# ID: svediakorp-gov612
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 123,938
# sentences: 4,550
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 18 Mars e. m.'
301
en lung tid af året äro stängda för segelfarten, alldeles urståndsätta
att befria sig för vådan af nämnde handel och att med
samma fördel som de nyssnämnde med sin spanmål deltaga i
verldsmarknaden. Det är således klart att, om det t. ex. i följd
af en liflig handel inom de vestra och södra orterna skulle inträffa,
alt spanmålspriserna inom dessa provinser skulle stiga och
att detta förhållande gåfve anledn. till någon exceptions-ätgärd,
så blir följden deraf att de östra provinserna skulle förmenas att
deltaga uti den förmånliga handel, som varit de vestra och södra
provinserna, i följd af deras läge, förunnad. Det måste således
inträffa i följd af de konstlade förhållanden, hvilka måste
inträda derigenom att man gynnar principen af sådana exceptions-lagar,
att de östra provinsernas jordbruk alltid måste komma
att befinna sig uti en underordnad ställning, jemförelsevis mot
de vestra och södra provinsernas.
Om nöd verkligen finnes inom landet, så bör den visserligen
afhjelpas, och jag är långt ifrån att vilja påslå motsatsen;
men jag har velat fästa upmärksamheten derpå, att om man nu
skulle vilja antaga det system, att pålägga spanmålen en viss tull
/ och att den tullinkomst, sorn på detta sätt inflyter till Statsver
j
ket är ställd till K. ,M:s disposition, för att kunna användas till
understöd för de provinser, der någon nöd eger rum, så tror
jag att detta vore en åtgärd, som borde hafva föregått den af
nedsättning i spanmåls-tullen eller någon annan likartad åtgärd,
som på sätt jag redan haft äran anföra, om den får någon påföljd,
icke kan annat än verka störande på euskildta förhållanden
och kontrakter, hvilka man får antaga hafva blifvit ingångna
med så mycket Större anledn., som den nuvande Tulltaxan innehåller
den föreskriften, att den spanmålstull, som af R. St:r vid
sista Riksdag blifvit beslutad, skulle komma att oförändrad gälla
till 1854 års utgång. Jag tillåter mig fästa upmärksamheten på
nödvändigheten att, så vidt möjligen ske kan, bibehålla stadga i
spanmålshandeln. Denna sats är antagen i andra länder, deiman
ansett jordbruket utgöra källan till dessa länders välstånd.
Således finner man, såvida jag kunnat erinrat mig, åtminstone
icke på sednare tider, några fluctuationer i detta afseende, hvarken
inom Preussen eller Danmark. Man har lärt sig inse i dessa
länder att om också en ögonblicklig förlägenhet på en eller an
nan
punkt kan afhjelpas genom dessa undantagslagars tillämpning,
man likväl derigenom åstadkommer så mycket mera ondt i framtiden
och att man genom den osäkerhet, som genom en sådan
åtgärd skulle spridas öfver hela näringen endast skulle bidraga till
en minskad. produktion, en minskad tillgång på jordbrukets alster
samt följaktligen derigenom föranleda samma olägenheter,
som man på detta sätt velat förekomma. Jag tror icke att nödvändigheten
f. n., då spanmålspriserna i en stor del af landet
icke upnält en betydlig höjd, påkallar den ifrågavande åtgärden.
Jag tager mig äfven friheten fästa afseende derpå att förslag äro
å bane vid denna Riksdag, och det med mycket skäl, att inskränka
bränvinsbränningen. Om sådant sker synes det mig åt
-
302
Den 18 Mars e. m.
minstone icke vara tvifvelaktigt, att äfven under vanliga år och
ännu mera under goda år Sverige i framtiden kommer att ega
en betydlig qvantitet spanmål alt utföra till fremmande länder.
Spänmålshandeln fordrar derföre stadga och jag tror icke, Mine
Hrr, att det vore skäl att just börja den banan genom att, utan
någon slags större nödvändighet, inlåta sig i undantag i detta
afseende.
Man har .sagt, att denna åtgärd kunde väl vidtagas utan att
medföra serdeles stora förändringar. Jag har redan tagit mig
friheten yttra, att jag anser, att man icke bör gå ifrån principer
om icke af vigtiga skäl, och aldra minst för att vidtaga åtgärder,
om hvilka det voreo tvifvelaktigt, huruvida de leda till något resultat
eller icke. A alla dessa skäl får jag tillstyrka afslag till
TJtsk:s Betänk., under instämmande till alla delar i de åsigter,
som af reservanterne inom Dtsk., Hr Silfverstolpe och Gr. Wachtmeister
blifvit uttalade.
Gr. Sparre, Erik: Jag instämmer till alla delar med
den siste värde talaren. Det är ett gammalt erkändt factum,\
att handeln i vår lid skall blifva den häfstång, som uphjelper
industrien och förekommer de ytterliga behofven. Ibland all
slags bandel är spanmålshandeln, (det säger redan den berömde
Schmidt i sitt utmärkta verk). — underkastad många
äfventyr, som den vanlige köpmannen icke har till den grad att
befara. Tillgången pä den vara, med hvilken han handlar, beror
af väder och vind. Producenter åro hela den jordbrukande befolkningen
och vid hvarje förmodad stegring i priserna spekulera
dessa mångtusende. Derigenom inträffar ganska ofta en hastig
stegring i spanmålspriserna, äfven om någon verklig brist på
vara icke eger rum. Detta inträffade här förliden höst: spanmålspriserna
stegrades då i en <hast oerhördt, men likasom
om man småningom kommit underfund dermed att tillgången
på varan, såsom sedermera visat sig, icke varit så knapp, så har
denna vara sedermera visat tendens att falla och dess pris är
nu på flera ställen icke högre än i höstas. Det är ett undantag
för den vestra kusten, sannolikt derföre, att de kunna så lätt exportera
sin spanmål och att priserna uti de utländska liamnarne
äro högre än förut.
En talare liar sagt och Utsk. har äfven nämnt såsom ett
hufvudsakligt skäl för sitt tillstyrkande, att rågpriserna äro uti
de södra länen i synnerhet ovanligt höga och att det skulle vara
af vigt för de fattigaste folkklasserna att erhålla en nedsättning
deruti. Frågan blir först, då man bar nämnt rågpriserna, om
de fattigaste klasserna i allmänhet konsumera mest råg, eller om
de icke allmännare nöja sig med en mindre dyr sädessort. Priserna
på potatis äro äfven låga och denna utgör ett af deras
vigtigaste födoämnen. Hvad serskildt beträffar Halland, så betviflar
jag vid det förhållande, sorn redan är uplyst, i afseende
på de höga priserna, åtminstone i hamnarne, att tullfri införsel
skalle verka serdeles mycket på det hållet. Från Ryssland och
Den 18 Mars e. m.
303
Finland skulle man visserligen i afseende på priserna kunna importera
något, men det torde vara ovisst. Priserna i de Tyska
Ostersjöhamnarne äro högre än här, så att någon import derifrån
icke kan vara att förvänta. Om det således icke är antagligt,
att ifrågavande åtgärd skulle leda till några resultater, så frågar
jag, är det skäl att ingripa i spekulationen, att den verkställande
makten förlamar, förhindrar för framtiden en spekulation, för att
nu göra en undantagslag, som icke medför några serdeles stora
resultater? Under en läng tid var man i Sverige bekymrad öfver
de jemna ingrepp, som skedde i handel och näringar. Sedan
något mer än ett tiotal af år har man tillkännagifvit ätt
man vill afstå ifrån sådana ingrepp jag tror med mycket skäl.
Ett undantag är härifrån gjordt. Vi minnas det alla och jag
fruktar att följderna deraf hafva länge nog låtit känna sig.
Må vi icke vid hvarje anledn. återgå till den utväg, som vi
en gång hafva lemnat; må vi försöka att åstadkomma mera
stadga i spanmålshandeln och det förnämsta medlet dertill är
i min tanke att icke genom undantagslagar motverka denna
handel.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Den siste värde talaren
slutade dermed att man icke borde göra några undantag ifrån
handelsgrundsatser, i anseende till den menliga verkan deraf på
näringarne. En annan talare har förut yttrat detsamma, men
gjorde likväl det kloka tillägget, att någon gång måste sådana
undantag dock ega rum. Om de någonsin skola ske, så är det
väl under sådana omständigheter, då hungersnöd i annat fall är
att befara för den fattigare befolkningen. Allt annat kan man
fördraga; men att svälta ihjäl underkastar man sig ej, ty dermed
vore allt slut. Derföre kan ingen Regering motstå dylika
anspråk, som skulle göras i händelse den bränvinsbränning, hvilken
i nästa månad kommer att ega rum, får förstöra de tillgångar,
man eljest skulle ega för folkets framfödande intill nästa
skörd.
Man påstår ingen fara vara å färde, och att större tillgångar
finnas än man tror. Hvilka bevis mot sädens dyrhet haiman
derpå? Man säger att spanmålspriseu fallit på vintern. Det
är vanliga förhållandet under upbördstiden, emedan en mängd
landtbrukare, serdeles de smärre, då måste sälja till hvad pris de
erhålla för att kunna betala sina kronoutskylder. Men sedan
dessas uphörd är förbi och handeln åter tager sin vanliga gäng,
stiger priset. Sådan är nu händelsen efter de upgifter Gr. Lewenhaupt
fått ifrån sitt län, och enl. de underrättelser, Utsk:s
ledamöter i allmänhet erhållit om prisstegringen i landsorterna.
En talare har uprepat hvad som förut här blifvit yttradt, då fråga
om bränvinsbränningen var för handen, nemi. att de höga prisen
i landet icke betydde brist, utan endast utvisa att prisen i
andra länder vore höga. Om spanmål finnes i landet, men är
så dyr, alt de fattige ej kunna köpa honom med sin arbetsförtjenst,
så är han för dem lika oåtkomlig, som om han icke fun
-
304
Den 18 Mars e. m.
nes. Det är således efter min tanke nödvändigt att landets Regering
tillser att äfven Rikets fattigare innebyggare kunna lefva.
Man har sagt att om priset i Ryssland är lägre än här, så
kan man likväl icke hoppas på någon införsel derifrån. Men
med de underrättelser vi nyligen haft om denne grannes nuvar:de
sinnesstämning emot oss, så synes mig, att man verkligen bör
kunna hoppas på införsel ifrån honom till Sverige, emedan Rysslands
utförsel till andra riken torde blifva mera hämmad än till
Sverige, som är närbelägnast bland de sädesköpande. Det har
blifvit vttradf, att i händelse Rysk spanmål komme hit, så skulle,
om prisen på andra ställen vore högre än här, sådant föranleda
transitohandel. Det vore ju väl om så skedde, och om våra
handlande kunde derpå förtjena. Man hade då säkerhet att få
erforderlig tillgång på säd. Följaktligen komme köpmännen att
vinna utan att våra landtmän förlorade, enär prisen vore så betydliga
utomlands att afsättning der kunde med fördel ega rum.
Man påstår att förtroendet lill spanmålshandel^ stadga skulle
störas om man nu tilläte varans tullfria införsel. Den säkerhet,
sorn en landtman i detta afseende behöfver består deruti, att
han kan med fördel sälja sin vara. Om nu priset i Halland stigit
ända till 27 R:dr för en T:a råg, såsom Höfdingen derstädes
nyss nämnde, så lära väl, när kommunikationerna blifva öpna,
prisen i andra orter komma att rätta sig någorledes efter dem,
som gälla i förstnämnde landskap. Då synas våra jordbrukare
icke hafva att klaga öfver brist på lönande afsättning. Ej heller
behöfver man då befara att någon skall underlåta att under liknande
omständigheter införa spanmål om hösten ett annat år,
när vinsten derpå nu varit så betydlig. Troligen hafva de, som
förliden höst infört spanmål här i riket icke påräknat att få afsättning
derå till så högt pris, som det nu gällande.
Man säger att grundsatser skall iakttagas i hänseende till
spanmålshandeln så väl som för öfrigt. Hvad är det då som är
grundsats i handeln? Jag vet ingen annan än fördelen. Men som
denna är olika för säljare och köpare, så får man olika svar
när man frågar de förre eller de sednare, ty hvardera talar för
den grundsats, som för honom är nyttigast. Vänder jag mig
till Hrr spanmålssäljare, så säga de rätta grundsatsen vara att
sälja så dyrt som möjligt. Vänder jag mig åter till förbrukarne,
sä påstå de grundsatsen vara att köpa för bästa pris. Den grundsats
deremot, som här vanligen yrkas af mina motståndare, är
frihandeln och borttagande af ali tull på spanmål såsom man i
England gjort. Hafva nu Hrr frihandlare alldeles glömt sin
grundsats vid detta tillfälle, när det är fråga om spanmälen? Så
förefaller det, när de ej vilja medge tullfri införsel.
Man säger att potatisprisen ej äro serdeles högre nu, än
förliden höst. Nyligen hörde jag en jordbrukare från Småland
npgifva att potatispriset der förliden höst var tre R:dr och nu
är fem R:dr. Skilnaden är således icke ringa.
Jag kan icke finna annat än att Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s
Utlåt, är väl grundadt samt anhåller derföre om bifall dertill.
Hr
Den 18 Mats e. m.
305
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Äfven jag är icke nog oerfaren
för att gilla ombyte i handelsgrundsatser och derigenom göra
handeln omöjlig. Ett vilkor för handeln är att stabilitet i författningar
skall existera, och att den icke skall rubbas genom
undantagslagar, men serskilda förhållanden kunna äfven göra undantag
nödvändiga. Jag tror att ett, sådant serskildt förhållande
är det nuvande och just af de skäl, som blifvit anförda af dem,
som talat emot Betänk, vill jag hemta anledn. att tillstyrka bifall
till detsamma. Man vet att här i landet har, allt sedan förliden
höst, den opinion varit gällande, att spanmålsproduktionen varit
otillräcklig för vårt behof och att man äfven befarat brist. Jag
tror att opinionen i delta fall fordrar något afseende och att man
i och för detta ändamål för tillfället uphäfver export-tullen, så
tror jag att det skulle vara dcstomera nyttigt för landet, som
man derigenom skulle undvika det värre onda, att nödgas göra
ett exportförbud. Jag tror att den föreslagna åtgärden skulle
vara ganska nyttig för hela landet och anser att man dervid bör
fästa mera afseende än man här velat göra. Genom tillfälligheter
kunna priserna på olika orter stegras till en betydlig höjd,
och då upkommer ett rop på hungersnöd, som icke funnits och
hvilket således endast grundar sig på en öfverdrifven farhåga.
Detta kunde genom Utsk:s förslag förekommas. Jag tror äfven
att borttagande af import-tullen icke skulle serdeles mycket fälla
priserna pä spanmälen, ty jag tror att här i laudet finnes mera
spanmål än man föreställer sig. Man bör påminna sig hvad sorn
inträffade år 1847. Då likasom nu utskeppades ifrån de södra
och vestra provinserna mycket spanmål. Innan sjöfarten för
mellersta och östra Sverige öpnades hade man redan i nyssnämnde
provinser utskeppat all sin spanmål, men när man då,
äfven i mellersta Sverige, började utskeppning, så föranledde
fruktan för höga priser ett rop på brist och derigenom upstodo små
oroligheter i vissa städer, t. ex. i Norrköping, der missnöjet var
ganska stort deröfver att spanmålshandlarne icke ville åtaga sig
att fortfarande lemna spanmål för arbetsfolkets behof till förut
gällande pris, utan någon förhöjning. Då inträdde export-förbudet,
och mången, som hade spanmål, fick ej tillfälle att utföra
den, hvarigenom grufliga förluster upstodo. Detta var verkan
af exportförbudet för det året, men det verkade äfven för kommande
är derigenom att ingen vågade köpa spanmål pä hösten,
och mången bränvinsbrännare, som eljest icke ämnat bränna,
gjorde det då i brist på afsättning för spanmälen. Jag tror derföre,
att man bör undvika ett exportförbud och anser detta kunna
bäst undvikas genom att lugna opinionerna medelst den åtgärd,
sorn nu blifvit föreslagen. Jag tror äfven, att vi böra se på andra
länders erfarenhet i detta afseende och-deras tillgöranden.
England, som icke producerar tillräckligt spanmål för eget behof,
och der priserna år 1847 voro mycket höga, vidtogo icke något
exportförbud. Detta land hade nyss förut uphäft sina spanmälslagar
och importen var fri i följd af den grundsatsen att, när
5 H. 20
306
Den 18 Mars e. m.
importen är fri, så kan icke någon brist upkomma. Den npkoni
icke heller. Låtom oss nu hemta erfarenhet häraf. Jag tror
att man, Mine Hrr, bör väl betänka och jemföra förhållandet
år 1847 i vårt eget land och i England, och att man deraf skall
hemta tillräcklig uplysning för att blifva öfvertygad om behofvet
af import-tullens uphäfvande, hvilket jag anser vara det bästa
sättet att förekomma ett exportförbud och det som aldraminst
rubbar alla möjliga förhållanden uti spanmålsliandeln i landet.
Jag röstar för bifall till Betänk.
Gr. Posse, Gust. Mauritz: Jag får börja med alt göra
samma jemförelse som den siste värde talaren, nemi. emellan
år 1847 och nu. Jag har genomgått konsulat-rapporter för det
året och det innevar:de. Jag vill icke besvära R. o. Ad. med
en upläsning af sjelfva siffrorna, utan nöja mig med att säga,
att denna jemförelse gifver vid handen, att ställningen nu i afseende
på spanmålspriserna är densamma som den var vid samma
tid 1847, och hvad hände under sådana förhållanden år 1847?
Jo, genom det rop, som då upkom i landet och de händelser,
som den siste värde talafen påpekat, framtvingades ett exportförbud.
Det visade sig sedan, att detta icke hade varit nödvändigt.
Det året exporterades ifrån Sverige 500,000 T:r säd och
importerades icke mera än 00,000 T:r. Importen uteblef derföre,
att import-tullen icke var uphäfven. Hade denna tull varit
uphäfven, så hade importen kommit och här hade blifvit öfverflöd
på spanmål. Något exportförbud hade då icke kommit i
fråga, hvarken att begära eller att utfärdas, och vi hade sålunda
kunnat undvika en åtgärd, som är för vår handel en af de skadligaste
som kan företagas. När således förhållandet nu är lika
med hvad det var år 1847, i afseende på spanmålspriserne och
när dessa förhållanden då, med bibehållande af import-tullen,
frambragte ett exportförbud, är det icke då tydligt att ett bibehållande
af import-tullen äfven nu skulle föranleda ett förbud
mot export af spanmål? Men, säger man, då var det likväl fredligt
i Europa mera än nu och man kunde dä hoppas på spanmälsinförsel
ifrån Ryssland. Jag svarar derpå att jag tror det
skulle fordras mera skarpsinnighet och förutseende i framtidens
dunkla öden än några af detta hus besitter, för att bedöma huru
det nu kan komma att gestalta sig. Vi hafva nyligen blifvit
underrättade derom, att vår neutralitet är blifven erkänd. Hvad
serskildt spanmålsliandeln beträffar, så tror jag verkligen, att de
krigförande makterna äro lika mycket intresserade å ena sidan
att få exportera spanmål och å den andra att få spanmål till sig
importerad. Jag tror det finnes mycket sannolikhet för att en
import kan låta sig göra, om import-tullen borttages, och att, om
man vill undvika ett exportförbud, så är det just genom denna
åtgärd, hvilken säkerligen skulle visa sig högst välgörande.
Beträffande hvad uti den åberopade reservationen blifvit
sagdt, så ber jag att få fästa upmärksamheten på en inconseqvens.
Här säges först': ”Afven under sista hösten hafva icke obetydliga
Den 1$ Mars e. m.
307
qvantiteter spanraål ifrån utrikes orter blifvit införda och förtullade,
hvilka slå de införskrifvande till ganska höga priser. Skulle
ändamålet med förslaget vinnas, är det att befara, att förluster
för dem förorsakades, då de likväl genom sitt förutseende
förtjenat alt ega någon vinst på sin lofliga industri”. Det är
således tydligt, att handelsklassen skulle förlora på denna åtgärd,
enl. reservantens åsigt. Nu frågar jag Eder, Mine Hrr,
finnes någon, som tror att de handlande skulle förlora på import-tullens
borttagande?
Straxt härefter säger reservanten: ”Afven på spanmålsproducenten
kan det icke annat än göra ett nedslående intryck,
om lian finner att, under de år då lian får en riuga produkt
att afsätta, alla bemödanden och åtgärder syfta derhän, att på
ett konstladt sätt nedsätta priserna på det mindre belopp spanmål
han har att afsätta, då deremot inga serskildta förmåner kunna
lemnäs honörn, då en bättre gröda förorsakar sådana prisfall, att
han icke får sin vara fullt betald”. Detta står i slutet af reservationen
; i början deraf står åter, att spanmåls-import-tullens uphäfvande
skulle tjena till ingenting, emedan icke någon spanmål i
anledn. deraf skulle komma att införas. Nu frågar jag, hvad är
det för en conseqvens deruti, att först säga att åtgärden skulle
skada landtbrukaren, och sedan att densamma icke skulle hafva
någon påföljd? I afseende på den skada, som skulle upstå för
landtbrukaren, så är det tydligt att deii skulle bestå derutinnan,
att priserna på spanmål skulle sänkas öfvermåttan. Nu hafva vi
oss alla bekant, att i Holland och England samt i de utländska
Ostersjöhamnarne slår spanmålen vida högre i pris än hos oss.
Då står det ju landtbrukaren öppet att exportera spanmålen dit
och få det höga priset för sin vara. Han kan således icke förlora
på den föreslagna åtgärden. Köpmannen kan icke heller
förlora derpå. Äterstår således arbetaren, och jag beliöfver icke
ingå i någon bevisning derom, att icke han äfven skulle vinna
derpå. Jag tror icke att prisen skulle sjunka så mycket, att han
skulle vinna serdeles mycket derpå, men någon vinst skulle dock
för honom upstå, derigenom att han vore säker att åtminstone
få spanmål, och man hade då vidtagit alla de åtgärder, sorn
stöde i ens förmåga för att skaffa honom spanmål. Jag tror att
detta medvetande skulle verka mycket lugnande, såsom en föreg:de
talare sagt.
Hvad nu beträffar skilnaden emellan ett exportförbud och
import-tullens uphäfvande, så vill jag anhålla att äfven i delta
afseende få vidröra reservantens yttrande. Uti reservationen säges:
”1 ail handel gäller den regeln, att höga prisgifva god tillgång
på vara, och att, om man vill vara säker på att brist icke
skall upstå, skall man lemna handeln fri från hinder” etc. Hvad
har jag begärt annat? Reservanten har således här just uttalat
den grundsats, hvarpå motionen är byggd, nemi. att lemna handeln
fri ifrån alla hinder. Det är också min öfvertygelse att
det är den bästa förrådsskaffaren att man lemuar handeln fri
ifrån alla hinder.
20 *
308 Den 18 Mars e. m.
Hvad nu beträffar att borttagandet af import-tullen på spanmål
skulle innebära en undantags-lagstiftning, så medgifver jag
visserligen, att såsom tullen nu står, så vore detta verkligen en
undantagslag, men jag får bedja Hrnne komma ihåg, att jag i
början utaf mitt yttrande visade, att år 1847 bade import-tullens
borttagande kunnat förekomma att export-förbudet icke ifrågakommit,
och att förhållandena nu äro lika med dem år 1847.
När man således har att välja emellan två onda ting, om jag
nu skall räkna äfven import-tullens borttagande för ett ondt,
emellan ett exportförbud och import-tullens borttagande — hvilket
är då att välja af dessa tvenne onda ting? Skall man välja
det värsta eller det minst onda? För min del får jag säga att
det icke synes mig vara mycket att tänka på; ty af två onda
ting väljer man vanligen det minst onda. Dessutom tror jag
icke att import-tullens borttagande skulle utgöra någon våldsam
eller skadlig åtgärd. Det är nemi., märk det, Mine Hrr, mycken
skilnad derpå, om en åtgärd vidtages, som sänker spanmålspriserne
en eller annan R:dr, eller en sådan åtgärd, som ett
spanmåls-export-förbud, hvilket helt och hållet hämmar handeln
med denna vara. Då nemi. borttagande af import-tullen fortfarande
lemnar rum för handeln, så inskränkes deremot varan
till en viss terräng och gör att man alldeles icke kan disponera
öfver sin vara.
Sådana förhållanden, som åstadkommas genom import-tullens
borttagande, gör icke några ingrepp i arbetsförtjensten, i
någons ekonomiska ställning, i synnerhet då ställningen är sådan
som nu; då deremot exportförbud, bränvinsbränningsförbud
och dylika åtgärder hafva det emot sig, att på samma gång som
de våldsamt sänka priserna, så åstadkomma de sådan ruptur i
all handel, så att, i st. f. att arbetaren skulle vinna på en sådan
sänkning af priserna, så förlorar han derigenom sin arbetsförtjenst.
Hvartill tjenar honom då att det finnes säd, när han
icke liar något alt köpa den för? Det är således, efter mitt förmenande,
tydligt att ett exportförbud vore högst skadligt, och
får jag derföre ytterligare tillägga, att just derföre att jag tror,
att sådant skulle medverka till undvikande af ett exportförbud,
sä tillstyrker jag bifall till Utsk:s Betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Om jag kunde föreställa mig
att med den föreslagna åtgärden något nyttigt skulle åstadkommas;
om jag kunde trö att att det syfte Gr. Posse velat erinra
med det ymnighetshorn af argumenter, som han med fulla händer
inför R. o. Ad. uttömt, skulle kunna i någon mån verka
förmånligt för Rikets befolkning, så skulle sådant för mig utgöra
en stor anledn. att antaga Betänk. Förhållandet är nu alldeles
motsatt. Redan förra gången när motionen väcktes af Gr. Posse
hade jag tillfälle alt till någon del uttala mina åsigter i denna
sak. Jag fästade mig då likväl hufvudsakligen vid det formella
af ämnet, serdeles som fråga upstbd om vägrande af remiss. Nu
är det en skyldighet att något mera ingå uti frågans inre beskaf
-
Den 18 Mars e. m.
309
fenhet. Det synes mig då vara nödvändigt, att taga i öfvervägande
den högst ringa, verksamma påföljd, som denna åtgärd
skulle åstadkomma; ty när man känner att utförseln ifrån den
Hyska sidan beror inom ganska kort tid på annalkandet af en
Engelsk flotta, så synes, att importen, äfven efter tullens borttagande,
icke skulle kunna blifva synnerligen betydlig, aldramest
då icke någon vidare höjning af priserna dertill upmuntrar.
Kloka spekulanter inom landet torde icke heller låta narra sig
af det lill en början möjligen inträffade prisfallet, utan lära nog
då hålla på sina lager. I fall sedermera, till följd af importens
obetydlighet, en prisstegring åter inträffar, då kommer en panisk
förskräckelse och ett rop på exportförbud att höjas, och man
nödgas kanhända då vidtaga just denna åtgärd, som Gr. Posse
anser skadlig och olycklig och till undvikande hvaraf den värde
Gr:n trott det ifrågasattta import-frihets-beslutet kunna lända.
Jag anser likväl ingalunda R. St:r vara ställda i valet emellan
två onda ting, såsom Gr. Posse påstått. Jag tror att man ganska
väl kan undanskjuta båda dessa onda tingen, bland hvilka
valet icke synes på något sätt vara erforderligt, icke af behofvet
påkalladt; jag afslär för min del Betänk., hemställande vördsamt,
att R. o. Ad. måtte under nuvande förhållanden på enahanda
sätt bemöta hvarje dylikt, om än aldrig så välment förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Den fråga, som här discnterats,
är ganska betydelsefull, både till sin princip och för
de närmaste följderna af ett bifall eller afslag till Utsk:s Betänk.
Vi veta att två Stånd hafva bifallit Betänk. Om R. o. Ad. äfven
bifaller detsamma, så utgör det ett R. St:rs beslut och dermed
skulle då R. St:r hafva inför K. M. förklarat behöfligt att
vidtaga en så betydelsefull åtgärd som den att uphäfva tullen på
spanmål. För bifall till förslaget har redan blifvit mycket taladt.
Man har upgifvit, och det med rätta, såsom sanningsenligt högt
stegrade priser på spanmål och stor farhåga i vissa orter att
hungersnöd der kan komma i fråga. På andra sidan åter har
man framhållit den serdeles stora vigt frågan har i afseende på
principen, huruvida jordbrukaren behöfver för sin säkerhet det
stödet, som nuvande import-tullen på spanmål gifver eller huruvida
den nu föreslagna undantagslagen skulle förstöra spanmålshandel.
Jordbrukaren behöfver det ifrågavande stödet, så mycket
mera i närvande stund, som anledn. är att tro att bränvinsbränningen
kommer att inskränkas. Vid sådant förhållande är
det af så mycket större vigt att få en ordnad spanmålshandel i
riket. Till detta sednare skäl kan läggas, att i den Tulltaxa,
som beslöts af K. M. och R. St:rårl851 står, att den närvande
Tullsatsen på spanmålen kommer alt räcka till 1854 års slut.
Jag skulle således obetvingadt förklara min förkastelsedom öfver
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk., så vida jag vågade med någon
tillförsigt och någon säkerhet antaga hvad åtskilliga föreg:de
talare här uttryckt vara deras öfvertygelse, nemi. att spanmålstillgångarne
äro så stora att ingen hungersnöd är att befara.
310
Den 18 Mars e. m.
Jag tror likväl att man bör rygga tillbaka ifrån alt bestämdt
uttala en sådan åsigt. För min del dömmer jag efter förhållanderna
i den ort, derifrån jag är och har för min åsigt följande
skäl. Från min ort låter det verkligen som priserna på lifsför—
nödenheter betydligt stegrats. Potatispriserna hafva, såsom IIr
von Hartmansdorff nämnt, och det var jag som meddelade honom
denna upgift, stigit ifrån 3 till 5 R:dr. På Oland, en ort
som lemnar mycket spanmål, hafva alla tillgångar blifvit upköpta,
och det mest för utländsk räkning, för att exporteras. Jag tror
likväl att om vi här något hvar uttalade våra åsigter i ämnet,
sä blefvo de nära nog allesamman emot hvarandra stridande,
emedan den ene omtalar förhållandet ifrån en ort, der det är
brist och den andra ifrån en annan ort, der det är god tillgång
pä lifsförnödenheter och der priserna, till följd deraf, äro låga.
Jag föreställer mig att det är omöjligt att i en rådslående församling,
sådan som denna, kunna komma till visshet om hvad som
är sanna förhållandet i det luiuseende, men vi mäste erkänna att
Regeringen onekligen är i den belägenheten att den, bättre än
representanterne sjelfva kan bedöma om en undantags-åtgärd i
detta fall skulle kunna rättfärdigas af någon verklig fara för hungersnöd.
Det är derföre som jag tror, att R. o. Ad. är lika
mycket för att bestämdt uttala sitt ogillande af Betänk, som att bifalla
detsamma och för sådant hänseende är det som jag tager
mig friheten, föreslå att, R. o. Ad. ville, nied förklarande af
den åsigt att, om It. M. skulle finna utomordentliga åtgärder
blifva af behofvet påkallade lill betryggande mot hungersnöd,
, import-tullens uphäfvande ar den, som företrädesvis bär
komma ifråga, lägga Ekon.Ulsk.-s Betänk. JM 66 till handlingarna.
Ilr von Troil, Sam. Gust.: Jag vill icke bestrida alt förhållanden
understundom kunna inträffa då undantagsstadganden i
afseende på tullbestämmelserne för spanmål kunna blifva af nöden.
För min del anser jag likväl ingen annan än Styrelsen vara i
tillfälle att bedöma när ett sådant tillfälle inträffar. Det är endast
Styrelsen, som, genom de uplysningar den ifrån alla trakter af
riket inhemtar, kan hafva en öfversigt öfver förhållandena inom
landet och således med säkerhet afgöra om en sådan åtgärd är
nödig. Hvad R. Sl:r beträffar, så tror jag att åsigterne inom
representationen måste vara mycket delade efter de serskilda uplysningar,
som en hvar af representanterna får ifrån de orter
hvilka de representera. De, som här hafva yttrat sig för bifall
till Betänk, hafva gjort det dels derföre att dem föresväfvar tanken
på en blifvande nöd, dels derföre att de tro sig handla i konsumenternes
intresse, d v. s. deras, som köpa spanmålt. Jag
kommer att yttra mig emot Ulsk:s Betänk, och det är derföre
att jag betraktar saken i dess förhållande icke blott för ögonblicket
utan äfven för framtiden. Efterser jag då huru saken för
ögonblicket skulle slå ut så kan jag, äfven om ali tull borttoges,
icke föreställa mig att någon liflig import af spanmål skulle komma
Den 18 Mars e. m.
311
att ega rum. Det är med handlanden så att han köper varan
för bästa pris, som står att erhålla, för att sälja den, der den bäst
hetalar sig. Om således spanmål finnes till salu i Ryssland och
Svenska handlande köpa den der, så skola de icke göra det för
att föra denna spanmål till Sverige och här sälja den med mindre
vinst, utan för att föra den till de Tyska orterne, der spanmålen
står mycket högre i pris. Jag tror således icke att om äfven det
nu mycket förordade borttagandet af import-tullen kommer att ega
rum, någon egentlig spanmåls-import till Sverige derföre skall
ske. Jag kan icke heller tro att spanmålspriserne här, genom
den föreslagna åtgärden skulle i någon väsentlig män komma att
sänkas. Deremot är jag öfvertygad att hvarje rubbning uti det
en gång antagna systemet för handeln skadar icke blott för tillfället
utan äfven för framtiden. Det är nemi. gifvet att om handeln
får orubbadt gå sin gång, så kommer den alltid att anskaffa
hvad som behöfves. Deremot är det gifvet att om man genom
exceptionslagar lägger band på densamma, så måste deraf inträffa
att ingen handlande inlåter sig i spekulation, ty han vet att när
sådane förhållanden som de nuvaride inträffa så har han att befara
en undantagslag som kan ådraga honom förlust i stället för
vinst. Först då kan det blifva fara för verklig nöd och brist
i landet.
Man har här yttrat att sädespriserne inom de södra provinserne
hafva på sednare tider betydligt stigit och Gr. Lewenhaupt
har nyligen serskildt nämnt att rågen f. n. betalts med
27 R:dr i Halmstad. Han är bättre i tillfälle att känna dessa
förhållanden än någon annan, men jag ber likväl att få nämna
att i en annan af rikets södra provinser i Skåne, eller den del
deraf som utgör Malmöhus län, är förhållandet helt annorlunda.
Spanmålen har under sednare tider der varit i jemt fallande och
jag har här i min hand Malmö Snällpost för d. 11 Mars, hvilken
innehåller upgift om spanmålspriserne i Malmö stad. Der heter
det: ”Tillförseln af spanmål från allmogen har under förflutna
”veckan varit ännu obetydligare än förut. Priserne hafva icke
”heller undergått någon serdeles förändring. För hvete betalas
”R:dr 20 å 26, råg R:dr 20 å 21, korn R:dr 13], 6:radigt korn
”Hulr 13, ärter R:dr 18 ä 20, hafre R:dr 9 å 9]”. Häraf finna vi
att rågen i Malmö gäller 20 å 20] R:dr. Jag ber derjemte att
få nämna, att de serskilda upgifter jag från olika delar af länet
erhållit, härmed öfverensstämma, med den skillnad att i skogsbyggden
gäller rågen 23 R:dr, dä den i Malmö gäller 21 R:dr.
Dessutom kan jag glädja dem af husets ledamöter, som befara
någon serdeles hungersnöd, dermed att den 1 Mars funnos i
Malmöhus läns städer uplagda emellan 160 och 170,000 T:r säd
och att äfven inom den sydligare delen af länet stora förråder
funnos hos allmogen hopade, derföre att denna allmoge föreställer
sig att dä den Engelska flottan kommer i Sundet, priserne
skola stegras och de få sina produkter ännu högre betaldta än
om de nu skulle aflåta dem;, att detta är ett misstag af dem,
lärer val icke kunna betviflas, då -man vet att denna flotta icke
312
Den 18 Mars e. m.
koper någon annan spanmål än på sin höjd hvete. Af detta
sädesslag finnes deremot föga hos allmogen. Säkert är emellertid
att ganska betydliga sädesqvantiteter finnas inom landet hos
den förmögna delen af allmogen. Man har talat om den betydliga
transport, som från södra orterna egt rum, och man har sett
denna transport hafva föranledt till höga priser. Jag ber då att
äfven i detta afseende få tillkännagifva att under de sex månaderne
ifrån den 1 Sept. förlidet år till den 1 Mars inuevande är
voro från alla hamnarne i länet 112,000 T:r exporterade, men
af dessa voro 62,000 T:r hafra och 35,000 T:r korn, och af den
spanmål, som egentligen begagnas till brödföda, d. v. s. af råg,
och hvete vore endast exporterade 7,634 T:r råg, 4,504 T:r hvete
och 2,178 T:r ärter. Hrnne finna således att den export af
spanmål, som ifrån dessa orter egt rum har, endast i ringa mån,
bestått af de sädesslag, som vanligen begagnas till brödföda. Det
har hufvudsakligen varit hafra och korn, som varit föremål för
export, emedan dessa sädesslag nu såsom vanligt kunnat med
fördel afsättas på England, och jag är äfven öfvertygad att ännu
ganska betydliga qvantiteter af dessa sädesslag kunna från denna
del af landet exporteras utan någon den ringaste fara för brist.
Man har såsom skäl för bifall till ifrågavar:de Betänk, omtalat
den petition, som blifvit lill K. M. afgifven och man liar
trott att B. St:r borde lemna ytterligare stöd åt denna petition.
För min del, utgående ifrån de åsigter hvarmed jag tog mig
friheten börja, skulle jag tro att dä en sådan petition blifvit
inlemnad till Regeringen, är det så mycket angelägnare att R,
St:r afhålla sig ifrån hvarje opinionsyttring. Må vi tryggt öfverlemna'denna
åtgärd åt Styrelsen, som bättre än någon af oss kan
öfverskåda förhållandet i riket på det hela. Fordrar behofvet en
undantagsåtgärd, så vidtages den, och Styrelsen bör i detta fall
vara obehindrad och icke erhålla någon påtryckning ifrån R. St:r.
Man har här yttrat en fras, som visserligen var beräknad på att
anslå, nemi. att hungersnöd kan vara att befara. Jag tror likväl
att innan man framlägger sådana fraser, bör man förete bevis derför.
Nu hafva vi icke bevis ifrån någon ort i riket att hungersnöd
visat sig eller ens att det är någon anledn. att befara deu. Det
kan visserligen inträffa inom en mindre kommun, att brist kan
upstå, men del tillhör Läns-styrelserne att för de trakter, der
sådant kan komma ifråga, anmäla detta förhållande, och medel
linnas då att afhjelpa det, just de medel som Frih. Sprengtporten
omtalat, hvilka medel hafva sin källa ifrån tullen på spanmål.
Man har här yttrat att det är för att tillfredsställa opinionen
i landet, som man skulle vidtaga den äskade åtgärden. Jag tror
för min del att R. St:r icke böra rätta sig efter skriket, utan att
R. St:r böra jmoget pröfva huruvida denna åtgärd verkligen är
nödvändig. Ar den det, så bör man bifalla; är den det icke,
så bör man afslå Betänk., utan att göra afseende på huruvida
skriket röstar för den föreslagna åtgärden.
Man ilar här yttrat, och detta torde vara det hemliga skälet
för Betänk, att man önskade ett beslut om fri import af spanmål
Den 18 Mars e. m.
313
för att vara säker på att icke något export-förbud skulle komma
ifråga. Afven jag erkänner villigt att om det vore att välja emellan
export-förbud och fri import så skulle jag aldrig tveka att
gifva min röst för det sednare. Olägenheterna deraf understiga
vida de olyckor, som af ett exportförbud kunna blifva följden;
men jag tror att hvarken det ena eller andra behöfves. Från
R. St:rs sida afstyrker jag hvarje beslut derom, öfvertygad att
vi hafya en Styrelse, som har omtanka nog att vidtaga de åtgärder
sorn behöfvas. Jag röstar för afslag på Utsk:s Betänk.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: I likhet med Frih. Cederström
har jag icke blifvit öfvertygad af de argumenter som flödat
från Gr. Posse. Jag tror att dessa argumenter stödja sig på allt
för lösa grunder och det är icke värdt att spilla många ord på
vederläggningen deraf, dä R. o. Ad. redan cn gång har, då Gr.
Posse väckte denna motion lagt densamma till handtingarne och
på ett ganska snöpligt sätt affärdadt den; men dä här blifvit anförda
skäl för och emot, anhåller jag att få redogöra för anledn.
hvarföre jag är emot Betänk.
Gr. Posse har förklarat, alt han skulle önska att alla band på
spanmålshandeln borttogos. Med allt möjligt förtroende för Grins
omdöme, så tror jag detta yttrande stödja sig på alltför liten sakkännedom,
i öfrigt fullt öfvertygad derom att Grins intresse för
Svenska landtbruket är varmt, men att det icke hunnit afkylas
af de klimat-förhållanden vi hafva att strida emot. Vi kunna icke
i produktions-pris concurrera med utlänningen — hvarföre? Jo
derföre att vi hafva ett hårdare klimat, vi hafva kortare arbetstid
och derföre måste vi hafva en större arbetskraft. Detta är den allmänna
orsaken hvarföre vi icke kunna frigöra vår handel med
spanmål såsom Grin så lifligt önskar. Hvad detta serskildta fall
vidkpmmor så tror jag att den nuvande spanmålstullen dervid
icke verkar det alldra ringaste, emedan priserne stå i utlandet så
högt, alt jag icke tror att någon spanmål skulle komma att införas
äfven om tullen borttogs. Således är det icke för den
vackra fras vi här hört citeras eller för att skaffa den fattige näring
och förekomma hungersnöd som Hr von Hartmansdorff strider,
utan det är för principen, men detta är en princip som jag icke
visste att Hr von Hartmansdorff ifrade för eller för fri handel och
spekulation. Skulle man kunna tro att han strider för köpmansintresset?
Det är nemligen köpmans-intresset, att de Finska orterne
kunna tillhandla sig spanmål, som skulle kunna vinna härpå.
Dä jag känner Hr von Hartmansdorffs åsigter så är det likväl
långt ifrån mig att vilja påstå något sådant. Jag tror således att
Hr von Hartmansdorff i denna fråga råkat på en afväg. Gr. Posse
har yttrat sig för frihandel, men allt hvad Hr von Hartmansdorff
tillförene här yttrat i detta ämne är motsatsen deraf. Det är kuriöst
att sålunda alldeles motsatta elementer ibland stå tillsammans
såsom här en frihandlare och en prohibilist. Det skall bli kuriöst
att se när dessa Hrr träda tillsammans angide Tulltaxan, om de
icke då stöta tillsammans så att det blir en explosion.
314
Den 18 Mars e. m.
Gr. Lewenhaupt har omtalat de höga priserna i Halland.
Det förundrar mig högeligen att priserne i Halland kunna* vara
så höga. Jag förmodar att det matte vara partielt i vissa socknar,
der transporterne äro svåra. Jag hade förliden postdag bref ifrån
en spanmålssäljare i Halmstad, som yttrade att han icke var bjuden
mer än 23 R:dr i Halmstad för råg, och detta är det pris, som
köpmannen der betalar. Nu är det från Skåne som skriket kommer,
men Skåne är Gudi tack och lof icke af naturen så mycket
vanlottadt, så att det är mer än beskedligt att så många personer
här hafva upträdt och nitälskat för att vi icke skola svälta i Skåne.
Det är med nöje jag här hört en Landshöfd. i Skåne förklara
att priserne der icke äro öfverdrifvet höga, ehuru de varit
högre än vanligt i följd af stark export och på mångå orter har
man sålt så nära att man måste köpa från utlandet. Om den
föreslagna åtgärden skulle leda till något resultat så blefve det
verkligen en fördel för Skåne genom det prisfall som kunde inträffa,
men jag vill icke tala såsom Skåning, utan tror att man
i främsta rummet bör tala såsom Svensk och icke i något privatintresse,
således icke heller upmuntra Regeringen till några undantagslagar.
Vi hafva i sednaste tiden en erfarenhet deraf ifrån
år 1846; den är sorglig.
Man har hotat med att om detta förslag icke bifalles, så
skulle här väckas förslager om export-förbud. Orimliga motioner
kunna väckas inom alla Stånd och under alla förhållanden,
men de skola lika litet leda till något resultat som denna motion.
Lika litet sorn den väcker någon sympathi, lika litet skulle
jag tro att en molion om export-förbud skulle väcka sympatier
inom något Stånd. Man har visserligen sett att detta Betänk,
blifvit antaget inom ett eller tvenne Stånd ehur det icke har
något rimligt för sig, men jag förmodar att då R. o. Ad., när
motionen väcktes här på Riddarhuset, icke gillade densamma, R.
o. Ad. icke skulle vilja göra sig skyldig nu till den inconseqvensen
att bifalla det. Delta är en småsak i och för sig sjelf, men
icke såsom princip och jag anser icke alt man bör, hvarje gäng
fråga derom väckes, upmuntra Regeringen att vidtaga undantagsåtgärder.
Begagnar sig Regeringen af denna makt, då är det
min skyldighet att underkasta mig den, men begagnar Regeringen
den icke, sä anser jag mig ej böra upmuntra densamma att
inskräcka handel och rörelse.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Man har här sökt visa, på ena
sidan, att ett stort behof förefinnes att öka den qvantitet spanmål,
som finnes i landet, och att sänka priserna på densamma,
samt på andra sidan att ett sådant behof icke skulle
förefinnas; men huru dermed också må förhålla sig, så är det
likväl gifvet, att, innan den föreslagna åtgärden vidtages, höiman
hafva gjort för sig klart som det åsyftade ändamålet verkligen
genom den föreslagna åtgärden kan vinnas. Det är allmänt
bekant att f. n. de enda ställen, der spanmåls-priserna
stå lägre än i Sverige, äro några Ryska hamnar, men i
Den 18 Mars e. m.
315
alla andra §Östersjöhamnar star spanmålen dyrare än hos oss.
Nåväl, Mine Hrr, är det då möjligt att den export, som ifrån de
Ryska hamnarne kan ega rum, skulle komma till Sverge, i st. f.
de hamnar der spanmålen betalas högre? Det är således gifvet,
alt om åtgärder vidtagas, kommer icke derigenom någon spanmål
in i Sverige. Men, säger man, om en sådan tullfri import medgåfves,
så skulle det vara troligt att de handlande, som nu hafva
spanmål, blifva förskräckta och sälja spanmålen för bättre pris
än de eljest ' gjort. Jag vill antaga att så skulle hända, men
man hör då efterse hvad följden skulle bli. Under nuvande höga
priser på spanmål lemnar bränvinsbränning jemförelsevis mindre
vinst, men om, genom import, spanmåls-priserna sänkas, så är det ju
gifvet att det i samma mån blir förmånligare att använda den
mindre dyra spanmålen lill bränvinbränning och att förmånen
dervid blir större, ju mera spanmålspriserna sjunka. Konsumtionen
af spanmål blir således genom denna åtgärd mycket större
till följd af ökad bränvinsbränning under April månad och som,
på sätt jag visat, det icke är att antaga, att en enda tunna säd
inkommer i landet lill följd af import-tullens uphäfvande, men
deremot af den spanmål som finnes, många tunnor spanmål mera
blifva uphrända lill bränvin, så är det möjligt att de lägre priserna,
som skulle inträffa i början af April, finge dyrt betalas
längre fram på sommaren och att således Sverige antingen får
berga sig med den mindre qvantitet af spanmål, som upstår till
följd af prissänkningen, eller också får återköpa denna spanmål
mot de högre pris som gälla i de öfriga Ostersjöhamnarne, hvarigenom
en bestämd förlust på den föreslagna åtgärden skulle upkomma,
utom möjligen för en eller annan bränvins-producent.
Åtgärden hade dessutom en bestämd skadlig verkan genom den
mindre säkerhet som derigenom skulle åstadkommas i lagstiftningen.
