mycket som småpannorne. Om Frih. von
Kramer vill beräkna att en fabrik på 125 k:r dock, om jag så
må säga, absorberar minst 10 småpannor, så lärer han ej kunna neka
alt med de tio små pannorne bränvinet skall spridas mera än med
en sådan liten fabrik. Att det således är bättre, att hafva en sådan
fabrik än 10 små pannor, synes vara så klart, att beviset derför
ligger i sjelfva siffran.
Sedermera är äfven sagdl, och Gr. Lagerbjelke har också ttnderstödt
denna åsigt, att ett större antal kontrollörer skulle erfor
-
Den 27 April f. m.
487
dras. Jag ber ali få fästa upmärksamheten derpå alt del icke äi
sagdt, att del skulle beliöfvas en kontrollör för hvarje fabrik. Utsk.
har också i sill förslag (ill lagstiftning icke heller utgått ifrån den
grundsatsen att det ovilkorligen skulle finnas en sådan för hvarje,
ulan man har trott alt flera fabriker skulle kunna ställas under en
kontrollörs upsigt och om man vid de mindre fabrikerna föreskrifver
att sprithållarne skola vara så stora, att de berymma flera dagars
tillverkning, så är det klart att ju mindre fabriker, dess flere
kunna ställas under samma kontrollörs upsigt. Det är icke sagdt
att en kontrollör ovilkorligen behöfver dagligen vara på stället.
Vidare har Frih. von Kraemer sagt alt förslagets slöra värde
har visat sig deruti, att både stora och små bränvinsbrännare äro
misnöjda. Ja! det är visserligen sannt, att tvänne negativa äro jakande,
men jag hemställer dock huruvida detta kan vara fördelaktigt
för förslaget, och om det icke varit lyckligare, i händelse man
kunnat vinna sitt hufvudsyfte genom en lagstiftning, sådan att både
stora och små bränvinsbrännare hade blifvit dermed belåtna. När
det likväl icke varit möjligt, att sådant åstadkomma, så tror jag det
rätta är, alt så litet som möjligt, gå den enas och andras verkliga
eller förmenta intresse för nära och söka att göra missnöjet så ringa
som man möjligtvis kan. Detta tror jag vara rätta sättet att gä
tillväga.
Hr Hjärne har trott alt skälen för nedsättning icke skulle
kunna tagas ur någon annan grund än den nuvande bränvinsbrännarens
intresse och att man dermed åsyftar att skona bränvinsfabrikanterne
ifrån besvären att göra om sin redskap. Hr Hjärne,
som sjelf har idkat bränvinsbränning, borde känna, att en ny pannas
insättande är en så underordnad del af sjelfva kostnaden för
ett bränneri, att ingen bränvinsfabrikör derpå gör afseende, och det
förundrar mig att detta skäl kunnat framställas af en man, som gör
anspråk på att känna näringen.
Hr Braunerhjelm fästade upmärksamheten på ett skriffel eller
tryckfel i min reservation. Der står nemi. att en femtondel skulle
utgå till kontrollörerne af den skatt, som belöpte på en afverkning
af 125 k:r på dygnet. Meningen har varit en trettondel. Med den
likhet, som förefinnes emellan siffran 5 och siffran 3, torde vara
ursäktligt, att detta skrif- eller tryckfel egt rum, och alt jag ej sjelf
kommit att anmärka det.
I öfrigt får jag förklara, att sedan förliden gårdag grundsatsen
af utsträckt tid för bränvinsbränningen föll, sä anser jag i dag icke
af så stor vigt som det annars varit, att få fram min mening i
denna fråga, och alltså är jag, sedan jag med mina framställningar
ansett mig hafva upfyllt en pligt, ganska trankil ehvad utgång frågan
än måtte få.
Gr. Posse, Gust. Maur.: Sällan hör man väl, alt en lagstiftning
varit tvungen att så tillsägandes vackla emellan hvad som
är absolut rätt och hvad som är förenligt med de närvarande förhållanderne.
Vore fråga om att endast stifta en lag för hvad man
ville hafva, så skulle jag förena mig med dem, som yrkat 300 k:rs
488
Den 27 April f. m.
tillverkning såsom minimum. Skålen äro så tillräckligt utvecklade
af föregående talare, alt jag icke lior mig behöfva derutinnan gå
vidare nu. Hvad beträffar nuvarande förhållanden, så tror jag att
det af Hr von Koch framställda förslag bör tagas i betraktande. Jag
skall bedja alt få framlägga skälen derför. Om man då antager
att 300 k:r skulle blifva minimum för framtiden vid begagnande
af ängredskap, sa. tror jag icke att följden skulle blifva alt de som
nu hade smärre ångbräniierier nedlade sin bränvinsbränning, utan
alt hvar och en, som brände 100 k:r, skulle öka sin redskap till
300 k:rs tillverkning, och derigenom skulle bränvinsmängden också
påtagligen komma att ökas. Om deremot de, som hittills haft ångbrännerier
(ingo förblifva vid det minimum, som Hr von Koch föreslagit,
sä tror jag icke de skulle bry sig om att öka sina bränneriet’.
Serskildt vill jag nämna, alt i en socken i mitt granskap
finnas 3 ångbräniierier, som egas af bönder, hvilka äro ganska förmögna,
och jag vet ganska bestämdt, att ingen af dessa skulle lägga
ned sitt bränneri utan ovilkorligen öka dem till 300 k:r och derutöfver.
Om man deremot antager att de skulle få behålla sina
nuvarande pannor och bränna med dem, så skulle de hafva vänt
sig af alt begagna dranken, ty i närvarande stund vill man hafva
bränneriet hos sig just för drankens skull, derför att man tror på
drankens nytta. Sedan nu de tvä månaderne äro antagne, så lär
man sig småningom finna, att dranken kan undvaras, oeh då skola de,
som haft sådane små ångbrännerier, sälla sig hop om större bränneriet’
för 300 k:rs afverkning, der de komma att bränna för bränvinets
och icke för drankens skull. Jag förenar mig således uti
Hr von Köchs och Frih. Raabs förslag.
Gr. Mörner, Garl Göran Detlof: DA Ulsk. uti den ifrn—
gavartde punkten betydligt afvikit ifrån det förslag, K. M. lili Sin
nådiga Propos. framställ, så må det tillåtas mig att roed några
ord redogöra för de skäl, som, efter min upfattning, legat till grund
för densamma. Jag skulle tro att (vänne syftemål tagits i betraktande.
Det ena, att åstadkomma den minsta rubbning, uti bestående
förhållanden, som var möjlig utan ändamålets förfelande, och det
andra, att icke lägga hinder i vägen för en rationel utveckling af
den ifrågavande näringen och derigenom befordra den koncentrering
deraf, som man anser vigtig och nyttig. Uti det förra hänseendet
eller för att icke åstadkomma en alltför våldsam rubbning uti bestående
förhållanden, var nödigt att icke göra svalget emellan stora
och små pannor större, än oundgängligt var, för att de icke skulle
sammanfalla. Ett sådant sammanfallande tror jag för min del alldeles
icke kunna ega rum, då man antager för de stora pannorna
en produktion af 125 k:r om dagen och för de mindre en produktion
af omkring 50 k:r. Utvidgar man afståndet emellan de
större och mindre brännerierna, så fråntager man i samma män
en större del af näringens nuvarande idkare möjligheten alt med
den redskap de nu ega fortsätta densammas bedrifvande. Vidtager
man nemi. denna åtgärd så inträffar ett af 2:ne förhållanden: antingen
förändra de nuvarande idkarne sina redskap, eller ock up
-
Den 27 April f. m.
489
linia de med rörelsen. I förra fallet inleder man dem lill att nedlägga
ytterligare kapitaler uti denna näring, hvilken man ej vill
upmnntra. I det sednare minskas produktionen med samma belopp
som nu kan med dessa idkares pannor tillverkas. Skulle denna
minskning för tillfället npgå till så betydligt belopp, att varan ansenligt
slege i pris, så är klart att i samma mån sorn rörelsen visade
sig lönande, skulle den draga till sig nya idkare, hvilka önskade
alt med de andre, dela vinsten. Delta föranledde då nya
fabrikers anläggande, ulan att minska tillverkningen under det genom
förbudet för de nuvarande bränneriverksägarne alt begagna
sina verk, en del af del kapital, som de i samma verk nedlagt,
går för dem förloradt. Ett sådant förfarande, längre utsträckt än
nödvändigheten kräfver, torde icke vara nationalekonomiskt rätt.
Hvad åter angår beskattningen, så, äfven med antagande af
-det konlrollantsystem, som af Utsi?, blifvit föreslagit, mäste man
medgifva, all då för en större panna skulle dagligen skallas minst
något öfver 70 Rdr, så kan denna skatt mycket väl medgifva aflöning
åt en kontrollanl och likväl lemna en stor behållning för
Statens räkning. Vill man äfven med afseende på de upgifter om
afverkningsförmågan hos serskildta redskap, hvilka Utsk. lemnat,
tilläfventyrs anse det minimum, som i K. M:s Propos. är framstäldt,
kunna något förhöjas, så förefaller det mig likväl vara väl
mycket, alt med mera än 100 procent öka detsamma. Man skulle
kanske utan skada kunna stadga ett minimum af 250 k:r i dygnet.
Då tror jag att ett betydligt antal af nuvarande fabrikerna icke
skulle helt och hållet sättas ur verksamhet.
Hvad deremot beträffar frågan derom, alt icke lägga något hinder
i vägen för en rationel utveckling af näringen, så strider åt
gärden
att inskränka fabrikernas storlek emot detta ändamål. Derföre
har K. M. icke heller uti sin Propos. utsatt något maximum.
Då eli sådant icke finnes utsatt, är det naturligt att de, som anlägga
fabriker, göra dem sä stora och så beskaffade, som de anse
för sig mest förmånligt. Ingen kan skylla den andre för något,
hvad helst, sorn må hända, när man har frihet att inrätta sin näring
hur raan vill. Genom det stora svalg, som af Utsk. blifvit
föreslaget emellan de större och mindre hrännerierne, och begränsningen
af de förra, kommer i min tanka ovilkorligen att framkalla
en betydlig mängd af medelmåttiga fabriker. De Hrr, som hafva
talat för Utsk:s förslag, hafva tillkånnagifvit sin afsigt att, sedan man
först förqväft de mindre brätinerierne, borde man sedermera tillåta
större fabriker i utvidgad skala, men då blifva ju de kapilater, som
emedlertid nedläsrgas på de mindre fabrikerne, bortkastade. Resultatet
skulle således blifva alt för denna näring framkalla ännu en
kris, men det kan, i min tanke, vara nog med eD. Således kan
jag icke finna annat än att begränsningen af fabrikernas storlek är
ett misstag. I afseende på frågan om maximum, så får således
äfven jag anhålla om borttagande af stadgandet derom.
Hr von Troil, Sara. Gust.: Jag erkänner alt jag vid genomläsaude
och begrundande af ifrågavartde Betänk, haft stor lie
-
490
Den 27 April f. m.
(äcklighet vid den ifrågavande punkten. Jag hade nemi. föreställt
mig, att antagandet af det utaf Utsk. föreslagna minimum, skulle
förorsaka icke obetydliga förluster för en stor del af de bränvinsbrännare,
som hittills inrättat sina fabriker för ett mindre belopp
samt att en stor ded af deni skulle under sådana förhållanden finna
sig icke kunna med uäringen fortfara. Jag erkänner likväl alt de
skäl, sorn af Fiih. von Kraemer och'Hr Braunerhjelm blifvit anförda,
hafva för mig varit så talande att större delen af dessa betänkligheter
bortfallit. Jag hade lill en början trott alt det möjligen
för att göra brjtningen mindre våldsam, hade varit nyttigt,
att man under öfvergångsperioden, eller för att icke gå längre än
Utsk., i 9 § gjort, under år 1855 för de mindre pannorne bestämt
ett lägre minimum af t. ex. 200 k:r. Efter den åsigt, som af Hr
Braunerhjelm här blifvit framlagd, nemi. att verk väl inrättade och
ordnade kunna uppbringas till en tillverkning af 20 gånger kannerymden,
hade de nuvaride pannorne med ändamålsenlig konstruktion
ännu ett år kunnat bibehållas. Jag hade föreställt mig, att en
sådan åtgärd skulle minska motståndet emot förslagets antagande,
men jag erkänner lika med Hr von Kraemer, att det skulle blifva
nästan omöjligt att erhålla kontrollanter fullt pålitliga och fullt skickliga
för nuvar:de stora antal pannor. Jag tror således, för att vinna
det stora ändamål som Utsk. föreslagit, blifver nödvändigt, ehuru
påkostande det än fcr mig kan vara, att rösta för bifall till Betänk.
I afseende på det förslag, som Hr von Koch framställt rörande bestämmandet
af någon slags öfvergångsperiod, så tror jag det vara
af aldrahögsta vigt att icke bestämma en sådan preskription, som
den af Hr von Koch föreslagna, ty om jag icke orätt upfattat hans
förslag, och har jag orätt upfattat det så ber jag om ursäkt, så var
det meningen att dessa små brännerier skulle för alltid få fortfara.
Vill man tolerera dem, så bör det åtminstone icke ske längre än
under en viss tid. Om jag således oaktadt mina betänkligheter förklarat
mig beredd att rösta för det af Utsk. föreslagna minimum,
så tror jag likväl för min del alt det vore föga lämpligt att antaga
det af Utsk. föreslagna maximum. Jag har under loppet af den
pågående discussion icke hort några talande skäl för bibehållande
af ett sådant maximum. Jag tror att om man inskränker fabrikationen
till 2 månader och man vet alt det redan finnes fabriker
som på dagen tillverka ett större belopp än detta maximum, så bör
man, då raan vill lätta industrien med ett lägre minimibelopp, på
den andra sidan icke försvåra den genom ett öfverdrifvet maximum.
Jag föreslår således att della maximum måtte borttagas.
Hr von Kraemer, Anders Rob.: Sedan inflytelserika talare
här upträdt till försvar för Utsk:s förslag, inflytelserika såväl
genom sina personligheter och det förtroende man hyser till deras
kännedom af ämnet, som genom de sakrika framställningar de haft,
kan det icke vara med mycken utsigt lill framgång, som jag npträdar
i motsatt riktning.
Jag får till en början tillkännagifva alt jag hyser samma opinion
som ålskillige af desse mine motståndare yttrat och antydt,
1) c n 27 April f. m.
401
nemi. alt man borde söka åstadkomma så mycken enhet som möjligt
i beslulerr öfver denna fråga och upoffra smärre anmärkningar,
der så ske kunde, för att få ett gemensamt beslut. För detta skäls
giltighet skull, både har jag redan offrat och kommer jag ali framdeles
vid delta Betänkts behandling upoffra obetydliga smärre
aumärkntr och obetingadt rösta för Utsk:s förslag: men det kan
dock finnas en gräns för en sådan välmening, nemi. då raan finner
alt en sak strider för myckel emot de principer, som leila del
hela och der ändringen är så lätt verkståld genom utstrykning af
några ord, att icke någon återteroiss derföre behöfver komma i fråga
eller någon splittring åstadkommas. Jag anser, att man i hvarje
sak bör göra sig noga reda för hvad man egentligen vill. Ulsk.
har tillåtit den mindre bränviusbränningens fortfarande såsom eli
nödvändigt ondt, men inskränkt den så lill maximum som minimum.
Den anda och syftning, som för öfrigt genomgår hela Ulsk:s Betänk,
är påtagligen den ali söka förvandla denna näring till en fahrikshandtering,
koncentrerad i stora fabriker. Då raan således fäster
blicken på denna Inifvudlendens i Utsk:s Betänk., sä anser jag visserligen
conseqvenl all Ulsk. fastställt ett minimum, emedan eljest
alltför många små fabriker skulle kunna komma alt fortfarande
existera till följd af den lockelse, som drankens begagnande i landtbruket
gifver, äfven om de större skulle kunna tillverka sitt bränvin
för bättre pris och således undersälja de små fabrikanterna,
men jag anser detta icke vara tillräckligt för att på en gång krossa
de små bränvinsfabrikerna, emedan dessa egentligen icke beräkna
någon vinst af sitt bränvin, åtminstone icke annorlunda
än att bränvinet skall betala materialierna och arbetskostnaden, utan
det är egentligen endast för alt kunna begagna dranken ål gödboskap,
som dessa bränna. Jag tror således, att det är conseqvenl
att ett minimum blifvit stadgadt, och ehuru jag icke älskar tvångsåtgärder,
anser jag deras användande i detta fall nödvändigt för alt
tvinga de medelstora fabrikerna alt uphöra och i stället för dem
få oågra få större fabriker. Når nu Utsk. för öfrigt önskat, och
genom sitt stadgande af minimum också conseqvenl fortsatt på den
banan, att söka åstadkomma fabriker så stora som möjligt, så kan
jag icke neka att det förefaller mig såsom en tydlig inconseqvens,
alt ett maximum blifvit stadgadt; men, skall man kanske invända,
äfven inskränkning i tiden från 6 till 2 månader är ju också en
sådan inconseqvens, hvilket bevisar, att jag, som nu talar, icke har
upfaltat saken räll, då jag trott meningen vara alt koncentrera
bränvinsbrånningen inom stora fabriker, ulan alt meningen vore
att upgöra ett medelvågsförslag. Jag tror dock, att detta icke varit
Utsk:s mening, utan alt Utsk. har velat vara conseqvenl. Inskränkningen
i lid har, efter mitt förmenande, hufvudsakligen tillkommit
derföre och kan derföre försvaras, alt man derigenom hoppas kunna
lösrycka bränvinsbränningen ifrån jordbruket, emedan man föreställer
sig att drankens begagnande vid ladugårdarna under så kort
tid som 2 månader icke skulle anses iunehära en tillräckligt stor
förmån för att fortfarande fästa bränvinsbränningen vid jordbruket.
Denna inskränkning i tid tror jag således icke är någon inconse
-
492
Den 27 April f. m.
qvens emot principen af de stora brännerierna. Dessutom förmodar
jag denna inskräkning endast vara en temporär åtgärd, hvilken jag
föreställer mig, på sätt jag också hört antydas, skall komma alt
uphöra sedan den önskade verkan upkommit, d. v. s.. handteringen
blifvit skiljd ifrån jordbruket. Det föreslagna maximum kan icke
derigenom försvaras, ly genom ett maximum lösslites icke näringen
mera ifrån jordbruket. Om det skulle verka något i delta afseende,
så skulle det snarare verka lill att bibehålla den vid jordbruket,
emedan del tvingar lill att bibehålla flera medelstora fabriker i
st. f. ett mindre antal större. Det hufvudskål, som blifvit andragel
och som ligger på bottnen af de andra'skälen, har jag trott
möjligen vara ett opinionsskäl för maximum. Man har nemi. fruktat
för den allmänna ovilja, som skulle upkomma om en författning
antogs, hvaruti för den mindre bränvinsbrännaren såväl minimum
sorn maximum vore stadgadt, under det att den stora bränvinsbränningen
vore frigifven såväl i afseende på beloppet af tillverkningen,
sorn tiden; men, såsom jag redan anmärkt, man har trott
sig kunna stadga ett sådant maximum för den miudre tillverkningen,
emedan man ansett den vara ett nödvändigt ondt, och äfven
af eli annat skäl, nemi. alt produktionsbeskaltning för den mindre
bränvinshränningen genom upmätning af bränvinet skulle blifva
nästan omöjlig eller åtminstone möta mångfaldigt större svårigheter
om icke pannerymden och tillverkningen vore inskränkt. Detta
skäl gäller likväl icke för de större brännerierna, ty der skall
hvarje tillverkad kanna upmätas och beskattas och således sker
beskattningen alltid efter de olika qvantiteter, som man bränner,
hvilket kunde ske äfven om liilverkningsbeloppet vore obegränsadt.
Man tror, att en svårighet skulle likväl härvid förefinnns i afseende
på beskattning af den högsta tillverkningen. Denna svårighet skulle
ligga i uttagande af skatten förskottsvis. Detta skulle blifva svårare,
ju mera tillverkningen vore obegränsad till storlek. Jag kan icke
finna alt denna svårighet skulle i ringaste mån blifva större än den
nu är, ty en person kan ju anmäla sig för 300 k:rs tillverkning,
men bränna något deröfver. Han erlågger då skatten i förväg för
14 dagar efter 300 k:r i dygnet. Han bränner något öfver detta
och då stadgar 43 § tydligen: att om i större bränneri tillverkning
under en månad skulle komma all öfverskjuta det belopp, hvarföre
anmälan skett och afgift blifvit erlagd, vare tillverkaren pligtig, att
inom 8 dagar efter månadens utgång till Landt-ränteriet inbetala
den afgift, som för sådant öfverskott sig belöper, samt att, om öfverskottét
öfverstiger jl0 af det anmälda beloppet, afgiften förhöjes
med en | utöfver den bestämda skatten. Om således tillverkaren
har anmält sig för 300 k:r, så kan han bränna 330 k:r på dygnet
och för de 30 k:r, som äro öfver, får skatten erläggas efter samma
beräkningsgrund, som för de 300 krna. Man kan således efter
Utsk:s förslag anmäla sig för hvilket belopp som helst emellan 300
och 1000 k:r och bränna en 7,(T deröfver. Om nu icke något
maximum finnes, så upkommer ej någon större svårighet derigenom,
ulan man anmäler sig t. ex. för 2000 k:r och kan bränna 200
derutöfver. Jag finner icke att deraf kan uppslå någon svårighet,
Den 27 April f. ra.
493
sä snart 10 § om uppmätning oell 43 § om det belopp, hvarmed
tillverkningen får öfverstiga det anmäldt» beloppet, finnas. Icke
heller tror jag att de skäl här blifvit anförda, ali bränvinsfloden
skulle derigenom lössläppas, hålla streck, ly såsom redan förut blifvit
anmärkt, beror produktionen ovilkorligen ytterst alltid af konsumtionen.
En talare har visserligen anmärkt alt produktionen för
det kommande året icke kan vara på förhand känd. Della skäl är
blott skenbart. Det är väl sanni dä man blott betraktar förhållandet
för ett år, men då man ser saken mera i stort t. ex. för en
lid af 10 år, så finner man, att ehuru konsumtionen naturligtvis
varierar för olika år, så kan den dock med temlig säkerhet för en
längre lid beräknas, och således är det den kände konsumtionen,
som i allmänhet bestämmer produktionens belopp. Jag tior således
att genom tillåtelse för de större brännerierna att bränna huru mycket
som helst, skulle icke någon bränvinsflod kunna upkomma,
hvaremot det bestämdt skulle minska bränneriernas antal. Jag
anser således ali borttagandet af det i §. 5 bestämda maximum
skulle vara alt conseqvent fortgå på den bana man här velat
beträda.
Jag får derföre föreslå att den 5:te §. får följande lydelse:
”Den minsta tillverkning på dygn i större bränneri, för hvilken
anmälan får ske, vare 300 k:r sexgradigt bränvin, allt i medeltal
under månad räknadt.” Härigenom äro således endast fyra ord i
Utsk:s förslag uteslutna. Jag anhåller om Hr Gr. och Landlm:s
propos. på bifall till detta förslag.
Gr. von Platen, Ballzar: Jag bar redan yttrat mig nog
såsom jag tror för att R. o. Ad. skall känna min åsigt om lämpligheten
af all göra denna näring så fri som möjligt. Jag har likväl
ansett mig böra underordna denna min åsigt deras, sorn haft
mera erfarenhet än jag i dessa frågor. Jag anser således att f. n.
är icke något annat alt göra än att tillse alt man på den väg, som
vi anse vara den lättaste, må komma lill del mål, som vi gemensamt
eftersträfva, nemi. en starkare concentrering af denna tillverkning
pä färre bänder. Åtskilligt har blifvit yttradi för alt förleda R. o.
Ad. att icke vidhålla hvad Utsk. i denna punkt föreslagit i afseende
på minimum. Deribland har äfven blifvit anfördt, att man i andra
länder tillförene skulle hafva haft ett sådant minimum roen irångålt
detsamma och kommit ned till 40 kas panna. Jag vet detta, men
hemställer om icke della hör anses hafva sin anledn. deruti att en
sådan skillnad emellan större och mindre bränneriet’, som Utsk. här
har föreslagit, icke fanns i det landet, utan att all bränvinsbränning
bedrefs i stora bränneriet- endast under den benämningen, och alt
då göra den inskränktare, finner jag öfverensstämmande med de
principer, som i denna lagstiftning äro rådande. Jag tror visserligen
det vore bäst, om hvarken maximum eller minimum funnes;
roen jag tror likväl, alt den meningen icke kan göra sig gällande
vid denna Riksdag. Man måste således tillse, att det minimum, sorn
bestämmes, blifver sä lämpligt som möjligt. Dervid torde man synnerligen
böra göra afseende på beskattningsgrunden sä väl för de
4'J4
Den 27 April f. m.
slörre sorn de mindre brännerierne. Jag tror den beslämda skillnaden
icke blifva för slör då minimum är 300 k:r. Många hafva
ansell delta minimum af 300 k:r vara för högt, men jag ber alt
få hemställa till Hrrme om del verkligen kan anses vara så högt
tilltaget då man påminner sig alt elter de beslut, som fattades i går
tillverkaren är inskränkt till 15,000 k:r, eller om man är frikostigare,
såsom en annan talare yttrade sig, 18,000 k:r. Jag hemställer
då till de Hrr, som sysselsatt sig med denna näring, huruvida
man verkligen kan säga alt det är en orimligt stor bränvinsbrånning
då man icke tillverkar mer än 15 ä 18,000 k:r pä dagen,
och jag tror icke man kan säga att detta förslag tillkommit utan all
tanka pä huru denna näring f. n. bedrifves, sä mycket mera som
jag icke kan underlåta ali fästa mig vid den åsigt, som här blifvit
af erfarna personer yttrad, att med ganska ringa förändring af
redskapen, den som tillverkar 200 k:r på dygnet lätteligen kan updrifva
sin tillverkning till 300 k:r. Jag tror, såsom här förut blifvit
yttradt, att det är en gifven sak, alt ju flera bränneriet- man har,
desto svårare är det äfven alt åstadkomma tillräckliga kontroller.
Man har i allmänhet mycket befarat, alt en sådan svårighet skulle
upsla och äfven jag tror, ali om det icke är en omöjlighet, det åtminstone
fordras all omtanka af de personer, som skulle utse en
sådan kontrollör för att kunna få dem, som äro lämpliga. Den
större svårigheten att få flere lämpliga personer än färre är i ögonen
fallande. I afseende på maximum har blifvit nämndt, alt man
icke skulle inskränka tillverkning till något bestämdt belopp utan
lemna den en viss frihet och såvida del varit möjligt, så skulle äfven
jag hyllat den åsigten, men jag tror icke att det f. n. låter
sig göra. Man har sagt att man skulle afhålla sig från opinionsskäl.
Det finnes äfven ett bättre skäl, ty oaktadt en värd talare
har ganska riktigt utvecklat skälen hvarför man skulle tillåta sig
denna olikhet i lagstiftning för de större och smärre pannorna, så
tror jag att det finnes ett skäl af rättvisa. Det må nu vara att
detta är skäl, som icke verka på förståndet utan på känslan, så må
ste
dock medgifvas, att det måste vara för rättskänslan hos den mindre
bränvinsbrännaren störande, då han finner alt författningarne
hafva för honom satt en gräns utöfver hvilken han icke får gå
hvarken upåt eller nedåt, under det alt de lemna fullkomligt fritt
för den större bränvinstillverkaren att gå upåt eller nedåt denna
gräns, jag tror det derföre vara bäst, alf bibehålla både det af
Utsk. föreslagna minimum och maximum.
Jag tror äfven, att här finnes grundade och lätt insedda skäl
hvarför man icke allt för mycket bör fästa sig vid de invändningar,
som här blifvit gjorda, grundade derpå, att den mesta bränvinsbränningen
f. n. icke skedde med så stor redskap. Först och
främst vill jag säga att man icke hegar någon sä hård handling,
om man bestämmer minimum till 300 k:r på dygnet, men för öfrigt
så har man väl icke heller haft så mycket undseende med de
mindre pannorne, ty äfven der har Utsk. föreslagit en ganska betydlig,
och jag tror i det hela betydligare nedsättning och rubbning
uti det nuvartde förhållandet med denna tillverkning, ty der
Den 27 April f. m.
495
har man inskränkt pannerymden till högst 20 k:r eller då mäskvärmare
begagnas till 15 k:r, och jag tror denna inskränkning
vara ganska betydlig och att den drabbar vida flere än den höjning
af minimum af 300 k:r, som här är i fråga. Jag tror således än
damålsenligasl
vara att hålla sig till hvad Utsk. föreslagit. Jag
vill äfven fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, alt i frågor af
denna natur, är det angelägnare än någonsin att R. St. söka tillvägabringa
en någorlunda enhällig opinion. Man skulle visserligen
tycka vid hastigt påseende, alt enhälllighet hos R. St. vore af större
vigt i frågor der R. St. hafva afgörande rätt, men så är icke förhållandet,
ty om en sådan fråga får en rösts pluralitet i förstäikt
Utsk., sä är det allt hvad som behöfves. Här deremot, då det är
en fråga af ekonomisk beskaffenhet, hvaruti del tillkommer K- M.
allena, endast med undantag af skatten, att lagstifta, så är jag öfverlygad
derom all K. M. icke underlåter att fästa upmärksamhet
vid en stark af R. St. uttalad opinion, då dessa R. St. verkligen
gifva en sådan stark opinion tillkänna. När vi då vela alt ett Riksstånd
har bifallit detta af Utsk. framställda förslag och vi derjemte
hafva anledn. förmoda, efter de uplysniugar jag erhållit, att ett
annat Stånd kommer alt göra det, sä tror jag det vara nyttigt att
äfven R. o. Ad. understödjer den åsigt, som här af Utsk. blifvit
uttalad. Det torde äfven vara en annan fråga, som icke förtjena!'
ali lemnäs utan allt afseende, nemi. att man bör ihågkomma att
det är Slaten som aflönar dessa kontrollanter, och jag anser då, alt
man bör laga i betraktande, huruvida det är skäl att använda 20,
å 40,000 R:dr mer eller mindre på kontrollanlerne. Behöfves
det, så må man använda 200,000 eller 400,000 R:dr, men behöfves
det icke så ser jag icke, hvarföre man ens skall använda
10,000 R:dr för mycket, då dessa medel äro bortkastade, åtminstone
i sådant afseende, att de icke kunna användas på många sådane
föremål för hvilka de eljest kunde vara tillgängliga.
Af alla dessa skäl anhåller jag om bifall till det förslag, som
Utsk. framställt.
Hr von Koch: Jag har begärt ordet för ali besvara en anmärkn.
som här blifvit framstäld af Gr. Lagerbjelke. Han har sagt
all milt förslag icke tillhörde den nuvar:de §:n ulan den 99:de.
Sistnämnde och 100:de §§:ne angå likväl endast undantag för ett
bestämdt år 1855, då milt förslag angår icke endast det året utan
allt framgent de mindre bränneriet', som under nu gällande författning
blifvit framkallade.
I afseende på frågan om ett maximum och borttagande deraf,
så bar den af mig framställda meningen blifvit understödd af åtskilliga
talare, hvaribland ock af talare sorn motsatt sig hvad jag i afseende
å minimum yrkat. Jag får i anledn. deraf till Hr Gr:n och
Landtm, vördsamt hemställa alt frågan om maximum må företagas
till serskildt beslut, oberoende af frågan om minimum, emedan plu
raliteternes
åsigler i dessa frågor kunna vara olika. Af skäl, som flere
talare anfört, vidblifver jag den tanken att för nya större brännerier
ett mindre minimum än 300 k:r visserligen icke vore för framtiden
496
Den 27 A pr il f. m.
ändamålsenligt, men i afseende på de nuvar:de brännerierne, så
lior jag att de skäl, som blifvit anförda för della minimum icke äro
fullt tillämpliga. Ibland de förnämsta af dessa skäl äro de stora
kostnaderna och svårigheten att finna kontrollanter. Det är visserligen
sanni, att eli ökadt antal af kontrollanter skulle hehöfvas om
det af mig framställda förslaget antogs, men då vi f. n. icke hafva
mer än 670 så beskaffade brännerier i hela riket och säkerligen en
stor del af dessa icke komma att bibehållas, så kan den tillökning
i kontrollanternes antal, som genom mill förslag erfordras, icke
blifva serdeles betydlig, och jag tror dessutom, alt så beskaffade kostnader
för Staten icke böra lagas i beräkning, när man befarar att
orättvisor och olyckor eljest tillskyndas eoskilte, som genom dessa
stadganden skulle finna sig tvungna att förändra sin hushållning
och kanske öfvergifva innehafvande egendomar och arrenden. Det
är väl sagdt, att det vore serdeles lätt al! sålunda förändra nuvarrde
ångbrännerier, att deras afverkning kunde updrifvas till ett minimum
af 200 Krr; men utom det, att jag icke önskar ökad bränvinsproduktion
och icke tycker om att man skall tvinga folk till att bränna
mer än de sjelfve vilja, så har jag ifrån annat håll och af erfarne
personer hört, att sådan förändring visserligen på åtskilliga ställen
kan låta sig verkställa, men att på andra ställen det icke är blott
pannan, som skulle förändras, ulan äfven den öfriga redskapen och
sjelfva husen. Detta är ett ondl, hvartill jag icke vill bidraga och
jag anhåller derföre om bifall till mitt förslag.
Hr Braunerhjelm: Om någon bränvinspanna kan kallas ett
underdjur, så är det visserligen den, som Hr Frih. Raab nyss beskrifvit,
som, ehuru af minsta storlek, frambringat bränvin till obegränsad
qvantitet under loppet af ett dygn. Om jag, i händelse jag
blir i tillfälle att begagna mig af den välvilliga inbjudning jag i
går här fick emottaga, alt bese Hr Frihrns vackra landtbruk, kunde
få se en sådan panna så vore jag dubbelt tacksam. Frihrn har
sagt att afverkningsqvantiteten blott vore beroende af ångpannan,
men jag tror dock, att den är beroende af bränvinspannan, förmodande,
alt hvarje bränvinsbrännare måste skaffa sig en ångpanna,
som gifver tillräcklig ånga svarande enrot behofvet för bränvinspannans
storlek. Det förundrar mig att Frihrn, som, så väl som
Komité-ledamot som Utskotls-ledamot, förut deltagit i förslog, som
bestämma beskattning för brännvinsbränning efter pannerymd, nu
kan drifva den sats, att pannerymden ej har någon inverkan pä
huru stor qvantitet bränvin som kan tillverkas, då i sådant fall del
variten bestämd orättvisa, att belägga en enda kannas större rymd med
ända till 52 Rsdr högre skatt. Jag tror att detta är tillräcklig vederläggning
i afseende på hvad Frihrn nyss sade, alt det icke vore
ångpannan, som bestämde tillverkningsbeloppet.
En talare här har sagt, alt maximum icke borde finnas och
ansett det mycket lätt kunna borttagas genom alt utstryka fyra ord
i Betänk. Delta vore visserligen lätt men jag tror icke alt det vore
rätt. Då man begränsar de små pannorna, så synes det mig äfven
vara
Den 27 April f. m.
497
vara allt skäl att begränsa de stora. Nu har Utsk. begränsat de
små pannorna mera än någonsin, månne det då vore rätt, att lemna
ångbrännerierna fritt alt fä bränna så mycket de vilja. För min
del, kan jag icke deltaga i ett sådant beslut, utan yrkar bifall till
Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Det har varit mig oväntadt, att af
en ledamot i Serskildta Utsk. få höra minoritetens mening omtalas
med sådan ofördragsamhet som den, hvarmed Frih. von Kraemer
yttrat sig. Detta hindrar mig icke, utan upmanar mig tvertom, att
söka visa, så godt jag kan, huru orätt pluraliteten haft; och derföre
talar jag.
Frihm mente, att Utsk. sökt befrämja de stora fosterländska
intressena^ och för dem måste allt annat vika. Jag skulle tro, att
vi, som höra till fåtalet, icke heller haft något annat mål för våra
bemödanden. Vi skilja oss från flertalet endast i afseende på sätt
och medel för alt vinna ändamålet. Det kommer just derpå an,
om de, som man begagnar, äro de rätta eller icke. Att på origtig
väg söka något, ehuru godt det än må vara, kan icke blifva annat
än orätt. En värd talare har yttrat, att man icke horde sätta sig
emot Utsk:s förslag i detta afseende, emedan det vore att strida
emot det allmänna tänkesättet, hvilket man bör följa. För min del,
tror jag, detta tänkesätt ofta vara missledt, hvadan dem, åt hvilka
sakens utredning blifvit anförtrodd, tillhörer alt söka rätta en vilseledd
mening, ali icke låta sig hänföras af strömmen, ulan tvertom
föra dem till rätta, som äro stadda på afvägar. Vill man förnämligast
taga andras tankar lill efterrättelser, så kan det sluta dermed
att man icke har någon egen.
Här afhandlas tvenne frågor, hvarföre jag anhåller att få yttra
mig öfver hvardera serskildt, och instämmer med Hr von Koch uti
den önskan, alt Hr Gr. o. Landtm, ville vid propostrna skilja dero åt,
Bränvinsbränningens minsta belopp har jag sökt få nedsatt till
det, som Konungens Propos. innehåller, emedan man derigenom
skulle, i händelse de små pannornas inskränkning blefve sådan Utsk.
föreslagit, närma de båda redskapsarlerna så mycket, att de slutade
sig lill hvarandra. För min del, skulle jag anse dgt vara nyttigt
om så skedde; ty man bör väl önska att öfvergången från den
mindre till den större redskapens begagnande mätte lättas så mycket
som möjligt. Hvilken större lättnad knöde väl åstadkommas än
just den, att de båda redskapen, på delta säff, närmades lill hvarandra?
Det kan väl icke vara meningen att både betaga den mindre
redskapens egare rättigheten att bränna med sådana pannor, som de
förut haft och derjemte för dem försvåra öfvergången till ångredskaps
begagnande. Man vill tvinga ångbrännerierna, att öka sin tillverkning
så att minimum blifver 300 k:r om dygnet, ty de böra
väl, tycker man, också lida något tvång, när de små skola underkastas
ett ännu större. För min del vill jag icke tvinga hvarken
de små eller de stora. Hvartill skulle det tjena, att nödga ångbrännerierna
öka sin tillverkning från 125 lill 300 k:r eller från det
belopp, som nu vanligen är det minsta?
G H. 32
498
Den 27 April f. m.
Frih. Raab och Frih. von Kraemer hafva anmärkt, att det icke
är pannan, utan den dithörande ångredskapens och byggnadens förändring,
som är kostsammast. Hvarföre skall man åstadkomma
olägenheter för någon i bedrifvandet af en näring, som hittills varit
ansedd för loflig och i hvilken idkaren nedlagt sina kapital, under
förutsättning, att handteringen vore tillåten? Gerna må man beskatta
henne, men för öfrigt bör hon lemnäs i fred. Man säger, att flera
kontrollörer skulle behöfvas, än som kunna anskaffas. Om någon,
rörande en annan näring, sade, att hon icke skulle kunna bedrifvas
för brist på kontroll å beskattningens utgörande, så skulle man förmodligen
skralta åt en sådan invändning. Vill man betala kontrollörer,
nog får man dem, och hellre må Staten aflöna dem högt,
än göra intrång i enskiltes näringsfång. Ville man på landet till
kontrollörer begagna indelte officerare, hvilka under bränningstiden
äro lediga, så tror jag alt man både skulle finna skickliga personer
och män på hvilka man kunde lita. I Norrige anses en sådan befattning
ingalunda förringande. En Norrsk Kammarherre, som jag
känner, har i sitt hemland haft en sådan befattning. Dessutom
kunde koutrollanternes antal betydligt minskas i händelse bränvinsmätare,
hvilka man äfven föreslagit, blefve antagne och begagnade.
Man förklarar sig ännu icke hafva sett någon sådan, men Utsk:s
ledamöter och flere andra Adelsmän än dess frälse medlemmar hafva
sett ifrågavaride anstalter. Emot dylika mätares inre beskaffenhet
har jag icke hört några väsendtliga invändningar göras. Sålunda
är troligt att de kunna godkännas.{
Beträffande bränvinspannors största rymd, har jag i mitt till
Hr Gr. o. Landtm, aflemnade förslag icke sagt ett enda ord, emedan
jag anser obegränsad frihet böra lemnäs en hvar att öka sin tillverkning
så myckel lian behagar. Detta gäller lika om enkel
och sammansatt redskap, ty det ena slaget bör icke gynnas mer än
det andra. Redan i går uttalade jag under öfverläggningen om de
föregide §§:ne, att de stora brännerierna ändock taga öfverhanden
genom den fria täflan. I England funnos år 1852 endast 13brännerier
men de voro så stora att 3:ne af dem i skatt erlade hvardera
200,000 £ Sterling eller omkring 2,400.000 R:dr Svenskt
b:ko. Häraf lärer R. o. Ad. Anna huru Engelsmännen, som i näringsväg
äro väl beräknande, ansett förmonligt att drifva så stora
bränvinsfabriker som möjligt. Ju större de blifva, ju färre kontrollörer
behöfves naturligtvis.
En talare har bär omförmält, huru nyttigt det vore, att en
stark mening uttalades af R. St. i fråga om bränvinsbränning
samt alt den som Preste- och BorgareStin uttryckt måtte biträdas af
R. o. Ad. För min del tror jag Utsk:s Betänk, vara sådant, alt
om det äfven af tre Stånd bifalles, så varder det likväl, i anseende
till de föreslagna åtgärdernas våldsamhet overkställbar! för Konungen.
Hvartill tjenar det att uttala en så stark mening, alt hon icke
kan verkliggöras? Följden blir att Konungen föranlåtes af nåd befria
Svenska folket från de förtryckande åtgärder, som R. St. beslutat.
Kan det annat än förringa representationens anseende? Jag vill åtminstone
icke hafva deltagit i sådana beslut.
D en 27 A pr i 1 f. m. 499
Frih. Åkerhjelm, Carl: Hvad först vidkommer frågan om
del föreslagna minimum af 300 k:r, så tror jag att man för att bedöma
huruvida denna siffra är lämplig, bör tillse huru många brännerier,
som komma att lida mehn af en sålunda bestämd siffra. Det
finnes i riket tillsammans 670 brännerier, sorn bedrifvas med ånga;
deraf är det 199, som man med all säkerhet kan antaga icke skola
tillverka det föreslagna minimum af 300 k:r. Det finnes äfven de,
sorn hafva emellan 15 och 20 k.-rs pannor, till antalet 371. Ibland
dessa äro hälften eller 186 af beskaffenhet alt icke kunna tillverka
300 k:r på dygnet. Om man då sammanlägger dessa 186 brännerier
med förenämnde 199, så skulle man få ett antal af 385 sådana
brännerier.
Således äro 385 brännerier, af de i riket befintliga, af den beskaffenhet
att de efter all sannolikhet icke kunna tillverka del af
Ulsk. föreslagna minimum. Vid ett så beskaffadt förhållande tager
jag mig friheten hemställa, huruvida man skulle kunna antaga, att
dessa 385 brännerier skulle komma att drifva en större handtering
än f. n. Såsom skäl för verkställande af det höga maximum har
blifvit anfördt, att det vore ganska lätt alt förändra dessa brännerier
och att drifva upp tillverkningen. Det är visserligen sanni, att detta
pä ett oell annat ställe kunde så vara, men på de flesta ställen skulle
karen förändras och byggnaderne ombyggas, hvilket förorsakar vida
större kostnader än pannans förändring. Nu hemställer jag, om
det är rättvist, alt göra en lagstiftning, som förorsakar så många
personer en ekonomisk förlust, då man dermed endast åsyftar att
förmå dem lill att tillverka mera af den vara, som är ansedd för
skadlig. Då jag deremot tror mig känna, att det skulle gå för sig
för dessa brännerier att utan allt för stor kostnad updrifva sin tillverkning
till 200 k:r, så anhåller jag om propos. på alt miuimum
måtte bestämmas till 200 k:r.
Man har anfört såsom skäl, att det skulle vara svårt att erhålla
nog många kontrollanter. Del kan väl icke vara svårt att erhålla
200 kontrollanter öfver hela riket, och beträffande kostnaden för Staten,
så bör man laga i betraktande att ett bränneri, som skall tillverka
minst 200 k:r dagligen skall i skatt erlägga 66 R:dr 32 sk.
b:ko per dag. Då hemställer jag om det blir någon betydlig
afbränning för Staten att aflöna kontrollanten, såsom Utsk. föreslagit,
med 3 R:dr 16 sk. b:ko. Jag tror att här bör tagas i betraktande
det ingrepp, som kommer att göras i en mängd personers ekonomiska
förhållanden. Statsmakterna hafva genom föregtde lagstiftning
inledt en mängd personer uti -att bedrifva denna näring, och
jag tror att statsmakterna vid en öfvergång böra taga detta i betraktande
på det att icke dessa personer må bringas på alltför stora
ekonomiska förluster. Vidkommande åter maximum, så instämmer
jag deruti att detsamma må, på sätt Utsk. föreslagit, bestämmas till
1000 k:r. Då afsigten är att åstadkomma en förminskning i tillverkningen,
så är det nödvändigt, att ett maximum bestämmes. Jag
förnyar min anhållan om propos., i öfverensstämmelse med hvad jag
nu haft äran framställa, att 200 k:r måtte bestämmas såsom minimum.
32*
500
Den 27 April f. til.
Gr. Posse, Knut Axel: Jag kan icke förneka, att på sätt
här blifvit yttradt, Utsk:s förslag åsyftar att undertrycka de små pannorne
och upmuntra de större, samt att det är i öfverensstämmelse
dermed, som detta minimum blifvit föreslaget till 300 k:r. Jag
har förut yttrat, att jag icke är någon förfäktare af större fabriker,
men hvad jag hufvudsakligen afser, är en skatteförhöjning. I förevande
punkt förenar jag mig i Hr von Hartmansdorffs förslag.
Skulle det antagas, så medgifver jag visserligen, att Utsk:s förslag
derigenom skulle blifva i någon molm mildradt, men jag tror likasom
en talare, att det är att förekomma mycket missnöje, om 125
k:r antages såsom minimum. Man har visserligen sagt, att en stor
tillverkning kan till vägabringas med en liten apparat. Detta tror
jag visserligen är en möjlighet med riktig konstapparat samt med
mäsk af hvete och mera gifvande produkter än som vanligen användas
i bränvinspannan, men icke vid de förhållanden, som hos
oss vanligen göra sig gällande. Jag skulle önska, att man kunde
vinna det åsyftade ändamålet, att förminska hränvinstillgången, men
jag befarar att det icke vinnes på det sätt, som Utsk. föreslagit.
Eljest skulle jag med största nöje bifalla det. Jag hemställer att
propos. måtte hemställas i öfverensstämmelse med Hr von Hartmansdorffs
förslag. Jag skulle velat understödja Utsk:s förslag, om det
varit liberalare än det nu är. Jag skulle önska, att man ville under
sen tid af 2:ne år låta den gamla lagstiftningen stå qvar med
fem- eller tiodubbel skatt. Då skulle jag med största nöje antagit
Utsk:s förslag. Följderna af brådstörtade förändringar i ekonomiska
lagstiftningar äro för mycket kända, att jag behöfver uprepa dem,
måtte dessa ej blifva allt för svåra i anledn. af Ulsk:s nu framställda
förslag, om detsamma nu kommer all antagas. Fruktan derför, och
för den rubbning i allmänna ordningen, som deraf kunde föranledas
gör att jag motsätter mig dessa beslut och instämmer med Hr
von Hartmansdorff.
Frih. af Ugglas, Curt Gusf.: Utsk. härefter min tanka
handlat både klokt och vist då det i denna § begränsat bränningen
uti de stora brännerierna såsom nu skett. Emot det af Utsk. föreslagna
minimum har man föreslagit åtskilliga skäl, serdeles att
mänga personer, som nu innehafva bränneriet', skulle i följd af den
nu föreslagna författningen bringas på åtskilliga kostnader. Dessa
skäl innefatta, efter mitt förmenande, en omvårdnad för ångbrännerierne,
den jag, för min del, icke kan beträda. Då man vill inskränka
den mindre bränvinsbränningen, då man har så godt som
krossat den, anser jag det icke vara rätt, om jag så får uttrycka
mig, lemna ångintresset alldeles orördt. Om, såsom en talare sagt,
125 k:rs daglig tillverkning skulle blifva minimum, så skulle de
670 ångbrännerier, som finnas i landet, kunna fortsättas, och ingen
enda olägenhet, om jag så får uttrycka mig, skulle genom den
nya författningen för dem upkomma. Jag anser både klokhet och
billighet fordra, att man i detta afseende räcker hvarandra handen,
så att då den ene verkligen förlorar så mycket, den andre äfven
måtte bidraga till den nyttiga reformen. För bibehållande af det
Den 27 April f. m.
501
höga minimum talar åtminstone det skäl jag anfört, äfvensom svårigheten
att finna skickliga och pålitliga kontrollanter. Visserligen
är det sagdt, att detta icke är något skäl, att det vore att jemföra
dermed som om någon enskild person icke skulle kunna drifva sin
näring af brist på bokhållare; roen emellan en sådan enskild person
och dess af honom aflönte bokhållare måtte väl aldrig kunna samma
ställning komma i fråga, som emellan en bränneri-egare och denne af
Staten allönte kontrollant. Man har sagt, alt det icke skulle vara
svårt att få kontrollanter af indelta armén, men om dessa 670
ångbrännerier skulle fortfara och det lill en början skulle erfordras
en kontrollant för hvarje bränneri, så skulle detta komma
att medtaga en så stor del af indelta arméens officerare, så att
jag tror det icke låter sig göra. Jag vill icke längre uplaga tiden.
De skäl jag nu haft äran anföra hafva grundat mitt bifall
till Utskts förslag.
Frik. von Kraemer: Jag har redan förut yttrat mina åsigler
rörande den nu till afgörande föredragna frågan, nemi. att på dess
antagande beror om hela grundvalen för Utsk:s Betänk, skall slå
eller falla, emedan all kontroll å större brännerier i annat fall blir
omöjlig. Om man varit hårdhändt emot de små brännerierna, får
man ej heller vara allt för öfverseende med de större. Frih. Raab
har uptagit till besvarande mitt uttryck, om min ledsnad öfver de
åsigter han uttalat och ansett sig vara oförhindrad, ehuru ordftde i
Utsk., att yttra hvad med hans öfvertygelse öfverensstämmer. Min
afsigt har aldrig varit, att söka hindra Hr Frih:n, att gifva sina tankar
tillkänna hvarken här, eller i Utsk. eller hvar som helst, jag
har blott sagt, alt jag är ledsen öfver att i honom finna en motståndare
lill de åsigter, som Utsk. ansett vara de vigtigaste för det
afgifna förslagets framgång. Hr von Hartmansdorff har äfven fäst
sig vid ett yttrande af mig, att nemi. fosterländska intressen legat
till grund för Ulsk:s åtgörande, och trott, att minoriteten inom detsamma
äfven är varm för fosterlandets fördelar. Jag har aldrig bestridt
detta, och så mycket mindre kunnat göra del, som jag anser
mig sjelf vara fosterländskt sinnad, men stundom hört till denna
minoritet; och för att vara rätt upriktig, får jag erinra Hr von Hartmansdorff,
att jag i afseende på ett maximibelopps bestämmande för
tillverkning af bränvin vid större brännerier, till Utskts prot. reserverat
mig emot ett sådant beslut, men att jag, då Utsk:s ledamöter,
isynnerhet af PresteSt., ausågo ett sådant bestämmande nödvändigt
för att tillfredsställa en allmän opinion, jag, för att ej
åstadkomma en splittring, öfvergått på denna åsigt. Jag yrkar fortfarande
bifall på §:n.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Raab: Lika sorgfälligt som jag sökt att undvika att med
något ord visa misstroende emot andras upgifler, lika fredad hoppades
jag Tara från misstroende till mina. Det är emedlertid för
mig angeläget både för min egen skull och för värdet af de rådslag
jag kan gifva uti denna och andra frågor, att nu meddela ett
502
Den 27 April f. m.
beriktigande i anledn. af det tvifvel, som blifvit yltradt i fråga
derom, att en bränvins-redskaps afverkningsförmåga beror hufvudsakligen
af ängkitteln och till vida mindre grad af den stämplade
pannerymden. .lag ber då att få åberopa, hvad som år 1848 fanns
anfördt uti Bevilln.Ulsk:s Utlåt. JVs 5, sidan 3, Litt. D. Det grundar
sig pä elt utlåt, af Hr Professor Pasch, och jag skall endast
upläsa de sista orden deraf, hvilka lyda sålunda:' ”det värme, sorn
tillföres denna sednare, (nemi. pannan) på en gifven tid, måste
således förhålla sig såsom den på samma tid alstrade ångans myckenhel,
hvilken åter, enl. förut anförda grunder, beror på storleken
af ångpannans uphetlningsyla, (ill hvilken följaktligen bränviusafverkningen
kommer alt slå uti direcl förhållande.” Häruti ligger
verkligen en så klar bevisning för min upgift, såvida man annars
tror pä vetenskapliga axiomer, att jag tror mig hafva derom sagt nog.
I öfrigt hvad hufvudsaken beträffar, så ber jag endast att fä
säga några ord i afseende på ett skäl, som låter ganska riktigt och
sorn skulle tala för det minimum Utsk. föreslagit. Det har nemi.
blifvit anfördt, alt då man vill inskränka rättigheterna för de små
pannorna, bör man icke heller lemna de storas rättigheter orörda.
Alan bör åtminstone icke lemna dem större eftergifter än de mindre,
heter del. Detta låter, som sagdt är, ganska riktigt; men att
detta skäl likväl ej håller stånd, visar sig deraf, att inom Utsk. var
bela BondeSt. för det lägre minimum, under ganska öppet förklarande
att det skulle för dem underlätta möjligheten att, vid öfvergång
ifrån den mindre bränvinsbränning de vanligtvis hittills idkat, lägga
sig till fabriker, i st. f. att lägga sig till flere mindre verk.
Således tror jag icke, att man bör låta detta skäl verka på sig. Det
tyckes likväl som den värde Frih:n skulle hafva föreställt sig saken
tvertom, och det är just af sådan orsak, som jag äfven motsätter
mig Hr von Köchs amendement, som afser, alt om något undantag
skulle göras för dem, som idkat bränvinsbränning under åren 1852
och 1853, så skulle det vara endast för sådane, som tillverkat
bränvin med ångbränneri d. v. s. endast för fabriksbrännare, men
ej för andra. Jag tror deremot, att vill man göra något undantag
i delta hänseende, så bör del komma till godo lika väl dem, som
tillverka med mindre redskap, som dem, hvilka tillverka bränvin
med ångredskap.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Hjärne: Jag skulle icke ytterligare vilja pröfva R. o.
Ad:s tålamod i detta ämne, om jag icke ansåg del vara nödigt att
besvara ett yttrande af en föreg:de talare, som möjligen i anseende
till den säkerhet och den värma, hvarmed han framförde det, skulle
kunna inverka på en eller annan persons öfvertygelse. Om man
resumerar dessa skäl, som på motsatta sidan blifvit anförda, så finner
man, att det egentligen är med afseende på de nuvaride förhållanderne
med ångbrännerierne, som man yrkat nedsättning uti
det föreslagna minimum. Alan har funnit det vara en orättvisa alt
Den 27 -A p r i 1 f. m.
603
vilja nedsätta minimum för de -mindre brännerierne utan alt göra
någon nedsättning af minimum för de större, men man har egentligen
velat bereda möjlighet för egarne af de smärre ångbrännerierna,
att kunna fortsätta sin handtering, derigenom att man nedsatt
minimum till deras nuvande minsta tillverkning. Hr von Hartmansdorff
har nemi. sagt: ”hvarföre skall man störa den ena mer
än den andra.” Della är ett yttrande, hvilket jag anser att man
bör utreda, huruvida det slöder sig på en riklig grund eller icke.
Han har äfven yttrat, att man tillålit mindre ångbrännerier att fortfara
utan att lägga hinder i vägen. Jag vill då fästa upmärksamheten
på, att när fråga är om att göra möjligt för dessa 670 ångbrännerier,
att utan någon förändring af sin redskap, utan några
ökade kostnader eller olägenheter, få fortfara, så har man likväl i
detta Betänk, velat lagstifta så för den hittills varande så kallade
husbehofsbränningen^ att man tillålit 10 k:rs panna att fortfara, men
förbjudit alla pannor öfver 18 k:rs rymd. Derigenom beröfvar man,
i min tanka, mer än hälften af de nuvar:de hnsbehofsbrännarne rättigheten
att bränna, och då tycker jag för min del att det icke kan
kallas någon orättvisa alt, utan att direct förbjuda det, man likväl lagstiftar
så att de små ångbrännerierne, som icke komma under kategorien
stora fabriker, hvilka man nu vill framkalla, äfven må komma att
uphöra. Afven ber jag, att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet vid
detta tillfälle derpå, att just för att vara rättvis både emot den ena
och den andra sidan emot de billiga fordringar man kan hafva
ifrån bränneriernas sida och Statens, har såväl Utsk. som K. M.
bestämt ett minimum, som skulle göra det möjligt för alla de nuvartde
små ångbrännerierne alt under kategorien större brännerier fortfara,
i fall de höjde sin tillverkning till detta mininum. Olägenheterne
deraf hafva redan blifvit af flere talare framlagda. Jag skulle för
min del icke hafva något emot antagandet af Hr von Köchs förslag
såsom ett öfvergångsstadgande, om det icke vore för kontrollanternas
skull, och om jag icke ansåg det omöjligt att få så många
kontrollanter som behöfdes, ty det minsta antalet vore naturligtvis
670 eller jemt sä många som ångbrännerierne nu äro, om jag icke
räknar de ångbrännerier, som komma att upstå. Ilr von Hartmansdorff
har äfven sagt, att vi icke behöfva rätta oss efter opinionerne,
ty de vilseleda ofta. Jag ber då Hr von Hartmansdorff besinna,
att den lagstiftning, som nu blifvit föreslagen, den är just
framkallad af opinionens makt och det förundrar mig verkligen att
Hr von Hartmansdorff yttrat sig i denna syftning, då det är just
Hr von Hartmansdorff som, jag kan nästan säga, i första eller andra
rummet, genom sin mångåriga verksamhet i denna riktning, bidragit
att framkalla denna opinion hos folket och hos R- St.
Jag anhåller om bifall till Utsk:s Betänk.
Frih. Adlercreutz, Carl Gust.: Om man å ena sidan
måste anse fördelaktigt att vinna en öfvergång i brånvinsbränningens
bedrifvande i större fabriker, så måste man likväl å andra sidan
önska att dessa fabrikers antal må blifva så litet som möjligt, ty
då vi icke kunna komma ifrån kontrollanterna, så blir detta omöj
-
504
Den 27 April f. m.
ligt, såvida icke, såsom Frih. Åkerhjelm föreslagit, man skulle kunna
nedsätta deras antal till 200, i hvilket fall det måhända vore möjligt
att erhålla kontrollanter.
Hvad äter beträffar maximum, så måste jag fästa mig något
dervid. Då det icke varit möjligt att erhålla någon öfvergångsperiod
vid en förändring, som likväl alla måste medgifva kommer att
djupt ingripa i alla landtbrukets grenar, då Utsk., när fråga var
om tiden, icke fästade afseende på K. M:s Nåd. Propos., som ville
medgifva att de 2:ne första åren, som den nya lagstiftningen skulle
träda i verksamhet, skulle blifva en öfvergångsperiod, så mäste jag
fästa mig vid denna fråga, för att åtminstone yrka någon lindring
i denna våldsamma åtgärd. Jag tror verkligen, att ehuru sannt
det än må vara, att consumlionen betungar productionen, så är det
dock sorn Frih. Kraemer medgifvit, alt under första året kommer
likväl icke floden att så alldeles hastigt hämmas, om de stora brännerierne
då lemnäs obegränsad rätt att bränna sä mycket de kunna.
Om man äfven antager, att genom den förändrade lagstiftningen, man
kommer derhän att bränvinsconsumtionen och productionen kommer
att nedgå till hälften eljer tredjedelen emot hvad den nu är, så
komma också jordbrukets alster, sorn dertill användas, att få en till
hälften stängd debugé. Jag fruktar således.alt en så hastig öfvergång
skall medföra ett hastigt fall i spanmålspriserne och derjemte
inverka på egendomsvärdena, samt föranleda olyckor för många. Får
nian deremot lid på sig, då kan öfvergången beredas. Jag tror i
alla fall icke att denna öfvergång kan ske utan npoffringar, men jag
medgifver, att på den olyckliga punkt landet står i denna fråga, och då
man väl kan förklara landet vara i fara, man icke bör ifrågasätta att
icke vilja göra upoffringar, ehuru de icke böra göras förr än behöflig!
är. Jag förenar mig således med dem, som önska för de
de stora brännerierne en obegränsad tillverkningsfrihet.
Hr von Troil: Då jag förra gången hade ordet, tog jag mig
friheten yttra, att jag icke af Ulsk:s ledamöter funnit tillräckliga skäl
framlagda för det af [Ilsk. föreslagna maximum. Jag ansåg detsamma
i statsekonomiskt hänseende vara oriktigt och vågade på
grund deraf anhålla om Hr Gr:ns o. Landtm:s propos. å dess borttagande.
Jag erkänner nu, att flera skäl blifvit anförda, som lala
för rättvisan och billigheten af den utväg, som Utsk. föreslagit samt
att densamma äfven i väsendtlig mohn skulle inskränka bränneriernas
tillverkning, och på dessa skäl afstår jag ifrån mitt yrkande,
att maximibestämmelsen måtte borttagas.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall icke besvara hvad man
sagt mot mig personligen. Andemeningen, af hvad i saken yttradt
är, all eftersom vi varit hårdhändta mot de små brännerierna, så
böra vi, för rättvisans eller rättare sagdt för orättvisans skull, förfara
likaledes mot de stora, och alt eftersom vi indragit, så och så
många småbrännerier, så är skäl att äfven indraga så och så många af
de stora. Jag får dervid erinra alt vi ännu icke beslutit misshandla
de små brännerierna, utan att allt hvad man hittills yttrat, icke är
-något annat, än möjligen säga, att som vi hafva i sinnet blifva
Den 27 April f. m
505
bårdhändta mot de små brännerierna, så skola vi börja med att
vara det mot de stora. Slen har man väl lyckats, att i hänseende
till dem få sin vilja fram; så kommer det förmodligen längre fram
heta, att eftersom vi varit hårdhändta mot de stora, så måste vi
äfven blifva det mot de små.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad framslälde Hr
Gr. o. Landtm., att i afseende på 5:te §. blifvit gjorde följande yrkanden:
af Hr von Hartmansdorff, alt densamma måtte få följande
lydelse: ”Den mindsta tillverkning på dygn i större bränneri,
”för hvilken anmälan får ske, vare 125 k:r 6-gradigt bränvin, i
”medeltal räknadt för söcknedagarne under den lid, för hvilken an”mälan
skett,” hvarjemte Hr von Hartmansdorff yrkat, att serskilda
propos:r mätte framställas i afseende på bestämmandet af minimum
och i fråga om uteslutande af det föreslagna stadgandet om maximum
för tillverkningen; och i fråga om nedsättande af nämnde minimum
till 125 k:r hade Frih. Raab, samt i fråga om borttagande af maximum
hade Gr. Mörner, Hr von Kraemer och Frih. Adlercreutz förenat
sig med Hr von Hartmansdorff; Hr von Koch hade föreslagit,
att ifrågavande § måtte blifva sålydande: ”den minsta tillverkning
”på dygn i större bränneri, för hvilken anmälan bör ske, vare:
”= 300 k:r i bränneri, som hädanefter inrättas;
”— 125 k:r i bränneri, der år 1852 eller 1853 bränvin blif”vit
lillverkadt med vattenånga och stadgad afgift derför, enligt vederbörande
upbördsmans bevis utgått, jemlikt 28 §. i Kongl, kungörelsen
d. 10 Oct. 1851.” Vidare bade i afseende på bränvinsqvantitetens
beräkning Gr. Posse yrkat, att den måtte bestämmas
efter sju-gradigt i st. f. sex-gradigt bränvin.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih Raab: Jag ber att få fästa upraärksamheten derpå att jag
instämt med Hr von Koch, med den skillnaden i den af honom föreslagna
redaktionen att uttrycket ”med vattenånga” skulle utgå.
Hr von Koch: Jag skall medgifva den modifikation, som Frih.
Raab gjort i mitt förslag, för att icke föranleda alltför många propos:r
ehuru jag tror, att Gr. Posse också varit af samma mening
som jag.
