# ID: svediakorp-gov613
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 156,149
# sentences: 5,821
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HÖGLOFLIGE
t
ttWNDOl&SSMUPSS Otem ån.
VID
lagtima ftthefcagfu i
o
Arén 1S53—1854-
Sjette Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryåkeriet,
1 854.
I
Lördagen den 1 April 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 29 sisth Mars samt pleni-prot.
för den 23 nasti. Februari.
Öpnades Hrr Elektorers listor med val af Utsk:s-ledamöter, och
hade dertill blifvit utsedde i
Stats Utskottet:
efter .A2 678. Hr Bildt, Didrik Gillis;
Jll 3. Frih. Gyllenstjerna, Fullm. Hr Bildt, Didrik Gillis.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
efter A? 312. Frih. DeGéer till Finspång, Gustaf Gerhard;
Al 381. Frih. Hjerta, Fredrik Philip.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i
SlatsUlsk.; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
A? 173. Hr Lode, Thorsten Wilhelm.
Uplästes ett af Hr Reuterskiöld, Adam Didrik, inlemnadt
sålydande Mern.:
Undertecknad får äran afsäga sig förtroendet att vara Suppleant
uti Bevilln:sUtsk. under anhållan att fortfarande få vara i sin Riksdagsmannarätt
bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes jemväl följande af Frih. von Höpken, Nils Albrecht,
inlemnade Mern.:
Som jag, i anseende till förestående bortresa är hindrad att
mottaga Höglofl. Ståndets förtroende att vara ledamot af Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. får jag mig detsamma afsäga.
Efter npläsningen häraf och med lillkännagifvande att Frih.
Raab, Adam Christian, såsom ledamot i Särskildta Utsk., be
-
4
Deni A pril.
gärt och erhållit 14 dagars ledighet ifrån d. 4 dennes, anmodade
Hr Gr. o. Landtm., Hrr Elektorer, alt sammanträda till val af
en ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. i st. f. Frih. von Höpken,
en Suppleant i Bevilln.Utsk., efler Hr Beuterskiöld, och en ledamot
i Särskildta Ulsk. under Frih. Raabs frånvaro, samt alt derjemte
utse en Suppleant i StatsUtsk. för den tid Frih. Cederström,
Rudolf, blifvit vald alt under permitterad ledamots frånvaro
inträda i sistnämnde Utsk., och en Suppleant i Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk., der Frih. Hjerta, Fredr. Philip, varit Suppleant,
men blifvit utsedd till ordinarie ledamot.
Föredrogs K. M:s d. 29 sistl. Mars på bordet lagdalNåd.
Propos. till R. Sl:r ang:de anslag för Hospiialernes förbättrande.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Som de på bordet hvilande
Kongl. Propos:na, genom denna bordläggning f varit tillgänglige
för R. o. Ad:s ledamöter att af dem taga kännedom, så får jag
vördsamt hemställa, att desamma icke måtte nu upläsas, så vida
icke någon ledamot sådant särskildt begärer.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Om något prejudikat fölen
sådan åtgärd finnes, så har jag visserligen icke någonting deremot.
Men jag vill blott erinra derom att med K. M:s Proposualdrig
så borde förfaras. Skulle emedlertid så vara, att R. o. Ad.
förut remitterat dem utan upläsning, så vill jag icke motsätta
mig sådant.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Så vidt jag kan erinra
mig, har det oftare handt, att Konungens Proposu- icke blifvit upläsla,
än att motsatsen inträffat. Följaktligen tror jag, att vi äfven
nu kunde likaledes förfara, derest ej, såsom redan är nämndt,
någon ledamot önskar en dylik upläsning, hvilken jag dock för
min del anser öfverflödig, enär en hvar kunnat, under den tid Propositionerna
hvilat på bordel, af dem taga kännedom.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att såsom Hr von Hartmansdorff
uplyst det särskildt vid denna Riksdag flere gånger inträffat, att
Kongl. Proposu-, vid deras föredragning till remiss, icke blifvit upläste,
sedan de varit lagde på bordet och derigenom Ståndets ledamöter
haft tillfälle taga kännedom af deras innehåll.
Hr Estenberg, Carl Christian: Som jag förmodar, alt
äfven dessa Kongl. Proposu- komma att befordras lill tryckning, så
hemställer jag om det icke vore mera skäl att afbida den tidpunkt, då
de blifvit färdigtryckte, än att nu föredraga dem, särdeles som vårt
votum måste vara betänkt och icke afgifvet på grund af oriktiga
föreställningar,, hvilket lätt kan hända, då troligen ingen kunnat
vara i tillfälle att t. ex. af de bordlagda Proposu-, som hafva ett
större omfång, taga fullständig kännedom. Jag anser det derföre
vara vår pligt alt först genomläsa och begrunda de Kongl. Propos:na,
innan vi öfver dem uttala vårt votum.
Den 1 April.
5
Hr von Hartmansdorff: Hr Estenbergs yttrande grundar
sig på ett misstag. Det är nemi. icke fråga om att nu företaga
dessa Propos:r till afgörande, utan blott att hänvisa dem till vederliga
Utsk., på del att de der måtte förberedas till Ståndens
pröfning.
Hr Bråkenhjelm: Under förutsättning alt K. M:s nu före
dragna
Nåd. Propus, genast i dag varder, i enlighet med Hr Gr. o.
Landtm:s framställning, remitterad till StalsUtsk., får jag taga mig
friheten bifoga densamma med en nyligen utkommen afhandling i
ämnet af en bland landets skickligaste läkare, som, understödd af
offentliga medel, på Kongl, befallning företagit en resa till främmande
länder, i och för undersökning af der befintliga anstalter
för sinnessvage. Denna afhandling har så nyligen utkommit, alt
den icke för Konungens Rådgifvare har kunnat blifva bekant, emedan
den nu först i dessa dagar är offentliggjord. Skulle någon ledamot
i StalsUtsk. vilja taga kännedom om densamma, så har jag
fått tillstånd att bifoga den vid K. M:s Nåd. Propos., dä denna tili
Utsk. remitteras, samt får härmedelst öfverlemna den till Hr Gr. o.
Landtm, för att, å denna min hemställan erhålla propos.
Sedan talaren härvid inlemnat en, under namnet afRese-Anteckningar,
af Doctor C. G Grähs tryckt Berättelse till Kongl. Snndhets-Coll:m,
yttrade:
Gr. Lagerbjelke: Från R. o. Ad. kan lill Utsk. icke remitteras
den bok, hvarom Hr Bråkenhjelm framställt en sådan önskan,
så vida den icke först varder inför Ståndet upläst. Jag får
derföre hemställa om det icke vore bättre att, i st. f. att begära,
det Ståndet skall afhöra en sådan långvarig upläsning, lemna boken
till någon af Utsk:s ledamöter, som sedan kunde gifva Utsk.
del deraf, och delta sålunda komma i tillfälle att af arbetets innehåll
taga erforderlig kännedom.
Hr Bråkenhjelm: Enl. min egen erfarenhet såsom ledamot
i Utsk., har del icke så sällan handt, att Utsk. fått emottaga bilagor
vid en remiss. Det är naturligtvis icke min mening att begära,
att en sådan bilaga, när den består af en allmänt offentliggjord
afhandling, skall inför Ståndet upläsas, och jag föreställer mig
desfoheldre att delta äfven är Ståndets tanka, sorn R. o. Ad. nyligen
funnit godt att icke en gång låta bordlagda Kongl. Propos:r
upläsas. Jag underkastar mig emellertid naturligtvis FIr Gr. o.
Landtm:s samt Ståndets beslut och skall visserligen göra Gr. Lagerbjelke
till viljes, om det vägras mig alt få boken bilagd, men
i annat fall tager jag mig friheten anhålla om propos. på bifall till
min vördsamma önskan.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade alt ehuru det visserligen någon
gång handt att tryckta skrifter blifvit från Plena till Utsk. remitterade,
hade sådant, åtminstone under det Hr Gr. o. Landtm, haft
äran föra ordet, icke skett under andra omständigheter än alt en
sådan skrift förut varit bordlagd, så att Slåndeis ledamöter och särskildt
dess Talman haft tillfälle att göra sig underrättade om dess
6
Den 1 A pri!.
innehåll, emedan Hr Gr. o. Landtm, icke ansett sig tillständigt att
framställa propos:n till remiss å en skrift, om hvilken han icke
haft tillfälle taga kännedom. Hr Gr. o. Landtm, kunde således
icke se att ifrågavar:de skrift kunde till Utsk. afgå, om den icke
blefve särskildt bordlagd, då den icke komme att åtfölja den remiss
af förevar:de Kongl. Propos., som förmodligen nu komme att
ega rum.
Hr Bråkenhjelm: I anleda, häraf får jag begära boken på
bordet.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror icke att en skrift kan
bordläggas, som här icke blifvit eller varder upläsen. Om så sker,
borde väl en dylik skrift införas i Ståndets prot., hvilka äro nog
långa ändock. Finge en hvar i prot:n införa de afhandlingar han
tycker om, så kunde hvem som helst framföra dylika önskningar,
för att derigenom få samma afhandlingar befordrade till Utsk:ns
kännedom; men då blefve också följden, alt prot:n skulle öfver höfvan
vexa.
Jag tror alltså icke det låter sig göra, att, på sätt Hr Bråkenhjelm
hemställt, foga ifrågavande bok vid den Kongl. Propos:n.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, först hemstälde om R. o. Ad.
bifölle att, såsom Gr. Lagerbjelke föreslagit icke någon upläsning af de
nu på bordet hvilande Kongl. Proposme må ega rum, så vida icke begäran
derom af någon Ståndets ledamot blefve särskildt gjord, ropades
Ja, och uppå sedermera framstäld propos. blef K. M:s nu föredragna
Propos. om anslag för Hospitalernes förbättrande remitterad
till StatsUtsk.
Hr Bråkenhjelm: Jag fortfar i mitt yrkande att få ifrågavande
bok bilagd den Kongl. Proposm om anslag till förbättring af
Hospitalerna i Riket, samt har fördenskull äran härmedelst öfverlemna
densamma, på det Ståndet derom må taga kännedom.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 29 sisth Mars på bordet lagde Nåd. Proposa- till R. St:r:
l:o) Ang:de anslag af 22,000 R:dr b:ko till nybyggnad vid
Allmänna Institutet för döfstumma och blinda;
2:o) Ang:de beviljandet af anslag för upförande af nya lärohus
i Wexiö och Wisby samt utvidgande af Carolinska skolhuset i
Örebro;
3:o) Ang:de anslag af 20,000 R:dr b:ko till betäckande af
kostnaderne för en af vetenskapsmän med fregatten Eugenie verkstäld
resa samt för dervid gjorde inköp af natur-alster m. m., och
4:o) Ang:de inqvarterings-skyldigheten i Stockholm.
Den i April.
7
Föredrogs och remitterades lill StatsUtsk. K. M:s d. 29 sistl.
Mars på bordet lagda Nåd. Skrifvelse lill R. St., ang:de begärdt
anstånd med föreskrifna kapital- och ränte-inbelalningar å de till
hamnbyggnaden vid Cimbritshamn beviljade lån af allmänna medel.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M. d. 29 sisth
Mars på bordet lagda Nåd. Propos. till R. St. om beviljande af ett
län till förlag åt Handlande- och Närings-idkare i Jönköping.
Föredrogs K. M:s d. 29 sisth Mars på bordet lagda Nåd. Propos.
till R. St. om antagande af decimal-system för mått och vigt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: När man hör eller lä
ser
titeln på denna Kongl. Propos., skulle man tro att de, som
vilja förbättra vårt samhällsskick genom decimalsystemets införande,
dervid hafva glömt frågan om mål. Men när man ser närmare
efter så är det icke förhållandet. Skillnaden är nemi. den, att de
gjort en förbättring i språket, som består i dess förarmande, derigenom
nemi. att ordet mål, som är gammalt och kändt, blifvit utbytt
mot rymdemått. Alltså, den, som vill tala om mål-käril, får
icke säga så, ulan måste säga rymdemåtts-käril. När nu decimalsyslemet,
enl. dess förfäktares påstående är upgjordt till allmän
båtnad, så vore det väl om de äfven tänkte något på kronans fördel,
emedan hon i sina räkenskaper måste begagna beräkningen i
mål lika ofta som beräkningen i mått.
Jag anhåller således vördsamt hos det Utsk., som kommer att
behandla frågan, att det måtte inskränka reformen till saken, och
låta oss så vidt görligt är behålla åtminstone vårt språk.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Såsom ledamot i Ekon.-  Utsk. får jag tillfälle att öfvervara frågans behandling derstädes;
men alldenstund den nu blifvit beledsagad med en anmärkn., tager
jag mig friheten att å Utsk:s vägnar begära uplysning om den
egentliga skillnaden emellan mått och mål. Med mål förstår man
nemi. företrädesvis rymdmått, och med mått längdmått. Språkbruket
är likväl icke sådant, som en talare här nyss förmenat, ty man
säger alt skräddarne lager mål af den, åt hvilken han gör rocken.
Jag ser ej någon fara i den föreslagna förändringen att kalla
ett tunnmått icke mål, utan mått, och att i st. f. tunnmått säga
tunnmål; ty begge orden brukas promiscue. Skulle likväl en sådan
förändring innebära någon fara, så begär jag uplysning derom,
emedan jag eljest fruktar, att Utsk. icke kommer att fästa synnerligt
afseende vid den siste värde talarens önskan.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig visserligen icke
ega kunskap nog för att lemna undervisning i detta ämne åt en
Professor. Men det jag dock tror mig såsom Småländning kunna
säga, är att ordet mål icke i skriftspråket begagnas på sätt Hr Bråkenhjelm
påstått, ty då blefve det Småländska.
»
Den 1 April.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag tager mig friheten
blott fråga om man icke i st. f. spannmått säger spannmål och
om det icke heter spannmålsmätare i st. f. spannmålsmälare.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K.. M:s nedannämnde
d. 29 sisth Mars på bordet lagda Nåd. Propos:r till R. St.
l:o) Aug:de pensioner för frami. Landsh. m. m. C. U. Nermans
Enka; och
2:o) Ang:de Guvernörens å ön S:l Barthelemy, Öfversten J.
H. Haasums berättigande att vid afskedstagandet varda npförd till
pension å Rikets Allm. Indragnings-stat.
Föredrogs och remitterades till Bevilln:sDtsk. K. M:s d. 29
sisth Mars på bordet lagda Nåd. Propos. till R. St., om antagande
af visst medelporto för alla bref, som genom Postverket inom Riket
befordras.
Föredrögos ånyo och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon Utsk:s nedannärande
d. 22 och 23 sisth Mars på bordet lagde Betäuk:n:
Ms 6S, i ani. af väckt motion om rättighet för tjenstförrättande
Kontrakts-prost, alt under extra nådår upbära hela inkomsten
af de s. k. proste-lunnorne;
JVs 69, i ani. af väckt motion i fråga om rättighet för Allmogen
i Norra länen att afhemta tjäruved å Kronans skogar;
M 70, i ani. af väckt motion om vidtagande af åtgärder för
åstadkommande af en allmän Stads-ordn. eller Ordnings-stadga för
städerne;
71, i ani. af väckt motion om ändring i Rese-Regl:tet af
d. 31 Oct. 1851;
JVs 72, i ani. af väckt motion om Tullstämpel-afgiftens nedsättning
eller uphörande;. samt
JVs 73, i ani. af väckt motion om rättighet för Enkor efter
Pastorer i Kalmar stift, att äfven under extra nådår få tillgodonjuta
hela inkomsten af Stomhemman.
Föredrogs och lades lill handlingarne Särskildta Utskrs d. 29
sisth Mars på bordet lagda Mern. JVI 4, med öfverlemnande af åtskilliga
enl. R. St:rs beslut tryckta handlingar, rör:de Norska Bränvinslagsliftningen.
Den 1 April.
9
Föredrogs Hr Brakels, Mauritz Gust., d. 29 sisll. Mars
på bordet lagda motion med förslag till förändringar i Riddarh.-  Ordn:n.
Frih. Cederström, Rudolf: Vid genomläsandet af den på
bordet hvilande motionen, har det icke kunnat undgå att väcka
min förundran, det den icke blifvit åtföljd af några motiver. När
man äskar en förändring, synes det mig icke vara för mycket begärdt,
att man stödjer sin anhållan på några skäl. Detta synes
mig här hafva varit så mycket mera nödvändigt, som en af de förändringar,
motionen åsyftar, eller den om bänkmansfördelningens
uphörande, tillförene varit föremål för vidlyftiga tvister inom detta
Höglofl. Stånd, och, hvarje gång den blifvit biagi å bäne, alltid
mött afslag. Vill man således öfvervinna ett sådant ihärdigt motstånd,
borde man väl antingen framdraga nya skäl, eller också
medelst någon kraftigare argumentation söka bibringa sitt yrkande
en mera öfvertygande styrka, då det ånyo framställes.
Jag vill icke förneka, att under berörde frågas öfvervägande
vid föreg:de tillfällen hos R. o. Ad. yttrats hvarjehanda anledningar
till den förmodan, alt medelst tillämpningen vid en Riksdags början
af förevarande förslag, åtskilligt gagneligt skulle kunna åstadkommas.
Denna förmodan har dock aldrig synts så afgjordt sannolik,
att den förmått R. o. Ad. att på förändringen ingå. För min
del har jag också aldrig önskat denna förändring eller deltagit i de
derom framställde yrkanden. Tvertom befarar jag, att, vid valen
inom hela det församlade Ståndet, en samverkande hållning är svårare
att ernå, än bland det urval, som nu göres. En obetydlig
splittring bland den verkliga majoriteten kan möjligen lemna tillfälle
för en skarpt sammanhållande minoritet att, isynnerhet om
saken i nödig tysthet beredes, framkalla ett resultat, som icke öfverensslämmer
med hvarken majoritetens åsigter eller det allmännas
fördel. Sådant måste alltid kunna tänkas, i alla större valförsamlingar,
äfven der flertalet är lifvadt af de mest ridderliga och
fosterländska tänkesätt. Dessutom befinnes den omständigheten härvid
förbisedd, att, om också vid början af Riksdagen förevarande
förändring skulle möjligen' kunna utur andra synpunkter medföra
någon nytta, så komme den likväl under Riksdagens fortgång otvifvelaktig!
att förorsaka många obehag och mycken tidsutdrägt. Om
nemi. en ledamot, som undfått förtroendet all vara Elektor, nödgas
afsäga sig detsamma, så måste, enl. ifrågavande förslag, ifall det
blifver antaget, R. o. Ad. för hvarje gång in pleno sammankallas,
för att sysselsätta sig med val af en ny i den afgångnes ställe, innan
föredragningsärender, som tillräckligt taga tiden i anspråk,
finge afhandlas. Deremot om nu en Elektor afgår, så återväljes
han hastigt och lätt af Bänkmännen; och om en Bänkman afgår,
är det några ögonblicks verk, att den afdelning, lill hvilken han
hört, väljer en annan. Detta kan på långt när icke förorsaka den
tidsutdrägt, som af motionärens förslag skulle blifva en följd.
Motionen innefattar vidare ett förslag, alt ledamöterne i Hemliga
Utsk. skola väljas in pleno och icke genom Elektorer. Denna
10
Den 1 April.
förändring anser jag i hög grad olämplig. Det är nemi. högst angeläget,
att valen till Utsk:s-ledamöter verkställas i couseqvent anda. Hvarföre
har man eljest Elektorer? Det kan således icke vara nyttigt, om, till
följd af hvarandra korsande listor, motlistor och mellanlöpaiule listor,
(såsom vanligt lärer vara i alla större, väljande församlingar), en tillfällig
Stånds-majoritet, vid det så vigtiga, så betydelsefulla valet af
ledamöter i Hemliga Ulsk., gjorde sig gällande. Ty det skulle t. ex.
kunna hända, att, af R. o. Ad., blott sådane personer valdes, som
just i de frågor, hvilka vanligen föranleda Hemliga Utsk:s sammankallande,
eller frågor som leda till SlatsUtskrs handläggning,
icke skulle blifva i tillfälle att i sistnämnde Utsk. afgifva några
uplysningar. Följden blefve i sådant fall den, att maxi finge nöja
sig med de uplysningar, som kunde meddelas af de andra Ståndens
StatsUtsk:s-ledamöter, hvilka tillika ägde plats i Hemliga Utsk.;
och att Ad:s medlemmar fänge åtnöjas att overksamt silla såsom
tysta åhörare. Sådant vore icke tjenligt, icke öfverensstämmande
med detta Stånds värdighet. Förändringen är så mycket mindre
lämplig, som nyssnämnde eller annat förbiseende icke gerna kan
tänkas blifva begånget af Elektorerne, hvilka måste tänkas både
vilja och kunna inrätta sina val i full öfverensstämmelse sinsemellan.
Förutsättning om annorlunda inträffande handlingssätt skulle,
efter min öfvertygelse, innefatta ett obilligt misstroende till Elektorerne.
Onekligen hafva de också lättare alt valet på förenämnde
sätt verkställa.
Riddarh.-Utsk. saknar emedlertid, som jag tror, icke anledn.
att bemöta den ifrågavartde motionen, isynnerhet hvad dess sednare
del angår, på enahanda sätt, som Ekon.Utsk. gjorde vid 1847—
1848 årens Riksdag, då en annan värd ledamot, Hr Munck af
Rosenschöld, Nils Rudolf, framstälde motion derom, att stadseller
köpings-rätt måtte lemnäs åt Höganäs. Denna motion var
nemi. så lydande:
”Jag föreslår, att R. St. ingå (ill K. M. med anhållan, att
Höganäs i Skåne måtte erhålla stads- eller köpings-rättigheter”,
hvarå Utsk. svarade:
”Då inga skäl eller uplysningar blifvit härvid af motionären,
till stöd för hans framställning, anförda, hvarigenom Utsk.
kunnat hemta anledn., till att närmare ingå i pröfning af desamma,
hemställer Utsk. att ifrågavar:de motion må lemnäs utan
afseende.”
Jag anhåller att dessa mina anmärkn:r måtte få åtfölja remissen
till Riddarh.-Utsk.
Remitterades till Riddarh.Utsk.
Föredrogs och bifölls Riddarh.Utsk. d. 29 sisth Mars på bordet
lagda Mern. JV2 6, i ani. af väckt motion om kostnads-ersättning
till Frih. G. S. Bennet för Riddarhussalens iordningsställande.
Den 5 April.
11
Uplästes och lades till handlingarne från de öfrige RiksStm
ankomne prot.utdr. för d. 11, 15, 16, 18, 22, 23 och 29
sistl. Mars.
Justerades pleni-prot:n för d. 25 sistl. Febr. f. och e. m.
Hr Westfelt, Otto Wilh.: Jag får vördsamt anhålla, att,
med bibehållande af min Riksdagsmanna-rält, få afsäga-mig min
plats såsom Bänkman inom 22:dra Bänkm:s-afdeln.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, tillkännagaf alt vid början af nästa plenum komme att
förrättas val af en Bänkman inom 14 Bänkm:s-afdeln., efter Hr
Virgin, och en Bänkman inom 22 Bänkm:s-afdeln. efter Hr
Westfelt.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på dagen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 5 April 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 1 dennes.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelse!- till K. M.:
JV2 34, ang:de förändrad beräkning af Salpeter-hjelpen inora
Calmar, Kronobergs och Jönköpings län samt anslag till derigenom
erforderliga ersättningar;
JYs 35, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de nedsättning i
koppar-räntan å tillverkningarne vid Stora Kopparberget m. m.;
JYs 36, ang:de Aluntiondens uphörande;
JYi 37, ang:de uphörande af den s. k. Mötes-afgiften; samt
JV2 38, ang:de nedsättning uti den af Utsockne Frälse-hemman
i Halland utgående rote-vakans-afgiften.
12 Den 5 April.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöter; och
befunnos dertill utsedde i
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter JU 161. Frih. von Höpken, Nils Albrecht; '
JU 2,134. Hr Printzensköld, Fullm. Frih. Wrede, Fabian
Jacob.
Serskildta Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten J\s 70, Gr. Horn till
Rantzien, Fullm. Frih. Raab, Adam Christian, beviljade 14 dagars
ledighet, räknad från och med d. 4 innev. månad;
JV* 2,090. Hr Adelborg, Anders Otto.
Hr Adelborg: Hindrad af åtskilliga resor, dem jag under
denna månad mäste företaga, kan jag icke hafva den äran alt emottaga
den plats uti Serskildta Utsk., som nu blifvit mig updragen.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af Suppleanter
för Utsk:s ledamöter; och hade dertill blifvit utsedde i
Stats-Utskottet
att inträda under den lid af trenne veckor, räknad från och med
d. 29 sisth Mars, JVs 279, Frih. Wrangel af Sausis, Fullm. Frih.
Cederström, Rudolf, tjenstgör såsom ledamot;
JVa 282. Frih. Rudbeck, Reinhold Carl Gabriel.
Bevill nings-Utskottet:
efter JVs 1,630. Hr Reutersköld, Adam Didrik;
JVs 213. Frih. Armfelt, Magnus.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efler JU 381. Frih. Hjerta, Fredrik Philip;
JU 2,248. Hr af Forsell, Fullm. Hr von Francken, Georg
Wolfgang.
Uplästes ett af Gr. Wrangel, Fredr. Ulrik, inlemnadt
sålydande Meni.:
Undertecknad anhåller, att i anseende lill trägna göromål få afsäga
sig sin plats som ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. med
bibehållande af sin Riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes följande af Frih. Stackelberg, Berndt Oscar,
inlemnade Mern,:
Den 5 April.
13
Dertill nödgad af tjensteåligganden, får jag inför H. II. o. Ad.
härmed äran afsäga mig förtroendet att vara ledamot af Riddarh.-  Utsk.; anhållande^ derjemte vördsammeligen att Höglotl. Ståndet
behagade tillåta mig fortfarande få vidblifva min Riksdagsmanna-rält.
Efter härlill af R. o. Ad. lemnadt bifall, och med tillkännagifvande
alt Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam, såsom ledamot
af Const.Ulsk., och Hr Mannerskantz, Carl Axel, såsom
ledamot af BankoUlsk., begärt och erhållit den förre ytterligare
ledighet från denna dag till d. 20 dennes samt den sednare 14
dagars' ledighet från d. 8 dennes, anmodade Hr Gr. o. Landtm., Hrr
Elektorer, att sammanträda lill val af en ledamot i Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk. efter Gr. Wrangel, en ledamot i Riddarh.Utsk., efter
Frih. Stackelberg, en ledamot att inträda i Coust.Utsk. under
Frih. Lagerfelts och en ledamot att inträda i BankoUlsk. under Hr
Mannerskantz’s tjenstledighet, samt en ledamot att i st. f. Hr Adelborg
inträda i Särskildta Utsk. under Frih. Raabs frånvaro.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att enl. R. St:rs derom fattade
beslut, Talmännen i går upvaktat H. M. Konungen för att
underdånigst anhålla om utsättande af dag för aflemnandet genom
en Deputation af R. Sl:rs skrifvelse med anledn. af H. K. II. Hertigens
af Södermanland dödliga frånfälle, samt ali K. M. dervid
täckts befalla Talmännen meddela sina resp. Stånd, att K. M. som
med liflig tacksamhet erfarit detta nya bevis af R. Stms tillgifvenhet
och varma deltagande i Konungahusets ömma förlust, likväl,
med afseende på de alltför smärtsamma erinringar af såväl den sednast
lidna som äldre förluster, hvilka ett mera offentligt öfverlemnande
af R. Stms skrifvelse skulle hos Konungahusets samtliga Medlemmar
framkalla, önskade att detta öfverlemnande mätte ske endast
genom Ståndens Talmän; och skulle K. M. framdeles dertill
utsätta dag.
Företog H. R. o. Ad. val af Bänkmän efter följande Hrr nemi.:
inom 44:de Bänkm:s-Afdcln.:
JVs 1912. A. Hr Nordenschiöld, Fullm. Hr Virgin, Christian Adolf.
inom 22: dr a Bänkmans-Af (lein.:
J\s 2112. Hr Sjöholm, Fullm. Hr Westfelt, Otto Wilhelm;
och befunnos efter valförrättningens slut, till Bänkman hafva blifvit
utsedde:
inom 4 4:de Bänkm:s-AJ'deln.:
JY2 2064. Hr af Wincklerfeldt, Fullm. Gr. Wachtmeister, Rutger;
inom 22:dra Bänkm:sAfdeln. :
M 2078. C. Hr Toll, Fullm. Hr Blomstedt, Christian Jacob.
14
Den 5 April.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att enl. hvad Riddarh.-Fiskalen
anmält, Gr. Sandels, Samuel August, och Hr Krusenstjerna,
Salomon Mauritz, som varit utsedde lill Elektorer,
inlemnat sina riksdagsmanna-poletter, samt anmodade fördenskull
Hrr Bänkman, alt sammanträda till val af Elektorer i de sålunda
afgångnes ställe.
Hr Hjerta Lars, anförde skriftligen:
Då förslag om antagande af ett lågt medelporto för brefvexlingen
emellan alla Rikets postkontor redan väcktes vid sisllidne
Risdag hvilket föranledde R. St. att hos K. M. i underd.het anhålla
om en framställning i ämnet vid denna Riksdag efter nödig
utredning af de sakförhållanden, som kunde tjena lill ledning
för omdömet vid ett blifvande beslut, och sedan de derefter förflutna
tre årens erfarenhet från de länder, hvarest ett sådant medelporto
blifvit infördt, ytterligare bekräftat fördelarna af den vidtagna
reformen och den allmänna belåtenheten dermed, så lärer det
kunna antagas för säkert, att endast afvaktandet af den Nåd. PrOpos:n
från Regeringen, som redan vid Riksdagens början var under
arbete och nu lill RiksStm ankommit, varit orsaken, alt icke ett
större antal motioner i samma riktning denna gången blifvit väckta
af enskilda riksdagsmän. Denna omständighet i förening med frågans
stora betydelse och det blifvande beslutets möjliga inverkan både
på enskilda och offentliga, både på personliga- och affärsförhållanden,
såsom ett medel att draga största möjliga nytta af en ibland civilisationens
vackraste upfinningar, föranleder den naturliga önskan, alt
ämnet måtte blifva betiaktadt så fullständigt som möjligt, och det
är med anledn. häraf som jag vördsamt anhåller att få bifoga några
anmärkmr vid den Kongl. Proposrn, för att gemensamt dermed af
Höglofl. Bevilln.Ulsk. tagas i betraktande.
Det är med tillfredsställelse man vid läsningen af det Kongl,
förslaget och dervid fogade StatsRådsprot. finner, att den föredragande
Departementschefen, med hvilken så väl öfrige Hrr ledamöter af
StatsRådel, som Konungen instämt, uti inledningen lill samma förslag
oinskränkt hyllat sjelfva principen af ett medelporto för bref
inrikes orter emellan och dess erläggande medelst åsättande af stämplar
eller s. k. frimärken, samt erkänt de stora fördelar, som i
många hänseenden skola vinnas, om berörde medelporto beräknas så
billigt, att en allmän lättnad i afgifterne för de korresponderande
deraf upslår. Denna hyllning åt principen kunde icke heller betviflas
efter de lysande resultater, som denna reform medfört i alla
de länder hvarest den blifvit bragt till verkställighet, och då nästan
ingen civiliserad stat numera finnes, som icke är sysselsatt med eller
betänkt på att antaga detsamma.
Det är derföre att beklaga, att Konungens Rådgifvare i det
praktiska af förslaget icke tilltrott sig att följa denna grundsats, utan
stannat vid föreslåendet af ett påkalladt rayons-porto med olika bestämmelser
för olika väglängder, hvarföre det ock synes angeläget
att de skäl, som föranledt till en sådan afvikelse, blifva underkastade
Den 5 April.
15
närmare granskning så mycket mera, som det torde vara bekant,
att i de länder der rayonsporto blifvit försökt, t. ex. i det af flere
stater bestående Tyskland, råder en allmän önskan att få detsamma
afskaffadt och utbytt mot ett gemensamt lågt medel-porto, medan
tillfredsställelsea med det enformiga systemet åter, i de Stater, hvarest
det blifvit infördt, såsom i England, Belgien, Danmark och Förenta
Staterna i Amerika med hvarje år blifvit större i följd af de välgörande
verkningarna deraf, och numera är så enhällig, alt en återgång
till någonting annat der vore omöjlig ali ens försöka.
Ett af dessa skäl, hvarföre ett medelporto icke i den Kongl.
Proposm föreslås, nemi. att antagandet af 5 sk. b:ko, såsom General-Post-Styrelsen
tillstyrkt, skulle föranleda en tillökning i utgifter
för dem som brefvexla på närmare afstånd än 20 mil, synes fullkomligt
rikligt och utvecklingen „ deraf så bindande, att om intet
annat alternativ hade funnits att välja på, så vore visserligen Regeringens
förslag att föredraga, enär hela ändamålet med reformen
vore förfeladt om den skulle för en betydlig del af brefvexlingen
åstadkomma ett betungande, i st. f. en åsyftad lättnad för alla. Antagandet
af de olika porto-afgifterna komme för -öfrigt att medföra
så många obeqvämligheter genom det fortfarande behofvet af serskilda
taxors utarbetande för hvarje Postkontor och behöfliga kontroller
emot oriktiga frimärkens åsättande m. m, att en allmän fordran på
en förändring sannolikt snart nog skulle göra sig gällande. Deremot
förekommer det, åtminstone enl. mitt förmenande, anmärkningsvärd!,
att Konungens Rådgifvare, oaktadt den hyllning de, såsåsora
nyss förut är sagdt, lemnat åt principen af ett lågt medelporto,
oaktadt den stadgade erfarenheten af dess fördelar i andra
länder, och fastän detta system jemväl redan är af Konungen föreslaget
i Norrige, likväl icke upfattat dessa fördelar så mycket, att de
ansett dem värda den ringaste, ens ögonblickliga upoffring af en del
utaf det kontanta bidrag, hvarmed postväsendet nu skattar till Statsverket,
och det är emot denna del af den Kongl. Propos:n som
jag tror att några'giltiga invändningar kunna göras.
Den Kongl. Propos:n antager, att om ett medel-porto bestämdes,
så skulle minskningen af den närvarande intraden för Postverket
deraf blifva:
Med ett porto af 3 sk. för hela Riket . . B:ko R:dr 187,000.
Med ett porto af 4 sk  » 98,700.
Summan af hela Postverkets upbörd i porto
för år 1851 har varit  » 669,564.
af porto för inrikes brefvexlingen ... » 448,824.
de inrikes brefvens antal 3,481,418 och
summan af betalia lodtalet af samma bref,
efter förmedling  » 4,189,047.
För alt, såsom det skett i den Kongl. Proposm, kunna antaga
den upkommande minskningen i de två serskilda fallen till 187,000
eller 98,700 R:dr, finner man således först och främst, att förslagets
författare förutsatt, att ett införande af fyra ja äfven af
tre sk:s raedelporto icke omedelbart skulle åstadkomma den ringaste
tillökning i brefvexlingen, åtminstone icke någon som förtje
-
16 Den 5 April.
nade att tagas med i beräkning, ty i annat (all hade väl sådant
skett. Delta synes likväl innefatta ett alltför stort underskattande af
systemets fördelar, i strid mot både allt, hvad erfarenheten visat
från andra länder, och mot det loford som förslagets författare sjelf
gifvit åt principen.
Uti England, hvarifrån man har den långvarigaste erfarenheten
af systemets verkningar, har det visserligen dröjt många år innan
upbörden vid Postverket upgått till samma belopp som den utgjorde
före reformens vidtagande, men det bör också besinnas,
alt nedsättningen i portot der gjordes till en tolftedel å en tjugufjerdedel
af hvad det tillförene utgjorde, hvilket verkade en ofantlig
skillnad i inkomsten när det nya systemet först tog sin början.
Att å andra sidan, i följd af en så stark nedsättning i afgiften
på en gång, tillökningen i korrespondensen der skulle omedelbart
visa sig starkare än den kan blifva i de länder, hvarest förändringen
är mindre, kan icke bestridas; men deremot visar den fortfarande
årliga, och efter några år ännu progressivt stigande tillökningen i
brefvens antal i Storbritannien ett resultat, hvarifrån en slutsats kan
dragas till jemförelse äfven med eli sådant förhållande som det hos
oss ifrågasatta. Om ett porto af 3 sk. b:ko här antoges, så bör det
derföre utan alt behöfva uprepa något af hvad man så ofta sett i
skrift ådagalagdl om inverkan af ett billigt postporto på brefvexlingens
tillökning, kunna antagas, att de inrikes brefvens antal inom
ett år skulle stiga väl icke till två eller tre gånger sitt förra belopp
såsom i England var fallet, men åtminstone till en fjerdedel utöfver
det nuvarande antalet 3,481,415 som icke utgör mera än omkring
ett bref om året på hvarje person af Sveriges befolkning och att
det inom tre år högst sannolikt skulle upgå till jj:delar utöfver det
narvande, hvilket skulle helt och hållet upfylla bristen i portosumman.
Det kan dä med skäl frågas: när Staten af sin Bank under
loppet af Irenne år har omkring 3 milks vinst, och när Tullverket
under samma tid gifvit ungefär hälften af denna summa i öfverskott
utöfver hvad som blifvit beräknadt, vore det väl då för mycket
af statsmakterna att af dessa vinster offra sammanlagdt ett par
hundratusen R:dr för att få ett lågt medelporto genomfördt, hvilket
otvifvelaktig! skulle äfven pä indirekt väg betala sig genom den större
liflighet som derigenom skulle åstadkommas uti industriella- och
affärsförhållanden?
Men i denna fråga om Statens upoffring af en påräknad vinst
ifrån Postverket har man derjemte, såsom det tydligt synes af den
Kongl. Propos:n, förglömt att taga i betraktande den fördel, vida
större än det kontanta bidraget, som Staten drager af Postverket
derigenom, alt detta fått sig ålagdt, atl kostnadsfritt transportera
alla embels- eller s. k. fribref. Summan af den inkomst som
Postverkat af dessa skulle erhålla, om porto för dem betaltes efter
vanlig tariff, lärer från samtliga kontoren utom hufvudstadens,
kunna beräknas till nära 300,000 R:dr b:ko. På General-Postkont.
härstädes föres ingen räkning öfver sammanräknade lodtalet af de
fribref som afgå från hufvudstaden till Rikets öfriga postkontor; men
enligt
Den 5 April.
17
enligt approximativa uplysningar anses, alt de, med förfatlnings-samlingen
inberäknad, upgå lill ungefär lika lodlal som från samtliga de
öfriga postkontoren. Detta utgör säledek en summa af nära 600,000
R;dr eller åtminstone öfver en half mill. R:dr b:ko, som Statsverket
indirekt har i besparing genom Postverket, förutan det ärliga kontanta
bidraget af 115,000 R:dr eller sammanräknadt nära lika mycket
som hela den enskilda in- och utrikes brefvexlingen inbringar. Det
torde då vidare kuuna frågas: när man upsläller beräkningar öfver
hvad postverket årligen kostar och hvad det har i inkomster, är det
månne billigt, är det rätt, att förbise hela den ofantliga fördel, som
Staten redan indirekt drager deraf? Och när önskningar hos allmänheten
göra sig gällande eller behof visa sig af förbättringar i postväsendet,
af nya kontor, tätare brefafsändningar eller moderation i
porto, och det invändes att sådant icke kan bära sig, är denna invändning
stödd pä sanna grunder, så länge Staten icke allenast fortfarande
beräknar den ifrågavar:de indirekta fördelen, utan ändock
derutöfver gör anspråk på kontant bidrag, då det rättsenligaste i
alla händelser vore, att porto för alla bref, som fortskaffas genom
postverket borde beräknas och krediteras detsamma, och den summa,
som tillhör den fria brefvexlingen, sedermera afskrifvas såsom ett bidrag
lill Statsverket för att fä postväsendets balansconto upgjordt i
enlighet med verkliga förhållandet? Hade della räkenskapssätt varit
vidtaget för de förflutna åren, så synes det sannolikt, ja glänsande
till visshet, alt R. St. redan före detta hade insett billigheten af, alt
åtminstone tillfälligtvis göra någon eftergift i sina anspråk på bidrag
från Postverket för alt tillvägabringa ett medelporto, som utan någon
underbalans ä postverkets egen räkning, med största lätthet kunde
åstadkommas, om detta verk åtminstone på papperet finge räkna sig
till godo hvad detsamma rätteligen tillkommer. Men hvad sora i
delta afseende hittills icke skett, kan i alla fall förtjena att icke
lemnäs ur sigte vid pröfningen af den nu förevar:de frågan, och
måhända skall Höglofl. Bevilln.Utsk. icke finna alldeles oskäligt hvad
jag nu haft äran derom anföra.
Men det finnes ännu en annan sida af saken som förtjenar att
tagas i betraktande vid frågan om bestämmandet af ett rättvist medelporlo
för brefs befordrande, nemi. att [\\\se, hvad sjelfva transportkostnaden
för desamma utgör.
Efter den ännu gällande gästgifveri-ordningen utgöres betalningen
för håll- och reservskjuts med 16 sk. b:ko milen för hvarje
häst på landet och 20 sk. från städerne, der entreprenader icke
åro inrättade, och enl. de kontrakter, som ligga till grund för postföringsskyldigheten,
lärer det kunna antagas, alt de onera, från hvilka
postföringshemman blifvit befriade i utbyte mot denna skyldighet,
icke äro eller varit högre beräknade än efter samma grund. För
att emedlertid icke räkna för knappt och då vissa poster som befordras
med gästgifvareskjuls eller efter serskild betalningsgrund torde
få betala mera, må det antagas, att all postföring skulle kosta 24
sk. b:ko milen för hvarje häst. Härtill kommer kostnaden för en
postiljon, som i allmänhet torde kunna räknas göra 4 resor i hvarje vecka
6 H. 2
18
Den 5 April.
ä 10 mil hvardera, med en aflöning af 6 R:dr 32 sk. b:ko; hvilket utgör
8 sk. b:ko för milen eller tillsammans med hästlegan 32 sk. b:ko.
Om denna kostnad, hvad postiljonen angår, någongång skulle vara
högre, så blir den deremot, fördelad på skjulsafgiften efter miltal,
lägre vid alla de tillfällen, då två eller tre hästar begagnas, hvilket
är fallet med alla de större posterna från hnfvudstaden.
Enl. gästgifveri-förordningen får föras 1 Sköf efter hvarje häst,
utom den åkande; men för att icke i Dagot afseende göra en för
sträng beräkning antager jag alt i medeltal endast en fjerdedel af
denna tyngd följer med posterna, hvilket i alla händelser är vida
mindre än hvad som belöper pä de s. k. stora posterna från hufvudstaden,
för hvarje häst lteräknadt.
Denna skjutskostnad af 32 sk. b:ko för fem L:d, utgör, i
lodtal beräknad för hvarje lod ^/gtdels ransl- Ptfr mil. Antages
då medeltalet af den våglängd, som brefven emellan serskilda orter
i Riket transporteras, till 30 mil, så faller på hvarje lod för sjelfva
transporten, postiljonen inberäknad,, en kostnad af 3|:dels runs!.;
och för hvarje skilnad af 10 mil utgör tillökningen eller minskningen
i denna kostnad l|:dels runst., så att den utgör för 40 mil
4§:dels; för 50 mil 6 runst.; för 60 mil Tedels; för 70 mil
8J:dels; för 80 mil 9|:dels; för 90 mil 10|:dels runst. och för
100 mil 1 sk. b:ko. Likaså för 20 mil 2|:dels, för 10 mil lgtdels
runsten, s. v.
Afven om ett medelporto af 3 sk:r antages, skulle således den
egentliga transportkostnaden, jemte postiljonen, vid 20 mil ej upgå
lill mer än omkring -jVdel af portot, vid 30 mil som kunde antagas
såsom medeltalet, då afständen och brefvens antal på det hela
taget i betraktande gemensamt, en tiondedel, vid 40 mil ej fullt
en sjundedel, vid 50 mil jemt en sjettedel o. s. v. och ännu vid
100 mil ej utgöra mer än en tredjedel af portot.
Oaktadt jag tror att denna beräkning skall temligen nära slå
in med verkliga förhållandet, år del möjligt, att en uoggrannare
granskning pä grund af officiella detalj-upgifter kunde göra någon
jemkning och rättelse behöflig, men utslaget deraf lemnar också
tillfälle lill hvarje sådan nödig jemkning; ja, äfven om kostnaden
skulle räknas dubbelt högre än hvad här är anlaget, så återstår
ändock ett tillräckligt öfverskott för att gifva anledning all hemställa
till hvars och ens omdöme den frågan, uti hvilket annat företag
som helst en så ringa andel af bruttoinkomsten kan få beräknas pä
den egentliga material- och ai betskostnaden och allt det öfriga fä
användas till betäckande af s. k. faux frais och såsom behållning.
Det kan invändas, att man icke får bedöma en portoinrättning ifrån
samma synpunkt som ett enskildt företag af skeppsrederi, fabriker
eller andra industriella anstalter, emedan den förstnämnda är en
Statens tillhörighet som fordrar större säkerhet och i följd deraf dyrare
kontroller. Men om å ena sidan detta till en viss grad gerna
roedgifves, så är det dock å den andra obestridligt alt beräkningen
af och förhållandet emellan inkomster och utgifter i hvarje väl ställd
inrättning vare sig för Statens eller enskildas läkning, mäste följa
vissa naturliga lagar och icke öfverskrida rimlighetens gråns. Delta
Den 5 April.
19
synes emedlertid icke hafva skett i postverkets behandling från Statsverkets
sida, då det sednare genom den tvnngna fribref-postföringen
i förening med den årliga tributen, lagt på det förra en beskattning,
tyngre än någon annan skatt på andra företag, vare sig af
tionde, accisser eller hvad som helst, med undantag af tullafgifter
på vissa varor tillhörande handeln med utlandet, och på köpet för
den största delen af denna skatt icke ens vili tillåta alt den får
synas i räkning när det är fråga om inrättningens inkomster och
utgifter.
Jag hoppas att det nu anförda skall hvila på en tillräckligt
tydlig och i det hufvudsakliga äfven till siffrorna giltig arilhmelisk
beräkningsgrund, för alt i alla händelser leda till den öfvertygelsen,
att ett medelporto af 3 sk. b:ko lodet är fullt tillräckligt
och ännu lemnar öfverskott, om postverket, såsom i likartade förhållanden
annars sker, kunde få räkna sig till godo betalning efter
samma grund, för hvad det presterar åt enskilda och åt Staten,
eller åtminstone får sådant erkändt på papperet, och vågar på denna
grund yrka, att flöglofl. Bevillu.Utsk. mätte, med afseende på den
stora och välgörande inflytelse, som ett medelporto af 3 sk. skulle
medföra till brefvexlingens ökande, taga i betraktande huruvida icke
en tillfällig upoffring i och för ändamålet, som likväl ulan allt tvifvel
i en snar framlid blefve mer än godtgjord, kunde och borde
i full öfverensstämmelse med rättvisa och billighet, af R. St. med ■
gifvas, för alt få ett sådant medelporto antaget.
Skulle likväl Ulsk. icke tilltro sig all uttaga delta steg, så tillåter
jag mig att med anledn. af den nu afgifna Kongl. Pröposm
och såsom ett amendement dertill hemställa och yrka att Ulsk. åtminstone
må föreslå R. St. ett gemensamt porto för alla inrikes bref,
af högst 4 sk. b:ko för bref till och med ett lod, och med förhöjningar
för högre vigt belopp efter det förhållande som i den Kongl.
Proposm blifvit antaget. Till ytterligare ledning vid Utsk:s blifvande
öfverläggningar i ämnet, anhåller jag få hänvisa lill en handling,
som på ett efter min tanka serdeles uplysande sätt utreder och
ådagalägger företrädet af ett medelporto af 4 sk:r framför så väl
det af General-Poststyrelsen föreslagna af 5 sk:r, som det af K. M.
föreslagna rayonsporto. Denna handling, som beklagligen icke lärer
medföljt vid ärendets öfverlemnande från vederbörande till K. M.,
och således icke heller befinnes bland de till Bevilln.Ulsk. öfverlemnade
akter rörande detta mål, är General-Poststyrelsens Kammarkont:s
utlät., hvilket kontor haft sig updraget, att i första rummet
utarbeta ärendet och på hvars upgifter så väl General-Poststyrelsens
underd. yttrande som den Kongl. Proposm grundar sig i
hvad som angår premisserna, men med den skiljaktighet i beslutet,
som här förut blifvit antydd. Jag anhåller vördsamt, att Utsk. täcktes
infordra jemväl delta Utlåt, och förmodar att Ulsk. skall finna det
väl löna mödan att deraf taga kännedom.
Skulle slutligen oansedt allt hvad som talar för ettdera af de
här ofvan framställda allernativerna, Utsk. ändock icke (inna skäl
att föreslå R. St. antagande af ett raedelporto ens af 4 sk:r, utan
2*
20
Dea 5 Apvii.
stanna vid samma system af rayonsporto som i den Kongl. Propos:n
blifvit föreslaget, sä vågar jag hemställa, alt Disk. i sådant fall ålminsloue
måtte föreslå den jemkning deri, all den lägre ibland de
båda afgifterna för bref som befordras mellan de serskilda postkontoren,
eller fyra sk:r, malte få gälla för afstånd af till och med 30
mil, och det högre portot af 6 sk. först vidtaga för längre afstånd,
emedan då åtminstone någon verklig lältnad för en större del af
korrespondenterna vore vunnen, hvilket knappt kan sägas äga mm
om det lägre portot inskränkes inom ett afstånd af 20 mil. Denna
hemställan göres emedlertid under förhoppning, alt Utsk. vid ärendets
pröfning tillräckligt skall inse nödvändigheten likasom fördelen
af att på en gång få ett billigt medelporto infördt.
Jag anhåller vördsamt att dessa anmärkmr må blifva remitterade
till BevillmsUlsk. för att behandlas i sammanhang med den
Kongl. Proposm.
Remitterades till BevillmsUtsk.
Föredrogs Hr Bråkenhjelms, Pehr Reinh., den 1 dennes
på bordet gjorda och lagda hemställan alt en af Doctor C. G. Grähs utgifven
hok med titel: ”Reseanteckningar, berättelse lill Kongl. SundhelsColbm,
” måtte remitteras till StatsUtsk. för att tjena till uplysning
vid behandlingen af K. M:s Nåd. Propos., ang:de anslag för Hospitalernes
förbättrande.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då en Kongl. Propos. remitteras
till Utsk., är det visserligen hvarje ledamots rättighet, att, om han
vid remissen yttrat sig, få delta sitt yttrande medsändt till Utsk.
Men sådant har icke här varit händelsen. Hr Bråkenhjelm yttrade
sig icke vid remissen af den Kongl. Proposm. Han bad endast, att
en bok, innehållande ”Resebeskrifningar” skulle till Utsk. medsändas.
Denna begäran bordlädes och vi skola nu öfver densamma afgöra.
Om det skulle tillåtas att sålunda göra Ståndet till kommissionär
för öfversändande af böcker till Utskms upbyggelse, så skulle det
kunna hända, att i st. f. att, såsom vid delta tillfälle händt, en ledamot
begär öfversändandet af blott en volum, en annan kunna
begära öfversändandet af 24 volumer o. s. v. Olämpligheten af ett
sådant förfaringssätt, lärer icke behöfva bevisas, och det så mycket
mindre som, i fall detsamma gjorde sig gällande, det stöde hvar
och en ledamot flitt att begära upläsoing af boken, hvarigenom lid
borttoges och prot. nedtyngdes genom en öfverflödig mängd tryck,
samt Utsk. äfvenledes blefve besväradt med densammes upläsning.
Hitintills har alltid i detta hänseende så tillgått, att om någon riksdagsman
velat delgifva böcker åt ett Utsk., så har han sjelf tillsändt
Utsk. sina presenter. För min del kan jag icke finna annat
än alt vid delta tillfälle äfven på det sättet bör tillgå, och jag kan
och bör således icke annat än begära afslag på Hr Bråkenhjelms
anhållan.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm., enär ingen yrkat bifall till
Hr Bråkenhjelms ifrågavar:de hemställan framställde propos. till af
-
Den 5 April. 21
slag å densamma, ropades starka Ja blandade med några Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade alt han funnit Ja öfvervägande.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulskm inkomne
Utlåt:n, Mern. och Beläuk:n nemi. från
Stats-Utskottet:
JVs Ö6, ang-.de regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Första Hufvud-Titel.
JVs 67, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Andra Hufvud-Titel.
JVs 68, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Tredje Hufvud-Titel.
M 69, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Fjerde Hufvud-Titel.
M 70, angrde regleringen af utgifterna under RiksStatens
Femte Hufvud-Titet.
JVs 71, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Sjette. Hufvud-Titel.
Jl? 72. ang:de regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Sjunde Hufvud-Titel.
JVf 75, i anledn. af väckt fråga om medels anvisande till lån
för kyrkobyggnad.
JVs 76, angtde beviljandet af ett lån till Markaryds församling
i Kronobergs län, för der förestående kyrkobyggnad.
JVi 77, i anledn af väckt motion om ett lån för Oskars församling
i Kalmar län.
JJ? 78, angule ett föreslaget nytt låns beviljande åt det för
hamnanläggningen vid Kungsbacka bildade aktie-bolag.
JVs 79, i anledn. af väckt fråga om lån till inrättande af en
benmjöls-fabrik.
JVs 80, ang:de ett föreslaget lån till staden Umeå för den å
dervarande kyrka företagna reparation.
JVs 81, i anledn. af väckte frågor om inlösning af r:gs-sedlar,
som inom den derför stadgade preskriptionstid icke blifvit till invexling
företedda.
JVs 82, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om försäljning af
det s. k. material-huset JVs 274 i Kalmar stads vestra qvarter.
jn 83, i anledn. af återremisser å StatsUtsk:s Utlåt. JVs 20.
JVs 84, i anledn. af väckt motion om utbyte af Komministers
bostället
Mörby emot Troxhammars kronohemman.
JW 85, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. till R. St., ang:de
22 De 5 April.
utbyte af indragna pukslagare-boställel Hvetlanda, Thomas- och
Kulla-gårdarne emot Häradsh.-bostället Repperda Drakegården i Jönköpings
län.
JS1 86, i anledn. af K. i\I:s Nåd. Propos. till R. St., ang:de
utbyte af ett Häradshöfd, i Öfre Fryksdals samt Öfre och Nedre
Elfdals Tingslagers domsaga på lön anslaget qvarnställe.
Banko-Utskottet:
JV° 29, i anledn. af väckt fråga om förhöjd pension åt Enkan
efter afl. Stereotyperings- och Tryckeri-föreståndaren C. A. Broling.
JVS 30, ang:de Riks-Sl:ns skiljaktiga beslut, i anledn. af Utsk:s
Mern. JVs 28, med upgifl om och huruvida någon del af den sedan
1851 års början uplupna Bankovinst erfordras för Bankens konsoliderande.
JV2 31, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt JVs 20.
Lag-Utskottet:
J\s 14, i anledn. af väckta motioner om arfsrätt för oäkta
barn.
JVs 15, i anledn. af väckt motion om förändrad! formulär till
vittnesed.
JVi 16, i anledn. af väckt motion om Urtima Tings hållande
för handläggning af civila mål.
Expeditions-Utskottet:
M 7, ang:de bestämmande af dag för R. Stms nästa Lagtima
sammanträde.
Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | lill 8 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 8 April.
23
Onsdagen den 8 April 1854.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades ett prot.utdr. för d. 5 dennes samt p!eni-prot:n för
d. lista sistl. Mars f. och e. m.
Uplästes till justering och godkändes Exped.Utskis nedannämnde
förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M.
M 39, angide inkomsten af de s. k. Preste-tunnorna under
extra nådår;
Al 40, i fråga om rättighet för allmogen i de norra länen
att afhemta tjäruved å kronans skogar;
Al 41, angide inkomsten af stomhemman vid pastorater i
Calmar stift under extra nådår;
JYs 42, Tacksägelse-adress i anledn. af den å de Förenade
Rikenas vägnar aflåtna neutralilets-förklaring samt de från främmande
makter derå afgifne svar.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utskis ledamöter; och
befunnos dertill utsedde i
Constitutions-Utskoiteti
att inträda under den ordinarie Ledamoten JYs 245, Frih. Lagerfelt,
Israel Carl Adam, beviljade ledighet, från och med d. 5 dennes
lill och med den 20 i samma månad;
Al 331. Frih. Adlercreutz, Carl Gustaf.
Banko-Utskottet:
alt inträda under den ordinarie Ledamoten JYs 2082. A. Hr Mannerskantz,
Carl Axel, beviljade trenue veckors ledighet, räknad från
och med d. 8 dennes;
Al 2109. A. Hr Anckarsvärd, Fullm. Hr Mannerskantz, AdolfFredrik.
Allm. Besv.- o. E kon.U t sk o ttet:
efter Al 1905. Hr von Rosen,-Fullm. Gr. Wrangel, Fredrik Ulrik;
Al 2248. Hr af Forsell, Fullm. Hr von Francken, Georg
Wolfgang.
Särskildta Utskottet:
alt inträda under den ordinarie Ledamoten JYs 70, Gr. Horn till
24 Oen 8 April.
Rautzien, Fullm. Frih. Raab, Adam Christian, beviljade 14 dagars
ledighet, räknad från och med d. 4 dennes;
M 243. Frih. von Roxsendorff, Fullm. Frih. De Géer, Louis.
Riddar hus-Utskottet:
efter M 192. Frih. Slackelberg, Berndt, Oscar;
M 1979. Hr Brakel, Mauritz Gustaf.
Frih. Leijonhufvud, Axel Gabr.: Af mina tjensteålig
ganden
vid Reg:tet förhindrad alt fortfara med förtroendet att vara
ledamot i Bevilln.Utsk. anhåller jag om entledigande derifrån, med
bibehållande af riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Frih. af Schmidt, Carl Joli. Georg: Med bibehållande
af min riksdagsmanna-rätt, anhåller äfven jag att fä afsäga mig mina
befattningar såsom ledamot i Bevilln.Utsk. och Bänkman, från och
med Onsdagen d. 12 dennes.
Äfven härtill lemnade R. o. Ad. sitt bifall.
öplästes ett af Gr. Wrangel, Tönnes Reinh., inlemnadt
sålydande Mern.:
Af tjensteärenden nödsakad att för en längre tid aflägsna mig
från hufvudstaden, får jag härmedelst afsäga mig att vara ledamot
uti H. Riddarh.Utsk. samt Bänkman inom Andra Bänkrms-afdeln.
utbedjande mig alt vid min riksdagsmanna-rätt varda bibehållen.
Bifölls.
Uplästes följande af Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henr.
Adolf Oscar, inlemnade Mern.:
Hos Hr Gr. o. Landtm, samt II. R. o. Ad., anhåller jag, att
i anseende till en angelägen resa lill utrikes ort, få, med bibehållen
riksdagsmanna-rätt frånträda min plats såsom Supppleant i
StatsUtsk.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm., med tillkännagifvaude, att Hr Wolffelt, Mauritz Constantin,
såsom ledamot af Bevilln:sUtsk. begärt och erhållit 14 dagars
ledighet ifrån d. 12 dennes, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda
till val af 2:ne ledamöter i Bevilln:sUtsk. efter Frih:ne
Leijonhufvud och af Schmidt, en ledamot att inträda i samma Utsk.
under Hr Wolffelts frånvaro, en ledamot i Riddarh.-Csk. efter Gr.
Wrangel samt en Suppleant i StatsUtsk. efter Hr Carlheim Gyllenskjöld.
Äfvenledes blefvo Hrr Bänkman af Hr Gr. o. Landtm, anmodade
att vid deras nästa sammanträde utse en Elektor i st. f. Frih.
Åkerhjelm, Claes, som inlemnat sin Riksdagsmanna-pollett.
Den 8 Å pri 1. 25
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Åkerhjelm,
Carl, m. fl. ledamöter, StalsUtsk. nedannämnde d. 5 dennes
på bordet lagde utlåtm:
JM 66, ang:de regleringen af utgifterna under RiksStatens Första
Hufvud-titel;
JV2 67, ang:de regleringen af utgifterna under RiksStatens
Andra Hufvud)itel;
JM 6S, ang:de regleringen af utgifterna linder RiksStatens
Tredje Hufvudlilel;
JM 69, ang:de regleringen af utgifterna under RiksStatens
Fjerde Hufvudlilel
JM 70, angide reglering af utgifterna under RiksStatens Femte
Hufvudtitel;
JM 71, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Sjette Hufvudtitel; samt
JM 72, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Sjunde Hufvudtitel.
Härefter tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., alt Talmännen vid
deras sednasle sammanträde öfverenskommit, att hos RiksStm hemställa,
om de behagade besluta att uti försl inträffade plenum i nästa
vecka till afgörande företaga StatsUtsk:s utlåtm M 66, 67 och
68, angide 1, 2 och 3 Hufvudtme, samt att öfrige nu bordlagde
utlåtm angrde Hufvudtme ej må företagas till pröfning före det näst
efter Påsk inträffande plenum; hvarefter R. o. Ad., uppå derom
nu fram stål d propos., biföll denna ordning för nämnde måls
pröfning.
Föredrogos och bi föllos StatsUtskis nedannämnde d. 5 dennes
på bordet lagde utlåtm :
M 75, i ani. af väckt fråga om medels anvisande till lån för
kyrkobyggnad;
JM 76, ang:de beviljandet af ett lån till Markaryds församling
i Kronobergs län, för der förestående kyrkobyggnad;
JM 77, i ani. af väckt motion om ett lån för Oskars församling
i Kalmar län; och
M 78, ang:de ett föreslaget nytt låns beviljande åt det för
hamnanläggningen vid Kungsbacka bildade aktie-bolag.
Föredrogs StatsUtskis d. 5 dennes på bordet lagda utlåt. JM
79, i anledn. af vackt fråga om lån till inrättande af en benmjölsfabrik.
Frih. af Schmidt, Carl Joh. Georg: Jag får på det högsta
beklaga alt min motion rönt så ringa framgång i Utsk., enär
?6
Den 8 4 pr il
-
jag genom densamma velat sätta en gräns för utförsel af detta nyttiga
gödningsämne, hvarom här är fråga. Utsk. har icke ansett
lämpligt, att i hufvudstaden anlägges på statens bekostnad en sådan
större benmjölsfabrik, som jag föreslagit, och jag får af sådan anledn.
uplysa, att jag ansett hufvudstaden lämplig, just derföre att
den är centralisationspunkten för landet, och vidare derföre alt den
utförseln af ben under sistförflutne 10 åren egt rum ifrån Stockholm.
Således skulle denna för landet skadliga utförsel här motas
af en sådan fabrik. Utsk. har vidare sagt, att den af mig föreslagna
fabriken vore obehöflig, emedan den kunde anläggas med
mindre kostnad, och något statsanslag således icke behöfvas. Jag
tager mig likväl friheten att fästa upmärksamheten derpå, att jag
föreslagit en större fabrik, pä det alt benmjölet skulle kunna säljas
till ett någorlunda billigt pris. I fråga om kostnaden för denna
fabrik, har jag i samråd med sakkunnig person upgjort en aproximativ
kalkyl, hvilken, då den är helt kort, jag anhåller att fä upläsa,
så lydande:
”En 6 å 8 hästars ångmaschin med förstorad panna för ånga
utom den för maschin-driften nödiga och 2 par krossvalsar med
sigtinrättning, utväxling och förbindelse med ångmaschinen; ångrör
för ledningen lill felt-extraktionen: varmrör från eldstaden till och
omkring kölnor för de med ånga behandlande benens uttorkning,
jemte upsättuing och inmurning deraf, lärer icke kunna beräknas
till mindre än . . . B:ko R:dr 6,500:
Öfrige inventarier
» 1,000:
Hyra för lokalen pr år  » 1,000:
Aflöning åt 3 å 4 arbetare pr år . . . . ' » 1,000:
Bränsle pr år  )) 2,000:
48,000 Lti Ben ä 12 sk. . . . ... » 12.000:
Summa B:ko K:dr 23,500:”
Uti denna kalkyl är mycket utelemnadt, som skulle kunna dit
hänföras. Ibland annat är qvantiteten ben uptagen ganska ringa
mot hvad som under årets lopp kan vid fabriken förbrukas. Emellertid
visar kalkylen tillräckligt, att kostnaden öfversliger med ett
par tusen R:dr b:ko det belopp jag begärt såsom lån. Jag hade
önskat, alt min motion kunnat i dess helhet bifallas, åtminstone
har jag trott, alt det varit skäl att den till någon del blifvit bifallen.
Jag yrkar likväl icke återremiss, emedan äfven jag anser tidpunkten
nu icke vara inne med de stora utgifter statsverket genom
de förändrade förhållanden, som inträdt efter det jag väckte
min motion, måste vidkännas, utan jag har endast velat hafva dessa
ord i prot. antecknade, på det att saken framdeles må vinna den
upmärksamhet, hon så väl förtjenar.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då den siste talaren icke yrkat
återremiss på Betänk., inskränker jag mig till att, på de skäl,- som
i Utsk:s förslag äro anförde, instämma i sednare delen af Frih. af
Schmidts yttrande eller anhållan om bifall på ifrågav. utlät.
Dep 8 Aprjl. 27
StatsUtsk:s förevande utlåt, blef uppå härefter framstäld propos.
bifallet.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 5 dennes
på bordet lagde utlåtrn och mern.:
JYs 80, ang:de ett föreslaget län till staden Umeå för den ä
dervar:de kyrka företagna reparation;
JYs 81, i ani. af väckte frågor om inlösning af Riksgäldssedlar,
som inom den derför stadgade preskriptionstid icke blifvit till invexling
företedde;
JYs 82, i enl. af K. M:s Nåd. Propos. om försäljning af det
s. k. Material-huset JYS 274, i Kalmar stads vestra qvarter;
JYs 83, i ani. af återremisser å StatsUtsk:s utlåt. JYs 20;
JYS 84, i ani. af väckt motion om utbyte af Komministers
bostället
Mörby emot Troxhammars kronohemman;
JYs 85, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r, ang:de utbyte
af indragna pukslagare-bostället Hvetlanda Thomas- och Kullagårdarne
mot Häradsb.-bostället Repperda Drakegården i Jönköpings
län; samt
JYs 86, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r, ang:de
utbyte af ett Häradshöfd, i Öfre Fryksdals samt Öfre och Nedre
Elfdals tingslagens domsaga på lön anslaget qvarnställe.
Föredrogos och biföllos BankoUtskis nedannämnde d. 5 dennes
på bordet lagde utlåt, och mern.:
JYs 29, i ani. af väckt fråga om förhöjd pension åt Enkan
efter afl. Stereotyperings- och Tryckeri-föreståndaren C. A. Broling;
och
JYs 30, ang:de RiksStins skiljaktiga beslut, i ani. af Utsk:s
Mern. JYs 28, med upgift om och huruvida någon del af den se*
dan 1851 års början uplupna Banko-vinst erfordras för Bankens
konsoliderande.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtskis d. 5 dennes
på bordet lagda Mern. JYS 31, i ani. af erhållen återrcmiss å
utlåt. JYs 20.
Foredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., Hr Bildt, Didrik Gillis, ra. fl. ledamöter
LagUtskis nedannämnde d. 5 dennes första gången bordlagde
Betänkm:
A? 14, i ani. af väckte motioner om arfsrätt för oäkta barn;
JVs 15, i ani. af väckt motion om förändradt formulär till
vittnesed; och
28
Den 8 April.
JU 16, i ani. af väckt motion om Ultima Tings hållande för
handläggning af Civila mål.
Vid föredragning af Exped.Utsk:s d. 5 dennes på bordet lagda
utlåt. M 7, ang:de bestämmande af dag för R. St:rs nästa lagtima
sammanträde, blef äfven detta utlåt., på begäran af flere ledamöter
ånyo bordlagdt; hvarefter
Frih. Cederström, Rud., yttrade:
Vid föreg:de Riksdagar har merendels varit öfligt, att dag för
utsättande af nästa Riksmötes begynnelse beramats inom den tid,
som, uppå R. Stus underd. äskande, K. M. beviljat dem för deras
sammanvaro. Vid denna Riksdag har genom timad bordläggning
och andra tillfälligheter inträffat, att denna tid blifvit något öfverskjuten
innan berörde ämne vunnit fastställelse. Det synes alltså
vara lämpligt att, då Grundlagen ålägger R. St. att delta ärende
handlägga och inställsedagen för den kommande Riksdagen utsätta,
man icke heller längre bör upskjuta med målets behandling. Af
dessa skäl hemställer jag, att R. o. Ad. ville besluta, det detta
ärende må sättas främst på föredragms-listan för nästa plenum.
Uppå Hr Gr:ns o. Landtm:s i ani. häraf framslälda propos.,
beslöts att Exped.Utsk:s ifrågavar:de utlåt. JU 7, skulle upföras
främst å föredragms-listan för nästa plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk. in—
komne Utlåt:n och Betänk:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
Jl? 73, angule regleringen af utgifterne under RiksStatens
Åttonde Hufvudlitel;
JV? 74, angule regleringen af utgifterne under RiksStatens
Nionde Hufvudtitel;
Allm. Besvärs- o. Ekou.Utskoltet:
Jtf 74, i ani. af återremiss utaf Betänk. JYs 22, i fråga om
förtydligande af 5 § i K. M:s Nåd. Förordn. om Sockenstämmor i
Riket d. 29 Aug. 1843.
JU 75, i ani. af väckt motion om förändring i sättet för utarrendering
af de s. k. Akademi- och Hospitals-hemmanen i Skåne;
JU 76, i ani. af väckt motion om all jords lika beskattning;
JU 77, i ani. af återremiss utaf Betänk. JU 15; samt
JU 78, i fråga om anställande af undersökning af skollokalernes
beskaffenhet och om åtgärders vidtagande till deras förbättring.
Den 11 April f. m.
29
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Förhindrad att fortfarande vara
ledamot af BevillmsUtsk., anhåller jag att blifva derifrån entledigad
med bibehållande af min Riksdagsmanna-rätt.
Hr Gr:s o. Land(m:s till bifall å denna anhållan framslälda propos.
besvarades med Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande, samt sedermera
anmodade Hrr Elektorer att vid deras nästa sammanträde utse en
ledamot i BevillmsUtsk. efter Hr Tornerhjelm.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. | till 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 11 April 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 8 dennes samt pleni-prot. för
vd. 4 sisth Mars.
Opnades Hrr Bänkmäns lista vid val af 3:ne Elektorer:
efter J\s 124. Gr. Sandels, Samuel August;
J\s 232. Frih. Åkerhjelm af Blombacka, Claes, och
J\s 460. Hr von Krusenstjerna, Salomon Mauritz;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
JH 1,255. Hr von Schantz, Malcolm Gustaf;
JVS 1,543. Hr Hederstjerna, Carl Johan; samt
M 2,259. Hr af Wåhlberg, Fullm. Hr Ulfsparre, Georg.
Föredrogos ånyo Exped.Utsk. d. 5 och 8 dennes på bordet
lagda utlåt. M 7, ang:de bestämmande af dag för R. Sl:rs nästa
lagtima sammanträde.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag anhåller om upläsning af
min i ämnet afgifna reservation, på det jag må kunna undvika att
återuprepa de skäl, som, enl. min öfvertygelse, tala för bestämmandet
af dagen för nästa Riksmötes sammanträdande till d. 15:de
Ola. 1856; dock anhåller jag med detsamma att efter skedd up
-
30
Den 11 April f. m.
läsning återfå ordet, för alt till reservationens innehåll få göra ett
kort tillägg.
Sedan den sålunda begärda upläsningen försiggått anförde:
Frih. Cederström: På grund af de skäl, jag uti min nyss
uplästa reservation anfört, hvartill äfven det förhållande kommer, att
ett RiksStånd redan, för sin del, definitivt beslutat det dagen för
nästa lagtima Riksmötes sammanträdande utsätles lill d. 15 Okt.
1856, och derom till de öfriga RiksStm aflåtit inbjudning, får jag
vördsamt hemställa, att R. o. Ad. ville till denna inbjudning samtycka
och tor sin del likaledes bestämma nyssberörde dag: d. 15
Okt. 1856, såsom dagen för nästinstundande lagtima Riksdags öpnande;
hvarå jag anhåller om Hr Gr:s o. Landtnäs propos.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jemte det jag anhåller
alt få instämma i den sista värde talarens framställning, likasom
uti den reservation han upgifvit, ber jag att fä förklara det jag
för min del lifligt hade önskat att en ännu tidigare dag för Riksdagens
sammanträde hade blifvit föreslagen; men då del synes mig
vara endast ledande ifrån målet alt nu föreslå, att nästa Riksdag
skulle sammanträda, v,are sig d. 15:de Sept. eller d. lista Okt.
1856, så vill jag i likhet med den siste värde talaren till det
Höglofl. Ståndet hemställa, att tiden för nästa Riksdags sammanträdande
måtte bestämmas till d. 15:de Okt. 1856.
Frih. Raab, Carl Adam: Den åsigt om grundlagens bud,
som inom Utsk. gjort sig gäRandé, anser jag vara oriktig och jag
finnér mig uti denna min öfvertygelse styrkt af det bifall tvänne
Stånd lemnat till Frih. Cederslröms reservation. Med stöd af denna
och 2 Stånds redan fattade beslut, anhåller jag om afslag å Exped:sUtsk:s
Betänk, och bifall lill det förslag Frih. Cederströms reservation
innehåller.
Hr Adelborg, Anders Otto: Det är visserligen icke första
gången man på detta rum hört skäl andragas af samma halt
med deni, som nyss blifvit framställda, nemi. att då 2 Stånd fattat
ett beslut, så borde äfven de båda andra ovilkorligen foga sig derefter.
Jag behöfver icke mera än helt lätt påpeka huru föga sjelfständighet
derigenom skulle upstå, för att tydligen ådagalägga att
lili ett sådant förhållande icke ligger något verkligt skäl, emedan
det är klart, att om en representation skall npfylla sitt kall, så måste
det stå hvar och en representant öppet all yttra sina åsigter till
den kraft och verkan de kunna hafva, och att en sådan förutsättning
som att något Stånd skulle blindt foga sig efter hvad de andra
besluta, aldrig någonsin kan komma att gälla såsom regel. Då
jag är en af dem, som anse alt man icke bör förändra lagstiftningen
utan att vigliga skäl dertill förefinnas, men icke för min del
anser ett sådant förhållande nu hafva intrådt att mån med fog kan
företaga en sådan förändring, så håller jag mig vid det hittils gällande
stadgandet och önskar att tiden för Riksdagens sammanträde
fortfarande mätte vara utsatt till d. 15:de Nov. Olika erfarenhet
kan visserligen gifvas ifrån olika delar af landet, men i den trakt,
Den 11 April f. m.
31
som är min hemort, äfvensom i de trakter, hvarest många af mina
vänner äro bosatte, är man allmänt öfverens i den tanken att d.
15:de Nov. är den lämpligaste tiden för Riksdagens öpnande. En
stor del af R. o. Ad:s jemte en stor del af Preste- och BorgareSt:ns
ledamöter hafva landtbruk och jordegendom lika väl som
BondeSl:s ledamöter, hvarföre deras röst i detta afseende torde
böra vara lika gällande sorn denna fjerdedels af Representationen,
och jag anser således BondeSt:s yttrande i denna fråga icke böra
lägga större vigt i vågskålen än de andra Ståndens, hvarföre jag
icke eller kan antaga det såsom skäl för bifall till den förändrade
tid Frih. Cederström i sin reservation föreslagit. Det är en erfarenhet
som en hvar eger, att höstarna i vårt land utsträckt sig
allt närmare och närmare till årets slut, och att klimatet till följd
af odlingar och andra förhållanden blifvit allt mildare, hvarigenom
höst-göromålen på landet kunna drifvas mycket längre än förut varit
möjligt, Man kan nemi. såsom jag förut en gång nämnt, i de
Hesta provinser, äfven nära Slockholm, med säkerhet plöja ifrån
Maj månad ända in i Dec. Det är af högsta vigt för landet att
icke motverka den odlingsifver sorn nu allmänt yppar sig, ogIi som
förskaffar landtbrukaren ett förlag, hvarigenom han icke så mycket
behöfver anlita den olyckliga bräuvinsbrännirrgen, ty det är just
genom den vårsäd man på odlingarne skördar sorn man bildar sig
ett förlag att ytterligare utsträcka odlingarne och derigenom gagna
landet i sin helhet genom de stora sträckor af mark, som lill en
början bära säd och sedan odlas med gräs-arter, hvarigenom åkerbrukets
moder, ängsmarken, vinner i vidd och afkastning. Skulle
nian nu draga en del af landets innebyggare från sina hem innan
de hunnit tillse att odlingarne för året äro utstakade och försatte i
full gång och verksamhet, eller med ett ord, att de vigtigare höstarbetena
ännu icke äro påbörjade innan man lemnar hemmet, så
tror jag att man derigenom förorsakar större skada än om några
Riksdagsmän fortfarande skulle vara utsatte för obehaget att företaga
något besvärligare resor i en svår årstid med åtföljande regn
och storm o. s. v. hvilket allt man här med så stora ord omtalat.
Har man vid så många Riksdagar, sorn nu skett, kunnat infinna sig
d. 15:de Nov., utan att någon Riksdagsman, mig veterligen, deraf
lidit, mer till sin helsa, så synes mig i sanning detta skäl icke
löna mödan att fästa något afseende vid. Det synes mig då vara
af vida större vigt, att man visar att representanter i landet, sorn
ega en sjelfständig verksamhetskrets och en sjelfständig ställning,
ega nog samvetsgrannhet att icke åt lejda händer vilja öfverlemna
sina gods, och att de måtte kunna afsluta sina maktpåliggande göromål
utan att desse komma i kollision med de pligter, som böra
anses ännu högre, nemi. de fosterländska. Sätter man dem i denna
kollision, så tror jag att man icke blott förorsakar dem personlig
skada utan att man äfven beröfvar Riksdagarne närvaron af många
sjelfständiga ledamöter, sorn kunde vara af nytta under tider, sådana
som denna. Man har åberopat de mångfaldiga förändringar,
sorn under tidernas lopp i detta afseende blifvit gjorda, och all
man slutligen kommit till den öfvertvgelsen att hösten vore den
32
Den 11 April f. m.
lämpligaste lidepunkten, samt ju tidigare på hösten desto bättre.
Just dessa mångå förändringar uti Riksdagstidens början bevisa aldra
bäst huru olika åsigterna i detla fall äro. och om man ser på
de upgifter som Utsk:s Betänk, innehålla, så finner man att knappast
någon tid på året finnes, som icke varit utsatt till någon Riksdags
början, men jag kan icke eller uti detta förhållande finna något
skäl hvarföre den ena tiden skulle vara förmånligare än den
andra. Om det förut galt framåt från Jan. till Nov., så kan det
nu äter gä tillbaka från Nov. till Jan., ty det har ofta handt med
våra förhandlingar här, att när man ena gången gått framåt så har
man den andra gången gatt tillbaka. Jag ser derföre intet skäl,
som talar för den ifrågaställa förändringen, då den närvarande liden
deremot synes mig bäst öfverensstämma med sommar-göromålens
afslutande, höstgöromålens ordentliga påbörjande och det
nya tjenstefolkets inträdande i sin tjenst med flere förhållanden,
hvilket gör att landtmannen lättare kan aflägsna sig från hemmet.
Man har sagt att genom en tidigare början af Riksdagarne skulle
motionstiden vara förr slut och Utsk. således redan före julen
kunna träda i verksamhet. Detta skäl är det enda, som synes mig
antagligt, men jag tror alt detta ändamål lika väl kunde vinnas
genom att inskränka den allt för långa motions-tiden till 14 dagar,
eller å andra sidan derigenom ali K. M:s Nåd. Propos. öm Statsverkets
tillstånd och behof direkte till StatsUtsk. inlemnades. Mångå
anledningar finnas, hvarföre man skall kunna gå så till väga, och
jag kan således icke eller finna detta sista skäl öfvertygande.
Jag framhärdar således i mitt yrkande alt tiden för Riksdagens
början fortfarande måtte bestämmas till d. 15 Nov.
Hr Gr. o. Landtm, anmälde och lät nu upläsa ett nyss ankommet
prot.utdr. af d. 8 dennes, hvarigenom flederv. BondeSt.,
jemte det Ståndet afslagit Exped.Utsk:s ifrågavandé utlåt. N:o 7,
samt vidblifvit sitt förut fattade beslut, alt dagen för nästa lagtima
Riksmötes början skulle blifva d. 15 Okt. 1856, inbjudit R. o.
Ad. samt BorgareSt. att i detta beslut sig med BondeSt. förena.
Hr Tornerhjelm, Rud.: Hr Adelborg har förklarat att föregtde
talare icke förmått rubba hans öfvertygelse; med lika mycket
skäl torde jag då (å förklara, att jag uti hela Hr Adelborgs
långa anförande icke funnit något enda skäl hvarföre d. 15 Okt.
icke skulle vara en lämplig dag för Riksdagens öpnande. Vi hafva
hört honom tala om landtmannens göromål om hösten, men de
fleste af R. o. Ad:s ledamöter känna dem ganska väl, och jag behöfver
således icke påpeka att de göromål som Hr Adelborg upläknat,
såsom stenbrytning m. m. lika väl kunna under husbondens
frånvaro företagas. Nästan hela året är för landtmannen af
lika vigt. Skulle man till Riksdagens början välja våren, då man
har vårsådd med flera angelägna göromål, så vore sådant vida olämpligare;
början af hösten likaså. Den liden på hösten deremot synes
mig lämpligast då man har säden inbergad, boskapen installad
o. s. v. och då man sedermera har hela vintern ledig för riksdags
-
Den 11 April f. m.
33
dagsmanna-göromål, ehufu visserligen göromål på landet äfven under
denna tid icke saknas. Det enda skäl, som häremot kan anföras
är folk-flyttningen, men äfven detta skäl tror jag icke vara
af så serdeles stor vigt, ty om jag skall resa bort genast sedan
det hya folket kommit, så kan jag lika gerna vara borta ifrån alltsammans,
då jag i alla fall på några få dagar icke lärer inhemta
någon kännedom om det nya folket. Just utur praktisk synpunkt
bar jag kommit till den öfvertygelsen alt d. 15 Okt. är den lämpligaste
dagen för Riksdagens början och jag tror att de ledamöter
af Ståndet som äro landtbrukare, skola komma till samma resultat.
Hr Adelborg bar deremot betraktat saken ur en helt annan
synpunkt, hvaruti jag ingalunda kan instämma. Då för öfrigt frågan
om förslagets grundlags-enlighet uti Frih. Cederströms reservation
blifvit tillräckligt utredd, så har jag derom ingenting alt
tillägga, utan inskränker mig till att ytka afslag å Uiskts Betänk,
och bifall lill det förslag Frih. Cederström uti sin reservation
framställt.
Hr Printzensköld, Carl: Om mitt minne icke bedrager
mig, sä var det just Frih. Cederström, som under sista Riksdagen
på detta rum väckte motion derom, att man skulle så reglera Riksdags-terminerna
att fulla 3 år förflöto ifrån den ena Riksdagens
slut till den andra Riksdagens' början. Jäg instämde då med honom
uti de grunder han för sin motion anförde, hvilka han äfven,
såsom mig syntes, på goda skäl och ganska väl försvarade. Under
sådana förhållanden har det hos mig väckt en viss förvåning alt den
ädle Frihm, då nu förevande fråga uti Exped.Utsk. förekom, frånträdde
denna sin mening och genom en reservation sökte en ännu
närmare sammanflyttning af Riksdagarne än hittils egt rum. Jag
känner icke orsaken härtill och anser mig således icke derom böra
yttra mig. men för min del har jag dock icke så hastigt kunnat
frånträda min öfvertygelse. Jag har alltid trott, att man i frågor
sådana som denna, icke allenast bör söka att conseqvent tolka
grundlagen, utan äfven, i fall man finner grundlagen hafva blifvit
orätt tolkad, söka till att återgå till dess rätta tolkning. Jag har
derföre städse uti grundlagen sökt ett stöd för den mening jag om
tiden för Riksdagarnes början hyser, och jag har dervid icke inskränkt
mina forskningar endast till ordalydelsen utaf den grundlag,
som nu sedan 1809 är gällande, utan jag har äfven forskat
uti sådana grundlagar, som varit gällande under en föreg:de lid då
Riksdagarne inträffade ungefär liktidigt med dem som nu hållas,
nemi. Frihels-tiden. Jag har företagit denna forskning så mycket
heldre, som jag är öfvertygad att dessa numera afskaffade grundlagar
likväl hafva blifvit rådfrågade vid upgörandet af de Grundlagar
som nu gälla inom vårt fädernesland. När jag således gått
till 1723 års Riksd.-Ordn. så har jag funnit att ordalagen der äro
nära nog desamma som uti vår nuvande Riksd.Ordn. förefinnes, att R.
St. skola hvart 3:dje år sammankomma, med den skilnad att 1720
års Riksd.Ordn. säger att R. St. skola hvart 3:dje år samman6
H. 3
34
Den II April f. m.
komma i medlet af Jan. månad, af hvilken ordalydelse således, om
man tolkar den såsom man uti förevarande fråga nu gör, ovilkorligen
skulle följa, att R. St. borde hvart 3:dje år d. 15 Jan. sam
manträda,
så att endast ungefär tvänne år skulle förflyta emellan
hvart Riksmöte. Men om man nu efterser huru detta stadgande
vid verkställandet blifvit tillämpadt, så erfar man att R. St. då alldeles
icke utaf ifrågavar:de Grundlags bestämmelse gjorde en sådan
tolkning; tvärtom har det under de 50 år denna Grundlag egde
bestånd, eller emellan 1723 till 1772, conseqvent visat sig huruledes
R. St. så tolkade dessa ord att icke blott fulla 3 år förflutit mel
lan
den föregtde Riksdagens slut till den påföljande Riksdagens
början, utan jemväl en tid derutöfver, emedan man ansett det
år hvarunder Riksdagen hålles alldeles icke böra tagas i beräkning
vid bestämmandet af intervallerna dem emellan.
Går man till 1809 års ursprungliga Grundlag, så finner man
så väl uti Reg.F:n som Riksd.Ordn. det uttryckliga stadgande att
Riksdagarne skola sålunda hållas, att 5 år böra förflyta från den
föregule Riksdagens slut till den påföljandes början. Går man vidare
till de urkunder, som innefatta uplysningar om orsaken hvarföre
detta stadgande i Grundlagen förändrades till hvart 5:te år, så
finner man denna orsak alldeles icke hafva legat deruti att man
ville sammanflytta Riksdagarne närmare än sorn åsyftades med de
förut begagnade orden, utan deruti att man ville förhindra alt
Riksdagarne skulle kunna så förflyttas att en längre tid än 5 år
emellan dem komma att förflyta. Uti detta sednare stadgande, eller
hvart 5:te år, har genom den förändring, som vid 1840 års
Riksdag vidtogs, ingen annan förändring_ blifvit gjord än alt siffran
5:te blef utbytt emot siffran 3:dje. Öfverväger jag nu alla dessa
förhållanden, så synes det mig klart att R. St. hvarken under Fri
hets-tiden
eller under vårt nuvande Statsskick någonsin åsyftat att
genom de vidtagna förändringarne i annan mån sammanflytta Riksdagarue
än att intervallen dem emellan blifvit förkortad ifrån 5
till 3 år. Som jag för min del älskar att Grundlagarne conseqvent
tillämpas, och som jag icke eger tillräcklig egenkärlek för att tro,
att icke andra tiders män hafva egt förmåga att tolka de lagar, som
de sjelfve stiftat, och som jag gerna vill ställa mig till efterrättelse
den tolkning, som under en lång följd af år sålunda egt
rum, så förblifver jag orubbad vid den mening alt R. St. på ett
oriktigt sätt tolkat Grundlagen då de hafva räknat tiden emellan
Riksdagarne icke ifrån den föreg:de Riksdagens slut till den påföljandes
början, utan ifrån den enes till den andres början, hvarigenom
intervallen emellan Riksdagarne ifrån 3 år blifvit nedsatt
till blott 2 år eller understundom några få månader derutöfver.
Det är denna åsigt som pluraliteten inom Exped.Utsk. genom återinförande
af hvad förut varit stadgadt har sökt att vidhålla och försvara.
Skulle man nu, såsom föreslaget är, framflytta tiden till d,
15 Okt., så har man icke allenast frångått den grundsats, som vid
den s. k. Revolutions-Riksdagen 1845 gjorde sig gällande, nemi.
att beräkna den föreg:de Riksdagens början såsom en terminus a
q no den påföljande skall inträffa, utan man har ännu närmare
Den 11 April f. ra.
35
sammanflyttat Riksdagarne, hvaraf, enl. min öfvertygelse, den följd
otvifvelaktig! skall npkomma, att man omsider sammanflyttar deni
så nära, att det sannerligen kunde vara så godt alt hafva Riksdag
oafbrutet, eller hvart år, ty har man genom bestämmande af d. 15
Okt. kunnat förkorta intervallen med en månad, så ser jag ingen
svårighet vid alt man kan på samma sätt förfara till dess man kommer
lill d. lista dagen i det år då Riksdagen skall börja, d. v. s. d.
1 Jan. Delta låler lika väl som nu ifrågavaride förslag med ullrycket
hvart 3:dje ur sig förena och skulle således intervallerna emellan
vära Riksdagar på della sätt kunna ytterligare förminskas. Min
önskan vore att man icke mätte biträda denna stråt, ulan tvärtom
snarare återgå till den ursprungliga tolkningen af orden ”hvart
3:dje är”, så att man linge fulla 3 år emellan hvarje Riksdag,
men alt i närvande ögonblick föreslå något sådant fruktar jag vore
förgäfves. För alt likväl åtminstone icke gifva anledn. till ytterligare
missbruk i fråga om Riksdagarnes vidare sammanflyttande,
har jag afstyrkt det nu ifrågavaride förslaget, som åsyfiar att bestämma
dagen för nästa Riksdags sammanträdande till d. 15 Okt.
185(5, och deremot hemställt att man åtminstone måtte vidhålla
den tid-bestämmelse, sorn vid de 2 sistförflutna Riksdagarne varit
följd, eller d. 15 Nov.
Man har såsom skäl för Riksdagarnes framflyttande åberopat
åtskilliga vigliga landtmannagöromål, äfvensom att årstiden med afseende
pä resorna till Riksdagsorten skulle vara lämpligare d. 15
Okt. än en månad sednare. Hvad beträffar landtmanna-göromålen,
sä hemställer jag lill en och hvar, och särskildt Hr Tornerhjelm,
om icke dessa göromål äro vida angelägnare d. 15 Okt. än d. 15
Nov.? Dertill kommer alt tiden för tjenstehjons-flyltningen inträffar
just emellan dessa båda dagar, hvilken lid landtmannen brukar
gerna vilja öfvervara i sitt hem för att kunna instruera de nya
Ijenstehjonen i deras syssla, hvarefter han med större säkerhet kan
lemna hemmet. Således ligger ett bestämdt skäl emot den föreslagna
framflyttningen uti denna omständighet, hvilken Hr Tornerhjelm
alldeles synes hafva förbisett. Hvad åter beträffar årstidens
beskaffenhet, så lärer en hvar som kastar en blick på Sveriges karta
nogsamt kunna inse, att landets sträckning från norr till söder är
så stor, att någon termin för Riksdagens öpnande omöjligen låter
sig bestämma så att icke olika förhållande i afseende på beqvämligheten
att färdas måste upstå för Riksdagsmännen ifrån de skiljda
orterna, så vida man icke dertill bestämmer sommaren då hvar
och en har lika lätt att komma från Haparanda som från Ystad.
Då del således är omöjligt att bestämma någon termin för Riksdagens
öpnande, hvilken är lika beqvämlig för alla, och* dessutom erfarenheten
ifrån 2:ne föregide Riksdagar ådagalagt, att vid d. 15
Nov. inga serdeles svårigheter varit fästade och icke eller något
klagomål deröfver försports, så måste man deraf draga den slutsats,
att rätta orsaken till den önskade förändringen legat uti det vanliga
begäret att ändra och vara missnöjd med det bestående. För
min del kan jag således icke annat än tillstyrka R. o. Ad. att för
3*
-
36
Den 11 April f. m.
blifva vid det som hittills varit stadgadt, och sålunda bestämma d.
15 Nov. till den dag då R. St. näsla gång skola sammanträda.
Gr. Liljencrantz: Skälet, hvarföre jag, då jag förra gån
gen
hade ordet, vågade förorda Frih. Cederströms reservation grundar
sig hufvudsakligen på den lifliga önskan jag hyser att detta
Stånd måtte sätlas i tillfälle att på ett mera tillfredsställande sätt
än hittills upfylla sitt representant-kall. Det synes mig nemi. vara
gifvet, att om Riksdagarne började en månad tidigare, så skulle äfven
R. o. Ad:s ledamöter kunna en månad längre än nu är fallet
på ett verksamt sätt och mera talrikt samlade deltaga i Riksdagsförhandlingarne.
Det är gifvet och kändt att en stor del af dem
på landet bosatte Adeln, då Riksdagen icke börjar förr än d. 15
Nov. icke anser det löna mödan alt före Jul begifva sig till Riksdagen.
Vi vete alla, att början af Riksdagen är uptagen af Utsk:stillsättningarne
och resten utaf året af motionstiden. Den som icke
har serskild anledn. alt infinna sig vid Riksdagen för att väcka motioner
kan således utan afsaknad derifrån afhålla sig. Följden häraf
blir den alt något verkligt riksdagsarbete icke kommer i gång för
än ett slycke fram på det nya året. Började åter Riksdagen d. 15
Okt., så skulle molions-tiden sannolikt emot slutet af Nov. månad
vara förlupen, då Ulsk:s-arbetena kunde taga sin början och hos
Utsk:s-ledamöter väcka ett skäligt intresse innan alla de som åro
på landet bosatte öfvergifva Riksdagsorten för att besöka de sina
öfver julen. Det torde äfven vara ett talande bevis för lämpligheten
af den föreslagna (iden, då man erfar att det Stånd som jemte
detta eger mesta kännedom om jordbruks-förhåilanden, nemi.
BondeSi., har förordat d. 15 Okt. såsom dagen för Riksdagens öpnande.
En värd talare har gjort den framställning, att i ani. af
de förbättringar klimatet undergått hafva höstgöromålen vunnit en
högst väsendtlig utsträckning, och talaren har anfört huruledes höstplöjningar
och dylika göromål taga landlmannens tid uti anspråk.
Jag vill icke bestrida att ju icke så är förhållandet; men att våren
äfven är en lämplig tid att plöja kan man sluta utaf de dagligen
glesnade bänkarne på detta hus, och utaf de dagliga afsägelserna
ifrån platser uti Ulsk:n, som inlemnas utaf de pä landet bosatte
Hrr, som någon tid behagat sysselsätta sig med Utsk:s göromål.
Men icke nog dermed alt de ledamöter af R. o. Ad. som åro bosatte
på landet, vid vårens annalkande öfvergifva Riksdagen; det är
äfven en annan del ledamöter som då måste lemna Riksdagen,
nemi. alla Militärer. Desse Ilrrs närvaro vid Riksdagen är en nödvändighet,
icke allenast för den speciella kännedomen de uti sitt
fack ega, utan äfven derföre att de i många andra afseenden ega
goda insigter. Dessa måste också lill följd af tjenste-åligganden vid
vårens annalkande lemna Riksdagen. Bestämmes nu Riksdagens
början till en månad tidigare, så är dermed vunnet alt desse ledamöter
kunna en månad längre deltaga i Riksdags-arbetena, och vi
vete icke hvad fördel skulle derigenom medföras att samme ledamöter
uti Ulsk:n hlefvo salle i tillfälle att en månad längre än nu
handlägga de ämnen hvarmed de ända sedan Riksdagens början
Den 11 April f. m.
baft befattning. Det är möjligt att Riksdagarne härigenom skulle
blifva flere månader förkortade.
Samme talare har äfven sagt att Utsk:s Betänk, ådagalagt det
Riksdagar hafva på alla möjliga tider af året blifvit började och
alt man genom den föreslagna rubbningen hade att befara en dylik
föränderlighet; men lian har då icke tagit i betraktande atlanledn.
(ill det omnämnda förhållandet ligger deruti, alt man icke
förr än på sednare tider varit ense om huru ordet ”sammankomma'’
bordt tolkas. Man har förut följt den äsigten alt 5 år borde förlöpa
emellan den ena Riksdagens afslutande och den andras början
; nu har man deremot öfverenskommit om att ordet ”sammankomma”
skall betyda ”sammanträda” och alltså kan en sådan
olikhet i tider sannolikt icke förekomma. ' Ehuru jag med flera
andra talare öfverensstämmer uti den åsigten att det vore en stor vinst
om saken kunde drifvas derhän att fulla 3 år finge förflyta emellan
hvarje Riksdag, roen tillika är fullt öfvertygad alt sådant för när
vande
icke står att vinna, så anser jag att man icke bör försaka
den fördel som nu möjligen kan ernås. Jag ber äfven att få fästa
den siste värde talarens upmärksamhet derpå, att den af honom
befarade fortsatta sammanflyttningen af Riksdagarne ingalunda kan
blifva en följd deraf att en rubbning nu eger rum, ty den nu föreslagna
lörändringen afser endast att Riksdagarne i st. f. att som
hittills börja d. 15 Nov., i stället skola börja d. 15 Okt. Det blir
icke kortare tid emellan d. 15 Okt. 1853 och d. 15 Okt. 1856
än emellan d. 15 Nov. 1853 och d. 15 Nov. 1856. På grund
af hvad jag nu och förut anfört, anhåller jag för min del vördsamtom
afslag å Betänk, och alt Hr Gr. o. Landtm, ville till det Högloll.
Ståndet framställa propos. på sätt Frih. Cederström redan
anhållit.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Det skäl hvarföre
Exped.Utsk. ansett sig icke kunna till uptagande i Riksdagsbeslutet
föreslå den dag för nästa Riksdags öpnande, som af 2:ne Stånd
blifvit föreslagen, är det att R. St. icke skulle ega Grundlagsenlig
makt att utsätta någon tidigare dag än d. 15 Nov. Härutaf synes
att Exped.Utsk. tillvällat sig en makt som det alldeles icke eger,
nemi. alt tolka och pröfva Grundlagarne, hvilken makt uteslutande
tillkommer Const.Utsk. och vi skulle således om ett sådant förfarande
gillades få 2:ne Const.Utsk. Att en sådan rättighet icke
tillkommer Exped.Utsk. visar sig tydligen dä man genomläser 28:de
§ Riksd.Ordn. der de Utsk. som hafva att bereda ärenderna finnas
upräknade, men der Exped.Utsk. icke finnes uptaget. Uti 34 §
Riksd.Ordn. heter det: "tilja It. St. heldre än alt tillsättaflera
Utsk., remittera sådana mål, sorn till visst Utsk. icke höra,
antingen till Besv.- o. Ekon.Utsk., eller till något af de öfriga
förut tillsatta Utsk., vore samina Utsk. pligtigt alt med
dess Utlåt, i enlighet med erhållen remiss inkomma, och bestämma
sjelfva ämnets beskaffenhet efter Grundlagen, men icke
den hvarje serskildt Utsk. i allmänhet updragna befattning,
huruledes ett mål i enlighet med B. St: rs deröfver tillhöriga
38
Den 11 April f. m.
beslutande-rätt bör afgöras.” Delta stadgande har ej afseende
pä Exped.Utsk. sora först omnämnes, i 36 § der äfven bestämmes
hvad dess åliggande är, nemi. alt upsätta R. Stras expeditioner och
anmäla dem till justering inora RiksStånden; dertill inskränker sig
Exped.Utsk:s makt. Om således någon betänklighet skulle upstå
huruvida R. St. egde rättighet att utsätta någon tidigare dag än d.
15 Nov., så är det klart att det icke tillkommer Exped.Utsk. utan
Const.Ulsk. att sig deröfver utlåta. Nu stadgar ,2:dra § Riksd.-
Ordn., såsom förut är nämnt, att: "R. St:r skola i kraft af Rikets
antagna Reg:sForm, hvart tredje är s a m m a rik o m ma.'' Då
nu Grundlagarne skola efter deras ordalydelse tillämpas, så lärer
häraf uppenbart följa, att dä R. St. sammankommit är 1853, så
skola de enl. Grundlagens föreskrift år 1856 åter sammankomma.
Men uti nyss nämnde § stadgas vidare: ”Uti hvarje Riksdagsbeslut
bestämma R. St. dagen, då de, till följe häraf äter santmanträdaP
Häraf kan väl icke någon annan förnuftig mening
dragas, än att R. St. skola bestämma hvilken dag år 1856 de skola
sammankomma, d. v. s. att de ega rättighet alt bestämma sä väl
den första som den sista dagen pä delta år. Det synes mig sålunda
som hade Exped.Utsk. ingalunda varit lyckligt då del velat inträda
på Const.Utsk:s gebiet, och tyda Grundlagarne. En af reservanterne
inom Utsk. har ock sökt visa, att någon sådan rättighet icke
tillkommer Exped.Utsk. utan att, derest betänkligheter hos någon
skulle möta, huruvida man hade rättighet att utsätta någon annan
dag än d. 15 Nov., sä måste ärendet först remitteras till Const.-  Utsk. för att der blifva i laglig ordning utredt. Någon sådan betänklighet
finnes likväl icke hos mig, enär jag anser Grundlagens ord
tydliga och klara.
1 fråga åter om lämpligheten af den dag, som hör utsättas,
tillhör jag deras antal, som anse d. 15 Okt. vara lämpligare än d.
15 Nov.; men icke derföre att det då är beqvämare att resa hit,
ty någon obeqvämlighet få väl representanterne underkasta sig då
det gäller rikets gagn, utan jag anser denna dag lämpligast derföre
att man kan fä anledn. att hoppas ett tidigare slut på våra
Riksdagar, serdeles om motionstiden derjemte inskränkes till 14
dagar. Då kunde Riksdagen redan d. 15 Nov. vara i full verksamhet,
och man kunde hoppas alt till d. 1 Juni få se ett slut
på Riksdagen. Ett sådant förhållande tror jag skulle vara mycket
gagneligt för Riket och isynnerhet för Riddarhuset, hvilket, såsom
en hvar vet, vid denna tid är så glest besatt, att der understundom
icke finnes 20 ledamöter.
För min del instämmer jag således uti och antager den inbjudning,
som ifrån BondeSt. inkommit.
Hr Bergenstråle, Claes: För ett Riksmöte, der Svenska
folkets representanter samlas för att afhandla så vigtiga ärender,
som der alltid förekomma, hör bestämmandet af dagen för dess
början icke vara beroende af sådana underordnade hinder, som här
blifvit framkastade, såsom jordbruket, resornas besvärlighet m. m.
För min del anser jag, alt, om Riksdagens början kunde blifva d.
Den 11 April f. m.
39
5 Sept., så vunnes derigenom ovilkorligen en stor förhoppning att
Riksdagen kunde vara slut innan d. 1 Maj det följande året. Då
således Riksdagen skulle blifva förkortad, kunde alla blifva belåtne,
emedan de derigenom förr finge återvända till sina hemorter. På
detta sätt skulle ej så många svårigheter, som nu, möta, att fylla
Ulsk:n med personer, som der stadigvarande qvarblefvo. Af dessa
skäl förenar jag mig med dem, som yrkat att dagen för nästa Riksdags
början må utsättas lill d. 15 Okt. 1856.
Frih. von Schwerin, Adam Otto: Jag får för min det
instämma i den reservation, som Hr Stolpe mot föievar:de Betänk,
afgifvit, och anser således, att motionen bordt behandlas afConst.-  Ulsk. Då jag fördenskull icke kan finna Exped.Utsk. hafva varit
rälta forum för motionens behandling på sätt samme reservant i
senare delen af sin reservation ådagalagt, får jag anhålla att, i fall
motionen remitteras till Const.Utsk., detta milt yttrande matte få
dit medfölja.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Riksd:sOrdn:s 2 § innehåller: ”R.
St. skola, i kraft af Rikets antagna Reg.F. hvart 3:dje är sammankomma.
” Om man nu räknar efter, så skall, emedan nu"ar:de
Riksdag började 1853, R. Stms nästa sammanträde ega rum 1856.
Innehölle Riksd.Ordn. att R. St. skola sammankomma hvarje år,
så skulle nästa Riksdag blifva 1854. Föreskref den äter hvart annat
år, sä skulle Riksdagen inträffa 1855. Detta är klart och tydligt.
Att Grundlagen så bör tolkas har R. o. Ad. visat derigenom, att
Ståndet, då motioner i motsatt syftning vid föreg:de Riksdag väcktes,
vägrade remiss å detsamma. Återstår nu att tillse hvilken dag
1856 nästa Riksdag skall börjas. Härutinnan stadgar Grundlagen
att R. St. ega att i Riksdagsbeslutet bestämma denna dag. Meningen
med detta stadgande, måste således vara den, att R. St.
ega att, under det årets lopp, då den nya Riksdagen skall sammankomma,
utsätta den dag, hvilken de anse för tjenligast. Så har
hittils skett och så måste det bli; ty om R. St. voro bundne att
sammankomma till ny Riksdag på samma datum, som den föreg:de
Riksdagen sammanträdde, så skulle, i fall K. M. ansåg Sig
tvungen att, på en för R. St. eljest otjenlig dag, sammankalla urtima
Riksdag, R. Stms nästa sammanträde enl. denna tolkning
komma att ega rum på denna otjenliga datum. Så har ofvannämnde
§ icke blifvit tolkad. Vid 1844 års Riksdag, hvilken
sammankom i Juli månad, ansågo R. St. sig ega full rättighet
att bestämma dagen för nästföljande sammanträde till d. 15 Nov.
1847. För min del kan jag icke inse hvarföre icke R. St. vid
denna Riksdag skulle hafva samma rättighet.
För att således öfvergå från frågan om rättigheten till frågan
om lämpligheten, så har Exped.Utsk. föreslagit d. 15 Nov. och
2:ne Stånd hafva antagit d. 15 Okt. Jag anser d. 15 Okt. vara
vida fördelaktigare än d. 15 Nov., ty då Riksdagen börjar sistnämnde
dag, slutar motionstiden vid jul-helgen. Riksdagsmännen
vesa då härifrån för att hemma öfvervara helgen, och icke något
arbete börjar förr än i medio af Jan., ty man tycker att då mo
-
40
Den 11 April f. m.
tionsiiden nyss är slutad, är det inte värdi att företaga något arbete,
förr än helgen passerat. Följden är den, att Riksdagen un
der
denna tid kan anses nplöst. Om deremot R. St. sammanträdde
i Okt. så slutade motionstiden i Dec. och arbetet inom Utsk:n
hann då komma i full gäng före jul. Det är sannolikt att helgen
då icke skulle förorsaka afbrott i arbetet. Det är äfven troligt, att
härigenom en betydlig afkortning af Riksdagen skulle upkomma.
Ser man nu på Riksdagsmännens beqvämlighet, och svårigheten
för dem alt vara ifrån sitt hem, så är det tydligt, att resorne
d. 15 Nov. äro vida besvärligare än d. 15 Okt. Då man far hemifrån
d. 15 Okt. så kan man komma hem en månad tidigare på
sommaren. Jag hemställer om det icke är bättre och förenadt med
mindre svårighet att vara frånvande tiden emellan d. 15 Okt. och
d. 15 Nov. än att vara hemifrån lika läng lid under sommaren.
Månne icke den frånvaro från hemmet, som man underkastar sig
pä hösten, mer än tillräckligt blir ersatt genom den tid, man får
igen på sommaren genom en tidigare hemkomst.
Man har slutligen sagt, att det icke borde fästas afseende
derpå att BondeSt.- antagit denna dag, ty man borde vara sjelfständig
och icke bry sig om hvad ett annat Stånd beslutit. Detta äten
åsigt, som skulle sönderbryta våra Riksdagar. För min del tror
jag det klokaste och lämpligaste vara, att såsom grundsats antaga,
att Stånden böra, så vidt sig göra låter, gä hvarandra till mötes. 1
detta fall synes det icke vara någon olägenhet för R. o. Ad. att gå
BondeStrs önskan till mötes; tvertoro, ly den dag nämnde Stånd
antagit är vida tjenligare än den, som förut varit bestämd.
På de nu af mig anförda skäl, får jag vördsamt anhålla om
propos. på d. 15 Okt., såsom dag för nästa Riksdags sammanträde.
Hr Adelborg: Då jag icke vill förlänga discussionen i af
seende
på sjelfva ämnet, som jag tror genom votering kommer alt
afgöras, så tar jag mig blott friheten alt till besvarande nplaga de
inkast, hvilka Gr. Lagerbjelke nyss framställt. Han sade att det
vore en ny åsigt, att icke det ena Ståndet borde fästa afseende pä
det andras önskan, emedan detta sätt att gå tili väga skulle sönderbryta
representationen. Jag har icke sagt att det ena Ståndet
borde sätta sig i bestämd opposition emot det andra, utan atl hvarje
Ständ bör ega så mycken sjelfständighet, att det icke faster afseende
på andra skäl, än de som äro fullt öfvertygande och förnuftiga.
Det är ju tydligt, alt inte kan det utgöra ett skäl för sjelfva
saken, att jemka sina åsigter efter ett annat Stånds beslut. Jag vill
äfven nämna, att om K. M. öpnade Riksdagen straxt efter R. Sl:rs
sammankomst å Riksdagsorten, så skulle 14 dagar derigenom vinnas.
Hvarföre dessa 14 dagar tilländalöpa utan arbete kan jag icke
förstå. Möjligtvis kunna de nyttigt användas, men jag tror äfven
att de kunna undvaras. I öfrigt vill jag icke tala något vidare öfver
sjelfva saken, emedan såsom jag förut nämnt, votering kommer
att ega rum.
Då här af en ledamot blifvit med en sarkatisk ton framställdl,
Den 11 A pr il f. m.
41
aU R. o. Ad. tycktes om våren hafva en serdeles lnst att fara sin
väg, så kan jag icke med tystnad förbigå ett yttrande af en person,
hvilken till följd af sin ställning lättast kan förklara denna
rese-lust. Såsom Ordförtde för R. o. Ad:s Elektorer har han sjelf
inom delta rum, för icke länge sedan, uttryckt den grundsats, att
då Suppleant väljes, är. man skyldig densamma den aktning, att,
när tillfälle erbjuder sig, insätta honom i Utsk. Det inträffar nu
med mången bland oss, alt sedan man blifvit invald uti Utsk. och
under årets lopp gjort sig hemmastadd med arbetet, så blir man
skiljd derifrån genom en ny inträdande Suppleant. Efter en månad
eller ö veckors förlopp blir man, oförklarligt nog, åter insatt uti
Utsk, Då man nu icke följt med arbetets gång så kan jag icke
inse huru man skall kunna vara Utsk. lill någon nytta. Detta sätt
att gä till väga vid Utsk:s tillsältningarne strider skarpt emot den
princip, ofvannämnde ledamot uttalat, och utgör anledningen icke
allenast till min, utan äfven mångens reselust. Hvad jag nu yttrat,
hade jag ämnat sagt, när jag härom dagen afsade mig en erbjuden
plats men afstod då derifrån; men nu deremot har jag blifvit tvungen
ali framföra detsamma, lill följd af den satiriska ton hvarmed man
yltrat sig öfver R. o. Ad:s rese-lust.
Hr .Printzensköld: Då jag förra gången hade ordet, glömde
jag alt nämna tvenne omständigheter, som äro af vigt för bestämmandet
af nästa Riksdags början, och hvilka både af mig och andra
talare blifvit förbisedde. Den första omständigheten är att Slatsrevisionerne
börja den 15:de Sept. och skola vara slutade d. 15Nov.
Bestämmer man nu Riksdagens början till d. 15 Oktober så kommer
densamma alt börjas innnan ännu Revisionen hunnit afslutas.
Jag tror att Revisionen eger rättighet att fortfara i trenne månader
eller till d. 15 Dec., men erfarenheten har visat, att genom anslrängdt
arbete Revisionen slutas till Riksdagens början. Man kan
hoppas att lika ansträngdt arbete hädanefter leder lill lika resultat
och att revisionen slutar vid Riksdagens början, om den
bestämmes till d. 15 Nov., hvaremot sådant blefve omöjligt i fall
densamme började den 15 Oct.
Den andra omständigheten är, att man onekligen belastar Konungens
Rådgifvare med vida större besvär, än man borde göra.
Det faller sig naturligt att ju oftare Riksdagarne inträffa, desto mera
lid nödgas Konungens Rådgifvare upoffra på behandlingen och beredandet
af de ärender, som skola blifva föremål för de K. M:s
Proposrr och Skrifvelser, hvilka skola komma under R. Stms öfverläggning.
Således skola dessa Rådgifvare hafva föga eller ingen tid
öfrig att egna åt handläggning af den mängd andra ärenden hvilka
inkomma, för att af K. M. pröfvas. I längden skulle följden ofelbart
blifva den, alt Konungens Rådgifvare blefvo så uptagna af förberedandet
af ärenden, hvilka skola beredas till Riksdagen, att de fingo
ingen tid öfrig att handlägga andra mål, hvilka till K. M. inkomma.
Hvad gagn sådant skulle hafva med sig, öfverlemnar jag till hvar
och en att afgöra. Jag lior att en stor skada derigenom upkommer
och att mången klagan skall höja sig deröfver att de ärenden,
42
Den 11 April f. m.
sorn man öfverlemna!' till sin Konungs pröfning, icke blifva afgjorda,
utan ligga flere år innan beslut öfver dem fattas. Det synes mig,
som R. Si. borde taga detta förhållande i öfvervägande och derefter
äfven rätta sina sammankomster. Jag har haft dessa båda omständigheter
lill ögonmärke då jag satt mig emot Riksdagarnes sammanflyttande,
emedan jag helst skulle önska alt det nuvande inlervallet
dem emellan blefve ännu längre utsträckt.
En värd talare har yttrat att man först i sednare tider kommit
öfverens om den rätta betydelsen af de ordalag, hvaruti 2:dra §
Riksd.Ordn. är affattad. Jag beklagar alt talaren icke i detta fall
vill taga någon lärdom från förflutna tider. Jag tror att den betydelse,
sorn man gifvit dessa ordalag sträcker sig icke längre än sedan
J840, dä deremot den betydelse, jag ansett ordalagen innebära,
omfattar först en liderymd af 50 år och sedermera tiden frän 1809
till 1840. En 80-årig conseqvent tolkning af denna ordalydelse
måste väl gälla mer, än en 10-årig. Jag uprepar hvad jag förut
yttrat att jag icke är så egenkär att jag tror min upfattning vara
den enda rätta ulan jag hämtar stöd för mitt omdöme från forntida
män och anser att de hafva haft tillräcklig skarpsinnighet att åt ordalagen
gifva en sådan tolkning, som de i sjelfva verket böra tolkas;
En ledamot har tillvilai Ulsk. att det till vallat sig en rättighet
som detsamma icke tillkommer, nemi. att tolka grundlagarne. Jag
bestrider riktigheten af denna hans åsigt. Exped.Utsk. hgr erhållit
remiss af motioner angående tiden för nästa Riksdags sammanträde.
Det var således Exped.Utsk:s skyldighet såväl vid denna som vid
alla föregående Riksdagar att afgifva Betänk, häröfver, och det måste
väl icke vara ett brott mot grundlagarne, om man från desamma
hemtar de skäl, man framställt till grund för sitt förslag. Också
har jag under discussionen icke hört någon enda af de talare, som
bestridt milt påstående, försöka att vederlägga riktigheten af de
skäl hvilka, hemtade från förflutna tider jag anfört. Man vill liksom
glömma hvad sorn förut egt rum och anser det icke vara mödan
värdi att efterse huru grundlagarne tolkades före 1840.
Jag vill icke vidare draga ut på tiden utan anhåller om bifall
lill Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Som jag är Stockholmsbo,
så är det för mig likgiltigt hvilken tid på året Riksdagen börjas,
och jag skulle icke hafva yttrat mig öfver ämnet om jag ej ansett
det vara af vigt för göromålen och för detta Stånd. Förslagets
grundlagsenlighet har Gr. Lagerbjelke, på ett tillfredsställande sätt
ådagalagt. Jag tror alltså att R. o. Ad. icke behöfver vidare höra
talas derom.
Beträffande sjelfva saken, har jag, både nu och tillförene hört
ledamöter af RiksSlånden anse Riksdagarnes begynnelse så sent på
hösten som i medlet af Nov. vara fördelaktigast, samt alt det
vore dem mycket obeqvämt att nödgas här infinna sig före den 15
Nov. Hufvudsakliga skälet utgör den redan omtalade tjenstehjonsflyttningen
i slutet af Och, hvilken de anse sig böra hemma öfvara.
Om R. St. skulle bestämma den 15 Oct. eller den 1 Nov.,
Dea 11 April f. m.
43
så blefve följden, att riksdagsmännen antingen måste vara här under
tjenstehjonsflyttningen eller ock afhålla sig från Riksdagen. Jag befarar
att del sisla inträffade med alltför många, samt alt laudtadeln
tomine alt saknas vid Bänkmans- och Elektorsvalen äfvensom vid
Ulskotls-iillsätlningarne. Jag fruktar att ärendenas behandling skulle
deraf lida betydligt.
Här bar omtalats huruledes Riksdagens tidigare början skulle
ganska betydligt påskynda göromålens fortgång. Men då R. o.
Ad:s ledamöter veta sig under motionstiden bär icke hafva någon
Riksdags-sysselsättning, utom den obetydliga, som då i plena förefaller,
så uteblifva, under Julens afbidande, flere än nu. Jag tror
således alt då ofvannämnde val i alla fall inträffa vid Riksdagens
början, så komma ärendena all afbrytas lika väl om Riksdagen börjas
i Oct. som i Nov. Efter Jul och under vintern, är detta
Ständ lämraeiigen talrikt. Det är först när värman om våren
kommer och längtan till landel blir alltför stor som man skyndar
sä mycket härifrån. Jag anser således den nu brukliga liden för
Riksdagens början vara den lämpligaste. Afven torde jag fä erinra
om det skäl hvilket Hr Printzensköld redan anfört, nemi. tiden för
Statsrevisionernas förrättande. De ledamöter af landtadeln, som väljas
(ill Revisorer äro i allmänhet mycket besvärade af detta updrag,
derföre att de skola infinna sig här vid medlet af Sept. samt
således skiljas hemifrån innan skörden vanligen är fulländad Om
detta ej vore händelsen vet jag icke hvarföre sä täta afsägelser skola
ega rum, som under de sednare Stäts-Revisionerna varit fallet. Följaktligen
tror jag alt den föreslagna förändringen är skadlig ej mindre
för R. o. Ad. än för Riksdagsgöromålen. Men för min en
skildta
del, har jag ingen bestämd önskan härutinnan, utan öfver
lemnar
åt de ledamöter af Ståndet, hvilka äro från landet, alf, i
delta fall, göra hvad dem bäst synes.
Frih. Cederström: Dä jag i min, Betänk, vidfogade, reser
vation,
afgifvit skälen för min hemställan, synas mig några särskilda
orsaker till mitt förslag icke behöfva efterfrågas. De finnas inför
R. St. öppet framställda. Jag har dermed icke fränträdt min öfvertygelse
om lagligheten af att utsätta en kommande Riksdag tre
är från en närvande Riksdags slut. Denna fråga är här leornad
alldeles ovidrörd, emedan förhållanderne ej syntes mig denna gången
påkalla vidrörandet af detta gamla tvisteämne. Då R. o. Ad. förra
gången dylik fråga förevar, ogillade min då uttalade åsigt i förevända
hänseende, torde det ej ä detta rum böra föras mig till klander
att jag, helst orasländigheterne ej syntes kräfva det, undvikit alt
ånyo upträda för besagde tillämpning af den omhandlade § i Riksd.-  Ordn. Mycket som är lagligt är ej derföre nödigt att yrka, och
jag påstår nu blott att intet lagligt hinder möter för det af mig
vid innevarande Riksdag framställda förslag; det ena är efter min
tanke lika lagenligt som det andra. Men låtom oss derföre tänka
på hvad som är nyttigast för lilfället. I detta hänseende hänvisar
jag åter till min nyss uplästa, från Ulsk:s åsigter skiljaktiga mening.
För öfrigt har min åsigt härutinnan blifvit så sakrikt och ut
-
t
44
Den 11 April f. m.
förligt framställd af flere aktade talare, att jag endast vill med några
ord ytterligare bemöta dem, hvilka senast baft ordet.