1 vårt vidsträckta land händer det sällan alt missväxt
inträffar på alla orter, men det händer ofta att en ort tryckes
af svär missvext på samma gång som en annan ort har ovanligt
god skörd och låga priser. Uti ett sådant land måste det vara
af serdeles stor vigt att en kraftig och liflig spanmålshandel up
står,
hvarigenom personer med stora kapital-tillgångar kunna företaga
sig att upköpa spanmål, der den finnes till lägre pris, för
att försälja densamma på orter der brist förefinnes. Om dessa
personer skola kunna sköta en sådan rörelse så måste de likväl
för alt icke utsätta sig för alltför stora förluster, veta hvilka lagar
de hafva att rätta sig efter. Spanmålshandel är redan i och
för sig sjelf vansklig genom många anledmr, och skulle man nu
ytterligare göra den ännu mera osäker lill följd af vacklande lagstiftning,
är det nästan att förstöra denna handel och derigenom
åstadkommes för framtiden en större olycka för både konsumenter
och producenter, än den som man nu för ögonblicket vill
bevara dem ifrån. Men, säger man, genom den nu föreslagna
åtgärden vill man undgå en annan värre rubbning i spanmålslagstiftningen,
nemi. den, som skulle upkomma genom ett export-förbud.
Det är likväl för mig alldeles oförklarligt huru man,
316
Den 18 Mars e. m.
genom borttagaude af import-tullen skulle kunna förekomma ett
exportförbud. Det är ju gifvet såsom vi redan sett, att så länge
spanmålen är i lägre pris hos oss än i utländska hamnar, så kan
icke någon spanmål komma in utifrån, men väl härifrån till utlandet
exporteras. Inträffar åter att spanmålspriserna stiga här
så högt, att de komma att stå högre hos oss än i de utländska
hamnarne, så är ingen nog galen att företaga export. Den föreslagna
åtgärden är således till ingen nytta, men i många fall till
skada, och jag anhåller derföre hos Hr Gr. o. Landtm, örn propos.
på afslag å detta Betänk.
Hr Adelborg, Anders Otto: Då detta tankefoster först
såg dagens ljus på detta rum, skedde det med betydligt väsen,
som det gjorde af sig. Det kom för tidigt till verlden och ehuru
det frambars till 11. o. Ad. temligen väl inhöljdt i granna fraser,
fick det dock sin plats der det borde vara, då nemi. motionen
lades till handlingarne. Ett dylikt foster har likväl sedan inom
ett annat Stånd framkommit och omhuldas nu här af den som
är far till dem båda. Dessa båda tvillingar hafva samma lyten.
Tidén, under hvilken det sednare framkommit, har icke förändrat
förhållandet. Allt står nu på samma punkt, sorn när det
första af dessa foster såg dagens ljus och jag skulle tro alt samma
skäl, som föranledde oss att affärda det första, äfven nu måste
gälla för att skicka det andra samma väg. Då man betraktar ett
land under en kritisk tidpunkt ifrån en sida, sorn fordrar serskilda
författningar mot de vanliga, så gör man naturligtvis serdeles
väl om man ser sig före och icke låter sig hänföras af
ögonblickliga ingifvelser och allmänna rop, de der ingen grund
hafva för sig; gör man nu så vid della förhållande och ser sig
noga före, så uppenbarar sig ju tydligt hvad af mången föreg:de
talare blifvit nämudt, att ingenting gifver vid handen, att någon
fördel genom import-tullens upliäfvande skulle vinnas. Tvärtom
skulle olägenheter deraf upstå. Man skulle således företaga denna
åtgärd endast för att tysta de allmänna ropen, såson här är
nämndt, och lugna opinionen. Detta åter, tror jag icke kräfver
en sådan åtgärd. Jag tror att dessa rop, denna opinion, tysta
sig sjelfva, då de se, att de förgäfves höja sig; men hvad man
möjligen skulle kunna åstadkomma är att taga ett steg af de
många som man velat göra på den andra Statsmaktens område.
Jag tror att dessa steg utöfver befogenheten ej böra ofta uttagas.
Endast i yttersta nödfall böra de ske och då med serdeles försigtighet,
men icke så ovarsamt, sorn här blifvit föreslagit.
Man fruktar för exportförbud. Det är icke utan, att det kan
blifva behof af att företaga ett sådant och man fruktar icke förgäfves
derför, ty i händelse behof deraf skulle upstå, så måste
man väl äfven tillstädja ett export-förbud. Man kan väl icke
neka att framför handel och näringar ligger landets och befolkningens
hela väl. Således, om detta skulle komma i fråga, så
måste väl icke endast import-tullen uphäfvas, utan äfven exportförbud
vidtagas. Den som bäst kan öfverskåda dessa förhållanden
Den 18 Mars e. m.
317
är K. M.; Han sitter icke förgäfves på den höjd i samhället,
der Han blifvit satt. Han sitter der icke endast för att utöfva
Sin makt efter impuls af den andra Statsmakten, för att denna
på förhand skall utstaka för Honom hvad Han skall göra eller icke
göra. Huru skulle vi vara till mods, om K. M. skulle till oss
göra itererade framställningar uti ämnen der- vi hafva beslutande
rätt? Jag tror att vi skulle höja våra opinioner deremot. Just
derföre tror jag äfven att aktningen för den andra Statsmakten
bidrager till alt sjelf få åtnjuta en sådan.
I öfrigt har här blifvit så mycket taladt rör:de detaljerna
af denna fråga, att jag icke har någonting vidare alt dervid tillägga,
utan önskar blott att det harn, som här på nytt dvkat upp,
ånyo insvept i de granna fraser, hvarmed dess far så väl förstått
att omgifva det, på nytt må nedsänkas, i sin graf och Utsk:s
Betänk, läggas till handlingarne.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Jag begärde ordet
i anledn. af Gr. Posses anförande, men sedan det nu blifvit bemött
af så många talare, så har jag föga att tillägga.
Gr. Posse ryckte i slutet af sitt anförande fram med den
satsen, att då man har att välja emellan import-tullens upliäfvande
och export-förbud, så måste man välja det förra. Gr:n
sade att då förhållanderna äro lika beskaffade nu som förra gången,
då exportförbud inträffade, så är det troligt att ett sådant
föfbud äfven nu skulle komma i fråga. Jag vill först och främst
icke fullt medgifva att tillståndet är lika nu, som då; men äfven
om så vore, så tror jag alt erfarenheten ifrån år 1847 mera än
något annat, talar emot exportförbud. Gr:n torde påminna sig
att då detta exportförbud utfärdades, likasom genom ett trollslag,
der hungersnöd förut omtalats, span mål framkom ifrån alla håll
och priserna föllo och höllö sig nere. Gr:n har sjelf sagt att
det var en upjagad skrämsel, som vållade det förra exportförbudet
och som nu vållar ropet på import-tullens borttagande.
Gr:n sade att ännu icke mer än 50,000 T:r span mål äro
införskrifne under sistl. höst och Gr:n ansåg tullen såsom orsak
dertill. Detta kan likväl icke vara orsaken, ty hungersnöd är
ett behof, med hvilket icke kan dagtingas och några Riksdaler
mer eller mindre betyda dervid intet. Orsaken hvarför icke mera
införskrefs var den att icke mera behöfde införskrifvas.
Föröfrigt instämmer jag helt och hållet uti hvad Frih. Sprengtporten
här yttrat, ty jag tror att undantagslagar endast i nödfall
böra vidtagas. Afven tror jag att Regeringen bättre än representationen
bör kunna bedöma när ett sådant nödfall inträffar
och att den då vidtager den åtgärd, som bäst motsvarar ändamålet.
I afseende på Hr von Hartmansdorffs yttrande måste jag
tillägga, att det förundrar mig att Hr von Hartmansdorff nu upträder
till försvar, för den åtgärd, som Utsk. föreslagit. Vi minnas
alla ganska väl att då Doktor Sandbergs motion förevar, Hr von
Hartmansdorff anförde såsom ett skäl, hvarför R. o. Ad. icke
318
Den 18 Mars e. m.
borde förkasta den motion, som då var ogillad af tvenne andra
Stånd, att om 11. o. Ad. så skulle göra, så blefve det 15.
St:rs beslut och att Regeringen derigenom möjligen skulle anse
sig förhindrad att vidtaga någon åtgärd, och Hr von Hartmansdorff
ansåg då att man icke borde utöfva en sådan tryckning på
Regeringen. Nu är förhållandet det att detta Ekon.Utsk:s Betänk.
är af tvenne Stånd antaget, men nu yrkar Hr von Hartmansdorff
äfven att R. St:r skola bifalla detta Betänk, och således
utöfva en tryckning på Regeringen, just detsamma som han förra
gången motsatte sig. Då Hr von Hartmansdorff betänker detta,
så hoppas jag att han afstår ifrån sitt yrkande af bifall till
Utsk:s Betänk.
Gr. Sparre: Jag bar få ord att tillägga och vill endast
besvara ett par anmärk:r emot hvad jag förut har yttrat.
En talare har sagt, att de som nitälska för frihandeln borde
bär yttra sig till fördel för Utskrs Betänk. Utan att vilja erkänna
mig för frihandelsman har jag likväl sagt att f. n. ett
friare handelssystem gör sig gällande inom Europa och att vi
äfven böra vara beredde pä att detsamma vinner insteg här.
Här är likväl icke nu fråga om frihandel, alldeles icke fråga om
ett fritt handelssystem; jag anhåller fä fästa upmärksamheten
derpå. Här är fråga om en undan tags-lag, om ett tillfälligt borttagande
af import-tullen på spanmål för en kortare tid, men icke
alt vidtaga denna åtgärd såsom en allmän grundsats att genom
förändring uti lagstiftningen göra importen af spanmålen fri från
alla hinder, ty om några månader skola tullsatserna här åter
inträda.
Tvenne värde talare hafva ifrigt och ihärdigt uprepat ett medgifvande
deraf att fri import af spanmål nu borde tillåtas, endast
för att förekomma ett export-förbud, hvilket dessa båda talare
ogilla såsom ett menligt ingrepp uti händels-spekulationerna, men
dessa Hrr hafva förbisett att elen fria införseln just är af alldeles
samma verkan, och utgör ett lagstiftande maktens ingrepp i
spekulationen, d. v. s. ett sådant ingrepp, som desse talare
sjelfve velat förekomma, och vi äro ense om att dessa ingrepp
icke böra annat än i yttersta nödfall medgifvas, da de kunna
medföra något resultat. Ett sådant kan exportförbudet medföra
om en hungersnöd botar, ty förbudet verkar derhän, att det nedtvingar
priserna och vidgar utsigterna för den fattigare befolkningen
att kunna skuffa sig brödföda. Import-tullens borttagande
deremot åstadkommer aldraminst under nuvande förhållanden ett
sådant resultat. Det är blott ett af dessa onyttiga, olämpliga
ingrepp, som icke medföra någon nytta. Dessutom har man
sagt, att om icke import-tullen borttages, så hotar oss ett exportförbud.
Hvem bar då sagt att ett sådant fall skall blifva ett
exportförbud? Ar det Gr. Posse, som bestämmer den saken?
För min del hoppas jag att ett exportförbud hvarken behöfves
eller kommer i fråga och jag har ganska mycken anledn. dertill
efter de nplysningar jag har inhemtat i fråga om spanmåls-till
-
Dan 18 Mars e. m.
319
gångarne i vårt land. Jag fortfar således för min del att tillstyrka
afslag på Utsk:s Betänk.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Posse: En värd talare, Hr von Troil, har sagt först i
början af sitt föredrag, att om än import-tullen uphäfves, så lärer
väl ingen import komma att ega rum på Sverige, utan att,
om export ifrån Ryssland kommer att ega rum, densamma skulle
komma att gä direkt på England. Straxt derpå har Hr von
Troil sagt att spanmålstillgången i Skåne var ganska stor, men
om, då priserna i England äro högre än här, så lärer väl äfven
denna spanmål skeppas ut till England och vi således icke få
någon nytta deraf. Detta är fulla conseqvensen af Hr Troils
argument. Hvad för öfrigt beträffar de l(i0,000 T:r spanmål,
som lära finnas i de 'stora Skånska hamnarna, så får jag säga
att dessa i förhållande till de stora behofven i Frankrike och
England äro såsom en droppa i hafvet. Jag tror icke att man
kan räkna på dessa 160,000 T:r. Deremot, om import-tullen uphäfves,
så frågar jag om det icke är en gifven väg för Skånes
och Götheborgs köpmän att exportera till England och äfven för
Stockholms, Norrköpings m. fl. köpmän att, såvida tillfälle dertill
gifves, importera ifrån Ryssland. Det är väl sannolikt att det
kommer att tillgå sålunda, om det blir lofgifvet, men icke så att
handlande importera direkte ifrån Ryssland till England, ty då
kunna de icke göra mer än en resa på samma tid som de skulle
kunna göra 3 eller 4 resor emellan de Svenska hamnarne och
Ryssland eller Finland.
Hr Adelborg har åter framkommit med den aktning, som
Statsmakterna äro skyldiga hvarandra. Jag tror att man drifver
detta nog långt och att han snarare borde säga att Statsmakterna
böra akta sig för hvarandra för att blifva riktigt förstådd.
Hr Tornerhjelm har också framdragit några skäl, men tillika
sagt, att jag är så okunnig i Statsekonomi och landtbruk, så att
det icke är värdt att spilla många ord på att besvara mina framställningar,
och som jag till alla delar erkänner detta Hr Tornerhjelms
i sak mycket sägande skäl, och enkom Hr Tornerhjelms
stora Statsekonomiska skicklighet, så får jag böja mig för
detta argument, men fortsätter att begära propos. på bifall till
Utsk:s Betänk.
Gr. Lewenhaupt: Jag har endast anhållit om ordet för
alt yttra mig om de olika upgifter, Hr Tornerhjelm och jag erhållit
från Halland. Det mäste naturligtvis vara vigtigt för mig
att känna sädespriserna inom detta län. Jag har derföre infordrat
dem och under d. 12 Mars erhöll jag den underrättelsen,
att spanmålspriserna voro 26 å 27 R:dr för råg, 17 för korn,
11 för hafra och 5 R:dr för potatis, allt rgds. Här menas naturligtvis
god och vigtig säd, och jag skall med serdeles nöje
visa Hr Tornerhjelm brefvet, om Hr Rvttmästaren behagar besöka
mig. Jag är för öfrigt af samma öfvertygelse sorn de Hrr,
hvilkat yttrat sig vilja tryggt förlita sig på, att om K. M. finnér
import-tullens nedsättning på spanmål nödig, K. M. med Sin vanliga
320
Den 18 Mars e. m.
landsfaderliga omtanka vidtager en sådan åtgärd om den behöfves,
men då motioner i detta hänseende blifvit väckta och petitioner
ifrån Riksdagsmän blifvit till K. M. inlemnade, sä torde
det vara för K. M. nyttigt att känna R. St:rs tanka i saken och
af sådan anledn. skulle jag tro att Ekon.Utsk:s Retänk. icke varit
opåkallad).
Ropen på propos. förnyades.
Hr Hjärne, Harald: Om jag ämnat yttra mig i enlighet
med de många talare, som här talat emot den föreslagna åtgärden
och afslag på Betänk., så skulle jag icke hafva begärt ordet
för att uptaga R. o. Ad:s tid; men då jag vågar vara af samma
tanke med de Tå talare, hvilka här yttrat sig för bifall till Utsk:s
Betänk., sä är jag öfvertygad att R. o. Ad. med vanlig tolerans
uptager att jag yttrar några ord i denna fråga. Jag får förklara att,
ehuru man kan vara ganska mångordig i detta ämne, i synnerhet
efter de yttranden, som här äro afgifne af motsatta sidans
talare, så vill jag likväl vara så kort som möjligt, emedan det
för mig är kändt att detta Betänk, redan är bifallet af Presteoch
BondeSt:n. Frågan är ännu icke afgjord i BorgareSt., men
flere ledamöter af detta Stånd hafva trott sig kunna på förhand
säga, att det äfven der blifver bifallet. Den åtgärd, som R. o.
Ad. med detta Betänk, beslutar, blifver således, i händelse äfven
BorgareSt. bifaller Utsk:s Betänk., af ingen synnerlig vigt och
det är af detta skäl, som jag verkligen tror att man. bör vara
så fåordig som möjligt.
Man har lagt mycken vigt derpå att Regeringen icke borde
besväras med framförande af sådana önskningar från R. St:r,
som nu äro i fråga och detta argument har framförts på ett sätt
af en och annan talare, att man skulle kunna befara att man
gjorde något sårande för Regeringen om man bifölle förslaget.
För min del kan jag omöjligen npfatta meningen med stadganderne
i 89 § Reg.F'. och Riksd.Ordn:s 60 § på det sättet. Jag
kan icke tro att rättigheten för lf. St:r att frambära underd.
önskningar till K. M., blifvit i grundlagen nedlagd, om icke för
att gifva R. St:r en möjlighet att till K. M. framställa sådana
önskningar. Dessutom torde det icke vara obekant för någon
ledamot af detta Stånd att Regeringen vid mångfaldiga tillfällen
visar att den önskar veta, huru R. St:r tänka i sådana frågor,
der K. M. ensam eger rätt att besluta. Såväl vid denna som
vid alla föreg:de Riksdagar har detla visat sig vara förhållandet.
Af dessa skäl får jag bekänna, att jag icke förstår hvad man
egentligen menar med att vilja här påstå att man skulle hafva
ett slags obehörig tanke, om man skulle vilja frambära till K.
M. en sådan önskan som den här ifrågavaride.
Man har sagt att Regeringen bäst kan känna förhållandet i
landet med spanmålstillgångarne och hvad dermed sammanhänger.
Det är också min tanke; jag är öfvertygad att Regeringen
bäst känner dessa förhållanden, såvida den ifrån K:s Befh:de i
landet
Den 18 Mars e. m.
321
landel erhållit fullständiga och tillräckligt speciella rapporter; men
jag tror icke alt, såsom en ledamot här har sagt, Regeringen alden
enda, som kan känna dessa förhållanden. Jag tror att enskilda
personer, hvar och en ifrån sin ort, kunna vara fullständigt
underrättade om förhållandet, ehuru inom en mindre krets
och just med afseende derpå fäster jag en större vigt vid de af
Preste- och BondeSt:n fattade beslut. Man vet att dessa håda
Stånd äro sammansatta af ledamöter ifrån alla delar af Riket,
från nästan alla kommuner inom landet, och när dessa Stånd
hafva funnit förhållandet med spanmålstillgångarne och spanmålspriserne
vara sådana, att de ansett sig nödsakade att bifalla Utsk:s
förslag eller önska en sådan åtgärds vidtagande, som 1111 här är
i fråga, så får jag verkligen, utan att vilja på något sätt yttra
mig ofördelaktigt om andras här framställda opinioner, säga, att
jag anser denna fråga verkligen vara af den betydande beskaffenhet,
att den förtjenar att en önskan derutinnan framföres af
R. 0. Ad.
Man har sagt, att åtgärden skulle vara ändamålslös, och
man har under denna discussion omtalat brist på spanmål samt
trott att de som önskade den föreslagna åtgärdens vidtagande,
hufvudsakligen stödde sig derpå att spanmåisbrist skulle vara att
befara. Jag vet icke huru förhållandet är med andra, men fölling
är det icke så. Jag tror icke att någon brist skulle upstå
i landet om vanliga förhållanden finge fortfara, men deremot
afser jag med spanmåls-tullens borttagande och den större konkurrens
i spanmålshandel, som derigenom kan åstadkommas,
icke någon sänkning i spanmålspriserna, ty det tror jag vore
omöjligt att tillvägabringa, men deremot afser jag att de icke
måtte framdeles ökas till en grad, som kanske gör det omöjligt,
icke blott för den fattigaste, utan äfven för den fattigare klassen
att förse sig med säd. Om vi ihågkomma hvad man för kort
tid sedan sett i tidningarne att endast ifrån Landskrona stad på
första öppet vatten blifvit utklarerade på en enda dag 17 fartyg
lastade med spanmål; om man besinnar att i flera hamnar på
södra kusten man bereder sig på att utskeppa ännu mera spanmål,
när vattnet blir öppet, och när man betänker, att en stor
flotta kommer nära våra kuster och möjligen der kommer att
uppehålla sig hela sommaren, så tror jag att man verkligen har
skäl att befara att de spanmålstillgångar, som finnas, möjligen
komma att i ganska betydlig mån borttagas, dels igenom export,
dels af de flottor, som komma att vistas i våra farvatten. När
jag nu tillägger, att bränvinsbränningen är tillåten under April
månad, när man icke heller på den vägen kunnat vinna någon
besparing af spanmål och jag för min del, ehuru jag tror att
ganska mycket potatis ännu finnes alt lägga i bränvinspannorna,
likväl anser att denna vara som vanligt om våren, i synnerhet
med det' sätt hvarpå den förvaras i Sverige, icke blifver tillräcklig
för att servera alla de bränvinspannor, som under April månad
sättas i gång, när detta allt sammanlägges, så tror jag att
5 II. 21
322
Ben ]8 Mars e. m.
derutinnan finnes någon ursäkt för oss, sora tillhöra minoriteten
på delta rum, alt möjligen befara någon brist, men som sagdt
är, så hoppas jag att denna brist icke skall upsla. Ehuru jag
icke bestämdt kan beräkna det, så tror jag likväl man kan hoppas,
att sedan vår neutralitet blifvit af Ryssland erkänd, det är
en möjlighet att derifrån få införa säd. När man vet att vi
skola blifva vänner med båda de stridande parterna, så tror jag
alt sådana konsidcralioner skulle kunna existera, att man skulle
tillåta oss att, oaktadt blockad af de Ryska hamnarna hit importera
Rysk spanmål om vi behöfva. Man har sagt alt denna
åtgärd är skadlig och man har här åberopat de skäl, som böra
vara gällande för en stabilitet i handelsförhållandena. Jag är
af samma tanke med de talare, som hafva yrkat en sådan stabilitet
i allmänhet, men jag tror alt det finnes en gräns för denna
princip.
Man har äfven i sammanhang med denna fråga, såsom ett
skäl åberopat den rättighet, som jordbruket har, alt tillgodonjuta
fördelar af högre priser. Jag gillar äfven denna tanka. Jag
tror det vara skäl att jordbruket må ega rätt att tillgodonjuta
de högre priserna somliga år, då jordbruket' andra är får vidkännas
de låga. Hvar gränsen emellan de höga och låga prisen
finnes, vill jag icke söka alt bestämma. Jag vill icke säga att
då medelpriset på en T:a Råg är 12 R:dr, gränsen hvaröfver
priset ej bör få stiga ligger vid 18 eller 20 R:dr, men jag tror,
att när spanmålspriserna äro, under sådana förhållanden som de
närvande, upjagade till 20 R:dr och derutöfver, så är skäl att
befara att de längre fram på våren och sommaren, komma alt
upgå ännu mycket högre, då tror jag tiden är inne för Slatsmakterne
att, utan att hindra den fria handeln, utan att bestämma
något maximum, utan att lägga sig i vägen för frivilliga öfverenskommelser
emellan köpare och säljare, likväl vidtaga sådana
åtgärder, som jemna förhållandet emellan den fattige och rike.
Af dessa skäl anhåller jag om bifall till Betänk., samt om Hr
Gr. o. Landtm:s propos. derpå.
Starka rop på propos. hördes åter.
Frih. R aab, Carl Adam: Då jag nu går att yrka afslag
på Betänk., så sker det icke derföre att jag genom denna discussion
blifvit öfvertygad om att ingen nöd skulle ega rum, eller
att icke sådana förhållanden förefinnas, som tala för en undantags-lag,
utan derföre att jag tror, att den magt, som afgör
äfven denna undantagslagstiftning, d. v. s. Regeringen,
bör ega fullkomligt förtroende af representationen, att när tiden
kommer, sjelf ingripa der efter godtfinnande och efter de uplysningar,
som Regeringen kan erhålla; men då jag förklarat detta
så får jag på samma gång tillkännagifva, att jag alldeles icke
kan dela de åsigter, som här synes vilja göra sig gällande, dels
med hänseenee lill lagstiftningen för handeln i allmänhet och
serskildt för detta förhållande. Jag tror det vara nödvändigt vid
så beskaffade förhållanden som detta, d. v. s. då sädesbrist i lan
-
Den 18 Mar c. ni.
323
det förestår, att verkligen göra undantagslagar. Man liar här
gjort beräkningar öfver de qvantiteter spanmål vi ega inom vårt
land, och man har äfven kastat blickar på de förhållanden, som röra
den utrikes handeln, men jag undrar om detta håller streck.
Om man t. ex. beräknar att vestra delen af Europa, Frankrike
och England, verkligen behöfva en betydlig införsel af spanmål.
Vetön J väl dä, Mine Hrr, huru stora qvantiteter spanmål, som
äro inköpta för Holländsk och Belgisk räkning, och då J talen
om våra stora spanmålslager, som tyckas genera landet och våra
stapelstäder, håfven J verkligen reda på huru mycket af dessa
lager, som nu i sjelfva verket tillhör oss eller icke. Jag påstår
att när man vill beräkna de spanmåls-qvantitetcr, som komma
att utgå ifrån landet och de som återstå, så skall man icke tala
om de måttliga priserna och att ingen fara för brist är för handen,
ty jag tror att man kommer då beständigt både att missleda
6ig sjelf i omdömet och alt missleda andra. Man har sagt
att det i våra tider icke kan upstå någon hungersnöd och det
håller jag också för troligt i vissa fall. Det kan visserligen icke
upstå en sådan hungersnöd, alt menniskor duka under i brist
af spanmål, men jag tror deremot att det finnes en annan hungersnöd,
som kanske är ganska allmän, nemi. att arbetaren icke
förtjenar på sitt arbete tillräckligt, för att kunna uprätthålla sin
familj. Denna nöd inträffar i allmänhet, när spanmålspriserna
drifvas upp till betydlig höjd. När t. ex. den vanliga dagspenningen
är beräknad efter ett spanmålspris af vid pass 14 R:dr,
men spanmålen höjes till 20 R:dr, då inträffar ett förhållande,
som gör att arbetaren har ganska svårt att kunna försörja de
sina och ställes i ett predicament, som är högst förfärligt. Hans
utkomst beror på de arbetsförtjenster, som linnas att tillgå, och
det vanliga förhållandet under missvextår är att arbetsförtjensten
är ingen. Arbetslönerna skulle visserligen efter analogie blifva
högre, men det visar sig vara tvertom. Dagsverkena blifva färre
och priserna lägre. Således, Mine Hrr, är taflan icke så kolorerad,
som Ilrnne, i allmänhet taget, anse; men dä K. M. är i
tillfälle att bestämdare känna dessa förhållanden och jag anser
att vi kunna hafva fullt förtroende (ill Regeringens vishet och
omdöme, så önskar jag afslag på Betänk., ehuru jag reserverar
mig emot de motiver för ett sådant afslag, som här velat göra
sig gällande.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall blott yttra mig öfver
tvenne ämnen. Gr. af Ugglas har förebrått mig, att i detta hänseende
hafva talat i strid emot hvad jag förut gjort, då jag afstyrkte
bränvinsbränning i April månad. Men jag anhåller få
fästa Ståndets upmärkSamhet derpå, att jag i båda fällen ifrat
för beredandet åt vår fattigare befolkning af sä mycket spanmål,
som möjligen för hennes behof erfordrades. Så gjorde jag, dä
fråga var om förbud emot bränvinsbränning i April månad.
Likaledes gör jag nu, då fråga är om införsel-tullens borttagande
21 *
Deli 18 Mars c. ni,
å spanmål. När det var fräga om förbudet, så hade två Stånd
afslagit detsamma. Då önskade jag att de två andra Stånden
måtte yttra sig för detsamma, på det att Ståndens beslut icke
måtte lägga något opinionsband på Regeringens frihet att utfärda
förbudet om det ansågs lämpligt.
Flera ledamöter hafva sagt, alt som spanmåls-tullen vore
af R. St:r åt Konungen öfverlåten, för att användas till nedsättning
vid inträdande missvexler, så borde man icke förminska
denna tillgång eller betaga honom den. Bättre ansåg man vara
att i stället gifva undsättning der hon tarfvades, än att rubba
spanmålstullen. Jag frågar å andra sidan, om det är bättre, alt
' Konungen åt de hungrande lemnar undsättningsmedel, som aldrig
blifva lill fullo och stundom alldeles icke återbetaldta, än
att vidtaga en åtgärd, hvarigenom befolkningen kan hjelpa sig
sjelf utan behof af långvariga och ledsamma liqvider. Derigenom
besparar man sig äfven allt det bestyr, som undsättningsåtgärderna
medföra. Jag förnyar min anhållan om propos. på bifall
till Utsk:s Betänk.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma blifvit yrkadt såväl
bifall som afslag å Utsk:s Betänk., samt derjemte Frih. Raab,
Adam Christian, föreslagit ett sålydande beslut: ”Med förklarande
af den åsigt att om K. BL skulle finna utomordentliga
”åtgärder blifva af behofvet påkallade till betryggande mot hungersnöd,
import-tullens upliäfvande är den, som företrädesvis
”bör komma i fråga, lägger R. o. Ad. Ekon.Utsk:s Betänk. 66
”till handlingarne.”.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Då motståndet emot bifall till
Betänk, bar varit så stort, så vill jag instämma med Frih. Raab.
Hr Hjärne: Då Frih. Raabs förslag, hvilket jag ej hörde,
emedan jag var frånvandc för ögonblicket, efter hvad jag erfarit
fullkomligt öfverensstämmer med mina åsigter, så förenar jag
mig i Frilims förslag att Betänk, må läggas till handlingarne
med den förklaring, som han föreslagit.
Propos. till bifall å Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s förevar:de
Betänk, blef nu framställd och besvarad med starka Nej, blandade
med åtskilliga Ja, hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. behagade afslå samma Betänk., samt sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade
det han funnit Ja hafva öfverröstat Nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering med Frih. Raabs
förslag till eontrapropos.
Gr. Posse’, Afven jag får förena mig i Frih. Raabs förslag,
ty det lärer väl icke vara någon utsigt att det andra kan gå
igenom.
Den 18 ii ars e. m.
325
FIr Tornerhjelm: Som här är yrkadt dels bifall och afslag
på Beläuk., dels att detsamma skall läggas till handiingarne,
sä får jag yrka att afslag malte vid voteringen blifva contrapropos.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anledn. häraf, att Hr Tornerhjelm
misstagit sig samt att då propos. till afslag å Utsk:s
Betänk, af Hr Gr. o. Landtm, ansetts besvarad med Ja, och Hr
von Hartmansdorff, som begärt voteringen, anhällit att contraproposm
dervid måtte blifva Frih. Iiaabs förslag, detta förslag
vore det enda, som jemte afslag å Betänk, behöfde blifva föremål
för voteringen.
Gr. Posse: Jag får hemställa om icke Hr Gr. o. Landtm,
behagade först framställa propos. på bifall lill Frih. Raabs förslag,
hvarigenom votering måhända skulle kunna undvikas.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att han redan förklarat, att
propos:n till afslag å Betänk, blifvit besvarad med öfvervägande
Ja och följaktligen någon ytterligare propos. icke kunde framställas.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den, som afslär Allm. Bcsv. o. Ekon.Utsk:s Betänk. JV5 06,
i fråga om uphäfvande af införsels-tullen på spanmål och mjöl,
löstalja;
den
det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. alt, med förklarande af den åsigt,
alt om K. M. skulle finna utomordentliga åtgärder blifva af beliofvct
påkallade till betryggande mot hungersnöd, import-tullens
uphäfvande är den, som företrädesvis bör komma ifråga, lägga
förenämnde Betänk, till handiingarne.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 54.
Nej — 26.
Föredrogs och lades till handiingarne Const.Ulsk:s d. 15
dennes f. ra. på bordet lagda Mern. JV2 5, med upgift å de af
samtliga RiksStrn vid inncvande Riksdag godkända förslag till
ändringar i grundlagarne.
Föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, Gr. Taube, Henning Edvard, m. fl. ledamöter,
nedannämnde d. 15 dennes f. m. första gången på bordet
lagda Ullåt:n och Betänk:n, nemi. från
Stats-Uts kottet:
JVs 64, ang:dc beräkningen af Statsverkets inkomster;
M 64, Litt. A, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de
320
Den 18 Mars e. ni.
anslag till erforderliga ersättningar för beredande af lättelse uti
salpelerhjelpens beräkning inom Kalmar, Kronobergs och Jönköpings
län;
JM G4, Litt. C, i anledning af K. M:s Nåd. Propos. (JM 9)
till R. St:r, ang:de nedsättning i koppar-räntan å tillverkningarne
vid Stora Kopparberget, samt, i anledn. af ånyo väckta
frågor, dels om npbörande af allmogens inom vissa trakter af
Kopparbergs län skyldighet, att till Stora Kopparbergs bergslag
in natura lefverera hemmansränte- och mantals- eller qvarntulls-kolen,
dels ock om upliäfvande af öfriga åt Stora Kopparbergs
bergslag och liylte-cgare, tillerkände privilegier och serskilda
förmåner:
JM 64, Litt. C, i anledn. af väckta frågor om förändring
uti beskattningen å tackjerns-lillverkningen och å stängjerns
smidet;
JVs
64, Litt. D, i anledn. af motion om alunliondcns uphörande;
JM
64, Litt. E, i anledn. af motioner om mantalspenningarncs
upliörande;
JM 64, Litt. F, i anledn. af motioner om upliörande' af
den s. k. mötes-afgiften;
JM 64, Litt. G, i anledn. af väckta motioner, angrde förändring
uti den utaf utsockne frälsehemman i Halland utgående
rotevakans-afgift;
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
JM 63, i anledn. af väckte motioner, dels om indragning
af åtskilliga Biskopsembeten och dels om nedsättning i Biskoparnes
aflöning; samt
JM 64, i anledn. af väckt motion om meddelande af föreskrift,
att K. M:s Nåd. Kungörelse d. 28 Maj 1830, ang:de
ekonomiska besigtningar å Kyrkoherde-boställen, Kapellans- och
Klockarebohl, samt preste-stom-hemman, må tillämpas äfven å
sådana skollärare-boställen, som af inncliafvarne skola byggas
och underhållas.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk:s d. 15 dennes f. m. på bordet lagda Mern. J\l 65, i ani.
af återremiss af Betänk. JM! 39.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | lill 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Meri Munck.
Den 22 Mars f. m.
327
Onsdagen den 22 Mars 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 Prot.-Uldr. för d. 18 dennes e. m.
Uplästes till justering och godkändes ncdannämnde från
Exped.Utsk. inkonine förslag till R. St:rs underd. skrifvelse!' till
K. M.:
M 26, ang:dc anstånd med återbetalningen af ett staden
Sölvitsborg beviljadt hamnbyggnads-Iån ;
JV2 27, ang:de StatsKont:s ersättande för förskjutna medel
i anleda, af inträffad eldsvåda på ön S:t Barthelemy: och
JV2 28, ang:de godkände förslag till ändringar i rikets grundlagar.
Uplästes lill justering Exped.Utsk:s under .M 29 afgifna
förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till K. M., i anleda, af
H. K. II. Hertigens af Södermanland dödliga frånfälle.
Hr Tersmeden, Nils: Denna skrifvelse börjas på följande
säll: ”R. St:r, som vid början af innevar:de Riksmöte egt den
dyrbara hugnad, att inför E. K. M. frambära sina anderd, lyckönskningar
lill den efterlängtade gåfva, hvarmed Försynen välsignat
Konungahuset och Fäderneslandet, genom födelsen af E.
K. M:s Hr Sonson, Sveriges och Norigcs Arffurste, II. Iv. K.
Hertigen af Södermanland, se sig i dag, med sorglig anledning
af denna Furstes tidiga bortgång, kring E. K. M. ånyo församlade”.
Jag hemställer, huruvida icke ett hjelpvcrbum, nemi.
hade, som från den nu upläsla meningen är uteslutet, borde
derstädes finnas, enär det är fråga om den lid, sorn redan var
förfluten, då Hertigens af Södermanland dödlig frånfälle inträffade,
och man således, enl. grammatikens reglor, bör nyttja
plusquampcrfektum och icke perfektum.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: I sjelfva skrifvelsens innehåll
är något förutsatt såsom heslutadt, hvilket, så vidt jag vet,
icke är afgjordt, nemi. sättet, hvarpå den ifrågavande adressen
skall frambäras. Detta borde väl vara bestämdt, innan roan justerar
en skrifvelse derom, hvars innehåll borde rättas derefter.
Jag anhåller derföre, alt skrifvelse-förslaget måtte fä hvila på
bordet, serdeles som en annan ledamot gjort anmärkn. vid de
deri begagnade ordalagen.
Frih. Cederström, Rudolf: Då den adress, hvarom nu
är fråga, af Hr von Hartmansdorff i ett föreg:de plenum blef genom
motion väckt och till Expcd.Utsk. remitterad, åberopades,
naturligtvis i egenskap af exempel, det tillfälle, då 1829 års
Ständer ingingo till K. M. med en condoléancc-adrcss, i anledn.
328
Den 22 Mars f. m.
af Prinsessan Sofia Albertinas död. Exped.Utsk. liar tagit kännedom
af den form, sorn begagnades vid afgifvandet af nämnde
adress; oell då i densammas ordställning förutsättes och omnämnes
R. St:rs framträdande inför K. M:s thron med deras sorgebetygelse,
liar Exped.Utsk. ansett, att det nu inträffade likartade
förhållandet borde framkalla enahanda procedur. Sådan är orsaken
till den form, som den ifrågavande adressen erhållit.
Innehållet måste naturligtvis blifva helt annorlunda, enär de aflidne
höga personernas lefnadsförhållanden företedde så väsendtliga
skiljaktighetcr.j
Hvad åter beträffar hjelpverbet ”Aade,” som Hr Tersmeden
önskar fä i skrifveisen infördt, sä skulle jag för min del inom
Exped.Utsk. ingenting haft deremot, ehuru jag alldeles icke kan
linna sådant vara för meningens fullständigande behöfligt; men
jag skulle, ifall någon föreslagit hjelpverbets utsättande, visst
icke velat sälta mig deremot, erinrande mig härvid den gamla
regeln: '"sU])erflna non nocent”. Deremot anser jag Hr Tersmeden
hafva begått ett misstag derutinnan, att han ansett Exped.-  Utsk. hafva åsyftat ett perfektum, då frågan är om ett plusquamperfektum.
Att hjelpverbet ”Aade” jemväl vid denna form af
verbet kan elideras, och till undvikande af en tröttande långsläpighet
ofta bör elideras, vågar jag, med åberopande af de bästa
Svenska författares efterdöme, bestämdt försäkra och vidhålla.
För öfrigt, och då skrifvelse-förslaget blifvit begärdt på bordet,
anser jag mig ej böra derom vidare orda; men hvad jag
nu haft äran anföra, har endast afgifvits för den händelse, att
jag torde af göromål och bestyr hindras att vara närvar:de då
R. o. Ad. öfver skrifvelse-förslaget beslutar.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Exped.Utsk:s ifrågavar:de
skrifvelse-förslag, enl. derom gjord begäran, komme att hvila
på bordet.
Öpnades Hr» Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöter,
och befunnos dertill utsedde i
Hemliga Utskottet:
efter JV2 1,912 A. Hr Nordenskjöld, Fullm. Hr Virgin, Christian
Adolph;
JVs 2,145 A. Hr af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils.
S tats-U tskottet:
efter JVs 1,912 A. Hr Nordenskjöld, Fullm. Hr Virgin, Christian
Adolf;
J\s 1 Hr Liljehöök af Fårdala, Car Berthild.
Och att inträda under den tid af trenne veckor, räknad från och
med d. 22 dennes, ordinarie ledamoten M 2,317 Hr Fåhraeus,
Olof Imanuel, erhållit tjenstledighet;
M 1,702 Ilr Törnebladh, Gustaf.
Den 22 Mars f. m.
329
Öpnades jemväl Hit Elektorers listor vid val af Suppleanter
för Utsk:s-ledamöter, och hade dertill blifvit utsedde i
Constitutions-Utskottet:,
efter JVs 1 Ilr Liljehöök af Fårdala, Carl Berthild, och Jtä 2114
Hr Nordensvan, Otto;
JVs 243 Frih. von Roxendorff, Fullm. Frih. De Geer, Louis.
— 1,992 Hr Lagerstråle, Carl Erik.
Banko-Utskottet:
efter JYs 1,033 Hr Hammarhjelm, Carl;
— 1,976 Hr von Knorring, Erik Oscar.
Allm. Besv.- o Ekon.Utskottet:
efter JVi 1,233 Hr von Strokirch, Jean Paul Fredrik Otto;
— 392 Frih. Peijron, Gustaf Oscar.
Uplästes ett af Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolf, inlernnadt
sälydande mern.:
I anseende till afresa nödgas jag, ifrån och med d. 27 dennes,
afsäga mig den plats, hvarmed jag varit hedrad, i egenskap
af ledamot uti Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., under vördsam anhållan,
att under loppet af denna Riksdag varda bibehållen vid min
Riksdagsmannarätt.
11. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer alt sammanträda till val af
en ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. efter Gr. Lewenhaupt.
Justerades pleni-prot. för d. 15 sisth Februari f. och e. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, anförde skriftligen:
Det nu justerade prot. förvarar åt framtiden ett R. o. Ad:s
beslut, hvars följder icke kunna förutses. Det hvilar ej på de
under förra Riksdagar uttalade grundsatser, och man frågar sig
med tvekan: har det någon betydelse såsom förebåd för andra
meningars eller föryngrade krafters framträdande till ny verksamhet?
Redan
för något mera än 13 år tillbaka, förklarade R. o.
Ad. sig villig att afsäga sig sin personliga, direkt utöfvade, Riksdagsmanna-sjclfskrifvenliet,
såvida en förbättring i vår representation
kunde derigenom vinnas; dock med vilkor af Ståndsgrundsatsens
bibehållande. Detta vilkor var icke iakttaget i de åren
1844 och 1850 till slutligt afgörande förekomna representationsförslag.
I öfverensstämmelse med detta R. o. Ad:s förklarande,
beslöt R. o. Ad. att icke antaga något af dessa tvenne förslag,
hvari ståndsgrundsatsen var förkastad likaväl som den personliga
sjelfskrifvenhctcn; åberopande R. o. Ad. sina förut uttryckta beslut.
Ståndets ihärdighet att vidblifva sin en gång efter mogen
330
Den 22 Mars f ni
öfverläggning fatlatlc mening i denna vigliga fråga, lyckades vid
sistl. Riksdag att i förening med ett annat Riksstånd, få af
Const.Utsk. godkändt ett förslag, bygdt på nämnde af R. o. Ad.
godkände grunder. Delta förslag gillades af R. o. Ad., utan
några, grunden rörande, anmärkmr och bragtes slutligen, genom
de tvenne Ståndens öfverensstämmelse, att blifva hvilande å
Ständernas bord. Man syntes då kunna vänta, att helgden af
egna beslut skulle vid ett ändtligt afgörande bevaras af R. o.
Ad., som städse lemnat föredömen af alfvar och uprigtighet i
dess handlingssätt.
11. o. Ad:s med cn stark öfvervigt, i strid med föreg:dc
Riksdags, nu fattade beslut kan, genom det vacklande i tänkesätt
detta synes innebära, tyvärr befaras komma att göra all väsendtlig
förbättring i vår representation för längre tid omöjlig,
om man kunde föreställa sig att sådane tänkesätt skulle ega ett
fortfarande, varaktigt och öfvervägande bestånd inom detta bus.
Ofverläggningen vid frågans afgörande bar visat, att en stor
del af de medlemmar, som anse alt en representalions-förändring
egentligen borde hvila på ståndsförfattningens uphörande, likväl
har slutit sig till den i förslaget uttryckta mening, derföre att
deri omfattades vigtiga förbätttringar och förenklingar, hvilkas
stora behof af alla erkännas, och derföre att förslaget äfvenledes
afsåg inympande af åtskilliga nu uteslutne samhällsklasser, hvilkas
uplysning och fosterlandskänsla borde inom representationen
tillgodogöras det allmänna. Denna likstämmighet i åsigter bland
personer, som eljest på olika vägar söka samma mål, — en hufvudsaklig
förbättring af vår rcprescnlion, — och hvilka å ömse
sidor äro benägne att för ett så vigligl ändamål göra medgifvanden,
kunde dock ej stå emot styrkan af ett tillfälligt samband
mellan dem, hvilkas uprällliållande åsigter ej inrymma någon
slags rubbning af det gamla och dem som hylla andra, dessa
ytterst motsatta, meningar, jemte flere till sina politiska tänkesätt
fristående och för hvarandra alldeles fremmande och mindre
skarpt bestämda clemcnter, understödda af en eller annan, som
frångått sina förr yrkade grundsatser. Den inre svagheten af
denna osammanhängande förening måste likväl lifva det hopp,
att Adelns inre politiska styrka skall, om den fortfarande sammanhålles,
likväl slutligen kunna verka lill afhjelpande af ett
allmänt erkändt samhällsbehof.
Genom att neka till hvarje förslag i förbättrande rigtuing,
och genom alt stanna vid fullkomlig overksamhet i denna högst
vigtiga samhällsfråga, medverkar man passivt, men ej derföre
mindre säkert, till undergräfvande af samhällsbyggnadens grundvalar
och lemnar vapen i händerna på dem, som, emot hvad
man sig föreställer, i alla länder afbida tillfället att allt omstörta.
Hvilken ställning R. o. Ad. än kommer att intaga, och äfven
under förutsättning att den direkta sjelfskrifvenhets-rättens
försvarare samvetsgrant komma alt upfylla de förbindelser till
nitisk och fosterländsk verksamhet uti denna rätts utöfning, dem
de genom det ifrågavande beslutet synas hafva sig iklädl, anser
Den 22 Mars f. m.
331
jag emellertid för en pligt att, jemte manga liktänkande pä detta
sätt uttryckligen fritaga mig frän delaktighet uti ansvaret för följderna
af Ständets vägran att antaga ett förslag, som, utgående
frän den bestående grunden, åsyftade att för en rätt vård och
utveckling af det goda i vår representation deri införlifva några
flera samhällsklasser samt bereda en betydlig förenkling i vårt
arbetssätt. Den obeständighet uti politiska grundsatser, som i
denna vägran synes hafva framträdt torde, efter min åsigt, skadligt
inverka på det älskade fäderneslandets väl; men äfven denna
farhåga hör mana dem, som stå fasta uti sin öfvertygelse, till att
ieke låta sig förtröttas, mana dem att samla mod och kraft att,
under förhoppning om slutlig framgång, fortverka för en tillfredsställande
utveckling af fäderneslandets största angelägenhet, vår
rcpretenlalions förbättring och fullkomnande.
Häruti instämde Frih. Cederström, Rudolf.
O
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag anhåller att få instämma
med Frih. Palmstjerna i hans till prot. nu afgifna yttrande.
Gr. Mörner, Carl: Som jag i allo delar de väl grundade
åsigtcr, som, blifvit anförde i den af Frih. Palmstjerna nu upläste
reservation mot det beslut, som genom R. o. Ad:s majoritet
blifvit fattadt vid frågan om det hvilande representationsförslaget,
så ber jag att i alla delar få uti detsamma instämma.
Hr Prytz, Lars Adolf: Då den af Frih. Palmstjerna
uplästa reservation äfven omfattar de skäl, på hvilka jag grundat
mitt bifallande votum i afseende på det fallna representationsförslaget,
så ber jag alt få förena mig med Frih. Palmstjerna i
hans reservation.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller alt få förena mig
i den reservation, Frih. Palmstjerna nu afgifvit.
Frih. Stjernstedt, Jakob Theodor: Äfven jag anhåller
alt få förena mig i den af Frih. Palmstjerna nu afgifna reservation.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Äfven jag anhåller att
få lill alla delar instämma i den af Frih. Palmstjerna nyss afgifna
reservation.
Gr. Ehrensvärd, Albert: Jag har röstat för det hvilande
representations-förslaget och får derföre förena mig i den reservation,
som nu blifvit afgifven.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Äfven jag instämmer i den
af Frjli. Palmstjerna nu uplästa reservation.
Hr Törneblad, Ottomar: I den af Frih. Palmstjerna afgifna
reservation får jag till alla delar instämma.
Frih. Toll, Gustaf: Som jag varit bland dem, som röstat
■ för antagandet af det hvilande förslaget, får äfven jag instämma
i den reservation, sorn af Frih, Palmstjerna nu blifvit afgifven.
Frih, Sprengtporten, Jakob Wilh.: I den af Frih.
Palmstjerna afgifna reservation får äfven jag instämma.
332
Den 22 Mars f. m.
Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolf: Då jag för 3:ne veckor
sedan, då detta representations-förslag föll hos Höglofl. R. o.