Gr. Posse, Knut Axel: Jag anhåller att få afstå ifrån min
framställning om 7-gradigt bränvin, emedan jag icke hört någon,
som derutinnan med mig instämt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han visserligen erinrade sig
-det yttrande af Frih. Raab, som Frilen nu åberopat, men då Frihm
Instämt i förslaget om minimi-tillverkningens nedsättande till 125
k:r för alla nu ifrågavar:de 'bränneriet', ansett del endast såsom en
hemställan till Hr von Koch alt borttaga de anmärkte orden.
Frih. Raab: Nu är det också alldeles öfverflödigt sedan Hr
von Koch medgitvit modifikationen.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att till följd af Hr von Köchs
medgifvande, orden ”med vattenånga” i bans förslag konvmeatt utgå,
506
Den 27 April f. m.
O
samt att i öfrigt af Frill. Åkerhjelm blifvit yrkadt, att minimitillverkningen
måtte nedsättas till 200 k:r. Då Hr von Hartmansdorff
yrkat serskilda propos:r, torde R. o. Ad. först bestämma ifrågavande
minimum, med dervid förbehållen öppen rätt, att sedan minimum
i allmänhet blifvit bestämdt, yttra sig öfver del af Hr von
Koch föreslagna tillägg. I afseende på delta minimum hade blifvit
föreslaget dels 300, dels 200, och dels 125 k:r, och Hr Gr. o.
Landtm, finge nu hemställa om R. o. Ad. bifölle Ulskis förslag att
bestämma detsamma lill 300 k:r.
Härvid ropades starka Ja, blandade med åtskilliga Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Gr. Posse, Knut Axel: begärde votering med anhållan, att
Hr von Hartmansdorffs förslag om miuimi-tillverkningens bestämmande
till 125 k:r måtte blifva contrapropos:
Hr von Koch: Jag hemställer lill Hr Gr. o. Landtm,
om icke de öfriga yrkanderne skulle blifva undertryckta, ifall Gr.
Posses förslag till contrapropos. antages.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade i ani. häraf, att det icke vore
möjligt att undertrycka någons mening, då det vore hvar och ens
rättighet att begära votering, om han önskade en annan contrapropos.,
men hittills hade votering endast blifvit yrkad af Gr. Posse, med
begäran, alt minimi-tillverkningens bestämmande till 125 k:r malte
intagas i contrapropos-.n.
Frih. Åkerhjelm: Jag tar mig friheten hemställa lill R. o.
Ad., huruvida icke det af mig gjorda förslag om 200 k:rs minimum
skulle få komma under pröfning.
Hr von Koch: Jag anhåller, att mitt förslag också må komma
under pröfning.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt han vid sådant förhållande
finge hemställa, om R. o. Ad. ansåge, att Hr von Hartmansdorffs
förslag^ att minimi-tillverkningen må bestämmas till 125 k:r, bör
antagas till contrapropos., och förklarade, efter det svaren härvid
utfallit med starka Ja, blandade med Nej, att han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
Hr von Koch: Jag skall icke begära votering, men reserverar
min rätt, att få återkomma med delta förslag vid
I ani. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., alt då han framstälde
proposm, hade det skett med förbehåll, att efteråt finge pröfvas
Hr von Köchs förslag om 125 k:rs minimi-tillverkuing för sädane
bränuerier, som existerat år 1852 eller 1853.
Hr von Koch: Jag får nämna, att mitt förslag är vilkorligt.
Jag vill nemi. icke hafva nedsatt minimum mot annat vilkor än att
delta endast blifver för de gamla pannor, som nu existera; men om
minimum blir nedsatt för alla till 125 k:r, så förfaller naturligtvis
mitt förslag.
D en 27 April f. m
507
Hr af Harmens, Henr. Otto: Om man upmärksamt följt
den framställning Hr Gr:n och Landtm, gjorde, så kan jag icke
finna annat än alt det yrkande Hr von Koch hade, kan fullkomligt
stå i öfverensstämmelse med hvad Hr Gr. o. Landtm, hemställt och
att det står honom öppet att göra sin mening gällande ifall R. o.
Ad. anser sådant behöflig!.
Frih. Raab: Då jag instämt i Hr von Köchs förslag, så ber
jag också att få vända mig till Hr von Koch och fästa hans upmärksamhet
derpå, att när Hr Gr. o. Landtm, har förbehållit R. o. Ad.
rätt att pröfva hans förslag efter den nu framställda propos:ns afgörande,
så kan icke hans rätt på något sätt förqväfvas.
Hr von Koch: Jag finner mig tillfredsställd genom Hr Harmens
och Frih. Raabs yttranden och afstår nu från vidare yttrande.
Härefter uplästes till justering och godkändes följande förslag
till voter:s-propos.:
Den, som bifaller att, på sätt Serskildta Utsk. i 5 § af dess
förslag till förordning
styrkt, den minsta tillverkning på dygn i större bränneri, för hvilken
anmälan får ske, bestämmes till 300 k:r, röstar
Ja;
den del ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att berörda minsta tillverkning bestämmes
till 125 k:r.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 81.
Nej — 23.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade sedermera, att, enligt den ordning,
i hvilken propos:ne blifvit begärde, R. o. Ad. nu torde
lill pröfning uptaga Hr von Köchs förslag, att minimi-tillverkning
må blifva 300 k:r för bränneri, som hädanefter inrättas, men 125
k:r för bränneri, der år 1852 eller 1853 bränvin blifvit tillverkadt
och stadgad afgift derför, enl. vederbörande upbördsmans bevis,
utgått, jemlikt 28 §, i Kongl. Kungörelsen den 10 Okt. 1851,
samt hemslälde derjemte, om R. o. Ad. behagade bifalla detta
förslag.
Härvid ropades starka Nej, blandade med Ja, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Nej öfvervägande.
Hr von Koch: Jag begär icke votering, emedan jag hoppas
att återkomma till denna fråga vid 99:de §:n.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Gr. Posse afstått
från sitt förslag, att 7-gradigt bränvin mätte antagas till grund för
508
Den 27 April f. m.
beräkningen, numera återstode alt pröfva Hr von Hartmansdorffs
förslag, att något maximum för tillverkningen ej må bestämmas,
utan orden ”och den största 1,000 A\-r” utur Utsk:s förslag lill §
utgå, samt tillika hemstälde, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s förslag r
denna del, ropades starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
§■ 8.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, alt få fästa Ståndets
upmärksamhet derpå att, ora denna § antoges, blefve följden att
9,991 brännerier af dem, som funuos är 1852, skulle på en gång
nödgas uphöra med näringen eller ock måste man ändra redskapen,
bestående af kopparkärl, som borde af kronan inlösas. I alla fall
skulle detta alltför hardt drabba en stor mängd näringsidkare. Jag
hemställer derföre, att R. o. Ad. icke måtte antaga denna § utan,
i stället, följande stadgande: ”1 mindre bränneri får pannerymd ej
understiga 10 k:r, 2 k:rs kokrum oberäknad!.”
Hr von Koch: Först får jag anmärka, att jag anser kok
rummet
böra borttagas, såsom K. M. föreslagit, och hvilket jag anser
föranleda till reda i författningens tillämpning. Jag ville icke
nu dermed uppehålla, men önskar att framdeles också få yrka någon
nedsättning i den afverkningsförmåga, som blifvit beräknad, när
vi komma dit. Jag hade tänkt äfven vid denna § försöka att något
hejda våldsamheten i öfvergångsåtgärderna, men efter det motstånd
mina föregående förslag i denna riktning rönt, skall jag f. n.
afstå derifrån.
Gr. von Platen: För att besanna den förutsägelse, som Hr
von Hartmansdorff nyss gjorde, anhåller jag, att sedan R. o. Ad.
beslutat en inskränkning i afseende på en sak, som skulle verka ofördelaktigt
på de stora bränneriernas tillverkning, R. o. Ad. måtte
besluta att antaga Utsk:s förslag äfven här. Jag tror, att det står i
full conseqvens det ena med det andra, och sedan man har tagit
detta steg att göra inskränkningar och icke, såsom jag enskildt
skulle önska, gifva full frihet, så tror jag del vara nödvändigt alt
bär göra de inskränkningar, som äro föreslagna. Det är visserligen
uplyst att ett stort antal pannor skulle blifva obrukbara, men om
jag mins rätt, så är detta icke mer än 9,000. Således är största
delen pannor bibehållen, hvarföre jag tror att den föreslagna förändringen
kan antagas. Hvad åter angår det förslag i fråga om
kokrummet, som af en annan värd talare blifvit bragdt å bane, så tror
jag det kan vara temligen likgiltigt huruvida man'täger det ena eller
det andra. Jag anhåller derföre äfven här om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Hjärne: Jag förenar mig uti den första delen af den siste
värde talarens yttrande, nemi. att den inskränkning, som Utsk.
föreslagit, måtte få bibehållas, men jag önskar likväl att ,då vi hafva
vidtagit den princip, alt man skall göra anmärkn:r emot Utsk:s
Betänk., få instämma uti förslaget, att ordet ”kokrum” i denna §
måtte borttagas. Jag vid fästa upmärksamheten derpå, alt detta kokrum
aldrig behöfvcs, så vida man har en redskap, hvars hatt är
ben 27 Å pri 1 f. m.
509
ändamålsenligt construerad. Det är kändt af en livar, som tagit
kännedom om brännei irörelsen, alt nu mera, om hatten är ändamålsenligt
construerad, det kokrum, som behöfves, finnes i hatten.
När således en panna är upmätt till 12 k:r, så kan man vara fullt
öfvertygad derom, att man kan ifylla denna panna med 12 k:r
mäsk, och det är väl denna rymd, som man vill beskatta. Om nu
delta är eli sanning, så förefaller det mig besynnerligt, att man vill
bestämma en föreskrift om ett kokrum, som icke behöfver finnas,
endast i afsigt att lindra skatten. Jag medgifver, att om vi nu besluta
att delta kokrum skall gå bort ifrån pannans innehåll, så blir
också de facto skallen något förhöjd emot hvad Utsk. ämnat föreslå,
men det blir också tillfälle, att, om man skulle finna för godt att
när vi komma till den §, hvari talas om pannorne och huru de
beräknas i afseende på afverkningen, derom besluta. Jag vill icke
anticipera på den §:n och inskränker mig derföre nu endast till att
säga mina skäl, hvarföre jag anser det vara alldeles oriktigt att här
tala om kokrummet.
Hr Braunerhjelm: Afven jag anhåller om bifall till Utsk:s
förslag af det skäl att grunden till beskattningar för de små pannorna
aldrig kan blifva så säker att de icke möjligen kunna afverka
mera än den qvantitet, hvartill de blifvit stämplade. Delta
förslag, som afser att inskränka pannerymden, är således vigtigt. Jag
har äfven ett annat skäl derför, ty om man utsträcker storleken på
de små pannorne, så skulle lätt flere små pannor kunna upstå i
st. f. en fabrik. Här är nemi. gjord en profbränning, dervid
man befann att resultatet af afverkningen blef större än hvad Utsk.
ansett den böra beräknas. Jag tror äfven att en större afverkning
kan inträffa, men dock icke så som vid en profbränning, då man
beräknar att bränningen under vanliga förhållanden icke kan verkställas
med den noggranhet, som vid en profbränning. Jag tror
också att det icke är någon stor skada för dem, som hafva pannor
af större rymd, om de nödgas ändra sin redskap,! då de få den
gamla inlöst af kronan.
Hvan åter angår Hr von Hartmansdorffs anförande, att det vore
mångå andra saker, som behöfde ändras, än pannan, så är efter min
kännedom om bränvinsbränningen ingen annan ändring behöflig, ty
då pannan förminskas så skola mäskekaren vara fullt tillräckliga, och
något annat än mäskekaren kunde icke komma i fråga att ändras.
Förlusten för kronan är så obetydlig att den är nästan ingen. Jag
tillstyrker derföre bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke: Jag är till det mesta förekommen af
hvad den siste värde talaren yttrade och anhåller att med honom
få förena mig. Ibland de stora olägenheter som förefinnas, vid den
af Utsk. tillåtna mindre bränvinsbränningen, står naturligtvis den i
främsta rummet, att beskattningen aldrig kan blifva riktigt säker.
Med en 40 k:rs panna kan man i ojemförligt högre grad öka afverkningen
utöfver hvad i och för beskattningen kan beräknas än
sådant kan vara möjligt i de mindre pannorna. Det är således
gifvet att ju större pannor få finnas i de mindre brännerierne, de
-
510
Den 27 April f. m.
sto större blifva olägenheterna, och jag tror således att Utsk. gjort
rätt då Utsk. inskränkt ångbränningen lill fabrikerna, och hvad beträffar
lnisbehofsbränningen, så har Utsk. äfven ofelbart gjort rätt
deruti, att Utsk., så vidt sig göra lät, icke utsträckt tillåtelsen till
denna husbehofsbränning längre än hvad nödigt varit, hvarföre jag
vördsamt aDhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Raab: Hvad först beträffar frågan om kokrum, så får
jag fästa upmärksamheten derpå, att det visserligen i sig sjelf kan
vara en obetydlighet, men leder mången gång till förvillelse. Det
kan verkligen hända, att bränvinsbrännaren tror sig hafva en laglig
panna oc(i har den icke, emedan han upgifvit den utan kokrum.
Han skulle upgifvit den med kokrum, men mången har deruti misstagit
sig. För öfrigt synes mig sorn man verkligen borde undvika,
hvad som alldeles strider emot sundt förnuft, att nemi. säga:
t. ex. med 10 k:rs panna menas en, som rymmer 12 k:r o. s. v.
Således tror jag bäst vara, att taga bort kokrummet såsom K. M.
gjort i Sin Nåd. Propos. Saken kan visserligen synas af mindre
vigt, men nog borde man kunna komma till rätta med att uttrycka
i § hvad man verkligen menar.
Hvad angår Hr von Hartmansdorffs förslag, så vill jag icke
yrka någon Propos. på beviljandet af större pannerymd, men jag
ber likväl att få uplysa Gr. Lagerbjelke, att Grin alldeles misstagit
sig derutinnan, att en större förmån skulle i proportion vinnas genom
bränvinsi ill verkning med större pannerymder. Jag har här
i handen den tabell, som följde 1848 års Betänk., hvilken tabell
var upgjord af Hr Prof. Pasch och som visar, att då en 20 k:rs
panna tillverkar 575 k:r, så tillverkar en 40 k:rs panna icke mer
än och en 80 k:rs panna, d. v. s. den som är lika
stor med 4 st. 20 k:rs pannor tillverkar k:r.
Man ser häraf hvilken ofantlig fördel som ligger i den mindre
pannerymden, härflytande deraf att den har i förhållande till sin
rymd en mycket större eldyta, — en förmån, som ytterligare ökas
derigenom att det är möjligt att mera utsträcka bottnen i förhållande
till pannerymden på den mindre, än på den större redskapen.
Jag tror derföre att det icke ligger någon fara i att tillåta
större pannerymder, om dt; beskattades efter sitt kubikinnehåll likasom
de små, men som det är stridande emot den princip, sorn
här i allmänhet gjort sig gällande, så yrkar jag icke någon Propos.
derpå, så vida icke någon annan begär den, då jag vill biträda yrkandet
af de små pannornas höjande till 30 k:rs rymd.
Frih. von Kraemer: I afseende på Hr von Hartmansdorffs
yrkande hafva redan flere talare till vederläggning uptagit denna del
af discnssionen, hvarföre jag anser öfverflödigt att yttra mig derom,
och jag instämmer blott i deras åsigler, som sökt vederlägga ändamålsenligheten
af vidare utsträckning tili förmån för de små pannorna;
men jag har egentligen begärt ordet för att besvara Frih.
Raabs yrkande i afseende på kokrummets borttagande. Uti alla författningar,
som hittills mig veterligen varit utgifna af R.St. ochK.M. äfvensom
i kommitterades förslag, har ett kokrum af 2 k:r varit antaget. Hvar
Den 27 April f. m.
511
och en vet att när man anmäler sig, så är kokrnmmet beräknaclt
i den upgifnä rymden, och mig veterligt har icke något misstag
derigenom upkommit, så alt jag icke tror att någon olägenhet förefinnes
för bibehållande af denna §, sådan den nu är. Man finge
äfven i annat fäll ändra den i Frihtps reservation förekommande
siffran | lill för att åstadkomma någorlunda likhet med Ulsk:s
förslag. Afven känner jag bestämdt, genom de upgifter jag fått,
alt BorgareSt. har antagit denna § och PresteSl. likaså. Följaktligen
tror jag att, då saken är af så litet inflytande på det hela,
det vore bäst att, med likstämmighet emelian de tvenne Stånden
och R. o. Ad., §:n oförändrad antoges, hvarföre jag anhåller om
bifall till Utsk:s förslag i denna §.
Hr Braunerhjelm: Jag har endast begärt ordet för att yttra
mig om kokrummet.
Det förhåller sig verkligen så sorn Frih. Raab nämnt, att proportionen
icke blir så alldeles noggrannt bibehållen, när man af'
drager 2 k:rs kokrum för så väl större som mindre pannor. Kokrummet
har likväl förut varit i författningen antaget lill 2 k:r och
kan nu ej borttagas utan ändring i beräkningen af afverkningsförmågan.
Skulle 2:ne k:rs kokrum bortgå och afverkningsförmågan
beräknas efter | pannas hela rymd, så blefve den mycket större än
Utsk. nu föreslagit och om kokrummet borttages och afverkningsförmågan,
beräknas enl. Frih. Raabs förslag, blifver skilnaden så
ringa emot Utsk:s förslag, att jag anser det icke mödan värdt att
göra denna förändring. Efter Frih. Raabs förslag skulle afverkningsförmågan
för enkel redskap utan mäskvärmare på dagen fölen
12 k:rs panna blifva 8 k:r efter Utsk:s förslag 8-y k:r, för 15
k:rs panna efter Frih. Raabs förslag 10 k:r och efter Utsk:s förslag
lOf samt för 18 k:rs panna efter Frih. Raabs förslag, 12 k:r och
efter Utsk:s förslag, 13^ k:r. Sålunda synes väl att de större pannorna
äro svårare beskattade än de smärre, men skilnaden är så
liten att jag tror förändringen obehöflig.
Hr von Koch: Jag begärde egentligen ordet för att få säga
att jag verkligen funnit, att olägenheter och trassel upstätt derigenom
att man haft beräkning af kokrnm, men i alla fall vill jag
icke insistera på saken.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, framslälde, att i afseende på förevar:de §, flere ledamöter
yrkat bifall, Hr von Hartmansdorff föreslagit en sålydande redaction:
”i mindre bränneri får pannans rymd ej understiga 10 k:r, 2 k:rs
kokrum inberäknadt”, och för öfrigt Hr von Koch och Frih. Raab
föreslagit borttagande af de sisla orden i Utsk:s förslag ”allt med
inberäkning af två k:rs kokrum.”
Hr Hjärne: Då jag varit en ibland de första, som yrkat att
kokrummet skulle borttagas, så vill jag nu återkalla min begäran
om Propos. derpå, men förbehåller mig att vid följande § få fullfölja
mitt yrkande, ehuru jag nu går in på att antaga denna §,
emedan jag anser det vara en småsak.
512
Den 27 April f, m.
Frih. Raab: Saken kan visserligen på sätt och vis vara obetydlig,
men den torde likvisst förtjena en propos., hvarom jag således
anhåller.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att då Hr von Hartmansdorffs
förslag afsåg ändring i så väl förra som sednare delen af Utsk:s
förslag, - propos. till en början komme att framställas endast till bifall
å den del af Utsk:s förslag, som innehöll: ”i mindre bränneri
får pannans rymd ej understiga 12 och ej öfverstiga 20 k:r, samt
hemslälde derjemte om R. o. Ad. bifölle denna del af 8:de §:n.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan sålunda Hr von Hartmansdorffs
förslag förfallit, numera endast återstode frågan om sednare
delen af Utsk:s förslag, innehållande: ”och vare, der mäskvärmare
begagnas, största pannerymd 15 k:r, allt med inberäkning
af 2 k:rs kokrum”, deri Hr von Koch och Frih. Raab yrkat den
förändring, alt orden: ”allt med beräkning af 2 k:rs kokrum”
skulle utgå.
Propos. till bifall å denna del af Utsk:s förslag utan förändring
blef härefter framstäld och besvarad med starka Ja jemte några
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja
öfvervägande.
§§ 38 och 39.
Dessa §§ blefvo utan discussion af R. o. Ad. bifallne.
§ 40.
Hr von Hartmansdorff, åberopade och upläste sin i afseende
på denna § afgifna vid Ulsk:s Betänk, fogade reservation.
Hr Hjärne: Om man täger i betraktande det sätt hvarpå
bränvinsbränningen bedrifves med små pannor af allmogen, så är
det lätt förklarligt, att man kan hafva skäl alt tro på den ringa afverkningsförmåga,
som blifvit upgifven utaf ledamöter af BoudeSt.
Jag är fullt öfvertygad om att hittills med det vanliga sättet att begagna
redskapen afverkningsförmågan verkligen har varit högst obetydlig,
ty man skall komma ihåg att bränvinsbränningen i dessa
små pannor sällan har fortfarit under en längre tid. Allmogen har
begagnat sina pannor på det sältet, att de hafva brännt en eller två
dagar i veckan. Pä de flesta ställen tror jag, att man har brännt
2 dagar i veckan och klarat på den 3:dje. Således bar man under
en stor del af tiden icke brännt med redskapen. På detta sätt
finner hvar och en, att alla operationer, som föregå bränningen ske
på ett ofullständigt sätt. Både mäskning och jäsning verkställas
ofullkomligt, och hvar och en, som förstår det tekniska af bränvinsbränningen,
skall icke förundra sig, att man då haft så liten
vinst af denna näring hädanefter; och då den lilla pannans egare, såväl
som den storas skall betala skatten för 14 dagar i förskott, så
tvingar man honom derigenom att bränna ouphörligt. Derigenom
tvingar
Den 2? April f. m.
513
tvingar man honom äfven alt verkställa bränningen på ett rationel!
sätt, och att verkställa alla föregående operationer väl, i betraktande
af den fördel som deraf upstår, och då är äfven säkert att
afverkningsförmågan blifver större än som upgifvit är. Jag var en
ibland de Utsk:s-ledämöter, som för några dagar sedan var utanför
Stockholm på ett ställe utbjuden för att se en liten bränvinspanna
och pröfva huru stor afverkningsförmågan skulle vara. Redan på
ditresan nämnde jag för milt sällskap de resultater jag väntade mig
af försöket, nemi. att en sådan panna kan afverka en och en half
gång sin rymd på dygnet. Så blef äfven förhållandet, men jag
fann äfven att försöket utvisade det sätt hvarpå man kom till denna
afverkningsförmåga. Man hade nemi. der de bästa ingredienser
såsom råg, hvete och korn, man hade der en distillator, som var vetenskapligt
instuderad i denna sak och jag märkte på mäskens beskaffenhet,
att alla_ föregående operationer hade skett på det mest
fullkomliga sätt. Afven drefs denna panna med sådan värmekraft
från en ovanligt stor ugn, så att för att forcera den tillräckligt
måste en person beständigt vara sysselsatt med att röra om i pannan,
på det att massan icke skulle blifva vidbränd. På detta sätt
går det visst an, under några timmar, att åstadkomma en ganska stor
afverkningsförmåga, men jag anser det omöjligt i längden. Dessutom
och hvad som här icke kunde tagas i beräkning om vedåtgången,
men med den erfarenhet jag har i ämnet tyckte jag mig finna
att när man på det sättet eldar ugnen, så skall det komma att åtgå
en ofantligt mycket större rjvantitet ved än vanligt. Således vill
jag icke antaga en så stor afverkningsförmåga vid fråga om beskattningen,
som detta försök utvisar, utan jag håller mig till hvad
Utsk. föreslagit. Delta åter är måhända något mindre, än hvartill
man rättvisligen kunde hafva bestämt averkningen, men jag tror
det vara bättre i detta fall, att laga lill den något för lågt än att
taga den för högt.
Således kommer jag för min del att rösta för bifall till hvad
Utsk. föreslagit.
Frih. Raab: Jag bekänner ett förbiseende af mig sjelf, då
jag instämt med Hr von Hartmansdorff om föredragningsordningen,
och jag inser nu och beklagar, alt vi skola nu afgöra frågan om
pannans afverkningsförmåga, utan att vi hafva bestämt, huruvida vi
vilja göra någon begränsning i pannans form. Jag ser nu här till
min lycka Frih. Wrede, och lian är väl bäst i tillfälle att afgöra
huruvida formen på pannan kan hafva något väsendtligt inflytande
på dess afverkningsförmåga. Således hade önskligt varit, att det varit
afgjordt huruvida någon förändring skall ske i formen, innan vi öfvergingo
till frågan om afverkningsförmågan, men då vi nu hafva
öppet för oss och verkligen kanske också bifallit hvad Utsk. föreslagit,
nemi. att icke begränsa formen, så fruktar jag till och med
alt jt är för liten afverkningsförmåga och vill icke våga alt göra
en nedsättning deri. Om det vore möjligt att här göra något vilkor
om huru beslutet kommer att bli vid 7:de §:n, då skulle jag
6 H. 33
514
Den 27 April f. m.
vara böjd för den concession att gå ned till |:delar; men som detta
icke kan ske, så nödgas jag tillstyrka jiidelar. Jag gör det älven
derföre att jag är fullt öfvertygad derom att icke mängden af allmogen
skall förstå att åstadkomma så god redskap och tillmäskning
som hädanefter behöfves för att drifva näringen såsom fabrik, samt
att de då i stället skola ställa sin beräkning på bränviustillverkning
med små pannor, hvilka då kunna blifva farliga redskap. Derföre
är det skäl att heldre antaga, hvad som här nu är föreslaget. Hvad.
beträffar profbränningar, så har äfven jag haft tillfälle att vara närvarande
vid sådane, och kommit ungefärligen till samma resultat,
som visade sig på ett ställe nära Slockholm, vid der anställd profbränning,
nemi. att det tillverkades mycket mer än hvad Utsk. föreslaget,
men frågar man efter förhållandet på landet, så är detta
resultat icke det allmänna.
Hr von Hartmansdorff: Om jag, i detta hänseende, gifvit
anledn. lill något misstag i ordningen, sä ber jag om ursäkt. Men
i det förslag, jag skriftligen upgjort och som jag förra gången upläste,
när jag föreslog föredragniugsordningen, stå §§:ne 5, 6, 7,
8 och 9 i sammanhang med den 3:dje. Jag skulle således tro att
jag äfven omförmält dessa §§, om del än undfallit någon, men efter
den erfarenhet jag hittills haft om Ståndets beslut, så befarar
jag, att antingen någon § förr eller sednare föredrages, så blifver
dock Utsk:s förslag bifallet. Således tror jag icke att ordningen
har skadat saken.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad^ framstälde
Hr Gr. o. Landtm, att i afseende på 40 § icke blifvit yrkad någon
annan förändring, än den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
att afverkningsförmågan på dygnet måtte nedsättas till J i st. f. -§
af pannerymden; och uppå derefter framstäld Propos. bifölls ifrågavar:de
§ sådan den af Utsk. blifvit föreslagen.
Pröfningen af återstående delen utaf förevaride förslag lill förordning
upskjöts till eftermiddagens plenum, och R. o. Ad. åtskiljdes
kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 27 April e. m.
515
Thorsdagen den 27 April 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 1 dennes.
Fortsattes pröfningen af det vid Serskildta Ulsk:s Betänk.
8 fogade förslag till förordning, ang-.de vilkoren för bränvinstillverkning;
och förekommo:
§ 41.
Denna § bifölls.
Sedan sålunda de delar af förslaget blifvit genomgångna, hvilka
enl. det af R. o. Ad. fattade beslut, bordt i särskild ordning företagas,
återgick R. o. Ad. till
§ 1 morn. 2 och 3.
Hr Braunerhjelm: Ferdinand: Ehuru jag icke afgifvit
någon reservation emot detta Betänk., har jag likväl uti åtskilliga
delar deraf varit ifrån majoritetens beslut skiljaktig. Deribland är
det stadgande, som innefattas uti nu föredragne 2:dra mom. af 1 §,
hvilket stadgande jag anser vara obilligt, orättvist och overkställbar!.
Jag kan icke inse något skäl, hvarföre de här upråknade
tjenslemännen skola vara förbjudna att utöfva en näring, som slår
öppen för hvarje annan medborgare, och derföre finner jag stadgandet
obilligt. Om t. ex., såsom nu är förhållandet, Öfver-Ståth.
i Stockholm har en egendom i Småland, hvarföre skall han vara
förbjuden att å densamma idka bränvinsbränning? Att denne höge
embetsman här i staden afgör mål, ang:de förbrytelser emot gäl
lande
bränvinsförfattning, kan väl icke vara en omständighet, som
utgör ett hinder för honom att idka bränvinsbränning å sin egendom i en
annan trakt af landet Stadgandet är orättvist, derföre att detsamma innefattar
en förnärmelse emot embelsmännen, hvilka anses jäfvige
all döma i mål ang:de bränvinsbränning, i händelse de sjelfva bedrifva
denna handtering. Ett sådant misstroende är alldeles obefogadt
och jag åtminstone kan icke för mig göra klart, hvarföre en
person, som lagenligt utöfvar en näring, skall vara jätvig alt
döma öfver den, som brutit emot de stadganden, hvilka för samma
näring äro gällande. Föreskriften är slutligen overkställbar, derföre
att det ofta kan bända, att flera personer gemensamt besitta en
egendom, vid hvilket förhållande det torde blifva svårt att förbjuda
bränvinsbränning å densamma på den grund, att en delegare är
Statens tjensteman. Om t. ex. flere syskon ärfva en egendom, hvilken
de icke skifta, skola då alla de öfriga syskonen vara förhindrade
ali idka en för hvarje jordbrukare tillåten näring, derföre att
516
Den 27 April e. ra.
en af dem hörer lill den kalegori af tjenstemän, hvilka i detta
mom. äro förbjudna att bränvinsbränning utöfva? Sådant är ju
uppenbart en orimlighet, och derföre är föreskriften i vissa fall
overkställbar.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, yrkar jag, att detta
mora. måtte ur förslaget utgå och önskar helst, att den nu gällande
bränvinsförordningens stadgande i detta fall måtte fortfarande tjena
till efterrättelse, men skulle detta möta motstånd, anhåller jag alt
mom. måtte få den lydelse, som finnes intagen i Frih. Raabs reservation,
i hvilken jag uti detta fall får instämma.
Frih. von Krmmer, Rob. Fredr.: Jag har, som jag förut
nämnt, icke öfvervarit de öfverläggningar, som föranledt stadgandet
i detta morn., och är fullkomligt likgiltig, om det antages eller förkastas,
men jag tror likväl att det kan försvaras. Då det tillhör
K:s Befhrde, enl. 84 §, ”att bålla alfvarlig hand öfver iakttagande
af hvad i denna författning stadgadt är”, synes mig vara conseqvent
att Landsh., Lands-Sekret. och Lands-Kamer. äro förbjudna att befatta
sig med bränvinslillverkning. Norska lagen bar jemväl ett
nära nog likartad! stadgande. Det kunde ju annars inträffa, att en
Landsh., som eger egendom inom sitt län och der utöfvar bränvinstillverkniDg,
blefve satt under kontroll af de underordnade personer,
öfver hvilka han skall hålla en alfvarlig hand. Landshöfd.
och hans embete bör vara fri från all misstanke om eget intresse
vid de många tvistiga frågor denna författning troligen föranleder.
Delta gäller äfven för Domare. Att ecklesiastike embelsmän icke
heller böra befatta sig med en sådan handtering, är, såsom mig synes,
i Belänk:s motiver varmt och sanni framhållet. Ej heller kan
jag inse, alt näringens idkande skulle nedsättas till ett föraktligt
yrke, derföre att från rättigheten till dess ntöfvande uteslutas embets-
och tjenstemän, som ega omedelbar befattning med kontrollen
af bränvinstillverknings-lagens efterlefnad. Orden befatta sig
med tror jag icke kunna tydas så, att om en sådan person är delegare
i ett bolag, som förvaltas af andra, hvilka bränvinsbränning
utöfva, hinder för honom derigenom upstår att bibehålla sin andel.
Deremot kan jag ej ingå på Hr von Hartmansdorffs åsigt, att äfven
militära embetsmän böra i förbudet inbegripas. Bland de anförda
skälen är: att om uplopp för bränvinets skull inträffar, måste det
med väpnad hand kufvas; men jag får påminna, att vi hafva en uprors-lag,
som ålägger först den civila embelsmyndighelen att upträda
vid sådana tillfällen och att först på dess reqvisition vapenstyrka
får användas. Ofta anlitas unga militärer, för det ordningssinne och
drift, som utmärker detta Stånd, att öfvertaga ledning af andras
egendom. Om en egare anser för sig fördelaktigt, att der bränna
bränvin, skulle genom ett sådant stadgande en laglig utkomst beröfvas
dessa ofta illa aflöute personer. Vid Ultuna Landtbruksinstitut
infinna sig ofta unga militärer, dels på kortare, dels på
längre tid, för att inhämta kunskap i landlhushållningen och jag
känner flere af dem, som sedermera emottagit dels på arrende, dels
som förvaltare, icke obetydliga egendomar.
Den 27 April e. m.
517
Af dessa nu anförda skäl tillstyrker jag bifall till detta morn.
oförändradt.
Gr. Posse, Knut Axel: Ehuru jag ingalunda .ämnar be
strida
antagandet af denna •§, kan jag likväl icke underlåta att anmärka,
det HofR:ns ledamöter äro undantagna från förbudet att idka bränvinsbränning.
Detta har jag blott i förbigående velat nämna, men
jag anser deremot mig böra fästa R. o. Ad:s synnerliga upmärksamhet
derå, att då Utsk. i slutet af morn. föreslår, att sådana embetsman,
som idkat bränvinsbränning år 1852 eller 1853, finge
densamma till 1857 års slut fortsätta, synes mig Utsk. hafva varit
alltför liberalt, ty den, som bedrifvit denna näring år 1852, men
ieke 1853, måste väl antagas hafva beslutat att derifrån afstå, hvarföre
jag anser, att endast det sista året bör utsättas. Bestämmandet
af 2;ne år skulle dessutom kunna föranleda lill mycken villervalla,
ty om jag föreställer mig, att en person begagnat olika
redskap under dessa år, så kan det blifva tvist underkastadt, med
hvilket redskap han fortfarande skall få bränna.
Slutligen ber jag att få göra en anmärkn. vid slutet af 3:dje
inom. Det lyder som följer: ”Dock varde den, som vid denna
författnings kungörande, på grund af kontrakt med Kronan, vederbör:de
myndighet eller korporation, såsom brukare eller arrendator
sådan jord innehar, vid den honom i dylik egenskap då tillkommande
tillverkningsrätt bibehållen, så länge kontraktet gäller.”
Annu en kategori torde i detta fall låta tänka sig, ty det finnes
många indelningshafvare, hvilka bortarrendera! deras boställen för
hela tjenstelid§n, och arrendalorerne deraf torde icke utan orättvisa
kunna uteslutas från en rättighet, som blifvit dem i lagligt kontrakt
tillförsäkrad. Jag hemställer derföre, att arrendatorer af indelningshafvares
boställen mätte få åtnjuta lika rätt, som öfrige brukare af
Kronans jord.
Hr Hjärne, Harald: I afseende på denna §:s 2:dra mom.
gillar jag lill en viss grad de anmärkn:r, flr Braunerhjelm deremot
framställt. Jag (ror icke, alt det skulle vara förenadt med
någon våda att lemna bränvinsbränningsrättigheten öppen åt största
delen af deri upräknade personer, och jag måste bekänna, att då
jag läste delta morn., så föreföll det mig såsom skulle detsamma
bättre försvara sin plats i ett nykterhetssällskaps förhandlingar än i
ett R. St:rs beslut. Det har en märkbar anstrykning af fanatism,
hvilken, enl. hvad jag hoppats, icke vid denna Riksdag bordt komma
att utöfva något inflytande på besluten i denna fråga. Men å
andra sidan kan jag icke förneka, att åtskilliga skäl tala för detta
stadgande. Jag vill icke afgöra emellan desse skäl, men vill icke
heller med en föregule talare säga, att det är mig likgiltigt, huruledes
beslutet utfaller, utan får endast erinra derom, att saken torde
vara af mindre vigt, emedan det tillhör K. M. att i sista händ i
ämnet besluta.
Deremot tror jag, att man med mera framgång kan försvara
att från rättigheten alt tillverka bränvin blifvit uteslutna sådana personer,
hvilka det åligger alt utöfva den närmaste kontrollen öfver
518
Den 27 A pr il e. ra.
denna näring. Dessa personer finnas äfven i della morn. upräknade
och jag anser det vara olämpligt, att de med bränvinsbränning sig
befalla. Tager man della i betraktande så torde öfvervägande skäl
tala för morms godkännande, likväl med det tillägg Gr. Posse i slutet
af sitt anförande föreslagit. Detta tillägg afser en bestämd rättsfråga,
och jag tror icke alt Ii. Si. kunna tillvälla sig rättighet att
uphäfva lagligt ingångna kontrakter. Att sjelfva bostållsinnehafvarne
äro förbjudna att tillverka bränvin, är fullkomligt lämpligt och ändamålsenligt,
ty det bör icke vara dem öppet att i och för denna
skadliga närings bedrifvande anlita Kronans skogar så mycket de
behaga. Det är visserligen sannt, att boställsordningarne förbjuda
sådant, men vi känna ganska väl huru svårt det är att i verkligheten
förhindra missbruk i sagde hänseende, och jag kunde anföra
inätfgfaldiga exempel häruppå, äfven sedan skogarne blifvit upmätte
och indelle till trakthuggning. Således anser jag det vara skäl att
bifalla 3 mom. med det tillägg Gr. Posse föreslagit. Hvad 2:dra
mom. beträffar, öfverlemnar jag till R. o. Ad:s öfriga ledamöter att
på lämpligaste sättet deröfver besluta. Det är visserligen sannt, alt
2:ne Stånd redan bifallit Betänk, i dess helhet och således äfven
denna punkt, men detta torde likväl icke utgöra ett skäl för R. o.
Ad. att gilla stadgandet och i sådana ämnen, der man icke vet
hvad man bör göra eller icke, torde det kanhända vara bäst all 2
Stånd stanna mot 2, sä alt K. M. icke genom ett bestämdt beslut
af R. St. möjligen sättes i förlägenhet, utan får besluta pä sätt Honom
bäst synes.
Hr Braunerhjelm: Så vida det i mom. begagnade uttryck
befatta sig med dylik handtering verkligen skulle innefattay alt
en egendomsegare sjelf skall lägga hand vid handteringen, så medgifver
jag att, på sätt Frih. von Kraemer yttrat, min anmärkn. ej
håller streck; men jag tror icke att Utsk:s mening med uttrycket
varit sådan. Jag tror, alt de stora bränvinsbrännarne i allmänhet
icke sjelfva lägga hand vid tillverkningen, utan öfverlåta delta ät underordnade
personer, hvarföre Ulsk:s mening utan tvifvel måste hafva
vai il, all bränvinsbränning ej får ega rum på embetsmåns egendomar,
ulan afseende å den omständighet, huruvida egendomsherren
sjelf lägger hand vid tillverkningen eller icke. Om denna min upfatlning
af stadgandet är riktig, så är icke heller min förra anmärkn.
vederlagd och jag fortfar således i mitt redan gjorda yrkande.
Gr. Mörner, Carl: Man kan måhända anse mig tala i egen
sak, då jag i denua fråga mig yttrar, men jag tror mig undvika
denna anmärkn., om jag på förhand tillkännagifver, att jag icke tillverkar
bränvin på det boställe jag innehafver.
Lika med Hr Braunerhjelm anser jag, att Ofver-Stålh., Underställa.
, Landsh., Lands-Sekret. och Lands-Kamer. utan någon våda
gerna kunna ega rättighet att å deras enskildta egendomar, om de
finna sådant för godt, idka bränvinsbränning. Jag kan nästan försäkra
Eder, Mine Hrr, alt det knappt finnes någon Landsh., som å
sin egendom, åtminstone om den är inom länet belägen, bränner
bränvin. Del har å sednare tider blifvit en princip hos de flesta
Den 27 April e. m.
519
Statens embels- och tjenstemän att så litet som möjligt befatta sig
meil denna handtering. Jag tror äfven att denna grundsats hädanefter
skall komma att i ännu högre grad göra sig gällande och anser
derföre det vara olämpligt och kanske äfven för dessa embetsmäns
hederskänsla förnärmande att förbjuda dem bränvinsbränningsutöfvande
å deras egendomar, hvilket förbud af mången torde anses
härflyta af misstroende lill dessa embetsmäns oväld vid afgörande
af bränvinsbräaningsmål, ifall de sjelfva hade denna näring. Af
dessa skäl tror jag, att man gerna kunde låta denna rättighet fortfara,
helst densamma, enl. all sannolikhet, icke kommer att i någon
betydlig mån begagnas.
Deremot och då bränvinsbränning medtager betydlig skog och
tjenstemännens boställen i allmänhet icke hafva någon större tillgång
derå, vill jag icke motsätta mig förslaget, att denna handtering
icke får å sådan jord utöfvas, hvarjemte jag gillar detta mom.
för så vidt del afser alla de tjenstemän, sorn skola utöfva närmare
kontroll och tillsyn öfver tillverkningen, samt öfrige i mom. upräknade
personer. Jag ville således endast från förbudet undantaga de
försl af mig nämnde embetsmäntien, hvilka jag anser böra ega rättighet
alt ä enskild fastighet, men ej ä boställe, idka bränvinsbränning,
och bifaller för öfrigt mom.
Hr von Koch, Nils Sara.: Ehuru jag anser ett misstag
vara begånget af den talare, som sagt, att en embetsman, som har
del i en egendom, kan låta bränvinsbränning der ega rum och
ehuru jag, lika med Hr Braunerhjelm, måste finna detta stadgande
något besynnerligt, så skulle jag likväl tro, ali sedan R. o. Ad. redan
godkänt så många §:r af detta förslag, på grund deraf alt Presteoch
BorgareSlm detsamma antagit, det skulle vara mindre värdigt
detta Ständ, inom hvilket så många embets- och tjenstemän finnas,
att motsätta sig nu ifiågakomne stadgande. Jag tillstyrker derföre
R. o. Ad., att godkänna detta 2:dra morn., likväl med den förändring,
att orden på landet, som efterfölja ordet domare, borttages,
ty jag inser icke hvarföre en klass af domare, ledamöter af
HolRätt eller af Högsta Domstolen skall tillåtas utöfva denna näring,
under det alt den andra klassen, eller Häradshöfdme, är derifrån
utesluten.
Vidare och i fall man, i motsats till hvad förut blifvit yrkadt,
vill hafva ett undantagsstadgande, i den syftning slutet af inom. utvisar,
så hemställer jag, huruvida det är skäl, att utsträcka den tid,
under hvilken embetsman, som förut idkat bränvinsbränning, dermed
må fortfara, ända till 1857 års slut, då deremot, enl. 99 §,
de, som förut bränt bränvin med annorlunda beskaffade redskap,
än förslaget medgifver, endast få begagna dem till 1855 års slut.
Helst skulle jag önska, att det förevar:de undantagsstadgandet ej afgjordes
förr än i sammanhang med det, som förekommer i sistnämnde
§, i hvilken det förra torde hafva en lämpligare plats än
i detta morn., hvarföre jag tillstyrker, alt mom. måtte sluta med ordet
tillverkning.
520
Den 27 April e. m.
Hr Ekströmer, Carl Joli.: Jag röstar för bifall till denna
§, emedan jag hyser den fulla öfvertygelsen, att det i allmänhet är
olämpligt, att Statens embets- och tjenstemän befatta sig med biyrken
och sålunda i större eller mindre mån dragas från deras egna
tjensleåligganden. Hvad förevar:de fall beträffar, så hemställer jag
till hvar och en att besinna, med hvad kraft och verkan en prest
kan varna sin församling för den olycksbringande fyllerilasten, då
han sjelf tillverkar den vara, som underhåller nämnde last! Eller
huru kan en åklagare med kraft beifra eller en domare med fredadt
samvete, efter lagens strängbet, döma öfver förbrytelser emot
bräuvinsförfaltningarne eller de ännu större brott, hvilka under rusets
inflytande blifvit begångna, ifall desse tjenste- och embetsman
sjelfva tillverkat och försålt just det bränvin, hvars rusgifvande verkan
varit enda anlednm lill det åtalade brottet.
Långt ifrån att vilja inskränka antalet af de personer, hvilka
genom ifrågavar:de mom. skulle förhindras att befatta sig med tillverkningen
af bränvin, vill jag snarare utsträcka delta antal och
tillstyrker i synnerhet, att bland dem mätte blifva uptagen en talrik
klass af medborgare, af hvilken en del är uti Statens tjenst,
nemi. läkarne. Ingen är bättre än läkaren i tillfälle att bedöma de
bedröfliga följder, hvilka så väl i fysiskt som moraliskt hänseende
förorsakas af bränvinets missbruk. Då han härutaf har en nästan
daglig erfarenhet, bör det aldra minst för honom komma i fråga att
befatta sig med tillverkningen af en skadlig dryck, hvars omåttliga njutande
grundlägger så många lidanden, hvilka sedermera blifva föremål
för hans behandling, och mot hvilka han oftast så litet förmår uträtta.
Läkaren har dessutom alltid full sysselsättning, om han tillbörligen sköter
sitt kall och följer den utveckling, läkare-vetenskapen ouphörligen
genom nya rön och iakttagelser erhåller, hvarföre hans tid och omtanke
ej bör tagas i anspråk af något biyrke, aldra minst af bränvinstillverkning.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag för min del
vördsamt föreslå, alt näst efter de i detta mom. förekommande orden:
ecklesiastik embets- och tjensteman införas orden: i tjenst
varande eller praktiserande läkare; och jag tror mig genom
detta förslag hafva galt hela den Svenska läkare-corpsens önskningar
till mötes. För öfrigt instämmer jag med en föregide talare deruti,
att det efter ordet domare förekommande ordet på landet
bör utgå.
Frih. von Kraemer: Lika med Hr Brannerhjelm anser jag,
att orden befalla sig med icke kunna tydas derhän, att man sjelf
skall lägga hand vid bränvinstillverkningen. Detta kan icke vara
hvarken Utsk:s eller någon annans mening. Men deremot tror jag,
att dessa ord ganska väljkunna tillämpas på en person, som besitter
en egendom, hvarå bränvin tillverkas, ehuru densamma skötes af
annan person för den förres räkning. Sådan är, enl. min åsigt,
meningen med oftaberörde ord, hvilken dock icke får utsträckas derhän,
att bränvin icke skulle få tillverkas på en egendom, hvari en
tjensteman endast har andel och hvilken af annan person skötes för
Den 27 April e. m.
521
samtliga intressenternas räkning. För öfrigt tror jag, att det 3f Hr
v. Koch anförda skäl för uteslutande af de sista raderna i mom.
mahanda bör af R. o. Ad. vid detta tillfälle behjerlas.
Hr Braunerhjelm: Jag nödgas åter uprepa, att om detta
stadgande icke skulle vara tydligare, än att man ej kunde bestämma,
hvilka personer derigenom blefve från bränvinslillverkning uteslutne,
så kunde det gerna få stå qvar. Men jag anser delta ej
vara förhållandet, ty om jag eger en landtegendom, som jag bortarrendera!,
och arrendatorn å densamma anlägger bränneri, så måtte
det väl ändock vara å min egendom, bränvinet tillverkas! För att
stadgandet ej skall eluderas, mäste man fästa sig vid den, som besitter
egendomen, och ej vid den, som sköter densamma, ty eljest
skulle jag ju knnna låta min inspektor bränna bränvin och om
det åtalas, värja mig dermed, att jag sjelf ej befattat mig med denna
tillverkning. Meningen måste således vara, att bränvinsbränning ej
får ega rum på en egendom, som, vare sig till större eller mindre
del, tillhör någon af de uti detta morn. upräknade personer, och
som jag anser ett dylikt stadgande obilligt och orättvist, har jag
motsatt mig detsammas antagande.
Man har yrkal att orden på landet skulle utgå, så alt förbudet
omfattade hela domarecorpsen. Månne sådant låter sig göra? Det
händer nästan beständigt, att HofRme förordna Fiskaler eller Notarier
att hålla ling eller förestå domsagor å landet i ordinarie domares
ställen. Om någon af de förre innehade egendom, hvarå
bränvin tillverkades, skulle lian då vara förhindrad att emottaga ett
sådant förordnande och fortgå på den bana han beträdt? Sådant är
ju uppenbart orimligt, och det är derföre Utsk. begagnat de klandrade
orden, hvarigenom utmärkes, att förbudet endast gäller de
ordinarie häradshöfckne, hvilka hafva] Kongl, fullmakt, alt vara"
domare å landet. •
Vidkommande Hr Ekströmers anförande måste jag erkänna, det
jag icke kan fatta, hvarföre en domare, som med iakttagande af gällande
föreskrifter tillverkar bränvin, icke skall med fredadt samvete
och fullkomlig oväld kunna döma dem, som emot dessa föreskrifter
bryta eller dem, som nyttja denna dryck, så att de blifva öfverlastade
och under delta tillstånd begå lagbrott. Jag inser icke rättvisan
af att beröfva en klass medborgare en rättighet, som tillkommer
alla de öfriga, endast af den orsak, att rättigheten kan missbrukas
och att först-berörde klass skall stadga påföljden af detta
missbruk, och icke heller kan jag för mig göra klart, hvarföre man
icke får tillverka en vara, hvars orätta begagnande kan medföra farliga
följder. Allting kan missbrukas och jag tror icke, att det vore
skäl att förbjuda t. ex. gevärstillverkning, derföre alt den lemnar
vapen i händerne på en mördare. Lagstiftaren får, enl. min tanke,
icke stadga något, som är orimligt och overkställbar och derföre
bestrider jag fortfarande detta mom. Det är dessutom förnärmande
för Statens tjenstemän, hvilka i allmänhet mäste antagas vara så
uplyste och sedlige, att de, oberoende af allt lagtvång, af pligt
och
hederskänsla afhålla sig från en näring, som hotar samhället
522
Den 27 April e. m.
med undergång. Ilin öfvertygelse är, att få af de i denna § upräknade
tjenstemän, hvilka i allmänhet måste antagas vara så uptagna
af deras tjensteåligganden, att tiden ej medgifver annan sysselsättning,
skola komma att framdeles idka denna handtering, hvilken
äfven f. n. icke torde af många sådana bedrifvas och stadgandet
blifver således nästan ett öfverflödsverk.
Hr von Hartmansdorff har i sin reservation yrkat, att förbudet
måtte utsträckas till alla tjenstemän, äfven de militära. Jag frågar
den värde ledamoten, om han anser den indelte Officern vara så
väl lönad eller af sin tjenst så träget uptagen, att han icke behöfver
någon annan utväg till försörjning och sysselsättning. En stor
mängd af dessa militärer egna sig ät jordbruk och hvarföre skall
man beröfva dessa af Staten så illa aflönade tjenstemän rättigheten
att drifva en lönande binäring, då denna rättighet står alla andra
jordbrukare öppen?
Flere talare hafva yttrat sig öfver 3:dje morn., ehuru det, enl.
mitt förmenande, ej ännu är föremål för vår öfverläggning. I detta
mom. är det fråga om ett helt annat förhållande. Det angår Kronans
jord, och Kronan, som är egaren, måste naturligtvis vara fullt
berättigad att föreskrifva de vilkor, med iakttagande hvaraf jorden
får af enskildt man brukas. Ett giltigt skäl, att förbjuda bränvinsbränning
å boställen, ligger deri, att denna närings bedrifvande allt
för mycket medtager skog och som ett boställe är en löneförmån,
anslagen icke blott åt den nuvande innehafvaren, utan äfven åt alla
dem, hvilka i framtiden komma att bekläda hans embete, kan Staten
ej tillåta, att bostället på något sätt försämras.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Det kan visserligen icke be
stridas,
att det förslag, Etsk. i detta mom. framställt, har, för att
så säga, föga skäl för sig, men sedan det en gång blifvit afgifvet
och af 2:ne MedStånd bifallet, kan jag för min del icke önska, att
R. o. Ad., inom hvilket Stånd många af de i detta mom. npräknade
tjenstemän hafva säte och stämma, ogillade mom. Jag hemställer
dock, huruvida icke orden befatta sig med, hvilka, på sätt
den föregtde discussionen utvisar, torde vara mindre tydliga, böra
utbytas emot ordet bedrifva eller idka, men då Hr von Hartmansdorff
på förhand förklarat, alt han ämnar väcka förslag derom, att
Utsk. måtte updragas att omredigera förslaget, med dervid fästadt afseende
å de anmärkmr, hvilka emot redactionen förekommit, anser
jag mig ej böra begära att Hr Gr. o. Landtm., till följd af min
hemställan, framställer en serskild Propos , utan ålnöjer mig med
alt hafva fästat upmärksamheten å olämpligheten af de begagnade
orden.
Hvad åter orden domare pä landet vidkommer, så anser jag
att de äro med rätta använda, emedan jag finner domare på landet
vara i en helt annan kategori än Högsta Domstolens och HofR.nas
O o
ledamöter. Landtdomaren står folket närmast; det är han, som
omedelbart handlägger och afgör dess tvister och i första hand af
dömer
de förbrytelser, som af detsamma begås. Han är med detta
folk i ständig beröring och bör föregå detsamma med goda exempel
Den 27 April e. m.
523
och jag kan derföre icke annat än finna det högst olämpligt, att
denne domare tillätes att bedrifva en näring, som Lagen söker motverka,
och hvars alster är en hufvudorsak till större delen af de
brott, han skall med straff belägga. Det är äfven angeläget, att
undanrödja hvarje anledn. till misstanke emot domarens oväld och
att en särlan misstanke alltid måste upstå, då en domare, som sjelf tillverkar
Bränvin, skall emofandra tillämpa de derför gällande föreskrifter,
anser jag vara påtagligt. Dessa skäl inträffa ej på ledamöterne
i de högre rätterne och derföre anser jag dem ej behöfva
i förbudet ovilkorligen vara inbegripne.
Hvad 3:dje mom. beträffar, förenar jag mig i Gr. Posses hemställan,
alt ordet indelningshafvare måtte deruti å lämpligt ställe
inflyta.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hitlils har jag under denna
öfverläggning iakttagit tystnad, ehuru jag vidblifver den mening,
som finnes i min reservation uttryckt. Orsaken till mitt stillatigande
är, att då jag förut, under bränvinssakens behandling, alltid
fått orätt emot Hr Braunerhjelm, har jag trott detsamma skola äfven
denna gång blifva fallet. Men sedan jag hört flere ledamöter
tala för detta mom:s bibehållande, samt till och med utsträckning,
anser jag mig böra mot Hr Braunerhjelm försvara Utsk:s förslag.
Dervid torde jag få anföra de skäl, som äro i min reservation intagna,
emedan de äfven gälla för Utsk:s förslag. De lvda sålunda:
”Hvarje tjensteman borde väl här, såsom i andra länder, förutsättas
vara så uptagen af allmänna värf, att han icke har tid med enskilda
näringsfång, och så aflönad, att han ej, för sitt uppehälle, behölver
deras tillitande. Om förhållandet icke alltid är sådant i Sverige,
så är det ett fel, som ej må förvärras genom ett annat, hvarpå
tjensten mäste, i de flesta fall, blifva lidande, För närvartde skulle
det anses opassande, om någon ecklesiastik, civil eller militär embetsman
tillika vöre skomakare, skräddare, smed eller kopparslagare.
Likväl äro alla dessa yrken nyttiga och nödvändiga. Hvarföre skulle
det då vara tillåtligare att idka bränvinsbränning, som i allmänhet
är skadlig och umbärlig? Om hon, enl. Konungs och Ständers
sammanstämmande mening, är sådan, men hennes idkande dock
lills vidare medgifves, pä det att ett hastigt afbrott ej mätte vålla
ännu större skada, hvarföre skulle samhället tillåta sina tjenare en
handtering, som det, enl. Utsk:s förslag i 1 §:s 3 mom. icke medgifver
på sin jord? Den jäfvighet, som genom bränvinsbränning
kan upkomma för domare och åklagare, kan äfven ega rum för andra
civila embetsman, till och med för militärer, om t. ex. uplopp
för bränvinets skull inträffa och måste med väpnad hand kufvas.
Ar det en samvets- och hederssak för prester att icke tillverka en
vara, hvilken gör samhället så mycket ondt, och i längden måhända
mera än yttre fiender, hvarföre Skulle handteringens underlåtande
icke vara en samvets- och hederssak äfven för krigaren, hvilkens
ständ företrädesvis anses för hederns och hvilken framför andra skall
göra de största upoffringar för samhällets nprätthållande? Om Ulsk.
kunnat tillstyrka, hvad jag anser alltför strängt, nemi. åläggandet för
524
Den 27 A'pril e. m.
vissa embetsman, som hittils idkat bränvinsbränning, att dermed
uphöra efter 3 års förlopp, hvarföre skulle det icke hafva kunnat
förbjuda dem, som sjelfmant afstått från yrket, eller aldrig drifvit
det, att hädanefter befatta sig dermed? I hänseende till dem, som
redan göra det, torde samhället emedlertid böra hafva det undseende,
att dem tillätes dermed för framtiden fortfara i samma mån
som förut. De hafva då lika litet att beklaga sig öfver, som de
tjenstemän, hvilka åläggas att framgent fortsätta den underlåtenhet
att vara bränvinsbrännare, hvilken de af egen drift påbörjat. Annu
mindre kunna de besvära sig, sorn med vilkor att ej tillika vara
bränvinsbrännare erhålla tjenst, befordran eller förflyttning. Vilja
de ej, med sådant förbehåll, emottaga någondera delen, så förblifva
de orubbade i sin förra ställning!!
Till dessa skäl kan äfven, enl. min lanke, det förhållande läggas,
som Hr von Koch påpekat. Om det skulle inträffa, att R. o.
Ad., som hittils hufvudsakligen gillat allt hvad det Serskildta Utsk.
i detta Betänk, hemställt, afsloge nu ifrågavar:de stadgande, som rörer
R. o. Ad. i egenskap af tjenste-innehafvare, så torde ett sådant
förfarande gifva anleda, till ganska ofördelaktiga omdömen. 2:ne
Stånd, nemi. Preste- och BorgareStm, hafva redan godkänt detta
mom. och det är ganska troligt, alt BondeSt., hvilket måhända anser
sig i denna fråga vara af R. o. Ad. nog hårdt behandladt, skall
följa de förstnämnda Ståndens föredöme. Då tjenar ju vårt motstånd
till intet.
Jag kan ej annat än glädja mig deröfver, att Hr Ekströmer,
såsom läkare och Chef för helsovården, uttalat en åsigt, som styrker
den tanke, jag i saken hyser. Jag förenar mig således med
honom, äfvensom med Gr. Posse, och anhåller att R. o. Ad. måtte
bifalla mom. med iakttagande af de rättelser och tillägg, dessa Hrr
föreslagit.
Hr Ribbing, Arvid: För min del finner jag, att Hr von
Hartmansdorffs redactionsförslag har så stort företräde framför Utsk:s,
att jag måste påyrka R. o. Ad:s bifall till det förra. Utsk:s förslag
är tvetydigt och obestämdt, på sätt under öfverhiggningen blifvit
visadt, hvaremot Hr von Hartmansdorffs redaction af mom. är
kort, tydlig och bestämd. Den lyder sålunda: ”Från rättigheten
att tillverka bränvin uteslutas: ecklesiastika, civila och militära embets-
och tjenstemän, folkskole-lärare, kyrkors och städers betjente,
justerare af bränvinsbränningsredskap, bränneri-kontrollörer och tillsyningsman,
hvilka, hvarken å sina boställen, egen eller annans
jord, må tillverkningen utöfva.” Jag yrkar, att förbudet skall omfatta
alla de*personer, som i Hr von Hartmansdorffs förslag finnas
npräknade. Hr von Troil nämnde, att han biträdde Utsk:s förslag
endast af det skäl, att R. o. Ad., som bland sina ledamöter räknade
många af de tjenstemän, hvilka blefve från bränvinsbränning
uteslutne, icke utan åsidosättande af sin värdighet kunde ogilla förslaget;
men jag hemställer till den värde talaren, om det icke vore
med Ståndets värdighet ännu mera öfverensstämmande att antaga
Den 27 April e. m.
525
Hr von Hartmansdorffs förslag, som jemväl omfattar militärer, hvilka
i delta Stånd torde utgöra flertalet.
Som jag redan yttrat och flere talare ådagalagt, är Utsk:s förslag
missledande, hvilket omdöme äfven torde träffa uttrycket domare
på landel, ty HäradsRines bisittare eller Nämndemännen,
äro äfven domare och hafva i sådan egenskap aflagt ed, men meningen
måtte väl ej vara, att de skola vara från bränvinsbrännings
utöfvande uteslutne.
Jag hyser den åsigt, att antalet af de personer, som idka denna
förderfliga näring, bör så mycket som möjligt inskränkas, och jag
tror att man dermed skulle göra icke allenast samhället, utan äfven
de enskildte bränvinsbrännarne sjelfva en verklig tjenst, ty de beräkningar
på varaktig vinst af denna näring, som dess idkare upgjort,
hafva merändels felslagit, och ofta hafva okloka och öfverdådiga
spekulationer förorsakat näringsidkarnes undergång. Jag får,
på grund häraf, hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla om propos.
å bifall lill del förslag, Hr von Hartmansdorff afgifvit.
Frih. Stjernstedt, Joli. Wilh.: Flere talare hafva sagt,
att bränvinsbränning i allmänhet icke idkas af embetsman, hvilket
äfven öfverensslämmer med verkliga förhållandet samt tillika bevisar,
alt näringen icke är så vinstgifvande, att det lönar mödan att bedrifva
densamma. Men andra tider kunna komma, då handteringen
blifver mera lönande och då, till följd häraf, flere embetsmän
skulle vilja egna sig deråt, och som detta ej vore något lyckligt förhållande,
finner jag ifrågavar:de stadgande ändamålsenligt. Jag känner
en prest i grannskapet af milt hem, som icke allenast sjelf
bränner bränvin, utan äfven aflönar sitt tjenstefolk dermed. Jag
medgifver, att sådant är sällsynt, men då det i verkligheten inträffat,
är det skäl att genom bestämdt lagbud förbjuda eli sådant
oskick. Just nu, då det lyckliga förhållande eger rum, alt högst
få embetsmän befatta sig med bränvinsbränning, är tiden inne att
antaga ifrågavar:de stadgande, och jag kan ej föreställa mig, alt någon
vid närmare besinning skall finna en chikan emot embetsmännen
uti detta förslag. Som vi veta, har PresteSt. redan bifallit
detta morn., och jag tror icke, att R. o. Ad. bör lemna obegagnadt
detta tillfälle att äfven visa sig oegennyttigt och afstå från
en rättighet, hvars utöfvande anses samhällsförderfligt. Jag hembär
Hr von Hartmansdorff min tacksamhet, för det han med frånträ
dande
af sitt eget, yrkat bifall till Utsk:s förslag, hvarigenom det
sednare har mera utsigt att blifva antaget. Jag tillstyrker följaktligen
bifall till 2:dra morn., sådant det lyder i Utsk:s förslag, äfvensom
lill det 3:dje, emot hvilket jag ej hört någon anmärkn. framställas.
Frih. Raab, Adam Christian: Den likstämmighet emellan
Hr von Hartmansdorffs och mina åsigter, som förut under öfverläggningen
i delta ämne egt rum, sträcker sig icke till det nu föredragna
stadgandet, på sätt R. o.' Ad. torde hafva inhemtat af de
reservationer, nämnde värde ledamot och jag i motsatt syftning afgifvit.
Jag finner flera skäl, som tala emot lämpligheten af Utsk:s
526
Den 27 April e. m.
förslag. För det första möter del mycken svårighet att utplocka de
embets- och tjenstemän, hvilka skola förmenas att idka bränvinsbränning,
under det att andra vid rättigheten alt utöfva denna näring
bibehållas. Uti förslaget äro Landshrr, Lands-Sekret., LandsKamer.
, Kronofogdar, Domare på landet m. fl. uteslutne från ifrågavande
närings idkande, hufvudsakligen på den grund att de, till
följd af deras tjenslebefattningar, kunna komma alt deltaga i beslut
ang:de bränvinstillverkning och förbrytelser emot bränvinsförfattningarne,
vid hvilket förhållande desse embetsman, derest de sjelfva
näringen utöfvade, ansetts mindre ojäfvige att fatta beslut ang:de
andra personer, som idkade samma yrke; men hvarföre sträcker sig
detta förbud endast till första instansen och icke lill de högre embetsman
och domare, som äfven, till följd af besvärs anförande,
kunna komma alt handlägga och afgöra enahanda mål, såsom HofRättsledamöter
samt ledamöter af Konungens Statsråd och Högste
Domstol? Och hvari ligger skälet att från förbudet undantaga Håradsskrifvaren,
som just skall kontrollera denna tillverkning? Skall
ett förbud i denna syftning ega rum, så bör det vara conseqvent
genomfördt, ty hvarje inskränkning af en i allmänhet medgifven rättighet,
som ej hvilar på bestämd grund, är klandervärd.