Hr von Hartmansdorff har nemi. befarat, att landt-adeln skulle,
om mitt förslag antoges, nödgas uteblifva från de vigtiga förättningar,
hvilka vid hvarje Riksdags början förekomma. Det synes mig
dock besynnerligt, att härvarande representanter af landt-adeln
icke skola i denna sak få vara sina egna målsmän. Ty de hafva
nästan mangrannt instämt i min åsigt, nemi. så många af dem,
som behagat yttra sig i ämnet. Visserligen har Hr Adelborg, sorn
bor 6 å 8 mil härifrån, icke delat min mening i denna fråga; det
tyckes således utgöra ett ensamt undantag från största antalet af de
från landet härvarande representanterna af R. o. Ad. Men skulle
än åtskilliga flera dela Hr Adelborgs åsigt, oell ehuru synnerligt
värde man bör sätta på den jordbrukande-Adelns tänkesätt i denna
och andra frågor, får man väl, i alla fall icke uteslutande länka på
landt-adeln; man måste äfven fästa något och icke ringa afseende
på de ledamöter af krigare-yket, hvilka finnas inom detta Stånd, och
hvilkas deltagande i allmänna angelägenheter är enl. min öfvertygelse
af lika mycken vigt, helst R. o. Ad:s ursprungliga betydelse är så
nära sammanflätad med krigare-yrkets karakter, som det är möjligt;
ty ridderlighetens idé och fosterlandsförsvarels på fosterlandskärleken
grundade idé ligga till grund för begge dessa institutioner. Jag
lägger således vigt derpå, alt det för militärer icke torde under
vanliga förhållanden möta någon svårighet att infinna sig här d. 15
Och, hvaremot excercis-mölen o. s. v. lära, på sätt erfarenheten hitintills
ofta ådagalagt, utgöra betydande hinder för deras vistande
här långt fram på våren och sommaren. Då jag är öfvertygad
derom, hvilket en talare äfven visat, att en betydligt tidigare början
af Riksdagen bör, enl. all Sannolikhet, framkalla en i samma män
annalkande afslutning af densamma, emedan de vigtgare ärenderna
hafva tidigare medhunnils, än nu är fallet, så vågar jag hemställa,
om icke det af mig framställda förslaget härutinnan äger en stor
fördel ?
Beträffande åter den särskildt omnämnde svårigheten i afseende
pä Stats-Revisionens medhinnande innan d. 15 Och, så får jag erinra
att R. o. Ad. redan valt personal till fullgörande af 1855 års
Revision, men också ensamt till densamma, emedan år 1856 ingen
serskild Stats-Revision skall sammanträda, alldenstund Revisionen
kommer ali verkställas af R. Stms StatsUtsk. Således utgör denna
förrättning för 1856 icke det ringaste binder för antagandet af milt
förslag. Jag vågar alltså förnya min hemställan om dess antagande
i förening med R. o. Ad:s biträdande af BondeSl:s härom aflålne
inbjudning.
Gr. Liljencrants: 1 sjelfva saken har jag icke något att tillägga
till hvad jag förut anfördt; men då en talare har upträdt och
inför Ståndet förklarat sitt missnöje med mig, såsom Ordfrde för R.
o. Ad:s Elektorer, så får jag, äfven med afseende å en åsigt, sorn
jag inför Ståndet framställt, anhålla att få uti R. o. Ad:s och den
värde talarens minne återkalla förhållandet.
Den 11 April f. m.
45
Jag yttrade mig nemi. i anleda, al väckt fråga, huruvida én
Suppleant i något af Utslcn kunde under en viss lid inträda såsom
ordinarie ledamot i ett Utsk., utan att förlora sin egenskap af Suppleant,
gil det vore svårt att erhålla Suppleanter i Utsktn med mindre
än att tillfälle bereddes dem alt vid ledigheter få såsom tjenstgörande
uti Utsk:n inträda. Ståndet godkände denna åsigt samt ansåg,
att en Suppleant kan uti tillfällig tjenstgöring inom Utsk. inträda,
utan att förlora sin egenskap af Suppleant.
Hvad beträffar den nämnde försummelse som blifvit lagd mig
lill last, så får jag uplysa, att Hr Adelborg vid Riksdagens början
blifvit af de dåvarande Elektorerne vald till Suppleant uti BankoUlsk.
, men han fann icke för godt att bibehålla denna plats, utan
afsade sig densamma. Det mä nu icke läggas de nnvande Elektorerna
lill last, om de allt hitintills saknat tillfälle alt betyga honom
sin aktning genom att invälja honom uti Utsk. Under en senare
tid, då jag såsom Ordfide för Elektorerna deltagit i valen, har Hr
Adelborg en gång blifvit utsedd till vikarie för cn ordinarie Suppleant,
hvilken under liden inträdde i Utsk., men till Suppleant har
Hr Adelborg icke blifvit invald. Jag har såsom Elektor icke handlat
emot Ii. o. Adis beslut oell icke heller, sä vidt jag vet, förbisett
den af mig uttalade åsigt; hvilket jag anhåller att fä uti Ståndets
och Hr Adelborgs minne ätet kalla.
Hr Tornerhjelm: Hr von Hartmansdorff har upträdt såsom
en förespråkare för landt-adeln och jag är honom visserligen tack
skyldig derför; men då jag, som sjelf tillhör denna landl-adel och
många med mig liktänkande ledamöter af densamma, i detta fall
hysa rakt motsatt åsigt emot Hr von Hartmansdorff, att nemi. d.
15:de October är en vida fördelaktigare dag för Riksdagens öpnande,
sä torde Landl-Adeln i denna fråga få vara sin egen målsman och
Hr von Hartmansdorff således ifrån fullkomligt neutral ståndpunkt
kunna taga denna fråga i betraktande, då jag hoppas alt äfven han
med sin röst skall bidraga till den föreslagna förändringen.
Hr Adelborg: Jag tror alt den fråga hvarom jag nu ämnar
yttra mig icke intresserar R. o. Ad. och jag vill derföre vara ganska
kort. Då Gr. Liljencrantz yttrade sin åsigt ang:de Suppleanter
i Utsk., så trodde jag att han åsyftade att de Suppleanter som en
eång blifvit invalde skulle vid val af ledamöter komma i åtanka för
0 O
att derigenom sättas i tillfälle att fortsätta de arbeten dé en gång
påbörjat. Detta synes mig äfven vara eli ganska naturligt sätt för
alt förmå personer att arbeta sig in i ämnet och sedan upmuntradem
att dermed fortfara, hvarigenom otvifvelaktig! en större enhet
1 arbetets gång skulle åstadkommas. Detta hade jag trott vara det
allmänna af hans åsigter, ehuru han nu har försökt att gifva det
en annan färg. Det är möjligt att jag häruti misstagit mig, men
jag tager mig då friheten fästa Hrr Elektorers upmärksamhet derpå,
att de visserligen skulle på aldra bästa sätt gå till väga om de
fästade del afseende vid Suppleanterne i Utsk:n, som jag un har
haft äran antyda, och jag tror att de skulle derigenom aldra bäst
förbereda möjligheten af att hvarje ledamot ställde sig så, att han
46
Den 11 April f. m.
kunde fortsätta sitt arbete vid Riksdagen, då lian der hade ett stadigt
arbete och icke behöfde skickas omkring från det ena Ctsk.
till det andra.
Gr. Liljencrantz har ytterligare lagt mig till last att jag icke
velat inträda i BankoUtsk., men jag har aldrig sagt alt jag icke
velat det; skulle sä äfven hafva varit förhållandet, så frågar jag
huruvida, i fall en person blifvit insatt uti ett Utsk. i föremålet för
hvars öfverläggningar hans föregide verksamhet icke kunnat förskaffa
honom några serdeles insigter, huruvida icke, säger jag, den
personen rätt upfattat sin skyldighet då han afsäger sig en plats,
som han icke kan fylla? Det är klart att om en person kommer
in uti ett Utsk. och icke är hemmastadd i de ärender, som der förekomma,
genom de göromål han förut handlagt, så skulle derigenom
så väl hans egen verksamhet såsom representant, som äfven
Utsk:s arbete uti mer eller mindre mån deraf lida. Derföre tror
jag, att R. o. Ad:s Hrr Elektorer skulle göra klokast uti att alltid
i Utsk:n invälja sådana personer, som genom sina lefnadsvrken
borde passa dit, och icke sådane som hysa en viss åsigt. Detta är
blott generellt tagit ocb något mera speciellt vill jag icke tillägga.
Jag skulle icke hafva yttrat dessa åsigter hvarken till den utsträckning
de nu fått eller till deras förra enkelhet, såvida jag icke blifvit
dertill upkallad genom de sarkastiska anfall här blifvit framkastade.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framstälde
Hr Gr. o. Landtm, att under densamma blifvit yrkadt dels bifall
till Exped.Utsk:s ullål. och dels att R. o. Ad., med antagande af
BondeSt:s inbjudning, målte besluta att dagen för R. Stms nästa
lagtima sammanträde bestämmes till d. 15 Okt. 1856.
Propos. lill bifall å Exped.Utsk:s förevar:de utlåt, blef härefter
framstäld och besvarad med starka Nej, blandade med Ja; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade med antagande
af BondeSt:s inbjudning besluta att dagen för R. Stms nästa
sammanträde till lagtima Riksdag bestämmes till d. 15 Okt. 1856,
samt efter denna propos:ns besvarande med starka Ja jemte åtskilliga
Nej, förklarade det han funnit Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr Adelborg begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos..
Den, som bifaller Exped.Utsk:s utlåt. A? 7, ang:de bestämmande
af dag för R. St:rs nästa lagtima sammanträde, röstar:
Ja;
den del ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad., näfed antagande af BondeShs inbjudning,
att dagen för R. Stms nästa sammanträde till lagtima
Riksdag bestämmes till d. 15 Okt. 1856.
Den 11 April f. m. 47
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sora
följer:
Ja — 23.
Nej — lil.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 5 och 8 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 66, aDg:de regleringen af utgifterne under
RiksStatens Första Hufvudtitel.
Föredrogs ånyo StatsUtsk. d. 5 och 8 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 67, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Andra Hufvudtitel.
Della Utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, ang:dc väckta motioner om förbättrade lönevilkor
för Just.-Rudcn.
H. Ex. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf: Den förhöjda aflöning
för Högsta Domstolens ledamöter, som nu blifvit föreslagen,
är i hög grad billig och med embetcts vigt och värdighet öfverensstämmande.
Då StatsUtsk. funnit alt Statens tillgångar medgifva en
sådan utgift, hemställer jag äfven att hvad Utsk. föreslagit måtte af
R o. Ad. bifallas.
Gr. von Platen, Baltzar: Att bedöma tillräckligheten af
de löne-inkomster, som blifvit den ene eller andre beredde, är alltid
ett högst otacksamt och grannlaga förelag, och att bedöma hu
ruvida
de löneinkomster som för vissa tjensters bestridande blifvit
afsedde äro tillräck lige eller icke fordra en större sakkännedom än
den jag uti ifrågavande fall besitter. Det är ock icke uti någotdera
af dessa fall som jag vill taga mig friheten fästa upmärksaraheten
på den fråga, som nu är under öfverläggning.
Ehuru det äfven förefaller mig nyttigt, att dessa löner höjas
till det föreslagna beloppet, sä vill det likväl synas mig som skulle
det pensionsbelopp, som dermed har sammanhang, vara väl högt
tilltaget, jemförd! med de fleste öfrige pensioner här i landet; men,
såsom jag nyss nämnde, öfverlemnar jag åt dem, som äro i bättre
tillfälle att sådant bedöma, alt häröfver sig yttra. Hvad jag velat
anmärka, är det i min tanke origtiga uti den af StatsUtsk. hyllade
princip, att förhöjning eller förändring uti Statens tjenstemäns löner
skall beredas icke genom K. Propos:r utan genom förslag af enskilde
personer. Jag vill icke, såsom en talare uti en föreg:de fråga, åberopa
exempel ifrån Frihetstiden, utan jag tror tvertom att sådant
allt för mycket påminner om många förvillelser under denna lid,
som ingalunda förtjena |alt efterföljas. Del synes temligen ögon*
48
Den 11 April f. ni.
skenligl alt det fordras omdöme och sakkännedom för att kunna
bedöma huruvida en embetsman är lönad efter förtjenst elier icke,
och huruvida en löneinkomst är sådan att den framkallar skicklige
personer till tjenstens beklädande. Jag lager för gifvet att detta
omdöme och denna sakkännedom i främsta rummet finnes hos dessa
embetsmäns högsta förmän eller Regeringen, hvaraf synes mig vara
en gifven följd, alt då Regeringen icke ansett lämpligt att föreslå
någon sådan löneförhöjning, som den ifrågavartde, vore det icke eller
lämpligt att på enskild motionärs framställning bevilja densamma.
Jag anser sådant till och med vara skadligt, emedan det nästan
kunde komma den underordnade att tro det han hade andra förmän
än deni, som enl. lagen åro det. Jag tror mig icke behöfva
uttrycka huru mycket jag önskar del Parlamentariska styrelsesättet,
men att gå ända derhän att Riks-församlingen skulle, oberoende af
Regeringen, bestämma emhetsraännens löner, anser jag vara allt för
långt gånget i denna riktning och gränsande mera till sjelfsvåld än
till ordentlig styrelse. Dessutom är del äfven en annan princip,
som jag tror all SlalsUtsk. hade bordt något mera iakttaga vid behandlingen
af denna fråga. Man kan nemi. taga för gifvet — åtminstone
har sådant många gånger blifvit framslälldt ulan att motsägas
och många handlingar ifrån Regeringen gifva anledning till
denna förmodan — att en förändring af vära rättegångsverk är af
behofvet påkallad. Jag känner icke huruvida någon sådan förändring
af Högsta Domstolen är i fråga, men jag tager för gifvet alt det
skulle mola ganska stora svårigheter all väcka dessa förändringar
inom den öfriga delen af denna administration om man förut försvårat
denna organisation inom den högsta delen af detta embetsverk,
nemi. Högsta Domstolen. Det är i första rummel naturligtvis
rätt att bifalla alla billiga anspråk i afseende pä löneinkomster, men
förbehåll böta då dervid göras med afseende på de förändringar vid
tjensternas skötande, som kunna komma i fråga, då i samma mohn
som löneförbättringar beredas man försvårar de förändringar, som
kunna finnas vara af nöden, men jag tror att icke någon annan
än Regeringen gerna kan vara i tillfälle alt bestämma huruvida
missföi hållande i ett eller annat afseende genom ett partiellt förökande
af lönerna kan upkomma. Dessa förhållanden tror jag icke
af någon kunna bestridas, och då jag på dessa grunder anser de
af enskildt motionär föreslagne löneförhöjningarne vara olämplige,
anhåller jag vördsamt att R. o. Ad. mätte ogilla desamma.
Frill. Åkerhjelm, Carl: Den siste värde talaren har yttrat
sig deremot att SlalsUtsk., på grund af enskild motionärs yrkande,
föreslagit förhöjning uti Justitiae-Rådens aflöning, och har på samma
gång förklarat sig vara en vän af det Parlamentariska styrelsesättet.
Med anledn. häraf tager jag mig friheten hemställa huruvida båda
dessa yttranden slå tillsammans; ty om man skulle antaga alt StatsUtsk.
endast skulle- föreslå löneförhöjningar på grund af K. Propostr
och icke med anledn. af enskilda motioner, så skulle man ju igenom
antagande af denna grundsats afklippa den enskilde motionärens
-
Den 11 April f. m.
49
rens räll alt göra yrkanden i löneförhöjningsfrågor. Man har vid
föreg:de Riksdagar iakttagit samma sätt alt gä tillväga som nu, och
jag tror alt de åberopade principerna i sådana frågor blifva svåra
att följa, enär vid lönebeslämningar alltid måste såsom grund antagas
de nuvande lönerna äfvensom de fordringar man gör på embetsmannen.
Jag yrkar således bifall till nu föredragna puukt af
StalsUlsk:s Betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Gr. von Platen har ifrågasatt
behöfligheten af den löneförhöjning, som blifvit åt Just.-  Råden föreslagen. Man torde för henne icke behöfva anföra något
bättre skäl, än den omständigheten alt domarne i lägsta instansen,
nemi. Häradshöfdingarne, icke sällan äro bättre lönade än Rikets
högsta domare. Detta är ett alldeles förvändt förhållande. I st. f.
att underdomaren skulle önska befordran, så har han merendels
icke denna åstundan; utan tvertom skulle Just.-Råden önska åtnjuta
Häradshöfdingars beqvämlighet och löner. Derest samhället
icke rättar detta missförhållande, så måste det inträffa att de högsta
platserna icke sökas af dem, som hafva de högsta insigterna och
förmögenheterna. Hvilken faller ett sä förvändt förhållande till last,
om icke lagskipningen och samhället? Del år verkligen förunderligt
att Just.-Räds-embetet kunnat erforderligen besättas uuder det
alt lönerna varit så klena som xde ännu äro. Frågan huruvida den
lönförhöjning, som åt Just.-Råden föreslagits, är behöflig eller
icke, lärer förmodligen ej vara svår för Gr. von Platen alt sjelf afgöra
då han nyligen varit Stats-Råd, och således nogsamt vet hvad
det kostar en hög embetsman att lefva i hufvudstaden.
Den värde talaren har äfven funnit pensionsråtten nog högt
tilltagen. Men R. St. beviljade vid sista Riksdagen åt Hofrättspresidenterna
lika stor lön som den, hvilken nu blifvit åt Just.-Råden
föreslagen, samt i följd deraf lika stor pensionsrält som den nu för
Just.-Råden ifrågastälde. Om R. St. funnit dessa löner och pensions-belopp
vara lämplige för HofRätts-Presidenler, som äro domare
i 2:dra instansen, sä måtte samma löner och pensioner ej heller
vara för stora åt Just.-Råden, sorn i högsta instansen döma öfver alla
och jemväl pröfva de domar, hvilka af Hof-Rätterne utfärdas. Det
är för öfrigt enl. min öfverlygelse ett stort misstag att göra en så
betydlig skillnad mellan embelsmännens löner och pensioner, som för
närvande eger rum i hänseende till Just.-Råden. Det är klart att,
om denna skillnad är alltför slör, så nödgas embetsmannen, i anseende
till sina familje-föi hållanden och sitt antagna lefnadssätt, alt,
så länge som möjligt, upskjuta afskedstagande^ Hvad blir då följden?
Jo! att embetsmännen sitta längre qvar än de sjelfve skolat
önska och för samhället nyttigt är. Detta har föranledt andra samhällen
att förklara, det embetsman kunna, när de hunnit till en
viss ålder, 65 eller 70 år, åläggas att taga afsked med pension.
Sådant har till och med blifvit stadgadt i fråga om domare. Att
Sverige, längre än andra samhällen, skulle bibehålla gamla embetsman,
kan icke annat än lända dem sjelfva till skada och det all6
H. 4
so
Den 11 April f. m.
männa lill mehn. Det är en klen hushållning alt dä fråga är om
800 R:dr för ett Jusf.-Råd se mera på dessa penningar än derpå
alt Riket har fullt arbetsföre mån på så vigtiga platser.
Man har anmärkt att utan Kongl. Propos. borde n ingen förhöjning
i embetsmäns löner af R. St. beviljas. Frih. Åkerhjelm har
redan anmärkt alt om detta vore riktigt, så skulle motionsrätten för
enskilde riksdagsmän vara dem betagen eller utan betydelse så vidt
löneförhöjningar vidkommer. Della har icke varit grundlagens mening
och följaktligen bör ingen så långt sträcka sina anspråk. Skälet
hvarföre Konungen icke föreslagit denna förhöjning är utan tvifvel
det, att Han hvarken för civile eller militäre embetsman velat äska
några löneförhöjningar innan den betydliga för HofRätterna, hvarmed
en grundläggande början gjordes, hunnit blifva genomförd. Till
denna åtgärd har man varit tvungen emedan Lagmans- och Kärn*
ners-Rätterne indragits. Delta förhållande är ännu icke fullständigt
ordnadi såsom man ser i en af delta Betänk:s följande punkter. Ett
par undantag äro likväl gjorda, hvaribland ett för Revisions-Sekrelme,
emedan man anser sig böra förbättra lönerna åt dem, som äro föredragande
i Högsta Domstolen. Men detta är just ett skäl för mig, att tänka på
dem som der äro afgörande. Förvaltande embelsmyndigheter finnas äfven
åt hvilka Konungen föreslagit löneförhöjning, nemi. Landt-Stalernas.
Men R. o. Ad. torde erinra sig, det förslaget att gifva dithörande
tjenstemän ökade löneanslag är gammalt; och jag anser för en olycka
att man så länge dröjt att bevilja det. Men derföre att felaktiga
löneförhållanden ega rum annorstädes än i Högsta Domstolen bör
man väl icke bibehålla dem på en så nphöjd plats.
Det säges att man icke borde hafva gjort några ändringar i
Högsta Domstolens löneförhållanden, innan man börjat med förändringar
i ärendenas behandling. Om denna berodde på löneförhöjni
ng, så kunde sådant möjligen med något skäl anföras. Men hon
kan icke företagas utan en motsvarande ändring i Gmndlagarne hvilken
icke blifver hastigt fulländad. 1 alla fall äro lönebeloppen för Just.-  Råden så ringa, att någon fara, det de genom den föreslagna förh
öjningen blifva för stora icke är för handen. Jag anhåller således
a't R. o. Ad. malte bifalla denna punkt af Siatsötskts Betänk.
Hr Printzensköld, Garl: Det är en erfarenhet som hvarje
enskildt man lärer ega att om man vill hafva skickliga, pålitliga och
och verksamma tjenare, så måste man aflöna dem väl. Ar nu detta
förhållande en sanning inom del enskilda lifvet, så lärer man svårligen
kunna bestrida att ju icke samma förhållande äfven eger rum
i det allmänna. Vill således Staten hafva skicklige, pålitlige och
verksamme tjenstemän, så måste också Staten gifva dem en aflöning,
som icke allenast motsvarar den möda de nedlägga på sitt arbete,
utan äfven sätter dem i tillfälle att någorlunda omsorgsfritt kunna
framlefva sitt lif. Denna sats är i sin allmänhet tillämplig på alla
Statens tjenstemän, men som desse äro indelade i vissa grader, så
kan äfven satsens tillämpning i någon mån tåla modifikation, men
en sådan modifikation kan omöjligen tillämpas då det är fråga om
Statens högsta embeten och då det är fråga om att på dessa platser
Den 11 April f. m.
51
skaffa embelsmän sorn ega de insigter och den förmåga, som samhällets
alla individer ega rätt att hos dem fordra. Till dessa höga
platser lärer väl ingen kunna neka alt Jnst.-Råds-platserna böra
räknas. Detta embete är det som mest ibland alla ingriper i de
enskilda rättsförhållandena, emedan de domar, som derifrån utgå
ovilkorligen hafva en sådan följd. Det är då högst nödvändigt att
så aflöna dessa embelsmän alt de ypperste män inom det juridiska
facket eftersträfvar denna plats. Sådan som aflöningen för dessa embeten
nu är beskaffad, lärer väl ingen kunna bestrida att ju icke
dess ringa belopp hindrar många af de ypperste män att mottaga
de anbud å dessa platser som möjligen kunna göras dem. Det saknas
derföre icke eller exempel uppå att desse höge embetsman för
att kunna ega en sådan utkomst, som embetets värdighet kräfver,
understundom måste nedlåta sig till att emottaga enskildta updrag,
hvarutaf de kunna skörda någon fördel. Del vore önskligt om man
kunde komma derhän att dylika förhållanden för framtiden uphörde.
Jag tror likväl icke att den lön, som här är motionerad, är tillräcklig
till att upfylla det åsyftade ändamålet, men det är dock bättre
alt gifva dem någon tillökning, än att, såsom en ledamot föreslagit,
helt och' hållet afslå den, och för min del tillstyrker jag således
bifall till denna punkt af Utsk:s Betänk. Derigenom kan man få
anledn. till den förhoppning att desse höge embetsman åtminstone
hafva ^så pass tarflig bergning att de icke på andra vägar behöfva
söka den tillökning uti inkomster som de nu möjligen, om de icke
hafva enskild förmögenhet kunna vara i behof utaf. Del kan äfven
blifva en upmunlran för desse embetsman att mera än som man
nu kan antaga vara händelsen använda liden till ärendenas handläggning,
så alt man omsider kunde komma till det lyckliga förhållande
att de täta voteringar, som nu snart sagdt dagligen i Högsta
Domstolen inträffa, icke så ofta skulle komma i fråga, hvarigenom
lagskipningen lider och den högsta instansen icke bibehåller det anseende
och det förtroende i det allmänna som den borde ega och
hvartill den vore berättigad. Jag tillstyrker bifall till denna punkt
af Betänk.
Gr. von Platen: Jag anser mig vara berättigad att upträda
till försvar för hvad jag nyss yttrade, enär en värd talare gifvil en
helt annan tydning åt mina ord än jag tror alt de förtjena. J3g
tror att jag började med att temligen tydligt reservera mig emot
all håg alt ingå i någon pröfning huruvida de föreslagna lönerna
vore för stora eller för små för de embetsman åt hvilka de skulle
beviljas, och jag tror således att denna sak här icke bordt förekomma.
Jag har deremot sagt all det icke vore princip-enligt att
på grund af enskild motion anslå löneförhöjningar dem K. M. icke
ansett vara af behofvet påkallade. Det har icke varit mig oväntadt
att samma värde talare skulle hafva skäl för livad han anfört då han
väckte motionen, men jag kan vid detta tillfälle, såsom det olyck
ligtvis
ibland handt mig, icke taga för så alldeles gifna alla de skäl
han för sin mening anför. För att nu blott vidröra ett eller an
4*
-
52
Oen 11 April f. m.
nät, får jag hemställa huruvida det är alldeles afgjordt att, om denna
löneförhöjning beviljas, alla de fördelar den värde talaren förespegla!
verkligen skola derigenom upnås. Ar det först och främst afgjordt
att Just.-Råden skola få den utkomst de behöfva och att de skickliga
embetsmän i landsorten, som till dessa platser kunna komma i
fråga, skola antaga dem endast om löneförmånerna blifva förbättrade?
Jag hemställer till den värde motionärens eget bedömande, huruvida
han tror att en eller annan celebritet i landsorten afhållits ifrån alt
blifva Just.-Råd endast deraf att del faltats eit eller annat 100:detal
i lönen? Jag tror det icke. Ar det genom de högre pensionerna
afgjordt att desse embetsman verkligen mera än andra skola
afgå så snart de icke längre med full kraft kunna skola sina embeten?
Jag antar icke eller detta. Ilvad jag ansell för riktigt är
att man gerna må höja lönerna men att man sätter dem i sammanhang
med sådana vilkor som både motionären och jag och hvarje
tänkande menniska bör önska. Det är derföre att icke delta blifvit
iakttaget, som jag har ansett det vara för tidigt att bevilja de löneförhöjningar,
som här blifvit föreslagna.
Man har äfven anmärkt alt det stöde illa tillsammans med ett
parlamentariskt styrelsesätt, att icke lönerna till Statens tjenstemän
borde beviljas till följd af enskildla motioner. Jag vill icke ingå
uti någon långvarig discussion härom, men jag tror att om vi se på
vårt eget s. k. icke parlamentariska styrelsesätt och jemför det med
Englands konstitutionell parlamentariska, sä skola vi der finna
en vida starkare disciplin än här och i andra länder der icke
det parlamentariska styrelsesättet finnes, och jag ber således att få
bibehålla min öfvertygelse att det står ganska väl tillsammans med
ett parlamentariskt styrelsesätt alt hvar och en håller sig inom de
gränsor, som för honom blifvit utstakade.
På de grunder jag förut anfört anhåller jag om ålerremiss.
Hr von Hartmansdorff: Gr. von Platen har frågat om de
åsyftade fördelarne verkligen skulle vinnas genom de löneförhöjningar
jag föreslagit och StalsUtsk. tillstyrkt. Om det icke lyckas, så står
det Gr. von Platen eller hvilken som hellst öppet alt föreslå mera.
Men jag har icke vågat sträcka mitt förslag längre och tror mig
hafva haft rätt deri, emedan min inskränktare hemställan ändock
rönt motsägelser.
Gr. von Platen frågar vidare om det är någon säkerhet för alt
vederbörande embetsman afgå i råttan tid, när de få högre pensioner.
Det kan visserligen hända alt de ändock icke göra det; men
det är mera troligt att så sker om de fä högre pensioner än om
de icke erhålla sådana. Det bästa vore visserligen om man tillställde
så som fordom med Stats-Sekreterarne och ännu med Just.-Kansleren,
att de vid sin afgång finge hela lönen i pension, ty då vore
afskedstagandet så mycket säkrare. Men jag har icke vågat frångå
den regel som R. St. antagit i afseende på StatsRåd, HofRätts-Presidenter
och andra höga embetsman.
Hr C ederschiöld, Rob. Theophron: Det skål Lisk. för
den ifrågavar:de löneförhöjningen anfört, nemi. alt Högsta Domsto
-
Den 11 April f. m.
53
lens ledamöter fått trägnare göromål, är enl. min tanke icke dertill
verkande. Detta skäl är väl icke bestämdt uttryckt i denna punkt,
men man ser att det har legat till grund för Otsk:s beslut då man
läser den näst följande der det heter alt Jusl.-Kanslerens göromål
icke i samma mån tillvext som Just.-Rådens. Förhållandet är enl.
min öfvertygelse det, alt Högsta domstolens ledamöter ingalunda fått
förökade göromål, ty de voro redan förut så fullt sysselsatte som af
desse embetsman kunnat fordras. De äro nemi. 5 om icke 6 dagar
i veckan från kl. 10 till kl. 2 sysselsatte med sådane mål som
i högsta måtlo taga eftertankan i anspråk, nemi. med att afhöra
föredragningen af ofta högst invecklade tvister. Sedan man afhört
en sådan föredragning uii 4 timmar kan man i allmänhet ingenting
mera uträtta på den dagen, och den som har försökt det skall säkerligen
vitsorda att man deraf blir så ansträngd alt man icke kan
arbeta mera. Jag anser således alt Högsta Domstolens ledamöter
hafva varit och äro fullt så myckel sysselsatte som de gerna kunnat
vara. Deras arbete har således icke blifvit trägnare än förut ehuru
målens mängd har tillvext. Följden häraf blifver nemi. endast den
att balansen utaf oafgjorda mål år ifrån år blir större. Jag skulle
hafva ansett det för en slör lycka om i sammanhang med denna
fråga rörande löneförhöjningen hade kunnat vidtagas en sådan organisation,
att denna balans hade försvunnit, ty det är icke nog med
att rättvisa erhålles om 5 å 10 år, utan den bör på kortaste möjliga
tid erhållas för att verkligt gagna. Sådant oaktadt anser jag
det likväl vara af högsta vigt alt löneförhöjning beviljas Högsta
Domstolens ledamöter af del skäl alt de högste domare vi ege
i landet måtte komma i den ställning alt de ega sin bergning utan
alt behöfva i någon mån sysselsätta sig med enskildta updrag, vare
sig förmynderskap eller af hvad beskaffenhet sorn hellst. Detta är
enligt min öfvertygelse del vigligaste af allt för rättvisans gång och
derför kan man icke npoffra för mycket. För min del skulle jag
således tro alt R. St. handla illa både emot sig sjelfva och emot
Svenska folket om icke en förhöjning beviljas hvarigenom Högsta
Domstolens ledamöter kunna berga sig utan att behöfva åtaga sig
enskildta updrag. Om de ändock åtaga sig sådane updrag efter er
hållen
löneförhöjning så kan opinions-nämnden emot dem med rättvisa
tillämpas hvilket den nu icke kan. Jag yrkar bifall till denna
punkt af Utslcs Betänk.
Hr Gr. o. Landlmis härefter lill bifall å Ulsk:s i förevartde
punkt gjorda tillstyrkande, besvarades med starka Ja jemte några
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
2:dra punkten, ang:de ifrågastäld tillökning i den för
Just.-Kansleren bestämda lön.
Hr von Hartmansdorff: Ulsk. har här anfört att Just.-  Kanslerns göromål icke hafva tillväxt i samma mån, som Just.-Rådens.
Härom kan jag icke bestämdt yttra mig. Men jag skulle tro
att då Just.-Rådens arbete är inskränkt lill vissa dagar i veckan: så
54
Den 31 April f. m.
är händelsen sådan sora Hr Cederschiöld yttrat, nemi. att deras arbete
blir ungefär detsamma om än målens mängd är större. Följden
är den att en mängd mål ligga oafgjorde från det ena äret till det
andra. Med Just.-Kanslern är förhållandet, alt han icke såsom Just.-  Råden har några vissa arbets-månader och dagar samt vissa timmar
på dessa, utan hans hela lid är öfverhufvud uptagen af embetets
skötande. Det är sålunda troligt, alt för honora hafva göromålen
snarare tillväxt än för Just.-Rådén. För min del har jag likväl icke
fästat mig vid dagsverkandet om jag så må säga, utan jag har
fästat mig dervid att frågan rörer ett af de högsta embeten i riket.
De kunskaper och den skicklighet som erfordras för att vederbörligen
bekläda det äro sä stora, att Slaten bör gifva en motsvarande
upmuntran åt sina dugligaste män att söka del. Just.-Kanslern i
Sverige svarar emot hvad man i andra länder kallar General-Advokat,
Generat-Prokuralor, Kronans Jurist o. s. v. Han är den Jurist
med hvilken Regeringen rådgör i vigtiga juridiska ärenden. Man
kan invända alt det är nog när Regeringen har en Jurist uti Just.-  Stals-Ministern och möjligen ännu flera ibland Konungens öfriga
Rådgifvare. Men enhvar sorn vet huruledes Konungens Rådgifvare
dagligen äro uplagna af löpande förrättningar och dessutom måste
öfvervara hvarandras föredragningar, han vet också att desse embetsman
icke hafva tid och rådrum nog att ingå i de vidsträckta
historiska och vetenskapliga undersökningar som understundom fordras
i kinkiga juridiska mål. Behöfdes icke någon Kronans Jurist
i Sverige så borde hela embelet afskaffas. Men om det behöfves
så bör dess innehafvare vederbörligen aflönas. Det är ur denna
synpunkt, som jag har yrkat förhöjning af Just.-Kanslerens lön till
likhet med Just-Rådens och HofRälts-Presidenternek, med hvilka han
alltid varit satt i jemnbredd.
Jag får, på dessa skäl, anhålla om återremiss.
Hr Cederschiöld: Då Utsk. för afstyrkande af motionen icke
haft annat skäl att åberopa än att det icke blifvit visadt att Just.-  Kanslerens göromål ökats i samma mån som Just.-Rådens, så tror jag alt
äfven detta skäl saknar grund, ty om det förhåller sig så i afseende
på Jnst.-Råden som jag förut nämnt, nemi. att de förut varit
så sysselsatte att de icke kunnat få någon tillökning i göromålen,
så följer ju häraf äfven ali de icke erhållit någon tillökning i göromål
utan endast tillökning i målens antal, nemi. de oafgjordes antal;
men hafva nu icke Just.-Råden erhållit tillökning i sina göromål
så kan man ju icke fästa sig dervid att det icke blifvit visadt
alt Just.-Kanslerns göromål i samma mån tillvext. Nu lärer likväl,
efter de uplysningar jag erhållit, förhållandet verkligen vara sådant,
alt Just.-Kanslern har fått tillökning i sina göromål. Det skäl som
blifvit anfördt för afslag af motionen borde således tvertom verka till
bifall af densamma. Då nemi. Just.-Kanslern fått förökade göromål
men icke Just.-Råden, så torde det utgöra ett skäl till all gifva honom
förökad lön, när man gifvit sådan tillökning åt Just.-Råden
För öfrigt instämmer jag med Ht von Hartmansdorff deruti att jag
Den 11 April f. ni.
55
anser, ali en embetsman, på den plats som Just.-Kanslern, åtminstone
borde aflönas med det belopp som bär år föreslaget.
Frih. Åkerhjelm: Den siste värde talaren har utgått derifrån
alt han ansett det vara ådagalagdt alt Högsta Domstolen icke
fått tillökning i göromål på samma gäng som han erinrar att antalet
af målen ökats. Härpå stöder han hela sin bevisning, men då man
utgår ifrån orikliga premisser händer det ofta att man kommer lill
oriktig konklusion. Jag ber att få anföra ett annat skäl som kanske
skall bevisa att Just.-Kanslern nu icke har så många göromål som
han fordom haft, ty genom Departemental-Styrelsens införande befriades
han ifrån sin skyldighet alt vara närvarande i Konungens
SlatsRåd, och det har verkligen icke blifvit inom Utsk. ådagalagdt
all Just.-Kanslerns göromål så betydligt tillvuxit. Dessutom ber jag
att få fästa upmärksamheten derpå att Statens tillgångar måhända
icke äro så stora att de kunna tillfredsställa alla möjliga anspråk.
Af dessa skäl yrkar jag bifall till nu föredragna punkt af
Utsk:s Betänk.
Frih. Cederström, Hildolf: Då jag inom Utsk. biträdt
ifrågavande hemställan, anhåller jag att äfven nu med min röst få
biträda densamma och, med afseende å hvad deremot blifvit anmärkt,
anföra några ord.
Vigten af ifrågavarule embetsmans tjenstegöromål är ej af någon
förnekad, ej heller billigheten deraf, att löneförmånerne må
afpassas efter göromålens tillväxt, der sådan kan visas i märkligare
måtto hafva egt rum. En sanning måste dock, på sätt Utsk. anmärkt,
det visserligen vara, alt det icke blifvit hos Utsk. styrkt eller
bevisadt, att Just.-Kanslerns göromål i samma mån tillvuxit,
som Just.-Rådens, huru olika man än i detta fall här upgifvit. Vare
detta sagdt, utan allt tvifvelsmål om sanningsenligheten eller trovärdigheten
af dessa upgifter. Utsk. har haft skäl att ega dem bestyrkta,
och de hafva icke ens varit till ungefärligt innehåll omnämnda
iuiill denna stund, då de först i ändamål att verka till en
älerremiss oss delgifvas. Sådant är likväl ej, enl. mitt förmenande,
rätta sättet för att bereda framgång åt en fråga.
Jag anhåller dernäst, alt få fästa upmärksamheten på en annan
omständighet, som i väsendtlig mån synes mig tala för bifall
till ifrågavar:de punkt af Utsk:s Betänk. Om man nemi. -vill jemföra
Just.-Kanslerns ställning med Just.-Rådens, så befinnes, att
det belopp, som ses å stat uptaget, är allt, hvad desse sednare
hafva i löne-inkomst; då den förre deremot, enl. sin instruktion,
årligen anställer resor inom riket för att undersöka lagskipningens
tillstånd o. s. v. och hvarvid ersättningen för det ej obetydliga
antal hästar, hvartill han efter resc-reglementet är berättigad, tordo
öfverflödigt betacka resekostnaderna; hvarigenom således det öfverskott,
han eger rätt alt upbära, torde i märkbar mån kunna antagas
såsom årlig tillökning i den här uptagna summan af ifrågavande
embetsmans inkomster.
Jag bestrider för öfrigt visserligen icke motionärers rätt, att få
af R. Strr pröfvadt, allt hvad sorn legat inom deras grundlagsenliga
56
Den 11 April f. m.
befogenhet att föreslå, och undantager ingalunda derifrån, i likhet
med hvad en värd ledamot nyligen för sin del ansåg sig böra göra,
kathegorien af motionerade löne-förhöjningar; men jag anser endast,
del man i sådana fall måste med den största varsamhet förfara,
och det är just hvad SiatsUtsk. efter mitt förmenande, härvid
iakttagit.
Af dessa anledmr hemställer jag, alt den ifrågavar:de punkten
måtte bifallas.
Hr Cederschiöld: För att kunna bedöma huruvida Just.-
Kanslerns göromål tillvuxit i samma mån som Just.-llådens måste
man väl hafva utredt att desse sednares “öromål verkligen tillvuxit.
Men om det nu icke kan bestridas alt så icke är förhållandet, hvilket
jag förut ådagalagt, så^blir ju resultatet sådant sorn jag har velat
framställa det. Frih. Åkerhjelm har trott sig finna en inconseqvens
deruti att jag kunnat påstå att Just.-Rådens göromål icke
ökats ehuru ärendenes mängd tillvuxit, men jag. tror att Frih:rf
skulle blifva med mig deruti ense om han betraktar hurudane deras
göromål äro. Om de inkomna målen fördelades på Just.-Råden såsom
uti andra domstolar tillgår, så skulle man kunna säga att deras
göromål ökats i samma män som de inkomne ärendernes antal
tillvuxit; men så är icke förhållandet, ty målen fördelas icke emellan
Just.-Råden utan emellan Rev.-Sekretme, som föredraga deni
uti Högsta Domstolen, hvars ledamöter afhöra föredragningen, utan
afbrott under alla de timmar som för deras tjenstgöring äro bestämde
och deraf följer att om än ärenderne ökas i det oändliga
så kunna likväl Just.-Rådens göromål derigenom icke ökas emedan
de på den fastssällda tiden icke kunna medhinna mera än hittills.
Häraf måste det blifva klart att Just.-Rådens göromål egentligen
icke tillvuxit, och är nu detta fallet, så kan man väl icke säga att
icke Just.-Kanslerns göromål i samma mån tillvuxit. Om StatsUtsk.
hade sagt att det blifvit visadt att Just.-Kanslerns göromål minskats
eller icke till vuxit så medgifver jag att deruti kunnat ligga ett skäl,
men då Utsk. nu har sagt att de icke i samma mån som Just.-Rådens
tillvuxit, sä måste väl sådant uttrycka att de tillvuxit åtminstone
uti någon mån.
På denna grund anhåller jag om återremiss af denna punkt.
Hr Printzensköld: Eftersom man börjat anställa en jem
förelse
emellan Just.-Råden och Just.-Kanslern, så torde det tillåtas
mig att i detta hänseende yttra några ord. Jag delar med Hr Cederschiöld
den åsigten att Just.-Rådens göromål icke blifvit förökade
för så vidt man utgår ifrån den förutsättning att desse Hrr
till afhörande af föredragning i Högsta Domstolen aldrig använda
mera tid än de 4 eller 6 timmar, som för sessionerna äro fastställde.
Om således balanserna hos Revisions-Sekretine blifva aldrig
så stora, så inverkar sådant dock icke på tyngden af Just.-  Rådens göromål. Jag tror likväl — och måhända vitsordar erfarenheten
denna åsigt — att göromålen af den ene kunna anses vara
tunga och vidlyftiga under det att den andra med större arbetsförmåga
åstadkommer en vida högre arbetsprodukt än den förstnämnde.
Den 11 April f. m.
57
Således ser man huru ledamöterne i Öfver- och Under-domstolar,
hvilka alltid hafva vissa mål sig förelagde, sins emellan äro ganska
olika, så att då den ene ledamoten sällan liar någon balans på sin
rotul ulan genom flit och arbetsamhet utreder de ärenden som fallit
pä hans lott, så har den andre deremot kommit på en sådan
balans att han slutligen behöfver biträde för att få sina rester undangjorde.
Detta kan naturligtvis icke ega rum i Högsta Domstolen,
enär dess verksamhet hufvudsakligen beror på Rev.-Sekret:ne.
Aro desse embetsman nitiske, arbetssamme och utrustade med en
hög grad af arbetsförmåga, fortskrider äreudernas gång vid deras
föredragning inför Högsta Domstolen vida hastigare än då Rev.-  Sekret. möjligen är den andre underlägsen i arbetsförmåga och måhända
äfven i vilja alt arbeta. Just.-Kanslerns göromål äro deremot
af en hell annan beskaffenhet; deras mängd beror icke på
honom sjelf att bestämma, utan de äro af sådan art, att om Just.-  Kanslern räll skall sköta siit embete, så kan han icke låta något
mål ligga nere eller erhålla en fördröjd handläggning. Tager man
således detta förhållande till utgångspunkt vid bedömandet afbehofvet
för Just.-Kanslern att erhålla en förhöjd aflöning, som står i
förhållande till de göromål, hvilka äro honom anförtrodde, så skall
man ovilkorligen komma till det resultat att en löneförhöjning är
för honom nödvändig. Denne embetsman har aldeles lika tjenstebefattning
med Just.-Ombudsm:n och man har sett huru olika innehafvare
af dessa embeten under olika tider hafva åstadkommit
helt olika arbets-produkter. Det är det nit och den arbetsförmåga
hvarmed en sådan embetsman är utrustad som bestämmer huru mycket
lian förmår uträtta, och det är således detta nit, denna omsorg
alt aldrig hvila med göromålen, som man bör upmuntra. Jag hemställer
pä hvad sätt en sådan upmuntran skulle ske, annat än genom
att gifva honom en förhöjd aflöning, hvarigenom han sättes i
tillfälle att odeladt upoffra sin tid åt de göromål, som tillkomma
honom. Att.Just.-Kanslern således lika väl som Just.-Råden är i
behof af en löneförhöjning, kan jag, för min del åtminstone icke
annat än antaga, och jag yrkar således på grund häraf återremiss,
på det att Just.-Kansleren mätte få en sådan lön att han odeladt
kan egna sin lid ät de vigtiga och ansvarsfulla göromål som honom
åligga.
En talare har, märkvärdigt nog, såsom ett skäl emot löneförhöjningen
anfört, alt Just.-Kansleren är pligtig och berättigad att
företaga resor inom landet för att undersöka lagskipningens gång,
och att han tinder dessa resor åtnjuter större traktamente än att
kostnaderna medtoge allt hvad honom dertill är anslaget, men jag
hemställer om väl ett sådant skäl bör anses gällande? Jag skulle
tro att man beräknat beloppet af rese-anslaget för hvarje embetsman
i förhållande till det sätt hvarpå han bör verkställa sina resor.
Företager denne höge embetsman sina resor på ett sådant sätt
som hans embetes värdighet klafver, så betviflar jag högeligen att
han på besparingar af resekostnaderna har någon serdeles inkomst.
I allt fall är det olämpligt att taga ett sådant serskildt förhållande
58
Den il April f. ni
-
till grund för lönens bestämmande och jag vill för min del icke alt
en sadan omständighet skall inverka på beslutet.
Hr C ed erschiöld: Jag ber om ursägt att jag å nyo begärt
ordet, men jag glömde förra gången alt besvara en anmärkn. som
Frill. Åkerhjelm framställt; den nemi. alt StatsUlsk. vid besvarande
af i frågavar:de motion äfven bordt tillse att man hushållade med
Statens medel. Enligt min öfvertygelse är det den aldra största
misshushållning med Statens medel att icke så aflöna embetsmännen
som de böra vara det, beräknadt efter ställningen af det embete
hvar och en innehar, och jag är öfvertygad alt man åstadkommer
hushållning och nytta för landet aldra bäst derigenom
alt man så aflönar embetsmännen att de ulan enskiidta bekymmer
kunna uteslutande egna sig åt sina tjensters skötande. Gör man
detta så må man äfven vara sträng emot dem uti fordringen att de
punktligt upfylla sitt kall.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det är ganska svårt all upträda
och tala för bifall till ett förslag, som afser bibehållandet af en lön,
som i sig sjelf icke är för klor, utan snarare för knapp, men det
kan lätt. förklaras om man kommer ihåg alt alla löner äro afpassade
uti ett visst system efter hvarandra, och att således då man
rubbar den ene tjenstemannens lön man äfven bör rätta hela systemet,
ty eljest lida de öfriga Ijenstemännen orättvisa. Denna
grundsats har Gr. von Platen nyss uttalat då det var fråga om löneförhöjning
å Just.-Råden och jag godkänner den i allmäliet, men
förhållandet är likväl sådant med våra löneförhållanden, att den tål
vid ett eller annat undantag. Ett sådant undantag ansåg jag lika
med Ståndets majoritet böra äga rum för Just.-Råden men kan icke
finna det böra äga rum för Just.-Kanslern. Det är endast när riktigt
i ögonen slående skäl tala för rubbning af systemet, som man
kan tala för bifall för en förändring i löuevilkoren för en serskild
klass af tjenstemän; men några sådana hafva icke blifvit nu förebragta.
Visseiligen har blifvit sagdt och det kan icke förnekas att
Just.-Kanslern har ringa lön och trägen tjenstgöring, men detta
är skäl sorn livar och en tjensteman i allmänhet kan anföra, hvadan
eonseqvensen fordrade att om man gåfve Just.-Kanslern löneförhöjning,
så skulle alla andra tjenstemän äga grundade anspråk
derpå. Enligt min upfattning kan således den föreslagna löneförhöjningen
icke nu med bibehållen rättvisa mot öfriga Statens tjenstemän
bifallas, hvarföre jag får vördsamt yrka bifall StatsUtslus
ifrågavande förslag.
Propos. till bifall å förevar:de punkt af Ulsk:s Utlåt, blef härefter
framstäld och besvarad med starka Ja, blandade med åtskilliga
Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade del han funnit Ja
hafva öfverröstat Nej.
3:dje punkten, ang:de af K. M. yrkad löneförhöjning för
Revisions-Seltr eler arne.
H. Ex. Ilr Gr. Sparre: DR StatsUtsk. i l:sta mom. af denna
punkt tillstyrkt bifall till hvad K M. föreslagit, har jag vid den
Den 11 Å pri 1 f. m.
59
delen ingenting att anmärka, utan önskar alt densamma at R. o.
Ad. mätte bifallas. I afseende åter på det sednare mom. anser jag
mig blott böra anmärka, att de skäl Utsk. begagnat för afstyrkande
af förhöjd lön för Burean-Chefen vid Jnst.-Depart:ts Exped., nemi.
j att han med afseende å mängden och beskaffenheten nf göromål
icke kan ställas i jemnbredd med Revisions-Sekret:ne, i min tanke
icke äro riktige. Det är visserligen sannt att de 8 Revisions-Sekret:ne
hafva trägna göromål, som gifva jemn och ständig sysselsättning
och all de tillvuxit derigenom att Revisions-målen blifvit
ökade genom Lagmans- och Kämners-R:nas uphäfvande, men det
är mycket svårt att jemföra denne Bureau-Chefs befattning med Revisions-Sekretms.
Hans embets-befattning är af helt annan beskaffenhet;
det kan vara långa tider då han icke har någon föredragning,
men andra åter dä den serdeles ofta förekommer. Han är
dessutom skyldig alt sysselsätta sig vida mera med studier för att
inhemta kännedom om andra länders lagstiftning än öfrige jurister,
och jag tror således att skälet icke håller stånd. Då SlatsUtsk.
likväl enhälligt afstyrkt bifall och arbetet möjligen ändock kan gå,
anser jag mig icke ega skäl att yrka återremiss i denna del utan
ber blott att få nedlägga min reservation emot SlatsUtsk:s Utlåt, i
denna pounkt.
Propos. till bifall å förevande punkt af Ulsk:s Utlåt, blef härefter
framstäld och besvarad med Ja jemte ett eller annat Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
4:de punkten, ang:de uteslutande från RiksSlalen af eli
derå sedan IS40 och 1841 årens Riksdag qvarstående odisponeradl
belopp af 37 R:dr.
Bifölls.
I anseende till den nästföljande 5:te punktens större vidlyftighet
och den redan nog långt framskridna liden hemslälde Hr Gr.
o. Landtm, om R. o. Ad. behagade upskjutä pröfningen af nämnde
punkt till eftermiddagens plenum och nu åtskiljas; hvilket bifölls,
till följe hvaraf H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
60
Den 11 April e. m.
Tisdagen den 11 April 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. (ör denna dag P. m. samt pleniprol:n
för d. 8 sistl. Mars f. och e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s utlåt. JV* (57, ang:de regleringen
af utgifterne under RiksStatens Andra Hufvudtitel; hvarvid
nu förekom:
5:te punkten, ang:de lönereglering för Hoj-Rätternes tjenstemän
och vaklheljenle.
Den af Hr J. F. Gråå i afseende på denna punkt afgifna, med
Utsk:s utlåt, fögade reservation uplästes, på begäran af:
Hr Dalman, Wilhelm Fredr. Achates, sorn derefter
anförde:
Ehuru jag i allmänhet godkänner den grundsats, StatsUtsk.
har antydt, att nemi. icke föreslå högre löner, än K. M. begärt,
likväl, och då Otsk., såväl vid föreg:de som innevar:de Riksdag,
från denna grundsats gjort åtskilliga undantag, anser jag det icke
stridande mot denna Ulsk:s princip, att äfven i detta fall undantag
göres. Jag tror tvertom, att det här är mera påkalladt än vid andra
tillfällen, då Utsk., antingen i enlighet med K. M:s Propos.,
eller ock helt och hållet utan föranledande af en sådan, ja utan
ens motion af enskild ledamot, föreslagit ökade anslag. Jag erinrar
mig ock, huruledes StatUtsk. vid sista Riksdagen, dä K. M. föreslog
förhöjning i lönerna för Hofrätternas ledamöter, fann för godt att
derutöfver tillstyrka ett förhöjdt anslag af 13,000 R:dr. Vid föreg:de
Riksdag föreslog K. M. äfven enahanda löneförbättring för
Hofrätternas tjenstemän, som vid den innevar:de, och jag vill icke
klandra att II. Ex. Hr Just.-Stats-Ministern för sin del vidhållit
samma förslag, men jag tror likväl, att de skäl, som tala för en
förhöjning i lönerna för tjenstemännen i Hofrätterna, äro så öfvervägande,
att StatsUtsk. bordt, mera än som skett, deråt lemna upmärksamhet.
Jag har i min motion framhållit dessa skäl, och jag
har derjemte önskat ännu större förmåner för Hofrätternas tjenstemän,
än Hr Gråå i sin reservation föreslagit. Jag vill emedlertid
icke påyrka bifall till min motion, utan åtnöjer mig med (len medelväg,
som blifvit af Hr Gråå omordad och sora hufvudsakligen
öfverensstämmer med det förslag, hvilket blifvit af Svea HofRätt
till K. M. afgifvet. Tvifvelsutan har Hofrätten varit i tillfälle alt
bedöma behofvet af ökade löner för sina tjenstemän, och säkert äro
de af Hofrätten uptagna belopp åtminstone icke större än nödvändigheten
kräfver; tvärtom anser jag dem vara alltför riDga. Men,
Den 11 April e. m.
61
sora sagdt är, jag vill icke vidare yrka derpå, utan tror, att Hr
Gräås förslag bör antagas, hvarigenom, enl. min föreställning, R.
St. icke skola gä utöfver hvarken det oundgängliga för Tjenstemännens
nödtorft eller statens tillgångar. På denna grund och då
jag tillika har mig bekant, att Preste- och BorgaraSt:n återremitterat
denna punkt, anhåller jag att R. o. Ad. täcktes vidtaga samma
åtgärd.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då jag åtskilliga år haft
äran tillhöra Svea Hofrätt, må man icke tro, att jag missunnar dess
tjenstemän den förbättring i deras vilkor, som kan dem tillkomma,
utan önskar jag tvertom att en sådan må kunna dem beredas; men på
den plats, jag för närvande innehar, anser jag det vara min pligt att
söka tillse, det lika rätt vederfares alla, så att icke ett embetsverk
tilldelas fördelar, som stå i oproportionerligt förhållande till dem,
hvilka blifvit andra embetsverk förunnade. Ifrån denna synpunkt
anser jag äfven K. M. hafva utgått vid framställandet af Sitt förslag.
Den siste talaren har yrkat löneförbättring i kontant löneanslag
för Hofrätternas tjenstemän, till samma belopp, som blifvit för
tjenstemän inom några andra nyorganiserade verk bevil jarit, hvilka
sednare verk dock förlorat dem förut tillkommande sportler. Enl.
detta talarens förslag, skulle således Hofrätternas tjenstemän med
bibehållande af sina sportler erhålla lika kontanta löher med de
verks tjenstemän, hvilka i sammanhang med löneförbättringen, gått
miste om sportlerne. 1 en sådan framställning synes mig icke ligga
full billighet. Alt bestämdt beräkna beloppet af sportlerne, för de
serskilda tjenstebefatlningarne skulle på detta rum föranleda detaljberäkningar,
uptagande allt för mycken tid. De upgifter, flofrätterne
till K. M. afgifvit, uplysa likväl, att genom beviljandet af de
nu utaf K. M. begärda anslag till lönebättringar, Hofrätternas tjenstemäns
förmåner i löner och sportler skulle kunna så regleras att
de i allmänhet erhöllo till och med fördelaktigare vilkor, än tjenstemännen
inom de redan organiserade embetsverken. Den siste
talaren har sagt, att Hofrätterne äro bäst i tillfälle att bedöma behofvet
af ökade löher för sina tjenstemän; men hvilken Hofrätt
skulle i sådant fall ega afgörande röst, enär de särskilda Hofrätterne
afgifvit olika förslag till tjenstemannapersonal och lönereglering.
Siffrorna i de serskilda förslagen öfverensstämma derföre äfven
icke med hvarandra. Det Kongl, förslaget innefattar en medelväg
emellan dessa olika siffror.
Beräknar man den tjenstgöring, Hofrätternas notarier, enl. den
föreslagna nya organisationen, skulle komma alt vidkännas, belöper
den sig till emellan 50 å 60 protokollsdagar om året med åtföljande
redactions- och expeditions-arbete. Denna tjenstgöring är,
skulle jag tro, icke så utomordentligt ansträngande, att den föreslagna
aflöningen icke borde kunna anses någorlunda upväga densamma.
Då enl. min åsigt det vid en reorganisation, är nödvändigt att
se på det hela och på öfverensstämmelsen emellan de serskilda embetsverken,
och då beviljandet af en större fördel åt ett embefs
-
02
Den 11 April e. m.
verk framför de öfriga med skäl framkallar missnöje hos andra eller
åtminstone stegrade anspråk, hvilka icke utan obillighet kunna
tillbakavisas, anser jag, att man bör nöja sig med det förslag, som
vid detta tillfälle blifvit af StatsUtsk. tillstyrkt, och får jag ödmjukeligen
anhålla om bifall till detsamma.
Hr Printzensköld, Carl: Då man genomläser det vid den
Kongl. Propos:n bifogade statsråds-prolokoll, och den der intagne
sammanfattning af de trenne Hofrätternäs utlåt., ronde löneregleringen
för deras tjenstemannapersonal, kan det icke undfalla upmärksamheten,
att det är de inom Kongl. Svea Hofrätt följda olika
befornringsgrunder, emot dem uti de andra Hofrätterne, hvilka
tryckt sin prägel på det förslag K. M. afgifvet till R. St. Nogsamt
känner man, nemi. huruledes i Kongl. Svea Hofrätt Fiskalsexpeditionen
utgör den del af HofR:ns kansli, hvilken betraktas såsom
den egentliga plantskolan för bildande af tjenliga ämnen till ledamöter
vid IlofRms dombord; och delta befordringssystem har gjort
sig gällande, ända derhän att det numera hör till sällsyntheterna
om någon af verkets öfriga tjenstemannapersonal befordras till ledamot
derstädes, så att hvarje ung extra-ordinarie tjensteman, utrustad
med egenskaper, hvilka böra låta honom hoppas fortkomst
på den juridiska banan, icke ens söker, nej, han undviker alt söka
inom HofR:ns kansli anställning annorstädes än vid Fiskalsexpeditionen
för att icke behöfva befara, att, om han sökte sig till kanslist,
derigenom anses oduglig till all annan befordran ,än på sin
höjd till notarie, hvilken tjenstegrad står närmast ledamolsgraden.
Derföre har också Kongl. Svea Hofrätt i sitt utlåt, föreslagit indragning
af kanslisltjensterne, emedan, säger Hofrätten, dessa tjenster
endast skulle vara renskrifvarebefattningar, och dessutom sådana,
att för deras skötande icke lön på stat skulle erfordras. HofR:n
har derjemte skattat notarie-sysslorne af så ringa värde, att
Hof-R:n till och med föreslår, det deras innehafvare skola nedflyttas
till den lägsta tjenstemanna-graden i så måtto, sorn de, jemte
skyldighet att sköta notarie-göromålen, skulle ombesörja det renskri
fningsarbe te, som nu åligger kanslislerne; men som Hof-R:n
insett omöjligheten för notarierna att sjelfve medhinna detta bestyr,
har Hof-R:n hemställt, att de skulle få biträden dertill af e. o.
tjenstemän eller också ett arfvode sig anslaget, för att dermed ombesörja
renskrifningen, hvarigenom HofR:n, så till sägandes, auloriserat
notarierne att på enskilda biträden, öfverflytta en del af sina
göromål. I motsats till det inom Svea Hof-Rätt sålunda antagna
befordringssystem, har man inom Götha HofRätl och HofR:n öfver
Skäne och Blekinge icke gjort någon skillnad emellan tjenstemännen
inom olika expeditioner, hvaraf kansliet består. Man befordras
der först till kanslistgraden, derefter, på grund af skicklighet
och tjensteålder, till den andra graden inom de olika expeditionerna,
så att man, efter all en gång hafva blifvit ordin, kanslist,
kan med -säkerhet emotse befordran till både fiskal och notarie,
hvarigenom det lyckliga förhållande inom dessa båda HofR:r eger
rum, alt alla under dem lydande tjenstemän, ehvad de äro kansli
-
Den 11 April e. m.
03
sier, notarier eller fiskaler, kunna komma i åtanka vid befordran
till HofRrns dombord. Desse HofRrr hafva, derföre, långt ifrån
att, såsom Svea HofR., tillstyrka afskaffande af kanslisttjensterne,
tvärtom föreslagit deras bibehållande; och Götha IlofR. har serskildt
såsom mig synes, på ett högst tillfredsställande sätt utvecklat
de skäl, som föranledt denna IlofR. alt afstyrka indragningen.
Bägge IIofRma hafva dekså derföre med hvarandra instämt deruli,
alt i den nuvar:de organisationen af deras kanslier iDgen förändring
vore hvarken nyttig eller nödig, samt med tillkännagifvande af
denna åsigt, inskränkt sig att i underd:het begära den tillökning i
kansli-personalen, som oundgängligen erfordrades i följd af det
tillökade antal divisioner, på hvilka HofRrne numera arbetade. —
Månne icke den af de tväune HofR:r, hvilka äro förlagde i landsorlen,
sålunda uttalade öfvertygelsen om behofvet alt få bibehålla
sin kansli-personal oförändrad, endast med nödig tillökning i dess
antal bordt hos K. M. och den, som inför honom föredragit ärendet,
vinna afseende, och det så mycket heldre, som man derigenom
undvikit allt bekymmer med reorganisationen af ifrågavarrde
2:ne IlofR:rs kanslier och kunnat inskränka sig allenast till pröfning
af det för hvarje tjensteman föreslagna lönebelopp samt jemföra
delta med den aflöning, som tjenstemän af lika grader i nyligen
reorganiserade embetsverk åtnjuta, och på detta sätt komma till ett
resultat, sorn varit både enkelt och af HofRrne sjelfve lill gagnelighelen
vitsordadt. Så har likväl icke skett. StatsRåds-prot. visar,
att man uteslulande fästat sig vid Svea HofR:s framställningar
och man har förklarat att kansli-personalen skall inom alla 3
HofRrne förändras till likhet med Svea HofR:s förslag, ehuru efter
vanlig beräkning af pluralitet, 2 HofR:r bordt i detta fall hafva
vitsord emot den tredje. För att nu återgå lill frågan om karjslisttjensternes
indragning, så har man såsom skäl för en dylik åtgärd
anfört, alt dessa tjcnslers innehafvare endast skulle åligga att ombesörja
förefallande renskrifning, hvilket arbete vore af den beskaffenhet,
att för dess ombesörjande några sysslor på Stat icke erfordrades.
Det må ursäktas mig, om jäg är af motsatt tanke. Jag
medgifver visserligen, att renskrifning i och för sig sjelf endast är
elt malerielt arbete, till hvilket hvarken fordras hufvud eller kunskaper,
men jag vet också, att om af en bildad person delta arbete
verkställes med urskiljning och eftertanka, så äro fördelarne
deraf icke sä ringa som man förespeglar, ty just genom denna renskrifning,
inhämtas kännedom icke blott om den stilus curiee, som
inom domstolen begagnas utan äfven om det formella i sakernas
behandling — en kännedom, som, ehuru nödig den är i praktiskt
hänseende, svårligen kan på annan väg lättare och med större säkerhet
förvärfvas. Dessutom är det klart, att, då en ung man vinner
inträde i ett embetsverk, serdeles om han är obemedlad, för
honom upstår ett verkligt behof att erhålla stadig bergning. Han
söker således gerna en kanslisttjenst, hvilken gifver honom en viss
inkomst hvarje qvartal, huru ringa denna inkomst än må vara.
Med nöje fördrager han det lunga arbetet, under medvetande af den
utsigt han äger, att, om han är flitig och skicklig, kunna vinna
04
Den 11 A pril e. m.
vidare befordran. Indragningen af dessa ijenster måste altså verka
nedslående pä de unga e. o. tjenstemän, sorn derigenom se sig
beröfvade all utsigt till en stadig bergning, förr än de hunnit mognare
ålder. Man torde också böra besinua, att den som användt
både tid och kostnad för att förvärfva en bildning, som berättigar
till inträde i embetsverken och framför allt uti de juridiska, (och
man vet att denna tid och denna kostnad icke är ringa), han äger
också ett billigt anspråk på annan och värdigare upmuntran af Staten,
än den som erbjudes honom genom anvisningen att blifva en
notaries enskildta biträde, emot den vedergällning notarien kan
finna godt att bestämma. Det må ursäktas den unge mannen, om
han, i medvetande af det kunskapsmått han äger, och sorn berättigat
honom att af Staten bättre behandlas, lemnar denna anvisning obegagnad
; och min öfvertygelse är, att, om den föreslagna förändringen
vidtages, alla e. o. tjenstemän heldre skola aflägsna sig
från HofR:ne än att låta förvandla sig lill dagsverkskarl, hvilka
skola renskrifva emot viss betalning för arket. Hvilken osäkerhet
ligger icke för öfrigt deruti, att Staten formligen bemyndigar en
tjensteman att begagna enskildt biträde för att förrätta en Statens
tjenst? Staten erkänner ju sig derigenom hafva pålagt tjenstemannen
mera arbete, än denne kan medhinna, hvilket naturligtvis
har till följd, att, om försummelse inträffar, Staten derföre svårligen
skulle kunna utkräfva något ansvir, enär den försumlige alltid
har alt skylla på omöjligheten för sig att sjelf kunna förrätta alla
honom åliggande göromål, äfvensom att åberopa den honora medgifna
rättigheten att begagna biträde, på hvilket således försummelsen
alltid kommer att hvälfvas, utan att delta biträde kan till något
ansvar befordras. Orsaken till det fördröjda arbetet kan också
verkligen härröra från omöjligheten för tjeostemannen att hafva
lyckats förskaffa sig erforderligt biträde, och jag hemställer då om
icke felet blir Statens, som icke bättre ordnat sina angelägenheter.
Har deremot en kanslist, som upbär lön af Staten med förbindelse
att sjelf förrätta sin tjenst, begagnat biträde, som varit försumligt,
så skulle denne tjensteman, enl. min föreställning, icke ens våga
att skylla försummelsen på detta biträde, och om äfven försök dermed
gjordes, så skulle säkerligen domstolen derpå icke fästa ringaste
afseende. Vi känna härförutan något hvar huru renskrifvarne
i allmänhet äro beskaffade. De utgöres utaf afsatte prester, afsigkomne
handelsbokhållare, försupne vaktmästare och underofficerare
o. s. v. och jag hemställer hvilken garanti man äger för ordning
och pålitlighet hos desse personer. För min del har jag erfarit
motsatsen, och HofRme torde jemväl få göra detsamma, om renskrifningsarbetet
kommer att af denna personal uteslutande bero.
Möjligen kan kanslist-tjensternes indragning lyckas inom Svea
HofR., såsom förlagd i hufvudstaden, der en mängd personer finnas,
som göra renskrifning till sitt enda lefnadsyrke, och bland
hvilken mängd ett tillräckligt antal pålitliga renskrifningsbilräden
tilläfventyrs kan af denna HofRätt upsökas; men i en landsortsstad,
såsom t. ex. der Götha HofRätt har sitt säte, företer sig ett annat
för
-
Den 11 April e. m.
65
förhållande. Der är renskrifningsbilrädet icke så lätt att erhålla
oell genom antagande af K. M:s af Utsk. tillstyrkta förslag kunna
således HofRme försältas i en så slör förlägenhet, att de möjligen
blifva nödsakade anhålla hos K. M. ali få återgå till gamla ordningen.
Afven mäste jag anmärka det misstag, som ligger i det
till StatsRåds-prot. anförde skäl för tillstyrkt indragning af HofR:nes
Registratorer, nemi. att dessa befattningar endast bestå i renskrifning.
Såvidt jag har mig bekant, är Svea HofRätt den enda,
der Regislratoni hufvudsakligen har ett dylikt åliggande. De andra
HofRmes Registratorer hafva helt andra göromål och följaktligen
kunna de icke hänföras under kathegorien af renskrifvare. Om således
Svea HofRätt kan undvara sin Registrator, hvarföre skola de
^öfrige HofRme beröfvas sine, enär desse HofR:r ansett dem behöflige.
Hvad slutligen angår StatsUtskis skäl för sitt tillstyrkande af
bifall till K. M:s Propos., tillåter jag mig den anmärkn., alt af
dessa skäl åtminstone det första strider emot sanna förhållandet.
Utsk. säger nemi. ”att det af K. M. aflåtna förslag lill lönereglering
för HofRmes tjenstemän och vaktbetjenle är grundadt på de
af HofRme sjelfre gjorda utredningar och framställningar i ämnet.”
Af hvad jag redan i detta ämne yttrat, lärer R. o. Ad. finna, alt
2:ne HofR:r alldeles icke begärt en sådan förändring, som den af
K. M. i Nåder föreslagna, utan tvertom hemställt att nuvande or
ganisation af deras kansli-expeditioner måtte bibehållas, hvaremot
det ensamt varit Svea HofRätt, som velat omorganisera sitt kansli i
den riglning jag i det föreg:de omförmält. Jag anmärker äfven
såsom en oriktighet, att, efter de beräkningar jag haft tillfälle se,
den löneförbättring lloflOnes tjenstemän enl. K. M:s af StatsUtsk.
understödda förslag komma att erhålla, skulle förvandlas till raka
motsatsen eller Iöneförsämring, hvilket väl icke af någon varit asyftadt.
Blir förhållandet härmed närmare utredt, torde Konungens
Rådgifvare icke ens vara angelägna att vinna bifall till förslaget. Jag
skulle också ifall det vore grundlagsenligt vilja genast afslå StalsUtsk:s
Betänk, i denna punkt, samt endast bibehålla det extra anslaget
till utgående under enahanda vilkor som hittils. Nu yrkar
jag i stället äterremiss för att blifva i tillfälle att, när saken nästa
gång förekommer, kunna rösta för ett sådant afslag.
Hr Dalman: En af Konungens Rådgifvare Gr. Mörner har
motsatt sig äterremiss af della Betånk. Han har sjelf varit ledamot
i HofRätt och det bör således icke vara honom obekant, att om än
förhållandet skulle så vara, hvad det dock icke är, alt de af reservanterne
föreslagna löner för HofRrnes tjenstemän skulle blifva något
högre än lönerne för tjenstemän af samma grader inom redan
reorganiserade embetsverk, HofRmes notarier likväl hafva vida trägnare
och ansvarsfullare göromål än nolarierne inom de administrativa
verken. För alt vara en fullt användbar notarie i HofRm erfordras
både mera insigt, omdömesgåfva och skicklighet än hvärpå
andra embetsverk behöfva göra anspråk hos sine notarier. Som
det nu tillgår, åtminstone i Svea HofRätt, måste Ledamöterne van0
H. 5
or.
Den 11 Aprii e. m.
ligen både utarbeta målen och upsätta expeditionerne. I Svea
HofRätt finnas troligen för närvar:de ej så få Notarier, sorn sakna
dessa egenskaper; men just det förhållande, som icke kan vara en
f. d. HofRätts-ledamot obekant, att nemi. Ledamöternes tid alltför
mycket uptages af justering och sådana expeditionsgöromål, som
egentligen borde åligga Notarierne och kansliet, borttager deras tid
för egentlige domare-göromål och har följaktligen den mest menliga
inverkan på ärendernes gång. Det bör fördenskull så fort ske
kan förändras. Balanserna inom IIofRm ökas nästan årligen, och
jag tror, att den för sisth år upgick ända till 869 vädjade mål.
Till förminskning härutinnan är det nödvändigt, dels att Notariernas
antal ökas, dels att äfven löneförhöjning för dem eger rum,
på det att unga, skickliga män må eggas att söka dylika tjenstebefattningar
inom HofR:n. Just härigenom blir det möjligt att småningom
minska balanserne och att man må kunna undgå att möjligen
redan vid nästa__Riksdag begära en ytterligare tillökning i Ledamöternas
antal. Afven tror jag, att HofRms organisation kan vara
helt annorlunda, än den för nämnde är, och jemväl blifvit af
K. M. föreslagen alt blifva. Jag föreställer mig nemi., att det
vore ganska nyttigt, om Notarierne för civila mål hade samma åligganden,
som Fiskalerne eller expeditions-hafvanderne för de criminella,
nemi. att de tillika vore föredragande, om än ej domare.
Detta kunde åtminstone lätt stadgas i afseende på s. k. civila skriftvexlingar;
men detta är en sekundär fråga. Eli hufvudsak är, att
lönerna för dessa tjenstemän blifva sådane, alt icke hvarje skicklig
ling man afskräckes ifrån att fullfölja sin bana inom HofR:n, såvida
han ej kan hastigt befordras till Assessor. En hvar vet, att för en
ung jurist det är föga svårighet att förtjena 8 å 900 R:dr om året,
utan att behöfva underkasta sig en så trägen och daglig tjenstgöring,
som i HofRin, och säkerligen är detta anledn. till klagan
deröfver, alt man der saknar erforderligt antal dugliga tjenstemän.
Man har vidare sagt, att HofRms tjenstemän, utom den ordinarie
lönen, hafva att påräkna icke obetydliga sportler. Jag har mig äfven
detta bekant af HofRms till K. M. afgifna förslag; men för det
första kan jag icke inse att dessa sportler äro af någon betydenhet,
då de upgå till högst 2 å 300 R:dr för hvar Notarie. Slutligen
och i anledn. af Gr. Mörners yttrande, att, genom mitt förslag,
tjenstemännen inom HofR-.ne skulle få högre löner, än tjenstemännen
af samma grad inom redan organiserade embetsverk,
får jag erinra, alt, t. ex. inom Krigs-Colhm, som, nyligen blifvit
regleradt, Notarien har 1,000 R:dr b:ko i lön, inom Kammar-Colhm
I,200 R:dr; och jag hemställer till hvar och en, som har kännedom
om Notariernas göromål i HofRme och i nämnde Collegier,
om emellan anspråken på skickligheten hos Notarier, skäligen kunna
vara lägre i HofRm, än i de nämnde förvaltande verken, eller om
icke det snarare förhåller sig tvertom.
Gr. Sparre, Erik: Den varsamhet och omtanka, hvarmed
II. Ex. Hr Just.Stats-Minislern och Regeringens öfrige Ledamöter sökt
alt förena en nödig sparsamhet i fråga om statsverkets tillgångar
Den 11 April e. m.
67
med omsorgen om de under Just.-Departdet hörande tjenstemän»
utkomst kan icke annat än med tacksamhet af representationen erkännas;
och jag anser det såsom eli bevis på denna erkänsla, alt
representationen vid förra Riksdagen äfven som vid den innevande
i detta afseende icke allenast bifallit, hvad Regeringen begärt, utan
äfven derutöfver beviljat ökade löneanslag. Om jag således, under
erkännande af riktigheten utaf hvad som på f. m. ytlrades, nemi.
att förslag om embetsverkens tillökning och förhöjning af tjenstemannapersonalens
löner böra utgå från K. M., likväl vågar meddela
R. o. Ad. en uplysning i ändamål alt dermed vinna en ålerremiss
uti ifrågavar.-de ämne, så är det endast af det sköl, att dels
en ganska betydlig minoritet inom StalsUtsk. med kännedom om
statsverkets tillgångar ansett sig kunna tillstyrka någon förhöjning i
lönerna för HofR:nas tjenstemän utöfver hvad majoriteten bestämt,
dels derföre att jag sjelf, såsom ledamot i Hofrätt, deltagit i beredningen
af det utlåt., som ligger till grund för K. M:s i ämnet
afgifna Propos:n. Det är äfven ur detta skäl jag anhåller att få
yttra några ord i anledn. af de tillmålen, som i fråga om planen
för HofR:nes organisation af en talare här blifvit gjorde, tillmälen
dem jag i annat fall icke skulle anse mig behöfva uptaga till besvarande,
enär detta svar torde komma att afgifvas af en skickligare
talare än jag.
Man har sagt, att inom Svea HofRätl följdes det befordringssystem,
att endast de, hvilka förskaffat sig bildning vid fiskalsexpedilionen,
förflyttades tili ledamolsplatser. Om än denna upgift
vore sann, hvilken den är blott, lill en del, ty ganska mänga ledamöter
inom HofR:n hafva icke tjenstgjort såsom Fiskaler, har ett
sådant befordringssystem härrört deraf, alt inom fiskalsexpeditionen
funnits de största kapaciteterna, hvilka Hol'R:n företrädesvis ansett
skicklige och lämplige till Ledamöter. Ligger häruti något fel, sä
erkänner jag det. Orsaken, hvarföre icke så många från kanslisidan
blifvit befordrade till Ledamöter, ligger hufvudsakligen deruti,
att notarie-lönerna varit så ytterligt ringa, att sällan någon person med
förmåga sökt dessa platser, samt att de som erhållit dem, grånat i
dessa underordnade befattningar, utan att kunna förskaffa sig de för
en ledamotsplats inom HofR:n erforderliga insigter. Då nu IIofR:n,
med kännedom härom, tillstyrkt ökade löner åt Notarierna, i ändamål
att bereda tillgångar för dem, som vilja egna sin tid och
skicklighet åt denna bana, mäste deri icke ligga något fel. Befordringssättet
är för öfrigt helt och hållet oberoende af HofR.-ns organisation
och nu ifrågasatte löneförhöjning. Den tillvitelse sorn
blifvit gjord emot det af Svea HofRätl framställde och af K. M.
godkände förslag att de hittills varande serskilda reuskrifvare-lönerna
skulle indragas synes mig ännu mera förvånande. Den bildning
och de insigter, som en tjensteman förvärfvar genom renskrifning,
måste i sanning icke vara af betydenhet. Inom Svea HofRätl haiman
åtminstone vunnit den erfarenhet, att desse tjenstemän icke
förvärfvat de insigter, som erfordras för vinnande af befordran inom
verket; att man således velat ur staten borttaga tjenster hvars ut-,
5*
68
Den II April e. m.
öfning dödar all håg och sträfvan att förvärfva sig insigler i det
yrke, hvaråt man egnal sig, anser jag vara en förtjenst och icke
ett fel. Denna åsigt har jemväl blifvit erkänd af alla de embetsverk,
hvilka i sednare lider ingått till K. M. med förslag till reorganisation.
Om således man icke bibehåller serskilde tjenstemän
för renskrifning, måste detta bestyr öfverlåtas ål expeditions-hafvanden.
Att han icke sjelf, utan emot betalning genom andra låter
verkställa renskrifningen, kan ej förminska hans ansvar för expeditionernes
riktighet; ty han är pligtig alt kollationera dem och
förse dem med sitt intyg om deras riktighet. Jag har icke hört,
att någon velat undanskylla sig för ett fel i expeditionen dermed,
alt han icke sjelf kan verkställa renskrifningen. Ingen tjensteman
har någonsin anselts pligtig att sjelf verkställa renskrift af sina expeditioner,
om han kan åstadkomma det genom andra, och ehuru
nu serskilda tjenstemän äro anstälde i och för renskrifning, hafva
de högst sällan verkställt detta arbete ulan mot betalning genom
andra. Om man skulle kunna förutse, alt det förhållande skulle
inträffa, att renskrifuingsbiträde emot betalning svårligen kunde erhållas,
vore sådant visserligen ledsamt; men expedilions-hafvanden
måste i alla fall, på ett eller annat sätt, ombesörja renskrifningen.
Man har äfven sagt, att Svea IIofRätt i sitt förslag oegentligen yttrat,
att Registratorns befattning bestod i renskrifnings-göromål,
enär han dessutom hade andra åligganden. Detta hör icke bil, och
denna invändning är utan all vigt så vida dermed icke afsåges att
bevisa att HofR:n icke i dess förslag nptagit dessa Registratorns ytterligare
åligganden. Jag vågar betvifla att den värde talaren skall
kunna upvisa någon befattning inom HofRrn, som icke har sin
motsvarande tjensteman i den lönereglering, K. M. föreslagit. Om
således den befattning, Regislralorn nu har, blifvit öfvei flyttad på
en annan person med en motsvarande lön, är ju deri icke något
fel. En annan invändning är att genom organisationsplanen tillfälle
borde beredas unge män att vid IlofRm utbilda sig i sitt yrke.
Enl. HofRrns af K. M. faststälde plan saknas icke tillfälle för unge
män att öfva sig inom verket, örn de än icke erhålla denna öfning
genom den, enl. Hr Printzenskölds åsigt så vigtiga renskrifningen;
men, om de så åstunda, kunna de äfven hädanefter få dermed sysselsätta
sig, ty ingenting förhindrar dem att verkställa renskrifningen
åt sina kamrater. Deremot har blifvit invändt, att ingen
skulle vilja nedlåta sig att blifva biträde åt sina kamrater; men väl
deremot att blifva renskrifvare på stat. Jag frågar: är denne invändning
sann? Om renskrifningen skall medföra någon nytta, så
är det straxt vid inträdet på den praktiskt juridiska banan, och då
anser man sig ej för god alt biträda en äldre kamrat med utskrift,
emot det att man af honom får uplysningar. Deremot, om
renskrifvare-tjensterna bibehållas, befordras lill dem sådana personer,
sorn gått någon tid inom verket ulan vilja eller förmåga alt
underkasta sig den tankeansträngning som arbetet fordrar, och de
blifva således i all evighet odugliga. Det har blifvit sagdt, att2:ne
af IJofR:na icke gillat indragning af kanslisl-ljensterna. Men om
en IIofRätt föreslagit en och de andra HofR:ne en annan arbets
-
Den 11 April e. m.
69
ordning, skall det vara K. M. förment alt antaga den organisationsplan
Ilan finnér lämplig, den måj’nu vara föreslagen af 2:ne
Hoflin' eller blott af en? Eller borde K. M. fastställa olika arbetsordning
för olika Hoflin ? Således, kunna inga andra anmärknir
göras emot K. M:s förslag än de nu framställda, så lyckönskar jag
ttegeringen till eli så godt förslag. Om nu den erfarenhet man
baft, att del nuvande arbetssättet säger att tjenslemännen på kanslisidan,
eller Notarierne icke kunna förvärfva sig praktisk duglighet
och man genom anskaffande af ökade löner och ett större antal
Notarier ville bereda en möjlighet för dem att icke allenast såsom
nu är fallet blott föra protokollet, utan derjemte biträda Ledamöterna-vid
målens beredniug, och såmedelst underlätta deras arbeten
hvarigenom Notarierne tillika komme i tillfälle alt med Ledamöterna
samtala om målen, samt sålunda förvärfva skicklighet, hvilket
just är grundtanken i den af K. M. gillade reorganisationsplauen,
så frågar jag, är icke denna plan rigtig? bör den icke bidraga
just lill den tjenstemännens lyftning och utbildning lill större
skicklighet, som anses böra beredas tjenslemännen på kansli-sidan?
Då HofRmas nuvande organisation just verkat derhän, att högst få
tjenstemän på kansli-sidan kunnat befordras till ledamöter, så mäste
vid sådant förhållande den nu faslstälda reorganisationsplanen
just i min värde motståndares intresse, vara att föredraga?
Jag öfvergår nu lill frågan, huruvida någon tillökning i lönerna
utöfver hvad K. M. föreslagit skulle kunna beviljas dessa
tjenstemän, och, jag uprepar det, jag gör della icke derför, att jag
icke är tacksam för Regeringens förslag, utan derför, alt jag, af
det betydliga antal reservationer emot Utsk:s Betänk, tyckt mig
finna, att statsverkets tillgångar kunna medgifva någon tillökning.
Det torde alltså tillåtas mig att få framställa de skäl, i följd hvaraf
Svea HofRätt ansell sig icke böra begära mera, än hvad HofRtn
föreslagit.
På sätt Hr Printzensköld yttrat, förhåller det sig så, att Götha
Hofrätt och HofR:n öfver Skåne och Blekinge önskat bibehålla den
nuvande organisationen, hvaremot Svea HofRätt med dess vunna
erfarenhet, att dess tjenstemän icke erhålla erforderlig bildning,
framställt en annan organisationsplan, enl. hvilken antalet Notarier
skulle utgöra 20, och af desse en del biträda ledamöterna, samt
sålunda deltaga i beredningen och expeditionen af de mål, desse
ledamöter fått på sig lottade. Genom ett sådant arbete under ledamöternes
ledning skulle Notarierna vinna nödiga insigter och erfarenhet.
Då nu Svea HofRätt ansåg denna organisation, i händelse
den af K. M. gillades, fordra något högre anslag, än det
Götha HofRätt och Ho(R:n öfver Skåne och Blekinge begärt, nedgick
Svea HofRätt till det aldra lägsta anslag, hvarmed man för
ändamålets vinnande ansåg sig kunna draga sig fram, just af den
orsak, att K. M. icke skulle finna Sig nödsakad att, på den grund
att Svea HofRätt' begärt en större summa än de öfriga HoflLne,
vägra Sitt bifall till förslaget. I en till K. M. ingifven skrift, som
finnes omförmäld i det den Kongl. Propostn bilagda statsrådsprotokoll,
hade Notarierne i Svea HofRätt i underddict begärt, att deras löner
ro
Den 11 April e. m.
malte fastställas till 1,200 R:dr i likhet med hvad tjensteman af
samma grad inom andra embetsverk blifvit beviljudt. HofR:n deremot
inskränkte sig att föreslå 1)00 R:dr för de 5 äldsta, 800
R:dr för de 5 nästföljande och 700 R:dr för de 5 yngsta. Derjemte
torde kunna beräknas, såsom sportelinkomsten för dessa tjenstemän,
andel i domslösen omkring 150 och expeditionslösen likaledes omkring
150 R:dr hvarigenom hela deras inkomst kunde beräknas
lill, för de 5 äldre 1,200, för de 5 nästföljande 1,100 och för
de 5 yngsta 1,000 R:dr b:ko. Tager man dervid i betraktande alt
desse skulle åläggas sjelfve ombesörja renskrifningen, hvilken de
naturligtvis skulle låta verkställa emot betalning, enär man icke
kan begära, att personer med juridisk bildning skulle dermed vilja
sysselsätta sig, eller enä medhinna det, om viljan vore aldrig så
god, och hvilken renskrifningskoslnad kan beräknas minst till 100'
R:dr b:ko, så skulle totala löne-inkomsten för hvarje af dessa grader
minskas med nämnde belopp och således ulgöra från 1,100
till 900 R:dr b:ko. Jag tror icke, att man gerna kan begära, att
desse tjenstemän, af hvilka de äldre, för att ernå denna lön, måste
hafva arbetat en längre tid i verket, kunna erbjudas mindre
löne-inkomster. Dervid borde tillika fästas de vilkor, dels alt innehafvarne
icke finge emottaga eller bekläda andra tjensler ulan
HofR:ns tillstånd, dels att, såsom jag förut nämnt, de borde ombesörja
renskrifningen, samt dels slutligen att, om de åtnjuta någon
tids tjenstledighet, de skulle afstå en del af lönen. Dessa vilkor
har K. M. godkänt, och StatsUtsk. har jemväl antagit dem. Då
nu HofR:n nedsatt anspråken sä lågt som möjligt, och en betydlig
minoritet inom Utsk. ansett statsverkets tillgångar medgifva en tillökning
i öfverensstämmelse med hvad HofR:n föreslagit, hemställer
jag, i likhet med hvad reservanten Ola Månsson föreslagit, att lönerne
inom Svea och Götha HofRrr mätte bestämmas för hvardera
af de 5 äldste Notarierne lill 900 R:dr, de 5 dernäst till 800
R:dr, de 5 yngsta Notarierna till 700, den äldsta Fiskalen till 900
R:dr, för de öfriga 4 Fiskalerna hvardera lill 700; och inom HofR:n
öfver Skåne, och Blekinge för hvardera af de 2:ne äldsta Notarierna
till 900 R:dr, de två dernäst till 800 R:dr, de 2 yngsta till
700 R:dr, samt 2 Fiskaler hvardera till 700 R:dr. I denna riktning
anhåller jag om ålerremiss på Betänk., öfvertygad, att Regeringens
Ledamöter, på sätt H. Ex. Hr Just. Stats-Ministern på f. m.
i fråga om Just.-rädens aflöning yttrade, icke skola ogilla en, enl.
min tanke, så billig begäran. Såsom ett ytterligare skäl för denna
åsigt, och såsom bevis på den sparsamhet HofR:n i sitt förslag sökt
iakttaga, anhåller jag få tillägga, att, ehuru HofR:n ansett 20 Notarier
nödvändige i och för protokollsföringen, ordinarie arfvoden
blifvit begärde endast för 15, under förmodan att de öfriga 5 skulle
åtnöjas med arfvoden till ett betydligt mindre belopp, och just i
dessa 5 platser, der Notarierna skola tjena för ett mindre arfvode, finnes
tillfälle för de yngre alt, såsom Hr Printzensköld i dag yttrat, förvärfva
den bildning, som erfordras, för att omsider jemväl kunna
befordras till de högre notarie- och ledamotsplatserne. Endast
i fråga om Notarierna och Fiskalerna yrkar jag återremiss, men icke
Den 11 April e, m.
71
i fråga om tillökning i Sekreterarens lön och hans skyldighet att
afstå sportlerna, emedan jag anser K. M. ensamt tillkomma att
bestämma, harn med dessa sportler skall förhållas, och att R. St.
icke böra inlåta sig i något bestämmande häraf.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Vid början af discussionen öfver
delta ämne har SlatsUtsk. fått upbära förebråelse af en talare, derför
alt Utsk. fästat mera afseende på K. M:s Nåd. Propos. än på de
enskildta motioner StatsUtsk. fått emottaga. Utsk:s majoritet hyste
den öfvertygelsen att i reorganisationsfrågor och ärenden af beskaffenhet
som detta Regeringen bäst är i tillfälle att desamma bedöma.
Dessutom anser jag mig böra nämna, att de ökade anslag, hvilka,
enl. K. M:s Propos., erfordras för HofR:nas reorganisation utgörer
endast 9,340 R:dr, då deremot enl. Hr Dalmans förslag, erfordras
ett förökadt anslag af 20,527 R:dr 40 sk., och enl. Hr Wetterbergs
28,027 R:dr 8 sk. Vid sådant förhållande och under förutsättning
af hvad jag nyss hade äran nämna, var det väl icke underligt,
att StatsUtsk:s majoritet fästade mera afseende på K. M:s
Nåd. Propos.j än på enskilda motioner. Utsk. har jemväl af en
annan talare fått upbära en tillvitelse uttryckt i, som mig synes,
mindre väl valda och lyckade ordalag. Hr Printzensköld har nemi.
förklarat, att StatsUtsk. begagnat ett skäl, som icke skulle vara enl.
med sauna förhållandet; men om Hr Printzensköld gjort sig mödan
att genomläsa till slut den af honora åsyftade mening i Utsk:s
Retänk. så hade han måhända icke kommit till denna slutsats; Utsk.
säger nemi.: ”Hvad sålunda förekommit har Utsk. tagit i öfvervägande,
dervid Utsk., enär det af K. M. aflätna förslag lill lönereglering
för HofRmas tjenstemän och vaktbeljente är grundadt på
de af HofRrne sjelfve gjorda utredningar och framställningar i ämnet”.
Utsk. har härigenom icke yttrat, att K. M:s förslag är lika
med det af HofRrne afgifna, ulan endast, alt K. M:s förslag är
grundadt på de framställningar och utredningar HofR:n afgifvit.
Jag förenar mig med dem, hvilka yrka bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Printzensköld: Jag vill besvara den siste talarens ytt
rande
dermed, alt när man säger, att ett afgifvet förslag är grundadt
på en auktoritets framställning i ämnet, måste, enl. min upfattning
af språket, dermed menas, att förslaget är upgjordt i det
syfte auktoritetens framställning innehåller, och att således det förslag,
hvilket strider mot den gjorda framställningen, aldeles icke
är grundadt på densamma. Utgår man från delta begrepp om språket,
tror jag, att den värde talaren skall finna, det jag icke gjort
Utsk. en tillvitelse, som är obehörig, och icke heller i ordalag för
Utsk. förnärmande. Det tillhör det Höglofl. Utsk., likasom hvarje
annan korporation, bestående af menniskor, att kunna begå misstag
i uttryck och yttranden. Såsom ett misstag betraktar jag den af
Frih. Åkerhjelm uplästa meningen, och det må StatsUtsk. icke förlycka.
Jag förnyar min anmärkn., att Ulsk:s yttrande strider root
sanna förhållandet. Jag har emellertid icke begärt ordet, för att
vederlägga Frih. Åkerhjelm, utan egentligen för att besvara hvad
Gr. Sparre invändt emot mitt anförande.
72
f Den 11 April e. m.
Jag erkänner villigt min stora underlägsenhet under Hr Grin
i alla möjliga hänseenden, och jag erkänner gerna, det mitt anförande
varit af beskaffenhet att, som Grin yttrade, det knappast lönade
mödan att besvara; men sorn Hr Grin visat detta anförande
den upmärksamheten, att genmäla detsamma, raä det äfven i illåtas
mig, att i detta hänseende icke blifva Hr Grins gäldenär, helst jag
å min sida är långt ifrån att betrakta Hr Grins invändningar såsom
icke förtjenta af ett svaromål. Hr Grin har tillvitat mig som skulle
jag hafva förebrått K. Svea HolRätt ensidighet, derför att befordringar
till dombordet ske hufvudsakligast från fiskalsexpeditionen.
Såsom skäl för ett dylikt befordringssystem har Grin anfört, att
dugliga tjenstemän inom civilexpeditionen icke vore att tillgå, och
att man således mäste taga dem, der de inom HofRin voro tillfinnandes.
Jag frågar Hr Grin, om det icke är just detta befordringssystem,
som förorsakat mindre duglighet inom civilexpeditionen,
och om icke derföre att man ansett de största förmågorna vara
alt finna inom fiskalsexpeditionen, det förhållande inträffat, att ingen
verkligt skicklig ung man söket befordran inom civilexpedition,
utan i stället upbjuder hela sin förmåga att vinna inträde, åtminstone
på försök, pä fiskalssidan, såsom det heter i HofRin; och
jag frågar vidare, om man icke anser just denna väg vara den enda
möjliga för befordran inom denna K. HofRätt. I anledn. af Hr
Grins upgift, alt icke alla ledamöterne inom HofRin utgått från
fiskalsexpeditionen, utan att många tillförene tjenstgjort på andra
ställen, anhåller jag att i min ordning få erinra, alt inom K. Svea
HofRätt hafva af dess nuvande 25 ledamöter, 17 varit Fiskaler, 1,
säger en, varit Notarie, och de öfrige 7 hafva vunnit befordran, sedan
de, dels i Just -revisionen, dels på annan väg gjort sig kända
för skicklighet och duglighet. Månne icke detta förhållande är ett
bevis derför, att, sedan längre tid tillbaka, fiskalsexpeditionen ansetts
inom K. Svea HofRätt såsom plantskola för bildande af Ledamöter
inom verket? Man har icke kunnat vederlägga min upgift
derom, att ingen ung, skicklig ordinarie tjensteman vågar söka befordran
inom civilexpeditionen, emedan han derigenom anser sig
blifva utesluten frän befordran till ledamotsplats, på hvilken han,
på grund af sin skicklighet, anser sig ega förhoppning. Såsom försvar
för K. Svea HofRis framställning om kanslisttjensternas indragning,
har Hr Grin anfört, att detta förslag grundas på samtlige
HofRinas framställning i ämnet. I detta hänseende hänvisar jag till
pag. 7 i K. M:s Propos., enl. hvilken K. Götha HofRätt yttrat helt
annat, än hvad Grin behagat upgifva. Sedan nemi. denne HofRätt
gjort fullständig reda för de göromål, som äro anförtrodde de vid
denne HofRätt anstälde 8 Kanslister, säger HofRin, i anledn. af förslaget
att öfverlemna dessa Kanslisters göromål åt renskrifvare ”att
nu öfverlemna dessa göromål, serdeles dem, som tillhöra Arkivarien,
Kanslisten i sekreterare-kontoret och Postkanslisten, till e. o. tjenstemän,
som ej hade någon egentlig ansvarighet, ansåg HofRin för
sin del betänkligt; och äfven de öfriga kansligöromålen, om än
icke af beskaffenhet att fordra någon större tjenstemannaduglighet
eller egentligen bidragande till utbildandet af en sådan, kräfde dock
Den 11 A pr i 1 e. m.
73
icf utöfningen en upmärksamhet och ordentlighet, hvarförutan obe■äkneliga
olägenheter både för HofRai sjelf och för rättsökande
parter kunde upstå, och som HolR:n ej ägde att hos hvarje nyss
antagen e. o. förutsätta.”
Häruti ligger väl det mest öfvertygande bevis, att Götha HofRätt
(Skånska HofRai har varit af samma tanke) aldeles icke föreslagit
kanslisttjensternas indragning, ulan tvärtom deras bibehållande
såsom af vigt icke blott för HofR:o, utan äfven för det allmänna.
Gnn har vidare förebrått mig den upgiflen, att K. Svea
HofR:s Registrator vore att betrakta endast såsom renskrifvare. Något
sådant har jag icke sagt, utan endast alt denne tjenslemannen
hufvudsakligen hade sig renskrifvare-göromål anförtrodde; och
della yttrande öfverensstämmer jemväl med hvad HofR:n sjelf förjklarat.
Deremot har jag bestridt, att Registratorn inom de öfrige
/HolR.me hade renskrifvare-befatlning, emedan sådant icke öfverens/
stämmer med desse HofRsrs upgifter, enl. hvilka Registratorn der
har helt andra göromål. Således lärer väl icke rimligen det förhållande,
som eger rum inom en HofRätt, kunna tillämpas på de
öfrige; och om förhållandet inom de öfrige HofRme icke är lika
med del inom Svea HofRätt, må icke heller frågan blifva eller
kunna vara densamma. Jag vill visserligen icke tillmäla mig tillräcklig
erfarenhet om arbetssätlet inom dessa tre öfverdomstolar,
för att kunna påslå, alt, såsom Gr. Sparre yttrat, tjenstemannapersonalen
inom dem, enl. K. M:s förslag, är tillräcklig för ärendernas
skyndsamma gång; men jag hade likväl föreställt mig, att, vid
bedömande af förslag, som afgifvas af tre domstolar, lill hvilka man
kan sätta förtroende, man väl skäligen bör följa det, som af de två
domstolarne sammanstämmande blifvit framsläldt. Jag åtminstone
kan ej tillerkänna Svea HofRätt större förtroende i detta fall, än Götha
HofRätt och HofR:n öfver Skåne och Blekinge, då de alla tre äro
öfverdomstolar; och när nu två af dessa HofR:r yttrat betänkligheter
mot indragning af den lägsta tjenstemanna-graden, måste jag
bekänna, att, enl. min åsigt, dessa båda HolR:r bordt få bibehålla
samma grad, och det så mycket heldre, som nämnde HofR:r skulle
derigenom betagits all anledn. att framdeles anmärka, att eftersom
de icke fått behålla den tjenslemannapersonal de egt, så har deraf
följt, att ärendernas ordentliga och skyndsamma gång blifvit afbruten.
I motsatts till Hr Gr. Sparre tror jag icke, att en fullkomlig
likhet i organisationen af alla HofRtne såväl på brottmåls
som på civila sidan verkligen är af behofvet påkallad. För så vidt
dessa domstolar i det yttre uppenbara sin verksamhet genom de
ifrån dem utgående domar och beslut, böra de vara fullkomligt lika
inrättade; men sättet, hvarpå dessa domar och beslut inom de olika
HofR:ne expedieras, kan, enl. min åsigt, utan ringaste olägenhet
vara olika inom de olika HofR:ne. Jag tror således, att om två
Hofll:r önska fä bibehålla oförändrad deras närvar:de tjenstemannapersonal,
sådant både kan och bör bifallas. Hade fråga endast varit
om reorganisation af Svea HofR:s kansli, så kan jag försäkra
Gr:n, att jag icke skulle-hafva yttrat ett enda ord; ty jag anser
hvarje HofRätt tillkomma att föreslå de förändringar i afseende på
74
Den 11 April e. m.
kansli-göromålens reglering, sorn den kan för sig anse nödiga oc
ändamålsenliga; men alt, sä tillsägandes, tvinga Svea HofRälts or
ganisalion af sitt kansli på de andra HofRme, hvilka önskat att fä
bibehålla sina kanslier oförändrade synes mig vara både oriktigt och
föga förenligt med den aktning, som hvar och en af dessa öfverdomstolar
bör åtnjuta. Jag säger detta, utan att i den ringaste
nion vilja bestrida sanningen deraf, att K. M. har rätt att bestämma
den organisation Han finner lämpligast; men jag är äfven öfvertygad,
att K. M. i detta fall, om Hans upmärksamhet blir fästad derpå,
gör afseende på hvad öfverdomstolen föreslagit. Till försvar för
kanslistgradens indragning har Gr:n anfört, att de e. o. tjenstemäunen
derigenom icke voro förhindrade att blifva renskrifvare. Detta
hade Hr Gr:n ej behöft säga, ty en hvar visste sådant förut. Men
kan det ieke förnekas att, så länge denna tjenstemannagrad bibe4
hålles, dess innehafvare alltid mäste vara tillstädes och verkställa^
renskrifningar, så lärer det icke heller kunna bestridas, att deri ligger
vida större säkerhet för arbetets verkställande än om renskrifningen
skall uplåtas åt oansvarige personer emot betalning. Dessutom
tager jag mig friheten anmärka, att extra ordinarie tjenstemän
ingalunda anse sin tid så illa förspild, om de erhålla en kanslisttjenst,
alldenstund det alltid för dem är en fördel alt vinna en ordinarie
beställning, äfven om med densamma skulle åtfölja skyldigheten
att skrifva rent.
Vidare har Hr Gr:n såsom en orimlighet framhållit, att en
tjensteman skall sjelf ombesörja allt renskrifningsarbete. Della har
åtminstone jag icke sagt; och lika med Gr:n, anser jag det för förmannen
vara likgiltigt, om Kanslisten sjelf verkställer eller genom
andra låter verkställa renskrifningen, endast expeditionen är skrifven
med god och läslig stil. Deremot har Gr:n icke fästat afseende på
hvad jag anmärkt, och hvilket likväl är det vigtigaste af allt, nemi.
det juridiska ansvaret för arbetets verkställande. Om t. ex. Kanslisten
låter någon annan renskrifva en expedition, men denne förstör
konceptet, sä stannar Kanslisten i ansvar derför, emedan det varit
hans skyldighet alt sjelf verkställa arbetet; men då man auctoriserar
en tjensteman att anlita biträde, har man icke, frågar jag, derigenom
afsagt sig rättighet alt bestraffa honora för försummelse i den del af
hans göromål, som man bemyndigat honom alt anförtro åt en annan?
Jag beklagar på det högsta, om emellan Gnns och mina rättsbegrepp
så stor olikhet skulle förefinnas, att Gr:n anser sig kunna
utkräfva ansvar af en person för en försummelse, den han sjelf icke
begått. För mig skulle detta icke blifva möjligt, och jag tror att i
detta fall få flertalet på min sida. Till styrka för sin satts bar väl
Gr:n anfört såsom exempel Häradsh:ne; och det är mig icke heller
obekant att dessa embetsmän äro af sina öfrige göromål nödsakade
att låta verkställa renskrifningar genom andra; men jag invänder,
att Häradshme äro så väl aflönade, att de kunna bestå sig renskrifvare,
så att säga på Stat, och taga dem i sitt bröd, samt alt Häradshme
derföre alltid hafva renskrivarne under sin egen tillsyn,
och sålunda kunna tillhålla dem att upfyila sina skyldigheter på samma
sätt som med deras öfrige tjenare tillgår, hvaraf synes, att Hr Grms
Den 11 April e. m.
75
xempel här ingenting bevisar. Gr:n har äfven sagt, att Notarier,
såsom förhållandet nn är, icke kunna vinna den skicklighet, sorn
gör dem förljenta af befordran. Orsaken härtill torde Gr:n benäget
uplysa. Månne den icke ligger i befordringssättet inom Svea HofRätt,
hvilket haft till följd, all åtminstone högst få personer med någon
skicklighet för ledamotsplats, ens våga att söka en kanslist-eller
en notarietjenst; utan man går heldre lönlös, såsom extra Fiskal, för
att derigenom blifva bemärkt, än alt emottaga en befattning, som
skulle medföra, snart sagdt, ett förbud för den befordrade att någonsin
vidare avancera. Inom de öfrige HofRme är såsom jag redan
erinrat, förhållandet icke sådant, utan der befordras tjensteman nen,
antingen han tillhör kansli- eller brottmålsexpeditionen.
Ett annat Grins yttrande har fästat min synnerliga upmärksamhet.
Gun har nemi. sagt, att det skulle blifva serdeles instruktiv
för Notarierne alt göras till biträde åt HofRins ledamöter, samt alt
de derigenom skulle göra sig förtjente att befordras lill HotRins
dombord. Ja! nog låter detta bra, och är ledamoten af utmärklare
beskaffenhet, så kan visserligen under hans ledning, en Notarie inhemta
många goda lärdomar; men i notariegraden plågar man vanligen
hafva upnått den ålder, att man icke kan förvärfva stort mera
skicklighet, än den man då redan äger. Om nu så hända skulle,
att Notarien duger något till samt har flit och arbetsförmåga, men
Ledamoten deremot råkar att vara mer än lofligt beqvämlig och icke
särdeles road af arbete så blefve det lätt för denne ledamot på Notarien
öfverflytta besväret alt utarbeta målen, upsätla förslag till betänkanden,
o. s. v., hvarigenom Notarien i sjelfva verket förrättade
Ledamotens syssla utom i afseende på målens föredragning, hvilket
besvär i sig sjelf är ganska måttligt. Visserligen skulle ett sådant
arbetssätt för ledamöterne vara högst beqvämligt; jag är dock. fullkomligt
öfvertygad, att HofRins ledamöter icke skulle så vidsträckt
begagna sig af Notariernas biträde; men jag har likväl velat påpeka
möjligheten att så kan ske, om detta biträde skulle blifva af den art
som Gr. Sparre tyckes hafva åsyftat. Slutligen får jag tillkännagifva,
att jag ingalunda vill bestrida, utan tvärtom önskar på det
högsta, att lill K. M:s Nåd. disposition mätte ställas en så betydlig
summa för hvardera HofRin, att den lönetillökning må kunna
beredas, som är af behofvet påkallad, och, med förändring af slutet
i mitt förra yttrande, framställer jag derföre till StatsUtsk. den önskan
och anhållan, alt enär frågan om alla HofRines organisation
icke är tillräckligt utredd, Dtsk. ville icke allenast tillstyrka,
alt HofRme må få behålla det extra anslaget, som nu utgår lill dem
för befrämjandet af ärendernas gång, utan äfven föreslå en sådan
tillökning hvarigenom ändamålet i delta hänseende ännu säkrare kan
vinnas, på samma gång som de underordnade tjenstemännen försättas
i en bättre och lyckligare ställning än hvari de sig f. n. befinna.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Ehuru detta mål länge
uplagit Ståndets tid, anhåller jag likväl örn dess benägna upmärksamhet
på hvad jag kan hafva att tillägga.
Den 11 April e. m.
Jag delar föregtde talares åsigt, alt ärendet är af vigt icke blot
för HofRme utan äfven för öfriga Collegiala embetsverk. Löneregleringen
för HofRmes ledamöter har efter mitt omdöme blifvit väl
upgjord och kommer alt lända de öfriga embetsverken till. gagn.
Man mäste önska att löneregleringen för HofRmes tjenstemän ej
heller måtte varda felaktig, ty blifver hon det, så komma felen otvifvelaktigt
att fortplantas på .de öfriga embetsverken lill skada för Rikets
tjenst. Jag har i detta hänseende1 upsatt en anteckning, hvilken
jag ämnat vidlyftigare utföra, men skall nu göra det så kort som
möjligt.
Till en början får jag förklara, att ämnet enl. min tanke
icke är vederbörligen utredt för att i dess närvande skick kunna
af R. St. afgöras, emedan man icke upgifvit beloppet af de sportler
tjenstemänuen åtnjuta. Vid sistl. Riksdag beviljade R. St. medel
lill förhöjda löner åt Ledamölerue i FlofRma och uti underd. skrifvelse
till K. M. d. 17 Juli 1851 JM 104 yttrade R. St., att de
ansågo arbetets fördelning emellan tjenstemännen och ändring i deras
antal böra föregå ordnandet af deras löner. Emedlertid anslogo
Ständerna 12,000 R:dr för att till innevarande Riksdag af Konungen
emellan HofRme fördelas. Då Just.-Statsministern den 9 Nov. sisth
år yttrade sig i delta ämne, var han af annan mening nemi. den,
att sedan beslut fattats ang:de lönebeloppen, vore liden inne att utfärda
arbetsordningen. Jag är likväl af Ständernas mening, alt arbetsordningen
bör sä vida vara på förhand upgjord, att tjenstemännens
befattningar och antal skola vara gifna, emedan behofvet af
löner rättar sig derefter. Då målen i alla RofRme äro af samma
slag och sättet för deras handläggning enahanda, så böra Ijenstemännen
för hvarje Division blifva desamma i alla 3 HofRme. Öfverensstämmande
dermed har Konungen äfven upgjort Sitt förslag.
Jag vill icke inlåta mig i pröfning af de olika framställningar HofR:ne
afgifvit. Naturligtvis bör endera eller ingendera, utan en sammanhängande
gemensam arbetsordning antagas, samt göromålen och
lönernas fördelning derefter rättas lika för alla HofRme. Utan alt
företaga en granskning af dessa förslag, enär vi här icke kunna afgöra
saken, vill jag dock hafva sagt, alt jag anser Hr Printzensköld
hafva orätt deri, att lian vill bibehålla kanslist-tjensterna i hvilket
hänseende jag biträder Konungens Propos. och Gr. Sparres yttrande.
Om behofvet af tjenstemän och löner för dem är efter bestämd
arbetsordning gifvet, så frågas naturligtvis, hvilka tillgångar finnas
redan, dels af HofRmas gamla statsanslag, dels af sportler? Endast
återstoden af den behöfliga summan, bör Staten tillskjuta. Statsanslagen
känner man; men sportlernas belopp är obekant, och just
häri ligger felet. Man kan visserligen säga, alt R. St. föranledt
detta fel, emedan de den 17 Juli 1851 anhöllo alt Konungen täcktes
genom en förändrad delning af sportlerna, förbättra de lägre tjenstemännens
vilkor, ehuru Just.-Ministern den 9 Nov. sisth år afgifvit
den förklaring jag redan oraförmält Om än R. St. icke få
veta dessa sportlers blifvande fördelning; så är det likväl nödigt för
deni alt känna hela sporlelbeloppet deraf, på det att de sedan må
kunna fylla bristen i den nya löneregleringen. Men att ulan denna
Den 11 April e. m.
77
ånnedom bevilja lönclillökning, synes mig origtigt, ly man vei icke
ivad den ene eller audre får, eller om någon bekommer för mycket
eller för litel. Jag vill härpå anföra ett exempel. At Sekrelerarne
i HofR:ne bar K. M. föreslagit 1000 R:dr i lön men derjemte sagt,
all han bar betydliga sportler. Vet J Mine lfrr emedlertid luiru
myckel Sekretrne i sportler åtnjuta? Förmodligen icke. Förhållandet
är dock, att om Sekretin i Svea HofRätt får desse 1000 R:dr med
bibehållande af sina novaride sportler, utgöra bans årliga inkomster
af tjenslen 3034 R:dr. Här bar jag i min band bestyrkt afskrift
af en den 27 Nov. 1851 af HofRälts-Sekretrn Schöne undertecknad
upgift å bans sportler för tio är. Jag vill icke besvära Ståndet med
upläsning af denna bekräftelse på summans läglighet men om någon
sådant åstundar skall jag villfara hans önskan. R. St. begingo sisth
Riksdag ett misstag, då de begärde sportlernes fördelning emellan
tjenslemännen, oell Just.-Minislern har deltagit deri. Bäggedera synes
mig hafva bordt yrka sportlernas indragning till Slaten, genom
lösens läggande på cbarlan, såsom det skedde 1840 i Högsta Domstolen
och Konungens Kansli. Hvarföre vill man nu icke förfara i
2:dra instansen såsom man då gjorde i den högsta och gifva tjenstemän
nen bestämd penningelön, äfven i stället för sportlerna. Deras
borttagande medför flere fördelar. En beslår deruti, att när man
ej får betalning för onödigt besvär, gör man icke utslag eller domar
vidlyftigare än vederbör. Deras utskrifvande och utgifning kunna
då fortare verkställas. En annan fördel är den att man icke drager
stilen, hvarigenom handlingarnas lösen blir för de rättsökande mindre
dyr. En 3:dje måhända lika vigtig är med dem förknippad, den
nemi. att när tjenslemännen har sin hela inkomst i lön, kan han vid
65 eller 70 års ålder laga afsked med lönens oafkortade bibehållande
på allmänna Indragnings-staten. Har han deremot en mindre lön
på Stat med återstoden i sportler, för hvilka han icke får någon
ersättning i pension, så lager han icke afsked, om han är oförmögen
all sköta sin tjenst. Att vid domstol söka ådagalägga bans
oförmåga går icke lått. Tron J väl Mine Hrr, alt en IlofRällsSekrel.
, som har 1000 R:dr i lön och 2000 R:dr i sportler, och
som följaktligen är bättre lönad än någon Ledamot i verket, skulle
laga afsked för att mista § af sina inkomster. Del måste alltså vara
förmånligt både för tjensten och tjenslemännen att sporllerne indragas
och förvandlas i bestämd penningelön, hvarigenom tjenslemännen finna
sin framlid betryggad så alt de på ålderdomen kunna lemna sina beställningar,
det allmänna bästa till gagn. Att vid verket bibehålla sportlerna
och låta dem ingå till en gemensam kassa för att sedan fördelas på de
serskilda lönerna medför ytterligare den olägenheten att dessa del ena
året blifva större och det andra mindre. Tjenstemännen kunna då
icke vara förvissade att hvarje år hafva en bestämdt påräknelig inkomst.
Det är för dem, med deras knappa tillgångar äfventyrlig!,
och derför taga de heldre en viss lön, som hvarken kan minskas
eller höjas. Vid sisla Riksdag indrogos tili Statsverket HofRätlsledamöternes
sportler, revisisions-skillingarne. Hvarför skulle R. St.
nu icke förfara likaledes med de underordnade tjenslemännens sportler?
Så länge deras närvande belopp år okändt så vet man icke
78
Den 11 April e. m.
hvad någon innehar, och saknar följakleligen skäligt grund alt be
vilja någon af de lönesummor Ulsk. föreslagit. Afven om man
visste huru mycket sporllerua i det hela utgöra, men idke kände
huru Konungen ville fördela dem, så förblefve man i fortfarande
okunnighet om den nya löneregleringens tillkommande beskaffenhet
i förhållande till den nu befintliga.
Jemför man de lägre tjenstemännens nu varande inkomster med
dera som de, enl. Konungens Propos. skulle erhålla; sä få de förminskning
i stället för tillökning, på sätt följande af trovärdig person
mig meddelade uplysningar innehålla.*) Det är då icke rätt, alt
låta dem ingå i en lönereglering, om hvilken man följakteligen icke
vet hurudan hon blifver.
Man har föreslagit, att den yngste Notarien af de .5, som ansetts
nödige på hvarje division, skulle erhålla endast 200 R:dr med
lika tjenstgöringsskyldighet sorn de äldre, hvilka hvardera åtnjuta i
lön 6, 7 och 800 R:dr. Ar sådant billigt? är det rätt alt aflöna
ordinarie tjenstemän med arfvoden hvilka understiga den inkomst
man anslagit åt ringare Waktmästare, hvilkas lön skulle utgöra 250
R:dr? Nu har emedlertid StatsUtsk. föreslagit i Mom. b: ”att tjensteman
äfvensom vaktbetjent skall underkasta sig den reglering af
af honom tillagda sportler, som K. M. framdeles kan finna för godt
fastställa.” Med all förtröstan till K. M:s rättvisa frågar jag likväl,
huru man kan begära, det någon skall vilja på delta sätt äfventyra
sin ställning, att först åtnöja sig med den lön R. St. kunna bestämma
och sedan till godtfinnande öfverlemna sina sportlers belopp.
Ingen lärer i ovisshet om hvad han kan erhålla, vilja frånträda de
löneförmåner han nu åtnjuter. 0m än R. St. antaga Utskis förslag,
kan det dock icke på länge bringas i verkställighet. Då tjenstemännen
icke äro godtyckligt afsältlige, eller alltså kunna tvingas ingå
på en dylik lönereglering, blifver följden, att man till obestämd tid
står på samma punkt som förut.
I Mom. c säger ötsk.: ”att tjensteman för framliden icke utan
HofR:ns tillstånd må jemte innehafvande beställning emottaga annan
tjenstebefattning.” Enl. min åsigt är Just.Ministerns förslag i detta
hänseende vida bättre. Han har nemi. uti Mora. 3 tillstyrkt, ”att
tjensteman äfven skall vara förbunden, derest han innehafver annan
allmän tjenst att densamma sig afsäga, och i hvad fall som helst
icke äga att sådan befattning emottaga eller, utan dertill af K. M.
eller HofRm meddeladt förordnande, förvalta”. Om nu detta Konungens
förslag antages, tror jag man kan vara förvissad, att dubbla
tjenster icke komma att innehafves. Godkännes åter Dtsk.-s förslag,
så blir förhållandet, att, enär det beror på HofRm att meddela ett
dylikt tillstånd, man till en början från denna föreskrift gör ett
undantag för någon utmärkt skicklig tjensteman eller särdeles gynnad.
Sedan raan gjort ett eller annat sådant utsträckes det småningom
lill de Hesta. Dessutom bör väl en gemensam regel gälla
för alla Collegiala verk, så alt tjenstemän icke behandlas olika på
serskildta ställen, men jemför man åter Utsk:s ifrågavande förslag
med hvad, sorn blifvit stadgadt för Krigs-Colhm och Statskont.; så
*) Se Bil. Litt. A. i slutet af Häftet.
Den il April e. m.
79
imer man att Utsk:s mening är skiljaktig frän Konungens föreskrifter
för dessa verk. Jag skall nu nplåsa hvad som är stadgadt
för Krigs-Colkm: ”Att såsom vilkor för tillträdet af de enligt
berörde interimsstat i allmänhet förhöjda lönerne skall iakttagas,
dels ali embets- och tjenstemäunen i Krigs-Colkm, jemte det
de ega att underkasta sig den jemkning i Ijensteåligganden, som
vid organisationens slutliga fastställande må finnas blifva erforderlig,
hädanefter ej fä innehafva publik tjenstebefattning utom Collini,
hvarvid likväl för dem af Colhii personal, som nu innehafva flera
tjenster, undantag medgifves så länge, de i nu innahafvande grad
qvarstå”. Hvarför skola olika föreskrifter gälla för det ena och andra
embelsverket? Anser man rätt att förordna på ett sätt för det
ena collegiala verket, måste det äfven vara rätt att pä lika sätt förfara
i fråga om ett annat.
Mom. d innehåller följande: ”att om tjensteman utan alt vara
genom styrkt sjukdomsförfall, eller af behörigen upgjord arbetsfördelning
lill tjenstledighet berättigad, åtnjuter den mer än 14 dagar,
han skall vara skyldig att af lönen för den tid, tjenstledigheten äger
rum, afstå hvilket belopp HofRm må såsom arfvode tilldela den
som tjensten förrättar”. Denna föreskrift är något olika med den
som gäller för R. St:s verk och Konungens Kansli. Här har jag
bankoreglementet till hands, men vill icke besvära Eder Mine Hrr
med upläsning derur af hithörande stadganden. Jag vill blott nämna
att tjenstemännen der åtnjuta större fördelar än inora kronans verk.
Om någon Bankens tjensteman blir sjuk, får han till vikarie utan
serskildt arfvode närmaste mannen under honom och den extra-ordinarie
som i sista graden kommer att tjenstgöra, erhåller i godlgö
reise af Banken motsvarande minsta inkomst i ordinarie tjenslegrad.
Denna utgift är föga betydlig för verket men en stor fördel för
tjenstemännen. I Konungens Kansli förfar man strängare. § 17 i
Instructionen för Landtförsvars-Depart:s Expedition den 10 Juli 1840
lyder sålunda: ”Den, som erhåller tjenstledighet, bör, da förordnande
för annan person till tjenstens bestridande finnes erforderligt, afstå
en fjerdedel af lönen, om tjenstledigheten icke åtnjutes utöfver en
tid af två månader, eller om med vederbörande läkares betyg styrkes,
alt tjenstemännen icke, utan fara för lif eller framtida helsa
kan tjensten bestrida. Då tjenstledighet för andra orsaker erhålles,
afstås under ledigheten halfva lönen”. Här är nu sagdt, att det
skall vara 2 månader och för HofRme att det skall vara 14 dagar.
Hvarför skola olika föreskrifter meddelas för Kronans serskildta verk;
och om dessa blifva sins emellan lika, hvarför kunna de icke göras
öfverensstämmande med dem, som gälla för R. St:s verk, Banken.