Ad., reserverade mig mot R. o. Ad:s beslut, men dervid icke
anförde några motiver, får jag nu anhålla att få förena mig i
de motiver och den reservation, som af Frih. Palmstjerna
afgifvits.
Ilr Bildt, Didrik Gillis: Jag instämmer till alla delar i
den af Frih. Palmstjerna afgifna reservation.
Hr Wästfelt, Otto Wilh.: Jag anhåller att för min del
få instämma i den af Frih. Palmstjerna nu afgifna reservation.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då jag icke deltog i discussionen
öfver det hvilande representations-förslaget, anhåller jag
alt här få förklara, att jag röstade för detsammas antagande, och
derföre önskar jag nu att få uptagas bland reservanternes antal.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: I likhet med Frih. Palmstjerna
anser jag, att R. o. Ad. bordt lösa det löfte det en gång
afgifvit och stå vid sitt ord. I likhet med honom anser jag att
antagandet af det förkastade förslaget hade varit för fäderneslandet
nyttigt och får derföre instämma i den reservation han
afgifvit.
Hr Törneblad, Gustaf: I den af Frih. Palmstjerna lill
prot. afgifna reservation anhåller äfven jag att få instämma.
Frih. Adlercreutz, Carl Gustaf: Jag instämmer i den
af Frih. Palmstjerna afgifna reservationen.
Hr Blomstedt, Christian Jakob: Jag hade ämnat att
fullständigt uttala min öfvertygelse i detta ämne, men för att icke
uptaga tiden afstår jag derifrån och vill endast hafva i prot. antecknadt,
att jag förenar mig i den af Frih. Palmstjerna afgifna
reservation.
Frih. Stjernstedt, Fredrik: Jag anhåller alt få förena
mig i den af Frih. Palmstjerna afgifna reservation.
Frih. af Ugglas, Carl Gustaf: I den af Frih. Palmstjerna
afgifna reservation anhåller jag att få förena mig.
Frih. Beckfries, Corfitz Augustin: Jag anhåller att få
instämma i den af Frih. Palmstjerna nu afgifna reservation.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Ehuru jag under discussionen
öfver det hvilande representations-förslaget hade tillfälle
att inför Ståndet uttala mina tankar, likväl och då det numera
icke finnes någon annan utväg att för den stora allmänheten
gifva tillkänna att åtminstone en betydlig del af R. o. Ad. haft
alfvar med sin förut i detta ämne uttryckta tanka, anhåller jag få
förena mig i Frih. Palmstjernas reservation.
Frih. Cederström, Carl Emanuel: Jag ber att få förena
mig i den af Frih. Palmsterna nu afgifna reservation.
Den 22 Mars f. m.
333
lii- Bergenstråle, Claes: Äfven jag anhåller att få förena
mig i den reservation, Frih. Palmstjerna här afgifvit.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Då jag var ibland deras
antal, som röstade för förslaget, anhåller jag att äfven få förena
mig i den af Frih. Palmstjerna afgifna reservation.
Gr. Sparre, Alexis: Jag anhåller att få förena mig iden
af Frih. Palmstjerna nu afgifna reservation.
Gr. Puke, Folke Magnus: Jag anhåller att få instämma
i den af Frih. Palmstjerna afgifna reservation.
Ilr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Som Frih. Palmstjernas
reservation innehåller en protest mot R. o. Ad:s frångående
af sitt vid 1840 års Riksdag fattade beslut, anhåller jag att i
samma reservation få mig förena.
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber alt få öka antalet af de
många reservanter, sorn instämma i Frih. Palmstjernas reservation.
Jag gör det så mycket helldre, som jag anser det vara af
vigt, att såväl Med-Stånden som nationen få veta, att en icke
obetydlig del af R. o. Ad. visat, att den fortfarande söker medverka
till en förbättring i vårt rcpresentations-sätt och hvilken
förbättring åtminstone jag till stor del gillar. I följd häraf instämmer
jag i den af Frih. Palmstjerna nu afgifna reservation.
Frih. Rudbeck, Reinh. Carl Gabr.: Jag anhåller äfven
att få instämma i den af Frih. Palmstjerna afgifna reservation.
Frih. Manderström, Carl: Afven jag instämmer i den
af Frih. Palmstjerna afgifna reservation, v
Gr. Sparre, Erik: Jag instämmer med Frih. Palmstjerna
i hans nu afgifna reservation.
Ilr von Stockenström, Erik: Jag anhåller att få instämma
i den af Frih. Palmstjerna afgifna reservation.
Gr. von Platen, Baltzar, anförde skriftligen:
Då jag redan under discussionen af den fråga, öfver hvars
afgörande prot. nu blifvit justeradt, yttrat mig, anhåller jag nu
få anföra det äfven jag anser det beslut som i sammanhang härmed
fattades, vara högst beklagansvärd!, om det får tydas innebära
en R. o. Ad:s afsigt, att till en oviss framtid undanskjuta
den angelägna lösningen af vårt lands vigtigaste samhällsfråga.
Jag har vid flera föreg:de tillfällen uttalat och vidhåller
ännu den öfvertygelsen, att rättast och nyttigast skulle vara, om
vid representationens ombildning, den föråldrade Stånds-indelningen
kunde frångås. Men jag har likväl ansett behofvet att
snart erhålla en förenklad bättre form för representationens verksamhet,
vara så stort att detsammas fyllande i främsta rummet
måste afses, och att det derföre borde vara hvarje Representants
pligt, att icke, under tvisten om den ena eller andra grundsatsen
för representationens sammansättning, försaka att begagna
334
Den 22 Mars f. m.
hvarje tillfälle lill formernas förenkling som kunde erbjuda sig.
Och i följd häraf fann jag mig föranlåten, att med åsidosättande
af de betänkligheter som vid jemnförelse kunna finnas vara af
mindre vigt för tillfället, lemna min röst för det sedan föreg:de
Riksdag hvilande representations-förslaget, genom hvars antagande
en högst väsendtlig förbättring af representationens arbetssätt onekligen
hade blifvit genomförd.
Och styrktes jag så mycket mera härtill af den förhoppningen,
att R. o. Ad:s majoritet, med hågkomst af förut afgifna högtidliga
löften, då afgörandcts stund kom, icke skulle underkänna ett
utur dess eget sköte utgånget förslag, byggt på den grundsats,
om slåndsförfaltningcns bibehållande, som samma majoritet hade
gjort lill villkor för afsägelsen af dess sjelfskrifna representations-rätt.
11. o. Ad:s bifall till förslaget, hade väl icke medfört någon
omedelbar påföljd till' representationens ombildning, men detsamma
hade dock bevisat, att 11. o. Ad:s medlemmar, med klar
upfattning af fäderneslandets mest oafvisliga behof, villigt skulle
göra hvarje offer, som för detsammas afhjelpande kunde erfordras,
och ett sådant beslut af R. o. Ad. fattadt i en tidpunkt, som
lifligt upmanar till en starkare sammanslutning af alla nationens
krafter, skulle lemnat den säkraste borgen för den angelägne
reformens lugna genomförande, inom en icke alltför aflägsen tidrymd.
Men då 11. o. Ad. i st. f. att bifalla förslaget, med stor
majoritet deröfver uttalat sin förkastelsedom, känner jag mig äfven
upkallad att uttryckligen frånsäga mig all delaktighet i ett beslut,
om hvilket äfven jag tror att det kan leda lill, för fäderneslandet
ganska förderfliga följder. Jag vet att mången af dem som
har bidragit till förslagets förkastande, med ärlig öfvertygelse trott
sig härigenom hafva handlat i fosterlandets sanna intresse. Men
jag fruktar att de under sträfvan efter det fullkomliga som aldrig
kan upnås, hafva låtit förleda sig, att förbise det goda som fanns
för dem nära alt taga, och att glömma att, inom vår representation
mindre än på något annat ställe går an, att låta det gynnande
ögonblicket obegagnadt försvinna.
Den mest verksamma orsaken till reformens förnyade undanskjutande
måste dock otvifvelaktigt sökas i det stora flertalets
likgiltighet alt ej villja se och erkänna att de många slumrande
ädla krafter, som vårt samhälle innesluter och hvilkas framskjutande
späda broddar man allestädes spårar, icke kunna utveckla
sig till frodig växt, utan borttyna, under de nuvar:de representativa
formernas hämmande inflytande och att så länge dessa bindande
fjettrar icke lossas, det Svenska folket icke kan höja sig
lill den makt och det välstånd, som detsamma eljest lätt skulle
förvärfva och ej heller fullt betrygga sin frihet och sitt sjelfbestånd.
Och då jag anser denna, under det gamla representationssättets
inverkan öfvenhandtagande likgiltighet, som blytung nedtrycker
vårt samhälles utveckling och långsamt undergräfver vår
nationella lifskraft, vara det svåraste onda hvaremot vi hafva att
kämpa, har jag, då jag protesterar mot det beslut, som deraf
Den 22 Alars f. m.
335
synes mig vara ett fullt sannskyldigt uttryck, icke underlåta att
erkänna att det kraftiga och för reformens framgång varma språk,
som uti den härstädes nyss afgifna reservationen blifvit ultaladt,
för mig nogsamt bevittnar, att de medlemmar af delta hus som
deruti sig förenat, icke äro blinda för de faror, som genom represenlalions-reformens
fördröjande lätt kunna dragas öfver vårt
land. Må dessa R. o. Ad:s medlemmar icke låta den lidna motgången
afhålla sig, att oförtröttad!, arbeta i den riktning, sorn
de anse vara den rätta! Möjligen kunna de än en gång pä samma
väg möta oss, som från ett annat håll sträfva mot det gemensamma
målet — eller kanske skola de en dag sjelfva finna, att
äfven den bana, vi valt, utan fara för samhällets lugn, till fosterlandets
båtnad kan beträdas. — Men låtom oss blott alla allvarligen
föresätta oss, att aldrig blifva likgiltiga för hvad vi alla erkänna
vara samhällets största angelägenhet, vårt representationssätts
fullkonming och förbättring.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag får till alla delar
instämma i Gr. von Flåtens reservation.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anhåller att få instämma
i den af Gr. von Platen upläsla reservation.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: I den af Gr. von Platen
anförda reservation får äfven jag instämma.
Hr von Koch, Nils Samuel: Härmed får jag äran förklara,
att jag instämmer i den af Gr. von Platen afgifna reservation.
Hr von Krajmer, Anders Rob.: Ulan att vilja obetingadt
underskrifva den i Frih. Palmsljcrnas reservation uttryckta
grundsats, alt endast ett på Slåndsval bygdt representations-förslag
är lämpligt alt antagas instämmer jag likväl i samma reservation,
så mycket heldre som jag, i likhet med honom, anser en
representalions-förändring vara en af fäderneslandets vigligaste
angelägenheter och ett allmänt erkändt samhällsbehof.
O •• o o
Hr Akerman, Fredr.: Afven jag anlialler att fa anmäla
min reservation emot R. o. Ad:s beslut i representations-frågan.
Gr. von Lantinghausen, Erik Albrecht: Emot det
beslut, hvarigenom R. o. Ad. förkastat det från sisth Riksdag
livilande grundlagsändrings-förslag, får jag i prol. nedlägga min
protest.
Hr Hjärne, Harald: Jag yttrade mig icke under den discussion,
som föregick det beslut, emot hvilket så många af R. o. Ad:s
ledamöter nu reservera sig, och hade icke heller ämnat nu yttra
mig, så framt icke reservanternas växande antal likasom upmanat
hvarje ledamot af detta hus att tillkännagifva sin åsigt i ämnet.
Jag får således förklara att ehuru jag icke kan i hufvudsaken instämma
i de afgifna reservationerna, eftersom jag röstade emot
förslaget, jag likväl har den tillfredsställelsen att kunna förena
mig, såväl i den af Frih. Palmstjerna yttrade åsigt i afseende å
336
Den 22 Mars f. ra.
följderne af ett alltför ihärdigt motstånd emot hvarje representations-reform,
som i flera af de, af Gr. von Platen uttalade åsigter.
Men jag hade önskat att dessa åsigter hade lyckats göra sig
gällande inom detta Stånd, då det af K. M. till 1848 års Ständer
afgifna representations-förslag, vid sisth Riksdag af R. o. Ad.
förkastades. Att det ifrågavar:de förslaget rönt samma öde, deröfver
har jag, som ogillar förslaget, ej skäl att beklaga mig.
Hr Mannerskantz: Jag anhåller att få helt och hållet
förena mig i de åsigter, som Gr. von Platen i sin reservation
uttalat.
Hr Lilliehöök, Carl Berthild: Då så mångå ledamöter
af R. o. Ad. nu hafva reserverat sig emot det beslut, som Ståndet
i representations-frågan fattat, torde det icke vara ur vägen,
att en af R. o. Ad:s ledamöter, som bidrog till nämnde beslut,
i korthet redogör för hufvudskälet för hans votum. Jag röstade
emot förslaget, derföre att det ej var åtföljdt af vallag, vid hvilket
förhållande jag ansåg, att jag genom att bifalla förslaget skulle
handlat lika orätt, som en hufvudman för någon af R. o. Ad:s
ätter, den der utfärdade fullmakt att intaga säte och stämma å
Riddarhuset åt en för honom alldeles fremmande person.
IIr Tornerhjelm, Rudolf: Jag instämmer i den reservation,
Frih. Palmstjerna afgifvit.
Frih. Cederström, Rudolf: Då jag altid älskat ett öppet
uttalande af de åsigter och öfvertygelser, man uti förekommande
vigtiga frågor fattat -och hyser, samt enär jag befarar att det af
mig straxt i början af denna förhandling uttalade enda ordet:
”instämmer” måhända kunnat blifva öfverliördt och sålunda ej
komme att i prot. inflyta, anhåller jag härmed få tillkännagifva,
det jag till alla delar förenar mig i den reservation, Frih. Palmstjerna
afgifvit.
Gr. Taube, Henning Edvard: I den reservation, som
blifvit af Frih. Palmstjerna afgifven, får jag till alla delar instämma.
Hr af Sillén, Lars Gabr.: Jag anhåller att få instämma
i Gr. von Plåtens reservation.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Då jag nu anhåller
att få till prot. afgifva min reservation emot R. o. Ad:s
beslut öfver det sedan sisth Riksdag hvilande grundlagsändringsförslaget,
vill jag tillika förklara, att denna min reservation ingalunda
innefattar något medgifvande deraf, att det fallna förslaget
innebar det bästa sättet för vår representations ombildning, ehuru
detsamma, enl. min tanka, under nuvande förhållanden utgjorde
ett tjenligt medel att närma sig ett önskadt mål.
Hr af Ekenstam, Israel, hade inlemnat ett så lydande
Mern.:
Af sjukdoms-förfali hindrad, allt sedan jag d. 15 sisll. Febr.,
mot midnatt, afgaf mitt votum uti representations-frågan, alt anmäla
-
Den 22 Mars f. m.
337
mäla min reservation emot voteringens afslående utgång, får jag
nu vördsammeligen anhålla, att vid justerings-tillfället få en sådan
min reservation i prof. förvarad. Mig synes högeligen ändamålsvidrigt,
att förkasta ett förslag, derföre att det1 ej är fullkomligt,
då det likväl är vida bättre än hvad, som i samma afseende förut
finnes; ihågkammande jag härvid det af gammalt kända Franska
ordspråket, som säger, att ”det bästa fortfar alltid att vara det
godas fiende”: Deremot under ett blott förbällradl representations-skick,
hade man dock hort kunna hoppas, alt snarare komma
till det önskvärda, än under ett fortsatt användande af ett representalions-sätt,
som allmänneligen erkännes vara förkasteligt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det kan naturligtvis icke
anstå någon, som bidragit till det omförmälda förslagets fall, att
göra invändning deremot, att förslagets anhöriga och vänner
beklaga sorgen, eller att detta sker under en hög anförares ledning
och med stor högtidlighet. Men då härunder blifvit yttradt,
att förslagets förkastande skulle innebära förklaring, dels att Ståndet
ej velat lösa det ord, som vid en föregående Riksdag gifvits,
att R. o. Ad. vore färdig att för en syftesenlig representationsförändrings
genomförande, offra den personliga sjelfskrifvenheten,
dels att Ståndets beslut afsett upskof till en oviss framtid med
denna samhällsvigtiga frågas afgörande, så nödgas jag, som gått
längre än någon annan i fråga om sjelfskrifvenhetens upoffrande,
å motsatta sidan förklara, det jag likväl ansett mig alldeles oförhindrad
att motarbeta det ifrågavarrde förslagets antagande, emedan
jag ansett och anser det vara behäftadt med ännu större
brister än dem, som vidlåda vårt nnvarule represeutations-sätt.
Att samma tanke äfven ledt de öfriga medlemmarne af det flertal,
som ogillade förslaget, har jag all anledn. att antaga.
Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam, hade inlemmat följande
Mern.:
Sedan jag haft tillfälle att taga kännedom af den reservation
som Hr Frih. C. 0. Palmstjerna ämnar afgifna emot det af II.
R. o. Ad. d. 15 sisth Fehr. fattade beslut att förkasta det sedan
sista Riksdagen hvilande förslag till ändringar i våra grundlagar,
anhåller jag att till alla delar få förena mig om och instämma i
samma reservation, såsom fullkomligt öfverensstämmande med det
af mig till Ståndets prof. samma dag afgifna yttrande.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Afven jag får
förena mig med alla dem, som beklagat, att det ifrågavande förslaget
af R. o. Ad. förkastades. Min bevekelsegrund härvid är
icke, att jag anser förslaget vara det fullkomligaste bästa, ty här
i lifvet upnås aldrig något sådant, hvarken af individer eller samhällena,
men jag anser förslaget innefatta en väsendtlig och god
förbättring af det bestående representations-skicket och derföre
skulle jag äfven hafva röstat för detsamma, ifall jag vid beslutets
fattande varit här tillstädes. Jag anhåller att denna min mening
måtte blifva i prot. antecknad.
5 H. 22
338
Den 22 Mars f. m.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel, haele inlemnat ett Mern.
af följande innehåll:
Efter det jag varit i tillfälle att taga kännedom af den reservation
som Statsrådet Hr Frih. Palmstjerna har för afsigt att till
R. o. Ad:s prot. afgifva emot Ståndets d. 15 nasti. Febr. fattade
beslut i den då förehafda fråga om ändringar i grundlagarne,
får jag härmed till prot. anmäla, att jag i nämnde reservation
mig förenar.
Hr Adelborg, Anders Otto: Afven jag inser och erkänner
den rätt, som framkallat de inånga reservationer, hvilka
här blifvit afgifna, men jag önskar att för framtiden befria mig
från de tillmälen, som i desamma blifvit framkastade emot de
personer, hvilka med deras röster bidragit till förslagets fall,
hvarföre jag i allo förenar mig i det yttrande, som Hr von Hartmansdorff
nyss afgaf.
Frih. Creutz, Stephan: Jag får till alla delar instämma med
Hrr von Hartmansdorff och Adelborg.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Inan R. o. Ad. till behandling
företager StatsUlsk:s Utlåt. JVå 64, ang:de beräkningen af Statsverkets
inkomster, anhåller jag att fä hos det Ilöglofl. Ståndet
hemställa, huruvida icke det vore lämpligast att först handlägga
och afgöra de vid Utlåt, fogade bilagor från och med Litt. A.
t. o,, m. Litt. G., och sedermera öfvergå till behandlingen af
sjelfva Utlåt. Vinsten af detta förfaringssätt blefve, att disenssionen
öfver hvarje serskild punkt af Utlåt, icke skulle blifva så
sväfvande som ifall R. o. Ad. ginge tillväga på motsatt sätt eller
behandlade bilagan i sammanhang med den punkt i Utlåt., hvartill
bilagan hårde. På grund häraf anhåller jag att Hr Gr. o.
Landtm, behagade framställa propos. å hvad jag nu haft äran
föreslå.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag egde på förhand
kännedom derom att fråga skulle väckas om sakens behandling
n 0
pa det sätt, Frih. Åkerhjelm nu föreslagit. Tvekande huruvida
det vore rikligt, har jag derom rådgjordt med andra Riksdagsmän,
hvilka ansett, det förut brukliga förfaringssättet att behandla
bilagan i sammanhang med den punkt i hufvud-betänk., hvartill
hon hörer, vara det riktigaste. Jag vill likväl icke göra några
invändningar, antingen man börjar med slutet, eller med begynnelsen,
emedan man, i båda fallen kommer till samma slutföljd.
Jag öfverlemnar derföre åt Hr Gr. o. Landtm, att vidtaga det
föredragningssätt, han anser vara riktigast och lagligast.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Lika med Hr von
Hartmansdorff tror jag att det vid föreg:de Riksdagar varit vanligt,
' att man, då bilagor åtföljt det s. k. inkomst-betänk., pröfvat
och afgjort bilagan i sammanhang med den punkt i Retänk., sorn
bilagan angick. Jag tror äfven, att ett sådant behandligssätt är
Den 22 Mars f. m.
339
det rätta, och kan för min del icke finna någon fördel ligga i det
förfaringssätt, hvarom Frill. Åkerhjelm gjort framställning.
Frih. af Ugglas, Curt Gusf.: Jag ber att få fästa den
siste värde talarens upmärksamhet deruppå, att de s. k. bilagorna
icke blifvit af StatsUtsk. såsom-bilagor behandlade. De utgöra 7
serskildta Utlålrn, innehållande svar på dels K. M:s Propos:r, dels
enskildta Riksdagsmäns motioner. Jag kan för min del icke finna
annat än att det vore ändamålsenligt att först afgöra dessa serskildta
Utlåtm, enär beslutet öfver dem kommer att inverka å
afgörandet af inkomst-Betänk.oi dess helhet, hvarföre jag förenar
mig i den hemställan Frih. Åkerhjelm gjort.
O
Frih. Åkerhjelm: En ledamot har ifrågasatt fördelen af
det föredragningssätt jag förordar, och af sådan anledn. vill jag
närmare utveckla, hvaruti, enl. milt förmenande, denna fördel
består. De i fråga var: de bilagorna innehålla grunderna för beräkningen
af åtskilliga utaf de Stats-inkomster, hvilka finnas
i sjelfva Utlåt, utförda. Det måste således vara en fördel att,
innan man yttrar sig öfver det belopp, hvartill en Stats-inkomst
blifvit beräknad, förut hafva fattat beslut ang:de den grund, på
hvilken beräkningen hvilar. I fall mitt förslag antages, undviker
man att på samma gång öfverlägga ang:de beräkningens belopp
och grunden för beräkningen och härigenom måste naturligtvis
öfverläggningen vinna i enkelhet och reda.
Hr Adelborg, Anders Otto: Ehuru jag fullkomligt gillar
de skäl, Frih. Åkerhjelm andragit, kan jag för min del icke
finna, hvad det skulle göra, om bilagorna föredragas på samma
gång som de motsvarande punkterna i Utlåt. Jag tror tvertom
att ett sådant förfarande är lämpligt, och då praxis gifvet- vid
handen, att så förut skett, tror jag att man derigenom undviker
en obehöflig vidlyftighet i discussionen, emedan de 2:ue saker,
sorn blifva föremål för discussionen, utan tvifvel ingå på hvarandras
områden. Då man således förekommer discussionens vidlyftighet
och ingen anledn. förefinnes, att förveckling af de håda
ämnena derunder skall npstå, anser jag för min del, att bilagorna
ej böra till behandling företagas förrän i sammanhang med
de punkter i hufvud-Betänk., dit de höra.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag tänker lika med Hr von
Hartmansdorff och anser Hr Gr. o. Landtm, vara häst i tillfälle
att pröfva och bestämma det föredragningssätt, som i detta fall
är det lämpligaste. Jag har således icke begärt ordet för att
bestämdt yrka det ena eller andra föredragningssättets antagande,
utan anledningen dertill är endast Frih. af Ugglas’s yttrande,
att de s. k. bilagorna utgjorde serskildta, fristående Betänk:n
Jag får då fästa denne värde ledamots upmärksamhet derå, att
sjelfva Utlåt, hänvisar till bilagorna. Som exempel härå får
jag nämna att ä pag. 5 läser man ang:de koppar-räntan: ”härvid
förekommer väl, att, derest R. St:r, på sätt Utsk. i bilagde, denna
dag afgifna, Utlåt. Litt. B. tillstyrkt, bifalla K. M:s atlätna Nåd.
22 *
340
Den 22 Mars f. m.
Propos. örn nedsättning uti afraden utaf Fahlu Bergslag för Stora
Kopparberget från hvart 10:de lill hvart 30:de S/ca af tillverkningen,
härigenom en betydlig minskning å denna inkomst-titel
skulle upkomma”. Utsk. har således icke försummat att å de
ställen i Utlåt., der sådant varit behöfligt, meddela hänvisning
till bilagorna.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han i afseende på denna
discussion och vädjandet till hans tanke borde uplysa, att han
eftersett huru vid föreg:de Riksdagar med pröfningen af StatsUtsk:s
Utlåt, om beräkningen af Statsverkets inkomster bade lillgätt
och dervid funnit att vid sednaste Riksdag, då blott en bilaga
och vid 1847 och 1848 årens Riksdag dä flere bilagor åtföljt
sagde Utlåt-, R. o. Ad. upskjutit behandlingen af de punkter,
som stodo i sammanhang med bilagorne, tills bilagorne efter det
hufvudsakliga Utlåt:s genomgående, blifvit afgjorde. Den olikhet
hade likväl egt rum, att samma Utlåt, vid föreg:de tillfällen verkligen
varit försedde med bilagor, hvaremot StatsUtsk. nu afgifvit
serskildta Utlåt:n, ehuru under samma nummer, som det hufvudsakliga
Utlåt, i ämnet, hvarföre det också mötte någon svårighet
att öfvergå från ett under pröfning varande Utlåt, för att företaga
ett annat. Hr Gr. o. Landtm, trodde att ehuru man efter behag
kunde antingen först företaga hufvudsakliga Utlåt, och dervid
förbigå de med bilagorna sammanhang egande punkterne, tills
bilagorne blifvit afgjorde, eller först företaga bilagorne till pröfning,
det sednare skulle leda till en kortare discussion, emedan
i sådant fall sjelfva beräkningsgrunden blefve afgjord, inan man
företog den punkt, som innehöll tillämpningen, och dermed endast
förekomma att afgöra huruvida den utförde siffran var med den
antagna grunden öfverensstämmande; hvaremot, om både punkten
och bilagan föredrogs på en gång, man finge tvenne frågor att
afgöra, nemi. om såväl beräkningsgrunden som siffrans öfverensstämmelse
dermed.
Frih. Tersmeden; Ehuru jag icke vidare vill motsätta mig
det föredragningssätt, Frih. Åkerhjelm föreslagit, sedan detsamma
blifvit af Hr Gr. o. Landtm, gilladt, ber jag dock att få erinra,
att dé bilagor till ifrågavande Utlåt., hvilka blifvit betraktade såsom
serskildta Betänk., bära samma nummer som hufvud-Betänk.,
hvilket tyckes utvisa det meningen mätte hafva varit att de skulle
behandlas i sammanhag med sistnämnde Betänk, och icke serskildt.
Resultatet blifver visserligen detsamma, men då jag för
min del ej kunnat finna någoi^. fördel upkomma af det nya förfaringssättet,
anser jag att man bordt förblifva vid det ganda.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.,
O '
i öfverensstämmelse med Frih. Akerhjelms förslag, behagade upskjuta
behandlingen af StatsUtsk:s först å föredragnings-listan
förkommande Utlåt. JY° 64 tills li. o. Ad. fattat sina beslut om
samma Ulsk:s Utlåt. J\° 64 Litt. A t. o. m. G, ropades Ja och
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja
hafva varit öfvervägande.
Den 22 Mars f. m.
341
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 15 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. JV° 64, Litt. A, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.,
ang:de anslag till erforderliga ersättningar för beredande af rättelse
uti Salpeterhjelpens beräkning inora Kalmar, Kronobergs
och Jönköpings län.
Hr von H art mans dorff, A ug.: Jag anser Statenvara skyldig
hålla rusthållare inom de Småländska länen skadeslöse för den
minskning i augmentsräntor, hvilken skulle blifva en följd af
bifall lill StatsUtsk:s Utlåt. Utsk. har ansett hvarje tjensteman,
som genom salpeterhjelpens högre beräkning haft större inkomst,
böra tillerkännas ersättning för hvad han, genom skattens förändrade
beräkningssätt förlorar. Men, om rusthållarne, säger
Utsk., att de ej kunna hafva bättre rätt än kronan och att då kronan
ej varit berättigad att upbära salpeterhjelpen till så högt belopp,
som densamma hittills blifvit af augmentshemmanen erlagd,
borde icke heljer rusthålfarne få ersättning för hvad de genom
rättelse i skattens beräkning förlora. Jag frågar då: ”har tjenstemanen,
som fått indeld lön genom anvisning å kronans salpeterlijelp,
bättre rätt än kronan?” Om svaret härpå måste utfalla
nekande: så borde tjenslemänncn förlora lika mycket som rusthållarne.
Antingen borde tjenstemännen, de nuvande ej mindre,
än de blifvande, hafva erhållit ingen ersättning eller och skulle en
sådan hafva blifvit tillerkänd blott de nuvande tjenstemännen, men,
vid deras afgång, uphört. Intetdera har likväl blifvit föreslaget,
utan full ersättning har tilldelats alla kronans tjenare, från Landshöfdingen
ända ned till enspännaren och fjerdingsmannen. Om
1111 desse sistnämnde, hvilka äro med bönder och rusthållare jemförlige,
få ersättning, hvarföre skola de rena bönderna, eller
sådana, som äro utan all tjenstebefattning, icke få njuta samma
förmån? I stället att söka bereda godtgörelse åt augmentshemmanens
egare för hvad dessa hemman under 150 år för mycket
i skatt erlagt — hvilket icke blifvit ifrågasatt — föreslår Utsk.,
att de augmentstagande, eller rusthållarne, skulle för all framtid
mista lika mycket, som de augmentsgifvande tillförene betalt för
mycket. Ar sådant billigt? Det kunde möjligen ursäktas, om
förhållandet vore sådant, att rusthållarne i Smålaild vore lika väl
lottade som deras vederlikar i andra landskap, t. ex. i Upland,
der rusthållarne vinna på rustningen. Men då detta icke är
händelsen,utan Småland är svårare betungadt med krigsfolks underhåll
än något annat landskap, emedan det håller 4 hela regementen,
en del af 2:dra Lif-grenadier-regtet och dessutom en mängd
båtsmän, synes mig det sätt, hvarpå Smålänningarne blifvit behandlade,
vara för hardt.
Utsk. har varit lika strängt mot vissa allmänna inrättningar.
Militieboställs-kassan t. ex. skulle mista omkring 179 R:dr. Det
gör ingenting, säger man, ty summan är så obetydlig. Men man
bör ihågkomma, att denna kassa redan är oförmögen att underhålla
militie-boställena i vederbörligt skick. Dessutom mäste
kassan årligen utgifva omkring 6,300 R:dr, till aflöning ät en
342
Den 22 Mars f. m.
del Krigs-Collegii tjenstemän. Jag bar vackt motion om rättelse
1 sistnämnde missförhållande, men Utsk. lärer icke hafva fästat
något afseende derå. När kassan kan tåla vid en utgift af 6000
R:dr, så tycker Utsk. troligtvis, att hon jemväl kan uthärda en
minskning i sina inkomster af så ringa betydenhet, som 179
R:dr. Jag bestrider riktigheten af dylika slutsatser och yrkar,
att ifrågavande kassa måtte få full ersättning likaväl som andra.
Enahanda är förhållandet med Wadstena Krigsmanshus-kassa,
som skulle förlora omkring 612 R:dr. När man nu vet, att denna
kassas medel användas till pensionering af uttjenade soldater: så
inser man att genom henne anslag åt personer åstadkommes.
Hvarför har Utsk., vid sådant förhållande, varit så kargt äfven
mot henne? När man derjemte kanner, att hon, till tjenstemäns
aflöning i Krigs-Colkm, årligen får vidkännas en utgift af 5,866
R:dr hvarifrån jag förgäfves sökt befria henne: så är denna kassas
ställning än värre. När man ihågkommer, att soldatpensionerna
äro så knappa, att somliga endast upgå till 12 R:dr, så finnér
man, att med de 612 R:dr, som Utsk. velat fråntaga kassan,
skulle 51 soldater kunna pensioneras. Jag bestrider derföre äfven
detta förslag.
Invalidfonden skulle förlora 69 R:dr. Den är äfven inrättad
för samma välgörande ändamål, som Krigsmanshus-kassan, och
bör derföre, enl. min åsigt, icke tillskyndas någon förlust. När
andra inrättningar än de, som afse militär-väsendet, ifrågakomma,
såsom Wexiö Gymnasium och Wisingborgs Skola, så finner
Utsk. nödigt att lemna full ersättning med 11 R:dr åt de'n förra
och 144 R:dr åt den sednare inrättningen. Men hvarföre har
icke Utsk. på samma sätt förfarit emot hospitalen och Tryserums
sockens fattigkassa, hvilka äfven höra lill Ecklesiastik-verket, och
hafva så ringa fordringar, som hospitalerne 15 och fattigkassan
2 R:dr, men enl. Utsk:s förslag skulle förlora dem? Jag anser
detta förfarande mot dem, som ej i Utsk. hafva lika goda förespråkare,
som Wexiö Stift, vara partiskt, och alldeles oriktigt,
icke allenast för sakegarnes skuld, utan i främsta rummet folden
orättvisa grundsats, man härigenom lemnat insteg, nemi. den
att borttaga något från dem det lagligen tillhörer, utan att derföre
gifva ersättning. På grund häraf, får jag vördsamt tillstyrka
R. o. Ad. att återremittera denna del af Utlåt.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den siste värde talaren har
egentligen fästat upmärksamheten deruppå, att StatsUtsk., enligt
hans förmenande, begått en obillighet, då Utsk., som föreslagit,
att åtskilliga såväl militära som Landt-Stats-tjenstemän skulle fä
ersättning för den genom salpeterhjelpens olika beräkning dem
tillskyndade förlust, icke ansett en sådan ersättning böra tillkomma
augments-tagarne. Den värde talaren har frågat: ”Då tjenstemännen
få ersättning, hvarföre skola icke innehafvarne af augments-räntor
jemväl åtnjuta en sådan? hafva de sednare icke lika
god rätt som de förre?” Vid besvarandet af denna fråga beder
jag att få fästa såväl den värde talarens som Ståndets upmärk
-
Den 22 Mars f. m.
343
samliet deruppå, att, åtminstone hvad Militär-Staten beträffar, en
af båda Statsmakterna erkänd och gillad lönereglering försiggått.
Vid 1833 års lönereglering bestämdes det, att lönerna för MilitieStaten
skulle beräknas tili det belopp, hvartill boställenas afkastning
och de indeldta räntorna upgingo, och det tillskott af kontanta
medel, som Ständerna vid näst föreg:de Riksdag beviljade,
lämpades derefter. Hade icke detta förhållande inträffat, så skulle
Hr von Hartmansdorffs anmärkn. möjligen ega grund, men då
vid löneregleringens upgörande man beräknat, att salpeterhjelpen
skulle utgå efter förvandling, samt K. M. nu föreslagit, att denna
ränta, i likhet med hvad fordom egt rum, framdeles må beräknas
endast efter kronovärdi, så torde en hvar inse billigheten
deraf att de tjenstemän, hvilka vid 1833 års lönereglering, fått
sina löner fastställde, sådana de då utgingo och beräknades, erhålla
ersättning för den löneförminskning, de till följd af salpeterhjelpens
förändrade beräkningssätt få vidkännas.
Vidkommande åter Landsliöfdingarne, så och då vid den
reglering, af dessa embetsmäns löner, som till följd af Kongl.
Bi-efvet d. 24 Febr. 1837 utan serskildta anslag af Statsmedel
verkställdes, salpeterhjelpen i Småland blifvit beräknad enl. det
belopp, hvarmed densamma genom förvandlingen efter markegång
allt hittills utgått, torde R. o. Ad. finna, att samma förhållande
inträffar med dem som med de militära tjenstemäunen.
Beträffande de öfriga landt-stats-tjenstemännen, har K. M. vid
innevar:de Riksdag aflåtit Nåd. Propos. om reglering af deras
löner, dervid i beräkning tagits, att godtgörelse skulle gifvas desse
tjenstemän i de Småländska länen, derest salpeterhjelpen i Småland
hädanefter skulle utgå endast efter kronovärdi. Hade denna
omständighet icke blifvit tagen i betraktande, skidle förmodligen
K. M. äskat en större summa för landt-slats-tjenstemännens
aflöning.
Betraktar man deremot förhållandet med angments-räntorna,
så visar det sig, att indelningsverket, som för dessa län afslutades
år 1695, inträffade under en tid, då salpeterhjelpen utgick
efter kronovärdi, så att vid utgörandet af de augmentsräntor,
som blifvit rusthållen till hjelp i rustningen tillagde, salpeterhjelpen
erlades efter nämnde beräkningsgrund och icke efter
markegångsförvandling. Agarne af rusthållen kunna naturligtvis
icke erhålla annan eller bättre rätt än den Kronan sjelf eger,
och om, till följd af salpeterhjelpens oriktiga beräkning, en större
inkomst, än som lagligen borde ega rum, tillskyndats dessa rusthållare,
så kunna de likväl, enl. min åsigt, ingalunda göra anspråk
på ersättning för hvad de förlora derigenom att rättelse i
ett olagligt förhållande nu verkställes och salpeterhjelpen återföres
till det belopp, hvarmed den ursprungligen utgått.
Här har blifvit yttradt, att rusthållen i Småland skulle vara
hårdare betungade än rusthållen i andra delar af riket. StatsUtsk.
, som anställt jemförelse emellan det Småländska indelningsverket
och indelningsverket i de öfriga landskapen, har dervid
visserligen funnit, att rustningen i åtskilliga orter och deribland
344
Den 22 Mars f. m.
äfven Upland, såsom den siste värde talaren nämnde, sker efter
ett högre Daler-tal än i Småland, men deremot har det å andra
sidan visat sig, att i åtskilliga andra provinser är rustningens
Daler-tal mindre än i Småland, så att de Småländska rusfliållarne
verkligen äro bättre lottade än deras gelikar i åtskilliga
andra trakter af Sverige. Att Småland underhåller en mängd
krigsfolk, är en sanning, men jag får fästa husets upmärksamhet
derå, att det egentligen är voteringen, som derstädes kännes
hård och tryckande, men att förhållandet med rustningen icke
kan sägas vara detsamma, enär rusthållen i Småland, efter hvad
indelningsverket utvisar och enl. de enskildta uplysningar, jag
från flera håll förskaffat mig, i allmänhet äro goda och ingalunda
sämre utan snarare bättre än rusthållen i andra delar af
Jandet. Således förfaller äfven det billighetsskäl, som Hr von
Hartmansdorff, till förmån för de Småländska rusthållen, användt.
Nämnde talare har jemväl strängt klandrat StatsUtsk., derföre
att någon godtgörelse icke blifvit föreslagen åt Militie-boslälls-kassan,
Wadstena Krigsmanshus-kassan, Invalid-fonden m. m.
hvilka alla genom den tillernade förändringen komma att i mer
eller mindre mån förlora. Jag har deremot föreställt mig, att
Utsk. skulle hafva gifvit anledn. till alfvarsammare anmärkmr,
derest Utsk. föreslagit, att någon ersättning icke skulle tilkomma
innehafvarne af augments-räntorna, men tillstyrkt en sådan godtgörelse
åt nämnde kassor. Vid sisth Riksdag heslöto R. St:r,
att nyssnämnde 3:ne kassor, i st. f. de indeldta räntor de ditintills
åtnjutit, skulle erhålla kontanta förslags-anslag. Härvid
är att märka, att dessa anslag icke blefvo för ali framtid till ett
visst bestämdt belopp fastställda, utan att de voro förslags-anslag
samt att det uttryckligen blef dessa kassor öppet lemnadt, att
derest de tilltrodde sig kunna visa, att förslags-anslagen ej motsvarade
det belopp, b vartill de indeldta räntorna upgått, göra
sina anspråk på ersättning gällande. Om nu vid sisth Riksdag
frågan om salpeterhjelpens utgående i de Småländska länen varit
slutligen afgjord, sä är det temligen klart, att dårande StatsUtsk.
skulle hafva föreslagit dessa förslags-anslag att å RiksStaten
upföras till så mycket mindre belopp, som skilnaden emellan
salpeterhjelpen, beräknad efter kronovärdi, och densamma,
förvandlad efter markegång, utgör. Då nu en förändring i skattens
utgörande blifvit af K. 51. föreslagen och af StatsUtsk. tillstyrkt,
anser jag det vara med full rättvisa öfverensstämmande
att, på sätt som skett, ifrågavande kassors förslags-anslag i samma
mån rättas.
Jag tror mig härigenom hafva ådagalagt, att förevande Utlåt.
, som, med undantag af de afdrag, som blifvit gjorda å oftaberörde
kassors förslagsanslag, är fullkomligt öfverensstämmande
med K. M:s i ämnet aflåtne Nåd. Propos.; är bygdt på så rättvisa
och billiga grunder, att det borde vinna R. o. Ad:s godkännande.
Men, innan jag slutar, ber jag att få fästa upmärksamheten
på en annan olägenhet, som skulle upkomma, derest
R. o. Ad. samt R. St:r funne för godt att tillerkänna innehaf
-
Den 22 Mars f. ni.
345
värne af augments-räntor lili Småland ersättning för hvad de
genom salpeterhjelpens förändrade beräkningssätt förlora. Skulle
man nemi. bevilja en dylik godtgörelse, så kan man nästan vara
förvissad derom, att innehafvarne af frälseräntor skulle i deras
ordning framkomma med ett dylikt anspråk. Jag öfverlemnar
till Ståndets eget bedömande, hvarthän sådant skulle leda. Öfverväger
man allt detta, så tror jag, att man måste gilla den
princip, hvarifrån Utsk. i denna fråga utgått, eller att ersättning
ej borde tillkomma andra, än sådana tjenstemän, hvilka genom
behörigen fastställda löne-regleringar fått sig anvisade löner till
ett visst bestämdt belopp.
Jag anhåller vördsamt om Hr Gr. o. Landtnäs propos. å bifall
till detta Utlåt.
Gr. Mörner, Carl: Som detta Utlåt, tillen viss del rörer
mig enskildt, borde törhända granlagenheten afhålla mig ifrån allt
yttrande deröfver, men då de anmärkn:r, hvilka blifvit af en
föreg:de talare emot Utlåt, framställda, förnämligast afse den
minskning i augments-räntan, som för rusthållarne i de Småländska
länen upkommer derigenom, att salpeterhjelpen derstädes
framdeles skulle utgöras efter kronovärdi i st. f. årlig markegång,
torde det icke anses obefogadt, om jag öfver denna del af
frågan mig yttrar.
Hr von Hartmansdorff har utgått från den synpunkt, att då
rusthållarne i Småland, enl. StatsUtskis förslag, icke fått någon
ersättning sig tillagd, torde äfven vederbönde civila och militära
tjenstemän uteslutas från den fördel, som blifvit dem i den
K. Propos. tillerkänd och af StatsUtsk. tillstyrkt. Motiverna för
detta tillstyrkande finnas i Utlåt, intagne och kunna derifrån af
hvar och en, som sådant åstundar, inhemtas. Jag hemställer
till 11. o. Ad. i allmänhet och Hr von Hartmansdorff i synnerhet,
om våra militära och civila tjenstemän äro så rundeligen
aflönade, att man kan hafva anspråk deruppå, att de skola afstå
från någon del af de löneförmåner, hvilka blifvit dem en gång
tillagde! Svaret härpå lärer icke kunna utfalla annorlunda än i
öfverensstämmelse med K. M:s Propos. och StatsUtsk:s Utlåt.,
deruti uttryckes, att tjenslemännen måste vid deras innehafvande
löner oförkränkte bibehållas.
Beträffande rusthållen inom de Småländska länen, får jag
medgifva, att, på sätt Hr von Troil redan yttrat, den augmentsränta,
som vid indelningsverkets organisation tillädes rusthållen
såsom hjelp och understöd vid rustningen, måste antagas hafva
varit fullt tillräcklig för sagde ändamål samt att rusthållarne icke
kunna hafva bättre rätt dertill än K. M. och Kronan. Men jag
anser mig böra tillhandagå med de uplysningar i saken, som
varit för mig tillgänglige, och får derföre tillkännagifva, att rustningen
i Småland verkligen är mera betungande än på många
andra ställen. Den är tvifvelsutan mycket mindre tryckande än
den hårda roteringen i Småland, men man bör ihågkomma, att
rusthållen i Småland till en icke ringa del bestå af i mer eller
346
Den 22 Mars f. m.
mindre mån oupodlad mark, som dessutom är mager, samt att
rnstningsbesväret derigenom försvåras. Som fodertillgången inom
ifrågavar:de län i allmänhet är knapp, kunna de hästar, som erfordras
för kavalleriets räkning, icke fås inom provinsen utan
måste genom Squadrons-Chefernas försorg anskaffas från fremmande
trakter, hvarigenom inköpspriset ökas och rustningsskyldighelen
försvåras. Jag hade derföre gerna sett, att StatsUtsk.
på något sätt kunnat göra rusthållarne skadelösa, och om Utlåt,
blifver återremitteradt, hoppas jag att Utsk. tager denna fråga i
öfvervägande, men jag anser icke, lika med Hr von Hartmansdorff,
att StatsUtsk. visat sig ogynsamt endast och allenast emot
rusthållen, enär flere kassor och fromma stiftelser jemväl blifvit
uteslutna från den ersätttning, hvilken, enl. nämnde ledamots
förmenande, bordt dem tillkomma.
Det är endast dessa uplysningar i afseende å de Småländska
rusthållen, som jag önskat meddela, och anhåller för öfrigt,
alt R. o. Ad. behagade bifalla första delen af förevande Utlåt.
Hr Printzensköld, Carl: Om jag å ena sidan medgifver,
att det ligger en rättvisa i de Småländska hemmans-inneliafvarnes
anspråk att få erlägga salpeterlijelpen efter kronovärdi,
emedan 2:ne resolutioner, nemi. K. Kammar-Colhii Bref d. 28
April 1638 och K. Resol. på allmogens besvär d. 13 Dec. 1644,
stadga, att salpeterlijelpen uti de Småländska länen borde utgöras
med penningar efter kronovärdi och icke efter markegång,
kan jag å andra sidan icke erkänna, att en så beskaffad förändring,
som den ifrågavande, i fall den verkställes på det sätt
StatsUtsk. föreslagit, innebär någon rättvisa. Man måste ihågkomma
att det kronovärdi, som sattes å de persedlar, hvilka ingingo
i ett hemmans både jordeboks- och mantals-ränta, just
motsvarade det värde, dessa persedlar egde å den tid räntorna
sattes. Således kunde man under nämnde tid köpa t. ex. en
T:a råg för samma penningesumma, hvartill nämnde qvantitet
spanmål blifvit i jordeboken uptagen. Går man nu tillbaka till
åren 1638 och 1644, så måste det vara klart, att då man försäkrade
de Småländska hemmansegarne, att de skulle få erlägga
salpeterlijelpen kontant, man egde full visshet deraf, att det
kontanta penningebeloppet motsvarade värdet af de persedlar, hvaraf
denna skatt bestod. Nu återigen, då man vill medgifva dessa hemmansegare
rättigheten att erlägga dessa räntor med penningar
efter kronovärdi, vill man behålla samma värde å räntepersedlarne,
sorn för öfver 200 år sedan var gällande. Skulle en fullständig
rättvisa tillskiftas hemmansinnehafvarne å ena sidan och
Kronan å den andra, borde man sätta ett sådant värde å de
persedlar, som ingå i salpeterlijelpen, att man för det penningebelopp,
som i lösen för persedlarne erlades, kunde köpa samma
qvantiteter af dessa persedlar, som åren 1638 och 1644 erhöllos
för de summor, hvilka då voro såsom kronovärdi fastställde.
Då kunde Kronan fullgöra det löfte, sorn för 200 år sedan
gafs, och jemväl vara belåten med att erhålla denna ränta i
Den 22 Mars f. m.
847
kontanta penningar. Men, såsom nu är föreslaget, skulle räntegifvarne
erhålla den fördelen, att få betala deras salpeterhjelp
efter det värde, som för 200 år sedan var gällande, under det att
Kronan icke finge den ringaste ersättning för hvad den sålunda
förlorade.