För öfrigt har erfarenheten tillräckligen ådagalagdt, att ett dylikt
förbud är i det närmaste öfverflödigt. Ganska få af de upräknade
embetsmännen torde sysselsätta sig med bränvinshränning och
det exempel, som nyss anfördes om en prestman, hvilken sjelf tillverkar
bränvin samt aflönar sitt husfolk med denna tillverkning,
torde utgöra ett så sällsynt undanlag, att han utan tvifvel är den
ende i hela riket, som gör sig skyldig till ett sådant förbiseende af
hvad bans heliga kall klöfver.
Af de skäl, hvilka å motsatta sidan blifvit anförde, har jag ej
funnit mig öfverlygad och vidhåller således den åsigt, jag i min reservation
uttalat. Det enda skäl, som ett ögonblick gjort mig tveksam,
ligger uti yttrandet, att det skulle se besynnerligt ut, om R.
o. Ad., sorn lill stor del bestod af de embetsmän, hvilka förbudet
skulle träffa, motsatte sig detsamma, men detta skäl är vid närmare
påseende endast skenhart. Desse embetsmän utgöra nemi. en ganska
obetydlig del af R. o. Ad. Vi räkna väl ibland oss för det
närvar:de åtskilliga Landshöfd:r, men endast, såvidt jag för ögonblicket
kan erinra mig en prest, 2:ne Domare på landet och en
Borgmästare. Detta är alltsammans, således en högst ringa minoritet.
Vid sådant förhållande kan R. o. Ad., derest stadgandet skulle
ogillas, icke skäligen misstänkas för att hafva vid beslutets fattande
afsett dess eget intresse. Jag bar ansett mig böra nämna detta, till
det afseende R. o. Ad., derå behagar fästa, men får för öfrigt förklara,
att jag ej finner ämnet vara af någon serdeles betydenhet.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag kan visserligen medgifva,
att ett sådant stadgande, som förefinnes i detta morn., är i det närmaste
öfverflödigt, enär man icke har någon anledn. att förmoda,
det embets- och tjenstemän, hvilka det tillkommer att föregå med
goda exempel, i allmänhet skola sysselsätta sig med en handtering
Den 27 April e. m.
527
af så samhållsförderflig art som bränvinsbränning. Jag tror icke
att det f. n. Aunes många embetsman, som idka denna handtering,
men exempel derå hafva likväl blifvit auförda och flera konna måhända
ytterligare framdragas. Hufvudsakliga orsaken till Utsk:s beslut
i detta fall bör likväl, enl. min åsigt, icke sökas i den omständighet,
alt det verkligen Annes en och annan embetsman, som
å sin egendom tillverkar bränvin, utan deruti, att Disk. ansett det
vara för den goda sakens framgång af stor vigt, alt de högre klasserna
i samhällets och i främsta rummel Statens embetsman gåfvo
de lägre ett föredöme i afståendel från en rättighet, hvars obegränsade
utöfvande hotar hela samhället med verklig fara. Det är äfven
i full öfverensstämmelse med denna tanke, som Ulsk. föreslagit,
att all bränvinsbränning ä Kronans jord ej vidare skall tillåtas och
ehuru Utsk. icke ansett lämpligt att utsträcka förbudet att å enskildt
egendom tillverka denna vara till alla embets- och tjenstemän,
har Utsk. likväl tillstyrkt detsamma för en stor del af denna samhällsklass,
nemi. alla ecklesiastika tjenstemän samt i allmänhet alla
de, som med tillämpning af bränvinsförfattningarne hafva något att
skaffa. Såsom skäl för detta stadgande har äfven med rätta blifvit
påpekadt det besynnerliga förhållande, sora i motsatt fall skulle kunna
inträffa, nemi. att en Landshöfd., som egde att vaka öfver biänneri-kontrollörernes
förfarande i tjensteväg, vore underkastad dessa underordnade
personers kontroll i afseende å det bränneri, som funnes i Landshöfdrns
egendom. Många dylika förhållanden torde kunna framdragas
och som jag antager, ali icke många personer skola blifva lidande genom
detta stadgande i fall det hlifver lag, får jag för min del tillstyrka
R. o. Ad. att godkänna detsamma.
Man har, enl. min tanke, något förstorat de svårigheter, som
skulle blifva en följd af detta stadgandes antagande. Man har ansett
det vara orättvist och overkställbar!, att t. ex. bränvinstillverkning
icke Ange ulöfvas ä en flera personer tillhörig egendom, derföre
alt en af delegarne hemfölle under kategorien af de uti detta mom.
upräknade personer. Men jag för min del anser icke delta mom.
lägga hinder för näringens bedrifvande å en sådan egendom, så
vida densamma icke skötes af tjenstemannen. Jag får erinra de
värde ledamöter, som tillhöra Utsk., att del först var fråga om att
en arrendator af jord, tillhörig någon af de från bränvinsbränning
uteslutne personer, icke heller skulle få idka denna handtering å
den arrenderade egendomen, men att denna fråga förföll, så att
något stadgande i detta hänseende ej blef i mom. infördt.
Man har vidare gjort anmnrkn. deremot, att HofR:nes ledamöter,
äfvensom åtskilliga andra tjenstemän vore från detta förbud
undantagne. Jag tror alt detta påstående grundar sig pä ett miss
tag.
Om man med upmärksamhet genomläser morn., Anner man
att efter upräkningen af vissa tjenstemän och personer, förekomma
orden: ”så ock i allmänhet embets- eller tjensteman, som, lill följd
af sin innehafvande befattning, kan komma att deltaga i beslut om
bränvinstillverkning eller kontroll derå.” Denna strof är ganska
omfattande och jag anser, det man ej behöfver frukta, att ju icke
528
Den 27 April e. m.
alla personer, som böra ifrågakomma; äro under detta allmänna förbud
inbegripne.
Ytterligare har inan klandrat de i delta mom. begagnade obestämda
ordalag. Om här vore fråga att antaga ett lagförslag, sorn
sedermera icke finge lill dess redaction förändras, så anser jag, att
man icke kunde vara nog sorgfällig vid granskningen af förslagets
ordalydelse; men vi böra, hvad detta förslag vidkommer, ihågkomma,
att det tillkommit endast för alt derigenom utvisa den väg, Utsk.
ansett lagstiftningen böra följa samt att, ifall Konung och Ständer
gilla förslagets innehåll, det sedan tillkommer K. M. att utfärda lagen,
hvarvid man icke lärer underlåta att tillse, det lagen är affattad i
så bestämda och tydliga ordalag, att missförstånd vid tillämpningen,
så vidt möjligt är, kommer att uteblifva.
Jag kan icke annat än erkänna vigten af den anmärkn., att
det skulle förefalla minst sagdt besynnerligt, om II. o. Ad., i strid
med 2:ne MedStånds kända beslut, afsloge delta morn., hvilket
skulle vara att afvika från den hittils af Rikets första Stånd beträdda
bana, att i fråga ora upoffringar af enskildla intressen, föregå de öfriga
med goda exempel, jag tror att vi hafva allt för mycket, sorn
i detta hänseende erinrar oss om vår skyldighet, för att det uti
ifrågavande fall skulle kunna glömmas, hvarföre jag, jemväl af delta
skäl, tillstyrker antagandet af Utskrs förslag.
Hr von Koch: Jag skulle icke ännu en gång hafva tagit R.
o. Ad:s tid i anspråk, så vida jag icke hört den siste värde talaren
yttra, alt han tolkar det ifrågavande mom. sålunda, att jemväl
Öfver-domare skulle blifva genom detsamma från bränvinsbränning
uteslutne. Jag får, med anledn. häraf, förklara, att denna tolkning
icke öfverensstämmer med min upfattning af detta lagsladgande, men
tillika medgifva möjligheten af att sålunda förstå mom:s innehåll,
hvarföre jag äfven härutaf hemtar ett ytterligare skäl för milt yrkande,
alt orden ”på landet” måtte ur mom. utgå, enär dessa ord,
enl. den sistberörde tolkningen, blefve alldeles öfverflödige.
För öfrigt får jag, i anledn. af Hr Braune: hjelms anmärkn.
derom, att fråga skulle kunna upsla, huruvida tillförordnade domare
på landet jemväl vore under detta mom. inbegripne, förklara, att
det skulle medföra större tydlighet, ifall ordet ordinarie infördes
framför ordet domare, och anhåller jag således om propos. å detta
tillägg samt å uteslutandet af orden: på landet.
Hr Braunerhjelm: Ehuru jag ingalunda af de under öfverläggningen
förebragte skäl för stadgandets antagande blifvit om oriktigheten
af min åsigt öfvertygad, likväl och då jag icke gerna vill
unna Hr von Hartmansdorff den glädjen att erhålla en seger öfver
mig, afstår jag ifrån den af mig förut yrkade proposm.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm, att i afseende på de ifrågavande 2 och 3 momme af
1 §, följande yrkanden blifvit gjorde af Hr Braunerhjelm: antagande
af Frih. Raabs reservation, från hvilket yrkande Hr Braunerhjelm
likväl sedan afstått; af Gr. Posse , alt i 2 mom. orden i833
eller,
Deu 27 April e. m.
529
eller, äfvensom de efter ordet domare införde orden på landet
skulle utgå samt att i 3:dje mom. efter orden kontrakt med Kronan
skulle tilläggas indelningshafvare; af Gr. Mörner; bifall
till Frih Raabs reservation; af Hr von Koch, alt årtalet 1857
skulle utbytas emot årtalet 1855, samt alt med uteslutande af orden
på landet framför ordet domare skulle tilläggas ordinarie; af Hr
Ekströmer, alt efter orden embets- eller tjenstemän skulle tilläggas:
t tjenst varande eller praktiserande Idkare; af Hr Ribbing, bifall
till Hr von Hartmansdorff reservation; och af Frih. Raab, bifall
till den af honom afgifna reservation, hvarjemte Frilen instämt i Gr.
Posses yrkande om uteslutande af orden 1832 eller.
Frih. Raab: Jag får tillkännagifva, det jag för min del icke
yrkar någon propos. å mitt förslag.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då Gr. Mörner yrkat bifall
lill Frih. Raabs reservation, propos. derå i alla fall mäste framställas.
Sedermera och efter lillkännagifvande, att alla öfrige ledamöter,
som yttrat sig, yrkat bifall till Utsk:s förslag, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att det, för alt i vanlig ordning förekomma, att icke någon
mening blefve undertryckt, skulle blifva nödvändigt all dela
2:dra mom. i ett stort antal afdelningar, men att då åtskilliga af
de ändringar, som här blifvit ifrågastälde, kunde lämpa sig till så
väl Ulsk:s förslag, som till Hr von Hartmansdorffs af Hr Ribbing
och Frih. Raabs af Gr. Mörner uptagna reservation, det torde vara
lämpligt om R. o. Ad. först beslutade hvilkendera af dem skulle
ligga till grund för redaclionen och sedermera serskildt fattade beslut
om de öfrige förslagen lill ändring, och att således, då nu propos.
framsläldes på Utsk:s förslag eller de nämnde reservationerne,
det skedde med förbehåll att deri kunna göra de mindre ändringar,
som blifvit af serskilde talare yrkade.
Ropades Ja.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad.,
roed förbehåll att sedermera kunna besluta om de förändringar som
nu af en eller annan talare blifvit föreslagna, behagade bifalla Utsk:s
förslag till 2:dra morn., ropades starka Ja blandade med Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Efter sedermera först till bifall och sedaD till afslag å den föreslagna
förändringen att de eber ordet domare införde orden
på landet skulle utgå framstälde propos:r, hvarvid svaren utföllo
med blandade Ja och Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, att
han ansåg den sednast till afslag å förändringen framstälda propos:n
hafva blifvit besvarad med öfvervägande Ja.
Vidare framsläldes propos. till bifall å förslaget, alt framförordet
domare skulle tilläggas ordet ordinarie, och ropades härvid
starka Nej, jemte några Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
alt han funnit Nej öfvervägande.
6 H. 34
530
Den 27 April e. m.
Då härefter propos. framstäldes lill Infall å Hr Ekströmers förslag,
att efter ordet tjensteman skulle tilläggas orden: i tjenst varande
eller praktiserande idkare, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Hr Ekströmer,
huruvida han icke skulle anse lämpligt, att del af honom föreslagna
tillägg infördes efter ordet folkskole-ldrare, så alt icke den föregående
serien af embetsman blefve, genom tilläggets intagande uti
densamma, afbruten.
Hr Ekst römer: Det är mig alldeles likgiltigt, hvar tillägget
införes.
Sedan sålunda Hr Ekströmer medgifvit förändring af sitt förslag,
hemstälde Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. biföllc att efter
ordet folksknle-lärare tillädes i tjenst varande eller praktiserande
läkare, hvilken propos. äfvensom den derefter lill afslag å
samma tillägg framslälda propos besvarades med blandade Ja och
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde om R o. Ad. bifölle
detta tillägg, samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja
jemte åtskilliga Nej, förklarade, ali han un funnit Ja öfvervägande.
Den härefter framslälda proposm till bifall å Gr. Posses förslag
att orden 18S2 eller skulle utgå besvarades med blandade Ja och
Nej, hvarpå propos. till afslag å samma förslag framstäldes, och efter
densammas besvarande med starka Ja, blandade med Nej, Hr
Gr. o. Landtm, förklarade alt han härvid funnit Ja hafva varit öfvervägande.
Då härefter Hr Er. o. Landtm, började framställa propos. å Rivon
Köchs förslag om utbyte af årtalet 1857 emot årtalet 1855,
anmälde sig och yttrade
Hr von Koch: ålin anmärkn. afser icke något annat än att.
de embetsmän, som förut idkat bränviosbränoing, icke lill näringens
fortsättande skulle erhålla längre tid, än den, som i allmänhet
blifvit uti 99:de §. raedgifven, eller till 1855 års slut, hvarföre jag
hemställer, att någon bestämmelse serskildt för embetsmän i berörde
hänseende icke måtte uti nu förevande mom. inflyta utan heldre
intagas uti förutnämnde §, men, derest R. o. Ad. skulle finna tidsbestämmelsen
böra inflyta uti detta morn., fortsätter jag min anhållan,
att årtalet 1857 måtte utbytas emot 1855.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna, att
några andra propos:r icke kunde framställas än de, som blifvit begärde
innan discussionen förklarades vara fulländad, hvarföre och då
Hr von Köchs förslag, sådant det först framstäldes, innehöll, alt i
stället för årtalet 1857 skulle införas årtalet 1855, Hr Gr. o. Landtm,
finge hemställa, om R. o. Ad. hifölle detta förslag.
Härvid ropades Ja och Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Stjernstedt, Joli. Wilh. begärde votering.
Den 27 April e. m.
531
Uplästes till justering och godkändes följande förslag till voter:s-propos.
:
Den, som bifaller alt de i 2 mom. 1 § af Serskildta Ulskis
förslag till förordning, ang:de vilkoren för bränvinstillverkning upräknade
embels- och tjenstemän, sorn idkat bränvinstillverkning
åren 1852 eller 1853, må få densamma fortsätta intill 1857 års
slut, röstar
Ja,
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. sådan fortsatt bränvinstillverkning icke
böra få ega rum längre än till 1855 års sint.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 53.
Nej — 29.
Då härefter Ilr Gr. o. Landtm, framstälde, att i afseende på nu
ifrågavaride 3:dje mom. icke blifvit yrkad annan förändring än ali
efter orden kontrakt med Kronan skulle tilläggas ordet indelningshafvare.
i anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, alt de föreslagna
orden: ”eller indelningshafvare” måtte erhålla deras plats näst efter
ordet ”korporation.”
Hr Gr. o. Landtm, yttrade alt Gr. Posse, som yrkat det ifrågavar:de
tillägget icke närmare bestämt på hvilken plats i mom.
det skulle iuföras, ulan endast begärt att det skulle införas i sammanhang
med Kronan, vederbörande myndighet eller korporation,
samt att Hr Gr. o. Landtm, förestält sig frågan om platsen för tillägget
vore af föga vigt, meri att intet hinder mötte för detsammas
införande, der Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Propos. lill bifall å Utsk:s förslag till 3:dje mom. ulan förändring
blef härefter framsläld och besvarad med starka Nej blandade
med Ja, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemslälde om R. o. Ad. bifulle
delta förslag med den af Gr. Posse yikade förändring, samt
efter denna proposms besvarande med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
förklarade, alt han härvid funnit Ja hafva öfverrösta! Nej.
Som 2:dra och 3:dje §§:ne redan blifvit genomgångne förekom
nu
§. 4.
Hr von Hartmansdorff: I denna § är bränniugstideu, för
större brännerier, bestämd från och med d. 15 Oct. intill d. 15
Dec., under det 9 §. stadgar, att bränvin må, i mindre bränneri,
tillverkas under April och Nov. Följaktligen har Utsk. föreslagit,
34*
532
Den 27 April e. m.
att bränvinsbränning skall få ega rum under 3 månader af året,
nemi, en om våren och tvenne om hösten. För min del hemställer
jag, om man icke borde tillåta egare af både slörre och mindre
brännerier, alt af dessa 3:ne månader välja hvilka de behaga,
blott icke den för tillverkningen medgifna tid öfverskrides. Jag
kan icke finna, ali denna lättnad bör betagas näringsidkaren, eller
ali näijoi verkligt skäl finnes till den föreskrifna inskränkningen i
hans frihet. Det är ej sannolikt, alt större bränneriers egare skola
finna sin räkning vid att bränna en månad på hösten och en om
våren. Deremot är det ganska möjligt, att mindre bränneriers
egare kunna finna fördelaktigt att bränna 2:ne månader på hösten.
Jag hemställer derföre, all följande beslut mätte af R. o. Ad. fattas:
”Bränvin må tillverkas under hela April månad samt från och
med den 16 Oct. lill och med den 15 Dec., under hvilken lid
bräuvinslillverkare äger välja deraf högst 2 månader, dä han vill
handleringen utöfva.”
I slutet af 4 §:ns 1 mom. förekommer följande mening: ”En
månad vare den kortaste tid, för hvilken någon må sig till bränvinslillverkning
anmäla.” Deremot innehåller 41 §, hvilken R. o.
Ad. redan bifallit, följande: ”Afgift för liränvinslillverkning erlägges
förskottsvis och för minst en half månad i sender.” Jag hemställer,
om det är skäl tvinga någon alt bränna under längre tid än han
sjelf vill? Jag kan icke inse det. Om en hränvinshrännare skulle
vara belåten med j månads tillverkning, så bör del honom gerna
raedgifvas, isynnerhet då man tillåtit honom alt endast för 1, månad
skatten förskjuta. Del kan ofta hända att åtminstone smärre
hemmansegare åstunda tillverka bränvin endast under en kortare
tidrymd, för att dymedelst tillgodogöra sina potäler och sämre säd.
Sådant bör dem icke genom författningen förvägras. På grund
häraf anser jag, att den först åberopade meningen bör utbytas mot
följande: ”En half månad vare den kortaste tid, för hvilken någon
må sig till bränvinstillverkning anmäla.” Om R. o. Ad. godkänner
dessa förslag, så vore lista moimn håde i 4 och 9 §§:oe derigenom
afgjorda.
Gr. von Platen: Jag ber alt få instämma med den siste
värde talaren i den sednare delen af hans anförande. Det lärer
icke kunna undfalla någon, som derå fäster upmärksamhet, ali det
icke träffar riktigt väl tillsammans, att bränvins-skall skall erläggas
i förskott för en half månad, under det alt den kortaste lid, för
hvilken man får till bränvinsbränning sig anmäla, är en månad.
Tillkomsten af det klandrade stadgandet kan endast förklaras genom
den obeständighet, som ofta visar sig vid voteringar inom Ulsk.,
såsom hvar och en, hvilken varit Utsk:s-ledamot, nogsamt torde
åsa sig bekant. Vid den ena voteringen segrar en åsigt, vid den
andra gör en aldeles motsatt mening ofta sig gällande. Så har det
äfven tillgått i denna fråga.
Inom Utsk. yrkade jag, att såväl skatten skulle erläggas i förskott
för 14 dagar, som ock denna tid blifva den kortaste anmälningsliden,
men voteringen i den sednare frågan utföll icke till fördel för min
Den 27 Apirl e. m.
533
åsigt. Jag vidhåller likväl denna åsigt och anser således det vara
lämpligt att samma tid, för hvilken i förskott skattas, skall vara
den kortaste bränningstiden.
Deremot kan jag ické instämma i Hr von Hartmansdorffs första
framställning. Erfarenheten gifver nemi. vid handen, att då bränvinstillverkaren
har frihet att välja emellan olika månader för näringens
bedrifvande, så finner han ofia ulväg alt begagna dem alla.
Vi veta, alt sådana genvägar blifvit begagnade och vi hafva här på
detta rum hort en bränvinsbränuare förklara, att sådant vore både
klokl och tillätet. Jag anser derföre, all man bör genom tydligt
lagbud förekomma elt sådant kringgående af lagstiftarens verkliga
mening och bestämma en viss lid, under hvilken näringen får ulöfvas
utan någon optionsrätt för näringsidkaren. Hvilken lid är den
lämpligaste, derom har jag ej tillräcklig erfarenhet, men, i brist på
bättre, tillstyrker jag Elsk:s förslag i delta hänseende.
Frih. Raab: De förslag, Hr von Hartmansdorff framställt,
åsyfta en förmån för de mindre brännerierna och icke för de större.
Del sednare, af Gr. von Platen understödda förslaget slår dessulom
i full conseqvens med R. o Ad:s beslut ang:de den 41 §:n. Härjemte
anser jag mig böra nämna, att ledamöterna af BondeSt. inom
Utsk. synles lägga mycken vigt pä ifrägavar.-de förmån, och man kan
också icke annat än erkänna billigheten af att, derest en jordbrukare
verkligen skulle vilja tillverka bränvin endast till husbehof, han
icke tvingas alt bränna längre lid än för sådant ändamål erfordras.
Beträffande förslaget, att bränvinsbrännaren skulle få välja 2:ne
månader af de 3, hvarunder tillverkningen får ega rum, så anser
jag mig böra äfven delta förslag understödja. Hvad fabriksbränuingen
vidkommer, är det lemligen säkert, att de 2:ne höstmånaderna
dertill begagnas. Befinnes sådant vara fördelaktigt, så skall
det utan tvifvel väcka förargelse bos ägarne af mindre brännerier,
all de äro beröfvade en fördel som åtnjutes af de större bränneriernas
ägare. Den invändning Gr. von Plalen framställt, alt följden
af elt sådant stadgande skulle blifva, atl alla 3 månaderna skulle
användas till bränviusbränning i st. f. endast 2:ne -månader, torde
förfalla, då man besinnar alt rättigheten till bränviusbränning, enl.
förslaget, skulle blifva en personal-rättighet och ej mera ovilkorligen
vara fästad vid jorden. Det kan visserligen hända, att samma redskap,
som en bränvinsbrännare begagnat under höstmånaderna, lånades
eller såldes åt en annan, som anmält sig att bränna under
vårmånaden, men dylika fall torde ej blifva talrika och dessutom
måste man erinra sig, att det egentliga hindret emot allt för stor
brätt vinstillverk ning skall ligga i den förhöjda skatten och icke i
den omständigheten, att ett och samma redskap ej får begagnas på
mera än elt ställe. Jag litar mest på varans höga beskattning, och
ur denna synpunkt anser jag det icke vara vådligt att medgifva den
valfrihet, Hr von Hartmansdorff påyrkat, samt tillstyrker derföre R.
o. Ad. att dertill lemna sitt bifall.
Gr. von Platen: Jag ber atl få erinra den siste värde talaren,
hvilken ansett att den föreslagna förändringen i afseende på
534
Den 27 April e. m.
liden skulle afse att bereda de mindre brännerierna en fördel, derom,
att discussionen inom ölsk. icke föranleder till eli sådant antagande.
De, som inom Ulsk. förde dessa bränneriers talan, fordrade
tvertom ovilkorligen, att tillverkningen vid sådana bränneriet' skulle
få e^a rum en månad på hösten och en på våren. Den värde
talaren torde äfven påminna sig, att det ifrån början icke var meningen
att införa olika tidsbestämmelser för de båda slagen af bränneriet',
men att denna olikhet sedermera tillkom derigenom alt BondeSlts
ledamöter bestämdt fordrade en bränningsmånad på våren.
Jag tior således att man, utan alt derigenom på minsta vis skärpa
lagen för de mindre brännerierna, katt bifalla Ulskts förslag i delta
hänseende.
Hr Ribbing: Jag anhåller blott alt fä förena mig med Gr.
von Platen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För min del kan jag icke inse
det förmenade sammanhanget emellan stadgandet om skallens erläggande
i förskott för en half månad och föreskriften alt minsta brättniugsliden
skall vara en månad. Det förra stadgandet har naturligtvis
tillkommit för alt bereda Slaten säkerhet för utbekommande af
den å tillverkningen lagda dryga skatt. Då man således å ena sidan
ville förskaffa statsverket denna säkerhet, borde man äfven å
andra sidan tillse, att den skattdragande icke onödigtvis betungades
med att erlägga skatten för längre lid. än som för ändamålet erfordrades.
Man kunde visserligen, utan äfventyr för Staten, hafva
bestämt en ännu kortare tid, men delta ansågs troligtvis olämpligt,
emedan en dylik föreskrift skulle förauleda alltför ofta återkommande
liqvider emellan statsverket och näringsidkarne, hvilket vore för dem
båda besvärligt. Då således skattens erläggande för en hel månad
ansågs blifva för den skattdragande alltför betungande, och dess utbetalande
för en mycket kort tid deremot ansågs medföra onödigt
besvär, bestämde man sig för en half månad och har derigenom,
enl. min lanke, träffat den tätta medelvägen.
Något helt annat är deremot bestämmandet af den kortaste tid,
för hvilken man får till bränvinsbränning sig anmäla. Om man
måste medgifva, alt en bränvinsbrännare icke kan med någon fördel
idka denna handtering under kortare tid än en månad, sä följer
deraf, alt en tillåtelse alt tillverka bränvin under endast 14 dagar,
vore öfverflödig och skulle lemnäs obegagnad; men om sådant
oaktadt någon skulle vilja begagna sig deraf, så vore ett sådant medgifvande
förenadt med mycken besvärlighet i afseende ä tillverkningens
kontrollprande. Vid de större brännerierna nftdgadeé man
hafva serskildta kontrollörer under denna korta tiderymd och äfven
i afseende å de mindre verken skulle åtskilliga olägenheter i och
för tillverkningens kontrollerande upkomma, hvarföre jag tror, alt
Utsk:s förslag i della hänseende är välbetänkt och bör af R. o.
Ad bifallas.
Hvad åter beträffar Hr von Ilaitmansdorffs andra förslag, åsyftande
att bereda bränvinstillverkarne frihet ali välja 2:ne månader
af 3:ne, så är det naturligt, att den, som förordar 6 månaders
T) c n 27 April e. ra.
535
bränningstid, icke finnér någon olägenhet uti en sådan valfrihet.
Men R. o. Ad., sorn nyligen beslutat, ali bränvin icke får tillverkas
under längre tid än 2:ne månader af året, bör väl svårligen tillåta,
att i författningen införes ett stadgande, som skulle bereda bränvinsbrännarue
utväg alt ansvarsfull tillverka varan en månad längre än
medgifvet är, hvarå vi just linder innevarande bränningslermiu haft
exempel. Att meddela en föreskrift, med vetskap derom, att den
utan särdeles svårighet kan kringgås, anser jag vara högst olämpligt
och med all lagstiftning oförenligt, hvarföre jag på det högsta afstyrker
Hr von Hartmansdorffs förslag och yrkar bifall till förevartde §.
Hr Braunerhjelm: Om man anser nödvändigt, att bereda
sammanhang emellan de båda stadganderna om skattens erläggande
i förskott och om anmälningstiden, så hade jag önskat, att skatten
skulle erläggas på förhand för hela månaden. Inom Utsk. gjorde
äfven en sådan åsigt till en början sig gällande, men då man log
i betraktande de stora summor, hvarmed ofta mindre bemedlade
näringsidkare derigenom skulle nödgas förskotlera. ansåg man billigheten
fordra, att liden nedsaltes till 14 dagar. Men alt äfven nedsätta
minsta tillverkningsliden till nämnde dagtal, anser jag vara
högst otjenligt, enär ett dylikt stadgande skulle befrämja det sätt
alt bedrifva näringen, man just bör söka motverka, eller husbchofsbränningen.
Del är nemi. tänkbart, alt i en by, der endast en
bränvinspanna finnes, 4 delegare öfverenskomma att begagua densamma
hvar och en under 14 dagar af de medgifne 2:ne månaderna
och sålunda kommer bränvin all tillverkas på 4 båll i st. f.
på ett. Dessutom skulle ett sådant stadgande, såsom Gr. Lagerbjelke
redan anmärkt, förorsaka svårighet vid kontrollen af bränvinsbränningen,
andra olägenheter att förtiga, och anhåller jag, på
grund häraf, om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. von Kraemer: Jag är af föreg:de talare förekommen
och instämmer i deras åsigt, hvilka yrka bifall till denna §. Skulle
man tillåta, att brånningstiden kunde utgöras af endast 14 dagar,
blefve tillverkningens kontrollerande mycket försvårad. Bränvinsredskapen
mäste oftare förseglas och kontrollörerna ouphörligen förflyttas
från det ena bränneriet lill det andra, isynnerhet som det skulle
kunna hända, alt sedan en bränvinsbrännare anmält sig för 14 dagar
och eu kontrollör af hans tillverkning blifvit tillsatt, under beräkning
att efter nämnde lids förlopp blifva kontrollör vid ett annat
bränneri, hvarest tillverkningen skulle under den sednare delen
af månaden bedrifvas, den förre liränvinsbrännaren anmälte sig för
ytterligare 14 dagar, då en ny kontrollör öfver tillverkningen under
sistnämnde tid mäste vid ettdera bränneriet tillsättas. Följden
af stadgandet blefve således, att kontrollörernas antal och fördelning
icke kunde på förhand bestämmas och jag anser derföre det vara
för ordningens skull nödvändigt, att den minsta anmälningstiden
blifver en månad.
Vidkommande förslaget att lemna näringsidkarne valfrihet i afseende
å bränningsmånaderna, måste jag detsamma högeligen afstyrka,
emedan vi haft allt för (ärska exempel af att en dylik val
-
536
Den 27 April e, m.
frihet lätt Itan missbrukas. Man bör derföre i förordningen bestämdt
föreskrifva, under hvilka månader bränvinsbränning får ega
rum. Vill man låta äfven de mindre bränvinsbrännarne begagna
2:ne höstmånader, i st. f. en om hösten och en på våren, har jag
för min del intet deremot, men bestrider all valfrihet, såsom föranledande
missbruk.
llr von Hartmansdorff: Min mening är icke att bränvinslillverkningen
skall ökas, ulan tvertom, att man icke måtte, genom
stadgandet, del minsta anmälningstiden skall vara en månad, nödga
bränvinshrännaren tillverka mera än lian sjelf vill. Jag har framställt
båda förslagen i syftning alt göra den tvångströja, man vill
påsätia näringen, mindre snäf: roen jag förutser nog, att äfven detta
bemödande skall misslyckas.
Dä nu öfverläggningen förklarades fulländad, framslälde Hr Gr.
o. Landtm., att Hr von Hartmansdorff i afseende på förevar:de §:s
första mom. yrkat, dels alt första meningen deri mätte erhålla följande
lydelse: ”Bränvin må tillverkas under hela April månad samt
”från och med d. 16 Okt. till och med d. 15 Dec., under hvilken
”lid bränvinstillverkare eger välja den af högst 2 månader, då han
vill handteringen utöfva”; uti hvilken redaclion Frih. Raab instämt;
dels att andra meningen må blifva sälydande: ”En half månad vare
”ilen kortaste lid, för hvilken någon må sig till bränvinsbränning
”anmäla”; uti hvilket förslag Gr. von Platen och Hr Ribbing in
stämt;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, först framslälde om R. o.
Ad. bifölle Utsk:s i afseende på Irsla meningen i Irsla mom:l afgifna
förslag, samt efter denna propos:ns besvarande med starka Ja
jemte åtskilliga Nej, förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Propos. lill bifall å andra meningen af Irsta mom. enl"
Utsk:s förslag, liief härefter framställd och besvarad med Ja jemte
ett eller annat Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, all han
funnit Ja öfvervägande. '
Uppå sedermera framståld propos. biföll R. o. A. jemväl del
utan anmärkn. lemuade 2:dra mom. af förevar:de §.
Sorn 5:te §:n redan var pröfvad förekom nu
§ 6.
Denna § bifölls.
§ 7-
Frih. Raab: Jag vågar i afseende å denna § åberopa inne
hållet
af min Betänk, vidfogade reservation. På sätt deraf närmare
kan inhämtas, anser jag det vara oriktigt, att tillåta den enkla bränvinspannan
hafva hvad form som helst och finnér en begränsning
af dess utsträckning eller vidd vara nödvändig. Om en begränsning
i detta hänseende icke iakttoges, så befarar jag, att småpannorna
komma att erhålla en sådan vidd, alt deras afverkningsförmåga
blifver dubbel emot hvad man i förslaget beräknat. Då lik
-
Den 27 April e. m.
537
val dessa pannors dagliga afverkningsförmåga i förslaget är beräknad
ända till fjidelar af pannerymden, så torde den i min reservation
föreslagna begränsning, eller att pannans diameter ej finge vara
mer än fem gånger större än dess höjd, kanhända vara allt för stor
och jag vill således förändra mitt förslag i delta hänseende till hvad
äfven inom Utsk. ifrågasattes, eller att diametern finge vara högst
7 gånger större än höjden. Till stöd för detta mitt yrkande ber
jag att få åberopa den erfarenhet, som Skottland i delta fall lemnat
oss. 1 nämnde land, der fordom skatten utgick efter pannerymd
med rättighet för bränvinstill verkaren att begagna bränvinspannor af
hvad form som helst, gjorde man dem slutligen så låga, att afrinningen
fullbordades på 3;ne minuter. Jag vet att man härvid
skall göra det inkast, alt allt för långt drifna försök i denna väg
skola korrigera sig sjelfva, enär pannbottnen, om pannan göres för vid,
tager skada; men delta inkast torde förlora all vigt, då jag erinrar
derom, att det sannolikt kommer att tillgå sålunda, att hvar och
en bränvinsbrännare förser sig med 2:ne pannor, så att, när den
ena pannan går sönder i bottnen, låter han för några R:dr laga
densamma och fortfar att bränna med den andra så länge den håller,
hvarefter han återtager den lagade pannan och begagnar densamma
så länge den håller o. s. v. Jag tror således att försigtigheten
fordrar, det en begränsning i afseende ä pannans vidd föreskrifves,
och vågar derföre föreslå, att, på sätt jag redan omnämnt,
pannans diameter ej få vara mer än 7 gånger större än
dess höjd.
Hr Brannerhjelm: Då de små pannornas rymd blifvit in
skränkt
till 20 k:r, så torde den af Frih. Raab föreslagna begränsningen
af pannans vidd vara helt och hållet öfverflödig. Jag har
af sakkunnige personer erhållit underrättelse derom, att den tjenligaste
proportionen emellan pannans höjd och bottnens diameter är
1 till 5, ty i så konstruerade pannor står mäsken lagom högt, då
deremot, om mäsken står lägre, bränvinstillverkaren tillskyndas förlust
genom pannbottnens förderfvande, och denna förlust är större
än att den kan ersättas genom den ökade tillverkningen. Jag tror
således, att all begränsning af pannans form är onyttig och öfverflödig
och förmodar, att ingen bränvinsbrännare med verklig sakkännedom
begagnar pannan af allt för stor vidd i förhållande till
höjden, ty, om mäsken står för lågt, mäste den, för att ej upbränna
pannbotten, ständigt omröras, hvilket är särdeles besvärligt och förorsakar
onödig kostnad. Dessutom skulle, derest vissa dimensioner
blefve för småpannorna i författningen föreskrifna, alla dessa pannor
af kontrollörer besigtigas och upmätas, hvilket skulle föranleda tvister
och chikaner. För min del önskar jag icke framkalla sådant
och anhåller derföre om bifall till §:n.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: K. M. har i Sin Nåd. Propos.
föreslagit, att de mindre redskapen skola vara konstruerade efter
en bestämd modell. Jag anser äfven, att i en viss mån begränsad
form på redskapen skulle medföra nytta. Så länge man,
i brist på annan utväg att beskatta de enkla pannornas tillverkning,
53S
Den 27 April e. m
måste beräkna afgiften efter deras antagna afverkningsförmåga, bör
man icke förbise, att afverkningsförmågan till en betydlig del beror
på pannans form och proportioner. Den siste värde talaren har
ganska rätt deruti, att den tjenligaste pannan är den, hvars diameter
är 5 gånger större än höjden, men tjenliglieten betyder här
den förmåga pannan har att gifva det största möjliga qvantum bränvin
af en viss qvantitet mäsk, då deremot bränvinsbrännaren, som
vill updrifva pannans afverkningsförmåga, för att vinna lindring i
skatten, anser den panna tjenligast, som på en viss tid gifver det
storsta möjliga qvantum bränvin. Så länge skatten var obetydlig,
låg det naturligtvis hufvudsakligast i bränvinsbrännarens intresse, att
ur råämnet frambringa så mycket bränvin som möjligt, men då
bränningsafgifien blifver förhöjd till det betydliga beloppet af 16
sk. b:ko per k:a, så öfvergår detta intresse till ett annat, nemi.
att på den kortaste tid kunna tillverka mesta bränvinet, äfven med
förlust af något af det qvantum bränvin, som eljest kunnat ur mäsken
utdragas; ty den vinst, som upkommer derigenom, att pannan
frambringar mera bränvin än som vid skattens åsättande blifvit
beräknadt, öfverväger förlusten af att råämnet icke helt och hållet
tillgodogöres.
På grund häraf tager jag mig friheten tillstyrka, att någon bestämmelse
i afseende å de enkla redskapens form i förordningen
intagas. Alt detta sker på det sätt, att en viss modell för de mindre
pannorna fördskrifves, på sätt K. M. föreslagit, tror jag äfven
vara det rättaste. Man kan häremot visserligen anmärka, att alla
pannor, som ej ega denna form måste till följd häraf omarbetas,
hvilket onekligen skulle medföra olägenheter; men om man, för att
undvika delta, inskränker sig till den här föreslagna bestämmelsen
af en viss proportion emellan pannans höjd och (hams ter, så behöfva
alla de pannor, hvilkas dimensioner inträffa med eller icke
upgå till denna proportion, icke omarbetas, utan endast sådana
pannor, hvilkas dimensioner öfverskrida den fastställda proportionen,
och antalet deraf torde icke vara så särdeles stort, enär de pannor,
hvilkas diameter är 5 gånger större än höjden, äro enl. allmänna
meningen de, som tillgodogöra det mesta bränvin af en viss qvantitet
råämne.
Till följd af hvad jag nu haft äran andraga, och i öfverensstämmelse
med K. M:s förslag i detta hänseende, anhåller jag, alt
en bestämmelse i afseende å de mindre redskapens proportioner,
måtte af R. o. Ad. fastställas.
Gr. Lagerbjelke: Emellan K. M:s Propos. och Utskrs förslag
förefinnes den ganska väsendtliga skillnad, att den Kongl. Propos.
medgifver icke så obetydligt större enkla pannor än dem Utsk. funnit
lämpligt föreslå. Det är kändt, att ju vidare pannans botten
är i förhållande till dess höjd, desto fortare går averkningen. Men
det finnes dock en gräns för bottnens allt för stora utsträckning,
bestående deruti, att, på sätt Hr Braunerhjelm anmärkt, mäsken icke
får stå lägre än 5 tum, derest pannbottneu ej skall laga skada. Nu
är det gifvet, att ju mindre pannan är, desto svårare är det att få
Den 27 April e. m
539
en vid botten med 5 liim djupsiående mäsk, men att deremot, då
pannan är stor, bottnen kan blifva ofantligt vid i förhållande lill
höjden, hvaraf följer, att det är en väsendtlig- skillnad, att låta pannorna
ega hvad form som helst, dä de äro stora, på sätt K. M.
föreslagit, än då de ovilkorligen skola vara mindre, såsom Utsk.
tillstyrkt. Den våda, som i detta hänseende, enl. K. M:s förslag
förefinnes, eger således icke rum, om Utsk:s förslag gillas.
Deremot skulle, om ett dylikt stadgande införes, icke obetydliga
olägenheter upkomma för ägarne af de mindre pannorna. Det
är gifvet, alt hvarje panna, som icke fullt öfverensstämde med den
fastställda ritningen, måste omarbetas och om denna omarbetning
blefve äfven i ganska ringa män felaktig, kunde densamma af vederbönde
kontrollörer kasseras, så att en dylik föreskrift skulle
gifva anledn. till onödigt trakasseri och undersökningar från fiskalernas
sida. Då man öfver hufvud taget gått lemligen hårdhändt tillväga
emot de mindre pannornas ägare, ser jag intet skäl att onödigtvis
vid delta tillfälle pä samma sätt förfara, och skulle äfven,
till följd af Utsk:s förslag, pannornas afverkningsförmåga blifva något
större än beräknadt är, så kan detta likväl icke blifva annat
än en obetydlighet, då man besinnar, huru liten pannan är. Jag
vågar således anhålla om bifall till denna §.
Hr Braunerhjelm: Jag är hufvudsakligen förekommen af
Gr. Lagerbjelke och hade ämnat, på sätt han redan ulredt, fästa
upmärksamhelen på den väsendtliga skillnad, som uti ifrågavartde
hänseende förefinnes emellan K. M:s och ötsk:s förslag. När den
enida-pannan får ega en sådan storlek, som i K. M:s Propos. medgifves,
kan det vara nödvändigt att fastställa en viss norm för densammas
konstruktion, men förhållandet blifver annorlunda, enl.
Utsk:s förslag, som icke medgifver att pannornas rymd är större än
20 k:r. Skulle möjligen dessa pannors afverkning blifva något
större än enl. U(sk:s beräkning, så är ju detta icke så farligt, ty
den försnillning af skatt, som derigenom skulle upkomma, blefve
ganska obetydlig. Jag anser således Frih. Raabs förslag vara alldeles
obehöfligt och anhåller ånyo om §:ns godkännande.
Frih. Raab: Jag anhåller först att få bemöta den gjorda framställningen
derom, att det af mig föreslagna stadgandet skulle leda
till mycket obehag och trakasserier, emedan Fiskalerna ständigt skulle
undersöka, huruvida pannornas beskaffenhet öfverensstämde med den
fastställda modellen. Denna undersökning behöfde likväl icke ske
annat än vid det tillfället då pannan upmälles, och skulle sedermera
ej ifrågakomma, sä att det fruktade obehaget ej blefve särdeles
stort.
Hvad derefter beträffar den omtalade skillnaden emellan pannornas
rymd enl. K. M:s förslag och enl. Utsk:s, så utgöres denna
skillnad icke af mera än 7 k:r för pannor utan mäskvärmare och
3 k:r för pannor med mäskvärmare. Icke kan denna obetydliga
skillnad, utgörande icke fullt en tredjedel al pannerymden, vara af
sådan vigt, att den skulle göra all begränsning af pannans vidd öfverflödig.
Man har sagt, att mäsken icke bör stå lägre eller högre
540
Den 27 April e. m.
än 5 tum. Jag erkänner, alt jag icke har uträknat, huru högt mäsken
kommer ali slå, i fall pannans proportioner blifva sådana jag
föreslagit, men jag vill blott omnämna hvad i Utsk. upgafs af dem,
som närvarit vid den skedda profbränningen med en 20 k:s panna,
eller att mäsken deruti stod 5 tum hög vid kanterna, men lOtum
i bottnen.
Dessutom ber jag ali fä nämna, att man i andra länder påfunnit
ett ganska enkelt sätt att förekomma vidbränning, bestående
deruti, ali man utpressar det tjockaste af den utjästa mäsken och
endast bränner återstoden — det tunna, då den utan fara för vidbränning
kan afkokas, om den står knappt 2 tum djupt.
Den större afverkningsförmåga, som pannan genom bottnens
allt för stora vidd skulle erhålla, blefve icke så obetydlig, som man
tyckes vilja föreställa sig.
Hr Gripenstedt: Den enda grund, hvarpå raotståndarne till
Frih. Raabs förslag hittills stödt sig, är, att det maximum för de.
enkla pannornas storlek, som blifvit af Utsk. bestämdt, är mindre
än det af K. M. föreslagna. Gr. Lagerbjelke har ansett denna omständighet
vara så väsendtlig, att en föreskrift i afseende ä pannornas
form endast härigenom blifvit alldeles öfverflödig. Men denna
skillnad är i sjelfva verket icke så vigtig som man velat förespegla.
Då 20 förhåller sig till 27 ungefärligen såsom 3 till 4, är således
pannerymden enl. Utsk:s förslag endast ^:del mindre än uti K. M:s
Propos. Kan nu denna inskränkning i pannerymden göra en bestämmelse
öfverflödig, som man eljest anser vara ganska välbetänkt,
ja till och med medgifver varit oeftergiflig.
Det är dessutom alldeles icke en småsak, om man, genom att
gifva pannan någon förändrad konstruktion, kan updrifva dess afverkningsförmåga
måhända till dubbelt emot hvad vid skattens åsättande
blifvit beräknadt. Efter hvad jag hört berättas, har jn uti
ett bränneri här i trakten af hufvudstaden man kommit ända derhän,
att tillverkningen under dygn med en enkel panna, titan mäskvärmare,
npsligit ända till 1| gånger pannerymden, då deremot,
enl. Utsk:s beräkning, en sådan pannas afverkningsförmåga endast
skulle upgå till af pannerymden. Averkningen med denna
panna är således mera än dubbel emot den afverkningsförmåga,
Utsk. antagit, och vid sådant förhållande kan det väl icke vara likgiltigt,
att skatten, som blifvit beräknad att utgöra 16 sk. b:ko per
k:a, i sjelfva verket icke skulle komma att utgå med mera än 8
sk. Då flera mill:r k:r bränvin onekligen komma alt tillverkas med
enkel redskap, så låter det såsom mig synes, svårligen försvara sig,
att man, oaktadt man har exemplet af ett missbruk i så stor skala
som det omnämnde för ögonen, likväl uraktlåter att vidtaga en åtgärd,
som så lätt skulle kunna förekomma detsamma. Jag har icke
hört anföras någon enda verklig olägenhet, som skulle blifva en
följd af ifrågavarule förslag till begränsning af pannornas vidd och
då man erkänt och måste erkänna, att bränvinsbrännaren på nu
antydda väg kan undandraga sig den beskattning, som R. St- vid
tillverkningen afsett, kan jag icke rätt begripa, hvarföre man mot
-
Den 27 April e. ra.
541
sätter sig en bestämmelse, hvarigenom en sådan försnillning skulle
göras omöjlig, aldra helst då det, på sätt Frih. Haab sednast yttrade,
eljest lärer blifva svårt för K. M. att vidtaga denna åtgärd,
enär den utöfvar ett inflytande på beskattningen. Jag vidblifver
min anhållan att den begränsning af de enkla pannornas vidd, som
Frih. Raab föreslagit, mätte af R. o. Ad. gillas.
Frih. Raab: För den händelse att R. o. Ad. skulle fästa af
seende
4 min framställning, så får jag föreslå, att l:sta mom.
af 7 § måtte erhålla följande redaction: ”alt pannan får äga
hvad form som helst, dock att dess diameter ej må öfverstiga sju
gånger dess höjd.”
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Jag är i sjelfva luifvudsaken
ense med Gr. Lagerbjelke och Hr Braunerhjelm och vill endast,
med anledn. af Hr Gripenstedt yttrande, göra den anmärkn., att
del var ganska nödvändigt, alt den af K. föreslagna pannan skulle
vara konstruerad efter en viss form, enär den af K. M. föreslagna
skallen endast är beräknad att utgöra 12 sk. för k:a. Nu deremot
hafva 3:ne Stånd redan beslutat, ali afgiften för en k:a bränvin
skall utgå med 10 sk., och vid sådant förhållande är det vida mindre
farligt, oro afverkningsförmågan skulle något öfverskrida Utsk:s
beräkning, än del hade varit, om K. M:s förslag i afseende å beskattningen
blifvit antaget.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, huruvida det icke
vore lämpligare alt återremittera denna § än att nu besiämmahans
ordalydelse. När 2:ne Stånd godkänt Betänk., samt BondeSt. återremitterat
detsamma, så och för den händelse att R. o. Ad. jemväl
skulle ålerförvisa denna g, korame Ulsk. i tillfälle alt laga i öfvervägande,
huruvida det vore skäl att göra den föreslagna ändringen
eller icke. Om hon beslutas, kunde bon i Utsk. verkställas med
mera noggrannhet, än som nu torde blifva fallet.
Hr Hjärne: Sedan Hr Braunerhjelm utredt förhållandet, anser
jag mig kunna vara ganska kort och vill endast tillägga, att om
pannan innehåller 20 eller 27 k:r, så inverkar detta sä obetydligt
pä afverkningsförmågan, alt det nästan är omärkligt. Jag anser det
skäl, som blifvit framställdt emot Frih. Raabs förslag, gälla lika
mycket för en panna af 20 k:rs rymd, som för en panna af 27 k:rs
rymd. Det är blott när pannerymden upgår till 40, 50 eller 60
k:r, som den nu föreslagna begränsning torde vara nödvändig.
För öfrigt ber jag alt få fästa upmärksamheten derpå, att 2:ne
Stånd redan bifallit detta Betänk, och alt det vid sådant förhållande
är föga troligt alt Ulsk., till följd af en återremiss från R. o. Ad.
af denna punkt, skall frånträda sitt af 2:ne Stånd redan godkända
beslut, hvilket beslut jemväl torde vara grundadi på en noggrann
kännedom af det tekniska i denna fråga. På grund häraf tillstyrker
jag bifall till denna §.
Hr Gripenstedt: Till svar å den anmärkn. Frih. af Ugglas
gjort derom, att de mindre pannornas begränsning till deras vidd
vore af mindre vigt, sedan skatten blifvit förhöjd till 16 sk. per
542
I) e n 27 April e. m.
k:a, än om skallen, på sätt K. M. föreslagit, blifvit fastställd till
12 sk. k:n, får jag förklara, alt detta beror helt och hållet uppå
den synpunkt, hvarifrån man betraktar frågan. Då skattebeloppet
är höjdt till 1(5 sk., är det nemi. klari, att vinsten af en tillställning,
sådan som den nu ifrågasatta, hvarigenom den beräknade tillverkningen
kan öfverskridas, blifver betydligare, än om skatten endast
utgjorde 12 sk. Om således något korrektiv skall finnas emot
försöket att updrifva pannornas afvelAningsförmåga utöfver den antagna
beräkningen, så torde della korrektiv snarare böra vidtagas,
då det gäller en större summa, än dä fråga endast är om en mindre.
I afseende på Hr von flartmansdorffs begäran om återremiss får
jag förklara, alt jag icke för min del bar något alt deremot invända,
och detta sä mycket mindre, som min mening så lill vida afviker
från-Flili. Raäbs förslag, att jag anser det pannans diameter ej bör
tillåtas vara större än 5 gånger pannans höjd.
Frih. Raab: Jag hemställer till Hr von Hartmansdorff, huru
vida
för vinnande af den förändring, som här åsyftas,, en återremiss
af § är behöflig, då R. o. Ad. i del fall kommer alt öfverlemna åt
Utsk. alt i detta förslag göra de redactionsförändringar, som i anledn.
af R. o. Ad:s beslut böra vidtagas.
Det skäl till en återremiss, sorn' förefinnes i Hr Gripenstedts
från min åsigt något afvikande mening, torde äfven kunna förfalla,
då jag förklarar, alt jag icke envist fast håller min mening, utan
gerna skall, ifall Hr Gripenstedt icke skulle finna för godt att förena
sig med mig, instämma i hans yrkande. Skälet, hvarföre jag
ansett mig böra påyrka proportionen af 1 till 7, är att Utsk. ansåg,
att, ifall någon begränsning skulle bestämmas, borde den äga
närande proportion. Jag vet visserligen, att proportionen af 1 till
5 är fördelaktigare, men har föreställt mig, alt det är bättre att hafva
någon begränsning än ingen.
Gr. Lagerbjelke: Hr Gripenstedts anmärkn. emot Frih. af
Ugglas vore riktig, ifall det endast funnes mindre bränuerier med
enkla pannor. Men nu hafva vi äfven de s. k. större brännerierna
med ångpannor och då, enl. K. M:s förslag, dessa sednare skulle
draga en skatt af 16 sk. för k:a, under det att de enkla pannornas
beskattning endast skulle utgöra 12 sk. per k:a, så är det ju klart,
att ifall de sednares afverkningsförmåga kunde updrifvas så högt, att
skatten sjönke till ett ännu mindre belopp än 12 sk., skulle det
blifva en så stor fördel ait tillverka bränvin med de lägre beskat
tade
enkla redskapen, att de stora brännerierna nedlades. Derföre
var det ock nödvändigt att föreskrifva en viss konstruktion för de
små pannorna. Nu deremot, då skatten blifvit bestämd till lika belopp
för båda slagen af bränneriet-, så kan, äfven om smäpannornas
afverkningsförmåga updrifves till något mera än den enligt beräkningen
antages vara, vinsten af den sålunda något nedsalta beskattningen
icke tipväga fördelen att i stort bedrifva tillverkningen.
Häraf torde R. o. Ad. finna, alt Frih. af Ugglas’ anmärkn. är ganska
väl grundad. Jag fortfar i min anhållan om punktens god
kännande.
Den 27 April e. m
543
Hr von Hartmansdorff: Het är till lidens besparing, jag
föreslagit punktens återremitterande. Här finnas 3:ne olika meningar.
nemi. Ulsk:s, Frih. Raabs och Hr Gripenstedts. Om en hvar
af nämnde Hrr håller strängt på sitt förslag, så att vi nödgas rösta
derom, går det långsammare än om vi återremitterade punkten och
derpå öfverginge till en annans behandling.
Frih. von Krsmer: Jag har egentligen begärt ordet för alt
yrka, det R. o. Ad. mölle fatta ett defiuitift beslut i denna fråga.
Om en begränsning af pannans vidd anses böra föreskrifvas, tror
jag att proportionen emellan höjden och diametern Bör vara såsom
1 till 5 och icke såsom 1 till 7. Sjelf har jag visserligen icke
tillräcklig kännedom i ämnet för att kunna fälla ett bestämdt omdöme
härutinnan, men jag har rådfrågat mig med sakkunnige kopparslagare,
innan denna -§ skulle till afgörande i Utsk. företagas, och
de hafva sammanstämmande försäkrat mig, att en panna med sistnämnde
proportioner icke skulle kunna med fördel användas.
Jag befarar, alt man fästat allt för mycket afseende å den profbränning,
som nyligen skett här i granskapet af hufvudstaden. Jag
var icke sjelf dervid närvarrde, men jag har hört personer, som öfvervåld
denna profbränning, redogöra derför och de hafva uplyst,
alt mäsktillredningen skett af hvete och ädlare sädesslag, samt alt
alla till bränvinsbränningen erforderlige materialier varit i ett så
fullständigt och ändamålsenligt skick, alt de vida öfverträffade de
materialier, som i allmänhet begagnas vid sådana pannor. Dessutom
tror jag icke, att en profbränning på några timmar kan med
säkerhet läggas till grund för en beräkning af bränvinsbränning under
en hel månad, ty under så lång lid kunna alltid tillfälligheter
inträffa, som göra, alt ett så lyckligt resultat utaf tillverkningens
forcerande medelst stark eld icke erhälles, emedan icke allenast vidbränning
kan inträffa utan äfven pannbottnen skadas och tillverkningens
fortgång sålunda lida afbräck. Det faller sig icke heller
alltid så lätt att inmura en ny panna under vintermånaderna, som
Frih. Raab tyckes föreställa sig, äfven om man har en sådan panna
i reserv, hvilket icke ofta torde vara händelsen.
Slutligen ber jag att få erinra, det BondeSt:s ledamöter inom
Utsk. ansett den i förslaget gjorda beräkningen af de små pannornas
afverkningsförmåga vara allt för högt tilltagen och, om något
vitsord tillägges dessa ledamöters utsago, så synes det mig icke
kunna medföra någon våda att bifalla denna § med den beskrifning
öfver de enkla redskapens beskaffenhet, sorn deri finnes; men skulle
någon ytterligare beskrifning anses nödig, så yrkar jag, att den
ifrågasatta proportionen måtte blifva såsom 1 till 5 och icke såsom
1 till 7, hvarjemte jag anhåller, att beslut härom mätte genast
blifva fattadt, så att saken icke genom återremiss uppehälles.
Frih. Raab: Jag erkänner gerna, alt proportionen af 1 till 5
,är den lämpligaste för att i längden bevara pannan, och får ännu
en gång uprepa, att mitt yrkande af proportionen 1 till 7 endast
skett för att göra en koncession ål dem, som motsatt sig hvarje
begränsning; men för att sammanjemka meningarne i detta fall, ta
-
544
Den 27 April e. m.
ger jag mig friheten föreslå, alt proportionen måtte bestämmas såsom
1 till 6.
Hr Hård, Adam: Som jag sjelf varit bränvinsbrännare —
numera har jag nedlagt mitt bränneri — och således eger någon kännedom
af sättet för denna tillverknings bedrifvande, anser jag mig, då
jag finner, att man ej kan komma öfverens om redskapens form,
böra föreslå, alt i förslaget måtte intagas en bestämmelse, att den
enkla pannan skall vara rund utan sådana fyrkantiga hörn, som benämnes
tuber. Om pannan tillåtes ega denna form, är det tydligt,
att författningen kommer att eluderas, derigenom att pannornas
afverkningsförmåga updrifves vida högre än hvartill den blifvit beräknad.
Hr Brannerhjelm: Jag ber att få fästa den siste värde ta
larens
upmärksamhet ' derå, att det finnes i §:n föreskrifvet, huru
pannan skall vara beskaffad, nemi. .alt den icke (år drifvas annorledes
än genom eldens omedelbara inverkan pä dess botten och sidor.
Några sådana inrättningar som tuber lära således icke få anbringas,
och vid sådant förhållande torde den af Hr Hård föreslagna
bestämmelsen vara aldeles öfverflödig.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad framstälde Hr Gr. o.
Landtm., att i afseende på Ulsk:s förslag icke någon förändring
blifvit yrkad utan blott ett tillägg, nemi. af Frih. Raab, enl. hans
numera förändrade förslag, ”att pannans diameter ej får vara mer
än 6 gånger större än hennes höjd” och af Hr Gripenstedt, att
pannans diameter ej får vara mer än 5 gånger större än hennes
höjd; hvarjemte Hr von Hartmansdorff yrkat ålerremiss å denna §.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde härefter om R. o. Ad , med förbehåll
alt serskildt kunna pröfva de föreslagna tilläggen, behagade
bifalla Utsk:s förslag till 7:de §:n.
Ropades Ja.
Propos. till bifall å det föreslagna tillägget att pannans diameter
ej får vara mer än 6 gåDger större än hennes höjd blef
härefter framstäld och besvarad med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemstälde, om R. o. Ad. bifölle tillägget att pannans diameter ej
får vara mer än 5 gånger större än hennes höjd, samt efter denna
propos:s besvarande med starka Nej, blandade med Ja, förklarade,
att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
I afseende på §:n 8, bade R. o. Ad. redan fattat sitt beslut,
hvarföre nu förekom:
§ 9-
Gr. Sparre, Erik: Jag har hittills icke deltagit i denna
discussion, emedan ämnet är mig främmande. I afseende å den nu
föredragne 9:de §:n, anser jag mig likväl böra göra en anmärkn.,
för hvars framställande någon special kännedom icke kan anses erforderlig.
Den 27 April e. m.
445
Då man i öfrigt behandlat de större och de mindre bränuerierna
lika, så kan jag icke inse orsaken, hvarföre vid de förra bränvin
skall få tillverkas under 2:ne månader på hästen, men vid de
sednare bränningstiden bestämmas till en månad på hösten och en
månad under påföljande vår. Om man antager, alt potates företrädesvis
användes, till bränvinstillverkning särdeles vid de mindre
brännerierna och tager i betraktande, att denna rotfrukt, till följd af
den ofta inträffande potalessjukan fram emot våren, kan vara till en
stor del förderfvad, så blifver ju denna omständighet ert skäl att
tillåta egare af mindre bränneri ali tillverka bränvin af potatisen,
som eljest blifver honom till föga nytta, under 2:ne månader pä
hösten. Vi känna, att inom ett af RiksSl:n, nemi. BondeSt., mycken
ovilja emot hela delta förslag är rådande- Allmogen kommer
sannolikt att anse, ali ett privilegium blifvit dem beröfvadi, samt
att man på dess bekostnad velat gynna de stora bränvinsfabrikerna.
Med kännedom om detta tänkesätt tror jag, alt det skulle komma
alt väcka stort missnöje hos allmogen, då den säg, att sedan den
efter en månads bränningstid måst uphöra med tillverkningen, de
stora brännerierna (ingo fortfara dermed under ännu en månad.
De af Utsk:s ledamöter, med hvilka jag i ämnet samtalat, hafva
sagt mig, att BondeSl:s ledamöter inom Utsk. ifrigt påyrkat, att
hränvinsbränning skulle medgifvas under April månad. Jag finner
likväl utaf de reservationer, som af BondeSt:s ledamöter afgifvits,
att en af dem yrkat valfrihet i afseende å bränningstiden, så att
den, som icke vill bränna på våren, finge bränna 2:ne månader om
hösten. Men hvad skäl förefinnes för yrkandet, att bränvinsbränning
på våren måtte för de mindre brännerierna egarum? Jo, man
säger, alt det är nödvändigt för bonden att om våren förskaffa sig
drank till kreaturens utfodring. Detta skäl torde vid närmare påseende
förfalla, ty det torde utan tvifvel vara förmånligare för bonden,
att till hränvinsbränning på hosten använda potates, innan den
skämmes, och då han såmedelst kan förskaffa sig drank åt kreaturen
och sålunda spara sitt foder-förråd lill våren, synes mig detta
mera ändamålsenligt än att endast och allenast för att hafva tillgäng
på drank om våren, bedrifva bränvinstillverkningen under 2:ne
skiljda terminer, isynnerhet som under den sednare terminen det
billigare ämnet för bränvinsberedningen ofta komme att tryta.
För min del kan jag således icke finna något skäl, att i berörde
hänseende göra någon skillnad emellan de båda slagen af
brännerier, och dä den föreslagna olikheten torde väcka ovilja och
missnöje, så tillstyrker jag R. o. Ad. att besluta, del samma bränningstid
skall ega rum för större och mindre bränneri.
Hr Hjärne: Den siste välde talaren har onekligen rätt deruti,
att det riktigaste skulle hafva varit alt bestämma samma bränningstid
för häda slagen af brännerier. Men ehuru jag i Utsk. icke deltagit
i det beslut, som föranledt den 9:de §:ns intagande i förslaget,
så insei jag mycket väl att man derigenom haft för afsigt att
göra en koncession åt opinionen inom BondeSt., ty man hör alltid
6 H. 35
546
Den 27 April e. m.
från allmogens sida, alt det är för densamma högst nödvändigt alt
få idka bränvinsbränning om våren, för all dymedelst få drankfoder
åt kreaturen, och jag är öfvertygad derom, alt endast detta
skäl varit uphofvet lill ifrägavartde förslag. Om den siste värde talarens
mening vore — hvilket jag likväl ej hört honom bestämdt
uttrycka — att det borde medgifvas egare af mindre brännerier att,
efter det bränvinslillverkningen bedrifvits under första höstmånaden,
välja emellan tillverkningens fortsättande under ännu en månad på
hösten eller dess upskjutande till en månad under påföljande vår,
så vore det en stor fördel för de mindre bränneriernas egare. Men
jag anser, att samma skäl, som gäller emot en sådan fördelning
af bränningstiden för de större brännerierna. i ännu högre grad gör
sig gällande i afseende å de mindre, och jag kan således ej annat
än ifrigt motsätta mig eli sådant förslag.