Det kan icke vara rätt att stadga enstaka för hvarje serskildt verk
Det blir derigenom intet sammanhang, ingen allmän regel alt följa.
Enl. min åsigt bör man på samma sätt som i Banken alltid aflöna
den, som gör tjensten för en annan, och icke betala hans arbete
med hopp om befordran, som är oviss och hvilken Staten i alla fall
icke bör åtaga sig att lemna, emedan det icke är afgjordt, att den
tillförordnade framdeles duger eller är den skickligaste sökande till
den tjenst hvarom han då anhåller. Betalar man honom hvarje gång
hans arbetsbiträde påkallas, så är liqviden dermed slut och sam
-
80 Den 11 April e. m.
hälle! har upfyllt sina förbindelser raol honom, som derutöfver hai
inlel att fordra. Tillika vill jag hafva anmärkt, ali Utsk. icke sagt,
huruvida HofRmes ledamöter äro underkastade samma vilkor som
tjenstemän nen, nemligen om de skola afstå någon del af sina löner
under erhållen tjenstledighet.
I förslaget har för adjunktion inom HofR:ne uplagits för Svea
och Götha HofRält 1000 R:dr, och för IlofR:n öfver Skåne och
Blekinge 400 R:dr. Enl. min åsigt är det icke möjligt att ställa sådana
saker på passevolans; ty man kan icke veta, huru mångå HofRättsledamöter
behöfva tjenstledighet. Följaktligen måste adjunctionsmedlen
rälla sig derefter; de kunna alltså icke på förhand bestämmas.
Såväl till aflöning åt dem, som göra tjenst under tjenstemännens
sjuklighet, som ock lill aflöning åt adjungerande ledamöter
i Ho(R:ne, borde finnas ett förslagsanslag såsom för närvar:de sker.
Att laga dessa medel af extra utgiflsanslagel, för hvarje serskildt
Stats-Depart. synes mig föga syftesenligt. Det inträffar nemi. alt
dessa medel understundom äro otillräckliga; serdeles om tjenstledighet
behöfves vid årets slut. Om dessa medel då äro använde,
hvar skall aflöningen åt vikarier tagas? Bättre vore att beräkna hvad
dylika utgifter efter 10 års medeltal utgjort, och med en motsvarande
summa minskas extra utgifts-anslaget hvarigenom det af mig
nu ifrågaställda nya förslagsanslaget godtgjordes.
I Mom. g säges: ”att den nya löneregleringen icke bringas i
full verkställighet annorlunda än i mån som de hvilka innehafva
tjenster, som skola indragas, afgå eller till andra befattningar förflyttas”.
När nu förhållandet är sådant, som J håfven hört, Mine
Hrr, att mänga tjenstemän åtnjuta betydliga sportler, och de icke
få dem ersatte genom löneregleringen, — ohvad händer då? Jo, att
de behålla dem så länge de kunna tjena. Åtskilliga torde innehafva
flera sysslor. Om de icke erhålla så goda löner, enl. den nya regleringen,
alt dessa motsvara hvad de dubbla tjenstcrna inbringa,
så bibehålla äfven dessa tjenstemän sina innehafvande befattningar.
Den nu föreslagna löneregleringen kommer då att anstå till en obestämd
framtid, hvarmed hvarken yngre tillkommande tjenstemän eller
Rikets tjenst kunna vara belåtne. Jag tror således, att såväl för
denna lönereglering som för andra, hvilka kunna komma i fråga
inom de Collegiala verken, det behöfves lill en början ett förslagsanslag,
hvarmed, efter Konungens samtycke, verket kan organisera
sig något fortare än eljest; ty det skall sällan inträffa att lika belopp
af lön och tjenstgöring efter den nya regleringen på en gång blifva
lediga, derföre måste det finnas ett anslag, för att fylla bristen på
ena eller andra sidan. Ett sådant förslagsanslag, torde om det medgifves,
icke behöfva betydligt anlitas; ty i den händelse sportlerné
ingå till Kronan, hvarmed tjenstemännen, om de derföre få full
ersättning, blifva bättre belåtne, skall löneregleringens fullbordan icke
fördröjas så länge, som händelsen skulle blifva derest spor,lierna bibehållas.
Beviljas intet förslagsanslag, så måste de tillkommande
tjenstemännen under förbidande af löneregleringens verkställighet,
tjena på förordnande, hvilket särdeles vid en domstol år olämpligt och
medför hvarjehanda olägenheter.
Uti
Den 11 April e. m.
81
Uti Mom. h har Ulsk. sagt: ”alt upkommande besparingar å
den del af anslaget, som ar afsedd lill arfvodeu, fä af HofR:ne användas
till befordrande af göromålens obehindrade gång under tiden”.
Utsk. har här i klump uptagit dessa arfvoden, nemi. för Skånska
HofR:n 1000 Il:dr och för hvardera af de öfrige 2,100 R:dr. Nu
frågas, huru mycket af dessa belopp skall tillfalla biträden ål Sekretme,
Fiskalerne, Advokal-fiskalerna, 'Aktuarierna eller Archivarierna.
Detta måste man också på förhand veta, emedan dessa arfvoden
utgöra en del af deras löner, enär de, enl. förslaget, derföre
höra ombesörja förefallande renskrifning. Just.-Ministerns förslag i
detta hänseende hvarigenom arfvodena åt en hvar af dessa tjenstemän
specificeras, synes mig alltså vara riktigare.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, anhåller jag,
alt R. o. Ad. ville återremittera Betänk. Jag önskar dock icke att
denna ålerremiss må föranleda dertill alt IIofR:ne icke undfå de summor,
sorn åt dem äro föreslagne, utan min afsigt är, alt dessa medel
måtte ställas lill K. M:s disposition, såsom vid sista Riksdagen
skedde med de 12,000 R:dr, som då anvisades för att af RofRme
användas intill nästa Statsreglering. Man kan då hinna alt under
tiden upgöra ett fullständigt förslag, som kan underställas R. St. och
af dem godkännas, sedan sportlernas belopp blifvit ulredt och till
indragning föreslaget. Kan ett sådant förslag upgöras af Utsk. eftei
äterremissen, så har jag intet deremot, såvida det blir så fullständigt,
alt man med någon tilförlitlighet kan pröfva detsamma, och bestämma
de särskildta lönebeloppen. Men i sakens nuvande outredda
skick måste jag anhålla om återremiss af Betänk.
Ilr Carleson, Ed v. Henr.: Sedan så mycket blifvit taladt i
detta ämne, vill jag icke länge taga R. o. Ad:s tid i anspråk. Såsom
ledamot af LagUtsk. deltog jag sista Riksdagen i det Betänk.,
som af de sammansatta Lag och StatsUtskm afgåfvos i en likartad
fråga med den som nu är å bane nemi. om lönereglering för HofR:nes
tjenstemän, och som jag ännu hyser samma åsigler härom som
uti förenämnde af bägge Utsk:s ledamöter biträdde samt af R. St.
enhälligt bifallna Betänk, finnas uttalade inskränker jag mig till att
med åberopande deraf förena mig med dem som yrkat återremiss.
Hr Adelborg, Anders Otto: Till hvad redan blifvit sagdt
vill jag lägga några uplysningar, hvilka torde bevisa behofvet af
ifrågavande lönereglering. Ar 1852 hade Svea HofRält 968 resterande
mål och år 1853 utgjorde balancen 760. Detta synes mig
vara ett talande skäl för den åsigt, att embetsverket icke kunnat
upfylla de åligganden man af detsamma haft rätt att fordra nemi.
att alla ma! eller åtminstone de fleste blifvit afgjorda. En längre
tid har delta förhållande fortfarit, så att år från år balancen ökats.
Vill man nu reorganisera detta embetsverk, så bör det väl ske i den
förhoppning att balancen skall minskas och slutligen uphöra. För närvar:de
finnas inom Svea HotRätt oafgjorda mål, hvilka äro 22, 16 och
12 år gamla och sedan 1850—51—52 ligga ännu qvar såsom oafgjorda
18—'15—64 mål och för år 1853 finnas ännu 655 beroende
6 II. 6
82 Den 11 April e. m.
på pröfning. Då man vet, att HofRms tjenstemän f. n. äga anseende
för skicklighet, men ärendernes gång är så långsam, synes
detta visa behofvet af en reorganisation så fort ske kan och delta
ur den obestridliga synpunkten, att en långsam rättvisa är sä
godt som ingen. Tvifvelaktigt är dock om en förändring härutinnan
genom^den föreslagna reorganisationen, som nu är ä bane, kan
vinnas, ty under sisth år hade till HofRm inkommit 3,220 civila
och omkring 700 criminella mål, hvilka sammanräknade med baiancerna
utgöra den artiga summan af 4,680 oafgjorda mål. Dessa
mål skola nu handläggas af 20 Notarier, men om jag nu afdrager
de under året ej inkomna målen och fördelar återstoden på desse}
tjenstemän, undfår hvar och en af dem 106 mål och 2:ne arbetsdagar
till hvarje sådant mål, om man nemi. undantager helgeda
garne,
hvilket, efter min tanke, bevisar att tjenstemännens antal är \
för litet så vida man vill alt HofRm skall hinna roed sitt arbete \
och göra det väl ifrån sig, och torde således härutinnan varit det \
rätta sättet att tillvägabringa reorganisation af detta vigtiga Embets- \
verk. En stor del af dessa mål fordra visserligen icke serdeles mycken
tid för utarbetande, men andra åter äro mera vidlyftiga och
taga upmärksamheten och noggrannheten ganska mycket i anspråk,
och torde således finnas tydligt alt man icke begärt för mycket, då
man vill att vid den nya löneregleringen ett så ringa antal personer,
med så ansträngande göromål, undfår löner, hvaraf de tarfligt kunna
lefva. Jag anser derför de af K. M. föreslagne löner otillräcklige,
helst flere talare visat att, genom sportlernas borttagande och ökade
göromål, Ijenslemännen få en förminskning i sina löner. Vill man
alltså göra en förändring, som för tjenstemannen medför någon nytta
och fördel, åtminstone under den tid, som förflyter intilldess HofR:ne
erhållit den fullkomliga ombildning med förökad arbetspersonal
som erfordras, på det de skola medhinna sina arbeten, så är det
väl icke för mycket, om man, i öfverensstämmelse med Hr Gräås
förslag, begär löneförhöjning åt Notarierne. På grund af hvad jag
nu haft äran anföra, anhåller jag om återremiss af Betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Vid öfvervägande af denna
vigliga fråga har det icke kunnat undgå StatsUlsk:s upmärksamhet
så väl att behjerta de förhållanden, hvilka inför Utsk. framlades,
som äfven att taga i betraktande Statsverkets tillgångar, innan Utsk.
tillstyrker R. St. anslags beviljande. Alt ingå i reorganisationsfrågan,
har för StalsUtsk. varit så mycket svårare, som de tre Rikets
IlofRtr till K. M. inkommit med förslag, sins emellan skiljaktige.
Vid sådant förhållande har Utsk. trott sig böra trygga sig vid K.
M:s Propos., enär K. M. infordrat alla HofRmes utlåt:n och deraf
utvalt hvad K. M. ansåg tjenligast. Enskild motionär, nemi. Hr
Wetterberg, har yrkat ett högre belopp ön K. M. begärt; men den
värde motionären har i egenskap af motiv börjat sin hemställan med
erinran om de förökade göromål HofRme genojn indragning af Lagmans-
och KämnersRme fått vidkännas. För att i detta hänseende
vinna någon uplysning, har jag förskaffat mig en af Aktuarien i
Svea HofRält undertecknad upgift på antalet af mål, som blifvit lill
Ren 11 April e. m.
83
IIofRin under flere år instämde och vädjade. Häraf visar sig visserligen,
alt de ingående målen år 1849, då Lagmans- och KämnerSR:ne
indrogos, upgingo lill 820, och år 1850 till 1,148; men
redan påföljande år, 1851, nedgick målens antal lill 1,020, och år
1852 lill 969. Under år 1853 hafva målen åter något ökats, men
pä långt när icke till så mycket, som närmaste året efter förändringen.
Det synes således alt tillökningen i göromål icke är så betydlig,
att den i och för sig tillräckligen berättigar till den löneförhöjning,
motionären föreslagit.
Under öfverläggningen om detta ämne, på detta rum, hafva
visserligen åtskilliga ganska tänkvärda föi hållanden blifvit antydda,
hjvilka, i fråga om reorganisationen onekligen torde vara af mycken
jrigt och förtjenta att ä behörig ort noggrann! tagas i öfvervägande;
men jag nödgas likväl nu, likasom förut, fästa mig vid anslagsfrågan,
emedan, enl. mitt omdöme, denna fråga företrädesvis ligger inom
R. Sirs befogenhet att bedöma och afgöra. Jag mäste då bekänna,
att det förefaller mig, som om R. St. genom bifall till den Kongl.
Propos:n skulle bevisa Rikets HofR:r rätt mycken frikostighet och
välvilja. Vi måste nemi. betrakta frågan om anslag lill HofRme,
ej blott med afseende på de anspråk å välvilja de i och för sin
verksamhet kunna ega; men på samma gång måste vi äfven ihågkomma
hvad hvarje annan tjensteman inom landet kan hafva att
påräkna. Vi böra t. ex. dervid äfven gifva akt på dem, hvilka, när
som helst, måste vara beredda att offra lif och blod för fäderneslandet.
Vi mäste taga i öfvervägande, huru Slaten aflönar andra civila embetsman,
hvilka icke äro jurister; och jag kommer då till den slutsats,
att juristerne äro snarare mera omhuldade af Staten i löneväg,
än andra tjenstemän, äfvensom alt de merändels äro i tillfälle att
mera genom enskilda updrags uträttande förtjena.
Ur dessa synpunkter torde jag få anhålla om bifall till förevande
Betänk.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Uti såväl ifrågavar:de punkt sorni
fråga om organisationen af landtslaterne har StatsUtsk. utgått från den
synpunkt, alt det icke tillkommer Utsk. alt ingå i pröfning af lämpligheten
utaf organisationsförslagen, emedan Utsk. icke tilltrott sig ega den
detaljkännedom, som för en sådan pröfning erfordras. Af samma skäl
har Utsk. vid flere andra tillfällen yttrat, att det ansett sig icke böra
ingå i pröfning af organisationsförslag, utan endast af den summa,
som erfordras i och för ändamålets vinnande och bör till K. M:s
disposition öfverlemnas. Då Utsk. uti denna punkt har följt denna,
enl. mitt omdöme fullkomligt riktiga grundsats, väntade jag alt Ulsk:s
förslag härutinnan skulle vinna odeladt bifall, men man har icke
varit af denna tanka, utan ansett att Utsk. bordt öka de af K. M.
föreslagna lönerna för Notarierna. Jag vill ej ingå i någon detaljgranskning
af de föreslagna summorne, men jag hemställer örn det
kan vara lämpligt att på vågskål afväga om en Notarie i HofR:n
bör hafva 100 R:dr mer eller mindre i lön. Mig synes det så
mycket olämpligare då, såsom den siste värde talaren uplyste, Hof
6
*
84
Den 11 April e. m.
R:ne varit i Smnet af olika tankar, och enskilda motionärer föreslagit
olika summor för Notarierne. Att Utsk. icke haft brist på val
emellan flere olika summor, synes häraf, men just denna rikedom
på val är ett ytterligare skäl dertill, att man bör hålla sig till K.
M:s förslag, helst K. Al., efter pröfning af HolRmes hemställanden
och efter jemförelse af de olika summorna med hvarandra, måste
anses hafva träffat den rätta. Lika med Frih. Cederström tror jag
äfven, att man härvid icke endast bör tänka på HofRme, utan att
man bör jemföra Statens öfriga tjenstemäns lönevilkor med hvarandra,
och då IIofRmas Notarier hafva i medeltal i lön ungefärligen
lika mycket som en Kompani-chef vid arméen, tyckes det mig som
deras löner icke vore särdeles ringa, synnerligast om, som en talare
midtemot mig för en stund sedan yttrade, Notarierna icke tjenstgör^
mer än 50 dagar om året. Det har redan blifvit nämndt och jag <
uprepar detsamma, att några skäl icke blifvit anförda, som borde föranleda
Utsk. att frångå den af K. Al. föreslagna summa, det vill säga
andra skäl än sådana, som kunna sägas till förmån för de fleste
andra löntagare. Dessutom är här fråga om verkliga summor och
icke om några 100 R:dr, emedan, om man antager Ola Alänssons
reservation, hvilken af flere talare blifvit understödd, upkommer en
utgift för Staten af 7,000 R:dr. Antages Hr Gråås reservation så
upkommer en ännu större summa. Dessutom anser jag mig böra
fästa Ståndets upmärksamhet derpå, att det är ganska vanskligt att
återremittera frågan, äfven ur den synpunkten, att man vill åstadkomma
en ny reglering af HofRme, emedan om frågan härifrån återremitteras
och hon vunnit samma åtgärd inom tvenne andra Stånd,
såsom en talare här yttrat, det är möjligt att, om icke något Stånd,
på sätt här är händelsen, uttryckt i hvilken riktning återremissen
blifvit beslutad, de af Hr von Hartmansdorff och Printzensköld anförde
skäl kunna likaväl som motsatta sidans, afgöra frågans utgång
inom Utsk. Vill man således ett resultat, vill man hafva HofRme
väl organiserade, och gifva deras tjenstemän en behöflig löneförbättring,
så bör man icke splittra sönder frågan genom alt yrka en löneförbättring
af magra 100 R:dr för Notarierna utöfver hvad K. Al.
föreslagit. Ofvertygad, alt K. AI. sett likaväl på den ena som på
den andra tjenstemannens bästa, anhåller jag om bifall till Betänk.
Gr. Sparre, Erik: Jag vill icke med något längre anförande
uptaga R. o. Adis tid; blott med få ord besvara en anmärkn. Alan
har nemi. sagt, alt tjenstgöringen i HofR:n för hvarje Notarie skulle
inskränkas till 40 å 50 protocollsdagar. Jag tillåter mig att häremot
erinra, att, då HofRm icke har mer än 15 ordinarie Notarier,
kunna dessas protokollsdagar på året upgå till ett vida större antal;
men detta oberäknad!, kan en protokollsdag vara af den beskaffenhet,
att Notarien under flere dagar, flere veckor till och med, sysselsätter
med utarbetningen. Om jag således äfven antoge nämnde
beräkning eller 40 å 50 protokollsdagar för Notarierna, och dermed
ansåge mig hafva betecknat deras tjenstgöring, kan jag med lika
skäl påstå, att en Revisions-sekreterare icke har mer än 30, 40
eller kanske 00 föredragningsdagar om året. Ingen lärer väl dock
Den ii April e. m.
85
påslå all han utom dessa föredragningsdagar icke är sysselsatt; ty
utarbetandet och expedierandet af de utaf honom föredragna mål
j fordra vida mera tid än föredragningen. Så förhåller sig äfven med
j Notarierna; ty deras arbete är icke sluladt då HofR:ns session för
) dagen uphör. Jag ber således, att R. o. Ad. icke må låta förleda
sig af sådana npgifler.
Medan jag har ordet, ber jag alt helt kort få besvara Hr Printzensköld.
Han yttrade nemi. att meningen med dessa Notariers arbete
under Ledamöternas ledning möjligen kunde vara, att Ledaraökerne
skulle lägga armarne i kors och göra intet, att de endast bejhöfde
föredraga målen och Notarierne expediera dero. RevisionsSekretme
låta en del af målen utarbetas af underordnade tjenstemän
tinder Revisions-Sekret:nes tillsyn; men jag har ännu icke hört, att
/ någon af desse öfvertlytlat sitt arbete på desse underordnade tjeuj
slemän. Skola de verkställa föredragningen, måste de studera sig
{ in i målen, hvilket lemnar dem tillräcklig sysselsättning. Det är
/ alldeles icke HofRins mening att vältra arbetet på Notarierna; men
väl att vinna lättnad för Ledamöterna i så måtto alt de må kunna
åstadkomma en större arbetsprodukt, derigenom alt en del af det
lägre arbetet verkställes af underordnade tjenstemän.
Hr Dalman: Jag är till största delen förekommen af Gr.
Sparre; men, då jag nu har ordet, må det tillåtas mig en anmärkn.
mot den jemförelse Hr Bildt behagat anställa emellan de löner HofR:ns
tjenstemän undfå och de, hvilka en del tjenstemän inom militären
åtnjuta. Jag tror, att här icke är fråga om huruvida den ena
eller andra tjenstemannen kan vara mer eller mindre belåten med
sin lön. Jag betraktar frågan ur en helt annan synpunkt. Jag tror
nemi. alt ändamålet är, alt Staten får dugliga tjenstemän. Hitintills
har det visat sig att, äfven med de nuvar:de lönerna, platserna inom
militären kunnat ständigt besättas med skickliga officerare. Beträffande
HofR:na, har det deremot visat sig att med nuvar:de vilkor
de icke kunnat eller kunna erhålla Notarier med den skicklighet,
som varit önsklig och nödig. Det är således för Statens och de
rältsökandes skull och icke för personernas eller för tjenstemännens,
som jag tror lönerna böra höjas.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström och Hr Bildt
hafva sagt, att Statslltsk. bordt hålla sig lill anslagsfrågan och icke
befatta sig med reorganisationen. Om Utsk. följt denna grundsats,
hade det bordt börja med att fråga efter, huru mycket sportlerne i
HofRma utgöra. Derigenom hade det fått veta, hvilka^ tillgångar redan
finnas, och sluppit på måfå upgöra ett förslag. Åsidosättandet
af denna undersökning är grundfelet i Utsk:s Betänk. Jag har icke
yrkat någon förminskning af den summa Konungen äskat, men jag
har yrkat att, innan hon förvandlas till ständigt statsanslag, Ständerna
skola få veta huru mycket sportler f. n. finnes att tillgå i
HofR:ne; ty det skulle kunna hända, att man i annat fall gifver för
mycket. Jag har gjort den anmärkt!., alt förhållandet emellan de
olika tjenstemännens löner vöre oriktigt och att man icke bör under
namn af löneförbättring åstadkomma en löneförroinskoing. Hr Bildt
86
Den 11 April c m.
frågade, hvad det skulle blifva af målet, om det återremitterades,
och om StalsUlsk. då fästade afseende på min eller någon annans
dermed öfverensstämmande mening. Gillade Ulsk. min åsigt, så erhölle
HofRrne förmodligen hela det anslag, som nu blifvit föreslaget,
dock icke såsom ständigt, utan såsom gällande blott intill nästa
statsreglering, då man under liden kunde erhålla ett rigtigt och fullständigt
utredt förslag i detta hänseende. Frih. Cederström har, troligen
för att försvara Ulsk:s åtgärd, framhållit skilnaden mellan den
ringa aflöning, som beslås militära tjenstemän och den som nu föreslås
för åtskilliga civila. Ingen är villigare än jag att erkänna ali
inom vårt fädernesland militären är bland löntagare sämst loltad>f
Jag har derföre vid denna Riksdag tagit mig friheten väcka fråga
om löneförbättring åt en militärcorps. Det lyster mig se, om Hr Bild|
när denna fråga förekommer, äfven då möler mig med invändning
gen att enskilda personer icke hafva att göra med löneregleringar,
/utan böra dylika frågor af Konungen väckas.
Med Juristerna förhåller det sig såsom Or Dalman nyss omnämnt,
att de kunna på enskild väg förtjena mera än i Statens tjenst,
Såvida Staten icke erforderligen betalar dem, går han miste om de
dugliga. Med Notarierna i HolRma är förhållandet detsamma, som
jag på f. ra. nämnde om Just.-Kansleren. Om en skicklig Jurist
vinner förtroende hos de större handelshusen här i Stockholm, att
vara deras rådgifvare och ombud i rältegångsärender, så har han
större inkomster än Just.-Kansleren. Skeppsbro-Juristen är allltså
bättre lönad än Kron-Juristen. Då bör man icke förundra sig, om
den förre icke söker Statens tjenst. På grund af alla dessa skäl
anhåller jag om ålerremiss af Betänk.
II. Ex. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf: Sedan öfverlägg
ningen
om detta ämne blifvit så förlängd, vill jag till besvarande
uptaga endast några anmärkmr. Man har fästat sig mycket vid den
del af K. M:s förslag, som rörer indragning af kanslistgraden. Jag
hemställer dock, om det kan vara rätt att fästa unga, skickliga män
vid tjenster, som icke lemnar dem inkomster, hvaraf de kunna lefva,
och der sysselsättningen är så beskaffad, att tjenstens innehafvare
efter några års förlopp nästan är oduglig till hvarje annan tjenst.
Jag tror det icke. I afseende på beloppet af lönerne för Notarierne
är det visserligen en sanning, att såsom grundsats bör gälla att lönerna
blifva sådane att man till tjensterna erhålla dugliga personer;
men en annan vigtig grundsats är ock att man icke bestämmer lönerna
annorlunda, än alt innnehafvarne finna fördel af att söka befordran
till högre tjenst. K. M. har visserligen föreslagit notarie-lönerna
något lägre än hvad Svea HofRätl begärt; men deremot närmare i
likhet med Götha och Skånska IIofRmas framställningar. Dervid
har hufvudsakligen afseende blifvit fästadt på de sportelberäkningar
HofRme samtidigt till K. M. insåndt, enligt hvilka beräkningar,
sporllerna antagits böra upgå inom Svea HofRält till 409 R:dr för
hvarje Notarie, och i de öfrige HofRma till något mindre. Hr von
Hartmansdorff har anmärkt, att arbetsordning och sporlelreglering
bordt vara- för HofRme fastststålde, innan fråga väcktes om fixa lö
-
D en 11 April e m. 87"
neanslag för IjenstemänneD. För min ile! anser jag den omvända,
nu begagnade utvägen vara riktigare, då K. M. svårligen kan meddela
en dylik fastställelse innan kändt är, huru stora löner II. St
vilja bestå. Frågan om sporllerna och om ändring i sporteltaxan
eger K. M. att ensam afgöra. Sedan R. St. beslutat löneförhöjning
åt HolR.-nas tjenstemän, beror det alltså af K. M. att reglera deras
inkomster så att de blifva lillräcklige för deras bergning och motsvarande
viglen af deras (jenster, I fråga om de vilkor och bestämmelser
för åtnjutande af dessa löner StatsUtsk. meddelat instämmer
jag med Hr von Hartmansdorff deri, att, hvad punkten c beträffar,
de af Utsk. begagnade uttryck förefalla mindre lämplige, än
de som förekomma i milt förslag, hvilket finues inlaget i StatsRådsrot.
; men detta är en fråga, som helt och hållet hör till arbetsordningen,
och således Kan af K. M. bestämmas.
En talare har yrkat, att lönerne för HofRmes tjenstemän matté
bestämmas i enlighet med reservanten Hr Gråås förslag, hvilket uplager
åtskilliga högre belopp, än i den Kongl. Proposm; delta förslag
uptager likväl derjemte det vilkor, att hvarje cxpeditionshafvande
skall tillgodonjuta hela expeditionslösen och jemväl lösen för
Hof-R:ns domar, — ett vilkor, som, enligt min åsigt, R. St. icke
kunna binda vid beviljandet af ifrågavar:de anslag, emedan, såsom
jag nyss haft äran nämna, sportelregleringen ensamt tillkommer K.
M. att afgöra.
Hr Carleson: I anledn. af H,-Ex. HrAir. Sparres yttrande,
tillåter jag mig hemställa till R, Äd., huruvida det är för R. St,
möjligt att, när de icke känna de göromål som skola tiitköiftHisr de
särskilde tjenstemännen eller sättet hvarpå K. M. ernar dem ernet'-.
lan fördela de till ett ganska betydligt belopp upgående sporllerna
bedöma det mer eller mindre lämpliga i de nu föreslagna lönerna
för HofRmes tjenstemän.
Hr Printzensköld: Då det är jag som framställt anmärkn.
emot kanslisttjensternes indragning, så anser jag det också vara min
pligt att med några ord bemöta det svar som jag härå af H. Ex.
Gr. Sparre fått emottaga. Jag erkänner visserligen riktigheten af
H. Ex:s erinran, att det kan vara mindre riktigt eller lämpligt att
vid kanslisltjep&ter fästa unga, förhoppningsfulla män; men jag skulle
derjemte öfiska, att H. Ex. ville upgifva något annat sätt, hvarpå
dessax finga män kunna fästas vid Statens tjenst. Mig veterligen
-'finnas icke inom den civila tjenstemannacorpsen, såsom vid flottan,
några expektanslöner alt erbjuda; och så länge något slags under
stöd
icke kan gifvas de unge männen i början af deras bana, torde
det för både dem och Staten vara bäst, om kanslisitiensterna bibehållas.
Man må säga hvad man vill; men dessa renskrifvarebefattningar
matla dock icke förståndet så mycket, man påstår, och
jag tror icke, att den yngling, som är mån om sin tid, sorn önskar
fortkomst på tjenstemannabanan, iikslutande egnar sig åt det materiella
renskrifningsarbetet, utan han besörjer en del deraf genom
andra och sysselsätter sig med arbete af mera instructiv beskaffenhet.
I fråga om kanslistgraden» bibehållande fäster jag serdeles vig
88
Den 11 April e. m.
vid en af Fl. Ex, icke omnämnd omständighet, nemi. den juridiska
ansvarigheten alt renskrifningen varder i behörig ordning verkstäld;
ty jag uprepar annu en gäng den frågan: hvem kan belägga en
Notarie med ansvar, om han helt enkelt förklarar sig hafva varit
utur stånd att erhålla något renskrifningsbiträde, och, enl. min
åsigt, är det Statens pligt alt ställa så till, att arbetet icke någonstädes
uppehälles.
Propos. till bifall å förevande punkt af FJtsk:s utlåt, blef härefter
framstäld och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. ansåge de emot denna
punkt gjorde anmärkn:r föranleda till densammas återremitterande,
samt, efter denna propos:ns besvarande med starka Ja, blandade med
Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Efter härvid af Hr Bildt framstäld begäran om votering, uplästes
till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller hvad StatsUtsk., i fråga om löne-reglering
för HofR:nes tjenstemän och vaktbetjent, lili. 5:le punkten af dess
utlåt. J\fs 67 tillstyrkt, röstar
vinner Nej, anser IV. o. Ad. de emot nämnde punkt af Ulsk:s
Utlåt, gjorda' anmärkn:r föranleda ' tttLd.ensam mas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sora
6:le punkten, ang:de uteslutande fran RiksSlalen af 2:ne
under titeln ”Svea HofRäll med underlydande Justilia) stat"1
uptagne poster; 7:de punkten, ang:dc öfver Rullning till allmänna
indragnings-slaten af 2:ne personell, anvisade ersättningar
för förlorade tings-gästnings-petttiingar, 8:de
punkten,
”Städers friheter”, af eli Borgmästaren i Helsingborg tilltag
ät löningsbelopp; och 9:de punkten, ang-.de för slag s-anslä'-~'
gen tilt. medico-legala besigtningar samt rese-och traklamentsp
enning ar.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
10:de punkten, ang:de ifrågavar:de Hufvudtitels förslagsanslag
lill skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus.
Hr Printzensköld: Jag hemställer vördsamt, om icke, enärR.
o. Ad. återremitterat StatsUi«k:s förslag, i hvad det angår löneförhöjning
åt FIofRtnas tjenstemän, det vore nödvändigt att äter
-
den det ej vill röstar
Nej;
följer :
Ja — 23.
Nej — 46.
Den II April e. m.
89
remittera elen del af denna punkt, som angår anslag lill ljuspenningar
för HofRme, emedan, genom bifall lill denna punkt, en oriktighet
skulle upkomma, hvilken möjligen icke vore så lätt att
afhjelpa.
o
Frih. Åkerhjelm: Fördelningen af ljnspenningarne är till
följd af Ståndets beslut öfver Ulsk:s utlåt. JVs 28, redan bifallen,
och Utsk:s förslag i denna punkt är blott en verkställighetsåtgärd
af R. St:rs beslut, hvarföre och då R. o. Ad. således är oförhindrad
att bifalla denna punkt, jag nu vågar anhålla derom.
H. Ex. Hr Gr. Sparre: Jag förmodar att Hr Printzensköld
icke menar anslaget 3,500 R:dr, hvarom beslut redan är fattadt,
ulan de 1,826 R:dr 32 sk., hvilka utgöra anslag till ljuspenningar åt
HofR:nes ordinarie tjenstemän, och i sådant fall torde, såsom Hr
Printzensköld yrkat, den delen af punkten återremitteras.
Hr Printzensköld: Såvida icke dessa 1,826 R:dr .32 sk.
äro inbegripne i den summa, hvarom SlatsUtsk:s Ordförale häromförmält,
torde det kanske icke vara riktigt, att f. n. bifalla ifrågavar:de
punkt, i hvad den angår de 1,826 R:dr 32 sk., enär, så
vidt jag kan inhemta, detta belopp utgör ljuspenningar för HofRmas
tjenstemän; men jag öfverlemna!' till de Hrr och Män, som bättre
än jag känna förhållandet, att derom yttra sig.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad angår de i 10:de
punkten först omnämnde 3,500 Rulr, så *är den frågan redan afgjord;
men beträffande åter de 1,826 R:dr 32 sk., utgöra de icke
något förslag af StatsUtsk., utan måste betraktas såsom ett korollarium
af det beslut StatsUtsk. underställt R. St., eller med andra
ord, en tillämpning af ett beslut, som R. St. komma att fatta.
Hufvudfrågan om HofRmas och Revisions-sekretmes aflöning, hvilket
innehålles i sista raden der följande ord förekomma: ”hvilket belopp
likväl, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, torde böra
ökas med 1 R:dr 42 sk. 7 rst.” Naturligtvis kan denna siffra icke
bestämmas förr, än alla andra anslag under hufvudtiteln äro af R.
St. definitivt beviljade. Jag kan följaktligen icke finna annat, än
alt sisla delen af 10:de punkten är af StatsUtsk. endast ad notitiam
uptagen, och fordrar icke något beslut för det närvar:de, hvarföre
jag skulle tro att denna del af punkten kan förbigås, intilldess man
Iean få se del beslut R. St. i frågan fatta, endast i punkten intages
hvad som är anfördt.
Hr Liljehöök, Carl Berthild: Jag tror att, äfven om
SlalsUtsk:s förslag till lönereglering för HofRmas tjenstemän, vinner
R. St:rs bifall, kommer likväl en del af detta Ijnspenningeanslag
att fortfarande utgå intill nästa Riksdag, och skulle sedermera
K. M. fastställa samma lönereglering, komma tjenstemännen
under en del af tiden till nästa Riksdag att åtnjuta ljuspenningar.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemslälde om icke R. o. Ad.,
i ani. af hvad nu blifvit yttradt, funne denna punkt icke f. n. föranleda
till något R. o, Ad:s beslut, ropades Ja.
00'
Den il April e. m.
11:te punkten, angide 'öfriga ä ifrägavar:de Hufvudtitcl M
upförde anslag. ■
H. Ex. FIr Gr. Sparre: Vid den i denna punkt åberopade ta- ■
bia mäste jag göra tvänne anmärkn:r, den ena bestående deri att I
i anslaget för Götha HofRätt Utsk. missräknat sig på 10 R:dr. I
Denna anmärkt), förfaller likväl numera, sedan lmfvudfrågan blifvit I
till StatsUtsk. återremitterad. Den andra anmärkmn är af mera 1
vigt. Ibland de sista posterna uptagas nemi. ”arfvoden åt vittnen i I
brottmål, förslagsanslag". Delta anslag hade visserligen samma benämning
vid sista Riksdagen, men anslaget erhöll då en helt annan
bestämmelse, och, i följd deraf, ändrades benämningen, så att
anslaget nu heter: "arfvoden åt vittnen och parter, förslagsanslag". Då
nu denna benämning tillkommit genom R. St:rs beslut, och någon
ändring deri icke blifvit af Utsk. föreslagen, hemställer jag, att R.
o. Ad. måtte besluta alt denna anslagets benämning fortfarande bibehålles.
Jag anser alt frågan i denna del icke behöfver återremitteras,
då det icke är någon statsregleringsfråga.
Frih. Åkerhjelm: li. Ex. FIr Gr. Sparres anmärkt), i fråga ‘
om misskrifning af anslaget till Götha HofR. är riktig; men den '
felaktiga siffran har upkommit genom oriktig summering i den i
Kongl. Fhopos. i fråga om anslaget lill denna HolRätt, och Kamreraren
har icke omsummerat den Kongl. Propos. Flvad åter angår
den sista anmärkn., så har Kamereraren i dag meddelat mig, alt
han af misstag kommit att begagna ett föteg.de års riksstat, hvarföre
jag, lika med Fl. Ex. Hr Gr. Sparre, anhåller att R. o. Ad.
ville besluta att benämningen å anslaget må blifva: "ersättning åt
vittnen och parter, förslagsanslag."
Uppå härefter af FIr Gr. o. Landtm, framstäld propos. biföll
R. o. Ad. förevar:de punkt med den rättelse att hvad i den bifogade
tabellen blifvit uptaget under rubriken: "Ersättning åt vitt
nen
i brottmål, förslagsanslag”, förklarades böra utföras under •benämningen:
"Ersättning åt vittnen och parter, förslagsanslag.”
Hr Gr. o. Landtm, anmälde alt. lill Riddarh.-kansliet blifvit
aflemnade R. St:rs år 1853 församlade Revisorers Berättelse om
Stats-Verkets jemte dertill hörande fonders tillstånd styrelse och förvaltning,
samt de i anledn. af denna berättelse afgifne underd.
utlåtm.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag får vördsamt anhålla, att,
i likhet med hvad förut egt rum, dessa handlingar måtte kommuniceras
de öfrige RiksSt:n, och derefter remitteras lill StatsUtsk.
Uppå härefter framstäld propos. beslöts att ifrågavande Berättelse
jemte dertill hörande handlingar skulle communiceras de öfriga
RiksSt:n samt remitteras till StatsUtsk.
Den 12 April.
21
Hi Gr. o. Landtm, tillkännagaf all Frih. von Kraemer, Rob.
Fredr., såsom ledamot i Serskildta Ulsk. begärt och erhållit 14
dagars ledighet från cl. 18 dennes, samt anmodade derjemte Hrr
Elektorer att utse en ledamot att inträda i nämnde Ulsk. under
den Frih. von Kraemer beviljade ledighet.
11. 11. o. Ad. åtskiljdes kl. \ lill 11 på aftonen,
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 12 April 1854.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 2mc prot.-uldr. för gårdagens plenum samt pleni-prohn
för d, 11 sisll. Mars f. och e. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsks-ledamöter; och
befunnos detill utsedde i
Bevillnings-Utskottet:
efter Jt? 26. Frih. Leijonhufvud, Axel Gabriel, M 167. Frih. von
Köhler, Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf, samt JM 393. Frih. af
Schmidt, Carl Johan Georg;
JIs 263. Frih. Marcks von Wurtemberg, Fullm. Frih. Klinkowström,
Rudolf Mauritz;
JM 396. Frih. Gyllenhaal, Fullm. Gr. Taube, Henning Edvard;
M 1,743. Hr von Wachenfelt, Fullm. Gr. Lagerberg, Sven;
samt att inträda under den ordinarie ledamoten JU 1741. Hr Wolffelt,
Mauritz Constantin, beviljade 14 dagars ledighet från och med
d. 12 April;
JVå 1,794. Hr von Hofsten; Carl August.
Serskildta Utskottet:
alt inträda under den ordinarie Ledamoten JM 389. Frih. von Kraemer,
Rob. Fr., beviljade 14 dagars ledighet från och med d. 18
dennes;
M 1,149. Hr Hjärne, Harald.
92 Den 12 April.
Riddar hus-Utskottet:
efter JV2 93. Gr. Wrangel af Sausis, Tönnes Reinhold Henrik
Adolf;
JVa 139. Gr. Wirsén, Axel Emil.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af Suppleanter
för Utsk:s-ledamöter; och hade dertill blifvit utsedde i
St a ts- Utskol te t:
efter JVs 1,661. Hr Carlheim Gyllensköld, Henrik Adolf Oscar;
JVs 2,183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof.
Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskottet:
efter JV2 2,248. Hr af Forsell, Fullm. Hr von Francken, Georg
Wolfgang;
J\a 158. Frih. von Essen, Gustaf.
Frih. Klinkowström, Rucf. Mauritz: Med betygande af
min erkänsla för det förtroende, hvarmed R. o. Ad s Hrr Elektorer
behagat hedra mig genom att invälja mig till ledamot af Bevilln.-  Utsk., nödgas jag härmedelst afsäga mig denna plats, emedan jag i
slutet af innevar:de månad måste till följd af tjenste-ärenden lemna
hufvudstaden.
I ani. häraf blefvo Hrr Elektorer af Hr Gr. o. Landtm, anmodade
att sammanträda till val af en ledamot i Bevilln:s-Htsk. i
st. f. Frih. Klinkowström.
Hr Bergenstråle, Claes, upläste cn sålydande motion:
Alla tider lemna en bedröflig erfarenhet om de förödelser, som
genom eldsvådor tillskyndas Rikets städer; en ytterligare bekräftelse
härå kan beklagligen inhämtas af de större eldsvådor, som inom den
korta tiden af 3 veckor, nyligen inträffat i Jönköping, Warberg
och Örebro.
Idoge och omtänksamme menniskor, som sträfva för att bereda
ett ekonomiskt oberoende för sig och efterkommande, se ofta inom
några ögonblick deras mångåriga mödor och omkostnader, utan eget
förvållande, upgå i rök; dylika olyckor äro icke endast individuella,
utan medföra äfven en nalional-förlust, emedan de förhindra
och tillbakasätta städernas industriella förkofran.
Dessa förödelser träffa, nästan uteslutande de med hus af trä
bebygde städer; och erfarenheten vitsordar, att en eldsvåda i dem,
om den ej i dess första begynnelse och innan dess egentliga utbrott
kan dämpas, dess hämmande sedermera hufvudsakligast beror
på vindens styrka och riktning, hvarigenom äfven användandet af
de bästa brandredskap och de klokaste åtgärder merendels blifva
fruktlöse.
Den 12 April. 93
Enda sätlct att för framtiden förekomma dessa olyckor, torde
vara att husen upfördes af sten i ställe för af trä, hvilket nu mera
k "genom trävarornes betydliga stegring, bör möta så mycket mindre
svårighet, som skilnaden i kostnaden, om den ens blir någon, åt
minstone
icke blir betydlig, och i alla fall vida öfverväges af den
säkerhet emot eldskador, som derigenom vinnes.
För att lätta befrämjandet häraf, kunde förmånliga byggnadslån
i detta afseende meddelas; hvarvid dock borde fästas det vil
kor,
att husen skulle i det närmaste lill deras fulla värde brandförsäkras;
— då dylika lån lill Staten återbetaltes medförde de ingen
förlust för Statsverket, men .deremot en ganska vigtig national-vinst.
För att inträda på denna banan, är det äfven nödigt att, till
förekommande af en alltför tät sammanbyggnad af hus, för städerne
upgöras ändamålsenliga tomtregleringar, så att, då eldsvåda inträffar,
äfvensom i mån af, då gamla hus måste rifvas och ombyggas,
man hade en förut upgjord plan, hvarefter staden borde bebyggas.
I händelse desse mina åsigter vinna R. Stms bifall, får jag
vördsammast föreslå, att R. St. måtte till K. M. framställa en un
derd.
anhållan:
att K. M., med undantag af Stockholm och Götheborg, i
Nåder ville lala revidera Städernes Byggnads- och Brandordn:r,
samt infordra plan-kartor öfver städerne och förslag
till deras framtida tomt-reglering; och att K. 51. derefter,
äfvensom för att befrämja, det hus i allmänhet, der några
större hinder icke möta, måtte upföras af sten i stället för
af trä, nådigst ville utfärda lämpliga och ändamålsenliga föreskrifter
till förekommande af större eldskador, samt i de
delar deraf, der sådant erfordras, för kommande St:r, i
ämnet afgifva Nåd. Propos.
Då denna motion är föranledd af de större eldsvådor, som inträffat
under Riksdagens förlopp, hoppas jag, att i följd af 56 §
Riksd. Ordn., intet hinder möter för dess uptagande och remitterande
till vederbörligt Utsk., hvarom jag vördsammast får anhålla.
Begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 5 och 8 dennes på
hordet lagda Utlåt. JYs 68, ang:de regleringen af utgifterne under
RiksStatens Tredje Hufvudtitel.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 5 och 8 dennes på bordet lagda
Betänk. JVs 14, i anledn. af väckte motioner om arfsrätt för
oäkta barn.
Hr Adlercreutz, Axel: Uti ifrågavar:de Betänk, har LagUlsk.
föreslagit ett lagstadgande, som haltar åt tvenne håll, enär
den rätt, som derigenom skulle oäkta barn inrymmas, hvarken är
arfsrätt eller testamentsrätt. Den rätt till afliden moders qvarlåten
-
94
skap, som enl. förslaget skulle tillkomma oäkta barn, skiljer si;g
från arfsrätt i den hufvudsakliga omständighet, att oäkta barn skulle
vara uteslutna från en del af modrens egendom, nemi. arfvejorden f
hvilken enl. nu gällande lag icke på något sätt kan den lagliga
arfvingen fråntagas. Ifrån testaments-rälten skiljer den sig åter i
den omständighet, att nämnde rätt fordrar ett uttryckligt förordnande
af en afliden, att dess qvarlåtenskap skall öfvergå till någon
i förordnandet bestämd person. Det ifrågasatta lagstadgandet fordrar
icke allenast icke ett sådant uttryckligt förklarande, utan'föreskrifter
tvertom, att det oäkta barnet endast för den händelse att modren
ej annorledes om sin egendom förordqat, skulle ega att inträda i
besittning af qvarlåtenskapen. Man kan tänka sig, alt modren borttestamenterat
sin egendom, men att den person, som erhållit testamentet,
före henne aflidit. Skulle i sådant fall det oäkta barnet
inträda i sin rätt lill qvarlåtenskapen? härom kan, till följd af förslagets
ordalydelse, tvist upstå.
Den ifrågavande rätten öfverensstämmer så till vida med arfsrätten,
alt båda äro grundade på blodsbandet. Utsk. har likväl i
förslaget undvikit att närmare påpeka denna grund för den inrymda
rättigheten och tyckes snarare vilja sammanställa den med
testamentsrällen, enär det heter, att den del af moders qvarlåtenskap,
som tillfaller hennes oäkta barn, skall anses såsom vore den
genom testamente gifven. Då dertill emedlertid icka erfordras något
uttryckligt förklarande af den aflidna, skall, på sätt Gr. Sparre
i sin reservation anmärkt, den allmänna meningen icke underlåta
att gifva saken sin rätta benämning af arf.
Utsk. har funnit, att principen af oäkta barns arfsrätt ej finge
i dess fulla vidd utsträckas och har derföre från denna rätt uteslutit
alla i hordom eller förbjudna leder aliade barn. För att motivera
detta uteslutande har Utsk. måst taga sin tillflykt till en
högre verlds-ordning, enl. hvilken barn ej altid kunna undgå
följderna af föräldrarnes förvillelser. Men jag frågar nu: ”Ar icke
äfven lönskaläge en förvillelse? Hvarföre skola de barn, som födas
till följd af det ena osedliga förhållandet, erhålla en rättighet, som
ej tillerkännes dem, sorn äro frukt af ett. annat? Hvarest Utsk.
funnit denna skilnad, i det uppenbarade ordet eller annorstädes,
det omtalas icke. Det är visserligen en riklig princip i all brottmålslagstiftning,
att ett gröfre brott, ett farligare störande af den
borgerliga ordningen, kräfver ett hårdare straff än en mindre förseelse,
men att utsträcka en sådan gradation till de barn, som äro
frukter af mer eller mindre osedliga förhållanden, är orimligt. Jag
har föreställt mig, att LagUtsk. vid förslagets upgörande afsett det
lagförslag i samma ämne, som af Lagberedningen afgifvits, men
härvid företer sig den väsendtliga skilnad, alt Lagberedningen
handlat conseqvenl, emedan i dess förslag till StraffBalk ej stadgas
något ansvar för qvinnas olofliga umgänge med man, så vida det ej
sker under förut nämnde graverande omständigheter. Jag har icke hört
omtalas, att något sådant förslag f. n. skulle vara å bane och anser
det icke heller vara skäligt alt göra någon dylik förändring i Sveriges
lag, så länge det 6:te budet i Guds lag qvarstår.
I)en 12 April.
95
Man har, till stöd för den åsigt, som af LagUtsk. i denna
fråga hyllas, andragit, att de oskyldiga barnen icke böra lida för
eias föräldrars missgerningar. Att sådant är hårdt, mäste medifvas,
men att i allmänhet vilja afhjelpa alla de följder, som härllyta
från föräldrarnes mer eller mindre osedliga förhållanden, löör
vara fruktlöst och leder in på en filantropisk väg, som ej har
agon utgång.
Utsk. har sagt, alt de oäkta barnens rätt att erhålla andel i
moders qvarlåtenskap grundar sig på blodsförvandtskapel. Jag kan
icke finna annai än att, då fadren står i samma blodsförvandtskap
lill barnet, som modren, del oäkta barnet borde erhålla lika rätt
till faders qvarlåtenskap, som till moders. Man har häremot invändt,
att det i allmänhet möter stora svårigheter att bevisa, hvem
sorn är barnafader, och att således ifrågasatta rätts utsträckning jemväl
lill faders qvarlåtenskap skulle föda af sig en mängd tvister.
Men bör man väl afskära en rättighet, för det att densamma är
svår att i bevis leda? Bör man icke fast heldre öfverlemna omsorgen
om rättighetens styrkande åt den, som af denna rättighet
vill sig begagna? Jag för min del kan icke finna det vara öfverensstämmande
hvarken med rättvisa eller lagstiftarens värdighet att
säga åt de oäkta barnen: ”J håfven en på blodets heliga band grundad
rätt till arf efter dem, sorn gifvit Eder lifvet, men denna rätt
måste inskränkas till eder moders egendom, ty det är så svårt alt
bevisa, hvilken är eder far.” Sådant synes mig vara, alt ytterligare
föröka den skymf, som anses medfölja en oäkta födsel, eller
att, såsom man säger lägga sten på bördan.
Utsk. säger alt införandet af oäkta barns arfsrätt efter deras
moder icke är en afvikelse, utan endast en modifikation af den i
lagen gällande grundsatsen, att laglig arfsrätt endast upkommer genom
lagligt äktenskap. För min del anser jag ifrågavande rättighet
utgöra snarare en afvikelse från än en modifikation af nämnde
grundsats, hvilken afvikelse jag anser vara desto mera vådlig, som
den småningom kan sträcka sina verkningar in på områden, som
jag åtminstone anser böra vara för densamma fredade. När man
en gång beträdt en oriktig bana, kan man ej veta, hvarthän den
slutligen leder, och de äkta barnens arfsrätt, en gång erkänd, skall
möjligen ifrågasättas att utsträckas från den förvärfvade egendomen
till arfvejorden och slutligen måhända äfven till föräldrarnes personliga
förhållanden, så att, t. ex. inträde uti denna församling
skulle i en framtid för dem öpnas. I Betänk, säges det, att denna
princip varit erkänd i hedendomen, men blifvit underkänd af kristendomen.
Detta är sannt, men hvarföre skall man öfvergifva
kristendomens grundsatser och återvända till hedendomens? Utsk.
har äfven, såsom skäl för förslaget, anfört exempel af främmande
länders, isynnerhet Frankrikes lagstiftning, men förhållanderne äro
väsendtligen olika, ty der fordras det ett offentligt erkännande af föräldrarne,
för att deras oäkta barn skola få rätt till deras egendom,
och ett sådant erkännande inför vederbörlig auktoritet är nu ungefär
detsamma som ett testamente. Att någon väsendtlig fördel
skulle genom förslagets antagande beredas de oäkta barnen, be
-
90
Den 12 April.
tviflar jag högeligen, enär deras mödrar i de aldra flesta fall åro
i torftiga omständigheter, hvilket bekräftas af den dagliga erfarenheten,
som visar oss, att fattiga ogifta qvinnor tidt och ofta vic
domstolarne anhängiggöra mål om barnaupfostringshjelp, när den
samma icke af barnens fädrar godvilligt lemnäs.
Emot redactionen af det föreslagna lagstadgandel är äfven åtskilligt
alt anmärka. Det heter nemi. att oäkta barn är berättigadt
att njuta en del af modrens qvarlåtenskap, ”der moder dör utan
att efter sig lemna äkta barn och bröstar/vingar.'" Af sjelfva
ordalydelsen skulle man sluta, att minst 2:ne äkta bröstarfvingar
skulle finnas, för att det oäkta barnet från arfsrätt utestänga, men
meningen lärer, väl vara, att ett äkta barn är derför tillräckligt.
Vidare föreskrifves det, att oäkta barns rätt inträder, ”der moder dör
utan att hafva genom testamente i laga ordning om sin qvarlåtenskap
annorledes förordnat.” Till följd häraf skulle det oäkta barnets arfsrätt
försvinna i och med detsamma modren uprältat testamente. Men
om den person, som fått modrens qvarlåtenskap sig testamenterad,
försummar att testamentet i laga ordning bevaka, lill hvem skall
då qvarlåtenskapen hemfalla? Till del oäkta barnet? Delta strider
mot lagstadgandets bestämda ordalydelse. Till modrens arfvingar?
Detta strider mot den princip, som ligger till grund för samma
stadgande. Domaren lärer likväl vara tvungen alt efter bokstafven
tolka lagbudet, enär detsamma är en undantagslag, som måste restriktift
tydas. I förslaget finnes ej heller nämndt, huruledes det
skall gå, om moder efterlemnar bröstarfvingar så väl i närmare som
fjermare led. I den allmänna lagen gäller den princip, att alla
bröstarfvingar äro lika arfsberättigade, så att, om t. ex. en afliden
persons barn är dödt, men efterlemnar bröstarfvinge, inträder denne
i faders eller moders rätt och tager arf jemte fadrens eller modrens
syskon. Förmodligen lärer väl meningen hafva varit att tillämpa
samma princip i afseende å oäkta barns arfsrätt, men då detsamma
ej blifvit uttryckt, skulle ovissheten härom utan tvifvel föranleda
rättegångar och olika åsigter vid lagbudets tillämpning.
På grund af hvad jag nu i .största korthet anfört, får jag
vördsamt tillstyrka R. o. Ad. att afslå ifrågavaride Betänk.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Då här talas om oäkta barns
rätt till arf, då här talas om de inkonseqvenser, som skulle blifva
en följd af den lag, som Utsk. föreslagit, så förglömmer man aldeles,
att lagstiftningen i fråga om arf ingalunda hvilar på naturrätten
utan hell och hållet tillhör den positiva rätten. Hvad i politiskt
hänseende är klokt, är det enda> som lagstiftaren i detta fall
bör taga i betraktande. Från en sådan synpunkt har jag äfven sett
saken, då jag ansett, att det knnde medgifvas oäkta barn att taga
arf efter moder, men att man för närvar:de bör stanna härvid.
Jag tror, alt hvarken vår nu gällande lag eller den allmänna meningen
i landet är sådan, att det skulle gå an att såsom Lagberedningen
gjort, utsträcka oäkta barns arfsrätt jemväl till moders
slägtingar.
Ehuru
Den 12 April.
97
Ehuru jag således gillar den nu föreslagna lagens syftning,
kan jag likväl icke gilla lagförslaget, sådant det nu befinnes affattadt,
och skälen härför äro i min reservation emot Ulsk:s Betänk,
anförda. Då man ej anser, att Statens väl vidare fordrar att oäkta
barn aldeles uteslutas från arfsrätt efter anförvandter i upstigande
led, ulan medgifver denna rätt i afseende å deras mödrar, så 1)1 ifver
en nödvändig följd af denna åsigts införande i den positiva
lagen, att en mängd nya rättsförhållanden npkomma, hvilka måste
genom lag regleras. Den reglering af dessa rättsförhållanden, som
innefattas i Utsk:s förslag, är, enl. min åsigt, ingalunda fullständig,
utan tvärtom obestämd och vacklande. Inora Utsk. sökte jag genomdrifva
den meningen, att uti lagförslaget skulle bestämdt uttryckas,
alt den arfsrätt, som deruti tillerkändes oäkta barn, vore
af sådan beskaffenhet, att de derigenom ställdes i samma förhållande,
som testamentstagare i allmänhet, så att de skyldigheter och
rättigheter, hvilka nu enl. lag tillkomma testamentstagare, äfven
skulle tillkomma oäkta barn i afseende ä deras arfsrätt efter moder.
Jag lyckades ej att göra denna mening gällande inom Utsk.
och vid sådant förhållande nödgas jag att, med åberopande af
den reservation, som jag afgifvet emot Betänk., anhålla om afslag
å detsamma.
Gr. Sparre, Erik: Af den reservation, som finnes bifogad
Betänk., likasom af de reservationer jag vid 2:ne föreg:de Riksdagar
afgifvit emot förslag i enahanda syftning, som det ifrågavide,
linner R. o. Ad., alt jag icke delat den åsigt, LagUlsk. i Betänk,
uttryckt. Jag är hufvudsakligen af samma mening, som en föreg:de
talare redan uttalat, nemi. att den rätt, man genom förslaget
velat tillägga oäkta barn, är en rätt, sora inrymmes dem i egenskap
af arftagare, men på samma gång icke någon egentlig arfsrätt,
samt tillika en testamentsrätt utan testamente. Att sådant är
principlöst, lärer icke kunna bestridas, lika litel som alt det skulle
leda till en mängd förvecklingar och osäkerhet i rättsförhållanden,
hvilket allt dessutom blifvit af en föreg:de talare till öfverflöd bevisadt.
Vill man upoffra de rättigheter, som grundas på familjen,
sä må man handla conseqvent, och då man i sådant full grundar
arfsrätten endast och allenast på blodsförvandtskapen, måste det
oäkta barnets rätt till arf efter fader vara lika välgrundad, som
dess arfsrätt efter moder, och derföre äfven i lagen erkännas. En
sådan grundsats erkännes icke af vår lag, som omsorgsfullt skyddar
familjen och velat förhindra, att några familjerättigheter skulle
kunna grundas på annat än lagligt äktenskap. Lagen är likväl
icke onödigtvis grym och omensklig emot sådana barn, hvilka äro
frukter af olagliga förhållanden emellan könen, ty de tillerkännas
rätt att njuta upfostran och vård af deras föräldrar, intilldess de
sig sjelfva kunna försörja, och dessutom medgifver lagen, att oäkta
barn kunna genom legitimation uptagas inom familjen och sålunda
blifva delaktige af föräldrarnes egendom. Jag tror alt man ej genom
en falsk filantropi bör låta förleda sig till alt gifva någon yt6
H. 7
98
D«n 12 April.
terligare utsträckning af de oäkta barnens rättigheter, och af detta
skäl yrkar jag Betänk:s afslående.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag ämnar tor min del
ingalunda ingå i någon granskning af den juridiska delen af frågan,
enär jag icke tilltror mig att ega dertill erforderlig kännedom, och
om jag äfven skulle ega förmåga att för mig åskådliggöra de rättsförvecklingar,
som, enl. de föreg:de talarnes mening, skulle blifva
en följd af förslagets antagande, så saknar jag i sanning ali håg
dertill, ty förslagets öfverklagade brister i delta hänseeude äro, i
min tanke, så oändligt underordnade sjelfva den grundsats, som
genom förslaget blifvit för nära trädd, att jag ej anser det i ringaste
mån löna mödan alt vid utredandet af dessa brister sig uppehålla.
Men jag får deremot på det alfvarligaste fästa R. o. Ad;s
upmärksamhet å den princip, som finnes i Betänk, uttalad. Detta
Betänk, äger, såsom ett af tidens tecken, den största märkvärdighet.
Belänk:s upkomst härleder sig från 2:ne ledamöter af BondeSt.
, af hvilka den ena så omhuldar de oäkta barnen, att han yrkar
det de, om de än tillkommit under hvilka brottsliga förhållanden
som helst, skola njuta arf efter deras föräldrar. Denna företeelse
tyckes mig ytterligare bekräfta en af alla tiders erfarenhet
bevittnad sanning, att när laster börja att inrota sig inom samhällets
högre klasser, så tränga de sig småningom ned lill de lägre,
och vi känna alla olyckligtvis allt för väl, huru åsigterna ang:de
de begge könens förhållande till hvarandra å sednare tider blifvit
till en högst förderflig grad fria. Det är, enl. min åsigt, högst tillfredsställande
att erfara, att ledamölerna af della hus inom LagUtsk.
ej med deras röster bidragit till detta Betänk., och jag är
öfvertygad derom, alt de flesta af R. o. Ad:s ledamöter skola genom
lära och föredömen allt framgent söka befordra, att äktenskapet,
detta oundgängliga vilkor för nationens sedliga lif, inom landet
fortfarande hålles i helgd och vördnad. Det kan icke vara
önskvärd!, alt barn, födda utom äktenskapet, erhålla andra rättigheter
än de rent menskliga, och genom vår nu gällande lag äro de
i åtnjutandet af dessa rättigheter fullt betryggade. Att vilja försätta
dessa foster af osedliga och olagliga förhållanden i fullkomlig
jemlikhet med de inom lagliga äktenskap födda barn, måste på ett
förstörande sätt inverka på familjen, som är samhällets kärna, och
derföre skall jag alltid söka motverka alla bemödanden i en sådan
förderflig riktning. Det är på denna grund som jag yrkar afslag å
LagUtsk:s förevar:de Betänk.
Utsk.-s Betänk, blef härefter, sedan propos. till bifall derå
först blifvit frarastäld, men besvarad med Nej, af R. o. Ad. alsi
aget.
Föredrogs ånyo LagUtsk:S d. 5 och 8 dennes på bordet lagda
Betänk. JVs 15, i ani. af väckt motion om förändrad! formulär lill
vitlnes-ed.
Den 12 April.
99
Frih. af Ugglas, Gurt Gustaf: I allmänhet måste man erkänna,
alt hvarje lagförändring, den der icke i sig innefattar en
förbättring, är onödig. Jag för min del kan ingalunda finna, att
det är skäl alt uti tid och olid lappa på våra gamla lagar och der
införa en mängd stadganden, hvilka icke medföra någon egentlig
nytta. Den gamla vittneseden, sådan den finnes i R.B:s 17 kap.
och Hi §, är, enl. mitt omdöme, vida högtidligare, än den nu föreslagna.
Den förra uptager de hufvudsakliga förhållanden, hvilka
af ett vittne böra helänkas, då han går att aflägga sin vittnesberättelse.
Jag kati icke finna, hvartill ett uteslutande af dessa förhållanden
skulle tjena. Del är visserligen sanni, att denna ed ofta
förestafvas och aflägges utan särdeles eftertanke, men det händer
äfven ofta, alt der domaren vet, att ett vittne står till någondera
af parterne i något af de uti eden upräknade förhållanden, domaren
just till följd af de i eden förekommande orden blifver i tillfälle
att fästa vittnets upmärksamhet pä ett sådant förhållande och
tillhälla vittnet att ej låta detsamma å vittnets utsago inverka. LagUtsk.
har föreslagit, alt alla de ord, som utmärka dessa förhållanden,
skulle ur edsformuläret utgå och ersättas af orden: ”för hvad
orsak det vara må.” Ar detta en så väsendtlig förbättring, alt en
lagförändring till åstadkommande deraf bör vidtagas? Jag kan ej
inse, ali man vinner något annat än några sekunders tid vid edens
afläggande och denna vinst är allt för obetydlig för alt utgöra en
giltig anledning att afskaffa ett edsformulär, vid hvilket folket af
ålder varit vandt och som inrotat sig i dess föreställningssätt.
O D
Som lagförändringen således är, enl. min tanke, fullkomligt
obehöflig, anhåller jag vördsamt om afslag å ifrågavande Betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Frih. af Ugglas har onekligen
rätt deruti, att man icke bör i tid och olid lappa på lagarne. Men,
enl. milt förmenande, kan en sådan satts icke lägga hinder i vägen
för vidtagande af en lagförändring, som verkligen medför en
förbättring. Frih. af Ugglas har väl bestridt, att förhållandet med
ifrågavande lagförslag är sådant, men som jag är af motsatt mening,
anser jag mig böra derför gifva skäl.
Uufvudorsaken, hvarföre det nu brukliga edsformulär synes
mindre lämpligt, är, att detsamma är alltför vidlyftigt, alltför mångordigt
för sitt ändamål. Vältaligt och värdigt yttrar härom LagUlsk.
i förslagets motivering: ”alt eden endast skall innefatta en
förpligtelse af vittnet alt sanningsfullt omtala allt hvad det vet ang:de
de förhållanden, hvarom det är kalladt att vittna: — ett heligt
löfte att tala sanning, hvars högtidlighet icke ligger i ordens
mängd, utan i deras betydelse:” Jag delar helt och hållet denna
åsigt och finner, lika med Utsk., eden hafva sitt värdigaste uttryck
i enkelheten af de dervid valda ordalag, när de för öfrigt äro bestämda
och med en viss uphöjning i uttryckssätt förenade. Men då
vid edens afläggande en lång rad af ord skall uprepas, är det mera
anledn. alt befara, det vittnet ej så noga tänker uppå hvad det säger,
än om eden vore kort, kraftig och derigenom desto mera bin
rj*
-
100
Den 21 April.
dande. Så hafva äfven uti ifrågavande ämne flera andra länders
lagstiftare tänkt; exempelvis må i sådant hänseende, endast åberopas
Belgiens lagstiftning, i hvilket land viltneseden aflägges med
följande få ord: ”Jag svär alt tala utan fruktan och hat, alt säga
hela sanningeu och intet annat än sanningen, så hjelpe mig Gud
och Hans helgon.” (”Je jure de parter sans crainte et sans haine,
de dire toute la vérité, rien que la vérité, ainsi Dien m’aide et
ses saints”.) I dessa ord är allt sagdt, som synes härvid böra sägas,
och ingenting kan gerna heller tagas bort, utom, i vårt lycke,
”helgonen” på slutet; men i ett katholskt land hafva de sin stora
betydelse för allmänheten. Med eller ulan detta lilla tillägg förblifver
det Belgiska edsformuläret ganska kort och kraftigt; och sådan
är jemväl upslällningen af Hera andra länders vittneseder.
I det nuvar:de Svenska viltnes-edsformuläret upräkuas deremot
en mängd omständigheter, de der anses kunna grundlägga partiskhet
hos vittnet, och för hvilken partiskhet vittnet.ålvarnas att taga
sig lill vara: såsom vänskap, skyldskap, svågerskap, gåfvor och
skänker, räddhåga, hat eller afund, nytta eller skada; men som
detta upräknande visserligen ej uttömt hela sferen af alla de bevekelsegrunder,
hvilka beklagligen kunna förmå menniskor att afvika
från sanningen, har lagstiftaren sett sig tvungen att ytterligare tilllägga
orden: ”eller af hvad orsak det vara må.” Just delta tillägg
utvisar, att hela det föreg:de upräknandet varit onödigt. Sedan
man sålunda blifvit upmanad och utlofvat alt utan allt omsvep uppenbara
hela sanningen, följer en ytterligare amplifikation af denna
upmaning.i negatif form, eller att man icke skall ”dölja eller förtiga
något, som till sakens och sanningens uplysning lända kan.”
Allt delta synes mig vara att inveckla saken, icke att framställa
den ålagda sanningspliglens utöfning i sin enkelhet, alt, genom afskiljandet
utaf sådan tröttande vidlyftighet, återställa denna enkelhet,
har varit Utsk:s syftemål, hvaruti enl. min upfattning, det
inlagt ett ganska förtjenstfnllt och lyckadt bemödande.
Utsk. har dessutom, enl. min tanke, ganska riktigt fästat upmärksamheten
deruppå, att det kan ligga något förvillande uti den
mellanmening af eden, hvaruti vittnet svär att uppenbara allt,
hvad det fr agadt varder. Det är en känd sak, att månget vittne,
isynnerhet bland de mindre bildade klasserna, sedan de mindre
noggrannt eller föga fullständigt upgifvit hvad de i en sak känna,
söka de freda sina samveten dermed, att de ej blifvit tillfrågade i
afseende å de omständigheter de förtegat. Jag medgifver visserligen,
att edsformuläret i dess nuvar:de upställning, samvetsgrannt och
strängt fattadt, på intet vis berättigar till en sådan undanflykt och
således endast är förvillande för den oeftertänksamme elier för den
som söker svepskäl att dermed bemantla en förtegenhet, som ett
oförvilladt samvete måste ogilla. Men då man känner, att uttrycket
icke destomindre hos dessa, kanske icke få, gifver anledn. till
dylika undanflykter, bör man väl heldre borttaga detta uttryck och
ej genom detsammas fortsatta begagnande likasom lägga en undskyllan
för sanningens förtigande i den obildades mun.
Den 12 April.
101
Det föreslagna nya edsformuläret synes alltså uti enkelhet och
be.tydelsefullhet hafva ett gifvet företräde framför det hittills gällande,
gamla. Och då jag, såsom vitlne, enl. det nya, svär ”att
gifva tillkänna allt hvad jag vet i denna sak handt och sannt vara,
så alt jag ej något förtiger, tillägger eller förändrar för hvad orsak
det vara må”, så måste väl medgifvas, att denna ed innefattar
en förpligtelse, så kraftig och fullständig, som ur logisk synpunkt
någonsin kan erfordras.
När härtill kommer, att vid flere föreg:de Riksdagar fråga om
vittnesedens förkortande blifvit väckt och att behofvel af en förändring
i denna väg synes vara mera allmänt erkändt, torde äfven
tidpunkten vara inne, att vidtaga den ifrågaställde förbättringen af
edsforrauläret; jag anhåller derföre om R. o. Ad:s bifall till detta
Relänk.
Gr. Sparre, Erik: Jag hade icke trott, att LagUtsk. skulle
få upbära den förebråelsen alt i tid och otid föreslå lagförändringar.
Om man granskar de Betänka), som hittils från detta Utsk.
till Ständerna inkommit, tror jag alt man deri ej skall finna spår
af någon otidig förändringslnst hos Utsk:s ledamöter. Jag delar
Frih. af Ugglas’ åsigt att nya stadganden icke böra i lagboken införas,
så vida de ej äro af ett verkligt behof påkallade, men, Mine
Hrr, i förevaride läll är det icke fråga om all införa någon ny
princip, något förut ej befintligt stadgande i vår gällande lag. Här
är endast fråga om alt förändra ett edsformulär, som nu mera befinnes
vara olämpligt och till sitt innehåll är af den beskaffenhet,
att det gifver vittnen anledn. att söka undanflykter, i det de förmena,
att de, till följd af edens innehåll, ej äro förpligtade att uppenbara
allt hvad de i någon sak hafva sig bekant, utan endast
skyldige att tillkännagifva allt hvad dem blifvit frågadt. Att föreslå
ett sådant förvillande formulärs utbytande emot ett annat af kortare
och bestämdare innehåll, kan icke kallas för införande af någon
ny grundsats i lagen.
Men, säger man, det gamla edsformuläret är ej förtjent af de
förebråelser, som detsamma fått upbära. Den siste värde talaren
har redan belyst en del af de brister, som vidlåda detta formulär,
och Ulsk:s Betänk, innehåller äfven åtskilligt i den vägen. Dess
hufvudfel är, att uttrycket i edens början, eller att vittnet lofvar
och svär alt gifva tillkänna allt hvad det frågadt varder, är förvillande
för den oeftertänksamme, så att denne trott sig med fredadt
samvete kunna fördölja allt det, hvarom han icke blifvit tillfrågad.
Att vittnen ofta på detta sätt sökt undanhålla en del af sanningen,
har jag, såsom domare, icke sä sällan varit i tillfälle att erfara och
jag tror att denna erfarenhet delas af de flesta domare. Härförutan
har det nuvar:de edsformuläret del fel att vara öfverdrifvet
långt. Det är 2 å 3 gånger så långt som det nu föreslagna. Om
man besinnar, att en landtdomare under tinget nödgas att uprepa
detta formulär 30 å 40 gånger om dagen, så är det naturligt, alt
han tröttnar att vid edens förestafvande derå lägga den vigt, som
dess alfvarliga innehåll kräfver, utan förestafva!’ eden med den lik
-
102
Den 12 April.
giltighet, en ofta uprepad utanlexa vanligtvis framkallar. Vid sådant
förhållande imponeras ej edens förestafvande ä de personer,
hvilka aflägga densamma, och den högtidliga sinnesstämning, som
genom eden borde väckas hos dessa personer, uteblifver. Af dessa
orsaker har LagUtsk. lyssnat lill de framställningar, som vid alia
de Riksdagar jag varit ledamot af detta Ulsk. blifvit gjorda och föreslagil
eli nytt edsformulär, hvaruti det nuvarandes öfverklagade brister
skulle vara afhjelpta. Då ingen anmärkn. mot ordalydelsen i det nu föreslagna
formuläret blifvit gjord, så kan jag för min del icke liona
något skäl att bibehålla det gamla och i min lanke olämpliga formuläret,
blott derföre all det är gammalt, och får derföre tillstyrka
R. o. Ad. att bifalla ifrågvavartde Betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I sak har såvidt jag hört,
intet annat blifvit anfördt till det föreslagna edsformulärets fördel,
än att orden ”allt hvad frågadt varder” icke finnas deri intagna.
Derigenom skulle de som vilja undskylla sig dermed, alt de icke
rörande vissä omständigheter, icke blifvit tillfrågade, komma att
sakna grunden för en dylik undflygt. Jag anser detta skäl vara
af ganska liten vigt; ty en domare, som märker, att ett vittne vill
fördölja något, lärer icke underlåta att upmana vittnet till sanningsenligt
omtalande af allt hvad det om saken vet. En sådan
upmaning är ju intet annat, än en omklädd fråga. Ar vittnet
samvetsgrannt, så omtalar det nog allt hvad det känner. I motsatt
händelse, är det vä! fruktlöst att söka, genom ett annat edsformulär
drifva vittnet längre än det sjelft, i sin berättelse, vill gå.
Man säger, att det nya formuläret har, framför det gamla,
korthetens företräde, och den sista talaren påstod det förra vara
3 gånger kortare än det sednare. Detta är nog mycket tilltaget;
ty om man räknar de rader, dessa formulär i Betänk, nptaga:
så finner man, det gamla innefatta 9 och det nya Grader.
Det förra är således blott |:del längre än det sednare. Det
gamla formulärets längd är i alla fall en likgiltig omständighet.
Deremot är det, enl. min åsigt, ingalunda likgiltigt att förändra
ett edsformulär, vid hvilket folket vant sig och fäster helgd.
Derföre har man i andra länder, såvidt möjligt varit, undvikit
att förändra edsförpliglelsernas ordalydelse. Slutraden af eden
i Sverige är: ”så sanni mig Gud hjelpe till lif och själ” samt
i Norrige: ”så sannt hjelpe nu Gud och hans heliga ord”. Då,
i Unions-komitén fråga förevar om lika lydande eders afläggande
i de förenade rikena, Stats-Råd, och alla andra uttryck gjordes
lika, lät man dock nämnde slutmeningar, förblifva oförändrade
efter hvartdera folkets olika bruk, emedan de iunehöllo sjelfva edsförpligtelsen.
De många orden i vårt formulär till vittnesed,
hvilka man härstädes klandrat, medföra den nytta, att de påminna
vittnena, om deras förhållanden till andra menniskor, och om
hvarjehanda omständigheter, hvilka vid vittnesmåls afläggande
böra ihågkommas. Det är således icke ändamålslöst, att påpeka
dem i eden. Han är, i detta fall, lika med vära öfriga eder,
såsom tro- och huldhetseden, domares och andra embetsmäns
Den 12 April.
103
eder. Sjelfva Konunga-försäkran, innehåller, likasom de ett slags
instruction för den, som aflägger eden. Under sådana förhållanden
kan jag icke finna något skid att från ifrågavande ed
borttaga samma instruerande egenskap.
ilan har anmärkt, att edens många ord, när de ofta uprepas,
förlora deras vigt. Ja, det kan väl vara, men det måste
gå på samma sätt med de färre orden, när de ofta uprepas.
Således ligger deruti intet skäl för detta förslags antagande. Alt
man ofta dermed återkommit, härleder sig möjligen deraf, alt
som åtskilliga Riksdagsmän anse sig icke hafva npfyllt sitt kall
med mindre de väckt någon motion; så söka de i brist på annat
upp hvarjehanda småfnask, som kan vara till hands. Kunna de
ej sjelfva påhitta något sådant: så hafva de ej svårt att vid deras
letande efter „motions-ämnen, linna villiga hjelpare. Dessa tillgripna
ämnen utgöra ofta sådana, hvilka af Protokolls-registren
uptagas, såsom förut af Ständerna förkastade. Som detta är
händelsen med ifrågavande förslag, hvilket jag, i likhet med
föreg:de Ständer, anser vara alldeles onyttigt: sä kan jag i dess
återuptagande ej finna något skäl för dess godkännande, utan
anhåller om R. o. Ad:s afslag derå.
Frih. af Ugglas: Jag beder R. o. Ad. om ursäkt, att jag
i detta obetydliga ämne ännu en gång begärt ordet. Man har
tillvitat mig, att jag förebrått LagUlsk. att i tid och otid lappa
på våra lagar. Det har aldrig varit min mening att gifva Utsk,
en sådan förebråelse, men jag vågar påstå, att den ifrågavande
lagförändringen är i otid tillkommen, hvarmed jag menar att den
icke är af något behof påkallad. Man har sagt att den gamla
vittneseden skulle vara så. tillvida förvillande, att vittnen derigenom
icke skulle finna sig förbundna att säga annat än det hvarom
de tillfrågas. Att detta endast är ett svepskäl, inses genast,
om man gör sig mödan att genomläsa hela edsformuläret, då
man finner, att vittnet lofvar och svär alt icke allenast gifva tillkänna
allt hvad det frågadt varder och det vet händt och sannt
vara, utan äfven icke dölja eller förtiga något, som till sakens
och sanningens uplysning lända kan. Upmauingen att uttala liela
sanningen finnes således lika väl i det gamla som nya formuläret.
Man har sagt att det vore skäl att bifalla förslaget derföre
att det viii flera Riksdagar återkommit. Detta skäl har redan
blifvit af Ilr von Hartmansdorff på ett genska tillfredsställande sätt
vederlagdt, och att detsamma i allmänhet icke plägar inverka på
LagUtsk:s beslut, derom tror jag att Utsk:s Ordför:de sjelf kan lemna
vitsord. Man har vidare anfört, att det nya formuläret är betydligt
kortare än det gamla. Detta förra innehåller 52 och det sednare 92
ord, så att skillnaden ingalunda är betydlig och uprepandet af den
gamla eden lärer fordra på sin höjd några sekunders längre tid än den
nya edens förestafvande. Frih. Cederström har åberopat vittneseden
i . Belgien. Denna ed innehåller, om jag icke missminner mig, att
vittnet skall utan rädsla eller hat säga hvad det vet. Der hafva
vi ju genast några af de jäfsförliållanden, hvars upräknande man
104
Den 12 April.
i dea Svenska vittneseden ansett öfverflödigt. Då således dea
föreslagna lagförändringen icke medför den ringaste nytta utan
endast utgör ett onödigt afskaffande af ett häfdvunnet och med
folkets föreställningssätt fastvuxet edsformulär, anhåller jag fortfarande
om förslagets förkastande.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag är till det mesta förekommen
af den siste värde talaren. Äfven jag anser det ifrågavar:de
förslaget icke innebära någon förbättring af den bestående
lagen. Väl har man till försvar för förslaget anfört, att det nya
formuläret är kortare än det gamla, och LagUtsk:s Ordfönde har
ansett ett af det förras företräden framför det sednare bestå
deruti, att edens förestafvande ej skulle för landtdomaren uptaga
så lång tid som för närvar:de är fallet. Enl. min åsigt åter skulle
införandet af det nya edsformuläret åstadkomma mycket mera
onödig tidsutdrägt i domstols-förhandlingarne, än nu är händelsen,
derigenom alt det föranledde vida längre och omständligare
vittnesberättelse!’. I det gamla edsformuläret står nemi. att vittnet
ej ”skall något dölja och förtiga, som till sakens och sanningens
uplysning lända kan”. Dessa ord äro uteslutna ur det nya formuläret.
Nu är det kändt, att då personer af allmogen skola
aflägga vittnesmål, så äro de serdeles benägna att omtala en
mängd omständigheter och förhållanden, som på intet sätt höra
till saken. När nu de nyss citerade orden, hvilka utmärka, alt
vittnet ej skall berätta något annat än hvad som hörer till den
sak, hvarom fråga är, ur eden utgå, så är det fara värdi, att
allmogens vittnesberättelse!" blifva ännu mera onödigtvis vidlyftiga
än som för närvande är fallet. Om det gamla edsformuläret
som släfjar allt onyttigt ordande, förändras, så är det ganska
sannolikt, att månget vittne skulle finna sig af sitt samvete upmanad
att berätta en mängd biomständigheter, en mängd till
sakens uplysning ej ländande obetydliga tilldragelser, hvilka timat
vid det tillfälle, hvarom han skall aflägga vittnesmål, så att hvad
domaren vinner i tid genom vittnesedens förkortande med omkring
40 ord är en fullkomlig obetydlighet emot den tid han
förlorar genom afhörandet af de långa vittnes-berättelserna. Då
således ingen vinst genom lagförändringens antagande skulle upkomma,
men sannolikt åtskillig olägenhet, så bör icke heller densamma
vidtagas, och derföre anhåller jag om afslag å Betänk.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Just af fruktan att möjligtvis
framkomma med lagförändringar var det som jag vid förra Riksdagen
med min röst bidrog till det LagUtsk:s Betänk., hvaruti
vittnesedens förändrande afstyrktes. Sedermera har jag likväl
så ofta hört sådane domare, hvilka oftast nödgas förestafva
denna ed, beklaga sig öfver densammas längd och den tid, edens
ständigt återkommande uprepande borttager. I Polis-Domstolarne
vid Rådstufvu-Rätten och t. o. m. vid Härads-Rätterne kan det
mången gång ifrågakomma, alt domare nödgas 30 å 40 gånger
om dagen upläsa denna ed för vederbpnde och dessa domares
erfarenhet är den, att eden genom dess mångordighet förlorar
Den 12 April.
105
nästan all betydelse för de vittnen, sorn höra till de lägre sarahällsklasserne.
Domaren, som bör varna vittnet för mened, men
i sjelfva eden finnér ett uprepande af en mängd omständigheter;
hvilka af vittnet vid edens gående böra tagas i betraktande, inskränker
derföre vanligen sin varning till en upmaning till vittnet
att tala sanning, utan att inlåta sig i någon förklaring af de
förhållanden, som möjligen skulle kunna föranleda sanningens
fördöljande. Det är till följd af sådane uplysningar utaf erfarna
personer, som jag funnit mig böra öfvergå till deras mening,
sorn anse att. en förkortning af vittneseden bör ega rum. Jag
anser, att det formulär lill vittnesed, som LagUtsk. förordar, icke
är så kort affattadt, som det kunnat vara, och tror, att de sista
raderne: ”så att jag ej något förtiger, tillägger eller förändrar
för hvad orsak det vara må” gerna skulle kunna utgå, så att eden
endast innefattade, att vittnet förband sig att berätta allt hvad
det i saken visste, samt att för öfrigt åt domaren lemnades att
göra vittnet de erinringar som omständigheterne i hvarje serskildt
fall kunde påkalla, såsom t. ex. om de olika jäfsförhållanden,
hvilka skulle kunna föranleda vittnet att icke fullständigt omtala
saken med mera dylikt, eller, korteligen, att åt Domaren lemnades
att på tjenligt sätt förmana och varna vittnet. I händelse
R. o. Ad. skulle anse det vara lämpligt att än ytterligare förkorta
det formulär till vittnesed, som LagUtsk., i öfverensstämmelse
med Lag-Beredningens förslag till sådan ed, nu förordat,
så hemställer jag, huruvida icke det vore skäl att återremittera
Betänk., på det att Utsk. måtte blifva i tillfälle att afgifva ett nytt,
i de aldra kortaste ordalag affattadt förslag.
Gr. Sparre: Ifrågavande sak är visserligen icke af den vigt,
att något vidlyftigt ordande derom erfordras eller kan för R; o. Ad.
ega något större intresse. Men jag får ånyo fästa upmärksamheten
deruppå, att det är ett ämne, som ständigt återkommer,
att alla domare, hvilka hafva sig ålagdt att ofta uprepa denna ed,
klaga öfver dess innehåll, klaga öfver dess längd, och klaga deröfver,
att edens förestafvande just för dess längd blifver ett alldeles
själlöst uprepande af en massa af ord, så att domaren ej
kan ä hvarje ord lägga den vigt, edens alfvarliga innehåll fordrar,
hvaraf följer att vittnets eftertanke vid edens afläggande
jemväl slappas. Af sådan anledn. har jag funnit skäligt att tillstyrka
en förändring af edsformuläret, hvilken förändring jag af
egen erfarenhet funnit vara nödig och nyttig och hvars behöflighet
äfven blifvit af dem, som i ämnet ega sakkännedom, vitsordad.
Man har sagt, att den åsyftade kortheten inskränkte sig till
några ord. En talare har likväl redan uplyst, att det nya formuläret
är nära hälften så kort som det gamla, men här utgöres
hufvudorsaken ej af den tid, som åtgår för domaren att förestafva
eden, ty om domaren behörigen verkar i sitt kall, så måste tiden
räcka till, utan det är sjelfva edens innehåll, som är olämpligt,
enär det bereder deni, som aflägga eden, ett kryphål, hvartill de
106
Den 12 April.
taga sin tillflykt, då de vilja undandölja sanningen, förmenande
att de ej behöfva yppa annat än hvad dem frågadt varder.
En talare har sagt, att det gamla edsformuläret är tjenligt,
derföre att det innehåller en slags instrnction för vittnet. Jag
vill hemställa till hvar och en, som hört vittneseden förestafvas
och af vittnet afläggas, om det sätt, hvarpå detta sker, är sådant,
att det kan tillräckligt imponera pä vittnet och utgöra en föreskrift
för hvad vittnet vid vittnesmålets afgifvande bör iakttaga.
Dessutom är den instrnction, som man vill, att eden skall innehålla,
icke erforderlig, ty lagen ålägger domaren att efter det
eden är gången varna vittnet för mened och förmana detsamma
att af ingen bevekelsegrund låta förmå sig att afvika från sanningen.
En annan talare har förmenat, att det skulle leda till tidsutdrägt,
om från vittneseden uteslötes orden: ”hvad till sakens
och sanningens uplysning lända kan”; hvilket uteslutande skulle
hafva till följd, att vittnet omtalade en mängd omständigheter,
som icke hörde till saken. Sådant kan likväl af domaren förekommas,
ty finnér denne, att vittnet i sin berättelse förirrar sig
till ämnen, hvilka ej lända till uplysning i sjelfva saken, kan
och bör domaren tillrättavisa vittnet och tillhälla detsamma att
ej omtala annat än hvad saken rörer.
Man har bestridt, att det läge något förvillande i orden ”allt
hvad mig frågadt varder” samt påstått, att om än så vore, kunde
domaren, dä han märkte att ett vittne ville krypa bakom dessa ord.
och ej komma fram med hela sanningen, tillhälla vittnet att uppenbara
allt hvad det i saken visste. Men jag får härvid erinra,
att en domare aldeles icke kan i hvarje fall känna, om ett vittne
talar sanning eller icke, ty han äger icke förmågan alt ransaka
njurar och pröfva hjeltan.
linder åberopande af hvad jag så väl denna som förra gången,
då jag hade ordet, anfört, får jag fortfarande anhålla om bifall
lill Betänk.
Frih. Cederström: Det vill synas mig såsom Gr. Lagerbjelke
begått eli förbiseende, dä han sade, ali elt vittne på grund af det
nya edsformuläret möjligen skulle finna sig tillständigt, att i den
hufvudsakliga viltnesberättelsen uptaga en mängd till saken ej hörande
eller derå ej inverkande biomständigheter. Det nya edsformuläret
gifver ingen anledn. till en sådan förmodan, ty deri säges
uttryckligen, att vittnet skall vittna och gifva tillkänna allt hvad det
vet i denna sak händt och sannt vara. Således berättigar det icke
till inblandande af andra ämnen.
Belåten med den sammandragning af ordalagen i edsformuläret,
som LagUtsk. föreslagit, yrkar jag för min del icke någon ytterligare
förkortning af detta formulär, på sätt Hr Carleson ansett vara tjenligt;
ty det uttryck som nämnde värde ledamot finnér öfverflödigt,
motsvarar, ehuru med mera korthet affattadt, en del af den gamla
edens innehåll; och det torde kanhända icke vara lämpligt ali allt
för mycket förkorta eden, för den händelse sådant möjligen kunde
Den 12 April.
107
hos flen mindre bildade alstra den Iron, all den nya eden ej vore
sä fullständigt bindande som den gamla.
För öfrigt får jag i anledn. af ifrågasatt brist på personlig kännedom
af nn omhandlade förhållanden tillkännagifva det jag ingalunda
är främmande för det ämne, som är föremål för denna öfverläggning.
Genom 2:ne års erfarenhet, under bivistande och handläggning
af rätlegångsgöromål å landet, liar jag mångfaldiga gånger
varit i tillfälle att finna, huru svårt det varit att bibehålla vittnets
upmärksamhet fästad å den heliga förpligtelse, det afgifver, under
det långvariga efterstafvandet af det nu brukliga länga edsformulär.
Eden eftersäges af allmogen merändels fullkomligt tanklöst, under
idkeligt tummande på rock, förkläde eller halsduk, och med ögonen
antingen stirrande i taket eller kringirrande på ailä de föremål, som
kunna erbjuda blicken någon förströelse. Dessa yttre tecken bebåda
oftast ett förströdt sinne. Det är också icke sä lätt, isynnerhet när
man är ovan dervid, att hålla tankarne samlade vid upräknandet af
så många ord utan afbrott. Deremot, om eden vore kortare,
så kunde man väl hoppas, att vittnet verkligen eftertänkte betydelsen
af de vigliga- ord, det uttalade. Jag tror således fortfarande alt
den föreslagna förändringen skulle hafva en välgörande inverkan
på vittnesmålen.
Det äger sin riktighet, alt på sätt man nyss invändt och upgifvit,
motion i samma syftning, som den nu af LagUtsk. behandlade,
blifvit vid förra Riksdagen af Utsk. afstyrkt; och den sannolika
orsaken dertill var, att ett vid Riksdagen derförut framställdt förslag
i detta ämne blifvit af 3:ne RiksStänd förkastad». Men det är
att märka, att emellan förslagen af år 1848 och 1853 företer sig
den väsendtliga skillnad, att det första förslaget olyckligtvis erhållit
en redaclion, som gaf anledn. till misstydning, hvilket deremot nu
ej är förhållandet. Fördenskull och med åberopande af hvad Gr.
Sparre på eli särdeles uplysande sätt sednast i ämnet andragit, fortfar
jag alt tillstyrka bifall till Betänk.
Hr Prytz, Lars Adolf: Hos alla som kallas att aflägga vittneseden,
äro de religiösa och moraliska begreppen ej så fullt utvecklade,
som de borde vara. Mängden tror sig kunna kapitulera
med sitt samvete och tillåter sig en reservatio mentalis. En sådan
kan lättare ega rum efter det gamla formuläret, än efter det nya,
på säll föregående talare redan visat. Dessutom kan man tänka sig,
att om ett vittne lyckas att, obemärkt af domaren, öfverhoppa något
af de i eden upräknade jäfsförhållanderne, vittnet äfven tror sig
vara befriad från det band, sorn det uteslutna ordet, ifall del uttalats,
skulle hafva lagt å vittnets samvete. Genom införande af det
nya formuläret, der det står: ”af hvad orsak det vara må” är ett
sådant kapitulerande med samvetet förekommet. Af sådan anledn.
anser jag, att R. o. Ad. bör godkänna det förslag till vittnesed,
som LagUtsk. i förevar:de Betänk, afgifvit.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter försl till bifall, derefter till afslag
och slutligen till återremiss i förevar:de Betänk, framställde propostr
besvarades med blandade Ja och Nej, och då sedermera förnyad
108 Ben 12 April.
propos. till bifall framsläldes ropades äler Ja och Nej, livarefler Hr
Gr. o. Landtm, förklarade det lian ansåg Ja härvid hafva varit of-,
vervägande.
Hr von Hartmansdorff hegärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos:
Den, som bifaller LagUlskis Betänk. JV* 15, i ani. af väckt
motion om förändradt formulär till vittnesed, röstar
Ja,
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, varder berörde Betänk, af B. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens sint befnnnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 27.
Nej — 52.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 5 och 8 dennes på bordet lagda
Betänk. M 16, i anledn. af väckt motion om urtima Tings hållande
för handläggning af civila mål.
Fiih. af Ugglas, Ctirt Gustaf: Detta Betänk, innehåller
ett förslag till nytt stadgande i afseende å urtima tings hållande i
tvistemål, som, enl. min ötvertygelse, icke allenast är ohehöfligt,
utan derjemte skulle komma att medföra icke så obetydliga olägenheter.
I vår nu gällande lag är det föreskrifvet, att då personer
tvista med hvarandra och käranden önskar att tvisten, på hans bekostnad,
må vid urtima ting handläggas, får han vända sig lill vederbörrde
HofRätt, som dertill lemnar tillstånd. LagUlsk. har deremot
föreslagit, alt en person utan att behöfva söka HofRm skall
vara berättigad att få urtima ling utsått för sin saks handläggning.
Jag har aldrig hört, att någon olägenhet upkommit deraf, att rättssökande
uti ifrågavar:de fall mäste vända sig till HofRätt och jag
anser tvertom, att detta stadgande är eli ganska helsosamt band pä
trätlystnaden, hvilken eljest i tid och otid skulle besvära domaren
med hållande af urtima ling. Enl. förslaget deremot skall domaren
hålla urtima ting, då någon sådant äskar och vill betala kostnaden.
Förslaget säger visserligen: ”då må Häradshöfding . . . slikt ting utsätta;”
och om således domaren ej är ovilkorligen tvungen all hålla
det äskade tinget, så är det dock sannolikt att han ej skulle sig
sådant undandraga, äfven om han ej fann tvisten kräfva urtima
ting, ty mycket obehag skulle för honom upstå genom begagnandet
af rättigheten att säga nej åt den ena rättsökanden men ja åt den
andra. Jag antager således såsom gifvet, att hvarje Häradsh., då det
äskas, utsätter urtima ting. Skulle det nu, sedan tinget är hållet,
befinna sig, att den person, som anlitat domstolen, är oförmögen
att gälda kostnaden för dess sammanträde; så hafva både domstolen,
motpart och möjligen äfven vittnen utan ersättning blifvit besvärade.
Den 12 April.
10!)
Jag kan således icke finna, ali lagförändringen skulle åsladkomma
någon fördel utan tvertom i många fall medföra icke ringa olägenhjeler
och får derföre hos R. o. Ad. vördsamt anhålla om afslag å
Jdelänk.
Hr Printzensköld, Carl: Jag älskar icke alt en lagförändring
vidlages, som lemnar en bestämd rättighet för hvar och en,
sora sådant önskar, alt åsladkomma afvikelse från den lagliga rältegångsordningen,
hvarföre jag, med inslämmande för öfrigt i det
skäl, den siste värde talaren anfört, jemväl förenar mig med honom
i anhållan om förslagets ogillande.
Gr. Sparre, Erik: Då en talare återigen framkastat beskyllningen,
att LagUlsk. föreslår lagförändringar i tid och olid, hvilket
synes vara en af den värde talarens älsklingstermer, lärer det blifva
milt öde alt äfven denna gång nödgas redogöra för Utsk:s förfarande,
ehuru saken åtminstone enl. mill omdöme borde tillräckligt
tala för sig sjelf.
Det torde vara R. o. Ad. sami hvar och en, som vid domslolarne
haft juridiska ärenden, väl bekant, alt en stor olägenhet i
vårt nuvande rättegångssätt beslår deruti, att om någon bar en sak,
som tarfvar skyndsam handläggning, sådant icke kan ske förr än
vid det förstkommande ordinarie tinget, hvilket i vissa landsorter,
isynnerhet i norra delen af riket, icke inträffar mera ån Iva gånger
och i några orter endast en gång om året. Alt rättsökande
vid sådant förhållande icke sakna skäl att klaga öfver långsamhet i
rättvisans skipande, tror jag icke kunna bestridas, och om det ligger
en sanning i ordspråket, att en sen rättvisa är lika med ingen,
så är det lagstiftarens pligt att bereda den rättsökande utväg att så
fort som möjligt utfå sin rätt. Det är jemväl af R. o. Ad. kändt,
att för afhjelpande af nämnde olägenhet de Lag-koraitéer, hvilka
tid efter annan varit nedsalta, ifrågasalt, att häradstingen skulle
blifva permanenta. Vigtiga skäl, grundade på vårt lands lokala förhållanden
och glesa befolkning, tala emot elt sådant förslag. Jag
för min del kan icke heller biträda det, och just derföre alt jag
älskar vårt urgamla rättegångsväsende, att jag nitälskar för dess Irafvudsakliga
bibehållande, just derföre vill jag söka afhjelpa de olägenheter,
som vidlåda detta rättegångsväsende och gifva stöd åt ropen
på en genomgripande lagreform. Att lätta möjligheten för
Sveriges på landet bosatta befolkning att erhålla skyndsam rättvisa,
är ändamålet med ifrågavande Betänk. Enl. nu gällande lag måste
en part, som behöfver hafva en sak hastigt anhängiggjord och således
är i behof af dess uptagande g urtima ting, derom göra ansökning
hos vederbörlig HofRätt, hvilken, såsom lagen säger, sädant
tilläte. Men nu kan det hända, att en person måste så hastigt
anhängiggöra en sak, såsom t. ex. om vederparten ämnar resa
från orten, att ändamålet med rättegången går förfeladt, medan man
afbidar HofRms tillåtelse. Att denna omgång förorsakar icke obetydlig
tidsutdrägt samt dessutom onödig kostnad och besvär, lärer
icke kunna bestridas. En person år t. ex. bosatt i en från HofRätts-staden
aflägsen landsort, der endast ett ting om året hålles,
Ilo
Den 12 April.
såsom förhållandet är i vissa Irakier af Norrland. Béhöfver denne
person urtima ting, mäste ansökning derom göras hos HofR:n, hvars
resolution skall afbidas och ullösas. Sedan han erhållit denna resolution,
mäste han dermed begifva sig till den ofta på flera mils.
afstånd bosatta domaren och försl då utsätter denna urtima liug. \
Hvad är följden af denna procedur? Intet annat än onödigt besvär,
onödig kostnad och en onödig tidspillan, som stundom kan medföra
de menligaste följder.
Eid. nu gällande lag är HofR:n icke berättigad alt afslå en
anhållan om urtima ling, de/esl sökanden vill kostnaden besti ida.
Vid sådant förhållande kan jag för min del icke finna något enda
skäl ali ålägga HofR:u alt resolvera i en sak, deruti ingen pröfning
tillkommer HofR:n, utan den gjorda ansökningen måste bifallas. I
nu afgifna förslag har LagUlsk. icke sagt annat, än att domaren lill
följd af derom gjord anhållan, må hålla urtima ting. Om domaren
ej finner skäl alt ansöknm bifalla, afslår han densamma, och den
sökande får på besvärsväg hos HofR:n söka vinna sitt ändamål. Följaktligen
är det icke -farligt att lemna denna makt i underdomarens
händer, enär dess missbrukande förekommes genom rättigheten att
vädja lill högre rätt, hvartill kommer, att begagnandet af denna
rättighet icke förorsakar mera tidspillan, än om ansökningen gjordes
direkte hos Ofverdomstolen.
Af hvad jag nu haft äran anföra, torde R. o. Ad. finna, att
här icke är fråga om någon utvidgad rättighet för rättsökande, utan
alt frågan endast är, att en part, som äskar urtima ting, får göra
ansökan derom hos domaren i orten, i st. f. hos HofR.-n, hvilken
omgång nödvändigt måsle anses vara desto mindre behöflig, som
HofR:n ej eger rättighet att ansökningen afslå. Då förslaget således
icke innehåller någon annan nyhet, än den, alt en auctoritel, hvars
anlitande är för rättssökande beqvämligasl, updrages att meddela ett
tillstånd, som eljest mäste begäras af en annan aucloritet, hvars anlitande
åter är förknippadt med besvär, kostnad och tidsutdrägt,
hoppas jag, att R. o. Ad., inseende vigten deraf, att rättvisans gång
ej onödigtvis uppehälles, lemnar sitt bifall till det förslag, som LagUtsk.
i förevartde Betänk, underställt R. Sirs pröfning.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: På sätt jag i en Betänk, bifogad
reservation lillkännagifvil, är ifrågavande lagförändring, i min
tanke, icke af behofvet påkallad. Jag har icke förnummit alt någon
olägenhet härflyter från nu gällande stadgande, alt den, som äskaturtima
ting i civila mål, skall derom göra ansökning hos HolR:n,
hvilken, derest sökanden vill bestrida kostnaden, har alt dertill gifva
tillstånd. Detta stadgande är, enl. min öfvertygelse, ett ganska
lämpligt band på trätlystna parter, och för den, som verkligen behöfver
ett urtima ting, lärer det icke vara svårt att, äfven med omgången
till HofR:n, få tinget ganska snart utsatt. Om lagen deremot,
såsom nu är föreslaget, skulle tillåta hvilken processmakare
som helst alt gå till ortens domare och begära urtima ting samt
denne sednare, vid äfventyr af åtal såsom för tjenstefel, vore tvungen
att utsätta sådant ting, om sökanden förklarade sig villig att
Den 12 April.
lil
betala kostnaden, skalle deraf upkoroma så' många olägenheter och
förlaster icke allenast för domaren, utan äfven för nämndemän, vederparter
och vittnen, att den möjliga olägenheten af omgången lill
/HofR.-n vida nnderstege dem hvilka skulle blifva en följd af förslagels
genomförande. Af- sådan anledn. förenar jag mig i yrkandet
å Belänkis afslående.
Gr. Sparre: Det band, som den siste värde talaren ansåg
den nuvar:de föreskriften lägga pä trällystna parter, delta band ligger
icke deruti, ali den trätlyslne hos HofR:n skall söka ett lillsiänd,
som icke kan honom förvägras, utan deruti, att han måste
vidkännas kostnaden för domstolens sammanträde å urtima (ing, och
erfarenheten har mer än tillräckligt ådagalagt, att skyldigheten alt
gälda denna kostnad afhäller trätgirigheten alt onödigtvis anlita domaremakten.
Ar deremot en sak af verklig vigt och tarfvar skyndsam
handläggning, så bör icke heller något hinder derför i lagen
förefinnas, ty del är lagstiftarens pligt att tillse, att samhällets medlemmar
erhålla icke allenast full, utan äfven snabb rättvisa. Dagliga
erfarenheten visar oss, att processlystnaden ej afskräckes af
omgångar, utan att det endast är en kostnad, som drifvandet afen
orättvis sak förorsakar, som stäfjar denna lystnad. Jag vill ej uptaga
R. o. Adis lid med att ännu en gång uprepa livad jag redan
tagit mig friheten att andraga utan anhåller endast fortfarande
om bifall till ett förslag, som, utan alt i någon väsendtlig mån
rubba vårt nuvar:de rättegångsväsende, innefattar en icke obetydlig
förbättring deri.
Hr Printzensköld: Ibland de skäl, Gr. Sparre anfört för
bifall till ifrägavande Betänk., förekommer det såsom väsendtligast,
att då, f. n. ordinarie ling i vissa delar af Riket icke hållas oftare
än 2:ne gånger samt å några orter endast en gång om året, det
besvär, som förorsakas den rättssökande, derigenom att han måste
begära HofR:s tillstånd för urtima tings anställande, måtte undanrödjas.
Jag är i detta fall af helt och hållet motsatt tanke med
den värde Grin. Jag anser nemi. det vara ganska tjenligt, alt
parter nödgas underkasta sig denna omgång, ty derigenom erhålla
de lid och rådrum alt besinna sig på tvistens beskaffenhet och möjligen
vid närmare eftersinnande finna densamma icke vara värd en
särskild behandling. Denna fördel skulle helt och hållet försvinna,
om parter i första upbrusningen af deras rättegångsifver hade utvägen
sig öppen att genast löpa till ortens domare och fordra domstolens
medverkan till ett skyndsamt slitande af deras ofta ganska
lumpna tvister. Jag anser det vara hvar och en medborgares rättighet
att få rättvisa strängt och oväldigt skipad, men jag kan ingalunda
medgifva, att det är hans rättighet att när som helst, för
den mest obetydliga sak, man kan länka sig, besvära den redan
mer än tillräckligt med vigtiga och ansvarsfulla göromål öfverhopade
domaremakten. Förhållandet är visserligen sådant i städerne,
livats domstolar sammanträda i hvarje vecka, men samma förhållande
äger icke och bör icke heller äga rum i landsorten, och man
bör snarare försvåra än underlätta möjligheten för enskildta med
-
112
Den 12 April.
borgare alt låta dera emellan upkommande tvister och misshällig»
heter öfvergå till verkliga rättegångar, naturligtvis med förbehåll att
sådant slår tillsammans med räjtvisans fordringar. Genom att icke
ständigt och jemt hålla rättvisans dörr på vid gafvel, lemnar mani
parterna rådrum alt besinna sig och träffa förlikning. Derföre har
man äfven i åtskilliga länder s. k. förliknings-domslolar, till hvilka
parterna i vissa bestämda fall måste vända sig, innan de äga rättighet
att draga deras tvister under laga domstols pröfning. Sådana
inrättningar saknas här i landet och vid detta förhållande är
det ännu nödvändigare att man tvingar parlerne till ett upskof med
tvistens anhängiggörande, lill ett slags stillestånd, hvarunder de
hafva tillfälle att å saken närmare sig besinna och nedlägga en
tvist, sorn eljest skulle hafva upkommit och möjligen länge fortvara!,
ty sedan en tvist blifvit dragen under domstols pröfning, blifver
densamma ofta en ambilionssak och öfvergifves icke förr än
dom i sista instansen fallit.
Frih. af Ugglas har redan visat, huruledes genom förslagets
antagande en lätthet skulle beredas parter, de der saknade förmåga
att gälda kostnaden för ett urtima ting, att få eli sådant ting utsatt
och hållet. Nämnde ledamot har äfven med myckel skäl anmärkt
den svårighet, som skulle upstå för domaren, att afslå den
enas, men bifalla den andras anhållan om urtima ling, hvarigenom
domaren onekligen skulle försättas i en obehaglig ställning
till individerna inom domsagan. Finner en part sin sak vara af
sådan vigt, alt den bör vid urtima ting handläggas, och underkastar
han sig den kostnad, som dermed är förenad, lärer han icke
sky den jemförelsevis ganska ringa kostnad, som en ansökning lill
HofR:n medför. Men denna omgång är, på sätt redan blifvit anmärkt,
ett särdeles nyttigt band på den trätgirige, så alt lian icke
i tid och otid kan löpa lill domaren och besvära honom med uptagandet
af ofta ganska lumpna tvisteämnen.
Den siste värde talaren har förmenat, att förslaget egentligen
icke åsyftar någon förändring af nu gällande lag, utan endast afser
att undanrödja en onödig och tidsödande omgång. Jag hemställer
till den värde talaren, huruvida det icke är en bestämd förändring
af lagen att borttaga ett stadgande, som uttryckligen innehåller, att
underdomaren, med undantag af ett i lagen upgifvet fall, icke äger
alt utsätta urtima ting, med mindre HofR:n dertill lemnar tillstånd,
och det är just denna omgång som jag anser vara för parten ganska
god och nyttig, hvarföre den äfven, för fredlighetens skuld individerna
emellan, bör bibehållas. Jag fortfar således i mitt afstyrkande
af bifall till detta Betänk.
Propos. till bifall å förevande Betänk, blef härefter framstäld
och besvarad med starka Nej, blandade med Ja, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade afslå detta Betänk,
samt efter denna propos:ns besvarande med starka Ja jemte några
Nej, förklarade att han härvid funnit Ja öfvervägande.
Före
-
Den 12 April.
113
Föredrogos men bordlädes ånyo, pä begäran af mänga ledamöter,
StatsUlsk:s nedannämnde d. 8 dennes pä bordet lagde
Utlät:n:
J o JVS 73, ang:de regleringen af ntgifterne under RiksStalens
Åttonde Ilufvudtitel; och
JVs 74, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Nionde Ilufvudtitel.
Föredrogs Allm. Resv. o. Ekon.Ulskrs d. 8 dennes pä bordet
lagda Utlät. Jtä 74, i ani. af återremiss utaf Reiänk. JV? 22, i fräga
om förtydligande af 5 § i K. M:s Nåd. Förordn. om sockenstämmor
i Riket d. 29 Aug. 1843.
Gr.’Lagerbjelke, Gust.: Dä denna fräga första gängen hos
R. o. Ad. förevar, afslog det Höglofl. Ständet Ekon.Utsk:s förslag.
Utsk. har, utan alt, så vidt jag förstår, i nu föredragne Betänk, anföra
några andra eller bättre skäl än förra gången, likväl återkommit
med samma förslag i alldeles oförändradt skick. Vid sådant
förhållande torde det icke en gång böra ifrågasättas, att R. o. Ad.
skulle frångå sitt förra efter moget bepröfvande i ämnet fattade beslut
; och anhåller jag derföre, att Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos. derå, alt R. o. Ad , med vidblifvande af sitt förut
fattade beslut, afslår ifrågavande Betänk.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Afven jag anser, att R.
o. Ad., sedan Ståndet en gång afslagit Ekon.Ulsk:s förslag i förevar:dé
ämne, icke kan fatta annat beslut, än det Gr. Lagerbjelke
yrkat; men jag anhåller att, sådant oaktadt, fä till prot. anmäla,
att jag för min del tror, alt det varit skäl att bifalla Utsk:s förslag.
Det har nemi. visat sig, att den ifrågavande §:n i socken
stämmo-förordningen
blifvit på tvenne olika sätt tolkad samt alt
man å båda sidorna ansett densamma vara tydlig och klar. A ena
sidan har man funnit det vara aldeles klart, alt den embetsman,
som innehar boställe, men tillika annan inkomst, för hvilken han
erlägger bevillning, icke äger rösträtt i sockenstämma för annat än
hemmantalet, samt all således den del af hans inkomst, för hvilken
bevillning enl. 2:dra Art. Bevilln:sFörordn. erlägges, icke får
vid rösträttens nlöfvande tagas i betraktande, hvarigenom denna inkomst
äfven undgår alla kommunal-afgifter. A andra sidan åter,
hvilken jag tillhör, har man funnit det vara icke allenast riktigt,
ulan äfven enl. stadgandets ordalydelse tydligt, alt en löntagare äger
rösträtt i båda kategorierna och således äfven bör betala kommunalafgifterna
efter dessa båda kategorier. Dessa 2:ne olika meningar
hafva, på sätt discussionen i PresteSt. närmare utvisar, ansetts lika
klart och oförtydbarl härledas från ifrågavande stadgande. Vid sådant
förhållande har jag icke kunnat finna annat än att ett förtydligande
af stadgandet i den syftning, jag anser vara den rätta, vore
af behofvet påkalladl, men jag finner lika med Gr. Lagerbjelke, att
sedan R. o. Ad. en gång afslagit Betänk., det icke lärer i formelt
6 H. ' 8
Den 12 April.
hänseende gå an, alt Slåndel frånträder sitt förut i ämnet fattade
beslut.
Uppå härefter framstäld propos. fann Ii. o. Ad. för godt altv
med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, lägga Utsk:s \
förevande Utlåt, till handlingarne.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk:s d. 8 dennes
på bordet lagda Betänk. J\ä 75, i anledn. af väckt motion om förändring
i sättet för utarrendering af de s. k. Akademi- oell Hospitals-hemmanen
i Skåne.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Ulskis d. 8 dennes f. m. på
bordel lagda Betänk. JYs 76, i anledn. af väckt motion om ali jords
lika beskattning.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har ingen faslighet,
hvarken af privilegierad natur eller annan. Då ingen af dem, sorn
äga privilegierad jord, intressera sig för detta ämne, så har jag för
min enskildla del ingenling emot, ali frågan faller. Men fastän jag
förutser en sådan utgång, så har jag dock trott mig icke böra, vid
detta tillfälle, alldeles tiga stilla. Jag har sett huru den privilegie
rade
jordens egare blifvit behandlade i Österrike, Preussen, Bayern,
Wurtemberg med flere lyska länder samt slutligen i Danmark. Pä
alla dessa ställen har det slutats så, att man beröfva! denna jords innehafvare
en del af deras förmögenhet. Jag har befarat, att hvad
som skett i andra länder, äfven skulle kunna bända hos oss, särdeles
då vi hafva föredömet så nära som på Seland och dä Sundet
icke är bredt.
I dessa dagar har lill oss öfverlemnats ett Betänk, från _SlatsUtsk.
, ålföljdt af en reservation, hvari läses följande ord: ”Ar det
så, att fäderneslandets välfärd står på spel, om icke dessa kompanier
komma att npsältas, kommer ansvaret härför alt drabba uteslutande
dem, som alltjemt undandragit sig all bidraga lill landets försvar.
Belänken delta J Boms Patricier! Låten icke det frossande öfvermodet
och den glänsande fåfängan gå för långt!”
”Hvilken liar största skyldigheten alt upsätta nya corpser, antingen
den, som förut är öfverhopad af skatter oell rotering, eller
den, som för sina frälse säterier och boställshemman, undandragit
sig både skatt och rotering? Svaret ligger klätt för hvarje lältänkandes
ögon”.
Jag förmodar ali dessa ords mening ligger tydlig för allas ögon.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den reservation, som nu
blifvit antydd och lill en del af sitt innehåll för oss npläst, innehåller
saker, som enl. min åsigt vid detta tillfälle ej förtjena att tagas
i något betraktande. Att ägarne af privilegierad jord, i händelse
af krig, icke äro befriade från skyldigheten alt bidraga till
Rikets försvar, torde vara tillräckligt kändt af hvar och en, sorn
tagit kunskap om de författningar, hvilka de sista 40 åren blifvit
utfärdade. Att den privilegierade jorden i andra länder i sednare
Den 12 A pi il.
115
lider undergalt förändringar, härleder sig från helt andra orsaker,
än dem, som här i Sverige konna i della hänseende förekomma.
En af dessa orsaker var den i dessa länder förut befintliga lifegenskapen,
jemle flera andra, om hvilka det vore för vidlyftigt att vid
detta tillfälle sig yttra, då frågan blott är att låta saken falla.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan icke neka till. att den
motion, Hr von Hartmansdorff väckt, är af en ganska vigtig beskaffenhet,
och jag skulle innerligt önska, att den kunde viuna framgång.
Erfarenheten under de allt sedan vårt nuvar:de statsskicks
anförande förflutna Riksmöten har nogsamt ådagalagt, huru man
sträfvat alt borttaga den skatt och tunga, som af ålder hvilal på en
del af Sveriges jord. Man har äfven i icke oväsendtlig mån lyckats
framskrida på denna väg. I samma mån som skattejordens bördor
lättas och öfverflytlas på bevillningen, i samma män drabba de, om
ej direkte, åtminstone indirekte, den privilegierade jordens innehafvare,
och jag är fullt öfvertygad derom, att de lider icke äro långt
aflägsna, då man genom en fortsatt afnötning af de bördor, som betunga
den oprivilegierade jorden, kommit derhän, att alla dessa bördor
försvunnit och således all jord i Sverige är nivellerad. Derigenom
skulle man, på sätt motionären- ganska riktigt anfört, beröfva en
medborgare-klass en betydlig del af dess förmögenhet, under det att
man skänkte denna förmögenhet åt en annan medborgare-klass. Det
vore således, innan ett så orättvist förhållande inträffar, skäl att vara
betänkt uppå att afvärja faran, alt söka bola det onda. Jag inser
visserligen, att f. n. är i denna fråga föga eller intet att hoppas,
men jag har ansett mig böra till prot. uttrycka min öfvertygelse om
ärendets vigt. Jag sjelf är ägare af privilegierad jord och har fått
vidkännas skatter, hvilka blifvit öfverflyttade från den icke privilegierade
jorden, hvaribland jag serskildt vill nämna passevolans-afgiften,
och skulle denna nivellering allt vidare fortskrida, komma den
privilegierade jordens innehafvare att lida ett intrång i deras rättigheter,
som ingalunda är med rättvisans och billighetens fordringar
öfverenstäm mande.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Som jag vid förra Riksdagen
väckte en motion i den syftning, att få all jord lika beskattad,
anser jag mig böra förklara, alt mitt deltagande för den sakens
framgång, i oförminskad kraft fortlefver, men att jag finner
liden för förändringens genomförande ännu icke vara inne af samma
skäl, som vid förra Riksdagen androgs, eller att det vore mindre
lämpligt att till verkställighet befordra en sådan reglering innan
skatteförenklings-frågan blifvit bragdl till slut.
Uppå härefter framsläld propos. blef förevande Betänk, af R.
o. Ad. bifallet.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 8 dennes
på bordet lagda Utlåt. JVé 77, i ani. af återremiss utaf Betänk JVI15.
8*
116
Den 12 April.
Föredrogs, roen bordlädes ånyo, uppå flere ledamöters begäran,
Allm. Besv. o. Ekon.U(sk:s d. 8 dennes första gången på bordet
lagda Utlåt. M 78, i fråga om anställande af undersökning af skollokalernes
beskaffenhet och om åtgärders vidtagande till deras|förbättring.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I dagens plenum hafva Stats
Utsk:s
Utlåt. N:is 73 och 74, ang:de regleringen af utgifterna under
RiksStatens 8:de och 9:de Hufvudtitlar, blifvit för andra gången bordlagde.
Samma Uisk:s Utlåt. ang:de 4:de, 5:te, 6:le och 7:de Hufvudtillarne
hafva förut blifvit för andra gången bordlagde, dervid R. o.
Ad. beslutat, att dessa Utlåt.-n skulle npföras främst på föredragmslistan
för det i nästkommande veeka först inträffande plenum. Jag
får, med anledn. häraf, vördsamt hemställa, alt R. o. Ad. behagade
besluta, att SlatsUlsk:s Ul!åt:n N:is 73 och 74 skola å föredragnalistan
för omnämnde plenum upföras näst efter Utsk:s Ullåt. JVs 72.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från U(sk:n inkomne
Utlåt:n, Mern. och Betänk., nemi. från
Stats-Utskottet:
JU 87, i ahl. af väckt motion om löneförhöjning för Presidenterne
i vissa Rikets Collegier;
JU 88, i ani. af väckte motioner om understödjande af Fabriksinrältningar
för Hvilbets-sockers beredning;
JU 89, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om eftergift af Kronans
rätt till Dana-arf efter aflidna Enkan B. H. Sandelin;
JU 90, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om beviljande af ett
lån till förlag åt Handlande och Näringsidkare i staden Jönköping;
Banko-Utskottet:
JU 32, innefattande föreskrifter till undvikande af penningeremisser
med posterne emellan Stockholm och de orter, der R. Sl:s
Bank har lånekontor m. m.
Serskildta Utskottet:
M 8, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. samt åtskilliga hos RiksSt:n
väckte motioner om vilkoren för bränvins tillverkning.
Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 1* April.
i 17
Lördagen elen 15 April 1854.
1‘lenuru kl. 12 på dagen
-
Justerades 4 proUUdr. för d. 4 dennes samt pleni-prot. för d.
15 sistl. Mars f. och e. m.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Främst på föredrag:s-listan
i dag står Allm. Besv.- o. Ekon-Utsk:s Betänk. JU 78, ang:de
vissa förhållanden rör:de skolrum och deras beskaffenhet. Jag har
mig bekant att åtskilige ledamöter, som i dag äro frånvarande, under
förutsätlning att några särdeles vigliga ämnen icke skulle förekomma
till afgörande, vilja deltaga i öfverläggningen om denna
fråga. Jag hemställer således om icke K. o. Ad. skulle vilja besluta
alt detta mål sättes på listan efter StatsUtsk:s Utlåt. ang:de
regleringen af utgifterna på 9:de Hufvudtiteln?
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag tror att delta Betänkär
örn jag icke misstager mig bordlagdt 2:ne gånger. Del är derföre
upsall till föredragning i dag och då R. o. Ad. icke före pleni
början beslutat upskof med föredragningen, anser jag alt när Betänk.
varit bordlagdt tvenne gånger och är upfördt på föredragmslistan
för detta plenum, så bör det föredragas* Jag anser det icke
vara rätt alt under pågående plenum ändra föredragms-listan. Jag åberopar
i delta fall hvad som egde rum med en dylik framställning,
som väcktes af Hr Aminoff ang:de upskof nied eli Betänk. rör:dc
bankovinsten. Jag anser således att sedan Betänk, är upfördt på
föredrag!):s-listan och bordlagdt 2:ne gånger, så kan dess föredragning
nu icke vidare upskjutas.