Men om äfven det skulle anses vara billigt, att Staten förunnade
hemmans-innehafvarne i Småland denna fördel, kan jag för min
del ingalunda finna någon rättvisa deruti, alt man tillerkänner
åtskilliga embetsman, hvilka hafva ifrågavande ränta å deras löner
indeldt, full ersättning för hvad de genom räntans olika beräkning
förlora, men utesluter andra räntetagare, såsom åtskilliga
inrättningar och milda stiftelser, från en sådan godtgörelse. Jag
anser att då Staten skänker de Småländska hemmans-innehafvarne
en så betydlig minskning i deras skatt, som skilnaden
emellan det nuvar:de värdet å de räntepersedel1, som ingå i
salpelerhjelpen, och dessa persedlars värde för 200 år tillbaka,
så måste också hvarje innehafvare af denna ränta vara berättigad
att af Staten erhålla ersättning för den förlust, honom derigenom
tillskyndas. Jag yrkar följaktligen återremiss af Utlåt.,
på det att StatsUtsk. måtte taga i öfvervägande, huruvida icke,
derest kronovärdiet icke kan bringas till sitt rätta belopp, åtminstone
alla de, som i sina räntor ega salpeterhjelpen inbegripen,
måtte få full ersättning för den förlust de komma att lida. Jag
tror icke att om Staten utöfvar denna rättvisa åt räntetagarne,
någon skulle få anlcdn. att deröfver klaga, och allraminst de
frälse-ränte-innehafvare, hvilka i sina räntor ega salpeterhjelpen
inbegripen, ty, så vidt jag vet, beror det på öfvereiiskommelse
emellan frälse-ränte-innehafvarne och jordegarne, huru denna
ränta skall utgå, ifall hemmanen skola säljas, och i annat fall
måste ju det gamla bruket, som blifvit följdt vid frälse-räntans
beräkning, ovilkorligen iakttagas, så att frälse-ränte-innehafvaren
icke kan fordra mer af jordegaren än hvad den förre hittills åtnjulit.
Skulle en egare af frälse-skatte-hemman till egaren af
hemmanets frälse-ränta hittills hafva erlagt salpeterhjelpen med
förvandling efter markegång, kan, enl. mitt förmenande, den
sednare icke genom Konungs och Ständers beslut, ang:de förändring
i denna räntas utgörande, beröfvas sin lagliga rätt att allt
framgent upbära denna ränta pä samma sätt, som den under
sekler utgått.
Man begår äfven en stor obillighet, då man beröfvar de
milda stiftelserna den inkomst, de till följd af salpeterhjelpens
utgörande efter markegång hittills baft. Man måste nemi. ihågkomma,
att krigsmanshus-kassan är stiftad för att af dess fond
gamla, orkeslösa krigare skulle pensioneras. Då denna kassa är
stiftad för ett så vigtigt ändamål, bör man icke förminska denna
kassas inkomster. Jag anser följaktligen, att StatsUtsk. förfarit
oriktigt äfven deruti, att Utsk. föreslagit, att denna kassa, i likhet
med 2:ne andra, skulle vidkännas en minskning af dess vid
förra Riksdagen beviljade Statsanslag, motsvarande den förhöjning
i inkomster, som varit en följd af salpeterhjelpens beräkning ef
-
348
Den 22 Mars f. m.
ter markegång, och detta oriktiga förfaringssätt gifver mig ett
ytterligare skäl att yrka Betänk:s återremitterande.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Mörner har misstagit sig
om min mening, då han trott mig hafva sagt och åsyftat, att
som rusthållarne i Småland icke fått någon ersättning, borde
icke heller embets- och tjenstemännen erhålla någon sådan.
Min mening var alldeles omvänd, eller att då embets- och tjenstemännen
fått ersättning, borde samma fördel tillkomma rusthållarne.
Då jag förra gången hade ordet, glömde jag att nämna den
summa, som de Småländska augmentshemmanen i salpeterhjelp
utgöra. Den är icke så obetydlig, ty hon upgår till ungefär
6,400 R:dr årligen. Hvad är egentligen en augments-ränta?
Ar hon något annat än en lön? Nej; ty hon är ett anslag, som
Kronan gifvit rusthållaren, derföre att han skall hålla häst och
karl. Hon är en lönetillgång, lagd till rusthållarens egen hemmansränta,
derföre att han skall skaffa kronan en tjenare. Hon
är således fullt jemförlig med en Löjtnants eller annan tjenstemans
indeldta lön. Gr. Mörner har sagt, att rusthållarne i Småland
vore förmögnare än rothållarne i åtskilliga andra orter. Ja,
det är möjligt, att de förre kunna bättre bära en förlust än de
sednare. Men man får väl icke godkänna den grundsatsen alt
proportionaliteter taga mera af de förmögne, än af andra, ty då
skulle de förre snart nog komma att öka de fattiges antal.
Hr von Troil har frågat, hvad man skulle hafva sagt, om
Utsk., efter att hafva varit hårdhändt emot rusthållarne, icke på
samma sätt förfarit med åtskilliga kassor och milda stiftelser?
Man skulle hafva sagt att Utsk. förfarit orättvist blott mot en del
medborgare; men nu får man säga, att orättvisan'blifvit utsträckt
till flera af Statens inrättningar. Dock lärer man icke
få antaga, att en vidsträcktare orättvisa kan godtgöra orättvisa
mot någon.
Samme talare har förmenat, att rusthållen i Småland vore
af bättre beskaffenhet än dylika hemman å flere andra orter.
Jag är icke för ögonblicket i stånd att härutinnan updraga någon
jemförelse, men det kan jag säga — och det bar nyss blifvit
mig af en officer från Småland bekräftadt — att det finnes
rusthåll derstädes, hvilka hafva så dålig betesmark, att man icke
derå kan föda ryttarehästen, utan måste betala för hans utfodring
å annat hemman. Sådant måtte väl bevisa, att rusthållen icke
äro serdeles goda.
Hr von Troil har jemväl yttrat, att om man i detta fall tillerkände
rusthållarne godtgörelse, så skulle möjligen frälse-ränteegare
framkomma med dylika anspråk. Ja, sådant är i alla fall
möjligt, och då få Ständerna vara betänkta på huru de skola
kunna inför domstol försvara sina beslut. Detta visar, hvarthän
en obillig rubbning af gamla förhållanden leder. Men heldre
än att låta en gammal orättvisa fortfara, bör man underkasta sig
följderne af denna orättvisas uphäfvande. Jag hoppas, att R. o.
Den 22 Mars f. m.
349
Ad. gillar dessa tänkesätt och således bifaller min anhållan om
Utlåt:s återremitterande.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Enl. hvad mig synes, hvilar
Utsk:s hufvudskål på den omständigheten, att salpeterhjelpens utgående
i Småland allt hittills grundats på. ett missförstånd, enär
den utgjorts efter markegångspris i st. f. kronovärdi. Om, pä
grund af ett sådant missförstånd, salpeterhjelpen under en tid af
150 år blifvit orätt beräknad och erlagd, så att den, som varit
skyldig att betala denna skatt, bordt utgöra densamma med ett
mindre belopp än som skett, så torde det finnas en annan ordning,
enl. hvilken de lidande kunna vinna rättvisa, än den,
hvarom nu är fråga. Om åter de Småländska hemmansegarne
ej varit berättigade att utgöra denna skatt annorledes än efter
markegångspris, så förefaller det mig såsom skulle StatsUtsk.
hafva tillstyrkt Ständerne att afgöra en rättsfråga, hvarmed de
icke ega att sig befatta. I händelse nämnde hemmansegare hade
funnit sig vara befogade, att utgöra salpeterhjelpen efter kronovärdi,
har jag föreställt mig, att de icke underlåtit att för länge(
sedan göra deras talan derom å vederbörligt ställe anhängig,
och om, såsom Utsk. tyckes hafva ansett vara klart, de verkligen
hafva betalt för mycket, lära de icke, sedan deras upmärksamhet
numera blifvit å detta förhållande fästad, uraktlåta att vid laga
domstol söka rättelse derutinnan. Detta synes mig vara det sätt,
hvarå sjelfva rättsfrågan borde behandlas. Då emedlertid Utsk:s
afgörande af rättsfrågan är den hufvudsakliga grunden, hvarpå
Utsk:s Utlåt, hvilar, men Utsk., enl. min åsigt, icke varit befogadt
att med denna rättsfråga sig befatta, hemställer jag, att
Utlåt, på sådan grund måtte blifva af R. o. Ad. återremilteradt.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Med anledn. af den siste värde
talarens yttrande, ber jag att få förklara, att StatsUtsk. icke in*
låtit sig i någon pröfning af rättsfrågan, utan endast, i afseende
å rusthållarne i Småland, yttrat, att Utsk. ansåg dem sakna anledn.
att af Staten erhålla ersättning för den minskade inkomst,
som blefve en följd af salpeterhjelpens förändrade beräkningssätt.
Detta är allt hvad Utsk. uti sådant hänseende yttrat.
Hvad sjelfva frågan ronde ersättning åt rusthållare beträffar,
så anser jag det vara temligen klart, att sedan uplysning vunnits
derom, att den salpeterhjelp, som ingår i rusthållarnes augments-räntor,
blifvit oriktigt debiterad och upburen, Staten icke
eger den ringaste skyldighet att träda emellan och hålla rusthällarne
skadelösa för hvad de genom skattens återförande till
dess rätta och ursprungliga belopp förlora. Förhållandet med
tjenstemännen är deremot helt annorlunda. För dem hafva vissa
löneregleringar blifvit upgjorda och af K. M. samt R. St:r fastställda
och det vore uppenbart stridande mot all rättvisa att låta
dem vidkännas en minskning i de löneförmåner, de en gång
fått sig tillagde och vid tjcnstens tillträdande beräknat att få åtnjuta.
Jag anhåller om bifall till Utlåt.
350
Den 22 Mars f. m.
Gr. Mörner, Carl: Jag har åter begärt ordet endast för
alt rätta ett af Hr von Hartmansdorff vid upfattningen af mitt
förra yttrande begånget misstag. Jag har icke sagt att rusthållarne
i Småland äro bättre lottade än rusthållarne i andra landskap,
men jag säde, att rusthållarne i nämnde provins äro i
bättre ställning än rotehållarne derstädes, emedan Småland är
det landskap, som är hårdast roteradt. Jag tilläde äfven, att ett
skäl för lindring i rusthållarnes besvär läge i den omständigheten,
att deras hemman i allmänhet äro små och hafva dålig betesmark,
så att skyldigheten att hålla häst är ett af de svåraste
onera för de Småländska rusthållen. Af dessa skäl önskade jag,
att rusthållarne skulle få någon ersättning för hvad de förlora.
För öfrigt anser jag mig höra förklara, att jag möjligen orätt
upfatlat Hr von Hartmansdorffs första yttrande. Jag fattade hans
mening sålunda, att han med sin kända rättkänsla ansåg, att
embetsmännen icke borde få åtnjuta någon ersättning i förevande
fall med mindre rusthållarne, sorn i detta hänseende kunde
med tjenstemännen jemföras, äfvenledes lingö en sådan ersättning
tillgodonjuta.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Under den discussion,
som här egt rum, har man mycket åberopat rättvisan. Det är
äfven endast och allenast från denna synpunkt, jag vill betrakta
saken. K. M. har uti en vid förra Riksdagen aflåten propos. förklarat,
att Han funnit det vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att förändring uti salpeterhjelpens beräkning blefve
åt räntegifvarne inom de Småländska länen beviljad, emedan det
sätt, hvarpå denna skatt hittills utgått med förvandling efter
markegång ej vore med gällande författningar öfverensstämmande.
Då nu de Småländska rusthållarne icke fått på sig öfverlåtne
annan rätt, än den, sorn K. M. och kronan sjelf egde å den tid,
öfverlåtelsen skedde, "skulle, derest åsiglcu hos de Hrr, hvilka yrka
ersättning åt rusthållarne, gjorde sig gällande, det förhållande
inträffa, att en person, som under en mängd af år upburit en
afgift till högre belopp än som vederbordt, skulle få rätt till ersättning
för det att rättelse i afgiftens beräknande tillvägabragtes.
Men, örn äfven en sådan rättighet finnes, sä är densamma ingalunda
rusthållarne fråntagen genom hvad StatsUtsk. i detta Utlåt,
föreslagit. Deras rätt att i laga ordning göra sina anspråk emot
egarne af augments-hemmanen gällande qvarstår i allt fall. Den
fråga, som här endast bör komma i öfvervägande, är, huruvida
R. St:r finna för godt att af Statsmedlen anslå någon ersättning åt
rusthållarne, oberoende af pröfningen utaf deras rättsanspråk.
Till en sådan framställning har StatsUtsk. icke funnit sig befogadt
och denna fråga synes mig icke hafva något sammanhang med
frågan om den godtgörelse, man anser löntagare böra åtnjuta,
emedan de eljest till följd af förändringen komme att vidkännas
en minskning i dem tillagde löneförmåner. Sedan Staten funnit
nödigt att aflöna sina tjenstemän med ett visst belopp, så mäste
detta belopp’på ett eller annat sätt fyllas. Den skillnad, som Utsk.
Den 22 Mars f. m.
351
gjort emellan rilsthållarne och löntagarne, är således, åtminstone
för mitt begrepp, bygd på fullkomligt riktig grund och någon
jemförelse dem emellan är alldeles olämplig.
Hvad åter angår den förminskning i inkomster, som genom
ett bifall till StatsUtsk:s förslag skulle upkomma för åtskilliga
kassor, såsom Militie-boställs-kassan, Wadstena Krigsmanshus
kassan
och Invalidfonden, samt hospitalérne och Tryserums sockens
fattige, så kan man väl medgifva, att förslaget, betraktadt ifrån
den synpunkt, hvarifrån Utsk. utgått, eger sin riktighet; men
då det utbyte af indeldta räntor emot Statsanslag, som vid sistl.
Riksdag skedde, var, örn jag så får säga, en aversionshandel
emellan Staten och nämnde kassor, så synes det vara nog långt
gånget af den ena parten att vilja rubba det upgjorda kontraktet.
Åtminstone anser jag sådant vara å Statens sida mindre
värdigt och får derföre anhålla, att R. o. Ad., med bifall till
de första punkterna af Utlåt, ville återremittera den sista punkten,
för att af StatsUtsk. tagas i förnyadt öfvervägande.
Hr Carleson: Frih. Åkerhjelm och Gr. Carl Göran Mörner
hafva erinrat, att, om än K. M. och R. St:r gemensamt fatta det
beslut, att salpeterhjelpen i Småland hädanefter skall utgå i penningar
efter kronovärdi, i st. f. med förvandling efter markegång,
och bygga detta beslut på den grund, att nämnde skatt
hittills blifvit oriktigt beräknad och erlagd, ruslhållarne i Småland
likväl skulle vara oförhindrade alt göra deras anspråk på
ersättning af egarne till augmentsheramanen i laga ordning gällande.
Häremot må det tillåtas mig att å min sida anmärka,
att jag föreställer mig, det ingen domstol här i Sverige torde
komma att förklara rusthållarne berättigade att åtnjuta en sådan
ersättning, sedan båda Statsmakterna uttryckligen förklarat
dem dertill vara oberättigade, och det är på sådan grund
som jag ansett, att StatsUtsk. ej bordt yttra sig öfver en
rättsfråga, för hvars afgörande en annan ordning är föreskrifven.
Detta yttrande, som innefattar Utsk:s hufvudskål, anser
jag fortfarande vara orätt tillkommet och vidblifver följaktligen
min förut gjorda anhållan om återremiss.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Då jag deltagit i
denna frågas' beredning till behandling vid sisth Riksdag, finnér
jag mig deruti ega en serskild anledn. att äfven nu derom yttra
några ord. Jag tror, att om man egnar upmärksamhet åt sakens
rätta sammanhang, det skall enkelt och klart visa sig hvilka åtgärder
böra vidtagas. Efter hvad handlingarne uplysa, har frågan
upkommit sålunda, att BondeSt:s Fullmäktige från de Småländska
länen, vid 1840 och 1841 årens Riksdag, fästade K. M:s
upmärksamhet deruppå, att, efter deras förmenande, salpeterhjelpen
inom nämnde län blifvit i så måtto orätt beräknad, att den
utgått med persedlarnes förvandling efter markegångspris, under
det att samma ränta i hela det öfriga riket enl. derom gällande
stadganden, utgick med penningar endast efter kronovärdi. Sedan
Kammar-Collegium häröfver blifvit hördt, ansåg, K. M. vid ären
-
352
Den 22 Mars f. m.
dets pröfning, det vara utredt, att ifrågavar:de räntas utgörande
på förstnämnde sätt i de 3 Småländska länen var en oriktig tillämpning
af förfaltningarne, tillkommen på olika tider under
1700-talet. K. M. fann således, att rättelse uti det anmärkta
förhållandet borde ske,' och som frågan rörde tillämpningen af
beskattnings-förfatlningarne, tillhörde dess pröfning i sista instansen
K. M. Dervid förekom emellertid den betänklighet, att vid
åtskilliga löneregleringar, som blifvit upgjorda för vissa tjenstemän,
hade vid bestämmandet af deras lönevilkor det belopp,
hvartill salpeterhjelpen enl. den oriktiga debiteringen upgått, blifvit
taget i beräkning. Det var således nödigt, att bereda dessa
tjenstemän ersättning för hvad de genom salpeterhjelpens återbringande
till dess rätta belopp komme att förlora, och för att
blifva i tillfälle att, utan förnärmande af tjenstemännens rätt,
införa det förändrade beräkningssättet, begärde K. M. vid sisth
Riksdag af R. St:r ett dertill erforderligt anslag. R. St:r förunnade
likväl beloppet af det begärda anslaget ej vara så fullständigt
utredt, att de ville derå grunda någon anvisning, utan äskade
en fullständigare utredning. Denna utredning är nu hvad som
utgör föremålet för K. M:s vid denna Riksdag afgifne Nåd. Propos.
Vid Ständernas pröfning af den förevar:de K. Propos:n, är
det således icke fråga om att bedöma, huruvida förändring af
salpeterhjelpens beräknande bör ega rum eller icke, ty denna
fråga, såsom afseende författningarnes rätta tillämpning, tillhör
K. M. att afgöra, utan frågan inskränker sig dertill, huruvida
R. St:r, för tillvägabringande af den rättelse, K. M. funnit laglig,
vilja anvisa medel för att ersätta de personer, hvilka eljest
genom förändringens införande komme att lida förlust. Det är
klart, att då Kronan öfverlåtit sina indeldta räntor till inrättningar
och löntagare, hafva dessa räntor blifvit öfverlåtna med
samma rätt, hvarmed de af Kronan innehades, och häraf följer
påtagligen, att om dessa räntor till någon del och under någon
tid blifvit oriktigt beräknade, Kronan icke har någon af sjelfva
uplåtelsen härflytande skyldighet att ersätta dem, som erhållit
räntorna, för den minskning i dessas belopp, som blefve en följd
af en författningsenlig rättelse af det oriktiga beräkningssättet.
Således skulle icke en gång tjenstemännen, på grund af räntornas
öfverlåtelse, vara i detta fall till någon ersättning berättigade.
Men denna deras rättighet har, på sätt jag förut nämnt
och flere andre talare visat, upkommit derigenom, att, för någon
tid sedan, tjenstemännens löner blifvit reglerade och i denna
reglering till vissa belopp bestämda. De indeldta räntorna hafva
dervid blifvit beräknade till de belopp, hvartill desamma, efter
då följde grunder, utginge och lönefyllnaderne derefter lämpade.
Uppå detta förhållande stödjer sig således tjenstemännens rättmätiga
anspråk på ersättning för den minskning i påräknad
indeldt lön, som upkommer af salpeterhjelpens ändrade beräkningssätt.
Deremot kan någon ersättning icke komma i fråga
för rustliållarne, hvilka ej fått augments-räntorne å sig öfverlåtne
under
Den 22 Mars f. m.
353
linder annan rätt än dea Kronan sjelf egde och hvilka Kronan
ej garanterat några bestämda anslag eller viss inkomst. Af handlingarne
uplyses äfven att den oriktiga beräkningen af salpeterhjelpen
i Småland inträffat långt efter indelningsverkets afslutande
derstädes, eller linder 1700-talet, och, så vidt jag erinrar
mig, sednare hälften, hvaraf R. o. Ad. torde finna, att salpeterlijelpens
utgående med förvandling efter markegång ej tagits i
beräkning, då rusthållen lingö augmeutsräntorne såsom hjelp i
rustningen sig tillagde, så att förslaget afser att rätta en afvikelse
ifrån ett ursprungligen riktigt förhållande. Af alla dessa skäl
anser jag Utskis Utlåt, vara välgrundadt och yrkar bifall dertill. '
Innan jag slutar, anhåller jag att serskildt få fästa upmärksamheten
deruppå, att en med denna likartad tvistefråga för icke
lång tid tillbaka upstod, nemi. ang:de beräkningen af byggnadshjelpen
inom Kalmar län. Räntegifvarne hade anfört klagomål
deröfver, att byggningshjelpen förvandlades efter markegång, ehuru
den borde förvandlas till allerum tantum d. v. s. till kronovärdiets
dubbla belopp. Saken drogs under pröfning af K. M., som
förklarade, att det oriktiga beräkningssättet skulle rättas, men
någon ersättning blef icke någon räntetagare beviljad. Skulle
man nu bevilja ersättning åt personer, som dertill icke äro berättigade,
skulle äfven berörde fråga säkerligen komma att uplifvas,
och de, som genom byggningshjelpens oriktiga beräkning
tillförene fått tillgodonjuta en högre inkomst, än sorn vederbordt,
åberopa de Småländska rusthållarnes exempel såsom stöd för
deras anspråk att af Statsmedel erhålla ersättning för byggningshjelpens
minskade belopp.
Frih. Raab, Adam Christian: Efter den fullständiga
utredningen af frågan, som Hr Sandströmer gifvit, torde det
vara öfverflödigt af dem, som dela hans åsigt, att deruti sig yttra.
Jag begärde ordet i anledn. af Hr Carlesons förmenande,
att denna fråga icke kunde vara föremål för Konungs och Ständers
afgörande utan borde i rättegångsväg slitas. Jag får då
lemna honom den uplysning, att frågan verkligen för flera år
tillbaka varit föremål för rättegång, men att den åsyftade rättelsen
icke blef å denna väg vunnen. Deremot har K. M., uppå
framställning af BondeSl:s Fullmäktige från de 3 Småländska
länen, förklarat, att det vore uppenbart, att räntegifvarne i Småland,
-till följd af salpeterhjelpens beräkning efter markegång,
blifvit för högt taxerade och för att åstadkomma rättelse häri,
återstod intet annat än att bifalla hvad StatsUtsk. i förevaride
Utlåt, tillstyrkt. Detta är en af de många ledsamma och obehagliga
företeelser, som upkomma genom vårt nuvande beskattningssätt,
enl. hvilket allmogen icke känner hvad den egentligen skall i
skatt erlägga, och sjelfva beskaltningsväsendets invecklade beskaffenhet
är den enda antagliga förklaringsgrunden, att en del skattdragande
under en tid af 100 år måst erlägga en skatt till högre
belopp än som vederbordt.
5 H. 23
354
Den 22 Mars f. m.
I frågan om rusthållarnes i Småland ersättningsanspråk,
anser jag mig visserligen vara jäfvig, enär jag eger några rusthåll
i nämnde landskap, men jag måste likväl erkänna sanningen
af hvad såväl StatsUtsk. som flere ledamöter på detta rum
yttrat derom, att dessa rusthållare icke skäligen kunna sägas
hafva någon annan rätt till augmentsräntorna, än den, med hvilken
de på 1690-talet samma räntor emottagit. Deremot kan
jag icke instämma i Utsk:s yttrande, att de Småländska rusthållen
äro af den beskaffenhet, att de mindre än rusthåll i andra
landskap behöfva understöd, enär rustningsbesväret i Småland,
hufvudsakligen till följd af det höga priset på hästar, blifvit mycket
mera betungande än tillförene, men denna omständighet får
ej inverka på beslutet i denna fråga.
Jag förenar mig med de ledamöter, som yrkat bifall till
Utlåt.
Hr von Troil: Hr Sandströmer har så väl och utförligt
utvecklat det ifrågavande ämnet, att jag för min del i afseende
å dess historik icke har något att tillägga. Jag har endast begärt
ordet för att fästa upmärksamheten deruppå, att om, på
sätt Hr Printzensköld har föreslagit, man skulle sätta ett nytt
kronovärdi på salpeterhjelpen i Småland, enligt hvilket rusthållarne
skulle ega att af augmentshemmanen upbära denna skatt,
så skulle det egna förhållande inträffa, att uti Småland ett helt
olika beräkningssätt af denna ränta egde rum emot det, som
brukades i öfriga delar af riket., Man torde äfven lätteligen
inse olämpligheten af att å några persedlar sätta ett nytt kronovärdi,
under det att alla de öfriga bibehöllo samma kronovärdi,
som under sekler varit för dem bestämdt.
Det har ytterligare blifvit anfördt, att rusthållen i Småland
skulle vara så dåliga, att å dem icke finnes bete för rustningshästarne.
Jag ber att härvid få erinra, att ett sådant förhållande
kan inträffa så väl å de rusthåll, som hafva betydliga augmentsräntor,
sorn ock å sådana, hvilkas augmentsränlor äro ringa, så
att detta skäl ej torde ega någon giltighet och att det mångfaldiga
gånger inträffar i Upland, Skåne och troligtvis alla de landskap,
der rytteri finnes indeldt, att numerhästarne måste på bete
utackorderas. Dessutom torde man böra upmärksamma, att om indelningsverket
för det Småländska kavalleriet hade inträffat å den
tid, då det oriktiga beräkningssättet af salpeterhjelpen egde runi,
så hade någon rättighet alt erhålla ersättning kunnat å rusthållarnes
sida åberopas, men då förhållandet icke är sådant, kunna
de ej hafva bättre rätt än Kronan. K. M. har i Sin Propos.
icke yttrat Sig ang:de rättsfrågan, utan endast om den ersättning,
som borde gifvas åt vissa Stater och corpser, i hvilkas löner
salpeterhjelpen efter den oriktiga beräkningsgrunden blifvit inbegripen,
hvarjemte K. M. yttrat, att någon godtgörelse af Statsmedel
för den minskning rusthålls-augmenterne komrne att vidkännas,
icke borde ifrågakomma, då rusthållaren ej kunde åtnjuta
mer än Kronans rätt.
Den 22 Mars f. m.
355
Här har visserligen blifvit af flere talare yrkadt, att åtskilliga
kassor borde hafva ersättning för en genom salpeterhjelpens
förändrade beräkning upkommeu minskning i deras inkomster,
men jag ber att härvid åter få fästa upmärksamheten vid hvad
jag, dä jag förra gången bade ordet, yttrade derom, att ifrågavande
kassors inkomster af Statsmedel äro förslagsanslag, som
skola rätta sig efter beloppet af de indeldta räntorna, derest desamma
direkte till kassorna ingått. Derest Ständerna således
icke besluta ett serskildt stadgande för dessa kassor, måste den
salpetérhjelp, som varit dem anslagen, inbegripas under den allmänna
förvandlingen, så att kassorna i allt fall komme att i
framtiden vidkännas den minskning i inkomster, som af föränr
dringen blifvér en följd. Att denna minskning blifvit i siffror
bestämd, har endast skett för att visa, att Utsk. å sin sida velat'
vara lika rättvist emot alla kassor och inrättningar, hvilka befiuna
sig i enahanda kategori.
Hr von Hartmansdorff: Hr Carleson har redan yttrat
sig, ang:de rättsfrågan och om möjligheten för vederbönde att i
domstolsväg vinna godtgörelse. Man har sagt att Kronan icke
vore skyldig gifva någon ersättning i detta fall. Låtom oss antaga,
att sådant vore den strängaste rätten, men dervid ihågkomma,
att suni muni jus ofta är summa injuria. Hvem är det
som vållat den öfverdebitering af salpeterhjelpen, hvari rättelse
skall beredas, om icke Kronans tjenstemän? Häradsskrifvarne och
Kronofogdarne hafva debiterat och upburit denna ränta åt sig
och sina förmän, Lands-Kamererarne, Lands-Sekreterarne och
Landshöfdingarne. Efter denna debitering hafva naturligtvis ruslhållarne
rättat sig och ansett henne vara riktig, så väl i förhållande
till dem, som till andra räntetagare. Det är således ursäktligt,
om rusthållarne ansett sig vara fullt befogade att upbära
salpeterhjelpen efter markegångsförvandling. Mig synes det icke
vara oriktigt, utan- tvertom billigt, att Staten får godtgöra sina
tjenstemäns misstag och den skada, som derigenom kan komma
att drabba den enskildte.
Jag tog mig friheten förra gången yttra, att det felaktiga
upbördssättet fortvarat i 150 år och således upkommit i början
af 1700-talet. Hr Sandströmer har påstått att felet upkom under
sednare delen af 1700-talet. Om denna talares upgift är vigtig,
så har StatsUtsk. misstagit sig, då det ä 8:de sidan af Utlät, säger:
”att då straxt vid början af 1700-talet, det missbruk yppats,
att jordeboks-ränlan erlagts med penningar utan förvandling”
och ”rättelse härutinnan blifvit af vederbör:de Collegier förordnad,
tillämpningen deraf kommit att af missförstånd sträcka sig
äfven till den under hemmantalsräntan inbegripna salpeterhjelpen”.
Man har under öfverläggningen egentligen hållit sig vid
ruslliållen, men jag har jemväl fästat upmärksamheten å kassorna
och pensionstagarne samt den förlust, som till följd af salpeterhjelpens
förändrade beräkningssätt skulle drabba dem. Då jag
23 *
356
Den 22 Mars f. m.
förra gången hade ordet, trodde jag att den minsta soldatpensionen
utgjorde 12 R:dr, i hvilken händelse den summa, som,
enl. Utsk:s förslag skulle beröfvas Krigsmanshtfskassan, hade motsvarat
51 pensioner. Men en officer af detTa Stånd har sedermera
uplyst mig derom, alt de minsta pensionerna gå blott till
8 R:dr, i hvilket fall 76 soldater skola genom minskningen i
kassans anslag blifva utan pensioner. Jag hoppas det R. o. Ad.
icke tillåter, att de ringaste af krigareståndet skola blifva lidande
på en förändring, som aflöper utan mehn för Statens högre upsatta,
civile tjenare, hvadan jag anhåller om återremiss.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit. utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Printzensköld: Det vill synas såsom de talare, hvilka
förordat bifall till detta Utlåt., icke ansett nödigt att fästa upmärksamhet
vid det förhållande, som jag tagit mig friheten omnämna,
nemi. att kronovärdiet, hvarefter salpelerhjelpen skall af
hemmansegarne i Småland utgöras, endast är ett liktift värde,
som numera nedgått lill den högsta grad af obetydlighet, till
följd af de under loppet af 200 år tidt och ofta skedda myntförsämringar.
Det måste ligga i sakens natur, att om jag vill
betala en ränta efter kronovärdi, måste jag tänka mig hvad detta
kronovärdi var, då det sattes. Kan det icke bestridas, att det
kronovärdi, som för 200 år sedan äsattes de i salpelerhjelpen
ingående persedlar, fullt motsvarade samma persedlars värde å
den liden, så måste härutaf ovilkorligen följa, att nu, då denna
skatt skall i reda penningar utgöras, beloppet deraf skall bestämmas
sålunda, att jag derför kan få köpa samma antal persedlar
till samma mängd som. år 1638, då Kammar-Colhm medgaf, att
salpeterhjelpen finge betalas kontant efter kronovärdi.
Skulle man anse olämpligt att bestämma kronovärdiet till
dess verkliga belopp, i st. f. det fiklifva, som nu eger rum, så
måste man åtminstone tillse, att man, vid bibehållandet af kronovärdiet
till dess ursprungliga belopp, utskiftar lika rättvisa emot
alla, så att icke allenast de tjenstemän, utan äfven de allmänna
kassor och inrättningar jemte rusthållarne i Småland, hvilka
samtelige fått sig salpeterhjelpen anslagen å en tid, dä kronovärdiet
var i det aldra närmaste lika med persedlarnes verkliga värde,
af Staten få ersättning för hvad de förlora, derigenom att skatten
icke erlägges efter persedlarnes nuvande värde, utan efter
det värde, som för 200 år sedan å dem sattes. Kunde man
återbringa varuvärdet och penningevärdet till det förhållande,
hvaruti dessa värden för 200 år sedan till hvarandra stodo, vore
det naturligtvis för räntetagarne likgiltigt, om de lingö sina räntor
i penningar efter kronovärdi eller in natura. Jag är öfvertygad
derom, att då kronovärdiet fastställdes ä ränlepersedlarne,
dessa persedlars markegångspris, ifall sådant å den tiden fanns,
icke öfversteg kronovärdiet. Det är från denna synpunkt jag utgått,
då jag ansett att StatsUtsk. förfarit oriktigt deruti, att Utsk.
afstyrkt all ersättnings beviljande åt rusthållarne af det skäl, att
Den 22 Mars f. m.
357
de ej kunde ega bättre rätt till augmentsräntorna, än Kronan
vid deras öfverlåtelse egde, ty det är otvifvelaktigt att, på sätt
jag redan omnämnt, penningevärdet å den tid, öfverlåtelsen
skedde, stod i ett sådant förhållande till varuvärdet, att rusthållarne
kunde vara belåtna med att få de i salpeterhjelpen ingående
persedlarne lösta efter kronovärdi. Efter denna tid bar
myntvärdet 8 å 9 gånger försämrats, så att en T:a råg, som år
1980 gällde 2 daler silfvermynt, nu kostar 16 R:dr och derutöfver,
vid hvilket förhållande det ingalunda kan vara rättvist, att
man på det sätt, StatsUtsk. föreslår, behandlar de hemmansegare,
hvilka fått sig tillagde räntor, såsom understöd vid bestridande
af det onus, som genom rustningsskyldigheten är dem älagdt.
Lika litet är det med rättvisans fordringar öfverensstämmande,
alt afhända de milda stiftelser, hvilka hafva andel uti ifrågavar:de
ränta, den förhöjda inkomst, som de genom räntans förvandling
efter markegång hittills fått tillgodonjuta, ty jag är öfvertygad
om att, då Krigsmanshusfonden inrättades, salpeterhjelpen, utgjord
efter kronovärdi, lemnade full ersättning för hvad man skulle
hafva fått om man mottagit räntepersedlarne in natura och dem
sedermera afyltrat. Man måste bedöma saken efter det förhållande,
som förefanns, då räntorna indelades så väl åt rusthållen
som åt kassorna, men ingalunda efter nuvande förhållanden,
emedan mynt- och varuvärdet för det närvar:de är mycket olika
emot hvad dessa värden fordom voro. Jag vidhlifver således
mitt förra yrkande, att alla de personer och inrättningar, hvilka
genom den ifrågasatta förändringen skola blifva lidande, måtte
af, Statsmedel undfå full ersättning för deras förlust, ehuruväl
hvar och en af de öfriga skattdragande derigenom finge vidkännas
pekuniär upoffring, enär hvar och en i sin mån måste bidraga
till bestridande af denna ersättning.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Hr von Hartmansdorff
har begått ett misstag i sitt sednaste yttrande, då han sade,
att StatsUtsk. skulle hafva bestämt upkomsten af salpeterhjelpens
oriktiga beräkning till början af 1700-talet. Utsk. säger nemi.
å 8:de sidan af Utlåt.: ”att då vid början af 1700-talet det
missbruk yppats, att jordeboks-räntan erlagts med penningar
utan förvandling, och rättelse härutinnan blifvit af vederbör:de
Coilegier förordad, tillämpningen deraf kommit att af missförstånd
sträcka sig äfven lill den under hemmäntals-räntan inbegripna
salpeterhjelpen, som derefter, ehuru endast småningom, börjat
att förvandlas efter markegång”. Den hänvisning, Utsk. härigenom
lemnar, är Utsk:s supposition, huruledes förändringen tillkommit,
och står alldeles icke i strid emot hvad i recilen yttras
derom, att förändringen i salpeterhjelpens beräkning blifvit å
olika tider af 1700-talet införd.
Beträffande den minskning i inkomster, som oftanämnde
kassor skulle komma att vidkännas, så har Utsk:s förslag i den
delen tillkommit mera för systemets skull och torde ej .i verkligheten
hafva någon inverkan i kassornas ställning, enär, såsom
358
Den 22 Mars f. m.
förut är anmärkt, de Statsanslag, de vid sistl. Riksdag fingo sig
tillagde, äro förslags-anslag. Jag afstår således från mitt förra
yrkande af återremiss å sista punkten i Utlåt, och förenar mig
med de ledamöter, som yrkat bifall till Utlåt, i dess helhet.
Ilr Bildt, Didrik Gillis: Då jag med min röst bilrädt
det ifrågavande Utlåt., så anser jag mig skyldig att till besvarande
uptaga ett af Ilr von Hartmansdorff fälldt yttrande derom,
att man genom förslagets antagande skulle beröfva en mängd
fattiga soldater möjligheten att erhålla pensioner. Jag ber alt
härvid få anmärka, alt soldaternes rättighet att erhålla pensioner
hlefve genom förslagets antagande hvarken ökad eller minskad,
emedan hvarje soldat, som upfyllt de vilkor, hvilka för pensions
åtnjutande äro föreskrifna, erhåller pension, alldeles oberoende
deraf, huruvida Wadstena Krigsmanshuskassa går miste om det
ifrågavande penningebeloppet eller icke.
Hvad sjelfva frågan beträffar, så är den fullständigt utredd
och äfven, enl. min upfattning, serdeles enkel. Frågan är, huruvida
en under 100 är fortfarande olaglig beskattning å de Småländska
hemmansegarne skall upliöra och detta har så väl K. M.
som StatsUtsk. ansett rättvist, mern att man derjemte skulle tillägga
ersättning åt alla dem, som af denna olaga beskattning
njutit fördel, tror jag icke vara af rättvisans kraf påkalladt.
Att, på sätt Hr Printzensköld föreslagit, göra en förändring
i sjelfva kronovärdet å salpelerhjelpens räntepersedlar i Småland
skulle naturligtvis leda derhän, att denna förändring måste, så
vida icke det ena landskapet skulle blifva orättvist bekkattadt i
jemförelse med de andra, utsträckas öfver liela riket och således
den redan kanske alltför hardt betungade jorden än ytterligare
beskattas. Hr Printzenskölds framställning torde följaktligen icke
kunna bifallas hvarken af detta Stånd eller MedStånden.
För min del yrkar jag på anförda skäl bifall till Utlåt.
Ilr von Troil: Jag ber om ursäkt för det att jag ännu en
gång begärt ordet i denna fråga, men det har endast skett för
alt belysa den olikhet, som Hr von Hartmansdorff trott sig finna
emellan Hr Sandströmers yttrande och Utsk:s Utlåt. Förhållandet
är verkligen att salpeterhjelpens utgörande efter förvandling
vidtog i början af 1700-talet. Denna ränta består af flera olika
persedlar, såsom ved, halm, aska m. m. Man började först att
efter markegång förvandla en af dessa persedlar, så en annan, så
en tredje o. s. v. och denna förvandling inträffade äfven å olika
tider i olika län, så att hela salpeterhjelpens förändrade beräkning
ej var fullbordad förr än pä ]7(i0-talet.
Enär Gr. Mörner afstått från sin begäran om återremiss af
sista punkten, så torde allt vidare yttrande derom vara öfverflödigt,
men som Hr von Hartmansdorff vidblifvit sitt påstående, att
en mängd fattiga soldater skulle bcröfvas pensionsrätt, ifall Utsk:s
förslag bifölles, anser jag det törhända icke vara ur vägen att
ännu en gång fästa Hr von Hartmansdorffs upmärksamhet deruppå,
att oftanämnde kassors Statsanslag äro förslagsanslag, så att
Dan 22 Mars f. m.
359
de kunna när som helst förändras, ifall kassorna kunna visa, att
anslaget under något år ej upgått till det belopp, som de indeldta
räntorna skulle hafva utgjort, ifall desamma direkte till
kassorna influtit. Kassornas förlust blifver således i sjelfva verket
ingen, hvarföre jag fortfar att yrka bifall jemväl till sista
punkten af ifrågavar:de Utlåt.
Hr Westerstrand, Pehr: En ledamot har redan erinrat,
att augments-räntorne, då de till indelning bestämdes, beräknades
efter kronovärdi. Den vinst, som vederbönde sedermera
hafva till följd af dessa räntors oriktiga beräkning, kan icke berättiga
dem att erhålla ersättning för denna vinst, och jag anser,
att det hade tillhört StatsUtsk. att visa, att rusthållsnumren
i andra provinser, der salpeterhjelpen utgår efter kronovärdi,
icke i augments-räntor åtnjuta mer än hvad ruslhålls-numren i
Småland skulle få, enl. den riktiga beräkningen af salpeterhjelpen,
och det är på sådan grund, som jag finner mig föranlåten
att yrka återremiss.
Ilr Printzensköld: Hr Bildt har misstagit sig då han
ansett mig hafva yrkat, att ett högre kronovärdi nu skulle sättas
å de räntepersedel-, hvilka, enl. gällande författningar, utgå
kontant. Hvad jag yrkat är att, om rättvisa skall utskiftas åt
alla vederbönde, skall kronovärdiet å salpeterhjelpen sättas till det
belopp, att man derför kan erhålla lika mycket persedlar som
man år 1644 erhöll för det dåvande kronovärdiet. Man måste
väl medgifva, att örn jag, i st. f. persedlar, upbär en viss summa
penningar, men penningens värde under tidernas lopp allt mer och
mer försämras, så upkommer derigenom för mig en förlust. En ledamot
af detta hus visade för några år sedan, hurusom arméens
pensionskassa genom myntförsämringar mistat f-delar af sitt kapital.
De räntetagare, hvilka nu skulle åläggas att emottaga salpeterhjelpen
efter kronovärdi, måste förlora så mycket af denna
räntas värde, som myntförsämringarne medtagit, och sådant kan,
enl. min öfvertygelse, icke vara rättvist. Man vill vid förvandlingen
af salpeterhjelpens persedlar tillämpa det värde, dessa
persedlar för 200 år sedan egde, och tillåta räntegifvarne att
erlägga räötepersedlarne efter detta deras ursprungliga värde,
under det att man beröfvar räntetagarne rättigheten att erhålla
ersättning för den minskning i penningens värde, som upkommit
genom de under tiden inträffade myntförsämringar. Kan
sådant vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande? Jag
begriper det icke, och, såvida rättvisa skall utöfvas, mäste de
hemman eller inrättningar, hvilka fått salpeterhjelpens ränteperscdlar
sig indeldta å en tid, då kronovärdiet motsvarade persedlarnes
verkliga värde, af Staten erhålla ersättning för den förlust
de vidkännas derigenom, att de räntegifvande erhålla lindring
i en skatt, som af dem under sekler erlagts.
O o n
Frih. Åkerhjelm: Jag anhåller att fa hembära min erkänsla
till den värde ledamot, som begagnade uttrycket: ”summum
360
Den 22 Mars f. m.
jus summa injuriu”, ty derigenom måste den värde talaren anses
hafva erkänt, att StatsUtsk:s Utlåt, innebär snmmum jus.
Men deremot anhåller jag att få protestera emot samme talares
sats, att Staten hör ersätta de förluster, hvilka äro en följd af
de misstag och förseelser, som Statens tjenstemän under deras
embetsutöfning låta komma sig till last. Detta är en sals, som
hittills icke varit af K. Kammar-R:n erkänd, och hvarmed jag
förmodar och hoppas att inga experimenter komma att göras.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade Ilr
Gr. o. Landtm., att å StatsUtsk:s förevande Utlåt, i dess helhet
blifvit hegardt såväl bifall som återremiss, men att, då derjemte
blifvit yrkadt bifall till den första punkten och återremiss
af de 2:ne sednare punkterne, R. o. Ad. torde finna att propos.
icke å Utlåt, i dess helhet, utan punktvis borde framställas.
Ropades Ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till de Hrr, som
yrkat dels bifall, dels återremiss, om de icke skulle vilja förena
sig om det sednare alternativet, på det alt vi mätte slippa lieie
voteringar.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, såsom föremål för propos.
upläst första punkten af Utlåt., deruti Utsk. tillstyrkt R. St:r,
”att till svar å K. M:s Nåd. Propos. meddela, det R. St:r foldin
del medgifva, att salpeterhjelpen i de Småländska länen från
”och med nästkommande år 1855 må, i likhet med hvad i de
”öfriga delarne af Riket eger rum, beräknas och erläggas med
”penningar efter kronovärdi, samt att R. St:r med godkännande
”af hvad K. M. i nåder yttrat i afsende å Jägeri-staten, Klereci”staten
och Gästgifvars friheter, vilja för den minskning, som
”genom den sålunda förändrade beräkningen i salpeterhjelpens
”utgörande upkommer för Militie-staten, Landstats-tjenstemännen
”och Lärostaten inom nämnde län anslå följande ersättningar
”att å vederbönde Ilufvudtitlar upföras, nemi. för Militie-staten
”5,833 R:dr 42 sk. 4 r:st, för Landshöfdme 828 R:dr 40 sk. 7
”r:st., för öfrige Landstats-tjenstemännen 2,241 R:dr 7 sk. 7 r:st.
”och för Lärostaten 155 R:dr 33 sk., eller tillsammans 9,059
”R:dr 27 sk. 6 r:st.; och att dessutom på allmänna Indragnings”staten
må blifva intill de nuvande innehafvarnes afgång up”förde:
för Öfverste-Löjtnanten Frih. Silfversparre 97 R:dr 28
”sk. 10 r:st. och för Fjerdingsman 27 R:dr 46 sk. 10 r:st.,”
anmälde sig och yttrade
Hr Carleson: Då jag är en af dem, som yrkat återremiss
af hela Utlåt., anser jag mig, i anledn. af Hr von Hartmansdorffs
hemställan, böra förklara, att mitt berörde yrkande stödjer sig
på den grund, att StatsUtsk., såsom några talare jemväl anmärkt,
icke inskränkt sitt yttrande till att svara på K. M:s Propos.,
ang:de de ersättningsanslag, som erfordrades för den föreslagna
förändringens genomförande, ulan derutöfver har . . .
Den 22 Mars f m.
3G1
Sedan härvid talaren af Hr Gr. o. Landtm, blifvit erinrad,
att discussionen förklarats vara fulländad, och att således någon
utveckling af de motiver, hvarföre man röstade på ena eller andra
sältet, eller någon förändring i de propos:r. som blifvit ifrågaställda,
icke numera finge ega rum, yttrade
Hr Carleson: Jag vill endast nämna att, enl. den synpunkt,
hvarifrån jag betraktat frågan, delta Utlat:s 3 punkter slä
i ett sådant sammanhang med hvarandra, att de böra samfäldt
äterremitleras, i händelse Utlåt, ej blifver af R. o. Ad. gilladt.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifaller
den nyss uplästa första punkten af Utsk:s Utlåt, ropades
starka Ja, blandade med några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Propos. till bifall å 2:dra punkten, innehållande ”att Utsk.
”funnet sig sakna anledn. att till R. St:r hemställa om ersätt”nings
beviljande för de rusthåll inom de Småländska länen,
”hvilka genom ifrågavande åtgärd komma att vidkännas minskning
i sina augments-räntor”, biel härefter framställd och besvarad
med Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han trott sig finna att Ja öfverröstat Nej.
Hr von Hartmansdorff och Hr Printzensköld begärde
votering, hvarjemte den förstnämnde yttrade
Jag underställer i främsta rummet Hr Gr. o. Landtm., samt
dernäst mine vade motståndare om vi ej kunde få gemensam
propos. å de återstående punkterne?
Hr Gr. o. Landtm, förklarade i anledn. häraf att sedan
numera propos. blifvit framställd och af R. o. Ad. besvarad den
redan begärda voteringen borde försiggå, inan någon ytterligare
fråga blefvc framställd till R. o. Ad:s afgörande.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.
Den, som bifaller den del af StatsUtsk:s Utlåt. JV° 64, Litt.
A, hvaruti StatsUtsk. förklarat, alt det funnet sig sakna anledn.,
att till R. St:r hemställa om ersättnings beviljande för de rusthåll
inom de Småländska länen, hvilka genom förändrad beräkning
af Salpelerhjelpen komma att vidkännas minskning i sina
augments-räntor, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. att de emot förenämnde del af Utsk:s
Utlåt, gjorde anmärkn:r föranleda lill densammas återremitterande.