Jag uprepar del ännu en gång, det är för att gå till mötes en
ännu icke fullkomligt uplyst opinion hos allmogen, som Utsk. tillvägagått
på sätt som skett, ty detta stadgande öfverensslämmer icke
med den princip, som gjort sig gällande inom R. o. Ad , och med
det beslut, som af 3:ne Stånd redan är fattadt, att bränvinsbränning
icke är en sådan näring, som uteslutande bör vara fästad vid
jorden- Det är således endast med afseende på en inom den talrikaste
delen af nationen, tyvärr, ännu herrskande fördom, som jag
för min del anser denna koncession böra göras, men att utsträcka
detta medgifvande så långt, att man lemnade allmogen valfrihet
emellan en höst- och en vårmånad till bränningstid, det tror jag
icke vara rådligt. Jag tillstyrker således bifall lill U(sk:s förslag i
denna del, och anser de emot detsamma gjorda anmärkn:r ej vara
af sådan beskaffenhet, att de höra förmå R. o. Ad. att fatta ett annat
beslut i frågan.
Frih. von Kraemer: Oro jag rätt npfattat de reservationer,
som BondeShs ledamöter inom det Serskilda Utsk. afgifvit emot
detta förslag, ehuru jag erkänner, att jag ganska flyktigt genomläst
dem så är reservanternas åsigt den, att de förbehålla sig en höstmånad
till bränningstid, men vilja sedermera hafva rättighet alt välja
emellan ännu en höstmånad och en vårmånad. Det är emot en sådan
valfrihet som jag upträder, emedan derigenom en olikhet emot
de större brännerierna kommer att upslå. Deremot erkänner jag
gerna, att det för hvar och en, som tillverkar bränvin, är fördelaktigare
att bränna under 2:ne månader i en följd, än att afbryta
bränviosbränningen och bedrifva den under 2:ne frånskiljda tider.
En annan olägenhet, sorn skulle blifva en följd af bränvinsbränningens
tillåtande å olika tider, förekommer äfven i afseende
å handteringens kontrollerande, ty det lärer vara oneklig!, att en
sådan tillåtelse ökar lättheten till lönnbränning. Derföre är just
denna § den enda, hvaremot jag ämnat mig reservera, helst jag
äfven ur ekonomisk synpunkt, ansåg det vara rättast, att näringen
be drefs utan afbrott, men då RondeSt:s medlemmar inom Utsk.
bestämdt förklarade, att allmogen ansåg bränvinsbränning om våren,
utgöra en väsendtlig förmån för deras landtbruk, så trodde jag
Den 27 April e. m.
547
mig ej böra motsätta mig det föreslagna stadgandet. Jag skulle,
bufviidsakligast i och för kontrollens skull, helst önska, att bränningstiden
äfven för de mindre brännerierna bestämdes till 2:ne
månader å hösten, men bestrider deremot på det högsta, att man
skulle få valet emellan en höst- och en vår-månad sig öppet
lemnadt.
Gr. Sparre: Jag tror ej all man, ulan den uppenbaraste
misstydning af milt förra yttrande, kunnat upfatta del, såsom skulle
jag hafva åsyfial valfrihet i afseende ä bränningsliden för de mindre
brännerierna. Jag yttrade ju i bestämda ordalag, icke l,utan
2 eller 3 gånger, att jag ville hafva samma lag för båda slagen af
brännerier, och just derföre ali man i andra afseenden föreslagit
samma stadganden för de båda slagen, ville jag att ett lika förhållande
dem emellan skulle ega rum jemväl i förevartde hänseende.
Jag nämnde visserligen, att jag visste, det ledamöter af BondeSt.
yrkade, alt man borde få välja emellan en höst- och en vårmånad,
men jag förklarade tillika, att jag lör ingen del kunde biträda en
sådan åsigt. Jag förväntade således icke, att man skulle sä groft
missförslå mitt yttrande, att man tydde det såsom skulle jag vilja
gifva de mindre brännerierna en fördel i afseende ä bränningsliden
framför de större. Jag fordrar samma rätt för dem båda, och hoppas
jag, att icke vidare behöfva uprepa delta.
Frih. von Kraemer har yttrat, att det är en stor fördel för
bränvinsbrännaren att få bedrifva handteringen utan afbrott, under
en sammanhängande tidsföljd. Detta är äfven en af alla sakkännare
gillad sats. Det ifrågavartde förslaget skulle således bereda egarne af
de större brännerierna en 'fördel framför dem, som hade mindre
bränneri, och detta är i min lanke ingalunda rättvist. Jag tror,
att man i detta fall icke bör behandla de sednare, som redan anse
sig hafva blifvit ganska illa handterade, sämre än de förra. Om
äfven en eller annan person, beherrskad af en allmän fördom, yrkat,
att bränvinsbränning om våren måtte fortfarande tillåtas, tror
jag att något afseende derå ej bör fästas, ty vid lagars stiftande bör
man icke göra några koncessioner åt fördomen.
Frih. von Kraemer har vidare yttrat, att det är lättare atl kontrollera
tillverkningen, om den utan afbrott bedrifves. Jag instämmer
i detta yttrande, och finner deruti ett ytterligare skäl för min
mening. Jag gillar äfven samma talares yttrande, att det i ekonomiskt
hänseende är förmånligast, att bränvinsbränningen under den
till 2 månader bestämda tiden utan afbrott fortgår. Om man icke,
i afseende å bränningsliden, gifver egaren af ett mindre bränneri
samma rättighet, som är egaren af eli större dylikt verk medgifven,
sä får den förre, om lian på hösten eger större tillgång på potates,
än han under en månad kan till bränvinsbränning använda, icke
sig tillgodogöra denna slörre tillgång, som måhända under vintrens
lopp till följd af potatissjukan går för honom förlorad. Detta är
en bestämd ekonomisk förlust för den enskildie, och det blifver äfven
en statsekonomisk förlust för det allmänna, om han, i brist af
potates, på våren mäste till bränvinsbränning använda säd.
35 *
548
Den 27 April e. m.
Utom den fördel, som tillskyndas de större bränvinsbrännarne
framför de mindre, derigenom alt de förre under höstmånaderna få
bränna på potates, är stadgandet ofördelaktigt för de mindre bränvinsbrännarne
äfven i det hänseende, att om de vilja använda dranken
för att göda sina kreatur, så kunna de det icke, emedan, såsom
vi känna, dertill erfordras längre lid än en månad.
Som jag hittils icke hört några skäl anföras emot den åsigt,
jag haft äran framställa, framhärdar jag deruti och anhåller, om Hr
Gr:ns o. Landlmts propostn på bifall till densamma.
Frill. Stjernstedt, Äng. Wilh.: Man har sagt, att inom
det Serskilda Ulsk. skulle från BondeSfis ledamöters sida blifvit yttrad
den önskan, att allmogen mätte fä bränna bränvin både på hösten
och våren, samt ali denna önskan föranledt Utsk. att, med af
vikelse
från hvad i afseende ä bränningstiden för de större brännerierna
blifvit bestämdt, föreslå, alt vid mindre bränneriet- bränvin
finge tillverkas under April och November, .lag för min del
anser, att man ej bör såsom alldeles afgjordt antaga, att egare af
mindre brännerier betrakta saken från denna synpunkt och, vid öfvervägande
af de skäl, som Gr. Sparre för en motsatt åsigt anfört,
finner jag det vara ganska problematiskt, huruvida icke det vore
fördelaktigare för jordbrukaren att få bränna bränvin med enkel redskap
2:ne månader på hösten i en tidsföljd, än att tillverka denna
vara både höst och vår, oell hufvndskälel för den förra åsigten anser
jag, lika med Gr. Sparre, ligga deruti, att jordbrukaren på hösten
merändels till denna tillverkning begagnar potates, hvarpå han
dä äger en större tillgång än om våren, dä ofta ädlare råämne måste
tillgripas. Men jag tror äfven, att en annan omständighet härvid
bör tagas i betraktande. Så vidt jag vid förslagets genomläsande
kunnat finna, lägger detsamma intet hinder i vägen för en
bränvinstillverkare att på samma egendom bränna bränvin å ett
större bränneri under 2:ne höstmånader samt å ett mindre bränneri
under den medgifna vårmånaden. I 10 § är det endast stadgadt,
att på samma egendom bränvin icke får tillverkas samtidigt i flera
än ett bränneri, men det står icke hvarken i denna eller, så vidt
jag kunnat uptåcka, i någon annan § förbjudet att begagna ett mindre
bränneri i April på en egendom, hvarest raan i ett större bränneri
under höstmånaderne tillverkat bränvin. Det är möjligt att jag
härutinnan misstagit mig, och som jag hört, att en af Serskilda
Utsk:s ledamöter begärt ordet, så torde jag derom blifva uplyst,
men är min mening åter riktig, så får jag en ytterligare anledn.
att instämma i det af Gr. Sparre framställda yrkande.
Hr Braunerhjelm: Jag har icke inom Utsk. talat för det
beslut, som ligger till grund för ifrågavar:de §, emedan jag anser
det vara inkonseqvent att stadga olika bränningstider för de större
och för de mindre brännerierna. Men jag ber, att i anledn. af Gr.
Sparres yttrande, att stadgandet skulle vara ofördelaktigt för egare
af mindre brännerier, få erinra, att förhållandet torde vara alldeles
motsatt; ty det var just på ledamöternas af BondeSt:s enträgna begäran,
som Ulsk. fann sig föranlåtet att fatta ifrågavande beslut.
Den 27 April e. ro.
549
Dessa ledamöter förklarade uttryckligen, att det är för allmogen af
synnerlig vigt, om de idka bränvinsbränning, att deriill få begagna
en vårmånad; oell efter det en lång och liflig debatt härom försiggått,
gingo Utsk:s öfriga ledamöter in nppå att, såsom en koncession
ät BondeSt., låta denna § i förslaget inflyta, ehuru densamma onekligen
innefattar en inconseqvens. Jag har endast begärt ordet för
att afgifva detta förklarande, och derigenom gendrifva det påstående,
att stadgandet skulle hafva tillkommit, för att gynna de större
brännerierna på de mindres bekostnad, men som meningarne i afseende
å den större eller mindre fördelen för allmogen all bränna
bränvin antingen under 2 månader på hösten, eller under en månad på
hösten och en på våren, tyckas vara delade, så torde det måhända
vara lämpligast att återremittera denna §, på det att, i händelse
BondeSt. möjligen skulle hafva ändrat lanke och önska alt få samma
bräuningstid för de mindre, som för de större brännerierna, Utsk.
måtte blifva i tillfälle ali denna begäran villfara.
Frih. af Ugglas: Jag är hufvudsakligen förekommen af Hr
Braunerhjelm, och har jag icke för min del kunnat finna, alt Utsk.
genom detta stadgande sökt bereda någon förmån ät de större brännerierna.
Stadgandet har helt och hållet tillkommit för alt i någon
mån tillfredsställa egatne af mindre bränvinspannor, och jag för min
del finner det vara ganska naturligt, att dessa egare önska ali få en
månads bränningstid om våren, dä det temligen allmänt inträffar,
att foderlillgången vid den liden börjar tryta. När man icke kunde
medgifva dem frill val emellan en månad på hösten och en pä våren,
så var man nödsakad att stadga pä sätt som skett. Jag har
visserligen intet emot en ålerremiss, för den händelse att de mindre
bränneri-egarnes målsmän skulle under liden hafva ombytt åsigt,
men har all anledn. att antaga, det något sådant icke inträffat, samt
hyser fortfarande den öfvertygelse, att det skulle väcka mycket missnöje
hos allmogen, om den förvägrades att bränna bränvin om våren.
Hr Hjärne: Jag behöfver icke med någon värme uplaga Gr.
Sparres sista yttrande, enär jag började det anförande, hvaremot Hr
Gr:n tyckes hafva vändt sig, med förklaring, att jag ansåg den värde
ledamoten hafva rätt i sjelfva saken. Efter mig har Hr Braunerhjelm fullkomligt
uttryckt min åsigt i denna fråga, ehuru jag skiljer mig ifrån honom
deruti, att jag anser oss höra göra denna koncession åt BondeSt.,
hvilket deremot sistnämnde ledamot ej finner vara nödvändigt. Huru
kommer det i alla fall att gå med de mindre luännerierna? Jag år öfvertygad,
att uti de provinser af södra Sverige, der bränvinsbränning
är allmän hos allmogen och bedrifves såsom en näring, nemi. Blekinge
och en del af Skåne, man skall önska att få bränna tinder
2:ne månader om hösten, men att deremot större delen af allmogen
i de öfrige provinserna är mera belåten med att en månad eller
hälften af den medgifna bränningstiden inträffar på våren.
Gr. Sparre har sagt, att man icke bör göra några koncessioner
åt fördomen, men jag ber att få påminna Hr Gr:n, att vi redan
förut under denna öfverläggning gjort sådana koncessioner. Vi
hafva t. ex. vid behandlingen af 8 § bibehållit kokrummet i berak
-
550
Den 27 April e. m.
ninaen af de små pannornas lymd. Man har äfven gjörl en, koncession
i den 40 § der de mindre pannornas afverkningsförmäga är
upskallad lägre än den i sjelfva verkel är, hvilket allt skett för alt
icke väcka för slort missnöje hos de mindre pannornas egare. Alt
lagstifta i ett sådant ämne, sorn del nu förevar:de, är ett updrag af
särdeles ömtålig beskaffenhet, och ehuru jag i allmänhet ej är böjd
att göra nåcra koncessioner, då jag har en rättsgrundsats alt trygga
mig vid, sä anser jag likväl i della serskildta fall det icke vara öfverensstämmande
med den klokhet, som bör leda våra rådslag, alt
allt för mycket åsidosätta den, jag medgifver det, oriktiga men allmän!
herrskande opinionen nos egarne af smärre bränviusredskap
Det är pä sådan grund jag fortfarande tillstyrker §:ns godkännande,
och jag tror icke, att, derest frågan återremitteras eller K. o. Ad.
gpnasl fattar ett från förslaget i denna del afvikande beslut, detta
skall föranleda, alt R Sins beslut Olifver annorlunda än i enlighet
med deuna §:s innehåll.
Frih. Raab: Flere talare hafva redan uplysl, att ifrågavaride
stadgande innefattar en koncession ät RondeSt. Men denna koncession
kan onekligen leda derhän, att hos allmogen ett stort missnöje med
stadgandet npkommer, ty om den mindre bränvinsbrännarens potates
ligger och ruttnar till våren, medan egaren af eli större bränneri
är i tillfälle att förvandla sin potates lill bränvin, skall sådant
otvifvelaktigt åstadkomma förargelse hos den föne. Emedlertid anser
jag det vara bäst att öfverlåta denna sak ål BondeSt:s egel bedömande,
och förenar jag mig derföre i Hr Braunerhjelins begäran
örn återremiss. En sådan åtgärd skall icke föranleda någon särdeles
tidsutdrägt, hvarken för Utsk. eller Stin. För frågans förnyade
pröfning skall knappast åtgå längre lid, än den vi nu användt med
att tala om densamma, och jag anser derföre, att R. o. Ad. bölden
begärda återremissen bevilja.
Frih. von Kraemer: Ehuru jag i allmänhet icke anser några
ålprremisser i denna fråga vara för sakens framgång nyttiga, kan jag
likväl icke förneka, alt en återremiss i detta serskildta fall icke vore
ur vägen Jag har vaiit i tillfälle alt sedan beslutet i förevar:de
fråga blifvit af Utsk. falt idt, derom samtala med åtskillige af BondeStis
ledamöter i Flsk. och ibland dem, med A Medin, hvilken yttrade,
alt han heldre än ali antaga Ulskis förslag i detta fall, ville rösta
för samma bränningstid för bada slagen af brännerier, men att han
aldra helst önskade, alt allmogen blefve lemnadl fritt val emellan
en höst- och en vårmånad. Ehuru detta sednare ej bör beviljas,
tror jag att R. o. Ad. förfore rättast, om punkten återremitterades,
pä det alt Utsk. kunde få inhemta BondeStis åsigt, hvilken, i fall
den öfverensslämde med riksdagsfullmäktige!! Medins, skulle föranleda
ett annat beslut i frågan.
Gr. Mörner, Carl: Den ringa koncession, som Gr. Sparre
föreslagit i afseende ä rättigheten för egare af mindre brännerier att
tillverka bränvin under 2:ne månader af hosten i st. f. en månad
af nämnde årstid och en månad på våren, anser jag för miu del
Den 27 April e. m.
551
vara så hillig och på så goda skäl grundad, att jag icke eli enda
ögonblick tvekar att dertill lemna nain röst. Del är (emligeu gifvet
att egarue af de mindre brännerierna, sorn med högst få undantag
tillhöra BondeSt., skola finna sig förnärmade, om de, i afseende
å hränningstiden, ej fä åtnjuta samina räll som de, hvilka
drifva handteringen i stolt. Jag har väl hört nämnas, alt BondeSlis
ledamöter inom Utsk. ej varit höjda för förslaget, att hela bränningsliden
skulle inträffa ä hösten, men jag ber alt i sådant fall fä
åberopa riksdagsfullmäktigen Medins reservation, deruti han uttryckligen
förklarar, att lian önskar valfrihet emellan antingen en månad
pä hösten och en på våren eller 2:ne månader under förstnämnde
årstid, hvilket sednare, i min tanke, måste vara för landtmanneu
fördelaktigare, emedan lian lill bräuvinsbräuoing kan på hösten använda
(leii potates, som i följd af förskämning blifver för sagde ändamål
oanvändbar. Jag får således förena mig med de värde talare,
som anhållit om §:ns återremitterande.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Då så många af Ståndets
ledamöter yrkat återremiss, bör jag icke motsätta mig en sådan åtgärd.
Jag föreställer mig likväl, alt det skulle vara bäst att i delta
likasom i andra vid denna frågas behandling förekommande fall genast
fatta beslut, enär del torde blifva ganska svårt alt utröna, hvad
de mindre hränneriernas målsmän egentligen önska. Man har hört,
alt BondeSt:s ledamöter i denna fråga varit af olika meningar, och
vid sådant förhållande kan R o. Ad. allt för gerna genast besluta
sig för antagandet af Ulsk:s eller Gr. Sparres för stag, hvilket sednare
efter min upfattning har företrädet.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, framställt, att Gr. Sparre i afseende på förevar:de § yrkal
den förändring att bränningstiden i större och mindre bränneri må
lika bestämmas, anmälde sig och yttrade
Gr. Sparre: Då de fleste talare, som hår yttrat sig, anhållit
om återremiss för att inhämta deras Utskts kamraters tankar i saken,
så vill jag icke envist vidhålla mitt förslag, ulan afstår från
detsamma och förenar mig i begäran om §:ns återförvisande till Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att i anledn. häraf endast vore fråga
om bifall eller återremiss af denna §.
Efter sedermera först till bifall och sedan till återremiss å förevande
§ framstälde med blandade Ja och Nej besvarade propos:r,
förklarade Hr Gr. o. Landtm, att han ansåg den sednast till återremiss
framstälda proposm hafva blifvit besvarad med öfvervägande Ja.
§ 10.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I denna § har Utsk.
utan vilkor tillåtit bränneriers anläggande i gård eller lägenhet i
stad. Den nu gällande bränvinsförordningen stadgar deremot, att
bränneriet- icke få anläggas inom stad, utan skola utom stadens
staket upföras och i enlighet ined stadens byggnads- och brandordning.
Jag anser det icke vara lämpligt, att uti vära städer in
-
552
Den 27 April e. ra.
flytta dessa eldfarliga inrättningar. Om städernas byggnader i allmänhet
beslode af stenhus, skulle det vara mindre farligt, men att
medgifva bränneriers inrättande i våra till det mesta af trädhus beslående
småstäder, anser jag vara i högsta grad äfventyrlig!, och
skulle derföre önska, att §:n erhölle ett tillägg, som något inskränkte
friheten, att i stad anlägga bränneri. För detta ändamåls upnående,
anhåller jag vördsamt, att R. o. Ad. behagade tillåta den nu
föredragne §:n åtfölja den föregide, på det att IJtsk. mätte blifva i
tillfälle att gifva §:n en i olvanberörde syftning förändrad redaction.
Hr Hjärne: I 2:dra morn af denna § tror jag mig finna en
ofullständighet af den beskaffenhet, att jag skulle önska fä vela, om
Utsk. verkligen afsell det resultat, hvartill jag anset §:n kunna
leda. Mom. lyder sålunda: ”Med egendom å landet förstås här
hemman, hemmansdel eller lägenhet, försedd med egen ladugärd,
der utfodring sker.” Förstår Utsk. detta morn. på sådant sätt, att
en person, hvilken besitter en stor egendom, hvarunder lyda flera
hemman eller lägenheter med serskildta ladugårdar, der utfodring
sker, skall vara berättigad, att icke allenast å hufvudgården anlägga
ett stort ångbränneri, utan äfven göra dylika inrättningar pä hvart
och ett af alla de underlydande hemmanen? Jag skulle önska, alt
någon af Utsk:s nu närvar:de ledamöter behagade härom mig uplysa.
För min del anser jag, att det af mig omnämnde förhållande
skulle innefatta ett missbruk, och önskar att mom. erhölle en sådan
redaction, alt det icke blefve möjligt, att å en och samma egendom
anlägga och drifva t. ex. 10 å 20 bränneriet-.
Frih. Raab: Jag ber att först få besvara Hr Hjärnes yttrande.
Hvad han förutsatt kunna inträffa, har Utsk. jemväl öfverväga!, och
ganska väl insett, att en egare af flera med ladugårdar försedda lägenheter
kan, enl. förslaget, anlägga ett bränneri på hvart och ett
af dessa serskildta lägenheter, men Utsk. har icke sökt att förhindra,
hvad som icke kan förhindras.
I afseende åter å Gr. Mörners anmärkn., så vill jag icke förneka,
att densamma kan hafva skäl för sig. Meningen med stadgandet
har varit alt uttrycka, det en tillverkare af bränvin i stad
icke skulle ega rättighet att hafva flere än ett bränneri i samma
gård, eller på samma lägenhet, men om detta stadgande kan tydas,
såsom skulle han ega rättighet, att uti sjelfva staden anlägga bränneri,
hvilket icke varit Usk:s mening, ämnar jag för min del icke
motsätta mig den begärda återremissen.
Gr. Lagerbjelke: I första mom. af denna § är det före
skrifvet,
att på samma egendom å landet, eller gård eller lägenhet
i stad, bränvin icke får samtidigt tillverkas i flera än ett bränneri.
2:dra mom. säger oss, hvad med egendom å landel bör förstås.
Men det hade väl äfven varit nödigt, att meddela uplysning om
hvad med lägenhet i stad är menadt. Det är oss alla bekant, alt
våra städer i allmänhet af ålder fått ganska vidsträckta ägor sig
tillagda, och att på dessa ägor en mängd lägenheter finnas, hvilka,
ehuru liggande utom sjelfva den egentliga staden, likväl såsom be
-
Den 27 April e. m
553
lägna å stadsjord icke kunna anses såsom lägenhet å landel, utan
mäste belraklas som lägenhet i stad, hvarföre det äfven hade varit
särdeles nödigt, att närmare bestämma hvad med serskild lägenhet
i siad bör förstås. Jag förenar mig derföre i den redan framställda
begäran om §:ns återremitterande.
Hr Braunerhjelm: Med anledn. af den siste värde talarens
anmärkn., att Utsk. underlåtit att förklara, hvad med lägenhet i
stad bör förslås, ber jag alt få fästa upmärksamheleri derå, att då
det är i förslagets l:sla § medgifvet, att bränvin får tillverkas af
en hvar, som, enl. gällande Fabriks- och Handtverks-Ordn., är berättigad
att idka fabriksrörelse, så kunde Utsk. icke föreskrifva, hurudan
den lägenhet i stad, hvarå bränvinsfabrik anlägges, skall vara
beskaffad. Men då deremot, enl. samma §, en person, utan alt
vara till fabriksrörelse berättigad, kan å landet anlägga bränneri,
derest han eger serskildt skattlagd jord, sä var del nödvändigt att
definiera, hvad med egendom å landet bör förstås, till förekommande
af det missbruk, som i annat fall skulle kunna npkomma
och bestå deruti, alt en egendomsherre anlade bränneriet- på alla
de till egendomen hörande hemman och lägenheter, äfven om de
icke vore med serskilda ladugårdar försedde, utan sköttes i sambruk
med hufvudgården. Jag tror således det böra vara städerna sjelfva
öppet lemnadl att, i afseende å bränneriers anläggande, vare sig
inom eller utom stadens staket, föreskrifva, hvad för hvar och en
af dem, enl. serskildta förhållanden, nyttigt synes. Inom Usk. öfverlades
länge, huruvida man skulle meddela några bestämmelser i
sistberörde hänseende; men alla de ledamöter af Utsk., som tillhöra
BorgareSt., önskade, att något sådant icke skulle i förslaget
inflyta.
Jag får på grund häraf anhålla om §:ns godkännande.
Frih. Stjernstedt, A u g. Wilh.: Försl ber jag att få fästa
upmärksamheten derå, att sedan R. o. Ad. beslutat den inskränkning
i städernas innevånares rättighet att tillverka bränvin, att
denna tillverkning icke får ega rum annat än i större bränneri,
hvaraf följer, att egares af serskildt skattlagd stadsjord, hiltils innehafda
rättighet, alt med enkel redskap bränna bränvin skulle uphöra,
så skulle man likväl af den nu ifrågavar:de §:ns ordalydelse
kunna draga den slutsats, att livar och en af en stads innevånare,
om han i öfrigt vore till bränvinsbränning berättigad, skulle få å
stadens mark anlägga, vare sig ett större eller mindre bränneri,
enär de i §:n, i afseende å stad förekommande ord, endast äro följande
”eller gård eller lägenhet i stad.” Jag anser derföre, att ett
förtydligande af denna § bör ega rum, så att densamma kommer i
öfverensstämmelse med R. o. Ad:s förut fattade, af mig redan omnämnda
beslut.
Vidare ber jag att få erinra, att man kan, enl. denna §, på
sätt jag redan förut antydt, tänka sig möjligheten deraf, alt bränvin
kan komma att tillverkas med mindre redskap i April månad på
samma lägenhet, hvarå man under höslmånaderne med större redskap
bedrifvit denna handtering. Det är visserligen sannt, att man
554
Den 27 April e. m.
enl- förslaget anser bränvinsbränningsrättigheten vara personlig, men
om så skulle vara och denna rättighet icke på något sätt skulle
hafva att skaffa med egande af jord, så ber jag att få åter uptaga
Hr Hjärnes i sådant fall ganska' riktiga anmärkning, att en och
samma person skulle kuuna enl. förslaget vara berättigad, att på
sin egendom anlägga 10 å 20 brännerier. Denna anmärkn. har
af Utsk:s Ordfide blifvit besvarad dermed, att Utsk. icke ansett sig
kunna beröfva en egendomsherre rättighet, att tillverka bränvin å
så väl hufvudgården som de underlydande hemman. Men då qvarstår
i sin fulla kraft den anmärka, jag nyss tagit mig friheten göra,
att man, enl. denna §, kan på samma egendom bränna 2:ne månader
af hösten med större redskap och sedermera med mindre redskap
under April månad. Jag tror, att denna mening utan svårighet
kan härledas från orden: ”att bränvin icke får samtidigt
tillverkas i flera än eli bränneri på samma egendom”, men som
denna mening icke matte hafva varit Utsk:s, så har jag ansett mig
böra härå fästa dess upmärksamhet, pä det att Utsk. vid en blifvande
återremiss mätte så redigera §:n, så alt en dylik tydning af
densamma ej vidare kan göras.
Gr. Lagerbjelke: Hr Braunerhjelm har utan tvifvel rätt uti
hvad han anfört, ang:de stadsboer, hvilka idka bränvinsbräuning på
grund af deras befogenhet att idka fabriksrörelse. Men man måste
ihågkomma att, såsom jag nyss omförmälte, städerna inom deras jurisdiction
olla hafva vidsträckta ägor med en mängd serskildt skattlagde
lägenheter, hvilka af enskildla personer med full egande-rätt
innehafvas. Dessa personer kunna möjligen vilja tillverka bränvin,
icke på grund af rättigheten att idka fabriksrörelse, ulan derföre att
de äga skattlagd jord. Vid öfvervägande häraf torde man finna,
alt en definition af stadslägenhet är i §:n lika behöflig, som dess
nuvar:de 2:dra morn., hvilket innehåller hvad med serskild egendom
å landet förstås.
Hr von Hartmansdorff: Jag har i min reservation an
märkt,
det jag icke finner något skäl att förbjuda flera bränvinspannors
begagnande på samma lägenhet. För den händelse att det
blefve ångpannor skulle, derest Utsk:s förslag antoges, att beskattningen
beräknas efter det tillverkade beloppet, ingenting äfventyras
derigenom, ty man upmäfer kanne- beloppet af den ena pannan lika
väl som af den andra. Ar åter fråga om enkla redskap, så beräknas
deras skatt efter den afverkningsförmåga man antagit dem äga.
Således möter å det allmännas sida icke heller någon betänklighet
vid flera dylikas begagnande å samma lägenhet. Näringsidkaren
kan naturligtvis icke vara annat än belåten dermed, att raan låter
honom begagna sin frihet.
Hr Brannerhjelm: Stadgandet att i ett och samma bränneri
icke flera än en redskap finge finnas, har tillkommit af den
ganska naturliga orsak, alt i annat fall kontrollen öfver bränvinstillverkningen
blefve mycket svår. I de stora brännerierna, der
kontrolleringen skall ske genom varans upmätning, kan underslef
Den 27 April e. m.
555
vida lällare ega rum, om flera pannors tillverkning skall upmätas,
än om kontrollören endast hade att hälla upsigt öfver en panna.
Finnas redskap af olika beskaffenhet i samma bränneri, kan man
län undansnilla det bränvin, som genom ångpanna tillverkats, medelst
föregifvande, att detsamma blifvit lillverkadi af den enkla redskapen,
som drager skatt efter afverkningsförmågan, hvarigenom en
del af ångpannans tillverkning undgår skatt.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framslälde Hr Gr. o.
Landtm, att åtskillige talare yrkat återremiss och derjemte Hr
von Hartmansdorff framställt anmärknu-, utan alt likväl Hr von
Hartmansdorff dervid gjort något serskildt yrkande; hvarefter propos.
till bifall å förevaride § blef framstäld och besvarad med starka
Nej blandade med Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemslälde om
R. o. Ad. ansåge de i afseende på denna punkt gjorda anmärknir
föranleda lill densammas återremitterande, samt efter denna proposins
besvarande med Ja, blandade med Nej, förklarade ali han härvid
funnit Ja öfvervägande.
§§ 11 och 12.
Dessa §§ blefvo af R. o. Ad. bifallne.
§ 13.
Hr Gyllenram, Henr.: Den uti nu föredragne § bestämda
lid af 6 veckor, hvarförinnan man skall till bränvinstillverkning i
större bränneri sig anmäla, är enl. min tanke något för långt utsträckt.
Man skall nemi. redan i början af Sept. månad besluta sig,
huruvida man vill bränna bränvin eller icke, men vårsäden är vid
denna tidpunkt under vanliga förhållanden ännu icke inbergad, sä
att det kan hända, att den på något sätt under tiden förderfvas. Då
landtmannen således vid anmälningstiden ännu icke med full säkerhet
kan beräkna sin skörd, hvilket ej kan ske förr än i slutet af
nämde månad, anhåller jag, att orden G veckor måtte utbytas mot
44 dagar.
Frih. Raab: Utsk. har noga öfvervägt, huru lång tiden emellan
anmälningen och tillverkningens företagande skäligen bör vara, oell
dä man tager i betraktande, att Landshöfd:n efter anmälningsskrifternas
emottagande måste gå i författning om att kontrollörer anställas
vid hvarje bränneri, så torde man finna nödvändigheten deraf,
att anmälningarne ske i så god lid, så att den skriftvexling, som
erfordras för kontrollörernas anskaffande, medhinnes. Hvad potalesskörden
beträffar, sä har man i början af Sept. redan kännedom om
huru den utfaller. Vid denna tid kan man äfven bestämma qvantiteten
af den vårsädes-gröda, man hoppas erhålla. Återstår således
endast densammas inbergande och skulle någon olycka dervid inträffa,
så har man ännu tid alt anmäla sig till den andra höstmånaden.
Jag yrkar således bifall till §:n.
Frih. von Kraemer: Jag är förekommen af den siste värde
talaren och anser, lika med honom, det vara nödvändigt, att tiden
556
Den 27 April e. m.
emellan anmälningen och bränvinsl iil verkningens böljan är så lång,
att vederbönde binna anskaffa erforderligt antal kontrollörer.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag ville föreslå, att ett
tillägg lill denna § göres. Mig synes, att Utsk. fästat nog liten
upmärksamhet å angelägenheten deraf, alt vederbör:de ega kännedom
om beskaffenheten af den redskap, som vid de större brännerierna
begagnas. Alt denna redskap får äga hvad form och beskaffenhet
som helst, deremot har jag intet att anmärka, men jag
anser, att det i och för kontrollens skull är af vigt, att man vid
anmälningen erhåller kännedom om beskaffenheten af redskapen,
och hvad dertill hörer, på del man må kunna ungefärligen beräkna,
huruvida upgiften ä tillverkningens belopp eger sannolikhet eller
icke. Sådana föreskrifter hafva befunnits nödvändiga i andra länder,
der tillverkningen på samma sätt kontrolleras, och jag skulle
tro det ej vara riktigt att vid beträdandet af en ny bana åsidosätta
föreskrifter, som i andra länder visat sig vara ganska vigliga och
väsendtliga.
Hr Braunerhjelm: Den föreskrift, som Gr. Mörner vill
hafva i denna § intagen, finnes i den 31 §, som stadgar, att ”innehafvare
af redskap för bränvinstillverkning och deslillering skall,
inom en månad frän denna författnings kungörande, på landet hos
närmaste Kronobetjent, och i stad hos Magistraten aflemna skriftlig
upgift å redskapen, stället der den finnes, dess beskaffenhet, åsätta
namn och rymdstämplar, samt afskrift af mätnings- och stämplingsbevis,
och att dessa upgifter sedermera skola lill K:s Beflnde insändas.
Således äga K:s Beflnde på förhand kännedom om de redskap,
som till bränvinsbränning skola användas.
Gr. Bosse, Gust. Maur.: Lika med Gr. Gyllenram och
med åberopande af de skäl han anfört, yrkar jåg, att anmälan till
bränvinsbränning ej behöfver ske förr än 14 dagar före bränningstidens
inträffande. De skäl, som häremot blifvit anförda, kan jag
för min del icke godkänna. Derest man vill vara försäkrad om att
erhålla skickliga kontrollörer, böra väl Landslnne på förhand veta,
hvilka personer äro lill denna befattning lämpliga, samt villiga att
densamma emottaga, och lika nödvändigt är det, att man har ett
visst antal kontrollörer i reserv, derest, anmälningarne någon gång
skulle blifva talrikare än man beräknat. Den omtalade skriftvexlingen
lärer således icke blifva så tidsödande, som man föreställt
sig, och hela affären torde inskränka sig dertill, att efter anmälningarnes
emottagande skicka bud på de kontrollörer, som skola användas
under den instundande bränningstideu.
Frih. von Kraemer: I 2-.dra mom. af 27:de §:n finnes
äfven en föreskrift, som torde upfylla det af Gr. Mörner afsedda
ändamål.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: De åberopade §§ innehålla
ingenting derom, att bränvinstillverkaren skall upgifva huru
många mäskekar han t ämnar begagna, hvilket icke får anses vara
Den 27 April e. in.
557
af föga vigt, enär det alltid mäste vara nyttigt, alt på förhand
kunna känna ungefärliga beloppet af den blifvande tillverkningen
Frih. von Kraemer: Jag anser icke, atl någon upgift å mäskekarens
antal och beskaffenhet är nödvändig, då, enl. detta förslag,
produkten, som erhälles vid ett större bränneri, skall för skattens
beräknande upmätas. Annorlunda vore förhållandet, om K.
M:s förslag blifvit antaget, att inmäsknings-qvantiteten skulle bestämma
beskattningen, men då, enl. Ulskts förslag, produkten bestämmer
beskattningen, erfordras ej några föreskrifter, huruledes
mäskekaren eller den öfriga redskapen skall vara beskaffad.
Gr. Lagerbjelke: Med anledn. af Hr Gyllenrams utaf Gr.
Posse understödda yrkande, ber jag att få fästa upmärksamheten på
slutet af nästföljande §, hvilket lyder som följer: ”Vill lian åter
från tillverkningen afstå eller upgifven till verkningstid från 2 månader
lill en inskränka, eller npgifvet tillverkningsbelopp för endera
eller begge månaderna minska; anmäie det hos K:s Beflnde minst
14 dagar före den tid afsägelsen eller inskränkningen afser, såvida
han vill åtnjuta befrielse från motsvarande lillverkningsafgifl.”
Af delta stadgande torde II. o. Ad. finna, att någon olägenhet
af den tidiga anmälningstiden ej kan upsla. Deremot, om detta
rådrum ej medgifves, blifver del nästan omöjligt för Landshöfdm
att anskaffa tjenliga personer till kontrollörer. Det är af största
vigt, att denna befattning updrages åt pålitliga och ansedda personer,
och det torde icke, såsom Gr. Posse föreställt sig, blifva så
lätt, alt i en hast anskaffa ett större antal så qualificerade personer.
Jag anhåller om bifall till denna §.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I afseende på anmäl
ningstiden,
är jag af samma mening, som Gr. Lagerbjelke, men
jag anser mig icke kunna frångå min förut gjorda anmärkn. om
lämpligheten af alt erhålla närmare upgift å redskapens antal och
beskaffenhet. Det må vara, att kontrollörerna upmäta allt bränvin,
som tillverkas, men det måste alltid vara nyttigt, alt pä förhand
ungefärligen känna, huruvida den produkt, som upgifves, svarar
emot hvad genom redskapen verkligen kan åstadkommas. Jag får
derföre anhålla om återremiss af denna §.
Hr Hjärne: Med anledn. af den siste värde talarens yrkande,
tager jag mig friheten atl upläsa l:sta mom. af 23 §, som är af
följande innehåll: ”En hvar, som förfärdigat redskap för bränvinstillverkning,
vare skyldig, innan han redskapen från sig lemnar, ej
allenast att med stämpel af sitt namn och hemvist samt årtalet förse
panna, hatt och afkylningsredskap, äfvensom löst bröst, mäskvärmare
och rektifikations-apparat, än ock att besörja redskapens upmätning
och stämpling af dertill förordnad justerare. För honom
skall redskapstillverkaren noga upgifva redskapens beskaffenhet till
alla dess delar, samt om den skall drifvas omedelbart med eld eller
med ånga.” Vidare säges det i slutet af 27 § att ”vid hvarje
månads slut skall justerare lemna K:s Befhtde del af de betyg, som
under månaden utfärdats. Således erhålla K:s Befh:de månadtligen
558
Den 27 April e. ra.
rapporter från justerarne om bränvinsredskapens beskaffenhet, och
vid detta förhållande torde den af Gr. Mörner förordade föreskrift
ej vara behöflig.
Frih. Raab: Det kan icke förnekas, att den af Gr. Mörner
gjorda anmärkn. är ganska tänkvärd, och jag kan icke, lika med
Hr Hjärne, finna, alt den 23:dje eller 27:de §:n afhjelper den brist,
Gr. Mörner påpekat. Men å andra sidan måste man taga i betraktande,
att del torde vara onödigt att föreskrifva, det hvarje äfven
den ringaste förändring i redskapens beskaffenhet skall hos K:s
Befhide anmälas, enär en sådan föreskrift, som skulle förorsaka tillverkaren
besvär och olägenheter, icke torde vara af behofvel påkallad,
då förändringen ej inverkar på beskattningen. Jag tror således
att denna § utan någon särdeles våda kan bifallas
Gr.
Lagerbjelke: Den af mig förut åberopade 14 § undaiirödjer,
enl. min öfvertygelse, grunden för Gr. Mörners anmärkning.
Enl. denna § har en bränvinsbrännare, som anmält sig för en tillverkning
af ett visst belopp, rättighet att inskränka densamma till
ett mindre belopp, endast han 14 dagar förut hos K. M. sådant
anmäler. Tillverkaren har således en ovilkorlig rättighet att, fastän
hans redskap förmår afverka ett större belopp, likväl med samma
redskap afverka ett mindre. Vid sådant förhållande torde det vara
öfverflödigt och onyttigt att meddela en föreskrift i den af Gr.
Mörner antydda riktning, hvarföre jag förnyar min anhållan om §:ns
godkännande.
Frih. von Kraemer: På grund af hvad nu ytterligare blifvit
änföidt, och med hufvudsaklig! afseende derå, att beskattningen
grundar sig på produktens belopp, som genom upmätning utrönes,
får äfven jag fortfarande yrka bifall till denna §.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, och då sedermera
Hr Gr. o. Landtm, började framställa de yttrade meningarne, anmälde
och yttrade sig
Hr Gyllenram: Sedan jag blifvit upmärksamgjord å inne
hållet
af 14 § afstår jag från mitt förut framställda yrkande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i sådant fall endast vore fråga
om bifall till Utsk:s förslag eller till Gr. Mörners yrkande om återremiss,
samt hemställde derjemte om R. o. Ad. behagade bifalla
Otsk:s förslag. Härvid ropades starka Ja, blandade med Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt hail funnit Ja öfvervägande.
§ 14.
R. o. Ad. biföll denna §.
§ 15.
Frih. Raab: 2:dra mom. af denna § har följande lydelse:
”Ifall tillverkningen skall utöfvas af den, som icke på grund af
Oen 27 April e. m.
559
jord är dertill berättigad, böra vid anmälningsskriflen fogas sådant
tillståndsbref, som i 12 § omförmäles.” R. o. Ad. torde finna, att
detta stadgande måste förändras till följd af det beslut, R. o. Ad.
vid behandlingen af 3 § fattat derom, att den, som icke har jord,
är oberättigad att i mindre bränneri tillverka bränvin. Jag anhåller
på grund häraf om denna §:s återremitterande.
Häruti instämde Hr von Troil.
Gr. Lagerbjelke: Frih. Raabs anmärkn. är ganska riklig,
men jag hemställer, huruvida icke den afsedda rättelsen skulle
kunna vinnas derigenom ali hela mom. uteslutes, om propos. hvarå
jag vördsamt anhåller.
Frih. Raab: Jag frånträder min begäran om ålerremiss och
förenar mig i den propos. Gr. Laget bjelke begärt, alldenstund de
öfriga mom. i denna § icke synes innehålla något, som afser rättigheten,
att i mindre bränneri tillverka bränvin ulan innehafvande
af jord.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad yttrade Hr Gr. o.
Landtm, att R. o. Ad., med afseende ä det försl i afseende på
bränvinstillverkning i mindre bränneri fattade beslut, torde finna att
2:dra mom. af förevande § borde uteslutas.
Ropades Ja.
Uppå sedermera framstäld propos:n blef denna § i öfrigt af
R. o. Ad. bifallen.
§§ 16, 17, 18 och 19.
Dessa §§ blefvo af R. o. Ad. bifallne. :
Fortsättningen af förevaride ärenders pröfning upskjöts till
nästa plenum och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. § lill 11 på
aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
560
D e n 29 April f. m.
Lördagen den 29 April 1854.
Plenum kl. half 10 f. m.
Upläsles till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne förslag till R. Sl:rs underd. skrifvelse!- till K. M.:
JY2 48, ang:de förslags-lån ät brandskadade handlande och näringsidkare
i sladen Jönköping;
JVs 49, ang:de oäkta barns rätt till afliden moders tjvarlåtenskap;
M
50, ang:de ändring i 4 Kap. 2 § R:s-B.; och
JVs 51, ang-.de utsträckning af liden, hvarunder civil tjensteman
må, utan K. Äl:s Nåd. tillstånd, vistas utrikes.
Hr Bergenstråle, Claes: I anseende lill göromål inom länet,
nödgas jag afsäga mig min plats såsom ledamot i Ekon.-  Ulsk., med anhållan, att vid min Riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda lill val af en
ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. efter Hr Bergenstråle.
Fortsattes pröfningeu af Serskildta Utsk:s vid dess Betänk. M
8 fogade Förslag till förordning, ang:de vilkoren för bränvinslillverkning:
hvarvid 1111 förekom:
§ 20.
Frih. Raab, Adam Christian: Såsom Hrr:ne känna, har jag
reserverat mig mot Utsk:s Utlåt, i fråga om 20:de §. Ehuru föga
framgång jag inom Utsk. haft i mitt förslag till förändring af denna
§, anser jag mig likväl pligtig att här fullfölja detsamma. Måhända
har jag uti min reservation icke nog tydligt tillkännagifvit,
hvad jag åsyftar, enär jag förnummit, att man så kunnat missförstå
mig, som skulle jag önska, alt de små, s. k. destilleringspannorna
skola få fortfarande begagnas. Blefve sådant tillåtet, skulle stora
missbruk deraf upstå. Jag har endast önskat, alt den, som har
rättighet att tillverka bränvin, skall äfven vara berättigad, alt under
behörig kontroll omdistillera detsamma, vare sig med samma
redskap i de små brännerierne eller med annan redskap i de större,
ty enl. min åsigt är dislilleringen en förbättring af varan. I England
förläres mindre bränvin än i Skottland och Irland. Orsaken
härtill tillskrifver man den omständigheten, att i England har smaken
-
Den ?9 April f. m.
561
ken blifvit sä förfinad, att man der icke förtärt annat bränvin än
det finare, hvaremot i Irland och Skottland snpes finkel, och derför
är fylleriet inom dessa länder större än i England. I Danmark
är tillåtet, alt afgiflsfritt distillera bränvin. Likaså i Preussen.
I Norrige är det äfven tillåtet, att afgiftsfritt distillera bränvin,
oaktadt man der antagit samma grunder för beskattningen, som
Etsk. föreslagit. Efter mitt omdöme är distilleringen en väsendtlig
förbättring af varan och bidrager till minskad konsumtion och minskad
skadlighet i följderne af bränvinets bruk, hvarföre jag äfven
anser det vara rätt, att en sådan behandling af varan må befordras.
Af denna anledn. tager jag mig friheten yrka återremiss af denna
§ med föreläggande för Etsk. att utarbeta ett förslag, hvari tillätes,
att den mindre redskapen må utan afgift lill distillering få begagnas
under 2 eller 1} dagar efter hvarje jnånad, sedan undersökning
blifvit gjord, att bränneriegaren icke äger någon mäsk, och under
förbehåll, alt bränvin under 5 grader icke må omdistilleras. Hvad
åter angår de större hrännerierna, har jag erhållit den upgifl, att
distillering med ångredskap icke är lämplig. Om nu så är, skulle
jag tro, alt dessa bränneriegare böra få rättighet att vissa dagar efter
hvarje bränvinsbränningstid under kontroll till distillering begagna
serskild redskap, sorn under bränningstiden bör vara förseglad.
Slutligen anser jag, att såsom hitlils distillatorer må få utöfva
sin näring i städerne, och alt för dem någon pannerymds-afgift
icke bestämmes utan deras beskattning förblifva sådan den f. n.
år, nemi. beroende af bevilln. På dessa skäl önskar jag återremiss
af denna punkt.
Hr Hjärne, Harald: Lika med Frih. Raab anser jag distillering
såsom en förbättring af varan, den man icke bör försvära,
men deremot kan jag icke instämma i den slutsats, hvartill Frib:n
kommit, alt §:n bör återremitteras, och att distillering emellan bränvinsbränningsterminerne
må såsom nu skattefritt tillåtas. Jag tror
det vara allmänt kändt, ehuru Frih. Raab sagt sig icke vela det,
att distillering med vanlig ångredskap låter sig göra. Jag har för
omkring 6 eller 7 år tillbaka distillera! bränvin med ångredskap om
80 k:rs rymd för eget och några grannars behof, hvilken distillering
verkställdes med samma lätthet, som med dertill serskildt inrättad
redskap. Jag måste således vara öfverlvgad om sakens verkställbarhet.
När man nu vet, alt allmänheten gerna köper det dislillerade
bränvinet, är jag äfven öfvertygad, alt idkare af bränvinsbränning
hädanefter som hitintills skola anse det för en fördel, att
under den vanligen tillåtna tiden för bränvinsbränning tillverka distilleradt
bränvin, för att dermed fylla allmänhetens behof. Kostnaden
för denna distillering ersättes fullkomligt genom det högre
värde varan derigenom får. Denna distillering är således en bestämd
fördel för bränvinsbrännarne, om de än dertill upoffra en eller
annan dag, af den för bränvinsbränningen tillåtna tiden, för alt
dermed fylla behofvet. Af dessa skäl, och då jag anser, alt man,
ännu mera hädanefter än hitintills, bör afse förekommandet af för6
H. 36
563
Den 29 -Apri 1 f. m.
fattningens eluderande, så att icke något bränvin afgiflsfritt må
kunna tillverkas, och att man alltså för framtiden bör förbjuda, med
undantag endast för apothekare, all distillering af bränvin, under
den icke tillåtna bränvinsbränningstiden, så anhåller jag om bifall
lill denna §. Detta är en bland de vigtigaste föreskrifterna i Utsk:s
förslag. Skulle man deremot vilja göra den eftergift ål bräuneriidkarne,
att de under den tillåtna tiden finge verkställa distillering
skattefritt, skall åtminstone jag icke lägga mig deremot. Sannolikt
komma i sådant fall endast en eller annan dag under de 2:ne mänaderne,
att användas lill distillering. Man vet att på många ställen
i landet distillering af bränvin med vederbörligt tillstånd fortgår
tinder den icke tillåtna bränvinsbränningstiden, och det är icke
osannolikt, utan tverlom temligen väl bekant, ali mången missbrukar
denna rättighet och tillverkar bränvin af vanlig mäsk i distilleringspannorne.
Hvad beträffar apothekares dislilleringsrätt; så lärer
man väl få lof att bibehålla dem dervid. Jag vill blott nämna att
rättigheten att hafva en panna om 20 k;rs rymd är alltför vidsträckt
och icke behöflig för åstadkommande af den sprit, som för Pharraaceutiska
behof erfordras, men, ehuru en mindre panna kunde vara
tillräcklig för dessa behof, vill jag ej begära någon ändring häruti.
På grund af hvad jag nu yttrat anhåller jag om bifall till Utsk:s
förslag till denna §. Jag yrkar icke den ändring jag föreslagit, såvida
icke flere ledamöter deri instämma, nemi. att bränvinsbränneriidkare
skola ega rätt att utan afgift under bränvinsbränningstiden
få distillera, såvida kontrollerne mot missbruk blifva pålitliga.
Hr Braunerhielm, Ferdinand: Afven i denna punkt har
Frih. Raab varit af olika tanka med Ulsk:s majoritet och afgifvit en
reservation, hvilken jag skall söka att vederlägga. Frilen har ansett
Utsk:s förslag icke vara sådant, han önskar det, och har af sådan
anledn. i sin reservation framställt ett annat. Förslaget lyder
som följer: ”På dessa grunder vågar jag tro, att denna § borde
omarbetas i syftning att befrämja bränvinels afsättlighet utomlands
och mindre skadlighet inomlands, genom tillåtelse såväl för bränvinstillverkare
ali, utan annan afgift än ersättandet af nödig kontrollkostnad,
omkoka det bränvin han tillverkat, som för serskilda näringidkare,
s. k. distillatorer, alt, hädanefter som hittills omdistillera
rått bränvin.” Jag anser deu föreslagna förändringen både obehöflig
och otillämplig. Frihm åsyftar alt åstadkomma bevisning derom,
att finl bränvin icke kan undvaras, och alt export af så svagt bränvin,
som 6-gr., vore omöjlig. Dessa olägenheter äro undanröjda
genom Utsk:s förslag. Jag påstår icke, alt fint bränvin är obehöfligt,
men man har sökt alt fördyra varan för dem, sorn supa finkel; och
jag vet ej, hvarföre den ej skulle fördyras äfven för dem, som
supa det finare bränvinet. Jag kan icke inse, att någon skada upslår
derigenom, att bränvin icke får distilleras utan serskild afgift,
då för det första i de större brännerierne, ulan distillation, kan
åstadkommas 22-gradig sprit, och denna sprit är användbar för hvarjehanda
lechniska behof, samt för det andra alla de 30,000 små
bränvinspannorne, som nu finnas, kunna distillera. De skatta icke
Ren 27 A pr il f. m.
b63
efter produktion, utan efter afverkningsförmågan. Intet hindrar deras
egare alt uphöra roed bränvinsbränningen och i stället distillera.
Renadt blir dock icke bränvinet ensamt genom distilleringen, utan
dertill fordras en serskild process, som beslår deri, att bränvinet
rinner genom ett ämne, hvilket upsuper finkeloljan, nemi. kol. Jag
är äfven öfverlygad, all inom kort hvarje bränvinsbrännare skall
kunna lemna renad sprit, helst de apparater, sorn dertill foidras,
kunna ganska lätt tillsättas de större bränvinsverken, der redskapen
får göras eller inrättas efter behag. Sålunda tror jag mig hafva
visat, att den serskilda distilleringen är obehöflig. Jag vill nu visa,
att den äfven är olämplig. Frilen har sagt, alt bränvinsbrännare
borde få i serskild panna distillera sitt bränvin under 2 eller
3 dagar efter hvarje lofgifven månad för bränvinsbränningen. Detta
skulle leda derhän, att någon afgift icke komme att erläggas för
denna serskilda distillering, och att roan således beredde bränneriegaren
en laglig väg till undansnillning för Slaten af 4 sk. pä
hvarje kanna. Mig synes alltså, alt någon annan ändring i Ulsk:s
förslag icke är behöflig än den, som blir en följd af R. o. Ad:ns
beslut rörtde de små pannorna, nemi. alt de icke skola få begagnas
i städerne, hvarigenom desse få distillera endast i större pannor.
Jag föreslår alltså, att Ståndet ville antaga denna redaction af
§:n: ”1 stad må hvar och en, som lill bränvinsbränning berättigad
är, kunna, efter serskild anmälan och mot samma afgift, som för
bränvinstillverkning, lill distillering af bränvin under serskild kontroll
begagna enkel redskap af högst 20 k:rs rymd.” Härigenom
beredes tillfälle alt under de lill bränvinsbränning lofgifna 2:ne månaderne
begagna redskapen till distillering. Hvarje bränvinsbrännare,
som begagnar Sngredskap, får mot serskild, dock icke förhöjd afgift
tillverka 10 proc. mera, än hvartill han sig anmält, hvilket öfverskott
för de största brännerierna under en månad utgör 2,600 k:r.
Han kan under vida kortare lid tillverka delta qvantum och använda
återstoden af månaden till distillering. På grund af alla
dessa skäl anser jag all förändring i förslaget obehöflig och kan icke
dela Frih. Raabs åsigt, att de förändringar, han föreslagit, äro nödiga
eller nyttiga, utan jag tror tvertom, att de skola blifva till
skada för saken. Dessutom, huru vill Frilen åstadkomma någon
kontroll öfver alla dessa små distillerings-pannor? Jag tillstyrker
bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Posse, Gust. Maur.: Bland de anmärkmr man gjort
mot bränningsbränningen, är äfven den, att bränvinet vore skadligt
för helsan. Enl. läkares intyg lärer det vara händelsen med det
svaga bränvinet. Jag tror derför, att det skulle vara af stor vigt
om det i st. f. hvad nu i allmänhet är händelsen, kunde under
förädlad form komma i rörelsen, och jag tror alltså, alt man på
allt sätt bör gynna distilleringen. Såsom motskäl har den siste talaren
anfört, alt då man vill fördyra varan för den högre klassen,
bör den äfven fördyras för den lägre; deremot vill jag invända,
att mia mening icke är att bränvinet skall göras till båttre
36*
564
Den 29 April f. m.
pris för den baltie klassen ensamt, utan jag önskar att det bättre
eller distillerade bränvinet må blifva tillgängligt äfven för de lägre
klasserne. Enl. Utsk:s förslag är skatten på ilen oförädlade varan
16 sk. b:ko k:n, men varan förädlad kostar 20 sk. s. m., och då
är ju tydligt, att den bättre klassen, som har råd att köpa del distillerade
bränviuet lättare kan erhålla det än de lägre klasserne,
hvilka alltså få åtnöja sig med den sämre varan. Då jag emellertid
anser all äfverr de lägre klasserne böra till drägligt pris kunna erhålla
det finare bränvinet synes det mig vara af serdeles vigt, att
på detta kapitel fästes något afseende, och får jag derföre förena
mig med Frih. Raab i yrkande af älerremiss. Frih:n har visserlitigen
i detta afseende framställt ett förslag, men jag vill icke vidare
yttra mig härutinnan, enär jag finner meningarne så olika. Jag
tror, att della kapitel är värdi sin egen visa och att det bör återremitteras,
för ali komma under behandling af sakkunnige män, så
att man framdeles måtte få pröfva ett förslag till lag i detta hänseende,
som vore så att säga mera pröfvadt och mera discuteradt. Jag
förnyar min anhållan om återremiss.
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag hyser stor betänklighet emot
att tillåta andra personer distilleringsrätt än dem, som idka bränvinsbränning.
Af denna anledn. fruktar jag, alt antaga Frih. Raabs
förslag. Hr Brännet hjelms amendement skulle deremot efter hvad
mig synes, på sätt och vis tillintetgöra Ståndets förut fattade heslöf,
att i städerne icke få begagnas smärre pannor. Skulle likväl Hr
Braunerhjelms förslag antagas, så tror jag alt något tillägg borde
ske i 20 §:n, lill åstadkommande af öfverensstämmelse med 33 §:n
i nu gällande författning der orden: ”under serskild kontroll förekomma.
” Detta bevisar svårigheten att på stående fot göra redactionsförändringar.
De anmärkn:r jag, för egen del, nu vill framställa mot Betänk.,
afse hufvudsakligen sista orden i 20 §:n. Jag ville bibehålla §;n
sådan den är till och med orden: ”bränvinslillverkning skett.” Slutorden
”och mot den afgift, sorn derför erlagd blifvit,'''1 synas
mig, först och främst i deras ställning till föregule mening mörka
och tvetydiga. De ledamöter af Utsk., med hvilka jag i ämnet samspråkat,
hafva sinsemellan varit af skiljaktiga åsigter om betydelsen
af dessa ord. Såvidt jag kunnat inhemta har dock meningen varit,
att då man t. ex. för en 18 k:rs panna i ett mindre bränneri erlagt
5 R:dr b:ko skatt för ett dygn, skulle man ega tält alt under
samma dygn distillera så myckel man förmådde. Enl. hvad man
sagt mig, skulle sådan dislilering kunna updrifvas till fyra gånger
det belopp man på samma tid kunnat bränna och således med en
18 k:rs panna, 60 k:r på ett dygn distilleras. Afgiften skulle då
i sjelfva verket blifva för distillering blott ^:del af skatten för bränvinslillverkningen
eller 4 sk. per kanna. Orri detta är sanni, hvilket
jag icke kan kontrollera, kan det väl tillämpas på de mindre
brännerierna. Men i de större, der produkt-beskattning eger rum,
och afgiften enl. 39 § utgår ”efter det tillverkade beloppet’’ synes
mig stadgandet om skatt efter tidsberäkning alldeles icke pas
-
Den 29 April f. m.
565
sande. En erfaren bräuvinsbrännare bar väl sagt mig, all man
ieke brukar destillera i större bränneri. Jag vet icke om så är,
eller örn, såsom deremot ett par andra bräuvinsbrännare påstått,
man kan inrätta ett större bränneri så, all bränvinet der genast blir
distilleradt innan det inkommer i spritbållaren. I sistnämnda fall
skulle distillering kuuna verkställas a fgi fts-fril i i större bränneri,
men ej i mindre. Sådant vore icke rättvist. Emellertid lärer väl
författningen böra så sammanfattas att andra än verkligen erfarna
bräuvinsbrännare kunna förstå oell tillämpa den. Tydlighet är härutinnnan
så mycket mera af nöden, som stadgandet är af beskattnings
egenskap, och således ej torde kunna af K. M. förtydligas.
Mig synes rening och destillering af finkel vara något, som
man borde snarare upmunlra än hindra genom skatt. För kontrollen
emot oloflig bränvinsbränning vågar jag dock ej alldeles frigifva
distilleringen. Jag förenar mig alltså med dem, som yrka
återremiss, emedan jag tror, ali i detta kinkiga, på tekniska
kunskaper beroende ämne, man icke kan väl redigera ett lagstadgande
under debatlerne. Men fpr att i få ord visa mitt ändamål
med en återremiss, får jag tillkännagifva min önskan att i st. f.
slutmeningen: ”och mot den afgift, sorn derför erlagd blifvit,” stadgandet
måtte erhålla följande lydelse: ”för distillering af bränvin erlägges
icke serskild afgift, då det distillerade bränvinet blifvit tillverkadt
i det bräuneri, der destilleringen sker. Verkställes sådan
distillering i större bränneri, skall bränneri-kontrollör derå hafva
tillsyn och lemna intyg om den derå (serskildt?) använda tid till
K:s Befh:de. Kan ägare af mindre bränneri med intyg af bräuneri-kontrollör
eller af två utaf sådan kontrollör utsedda trovärdiga
män styrka, att han, ett eller flera dygn, distillerat af honom tillverkadt
bränvin, vare han berättigad ali återbekomma så stor del
af den utaf honom erlagda afgift, som mot den lid svarar.”
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Jag liar egentligen begärt
ordet för att bestrida den här yrkade återremissen. Jag anser
den icke behöflig. Den siste talaren har sagt, att 20 §:n vore
otydlig i fråga om beskattningen för distillering af bränvin, som
verkställas i större brännerier; jag tror det icke, ty i §:n säges:
”Distilleringen må verkställas, endast under den lid för hvilken anmälan
lill bränvinstillverkning skett och mot en afgift som derför
erlagd blifvit.” Det är gifvet alt när den, som vill bränna bränvin
med större verk, dertill anmäler sig, en sådan person enl. §:ns föreskrift,
skall upgifva det belopp han vill tillverka, likväl icke under
300 k:r per dygn, hvarefter lian betalar skatt. Vill han under
loppet af den månad, under hvilken han anmält sig att idka bränvinsbränning,
använda ^ dygn är det honom tillåtet och skatten
härför är inbegripen i den för bränvinsbränningen. Detta synes mig
fullkomligt klart.
En annan talare tiar sagt, att inom Utsk. frågan icke blifvit
tillräckligt discuterad utan tillkommit mera geuom hugskott. Delta
är ett fullkomligt misstag, ty hon har varit ganska mycket derinom
discuterad. Man har ansett farligt, att, såsom nu gällande bränvins
-
566
Den 29 April f. m.
förordning medgifver, små dislilleringspannor om 6 k:rs rymd skola
få begagnas öfver alli på landsbygden med den nu föreslagna slöra
skall, emedan det skulle blifva en alltför stor frestelse för mången
att med dessa pannor tillverka bränvin afgiflsfritt, hvarföre Ulsk.
oek föreskrifvet, ali distillering icke må ega runi under annan än
den för bränvinsbränning tillåtna lid, och endasl med den redskap
som för bränvinsbränning blifvit medgifven. Sedan nu R. o. Ad.
faltat det beslut, atl småpannor i släderne icke få användas, tror
jag lika med Hr Braunerhjelm, att det tillägg till §:n bör göras att
i siad inä distilleras med pannor om 20 k:rs rymd, emot nödiga
kontroller naturligtvis, och under den tid, som för bränvinsbränning
är tillåten. Det är alldeles gifvet, att om man vill atl BorgareSlts
ledamöter inom Ulsk. skola lyssna till ett sådant förslag till förän
dring
i författningen, som här blifvit föreslaget, eller att i städerna
den mindre redskapen till bränvinsbränning icke får begagnas, måste
en sådan consession göras, alt den mindre redskapen får i städerna
under nödig kontroll användas till distillering. Jag får derföre
tillstyrka, att om R. o. Ad. vill ega något hopp alt när 2
Stånd antagit Ulskts förslag, som medgifver rättighet åt städerna att
använda den mindre redskapen, få Utsk:s förslag anlaget, så är det
alldeles nödvändigt alt del föreslagna tillägget i §:n göres, men
detta kan ske utan återremiss. Jag får dessutom fästa Hr Braunerbjelms
upmärksamhel därpå att i hans förslag jag saknar de orden:
under den tid för hvilken bränvinsbränning är tillåten. Med detta
tillägg till Hr Brannerhjelms amendement tillstyrker jag bifall till §:n.