Hr von Hartmansdorff: Det beror naturligtvis på Ståndet
alt lill den framställning jag tagit mig friheten göra, svara Ja eller
Nej. Men mångfaldiga gånger har R. o. Ad. bifallit sådana
framställningar. Jag hoppas således alt Slåndet ville göra likaledes
vid delia tillfälle. I de öfriga Stånden, åtminstone BorgarcSt., är
bestämdt beslutadt att intet ärende i dag skulle förekomma. Följaktligen
kommer, äfven om R. o* Ad- upskjuter della mål, intet
dröjsmål med målets behandling att derigenom vållas.
Hr Adelborg, Anders Otto: Då det mål, som är i fråga
är af den ytterst vigliga beskaffenhet alt deraf bero en mängd olä
genheter,
som vidlåda skolorna och inverka på de upvexande barnens
hälsa, så hemställer jag om icke R. o. Ad., äfven om ett
afsteg ifrån den vanliga ordningen derigenom skulle ske, ehuru jag
för min del icke anser all något sådant eger rum, skulle finna
det rikligaste vara att sätta detta Betänk, sisi på föredragms-listan
på det att man malte få lid alt närmare öfverväga vigten af hvad
detta Betänk, innehåller, synnerligen som en sammankomst på
US
Den 15 April.
LSörsen är föranstaltad 1;!. 4 nästa Tisdags e. m- med ledamöter af
alla fyra RiksStm för öfverläggning i delta ämne. Jag anhåller således
ödmjukligen på det tipväxande slägtets vägnar, sorn väl behöfver
att man behjertar dess framlid, att della mål måtte sättas
sist på föredragms-listan.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Då enl. hvad jagsett
i prot.uldr:u denna skrifvelse redan är afslagen af 2:ne Ständ, sä
torde icke någon långvarig debait om denna fråga här behöfva ega
rum. Jag skulle visserligen för min del önskat och Irolt det vara
hehöiligt ali en skrifvelse afgåtl i della syftemål, som här är föreslagei,
men då detta numera icke kan komma att ega rum och dä
icke något annat mål kommer att uptaga R. o. Adis tid vid della
plenum än del ifrågavande, hvaröfver debatlen icke kan blifva lång
emedan den är ändamålslös, så tror jag det icke vara skäl att tillskjuta
frågans afgörande.
Ur Hjärne, Harald: .lag vill blott yl Ira några ord öfver
det af Hr von Hartmansdorff begärda upskofvet. Det har blifvit antyd
t att detta skulle vara formvidrigt- Man har sagt att när målet
varit 2:ne gånger bordlagdt och nu står på föredragms-listan, sä
måste det företagas till afgörande. Det är likväl skillnad deremellan
att ett mål står på föredragms-listan och att det är föredraget.
Hade målet redan varit föredraget, sa skulle jag hafva trott alt icke
något vidare upskof kunnat ega rum; men det torde R. o. Ad.
erinra sig att del har mångfalldiga gånger varit fallet med andra
mål, likasom med detta, att de varit 2:ne gånger bordlagda, och
all, då sådant före föredragningen blifvit hegardt, R. o. Ad. beslulat
upskjuta målet till någon viss dag. Utan att yttra mig vidare
i saken får jag således tillstyrka bifall till Hr von Hartmausdorffs
förslag
Hr
Adelborg: Då man vet att ämnet egentligen afhandla!-
endast behofvet för de yngre medlemmarne inom samhället ali få
njuta lika stort qvantum luft, som man tillåter en fånge att njuta
och en patient på ett sjukhus, och della är dem lill den grad förvägradl
att det är kändt alt skolorna icke gifva mer än hälften af
luftutrymme emot fängelserna; så torde det kunna tagas för afgjordt
alt de 2:ne Ständ som afslagit della Belänk. gjörl det mindre
välbetänkt, och dä detta förhållande i allt fall genom en inbjudning
torde kunna afhjelpas; så skulle jag tro att R. o. Ad.
icke i en så vigtig fråga bör afslå den gjorda framställningen om
upskof med målets föredragning.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställe, att Hr von Hartmansdorff hemslält alt Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk:s å denna dags föredragn:s-lista främst upförda
Betänk. JVI 78 icke måtte i dag föredragas utan upföras ä fnredragms-listan
näst efler StatsUtsk:s ullåhn om regleringen af ulgiflerne
under RiksStaiens 9 Hufvudtilel, anmälde sig och yl t rade
Hr von Hartmansdorff: Jag begär icke alt detta mål skall
förekomma näst efter Hufvudlillarne; •y jas har i ett föreg:de ple
-
Den 15 A^pril.
>119
nimi gjort och vill förnya anhållan att det s. k. Bränvins Betänk,
mätte komma näst efter Hnfvudtillarne. Nu deremot önskar jag
blott att ifrågavande mål måtte förekomma efter Hufvudtitlarne.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, ville
framställa propos. sådan, som Hr von Hartmansdorff vid öfver läggningens
början framställt densamma. Jag tror icke att sedan öfverläggningen
är fulländad det går an att nu föreslå något annat
än hvad som utgjort föremål för öfverläggningen. Eljest anhåller
jag ali vi mätte få öfverlägga äfven om det sednare förslaget.
Hr von Hartmansdorff: l fall Ståndets ledamöter och
Hiddarh.-Sekret, kunna intyga att jag sagt näst efter: så skall jag icke
göra några invändningar. Men i annat fall anhåller jag att Gr.
Gyldenstolpes framställning icke må föranleda lill milt förslags förkastande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att det var möjligt alt han misstagit
sig om Hr von Hartmansdorffs hemställan, hvilket var så mycket
troligare, som han nu af Riddarh.-Sekret, erhållit den uplysning
att ordet näst icke förekom i mem.-prot., samt alt det således
var Hr von Hartmansdorffs rättighet att få propos. derå att
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk. JYi 78 må å föredragn:s-listan »
upföras efter StatsUlsk:s utlåt. ang:de Stats-regleringen; hvarjemte
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade till dehlia Hr
von Hartmansdorff hemställan lemna bifall.
Härvid ropades Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Etsk. Hr
Bergenstråles, Claes, d. 12 dennes på bordet lagda motion,
ang:de revision af Slädernes byggnads- och brandordningar med
flere åtgärder lill förekommande af större cldskador.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af Hr Adelborg,
Anders Otto, Hr Printzensköld, Carl, m. fl. ledamöter
SlatsUtsk:s nedannämnde d. 12 dennes på bordet lagde Utlåt:n:
<*
JVs 87, i ani. af väckt motion om löneförhöjning för Presidenterne
i vissa Rikets Collegier;
JVS 88, i ani. af väckte motioner om understödjande af Fabriks-inrättning
för Hvilbets-sockers beredning; och
M 89, i ani. ar K. M:s Nåd. Propos. om eftergift af Kronans
rätt lill Dana-arf efter afl. Enkan B. H. Sandelin.
120
Den 15 April.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s d. 12 dennes på bordet lagda
Utlåt. JV! 90, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om beviljande af ett
lån lill förlag åt Handlande och Näringsidkare i staden Jönköping.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Äng., m. fl. ledamöter nedannämnde d. 12 dennes
på bordet lagda Mern. och Betänk., nemi.:
BankoUtsk:s Mern. J\s 32, innefattande föreskrifter till undvikande
af penninge-remisser med posterne emellan Stockholm och
de orter, der R. St:rs Bank har Låne-kontor m. m.; samt
Serskildta Utsk:s Betänk. J\s 8, i ani. af K. M:s Nåd. Propos.
samt åtskilliga hos RiksSt.-n väckte motioner om vilkoreu för
bränvins-bränning.
Anmäldes och lades på bordet:
Bevilin:sUtsk:s Betänk. M 3, ang:de Tullbevillningen,
LaglJtsk:s Betänk. JVS 26, i ani. af väckte__motioner om en
fullständig revision eller förklaring af 15 kap. ArfdaB:n, i anseende
till deri för vissa fall nu saknade bestämmelser, eller om utfärdande
af en serskild författning i ämnet; samt
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Utlåt. JVf 79, i ani. af återremiss
af Utsk:s Betänk. M 37, om utvidgande af de rättigheter, som äro
Mosaiske trosbekännare i Sverige tillerkände.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
de öfrige RiksStm af d. 29 sisth Mars samt d. 1, 5, 8, 11 och
12 dennes; hvarefter H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
I
D c n 19 April f. m.
121
Onsdagen den 19 April 1854.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 2:ne prot.-uidr. för d. 15 dennes samt pleni-prot.
för d. 16 sist). Mars.
Uplästes ett af Frih. Leuhusen, Carl Herman, inlemnadt
sålydande Mern.-:
I anseende lill dels egna, dels Ijensle-ärenden, nödgas jag afresa
från Riksdagen, hvarföre jag härmed får äran afsäga mig det
förtroende, hvarmed jag varit hedrad, alt vara ledamot i Allm.
Besv. o. Ekon.Ctsk., anhållande dock vördsamt att få bibehålla min
Riksdagsmanna-rält.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes jemväl följande af Gr. Wachlmeister, Hans, inlemnade
Mern.:
Då jag af enskilda göromål är nödsakad alt lemna hufvudsladen,
får jag hos R. o. Ad. vördsamt anhålla att blifva från min
befattning såsom ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Uisk. entledigad,
dock med bibehållande af min Riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm., med tillkännagifvande, att Frih. De Geer, Louis,
inlemnat den pollet han innehaft såsom Fullmäktig för Friherrliga
Attén Roxendorff JH 243, och således uphört att vara Suppleant
i Serskildta Utsk., anmodade Hrr Elektorer alt utse 2:ne ledamöter
i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. efter Frih. Leuhusen och Gr.
Wachlmeister, samt en Suppleant i Serskildta Utsk. efter Frih.
De Geer.
Justerades pleni-prot. för d. 18 sisth Mars f. m.
Föredrogs ånyo SlatsUlskis d. 5 och 8 dennes på bordet lagda
Utlåt. M 69, ang:de regleringen af utgifterne under RiksSlalens
Fjerde Hufvudtitel.
Detta Utlåt, ansågs böra punktvis företagas till afgörande.
lista punkten, angele öfverjly Ilning ar till aflöning sans lagen
från anslagen till skrifmaterialier och expenser samt ved
och ljus.
Lades lill handlingarne.
2:dra punkten, äng:de ifrugastälde löneförbättringar för
Embcls- och tjenstemän i Kongl. Krigs-Collnn samt upfärande
122
Den 19 April f. m.
pä stat af den del af deras aflöning, sorn utgår af under
Colini f örvaltning ståhle kassor.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då jag är en af de motionärer,
hvilkas förslag i delta hänseende blifvit af StatsUtsk. förkastade:
så anser jag mig höra dels försvara de framställningar jag
gjort och dels ål desamma lemna en närmare utredning än jag
kunde göra under mitt sjuklighelstillslnnd vid den tid, rättigheten
att väcka motioner tog slut. Förhållandet med denna sak åtföljande:
Sedan
hela anslaget lill 4:de Hufvudtiteln blifvit öfverflyttad!
från Sta(s-Kont:s till Krigs-Colhii förvaltning, och Konungen, från
Colhii t. f. President, infordrat förslag lill verkets förändrade organisation,
blef en sådan fastsliild d. 6 Nov. 1849. Löner och
arfvotlén efter den nya staten, upgingo lill 52,500 R:dr hvartill
Statsverket bidrog ungefär med hälften och de under Colhii vård
stälda kassor med den andra hälften. Embets- och tjenslemännens
antal minskades från öl till 53. Kassorna hade alltid bidragit till
verkets aflöning, men det skedde före år 1849 med 30,715: 8,
hvaraf 27,342: 42 löner och 3,372: 14 pensioner.
Enär sålunda försorg dragits om verkets gång, äskade ej Konungen
i Stats-proposm 1850, att kassorna skulle befrias från deras
bidrag. Det synes dock hafva varit det rikliga, emedan StatsKont:s
aflöning icke lill någon del utgår från de 6 serskilda kassor,
hvilka det förvaltar. Konungen äskade blott att det serskildta anslaget
lill ljuspenningarne mätte få ingå i aflöningsstaten, alt en
Kammarskrifvare-lön finge öfverflyltas från Stats-Kont:s till KrigsColhii
stat, samt att Colhii embets- och tjenstemän måtte, när de
blefve behöriga att öfveiflyttas på Allmänna Indragnings-staten der
utbekomma sina pensioner, utan afdrag för de löneandelar, som från
Krigs-Colhii kassor utgått. Men P». St. voro så obenägna att de d. 20
Aug. 1851 förklarade sig icke bifalla någondera af dessa ringa fordringar,
anförande att löneregleringen för ett Colhm verkade på
lönebeloppen i öfriga collegier och embetsverk, samt att KrigsColhii
organisation icke blifvit till Ständernas bepröfvande öfverlemnad.
Detta svar har förmodligen afskräckt Konungens Rådgifvare,
att vid denna Riksdag, återkomma med löneregleringsfrågan.
Krigs-Colhii stat fortfar att vara blott tills vidare upgjord, ehuru
dess sedan 1847 tillsatte eller befordrade tjenstemän nu mera fått
fullmakter.
Enl- den stat, som för Colhm gälde vid 1853 års slut, bidrogo
Krigs-Colhii kassor och Fortifikations-Afdelmn till verkets
aflöning, på följande sätt, nemi.:
Förenade Mötespassev.-fonden med  3,046: 32.
Indelta Atméeiis nya Mötes-fond med  9,656: 32.
Krigsmanshus-kassan med  5,886: 32.
Mililiae-Boställs-kassan med  6,333: 16.
Forlilikations-afdeln:s anslag till fästningsbyggnader med 733: 16.
Af arrende- och jordskyldsmedel gåfvos  438: —
26,094: 32.
Den 19 April f. m.
123
.Jag vel ej hvarföre den Förenade Mötespasse v.-fonden icke är förenad
med Arméeus nya Mötesfond, eller om den förra är, för silf
ändamål mindre behöflig. Imedlertid synes af 1851 års Revisionsberättelse
att fondens tillgångar från år 1848 lill 1853 minskats
nied 17,972: 44. 1.
Jag vet icke heller om Arméens nya Mötesfond är, mer än
tillräcklig, för sitt ändamål. Jag skulle imedlertid betvifla det, emedan
raan klagar deröfver att denna Armées vapenöfningar är o alltför
korta. Att då och enär fonden, som vid 1848 års början
utgjorde.. 125,741: 32. 8. hade enl. Stats-Revisorernes berättelse,
minskats vid 1853 års slut lill
82,419: 18. 3.
eller med 43,322: 14: 5. de med 9,600 R:dr ärligen förringade
långängarne lill Golldi tjenstemän måste göra fonden ännu otillräckligare
för sitt egentliga ändamål.
Då ull jenia Soldater i allmänhet måsle åtnöja sig med pension
eller s. k. gratial af 12 R:dr om året: sä skulle 490 gamla
krigare hafva kunnat pensioneras eller ännu flera fä sitt underhäll
förhöjdt om de 5,880 R:dr som från Krigsmanshus-kassan gå lill
Krigs-Coll:ii aflöning fått användas lill sitt egentliga ändamål.
Om Militiae boställs-kassan yttrade R. St. d. 20 Aug. 1851
(JVf 190) sig hafva funnit åtgärder böra vidtagas, hvarigenom missförhållandet
mellan hennes inkomster och utgifter undanröjdes: sä
alt hon kunde blifva i stånd alt upfylla sin ursprungliga bestämmelse.
R. St. medgåfvo för den skuld att den pensionsstat af
3,510 R:dr 16 sk., hvarmed kassan var belastad, finge öfverflyttas
pä Allmänna Indragningsstaten. Derjemte fästade 11. St. Konungens
upmärksamhet på nödvändigheten, att kostnader som för hennes
egentliga ändamål vore främmande, mätte för framtiden undvikas.
Imedlertid läto de utgifterna till Krigs-Colb.ii tjenstemän fortfara.
Följden är att kassans behållning från början af 1848, lill början
af 1853 minskats med 24,012: 37. 8.
Till kassornas förenämde förminskning hade emellertid en pension
till Colini Advokat-Fiskal Lindberg bidragit. Enl. 2:dra punkten
af 8:de Hufvudliteln, hade Stats-Kont. af under bänder hafvande medel,
till honom årligen förskjutit den del af hans pension, som
Allmänna Indragnings-staten icke vidkändes, samt derföre vid hvarje
års slut fått ersättning från Förénade Mötespassev.-fonden, Krigsraanshuskassan
och Militiae Boställskassan med j, från hvardera.
Enl. R. Sius skrifvelse 1851, och för alt slippa den halfva pensionens
redovisning i 4 särskilda kassor, har Konungen äskat och
StatsUlsk. tillstyrkt hela utgiftens öfverflyltning på Allmän Indraguingsslat.
Häldre än att kassorna, mot sakens natur och mot Ständernas
åtminstone i ett hänseende uttryckta mening, minskats för sitt ändamål,
och häldre än alt Krigs-Collni och Stats-Kont:s räkenskaper
fortfarande besväras med trasslet af ömsesidiga räkenskaper för andra
dylika möjligen tillkommande pensioner, borde både dessa och
aflöningen för Krigs-Coll:ii tjenstemän, utgå af Statsmedel likasom
förhållandet är i Stats-Kont. När Stalspropos:n icke uptog detta
Den 19 April f. m.
behof, ansåg jag mig böra göra det, emedan det understundom
händer, att SlalsUlsk. är benägnare alt bifalla enskilda motioner än
Kongl. Propos:r, såsom förhållandet visat sig vara med den af andra
och mig förordade Ingen iör-Corpsen, emot livars löneförhöjning;
endast 2:ne reservanter 'antecknat sig, hvaremot 13 reserverat sig\
emot den af Konungen i 3:dje punkten föreslagne Ingeniör-lruppen.
Att rättelse varit begärd blott af enskild motionär är intet
skäl lill afslag, då Utsk. tillstyrkt flerfaldiga anslag, blott på sådan
grund. Alt Konungen blott tills vidare fastställt Staten, ehuru
tjenslemännen erhållit fullmakter på sina beställningar, är heller
icke något hinder. II. St. kunna tillsvidare bevilja ett löneanslag,
motsvarande dem, som nu utgå från de fyra särskilda kassorna.
Jag öfverlemna!- lill Ståndet om della felaktiga förhållande
bör längre fä fortfara och om ej frågan bör till SlalsUlsk. återremitteras?
O
Frih.
Åkerhjelm, Carl: Jag vill icke bestrida riktigheten
af det förhållande med Krigs-Colkii-kassor, som Hr von Hartmansdorff
upgifvit, men jag tager mig friheten att till R. o. Ad. hemställa,
huruvida det skulle vara lämpligt för StätsUlsk. att på grund
af enskild motion ingå uti en så vidlyftig organisationsfråga som
den utaf Hr von Hartmansdorff å bane bragta. SlalsUtsk. fann
anledn. förmoda alt man i delta ämne hade att förvänta en fullständig
propos. från K. M. enär det reglemente som nu finnes är
fastställdt blott tills vidare, och jag anser således StatsUtsk. icke
hafva saknat skäl att afstyrka motionen.
Hr von Hartmansdorff: flär är icke fråga om någon ny
organisation utan endast en förhöjd aflöning; ty den nya organisationen
är redan af Konungen npgjord. Då Utsk. kunnat ingå i
en så vidlyftig aflöningsfråga, som den för Ingeniör-Corpsen, så
kan jag icke inse något hinder alt göra likaledes i detta hänseende,
heldst Utsk. i fråga om Musikaliska Akademien ansett sig oförhindradt
att tillstyrka anslag, ej mindre än i fråga om Theatern, för
hvilken Konungen hvarken begärt anslag, eller föreslagit någon ny
organisation. Om StatsUtsk. bättre förslår sig på Theatern och
Musikaliska Akademien än på Krigs-Coll:m, så har jag orätt; men
skulle dock förmoda att Utsk. innehar mera kännedom om embetsverken
i allmänhet, an om dessa anstalter för skön konst.
Frih. Cederström, Rudolf: Ingenting är naturligare än
alt motionären uti ifrågavar:de ämne söker alt ådagalägga riktigheten
af sin framställning och alt deråt bereda framgång, men han
har dervid äfven åberopat exempel på StatsUtsk:s förfarande i andra
frågor. Hvad nu dessa exempel beträffar, så tager jag mig friheten
hemställa till det Högloft. Ståndet, huruvida det icke är nödvändigt
alt R. St, ifrån den ena Riksdagen till den andra iakttaga
någon conseqvens, så att de ické vid den ena Riksdagen fatta beslut,
för hvilkas ändrande ytterligare tillkomne skäl helt och hållet
saknas, men hvilka beslut icke destomindre skulle förändras,
oaktadt de för sakens bifallen första gången åberopade hinder icke
Den 19 April f. m,
125
blifvit i minsta män undanröjda. Förhållandet är i afseende å
denna fråga fullkomligt oförändradt sedan R. St. vid sistl. Riksdag
förklarade att: "du förvaltning af ganska betydliga medel bebodde
af Krigs-Coll:ii organisation, hvilken icke var till It.
St.rs bedröfvande öfverlemnad, ansågo sig It. St. icke kunna
bifalla hvad K. M. i Näder föreslagit"; oell ännu i närvande
stund liar icke någon sådan Nådig Propos. blifvit R. St. delgifven.
Man beskyller i allmänhet delta Stånd för att vara alltför frikostigt
med beviljandet af Slais-medel. Jag vill ingalunda medgifva
riktigheten af denna beskyllning; men på det att den icke
mätte en dag blifva en* sanning, anser jag det vara en pligt, att
anslag icke beviljas i vidsträcktare mån, än desamma synas vara
lill sin nödvändighet fullständigt bestyrkta. Af lika stor vigt är det
äfven, alt icke bevilja anslag åt ett eller annat verk, under det att
de öfrige, som sakna enskilde förespråkare, få helt och hållet slå
tillbaka, ehuru vigten af deras åligganden torde vai a fullt jemförlig,
för att icke säga öfvervägande, i belraklande af de verks, som ega
sådane förespråkare. Härmed vill jag nemi. icke hafva förnekat
det den af Hr von Hartmansdorff gjorda framställning ju möjligen
kan hafva många skäl för sig; men månne det icke fastheldrc vöre
tjenligast, att Regeringen, som tillsätter Statens ej blott militära,
men äfven civila embets- och tjenstemän, samt har inseendet öfver
deras verksamhet, behagade, i anledn. af förekommande omständigheter,
derom vid Riksdagens början, eller under dess lopp,
framställa propos. lill R. St.? På sådant sätt kunde dessa ärender
med mera fullständighet, jemnare och rättvisare fördelning, mindre
underkastad tillfälliga omständigheters inverkan, blifva behandlade.
Man bör väl icke misströsta alt angelägenheten deraf någongång
gör sig gällande; men denna lidepunkt torde fjermas i samma mån
R. St. genom pallialion och partiella åtgärder gör upskofvet med
en systematisk lönereglering möjligt.
Jag vågar således, med instämmande i Frih. Akerhjelms redan
yttrade åsigt vördsamt anhålla, att R. o. Ad. ville godkänna
denna punkt af Utsk:s Betänk., så mycket heldre som tillfälle, derigenom
beredes, att, utan för stor upoffring å Statsverkets sida, bifalla
andra punkter, hvaruti anslag blifvit förordade.
Hr Printzensköld, Carl: Frih. Cederström har vid för
svaret
af StatsUtsk:s Betänk, i denna fråga utgått ifrån den grundsatsen,
att StatsUtsk., i händelse det bifallit motionen, skulle hafva
föreslagit en löneförbättring för Krigs-Colhii tjenstemän, hvilken
icke gerna kunde ifrågakomma då man ännu icke varit i tillfälle
att bereda andra Verk enahanda förmåner. I anledn. häraf anser
jag mig böra fästa upmärksamheten derå, alt så alldeles icke här
är förhållandet, åtminstone uti hvad motionären hufvudsakligen
åsyftar. StatsUtsk. har nemi. upgifvit, hvad också med verkliga
förhållandet öfverensstämmer, huruledes motionären anmärkt alt en
betydlig del af den Krigs-Colhii embets- och tjenstemän tillfallande
aflöning utgår, naturligtvis med Konungens begifvande, ifrån
flere af de under Krigs-Colhii förvaltning stående kassor. Det är
120
Den 19 April f. m,
denna omständighet, som, åtminstone så vidt jag kunnat fatta, har
föranledt motionären till det förslag hän framställt, enär han önskade
att kassorna måtte få behålla sina medel och R. St. i dess
ställe på RiksStaten anslå en summa, som motsvarade det belopp,
hvilket nu ifrån kassorna utgår. Det är visserligen sant att K. M.
härom icke har allåtit någon Nåd. Propos., och om man utgår ifrån
den grundsatsen att intet annat bör beviljas än det sora Konungen
föreslår, har man således rätt, men jag undrar sannerligen icke
uppå att de täta afsiag, som å R. Sl:rs sida möll de Kongl. Propos:ne
i anslagsvåg, kanske i någon mån kunnat verka derhän, att
Konungens Rådgifvare så litet som möjligt vilja besvära R. St.
med några förslag i sådant hänseende och heldre låta aflöningarne
gå som de komma än att återigen ifrån R. St. erhålla ett vägrande
svar.
Saken, sådan den af motionären blifvit framstäld, är enl. min
öfvertygelse ganska riklig. Om nemi. R. St. skulle bevilja den
summa som nu utgår ifrån dessa kassor, så blefve kassorne befriade
ifrån denna utgift, och ehuru ingen af oss lärer bestrida alt dessa
kassor äro allmänna medel, hvarföre äfven, om man betraktar sa'
ken ur egande-röltens synpunkt, det kan synas vara likgiltigt om
aflöningen utgår ifrån kassorna eller ifrån Statsverket, så år det
dock icke likgiltigt om man betraktar det ändamål, för hvilket
dessa kassor äro bildade, ty detta ändamål kan icke upfyllas såsom
både Konungen och R. St. malte åsyfta, i händelse en större eller
mindre del af dess inkomster måste par la force des clioses användas
till fyllandet af andra behof. Jag skulle således (ro alt del
vore väl om en förändring i detta förhållande kunde beredas, och
om R. St. i st. f. alt hila aflöningen utgå frän kassorne, öfverflyttade
densamma på RiksStaten. Jag tror icke att deruti skulle ligga
någon inconseqvens eller alt det skulle innefatta någon- åtgärd ifrån
R. St:rs sida, som icke skulle af allmänna omdömet gillas och utaf
Konungen med Nåd. välbehag uptagas.
Ifr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har anmärkt, att
man i allmänhet anser R. o. Ad. alltför mycket begifvet på anslags
beviljande. Men härvid torde böra tagas i betraktande huruvida
icke R. o. Ad:s ledamöter, hvilka i allmänhet äro i Kronans tjenst,
böra bättre än någon annan, vara i stånd att bedöma hvilka löner
som verkligen behöfvas. Här är dessutom icke fråga om något anslag,
som skulle komma R. o. Ad:s ledamöter (ill godo; ty om
besparingar göras på Mötes-passev.- eller Krigsmanshus-kassan, så
är det klart att de förra komma arméens öfningar; och de sednare
afskedade soldater lill godo.
Man har åberopat det sammanhang, denna fråga egde med
andra verks organisation. Ja! men Krigs-Colhm är icke det första
verk, hvars organisation nu skulle företagas. Den hade kunnat sägas
vara den första vid 1851 års Riksdag. Om R. St.- då gifvit
det svar, som här blifvit ifrågasatt: så hade det kunnat hafva
något skål för sig. Men nu klafver icke conseqvensen hös R. St.
att de skulle vägra ständigt anslag åt Krigs-Colhm, utan den fordrar
Den 19 April f: m.
127
tvertom att de medgifva elt sådant; ty då R. St. vid 1851 års
Riksdag beviljade ständig Stat åt HofR:na, så gåfvo de med detsamma
en ledning för dylika Staters bestämmande åt de öfriga
/ Verken.* Den, som Konungen [; för Krigs-Coll:m fastställ, är, hvad
/ ledamöternes löner beträffar, i det närmaste öfverensstämmande med
f Hollt mas, ehuru i ringare omständigheler derifrån afvikande, hvil
ket
jag äfven i min motion anmärkt. Imedlertid lärer hvarken
1 Krigs-Colhm eller något annat verk kunna inse hvarföre de skulle
slä tillbaka för HofRma. Hvad som är rätt för dessa collegiala
verk matie äfven vara rätt för Krigs-Colhm, isynnerhet som man
af Stats-propos. ser ali det Colhm, som af alla har minst att göra,
nemi. Bergs-Colhm, fåll en sådan Stat, att dess ledamöter hafva J
större inkomster än ledamöterne uti vissa andra collegier. Nu skulle
förhållandet blifva, att de sora hafva mest alt göra få de minsta
* lönerna och de som hafva minst att göra få de största. Sådant
måtte icke vara rätt.
Man har äfven åberopat att vederbör:de Chef borde göra framställning
om dylika löne-förbälIringar. Jag har dock redan om
förmält
hvarföre vederbörande Chef, efter min förmodan, underlåtit
sådant. Då måtte det väl icke vara ur vägen att andra försöka sin
lycka, hvilket man vid innevande Riksdag, äfven har sett med
framgång blifvit gjordt. Jag har således trott mig kunna hoppas
lika stor framgång åt denna fråga, som den, hvilken förslaget om
Ingeniör-corpsens förbättrade aflöning rörer.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Del kan icke förutsättas
annat än alt K. M:s upmärksamhet varit fästad vicj Krigs-Colhm
och det säll, hvarpå aflöningen derstädes utgår, och man måste således
äfven förutsätta alt K. M. haft något skäl att icke aflåta Nåd.
Propos. i ämnet för att få det tydligen insedda missförhållandet rättadt
eller ändradt. K. M. torde hafva insett detta missförhållande
lika väl som motionären, och för min enskilda del måste jag erkänna
att jag äfven vid sista Riksdagen icke lät tillfället förbigå
utan alt i min mån söka fästa upmärksamheten härpå. Hvilka skäl
hufvudsakligen hafva förmått K. M. att vid delta tillfälle icke uti
ämnet afgifva någon Nåd. Propos., anser jag mig icke nu böra
omnämna, men man kan taga för afgjordt alt sådana finnas och att
de varit af öfvervägande vigt. Ett skäl, som är för alla uppenbart,
har varit det, att K. M. icke har velat utaf R. St. yrka anslag för
sådana ändamål, som möjligen kunnat upskjutas, nu då så många
oundgängliga behof förefinnas, hvilka föranledt K. M. att af R. St.
äska högre anslag än vid någon föreg:de Riksdag. Om, sådant oaktadt,
StatsUtsk. föreslagit och R. St. bevilja anslag för sådana ändamål,
hvartill Konungen icke äskat medel, så är det R. Shrs ensak,
och de hafva sjelfve alt tillse huruvida de igenom ökade anslag
vilja föranleda ökad bevillning. Den ansvarighet, som drabbar
R. St. har man aldrig hört talas om annat än genom det enskilda
klander, som man hört ifrån den ena eller andra sidan;
men Konungens Rådgifvare hafva helt andra pligter och ett helt
128
Den 19 April f. m.
olika ansvar, hvarföre de äfven noga mäste öfverväga de förslag,
som de tillstyrka att för R. St. framläggas.
Jag ber att få fästa upmärksamheten derpå, att Krigs-Colkii
organisation är endast tills vidare af K. M. fastställd, äfvensom lö^s
neregleringen derstädes. Om nu R. St. på grund af en enskild
motionärs förslag skulle fastställa en organisation, som af K. M.
hvarken blifvit föreslagen eller godkänd, så vore sådant i min tanke
ganska olämpligt, och jag tror att icke en gång motionären sjelf
skall neka alt sådant vore att gä baklänges med saken, ehuruväl
motionärens insigter och ställning så väl i samhället som inom representationen,
äro sådane alt de måste högt värderas, äfven då
fråga är om organisationen af ett militäriskt verk. Sakens gång har
likväl varit sådan, att den endast ur det nyss nämnda skälet bör
afstyrkas. Det torde dessutom icke dröja alltför länge, innan man
finner den organisation, sorn tills vidare är i Krigs-Colhm anbefalld,
tåla vid någon förändring. Då K. M. finner alt-organisationen
blifvit nog pröfvad och de förändringar, som möjligen kunna erfordras,
blifvit vidtagne, torde det icke dröja länge innan Nåd. Proposm
till R. St. inkommer, hvilken uplager både organisationen och löneregleringen,
och då är i min lanke tiden inne för R. St:s bepröfvande
af frågan, men icke förr. Af dessa skäl tillstyrker jag
bifall till StalsUtsk:s Utlåt, i denna punkt.
Frih. Cederström: Hr Printzensköld har fästat upmärksamheten
derpå, att här mindre vore fråga om en löneförbättring för
Krigs-Colkii tjenstemän, än en öfverflyllning på Riks-Staten af de
löner hvilka f. n. utgå ur de under Krigs-Colkii serskilda förvaltning
stående kassor. Låt äfven så förhålla sig, jag beder likväl att
få fästa upmärksamheten derpå, att en sådan öfverflyllning i alla
fall icke kan ega rum, utan alt betunga Statsverket med en motsvarande
utgift. Just den omständighet, som Frih. Palmstjerna framhållit,
att representationens medlemmar icke ega någon juridisk ansvarighet,
synes mig böra ålägga oss en synnerlig varsamhet, så att
vi inför våra egna samveten finna oss fredade för anklagelsen alt
utöfver behofvet hafva betungat folket med skaller och utgifter. Hr
von Hartmansdorff har på ett för mig nog förvånande sätt upfattat
mitt förra yttrande, nemi. såsom skulle jag hafva sagt, att R. o. Ad.
beskylldes för att anslå medel för eget gagn och enskild nytta. Jag
har icke yttrat något sådant, utan endast att R. o. Ad. vore benägne
alt för allmänna syftemål anslå medel i något frikostigare
skala, än man stundom funnit de andra Stånden göra. Detta är ett
factum, som icke kan förnekas. Jag vill äfven i många andra hänseenden
tillstyrka större sparsamhet, än som hittills egt rum. För
alt kunna till oundgängliga föremål ega medel alt disponera, måste
man nemi. vara sparsam i andra, mindre af behofvet påkallade. Af
dessa skäl får jag vördsamt tillstyrka bifall till den nu föredragna
punkten af Utsk:s Betänk.
Ilr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Man bar här yttrat den
förmodan att det skulle gå baklänges om Krigs-Colkii aflöning skulle
utgå
Den 19 April f. m.
129
utgå af Statsmedel i st. f. alt tagas ur de kassor, som hittills utbetalt
densamma, men jag skulle för min del tvärtom tro, alt man
går baklänges om man fortfar att aflöna Krigs-Colhii tjenstemän på
samma sätt som hittills, och jag tror äfven alt conseqvensen fordrar
det man afstår ifrån delta aflöningssält. Man har nemi. uttalat den
åsigt alt indelta arméens boställen vore nödvändiga för alt bereda
befälet fri bostad, men jag frågar då huru det slår tillsammans med
conseqvensen att man använder Militie Boställs-kassan till Krigs-Colhii
aflöning och låter arméens befäl vara utan boställen? Betrakta vi
äter förhållandet med Krigsmanshus-kassan, så veta vi alla hvilken
lön en afskedad soldat kan på denna kassas tillgångar erhålla, och
det är för en hvar tydligt hvilken betydlig förminskning derigenom
skall upkomma, att denna kassas tillgångar användas lill Krigs-Colhii
aflöning. Jag fäster mig blott vid dessa 2 kassor, ehuru man äfven
kunde yttra sig ang:de den 3:dje kassan, som till detta ändamål
användes, men jag tror att de maktpåliggande saker, som med de
tvenne först omnämnda kassorna äro afsedda, äro tillräckligt öfverlygande
för att fullkomligt ingå på den åsigt Hr von Hartmansdorff
yttrat, nemi. att Krigs-Colhii aflöning måtte på Riks-Staten upföras,
hvarföre jag äfven förenar mig uti hans yrkande att denna punkt
måtte återremitteras.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Palmstjerna har trott, att
jag ville begära stadfästelse af Krigs-Colhii stat innan Konungen
derom gjort någon framställning till R. St.; men sådan har min afsigt
icke varit. Mitt förslag har endast gått ut på att befria de
kassor, som stå under Krigs-Colhii förvaltning ifrån den andel i
Krigs-Colhii aflöning som de f. n. bära, samt att denna andel måtte
på Riks-Staten öfverflyttas. Sådant hindrar icke alt sedermera förändra
Krigs-Colhii Stat huru som helst, blott att medlen icke utgå
ifrån sådana tillgångar, som, enl. min tanka, icke böra för ändamålet
medtagas. Detta svar torde äfven vara tillräckligt för Frih. Cederström,
som omtalat den ansvarighet, en representant har för sina
yttranden. Jag skulle tro att då yttrandet är så oskyldigt, som att
en utgift, hvilken i alla fall eger rum, bör tagas ifrån det rätta
stället och icke från det orätta, så kan man hoppas att något moraliskt
ansvar skall drabba hvarken mig eller någon annan, som vågar
yttra en sådan tanka.
Frih. Palmstjerna: Hr von Hartmansdorff har nämnt alt
utgifterna skulle i alla fall utgå; men detta torde vid närmare eftersinnande
befinnas vara ett misstag, enär de, ungefärligen 26,000
R:dr, som nu ifrån kassorna till Krigs-Colhii aflöning utgå, skulle
blifva ett nytt statsanslag, men kassorna lika fullt skulle bibehålla
de anslag, som de nu ega. Här är fråga om en ny utgift af ungefär
26,000 R:dr och att kassorna dessutom skulle få behålla så väl
räntorna på sina kapital, som de statsanslag, hvilka förut äro dem
beviljade. Således är det egentligen fråga om ett tillökadt anslag
för dessa kassor, och det är detta anslag som jag för min del anser
f. n. icke böra ega rum, enär det otvifvelaktigt minskar till
6
H. 9
130
Den 19 April f. m.
gångarne för sådana anslag, sora i nain tanka äro vigtigare, ty om
man ökar elt anslag med 26,000 R:dr årligen, så måsle dessa
26,000 R:dr tagas ifrån något anuat håll, eller ock skola tillgån-,
garne ökas med någon ny bevillning, och jag tror för min del alt
intetdera vid detta tillfälle vore lämpligt.
Hr Stjernsvärd liar helt och hållet misstagit sig om mitt yttrande
alt sakerna skulle gå baklänges. Jag har icke yttrat att så
skulle vara fallet om det missförhållande, som nu inom Krigs-Colhm
förefinnes, blefve rältadt; utan jag har sagt att sakerna skulle gå
baklänges om representationen fastställde en organisation utaf elt
Collini, utan alt K. M. derom gjort framställning.
Frih. Åkerhjelm: Det torde icke kunna förnekas ali den
åtgärd Hr von Hartmansdorff föreslagit skulle leda till förökade statsutgifter,
och jag hemställer huruvida det vore lämpligt att yrka förökade
utgifter, dä man täger i betraktande hvad SiatsUtsk. i de
efterföljande punkterna ansett vara nödigt att tillstyrka. Dessutom
ber jag att få framställa de tvifvelsmål jag hyser om att en återremiss
skulle leda till något ändamål, enär denna punkt troligen kommer
att af de öfriga Stånden bifallas och StatsUtsk, säkerligen, i händelse
af återremiss, skulle anse Statens tillgångar vara för vigtigare
ändamål så medtagna, ätt det icke kunde tilltro sig alt tillstyrka något
i detta hänseende.
Hr Stjernsvärd: Med anledn. af Frih. Palmsljernas yttrande
ber jag att få fästa upmärksamheten derå att milt yttrande icke innehöll
något tillstyrkande att R. St. skulle fastställa Krigs-Colhii
organisation, ulan endast alt de anslag till Krigs-Colhii aflöning, som
nu utgå ifrån de under dess förvaltning slående kassor, skulle på
Riks-Staten öfverföras, hvilket alldeles icke hindrar alt organisationsfrågan
kan slå öppen.
Hvad åter beträffar Frih. Akerhjelms yttrande att en återremiss
icke skulle leda till något resultat, så kan jag icke annat än beklaga
att de afskedade knektarne och de boställen saknande officerarne
icke hafva några målsmän uti StatsUtsk.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Den grundsats motionären uttalat
gillar jag och kan icke annat, men olika är alt gilla en grundsats
och att afgöra huruvida dess genomdrifvande under närvar:de förhållanden
vore lämpligt.
K. M. är sinnad att företaga en ny organisation icke allenast
af detta Collina utan äfven af andra Statens administrativa verk, och
det torde då vara skäl att R. St. invänta den Nåd. Proposm, som i
detta afseende förr eller senare är att förvänta. Emellertid öfverensstämmer
jag med Frih:ne Palmstjerna och Åkerhjelm deruti, att,
ehuru dessa utgifter för kassorna äro för dem tryckande, denna öfverflyttning
dock bör upskjutas i händelse, såsom nu lärer vara
fallet, att angelägnare utgifter äro för handen. Jag tillstyrker således
bifall till Utsk:s Betänk., utan att på något sätt underkänna
den riktiga grundsats motionären framställt,* och jag är öfvertygad
att R. St. framdeles, då kassornas utgifter blifva så stora att de
Deji 19 April f. m.
131
icke längre kunna bära sig med bibehållande af dessa afdrag, skola
laita kassornas betryck lill förmån för boställs-iunehafvarne och afskedade
soldalers pensionering.
Hr von Hartmansdorff: Det är icke svårt för Krigs-Colbm
alt vänla på ny organisation huru länge som hellst, då dess erabetsoch
tjenstemän, under tiden, få sina löner fullt ut, hvarföre här
icke eller är fråga om lönerna ulan om kassorna.
Hvad beträffar Frih. Akerhjelms yttrande att de öfriga Stånden
troligen bifalla denna punkt utan återremiss, så undrar jag om Frilen
kommer att säga likaledes om alla punkter, der del möjligen kan
komma i fråga att man hos R. o. Ad. yrkar återremiss. För öfrigt
vill jag blott tillägga att jag om denna punkt talat vid medlemmar
af de öfriga Stånden, dock utan att jag vet om de dervid fästa något
afseende. Men det tror jag mig veta, alt om någon, som känner
kassornas tillstånd och öfriga förhållanden närmare än jag och
hvars ord utan tvifvel hade gällt mera hos de öfriga Stånden än
mitt, nitälskat för denna saks framgång, så hade förslaget troligen
lyckats.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste värde talarens yttrande
att del icke är svårt för Krigs-Colhm att vänta på en ny organisation,
enär dess ledamöter i alla fall få ut sina löner, visar tydligen
huru med denna sak sig förhåller. Krigs-Colbii ledamöter få nemi.,
såsom den värde talaren sade, ut sina löner äfven om icke något
nytt anslag beviljas. Hvem kommer då det nya anslaget till godo?
Jo, kassorna, hvilka, i händelse nytt anslag beviljas, icke längre behöfva
släppa till medel för tjenslemänneus aflöning. Man måste således
betrakta den äskade summan såsom ett anslag till kassorne,
och jag frågar Eder dä, Mine Hrr, om det är så alldeles utredt
huru mycket dessa kassor i anslag behöfva, och huru mycket penningar
Statsverket kan undvara för att lemna dessa kassor ett nytt
anslag? Jag tror icke att hvarken motionären, eller SlatsUtsk. eller
R. St. tillräckligen hafva utredt denna fråga. Man torde behöfva
när mare undersöka tillståndet så väl inom dessa kassor som inom
Statskassan i sin helhet, innan man beviljar något nytt anslag till
förmån för dessa kassor. Jag vågar derföre äfven för min del vördsamt
anhålla om bifall lill denna punkt af Utsk:s Betänk.
Hr Ribbing, Arvid: Jag kan icke stillatigande åhöra denna
öfverläggning, som jag likväl icke från början öfvervarit, utan att
erini a mig huruledes för många år sedan på detta rum lifligt diskuterades
och förordades ett, såsom jag vågade anse det, ingrepp uti
indelningsverket under åberopande af hvad ersättningsvis framdeles
ske skulle och hvad K. M. vore sinnad att göra. Det inträffade
nemi. alt en stor del af indelta arméens boställen, som voro uplåtne
åt befälet till bostäder, fiåntogos sina innehafvare, som i stället
skulle förses med kontanta löner. Denna discussion öfvervars af
nuvande Finans-Ministern och jag minnes ganska väl huru han då
ansåg ett sådant förfarande. Detta ingrepp skulle framdeles ersättas
9*
122
Den 19 April f. m.
derigenom, alt de officers-boställen, som funnos qvar, skulle förses
med boningshus, så alt åtminstone deras innehafvare der kunde bosätta
sig, men detta framdeles har ännu icke inträffat, ulan hvad
har väl i dess ställe skett? Jo, det som var ämnadt till boställen åt
officerare och underofficerare användes nu till aflöning åt Krigs
Colhii
ledamöter. Delta måtte icke vara rätt, än mindre då med
detsamma man frångår hvad man en gång löfval. Ehuru detta förslag
nu utgått ifrån en enskild motionär, kan jag således icke annat
än understödja detsamma, och jag kan icke betrakta den förevänd
ning,
man ifrån detta förhållande sökt hemta, annat än som ett skenfagert
skäl eller som en påtagen mask utaf dem som tala för folkets
bästa under det att de söka förhindra hvad som för landet vore
utaf så stor fördel, nemi. att boställena kunde af sina innehafvare
bebos. På den tiden man fråntog officerarne och underofficerarne
dessa boställen hade landtbruket ännu icke vunnit den förkofran och
det anseende, som det nu har, hvarigenom man kommit derhän att
det nu mera icke anses skamligt för en officer att tillika vara landtbrukare.
Jag tror att tiden nu är inne då det gamla indelningsverket
skulle kunna visa sitt sanna värde och rigtigheten af de grunder,
hvarpå det blifvit byggt, hvarföre jag på dessa skäl yrkar återremiss.
Frih. Palmstjerna: I anledn. utaf Hr Ribbings yttrande, alt
byggnaderna å underofficerarnes boställen skulle vara beroende utaf
Mililie-boställskassan, får jag uplysa, hvad R. o. Ad:s ledamöter i
allmänhet förmodligen känna, ehuru Hr Ribbing tyckes vara derom
okunnig, att nemi. berörde boställen på intet sätt bero af Mililieboställs-kassan,
hvilken endast har afseende på öfverbefälet. Den
personliga apostrophering jag erhållit ämnar jag icke besvara.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Ribbing: Jag har icke sagt att under-oflicerarnes boställen
skulle byggas af Militie-boställskassan, utan jag har blott i förbigående
kommit att nämna det en del under-officers-boställen indrogos
på samma gång som en del af öfverbefälets.
För öfrigt beklagar jag rätt mycket örn mitt yttrande på något
sätt har kunnat uptagas såsom en apostrophering och förklarar på
det upriktigaste, att sådant icke varit min mening. Mitt yttrande
var endast föranledt af nit för iudelnings-verket, för hvilket jag vet
att den siste värde talaren äfven nitälskar. Jag önskar lifligt att de aktade
medborgare som i krig tillhöra krigs-ståndet, men i fred kunna egna
sig åt landets modernäring, måtte hädanefter såsom fordom dertill
sättas i tillfälle.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag har begärt ordet för att
uplysa Hr Ribbing derom att samtlige under-officers-boslällena ingalunda
äro indragne till Regementernas löningsfonder, hvilket
deremot är förhållandet med suballernernes och större delen af de
civile tjenstemännens boställen, utan att deremot flertalet af underofficerare
likasom kompani-chefer och högre officerare fortfarande
äro af denna förmån i åtnjutande.
Den 19 April f. m.
133
Hvad sjelfva frågan beträffar, så vill jag icke bestrida att ju icke
de Hrr, som yrkat återremiss, möjligen kunna hafva grundade skäl
för de framställningar, som blifvit gjorda, men jag ber dock att få
fästa upmärksamheten derpå att StatsUtsk. vid upgörandet af Statsregleringen
har att behandla en mängd motioner, åsyftande anslag
och att det är StatsUtsk:s pligt alt ibland dessa motioner tillstyrka
dem, som äro af största vigt, samt att Ulsk., äfven om det någongång
inser nyttan af ett ifrågasatt anslag, likväl nödgas med afseende
å Slats-regleringen i dess helhet afstyrka en sådan motion. Sådant
har äfven förhållandet varit med den nu förevar:de.
Det är bekant att Krigs-Colhii
vidare är af K. M. fastställd, och del hade således varit mindre
lämpligt alt nu göra en öfverflyttning, som på visst sätt kunde betraktas
såsom ett fastställande af denna organisation. Frågan afser
dessutom egentligen huruvida nya tillgångar genom anslag skola beredas
kassorna, men ehuru vigtiga dessa tillgångar för kassorna kunna
vara, så finnas likväl andra ändamål, som f. n. torde kunna anses
vara mera maktpåliggande, och StatsUtsk. har derföre ur denna synpunkt
trott sig handla rätt då det afslyrkte Hr von Ilartmansdorffs
motion. Jag förenar mig således med dem som yrkat bifall till
ifrågavaride puukt.
Ropen på Propos. förnyades.
Hr Ribbing: Jag är visserligen tacksam för de uplysningar,
som mig meddelas, men då de innehålla oriktigheter torde det tilllåtas
mig alt, minst sagt, få anse dem vara öfverflödiga. Den siste
värde talaren har behagat uplysa alt under-officerarne bibehålla sina
boställen; så förhåller det sig visserligen med en del utaf dem, men
för audra äro de deremot indragna. Detta kan vitsordas af offentliga
handlingar och hvilken här närvarande indelt officer som hellst,
och det förundrar mig att man är så välvillig i att meddela uplysningar
då man icke har dem bättre sjelf.
Propos. till bifall å förevar:de punkt af StatsUtsk:s Utlåt, blef
härefter framställd och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Hr Ribbing begärde härvid votering hvarifrån han dock, innan
densamma hann företagas, förklarade sig vilja afstå.
3:dje punkten, ang:de anslag för bildande af en Ingeniörtrupp,
4:de punkten, ang:de anslag för reglering af Ingeniörcorpsens
personal och lönevilkor ; 5:te punkten, ang:de ifrågaställd
förhöjning af aflöningen för Kommendanlerne å Rikets
fästningar; 6:te punkten, ang.-de förbättring af löneförmunerne
för Fdlt-Läkare-Corpsen; 7:de punkten, ang:de anslag lill
ersättning i följd af förändring i salpeterhjclpens utgörande;
8:de punkten, äng:de anslag för inrättande af Instruklionskompanier
vid Iiideldla Infanteriet; samt 9:de punkten, ang:dc
dispositionen af öfverskottet af de indelning sräntor, som förut
ingått ensamt till Rusthållarne vid Södra Rataljonen af Röhus
Läns Reg:te.
134
Den 19 April f. m.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsfe. i dessa punkter tillstyrkt.
10:de punkten, ang:de anslaget till ersättning för utöfver
markegängspriset förhöjd betalning till inqvarteringsgifvare
för dagportioner vid indeldta Regemenlcrnes marcher till och \
från mölen.
Hr von Hartmansdorff: Oro raarkegångspriset sattes till
det verkliga värdet, så skulle della anslag icke behöfvas. Hvarföre
sättes då icke markegängspriset så högt sora vederborde? Förmodligen
derföre att organisationen af de deputationer, som sätta roarkegången,
icke är riklig. Likväl vill roan lägga dessa raarkegångssättningar
till grund för alla indelnings-hafvares aflöning hädanefter.
Della anslags behöflighet innebär ju således en vederläggning af det
förslag, som man gör i ett annat hänseende. Mig synes det hafva
varit riktigare, om man för detta ändamål-gifvit ett bestämdt anslag,
eller, om sådant icke är lämpligt, ett förslags-anslag, och att
man icke roed besparingarne å ett anslag bestriddé utgifterna för
ett annat, hvilket endast föranleder räkenskapernas utveckling och
försvårande.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i förevar:de punkt tillstyrkt.
litte punkten, ang: de löneförbättring för Under-officerare
och deras vederlikar vid ArUt, samt ma Iportioner ne för manskapet
vid de värfvade RegUne.
Hr Eden hjelm, Gillis: Huru tacksam jag än är derför att
StalsUtsk. fästat uproärksamhet vid min motion, förvånar del mig
likväl att man delat motionen i 2 delar och framskjutit behandlingen
af den angelägnaste, nemi. den om folkets aflöning. Det är
ju orimligt att nu, då man rustar sig lill strid, npskjuta en så vigtig
fråga, hvarigenom jag knappt kan förstå, huru det skulle vara
möjligt alt kunna gå ut i fäll. Jag vill dock icke längre härvid
uppehålla mig, då målet i alla fall en annan gång kommer före,,
och jag således framdeles får tillfälle att yttra mina tankar derom.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
12:te punkten, ang:de löneförhöjning för Tygskrifvare vid
ArUt; 13:de punkten, ang:de f örhöjning af anslaget lill Ravallerioch
Artilleri-hästars remonlering och skoning; 14:de punkten,
ang: de anslaget till four agering af Art:ts Ingda hästar: 15:de
punkten, ang:de af K. M. äskad tillökning i Staten för Gottlands
Nalional-b evar ing; samt Olide punkten, ang:de ifrugastäld
arfvodes-lillökning för Under-officerare vid Gottlands
National-beväring.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
17:de punkten, ang:de slitningspenningar för manskapet
vid Gottlands National-beväring.
Hr Bildt,'Knut: Jag tror Gottlands National-beväring vara
berättigad till slitningspenningar under mötes-tiden, enär det finnes
i deras konvention intaget att hafva lika rätt med andra trupper.
Den 10 April f. ni.
135
Det är kändt att desse få ersättning för strumpor och skor och att
Gottlands beväring i allmänhet lagt sig till exercis-munderingar, vid
Jägarne åtminstone. Såsom Artilleri-befälhafvare på Gottland har
jag varit i tillfälle att erfara att i synnerhet Artilleriet verkligen
> förtjenar denna ersättning då detsamma använder hästar vid ärliga
öfningarne, och jag föreslår derföre att denna punkt måtte återremitteras
med anhållan att Utsk. måtte taga frågan i förnyadt öfverl
vägande och bevilja denna billiga fordran.
. O -
Frih. Åkerhjelm: Jag anhåller alt få fästa upmärksamheteu
dera alt-Utsk., med anledn. af den korta mötes-liden, icke ansett
sig kunna tillstyrka denna motion, och dessutom föreställde sig
Disk. att om någon ersättning hade varit af behofvet påkallad, så
hade förmodligen framställning derom blifvit gjord i den Nåd. Propostn
K. M. till StatsUtsk. afgifvit an:g:de förbättring uti beväringen
aflöning.
Jag tror verkligen att del vore vådligt all bifalla den begärda
slitnings-ersällningen, emedan då säkerligen enahanda fordringar ifrån
flere håll skulle göras, och jag anhåller derföre att denna punkt
mätte bifallas.
Hr Bildt: Jag tror att billigheten af motionärens yrkande i
detta fall är uppenbar, och dä motionen för öfrigt blifvit väckt
inom BondeSt. hvars rätt det egentligen gäller, torde detta vara pu
ännu större-anledn. alt derå fästa afseende. Då dessutom jag icke
kan tro annat, än alt det varit en glömska, som föranledl vederbör:de
alt i denna fråga icke göra någon framställning, får jag vidhålla
milt yrkande om punktens återremitterande, på del Utsk. måtte
komma i tillfälle alt åt ärendet egna en noggrannare granskning.
llr Adelborg, Anders Otto: Då man vet ali denna för
Sverige så dyrbara ö hufvudsakligen försvarar sig med sin egen befolkning,
och då det nyss blifvit uplyst att denna befolkning sjelf
lagt sig till munderingar, hvilket tyckes bevisa att en stigande militärisk
anda och esprit hos den är väckt, så tyckes det väl icke
vara för mycket att bevilja en så obetydlig anhållan, som den,
hvilken här blifvit framstäld. Jag anhåller derföre för min del om
återremiss och är fullt öfverlygad om att ifall StatsUtsk. närmare
hade kändt till förhållandena, så skulle dess yttrande hafva utfallit
helt annorlunda.
Frih. Åkerhjelm: Jag hemställer till de Hrr, som yrkat ålerremiss,
huruvida det vore möjligt för StatsUtsk. att kunna feslämma
hvilken slitniogs-ersältning rättvisligen bör tillkomma Gottlands National-beväring.
StatsUtsk. kan icke utan föregående utredning af
vederbörande myndighet bestämma huruvida ersättningen skulle beräknas
till 3, 4, 5 eller 6 sk. om dagen, och som jag hyser mycket
tvifvel om att något resultat genom en återremiss kunde vinnas,
anhåller jag om bifall å denna punkt af Betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils: Mig veterligen
har ingen anmälan till K. M. i detta hänseende blifvit gjord. Jag
kan icke påminna mig huruvida Gottlands National-beväring uti sin
136
Den 19 April f. m.
konvention liar denna rättighet sig tillförsäkrad, men det skulle förefalla
mig underligt alt, om de hafva denna rättighet, de icke derom
gjort anmälan. Hafva de denna rättighet, så behöfves ingenting
annat än ali sådant anmäldes hos K. M.,som då säkerligen behjerta:-  detta förhållande, och då behöfves icke något serskildt anslag, hvar- ^
före jag förenar mig med dem som yrkat bifall till denna punkt.
Hr Bildt: Den beräkning Frih. Åkerhjelm omtalat är mycket t
lätt gjord då man känner hvilken slitnings-ersättning för skjortor,
strumpor och skor, som till den allmänna beväringen belalas. Gottlands
Nationalbeväring har obestridlig rätt att fä lika stor slitningsersättning
som den öfriga beväringen, enär sådant är densamma
uti dess konvention lillförsäkradt. Jag fortfar derföre i mill yrkande
om punktens återremitterande.
Frih. Palmstjerna: I händelse, såsom här Bildt anfört, rättighet
till slitnings-penningar för Gottlands nalional-beväring finnes
intagen uti den konvention, som är om denna bevärings organisation
och tjenstgöring upgjord, så erfordras icke något serskildt beslut
af R. St. för att konventionen skall gå i verkställighet uti
denna punkt, likasom i de öfriga. Blott vederbörande, som är befälhafvare»
för Gottlands nalional-beväring, sätter saken i fråga, så
blir den naturligtvis, om den finnes uti conventionen inlagen, af
K. M. beviljad, så vidt delta bifall är behöflig!. Medel lill denna
utgift finnas uti de penningar Krigs-Colhm för munderingarnes underhåll
har till sin disposition, och något serskildt beslut af R. St.
i delta afseende behöfves således icke. Det vore, såsom jag förut
yltrat, en bakvänd gång af saken, om en Riksdagsman skulle lill
R. St. göra anmälan om ett sådant förhållande, dä en rättighet redan
finnes, hvars godtgörande endast har berott derpå alt anmälan
derom till K. M. hitlils icke har egt rum. En så vidlyftig omgång
behöfver vid detta tillfälle ingalunda iakttagas, då endast dessa
ord i konventionen behöfva påpekas för att den genast går i verkställighet.
I anledn. häraf anser jag icke någon återremiss vara
erforderlig, ty finnes denna rättighet, hvilket man på Hr Bildts intygande
måste antaga, så behöfves icke något beslut af R. St. för
att få den gällande.
Propos. till bifall å förevar:de punkt blef härefter framstäld
och besvarad med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
18:de punkten, ang:de vackt motion om anvärfvande ock
underhållande pä Gottland af en trupp & 1,000 man; och
19:de punkten, ang:de den korporaler och spel vid Gottlands
nalional-beväring under de årliga mötena tillkommande dagsaflönings
bestridande af förslagsanslaget till beväringsmanskapets
vapenöfning.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallna.
20:de punkten, an gide utförande af förslagsanslaget till
beväringsmanskapets vapenöfning med oförändradt belopp.
Den 19 April f. m.
137
Hr von Hartmansdorff: Utsk. liar uplyst, alt utgifterna å
ifrågavar:de förslagsanslag med 20,601 R:dr 38 sk. årligen öfveråtigit
den summa, hvartill anslaget varit i Riks-Staten uptaget. Likaväl
föreslår Utsk. icke att förhöja anslaget, ulan att låta det förblifva
lika ringa som förut. Skälet dertill säger Utsk. vara det,
ali denna brist kan anses hafva varit en följd af tillfälliga förhållanden.
Hvilka äro dessa tillfälligheter? Det omtalar icke Utsk.,
men ett säkert förhållande år det, att när folkökningen fortfar, sä
ökas äfven antalet af beväringsmanskap, och följaktligen fordras
större anslag för dess vapenöfningar. Man kan således förutse, icke
blott en lika stor brist som hittils, utan jemväl en större. När
nu R. St., å den ena sidan, hafva uptagit inkomst-lillarne till deras
fulla belopp, t. ex. spannmålen till 6 R:dr 32 sk. b:ko för
T:u, så är det icke alt hoppas att några betydliga öfverskott på
desamma komma att ega rum. Om då brister upstå i förslagsanslagen,
hvarmed skola väl dessa betäckas? Slats-kont. får visserligen
af Riksg:s-kont. ersättning för de brister, som yppas, men
denna liqvid med Riksg:s-kont. inträffar icke förr än lj år efter
det år, då utgifterne varit bestridde. Under liden mäste Slats
kont.
ligga i förskott för de brister, som på Stats-anslagen upkommit.
Men dessa förskott kan Stats-kont. icke betacka genom öfverskott
på inkomst-titlarne när dessa högt beräknas. Om nu tullmedlen
beräknas lill det fulla belopp de hittills utgjort, men denna
inkomst i anseende till krig i Östersjön blir ringare än man beräknat,
hvad blir då följden? Jo den att Stats-Kont. icke har några
överskjutande tillgångar, och som utgifterna icke kunna lemnäs
derhän, hvar skola medlen tagas? Skall Konungen, för att få
medel, begära utbetalningar på lilla krediti vet, så är det afsedf. för
helt andra ändamål. Eller skall urtima Riksdag af sådan anledn.
sammankallas? Jag anser det vara äfvenlyrligt äfvensom oriktigt
att på detta sätt förfara. Vore fråga blott om dessa 20,000 R:dr,
så ginge det väl an; men Utsk. har förfarit likaledes med flere
andra anslag, hvilka jag framdeles skall omnämna.
På grund af hvad jag nu anfört anhåller jag att R. o. Ad.
måtte återremittera denna punkt af Betänk.
O
Frih. Åkerhjelm: Det är ganska sant att pluraliteten inom
StatsUlsk. icke velat förhöja några förslags-anslag, och skälet hvarföre
man icke ansett sådant medföra någon våda ligger uppenbart,
om Hr von Hartmansdorff vill tillse huru stora öfverskott, som under
den sista Stats-reglerings-perioden kommit Statsverket till godo.
De upgå nemi. till något öfver 800,000 R:dr årligen, och man
har vid sådant förhållande icke ansett det vara vådligt om ett eller
annat förslags-anslag blefve öfverskridet. Hr von Hartmansdorff har
yttrat alt beräkningen af spanmålen lill 6 R:dr 32 sk. per T:a
skulle komma att betydligt inverka på detta öfverskott, men jag
ber att få uplysa, att vid den uträkning, som inom Utsk. blifvit
gjord, befanns förminskningen skola komma att upgå till omkring
45,000 R:dr; ty på bestämd siffra kan man icke upgifva densamma.
Om man nu subtraherar denna summa frän öfverskottet af
138
Den 19 April f. m.
800.000 R:dr, så torde icke Stats-Kont. derigenom råka i någon
förlägenhet. Hr von Hartmansdorff har äfven förutsatt, att tullmedlen
skulle vid denna Riksdag så högt uptagas att de icke skull^
kunna upgå til! det beräknade beloppet, men jag tror att det hvar-\
ken för Hr von Hartmansdorff eller för någon annan Iäter sig göra '
att nn på förhand sådant bedöma. Skulle dock så inträffa att tullinkomsterne
blefve så högt uptagne, att man icke kunde förmoda
det de skulle med det beräknade beloppet ingå, eller med det belopp,
hvartill de hittils kommit Statsverket lill godo, då först vore
tiden inne att tänka på hvad sorn borde göras för alt icke sälta
Stats-Kont. i förlägenhet för bestridandet af de under året löpande
utgifterna, men nu anser jag det ännu vara för tidigt innan man
kan bedöma detta förhållande.
På grund häraf anhåller jag om bifall till denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Åkerhjelm har omförmält
att öfverskolten sedan sista Riksdag i medeltal utgjort omkring
800.000 R;dr årligen; men han har icke nämnt huru mycket deraf
vöre tullmedel och huru mycket vore öfverskott pä de ordinarie
anslagen. Dessa öfverskott kunde, under de sista åren, blifva större
derföre, alt man vid nästl. Riksdag icke upiagil -spanmålens värde
så högt som nu. Att för öfrigt jemföra den förra Stats-regleringens
utgång med den, som nu skall komma, är olämpligt, enär
grunderna äro olika.
Frih:n har äfven sagt, att det vore ovisst luiru högt tull-inkomsterna
kunde uptagas, och alt man icke borde göra sig onödigt
bekymmer innan man kände förhållandet. Men jag befarar allom
StatsUtsk. följer samma grundsats, i hänseende till dem som till
de ordinarie inkomsterna, så skall det kunna hända att man missräknar
sig. Om [Jtsk. förhåller sig lika samvetsgrant i afseende på
utgifternas som i afseende på inkomsternas belopp, så korame man
till hvad Hrr Brukspatroner yrkade då fråga var om Hammar-skattens
uphörande, och hvad som äfven sades då fråga var om sparinmålsprisets
bestämmande, nemi. till sanningen. Låtom oss de.rföre
vara lika sanningsälskande då det är fråga om utgifterna som då det
är fråga om inkomsterna; då komma vi jemväl att i afseende på
tull-inkomsterna sätta deras afkastning till sitt rätta belopp.
Jag lägger, såsom jag förut yttrat, en serdeles vigt på denna
fråga, ly om R. o. Ad. vid detta tillfälle godkänner Utsk:s oriktiga
beräkningar, så befarar jag att Ståndet gör på samma sätt med alla
de öfriga.
Jag tror derföre bäst vara att från början hålla sig vid sanningen
å den ena sidan så väl som å den andra, samt yrkar följaktligen
på återremiss af denna punkt.
Frih. Åkerhjelm: Hr von Hartmansdorff yttrade att man
bör hålla sig vid sanningen så mycket som möjligt, men jag ber
att få fästa upmärksamheten derpå, att om man verkligen skulle
söka att åstadkomma detta i afseende på förslags-anslagen, så vore
det nödvändigt att man gjorde en fullständig utredning utaf huru
mycket summorna öfverskjuta behofven på samma gång som man
Den 19 April f. m.
139
måste göra en beräkning af huru mycket de på andra titlar understigit
desamma. Detta vore enda sättet att komma derhän. Dessutom
är det naturligt alt ett förslags-anslag är af 'den beskaffenhet,
alt det skall utgå till det belopp, som erfordras, så atl det är likgiltigt
huru man fastställer det, blott det är någorlunda lämpadt
efter behofven. Det är jemväl ganska lämpligt att man icke gör
en Stats-reglering så att öfverskotten blifva allt för stora, hvarmed
man hade rätt att icke vara belåten, och jag tror således, att då
man föreslår en Stats-reglering, som enl. hvad erfarenheten visat
mera närmar sig den rätta beräkningen, då torde man äfven hafva
skäl alt förvänta att densamma bifalles.
Frih. Klinekowström, Rudolf Mauritz: Fullkomligt instämmande
uti de åsigter Hr von Hartmansdorff uttalat och således
anhållande om återremiss på grund af de gjorda anmärkmne får
jag tillika uplysa, att StatsUtsk i den näst föreg.-de 19:de punkten
har infört den åt de beväringsskyldige vid Gottlands national-bevä
ring
beviljade förhöjning i underhålls-kostnaden pä detta förslagsanslag
för bevärings-manskapets aflöning, frän hvilket anslag förstnämnde
dagsaflöning förut icke utgått. När StatsUtsk. således har
föreslagit och R. o. Ad. nyss har beviljat alt denna aflöning hädanefter
kommer alt utgå af det nu ifrågavande förslags-anslaget,
så synes mig detta utgöra en ytterligare anledn., hvarföre det Höglofl.
Ståndet borde förhöja delta förslags-anslag, hvilket, enl. R.
Sius Revisorers Gerättelse, har under de 3 sisla åren visat sig understiga
behofvet med en summa af ganska betydligt belopp, och då
del är förenligt med god hushållning och god ordning i allmänhet,
alt förslags-anslagen upföras till de belopp, hvartill de per medium
upgå, så får jag ännu en gång uprepa min anhållan om återremiss
af denna punkt.
Ilr Lefrén: Jag anser StatsUtsk. hafva redeligen förfarit emot
arméen och landets försvar i allmänhet, enär Utsk., så vidt det funnit
tillgångarne medgifva, har tillstyrkt bifall till hvad K. M. i Nåder
framsläldl och jemväl till hvad åtskilliga enskilde motionärer
anhållit. Skall man nu yrka sträng efterföljd af den grundsats Rivon
Hartmansdorff och Frih. von Klinckowström åberopat, så blir
deraf den gifna följden att tillgångarne för StatsUtsk. blifva minskade
af fruktan för att summan af eli förslags-anslag skulle blifva
litet mera eller mindre tillräcklig. Det är ju gifvet att om StatsUtsk.
skulle få en återremiss med anmodan att på detta förslagsanslag
skulle upföras 30,000 R:dr mera, så blir del 30,000 Råhs
mindre tillgång för att bestrida fyilandet af de öfriga behofven. Jag
tror det icke vara farligt att antaga Utsk:s förutsättningar och tillstyrker
derföre bifall till denna punkt, helst det kan vara likgiltigt
om man kommer det verkliga beloppet litet mera eller mindre nära,
då detta belopp dessutom, år ifrån år varierar.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag tillhör dem, som anse, att
man alltid bör söka komma sanningen så nära som möjligt, då
man upgör kalkyler, de må tillhöra Statshushållningen eller den
140
Den 19 April f. m.
enskildla; och jag anser derföre äfven att man bör föröka förslagsanslagen
så snart de visa tendens till att stiga, men jag anser alt
raan icke bör göra det då denna förhöjning är relatift obetydlig
eller till en del haft sin grund uti tillfälliga förhållanden, hvilket
sednare, enl. min tanke, är fallet vid ifrågavar:de förslags-anslag.
Detta anslag utgår nemi., såsom här redan förut blifvit ytlradt, till
ett gifvet ändamål och måste ovilkorligen alltid utgå till den summa,
som erfordras, så att det icke har det minsta inflytande pä
sjelfva saken, utan endast på Stals-regleringen. Då man nu således
endast bör efterse hut livida den summa, som här är i fråga,
på den tabell som StatsUtsk. uprättat, kan hafva något inflytande,
så finner man att 20,000 R:dr mera eller mindre på denna utgiftssumma
icke kan hafva det minsta inflytande, och det synes då
icke vara skäl att härutinnan göra någon förändring, så vida man
icke förutser någon vida högre stegring än som under de förra
åren varit fallet, hvartill dock ingen anledn. förefinnes, i synnerhet
som man kan förutse att de förökade summor, som kunna ifrågakomma,
blifva tagna ifrån helt andra anslag än det nu ifrågasatta.
Ilade det varit skäl att öka något förslags-anslag, så hade
del varit det som R. o. Ad. biföll i den 14:de punkten, och som
är uplaget lill 137,000 R:dr, ty denna summa kommer ovilkorligen
att öfverskridas under de påföljande åren till följd af den foderbrist
som yppat sig. Då hade det kunnat vara skäl säger jag,
att göra anmärkn., men StatsUtsk. ansåg sig både vid denna och
andra punkter icke hafva skäl att göra förändring, emedan skillnaden
emellan de verkliga utgifterna och den summa, som här är
uptagen, icke har något att betyda; och sorn jag icke tillhör dem,
hvilka anse att man blott utaf ett ”rechthaberf’ bör göra återreraisser,
anhåller jag vördsamt om bifall till denna punkt af
Utskis Betänk.
Hr Printzensköld: Om man skulle utgå ifrån den grundsats,
som Hr Bildt nu försvarat, så skulle det i sanning vara nära
nog likgiltigt till hvilket belopp man satte alla förslags-anslag, men
åtminstone är icke jag för min del af denna tanke. Jag har föreställt
mig att när man upgör en Stats-reglering och icke så noga
kan bestämma utgifterna a priori, så borde man vid deras bestämmande
för framtiden rätta sig efter det förhållande, som under den
förflutna tiden visat sig hafva egt rum.
Nu hafva R. St:rs Revisorer fästat R. Sl:rs upmärksamhet på,
såsom orden lyda i deras berättelse: "den jemna tillvexlen i kostnaden
för bevärings-manskapcts öfntngar1', och man har icke
kunnat förneka verkligheten af detta förhållande, likasom man icke
kunnat upgifva något skäl för att dessa kostnader i en framtid skola
förminskas, utan det synes tvärtom vara gifvet att, såsom här tillförene
blifvit yttradt, folkmängdens tillvext måste föröka beväringsmanskapets
antal, hvaraf ovilkorligen måste följa att kostnaden för
dess vapenöfningar äfven måste stiga. Kan man således här icke
antaga att de förhöjda utgifterna härröra från ett tillfälligt förhållande,
såsom händelsen är med det förslagsanslag Hr Bildt nyss
Den 19 April f. m.
141
omförmälde, så tyckes det mig ligga klart uti sakens natur, att
R. St. böra uptaga förslags-anslaget till det belopp, som, enl. hvad
erfarenheten visar, i sjelfva verket utgår. Man må icke åberopa
att denna summa utgör en obetydlighet, hvilket, enl. min tanke, är
^aldeles oriktigt, ty man skall tillämpa en grundsats sådan den är,
( och dess riktighet ligger deruti, att man uptager anslaget sådant det
i verkligheten visar sig vara.
Jag kan således icke åtnöja mig med de skäl, som här utaf
tvänne StatsUtsk:s Ledamöter blifvit anförde, utan jag anser en ålerremiss
böra ega rum, på det att man må uptaga förslags-anslaget
sådant, som det i verkligheten bör vara för att upfylla sitt
ändamål.
Man har äfven såsom skäl för bifall till StatsUtskrs Betänk, i
denna punkt åberopat, att erfarenheten visat det stora öfverskott
finnas, hvarmed Stals-Kont. kan. fylla de brister som uppenbart
skola på åtskilliga förslags-anslag upkomma, men månne icke snarare
en sådan grundsats borde tillämpas att man uptager förslagsanslagen
lill hvad som verkligen erfordras och i samma mån öka
beräkningen af iukomst-titlarne, så alt man äfven i det fallet kommer
sanningen närmare. Då har man för R. St., för allmänheten,
för en hvar, som vill granska förhållandet, framlagt saken i dess
rätta dager, men alt uptaga förslags-anslagen till lägre belopp än
de verkligen erfordra och sedermera omtala stora öfverskott', som
kunna användas till fyllnad af de brister å anslagen, som måste
upstå, det är enl. min tanke aldeles icke rätt, och under sådana
förhållanden bestrider jag att Stals-regleringen innefattar någon sanning.
Jag yrkar således återremiss, helst anledn. dertill blifvit
hemtad från Revisorernes framställning till R. St.
Ur Adelborg: Då den brist, som yppats å förevande för
slags-anslag
nu under trenne år fortfarit, och man icke upgifvit de
tillfälliga orsakerna till ett sådant förhållande, så är del att förmoda
att Stals-Kont. äfven framdeles skall få ligga i förskott för att fylla
denna brist. Således är det också klart att anslaget bör till sin
verkliga storlek beräknas, och att man icke på en sådan förutsättning,
som här blifvit upgifven, bör sätta alltför stor tillit. Jag
tror att så vidt man vill vinna det förtroende man för allmänt nyttiga
bidrag bör påräkna, så bör man, vid beräkningen af sådana anslag,
gå summan så nära som möjligt, och icke förutsätta att okunnighet
om verkliga förhållandet skulle lättare medföra medgifvande
än en sann kunskap om saken; ty hvar och en som kan läsa bör
kunna se att här ett sådant förhållande upstått, och icke derföre
möjligen af misstag om sjelfva saken kunna vara benägen till
större upoffringar, än kanske eljest om denna summa i hela sin
storlek vore utförd. Jag yrkar således äfven på återremiss.
Frih. Cederström: Hvilka individuella åsigter man än må
hysa, och hvilket förtroende man än rättvisligen må äga till Krigsadministrationens
sätt att handhafva de under densamma hörande
medel, föreställer jag mig dock, att man icke bör alldeles lemna
ur sigte den hos allmänheten inrotade föreställningen, att ju högre
142
Den 19 April f. m.
man bestämmer förslagsanslagen, desto mera går det ål. Då det
heter förslagsanslag, så innefattas ju deruti, alt beloppet kan öfverskridas;
och mången lärer af denna anledn. tänka sig förhållandet
sålunda, att då man bestämmer eli förslagsanslag till 120,000
eller 150,000 R:dr, så torde t. ex. 160,000 R:dr åtgå. Dennå
föreställning må vara oriktig, men jag tror likväl, att när man icke '
tillfogar det allmänna någon verklig olägenhet, så må det vara lofgifvet
att göra något afseende på allmänhetens föreställningssätt. . ,
Säkert är äfven alt, såsom en annan talare redan ytirat, om
man på denna Stat upförer betydligare summor än hit tils, så komma
de överskjutande beloppen att åberopas såsom skäl för afslag
å motsvarande summors beviljande för andra behof, hvilka anslag
likväl kunna vara ganska nödiga och under andra omständigheter
törhända beviljas.
På dessa grunder anhåller jag om bifall till denna punkt
oförändrad af Utsk:s Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Åkerhjelm har sagt att om
man vill hafva fullständig reda på förslagsanslagens brister och öfverskott,
så borde man hafva en utredning deröfver. Aldeles rigligt.
Men hvarföre har icke Utsk. företagit sig en sådan? Jag
befarar dock att ett dylikt sammandrag blifvit föga tillfredsställande,
ty man hade fått en slutsumma att fördela på de serskildta anslagen.
Huru skulle denna fördelning, hafva skett? Det enklaste och
riktigaste vöre ju att hålla sig lill hvarje -förslagsanslag för sig, och
efter de föreg:de 3 årens medeltal uptaga de förslag, på hvilka brist upkommit
till ett högre belopp, och till elt lägre de, som lemnat öfverskott.
En annan talare har ansett det vara nödvändigt för StatsUtsk.
att uptaga utgifterna lägre än de i sjelfva verket äro, om räkningen
skall gå ihop, utan ökad bevillning. Men om man på den
nya Staten uptager Statsinkomsterna till deras verkliga, men Statsutgifterna
deremot till mindre belopp, så får man tillgångar; dock
äro dessa icke sannfärdiga, utan tillkonstlade. Om sådant kan lyckas,
för en gång, så kan förfarandet icke bära sig i längden, och
under tiden bringa Slals-verket på brist, såsom jag redan nämnt.
Frih. Cederström har rätt deruti att han anser allmänheten
hafva den (ron: att om än ett förslagsanslag sättes aldrig så högt,
så öfverskrides det ändock, samt att utgifterna alltså blefve större
om man upgåfve deras verkliga belopp. Men är det skäl att hos
allmänheten söka bibehålla tron på oriktiga ziffer-upgifter? Vore
det icke mera skäl att rätta dem? Vore det rätt att förhålla sig
såsom Frih. Cederström föreslagit, så skulle man, då behofvet upginge
till 100,000 R:dr, uptaga det till 10,000. Upgör man en
Stats-reglering på det viset, hvad skulle det väl väcka för tänkesätt
hos allmänheten, som granskar dessa förhållanden? Det är ju
icke fråga om att smyga fram Stats-utgifter, utan att beräkna Staten
både på ena och andra sidan efter verkliga förhållandet. Om
man skulle göra på detta vis i stort, så skulle ju den brist upkomma,
hvilken jag förut omförmält. Vill StatsUtsk. förhindra
denna brist medelst tull-bevillningen, så har det ingen annan ut
-
Den 19 April f. m.
143
väg, än att beräkna tull-inkomsterna sä mycket lägre än de verkligen
äro, sorn man förut beräknat anslagen för lågt. Vill man
icke göra en sådan liqvid mellan dubbla origtigheter, så saknar
fptats-Kont. medel, jå att antingen mäste lilla kreditivet tillgripas,
geller ock Riksdag sammankallas. Månne Regeringen skulle vinna
^ derpå? Troligen skulle en så oerhörd händelse, sorn den att brist
i Slats-Kont. förefunnes, samt att fördenskull antingen lilla kredilivet
mäste begagnas eller R. St. sammankallas, väcka ett sådant
upseende, att det blefve svårt nog för Regeringen att få anslag vid
den Riksdag, som följde derpå.
> Hr Bildt har omförmält att R. o. Ad. beviljat allt för litet
linder den 14:de punkten lill foutageringen. Men det målte vara
lians fel som icke sade till derom, när han visste alt så förfiött"
sig. Manne icke della misstag är ett ytterligare skäl för att icke
sä göra i denna punkt, och tillika en ny anledn. till den återremiss,
hvarom jag förnyar min anhållan.
Frih. Åkerhjelm: Sedan jag sist hade ordet har Hr von
f Hartmansdorff erkännl riktigheten af den grundsats jag då uttalade,
nemi. att om man ville hafva ett fullständigt förslag, så skulle man
icke blott taga i beräkning de förslagsanslag, sorn blifvit öfverskridne
ulan äfven dem som blifvit understigne och sedan jemföra
dessa båda slut-summor. Hr von Hartmansdorff har äfven erkännt
att sådant icke skulle leda till något annat gagn, än att man kunde
vid hvarje Riksdag, på grund af den erfarenhet man under tiden
vunnit, bestämma alla förslagsanslag lill de ungefärliga belopp,
hvartill de utgått. Jag anhåller att få fästa upmärksamhelen derpå,
att derigenom måhända skulle upkomma ett förminskadt intresse
alt hushålla med dessa förslagsanslag, då man ser att. uti mån af
större åtgång äfven större förslagsanslag vid följande Riksdag bestämmas.
Sedan Hr von Hartmansdorff nu till stor del erkännt
det förfaringssätt Ulsk. iakttagit, och då Hr von Hartmansdorff utaf
Betänk, i dess helhet lärer finna att StatsUtsk. icke på något enda
ställe föreslagit nedsättning i förslagsanslagen på grund af att de
icke utgått till sitt fulla belopp, så tvillar jag på att han längre
kan hysa någon betänklighet vid bifall till denna punkt, hvarom
jag ytterligare får anhålla.
O
Hr Printzensköld: Den grundsats Frih. Åkerhjelm nyss
yttrade måste jag bestrida. Han sade nemi. att ett ökadt förslagsanslag
skulle möjligen leda till mindre hushållning med detta anslag,
och att deruti skulle ligga ett skäl hvarföre man borde uptaga
detsamma till mindre belopp än som i verkligheten borde ega rum.
Jag deremot kan icke hysa misstanka emot någon, som har att
disponera öfver dessa anslag, att han skulle hushålla med medlen
annorlunda än efter lagar och författningar samt med iakttagande
af den grundsatsen, att man bör använda den största möjliga sparsamhet.
Vill man verkligen af detta skäl hemta anledn. till ett
motsatt förhållande, så skulle man kunna säga, att när ett förslagsanslag
ovilkorligen skall fyllas, äfven om beloppet öfverskrides, så
lärer misshushållning äfven i detta fall lika väl ega rum. Således
144
Den 19 April f. m.
lärer Frilen finna att dessa skäl icke böra gälla lill bifall 3 ifrägavar:de
Betänk.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall och sedermera till
återremiss 3 förevande punkt framstälde propos:r besvarades med
blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde om R.\
o. Ad. behagade bifalla denna punkt, samt sedan härvid rösterne ut- )
fallit med starka Ja, blandade med många Nej, förklarade det han
trott sig finna att Ja nu öfverröstat Nej. .
Efter härvid af Hr von Hartmansdorff gjord begäran om votering,
upljssies lill justering och godkändes följande volens- i
propos.: /
* ^ Den, som bifaller den i StatsDtsk:s Utlåt. JYe 61) förekommande
20:de punkten, ronde utförande af förslagsanslaget lill bevärings-manskapets
vapenöfning med oförändradt belopp, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorde anmärkrnr
föranleda lill densammas återemitterande. <
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer: i
Ja — 68.
Nej — 52.
21:sta punkten, ang:Ae anslaget till kompletterande af bcväringens
reservförråd; och 22:dra punkten, ang:de användandet
af behållning ar ne ä anslaget till lifmundering för indelta
infanteriet.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt.
23:dje punkten, ang:de anslaget för dur ohmar che-kostnader.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser det vara oriktigt att under
denna benämning införa eli annat anslag af aldeles olika beskaffenhet.
Ehuru jag ingenting har att anmärka mot anslagets
blifvande fördelning mellan Landt- och Sjöförsvaret, så kan jag
deremot icke gilla det förslag Utsk. framstält, att de besparingar,
som skulle upkomma på Landlförsvarets durchmarche-koslnader,
skola användas till matinrättningarne vid Lif-Gardes-regt:na. Om
anslag till dem erfordras, hvarföre då icke säga det rent ut och
lemna dessa _reg:ten hvad de behöfva, i st. f. att dertill anvisa
hvad som möjligen kan blifva öfver på durchmarche-kostnaderna
och således åt tvänne serskildta håll dela detta anslag? Jag anser
sådant vara orätt och anhåller derföre att R. o. Ad. måtte återremittera
denna punkt, icke för att åstadkomma någon minskning i
anslaget utan för att bereda ordning i utgörandet.
Hr
Den 19 April f. m.
145
Hr Lefrén: Det är bekant alt det extra anslaget för Lif
ardes
Regt:nas matinrättningar är otillräckligt, och alt det så har
varit ända sedan det för åtskilliga Riksdagar sedan blef betydligt
nedsatt emot hvad det förut var. R. St. hafva förut medgifvit att
möjliga besparingar pä det ordinarie anslag, som nu är i fråga, må
af Konungen användas till det behof, som här är upgifvet. Jag kan
icke annat än medgifva att vår Statsreglering skulle blifva ordenti
ligare om sådana anvisningar fram och tillbaka kunde undvikas,
men olyckligtvis äro förhållandena f. n. sådana, att om R. St. icke
, bifalla detta, så fruktar jag att extra anslaget får en ytterligare brist
än den som redan förefinnes. Jag får således tillstyrka bifall lill
denna punkt, och anser delta vara vigiigare för krigs-administrationens
behöriga gång än en återremiss för att vinna en förändring,
hvars riktighet jag ingalunda underkänner, men som jag
dock anser vara mindre väsendtlig.
Hr von Hartmansdorff: Om man icke begär någon för
höjning
i anslaget af de 8,000 R;dr, utan endast att den summa,
i som beräknas öfverskjuta behofvet och blifva för mat-inrättningarne
tillgänglig, måtte åt dem serskildt anslås, kan man väl då förmoda att
, R. St. skulle vara nog obilliga, för att behålla delta öfverskott och
/ icke tillåta alt det finge användas för mat-inrättningarne i händelse
det bure namn af den bestämmelse, hvartill det verkligen användes?
Frih.
Åkerhjelm: Med anledn. utaf Hr von Ilartmansdorffs
sista yttrande, anhåller jag alt få fästa upmärksainheten derpå, att i
händelse den återremiss han äskat, skulle af R. o. Ad. beviljas, så
kommer StatsUlsk. derigenom verkligen uti en stor förlägenhet, ty
det blir ganska svårt för Utsk. alt utreda det behof Chefen för Landlförsvars-Depart:tet
kan hafva af anslaget för durchmarche-kostnader,
och att komma underfund med hvad som skulle återstå. En så
beskaffad fördelning, som af StatsUlsk. upgjordes, skulle möjligen
kunna blifva betydligt oriktig och Chefen för Landlförsvars-Depart:tet
dermed aldeles icke belåten, hvarföre jag anhåller om bifall till
denna punkt af Utsk:s Betänk.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i förevar:de punkt tillstyrkt.
24:de punkten, ang:de förslags-anslagen lill rese- och
traktaments-kostnader samt lill rese- och traktamentskostnader
för städernes Magistr alspersöner och Borgare vid besigtning
ar.
Hr von Hartmansdorff: Här förekommer ånyo ett fall,
der StatsUlsk., ehuru det ifrågavar:de förslagsanslaget blifvit öfverskridet
med 15,957 R:dr 17 sk. årligen, likväl föreslår, att den
gamla summan skall blifva oförändrad. Utsk. upgifver skälet härtill
vara, att det nya resereglemente! skall medföra en minskning i
utgifterna för framtiden. Men, så vidt jag kan påminna mig, medför
nämnde reglemente förminskade utgifter endast för de högre
emhetsmännens resor, men ingalunda för de ringares, och då de
6 H. 10
sednare just äro de, som mest resa, torde ingen besparing fö
framtiden vara att förvänta. Det är imedlertid beklagligt att s
det StalsUtsk., som ganska väl vet, att anslaget icke är tillräckligt,
likväl godkänner den summa, som här blifvit föreslagen. Jag anser
mig böra, vid denna punkt, likasom vid flere föreg:de, fästa Ståndets
npmärksamhet å detta förhållande, ehuru jag förutser, alt R.
o. Ad. äfven vid detta tillfälle skall lemna min framställning utan
afseende. Den addition jag redan påbörjat vill jag således här fortsätta.
Förra gången utgjorde den af Disk. för lågt uptagne anslagssumman
omkring 20,000 R:dr; nu har hon stigit till 36,000.
Frih. Åkerhjelm: Sedan StatsUlsk. redan afgifvit ifrågavar:de
förslag har Disk. fått emottaga en Kongl. Propos. ang:de ersättning
lill nämndemän i och för deras resor på ekonomiska besigtningar.
Denna Propos. afser alt fördela alla de utgifter, som blifva en följd
af dessa reseersättningar, på de hufvudtillar, hvartill boställena, som
skola besigtigas, höra. Della skall måhända förorsaka en icke obetydligt
förökad utgift å en förevar:de hufvudlitel och får jag, med
anledn. häraf, instämma uti Hr von Hartmansdorff, anhållan om
återremiss af denna punkt.
Propos. å bifall lill förevar:de punkt blef härefter framstäld,
men besvarades med Nej, och då sedermera Hr Gr. o. Landtm,
hemstälde om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorda anmärkntr
föranleda lill densammas återremitterande, ropades Ja.
25:te punkten, ang:de anslag till skrifmaterialier och expenser
samt ved och ljus.
O
Frih. Åkerhjelm: Da denna punkt endast innehåller ett StatsUtsk:s
meddelande till följe af föreg:de beslut, så får jag vördsamt hemställa,
huruvida den kan föranleda annan åtgärd än att läggas till
handlingarne.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt då Utsk. i denna punkt föreslaget
en minskning af det förut beräknade förslagsanslaget, bifall
dertill visserligen kunde lagligen lemnäs; men alt han, då möjligen,
i anledn. af den återremiss R. o. Ad. nyss beslutat, en förändring
af slutsumman borde ega rum, finge hemställa om R. o. Ad. ansåge
förevartde punkt icke f. n. erfordra någon ålgärd.
Ropades Ja.
26:te punkten, äng:de öfrige till i:dc Hufvudliteln hörande
anslag.
Bifölls.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf alt anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 5 och 8 dennes på bordet lagda
nllåt. 70, ang:de reglering af utgifterne under RiksStatens Femte
Hufvudlitel.
Den 19 April f. m. 147
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, an g: de öfverflyltningar till aflöning sanslagen
från anslagen lill skrifmaterialier och expenser samt
ved och ljus.
Larles till handlingarne,
2:dra pupkten, ang:de aflöningsförhöjning för Under-Offlccrs-korporaler
och förhöjning af gage för manskapet vid
Marin-Reg:tel.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag inser visserligen att då man
uti en tid, sådan som den närvar:de, icke har den lyckan alt fullt
öfverensstämma uti, ulan klandrar de åsigter, som af Regeringen uttalas.
i afseende på någon del af landets försvar, så utsätter man sig folden
beskyllning alt icke förstå att taga sin tid i akt. Likväl hyser
jag den öfvertygelsen att ett beslut uti en så vigtig fråga sorn dea
nu förevar:de, uti hvarje ordnadt samhälle fatladt, först efter en
öppen och med lugn förd discussion, är af långt mera värde, än
det som under en intetsägande tystnad, så att säga, blindt bifalles,
likasom hade man icke rättighet att yttra sig deröfver.
Då dessutom R. o. Ad. torde tillåta mig icke anse fullkomligt
likgiltigt, huru dessa ärenden, som icke äro mig så aldeles främmande,
på sednare tider hafva blifvit behandlade, så torde deruti
för mig ligga en ursäkt, för att icke säga rättighet, att nu begära
ordet. Det ligger naturligtvis alltid ett obehag uti att upträda med
klander emot åtgärder, vidtagne af en i conslitutionelt afseende ansvarig
person,' då denne icke är i tillfälle att genmäla de anmärkmr,
som uttalas, ehuru detta mildras derigenom, att jag förut enskildt
varit i tillfälle meddela honom desamma, och då jag icke kan undgå
att göra några anmärkmr vid StatsUtskrs behandling af denna
hufvudtitel, behöfver jag dessutom icke befara att icke på della runi
svar skall blifva lemnadt på de anmärkmr, som här af mig komma
att framställas, äfven om ingen nu skulle vara till hands egentligen
för alt föra den frånvarandes talan. Om jag nu fäster mig vid
den brist på uplysningar, som förefinnas i afseende på användandet
af de anslag man här föreslagit R. St. alt bevilja, så är det naturligtvis
sålunda äfven af mindre vigt, om den person, som för användandet
af dessa anslag egentligen är ansvarig, icke hår är närvar:de,
då han sjelf till StatsRåds-protokollet uttalat sin öfvertygelse
om olämpligheten af upgörandet af alla planer. Den vigtigaste anledn.
till de anmärkmr jag här har att göra ligger just deruti, alt
de upgjorde planerne blifvit frångångne, hvilket jag tror mig kunna
bevisa, utan att StatsUtsk. synes hafva bemärkt detta, eller åtminstone
derå fästat R. St:rs upmärksamhet. Jag har nemi. icke kunnat
undgå att finna det vara StatsUtskrs skyldighet, att, innan det
föreslår anslag af nya medel, tillse huruvida de förut beviljade medlen
blifvit använde i öfverensstämmelse med de föreskrifter, som
för dem blifvit gifne. Jag tror icke att så varit fallet, och jag har
skäl för denna min tro — för att icke gå längre — i Depds
10*
-
148 Den 19 April f. m.
Chefens egna upgifter. Ilan har nemi. antaget för gifvet hvad
alldeles icke kan anse, och jag tror således att man bordt
anmärkn. emot det förfarande, som egt rum. Det är
sanni att de anmärkn:r jag har att göra egentligen höra till den
extra Stats-reglm, men äfven den ordin, lemnar tillräckliga skäl
dertill utan att man kan anklagas för öfverdrifven håg alt klandra.
Såsom ett bevis på det sätt, hvarpå Dep:ts-Chefen npfattat de
föreskrifter, som vid anslagets beviljande blifvit gifne, vill jag anföra
: att enl. hans egna upgifter, utaf det till flottans underhåll lemnade
anslag 397,000 R:dr b:ko, utgå icke mindre än 251,000 K:dr till
åtskilliga ändamål och deribland Timmermans- och Handtverks-Staternes
aflöning m. m. Det torde vara klart, att flottans underhåll
ingalunda ensamt borde vara belastadt med dylika utgifter, hvarigenom
de anslagne medlen blifva oriktigt delade och otillräckliga
för de afsedda behotven. Jag vill dock, intilldess de räkenskaper,
som blifvit utlofvade, kunna uplysa förhållandet, taga för gifvet att
hädanefter så icke kommer att ske; men huru dessa räkenskaper
än blifva upslälde, så är det dock tydligt att om en ordentlig bokföring
egt rum, så hade under rubriken nybyggnad blifvit uptagne
de kostnader, som verkligen kunna räknas dit och icke tillhöra flottans
underhåll, eller tvärtom. Att t. ex. uptaga hela aflöningen \
för timmermans-styrkan på underhållsanslaget, dä ovilkorligen en stor
del af dess arbeten komma nybyggnaden till godo, synes icke vara
lämpligt. Jag betviflar äfven alt Utsk. inhemtat tillräckliga uplysningar
för att kunna konstatera dessa upgifter och huruvida ordentligen
blifvit redovisadt för hvad som af materielen blifvit användt
och för de arbeten, som blifvit verkställde. Jag tror således att det
nu anförda, för att icke trötta det Höglofl. Ståndet med flere skäl, 1
utgjort tillräcklig anledn, för SlatsUtsk. att närmare undersöka förhållandena,
och då Utsk. det icke gjort och meddelat R. Stms resultatet
deraf, anser jag sådant vara orätt och böra föranleda till återremiss.
Det synes för mången tillkännagifva en särdeles upmärksamhet.
på landets knappa tillgångar att icke större anslag än de
hittils beviljade blifvit vid denna Riksdag begärde, men äfven här .
vore det icke omöjligt, att, om man vill anställa en nogare gransk- i
ning, finna skäl, hvarföre en närmare undersökning varit af nöden,
hvilken skulle kunna leda till andra åsigter. Detta är just förhållandet
med följande fråga.
Jag vet icke om det har fallit någon ledamot af R. o. Ad.,
som icke tillhör flottan in, att göra en jemförelse t. ex. emellan t
hvad Flottans 800 Marin-Soldater kosta med de omtalade dryga '
kostnaderna för våra Gardes-Reg:ten; men om en sådan jemförelse
göres, skulle det kanske förvåna R. o. Ad, att finna att aflöningen
för desse 800 man, hvilken är föreslagen att förhöjas, upgår lill
ett snarare högre belopp än det hvardera af de Kongl. GardesRegdena
för det närvar:de erhålla, ty kostnaden upgår till 90,000
R:dr, eller mera än något af Gardes-Reg:tena, oberäknadt ränta
och underhåll för till inqvartering nödiga kaserner. Jag tror således
det varit skäl för StatsUtsk. att tillse om verkligen en så dryg
penningsumma är nödvändig för den tjenst, hvilken utgöres af det
Den 19 April f. m.
149
rågavar:de reg:tet, sä mycket mer som det icke varit omöjligt att
isa StatsUtsk. att denna tjenst skulle kunnat bestridas för nära
alfva priset, samt att återstoden af penuingarne kunnat äuvändas
ill aflöning åt manskap, hvilket för flottans bästa varit långt nytigare,
och något afseende borde man väl hafva fästat derpå.
Ilå man på så många ställen sett framhållas den omvårdnad
som äfven den närvande administrationen hyser för skärgårdsför
svaret,
torde man böra tillse huru dermed i handling förhåller sig.
Om vi gå (ill räkenskaperna, och det kan naturligtvis icke
falla mig in alt tala om andra exempel än dem som i räkenska
perne
visa sig, skall man der t. ex. finna alt då under den tid
jag hade förtroendet att vara Konungens Rådgifvare i dessa ärenden,
förslag blifvit tipgjorda att skaffa staten någon behöflig lindring
genom vissa Under-Officerares indragning, så har nu denna
indragning blifvit verkställd på ett sätt att den egentligen länder till
fördel för en station på de tvenne andras bekostnad. Det visar sig
af räkenskaperna, att de medel, som beviljades, blifvit använde på
det yttre sjöförsvaret och isynnerhet på de nu befintliga linie-skep^
pen under det att sparsamheten galt så långt med afseende på det,
som man säger omhuldade skärgårdsförsvaret, att under 2:ne års
lid fyra kanonslupar icke hunnit blifva färdige. Allt detta hindrar
t dock icke att linieskeppen i denna stund temligen länge varit lig1
gande i Carlskrona hamn, och att den i tidningarne emellanåt oraf
talade eskader, som naturligtvis skulle göra Svenska nationen akr
tad hos utlänningen, ännu befinnes qvarliggande i nyssnämnde stad
med full besättning och fulltaligt antal Officerare, under det att,
ehuru man såsom ett skäl derför att linieskepp ovilkorligen borde
linnas, har anfört, att de voro oundgängligen nödvändiga till de
öppna kusternas försvar och icke minst Gottlands, man deremot
har, till denna ös försvar, afsändt en afdelning af de s. k. odugliga
kanonsluparne med blott § besättning och temmeligen knappt
befäl. Jag tror det icke löna mödan att här uprifva gamla sår
med afseende å det ena eller andra slaget fartygs öfverlägsenhet
för krigsbruk i våra farvatten och det har icke heller varit min
mening. Jag är lugn i den öfvertygelsen att om än erfarenheten
ännu icke uttalat sin dom häröfver, tror jag dock att den, efter
hvad som visat sig, temmeligen snart kommer att göra det. Skulle
man icke tro härpå, så torde man dock fästa afseende på de yttranden,
hvilka man möjligen kan få höra utaf de nationer, som
för närvande besöka våra kuster, och deraf finna, huru litet de linieskepp,
på hvilka man nu hufvudsakligen offrar kostnader, äro
för oss användbare.
Jag tror alt jag lättare skulle bli upfattad af R. o. Ad., om
jag säger, att jag hufvudsakligen klandrar det, att sedan man en
gång antagit att landets sjöförsvar skulle vara bygdt på en linieflotta,
man icke har nog redbarhet — jag vet icke något bättre
ord, men väl något sämre — att icke öppet uplysa om alla de
kostnader, som erfordras för anskaffandet af krigsmachiner af de
modeller, som alla andra nationers erfarenhet visat vara nödvändige
och hvad de kosta att underhålla. Man finner lämpligare att utan
150 1) c d 19 April f. m.
upgörande af en sådan plau lappa på det gamla och man går (it|^^|
och med så långt i sin lappningshåg, alt i samma handlingar, de^^|
man vill bevisa nödvändigheten af ett sådant salt att gå till vägaj^H
uttrycker man sjelf den tanken att om några år härefter skall denH
nuvande materielen, på hvilken man använder så stora summor^^B
vara obrukbar. Vi äro nu upmanade att använda Statens medel på^B
fartyg, hvilka efter 10 å 12 års förlopp icke anses mera kunna tjena i
anseende till sin ålder. Vi äro äfven upmanade alt använda penningar
på fartyg, bygde efter modeller, som för 70 år sedan begagnades.
Jag behöfver icke vädja till de Hrr af Svenska flottan,
som här äro nämnde, utan jag vädjar till hvarje ledamot af detta
Stånd, till hvarje Svensk medborgare, huruvida det kan vara meningen
att få någon att tro, det ens ett enda af våra nuvande linieskepp
verkligen förtjenar att sättas i bredd med andra nationers.
Denna öfvertygelse kommer snart att uttala sig, men jag
anser att det borde hafva skett ett år tidigare. Jag hade hoppats
att de medel, som nu blifvit begärde och som för det afsedda ändamålet"
äro mycket för små, hade kunnat blifva så använda att man
icke efter 10 års förlopp måste erkänna att de blifvit bortkastade. t
Jag vill icke ensamt hemta stöd för min öfvertygelse af den kännedom
jag kan ega, utan torde det tillåtas mig åberopa andra kompetenla
domares åsigter. Jag har sjelf läst den officiella upgiften \
af en utländsk sjöman, som hade besett Carlskrouas hvarf, att det
vore märkvärdigt alt se så gamla skepp så väl konserverade, och
att de voro utmärkt vackra små fartyg, ehuru af en alldeles föråldrad
modell. Denna officiella rapport är en auetoritet, som jag
icke tror kunna jäfvas. Det är svårt att i frågor, hvilka i så hög
grad som denna blifvit gjorde till stridsfrågor, uttala en bestämd
öfvertygelse utan att på den motsatta sidan stöta på en lika stadgad,
och jag vill således icke längre uptaga tiden med mina egna
åsigter i della fall, utan vädjar lill hvar och en opartisk, som vill
läsa en artikel uti en, åtminstone af R. o. Adis ledamöter, temligen
allmänt läst tidning, nemi. den Svenska tidningen för i går. Han <
skall der linna en artikel, sorn jag tror ingen kan anklaga för att
vara skrifven af en person, som alltför uteslutande gynnar skärgårdsvapnet,
och han skall erhålla bevis derpå, då han finner alt
artikel-författaren, för att ge en viss glans åt Svenska flottans nuvar:de
försvars förmåga, upräknar bland de linieskepp, 6 till antalet,
som Sverige skulle kunna utsända, enl. hvad man med kursiv
stil utmärker ’V sommar”, äfven sådana, som, enl. hvad han på 1
nästa rad medgifver, icke förr än i höst kunna begagnas. Således i'
måste denna artikel icke kunna anses vara alltför mycket benägen 1
för skärgårdsvapnet. Jag tror dock att hvar och en opartisk, som
läst densamma, icke skall i detta fall tvista med mig eller någon
annan,[sorn i samma syftning uttalat sin öfvertygelse, om han blott
lager sitt eget sunda omdöme till råds och inom sig öfverväger huruvida
han finnér att de penningar, som blifvit nedlagde på nybyggandet
af sådane linieskepp, som största delen af dem vi nu ega,
verkligen blifvit väl använde? Jag säger ännu en gång att, då man
hyllar en åsigt, bör äfven sanningen i sin helhet framläggas för dem
Den 10 April f. ni.
151
som skola tillskjuta medlen, hvarmed densamma skall sätlas i verket;
men jag vill dermed icke säga att sådant kanske är det försigtigaste.
Ar 1847 framlades af dåvar:de Chefen för Sjöförsvarsj
Depar(:tet ett förslag till flottans organisation, som icke öfverens'
stämde med de åsigler jag i detta fall hyser, men man hör dock
göra dess uphofsman den rättvisan alt erkänna att han öppet
uttalade de åsigter han hyste och ärligt upgaf, ej mindre den
derpå bygdå plan, än äfven de kostnader verkställigheten deraf
skulle välla. Jag anser dock att den hufvudsakliga anmärkn., som
deremot kunde göras, var den som emot alla dylika förslag kan
.göras, nemi. att kostnaden var för stor emot landets förmåga. Detta
förslag var öppet och ärligt framställdt, men kostnaden var så stor,
att man förfärades för den, och resultatet blef, att detsamma afslogs.
En sednare administration framlade äfven ett förslag, som åtminstone
meningen var att göra sanningsenligt. Der hgde man ansett
sig böra inskränka sig lill att göra detsamma, så vidt möjligt, öfverensstämmande
med de tillgångar, sora förefunnos. Men äfven delta
förslag rönte icke den framgång, som man skulle hafva önskat
detsamma. Det synes verkligen derföre thyvärr vara fallet, om man
får anse SlalsUtsk:s förslag uttala R. Stms åsigter, att del icke är
det rälta sättet att komma till målet, att uttala hela sanningen af
hvad man afser och framlägga det i ordentlig plan, utan att det är
bättre ali hälla sig lill ofullständiga beräkningar och endast uti en
enda punkt tala sanning, nemi. deruti att raan anser planer icke
vara nödige eller nyttige. Jag anser det högst beklagligt om sådant
skulle blifva förhållandet. Jag kan icke neka att i anledn. af
hvad jag nu haft äran yttra, tvifvelsmål lätt borde kunna upsla,
icke allenast huruvida de penningar, sorn på detta sätt användas på
Sveriges sjöförsvar, äro på lämpligaste sätt använde, utan äfven om
odugligheten af det sjöförsvar vi ega. Alt öfver en viss grad klandra
Regeringens åtgöranden vid sältet för användandet af de stridskrafter
vi äga, tillkommer mig visserligen icke, men det torde tillåtas mig
att fästa upmärksamheten derpå alt ett land, med hvilket vi skulle
kunna jemföra oss, nemi. Danmark, handlar helt annorlunda. Det
tyckes för närvande hafva samma roll som vi att spela. Det har
icke' utrustat något af sina linieskepp, utan har sina kuster bevakade
af mindre fartyg, fördelade på många punkter, under
del att våra kuster ännu i denna stund äro obevakade, med undantag
af 8 kanonslupar vid Gottland och 2 karanlänsfarlyg vid
Stockholm. Detta gör så mycket mera heder åt närvande administration
i berörde land, som jag har anledn. att förmoda att den
man, som nu står i spetsen för densamma, är en stor vän af linjeskeppen,
ty, såsom icke lärer vara obekant, höll för några år sedan
på, äfven i Danmark, den tanken att göra sig gällande, att det
vore bättre att göra inskränkningar och att väl underhålla hvad man
hade, än att sträcka önsknir.garne allt för högt, och den nuvar:de
Marin-Ministern i Danmark var då en af de varmaste molståndarne
emot detta system. Detta hindrar likväl icke att han i närvande
stund vet att begagna sig af de smärre fartyg Danmark eger med
uteslutande af linieskcppen. An en gång får jag uprepa hvad jag
152
Den 19 April f. m,
förut sagt, nemi. att våra linieskepp ligga nu, i motsatt härmed,
bjudande aktning, möjligen åt dem, som ega rättighet att
komma in lill Carlskrona, och hafva derigenom, att, jemte alla
öfriga, från samma station utrustade fartyg, vara förenade uti
eskader, visserligen erhållit utmärkelsen af att hafva en Amiral
med en Kongl. Prins lill Flagg-Kapiten, men ock att hafva blifvit
gjorde så litet — verksamma som möjligt — för de vidsträckta
kusternas bevakande.
Jag tror mig redan länge nog hafva uptagit R. o. Ad:s tid, men
jag tror mig äfven hafva visat, att antingen har StatsUtsk. icke tagit
den kännedom om ifrågavarrde ämne, som det hade bordt göra,,
eller också har StatsUtsk. icke meddelat R. St. densamma, och i
livilketdera fallet som helst anser jag ämnet icke vara så utrecft
att Betänk, bör af R. o. Ad. bifallas, hvarföre jag vördsamt anhåller
om återremiss af detsamma.
Gr. Puke, Folke Magnus: Gr. von Platen har hållit ett
långt föredrag, som innefattade klander emot Regeringens åtgärder
vid behandlingen af den 5:te Hufvudtiteln. Jag erkänner upriktigt att
jag icke kunde följa riktigt med detta klander, i synnerhet som
jag icke anade att del skulle förekomma vid detta tillfälle då öfverläggningen
egentligen rörer några 1,000 R:drs tillökning uti
Marin-Reg:tets aflöning, och om jag således icke kan uptaga och besvara
allt detta klander torde det ursäktas mig. Jag vore nästan
frestad att om sådant ginge an begära Gr. von Plåtens yttrande på
bordet för att komma i tillfälle att bättre genmäla det, men jag
vill dock i korthet till besvarande uptaga några af dess punkter.
Gr. von Platen gjorde först en jemförelse emellan kostnaden för
Marin-Reg:tet och Gardes-Reg:tena; ser jag på den tabell, som
åtföljer Utsk:s Betänk., så står kostnaden för hvardera af GardesRegrtena
der uptagen till omkring 86,000 R:dr men jag har dock
goda skäl för den tron att della icke är hela kostnaden för dessa
Reg:ten, och jag är öfvertygad om alt de kosta mycket mera. Jag
vill visst icke bestrida Hr Grms upgift alt Maiin-Reg:tet kostar
mycket penningar, men så är det alltid här i verklen atl om man
vill hafva något som duger, så får man äfven väl betala det.
Hr Gr:n har äfven klandrat att örlogsflottan ännu ligger på
Carlskrona redd; den ligger visserligen der ännu, men kommer
dock måhända att segla i dessa dagar. Det måste vara Gr. von
Platen bekant, att när man skall utrusta skepp, så kan sådant icke
ske på ett par dagar, utan de måste ligga någon tid på redden för
att rusta. De utaf Hr Gr:n så varmt omhuldade kanonsluparne, af
hvilka en afdelning skolat afgå till Gottland, ligga ännu qvar i
skärgården. Ett par gånger har de väl varit utanför Landsort, men
måste för litet blåst och dyning vända om igen, oaktadt de haft
2:ne ångbåtar till hjelp; så står det till med det präktiga försvaret.
Hvad klander Gr:n i öfrigt anfört emot Regeringens åtgärder,
såsom för brist på planer etc. tillkommer icke mig, och är jag dessutom
icke nu i tillfälle att lill besvarande uptaga, men jag tror
det vara bättre att icke upgöra några planer alls, än att upgöra så
-
Den 19 April f. m.
153
dana som aldrig kunna sättas i verket, eller hvilka, då man följt
dem ett eller par år, åter måste öfvergifvas.
Jag vet icke om Hr Gr. o. Landtm, tillåter alt Gr. von Plåtens
yttrande får hvila på bordet, men jag skulle anse sådant vara
högst önskligl, enär jag måste erkänna alt jag icke kommer ihåg
en stor del af det myckna klandret, emedan jag icke hann fäsla
mig vid alltsammans.
1 öfrigt får jag yrka bifall lill SiatsUtsk:s förslag uti 2:dra
punkten af detta Betänk., enär den föreslagna förhöjningen icke är
mera än hvad som behöfves.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Gr. von Platen har nyss med
anledn. af SlalsUtskis tillstyrkande af K. M. Propos. i afseende pä
förhöjd aflöning för under-officers-korporaler och soldater vid MarinBeg:tet
kommit att ingå på en granskning af hela Sjö-förvaltningen,
äfvensom af de åtgärder, hvilka blifvit vidtagna med anledn.
af de i vårt granskap sig yppade politiska förvecklingarne emellan
de Vestra Makterna och Kejsaren af Ryssland. Denna diversion
ifrån Underofficers-korporalernas och soldaternas aflöning anser jag
öfverflödigt att till besvarande uptaga enär jag förmodar att män
af yrket komma att uptaga och närmare behandla denna del af
frågan.
Jag vill således endast uptaga det som egentligen rörer StalsUtsk.
hvilket äfven utaf Hr Gr:n blifvit klandradt. Hr Gr:n har
nemi. sagt, att StalsUtsk. i främsta rummet hade bordt tillse huru
de redan beviljade anslagen blifvit använda och att Ulsk. hade
bordt granska räkenskaperna för att utröna huruvida de anslag, som
tillhöra flottans underhäll och nybyggnad, blifvit å sin vederbörande
titel använde. Detta innefattar en gransknings-åtgärd, som tillhör
R. St.rs Revisorer och icke har kunnat egentligen komma under
StatsUtsk:s behandling. Då nu K. M. föreslagit en ökad aflöning
för Marin-Reg:let, så har StalsUtsk. dervid endast ansett sig böra
tillse huruvida den föreslagna förhöjningen vore nödvändig och
lämplig. Detta har Utsk. på anlörda skäl funnit, äfvensom med
anledn. af hvad derom finnes uti den Nåd. Propos. yttradt, och
jag tror att som Gr:n icke ingått i något klander häraf, så är det
öfverflödigt att vidare besvara hans yttrande, hvarföre jag slutar
med en vördsam anhållan om bifall till denna punkt af Utsk:s
Betänk.
Hr Liljehöök, Carl Berthild: Det är med ledsnad jag
upträder emot Gr. von Platen, emedan jag vet att hans åsigter icke
härleda sig ifrån några bi-afsigter, men jag kan dock icke undgå
att göra anmärkn:r emot några af hans yttranden. Hvad först angår
hans klander emot StatsUtsk. så anser jag det vara aldeles obefogadt,
emedan detta Utsk. icke är någon Stats-revision utan endast
har att handlägga de Kongl. Propos:r och enskildla motioner,
som blifvit dit remitterade; men Stats-revisionen deremot tillkommer
det att granska huruvida de medel som äro anslagne hafva
blifvit använde på det sätt R. St. förordnat.
Åtskilliga af Hr Grms yttranden här gälde den plan, som af
154
Den 19 April f. m.
nuvaride Depart:ts-Chefen blifvit för K. M. framlagd, på hvilken
äfven den till R. St. aflåtna Nåd. Propos. grundar sig. Här begagnade
Gnn ett uttryck, som jag är ledsen alt nödgas anmärka,
nemi. alt det skulle förefinnas brist på redbarhet i detta förslag.
En hvar, som vill genomläsa detta förslag med dertill fogade bila- \
gor kan lätt bedömma om raan med skäl kan säga alt bristande V
redbarhet der yppar sig. Det är -visserligen sant, att några ser- i
skildta kostnadsförslag icke finnes bifogade, men jag hemställer huruvida
StatsUlsk. eller detta Stånd skulle kunna ingå uti granskning
af så beskaffade anmärkmr, som dem Gr. von Platen framställt, ty
om Gr:n hade varit öfvertygad att de hade skäl för sig, så hade
bättre och rättare varit att inlemna dem till Const.Utsk. än att här
uttala dem. De hade då kommit till en domstol, sora varit mera
kompetent alt afgöra frågan än R. o. Ad. uu kan vara det. För öfrigt
är det sant att icke någon plan är upgjord huru flottan i en
aflägsnare framtid skall komma att se ut; men jag anser den bästa
plan man under en öfvergångsperiod kan följa, vara den, alt bibehålla
hvad man har och sätta det i förbättradt skick. Det är denna
plan, som ligger i de bilagor, hvilka äro bifogade K. M:s Nåd. <
Propos. Jag tror det icke vara väl betänkt att genast kasta bort
allt hvad man eger för att blindt följa en idé, och det kan icke
vara Gr. von Platen obekant att en sådan öfvergångsperiod nu är .
inne då till linieskeppet Carl XIV Johan ångmaschin redan är beställd.
Att vi icke inom 1 eller 2 år kunna åstadkomma en fullständig
förändring är lätt att inse. De båda stora sjömakterna hafva
nu slagit sig på den bogen och komma naturligtvis att draga de
mindre makterne med sig, men det kan ej ske annorlunda än
småningom.
Gr. von Platen nämnde äfven att Danmark skulle hafva från- 1
gått skeppen. Då måste någon förändring hafva inträffat sedan i
fjol, emedan då ett Danskt skepp gick uti Kaltegat och Nordsjön,
hvilket var bygdi efter tidens fordringar ehuru det icke hade ångmaschin.
En del af våra skepp äro visserligen gamla, men jag tror att
om de jemföres med utländska fartyg, så skola de icke ligga efter
desse i seglingsförmåga. Bestyckningen är måhända icke fullt enlig
med tidens stegrade fordringar, men man kan icke kasta bort 100 \
tals kanoner och skaffa nya då man en gång har dessa gamla som
dessutom ej äro så förkastliga.
Gr:n talade äfven om att indragning af Under-Dfficerare skett
på 2 stationer för att gagna den 3:dje. Jag har häruti möjligen i
missförstått Hr Gr:n. Jag tror mig minnas att Gr:n ville att 28 I
Under-Officerare skulle indragas, hvilket icke har skett derföre att
Under-Officers-klassen icke var större än den behöfde vara, och jag
tror icke eller att det hade varit väl betänkt om så skett då i när- \
o • '
var:de ögonblick, tillgängen på Under-Officerare visar sig vara allt i
för knapp. För att vinna den tillökning uti lön, som K. M. vid sista
Riksdagen ansåg nödig, för en del Under-Officerare, tillsattes ej 24 l ista
klass matros-platser, och den tillökning som deraf kunde beredas tillföll
alla 3 stationerna. För öfrigt kan jag, i likhet med hvad en talare före
Den 19 April f. m.
155
nig yttraclt, icke så noga ingå i detalj, sorn jag skulle önska, icke
för att vederlägga Gr. von Platen, ulan för att bättre kunna utrycka
min öfvertygelse, hvilken är den, att uärvarrde administration
af flottan icke handlar så planlöst, som mången vill tro.
Gr. von Platen: Det armin skyldighet då jag utsatt mig för
att blifva missförstådd, att lemna de uplysningar som kunna erfordras,
för att rätta detta missförstånd, och jag vill tillika begagna tillfället
att besvara några af de invändningar, som emot mig blifvit gjorda.
Jag vill ingalunda bortskänka några af de skäl jag kan ega för de
asigter jag uttalat, men lika litet vill jag vända mig lill godo några skäl
som icke åro verkliga och jag bör således med afseende på Gr. Pukes
yttrande om Gardes-regtma anmärka, alt skillnaden verkligen icke
är sä stor som emellan 60,000 och 90,000 R:dr, utan den är endast
så stor som emellan 85,659 R:dr 22 sk. för Svea Garde 85,769
R:dr 22 sk. för Andra Gardet samt 91,759 R:dr 24 sk. för Marinreg:tet.
Gr. Puke har sagt att om man vill hafva något godt, så
kostar det; ja! sådan är också min öfvertygelse, och anser således
Gr. Puke Marin-reg:let vara bättre eller lika godt som Gardes-regtma,
så har han fullkomligt rätt. Hr Gr:n har äfven yttrat, att ingen
kan rå för att de liuie-skepp, sora nu äro under utrustning, ännu
ligga qvar på Carlskrona redd. Sådant beror naturligtvis' på K. M.
men äfven om skeppen icke voro färdiga, så rår man icke för det,
ty det kan icke gå öfver en viss grad fort alt rusta dylika fartyg.
Jag har i tryck tillkännagifvit, att jag anser en af fördelarne
hos skärgårdsförsvaret just ligga deruti att dessa fartyg äro fortare
utrustade; ty då man icke har råd att hålla en stor flotta, är det
så mycket vigtigare att hafva en sådan som är lättare och fortare utrustad,
äu en som med alla möjliga ansträngningar likväl fordrar
längre tid. När man har en lieude, som blott är 4 mil allägsen
ifrån sina kuster, så kan jag icke annat än anse denna egenskap af
en lättare och skyndsammare utrustning, för en så stor fördel, att den
säkerligen talar mera för mina åsigler, än hvad jag sjelf haft äran
anföra.