Vid voteringens slut funnos rösterna hafva utfallit som följer
Ja — 45.
Nej — 36.
Hr Printzensköld: Mot del af R. o. Ad. nu fattade beslut
får jag mig vördsamt reservera.
362
Den 22 Mars f. m.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter om R. o. Ad. behagade
bifalla 3:dje punkten af förevande Utlåt., deruti Utsk. tillstyrkt
R. St:r besluta, ”att för den minskning, sorn Militie-Boställs”kassan,
Wadstena Krigsmanshus-kassan, Invalidfonden, Hospita”lerne
och Tryserums sockens fattige få i sina inkomster vidkännas
genom ifrågavar:de förändring i Salpeterhjelpens beräk”nande,
någon ersättning icke dem tillkommer, samt att i följd
”deraf de kontanta förslags-anslagen, de tre förstnämnde fonderne
”vid sisth Riksdag i ersättning för mislade indeldta räntor blifvit
”tillagde, komme att minskas, utfördt i runda tal, för Militie”Boställs-kassan
med 150 R:dr, för Wadstena Krigsmanshus-kassan
”med 600 R:dr och för Invalid-fonden med 60 R:dr”.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Fördrogs ånyo StatsUtsk:s d. 15 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. JVs 64, Litt. B, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.
(JV2 9) till R. St:r, ang:de nedsättning i kopparräntan å tillverkningarne
vid Stora Kopparberget samt i anledn. af ånyo väckta
frågor, dels om uphörandet af allmogens inom vissa trakter af
Kopparbergs län skyldighet att till Stora Kopparbergs Bergslag in
natura leverera Hemmansränte- och Mantals- eller Qvarntulls
kolen,
dels ock om uphäfvande af öfrige åt Stora Kopparbergs
Bergslag och Hytte-egare tillerkände privilegier och serskilda
förmåner.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har ingenting emot
den ändring, StatsUtsk. här föreslagit, men anser utredningen af
frågans beskaffenhet icke vara så tillfyllestgörande, att beslut derå
kan grundas. Genom kopparräntans nedsättning från hvart 10:de
till hvart 30:de Ska skulle, enligt Utsk:s upgift, å kopparverkets
afkastning under de sednaste åren, Staten förlora 333J Skt£ årligen
eller, om kopparens värde endast uptages till 150 R:dr Skit,
ehuru denna metall sisth år gällde ända till 173 R:dr SkU, omkrig
50,000 R:dr. Denna förlust ökas naturligtvis i samma mån,
som grufvans afkastning tilltager. Utsk. har icke framställt någon
beräkning öfver hvad kronan enl. 2:dra, 3:dje och 5:te punkterne
i Utsk:s förslag skulle erhålla i st. f. det, som af henne
upoffras, utom i afseende å den s. k. vedhyggster-räntan, som
blifvit uptagen till ett belopp af 1,165 R:dr och några sk. Det
är icke heller upgifvet, huru mycket kronan skall komma att,
enl. ll:te punkten, förlora på kopparens garning vid Avesta, för
hvilken full garlön skall framdeles erläggas. Enl. förslaget vill
det äfven synas, såsom skulle vissa delar af stora KopparbergsBergslag
i framtiden uphöra att vara bergslag. Skola, i sådant
fall, hemmans-egaren i dessa delar af landskapet icke gifva någon
ersättniag för fortfarandet af-den roterings-frihet, hvaraf de hittills
varit i åtnjutande? härom nämner Utsk. ingenting. Under
sådana förhållanden anser jag det. vara mindre välbetänkt att bi
-
Den 22 Mars f. m.
363
falla Utlät, i dess nuvar:de skick, hvarföre jag vördsamt anhåller,
att detsamma mätte blifva återremitteradt.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den siste värde talaren har
börjat sitt yttrande dermed, att han icke ville motsätta sig K.
M:s propos. i nu förevar:de fråga, men att han ansåg densamma
icke vara af StatsUtsk. fullständigt utredd. Det' beror alltid på
en hvars individuella upfattning, huruvida en fråga anses vara
fullt utredd eller icke. För min del skulle jag tro, att den, som
behagat med upmärksamhet genomläsa ifrågavande Betänk., bör,
i motsats till Hr von Hartmansdorff, finna, alt om någon fråga
blifvit af vederbörande omsorgsfullt handlagd, så är det just denna.
Om Hr von Hartmansdorff kastar ögonen på första sidan af Utlåt.,
så skall han finna, att denna fråga redan vid 1840 och 1841
årens Riksdag var föremål för R. St:rs pröfning; att sedermera,
uppå K. M:s förordnande, en kommission bestående af en ledamot
från Kammar- och en från Bergs-Colhm, varit tillsatt att utreda frågan
och jemväl deruti afgifvit Utlät., efter att hafva på stället granskat
förhållanderne och inhemtat vederbör:des yttranden; samt att K.
M. derefter lill Rikets år 1847 församlade Ständer afgifvit nådig
propos. i ämnet. Denna propos. blef visserligen icke af Ständerna
antagen, men orsaken dertill var, att man då, vid frågans
bedömande, mera fästade sig vid Bergslagets än vid Dal-allmogens
ställning. Sedermera har frågan ånyo blifvit af alla lagliga
auktoriteter handlagd och skärskådad samt slutligen i K.
M:s vid denna Riksdag afgifne nådiga propos. så fullständigt behandlad,
att någon ytterligare uplysning i ämnet enl. min tanke,
hvarken erfordras eller kan erhållas.
Hr von Hartmansdorff har önskat, att StatsUtsk. skulle hafva
upgjort en beräkning öfver hvad Kronan komme alt erhålla i
ersättning för de 50,000 R:dr, som densamma, enl. den värde
ledamotens kalkyl, skulle till följd af kopparräntans nedsättande
årligen förlora. Det beror naturligtvis på det pris, hvartill man
uptager kopparen, huruvida man erhåller nyssnämnde summa eller
någon annan, vare sig högre eller lägre. Jag bar ansett denna
förlust böra skattas lill omkring • 40,000 R:dr, men, såsom jag
sade, grunden för beräkningarne kan vara olika. Orsaken, hvarföre
minskningen i Kronans inkomst nu synes stor, är att Fahlu
koppargrufvor under de sednare åren varit serdeles gifvande samt
att kopparens pris å verldsmarknaden jemväl stigit, men dessa
förhållanden kunna lätteligen förändras, så att, om man endast
alser grufvornas afkastning, densamma kan nedgå till hvad den
utgjorde för 10 år sedan, vid hvilket förhållande Kronans förlust
ej blifver betydlig.
Beträffande den ersättning, som Staten för ifrågasatta upolfring
skulle vinna, ber jag att få nämna att denna ersättning hufvudsakligen
består deruti, att en af våra folkrikaste provinser befrias från det
slafveri, hvaruti densamma f. n. sig befinner. Vi hafva oss alla
bekant, att skyldigheten att lefverera kol in natura tvinga allmogen
i åtskilliga socknar af Dalarne, hvilka hafva brist på skog,
364
Den 22 Mars f. m.
att köpa kol från andra, stundom flere mil aflägsna trakter, hvarifrån
kolen sedermera skola forslas till Stora Kopparberget för
att derstädes levereras. Denna skyldighet är således för Dalallmogen
i högsta grad betungande. Vi känna äfven, att Bergsslaget
bär uteslutande kolköperätt inom ett bestämdt distrikt samt
uteslutande rätt till timmer- och virkeshandel inom en stor del
af Dalarne eller Bergslagets s. k. ”frihet”. Dessa privilegier
hafva blifvit så utsträckta, att allmogen i dessa trakter blifvit
förbjuden att i ringaste mån sig sjelf tillgodogöra sin skog på
andra vilkor, än Bergslaget medgifver, hvilket galt så långt att
man förbjudit denna allmoge att anlägga broar öfver Dal-elfven,
derföre att timmerflottningen på elfven derigenom skulle förhindras.
Om man betänker den stora förkofran i välmågo, som
denna provins skulle vinna, ifall den befriades från de onaturliga
band, som nu trycka densamma, skulle jag tro, att man ej bör
tveka att låta Stats-kassan vidkännas den minskning i inkomster,
som här är i fråga.
K. M. har föreslagit R. St:r att bemyndiga Honom att låta
med Stora Kopparbergs Bergslag upgöra erforderligt aftal om afslående
af alla dess privilegier emot nedsättning af Kronans koppar-ränta
från hvart 10:de till hvart 30:de Skti af årliga tillverkningen.
Frågan har vid denna Riksdag erhållit en större
omfattning än den egt vid föreg:de Riksdagar, derigenom att
man numera icke inskränker sig till Bergslagets privilegier utan
dessutom fordrar uphäfvande af den Avesta bruk tillkommande
rättighet att få räntekol in natura levererade. Det vill synas såsom
skulle man genom koppar-räntans nedsättning göra Bergslaget
en tjenst, som i värde vida öfverstiger fördelen af privilegiernas
bibehållande, men om man tager saken i närmare öfvervägande,
så finner man, att Bergslaget vidkännes en ingalunda
obetydlig upoffring genom afståendet från rättigheten att
erhålla räntekolen. Ar 1844, då koppar-tillverkningen i Fahlun
upgick till 2,500 Skfå, åtgingo, efter beräkning af 15 stigars
kolåtgång till hvarje SkU, för denna tillverkning icke mindre än
37,500 stigar kol. Då koppar-tillverkningen nu för tiden upgår
till vida högre belopp eller till 400R SkU och derutöfver, så har
kolbehofvet jemväl tilltagit. Nå väl, Mine Hrr! hvad blefve följden
af kolhandelns fullkomliga digifvande i Dalarne? Naturligtvis
en förhöjning i kolpriset. F. n. öfverstiger detsamma icke 2
R:dr 24 sk. b:ko, men, om kolhandeln frigifves, så kan man
antaga, att en förhöjning af 32 sk. eller 1 R:dr b:ko i kolpriset
deraf blifver en följd, och vid sådant förhållande motväges fördelen
för Bergslagets af koppar-räntans nedsättning utaf nämnde
prisstegring. Att på siffertalet upgöra en kalkyl öfver hvad Staten
å ena sidan kommer att förlora och å den andra vinna, har enl.
min lanke varit för StatsUtsk. omöjligt, men det säkra är, att
den största vinsten utaf förslagets genomförande komme att bestå
uti den friare utveckling i alla industriella hänseenden, som derigenom
skulle i Dalarne framkallas. Jag tror att detta är en
fördel, som af hvarje fosterlandsvän måste betraktas vida öfver
-
Den 22 Mars f. ni.
365
väga den förlust, som Staten, i händelse förslaget erhölle verkställighet,
skulle komma att vidkännas. Inom StatsUtsk. har icke
en enda röst höjt sig emot bifall till'.denna Kongl. Propos. Man
har ansett, att densamma i hög grad vittnar om Konungens landsfaderliga
kärlek till Sitt folk, om Hans benägenhet att göra allt
hvad som för folket anses vara nyttigt och välgörande, och man
har trott, att om Statsverket tillskyndas en upoffring, så är den
ringa emot den fördel, som tillskyndas Dalarne, denna i så hög
grad vanlottade provins. Jag kan således icke annat än på det
lifligaste och varmaste tillstyrka bifall till ifrågavande Betänk,
och tror att della bifall skall blifva ett af de vackraste minnen,
som R. St:r lemna efter sig vid denna Riksdag.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troil har, i möjligaste
måtto, undvikit att svara på mina frågor, men varit så mycket
vidlyftigare i de delar af ämnet, som jag icke vidrört. Lika
lifligt som den värde ledamoten nyss för Eder, Mine Hrr utgjutit
känslan af sin Konungakärlek, skulle äfven jag kunna göra,
ty jag värderar, äfven så mycket som Hr von Troil eller någon
annan Landshöfding, Konungens omvårdnad om Dalarne, men
jag talar icke om hvad Konungen gjort,-utan om hvad StatsUtsk.
underlåtit. Om det är klokt och nyttigt, att den föreslagna förändringen
eger rum (jag började med att förklara, det jag ej
hade något deremot) — så torde det vara nödigt, att R. St:r,
innan de göra en upoffring, veta till hvilket belopp hon upgår,
äfvensom att de dervid iakttaga vissa försigtighetsmått hvilka,
ifrån början försummade, måhända sedermera icke lätt godtgöras.
Om StatsUtsk. fått denna sak såväl utredd, som Hr von Troil
säger, hvarföre vill Utsk. icke meddela oss hvad det vet om de
förluster, som Kronan kan få vidkännas? Hr von Troil säger,
det icke vara möjligt för Utsk. att upgöra en beräkning öfver
Statens vinst och förlust. De kolräntor och dylikt, som hädanefter
komma att utgöras till Kronan, i st. f. till Bergslaget, måtte
väl kunna ”värderas af menskligt förnuft”? Man brukar ju upskatta
persedlars värde efter medeltalet af de pris, som under ett
visst antal år varit för dem gällande och dermed är den saken
klar.
Men, om en sådan beräkning är omöjlig att åvägabringa,
hvarföre omtalas icke roteringsskyldigheten? kan hon icke heller
beräknas i penningar, så borde hon väl åtminstone omförmälas,
ty om Ständerna skulle alldeles förbigå frågan om den roteringsfrihet,
hvaraf Bergslaget hittills varit i åtnjutande, kan Konungen
icke annat än stanna i tvekan, huruvida Ständerna yrka
någon ersättning för nämnde frihet eller vilja efterskänka roteringsskyldigheten
alldeles. Såvidt jag förstår, kan det icke vara
skäl att på dylikt sätt behandla en fråga af så vigtig beskaffenhet,
som denna.
Det har blifvit sagdt, att jag efter eget behag uptagit priset
å kopparen. Jag har beräknat detta pris till 150 R:dr för SkU,
ehuru det under sisth år upsteg till 173 R:dr. Det pris, jag
366
Den 22 Mars f. m.
antagit, är således vida ringare, än kopparens verkliga värde.
Följaktligen borde detta bestämmande af kopparpriset, hvilket jag
log mig friheten framställa, hvarken förklaras för godtyckligt,
eller såsom sådant läggas mig till last.
Hr von Troil har ansett Kronans ersättning bestå i Dalkarlarnes
befrielse från den träldom, hvari de hittills sig befunnit.
Det måtte så väl för dem sjelfva, som för alla andra Svenskar
vara en fullkomlig nyhet, att de varit och ännu äro trälar. Vanligtvis
har man ansett Dalarne vara ett af de landskap inom
fäderneslandet, der befolkningen har det lifligaste frihets-sinnet.
Om de nu först skola blifva från träldom befriade: så vore det
väl i sin ordning att få veta, hvad en sådan befrielse kostar.
Det är intet annat jag önskar och fortfar derföre i min anhållan -  om återremiss.
Frih. Åkerhjelm. Carl: Det är i anledn. af Hr von
Hartmansdorffs sednaste yttrande, som jag begärt ordet. Hail har
förebrått StatsUtsk., att det icke upgjort någon kalkyl öfver den
förlust, för Statsverket som skulle blifva en följd af bifall till K.
M:s Nåd. Propos. i förevande ämne. För att med någon tillförlitlighet
kunna upgöra en dylik kalkyl, måste man taga i beräkning
icke allenast de räntekol, som efter markegångspris skulle
komma att ingå till Statsverket, utan äfven den bevillning, som
komme att utgå från vissa socknar i Dalarne, hvilka för det närvande
äro derifrån befriade. Denna kalkyl skulle för öfrigt blifva
allt för ofullständig och möta alltför stora svårigheter, hvarföre
det, enl. min tanke, varit rätt af StatsUtsk. att icke företaga
någon sådan beräkning. Jag får dessutom fästa upmärksamheten
derå, att Statsverkets inkomst af kopparräntan, derest
koppartillverkningen fortfarande kommer alt stiga, upgår ändock
genom ökad koppartillverkning vid andra verk till enahanda belopp
som förut. För min del får jag vördsamt tillstyrka bifall
till Utlåt.
Frih. Palmstjerna: Hr von Hartmansdorff har yttrat, att
en beräkning af den förlust, Statsverket skulle komma att vidkännas
genom bifall till detta Utlåt., vore en enkel sak och borde
kunna åstadkommas, ifall jag hörde rätt, af hvar och en, som
egde menniskoförnuft; men jag får till den värde ledamoten hemställa,
huruvida en sådan beräkning på siffertalet kan med tillförlitlighet
upgöras, då densammas riktighet är beroende af de
förhållanden, som först i en framtid kunna upkomma. Beloppet
af Statsverkets förlust beror nemi. först och främst af den qvantitet
koppar, sorn i framtiden kommer att vid Stora Kopparberget
tillverkas och dess försäljningspris; men någon säker beräkning
härå torde icke, äfven af det skarpaste menniskoförnuft,
kunna åstadkommas, enär grufvornas afkastning, på sätt man af
bilagorna till Utlåt, kan inhemta, varit ganska olika på olika
tider, och kopparens pris å verldsmarknaden jemväl, såsom vi
känna, varit i betydlig mån fluktuerande. Man kan visserligen
genom att antaga medeltalet af de föreg:de årens kappartillverk
-
Den 22 Mars f. m.
367
ning och priserne å denna metall komma till ett vist skenbart
resultat, men detta resultat erhåller aldrig någon fullkomlig tillförlitlighet.
En dylik beräkning kan hvar och en af R. o. Ad:s
ledamöter sjelf göra, och jag anser att StatsUtsk. gjort rätt, då
Utsk. dermed icke sig befattat. Jag för min del har upgjort en
sådan kalkyl och kommit till det resultat, alt den förlust i kopparränta,
som Staten komme att vidkännas, skulle upgå till 40,000
ä 50,000 R:dr b:ko eller understundom något derutöfver.
Den ersättning, som Staten skulle erhålla, är icke så obetydlig.
Den torde motsvara |:del af förlusten i kopparräntan,
men sådant beror likväl å ko,l-prisernas stegring eller fall. Skulle
kolräntan i Dalarne förvandlas till spanmål, ifall den ifrågavande
öfverenskommelsen med Bergslaget kommer till stånd och R. St:r
bifalla K. M:s Propos ang:de skatteförenklingen, så förfalla alla
kalkylerna å den vinst, som kronan skulle erhålla genom öfvertagande
af kolräntorna. Skulle öfverenskommelsen gå i verkställighet,
men räntorna icke förvandlas till spanmål, så blefve
Statens förlust förringad, emedan kolpriset, enl. all anledn.,
kommer att stiga, t. o. m. i större portioner än hittills. Någon
viss beräkning af Statens inkomst genom kolräntornas erhållande
är väl svår, ja omöjlig alt åstadkomma, men, vid betraktande af
nuvar:de förhållande, skulle jag förmoda, att skillnaden emellan
den verkliga inkomsten af kolräntorna och det lösningspris, som
Fahlu Bergslag nu för desamma erlägger, skulle upgå till emellan
14,000 och 15,000 R:dr b:ko.
Hr von Hartmansdorff har vidare såsom felaktigt anmärkt,
att StatsUtsk. icke upgjort någon beräkning öfver den förlust,
som skulle drabba Stäten derigenom att full garlön hädanefter
skulle erläggas för den koppar, som vid Avesta bruk för Kronans
räkning gårås. Om vi taga ett medeltal för 10 år af den qvantitet
koppar, som derstädes blifvit för Kronans räkning garad,
så finna vi att denna qvantitet utgjort 387 SkU årligen. Af
K. M:s Propos. inhämtas, att den betalning, som erlägges för
garandet af Kronans räntekoppar utgör 24 å 36 sk. per SkU,
då deremot den fulla garlönen å de sednare åren varit 3 R:dr
40 sk. per SkU, sä att Kronans förlust skulle bestå uti skillnaden
emellan dessa summor, multiplicerad med nyssnämnde qvantitet
koppar, eller något öfver 1,100 R:dr årligen.
Jag återkommer till hvad jag förut yttrat, att någon tillförlitlig
beräkning af Kronans förlust är omöjlig, ty dervid måste,
utom det redan nämnda, jemväl lagas i betraktande den ökade
bevillning, som Kronan, i fall förslaget kommer till verkställighet,
skulle från Dalarne erhålla, men någon beräkning derutaf
kan icke göras, enär bevillningens belopp beror af folkmängden,
af den afkortning, som större eller mindre del af befolkningen får
tillgodonjuta och flera andra omständigheter, hvilka icke kunna
undfalla Hr von Hartmansdorffs upmärksamhet. Allt nog, hufvudsaken
är, att det är fråga om en ingalunda obetydlig upoffring
å Statens sida, som minst lian beräknas till ungefär 40,000
R:dr årligen, ifall koppar-tillverkningen fortfar att vara betydlig.
368
Den 22 Mars f. ni.
Kommer deremot tillverkningen att minskas, blifver Kronans
förlust jemväl mindre, men vinsten af förändringen blifver, såsom
en talare redan utvecklat, utan att Hr von Hartmansdorff
sådant bestridt, att Dalallmogen skulle komma i en bättre belägenhet
och i en mera fri och rättsenlig disposition af sina hemman
och dess skogsprodukter, än som f. n. är förhållandet, då
icke ett träd eller en planka från något af de under Bergslagets
privilegier hörande trakter kan af hemmansegaren utan Bergslagets
tillstånd försäljas, och Bergslaget sjelft får icke disponera
öfverflödet af skogsprodukterna till försäljning, enär desamma
endast få till eget behof förbrukas.
Beträffande Hr von Hartmansdorffs anmärkn. derom, att
StatsUtsk. icke utredt den ersättning, som borde tillfalla Staten
för fortfarandet af den roteringsfrihet, som Bergslaget f. n. åtnjuter,
så är ,jag af den öfvertygelse, att ifrågavande förslag till
förändring af förhållanderna i Dalarne alldeles icke står i något
beroende af frågan om Bergslagets roteringsfrihet; ty genom ett
bifall till förslaget kommer ingalunda den jord, som benämnes
Stora Kopparbergs Bergslag, att förlora egenskapen af att vara
Bergslag, hvarföre någon utredning af roleringsförhällandet derstädes
är alldeles öfverflödig.
Till följd af hvad jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt
tillstyrka R. o. Ad. att bifalla StatsUtsk:s förevar:de Utlåt.,
likväl med undantag af Utsk:s hemställan i sista punkten i afseende
å den förändring af Bevilims-stadgan, som ansetts blifva en
följd af bifall till Utsk:s förslag, ty StatsUtsk. har, enl. min åsigt,
icke varit befogadt att göra en dylik hemställan, enär densamma
icke rörer någon Statsregleringsfråga utan en bevillningsfråga. Jag
får såledesanhållla, att K. M:s Propos. i denna del måtte öfverlemnas
till Bevilln:sUtsk:s behandling. Jag anser en sådan åtgärd desto heldre
vara nödvändig, som K. M., då Han i Sin Propos. omnämner att
allmogens uti vissa trakter af Stora Kopparbergs län åtnjuter befrielse
från en del af den allmänna bevillningen, tillika yttrar
alt befrielsen grundar sig icke allenast på allmogens skyldighet
att leverera mantals-kolen in natura lill Bergslaget, utan äfven
på utgörande af den s. k. kungsgårdshjelpen, hvaremot, såvidt
jag kunnat finna, Utsk:s hemställan endast vidrörer den första
af berörde omständigheter, ehuruväl den andra jemväl bordt tagas
i betraktande.
Frih. Åkerhjelm: Sedan Frih. Palmstjerna fästat upmärksamheten
på nödvändigheten att öfverlemna behandlingen af den
i sista punkten af i Utlåt, förekommande frågan till BevillmsUtsk:s
handläggning, får jag mig med honom förena och afstår
från ordet.
Hr von Troil: Med anledn. af Frih. Palmstjernas framställning,
att den i sista punkten af Utlåt, afhandlade fråga borde
till BevilluisUtsk. öfverlemnas, ber jag att få fästa upmärksamheten
deruppå, att den afdelning af StatsUtsk., som haft utarbetandet
-
Den 22 Mars f. m.
309
tandet af denna fråga sig updråget, har ansett att då lindringen
i bevillningen stod i sammanhang med den öfriga frågan, StatsUtsk.
både kunde och borde föreslå R. St:r att deröfver fatta
beslut. Men då denna fråga ingalunda inverkar på hufvudsaken,
vill jag för min del icke motsätta mig det yrkande, Frih. Palmstjerna
framställt.
Hvad för öfrigt vidkommer Hr von Ilartmansdorffs ytterligare
anmärkn:r i afseende å StatsUtsk:s skyldighet att framlägga noggranna
kalkyler öfver Statsverkets förlust till följd af förslagets
genomförande, så hafva dessa anmärkmr blifvit af Frih. Palmstjerna
så fullständigt vederlagda, att jag ej har något att i detta
afseende tillägga.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror icke Frih. Palmsljernas
anförande hafva åsyftat någon vederläggning af mina anmärkn:r
i afseende på ämnets bristfälliga utredning, utan han har snarare
afhulpit denna brist, hvarför ej mindre jag än det Höglofl. Ståndet
bör vara honom tack skyldig.
Jag beklagar dock att Frih:n icke yttrat sig utförligare ang:de
Bergslagets roteringsfrihet. Men då en af Konungens rådgifvare
omnämnt detta förhållande, hoppas jag att det skall vid frågans
slutliga afgörande blifva föremål för Regeringens upmärksamhet.
Af sådan anledn., vill jag ej vidare motsätta mig Utlåt:s godkännande.
Gr. Mörner, Johan August: Då jag hört så mycket
ordas om roteringen i Dalarne, inom hvilken provins jag är
jordegare, anser jag mig böra lemna den uplysning, att större
delen af Dalarne verkligen är roterad. Folkkärna och Hedemora
samt de öfriga socknarne, hvilka ingått till K. M. med underd.
petition om befrielse från skyldigheten att lefverera räntekolen
in natura vid Avesta, äro fullständigt roterade. För öfrigt anser
jag tidpunkten vara inne för alt söka åvägabringa den reform,
som nu är å bane, ty för omkring 10 år sedan, då samma förslag
ifrågavar, ville Fahlu Bergslag ej för den ersättning, som nu
densamma bjudes, afstå från sina urgamla privilegier. Sedan dess
har koppartillverkningen ökats och med detsamma förmånen af
en nedsättning i kopparräntan, men konjunkturerna kunna förändras
och derföre anser jag att man bör begagna sig af nuvande
förhållanden och således bifalla StatsUtsk:s förslag.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad och efter
af Hi- Gr. o. Landtm, serskildt framställde propos:r blef StatsUtsk:s
förevar:de Utlåt, af R. o. Ad. bifallet, med undantag af
den sista punkten, i fråga hvarom R. o. Ad. beslöt, alt K. M:s
ifrågavar:de Nåd. Propos., såvidt den rörde allmänna bevillningen,
skulle öfverlemnas till Bevillu:sUtsk., och att hvad SlalsUtsk.
derom yttrat skulle läggas lill handlingarne.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Som jag för en längre lid är
hindrad att deltaga i Riksdags-förhandlingarne, anhåller jag att
5 H. 24
370
Den 22 Mars e. m.
få afsäga mig ledamotsskapet i Ekon.Utsk., med bibehållande af
min Riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm., med tillkännagifvande att bland BankoUtsk:s ledamöter
upstått en ledighet efter Frih. Manderström, Carl,
som inlemnat den pollet han innehaft såsom fullmäktig för Friherrliga
Ätten von Rehausen, anmodade Hrr Elektorer att utse
en ledamot i BankoUtsk., i st. f. Frih. Manderström och en ledamot
i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. i st. f. Hr Arnell.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 22 Mars 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.-uldr. för förmiddagens plenum och pleniprot
för d. 16 sistl. Februari.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 15 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt., M 64, Litt. C, i anledn. af väckte frågor om förändring
uti beskattningen å Tackjerns-tillverkningen och Stångjerns-smidet.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har i dag likasom flere af
detta Stånd, erhållit en tryckt promemoria, som skall innehålla
en vederläggning af upgifterne i min, Utsk:s Betänk, vidfogade,
reservation. Genom denna promemoria vill ådagaläggas, att mina
beräkningar, grundade på uplysningar, som blifvit hemtade från
Brukssocietetens räkenskaper, skola vara oriktige först deruti,
att förvandlingen frän bergsvigt till stapelstadsvigt är reducerad
från 3000 Skit till 3,115 Skil, då det egentligen skulle vara
3,315 SkU, och sedan deruti, att för tillverkning af 1 SkU
stångjern erfordras icke mera än 18 T:r kol i st. f. 24 T:r.
Hvad först beträffar upgiften om den olika reduktionen af bergsvigt
till stapelstadsvigt, sä är den en följd deraf att jag afskrifvit
den beräkning Brukssocieteten härutinnan afgifvit; felet är
således icke mitt utan just de värde Herrarnes som genom nämnde
P. M. ville rätta misstaget. Hvad den andra förmenta origtigheten
beträffar, så får jag anmärka att om här ett misstag är
begånget, är det lätt förklarligt emedan enl. BergsColhii berat
-
Den 22 Mars e. ra.
371
telse, som i Utsk. varit tillgänglig, var uptagit såsom ovilkorligen
erforderligt 24 T:r kol till hvarje Sktt stångjern. I denna upgift
instämde ock Brukspatronerna inom Utsk., under förklarande
att detta skulle öfverensstämma med smedsordningen. Enl. Bruksföreningens
upgift skulle väl 18 T:r kol vara det rätta, men jag
ansåg att, på grund af Bergs-Colhii berättelse, kolåtgången borde
beräknas till 24 Tr. Men härmed må vara huru som helst, så
är likväl klart, att de båda bestridda upgifterna motverka hvarandra
i prisets bestämmande: och jag antager gerna till utgångspunkt
för frågans bedömande det föreslagna priset af 15 R:dr
I sk. 6 rst., emedan det icke är sjelfva beloppets summa, som
här är hufvudsaken, utan det är, att efterse hvilka de utgiftposter
äro, som egentligen bestämma detta belopp. Då man vill
tillse, om någon af de olika utgiftsposterna har inflytande på
siffran, mäste man noga göra sig reda för dem, och derför har
jag för att reda saken i min reservation uträknat dem för hvarje
Skti stångjern. Enl. denna uträkning, hvars rigtighet för öfrigt
ej blifvit bestridd, skulle beskattningen å 1 Skit stångjern, bevillning
och öfrige statsutgifter deruti inberäknade, tillsammans
utgöra något öfver 14 sk. eller ungefärligen dubbelt så mycket
som hammarskalten, hvilken upgår till omkring 2 proc. af tillverkningskostnaden,
och att det är de öfrige utgiftsposterne, som
hafva det egentliga inflytandet på tillverkningspriset. Häraf följer
att en förbättring i smidesmethoden, som förminskar kolåtgången
eller den erforderliga arbetskraften, skall hafva ett vida makligare
inflytande på priset, än den ifrågavande obetydliga nedsättningeu
derå kan utöfva. Vi känna alla, att stora förbättringar
i smidesmethoden i sednare tider åstadkommits, så att endast på
högst få ställen 18 T:r kol användas för utsmidning af ett Skfi!
stångjern äfvensom att der Lancarshiresmidet är infördt, man
icke allenast reducerat kolåtgången till 9 T:r utan äfven erhållit
ett vida bättre jern än genom de gamla kolödande methoderua.
Det är också endast på denna väg, som bergshandteringen kan
lyftas, och den föreslagna nedsättning i skatten eger ej något
inflytande på handteringens utveckling. Det är detta, som jag i
min reservation velat ådagalägga och det har icke blifvit vederlagdt
af den i dag utdelade promemorian.
Visserligen kunna åtskilliga anmärkn:r göras emot mina kalkyler
likasom emot de af BergsColhm upgjorda, öfver tillverkningspriset
å ett VAS’ stångjern. Men så kan göras med alla dem,
sorn gå i detaljer, och med tanken härpå fästad är det som jag
återkommer dertill, att BergsColhm och Brukssocieteten kommit
till så olika resultater, alt den ena uptager kolålgången till
24 T:r och den andre till 18 T:r, Att sjelfva Brukssocieteten
ej gör sina beräkningar utan fel synes deraf alt i den utdelade
promemoria (som lärer vara 2:dra uplagan af denna societets beräkning
på samma sak) uptages en utgiftspost, som icke finnes i den
till StatsUtsk. aflemnade, af denna societet upgjorda kalkyl.
Uti min beräkning är icke allenast kolen uptagna till deras
24*
372
Den 22 Mars e. m.
värde ulan äfven malmen, brytningskostnaden, förlagsräntor, provissioner
m. m. beräknade. Med ett ord allt är bär uptaget, så
att örn stångjern kan erhållas för det upgifna priset måste man
ock medgifva, alt alla råämnen jemte ränta på förslaget blifvit
godtgjorda, och att alltså rörelsen burit sig bra. Hvilket äfven
är förhållandet, enär stångjern kostar i Stockholm 16 R:dr och
i Götheborg 16| R:dr, och vinsten således äfven under antagande
af det utaf Rruksocietelen upgifna pris af 15 R:dr 1 sk.
6 rst. är ganska betydlig. Det är långt- från mig att afundas
dem denna vins^, men det visar, att man f. n. ingalunda
har skäl att medgifva en nedsättning i ordinarie skatten
för stångjerns-tillverkningen. Gå vi något tillbaka och tillse, huru
frågan om nedsättning i skatten först upkommit, finna vi, att
R. St. vid sista Riksdag anhöllo hos K. M. om en utredning af
förhållandet med jernhandteringen, så att R. St:r deraf kunde
finna om liden vore inne, att höja tiondelackjernet till hvad det
var före år 1844. Resultatet af denna undersökning har blifvit,
att man föreslagit nedsättning icke blott i tiondetackjernet till
hvad det var år 1844 utan äfven i hammarskatten till d.,v. s.
raka motsatsen af hvad R. St:r afsågo med deras underd. skrifvelse.
Egde man att betrakta jernhandteringen såsom en fristående
näring utan jemförelse med andra, hvilka i vårt land äro underkastade
beskattning, så kunde man visserligen säga, att jernhandteringen
borde i dess skattebördor åtnjuta någon nedsättning,
emedan vinsten af densamma icke är hvad man föreställer sig;
men enl. min åsigt tillhör det hvarje representant att vaka deröfver,
att, när skattebördor skola lyftas, sådant sker der de trycka
hårdast, och jag tror icke, att jernhandteringen då kan i främsta
rummet komma i fråga. Andra grenar af vår industri äro hårdare
beskatlade, och jag nämner i detta fall kronoskatlejorden,
hvars skattebördor äro vida tyngre än jernhandteringens. I
K. M:s Propos. har dessutom blifvit visadt, att tionde-tackjernsafgiften
årligen stigit, så att den år 1851 npgått ända till 12,615
S/eti äfvensom att hammarskatten stigit, hvaraf vill synas som
näringen är i stigande. Ehuru således enl. min upfattning någon
nedsättning af skatterne å jernhandteringen ej borde ifrågakomma
vid denna Riksdag, så vill jag likväl, då till följd af de upgifter,
som från Rergs-Colkm inkommit, K. M. ansett sig böra tillstyrka
en nedsättning i tiondetackjernet till \ mot hvad det var vid
sista Riksdagen, icke motsätta mig denna nedsättning, under
erkännande deraf att då K. M. granskat alla upgifter, alla om,
ständigheter blifvit af K. M. pröfvade, på ett sätt, som är vida
öfverlägset den enskilde mannens. Men vid detta tillfälle kan
jag ej underlåta att uttala, den åsigten, som jag hyser, att det är
vida bättre, att då lindring i skattebördorna skall meddelas jernhandteringen,
det denna lindring lemnäs genom nedsatt bevilln.
och icke genom nedsatt grundskatt, och att jag således hellre önskat
att denna skatlelindring kommit tackjerns-blåsarne tillgodo uti
deras bevillning. Skulle R. o. Ad. mot min förmodan äfven
villja nedsätta skatten för stångjerns-tillverkarne, så må det hellre
Den 22 Mars e. m.
373
ske på deras bevillning än på deras grundskatt, hammarskatten.
Det är äfven nr en annan synpunkt rigtigare att i bevillning göra
lindring, i fall man anser stångjernshandteringen icke kunna bära
de bördor den drager, ty för mig faller det klart, att det är
bättre att låta Bruksegares bevillning afgöras genom ballotlering
i förstärkt StatsUtsk. än att der låta de till Statsverkets behof
beräknade skatterna bero på en eller flere rösters öfvervigt.
Jag begagnar detta tillfälle att uttala min reservation emot
den anda, som genomgår ifrågavande Inkomst-Betänk. Man
liar här fortsatt en väg, som, enl. min åsigt, är den vådligaste i
Statsekonomien. Man liar velat göra Regeringen allt mer och
mer beroende af bevillningen. Man har här nemi. föreslagit nedsättning
icke allenast i den nu ifrågav:de ordinarie skatten utan
jemväl i flera andra dylika skatter. Följden häraf blir, att Regeringen
göres ännu mera beroende af bevillningen än hitintills,
och att således den jemvigt, som enl. vår grundlag bör finnas
emellan de båda Statsmakterne, förminskas. Jag emotser, att
man häremot invänder, att den ordinarie inkomsten upgår till
endast något öfver 4,000,000 R:dr, men att bevillningen deremot
upgår till omkring 11,000,000 R:dr, så att en förminskning i de
förra är af ingen betydenhet. Men det är just genom ett sådant
successivt minskande af de ordinarie skatterne, som de så småningom
blifvit inskränkte till deras närvar:de belopp, och fortfar
man på detta sätt, lärer väl de slutligen alldeles uphöra och det
är detta förfarande jag ogillar. På dessa skäl och dem jag redan
anfört uti min reservation anhåller jag om återremiss.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: Till en
början ämnar jag försvara StatsUtsk. emot Hr Bildts beskyllning,
att Utsk. beträdt en origtig väg, då det föreslagit nedsättning i
ordinarie inkomsten, men som detta icke direkt hör till ämnet,
torde jag få återkomma dertill under discussionen och jag vill
nu endast fästa mig vid några af hans anmärkmr.
Hr Bildt har sjelf medgifvit, att den till StatUtsk. aflemnade
och i hans reservation intagna kalkyl icke vore så mycket att
fästa sig vid, och att den promemoria, hvilken i dag blifvit
oss tilldelad, skulle, såsom jag upfattade talarens ord, i vissa fall
varit en förklaring för honom. Jag tror icke, att man bör fästa
sig alltför mycket vid dylika kalkyler. De kunna upgöräs på
många sätt. Det är nemi. tydligt, att i en näring, sådan
som denna, det är svårt om icke rent af omöjligt, att upgöra
kalkyler, emot hvilka anmärkmr icke kunna framställas. Lika
med den värde talaren tror jag, alt man icke bör fästa sig för
mycket vid den kalkylen; emellertid tror jag, all den ganska väl
kan försvaras. Jag vill dock icke dermed uptaga tiden. Hr
Bildt har äfven yttrat, att det icke vore skäl att bevilja nedsättning
i hammarskatten eller att borttaga den, utan skattelindringen borde
åstadkommas genom nedsättning i bevillningen. Jag vill försöka
att vederlägga denna åsigt med talarens egna argumenter. Han
har sagt, att uphäfvande af haminarskalten är ett obetydligt försök
374
Den 22 Mars e. m.
att upmantra bergshandteringen, emedan hammarskatten utgör endast
7 sk. 4 rst. pr Skfå. Ingen har begärt, att bevillningen skall
hell 'och hållet uphöra, utan endast att man må åstadkomma
någon lindring uti densamma och då hela bevillningen utgör 4
sk.91 rst. prSkU, synes, alt nedsättning uti bevillningen har en ännu
obetydligare inverkan på tillverkningspriset än uphäfvande af hammarskatten.
Denna nedsättning i bevillningen är dock icke annat
än ett palliativ.
Jag anhåller vid detta tillfälle, att få upläsa ett anförande af
Hr Assessor Lagerhjelm, som af sjukdom är hindrad att vara närvande,
och hvars stora förljenster om vår jernhandtering äro allmänt
kända. Det lyder sålunda:
”Utsk. har samvetsgrant behandlat Hr Wserns motion, men
ansett betänkligt att fullkomligt befria stångjernssmidel från ordinarie
skatt. Det är denna betänklighet jag vill söka att häfva”.
”Betraktom jern-konjunkturen under den tid då hammarskatten
först ålades och ända intill början af innevande århundrade.
Svenska jernet var en nödvändighets-artikel på verldens
marknad, hvarest tillförseln knap! motsvarade behofvet och varan
kommenderade ett ganska högt pris. Hammarskatten var ettsätt
att erhålla Stats-intrad, och näringen bar den med lätthet t. I
början af detta århundrade och ända till år 1808, betalades
Svenska jernet med 10 R.-dr Hamburger B:co eller circa 40 R:dr
rgds; men då Sverige indrogs i continental-krigens hvimmel,
hopade sig vårt jern på vågarna, priset föll under halfparten och
har sedermera aldrig upnått sin förra höjd. Nu var det slut med
smidet susom en lönande handtering; det fortfor dock och fortfar
ännu, såsom ett praktiskt sätt alt förvandla dagsverken, hö
(d. v. s. körsselstyrka), malm, kol och spannemål i penningar.
Denna sanning blir klar för hvar och en, som tager kännedom
af verkliga förhållandet: och undantag finnas blott för en eller
annan malm af utmärkt förträfflighet. Verkliga förhållandet i
allmänhet inhämtas dock icke genom att beräkna tillverkningspriset
vid en enda lokal, man måste skänka sin upmärksamhet
åt näringens tillstånd i det hela för att klart inse sanningen af
hvad jag nu vördsamt anfört. Må man blott bemärka kolprisets
olikhet i skiljda orter, och man skall genast finna nödvändigheten
af att se näringen i stort, för att bedomina dess inre tillstånd.
Jag vill blott exempelvis anföra att tvenne stångjernsbruk
hafva länge varit dagligen utbjudna till salu, ehuru kolen köpas
vid det ena för 2£ å 3 R:dr rgds pr storstig och vid det andra
för 3 å 3j R:dr rgds; ett kolqvantum, som gäller 14 å 16R:dr
rgds inom de egentliga Bergslagerna. Dessa verk njuta alltså
9 ä 10 R:dr rgds underpris på kolen i jemnförelse med Bergslags-bruken.
Likväl utbjudas de utan att genast finna köpare!
Förtjenar ej ett sådant fenomen Statsmannens upmärksamhet?
— Det förtjenar äfven en allvarlig begrundning af hvar och en,
som talar på nationens vägnar, att en mängd stångjernslillverkare
nedlagt sina smiden, äfvensom att flera stora bruksegendomar
varit länge och oafbrutet till salu utan att finna köpare ända tills
Den 22 Mars e. m.
375
priset blifvit så nedtryckt, att knappt jorden, skogen och malmen
äro betalde! Det vore olämpligt att här ingå lili den vidlyftighet,
sora ämnets utredning i yttersta detalj, skulle föranleda.
Af den sanning jag här vördsamt framhållit, nemi. att
Svenska slångjerns-smidel blifvit förvandladt från en vinstgifvande
rörelse till ett sätt att realisera bergens, skogarnas
och den odlade jordens alster, följer att näringen numera icke
bör belastas med någon grundskatt, emedan smidet icke ger vinst;
ty inkomsterna härflyta från grunden, som åter bär grundskatt i
ock för sig sjelft, oberoende af smidet. Att tidepunkten nu är
inne alt vidtaga denna förändring, skall jag nu söka visa.
Det är notoriskt att Engelska och Nord-Amerikanska jernhandeln
under loppet af ett eller annat årtionde gjort mer och
mer afseende på malmen hvaraf jernet varit tillverkadt samt följaktligen
på tillverkningssättet, för att sålunda i möjligaste mån
förvissa sig om jernets inre godhet. Afnämaren köper först ett
mindre qvantum af en ny, förbättrad stämpel och fordrar naturligtvis,
att det jern sorn under kommande tider levereras, skall besitta
samma goda egenskaper som profvet utvisade. Nu inverkar på
jernets egenskaper ej blott malmen, utan smidessättet och en
noggran tillsyn, försl om tackjerns-blåsningen, sedan om stångjerns-beredningen.
Ett rationelt stångjernssmide förutsätter derföre
ej allenast att tackjernet flutit utur goda malmer, ulan ock
en tecknisk behandling af råämnena samt en noggran tillsyn
under hela processen. Dessa villkor medföra den verkan att
smärre bruk uphöra att smida, men att smidet concentreras på
färre lokaler och der bedrifves i stor skala; ty underhållet af en
tekniker och dryga byggnads-räntor mäste fördelas på en stor
tillverkning om den skall löna sig. Svenska stångjernssmidet
befinner sig derföre just i närvar.de stund uti ett öfvergångstillstånd,
som föranleder nya kapitalers nedläggande i byggnader,
såvida bruksegaren vill bringa upp sitt smide uti ett tidsenligt
skick. Antagom ett nytt verk med 5,000 SkU tillverkning.
Nuvar:de hammarskatt gör 50 Skit. Låt hvarje SkU betalas med
15 R:dr b:ko. Bruksegarens utgift blott i hammarskatt utgjorde
följaktligen 750 R:dr b:ko; en summa, visst icke att förakta,
ehuru obetydlig emot det kapital han måst nedlägga, dock en god
hjelp till alt bestrida de årliga omkostnader, som räntor, arnortissement
på byggnads-kapitalet, underhåll af kostbara anläggningar
och kunnige personer, förorsaka.
Jag har nu sökt ådagalägga att ehuru stånjernssmidet inom
riket allt ifrån dess införande intill början af innevande århundrade
varit en vinstgifvande rörelse, detsamma likväl sedermera
blifvit blott och bart ett sätt att realisera annan förmögenhet, äfvensom
att detsamma nu mera liknar hvarje annan fabrikation, såsom af
siden, kläde m. fl. artiklar. Jag kan ej annat förstå, än att deruti ligger
ett motiv att uphäfva en grundskatt, som tillkommit under
aldeles motsatta förhållanden, hvilka nu mera försvunnit.
På dessa grunder yrkar jag hammarskattens totala borttagande
och tillstyrker Högö. R. o. Ad. vördsamt att återremit
-
376
Ilen 22 Mars e. m.
tera StatsUlsk:s nu föredragna Ullåt. N:« 64 Lill. C; anhållande
jag derjemte alt dessa mina anmärkningar fä lill Ulsk. åtfölja
återremissen.”
Uti detta Hr Lagerhjelms yttrande instämmer jag lill alla
delar, men anhåller att få tillägga några ofd. Han har visat
olämpligheten af denna skatt, äfvensom att hammarskallens borttagande
i ingen mån skadar Staten, men tillskyndar deremot
Bruksegare en fördel. Härtill vill jag göra ett tillägg. Hvad får
Staten äler i st. f. denna eftergift? Jo! mycket högre inkomster
indirecl, och genom denna afgifts öfverlemnande till bruksegare
direct en inkomst, enär det kapital, som motsvarar hammarskatten
såsom ränta betraktad, kan i rörelsen nedläggas till förbättrande
af densamma. Derigenom att denna utvidgas beredes
äfven sysselsättning för en större personal förutom ökade tullinkomster,
ty huru liten lyx man än må medgifva denna arbetsklass,
komma de likväl att konsumera en mängd artiklar, hvarför
tull betalas. Alla intressen inom landet skola ovilkorligen
vinna derpå. Det största intresset är åkerbruket, och i motsats
till alla reservanterne af BondeStändet inom StatsUtsk., påstår
jag alt åkerbrukaren bör tillstyrka antagande af detta Betänk,
derför, att han har nytta deraf under 2 synpunkter. Det ger
anledn. till ökad industri. Dessa jernarbetare måste såsom andra
lefva af åkerbrukets industri. Detta den ena förmånen.