Frih. Raab: Hvad först beträffar den här ifrågasatta egenskapen
hos ångredskap alt kunna användas för omdistillering af bränvin,
bestrider jag den ej, ehuru jag af en distillator här i staden fått
mig upgifvel atl så icke skulle vära förhållandet; men då nu här
bestämdt påslås, att denna redskap dertill kan användas, vill jag antaga
att sä är. Hr Hjärne, liksom Hr von Koch, hafva velat befrämja
afgiftsfri distillering, men med vilkor att den verkställes under
de 2 månader, som för bränvinsbränning äro tillåtna. Jag befarar,
att, när bränvinsbränningstiden blir så inskränkt, alltför få
skulle vilja använda någon del af den för bränvinsbränningen lofgifna
tiden lill distillering af bränvin, och att alltså det framställda
förslaget kommer atl motverka del åsyftade ändamålet. Hr Braunerhjelm
har föreställt sig, att det vore för att gynna dem, som
supa fint bränvin, som man icke tillåter tillverkarne att äfven
distillera det. Härpå har Gr. Posse redan svarat, och jag instämmer
med honom deri, atl det tvärtom är för deras skull, som supa
finkel och oftast deraf för myckel, af vigt alt befordra distilleringen,
på det all deras smak måtte blifva förfinad, och att de måtte supa
mindre. Hr Brannerhjelm har vidare sagt, att man med ångredskap
kan erhålla 22-gradig sprit. Det må vara möjligt; men den, som
eger patent på Falkmanska npfinningen att distillera fullkomligt ren
sprit, Gr. Levenhaupt, har sagt mig, att äfven med denna inrättning
kan man icke af 6-gradigt bränvin erhålla starkare sprit än 23
grader. Om del skall kunna vara möjligt, att omedelbart ur må
-
Den 29 April f. ro.
567
sken utdraga 22 grader stark sprit, mäste man dertill begagna en
så complicerad redskap, att få torde vilja underkasta sig deu dermed
förenade kostnaden och stora långsamheten i averkningen under
den tillåtna korta bränningstiden. Dessutom ber jag få fästa upmärksamheten
derpå, alt när det är föreskrifvet, alt allt bränvin i
eli bränneri skall ledas in i en så kallad sprithällare, hvarifrån något
aflopp icke får finnas, så är klart, att bränvinsbrännarne för att
utdraga allt spritämne ur mäsken, måste låta bränvinet rinna in i
sprilhållaren intilldess ett svagare gradtal visar sig, hvaraf följer, att
om än gradtalet å bränvinet kan, i början och straxt efter det
pannan uprunnit, möjligen erhållas så högt som här blifvit upgifvet,
så måste likväl bränvinet i sprilhållaren, då del blir för bränneri*
egaren tillgängligt, blifva vida svagare genom en dylik upspädning.
Hr Braunerhjelm har trott, att min mening vore, att hvar och en,
som brände bränvin, skulle ega rätt att begagna serskild distilleringspanna.
Jag anhåller att i hans minne fä återkalla, att jag var den
första inom Utsk. som framställde den äsigten, alt de små, hittills
för alla jordinnehafvare tillåtna distilleringspannor skulle förbjudas,
och jag tror icke heller, att i min reservation finnes något sorn
antyder att jag skulle vilja befordra en dylik tillåtelse. Något sådant
har jag hvarken tänkt, sagt eller skrifvit. Min mening, som
icke borde missförstås, har endast varit, att distilleriugen skulle ske
med samma panna, hvarmed bränvin tillverkades för såvidt icke i
större bränneri, der ängredskap begagnas, en serskild panna, som
under bränningstiden skulle hållas förseglad, erfordras för att kunna
distillera. Jag hade icke trott, att någon annan tydning skulle
kunna gifvas åt mitt förslag.
Hr Braunerhjelm har föreslagit, att i städerne skulle mindre
redskap vara tilläten för distillering. Om det nu så förhåller sig,
att distillering kan åstadkommas med ångvedskap, skulle städerna
följaktligen icke vara i serskildt behof af en sådan förmån. Hr
Braunerhjelm har likväl föreslagit, att för distilleringsrätt i städerne
skall betalas kannerymdsafgift. Denna år icke sä obetydlig, ty den
utgör 9 R:dr om dagen, och härigenom skulle destilleringen så fördyras,
att jag befarar att ingen skulle vilja underkasta sig en sådan
skatt blott för att verkställa omdistillering. Hr Braunerhjelm har
föreställt sig, alt hvarje bränvinsbrännare skulle begagna sig af den
medgifna tillåtelsen, men jag fruktar tvärtom, att ganska få af allmogen,
som hittills aldrig distillerat sitt bränvin, skola begagna sig
deraf, när de dessutom skola betala serskildt för kontrollen. Jag
skall anhålla alt få upläsa fjerde §:n af Norrska lagen för bränvinstillverkningen:
”Pannor, som begagnas för omdistillering af redan
lillverkadt bränvin, få icke drifvas med ånga. Derjemte skall det
vara förbjudet för dem, som icke tillika tillverka bränvin, att på
samma ställe, hvarest de förrätta distillering, hafva mäsk- eller jästredskapen.
Så vida de, hvilka tillverka bränvin, vilja företaga de
stillering
i sitt bränneri på annan tid, än detsamma får till brån
vinsbränning
begagnas, skola alla mäsk- och jäst-kar vara förseglade.
” Hvar och en, som med upmärksamhet genomläst denria §
finner, att det är tillåtet i Norrige hvarje bränvinsbrännare att om
-
568
Den 29 April f. m.
distillera bränvin med vilkor, atl, om det sker på en lid då lian
eger rättighet atl bränna brantin, öfriga redskapen skall vara för
seglad.
Således hafva Norrmännen gjort allt för att befrämja dislilleringen,
men genom antagande af Hr Braunerhjelm» förslag skulle
vi göra allt för atl motverka densamma, enär hvarje kanna dislilleradl
bränvin komme all fördyras med minst 4 sk. b:ko. Dessutom
böra vi ihågkomma, att, dä omdistilleringen icke får ske under annan
än den för bränvinsbränning tillåtna tiden, högst få, om ens
någon, vilja deraf upoffra någon del till omdistillering. Gauska be
tydliga
qvantiteler sprit erfordras för hvarjehanda tekniska behof,
och jag är öfverlygad om att en betydlig del af den Arrae oell
Rutum, som linnes i landel, är till större delen tillverkad af Svensk
sprit. Jag tror, atl man bör gå försigtigt tillväga härutinnan, och
att, ur moralisk synpunkt betiakladt, värt intresse fordrar all vi befrämja
men icke försvåra distillationeti.
Hr Braunerhjelm: Jag får till en början besvara Hr von
Köchs anmärkn., att del vore farligt atl tillåta städerna (å distillera
bränvin med eukel redskap. Förmodligen har jag vid upläsandet af
mill förslag uteglömt orden: ”under serskild kontroll.” Jag har
nemi. icke medgifvil städerna att idka bränvinsbränning med småpannor,
utan endast att begagna dem till distillering under samma
kontroller och mot samma afgifter, som för bränvinstillverkningeu.
Men jag ber likväl all fä förtydliga min åsigt. I min första upsats
bestämde jag storleken af den minsta pannan; jag anhåller atl få
ändra det nu; och då i alla fall §:n torde böra återremitteras till
Utsk., synes mig redacliouen nu icke vara af så stor vigt, endast
man bestämdt uttrycker, hvad man menar. Mitt förslag, som jag
nu vill upläsa, skulle då lyda sålunda: ”1 stad må hvar och en,
sorn enl. 1 §. 1 mom. lill bränvinsbränning berättigad är, kunna,
efter serskild anmälan och emot samma afgift, som fik bran vinstillverkning,
lill distillering af bränvin under serskild kontroll begagna
enkel redskap af minst 12 och högst 20 k:rs rymd.” Genom
delta förslag har man icke lemnat större rättighet åt städerna,
än de förut haft ; och jag tror, alt härigenom de olägenheter, Hr
von Koch omtalat, dymedelst är o förekomna. Släderne hafva nemi.
fått rättighet all begagna små-pannorna, icke lill bränvinsbränning,
olan till distillering, således inskränktare förmåner, än de nu ega.
Afven har Hr von Koch velat borttaga sista orden i Utsk:s förslag
nemi.: ”Och mot en afgift, som derför erlagd blifvit.” Med bibehållande
af dessa ord kan, enl. min åsigt, någon distillering afgiftsfrilt
ej ega rum, enär det står tydligt, att de lå distillera med den
redskap, för hvilken de anmält sig, och mot den afgift, de erlagt,
samt författningen uttryckligen föreskrifver, alt hvarje bränvinsbrännare
skall för 14 dagar betala skatten i förskott; och om lie tillverka
mera bränvin, än hvartill de sig anmält, och hvarför de erlagt
skatt, måste vid månadens slut afgift erläggas för öfverskoltet,
som dock icke lill högre belopp än 10 proc. får öfverstiga det, hvartill
anmälan blifvit gjord. Således eger hvarje egare af större
bränneri alt under 30 dagar efter 300 k:r om dygnet tillverka 9000
ben 29 A p r i 1 f. m.
509
k:r. Oiu lian uu vid månadens slut helinne» hafva lillvei kal 9,900
k:r blir endast påföljden, att lian betalar förhöjd skall för de 900
kina; men tillverkar han bränvin derunder, erlägger han endast
deu vanliga skallen. Del är således medgifvel bränneriegare, som
lill bränvinsbränning efter minsta beloppet sig anmält, all tillverka
9,900 k:r under 26 dygn och alt använda återstående 24 till distillering.
Häruti finnér jag icke något ondt; och jag nämnde förra
gången jag hade ordet, all denna förmåu, enl. min åsigt, vore så
mycket billigare, som man med de bäst konstruerade brännerierna
kan frambringa 22-gradig sprit; oell jag tror således icke, att det
lönar mödan att ändra författningen. Frih. Haab har äfven sagt,
alt han väl bort sägas, ehuru han icke vore säker derom, alt distillering
med ångredskap kunde för sig gå. .lag får då uplysa
Frilun, att jag i ämnet talat med personer, som förstått alt bedöma
det, och hvilka lemna! mig denna uplysning. Den ena var nemi.
eu kopparslagare, hvilken tillika är bräuvinsbränuare, och den andra
är Apothekaren Sprinchorn, hvilken jag i dag pä morgoneu
träffat. Båda hafva enstämmigt intygat möjligheten af distillering
med dylik redskap. Jag betvifla!' dock, att någon i ett större bränneri
kommer att distillera bränvin, enär, såsoin jag nämnt, mati ur
ängredskapen kan frambringa 22-gradig sprit. Afven detta har Frihiu
betvifla!; men jag får uplysa honom, att jag har denna min upgifl
från sakkunniga personer. Derjemle hör jag erinra Frihin, alt jag
icke inräknat den sprit, som först framrinner ur pannan, ulan medeltalet
af all sprit. Det beror af egaren all inrätta sin redskap
huru han behagar, hvilken rättighet lian hittills icke haft. Äfven
har jag fält en uplysning, ali bränvinet icke behöfver distillera»,
för all göras rent från finkeloljan, om man endast låter det
rinna genom kärl fyllda med kol. Jag finner ingen annau ändring
i §:n nödig, än den jag föreslagit, och anhåller alltså om bifall
dertill.
Gr. Lewenhaupt, Sten: Om de punkter af det serskilda
Utsk:s Betänk, som röra omdislillering af det tillverkade bränvinet
antages, så befarar jag derutaf kommer alt uppslå många olägenheter,
dem man enligt milt förmenande snarare horde söka förekomma
än åstadkomma. Då jag ej varit närvarande ifrån början
af denna discussion, torde jag möjligen komma att äteruprepa skäl
för mitt påslående, hvilka möjligen af någon föregående talare blifvit
anförde, och i hvilket fall jag hos Ståndet anhåller am ursäkt.
Om omdislillering af del redan en gäng drygt beskattade bränvinet
endast inskränkes till den för bränvinsbränning tillåtna tiden,
så antager jag med säkerhet, alt knapt nog någon enda dermed kommer
ali befalla sig, aldra hälst Serskildta Utsk. föreslagit, att ouidistilleringen
skall ske med bränvinsbränningsredskapen, — hvarigenom
den distillerade varan än ytterligare skulle blifva beskattad,
och bränvinsbrännaren derigenom förlora af sin ändå redan nog
korta bränningstid, hvaraf han väl ej lärer vilja afstå en enda timme;
sedan han företrädesvis fått erlägga deu höga skatten för sin
tillverkning. Den första olägenheten härutaf, skulle sålanda blifva,
570
Den 29 April f. m.
alt den konsumerande allmänheten ovilkorligen kommer all påtvingas
varan uli eli oförädladt tillstånd. Jag liar visst hört en värd
talare anmärka, ali man uti pannan kan lägga kol och dymedelst
under kokningen rena bränvinet; deremot vill jag dock anmärka,
att om än kolen genast, innan kokningen kommer i gång, draga
finkeloljan lill sig, så släpper de den dock sedermera under kokningen
återigen ifrån sig, då den öfvergår till bränvinet. — För
ali kolen under operationen skola qvarhålla oljan, så mäste bränvinet
kunna kondenseras uti sjelfva kolmassan, hvilket myckel väl
låter sig göra, men fördröjer fabrikationen lill den grad, att säkerligen
ingen kommer alt begagna sig deraf, och omdistilleringen
blifver ogjord Deti som något känner till förhållanderna torde det
vara bekant, hurusom 100,000:lals k:r bränvin, efter att först hafva
genom en omsorgsfull omdistillalion blifvit befriade ifrån den ytterst
gifiiga och i öfrigt sä vidriga finkeloljan, sedan blifvit använde till
förskäring af Arrac, Rom, Conjac ro. 111. Detta skulle hädanefter
blifva en omöjlighet, ly på kall våg eller genom kolrening utan
omdistillering kan ej denna rening åstadkommas till fyllest, och
följden skulle blifva, att importen af dessa utländska spirituosa uti
en ofantlig grad skall tilltaga. — Man invänder möjligen, att det
är bättre att få en oförfalskad vara till förtäring för allmänheten,
men då mau betänker, alt de af dessa omnämnde utländska spirituosa,
sorn införskrifvas för den mest konsumerande allmänheten,
mäste vara af den billigaste sort, så faller äfven utaf sig sjelf att
de äro af den sämsta sorten, och då beståndsdelarne derutaf äro
flyktiga oljor, alkohol och vatten, så tror jag, och är derom öfvertygad,
att de lili förtäriug blifva mindre skadliga, sedan desamme
genom blandning med ren sprit blifvit utspädde, än de äro uti sitt
oblandade tillstånd. De kryddade bränviner, som ännu nära nog
vid hvarje middagsbord användas, huru skola de väl tillverkas sedan
distilleringen genom Utsk:s förslag nära nog blir omöjliggjord?
— Ren och stark sprit erfordras i öfrigt till åtskilliga andra behof,
såsom t. ex. lill Snickare för politur, till Hattmakare, Liqeurfabrikation,
Eau de Cologne, m. m.
Tänker man rätt noga på saken, så synes mig, som om det
vore mycket mera skäl att söka uppmuntra omdistilleringen, än att
undertrycka den, då jag förutsätter att tillräckliga kontroller mot
missbruk lätteligen böra kunna åstadkommas. Ulsk. har föreslagit
all Apothekare afgiftsfritt skola vara bibehåll ne vid rättigheten att
begagua tvenne distilleringspannor. Jag vill visst icke bestrida dem
denna rättighet, men jag befarar mycket stora missbruk derigenom,
och det skulle ingalunda förundra mig om många Apothekare skulle
finna distilleringsrörelsen lönande och göra densamma till en hufvudsaklig
binäring sedan genom Utsk:s förslag, om det går igenom,
alla nuvarande dislillalorer på en gång försvunnit att concurrera
med. Af de skäl jag nu anfört, synes det mig alldeles olämpligt
att inskränka omdistilleringen endast till bräovinsbränningstiden och
med bränvinsliränningsredskapen. Jag vågar föreslå bibehållande af
33 §. af nu gällande Brånvinsförordning så lydande, som den nu fin
-
Den 29 April f. m
571
nes, sami auliåller vördsamt om återremiss a( Serskildta Utsk:s Betänk.
i denna del.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den ifrågavar:de §. är enligt
min åsigt både lämplig oell tydlig samt innebär ingalunda de olägenheter
den siste talaren påpekat. — §. innehåller nemi. ali bränvin
må destilleras under den tid, för hvilken anmälan till bränvinstillverkning
skett oell mot den afgift, som derföre erlagd blifvit.
Det finnes således icke serskild skatt för distilleringen. Nu är i
5 §. föreskrifve!, att i de större brännerierna lå icke tillverkas mindre
än 300 och icke mera än 1000 k:r om dygnet pr månad räknadt.
Om nu någon vill uti ett sådant bränneri distillera bränvin,
är det ju klart, all lian blott beböfver inrätta verket så, att han
kan med detsamma åstadkomma eli större qvantum om dagen än
hvartill han sig upgifvit. Om jag I. ex. antager alt en bränvinsbrännare
anmält sig för en tillverkning af 1000 k:r bränvin för
dygnet, så beböfver han endast förskaffa sig eli veik med hvilket
han på nämnde tid kan åstadkomma 1500 k:r och således på 4
dagar frambringa samma mängd, hvartill han efter anmälningen
varit under hela veckan berättigad. Han har då lill distillering af
bränvin 2 dagar för hvarje vecka, och erlägger alltså för distilleringen
icke den ringaste skatt.
Hvad åter beträffar de mindre brännerierne, så har man påstått
deras äfverkningsförmåga vara vid bestämmandet af beskattningen
å desamma för lågt beräknad, och en egare af dylikt bränneri
behöfver således endast inskränka sin afverkning till det belopp
hvarefter skatten blifvit uträknad för att hafva lid öfrig till
företagande af distillering utan att lian ändock kommer alt erlägga
mera i skall än hvad som motsvarar 16 sk. k:n för det af honom
tillverkade bränvirtet. Följaktligen inbegripes skatten för distillering
med småpannor jemväl i deras beskattning för bränvinstillverknlng.
Jag kan således icke inse, att någon olägenhet eller origtighet förefinnes
i stadgandet tili §. Det är uppenbart, att om destilleringen
får serskildt verkställas under annan än den för bränvinsbränniug
tillåtna lid, uppstå, sedan skatten blifvit så betydligt förhöjd som
nu skett samt lockelsen lill oloflig bränning derigenom ökats, stora
svårigheter för möjligheten af tillräckliga kontroller. Den enda ändring
som i § bör göras, är, enl. milt förmenande, den af Hr
Braunerhjelm föreslagna, på det att icke nuvarande Destillalorer må
tvingas att lägga sig lill större bränneri eller nedlägga sin rörelse.
På grund af alla dessa skäl anhåller jag om bifall till ölsfc:s förslag
med det af Hr Braunerhjelm dervid framställda tillägg.
Gr. Posse: Sedan jag sist hade ordet, tror jag, alt skäl för
återremiss tillkommit, om jag så må säga personlighetsskäl, utom
dem som redan i sak blifvit anförda. Jag har tyckt mig finna, alt
R. o. Ad. är nära nog öfverens om, alt man verkligen vill bereda
en fördel för dem, som åstadkomma renadt bräpvin framför
dem, som tillverka finkel^ men att meningarne egentligen åro delade
,om sättet för verkställigheten deraf. Före mig hafva Gr:ne
Lewenhaupt och Lagerbjelke yttrat sig. Den förre är, enligt hvad
572
Den 29 April f. m.
man sagt mig, delegare i deu största och bäst anlagda spritfabrik i
riket, och hvad Gr. Lagerbjelke beträffar, tror jag visserligen, att
han kan förslå sig på hvad som är spirituell, ulen hvad som är
spirituöst, tror jag icke, att han har mycken insigt i. Når nu den,
som har kännedom i yrket begärt återremiss och den, sorn saknar
en sådan kännedom, icke vill hafva återremiss, så tror jag, att del
är eli personligt skäl, som tatar för återremiss. Beträffande nu
sjelfva saken, så tior jag, ali distillering af bränvin är af så stor
vigt, att man behöfver använda all omtanka derpå, och att man
derutinnan icke kan förfara ena dagen så och den andra dagen annorlunda,
emedan deraf upstär något halft, som bör undvikas.
Man har varit serdeles angelägen alt åstadkomma upsigt deröfver,
att icke för mycket bränvin tillverkas och derför har man icke haft
betänklighet att söka tillskapa en hel skara af dagliga kontrollanter,
men då fråga är örn att få några kontrollanter för spritfabriker,
som för landel äro nödiga, då är man särdeles tveksam och det
blir sä ofantligt svårt all kunna erhålla dessa kontrollanter. Jag
ser dock icke hvarföre de skulle vara svårare ali erhålla för spritfabrikerna
än för de större brännerierna. Man har vidare sagt att
Apothekare hafva rättighet att destillera bränvin. Man har troligen
dervid tänkt på det gamla ordspråket, all då någon tillsporde en
man hvad han vore för en karl, denne svarade: ”jag är ingen
karl ulan en Apothekare”, och man skulle således tro, att Utsk:s
mening varit alt för alt få destillera bränvin, man nödvändigt mäste
vara Apothekare. Jag tror således, alt det är af ganska stor vigt,
att någonting bestämdt blifver i delta hänseende för Ståndet fratnlagdl,
ty enligt min åsigt är det högst orätt att åstadkomma ett sådant
iutrång, som här åsyftas i del af Hr Falkman vunna paleni.
Jag förslår icke saken sjelf, men jag har hört sägas, alt det är
af vigt alt i bränvinsdestillering kunna täfla med utländningen på
det att man icke må få spriten införd i landet. Jag tillstyrker
återremiss.
Gr. Mörner, Carl Johan Detlof: Då man hör så olika
tankar yttrade af dem, som uti ifrågavarande ärenden upgifva sig
hafva erfarenhet, är det naturligt, alt den, som icke derutinnan eger
sådan, hyser någon tvekan. Jag har derföre endast begärt ordet
för att yttra mig om ordställningen i det bär skriftligen framställda
förslaget, (iviken ordställnings lämplighet jag tror mig någorlunda
kunna inse och bedöma. Mig vill det synas klart, alt hvad som
åsyftar ali pä en omväg uprifva Ståndets redan fattade beslut, hvarigenom
de små brännerierne blifvit i städerne förbudne, icke bör
antagas. Om det är af så serdeles vigt, alt småstäder, hvilka icke
hafva några fabriksbrännerier, likväl skola fä destillera bränvin, vill
jag icke inlåta mig uti att nu bedöma, men om de ej hafva denna
distilleringsrältighet sä är det klart, att de få köpa det destillerade
bränvinet. Skulle man oaktadt de invändningar här blifvit gjorda,
nödvändigt vilja hafva destillering i småstäderne, såsom några talare
här yrkal, så borde del vara mera principenligt alt, på säll Hr
Braunerhjelm föreslagit, tillåta det en hvar, som enl. Handtverks
-
Ren JO April f. m.
573
Ordn. är berättigad till idkande af handtverk, får anmäla sig lill
denna handtering, ty då kan hela massan af dessa Städers invånare
lägga sig till dylika apparater och rörelsen således riktigt florera.
Alt åter öfverlemna lill vederbörande K:s Befh:de att bestämma,
huruvida en sådan rättighet må en eller annan Stad raedgifvas emot
serskild kontroll, kan i flere hänseenden vara vanskligt.
Hr Braunerhjelm: Jag får först bemöta de anmärkningar,
Gr. Lewenhaupt gjort, och får säga, alt någon dubbelskatt, såsom
han påstått, icke upkommer, då jag destillerar pä samma tid jag
bränner bränvin; ty jag destillerar ungefärligen 4 gånger mera, än
jag bränner; och då blir skatten för deslilleringen högst 4 sk. Jag
kan icke inse något skäl, hvarföre jag utan afgift skall få destillera.
Hvad äter angar det mer eller mindre smakliga i bränvinel
vid smörborden, kan detta afhjelpas dermed, att bränvinet
försattes med kryddor, såsom kummin eller pomerans. Gr:n har
fullkomligt misstagit sig i fråga om finkeloljan. Hon kan icke borttagas
endast genom omdeslillering. Jag tror icke på min egen
chemiska kunskap i den vägen; men jag bar rådfrågat skickliga
chemister, hvilka sagt mig, att bränvin endast kan renas derigenom,
ali det får rinna genom ett lager af kol, som absorberar all finkelolja;
jag ber Hr Gr:n att, för uplysning härutinnan, vända sig till
chemister. Gnn har jemväl sagt, alt det vore synd att förneka någon
att destillera bränvin. Ingen har blifvit dertill förnekad. Hvar
och en, såväl i Stad som på landet, som har rättighet att bränna
bränvin, kan sysselsätta sig med destilleriug. Jag behöfver endast
anmäla mig till bränvinsbränning och destillera mina 2 månader.
Hvad åter angår behofvel af sprit för Snickare, så beklagar jag,
att Gr:n icke afhört mitt förra yttrande, då jag nämnde, att Snickare
kunna få sprit, sådan de behöfva, utan destillering, enär ångredskapen
leranar 22:gtadig sprit. Snickare hafva dessutom sagt
mig, alt de äro mera belåtna med den mindre väl renade spriten,
hvilken, såsom innehållande en mindre qvantitet finkel-olja, vore
mera tjenlig för polityr. Hvad angår behofvet af sprit för tillverkning
af eau de cologne, så har jag visserligen icke talat med någon
fabrikant derom; men chemister hafva sagt mig, alt den sprit,
hvarom jag nu talat, för detta ändamål jemväl skall vara lämplig;
om än så icke är, kan deras behof fyllas från vederbörande apothekare.
Gr:n har äfven sagt, att apothekare blifvit gjorde till
bränvinsbrännare. Grm känner således icke apothekarnes privilegier.
De hafva, enligt Utsk:s förslag, endast fått tillåtelse att begagna
destilleringspannor, hvilka de, enligt den nu gällande författningen, ega.
Jag har talat med Apothekare, som sagt mig, att denna tillåtelse
åtföljes af det vilkor, att om de öfverträda densamma, förlora de
sina privilegier; och vid lika äfventyr är bränvinsförsäljning der
förbjuden. Häremot kan man visserligen invända, att i småstäderna
Apothekare ofta försälja spirituösa drycker. Detta kan vara en
möjlighet, men säkert är dock, att det i privilegierna är dem förbjudet;
och jag tror, att dylika fall numera sällan förekomma, emedan
tillsynen är serdeles sträng. Gr. Posse har talat om nyttan af,
574
Den 29 A pr it f. m
att inora landet sprit tillveikas, så att vi kunna täfla med utländningen.
Jag har redan sagt och visat, att så vid renadt bränvin som sprit
kan erhållas både med och utan destillering. Hvad slutligen angår författningens
tolkning, så beklagar jag, att Otsk. icke kunnat åstadkomma
en tydligare redaction. Jag tror dock, att den kan förstås.
För att förstå den, måste man förutsätta, alt, när jag läser författningen,
jag gör mig reda för det ämne den afhandlar; och gör jag
det, så tror jag, författningen är tydlig. Hvad ytterst angår Gr.
Mörners anmärkn. om småstäderna, så får jag förklara, att afsigten
icke är att insmyga småpannor i städerna, ulan tvärtom att lemna
dem rättighet att destillera, då raan betagit dem rättigheten att
bränna bränvin med samma småpannor. Jag har förut anmärkt, alt
Hr Gr. o. Landtm, samt Ståndet icke måtte fästa sig vid mitt redaclionsförslag,
utan öfverlåta redactionen åt Utsk. Jag har blott
velat uttrycka den riktning, i hvilken jag önskar redactionen npgjord.
Gr. Posse' har sagt, »att man icke nog öfvertänkt saken, innan
Utsk. afgaf sitt förslag. Men jag får förklara Gr:n, att Utsk:s
alla ledamöter gjort sig den största möda, att skaffa sig kännedom
om frågan, innan författningen skrefs. Gr:ns erinran torde således
vara mindre lämplig.
Gr. Lewenhaupt: Hr Braunerhjelm har sagt, att finkel
oljan
icke kan borttagas medelst destillering. Jag åter påstår, att
det icke allenast later sig göra, utan att det tvertom med destillering
går lättare för sig. Frih. Raab har sagt, att jag vore intressent
i en patenterad destilleringsapparat. Detta är sanni, och just
derföre anser jag mig vara mest kompetent eller åtminstone ganska
mycket kompetent att bedöma, huruvida en sådan bränvinets rening kan
ske med eller utan destillering. Om Hr Braunerhjelm vill lemna
mig 2 å 3,000 k:r bränvin att på min apparat rena, så skall jag
låta buteljera och tillställa honom den finkelolja, som funnits i
bränvinet. Samme talare har vidare yttrat, att Apothekare äro
strängeligen efterhållne i fråga om missbruken af den dem lemnade
tillåtelse att destillera bränvin; men jag vill fästa hans upmärksamhel
på, att ett är att ega rättighet alt distillera sprit och bränvin
och annat är att sälja sprit. Den, som känner förhållandet vet, att
dä Apothekare hafva rättighet att sälja sprit, de äfven kunna försätta
den med vatten, så att gradtalet nedgår lill vanligt bränvin,
och då komma missbruk naturligtvis att ega rum. Den sprit, som
Apothekare tillverka, äfven om den innehåller 22 grader, kommer
icke alt blifva fri från finkelolja med mindre den undergår serskild
operation. Beträffande småpannorna, så har Gr. Lagerbjelke anmärkt,
att man mycket väl kan destillera bränvin på ångapparater.
Det är sannt, att man är berättigad att göra det, men få bränvinsbrännare
begagna sig deraf. Men om äfven så skulle ske, blir icke
heller den spriten fri från finkelolja. Gr:n har jemväl erinrat, att
då deslilleringen skulle ega rum med småpannor mot en redan erlagd
afgift, belädes icke deslilleringen med någon serskild afgift. I
anledn. häraf får jag anmärka, att småpannorna jemväl måste betala
skatt, och dessutom för pannerymden, om de än användas till
Den 29 April f. m.
S75
destillering eller bränvinsbränning, och omdestillera de det tillverkade
bränvinet, blir det ju en ökad afgift. Jag befarar, alt ingen .
kommer atl destillera på smapannor, då briinviusbränningsliden är inskränkt
lill 2 månader. Jag anhåller om ålerremiss.
Hr von H a r l m a n sd o r f f, Äng.: Denna fråga liar inom
Utsk. blifvit fullständigt genomgången, der jag yttrade den mening,
Frill. Raab uttalat. Jag hade önskat, att man beredt bränvinsbrännare
tillfälle till distillering, och med detsamma till afsättning, på
sätt Frihin åsyftat, hvarföre jas ock hade ämnat att instämma med
honom i fråga om denna punkt. Men som jag icke kunde vederlägga
de anmärkmr, Hr Braunerhjelm deremot gjorde, så teg jag
stilla, emedan jag saknar den närmare kännedom af yrket, hvilken
fordrades för att kunna bestämma mig. Nu liar R. o. Ad. förbjudit
de små pannornas begagnande i städerna, och Hr Braunerhjelm
har funnit nödigt bereda städerna tillfälle atl använda destilleringspannor,
i hvilket afseende iian afgifvel förslag lill §:ns förändrade
ordalydelse. Jag tror ej alt detta förslag skall uphäfva R. o.
Adis beslut om de små bränvinspannörnas borttagande från städerna,
utan tvertom föranleda att detta beslut omsider varder beståndande;
ty då städerna få begagna deslilleringspannor, torde Konungen
medgifva den förändring eller de tillägg R. o. Ad. gjort.
Jag hoppas likväl icke på medgifvande af BondeStis ledamöter härutinnan.
Dess ledamöter hafva varit så missnöjda med Olskis förslag,
att då vi velat rätta några misstag, hafva vi deruti ej lyckats.
De hafva förmodligen trott, alt ju sämre förslaget blefve, ju bättre
vore det, för alt hindra dess antagande. Den vidlyftighet öfverläggningen
fått genom ingåendet i detaljfrågor såsom bär skett, visa
det vara mindre lämpligt att så på slående fot besluta om någon
förändring eller tillägg i §. Jag anhåller derföre att R. o. Ad.
måtte återremittera punkten, ty det torde gå mycket fortare och
bättre än hår, att i Utsk. komma öfverens om ett förslag. Vi hafva
redan förspillt ett par limmar på denna tvist, och måhända komma
vi all tillsätta ännu mera lid derpå, om vi här skola sysselsätta oss
med förslag till sjelfva ordalydelsen.
Hr Braunerhjelm: Det vore alltför vidlyftigt att här ingå
i en kemisk analys; och jag vill derför icke besvara Gr. Lewenhaupts
alla anmärkmr. Dock vill jag hafva nämnt, att enl. Utskis
förslag, Apothekare äro förbjudne att sälja bränvin. Grin har erbjudit
sig att af mig köpa 2 å 3,000 k:r bränvin, för att derutur
draga finkeloljan. Då jag ej har något bränvin all sälja, så kan
jag icke häruti gå Grins önskningar till mötes. Dessutom tror jag
här icke vara rätta stället för upgörande af handelsaffärer. Äfven
får jag erinra, att 39 § angår icke småpannorna, utan blott de
större brännerierna, hvilka sednare utgöra f. n. 670, och endast för
dem skola kontrollörer linnas. Antalet af småpannorna upgår nu
till 37,000, och om alla dessa skola tillåtas att destillera å tiden,
då bränvinsbränning ej får ske, blir ju kontrollen öfver dem
omöjlig.
576
Den 20 April f. m.
Gr. Lewenhaupt: Jag vill endast fästa upmärksamheten
härpå, att jag hvarken önskar eller vill köpa något bränvin af Hr
braunerhjelm, nian jag erbjöd mig endast alt, om han lemnade
mig 2,000 k:r bränvin, derur draga finkeloljan, och återställa honom
densamma på butelj.
Frih. Raab: Gr. Lagerbjelke har tolkat 20:de §:n så, som
skulle meningen vara, alt tillåta egare af större brännerier att destillera
utan afgift, på det sätt, alt han på en kortare tid afverkade
det qvantum bränvin, hvartill man anmält sig, och sedan till destillering
begagnade återstoden af den tid, hvarföre skatt blifvit
erlagd. Vid upmärksam genomläsning af §:n, kan den enl. mitt
omdöme så icke förstås, åtminstone har Ulsk:s mening varit, att
för den tid redskapen begagnas till deslillering, skatten skall beräknas,
som om man brännt bränvin under samma tid; men då
jag hör, att man åt §:n velat gifva en slik tydning, anser jag en
återremiss desto mera nödvändig, på del att ordställningen må blifva
sådan, alt misstag icke kunna ega rum. Hr Gr. Lagerbjelke har
trott sig finna en rättvisa i §:n, sålunda att då enl. hans åsigt de
större pannorna skulle utan afgift få begagnas till deslillering, och
de mindres afverkningsförmåga vore för lågt beräknad, skulle raan
både i stora och små brännerier kunna medhinna deslillering utan
serskild afgift. Om de små pannornes afverkningsförmåga blifvit
för lågt beräknad, har det skett med upsåt, för att skona dem från
en fyllest lika hög skatt, som den, hvarmed de större brännerierna
beläggas. Har man nu gifvit med ena handen, bör man väl icke
få återtaga det med den andra, hvadan rättvisan mot de små, fordrar,
att om §:n kan tydas så, att den medgifver fri destillationsrätt
för de större, samma förmån äfven bör beviljas för de mindre.
Jag yrkar återremiss.
Gr. Posse: Jag har icke önskat, att alla 37,000 småpan
norna
skulle få användas lill deslillering och förses med kontrollörer,
utan min afsigt var endast, att det skulle finnas sådane fabriker,
som voro byggde på verkliga vetenskapliga grunder, och jag
tror den af Gr. Lewenhaupt anlagda fabrik kan hit hänföras, hvilken
fabrik, om jag icke misstager mig, K. M. oktrojerat, och det
torde väl blifva svårt att uphäfva en sådan oktroj.
Frih. von Kraemer: Jag kan icke instämma i den tolkning
Frih. Raab velat gifva §, men deremot i den af Gr. Lagerbjelke
lemnade, hvilken enl. min åsigt är ganska riktig. Om jag t. ex.
anmäler mig till bränvinsbränning med 300 k:r i dygnet under en
månad, men jag tillverkar det af mig påräknade beloppet under en
kortare tid, så måste jag få använda återstoden af tiden lill dest il -  lering af det bränvin, jag tillverkar, och då måste afgiflen härför
vara inbegripen i den för bränvinsbränningen. Det är dessutom
klart att derför, alt jag eger rättighet att inrätta min redskap huru
jag behagar, jag icke ovilkorligen skall vara tvungen att använda
hela tiden för tillverkning af bränvin, ty kan jag t. ex. under 20
dagar
Den 29 April f. m.
577
dagar åstadkomma det qvantum, till hvilket jag anmält mig, eger
jag val ostridigt rättighet att använda de öfriga 14 dagarne till distillering.
Jag anhåller om bifall till §:n med det tillägg Hr Braunerhjelm
gjort, med anhållan, att detsamma mätte blifva upläst,
emedan jag tror, att många af R. o. Ad:s ledamöter npkommit på
detta rum, sedan förslaget förra gången upläsles.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Innan jag yttrar mig,
anhåller jag, att Hr Braunerhjelms förslag måtte blifva upläst.
Sedan den sålunda begärda npläsningen försiggått, anförde
Gr. af Ugglas: Då jag anser distillering af bränvin vara en
national-ekonomisk vinst, icke allenast derigenom alt del distillerade
bränvinel kan blifva en betydlig exportartikel, utan äfven derigenom
alt åtskilligt af det bränvin, som nu förtäres, kan till sprit förädlas,
så önskar jag alt §:n måtte återremitteras, pä det att en sådan distillering
må kunoa blifva omöjlig. Det hufvndsakligaste skål, som
efter min upkomst hit blifvit mot denna distillering framställdt, har
varit svårigheten att åstadkomma kontroller, emedan man ansett, att
en mängd småpannor skulle genom en dylik tillåtelse komma att
användas till bränvinsbränning i st. f. distillering. Kontrollerne pä
småpannorne äro naturligtvis de svåraste, men jag tror att denna
svårighet kan undanrödjas derigenom, alt man stadgade, att till distillering
finge användas pannor endast om 25 k:rs rymd eller en
pannrymd öfverstigande den, med hvilken de mindre brännerierna få
drifvas. Skulle dislilleringen få utöfvas endast med sådana pannor,
blir kontrollen ganska lätt. Dessutom kan den föreskrift meddelas,
att mäskekar, som för distillering äro obehöflige, icke få i den byggnad,
der distillering sker, finnas. Utan dessa mäskekar lärer bränvinsbränningen
icke kunna bedrifvas, och såmedelst vore den fara,
man här förespeglat, omintetgjord. Jag anhåller om återremiss, på
det alt Utsk. mätte uti §:n kunna inrymma tillåtelse till distillering
och således den vinst, som af distillering såväl i moraliskt, som
i Statsekonomiskt hänseende är skörda, må kuuna komma Slaten
till godo.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framstälde Hr
Gr. o. Landtm, att i afseende på 20:de §:n blifvit yrkadt, af Frih.
Raab, med bvrtkeu sedan flere talare förenat sig, återremiss, och af
Hr Braunerhjelm och, Frih. von Kraemer bifall å §:n med det af Hr
Braunerhjelm föreslagna tillägg af ett nytt sålydande morn.: ”1 stad
”må hvar och en, som enl. 1 § 1 mom. till bränning berättigad
”är, kunna efter serskild anmälan och emot samma afgift som för
”bränvinstillverkning, till distillering af bränvin, under serskild kontroll,
begagna enkel redskap af minst 12, och högst 20 k:rs rymd”;
hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad. torde finna lämpligast,
att vid framställandet af propos. å bifall till § förbehåll gjordes,
att i händelse R. o. Ad. skulle bifalla densamma, sedan få företaga
det af Hr Braunerhjelm föreslagna tillägg till serskild behandling.
6 H. 87
578
Den 29 April f. m.
Härvid anmälde sig och yltrade
Frih. von Kraemer: Till Hr Braunerhjelm» amendement
har jag begärt att orden ”under den för bränvinsbränningen tillåtna
lid” imåtte 'tillsättas. Hr Braunerhjelm har sannolikt icke hört denna
min begäran.
Hr Gr., o. Landtm, tillkännagaf att han upfaltät och äfven antecknat
Frih. von Kr«emers förbehåll i afseende på tiden för distilletingen,
men att ett sådant förbehåll funnes i Utsk:s förslag, hvarföre
Hr Gr. o. Landtm, icke framstält della förhållande bland de
yrkade proposme.
Frih. von Kraemer förklarade sig nu vilja afstå från sin
anmärkn.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om icke lämpligast
är, alt propos. göres först på Utsk:s förslag, oeh sedan på återre
miss
med det af Hr Braunerhjelm föreslagna tillägg, emedan vi, såsom
jag tror, derigenom förr komma lill slut med saken, helst jag
förmodar de flesta af Ståndets ledamöter önska återremiss.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt endast 2:ne propos:r blifvit yrkade,
nemi. å bifall och å återremiss, och att om den förra besvarades
med Nej, den sednare komme all framställas, hvarigenom icke
någon mening blefve undertryckt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I anledn. af Hr Gr. o.
Landlm:s samt Frih. von Kraemers yttranden, har jag begärt ordet.
20:de §:n har endast afseende på dem, som äro berättigade att tillverka
bränvin, och sista mom. i densamma innehåller tillåtelse till
bränvinsdistillering för dem, hvilka till bränvinsbränning sig anmält,
hvaremot Hr Braunerhjelms förslag afser tillåtelse till bränvinsdislillering
för dem, hvilka icke anmält sig till bränvinsbränning, och således
angår ett helt annat förhållande än det, som i 1 :sta morn. af
§:n är omförmält. Jag tror således, att Hr Braunerhjelms tillägg
bör i ett sammanhang med §:n förekomma, så vida man nödvändigt
vill laga sig för alt här redigera stadgandet, hvilket dock ej
torde rätt väl lyckas.
Hr Gr. o. Landtm, anhöll att R. o. Ad. icke måtte åter uptaga
en discussion, som redan förklarats vara slutad; samt förklarade
alt då Gr. Mörner åter uptagit det af Frih. von Kraemer ifrågastälda
tillägget, detsamma skulle blifva framstäldt till pröfning, såvida
icke R. o. Ad. beslutade återremiss, i hvilket fall frågan derom
förfölle.
Frih. Ra.ab: Ingen har under discussionen ovilkorligen yrkat
bifall till §;n sådan den år, utan i sammanhang med Hr Braunerhjelms
förslag, hvarföre jag anhåller, att propos. måtte framställas
pä bifall till § med Hr Braunerhjelms tillägg.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller vördsamt att propos. måtte
framställas först på bifall lill §:n och, om den antages, sedermera
på det af Hr Braunerhjelm föreslagna tillägg.
Den 29 April f. m.
579
Hr Hjärne: Det vore visserligen ett lämpligt sätt, att möjligen
helt och hållet undanskjuta Utsk:s förslag, om man antoge det
af Hr Frih. Raab framställda, nemi. att propos. skulle göras på bifall
till Utsk:s förslag, och att Ståndet sedan skulle pröfva de serskilda
förslag till ändringar och tillägg, som här blifvit gjorda: men
jag förenar mig i detta hänseende med hvad Gr. Lagerbjelke
yttrat.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt sedan nu delning af propos.
blifvit begärd, Frih. Raab torde finna, att propos. borde framställas
såsom Hr Gr. o. Landtm, först nämnt, samt hemstälde derjemte om
R. o. Ad. med förbehåll, att sedan fä pröfva nu föreslagna tillägg,
behagade bifalla ifrågavar:de 20:de §.
Härvid ropades Ja och Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde,
om R. o. Ad. ansåge de emot denna § gjorde anmärkmr
föranleda till densammas återremitterande, samt efter denna propos:ns
besvarande med starka Ja, blandade med Nej, förklarade att han
härvid funnit Ja öfvervägande.
§§ 21, 22, 23, 24, 25 och 26.
Dessa §§ blefvo af R. o. Ad. bifallne.
§ 27.
Gr. Posse: Enl. nu gällande Bränvins-Förordn. hafva justerare
samma inkomster som nu åro föreslagna för hvarje justerad
redskap, men vederbörule Landtmätare, som varit skyldiga
att åstadkomma justeringen, ansågo aflöningen icke tillräcklig. Såsom
bevis härpå må jag nämna, att nuvar.-de Ofver-Direktören för
Landtmäteriet hade, under den tiden han var Commissions-Landtmätare
i Malmöhus län, fått sig updraget att vara justerare öfver
mått, mål och vigt, och för den ringa ersättningen skull afsade han
sig förtroendet, men på grund af då gällande bränvinsförfattning
blef han ålagd att detsamma sig åtaga. Enl. 14:de §:n i 1834
års Landtmäteri-stadga tillkom honom i dagtraktamente 2 R:dr 12
sk., samt skjutsersättning för 3:ne hästar. Då det således är och
blir svårt, att med nuvar:de stadgande erhålla justerare, och den
af Ståndet redan antagne 24 § icke innehåller stadgande härom,
får jag föreslå den förändring i § att landtmätare tillägges, i och
för justering, 36 sk. för hvarje panna han justerar, och att detta
belopp minskas med 2 sk. om två eller flere pannor på ett ställe
upmåtas, samt dessutom serskildt 16 sk. för hvarje bevis.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr
Stats-Rådet m. m. Nils Fredrik Wallenstéeu, sorn å K. M:s höga
vägnar allemnade 6 Dess Nåd. Propos:r och 1 Dess Nåd. skrifvelse
till R. St.
Frih. Raab: Gr. Posse har yrkat den förändring i 27 §, att
i st. f. 6 sk. kannrummet, för hvarje redskap justeraren stämplar,
han skall undfå 36 sk. b:ko för en redskap med någon minskning
om på samma ställe han stämplar 2 eller flere. Jag får fästa up
37*
-
5S0
Den 29 April f. m.
märksamhelen derpå, alt de mindre pannegarne skola härigenom
tillskyndas en icke obetydlig utgift till förmån för de större. Man
kan visserligen invända, att pannrymderna blifva hädanefter mindre
än hitintills. Detta är en sanning, i fråga om den mindre redskapen,
men jag får fästa upmärksamheten derpå, att med de föreskrifter
Utsk: nu föreslagit, i fråga om den större tillverkningen,
är det mer än sannolikt, att pannorna komma att inrättas till flere
hundrade k:rs rymd likasom i flera andra länder, oell att således
justeraren vid slämplingen af dessa pannor kommer att förtjena betydliga
summor. De större redskapsägarne måste ersätta hvad justerarne
tilläfventyrs kunna få nätt och jemt betaldt af egarne tilt
mindre redskap. Jag tror således att man saklöst kan bifalla den
närvarande redaclionen.
Frih. von K immer: Inom Utsk. befarade man, att aflönin
gen
skulle blifva allt för hög för justeraren. Då han lemnar sitt
hemvist i och för justering, åtnjuter han 1 R:dr 16 sk. b:ko i
dagtraktamente och alltså är han mndeligen och väl betald. Alt
icke Landtmätare äro nämnde i denna §,. härrör deraf, att man
vill lemna K:s Beflnde frihet alt antaga de justerare, dem han finner
lämplige. Jag anhåller om bifall till §:n.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framstälde Hr Gr. o.
Landtm., att i afseende på förevar:de § Gr. Posse yrkat den förändring,
att justeraren skulle få 36 sk. för hvarje justerad panna,
med minskning af 2 sk. för hvarje panna om antalet blir 2 eller
flere, samt 16 sk. för hvarje bevis, som af honom utlemnas: men
öfrige talare yrkat bifall.
Uppå härefter framställd Propos. biföll R. o. Ad. förevande §.
§§ 28, 29, 30 och 31.
Desse §§ blefvo af R. o. Ad. bifallne.
§ 32.
Frih. Raab: Åtskilliga reservationer ådagalägga, att det vore
en förbättring af 2:dra mom. i 32:dra §:n, om skyldigheten att hos
vederborde Kronobetjent anmäla, när redskap afyttras, öfverflyttas
från nye egaren till siste innehafvaren; och jag föreslår derföre, att
mom. må lyda sålunda: ”Öfvergår sådan redskap till annan innehafvare
eller' varder den eljest från stället flyttad, bör siste innehafvaren
inom åtta dagar derefter sådant skriftligen anmäla, i stad
hos Magistraten och på landet hos närmaste Kronobetjent, hvilken
sednare skall anmälningsskriften till Häradsskrifvaren öfverlemna inom
8 dagar sedan den inkommit.”
Frih. von Kraemer: Afven jag instämmer i Frih. Raabs förslag.
Det instämmer med det förslag Redaclions-komitéen inom
Utsk. framställt, men åtskilliga ledamöter satte sig deremot, och
derföre blef §:n sådan den nu är. Jag anhåller om bifall till Frih.
Raabs förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih. Raab,
Den 29 April f. m.
581
men hemställer, om icke, för enkelhetens skull, ordalydelsen borde
vara följande: ”öfvergår sadan redskap till ny innehafvare, eller
varder den flyttad, bör siste innehafvaren eller den, som låtit flyttningen
verkställa etc.” Den sista punkten i mom. nemligen,
”då redskapen öfvergått till annan innehafvare, bör fångesmannen
jemväl upgifvas”, anser jag icke öfverflödig, utan anhåller att den
måtte få qvarstå, emedan man derigenom får veta, icke blott hvem
den förre, utan äfven den siste innehafvaren varit. Kronans embetsman
sättes då i stånd att bättre kontrollera öfverlåtelsen.
Hr Hjärne: Jemte det jag instämmer med den siste talaren,
anser jag det nödvändigt att veta, hvem som afhänder sig redskapen
och hvem som köper den. Det är visserligen sanni, att den sednare
måste anmäla sig lill bränvinsbränning om han vill begagna
redskapen, men det är icke likgiltigt för kontrollerande myndigheter
att på förhand veta ägaren till sådan redskap, och således instämmer
jag med Hr von Hartmansdorff icke blott uti hans förslag till
förändrad redaction, utan äfven deri att den sista meningen i mom.
mätte fä qvarstå.
Hr Braunerhjelm: Jag har blott begärt ordet, för att få
instämma med Hr von Hartmansdorff.
Frih. von Kraemer: Afven jag vill förändra mitt förra yt
trande
för att få instämma med Hr von Hartmansdorff.
Frih. Raab: Jag vill visserligen icke motsätta mig Hr von
Harlmansdorffs förslag, men hemställer likväl om den sista meningen
i mom. behöfver qvarstå. Enl. Utsk:s förslag skall nya innehafvaren
af redskapen hos vederbör:de Kronobetjent göra anmälan, men
enl. Hr von Hartmansdorffs förslag åligger denna skyldighet siste
innehafvaren. Denne är ju precist densamme som fångesman. Det
är ju således samma person. Vill man åter, såsom Hr von Hartmansdorff
bibehålla den sista meningen, så går man'ännu längre
tillbaka, då man vill veta sista innehafvarens fångesman. Detta är
mer än som behöfves.
Hr von Hartmansdorff: Den siste innehafvaren är sälja
ren,
och fångesmannen, såsom i mom. står, är köparen. När den
förre påstår, att han sålt redskapen, skall han tillika upgifva till
hvem. Detta är allt hvad jag begärt. Mom. måste alltså bibehållas,
om mitt förslag antages.
Gr. von Platen, Baltzar: Vi äro alla ense om saken,men
jag hemställer om fångesman egentligen betyder köpare, och om
fångesman icke snarare är den, af hvilken man förvärfvar något.
Frih. Raab: Lika med Gr. Platen anser jag den vara fångesman,
af hvilken man förvärfvar något, men jag hemställer om det
icke endast bör heta ”den nya innehafvaren” så är man ifrån saken.
Hr von Koch: Jag begärde ordet för alt meddela den uplysning,
alt, enl. hvad vi Jurister antaga, är den fångesman, till hvilken
redskapen öfvergått, och icke säljaren.
582
Den 29 April f. m.
Hr Bogeman, Carl Adolf: 1 motsats med den sisle„ta
laren,
anser jag Gr. Platen haft ganska rätt i sin anmärkn.^och
jag instämmer alltså med honom och Frih. Raab.
Hr von Koch: Jag begick i hastigheten ett misstag och an
håller
att få återkalla del.
Gr. von Platen.- Jag hemställer om icke bästa sättet ali
komma ifrån saken vore att begagna orden ”nye innehafvaren.”
Hr von Hartmansdorff: Sedan Juristerna blifvit oense om
betydelsen af oulet fångesman: så må frågan gerna lill Ulsk. återremitteras.
Men jag anhåller likväl, att ”orden nye innehafvaren”,
måtte förändras till siste innehafvaren, ty eljest kommer Utsk. i
villrådighet öm hvad som egentligen metias. Blir delta afgjordt så
måtte väl den sista punkten skola utgå, antingen man vill eller icke.
Gr Lagerbjelke: Så vidt jag kan förslå, är nu ingen fråga
om betydelsen af ordet fångesman, sedan Hr von Koch grkäut, att
han af misstag yttrat sig. Om R. o. Ad. beslutar, att säljaren skall
göra anmälan hos Kronobetjeningen, vore det lämpligast att i sista
punkten utbyta ordet ”fångesman” emot orden ”nye egaren”, oell
jäg anhåller alltså om bifall derpå.
Frih. Raab: Saken är bra enkel. Vi äro alla ense om hvad
vi vilja, oöh för all uttrycka det, kunna ord lätteligen utfinnas.
Orsaken hvarföre Hr von Hartmansdorff icke velat antaga mitt re
dactiohsförslag,
har förmodligen varit den, att en omsägelse af ordet
innehafvare skulle npkomma, men om man i sisla punkten säger
”då redskap öfvergätt till ny innehafvare, bör denne göra anmälan”,
blir återremiss obehöflig.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framstälde Hr Gr. o.
Landtm., att i afseende på 2:dra mom. af förevar:de § blifvit yrkadt,
dels att, i st. f. orden nye innehafvaren, skulle införas orden
siste innehafvaren, och dels att, i st. f. ordet fångesman
nén,
skulle införas orden nyé innehafvaren, eller såsom Frih.
Raab sednast föreslaget ordet denne; samt hemstälde Hr Gr. o.
Landtm, derjemte om R. o. Ad. behagade bifalla förevar:de § ulan
förändring.
Denna propos. besvarades med Nej, och uppå sedermera framstälde
propoS:r, bifölls denna § med den förändring, alt i 2:dra
mom. orden nyé innehafvaren utbyttes emot orden siste innehafvaren
och ordet fångesmannen utbyttes emot ordet denne.
§§ 33, 34, 35, 36 och 37.
Dessa §§ blefvo af R. o. Ad. bifallné.
De nästföljande §§ 38, 39, 40 och 41, hade redan blifvit
pröfväde, hvarföre nu förekom:
§ 42.
Denna § bifölls.
Den 29 April f. m.
583
§ 43.
Hr von Hartmansdorff: Om det för kontrollens skull kan
vara skäl alt låta bränvinsbrännaren betala något högre afgift folden
afverkning, som öfverskrider det beräknade beloppet, enär kronan
derigenom undfår den skatt henne tillkommer, så bör deli väl
icke vara tillverkaren förmenadt att göra sin handtering så lönande,
som möjligt. Sådant är honom likväl, i denna § betaget, emedan
öfverskoltstillverkning, som med mer än ^:del öfverstiger deni, för
hvilken ökad afgift bör erläggas, är bränvinsbrännaren förbjuden,
ehuru bon borde, enl. min åsigt, snarare belönas. Jag anhåller
alltså om återremiss af denna §.
Hr Braunerhjelm: Om Ståndet antager det af den siste talaren
gjorde förslag, tillintetgöres derigenom Ståndets beslut i går,
nemi. ett maximum af tillverkningen af 1,000 k:r om dygnet i de
större brännerierna. Jag tror således, att något skäl emot förslaget
icke kan anföras, och att det är nödvändigt att skilja emellan hvad
som är och hvad som kan blifva. Tillverkningen bör väl så noga
kunna beräknas, att den icke öfverstiger g-.del af det belopp, hvartill
anmälan skett, och Utsk. bar äfven medgifvit, att 10 proc. utöfver
det anmäldta beloppet få utan förhöjning i skatten afverkas.
Man bar dessutom antagit, att hvarje erfaren bränvinsbrännare bör,
såsom redan nämndi är, kunna förutse, om han i sin tillverkning
kan påräkna mer än dessa 10 proc. Jag anser denna § böra bibehållas
sådan den är; och anhåller om propos. derå.
Frih. von Kraemer: Jag är förekommen af den siste tala
ren,
och anser Hr von Hartmansdorffs förslag såsom ett uprifvande
af Ståndets förra beslut.
Gr. Lagerbjelke: Lika med de 2:ne sista talarne, anser jag
Hr von Hartmansdorffs förslag vara ett uprifvande af Ståndets förra
beslut om maximum af tillverkning, och äfven derom att skatten
skall på förhand erläggas. Det är gifvet, att om man tillåter den,
hvilken eger rätt tillverka 1,000 k:r i dygnet, att i stället afverka
3 å 4,000 k:r, skall Ståndets förut fattade beslut om maximum uphäfvas.
R. o. Ad. torde då finna, att stadgandet i denna § endast
är en tillämpning af Ståndets förra beslut. Jag anhåller alltså om
bifall till §:n.
Frih. Raab: Jag vill tillkänagifva, all jag delat Hr von Harl
mansdorffs
mening. Den skulle innebära ett uphäfvande af Ståndets
förut fattade beslut angående maximum, såvida skatten för öfvertillverkningen
icke vore högre än för det upgifna beloppet; men,
enl. min åsigt, ligger i denna förhöjda skatt ett förbud nog, ali icke
tillverka mer än man upgifvit. Om 25 proc. högre skatt erlägges
för hvarje kanna, som tillverkas utöfver det upgifna, lärer yäl ingen
med upsal tillverka bränvin för denna högre skatt med mindre
än en särdeles god konjunktur skulle inträffa; och om en sådan
skulle inträffa, ser jag icke någon skada deri, ali Staten kommer i
åtnjutande af en så betydlig tillökning i skatt. Hvad åter angår
Gr. Lagerbjelkes yttrande gil mau skulle uphäfva Ståndets redan
584
Den 29 April f tn
fattade beslut, om man antager Hr von HartmansdorfTs förslag, får
jag fästa npmärksamheten derpå, alt bränvinsbrännaren, ulom den
betydliga upoffring han gör genom den förhöjda skatten, skall, enligt
§:s lydelse, lemna allt det öfverbränvin, han tillverkat, ifrån sig
inlills skatten derför varder erlagd. Ingen lärer således upsåtligen
blottställa sig för en högre afverkning under vanliga förhållanden,
oeh, om det sker, finner jag ingen skada deri, utan tvertom en
vinst för kronan.
Hr Braunerhjelm: Jag kan icke fatta alt någon vill bi anna
bränvin mot 25 proc:s skatt, om icke derför, att det vore en ganska
god ginväg alt undansnilla skallens belopp i förväg. Sålunda
anmäler jag mig till en tillverkning af 300 k:r i dygnet, men afverkär
3000 i stället, och då lärer kronan blifva föga belåten med
att taga detta bränvin. §, sådan den är, synes mig nyttig och nödig,
hvarföre jag anhåller om bifall till densamma.
Hr Hjärne: Del korrektiv, som Hr von Harmansdorff fram
ställt
mot en så vidstr äckt tillåtelse, som Hr von Hartmansdorff föreslagit,
skulle bestå deruti, att man erlade 4 sk. b:ko för hvarje k:a
utöfver den förut bestämda; men då man betänker alt 4 sk. b:kos
högre skatt skulle möjligen blifva en fördel, enär jag deremot erhåller
rättighet alt tillverka ett obegränsadt qvantum bränvin, skall
man finna att bränvin, tillverkadt i en sådan fabrik, kostar producenten
mindre, och att den högre afverkningen alltså lemnar behållning.
På grund af dessa och af föregående talare anförde skäl
anser jag Hr von Hartmansdorffs förslag innebära eli uprifvande af
Ståndets redan fattade beslut om maximum, och anhåller alltså om
bifall till §.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, (ramslålt alt Hr von Hartmansdorff yrkat återremiss
oell öfrige talare bifall, blef förevarande § af R. o. Ad. bifallen.
§ 44.
Hr von Hartmansdorff: Del synes obilligt, att ålägga
bränvinsbrännare, som tillverka mindre, än hvartill han anmält sig,
att likväl betala skatt för högre belopp, än han afverkat. Enligt
urin åsigt bör lian i alla hänseenden återfå så stor del af skatten,
som mot minskningen i hans tillverkning svarar. Jag anhåller pä
denna grund om §:s återremitterande.
Hr Braunerhjelm: Likasom Hr von Hartmansdorffs förra
förslag skulle uphäfva det af Ståndet antagna maximum, skall det
af honom nu framstålda tillintetgöra Ståndets beslut om minimum,
hvarföre jag anhåller om bifall till §.
Frih. Raab: Jag får förklara alt jag äfven i fråga om denna
§ är af Hr von Hartmansdorffs mening. Om något skäl kunde
förebäras till bifall af den förra §, saknas sådant i fråga om denna.
Uti den föregående § år för tillverkning af bränvin i större bränneri
stadgadt ett maximum af 1000 och ett minimum af 300 k:r.
Jag åsyftar ingalunda att förorda tillåtelse för bränvinsbrännaren
Den 29 April f. m.
585
att få erlägga mindre skatt än för det bestämda minimum, nemi.
300 k:r i dygnet; men jag anser billigt att, om någon anmäler sig
till en daglig afverkning af t. ex. 6 ä 700 k:r, men under bränningstiden
finner att sädespriserna stigit, såsom under sistl. April
månad, och derföre icke vill fortsätta bränningen, eller också om
han vill minska den, han då bör kunna få det, under vilkor likväl
att skatten ej nedsältes under det belopp, som är bestämdt såsom
minimum. Denna förändring i § har jag ansett billig. Jag
erkänner villigt, alt när bränneriet går väl, kan averkningen i det
närmaste beräknas, så att den ej beböfver betydligt hvarken öfvereller
understiga det belopp, hvartill man anmält sig, helst man alltid
kan öka eller minska tillsättningen för att komma nära upgifna
beloppet; men konjuuklurförhållanden kunna inträffa, så att en
bränvinsbrännare finner sig böra minska sin tillverkning, och jag vet
då icke något skäl, hvarföre man skall förneka honom det, då fråga
icke är alt lian får slippa undan minimum, och således i allt fall
måste erlägga så stor skall, alt det väl lönar sig för Staten alt bekosta
kontrollören.
Gr. Lagerbjelke: R. o. Ad. har redan uttryckt den åsigt,
att för små brännerier icke borde få inrättas, och af sådan anledning
stadgat ett minimum af 300 k:rs tillverkning i dygnet. Skulle
nu R. o. Ad. antaga Hr von Hartmansdorffs och Frih. Raabs förslag,
upphäfde ju R. o. Ad. dess förra beslut. Om, t. ex., någon
ville anlägga en fabrik för tillverkning af 100 k:r i dygnet, nedsäiter
han i förskott skatten för 14 dagar, beräknad för en tillverkning
af 300 k:r. Efter dessa 14 dagars förlopp, slvrker han
med bevis, att han icke tillverkat mer än 100 k:r om dagen, och
återtager skatten. Det är således gifvet, att R. o. Ad:s beslut om
minimibeloppet skall genom Frih. Raabs och Hr von Hartmansdorffs
förslag totalt uphäfvas. Hvad angår den siste talarens anmärkning,
rörande behofvet att minska fabrikationen, i händelse af höga priser,
tror jag, att Utsk. medgifvit sådant på det sätt, att den, som vill
minska sin bränvinstillverkning må anmäla sig 14 dagar på förhand,
dock utan att minska bränvinsbränningen under minimum.
På grund af alla dessa skäl och såsom ren conseqvens af Ståndets
redan fattade beslut, anhåller jag om bifall till §.
Frih. von Kraemer: Jag kan icke helt och hållet dela den
åsigt Gr. Lagerbjelke nu sednast uttryckt, nemi. alt man kan anmäla
sig till 300 k:rs afverkning pr dygn, men endast tillverka
100, och likväl återfå skatten. Så är icke meningen med §, utan
bräovinstillverkaren skall betala skatt efter 300 k:r i dygnet, om
han än icke bränner mer än 100 k:r. Frågan är här, alt om någon
anmäler sig till en afverkning af 1,000 k:r pr dygn, det icke
skulle kunna inträffa att bränvinsbrännaren kan komma öfverens
med kontrollören, livartill frestelsen kan vara ganska stor, och af
honom undfå bevis, alt han endast tillverkat 300 k:r i dygnet,
så återfår han ur Landlränteriet skatten för 700 k:r, det vill säga
350 Rulr b:ko pr dygn. Nu har man satt en bom derför, emedan
han icke får ålerlyfta mer än J:del af den erlagda afgifteu, och
586
Den 29 April f. m.
återstoden får i intet fall understiga minimum eller 300 k:r. Härigenom
är alli underslef förekommit, och jag anhåller alltså om bifall
till §, sådan den är.