Har jag sagt att StalsUtsk. borde granska räkenskaperna, så
har jag illa uttryckt mig, och jag vill derföre förklara att jag aldrig
velat påslå något sådant, ulan att StalsUtsk. hade varit skyldigt att
infordra alla de uplysningar, som varit nödvändiga för utredandet
och bedömandet af sältet på hvilket blifvit användt de härtill anslagna
medel, det hade kunnat ske i denna fråga, likasom det i
andra dylika tillförene skett och äfven hädanefter lärer komma att
ske. Jag betvifla!- äfven icke, att ju icke StalsUtsk. möjligen varit
i tillfälle att erhålla dessa uplysningar, men jag beklagar i den händelsen
högeligen, att icke R. St. hafva fått del utaf de uplysningar
SlatsUlsk. inhemtat.
Det har äfven blifvit klandradt af den siste värde talaren, med
hvilken jag hoppades icke skola råka uti strid, att jag begagnat ett
ord, som han funnit stötande. Jag kan försäkra att min mening
icke varit att personligen såra någon men jag erkänner äfven att jag
anser det vara oriktigt att icke öppet och till fullo utreda hvarthän
156
Den 19 April f m.
de förslag raan har framställt skulle föra, och ehuru jag för tillfälle;
hade många andra ord på tungan, måste jag likväl bekänna, att jac
icke fann något annat som bättre uttryckte min mening, än alt förslaget
icke var redbart. Jag ber den siste värde talaren icke illa
uptaga om jag förklarar att jag med detta ord icke menat något,
sora kunde kasta skugga på den persons karakter, af hvilken förslaget
blifvit framståldt; hade jag så gjort skulle jag hafva varit den
förste att anhålla om husets ursägt derför, men jag kan icke anse
det vara ett fullkomligt redbart sätt ali gå tillväga, att begära anslag
till vissa föremål och icke samtidigt dermed visa det belopp hvartill
dessa utgifter i framtiden kunna beräknas alt stiga, då det är en
erkänd sak att den ena utgiften drager den andra med sig, så väl
i stort som smått. Efter denna förklaring hoppas jag att detta utryck
icke längre skall innebära något stötande, men skulle så vara,
är jag färdig att ytterligare förklara och förbättra det.
Vidare har den siste välde talaren sagt, att man icke kunde
betvifla nyttan utaf att sälta de gamla skeppen i tjenstbart skick,
och det synes så mycket mindre kunna vara något oriktigt deruti,
som det synes stå i öfverrentslämmelse med del beslut II. St. vid
sista Riksdagen fattade; men detta torde dock kunna och har utaf
mig åtminstone på något olika sätt blifvit tolkadt. Huru det af mig
blifvit tolkadt, bevisar sig. derutaf, alt jag vid fördelningen utaf anslag,
vid hvilka del vilkor var fogadt, att de skepp, som förtjenade
underhåll, horde underhållas, likväl ansett mig kunna upgöra ett
förslag, som ingalunda öfverensstämmer med det, som af en sednare
Depart:s-Chef blifvit upgjordt. Allt beror nemi. på hvad betydelse
man fäster vid ordet förtjena, och det lönar icke mödan att
derom tvista då man i alla fall icke kommer till något resultat,
och då, i fall någon af oss lefver 10 år härefter, frågan troligen
redan då är besvarad på ett vida mera verksamt sätt, än jag
skulle kunna hoppas att nu åstadkomma. Icke längre erfarenhet än
jag har, så har jag dock redan förut erfarit dylikt. På delta rum
yttrades nemi. vid 1840 års Riksdag, att användandet af ångfartyg
till krigsfartyg var en orimlighet. Till den värde talaren på denna
bänk, som för en stund sedan yttrade sig, öfverlemnar jag således
att afgöra om det lönar mödan att tvista om hvad som kan hända
eller icke. Framtiden skall utvisa, huruvida man äfven om 20 år
härefter icke anser det hafva varit ett fel alt använda penningar på
att bevara dessa fartyg med sina fel och sina förtjenster så länge
som man gjort, i stället för att skaffa sig andra.
Jag tror mig kunna med säkerhet påstå, det jag icke sagt att,
då man anser linie-skepp böra finnas i Sverige, alla de penningar
man på dem nedlagt, varit illa använde. Jag har icke sagt allt, ulan
nästan allt, och jag har derifrån undantagit, hvad jag ansett kunna
möjligen räknas såsom brukbart, nemi. linie-skeppet Carl XIV Johan.
Jag har illa uttryckt mig om jag har sagt att man i Danmark
frångått linie-skepps-systemet, men jag tror mig hafva sagt att Danmark
i år frångått användandet af linie-skepp för alt deltaga uti de
demonstrationer, som nu göras. Jag har äfven sagt, att i Danmark
en strid pågått om användandet af linie-skepp; och den siste värde
Den 19 April f. m.
157
laren känner lika väl sora jag, alt det var under den förre Kolingens
regering, som idéen att icke så mycket hålla på linie-flottan
gaf sig luft, samt att det sedermera gått der på samma sätt som
här. Denna fdé var äfven framstäld vid Danska representationens
sammanträde- år 1851 och, besynnerligt nog, fattade man der beslut
om linie-skeppens bibehållande någon kort lid sedan R. St. beslutat
att de linie-skepp, som funnos i Sverige skulle .förbättras.
När jag ser på andra makter, och man måste antaga att en
täflan med andra närliggande makter, som stå på samma ståndpunkt
af politisk betydenhet lätt kan upsla, så erkänner jag att jag icke
kan helt och hållet frigöra mig från den tanken, att en sådan täflan,
ännu måste pågå emellan Danmark och Sverige, ett förhållande lika
beklagligt som förvånande då jag tror att det så väl för det ena riket
som för det andra vore bäst att sluta ett vänskapligt förbund i
stället för att bortslösa sina krafter pä en onyttig täflan.
Det har af den siste värde talaren blifvit medgifvet, att beslyckningen
på de gamla skeppen icke är öfverensstämmande med tidens
j fordringar; äfven i detta fall är han kompetent domare, så att hans
vitsord torde vara fullt gällande, och jag tror då alt man lätt nog
kommer till den konklusionen, att de fartyg och den besättning
som skola försvara fäderneslandets ära och intressen i strid emot en
öfverlägsen fiende ingalunda äro så utrustade som önskvärdt vore.
Det är visserligen icke sagdt alt de icke derföre kunna gå segrande
’ ur striden, hvilket vi städse böra hoppas, men jag hemställer om
den administration handlar riktigt, som ställer så till, att ett sådant
spel skall komma i fråga? Det har blifvit anmärkt att man icke
bör kasta bort det goda man har och denna regel är ganska riktig,
men jag tror att man .äfven måste tillämpa den regeln, att om man
har någonting odugligt, är det en oklok hushållning att icke göra
sig af dermed ju förr desto heldre, och jag tror det icke vara skäl
att sälta så dyrbara intressen på spel genom alt använda en krigsmateriel,
som är underlägsen den med hvilken man skall mäta sig.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Gr. von Platen har uti
sitt anförande till granskning uplagit hela administrationen af Sjöförsvaret
i allmänhet, och derjemte yttrat sig öfver innevande års
utrustning till expedition. För min del kan jag dock icke finna alt
det nu föredragna ämnet gifver anledn. till att ingå uti dessa frågor,
enär icke något Statsölsk:s Utlåt, öfver afgifven motion rörande
frågan i allmänhet här förevarit, och icke eller K. M:s Nåd. Propos.
om anslag till 5:te Hufvud-titeln kunnat föranleda en sådan granskning
af frågan i dess helhet. Den del af den Kongl. Proposin, sorn
uptager behofvel af extra anslag för sjöförsvaret, skulle jag tro vara
den som kunde gifva anledn. till discussion öfver frågan i allmänhet,
och jag skulle derföre önska att discussionen härom Upskjötes till
dess att de anslag förekomma, som af StatsUtsk. framdeles lära
komma att föreslås. Det torde ursägtas mig att åtminstone nu för
tillfället icke vara beredd att ingå uti en discussion af så vidsträckt
syftning, som den, hvarifrån Gr. von Platen utgått, i synnerhet som
man icke af mig kan fordra någon speciel kunskap i ämnet, om
158 Den 19 April f. m.
jag äfven kan ega några allmänna grundsatser deruti. Jag s
tro att något klander af innevande års sjö-utrustning här icke är
sin plats, utan tillhör en annan tid, och jag tror det således för
tillfället icke vara skäl att ingå uti något försvar, eller något yttrande
öfver linie-skeppens behöflighet, sättet hvarpå de böra vara
konstruerade, armerade eller försedde med besättning, ulan, att
det nu endast tillhör föredragningsämnet att granska de punkter,
hvilka StatsUtsk. framlagt till R. St:s pröfning, och hvarom K. M:s ,
Nåd. Propos. handlar. Någon enskild motion har icke blifvit i ämnet
väckt och StatsUtsk. har icke eller ansett sig böra eller kunna
till R. Sits öfverläggning framställa frågor, hvilka icke blifvit lill
Utsk. remitterade, hvaruti jag tror Ulsk. hafva handlat ganska riktigt
och i öfverensstämmelse med Grundlagens mening.
Den punkt af Ulskts Utlåt., som nu är föredragen, handlar
endast om något högre gage för underofftcers-korporaler och manskapet
vid Marin-regdet. Gr. von Platen har updragit en jemförelse
emellan delta reg:te och de båda Gardes-regt:ne, men dervid
har Gr:n, som säkerligen till fullo känner hvad Marin-regdet kostar, (
icke tagit i beräkning allt hvad Gardes-regt:na i sjelfva verket kosta,
hvilket icke synes på den tabell StatsUtsk. bifogat 4:de Hufvudtiteln,
.emedan mycket annat tillkommer, som på denna tabell icke
är särskildt nämndt fastän det der finnes npfördt. Att manskapet
vid Marin-regdet behöft denna förhöjning från 6 till 7 sk:r torde
R. o. Ad. finna, om man tager i betraktande att det icke är samma
förhållande med detta manskaps förplägning genom mathållning o.
s. v. som vid Gardena, och att arbetsförljensten för manskapet, om
de permitteras, icke kan vara densamma i Carlskrona som i Stockholm.
Denna tillökning för Marin-regdet synes icke eller vara af
den betydenhet att den kan föranleda någon inskränkning å R. o. j
Ad:s sida utaf den föreslagna summan, hvilket icke eller blifvit ifra- I
gasalt.
På grund af hvad jag nu anfört, tillstyrker jag således bifall
till StatsUtskis Utlåt, i denna punkt. i
Ilr Brakel, Mauritz Gustaf: Då det tillåtits en föregdle
talare att gå ifrån den punkten af StalsUtsk:s Betänk, hvarom fråga ;
egentligen är, torde det äfven tillåtas mig att göra detsamma och
besvara åtskilligt hvad han framkastat, dels emot den af Sjöministern
upgjorda planen för linie-flottans iståndsällande, dels emot de åtgärder
Regeringen vidtagit lill våra kusters försvar.
Om man gör för sig sjelf klart ändamålet och användbarheten ^
af de båda sjövapnen, linie- och skärgårdsflottan, kan man ej annat
än finna att för ett rike med kuster från Haparanda till Ystad och
från Ystad till Nord-kap det är alldeles omöjligt att med denna sednare
flotta hindra fiendtliga anfall och landstigningar.
Om Ryssland, emot hvilken makt vårt sjöförsvar egentligen är
riktadt, vill landsätta en armé i Sverige och vår närvar:de obetydliga
linie-flolta vore instängd eller förstörd, så egde vi endast vår
skärgårdsflotta att tillgå för att förhindra en landstigning och ajbryta
de fiendtliga förbindelserna med Ryssland, Finland eller Aland,
Den 19 A p ril f. m.
159
ställen, hvarest elen anfallande arméens förråder och reserver befinna
ig. Vår skärgårdsflotta måste vara samlad på ett eller par ställen,
y öfverallt spridd biet den öfverallt svag och genombruten, men
samlad på några få ställen är det omöjligt för den att hindra en
landstigning och denna omöjlighet kan nästan malhematiskl bevisas
enl. satsen att tvenne sidor i en triangel äro större än den tredje.
Punkterna, der Ryska hären står, der vår skärgårdsflotta ligger
och der landstigningen är beslutad, bilda en triangel. Om det äfven
vore tänkbart att vi kunde hafva spejarfartyg ute i sjön och
dessa voro i tillfälle att straxt affara för att underrätta oss när Ryska
flottan gick till segels, så måste dock dessa spejarfartyg beskrifva
en sida och derefter vår skärgårdsflotta den andra under det den
Ryska flottan beskref den tredje sidan i triangeln. När härtill kommer
ovissheten om det till landstigning utsatta stället, krokarna i skärgården,
den mindre hastighet hvarmed kanonsluparna framskrida, så
är otvifvelaktig! att, om landstigningen ej är fullt verkstäld innan
skärgårdsflottan hinner fram, mått och steg dock äro vidtagna för
att skydda och fullfölja densamma. Sambandet emellan Ryska hären
i Sverige och dess reserver i Ryssland blef aldrig brutet, ty
om äfven våra slupar kunde afhålla dessa reserver från första landstigningsstället,
så stod dock alltid den anfallande Ryska hären närmare
kusten än den försvarande Svenska och förbindelsen vore således
alltid tryggad emellan den i Sverige slående Ryska hären och
det för dess undsättning utsedda nya landslignings-stålle.
En skärgårdsflotta eger obestridliga värden. Ett sådant är alt
utgöra flytande flygelbeläckning, förrådshus och park åt en längs
utmed en kust eller ett vattendrag opererande armé; ett annat är
alt utgöra ett förträffligt vare sig anfalls- eller försvarsmedel i ett
trångt och grundt farvatten.
En skärgårdsflotta kan dock ej skydda en sjöfarande nations
handel, ej hindra öfvermakten från landstigning. Dertill erfordras
en öppen sjö-flotta. Det är endast med denna man kan hindra fienden
att från eget land slicka ut i sjön, det är endast med denna
man kan nedergöra honom om han lyckats alt gå till segels. Det
är sålunda och endast sålunda kan man förhindra en fiendtlig land
stigning
på en 150 mil lång hafskust.
Min öfvertygelse, grundad på nyss upgifna skäl, är alt Sverige
för att bevara sitt oberoende behöfver företrädesvis en stark öppen
sjö-flotta. Huruvida det lönar mödan alt utgifva penningar till den
i Carlskrona liggande linieffolfans iståndsättande är en sak, öfver
hvilken endast en sjöman med någon slags säkerhet kan yttra sig.
Till ledning för R. o. Ad:s omdöme i denna sak torde jag dock få
erinra att Regeringen begärt 1 mill. R:dr till iståndsättande af 8
linieskepp, af hvilka tvenne skola förses med skruf, alt ett linieskepp,
bygdt efter nyare konstruklionssätt och försedt med skruf, kostar
omkring 900;000 Rtdr. Kan något mer än ett sådant nytt skruf
skepp
upväga 8 linieskepp, bygdå efter äldre modell men af hvilka
2:ne dock äro försedda med skruf, då har Regeringen otvifvelaktigt
handlat mindre redbart och jag skulle högligen beklaga om så vore
160
Den 19 April f. m.
förhållandet. Men i motsatt fall är det ej Regeringen utan någo
annan som så handlat.
Gr. Platen har klandrat Regeringens ålgärder för våra kuster
försvar. Sannerligen jag förslår huru dem skulle hafva kunnat handla
annorlunda än den gjort. Den har förklarat att Sverige blir neutralt
under inlräffadt sjökrig, att de krigförande makternas krigsskepp få tillträde
till alla Svenska hamnar utom Stockholms, Slitös, Carlskronas och
Carlstens. På Waxholm, Carlskrona och Carlsten har Regeringen förstärkt
garnisonerna, till Slitö har han skickat kanonslupar för alt förstärka
de ännu ofullbordade befästningarne. Det är endast dessa fyra punkter
han är skyldig att sätta i sådant försvarstillstånd alt de äro fredade
frän hvarje obefogadt tilltag. Ej kan Regeringen, som Gr. Platen
tycks vilja att den skulle göra, med en tre, fyra linieskepp, som vi
möjligtvis kunna komma ut med, försvara våra kuster mot den
mägtigaste flottan verlden sett. Att skicka ut en eskader i sådant
ändamål vore en löjlighet utan like, åf hvilken både samtid och
efterverld skulle le.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt han med anledn. af de härvid
afgifne anföranden finge fästa upmärksamheten derpå, att den nu
föredragna punkten endast rörde Marin-Reg:let, och att det derföre,
om också en talare för att motivera sitt omdöme, yttrat sig i den
allmänna frågan om sjöförsvaret syntes vara mindre lämpligt att discussionen
nu hvälfde sig öfver hela denna allmänna fråga.
Gr. Puke: Efter den förklaring Hr Gr. o. Landtm, nu afgifvit,
borde jag kanske icke yttra mig vidare, och jag skall äfven
afstå ifrån att besvara Gr. von Plåtens sista yttrande, sä vida discus
sionen
förklaras icke skola vända sig omkring annat än anslaget lill
AIarin-reg:let, hvilket jag visserligen finner vara det lämpligaste.
Gr. von Rosen, Adolf Eugene: Då extra anslaget förekommer
torde äfven jag fä tillfälle att yttra mig om ändamålsenligheten
af både linieskepp och kanonslupar.
Hr Rrakel: Jag anhåller att i anledn. af Hr Gr. o. Landtm:s
nyss afgifna förklaring få anmärka, att mitt yttrande endast var föranledt
af Gr. von Plåtens, och när det ansågs vara en rättighet för
honom att tala utom ämnet, så ansåg jag mig äfven hafva rättighet
att besvara det.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade i anledn. af detta Hr Erakels yttrande,
att om han ansett Hr Brakel hafva öfvertrådt sin rättighet
att yttra sig, hade han också ansett sig böra begagna sin rätt att
afbryta yttrandet, men att han nu endast gjort framställning om
olämpligheten deraf att utsträcka discussionen till ämnen som icke
blifvit föredragne.
Sedan härefter öfverläggningen förklarats vara fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att ifråga om yrkandet att Gr. von Plåtens
först afgifna yttrande mätte få hvila på bordet, R. o. Ad. torde
finna
Den 19 April f. ni.
101
Tinna att en sådan bordläggning ej bunde ega runi, enär detta ylrande
innefattade ett yrkande i afseende på den punkt af Utsk:s
tlåt., sora nu måste afgöras, men att detsamma vid justeringen af
iirot. blefve tillgängligt för dem, sora önskade derom taga närmare
kännedom.
Ropades Ja.
Uppå sedermera framstäld propos. biföll R. o. Ad. livad Utsk.
i förevar:de punkt tillstyrkt.
3:dje punkten,
pastorer vid Amiralilcts-församlingcn i Carlskrona.
Gr. Puke: Jag förmodar att StatsUlsk. i denna punkt misstagit
sig då det säger att den 3:dje pastors-lönen skulle till Statsverket
indragas; detta är icke meningen och icke eller i enlighet
med K. M:s Nåd. Propos: utan meningen är den, att den 3:dje lönen
skulle ingå lill förhöjning af de andra pastorernas löner.
O
Frih. Åkerhjelm: Jag kan icke finna riktigheten af Gr. Pukes
yttrande, alt den 3:dje compastors-lönen icke vore indragen,
enär Konungen föreslagit att denna lön skulle fä användas för alt
fylla hvad som i de andra lönerna fattades. Skilnaden är 320 R:dr
och det är dessa, som fyllas genom denna 3:dje indragna lön, så
att jag för min del tror mig böra yrka bifall lill denna punkt.
Gr. Puke: Jag har ingenting emot att bifalla denna punkt
blott alt den 3:dje compastors-lönen icke indrages till Slals-verket
utan användes till fyllnad af de förhöjda löne-beloppen.
Frih. Palmstjerna: I afseende å SlatsUlsk:s förslag att den
3:dje compastors-lönen skulle lill Statsverket indragas, så eger det
sin fulla riktighet att denna lön mäste försvinna när R. St. beviljade
ökade anslag, sorn StatsUlsk. för de öfriga pastorerna föreslagit.
Jag vet icke om jag rätt npfattat Utsk:s mening, men jag har så
tolkat den, alt Utsk. tillstyrkt fulla anslags-snmman i enlighet med
K. M:s Propos. i stället för att anslå den 3:dje lönen till fördelning
mellan de öfrige, hvarutaf en gifven följd blir att denna lön måste
försvinna, då det af K. M. afsedda behof blifvit på annat sätt fyldt.
Uppå härefter framställd propos. biföll R.- o. Ad. hvad Utsk.
i förevar:de punkt hemställt!
4:de punkten, ang:de anslag lill löneförbättring ål 2:ne
Machinist-ofjicerare och till aflöning ål machinisl-stalen; och
5:te punkten, ang:de anslaget för durch-marche-kostnader.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
6:te punkten, ang:de anslag till skrifmaterialier och ex
penser
samt ved och ljus.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Här är åter en sådan
punkt, der StalsUtsk. förbigått den brist på förslags-anslaget, som
visat sig ega rum. Men Utsk. har denna gång likväl upgifvit för6
H. 11
102 Den 19 April f. m.
hällandet, och icke tegat dermed såsom vanligt. Om man ser e
uti Revisions-Berättelsen, så finnér man att 2,800 R:dr årligen h
brustit. När jag nu lägger dessa 2,800 R:dr till de förra 36,
R:drne så har summan ökats till 38,800 R:dr, hvilka föras
Ulsk. till last. Jag anser nu, såsom förra gången, det vara förgäfves
alt begära återremisS, men vill likväl för R. o. Ad. omtala
huru räkningen står.
Frih. Åkerhjelm: Jag begärde ordet under det att Hr von
Hartmansdorff yttrade sig, under förmodan ali han skulle komma
till den konklusion att begära återremiss, men då han-nu slutade
med att yttra det hans anförande endast afsåg en liten underrättelse
för R. o. Ad., så afslår jag under vördsam anhållan om bifall lill
denna punkt.
Uppå härefter framstäld propos. blef förevar-.de punkt af R. o.
Ad. bifallen.
7:de punkten, ang:de förhöjning af anslaget för Lotsoch
Fyrings staternc; och 8:de punkten, ang:de öfriga lill S:le
Hufvudtiteln hörande anslag. *
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att, vid gårdagens Talmanssammanträde,
samtlige Talmän öfverenskommit att hemställa till
RiksStm, huruvida de ville till Onsdagen d. 26 dennes utsätta tiden
för slutlig föredragning af Serskildta Utslcs Betänk. 8, ang:de
vilkoren för Bränvinslillverkning, hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemstälde
om R. o. Ad. behagade bifalla, alt berörde Betänk, icke före
nämnde dag företogs till afgörande och då upfördes främst på
föredragnings-listan.
Ropades Ja.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från LagUtsk. inkomne
Betänkm och Mern.:
M 17, i ani. af väckte motioner, ang:de rättighet för qvinna ^
.alt vid en viss ålder blifva myndig;
JYs 18, i ani. af väckt motion, ang:de vilkoren för vinnande I
af lagfart å fast egendom; j
M 19, i ani. af väékt motion, i afseende på skyldighet att <
afstå jord för anläggning af jernvägar;
JYs 20, i ani. af väckt motion, om förändring i gällande stad- \
ganden, ang:de den varning, som oeniga makar skola undergå innan
de för oenigheten vid verldslig rätt tilltalas;
JK 21, i ani. af väckt motion om förändring af hvad 15 kap.
Ä. B. stadgar om dana-arf;
M 22, i ani. af väckt motion om bestämmande af en summa
Den 19 April f. m.
103
pellabilis för fullföljd af talan i HofRätt emot Underrätts beslut i
istemål;
ÖYs 23, i anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. .71*5, ang:de
ntagande af Lagberedningens förslag till civil-lag;
M 24, i'ani. af återremiss af Ulsk:s Betänk. M 12, i fråga
om uphörande af rättigheten att börda jord på landet; samt
M 25, i ani. af återremiss utaf LagUlskis Betänk. JYs 6, såvidt
det innefattar yttrande öfver väckt motion om uphäfvande af
lagens stadgande, ang:de revisions-skillings erläggande för rättighet
att fullfölja underdånig talan emot HofRälts dom och utslag i civila
mål.
fl. B. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck,
Onsdagen den 19 April 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för förmiddagens plenum samt pleniprot.
f. d. 18 sisth Mars e. m.
Föredrogs ånyo StatsUlskrs d. 5 och 8 dennes på bordet lagda
Utlåt. JYs 71, ang:de regleringen af utgiflerne under Riks-stalens
sjette Hufvudtitel.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, an:gde löneförhöjning för Stats-Rådets vaktmästare.
Bifölls.
2:dra punkten, ang:de Bergs-Cullegium och Bcrgslagsslalcrne.
Hr Åkerman, Fredr.: Då man sett den liberalitet, hvarmed
StatsUtsk., vid handläggning af föregående punkter af detta Betänk,
gått K. M:s framställningar till mötes, har man svårt alt förklara
den njugghet StatsUtsk. visat hvad K. M:s förslag i nu förevande
11*
164 Den 19 A pril e. m.
fråga beträffar. Af sjelfva Betänk, har man ganska svårt att finns^
orsakerna dertill och de sväfva alltså för mig uti ett visst dunke^H
serdeles då jag betraktar det sätt, hvarpå denna fråga vid föregid^B
Riksdagar har blifvit behandlad. Man erinrar sig nemligen att vidH
1847 års Riksdag gjordes af K. M. framställning om Bergs-Colhii^
indragning, och dess förvandling till ett verk med förändrade for- 1
mer och en fåtaligare personal. Detta ogillades af R. St., som ansågo j
det förmånligare för ärendernas behandling om den collegiala for- I
men bibehölls. Vid sistliden Riksdag väcktes denna fråga hvarken «
å K. M:s eller från RiksStåndens sida, men StatsUtsk. föreslog hvad
som äfven vann bifall inom representationen, att med några 1000
R:dr förminska det statsanslag, som ditintills årligen utgått till BergsColhm.
Då frågan om Bergs-Colhii och Bergs-statens organisation
sednast föredrogs hos K. M., ansåg K. M. R. Sits önskan om den
Collegiala formens bibehållande böra villfaras; och med afseende å .
den beslutade minskningen i anslaget, skedde Colliii organisation
med en inskränkning såväl hvad embetsmännens antal som lönerna
för dem beträffar, att val svårligen för den strängaste hushållare något
kan vara öfrigt att önska. 1
Hvad åter Bergslags-staternas reorganisation beträffar, så hafva
R. St. vid flera Riksdagar framställt deras önskan att personalen
mätte minskas och serskildt att Bergsfogde-tjensterna skulle indragas
samt deras npbörd öfverflyttas på samma embetsman, som bestridde
Kronans upbörd i allmänhet. Afven denna önskan har K. M. villfarig
Genom den organisation, sora nu blifvit fastställd, har endast
en bergs-tjensteman inom hvarje distrikt blifvit bibehållen. Näringen
har derigenom blifvit befriad från det förmynderskap Kronans embetsman
i åtskilliga fall utöfvat och endast i ett enda afseende har i
Staten bibehållit en tillsyn, som hvar och en vid ämnets noggranna
öfvervägande lärer finna vara alldeles nödvändig, den nemi. öfver
grufvornas skötsel. Den, som känner förhållandet, vet att på sättet,
hvarpå en grufva bearbetas, helt och hållet beror, huruvida de tillgångar
den må ega, i framtiden skola blifva tillgängliga eller icke.
Grnfägarentillhålles t. ex. att bibehålla de band och fäslen, som
äro nödvändiga för grufvans bestånd, och att ordna arbetet så att
grnfbrytningen bedrifves, såsom det heter, på rätt bergsvis. För att
bedöma delta, fordras vetenskapligt bildade personer, hvilka, åtminstone
i allmänhet, icke utan Statens mellankomst kunna vara tillgänglige
för den enskildta näringsidkaren. I dubbelt afseende bör
således å grufvebrytningcn nödig upsigt ifrån Statens sida finnas,
och den hufvudsakliga befattningen dermed år lemnad åt de enda
tjenstemän, som hädanefter komma att finnas på Kronans Bcrgs-stat,
nemi. Bergmästarne. Men den, som känner grufbrytningen och
tillsynen deröfver, vet ock att man icke stiger ned i djupa grufvor
vid 60 å 70 års ålder och icke heller vitj en mindre framskriden
ålder, utan alt hafva helsa och kroppskrafter i behåll; och det är
gifvet att det är på samma sätt med Bergmästarne som med oss
alla, att de äro utsatte för sjuklighet och ålderdom. För alt nu
kunna ställa så att, vid Bergmästarnes deraf föranledde hinder och
förfall, tillsynen å grufbrytningen fortfarande må kunna utöfvas, har
I Den 19 April e. m. 165
krå,, M. i Sin Nåd. Propos. dels föreslagit, att K. M. må berättigas
Bilt, när en Bergmästare hunnit 65 års ålder, han må kunna, der
Bä behöfves, öfver Hyttas på indragnings-stat, så alt tjensten må kunna
Bulifva öfverlemnad ål en yngre och mera verksam tjensteman; dels
^^ock begärt fastställande af 4 st. arfvoden af 400 R:dr b:ko årligen
V hvardera, för extra grufve-ingeniörer, ernade att vid inträffande för1
fall för Bergmästaren kunna förrätta deras åligganden, och derjemte
utbildas alt vid inträffande ledigheter kunna fylla deras platser, hvar1
till eljest någre competente personer ej skulle förefinnas.
Såvidt jag kunnat af Betänk, inhemta, har Pisk. öfver förslaget
i förra hänseendet icke lemnat något yttrande.
Den sednare delen deraf har åter Utsk. afspisat med det Utlåt,
att K. M. vore oförhindrad att af de anslag, som äro lemnade till
Bergsbruket i allmänhet till nästa Statsreglering disponera det för
, ändamålet erforderliga belopp; men Mine Hrr, genom ett så beskaffadt
medgifvande, som icke innebär något annat än hvartill K. M.
naturligtvis haft rättighet utan att höra R. St., vinnes icke ända-
målet. Redan sedan flera år tillbaka hafva endast få personer eg
nat
sig åt Bergs-Staten och det år i sanning icke underligt, då den
aflöning Staten bestått, icke varit sådan, att den frestat mången att
gå den vägen. Den högsta lön, som Staten gifvit en tjensteman på
Bergs-Staten, har varit den som har beståtts åt Bergshauptmannen
i Fahlun, och denna lön har icke upgått lill högre belopp än
670 R:dr. Sedermera äro alla lönerna betydligt derunder så att
tjenstemän finnas, som icke hafva högre kronolön än 28 R:dr 16 sk.
De embetsman som hittills varit JVi 2 i ordningen i afseende på
(lön, nemi. Geschwornerne, och som haft tillsyn öfver grufbrytniogen,
hafva i medeltal haft en lön af endast omkring 240 R:dr;
hvilket en hvar måste finna vara allt för obetydligt, och att då man
vill fordra af embetsmannen att han skall göra sin tjenst, man bör
äfven förse honom med en lön, tillräcklig för en tarflig bergning.
' Följden af dessa tjenstemäns låga lönevilkor har ock blifvit att
Bergs-Statens tjenstemän i landsorten, baft sin hufvudsakliga aflöning
af de näringsidkare som de skulle kontrollera. Det behöfves icke
många ord för att visa både den obehagliga ställning hvaruti de
derigenom kommit och det olämpliga med afseende på deras embelsverksamhet.
Alla dessa olägenheter har K. M., utan att begära
några betydligare anslag, afhjelpt dermed, att K. M. förminskat antalet
af tjenstemän på denna Stat så högst betydligt, att de qvarvarande
kunna tillförsäkras en tarflig bergning, utan tunga för näI
ringsidkarne. Då synes väl som det ringa anslag K. M. nu begärt
1 lill 4 stipendiater icke bordt möta det oförklarliga motstånd förslaget
rönt af StatsUtsk.
Jag sade nyss alt ganska få personer hafva egnat sig åt denna
tjenstemannabana: ty de som hafva genomgått de svåra och länga
läroprofven vid Akademierna, hvilka fordras för Bergs-examen och
som taga mera tid än hvad som eljest behöfves för examina till
inträde i Statens tjenst, och derutöfver sedermera bekosta en praktisk
lärokurs vid Bergs-skolan i Fahlun, finna vanligen bättre sin räkning
uti att egna deras verksamhet till biträde åt enskildta näringsidkare,
166
Den 19 April e. m.
hvarigenom de förljena vida mera än genom att inträda i Staten
tjenst. Då förhållandet är sådant, samt genom StatsUisk:s förslå,,
de behöflige Grufve-ingeniörerne icke skulle tillförsäkras en säker af
lening för framtiden, utan endast, om K. M. så behagar, att intil
nästa Statsreglering fä åtnjuta de föreslagna arfvodena, och således
kunna, i fall nästa Riksdags StatsUtsk. blifver lika afvogt stämdt
emot Bergs-Staten, som det nuvar:de, komma ätt efter 3 års förlopp
mista all vidare aflöning, så torde en hvar lätteligen inse, att
Staten under sådant förhållande, och på sådane vilkor icke kan påräkna
alt med tillräckliga kunskaper försedde personer skulle vilja
söka dessa tjenster. Och i sådant fall skall otvifvelaktig! det vigtiga
ändamålet i betydlig mohn förfelas; ty endast derigenom, att Staten
atlönar tillräckligt antal embetsman, som vaka deröfver, att grufbrylningen
ordentligen handhafves, så alt icke dessa näringsidkare
låta begäret efter ögonblickets vinst förleda sig att förstöra tillgängarne
för efterkommande, kan vår ena modernäring, bergshandteringeu, påräkna
en säker framtid. Jag anhåller på dessa skäl att R. o. Åd.
behagade besluta återremiss af denna punkt i Utsk:s Utlåt., hvarom
jag vördsamt anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den, som icke är med samma
band fästad vid Bergs-Colbm, som den siste värde talaren, torde
också kanske lättare än han förstå StatsUtsk:s ifrågavar:de utlåt.
Jag behöfver med afseende härå endast att uti R. o. Ad:s minne
återkalla de skiftande vexlingar, som frågan om Bergs-Colkii reorganisation
de sednare Riksdagarne undergått. Vid 1848 års Riksdag
förklarade K. M. att Bergs-Colhra skulle undergå en sådan reorganisation,
att dess collegiala form skulle nphöra och sjelfva delta
Embetsverk såsom Colhm försvinna. R. St. lemnade likväl icke då
sitt bifall til! den framstälda propos. och Bergs-Colbm förblef hvad
det hade varit, Vid sednaste Riksdag förehades åter denna fråga
om Bergs-Colkii reorganisation, och StatsUtsk. föreslog och R. St.
godkände en underd. skrifvelse, uti hvilken R. St. anhöllo att K.
SI. ville vidtaga den indragning i Bergs-Colkii tjenstemanna-personal,
som till följd af den då gjorda nedsättningen i anslagssumman
kunde blifva nödvändig och utan olägenhet lät sig göra, samt att
K. M. täcktes till nästa R. St. aflåta Nåd. Propos. om den reglering
af Bergsstaten, som vore af omständigheterna påkallad. Uti
denna skrifvelse är uttalad den önskan att inom det» der utsatta
anslagssumman K. M. ville låta upgöra en reorganisationsplan för
meranämnde Colkm. En organisationsplan har ock af K. M. blifvit
upgjord, men som den fordrar åtskilliga tillskott utöfver den å
Colini stat för narrande upförda summa, så har StatsUtsk. i denna
fråga yttrat sig med mycken grannlagenhet, då Utsk. endast förklarat
sig icke kunna ingå i pröfning af organisationsfrågan. Hvad
sjelfva organisationen beträffar så har äfven inom Utsk. npslått betänkligheter
i afseende å ändamålsenligheten af densamma. Dessa
betänkligheter hafva efter min upfatlning upstålt derföre alt sjelfva
Bergs-Colbm icke blifvit reorganiseradt utan endast tjenstemannapersonalen
förminskad på det sätt, att ett BergsRåd försvunnit och
Den 19 April e. m.
167
en President i stället tillkommit, som fått något mindre lön än öfrige
Presidenter. Då vid sisla Riksdagen icke fanns någon sådan
tjenst på stat, så har Bergs-Colhm, om jag så får säga, fått fastare
-fot än del förut hade; och då man icke anfört några skäl derför,
samt Disk. derjemte trodde sig känna att Colkii göromål fortfarande
voro af samma ringa beskaffenhet, som de under sednare åren varit,
så torde val ej kunna nekas alt dessa betänkligheter haft några
Skäl för sig. • ;
Det har blifvit yttradt af den siste värde talaren att del vore
svårt alt finna orsaken lill denna njugghet emot Bergs-Colhm, som
Utsk. visat-, då Disk. icke tillstyrkt bifall lill hvad K. M. föreslagit.
Förklaringsgrunden härtill är icke svår att finna, af hvad jag uyssaufördt.
Den siste värde talaren bär äfven klandrat att Utsk. icke yttrat
sig öfver åtskillige Ijenstemäns öfverflyltande på indragningsstat,
äfvensom åtskilliga andra detaljer, som tillhöra organisationsfrågan;
men jag hemställer till Eder Mina Hrr, huruvida det skulle vara
lämpligt för StatsUtsk. alt på samma gång som del säger att del icke vill
yttra sig öfver organisationsfrågan, Utsk. likväl skulle vidröra åtskilliga
detaljer deraf och således ingå i orgauisationsfrågan, som den förut förklarat
sig icke vilja pröfva? Hela denna fråga är uti Utskts utlåt, på sätt
jag redan nämnt och efter milt förmenande behandlad med all den
grannlagenhet, hvarmed K. M:s Nåd. Propostr alltid böra behandlas
af R. Shrs Utsk.; ty Utsk. har här icke uttalat något klander, utan
blott yttrat alt Utsk. hyser betänkligheter vid organisationsförslaget,
och icke heller sagt, att Utsk. anser lämpligt att afslå K. M:s Nåd.
Propos. i hvad den rörer stipendiaterna; ulan yttrat alt Utsk. anser
K. M., derest de ifrågaställa arfvodena till ytterligare 4 slipediater
eller extra Ingeniörer finnas behöflige, vara oförhindrad alt
af anslaget till befrämjande i allmänhet af bergsbruket under den
tid nästa statsreglering blifver gällande, disponera de erforderliga
medlen. Alt nu ingå uti - en vidlyftig deduktion af lämpligheten
eller olämplighetcn af organisationen anser jag mig lika med SlatsUlsk.
hvarken böra eller kunna göra, och endast derföre är det som
jag icke till besvarande uplager de yttranden Hr Akerman haft i
den syftuingen. Då StatsUtsk. icke föreslagit någon förändring uti
hvad som hittills utgått för Bergs-Colhm; utan föreslagit att samma
anslag fortfarande borde i staten upföras, så föreställer jag mig också
att mau kan med mycket skäl bifalla hvad SlatUtsk. föreslagit, så
mycket mera som, om man skulle föreslagit ytterligare anslag, såsom
de 800 R:dr, hvilka den siste värde talaren yrkat och hvilka
skulle utbetalas af Sjette Hufvudlitelus anslag till befrämjande i allmänhet
af Bergsbruket, så hade man derigenom otvifvelaktigt gifvit
sitt bifall lill organisationen och tagit fasta på Bergs-Colhii bestånd,
hvilket jag icke vågar göra och derföre önskar jag bifall lill StatsUtsk:s
förslag. - ->
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Granskar man K. M:s
Nåd. Propos. i detta ämne till R. St. så innefattar den, jemte en
anmälan att K. M. organiserat Bergs-Colhm och Bergslags-Staterna
inom det af R. St. vid senaste Riksdag fastställda anslagsbelopp
1
168
Den 19 April e. m.
nemi. 28,413 R:dr 43 sk. 4 rst tillika en framslällning från K.
M. att R. St. måtte bevilja ett anslag af 800 R:dr såsom ersättning
till de tjenstemän, hvilka i följd af den nya regleringen skulle
komma ali på indragningsslat upföras, äfvensom en ersättning af
1,600 R:dr (ill de stipendiater, som skulle tjenstgöra som extra
gruf-ingeniörer. Af SlatsUtsk:s Utlåt, finnér man att Utsk. upfört
för Bergs-Colhm och Bergslags-Stalerna samma anslag som tillförene
nemi. 28,413 R:dr 43 sk. 4 rst., men icke lemnat ett enda ord
till svar på K. M:s framställning om de 800 R:dr, och att Utsk. i
ganska evasiva termer besvarat K. M:s framställning om de 1,600
R:dr. sålunda, att StatsUtsk. förklarat K. M. oförhindrad att ifrån
anslaget under 6:te Ilufvudliteln lill befrämjandet i allmänhet af
Bergsbruket laga dessa medel. Hr Bildt har förklarat att orsaken
till detta Utsk:s förfarande har varit att i fall StatsUtsk. skulle hafva
bifallit eller bestämdt anslagit dessa 800 R:dr, så skulle StatsUtsk.
dermed hafva godkänt den af K. M. bestämda staten för BergsColhm
och Bergslags-Stalerna, och detta säger Hr Bildt har StatsUtsk.
velat undvika; roen då K. M:s framställning ronde organisationen
af dessa stater just afser utbekommande af ett serskildt anslag
af 800 R:dr, så finner jag att StatsUtsk. lika mycket ingått i
pröfning af organisationsfrågan då det tyst afslagit K. M:s Nåd.
Propos. i detta fall, och det är detta, som jag för min del anser icke
vara rätt handlade
Hr Bildt har framkastat åtskilligt klander om jag så får uttrycka
mig emot den framställda planen för organisationen af BergsColhm
eller åtminstone sagt att det kunde vara tvifvel underkastadt
om den vore ändamålsenlig. I afseende på de 800 R:dr ber jag
likväl att få erinra, att de icke hafva något inflytande på BergsColhii
organisation utan endast på Bergslags-Staternas och emot
denna senare organisation har jag icke hört Hr Bildt yttra något.
För min del anser jag att då K. M. framställt en bestämd anhållan
till R. St., så böra äfven R. St. till K. M. inkomma med ett
tydligt och bestämdt svar. Vilja icke R. St. lemna det begärda
anslaget till Bergslags-Staterna, så må de säga nej, men icke må
de med tystnad förbigå något af K. M. hegardt anslag, huru ringa
det än må vara.
I afseende på de 1,600 R:dr, så har Utsk. visserligen förklarat
att det är K. M. obetaget att taga detta anslag af de medel,
som äro afsedda för befrämjande i allmänhet af Bergsbruket, men
jag tror likväl att meningarne derom kunna vara delade huruvida
dessa medel få användas lill aflönande af sådana stipendiater och
att det var af K. M. ganska visligt handladt, att begära R. Stms
sanction på denna löneförbättring ät stipendiaterna. Jag anser sålunda
att StatsUtsk. bordt besvara K. M:s framställning i detta afseende.
Då jag, efter den åsigt jag i frågan hyser och den föreställning
jag eger om nyttan och nödvändigheten af Bergslags-Staternas
organisation i öfverensstämmelse med hvad K. M. nu fastställt,
anser det vara af vigt, att de små obetydliga anslag K- M.
begärt, nemi- 800 R:dr till de Bergslags-Slatens tjenstemän, hvilka
till följd af den nya organisationsplanen komma att indragas, äf
-
Den 19 A pril e. m.
169
vensom de 1,600 R:dr till stipendiater, malte bestämdt upföras på
Stat af det anslag, som R. St. till Bergsbrukets befrämjande i allmänhet
anvisat så får jag på grund häraf-anhålla att denna punkt
måtte af R. o- Ad. lill StatsUtsk. återremitteras.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den fråga, som nu är
under R. o. Ad:s pröfning, sönderfaller i två delar. Den ena rörer
Bergs-Colhm och den andra Bergslags-Staterna. 1 afseende på
Bergs-Colhm har visserligen af en föreg:de talare blifvit åberopad
R. St:rs åtgärd vid förra Riksdagen att indraga en del af anslaget
till detta verk och i aflåtaude underd. skrifvelse öfverlemna till
K. M:s bepröfvande att vidtaga den indragning uti Bergs-Colhii
tjenslemannapersonal, som i följd af den beslutade nedsältningen i
anslagssumman kunde blifva nödvändig och utan olägenhet lät sig
verkställas. Sådan indragning har äfven i den beslutade regleringen
egt rum. Jag tror icke att en större nedsättning i antalet af
tjenstemän gerna kan tänkas, än den, som vid delta tillfälle har
försiggått. R, St. uttalade icke vid förra Riksdagen någon önskan
om uphäfvande af Bergs-Colhm, utan sade uttryckligen att de önskade
”indragning” i Bergs-Colhii tjenstemanna-personal. Således
gaf R. St:rs egen skrifvelse icke anleda, alt vidtaga förstnämnde åtgärd,
hvilken Hr Bildt nu ifrågasatt. Huruvida en sådan åtgärd
kunde grundlagsenligen vidtagas är en annan fråga som vål äfven
torde förtjena någon upmärksamhet, då Bergs-Colbm hörer till Rikets
gamla Colhr och dess President samt äldste ledamot äro sjelfskrifne
ledamöter i Riksrätten. Det skulle således tilläfventyrs kunnat
gifva en mera grundad anledn. till anmärkn. om K. M. hade
företagit sig att utan R. St:rs medverkan uphäfva ett af Rikets
collegier.
Hvad Bergslags-Staterne åter angår, hafva R. St., såsom redan
blifvit anfördt, begärt att Ii. M. ville till Rikets näslsammanlrädande
Ständer aflåta Nåd. Propos. om den förändrade reglering
af nämnde stater, som af omsländigheterne kunde påkallas
; men uti samma skrifvelse omtalas icke, på sätt Hr Bildt velat
tolka orden, alt en sådan reglering skulle vara inskränkt inom
det gamla anslaget, utan R. St:rs framställning afser endast erhållande
af en Kongl. Propos. arig:de den reglering, som K. M.
finner af omständigheterna påkallad, utan någon vidare inskränkning.
En sådan framställning har äfven blifvit gjord och R. St:rs
medverkan till regleringens genomförande äskad i de delar, densamma
funnits behöflig. På sätt en föregtde talare äfven anmärkt,
röra också de erinringar, som af Hr Bildt blifvit gjorda, egentligen
frågan om Bergs-Colhii organisation, men det afslående svaret deremot
drabbar icke Bergs-Colhii tjenstemän, utan Bergslags-Slaternes.
Om således Utsk:s förslag skulle vinna R. St. bifall, så blefve
det icke Bergs-Colhii, utan en annan embetsmanna-personal, som
skulle komma att vidkännas olägenheterna af det beslut, som blifvit
ifrågasatt.
Om vigten för Svenska jernhandteringen att hafva en lämpligt
organiserad Bergslags-Stat, sora upfyller de fordringar, man gör sig
170
Den 19 April e. m.
af densamma och motsvarar sitt vigtiga updrag, derom behöfver jag
icke vidlyftigt yttra mig inom detta Stånd. Det är för eder alla,
Mine Hrr, nogsamt bekant, huruledes det är för Sverige en lifsfråga
att icke Bergshandteringen går under, och i detta afseende
är det åter af största vigt alt grufvebrytningen rätt bedrifves
och sådana åtgärder icke vidtagas att en tillgång, som skulle kunna
räcka lill i oändlighet, blifver oåtkomlig eller förstörd. Det är derföre
angeläget alt denna vigtiga angelägenhet icke utan all kontroll
öfverlemnas åt personer, som sjelfve vid sin handtering behöfva
ledning af insigtsfull;» personer. Det har redan kanske allt för
länge varit en icke ringa afsaknad för Bergshandteringen, som af
flere talare påstått under den framfarna tiden hafva framsläpat ett
aftynande lif, alt så få personer funnit sin uträkning vid att egna
sig åt den ifrågavande tjensteman naban an, emedan man icke haft
någon säkerhet om hvilka utsigter till befordran, som kunnat påräknas.
Nu har K. M. gjort ett förslag att ordna detta förhållande
samt öfverlemnat detsamma till B. St:rs pröfning, och för att bereda
framgång ät en för samhället så vigtig sak har K, M. begärt
alt af (ide Hufvudtitelns anslag till befrämjande i allmänhet af
Bergsbruket få till Berglags-Staternes ordinarie anslag öfverflyttade
1,600 R:dr om året till arfvode åt 4 stipendiater, samt att, för att
gå R. St. önskan till mötes om indragande af Bergsfogde-tjensterne,
få använda 800 R:dr b:ko om året under den tid, sorn några utaf
desse redan åldrige tjenstemän vid sina nu innehåfvande befattningar
qvarstå. Det är likväl i fråga om denna summa, som man
funnit Rikets tillgångar icke medgifva den ringa upoffring, som
blifvit ifrågasatt.
I sammanhang med det förslag, som K. M. framställt, har K.
M. hemställt till R. St., att då endast en tjensteman på ordinarie
Stat inora hvarje distrikt skulle komma att finnas, desamma skulle
vid upnådda 6a års ålder kunna på indragningsstat förflyttas äfven
om de icke sjelfve derom gjorde, ansökan. På denna hemställan
är icke något bestämdt svar afgifvet, likasom ej heller i fråga om
de öfriga af mig nyss anmärkta omständigheter. Utsk. har visserligen
i motiveringen af sitt yttrande sagt, att Utsk. ansåg K: M.
vara oförhindad att af anslaget till befrämjande i allmänhet af Bergsbruket
under den lid, när Statsreglering blifver gällande, disponera
de för de 4 stipendiaterna erforderliga medel, men detta är icke
af Utsk. hemstäldt till R. Sins godkännande; det är blott ett resonnemang
af SlatsUlsk., som Exped.Utsk. möjligen kan finna för godt
alt utesluta. Om de 800 R:dr för Bergsfogdarne har icke ens något
yttrande på det sätiel blifvit meddeladt, och så som Utskts Betänk.
i denna punkt är upstäldt, hafva R. St. icke ens sig öppet
att öfver den punkten besluta. Jag får således förena mig med de
Hrr, som yrkat återremiss af denna punkt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då man hör de anklagelser,
hvilka här riktats emot StatsUlsk. för anslagen till Bergs-Colbm
och Bergslags-Staterne, så skulle man tro dessa Stater vara på det
hårdaste af StatsUlsk. handlecade, och att de, om Ulsk:s förslag
Den 19 April e. m.
171
antogs, skulle komma i en olycklig belägenhet, jemförelsevis emot
den hvaruti de förut befunnit sig. Går man till StalsUlsk:s Betänk.
, sä linner man likväl StatsUlsk. hafva föreslagit, att samina
anslag, som hillills ulgåti till dessa Stater, fortfarande böra för dem
/ bibehållas. 51ig synes således som någon så förfärlig hårdhändthet
/ å StatsUtsk:s sida alldeles icke här förefunnits. Att bibehållande
1 af Bergs-Colhm i nuvande form icke blifvit af StatsUtsk. giiladt
torde vara så myckel naturligare som af de frågor deruti R. St.
under en längre följd af år bibehållit samma tankar är just den
att Bergs-Colhm icke borde vara något-Colhm. Det må visserligen
vara sant, alt då K. M. vid 1S47 års Riksdag aflat Propos.
till R. St. att förändra Bergs-Colhm ifrån den gamla collegiala formen,
denna Propos. af R. St. blef afslagen, men den blef det alldeles
icke, derföre alt Bergs-Colhm skulle uphöra att vara ett
Colhm, utan derföre att det som skulle sättas i stället icke ansågs
vara nöjaktigt. Om StatsUtsk. således icke för sin del kunnat gilla
den nyligen af Kongl. Maj:t för Bergs-Colhm och Bergslags-Staterne
fastställda organisation, har Ulsk. derföre icke med en enda
skilling minskat anslaget för Bergs-Colhm och Bergslags-Stalerne,
utan fortfarande npfört det till samma belopp som förut. Man må
då icke säga att Bergs-Colhm och Bergslags-Staterne råkat i någon
sämre ställning än den hvaruti de förut varit. Om den fastställda
: organisationen emedlertid vore ändamålsenlig, så har likväl icke ge
I
nom Ulsk:s åtgärd någon olycka handt enär densamma i alla fall
, kommer att fortgå till nästa Riksdag. Alen säger man, K. M. har
! dessutom fordrat 800 R:dr till iudragningsstat för Bergsfogdar och
1,600 R:dr till stipendier, och derpå har StatsUtsk. icke lemnat nåi
got svar. Detta tyckes mig dock vara en orättvis beskyllning då
man närmare betraktar frågan. Den nya organisationen bär sig
med det gamla anslaget, om dertill ytterligare läggas 800 R:dr lill
indragningsstat och 1,600 R:dr lill stipendier. Nu har StatsUtsk.
sagt alt Utsk. icke kan inlåta sig i pröfning af organisationen, men
Utsk. har tillstyrkt bibehållande af det gamla anslaget och icke något
mera. Då är väl också då gifvet att hvad som skulle tillkomma utöfver
det gamla anslaget är afslaget. Likväl måste man dervid äfven medgifva
att hvad den ena af dessa summor beträffar det står K. Al. fritt
att taga, de af de lill befrämjande i allmänhet af Bergsbruket under
6:te Hufvudtiteln anslagne medel. Men, säger man, delta står
endast omnämndt i motiverne till StatsUtsk:s tillstyrkande och kan
af Exped.Utsk. uteslutas. StatsUtsk. har' dock uti denna upställning
haft fullkomligt rätt enär Utsk. ansett att, antingen R. St. genom direkt
skrifvelse eller icke, gifva K. Al. den ifrågavande rättigheten,
så eger K. AI. densamma i alla händelser, på grund af redan gifna
allmänna stadganden. Af dessa skäl kan jag icke finna annat än
att StatsUtsk. galt varsamt och klokt tillväga och just afsett för
framtiden en lycklig organisation af Bergslags-Staterne, hvarföre jag
vördsamt yrkar bifall till StatsUtsk:s utlåt.
Frih. Cederström, Rudolf: Åled det förtroende till Regeringen,
hvilket jag gerna antager hos Representationen vara rådande,
172
Den 19 April e. m.
anser jag visserligen att det vore lyckligt och, för R. St. sjelfve
angenämt, om de ur full skattkammare kunde bevilja allt hvad
Regeringen ansett nödigt för landets upkomst och för befordrande
af dess utveckling. Men penningeställningen är icke så ypperlig, ;
som det kunde önskas: allt kan ej ernås på en gång. Det skulle v
emedlertid varit okärt och nedslående serskildt för mig, tillhörande i
det embetsverk, hvilket handlägger de ärenden, som höra under
den nu ifrågavaride anslagstiteln, om StatsUtsk. skulle hafva med
njugghet bemött Kongl. Maj:ts förslag rör:de samma Hufvudtil;
men så är lyckligtvis icke förhållandet. StatsUtsk. har tillstyrkt
77,000 R:dr b:ko till Landsstaterna och dessutom flere andra betydliga
statsanslag under denna titel. Under sådant förhållande har
jag ansett det icke vara gagneligt att drifva fordringarne lill det
yttersta, äfven i frågor af mindre vigt, hvarigenom man möjligen
kunnat gå miste om det angelägnaste. Om man jemför nuvar:de
SlatsUlsk:s förfarande i denna serskilda punkt med dess förfarande
vid förra Riksdagen, så ser man att nuvar:de StatsUtsk. tillstyrkt
R. St. alt bibehålla det nu existerande anslaget. Hvad gjorde deremot
den förflutna Riksdagens StatsUtsk.? Det tillstyrkte motu
proprio en nedsättning, som R. St. godkände. När man känner
den vacklande ställning, hvaruti ifrågavar:de Embetsverk sig befinner,
så tror jag att all grannlagenhet och välvilja är utöfvad emot <
Collini, dä bibehållande af det nuvar:de anslaget tillstyrkts; och
det synes mig att man borde vara nöjd dermed, att det nuvande
anslaget blifvit tillstyrkt, utan att en enda reservation afgifvils, likasom
icke heller någon reservation blifvit gjord i syftning att erhålla
ett större anslag.
Hvad beträffar de gjorda anmärkmne derom att svar icke skulle ,
hafva på Kongl. Maj:ts anmärknir afgifvits, så vågar jag hysa den
äsigten, att ett svar kan på flerehanda olika sätt afgifvas. Man kan
gifva ett sv*ar, ntrustadt med åtskilliga direkta skäl för afslag, men
man kan äfven på ett höfligt och undfallande sätt gifva enahanda
resultat tillkänna, lika tydligt som i förra fallet.
Hvad beträffar de 2:ne punkter, på hvilka man velat hafva )|
serskildt svar, så har Utsk. ingalunda afstyrkt att de ifrågavaride
800 R:dr, som i första punkten förekomma, må årligen utbetalas
af 6:te Hufvudtitelns anslag ”lill befrämjande i allmänhet af bergs- 5
bruket”; hvilket anslag visat sig under tiden äfven dertill lemna
tillgång; och då Utsk. icke har afstyrkt denna åtgärd, så synes K.
M. vara fullkomligt oförhindrad att densamma vidtaga.' Hvad åter
angår stipendiaterna, så har Utsk. i denna fråga uttryckligen förklarat,
att det anser K. M. oförhindrad att af anslaget till befrämjande
i allmänhet af bergsbruket disponera sådaue medel. Den
farhåga man uttryckt, att Exped.Utsk. skulle tillåta sig att vid upsättande
af förslag till den afgifvande underd. skrifvelsen utesluta
denna fras anser jag öfverflödig, och vågar på Exped.Utsk:s vägnar
försäkra, att Utsk: icke lärer tillåta sig att utstryka ett väsendtligt
motiv, en sats, som väsendtligen hörer till besvarandet af Kongl.
Maj:ts Nåd. Propos. Skulle Utsk. tillåta sig dylik förtegenhet, så
är jag förvissad att, vid skrifvelseförslagets föredragning och upläs
-
Den 19 April e. m.
173
ning inför RiksSt:n, ett sådant förbiseende icke skulle af RiksShn
tillåtas; men något sådant uteslutande kommer visst icke i fråga
härutinnan.
Jag tillstyrker således vördsamt, att R. St. ville bifalla hvad
J StatsUtsk. i detta hänseende föreslagit, och tror mig' derigenom
göra Bergs-Colhm en tjenst. Man besinnar icke hvad följden kan
blifva, om man i st. f. att förvissa sig om en gifven summa, hänt
skjuter till en oviss framtid afgörandet af anslags-frågor. Vinden
kan vända sig. Nu tyckes det som om man anser Statens förråds^
kammare icke hafva någon botten, utan att man skall kunna gifva
allt, allt som yrkas; men det kommer kanske innan kort en lid,
; då man finner det vara nödvändigt att iakttaga sparsamhet.
För öfrigt bör man icke alltför hastigt låta på sig inverka de
förespeglingar som göras derhän, att ett uteblifvit högre anslag
skulle väsedlligen skada embetsverkets gång. Jag minnes ganska
väl att vid förra Riksdagen, då frågan förekom om Bergs-Colhm,
vi med förskräckelse hörde yttras att man var på vägen att medelst
den då föreslagne löneindragningen med ens hugga hufvndet af
Bergs-Colhm och huruledes ett Colhm, hufvudlös!, skulle naturligtvis
ingenting kunna uträtta. Emellertid har Colhm fortgått och
jag finnér icke att det var mera hufvudlöst efteråt än tillförene.
1 Jag tillstyrker bifall till Utsk:s utlåt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Man synes här vilja låta
Bergslags-Staterna eller de lägre dervid anställda tjenstemännen
umgälla hvad Bergs-Colhm eller Chefs-myndigheten kan anses hafva
förskyllt. Det är oriktigt, hvilket jag skall söka ådagalägga. Nätfråga
förevar om Bergs-Colhii indragning, så var jag af den tanken
att det kunde ingå under Commerce-Colhm och utgöra en särskild
afdelning deraf. Jag har således icke ifrat för Bergs-Colhii
bibehållande, utan blott derför att man icke måtte förvandla det
till en myndighet, sammansatt såsom Fångvårdsstyrelsen eller såsom
ett Landsh.-Embele, utan låta det bibehålla sin collegiala form.
Konungen har icke funnit för godt att indraga detta Colhm och
när så är, måste R. St. låta sig dermed nöja, synnerligen som
Konungen i alla fall gjort Colhii tjenstemanna-personal så fåtalig
som möjligt vara kan. Missnöje deröfver att man icke fått Colhm
indraget bör icke föranleda R. St. att emot Bergslags-Staterna eller
underordnade tjenstemän förfara obilligt. Jag anser lika med föreg:de
talare det vara orätt af StatsUtsk. att, med stillatigande förbigå
en del af Konungens Propos. Utsk. har här smugit fram ett
afslag på samma sätt, som det på andra ställen smugit fram anslag
derigenom att det utsatt summorna i förslagsanslagen mindre än
de äro. Bägge delarne anser jag oriktiga. Hvad de 800 Rufina
angår, förhåller det sig, såsom andra talare redan anmärkt, att
Utsk. icke svarat derpå. Hvar är tillgång å dessa 800 R:dr? Så
vidt 'jag vet, ingenstädes. De äro i alla fall otillräckliga. Det lärer
finnas icke mindre än 12 Bergs-Fogdar, som tjena på förordnande,
hvaraf en tjenat i 19 år och en på 17:de året. Dessa skulle
nu, eftersom de blott tjenat på förordnande afgå med 1854 års
174
Den 19 April e. m.
slut, utan att få det ringaste, emedan de medel, som förut begagnats
till deras aflöning då skulle indragas och i stället användas
till aflöning åt Bergmästare och andra tjenstemän. Ar det billigt
att så behandla Statens tjenstemän? Man svarar att de tjena på förordnande.
Men jag frågar eder, Mine Hrr! skulle en enskild man
kunna behandla sina tjenare på det sättet, att den som tjenat honom
i 17 eller 19 år öfvergåfves utan afseende på om han kan
försörja sig eller ej? När Bergstjenslerna icke blifvit ordinarie tillsatta,
sedan 1823, så har följden naturligtvis redan varit alt unge,
män fruktat inträda på en så oviss bana. När det då slutligen inträffar,
alt personer, som tjenat der hela sin tid, icke få det ringaste
för sin ålderdom, huru skola då unge män vilja egna sig åt
denna gren af allmän tjenst?
Hvad beträffar de 1,600 R:dr, så instämmer jag med Frih.
af Ugglas och Gr. Mörner derutinnan alt om Konungen skulle taga
denna summa af de medel, som dertill blifvit anvisade, nemi. af
de medel sorn äro gifna till Bergsbrukets befrämjande, sä skulle
naturligtvis tillgångarne i detta hänseende derigenom förknappas.
Frih. Cederström har åberopat huru betydliga anslag Utsk. tillstyrkt
i andra fall; men sådant godtgör icke bristerna på detta anslag.
Här vill Frih. spara på 800 R:dr för Bergslags-Staterna, men
månne han kommer att spara på 800,000 R:dr, när det blir fråga
om jernvägarne? Jag tror att man bör göra rätt åt dem, sorn
hafva billiga anspråk; derföre anhåller jag att R. o. Ad. ville återremittera
denna punkt.
Frih. af Ugglas: Här har blifvit yttradt att R. St. länge
uttalat den åsigten att Bei'gs-Coll:m borde indragas. En värd talare
som yttrade delta medgaf dock alt K. M. vid 1847—1848
års Riksdag framställde ett förslag, af enahanda syftning som af
R. St. afslogs. Det skulle då varit vid sista Riksdagen som R. St.
framställt den åsigten; men huru uttalades den då? Jo sålunda
att R. St. anhöllo hos K. M. att han ville omorganisera BergsColhm
så att lönerna måtte minskas med ett belopp motsvarande
Presidentens ordinarie lön, utan att R. St. bestämdt anhöllo att
Colhm skulle indragas. Huruvida delta kan kallas att hafva bestämdt
uttalat den åsigten att Bergs-Colhm skulle indragas det lemnar
jag derhän. För öfrigt anser jag likgiltigt huruvida det Embetsverk,
som vore i spetsen för Bergshandteringen kallas BergsColhm
eller något annat. Jag tviflar likväl pä att man kan få ett
Embetsverk för delta ändamål, för bättre köp än det nuvande
BergsColhm, sorn efter den nya organisationen icke kostar mer än
28,413 R:dr 43 sk. 4 rst. om året och jag kan icke föreställa mig
att för ett Embetsverk, som har sig anförtrodd vården om en ibland
våra vigtigaste näringsgrenar, att icke säga den vigligaste, denna
summa skall kunna anses vara för hög. Lika med Hr von Hartmansdorff
kan jag icke anse att, om man äfven antager att Colhm
är för dyrbart, de lägre Bergslags-Staternes tjenstemän böra umgälla
den förseelse, om man så vill kalla det, som man anser andra
hafva gjort sig skyldige till och här är icke fråga om något
Pen 19 A pri! e. m.
175
annat ån att bereda en billig rättvisa åt de lägre tjenstemän på
dessa Stater som i följd af den nya organisa! ionen skulle komma
att på indragningsstat upföras. Gr. Lagerbjelke har sagt att StatsUtsk.
genom sitt stillatigande skulle hafva afslagit K. M:s Nåd.
Propos- om de 800 R:dr. Frill. Cederström har sagt att K. M.
genom P«. St:rs stillatigande vore berättigad att af de för befrämjande
i allmänhet af bergsbruket afsedde medel taga dessa 800 R:dr.
Då man här ser att tankarne kunna vara så delade, så föreställer
jag mig att det vore baltie att bestämdt uttala sin åsigt åt det ena
eller andra hållet, så att icke någon tvekan kunde upkomma.
På sätt Hr von Hartmansdorff redan anlydt så finnes, jemte
de Bergsfogdar som innehafva fullmakt med lön på Stat, åtskilliga
Bergsfogdar, som tjena på förordnande, och hvilka i följd af den
nya organisationen skulle komma att indragas. Jag medgifver alt
jag tror icke att för dem någon påföljd vid detta tillfälle står alt
vinna af en återremiss, Jag tror att om man vill gifva dem ersättning
så måste det åstadkommas genom enskilda motioner, men
jag återuprepar det ännu en gång, då K. M. har särskildt för alt
bereda rättvisa åt några få Bergsfogdar, hvilka i följd af den nya
organisationen skulle gå i mistning af sina löner,, begärt den obetydliga
samman af 800 R:dr, så förefaller det mig eget att Stats
Utsk.
icke kunnat bestämdt besvara denna framställning. Jag kan
icke tro att skattkammaren, såsom Frih. Cederström uttryckte sig
är så tom alt den icke skulle räcka till att belacka dessa 800 R:dr.
Jag fortfar att yrka återremiss på denna punkt.
Hr Akerman: För att R. o. Ad. må kunna riktigt bedöma
denna fråga, är det alldeles nödvändigt att man ifrån frågan afskiljer
hvad dit icke hör. Flera af de talare, som yrkat bifall hafva
fästat sig vid Bergs-Coll:ii organisation, som icke synes dem behaglig,
och en talare har yttrat att han ansåg mig i viss mån jäfvig
all utlåta mig i delta ämne, men jag ber att få fästa upmärksamheten
derpå alt här är alldeles icke fråga om Bergs-Colhii organisation,
Detta är en fråga som K. M. har afgjort- Frågan är
nu endast den huruvida R. St. för att bereda Staten arfvoden åt
Grufve-Ingeniörer böra gifva något ständigt anslag eller om erforderliga
medel böra tagas af det för befrämjandet i allmänhet af
Bergsbruket redan lemnade anslag.
I afseende på frågan om Bergs-Colhm, som så ofta återkommer,
så kan jag icke underlåta att påminna mig den der leken,
att när jag säger släpp, skall du hälla och när jag säger håll, skall
du släppa. K. M. föreslog såsom flere gånger nämnts år 1848
att Bergs-Colhm skulle indragas och förändras till ett verk, som
skulle kallas Öfverstyrelse för Bergverken. Dervid förekommer det
egna alt när detta ämne här på Riddarhuset föredrogs, så var jag
den enda som förordade Bergs-Colhii indragning, emedan jag ansåg
ett verk med den organisation som K. AI. föreslagit, vara lämpligaste
för ärendernas behandling. Serskildt påminner jag mig att
Frih. Cederström hvars bifall jag till mina yttranden sällan lyckas
vinna och hvilken Saknad jag måste med resignation undarkasta
176
Den 19 April e. m.
mig, äfven då lalade emot förslaget. Jag nämner detta derföre att
när frågan då var sådan som Frih. Cederström nu tyckes vilja
hafva den, eller att Bergs-Colhm skulle indragas, då var hail af
alldeles motsatt tanka. Den som vill öfvertyga sig att förhållandet.\
var sådant, kan finna det i R. o. Ad:s Prot:r, för nämnde Riksdag,
och i den del deraf, som jag har här i handen. Gr. Lagerbjelke
sade att R. St. icke ville gå in på K. M. Nåd. Propos. år
1847, derföre att R. St. icke då gillade det förslag, som K. BJ. afgaf.
Jag får uplysa att i R. Sl:s skrifvelse antydes tveriom ganska
öppet att R. St. ansåge den collegiala formen för ärendernas behandling
tjenligare, hvaraf icke lärer kunna följa annat än alt R.
St. ansågo alt Golhm skulle vara qvar. När sedermera R. St. förminskade
Golldi anslag, syntes sådant förutsätta den öfvertygelse hos
R. St. att K. M. ändock genom minskning af lönerna på BergsColldi
Stat ändock skulle kunna förordna om ärendernes ordentliga
behandling. Och då nu K. M. i enlighet med R. St:rs önskan
förordnat om Golldi bibehållande med inskränkning i Embetsmännens
antal och aflöning, då behagar detta icke R. St. Huru förklara
delta? Jag förstår det ej, men jag ber att få,fästa R. o.
Ad:s upmärksamhet derpå, alt det är en alldeles serskild fråga,
oberoende af Bergs-Colldi tillvaro eller icke, huruvida Staten skall
sättas i tillfälle att utöfva den för Staten och Bergsnäringen högst
nödvändiga kontrollen öfver grufbrytningen. Jag har redan nämnt
att denna icke kunde ulöfvas, såvida icke K. BI. försattes i tillfälle
att genom yngre Ijenstemäns anställande remplacera Bergmästarne
i män af deras behof af tjenstledighet eller bortgång. Här är icke
fråga om någon ny utgift, ulan endast att af de anslag som redan
äro lemnade en högst ringa del mätte kunna af K. BI. fortfarande
användas för myssnämnde ändamål. StalsUtsk. har visserligen föreslagit
att K. BI. måtte berättigas att intill nästa Statsreglering eller
under nästk. 3:ne år af de lill befrämjande i allmänhet af Bergsbruket
anslagne medel anvisa arfvoden åt dessa tjenstemän, men
jag har förut framställt anledn. hvarför det icke later sig göra,
nemi. att under de prekära förhållanden, som hitlils egt rum, personer
icke vilja egna sig åt en bana, der de icke hafva sin framtid
tryggad, och jag hemställer till hvar och en huruvida man karr
hoppas att sedan StalsUtsk. nu föreslagit att göra denna aflöning
beroende på ny pröfning hvart 3:dje år, kunskapsrika personer
skola derigenom finna sig upmuntrade att egna sin verksamhet åt
Statens tjenst i denna riktning. Jag får således förnya min anhållan
om åtterremrss.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har upgifvit, att
R. St:rs skrifvelse vid 1847 och 1848 års Riksdag skulle innehålla
att R. St. ansåge, att Bergsärenderna borde afgöras i sisla hand i
collegial form, men R. Stms vid nämnde Riksdag i ämnet afhima
underd. skrifvelse utvisar dock motsatsen och vitsordar den af mig
lemnade upgift.
En annan talare har framställt den olyckliga belägenhet, hvaruti
-
Den 19 April e. ni.
uti åtskilliga Bergsfogdar befunno sig, hvilka tjena! en längre tid
på förordnande, en af dem, efter hvad talaren uppgaf, i 19 år.
Om en orättvisa emot desse tjenstemän skulle begås, så ligger .icke
felet hos StatsUtsk., ty antingen R. St. bifalla de af K. M.
begärda 800 R:dr till pensioner åt Bergsfogdar eller icke, så blifva
de tjenstemän, som den värde talaren omtalar, lika olyckliga i alla
händelser, så snart den nya organisationen träder i verksamhet, ty
K. M. har begärt dessa 800 R:dr för de Bergsfogdar, hvilka tjena
med fullmakt, men K. M. har icke begärt ett runstycke för de
Fogdar, som tjena på förordnande, om hvilka den värde talaren
här ordade, så att hvad han om dem yttrat, i händelse det faller
någon till last, icke blir det StatsUtsk.
Jag yrkar fortfarande bifall på denna punkt.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Emot den nu föredragna punkten
hafva af ålskillige talare inkast blifvit gjorda, hvilka till en del af
föreg:de talare redan blifvit besvarade. Jag anhåller således endast
få besvara de anmärkmr, som icke blifvit af andra talare
uptagne.
En värd talare har sagt, att frågan om Bergs-Colhii organisation
borde vid denna öfverläggning helt och hållet frånskiljas. Jag
kan icke förstå hvarpå han grundar detla påstående, enär K. M. uti
Sin Nåd. Propos. just framhåller organisationen såväl af Collini som
af Bergslags-Staterna i ett sammanhang, derföre att de sednare äro
det förra underordnade och i följd deraf måste såsom ett helt behandlas.
Och om man närmare betraktar förhållandet, så finner
man, att K. M. i det Dess Nåd. Propos. bilagda StatsRåds prot.
visserligen skiljt emellan hvad Presidenten i Bergs-Cofhm och de
der föreslagna tjenstemännen samt de blifvande Bergslags-Staternas
tjenstemän skulle komma att erhålla i löneförmåner samt att summan
deraf är 28,400 R:dr; K. M. har i Sin Propos. sagt, att af
det gamla anslaget skulle besparas 13 R:dr 43 sk. 4 rst., men
undersöker man förhållandet närmare, så finner man att på samma
gång, sora denna besparing framhålles, så äskar K. M. dock 1,600
R:dr till fyra stipendiater och 800 R:dr till pensioner för Bergsfogdar,
som skulle indragas, hvarigenom åter Statsverket, i st. f.
att få en besparing, skulle komma att vidkännas en förökad utgift.
Betraktar man frågan om reorganisationen af Colhm, så förefaller
mig verkligen, såsom detta Colhm borde kunna organiseras på annat
sätt, såsom föreg:de R. St. yrkat, utan bibehållande af den
collegiala formen. Chefen för Civil-Depart:t har äfven till StatsRåds-prot.
anfört, att Bergs-Colhii göromål icke tåla jemförelse
med dem, som åligga Rikets öfriga Colhr. Det synes mig derföre
vara skäl äfven erkänna, alt, för bestridande af detta embetsverks
göromål, icke erfordras så många tjenstemän, som den collegiala
formen erfordrar. Det är naturligt, att när man vill bibehålla denna
collegiala form, så erfordras flere Embetsman och tillika flera löner
för dem och hvarigenom äfven upkommer det förhållande, alt
den nya organisationsplanen för Colhm uptager ett sä betydligt befi
h. i3
17»
Den 19 April e. m.
lopp sora 13,333 R:dr 16 sk. b:ko, i följd hvaraf den återstående
delen af anslaget blifver otillräcklig för verkställande af den åsyftade
organisationen af Bergslags-Staterna med dithörande stipendiater,
hvarföre också K. M. gjort framställning om att få taga 1,600
R:dr för stipendiater af de medel, som äro anslagne till befrämjande
i allmänhet af Bergsbruket, äfvensom af samma anslagstitel
800 R:dr till pensionering af Bergsfogdar, och hvaraf åter skulle
följa att om den föreslagna organisationen skulle bifallas, densamma
komme att ådraga Statsverket en förökad årlig utgift af 2,386 R:dr
4 sk. 8 rst. i st. f. den förespeglade besparingen af 13 R:dr 43
sk. 4 rst.
Sedan jag haft äran ådagalägga delta, så anhåller jag ali få
framställa för R. o. Ad. den billiga tvekan, som hos StatsUtsk. upstått,
att föreslå ökade anslag för verkställande af en reorganisation
af nämnde Colkm, hvilken StatsUtsk. icke för sin del funnit fullt
lämplig. Derföre har StatsUtsk. inskränkt sig lill alt upföra på stat
det gamla anslaget.
På grund af hvad jag haft äran anföra, anhåller jag om bifall
lill den föredragne punkten.
Hr Printzensköld, Carl: Ett beklagansvärd! missöde sy
nes
verkligen hvila öfver det styrelseverk, hvarom nu är fråga. Jag
tror att redan under en liderymd af 20 år man tvekat huruvida
detta verk borde bibehållas eller afskaffas. Framställningar i det
ena och andra syftet hafva blifvit gjorda och ingen af dessa framställningar
har föranledt något resultat. När K. M. afgifvit förslag
till verkets indragning, så hafva R. St. svarat nej, och sedan hafva
R. St. ingått till K. M. med framställning om verkets reorganisation,
utan att deruti hafva uttryckt någon bestämd önskan om dess
fullkomliga indragning. När nu K. M. å Sin sida i detta fall lyssnat
till R. St:rs framställning, när K. M. organiserat verket så, som
han anser för Bergshandteringen nyttigt och nödvändigt, så kommer
StatsUtsk. och framställer betänkligheter emot en så beskaffad organisation.
Mig synes som om StatsUtsk., med afseende på den långvariga
tvist, som egt rum rör:de detta verk, hade bordt uttala den
önskan, att tvisten en gång måtte sluta, hvartill tillfället här varit
både lämpligt och nära för handen, just till följe af den reorganisation
af verket, som K. M. i Nåder beslutat och af den Nåd.
framlällning, som i sammanhang härmed skett, om några få obetydliga
anslag icke för sjelfva Ofverstyrelsen, utan för de underordnade
ijenslemännen, hvilkas behof är så påtagligt alt det icke af
StatsUtsk. kunnat vederläggas.
Man har talat derom, att en förhöjning i anslaget för Bergslagsstaterne
skulle genom bifall till K. M:s Nåd. Propos. komma
att äga rum. Jag bestrider ett sådant förhållande. Vid sista Riksdagen
behagade nemi. R. St. minska det gamla Statsanslaget för
Bergs-Colhm med ett belopp, motsvarande Presidentslönen. Om
1111 K. M. skulle få tillbaka denna Presidentslön eller löner till
motsvarande belopp åt andra tjenstemän, så har ju derigenom någon
förhöjning i utgifterna för delta Embetsverk i sjelfva verket
Den 19 April e. m.
179
icke ägt rum, och att åt Cölhm återgifva hvad man detsamma aDiäiidt,
kan icke vara mer än både billigt och rättvist. Hvad beträffar
sjelfva indragningen af Presidentslönen, så tror jag också att beslutet
derom blef af R. St. faltadt eller åtminstone tillstyrkt af
StatsUtsk:s pluralitet mera i anseende till personliga förhållanden,
än af verkligen giltiga skäl. K. M. har emellertid inskränkt sig
till den minskade Staten och inrättat ett Embetsverk med en inkomst,
som vida understiger hvad som billiglvis borde tillkomma
ett Riks-Coll:m.
Flere talare hafva här framställt tvifvelsmål om nyttan att
hafva de ärender, som tillhöra Bcrgslags-Stalerna, under en collegial
styrelse. Jag belviflar nästan, att dessa Hrr känna hvad en
collegial styrelse innebär. Erfarenheten hos dem, som tjenstgjort
vid en sådan styrelse, mäste vitsorda alt noggranheten der är alltid
vida större, än der ärendena öfverlemnas till behandling af en
enda person. Således anser jag att K. M. handlat med klokhet
och för fäderneslandet nyttigt, då han bibehållit den collegiala formen
för dessa ärenders behandling och äfven bibehållit Colhm såsom
ett helt för sig, ehuru icke dessa ärenden äro af så mångfaldig
beskaffenhet, som inom andra Riks-Colhr. Hade så varit, så
hade K. M. icke föreslagit att delta verk endast skulle bestå af
tvänne ledamöter och en Chef, då andra verk hafva 5 till 6 ledamöter
och ännu flera, allt efter behofvet. Jag anser det vara af
vigt att StatsUtsk. vid detta tillfälle uttalar ett bestämdt yttrande
öfver K. M:s Propos., antingen till bifall eller afslag, ty på det
sätt StatsUtsk. nu behandlat saken, måste den åter blifva föremål
för tvist vid en kommande Riksdag, hvilket icke torde vara lämpligt.
Tvertom synes rälta tiden nu vara inne att afgöra den derigenom
att man bifaller K. M:s Nåd. Propos. Jag yrkar på dessa
grunder återremiss af Betänk., hvarvid jag icke kan undgå att beklaga,
det K. M. icke med någon framställning om pensionsanslag
ihågkommit de underordnade tjenstemän, nemi. Bergsfogdarne,
hvilka i många år innehaft sina befattningar på grund af förordnande
och de der nu måste utan all ersättning lemna sina tjenster;
men jag inser nogsamt svårighet för Konungens Rådgifvare
att hafva kunnat tillstyrka K. M. en sådan åtgärd, i anseende lill
de många och stora anslag, dem K. M. för andra vigliga ändamål
måst begära vid denna Riksdag. Dock synes det mig innebära en
hårdhet, hvartill R. St. icke borde göra sig skyldige, om ifrågavar:de
tjenstemanna-personal skulle genom verkställigheten af den,
utaf K. M. nu beslutade organisationsförändringen, nödgas att utan
all ersättning frånträda sin hittills innehafda arfvodeslöner och sålunda
bringas, om icke till tiggarstafven, åtminstone uti en högst
bekymmersam ställning, den de haft all skälig anledn. alt Staten
icke, genom något tillgörande å dess sida, skulle framkalla.
Frih. Cederström: Det synes som ett icke oväsendtligt
misstag skulle hafva insmugit sig uti flere talares yttranden ronde
beskaffenheten af 1848 års beslut i denna fråga. Man har trott,
att det gifna afslaget på K. M:s Nåd. Propos. härledi sig ifrån nå
12*
-
180 Den 19 April e. m.
gon inrotad, blind förkärlek ej blott för Coll:r i allmänhet, men
för Bergs-Coll:m i synnerhet. Jag. får då uplysa, att R. St., på
sätt den ifrågavar:de skrifvelsen gifver vid handen, i främsta rummet
rörde den omständigheten, att indragningsstaten skulle blifva
så betungande för Slalsverket, att den upkommande utgiften i detta
hänseende syntes så stor och betänklig, att den öfvervägde allt öfrigt,
hvarpå afseende kunde göras, äfvensom R. St. förklarade, att
det kunde med skäl ifrågasättas, huruvida de af Bergs-Colbii bibehållande
med förändrad organisation härflytande fördelar för det allmänna,
må anses vara af en betydenhet, som motsvarade den ökade
utgift, Statsverket skulle komma att vidkännas. Det synes deraf att
R. St. afsågo hufvudsakligen utgiftsfrågan och att organisationsfrågan
då, såsom nu, af StatsUtsk. och af R. St. billigtvis ansågs mindre
tillhöra R. St:rs befogenhet.
En värd talare, Hr Akerman, har visat mig den smickrande
upmärksamheten, att upleta mitt yttrande ifrån 1848 års Riksdag
uti ifrågavar:de ämne. Han förmenar, att jag då skulle hafva uttalat
något obetingadt gillande af den collegiala formen och alt jag
derföre, att denna form ifrågasattes att blifva modifierad i detta
speciella fall, icke velat ingå på SlatsUtsk:s första hemställan i ämnet;
men detvid får jag göra 2:ne anmärkmr, den ena alt jag var
då, såsom jag ännu är, ganska hushållsaktig och sparsam för Statens
räkning och ville icke förorda utgifter, som icke syntes motsvarade
af öfvervägande fördelar; och för det andra, om jag då yttrade
mig för bibehållande af Bergs-Colhm i dess ditlillsvarande
organisation, så egde jag icke då i afseende på Bergs-Colhm den
erfarenhet, som vi nu sedan de år 1845 vidtagne författningar, i
afseende å jernhandteringen, hunnit stadga sina resultater, kunna
ega om obetydligheten af Colhii verksamhet.
Hvad beträffar den af Frih. af Ugglas anmärkta skiljaktigheten
emellan Gr. Lagerbjelke och mig uti upfattningen af Utsk:s hemställan,
så har Gr. Lagerbjelke redan afgifvit ett svar, hvaruti jag
instämmer, och visat alt denna förmenta skiljaktighet låter sig ganska
väl förklaras, samt består mera i ord än i sak. Jag förnyar
min anhållan om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Vid denna frågas behandling
inom StatsUtsk. har jag förgäfves fästat upmärksamheten derpå att
en viss del af den Kongl. Propos. icke blifvit af StatsUtsk. besvarad.
Det är nemi. icke blott i fråga om dessa 800 R:dr, som
StatsUtsk. icke lemnat något svar. Visserligen har en talare yttrat
att dä StatsUtsk. häröfver icke uttalat sig, så egde K. M. rätt, om
Han funne för godt, att taga dessa 800 R:dr af anslaget till befrämjande
af Bergsbruk i allmänhet.
En annan talare har ansett att i StalsUtsk:s yttrande låg ett
bestämdt afslag å K. Ri:s Nåd. Propos. För min del tror jag äfven
att denna del af den Kongl. Propos:n är tyst afslagen genom
StatsUtsk:s Betänk. StatsUtsk. har serskildt yttrat att det vore
K. M. obetaget att anvisa 1,600 R:dr till stipendiater på de för
befrämjande i allmänhet af Bergsbruket anslagne medel, men icke
Den 19 April e. m.
ISI
yttrat eli onl om de 800 R:drna. Om nu dessa, i st. f. att betunga
indragningsstaten, skulle behöfva användas till åtskilliga äldre
Bergstjenstemäns aflöning, månne det icke af Utsk:s tystnad är klart,
j att K. M. icke kan anvisa de ifrågavar:de 800 B:drna på nyssnämnde
anslag? Det är likväl icke blott i denna del som den Kongl.
Propos:n icke blifvit besvarad, det är äfven i andra delar. Hr Gr.
Mörner har redan fästat upmärksamheten på en sådan punkt, men
då ingen af dem, som yttrat sig, fästat sig vid en ytterligare punkt,
som är i K. M:s Propos. framställd, torde mig vara tillåtet, att
derom yttra några ord. K. M. har nemi., i fråga om stipendiaterna,
äfven påräknat att de, i likhet med hvad för bataljonsläkare
vore tillåtet, efter 8 års tjenstgöring, från allmänna indragningsstaten
peisonellt åtnjuta 50 proc. förhöjning i arvodet för den lid
de i sådan egenskap forlforo att tjenstgöra. Afven deröfver har
SlatsUtsk. icke yttrat sig. Jag vill härvid icke ingå i något bedö.
mande om det sätt, hvarpå StatsUlsk. uttalat sig öfver frågan i sin
helhet eller öfver det svar, som StatsLItsk. afgifvit och bordt afgifva,
men jag tror, att när K. M. till R. St. gör en framställning,
, så är det R. St:rs ovilkorliga pligt att derpå gifva ett klart och tyd.
ligt svar.
> På grund af dessa skäl förenar jag mig med de ledamöter,
f som yrkat återremiss af denna punkt i Betänk.
Gr. Mörner: Då så många talare redan yttrat sig i denna
fråga skulle jag icke vidare hafva tagit R. o. Ad:s tid i anspråk,
så vida man icke på detta rum framkommit boed en upgift, stridande
emot verkliga förhållandet och anfört den såsom en vederläggning
af hvad jag yttrat. Gr. Lagerbjelke har nemi. sagt, att
K. M:s Propos. skulle innefatta, alt staten för Bergs-Colhm skulle
ökas med 800 R:dr; att jag, söm trott, att dessa 800 R:dr skulle utgå
af anslaget till befrämjande i allmänhet af Bergsbruket hade deruti
misstagit mig. Det må då tillåtas mig att upläsa ordalagen i K.
M:s Nåd. Propos. som jag har hä.ii handen. Orden lyda: ”K. M.
äskar R. St:rs bemyndigande att från 1855 års ingång låta en dylik
löneersättning, så länge rättigheten dertill, efter vanliga grunden,
fortfar, till ett belopp af högst åtta hundra R:dr årligen, utbetalas
af Sjette Hufvudtitelns anslag till befrämjande i allmänhet af
Bergsbruket, hvilket anslag visar sig under tiden äfven dertill
lemna tillgång.” Således, långt ifrån att vara en begäran om öfverflyttning
på Bergs-Coll:ii gamla stat af dessa medel, så är det
blott en anhållan alt temporärt få använda delta anslag på det upgifna
sättet. Ordalagen äro alltför tydliga för att kunna förtydas.
Det har af en annan talare blifvit sagdt, att genom bifall till
K. M:s Propos. skulle en ökad utgift för Staten af 2,400 R:dr
b:ko upkomma. En ökad utgift skulle likväl endast kunna sägas
upsla, såvida det af StatsUtsk. redan tillstyrkta anslag af 5,000
R:dr b:ko till befrämjande i allmänhet af Bergsbruket icke användes
och besparingarne ej eller stå till K. M:s disposition; men dä
förhållandet nu icke är sådant, och det endast är fråga om att af
detta redan på stat upförda anslag, få använda dels 1,000 R:dr
182
Den 19 April e. ni.
allt framgent och dels 800 R:dr för viss lid, så lärer icke genom
bifall lill den Nåd. Propos:n en enda sles högre utgift för Staten
upkomma och således icke heller Frih. Cederströms omsorg för bevarande
af Statskassans tillgångar på något sätt sättas på prof, der- \
est K. M:s Propos. i denna del bifalles. Anslaget till Bergsbruket
i allmänhet är, såsom jag redan nämnt, 5,000 R:dr, och nu är
det fråga om, att af delta anslag skulle få användas dels 1,600
R:dr lill stipendiater och dels 800 R:dr till de Bergsfogdar, hvilkas
tjenster skulle indragas. Hvar och en kan lätteligen uträkna att
2,400 R:dr understiger 5,000 R:dr. Sålunda leder icke bifall lill
K. M:s Propos. till någon förökad Statsutgift och afslaget bereder
icke heller någon besparing för Statsverket; ty derest de 5,000
R:dr icke skulle komma att användas till Bergsbrukets befrämjande,
så ingå de till Hufvudlilelns besparingar och få af K. M. användas
till de ändamål, som med Hufvudtiteln äro afsedde.
Frih. Cederström har uti sitt sednaste yttrande anmärkt, alt '
anledn. till afslag år 1848, då fråga var om förändring af BergsCollrrn
lill en Öfverstyrelse för Bergsärenderna, skulle varit den,
att indragningsstaten förmodats komma alt betydligen ökas genom
den befintliga tjenstemauna-personalens öfverflyttande dit. Gäller då
icke, mine Hrr, samma förhållande ännu i denna stund? Om en ,
sådan åtgärd hade blifvit vidtagen, huru skulle den kunnat försig- 1
gå, utan att de nu varande med fullmakt försedda tjenslemännen
blifvit öfverflyttade på indragningsstat? Ar deras antal för närvande ,
betydligt mindre än det var vid förra tillfället. Flere talare hafva
redan ådagalagt, hvad 1848 års förslag äfven utvisade, — att en
Öfverstyrelse för Bergverken, som skulle upfylla det dermed afsedda
ändamål, säkerligen icke står att erhålla för bättre pris, än det förslag
utvisar, som K. M. i Nåder funnit godt att fastställa. Alt
detta förslag nu blifvit af K. M. utan R. Stms hörande fastslälldt,
är icke heller förut utan exempel, äfven hvad detta embetsverk beträffar;
emedan Bergs-Colhii sednaste fastställda stat är af d. 28
Dec. 1832, hvilken äfven då fastställdes utan R- St:rs deltagande.
Jag förnyar min anhållan om återremiss på denna punkt.
Hr Bildt: Då jag vid början af discussionen hade ordet,
yttrade jag mig till försvar för Utsk:s utlåt, i allmänhet. Jag var \
dertill föranledd af den förste talarens yttrande, som i min tanka
egentligen innehöll ett klander emot Utsk. för att det icke gillat
den ifrågavande organisationen, men under loppet af discussionen
har jag hört att de flesta lalarne yrkat återremiss, för att derigenom
bereda K. M. utväg att få använda de 800 R:dr, som skulle utgå
till Bergsfogdarnes försättande på indragningsstat i likhet med de
1,600 R:dr, som äro afsedda för stipendiaterna, men om så är,
och inga andra skäl tala för återremiss, så kan jag icke förstå,
hvarföre man yrkar den, då K. M. äger rätt att utan R. St:rs begifvande
ifrån ifrågavande anslag, som upgår till 5,000 R:dr, taga
dessa medel, så väl de 800 R:dr som de 1,600 R:drna. Om det
också vore ett förbiseende af StatsUtsk. alt icke serskildt hvad de
800 R.-drna beträffar säga på samma sätt som Utsk. sagt i afseende
Ben 19 April e. m.
183
pä lie 1,600 [!;dma, sä lärer delta förbiseende icke kunna vara
något skäl till återremiss, emedan K. M:s höga rätt derigenom lärer
hvarken kunna förminskas eller förökas. På dessa skäl yrkar
jag fortfarande bifall till Betänk.
Propos. lill bifall å förevaride punkt blcf härefter frana stål d
och besvarad med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemslälde om R. o. Ad. ansåge de mot denna punkt gjorde anmärknir
föranleda till densammas återremitterande samt efter denna
proposis besvarande med starka Ja jemte många Nej, förklarade
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
3:dje punkten, ang:dc löneförhöjningar u General-Landlmäleri-konUs
stat.
Hr Belfrage, Joh. Gust. Wilh.: Som Höglofl. SlalsUtsk.
uti sitt utlåt, om lönereglering för Landtmäteri-slaten afstyrkt bland
annat löneförbättring för Öfver-Ingeniören vid Kongl. General-Landtmäteri-kont.
, på grund deraf att han ”under sednare tider blifvit befriad
från åtskillige, honom förut tillhörande åligganden, såsom besväret
med länskarteverket och inseendet öfver rekognoscörernes arbeten
samt skyldigheten att öfver dessa arbeten uprälta och afgifva redogörelser;”
men dessa skäl för Utskis afstyrkande icke äga sin riktighet,
har jag ansell mig, såsom närmare initierad med förhållandena i
detta afseende, böra framhålla några factiska upgifter för ett rättvist
belysande i denna fråga.
I saknad ieke allenast af nödig organisation, utan äfven af
behöflige kontanta medel härtill, har länskarteverket hvarken under
nuvar:de Öfvcr-Ingeniörens eller dess närmaste 2:ne företrädares lid
utgjort något annat åliggande än att det i Kongl. Laudtmäteri-Instruktion
linnes uptaget, och att inseendet öfver rekognosceringsarbeten
icke varit något dess företrädares åliggande, enär dessa arbeten
först år 1850 togo sin början och uphörde lill sin organisation
med år 1852. Rekognoscerings-arbeten fortfara ännu, fast i
inskränktare omfattning, ty genom Kongl. Brefvet d. 23 Nov.
1852 behagade K. M. i Nåder förordna, att en Ingeniör skulle vid
Sockne-karteverket biträda Öfver-Ingeniören och verkställa nödiga
rekognesceringar på fältet för de sammandragne socknekartornes fullkomnande.
Öfver-Ingeniören har närmaste inseendet häröfver och
måste nu likasom förut afgifva redogörelse derom lill Öfver-Direktörs-Embetet.
,
Hvad vidare beträffar Utskis slutsats att ”göromålen alltså vid
denna (Öfver-Ingeniörens) befattning icke obetydligt minskats,” så
äger delta alls ingen grund. Förhållandet är tvertom, ty utom att
göromålen till en del äro desamma nu, sorn under företrädarnes
tid, hafva de för nuvaride Öfver-Ingeniören blifvit förökade bland
annat med granskning af alla från Landtmätarne i orterne uprättade
och till Kongl. Kont. inkommande Sockenkartor med beskrifningar,
jemte utlåt, deröfver, och dels bestyret med försäljningen af
från Kongl. Kont. utgifne geografiska kar te-arbeten samt redovisning
derför.
184
Den 19 April e. m.
Såsom ett ytterligare bevis att Öfver-Ingeniörens göromål åro
trägnare nu än förr, kan anföras, att då föreg:de Öfver-Ingeniören
kunde använda icke mindre än 3:ne månader årligen såsom tjenstledighet
och omkring 2:ne månader till Landtmäteri-elevers undervisning
just å den tid han eljest bordt tjenslgöra å kontoret, allt
utan viltarius, kan nuvar:de Öfver-Ingeniören icke erhålla 8 dagars
permission utan laga förfall.
Oaktadt nuvar:de Öfver-Ingeniörens göromål således ökats, så
hafva deremot hans inkomster minskats. Hans företrädares sportler
i tjensten, som utgjorde nära 200 R:dr b:ko årligen äro indragne;
och nu äger Öfver-Ingeniören inga andra sportler än omkring
30 R:dr b:ko för justering af Landlmäteri-instrumenter, ett
tjensteåliggande, som först med år 1850 blef öfvertaget af ÖfverIngeniören
och som, i förhållande till företrädarné, äfvenledes ökat
dennes göromål.
Sedan jag haft äran framlägga nämnde uplysningar, hemställer
jag till Höglofl. R. o. Ad. huruvida StatsUtsk., på de skäl det föreburit,
haft fog att afstyrka löneförbättring för Öfver-Ingeniören;
samt anhåller att R. o. Ad., med ogillande af Utsk:s förslag i denna
del, måtte återremittera densamma.
Frih. Åkerhjelm: Den siste värde talaren har sagt att StatsUtsk.
icke tillstyrkt någon löneförhöjning för Öfver-Ingeniören.
StatsUtsk. har till luifvudsakligasie delen här följt K. M:s framställning,
om löntillökning för Embetsmännen vid Landtmäteri-staten
och K. M. har der icke förordat någon löneförhöjning för
Öfver-Ingeniören. StatsUtsk. ansåg att man borde fästa mera afseende
på den utredning, som K. M. gjort och bäst är i tillfälle att
upgöra, och fann derföre icke skäl alt göra afseende på enskilde motionärers
yrkande i detta hänseende. Dessutom torde måhända äfven
de af StatsUtsk. anförda skäl till någon del hafva sin giltighet,
ty det upgafs åtminstone inom Utsk. af personer, som hade sig
nära bekant förhållandet inom detta Embetsverk, att det förhåller
sig så, som Utsk. yttrat. På denna grund yrkar jag bifall till StatsUtsk:s
utlåt, i denna punkt.
Ilr von Hartmansdorff: Jag anhåller att David Anders
sons
reservation måtte upläsas och jag derefter få yttra mig.
Sedan den sålunda begärda upläsningen försiggått yttrade
Ilr von Hartmansdorff: Jag gör här väsendtligen samma
anmärkn., som i fråga om HofR:nas lönereglering, nemi. den, att
sportlernas belopp icke blifvit utredt och framlagdt. Man vet följaktligen
icke, när man beviljar denna lönelillökning, huru stora
sportlerna äro. De hafva uptagits till 400 R:dr men utgöra troligen
dubbelt så mycket. Om man gifver 1,200 R:dr, så blir lönen
med sportler troligen 2,000 R:dr. Missförhållandet emellan
lönen för Sekret:n i Landtmäteri-kont. och lönen för ett KammarRåd,
åt hvilken ingen förbättring föreslås, är således i ögonen fallande
och bör icke tillstädjas. Jag vill visserligen icke vägra det
ifrågaställda anslaget, men jag hemställer att det icke må beviljas
D e n 19 April e. ra.
185
på annat sätt än jag föreslagit för HofRrna, nemi. till nästa Riksdag
och att dessförinnan en utredning af sportlerna göres, hvarefter
R. St. fastställa den stat, som anses lämplig. Vid detta verk
böra väl, likasom vid de öfriga, sportlerna, så vidt görligt är, ingå
till Statsverket, på det att man må vara säker om att dessa medel
komma aflöningsslaten till godo och icke blifva tjenslemännens be
hållning
utöfver stat. På dessa skäl anhåller jag alt R. o. Ad.
måtte återremittera denna punkt.
Hr von Troil: Jag har begärt ordet icke för att yttra mig i
hufvudsaken, utan endast för att fästa upmärksamheten på en missskrifning
eller ett tryckfel på en siffra, hvilket insmugit sig i StatsUtsk:s
Betänk. Der står nemi., efter upgift å de löneförhöjningar, SlatsUtsk.
föreslagit för de särskilde Embets- och Tjenslemännen, att de
skulle tillsammans utgöra 2,041 R:dr 32 sk. Denna summa är
påtagligen oriktig, hvaremot uti tabellen summan linnes utförd till
sitt rälta belopp, nemi. 2,708 R:dr 16 sk. Jag får derföre anhålla
alt Hr Gr:n o. Landtnus Propos. måtte komma att lyda på
det belopp, som finnes uptaget i tabellen, eller 2,708: 16.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: I anledri. af den uplästa
reservationen anhåller jag att få yttra det visserligen Sckreteraretjensten
i Landtmäteri-kont. är åtföljd af sportler, men att de
ingalunda kunna uptagas till högre belopp än de 400 R:dr dess
innehafvare har upgifvit. Hvarföre Riksdagsfullmäktigen David Andersson
framställt den insinuation att dessa sportler skulle upgå till
högre belopp känner jag icke; de utgöras icke af annat än expeditionslösen
och sådan lösen kan vid ett verk af Landtmäteri-kont:s
omfattning icke gerna upgå i medeltal till mera än 400 R:dr årligen.
Alt denna tjensteman kan vara i behof af nära lika inkomster
med ett Kammar-Råd, kan jag, som haft tillfälle att under
flera år följa hans Embetsmanna-verksamhet intyga. Ilan är
ansvarig rådgifvare åt Chefen för Embetsverket i alla förekommande
mål. Ilan är icke endast, såsom David Andersson upgifvit, Expeditionshafvande,
utan han måste föredraga alla mål, yttra sin mening
deröfver och, om något ansvar kommer i fråga, dela det med Chefen.
Det är således en ojemförligt ansvarsfullare plats än Sekreteraretjensten
i Kammar- och Bergs-Coll:na, samt fordrar stor insigt i
författningarne och Embetsverkets alla grenar. Han är derföre i
en helt annan ställning än Embetsverkens Sekreterare i allmänhet.
Jag vet icke någon Sekret, än Lands-Sekret., med hvilken han
kan jemföras.
Hvad åter beträffar Ofver-Ingeniören hvarom den förste värde
o r>
talaren har yttrat, så har Frih. Åkerhjelm redan yttrat att hans
åligganden på senare tider icke hafva blifvit ökade utan snarare
minskade, ty länskarteverket är något som numera existerar blott
till formen eller åtminstone icke är förenadt med Kongl. General
Landtmäteri-kont. enär skyldigheten att uprälta Länskartor öfver
Sverige blifvit öfverflyttad på Topografiska Corpsen. Något inseende
öfver rekognosceringsarbeten har icke efter 1852 tillhört denna
tjensteman. Jag kan således icke instämma i öfvertygelsen om
186
Den 19 April c. m.
behofvet af löneförhöjning för Öfvcr-Ingeniören. Om löneförhöjning
bör tillbomma några tjenstemän inom Landlmäteri-kont., utöfver dem
för hvilka löneförhöjningar blifvit föreslagne, så är det företrädesvis Ingeniörerna.
Dessa tjenstemän hafva numera endast 400 R:dr och inga
extra inkomster. De äro i sämre ställning än deras vederlikar i andra
verk, äfven i lägsta tjenstegraden. Dessa tjenstemän i andra verk kunna
nemi. förskaffa sig större inkomster derigenom alt de tjenstgöra på
flera ställen, hvilket de tjenstemän, sorn här är i fråga icke kunna,
emedan Landlmäteri-examen ej berättigar dem till inträde inom an- ,
dra verk i hufvudstaden. Deras tjenstgöring är likväl mera ansvarsfull
än andra tjenstemäns i lägsta tjenstegraden, emedan de skola revidera
inkommande kartearbeten och afgifva yttranden öfver remisser
ifrån Kammar-Coll:m och andra Embetsverk i fråga om skattläggningar,
byten, förmedlingar o. s. v., hvilket fordrar insigt i
författningar och någon förmåga alt framställa sina åsigter. Dessa
tjenstemän vöre således vida mera i behof af löneförhöjning än Of- ,
ver-Ingeniören; men för alt icke splittra meningarne inskränker jag
mig till delta yttrande och tillstyrker bifall lill Betänk.
Hr von Knorring, Oscar Eric: Då jag icke anser i sin
ordning att vederlägga en reservation, afgifven af en ledamot ifrån
elt annat Stånd, hvilken icke kan försvara sig, men då anmärkmr
med stöd af reservationen blifvit gjorda emot Ulsk:s förslag, så
torde äfven tillåtas mig alt få meddela ett par upgifter. Här är
nemi. sagdt att Landtmäteri-Sekret:s lön skulle i händelse Utsk:s förslag
bifölls, komma att öfverstiga Kammar-Rådernas. Jag tror om
jag icke missminner mig, att då den provisoriska organisationen (
gjordes, så indrogs ett af KammarRådsembctena och fördelades på
de öfrige. Om man då delar 1752 R:dr med 5 så finnér man alt
den lönelillökning, som KammarRåderna derigenom vunnit, upgår
lill ungefärligen 350 R:dr, och det är således ett misstag att påstå j
alt lönen för Landtmäteri-Sekretm skulle med den förhöjning Utsk.
föreslagit upgå lill högre belopp än KammarRådernas, hvilket jag
trott mig böra anmärka, efter reservantens upgift blifvit tagen såsom
skäl för återremiss. j
Frih. Cederström: Jag önskar att få emotsätta mig en åter- j
remiss. Hr von Hartmansdorff har åberopat Riksdagsmannen Da- i
vid Anderssons reservation i detta hänseende; men denne hedervärde
ledamot har för sitt afstyrkande anfört det nog egna skäl, att,
då den ifrågavande embetsmannen har upgifvit sina sportler till
400 R:dr, raan kunde taga för gifvet, enl. hvad vanligt vore, att
de upgå till dubbla summan. Det måste vara någon obekantskap
med Embetsmanna-corpsernes anda inom detta land, som framkallat
ett sådant oblidt omdöme; och aldra minst hade jag af den civila
Embetsmanna-corpsens grånade förkämpe och aktade försvarare,
Hr von Hartmansdorff, väntat mig åberopandet af ett för Embetsmanna-corpsen
så föga lmgnesamt yttrande.
Vidare har den värde reservanten trott, att det genom den
föreslagne löneförhöjningen för Landtmäteri-Sekretm skulle dpstå
ett missförhållande emellan hans lön och Öfver-Direktörcns, enär
Den 19 April e. m.
187
hans göromål efter reservantens förmenande, hufvudsakligen endast
vore alt biträda Öfver-Direktören, synnerligen vid expeditioners
upsättande. Man glömmer då, när man sålunda jemför dessa hegge
Embetsman, alt Chefen har en ansenlig Embetsvåning, och äger
att årligen kring hela riket företaga vidsträckta resor, för hvilka lian
ripbär skjutsersättning för flere hästar jemte dagtraktamente, hvilket
allt tillskyndar honom en icke obetydlig förökning i inkomster,
hvilka fördelar man ingalunda missunnar honom, men som dock
mäste lagas i betraktande. Landlmäteri-Sekretin liar deremot ingen
af dessa fördelar. Tvertom, under det att Öfver-Direktören är
borta på resor en tredjedel eller en fjerdedel af året, så förordnas
Sekretin att bestrida hans tjenstegöromål. Han ålägges då bestrida
just de göromål, som Ofver-Direklören eljest har, så maktpåliggande
de än må vara. När, under denna årstid, så gynnsam för resors företagande
i följd af kommunikationernas lätthet och minskade omkostnad,
en mängd resande ankomna till Stockholm, Landtmäleriijenslemän,
som i embets- och egne ärender söka den tjenstgörande
Öfver-Direktören, så torde det icke vara otjenlig!, om denne vore
sä aflönad, alt han kunde till sig kalla och bjuda sådana från
landsorlcrne komne tjenstemän, för att med dem in bona cantate,
om verkets angelägenheter samspråka. Att Landtmäteri-Sekrelms
egna göromål äfven äro af mycken vigt för det allmänna, har dessulomnGr.
Wrangel redan ådagalagt.
Atérremiss är af en annan ledamot begärd, för att tillskynda
Öfver-Ingeniören ett ökadt arfvode. K. M. har likväl vid pröfning
af lönefrågan icke ansett nödigt för honom något tillstyrka. Han
har 1,055 R:dr b:ko i lön. En motionär, som velat öka hans
lön, säger nyssnämnde belopp icke vara tillräckligt för en tarflig
bergning. Det må så vara, ur synpunkten af utkomst med familj;
men man måste likväl jemföra Öfver-Ingeniörens åligganden med
andra embetsmäns, hvilka icke hafva mindre vigtiga åligganden.
T. ex. Prot.-Sekret:ne i K. M:s Kansli hafva 1200 R:dr b:ko, således
obetydligt mera än den nu ifrågavar:de Öfver-Ingeniören, och
måste dermed nöja sig. Deras tjensler bestridas äfven ofta af tjenstemän
i lägre grader, hvilka endast hafva 800 R:dr eller ock hälften
mindre, ja äfven icke så sällan af extra-ordinarie tjenstemän
utan någon lön. Obetydliga och tillfälliga gratifikationer utgöra deras
ringa upmuntran för arbetet. Om förenämnde tjenstemän kunna
hafva sin bergning eller ej, tager ingen i betraktande. Man måste
likväl en dag ställa kyrkan någorlunda midt i byn och icke, för det
att vissa tjenstemän tillfälligtvis råka att inom representationen hafva
förespråkare, för dem ensamt bifalla ökade anslag. Detta land är
ett fattigt laud. Vi få erinra oss Carl XI:s uttryck, att Statens tjenare
i Sverige må tänka på att blifva saliga, ty rika kunna de aldrig
blifva. Mer än till en viss grad tyckes man ej kunna komma ifrån
otillräckligheten af tjenstemannalönerne, då lefnadsbehofvens fullständiga
fyllande afses; men så äro ock embetsmännen i Sverige mera
försäkrade om sina platser än mången annorstädes; och, som ett
gammalt ordspråk säger: ”Kronans kaka är tunn, men hon är dryg.”
ias
Den 19 April e. m.
Det får trösta, så godt det kan. Jag anhåller om bifall å StatsUtsk:s
förslag.
Frih. Åkerhjelm: Jag får först instämma i Hr von Troils yrkande,
att den misskrifning, som fiunes i StatsUtsk:s Betänk, af
2,041 R:dr 32 sk. måtte förändras i enlighet med hvad på tabellen
rätteligen finnes uptaget, eller 2,708 R:dr lii sk.
Vidkommande det öfriga, så förenar jag mig med dem som
yrkat bifall till denna punkt. Skälet, hvarför Utsk., med frånträdande!
af K. M:s Nåd. Propos., föreslagit lönförhöjning för Landlmäteri-Sekretm,
härleder sig deraf att Öfverdirektör)) i sitt förslag
lill K. M. föreslagit samma löneförhöjning för Sekret, som StatsUtsk.
tillstyrkt. De sportler, som Sekretm upbär, hafva äfven
blifvit för SlalsUtsk. upgifna att upgå till endast 400 R:dr. Således
finues denna sportel-tillgång redan tagen i beräkning, så att Sekretm
sammanräknadl med en lön af 1600 R:dr och 400 R:dr i sportler
skulle komma ali tjena för 2000 R:dr. Förhöjningen för Sekretm
skulle derigenom blifva 526 R:dr hvilket^ icke torde kunna anses
vara alltför mycket, då förhöjningen för Öfverdirektören upgår till
emellan 1100 och 1200 R:dr b:ko. Jag förnyar således milt yrkande
om bifall till denna punkt af Sla(sUtsk:s Betänk.
Hr Prytz, Lars Adolf: Uti den af den förste värde talaren
Hr Belfrage gjorda framställningen om behofvet och rättvisan af löneförhöjning
ät Öfver-ingeniören får jag instämma. Hr Belfrage har
ådagalagt att hans göromål icke blifvit minskade, utan äro fortfarande
ännn desamma som förr. 1840 års R. St. ansågo Sekretm, Fiskalen
och Öfver-ingeniören böra vara lika lönade, och 1827 års Landtmäteri-instruktion
gälde då såsom nu. SlalsUtsk. har icke dragit i
betänkande att förhöja Sekrelms aflöning utöfver hvad K. M. uti
Sin Propos. föreslagit. Detta klandrar jag icke men Frih. Åkerhjelm
har, såsom ett skäl emot förhöjning af Öfver-ingeniörens lön just
anfört att K. M. icke föreslagit någon sådan förhöjning. Ilar nu
StatsUlsk. uti ett fall kunnat föreslå en högre lön för en tjensteman
än hvad K. M. föreslagit, så kan jag icke inse något skäl för StatsUtsk.
alt icke göra detsamma äfven för en annan tjensteman som
behöfver en högre lön äfven om den icke blifvit af K. M. föreslagen.
Hvad åter beträffar göromålen så, då samma instruktion gäller
nu som 1840, så måste väl göromålen nu vara desamma
som då. Hvad beträffar Gr. Wrangels yttrande om Ofver-direktörns
minskade göromål så kan jag icke med honom deruti instämma ty
befattningen med kartorna har tillkommit efter 1827 års instruktion,
och således qvarstå ännu de ursprungliga göromålen för Öfveringeniören.
Någon jemförelse mellan Öfver-direktörens och Sekretms har
icke blifvit framställd af någon annan än Frih. Cederström, men då
Frih. framdragit såsom bevis på höga inkomster för Öfver-direklören
att han har fri våning och fria resor så, då lönebeloppet icke utgör
mer än 3,333 Rdr 16 sk. lärer man äfven med den fria våningen icke
kunna anse detta vara en för stor lön i Stockholm för Chefen inom ett
verk. Vid resor får Öfverdireklörn icke beräkna skjuts för mer än
Den 19 April e. m.
189
3 hästar och hvar och en som rest vet ganska väl att då man åker
med 2 hästar så kostar resan ungefär lika mycket som skjulsersättningen
för 3 hästar, emedan man ofta behöfver skicka en häst så/
som förbud och då har Öfver-direktörn ingalunda någon behållning
på dessa resor. Hvad traktamentet beträffar så vet jag icke hvad
det gör efter den klassen, men det lärer väl icke heller lemna något
öfverskott. Jag tror således icke att i den omständigheten bör
ligga något skäl att anse Öfver-direktörn hafva fått för mycket eller
att ställa honom i jemförelse med Sekretm i verket. I anledn. af
Ur Belfrages anförande får jag äfven tillkännagifva min vördsamma
anhållan om ålerremiss, på det alt frågan om löneförhöjning för
Ofver-ingeniören må tagas i förnyat öfvervägande.
Hr Bildt: Det äryolvifvelaktigt, såsom grundsats riktigt, och
äfven jag har följt denna grundsats, att man, vid sådane här frågor
om löneförhöjningar för tjenstemän, bör i allmänhet följa K. M:s
Nåd, Propos., men jag yttrar nu, hvad jag yttrat förut, att undanlag
dervid kunna gifvas. Sådana undantag hafva af R. o. Ad. vid
flera tillfällen under denna statsreglering blifvit gjorda. Jag behöfver
endast återföra i Edert minne Mine Hrr de beslut, som blifvit
fattade i afseende på Ingeniör-corpsen, aflöning lill underofficerarne,
HofRmas Notarier, m. fl. andra frågor, som höra lill hufvndtitlarne.
Härmed har jag velat säga alt R. o. Ad. lika väl bör kunna förhöja
lönen för Landtmäleri-Sekretm och bifalla de öfriga af K. M.
föreslagna lönebeloppen för Landtmäteri-tjensiemanna-personalen, som
R. o. Ad. kan bifalla förenämnde förhöjda löneanslag endast så som
K. M. äskat dem. Man klandrar här att en sådan förhöjning skett
för Landtmäleri-Sekretm. Man har sagt att lian, genom en sådan
löneförhöjning, skulle få en alltför stor inkomst. Jag hemställer likväl
till hvar och en som lefvat i Stockholm med familj, och man
får väl antaga att en embetsman på den plats som LandtmäteriSekretm
äger, bör kunna vara i tillfälle att gifta sig, om det är möjligt
att lefva på 2000 R:dr b:ko utan den aldra största hushållning.
Det blir ett lif med alla möjliga privationer, synnerligen om man
har familj, linder sådana förhållanden tycker jag att StatsUtsk. haft
full anledn. att föreslå den förhöjning, som nu blifvit ifrågasatt för
ifrågavande tjensteman. Visserligen har K. M. icke föreslagit den
såsom det synes derföre att K. M. ansett Sig endast böra föreslå de
nödvändigaste delarne af anslagsbehofven och låta de andra hvila
till en annan Riksdag; men om R. St. finna sig kunna fylla behofven,
så finnes väl häruti intet skäl för afslag. Icke heller blir, genom
den förhöjning, som StatsUtsk. föreslagit för Landtmäteri-Sekretm,
på något sätt den skala, om jag så får säga, rubbad, efter
hvilken förhållandet emellan Landtmäteri-Sekretms och Ofver-Direktörens
löner bör bestämmas, ty Landtmäleri-Sekretm är Ofver-Direklörens
närmaste man och skall göra dennes tjenst när han är
borta. Nu får Öfver-Direktören enl. Ulsk:s förslag 3,333 R:dr 16
sk. b:ko i kontant lön, utom andra emolumenter, som här blifvit
omförmälda. Sekretm får 1600 R:dr b:ko jemte sportler, som äro
beräknade till 400 R:dr b:ko, eller tillsammans 2000 R:dr b:ko.
190
Den 19 April c. m.
Om man dä lill Öfver-DirelUörens kontanta lön lägger hans embetsvåning
och evalverar den i penningar samt ytterligare tillägger öfverskottet
pä hans resetractamenten, sä torde man med säkerhet kunna antaga
att Öfver-Direktörens löneförmåner upgå till dubbla beloppet af
Landtmäteri-Sekrclms. Och mig synes då, alt denna proportion
icke kan vara pä något sätt sådan att den bör utsättas för klander.
Också har, såsom Frih. Åkerhjelm redan nämnt, Ofver-Direktören
för Landtmäteriet sjelf föreslagit denna förhöjning för LandtmäteriSekretm
med den skillnad, att han föreslagit att lönen skulle bestämmas
till 1500 R:dr med bibehållande derutöfver af 75 tunnor
spanmål, hvaremot SlatsUtsk. föreslagit i rund summa 1600 R:drs
lön med beräkning af sportlerna till 400 R:dr, Då nu denne Sekret.
befinner sig 1 helt annan ställning än Sekrelme i Bergs- och
Kammar-Collma, åtminstone än Sekretm i Bergs-Colkm, som enligt
hvad nyss uplystes, icke mätte vara serdeles mycket sysselsatt och då
derjemte Landtmäteri-Secretm är Chefens närmaste man inom verket,
så tycker jag att billigheten talar så mycket för den föreslagna
löneförhöjningen till Landtmäteri-Sekretm, alt jag anhåller om bifall
lill StatsUtsk:s förslag i denna del. Då under discussionen har blifvit
yrkadt återremiss på _ Betänk, derföre att ingen löneförhöjning
har blifvit föreslagen för Öfver-Ingeniören, så anhåller jag vördsamt
hos Hr Gr. o. Landtm, att propos. måtte först framställas på StatsUtsk:s
förslag i sin helhet i hvad det röfer löneförhöjning för de
serskilda personer, som äro npräknade i StatsUtsk:s Utlåt., samt alt
sedan frågan om löneförhöjning för Öfver-Ingeniören må blifva föremål
för serskild propos.
Gr. Wrangel: Jag vill, i anledn. af Hr Prytzs genmäle uplysa
alt i 1827 års Landtmäteri-instruktion förekommer en artikel,
kallad det Geographiska karteverket, hvaruti äfven ibland ämnen för
bearbetning omnämnas Länskartor, men att sedermera, på sätt jag
förut nämnt, skyldigheten att utarbeta dessa kartor blifvit öfverflyttad
på Topographiska corpsen. Delta är nu en detalj, hvarifrån
Öfver-Ingeniören blifvit befriad. En annan sådan ligger uti recognoscerings
arbetena, hvilka numera blifvit alldeles inställda. Uti
det anförande, sorn den förste värde talaren upläste, har han dock
velat _ påstå alt Öfver-Ingeniörens göromål blifvit ökade. Han sade
att Öfver-Ingeniören åligger granskning af inkommande sockne-kartor.
Det är sannt; men det arbetet tillhörde _ äfven hans företrädare
och är alldeles icke för den nu varande Öfver-Ingeniören något
nytt åliggande. Således ligger icke deruti någon tillökning. Landtmäteri-instrumenters
justering är en tjensten åtföljande skyldighet,
som visserligen icke var förenad med föregående Öfver-ingeniörs befattning,
emedan Chefen då, med den makt han egde, hade befriat
honom derifrån, men detta utgör icke något nytt åliggande för
sjelfva Öfver-Ingeniörsbefaltningen och kan således icke åberopas såsom
sådant. Jag fortfar i min anhållan om bifall lill Utslcs förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Såsom jag upfattat diseussionen,
så hafva de olika meningarne här endast afsett den föreslagna
lönetillökningen för Landtmäteri-Sekretm och den som blif
-
Den 19 April e. m.