Man ser att i länder med ökad industri åkerbrukets produkler
betalas högre än i länder, der industrien ännu icke hunnit denna
högre utveckling såsom i Polen och Wallachiet, hvarest industrien
ligger nere. Den andra fördelen är mera direkt, ty åkerbrukaren
får derigenom sitt behof af jern fyldt still lägre pris. Vi
känna nemi. att den inhemska konsumtionen af jern stigit högst
betydligt, så att inom landet numera förbrukas omkring 150,000
SkU jern. Det blir således en högst betydlig vinst för åkerbrukaren
att erhålla det jern han använder till billigt pris. Dessa
fördelar synas mig ostridigt vara af större vigt än den ringa inkomst
Staten genom den ifrågasatta eftergiften möjligen kommer
att förlora. Jag tillstyrker således återremiss af Betänk., på det
att Utsk. måtte föreslå uphörande icke blott af hela liammarskatten,
utan äfven af hela tionde-tackjernet.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Hvar och en, som gjort
sig mödan att öfvertänka våra näringars olika beskattning, har
det förefallit besynnerligt, att jernhandteringen blifvit beskattad
efter helt olika grunder än de öfriga näringarne. Dertill har
likväl funnits skäl. Denna handtering har nemi. från dess första
upkomst varit omgärdad med dyrbara privilegier. Det har
funnits tider då, t. ex. kolhandeln var så inskränkt, alt jerntillverkarne
snart sagdt kunde kommendera kolpriset. Det har funnits
tider, då det var förbjudet att i grannskapet af jernverk anlägga
andra inrättningar, hvilka konsumerade kol. Med ett ord: mångfaldiga
privilegier hafva funnits till skydd för näringen, och hvilka
haft till följd, att näringen kunde påräkna nödvändiga artiklar
Den 22 Mars e. m.
377
för ett billigt pris. Dessa tider hafva förgått; alla dessa privilegier
hafva småningom, det ena efter det andra, bifvit borltagne,
och en allmän frihet har numera i näringen inträdt, der allmän
inskränkning förut egde rum. Det enda, som qvarstår, är beskattningen;
och jag frågar på hvilken rättsgrund numera, sedan
alla de orsaker, som denna beskattning gifvit anledning, förfallit.
Vid den lid, då beskattningen mer och mer utvecklades, var
Sverige ett af Europas mest jernproducerande länder. Afven
dessa tider äro förbi, och under det alt, snart sagdt, alla andra
Europeiska länder fortgått i en ofantlig utveckling af deras jernhandtering,
har Sverige deremot framskridit ganska långsamt på
denna bana. Jag anhåller att med några siffror få visa riktigheten
af mina upgifter. Inom England utgjorde tillverkningen
år 1850 4,659,000; i Frankrike 2,742,000, allt Skti. Förhållandet
i de öfrige Staterne är mindre, men i alla fall är proportionen
mycket större än hos oss, der tillverkningen upgått lill
endast 765,000 Sktt. Då nu sålunda alla privilegier, med undantag
af ett enda, till hvilket jag skall återkomma, blifvit borttagne;
då i st. f. att Sverige förut kommenderat priset på verldsmarknaden,
Sverige nu mäste rätta sig efter alla andra länder;
då, som sagdt är, alla dessa förhållanden inträdt, är, frågar jag,
det då icke skäl, att man äfven borttager den beskattning, sora
ojemnt och orättvist, i förhållande till andra näringar, trycker
Svenska jernhandteiingen? Jag vågar förklara, att denna olika
beskattning icke hvilar på någon rättsgrund. Att den icke hvilar
på någon billighetsgrund, anser jag ådagalagdt genom de
beräkningar, som blifvit framlagde för R. o. Ad. i StalsCtsk:s
Betänk., samt äfven i de handlingar, som till R. o. Ad. i dag
utlemnats, likasom i K. Bergs-Colbii berättelse för år 1853.
Deraf synes uppenbart, att om man räknar alla produkter, som
ingå i jernhandteringen, upkommer en kostnad, som på många
ställen öfverstiger det pris, sorn för jernet sedermera erhållits.
Af Bergs-Colbii berättelse, som likväl måste tillerkännas vitsord,
synes att medeltillverkningspriset i åtta serskilda bergslager upgått
till 15 R:dr 15 sk. och 2 r:st., och i Wermland till 15
R:dr 16 sk. och 4 r:st. Häremot invänder man, och en reservant
har äfven anmärkt, att det är oriktigt, och man har derjemte
sagt, att om än beräkningen vore sann, skulle, såsom orden
föllo sig, intet enda bruk kunna bära sig. 1 ett sådant påstående
ligger, enl. min åsigt, ett misstag; ty det måtte väl
vara rikligt, att, om än ett bruk har tillgång på skog och egna
malmer, dessa produkter beräknas till deras verkliga värde.
Derigenom upkommer en inkomst, men denna inkomst är icke
verklig, utan den öfriga egendomen lemnar denna verkliga inkomst.
Om ett jernverk skulle anläggas utan egendom till detsamma,
om jag så må uttrycka mig, och man måste köpa alla
materialier i och för bruket, skall det visa sig att denna beräkning
är riktig; och, om så är, frågar jag, är det billigt och rätt
att beskatta en näring, som icke kan åstadkomma sina tillverkningar
till det pris, hvarför de under en längre tid försålts.
378
Den 22 Mars e. m.
Jag har sagt, att jernhandteringen ännu eger ett privilegium,
som består deruti, att de s. k. jernbergslagarne äro befriade från
rotering. Uti Hr Wtorns vid denna Riksdag väckta motion har
han äfven medgifvit, att hammarskatten icke borde efterskänkas af
Staten med mindre, än alt äfven ifrågavande privilegium uphörde.
Han har äfven yrkat borttagande af tionde-tackjernet, dock med
vilkor att bergslagerne skulle underkasta sig rotering. Jag anhåller,
att R. o. Ad. ville återremittera ifrågavande punkt i
StatsUtsk:s Betänk., på det att StatsUtsk. måtte, mera än som
skett, behjerta innehållet och viglen för Svenska jernhandteringen
af Hr Wserns motion, samt till R. St:r afgifva ett förslag
till beslut i öfverensstämmelse med denna motion. Mångfaldiga
skäl tala för ett dylikt bifall. Ehuru endast ryktesvis är det
dock allmänt bekant, att Bevilln.Utsk. vid denna_ Riksdag föreslagit
uphäfvande af förbud mot införsel af jern. Ar det då billigt,
ali man, oaktadt en sådan åtgärd, likväl bibehåller den höga
beskattningen. Jag tror det icke. En af reservanlerne emot Utsk:s
Betänk, har ansett, att borttagande af hammarskatten skulle högst
obetydligt inverka på jernhandteringens fortkomst, och han har
gjort sig mödan att uträkna huru mycket af den ifrågavande
skatten skulle belöpa sig på hvarje Skit stångjern, samt kommit
till det resultat, att det skulle utgöra 3 sk. och några runstycken
på hvarje Skit. Denna beräkning är dock falsk. Enl. min
åsigt, hör man beräkna, huru mycket lionde-tackjernet gör i sin
helhet, och antaga detta belopp såsom en ränta å ett motsvarande
kapital: ty det är tydligt, att, då tionde-tackjernet årligen
utgår, måste det anses såsom ränta på ett kapital, hvilket jernverksegaren
tillkommer. Om jag då antager t. ex. en tillverkning
af 3,000 Skit, blir hammarskalten 30 Skit, som, efter 15
R:dr pr Skit,, gör 150 R:dr. Betraktar man nu dessa 150 R:dr
såsom en ränta på ett kapital, upkommer derigeuom ett ganska
stort belopp, hvilket, i fall jernverksegaren varit befriad ifrån
beskattningen, han kunnat, utan att sätta sig i någon serdeles förlägenhet,
använda till sitt bergsbruks förkofran. Jag tror således,
att grunden för denna beskattning är fullkomligt oriktig, och,
om den conseqvent följes, skall man slutligen komma derhän,
att någon skatt aldrig blir borttagen; ty om man fördelar skatten
i så små qvantiteter som SkU och T:r, upkomma ofantligt
ringa qvoler. Af de skäl, jag nu tagit mig friheten anföra, anhåller
jag om återremiss på Retänk.
Hr Akerman, Fredr.: De af R. o. Ad:s ledamöter,
hvilka med upmärksamhet genomläst detta Betänk., och deraf
inhemtat både hvad Bergs-Colkm yttrat och de sakrika upgifter
Hr Wran i sin motion lemnat, hvilka grunda sig på hans noga
bekantskap med jerntiliverkningen, skola, lika med mig, icke allenast
inse rättmätigheten af hans framställning, utan äfven dela
min förundran deröfver, att StatsUtsk., oaktadt de sålunda vunne
uplysningar och aflemnade motiver, icke gått längre i sitt tillstyrkande
än det gjort. Ibland de anförda skälen är äfven det,
Den 22 Mars e. m.
379
att, under det vår Svenska jernhandterings alla gamla företräden
och skydd blifvit borltagne, under det kostnaden ständigt ökats
i följd af stigande spanmålsj riset- och stegrade priser på materialier,
m. m., hvarigenom tillverkningskostnaden blifvit föidyrad,
har på utländska marknaden, der Svenska jernet förr var ansedt
oumbärligt, förhållandet blifvit hell annorlunda, lill följd af den
der rådande tillgången på stora kapitaler och en långt utvecklad
industri, hvilket sammanlagdt der stegrat tillverkningen, med
hvilken den Svenska jerntillverkaren har att konkurrera. Man
inliemtar vidare, att Sverige är det enda land, åtminstone med
få undantag, der jernhandteringen har direkt beskattning. Men,
om man abstrahera!' detta och gör sig reda för hvad här är i
fråga, skall man lätt finna billigheten af de väckta anspråken.
Frågan är nemi.: skall den Svenska jernhandteringen, som egentligen
icke är annat än en fabrikshandtering, ställas, i fråga om
beskattning, i ett helt annat förhållande än alla andra fabriker i
Sverige, såsom mekaniska verkstäder, klädesfabriker, bomullsspinnerier
o. s. v ? Eller har icke denna handtering, lika med
andra, en rättighet, en billig fordran, att dess idkare icke beskattas
annorlunda än andra förädlare i landet, _ d. v. s. i den
nion deras handtering lemnar någon inkomst ? Ar förhållandet
sådant här i landet? Nej. Vi se deremot, att jernhandteringen
är beskattad på flera serskildta sätt. Bruksegare, som under sill
bruk har landtegendom, beskattas skerskildt för landtegendomen
såsom jordbrukare, och serskildt för bruksrörelsen: men
icke nog härmed. Ar han derjemte egare af masugn, måste
han utgöra serskild skatt, först för tackjernstillverkningen och
sedan för stångjernsförädlingen, derefter han, när fråga blir om
bevillningen, äfven blir i bevillningsförordningen ihågkommen
på ett eget sätt. Om man skulle berätta detta för en främling,
skulle han lätteligen tro, alt de, som bestämma beskattningen,
voro afvoge mot en handtering, hvilken i så betydlig mon bidragit
och ännu bidrager att nprätthalia myntvärdet, och hvilken
^ bereder landet tillfälle att införskrifva de utländska produkter vi
behöfva. Uti bevillningsförordningen är om alla andra näringar
sagdt, alt de skola beskatias i mon af den inkomst de lemna
deras idkare, hvaremot jernhandteringen är, icke allenast såsom
jag nyss nämnde, belagd med ordinarie beskattning i två serskilda
repriser, ulan derutöfver, enl. hvad i 73 § i Bevilln:sförordningeu
stadgas, beskatlad, ehvad näringen ger vinst eller
icke, enär hans bevillning skall bestämmas, under förutsättning
af ett visst minimum af vinst. Jag frågar: är detta rättvist?
Finnes väl ringasle billighet deri? Också ser man, att StatsUtsk.
i någon mån åtminstone gifvit vika för de skäl, sorn för Utsk.
blifvit framlagde; och granskar man närmare de mot Utsk:s tillstyrkande
afgifne reservationer, skall man finna, att desamma
icke kunna inverka på beslulet i frågan. En bland reservanterne
har på detta ruin i dag medgifvit, all lian i sin reservation
begått ett misstag, sedan han granskat den lablä, som ligger till
grund för beräkningen af kostnaden för tillverkningen af ett
380
Den 22 Mars e. m.
Sfcfå stångjern. Efter erkännande af detta misstag, frånträder
jag den anmärkn., jag i detta afseende velat göra, men i slutet
af reservationen yttras: ”Men då jag anser att jernhandteringen
ej kan lyftas genom den föreslagna skattenedsättningen, anser
jag det som en pligt att protestera mot ett sådant försök uti
Statsekonomien, synnerligast när det är så dyrt som 44,100 R:dr”.
Reservanten har visserligen rätt deruti, att jernhandteringen icke
kan lyftas genom förminskning af denna skatt; eller derigenom
bringas till något blomstrande tillstånd, eller ens innefattar någon
säkerhet för dess idkare, att handteringen derefter kan bära
sig, men nedsättningen bidrager dock i sin nion att minska tillverkningskostnaden,
och det kan väl ej vara meningen säga, att
det icke är värdt att Staten afsäger sig skatten, då jernhandteringen
i allt fall icke bär sig. Den värde reservanten kallar
förslaget om nedsättning ett försök i Statsekonomien. Enl.
min upfattning af betydelsen utaf detta ord eller rättare, enl.
beskattningstheorien, som torde vara den vetenskap, som här är i
fråga, måste väl det rätta vara, att hvarje näring skall beskattas
i den mon den bedrifves med mer eller mindre fördel, d. v. s. att
Staten tager skatt af serskilda medborgare i förhållande till deras
inkomster. Det måtte väl vara de riktigaste Statsekonomiska
principer i detta fall. En annan reservant, nemi. en ledamot
af PresteSt., har trott sig hafva gjort en stor uptäckt deruti,
att han i den nyss åberopade tablåen har funnit ett misstag,
emedan der står, att 3,115 Ska skulle, efter förvandling i
stapelstadsvigt, rätteligen utgöra 3,315 S/m, och alt skillnaden
i dessa summor skulle lemna stångjernsproducenten i penningar
en vinst af 4,800 R:dr. Hvar och en, som förstår förhållandet,
finnér, att det är en miss-skrifning, och alt priset på stångjern
således icke blir hvad reservanten uptagit. Tillverkningskostnaden
af ett Sklt blifver, rätteligen beräknad, 14 R:dr 13 sk. 6
r:st.; och troligen skulle ingen tycka, att när stångjern blifvit
såldt till 15 R:dr, bruksegarne erhållit någon afundsvärd vinst.
Men efter vi tala om denna tablå, anhåller jag att få erinra, att
deruti dels åtskilligt blifvit oriktigt uptaget, hvilket lätt kan kontrolleras,
dels ett och annat uteglömdt, som ökar tillverkningskostnaden.
Man börjar med att säga, att till 2,850 SkU tackjern
åtgå 24,300 T:r kol. Det exempel, som här är anfördt, är
liemladt från Nerike, eller just den del af landet, som är bekant
för dess ovanligt goda kol. Kolåtgången vid stångjernstillverkningen
beror af kolens godhet. Der kolen äro goda och torra
samt väl tillverkade, der är åtgången ringa, hvaremot förhållandet
är omvändt, der kolen äro lösa och våta, hvaraf äfven följer
att den, som enl. hvad förhållandet kan vara i Nerike, derefter
gör beräkningen för hela landet, eller att endast 8| T:r kol erfordras
för tillverkning af ett Ska tackjern, begår ett stort misstag.
Enl. mitt omdöme kan kolåtgången för hela riket i medeltal
icke beräknas till mindre än 11 å 12 T;r för hvarje SktZ.
Dessutom menas här hvad man kallar mätta kol; ty när kolen
upföras till masugnen, sker sådant i mätta tunnor eller korgar,
Den 22 Mars e. m.
3S1
hvaremot, när kolen föras till masugnen, sådant sker i skrindor
eller stigar; och hvar och en, med förhållandet något bekant,
vet, att genom ur- och ilastning ganska mycket går förloradt,
samt att man icke får igen den qvantitet kol, för hvilken man
erlagt betalning till kolaren. Afven detta bör tagas i betraktande
vid beräkningen af tillverkningskostnaden. Vid bruk, der
köpta kol användas, har man antagit såsom princip att vid beräkningen
af kolåtgången afdraga 25 å 33 proc., just i följd
af den förminskning, som upkommer genom kolens flyttning från
det ena till det andra stället, hvarigenom priset blir nära 4_c^el
högre än hvartill kolen blifvit inköpte. Uti oftanämnde tablå är
uptagen en post, som heter förvaltningskostnad till 1,000 R:dr.
Jag tror, att de ledamöter af detta Ständ, som ega bruks- eller
landtegendom skola finna, att vid ett bruk med 3,000 SkU
smide måste finnas en inspektor eller förvaltare, hvilken numera,
för att kunna någorlunda följa med de ständigt stigande vetenskapliga
förbättringarne, måste ega ett icke så ringa förråd af
kunskaper, och att till bans biträde erfordras 2 å 3 bokhållare.
Man inser då lätteligen att denna kostnad är för ringa beräknad,
enär stundom man måste betala inspektoren ensamt detta belopp.
Vidare heter det i nästa punkt: ”förlagsräntor och provisioner
2,000 R:dr”. Afven detta är för lågt beräknadt; ty i de fleste
fall fordras för all tillverkning förlag för 6 månader. Detta förlag
måste då åstadkommas med lanta penningar, och räntan på
detta förlag upgår ensam till 1,410 R:dr. Lägger jag nu härtill
den provision, som måste betalas till den, som mottager och försäljer
jernet, eller 2 proc. (jag känner bruksegare, som måste
betala ända till 3 å 4 proc., men det vanliga är 2), upgår densamma
till 940 R:dr, hvadan denna post, rätteligen beräknad,
bör uptagas till 2,350 R:dr. Beräknar man vidare, efter hvad
som är vanligt vid flera bruk, eller alt egaren upgör s. k. förlagskontrakt
med en köpman i stapelstäderna, så får bruksegaren
åtnöja sig med det s. k. förlagspriset för sitt jern, som vanligen
är 1 R:dr och lägst 32 sk., under det gångbara priset, så upkommer
för den sistnämnde ett än ofördelaktigare förhållande.
Dessa anmärkn:r har jag velat göra, för alt visa att, efter
de siffror, som man med full sakkännedom kan bedöma, beräkningarne
visserligen icke äro öfverdrifna, utan tvertom mindre
än de borde vara. Den talare, som först yttrade sig i ämnet,
har anmärkt några olikheter emellan Rergs-Colhii kalkyler och
dem, hvilka kommit StatsUtsk. tillhanda, samt sagt, att i de
förra uptages kolåtgången för ett SkU stångjern till 24 T:r, och
i den andra till 18 T:r. Orsaken dertill är, att Bergs-Colhii förslag
grundas på ett stadgande i hammarsmides-ordningen, att
smeden har rätt till 24 T:r. Det händer visserligen pä många
ställen, der kqlen äro goda, att detta qvantum icke åtgår, och
att man får ersättning i s. k. öfverkol, men jag känner äfven
bruk, mine Hrr! der kolåtgången varit 24 lill och med 26 T:r
pr SkU. I den kalkyl, som i dag blifvit oss tilldelad, förekommer
en artikel, sorn heter öfverjern. Anledningen är, att i
382
Den 22 Mars e. m.
Bergs-Coll:ii kalkyl uptages hvad sorn vanligen lemnäs lill smeden,
eller 1 S/cd! tackjern för att förädlas till 1 Ska stångjern.
I den sednare kalkylen har man icke uptagit så' myckel. Den
skillnad, som möjligen upstår, tillkommer vanligen smeden,
derigenom att han genom omtanka och skicklighet vet, alt af
det honom lemnade. tackjernet förädla en större qvantitet stångjern
än bruksegaren beräknat, hvilken till upmuntran inlöser
detta jern af smeden. — Men, Mine Hrr! hvad som synes
mig bevisa långt mer än alla kalkyler, de må upgöras huru noggrannt
som helst, är det kända factum, att en mängd bruk blifvit
på dc sednare åren nedlagde, (icke mindre än 44 stycken
verkstäder) hvilket bevisar hällre än allt annat att rörelsen icke
bär sig. Ty skulle den kunna idkas med framgång, hade väl
detta förhållande icke inträffat. En annan omständighet, som
jag icke kan underlåta att omnämna och som jemväl uppenbart
ådagalägger jernhandteringens bekymmersamma ställning, företer
sig deruti, att de egendomar, som kallas bruk, äro nära nog
osäljbara. Man har i sednare tider sett att bruksidkare, som
icke på något sätt kunna beskyllas för öfverdåd i depenser, ulan
egnat hela sin tid och upmärksamhet åt deras handtering, likväl
funnit sig nödsakade göra konkurs; och man har äfven sett fordringsegare
i st. f. att, såsom vanligt i konkurser, försälja fastigheterna,
hafva mäst öfvertaga bruksegendomarne samt ingått såsom aktieegare
deri, och hvarföre? jo, endast af det skäl, att egendomarne
icke varit säljbara. Man klagar, och det visserligen med
full rätt, öfver de skatter, som trycka jordbruket: men denna
beskattning är dock icke värre, än att egendomsvärdet är i elt
ständigt stigande. Skulle icke förhållandet vara enahanda med
bruksegendomarne, om deras egare haft någon säkerhet att erhålla
en skälig vinst. Jag anhåller att R. o. Ad. ville taga i
betraktande hvad jag nu haft äran anföra, som är grundadt på
en noggrann kännedom om förhållandet, och att R. o. Ad. ville
återremittera Betänk., på det att full rättvisa måtte meddelas
motionärens framställning.
Gr. af Ugglas, Carl Fred r. Ludv.: Jemte det jag instämmer
med Frih. af Ugglas, anhåller jag alt få yttra några
ord i anledn. af Hr Bildts hänvisning till den nedsättning i bevillningen,
han ville meddela jernlillverkaren. Jag anser denna
fråga vara af stor vigt, och att man framförallt vid detta tillfälle
bör söka undanrödja en orättvisa, som f. n. förefinnes i fråga
om jernhandteringens beskattning. Hvad nu den af Hr Bildt
omnämnda lindringen i bevillningen beträffar, kan den åstadkommas
på tvenne sätt, antingen genom nedsättning i Tullbevillningen
eller den allmänna bevillningen. I fråga om den förra
finner man, att exporttullen för ett Skit stångjern utgör 4 sk.
b:ko. Jag önskar att R. o. Ad. i detta fall måtte vara raedgörligare
än Bevilln.Ulsk. hittills varit vid behandlingen af denna
export-iull; men jag måste fästa upmärksamheten derpå, all, om
äfven clemia export-tull borttages, man derigenom icke gjort an
-
Den 22 Mars e. m.
\
383
nät än rättvisa, emedan jerntillverkningen, jemte 3 å 4 andra
näringar, äro de enda, hvilka f. n. draga en export-tnll. Uti
en sådan åtgärd ligger visserligen icke ett medel att u[ihjel[ia
handteringen. Hvad åter angår den allmänna bevillningen, tror
jag jcke och vill icke heller tillstyrka att, sä länge bevillningen
efter nuvar:de grunder utgöres, någon lindring för jernhandteringen
på denna väg bör eller skall vinnas, emedan, enl. min åsigt,
man genom en sådan lindring skall begå en orättvisa. Jernhandteringen
drager efter bevillnings-förordningen icke högre
bevillning än alla andra näringar i landet. Den drager 5 proc.
af dess inkomst. Då man nu kan kontrollera denna tillverkning
är det ju klart, att dess bevillning blir i proportion större än
bevillningen å andra näringar; men jag tror icke, alt man uti
bevillnings-förordningen bör stadga ett ojemn! förhållande, eller
rättare, en ojemn bevillning å denna näring, relativt lill andra.
Ett sätt Abbes för att nedsätta det minimum, under hvilket f. n.
bevillning icke får åläggas; men äfven härtill vill jag icke gifva
mitt samtycke, emedan, om delta minimum borttages, hända
kunde, att, såsom jag höll på att säga, underslef i upgiften lika
såväl i denna som i andra näringar möjligen kunde inträffa.
Jag vill således icke med min röst bidraga dertill, att man på
detta sätt lemnar lindringar. Just på det sätt, motionären föreslagit,
anser jag lindring böra åstadkommas, derför att en orättvisa
ligger uti nuvande förhållanden. Jag anser Utskrs förslag
oriktigt, emedan det icke grundats på den af Hr Wann uttalade
princip, att, dä man borttagit de till bandteringens skydd lemnade
privilegier, den efter desamma beräknade skatten samtidigt
äfven bordt försvinna.
Gr. Posse, Gust. Mauritz: I anledn. af Hr Bildts reservation
har jag begärt ordet, emedan denna reservation, tillika
med hvad den värde talaren yttrat, fullkomligt öfvertygat mig om
billigheten af Utsk:s förslag, nemi. motsatsen af hvad han sjelf
åsyftat, och i följd deraf tillstyrker jag bifall (ill Utskrs förslag. I
sin reservation säger Hr Bildt: ”Den opartiske granskaren af de
serskilda utgiftsposterna, hvilka sammanräknade utgöra 14 R:dr
16 sk. 8 r:st., skall säkert Hnna, att bland dem, den nu till 7
sk. 2'f-dels r:st. upgående hammarskatten spelar den, snart sagdt,
obetydligaste rolen af dem alla”. Enl. min åsigt, kan här icke
vara fråga om andra utgifter, än de, som af Staten eller kommunen
pålägges handteringen. Ser man på tablåen, som blifvit
utdelad, så Anner man, att hammarskatten ingalunda är den minsta,
utan tvertom den betydligaste af de skatter, som åligga jernhandleringeu.
Vidare säger Hr Bildt, ”att en nedsättning i denna
post af 3 sk. 71 r:st. ej kan ega något väsendtligt inbytande på
sjelfva näringen, men Statsverket skulle derigenom förlora 44,100
R:dr”. Om man nu jemnför dessa 44,100 R:dr med de 1 1
milhr R:dr, till hvilka StatsUtsk. föreslagit Statens inkomster, så
Anner man, att dessa 44,000 R:dr utgöra 21f,-del af Statsinkomsterna,
dä deremot den ä jernhandteringen föreslagna minsk
-
384
Den 22 Mars e. ra.
ningen utgör circa J at alla denna näring åliggande skatter.
Enl. min tanke är detta ett ganska lyckligt försök i Stats-ekonomien
alt minska en af de liufvudsakligaste näringarnes skatter
med \ utan att minska Statens inkomster med mer än 2^5-del.
Vidare säger Hr Bildt: ”synnerligast då man ihågkommer att en
förbättring i smidesmethoden, som minskar kolåtgången endast
med en T:a af de 18, jag beräknat för hvarje AJrå, medför en
större minskning i tillverkningspris, än hela den nu föreslagne
skattenedsättningen”. Ja, det tror jag ganska väl. Om man nu,
såsom Frih. af Ugglas, framhåller som exempel att de 250 R:dr,
som skola minskas, utgöra proc:n af räntan på ett kapital, så får
man väl medgifva, att icke något kapital har en starkare inteckning
i en fastighet än just Statens skatter. Den här föreslagna
methoden är precist densamma, som ett lossande af en inteckning
å 4,500 R:dr från ett bruk. Egaren kan låna sig denna
summa, utan att hans affärer försämras, och derigenom åstadkomma
de förbättrade melhoder, om hvilka Hr Bildt talar. Afven
har Hr Bildt sagt, att skattejorden behöfver nedsättning i
sina utskylder. Det tror äfven jag, likasom att skattejorden har
ganska dryga skatter, och att det vore önskligt, att de kunde
nedsättas. Jag kan icke inse hvarföre man icke vill medgifva
lindring i skatterna för en näring, derför att en annan finnes,
som är hardt beskattad. Slutligen kan jag alldeles icke förstå
dem, som yrka att, som det heter, brukintresset skall beskattas
högt, och landtbruksintresset icke. Jag kan alldeles icke fatta
denna åsigt, utan tror, att landtbruket är beroende af jernhandteringen
och tvertom. Enl. min åsigt, äro alla näringar i mer
eller mindre mån i samband med hvarandra; och just ur synpunkten
af landlbrukets fördel anser jag det vara af stor vigt
att jernhandteringen på allt sätt understödjes, på det att den må
kunna lyftas till en högre ståndpunkt och landtbruket derigenom
få ökad afsättning för sina produkter i bruksdistrikterna.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: En talare, som här yttrat
sig, har .redan anfört hvad jag velat andraga lill stångjernssmidets
fördel, men hän har härvid förbigått frågan om tackjernet.
Det torde tillåtas mig att få tala om beggedera, emedan båda
innefattas i StatsUtsk:s förslag.
Första frågan bör naturligtvis vara den, om behofvet af lindring
i skatten är gifvet. Så påstå yrkets idkare. Men på den
andra sidan åter säges, att taekjernstillverkningen bär sig rätt
väl; och Hr Bildt har för Eder, Mine Hrr, uplyst, hvilken utvidgning
handteringen vunnit. Sådant måtte bevisa åtminstone
att hon drifves med fördel, enär hon kunnat så förkofra sig.
Vore likväl behofvet af lindring gifvet, så återstår, när handteringen
är på två sätt beskattad, likväl frågan: hvilkendera utskylden
bör företrädesvis nedsättas? Som bekant är, betalar tackjernstillverkaren
både tionde och bevillning. Tackjerns-tionden
är att anse såsom en grundskatt. Det förhåller sig med honom,
unge
-
Den 22 Mars e. m.
385
ungefärligen så, som med tionde af jordbruk. Flan är nemi. en
afgift, beräknad efter afkastningen. Ursprungligen beräknades
tionden af jordbruk efter hvarje års skörd. Men man fann detta
sätt för utgörandet obeqvämt, och man antog i stället en viss
ständig tiondesättning, som utgjordes i ett bestämdt belopp spanmål,
utan afseende på årets skörd. Med tionde af tackjernsblåsningen
var förhållandet i begynnelsen enahanda; men man fann
äfven här lämpligare alt antaga en bestämd tiondesättning för
hvarje blåsningsdygn. Nu måste jordbrukaren betala sin tionde,
antingen han intet sår eller skördar, vare sig i brist af tillgångar
eller andra orsaker. Med tackjernsblåsningen är förhållandet
omvändt; ty om något tackjern icke blåses, så betalas icke
heller någon tionde. Men, oaktadt allt detta, har man hvarken
ifrågasatt eller föreslagit någon lindring i tionden af jordbruket,
hvaremot en sådan fördel för tackjernstillverkningen ifrigt påyrkas.
Ar sådant billigt? Vill man på detta sätt lindra näringarnes
grundräntor, så bör man väl äfven ihågkomma modernäringen
eller jordbruket. Men hvarthän skulle sådant leda? Ar det
välbetänkt att efterskänka en ordinarie skatt eller ens någon del
deraf? En sådan som icke kan,, utan Konungens samtycke, Staten
betagas, och att i stället åtnöja sig med bevillning, hvilken
af Ri St:rs godtycke beror. Iir Bildt har redan fästat Ståndets
upmärksamhet derpå. Äfven jag tillåter mig det, just i hänseende
till vådligheten af den grundsats, StatsUtsk. vid denna Riksdag
synes hylla. Om tionden å tackjernstillverkningen eftergifves
eller förminskas, hvarföre skall icke sådant ske jemväl i
fråga om tionden å jordbruksnäringen? Detta inpass, om jag så
må uttrycka mig, skulle möjligen kunna begagnas, till en början
med grundskatternas indragning, ehuru jag icke vill påstå, att
man f. n. har delta syftemål. Men med tiden kunde det blifva
en murbräcka, hvarigenom det värn för Regeringens oberoende
af R. St:r, så vidt det i beskattningen finnes, skulle vid hvarje
Riksdag försvagas. Skall någon skattelindring nödvändigt ega
rum för tackjernstillverkningen, så bör hon, enl. min tanke,
åstadkommas genom minskning i bevillningen, eller ock medelst
befrielse derifrån. Om sådant skedde, vore det lika välbetänkt
ä näringsidkarnes som Regeringens sida; ty då de förre icke
betala mera än efter tillverkningens belopp och ej skatta något,
då de intet tillverka, så hafva de intet att klaga öfver,
intet godtycke att befara. Bevillningen åter, beror på taxering,
och följaktligen på vederbörandes godtfinnande, hvarigenom tillverkaren
kan blifva obilligt behandlad. Om nu tackjernstionden
skall nedsättas, så böra äfven de privilegier bergslagen åtnjuta i
samma mån inskränkas, och den bergslagen förunnade rotefriliet
jemväl minskas. Sådant har likväl Utsk. icke satt i fråga.
Således skulle Staten göra upoffringar, men näringsidkarne bibehållas
vid de friheter de åtnjuta. Vill man dock nödvändigt göra
en eftergift, så bör hon väl icke ske för alltid, utan blott tills
vidare, emedan den ifrågaställde varan är af sådan beskaffenhet
5 H. " 2f»
386
Den 22 Mars e. m.
att hennes afsättlighet och pris bero på tillfälliga handelsförhållanden.
Så hafva R. St:r tillförene förfarit, och derföre ömsom
sänkt tionde-tackjernet och ömsom återställt det till sin förra
höjd. Enl. min tanke, bör man, vid detta tillfälle, gå lika varsamt
tillväga.
I fråga om stångjernet känna vi, att dess pris är i stigande.
Följden deraf måste naturligtvis vara, att tackjernspriset i sin
ordning jemväl skall höjas, och tillverkarne alltså befinna sig i
bättre ställning än förut. Hvad jag nu yttrat om tackjernet,
anser jag äfven tillämpligt på stångjernet, och på lindringen i
dess beskattning.
Åtskilliga beräkningar öfver beskattningens förhållande till
behållningen hafva blifvit upgjorda. Afven i dag hafva vi erhållit
en sådan, serskildt tryckt i afsigt att rätta och vederlägga
de beräkningar, vederbönde reservanter upgjort. Denna ifrågavande
härleder sig från Nerike, hvars innevånare äro serdeles
fallna för dylika beräkningars upgörande. De äldre ledamöterna
af detta Stånd påminna sig nog den tiden, då fråga var om
rusthållens beskattning. Då visades, att rusthållarne inom Nerike
satte till på att vara jordegare. Nu bevisas lika klart, att jernverksegare
i Nerike sätta till på att vara Brukspatroner; och
Presidenten i Bergs-Colkum har detsamma bekräftat. Således
borde man vänta sig, att Brukspatronerna i Nerike skulle bortskänka
sina bruk. Men de lära lika litet göra det nu, som rusthållarne
derstädes tillförene skänkte bort sina rusthåll. Jag tror
alltså, att man på dessa beräkningar icke får göra serdeles afseende.
Man har sagt, att åtskilliga bruk blifvit nedlagde, och i
Betänk, är upgifvet beloppet af den stångjernstillverkning, som sålunda
uphört. Jag minnes icke riktigt, men tror, att beloppet
utgör några och 20,000 Skfå. Sådant beror naturligtvis af tillfälliga
omständigheter Det är då icke annat, som händer jernbruken,
än hvad som drabbar jordbruket, nemi. att vissa hemman
måste förmedlas eller förfalla till skattevrak. Sådant har dock
ej fö ra nied t någon allmän nedsättning af jordbrukets skatter,
utan de hemman, som kunnat draga sina utskylder hafva måst
med dem fortfara. Likaså hör väl förhållandet vara med bruken.
Här talas om de stora förlag, bruksegare måste vidkännas, och
huru länge det dröjer, innan de få sina penningar åter. En
landtman har sagt mig, att jordbruksnäringen fordrar 18 månaders
förlag. Vid båda näringarna beror sådant naturligtvis af
möjligheten att vinna afsättning. Man har äfven talat om svårigheten
att försälja bruk, jemförelsevis med landtegendomar,
hvilkas värde är i ständigt stigande. Enl. min åsigt är skälet
härtill, att bruksegendomar icke kunna styckas i smärre delar,
utan måste sammanhållas i större massor, hvilkas inköp fordra
betydliga kapital, hvarigenom allmogen utestänges från täflan om
brukens inköp. Landtegendomarne kunna deremot fördelaktigast
säljas i små lotter, då bönder köpa dem. Det äro sådane jordbrukare,
som sjelfve äro både inspektörer och arbetare, samt
följaktligen kunna nöja sig med en mindre vinst, än deras, som
Den 22 Mars e. m.
387
måste hålla inspektörer och bokhållare eller hrad de medhjelpare må
heta, hvilka vid jernverken aflönas. Med slångjernstillverkningen
är förhållandet enahanda som med tackjernstillverkningen,
nemi. att håda äro belagde med grundskatt och bevillning. Äfven
här delar jag den meningen, att den lindring, som, i händelse
verkligt behof deraf förefinnes, hör beredas stångjernslillverkningen,
skall medgifvas genom nedsatt bevillning, men ingalunda
genom grundskattens borttagande eller förminskning.
Man har här omförmält, huru ofantligt jernhandteringen stigit
i England m. fl. andra länder, och jemnfört henne med den
Svenska. Jag tror, att man bör ihågkomma, det möjligheten för
ett så hastigt stigande å utrikes orter är att härleda från den
serdeles ymniga tillgång på stenkol, som der finnes för jernhandteringens
behof. Men sådant är icke förhållandet hos oss, hvarest
tillverkningen beror på tillgång å träkol. Dessutom tror jag,
alt en ringa nedsättning i tillverkningspriset på vårt jern ingalunda
hjelper bruksegaren; ty det är icke Svenska jernets pris,
utan dess beskaffendet, som, såvidt jag af sakkunniga personer
inhemtat, hindrar afsättningen. Vårt stångjern är ojemnt smidt,
har icke den hållfasthet, som det utländska, och kan icke heller
i allmänhet användas med samma tillförlitlighet, som det valsade.
Bruksegarne söka alltså på oriktig väg uphjelpa sin handtering;
ty med befrielse från en skatt af 3| sk. eller 4 sk. eller till och
med 5 sk. på A&SMet, kan afsättningen omöjligen befrämjas.
Dessa sk:r verka alltså nog litet på bruksegarnes sida, men
destomera på Statens, emedan de äfven medföra det skadliga
exemplet att man kan komma ifrån grundskatten. Dessa för
näringsidkaren obetydliga sk:r utgöra för Staten en sammanräknad
inkomst af 44,000 R:dr. Borttagandet af denna skatt gillas
naturligtvis af andra, som äro med grundskatter besvärade. Såsom
jag redan sagt, hafva för stångjernet handelsförhällanderne
förbättrats. Då frågar jag om vid sådant förhållande skäligt är
att för alltid bevilja en nedsättning i grundskatten? Stångjernet
har, likasom tackjernet, varit underkastadt verldshandelns föränderlighet.
Alltså bör, ifråga om stångjernet, nedsättning i grundskatten
beviljas endast tills Vidare. Om nu R. St:r medgifva den
föreslagna skattelindringen, hvem skall ersätta Kronan den förlust,
som härigenom upkommer? Hon kan icke lida någon minskning
i sina inkomster. Ersättningen drabbar alltså förnämligast
jordbrukaren, enär städerna äro alltför fattige, för att kunna
lemna någon väsendtlig godtgörelse. Embetsmännen äro redan
så högt beskattade, att någon vidare tillökning i deras bidrag
icke med skäl kan ifrågakomma. Man är villig att lätta bergsliandteringen,
men man drager icke i betänkande att kasta den
för Staten erforderliga ersättningen på jordbruket, hvilket redan
är ganska drygt beskattadt. Här har talats om grundsatser för
beskattningen. Jag tror likväl, att man icke kan följa någon
annan än den, att låta de medborgare, som förmå att hära skatt
och böra göra det, på grund af den vinst de af sitt arbete er
25
*
388
Den 22 Mars e. m.
hålla, få i mån deraf deltaga i utskylderna. Jemnförer man då
bergsbruket med jordbruket, så tror jag icke det sammanlikningen
utfaller sä till nachdel för det förra, att detta bör åtnjuta
den ifrågaställde lindringen, hvarför jag, på grund alla dessa skäl,
vördsamt anhåller, att R. o. Ad. måtte återremittera Betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Af de mot hvarandra rakt
stridande yttranden, som här blifvit afgifna, torde R. o. Ad.
kunna göra sig föreställning om den svårighet behandlingen af
denna fråga medfört på den afdelning inom Utsk., der hon först
blifvit handlagd, och der man har egnat henne flere dagars
trägen undersökning.
De fleste talare, som i ämnet yttrat sig, hafva yrkat återremfss,
för ernående af det resultat, hvartill Hr Wsern i sin reservation
sökt att komma. De motsatta talarne åter hafva bestridt
allt afseende på denna motion, och den siste värde talaren har
ej ens velat gå- så långt, som K. BI. i Sin Propos. föreslagit
R. St:r. Jag nämnde nyss, att frågans behandling på afdelnin*
gen fortgick under flere dagars träget arbete, och jag ber att få
tillägga, att de, som dermed varit sysselsatta, hafva, såvidt det
varit möjligt, sökt åstadkomma en utredning, och får jag derjemte
nämna att endast en högst ringa minoritet stannade i den
åsigten, att man borde förblifva vid nuvar:de förhållanden. I
öfrigt voro tankarne delade emellan det beslut, hvari Utsk. stannat,
och bifall till Hr Wänns motion. Jag erkänner att, om jag
endast skulle hafva afsett jernliandteringens behof af lindring i
skattebördorna, det hade varit mig en glädje och en skyldighet
att taga steget fullt ut; men jag kunde och borde icke förglömma
att, sedan långliga tider tillbaka, denna handtering varit belagd
med en betydlig grundskatt, och jag ansåg mig alltså icke kunna
gå längre, än det nuvande Betänk, utvisar. Den, om jag så
får säga, nu tillstyrkta lindring tror jag att R. o. Ad. bör bifalla.
Enl. min åsigt måste frågan betraktas ur Statsekonomisk
synpunkt. Bian måste erinra sig, att här gäller det en af Sveriges
vigligaste näringar, den, hvarifrån vi hemta större delen
af de inkomster, hvarmed vi skola betacka vår högst betydliga
import. Om vi erinre oss, att Statens inkomster af det jern,
vi till utländningen försälja, upgår till omkring 7,000,000 R:dr
b:ko, måste vi erkänna att uprätthållandet af denna näring är
för Staten i många afseenden af yttersta vigt. Skall den genom
oklokt beräknade åtgärder undergräfvas, så hemställer jag, hvarmed
vi skola betala alla de lyxartiklar, som i vårt land införas.
Jo, säger man, med våra trädvaror. Dessa skola visserligen betacka
en icke ringa del af denna import; men den väsendtligaste,
den största delen måste dock godtgöras af jernhandteringen.
Jag tror, att man mindre bör bålla «ig till sifferkalkyler, hvilka
på olika sätt kunna upgöras, utan man bör söka för sig göra
klart, huru med näringen sig förhåller. Betänker man, att under
loppet af de sednare årtionden jerntillverkningen har utom
-
Den 22 Mars e. m.
389
lands framgått med jättesteg ända till den grad, att år 1830
tillverkades stångjern i
År SkU År SkU
Stor-Briltanien .... 1830 3,430,000 1850 11,812,000
Förenta Staterna ... » 815,000 » 4,659,000
Frankrike  1827 1,137,000 1846 2,742,000
Ryssland  1831—33 956,000 1849—51 1,149,000
Tyska Tullföreningen . 1834 670,000 1850 1,132,000
Österrike  1830 434,000 1850 998,000
Belgien  » 315,000 » 997,000
Sverige  1S33 506,000 1852 765,000
och Norrige  1830—35 24,000 1841—45 39,000
hvilka länders sammanräknade tillverkningsbelopp utgör 24,293,000
Sktl, så måste man finna, att jerntijlverkningen utomlands under
de sednare 20 åren tredubblats, äfvensom att den Svenska jernproduktionen
under samma tid ökats med blott 50 [troe., då
proctn af jerntillverkningen i nyssnämnde länder upgått ända
till 300. Betraktar man derjemte förhållandet med tackjern och
stångjern i allmänhet, så har från åren 1816 till 1820 det förra
betalts med 8 £ 12 sh. pr ton i Glasgow, men derefter varit
i beständigt fallande, så att ifrån år 1846 lill år 1850 derför
icke betalts mer än 2 £ 14 sh. pr ton. Detta är en naturlig
följd af tillverkningens oerhörda stigande i fremmande
länder, af den lättnad man der har deraf, att stenkolslagren och
jernmalmerna ligga blandade om hvarandra, och af den nedsättning
i priset, sorn måste upkomma af en ständigt tilltagande
tillverkning. An vidare måste man ihågkomma, att del utländska,
serdeles det Engelska, med stenkol tillverkade jernet,
som förr aldrig kunde uthärda täflan med det Svenska jernet,
' numera genom förbättrade smidesmethoder fullkomligt ersätter
detsamma för de fleste behof, så att vårt Svenska ståljern,
hvilket förut ansetts oumbärligt, allt mer och mer undantränges
af Engelskt jern, tillverkadt med stenkol. Häraf följer,
hvilket erfarenheten äfven redan visat, att det Svenska jernet
blifver allt mer och mer sällsynt på den utländska marknaden.
Enda möjligheten för tillverkaren att kunna täfla med utländningen
är att nedsätta priset ä sin vara, så att det kan blifva
uträkning för köpmannen att köpa.detta jern. Förhållandet har
också varit, under loppet af de sista decennierna, att det Svenska}
jernet ouphörligt fallit i pris, och under vissa år har det
betalts med endast 13| R:dr pr Sktt. Man har nu, såsom skäl
för afslag å Betänk., anfört, att priset å jernet äter stigit, och
att jernkonjunkturen är bättre än den förut varit; men jag får
fästa upmärksamheten derpå, att jerntillverkaren sjelf häraf icke
skördar serdeles inkomster, helst han för sitt yrke måste inköpa
icke obetydliga qvantiteter spanmål till ganska höga priser, samt
att många jernverk f. n. icke kunna drifvas i brist af vatten,
men att verksegare likväl måste underhålla sinasmeder med deras
familjer. Jag tror icke att man bör hålla sig till enstaka förhållanden,
i fråga om näringarnes framtid, och att det kan vara
likgiltigt om stångjernspriset noteras pä börsen i Stockholm till
390
Den 22 Mars e. m.
16 R:dr eller i Götheborg till 16 R:dr 32 sk.; ty factum är, att
i samma mån den utländska tillverkningen tilltager i så ofantlig
proportion, i samma män måste äfven priset derå falla, och det Svenska
jernet nödvändigt följa med. Ser man ,på andra sidan åter,
huruvida Svenska tillverkaren kan för samma pris som förr, tillverka
sitt jern, så har Frih. af Ugglas fästat upmärksamheten på
den mängd af privilegier, hvarmed jernhandteringen i vårt land
fordom varit omgärdad, och på grund af hvilka privilegier brtiksegarne
kunde tilltvinga sig kol för vida billigare pris än nu.
Efterser raan huru förhållandet varit med kolpriserna under loppet
af de sednare qvinqvennierna, så finner man, att priset stigit
genom skogarnes medtagande, och äfven derigenom att en
mängd bruk, för att uppehålla sig sjelfve, om jag så får säga,
måst köpa kolen till hvad pris som helst. Vid jemförelse emellan
den Svenska och utländska jernhandteringen finner man, att
endast i Sverige hammarskatt blifvit handteringen ålagd, och alt
i andra länder tillverkningen icke drager annan skatt än bevillningen.
I Sverige, Ryssland och Österrike finnes grundskatt
lagd å tackjernstillverkningen, hvaremot i alla andra länder skatten
ligger å grufvan för den malm, som der brytes. I öfrigt är
såväl tackjerns- som stångjernstillverkning icke belagd med annan
skatt än den som drabbar fabriker. Då man talar om rättvisan
af den gamla grundskatten på denna näring, torde jag få
erinra, att denna grundskatt tillkom under en tid, då jernhandteringen
ganska väl kunde draga den. Det var en tid, då bruksegarne,
om jag så får säga, skurö guld med täljknifvar. Det
var den tid, då det Svenska jernet nästan obelingadt gick pä
den utländska marknaden hvar som helst, och då jernet betaltes
med många proc. högre än nu. Annu på 1820-talet och de
första åren af 1830-talet betaltes Svenskt jern med 20 ;\21 R:dr
pr Sku. Nåväl, Mine Hrr! under sådana förhållanden kunde
jerntillverkare ganska väl bära de grundskatter, hvilka blifvit deras
näring åsatte. Dessa förhållanden hafva uphört. Handteringen
kan icke draga dessa skatter. Såvida man önskar näringens
bibehållande, mäste en lindring i dess beskattning medgifvas. I
sitt förtjenstfulla anförande har Bergs-Colhii President, Hr Åkerman,
tydligen ådagalagt det behof af lindring i skattebördorna,
denna näring, såvida den skall ,ega bestånd, bör åtqjuta, och
samme talare har fästat Hrr:nes upmärksamhet derpå, att, om
jag icke misstager mig alltför mycket, 44 härdar blifvit på de
sednare två åren nedlagde. Icke måtte detta vittna derom, att
näringen bär sig. Han har äfven visat, att bruksegendomar under
flera år varit förgäfves utbjudne till salu, och att man slutligen
måst bilda bolag för deras inköpande derför, att man icke
kunnat på annat sätt afyttra dem. Hr von Hartmansdorff har
visserligen gjort den anmärkn. att anledn. till ett sådant förhållande
varit, att bruksegendomar icke såsom landtegendomar kunna
styckas, men jag får härvid erinra, att bruksegendomar vanligen
bestå af ganska många hemman med underlydande torp och lägenheter,
och om man skulle vilja stycka en sådan bruksegen
-
Den 22 Mars e. m.