Hr Braunerhjelm: Såvida det skall hafva någon påföljd,
alt man skall anmäla det belopp man ernar tillverka, måste §:n
stå qvar, sådan den är. Utsk. har insett nödvändigheten, alt lemna
bränvinsbrännare tillåtelse att återfå ^:del af skatten, ifall han kan
styrka, alt han icke tillverkat bränvin, motsvarande detta belopp,
och orsaken härtill är, att man ansåg producenten icke kunna bestämdt
beräkna till vei k ni ngsbeloppel, hvarföre man äfven lemnat
honom rättighet all ytterligare erlägga' skatt, ifall averkningen med
20 proc. öfverstiger det anmälda beloppet. Frih. Haabs förslag föranleder
endast till underslef; och jag anhåller alltså om bifall till §.
Gr. af Ugglas: Med Gr, Lagerbjelke kan jag ingalunda in
stämma,
ty slutet af 1 mom. i §:n lyder sålunda: ”dock må, hvad
han sålunda ålerlvfia får, ej öfverstiga en femtedel af den erlagda
afgiften och återstoden icke i något fall understiga den afgift, sorn
svarar mot den minsta tillverkning, hvarför anmälan enligt 5 § får
ske.” Jag tror således, lika med' Frih. von Kraemer, att § bör
oförändrad bibehållas, ty detta är den enda möjliga utväg ali minska
underslefven, hvilka, till följd af den föreslagna beskattningen,
otvifvelaktig! kommer att ega rum.
Gr. Posse: Jag får fästa upmärksamheten på, att om denna
§ antages och någon anmäler sig att tillverka 1000 k:r pr dygn
och efter 2 eller 3 dagar efter bränvinstillverkningens början, bränneriet
förstöres genom eld eller någon annan olycka, återfår egaren
af bränneriet endast en femtedel af skatten.
Frih. Raab: Hade Gr. Posse observerat innehållet af 47 §,
hade sannolikt hans anmärkning uteblifvit. Gr. Lagerbjelke har,
såsom Frih. af Ugglas yttrat, något misstagit sig. Minimum får i
alla fall icke understigas efter Hr von Hartmansdorffs förslag. Frågan
gäller endast huruvida kontrollerna försvåras derigenom, all
bränvinsbrännareo skulle få återtaga mer ån en femtedel af den erlagda
skatten. Jag får fästa upmärksamheten derpå, att om man
haft så ringa förtroende till kontrollerna, hade man väl icke bordt
antaga ett sådant beskattningssätt, och misstror man kontrollörerna,
så kan lätteligen förutsättas, att den som anmäler sig till 300 k:rs
tillverkning, afverka i stället 7 å 800 k:r pr dygn. Jag tror icke
att hvarken bränneriegare eller kontrollörer skola blottställa sig för
en sådan risk.
Hr Braunerhjelm: Jag är förekommen af Frih. Raab, som
hänvisat Gr Posse till 47 §:n.
Frih. von Kraemer: Sedan jag genomläst Hr von Hartmansdorffs
reservation, ser jag, alt jag begått ett misstag. Hr von
Hartmansdorffs mening har varit att eftergift skulle lemnäs dem,
hvilkas tillverkning understiger 300 k:r, och i sådant fall har Gr.
Lagerbjelke fullkomligt rätt, att Hr von Harlmansdoffs förslag inne
-
Den 29 A |> r i I f. m.
587
bär eli uprifvande af eli Slåndets förut fallade beslut, hvarföre jag
anhåller om bifall lill §:n.
Gr. Posse: Jag har ingalunda förbiselt 47 §:n; men hem
ställer
likväl, om icke lämpligare vore ali i 47 § intaga stadgandet
i denna §.
Då öfverläggningen härmed ansetls slutad, framstälde Hr Gr.
o. Landtm, alt i afseende på ifrågavande § blifvit yrkadt, dels bifall,
dels af Hr von Hartmansdorff och Frih. Raab, åtei remiss och dels
af Gr. Posse all efter orden ”icke i något fall”, malte tilläggas
”utom det i 47 § omnämnde.n
Propos. lill bifall i förevarande § blef derefter framsläld och
besvarad med starka Ja, jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade, att lian funnit Ja öfvervägande.
§§ 45 och 46.
Dessa §§ blefvo af R. o. Ad. bifallue.
§ 47.
Hr Hjärne: Jag tror, att rättvisa och billighet fordra, att
eli tillägg göres i denna §. Den börjar sålunda: ”Varder bränneri
genom vådeld eller annan olyckshändelse förstördt, må i förbåflande
till, etc. etc.” Således får bränneriegaren skatten äter, endast i
det fall, då bränneriet af vådeld förslöres. Jag tror, att det finnes
en annan omständighet, pä grund hvaraf lian bör återfå den er
lagda
skallen, och jag föreslår derföre, att efter orden: ”eller an
nan
olyckshändelse förstördt”, inflickas den mening: ”eller redskapen
bllfver så skadad, alt den erfordrar en betydligare reparation,
må, etc.” Det vore orättvist, all då redskapens slitning icke kan
förekommas, likasom icke heller att redskapen under bränningstiden,
till följd af mindre godt arbete, går sönder, så ali bränvinsbränningen
måste inställas möjligen under flere dagar, i och för reparation,
egaren likväl skall betala skatten för hela tiden. En ef
tergift
synes mig här ganska billig.
Hr Ribbing, Arvid: Jag yrkar antagandet af § oförän
drad.
Om i eli större bränneri tillverkningen börjas med söndrig
redskap, må det vara egarens ensak; ty han må väl kunna förut
tillse redskapens beskaffenhet. Hvad åter angår den mindre redskapen,
så, om pannans bolten är söndrig, är helmes lagande en
affär på några timmar, och dessutom hafva väl sannolikt bränneriegare
Ivänne pannor till hands, så alt de kunna begagna den ena,
under det att den andra lagas. Något tillägg till § anser jag
icke behöfligl, utan förnyar min anhållan om bifall till densamma.
Frih. von K riemer: Jag bestrider helt och hållet detta
tillägg, såsom aldeles oriktigt,
Rr Brannerhjelm: Afven jag anser § böra oförändrad bi
behållas.
Del må vara bränneriegarens ensak att tillse det redskapen
är sådan, alt den håller, under den tid den skall begagnas.
Angredskapen är dessutom icke utsatt för sådan nötning, ali den
588
Den 29 April f. m.
går sönder. Endasl bolten å små pannorne är bloltstäld för eldens
åverkan, och om bon skadas, kan bon under den icke tillåtna bränningstiden
begagnas. Jag förnyar derföre min anhållan om bifall
till §:n.
Hr Hjärne: Jag medgifver visserligen att i fråga om kon
trollen
anmärkmr kunna framställas mot milt förslag, ehuru jag
tror att kontrollören på stället bör kunna intyga, huruvida ett sådant
förhållande inträffat, som jag förutsatt; men då Frih. Baab,
som under discnssionen visat sig såsom en ifiig förespråkare för
ångbrännerierna, likväl vid detta tillfälle ansett sig icke böra påyrka
den eftergift jag begärt, afstår jag gerna från mitt yrkande.
Hr von Hartmansdorff: Ehuru jag icke erhållit samma
vitsord, sorn Frih. Raab, får jag likväl tala för ifrågavarande §:s
oförändrade bibehållande. Jag bör då fästa upmärksamheten derpå
alt stadgandet i nu gällande förordnings 32:dra § är ännu strängare.
Han lyder sålunda:
”Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse
förstördi, ankommer del på oss att, i förhållande till liden, hvarunder
liränvinsbränningen i följd deraf måst inställas, afkortning
eller restitution af påförd eller erlagd brån vinsbrännings-afgift
bevilja.”
Således måste man nu vånda sig till Konungen omedelbarligen,
för alt få rättelse, hvaremot, man, efter Utsk:s förslag, endast har
alt vända sig till K. Befh:de och KammarR:n, såsom i andra
återbäringsfrågor.
Uppå härefter framstäld propos. blef förevarande § af R. o. Ad.
bifallen.
§. 48.
Gr. von Platen: Jag hemställer huruvida icke R. o. Ad.
skulle finna lämpligt alt bestämma ett högre arfvode än 3 R:dr 16
sk. om dagen för kontrollörerna. I § står högst 3 R:dr 16 sk.,
och om beloppet af arfvodet var inom Utsk. olika meningar, och
man kunde icke åstadkomma sammanstämmande beslut om högre
belopp än 3 R:dr 16 sk. Nödvändigt synes det mig emellertid
att ställa så till alt, der så fordras, aflöningen må kunna blifva
högre, och derföre föreslår jag att ordet ”högst” utbytes mot ordet
'''minst'1, ifall Ståndet icke vill utsätta en bestämd siffra.
Hr Hjärne: Det blir otvifvelaktigt svårt alt anskaffa kon
trollörer
för detta ändamål, och för att kunna erhålla fullt pålitliga
personer, anser jag, den af Utsk. föreslagna aflöning otillräcklig.
Man skall ihågkomma, att desse personer måste under tvänne månaders
tid vara skiljda från sina vanliga sysselsättningar. Ingen
bättre qvalificerad person åtager sig att helt och hållet, natt och
dag, under tvänne månader egna sig åt en ganska obehaglig befattning,
derest han icke kan erhålla en skälig och välförtjent ersättning
i arfvodet, hvilket, enligt min åsigt, bör vara minst dubbelt
Den 29 April f. m.
589
mot det af Utsk. föreslagna. Jag yrkar alt siffran malte utsättas
till 6 R:dr 32 sk. tuko och anhåller om propos. härå.
Hr Braunerhjelm: R. o. Ad. lärer nogsamt inse nödvän
digheten
att erhålla så pålitligt folk sorn möjligt till kontrollörer.
Jag tror likväl, alt sådant icke vinnes med ett arfvode af 3 R:dr
16 sk., särdeles då aflöningen kommer att utgå endast linder 2
månader. Lika med Gr. vou Platen anser jag, att ordet ‘"/lägst"
bör utbytas emot ordet ”minst”, såvida man icke vill bestämma
siffran, emedan eljest kan inträffa, all ingen vill åtaga sig att blifva
kontrollör.
Frih. von Krmmer: Ordet högst tillkom genom en votering.
Inom komilén var föreslaget från 4 R:dr till och med 6 R:dr 32
sk., men inom Utsk. bestämdes det till 3 R:dr 16 sk., och genom
votering, såsom jag nämnt, tillkom ordet högst. Afven jag anser,
att della ord bör utbytas emot ordet "minst."
Hr von Hartmansdorff: Att bestämma detta belopp, var
inom Utsk. ganska svårt. Om det icke i Stånden afgöres: så komma
vi ali i Utsk. slå pä samma puukt. Jag önskar derföre få veta,
om de öfrige Slånden antagit någon annan högre siffra, i hvilket
fall R. o. Ad. kunde förena sig om samma beslut; så all del blefve
R. St:rs.
I ani. häraf hade lindert. Riddarh:-Sekret. äran oplysa att
underrättelse om PresteSbts beslut i detta ämne ännu icke blifvit
R. o. Ad. meddeladt, men atl, enl. ankomne Prot.-Utdrag, BorgareSt.
godkänt Utsk:s förslag till förordning samt Betänk, af BondeSt
blifvit återremitterad!.
Gr. Lagerbjelke: Afven jag anser atl den föreslagna sum
man
af 3 R:dr 16 sk. om dagen kan vid flere tillfällen vara för
låg; men då man genomläser sista mom. af §, sä lydande: "Kontrollör
förordnas och hans arfvode, jemte resekostnadsersätlning, bestämmes
af den embetsmyndighet Konungen updrag dertill gifvet”,
så finner man alt, ifall Gr. von Plåtens förslag antages, denna embetsmyndighet
undfår en makt alt bestämma arfvode! till så högt
belopp, atl K. M knappast innehar en sådan makt. Jag skulle
tro att, i st. f. att utbyta ordet högst mot något annat, man
borde förändra siffran till så hög, alt någon kontrollör icke béhöfver
högre arfvode. Embetsmyndigheten kunde då bestämma arfvodet
under den utsatta siffran eller åtminstone till densamma; men atl
tillerkänna en embetsmyndighet rättighet att bestämma arfvodet till
ett obegränsadt belopp, anser jag mindre lämpligt. Jag föreslår
alltså att siffran 3 R:dr 16 sk. måtte utbytas mot 6 R:dr 32 sk.
Gr. Braunerhjelm: Jag instämmer äfven med Gr. Lager
bjelke
deruti, att det vore rättast att utsätta en viss summa. Jag
tror således, att 6 R:dr 32 sk. är en lämplig summa, och hemställer
om icke R. o. Ad. skulle vilja inbjuda de andra Slånden
att deltaga i detta beslut.
590
Den 29 April f. m.
Gr. Mörner, Carl: Jag förutser visserligen stora svårigheter
i fråga om anskaffande af tjenliga kontrollörer i orterna, och jag
har, lika med Gr. von Platen och de öfrige Hirine, hvilka i discussionen
deltagit, ansett alt ett maximum af 3 R:dr 16 sk. vore
alltför ringa. Sedan jag nu hört Gr. Lagerbjelke, med hvilken Hr
Braunerhjelm förenat sig, föreslå ett maximum af 6 R:dr 32 sk.,
så, till undvikande af de svårigheter, som, i fråga om beloppet af
dessa arfvoden, möjligen kunna upsla imellan kontrollanterna och
den embetsmyndighet, som kommer att antaga deni, anser jag mig
jemväl böra anhålla, alt summan bestämmes lill 6 R:dr 32 sk.,
för hvilken summa eller arfvode man kan erhålla kontrollanter,
emedan delta arfvode är ganska vackert.
Hr Hjärne: Orsaken hvarföre jag föreslagit arfvode till 6
R:dr 32 sk. såsom maximum, var att, om jag icke missminner
mig, sådant arfvode beslås kontrollörerna i Norrige. Jag tror, att
de hafva 2^ specier; men jag vill likväl göra den rättelse häri, att
arfvode! är endast 2 sprcier, enligt hvad man just nu sade mig.
Jag tror, att del är nödvändigt att bestå höga arfvoden, på det man
må ei hälla fullt tillförlitliga kontrollanter. I Norrige har man lyckats
erhålla sådana, oell en af dem, hvilken besökt Stockholm, har
sagt mig, att man mot ett sådant arfvode erhållit kontrollanter, sora
varit fullkomligt pålitliga. 6 R:dr 32 sk. b:ko anser jag vara det
högsta arfvode, som behöfves, och anhåller om propos. ora bifall
härtill.
Gr. Lagerbjelke: Såvida man känner, hafva 2 Stånd re
dan
antagit Betänk, i sin helhet. R. o. Ad. har till en del äfven
antagit detsamma, ehuru med ett eller annat amendement. Det
torde då vara lämpligt, att sedan Betänk, blifvit genomgånget, och
beslut deröfver fatladt, R. o. Ad. kommer alt inbjuda de öfrige
Stånden alt i de sålunda förändrade besluten instämma.
Frih. Raab: I afseende på inbjudningen är jag förekommen
af Gr. Lagerbjelke. Hvad äter angår beloppet af aflöningen, kan
jag icke dela deras mening, som önskat arfvodets bestämmande till
6 R:dr 32 sk. Härigenom skulle hvarje kontrollör för 2 månaders
tjenstgöring undfå 400 R:dr h:ko och fritt vivre. Jag tror, alt
detta är högre, än som behöfves, och skulle åstadkomma en tillökning
i kostnaden af minst 100,000 R:dr. Del synes mig nödvändigt,
att man icke är alltför frikostig med Statens medel. Jag
har förut instämt i Gr. von Plåtens förslag; men jag anser likväl,
att 3 R:dr 16 sk. icke borde så betydligt ökas, som här är föreslaget,
och hemställer, att § må lyda så: ”Arfvode från 3 R:dr 16
sk. till högst 6 R:dr 32 sk. om dagen, etc.”
Hr Braunerhjelm: 1 ani. af Gr. Lagerbjelkes yttrande,
afslår jag från den af mig föreslagna inbjudning till MedStm att
förena sig uti R. o. Adis beslut.
Hr von Hartmansdorff: Skälet, hvarföre en bestämd siffra
inkom i Betänk:t, var farhåga hos BondeStds Ledamöter att, om
ett sådant maximum icke utsattes, skulle man begagna sig deraf,
Den 29 April f. m.
591
lill att för kontrollerna gifva herremän betydliga inkomster. När
man nn vet, alt 2 Stånd godkänt arfvodets belopp, Och då således,
i händelse R. o. Ad. förenar sig med dem, 3 stånds beslut tillkommit,
kunde det visserligen vara skäl för oss alt instämma i de
2:ne andra Ståndens beslut, för all få saken afgjord. Men jag befarar,
att hon då blefve ändamålsvidrigt afgjord. Rättast borde derföre
vara, alt man icke utsätter någon siffra, utan i stället säger:
”erhåller under tiden af Slaten arfvode och af hränvins-lillverkaren
utom ersättning, etc.” §:ns sisla mom. lyder sålunda: ”Kontrollör,
förordnas, och hans arfvode, jemte resekostnads-ersättning, bestämmes
af den embetsmyndighet Konungen updrag dertill gifver.”
Här är beloppet icke utsatt, ulan arfvode! och resekostnads-erSältningen
skola bestämmas af vederbörande. I sådan händelse tror
jag icke, att man behöfver befara det alltför stora anslag någorstädes
lemnäs; ty om så skulle möjligen inträffa, kan man nog
förutsätta, att vår allmänt kända afund icke lärer underlåta ali göra
anmärkningar mot den K. Beflnde, som i frikostighet gått längre
än behöflig! varit. Alt bestämma ett maximum eller minimum
medför merändels olägenheter, och jag fruktar ali Ulsk. icke skall
härutinnan räll väl lyckas. Jag anhåller alltså, att Ståndet måtte
antaga mitt förslag eller i annat fall återremittera denna punkt,
enär 2 Stånd redan fallat sitt beslut derom.
Gr. Mörner, Carl: Jag yttrade nyss, att det i provinserne
vore svårt alt få tjenlige och pålitlige kontrollörer; men då sådane
kontrollörer måste anskaffas, måste man vara angelägen alt tillse,
ali personer med god konduit lill dessa befattningar antagas, hvarföre
ock valet måste ske med största noggrannhet. Visserligen kan det
vara skäl, alt icke bestämma arfvodel för dessa personer; men jag
anhåller likväl, att R. o. Ad. ville bestämma ett maximum eller
minimum eller helst båda delarne. Det är naturligt, Mine Hrr! alt
om länsstyrelserna skola anskaffa kontrollanter, ulan alt ett sådant
maximum eller minimum är bestämdt i författningen, skall man få
höra afundsjukan framställa klander mot K:s Beflnde, som ansetts hafva
tillagt kontrollörerna för höga arfvoden. Om nu R. o. Ad. bestämmer
ett maximum eller minimum, har man åtminstone något att
rätta sig efter. Jag helviflar ej, att den embetsmyndighet, som skall
anskaffa kontrollörer, icke söker att få personer mot de lägsta arfvoden;
men det kan upsla svårigheter alt erhålla fullt lämpliga personer,
om icke någorlunda anständiga arfvoden åt dem varder beviljade.
Det skulle således ganska myckel lätta embetsmyodigheternas
besvär, om Ståndet fastställer ett maximum af 6 R:dr 32
sk. eller ett minimum af 3 R:dr 16 sk.
Gr. Lagerbjelke: Det torde icke kunna ifrågasättas att, såvida
den nya författningen skall verka helsosamt, ju icke.kontrollantsbefattningen
måste bestridas af personer, hvilka hafva ära och samvete
och allmänt anses såsom sådane. För att erhålla sådana personer,
är del nödvändigt att K:s Beflnde eller den embetsmyndighet,
som skall tillsätta kontrollörerne, har medel att tilldela dem, som
till befattningen befinnes i lämpligast. Det går derföre icke an, att
592
Den 29 April f. ra.
för mycket spara på resekostnaden eller arfvodel; men det Sr icke
heller lämpligt att lemna K:s Befh.-de fullkomlig frihet alt bestämma
dessa arfvoden och resetraktamenten; och R. St. hafva icke ens lemnat
K. M. en sådan rättighet. Det torde derföre vara nödvändigt
att fastställa ett maximum, hvilket jag föreslagit till 6 R:dr 32 sk.,
och hvilket arfvode för 2:ne månader utgör 400 R:dr b:ko, och
med fritt vivre derjemte är det icke så obetydligt i vårt land, att
ju icke K:s Befh:de kunna derför anskaffa dugliga personer till kontrollörer.
Men derföre alt man medgifver sådant arfvode såsom det
högsta, är det alldeles icke sagdt, att detta arfvode vid alla tillfällen
skall utgå: men om det också skulle utgå, vore detta bättre, än att man
har dåliga kontrollörer, och i alla fall lärer det snart nog visa sig, hvilket
belopp är det minsta, mot hvilket någon vill åtaga sig kontrollörsbefatlningen.
Jag yrkar bifall till §:n med de förändringar jag vågat framställa.
Frih. von Kraemer: Af de utaf Gr. Lagerbjelke anförda skäl
har jag blifvit öfvertygad oro riktigheten af hans åsigt, och förenar
mig med honom i anhållan, att R. o. Ad. måtte bestämma ett maximum
af 6 R:dr 32 sk.
Hr von Hartmansdorff: Aflöningen eller arfvodet lill dessa
kontrollörer kommer troligen alt någorledes rälta sig efter bränvinsbrännarens
egenskaper. Ar han en aktad man hos hvilken man
.gerna uppehåller sig, så fås kontrollör för godt pris. Ar åter
bränvinsbrännaren krånglig eller mindre väl ansedd, så kan det
hända, att man svårligen får någon, som vill blottställa sig för det
obehag, som med kontrollen lins en dylik person är förenadt. Då
inträffar möjligtvis, att ingen pålitlig man vill åtaga sig detta besvär
för 6 R:dr 32 sk. om dagen. Det vore då ett fel att hafva bestämt
detta belopp såsom det högsta. Jag afstyrker alltså bifall till delta
förslag.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Afven jag instämmer i
deras åsigt, som yrkat eli maximum, och att det må bestämmas till
6 R:dr 32 sk., såsom här är föreslagit; men jag har egentligen begärt
ordet, för alt anhålla det R. o. Ad. nu, liksom vid föreg:de
tillfällen, der något vidlyftigare redaklionsförslag icke är i fråga, ville
bestämma en viss summa, och utan återremiss afgöra punkten, emedan
det är anledn. att förmoda, det, i händelse inbjudning göres
till de öfriga Stånden, som redan antagit Utsk:s förslag, denna inbjudning
kommer alt antagas, hvarigenom 3 Stånds beslut afgjort
denna fråga, som föranledt så mycken discussion inom Utsk.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad framslälde Hr Gr. ö.
Landtm, ali i afseende . på 48 § blifvit yrkadt, af Gr. von Platen
att orden ”högst 3 R:dr 16 sk. om dagen” måne förändras till
”minst 3 R:dr 16 sk. om dagen;” af Hr Hjärne och Gr. Lagerbjelke,
att i st. f. ”3 R:dr 16 sk.,” måtte införas ”6 R:dr 32
sk.;” af Frih. Raab, att i st. f. orden ”högst 3 R:dr 16 sk,”
skulle införas orden: ”från 3 R:dr 16 sk. lill högst 6 R:dr 32
sk.;” samt af Hr von Hartmansdorff, att orden: ”medhögst 3 R:dr
16 sk. om dagen,” skulle helt och hållet uteslutas.
Efter
Den 29 April f. m.
593
Efter sedermera framstäld, men med Nej besvarad propos. till
bifall å förevar:de § ulan förändring, hemställde Hr Gr. o. Landtm,
om R. o. Ad. bifölle Gr. von Flåtens förslag om införande af ordet
minst i st. f. ordet högst, och ropades härvid Ja och Nej; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Nej hafva varit
öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Hr Hjärne: I sådan händelse anhåller jag, att mitt af Gr.
Lagerbjelke understödda förslag mätte blifva contrapropos. vid den
begärda voteringen.
Frih. Raab: Jag anhåller vördsamt att milt förslag, biträdt af
Gr. Mörner, mätte blifva föremål för propos. till contrapropos.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller, på sätt Hr Hjärne förut redan
begärt, att hans och mitt förslag mätte blifva contrapropos.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den af honom framslälda propos:n
endast angått, huruvida R. o. Ad. bifölle den af Gr. von
Platen föreslagna förändring och att han ansett den hafva blifvit
besvarad med Nej, samt alt derföre voter:spropos:n borde innehålla
endast bifall eller afslag å nämnde förslag, och R. o. Ad., i händelse
afslag beslutades, komme alt efteråt pröfva de öfriga förslagen;
men att nu, dä icke vore fråga om bifall lill Utsk:s förslag och detsammas
intagande i Ja-propos.n, icke vore nödigt att i contrapropos:n
införa något af de öfriga förslagen och således först besluta
om contraproposms innehåll.
Hr Hjärne: Då den första proposrn på bifall till Utsk:s Be
tänk.
oförändradt besvarades med nej, och propos. på Gr» von Plåtens
förslag derefter jemväl besvarades med nej; men votering sedermera
blifvit begärd, föreställer jag mig, ali det är fullkomligt
öfverensstämmande med Riksd.Ordu., alt de, som framställa andra
förslag, böra få dem pröfvade. Då emellertid sådant icke kan ske
med alla på en gång, tror jag det vara rättast, att man voterar om
hvilket förslag skall blifva contrapropos.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att naturligtvis, oberoende af den
ordning, i hvilken voteringen komme att försiggå, det måste leda
lill enahanda resultat, antingen R. o. Ad. voterade om de föreslagna
contrapropos:ne denna gång eller vid ett sednare tillfälle, ifall serskilda
contrapropos::- dä blefvo begärde.
Hr Hjärne: Jag nödgas tillägga, att jag icke anser det vara
likgiltigt. Visserligen vet jag, att resultatet skall blifva enahanda;
men, som sagdt är, det kan icke vara likgiltigt, att på förhand veta,
hvad som skall blifva contrapropos. Gr. von Platen har framställt
ett förslag, och jag anser det bättre än Frih. Raabs. Derföre skulle
jag anse det leda mera till ändamålet, om vi nu finge votera om
contrapropos. emellan Frih. Raabs och Gr. Lagerbjelkes förslag, och
derefter emellan Gr. von Plåtens och mitt.
6 H. ' 38
591
Den 29 April f. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han för att icke förspilla liden
genom en längre discussion om proposme finge framställa hvilka propos:r
voro i fråga, den första var den af Gr. von Platen yrkade om
utbyte af ordet högst emot ordet minst, och denna borde nu blifva
Ja-propos. 2:ne contraproposir voro ifrågaställde, den ena af Hr
Hjärne och Gr. Lagerbjelke om införande af 6 R:dr 32 sk. i st. f.
3 R:dr 16 sk. och den andra af Frih. Raab, om införande af orden
frun 3 R:dr 16 sk. lill högst 6 R:dr 32 sk., i st. f. orden
högst 3 R:dr 16 sk. Om R. o. Ad. så behagade skulle Hr Gr.
o. Landtm, nu hemställa hvilkendera af dessa må blifva contrapropos.
och torde svaret dervid blifva så afgörande att icke votering derom
erfordrades.
Uppå härefter gjord hemställan om R. o. Ad. ansåge att såsom
contrapropos. vid den begärda voteringen borde ingå Hr Hjärnes
och Gr. Lagerbjelkes förslag att siffrorne 3 R:dr 16 sk. skulle ändras
till 6 R:dr 32 sk., svarades med starka Ja, blandade med Nej,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Upläsles lill justering och godkändes följande förslag lill voter:spropos.
:
Den, som bifaller att såsom Gr. von Platen föreslagit, del i
48 § af Serskildta Utsk:s förslag lill förordning ang:de vilkoren för
bränvinstillverkning omnämnda arfvode bestämmes lill minst 3
R:dr 16 sk. om dagen, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. berörda arfvode böra bestämmas till
högst 6 R:dr 32 sk. om dagen.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 22.
Nej — 45.
Hr von Hartmansdorff: I den utskrifna voter:spropos:n
var ordet ”minst” uteglömdt, men sedan tillsatt med blyerts. En
ledamot har sagt mig, att han, genom delta ords utelemnande blifvit
föranledd alt rösta mot mig, ehuru han eljest skulle hafva röstat
med mig. Enl. mitt omdöme är omröstningen olaglig. Men
då flertalet varit så stort, vill jag icke begära ny. omröstning, utan
blott till prof. hafva gjort denna anmärkn., till förekommande framdeles
af de följder, dylika misskrifningar kunna medföra.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
§§:ne 49, 50 och 51.
Den 29 Apirl f. m.
595
Dessa §§:r blefvo af R. o. Ad. bifallne.
§. 52.
Frih. Raab: I 52 §. har influtit åtskilliga detaljföreskrifter,
huruledes pannrörel skall vara inrättadt m. m. Då Ulsk. skall uprätta
en ordniDgsstadga, hafva några ledamöter funnit, att en stendel
af dessa detaljföreskrifter borde lämpligast införas i denna ordningsstadga
och för åstadkommande häraf anhåller jag om ålerremiss.
Hr von Hartmansdorff: Vid §:ns 2:dra mom. anhåller
jag att få göra följande anmärkn. Den här meddelade föreskriften
kan i statistiskt hänseende vara uplysande; men hon synes mig nog
inträngande på området af bränvinsbrännares rättigheter i fråga om
de upfmningar de kunDa göra. Föreskriften är dessutom onödig,
för att bereda Staten den skatt, honom tillkommer, enär denna utgöres
efter tillverkningens rätta belopp. Jag anhåller följaktligen om
detta mom:s uteslutande.
Hr Hjärne: Jag anser l:sta mom, i denna § nödvändigt böra
qvarstå, ty den der meddelade föreskriften är tillkommen för att
underlätta kontroller, hvilken icke tillhör ordningsstadgan. Der
stadgas huru redskapen bör vara beskaffad, så alt icke något underslef
må kunna ega rum, och derföre anser jag, att detta mom. bör
bibehållas. Vill man åter, såsom Hr von Hartmansdorff föreslagit,
borttaga andra mom. skall jag icke motsätta mig det, ehuru jag
anser, att om det än icke är nödvändigt alt en anteckningsbok finnes,
uti hvilken uptages inmäskningen och dess beståndsdelar, jag
likväl anser att det bör finnas en bok som redovisar tillverkningsbeloppet,
hvilken bör vara tillgänglig för kontrollören, på det att
denne må se, om anteckningarne äro riktiga. Jag är således benägen
att bifalla §:n, men anser man, att någon ändring kan ske
i andra morn., skall jag, som jag nämnt, icke sälta mig deremot, endast
föreskrifterna i l:sta mom. bibehållas.
Hr Braunerhjelm: Då Frih. Raab yrkat ålerremiss för att
erhålla en förändrad redaktion af lista morn., hemställer jag om
icke Hr vonj Hartmansdorff ville instämma i samma begäran om
ålerremiss och således icke två propos:r må komma att äga rum, ty
punkten bör antingen bifallas eller återremitteras.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle hafva önskat att Hr
Braunerhjelm hade yttrat det han gillade min anmärkn. och derföre
begärde återremiss, ty om jag ensam derom anhåller utan att
af honom understödas, torde jag icke lyckas.
Hr Braunerhjelm: I Utsk. har jag bestridt allden i andra
mom. meddelade föreskrift skulle i §:n inflyta. Jag ansåg den öfverflödig,
när man antagit produklions-beskattning, men andra ledamöter
inom Utsk. ansågo det vara nödigt för kontrollören att se
hvaraf mäskningen består. Härom voterades och denna votering
utföll så, att mom. kom att intagas. Den åsigt jag i Utsk. sökte
göra gällande har jag äfven nu.
38*
596
Den 29 April f. ni.
Frih. Raab: I händelse R. o. Ad. beslular en ålerremiss af
§:n i sin helhet, kan det visserligen vara öfverflödigt att nu yttra
något om ett serskildt morn., men då det beror af R. o. Ad. att
bifalla eller ändra §:n, är det min pligt alt yttra mig om Hr von Ilartmansdorffs
förslag. Han yttrade nemi. att andra morn., som föreskrifvcr,
att i bränneriet skall finnas en anteckningsbok, i hvilken uptages materielens
beskaffenhet, skulle utgå. Jag har inom Utsk. varit ibland
dem, som yrkat att en sådan anteckningsbok skulle finnas, ty det
måste alltid bidraga till kontroller, och ju flere kontroller finnas, ju
lättare är det, att uptäcka bedrägerier. Dessutom kan det icke vara
förnärmande för en bränneriegare, att i boken uptecknas, hvad som
till bränvinshränningen användes och afkomsten deraf.
Gr. von Platen: Då de föreskrifter, som § innehåller, bero
af K. M:s beslut och här blifvit yrkadt såväl ålerremiss för vinnande
af ändring som äfven bifall till Ulsk:s förslag, men 2 Stånd redan
bifallit detsamma, anhåller äfven jag om bifall till §:n, sådan den
är, fullt öfvertygad, ali om något mindre lämpligt i §:n influtit, det
skall blifva ändradt, då lagen kommer alt utfärdas.
Hr von Hartmansdorff: Om Gr. von Flåtens anmärkn.
vore rigtig, borde den tillämpas på bela författningen och Ståndet
antaga densamma i förhoppning att Konungen rättar hvad sorn är
felaktigt.
Gr. von Platen: Jag instämmer med Hr von Hartmansdorff,
alt sedan R. St. beslutat öfver beskattningen, kan det vara lämpligt
alt öfverlåta det åt K. M. att redigera författningen, ty af Honom
beror att utfärda de reglementariska föreskrifterna, och jag anser
denna auktoritet vida lämpligare dertill än R. St. och deras Utsk.
äfven med all den cmbetsmannaskicklighet, der kan finnas och vet
göra sig gällande.
Hr Hjärne: Jag instämmer med Gr. von Platen deri, alt sedan
Preste- och BorgareSl:n bifallit Betänk., endast vigliga ock
nödvändiga ändringar böra nu göras. Af detta skäl anser jag bäst
alt bifalla §:n, helst de här gjorda anmärkn:rna icke hafva något
inflytande på sjelfva saken. Jag är öfvertygad att, om i § finnes
något olämpligt, Regeringen, innan hon utfärdar författningen, nog
kommer alt vidtaga rättelse deri. Vi veta alla, att då vid föreg:de
Riksdagar R. St. ingått till K. M. med förslag till författning
i bränvinsfrågan, dessa alltid varit af den beskaffenhet i afseende
på formen, att de nästan från början lill slut måst i reglemeutariskt
hänseende omarbetas. Då vi sett, alt Regeringen lyckats att
åstadkomma en sådan redaction af dessa författningar, hvarmed man
i allmänhet varit belåten, så tror jag att vi äfven nu kunna förlita
oss på Regeringens åtgärder i detta afseende. Och då vi nu hunnit
så långt i betänk., är det väl skäl att söka förkorta öfverläggningarna
derigenom, att man icke gör andra anmärkn:r än de som äro högst
nödvändiga. Jag anhåller om bifall lill Utsk:s förslag.
Frih. Raab: Jag skulle fullkomligt instämma med Gr. von
Platen, om vi endast hade beslutat öfver vissa hufvudfrå^or i författ
-
Den 29 April f. m.
597
Bingen, såsom (. ex. öfver skatten m. m. och derefter ginge att öfverlemna
åt K. M. alt låta utarbeta sjelfva redactionen, men då R.
St. till K. M. nu inkomma med en fullständig förfaltning, månne
det då är rätt att bibehålla sådane §§:r, som man anser i ett eller
annat afseende olämpliga eller felaktiga? Jag vill t. ex. fästa upmärksamheten
derpå, att om denna § jemföres med den 56 §:n, i
hvilken bränvinsbrännare åläggas att hålla s. k. bränvinsmätare,
och om detta stadgande af R. St. varder anlaget, så skulle det förhållande
komma alt inträffa, att bränvinet måste rinna ur kylaren
41 eller 5 alnar från golfvet. Detta förutsätter behofvet att hafva
två våningars bränneri. När nu få sådane brännerier finnas i landet,
och meningen icke kan vara alt alla bränvinsbrännare skola
bygga om sina brännerier, måste denna olägenhet förekommas, och
derföre tror jag icke heller alt man utan skäl söker en rättelse deri.
Gr. von Platen: Jag har icke kunnat öfverlygas om nöd
vändigheten,
att granska hvarje ord i förslaget, och tror, att de
ledamöter, som närmast deltagit i denna granskning, skola stå sig
ganska klent, om de skola ansvara för hvarje ord, sorn här blifvit
beslutadt. För öfrigt synes mig det af den siste talaren anförde
exempel på de svårigheter, som skulle upslå för hvar och en
annan hvilken nödgas att bygga om sitt bränneri, icke varit här
serdeles lämpligt, ty den som vill bränna bränvin måste underkasta
sig kontroller och dermed förenade kostnader. Jag har ansett mig
skyldig och kommer fortfarande att så göra, att förorda alla möjliga
kontroller, så stränga som möjligt, för att icke säga så hårda som
möjligt, för de mindre brännerierna. Jag ser då icke något skäl
att icke vidhålla samma princip i afseende på de större. Ar det
så, alt för vinnande af denna stränga kontroll husen mäste ombyggas,
så är del visserligen svårt, men som jag sagt, den som
vill bränna måste underkasta sig det, och jag kan icke frångå den
åsigten att så skarpa kontroller som möjligt böra finnas. I öfverensstämmelse
härmed anhåller jag om bifall till punkten.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, framställde alt sedan Hr von Hartmansdorff, som yrkat att
2:dra mom. måtte utgå förenat sig med dem, som yrkat återremiss
å hela §:n, endast bifall eller återremiss å förevaride § vore i fråga,
samt hemstälde sedermera om R. o. Ad. bifölle 52 §:n.
Denna propos. besvarades med starka Nej blandade med Ja,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. ansåge de
emot denna § gjorde anmärkmr föranleda till densammas återremitterande
samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga
Nej, förklarade att han nu funnit ja öfvervägande.
§. 53.
Frih. Raab: Äfven i 53 §. förekomma föreskrifter, hvilka
böra inrymmas i ordn.-stadgan, och af detta skäl anhåller jag om
återremiss af denna punkt.
Propos. till bifall å förevaride § blef härefter framsläld och
598
Den 29 April f. m.
Desvarad med blandade Ja och Nej, hvarpå Ilr Gr. o. Landtm,
hemstålde om R. o. Ad. ansåge den gjorda anmärknm föranleda till
återremiss samt efter denna propos:s besvarande med starka Ja jemte
åtskilliga Nej, förklarade att han härvid funnit Ja öfvervägande.
§• 54.
Denna § bifölls.
§. 55.
Hr von Hartmansdorff åberopade och upläste sin i afseende
på denna § afgifna vid Utsk:s Betänk, fogade reservation.
Frih. Raab: Jag ber endast att till alla delar få instämma
med Hr von Hartmansdorff.
Efter först lill bifall å förevande § oförändrad framstäld, men
med Nej besvarad propos., bifölls denna § med den af Hr von
Hartmansdorff föreslagna förändring, att i första mom. orden: i
stad af Borgerskapets äldste och på landet af socknenämnd
utbytas emot orden: af Konungens Befallningshafvande, och
andra mom. uteslöts utur §:n.
§. 56.
Hr von Hartmansdorff åberopade och upläste sin i afseende
på denna §. afgifna reservation samt anförde derjemte:
Det är sannolikt, alt de stora brännerierna skola vara fördelaktigast
och derigenom undergräfva de smärre, samt derföre blifva
föremål för de sednares afund. Man kan således befara, att socknenäranderne
skola till vittnen vid kontrollen utse personer, som
vålla större bränneriers ägare hvarjehanda obehag. Aro sådaue
vittnen en gång af socknenämnden tillsatta, så torde det icke
blifva lätt, att, vid en påföljande termin, få dem ombytte. Till
dessa olägenheters undvikande, anser jag nödigt, att vittnen, både
i stad och på landet, förordnas af K:s Befh:de, som torde utse
dem med mera oväld och som kan i händelse af misstag lättare
göra ombyte, än sockne-nämnden. Jag föreslår alltså, att i första
mom. af 55 § i st. f. orden: ”i stad af borgerskapets äldste och
på landet af socknenämnd”, insättas' ”af K:s Befh:de”, hvarefter
2:dra mern. bör utgå.
Frih. Raab: Jag anhåller att till alla delar instämma med Hr
von Hartmansdorff.
Hr von Hartmansdorff: Afven vid denna § anhåller jag
att få göra en anmärkn. Instrumentet för bränvinsmätning och
profning kan blifva dyrt. Likväl är kostnaden derför lagd på den
med sammansatt redskap tillverkande bränvinsbrännaren, utöfver
den beskattning, hvilken han drager lika med den enkla redskapens
egare. Den förre är dessutom belastad med kontrollörens underhåll
och hysande. Mig synes derföre obilligt, att jemväl ålägga
denne näringsidkare att helt och hållet betala bränvinsmätaren, som
möjligen kan* kosta några hundrade R:dr. Men på det han ej
Den 29 April f. m.
599
matte låta den af vanvård sönderslås, torde han böra med ^ eller
något dylikt deltaga kostnadens bestridande. För Utsk. har visserligen
numera blifvit förevisad en bränvinsmätare, som icke kostar
mer än 100 eller kanske endast 50 R:dr, således vida mindre än
man föreställt sig. Men om de, som drifva ångbrännerier, begagna
blott en 15 eller 20 k:rs panna, synes det vara än mera obilligt
att på tillverkaren lägga ifrågavande kostnad. Jag anhåller alltså,
alt denna § måtte återremitteras, så att Utsk. finge i närmare öfvervägande
taga de olika förslag till bränvinsmatare, hvilka dels redan
äro förevisade och dels kunna komma att än ytterligare framläggas,
samt att Utsk. derefter må med nytt förslag till Stånden inkomma.
Frih. Raab: I Hr von Hartmansdorffs förslag kan jag icke instämma.
Enl. min åsigt, kan en dylik bränvinsmatare icke blifva
särdeles dyr, åtminstone icke så, alt dess inköp förorsakar någon
betydlig tillökning i kostnaden för anläggningen af ett bränneri, eller i
kostnaden för anskaffande af redskapen. Man skulle, om bränvinsmätaren
tillhörde kronan, vara föga nogräknad om densamma. Bättre är då,
att bränneriegaren ålägges att hålla och underhålla densamma, och
kan han åläggas att sjelf bekosta inrättningar för bränvinets mätning,
måste han väl också kunna åläggas inköp af bränvinsmätare.
Detta synes mig billigt, och jag anhåller om bifall till ,§.
Hr Hjärne: Om en sådan bränvinsmätare befinnes icke medföra
bestämd säkerhet i afseende på kontrollen, så mäste man hålla
en kontrollör för hvarje serskildt bränneri. Det är således gifvet,
att bränvinsmätaren skall medföra en gifven vinst för bränvinsbrännaren;
ty han behöfver då icke bestrida de dagliga utgifterna för
kontrollörens konst och herbergering. Detta är en fördel för bränneriegaren,
och derföre anser jag, att den ringa afgiften i och för
anskaffande af bränvinsmätare bör åläggas tillverkaren.
Gr. Lagerbjelke: Om Staten ensamt skulle bestrida kostnaden
för anskaffande och anbringande af dessa bränvinsmätare, blefve
följden deraf, att de mindre noggrannt vårdades i brännerierna. Om
åter, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, bränneriegaren skall
deltaga i kostnaden för dessa mätare, t. ex. med så frågas hvem
som skall blifva egare deraf. Skall Staten och bränneriegaren blifva
samegare till machinen? eller skall Staten, som bestått största delen
i kostnaden för anskaffande af densamma, blifva ensam egare
deruti; så, enär bränneriegaren likväl till en del bekostat densammas
inköpande, skedde honora orätt. Intetdera är således lämpligt.
Icke heller kan man säga, att, om bränneriegaren ensamt skall bestrida
kostnaden för denna maschin, sådant vore serdeles betungande
för hans rörelse, emedan man bör besinna, att sådane brännerier
skola tillverka årligen minst emellan 15 och 18,000 k:r; och om man
på denna qvantitet bränvin fördelar ränte- och amorteringskostnaden
för inköp af maschinen, inses lätteligen, huru ringa delta blir, hvarför
jag anhåller om bifall lill punkten.
Gr. Posse: Ingen lärer kunna bestrida, alt ju icke Staten är
600
Den 29 April f. m.
den, som egentligen skulle vinna på antagande af dessa bränvinsmätare,
om de befinnas duglige, och då är äfven billigt, alt Staten
vidkännes denna kostnad. Jag förenar mig således med Hr von
Hartmansdorff. Hvad åter angår Gr. Lagerbjelkes yttrande, att det
vore svårt att veta, hvem som skulle blifva egare till bränvinsmätaren,
så synes mig delta vara ganska lätt besvaradt. Det går nemi.
an, att efter bränningstidens slut sälja bränvinsmätaren, och då är
fördelningen af köpeskillingen ganska lätt. I öfrigt delar jag Hr
Hjärnes åsigt, att kostnaden för inköp af dessa bränvinsmätare är
ganska ringa; men jag skiljer mig från honom deruti, att jag anser
dessa bränvinsmätare blifva en vinst för Staten, som genom dem
slipper arfvodet 6 R:dr 32 sk., och i alla fall blir inköpskostnaden
vida mindre än underhållet af kontrollörer.
Propos. till bifall å förevar:de § blef härefter framstäld och besvarad
med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
§§ 57, 5S och 59.
Dessa §§ biföllos.
Hr von Koch: Om jag med stillatigande afhört antagande af
dessa §§, vill jag deremot icke godkänna hvad här blifvit föreslaget;
men som jag anser del tillhöra K. M. att i detta, som i andra ekonomiska
mål, härutinnan besluta, och K. M. utan tvifvel lärer höra
Sin Högsta Domstol, anser jag det icke lämpligt att här ingå i
detaljer.
§ 60.
Frih. Raab: Jag erkänner, alt jag gjort mig skyldig till ett
förbiseende, under det att denna § nedskrefs. Min upmärksamhet
har nemi. blifvit fästad derpå, att i hela författningen icke finnes
något direkt förbud emot ett förberedande upvärmande af mäsken
genom annan inrättning än mäskvärmaren, och jag tror, alt eli sådant
förbud, som icke finnes i författningen föreslagen, borde införas
i 60:de §:n, och för åstadkommande häraf, anhåller jag om
återremiss.
Hr Brannerhjelm: Som ett sådant förbuds efterlefnad vore
omöjligt att kontrollera, önskar jag icke, att det i §:n inflyter, utan
anhåller att §:n måtte bifallas, sådan den är.
Frih. Raab: Vid en så hög beskattning, som nu blifvit åsalt
bränvinsbränningen, och då det icke kan förnekas, att mäskvärmaren
har en betydlig inverkan å redskapens afverkningsförmåga, skall,
om icke förbud finnes att genom annan inrättning åstadkomma
samma effekt som med mäskvärmare, man lemna tillfälle till författningens
eluderande. Jag har ansett mig böra fästa upmärksaraheten härpå,
och har dermed upfyllt en pligt, den jag icke kan frånträda, om
än R. o. Ad. icke antager milt förslag.
Hr Braunerhjelm: Ett sådan sätt att värma mäsk är aldeles
icke likartad! med det, som åstadkommes genom mäskvärmare: ty mäsk
-
Den 29 April f. m.
601
värrfiaren är nied redskapen förenad, och mäsken tappas direkte i
pannan. I den af Frih. Raab omnämnda inrättning, kan deremot
mäsken endast npvärmas några grader; och dermed vore ganska
obetydligt vunnet. Som jag nämnt, anser jag ock kontrollen svår,
och yrkar bifall till punkten.
Uppå härefter framståld propos. biföll R. o. Ad. nu förevar:de
§.
§ 61.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag har ansett mig
böra fästa upmärksamheten på latituden uti 61 § i afseende på böterna
från 50 till 1,000 R:dr, utan att man upgifvit någon grund
för bestämmandet af det olika ansvaret. Jag anser en sådan latitud
alldeles oriktig, och för öfrigt, i afseende på beskattningen, står 61
§, som ej innehåller någonting derom, icke i conseqvens med 59 §,
hvilken, efter mitt omdöme, är fullkomligt lillfyllestgörande, äfven i
de fall, som i 61 § nämnas. 59 § stadgar ansvar för dem, som
bränna, utan alt anmälan dertill skett, och afgift derför blifvit erlagd.
I 61 § stadgas åter serskildt ansvar för den, som bränner i
2 brännerier på en egendom, eller i flere redskap, då han blott
har rättighet att bränna i en. Jag kan icke finna, hvarföre någon
annan bötesbestämmelse skall ega rum, än den i 59 § fraraslålde.
Ilan bör nemi. erlägga skatt efter den bestämmelse, som är gifven
för den redskap, med hvilken han ololligen bränner, och han bör
böta lika mycket, om det är första gången, och, på sätt det står i
59 §, dubbelt, om det är andra gången, och fyra gånger afgiftens
belopp, om det är tredje. Jag anser således den 61 § öfverflödig,
och att ansvaret bör vara lika, som i 59 §.
Hr von Hartmansdorff: Då jag ämnar iakttaga lystnad vid
de anmärkmr, som kunna göras mot 8 art., så, och på det jag
icke må anses gilla Utsk:s förslag, hvilket redan blifvit föremål för
anmärkmr, anhåller jag, alt få upläsa den del af min reservation,
som angår denna art., och som för många af Ståndets närvande ledamöter
möjligen torde vara obekant.
”Det vidsträckta utrymme, som, i författningens 8 Art. §§
59—83, lemnats åt domarens pröfning af förbrytelser mot stadgarne,
rör:de bränvinsbränning, instämmer ej med min mening om
det rätta i brottsmålslagsliflning. Men då fältet för likartade förbrytelsér
är, i anseende till yrkets omfång, sä vidsträckt som här,
har man svårligen kunnat undvika, att lill domarens godtfinnande
öfverlemna nog många gradationers bestämmande. Då jag dessutom
hvarken idkat bränvinsbränning, eller kan i juridisk erfarenhet mäta
mig med de lagfarne män, som inom Ulsk. egentligen handlagt
detta ärende, så har jag måst låta vid deras åtgärd bero, dock utan
alt vilja den försvara.”
Sedan denna upläsning försiggått, yttrade
Hr Hjärne: I afseende på alla de förslag, som innehålla straffbestämmelser,
har jag ämnat iakttaga tystnad. Jag instämmer med
602
Den 29 April f. m.
Hr von Koch derutinnan, att man må öfverlemna dessa straff- och
bötesbeslämmelser åt Regeringen, som har tillgång till de personer,
hvars hörande är af nöden. Jag hade derföre önskat, att man här
lålit bero vid Utsk:s förslag, emedan, om här än finnes jurister,
man bör ihågkomma att vi alla icke äro det; men att vi alla böra
deltaga i besluten. Det är således alt förmoda, att de blifvande besluten
icke alltid komma att öfverensstämma med hvad som är rätt
och billigt. Jag anhåller derföre, att de H:rr, som ernat yttra sig i
denna fråga, ville afstå derifrån, och låta denna del af Betänk., sådant
det är, ingå till K. M.
Hr Braunerhjelm: I afseende på straffbestämmelserna rnedgifver
jag, att jag i deras upgörande icke serdeles mycket deltagit.
Hvad åter angår Hr Cederschjölds anmärkn., så får jag erinra, alt
här är fråga om olika brott, och att således det äfven måste vara
olika straff, och vare detta nog sagdt, såsom svar på den värde talarens
anmärkn.
Hr Akerman, Fredr.: Då jag i följd af R. o. Adis förtroende
någon kortare tid tjenstgjort i Ulsk., i och för behandling af
bränvinsfrågan, får jag likväl nämna, att jag icke deltagit i utarbetandet
af 8:de Art., och härmed vill jag afsäga mig ansvaret för
de straffkategorier der blifvit upslälde. Jag vill dock icke besvära
R. o. Ad. med afhörande af de anmärkmr, jag här kunde hafva att
göra, emedan den ifrågavande artikeln i sinom tid nog blir vederbörligen
granskad och rättad.
Hr Cederschiöld: Jag vill fästa Hr Braunerhjelms upmäiksamhet
derpå, att i 59 § bestämmes ansvar för lönnbränning, och
det måste väl vara lönnbränning, om den, som anmäler sig för ett
bränneri, likväl begagnar 2, eller om någon begagnar 2 redskap, då han
blott anmält sig för en. Jag vidhåller således min åsigt, att 61 § är
både olämplig och obehöflig. Hvad äter angår en värd talares yttrande,
att man borde öfverlemna denna lagstiftningsfråga till K. M., så hemställer
jag, om man så förfar i alla andra ämnen, der fråga om lagstiftning
förekommer. R, St. skulle ju då afsäga sig sin del i lagstiftningen.
Huruvida sådant vore rätt lämpligt, lemDar jag derhän. Hvad
serskildt beträffar nuvar:de bränvinsförfatlningen, och huru man bör
gå till väga med den, så anser jag, att man bör helt och hållet
utesluta den artikel, som angår straffbestämmelserna, och öppet gifva
tillkänna, att man öfverlemnat dem till K. M., så vida sådant är
meningen, men jag kan deremot alldeles icke gilla Hr Hjärnes förslag,
att vi skole antaga Betänk., sådant det är; ty då kan väl Regeringen
icke tro något annat, än att R. St. bifallit det, och då
kan man väl icke förtänka Regeringen, om den äfven lemnar sitt
bifall åt en lagstiftning, som Ständerna sjelfva förklara sig önska.
Frih. Raab: Hr Cederschiölds antagande, att Utsk:s förslag i
61 § vore redan afgjordt genom beslutet i 59 §, hvilar, enl. min
åsigt på en villfarelse. Att begagna 2 brännerier pä samma egendom,
är i båda §§ förbjudet. Nu kan det likväl hända, att en
person anlägger 2:ne brännerier, hvilket är tillåtet. Om han då
Den 29 April f. m.
603
hos K:s Befh:de begär tillstånd alt på den och den gården få anlägga
en fabrik, och sedan begär ytterligare tillstånd att få anlägga
en annan på en annan gård, så får han resolution derpå; men han
är förbjuden i 10 och 11 §§ att anlägga dessa 2:ne brännerier på
samma egendom. Det vore således ett brott mot dessa §§, men
ingen lönnhränning om han anlade båda brännerierna på samma
ställe. Just för delta brott är straff utstakadt i 61 §., Ehuru jag
i allmänhet icke vill inlåta mig i frågan om ansvarsbestämmelserna,
tror jag §:n kan bifallas.
Hr Braunerhjelm: Jag är förekommen af den siste talaren,
och instämmer till alla delar med honom.
Gr. Sparre, Erik: Jemte det jag till alla delar instämmer
med de talare, hvilka frisagt sig från all ansvarighet för redactionen
af dessa §§, ber jag likväl, i fråga om den latitud, som är
lemnad domaren, att få instämma med Hr Cederschiöld. R. o. Ad.
har vid föreg:de Riksdagar uttalat den åsigt under behandlingen af
ett utarbetadt förslag till brottsmålslag, att en allt för vidsträckt latitud
i afseende på straffbestämmelserna icke borde öfverlemnas åt
domaren. En latitud, sådan som den ifrågavar:de, emellan 50 och
1,000 R:dr, är något mera än jag hört talas om. Jag anser det
mera conseqvent att säga, att straffet i §:n öfverensstämmer med det
straff, som finnes utsatt i 59 §, hvartill, enl. min åsigt, något hinder
icke förekommer. På dessa skäl tillstyrker jag återremiss af §:n.
Frih. Raab: Jag får fästa Gr. Sparres upmärksamhet derpå,
att orsaken lill den ifrågavande latituden är, att den minsta skatten
upgår till 5 R:dr om dagen, och den högsta till 500 R:dr rgs
om dagen, således 100 gånger mer än den förra. Nu kan den förbrytelse,
som här är i fråga, vara 100:defallt större, och derföre
måste straffet vara olika eller lämpas efter brottsligheten.
Gr. von Platen: Då jag endast begärt ordet, för att uplvsa
den talare, hvilken sagt, att han aldrig hört omtalas en så stor latitud,
som mellan 50 och 1,000 R:dr böter, får jag anmäla, att jag
är förekommen af Frih. Raab, och anhåller om bifall till §:n.
Gr. Sparre: Då, med afseende på de olika förbrytelser, som
begås af den mindre och den större bränvinsbrännaren, straffet i
59 § bestämmes efter den skatt, som blifvit erlagd för den redskäp,
med hvilken man brånt,] blir ju, i följd deraf, straffet olika efter
59:de §:n, om jag begagnat en större eller mindre redskap med
den skillnad, att i den sednare §:n finnes en norm, hvarefter domaren
har att gå, hvilket åter icke är händelsen i den nu under
öfverläggning vande §:n. Jag vidhåller min åsigt och yrkar återremiss.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag tror det blefve
nödvändigt alt återremittera de §§ R. o. Ad. icke vill bifalla i Jagen,
ronde straffbestämmelser, emedan afgörandet i denna punkt
icke lärer kunna öfverlemnas till K. M:s välbehag. Skulle deremot
R. o. Ad. instämma med de öfriga Stånden och bifalla de före
-
Den 29 April f. m.
slagna straffbestämmelserna, så bör man kunna hoppas, det jemväl
K. M. för Sin del bifaller dessa bestämmelser, hvilka sålunda
blifva lag.
Hr von Koch: Jag har redan tillkännagifvit, att jag trodde
det K. M., som, enl. 89 § Reg.Fm, tillkommer lagstiftningsrätt i
ekonomiska ärender, och alltid hittills, så vidt mig veterligt är, bestämdt
straff, dock så, att inga nya straffarter blifvit införda i de
ekonomiska författningarne, äfven skulle så förfara i detta fall, och
derföre har jag ansett det lämpligt, att öfverlemna detta ärende till
K. M. Jag har alltså fritagit mig frän all delaktighet i dessa
straffbestämmelser. Vidare har här åtskilliga saker blifvit frarnslälde,
hvarom jag tänker olika, ogh hvarom jag tror tankarne
äro mycket delade emellan juristerna här på Riddarhuset. Jag hemställer
derföre till Gr. Sparre, som också förklarat sig icke vilja
bära något ansvar för lagstiftningen i detta fall, om icke lian, efter
detta sitt förklarande, skulle vilja lemna dessa §§ utan anmärkn.,
och att således endast de personer, sora icke vilja i denna discussion
deltaga, låta förslaget blifva utan anmärkmr. Skulle vi börja
att discutera alla dessa §§, ang:de nya straffbestämmelser, hvilka
icke torde slå tillsammans med allmänna lagen, befarar jag, att det
skulle kunna leda dels till längre uppehåll, och dels till ett sönder
rifvande
af alltsammans. Antager man åter Hr Dalmans förslag, tror
jag man kan hoppas, att författningen efter vederbörlig granskning
omsider varder af K. M. bifallen.
Frih. Raab: Jag ber att få fästa upmärksamheten derpå, att
K. M. i Sin Propos. tillkännagifvit, alt, sedan R. St. besvarat det
Kongl, förslaget om tillverkningen i allmänhet, vill K. M. inkomma
med de serskilda förslag i fråga om lagbestämmelserna, som kunna
finnas lämplige, på det att R. St. derom må höras. K. M. har således
ansett denna lag icke böra stiftas på samma sätt såsom ekonomiska
lagar i allmänhet.
Hr von Koch: I anledn. af Frih. Raabs yttrande, får jag fästa
upmärksamheten på innehållet af 89:de §:n af Reg.F., som i
sista mom. innehåller: ”Vill Konungen åt R. St. öfverlemna att
gemensamt med Honom något afgöra, som Rikets allmänna styrelse
rörer, då förfares dermed, på det sätt, som ang:de Lagfrågor är
stadgadt.” K. Bl. har således varit oförhindrad att, oaktadt det
tillhör Hans ekonomiska lagstiftningsrätt, uti den Nåd. Propos. förklara,
att Han, sedan grunderne blifvit bifallne, skulle till R. St.
öfverlemna att behandla ärendet i civil lagstiftningsform. Vill K.
Bl. göra det, står det Honom öppet, äfven sedan detta förslag inkommit;
men dermed har man alldeles icke förnärmat K. M:s rätt
att i detta ärende lagstifta.
Hr Dalman: Jag befarar icke så många svårigheter, som Hr
von Koch derigenom, alt R. St. iakttaga sin grundlagsenliga rätt,
att med K. BI. dela lagstiftningsrätten i fråga om straffbestämmelser.
Jag föreställer mig icke heller någon våda af ett bifall till
ifrågavande lagbestämmelser, emedan jag tager aldeles för afgjordt,
Den 29 April t. m.
605
att om K. M. ogillar de af R. St. föreslagna bestämmelser, Konungens
rådgifvare icke lära underlåta att föreslå K. M. att till R. St.
afgifva en contrapropos. ang:de de lagbestämmelser, K. M. finner
lämpliga, och kan ingalunda föreställa mig, att K. M. af egen makt
och myndighet utfärdar en criminal-låg eller gör förändringar i R.
St:rs derom fattade beslut. Jag vill icke att R. St. skola lill Regeringen
öfverlemna en sådan rätt, samt derigenom bortskänka någon
af sina dyrbara konstitutionella rättigheter; och kan jag derföre
icke heller biträda Hr von Köchs åsigt, som skulle det bero af
K. M., att stifta sådana lagar, som innefatta urbota straff, ej ens då
de röra ekonomiska frågor.
Hr Cederschiöld: Discussionen har tagit en annan vänd
ning,
än jag från början förmodat, enär jag blott ville fästa upmärksamheten
på en inconseqvens, som lätt kunde ändras. Hr
von Koch har uttalat den åsigten, att, derföre att här är fråga om
bränvinslagstiftning, K. M. skulle ega rätt alt bestämma hvilka straff
som helst. Detta är en åsigt, som jag anser i högsta måtto vådlig,
och måtte derföre nedlägga min protest deremot, samt uttrycka
min förvåning deröfver, att ett sådant yttrande kunnat komma från
detta håll. Den ekonomiska lagstiftningen är icke af den beskaffenhet,
att K. M. kan ålägga urbota straff, ty kan Han, ulan att
grundlagen dertill serskildt berättigar, ålägga ett urbota ansvar, måste
deraf vara en gifven följd, att K. M. jemväl kan ålägga hvilka
straff som helst, och jag hemställer då, huru mycket som återstår
af Svenska folkets lagstiftningsrätt.
Hr von Hartmansdorff: Konungens mening har ingalunda
varit, att Han i denna fråga skulle oberoende af R. St. bestämma straffen.
Detta har Han i Sin Propos. uttryckligen sagt, nemi.: ”Sedan
K. M. inhemta! R. St:rs beslut, dels ronde här framställda beskattningsfrågor,
och dels ang:de de i bränvinslagstiftningen ingående
ansvarsbestämmelser, hvartill K. M. serskildt, på grund af
87-§ Reg.F.n, ämnar lill R. St:rs pröfning aflåta förslag, vill K.
M. låta utgå Sin Nåd. Förordn. ang:de vilkoren för tillverkning och
försäljning af bränvin.”
Det är således tydligt, alt Konungen väntar förslag från R.
St., både om beskattningen och slraffbestämningarne, samt att Han,
sedan dessa förslag till Honom inkommit, vill aflåta ny propos. Utsk.
har följaktligen alldeles i sin ordning behandlat detta ämne, då
Utsk. uptagit såväl beskattningen, som straffbeslämningarne. Då
Konungen kommer att granska dessa förslag, blifva de, i händelse
de anses felaktige, rättade i den framställning Han ämnar till R.
St. afgifva. 89 § Reg.F., som här blifvit åberopad, angår just stiftandet
af civil-kriminal- och kyrkolag. Om således R. St. bifalla
eller förändra dessa stadganden, hafva de derigenom icke afsagt
sig sin lagstiftningsrätt. Men skulle Ståndet förklara, hvilket jag
aldrig kan tro vara möjligt, att det vill lill Konungen allena öfverlemna
bestämmandet af straffen, äfven de urbota: då hafva vi ef
terskänkt
en af de dyrbaraste rättigheter vi ega.
606
Den 29 April f.'m.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag anhåller få uplysa, att i
Norska lagen, ang:de bränvinsbränningen af år 1851 stadgas: ”att
den som företager sådan bränvinsbränning eller omdistillering, som
till följd af denna lag är otillåtlig, straffas första gången med böter
från 10 till 100 speciedaler och sedermera för hvarje gång
från 20 till 200 speciedaler, eller fängelse vid vatten och bröd;
hvaraf sig visar, att den af Utsk. föreslagne latitud icke är större,
än den våra bröder Norrmän antagit, och jag ser således ingen
orimlighet i Utsk:s förslag, utan finnér det tvärtom vara ganska
tjenligt, hvarföre jag instämmer i Hr von Hartmansdorff åsigt. Jag
godkänner således förslaget och anhåller, att R. o. Ad. måtte göra
detsamma.
o
Hr Akerman: Då jag i milt förra yttrande nämnde, att den
ifrågavar:de Förordn., innan den utfärdas, blir, efter Högsta Domstolens
hörande, af K. M. granskad och rättad, har jag härmed ingalunda
haft för afsigt, att inlåta mig i någon strid med dem,
hvilka påstå, att denna lagstiftning tillkommer ensamt K. M., och
jag vill lika litet sorn någon annan af de värde talarne öfverlemna
eller bortskänka någon af R. St:s konstitutionella rättigheter. Som jag
emedlertid redan nämnt, alt jag icke anser K. M. hafva Sig den
ekonomiska lagstiftningen ensam förbehållen, och således icke heller
äger att ensam bestämma urbota bestraffningar, och jag är öfvertygad,
att K. M. icke godkänner de föreslagna urbota bestraffningarne,
sedan Högsta Domstolen blifvit hörd, har jag ansett
mig kunna, utan att på något sätt efterskänka någon R. St:s konstitutionella
rättigheter förutsätta, att K. M. på egen hand skulle i
denna lagstiftningsfråga kunna komma till rälta.