191
vil ifrågasatt för Öfver-Ingeniören. Uti de öfriga punkterna af StatsUtsk:s
hemställan, har jag åtminstone icke hört alt några olika meningar
upsla». Deraf tager jag mig anledn. hemställa, alt Hr Gr.
och Landtm, behagade vid proposmas framställande dela ärendet sålunda,
alt en serskildt propos. framställes på Utsk:s förslag om löneförhöjning
för Landtmäteri-Sekret., en propos. i afseende på yttrandet
om den ifrågasatta löne-tillökningen för (jfveringeniören om
en i fråga om det öfriga af StatsUlsk:s Utlåt., hvarom ingen tvist
har varit, då såsom jag förmodar, vid den förstnämnde punkten
Utsk:s förslag kommer alt bifallas och hvad de öfriga tvenne frågorna
angår, så kommer det alt bero på den öfvervägande åsigt,
som uttalar sig vid svaret på Hr Gr. o. Landtnäs propos.
Hr von Knorring: Jag instämmer med Frih. Palmstjerna.
Min mening var att motsätta mig återremiss i afseende på frågan
om löneförhöjning för Ofver-Ingeniören, hvarföre jag får vördsamt
anhålla att proposm ställes på bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Min mening är icke alt nedsätta
anslaget för denna corps i allmänhet, hvilket jag redan uttryckt då
jag önskade att R. o. Ad. mätte intill nästa Riksdag bifalla hvad
tillstyrkt blifvit. Icke heller har jag velat serskildt yttra mig om
riktigheten af de lönebelopp, som äro förcslagne för den ene eller
andre tjenstemannen, emedan jag icke nog känner beskaffenheten
af deras göromål, men så mycket tror jag mig kunna bedöma, att
det är oriktigt gifva åt Sekretm i Landtmäteri-kont. högre lön än
ett Kammar-Råd f. n. åtnjuter. Jag anser denna punkt icke böra
delas, på sätt åtskillige ledamöter yrkat, utan i sin helhet återremitteras,
derföre att fråga om sportler ingår deruti. R. o. Ad. bör,
efter min tanka, begagna hvarje sig erbjudande tillfälle, att utrota
sportlerna och ersätta dem med ordentliga löneanslag. Om det förhåller
sig så, som Gr. Wrangel yttrat, att sportlerna för Sekretm
bestå i Expeditionslösen, så kan den läggas på kartan, lika väl i
Landtmåterikont. som i Konungens kansli. Det förundrar mig att
Grm, hvilken sjelf, såsom ledamot i Kammar-Colhm, tillstyrkt sportlernas
uphörande derstädes, icke har, eller åtminstone icke uttalar
samma mening nu, då det är fråga om Landtmäterikont.
Frih. Cederström har hedrat mig med benämningen afEmbetsmanna-corpsernes
förkämpe. Men jag beklagar att de icke fått någon
bättre än mig, som icke ens lyckats förekomma att det verk,
hvars chef jag har äran vara, blifvit i fråga om lönereglering åsidosatt.
Lemnande denna bisak derhän får jag till svar å Frih. Cederströms
anmärkn., att det vittnar illa för Embetsmannacorpserna, om de
upgifva sina sportler lill mindre belopp, än dessa verkligen utgöra,
fråga Frihm på andra sidan om Landtm.: hvad är skälet, alt nästan
alla embetsverk, som hafva sportler, såsom t. ex, HofR.-na, vilja
heldre behålla dem, än taga ersättning i bestämd lön. Jag vill att
de skola försvinna, på det alt ingen tjensteman må kunna smyga
sig till inkomster, som icke kunna beräknas. Jag är ock emot statsUtsk:s
sätt att smyga fram både anslag och afslag, hvarföre jag anhåller
alt R. o. Ad. måtte återremittera denna punkt.
192
Den 19 A pril e. m.
Frih. Palmstjerna: I anledn. af Hr von Hartmansdorffs yttrande,
att Hr von Hartmansdorff vill hafva hela punkten återremitterad,
så tager jag mig friheten fästa upmärksamheten derpå, att då
det begäres, att propos. skall framställas serskildt på de serskildta
delarne af en fråga, så kan det icke förvägras. Det beror ju på
Hr von Hartmansdorff att på hvarje serskildt del af frågan yrka återremiss,
i öfverensstämmelse med hans förut afgifne yttrande.
Hr von Knorring: Jag vill icke ifra för sportlernas bibe
hållande
och det är icke derföre jag yrkat bifall till slutmeningen i
Utsk:s förslag, men jag vill åtminstone icke att första steget till
sportlernas borttagande skall göras på den grund, att en reservant
i BondeSt. lösligen framkastat, att sportlerna skulle vara oriktigt
upgifna.
Hr Bildt: Jag vill blott uplysa, i anledn. af Hr von Hart
mansdorffs
yttrande, att eli KammarRåd skulle få mindre lön än
Landtmäteri-Sekretm; att ett KammarRåd har i lön 1,752 R:dr
och 250 R:dr i arvode, eller tillsammans något öfver 2000 R:dr,
linder det att Landtmäteri-Sekretms löneförmåner enl. Ulsk:s förslag
skulle blifva 1000 R:dr i lön och 400 R:dr i sportler.
Då härvid Hr von Hartmansdorff anmärkte, alt dertill borde
läggas sportelbeloppet 400 R:dr, svarade Hr Bildt att likväl summan
blott blefve 2000 R:dr.
Hr Prytz: Då jag icke under discussionen, så vidt jag för
nummit,
har hört att någon har klandrat StatsUtskrs åtgärd att föreslå
förhöjd aflöning för Sekretm i Landlmäterikont., så tror jag
icke att det behöfver blifva föremål för någon serskild propos. Jag
hemställer derföre till Frih. Palmstjerna, som föreslagit att proposma
skulle blifva 3;ne, nemi. en rörande löneförhöjning för Sekrelm,
en för Ofver-Ingeniören och en för de öfriga omnämnde embetsmännen,
huruvida dessa propos:r skulle behöfva blifva mer än 2:ne
nemi. den ena_, huruvida R. o. Ad. anser löneförhöjning böra ifrågakomma
för Ofver-Ingeniören, då jag skulle vilja föreslå den löneförhöjning,
som i Ofver-Direktörs-Embelets lill K. M. ingifna förslag
blifvit föreslagen, nemi. 1500 R:dr b:ko eller lika med hvad sorn är föreslaget
för Landtmäteri-Sekretm, och den 2:dra proposm, skulle innefatta
alla de öfriga i Utlåt, upräknade tjenstemän och slutmeningen, då
jag anhåller om återremiss af Utsk:s yttrande i förra fallet och bifall
till den sednare proposm.
Hr von Hartmansdorff: Det har icke kunnat falla mig in,
alt bestrida någon ledamot rättigheten att få proposma delade. Men
orsaken, hvarföre jag ansåg lämpligt att begära det saken i sin helhet
måtte återförvisas till Utsk. var den, att man derigenom skulle
vinna tid; ty jag förutser att en fråga, om hvilken man stridt så
mycket som rörande denna, lärer väl icke aflöpa utan omröstning.
I afseende på Ilr v. Knorrings framställning, att han vill bifalla Betänk.
, derföre att bonden David Andersson har om sportlerna yttrat
sig felaktigt, får jag anmärka att ett möjligt misstag af någon Riksdagsman
-
Den 19 April e. m.
193
dagsman icke bör föranleda en annan att låta någon vigtig sak förfalla,
eller att gilla en sak, som i sig sjelf är oriktig. Antingen
David Andersson hade gjort sin anmärka, öfver sportlerna, eller ej,
så sknlle jag, vid della tillfälle, hafva påyrkat deras afskaffande.
Ofverlåggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
lii Gr. o. Landlm. yttrade, att då den af Hr von Troil omnämnda
missräkning var ganska påtaglig såväl vid jemförelse med tabellen
som vid hopsummeringen af den i Utlät, uptagne serskildta löneförböjningsstimmorne,
R. o. Ad. torde bifalla att vid proposmes
framställande, bifall till Ulsk:s tillstyrkande förutsattes innefatta rättelse
af del deri med 2,041 R:dr 32 sk., i st. f. 2,708 R:dr 16
sk., uptagna sammanlagda beloppet af de tillstyrkte löneförhöjningarne.
Ropades Ja.
lii Gr. o. Landtm, yttrade sedermera att då särskilda propostr
blifvit hegärde å de 3:ne delar i afseende hvarpå från Utsk:s tillstyrkande
afvikaude meningar blifvit yttrade, en sådan delning i öfverensstämmelse
med 54 § Riksd.Ordn. borde ega rum, och alt
propos.-ne komme att framställas, i den ordning frågorne förekommit.
Propos. lill bifall ä Gtsk:s Utlåt, i fråga om lönetillökning för
Ofver-Ingeniören blef härefter framsläld och besvarad med starka Ja,
blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han
funnit Ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Hr Ribbing, Arvid: De ledamöter, som begärt fördelning
af propostne vet jag icke hvad de skulle förlora pä att medgifva
punktens återremitterande i sin helhet. Jag vågar hemställa lill
dem om de icke skulle vilja afstå ifrån sitt yrkande och låta oss
afgöra hela punkten pä en gäng. Hr von Harlmansdorffs mening i
afseende på sportelsysteraets afskaffande lärer väl vara densamma rörande
alla lönerna uti det ifrågavar:de verket. Jag skulle följaktligen
tro, att ingenting förlorades derpå, om punkten återremitterades
i sin helhet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, i ani. af detta Hr Ribbirigs
yttrande, endast finge erinra, all då votering blifvit begärd,
densamma enl. 53 § Riksd.Ordn , genast borde försiggå, och alt
således icke någon ny propos. kunde framställas innan den fråga
blifvit afgjord, hvarom votering blifvit begärd.
Uplästes till justering och godkändes följande förslag till voler:spropos.
:
Den, som bifaller hvad SlatsUlsk. i 3:dje punkten af dess Utlåt.
J\G 71, yttrat i fråga om lönetillökning för Ofver-Ingeniören
vid Landtmäteriet röstar
den det ej vill röstar
6 H.
Ja,
Nej;
13
vinner Nej, anser R. o. Ad. de raol Ulsk:s yttrande i denna del
Hr Gr, o. Landtnäs sedermera framstälda propos. till bifall ä
besvarades med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande. ,
Hr Gr. o. Landtm, hemställde slutligen om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad Ulsk. för öfrigt uti den nu förevar:de 3:dje punkten
tillstyrkt, samt förklarade efter denna propossns besvarande med
starka Ja jemte några Nej, att han äfven härvid funnit Ja öfvervä- (
gande.
4:de punkten, ang:de ersättning lill förste Landtmätarne
i Kalmar, Kronobergs och Jönköpings län, i följd af f örändrad
beräkning för salpelerhjelpens utgörande derstädes.
Lades till handlingarne.
5:te punkten, ang:de förhöjning af anslaget lill socknekartors
uprättande.
Gr. Wrangel: Jag har begärt ordet egentligen icke för att
yttra mig om den förhöjning som här blifvit föreslagen, hvilken jag 1
tillstyrker, utan för att få tillfälle nämna några ord om frågan i
allmänhet. Man talar nu om socknekartors uprättande och ett socknekarte-vefk.
Uti instructionen för Kongl. General-Landtmäteri-konl.
af .år 1827 kallades det ett geografiskt karte-verk. Att kartor är
ett verksamt bildningsmedel torde ingen bestrida, och att bildningen
är låg uti ett land, der icke fullständiga kartor öfver landets särskildta
delar äro nprättade, är påtagligt. Dessa kartor måste vara
geografiska. De måste vara uprältade icke blott efter planraätningar,
utan med bestämmande af de förhållanden, som jordytans skiljaktighet
visar, eller som äro en följd af jordens sferiska form. Sådane
kartor skulle ifrån General-Landtmäteri-kont:s första anordning,
af detta kontor uprättas. De hafva också blifvit verkställde mera
än man i allmänhet känner och de äldre arbetena i denna väg äro
så mycket mera förtjenst fulla, som Slaten i högst ringa mån bidragit
till deras utförande. På sednare lider har Landtmäteriels verksamhet
blifvit i många delar riktad ål annat håll. Landi mätaren
sysselsältes såsom skiftesman. Han blifver icke allenast, en mätare
af landet utan en fördelare af dess jord. Hans befattning blifver,
ifrån att vara tecknisk vetenskaplig, alltmera ekonomisk och juridisk.
Man måste likväl erkänna att det fotdras olika fallenheter och förmåga
för att sköta båda delarne fullständigt och riktigt. Då nu i
Landtmäteri-corpsen ingår eli stort antal medlemmar, måste man
äfven förutsätta alt hos somliga af dem den ena fallenheten är öfvervägande
och hos andra en annan. Att då uteslutande söka rigta
Den 19 April e. m.
195
deras verksamhet endast åt det juridiskt ekonomiska hållet anser jag
felaktigt. Jag skulle tro ali den verksamhet, sora ligger i uprältandet
af kartor, icke allenast geometriska utan äfven geogratiska,
borde äfven något upöfvas och af Slaten upmuntras. Så har likväl
beklagligen icke skett. K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd
och behof vittnar uti bilagda StatsRådsprot. af den 4 Ocl.
1853, på hvilket lamt och bedröfligt säll arbetena för det geogratiska
karteverke! varit fullföljda. Della är ett förhållande, som på
inlel sätt ligger K. M:s Regering till last, emedan den otvifvelaktigt
lifligt intresserar sig för motsatsen, men hvilken underbar makt det
är, som hindrar all verksamhet i geografisk väg å General-Landt,
mäteri-konlts sida torde jag icke behöfva alt omförmäla. Factum
är emellertid gifvet. All den verksamhet i geografisk väg, som i
Riket finnes är coneentrerad hos Topografiska corpsen och möjligen
äfven Sjökarte-kont. Den verksamhet desse embetsman deruti ådagalägga
är berömvärd och förtjenstfull till alla delar, men den borde
äfven kunna få ega en medtäflare uti en civil verksamhet i samma
riktning och derföre hade del varit önskligi, om, i stället för eli anslag
blott för ett sockne-karteverk, ett sådant blifvit lemnadt för
ett landskaps-karteverk. Jag hade otvifvelaktigt väckt motion derom,
så framt jag icke blifvit afskräckt just genom det förhållande,
som jag funnit under några år hafva gjort sig gällande, nemi.
alt söka utrota all geografisk verksamhet ur Landtmäterikont.,
oaktadt de prof på duglighet i denna väg, som Landtmäteristatens
medlemmar ådagalagt. Jag anhåller att såsom exempel
derpå få anföra förste Landtmätaren Widmarks karta öfver Helsingland,
som nyligen med ett obetydligt anslag af Statsmedlen
blifvit utgifven och som är så uplysande att man blott genom
dess åskådning vinner vida mera kännedom om landet, än man
genom läsning af ett arbete derom möjligen skulle kunna inhemta.
Genom det sätt hvarpå kartan är konstruerad bar man nemi. der
all odlad jord färglagd och ser huru sträckningen af vattendragen
åtföljas af odlingen samt huru de derifrån mera aflägsna delarne äro
i ett full och ödsligt skick. Del gifves också förhållanden, som föranleda
dertill att Landtmäteri-Slatens medlemmar kunde till det allmännas
fördel egna sig åt geografiska karte-arbeten; ty på en karta,
äfven geografisk och i huru stor skala sora helst affattad, kunna
icke inrymmas alla föremål. Derföre är det af vigt att geografiska
kartor blifva uprättade ur olika synpunkter och för olika intressen.
De af Topografiska corpsen uprättade kartor hänföra sig egentligen
till de olika höjdskilnaderne på jordytan för att utmärka deras inbördes
förhållanden. De geografiska kartor, som skulle uprättas af
Landtmäteri-siatens medlemmar skulle hafva till sitt förnämsta föremål
alt visa graden af jordens upodling och dess beskaffenhet af
åker, äng, skog o. s. v. Alt dessa kartor således skulle vara af
högsta värde och att en verksamhet derutinnan borde upmuntras,
derom torde jag icke behöfva vara mera vidlyftig; men då nu förhållandet
är, att man icke kan förvänta något sådant, så mäste
Landtmäleri-Staten inskränka sig till det ringare arbete, som i fråga
13*
196
Den 19 April e. m.
om socknekarlor kan åstadkommas och för hvars verksamma bedrifvande
jag äfven tillstyrker att detta anslag måtte beviljas.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i förevande punkt tillstyrkt.
6:te punkten, ang:de uteslutande från RiksSlaten af ett \
odisponeradt belopp af 40 R:dr 40 s/c. till respenningar ät '
4:ste Landtmätaren i Kronobergs lån; och 7:de punkten. ang:de
uteslutande frun IliksStaten af Sene odisponerade lönebelopp,
nemi. 10 R:dr för en vaktmastare vid Arsenalen och 4 R:dr
för en vaktbetjent vid SloltsRätlen.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställ.
Pröfningen af de återstående punkterne i förevar:de Utlåt, upskjöts
till nästa plenum och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. in.
In fidem protocolli, ^
Albert Munck.
Thorsdagen den 20 April 1854.
Plenum kl. ö e. m.
Justerades pleniprol. f. d. 22 sisth Mars f. m.
Med tillkännagifvande, alt Hr Björnstjerna, Joli. Magnus,
såsom ledamot af StatsUtsk., begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet
från d. 23 dennes, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer
att utse en ledamot i nämnde Utsk. under den Hr Björnstjerna beviljade
ledighetstid.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. . 71, ang:de re
gleringen
af utgifterne under RiksStatens Sjette Hufvudtitel.
Härvid förekom först
8:de punkten, ang:de vidtagne åtgärder i afseenda pä regleringen
af Lands/läJdenes lönevilkor.
R. o. Ad. fann ,denna punkt ej erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
9:de punkten, an g: de anslag lill Landstaternes lönereglering.
Den 20 April.
197
1 :sla Mora., rörande K. M:s i ämnet aflålne Nåd. Propos.
L Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det är med tillfredsstäl
'
leise jag erfarit, att StatsUlsk. tillstyrkt R. St. alt bevilja den summa
som i och för reglering af landtstats-tjenstemännens löner af K. M.
blifvit begärd, samt att ställa de beviljade medlen till K. M:s disposition,
för att användas såsom K. M. funne lämpligast; hvilket sätt alt
anslå medel i della fall är det aldra tjenligasle, när man sålunda blifver
i tillfälle alt vid lönernas bestämmande göra afseende på de serskildta
omständigheter, hvilka i olika delar af Riket förefinnas. Men
det vilkor, sorn StalsUtsk vid medlens beviljande fästat, är af sådan
beskaffenhet, all jag nödgas anhålla om ålerremiss ä denna punkt
af Utlåt. Detta vilkor består deruti, att de indelningar, hvaraf
ifrägavartrie tjenstemän f. n. äro i åtnjutande, skulle indragas lill
Statsverket och ersättas genom en gång för alla bestämda penningeartslag,
en grundsats, som icke i öfrigt blifvit af Konung och Ständer
antagen, utan tverlom står i strid med det beslut, de båda Statsmakterna
vid sisth Riksdag gemensamt fattade, af det för R. o. Ad.
nogsamt bekanta innehåll, all de löntagare, hvilka voro i åtnjutande
af indeldla räntor och kronotionde, skulle upbära dem efter iOärs
medcl-markegångs-pris. Något skäl 'hvarföre detta beslut skulle i
afseende å landtstatens indelningar frånträda», har icke blifvit af
StatsUlsk. anfördt, och den ersättning för mistad forsel-lön, som Utsk.
föreslagit, är så obetydlig, att den ej kan tagas i betraktande.
Det äger visserligen sin riktighet, att de tjenstemän, hvilka f.
n. hafva indeldla löner, enl. all förmodan icke skulle vara så särdeles
missbelåtna med den ifrågasatta förändringen, enär de sistförflutne
årens markegångspriser i allmänhet varit höga, men om man
frånser denna tillfälliga omständighet och deremot betraktar förhållandena
sådana de under en längre tidrymd kunna utveckla sig,
torde man finna, att förändringen skulle medföra betydliga olägenheter
och föranleda till ständigt återkommande förslag lill löneförbättringar,
hvaremot, om lönerna få utgå efter förut bestämda grunder,
dylika frågor torde högst sällan återkomma. Jag anhåller således
vördsamt, att R. o. Ad. behagade återremittera denna punkt
till StatsUlsk., med anmodan all afgifva ett annat tillstyrkande, hvilket,
i min lanke, borde ungefärligen innehålla alt R. St. utan alt
ingå i bedömande af den upgjorda löneregleringen, lill förbättrande af
landtstats-tjenstemännens lönevilkor anslå 77,000 R:dr btko årligen,
att för sagde ändamål af K. M. på lämpligaste sätt användas: Skulle
något vilkor härvid anses böra fästas, borde det bestå deruti, att de
tjenstemän, som af det beviljade anslaget erhölle löneförbättring,
skulle vara förpligtade, att genast vid den högre lönens tillträdande
frånsäga sig rättigheten att upsäga deras indeldta räntor lill leverering
in natura, hvilket vilkor skulle vara nyttigt derföre att det påskyndade
verkställigheten af K. M:s och R. Sits vid sista Riksdag
fattade, förut omförmäldte beslut.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anser StatsUtsk. hafva för
farit
rätt, som icke inlåtit sig i något bedömande af den upgjorda
löneregleringen för landtstats-tjenstemännen, i hvad detaljerne be
-
198
Den 20 April.
träffar så mycket heldre, sorn, då någon egentlig lönereglering för
närande tjenslemannaklass icke blifvit af K. M. definitivt beslutad,
någon sådan icke heller kan blifva föremål för R. St:s slutliga pröf-^H
ning. Deremot synes mig Utsk. hafva bordt ingå i bedömande af flfl
de hnfvudgrunder, från hvilka K. M. tillkännagifvit Sig vilja utgå vid ■
rfegleringens slutliga fastställande. Utaf det StatsRädsprot. för den I
9 November sisll. år, sorn åtföljt K. M:s Nåd. Propos. om Stats- ■
verkets tillstånd oell behof, finner man, all en af dessa hufvud- fl
grunder består deruti ”ali de boställen och den boställsjord, Slaten fl
tillhörig, som Lands-kamererare. Lands-sekreterare, Landträntmästare I
och vaktbetjent^ innehafva, skall indragas, så fort sådant lagligen ske fl
kan, emot ersättning efter angifvet upskattningsvärde. Men när fl
man granskar förhållandet med dessa upskattningsvärden, så belin nes, fl
att de i allmänhet äro ganska låga, hvaraf följer att, förbemält» fl
klass af tjenstemän, om de mäste afträda sina boställen emot er- I
sättning i kontant efter upskattningsvärdet, derigenom skulle blifva i fl
väsendtlig måtto lidande, enär lönerne pä detta sätt, åtminstone i fl
de fleste fall kom me ali understiga hvad K. M. ansett böra utgöra fl
minsta lönen för hvarje tjensteman. A detta förhållande hade lltsk. (
bordt, för ali deri bereda rättelse, fästa upmärksamhet, sä mycket
heldre, som vid läsningen af StatsRädsprot., man tydligen ser, att
det varit hvarken StatsRådets mening att tillstyrka, eller K M:s
Nådiga afsigt att besluta någon den ringaste förminskning af lönernas
nu varande belopp äfven om detta skulle för någon eller några
bland dem öfverstiga minimum, utan tvärtom alt låta tjeustemännen
behålla hvad de nu innehade, samt bereda lönetillökning åt dera sora
deraf voro i behof, så att icke somliga tjenstemän skulle genom indragning
af deras boställen, få anledn. alt beklaga sig öfver löneför- i
sämring, under det att en verklig löneförbättring skulle komma de
andra tjenslemännen till godo.
Man kan invända ali de tjenstemän, sora sålunda korame att
förlora, derföre hafva sig sjelfva att tacka, enär det varit de sjelfve,
som föranstaltat om upskattningen af sina boställens afkastning och
dervid låtit åsätta dem så lågt värde som skett. Men jag ber att i
anledn. häraf få erinra, det de tjenstemän, som vållat den låga upskattningen,
icke kunde under sin tjenstetid, skiljas från sina boställen,
dem de på grund af fullmakt, innehade, så att det för
dessa tjenstemän var alldeles likgiltigt, lill hvad belopp afkaslningen
upskaltades: hvaremot följden af deras oriktiga förfarande drabbar
efterlrädarne eller just deni, som i saken icke hafva någon del.
Jag känner visserligen icke förhållandet med alla de landlstalslöner,
från hvilka boställena äro i fråga att indragas; men för en
af dem, nemi. Lands-kamererare-lönen i Nyköpings län, är del mig
med visshet bekant, att genom boställets indragning i utbyte mot kontant
ersättning efter del å bostället angifna upskattningsvärde, skulle tillskynda
nuvarrde Lands-kameretaren, hvilken fått tjenslen under vilkor
att underkasta sig den lönereglering, som K. M. o. R. St.
kunde finna för godt att bestämma, en minskning i sina nuvarrde
löneinkomster af ungefär 500 Rrdr brko, utan alt han för denna
förlust kan påräkna den ringaste ersättning. Om nu R. St. med
Den 20 April.
199
lystnad ginge förbi ett af K. M. faltadt beslut, som för en del landt
stats-tjenstemän
medför så menliga följder, och hvilket beslut, enl.
min öfvertygelse härrört ensamt från bristande kännedom om verkliga
förhållandet, så skulle måhända K. M. anse sig förhindrad att
i saken vidtaga någon rättelse, hvaremot jag är öfvertygad alt en
sällan rättelse icke skall uteblifva, i händelse R. St. på nödvändigheten
och rättvisan deraf, fästa K. M:s Nåd. upmärksarahet. Jag
anhåller således att punkten måtte blifva till StatsUtsk. återremitterad,
samt att Olsk. vid frågans förnyade pröfning täcktes taga hvad
jag nu anmärkt i öfvervägande samt deröfver uttala sitt omdöme, så
att R. St. må komma i tillfälle att i deras blifvande beslut vidröra
förhållandet och dymedelst bringa detsamma till K. M:s höga kännedom.
Beträffande åter det vilkor, som enl. StalsUtsk:s förslag skulle
fästas vid beviljandet af de äskade medlen, så instämmer jag till
y alla delar i hvad Frih. Palmstjerna redan derom yttrat. När man
läser Statsråds-protrt, hvilket af K. M. i Dess Propos. blifvit åberopadt,
så finnér man, huruledes K. M. förklarat Sig icke vilja för
närvande besluta ronde t jenstemänneus förpligtande att taga lösen för
de indelta räntorna efter 10 års medel-markegångspris, alldenstund frågan
om sättet, huru denna medelberäkning skulle ske, ännu vore
oafgjord och landtstatstjenstemännens skyldighet alt afstå indelningarne
emot bestämda penningeanslag vore af nämnde frågas utgång
beroende.
Inom de lägre tjenstegraderna af landtstaten, förefinnas också,
såsom jag tror, åtskilliga förhållanden, hvilka torde förtjena npmärksamhet.
Om jag icke misstager mig, är upskattningen af åtskillige
desse tjenstemäns boställen i hög grad olika, så att den ena tjenstemannen
låtit upskatla sitt boställe ganska lågt, under det att en
annan varit nog oförsigtig att låta upskattningen blifva så hög, att,
enl. den tariff K. M. fastställt för minimum af hvarje län, åtskilliga
tjenstemän, i st. f. att bibehållas vid förut innehafde löneförmåner,
måste derutaf afstå ett icke obetydligt belopp. Dessa förhållanden
kunna naturligtvis icke blifva föremål hvarken för Stalsötskis eller Ständernas
bedömande, men om R. St. uttalade den åsigt, att alla de landtstatens
tjenstemän, hvilkas löner öfverstiga den minimitariff, K. M. i Nåder
bestämt, skulle vara berättigade att dessa löner oförändrade bibehålla,
så torde ett sådant R. Sirs förklarande hafva en välgörande inflytelse
på sjelfva löneregleringen, emedan vederbörande,som skola uprätta
förslag till de närmare bestämmelserna i afseende å denna reglering,
säkerligen deraf skulle hämta anledn. till sådana underd. framställningar,
hvarigenom K. M. sattes i tillfälle alt i denna vigtiga fråga
definitivt besluta på ett sätt, som skulle aflägsna alla klagomål deröfver,
alt löneregleringen, vid hvars upgörande K. M. varit ledd af
en landsfaderlig välvilja och omtänksamhet för tjenstemänneus bästa,
fått för åtskilliga af dem en ofördelaktig utgång.
Gr. Mörner, Carl: Det är med den största tacksamhet sorn
landtstalens tjenstemän i Riket erkänna den Nåd. välvilja, som K.
M. för dem ådagalagt genom det förslag lill ny lönereglering för
200
Den 20 April.
denna i så många hänseenden vanlottade tjensteraanna-corps, hvilket
vid denna Riksdag blifvit lill R. St. öfverlemnadt. Det hållänge
varit både kändt och erkändt, att en sådan reglering vore af
behofvet i högsta grad påkallad. De omständigheter, sorn tala för
så väl denna lönereglering som ock för en ålerremiss af StatsUtsk:»
deröfver afgifna yttrande, hafva redan lill en del blifvit af Frih.
Palmstjerna och Hr Printzensköld framlagda. Jag finner likväl, att
StatsUtsk. vid detta tillfälle handlat ganska klokt och välbetänkt
deruti, att Utsk. inskränkt sig att tillstyrka R. St. alt till K. M:s
dispos. ställa den begärda summan af 77,000 R:dr b:ko för att,
med iakttagande af nödiga jemkningar i dessa löneförhållanden göra
den fördelning, som K. .Vi. funne tjenligast. Jag tror icke alt StatsUtsk.
bordt ingå i någon närmare pröfning af grunderne för be
stämmandet
af den ena eller den andra tjenstemannens lönevilkor
K. M. har i Sin Nåd. Propos. i möjligaste måtto sökt ådagalägga
hvad dess tjenstemän i löneförbättring böra tillgodonjuta, men jag
får bekänna, att jag, lika med Hr Printzensköld, anser, att eli och
annat misstag dervid blifvit begånget och alt således en jemkning
i mångå hänseenden är nödig. Det är ganska riktigt anmärkt, alt
många tjenstemän möjligen kunde genom löneregleringen erhålla
mindre lön, än de för närvartde åtnjuta, isynnerhet de tjenstemän,
som innehafva sådane boställen, hvilka äro så högt taxerade att de
tillförbindas återbetala något af hvad de hittils i lön npburit, för
hvilka således löneförbättringen derigenom" kunde blifva en löneförsämring.
StatsUtsk. har följaktligen förfarit ganska försigtigt, då
Utsk. tillstyrker R. St. att ej ingå i något bedömande af löneregleringen,
hvarigenom K. M. har Sig öppet lemnadt att vid fördelningen
af de beviljade medlen tillse, att hvar och en af landtstatstjensteraännen
icke blott bibehålies vid de löneförmåner, han redan
åtnjuter, utan äfven erhåller den tillökning deri, hans tjenstebefattning
anses erfordra. Jag önskar dock och hoppas, alt Ii. o. Ad.
måtte återremittera frågan lill StatsUtsk., så att det resultat, som Frih.
Palmstjerna afsett, måtte åstadkommas, nemi. att de vilkor, hvarunder
Utsk. föreslagit summans beviljande, uleslutes.
Hr von Hartmansdorff, Aug.‘: Dels i de reservationer,
hvilka åtfölja Betänk., och dels i de anföranden, som här blifvit afgifna,
äro de hufvudsakligaste anmärkn:r mot StatsUlskrs förslag i
denna punkt uptagne, hvarföre jag kan fatta mig gahska kort.
Jag anser olämpligt, att indelningarne indragas, emedan lönerna
derigenom blifva mindre tillräckliga än förut. Det är af erfarenheten
ådagalagdl, att under det penningens värde förminskas,
bibehåller sig varornas, särdeles deras, hvilka utgöra födo-ämnen.
Penningens fallande i pris är för den närmaste framtiden så mycket
mera att förutse, som en ovanlig tillgång på ädla metaller under
de sednare åren yppats. Häraf följer enl. sakens natur, att penningens
värde förringas. Det är således oförsigtigt att till penningar
förvandla de indelta räntor, som laudlstatens tjenstemän hafva
sig anslagne. Ett sådant förfarande vore ock stridande mot det förhållande,
som äger rum i afseende å de ecklesiastika och militära
Den 20 April.
201
löne-slaterna, hvilkas indelningar, äfvensom boställen äro bibehållna.
Att indraga äfven de sednare, hvilket tyckes vara meningen,
ehuru den icke är i Betänk, bestämdt uttalad, skulle vara särdeles
menligt för ifrågavande tjenstemän, hvilka mäste uppehålla
sig hvar och en inom det område, som för haus tjenslemanna-verksauihet
är anvisad. I st. f. att indraga boställena, borde man, enl.
min tanke, inköpa sådana, der de saknas, såsom för Kronofogdar,
Häradsskrifvare och Länsmän. Afl gifva en Länsman 100 R:dr i
ersättning för bostället är alldeles för Hiet. Jag befarar i allt fall,
att lönerna för Länsmännen äro för knappt tilltagna. Huru skall en
tjensteman, som behöfver hålla häst, kunna löda sig och sin familj
samt tillika bestrida utgiften för hästens underhåll med en sä
ringa lön, som här är föreslagen? Att icke gifva honora tillräcklig
lön, kan icke annat än blifva menligt för den ort, der han
skall utöfva sin befattning. Jag torde icke behöfva närmare utveckla
skälen härför. En omständighet ber jag likväl att få vidröra. Till
följd af Länsmännens otillräckliga löner, händer det i vissa landskap,
att de till en del hafva sitt uppehälle af sammanskott från ortens
innebyggare. Hvad alfvar i tillsyn kan man vänta af en tjensteman,
sorn på sådant sätt är underhållen af den menighet, öfver
hvilken han skall vaka?
Såsom en brist i förslaget vill jag anmärka, att man icke
gjort någon beräkning öfver de sportler, som tillfalla landtstatens
tjenstemän. I de folkrika länen, såsom Östergöthlands, Malmöhus
och Elfsborgs, hafva Lands-sekretme ofelbart större inkomster än
Landshöfduie. De förres löner äro, efter afdrag af betalningen till
deras biträden, så stora, att de kunna vara belåtna med mindre.
Del är icke gifvet, att nitet i tjensten ökas i samma mån som lönen,
när den sednare är allt för stor. En sådan större inkomst
kan snarare leda till maklighet och vällefnad. Deremot finnas andra
Län, der Lands-sekretme icke äro tillräckligt aflönade, hvaribland
jag serskildt kan nämna Kronobergs, ty om de underrättelser,
som blifvit mig lemnade, äro riktiga, har en Lands-sekret.
derstädes nyligen lemna! tjensten, det före att den dermed åtföljande
lönen var alltför knapp. Alt bestämma tjenstemännens löner,
utan ali dervid taga sportlerna i beräkning, sknlle således föranleda
dertill, att den ene linge för mycket och den andre för litet. Följaktligen
bör man se till, alt den gemensamma tillgången kommer
Staten lill godo, hvarefter han aflönar en hvar af sina tjenstemän
efter behof och förtjenst. Nu inträffar dessutom det besynnerliga
och, om jag så får säga, sjelfslridiga förhållandet, att ju sämre ett
län befinner sig,' desto bättre mår dess Lands-sekreterare, d. s. v.
ju mera skulder och lagsökningar inom länet förekomma, desto större
inkomster får Lands-sekret:n, hvaremot dennes lön aftager i samma
mån som välståndet i länet tilltager. Således står denne tjenstemans
fördel i strid med länets.
Att i det outredda skick, hvaruti målet för närvande sig befinner,
bevilja anslaget såsom ständigt, kan jag för min del icke
tillstyrka. Jag tror derföre att H. o. Ad. hurde återremittera denna
punkt, på det att R. St:rs beslut måtte blifva att till Konungens
202
Den 20 April.
förfogande ställa elei äskade anslaget, men endast till nästföljande
Riksdag, på det all en fullständig utredning af frågan måtte under
tiden kunna ske och Ständerna undfå ett fullständigt förslag, för
att, så vidt på dem ankommer, pröfvas och fastställas.
Hr Bergenstråle, Claes: Lika med en föreg:de talare, .
är äfven jag öfvertygad alt Länsstaterne hysa uuderd. tacksamhet och
erkänsla för K. Maj:ts Nåd. syfte med regleringen af deras löner.
Flere talare hafva gjort anmärkn:r vid StatsUlsk:s Betänk ; jag <
skulle anse mig illa motsvara min pligt som Chef för eu af de ,
ifrågavande tjenstemanna-corpser, om jag icke öppet uttalade mina
åsigter i detta ämne.
Genom de vilkor som StatsUtsk. fästat vid beviljandet af den
stimma H. M. i Nåder begärt, förvandlas löne-förbättringeu till en löne- ,
försämring, som för dessa corpser, icke kan vara annat än nedslående,
då redan för 31 år sedan, en förbättring, så väl af K. M.
som af R. St. var erkänd, och efter hvilken tid både göromål och
lefnadsbehofver så betydligen förökats.
Att sätta embets- och tjenstemän på svältstat, är alltid för
tjensternes bestridande menligt och skadligt, och isynnerhet farligt
dä det träffar upbördsmän.
Jag vill förbigå alla andra och endast inskränka mig till att
exempelvis nämna Krono-fogdarne; de äga en upbörd af 50 å
80,000 Rulr; i kassan måste de hafva penningar till bestridande
af förekommande behofver; sorn ett minimum skulle de erhålla
1,200 R:dr; deri inberäknadt expenser, resepenningar, skrifvarebiträden,
provisioner m. m.; då man ifrån dessa 1,200 R:dr afdrager:
kostnaden för ett par hästar, som han icke kan undvara, äfvensom
lön, mat, husrum och uppassning för en fogde-tjenare, eller
skrifvare-bilräde, skrifmaterialier, eget underhåll under de många
tjensleresorna m. m., så återstår ej mer än högst 6 ä 700 R:dr
för hans uppehälle med familj.
Vi känna alla, mine Hrr, huru lefnadsbehofven årligen förökas
och fördyras; och jag hemställer till Eder, om dessa 6 å
700 R:dr motsvara lefnadsbehofven för en person som har en så
ansvarsfull befattning, och det anseende och inflytande han bör ega
inom sin verkningskrets! lyckligtvis hafva dessa personers heder
och moralité, med högst få undantag, hitintills gjort att de bestått
profvet; men tider kunna komma, då trängande lefnadsbehofver
framkalla icke så berömvärda resnltater.
Jag vill icke ingå uti några vidare detaljer, isynnerhet, som
ingen hufvudsaklig förändring för det närvande lärer vara att hoppas
: men som K. M:s Nåd. Pi opos., genom de vilkor, som Utsk.
för beviljandet dervid fästat, är förvandlad till en löneförsämring,
och som dessutom, förmodligen af de många och stora anslag som
i denna tidpunkt äro af nöden, för det närvar:de ansett sig förhindrad
att framlägga annat än en provisionel! lönings-stat, får jag
anhålla om ålerremiss af Betänk., och att Utsk. måtte tillstyrka R.
St., alt till K. M:s Nåd. dispos. och utan några vilkor öfverlemna
de af K. M. årligen äskade 77,000 R:dr, med underd. begäran att
Den 20 April.
203
K. M. för kommande Sländer, i Nåder måtte upgifva hvad som
ytterligare kan erfordras för en lönereglering, som motsvarar de
verkliga behofven för Landtstaterna.
Hr Printzensköld: Hr von Hartmansdorff har föreslagit, att
den af K. M. äskade summan, 77,000 R:dr b:ko icke skulle beviljas
för längre tid än lill näslk. Riksdag. När man läser Hr von
Troils reservation och deraf inhämtar, hvad äfven förut varit mig
bekant, att Kongl. Kammar-Colhm och Stats-kont. redan år- 1828
upgjorl ett förslag till löne-reglering för landt-statspersonalen, som
erfordrade ett tillskott af omkring 247,000 R:dr; när man vidare
inhämtar, att denna summa af K. M. uti Sin till 1828—30 års
Ständer aflåtne Nåd. Propos. nedsattes till ungefär 153,000 R:dr,
hvaraf endast 6,000 till partiela löneförbättringar beviljades, samt
att vid 1840 års Riksdag, då blott 120,000 R:dr äskades, äfven
denna summa afslogs, med undanlag af 40.000 R:dr, som lill löneförbättring
åt Länsmännen anslogs, vill det synas mig såsom voro
de nu begärda 77,000 R.dr så af nödvändigheten påkallade, att
någon fråga om förminskning i detta anslag aldrig kan upstå,
hvarföre jag för min del tror, att R. St. utan all tvekan böra ställa
denna summa lill K. M:s förfogande såsom ett beständigt anslag,
hvilket ingalunda hindrar R. St. att vid en blifvande Riksdag besluta
öfver det förslag till lönereglering, som då är alt förvänta.
Jag yrkar således, att StatsUtsk:s förslag i denna punkt, för sä vidt
det innehåller, att anslaget, utan att R. St. ingå i bedömande af
den upgjorda löneregleringen, af dem beviljas, måtte vinna R. o.
Ad:s bifall.
Frih. Palmstjerna: Att göra del förbehåll vid ifrågavar:de
anslags beviljande, det K. M. skulle vid nästa Riksdag till R. St.
öfverlemna ett förslag till stat för ifrågavar:de tjenstemän i allmänhet,
anser jag för min del icke lämpligt, enär detta förslag, enligt
all sannolikhet, skulle mötas af så många invändningar från ledamöterna
i de serskildta Slånden, att man icke skulle kunna förutse
något slut på den ifrågakomne löneregleringen. Otvifvelaktig! skulle
så olika åsigter ronde den ena eller den andra tjenslemannens behof
af lönelillökning yppas, att man svårligen kunde komma till
något resultat i saken, isynnerhet som R. St. ej kunna äga den
serskilda kännedom om alla de vid denna lönereglering förekommande
omständigheter, som erfordras, för att regleringen skall blifva
med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Förhållanderne i
delta hänseende åro nemi. myckel olika, ej allenast de serskildta
lönen emellan, utan äfven icke så sällan inom ett och samma län,
der t. ex. den ena Häradsskrifvaren kan hafva mycket större utgif
ter
för skrifvare-bilräde och strängare tjenstgöring än den andra
o. s v. Vid sådant förhållande befarar jag, att den lönereglering,
som af R. St. skulle bestämmas, blefve så olämplig, alt den nä
stan
vore sämre än ingen.
Jag har ansett mig böra fästa R. o. Ad:s upmärksamhet å berörde
omständigheter, i anledn. af en föreg:de talares förslag, alt
anslaget, endast ad interim och intilldess R. St. blefvo i tillfälle
204
Den 20 April.
att pröfva elen definitiva löneregleringen, skulle beviljas, i hvilken
syftning denne talare begärt återremiss. Jag deremot får, af förut
anförde skäl på det högsta afstyrka Statsötsk. att föreslå R. St. ett
sådant sätt att gå till väga, samt anhåller att Ulsk. mätte vidblifva
sitt redan afgifna, ganska rikliga tillstyrkande, att R. St., utan att
inlåta sig i pröfning af den upgjorda löneregleringen, till K. M:s
disposition ställa det äskade anslaget, hvarigenom, i fall det sedermera
skulle befinnas, att någon klass af landtslatens tjenstemän icke fått
så tillräcklig löneinkomst, som erfordrades, del stöde K. M. öppet
att derom till R. St. göra hemställan.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då jag i den reservation, som
åtföljer Utlåt., uttalat min åsigt i denna fråga, hade jag så mycket
mindre behöft begära ordet, som alla de talare, hvilka här upträdt,
yrkat, i öfverensstämmelse med min mening, återremiss af denna
punkt. Men jag har egentligen begärt ordet för att motsätta mig det
förslag, som Hr von Hartmansdorff framställt, nemi. att StatsUtsk.
skulle föreslå R. St. alt endast lill nästa Riksdag bevilja det af
K. M. äskade anslag till förbättrande af landt-stais-tjenstemännens
lönevilkor, med anhållan tillika att K. M. då ville inkomma med
en ny lönereglering för desse tjenstemän- Skulle anslaget beviljas endast
till nästk. Riksdag, så kan det blifva ganska osäkert, hurudan
frågans slutliga utgång då blefve, och jag anser således att hvad
som nu beviljas, bör beviljas icke blott för nästa statsregleringsperiod
utan för all framtid. Då summan ingalunda kan anses vara
för högt tilltagen, borde den ulan tvekan och förbehåll medgifvas
af hvar och en, sorn känner de vigtiga, ansvarsfulla göromål, sorn
åligga ifrågavartde (jenstemannaklass, och det särdeles beklagliga
sätt, hvarpå en stör del af densamma är aflönad.
Medan jag har ordet, torde det tillåtas mig att fästa upmärksamheten
pä ett och annat misstag, som under discussionens fortgång
blifvit begånget. Det har blifvit yttradt, att boställenas upskattning
ej kunde läggas till grund vid regleringen af boslällsinnehafvarnes
löner, emedan desamma blifvit af innehafvarne upskattade
än för högt och än för lågt. Jag ber att i anledn. häraf få
uplysa, att under loppet af sist), år en ny upskattning af de lägre
landt-slats-tjenstemännens boställen blifvit inom hvarje län vidtagen
af särskildt dertill utsedde personer. Det är visserligen möjligt, att
något misstag i ett eller annat hänseende kunnat härvid sig insmyga,
men de föreskrifter, som vid dessa förrättningar tjenade till
rättesnöre, öfvertyga mig, att denna uDskattning i allmänhet varit
ganska rättvis och att boställenas afkastning i allmänhet uptagits till
ett med verkliga förhållandet sammanstämmande belopp.
Här har dessutom af Hr von Hartmansdorff blifvit föreslaget,
att en beräkning af de landt-stats-tjenstemännen tillfallande sportler
skulle göras och att lönebeloppen derefter skulle jemkas. Ett
sådant nivelleringssystem vore, enl. min åsigt, lika omöjligt att
verkställa, som det vore olämpligt och obilligt, enär den, som har
3 eller 4 gånger så mycket alt göra som en annan, äfven bör vara
berättigad att upbära mera sportler än denne sednare. Jag tror, att
Den 20 April.
205
sporllerne äro ganska tjenliga för att sätta tjenstemännens inkomster
i ett till göromålens mängd afpassadt förhållande, hvarjemte
man ej får förbise, att inkomsten af dessa sportler ofta användes
till aflönande af biträden, hvilka en annan tjensteman med mindre
göromål ej behöfver anlita. Jag anser derföre sportelsystemet vara
ganska lämpligt och ogillar för min del förslaget att låta alla sportler
ingå till Statsverket och gifva alla tjenstemännen lika löner
utan afseende å tjensteruas mer eller mindre ansträngande beskaffenhet,
hvaraf löljden möjligen kunde blifva den, att man icke
finge duglige tjenstemän till de befattningar, hvarmed ett öfverhopande
arbete var förenadt.
Hvad sjelfva StatsUtsIcs förslag beträffar, har jag redan i min
reservation uttalat min mening derom. Jag anser att Frih. Palmstjerna»
förslag bör af Utsk. antagas, men jag anser mig derjemte
böra tillkännagifva, att en stor del af Ulsk:s medlemmar visat en
särdeles obenägenhet alt låta lanck-stalens tjenstemän bibehålla deras
indelningar.
Jag tror mig äfven veta, hvarifrån denna obenägenhet härleder
sig. Man befarar nemi. att vid maikegångssättningen som försiggår
distrikt vis under Kronofogdarnes tillsyn, dessa tjenstemän, i
fall de sjelfva vore innehafvare af indelta räntor, icke skulle handlägga
frågan med sådan opartiskhet, som derest de hade kontanta
löner. För min del anser jag denna farhåga vara aldeles öfverflödig
och ogrundad, men det utgör likväl ett skäl för indelningarnes
indragande, som ofta anföres. Skulle inom SlalsUtsk. den mening
göra sig gällande, att indelningarne borde emot bestämda penningeanslag
utbytas, så anser jag för min del ali den af K. M. äskade
summan borde förhöjas till minst 100,000 R:dr b:ko, för att
lemna ersättning åt löntagarne för den förlust de genom indelningarnes
indragande finge vidkännas. Det är ett factum, som icke
kail bestridas, att vid många mai kegängssätlningar priset å varorne
bestämmes vida lägre än deras verkliga värde. Jag känner län,
der della förhållande ägt runi i så hög grad, alt en tunna spannmål
gällt 2 R:dr b:ko mera än det pris, som derå blifvit i marke
gångslaxan
utsatt. Hvar och en torde häraf lätteligen finna, hvilka
förluster indelningshafvarne skulle lida, om deras räntor indroges
och ersattes med penninge-anslag, bestämda efter de 10 sistförflutne
årens medelmarkegångspris. Om således de indelta räntornas indragning
beslules, så är det R. St:rs o vil korliga pligt att tillse, att
den ersättning, sorn löntagarne tillerkännes, blifver så stor, att någon
orättvisa dem ej tillfogas, enär eli motsatt förfarande skulle
gifva anledn. lill ett rättmätigt missnöje.
På grund häraf hemställer jag, alt, så vidt Frih. Palmstjerna»
förslag, hvilket jag i första rummet biträder, ej blifver af StalsUtsk.
antaget, Disk. måtte tillstyrka R. St. att för ifrågavande ändamål
till K. M:s förfogande ställa en summa af minst 100,000 R:dr b:ko.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag anhåller att få förena mig med
dem, som yrka återremiss af denna punkt, emedan StalsUtsk. vid
anslagets beviljande fästat eli vilkor, som svårligen kan af K. M.
206
Den 20 April.
antagas, hvarigenom det skulle kunna hända alt landlstalens tjenstemän
fortfarande blefvo i mistning af den för dem så väl behöflig»
löneförbättringen.
En af husets ledamöter har förebrått StatsUtsk. all det icke
ingått i pröfning af de hufvudgmnder, som K. M. i afseende å den
ifrågavande löneregleringen framställt. Jag deremot tror, alt Ulsk.
derutinnan rätteligen förfarit, af det skäl, att K.. M. förklara! löneregleringen
endast vara provisionell och i behof af ytterligare jemkningar.
Skulle nu Utsk. förelagil sig 'atl pröfva regleringens lmfvudgrunder,
bade det ovilkorligen jemväl fått lof att ingå i pröfning
af regleringens alla detaljer. Jag hemställer, huruvida del är
möjligt att fordra, det StatsUtsk. skall äga den kännedom af förhållanderne
i Rikets alla olika delar, som erfordras för att kunna
bedöma riktigheten af alla en sådan lönereglerings detalj-besiämmelser.
Della är en kännedom, som endast och allenast kan al
K. M. genom dess Beflnde inhämtas. Jag tror derföre, alt StatsUtsk.
gjort rätt uti att ställa den äskade summan lill K. M:s dispos.
och öfverlemna åt K. M. alt sedermera fördela densamma på sätt
efter inhämtade uplysningar kan lämpligast befinnas. Sä hafva äfven
föregide Ständer förfarit. Skulle något vilkor vid anslaget fästas,
så är det af Frih. Palmstjerna föreslagna otvifvelaktig! det
lämpligaste och jag är äfven villig atl antaga detsamma; och får i
följd häraf anhålla om ålerremiss ä denna punkt.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Lika med Hr Bergenstråle
måste jag beklaga, atl då fråga upslålt om lönereglering för
en talrik och med maktpåliggande värf öfverhopad tjenstemanna-personal,
denna reglering blifvit så opgjord, att en stor del af denna
personal fortfarande blifvit satt på sväitkur. Man inser lätt, alt sådant
blifver förhållandet, då man besinnar att lönerna för Länsmännen
blifvit bestämda lill endast 300 R:dr b:ko, hvilken summa
ögonskenligen är otillräcklig för denne tjensteman, som för befattningens
utöfvande ovilkorligen är tvungen alt bålla sig häst. Åtdrager
man kostnaden för hästens födande, hvad blifver då qvar
för denne tjensteman och hans familj? Lika olyckligt är förhållandet
med Kronofogdarne. hvilka i och för sin tjenst mäste göra vidsträckta
resor och hålla sig skrifvare-biträde men endast tillerkännas
en lön af 1,200 R:dr b:ko. Af denna lön återstår, enl. hvad
Hr Bergensiråle redan uplyst, för Kronofogdens och hans familjs
lefnadsbehof endast omkring 600 å 700 R:dr. Jag hemställer till
Eder, Mine Hrr, om det är tänkbart, alt man på ärligt sätt med
en så ringa inkomst kan föda sig och de sina — och huruvida det
är klokt och försigtigt att sålunda aflöna e^n upbördsman, hvilken
har sä betydliga statsmedel om händer? A ena sidan säger man
åt en sådan embetsman: ”Så vida du icke är ärlig, förklaras du
ovärdig alt vara i K. M;s och Kronans tjenst samt får med Fästniogsfängelse
umgälla hvad du frän det allmänna försnillat1’ men å
den andra sidan gifver man honom en lön, hvarå han icke kan
föda sig och sin familj. Vid sådant förhållande må man icke heller
förundra sig öfver, om det någon gång skulle inträffa, atl en
O en 20 April.
207
eller annan af dessa tjenstemän ser sig af omständigheternas tvingande
kraf nödsakad att i mer eller mindre man afvika från pligtens
hud och dukat under för frestelsen att af de betydliga summor,
de innehafva, använda något för sitt enskildla behof och sedermera
söka sä länge sorn möjligt upskjula försnillningens uptäckt.
Erfarenheten gifver oss jemväl vid handen, all sådana beklagansvärda
läll inträffat.
För min del kan jag icke dela den åsigien, all Statens tillgångar
ej skulle medgifva ett större anslag ål denna tjenstemannaklass.
Eli sådant förfarande är i min lanke den största misshushållning
och jag tviflar på alt del finnes något annat land än Sverige,
der man aflönar Statens upbördsmän så, alt de nästan (vingås
att tillgripa och förskingra stålens medel, hvarefter Stalén, som
sjelf inledt den olycklige i en frestelse, för hvilken han dukat under,
merändels får vidkännas förlusten af de tillgripna medlen och
dessutom under eli tiotal af år ä fästning föda de brottslige, hvilkas
familjer genom husfädernas undergång störtas i elände och understundom
falla fattigvåiden till last. Jag kan icke gilla ett dylikt
hushållningssält och anser derföre desse tjenslemäns löner höra regleras
sålunda, ali man kan vara förvissad derom, alt hvar och en
af dem äger medel till sin och sin familjs tarflig» utkomst. Sedan
man så reglerat deras aflöning, kan roan med skäl vara sträng i
sina fordringar på desse tjenstemän, och skulle det sedermera hända,
alt någon af dem afvek från sin pligt, önskade jag alt nåden
aldrig mellankomme ulan lagen i sin hela stränghet å den brottslige
tillämpades.
Hvad jag nu haft äran anföra, hoppas jag, att StatsUlsk. vid
frågans förnyade handläggning mått,e taga i noga öfvervägande, ty
saken är sannerligen af sådan vigi, att den förljenar Ständernas alfvarliga
behjertande.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Ribbing, Arvid: De talare, hvilka hittils yttrat sig,
hafva egeulligen fästat sig vid löneförmånerne. En embels- och
tjenslemäns belåtenhet år äfveu beroende af andra förhållanden,
hvilka äro välda ali tagas i betraktande vid en lönereglering. Likasom
man säger 0111 raenniskan i allmänhet, att hon icke lefver
allena af bröd, så kan man säga om Embetsmannen att han icke
heller gör det allena af lön: han lefver ock af hopp och af ära.
Han vill hafva en framlid, en utsigt att i vidsträcktare mån kunna
gagna sitt fädernesland och att förbättra sina omständigheter och
han behöfver det slags välbefinnande i sitt kall som alstras af att
hafva införlifval sig i embete! och genomgått dess grader.
För 25 år sedan, då denna fråga för första gängen genom en
af K. M. i ämnet afgifven Nåd. Propos. bragles å bane, yttrades
några ord, hvilka jag nu lill deras hufvudsakliga innehåll anhåller
att fä infot R. 0. Ad. upläsa:
För menskliga naturen får ej förkofringsbegäret slängas; ty om
det ej får gå den rätta vägen, taga det sig sidovägar. Ar nu t. ex.
en Länsman, som man brukar yttra sig, slagen till att alltid få
208
Den 20 April.
blifva i denna. Ijensl, hvad naturligare då, än att han åtminstone
söker blifva en rik Länsman. Vöre deremot honom vägen öppen alt
på sin Ijenstemanna-bana vinna någon befordran, sa skulle han
mera vinnlägga sig håde om skicklighet, redlighet och deraf följande
godt rykte. Talaren tiodde således alt det est någon god verkan
af löneförhöjningen skulle spörjas, sä mäste;
l:o Accordsväsendet, der del ej redan skett, utestängas, hvilket
skedde säkrast på del sätt, att 3:ne på förslag upsåltas och en
af dem utnämndes eller consilium ades.
2:o Att såsom ett vilkor att kunna komma på förslaget utsattes,
att sökanden”.kall hafva tagit lieldsl Juridiska- eller åtminstone
Kameral-examen.
3:o All en i sådan ordning blifven Länsman mätte kunna
vinna befordran till alla grader i hans väg öfver honom som Ktonofogde,
Lands-Sekret. o. s. v.
Länsmans-, Kronofogde- och Härads-skrifvare-befatlningarne gifva
deras innehafvare eli förråd af statistiska och ekonomiska kunskaper,
en kännedom af allmogen och dess lefnadssätt, sorn ofta sak
nas
hos nu vai amie högre Embetsman. Blefve det sålunda en heder
och ett medel till befordran alt äfven hafva genomgått dessa
I jenslemannagrader, så skulle bättre upfostrade ynglingar dem intaga
och såmedelst äfven undvikas att allmogen drages ifrån dess
närande yrke för att-eftersträfva dylika befattningar.
Talaren ansåg då för tiden, likasom det nu blifvit yttradt, att
egen bostad ej för Länsmannen borde saknas på det att han ej
skulle tvingas att inaccordera sig på gästgifvaregårdar och dylika
ställen dels han under lediga stunder ej måtte sakna en upmuntrande
naturlig sysslosättning vid ett litet landtbruk och trodde således
alt boställena borde bibehållas och der de saknades anskaffas för
det löneanslag som vore i fråga.
Det ansågs dä som nu, all de fleste Lands-Sekret. hade tillräckliga
löner o. s. v., som af R. o. Ad:s prot. för d. 4 Dec.
182S finnes.
Densamme talaren som yttrade delta då, är ännu af samma
tanka. Må man icke tro att det med penningar kan uträttas. Ordnas
och användas icke dessa efter en lefvande grundsats, så om än
Skattkammaren vore så rik, som en annan talare nyligen yttrat,
skulle den icke förslå att göra några Statens tjenare nöjda. Må man
således icke blott anslå medel, må man organisera och icke glömma
befotdringslagarne dä man är så lycklig att hafva medel att utföra
vigliga förbättringar inom en tjenstemanna-corps, som utöfvar
det mäktigaste inflytande på allmänheten.
Hr Printzensköld: Frih. Åkerhjelm har förmodligen missförstått
mitt första yttrande, enär han ansett mig hafva yrkal, att
Stalsölsk. skulle ingå uti en detaljerad pröfning af den utaf K. M.
föreslagna, provisioriella regleringen af landtstats-tjenstemännens löner.
Något sådant har jag aldrig påstått, utan jag yttrade tvertom
uti, såsom jag vill minnas, ganska tydliga ordalag, att jag fullkomligt
-
Den 20 April
209
ligt delade den åsigt, som legat till grund för Sta!sUtsk:s förfarande
i delta afseende. Men då StatsUtsk:s majoritet inlåtit sig i bestämmande
af en bland hufvndgrunderne för den blifvande löneregleringen,
en Inifvudgrund, hvarom K. M:s i ämnet aflåtne Propos. ingenting
förmäler, har jag ansett alt samma majoritet bordt yttra
något ang:de den hufvudgrund, som blifvit af K. M. framställd,
enär K. M. i Sin Nåd. Propos. uttryckligen åberopar det prot. öfver
ärendets behandling i Statsrådet, som finnes den Nåd. Propos.
bilagdt. Om t. ex. SlatsUtskis förslag innehölle, att R. St. icke ansett
sig böra ingå i något bedömande af de hufvudgrunder, som
K. \1. funnit för godt alt i afseende å den ifrågavaride löneregleringen
antaga, så vore detta åtminstone ett svar å K. M:s framställning,
hvaraf följden möjligen kunde blifva den, att K. M., efter
erhållen uplysoing derom, att genom boställenas indragning ål>
skilliga ojemnheter i förhållandet emellan vissa landtstatstjenstemäns
inkomster skulle upstå och alt några af desse derigenom komme ali
I vidkännas förlust, fastställde den slutliga löneregleringen sålunda, alt
dessa missförhållanden rättades och förlusterna förekommos.
Jag förnyar min begäran om återremiss af denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troil har trott, ali jag
■ ville införa ett s. k. nivellerings-system, eller gifva åt alla tjenstemän
inom samma grad lika löner utan afseende å göromälens större
eller mindre mängd. Sådan har icke min mening varit. Man
måste naturligtvis gifva större lön åt en Landssekreterare, som för
tjenstens bestridande behöfver arbeta mera, och hålla flera biträden
än en annan, men om Staten å ena sidan gifver tillskott i
lön på de ställen, der tjenstemannen har för litet, så är det en
billig fordran, att Staten å andra sidan får tillbaka något från de ställen,
der tjenstemannen har för mycket. Att fordra det förra, utan
att vilja medgifva det sednare, är både oriktigt och fruktlöst, ty
huru skulle Slaten kunna åstadkomma en rättvis lönereglering annorlunda
än derigenom att sporllerna inginge till Statsverket, så att
man kunde begagna öfverskottet på det ena stället till att fylla bristen
pä det andra. Nu äro likväl i det upgjorda förslaget till lö.-  nereglering sportlerne icke tagna i beräkning. Detta är just felet,
ty hvarken för landtstats-tjenstemännen eller någon annan embetsmanna-corps
kan lönereglering med säkerhet upgöras, utan att
man först vet, huru mycket hvar tjenstemans löneinkomster redan
utgöra.
Det har icke varit min mening att vilja inskränka det äskade
anslagets belopp, ty jag befarar, att det verkligen är för ringa. Jag
vill påminna mig att vid 1823 års Riksdag begärdes för ifrågavande
ändamål 150,000 R:dr b:ko eller något derutöfver. Då lefnadskostnaden
sedermera år ifrån år tilltagit samt, till följd af folkmängdens
stigande, arbetet för dessa tjenstemän jemväl ökats, later
det mycket otroligt, att behofvet af lönetillökning för dem deremot
skulle hafva minskats. Skälet, hvarföre jag yrkade, all det anslag,
som nu är ifrågaställdt, skulle beviljas endast till nästa Riksdag,
6 H. 14
2)0
Den 20 A pril.
var det, att jag tror det vara olämpligt, att R. St., utan att saken
blifvit behörigen ntredd, stadga en lönereglering för ifrägavar:de
tjenstemän. Jag anser det derföre vara lämpligast alf anslaget beviljas
endast intill dess ett fullständigt förslag till lönereglering hinner
utarbetas och för R. St. framläggas.
Hvad Hr Ribbing yttrat derom, ali man borde bereda landtstats-tjepstemännen
i de lägre graderne en framtid och icke lata
dem för hela deras tjenstelid qvarstå på samma plats, synes mig
vara rikligt. Derest en sådan utsigt icke för dem öpnas, så befarar
jag, att den ifrågavande löneregleringen ej medför allt det gagn,
man dermed åsyftat. Hvarje tjensteman, af hvilken man fordrar
mera än vanligt vaktmästare-bestyr, bör äga utsigt att genom befordran
förbättra sin ställning, ty eljest söker han sin förkofran på
annat säti och måhända på ett sådant, som jag icke tror böra af
Staten föranledas. i
Hvad Hr von Troil har yttrat derom, alt markegången vanligen
sättes för låg, bestyrker hvad jag i detta hänseende under ett föreg:de
plenum sade, och visar nödvändigheten deraf att icke genom
de indelta lönernas indragning begå en orättvisa emot de löntagare,
hvilka deraf för närvar:de äro i åtnjutande.
Propos. till bifall å förevande del af 9:de punkten blef här- ,
efter fraraståld och besvarad med starka Nej jemte ett eller annat
Ja, och då sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
ansåge de gjorde aumärkn:ne föranleda lill återremiss af Utsk:s
utlåt, i denna del, blef denna propos. besvarad med Ja.
2:dra mom. rörule åtskilliga i fråga om landtstaternes lönereglering
väckte motioner.
Hr Bildt, Knut: Ibland de motioner, hvilka SlatsUtsk. i
denna punkt afstyrkt, är äfven en, som blifvit väckt af Hr af Dalström
derom, all ett årligt anslag af 300 R:dr b:ko, räknadt från
och med 1852 års början, mätte tilläggas Lands-Sekret. i Gottlands
län såsom ersättning för den honom serskildt ålagda befattning
med enskilda parters besvärsliandlingar uti mål, som från lä- '
uet till HofRätt fullföljas. Motionären har icke, såsom SlatsUtsk.
tyckes hafva antagit, haft för afsigt, att nämnde summa skulle blifva
en lönetillökning för Lands-Sekret. utan utgå såsom ett årligt arfvode
åt det biträde, han för fullgörande af nyssnämnde serskildta
befattning, måst antaga. Jag har ansett mig böra fästa Höglofl.
Ståndets npmärksamhet på detta förhållande och anhåller om återremiss
af denna punkt, på det att StalsUtsk. måtte ånyo taga motionens
innehåll i öfvervägande samt behandla frågan, icke såsom
en löneregleringsfräga i allmänhet, utan såsom en arfvodes-fråga.
Frih. Åkerhjelm: Som de uti den sednare delen af 9:de
punkten behandlade motioner blifvit afslyrkle under förutsättning,
att den förra delen skulle bifallas, men R. o. Ad. återremitterat
sistnämnde del, tager jag mig friheten hemställa, huruvida det icke
vore skäl att återremittera punkten i dess helhet.
Den 20 April.
211
Efter först till bifall och sedermera till återremiss å förevar:de
del af 9:de punkten framstälde propos:r, som besvarades med blandade
Ja och Nej, hemstälde Ilr Gr. o. Landtm, ånyo om R. o.
Ad. behagade bifalla densamma, och ropades dervid starka Ja, blandade
med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg
Ja nn hafva varit öfvervägande.
Härvid begärdes votering af Hr Bildt, som dock sedermera
yll rade:
Sedan det blifvit mig delgifvet, att 2:ne af de öfriga RiksSlin
äierremitleral denna punkt i dess helhet, anser jag mig ej böra
iiplaga R. o. Adis tid med en votering i denna fråga, “utan återkallar
min derom gjorda begäran.
10:de punkten, ang:de ersättningar lill Landshöfärne och
Landtstalens tjensteman i följd af förändring i sältet för
salpeterhjelpens beräkning i de Småländska länen.
Lades till handlingarne.
llite punkten, ang:de ett på Gottlands läns landtstat med 3
R:dr 16 sk. för ii:ne Lotsar vid Slitö hamn uplagel arfvodesbelopps
inbegripande under 3:te Hufvudtilelns anslag för lotserioch
fyringsslaterne ; och 12:te punkten, ang-.de öfver flyttning
från Hreslerbottens till Norrbottens läns Landsstat af 100 R:dr
46 sk. ii rst., till aflöning för en Länsman i Arjeplougs
lappmark.
Hessa punkter blcfvo af R. o. Ad. bifallne.
13:de punkten, ang:de anslag lill aflöning och arfvoden
för Styrelsen af Allmänna Väg- och Vattenbyggnader samt dess
tjänstebiträden.
Ilr von Knorring, Oscar Erik: Fullkomligt erkännande
det svåra värf, StalsUtsk. har sig ålagdt, att i alla frågor dela så,
alt alla blifva nöjda, ber jag att få förutskicka det (illkäunagifvan(
de, alt det icke är af klanderbegär, som jag nu begärt ordet, men
vid afstyrkandet al K. M:s framställning uti ifrågavaride hänseende
har StatsUtsk. begagnat ett skäl, hvilket jag anser icke böra lemnäs
oanmärkt. Etsk. säger nemi. att det är olämpligt att förse
personalen vid Väg- oell Vattenbyggnads-corpsen med fasta löner,
derföre att dess arbeten äro af tillfällig natur. Det är visserligen
sannt, ali hvarje arbete, som af denna corps utföres, så lill
vida är af tillfällig natur, alt det varar under en lid och efter dess
fullbordande uphör, så att Utsk. om man endast ser lill bokstafven,
kan hafva räll ; men ser man deremot lill andemeningen, så lärer
man tvifvelsutan erkänna, att corpsens verksamhet, betraktad i dess
helhet, är i jemn fortgång och icke öfvergående. Delta bevisas bäst
deraf, att under de sednasle åren inkommit till Styrelsen af Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader omkring 700 ansökningar om
biträde af dess tjenstemän vid dylika arbetens utförande samt att
det årliga antalet af sådana ansökningar alltjemt ökats, hvilket
14*
212
Den 20 April.
loide bevisa, alt i fia ga var: de arbeten ej iiro af så tillfällig natur. Dessutom
bör man ihågkomma, att alla de arbeten, som fordom tillhörde
Stor-Amiralilels-Einbetets 3:dje Afdelning och Slrömrensningskommission,
nu mera äro öfverflyttade lill Väg- och Vatlenbyggnads-corpsen,
hvaraf följer, att dä denna corps har fått å sig
öfverlåtet arbete, som fordom tillhört en afdelning af ett på ordinarie
stat upfördt embetsverk, dess löneanslag äfven böra uplöras pä
ordinarie stat. Då Väg- och Vattenbyggnads-corpsen år 1852 ombildades,
ansåg man, att den borde ställas på ordinarie fot, för alt
erforderligt sammanhang i och nödig kontroll öfver dess verksamhet
skulle vinnas, men så länge corpsens löner icke äro å ordinarie
stat uptagna, lärer man icke kunna säga, att corpsen är på ordinarie
fot. Om jag äfven icke skulle helt och hållet gilla del sätt,
hvarpå corpsen är organiserad, så anser jag likväl det vara nöd
vändigt
att fasta afseende å hvad K. M. föreslagit ang:de anslagets
öfverllyitande till den ordinarie staten, så alt man finge en Öfverstyrelse
öfver alla arbeten af ifrågavarrde beskaffenhet, ty den der
konkurrensen är, i min tanke, i detta fall icke tjenlig, ulan höiman
härvid heldre ihågkomma ordspråket: ”e’est le bon pris, qui
mine.” Sådant torde icke sällan vara fallet, och de arbeten, sora
fordom här i staden utfördes för Drätsel-Kommissionens räkning,
besanna nämnde ordspråk.
Ett annat skäl, hvarföre jag skulle önska bifall till K. M:s
framställning uti ifrågavar:de hänseende, är att då tjenstemannen
vid denna corps endast åtnjuter arfvode, kan han icke vid afskedstagande!
erhålla pension, hvilket icke synes mig vara med billighet
öfverensstämmande, hvarföre jag af dessa skäl anhåller, att R.
o. Ad. behagade återremittera denna punkt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Att extra statsregleringen icke
bör uptaga andra anslag än sådana, som äro af tillfällig natur, derom
tror jag alt alla äro ense. Nu lärer man väl icke kunna till
denna rubrik hänföra det anslag, som äskats för aflönande af tjenstebiträden
vid allmänna väg- och vattenbyggnaders utförande, ty
dessa arbeten komma enl. all sannolikhet icke att uphöra utan deremot
alltjemt fortfara, och det vore i sanning ett särdeles beklagansvärd!
förhållande, om vårt fäderneslands utveckling i industriell
hänseende skulle så afstanna, att denna corps, som hittils varit
otillräcklig att bestrida de arbeten, som till densamma öfverlemnats,
måste i en framtid uplösas. Då inga skäl tala derför att denna
corps fortfarande skall vara ställd på extra stat samt Ulsk. icke bestridt
dess nytta och nödvändighet, har jag inom Ulsk. sökt bereda bifall
till K. M:s förslag, ehuru jag icke lyckades att göra min åsigt
i saken derstädes gällande. Emedlertid hoppas jag, att mitt bemödande
i detta afseende skall vinna mera framgång hos R. o. Ad-,
utan att jag (ill försvar för min mening behöfver vara särdeles
mångordig, enär saken talar för sig sjelf, blott man egnar en flyktig
tanke åt denna corps verksamhet. Wånga allmänna arbeten af
ifrågavar:de slag hafva måst afbrytas, derföre alt man saknade tillgång
till aflönande af erforderligt antal tjenste-biträden under det
Den 20 April.
213
att ständiga ansökningar om jernvägars och kanalers anläggande
in. m. antyda landets behof af kommunikationernas förbättring. En
sådan förbättring kan icke åstadkommas utan skickliga arbetsbiträden
och vi hafva i Sverige ett högst ringa antal af skickliga Ingeniörer.
Under sådana omständigheter är det af behofvet högt påjkalladl,
att man med omsorg vårdar den stam af Ingeniörer, som
^finnes, och söka befordra dess tillväxt, så att man kan få skäl till
den förhoppning, att kommunikationsanstallerna här i landet inom
en icke allt för långt aflägsen framtid skola upnå den fullkomlighet,
som är önskvärd. Jag förenar mig således i Hr von Knorrings begäran
om punktens återremitterande.
Hr von Rosen, Adolf Eugéne: Lika med Hrr von Knorring
och Bildt får äfven jag yrka återremiss af denna punkt, ty jag
kan icke annat än finna det vara orimligt att man så långt fram i
Kiden, som vi nu äro, skulle anse Väg- och Vattenbyggnads-corpsen
vara en provisorisk anstalt. Jag tror jemväl, att det leder lill
orättvisa emot tjenstemännen vid corpsen, alt deras aflöning endast
utgår såsom arfvode, ty när de blifvit utsläpade i tjensten, måste
de ingifva ansökning om pension, hvartill de lill följd af deras
tjenslebefättningar bordt vara berättigade- Jag yrkar således punktens
återremitterande, men jag får dermed förena den önskan, alt
ifrågavande corps blefve hvad den borde vara och finge ett anslag,
sorn motsvarade den stora betydelse den verkligen äger. Vid betraktande
af det nuvar:de anslaget, faller tanken på hvad en Turk
yttrade om tornerspelen: ”Skall det vara alfvar, så är det för litet,
men är det åter skämt, så är det för mycket.” Det nuvande anslaget
är så otillräckligt, att corpsens bestämmelse till en icke obetydlig
del derigenom förfelas.
För öfrigt anser jag, att denna corps borde lösryckas från Civil-Depart:tet,
ty Chefen för nämnde embetsverk är så öfverhopad
med göromål, att man i vanliga fall knappast kan begära, att han,
äfven med förutsättning, att han ägde erforderliga förkunskaper
dertill, skall hafva tillräcklig tid öfrig för Väg- och Vattenbyggnadscorpsens
angelägenheter. Sådant är till en viss grad möjligt, då
Depart:tet, såsom för närvar:de är fallet, äger till Chef en vetenskapsman
och en riktig träl vid sitt arbete, roen jag befarar, att
då från Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader årligen till CivilDeparfitets
handläggning inkomma 600 å 700 nummer, äfven den
skickligaste och arbetssammaste Chef för Civil-Departdet skall finna
det blifva omöjligt att fullkomligt sätta sig in i en sådan mängd
af teckniska ämnen. Jag anser således, att R. St. borde i önskningsväg
uttrycka den åsigt, att K. M. ville framställa propos. derom,
att Väg- och Vattenbyggnads-corpsen skulle erhålla en oberoende
Ofver-Styrelse, hvarefter R. St. säkerligen icke vägrar alt till
denna corps lemna det anslag, som är motsvarande Sveriges behof
af corpsens verksamhet. Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Ehuru jag icke ifrar för jernvä
gar,
så ifrar jag likväl för ifrågavande anslags upförande på ordinarie
stat. I ett land, sådant som Sverige, der det finnes så många
vägar att omlägga, så många vattendrag att upränsa, så många
21 i
Den 20 April.
sjöar aU urtappa, der måste en _sådan corps, som den nu ifrågaställde,
städse vara behöflig. Afven om man vore färdig med
vägarne och vattendragen, ^å behöfves en mängd byggnader, hvilka i
mån af näringarues framsteg vanligen tilltaga i hvarje land. I vissa
andra riken finnes eo serskild minislére för allmänna byggnader och
Gr. von Rosen bar antydt på behofvet deraf jemväl hos oss. Men
detta är en grundlagsfråga, ty då skulle man få ett nytt Stats-Depart:t >
och den saken får ej uti behandlas.
Man säger, att de till denna corps anslagna medel ej äro tillräckliga.
Jag medgifver det och tillägger, att ingen corps har större
säkerhet än denna att erhålla ytterligare anslag, om del nuvartde ej
förslår, ingen har så lätt att försörja sig oberoende af Kronans
tjenst, som Väg- och Vattenbyggnads-corpsen. Om någon af dithörande
tjenstemän finner sig obelåten med Statens updrag, så häller
lian sig till de enskildte, och Kronan blifver utan dylika tjenstemän,
så vida hon ej gifvet- dem tillräcklig aflöning. Jag har redan
hört påslås, alt de yngre tjenstemännen vid denna corps icke äro
angelägna om ständiga löners erhållande, emedan de f. n., dä
de endast hafva arfvoden, kunna mera obehindradt åtaga sig enskilda
updrag. Sådant är dock icke förhållandet hvarken med
Chefen eller den honom underlydande Byrå-Chefen. Om StatsUtsk.
icke anser sig böra tillstyrka ordinarie anslag åt alla corpsens tjenstemän,
så önskar jag att åtminstone de 2:ne nyssnämndes löner
mätte pä ordinarie stat upföras, emedan de icke kuuoa sysselsätta
sig med enskildla updrag.- Det är, i alla fall, högst vanskligt att
aflöna ifrågavande tjenstemän, så knappt, att de, för sin utkomst,
måste söka sig enskild förtjenst; ty hvar är gränsen mellan deras
pligt att utföra allmänna arbeten och deras rättighet alt försörja sig
medelst enskildla updrag? Huru vill man vänta, att personer med
de kunskaper och den duglighet, som erfordras för att vara Chef
eller Byrå-Chef i detta verk, skola egna sig åt Statens tjenst, när fl
de icke äro säkra hvarken om lön eller pension?
Jag instämmer i föregrde talares anhållan om punktens återremitterande.
Frih. von Klinkowström, Rud. Mauritz: Jag instämmer
i de åsigter, som de föreg:de talarne yttrat, men jag tror likväl,
ali det vore bättre, om Väg- och Vatlenbyggnads-corpscn under
ännu en stalsreglei ingsperiod vore upförd å extra stat, och skälen
för denna min mening vill jag nu hafva äran anföra.
lfrågavar:de corps, som nyligen blifvit bildad, är ännu icke
sådan den borde vara och, såsom jag hoppas, kommer atl blifva.
Den utvidgade verksamhet, som upstätt för corpsens medlemmar,
gör det nödvändigt alt utvidga corpsen utöfver dess nuvar:de
personal. Jag tror äfven, i likhet med Gr. von Rosen, att corpsen
kommer att skiljas från Civil-Departdet, dit den f. n. hörer, och
subordineras under något annat Stats-Depart:t eller ställas för sig
sjelf. Jag tror äfven alt man bör tillse huru en tjensteman kan
försörja sig vid denna corps, innan corpsen öfverflytlas på ordinarie
stat, ty när man en gång beslutat, att corpsen skall komma
Den 20 A pri[l.
215
på ordinarie stat, blir då Statens skyldighet att förse desse tjenste'
män med anständiga löner. Om sådant icke sker, får corpsen hvarken
behålla de utmärkta ledamöter, den nu äger, eller emottaga
några nya, ty personer, som hafva skicklighet i Civil-Fngeniörs-yrkel,
lära heldre emottaga enskildta updrag, om de derpå mera förtjena,
än ingå i Kronans tjenst, och om de skulle förses med ordinarie
löner, så är det gifvet, alt Staten äger mera anspråk på
dem än för närvar:de. Om man återremitterar denria punkt oell
det nuvarrde otillräckliga anslaget af 12,900 R:dr Olifver upfördt på
ordinarie stat, så befarar jag, att corpsen kommer att, såsom man
säger, stanna i växten, måhända äfven gå tillbaka. En annan följd
af den föreslagna åtgärden Olifver den, att K. M. sedermera får
mycket svårare att begära det anslag, som motsvarar corpsens ändamål
och, enl. min öfvertygelse, måste blifva mångdubbelt större än
den nu ifrågasatta summans belopp.
Af alla dessa skäl skulle jag anse del vara ändamålsenligare att
låta anslaget ännu en statsregleringsperiod stå qvar på den extra
staten, men jag vill likväl icke motsätta mig den begärda återremissen,
utan har endast genom hvad jag nu anfört velat uttrycka min
enskildta mening i frågan.
Gr. von Rosen: Hvad Hr von Hartmansdorff anmärkt derom,
att det skulle blifva svårt att få Officerare all ingå på Väg-och
Vattenbyggnads-corpsen, emedan de finna mera fördel uti alt emottaga
enskildta updrag, äger sin riktighet. Jag tror att de nuvar:de
lönerna icke äro sådana, att de vid corpsen kunna fästa skickliga
personer, men jag anser det jemväl vara oformligt, alt de Officerare,
som äro anställda vid denna corps, åtminstone Distrikt-Cheferna,
skola få åtaga sig enskildta arbeten. Deras bestämmelse är
helt annan än att befatta sig med privata updrag; de böra endast
vara kontrollörer öfver ifrågakomne arbetens utförande och i afseende
derå tillhandagå allmänheten med uplysningar och råd. Nu
äger den oformligheten understundom rum, att distrikt-eheferne vid
corpsen utföra arbeten, som sedermera vid besigtningen kasseras af
deras yngre kamrater. Jag tror derföre, att, ifall corpsen skulle
erhålla en riktig organisation, distrikt-cheferna böra förses med sådana
löner alt de icke behöfva åtaga sig privata updrag, utan tvertom
förpligtas att derifrån afstå. Biifver detta förhållandet, så kan
man vara förvissad, att om äfven inga subalteru-löner finnas vid
corpsen, skall man likväl vid densamma få dugliga Chefer. De
unga civil-ingeniörerna vilja i intet land underkasta sig subalternlifvets
tvång, som alltid rnedförer obehag, men man kan vara säker
på att sedan en ung civil-ingeniör under 30 ä 12 år deltagit i
praktiken, skall han finna del motsvara sitt interesse och för sin ålderdom
mera betryggande att emottaga en plats såsom distrikt-chef
vid allmänna Väg- och Vattenbyggnads-corpsen, derest denna plats
är förenad med goda inkomster och pension. Jag tror således, att
man icke behöfver frukta för att ej få distrikt-chefer, endast tillräckliga
löner åt dem anslås, och i sådan händelse komma de äfven att
216
Den 20 April.
npfylla deras bestämmelse, hvilken är att kontrollera andras arbeten,
men ej att sjelfve utföra desamma.
°
Hr Gri pellstedt, Joli. Au g.: Åtskilliga talare hafva visat,
att den grund, hvarpå Utsk. byggt sitt Betänk, icke äger full giltighet.
Ehuru det måste medgifvas, att hvarje arbete, som ger sysselsättning
åt denna corps, är af tillfällig natur, så är det nästan
gifvet, att en fortsatt följd af dessa arbeten kommer att under framtiden
äga rum och atl corpsen således bl ifver för ali framlid nödvändig.
En talare, hvilken kommit lill samma resultat som Ulsk.,
eller att anslaget borde qvarstå på extra stat, har likväl vid anförandet
af skälen derför utgått från en till Utskts aldeles motsatt
åsigt, nemi. ali Väg- och Vattenbyggnads-corpsens arbeten skulle
sä förökas, att det ifrågasatta anslaget blefve aldeles otillräckligt,
hvarföre det icke heller vore skäl att 1111 fixera detsamma. Jag
anser väl, att denne talare har mera rätt än Utsk. och alt hans
argumentation helt och hållet förstör Utsk:s, men jag tror likväl,
att det vore orätt att äfven på denna grund afslå K. M:s framställning,
enär jag för min del icke kan finna det möta någon svårighet
att i en framtid öka anslaget och bilda corpsen i en större
skala. Det mäste väl alltid vara bra att hafva en kärna till denna
corps och följaktligen anser jag alt R. St. böra bevilja att den af
K. M. äskade summan blifver å ordinarie stal upförd, för hvilket
ändamåls upnående jag förenar mig i den redan af föregtde talare
gjorda begäran örn punktens återremitterande till StatsUtsk.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag anser mig böra tillkän
nagifva,
att då jag med min röst biträdt Utsk:s utlåt, i denna punkt,
jag visserligen icke dervid varit ledd af någon motvilja för ifrågavande
corps, hvilket vore i hög grad obefogadt, eller gjort mig
skyldig till något förbiseende af dess vigt och värde för det allmänna.
Jag hade tvertom önskat, alt K. M:s framställning i detta
hänseende skulle hafva erhållit StatsUtsk:s tillstyrkande, men då man
inom Utsk. märker obenägenhet att tillstyrka ett anslag under en
viss form, men alt denna obenägenhet uphör, då fråga blifver, att
tillstyrka summans anslående under en annan form, må det vara
förlåtligt att man, för att ej skada sjelfva saken, gifver vika i hänseende
till formen. StatsUtsk. har genom slutstrofen i denna punkt,
hvilken lyder sålunda: ”Skolande Utsk. vid extra Statsregleringens
upgörande vidare yttrande i ämnet afgifva”, tydligen gifvit tillkänna
sin afsigt, alt tillstyrka anslagets upförande pä extra stat. Vare
detta sagdt till förklaring, eller, om så skulle behöfvas, till ursäkt
för Utsk:s hemställan; och då endast högst få af Utsk:s ledamöter
emot punkten sig reserverat, så framlyser häraf klart nog, att' den
åsigt, jag nyss haft äran antyda, varit inom Utsk. allmänneligen
gällande.
Efter de flera sakrika anföranden, som å detta rum nu i ämnet
afgifvits, torde jag måhända icke böra motsätta mig, att saken
blifver till Utsk:s förnyade handläggning återförvisad; men finner
likväl, då derjemte tages i betraktande hvad Frih. Klinkowström på
ett uplysande och sakrikt sätt i ämnet anfört, det vara temligen
lien 20 A piil.
217
tydligt ali Utsk. vid sitt förfarande i ämnet icke lemnat ur sigte
hvarken corpsens nytta oell behöflighet, eller dess ledamöters förmåner
och intressen för närvarande.
Hvad slutligen Utskrs klandrade argumentation beträffar, så torde
den äfven i viss mening kunna försvaras, ty Utsk. har icke sagt
annat än hvad sorn icke lärer kunna bestridas, eller att de arbeten,
som af corpsen utfördes, äro af tillfällig natur, hvilket så mycket
heldre kunde sägas, som Utsk. icke, då utlåt, afgafs, inlät sig
i någon pröfning af anslagssummans belopp. Jag har all anleda,
att hoppas, det StatsUtsk., dä extra statsregleringen företages, icke
skall visa sig njuggt att tillstyrka ett anslag, utg:de till ett så nyttigt
ändamål, som uprätthållandet af Väg-och Valtenbyggnads-corpsen ;
hvarföre jag, som under denna förutsättning finner Utsk:s argumentation
och tillgörande i sjelfva saken väl kunna antagas, ville
afstyrka en återremiss, som i min tanke är öfverflödig och troligen
endast föranleder onödigt skrifveri, särdeles för den händelsen, att
R. o. Ad. allena vidtoge dylik återremitteringsåtgärd.
Hr von Knorring: Med anledn. af Hr von Hartmansdorffs
yttrande, alt de unga tjenstemännen vid ifrågavar:de corps skulle
vara mera fallna för att åtaga sig enskildta arbeten än Statens, så
ber jag att få nplysa att äfven efter corpsens nuvande organisation,
då ordinarie löner ej finnas, kan Chefen kommendera en Officer
vid denna corps till tjenstgöring t. ex. här i Stockholm, ehuru sådana
kommenderingar utaf konsiderationsskäl äro både sällsynta och
af kortare varaktighet, enär det är orimligt att vilja fordra, det en
person, som ej åtnjuter bestämd lön, skall hela året om för Statens
räkning tjenstgöra. Om endast knappa löner tilläggas dessa
tjenstemän, Olifver förhållandet icke myckel bättre, och derföre skulle
jag önska, att de löner, som upföras å ordinarie stat tilltagas så
tillräckliga, att tjenstemännen kunna derå sig berga. Men, detta
oaktadt, kan jag icke dela en talares förmodan, att det skulle möta
svårighet att i framtiden få anslaget förhöjdt, derföre att det nu
upfördes på ordinarie Stat, ty, enl. en sådan åsigt, skulle Ständernas
en gång gifna bifall till en af K. M. föreslagen åtgärd försvåra
framgången af ett kommande förslag i samma syftning, hvilken argumentation
jag för min del icke kan gilla. Jag fortfar att yrka
återremiss.
Propos. till bifall å förevar:de punkt blef härefter framstäld,
men besvarad med Nej, och då sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemslälde
om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkn:r
föranleda till återremiss, ropades Ja.
14:de punkten, ang:de ett serskildt tillökning sanslag för
skiften och afvittringar.
R. o. Ad. fann denna punkt icke f. n. föranleda till annan
åtgärd än att läggas till handlingarne.
15:de punkten, ang:de ett förslagsanslag lill befrämjande
af laga skiften pä Gottland.
218 Den 20 April.
Frih. Palmstjerna: Enl. min öfvertygelse har StatsUtsk.
icke bedömt den sak, som uti nu föredragne punkt afhandlas, ur en
riktig synpunkt. Den som känner förhållandet på Gottland, vet huru
mycken motsträfvighet der råder emot alla åtgärder för att afhjelpa
de olägenheter, som äro en följd af hemmanens egoblandning. De
flesta hemmanen på ön hafva sina ägor spridda pä aflägsna häll
ifrån hvarandra och med andra hemmans-egolotler emellan dem.
Detta förhållande existerar å större delen af ön, ty de försök, som
hiltils blifvit gjorda för att åstadkomma en bättre ägo-fördelning,
hafva icke medfört åsyftad verkan. Det erfordras derföre serskildta
åtgärder och ett ifrån förhållandet å fasta landet afvikande sätt att.
tillvägagå för all bringa Gottländningarne i detta hänseende på den
rälta vägen och få skiflesverket på ön i gång. Då man känner det
hos allmogen allmänt rådande föreställningssätt, att de vilja se resultaterna
af en åtgärd i landthushållningen, innan de sjelfva besluta
sig att tillämpa åtgärden på sin egen hushållning, så torde
man inse, alt det är nödvändigt att man gifver Goflländningarne
eli praktiskt bevis på de fördelar, ett laga skifte bereder jordbruket.
Denna tanke ligger till grund för K. M:s Propos. i detta
ämne och jag hade derföre önskat, att StatsUtsk. förfarit annnorlunda
än som skett och tillstyrkt anslagets beviljande. Utsk. har
tillstyrkt många anslag, som af K. M. icke äro begärda och hvilka
icke torde medföra ett sagn, som kan jemföras med den nytta, beviljandet
af de ifrägakomne 2,000 R:dr skulle bereda. För att således
söka åstadkomma ett för jordbruket å Gottland gagneligl resultat
i denna fråga, anhåller jag att R. o. Ad. behagade återremittera
denna punkt till SlatsUtsk:s förnyade handläggning.
Frih. Åkerhjelm: StatsUtsk. skulle visserligen icke hafva af
slyrkl
det af K. M. äskade anslag för befordrande af laga skiften å
Gottland, så vida Utsk. varit förvissad derom, att det af K. M.
åsyftade ändamål pä denna väg verkligen skulle upnås. Men det
har förefallit Utsk., såsom mig synes på ganska goda skäl, all då
högst få laga skiften kunde med den äskade summan åstadkommas,
skulle, alla de hemmansegare, som hafva jord angränsande till det
skifteslag, som för skiftets verkställande erhållit statsmedel, tro sig
äga grundade anspråk att få äfven deras hemman lagda i skiften på
Statens bekostnad, hvaraf följden blefve, att inga skiften ägde rum
på annat säll än alt Slaten dem bekostade, hvilket åter skulle leda
till allt för stora statsutgifter.
Derförutan synes det väl också som Gottland ensamt icke kunde
äga anspråk deruppå, att dess jord genom Statens försorg lades i
skiften, hvarigenom Gottlands jordbrukare bereddes en fördel, som
icke tillkommit det öfriga Sveriges jordbrukare. Om Staten i en
viss del af Riket åtager sig hela skiftesvei ket, skulle sådant måhända
hafva den påföljd, att hemmansägarne i en annan del af landet,
hvarest man äfven ville befrämja skiftesverkels fortgång, icke sjelfva
ville bekosta några skiften ulan väntade på Statens mellankomst, då
de haft exempel på att denna mellankomst å annan ort ej uteblifvit.
Jag tror att om Statsverket inleddes på denna bana, så skulle en
Den 20 April.
219
oberäknelig statsutgift derigenom småningom npkomma, och derföre
har SlalsUlsk., som ansell det vara högst vådligt alt beträda denna
bana, afstyrkt K. M:s framställning i ämnet.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag om
bifall lill Utsk:s (Jtlål. i denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Den, sora har besökt Gottland,
har icke kunnat undgå att märka, all denna ö är till sin jordmån
ett af de bördigaste landskap Sverige äger. Af denna ö kan göras
mycket, om hon behörigen odlas. Men odlingen försvåras derigenom,
att ägoblandningen på Gottland är värre än på något annat
ställe i riket. Der finnas hemman, som hafva sina ägor kringspridda
icke blott inom socknen, ulan äfven utom henne. Om rättelse i
delta föihållande icke beredes, så kan naturligtvis jordbruket å Gottland
ej vinna den förkofran, som vore önsklig.
I alla till fasta landet hörande landskap, hafva innebyggarne i
del eria landskapet tillfälle alt se huru landtmännen i något angränsande
sköta jorden och kunna följa efterdöme!, om det visar sig
fördelaktigt; men sådant tillfälle finnes ej för öboerna på Gottland.
De lefva så afskiljda från våra öfriga landskap, att när de tala om
en öfverresa dit, så säga de ”fara öfver till Sverige,” likasom de
ej hörde till oss. Man behöfver derföre i deras egen hembygd
lemna dem mera än en föresyn, huru de rätteligen skola i sin landthushållning
förhålla sig. Sverige står, hvad stor- och enskiften beträffar,
framför de flesta andra läuder. Man bör derföre söka att
sprida detta företräde till alla delar af riket. När man reser igenom
elt af de bördigaste land i Europa, Bayern, så ser man i
trakten af Kissingen t. ex. långa smala rimsor af odlad jord bredvid
hvarandra, den ena grön och den andra gul, allt eftersom de äro
besådda med potatis eller säd, eller andra sig emellan skiljaktiga
vexter. Frågar den resande någon innebyggare i denna trakt, hvilken
ser ut som en randig väf, hvad orsaken deitill kan vara, så svarar han, att
jordrimsorna tillhöra olika ågare. När vi såsom sagdt är, i delta fall,
stå vida framför åtskilliga andra folk, hvarföre skola vi ej då ytterligare
fortgå inom oss sjelfva? Då Konungen begär anslag för della
ändamål, så borde del icke vägras. Allmogen i vårt Iand är öfverhufvud
icke benägen för ändringar i sin landthushållning. Har bonden
ej nyttan deraf framlagd för sina ögon, så vågar han ej något
försök alt förbättra sitt jordbruk, utan blifver vid det gamla. Någon
måste således göra början. I ett landskap, hvarest icke finnes någon
herreman, med betydligare jordbruk, hvilken kan gifva efterdömen,
måste väl Staten träda emellan. Jag tillstyrker, af dessa skäl,
alt H. o. Ad. behagade återremittera punkten.
Frih. Cederström: Delande med Ulsk. den öfvertygelse, all
man icke nog kan upskatla värdet af sådana åtgärder, som leda till
jordbrukets förkofran, belviflar jag, lika med Utsk., att det önskade
ändamålet vinnes pä den väg, som nu är ifrågasatt. Alt man bör
söka npnå detta mål medgifves gerna, och om Statens tillgångar
vore större än de verkligen äro, medgifves äfven gerna, alt man
genom statsmedel borde försöka upmuutra det ifrågavar:de företaget;
220
Den 20 Aprjl.
men, då förhällandet i detta fall, tyvärr, icke är så lysande, som man
alltid kan önska det, anser jag vid denna frågas bedömande det vara
omöjligt alt lemna nr sigte den betydliga utgift, som i en framtid
blefve en följd af bifall till K. M:s framställning uti ifrågavande
hänseende.
Man har visserligen till en början endast begärt 2000 R:dr
b:ko, men man har föreslagit, alt denna summa skulle utgå såsom förslagsanslag,
och den kan således öfverskridas. Hvad jag isynnerhet
härvid lägger vigt uppå, är detsamma som Frih. Åkerhjelm redan
framställt, eller att om Staten på sin bekostnad låter verkställa
laga skiften ä Gottland, skola innebyggarne i andra delar af riket,
bell visst, oförtöfvadt framkomma med dylika anspråk på understöd,
och R. St. torde i sådant fall få svårt att billigtvis dertill vägra medel.
Det blefve dock betungande i längden att bevilja de ansenliga
summor, härtill erfordrades; och man finge kanske snart ångra sin
beredvillighet.
Hr von Hartmansdorff har ansett, alt på Gottland finnes egendomliga
förhållanden, som i detta fall påkalla Statens mellankomst,
hvaribland det första vore, att egöblandningen å denna ö nått en
större höjd och utsträckning, än annorstädes. Delta må vara sannt;
men det förhåller sig äfven så, att Gottlands jord är en utaf de bördigaste
i riket, så att ägarue deraf, ehuru jorden är på ett mindre
planmessigt sätt dem tillskiftad, likväl böra kunna draga större fördel
af jordbruket än ägare af hemman, lagda i laga skiften, men
med den mindre goda jordmån, som existerar i en mängd andra
landskap, Då dertill kommer, att, på sätt Utsk. äfven antydt, laga
skiften redan hörjat på Gottland och således, utan Statens vidare
mellankomst, den önskliga erfarenheten kan vinnas, blir detta ett
ytterligare skäl emot återremiss af denna punkt i ändamål, att det
begärda anslaget måtte beviljas.
Det vore utan tvifvel högst angenämt, att kunna gå K. M:s
önskan i detta hänseende till mötes, men då man öfverväger de betydliga
summor, som äro af K. M. begärda för många andra vigtiga
ändamål, hvilka summor i de flesta fall blifvit af StatsUtsk.
med största beredvillighet tillstyrkta, så torde man erkänna, att
StatsUtsk. äfven på denna grund icke saknat fog försitt afstyrkande
af ifrågavande jemförelsevis mindre vigtiga anslag. Jag anhåller således
om bifall å denna punkt.
Hr Adelborg, Anders Otto: Det är visserligen en sanning
att Gottland är ett bördigt land och kanske ett utaf de bördigaste
landskap Sverige äger, men det är äfven en sanning, ätt
öns befolkning är uti jordbruksväg långt efter större delen af befolkningen
å Sveriges fasta land. Uti Gottlänningens lynne finnes
ännu en qvarlefva af det fordna vikingasinnet, ty han vistas hellst
på sjön och jordbruket skötes ej med någon synnerlig förkärlek,
hvarföre alla försök alt drifva honom fram på denna bana mötas
med motsträfvighet, ehuru den borde vara särdeles lockande på
denna rika ö, som är en ibland de vackraste perlorna i Sveas krona.
Hvad nu beträffar det försök man i praktisk väg skulle kunna
Den 20 April.
221
göra för atl öfvervinna en fördom hos öns befolkning, som man
förgäfves sökl ali genom enskildta bemödanden undanrödja, så (ror
jag, alt de, som molsälla sig della försöks anställande, handla mera
orätt än man i en framlid iorde kunna försvara. Jag medgifver
visserligen alt med den äskade summan af 2000 Hulr icke mänga
laga skiften kunna åstadkommas, men jag ber härvid alt få erinra,
atl det finnes en praktisk sals, som torde vara föll jent af alt behjertas,
nemi. atl man med en ringa summa kan åstadkomma elt
praktiskt experiment, som lockar lill efterföljd, och ett sådant sålt
atl tillvägagå har roan i alla lider funnit vara ändamålsenligt. Pä
Gottland finnas hemman, som endast illgöras af ,] mantal, men dock
bestå af 15 å 20 olika ägolotter, stundom på | mils afstånd från
hvarandra. Alla dessa ägor äro afstängda genom gärdesgårdar, så
alt ön, sedd ofvanifrån, malle se itl såsom ett lappigt tak. Huru
förhållandet jordbrukarne emellan härigenom skall blifva, kan man
lätt föreställa sig. Då de skola drifva sina kreatur i vall, måste de
merändels laga vägen öfver hvarandras ägor och della, myckel annai
alt förliga, alstrar missämja och föder tvisler. Många andra
olägenheter åtfölja ägoblandningen. Vid skötandet af sami tillsynen
öfver de spridda ägorna förspilles mycken lid samt landi man nen
förlorar ofta derigenom hågen och ifvern all updrifva jordbruket,
hvilket, pä ett ändamålsenligare sätt ordnadt, skulle glädja och upmuntra
odlaren. Allt della synes mig gifva anledning dertill, att
II. Sl. borde gå K. M. lill mötes, då Han begär en sä ringa summa,
som den ifrågavaride, och det kan ej annat än förvåna mig, alt
StatsUtsk., som vid andra anslags-summors tillstyrkande visat prof
på klokhet och förutseende, icke mäktar inse, alt dessa 2000 R:dr
äro af mycken vigt, ty ehuru summan är ringa, kail den likväl,
såsom medel för åstadkommandet af elt praktiskt föredöme, utvisande
nyttan af enskifte, blifva den källa, hvarur mycket godt utbredes
öfver ifrågavaride, af naturen så rikt ulrustade, men i många
hänseenden af menniska!) vårdslösade, ö. Jag förenar mig i yrkandet
af ålerremiss.
Hr Hildi, Knul: Jag förenar mig med de ledamöter, som
yrkat ålerremiss af denna punkt. Jag har under 14 år vistats på
Gottland och varit ledamot af öns hushållnings-sällskap, der denna
fråga ofia varit behandlad och med mycken ifver blifvit omfatlad,
isynnerhet af den förre Landshöfdm. Man kom ändtligen derhän,
alt Staten beviljade anslag för verkställande af ett s. k. mönsierskifle,
som äfven blef verkställda Man talar om ägoblandningen
på Gottland, men man torde ej hafva ett fullständigt begrepp, huru
långt denna förderfliga jordstyckning sträcker sig. Inom Hamra
socken, i Gottlands södra Härad, finnes del elt hemman, som har
jordlappar pä icke mindre än 47 särskildta ställen. Alla dessa bilar
skola förses med stängsel och hvilken förstörande verkan på öns
skogslillgång della skall medföra belmfver knappast omnämnas.
Derföre är allt hvad sora kan göras för all rälta delta missförhållande
af största vigl och man borde ingalunda molsälla sig hvad
K. M. i detta hänseende föreslagil. Saken har icke mårig^ sympa
-
222
Den 20 April.
patier på Gottland, och rlet torde erfordras mycken tid innan man
kan Inbringa allmogen öfvertygelse om nytlan deraf. Del är väl
sanni alt 2000 R:dr ej kunna myckel förslå, men summan är eli
förslagsanslag, hvilket, i händelse af behof, får öfverskridas.
Agoblaudningens afskaffande vore en välgerning för jordbruket,
som i sednare tider gatt framåt, under del atl boskapsskötseln, ännu
står pä en mycket låg ståndpunkt. Hvad jordbruket beträffar, har
man å sednare tider börjat odla fodervexler och införa cirkulations- ,
bruk. Ar 1790 upgick Gottlands befolkning lill endast 29,000
personer och spannmål måste för lefnadsbehofvet införskrifvas. Ar
1840 hade folkmängden sligit till 42,000 och 15,000 tunnor spannmål
exporlerades. Under ,de 13 sistföf Altine åren har jordbruket
ytterligare framskridit, men boskapsskötseln ligger fortfarande nere,
och dertill är ägoblandningen en hufvndorsak. Om SlalsUlsk. haft
tillräcklig kännedom om förhållanderna på Gottland, hade det ulan
tvifvel insett nödvändigheten af det äskade anslagets beviljande, och,
för att medverka lill delta för öns förkofran vigtiga resultat, kommer
jag att med min röst understödja den begärda återremissen af
denna punkt.
Hr Gripenstedt: Ehuru Utsk. erkänt vigten af del än
damål,
som åsyftas med del ifrågavarule anslaget, så har Utsk. likväl
afslyrkl detsamma. Skälen dertill äro all anslagets beviljande I
skulle, efter Utsk:s förmenande, motverka hemmanens utredande på .
Gottland, enär alla de skifteslag, som ej erhöllo understöd af statsmedel,
skulle undandraga sig laga skifte, och dessutom blifva eli
dåligt prejudikat för andra provinser, hvilka i detas ordning skulle
komma med anspråk på statsbidrag för samma ändamål. För min
del anser jag dessa skäl icke vara rikliga, och orsaken dertill är, att
Gottland befinner sig uti förevande hänseende i ett helt och hållet
exceptionell förhållande i jemförelse med öfriga delar af Sverige.
Som hvar och en känner, existerar för landet i allmänhet den
lagen, alt derest delegare af ett skifleslag fordrar laga skifte, så
måste detta försiggå, äfven om alla de öfriga skiftet bestrida. Denna
regel gäller icke för Gottland utan der gäller en alldeles motsatt
lag. Gottlänningarne hafva nemi. flere gånger erhållit försäkringar
derom att icke rubbas i de storskiften, hvarunder ön vore lagd, så
alt intet nytt skifte kan verkställas med mindre än att alla skiflesdelegarne
enhälligt derom sig förena, och en sådan enstämmighet
lärer väl sällan förefinnas. Häruti lorde man böra s"ka deu egentliga
orsaken, hvarföre skiftesverket på Gottland icke gått framåt,
och det är föga förhoppning, att »det oeftei rälllighels-tillstånd, som
benämnes ägoblandning och af föreg:de talare blifvit med ingalunda
alltför mörka färger skildradt, skall uphöra, derest icke Slaten träder
emellan och anslår medel för befrämjandet af en ändamålsenligare
ägodelning. Då något tvång icke kan i della fall Gottlands
allmoge påläggas, lärer det väl ej gifvas något kraftigare medel än
att inverka pä deras öfvertygelse och man lorde nogsamt känna atl
på bondens öfvertygelse intet verkar kraftigare än ett för hans ögon
liggande exempel af en åtgärds ändamålsenlighet. Jag tror således
Den 20 April.
223
att den föreslagna utvägen, att genom mönsterskiftens verkställande
på Statens bekostnad för Gottlänniugens ögon framlägga vigten och
nyttan af ägornas läggande i ett mindre antal skiften, är det kraftigaste
medel för skiftesverkeis framgång derstädes, som Kan påfinnas.
Genom de uplysningar, jag nu hafi äran lemna tror jag mig
äfven hafva vederlagt det inkast, som Disk. gjort, dä det säger, att
Statsmedels anslående lill skiftesverket å Gottland skall framkalla
enahanda anspråk från rikets öfriga delar, hvilka alldeles icke uti
frågakomne hänseende stå i samma förhållande som Gottland, hvarföre
äfven åtgärden ej kan såsom prejudikat blifva skadlig. Det
finnes dessutom redan till en del ett sådant prejudikat å Statens
mellankomst vid vissa ägo-regleringar, då de enskildta ej ägt tillgång
att på egen bekostnad dem verkställa. Så är t. ex. förhållandet
i Stora Kopparbergs län med de derstädes pågående storskiften
och likaledes med afvittringarne i de Norra länen. Detta
skäl är således, enl. min öfvertygelse, icke giltigt och lika litet tror
jag, att man, pä sätt Utsk. tyckes hafva gjort, bör föreställa sig,
ali skiftesarbetet pä Gottland skulle gä ganska lätt pä egen hand.
Detta är ett uppenbart misstag och erfarenheten talar tillräckligt
deremot. Staten bör ej låta saken ligga nere, och då det begärda
anslaget endast utgör ett obetydligt belopp, kan väl icke heller, såsom
skäl lill detsammas förvägrande, åberopas, att Statens tillgångar
ej medgifva denna utgift. Jag hoppas derföre, alt StatsUtsk., vid
närmare öfvervägande, skall frånträda sitt beslut i denna fråga och
anhåller om punktens återremitterande.
o
Frih. Åkerhjelm: Sedan en af Ståndets ledamöter, som under
en längre följd af Ar varit bosatt pä Gottland, nu förklarat, att
mönslerskiften derstädes redan äro verkställda, torde det vara mindre
lämpligt, att man nu på Statens bekostnad föranstaltade ytterligare
skiften, utan borde man, i min lanke, vänta och afvakta,
hvilka följder de redan gjorda skiftena kunde åstadkomma. Om
jordbrukarne på Gottland i allmänhet finna, att dessa skiften medföra
en väsendtlig fördel för jordbruket, vore måhända tiden inne,
att Staten genom understöd medverkade dertill, all så mänga skifleslag
som möjligt komme i åtnjutande af denna fördel, men dessförinnan
tror jag ej ali Slaten bör kasta sig in på en i min lanke
ganska vådlig bana, som möjligen skulle leda derhän, att skiftesverket
på ön helt och hållet afstannade, ty jag befarar högeligen,
att, då allmogen på Gottland har samma natur som Sveriges öfriga
allmoge, den väntade med skiftena tilldess Staten trädde emellan.
Men en sådan mellankomst, utsträckt till Gottlands alla skifteslag,
skulle förorsaka sådana utgifter å Statens sida, alt de borde afskräcka
från beträdandet af en bana, som man i alla fall förr eller sednare
måste öfvergifva.
Såsom skäl för anslagets beviljande har raan anfört, att summans
belopp vore obetydligt samt alt StatsUtsk. i öfrigt varit ganska
frikostigt med anslags tillstyrkande. Det förhåller sig ofta sålunda,
alt sedan man fått något, vill man hafva ännu mera, roen jag an
-
224
Den 20 A pr il.
ser det vara klokare alt icke öfverdrifva sina anspråk utan nöja sig
med hvad man fåll. ly eljest skulle det kunna hända, alt man finge
mindre än man önskade, och som jag icke anser denna fråga vara
af en sådan vigt att dess upskjulande till en annan Riksdag skulle
medföra någon särdeles våda för Gottlands landtbruk, fortfar jag i
min anhållan om bifall till punkten.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: Det är en obestridlig sats,
att när ägor ligga bredvid hvarandra, kunna de hällre brukas än
om de ligga spridda frän hvarandra; men det är lika obestridligt
ali del närmast åligger kommunen alt besörja om en sådan ägofördelning,
som bidrager lill jordbrukets förkofran inom densamma.
Det år i allmänhet icke skäl att anslå statsmedel till sådana ändamål,
hvaraf hela Slaten egentligen icke har någon nytta, utan det
är kommunen, som hör bekosta hvad endast den har nytta af. Det
har under öfverläggningen blifvit andraget, att Gottland är ett likt
land. Ar det då skäl alt rikets öfriga landskap skola genom anslag
bidraga dertill, att denna provins blifver ännu rikare? Hr von Hartmansdorff
har sagt, att Gottland är i så liten beröring med Sverige,
alt dess innebyggare knappast anse sig höra dit. Nå väl, dä Goltlänningen,
enl. denne talares påstående, känner sig främmande hudet
öfriga Sverige, må han äfven sköta sig sjelf och ej påräkna
hjelp derifrån. Hr Gripenstedt har sagt, alt intet verkar sä mycket
på bonden sora att föregå honom med goda exempel; men jag frågar
då: är det väl möjligt, alt uplysningen på denna ö skulle
vara så ringa, att der ej finnes någon person, som så myckel inser
sin egen fördel, alt han med egna tillgångar verkställer ett skifte,
och skulle ett sådant skifte verkställas, så förefinnes ju det goda
exemplet, hvarpå IIro Gripenstedt lägger så mycken vigt. Jag förenar
mig med Frih. Åkerhjelm och yrkar bifall till punkten.
Frih. Palmstjerna: Då jag nyss höll Gr. Mörner anmäla
sig, afstär jag från ordet.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Då, på sätt uplyst
blifvit och jemväl kändt är, mönsterskiften på Gottland redan äro
påbörjade, så synes det mig såsom det goda och till efterföljd ledande
exempel, hvilket man genom anslagets beviljande skulle åstadkomma,
redan förefunnes, hvarföre detta skäl för punktens återremitterande
förfaller. Del i min tanka hufvudsakliga skäl, som talar
för bifall lill punkten, är såsom Frih. Åkerhjelm redan yttrat,
att om anslaget beviljades, skulle inga andra skiften komma i gång,
än sådane, hvartill Staten anslagit fullt tillräckliga medel, och om
således R. St. i en framtid skulle finna skäl att indraga anslaget,
skulle hela skiftesverket på ön afstanna, emedan inga ägare af ännu
oskiftad jord ville på egen bekostnad låta verkställa en förrättning,
som Staten förut påkostat. Dessutom skulle ulan tvifvel en klagan
öfver orättvisa upstå, hvartill man ej, etil min tanke, bör gifva anledn.
Då derjemte uplyst är, att Gottland är en af Sveriges rikaste
landskap, så synes det jemväl af delta skäl vara mindre lämpligt
att företrädesvis taga skiftesverket derstädes under armarne.
Hr
Den 20 April.
225
IIr Gripenstedt har anfört några exempel, hvarigenom han velat
visa, alt Staten förut gifvit anslag lill befrämjande af skiflesverket
i åtskilliga af Sveriges provinser. Det är sannt, atl Staten
bestrider den hufvudsakliga kostnaden för storskiftens verkställande
i Dalarne, men man torde ihågkomma, att ägoblandningen derstädes
är ännu större än på Gottland. En talare har anfört, alt del finnes
ett hemman å nämnde ö, som har sina ägor spridda på 47 serskildta
ställen. I Dalarne har en jordägare, med vida mindre ägor, dem ofta fördelade
pä 100 serskildta håll. Der är, såsom vi alla känna, fattigdomen
ganska stor och tryckande, hvaremot Gottland befinner sig i en vida
bättre belägenhet. Hvad afvittringarne i de Norra länen vidkommer,
så är det ganska naturligt att Staten bestrider en de! af kostnaden
derför, emedan afvittringens föremål egentligen är att skiljaK ronans
mark från de enskildtas samt atl befordra nybyggens anläggande,
hvaraf Staten i en framtid får skall. Der har Staten således en
direkt fördel att fä sin mark utbruten och nyodlingar verkställda.
I afseende å hvad Hr Gripenstedt vidare anfört derom, all ä
Gottland gällde en lag, i detta fall, som var alldeles motsatt den
allmänt gällande skiftesstadgan nemi. alt laga skifte å Gottland mäste
af alla skiftesdelegarne enhälligt begäras för att kunna sättas i verket,
ber jag att få nämna, att denna lag gäller icke ensamt för
Gottland, utan efterlefves äfven i Dalarne, der de på Statens bekostnad
verkställda storskiften ej få rubbas, utan alt alla jordegare inom
samma skifteslag derom äro ense.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, biträder jag de ledamöters
mening, som yrkat bifall till denna punkt i SlatsU(sk:s
Utlåt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det har redan förut
blifvit uplyst, att på Gottland det serskildta förhållande eger rum,
alt allmogen derstädes är genom Kongl. Resolutioner försäkrad att
icke rubbas i sina storskiften utan att alla delegarne i ett skifteslag
derom sig förena. Att denna undantagslag i väsendtlig mån förhindrat
skiftesverkets framgång på Gottland, derom kan hvar och en
underrätta sig, om han läser det StatsRäds-prot., sorn är bifogadt
K. M:s Propos. i ämnet. Deraf inhemtas, att Öfver-Direkt. vid
Landlmäteriet uti ett till K. M. afgifvet Mern. anfört: ”att då, jemlikt
K. M:s åt hemmansegarne pä Gottland vid flera tillfällen gifna
Nådiga försäkringar, någon rubbning genom nytt laga skifte af förut
verkställdt storskifte icke finge ega rum, med mindre vederbörande
delegare derom enhälligt öfverenskomma: men enl. den erfarenhet
af Gottländska allmogens åsigter, som Öfver-Direkt. under mångå
års nära beröring med denna allmoge förvärfva!, sådana öfverenskommelser
högst sällan kunde åstadkommas, hvilket äfven i sin mån
funnits bekräftadt deraf att, ehuru de 293 skifteslag, hvari socknarné
på ön blifvit indelade, alla kunnat täfla om mönslerskiftes verkställande
på allmän bekostnad, dock endast fern sökt denna förmån,
och af dessa blott eli skifteslags-delegare enhälligt., Öfver-Direktören
etc.” Häraf ser man att endast ett skifteslag begagnat sig af den
6 H. . 15
226
Den 20 April.
erbjudna fördelen alt få skiftet verksteldt på allmän bekostnad
och detta skifte är ingalunda bragt lill slut, utan snarare tror jag,
att det ännu knappast är påbörjadt. Vid sådant förhållande är det
af stor vigt att medel till skiftets utförande fortfarande finnes att 1
tillgå. Om man äfven kan säga, att Staten ej har någon direkt
vinst af att befrämja skiftesverkets framgång å Gottland, dä Slaten
icke der, såsom i de norra länen, får sin mark afskild från de enskildtas,
så torde man dock böra medgifva, att fördelen för det allmänna,
genom laga skiftens införande å nämnde ö, indirekt blifver
lika stor som ock kanske äfven större än frånskiljandet af några
ödemarker norrut.
Här är fråga om att försätta den Gottländska allmogen i tillfälle
att odla sin jord på ett förnuftigt sätt samt att undanrödja de
hinder, som upställa sig deremot, hvilket väl torde vara förtjent af
Statens mellankomst. Det äskade anslagets ringa belopp utvisar äfven
mera än tydligt att meningen icke är att på Statens bekostnad
skifteslägga hela ön, utan endast att öfvervinna den fördom, som
uti ifrågavande hänseende är bos den Gottländska allmogen rådande,
att sprida uplysning genom exempel och på detta sätt befordra
sakens framgång. Derest StatsUtsk. icke skulle vilja, att å
den ordinarie staten upfördes något anslag för ifrågavande ändamål,
så står det ju Utsk. öppet att föreslå anslagets uptagande i den e.
o. statsregleringen, på sätt StatsUtsk. i en föreg:de punkt förmält
sig ämna göra i afseende å ett annat anslag. Jag förenar mig af
dessa skäl med dem, som anhållit om propos. å ålerremiss.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag vid åtskilliga tillfällen
varit på Gottland och sett det behof af laga skiftens verkställande,
som verkligen der förefinnes, så kan jag icke annat än varmt förorda
K. M:s Propos. i denna fråga. Man har sagt, att Gottland är
ett af Sveriges bördigaste landskap och frågat, hvarföre vid sådant
förhållande det öfriga Sverige borde skatta till beredande af öns förkofran.
För det första tror jag att Gottlands jord icke är så öfvermåttan
förträfflig sora man påstår. En stor del af ön har visserligen
en god jordmån, hvilken utan tvifvel skulle gifva en rikare
afkastning än större delen af det öfriga landet, om ön vore lagd i
skiften, men då sådant ännu icke skett, lemnar del Gottländska jordbruket
icke så vackra resultater som jordbruket i många mindre
bördiga landskap å fasta landet. Med kännedom derom, att något
laga skifte ej kan å Gottland åstadkommas, med mindre samtelige
skiftesdelegare sådant enhälligt besluta, torde en hvar, som äger någon
sakkännedom i detta hänseende inse, huru svårt, ja nästan
omöjligt det är att utan Statens mellankomst få skiftesverket i gång,
och jag tror sannerligen icke, att något enda laga skifte i hela Sverige
skulle hafva blifvit förrättadt, derest till detsamma erfordrats
alla skiftesdelegarnes samtycke. Erfarenheten visar oss tvärtom att
det nästan alltid år en eller 2 delegare som tvinga de öfriga att
ingå på den samfäldta markens skiftande, och först sedan skiftet
blifvit verkställdt och raan hunnit sätta sig in i det nya förhållandet,
har man blifvit öfvertygad om nyttan deraf och skulle ingalunda
Den 20 April.