391
dora, inser jag ej hvarföre sådant icke låter sig göra lika väl
sora med landtegendomar. Obestridligt är det ett bedröfligt förhållande,
att en mängd bruksegare, oaktadt ytterliga ansträngningar,
och utan att kunna förebrås misshushållning, hafva, sedan
de dragits med ofördelaktiga konjunkturer, måst afträda sina
egendomar till kreditorernas förnöjande. Jag skulle kunna upgifva
en ganska inskränkt trakt af Sverige, der detta har inträffat
med 7 å 8 bruksegare. Jag frågar eder, Mine Hrr! är
icke detta ett bevis derpå, att näringen icke bär sig? Man hatsagt,
att bruksidkarne i allmänhet icke behöfva någon lindring i
grundskatten och att de äro förmögne; men hvarifrån härleder
sig detta? Jo, derifrån att de fleste bruk äro förenade med stor
jordegendom och att ofta denna jordegendoms värde upgår till
flere 100,000 R:dr. Jag frågar då, om den, som eger en sådan
jordegendom, icke kan vara förmögen, ehuru det tydligen visar
sig, att bruksrörelsen icke lönar sig. Betänker man hvilka skatter
bruken draga, sä finner man, att bruksegaren förutom alla
andra afgifter betalar för sina hemman lika mycket sorn hvarje
annan jordegare. Afven har man här sagt, att det vore snarare
skäl att lindra skattehemmanens bördor. Jag tror mig ega skäl
förmoda, att det näppeligen finnes någon bruksegare, hvilken
icke har åtskilliga skattehemman inom sina egor; men jag har
aldrig hört dem klaga öfver skatten på jorden, men väl öfver
den, som ligger på jernhandteringen. Betänker man hvad som
bär förut blifvit yttradt, att en betydligare afgift är lagd på jernhandteringen
än på någon annan, ty, enl. bevillnings-förordningen,
skall hvarje jernverksegare för hvarje tillverkadt S/m anses
hafva i vinst |-del eller minst tjtj-del, att,j om han äfven med
sina böcker kan visa, att lian icke förtjent en skilling, lian måste
ovilkorligen anses hafva förtjent denna j^-del; att hvarje
härd i fråga om kommunal-skatter anses lika med hemman, sä
skall man finna, att, under den tid jernhandteringen florerade,
denna näring utgjorde allt hvad den kunde. Sådant lät sig göra
den tiden. Andra förhållanden hafva inträdt, och jag tror icke,
att man kan fortsätta i detta hänseende. Jag anhåller att få
framdraga ett förhållande, sorn visar oriktigheten af denna beskattning,
som utgår under namn af hammarskatt, nemi. att
valsverk, om derå tillverkas aldrig så mycket, erlägga icke annan
skätt än fabriker i allmänhet. Om jag således valsar mitt jern,
betalar jag endast en afgift, men smider jag ut det under hammare,
måste jag vidkännas tua, serskilda afgifter till Staten, nemi.
först hammarskatt och sedan bevillning. Svenska jernhandteringen
bar att kämpa med en annan olägenhet i jemförelse med
den utländska, nemi. att man bär icke kan, såsom i andra länder,
concentrera en allt för stor tillverkning på samma punkt,
af det skäl, att allt hvad, som är kändt under namn af ”faux
frais”, d. v. s. förvaltningskostnad m. m., måste minskas i samma
mån tillverkningen höjes. Utomlands, der jag kan hemta mina
stenkol och mitt tackjern på samma ställe, der jag kan hafva
masugnen och smedjan bredvid hvarandra, måste naturligtvis
392
Den 22 Mars e. m.
inspektionen, om jag så får kalla det, eller tillsyningskostnaden
blifva betydligt mindre än i vårt land. Här mäste tillverkningsbeloppet
inskränkas inom möjligheten att erhålla kol, hvilka icke
tåla transport utöfver ett begränsadt afstånd. Derföre måste äfven
hyttan vara aflägsen frän bruket, som, tyvärr, icke utöfver
en viss grad, kan utvidga sitt smide. Jag påminner mig, såsom
ett bevis på huru föga lönande jernhandteringen stundom är,
att för några år sedan underrättade mig en person, som på en
gång innehade betydlig landtegendom, stora manpfakturverk och
tillika hammarsmides-tillverkniug, att han fört sina räkenskaper
gemensamt öfver dessa tre yrken, men han tyckte sig finna, att
han smidde med förlust. Ilan beslöt derför, att upställa sina
räkenskaper på annat sätt, och resultatet häraf blef, att hans
landtbruk lemnade i behållning 8,000 R:dr, manufakturverket en
ganska betydlig vinst, jag vill minnas omkring 30,000 R:dr, och
på 1,200 Skit stångjernslillverkning utgjorde vinsten 8 R:dr 16
sk. Hade denne bruksegare fortsatt ensamt med hammarsmidet,
så hade hans obestånd varit gifvet. Här har blifvit sagdt, att
yrket målle drifvas med fördel, enär tillverkningen ökar sig.
Jag ber att i anledn. deraf få anföra, att den, som har stora
skogar och vattenfall till sin disposition, kan ganska väl bevisa,
att yrket icke lönar sig, men han måste bedrifva det, för att
hafva någon afkomst af sina skogar. Om det nu visar sig, att
mängden af jerntillverkare år från år albeta under sig, skulle
icke då följden blifva, att bruken komma att säljas, skogarne
förstöras, och jernhandteringen slutligen alldeles uphöra. Jag
tror icke, att man bör förglömma, att denna handtering lemnar
sysselsättning åt en ganska stor mängd arbetare, hvilka deraf hemta
sin näring, och troligen icke på annat sätt kunna sysselsätta sig.
Jag tror, att det är just det betydliga behof af spanmål, som
från landsorten afsättes till bruken, sorn bidragit till spanmålsprisernas
stegring. Uphör således bruksrörelsen, skall väl sådant
medföra ett betydligt sjunkande i spanmålspriserna i en mängd
af vära trakter. Man har sagt, att när bruksegare sätta till på
jernhandteringen, hvarföre skänka de då icke bort sina bruk? I
detta afseende får jag uplysa den talare, som yttrat detta, att jag
verkligen känner bruksegare, som velat skänka bort sina bruk,
men icke träffat någon, som ville mottaga desamma. Dessa bruk
voro obetydliga, det medgifver jag; men förhållandet är likväl
sådant. Orsaken, hvarföre ingen ville emottaga dessa bruk, var
att till dem icke hörde någon jordegendom. Likaledes har man
sagt, att man icke hör vidtaga någon åtgärd till lindring i hammarskatten
derför, att jernet kan stiga, att det är underkastadt
verldshandelns föränderlighet, och att man icke vet, om icke
gyusamma konjunkturer kunna inträffa. Jag har i detta afseende
redan yttrat mig, och får tillägga, att den, som sökt skärskåda
frågan och göra sig reda för, huru jernhandteringen icke allenast
ser ut i andra länder, utan äfven der går framåt, bör finna
alt, om icke Svenska bruksegaren förmår nedsätta priset på sin
tillverkning, han icke heller förmår uthärda täflan med utländ
-
Den 22 Mais e. m.
393
ningen. Möjligen framdrages äfven det skäl, att de 3 sk. 2 rst.,
hvartill hammarskatten, fördelad per Skfå upgår, utgör ett så ringa
belopp, att man icke anser det löna mödan att medgifva denna
lindring, helst man påstår, att denna eftergift icke kan uphjelpa
näringen. Jag medgifver, alt det sä förhåller sig; men pä en
större tillverkning är detta belopp likväl icke så obetydligt, ehuru
ett Sktt anses som en småsak. Slutligen ber jäg att få nämna,
att om jag här har talat för lingdring i bruksrörelsens beskattning,
så är det alldeles icke af förkärlek för en eller annan
bruksegare. Om de gå under, men deras handtering öfverflyttad
på andra, kunde lemna de nya egarne en skälig vinst, så hade
Staten på förändringen gjort ingen förlust. Men detta är olyckligtvis
icke förhållandet. Det är sjelfva näringen som icke bär
sig. Gjorde den det skulle jag ingalunda ifrågasatt någon skattelindring.
De talare, som här begärt återremiss, hafva gjort det i afsigt
att vinna det mål, Hr Waern med sin motion åsyftat. Jag
åter yrkar bifall till Betänk., emedan jag tror, att man hvarken
hör eller kan komma längre, och att det vore bäst om alla de,
som vilja komma framåt, förena sig om bifall till Betänk.; hvarå
jag vördsamt anhåller om Hr Gr. o. Landtm:s propos.
Hr Bildt: Det är naturligt, att då man upträder mot ett så
mägligt intresse, som Hrr bruksegares, man blir missförstådd.
Jag var beredd derpå, och har således väntat mig de här i afton
framställde anmärkn:rne, hvilka jag nu anhåller att få besvara.
Man har sagt, alt det vore ett bevis på, att jernhandteringcn
icke bär sig, att åtskilliga bruk finnas lill salu, äfvensom
att vid konkurser bruksegendomar icke kunna säljas, utan fordringsegarne
öfvertaga dem i egenskap af aktie-egare. Om en
bruksegendom icke kan säljas, för en konkursmassas räkning,
måste väl orsaken dertill vara, att fordringsegarne söka, att med
alla lofliga medel uppehålla egendomens värde, i förhoppning att
derigenom vinna den största möjliga utdelning, hvaraf äter följer
att de heldre behålla egendomen i bolag under någon tid, än
att på auktion slumpa bort densamma, som man säger. Att
många bruksegendomar finnas till salu, är sannt, men det finnes
jemväl många jordegendomar till salu, som bäst synes deraf att
hos kommissionärer här i Stockholm hela bundtar af beskrifningar
finnas på dylika fala egendomar. Skall nu detta anförda
skäl gälla för bergsbruken, så måste det äfven gälla för landtegendomarne;
och man kan då påstå, att dessa sednare icke kunna
bära grundskatterne. Visserligen finnas de, som påstå detta, och
vi erinra oss säkert många hurusom en ledamot af detta Stånd,
hvars stämma numera icke höres här, omtalat, att ett hemman,
jag tror det hette Berga i Sorunda socken, var så hardt beskattadt,
att det icke lemnade dess innehafvare annan behållning än
att han der blef dåligt född. Men Hrr bruksegare torde ej vilja
erkänna den satsen. Jag delar den ej heller, men jemför man
jordens beskattning och dess vinst med brukens och deras, faller
394
Den 22 Mars e. m.
ej naclidelen på de sednare. Om ock bruksegare icke erhålla
större vinst, än att rudematerierna blifva väl betalde så är redan
detta en så stor vinst, att de dermed borde luinna vara väl belåtna.
Man har anfört, att min reservation vore i flere afseenden
oriktig, och att det vore ett misslyckadt försök i Statsekonomien.
Två talare hafva fällt dessa artiga yttranden och den
ena af dem har såsom prof på sina åsigter uti denna Statsmannavetenskap
yttrat att det vore en vinst att taga bort beskattningen,
enär Staten icke förlorar mera än 2 i5:del; men bruken
vinna en vida större lättnad i sin beskattning. Hvart dylika
åsigter föra kan med ett exempel lätt inses. Handels-expediter här
i riket betala t. ex. 1,000 R:dr skatt. Det utgör, circa Tn „ ofl:del
af hela bevillningen. Således, om man borttager hela bevillningen
på handel s-expediterna, vore det, enl. den värde talarens åsigt,
en vinst för nationen. Så kan man se saken: men ett factum
är, att då expediterna blifva fria frän all afgift till Staten, så
går denna miste om beloppet af hela den bevillning, hvarmed de
skulle ersätta Staten för det skydd de af samhället njuta. Mig
synes, att man bör undvika dylika försök, som den värde talaren
föreslår. Den andra talaren har utgått från den åsigten altman
icke borde beskatta andra näringar än dem, som bära sig väl.
Nåväl! då skulle också alla hemman, och företrädesvis det nyssnämnda
Berga vara befriade från all skatt. Hvart skulle sådant leda?
Vill man borttaga skatt, den må nu vara å hvilken egendom
som helst, bör detta ske på ett sätt, som är ändamålsenligt, icke
blott för den enskilde, utan äfven för det allmänna, och i förevar:de
fall sker detta otvifvelaktigast bäst, för den händelse att
R. St:r anse bergshandteringen böra erhålla någon skattelindring,
derigenom att bevillningen för bruksrörelsen minskas. Man vinner
härigenom samma ändamål, utan att rubba sjelfva grundvalen
för ordinarie Statsregleringen.
Man har yttrat, att om man beviljade den föreslagne eftergiften,
skulle det kapitäl, hvarå den eftergifne skatten utgjorde
räntan, kunna användas på bruksegendomen, och egaren derigenom
kunna utvidga sin rörelse, sätta flere armar i arbete,
och sålunda öka välmågan. Erfordras härtill icke större kapital
än detta, så förvånar det mig, att Hrr bruksegare icke redan förskaffat
sig detsamma. Orsakerna till handteringens mindre lö
nande natur äro helt andra än dylika, på relatift obetydliga
skattebelopp beroende omständigheter. Jag vill ej trötta med
någon vidlyftighet, utan vill endast påpeka hufvudorsaken dertill.
Det är en allmänt känd sak, att beskaffenheten af det Svenska
jernet gör det icke sä begärligt, som det fordom varit. Hvarföre
betalas t. ex. ej det s. k. tysksmidesjernet så väl som Lancasbire-smidet.
Jo! derföre att det ej är så väl beredt. Det är
på införandet af bättre smides-methoder, som våra bruksegare böra
egna sin omtanka. Utan förmåga att följa med sin tid på industriens
framåtskridande bana, blir man efter, om man också
blir skattefri. Orsaken till den prisnedsättning, som under de
sednare åren egt rum å jern i England, jag säger ej i år ty nu är
Den 22 Mars e. m.
395
jernet i stigande, är endast en af detta lands storartade ansträngningar
nti industriel rigtning och kan dateras från år 1829 då
varmblästern infördes. Att priset på tackjern härigenom fallit
så betydligt att konkurrens med det Engelska jernet blifvit svår,
kan ej förnekas, men då vårt jern eger till så många arbeten
företräde framför det Engelska, bör detta endast vara en så mycket
kraftigare sporre till att arbeta på dess förädling — och den
konkurrensen står oss ännu öppen.
-lagohar fått upbära åtskilligt klander för mina beräkningar
af Hr Akerman; men jag får fästa hans upmärksamhet derpå,
att de till grund för mina beräkningar lagde upgifter äro hemtade
från brukssocietetens egna, och böra således icke vara för
Hrr hmsegare ofördelaktige. Jag skulle sannerligen helst hafva
tagit till grund Bergs-Colbii till K. M. afgifna Utlåt.; men då
detta Utlåt., som är dateradt 1853, uptog priset på 1 Skit jern
efter 1833 års pris, så har jag ansett icke lämpligt att begagna
dess sifferupgifter. Visserligen stari detta underd. Utlåt, af 1853,
att, om man sammanställer de beräkningar, Bergs-Colkm afgifvit
år 1833, med dem, som förekomma deri, får man en klar
föreställning om priset på ett Skit stångjern, men säkert är, att
det blir omöjligt för en hvar, som icke tillhör Bergs-Colkm, att
utreda rätta förhållandet härutinnan, hvilket, om det varit sä lätt
som den värde talaren och Collegiets President påstår, väl kunnat
göras af sjelfva Colkm. Finnas misstag i min beräkning kan
jag således icke taga dem åt mig.
Man har sagt, att jernhandteringen borde sättas i samma
kategori som fabriksnäringarne och icke heller draga andra skatter
än de,’ och detta på samma gång som man kallat bruksrörelsen
för landets modernäring; men om jernhandteringen är en
modernäring, så är den ju ej i samma kategori med vanliga fabriker!
Den jernhandteringen, som bedrifves, utan egna skogsoch
malmtillgångar är en konstlad näring, är en fabriksnäring
och nlå den gerna försvinna, likasom alla andra dylika, om ej
omtanka hos dess egare kan uppehålla den. Att jernhandteringen
skall kunna gå som hitintills efter gammal slentrian, påstår
väl knappast någon ehuru många kanske önska det; men det
säger sig sjelft att i samma ögonblick tillverknings-methoderna
blifva förbättrade och industrien utvecklas, hopas kapitalerna
allt mer och mer i företagen, och att man nöjer sig med en
mindre vinst, emedan rörelsen sker i stor skala, hvaraf åter följer,
att de smärre verken försvinna, alldeles såsom det tillgår i alla
andra näringar. Delta är orsaken lill småbrukens klagan och ej
sjelfva skatten, som ingalunda är så betydlig som man här vill
göra troligt. Om man jemför, eller rättare, om man lägger tillsammans
de utgifter, som åligga bruken, så skall man finna att
afgifterne icke upgå till fullt 5 proc., och att således jernhandteringen
icke vidkännas högre utgifter än andra näringar, ehuru de
utgå under olika titlar och poster.
Man har sagt att, med undantag af Sverige, Österrike och
Ryssland, intet land lagt någon grundskatt på jernet, utan endast
30 G
Ben 22 Mars e. m.
bevillning. Häremot får jag invända, att grundskatter icke spelar
samma rol i dessa länder, utan att bevillning der är hufvudsakliga
beskattningen. Men när nu här i landet finnes såsom 2:ne
serskildta beskattnings-methoder grundskatt och bevillning, af
hvilka den förre eger en vida säkrare beskaffenhet än den sednare,
bör väl lindring i beskattning, när den bör ske, företrädesvis
verkställas genom nedsättning af den mera tillfälliga eller
bevillningen. Må vara att det för bruksegarne smakar bättre att
lyfta på grundskatten, men R. o. Ad. bör se saken från det allmännas
synpunkt. På skäl jag nu anfört anser jag icke vara
lämpligt att borttaga halfva hammarskatten utan yrkar återremiss
på allt hvad som rör hammarskatten; men bifall till Utskis förslag
rörande Johan Bergströms motion.
Frih. Raab, Carl Adam: Till en början får jag fästa npmärksamheten
på en inconseqvens. Jag har nemi. Riksdag från
Riksdag hört, hurusom 11. St:r begärt, att K. M. måtte göra
något för skattenedsättningen; men nu när Regeringen i elt afseende
efterkommit dessa önskningar, har intresset svalnat, och
småintressel åter skaffat sig luft och frågar: hvarföre börjar Regeringen
icke med jordbruket, med modernäringen. Jag får förklara,
att när början en gång är gjord, måste man vara nöjd,
i förhoppning att Regeringen fortfar på samma bana. Jernliandteringen
har i vårt land varit länge och hardt heskattad; det är
ingen nyhet och behöfver icke vidare utvecklas. Vi känna hurusom
jernet i Götheborg betalas med 14 R:dr Skit; men af de
kalkyler här blifvit framlagde, inhemtas att tillverkningspriset
utgör 15 R:dr pr SkB. Man kan då lätt uträkna vinsten på
jernhandteringen, det vill, med andra ord, säga: 1 R:dr b:ko
förlust pr Skit stångjern. I fråga om principen för jernhandteringens
beskattning, hvilken blifvit vidrörd af Hrr Akerman
och Bildt, instämmer jag med den förre, under det jag helt och
hållet protesterar mot den sednares åsigt: ty jag finner hela beskattningen
på jernhandteringen orättvis. Jag har nemi- sett att
inom vårt land hvarje näring utom jordbruket belägges med en
bevillning, och jag har ansett detta rättvist; men jernhandteringen
är belagd med en skatt, hvilken ingen annan näring drager;
och till stöd härför säger man, att derföré att jernhandteringen
fordom burit sig bra, skall hon fortfarande ensam draga denna
skatt. Obilligheten af denna beskattning skall jag söka ådagalägga.
Jag har sagt, att hvarje annan näring endast drager bevillning,
och jag fortfar i detta påstående, likasom jag anser, att
bevillning å jernhandteringen skall fortfara. Om t. ex. ett bruk
har ymnig koltillgäng och ligger nära till lastplats, så är det
klart att för egaren af detta bruk upkommer en större vinst än
för den, hvars bruk ligger längre in i landet, och har följaktligen
längre transporter. När nu Staten af bruksrörelsen upbär
skatt efter vissa Skit jern, betalar det invid stranden belägna
bruket icke större skatt än det längre in i landet belägna, hvilket
har svårare transport. Beskattningen är således orättvis.
Den 22 Mars e. m.
397
Vore nu jerntillverkningen belagd endast med bevillning, skattade
livar och en bruksegare endast efter sin behållna inkomst,
och man kom då slutligen underfund med att det jernbruk,
som hade en större inkomst, måste vidkännas en högre beskattning.
Man har äfven jemfört jordbrukets beskattning med jernets;
men jag får häremot erinra, att på jerntillverkningen finnes
mycket starka kontroller. Man kan nemi. icke smida 1 Skit
med mindre man skall skatta derför; men i fråga om jordbruket,
kan jag odla huru mycket som helst och förbättra mitt jordbruk,
utan att derföre erlägga någon större skatt. Hr von Hartmansdorff
har till förmån för bruksrörelsen icke velat göra den
ringaste eftergift: men lian har icke heller velat göra någon sådan
ät jordbruket. Han har tvertom velat öka jordbrukets beskattning,
men hvaraf följden skulle blifva, att jordbrukarne blifva
endast, såsom de egyptiske parias, skattdragande. Hans åsigt,
conseqvent genomförd, skulle bringa Brukspatronerna äfven derhän.
Samma talare har frågat, hvem, som skall betala den skatt,
som från jernbruken lyftas, och har kommit till den conseqvens,
att han helt naift yttrade, att de Svenska Städerne voro i allmänhet
så fattige, att någon ersättning af dem i detta hänseende
icke vore att påräkna. I anledn. häraf får jag förklara, att jag
ansett, att en högre industri alltid kan uthärda högre skatter,
och att i det land, der industrien är mera utvecklad, skatterna
äro större, än der förhållandet är tvärtom. Ett' lefvande bevis
derpå är England, hvars jordbruk skattar ovilkorligen ganska ringa,
i jemförelse med dess öfriga industri. Häraf är klart, att om
man lossar de band i allmänhet, som hindra industriens utveckling,
kommer man till en högre beskattning, emedan välmågan
inom landet blir större, och i samma mon, kunna dess näringar
uthärda den högre beskattningen. Slutligen har Hr Bildt i slutet
af sin reservation sagt, ”att lian ej kunnat biträda Utsk:s förslag
att nedsätta hammarskatten till hälften af hvad den hittills utgjort,
eller ifrån 7 sk. 21 rst. till 3 sk. 7-j rst. för hvarje SkU
bergsvigt stångjern, emedan genom denna åtgärd Statsverket förlorar
uti inkomst minst 44,100 R:dr”. Men jag frågar, huru
näringar kunna utveckla sig, då de sakna frihet? Jag har aldrig
upfattat Stats-ekonomien så, att jag trott, det näringar tillväxa
genom beskattning, tvärtom! åstadkommandet af denna tillvext
fordrar befrielse från skatt. Detta tror jag vara en Statsekonomisk
sanning. Dessutom, hvad Staten förlorar genom den minskade
beskattningen å jernhandteringen, kan den genom ökad
bevillning derå återfå. Jag yrkar bifall till Statslltsk:s Betänk, i
dess närvande skick.
Hr Printzensköld , Carl: Det är en egenhet, som jag icke
kunnat undgå att bemärka, huruledes, under denna temmeligen
långvariga discussion, nästan hvarje talare, som yrkat bifall till
Hr Waerns motion i hela dess vidd, varit jernverksegare, och
således haft intresse i utgången af denna fråga. Man må förlåta
mig om jag anser dessa Hrr vara jäfvige att upträda i saken.
398
Den 22 M ars e. m.
Hvad nu först angår frågan om tionde-tackjernet, så måste
jag anse den af Utsk. föreslagna nedsättning i närande skatt
grunda sig på både rättvisa och billighet, enär det varit K. M.,
som, efter det alla vederbörande blifvit hörde, och frågan således
undergått en fullständig utredning, funnit Sig, med anledning
af de uplysningar, som på detta sätt vunnits, föranlåten att
om ifrågavande nedsättning göra framställning hos R. St., ehuru,
deruti ligger en egenhet, att, då R. St:r vid en föregående Riksdag
hos K. M. begärde utredning, huruvida icke tionde-tackjernsafgiften
skulle kunna förhöjas till sitt förra belopp, svaret derpå
blifvit ett förslag om denna afgifts ytterligare förminskning. Hvad
äler angår hammarskattens nedsättning till hälften, så företer sig
ett helt annat förhållande. Denna nedsättning är icke föreslagen
af K. M.: frågan derom har blifvit väckt af en enskild motionär,
hvars åsigter lyckats att hos Utsk. göra sig gällande. Jag
skulle dock tro, att denna ordning, för tillvägabringande af hvad
man åstundat, ingalunda är den riktiga. Anse sig Hrr jernverksegare,
vara för hardt beskattade; så böra de anmäla förhållandet
med skälen dertill hos K. M., sorn då icke lärer underlåta att
höra samtlige vederbörande embetsmyndigheter för att få frågan
utredd i alla dess delar, samt att derefter, i händelse skatten
finnes för hög, hos R. St:r göra framställning om den nedsättning
deri som K. M. anser skäl och billighet påkalla. I det
skick frågan nu befinnes, kan jag ingalunda godkänna Utsk:s
Betänk. Man har försvarat detsamma på mångahanda sätt, och
bland annat såsom skäl åberopat, att jernverkens privilegier nu
mera blifvit borttagne, men jag invänder häremot att ännu qvarstår
förbudet mot export af tackjern, hvilket förbud, så länge
det finnes, måste innebära ett ganska väsendtligt privilegium för
jernverksegare, eftersom de derigenom uteslutande få tillegna sig
denna för dem så vigtiga rudimateria utan att behöfva med utländningen
konkurrera derom. Likaså fortfar ännu förbudet att
i närheten af ett jernbruk anlägga annan koltärande inrättning,
hvilket också är ett privilegium, som ingalunda saknar värde.
Man har sagt, att jernverken bära tryckande bevillning, och att
det således skulle innebära en orättvisa öm hammarskatten komme
att fortfara till oförminskadt belopp. Men är bevillningen för
dryg, så är ju den saken lätt afhjelpt dermed, att man bestämmer
andra grunder för densamma. Vid en föregående Riksdag
nedsattes minimum af den vinstberäkning, som borde ligga
till grund för bestämmandet af jernbrukens taxeringsvärde, från
g:del till ^idel af hammarskattspriset å hvarje SkU stångjern.
Hvad är det som hindrar alt ytterligare nedsätta delta minimum,
ja, ända till TJ 0:del af nämnde pris? och på det sätt kunna jernverken
lämpligen beredas den ytterligare skattelindring, hvaraf de
möjligen äro i behof. Man kan emellertid vara derom förvissad,
att ifall konjunkturen för jerntillverkning varit så ofördelaktig,
som man bär förespeglat så hade längesedan ett vida större antal
jernbruk blifvit nedlagde, än nu är händelsen; och man öfvertygar
mig ingalunda om bruksegarens ringa vinst på sin rö
-
Den 22 Mars e. m.
399
reise genom den beräkning öfver tillverkningskostnaden af 1
Skfå stångjern, som dels åtföljt Betänk., och dels i en serskild
här utdelad promemoria blifvit uptagen, ty vore denna beräkning
riktig sä skulle troligen icke ett enda jernverk finnas i
landet.
Det är ingalunda någon konst, att upgöra beräkningar öfver
produktionskostnaden af en vara pä sådant sätt, att denna kostnad
icke blott upgår till utan äfven öfverskjuter varans försäljningsvärde.
Bien dessa beräkningar äro icke derföre dess mera tillförlitliga.
Skulle man för exempel, vilja i penningar förvandla
alla de dagsverken, allt det foder som dragarne förtära, det värde
som ligger uti dessa dragare samt i den åker och körredskap som
behöfves, med ett ord i penningar förvandla, allt som måste användas
för att producera säd vid en landtegendom, så skulle
denna säd blifva så dyr, att produktionen af densamma medförde
en bestämd förlust och ovilkorligen skulle leda till producentens
undergång; men märkvärdigt nog— man har likväl icke uphört
med jordbrnks-näringen utan alltmer och mer utvidgat och förbättrat
densamma och detta af skäl, att dylika beräkningsgrunder
äro alldeles falska och således af intet värde; hvilket också
med de för kostnaderna vid jerntillverkningen upgjorda beräkningar
är förhållandet.
Såsom ett väsendtligt skäl för hammarskattens nedsättning
har äfven blifvit anfördt, att denna skatt trycker bruken olika,
såsom följd af deras olika lägen samt deraf föranledda lätthet
eller svårighet vid afsättningen m. m. Bien detsamma kan äfven
anföras i fråga om hemman som äro lika beskattade, men likväl
icke kunna med lika lätthet och fördel afsätta sina produkter,
utan att likväl häruti ansetts ligga något antagligt skäl för skattenedsättning
å dem. Skillnaden emellan dylika hemman blir då
ingen annan än den, att. det mera fördelaktigt belägna hemmanet
har ett högre värde än det andra; och med jerubruken inträffar
samma förhållande.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra samt med afseende
jemväl å de skäl som blifvit andragne af Hrr Bildt och
Hr von Hartmansdorffs skulle jag vilja yrka afslag å sista punkten
i Betänk,; men mäste nu inskränka mig till begäran af återremiss
för att, sedan den af Utsk. blifvit besvarad, komma i tillfälle
alt, för min del, då afslå samma punkt.
Gr. Sparre, Erik: Bian har här sagt, att Bruksegares
intresse hade här ett så mägtigt inflytande, alt det vore nästan
farligt, att bär upträda mot detsamma, och att de fleste, som
yttrat sig, varit bruksegare, och derföre borde ansett sig jäfvige
att tala i ämnet; och dä man derjemte sagt, att det vore obilligt
att föreslå en nedsättning i skatterna för bruksegare, utan
att man föresloge en dylik nedsättning för jordbruket, må det
tillåtas mig, som icke är bruksegare, men väl jordegare, att tala
för förslaget. I anledn. af yttrandet, att man icke vill medgifva
400
Den 22 Mars e. m.
nedsättning i skatten för jerntillverkningen derför, att sådan nedsättning
icke blifvit föreslagen för landtbruket, får jag fästa upmärksamheten
derpå, att emellan dessa båda näringar förefinnas
tämligen olika förhållanden. Jag har här hört talas om och jag
har ur Stats-ekonomiska skäl hört försvarad en jordränta, en
grundränta på jorden, ty i jorden ligger en naturkraft, på hvilken
en sådan beskattning med skäl kan grundas; men en fabriksnäring
saknar en sådan naturkraft att beskatta, och derför
är grundskatten ifråga om jerntillverkningen mindre lämplig
än i fråga om jordbruksnäringen. Detta säger jag, under
fullkomligt erkännande, att jorbruket är verkligen tungt beskattadt,
och att jag gerna skulle deltaga i fråga om nedsättning
i dess skatter. Hr Bildt har sagt, att man icke horde vidtaga
en sådan nedsättning i grundskattning på jernet, men väl i
bevillningen, och man har derjemte tillagt, att i andra länder,
hvarest någon grundskatt på jernet icke finnes, vore icke samma
förhållande, som hos oss. Delta är dock ett misstag. Det finnes
många länder, hvilka hafva icke blott grundränta, utan äfven
bevillning, och detta af det skäl, att den grundränta, som ålägges
jorden, är väsendtligen olika med den, som ålägges fabriker,
och hvilken sednare ränta egentligen icke är annat än bevillning.
Fabrikerna måste hafva bevillning och icke grundränta,
emedan deras afsättning är beroende af konjunktur och,
i samma mån denna är mer eller mindre fördelaktig, måste den
fabriken åsätta skatt äfven kunna ökas eller minskas. Med sädesproduktionen
är ett annat förhållande, emedan säden icke är
underkastad konjunktur; ty behofvet af spanmål är nästan alltid
lika. Samma talare har här uprepat en satts, som jag ofta hört,
och hvilken jag lemnar i sitt värde, nemi. att man icke får röra
de ordinarie statsinkomsterna, emedan sådant skulle rubba förhållandet
emellan statsmagterna. Jag hemställer, huru det skulle
gå, om Regeringen, i hvars magt jag icke vill ingripa, icke hade
mera att styra Staten med, än de ordinarie inkomsterna. Jag
befarar i sanning, att hon icke skulle komma långt, och hennes beroende
af R. St:r, ifråga om Statsinkomsterna, kan således icke
blifva serdeles väsendtligt, likasom icke heller någon rubbning
emellan Statsmagterna. Om man med åberopandet af denna
satts vill motsätta sig äfven den billigaste nedsättning såsom här
i fråga om jernhandteringen, måste jag förklara, att sådant är
högst obetänkt; ty det är redan ådagalagdt, och jag behöfver
icke bevisa det, att jerntillverkningen nu är underkastad belt
andra förhållanden, än då ifrågavande skatt pålades den. Jerntillverkningen
var då ett slags monopol, som numera uphört.
Kolpriserna i allmänhet likasom transportkostnaden hafva stigit,
vid hvilket förhållande bruksegare icke kunna sälja sitt jern till
samma pris, som förr; och då deras inkomst af tillverkningen
alltså sjunkit, är det då icke skäl att Staten nedsätter den tillverkningen
åsätta skatt. R. o. Ad. har på f. m. gifvit två exempel
derpå, att jemkning i grundskatterna kan ske, der billighet
förefinnes,
Den 22 Mars e. m.
401
förefinnes, hvarföre skulle R. o. Ad. i e. m. ieke förfara på samma
sätt i fråga om en näring, som är utsträckt öfver hela landet,
om skäl dertill äro för handen? Och att så är förhållandet, anser
jag vara fullkomligen ådagalagdt. Jag vill icke längre uptaga
R. o. Ad:s tid, utan slutar med en tillstyrkan till bifall å Betänk.,
emedan jag, lika med Frih. Tersmeden, tror, att om man spänner
bågen för högt, de, som önska nedsättning i beskattningen,
tilläfventyrs komma att vinna intet.
Gr. Mörner: I den af K. M. vid innevar:de Riksdag afgifne
Nåd. Propos. har framställning blifvit gjord om nedsättning
af tionde-tackjernet med |:del. Af detta Betänk, synes, att denna
minskning utgör nära 3000 Ska tackjern årligen. Det synes
som skulle en sådan lindring, vara tillfredsställande för denna
näring; men så är icke förhållandet. Man har icke varit nöjd
med denna eftergift, utan Utsk. har nu föreslagit nedsättningen
i hammarskatten till hälften, och andra hafva t. o. m. sträckt
sina anspråk ända derhän att få hela hammarskatten uphäfd.
Dessa, enl. min åsigt, nog långt sträckta anspråk hafva upmanat
mig att med några ord rätta ett och annat misstag, som under
öfverläggningen härstädes förelupit. Till en början har raan
sagt, att jernhandteringen numera icke har några privilegier.
Man ringaktar då den rättighet bruksegare erhållit, nemi. att få
inlösa rekognitionsskogarne så godt. som för intet. Likaledes
anser man af intet värde rättigheten för bruksegare att framför
åboerne få till skatte lösa de under bruken lydande kronohemman.
Icke heller anser man det skydd af något värde, bruksegare
åtnjuta, nemi. förbud emot export af tackjern och mot
import af stångjern. Vidare den rättighet, R. Sius Bank medgifvit
jernverksegare, att i Banken belåna sina effekter. Allt detta
räknar man för intet, ehuru det synes mig hafva bordt tagas
något i betraktande. Hr Waern, som väckt förslag om uphörandet
af hammarskatten, .har i sammanhang dermed väckt fråga
om ordinarie roteringens införande i Bergslagen, d. v. så att
tackjerns-producenten skall betala de fördelar, man vill bereda
stångjernsproducenten. Det är nemi. tackjernsbergslagen, som
åtnjuter roteringsfriheten. Stångjernsbruken hafva än vidare åtnjutit
friheter i så måtto som för icke längesedan det var förbjudet
att anlägga stångjernsverk inom bergsiagerne. Ehuru således
bergslagen tätt inskränkta, men stångjerns-tillverkarne utvidgade
rättigheter, vill man likväl beröfva bergslagen dess enda ännu
återstående rättighet, och, såsom man säger, låta honom betala fiolerna.
Man har vidare sagt, att lindringen kan vara af olika natur, så
att den kan vara en fördel, sora beredes ensamt iunehafvaren, och
sådan att den beredes näringarne i allmänhet. Borttagandet af den
ifrågavande hammarskatten är en fördel för innehafvaren; ty den
minskar egendomens kapitalvärde; hvaremot bevillning drabbar näringarne
i allmänhet, och derigenom kommer den, hvilken haft
mindre inkomst, att skatta mindre till Staten, än den som haft
5 H. 26
402
Den 22 Mars e. m.
en större. Detta synes mig Vara det rätta och det hilliga; men
en lindring i ordinarie skatten är endast att föröka brukens kapitalvärde
med lika mycket som nedsättningen utgör. Det är en
skänk till nuvande egare, hvilka laga den af de som blifva deras
efterträdare i eganderätten till bruken. En annan talare har
sagt, att inga andra näringar än jernhandteringen blifvit belägde
med grundskatter. Den talaren har förgätit, huruledes grundskatt
för icke längesedan uphäfdes å sågar, så att nya sågar icke
beläggas med någon sådan. Således skattar landtbruket t. ex.
för spanmålens förädling till mjöl, emedan ännu grundskatten å
qvarnarne är i behåll. Den siste talaren har yttrat sig om jorden
och dess naturkrafter, och påstått, att jordegendomar, i fråga om
deras afkastning, icke vore underkastade samma omvexlingar i
konjunkturer; sorn jerntillverkningen. Han vet således troligen
icke af missvexter, sorn inträffa. Kunde han garantera jordegare
för de skiften, som till följd af sådana händelser egä rum, så skulle
det vara mycket penningar värdt. Män har här framställt en
serdeles dyster målning af jernhanteringens tillstånd, och npgjort
olika beräkningar. Jag Vill icke ingå i någon speciel granskning äf
dessa kalkyler, emedan jag måste hos Hrr bruksegare, hvilka utgöra
en så uplyst klass af Sveriges medborgare, förutsätta den urskiljning,
att om deras näring icke skulle vara mera vinstgifvande, än här htifvit
förespegladt, skulle de icke fortsätta eller utvidga den. Det kan
likväl icke bestridas, att Såväl tackjerns- sorn stångjerns-tillverkhingen
är i tillvext, liksom exporten deraf. Man har här visserligen sagt,
alt vårt jern icke vinner afsättning å verldsmarknaden. Jag vill
icke bestrida det; men man kan väl i Guds namn icke tvinga utländningen
att köpa varan, om han icke finner sig ktinna-använda heime.
Om emellertid jerntillverkningen med hvarje år stigit, mätte det väl
vara ett bevis på, att näringen kan bedrifvas med fördel. Jag tror
äfven att om man statistiskt undersöker priset på egendomarne
i landet, skall man linna, att bruklen, lika med andra egendomar
stigit i värde. Med afseende på alla de omständigheter, jäg nu
tagit mig friheten anföra, tror jag, att man vid detta tillfälle kan
vara belåten med de fördelar, K. M., genom den föreslagna nedsättningen
i tionde-tackjernet, velat bereda jernhandteringen.
Dessa fördelar har man här förbisett. Tankarne om jernhandteringens
närvande tillstånd äro likväl ganska delade, hvilket jag
inhemtat af ett referat i en tidning i fråga om en discussion i
BorgareSt., angale användandet af bankovinsten, der Hr Schwan
skall hafva yttrat, alt det närvande priset på jern är högre än
det någonsin varit. Om detta hans yttrande eger någon grund
och referatet är riktigt, tyckes det utvisa, att han åtminstone
icke förtviflar om handteringens framgång. Jag slutar med anhållan
om bifall till lista afdelmn af StatsUtskis Betänk. 64,
Litt. G., nemi. att tionde-tackjernsskallen må från och med år
1855 nedsättas med |:del af dess nuvande helojJji, hvaremot jag
anhåller öm återremisS äf det öfriga i momeidel, men deremot
yrkar jag bifall till Utsk:s förslag, rörande Johan Bergströms
motion.
Den 2? Mars e. m.
403
Hr Åkerman: Två talare häfva här sagt, att liden ännu
icke vöre inne för den föreslagna nedsättningen, emedan jernet
är i högt pris; och den siste talaren har åberopat ett yttrande,
afgifvet i ett annat Stånd, att stångjernspriset aldrig varit
högfe, än f. n. Enligt hvad en hvar med säkerhet känner,
är skeppningspriset i Stockholm 16 Hulr. Att den talare i BorgareSt.
, som Gr. Mörner åberopat, uttryckt sig något poetiskt,
bevisas deraf, att han, såsom handlande, borde'minnas, alt
( priset varit uppe ända till 20 Och 21 Hulr pr AM, och således
fordras mycken poesi, för att finna, att ett pris af 16 R:dr är
högt. Jag medgifver att 16 Hulr är ett högre pris, än man
kunnat betinga sig de föreg:de åren, om jag går tillbaka, t. ex.
till år 1843. En talare har sagt, att priset samma år nedgått
till 14 H:dr; men jag får härtill tillägga, att under samma år
bestämdes priset i Götheborg lill 12,' H:dr. Jag vill medgifva,
alt 16 Rulr kan anses vara ett någorlunda högt pris; men jag
ber att få fästa upmärksamheten derpå, att till följd af serskilda
omständigheter detta pris under innevarule år icke komma att
lemna jernverkegare någon vinst. Dessa omständigheter bestå,
dels i det höga priset på spahmål^ hvaraf bruksegare vanligen
behöfva tillhandla sig större förråder, för alt underhålla sina
många arbetare, dels ock i de förhöjda forlönerna i följd af den
allmänna foderbristen, hvartill slutligen kommer, att en stor del
bruk under två å tre månader icke kunnat drifvas, i brist af
vatten, förorsakad af den torra hösten och den ringa snön under
vintern. I medlersta delen af landet har den ringa snön, sorn
fallit, såsom man säger, gått upp i rök, i st. f. att smälta till
vatten. Hvad priserna kunna blifva, kan icke beräknas under
nuvar.-de politiska förhållanden. Eii talare har anmärkt, att de
som önska framgåiig åt Hr Wänns motion, äro jernverksegare,
och således jäfvige att yttra sig i målet. Vill man sträcka jäfsanmäfkningar
så långt, så skulle man äfven kunna säga att äfven
husets öfriga ledamöter äro jäfvige; enär det är gifvet, att en
lindring i skatten för jernverksegare kan komma att verka till
förhöjningen i skatten för öfrige skattdragande. De anses emellertid
icke jäfvige att yttra sig i bevillnings-frägor, ehuru bevillningen
gäller lika mycket dem som jernskatten jernverksegarne.
Med en serdeles förskräckelse har man talat om borttagandet
af grundskatter. Jag kan icke neka, att en sådan benämning,
som grundskatt, på en fabrik är serdeles olämplig; ty
om hela fabriken uphör så försvinner ju äfven grunden för skatten.
Man liar äfven sagt att, om en lindring bör medgifvas,
sådant icke bör ske i fråga om grundskatten, hvarpå Regeringen
under kinkiga förhållanden kan beräkna Statens inkomster, utan
den bör ske genom nedsatt bevillning, och att frågan således
först bordt förekomma i sammanhang med bevillningen. Denna
hänvisning .synes mig hafva tycke af de obotfärdigas förhinder.
Jag fruktar, att då man kommer till bevillningen för slångjernstillverkningen
och fråga skulle upstå om en nedsättning deri, man
26 *
404
I)én 22 Mars e. ni.
då mötes af det inkast, att denna lindring skulle hafva framställts,
då det var fråga om grundskatten. Således är det bäst
att, utan hänvisning till framtiden, afgöra frågan nu. En talare
har yttrat, att motionären ville, att bergslagerne skulle roteras,
och att meningen således skulle vara, att bergslagerne skulle betala,
hvad stångjerns-producenten hnge eftergifven Hade den värde
talaren fästat upmärksamhet vid motionens innehåll, såsom den
är refererad i Betänk., skulle han hafva funnit, att meningen
varit, att om eftergiften skulle tillgodonjutas af bergslagerne,
skulle de åtaga sig rotering. Det är således ett kontrakt, som
upgöres emellan Staten och dem, hvilka vilja åtnjuta den nu
föreslagna nedsättningen. Det har således alls icke, enl. min
upfatlning, något samband med jernverks-beskattningen i allmänhet.
Man har äfven sagt, att jernhandteringen icke vore den
enda näring, som vore belagd med grundskatt, och man har,
såsom exempel härpå, oberopat mjölqvarnarne. Den värde talaren
har häruti visserligen rätt, att en viss afgift till Staten utgår
af de s. k. skattlagda qvarnarne; men i och med detsamma Staten
tagit eller ännu tager denna afgift, har han äfven förbjudit
anläggning af andra qvarnar i närheten af de äldre. Om de,
som hafva beskattningen om hand, vilja försäkra bruksegare om
en gifven privilegierad rörelse och en gifven inkomst, tror jag
visserligen icke, att de skola hafva någonting emot att behålla den
beskattning de nu hafva. Slutligen har Gr. Mörner äfven sagt,
att jernhandteringen vore i ett florerande tillstånd. Jag kan icke
annat än beklaga, om denna åsigt skulle delas af regeringens
öfrige medlemmar; ty det skulle bevisa, att det verk, som bör
hafva närmaste kännedom om förhållandet och äfven uttalat sin
öfvertygelse derom, icke åtnjuter Regeringens förtroende. Då
emellertid flere ledamöter yrkat afslag på Betänk, och andra åter
inskränkt sig till/enkelt bifall, så, för att icke splittra åsigterna,
återtager jag mitt förra yrkande af återremiss och förenar mig
med dem, sorn yrka bifall till Betänk.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Jag vill visserligen icke bestrida,
att ju icke bergshandteringen tarfvar lindring i dess skatter,
men äfven jordbruket är i behof derutaf. Månne det då
är rätt att vidtaga partiel skattelindring. Om man således borttager
en grundskatt på en eller annan näring, blir ju följden,
att de öfrige, hvilka icke förstått att ställa sig så arma, få bära
desto större skatter. Jag anhåller att få omnämna en inconseqvens
af denna partiella eftergift. Inom Östergöthland uphörde
åren 1828 eller 1829 Hellestads Bergslag, hvilken numera
är så högt beskattad, att, hvilket jag bestämdt känner, | hemman
der icke är tillräckligt att föda en arbetare-familj. När nu skogarne,
hvilka småningom utödas, helt och hållet blifvit inom denna
-ort förstörde, befinnas jordegarne der i en högst bedröflig belägenhet,
och om de begära att, som de ursprungligen innehaft
bergslagsrättigheter, de äfven måtte få åtnjuta skattenedsättning,
undras mig, hvad StatsUtsk. månde säga om ett sådant förslag.
Den 22 Mars e. m.
405
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr : Det är visserligen sä
mycket ordadt i detta ämne, att det kan vara öfverflödigt att
något dertill lägga; likväl anhåller jag att R. o. Ad. benäget ursäktar,
att jag uptager några ögonblick af dess tid.
När jernhandteringens beskattning, så väl tionde-tackjernet
som hammarskatten, tillkom, kände man icke annat sätt att beskatta
näringarne, än genom grundskatt. Jernhandteringen är
en bland våra äldsta, om icke den äldsta näringen i Sverige.