Gr. Sparre: Frih. Cederström har åberopat Norska lagstift
ningen
till stöd för Utsk:s ifrågavande förslag. Häremot vill jag
anmärka, alt Norska lagen i allmänhet är bygd på latituder, och
att detta varit skälet, hvarföre sådane influtit uti bränvinslagen i
Norrige. Dessutom bör man ihågkomma, att böterne i Norrige äro
från 10 till 100 speeier, men Utsk. har deremot föreslagit böter
från 50 till 1,000 R:dr eller jemt 100 proc. högre.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall och sedan lill
återremiss i förevända § framstälde propos:r, besvarades med blandade
Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde
om R. o. Ad. behagade’ bifalla denna §, samt efter denna propos:s
besvarande med starka Ja jemte åtskilliga Nej förklarade att han
funnit Ja öfvervägande.
II. R. o. Ad. npskjöt återstående pröfningen af förevar:de ärende
till eftermiddagens plenum, och åtskiljdes kl. £ till 4 e. m.
In fidem protocolli, ,
Albert Munck.
Den 29 April e. m.
607
Lördagen den 29 April 1854.
Plenum kl. ‘6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 5 dennes.
Fortsattes pröfningen af Serskildta Utsk:s vid dess Betänk. M
8 fogade Förslag till förordning, ang:de vilkoren för bränvinstillverkning.
§§ 62, 63, 64, 65 och 66.
Dessa §§ blefvo af R. o. Ad. bifallne.
§ 67.
Frih. Raab, Adam Christian: Denna § innehåller straff
bestämmelse
för oloflig distillering af bränvin, och då R. o. Ad.
förut återremillerat den 20:de §, som rörer vilkoren för bränvinsdistillering,
torde äfven den nu föredragne 67 § böra återremitteras,
för att sättas i sammanhang med den 20:de.
R. o. Ad. fann, afl, lill följd af R. o. Ad:s beslut om återremitterande
af 20 §, äfven nu förevande 67 § borde återremitteras.
§§ 68, till och med 97.
Dessa §§ blefvo af R. o. Ad. bifallne.
§§ 98.
Gr. Posse, Knut Axel: Denna § innefattar utan tvifvel en
stor fördel för egare af enkla redskap, men jag tager mig friheten
fästa upmärksamheten å tvenne omständigheter, hvilka måhända förtjena
att tagas i betraktande. Den ena består deruti, huruvida meningen
kan vara, att hvar och en, som eger gammal för bjuden redskap,
skall få densamma med 10 proc. förhöjning inlöst, äfven om
han sedermera med förändrad redskap ämnar fortsätta bränvinsbränning.
Ar detta hans mening, synes mig Staten icke böra bevilja
honom den här i §:n medgifna förmån, utan äger han för
sådant ändamål vända sig till kopparslagaren, hvarföre jag för min
del anser, att endast de, som förklarat sig beredvilliga att nedlägga
handteringen, borde få rättighet att tillgodonjuta den ifrågavaride
inlösningen. I motsatt fall fruktar jag, att §:n kan komma att
gifva anledn. till mycket bedrägeri. Man kan häremot invända, att,
om mitt förslag antages, det skulle blifva svårt att kontrollera,
hvilka sedermera vore till bränvinsbränning berättigade eller icke,
men jag tror, att denna svårighet lätt skulle kunna häfvas derigenom,
alt hos K:s Befhfde fördes en specifik förteckning å alla dem, hvilka
608
Den 29 April e. m.
fått sina bränvinspannor af Staten inlösta. Meningen med den ifragavande
lagstiftningen är ju att minska de mindre pannornas antal
och jag tror, att den af mig nu föreslagna utvägen skulle i betydlig
mån dertill bidraga.
Den andra omständighet, som jag ansett böra upmärksammas,
ligger uti föreskriften, att redskapsägare, som vilja sig af inlösningsförmåner
begagna, skola inom tre månader från författningens utfärdande
redskapen anmäla. Jag befarar, att det torde blifva ganska
svårt för mången landtman, att inom så kort tid bestämma sig
för det hushållningssält han ämnar för framtiden följa. Jag anhåller
således, med åberopande af hvad jag förut anfört, att denna §
måtte så till vida förändras, att endast de redskapsägare, hvilka för
framtiden afsäga sig bränvinsbränning, få sina redskap af Staten inlösta,
samt att de, hvilka häraf vilja sig begagna, skola anmäla
redskapen inom en viss längre tid, som jag föreslår böra utsträckas
till d. 1 Juli 1855. Om denna tidpunkt blefve bestämd, skulle
de fordna bränvinsbrännarne erhålla tillräckligt rådrum, att öfverväga
det beslut de komme att fatta, hvaremot, om författningen utfärdades
t. ex. under nästk. Okt. månad, de redan i Jan. påföljande
år måste bestämma sig, huruvida de vilja fortsätta bränvinstillverkningen
eller icke.
Frih. Raab: Gr. Posse har föreslagit 2:ne förändringar uti
förevarrde §. Den ena består deruti, att ingen skulle få sin redskap
inlöst, än den, som förbunde sig att hädanefter ej bränna
bränvin. Denna fråga har visserligen varit föremål för Utsk:s öfverläggning,
men Utsk. förenade sig i den åsigt, att 2:ne vigtiga skäl
talade emot ett dylikt stadgande. Det ena skälet var, att dä bränvinsbrännarne
hittills fått begagna ganska stora enkla redskap, men
det numera blefve dem förbjudet att betjena sig af större pannor
än dem, som hålla 20 k:r, sä skulle det vara obilligt att icke tillåta
alla dem, hvilkas redskap sålunda måste lemnäs obegagnade,
att få desamma af Statsverket inlösta. Det andra vigtiga skälet bestod
deruti, att man ansåg sig böra medelst utfästande af en hög
löseskilling försöka indraga alla gamla redskap, så att den frestelse
till lönnbränning, som, innehafvandet af bränvinsredskap kunde
föranleda, måtte förekommas. Erfarenheten i andra länder, har
nemi. gifvit vid handen, att den största fara, man vid införandet af
en inskränkande bränvinslagstiflning har alt emotse, är den lönnbränning,
som kunde blifva en följd af den höga skatten och öfriga
en öfverdrifven tillverkning hämmande föreskrifter. Det är
just för att söka förekomma denna fara, som Utsk. föreslagit, att
Staten skulle vidkännas den upnffring, att inlösa de förut begagnade
redskapen till ett pris, som öfverstege deras värde; och jag
för min del anser detta förslag vara särdeles tjenligt, att i möjligaste
måtto förekomma lönnbränning.
För det andra har Gr. Posse föreslagit, att tiden, inom hvilken
egare af enida redskap skola desamma till inlösen af Kronan
anmäla, skulle utsträckas till den 1 Juli 1855. Jag anser detta
förslag
Den 29 April e. m
609
olämpligt, ty om man vill förmå allmogen att afhända sig de gamla
redskapen och sålunda afstå från den skadliga näringens bedrifvande,
bör man icke lemna allt för lång betänketid, ty derunder torde
måhända det goda upsåtel öfvergifvas. Jag anhåller, på grund af
dessa skäl, att R. o. Åd. måtte nu föredragne § godkänna.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jemte det jag instämmer i den
siste värde talarens yttrande, ber jag dessutom, att få fästa upmärksamheten
deruppå, alt derest man antoge Gr. Posses förslag, att
endast den, som för framtiden afsade sig rättigheten att tillverka
bränvin, skulle få till Slaten försälja sin redskap till det i §:n bestämda,
förhöjda pris, skulle derigenom framkallas en serskild klass
af lill bränvinsbränning disqualificerade personer, så att, då någon
sedermera anmälte sig till näringens utöfvande, K:s Befh:de, innan
tillstånds: esolulionen meddelades, måste förskaffa sig kännedom, icke
allenast huruvida sökanden vore berättigad att idka fabriksrörelse,
eller ägde serskildt skattlagd jord, utan äfven om han icke möjligtvis
förut till Kronan försålt bränvinsredskap, hvilket ofta torde
blifva ganska svårt att utröna.
Hvad åter Gr. Posses andra förslag vidkommer, synes mig såsom
skulle detsamma hvila på ett misstag. Den värde ledamoten
tyckes nemi. hafva föreställt sig, att de 3:ne månaderna skola räknas
från den dag, författningen promulgeras, men sådant är icke
förhållandet, ty §:n säger uttryckligen, alt anmälningen skall ske
”inom 3 månader, efter del denna författning trädt i verkställighet.
” Således kommer tiden att räknas från den 1 Jan. 1855 och
tilländalöper ej förr än den 1 derpåföljande April, så att den olägenhet,
Gr. Posse velat undanrödja, i sjelfva verket icke förefinnes.
Hr Hjärne, Harald: Gr. Lagerbjelke har redan anfört, hvad
jag ämnat andraga, hvarföre jag inskränker mitt yttrande till att
begära bifall till ifrågavar:de §.
Uppå härefter framstäld propos., biföll R. o. Ad. nu förcvar:de
§.
§ 99.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Genom R. o. Ad:s föreg:de
beslut, i förening med Preste- och BorgareStms, är detta förslag
till förordning, ang:de vilkoren för bränvinstillverkning nära nog i
dess helhet fastställdt, sådant det blifvit af Utsk. afgifvet. Att beslutet
i denna vigtiga fråga uti en framtid skall medföra lyckobringande
följder för fäderneslandet, är all anledn. alt hoppas, men det
kan dock icke förnekas, att en stor del af landets innevånare, nemi.
de jordbrukare, hvilka idka denna handtering, komma att under
öfvergångsperioden vidkännas ganska betydliga enskildla förluster.
Jag anser derföre det vara af stor vigt, att man vidtager någon åtgärd,
hvarigenom lindring åt denna medborgareklass beredes. 1
afseende å de små brännerierna har äfven Utsk. i nu föredragne §
föreslagit, att egare af sådant verk skulle under loppet af nästföljande
år få begagua större redskap än författningen eljest med6
H. 39
610
Den 29 April e. m.
gifver, men en sådan förmån har icke blifvit de större brännerierna
förunnad. Af sådan anledn. tager jag mig friheten vördsamt hemställa,
att R. o. Ad. behagade antaga ett tillägg till den 99 § af
följande lydelse: ”Likaledes vare den, som år 1852 eller 1853 å
större bränneri tillverkat bränvin till mindre belopp, än enl. 5:te
§:n är tillåtet, berättigad att år 1855 med samma redskap sådan
handtering utöfva med en daglig tillverkning af minst 125 k:r sexgradigt
bränvin.” Skalle detta mitt förslag godkännas, följer naturligtvis,
alt rubriken i denna artikel mäste förändras; och torde
den böra erhålla följande lydelse: ”Serskildta stadganden för den
bränvinstillvei kning, som utöfvas år 1855.” Propos. å detta mitt
förslag, torde af Hr Gr. o. Landtm, benäget framställas.
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag hade ärnat att först yttra
mig, ang:de de mindre brännerierna, men sedan Hr von Troil bragt
de större å bane, vill jag till en början bålla mig vid dem, och förbehåller
mig alt sedermera få öfvergå till de förstnämnda.
Lika med Hr von Troil anser jag, ali man vid ifrågavar:de förändrings
genomförande icke bör förbise, att det är af stor vigt, att
missnöjet med densamma blifver så litet som möjligt. Det är derföre
nödvändigt att göra några koncessioner åt dem, sora enl. nu
gällande författning inrättat sina fabriker för bränvinstillverkning.
Jag hade lill följd häraf ämnat föreslå ett serskildt mom. af denna
§, som skulle äga följande lydelse: ”1 större bränneri, der bränvin
år 1852 eller 1853 blifvit med ånga lillverkadt, oell der stadgad
afgift derför enl. vederbörande upbördsmans bevis utgått jemlikt 28
§ i Kongl. Kung. den 10 Okl. 1851, vare under året 1855 och
1856 den minsta tillverkning på dygn, för hvilken anmälan får
ske, 125 k:r. Jag får bekänna, att jag ej så noga aktgifvit på Hr
von Troils förslag, att jag nu genast kan säga, om någon skiljaktighet
emellan mitt och hans förslag förefinnes, men jag tror, att
de utan svårighet böra kunna sammanjemkas. Jag trodde mig höra,
att Hr von Troil icke utsträckt tiden längre än till 18S3 års slut,
då jag deremot föreslagit 1856 års slut, emedan jag är betänkt
att framställa samma yrkande i afseende å de smärre brännerierna.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Om förderfligheten af plötsliga
ombyten i lagstiftnings grundsatser, serdeles i afseende å den Allmänna
Hushållningen, vittnar alla tiders och alla länders erfarenhet;
och, om än den skadliga verkan af hastiga omkastningar i de
ekonomiska lagarne någon gäng visat sig vara af mindre varaktighet,
har den likväl aldrig uteblifvit, och vid mindre extensitet haft
större intensitet. Tillförene har jag ock föreställt mig, att sådana
lagar, som icke befrämja samhällets lugna och följdriktiga utveckling,
skulle åtminstone hos R. o. Ad. sakna understöd; och, ehuru
R. o Ad:s föreg:de beslut i nu förevande ämne gjort mig tvifvelaktig
om riktigheten af denna föreställning, är det likväl den, som
förmått mig att nu begära ordet.
När man tager i betraktande de många och trånga band, som
enl. Utsk:s, af R. o. Ad. bifallne, förslag skola komma att idkare
af bränvinsbränning påläggas, dels genom inskränkning i bränvins
-
Den 29 April e. m
611
bränningstiden, dels genom restrictiva bestämmelser i afseende å
tillverkningssättet, dels genom en till flere tusen proc. upgående
förhöjning af skatten och dels genom föreskriften, att denna skatt
bör förskottsvis erläggas; — när man tager i betraktande, att den
dryga skatten, (som upgär för den minsta tillåtna redskapen i det
s. k. mindre bränneriet till omkring 70 å 80 R:dr b:ko, och för
den minsta tillåtna redskapen i del större bränneriet, till omkring
2,600 R:dr b:ko i månaden) måste för jordbrukaren, hvars rörliga
kapital sällan är betydligt, blifva så mycket kännbarare, som skatten
skall utgöras på den lid af året, dä kommunikaiionerne äro mest
albrutne, och någon betydlig afsättning af det producerade ej kan
påräknas; — när man. ytterligare tager i betraktande alla de kostnader
för redskapens förändring, för tillverkningens kontrollerande,
med mera, som af Dtsk:s förslag föranledas; — när man, säger jag
— tager allt delta i betraktande, torde det vara svårt att förneka,
att enl. nyssnämnde förslag, största delen af de personer, utaf hvilka
bränvinsbränning hittils uiöfvats, blir urslåndsatt att vidare idka en
sådan näring. En tillåtelse bunden vid vilkor, som ej kunna upfyilas,
är icke att anse annorledes än som ett förbud, och man kan
derför med fullt skäl säga, att för slöfre delen af dem, åt hvilka
rättigheten att bränna bränvin hittills varit »plåten, innebär Utsk:s
förslag ett verkligt förbud. De, som träffas deraf, äro Rikets jordbrukande
innebyggare; och betänker man dels att en hastig öfvergång
från ett pä bränvinsbränning grundadt landtbruk ej kan ske
ulan stora kostnader och förluster, hvilka mängden af jordbrukare
ej förmår bära, dels att ännu blott för några dagar sedan kunde
med fog betviflas, att R. St. skulle skänka sitt bifall ål ett i både
den allmänna och enskilda hushållningen så våldsamt ingripande
och mot gällande lag så stridande förslag, som det nu förevartde,
sä måste man äfven erkänna att, derest den föreslagna författningen
kommer att träda i gällande kraft, redan vid början af nästk. år,
efter att endast en eller annan månad, eller kanske blott lika
mänga veckor förut hafva blifvit kungjord, den ovilkorligen skall
bereda mången jordbrukares ekonomiska undergång — en undergång,
som vore föranledd af hans förtröstan på bestående ordning,
hans förtroende till lagstiftande maktens klokhet och sans. Tili
dessa lagstiftningens offer, hvilkas öde äfven deras hätskaste vedersakare
böra medgifva vore oförtjent, komme skaran af dem, som
innan tid och eftertanke hunnit verka, skulle genom den plötsliga
omkastningen uti en mängd förhållanden, och derigenom föranledde
farhågor för, eller förhoppningar om lika plötslig förlust eller vinst,
blifva inledde i ruinerande spekulationer — ja! till och med brottsliga
företag. Till en början torde icke heller de vara få, som i
den lagstiftande maktens beslut endast skola se uttryck af godtycke,
våld och orättvist förtryck — och våld framkallar våld.
Det är efter moget öfvervägande af sådane omständigheter, och
sedan jag i de voteringar, som hittills ägt rum, och hvilka utgått
pä någon mildring i de af Utsk. föreslagne restrictioner, funnit mig
tillhöra minoriteten, som jag nu anser mig böra såsom den yttersta
39*
612
Den 29 April e. m
utvägen föreslå R. o. Ad. alt för dess del besluta det stadganden
om bränvinstillverkning och beskalIning, som vid innevartde Riksmöte
varda fastställde, skola träda i gällande kraft den 1 Jan. 1856,
och att ditintills de f. n. i berörde afseende gifne föreskrifter förblifva
gällande
Om åt eftertanken någon tid lemnäs att verka och beräkna
den nya, lillämnade lagens följder, är jag ölvertygad att mycket
elände och mänga brott skola undvikas; och, under en sådan öfvertygelse,
vågar jag hos Hr Gr:n o. Landlmtn anhålla om propos. å
min nyssberörde framställning.
Gr. Posse, Knut Axel: Jag förenar mig i Hr von Köchs
yrkande i afseende å de större brännerierna, men får derjemte föreslå,
att de, som förut idkat bränvinsbränning med enkla pannor
af 30 k:rs rymd, måtte tillåtas att med samma redskap utöfva
tillverkningen åren 1855 och 1856. Enl. hvad tabellen utvisar,
upgick antalet af sådana pannor år 1852 till 2,000, och detta antal
har enl. all sannolikhet snarare förökats än förminskats.
Gr. Lagerbjelke: Afven jag delar fullkomligt den åsigt, att
öfvergången från det nuvande förhållandet lill det blifvande bör göras
sä litet tryckande som möjligt, men man kan likväl, vid jemförelse
af Utsk:s och Hr von Troils förslag uti ifrågavar:de hänseende
icke undgå ali bemärka, det de afhandla 2:ne med hvarannan
ej jemförliga saker. De pannor, med hvilka man enl. Utsk:s förslag
skulle intill 1855 års slut få tillverka bränvin, öfverskrida den
stadgade högsta pannerymden för enkla redskap, eller 20 k:r, och
skulle således eljest icke kunna till bränvinsbränning användas.
Egarne af dylika redskap blifva genom den nya författningen förhindrade
att med desamma näringen fortsätta och billigheten fordrade
derföre, att de fingo en viss tid, under hvilken de kunde ordna
deras rörelse. Samma förhållande eger icke rum i afseende å de
mindre ånghrännerierna. Det erfordras en, åtminstone jemförelsevis,
ganska obetydlig förändring af redskapen i sådana ångbrännerier,
hvilkas afverkoing f. n. icke upgår till 300 k:r på dygnet, för att
desamma skola kunna afverka nämnde belopp, och det intrång i
deras rörelse, som genom den nya författningen skulle egarne af
sådana fabriker tillfogas, kan icke på något sätt jemföras med den
förlust, egarne af enkla pannor utöfver den medgifna pannerymden
måste vidkännas.
Sedan jag sålunda, såvidt jag förstår, ådagalagt, att förhållandet
med de båda slagen af bränneriet' icke är detsamma, ber jag att få
erinra R. o. Ad. derom, alt en ganska stor olägenhet för hela det
antagna systemet i afseende å bränvinslagsliflningen skulle upkomroa,
derest Hr von Troils förslag antoges, hvilken olägenhet beslode deruti,
att ett vida större antal kontrollörer måste i sådant fall anskaffas.
Det är nemi. högst sannolikt, att en stor mängd ångbrännerier
skulle komma att under nästföljande år drifvas, dä miuimi-tillverkningen
sattes så lågt som till 125 k:r på dygnet, och detta skulle
än ytterligare försvåra fullgörandet af K:s Befhtdes åliggande att anskaffa
sådana personer, hvilka äro tjenliga alt utöfva kontrollörsbe
-
Den 29 April e. m.
613
fattningen vid ångbrännerier. Framgången af hela reformen beror
uppenbarligen i väsendtlig mån deruppå, alt denna befattning icke
updrages åt andra än duglige och pålitlige personer. Det torde
meta mycken svårighet att kunna anskaffa sådana personer, äfven då
endast ett ringare antal ifrågakommer, och således skulle, i och med
detsamma, ångbrännerieruas antal genom antagandet af Hr von
Troils förslag förökades, denna svårighet jemväl betydligen tilltaga.
Vid bildandet af en ny korporation måste man tillse, att del finnes
erforderligt antal personer, som äro lämplige att deri inträda, hvarföre
jag skulle tro, ali Hr von Troils förslag komme att möta många
praktiska svårigheter, och dessa i så hög grad, att möjligen hela
reformen, till följd af bristande duglighet hos kontrollörerna, löpte
fara att misslyckas.
Vidare har man yrkat, att den tid, hvarunder egare af i den
nya författningen ej tillåtna redskap finge bräovinsbränning dermed
fortsätta, skulle utsträckas till 1856 års slut. Eli dylikt medgifvande
skulle, i min tanke, medföra betydliga vådor. Om medgifvandet
omfattade en så lång tiderymd, är det högst sannolikt, att ett ganska
stort antal personer komme att deraf sig begagna och brytningsperioden
komme att inträffa vid början af nästkommande lagtima
Riksdag. Jag hemställer nu till Eder, Mine Hrr, huruvida del kan
vara nyttigt, att del gamla systemet, hvilket fortfarande torde räkna
många anhängare, skulle uphöra just vid den tidpunkt, då förändringar
i den nya författningen komma i fråga. Jag tror det icke och
får derföre på det högsta afstyrka antagandet af ett dylikt förslag.
Slutligen har en talare i ganska bjerta färger afmålat de vådor,
för alt icke säga orättvisor, som skulle blifva en följd af den
nya författningens brådstörtade införande, hvarföre han föreslagit, att
den icke skulle bringas lill verkställighet förr än vid 1856 års början.
Det är visserligen sannt, att man vid stiftande af nya lagar
för industrigrenar bör gifva näriugsidkarne tillräckligt rådrum att
bereda sig på öfvergången, men detta medgifvande bör icke sträckas
derhän, att den tid, som förunnats dem för att hinna sätta sig
in i de nya förhållanderne. öfver höfvan förlänges, hvarigenom det
skulle kunna bända, alt de begagna tiden för annat ändamål än afsedt
varit. Det är gifvet, att då den å bränvinstillverkning lagde
skatt blifvit så betydligt förhöjd, som nu är fallet, enär den ifrån
nästan intet höjts till 16 sk. för kanna, så skall, derest man icke
allenast nästa höst, utan äfven hela nästkommande år finge tillverka
varan nästan skattefritt, tillverkningen updrifvas lill dess största möjliga
höjd, och svindlande spekulationer för att komma i åtnjutande
af den påräknade vinsten skola icke uteblifva, så att vida slöne rubbningar
i affärsförhållanderne skulle enl. all sannolikhet upkomma,
än om författningen vid 1855 års början trädde i verket. Jag afstyrker
derföre äfven detta förslag och anhåller, att den nu förevar:de
§:n måtte af R. o. Ad. godkännas.
Hr Hjärne: Om ändamålet med lagstiftningen för bränvins
tillverkningen
vid denna Riksdag vore att upmuntra handteringen,
så skulle äfven jag medgifva, att vi redan fattat flera beslut, som
614
Den 29 April e. m.
icke öfverenssläuit med detta ändamål, men om meningen är att
hörsamma den allmänna opinion, som inom landets befolkning sig
utbildat, och inskränka denna olyckliga handtering, som i liera afseenden
visat sig vara af den mest förderfliga nator, kan icke heller
jag annat än finska, att den rubbning i en mängd enskildla förhållanden,
som blifver en oundviklig följd af den nya lagens införande,
malte göras så litet kännbar som möjligt. Men det är endast
möjligl att till en viss grad göra koncessioner i detta fall.
Det förslag, Sorn här blifvit väckt derom, att det skulle under ännu
en tid vara tillåtet all i de nuvande mindre ångbrännerierna fortfara
med bränvinslillverkning af endast 125 k:r på dygnet, är enahanda
med elt vid en förgide §:s behandling afgjordt förslag. Samma
skäl som dä anfördes emot förslaget, kunna derföre äfven nu
åberopas. Om vi medgifva ett sådant unilantag, så kunna vi vara
öfvertygade derom, att alla de 670 ångbrännerierna komma att under
den tillåtna tiden fortfara. Man har ansett att elt af de hufvudskål,
hvarföre minimi-tillverkningen vid större bränneri blifvit
bestämd till 300 k:r, ligger i afsiglen att sålunda komma de mindre
ångbrännerierna att uphöra. Denna afsigt skulle genom antagandet
af Hr von Troils förslag hufvudsakligen förfelas, till stor skada
för den goda sakens framgång.
Gr. Lagerbjelke har redan ådagalagt, huiti svårt, ja nästan
omöjligt det skulle blifva att anskaffa pålitliga personer till bestridande
af koutrollörsbefallningen vid en störte mängd ångbt ännerier.
Jag tror dessutom, alt det måhända skall blifva ganska svårt alt
finna personer, hvilka äro villige all åtaga sig en dylik befallning.
Under den första tiden af författningens tillämpning torde denna svårighet
ytterligare ökas derigenom, alt en missgynnsaml stämd opinion
möjligen skall försöka att kasta skugga på dessa personers verksamhet
oell jag tror att farhågan derför skall afskräcka många, som
framdeles skulle vara hugade att åtaga sig befattningen. Pä grund
häraf och dä jag dessutom tror, att förslagets antagande skulle föranleda
en verklig brånvinsflod under nästföljande år, anser älven jag,
att den föreslagna koncessionen icke måtte ångbrännerierna beviljas.
Hvad de mindre brännerierna vidkommer, så måste jag bekänna,
att de blifvit med mycken stränghet i denna författning behandlade.
Utaf de nuvande enkla redskapen utgöres säkerligen
mera än hälften af sådaua, hvilkas pannerymd öfverskrider det,
enl. detta förslag lill ny författning tillåtna maximum, och dessa
komma således att nedläggas. Vill man göra koncessioner åt ångbrännerierna,
tror jag att billigheten kräfver, alt de mindre brännerierna
erhålla en större koncession, än den, som uti nu förevartde
99 §. blifvit dem beviljad, men detta skulle medföra ännu mera
vådliga följder och aflägsna oss från det ändamål hvars vinnande utgör
föremål för hela den sannt fosterländska majoritetens af nationen
uttalade önskningar. Ledd af denna öfvertygelse ämnar jag
med min röst understödja Utskis förslag uti ifrågavartde fall.
Frih. Haab: Flere förslag hafva under loppet af denna discussion
blifvit framställda. F.lt af deni afser, att det i denna § med
-
Den 29 April e. m
615
gifna undantag skulle gälla lör båda åren 1855 och 1856. Jag
instämmer med Gr. Lagerbjelke. Jag måste ei känna, att jag anser
det varq af mycken vigt, alt mau snart kommer i tillfälle alt bedöma,
huru den nya författningen verkar, och detta skäl förmår
mig atl bestrida hvarje upskof med författningens folia tillämpning,
som sträcker sig utöfver nästföljande år.
Hvad de mindre brännerierna beträffar, så vill jag här likasom
i Ulsk., tillstyrka, alt man går BondeSl:s önskningar till mötes genom
att medgifva, del enkla pannor af lill och med 30 k:rs rymd
få under nästföljande år lill bränvinsbränning begagnas.
I afseende åter å de större brännerierna, biträder jag det förslag,
Hr von Troil afgifvit. Jag får derjemte fästa upmärksamheten derå,
att del f. n. ej finnes andra stora brännerier, än sådana som drif
vas
medelst ånga, hvarföre äfven Hr von Koch begagnat benäm
ningen
ångbrännerier. Jag instämmer dessutom så till vida med
sistnämnde ledamot atl jag är benägen att medgifva, det alla de.
som tillverkat bränvin medelst ånga, må vara berättigade alt år
1855 fortfara med tillverkningen, med ett minimum af 125 k:r
per dygn. Del hufvudsakliga skäl, som emot detta förslag blifvit
anförd), grundar sig på den förutsatta svårigheten atl erhålla ett
tillräckligt antal kontrollörer, men jag ber att få fästa upmärksamheten
derå, att då det visat sig. alt i år, med de brännerier vi nu
ega, hafva fåll en sådan qvantitet af bränvin, att det synes öfver
skrida
behofvet, vi ega anledn. alt hoppas, all denna omständighet
i förening med den förhöjda beskattningen skall verka derhän, att
en mängd såväl mindre som större ångbrännerier komma att nedläggas.
För öfrigt är det väl att förmoda, att då hvar och en bränvinstillverkare
behöfver i större eller mindre mån förändra sin redskap
till öfverensstämmelse med den nya författningens föreskrifter,
han verkställer denna förändring på en gång, så att redskapen sedermera
oförändrad kan användas. Om man tager dessa omständigheter
i betraktande, så tror jag ej att man behöfver befara, att ett
allt för stort antal kommer att begagna sig af den lemnade tillåtelsen.
Hela antalet af ångbrännerier har hittills varit 670 och jag
skulle ej tro, att vi i en framlid få behålla halfva detta antal.
Hvad slutligen Hr Carlesons förslag angår, så måste jag motsätta
mig detsamma. Sista året före den nya bräuvinslagstiftningens
införande i Norrige tillverkades flere millrr k:r bränvin mera än
under de föregtde åren, såsom förskott till den kommande liden, då
brånvinstillverkningeu skulle draga en högre skatt. Del är all anledn.
att förmoda, att förhållandet här i Sverige skulle blifva ändå
värre, så atl landet öfversvämmades med en verklig syndaflod af
bränvin och alla spekulationer, såsom en talare redan påpekat, vände
sig nästan uteslutande kring denna förderfliga vara. För öfrigt är
innevarande period just den lämpligaste att lägga en hög beskattning
å bränvinet ty denna vara står f. n. högt i pris och vi hafva
hopp om en god gröda. Denna gynnande konjunktur böra vi ej
lemna obegagnad och jemväl af detta skäl anser jag, att den högre
beskattningen genast bör träda i verksamhet.
616
Den 29 April e. m.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz, anförde skriftligen:
Sedan i de vigtigaste delarne af bränvinsfrågan nu blifvit fattade
sä stränga beslut, alt jag icke ansett mig kunna deri deltaga,
anhåller jag att få i proh förvara min serskilda tanka i ämnet.
Redan innan det Serskilda Utsk. blifvit vid denna Riksdag utsedt,
var troligen bränviusfrågans öde på förband afgjordt. Det
skrik eller sorl, dels verkligt, dels tillsläldt, som vid Riksdagens början
förnämligast bär å Riksdagsot ten lät så högt höra sig, lät en
hvar ana, att förslag lill lag för denna med jordbruket, spannemälspriserna
både i markegångslaxorne och å raarknaderoe i så
nära samband slående handtering skulle från Representationen emanera,
som icke kunde tillfredsställa de olika intressena. Så har ock
ganska rigtigt inträffat. Med det visserligen vackra syftemålet städse
för ögonen att, med åsidosättande af alla slags considerationer pä
en gång alldeles hämma den öfverdrifna bränviuslillgången och det
visserligen till någon del af bränvinets missbruk men äfven ock
kanske mera af mänga andra missförhållanden inom sociala lifvel.
förorsakade sedeförderfvet, hafva Ulsk:s fleste ledamöter, som haft
sig updraget det ansvarsfulla kallet att nöjaktigt lösa denna fråga,
stannat uti beslut, som efter mitt omdöme äro både ändaraålsvidriga,
orättvisa och opraktiska vid blifvande tillämpning. Jag anhåller vördsamt
alt med några ord få gifva skäl för dessa påståenden. Man
önskar och det pä goda skäl bränvinslillveikningens concentrering
på färre händer än hittills, högre beskattning derå för att fördyra
varan, samt nödig kontroll öfver produktionen. Men för vinnande
af dessa mål anser jag för min del alt raan gått tillväga origtigt så
väl genom brännigstidens förkortande till endast 2 månader om året
som genom förordnandet af alla de vidlyftiga, besvärliga, minutiösa
och till sin beskaffenhet obehagliga och äfven kostsamma kontroller
och föreskrifter både före, under och efter tillverkningen, som i
förslaget äro bestämde och blifvit genom Högloft. R. o. Ad:s beslut
antagna. Man må väl med skäl fråga: hvem vill för den korta
tiden af endast 2 månaders bränningstid underkasta sig dylikt och
nedlägga större kapitaler i denna af så många tvångslagar tryckta
handtering? Jag påstår att ingen klok man under sådana förhållanden
offrar tid och penningar på ny redskap af koppar, jern och
trä samt på upköp af rudimaterie!' etc. etc. Att den förut i landet
befintliga redskap hädanefter åtminstone i de aldra flesta fall torde
vara alldeles oanvändbar, kan väl antagas såsom säkert. Del är
dessutom constateradt ali circa hälften af de nu befintliga mindre
ängverken och öfver 9000 af de enkla pannorne icke vidare få gagnas.
De förluster som härigenom sålunda drabba hränvinsbrännaren
måste blifva högst betydliga och kännbara. Men det är icke nog
härmed, förluster i påräknade inkomster drabba äfven jordbrukarne
i de trakter af landet der bränvinstillverkningen varit i större skala
drifven. Det genom Utsk:s förslag föreskrifna indirekta förbudet för
denna handtering och dess snart sagdt totala uphöraride pä loflig
väg måste naturligtvis hafva en direkt inverkan på spannemålspriserne.
Dessa komma naturligtvis alt betydligt falla och den hittills
Den 29 April e. m.
617
liflig» hågen för odlingar och jordens sorgfälliga häfdande alt icke '
ringa mon afstanna i brist på förmånlig och beqväm afsättning så
länge nödiga kommunikationsanstalter i allmänhet saknas. Korteligen!
Denna handtering, som visserligen är vidrig, och hvars produkt genom
missbruk förorsakat mycket moraliskt ondl, hänger dock, låtom
oss i ll:le timman erkänna det, beklagligtvis nära tillsammans
med en stor mängd af våra ekonomiska förhållanden, till följd deraf
all lagstiftningen genom dess misstag under längre tider sjelf vållat
detta. Till och med Statens och största antalet af dess tjenst emans,
eller med andra ord alla liondetagares årliga inkomster äro uti icke
sä obetydlig grad beroende deraf, så vidt de utgå efter ärliga markegångspriset
å jordbrukets alster.
Då frågan om bränviushandteringens framlida bedrifvande under
andra vilkor än hittills således är ett ganska svårlöst problem,
torde efter mitt omdöme försigtigheten bjudit att Ulsk:s majoritet
härvid gått mera varsamt tillväga, visserligen med skyldigt afseende
ä mbnniskovännens och fosterlandsvännens varma önskningar, men
ulan ali, pä sätt nu skett, snart sagdt. helt och hållet åsidosätta all upmäiksaruhet
på bestående förhållanden. Ofvergången från fri handtering
till ett snart sagdt indirekt förbud är för mycket våldsam och orättvis,
dä lagstiftningen sjelf vållat deu alltför högt drifna bränvioshiänningen.
Att från en obetydlighet som skatten hittills varit i det fattiga Sverige
på en gång höja den till långt högre belopp än den f. n. är
i de rika länderna Relgien, Preussen och Danmark, kan väl svårligen
billigas, äfven om, på sått Utsk.o upgifvit, man skall ha för afsigt
att i dessa länder öka den. Åtminstone hade väl Utsk. icke
bordt gå strängare tillväga än K. M. i Dess nåd. Propos. föreslagit.
Jag kan för min del icke tro alt det förevartde förslaget om det skulle
blifva lag, kan mera än andra lagar medföra den underbara verkan
alt i ett ögonblick förändra vanorna i landet och omskapa menuiskorna.
Så länge nemi. flertalet af Sveriges manliga befolkning har
den vanan eller rättare ovanan att snart sagdt dagligen förtära bränvin,
så är väl lemligen säkert att denna vara ock anskaffas, men
dä delta svårligen låter sig göra på laglig väg, på inhemsk tillverk
ning,
så befarar jag att, pä sätt förut skett i andra länder, varan
anskaffas på andra vägar, kanhända på olagligt, demoraliserande sätt,
äfven om kontrollörer och öfver-konlrollörer samt ett serskildt bränvins-Colhm
tillsattes med lika rang, heder och värdighet med andra
Statens tjenstemän, på sätt Utsk. föreslagit. Ora allt del onda man
då ådrager landel blir mindre än det man nu sökt förekomma,
(nemi. superiets utrotande,) är en fråga, som den närmaste fram
tiden
faktiskt och säkrast kan besvara. Om, såsom jag befarar, den
föreslagna lagen vid nästa Riksdag mäste återtagas, — och den vid
denna Riksdag till mill:r beräknade bränvinsskallen kommer att undergå
en betydlig reducering, i hvad skick kommer månne då frågan?
För min del hade jag trott att om den gamla bränvinslagen,
åtminstone till sina hufvudsakliga bestämmelser, vid denna Riksdag
bibehållits med en skäligen förhöjd skatt, hade ofvergången till
rationellare landthushållning gått för sig utan så betydliga rubbningar
som nu måste bli händelsen på ganska många ställen, brän
-
618
Den 29 April c. m.
vinshandteringen blifvit concentrerad på färre händer och i följd
deraf tillgången på varan minskad.
Der alls ingen frihet för en handtering medgifves, såsom i förevarrde
förslag är händelsen, der måste han ock uphöra.
I afseende pä den med allt skäl begärda koncessionen ål de
mindre bränvinspannorne emellan 20 och 30 k:rs rymd, som begagnats
1852 eller 1853, biträder jag det förslag, sora i delta afseende
blifvit framsläldl, och 0111, på sätt Hr Carleson föreslagit, det
vore möjligt alt vid denna Riksdag besluta, alt den ifrågavar:de lagen
först vid 1856 års början skall gå i verkställighet, ville jag
deri instämma, men jag fruktar alt della under ntivar:de förhållanden
ej låter sig göra.
Hr von Koch: Till en böljan vill jag försöka att bemöta
nättra anmärkmr, som blifvit framställda emot det af mig afgifna
förslag i afseende å de större brännerierna. Man har sagt, att det
skulle blifva svårt att erhålla ett tillräckligt antal skickliga och pålitliga
kontrollörer till alla de ångbrännerier, hvilka till följd af mitt
förslag komme att fortfara. Del ligger nästan utom möjlighetens
gräns alt med någon säkerhet beräkna huru mångå af de nuvande
ångbrännerierna komma att efter den nya författningens inträdande
i gällande kraft fortfarande bedrifvas, men jag får dock fasta upmärksamheten
derå, alt den så betydligt förhöjda skatten å tillverkningen
enl. all sannolikhet kommer att afhålla många, som hittills
idkat denna handtering frän att dermed fortfara. Vidare får jag
erinra derom, att mitt förslag endast afser, att minimilillverkningen
vid ångbrännerierna skall nedsättas, samt att jag alldeles icke föreslagit,
att samma redskap som förut skola få i dessa brännerier begagnas,
emedan sådant vore omöjligt till följd af del olika kontrolleringssått,
som enl. den nya författningen skall ega rum. För
verkställandet af denna kontroll erfordrasv att brännerierna förses
med sprit hållare och andra inrättningar, så att de, som icke vilja
underkasta sig de kostnader, som förorsakas af dessa nya inrättningars
anbringande, mäste nedlägga sina brännerier. Jag tror att äfven
detta förhållande gifver anledn. alt antaga, det ångbränneriernas
antal icke blifver så stort som man velat förespegla.
I alla fall och om man måste medgifva, att lagstiftaren bör
söka att vara så rättvis sorn möjligt emot de personer, hvilka genom
förut bestående författningar blifvit inledda att bedrifva denna handtering,
så bör man icke allt för mycket fästa sig vid den möjliga
svårigheten att erhålla tillräckligt antal kontrollörer, hvilket måste
betraktas såsom en bisak. När man i alla händelser ej kan på förhand
bestämma, huru stort ångbränneriernas antal hädanefter kommer
att blifva, måste man vara beredd ali öfvervinna den svårighet,
som anskaffandet af en mängd duglige kontrollörer kommer att förorsaka,
och vid sådant förhållande betyder en något högre eller lägre
siffra ej serdeles mycket.
Jag har för öfrigt funnit understöd hos Frih. Raab så till vida,
att han förklarat sig biträda mill förslag med den inskränkning, att
det ifrågasatta medgifvandel ej sträcker sig längre än till 1855 års
Den 29 April e. m.
619
slut. Jag har föreslagit medgifvamfets utsträckning lill 1856 års
slut, emedan jag anser billigt, att näringsidkarne åtminstone under
2:ne år få fortsätta deras handtering utan att nödgas utvidga deras
nuvar:de brännerier. Jag är ingen vän af bränvinstillverkning,
men jag har funnit mig upmanad att afgifva ifrågavaride förslag, dels
emedan jag ansett rättvisan sådant fordra och dels derföre att jag
anser det man bör, så vidt möjligt är, söka undanrödja anledmr
till klagan öfver den nya författningen, hvilken jag, öfver hufvud
taget, finner vara ändamålsenlig och böra medföra goda frukter.
Det är väl sannt, att R. St:s nästa lagtima sammanträde inträf
far
år 1856, men Riksdagen börjas ej förr än i slutet af äret och
då vi enl. riksdagsärendenas vanliga gäng ej komma att handlägga
bränvinsförfattningen förr än under loppet af år 1857 samt den då
beslutade lagen ej träder i verksamhet förr än påföljande år, så
hafva vi de faklo ett hell är på oss, för alt utröna verkan af nu
ifrågavaride lagstiftning. Sä myckel i afseende å ängbrännerierna.
Discussionen har äfven ihträdt pä de mindre bränneriernas område
och jag får, med anledn. af den nu föredragne §:ns innehåll,
förklara, all jag instämmer i del amendement, som Gr. Posse föreslagil.
Della förslag, så vidt jag räll upfattat detsamma, afsåg, alt
enkla pannor af till och med 30 k:rs rymd skulle under år 1855
och 1856 fä begagnas, i st. f. att den 99 §:u icke sträcker medgifvande!
längre än till pannor af 27 k:rs rymd och året 1855.
Jag får i minnet återföra, att ett dylikt förslag, ehuru under annan
form, förut blifvit väckt. Det möttes då af den invändning, alt
man derigenom skulle stifta ett personligt privilegium för egare af
enkla redskap, i strid mot R. o. Adis beslut, att mindre bränneri
ej finge utan innehafvande af jord bedrifvas. Men ett sådant privilegium
år verkligen genom den 99 §:ns nuvande redaction de mindre
bränneriernas egare beviljadt. För att häfva denna betänklighet
har jag upgjort en redaction, som öfverflyttar ifrågavaride rättighet från
personen till jorden, och hvilken redaction lyder som följer: ”å
egendom, der år 1852 eller 1853 bränvin blifvit tillverkadl med
enkel redskap af störie pannerymd än enl. 8 §. är tillåten, må
med enkel redskap af högst 30 kirs pannerymd, utan, eller högst
20 kits, med mäskvärmare, åren 1855 och 1856 tillverkas bränvin;
dock må ej der, hvarest redskapen under ettdera af de förstnämnda
åren icke upgålt till 30 kirs rymd, ulan, eller 20 kirs, med mäskvärmare,
med större eller annorlunda beskaffad redskap, än då der
blifvit begagnad, åren 1855 och 1856 tillverkning utöfvas.” Till
stöd för detta förslag tager jag mig friheten fästa upmärksamheten
derå, alt, enl. den Betänk, bifogade tabell, finnes det icke mindre
än 6,109 pannor, som hafva en pannerymd emellan 20 och 30
k:r. Häraf torde R. o. Ad. finna nödvändigheten af att betaga alla
egarne till dessa pannor anledn. till billig klagan och för sådant
ändamål anhåller jag vördsamt om R. o. Adis bifall lill hvad jag
nu sednast, i likhet med Gr. Posse, föreslagit.
Hr von Troil: De inkast, hvarmed man bemött det af mig
föreslagna amendement, hafva icke varit för mig oväntade. Jag hade
620
Den 20 April e. m.
redan för mig sjelf öfvervägl desamma, innan jag framställde förslaget.
Jag ulbeder mig nu att med några ord få dessa inkast till
besvarande uptaga, men innan jag skrider deltill, torde jag få något
beröra den olikhet, som förefinnes emellan mitt och Hr von
Kocks förslag, beslående deruti, att det sednare jemväl omfattar året
1856, då deremot mitt förslag inskränker det ifrågasatta medgifvande
till år 1855. Del är naturligt, att Hr von Köchs förslag
är fördelaktigare för egarne af ifrågakomne ångbränuerier, än mitt,
men jag har icke ansett mig böra gifva milt förslag en sådan utsträckning,
dels derföre att jag befarade, alt eli dylikt förslag icke
skulle hafva något hopp om framgång hos R. o. Ad., dels ock
emedan jag, i likhet med Gr. Lagerbjelke, inser den stora vigten
deraf, ätt den nya författningen vid R. St:rs nästkommande sammanträde
varit under någon tid tillämpad, så att man vid behandlingen
af de förslag lill förändring deraf, som utan tvifvel skola
framkomma, hade någon erfarenhet att stödja sig på. Om deremot
lagen vid Ständernas nästa sammankomst ännu icke trädt i full
verksamhet, tror jag alt försöken all öfverändakasta densamma skola
blifva häftigare och måhända äfven hafva mera utsigt lill framgång.
Hvad sjelfva redaclionen af förslaget beträffar, så hafva flere
ledamöter gifvit företräde åt den, hvari Hr von Köchs förslag är
affattadt. Ehuru jag anser redaclionen af mitt förslag klart och
tydligt uttrycka hvad jag dermed afseit, är jag ingalunda obenägen
ali förena mig om en annan ordställning, derest R. o. Ad. skulle
finna Hr von Köchs förslag i sådant hänseende vara bättre. Jag
hade trott, att sjelfva redigeringen af besluten skulle öfverlemnas åt
Utsk., emedan Hr von Hartmansdorff redan vid början af denna
frågas debatterande förklarade, att han, sedan Betänk, blifvit genomgånget,
ämnade föreslå R. o. Ad. att fatta det i min tanke högst
lämpliga beslut, att Ståndet skulle updraga åt Utsk. att omredigera
förslaget i öfverensstämmelse med R. o. Ad:s serskilda beslut, ifall
desamma lyckades tillvinna sig 2:ne MedStts bifall.
Man har, till bestridande af mitt förlag, först och främst andragit,
att innehafvarne af sådana ångbränuerier, hvilkas dagliga
afverkning ej upginge till det föreskrifna minimi-beloppel af 300
k:r, endast med en högst obetydlig förändring i redskapen kunde
åstadkomma den nödiga förhöjningen i afverkningsförmåga ocfi att
således det ifrågasatta anståndet icke vore af något verkligt behof
påballadt, hvilket deremot skulle vara förhållandet med de mindre
brännerierna. Jag är icke så noga hemmastadd med sältet för yrkets
bedrifvande, att jag vågar fälla ett bestämdt omdöme öfver
anmärkningens giltighet, men jag har, af den föregående discussionen
uti denna fråga, inhämtat tillräckligt stöd för den öfvertygelse, att
förändringen icke torde vara så obetydlig, som man påstått, utan
att deu deremot skulle kunna komma att omfatta icke allenast redskapen
och mäskekaren, utan äfven understundom sjelfva bränneribyggnaden,
hvilken för ändamålet mäste utvidgas, kanhända äfven
till större delen nybyggas.
Man har vidare ansett, att del af mig föreslagna minimibeloppet
vöre aldeles för lågt beräknadt. Skälet, hvarföre jag före
-
Den 29 April e. m. 621
slagit delta minimi-belopp, tigger deruti, att detsamma öfverensstämmer
med hvad K. M. i Sin Nåd. Propos. i berörda hänseende
föreslagit. Det har nemi. under den föregående discussionen öfver
della Belänl;. blifvit ådagalagdl, att den uti K. M. Propos. såsom
minimum för tillmäskningen vid ånghrännerier antagna qvantiteten
af 1,000 k:r mäsk på dygnet svarar emot 125 k:r bränvin. Då
Utsk. i sitt förslag uti så många väsendtliga delar frångått den
Kongl. Propos., hade jag ansett billigheten fordra att tillåta dem,
som med sina konst-apparater kunna tillverka 125 k:r på dygnet,
att dermed åtminstone under det första äret fortfara.
Jag inser och upskattar, i likhet med andre talare, den stora
svårighet, som kommer att upslä i afseende å anskaffandet af ett
tillräckligt antal tjenliga kontrollörer och jag tror att denna svårighet
i kanske ännu större grad än annorstädes kommer att ega
rum i det län, som mig närmast rörer, ty under sisth höst anmälte
sig till bränvinsbränning 67 innehafvare af äng-apparater eller
j^tdel af hela antalet, och enligt Utsk:s tabell utgöra de icke mindre
än 119 stycken; men för det första föreställer jag mig, att
de, som hittills branni med ofullkomliga ång-apparaler, skola draga
i betänkande alt dermed fo>lfara, sedan skatten blifvit så ansenligt
förhöjd, och för det andra tror jag, alt egare af mindre ångbräntierier,
som vilja handteringen fortsätta, föredraga att genast förändra
dessa redskap i enlighet med den nya författningen än att
under ett år fortsätta näringen med den gamla redskapen. Af
dessa skäl skulle jag tro, att antalet af de kontrollörer, som skulle
anskaffas, ej behöfde motsvara antalet af nu befintliga ångbräunerier.
Svårigheten blifver i alla fall ganska stor, det medgifver jag gerna;
men man hör väl icke å andra sidan göra sig aldeles döf för all
den klagan öfver oförskyldt lidande, som troligen kommer att höjas,
derest man föreskrifver, att alla ånghrännerier med mindre daglig
tillverkning än 300 k:r skola den 1 Jan. nästkommande år
nedläggas.
På grund af hvad jag nu haft äran ytterligare andraga, förnyar
jag min anhållan öm Propos. å mitt förslag, men medgifver,
på säll jag förut tillkännagifvit, ganska gerna, att dess redaction utbytes
emot Hr von Köchs, derest R. o. Ad. skulle finna sistnämnde
ledamots upställning af förslaget vara lämpligare.
Gr. Posse, Gust. Maur.: Då jag röstat för de vigtiga för
ändringar
i bränvinslagstiftningen, som uti detta Betänk, äro föreslagna,
har jag varit ledd af den fullkomliga öfverlygelsen, alt landets
välfärd kräfde dessa förändringar. Men lika öfvertygad är jag
äfven, att man vid genomförande af förändringarne bör gå försigtigt
tillväga, eller, som man säger, ”köra sakta i backarna”. Jag tror
det vara ganska vådligt att alltför brådslörtadt tillvägagå vid verkställigheten
af ett beslut, hvilket så djupt ingriper i en mängd förhållanden
här i landet. Mycket vore härom att säga, men då jag
vet, ali R. o. Ad. känner och upfattar frågans vigt ulan att behöfva
höra uprepas alla de skäl, sora tala för den af mig nu antydda
622
Den 29 April e. m.
åsigt, vill jag inskränka mig till att förena mig med Hr von Koch
och anhålla om bifall till hans förslag.
Såsom skäl för afslag derå har man hufvudsakligen andragit,
alt det skulle möta svårighet att anskaffa erforderligt antal kontrollörer,
emedan enligt all sannolikhet alla nuvartde ångbrännerier
med en daglig tillverkning, som ej upgår lill 300 k:r, komma all
fortfarande under de medgilue åren drifvas. Samma anmärkning
gjordes vid behandlingen af 5:le § och samma svar, som då lemnades,
är äfven nu passande, eller att antalet af kontrollörer icke
kommer att i någon väsendtlig män ökas, derföre alt de flesta egare
af mindre ångbrännerier ot vi f velak tigt skola utvidga desamma. Antages
icke Hr von Köchs förslag, så blefve följden endast den, att
roan måste anskaffa 300 kontrollörer för alt bevaka ångbrännerier
med 300 k:rs tillverkning, då man i motsatt fall hade måst anskaffa
samma antal kontrollörer för tillsynen öfver ångbrännerier
med 125 k:rs tillverkning. Kan det vid sådant förhållande vara
nyttigt all tvinga närings-idkarne, att utvidga sina inrättningar, alt
försätta dem i ett febertillstånd, som drifver dem till öfveranslrängningar,
enär den ena näringsidkaren icke vill vara sämre än den
andra? Jag tror det icke, utan anser att ett dylikt förfarande å
lagstiftarens sida skall komma att förorsaka en mängd näringsidkares
undergång, till föga fromma för landet.
Antages deremot Hr von Köchs förslag, blefve öfvergången
mindre våldsam, isynnerhet då bränningstideo blifvit inskränkt till
2:ne månader, så ali jordbrukaren under mellantiden finge lära
sig, alt dranken ej är oumbärlig för kreaturens utfodring. Rotfästades
i landtmännens sinnen öfverlygelsen härom, så tror jag,
ali ganska få skulle fortsätta att drifva mindre ångbrännerier, utan
heldre slå sig tillsammans om ett större hränneri med 1000 k:rs
tillverkning, hvarigenom det afsedda ändamålet alt fä näringen i
större skala fabriksmessig! drifven, fortare uppnåddes, än om man
tvingade egarne af de mindre ångbrännerierna alt utvidga deras rörelse,
hvilket naturligtvis skulle försvåra, ja omöjliggöra den af mig
antydda föreningen af flera mindre brännerier till ett större. Sådan
är min öfvertygelse och den grundar sig hufvudsakligen på
meddelanden af jordbrukare utaf BondeSt. i min hembygd, hvarest
ett stort antal mindre ångbrännerier finnes.
Hvad slutligen vidkommer det framställda påståendet, att det
skulle vara vådligt att utsträcka tiden till 1856 års slut, emedan
man i sådant fall vid nästkommande Riksdag ej hade någon erfarenhet
i saken att stödja sig vid, så måste jag högeligen betvifla,
alt någon, åtminstone tillförlitlig, erfarenhet kan samlas under den
korta tiden af ett är. Utsträckes deremot tiden till 2:ne år,
så får man naturligtvis en större erfarenhet, hvaraf följer, alt just
det skäl, som blifvit anfördt för tidens inskränkning till 1855 års
slut, talar för dess utsträckning lill 1856 års slut. På alla dessa
skäl förenar jag mig med Hr von Koch och hoppas att R. o. Ad.
måtte skänka sitt bifall åt hans förslag, såsom innefattande en lämplig
öfvergång frän nuvartde system till det för framtiden antagna.
Den 29 April c. m.
623
Gr. von Platen, Baltzar: Det är visserligen icke under
ligl,
all man med värma omfattar denna fråga, enär dess afgörande
kommer att utöfva ett stort inflytande på medmenniskors ekonomiska
välstånd. Den liar äfven varit ganska samvetsgrann! öfvervägd
inom Ulsk. och mau har, ehuru lifvad af den bästa vilja att
söka bereda näringsidkarne lindring, likväl icke ansett sig kunna
komnoa lill ett annat resultat, än uu förevarande § innehåller. En
och annan har velat framställa frågan såsom skulle den endast röra
dem, hvilka sysselsätta sig roed lirän vinst ill verk n i og, men så är icke.
enligt min åsigt, förhållandet. Hvarje jordbrukare, äfven den, som
icke tillverkar bränvin, kommer att fä känning af förändringen, ty
den minskade bränvinsbränningen skall ot vif velakt ig l medföra spanmälens
fallande i pris. Delta oaktadt, tror jag likväl, alt vi alla
mäste erkänna, att de olyckor, som förorsakas genom en öfverdrifven
bränvins-produktion åro sä stora, alt vi böra vara beredvilliga
att göra enskildla upoffringar för alt motverka och hämma
detta onda, som redan sä djupt inträngt i samhällskroppen. Jag
anser derföre, att hvar och en sann fosterlandsvän bör underkasta
sig de upoffringar, hvilka för sakens framgång äio oundgänglige.
Det är svårt att säga något nytt i afseende å minimi-beloppet
af ångbränneriernas tillverkning, dä denna fråga nyligen blifvit så
utförligt diskuterad. Jag anser mig äfven vara bunden af den utgång,
frågan dä erhöll, isynnerhet som de skäl, hvilka anfördes
emot minimi-beloppets nedsättning till 125 k:r, icke, åtminstone
enligt milt omdöme, blifvit i ringaste måtto vederlagde. Man har
visserligen påstått, alt den minskade bränningsliden skulle betydligt
minska bränvinsproduklioneu, men sådan är icke min öfvertygelse,
och jag vidblifver del yttrande jag afgaf, då frågan om tidens för
kortande
här afhandlades. Jag tror, att bränvinsqvantileten bestämmes
af tillgången på råämnen, hvilken tillgång ingalunda lärer blifva
mindre hädanefter än hittills. Om å de flesta egendomar bränvin
endast tillverkas af de råämnen, egendomen sjelf producerar, —
hvilket förhållande blifvit framdraget såsom det vigtigasle skäl för
bräuvinsbränningens fortfarande, enär landlmannen eljest skulle
sakna utväg ali på ett fördelaktigt sätt förädla jordens produkter —
så är det klart alt tillgången på råämnen blifver densamma som förut
och icke minskas med -|:delar derföre att bränningsliden blifvit förkortad
frän 6 månader till 2:ne. Jag lager således för afgjordt,
att samma qvantitet råämnen skall förvandlas i bränvin, vare sig
att bränningsliden omfattar 6 månader eller endast 2:ne, vid hvilket
förhållande och då de flesta ängbrännerier lära utan någon särdeles
svårighet kunna updrifva tillverkningen lill 300 k:r om dygnet,
jag icke finnér det vara nödvändigt att för ett eller 2:ne år
göra eli undantag från författningens stadgande i afseende å minimi-beloppet.
Här har blifvit ifrågasatt, att verkställigheten af lagen i dess
helhet skulle upskjutas till d. 1 Jan. 1856. Härvid torde jag få
erinra, att då bräoningstiden ej skulle inträffa förr än d. 15 Okt.
nämnde år, komme lagen icke i gällande kraft förr än nästan samtidigt
med nästk. Lagtima Riksdag, så att R. St. ej egde någon er
-
624
Den 29 April e. m.
farenhet af de verkningar, den förändrade lagstiftningen medfört.
En talare har visserligen yttrat, att den erfarenhet, sorn samlas på
ett år, icke vore myckel väld, och han kan deruti i vissa fall hafva
rätt; men man torde med lika mycket skäl kunna påstå, alt 2
års erfarenhet icke heller, är tillräcklig, och på detta sätt kunde
liden för erfarenhetens vinnande utsträckas ännu längre, så att
man aldrig komme till någon handling, derföre alt man väntade
på tillräcklig erfarenhet.
Jag har hört yttras af många personer, att den nya lagen
ovilkorligen skulle hafva till följd, att en mängd bränneriet- nedlades.
Ehuru önskligt ett sådant resultat vore, är jag likväl icke
fullt öfvertygad, att så komme att ske. Jag tror nemi. icke, att
den nya lagen är så hård, som man föreställ sig. och man skulle,
derest lagen trädde i verksamhet år 1855, under det följande året,
då Ständerna sammanträdde, erhålla visshet derom, att den hotade
inställningen af bränvinsbränuing uleblifvil. På grund häraf anser
jag icke skäligt att upskjuta lagens verkställighet lill år 1S56 och
då jag icke heller kan gilla yrkandet, att i mindre brännerier gamla
redskap af större dimensioner än Utsk. föreslagit skulle få under
de 2:ne nästk. åren begagnas, kommer jag till det resultat, att
ifrågavtde § bör af R. o. Ad. gillas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: De 3:ne sista §§:ne i
detta förslag bevisa, enligt min tanke, att Utsk., sedan det slutat
Betänk., funnit sig hafva gått nog våldsamt tillväga och derföre
velat hjelpa saken så godt sig göra läte. Den öfverläggning, som
nu pågår, synes mig bekräfta denna min mening. Jag kan naturligtvis
icke önska annat än att någon lindring måtte ega rum, då
hon icke kan beviljas så vidsträckt som jag för min del åslunda!.
Hade hvarken Utsk. föreslagit eller Stånden beslutat göra någon inskränkning
i de små pannornas rymd, eller utsätta något minimum
för de stora bränneriernas tillverkning, utan låtit beggedera fortfara
såsom hittills, ehuru med en förhöjd beskattning; så hademan
icke behöft vidtaga de här föreslagna åtgärderna. Staten hade icke
blifvit föranlåten vidkännas den stora kostnaden för enkla redskaps
inlösande m. m. d. Detta kan numera icke hjelpas, men hvad
som ännu kan rättas, vill jag med min röst understödja. Jag har
förut yrkat, att man skulle tillåta de s. k. större bränneriernas dagliga
tillverkning nedgå till 125 k:r. Derföre instämmer jag i Hr
von Köchs förslag, alt detta medgifvande åtminstone malte få gälla
för åren 1855 och 1856. Deremot kan jag för ingen del förena
mig med Hr Carleson derom, att författningens tillämpning icke
skulle börja förr än år 1856. Följden blefve det vida mera bränvin
än behofvet påkallade, skulle år 1855 tillverkas. Likaså bl ifver
bränvinsbränuing nästk. höst utöfver behofvet, otvifvelaktig! följ
den
af beslutet, att den högre beskattningen ej tager sin början
förr än år 1855.
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: Utgången af en strid
emellan allmänna och enskildla intressen bar väl aldrig tillförene
varit
Den 29 April e. ra.
625
varit å detta rum tvifvelaktig, och jag hyser den fasta öfvertygelse,
alt äfven denna gång det allmänna skall segra. Vi hafva dagl. bevis
på de olyckliga följderna af en ohejdad bränvinstillverkning och
vi mäste således inse nödvändigheten att söka betydligt inskränka
denna olycksbringande handtering. Till delia resultat syftar hela
det nu genomgångna förslaget, hvars flesta punkter R. o. Ad. redan
godkännt och hvaraf endast återstå några §§, innehållande de
modifikationer, Utsk. funnit vid öfvergången till den nya lagstiftningen
böra ega rum. Dessa modifikationer hafva åtskilliga talare
ansett vara otillräckliga och derföre framställt andra förslag, hvilka
jag nu anhåller att få i största korthet bemöta.
Tdl en början får jag, i afseende å Hr Carlesons förslag, förklara,
att antagandet deraf skulle vara alt upplösa allt hvad vi hittills
lyckats tillvägabringa, alt göra om intet hela vårt arbete. Detta
förslag skulle framkalla en bränvinsflod, större än den någonsin
förut varit, och det mäktiga intresse, som beskyddar denna tillverkning,
skulle vid Ständernas nästkommande sammanträde vara
ännu mäktigare. Detta torde vara nog lill ådagaläggande af förslagets
oanlaglighet.
Till försvar för de andra förslagen har man andragit, att ett
alltför hardt öde drabbar bränvinstillverkningen, och för alt mildra
detta öde har man yrkat, dels att ångbränneriernas minirai-tillverkning
under de första åren skulle bestämmas till 125 i stället för
300 k:r, dels ock att de gamla enkla redskapens pannerymd under
samma tidrymd skulle få utgöra 30 k:r i stället för 27. I afseende
å de sednare får jag förklara, att jag icke kan finna, hvaruti den
förmenta hårdheten skulle ligga, enär det står hvarje egare af dylik
redskap fritt att anmäla den till inlösen af Statsverket och göra sig
en ny. Vidkommande åter de större brännerierna, så säger man,
att det är hårdl ali nödga deras egare att tillverka 300 k:r på
dygnet. Den nya lagen träder icke i verkställighet förr än den 1
Jan. 1855 och årets bränvinsbränning börjar ej förr än i Oktober
månad. Således hafva näringens idkare hela 10 månader alt bestämma
sig, huruvida de vilja fortsätta tillverkningen i enlighet med
den nya förordningens föreskrifter eller icke. Delta anstånd måtte
väl vara tillräckligt, och om man ibågkommer, att en förminskning
i bränvinstillverkningen är nödvändig och icke tål något långvarigt
upskof, torde man sakna skäl för det påstående, att öfvergången
varit för brådstörtad, så att näringsidkarne ej fått tillbörlig besinningstid.