22/
vilja återgå lill elen gamla oredan. Alt nu föl eställa sig, del Gottlänningarne
skulle vara sä mycket uplyslare och förståndigare äii
det öfriga landets allmoge, att de mangrannt skulle öfverenskomma
ora föranstaltande af deras jords skiftesläggande, tror jag vara för
mycket hegardt och en sådan allmän uplysning torde ganska länge
uteblifva. Det enda säkra medel att förmå öns befolkning alt beträda
denna bana är att Slaten till en början lemnar understöd och
derigenom åstadkomma ett praktiskt bevis, hvilket är det enda som
inverkar på bondens öfvertygelse. Jag vågar till bestyrkande häraf
åberopa ett exempel från min egen hemort, der för några 20 är
tillbaka ingen enda bonde odlade fodervexter. Sedan jag och några
andra landtbrukare börjat dermed och lyckats deruti, vann exemplet
småningom efterföljd och numera är det nästan ingen enda torpare,
som icke har sitt klöfverland, och ganska fä, som icke så sitt bete
pä åkern.
Man har påstått, att något understöd från Statens sida uli fitrevande
hänseende ej vidare vore erforderligt, emedan ett mönsterskifte
redan skulle vara fullbordadt. Vore della händelsen skulle
nog Goltlänningarne följa exemplet, men det har blifvit af den siste
värde talaren uplyst, att detta skifte ännu icke är fullbordadt, vid
hvilket förhållande detsamma ej kan tjena såsom något föredöme.
Men om äfven ett sådant skifte vore fullbordadt och dess välgörande
inverkan på landtbruket börjat visa sig, så kan jag för min del
icke inse någon skada vara skedd derigenom att 2:ne sådana skiften
åsladkommes, ty Gottland liar en icke obetydlig vidd och innehåller
ända till 293 skifteslag, så alt man icke kan begära, att en bonde,
sora bor 8 å 10 mil från den trakt, der skiftet blifvit verkslälldl,
derom skall äga någon närmare kännedom.
Gottland företer dessutom det egendomliga förhållande, alt jorden
derstädes icke såsom i det öfriga Sverige, varit brukad i byalag,
utan under enstaka hemman, hvilka sedermera under tidernas
lopp genom arf och frånsäljande blifvit sönderdelade, så att skiftet
hufvudsakligen kommer att bestå deruti, alt det ena hemmanet byter
ägor med det andra, tilldess att* hvart och ett hemman får sina
ägor sammanlagde, hvarföre jag tror att sällan några statsmedel blifvit
bättre använda än till ifrågavar:de ändamål
StatsUlsk., hvars hushållsamhet jag visst icke vill klandra, har
likväl icke varit så njuggt i andra anslagsfrågor, så att det skulle
förvåna mig, om Utsk. efter tagen kännedom af de uplysningar,
som härstädes och måhända äfven inom de andra Stånden meddelas,
ändock skulle fortfara att afstyrka beviljandet af ifrågavande
summa. Men i afseende å denna summa hemställer jag huruvida
det vore skäl att hänföra densamma till rubriken förslagsanslag, ty
möjligen skulle åtskilliga af StatsUtskis och Ståndens ledamöter deraf
taga sig anledn. till den farhåga, att summan skulle växa utöfver
det bestämda beloppet, hvarföre jag tror glt ändamålet möjligen säkrare
skulle vinnas, om summan såsom ett oföränderligt anslag intill
nästa Puksdag beviljades. Hysande denna åsigt af saken, instämmer
äfven jag i den af flere ledamöter yrkade återremissen af denna punkt.
228 -
Den 20 April.
Frih. Åkerhjelm: Oaktadt alla de uplysningar, som blifvit
lemnade, finner jag mig dock icke öfvertygad om nödvändigheten af
det begärda anslagets beviljande. Jag är det så mycket mindre
som jag förmodar att, för den händelse man skulle finna det vara
alldeles nödvändigt att på Statens bekostnad sätta skiftesverket pä
Gottland i gång, Regeringen då icke skulle vara i större förlägenhet
att dertill anslå medel än förut, enär Regeringen redan en gång
anslagit medel för ett mönsterskifies verkställande derstädes.
För öfrigt är det en omständighet, som i högsta grad ådragit
sig min upmärksamhet, nemi. att af 293 skifleslag, hvaraf ön består,
endast 5 anmält sig till laga skiftes erhållande på Statens bekostnad
och att endast i ett skifteslag alla delegarne varit om saken
ense. Detta bevisar, att allmogen hyser en sådan motvilja för hela
saken, att den. troligen icke öfvervinnes, så vida icke erfarenheten
utvisar, att skiftena föranleda en öfvervägande ekonomisk fördel, dä
allmogen sjelf troligtvis finner sig föranlåten att på egen bekostnad
förskaffa sig denna fördel. Först då kommer saken på ett ändamålsenligt
och lämpligt sätt i gång, hvarföre jag fortfarande vidblifver
min anhållan om R. o. Ad:s godkännande af StatsUtskis
hemställan i denna punkt.
Frih. Cederström: Jag ber om förlåtelse, att jag ännu en
gång begärt ordet i samma fråga; men det är för mig omöjligt att
fatta, det ifrågavande anslag bör upföras på ordinarie stal. Skifteslagen
i ön utgöra ett bestämdt antal: då regleringen deraf en
gång blefve verkstäld, och man sålunda vunnit det åsyftade ändamålet,
så vore det väl icke lämpligt, att anslaget fortfarande qvarslode
såsom permanent, sedan det tillfälliga, och öfvergående behofvel deraf
hade uphört.
Hvad sjelfva beloppet af det begärda anslaget beträffar, så synes
det mig vara aldes gifvet, att 2000 R:dr äro en för ringa summa
att förslå till fördelande på 293 serskilda skifteslag. Det blefve ju
knappt 10 R:dr lill hvartdera. Men anslaget är, å andra sidan, allt
för betydligt, icke då sifferbeloppet i och för sig sjelf betraktas, kanske
icke heller ens med afseende å dess egenskap af förslagsanslag, derest
man skulle antaga, att Regeringen utsträckte anvisningarne derå
så långt som erfordrades för alla de Gotlländska skifteslagens handläggning;
men hufvudsakligen är frågan betänklig med afseende å
de anspråk, den synes egnad att från alla andra håll i enahanda
hänseende framkalla.
Jag anser således fortfarande det vara önskeligt, isynnerhet så
som
nyss sades, för att undvika beträdandet af en till betydliga
statsutgifter ledande bana, att R. o. Ad. funne för godt att gilla
ifrågavande punkt.
Frih. Raab: Jag kan icke i likhet med Frih. Cederström anse,
att man icke borde bevilja ett så litet anslag som 2000 R:dr, då
det icke kan förslå till verkställande af laga skiften inom Gottlands
alla 293 skifteslag. Frih. Cederström tyckes föreställa sig att
man på en gång skulle gripa sig an med alla skifteslagen, men
detta är väl allt för mycket hegardt. Meningen är ju endast att
Den 20 April.
229
åstadkomma ett eller två mönsterskiften, så att Gottlänningarne, då
de efter några års förlopp funnit ändamålsenligheten af att få sin
jord lagd i laga skiften, skola, utan bidrag från Staleö, gå i författ
ning
derom.
Frih. Cederström har ansett det vara olämpligt att upföra det
ifrågavar:de anslaget på ordinarie stat, enär summan, sedan det
tillfälliga ändamålet blifvit vunnet, ej vidare kunde begagnas. Men
den saken är ju helt enkelt hjelpt dermed att R. St. vid nästa
Riksdag besluta, alt sammanskott, sedan det dermed afsedda ändamål
upnåtts, för andra statsbehof å hufvudtiteln reserveras.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I anledn. af en fö
regrde
talares yttrande, att då Regeringen kunnat bereda sig medel
att bekosta ett mönsterskifte å Gottland, det äfven skulle låta
sig göra, att på samma sätt skaffa sig utväg för åstadkommande af
liera dylika, ber jag att få nämna, alt befrämjandet af de ändamål,
hvarför anslaget till jordbruk, handel och näringar blifvit meddeladt,
har befunnits vara af den vigt, alt man icke ansett sig böra
samla några skatter i skattkammaren, utan sökt göra medlen fruktbärande
genom deras användande' till de dermed afsedda ändamål.
Man har äfven i den delen gått så nära, att det f. n. ej finnes
några reserverade medel att använda, hvarföre man ej kan begagna
utvägen att gifva anvisning å nämnde medel, utan torde det ifrågasatta
anslaget böra beviljas, ifall man vill vinna det dermed åsyftade
ändamål.
Propos. till bifall å förevande punkt blef härefter framstäld
och besvarad med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemslälde om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkn:r
föranleda till återremiss, samt efter denna propos:s besvarande
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade sig hafva funnit
Ja öfvervägande.
O
Efter härvid af Frih. Åkerhjelm gjord begäran om votering,
uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den, som bifaller hvad StatsUtsk., i fråga om anslag lill befrämjande
af Statsverket på Gottland, uti 15:de punkten af dess
utlåt. M 71 hemstält, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorde anmärkn:r
föranleda till densammas återemitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 10.
- Nej — 37.
10:de punkten, ang.-de för slags-ansin get uljlyltningshjclp
230
Don 20 April.
ejler laga skiften; och 17:de punkten, ang:de anslag till understöd
för Degebergs landtbruksskola.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
18:de punkten, ang:de anslaget för en landtbruksskola i
ett af de nordliga länen.
Lades till handliugarne.
19:de punkten, ang:de anslag lill understöd för 2:ne lägre
landtbruks skolor, hvaraf deli ena i Stockholms och den andra
i Blekinge län; 20:de punkten, ang:de anslag såsom understöd
lill inrättande af 3 nya landtbruksskolor i de län, der K. M.
finnér dem bäst behof iga; 21:sta punkten, ang:de anslag till
arfvodcn och resekoslnadsersättningar ut minst i agronomer
och deni åtföljande elever; och 22:dra punkten, ang:de anslag
lill understöd för Trädgårdsföreningens i Slockholm elevskola.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallnc.
23:dje punkten, äng:de anslag lill Svenska Slöjdföreningens
i hufvudstaden inrättade Söndags- och Aftonskola.
Gr. von Platen, Baltzar: Dä jag i denna fråga väckt motion,
kan jag icke annat än med tacksamhet erkänna det loford,
som den Svenska Slöjdföreningens skola här i hufvudstaden fått af
SlatsUtsk. upbära, men, likasom det förut i afton blifvit yttradt,
att menniskan lefve» icke blott af bröd, anser jag mig vid detta
tillfälle böra erinra derom, alt man lefver icke af vackra ord, utan
medelst penningar. Jag hade derföre heldre önskat, att orden varit
mindre smickrande, men det tillstyrkta anslaget deremot större
och mera afpassadt efter skolans verkliga behof. Jag föreställer
mig, att SlatsUtsk. icke tillräckligt tagit denna fråga i betraktande,
ty i motsatt fall hade Utsk. troligen funnit, att en allt för långt
drifven hushållsamhet i delta hänseende i sjelfva verket är misshushållning,
och hyser jag således den förhoppning, att, derest
11. o. Ad. ville benäget medgifva frågans återremitterande, Utsk.
vid närmare besinnande skall finna ifrågavande inrättning väl förtjena
ett rundligare anslag, än det nu af Utsk. tillstyrkta.
Då jag vid delta tillfälle anser det vara af vigt, att så väl
och fullständigt som möjligt redogöra för mina åsigter i delta ämne,
utbeder jag mig, att dervid få begagna ord, uttalade af en
man, som med ett outtröttligt nit och en ovanlig framgång, egnat
sin verksamhet ät della häll, och hvilka ord, vida bättre än jag
skulle förmå, uttrycka mina tankar i delta maktpåliggande ämne.
Sorn tiden redan är långt framskriden, vill jag icke taga R. o. Ad:s
tålamod i anspråk med upläsande af hela det omnämnde yttrandet,
utan ber endast att få föredraga en del deraf. Sedan den förfat*
lare, hvars ord jag nu ber alt få såsom mina egna uptaga, yttrat
sig om konstens inflytande på sederna och dess förmåga att väcka
känslan af det goda och sköna, fortfar författaren sålunda:
Deli 20 April.
231
”Industrien talar nu, kanske omedvetet, samma språk: indu”strien,
det vill här säga verlden; ty frågan om andens oumbärliga
biträde vid arbetet, förståndets och den förädlade känslans
”allt Öfvervägande inverkan på productionen: frågan om vigten
”och den klart i ögonen fallande nyttan af läroanstalter i vetenskapens
och konstens grunder, för arbetarre i handtverk eller
”fabriker, och lill hvarje, om än aldrig så ringa konstflit, är, om
”någonsin, en allmän fråga, som utom oss, ända till de halfvilda
”folkslagen på Stilla Hafvets öar, redan är afgjord till uplysningens
”och ljusets seger.”
”Det må då vara tillåtet att tro, det Sveriges gamla ära ej
”längre vill stadna utanför porten, till denna den allmänna uplys”ningens
segerfält, och alt det nu här behöfver afhandlas endast
”om sältet, att på denna ärans bana vinna framgång, vinna de
”lagrar, som knytas om tinningen, på arbetaren hos ett uplyst
”och sedligt folk.”
”England, den i insdustri största, och för praktiskt förstånd,
”framsta Stat i verlden, har, efter den i London 1851 försiggångna
''expositionen af alla länders industri, erkänt och ställt sin
”statshushållning lill skyndsam efterrättelse, att i nutidens industri,
förslåndselemenlet i productionen ställer vinsten så på
”den sida, der detta element är i rörelse, att omätliga kapitaler och
”otaliga machiner ingenting förmå deremot.”
”1 den officiella handling, som Engelska Regeringens komil”terade
vid nämnde Exposition ingifvit till kronan, hafva de, sedan
de framställt de hinder för utveckling af brittisk industri,
”hvilka dittills hade funnits och härrört af brist pä vetenskaplig
”undervisning, både allmän och serskild, för de olika grenarne af
”industrien, förklarat sig förvissade om nödvändigheten all bereda sådan
undervisning, om England skall kunna bibehålla sin stängning
såsom en industriel nation; och detta var deras förklaring
”till följd af de framställningar, som landets fabriksstäder bade in”gifvit
om vigten af undervisningsanstalter för dem, som äro
”sysselsatte i handtverk- eller manufakturer, i de velenska”pens
och konstens grunder på hvilka deras ömsesidiga idog”heter
bero”
”Efter sådane vitsord är det ej mera möjligt, hvarken att
”motsäga den verkliga nödvändigheten i hvarje land af sådane undervisningsanstalter,
eller att icke se den fara, som ett land lö”per,
att icke så hastigt och så vidsträckt som möjligt, skaffa sig
”den: att icke se slutligen, alt dessa anstalter höra i Staten icke
”till de tärande utan till de närande, samt att de penningestim”mor,
som derpå klokt användas, blifva främst bland alla vinstgifvande,
på samma gång de värna landets värdighet och ära bland
”civiliserade nationer.
”Men för att vinna ändamålet, måste de nämnde undervis”ningsanstalterne
komma den verklige arbetaren till godo, och
”vara serskildt inrättad efter hans behof; det vill i första rummet
”säga, att undervisningen skall lemnäs på de tider, dä arbeta”ren
kan vara ledig.
232
Den 20 April.
”Ty tiel handlar här icke om minnes-lexor för ännu (afalta barn,
”sorn känna endast barnkammaren och skolbänken, men ingenting
”af en lefnadsbana, som ingenting erfarit af de svårigheter, indu
”strien
har att bekämpa, och icke sett en hand arbeta, och icke
”läst för annat, än att förhöras, men som skall gömma på sina
”lexor, alt medelst dem framstå på en mark, der de ännu icke
”lurt alt stå: utan det handlar om en full och lefvande tillämpning
af vetenskapens sanningar och konslens: om dessa krafters
”läggande i händerne pä dem som arbeta och under del de ar”bela,
inen aldeles icke 0111 en tillfällig och torftig nödhjelp —
”eli pä hafs, såsom man sagt, åt dem, hvilkas upfostran blifvit
”försummad.
”Industriens skolor måste derföre vara aftonskolor.
”Englands, Frankrikes, Tysklands, Belgiens Fabriks-arbetare
”tillbringa sina aftnar, vanligen frän kl. 7 till 10, i sådane prak”tiska
konstskolor, der de malhemaliska grunderna och natur”vetenskapliga
inhemtas jemte främmande sprak.
”Ensamt i det lilla hertigdöme! Nassau, med mindre folkmängd
än Christianstads och Malmö län tillsammantagne, voro
”sisth år tjugulre sådane skolor i verksamhet, af hvilka den största
och moderskolan i hufvusladen JViesbaden. Alla dessa skolor
”tillsammans hade till lärjungar 2,251 gesäller och handlverks”
lär lingar.”
”Efter dessa åsigter och grunder, har blifvit upgjordt det folkslag
till Slat för Svenska Slöjdföreningens skola för arbetare, hvil”ket
blifvit tryckt och lemnadt till granskning och behjertande.”
”Alt hos oss, såsom i Frankrike och England, och i alla länder,
hela landels industrie begagnar hufvudsladen såsom skola
”för handlverks-skicklighetens förvärfvande eller utbildande, bevisas
”af Sv. Slöjdföreningens skolas matrikel, der personalen från landet
”och landsbygden tipgår till ända omkring hälften af Slöjdskolan
”besökande handtverkare.”
Mycket har visserligen ytterligare blifvit anfördt, hvilket skulle
vara af intresse och vigt alt höra, för dem, hvilka det upväxande
släglets bildning ligger om hjertat, men tiden medgifver det ej,
och jag anhåller således all fä tillägga några egna, mundlliga uplysningar.
För alt kunna från en riklig synpunkt npfalla denpa fråga,
bör man först och främst ihågkomma, ali en sådan skola, som den
nu ifrågasatta, icke kan vara i gång annat än under några få timmar
af dagen. Man bör erinra sig, att denna skola icke kan ställas
i någon jemförelse med andra här i landet befintliga teckniska
läroanstalter, vare sig Technologiska Institutet här i staden eller
ilen s. k. Chalmerska slöjdskolan i Götheborg. I dessa läroanstalter
äro eleverna antagna för liela skoltiden eller med andra ord,
de hafva ingen annan sysselsättning ån att begagna sig af undervisningen
derstädes. I Svenska Slöjdföreningens skola deremot undervisas
med få undantag endast sådana personer, hvilka, sofian de
Ilen 20 April.
233
under största delen af dagen medelst arbete förljenat sitt uppehälle,
endast hafva en eller annan timme på aftnarne öfrig för inhemtandet
af de kunskaper, som höra till deras yrke, hvarigenom de, hvilket
ingalunda är mindre vigtigl att ihågkomma, dragas ifrån andra,
föga gagneliga tidsfördrif, hvilka vanligen blifva en följd af
sysslolöshet.
Alt allt för länge uptaga R. o. Ad:s tid med att närmare utveckla
slöjdskolans syfte och sältet för dess verksamhet, torde icke
t vara på sin plats, men jag ber ali ännu en gäng få hemställa till
R. o. Ad. och isynnerhet till de ledamöter, som haft tillfälle all
i genomläsa Ulsk:s utlåt, i denna punkt och gifvit akt pä det fördelaktiga
vitsord, som deruti slöjdskolan meddelats, huruvida det icke
i högsta grad väcker läsarens förvåning, att sedan StalsUlsk. omförmält,
hurusom motionären begärt, att statsanslaget till denna skola
mätte höjas från 4,000 till 14,000 R:dr, ali en summa af 0,000
T R:dr mätte för en gång beviljas lill npköp för skolans räkning af
fysiska apparater och mekaniska modeller samt att en summa af
125,000 R:dr måtte anslås lill upförande af en för skolan lämplig
byggnad; så kommer SlatsUtsk., efter att hafva gifvit skolans syfte
och verksamhet de mest smickrande loford, till det oväntade resultat
att föreslå R. St. att öka det nuvartde anslaget med — 2,000
R:dr. Jag drifves visst icke af någon missundsamhet och upsläller
derföre högst ogerna några jemförelser, men jag kan likväl icke
vid detta tillfälle undgå att anmärka det, enl. mitt förmenande,
mindre riktiga deruti, att SlatsUtsk. åt skolor, som ännu icke finnas
till och hvarom man således icke äger den ringaste erfarenhet,
huruvida de äro af ett verkligt behof påkallade eller icke, jag menar
de föreslagna tekniska skolorna i Örebro och Norrköping, städer,
der de ingalunda i folkmängd och industrielt hänseende-kunna
komma i jemförelse med Stockholm — tillstyrkt ett årligt anslag
af 5,000 15:dr åt dem hvardera, under det att hufvudstadens redan
i full gäng varande slöjdskola afspisas med 6,000 R:dr.
Det förefaller mig såsom skulle de skäl, Utsk. i sitt utlåt, åberopat,
lill stor del vara grundade på misstag. Så t. ex. säger Utsk.,
att det icke vöre lämpligt, att Staten ansloge medel till en byggnads
upförande ut denna skola, derföre alt densamma endast vore
af gagn för staden Slockholm. Det är svårt att säga hvad man
menar med gagn, men det säkra är, att mer än hälften af de personer,
som begagnat skolan, icke varit födda i Stockholm utan tillhört
landsorten. Vid sådant förhållande torde man icke hafva skäl
lill det påstående, att skolan är ulan allt gagn för landet i dess
helhet.
Visserligen medgifver jag, att det är ganska berömvärdt, att
StatsUtsk. så vidt möjligt är, hushållar med Statens medel och jag
skulle derföre knappast hafva vågat begära återremiss å denna puukt,
ont jag icke funnit mig dertill upmuntrad af det förhållande,
att ifrågavartde anslag tillhör den Otte Ilufvudtiteln och att det således
kunde hafva varit för StatsUtsk. ännu obekant hvad som i
den sista tabellen af Ulskts utlåt, ronde utgifterna finnes uplagct,
nemi. alt det al Utsk. upgjorda förslag till den ordinarie Stals
-
234 Den 20 April.
regleringen utvisar, jemfördt med 1817 ars Budget, eu minskning
i Stals-brist-summan af 166,000 R:dr. Hade Utsk. vetat detta, då
ifrågavande anslag inskränktes till 6,000 R:dr, så skulle lörhända,
såsom jag åtminstone vill hoppas, summan blifvit till högre belopp
föreslagen. Jag anser det icke vara allt för vågadt att påstå, det
några 1,000 R:dr, ja till och med 10 å 20,000 R:dr offrade för
den Svenska industriens utveckling, skall vara af större nytta för
fäderneslandet, än eftergift af en motsvarande summa å den allmänna
bevillningen.
Jag vill icke längre taga R. o. Ad.-s tid i anspråk, utan in- j
skränker mig till att begära punktens återremitterande, och om R.
o- Ad. villfar denna min begäran, hoppas jag, alt StatsUtsk. vid
frågans förnyade pröfning skall finna slöjdskolan i Stockholm vara
förtjent af mera kontant upmärksamhel, än densamma i förevar:de
Utlät, haft att hugna sig åt. ^
Hr Adelborg: Då man betraktar StatsUtsk:s åtgöranden under
en längre tidsföljd, så finner man med tillfredsställelse, alt
inom Utsk. för hvarje Riksdag ett visst sträfvande att befordra sam- ■
hällets materiella välstånd allt mer och mer gjort sig gällande. Det
är otvifvelaktig!, att tidsandan numera så utvecklat sig, att man inser_nödvändigheten
af att bevilja anslag för sagde ändamål, hvarföre
man icke nu såsom förr tilldrager snöret å penningepungen,
så snart det blifver fråga om en statsutgift, som icke af det mest
trängande behof är påkalladt, utan först i en framtid och indirekte
gagnar det allmänna. Tidens riktning gifver numera oafvisligen ,
tillkänna, att man icke genom landvinningar och krigiska bragder
skall söka att befrämja Statens utveckling till makt och inflytelse,
utan ali man bör egna sig åt de fredliga eröfringar inom landets
egna gränser, hvilka på en vida säkrare väg leda till det äf alla
eftersträfvade målet, fäderneslandets framåtskridande, i så väl rnatcrielt
som intellektuel t hänseende.
Man kan icke förneka, att såväl Regering som Ständer egnat
en berömvärd upmärksamhet åt samhällets materiella förkofran, men
roan kan derjemte icke undgå alt bemärka, att denna omvårdnad
icke sträckt sig i lika grad till slöjderna och näringarna, som lill
jordbruket och bergshandteringen. De sistnämnde hafva på ett
otvetydigt sätt blifvit gynnade, men slöjderna hafva icke i samma
proportion fått hugna sig af Statsmakternas beskydd. Slöjdskicklighelens
utveckling till allt högre fullkomlighet är likväl af ganska
stor vigt för ett samhälle, som ej vill stå efter på civilisationens
väg. Ju mera samhällets materiella utveckling framskrider, desto
större anspråk får man på slöjdidkaren att han skall ytterligare förfina
konsten, gifva en förädlad form åt sina alster och derigenom
locka nya afnämare samt erhålla en vidgad afsättning för en förökad
produktion. At den ständigt tillväxande folkmängden måste arbete anskaffas
och detta kan ej ske på annat sätt än alt nya näringar och
nya industrigrenar upstå och taga detta arbete i anspråk. Sådan liar
sakernas gång i alla större stater varit och sådan skall den enl. all
sannolikhet äfven hos oss blifva.
Den 20 April.
235
Till följd af omsländigheternes kraf har en slöjdskola här i
staden genom enskilda personers förenade krafler upstått. Denna
skolas verksamhet har sent omsider tilldragit sig Statsmakternas upmärksamlret,
sedan man icke mera kunnat undgå alt bemärka dess
välgörande inflytande på slöjdskicklighetens utveckling, ty, utom allt
annat, bär nästan hvarje nybyggdt hus inom Stockholm prägeln af
slöjdskolans verksamhet genom de prydnader af verkligen arkitektoniskt
värde, hvarmed dessa hus till större delen äro försedde.
Ehuru slöjdskickligheten icke hos oss hunnit en sådan höjd som
1 uti andra länder, har den likväl å sednare tider gjort märkbara
framsteg och orsaken dertill måste i främsta rummet tillskrifvas de
slöjdskolor, som inom landet å sednare tider upstått och hvilka derföre
gjort sig förtjenta af upmuntran från Statsmakternas sida. StatsUtsk.
har äfven insett nyttan af dessa skolors tillvaro och tillstyrkt
anslag af allmänna medel icke allenast å de redan befintliga slöjdskolorna
i Stockholm och Götheborg utan äfven till inrättande af
tvenne nya dylika läroanstalter i Orebro och Norrköping. Jag måste
likväl, lika med Gr. von Platen, finna, att Stockholms slöjdskola,
hvars funktion just är, att vara en modellskola för alla de
öfriga, icke blifvit af SlatsUtsk. tillräckligt ihågkommen, enär dess
anslag skulle belöpa sig till endast 6,000 R:dr, under det att Chalmerska
slöjdskolan skulle få 7,000 och nyssnämnde 2:ne nya skolor
5,000 Pi:dr hvardera. Så vida man erkänner hvad jag förut
sagt, kan man icke annat än förvåna sig alt Stockholm, som är
Rikets hufvudstad och i folkmängd de andra städerna så öfverlägsen
fått ett så litet efter förhandenvarande förhållanden afpassadt
anslag lill sin slöjdskola. Man behöfver blott kasta en blick på StatsUtsk:s
yttrande i denna fråga för att finna, att icke fullt 3 på
hvarje 100:de af Stockholms fabriks- och handtverksarbetare begagna
sig af undervisningen i skolan, hvaraf man kan döma till
den betydliga tillökning i personalen, som är att förvänta, så snart
dessa arbetare mera allmänt inse vigten af att besitta teknisk underbyggnad
i deras yrken. Vill man försöka att någorlunda tillfredsställa
de fordringar, man med skäl äger på en dylik skola, så
måste man bevilja ett emot behofvet svarande anslag, och man
måste besinna, att i en stad, sådan som Stockholm, hvilken följer
med de andra hufvudstäderna i den civiliserade verlden, icke allenast
i alla andra afsteenden utan äfven, tyvärr, i sedeförderf, sysselsättning
måste beredas åt den numera genom skråförfattningarnes
nphörande fria arbetsklassen. Uraktlåter man detta, så torde dessa
arbatare, hvars undervisning man försummat, en gång kunna blifva
för samhället ganska farliga.
Det har varit en allmän erfarenhet i alla de länder, der revolutionens
stormar skakat samhällsbyggnaden, alt ju mera man
förstått att odla arbetarens förstånd samt höja hans sinne för det
goda och sköna, ju mera man sökt att på ett nyttigt sätt fylla hans
från arbetet lediga timmar, desto mindre har man ifrån hans sida
haft att befara några excesser. Det är på denna väg, som arbetaren
skall danas till en nyttig samhällsmedlem, men icke genom att, på
säll nu för tiden hos oss är händelsen, bibringa honom idéer och
230
Den 20 April.
tänkesätt, sorn förleda honom alt öfverskrida gränsen för hans en
gång bestämda verksamhet.
För öfrigt finnes det här i Stockholm en verklig parias-klass
af lill lasten hemfallna qvinnor, hvilka stryka omkring gatorna på
alla tider af dagen, men mest om nätterna, då de lättast kunna
dölja sitt usla tillstånd. Antalet af dessa förkastade varelser ökas
dagligen, och hvarföre? Jo till följd af bristande arbetsförtjenst och
nyttig sysselsättning. Vi känna alla, huru svårt det är för en ung
qvinna af arbetsklassen att pä ärligt| sätt förtjena sitt uppehälle,
ehuru hon behöfver otroligt litet dertill. Hon kan sällan förtjena i
mera än 24 sk. om dagen, och denna ringa penning förslår icke
lill fyllande af de oundgängligaste lefnadsbehofven. Sedan hon en
tid under ansträngt arbete och bekymmer framhärdat på dygdens
bana, men ändock ej förmått bereda sig någon den ringaste utsigt
till en bättre ställning, tröttnar hon så till själ som kropp, och det
ständigt för ögonen varande exemplet af sysslolösa, men ändock
med ett visst yttre sken af välstånd omgifna qvinnor, locka henne
in på lastens förderfliga stråt. För att rädda dessa olyckliga undan
detta förnedringstillstånd, måste man söka bibringa dem eli sådan
färdighet i handaslöjder, att de kunna skaffa sig medel till en
tarflig utkomst och således är en slöjdskola äfven för qvinnor i hög
grad af behofvet påkallad- Qvinnor kunna ganska väl blifva användbara
i åtskilliga yrken. I en mängd andra länder begagnas
qvinnor vid fabriker och handtverkerier. Här i Stockholm deremot
hafva de icke tillgång till annat arbete än sömnad och några
särdeles enkla yrken.
Då jag, af nu anförde skäl, anser att en förhöjning af anslaget
till Svenska Slöjdföreningens skola bör egalrum, isynnerhet på
det att unga qvinnor der må kunna erhålla undervisning i handaslöjder,
förenar jag mig med Gr. von Platen och yrkar punktens
återremitterande.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det är verkligen icke ulan förvåning,
som jag funnit att StatsUtsk:s utlåt, i denna punkt blifvit
af de siste värde talarne på ett omildt sätt klandradt. Jag tror ej
alt Utsk. förtjenat detta klander, ty ehuru K. M. ansett Sig icke
böra begära någon förhöjning utöfver det anslag af 4,000 R:dr
b:ko, hvaraf Svenska Slöjdföreningens skola här i staden för närvande
är i åtnjutande, har Utsk. likväl, uppå framställning af enskild
motionär, tillstyrkt en tillökning af 2,000 R:dr å detta anslag.
Den förste talaren yttrade, att det förundrade honom, alt
StatsUtsk. varit så frikostigt på loford öfver ifrågavande inrättning,
men så sparsamt på medel till densammas underhåll och utvidgning.
Jag får då tillkännagifva, alt Utsk. icke skulle hafva yttrat
sig så fördelaktigt om skolan, så vida icke de facta, som blifvit
för Utsk. framlagde, hade ganska högt talat för densamma, och jag
tror, att Utsk. varit mera klaudervärdt, om det tillstyrkt R. St. all höja
anslaget utan att detta sitt tillstyrkande fullständigt motivera. Man
bör icke förgäta, att denna skola icke tillhör Staten, utan är en
enskild inrättning af slöjdföreningen i Slockholm, och jag minnes
Den 20 A pr il.
237
mycket väl, att då denna skola stiftades och fråga om anslag till
densamma väcktes, tvekan upstod, huruvida det vore lämpligt alt
anslå statsmedel lill en inrättning, hvars bestånd berodde af enskilde
personers bidrag. R. St. ansågo sig likväl böra understödja
denna inrättning, hvars vigt och nytta allmänt erkändes, och vid
sista Riksdagen ökades det ursprungliga anslaget med 2',000 R:dr,
utan att K. M. sådant begärt. Denna R. Stms frikostighet har burit
goda frukter och då skolans föreståndare ådagalagt utmärkt nit
och skicklighet vid skolundervisningens handhafvande, var det icke
annat än StalsUtsk:s skyldighet, att sådant omnämna. Men häraf
följer aldeles icke, att man borde öka anslaget utöfver hvad Utsk.
tillstyrkt, och Utsk. har snarare, enl. mitt förmenande, gatt för
långt, då det, utan anledn. af någon framställning från K. M., ytterligare
ökat anslaget, ty, på sätt jag redan nämnt, denna skola
är helt och hållet en enskild stiftelse, och dess tillvaro eller uphörande
beror således af enskilde personers godtfinnande. Vid sådant
förhållande må det vara ursäktligt, att jag icke förstår, huru
man kan drifva den satsen, att anslaget bör än ytterligare förhöjas
och upföras på den ordinarie slaten. Det är väl sant, att då slöjdskolan
står under Kongl. Comraerce-Colhii tillsyn, den icke kan
sägas helt och hållet sakna kontroll från Statens sida, men denna
tillsyn kan icke jemföras med de kontroller, som våra undervisningsverk
i allmänhet äro underkastade.
Man har yttrat, att man icke funnit någon öfverensstämmelse
i StatsUtsk:s förfarande, att tillstyrka anslags beviljande för inrättande
af tekniska läroanstalter i åtskilliga småstäder och på samma
gång föreslå en så ringa förhöjning af anslaget till slöjdskolan i
hufvudstaden. Det synes mig vara tydligt och klart, alt det är
Statens skyldighet att befrämja undervisningsanstalters inrättande å
sådana ställen, der behof af undervisning yppat sig, men kommunens
tillgångar ej medgifvit densamma, att undervisningsverket på
egen bekostnad grundlägga och underhålla. Och dessutom bör man
ihågkomma, alt om Staten gifver ett anslag af 5,000 R:dr ät staden
örebro, för inrättande af en tecknisk elementarskola, så är det
icke allenast nämnde stad, utan äfven hela trakten deromkring, som
kommer att draga nytta af denna undervisningsanstalt. Då deremot,
hvad Stockholm beträffar, det är otvifvelaktig!, att denna
kommun i främsta rummet har nytta af slöjdskolan härstädes. Det
kan väl äga sin riktighet, att mångå af de personer, som begagna
sig af undervisningen i denna skola, äro födda utom Stockholm,
men de tillhöra likväl denna kommun, och några resande lära väl
sällan bevista föreläsningarne i skolan utan utgöres elevernas antal
hufvudsakligast af gesäller och andra personer af Stockholms handtverkareklass.
En annan talare har förebrått Utsk. derföre att det icke inlåtit
sig i frågan om arbetets organisation. Arbetets organisation är
en af dessa moderna fraser, hvilka man tidt och ofta använder, men
alla försök att i verkligheten införa det öfverlyckliga tillstånd, sorn
génom arbetets organisation skulle menskligheten beredas, hafva
strandat, och torde således denna organisation allt framgent vara
238
Den 20 April.
förvisad till de abstrakta teoriernas töckenhöljda område. Efter sin
utflykt pä detta område, har talaren återkommit lill slöjdskolans
organisation och ansett att man borde derstädes gifva arbetsförtjenst
ät sådana olyckliga qvinnor, hvilka hemfallit till prostitutionen, med
anledn. hvaraf talaren yttrat, att det anslag, Utsk. tillstyrkt, icke
vore efter förhullämlerne riktigt afpassadt. Jag får då förklara,
att jag icke är mäktig att begripa hvad som menas med dessa förhållanden,
samt att det, enl. mitt förmenande, ingalunda varit
StatsUtskis skyldighet att ingå i någon pröfning af de lämpligaste
åtgärder för att förekomma prostitutionen eller rädda dess offer från
följderna deraf.
Samme talare har påstått, alt StatsUlsk. gynnat landtbruket
och bergshandteringen pä slöjdernas bekostnad. Denna beskyllning
tror jag vara helt och hållet oförtjent, ty Utsk. har icke allenast tillstyrkt
förökade anslag åt 2:ne slöjdskolor utan äfven föreslagit anslagsbeviljande
för inrättande af 2:ne nya tekniska läroanstalter, och dä
borde man väl icke säga alt Utsk. varit kargt emot slöjderna. Inom
Utsk. har välviljan för ifrågavar:de skola varit allmän och Ulskis
fleste ledamöter hafva med värme talat om den vackra verksamhet
skolan utvecklat, och jag hade sannerligen icke väntat mig, att sedan
Utsk. på enskild motionärs framställning höjt anslaget utöfver
hvad K. M. begärt, Utskis tillgörande skulle mötas af klander från
motionären sjelf, hvars anförande väl börjades med åtskilliga välvilliga
ord, men hvilket, i dess helhet betraktadt, innehöll klander
och ogillande från början lill slut.
Man har yttrat, att om denna slöjdskola, som egentligen endast
är afsedd för arbetares undervisning i deras yrken, blefve utvidgad,
så skulle sådant utöfva en fördelaktig inverkan på industriens
utveckling icke allenast i hufvudstadeo, utan äfven i hela Riket.
Delta har StatsUtsk. ingalunda bestridt, enär det i sjelfva
utlåt, uttryckligen tillkännagifver sin åsigt, att det just är på denna
väg, som industrien bör nphjelpas. Utskis åsigt i saken kan således
icke blifva föremål för något klander, men hvad som snarare
gifver anledn. till anmärkn. är, att Stockholms stad så litet bidrager
till ifrågavande skolas understöd. Att Staten tillhandahåller
skolan tjenlig lokal, är i sanning icke mycket. Om denna skola
visar så lyckosamma resultater för Stockholms handtverkare-klass,
som både jag, och de föregide talarne anser densamma göra, så
torde det icke vara obilligt begärdt, alt staden, som af denna skola
drager den hufvudsakligaste nyttan, med något mera än uplåtelse
af lokal åt skolan bidrager till dess underhåll och utveckling. Om
man å ena sidan anser, att StatsUtsk. handlat oriktigt derutinnan,
alt Utsk. icke ökat bevillningen å landels innebyggare genom förökadt
anslag åt denna skola, så torde det å andra sidan finnas personer,
som anse att bevillningen å de fattiga klasserna på landet,
bör så mycket som möjligt lättas, samt att denna klass således icke
bör betungas med bidrag till en skola i hufvudstaden, som icke lärer
kunna kallas för den fattigaste kommunen i Riket.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag om
propos. å bifall till förevaride punkt.
Den 20 April.
239
Frih. Cederström: Det är i sanning mycket mindre ange
nämt,
att å det allmännas vägnar föra sparsamhetens talan, än alt
utöfva frikoslighetens dygd, om ett sådant utöfvande får kallas dygd,
då det gäller Statens medel. Detta oaktadt, anser jag mig vid
detta tillfälle böra taga StatsUtsk:s förfarande i försvar emot de talare,
som i mer eller mindre skarpa ordalag klandrat det resultat,
hvartill Utsk. i denna punkt kommit.
Gr. von Platen har visserligen rätt deruti, att inom Utsk.
många röster höjt sig och i hedrande ordalag lofordat de personer,
I som stått i spetsen för ifrågavande undervisningsanstalts angelägenheter;
och lika sant är äfven, att ingen inom Utsk. bestridde den
nytta, som slöjdskolan medförde. Men ibland Utsk:s vid frågans afgörande
tillslädesvarande ledamöter funnos dock de, som hyste betänklighet,
huruvida det vore lämpligt att förhöja det anslag, hvarmed
denna enskilda inrättning af Staten understöddes, ej blott utöfver
hvad R. St. vid sistl. Riksdag beviljade, men ock utöfver hvad
K. M. föreslagit.
Enl. mitt förmenande, hade äfven SlalsUtsk., med fästadt af
> seende å de mångfaldiga och utomordentliga utgifter, som vid denna
Riksdag taga Statens tillgångar i anspråk, ganska väl kunnat hos R.
St. föreslå, alt anslaget skulle fortfarande utgå med samma belopp
som hittils, utan att någon anmärkn. emot ett sådant beslut med
fog bordt kunna göras. Jag har likväl icke satt mig emot anslagets
förhöjning och icke heller ogillat de motiver, hvarpå Utsk.
stödjer sitt tillstyrkande deraf, men jag tror alt man ingalunda bör
förbise det yttrande, som Utsk., efter dess lofordande framställning
af skolans förtjenster, fällt derom, alt Stockholms stad, frikostigare
än som skett, borde befrämja inrättningens verksamhet och utveckling.
Jag tror, i likhet med den siste värde talaren, att det varit
nödvändigt, att med beröm omnämna skolans verksamhet, enär deruti
ligger det egentliga motivet för Utsk:s tillstyrkan att höja anslagssumman,
och äfven jag hade icke väntat mig att delta beröm
skulle räknas Utsk. lill last, såsom en inconseqvens derutinnan att
Utsk. ej tillstyrkt ytterligare förhöjning i anslaget.
Uti sin motion yttrar Gr. von Platen, att det visat sig, det denna
skola gagnat icke allenast hufvudstaden, utan äfven hela Riket, hvilket
påstående motionären grundar på en upgift, ronde de elevers
födelseort, hvilka begagnat sig af undervisningen i slöjdskolan. Om
man granskar denna upgift, så finnér raan emedlertid att af de
elever, sora intill nästl. års slut varit i skolan intagna, 468 varit
födda i Stockholm och 455 i andra delar af Riket, så att flertalet
befinnes på Stockholms sida; ty de 17 i utlandet födda få väl icke
upföras på landsortens räkning, likasom icke heller på hufvudstadens.
Gr. von Platen har jemväl ogillat, att Utsk. tillstyrkt 2:ne
anslag å 5,000 R:dr b:ko hvartdera för inrättande af tekniska läroanstalter
i 2:ne af Rikets mindre städer, under det att slöjdskolan
här i hufvudstaden endast skulle få ett anslag af 6,000 R:dr
nämnde mynt. Den ädle Gr:n har härvid uteslutande fästat sig
vid hufvudstadens större folkmängd och alldeles förbisett angelägen
-
240
Den 20 April.
heten deraf, att äfven andra delar af Riket uro i behof af anstalter,
der arbetaren kan hildas till skicklighet i sitt yrke. Då jag således
ser olörnöjsamheten ohöljd framträda med öfverdrifna anspråk,
samt finner, att man icke kan påräkna någon erkänsla för den
huldhet, hvarmed ifrågavar:de skola blifvit omvårdad, så, och ehuru
jag i främsta rummet yrkar bifall till Ulsk:s hemställan i denna
punkt, anser jag mig tillika böra öppet förklara, alt, för den händelse
frågan återremitteras och jag vid dess förnyade pröfning ännu
bekläder en plats inom StatsUlsk., jag derstädes kommer att biträda
det sannolikt derstädes icke uteblifvande yrkande, att anslaget
måtte nedsättas till 4,000 R:dr. Vid den håg för sparsamhet, som
inom Utsk. förefinnes, skulle det ganska lätt kunna hända, att frågan
finge en ännu sämre vändning, än densamma, efter åtskilliga
ledamöters mening, redan fått. Det har gjort mig ondt, all nödgas
yttra dessa ord, och jag hoppas, att de icke måtte tydas såsom
skulle jag hysa någon motvilja emot ifrågavartde skola. Tvertom
utgör dess förljenstfulla verksamhet, under den mest nitiske och
kunskapsrike föreståndarens, den af allmänheten, rättvisa omdöme
och särskildt af mig, i följd af flerårig personlig bekantskap, högt
värderade Kapten transtrands utmärkta ledning, en giltig grund
för hvarje rättvis granskares välvilja. Afven jag hyser sålunda för
denna nyttiga och hitintills väl administrerade läroanstalt all högaktning,
och skulle gerna vilja anslå fullt tillräckliga medel för
skolans utvidgning, derest icke Statens för mera samhällsvigtiga behof
i anspråk tagna tillgångar manade mig att iakttaga en nödvändig,
om äfven påkostande sparsamhet. Jag anser det derföre vara
rådligast att bifalla Utsk. förevar:de hemställan, ty jag föreställer
mig, på sätt förut antydt blifvit, att, vid'frågans återkomst till StatsUlsk.
, de från landsorten hit församlade folkombuden, lätt kunde
blifva upmärksamma på det ringa understöd, skolan af Stockholms
stad åtnjuter, helst om man upställer en jemförelse med hvad Götheborgs
samhälle påkostar sin slöjdskola, och, vid betraktande
deraf, finna sig snarare benägen att minska, än att öka, det en gång
tillstyrkta anslaget.
Pä grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag hos Hr
Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla om propus, å bifall till denna
punkt.
Frih. Klinkowström: Inom detta hus lära icke åsigterna
om ifrågavande skolas nytta vara delade, utan är det endast anslagets
belopp, som utgör föremål för meningsskiljaktigheten, enär några
talare ansett summan vara tillräcklig för ändamålet och andra
äter funnit densamma aldeles för liten. Jag för min del får förklara,
att jag delar den sistberörde åsigten och således anser att
det af StatsUtsk. tillstyrkta anslaget bör förhöjas. Bevisningen för
denna min åsigt torde ej vara särdeles svår att åstadkomma. StalsUtsk.
har icke vederlagt, upgiften derom, att antalet af lärare vid
skolan är otillräckligt för att bestrida undervisningen derstädes, så
alt en stor mängd af personer, som begärt att få begagna sig af
under
-
Den 20 April.
241
undervisningen, icke kunnat erhålla tillträde dertill. För öfrigt är
icke tillfälle beredt för qvinnor att deltaga i denna undervisning
och jag tror, att den värde talaren, som fästat upmärksamhelen
uppå angelägenheten deraf, alt qvinnor af den fattigare folkklassen
lemnäs tillfälle att förskaffa sig slöjdskicklighet samt erhålla arbetsförtjenst,
för alt sålunda räddas undan prostitutionen, icke saknat
skäl Tör denna sin framställning.
Man har påstått, att det skulle vara ganska tillräckligt, om
Staten understödde skolan med ett årligt anslag af 6,000 R:dr,
samt att det vore kommunens skyldighet att tillskjuta hvad som
derutöfver erfordrades, isynnerhet sorn Stockholms stad icke kunde
betraktas såsom ett fattigt samhälle, det der, såsom f. n. vore
fallet, icke hade råd att bispringa' skolan med annat än uplåtelse
af lokal, hvilken dessutom vore otillräcklig. Jag tror ej att man
bör betrakta saken ur den synpunkt, huruvida kommunen är rik
eller fattig, och icke heller, huru stor folkmängden är, utan jag
anser att man hufvudsakligen bör afse antalet af de elever, som äro
i behof af undervisning. Vi finna då, att i Götheborg erhålla 60
ä 70, samt i Orebro omkring 100 personer undervisning på deras
lediga stunder i dessa städers slöjdskolor, under det att i Stockholm
icke mindre än 213 personer besöka skolan, hvilket antal
ändock är en obetydlighet emot dem, sorn anmält sig till inträde.
Det synes således vara af behofvet högt påkalladt, att ett ökadt anslag
af R. St. beviljas. Utsk. har, på sätt Gr. von Platen redan
anmärkt, tillstyrkt, att städer, der inga slöjdskolor finnas, skulle
erhålla ganska betydliga anslag för sådana undervisningsanstalters
inrättande, och det anslag, sorn blifvit föreslaget att utgå till Chalmerska
slöjdskolan i Götheborg öfverskrider med 1,000 R:dr det
belopp, som, enl. Utsk:s hemställan, skulle tilldelas slöjdskolan här
i staden. När slöjdskolan i Götheborg står på vida fastare fotter
än den i Stockholm, hvilken sednare till största delen uppehälles
genom bidrag af Slöjdföreningens egna ledamöter, hvartill kommer,
att den förra, skolan har en icke obetydlig grundfond af dess stiftare
sig anslagen, så måste det vara vida angelägnare, att understödja
Stockholms slöjdskola framför Götheborgs, så vida man vill
alt den förra skall icke allenast fortfara, utan äfven utvidga sin
verksamhet. Om den enskildte föreningen icke vidare skulle vilja
eller kunna lemna bidrag lill skolan, hur skall det då gå? Den
skulle ju af sig sjelft förfalla.
Man har anmärkt, att denna skola icke stöde under någon
kontroll af offentlig myndighet. Delta är ett misstag, ty StatsUtsk.
föreslår i slutet af sin hemställan, att vid anslaget skulle fästas det
vilkor, att skolan fortfarande skulle slå under Kongl. CommerceColhii
tillsyn, hvilket tydligen gitver vid handen, alt skolan f. n.
är under bemälde embetsverks upsigt och öfverinseende.
Det är ganska ledsamt att erfara, det den siste värde talaren
hotat, att, ifall återremiss af punkten komme att äga rum, han
skulle, för att bestraffa oförnöjsamhet ens öfvet drifna anspråk, söka
nedpruta anslaget till det af K. M. äskade beloppet. Jag vill hop6
H. 16
242
Den 20 A pr il.
pas, att den värde ledamoten, med sin kända rättskänsla, skall i
ett lugnare ögonblick afstå från denna sin afsigt, och detta skrämskott,
framkalladt af den värde talarens farhåga, att Statens medel
skulle för mycket anlitas, torde förfela all inverkan på R. o. Ad.,
så framt Ståndet, såsom jag förmodar, för öfrigt är öfvertygad om
behöflighelen af ett större anslag, för att det med skolan afsedda
ändamål skall i möjligaste måtto tipnås. Af dessa skäl, i förening
med dem, hvilka blifvit af föreg:de talare andragne, anhåller jag om
punktens återremitterande. i
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oskar: Efter de sakrika an- i
föranden,sorn redan blifvit afgifna till förmån för ifrågavande slöjdskola,
skall det måhända synas förmätet af mig att här upträda, men jag
hoppas alt R. o. Ad. icke skall förtänka mig, att äfven jag, då
fråga är om de Svenska slöjderna, lägger ett ord till desammas
förmån. Man har hittills å det allmännas sida helt och hållet förbisett
qvinnans behof af undervisning till ernående af slöjdskicklig- i
het, och orsaken härtill, lärer enl. mitt förmenande, böra tillskrifvas
den omständighet, att hon, som icke äger någon talan inom
representationen, blifvit af densamma bortglömd, hvilken lott vanligen
träffar alla dem, som icke sjelfva kunna bevaka sina rättigheter.
Gr. von Platen tillhör förtjensten att först hafva fästat R.
St:rs upmärksamhet på delta förhållande och visat möjligheten af
att genom ett ringa anslag åstadkomma en afdelning af Stockholms
slöjdskola, som skulle blifva en läroanstalt för unga qvinnor. Jag
hade föreställt mig, att R. St. skulle med begärlighet omfatta detta
tillfälle alt godtgöra en långvarig uraktlåtenhet men denna förmodan
tyckes ej blifva besannad. StatsUtsk. har väl tillstyrkt, att anslaget
till Svenska Slöjdföreningens skola i Stockholm måtte förhöjas
med 2,000 R:dr b:ko, hvarföre jag, likasom hvarje annan vän
af de inhemska slöjderna, är Utsk. mycken tack skyldig, men man
finner ej af Utsk:s utlåt., att frågan om qvinnans undervisning i
slöjder blifvit tagen i öfvervägande. Utsk. säger väl, alt det genom
tillstyrkande af anslagets förhöjning ansett sig hafva besvarat frågan
om anslag lill skolans utvidgning genom öpnande af en läroanstalt
i det af Hr Hasselroth angifna ändamål, hvilket var, att en summa
af 4,000 R:dr skulle anslås att användas till att åstadkomma en
serskild afdelning inom skolan för qvinnors undervisning, men som
delta besked är alltför knapphändigt, skulle jag önska att frågan
blefve till Utsk. återremitterad, på det att Utsk. måtte komma i tillfälle
att närmare öfverväga denna särdeles vigliga del af frågan, som
tyckes halva blifvit af Utsk. helt och hållet undanskjuten.
Man har anställt en jemförelse emellan hvad som blifvit gjordt,
till förmån för slöjdskolan i Stockholm och den Chalmerska slöjdskolan
i Göteborg. Hvad nu den förra skolan beträffar, så måste
man med tacksamhet erkänna Ulsk:s välvilja att tillstyrka någon
förökning af dess statsanslag, men jag tror, att Utsk., utan att behöfva
frukta för att allt för mycket anlita statskassan, kunnat vara
än välvilligare och åtminstone tillstyrka de af Hr Hasselroth äskade
4,000 R:di'. Stockholmska slöjdskolan har omkring 2,000 R:dr i
I) e n V O A j > ri l.
543
ärligt bidrag af enskildta personer, hvilka dermed fortfarit allt ifrån
skolans öpnande, hyresanslag från stadskassan och skulle dessutom,
pä sätt StatsUtsk. föreslagit, fä ett statsanslag af 6,000 R:dr. Med
Chalmerska slöjdskolan äger åter det förhållande rum, att lokalen
är fri, och alt skolan är grundad på en enskild donation, som lemnar
en räntevinst af 7,800 R:dr. StatsUtsk. har för denna skola
tillstyrkt ett förhöjdt anslag af 7,000 R.dr. Del är visserligen
sannt, att denna skola har i viss mån en högre betydelse än Stockholms
slöjdskola, men just detta utgör ett skäl för Slaten au bi
springa
den sednare skolan, emedan den fattigare folkklassen kan i
vidsträcktare mån begagna sig af skolan härstädes än förhållandet
är med den Chalmerska slöjdskolan, hvartill mera förberedande studier
erfordras.
För öfrigt bör man väl taga i betraktande, att en betydlig
skillnad förefinnes emellan Stockholm och Göteborg, i den sistnämnde
staden är handels- och näringsinlresset nästan uteslutande
herrskande och staden har just uti dessa intressen en mäktig sporre
att bereda sin slöjdskolas framgång. Sådant oaktadt gifvet- Göteborg
ej något direkt anslag åt skolan. Stockholms befolkning består deremot
af så många olika elementer och sluter inom sig så mänga
olika intressen, att handels-corpsen är långt ifrån att härstädes utgöra
den talrikaste samhällsklassen, hvarförutan industriens utveckling
i landets hufvudstad mäste företrädesvis anses vara af den största
vigt, ty hufvudstaden är landets hjertpunkt, dit tillströmma en
mängd unga personer från landets olika delar för alt inhemta undervisning
och bildning och derföre tagas äfven en hufvudstads undervisningsverk
mest i anspråk.
Man säger, att skolan ej äger några garantier för sin tillvaro,
och icke heller står under någon offentlig myndighets upsigt, ulan
måste helt och hållet betraktas såsom en enskild läroa-stalt. Delta
förhållande bör icke gifva aulcdn. lill något klander, nan anser jag
tvertom det vara ganska hedrande, alt en enskild skola kunnat
komma så långt i utveckling, som fallet är med den nu ifrågavar:de,
hvarföre den äfven torde i hög grad hafva gjort sig förtjent
af upmuntran från Statens sida, så att den må kunna updrifvas till
en sådan' fullkomlighet, att den blifver ett mönster för alla andra
dylika läroanstalter. Att. på allt för mångå ställen inrätta slöjdskolor
har mycket emot sig, enär det är svårt att anskaffa skickliga
lärare lill många sådana skolor. Jag tror således att det är
bättre att utveckla det goda roan har, än att, sedan man väl
fått en inrättning i gång, försumma densammas förbättrande och
utvidgning, för att i stället grunda dylika inrättningar på alltför
mänga häll, och derigenom tillhopa mycket ofullkomligt utan
att få något fullt ändamålsenligt, en böjelse, som hos oss snarare
borde motverkas än befordras.
Jag ber om ursäkt att jag återkommer till nödvändigheten alt
bereda landets qvinnor i allmänhet, och Stockholms isynnerhet,
tillfälle till undervisning i slöjder, men jag kan ej underlåta alt
fästa R. o. Adis upmärksamhet på omöjligheten för unga qvinnor
16*
244
Den 20 A pril.
alt under närvartde förhållanden skaffa sig en sådan undervisning.
Det tillgår vanligen sålunda, att en flicka måste taga sig en tjenst,
till hvars skötande endast hennes fysiska arbetskraft tages i anspråk.
Der får hon således ingenting lära. Vill hon ej taga årstjenst, utan
t. ex. lära sig sömnad, för att sålunda förskaffa sig uppehälle, måste
hon vända sig till en sömmerska, och der får hon sitta från
morgonen till qvällen, och får för sitt arbete ingen, eller högst
obetydlig ersättning, vid hvilket förhållande man ej må förundra
sig öfver, att hon understundom dukar under för frestelsen att på
mindre hederliga vägar söka förskaffa sig en bergning, hvilken hon
ej genom det strängaste arbete förmått sig bereda.
Jag hade ämnat att utförligt till besvarande uptaga de anföranden,
som å motsidan blifvit afgifna, men då tiden redan är långt
framskriden, anser jag mig böra derifrån afstå och vill endast, med
anledn. af Frih. Cederslröms hotelse om anslagets nedsättande, yttra,
att jag hoppas, att de ord, som den värde ledamoten derom fällde,
tillkommit utaf förhastande. Jag anhåller vördsamt om punktens
återremitterande.
Ur Tersmeden, Pehr Reinh.: Vigten af metodisk kun
skap
och grundlig teknisk utbildning icke blott för handlverkerierna
och deras idkare, utan ock för hela det industriella lifvet är för
mycket i ögonen fallande att här behöfva utförligt omordas. Man
vill gynna konsterna. Då vi’ hinna till slutet af sjunde hufvudtiteln
finna vi ett prof deruppå, enär StatsUtsk. der för en konstanstall,
nemi. Kongl. Theatern, tillstyrkt ett anslag, sju gånger större
än för ifrågavar:de skola, hvilket jag icke vill klandra, men finner
Utsk. nu hafva varit nog njuggt, helst det skäl man här emot
slöjdskolan anfört, att den skulle vara en inrättning endast beräknad
för Stockholms stad, gäller lika mycket och mer för Kongl.
Theatern. Man vill således gynna konsterna. Men handtverket,
Mine Hrr, har af ålder varit den bildade konstens amma, och en
verkligt nationell konst har endast kunnat upblomstra hos de folk,
ibland hvilka konsterna förmått genomtränga handtverkerierna i nästan
alla rigtningar, och sålunda uppenbarat sig icke allenast i
mäktiga byggnadsverk och dylikt utan ock i de inom lifvet förekommande
allmännaste föremål. Ifrån den tid deremot då konsten
helt och hållet lösrycktes ifrån handtverket och instängdes inom
akademier, daterar sig dess egentliga förfall, och dess alster fingo
dä denna prägel af det torra, stela och studerade, sorn man i Frankrike
så träffande benämner ”academie”. Handtverket åter blef härigenom
utan stöd från konstens och vetenskapens sida, samt tyvärr
ofta i saknad af den moraliska lyftning, som uti allt arbete betingas
af den inre pligtkänslan att åstadkomma det möjligaste bästa;
och (ill följe häraf var det mekaniska i sekler någonting föraktadt,
ja nästan vordet till ett öknamn. I våra dagar har omsider detta
falska förhållande måst lemna rum för ett med sakens natur mera
öfverensstämmande; vetenskapen har räckt handen åt industrien,
konsten har följt exemplet, och detta utgör ett af tidens mest betydelsefulla,
mest glädjande fenomener. Trenne år äro ännu ej
Den 20 April.
245
förflutna sedan arbetet firade sin jubelfest, och de civiliserade nationerna
sig emellan slöto ett fridsförbund, af varaktigare bestånd,
sorn vi böra hoppas än furstarnes fordna.
Men ämnet har äfven en annan sida, af ännu större vigt, ännu
djupare betydelse än sjelfva den industriella utvecklingen: nemi.
de arbetande klassernas upfostran. Mången torde hysa den åsigt,
att de värde motionärernas ädla syften kunna vinnas genom enskildas
välvilja och kommunala bidrag. Men man bör härvid taga i
betraktande, att, med all aktning för den enskilda välgörenheten —
f och ingen lärer väl neka att gifva heder åt hvad som i så hög
grad är heder värdi — dess yttringar likväl i de flesta fall genom
sjelfva sin natur äro af tillfällig ari, äfvensom att hvad understöd
ifrån kommunernas sida vidkommer, dessas tillgångar numera från
alla håll så tagas uti anspråk, att de ej skäligen kunna påräknas att
fylla sä vidtomfattande behof.
Att folkupfostran sålunda är och allt mer och mer måste blifva
ett föremål för Statens verksamma understöd, lärer väl svårligen
kunna bestridas. Afven de som vilja inskränka statens ändamål
ända derhän att endast utgöra en anstalt till skydd för medborgares
personer och egendom, måste medgifva, all just till vinnandet af
detta ändamål det säkraste medlet ligger i en god folkupfostran.
Sjelfva Adam Smilh, hvilken i allmänhet afskvdde Statens inblandning
i medborgares förehafvanden, och som ansåg konster, vetenskap
och de rikas upfostran ligga utom kretsen af statens inverkan,
insåg likväl de fattigas upfostran vara ett ämne, som hade det närmaste
sammanhang med samhällets väl, och således böra utgöra ett
föremål för statsmakternas verksamhet. ”Likasom öfverheten”, säger
han, ”bör träda emellan för att hindra en farsots spridande
”ibland folket, så bör den ock träda emellan för all afvärja utbredandet
af de moraliska sjukdomar, som äro oskiljaktiga ifrån okun”nigheten.
Lemnäs massorna i okunnighetens mörker”, fortfar
samme författare, ”så kan man snart vänta sig att få se religiösa
”strider åstadkomma de förfärligaste oordningar.”
”Upfostra folkel”, så förmanade redan William Penn den koloni
han stiftat, och som ännu bär hans namn: ”Upfostra folkel”,
var Washingtons testamente lill den nation han befriat.
Det är på detta skäl, det är uti industriens, folkupfostrans och
sedlighetens intresse, som jag här nå det varmaste får understödja
Gr. Plåtens och Borgmäst. Hassehoths motioner, samt tillstyrka ett
ostyckadt bifall till de vigtiga och fruktbärande förslag, som båda
dessa motioner innehålla.
Härom vore mycket mer att säga, äfvensom att till besvarande
uptagä här gjorda anmärkn:r; men jag har redan, måhända alltför
länge upiagit R. o. Ad:s tid och tålamod. Till min ursäkt må gälla
ämnets vigt, äfvensom jag får fästa upmärksamheten deruppå, att om
mina anföranden äro långa, så äro ock intervallerna dem emellan
temligen långa.
Endast högst ofullständigt och ofullkomligt har jag här förmått
antyda några sidor af detta behjertansvärda ämne; ett ämne,
som ej kan undgå att med det lifligaste intresse omfattas af alla
216
Den 20 April.
elem, som nitälska för vetenskapens och konstens tillämpning pä
lifvet, för sedlighetens stigande utveckling, med ett ord för det rent
menskliga, hvilka tillika är ett gudomligt, af alla dem, hvilka klart
och varmt npfatta sin dyra förbindelse, att öfverlåta det rika, moraliska
och intellektuella arf de af fadren emottagit, oförminskadt och
förkofradt, icke blott åt egna barn utan ock i allt vidare kretsar af
hela det upväxaude slägtet.
Jag förenar mig med de Hrr, sorn yrkat återremiss af denna
punkt i Betänk.
Härtill hördes många ledamöter yttra bifall.
Gr. von Platen: Jag har icke begärt ordet, för att i huf
vudsaken
vidare mig yttra. Kunna icke de uplysande. och talangfulla
anföranden, som efter det jag förra gången hade ordet härstädes
afgifvils, verka något för den ifrågavande saken, så misströstar
jag i sanning, att mina ord skulle äga en kraftigare verkan.
Men jag vill hoppas, att förhållandet icke är sådant, och jag är
öfvertygad derom, alt, derest medel finnas, StatsUlsk:s ledamöter
äfven komma att tillstyrka deras användande till ifrägavar:de skolas understöd.
Jag har endast begärt ordet för att tillkännagifva, det jag vid
mitt förra yttrande ingalunda haft för afsigt att tillvita StatsUtsk:s ledamöter,
det de skulle hafva handlat annorlunda än de ansett sig böra
handla, äfvensom att jag pä intet sätt hyser någon missnndsamhet
emot de samhällen, åt hvilka för ifrägevarule ändamål 'Ulsk. tillstyrkt
anslag. Jag unnar dein af allt hjerta hvad de fått, men jag
tror, att proportionen emellan dessa anslag icke varit den rälla.
Jag önskar endast, alt StatsUlsk. matte vid en närmare granskning af
de anslag, som Staten åt näringarnes förkofran anses kunna lemna,
tillse, huruvida icke slöjdskolan i Stockholm kunde erhålla ett rikligare
anslag, än det nu tillstyrkta, och jag hoppas, att 11. o. Ad.
icke skall misskänna den åsigt, som ligger till grund för denna
min framställning. Jag får fortfarande anhålla om punktens återremitterande.
Frih. Åkerhjelm: Jag kan försäkra de talare, sorn öfver
StatsUtsk:s behandling af detta ämne, fällt ganska hårda omdömen,
att Utsk. med verklig välvilja och värma omfattat ifrågavar:de skola,
men då ifrån flera serskildta delar af Riket framställningar blifvit
gjorda, ang:de erhållande af anslag till dylika läroanstalter, ansåg
Ulsk. sig ej kunna lemna desamma utan afseende och hopa hela
anslaget på en enda sådan inrättning. Dessutom hade K. M. i afseende
å Svenska Slöjdföreningens skola här i staden, föreslagit, alt det
vid förra Riksdagen från 2,000 till 4,000 R:dr förhöjda anslaget
skulle fortfarande under nästa statsregleringsperiod utgå, och Utsk.
har ej ansett sig i vidsträcktare mån kunna tillstyrka bifall till Gr.
von Flåtens motion, sorn innehöll yrkanden, hvilkas godkännande
skulle medföra en högst betydlig statsutgift, än att anslaget förökades
med 2,000 R:dr. Det är väl sannt, att många ledamöter inom
Utsk. varmt intresserade sig för sakens framgång och tillstyrkte ett
högre anslag, än det nu föreslagna, men Ulsk:s majoritet ansåg
Den 20 A pril.
247
Statens tillgångar ej medgifva sådant, hvarföre jag förmodar, att
punktens återremitterande ej skall medföra åsyftad verkan. Vid sådant
förhållande anser jag alt man gjorde klokast uti att bifalla
denna punkt, hvarom jag vördsamt anhåller.
Hr Adelborg: Som tiden redan långt framskridit, skall jag
icke länge taga R. o. Ad:s tålamod i anspråk. Jag vill endast uptaga
några anmärkn:r emot mitt förra yttrande, hvilka äro af sådan
beskaffenhet, att de måste gendrifvas.
Man har förebrått mig att jag gifvit mig in på spekulationens
obegränsade fält, framkastat frågan om arbetets organisation, lånat
idéer från de Fransyska socialisterna m. ra. d., och allt delta endast
och allenast för del att jag yrkat förhöjning af anslaget lill
slöjdskolan, på det att unga flickor derstädes mätte erhålla undervisning!
Nödvändigheten af en läroanstalt för qvinnor i berörde
hänseende har redan af en annan talare blifvit ådagalagd neli jag
vill endast, lika med honom, påpeka det ganska naiva sätt, hvarpå
StatsUtsk. affärdat Hr Hasselralhs motion, då Utsk. ansett sig hafva
besvarat densamma genom att tillstyrka en förhöjning i anslaget af
2,000 R:dr, utan att vidröra den vigtiga idé, som utgör motionens
grund. Ett sådant afgörande synes mig gränsa nära nog till förakt,
icke för motionären, utan för ämnet.
Man har vidare sagt, att man icke förstått den jemförelse jag
framställt emellan slöjderna och jordbruket. Det är klart, att man
icke kan förstå en talares ord, dä man icke lyssnat till premisserna
utan endast fästat sig vid konklusionen. Jag yttrade att man under
de sistförflntne Riksdagarne förmärkt en bestämd böjelse hos
StatsUtsk. att underhjelpa landets materiella utveckling, men all
Utsk. dervid mera sysselsatt sig med jordbruket än med slöjderna.
Detta yttrande anser jag hvarken vara oriktigt eller kunna missförstås,
men det sednare har likväl blifvit händelsen och missförståndet
torde, såsom jag nyss nämnde, kunna tillskrifvas den omständighet,
alt man behagat lösrycka konklusionen från premisserna.
Slutligen har man hört en ledamot af StatsUtsk. med en viss
pathos i ton utropa: ”oförnöjsamheten framträder med öfverdrifna
anspråk, någon tacksamhetskänsla linnes icke mera” o. s. v. Hvem
är det som yttrar sådana ord på delta rum? Ar det en person, sorn
har Statens alla kassor i sin hand, så att han har rätt att påräkna
tacksamhet för hvad han ur dessa kassor utdelar? Eller är denna
person endast och allenast en representant, såsom vi alla andra,
hvilka hafva rätt att besluta öfver det sätt, hvarpå Statens inkomster
lämpligast skola användas. Jag tror att detta sednare är förhållandet
och att således den värde talaren begått ett förhastande,
ly eljest måste jag beklaga, att StatsUtsk. inom sig hyser en ledamot,
som för en motsats i åsigter vill upoffra en af honom sjelf
såsom särdeles nyttig erkänd sak.
Hr von Hartmansdorff: Man förebrår Utsk. att det icke
bestått tillräckligt penningar, men fyllt bristen med komplimenler,
hvilka icke äro för skolans behof användbara. Jag för min del undrar
icke på, att StatsUtsk., som har så många anspråk att till
-
248
Den 20 April.
fredsställa, ej kunnat linna medéi att till ifrågavande ändamål anvfin»
das. Jag tior dessutom att man i detta fall måste tillvägagä med försigtighet,
ty den ifrågavande läroanstalten står ej i något sammanhang
med Statens öfriga undervisningsverk, utan är en aldeles fristående
enskild inrättning, hvars fortfarande tillvaro icke är på något sätt
betryggad. Vid sådant förhållande, hade jag ansett del hafva varit
rättast, om skolans styresmän vändt sig till Konungen och begärt
Hans framställning lill R. St., hvaraf naturligtvis följden blifvit,
att vi erhållit en större säkerhet om .skolans verkliga behof
af understöd och en fullständigare utredning angule sättet hvarpå
detta behof kunnat fyllas. Vid betraktande häraf torde det vara
ursäktligt, att StatsUtsk. ej varit sä frikostigt, som man önskat.
Min mening om skolans tillvaro är, att jag anser henne vara
temligen säker, emedan jag tror att Stockholms stad och borgerskap
ej kunna henne umbära. Jag anser dessutom denna läroanstalt
medföra en sådan nytta, att jag lika med flera ledamöter hade önskat,
det StatsUtsk. åt henne tillstyrkt ett större anslag, isynnerhet
dä dermed förenats vilkoret, att hon fortfarande skall stå under
Commerce-Collui upsigt, hvilket har goda skäl för sig, när Staten
bekostar en betydlig del af hennes underhåll.
Jag har ingenting att lägga till hvad föregtde talare yttrat om
mankönets undervisning i denna skola. Men dä man tyckes hafva
ifrågasatt, huruvida qvinnokönets undervisning i slöjder verkligen
vore så nyttig och nödvändig, som här blifvit påslådt, så anser jag
mig böra nämna, att qvinnors undervisning för att blifva lärorinnor
i folkskolor har lyckats ganska väl. Detta antyder huru goda framsteg
de kunna göra äfven i andra hänseenden. Till bevis på hvad
de skulle kunna uträtta i sådana slöjder, hvari undervisning vid berörde
skola lemnäs, ber jag att fä förete en medalj, präglad öfver
frami. Sekretm vid Kongl. Vetenskaps-Akademien Triewald. Denna
medalj är graverad af ett fruntimmer, hvilket, så vidt jag vet, är
den enda, som här i landel utöfvar denna konst. Om qviunorna
finge den undervisning, som vederborde, skulle de, i mänga hänseende
kunna gagna både sig sjelfva och andra, särdeles i sådana
yrken, hvilka ej i någon större mån taga kroppskrafter i anspråk.
På grund häraf, instämmer jag med de talare, hvilka fordrat
punktens återremitterande, på det att ett rikligare anslag än det nu
af Ulsk. tillstyrka måtte beviljas. Flurn stort anslaget borde blifva,
tilltror jag mig icke att säga, emedan jag ej äger den kännedom
om ifrågavaride skola, som dertill skulle erfordras. Jag måste beklaga,
om de handlingar, snm blifvit till 'Utsk. inlemnade, icke
gifva tillräcklig vägledning i detta hänseende. Men jag förmodar
att, örn förhållandet är sådant, den värde motionären ej lärer underlåta
att fylla, hvad i erforderliga uplysningar ännu kan brista.
Frih. Raab: Jag har begärt ordet för att yrka återremiss, med
anhållan, att StatsUtsk. måtte taga i betraktande, huruvida icke
Utsk. skulle kunna uptäcka någon tillgång att till ifrågavaride skola
anslå ett något större belopp än i denna punkt blifvit föreslaget.
Jag är långt ifrån att vilja klandra Utsk. derföre, alt det söker iakttaga
sparsamhet, men man bör ej förbise, att en allt för långt
Den 20 April.
249
drifven sparsamhet understundom blifver misshushållning, nemi. dä
man spar pä medel, som afse befrämjande af nyttiga ändamål, och
illgerning kan för ett productift ändamål vara nyttigare län ifrågavaride
läroanstalt. Jag vill icke, sedan discussionen redan länge
fortgått, vara mångordig, men ber endast att i korthet få uptaga
de hufvudsakliga inkast, sorn emot eu återremiss af punkten blifvit
framställda.
Man har sagt, att frågan om förhöjdt anslag till denna slöjdskola
blifvit väckt af enskild motionär och att man å dennes framställning
fästat tillräckligt afseende, då man tillstyrkt en tillökning
i anslaget af 2,000 R:dr. Jag måste uttrycka min förundran deröfver,
alt just StatsUtskis ledamöter företrädesvis framhållit detta
motiv, då samma ledamöter, på sätt de nästföljande sidorna i utlåt,
utvisa, tillstyrkt icke obetydliga anslag lill tekniska undervisningsanstalter
endast och allenast på enskilde motionärers framställning.
Vidare har man erinrat derom, att skolan är en enskild inrättning.
Jag ber att i detta hänseende få påminna om landtbruksskolan
vid Degeberg, som äfven var en enskild inrättning, men likväl
under en lång följd af år åtnjöt understöd frän Statens sida.
Derföre att skolan är en enskild läroanstalt, är det icke sagdt, alt
den icke kan vara af stor nytta för det allmänna och deruti ligger
således intet bevis på obehöfligheten af statsanslag för skolans utveckling
till högre fullkomlighet.
Man har ytterligare påpekat den omständighet, att skolan egentligen
skulle vara nyttig för Stockholms stad allena och fästat sig
vid de personers födelseort, som af skolundervisningen sig begagnat.
Jag tror att delta sätt att se saken icke är riktigt, utan att
man fastheldre bör tillse, hvarthän de personer, som erhållit undervisningen,
sedermera begifvit sig för att utöfva den konstfärdighet
de förvärfva!.- Man påräknar i allmänhet, alt från Stockholm
få skickliga arbetare, och således är det till hela rikets gagn och
nytta, om en stor slöjdskicklighet utvecklar sig härstädes.
Jag anser mig ej böra vara vidlyftigare, ulan slutar med alt förnya
min i början gjorda anhållan, alt R. o. Ad. mätte medgifva
den begärda återremissen af denna punkt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Ingen lärer väl kunna bestrida,
alt ju icke upfostringsanstalter uti ifrågavar:de hänseende äro särdeles
nyttiga, samt att man allmänt hyser den önskan, alt förse dylika
anstalter med erforderliga anslag. I afseende å hvad slöjdföreningens
skola här i staden för sin utveckling kunde behöfva, hafva
visserligen här blifvit afgifna mångå ganska vackra yttranden, men
man får, i min tanke, vid denna frågas bedömande icke förbise, att
K. M. uti Propos. om Statsverkets tillstånd och behof endast begärt,
att slöjdskolans statsanslag skulle bibehållas vid det nuvar:de
beloppet af 4,000 R:dr b:ko. Detta oaktadt har StatsUtsk. föreslagit,
att summan skulle förökas till 6,000 R:dr, och man torde
vid sådant förhållande icke kunna med skäl påstå, att Utsk. varit
ogynnsamt stämdt emot skolan, hvarföre jag äfven anser, att de,
som ifra för densamma, kunna bifalla Utsk:s hemställan. Men för
250
Den 20 April.
den händelse att R. o. Ad. skulle bevilja en återremiss af denna
punkt, anser jag mig böra fästa upmärksamhelen deruppå, att ehuruväl
ganska värderika nplysningar ofta uti enskitdla motioner lemnäs,
kan likväl, isynnerhet då det är fråga om anslags beviljande,
en viss ensidighet lätteligen insmyga sig uti en motionärs framställning
af ämnet, hvarföre jag för min del anser, att rätta vägen uti
ifrågavande fall varit, att skolans styresmän vändt sig till K. M.,
med anhållan, att K. M. täcktes till R. St. aflåta Nåd. Propos. om
anslående af erforderliga medel till skolans underhåll. I fall K. SI.
funnit en sådan anhållan förtjena afseende, hade R. St. fått emottaga
en fullständig och opartisk utredning af frågan, icke allenast
med afseende å Stockholms slöjdskola, utan äfven andra dermed likartade
läroanstalter, och då hade R. St. blifvit försatta i tillfälle att
pröfva saken i dess helhet och tillse, huru mycket Ständerna för
befordrande af sådana undervisningsanstalter kunde af allmänna medel
anslå.
Gr. Rjörnstjerna, Carl Magnus: ”Sorn Svenska Slöjdföreningens
skola i hufvudstaden obestridligen haft och har ett verksamt
inflytande på den inhemska slöjdskicklighetens utveckling och
förkofran, samt, efter hvad uplyst är, densammas tillgångar äro
otillräcklige lill bestridande af dess utgifter, sedan skolan, allt mer
och mer anlitad, behöft i samma mån utvidgas”, — så börjas
StatsUtsk:s yttrande öfver Gr. von Plåtens motion, deruti han föreslår,
att skolans årliga statsanslag måtte höjas lill 14,000 R:dr b:ko,
att 6,000 R:dr mätte anslås till upköp af instrumenter, samt att
det belopp af 125,000 Rtdr måtte anvisas till upförande af en för
skolans utvidgade skick lämplig byggnad. Sedan man läst nyssnämnde
vackla ingress, blifver man i sanning ganska förvånad,
ät det resultat, hvartill Utsk. kommit att tillstyrka en förhöjning i
anslaget af — 2,000 Rtdr b:ko. Flera talare hafva redan före mig
och skickligare ån jag förmår, framhållit det stora gagn, som skolan
redan medfört, och i ännu större grad kommer att medföra genom
att lyfta på de lunga bojor, som bristande undervisning lägger
på arbetarens verksamhet; då jag dessutom finner, huru långt
liden redan är framskriden, tror jag mig göra den af mig så högt
värderade skolan den största tjensten om jag inskränker mig till anhållan
om återremiss, på del att StatsUtsk. måtte, utan afseende A
Frih. Cederströms hotande uttryck, tillse, huruvida icke Gr. von
Plåtens motion kunde bifallas.
Hr Rildt, Didrik Gillis: Under loppet af denna öfverläggning
hafva flera talare yrkat punktens återremitterande, på det att
anslaget till ifrågavande skola mätte förhöjas, så att en läroanstalt
skulle kunna bildas, der unga qvinnor i Stockholm kunde erhålla
undervisning i handarbeten. Att en sådan anstalt vore ganska nyttig,
har hvarken jag eller någon annan af StatsUtsk:s ledamöter bestridt,
men jag bestrider, att det tillkommer StatsUtsk. att afgifva
förslag, ang:de en sådan undervisningsanstalts organisation. Motionärerne
hafva väl begärt penningar för denna läroanstalts inrättande,
men huru dessa penningar skola på det ändamålsenligaste sätt
Den 20 April.
användas, derom har StatsUtsk. icke fåll någon uplysning. Ty
sorn sådan kan väl ej kallas det att molionäreine antydt, huru de
tycka, att saken borde åstadkommas. Vid sådant förhållande kan
man väl ej begära, alt StatsUtsk. skulle organisera den ifrågasatta
flickskolan och inrätta den på ett sätt, som vore gagnelig! för Stockholms
kommun. Sedan man får anslaget till den ifrågavar:de slöjdskolan
förhöjdt, anser jag, att man bör göra sig förvissad derom, att
medlen blifva väl använda, och derföre bör, enl. min lanke, anslaget
ställas till K. M:s dispos. för att på det mest ändamålsenligaste
sätt användas, och icke öfverlemnas ät skolans direktion, hvilken, om
den än f. n. består af personer, för hvilka man hyser förtroende,
om några är kan utgöras af andra ledamöter, till hvilka roan icke
har samma förtroende. Skolan står som jag förut nämndl under
Commerce-Colbii tillsyn, men det är icke något fast organisationsband
emellan skolan och nämnde embetsverk. K. M. har icke någon
rättighet alt meddela föreskrifter i afseende å lärokursen och
undervisningens gång m. m., och jag tror icke, att något annat af
Slaten understödt undervisningsverk står på en så oberoende fot,
som ifrågavande slöjdskola. Jag skulle derföre önska, att om R. o.
Ad. beviljar återremiss, Ståndet jemväl lemnar StatsUtsk. någon ledning
i afseende å syftemålet dermed, samt huru mycket Ståndet anser,
alt skolan bör af statsmedel åtnjuta, ty att endast öka anslaget
utan att veta, huru mycket skolan verkligen behöfver, det är ett
sätt att handhafva Statens medel, sorn jag för min del icke kan
gilla. Gr. von Platen har väl upgifvit åtskilliga siffror, dem han
anser vara de rätta, men huruvida dessa siffror kunna tåla någon
jemkning eller måhända 8ro för ändamålet otillräckliga, detta är en
sak, som aldeles icke är pröfvad, och jag tror ej, att R.o. Ad. kan
pålägga StatsUtsk. en sådan pröfning.
Man har klandrat Ulsk. för det att Utsk. skall hafva brukat
vackra ord, men kommit till ett lumpel resultat i sjelfva saken.
Samma slag af klander torde måhända icke vara aldeles obefogadt
emot de Hrr, som påyrka återremiss. De hafva visserligen afgifvit
långa och vackra anföranden, men hvad de i sak önska, derom har
jag åtminstone icke kunnat vinna någon bestämd uplysning, och jag
får derföre ännu en gång upmana dessa Hrr, att lemna StatsUtsk.
någon ledning för dess blifvande tillgörande i denna fråga.
Frih. Alströmer: Jag ber att få på förhand tillkännagifva, att
min mening icke är att utsträcka milt yttrande lill någon längd.
Det är endast Frih. Akerhjelms yttrande, att en återremiss af denna
fråga ej skulle medföra någon verkan, som föranleder mig alt säga,
det jag hoppas, alt den värde ledamotens förutsägelse ej skall inträffa,
så vida StatsUtsk. besinnar, att äfven qvinnan bidrager till
statsbehofvens fyllande, och att det derföre jemväl är Statens skyldighet
att mera än hittills skänka henne sin omvårdnad, hvartill
beviljandet af ifrågavande ringa anslag blefve nära nog första
steget.
Frih. Åkerhjelm: Hvad den siste värde talaren yttrade, är
visserligen ganska tänkvärdt, men jag befarar att StatsUtsk. ej heller
252
Den 20 April.
deruti kan finna någon ledning för den behandling af frågan, hvartill
punktens återremitterande skulle föranleda. För öfrigt är jag
förekommen af Hr Bildt och får i hans sista yttrande till alla delar
instämma.
Gr. von Platen: Jag anser mig endast böra förklara, attoni
StalsUtsk. skulle anse, att någon annan auktoritet än CommerceColkm
borde hafva inseende öfver slöjdskolan, sä tiar jag för min
del ingenting deremot. Jag finner det äfven vara ganska riktigt,
att SlatsUtsk. för medlens beviljande upsl äller sådana vilkor, som
gifva Stalén säkerhet derför, att medlen på ett ändamålsenligt sätt
komma att användas. Äfvenledes torde det kunna medgifvas, att
det varit en försumlighet af skoldirektionen att icke i denna sak
först vända sig lill K. JM., men just det förhållande, alt skolan icke
är något Statens undervisningsverk, torde böra något mildra den
stränga dom, som eljest skulle drabba direkt:n.
För öfrigt anser jag mig böra fästa upmärksamheten derå, att
den omständighet, det K. M. icke föreslagit någon förhöjning af anslaget
till slöjdskolan,-icke kan antagas såsom bevis, att skolans anslag
är tillräckligt, ty K. M. har, enl. min lanke, i detta, likasom
i många andra fall, väl kunnat finna ett förhöjdl anslag vara önskvärdt,
men ändock ej ansett Sig böra,till R. St. derom framställa
propos.
Hr Bildt har fordrat, att man skulle närmare bestämma beloppet
af det äskade anslaget. Jag tror att min motion i detta afseende
innehåller ganska noggranna bestämmelser. Till den afdelning
af StalsUtsk., som förberedt frågan, hafva äfven uplysningar blifvit
lemnade och jag tror alt saken redan fått all den utredning, som
torde vara erforderlig, men om StatsUtsk. skulle anse sig böra infordra
ytterligare uplysningar, skola de säkerligen blifva Utsk. med
största beredvillighet meddelade.
o
Frih. Cederström: Åtskilliga ledamöter hafva yttrat miss
nöje
deröfver, att jag förmält mig vid frågans förnyade behandling af
StatsUtsk. ämna påyrka anslagets nedsättande till del af K. M. föreslagna
belopp, och Frih. Klinkowström har, med anledn. häraf,
vädjat till min rättskänsla, samt ansett densamma böra förbjuda
mig att följa elt sådant handlingssätt. Det förefaller mig såsom
skulle de Hrr, livilka i sådan syftning sig yttrat, anse sig ensamme
representera R. o. Ad.; men jag ber ätt få erinra, för det första,
att jag tills vidare ej finner dem representera annat än sina egna
åsigter, samt för det andra, att inom detta Stånd finnes en mängd
ledamöter, hvilka icke älska att begära ordet, men dock hafva fullt
ut lika bestämda åsigter. som de, hvilka öfver frågorna sig yttra.
Jag har ansett mig böra erinra delta, emedan anledn. till milt
klandrade yttrande just var, att åtskilliga ledamöter under öfverläggningens
gång enskildt till mig yllral, att det vore väl om återrerniss
komme att ega rum, ty då blefve man i tillfälie att nedsätta
anslaget till det belopp, hvarmed K. M. ansett Sig böra utgå.
Det ligger således ingenting förgripligt i mitt förra yttrande, och
som det vid frågans återremitterande till Utsk. är brukligt, alt flera
Den 20 April.
253
olika meningar öfverlemnas till Utsk:s pröfning, fortfar jag i milt
förmenande, det StatsUlsk. derest dess nn förevarule hemställan ej
bifalles, torde böra taga i öfvervägande, huruvida icke det vore skäl
att bestämma slöjdskolans anslag i öfverensstämmelse med K. M:s
Propos.
Propos. till bifall å förevande punkt blef härefter framstäld och
besvarad med starka Nej, blandade med Ja; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemstälde om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt
gjorde anmärkn:r föranleda till densammas återremitterande, samt
efter denna propos:ns besvarande med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Pröfningen af de återstående punkterne i förevande utlåt, upskjöts
till morgondagens plenum och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12
på natten.
In (idem protocolli,
silbert Munck.
Fredagen den 21 April 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Upläsles' till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrivelser lill K. M.:
A? 43, ang:de Markaryds församling för Kyrkobyggnad beviljadl
lån ;
JU 44, ang:de försäljning af det s. k. material-huset i Kalmar ;
JV° 45, ang:de förpiedling för lägenheten å förra kronoparken
Strandskogen pä Oland;
J\° 46, ang:de utbyte af indragne Pukslagare-boslället Hvetlanda
emot Häradshöfdinge-bostället Repperda Drakegården i Jönköpings
län; och
JU 47, ang:de utbyte af ett Häradshofde i Öfre Fryksdals
m. fl. tingslagers Domsaga pä lön anslaget qvarnställe.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s
nedannämnde förslag till iuledning och § i Riksdagsbeslutet:
JV2 1, innefattande inledningen till Riksdagsbeslutet;
254
Den 21 April.
JVf 2, ang:de en anderd, adress i ani. af H. K. H. Hertigens
af Södermanland dödliga frånfälle;
M 3, ang:de en underd. adress, i anledn. af neutralitetsförklaringen;
M
4, ang:de omröstning öfver Högsta Domstolens ledamöter;
J\l 5, ang:de val af Just.-Ombudsman, dess Suppleant samt
Komiterade lill tryckfrihetens vård; samt
M 6, ang:de dag för nästa Lagtima Riksdags början.
Hr Gyllenram, Henrik: Som jag under en längre tid är
\ förhindrad att deltaga i Riksdagsförhandlingarna, anhåller jag om
entledigande från min befattning såsom ledamot i Bevilln.Utsk. med
bibehållande af min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer att utse en ledamot i Bevillu.Ulsk. efter
Hr Gyllenram.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. JV5 71, angtde regleringen
af nlgifterne under Riks-Slalens Sjette Ilufvudtitel; hvarvid
nu förekom:
24:de punkten, ang:de anslag dels till inrättande af nya,
dels lill utvidgande af redan bildade slöjdskolor.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Ifrågavande punkt innefattar,
i serskilda underafdelningar, de till Utsk. aflåtne förslag om
nya skolors inrälltande och om de redan befintliges utvidgande. Jag
hemställer derför, alt punkten måtte i ett sammanhang föredragas,
emedan Utsk. dels afslyrkt och dels tillstyrkt bifall till dessa förslag,
och det torde vara svårt för Ståndet alt dessförutan bedöma, hvilketdera
af dem är tjenligast.
r,
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag vill icke motsätta mig det af
den siste talaren föreslagna föredragningssätt, men anhåller att för
hvarje punkt serskildt beslut måtte fattas.
Ilr von Hartmansdorff: Del är just det jag yrkar, att
Ståndet icke måtte göra, utan återremittera punkten i sin helhet,
och att lill Konungen öfverlemna användandet af de medel R. St.
anslå för den eller de skolor Konungen anser lämpliga.
O
Frih. Åkerhjelm: Med den rätt Riksd.Ordn. mig tillägger,
jag tror i den 44 §:n, yrkar jag, alt R. o. Ad. måtte fatta beslut
öfver hvarje punkt serskildt, men jag vill medgifva alt discussionen
må omfatta alla punkterne.
Hr von Hartmansdorff: Då Frill. Åkerhjelm yrkar att
hvarje punkt skall serskildt till beslut föredragas, så kan jag emot
stadgandet i Riksd.Ordn. icke bestrida det. Men om Frihms mening
vinner Ståndets bifall, bör öfverläggningen inskränkas till hvarje
punkt serskildt, och beslut deröfver fallas.
Den 21 April.
255
Sedan härefter ifrågavartde punkt blifvit i dess helhet npläst,
anförde
Hr von Hartmansdorff: Af hvad som nu blifvit npläst,
finner Ståndet, att Utsk. tillstyrkt ät den Chalmerska slöjdskolan i
Götheborg 2000 R:dr, ål en ny tecknisk skola i Örebro 5000 R:dr
och åt den redan befintliga tekniska läroanstalten i Norrköping 5000 R:dr
eller tillsammans 12,000 R:dr; men att Disk. deremot afstyrkt anslag
för dylika skolors anläggning i städerne Carlshamn, Upsala, Christianstad
och Eskilstuna. Jag vill ingalunda bestrida förenämnde 12,000 R:drs
I beviljande för dermed afsedda ändamål, men jag tror, alt R. St.
icke äga nog kännedom om de serskildta förhållanden, hvilka böra
lagas i betraktande, serdeles då fråga är om sådana skolors nybildning.
Dertill fordras Regeringens pröfning af vederbörandes framställningar
och ett från henne tili' R. St. afgifvet förslag, förutan
hvilket man kan misstaga sig om rälta sättet att gå tillväga. Enl.
min tanka är en slöjdskola ingenstädes mera behöflig, än i Eskilstuna.
Icke destomindre har Utsk. afstyrkt anslag för della behofs
afhjelpande. Jag anhåller, att denna punkt måtte i sin helhet återremitteras,
på det att, om anslag beviljas till tekniska skolor i de
nu af mig omnämnde släder, medlen sedermera må ställas lill Konungens
förfogande.
Frih. Åkerhjelm: SlatsUtsk. har tillstyrkt anslag till tekniska
läroanstalter, der det fått emottaga mera fullständig utredning. Det
har varit fallet med de anstalter, ät hvilka anslag blifvit af Utsk.
förordade. Jag skulle icke motsätta mig en ålerremiss i det syfte
Hr von Hartmansdorff begärt, såvida, enl. hvad man sagt mig, icke
3 Ståud bifallit anslagen till Chalmerska slöjdskolan och skolorna i
Örebro och Norrköping, och R. St:s beslut således i delta hänseende
vunnits. Jag hemställer alltså, hvartill en återremiss skall tjena,
ty den kommer icke att hafva någon påföljd i fråga om dessa punkter.
Hr von Troil, Sam. Gust.: De af SlatsUtsk. här föreslagna
12,000 R:dr afse 2:ne olika föremål nemi. 10,000 R:dr för inrättande
af nya tekniska elementar-skolor och 2000 R:dr lill utvidgande
af redan befintliga såsom Chalmerska slöjdskolan i Götheborg.
I fråga om inrättande af nya sådana skolor förenar jag mig med Hr
von Hartmansdorff och tror, att den i detta hänseende föreslagna
summa bordt ställas lill K. M:s disposition, men deremot tror jag,
alt R. St. kunna och böra besluta om de 2000 R:dr Utsk. föreslagit
till Chalmerska slöjdskolan; och dä hvar och en har sig bekant
den stora nytta denna skola tillskyndat vårt Iand och de mänga skickliga
näringsidkare sorn derifrån utgått, måste jag, under förhoppning alt
R. o. Ad. icke vägrar det lilla tillskott här är i fråga, anhålla om
bifall till denna del af punkten. Hr von Hartmansdorff har
yttrat sin förundran deröfver, att Utsk. kunnat tillstyrka sådana skolor
för Örebro och Norrköping, men icke för Eskilstuna. I anledn.
häraf får jag erinra, att det är tvenne olika skolor som i dessa
städer blifvit ifrågastälde. Hvad de tekniska elementarskolorna i
Örebro och Norrköping beträffa, så äro dessa icke några nya skolor;
256
Den 21 April.
en sådan finnes redan inrättad i Malmö. Man har alltså en sådan
att gå efter. Ingen kan bestrida den stora nytta inrättandet af en
slöjdskola i Eskilstuna skulle medföra; men då denna skola skulle
blifva den första i sitt slag, om jag så får uttrycka mig, och de
handlingar, som varit för Etsk. tillgänglige, icke innehållit fullständiga
uplysningar om den blifvande organisationen af densamma,
har det för Utsk. varit omöjligt att för denna skola tillstyrka något
anslag. Jag uprepar ännu en gång alt, hvad angår anslagen till
inrättande af skolor i Örebro oell Norrköping, rättast hade varit att
ställa en viss summa lill K. M;s disposition, för alt användas, der
K. M. finnér lämpligast; hvarföre jag i detta fall delar Hr von
Ilarlmansdorffs åsigt. Skulle, såsom Frih. Åkerhjelm upgifvit, tre
Ståfid redan hafva bifallit denna punkt, så erkänner jag all en ålerremiss
icke kan hafva någon, påföljd. Hufvudsumman af hvad jag
lin haft åran anföra är, att jag önskar bifall till den del af punkten
som rör Chalmerska slöjdskolan i Götheborg, öfverlemnande lill R.
o. Ad. alt bestämma, huruvida det öfriga af punkten bör bifallas
eller återremitteras.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Till största delen förekommen af
Hr von Troil, anhåller jag endast att få fästa upmärksamheten på
den väsendlliga skillnad som förefinnes emellan anslagen till Chalmerska
slöjdskolan i Götheborg och de öfrige här ifrågavar:de skolor.
Den förra skolan har egentligen mera namn af slöjdskola än deu
i sjelfva verket är en sådan, om man nemligen dermed menar en
lägre tecknisk bildningsanstalt, emedan hon är en bildningsanstalt
af första ordningen. Denna skola är, den af alla teckniska skolor
i riket, som visat de vackraste resultater. Då man flere gånger nödgats
omorganisera Tecknologiska institutet i Stockholm, har deremot
Chalmerska slöjdskolan ständigt fortgått efter den plan hon blifvit
anlagd och visat sig fullt motsvara sitt ändamål. Denna skola har
mellan 60 å 70 elever hvarje år, och mer än 700 hafva från denna
skola utgått, som blifvit använde i åtskillige industrigrenar. Hon
har dessutom upfyllt eit ändamål, som i högsta målto är af behofvet
påkalladt, när fråga är om anläggande af teckniska undervisningsanstalter,
nemi. det alt kunna bilda lärare. Största hindret för anläggande
af dylika skolor är just bristen på lärare. Allt hvad man
kan göra för alt uplyfta dessa högre teckniska skolor, är derföre af
den aldra största nytta,, emedan man först då kan tänka sig möjligheten
af alt kunna bilda lägre teckniska läroanstalter. På grund
af dessa skäl anser jag bifall till hvad Utsk. föreslagit för Chalmerska
skolan vara nödvändigt. Jag instämmer derjemte i Hr von
Hartmansdorffs åsigt i hvad som rör de nya skolorna, och jag framställde
äfven densamma inom Utsk., men den vann der icke mycken
sympathi. Skulle således här blifva fråga om en ålerremiss, hemställer
jag, huruvida icke det vore skäl alt inskränka densamma till
anslagen för de lägre teckniska läroanstalterna och bevilja anslaget
lill Chalmerska slöjdskolan. Ty lika med Frih. Åkerhjelm tror jag,
att en ålerremiss icke tjenar till något, emedan jag vet, att tre
Stånd
Den 21 April.
257
Stånd redan hafva bifallit de fleste Momme i denna punkt; och
hvarom Riddarh.-Sekrelm torde knniia lemna uplysning.
Sedan härefter underl. R i d d.-Se k re t. haft äran uplysa all
PresleSt:s i amuel fattade b«sint icke ännu blifvit R. o. Ad. meddeladl,
men att proh-utdrag ankommit, som utvisade alt BorgareSl.
bifallit den ifrägavande 24 punkten med undantag af Mornenterne
a och c, hvilka blifvit återremitterade, samt alt BondeSl. bifallit
samma punkt i dess helhet, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Efter de underrättelser Frill. Åkerhjelm
och Riddarh.-Sekrelm meddelat, är det alltså fruktlöst att
återremittera den del af punkten, hvari anslag tillstyrkas ät slöjdskolorna
i Götheborg, Orebro och Norrköping; men dä BorgareSt.
återremitterat Momme a och c, hvilka angå anslag för skolor i
städerna Carlshamn och Christianstad, anhåller jag all åtminstone på
dem fä fästa upmärksamheten. Hvad nu beträffar skolan i Carlshamn,
lärer R. o. Ad. finna, att der näringsfliten är sä liflig sorn i Carlshamn,
bör man icke underlåta att understödja den genom inrättande
af en slöjdskola. Beträffande åter staden Christianstad sä är förhållandet
att, enl. mig enskildt lemnade underrättelser, alla dervarande
officerare visat den nybildade skolan den beredvillighet att de i
henne meddelat undervisning och således gqdtgjort bristen på lärare
såvidt sig göra låter. När nu enskildte män sä förfara emot en nyanlagd
läroanstalt, skola då R. St. vara mindre nitiske, skola de
vara likgiltiga för sådana läroanstalters uprältande? Jag åtminstone
tror det icke, och anhåller alt R. o. Ad. måtte återremittera denna
punkt; man får sedan se, om StatsUtsk. har för dessa skolor några
medel att anslå.
Frih. Cederström, [{lidolf: Derest alla Mom. uti före
var:de
punkt icke vore af öfrige Stånden afgjorde, kunde Hr von
Hartmansdorffs framställning hafva mycket skäl för sig. I likhet
med Hr Bildt bar äfven jag inom Utsk. sökt åvägabringa eli dylikt
resultat. Då vi nu emellertid vela alt, med undanlag af Momme
a och c, punkten i öfrigt blifvit bifallen af de öfrige Stånden, och
anslagssummor således äro beviljade för tre olika skolor, synes mig,
som om det af motionären Hr Ekenman, åsyftade ändamål vore till
en viss grad vunnet. Jag tror alltså, att det är skäl alt bifalla
ifrägavande punkt i dess helhet, så myckel heldre som, dä två
Stånd bifallit denna punkt, StatsUtsk., enl. anlagen praxis, svårligen
frångår sitt tillstyrkande. Visserligen har från PiesteSt. ännu icke
ankommit officiell underrättelse om dess beslut i ämnet; men om
man får sätta tro till en tidning, sä har jag af den tidning Hr
Bildt håller i handen och jag nyss innehade, verkligen inhämtat alt
äfven PresteSt. bifallit förevar:de punkt.
Hvad åter angår skolan i Christianstad och hvarom Hr von
Hartmansdorff ordat, så får jag bekänna alt, då en sådan skola redan
blifvit organiserad i Malmö, jag icke anser vägen dit från Norra
Skäne vara så lång, att ju icke de kring Christianstad boende lämpligen
kunna inhämta undervisning i Malmö. Dessulom synes be6
H. 17
258
Den 21 April.
loppet, 1,300 R:dr vara så ringa, alt man snart finge öka summan
till jag vet icke huru ,mycket.
Jag vidhåller föröfrigt den åsigt, att då man i Utsk. icke ansåg
sig kunna tillstyrka anslag till alla de skolor, för hvilka sådana
blifvit begärde, utan endast till lie, man svårligen kunnat utfinna
hällre belägne städer för anläggande af dylika skolor, än de, sorn
nu blifvit omhuldade: Götheborg, som har en dylik skola, är näst
Stockholm den största handelsstaden i riket; Örebro, belägen i me
delpunklen
af Riket, omgifvcn af en folkrik landsort; och Norrköping,
som utvecklar en högst aktningsvärd och årligen stigande industriell
verksamhet. Enl. min åsigt ega dessa tre städer, i fråga
om anläggande af slöjdskolor, företräde framför alla andra. På
grund af alla dessa skäl anhåller jag om bifall till punkten med
alla dess Mom:r.
Hr Adelborg, And. Ollo: Då Hr von Harlmansdorff tillika
med några af SlatsUtsk:s ledamöter uttryckt en princip, hvilken jag
icke gillar, tager jag mig friheten yttra några ord. Jag anser, att
dä det är fråga om anslag lill orter, hvilka äro så tydligt i behof
deraf, som de ifrågavande, hör man ega full rätt att bevilja densamma.
Jag anser det vara en heder för SlalsUlsk. att hafva kommit
lill ett sådant resultat, hvilket, jag är derom öfvertygad, skall
ega ett mäktigt inflytande på våra näringar, och ali Utsk. icke förfarit
bär pä samma sätt som i en annan fråga, hvilken var under
Ståndets behandling i går. Jag hemställer till Hr von Hartmansdorff,
om han varit lika belåten i händelse den af honom uttalade
princip i sin fulla consecjvens blifvit följd, då han i sin motion föreslog
ökade löner åt Just.Rådena. Skall man följa en princip, så
bör den, enl. min åsigt, tillämpas lika i alla och icke i enstaka fall.
Hr von Troil: Det är särdeles tillfredsställande att erfara det
intresse, man numera visar slöjdskolorna och som i så väsendtlig
mån strider emot den kallsinnighet hvarmed saken förut omfattats.
Då frågan första gången fötevar i SlatsUtsk. år 1850, var det omöjligt
att derstädes genomdrifva ett dylikt anslag, oaktadt K. M. i
Sin Propos. begärt nödige medel för två dylika skolor med 6,666
R:dr 32 sk. för hvardera. Frågan återremitterades från tre Stånd,
och följden deraf blef, att en skola i Malmö inrättades, och det af
K. M. begärda anslaget nedsaltes till 5,000 R:dr. Under den sednast
förflutna tiden har jag varit ordf:de i den direktion, hvilken
skulle ordna denna skola, och har således tagit en närmare kännedom
om de svårigheter man har att bekämpa, bestående hufvudsakligast,
deri ali finna fullt lämplige lärare och föreståndare; men
det är icke ensamt föreslåndareplalsen, utan äfven verkmästarebefattningen
och lärare i fysik och kemi, som äro svåra alt besätta med
fullt lämplige personer. Af varmt intresse för slöjdskolorne och
deras framtid, har jag derföre i Utsk. sökt ali tillvägabringa endast
ett anslag för en sådan skola, emedan jag befarar att, innan ännu
någon tid förflutit, vi icke hafva tillgång på fullt skicklige lärareoeh
föreståndare-ämnen i vårt land; men dä SiatsUtsk. icke destomindre
tillstyrkt och R St. bifallit anslag till två dylika skolor,
Den 21 April.
259
måste jag uttrycka den öfverlygelsen all, om roan vill deras ändamålsenliga
utveckling, det är angelägel ait icke brådstörtad! bevilja
anslag till alltför många slöjdskolor på en gång; ty följden skulle i
sådant fall blifva, alt skolorna icke erhålla fullt skickliga föreståndare
och lärare, hvilket dock är hufvudsaken. Då, såsom här uplyst
blifvit, lie Stånd bifallit denna punkt, skulle jag tro del vara olämpligt
alt fordra något mera, oell all derföre ålerremiilera punkten för
alt vinna anslag till skolor i de städer, för hvilka SlatsUlsk. ansett
sig icke kunna något tillstyrka. Om icke R. Sl. redan faltat beslut
i denna fråga, skulle jag, såsom jag redan nämnt, gerna ha instämt
med Hr von Hartmansdorff, emedan jag anser del vida lämpligare,
att en viss samma ställes till Regeringens disposition; men då såväl
Orebro sorn Norrköpings skolor erhållit anslag, och då jag är förvissad
ait underliden, intill nästa Riksdag, del blir svårt att erhålla föreståndare
och lärare i de många ämnen som i dessa skolor förekomma,
helsi vanliga lärare deri icke kunna användas, emedan de
måste ega förmågan att praktiskt utbilda sina lärjungar, så tror jag
att, just för sakens framgång och rälta utveckling, det är angeläget
alt icke bevilja mera än som blifvit föreslaget; och, på grund af
alla dessa skäl afstår jag från den framställning jag gjort i fråga om
äterremiss af punkten, utom i hvad den angar Chalmerska slöjdskolan,
Och anser det lämpligaie att Ståndet bifaller hvad Utsk. föreslagit.
O
Frih. Akrhjelm: Jag anhåller alt få fäsia Ståndels och särdeles
Hr von Harlmansdorffs upmärksamhet derpå, alt Hr Ekenman
icke ifrågasatt inrättandet af en tecknisk skola i Carlshamn, ulan han
har endast yrkat alt ett serskildt anslag matie ställas till K. M:s
disposition. Förmodligen har Hr von Harlmansdoi ffs irring härrört
deraf, att Hr Ekenman väckt molion om inrättande af en navigationsskola
i Carlshamn. Sedan nu R. Sl. beviljat anslag för inrättande
af teckniska skolor i Orebro och Norrköping, är det väl onödigt
och olämpligt att återremittera Mom:na a och c, enär det icke
är alt förmoda ali under liden intill nästa Riksdag icke tillräckligt
antal lärare kunna erhållas för mera än dessa skolor. Jag anhåller
om bifall till de Mom:r, hvarå Hr von Haitmansdorff yrkat återremis.
Jag öfvergår nu lill sisla punkten eller frågan om inrättandet
af en tecknisk skola i Eskilstuna och får nämna att, enl. hvad StatsUtsk:s
ledamöter af de öfriga Stånden mig meddelat, hafva de tre
Stånden bifallit Ulsk:s förslag, och som del är ett R. St:s beslut,
anhåller jag om bifall på punkten i dess helhet.
Hr Ribbing, Arvid: Efter den uplysning den siste talaren
lemnat, kan jag icke finna annat, än all Mom. Lill. A. innefattar
den önskan Hr von Hartmansdorff framställt, nemi. ali, ulan någon
fördelning af dessa summor till de särskilda skolorne, summan borde
lemnäs till K. M:s disposition. Om nu denna punkt blifvit 'återremitterad
af ett RiksStånd, och mau icke kan neka att den på sätt
och vis ingriper i de öfrige punkter, som blifvit af tre Slånd bifallne,
så synes mig att, då eli eller tvenne Morn. af punkten blifvit
uti ett Stånd återremitterade, R. o. Ad. kan vidtaga samma åt
17*
-
260
Den 21 April.
gärd. VI hafva icke fullkomlig visshet om PresteShs beslut i frågan;
och om Utsk. skulle hafva besvär med ett besvarande af R.
o. Ad:s återremiss, mäste det naturligtvis ske i sammanhang med
besvarande af BorgareSl:s. Jag yrkar således återremiss på denna
punkt.
Frih. Cederström har sagt att med praxis öfverensstäinde att
om två Stånd bifallit frågan, men Iva andra återremitterat henne,
Utsk. vidhåller sitt yttrande; med formerna må nu vara huru som
helst, meri då vi nyligen tagit i betraktande hvad som kunnat uträttas
i och för åkerbruket i omförmåldte hänseende, böra vi ock
söka alt i d' t yttersta gynna slöjderna.
Hr von Hartmansdorff: Enl. del uplästa prot.-utdraget har
BorgareSt. just återremitterat Mom. a och c. Förfar R. o. Ad. på
samma sätt, sä mäste StatsUtsk. svara på dessa äterremisser; och
om StatsUtsk. såsom det plägar göra, vidhåller sin mening, hindrar
det icke dessa båda Stånd att bevilja en eller annan summa för ändamålet,
och då går saken lill förstärkt StatsUtsk. som bekant är.
Ståndet känner älven att del understundom inträffar att förstärkt
StatsUtsk. beviljar sådana summor som det oförstärkta icke bifallit.
Det är således icke utan ändamål att besluta en återremiss, om
Ståndet tinner dertill anledn.
Bland de af Utsk. vid delta tillfälle anförde skäl förekommer
ett, som för sällsyntheten skull icke bör lemnäs oanmärkt. Frih.
Cederström har nemi. sagt, att man begärt för litet. Eljest plägar
StatsUtsk. säga att man begärt för myckel, sorn J väl lorden erinra
Eder, Mine Hrr. En talare i mitt granskap har sagt, all jag icke
borde ifrågasätta Ulsk:s befogenhet ali, utan ali Regeringen derom
väckt fråga, tillstyrka anslag åt skolor, enär jag sjelf, såsom motionär,
begärt anslag till förhöjda löner’ät Högsta Domstolens ledamöter.
Skillnaden emellan skolor, sqm icke finnas och Högsta Domstolen,
består deri, alt då de ifrågavartde skolorna åro så till sägandes
obefintlige, så är deremot Högsta Domstolen en inrättning,
som har funnits sedan Odens lid. Denna domstol qvarstår och kan
icke ändras annorledes än i sammanhang med grundlagen. När
man således tillstyrker anslag lill en dylik inrättning, är icke
fråga om dess organisation, hvilket åter förhållandet är med skolorna,
utan blott fråga om beloppet.
En talare har sagt all tillgång på lärare för dessa skolor saknas,
och alt man derföre icke borde gifva dem några medel; men R.
o: Ad. torde'ei ini a sig, att man beviljat anslag ät Professorer vid
de högre lärosätena, utan att man frågat efter huruvida ämnen till
sådana läroplaner varit ali tillgå, och det har också bandt att i brist
deraf tjenslerua icke kunnat tillsättas; men säkert är dock all om
anslag icke funnits, hade bristen på lärare tvifvelsutan kommit alt
fortfara, ty ingen har anledn. att egna sig ål eli embete, som icke
finnes, och pä samma sätt förhåller det sig med slöjdskolorna. Inrättas
icke sådana, egnar sig icke heller någon åt lärarekallet vid
dessa skolor. Skall man vänta med beviljandet af anslag till dessa
skolor intilldess man får lärare eller åtminstone lärare-ämnen,_då
Den 21 April.
261
tror jag man får vänta alltför länge. Mitt misstag erkänner jag så
mycket villigare, som Hr Ekenmans förslag är i öfverensstämmelse med
mitt. Om följaktligen R. o. Ari skulle, såsom jag anhåller, återremittera
Mom:na a och e, förloras dermed intet; men möjligen
något godt uträttas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I sitt första yttrande i delta ämne
yrkade den siste talaren all de af Ulsk. föreslagna 12,000 R:dr till
skolor i upgifne städer borrie öfverlemnas lill K. M:s disposition för
inrättande af slöjdskolor i de städer K. M. kunde finna lämpliga,
och härutinnan hade den värde talaren otvifvelaktigl rätt; men del
har sedermera blifvit nplyst att Ulskrs förslag i delta hänseende
blifvit af 3 Stånd bifallet, hvarigenom saken blifvit fullkomligt förändrad.
Det gäller numera icke alt ställa dessa 12,000 R:dr till
K. M:s disposition; ty, såsom jag nänrnt, deras användande är redan
bestämdt, och således är nu fråga endast om beviljande^! medel
till ännu flere skolor, hvilket R. o. Ad. lärer finna är något helt
annat än den värde talaren först yttrade. Den af R. o. Adts ledamöter,
hvilken af egen erfarenhet har sig bekant svårigheten altanskaffa
tjenlige lärare till den i Malmö inrättade slöjdskolan, har vitsordat
den närvartde bristen på lämplige lärare. Del är således
otvifvelaktig! att om man i motsats lill hvad Utsk. föreslagit skulle
inrätta ännu flere skolor, man i stället för tvenne goda skolor skulle
erhålla allesammans temligen otjenlige eller oduglige. Det är vid
inrättande af skolor, som vid allt annat, lämpligare att man icke förelager
sig mera än man kan genomföra. Kunna vi inrätta skolor
i Orebro och Norrköping, sä lätom oss tillse att vi göra dem så,
att de motsvara sitt ändamål. Jag anhåller om bifall till denna punkt.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å Utsk:s Utlåt., serskildt
för hvarje Mom. af förevar:de punkt, framställde propostr, besvarades
i fråga om Momme b, d, e och f med Ja, samt i fråga om
Momme a, c och g med starka Ja, blandade med Nej. hvilka sednare
af Hr Gr. o. Landtm, förklarades vara öfverröstade af Ja.
25:le punkten, ang:dc anslag för ali förskaffa befolkningen
i norra delen af Wermland undervisning i någon
hemslöjd.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
26:te punkten,
skola.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke bestrida detta anslags
beviljande; men då SlalsUtsk. är så angeläget derom att tjenlige
lärare måtte finnas vid skolorna, skulle jag hafva önskat att Utsk.
tänkt härpå äfven i fråga om navigationsskolorna, samt gjort sig
underrättad om förhållandet vid navigationsskolan i Slockholm. Jag
har nemi. stark anledn. befara, alt ynglingar der få lära sig Malhematiken
utantill.
Frih. Åkerhjelm: Jag kan icke finna att Utsk:s skyldighet
varit att ingå i en sådan detaljpröfning uti denna fråga, som redan
262
Den 21 April.
blifvit af K. M. pröfvad, och det är på grund af K. M:s förslag
Utsk. tillstyrkt anslag. Ulsk. har aDsett sig böra hysa fullt förtroende
till K. M:s Propos. i detta hänseende.
ilr Liljehöök, Carl Berthild: Hr von Hartmansdorffs anmärka.
vill jag endast hesvara dermed att den åsyftar en skola, sorn
redan finnes, hvaremot SlatsUtsk:s erinran om svårigheten att anskaffa
lärare gäller sådana skolor, hvilka ännu icke fiuuas.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
27;de punkten, äng: de arfv oden och ärfvodes-tillökningar
för åtskilliga Navigationsskolor, förhöjning af anslaget lill
undervisningsanstalter för handel och sjöfart samt minskning
af anslaget lill befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.
Fri^ Åkerhjelm: Jag anhåller endast alt få fästa upmärksamheten
derpå alt genom misskrifning eller genom tryckfel i recilen
icke blifvit utför dl det arfvode K. M. äskat för en andre underlärare
i skolan; men det hetyder icke något, ty slutsumman är riktig.
Jag anhåller om bifall till punkten, och får tillkännagifva, alt
enl. mig tillhandakommen uplysning, punkten redan blifvit af tre
Ständ bifallen.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i förevar:de punkt tillstyrkt.
28:de punkten, ang:de anslag för Navigationsskolor i
Wisby, Carlshamn, Carlskrona och Westervik; 29:de punkten,
ang:de anslag till inrättande af Handelsskolor; 30:de punkten,
ang:de anslag för skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona; samt
3 l:sta punkten, angide förhöjning af anslaget till fiskerinäringens
understöd.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
32:dra punkten, ang:de ersällningsanslag för jordförluster
genom Kanal- och Våg-anläggningar.
Hr Bildt: I första Mom. Litt. a af denna punkt härtill följd
af en oriktig ordställning i den Kongl. Propos:n influtit ett misstag,
hvarföre jag anhåller om återremiss af Litt. a i denna punkt. Detta
misstag består deri. ali de 8 R:dr, hvilka uptagas såsom ersättning till
fattigvårdsinrättningen i staden Söder-Telge, icke äro ersättning för förlusten
af skolmästare-ängen, för hvilken godtgörelse erhåiles af Kronans
behållna räntehö, utan utgå såsom ersättning för en åkerlycka,
belägen bredvid sjelfva ängen. Den tillhör icke heller fattigvården
ulan äges af den s. k. Lowisinska fattig-inrättningen, stiftad den 12
Januari 1678, och etsättningen har upburits af inuehafvaren,’som är
Skolmästare i Söder-Telge. Stadens fattigvård tillkommer sålexles
icke denna ersättning, hvilken deremot upbäres af dem, testator förordnat
alt vaka öfver sjelfva donationen nemi. Caput för familjen
Lowisin, Borgmästare och Råd i Söder-Telge samt kyrko- och fattigföreståndare
i staden. För åstadkommande af rättelse i de af mig
nu anmärkta omständigheter anhåller jag om återremiss.
Gr. Wrangel, Tönnes *H ellniuth: Jag hemställer likväl
Den 21 April.
263
om icke återremiss äfven i andra delar af pnoklen må vara nödig.
Det förekommer nemi., alt för åtskilliga hemman skola vissa delar
af deras räntor och kronotionde under litel af ordinarie afkortning i
räkenskaperna afföras. Det är för sådane hemman, hvilka förlorat
jord till Götha- och Hjelmare kanaler och icke erlägga den ränta,
som varit den afträdda jorden åsatt. I fråga om dylika afkortningar
har K. M. genom Nådigt Bref år 1847 förordnal, att alla sådana
från hemman bortgångna räntor eller ränledelar skola icke vidare
under afkortningstitel i räkenskaperne uplagas, hvilket medför den
omgång, alt de först måste debiteras och sedan afföras, utan skola
de ur jordeboken helt och hållet utgå. Genom antagande af StatsUlskis
förslag vinnes således ingen enkelhet i räkenskaperne, utan
räntorna, som äro i fråga, böra derur uteslutas, och derför torde
Momme e och f höra återremitteras.
Hr Bildt: Vid närmare genomseende af Betänk, finnér jag att
i 4:de Mom. förekommer samm; ersättning som för Skolmästareängen
i Söder-Telge. Del torde således vara nödigt, alt, om 2:ne
Mom. skola återremitteras, samma åtgärd vidtages med hela punkten,
så att StatsUtsk. får tillfälle att ännu engång genomse hela redactionen,
hvarföre jag förenar mig med Gr. Wrangel i begäran om
återremiss af hela punkten.
O
Frih. Åkerhjelm: Om jag rätt. upfattat Gr. Wraugels yttrande,
påstod Gr:n att räntorna för ifrågavar:de hemman och lägenheter,
skulle ur räkenskaperna helt och hållet afföras, men jag hemställer,
om icke den åtgärden medför den olägenheten, att man
icke kan se, om ersättning blifvit lemnad för afträdd jord. Dessutom
får jag nplysa, att denna punkt med undantag af Lill. a,
hvilken BorgareSt. återremitterat, blifvit af öfrige Stånden bifallen.
Lika med Hr Bildt anser jag Lilt. a böra återremitteras,
men punkten i öfrigt bifallas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Såsom frågan blifvit framställd
i den Kongl. Propos:n, kan hon ganska väl bifallas, utan att
någon förblandning eller missförstånd dervid kommer att äga rum.