Jag finner således Utsk:s förslag vara välbetänkt och tillstyrker
bifall till §:n.
Frih. Cederström, Rudolf: Den sällsporda ihärdighet och
conseqvens, som utmärkt R. o. Ad:s beslut under den föregående
handläggningen af detta vigtiga lagstiftningsämne, skall, såsom jag
hoppas, icke förtröttas eller låta sig öfvervinnas nu uti sista stunden,
då vi hunnit till slutet af Betänk. Del vore mycket beklagligt,
om R. o. Ad., på sätt här blifvit föreslaget, beslöle, alt verkställigheten
af den nya helsosamma lagstiftningen skulle upskjutas
6. H. 40
626
Den 29 April e. m.
till år 1856. Jag vågar exempelvis åberopa, huruledes den Not ska
Lagen aug. bränvinstillverkningen. sorn promulgerades d. 17 Aug.
1848, trädde i verksamhet den 1 Jao. påföljande år, hvaraf synes,
att våra bröder Norrmännen ej hade längre beredelselid sig medgifven,
än här blifvit ifrågasatt. Jag förmodar att den Svenska
nationen icke skall visa mindre mod all angripa det onda, och jag
förenar mig till alla delar i Gr. von Plåtens yttrande, alt derest
den nya lagen icke skulle erhålla gällande kraft förr än med år
1856, sa vore del icke osannolikt, att den förderflig» näringen
under tiden ytterligare slagit så djupa rötter, alt dess idkare och
befrämjare hämtat nya krafter till anfall emot den nya lagen samt
möjligen kunde lyckas att, under åberopande att den ännu så kort
lid varit i verksamhet samt icke hunnit visa sina välgörande verkningar,
vid den blifvande riksdagen öfverändakasta deDsamma. Jag
anhåller således om bifall till denna §.
Frih. al Ugglas, Curt Gust.: Lika med Gr. von Platen,
anser jag för min del, ali del förslag, Hr von Koch framställt, redan
af R. o. Ad. afgjordts, då den 5:te § var föremål för Ståndets
öfverläggning. Om mitt minne icke sviker mig, väckte Hr von
Koch det förslag, att den minsta dagliga tillverkning vid alla de
ångbrännerier, som hädanefter anlades, skulle bestämmas till 300
k:r, men alt minimi-beloppet för dylika brännerier, som under år
1852 eller 1853 varit i gång, skulle utgöra 125 k:r. R. o. Ad.
afslog detta förslag, utan att vid beslutet tillägga, alt någon öfverläggning,
huruvida sistberörda minimi-belopp skulle bestämmas för
ett eller flera år efter författningens inträdande i gällande kraft,
framdeles finge ega rum. Jag vill ej bestämdt påslå, att min upfattning
af frågan är riktig, men om så vore, kan Hr von Köchs
nu väckta förslag icke lill någon åtgärd föranleda. Är deremot
min upfatlning oriktig och förslaget således anses böra utgöra föremål
för Ståndets öfverläggning och beslut, ber jag att få, i likhet
med Gr. Lagerbjelke, fästa upmärksamhelen å de många och stora
olägenheter, förslagets antagande skulle i afseende å tillverkningens
kontrollerande medföra. Restämdes minimi-beloppet så lågt som
till endast 125 k:r, skulle alla de nuvar:de ångbrännerierna fortfarande
kunna bedrifvas och hvarje bränneri fordrade en kontrollör.
Gr. Posse har till försvar för förslaget anfört, att kontrollörernas
antal i båda fallen skulle blifva lika stort, emedan alla egare af
mindre ångbrännerier otvifvelaktigt komme att updrifva tillverkningan
(ill 300 k:r. Men om förhållandet blefve sådant, hvartill tjenar
det då all stadga eli undantag för de små ångbrännerierna?
På grund af dessa skäl och med åberopande af hvad Gr. Lagerbjelke
och Hr Braunerhjelm redan anfört, afslyrker jag bifall till
Hr von Köchs förslag.
Hvad åter Hr Carlesons förslag beträffar, så har detsamma ännu
icke funnit någon enda försvarare utom den värde motionären sjelf,
och jag har således all anledning att hoppas, det R. o. Ad. icke
dertill skänker sitt bifall. Och hvad skulle väl följden deraf blifva?
Jo, att vi under hela tiden intill nästa Riksdag Ange en bränvins
-
Ben 29 April e. m.
627
tillverkning, bedrifven i en hittills alldeles oerhörd skala, och att den
nya författningens tillämpning skulle inträffa samtidigt med nästk.
Sländers sammanträde. Kan sådant vara välbetänkt och visligt
handladt? Jag tror det icke och anser alt en tillåtelse att under 8
månader fortsätta handteringen onder enahanda vilkor sora hittills
vore. ett dåligt svar på alla de petitioner, hvilka ifrigt och högljudt
begärt, alt R. St. med det snaraste måtte sätta en damm för den
öfversvämmande bränvinsfloden.
Gr. Mörner, 'Carl Göran Dellof: Det kan visserligen
icke förnekas, alt en brytning i förhandenvarande förhållanden kommer
ali inträffa vid tillämpningen af den nya bränvinslagsliftningen
samt att det derföre är lagstiftarens pligt att göra denna brytning
så lindrig som möjligt; men att tipskjula författningens tillämpning
ända till 1856 års slut anser jag vara i hög grad oförsigtigt, emedan
man vid den då inträffande Riksdagen icke har någon erfarenhet
af författningens verkningar. Hvad de öfriga förslagen vidkommer,
så måste man å ena sidan medgifva, alt det vore mera conseqvent
att låta författningen genast träda i verkställighet, men man
får icke heller å andra sidan förbise, att om man beslutar, att författningen
skall utan upskof tillämpas, så väckes hos mången den
förhoppning, att bränneriernas antal skall i betydlig mån förminskas,
hvilken förhoppning måhända skall föranleda en täflan att inrätta
nya brännerier för att sålunda skörda den vinst, som man
förmodar blifva en följd af bränneriernas förminskning. Ju mindre
roan föranleder sådana nya företag, ju mindre man förespeglar näringsidkarne
en sådan utsigt för den närmaste framtiden, desto
större anledning har man att hoppas, att de med lugn öfverväga
förändringens följder och huru näringen skall i framtiden gestalta
sig.
Af detta skäl tror jag det vara försigtigast, att för det första
året icke bestämma minimitillverkningen vid konstbrännerierna så
högt som till 300 k:r på dygnet. De fleste talare, som i denna
syftning sig yttrat, hafva ansett minimibeloppet böra utgöra 125
k:r. Huruvida en sådan nedsättning är nödvändig, tilltror jag mig
icke kunna bedöma, men jag skulle tro, det man kunde hafva stannat
vid 200 k:r, om man aktgifvit på de upgifter, Särskilda Utsk.
meddelat.
Här har blifvit sagdt, att någon nedsättning af minimibeloppet
ej vore af nöden, derföre att de flesta ångbränneriers afverkning
lätt kan updrifvas till 300 k:r, men man måste taga i betraktande,
att det icke allenast är redskapens afverkningsföi måga, som härvid
bör afses, utan äfven tillfället att tillreda den qvantitet mäsk, som
till en sådan större produktion erfordras. Bräunerierna måste hafva
utrymme både för sjelfva redskapen och det större antal mäskkar,
som i sådant fall behöfvas, och det torde således icke blifva så lätt
att updrifva tillverkningen, som man tyckes föreställa sig. Mot en
sådan ökad produktion upreser sig äfven ett annat hinder, beslående
deruti, alt det erfordras ett större kapital för näringens bedrifvande.
40*
628
Den 29 April e. m.
Denna omständighet torde äfven förtjena att tagas i betraktande, då
fråga är om en förändring af så genomgripande art, som den ifrågavar:de.
Om äfven ett år icke kan anses vara fullt tillräckligt för
näringsidkarne och landtbrukarne alt ordna deras hushållning efter
de förändrade förhållanderna, så är dock detta anstånd bättre, än
intet, och jag tror icke att man kan beskyllas för att hafva för
mycket undseende med bränvinsbrånnarne, om man vill unna dem
ett sådant anstånd. Jag anser icke heller det vara omöjligt alt anskaffa
det erforderliga antalet kontrollörer, då man kan aflöna dern
med det belopp, R. o. Ad. för sin del redan fastställ, och man får
väl i alla fall ej förbise, att den så betydligt förhöjda skatten å
en näring, sora förut varit nästan skattfri, torde komma att derifrån
afhålla eli icke ringa antal personer. Pä grund häraf förenar
jag mig med de värde ledamöter, hvilka anhållit om fastställande
af eli lägre minimibelopp för ångbränneriernas dagliga tillverkning
under år 1855.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Hr Braunerhjelm yttrade
nyss, att då det gällde att välja emellan allmänt väl och enskifta
fördelar, borde icke R. o. Ad:s val vara något tvifvel underkastadt.
Jag hyser äfven denna öfvertygelse, men våra åsigter skilja
sig i afseende å hved i denna sak verkligen är allmänt väl. För
min del anser jag hufvudsaken vara, att en ny skatleberäkningsmethod
i afseende å bränvinstillverkningen bestämmes. Från denna
princip vill jag icke ett fjät afvika, men, under det att jag söker medverka
till upnående af ett sådaut mål, lemnar jag icke nr sigte, alt
under öfvergåugsperioden de enskildtas väl bör så mycket som möjligt
afses. Man har visserligen mänga gånger sagt, att jordbrukaren
icke har någon egentlig vinst af hränvinsbränningen, — och jag
vill icke förneka, att jordbruket i en framtid kommer att lemna en
större afkastning, då bränvinstillverkning ej är dermed förenadt —
men då man ovilkorligen måste betrakta saken på dess nuvande
ståndpunkt, så torde man icke kunna bestrida, att handteringens
nödtvungna nedläggande kommer att förorsaka icke obetydliga förluster
för en mängd enskifta personer. Såsom Gr. Mörner redan yttradt,
är eli år en ganska kort öfvergångsperiod, men detta rådrum
är dock bättre än intet och torde icke heller kunna längre utsträckas,
i anseende dertill att nästa Riksdag inträffar år 1856, vid hvilket
förhållande man har skälig anledn. att befara, all om undantagsförhällandet
då ännu forlfore, en sådan agitation emot förändringen
skulle npstå, att man ånyo finge hårda strider att utkämpa
för den goda sakens framgång.
Jag förordar således det förslag, Hr von Koch afgifvil, likväl
med det förbehåll, alt liden ej utsträckes längre än lill 1855 års
slut. Hvad den antydda svårigheten af tillverkningens kontrollerande
vidkommer, hemställer jag till R. o. Ad:s bepröfvande, huruvida
del besvär och den ökade statsutgift, som hlifver en följd af ett
ökadt antal kontrollörers, anställande, kan vara af någon betydenhet
i jemförelse med den stora vinsten af ett mildare förfaringssätt emot
Den 29 April e. m.
629
cn mängd medborgare, hvilka derigenom måhända räddas undan
ekonomisk undergång.
Hr Braunerhjelm har påstått, att bränvinsbrännarnes förlust ej
blefve särdeles stor, emedan de få sina gamla redskap af Staten inlösta
med Tedels förhöjning utöfver kopparens och malmens värde
och derefter kunna skaffa sig nya redskap; men den värde ledamoten
har förbisett, att det icke är pannorna allena, som måste förändras,
utan äfven mäskekaren och åtskillig annan för tillverkningen
erforderlig materiel, och kostnaden för dess anskaffande lärer icke
betäckas af förhöjningen i pannans lösningspris.
För öfrigt tror jag icke, att många sådana bränneriet', hvilka
endast tillvetka 300 k:r på dygnet, skola upstå. Jag föreställer mig
nemi., att stadgandet om ett maximibelopp för tillverkningen icke
kan vara annat än ett öfvergångssladgande och att en obegränsad
tillverkning inom en kanske icke allt för aflägsen tidrymd skall
medgifvas. I sådant fall torde det icke vara rådligt alt anlägga ett
litet bränneii, hvartill erfordras ungefärligen samma kostnad som
för inrättande af ett större.
Jag anser, i likhet med Hr von Hartmansdorff, att Utsk. och
Stånden i denna fråga gått nästan allt för strängt tillväga. Jag tror
att man för ändamålets vinnande icke behöft använda fullt så stränga
medel och jag uprepar ännu en gång, att beräkningssättet för skatten
år det vigtigaste. Om skatten sättes till 16 eller 8 sk. kannan,
gör intet till saken, blott man har fått en bestämd norm att
gå efter och på hvilken man i en framtid kan bygga. Vida bättre
hade det, enl. mill förmenande, varit, om man förfarit något mildare
i afseende å författningens första tillämpning, och som Hr von
Köchs förslag syftar till delta mål, biträder jag detsamma med den
inskränkning jag redan omförmält.
Gr. von Platen: Då en af det Serskilda Utskrs ledamöter
här yttrat, det Utsk. icke under denna frågas behandling skulle
hafva tillräckligt öfvervägt, hvarthän det fattade beslutet skall leda,
utan derföre i sista stunden ångrat sig och i förslagets 3:ne sista
§§:r sökt till en del försona hvad Utsk. brutit, anser jag mig för
pligtad
alt försvara Utsk. för en sådan beskyllning. Detta yttrande
måste jag tillskrifva den omständigheten, att den värde ledamoten
ej öfvervar den rådplägning inom Utsk., som ägde rum innan något
definitift beslut ännu var faltadt och som rörde sig kring de åtgärder,
hvilka borde föreslås för att bereda näringsidkarne lindring
under öfvergångsperioden. Många förslag blefvo då framställde,
såsom en graduell beskattning af 8, sedan 12 och slutligen 16 sk.
tuko per kanna, m. fl., men de ansågos i flera hänseenden olämplige
och resultatet blef, att några andra eftergifter, än de uti ifrå
gavar.
de
tidigt med de öfriga, ehuru det naturligtvis icke uti förslaget kunde
få någon annan plats än i slutet. Det år således alldeles oriktigt
att i dessa §§:r se en botgöring för begångna felsteg och emot ett
sådant föreställningssätt anser jag mig å egna och Utsk:s vägnar höra
protestera.
630
Den 20 A pril e. ra.
Jag tror att mao vid denna frågas bedömande bör fästa afseende
å den olika bränningstid, sora enl. förslaget skulle ega lura
för de större och för de mindre bräunerierna. Om författningen
promulgeras om 3 eller 4 månader, så inträder de sednares bränningstid
redan 8 eller 9 månader derefter eller den 1 April 1855,
då deremot de större brännerierna icke förr än efter 14 eller 15
månaders förlopp eller i slutet af närande år kunna försättas i verksamhet.
Egarne till de större brännerierna hafva således vida längre
beredelsetid än egarne till de mindre. Uti denna olikhet torde man
finna ett ganska giltigt skäl till den lindring man i denna § velat
gifva de mindre bränneriernas egare.
Man har anfört, att redskapens inlösning icke skulle utgöra en
tillräcklig lindring för bränvinstillverkarne, emedan de utom nya redskaps
anskaffande få vidkännas utgifter för nya mäskekar m. m.
Men denna kostnad lärer, enl. hvad man sagt mig, icke vara särdeles
stor, åtminstone hvad de större brännerierna beträffar, ty der
är det hufvudsakligen ångpannan som inverkar pä produktionen.
Kostnaden för sjelfva bränneribyggnadernes omändriug torde icke
heller blifva af någon betydenhet, ty dessa byggnader äro i allmänhet
icke särdeles kostbara.
Jag förnyar min anhållan om bifall till denna §.
Hr af Harmens: Jag har icke begärt ordet för att yttramig
i hufvudsaken, emedan jag fästat mig vid K. M. Propos. i ämnet,
hvilken å detta rum vunnit så få sympatier, men några yttranden
hafva af föreg:de talare blifvit fällda, dem jag anser mig böra
uptaga.
Man har påstått, att den kostnad, som kommer ätt tillskyndas
bränvinstillverkningarne i och för bränneriverkens förändring, skulle
vara obetydlig. Jag känner temligen väl dessa inrättningars beskaffenhet,
isynnerhet uti den sydligaste delen af Sverige, och jag
tilltror mig derföre kunna försäkra eder, Mine Hrr, att åtminstone
■iVdelar af de nuvartde brännerierna mäste undergå en betydlig
förändring i afseende å icke allenast kopparredskapen, utan äfven
mäskekaren och byggnaderne, för att en mera än fördubblad tillverkning
skall kunna åstadkommas.
Man har ansett det icke vara en öfverdrifven beräkning, att
ett ångbränneri bör kunna afverka 15,000 k:r på 2:ne månader.
Enl. min erfarenhet kan likväl ifrågavar:de redskaps afverkniugsförmåga
icke utan den största omsorg upbringas till §:delar af detta
belopp. Jag känner allt för väl, alt i grannskapet af Slockholm
finnes en redskap med sådan afverkningsförmåga, och jag tror äfven,
att man vid anläggande af nya bränneriet’ skall anskaffa dylika
redskap, men hittills hafva de endast undantagsvis blifvit begagnade.
Om dessa uplysningar kunna vara R. o. Ad. till gagn vid nu
förevar:de frågas afgörande, vore det mig serdeles angenämt. Hvad
sjelfva hufvudsaken beträffar, så blir det framdeles tillfälle för mig
att afgifva min reservation emot de af R. o. Ad. deri fattade
beslut.
Den 29 April •. m.
631
Gr. Posse, Gust. Mauritz: Hr Braunerhjelm har påstått,
att egarne af mindre ångbrännerier ej behöfde någon lindring under
öfvergångsperioden till den nya lagstiftningen, emedan de hafva
lång tid på sig att ändra deras redskap, och denna ändring dessutom
ej vore serdeles kostsam. Utom det att nästan halfva antalet
af de nnvar:de 670 ångbrännerierna måste till deras redskap förändras,
för att upnå den föreskrifna minimilillverkningen af 300
k:r, hvilken förändring icke torde aflöpa med så obetydlig kostnad,
som Hr Braunerhjelm velat förespegla, måste deras egare äfven underkasta
sig den dryga skattens erläggande i förskott, och detta allt
lillsammanlagdt måste göra, att förändringen af ett mindre bränneri
till ett större är eli ganska vågadi företag, så att bränvinstillverkarne
måste, såsom det heter, sätta sig vidt ute.
Dessutom ber jag att få fästa upmärksamheten på en annan
omständighet, hvilken torde vara förtjent af att bemärkas vid reformens
praktiska genomförande. Det lärer icke vara för någon af
oss obekant, att ett stort hinder för denna reform ligger uti BondeStåndets
föreställningssätt, att afsigten dermed endast är att drifva
handteringen från bönderna uti de stora possessionaternas och borgarnes
händer. Hvad blir nu följden utaf antagandet af Ulsk:s förslag?
Jo, att en stor mängd af allmogen, som har mindre ångbrännerier
och ej vill nedlägga dem, måste, såsom jag nyss sade,
sätta sig vidt ute, göra förluster och blifva ruinerade. BondeShs
ledamöter, som finna att de bränvinstillverkare, hvilka haft större
kapitaler, och klokare gjort sina beräkningar, draga vinst af näringens
bedrifvande, som deremot förorsakat deras ståndsbröders ruin,
infinna sig vid nästk. riksmöte med förbittrade sinnen och oviljan
emot den nya lagen blifver större än någonsin. Går man deremot
mindre brådstörtad! till väga, och tillåter de mindre ångbränneriernas
fortfarande ännu någon tid, så kunna bönderna småningom
bereda sig på öfvergången och komma in på den bana, hvilken allena,
enl. min öfvertygelse, kan leda till de stridiga intressenas försoning,
eller alt flera bönder ingå bolag för att bedrifva näringen
i stor skala. Jag skulle önska, att R. o. Ad. lade nu anförde omständighet
riktigt på sinnet, ty jag anser det vara af mycken vigt,
att R. o. Ad. icke motsätter sig BondeSt:s önskningar mera än skäligt
är, utan snarare söker befrämja detta Stånds intressen och blifver
hvad R. o. Ad. alltid bör vara, BondeSt:s anförare.
Hr von Koch: Till hvad jag förut haft äran anföra, ber jag
att nu endast få tillägga, att jag för min del icke kan gilla, ali man
med så mycken hetta motsätter sig ett så billigt förslag, som det
alt låta äfven de större bränneriernas egare åtnjuta en lindring un
der
brytningen emellan den gamla och nya lagstiftningen, hvarförutan
jag får fästa R. o. Ad:s synnerliga upmävksamhet derå, att
den af mig för endast 2:ne år föreslagna minimi-tillverkningen af
125 k:r skulle, enl. K- M:s förslag, för all framtid fastställas.
Hr Carleson: Då det förslag jag framställt, icke vunnit några
sympatier hos R. o. Ad., anser jag mig icke böra envist för
fäkta
detsamma; men med anledn. af de deremot riktade anmärkning
632
Den 29 April e. m.
tilläter jag mig atl erinra derom, alt ett år betyder oändligt ringa i
nationernas lif, men oändligt mycket i individernes, samt att den,
hvilken, ehuru varnad, träffas af en olycka, är vida mindre att beklaga
än den som ovarnad drabbas af densamma.
Hr Ribbing, Arvid: Ehuru jag hitlils varit en tyst åhörare
af de discnssioner, hvartill det Serskilda Utsk:s ifrågavande Betänk,
gifvit anledn., anser jag mig icke längre böra bibehålla denna tystnad,
då jag hört bränvinsbränningen försvaras, såsom befrämjande
jordbrukarens intresse. Ett gammalt ordspråk säger: ”Bevare rnig
för mina vänner; från Henderne värjer jag mig nog!” Så tror jag
äfven jordbrukaren kan säga, då man vill förena hans intresse
med bränvinsbrännarens. Jag har varit jordbrukare i 40 år, men
jag har icke kunnat komma underfund med fördelen af bränvinsbränningen
för landtbruket, i sin helhet betraktadt. Jag emottog en
egendom, der denna handtering bedrefs, jag nedlade densamma och
lyckades sedan updrifva egendomens afkastning till 3-dubbelt belopp.
Den stora besparing af tid och arbetskraft, som upkom af näringens
nedläggande, kom jordförbättringarne till godo, och bidrog i väsendtlig
mån till det lyckliga resultatet. Jag har ansett mig böra nämna
detta, ehuru olämpligt det i allmänhet är, att tala om sig sjelf och
sina egna företag.
Man befarar ett fall i spanmålspriserna till följd af bränvinsbränningens
inskränkning. Dessa priser hafva under flera år varit
höga, ja, så höga, alt jag för deras skuld, hvilka icke hafva råd alt
betala födoämnena så dyrt, hade önskat, att de varit lägre. Det är
Europas största nation, Engelsmännen, som genom en förändrad
tull-lagstiftning lemnal oss utvägar till afsättning för vår spannmål,
och jag hoppas att denna afsättning äfven i en framtid skall fortfara,
icke allenast för vår spannmål, utan äfven för våra ladugårdsprodukter.
För öfrigt befarar jag, atl den plåstring å förslagets sista §§,
som man nu försöker, skall ingifva den gamla ordningens anhängare
den förhoppning, att det icke är alfvar med alltsammans, utan att
det lätt kan vid en kommande Riksdag öfverändakastas. Svikas de
då i denna förhoppning, blifver skriket och missnöjet större, än om
man nu går rakt på målet. Jag hör en talare, som med sakkännedom,
nit och alfvar fört Utsk:s talan, anmäla sig, och afstår derföre
från ordet, sedan jag haft tillfälle att lemna de uplysningar
jag såsom landtbrukare af erfarenheten samlat och derefter kunnat
meddela.
Hr Brannerhjelm: Jag har icke begärt ordet för att i hufvudsaken
något tillägga, utan blott för att besvara Gr. af Ugglas’
anmärkn. derom, alt jag icke skulle hafva besinnat, att vid bränneriers
förändring icke blott sjelfva redskapen, utan äfven mäskekaren
måste oragöras. Jag ber att få erinra den värde Gr:n att
till förändring af ett mäskekar för en 30 k:rs panna, till ett mäskekar
för en panna af 27 k:rs rymd, erfordras det ingen vidlyftigare
och dyrare åtgärd än att sätta sågen på dem. Jag har intet
Den 29 April e. ra
633
vidare alt tillägga, utan får endast förnya min anhållan om bifall
till denna §.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., all enär, utom de anmärkn:r, sorn egentligen angingo
Utsk:s uti förevande § gjorda förslag, äfven förekommo förslag till
ett nytt mom:s intagande i denna §, R. o. Ad. torde tillåta, att
Utsk:s förslag, jemte de. förslag, som dermed stodo i direkt sammanhang,
först framstäldes lill afgörande, med förbehåll att R. o.
Ad. sedan finge pröfva de serskildta förslag till ett nytt morn., sora
blifvit afgifne.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde sedermera, att, i st. f. 99 § af
Utsk:s förslag, Hr von Koch föreslagit ett sålydande stadgande: ”Å
”egendom, der år 1852 eller 1853 bränvin blifvit tillverkadt med
”enkel redskap af större pannerymd, än enl. 8 § är tillåten, må
”med enkel redskap af högst 30 k:rs pannerymd, utan, eller högst
”20 k:rs med mäskvärmare, år 1855 och 1850 tillverkas brån-,
”vin; dock må ej der, hvarest redskapen under ettdera af de förstnämnde
åren icke upgått till 30 k:rs rymd utan, eller 20 k:rs
”med mäskvärmare, med större eller annorlunda beskaffad redskap,
”än då der blifvit begagnad, år 1855 eller 1856 tillverkning utöf”vas”;
samt Hr Carleson yrkat, att R. o. Ad. måtte besluta: ”att
”de af Serskildta Utsk. föreslagna och af R. o. Ad. antagne stad”ganden
om bränvinstillverkning och försäljning skola träda i gäldande
kraft d. 1 Jan. 1856, och att ditintills de f. n. i berörde
”afseende faststälde föreskrifter förblifva gällande.”
Gr. Posse, Gust. Maur.: Som jag för min del anser Hr
von Troils förslag hafva större utsigt lill framgång än Hr von Köchs,
instämmer jag uti det förra och får upmana sistnämnde värde ledamot,
att med Hr von Troil sig förena.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., att Hr von Troil
icke framställ något förslag till ändring af Ulsk:s ifrågavar:de förslag,
utan att hans förslag endast afsåg det nya morn., hvars införande
komme”att blifva föremål för serskild pröfning.
Hr von Koch: Som jag förnummit, att de fleste af R. o.
Ad:s ledamöter, hvilka understöd! mitt förslag, yttra den önskan,
att tiden måtte inskränkas till 1855 års slut, anser jag mig böra
gå denna önskan till mötes och fråntiäder således mitt yrkande,
att tiden måtte utsträckas lill 1856 års slut.
Gr. Posse, Knut Axel: Afven jag afstår från yrkandet, att
18562års slut måtte bestämmas såsom den lid, lill hvilken ångbränneri
med mindre tillverkning än 300 k:r får fortfarande (trifvas,
och förenar mig således med Hr von Koch.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att i sådant fall orden ”och 1856”
samt ”eller 1856” borde utur Hr von Köchs förslag uteslutas.
634
Den 29 April e. m.
Hr von Hartmansdorff: Sorn jag förut förenat mig med
Hr von Koch, och nu hör alt han medgifvit en jemkning af sitt
förslag, anser jag mig böra äfven deri med honom instämma, erinrande
mig den gamla regeln: accessorium sequitur suum
principale.
Efter sedermera, först lill bifall å Utsk:s förslag oell sedan till
bifall å den deri af Hr von Koch föreslagna förändring, framstälde
propos:r, sorn besvarades med blandade Ja och Nej, framstäldes
propos. till bifall å Hr Carlesons förslag, och ropades dervid Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde, om R. o. Ad. bifölle
Ulsk:s förslag, samt efter det svaren härvid utfallit med starka Ja,
blandade med många Nej, förklarade, att han nu trott sig finna att
Ja varit öfvervägande.
Hr von Koch begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller 99 § i Serskildta Utsk:s förslag till förordning,
ang:de vilkoren för bränvinstillverkniDg, röstar
Ja,
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar K. o. Ad., i st- f. nämnde §, ett så lydande
stadgande: ”A egendom der år 1852 eller 1853 bränvin blifvit
”tillverkadt med enkel redskap af större pannerymd, än enl. 8 §
”är tillåten, må med enkel redskap af högst 30 k:rs pannerymd
”utan, eller högst 20 k:rs med mäskevärmare, år 1855 tillverkas
”bränvin; dock må ej der, hvarest redskapen under ettdera af de
”förstnämnde åren icke upgått till '30 k:rs rymd utan, eller
”20 k:rs med mäskvärmare, med större eller annorlunda beskaffad
redskap, än då der blifvit begagnad, år 1855 tillverkning
”utöfvas.”
Vid voteringens slut befunnos, sedan jemväl den före votenssedlarnes
öpnande aflagda och förseglade sedeln blifvit öpnad, röslerne
hafva utfallit som följer
Ja — 38.
Nej — 37.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad., innan propos. å
Gtsk:s förslag framstäldes, förbehållit sig att serskildt pröfva de förslag,
som blifvit afgifna till tillägg vid samma förslag, samt framstälde,
att det första var aflemnadt af Hr von Troil och af följande
lydelse: ”Likaledes vare den, som år 1852 eller 1853 å större
”bränneri tillverkat bränvin lill mindre belopp, än enl. 5:le §:n är
”tillåtet, berättigad att år 1855 med samma redskap sådan handtering
utöfva med en daglig tillverkning af minst 125 k:r sex”gradigl
bränvin”, hvaruti Frih. Raab och Gr. Mörner hade instämt,
Den 29 April e. m.
635
den sednare med förklarande, att han ansåg 200 k:r kunna bestämmas
såsom rainimi-tillverkning; och att det andra af Hr von Koch
afgifna förslaget var sålydande: ”1 större bränneri, der bränvin år
”1852 eller 1853, blifvit med ånga tillverkadt, och der stadgad
”afgift derför, enl. vederbönde upbördsmans bevis, utgått jemlikt 28
”§ i Kongl. Kung. den 10 Okt. 1851, vare under åren 1855 och
”1856 den minsta tillverkningen på dygn, för hvilken anmälan får
”ske, 125 k:r.”
Frih. Raab: Jag anhåller vördsamt att få förena mig med Hr
von Koch och, om jag ej missminner mig, instämde äfven Hr von
Troil med honom.
Hr von Troil: Jag har förklarat, alt jag ej faslhöll mitt förslag,
hvad dess redaktion vidkomtne, utan gerna antoge Hr von
Köchs, om R. o. Ad. funne densamma lämpligare; men jag kan
deremot icke förena mig i Hr von Köchs yrkande, alt öfvergängs
perioden
skulle omfatta jemväl året 1856.
Hr von Koch: Efter den utgång förra voteringen fått, och sedan
jag afstätt från tidens utsträckning till 1856 års slut, i afse
ende
å de små brännerierna, anser jag mig böra medgifva samma
jemkning i mitt nu till afgörande förekommande förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig böra förklara, att
jag, äfven i detta hänseende, instämmer med Hr von Koch.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att i sådant fall uti Hr von
Köchs förslag, hvilket numera vore det enda som komme i fråga,
orden ”åren 1855 och 1856” borde förändras lill: ”året 1855”,
samt hemstälde derjemte om R. o. Ad. behagade bifalla detta
förslag.
Denna propos. besvarades med starka Nej, blandade med Ja’
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Nej hafva vari1
öfvervägande.
Sedan härvid Hr von Koch begärt votering, tiplästes till justering
och godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller att uti 99 § af en blifvande Förordning,
ang:de vilkoren för bränvinstillverkning, införes ett nytt mom. af
följande lydelse: ”1 större bränneri, der bränvin år 1852 eller 1853
”blifvit med ånga tillverkadt och der stadgad afgift derför, enl. ve”derbör:de
upbördsmans bevis utgått, jemlikt 28 § i Kongl. Kungörelsen
d. 10 Okt. 1851, vare under året 1855 den minsta tillverkning
på dygn, för hvilken anmälan får ske, 125 k:r”, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. ett sådant mom. icke böra i förordningen
inflyta.
636
Den 29 April e. m.
Vid voteriugens slut befunnos rösterne hafva utfallit sora
följer: *
Ja — 25.
Nej — 40.
Gr. Posse, Gust. Maur.: Emot de, genom nu'försiggångne
voteringar, af R. o. Ad. fattade beslut, får jag mig reservera. Jag
är jordbrukare ulan ati vara bränvinsbrännare; jag är djupt genomträngd
af den åsigten, att denna näring måste lösslitas från
jordbruket samt erhålla en annan riktning än den hittills haft;
men jag hyser jemväl den orubbliga öfvertygelse, alt lossandet af
föreningsbandet dem emellan bordt hafva skett med varsammare
band, än som nu varit fallet.
Jag ber att serskildt få vända mig till Hr von Hartmansdorff
och hembära honom min upriktiga tacksägelse för det sätt, hvarpå
han i denna fråga upträdt. Ehuru afgjord fiende till bränvinsbränning,
har han likväl varit den som under frågans behandling
ifrigast bemödat sig, att göra öfvergången till en annan lagstiftning
så lindrig som möjligt för den jordbrnkande klassen; och jag hoppas,
att dessa voteringars utgång skall för framtiden gifva den jordbrukande
delen af R. o. Ad. en helsosam lärdom, att hädanefter
mera mangrannl vid Riksdagarne sig infinna.
§ 100.
Hr Fåhrmus, Olof Immanuel: Den tariff, hvarå nu föredragne
§ hänvisar, slutar med en föreskrift af följande lydelse:
”Brutet tal af k:a i pannerymd beräknas ej, då det icke upgår till
half k:a”, hvilken föreskrift är lika lydande med den, som är tillfogad
40 §• Icke närvar:de, då sistnämnde § var föremål för öfverläggning,
begagnar jag detta tillfälle för att erinra, alt nämude
föreskrift synes mig sakna tillräcklig fullständighet. Den afser eudast
del fall, då brutet kannetal ej upgår till ^ k:a, men lemnar
oss i ovisshet, huru förfaras skall, om brutet tal öfverstiger ^ k:a,
d. v. s. om det utgör jj:dels eller f:dels k:a o. s. v. Om sådant
brutet tal skall till dess belopp beräknas, eller om det skall räknas
för hel eller half k:a, anser jag vara af vigt att bestämma,
ty eljest torde vederbör:de upbördsmän och redogörare blifva utsatta
för anmärkmr och ersättningsäfventyr. Fördenskull, och då
åtskilliga andra §§ af detta förslag förut blifvit återremitterade, hemställer
jag, huruvida icke äfven denna § kunde till Etsk. återförvisas,
på det att en fullständigare föreskrift i berörde hänseende mätte
meddelas; och täger jag mig friheten föreslå, att den finge följande'
lydelse: ”Brutet tal af k:a i pannerymd, upgående till \ k:a eller
deröfver, räknas för under ^ k:a beräknas ej.”
Gr. Posse, Gust. Maur.: Då det var fråga om att bestämma,
huru mycket de små pannorna enl. den nya författningen
skulle kunna afverka, var det skäl alt taga i betraktande, det de
kunde så till vida förbättras, alt afverkningsförmågan blefve högre
än som beräknats. Men härom kan det icke nu blifva fråga, då
V”
Den 29 April e. m. 637
afverkningsförmågan icke skall bestämmas för längre lid än 1855;
hvarföre och da vi alla känna BondeSt:s sammanstämmande åsigt,
all averkningen endast upgår lill halfva pannerymden, jag lager
mig friheten vördsamt föreslå, alt under år 1855 de mindre pannornas
afverkningsförmåga målle beräknas lill hälften af pannerymden,
i st. f. |:delar, såsom i denna § är föreslaget.
Frih. Raab: Hvad först angår den af Hr Fåhraeus föreslagna
redaktion, så föreställer jag mig, att densamma ej ansetts behöflig,
om Hr Fåhraeus betraktat stadgandet ur samma synpunkt, hvari det
blifvit nedskrifvet, nemi. att hvarje brutet tal, som icke upgår till
2 k:a, bortfaller, så att t. ex. ett brutet tal emellan 10 och lOj
lea ej beräknas, och icke heller ett brutet tal emellan lOgOchll.
På sådan grund tror jag ej, att något förtydligande af föreskriften
är af behofvet påkalladt.
Hvad derefter vidkommer Gr. Posses yrkande, så är det väl
sannt, all ganska många personer påstå, att enkla pannors afverkningsförmåga
ej upgår lill mer än hälften af pannerymden, men
ännu flere påstå, all de hafva en dubbel så stor afverkningsförmåga,
och med detta sednare påstående öfverensstämma vetenskapsmäns
upgifter. Vid sådant förhållande kan jag icke förorda en föreskrift,
som skulle hafva lill följd, att en mängd nya bränneriet- under nästa
år upstödo, så alt antalet af dem som hade intresse af näringens
bedrifvande ökades. Jag tror, att den modifikation sorn innefattas
i förevar:de § är tillräcklig och anhåller derföre om bifall
dertill.
Gr. Posse, Gust. Maur.: Med anledn. af Frih. Raabs yttrande
får jag förklara, alt jag icke vill tvista om den afverkningsförmåga,
de enkla pannorna i en framtid, kunna erhålla, enär här
endast är fråga om år 1855, då de gamla pannorna komma att begagnas.
Jag tror icke, att deras afverkningsförmåga med ens skulle
kunna updrifvas till den höjd, Frih. Raab antydt, och anser att
billigheten fordrar, det deras ägare under det första året få någon
ersättning för den förlust som blifva dem genom den nya lagstiftningen
tillskyndad. Jag hoppas, att R o. Ad. inser detta och beviljar
den lindring, jag tagit mig friheten föreslå.
Hr von Hartmansdorff: Då jag förut yrkat, att de enkla
redskapens afverkningsförmåga borde i allmänhet beräknas till
halfva pannerymden, sä är det naturligt, att jag äfven instämmer i
förslaget, att denna beräkningsgrund måtte, åtminstone under ett år,
iakttagas. Jag gillar de skäl, Gr. Posse lill förslagets stöd anfört
och hade sjelf ämnat väcka det, så framt icke de ständiga motgån
gar,
mina framställningar rönt, derifrån afhållit mig.
Gr. Posse, Knut Axel: Jag får erkänna, att äfven jag ämnat
begära ordet vid denna §:s föredragning, för alt yrka en lägre
beräkningsgrund för de enkla redskapens afverkningsförmåga, men
utgången af frågan i dess helhet har icke animerat mig dertill. Då
emedlertid fråga härom nu blifvit väckt, får jag förena mig med
Hr von Hartmansdorff och yrka, att beräkningen af redskapens af
-
635
Den 29 April e. m.
verkningsförmåga måtte för år 1855 nedsättas till hälften afpannerymden.
Hr Hjärne: Då den 40:de. §, som rörer bestämmandet af de
mindre pannornas afverkningsförmåga, här diskuterades, så ådagalades
det temligen tydligt af flere talare, att den i nämnde § bestämda
afverkningsförmåga icke blifvit för högt tilltagen. Jag för
miu del tror, att den kunnat bestämmas i enlighet med K. M:s
Propos , och anser derföre det vara olämpligt att nedsätta afverkningsförmågan
under det första året lägre, än hvad Utsk., såsom en
koncession ät de enkla redskapens egare, under öfvergångsperioden
föreslagit. Alt ytterligare vilja nedsätta denna afverkningsförmåga
är ju detsamma som alt vilja förminska skatten för de enkla redskapen
under nästk. år. Delta förslag hade, enl min tauke, med
mera skäl bordt framställas under behandlingen af den § som rörer
beskattningen, men att nu likasom på en omväg framkomma
dermed, anser jag icke vara riktigt värdigt handladt, isynnerhet
som hvar man vet, alt den antagna beräkningsgrunden är alldeles
stridande mot del sanna och verkliga förhållandet. Jag yrkar bifall
lill §:n.
Hr Braunerhjelm: Jag för min del kan icke inse, på hvilken
grund man stödjer påståendet, att de enkla redskapens afverkningsförmåga
skall under det första året anses lika med halfva pannerymden.
Jag tror att Utsk. hade gifvit sig sjelft allt för stor
dementi, om afverkningsförmågan det ena året uptagits till hälften,
och det andra till jt:delar af pannerymden. Detta skulle alltid
hafva sett högst besynnerlig ut, och då det är hvarje egare af
enkla redskap lofgifvet, att taga lösen för sin redskap, tror jag, att
man ej, utan att äfventyra allt för mycket af hvad man genom förslaget
afsett att vinna, kunnat göra flera eftergifter till förmån för
denna klass af bränvinsbrännare. Jag tillstyrker §:ns godkännande.
Hr Fähraeus: Jag kan icke finna mig tillfredsställd af den
förklaring en föreg:de talare gifvit öfver sisla mom. af denna §. Jag
anser icke brutna tal kunna indelas i halfvor. Brutet tal är hvarje
tal, som icke upgår till helt, och deraf följer, att äfven |:delar
måste anses såsom brutet tal. Det ifrågavande stadgandet är endast
negalift, då det förklarar, att hvarje brutet tal, som icke upgår lill
J k:a, icke skall beräknas. Förvandlar man det till ett posilift
stadgande, sä måste del föreskrifva, alt hvarje brutet tal, sorn upgår lill
eller öfverstiger 2 k:a, skall beräknas. Jag är öfverlygad, att derest detta
-gfadgande kommer att qvarstå oförändradt, så skall det vid tillämpningen
gifva anledn. till många olägenheter och tvister, och derföre
anser jag mig böra fortfarande yrka propos. å det förändrade
redaktionsförslag jag afgifvit.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till det Höglofl.
Ståndet, huruvida del icke vore skäl att återförvisa den del af §:n,
hvaremot Hr Fåhraeus gjort anmärkn., på det att Utsk. mätte
tillse, om icke lämpligare ordalag kunna väljas. Om stadgandet
verkligen är tvetydigt, så skulle det naturligtvis gifva anledn.
Den 29 April e m.
639
till en mängd anmält»n:r i Kammar-R:n. Jag säger detta, icke för
att söka förekomma ett ökadt besvär för mig, ulan för att afvärja
de olägenheter oell förluster, som möjligen skulle kunna drabba enskifta
personer oell Konungens tjenstemän i landsorterna.
Frih. Raab: Då man funnit det ifrågavar:de stadgandet tvetydigt,
så finnes det ingen anledn. till att envist vilja bibehålla det.
Men jag får hemställa, huruvida man för denna obetydliga redaktiousförändring
behöfver återremittera §:n, och om man icke heldre
genast kan antaga Hr Fåhraei redaktion.
Som jag har ordet, ber jag, att få i korthet yttra något i afseende
å beräkningen af de enkla pannornas afverkniiigsförmäga.
Om det här endast gällde BondeSt. och de, för att så säga, verkligen
oskyldiga pannorna, så skulle jag icke vara obenägen, att låta
afverkningsförmågan beräknas till halfva pannerymden, men faran
består deruti, att mänga af dem, sorn förut tillverkat bränvin i stor
skala, komma att till följd af den förändrade lagstiftningen, vända
sina spekulationer åt försöket att utbreda tillverkningen i flera små
pannor, hvartill de än mera skola lockas, om de enkla redskapens
afverkningsförmåga under del första året nedsättes så lågt, som åtskilige
talare yrkal, Jag för min del vill icke gifva dem denna
lockmat, och motsätter mig derföre ali ytterligare nedsättning utaf
afverkningsförmågan, hvarjemte jag begagnar mig af detta tillfälle
för alt förklara, alt ehuru jag i flera delar varit af olika tanke med
Dtskis majoritet, jag likväl anser förslaget öfver hufvud taget vara
hälsobringande, och upriktigt önskar, att dess verkställande mätte
medföra goda följder.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, framstälde, att i afseende på förevar:de § blifvit yrkadt af
Gr. Posse den förändring att, i st. f. orden ”trefjerdedelar af pan”nerymden”
måtte införas orden ”hälften af pannerymden”; att tariffen
blifvit lemnad utan anmärk., samt att Hr Fåhraeus, i st. f.
det efter tariffen följande mom. föreslagit följande redaclion: ”Bru”tel
tal af k:a i pannerymd, upgående till \ k:a eller deröfver, räk”nas
för ^ ; under half k:a beräknas ej.”
Hr Fåhraeus: Jag framställde icke något bestämdt yrkande,
att man nu skulle antaga den redaction jag upgjort, ulan hemställde,
i likhet med Hr von Hartmansdorff, att §:n måtte återremitteras,
på det att Utsk. mätte föreslå en förändrad redaction i den
syftning jag angifvit.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att Hr Fåhraeus väl endast på
grund af sitt förslag yrkat återremiss, deri Hr von Hartmansdorff
hade instämt; men att Frih. Raab yrkat att Hr Fåhr-eii förslag nu
måtte af R. o. Ad. antagas; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, som,
för att icke inveckla propos:ne, ansåg den böra delvis framställas,
först hemstälde om R. o. Ad. behagade bifalla den del af Ulsk:s
förslag, som föregår tariffen, samt efter denna propos:ns besvarande
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
fi40
Den 29 April e. m.
Propos. till bifall å den i förevar:de § intagne tariff blef härefter
framsläld och besvarad med Ja, jemte ett eller annat Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva fnnnil Ja öfvervägande.
Efter sedermera först till bifall och sedan till återremiss å sisla
mom. af förevande § framstälde propos:r, hvilka besvarades med
blandade Ja oe.h Nej, hemstälde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad.,
såsom Frih. Raab föreslagit, behagade antaga det af Hr Fähraeus
afgifna redactionsförslag, och ropades härvid starka Ja, blandade
med Nej, hvaraf Ja af Hr Gr. o. Landtm, förklarades hafva varit
öfvervägande.
Härefter förekom och bifölls del vid IJtskts förslag fogade formulär
till mätnings- och ståmplingsbevis.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med hvad jag
förut yttrat, tager jag mig friheten hemställa, det R. o. Ad. ville
för sin del bemyndiga Utsk.: ”att, i de fall, der Ståndet fattat beslut,
skiljaktiga från Utsk:s förslag, åt detsamma öfverlemna, att i
ordalagen göra de ändringar det belas sammanhang kan anses erfordra.
”
Uppå härefter framsläld propos. biföll R. o. Ad. detta förslag.
Hr Carleson: Sedan Betänk, nu blifvit genomgånget, och
lill sina hufvudgrunder af R. o. Ad. bifallet, anhåller jag att få
till prot. afgifva den förklaring, alt det sätt, hvarpå man i denna
fråga tillvägagått, enl. min öfvertygelse, icke öfverensstämmer med
grunderna för en klok lagstiftning. Det är visserligen möjligt, att
de olägenheter, hvilka jag befarar komma att blifva en följd deraf,
att den mening, R. o. Ad. nu hyllat, uphöjes till lag, ega sin tillvaro
endast i min inbillning, men vare härmed huru som helst, så
ber jag att få uttryckligen tillkännagifva, att jag uti R. o. Ad:s
härutinnan fattade beslut icke har någon del.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller, att Hr Riddarh.-Sekret:n
behagade nplysa, hvilka beslut i denna fråga af MedSt:n fattats, samt
att jag sedermera måtte återfå ordet.
I anledn. häraf hade undert. Riddarh.-Sekret, äran uplysa,
att, såsom redan på f. m. blifvit anmäldt, BorgareSt. godkänt
Utsk:s förslag till förordning och BoudeSt återremitterat Utsk:s
Betänk., samt alt nu mera äfven ankommit prot.-uldr., som utvisade
Utsk:s förenämnde förslag, blifvit till alla delar af PresteSt.
bifallet.
Gr. Lagerbjelke: Af de uplästa prot:s-utdr:n har R. o.
Ad. inhämtat, att Preste- och BorgareStin bifallit Betänk, i dess
helhet. R. o. Ad. har i de sednaste plena bifallit Betänk, med
åtskilliga förändringar. För att söka åstadkomma fullkomlig öfverensstämmelse
i de 3:ne Ståndens beslut, och då det icke är osannolikt,
att de 2:ne Stånd, som bifallit Betänk, i dess helhet, skola
vilja
Den 29 April e. m.
641
vilja biträda de af R. o. Ad. i mindre väsendtliga delar från Ulsk:s
förslag skiljaktiga beslut, om deras upmärksamhet derå fästes, tager
jag mig friheten föreslå, att R. o. Ad. behagade inbjuda Presteoch
HorgareSt:n, att uti R. o. A<l:s beslut sig förena.
Gr. Posse, Gust. Maur.: Jag för min del anser att den
föreslagna inbjudningen äfven måtte omfatta BondeSt., på det att
detsamma måtte erhålla kännedom af R. o. Ad:s beslut i frågan.
Jag får dessutom tillkännagifva, att jag röstat för alla de absoluta
principer, hvarpå förslaget hvilar, men alt jag sökt göra öfverängen
mindre brådstörtad, och min öfvertygelse är, att om den jordbrukande
delen af R. o. Ad. mera talrikt öfvervarit denna frågas
behandling, så skulle besluten i sistnämnde hänseende utfallit annorlunda.
Jag anser äfven, att R. o. Ad. bör fästa mera afseende
å BondeSt:s åsigter i denna fråga, än sora nu varit händelsen.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Då R. o. Ad. nyss be
slutat
att öfverlemna åt det Serskildta Utsk. alt upgöra den redaction
af R. o. Ad:s från Utsk:s förslag skiljaktiga beslut, som sammanhanget
påkallar, skulle jag tro, att det icke går an att inbjuda
de öfriga Stånden att förena sig i R. o. Ad:s skiljaktiga beslut,
förr ån desamma blifvit af Utsk. redigerade och af R. o. Ad. godkände.
På grund häraf, får jag till Gr. Lagerbjelke hemställa, huruvida
det icke vore lämpligare att upskjuta inbjudningen, till dess
beslutens redigering blifvit verkställd.
Häruti förklarade Hr Ribbing sig instämma.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Jag för min del tror
icke, att inbjudningen betingas af det updrag, R. o. Ad. gifvit
Sersk. Utsk., att sätta Ståndets skiljaktiga beslut i sammanhang med
förslaget i dess helhet, och derföre förenar jag mig i Gr. Lagerbjelkes
begäran, fullt öfverlygad, att det för sakens framgång vore
af största nytta, om Preste- och BorgareShn antoge de definitiva
beslut, R. o. Ad. fattat.
Gr. Lagerbjelke: Om den af mig föreslagna inbjudningen
icke aflåtes eller om Preste- och BorgareShn densamma icke antoge,
så kommer naturligtvis Utsk. ändock att icke blott fullgöra
det af R. o. Ad. i afseende å redigeringen af dess beslut åt Utsk.
lemnade updrag, utan äfven, till följd af R. o. Ad:s i vissa delar
skiljaktiga beslut och BondeSt:s återremiss, ånyo handlägga frågan
i afseende å alla de olika beslut, som deri blifvit fattade. Vid så
dant
förhållande hade jag föreställt mig, att det vore ganska lämpligt
att inbjuda Preste- och BorgareSt. att förena sig i R. o. Ad:s
beslut, innan frågan ånyo af Utsk. handlägges, ty om nämnde Stånd
antaga inbjudningen, så hafva 3:ne Stånd i frågan fattat enahanda
beslut, och BondeSt:s återremiss föranleder ej till någon åtgärd af
Utsk., som sedermera endast har alt företaga den updragna redigeringen,
hvarefter hela frågan är afslutad för alla de delar af densamma,
der 3 Stånds beslut utgöra R. Sins. På grund häraf, för*
6 H. 41
64? Den 29 A pri 1 e. m.
nyår jag min vördsamma anhållan om propos. å antagandet af mitt
förslag till inbjudning.
Frih. Cederström: Jag får så mycket heldre förena mig
med Gr. Lagerbjelke, som R. o. Ad:s nyss fattade beslut, att
åi Serskilda Ulsk. updraga bestyret, att redigera de af R. o. Ad.
beslutade förändringarne och sätta dem i sammanhang med förslaget
i dess helhet, blefve en fullkomlig nullitet, så vida icke
de 2:ne MedStånd, hvilka varit i hufvudsaken med R. o. Ad.
ense, gillade de af Ståndet i åtskilliga mer eller mindre maktpåliggande
delar fattade olika beslut. Ty icke lärer R. o. Ad.
kunna begära, att Serskildta Utsk. skall, såsom ett slags Exped:sUtsk.
, taga befattning med redigerandet af detta Höglofl. Stånds beslut,
då 2:ne andra Ständ redan bifallit Utsk:s förslag i dess helhet.
Således, om inbjudningen ej afgår och antages af nyssnämnde
MedStånd, torde Utsk. anse sig böra taga annan befattning med
den af R. o. Ad. i afseende, å slutredaklionen gjorda framställning,
än att lägga den till handlingarne, och detta lärer väl icke vara R.
o. Ad:s mening.
Af sådan anledn. tager jag mig alltså friheten tillstyrka R. o.
Ad. att antaga Gr. Lagerbjelkes förslag till inbjudning.
Att utsträcka densamma längre än till Preste- och BorgareSt:n,
lärer deremot icke vara tjenligt eller leda till något ändamål, då
BondeStis mening i frågan är i motsatt rigtning, så tydligt uttalad,
att man ej kan ifrågasätta, att del hedervärda Ståndet medgifver
någon jemkning deri. Gr. Posse slutade visserligen sitt sista anförande
med den anhållan, att R. o. Ad. måtte mer än som nu varit
händelsen, fästa afseende å BondeSl:s åsigter i denna fråga; men
huru det skall blifva möjligt för R. o. Ad., att, såsom den värde
Gr:n begärt, rätta sig efter BondeSt., när R. o. Ad. har i frågan
en helt annan mening, det inser jag ej. Gr:n tillstyrker ju sjelf,
att vi, genom vår inbjudnings utsträckande till BondeSt., skola anmoda
nämnde Stånd att ingå på våra åsigter; huru kan man då på
samma gång vilja att vi skola rätta våra efter deras? Delta förfarande,
i en och samma fråga, tyckes skola neutralisera all verkan
af vår inbjudning och kail ej vidtagas.
Frih. af Ugglas: Jag får hemställa, huruvida icke de skilj
aktiga
meningarne kunde förenas derigenom att R. o. Ad. inbjöde
MedSt:n att antaga R. o. Ad:s beslut, så väl i hufvudfrågan som
ang:de redigeringen.
Gr. Posse, Gust. Maur.: Jag har blott begärt ordet för att
hos Frih. Cederström anhålla, att han framdeles måtte höra och
npfalta en annan talares ord, innan han bemöter desamma. Jag
> sade, att R. o. Ad. bör fästa afseende å hvad BondeSt. i denna
fråga tänker. Att fästa afseende på en åsigt och taga densamma i
betraktande är icke detsamma som att rätta sig derefter.
Hr Hjärne: Mig vill det synas såsom skulle Hr von Hart
mansdorfTs
redan bifallne förslag icke hafva något med Gr. Lager
-
Den 29 April e. m. 643
bjelkes framställning att skaffa. Den sednares förslag åsyftar en
stämmighet
i sjelfva besluten, dä deremot Hr von Hartmansdorff
endast afser redigeringen, som naturligtvis behöfver någon jemkning.
Gr. Lagerbjelkes förslag åsyftar alt påskynda frågans slutliga
lösning, ty det är klart, att Ulsk. måste inkomma med förslag
till sammanjemkning af R. o. Ad:s samt Preste- och BorgareShs
beslut i de delar, der olikhet förefinnes, hvilken åtgärd göres öfverflödig,
om inbjudningen aflåtes och antages. Jag tillstyrker derföre
till tidens vinnande Gr. Lagerhjelkes förslag.
Frih. Raab: Att vinna tid är en god sak och derföre vågar
jag vördsamt anhålla om propos. å Gr. Lagerbjelkes förslag med
det utaf Frih. af Ugglas gjorda tillägg, eller att R. o. Ad. måtte
genom till MedSt:n afgående prot.-utdr. tillkännagifva, så väl R. o.
Ad:s definitiva beslut i frågan, som ock det beslut, Ståndet på
grund af Hr von Hartmansdorff framställning fattat, samt inbjuda
de öfriga Stånden att deruti sig förena. ,
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framstälde Hr Gr. o.
Landtm., att Gr. Lagerbjelke föreslagit, att R. o. Ad. mätte inbjuda
Preste- och BorgareSt.-n att instämma i de af R. o. Ad. fattade
definitiva beslut till förändring af Serskildta Utsk:s förslag till
förordning, ang:de vilkoren för bränvinstillverkning; hvartill Frih.
Raab föreslagit det tillägg, som äfven af Gr. Lagerbjelke syntes
vara åsyftadt, att nämnde 2:ne RiksSt. äfven skulle inbjudas att deltaga
i R. o. Adis beslut om redactionens öfverlemnande till Utsk:s
bedömande; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, herastälde om R. o. Ad.
behagade bifalla dessa förslag.
Ropades Ja.
Propos. till bifall å Gr. Posses förslag att äfven BondeSt.
måtte inbjudas, att uti R. o. Ad:s ifrågavande beslut instämma,
blef sedermera framstäld, men besvarad med starka Nej, jemte ett
eller annat Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit
Nej öfvervägande.
Hr Printzensköld, Carl: Då jag lika lifligt som hvarje
annan fosterlandsvän nitälskar för nykterhetens befrämjande, och
för alla de medel, som dertill kunna bidraga, så kan jag icke annat
än förklara min synnerliga tillfredsställelse deröfver, att det Serskildta
Ulsk. sökt att genom införandet af ett aldeles nytt system
för bränvinstillverkning sätta en gräns för den omåttliga förbrukning
af denna olycksbringande dryck, som f. n. eger rum. Alen då
hvarje lotalförändriug af vilkoren för en industris utöfning på ett
högst menligt sätt inverkar på en mängd individers ekonomiska förhållande,
hade jag önskat att Utsk. föreslagit, och de 3:ne med
Utsk. sammanstämmande Stånden antagit stadganden, som afsell att
göra öfvergången från det gamla till det nya systemet mindre brådstörtad
och mindre kännbar för näringsidkarne. Jag reserverar mig
derföre emot R. o. Ad:s beslut, i hvad detsamma rörer öfvergången
till den nya lagstiftningen, och önskar, i likhet med en annan
644 Den 29 April e. ra.
talare, ali denna hastiga öfvergång icke malte föranleda olyckor,
hvilka man nn icke kan sii noga beräkna.
Föredrogos och lades på bordet K. M:s nedannämnde denna
dag f. m. ankomne Nåd. Propos:r och skrifvelse till R. St:r:
l:o. I Iriiga om erforderligt Statsbidrag lill uprätthållande af
den Arméens pensionskassa åliggande pensionering;
2:o, ang:de pension på allmänna indragningsstaten åt tvänne
Afvitirings-Landtmätare i Norrbottens län;
3:o, ang:de uplåtelse af mark från Eskilstuna Kungs-ladugård
lill skolhusbyggnad inom klosters församling af Nyköpings län;
4:o, ang:de uplåtelse åt enskild person af norra delen af Carl
Xlll;s torg i hufvndsladen, lill bebyggande af och dispos:n under
viss lid emot tomtöres afgift.
5:o, angde anvisande af fyllnad i ersättningen till Wadstena
krigsmanshus-kassan och Ameralitels-krigsmanskassan för de till
Statsverket indragne rusihäll samt en per mille afgifterne vid faslighets-köp;
6:o,
med förslag lill ändring i Förordningen d. 20 Nov. 1845
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof; samt
7:0, med förslag lill fridlysnings stadga för allmänna kanal-,
sluss-, jernvägs- och telegraf-anläggningar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som R. o. Ad. beslutat,
det tullbevillningsfrågan skall företagas nästk. Onsdag, och detta
ämnes behandling iroliglvis kommer att uptaga Hera plena: så hem
ställer
jag vördsamt, huruvida det icke vore skäl att, i händelse något
plenum hålles före Onsdagen, då främst å föredragningslistan
upföra Serskildta Utsk:s Betänk. J\s 9, ang:de all bränvinsbrännings
inställande under nästk. höst. R. o. Ad. finge då tillfälle att, såsom
händelsen redan är med de öfriga Stånden, afgöra frågan utan
vidare dröjsmål, hvilket vore af vigt för jordbrukarne, som troligtvis
rätta sin potatessätining efter det beslut, R. St. fattat.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att hos R. o. Ad. alltid varit iakttaget,
att frän K. M. ankomne Propos:r, då sådane voro bordlagde, blifvit
uptagne först å föredragms-lislan, samt liemstälde fördenskull
om icke Hr von Hartmansdorff ville medgifva den förändring i sitt
förslag, att Serskildta Utsk:s Betänk, må förekomma näst efter nu
bordlagde Kongl. Propos:r och skrifvelse, hvilket af Hr von Hartmansdorff
bejakades.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde sedermera, att Hr von Hart
mansdorffs
förslag i sådant fall vore att Serskildta Utsk:s Betänk.
.M 9, måtte, näst efter K. M:s bordlagda Nåd. Proposir och skrifvelse,
upföras å föredragms-listan för det plenum, som komme att
Den 29 April e. m.
645
inträffa i nästa vecka före Onsdagen, samt hemstälde derjemte om
R. o. Ad. behagade dertill lemna sitt bifall.
Ropades Ja.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk. inkomne Betänk, och Mern.:
M 85, i fråga om förändrade föreskrifter ronde åtgärder till
förekommande af kolerasjnkdomens införande och spridande i riket,
med lieie i sammanhang dermed gjorde framställningar; och
J\& 86, i anledn. af återremiss af Betänk. J\ls 75.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
■- . -■ i .■> ■ ; t ■: ’ CS JV; ' i
■ i; ■ i'-'. • /. •
.ct , k,;:
i !f:'■ 1. r... ■■ -■ -‘i v. .i.
siffi dt tho mitau jiuif l-.rcv1'?
.
-fi i y!'.i; !•••ffpo '--.lo/ii-■ - - ■ -• i rkt.i 'In -ibii-f ■
r
:
.-i ;i ‘r. i , : ■ .;i .':
Ifl - ' lil
Vv>MV -
Nuvarande ständiga löne-inkomster.
Enligt Konungens Nådiga Proposition.
2 (ProtojNotarier.
Lön
Ljuspenningar
Ersättning för lösen af revisions-handlingar,
eller s. k. acta-lösen •
Lönefyllnad till följd af 1851 års Rikets
Ständers beslut
499
20
77
100
30
37
4
Lön
Ljuspenningar indrages.
Ersättning för lösen af revisions-handlingar,
eller s. k. Acta-lösen indrages.
Lönefyllnad försvinner.
Från lönen 800 R:dr afgår, lill följd af Kan-  slist-tjensiens indragning, renskrifnings-  kostnad 133 R:dr 16 sk. så att återstår
800
Summa behållen lön
697
19
4
Summa behållen lön
666
32
3 Äldre Protokollsförande Notarier
Lön
Ljuspenningar
Ersättning för lösen af Revisions-handlingar,
eller s. k. Actalösen
Lönefyllnad till följd af 1851 års Rikets
Ständers beslut
477
20
77
66
30
37
32
4
Lön . .
, •
Ljuspenningar indrages.
Ersättning för lösen af Revisionshandlingar,
eller s. k. Acta-lösen indrages.
Lönefyllnad uphör.
Från lönen 700 R:dr afgår renskrifnings-  koslnad 133 R:dr 16 sk. så att återstår
700
Summa behållen lön
642
3
4
Summa behållen lön
566
32
3 Äldre Protokollsförande Notarier.
Ljuspenningar • . . .
Ersättning för lösen af Revisionshandlingar,
eller s. k. Acta-lösen ......
Lönefyllnad till följd af 1851 års Rikets
Ständers beslut
477
20
77
66
30
37
32
4
Lön
Ljusp
Ersätt
elle
Lönef
Från
kos
enningar indrages.
uing för lösen af Revisionshandlingar,
r s. k. Acta-lösen indrages.
•11 nåd uphör.
lönen 600 R:dr afgår reuskrifnings-  tnad 133 R:dr 16 sk., så att återstår
600
Summa behållen lön
642
3
4
Summa behållen lön
466
32
3 Yngre Protokollsförande Notarier.
f
Lön
Ljuspenningar
Lönefyllnad till följd af 1851 års Rikets
Ständers beslut
477
20
200
30
—
Lön
Ljuspenningar indrages.
Lönefyllnad uphör.
Från länen 600 R:dr afgår renskrifnings-  kostnad 133 R:dr 16 sk., sä att återstår
600
Summa behållen lön
697
30
—
Summa behållen lön
466
32
—