Jag vill likväl icke motsätta mig en återremiss, ehuru jag anser
den obehöflig; ty siffrorna äro i den Kongl. Propos:n rigtiga och
upgifna af vederbörande embetsverk. Kan emedlertid StatsUtsk. åstadkomma
ett fullständigare tillstyrkande, skall, såsom jag nämnt, jag
icke motsätta mig en återremiss.
o
Hr Bildt: Jag tror att Frih. Åkerhjelm är oriktigt underättad,
då han sagt, att endast BorgareSt. beslutat återremiss. Jag vet
det nemi. icke, huru det förhåller sig med BorgareSt., men det vet
jag att PresteSt. har återremitterat Mom. a och de Mom. som hafva
sammanhang med denna fråga. Och då äfven 4:de Mom. har sammanhang
med denna punkt, anser jag rättast vara, att återremittera
punkten i sin helhet. Om nu BorgareSt. jemväl beslutat återremiss,
och R. o. Ad. fattar enahanda beslut, hafva tre Stånd alltså förenat
sig om en återremiss. Jag anhåller derföre vördsamt alt R. o.
Ad. behagade villfara min begäran och återremittera punkten.
264
Den 21 April.
Propos. lill bifall å förevar:de punkt blef härefter framställd,
men besvarad med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda
till densammas återremitterande: hvartill svarades Ja.
33:dje punkten, ang:de anslag till skrifmaterialier och expenser
samt ved och ljus.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om icke R. o. Ad. efter att hafva
återremitterat åtskilliga punkter af !orevar:de Utlåt, och då här nu
vore fråga om anslagets bestämmande med afseende å jemnandet af
Hufvudtitelns slutsumma, ansåge denna punkt icke f. n. erfordra
något beslut.
Ropades Ja.
34:de punkten. ang:de förslagsanslaget till rese- och traktaments-penningar.
Hr von Hartmansdorff: När man sammanlägger bristerna
under de tre ifrågavande åren, upkommer ett medelbelopp af 7,410
R:dr. Dä denna brist lägges till de af mig förut anmärkte bristerne
på statsanslagen, hvilka utgjorde 38,200 R:dr, så är nu StatsUtsk:s
debet genom denna punkt ökadi lill 45,600 R:dr, hvarmed förslagsanslagen
komma ali, under den nästföljande tiden, öfverskridas,
i händelse utgifterna då blifva de samma som hittills.
Frih. Åkerhjelm: Jag får fästa upmärksamheten derpå, alt
den siste talarens anmärkn. är något vilseledande. Han sammanlägger
nemi. alla li e årens bi ister, oeh får derigenom en summa,
som skulle utvisa till hvilken brist man kommit på statsregleringen;
ty jag förmodar att detta är hans meuing. Men ser man åter på
hvad StatsUtsk. anfört, så finner man att bristen på detta statsanslag
nedgått frän 12,000 R:dr ända till 2,014 R:dr sista året; och
då härtill kommer alt StatsUtsk. förmodat att till följd af förändradl
resereglemente ytterligare nedsättning skall ega rum, har Utsk. ansett
sig böra framställa sitt förslag. Om raan tager detta i betraktande,
kommer man till samma resultat, som Hr von Hartmansdorff önskat.
Hr von Hartmansdorff: Skillnaden mellan mitt och SlalsUtsk:s
sätt att gå till väga, består deri, alt jag bygger på verkliga
förhållanden, men StatsUtsk. pä förhoppningar.
Frih. Åkerhjelm: Om Hr von Hartmansdorff ville uttiycka
sig så, att han räknar hvad som varit och alt StatsUtsk. mäste upgöra
en statsreglering intill komrrfande Riksdag, och således nödgas
beräkna hvad som förmodas blifva, hade han uttryckt sig riktigt.
Propos. till bifall å förevar:de punkt blef härefter framställd
och besvarad med starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
35:te punkten, ang:de öfrige lill 6:te Hufvudtiteln hörande
anslag.
Bifölls.
Den 21 April.
265
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
d. 5 och 8 dennes på hordet lagda Utlåt. JVs 72, ang:de regleringen
af utgifterne under RiksStatens Sjunde Hufvndtilel.
l:sla punkten, ang:ile tillökning uti anslaget för DepartUs
Exped. med 300 R:dr, motsvarande gralifikationsmedlen för
e. o. tjenstemän och vaklbetjenlc.
Lades till handiingarne.
2:dra punkten, ang:de anslagen för Kammar-Collegium och
Kammar Rätten.
Hr Sandströmer, And. Peter: Då StatsClsk. vid denna
Riksdag på eli berömvärd! sätt sökt ål Rikets embets- och tjenstemän
bereda skälig lönetillökning, der det varit af beliofvet påkalladl,
synes StatsUlsk. i delta fall hafva helt och hållet förbisett den grundsats,
som för öfrigt blifvit följd. I fråga om löneförbättringar åt
KammarRms och Kämmar-Colhii embets- och tjenstemän har StaisUlsk.
yttrat, att det icke vore lämpligt att bevilja någon lönetillökning
ät dessa embetsverk, enär de voro på reorganisation beroende och
lönetillökningen blifvit ifrågasatt endast af enskild motionär. Gerna
erkänner jag, alt ifråga om lönetillökning och lönereglering för embets-
och tjenstemän lämpligast är, alt de föranledas af K. Proposm,
emedan det är klart, att Regeringen bäst är i tillfälle att bedöma
hvad som för ändamålet erfordras. StatsUlsk. har likväl vid flere
tillfällen under denna Riksdag icke gjort afseende på sådana omständigheter,
utan oberoende af Regeringens framställning på enskilda
motioner beviljat lönetillökning, der Regeringen ansett sådan icke f.
n. böra begäras, såsom exempel hvarpå jag vill anföra, att HofR:ne
fått förökadt anslag utöfver hvad som blifvit begärdt, och likaså har
Ingeniör-corpsen, på grund af enskild motion, fält lönetillökning m.
fl. andra embetsman. Jag tror således icke, att man bör fästa afseende
på det skäl Ulsk. i detta fall anfört, utan man fjor tillse,
huruvida lönetillökningen är för ifrågavar:de embetsman behöflig eller
icke. Jag tror också, att man ej heller bör fästa sig dervid, att
dessa embetsverks reorganisation ännu icke blifvit slutligen pröfvad.
Af Betänk, uplyses, att just på grund af väntad reorganisation har
den år 1840 för desse embetsverk beviljade lönetillökning utgått
såsom arfvode. Detta förhållande bevisar bäst, alt om R. St. skulle
nu följa samma grundsats som år 1840, skulle dessa embetsverk
derföre, att deras organisation ännu icke blifvit slutligen pröfvad,
än vidare under en obestämd framtid blifva i saknad af den löneförbättring
andra embetsverk åtnjutit.
För alt visa behofvet af löneförbättring för KammarRm och
Kammar-Colhm vill jag vara ganska kort, öfverlygad alt motiouären
icke lärer underlåta att för R. o. Ad. framställa den för ändamålets
vinnande erforderliga utredning. Det torde nu vara tillräckligt att
erinra om vigten och betydelsen af de ärenden, hvilka tillhöra dessa
embetsverk. Kammar-Colhm tillkommer alt vaka deröfver, att Statens
egendom behörigen förvaltas och att ordinarie beskattningen
ordentligen upföres. En mängd dermed sammanhängande och andra
266
Den 21 April.
ekonomiska ärenden tillhöra della Verks behandling. KammarRm
åter skall handhafva kontrollen öfver Statens inkomster, dess förvaltning
och redovisning. En hvar måste häraf inse vigten deraf, alt
de embets- och tjenstemän som tillhöra embetsverk med så maktpåliggande
göromål icke sakna förmåner, som andra embetsverk åtnjuta.
En omständighet, som jemväl bör lagas i betraktande är,
att nästan alla embetsverk under de sista åren erhållit förbättrade
löner, och man hör väl då sälta ifrågavartde embetsverk i paritet
med de,öfrige. Man kan dessutom taga för afgjordt att om än K.
M.,af grannlagenhet icke begärt några anslag för detta ändamål, K.
M. skall gerna se att R St. lemna embets- och tjenstemännen en
skalis löneförbättring. Desse 2 embetsveik äro snart sagdt de enda,
hvilka sakna denna förmån, och man bör derjemte ihågkomma,
att vid de i sednare lider vidtagne löneregleringar har den föreskrift
blifvit meddelad, att tjenstemän, hvilka åtnjuta förhöjda löner, skola
uteslutande egna sig åt de befallningar, som med de förhöjda lönerna
åtfölja. Då nu KamraarR:ns och Kammar-Colhii tjenstemän
icke hafva ett sådant åliggande, och de för deras utkomst mäste söka
tjenster i andra verk, der lönerna icke blifvit reglerade måste detta
hafva ett menligt inveikande på ärendernes gång. Jag anhåller således,
all R. o. Ad. måtte återremittera denna punkt, på det att
Utsk. måtte tillstyrka att till K. M:s disposition ställes ett belopp af
5,500 R:dr för Kammar-Colhm och 4000 R:dr för KammarRm,
motsvarande hvad desse embetsverk begärt i de afgifne löneregleringsförslagen,
på det att K. M. derigenom må blifva i tillfälle att
bereda desse Verks embets- och tjenstemän samma förmåner deras
vederlikar i andra Verk åtnjuta. Då dessa arfvodesanslag skola utgå
endäst intill nästa Riksdag, blifva R. St. oförhindrade, att sedan reorganisationsförslagen
blifvit upgjorda vidtaga de förfoganden hvartill
omständigheterna kunna föranleda.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då jag nn ämnar tala för
ålerremiss af denna punkt och följaktligen för bifall till de anslag
jag för dessa båda embetsverk yrkat, så bör jag, på det att ingen
af R. o. Ad. må tro, att någon egennytta å min sida derunder ligger
förborgad, förklara, att om denna lönereglering skulle komma
till verkställighet, skall Presidenten i KammarRm derpå icke vinna,
utan tvertom förlora 85 R:dr och några sk:r. Om jag i öfrigt skulle
misstänkas att tala till KammarRms fördel endast derför, att jag har
äran vara hans President, skall jag först yttra mig om Kammär-Colhm,
och sedan öfverlemna till hvar och en af R. o. Ad. att bedöma,
huruvida jag i min framställning varit oväldig eller icke.
Utsk. har afstyrkt min hemställan i fråga om Kammar-Colhm
och KammarRm derför att förslaget blifvit väckt af enskild motionär,
och att de båda verkens förändrade sammansättning ännu icke
vore slutligen afgjord. Hvad nu beträffar Utsk:s första skäl för sitt
afstyrkande, så frågas om Utsk. följt denna åsigt då det tillstyrkt anslag
för Just.rRåden, för Ingeniör-corpsen, för Theatern, för Professorer,
för Provincialläkare, för Musikaliska Akademien, och dessutom
betydliga pensioner åt KommerseRådet Santeson m. fl. andra. Jag
Den 21 April
267
hemställer då till R. o. Ad., huruvida dessa särskildta Verk och den
enskilda person jag nyss nämnt, böra snarare komma i betraktande,
än två at Rikets Colhr, hvilka, hafva så maktpåliggande värf,
som de ifrågavande, sig anförtrodde. Beträffande det andra skälet
eller att dessa verks förändrade sammansättning ännu icke blifvit
slutligen afgjord, får jag anmärka, att förslag i delta hänseende blifvit
till K. M. frän Kammar-Colltm och KammarRtn ingifna, och
att således fullständig utredning härutinnan lemnad. I mitt förslag
bar jag dessutom omnämnt, alt, i händelse Disk. ville egna någon
upmärksamhet åt min framställning, dessa handlingar genast vore
att tillgå; men jag har icke fått ringaste anledn. att ingifva dem
lill Utsk., emedan de af ingen efterfrågats, utan Utsk. malte hafva
genast och obesedt, lemnat saken derhän. Utsk. har imedlertid icke
funnit sig förhindradt tillstyrka anslag åt Kongl. Theatern, och Musikaliska
Akademien. Jag föreställer mig dock, att Utsk:s ledamöter
kunnat lättare bedöma en förändrad sammansättning af Kammar-Colltm
och KammarRtn, hvilkas göromål ej äro så vidt skiljda
från Utsk:s egna sysselsättningar som förberörde inrättningars, hvilka
af Utsk. hugnats med anslag. Utsk. har ju bedömt frågan, om uti
Musikaliska Akademien borde lemnäs undervisning på violoncell eller
blåsinstrumenter. SlaisUtsk. har icke dragit i Betänk, alt ål
denna Akademi och den Kongl. Theatern tillstyrka betydliga anslag,
utan att dessa inrättningar, på sätt Kammar-Colltm och KammarR:n
gjort, upgifvit några förslag, huru medlen skulle användas.
Jag hemställer, om delta sätt att förfara är oväldigt eller icke. För
att ej sammanblanda frågorna, vill jag till en början blott tala om
Kammar-Colltm. Utöfver hvad veikel redan åtnjuter, skulle större
anslag än 3,398 Rtdr 33 sk. 2 rst. egentligen icke komma i fråga,
emedan Colltm redan har ett extra anslag, upgtde till 2,095 Rtdr
26 sk. 8 rst. eller tillsammans 5,494 Rtdr 11 sk. 10 rst. Men
i händelse Colltii äldste ledamöter komme, såsom mig billigt synes,
alt tillgodonjuta lika lönebelopp med de äldste HofRätts-Råden, eller
2,600 Rtdr, så skulle, enär Kararaar-Colltii löneregleringsförslag,
endast uptager 2,400 Rtdr för hvarje ledamot, tillökningen
för de 3 äldsta ledamöterna, med 200 Rtdr ät hvardera, oka anslagssumman
till 6,094 Rtdr 11 sk. 10 rst., som i min motion är omförmäldt.
Första frågan är här, som alltid, alt göra rätt. Ar det billigt
att åsidosätta Kammar-Colltm, då man vid sista Riksdagen lemna!
ordinarie anslag åt Rikets trenne HofRtr, då Konungen, om
än på bekostnad af vissa kassor, gifvit en fortfarande löneförhöjning
ät Krigs-Colltni, då Förvaltningen af Sjöärenderna fält en ny
organisation, en ny stat, der Amiralitets-kamraar-rådels lön är förhöjd
med ett par hundrade Rtdr, för att komma till lika lönebelopp med
de äldsta HofRätts-Råden. Med Stats-kont. är enahanda förhållande,
ehuru det fått en stat blott tills vidare, men penningebeloppet är
för verket lika godt, antingen anslaget är gifvet för alltid eller blott
tills vidare. Hvad Commerce-Colltm beträffar, så upbära detta
verks ledamöter serskildta arfvoden för manufakturdiskontens för
-
268
Den 21 April.
vallning och äro derigenom bättre lottade, än Kammar-Colldi.
Jemföra vi åter detta verk med Kongl. Theatern, så befinnes denne
hafva bekommit ungefär tre gånger så mycket, som jag tagit
mig friheten för Kammar-Colhm föreslå. Emellertid ser man, alt
Theaterns verksamhet icke är mera maktpåliggande, än att hon kunnat
lill följe af hofsorgen nyligen inställas. Deremot har icke försports,
alt Kammar-Colldi arbeten kunnat för hofsorgens skuld afbrytas.
Det mäste fortgå, antingen det är glädje eller sorg, icke
destomindre åsidosätter Utsk. detta Verk, men omhuldar deremot en
inrättning, hvilken utan rubbning i allmänna ärenders gång kan
uphöra. Anställa vi jemförelse mellan förhållandena inom sjelfva
embetsverket, sä befinnes att eli Kammar-Råd i lön innehafver 1,752
R:dr, ehuru ingen lärer förneka alt Kammar-Colhm är bland embetsverken
belastadt med det tyngsta arbetet. Deremot åtnjutas 2,400 R:dr
af hvarje ledamot i Bergs-Colhm, hvars göromål enl. Civil-DeparhtsChefens
yttrande lill Slats-Råds-prot. när Stats-propns:n föredrogs, icke
till mängd eller beskaffenhet tål någon jemförelse med Rikets öfriga
collegier. Om således ett Kammar-Råd jemför sitt arbete och sin
aflöning med ett Bergs-Råds, hvilken känsla och hvilka tankar skola
icke hos den förre upsla? Utan tvifvel måste den, som ser sig
åsidosatt, känna sitt nit för Statens tjenst afkylas. Kan sådant vara
nyttigt i ett embetsverk, der upmärksamheten, noggrannheten och
nitet så mycket tagas i anspråk, som i Kammar-Colhm, hvars ärenden
de flesta icke känna, och på hvars större eller mindre noggrannhet
kronans inkomster i många fall hero, icke blott för ögonblicket,
utan för en längre framtid. När HofR:ne, Landtmäteriet
och Landtstaterne voro i fråga, brydde StatsUlsk. sig icke om att
sporllerna ej voro beräknade, utan tillstyrkte löneförhöjning. Kammar-Colhm
har deremot efter 5 års medeltal för sina tjenstemän
på runstycket uptagit sportlerna upgående till 3,225 R:dr. Att de icke
äro för lågt beräknade, bevisas bäst deraf, att Colhm tillstyrkt, det de
skulle ingå till kronan, och ersättning i stället lemnäs vederbörande
af Statsmedlen. Ät denna noggrannhet har Utsk. icke egnat
någon upmärksamhet, utan lemnat derhän, huru upriktig och oegennyttig
man må hafva varit.
I Kammar-R:n är förhållandet nära nog detsamma som i Kammar-Colhm,
dock med den skillnad, att för löneregleringen ät den
förre något ökadt anslag icke behöfves, utan, i händelse organisationen
antages, kronan skulle bespara 121 R:dr årligen. Detta är
visserligen en obetydlighet; men bevisar åtminstone, att förslaget
icke åsyftar, det man i det hela vill bereda sig större förmåner,
utan tvertom- Fördelen af förslaget består deruti, att genom 11
sysslors indragning, skulle de öfrigas innehafvare kunna så mycket
bättre aflönas. Detta har dock ej kunnat ske på annat sätt, än att
sportlerne tagits i beräkning. Först och främst skulle kansliet mista
alla sina sportler. De äro för hela verket beräknade efter 10
års medeltal jemväl på runstycket. Då Kammar-R:n vill afstå dem,
bör hvar och en vara öfvertygad, att de blifvit rikligt uptagne.
Man har endast velat bibehålla halfva aktorats-arfvodet till belöning
Den 21 April.
269
och upmuntran till Advokat-Fiskalen, för utförande af kronans talan.
I samma ändamål har halfva anmärkn:s-arfvodet 7j proc.
med tillägg 2-1 proc., som förut tillföllo Kansliet, eller tillsammans
10 proc. af inflytande anmärkn:s-medel, blifvit utom de föreslagna
lönerna, bibehållna åt Revisorerne, samt 2.] proc. åt Commissarierne.
Kamnäar-Rm har emedlertid för sin lönereglerings verkställande
begärt ett förslagsanslag af 4,000 R:dr. Härvid bör likväl
erinras att endast hälften eller 2,000 R:dr skulle tillkomma Kammar-R:n,
för hans hittills varande befattning. Nu mera har lian
dessutom fått sig ålagdt att hädanefter i andra instansen pröfva fattigvårdsärenden.
I hvad mån göromälen derigenom skola ökas,
har icke kunnat på förhand beräknas. Kammat R:n har följaktligen
icke heller kunnat uptaga någon viss summa derför, utan endast
förslagsvis hemställt alt 2,000 R:dr måtte lemnäs till verkets förfogande,
för att kunna med Konungens samtycke, i händelse af behof,
användas till aflöning, dels åt en ny ledamot, dels ät underordnade
tjenstemän. Hade KammarRm icke gjort denna hemställan,
och förslaget i öfrigt antagits: så hade följden väl blifvit alt
dessa 2,000 R:dr måst lagas af extra utgiftsanslagel på 7:de Hufvudtiteln.
Som de förut äro tillräckligt belastade med utgifter, bar
KammarRm icke velat föranleda dessas förökande. Det förslagsanslag
KammarRm egentligen för sig begärt, stiger alltså blott lill
2,000 R:dr, om hvilka KammarRm anhållit, derföre, att den nya
löneregleringen icke kan verkställas annorledes än i mån antingen
af tjenstemännens afgång eller deras saintycke. att inträda på en uy
stat. Men åtskilliga bland dem komma sannolikt aldrig alt derpå ingå,
emedan de innehafva 2 eller 3 tjenster, hvilka lemna dem större
inkomster, än den nya staten, hvars anslag de ej få tillgodonjuta,
så länge de bibehålla sysslor på flere ställen än i KammarRm. Ett
annat skäl till sentida verkställighet af förslaget, är det ali vissa
tjänsters innehafvare skulle få mindre inkomster än de hittills åtnjutit.
De vilja derföre naturligtvis icke gå in på den nya staten.
Man kan icke heller hoppas att lika löne- och tjenstgöringsbelopp
skola på en gång blifva lediga. För att jemna och bemedla dessa
förhållanden, sä att förändringen icke må fördröjas till en obestämd
framtid, har KammarRm mäst begära förslagsanslaget, dock med
vilkor att dess begagnande skulle för hvarje händelse af Konungens
tillstånd bero, intilldess löneregleringen kan fulländas. Under tiden
skulle ledigblifvande tjenster endast på förordnanden återbesättas.
Utan förslagsanslag kunde i KammarRm inträffa detsamma, som vi
nyligen sett hända i Bergslagsstaterna nemi-, alt löneregleringens
fullbordan fordrade 20 år. Om R. o. Ad. återremitterar denna
punkt, hvarom jag vördsamt anhåller, så skulle förhållandet blifva
och min önskan vara, såsom Hr Sandströmer redan yttrat, att de
summor, hvilka äro i fråga, mätte ställas till K. M:s förfogande,
för att till dessa embetsverks lönereglering användas, och R. St.
hafva sig öppet lemnadt att, sedan verkens förändrade sammansättning
blifvit afgjord, i ämnet vidtaga de åtgärder omständigheterna
kunna påkalla.
270
ben 21 April.
Frih. Cederström, Rudolf; Huru än ett StatsUtsk. efter
bästa förmåga må upgöra fördelningen af statsbidragen, är att förvänta,
det motionärer, hvilka icke fått alla sina begärda anslag till
fullo beviljade, skola finna sig missnöjde. Besynnerligare är att
förklara den företeelse, att talare nu och tillförene förklarat del
böra antagas såsom princip, att åt Regeringen, som bäst är i tillfälle
alt bedöma embelsmäns ställning och behof, borde öfverlåtas
att i hänseende lill deras löneförmåner göra framställning, såvida
R. St. derå skola göra afseende, men samma talare hafva likväl
yttrat, att sedan StatsUtsk. i vissa hänseenden härifrån gjort undantag,
hade Utsi;, bordt i hvarje fall sedermera följa den princip,
hvilken raan i allmänhet förklarat vara oriktig. Detta mätte få
kallas ansenligen inconseqvent. Hr von Hartmansdorff har i ofvansagde
hänseende anställt en jemförelse emellan det af honom väckta
förslag, hvilket Utsk. afstyrkt, och åtskilliga andra, hvilka Utsk.
deremot tillstyrkt, om de också varit af enskilde motionärer begärde;
men jag vågar föreställa mig, att man i alla händelser skall
finna det för Utsk. hafva varit vida svårare att bedöma den invecklade
organisationen af KammarR:n och Kammar-Colhm, än behofvet
af anslag för de vida enklare sammansatta verk och inrättningar,
för hvilka Utsk. tillstyrkt medel.
Hvad nu den Musikaliska Akademien beträffar, så må Hr von
Hartmansdorff icke föreställa sig, att detta anslag i StatsUtsk. gått
igenom så med pukor och trumpeter, sorn den värde talaren antydt.
Tverlom! Akademiens Ordfide hade föreslagit 7,000 R:dr;
men Utsk. har endast förordat 3,000 R:dr, och långt ifrån att önska
befatta sig med frågat) om undervisning i violin- och orgelspelning,
har Utsk. troligen i saknad af en fullständig kunskap om
General-basens alla resurser och sättet för dessas samverkan, icke
ansett sig kunna tillstyrka hela det äskade anslaget. Beträffande
dernäst dén Kongl. Theatern, tror jag att det varit onödigt för
Utsk. att ingå i pröfning af detta verks närvande organisation; sorn
ingalunda är jemförlig med Kammar-Colhii eller KammarR:ns.
Dessa civila verk arbeta i mödosamma och invecklade värf, till
hvilkas utredning många krafter skola samverka. Mycken författningskunskap
och arbetsförmåga erfordras dervid, men sältet för
denna verksamhet, ligger ej inom allmänhetens förmåga att väf
inse och fullständigt bedöma. Med Theatern åsyftas deremot hufvudsakligen
det enkla och lätt upfatleliga ändamål att bidraga till
lyftandet af nationalkänslan, och medverka till den estetiska känslans
och smakens omvårdnad. Sådant förutsätter ingen invecklad
förvaltningsprocedur; och hvad en enda man åstadkommit i detta
hänseende, veta vi genom de uplysningar ang:de Theatern som varit
alt tillgå. Der Utsk. har ansett sig kunna ingå i tillförlitligt bedömande
af förhållandene, der har Utsk. tillstyrkt anslag för de verk
och inrättningar, Utsk. funnit deraf förtjenta. Härmed vill jag icke
hafva sagt, att Kammar-Collrm och KammarlUn icke varit förljente
af upmuntran; men då man på samma gång påyrkar antagandet af
en princip, och å den andra klandrar Utsk. för det att Utsk. icke
följt den, måste jag tillbakavisa det klander, sorn vill drabba Utsk.
Den 21 April.
271
derföre, alt det icke i ett serskildt fall vidhållit en i allmänhet
adlad princip. Ur denna synpunkt anhåller jag om bifall tiil'Utsk:s
förslag.
Hr Bildt. Didrik Gillis: 11. St. likasom deras StalsUtsk.
och enskildia ledamöter, böra följa en viss grundsats i frågor som
denna. Som ledamot i StalsUtsk., har jag följt ilen, att man icke
hör bevilja andra anslag till sådana embetsverk, hvilka äro under
organisation, än dem K. JYI. föreslagit. Jag har nemi. ansett det
omöjligt för StalsUtsk. att pröfva en organisationsplan, den K. M.
icke ansett Sig kunna fastställa, och jag har derföre, t. ex. i fråga om
HofRme, ansett mig böra följa den plan K. M. föreslagil, och icke
hvad enskilda motionärer yrkat, åled redan organiserade embetsverk
är förhållandet hell annorlunda, och jag har derföre äfven bifallit
åtskilliga motioner, åsyftande löneförhöjning åt sådane, t. ex.
Ingeniör-corpsen, hvilken icke är underkastad liv organisation. Ty
man kunde här ganska väl inse, alt de löner, hvilka äro corpsens
Officerare tilldelade, äro alltför ringa, för ali de deraf skulle kunna
lefva. Jag erkänner villigt, att de löneförmåner, som blifvit tilldelade
KammarR:n och KammarColhm, äro, i jemförelse med hvad
andra verk åtnjuta, allt för ringa, och att de kunna tåla förhöjning.
Och då R. o. Ad. frångått den grundsats, jag ansett vara
den rätta, och återremitterat frågan om löneförhöjning för HofR:ns
tjenstemanna-personal, samt i flere fall på enskilda motionärers
framställning ansett sig böra bifalla förhöjda anslag, anser jag det
icke obilligt att äfveu denna fråga må älerremitleras, på det att
StalsUtsk. må laga i förnyad pröfning, huruvida det icke kunde vara
skäl att föreslå förhöjda löneanslag för dessa embetsverk. Det är
onekligen påtagligt, att embetsverk, så strängt sysselsatta, som de
två ifrågavande, böra lemna sina tjenstemän skälig bergning. Svårigheten
blir för Utsk. att kunna utfinna en lämplig summa, och för
vinnande af detta ändamål lärer väl numera icke finnas annan utväg,
än den Hr von Hartmansdorff föreslagit, nemi. att lemna en
viss summa till K. M:s dispos. På grund af dessa skäl vill jag
derföre, såsom ledamot af R. o. Ad., icke* 1111 motsätta mig en
återremiss, och icke heller, såsom ledamot af StalsUtsk., motverka
inom Utsk. det med återremissen åsyftade ändamål. Jag begagnar
tillfället alt få fritaga mig från de anspelningar på frikostighet Hr
von Hartmansdorff gjort, då han talade 0111 anslag till Musikaliska
Akademien. Jag har nemi. med min röst icke bidragit lill detta
anslag, emedan jag icke kunnat ingå i pröfning af de förhållanden,
sora kunna föranledt detta af Kongl. Majit ej pröfvade anslagsbehof.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: De af KammarR:n och
KammarColhm för dem upgjorda förslag till lönereglering och förändrad
organisation, hafva tillkommit med afseende på den största
hushållning med Statens medel; men derjemte med-en sådan inskränkning
af Ijenstemännens antal, alt jag betviflar att, om K. M.
Infallit dessa förslag, embetsverken kunnat motsvara allmänhetens
fordringar. Den värde motionären torde erinra sig, hvem som först
272
Den 21 April.
bragte å bane frågan om lönereglering för dessa embetsverk. Emellertid
inkommo förslagen lill K. ftl. så sent, att då förslagen ieke
utan omarbetning ansågs kunna af K. M. bifallas, men liden icke
medgaf ett sådant arbete, kunde K. M. icke heller i delta afseende
lill 11. St. afgifva någon Propus. At K. ÄJ:s Propos. om Statsverkets
tillstånd och behof synes, att K. M. utsått från den åsigt en
att, såvidt möjligt vore, K. M. ville undvika att begära löneförhöjning
för någon tjenstemanna-corps, som möjligen kunde vara
den förutan, och detta just vid betraktande af de summor, hvilka
K. M. äskat, och som voro betydligare än vid någon föreg.de
Riksdag. Nu har SlatsUtsk. i sitt förslag ställt frågan uti eli helt
annat förhållande. Elter hvilken grund Etsk. upgjort sina beräkningar,
tillhör icke mig att bedöma; men då Utsk. funnit medel
att till årliga anslag använda, utöfver hvad K. M. af R. St. äskat,
betydliga summor upgående nära till 100,000 Hulr, och detta blott
på enskilda motionärers framställningar, lorrie St at Utsk. nog utfinna
utvägar att bevilja några tusen R:dr för ifrågavande embetsverk,
ulan att Staten deraf har något mehn. Jag vill icke motsätta mig
en återremiss af denna fråga; men jag måste fästa Ståndets upmärksamhet
på en serskild omständighet för den händelse återremiss
beviljas, nemi. alt den föreslagna organisationsplanen för dessa
tvenne verk är så beskaffad, alt jag betvifla!' det en dylik organisation
hvarken för verken eller för allmänheten blifver nyttig. Att
således de ifrågavar:de summorna öfverlennes till K. M. för att
dermed upgöra en lönereglering för dessa embetsverk, som är tillfredsställande,
anser jag omöjligt, om man vill ändamålet, nemi.
alt dessa embetsverk skola skyndsamt och grundligt fullgöra sina
åligganden. Förslaget innehåller nemi , på sätt jag redan nämnt,
en förminskning i personalen. Inom KammarColhm skulle indragas
ett Kammar- Råds-embete och 7 tjenslemanna-befatlningar inom
kansliet. Då man ser, att målens afgörande inom KammarCollun
fördröjes, ej allenast derföre att, då vederbörande skola höras, målen
icke kunna så hastigt afgöras, utan ock mycket derföre, att göromålen
inom Colhm äro öfver-hopande, anser jag icke lämpligt att
personalen der förminskas, och följaktligen icke heller alt genom
minskad personal föröka lönerna. Kunde ärenderna fortare än nu
är händelsen afgöras, skulle jag emot den föreslagne åtgärden ej
hafva något alt anmärka; men jag tror likväl icke ali, eul. hvad
erfarenheten hittils visat, detta är rätta sättet att påskynda ärendernas
gång, utan anser jag att personalen hör bibehållas oförminskad,
mot hvad den från början blifvit bestämd till. Att åter öka tjenstemännens
löner med föreskrift att andra tjenster dervid icke få
innehafvas, och att arbetsordningen ändras, så att besluten kunna
från verket fortare expedieras, allt detta, säger jag, fordrar en
noggrannare pröfning och ett betydligt större anslag, än det den
värde motionären begärt. Skulle un punkten återremitteras, och
StatsUtsk. tillstyrka medel i enlighet med motionärens förslag, samt
dessa medel skola ställas till K, M:s dispos., så böra, enl. min
åsigt, dessa medel användas till förbättring af tjenstemännens löner
eller
Den 21 A pril.
27 S
eller åtminstone de undfå lönetillökniug, hvilka mest äro deraf i
behof, dock icke till högre belopp, än deras vederlikar i andra kollegier.
Då blefve K. M. i tillfälle att afhjelpa de brister, som
f. n. i lönevilkoren finnas, hvilka icke äro aldeles så små, som Hr
von Hartmansdorff nyss upgifvit. Eli Kammar-Råd har i lön 1,750
R:dr och i arfvode 250 R:dr, derigenom att sjette Kammar-Rådslönen
är delad på de öfriga 5 tjenstgörande. Denna summa är i
alla fall rhindre ån livad deras vederlikar i några collegier åtnjuta,
och en förbättring af deras lönevilkor är följaktligen ganska billig.
Om nu R. St. förfara, såsom jag tager mig friheten föreslå, blir K. M.
i tillfälle att vid nästa Riksdag eller om den innevande räcker något
längre, hvilket man icke kan förutse, till R. St. öfverlemna en
organisationsplan och begära ökade anslag.
Enl. KammarRtns förslag, skulle antalet af dess ledamöter förminskas
från 6 till 5, och Kanslipersonalen frän 11 till 8, samt
Revisorernas antal från 34 till 25. KammarRtn har beräknat ett
för göromålens gång, hvarje Revisor borde och skulle kunna dagligen
medhinna revideringen af 100 paginer. Det är möjligt att
så kan ske; men jag vågar dock icke påräkna att revisionen då alltid
kommer att göras med. vederbörlig noggrannhet. Oaktadt personalens
nuvartde större talrikhet, förekommer likväl en efterrevision,
som för redogörarne är ganska oangenäm, enär den kan utsträckas
ända till 10:de året efter räkenskapens afgifvande. Detta är ett
förhållande, som jag skulle önska kunde rättas, och om Revisorernas
antal blir tillräckligt stort, som det äfven bör vara, bör denna
revisionstid kunna förkortas till nytta och tillfredsställelse för alla,
hvilkas räkenskaper ingå till KammarRtn, och för alla dem, som
utgöra kronoskatter. KammarRtn har utgått från samma synpunkt,
som KammarColItm, nemi. alt genom denna indragning af tjenster
kunna öka lönerna för de qvarvartde; och mer än hälften af sportlerna
skulle frångå tjenstemännen och erläggas i charta sigillata,
emot det att tjenstemännen erhöllo kontant ersättning. Möjligen kan
denna plan vara riktig; men jag tror likväl, att en del af de utaf KammarRtn
föreslagna löner icke äro lillräcklige. Skulle R.St. bevilja något
anslag på de vilkor jag nyss omtalat, hvarigenom man skulle kunna
åstadkomma någon förbättring i lönerna, måste delta anslag, likasom det
för KammarColhm, öfverlemnas till K. M:s dispos., utan att derföre
fastställa en lönereglering efter KammarR:ns förslag. Om man vill
att tjenstemännen skola egna sin tid åt ett embetsverk, måste man
aflöna dem tillräckligt, och dertill fordras större summor än de
föreslagna. På grund af alla dessa skäl afstyrker jag alt någon lönereglering
med de summor, motionären föreslagit, mätte komma i
(råga att antagas.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Intet kan vara oangenämare
än att upträda i frågor, hvaraf egna fördelar i mer eller
mindre mån bero; men jag anser mig likväl skyldig att ronde
denna punkt, som angår lönereglering för Kammar-Colhm, meddela
några uplysningar och besvara en del anmärkn:r.
6 H. 18
274
Den 21 April.
Ingen lärer bestrida, alt KammarColliii tjenstemäns sysselsättning
inom Verket är ganska allvarsam och ansträngande. Hr Sandströmer
liar derpå fästat Ståndets upmärksamhet, och de af Hinna,
hvilka ega kännedom om KammarColliii göromål, kunna säkerligen
bekräfta hvad Hr Sandströmer i detta hänseende anfört. Exempelvis
vill jag nämna, att hvardera Kamereraren i Colliii 3:ne provinskontor
-kall handlägga 5 ä 800 mål, af hvilka högst få äro af obetydlig
beskaffenhet, utan de flesta fordra undersökningar, som taga
i anspråk arbetsförmåga och insigter till den grad, alt desse tjenstemän
måste odeladt egna sin tid åt målens handläggning. Kamererarens
löner utgöra 1,200 Ridr för hvarje och några af dem
hafva sportler, som enl. hvad jag tror, upgä lill 200 Ridr, d. v. s.
ersättning för de sportler de förlorat, men Kamereraren i andra Provinskontit
åtnjuter sportel-ersättning, som upgår knappt till 100 Ridr,
hvaremot Kamreraren i Kammar-arkivet har inga sportler. Kamma!
förvandterne med 800 Ridr, och Kammar-skrifvarne med 400
Ridr, hvilka äro Kamrerarens biträden, skola bildas, för att framdeles
bekläda denna ansvarsfulla och maktpåliggande plats Kamrerarne
innehafva. I fråga om dessa tjenstemän har någon indragning
icke kunnat ega rum, och Colliii Provins- samt Arkiv-kont.
stå icke heller under någon organisation, såsom man här upgifvit.
Hvad Advokat Fiskaleris verksamhet beträffar, så är den serdeles
maktpåliggande, ty han måste bevaka Kronans talan, icke blott inom
Colhm utan äfven vid Domstolarne. Han har lill sitt biträde blott
en Kanslist. Afven för detta kont. har någon indragning icke kunnat
komma i fråga.
Hvad angar Colliii organisation, så förhåller sig dermed sålunda,
att, för alt lill K. Mis Nåd. pröfning kunna framställa ett
förslag till löneförhöjning åt Colliii Embets- och tjenstemän, motsvarande
hvad deras vederlikar i KrigsCollim, Förvaltningen af Sjöärenderna
och Stats-kontil redan erhållit, samt för att icke göra
förslaget afskräckande genom nptagande af alltför stora belopp, enär
KammarCollira icke har till sitt förfogande sådana kassor, som KrigsCollim,
utan KammarCollim måste hemta sin löuetillökning från R,
Stirs frikostighet, att, säger jag, man vidtagit den utvägen att föreslå
inskränkningar i Colliii Kansli-personal, d. v. s. alt man förvandlad!
Regislratorn till Kanslist, och för öfrigt indragit Kanslistgraden.
Jag delar Frih. Palmstjernas åsigt, att organisationsförslaget
icke är det bästa, men för att komma till etl resultat, som
man Hodde skulle blifva för K. M. och R. St. behagligare derför,
att siflVan blefve manlig, har man föreslagit en utväg, som likväl
torde vara mindre lämplig. Emot tillvägabringande af denna lönereglering
har raan invändt, att K. M. icke framställt någon Propos.
i ämnet, och alt på enskild motionärs framställning icke borde fästas
afseende. K. M. har likväl i Sin Nåd. Propos. om Statsverkets
tillstånd och behof alldeles icke yttrat Sig i den syftning, att
löuetillökning för KammarCollim och KammarRin vore obehöflig,
men derför att de af dessa embetsverk framstälda organisationsplaner
icke kunnat af K. ål. pröfvas, eller deras läglighet af K. M.
fullkomligt erkännas, har K. M. upskjutit afgifvande af en nödig
Oen 21 April.
279
framställning i della hänseende. Jag skulle icke Iro, att något äfventyras
derigenom, att en summa, motsvarande den enskildt» (motionärer
föreslagit, ställes till K. M:s dispos. för att i form af arfvode!)
tilldelas embels* och tjenstemän, tili ifrågavar.-de embetsverk,
- sä att de komma i åtnjutande af samma löneförmåner, som
deras vederlikar i redan reorganiserade embelsverk, hvarigenom diflnitiva
afgörandel af sjelfva löneregleringsfrågan kan upskjutas lill nästa
Riksdag, utan att dessa embels- och tjenstemän ditintills blifva
i saknad af löneförmåner, som är lika behöflig» för dem som för
andra.
Frih. Cederström har sagt, alt StatsUtsk. icke kunnat ingå i
bedömande af frågan, dels derför att K. M. icke i ämnet afgifvit
Nåd. Propos., dels derför alt embelsverkens organisation vore så invecklad
att StalsUlsk. ansett sig icke kunna företaga någon granskning
deraf; men det vore alltför beklagligt om just derför, att ärenderna
äro mångfaldiga och organisaiioneu alltså icke är så enkel,
som inom åtskilliga andra embetsverk, de nu förevarande skola
blifva i saknad af inkomster, oaktadt behofvet deraf är påtagligt.
I afseende på det förhållande, att lönerne för ledamöterne i
Kammar-Colhm blifvit uptagne till endast 2,400 R:dr, oakladt ledamöterne
i Krigs-Colhm och Stats-kont. åtnjuta 2,600 R:dr, anhåller
jag att fä meddela den uplysning, att sådant skett derför, att
K. M. under flere år beviljat ett extra anslag för göromålens gång
inom Coll-.m till aflöning åt 4 tillförordnade Kammarskrifvare med
200 R:dr b:ko hvardera; men K. M. har derjemte uti Nåd. Bref
tillagt, att Colhm borde tillse, att ärenderna sä handlades, alt vidare behof
af ett dylikt anslag icke komme att upstå. Kammar-Colhm har
upbjudit hela sin förmåga för att påskynda ärendernas gång och
behöriga handläggning, men Colhm har icke kunnat undgå, att lill
Provins-kont:n remittera inkomna mål och har måst begagna biträde
af tillförordnade Kammarskrifvare, enär Prövins-kontms öfriga
personal icke medhunnit arbetet. Nu har, för att afhjelpa detta
behof, utan att Statsverket i öfrigt betungades, Colhm föreslagit en
utväg, att Kammar-Råden skulle i lön erhålla endast 2,400 R;dr
hvardera, d. v. s. 200 R:dr mindre än ledamöterne i de öfriga
verken, och dessa 200 R:dr skulle användas till erhållande af biträden
af Provins-kontm, af hvilka biträden Verket är i behof. Jag
skulle tro att det är en upoffring å ledamöternas sida, som är för
tjent
af något afseende. Jag kunde hafva ytterligare att tillägga,
men för alt icke uptaga R. o. Ad:s tid, anhåller jag vördsamt, att
denna punkt måtte återremitteras i det syfte Hr Sandströmer antydt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Emot Utsk:s utlåt, i denna punkt
har blifvit anfördt, att på enskild motionärs framställning, Utsk.
tillstyrkt anslag till Högsta ‘Domstolen, Ingeniör-corpsen, Musikaliska
Akademien, och Kongl. Theatern. Hvad de båda sistnämda angår,
anhåller jag, att de talare, hvilka begagnat detta skäl, ville åberopa
detsamma, då anslagen till dessa Verk förekomma till R. o. Achs
pröfning Tvifvelsutan skola deras grundade anföranden då göra mera
276
Den 21 April.
nylla. Hvad åter heträffar Ingeniör-corpsen och Högsta Domstolen,
i fråga om hvilka Ståndet redan fattat, sitt beslut, så raedgifver jag
visserligen alt åtskilligt kan raol Utsk:s förfarande härutinnan vara
att anmärka; men om än anmärkn:s-an!edn:r dervid förefinnas, så
skulle de förefinnas i ännu högre grad uti desse nu under handläggning
varande frågor, ifall StatsUtsk. tillstyrkt bifall till motionärernas
förslag härutinnan, emedan Högsta Domstolen och Ingeniörcorpsen
redan äro fullständigt organiserade, och med de för dem af
Utsk. tillstyrkta anslag afsågs endast åstadkommande af en löneförbättring,
men icke en ny organisation. Det är gifvet, att om man
icke bör ingå i pröfning af serskildta löneregleringar på grund af
enskilda motionärers framställning, utan man anser dessa löneregleringar
böra förekomma endast på grund af Regeringens utredning och
framställning, så kan man ännu mycket mindre åstadkomma löneförbättringar.
utan en sådan K. M. framställning, då fråga är om
en ny omgestaltning af ett helt Verk. En värd talare, Hr von
Hartmansdorff, har visserligen sagt, alt KammarRm och KaramarColhm
hafva upgjort förslag till förändrad organisation af dessa embetsverk,
och har han derjemte updragit eu ganska mörk tafla öfver de
olyckor, som skulle inträffa, om icke dessa organisationsförslag bringades
lill verkställighet med den skyndsamhet han önskade. Klandret
i detta afseende, om det vore befogad!, drabbar icke StatsUtsk.
och R. St. utan Regeringen; och den Konungens Rådgifvare, som
inför K. M. skulle föredraga frågan, har redan besvarat den värde
talarens anmärkn., hvaraf vi hafva erfarit, ali de af Kammar-Colhm
och KammarR:n upgjorde organisationsplaner icke vore lämplige,
och att, om de blifvit fastställde, kostnaderna för Statsverket skulle
blifvit vida större än hvad man här upgifvit. Delta bevisar, hvarthän
del leder, då man företager sig att utan framställning af K. M.
ingå i pröfning af organisationsfrågor. Det är gifvet, att, för att
kunna bedöma behofvel i ett fall, man måste jemföra ett organisationsförslag
med den organisation, som inom andra Verk blifvit fastställd,
och härtill fordras en vidsträcktare synkrets än StatsUtsk.
kan hafva, hvarföre jag anser Utsk. hafva handlat rätt, då det icke
allenast icke på sätt motionären önskat, föreslagit en viss penningsumma
endast på grund af den upgjorda organisationsplanen, hvilken icke
vunnit bifall af K. M. och icke ens blifvit gillad af en ledamot i
det ena af dessa Verk, ulan i det stället hållit sig till hvad K.
M. föreslagit, och alltså tillstyrkt R. St. att bifalla hvad K. M.
i dess Propos. om Statsverkets tillstånd och behof äskat. På dessa
skäl anhåller jag om bifall till Ulslcs förslag.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Om det icke kan
vara annat än tillfredsställande för de embets- och tjenstemän, som
här äro i fråga, alt se det deras närmaste Chefer uti sitt framstälda
förslag vitsordat embets- och t jenstemännens trägna arbete och behof
af löneförbättring, måste det likväl på den andra sidan vara smärtsamt
alt erfara, att Hr Finans-Ministern deråt icke lemnat det afseende,
hvaraf ämnet måhända varit förtjent, helst StatsUtsk:s ifrågavande
Betänk, otvetydigt utvisar, att, i händelse Regeringen gjort
Den 21 April.
277
någon framställning i ämnet, Ulsk. Jerå sannolikt tillstyrkt bifall.
Då jag uttrycker detta, är det icke min mening, att Hr FinansMinisleru
skulle hafva bordt godkänna det framstälda förslaget, ty
jag vet icke om det ens varit nyttigt. Jag vill gerna antaga lika
med honom, att det i sitt närvarande skick icke är tjenlig!, men örn
än sä är, qvarstår likväl den frågan, huruvida icke behof af anslag
för dessa embets- och tjenstemän må förefinnas under liden intill
dess frågan om organisationen kan blifva slutligen afgjord. Frågan
om behofvet af denna lönetillökning beror enl. min åsigt af en annan
fråga, den nemi. om meningen kan vara, att civila embetsoch
tjenstemän skola lefva ogifta. Ar della meningen, sä medgifver
jag, att någon lönetillökning för Kammar-Colhm och KammarR:n
är lika obehöflig, som den varit det för Krigs-Colhm, Förvaltningen
af Sjöärenderna och Slals-konht. Jag hade dock lion, alt
ej allenast sedlighetskänslan, utan äfven omtankan för samhällets bestånd
skulle fordra, att man upmuntrar äktenskaps ingående, men
icke att upresa hinder deremot. Medgifves delta, och såsom följden
af att jemväl den civile embelsmannen bör sättas i tillfälle att
kunna ingå äktenskap, så frågas då inom hvilka grader af den civila
embetsmannabanan man anser det böra vara möjligt, att kunna
försörja familj. Om man vill gå så långt, att det till följd af lönernes
ringhet skall vara tjenstemännen förvägradt i de tre lägsta
graderna, så måste det likväl medgifvas, att åtminstone i den 4:de
graden eller ledamotsgraden han må hafva hunnit den punkt, då
han skall kunna försörja sin familj; och hvarföre? jo derföre, att
denna 4:de graden utgör kulminationspunkten för de fleste embetsman,
ty det hör nemi. till de mest sällsynta undantag, ett undantag,
som icke inträffar hvart tionde eller tjugonde år, att en ledamot
i något Colhm avancerar längre, så att han befordras lill
Landshöfding, President eller något annat högre embete. Medgifves
nu att Colhii-Ledamoten bör vara så aflönad, att han kan försörja
familj, så frågar jag eder, mine Hrr, om, med den lön, sora
bestås ett Kammar-Råd, äfven om de öfriga få mellan sig fördela den
6:te Ledamotens lön, det kan vara möjligt alt lefva med familj här
i staden, då hela detta sammanlagda belopp utgör endast 2,100
R:dr. Man bör härvid först ihågkomma, att utgifterna till K- M.
och Kronan och till kommunen upgå lill omkring 100 Rulr, och
då återstår blott 2,000 R:dr. Man behöfver icke vara särdeles bevandrad
i fiuanserne, för att upgöra denna kalkyl, och man skall
då finna, att när man äger endast denna lön, man måste beröfva
sig alla förströelser, till och med den, att någon gång bevista ett
spektakel. Allt annat måste man försaka, för att bereda sig möjligheten
af ett trefiigt hem, emedan det är der man kan hämta
någon vederqvickelse efter sina mödor. Den, som känner hufvudstaden,
måste medgifva riktigheten af min beräkning, då jag påstår,
att en ledamot i ett Colhm icke kan för mindre hyra än 300
R:dr b:ko erhålla en någorlunda anständig bostad. Jag skall icke
uptaga kalkylen för hög, men om jag till dessa 300 Ridr, lägger
kostnaden för kläder, beräknad till 100 R:dr för en hvar af familjens
medlemmar, hvilkas antal jag i medeltal antar till feni, samt
278
Den 21 April.
härtill vidare lägger aflöning till tjenstehjon och kostnader för anskaffande
af ved och ljus o. s. v., så tror jag att man på sådant
sätt inom några minuter skall få npställd en säker kalkyl, öfver de
lätt beräkneiiga kostnaderna, bestämdt utvisande att hvad, som derefter
af lönebeloppet återstår med flera hundra Rrdr understiger
den summa, som oundgängligen erfordras, för att anskaffa föda åt
familjens medlemmar. Familj-fadren har således ännu mindre något
öfverskott lill de extra utgifter, som naturligtvis under årets
lopp mäste förekomma. För hvar och en, som gör sig reda för
förhållandet, måste det derföre vara påkostande att se, alt då man
afslår löneförhöjning ät dessa embetsverk, man på samma gäng för
Theatern beviljar nytt anslag, som npgår till vida högre belopp än
det, som nu erfordras för ifrågavande embetsverk. Jag vill visst
icke säga, att man bör afslå det sednare anslaget, men om Statens
tillgångar icke räcka till för båda anslagen, sä bör Theatern stå tillbaka
för embetsverken, och detta desto hellre som den föreslagna
lönetillökningen icke är större, än alt densamma i allt fall icke
skulle lemna embetsmannen något öfverskott, tillräckligt att en
enda gång om året med familj besöka Theaterns representationer.
Hvad nu särskildt Kammar-Colhm och KammarRm beträffar,
och om, såsom jag förmodar man medgifver, att meningen är, det
civila embets- oell tjenstemän skola försättas i den ställning, att
de kunna lefva gifta, så frågar jag, hvarföre skola Kammar-Colhm
och KammarR:n icke få komma i åtnjutande af de löneförmåner,
deras vederlikar i redan organiserade embetsverk hafva. Icke kan
man föreställa sig, att en ledamot i dessa embetsverk tarfvar mindre
föda och kan gå i mera slitna kläder än t. ex. en StadsKommissarie,
och icke heller kan man antaga, att han ej kan få
lika talrik familj, som denne sednare embetsmannen. Kan man
nu icke med skäl antaga något af allt detta, så inser jag icke heller
något skäl, hvarför dessa båda embetsverk icke skola lika mycket
omhuldas som de öfriga.
Då jag i början af mitt anförande yttrade, att jag ansåg det
vara smärtsamt att erfara, det Hr Finans-Ministern icke inför K. M.
understödt de ingifne löneiegleringsförslagen, mäste jag deremot nu
medgifva, att det varit glädjande att höra, det Hr Finans-Ministern
varit den första, som väckt fråga om lönétillökning för dessa embetsverk,
och att han anser billigt, att en sådan kan tillvägabringas
sami att orsaken, hvarför Nåd. Propos. i ämnet icke afgifvits,
varit, att man befarat det R. St. icke skulle vara så frikostiga sorn
de sedermera visat sig vara. Under sådana förhållanden är det en
förhoppning att dessa embetsverk icke skola hårdare behandlas än
de öfriga. Hvad angår frågan om sjelfva lönernas belopp, instämmer
jag med Frih. Palmstjerna deruti, att lönerna äro icke sådana,
att de motsvara behofvet, ty hvar och en, som vill upgöra den kalkyl
jag tagit mig friheten framställa, skall nogsamt finna, att 2,600
R:dr är det minsta, som för en ledamot i dessa embetsverk erfordras
om det skall medgifvas honom att dermed försörja sin familj
utan all fördjupa sig i skuld.
Den 21 April.
279
Frih. Cederström: Då en värd ledamot, Hr Bildt, yttrat benägenhet
alt instämma med de talare, hvilka yrkat äterremiss och
har fotat denna sin benägenhet på 2:ne förutsättningar, anhåller
jag att få visa, huruledes de samma icke hålla streck. Den värde
talaren har velat ingå pä äterremiss af Betänk, af (len anledn., att
han dermed ville gå de öfriga Ståndens önskningar till mötes. Huru förhållandet
härmed kan vara, visar sig deraf, alt om den tidning, jag förut
omnämnt, talar sanning, hafva såväl Preste- som BondeStm godkänt
Belänk.-t, BondeSt. utan discussion och PresteSht genom votering med
den hetydliga öfvervigten af 35 röster emot 15; men BorgareSt:s beslut
är mig obekant. Hvad sjelfva .saken angar, synes mig nödvändigt, att
Hr Bildt, likasom Ståndet i öfrigt, tager i betraktande, att, då man
önskar gynna embetsverk med anslag, raan äfven verkligen bör
göra det, på ett tillfyllestgörande och ändamålsenligt sätt; men att
om man blott gifver en mindre summa, som i anseende lill sin
ringhet icke kan medföra åsyfladt gagn, man enl. min åsigt för
framtiden äfventyra!- alt utestänga sannolikheten för dessa embetsverk,
att kunna få en mera väsendtlig och af behofvet högt påkallad
hjelp och understöd. Vi hafva af Gr. Wrangels yttrande redan
försport, hurusom i Kummar-Colhm organisationsplanen blifvit
sålunda upgjord, alt ett Kammar-Räds-Embete skulle indragas, Registratorn
förvandlas till Kanslist och hela den öfriga Kanslistgraden
försvinna. Jag tror icke, att dessa indragningar åro önskvärda.
I det embetsverk, der jag innehar en af de lägsta Ijensterna, kämpar
man med svårigheten af en sådan, på ytterlig sparsamhet
grundad Småländsk organisation, der icke den Småländska sparsamheten,
men betänksamheten, framlyst, och hvilken organisation under
en längesedan afgången, i andra hänseenden visserligen aktningsbjudande
Chef infördes. Der funnos förut flere embetsman,
äfven i högre grader, hvilka hade sportler, men man var angelägen
att taga bort dem, reducera tjensternes antal och gifva större löner
åt det inskränktare antalet tjenstemän. De skulle, sade man, arbeta
så mycket flitigare. Emedlertid har sedermera inträffat, att,
sedan på detta välmenta sätt lönerna förbättrats, men inkomsterne
snarare minskats i följd af sportlers försvinnande, och embetsmanuapersonalen
qvarstår vid samma fåtalighet, som tillförene, oaktadt
nya underordnade eller utvidgade embetsverk, i förening med ett
af folkökningen och mera invecklade rättsförhållanden stigande administrationsbestyr,
behofvet visar sig påkalla en ökad arbetspersonal
och något tillräckligare lönad, enär Verket icke kan reda sig, utan
oafbrutet och verksamt biträde af icke fåtaliga extra ordinarie tjenstemän.
Detta behof ökas dagligen. Nu vill man på samma beklagliga
sätt reorganisera Kammar Colhm och KammarRm och torde
således inleda dessa verk i samma svårigheter. Detta kan jag icke
med min röst biträda. Gr. Wrangel har sagt, att SlatsUtsk. bordt
ingå i pröfning af organisationsplanen. Just detta har jag nu sökt
göra, dertill föranledd af Grins egel yttrande, ehuru jag inom Utsk.
egentl. fästat mig vid anslagsfrågan. Jag tillstyrker således, att R.
o. Ad mätte bifalla lllsk:s förslag i denna punkt.
280
Deri 21 April.
Hr von Troil, Sara. Gust.: I allmänhet anser jag det
vara en mindre god hushållning att StalsUtsk. tillstyrker och R.
St. besluta lönetillökningar och pensioner på grund af enskilda motioner.
Jag måste likväl medgifva, alt detta förfaringssätt blifvit
vid flere Riksdagar och särdeles vid den innevar:de i temligen vidsträckt
mån följdt. Under sådana förhållanden och efter de uplysniugar
här blifvit meddelade, anser jag
förfarit, dä det icke lyssnat till Hr von Hartmansdorffs motion i
ämnet. Jag anser nemi. icke blott behofvet utan äfven rättvisan
deraf vara så tydligt och klart ådagalagd, att om jag vid frågans
behandling i Utsk. hade hafi mig bekant, allt hvad här blifvit meddeladt,
skulle jag der gjort allt för att befordra frågan'till en önskad
utgång. Det torde tillåtas en ledamot, som icke tillhör
den afdelning der frågan blifvit beredd, att nämna, att ingen af denna
afdelnings ledamöter yttrade någon skiljaktig mening, och ansågo,
att man ej borde tillstyrka löneförbättringar för embetsverk,
hvars organisation är beroende af K. M:s pröfning. Efter de nplysningar
här numera vunnits, måste jag förena mig med dem,
som yrka återremiss. Den enda betänklighet jag haft, har äfven
under discussionen blifvit häfd, den nemi., att del för KammarRm
och Kammar-Colhm föreslagna belopp varit så högt tilltagit, att
möjligen man kunde anse, att organisationen skulle med ett mindre
kunna verkställas, sedan Hr Chefen för Finans-Depart:tet uplyst, att
dessa belopp äro otillräckliga, och under sådana förhållanden kan
jag icke inse någon svårighet för StatsUtsk., om frågan dit återkommer
att behandla henne i likhet med frågan om anslag till
Rikets HofR:r. Vid förra Riksdagen beviljades till dessa embetsverk
12,000 R:dr, hvilka ställdes till K. M:s dispos., för att efter
dess godtfinnande bland HofRma fördelas, intilldess löneregleringen
kunde vid en kommande Riksdag blifva definitivt afgjord. Löneregleringsförslaget
är nu af K, M. i Dess Nåd. Propos. uptaget och
som vi veta af StatsUtsk. lill de redan beviljade 12,000 R:dr ytterligare
vid denna Riksdag tillstyrkt med en summa af 5 å 6,000 R:dr.
Jag förmodar att vid en kommande Riksdag kan så äfven tillgå
med Kammar-Colhm och KamniarRm. Jag har hört att denna
fråga lärer af BorgareSt. återremitterats, och jag drager icke i Betänk.
, att ju icke StatsUtsk., åtminstone flera af dess ledamöter
skola, om frågan dil återkommer, gifva hvad rättvisan kräfver. Jag
tillstyrker således återremiss på denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Frih. Palmstjerna förklarat
beloppen i förevar:de löneregleringsförslag icke vore för högt, ulan
för lågt tilltagna och Irenne StatsUtsk:s Ledamöter, hvilka icke motsatt
sig återremiss, förklarat sig vilja understödja frågan, när hon till
StatsUtsk. återkommer, så hoppas jag att R. o. Ad. beviljar återremiss
utan alt jag behöfver vidare tala derom. Jag kan ock bekräfta
Hr von Troils upgift att BorgareSt. återremitterat denna punktGr.
Lagerbjelke har förekastat mig det jag skulle hafva förebrått
Chefen för Finans-Depart;tet, att frågan inför K. M. icke blifvit
nog skyndsamt föredragen. Jag upmanar Grin alt apgifva hvilka
Den 21 April.
281
af mina ord han kunnat så misstyda. Imedlertid må det tillåtas
mig nämna ali KammarRms förslag icke inkom till K. M. förr än
i slutet af Sept. eller början af Okt., så alt det förmodligen icke
hann tagas i öfvervägande bland alla de mångfaldiga mål, som näst
före Riksdagen hopa sig till öfveiläggning hos Konungen. Under
sådana omständigheter var det väl skäl för mig, som känner ställningen
såväl i det Verk, hvars President jag är, sora i KammarCol!:m
att försöka genom motion erhålla någon rättelse hos Ständerna.
Frih. Cederström har erkänt alf StatsUtsk. gjort flere undantag från
den grundsats, som han sjelf förklarat vara riklig. Jag frågar då
Frih:n, hvarför icke undantag gjorts för Kammar-Colhm och KammarR:n
likaså väl som för Musikaliska Akademien och Theatern.
Hr Cederschiöld: För att hindra ålerremiss af denna punkt
har nu en talare upgifvit, att embetsverken icke skulle vinna pä
om den nu föreslagna organisationen bifölls. Jag deremot vill fästa
upmärksamheten på, att fråga nu icke lärer kunna blifva att
verkställa någon slutlig reorganisation af embetsverken utan endast,
huruvida icke nödigt är, att bevilja ökadl anslag intill nästa Riksdag,
och alt till dess begära eller afvakta ett fullständigt förslag till
embetsverkens reorganisation. Huruvida det är nödigt att bevilja ett
sådant anslag eller icke, utgör just frågan här. Under åberopande
af hvad jag förut sagt, får jag tillika fästa serskildt upmärksamheten
på, hvad livar och en dessutom torde hafva sig bekant, eller att
lefnadskostnaden under innevar:de Riksdag blifvit så fördyrad, att
om någonsin den tidpunkt skall vara inne då lönetillökning bör ega
rum, sä är det just nu. Inom ett af våra grannriken har man med
afseende på den förökade lefnadskostnaden beviljat embets- och
tjenstemän en tillfällig löneförhöjning af 20 proc. Hvarför kunna
icke äfven vi göra så. Den som lefver i välstånd kan visserligen lika
med en värd talare säga, att man kan vänta till nästa Riksdag, men
man bör besinna, alt förhållandet är helt annorlunda med den,
som skall lefva på sin knappa lön. För honom, som skall vänta
på den för uppehället nödiga lönetillökningen går tiden ej så fort.
Han måste med bekymmer och oro räkna dagarne och timmarne till
den efterlängtade stunden, då hans ekonomiska ställning skall blifva
förbättrad, ty dröjer den för länge blir han måhända under liden
så fördjupad i skuld att hjelpen kommer för sent. Dessutom böra
vi väl för vår nästa icke öka bekymren, utan lätta dem så mycket
möjligt är. Då behofvet af lönetillökningen erkännes af alla, kan
det ej varit rätt och billigt att i åratal upskjuta dess beviljande.
Gr. Wrangel: Jag inser numera att det variten olycklig
tanke hos Coll:m att föreslå en organisation, hvarigenom någon besparing
för Statsverket kunnat åstadkommas. Det hade varit vida
bättre, att Colhrn, utan att ifrågasätta någon organisation, sagt, vår
tjenstemanna-personal är så och så stor, vi behöfva ett lika antal
deraf som i andra embetsverk. Då hade man måhända fått hvad
som blifvit hegardt, oaktadt summan blifvit större, än hvad hon
nu är. Då man velat spara och upgjort ett förslag just i afsigt att
förminska Statsutgifterna, har Frih. Palmstjerna måhända med skäl
282
Den 21 April.
funnit Colini förslag mindre antagligt, och derföre dröjt att derå
begära K. M:s sanction, oell då man nu på grund af enskild motionärs
framställning sökt förskaffa Colhm erforderligt anslag till löneförhöjning
ål dess embets- och tjenstemän, invänder mari, att man gått K. M.
förbi. Det har förundrat mig att Gr. Lagerbjelke begagnat detta
argument, då han både läst K. M:s Propos. om Statsverkets tillstånd
och behof och afhört Frih. Palmstjernas yttrande, hvaraf Gr.
bordt finna att hvarken K. M. eller Frih. Palmstjerna missunnat
KammarlLn eller Kammar-Colhm någon löneförhöjning. Hvad åter
angår Frih. Cederströms yttrande, att då man nu erfarit, att organisalionsförslagerna
vore felaktige och de begärde medlen otillräcklige,
vore del bäst, att icke bevilja dessa medel utan helt enkelt
bifalla Ulsk:s förslag, så må det tillåtas mig att fästa Frihms upmärksamhet
derpå, att Utsk., i händelse återremiss beviljas, mäste
inskränka sitt tillstyrkande till den af motionärerne föreslagna summa,
och att del i alla fall är bättre för embetsverket att intill nästa
Riksdag få något än intet. Detta har Hr Cederchiöld jemväl
visat. För öfrigt har Frih. Cederström i afseende på ärendets behandling
i andra Stånd för andra gången åberopat en tidning för i
afton, hvilket förundrar mig så mycket mera, som Frih. flera gånger
på detta rum yttrat, att man icke borde fästa afseende på hvad
i dessa tidningar utbasunas.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Ett uttryck af den siste
talaren har föranledt mig. att ånyo begära ordet. Den värde talaren
behagade nemi. säga att derföre, att Kammar-Colhm till K. M.
inkom med förslag till organisation, hade Finans-Ministern dröjt
att föredraga detsamma. Detta är något skarpt sagdt, då man vet
att nära nog ett år före Riksdagens början, Depart:ts-Chefen anmodat
Presidenterne i de båda Colhna att taga frågan i öfvervägande,
att sedermera först i Okt. förslagen från dessa Hrr iukommo
till K. M., att det var under denna tid, då så mänga andra
ärender sysselsatte Stats-Rådets Ledamöter, och allt måste göras
färdigt till den lid, då ärenderna skulle inför K. M. föredragas; då
säger man att Regeringen har dröjt, och jag skulle tro, att detta
uttryck år lindrigast sagdt obehörigt, helst frågan inkom till K. M.
i sjette timman.
Gr. Wr a nigel: I anledn. af den siste talarens yttrande vill
jag blott hafva anmält, att han missförstått mig, emedan jag endast
säde, att derför, att organisationsplan icke ansågs lämplig, derå icke
begärdes K. M:s sanction.
Propos. till bifall å förevande punkt blef härefter framstäld
och besvarad med starka Nej, jemte några Ja; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemstälde om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt
gjorde anmärkn:r föranleda till densammas återremitterande, samt
efter denna propos:s besvarande med Ja jemte ett eller annat Nej,
förklarade att härvid Ja varit öfvervägande.
3:dje punkten, an g: de anslagen för Stats-kont.
Hr Cederschiöld: I reciten af denna punkt har insmugit
Den 21 April.
283
sig en ofullständighet, som jag visserligen icke lägger StatsUtsk:s
ledamöler till last, emedan det lärer väl egentligen ankomma på
den, som upsatt StatsUtsk:s Betänk. I Betänk, förekommer nemi.
”att sedan R. St. vid sista Riksdagen medgifvit, alt af de på allmänna
indragningsstaten till f. d. Magazjns-Kont. anslagna 6.442
R:dr, en summa af 2,521 R:dr 16 sk. finge användas för löneregleringen
inom Kongl. Stats-Kont. liar etc.” ; men härvid har man
likväl öfverhoppat ett dervid fästadt vilkor. Jag har ansett nödvändigt,
att fästa upmärksamheten härpå, emedan det står i sammanhang
med en fråga, som förekommer å 9:de Hufvudtiteln röride en
af mig väckt motion. Förhållandet är nemi., att R. St. vid sednasle
Riksdag medgåfvo, att denna summa skulle få användas för
nämnde lönereglering, men med vilkor likväl, att den ej skulle
för sådant ändamål blifva disponibel, förr än i mån af de tjenstemäns
afgång, hvilka då hade denna summa såsom aflöning. Detta
tillägg lyder så: ”dock att denna summa blifver disponibel endast
och i den mån nuvar:de tjenstemän från sina innehafvande befattningar
afgått.” Att Ständerna fästat detta vilkor vid beviljandet af
denna summa-, inhemtas äfven af den Kongl. Stats-propos:n om
Statsverkets tillstånd och behof vid denna Riksdag, men detta synes
Sekretm i StatsUtsk. hafva förbisett. Jag anhåller att få anmärka
det nu, på det jag icke sedermera må anses hafva försummat
tiden.
Hr Adelborg, And. Otto, förenade sig med Hr Cederschiöld.
Uppå härefter framstäld propos. blef förevar:de punkt af R. o.
Ad. bifallen.
4;de punkten, ang-.de tillökning uli anslaget för ÖfverIntendents-Embetet
med i'13 Ihår -16 sk., motsvarande gratijikalions-medlen
för e. o. tjenstemän och vaklbetjenle.
Lades till handlingarne.
5:te punkten, ang:de förslags-anslaget till Tullverket.
Hr von Hartmansdorff: Om Utsk. uptagit bristerna på förslagsanslagen
för lågt, när det varit fråga om några 1,000 R:dr,
så har det kunnat ”gå an”. Men när frågan nu är, att uptaga
förslaget för lågt med 200,000 R:dr, så går det, enl. min åsigt,
lör långt. Om jag nu till den föreg;de summan 45,600 R:drläg•ger
de 200,000 R:dr, som här äro i fråga, lärer R. o. Ad. finna,
det en så upgjord Statsreglering måste sluta sålunda, att när allt
är färdigt, nödgas Utsk. hos R. St. anmäla, att sorn det för räkningens
hopagående uptagit förslagsanslagen för lågt, med så och
så många 100,000 R:dr, så, och på det alt brist icke må upstå
och Stats-kont, blifva urståndsatt att fullgöra sina förbindelser, anhåller
Utsk. om creditiv på Riksgälds-kont. Ar det rätt att förfara
på sådant sätt, att man icke uptager anslagen till deras verkliga
belopp. Jag anhåller om återremiss pä denna punkt.
284
Den 21 April
-
Frih. Åkerhjelm, Carl: Hvarje gäng Hr von Hartmansdorff
upträder och bestrider StatsUtsk:s förslag till förslagsanslag, nödgas
jag förnya, hvad jag derom förut haft äran anföra. Utsk:s majoritet
ansåg, att förslagsanslagen borde bibehållas vid dess nuvar:de
belopp, och jag ber att få fästa upmärksamheten derå att, oaktadt
detta förslagsanslag varit upfördl till 800,000 R:dr, har det utgått
med omkring 1,000.000 R:dr R:dr sistl. år, men icke deslomindre
har öfverskottet på Statsverkets inkomster utgjort per medium öfver
800,000 R:dr, och då kan man väl icke förutsätta alt någon Statsbrist
skall upkomma, om vid det förhållande, som förut varit, man
bibehåller denna siffra. De föreg:de anslagen äro obetydliga. Måhända
finnes ett skäl till förmodan, att en minskning i dessa utgifter
skall ega ruin, hvilket skäl jag vill påminna mig, att StatsUtsk.
äfven har anfört, nemi. att besparingar skulle upkomma genom
minskad revisions- och förvaltningskostnad. Dessutom får jag
uplysa, att enl. livad mig blifvit meddeladt, tre Stånd hafva bifallit
punkten, så alt en återremiss tjenar till intet, hvarföre jag anhåller
om bifall derå.
Häruti instämde Hr Bildt.
Frih. Cederström: Efter de uplysningar Frih. Åkerhjelm
lemnat, afstår jag från annat yttrande än att jag instämmer med
honom.
Gr. Lagerbjelke: De anmärkmr Hr von Hartmansdorff gjort i
fråga om för låg beräkning af föreg:de förslagsanslag hafva ofta varit ganska
riktiga i sak, men af högst obetydlig vigt, enär summorna icke varit
särdeles stora. Här åter gäller det 200,000 R:dr om året, och så vidt
jag förstår har Hr von Hartmansdorff i sin framställning fullkomligt rätt.
Det har visat sig af de sista årens erfarenhet, alt utgifterna för Tullverket
upgått till 1,000,000 R:dr, men StatsUtsk. har icke upgifvit något
skäl, hvarför utgifterna för de kommande åren skulle blifva mindre
än förut. Det har således icke funnits något skäl, hvarför man,
bedragande sig sjelf, skulle inbilla sig, att 800,000 R:dr vore för
framtiden tillräckliga. Hittills har tullen lemnat högre inkomster
än beräknadt varit, så att öfverskottet på inkomsterne betäckt hvad
man räknat rasande på utgifterna. Beräknas dessa inkomster äfven
hädanefter betydligt lägre än de komma att inbringa, så kan
visserligen öfverskottet å inkomsterna betäcka bristen å utgiftsstaten
men i annat fall upstår ovilkorligen brist, om man beräknar Tullverkets
utgifter till endast 800,000 i st. f. 1,000,000, som de
utgjort.
För min del tycker jag det vara rätt, att beräkna så väl inkomster
som utgifter, till deras sannolikt rätta belopp och förenar
mig derföre med Hr von Hartmansdorff och anhåller om återremiss.
Hr Bildt: Jag kan icke neka att den siste talaren har rätt
deri, ali då det gäller 200,000 R:dr, det är mera skäl att bevilja
återremiss, än då det gäller några få R:dr, men jag vet icke, hvartill
en sådan skall tjena sedan tre Stånd bifallit, punkten, om icke
Den 21 April
285
dertill, att Utsk. skall afgifva utlåt, med anmälan af de tre Ståndens
beslut.
Hr Westerstrand, Pehr: Jag får äran uplysa ali beräk
ningen
af Tullverkets utgifter i RiksStaten aldrig kan annorledes än
kalkylsvis uptagas. Den behållning af Tullverkets inkomster, som
Statsverket tillkommer beräknas genom jemförelse mellan föreg:de
arens behållning deraf, och beloppet af dessa behållningar verkar
således på beloppet af de utgifter,.sorn för Tullverket varit i RiksStaten
beräknade. Om t. ex. RiksStaten beräknar 4,000,000 behållen
inkomst af Tullverket och 800,000 R:dr som utgifter, d.
v. s. 4,800,000 R:dr, men utslaget blir sådant alt Tullverkets utgifter
utgjort 1,000,000, så måste, när man gör upp öfverskottet
af Statsverkets inkomster, man uptaga som beräknade 1,000,000
R:dr mot hvad som föreslaget blifvit, och således blifva Statsverkets
inkomst precist enahanda huru stora eller små utgifterna uptagas
i RiksStaten. Det kan visserligen vara intressant, alt utgifterna
äro i det nogaste uptagne, på det att man må få se Hufvudtilelns
belopp, men det verkar alldeles intet på Statsverkets inkomster
och Riksgälds-kont. har dervid icke något att riskera. Delta
har jag velat uplysa och försäkra alt det är alldeles likgiltigt lill
hvad belopp nian beräknar utgifterna af Tullverket, då man uträknat
den behållna inkomsten efter de föreg:de årens utslag.
Propos. till bifall å förevande punkt blef härefter framstäld
och besvarad med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemslälde om R. o. -Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärknir
föranleda till densammas återremitterande, samt efter denna
propos:s besvarande med starka Ja, blandade med många Nej, förklarade
att han ansåge Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Bildt begärde votering.
Gr. Lagerbjelke: Om jag icke hörde orätt har Hr Bildt
begärt votering. Jag vågar likväl till honom hemställa, om det kan
vara skäl atf besvära R. o. Ad. med votering i ett ämne, hvilket
han sjelf ansett vara af mindre vigt.
Hr Bildt: Jag är mycket öm om R. o. Ad:s besvär, men
jag är äfven öm om StatsU(sk:s. Jag blottställer mig således för
obehaget och fortfar i min begäran om votering, emedan jag heldre
vill besvära Adeln med en sådan, då likväl Ståndet vet, alt ett bifall
är oskadligt, än att underkasta Utsk. besväret att npsälta ett
nytt mern. och derigenom ytterligare betunga Riksdagskostnaden,som
är nog dryg ändock.
Uplästes lill justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller hvad StatslJtsk., i fråga om förslags-anslaget
för Kongl. Tullverket, hemslält i 5:te punkten af dess utlåt. ÄS
72, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
286 Den 21 April.
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorde an
märkn:r
föranleda till densammas återemitterande.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit som
följer:
Ja — 19.
Nej — 29.
6:te punkten, ang:de anslag för Jägeristaten och Skogsplanterings-kassan.
Bifölls.
7:de punkten, ang:de öfverjlyttning lill förslags-anslaget
för Städers friheter af ett u 2: dr a Hufvudtiteln uplaget aflöningsbelopp
åt Borgmästaren i Helsingborg.
Lades till handlingarna.
8:de punkten, ang:de uteslutande ur RiksStaten af förslags-anslaget
för Remiss-lage och delsammas inbegripande
under förslags-anslaget för Observations- och Upbörds-proc.
Bifölls.
9:de punkten, ang:de anslaget lill skrifmaterialier och expenser,
samt ved och ljus.
I anseende till de förut beslutade återremisser å några delar
af förevar:de utlåt., ansåg R. o. Ad. denna punkt icke f. n. föranleda
lill något beslut.
10:de punklen, ang:de förhöjning af anslaget för Kongl.
Theatern; och 11 :te punkten, ang:de öfrige under 7:de Hufvudtiteln
upförde anslag.
Dessa punkter blefvo af R. o- Ad. bifallne.
Anmäldes och lades på bordet StatsUtsk:s Utlåt. 101, ang:de
bestämmandet af den RiksShns och Utskrns kansli-betjening tillkommande
aflöning.
Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Den 22 A'pril f. m.
287
Lördagen (len 22 April 1854
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för d. 19, 20 och 21 dennes, samt
pleni-prot. för d. 22 sisth Mars e. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter,
och befunnos dertill utsedde i
St a ts-Ut sk ot tel:
alt inträda under den ordinarie ledamoten JVs 2,156, Hr Burenstam,
Fullm. Hr Björnstjerna, Johan Magnus, beviljade frenne
veckors ledighet från och med den 23 innev. månad;
JW 2,071. Hr af Peterséns, Johan August.
Bevillnings-Utskottet:
efter JV2 263. Frih. Marks von Wurtemberg, Fullm. Frih. Klinkowström,
Budolf, och M 10. Ilr Soop, Fullm. Hr Gyllenram;
Henrik;
M 678. Hr Bildt, Knut; och
M 1,033. Hr Hammarhjelm, Carl.
Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskottet.
efter JVe 140. Frih. Leuhusen, Carl Herman; och JV2 390. Frih.
Nordenfalk, Fullm. Gr. Wachtmeister, Hans;
JVs 1,257. Ilr Edling, Fullm. Gr. Piper, Thom Henrik.
JYs 1,979. Hr Brakel, Mauritz.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af Suppleanter för
Ulskis-ledamöler; och hade dertill blifvit utsedde i
Bevillnings-Utskottet:
efter JYs 1,743. Hr von Wachenfelt, Fullm. Gr. Lagerberg, Sven;
M 1,794. Hr von Hofstén, Carl August.
Serskildta Utskottet:
efter M 243. Frih. Boxendorff, Fullm. Frih. DeGeer, Lonis;
M 1,149. Ilr Hjärne Harald.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk.
d. 8 och 12 dennes på bordet lagda utlåt. M 73, ang:de regleringen
af utgifterne under BiksSlateos Åttonde Hufvudlitel.
288
Den 22 April f. m.
lista punkten, ang:de af li. M. beviljade anslag till Prosle-tunnor;
2:dra punkien, ang:de af K. M. tillstyrkte anslag
till Proste-lunnor; oell 3:dje punkten, ang:de ifrugasluld tillökning
i Prosle-lönen för Fester Fernebo kontrakt
Dessa
punkler blefvo af R. o. Ad. bifallne.
4:de punkten, ang:de ett från 6:te Hufvudtileln öfverjlyttadt
ersättningsanslag för jordförluster genom kanal- och
väganläggningar.
Lades till haudlingarne.
5:te punkten, ang:de öfverflytlning lill anslaget för kyrkors
underhåll af ett under titeln Klereci-Slaten upfördt anslag
till vin och byggnadssäd; Gite punkten, ang:de lönetillökning
för vice Bibliothekarien samt förste och andre Amanuensen
vid Akademiska bibliolheket i Lund; och 7ide punkten,
ag:de anslag till lön för en andre Amanuens vid Upsala Akadeniies
bibliothek.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
8:de punkten, ang:de bildande af en ny profession vid
Upsala Universitet i dej lefvande språken och den nyare litteraturen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En af de största bristerna
vid våra Elementar-läroverk är den, sorn löjes i undervisningen i
lefvande språk. StatsUtskis upgift, att skicklige lärare i dessa språk
icke saknas vid Elementar-läroverken bestrider jag aldeles. Följden
af denna brist är, att våra landsmän i allmänhet sakna kännedom
af de lefvande språken. De befinna sig fördenskuld, när de komma
utrikes, så bandfallne i jemförelse med andra länders barn,
som icke böra lill dem, hvilkas språk är allmänt kändt, att våra
landsmän i allmänhet äro dem underlägsna i förmåga att taga
sig fram.
Denna brist borde afhjelpas, emedan hon är så stor, alt jag
känner en medlem af detta Stånd, som nyss skickat sin son till
Frankrike för att der lära sig landets språk, i brist på tjenlig undervisning
här hemma. Denna undervisning kan icke eller komma
sig för vid Elementar-läroverken, så länge Högskolan i Upsala saknar
lärare i ämnet. Om den ofullständiga undervisning, som i
detta afseende erhålles vid Elementar-läroverken skall utvidgas: så
måste början ske vid Universiteten. En sådan propos. finnes redan
i Lund. När hon der anses för nyttig, hvarföre skulle hon
icke vara det äfven i Upsala, sorn hesökes af än flera studerande?
Jag anhåller att R. o. Ad. måtte återremittera denna punkt.
Frih. Cederström, Rudolfi Del är visserligen icke min
afsigt, att bestrida nyttan af en lärare i de moderna språken vid
Upsala Akademi, utan synes det tvärtom i många hänseenden vara
ganska önskvärdt, att derstädes äga en sådan profession; men jag
tror likväl, med afseende å de mångfaldiga, synnerligt vigtiga, omfattande
-
Den 22 April f. m.
289
fallande och angelägna föremål, för hvilka Stalsverkels tillgångar
vid denna Riksdag lagas i anspråk, della speciella föremål icke
jemförelsevis vara af den vigt, att det skäligen kan laga försteget
framför dem, för hvilka Ulsk. förordat anslag.
Alt i Lund en serskild profession i de moderna språken finnes,
har, såsom redan är anmärkt, sin uprinnelse uii enskild donators
frikostighet; och om enskild person ville visa Upsala universitet
samma godhet, så vore del så mycket bättre; heldst full likhet
dymedelst vunnes emellan förhållanderna vid de båda universiteterna
i detta hänseende och på ett för Statsverket icke i någon
mån graverande sätt. För öfrigt föreställer jag mig, att det ändamål,
Hr von Hartmansdorff afse», vid motionens tillstyrkande, nemi.
alt dana skicklige lärare i de moderna språken, icke skulle på ifrågavar:de
sält med största säkerhet vinnas. En Professor i moderna
språken vid ett universitet torde ovilkorligen böra behandla språket
på eli strängare vetenskapligt sätt och utur litterär-historisk synpunkt
ingå uti specialiteter af dess grammatik, hvilka måste vara
af intresse för dem af studerande ungdomen, som följa dessa studier
med sin upmärksamhel; men att vinna den färdighet, den
vana vid språket, att man med lätthet kan i tal och skrift derutinnan
uttrycka sig, tror jag endast kunna åstadkommas genom vistande
i de främmande länder, der samma språk talas.
Den omständighet, Hr von Hartmansdorff vidare anmärkte, alt
de som vilja söka anställning vid Elementar-Iäroverken måste först
söka förskaffa sig nödig kunskap genom vistelse utrikes, anser jag
således äfven för framtiden oundviklig, så vida man vid dessa läroverk
vill hafva verkligen skicklige lärare; hvarföre jag icke kan
finna den ifrågavar:de professionen kunna i detta afseende göra tillfyllest,
och sålunda icke heller vara ur denna synpunkt ovilkorligt
erforderlig.
Med afseende å hvad jag nu haft äran yttra, anhåller jag vördsamt
om bifall till denna punkt af Utsk:s Utlåt.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Inom StatsUtskrs Utgifts-afdeln.
yrkade jag bifall till den af Prosten Melander väckta motionen, och
i likhet med Hr von Hartmansdorff hyser jag den öfverlygelsen, alt
bristen af en profession i lefvande språk vid Upsala akademi, borde
afhjelpas, men jag vann för denna åsigt inom afdelningen så föga
understöd, att jag fann det icke löna mödan att vara envis i milt
yrkande, oell jag ber att få fästa upmärksamheten derå, ali SlatsUtsk.
på denna (itel har beviljat högst betydliga anslag, hvarföre
jag befarar att om man utsträcker pretentionerne allt för långt, sä
skulle sådant möjligen kunna skadligt inverka på ett och annat anslag,
som man nu lyckats genomdrifva, .lag tror således att en
återremiss af denna punkt, tyvärr, icke skulle lända till del af Hr
von Hartmansdorff och mig önskade målet, hvarföre jag anhåller
om bifall till denna punkt af Utsk:s Utlåt.
Hr Estenberg, Carl Christian: Då vid denna Riksdag sä
många befintliga brister blifvit afhulpna, måste del synas en hvar,
G H. 11)
290
Den 22 April f. ra.
sorn kanner förhållandet vid våra Akademier, vara väl vårdt att behjerta,
att vi ännu stå långt efter vår tid, att vi icke vid Upsala
akademi hafva någon profession i de lefvande språken. Vi hafva
väl Professioner för undervisning i de döda språken, men icke någon
för de lefvande, och här må i sanning tillämpas det gamla
romerska ordspråket: "lyrus dorni, talpa foris.”
Öfuingen i de gamla klassiska språken idkas vid våra akademier
vida mera än den af de lefvande, men vi lefva dock uti en
tid då vi äro skyldige att taga kännedom om framstegen, så väl i
vetenskaper, som alla näringsgrenar, icke allenast inom vårt eget
land, utan äfven i främmande länder, och det var en ganska sann
anmärkn. Hr von Hartmansdorff nyss gjorde, nemi. att vi Svenskar,
då vi komma utrikes, äro aldeles såsom barn de der gå i
ledband. Medelst den undervisning vi hafva vid Akademierna erhållit,
äfven om vi der blifvit promoverade, kunna vi dock icke
förstå hvad utlänningen har alt säga oss, och för att inhemta de
idéer, som uti främmande land skulle oss bibringas, måste vi börja
med ett nästan aldeles nytt studium. Då man nemi. reser utrikes
för vetenskapens skuld, måste man ofta återvända hem utan att
hafva hunnit lära annat än de främmande språken. Det kan visserligen
vara sant, att man omöjligen kan studera de moderna språken
med samma fördel här hemma sorn utrikes, och att det derföre
alltid blir nödvändigt för den, som vill tillegna sig en fulländad
kunskap i dessa språk, att företaga en utrikes resa, men ändamålet
med denna resa behöfver icke bestå uti alt äfven lära de
första elementerna af de lefvande språken, ty man bör till följd af
den Akademiska bildningen hafva kommit så långt, att man åtminstone
förstår utlänningen, äfven om man icke straxt kan tala med
honom.
Jag förmodar alt mången med mig kan af egen erfarenhet intyga
den brist, som hos oss förefinnas deruti, att de moderna språkens
studium med så liten framgång hos oss idkas, och jag är öfvertygad
alt hvar och en student, som önskar alt vinna en grundlig
bildning, suckar och trånar efter en Profession i dessa språk.
Det är visserligen sant, alt man ändtligen har kommit så långt,
att man fått en e. o. Professor i de moderna språken, men det vore väl
icke för mycket att bland så många Professioner i Filiosofiska Fakulteten,
det äfven funnes en enda i dessa språk, så att den linguist
iska bildningen hos oss mätte kunna upnå den höjd, som vår
tid kräfver- På dessa skäl vågar jag således förena mig uti Hr von
Hartmansdorffs anhållan om återremiss af denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har sagt, allde
sorn bildade sig till lärare i de moderna språken vid Elementarläroverken,
borde resa utrikes för att lära sig dessa språk. Deruti
har han ganska rätt, men lian borde hafva tillagt, det ingen annan
må egna sig åt ett sådant värf, än den som jemväl är försedd med
erforderliga medel till att göra en sådan resa, ty derförutan torde
blotta önskan vara fruktlös.
Nya Elementar-skolan antog en lärare i de lefvande språken,
Den 22 April f. m.
291
hvilken flera år vistats i England och Frankrike. Sedan han blifvit
utnämnd till e. o. Professor vid Upsala universitet, och fördenskuld
lemnat skolan fäslade hennes Direktion vid hans efterträdares
antagande det vilkor, att han skulle resa till England och
Frankrike för alt fullända sin bildning i dessa språk. Ilan underkastade
sig detta vilkor, men alla skulle icke hafva kunnat
göra det.
Då Slaten fordrar kunskaper i de moderna lefvande främmande
språken, så tyckes det väl äfven vara en billig fordran att bildningsanstalter
inora landet finnas för dem, som skola blifva lärare
i dessa ämnen. Hvar skulle dylika bildningsanstalter lämpligare förläggas,
än vid universiteten? Det är ganska sant, som Frih. Cederström
anmärkt, att en Professor skall behandla språket ur vetenskapliga
grunder; och del är just så en lärare vid Elementar-Iäroverken
bör lära sig språken, ty icke kan det vara nog att han
blott kan tala det, när grundlig undervisning skall meddelas. På
den tiden jag studerade juridik vid Upsala universitet, lät en af
de Juridiska Professorerna oss föra rättegångar i enskildt Coll:m
för honom. Om nu äfven en Professor i de lefvande språken läte
sina lärjungar uti enskildt Colhm disputera på dessa språk, så torde
mycken nytta derigenom kunna åstadkommas.
Ett bevis på att man icke behöfver resa utrikes för alt riktigt
inhemta de främmande språken gifver oss Ryssarne, hvilka kunna
dessa språk bättre än andra, hvars modersmål de ej äro. Likväl
finnes intet samhälle, som så litet medgifver sina medborgare att
resa utrikes, som Ryssland. Det är således genom lärare och genom
att lägga sig vinning om saken, som de inhemta kunskapen. Förrän
vi göra likades kunna vi ej hoppas någon framgång. Huru
vigtigt det är att lära sig främmande språk har en annan talare
redan visat. Jag vill till ytterligare bestyrkande deraf anföra ett
ordspråk från det folk, som minst behöfver lära sig främmande
tungomål. Det lyder: ”Un homme, qui sait quatre langues,vaut
qnatre kommes.”
StatsUlsk:s Ordför:de har sagt, att man haft så många utgifter
att bestrida, det några medel för ifrågavar:de ändamål icke återstode.
Men om R. o. Ad. behagade granska StatsUtsk.-s Betänk.,
så skulle Ståndet finna, alt de 2,000 R:dr, som skulle erfordras
för en Profession i de moderna språken, i stället hafva utaf StatsUlsk.
, utan alt någon Kongl. Propos. dertill gifvit anledn., blifvit
tillstyrkte att anslås till löneförbättringar för 5 af de Professioner,
som redan finnas. Månne det icke hade varit bättre att fylla en
brist, som är fullständig, än att öka lönerna åt redan befintliga
Professioner, hvilkas innehafvare möjligen kunna draga sig fram
med hvad de hafva, och att, såsom nu sker, låta studenterna draga
sig fram utan undervisning?
Jag vågar ytterligare anhålla om återremiss.
Hr Liljehöök, Carl Berthild: Jag anhåller att få fästa upmärksamheten
på ett annat skäl, hvarföre SiulsUtsk. icke ansåg sig
19*
292
Pen 22 April f. m.
böra bevilja motionärens framställning, nemi. det, alt motionären
föreslagit, att samma person skulle vara professor i den moderna
litteraturen och tillika i de lefvande språken, emedan mångå ledamöter
inom Utsk. icke ansåge det troligt ali samma person skulle
kunna passa till alt föreläsa den moderna litteraturen och.tillika
meddela sjelfva språk-undervisningen. Dessutom torde det äfven
möta svårighet, all hos en person finna den skicklighet ali han
kunde vara en lämplig lärare i flere lefvande språk, och språk mästare-befattningen
är för öfrigt af ilen beskaffenhet att del icke torde
vara sannolikt att någon akademiskt bildad person skulle vilja göra
den till hufvudsak, med afsigt ali för framtiden stanna vid densamma.
Om jag ieke misstager mig är äfven anslaget för lärare i
lefvande språk vid elemenlar-läroverken i allmänhet ganska lågt, så
att denna plats för hvar och en akademiskt bildad person alltid mäste
vara endast en öfvergång, då han alltid mäste söka att erhålla någon
annan plats vid lärover ket, som renderade mera än denna. Denna befattning
är för öfrigt af den natur, att en person, som innehar densamma,
icke ovillkorligen behöfver ega fullständig akademisk bildning,
och alt den kunskap han egentligen behöfver bäst vinnes genom
vistande utrikes, hvarföre jag för min del skulle anse det vara
serdeles lämpligt att Staten till sådant ändamål lemnade bidrag, i
händelse af ålerremiss tror jag icke att den inom Utsk. skulle hafva
någon påföljd.
Frill. Cederström: Jag anhåller att få fästa det Högloft.
Ståndets upmärksamhet derpå, alt vid Upsala Universitet redan finnes
en lärare i de moderna språken, försedd dels med lön och dels med
boställs-rum, så att för detta behof redan i en viss mån är sörjdt.
Jag föreställer mig således all den Professor, hvarom nu är fråga,
egentligen skulle sysselsätta sig med analysen af dessa språks sammansättning
och utveckling under serskilda epoker, m. fl. .sådana
detaljer, som mindre afsågo de praktiska behofven af språkstudiet
än litterärhistoriska notiser, betraktade ur en mera theoreliskt vetenskaplig
synpunkt. Ilan torde i. ex. komma att hufvudsakligen sysselsätta
sig med de främmande ländernas äldre oell nyare poetiska alster,
noga pröfva och karakterisera dessa alsters eslheliska skönheler
o. s. v., åtminstone har det så tillgått vid de esthetiska professioner,
förenade med moderna språkstudier, hvilka jag varit i tillfälle att
känna. Så tillgår vid det Svenska Universitetet, nemi. i Lund, der
dylik lärostol finnes. Sådant kan vara både bildande och instruktivt
och således i alla hänseenden upmuntransvärdt, men för de praktiska
behof, som, enl. hvad under denna öfverläggning vill synas, här företrädesvis
äro afsedda, tror jag icke all det skulle lända till den
åsyftade nyttan; hvarföre jag anhåller om bifall till denna punkt af
Utskis Utlåt.
Gr. Sparre, Erik: Vid det yttrande af Hr von Hartmansdorff,
att StalsUlsk. snarare hade bordt bevilja anslag till den ifrågasatta
nya Professionen än föröka lönerna vid de redan befintliga, vill
jag företrädesvis fästa mig. Jag är i delta afseende af alldeles motsatt
tanka med den värde talaren, ty jag anser det vara alldeles
Den 22 A [>r i 1 f. ra.
293
olämpligt att viii Universiteten skapa en mängd platser, lill hvilka
man i följd deraf icke kan vänta att andra personer skola anmäla
sig, än de som endast ega teroligen medelmåttig förmåga; och att
rinder nämnde förhållanden, då det industriella lifvet erbjuder en
rikare bergning än 1600 R:dr ål deni, som dermed sysselsätta sig,
att nu, säger jag, bibehålla en så ringa aflöning ät Professorerna anser
jag vara i högsta målto ändamålslöst. Det är väl då bättre alt
föröka lönerna för de Professioner, som nu finnas, sä att man pä
dessa platser erhåller personer med skicklighet och förmåga, än att
på flere platser hafva medelmåttor, som icke på något sätt kunna
bidraga till Universitetens blomstring.
I fråga om lämpligheten eller nyttan af den ifrågavande Professionen
är jag af samma mening som de båda siste värde talarne,
och jag tror, i likhet med Hr Liljehöök, alt igenom anslag till att
utomlands inhemta skicklighet och språk-kunskap mera skulle vinnas
för det ändamål, som åsyftas, hvarföre jag förenar mig med dem,
sorn yrka bifall till ifrågavande punkt af Ulsk:s Utlåt.
Hr Prytz, Lars Adolf: Ehuru jag visserligen i likhet med
Hr von Hartmansdorff, skulle önskat alt man kunde genom Stats
anslag
erhålla en Professorslön i de främmande språken vid Upsala
Akademi, - likasom genom enskildt donation i Lund är förhållandet,
tror jag likväl icke de anlörda skälen böra föranleda återremiss af
denna punkt. Jag tror nemi. att en Professor i delta ämne vid ett
Universitet alltför mycket uteslutande sysselsätter sig med den theorétiska
delen af delta studium, och vi hafva dessutom redan, såsom
Frih. Cederström ganska riktigt anmärkt, språkmästare för den praktiska
delen deraf. Då jag således icke tror alt det åsyftade ända
målet
skulle genom bifall till motionärens framställning kunna vinnas,
vill jag ingalunda påyrka återremiss af Utsk:s Utlåt., hellst som jag
tror anslag till hvarjehanda andra behof vore behöfliga, hvarigenom
tillgång icke, utan upoffring af andra vigtigare ändamål, torde för
detta behof finnas.
Hvad åter beträffar Hr von Harlmansdorffs yttrande om Ryssarnes
språk-skicklighet, så vill jag dervid göra den anmärknm, att
denna skicklighet af dem ingalunda inhemtas vid Universiteten, utan
bibringas dem redan i hemmet under deras spädaste barndom af
utländska gouvernante!’, innan de ännu hunnit lära sjelfva modersmålet.
Då jag således icke tror att det åsyftade ändamålet kan genom
en återremiss finnas, anhåller jag om bifall till denria punkt af
Utsk:s Utlåt.
Hr Estenberg: Det torde vara ännu en anmärkn. att lägga
lill dem jag nyss, kanske alltför ofullständigt, yttrade till försvar för
den meningen, att en Professor i de lefvande språken borde vid
Upsala Universitet anställas.
Hvar och en torde vela hvad de s. k. Colbii-pluggarne vid Universiteten
vill säga. Professorn fordrar nemi, af tenlandi, alt dc
skola kunna hvad han föreläst, men då piuraliteten af desse ajdrig
åhört hans föreläsningar, så lära de sig ofta illa npfatlade collegier,
Den 22 April f. ni.
sammanskrifna af deni som bevistat föreläsningarne, och hela detta
studium bedrifves vanligen nästan helt och hållet sorn en utanlexa.
Hvad är väl detta annat än en karrikatyr på den Akademiska bildningen?
Om Professorn visste att Studenterna hade tillgång till de
utländska lärda arbeten, som tid efter annan utkomma, och att de
der kunde inhemta det sorn Professorn sjelf måste deraf hemta för
att kunna hålla sina föreläsningar, så skulle aldrig en sådan suveränitet
och tyranni kunna råda, som nu, då studenterna skola lära
sig collegierna utantill, ty då skulle det kunna hända, att studenten
visste lika mycket sorn Professorn sjelf, och studenten skulle äfven
göra mycket större och grundligare framsteg i vetenskapen derigenom
att han vore i tillfälle att inhemta grunderna utur samma källor, som
Professorn sjelf måste anlita. Således mäste det vid ett Universitet,
åtminstone för en Candidal-examen, finnas ett examens-prof äfven i
de moderna språken, ty så länge studenten vet alt han icke blir
examinerad af en Professor i de moderna språken, så har han sä
mycket annat alt studera, att han lägger detta vigtiga och till följe
af dyrlegda språkmästare ganska kostsamma studium alldeles å sido.
En hvar måste medgifva att detta är en stor brist, ty sedan studenten
med tillhjelp af collegier genomgått sin knapphändiga examen
och vunnit inträde i embelsverken, så blir hau sedermera der så
fullt sysselsatt alt han icke gerna kan medhinna att förvärfva några
serdeles kunskaper i de lefvande språken, hellst då minnet börjar att
med åren aftaga. Utan tvifvel skulle han bäst kunna lära sig dessa
språk, medan han vid Akademien ännu vore sysselsatt med sina
studier, och då han studerade lill en grad t. ex. borde han vara
alldeles tvungen att sysselsätta sig med de moderna språken, och ju
mera han kom in deruti, desto mera skulle han finna att det väl
lönar mödan att lära sig dessa språk, åtminstone Engelska, Fransyska,
Tyska och Italienska. Nu går en Philosophie Doctor ifrån
Universitetet med ofullständig kännedom om dessa språk, och så
länge detta förhållande eger rum, så frågar jag om denna Doctor
verkligen är bildad, då han icke känner samtidens språk och icke
kan följa med vetenskapens framsteg genom att utur de utländska
förfaltarnes skrifter inhemta det som egentligen karakteriserar tiden,
ty denna går oupphörligt framåt. Man har tillfälle alt från utlandet
lära känna hvad man inom landet icke kan inhemta, och ehuru vi
Svenskar ganska sällan resa utrikes, så måste det likväl vara en
sanning att igenom dylika resor mycken uplysning vinnes, hvarigenom
man sättes i tillfälle att undvika allt för mycken ensidighet och allt
för slafvisk efterlefnad af den gamla skol-methoden. Tankar och
idéer få äfven en -mera fullkomlig riktning derigenom, alt man kommer
i tillfälle att af andra länders alster tillegna sig hvad som fallas
i vår egen bildnings-spher.
Jag skulle önska att ega samma förmåga som Hr von Hartmansdorff,
att kunna klart och redigt uttrycka mina tankar, för att
här uttala en sanning, som jag djupt känner, men icke fullt kan
uttrycka. Det är nemi. min öfvertygelse alt bildningen står på en
ganska låg ståndpunkt, så länge bildningen i de moderna språken
Den 22 April f. m. J;)5
icke kommit längre än i varl land, hvarföre jag fortfarande aDhåller
om ålerremiss af denna punkt.
Efter först till bifall och sedermera till åtcrremiss af förevaride
punkt framställda, med blandade Ja och Nej besvarade proposir,
hemslälde Hr Gr. o. Landtm, ånyo om R. o. Ad. behagade bifalla
denna punkt och ropades dervid åter Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Estenberg begärde votering.
Uplåstes till justering och godkändes följande voleris-propos.:
Den, som bifaller hvad Stalsölsk., i fråga om bildandet af en
Profession vid Upsala Universitet i de lefvande språken och den nyare
litteraturen hemställt uti 8idé punkten af dess Ullål. JW 73,
röslar
Ja,
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej anser R. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorde anjnärkmr
föranleda till densammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer :
Ja — 38.
Nej — 40.
9:de punkten, ang:de förhöjning af de Prof essors-löner
vid Upsala och Lunds Universitet, som hittills varit bestämde
lill UOO R:dr.
Bifölls.
1 Olde punkten, ang:de ersättning lill IFexiö Gymnasium
och IVisingsborgs skolestalsfond, i följd af förändring i sältet
för salpeterhjelpens beräkning.
Lades till handlingarne.
1 lite punkten, ang:de åtskilliga motioner rörande anslag
för Elementar-lär ov er k.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Det är i anledn. af litt. G
i 11 ite punkten af SlalsUtskis förevaride Utlåt., som jag begärt ordet.
Vi ha här en motion väckt af Professoren i historien vid rikets
första Universitet, en motion, som icke afser någon den ringaste
förmån hvarken för motionären, hans embetsbroder, någon
annan embetsmannaklass eller yrkesklass, men väl för en klass, som
lifligt intresserar mig och många med mig nemi. det upvexande
slägte t.
Om det är en sanning att kunskap, utan meddelnings-förmåga,
är en ofruktbar fond; om det är en sanning, alt läkaren t. ex. icke
blott måste vara vetenskapsman utan derjemte konstnär; ty manbar
ju aldrig hört omtalas att en menniskas lif blifvit räddadt genom
29G
Den 22 April f. m.
läkarens vetenskap, men väl genom hans konst, så gäller detta ännu
mera om undervisningens stora konst. Hvarje kall fordrar sin upfostran,
skulle ej lärarens i främsta rummet fordra det? Denna obestridliga
sats liar också i allmänhet inom vårt fädernesland vunnit
tillämpning. Så är t. ex., hvad presters bildning beträffar, föreskrifvet,
alt de skola undergå en praktisk kurs, och ehuru de, för sådant
ändamål inrättade seminarier blifvit uphäfda genom Kongl. Brefvet till
Kansleren af den 12 Mars 1831 för Upsala Universitet och den 10
Sept. s. å. för Lunds, så ha deras åligganden blifvit öfverflyttade på
Professorerna i Pastoral-theologien och dessas adjunkter. Afven för
läkare är det föreskrifvet, ali de skola genomgå en praktisk kurs
här i Slockholm; af jurister fordras en praktisk utbildning under erfarna
domares handledning. För Folkskoleläraren är äfven genom
sednare förfaltningar stadgadt, att' vid serskilda för detta ändamål
inrättade seminarier bildas till sitt kall. Det är endast sökande lill
lärarebefattningar vid elementarläroverken, som ej har annat åliggande
än att aflägga de prof, som äro föreskrifna i 1820 års skolordning,
och som bestå i en disputation, en föreläsning och en kritik
öfver lärjungarnes öfversättningsförsök, det vill med andra ord
säga, att framlägga resultaten af-en utbildning, hvilken han saknat
tillfälle att på förhand förvärfva sig. De oundvikliga misstag och
kastningar i undervisningssättet som under de första åren af lärarens
tjensteutöfning häraf blifva en följd, hafva nyligen erkänts och
framställts af en aktad skolman i ett intressant föredrag under ett
offentligt sammanträde.
Att fylla denna lucka utgör således en af de vigtigaste reformer
i vårt samhällsskick. StatsUtsk. har äfven erkänt sakens vigt, men
afstyrkt motionen på den grund, att den endast kunde behandlas i
sammanhang med frågan om den allmänna löne-regleringen, och organisationen
af Eiementar-läroverken. Men här är likväl icke fråga om
någon löne-reglering eller reorganisation, utan om grundvilkoret för
all organisation. Denna må blifva hvilken som hellst, så qvarstår
dock nödvändigheten af den här föreslagna reformen orubbad. Om
man förehar ett byggnadsarbete, som redan är börjadt och man
olyckligtvis skulle vara oense om den plau, som dervid bör följas,
så bör likväl ingen tvist kunna npstå huruvida man bör utse goda
■. materialier för sjelfva grundmurarne.
På dessa skäl anhåller jag om återremiss af denna punkt, pä
del II. St. målte komma i tillfälle att bevilja något anslag för delta
så högst maktpåliggande ändamål.
Hr Adelborg, And. Otto: Afven jag får instämma i den
siste värde talarens yttrande rörande nu ifrågavar.-de punkt; och då
Professor Carlsson börjar sin motion med dessa ord: ”alt läraren är
den lefvande kraft, som ger åt skolan dess styrka, ehvad form för
denna blifvit utstakad, och han bör i den kunskapsgren, i hvilken
undervisning lemnäs, vara sä förtrolig med dess rent vetenskapliga
grunder, alt han känner dess egendomliga lif,” så kan jag icke annat
än äfven förena mig i detta yttrande, såsom utgående från en
djup insigt i skolans verkliga och nästan största behof i närvar:de
Den 22 April f. m.
297
tidpunkt. Det är klart att om man vill utveckla samhället rätt
kraftigt och klokt, så mäste man der, så väl som öfver allt der man
vill gå förnuftigt till väga, hörja från den rätta början, nemi. med barnens
upfosiran. Utvecklar man intet inom ungdomens bröst de anlag
hvaraf Staten en gång skall draga sin rätta nytta, så är upfostran,
om än aldrig så kunskapsrik, till del mesta förfelad. Och denna
utveckling hvem beror den på, om icka pä läraren? Men, månne
man kan anse för gifvet, att en lärare derföre alt han kan lemna
nöjaktiga intyg om sina kunskapsprof, inom sig eger de anlag och
den andliga förmåga, som för hans kall är nödvändig? Sådana själsförmögenheter
utdelas ty värr blott sparsamt af en huldrik Försyn
ät vissa menniskor för att af dera användas lill andras utveckling.
Men då sådana anlag icke lätteligen kunna genom konst skapas,
borde man väl dock söka all ersätta naturens brist i delta fall genom
de hjelpmedel, som vetenskap och erfarenhet kan gifva vid handen.
Dittills bar man likväl besynnerligt nog icke ansett detta nödvändigt,
och följden deraf har beklagligen visat sig i eli skolväsende, hvilket
visat sig vara vida mera bygdi pä en kosmopolitisk, än på en rent
fosterländsk grund. En upfosiran, som icke i första rummet afser
det land, inom hvilket den' skall verka, kan så gerna fostra medborgare
för hvilken annan Häck af jorden som hellst, för Kina eller
Kalifornien. Den mäste således, så vida den skulle kunna upfylla
sin bestämmelse inom samhället, på samma gång som den åt
lärjungen lemnar en vetenskaplig underbyggnad, äfven gifva en
grundkraft åt de elementer, af hvilka medborgaren skall bildas.
Sker icke sådant,_ då har skolan förfelat sill ändamål, förlorat sin
väsendtliga betydelse och kunde gerna vara borta, och hur skall
detta vinnas utan alla lärares samverkan och hur kan denna åstadkommas
annat än genom Lärare-seminarier? Jag tror således, för
min del, att lika väl som man fordrar af en stallmästare, åt hvilken
ett ädelt djur öfverlemnas, att han genom icke för tung hand eller
okunnighet i yrket skall förderfva eller illa utveckla dess egenskaper, pä
samma sätt bör man äfven fordra af den, som skall bilda menniskan
sjelf, att han icke genom bristande förmåga skadar eller illa
riktar de anlag hon af naturen fått till egen och medmenniskors
nytta. Man har dock förunderligt nog icke inom vårt land tänkt
härpå, eller, rättare sagdt, icke förunderligt, då man besinnar, huru
ofta man inom vårt fädernesland vid frågor af vigtigare beskaffenhet,
på grund af de mest partiska skäl fäster sig vid småsaker, under
det raan helt och hållet förbiser samhällets allra största angelägenhet.
Också har Ufsk. på sitt vanliga lakoniska och i sak intetsägande vis
affärdat denna motion, likasom det gjort med flera andra i samma
ämne, på de skäl, som innehållas i följande ord: ”sorn frågan om
en allmän reglering af rikets elementar-läroverk för närvarrde är på
K. M:s Nåd. pröfning beroende, samt det är alt förmoda, alt
denna reglering, för hvars tillvägabringande anslag redan vid 1847
—1848 årens Riksdag beviljades, snart må vara att förvänta, anser
Utsk. ej lämpligt att, vid sådant förhållande 11. St. nu ingå i
bedömande af serskilda organisations- och aflönings- med andra frågor,
som röra regleringen.” På den grund, alt den reglering rö
-
298
Den 22 April f. m
rande skolorna, sorn är för handen, under 7 år behöft utveckla sig
och måhända behöfver 7 år till för att komma till något resultat,
skola således alla de bemödanden, som göras för landels upvexande
barn, år från år tillbakavisas, och med samma skäl afstyrkes äfven
denna motion, der Professor Carlsson redan i ingressen ådagalägger,
alt den alldeles icke beror på en sådan lönereglering, utan kan mycket
väl, ehvad densamma sättes i verket eller icke, tillvägabringas,
såsom varande högst nödvändig.
StatsUtsk. tyckes under denna Riksdag hufvudsakligen hafva
sett på det materiella af samhällets utveckling. Ingen lärer bestrida
att icke delta äfven är nödvändigt och alt utgifterna derför måste
vara lika mångfaldiga som betydliga; men StatsUtsk. borde, då det
sålunda tillbörligen fästat afseende på Statens materiell prodnctiva
elementer, icke hafva förbisett den intellektuella utvecklingen. Ibland
alla de skolor, hvilka sökt förhöjdt understöd, finnes icke någon,
hvars behof af detta Disk. med ett enda ord visat sig hafva granskat,
utan Utsk. har helt enkelt afstyrkt alltsammans. Ett samhälles
materiella krafter äro af intet värde, så vida icke samhället år från
år andeligen förädlas, och intellektuella krafter upstå, som vela alt
af dem begagna sig; erkänner man detta, så måste det äfven vara
tydligt, att skolan bör stå i främsta rummet, och vill man icke gifva
något härtill, så må man också icke gifva någonting åt andra föremål,
så framt man eljest har en sann och lefvande öfvertygelse om
vigten och värdet af undervisningen. Vill man åter anse undervisningen
såsom skadlig, då har man visserligen inom StatsUtsk. gått
conseqvent tillväga.
Jag anser således att det vackraste bevis på Ständernas omvårdnad
om fäderneslandet vore att bifalla dessa, om jag icke missminuer
mig nu vid tredje Riksdagen begärda anslag till bildande af lärareseminarier,
och är min öfvertygelse att den enhet i undervisningssättet,
den pröfning af lärarens duglighet, och den djupare insigt af lärarekallets
stora vigt för samhället som härigenom vunnes, skulle
bära välsignelserika följder, som väl skulle betala den omkostnad
man i dylik väg användt.' Den, som rätt inser viglen häraf, skall
väl omöjligt kunna motsätta sig ifrågavaride förslag, utan måste väl
anse behöfiigheten af dessa lumpna 10,000 R:drs upoffring för fosterlandets
utveckling i denna del, vara lika stor, som de i går,
utan discussion till Kongl. Theatern beviljade 20,000 R:dr.
Frih. Cederström: Utsk. har redan medgifvit nyttan af den
ifrågavar:de anstalten • men att f. n. sträcka sig längre, har Utsk.
icke ansett tjenligt. Delta varsamma förfaringssätt har varit alldeles
nödvändigt, då man besinnar, till hvilka stora utgifter för statsverket
ett anslag till berörde ändamål skulle leda.
Hr Adelborg har nyss kallat detta anslag för lumpet, och jag
tror äfven, att man kan gifva det en sådan benämning i jemförelse
med det belopp, som skall erfordras för all åt en institution af förevar:de
beskaffenhet gifva den omfattning, att den kunde motsvara
sitt ändamål.
Hr Tersmeden har anställt en jemförelse mellan läkares och
Den 22 April f. m.
juristers bildning å ena sidan och lärarnes vid elementarläroverken
å den andra. Denna jemförelse synes mig likväl icke vara så litet
haltande. För alt kunna sköta sjukdomar, för att kunna utföra processer,
är det visserligen ganska nödvändigt att hafva en noggrann
praktisk kännedom om sjukdomar och rättegångs-ärenden. Men för
alt vara lärare erfordras dels ett betydligt knnskapsmätt, dels ock
kännedom af och bekantskap med sjelfva undervisningen. Och denna
bekantskap ega lärare redan derigenom, alt de sjelfva genomgått elementar-lär#verken,
ty man torde få antaga att de i de aldraflesta
fall hafva gjort det; om så är, synes det uppenbart, alt de äfven på
den säkraste väg, som är den egna erfarenhetens, inhemtat den praktiska
kunskap, som man nu vill dem tillskynda.
Jag anser således det ifrågaställda anslaget icke vara af behofvet
påkalladt; samt kan lika litet inse vigten eller giltigheten af ett annat
skäl, som Hr Adelborg anfört, nemi. att man skulle få en mera
fosterländsk syftning i lärarens verksamhet vid elementar-läroverken.
Ty vi se, under nuvar:de förhållanden, intet hinder för lärarens
verksamhet att vara så fosterländsk som möjligt, hvarföre jag vördsamt
anhåller om bifall till punkten.
Hr Liljehöök: Utan att på något sätt vilja jemföra mig
med motionären, i afseende på erfarenhet om undervisningen,
så kan jag likväl icke underlåta att yttra några ord rörande det
ifrågavar.de ämnet, eller lärare-seminarierna. Jag tror för min del
alt skolan sjelf är och blir för läraren så väl som för lärjungen den
bästa skolan. Att för blifvande lärare bilda ett slags rekryt-skola,
skulle likväl i vissa fall hafva stora fördelar, om man nemi. för det
första betraktar den individuella kunskapen, för det andra förmågan
att kunna meddela den åt sina lärjungar och för det tredje den disciplinära
verkan. Af desse trenne tror jag att det vigtigaste är den
disciplinära verkan, emedan ordningen i skolan deraf beror.
I afseende på jemförelsen mellan en skollärare och en läkare,
så måste såsom den siste värde talaren nämnt, läkaren bestämdt i
detalj känna den individ, som han behandlar, och han behandlar
endast en i sender, men denne måste han noga observera. Deremot
kan en lärare, som har ett stort antal lärjungar, icke individuelt åt
hvar och en meddela sin kunskap, utan han måste meddela den i
den generella form, som för alla i allmänhet är bäst. Jag tror, alt
sjelfva undervisningsmelhoden icke kan generaliseras hvarken för
läkaren eller för läraren. Att intvinga lärarnes olika förmåga alt
undervisa i en och samma form, tror jag snarare skulle skada än
gagna det ändamål, man vill vinna. Lärare med olika förmåga att
framställa sitt ämne kunna, derest de äro nitiska och af naturen
någorlunda begåfvade, komma lill samma resultat. Men att bilda
lärare-seminarier tror jag icke leda till ändamålet, derföre att vistandet
derstädes icke kan blifva så tillräckligt långvarigt att man
der kan innöta den form, som i och för undervisningen anses fördelaktigast.
Hvad åter beträffar vistandet vid ett elementar-läroverk
för alt der under seminarii-lärarens upsigt meddela undervisning, så
tror jag att detta icke kommer att visa annat än lärarens naturliga
300
Den 32 A p rii f. m.
förmåga. Skolan är den bästa skolan äfven för läraren, som under
utöfningen af sitt kall finnér, att den förmåga, som naturen måhända
icke skänkt honom, eller förmågan alt undervisa, den vinner
han säkrast här. Det skulle fordras alltför läng tiel alt förvärfva
denna förmåga vid eif lärare-seminarium, och jag tror för öfrigt alt
man af de nuvar:de folkskole-lärare-seminarierna icke rönt alla de
fördelar, som man af dem förväntade.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, äfvensom på öfrige
hittils andragne skäl, får jag vördsamt anhålla om bifall lill punkten,
och motsätter mig således dess återremitterande.
Frih. Åkerhjelm: Jag förmodar all slörsla delen af 11. o.
Ad. icke skall kunna annat än gilla StatsUtsk:s förfaringssätt i denna
fråga, då man besinnar, all det måhända är mycket begärdt af ett
StatsUtsk. all kunna ingå i en närmare utredning af en organisationsfråga
af sä genomgripande natur som läroverksfrågan. Jag hade
också icke väntat mig, att Ulsk. här skulle få upbära förebråelser
derföre, alt del icke inlåtit sig i denna fråga; i synnerhet dä hela
frågan om elementar-läroverken f. n. är på K. M:s pröfning beroende.
En talare har förebrått Etsk. det lakoniska sätt, på hvilket del
t ill vägagäl i. Jag tror att StatsUtsk. anser, att den största möjliga
kot Ihet är att föredraga framför vidlyftighet, och jag är förvissad
om att ifall Ulsk. vid behandlingen af der förekommande frågor
skulle föredraga vidlyftigheten, skulle så väl 11. o. Ad. som Hr Adelborg
ganska snart böja sin röst deremot.
Hvad sjelfva frågan beträffar, så får jag försäkra Hr Adelborg
derom, att SlatsUlsk. lika varmt sorn någon annan nitälskar för en
lycklig lösning af den vigtiga frågan om elementar-läroverkens reorganisation.
och jag tror, alt, om Hr Adelborg och öfrige, som nitälska
härför, vilja på ett ändamålsenligt sätt verka för saken, sä
vore det rättast att yrka ålerremiss af punkten i sin helhet i den
syftning, att StatsUtsk. måtte å extra stafsregleringen föreslå R. St.
ett tillräckligt anslag, att ställas till K. M:s disposition, för att dermed
kunna verkställa berörde reorganisation. Ty utan att frågan blir
behandlad på detta sätt, befarar jag, att den icke får någon önskvärd
lösning. Jag ber för öfrigt alt få uplysa derom, att Ständerna
anslagit ett reservalions-anslag af 90,000 R:dr till ifrågavartde
ändamål, men att på detsamma f. n. icke återstår mer än 30,000
R:dr, hvilka, såsom lätt är att inse, äro otillräckliga, hvarföre jag
tror, alt det vore lämpligast, att hos R. St. anhålla om beviljandet
af en tillräcklig summa, hvilken likväl borde upföras på extra statsregleringen.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Den siste värde talaren har
förundrat sig deröfver, alt någon inom detta Stånd har höjt sin
röst. mot bifall till ifrågavartde punkt af StatsUtsk:s Utlåt., på den
grund, att det skulle vara olämpligt att ingå i .någon pröfning af
frågan om elementar-läroverkens organisation, enär denna fråga f.
n. vore föremål för Regeringens handläggning. Talaren skulle, efter
min öfvertygelse, hafva fullkomligt rätt, så vida den nu under öf
-