Bevillningen var den tiden endast använxl för vissa behof, och
utgick vanligast i form af krigsgärder o. s. v. Detta är väl orsaken,
hvarför denna skatt' fått den natur den har. Att (fen är
obillig till sin grund och utfaller orättvist, anser jag vara ganska
lätt att ådagalägga. En skatt på en näring kan icke drabba
denna näring rättvist, när den såsom grundskatt är fördelad lika
på alla dess idkare. Utgår den i form af bevilln., så drabbar
den hvad den bör, nemi. deu inkomst näringen ger, och således
måste då ett bruk med fördelaktigare läge, med lätte transporter
och lindriga kolpriser, o. s. v., till följd af sina större
inkomster, utgöra större bevillning än ett] bruk med ofördelaktigare
läge; utom för bruksrörelsen måste bruksegare, hvilka icke
äro att betrakta annorledes än som näringsidkare, äfven erlägga
grundskatt för deras jordegendom likasom andra jordegare. Det
var en tid, då Svenska bruksegare och jernförsäljare på verldsmarknaden
snart sagdt bestämde priset på denna vara. Den tiden
är längesedan förbi. En annan efterträdde, då Svenska jernet
ansågs oumbärligt och var det, äfven lill mångfaldiga behof.
Dess afsättning var således tryggad. Efter denna tid följde åter
en annan. Genom den utveckling jernhandteringen i andra länder
serdeles i England fått, kan det Svenska jernet numera undvaras.
Till de flesta behof, hvilka förut fylldes af det Svenska
jernet, använda Engelsmännen numera sitt eget jern. Detta
uppenbaras tydligen af de prisförhållanden, som under de sednare
åren förefunnils emellan det Svenska och det Engelska
jernet. Under sistl. år steg det Engelska jernet högst betydligt,
hvaremot priset på det Svenska jernet ökats med blott 1 R:dr.
Då under sådana förhållanden utsigterna för Svenska bruksegarens
framtid äro ganska mörka, då en sänkning i priset å det
Engelska jernet i en icke aflägsen framtid ovilkorligt kommer att
inträffa, hvilket nu mera än förr inverkar på priset å det Svenska
jernet; då man således måste vara beredd på att, såvida
Svenska jernhandteringen skall uprätthållas, upbjuda hela sin
förmåga att söka tillverka detsamma för bättre pris, än hvartill
det hitintills kunnat åstadkommas, och det alltså måste ligga i
hela landets intresse alt kunna dertill medverka; dä frågar jag
om den nu föreslagna nedsättningen är en för stor upoflring å
Statens sida, enär den icke på annat sätt kan underlätta möjligheten
för Svenska bruksegaren att täfla med utländningen. Här
har under discussionen blifvit visadt, att det icke finnes något
land, der jernhandteringen är belastad med s. k. grundskatt,
med undantag af Ryssland och Österrike- men äfven inom dessa
406
Den 22 Mars e. ui.
Stater hafva afgilterna så småningom borltagils. Andra länder
hafva funnit det hehöfligt för uprätthållande af en så vigtig näringsgren
som jernhandferingen. Jag hemställer då, om ieke
Sverige, hvarest jernhandterin.gen spelar en så betydande rol,
hav skäl alt göra detsamma. Jag anser, att Hr Wierps motion,
som ådagalägger olämplighelen och obilligfxeten af denna grundskatt,
bordt i sin helhet bifallas, d. v. s., alt grundskatten bordt
helt och hållet från jernhandtpringen borttagas, och handteringen
beskattas såsom andra näringar inom vårt land. Hr Bildt
bar i. sitt sista yttrande sagt, att om bruksegaren icke har större
vinst, än att han får sina rudimaterie!- yäl betalde, då bör han
vara nöjd. Jag vill också, att han, skall vara nöjd ; men då fnör
han icke skatta för den fördelen; ty riidinaaterierna hemfar lian
från sin jordegendom, för hvilken han serskildt får erlägga skatt.
Jag skulle således gä in på Hr Ifjidts sats, såvjda kan vill medgifva
skattens nedsättande. Hr Bildt har, i afseende på den
mycket omIgUa beräkningen, vidare sagt, att misstagen i min
beräkning böra tiUskrjlVas förelupen missräkning i den af hrpkssocietelen
aflempade tablå. I anledn. deraf, får jag fästa uprnärksamheten
derpå, att Hr Bildt emot nämnde tablå gjort blott en
enda auntärkn., nerol. att der; skulle uptagas 24 T:r kol, såsom
nödvändiga för beredning af I Skit stångjern. Så är likväl icke
förhållandet, utan der är uptaget, att 4,500 läster kol erfordras
för tillverkning af 3,000 Skt$ stångjern, således är det precist
samma beräkning, Hr Bildt antagit, eller 18 T.-y kol för i SkU
stångjern. Sålunda ffttfallpr Hr Bildis uträkningar öfyer tillverkningskostnaden
för 1 Skit stångjern. Hvad för öfrigt tablåen
vidkommer, så äro de i dpnsamnm uptagne kalkyler grundade på
ett specielt förhållande vid ett bruk inom ep provins, pelt hvilka
kalkyler blifvit af Bergmästaren i orten till Jernkontoret aflemnade.
Men dessa tablåer må nu visa hvilket förhållande som
helst. Jag är öfvertygad, att om hvarje bruksegare shnlje görg
upp sina räkningar och deruti jemväl intaga priset på alla de
rudimaterier, som åtgått till hans tillverkning, skall, iped få undantag,
resultatet blifva, att med närvayule pifser hap icke fiar
någon vinst af sin handtering. Man har vidare sagt, att det
vore förunderligt ptf, under dylika förhållanden, bruksegare icke
lägga ned deras rörelse; men det är naturligt, att, när dp ep
gång lagt sig lill verkstäder oph inrättat dem för jerpförädling,
hvarigenom de kunna tillgodogöra sig deras rudimaterier, dp äfven
begagna dessa verkstäder och fortfara med tiHyerkpingen;
men jag hemställer, om det är skäl, att den näring, spm Stålpe
depua punkt och sorn är af dep vigt, alt yi likväl måste medgifva,
afl, yi må hysa så mycken fiendskap som helst för bruks-,
egare, deras rörelse likväl äy den, sorn hufvudsakligen indrager
silfver i Hanken och sorn förskaffar de flesta af yåra belmf, pm
icke säger jag, det äy Stafsekonamiskt rätt, att Staten, så yidf
möjligt är, lindrar skatterna å densamma, och tillser, ptt de
drabba henne i möj|igpste måtto rättvist; peli spm grundskatten
drabbar handteringens idkare orättvist, anser jag, aB den bör
Den 22 Mars e. m.
407
borttagas, och bevillning efter den inkomst eller behållning, sorn
af bandteringen upstår, bör benne påläggas.
Uti sitt sista yttrande bar Hr Bildt sagt, att, om man sammanräknar
de skattebidrag jernbanfdteringen utgör, upgå de endast
till 5 proc. Det vore roligt att veta, hvilken grund för
denna beräkning Hr Bildt följt. Ilan malte hafva beräknat dessa
5 proc. å tillverkningens bela belopp, hvilket är en stor skilnad
emot 5 proc. af den behållna inkomsten, som är den skatt, hvilken
drabbar andra näringar i vårt land. Gr. Mörner har icke
velat medgifva, att de privilegier bruken fordom baft, numera
till större delen bortfallit. Jag hemställer likväl, om det icke är
förhållandet. Fordom var det ett privilegium för bruksegare, ali
tackjernet jfrån en viss Bergslag endast fick säljas till vissa bruk.
Detta uphäfdes år 1835. Genom 1846 års författning blef kol-?
handeln fri, så att kol numera kunna försäljas utom Bergslagen
Deremot har Gr:n sagt, att bruksegare ännu hafva i behåll ett
privilegium, nemi. rättigheten att belåna sina effekter i Banken.
Jag må bekänna, gtt det är ett serdeles kuriöst privilegium.
Skulle nu detta yara ett privilegium, så finnes ett dylikt i alla
länder, der varubelåuing existerar. Jernet är en god pant och
hör således lätteligen hvar som helst kunna belånas. Gr. Mörner
har äfven sagt, alt grundskatt finnes pä andra näringar, och deribland
anfört qvarnar och jemväl sågverk, i fråga om hvilka Grin
erkänt, att grundskatten i sednare tider blifvit uphäfven. Det
är ganska riktigt. Man insåg nemi. orimligheten af en sådan
beskattning, och uphäfde den derför. Jag anser den ifrågavaride
grundskatten orimlig, och derför yrkar jag dess borttagande.
På grund af alla de skäl, jag nu haft äran anföra, skulle
jag anse lämpligt att få bifalla till Hr Waerns motion; men som
(lere talare yrkat bifall till StatsUtskis förslag, och detsamma innebär
ett steg framåt på den väg, jag anser, att man bör beträda,
och jag icke har hopp, att man skall kunna komma längre
f. n., förenar äfven jag mig om bifall lill Utskis förslag.
Gr. .von Rosen, Adolf Eugéne: Ingalunda i egenskap
af bruksegare upträder jag här, ty jag är det icke mera; men
jag har deremot varit det, och den erfarenhet jag derunder samlat
är ingalunda till fördel för det sätt hvarpå brukshandteringen
lik de flesta ancha näringar i Sverige vårdas. Det ligger i Svenr
ska folkets intresse och i allmänhet i civilisationens, att ett annat
förhållande inträder. Man har kallat jernets historia civilisationens;
och så är ock verkligen förhållandet. I Hr Waerns
sakrik;; lilla bok eller pamflett finna vi en tablå öfver de olika
nationernas olika förbrukning af jern, och det är i sanning sorgligt
att se, alt Sverige deri, ehuru det har största tillgången på
jern, i fråga om förbrukningen deraf, intager ett så lågt rum,
att endast 2:ne länder' stå i förhållande lill folkmängden ännu
lägre. Under mina resor i Europa har jag ganska ofta varit i
tillfälle att i denna fråga samtala med Stats-Ekonomer, hvaribland
jag må nämna Cherles Dupin, Michel Gheyalier m. fl., och alla
408
Den 22 Mars e. ni.
hafva beklagat, att man i Frankrike behandlat jernhandteringen
såsom i Sverige, genom att insnöra den uti en mängd förfatningar
och reglementen, eller såsom en del mödrar behandla
sina barn då de gå i skolan, att de nemi. pelsa på dem så öfvermåttan
med kläder, att de icke kunna röra sig och blifva fullkomligt
bortklemade, på samma gång mödrarne fordra, att barnen
i skolan skola lära sig så mycket att det öfversliger deras
krafter och de slutligen icke kunna rätt något. På samma sätt
förhåller sig äfven med skatterna å jernhandteringen. De äro
för höga. Det beier i Skriften ”af frukten känner man trädet”;
och att det trädet icke duger är säkert. Beviset derpå är det
förhållande, hvaruti ifrågavande näring utvecklat sig; ty den har
hos oss slätt så godt som stilla under den tid näringen så mångfaldigt
utvecklats bos andra nationer. Jag vill i detta afseende
nämna, att för 50 är sedan försåg Sverige större delen af södra
Europa med messings- och jerntråd, och nu i år, när vi skola
anlägga en elektrisk telegraf, mäste vi införskrifva jerntråd för
öfver 80,000 R:dr, och skall det läggas tvä trådar, måste vi införskrifva
för öfver 200,000 R:dr. Detta är bedröfliga förhållanden,
men derhän hafva vi kommit. Frih. Raab har yttrat
en stor sanning, all för handelns och industriens befrämjande
behöfves endast frihet. Om vi kunde tänka oss att Sverige blefve
förvaudladt till en Porlo-Franco, kunde Ilrrme vara öfvertygade,
att en stor del af norra Europas handel skulle draga sig hit.
Delta försök har England gjort, och förr eller sednare kommer
all handel dit, och derför har äfven välmågan stigit inom detta
land högre än i alla andra. Jag ser icke den ringaste fara af
borttagandet utaf en grundskatt som denna, enär den är öfverflödig;
och jag är öfvertygad, att icke större bevis finnes att en
Regering ledes af Stalsmanna-åsigter, än när den, såaom i fråga'
om tionde-lackjernet, föreslår borttagandet af en onödig skatt,
och derigenom visar, alt den tänker sig in uti förhållanderne.
Sä har äfven skett i andra länder, der ministrarne hafva vunnit
folkets förtroende. Att. envist vidhålla en skatt och på samma gång
tänka på möjligheten att införa en annan dylik, skall nödvändigt
skaka förtroendet, hvaremot det är en alldeles ogrundad farhåga
att tro, det en skatt, som borttages, då den är obehöflig, icke
skall äter införas eller ersättas, då behofvet sådant fordrar. Gladstone,
för att taga exemplet från England, föreslog förb år
och genomförde en nedsättning uti skatterna, större än fonder
i landet varit försökt, och i år har han framlagt en krigsbudget.
större än förut varit skådad. För båda dessa åtgärder
vann han representationens odelade bifall, hvarföre? Jo! emedan
man ena gängen höll ministern räkning för bemödandet alt
minska nationens bördor, och andra gängen mäste erkänna beskattningens
nödvändighet. Så går det alltid om Regeringen
tänker sig in i folkens förhållanden, och icke så till sägandes
stereotyperar beskattningen, och jag skall alltid såsom nu, när
Regeringen proponera!- en nedsättning i beskattningen, vara färdig
att understödja den, serdeles i fråga om jernhandteringen,
Dan 22 Mars e. m.
409
af hvilken nedsättning det är isynnerhet vårt åkerbruk, som
kommer att vinna. Vi begagna oss här i Sverige alldeles för
litet af jern för jordbrukets behof. Det finnes ingen, hvilken,
lika med mig, inträngt i förhållandet, som icke skall medgifva,
att det vöre önskligt, om vi kunde förbruka 4 ä 5 gånger
sä mycket jern som f. n. I Frankrike har man beräknat att
för jordbruket åtgår ett här i landet oerhördt belopp af denna
metall, så stort, alt genom de prohibitiva författningar, som der
varit gällande, öfver 100 milhr francs förlorats för detsamma
hvarje är; och är detta hufvudsakligen grunden hvarföre man
der nyligen betydligt lossat banden pä denna näring och minskatt
tullafgiflerna å jern och stål. Så måste äfven vi göra.
Jag frågar, hvad bevisa ständiga öfverskott i Statskassan, och
icke alt skatterna kunna nedsättas? Jag vill icke borttaga eller
nedsätta en skatt, som icke kan umbäras; men den ifrägavande
både kan och bör borttagas, såvida vi skola pä verldsmarknaden
kunna afyttra vårt jern, och på verldsmarknaden efterfrågas icke
om tillverkningspriset är högt eller lågt. En ibland orsakerna
till det Engelska jernets förbättring var just det höga priset på
vårt jern, som sporrade till utfinnande af methoden till förädlande
af en ojemförligt sämre råvara.
Pä alla dessa skäl lemnar jag min röst för bifall till Ulsk:s
förslag.
Hopen på propos. förnyades.
Frih. Raab, Adam Christian: Att jag för några ögonblick,
Mine Hrr! uptager Eder tid, får Hr Printzensköld taga på
sitt samvete, emedan ett hans yttrande har upkallat mig. Han
sade mend., att under discussionen den ifrågasatta eftergiften
blifvit påyrkad af dem, hvilka talade i bruksegarens intresse.
Jag tillhör dem, som begår den galenskapen att producera råg,
och har icke något annat bruksintresse, än sorn möjligen
kan härröra från en mineralkälla på mina egor. Jag anser det
högst orätt och protesterar högeligen emot ett sådant sätt att
argumentera, att man tillvitar sina motståndare att lala i sitt
eget intresse. Genom ett sådant förfaringssätt skulle följden
blifva, alt, då fråga en gång upstår om någon lindring i jordbrukets
skattebördor, skulle vi, litet hvar, såsom jordbrukare finna
oss jäfvige att tala om en sådan fråga; och jag är fullkomligt
öfverlygad att ingen af intresse för bruken låter förleda sig alt
lemna en upgift, på hvilken man icke skulle kunna förlita sig.
Jag har kommit till den åsigten, alt man bör bifalla den ifrågasatta
lindringen. Jag skulle visserligen gå lika långt som mången
annan vid detta tillfälle och jemväl bifalla Hr Waerns motion;
men då Utsk. gått en medelväg, och jag föreställer mig
att, om behofvet påkallar en ytterligare nedsättning, sådan i
framtiden äfven beviljas, anser jag tillräckligt att bifalla Utsk:s
förslag. Jag anser det vara till komplett evidens ådagalagdt, att
bergshandteringen eller brukshandteringen, betraktad i och för
sig sjelf och icke i samband med jordegendom, i allmänhet lem
-
410
Den 22 Mars e. m.
nar föga vinst. Olika förhållanden kunna förefinnas på ett och
annat ställe, så att somliga bruk drifvas med vinst, enär jerntillverkningen
stigit, och att andra åter drifvas med stor förlust,
hvarpå det säkraste beviset är, alt icke mindre än 40 ä 50 bruk
blifvit npdlagde, Jag hemssäller då, om icke lämpligaste sättet
att beskatta en sådan rörelse är, hvad Frih. Tersmeden jemväl
föreslagit, nemi. alt belägga den me(l bevillning efter behållna
inkomster, hvarigenom rörelsen kommer att draga en riktig skatt.
Ur dessa skäl och då det ligger i jordbrukets välförstådda intresse
alt uprätthåila värdet af våra bruk, emedan dessa äro de
största afnämarne af landtbrukets produkter, tillstyrker jag bifall
till Utsk:s förslag.
Gr. Mörner: Carl Göran Detlof: Ett yttrande af Hr
Akerman bär föranledt mig alt ånyo begära ordet. Han påstod
nemi., att jag skall hafva sagt, att jernhandteringen befinner sig
i ett florerande tillstånd. Något sådant yttrande har jag icke haft.
Jag förklarade endast, att den omständigheten att jernhandteringen
ouphörligen gått framåt i tillverknings- och exportvärdeådagalade att
näringen fortfarande bär sig; men jag sade ingalunda, att den
befinner sig i ett florerande tillstånd. Hvad åter angår den ifrågasatta
nedsättningen af skatten, så har K. M. gått längre än
någon. Han har nemi. tillåtit bruksegare, som vilja nedlägga
jernhandteringen, att hefrias från ali skatt. Genom ett sådant
tillstånd, synas de mig hafva erhållit all den frihet de kunna
önska. Frih. Tersmeden har äfven sagt, att jag skulle hafva
medgifvit hvad här blifvit yttradt om privilegier. Det är likväl
en väsendtlig skillnad emellan privilegier och fördelar. Jag yttrade
endast, att bruken äro i åtnjutande af några serdeles vigtiga
fördelar, hvartill jag räknar deras belåningsrätt i Banken,
hvilken icke de flesta handteringar ega, att jernhandteringen halen
uteslutande försäljningsrätt af stångjern inom landet, att förbud
mot utförsel af tackjern och införsel af stångjern finnes.
Allt detta betraktar jag såsom fördelar. Hr Akerman har, ifråga
om min jemförelse emellan beskattningen af qvarnar och stångjernshamrar,
anmärkt, att, då qvarnar skattläggas, ett visst mälderlag
för dem skall anvisas. Det är visserligen sannt att, vid
qvarnundersökningar, personer anmäla sig att för sina hemman
och lägenheter utgöra mälderlag till den nya qvarnen; men icke
någon annan än de sjelfva upgifver dem, och hvar och en af
dessa har dessutom rättighet att förmala sin säd vid hvilken qvarn
han behagar. Vidare är det en stor rättighet, Svenska jernhandteringen
åtnjuter, nemi. att hafva hela landet till marknad
för sitt stångjern. Denna frihet är lika god som den andra.
Jag vill icke längre uptaga R. o. Ad:s tid. Endast för att rätta
ett missförstånd, har jag således begärt ordet.
Starka rop på propos. hördes åter.
Frih. Cederström, Rudolf: Ehuru personligen medelbart
intresserad i jerntjllyerkniogsrörelsen och ehuru jag således torde
utsätta mig för mindre hlida omdömen af dera, som yrka hela
Den 22 l^lars e. m.
411
elen ifrågasatta betydliga lindringen i skatteböydoyna å denna sin
handtering, hvilken lindring likväl efter ntjn tanke ej bör utsträckas
utöfver livad bruksrörelsens ställning ovilkorligen eller
ens billigtvis krafvel’, torde jag alltså böra öppet uttala niin öfvertygelse
i detta hänseende, i det jag af »lin upfattuing utaf, ä ena
sidan det allmännas rättvisa fordran på nödiga skalteintrader,
och, å den andra, en vigtig näringsgrens inträffade lindringshehof
i sin beskattning, finner mig upmanad, alt, i fullkomlig
öfverensstämmelse med hvad Gr. Mörner derom yttrat, anhålla
om bifall till lista punkten i Utsk:s Betänk., hvilken innefattar
en tillstyrkan å K. M:s Nåd. Propos. i ämnet, eller hvad sorn
rörer nedsättning i tionde-tackjernsskatten. Jag anser denna
lindring desloheldre böra med tacksamhet antagas, som den synes
vara af billighet påkallad, och med sannolikhet kunna vinnas.
1 det öfriga instämmer jag med Hr Bildt, sorn likaledes på ett
både kraftigt och värdigt sätt fört det allmännas talan; och önskar
jag således i denna riktning återremiss af Utlåtis sednare
punkter.
Frih. af Ugglas: Då jag sista gången hade ordet, yrkade
jag återremiss af Betänk., derför att jag hoppades det StatsUtsk.
niiijligen skulle taga l|r Wserps motion i betraktande; men då
jag befarar att, derigenom att man begär för mycket, man pipjligen
förlorar allt, afstår jag från mitt förra yrkande och förenar
mig med dem, som begära bifall till Utsk:s Betänk.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm, alt under densamma blifvit begärdt att serskilda
propos:r måtte framställas å de delar, hvaruti StalsUtsk:s förevande
Utlåt, kunde anses sönderfalla, nemi. så att propos. framställdes
först å den del, hvaruti Utsk. tillstyrkt B. St:r att, med
bifall till hvad K. M. uti den Nåd. Propos. föreslagit, medgifva
att tionde-tackjernsskatten må från och med år 1855 nedsättas
med en tredjedel af dess nuvar:de belopp; derefter å den del,
hvari blifvit tillstyrkt, att B. St:r måtte för deras del besluta att
liamniäfskalten och den afgift, som v|d vissa verk i s{. f. hammarskatt
utgår, må frän samma tid räknadt nedsättas till hälften
af hvad de nu utgöra, och slutligen å Utsk:s hemställan att Hiksdags-fullmäktigen
Johan Bergströms motion måtte af B. St:r lemnäs
utan afseende.
Propos. till bifall å Utsk:s tillstyrkande i fråga om tiondelaekjerns-skattens
nedsättande biet härefter framställd och besvarad
med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm. förklarade, att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Härvid begärdes votering af Hr von Hartmansdorff,
som dock innan voteringen hann företagas, åter anmälde sig och
yttrade:
Åtskilliga ledamöter, hvilka dela mina tänkesätt, anse fruktlöst
att försöka en omröstning rör:de den första punkten. Jag
afstår således derifrån.
412
Den 22 Mars e. in.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde nu om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s tillstyrkande om nedsättning af hammarskatten och
den afgift, som vid vissa verk i st. f. hammarskatt utgår, och
förklarade, efter denna propos:s besvarande med starka Ja, blandade
med Nej, att han trott sig finna att Ja varit öfvervägande.
Efter härvid af Hr Printzensköld begärd votering, uplästes
till justering och godkändes följande votens-propos:
Den, som bifaller det af StatsUtsk. i dess Utlät. JYs 64,
Litt. C gjorda tillstyrkande alt R. St:r må för deras del besluta,
att hammarskatten och den afgift, som vid vissa verk i st. f.
hammarskatt utgår, må från och med år 1855 nedsätlas till hälften
af hvad de nu utgöra, löstalja
;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot förenämnde tillstyrkande
gjorde anmärkmr föranleda till återremiss af Utsk.s Utlät, i
denna del.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 67.
Nej — 28.
Uppå sedermera framställd propos. bifölls StatsUtsk:s i sista
punkten af dess förevar:de Utlåt, gjorda hemställan att Riksdagsfullmäktigen
Johan Bergströms motion om nedsättning för Bergsmanshamrar
i minimi-beloppet för beskattningen å oinskränkt
smidesrätt, mätte af R. St:r lemnäs utan afseende.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Allm.
Besv. o. Ekon.Ulsk. inkomne Betänk:n:
JVs 67, i anledn. af väckte motioner, ang:de folkundervisningen
;
J\i 68, i anledn. af väckt motion om rättighet för tjenstförrättande
Koutrakts-prost, att under extra nådår upbära hela inkomsten
af de s. k. Preste-tunnorna;
jy.s 69, i anledn. af väckt motion, i fråga om rättighet för
allmogen i norra länen att afhemta tjäruved å Kronans skogar;
jyi 70, i anledn. af väckt motion om vidtagande af åtgärder
för åstadkommande af en allmän Stads-ordning eller Ordnings-stadga
för städerne;
JVs 71, i anledn. af väckt motion om ändring i Rese-Reglementet
af d. 31 Oclober 1851;
JU 72, i anledn. af väckt motion om Tuilstämpei-afgiftens
nedsättning eller uphörande: samt
Den 23 Mars f. m.
M 73, i anledn. af väckt motion om rättighet för enkan
efter Pastoren i Kalmar stift, att äfven under extra nådår få
tillgodonjuta hela inkomsten af stomhemman.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 pä aftonen.
In fidem protocölli,
Alberl Munck.
Tliorsilagen don 23 Mars 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett Prot.-Utdr. för gårdagens eftermiddags plenum
samt pleni-prot. för d. 18 sisth Februari.
Uplästes ett af Frih. De Geer, Louis, inlemnadt sålydande
Mern.:
Uptagen af embetsgöromäl och det mig förut gifna updrag
att vara Suppleant i Serskilda Utsk., får jag vördsamt afsäga mig
den Suppleants-be.fattning i Const.Utsk., hvartill jag, enl. tillkännagivande
i gårdagens plenum blifvit utsedd.
I anledn. häraf och med tillkännagifvande, att Hr Gyllenram,
Henrik, såsom ledamot i Bevilln.Utsk., begärt och erhållit
trenne veckors ledighet från och med d. 26 dennes, anmodade
Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att vid deras nästa
sammanträde utse en Suppleant i Const.Utsk. i st. f. Frih. De
Geer, och en ledamot att inträda i Bevilln.Utsk. under den Hr
Gyllenram beviljade ledighet.
Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf jemväl, att han från K.
M:s Öfverste-Kammarherre erhållit ett handbref, innehållande
underrättelse, alt i morgon, då Högsal H. K. H. Hertigens af
Södermanland jordfästning komme att ega runi kl. 12 på dagen,
platser åro i Riddarholms-kyrkan utsedde för ledamöter af R. o.
Ad., hvilka dock böra infinna sig i kyrkan före deras Kongl.
Högheters ankomst dit samt att med Nådigt tillstånd öfverplagg
fä i kyrkan bibehållas; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, anmodade
de ledamöter, som önskade bevista jordfästningen, att samlas å
Riddarhns-salen kl. ' 12 för att sedan åtföljas till kyrkan.
Hr von. Hartmansdorff, Augi: I sammanhang med hvad
jag i går yttrade, då jag begärde bordläggning af Expéd.Utskrs
414
Den 23 Mars f. m.
förslag lill anderd, skrifvelse, genom hvilken R. St:r skalle betyga
sitt deltagande i Konungahusets sörg öfVer Arfprinsens död,
får jag na lill R. o. Ad. hemställa, öm Ståndet icke ville besluta,
att bos Konungen genom Talmannen anhålla, att medelst en af
alla Stånden sammansatt Deputation, få till Konungahuset frambära
ifrågavande skrifvelse samt att R. o. Ad. måtte, genom
prot.-ut.dr.,
Hr Gr. o. Landtm, framställde om R. o. Ad., pä sätt nu
blifvit föreslaget, behagade för sin del besluta, att R. St:r böra
genom Landtmarskalken och de öfriga Ståndens Talmän bos K.
M. i underddief anhålla, alt genom en af ledamöter utaf samtlige
RiksStm sammansatt Deputation fä aflemna den af R. St:r beslutade
underd. skrifvelse till betygande af deras deltagande i
Konungahusets och de förenade Rikenas förlust genom H. K. II.
Hertigens af Södermanland dödliga frånfälle; samt jemväl inbjuda
de öfriga RiksStm att i detta beslut med R. o. Ad. sig förena.
Ropades Ja.
Föredrogs och godkändes Exped.Utsk:s d. 22 deniies på
bordet lagda under JVs 29 afgifuä förslag till R. Stms underd.
skrifvelse till K. M., i anledn. af H. K. H. Hertigens af Södermanland
dödliga frånfälle.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 15 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. JVs *54, Litt D, i anledn. af motion om aluu-tiondens
uphörande.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: I öfverensstämmelse med
hvad jag förut yttrat mot tackjerns-tiondens uphörande önskar
jag, att 11. o. Ad. icke helier måtte bifalla denna StatsUtsk:s
hemställan, utan att i Stället bevillningen mätte borttågas från
förövande näring, hvilken är i betryckt belägenhet. Jag yrkar
således, för min del, att detta Retänk. måtte älerremittebas.
Frih. Åkerhjelm, Garl: Efter hvad utredt blifvit, befinner
sig alun-tillverkningen i serdeles betryckt belägenhet. Utsk.
har tagit detta i öfvervägande och finnér det vara med rättvisa
och billighet öfverensstämmande, att alunverken må befrias från
utgörande af den nu till uphörande föreslägné alun-tionden.
En ökad anledn. till denna min anhållan hemtar jag deraf, att
R. o. Ad. i går befriat stångjerns-tillverkningen från halfva hammarskattens
utgörande. Och dä, enl. min öfvertygelse, alun-tiondens
uphörande har mera skäl för sig, skulle det icke vara
serdeles lämpligt, att nu afslå förévar:de hemställan, då Ståndet
förut bifallit Utsk:s tillstyrkande i afseende på hamraarskatten.
Jag anhåller om bifall till nu föredragna Utlåt.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å StatsUtsk:s förevar:de
Utlåt, framställda propos. besvarades med starka Ja, jemte
några Nej, hvarpå Hr Gr. o.'Landtm, förklarade det han funnit
Ja öfvervägande.
Den 23 Mars f, m.
415
Föredrogs ånyo StatsUtsk:S d. 15 och 18 dettttes på bordet
lagda Utlåt. JVs 64, Litt. E, i anledn. af motioner om inåntalspenningarnes
uphörande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Del förslag StatsUtsk.
här framställt anser jag af flere skäl icke böra af R. o. Ad. bifallas.
Det första, och såsom det förefaller mig naturligaste,
skälet dertill är, alt hvar och en medborgare i Staten bör på ett
eller annat sätt skatta till Statens uprätthållande. för den säkerhet
lian genom Stats-institulionerne åtnjuter. Denna skatt har
länge utgått under namn af mantalspenningar med 12 sk., hvilket
belopp icke synes vara så högt, att någon minskning eller
borttagande deraf bör, enl. min tänka, ega rum. Anser nian alt
den fattigaste klassen af rikets innevånare bör befrias från större
utgifter än Slaten nödvändigt af dem behöfver utkräfva, så är
naturligaste vägen alt minska den bevillning, som dessa personer
under namn af kapitationsafgift erlägga. Mitt andra skäl är att
Ulsk:s förslag är så upställdt, att missförstånd om meningen, tvetydighet
vid tillämpningen och oriktigheter dervid nödvändigt mäste
upkomma, om detsamma af R. St:r och K. M. anlages. Det är
nemi. sagdt, alt den föreslågna befrielsen skulle åtnjutas af arbetsfolk
så å landet som i städerna, hvilka arbeta ehdäst för
dagspenning eller efter serskild öfverenskommelse och beting.
Dylika arbetare äro af många slag, l. ex. sådahe, som betjena
bruks- och fabriksidkare och äfven landtbrukare, utan att de
derföre kunna sjelfve ega något, som med bevillning kan beläggas.
Någon minskning i skatten skulle för dem genom Utsk:s
förslag ej komma att ega rum, enär dessa Utskylder f. n. egentligen
drabba de bruks- och fabriks-idkare samt landtmän, som
begagna arbetsfolk Dessa kallas t. ex. esomoftast arbetare på
beting eller mot dagspenning, men utan ständig arbetslön. Så
Väl vid tobaks- sota tändsticks-fabriker och ändrå, finnas många
som arbeta på beting, utan serskild arbetslön, men med ett eller
annat litet tillskott, då vid andra fabriker åter de få hela sin
bctings-betalning i kontant belopp. Denna betalning, sorn är
rättad efter behofvet och tillgången på arbetare, drabbar i sista
hand sjelfva fabrikanten och inverkar i och med detsamma på
priset för fabrikatet. Något skäl till nedsättning i den skatt, som
lägges på sådahe arbetare kan jäg derföre icke inse.
Vidare är sagdt, att husmän skola befrias från erläggande
af mantalspenningar. Benämningen husmän lärer i Skåne betyda
torpare, och hvarföre dessa torpare i Skåne skola framför andra
torpare i Riket befrias från mantalspenningar kan jag icke heller
inse. Dessutom skulle hela borttagandet af mantalspenuingarne
snarare blifva ett prsémium för alla dem, som icke vilja antaga
laga tjenst, än för de arbetare, som, ehuru de icke förbinda sig
lill visst arbete, dock njuta ständig arbetslön. Detta skulle otvifvelaktig!
befordra lösdrifveriet i måhända icke obetydlig grad,
alldrahelst som det torde vara ådagalagdt, all många finnas, som
gerna undvika att taga dylika personer uti sin laga tjenst, och
416
Den 23 Mars f. m.
för sådant ändamål gerna bidraga till att befria dem från erläggande
af ifrågavande skatt.
På dessa skäl får jag anhålla om Utlåt:s återremitterande,
på det StatsUtsk. aiåtle komma i tillfälle att taga saken i närmare
öfvervägande.
Frih. af Schmidt, Carl Joli. Georg: Då jag fullkomligt
instämmer i hvad Frill. Palmstjerna anfört såsom skäl för sin
anhållan om återremiss af Betänk., tager jag mig friheten att
närmare utveckla så väl dessa, som andra skäl. Jag tillhör deras
antal, sorn hysa stora betänkligheter vid att förminska Statens
ordinarie inkomster, och jag ser fördenskull i främsta rummet
på summan af de inkomster, som man nu har för afsigt att
bortskänka. Denna summa utgör efter Utsk:s kalkyl 25,000 R:dr,
men då man betraktar den successiva ökning, som i afseende pä
denna skatt egt rum under åren 1847—1851, så synes mig densamma
om 10 å 15 år troligen komma att belöpa sig till 50,000
B:dr, hvilket utan tvifvel vore en alltför stor summa att bortskänka.
Detta är ett af de skäl, som hindra mig att lemna mitt
bifall lill Betänk. Då jag icke heller kan finna, att en ärlig
skatt af 12 sk. bör vara betungande för den ordentlige arbetaren,
men väl för den oordentlige eller suparen, för hvilken en
efterskänk af dessa 12 sk. icke lemnar någon behållning, så kan
jag icke inse, hvarföre de till förmån för den oordentlige eller
lastbare höra borttagas.
Dä jag medger, att hvarje samhällsmedlem bör lemna sitt
om ock aldrig sä ringa bidrag till samhällets uprätthållande, så
vill jag äfven lemna hvar och en den tillfredsställelsen, att till
samma ändamål hafva bidragit. Detta är det andra skälet, hvarföre
jag önskar bibehålla denna skatt.
Vidare tror jag att genom borttagande af ifrågavande afgift
proletariatet ovilkorligen skall tillvexa. Vi, som bo i landsorten,
veta alla, att sedan den arbetande klassen icke mera genom författning
är tvungen att skaffa sig s. k. laga försvar, har hos den
en benägenhet upstått att icke taga laga tjenst, utan de arbeta
när de vilja och äro sysslolösa när de vilja. Detta gör att den
som beliöfver arbetare, ofta har svårt att få ordentligt tjenstfolk;
hvarjemte dessutom hos husbönderna en viss benägenhet skall
upstå, att i st. f. att förse sig med lagstadda tjenare aflöna dem
med dagspenning, enär de härigenom slippa att betala skatt
för dem.
Men det är ännu ett skäl, hvarföre jag vidhåller mitt yrkande
att Utsk:s förslag icke må bifallas, och det är att sjukvårdsanstalterne,
nemi. lazaretterne, som genom en Kongl. Förordning
af är 1852 äro ålagde att utan betalning vårda sådana sjuklingar
inom lazarettets distrikt, som äro medellöse, skola öfverhopas af
dessa icke tjenande personer, för hvilka ingen har skyldighet .
att betala, och 'dymedelst blifva urståndsatte att till vård emottaga
de samhälls-medlemmar, som kunna ega mera anspråk på
att
Den 23 Mars f. m.
417
alt begagna dessa anstalter. Nu deremot har husbonden skyldighet
att betala för sina tjenare, som i annat fall icke blifva till
vårdande intagne.
■fag får således yrka Ullåt:s återremitterande, så framt det
icke, enl. mitt förmenande, kan afslås.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde skriftligen:
Våra mantalspenningar tillhöra en klass af skatte-capitalionsafgifter,
som icke till sin grund kunna försvaras, då vid deras
åläggande i allmänhet icke fästes billigt afseende å de beskattades
olika förmåga att utgöra skatten. Alla civiliserade folk bemöda
sig ock, att, så snart omständigheterna medgifva, afskaffa
dylika skatter, af hvilka några t. ex. ”la laille” och ”the polllaxes”
genom sin förhatlighet vunnit en viss märkvärdighet. En
af de sednaste posterna medför, enl. ofliciela bladet för d. 20:de
innevande månad, underrättelse derom att Lord' Clarendon, Englands
utrikes Minister, i Ofverhuset anfört såsom ett bevis pä
framåtskridandet i Turkiet, att Lorden hoppades det ”kopf-skatten”
derstädes skulle alldeles nphöra.
Det hade varit önskligt om Höglofl. StatsUtsk. ansett våra
Svenska finansers tillstånd under freden tillåta hvad Turkiets
således skulle kunna medgifva under kriget. Emellertid finnes
af StatsUtsk. ett skäl åberopadt, som visserligen är det bästa för
bibehållande af en till grunden oriktig skatt. Våra mantals-penningar
hafva lyckligtvis sedan lång tid tillbaka varit så låga,
att StatsUtsk. måhända kan hafva haft någon anledn. förklara
denna skatt icke kunna för flertalet af de skaltskyldige anses
betungande. Jag vill derföre ej nu 'yrka bifall till motionerna
om raantalspenningarnes totala uphörande. Något mera afseende
än StatsUtsk. anser jag dock samma motioner förtjena. StatsUtsk.
har tillstyrkt befrielse från raantalspenningarnes utgörande
för arbetsfolk, så å landet, som i städerna, hvilka icke äro lagstadde
och ej njuta ständig arbetslön, utan arbeta för dagspenning
eller efter serskild öfverenskommelse och beling, äfvensom
för husmän och backstugusittare jemte deras hustrur
och enkor samt inhyseshjon.
Villigt erkännande StatsUtsk:s goda syfte, som otvifvelaktigt
varit att i första rummet lyfta bördan från de skuldror, den ansågs
mest trycka, måste jag dock förklara, att jag anser den föreslagna
ordalydelsen af stadgandet sådan, att det är ovisst om
stadgandet vore fullt rättvist, men visst, att detsamma skulle
gifva anledn. till villrådighet och försök af kringgående vid tillämpningen
och sålunda kunde föranleda oordningar och svårigheter
af betänklig art.
Det kan väl med fog ifrågasättas om den icke lagstadde
arbetaren bör njuta en förmån framför den lagsladde, och om
t. ex. eil skicklig för beting arbetande timmerman eller stenläggare
eller en s. k. backstugusittare, som dock eger sin stuga,
bör åtnjuta en befrielse, som ej tillgodokommer handtverkslärlin5
FL 27
418
Dea 23 Mars f. dl
gea eller den i en annans stuga boende lika fattige torparen?
Härmed må emellertid förhålla sig huru som helst, så tror jag
att de skiljolinier, som i förslaget äro updragne emellan de klasser,
som skulle få åtnjuta och dem, som ej skulle få åtnjuta lindringen,
äro alltför obestämda. Bästa sättet att afhjelpa denna
brist i det välmenta förlaget, är, efter min tanke, att utsträcka
fördelen äfven till dem, som kunna anses dertill lika berättigade
eller till alla, som genom nu gällande Bevillnings-stadgas 2
mom. 145 §. äro befriade från bevillning, jemlikt 2 art. och som
således f. n. äro ställda i likhet med det i förslaget nämnda arbetsfolk.
Den klass, till hvilken jag således skulle önska att befrielsen
från mantalspenningar nu måtte utsträckas är: "'lagstadde
drängar pä landel och i städerna, torpare, lärlingar i handel,
handtverk, manufakturier och fabriker samt allmogens
hemmavar:de söner och rnågar, såvida de ej drifva sådan
handtering, rörelse eller näring, för hvilken bevillning eger
rum".
Jag har valt denna redaction, icke emedan en annan lika
god eller bättre ej möjligen skulle kunnat påfinnas — hvarom
här ej bör tvistas — utan emedan den redan finnes i lag samt
varit förstådd och utan veterligt krångel tillämpad.
Beträffande sjelfva innehållet, så är det naturligt, att jag,
enl. af mig redan antydde grundsatser önskar mantalspenningarnes
förminskning i möjligaste måtto. Jag hyser ock den öfvertygelse,
att vi ingalunda äro i den ställning, att vi' icke kunna
när som helst borttaga denna och alla andra på oriktiga grunder
hvilande skatter. Jag är förvissad att Svenska folket är mera
tryckt af skatternas fördelning än af deras belopp. Jag hoppas
dock att detta belopp icke skall behöfva att ökas, men just för
det olyekliga fall att fäderneslandets väl oundgängligen skulle
någon gång kräfva höjande af skatterna, är det mest nödigt att
fördelningen är klok och billig. En mindre byggnad kan stå på dålig
grund. Vill man upföra en större, så måste grunden vara säker.
Men jag har erfarit, att af mig högt aktade män i detta ämne
med mig 'tänka alldeles olika. Jag har erfarit, att personer, som,
lika varmt med mig nitälska för de mindre bemedlade klassernas
lycka, vilja beforda den genom snart sagdt motsatta medel.
Jag har hört, utom de 3:ne aktade reservanterne, flera hysa
betänkligheter anot borttagandet af mantalspenningarne äfven till
det mindre belopp, som StatsUtsk. tillstyrkt.
Må det tillåtas mig, alt försöka bemötandet af de väsendtligaste
inkast jag kunnat förnimma.
Slaten, säger man, förlorar en betydlig inkomst. Jag
vill ej bestämdt bestrida detta, serdeles om mitt förslag antages.
Förlustens belopp kan jag ej för tillfället beräkna. Men jag ber
dock få erinra derom: att ehuru mantalspenningar årligen (enl.
Rikshufvudboken år 1850
423,299 R:dr
och år 1851
427,684) „
debiteras för en summa af omkring 425,000 R:dr, synes det dock
af Betänk., att de sista 5 åren i medeltal endast omkring 354,000
Den 23 Mars f. m.
419
R:dr influtit: all minskningen 65 å 70,000 R:dr egentligen tillkommer
derigenom att ett ganska stort antal — troligen minst
300.000 personer ej förmå utgöra ens denna låga skatt af 12,
8, 6 eller 4 sk.: all naturligtvis dessa 300,000 personer nästan
uteslutande tillhöra de folkklasser, jag nu ville derifrån befria:
att dessa 300,000 personers debitering, eftersökande, lagsökande
och efter skedd extra-ordinarie afkortning, slutliga befriande från
skatten förorsaka både dessa personer och Statens tjenare ett besvär
och en kostnad, som man lätt kan föreställa sig, om man
känner vårt upbördssätt, men som ej utan allt för mycken möda
kan i penningar beräknas; sami all, af dessa skäl, jag ingalunda
anser mig mycket misstaga mig om jag antager, alt nämnde
300.000 misslyckade debiteringar tillika med de lyckade hos den
öfriga delen af dem, som, enl. milt förslag, skulle skonas, föranleda
en förlust, så betydlig för enskilta och för det allmänna,
att den i det närmaste, om ej fullt motsvarar hvad minskningen
i statsinkomst, enl. mitt vördsamma förslag, skulle komma att
utgöra.
Denna minskning vore dessutom dä ej, som nu, en bortkastad
summa. Hela beloppet qvarslannade då i de skattdragandes
fickor. Jag vill icke försöka att vinna mitt mål, genom alt
vädja till känslorna, men det vore ett svek emot den sak jag försvarar,
om jag icke erinrade dem, som äro nog lyckliga, att aldrig
hafva bevittnat, ännu mindre sjelva erfarit fruktan för Fjerdingsmannen
eller Länsmannen, hos den som väntar sig eller
undergår en utmätning för skuld, den han ej förmår gälda, att
många suckar och tårar vid sådana tillfällen tillkomma. Dessa
kunde ock sparas. Dylika besparingar önsken J alla, Mine Hrr,
och sorn säkert kunna vi väl ock antaga, att lusen- eller hundratusen-talen
af utmätningsförsök, hvad godt de möjligen kunna
uträtta, icke stärka de kärleken till fäderneslandet, eller tili dem
af den allmänna ordningens tjenare, som hafva den sorgliga pligten,
att i första hand anses såsom deras uphof och dertill vara
vittnen.
Men, invändes vidare, af giften är obetydlig äfven för de
klasser man nu vill skona.
Genom hvad nyss blifvit nämndt, är det dock, förmodar
jag, visadt att afgiften, ehuru låg, ej är för alla lätt att betala.
Men dertill kommer, att mantalspenningarne utgöra, så att säga,
en spik, å hvilken åtskilligt annat fästhänges. Sålunda är, med
några undantag, den som betalar mantalspenningar, derjemte
nu pligtig att erlägga:
a) Skydds-afgiften 12 sk. för man, 6 sk. för qvinna.
b) Folkskole-afgiften till lika belopp.
c) Afgift till fattigvården, å landet högst 8 sk. för man
och 4 sk- för qvinna, men här i Stockholm nu 24 sk. å hvarje
mantalsskrifven person.
d) Kurhus-afgift, i öfriga orter högst 5 sk., här i Stockholm
högst 16 sk., nu 14 sk. å hvarje mantalsskrifven person.
27*
420
Den 23 Mars f. m.
År 1848 förhöjdes för krigsrustningarne skyddsafgiften med
jt-del äfven för större delen af nn ifrågavarrde personer.
På serskilta oiter äro ytterligare utskylder lagda å dem söm
erlägga mantalspenningar. Så t. ex. i den församling, der jag
nn bor, 12 sk. lill kyrkokassan, och utgöra nu de personliga
utskylderna i samma församling för hvarje man 1 R:dr 46 sk.
och för hvarje qvinna 1 R:dr 34 sk. och sålunda för en familj
af man, hustru och 2:ne barn, som kommit i mantal, 7 R:dr
16 sk. tuko i endast personella skatter. Debetsedlar, dem jag
håller i min hand, bestyrka förhållandet.
lila man ej heller föreställa sig att våra arbetare, om de
ock befriades frän alla eller de liesta af dessa utgifter, hvilket jag
skulle önska, men ej nu vågar hoppas, skulle blifva lottlös® i afseende
på Stalsbörderna. Utan att ega något, är vår arbetare
ändå underkastad, bland annat, beväringsskyldighet, ett onus,
hvarföre man i dessa dagar lärer frilegt sig med 500 R:dr. Biträde
vid skallgång, skogseld, strömrensningar, smittosamma sjukdomar
bland menniskor och djur, måste han ock under vissa
förhållanden lemna. Dessutom träffas han af indirekta pålagor,
ofta i högre proportion än den förmögnare. Tuilen på spanraålen,
saltet, sillen, köttet, kalfet, sockret, tobaken, ullen, lädret
m. m. drabba arbetaren med sin dryga del. Skatten å bränvinet
får han till större delen vidkännas, flan behöfver icke att dricka
kaffe, använda tobak eller bränvin, säger man; nåväl, men låt
honom då åtminstone behålla sin styfver för att köpa mjölet, sillen
och saltet.
Ytterligare påstår man, att dylik eftergift skulle befordra
tjenstlöshet, sjelfsvåld, lättja, skörlefnad, lösdrifveri, oordningar
af alla slag och proletariat.
Detta och åtskilligt annat i samma riktning har blifvit sagdt
bär och pä andra ställen, fastän jag, som icke rätt fattat tankegången,
har svårt att i minnet bibehålla slutledningarne. Kanske
blir ock försöket till motbevisning derför ofullständigt.
Antages StatsUtsk:s mindre tydliga förslag, så kan jag väl
linna, att genom försök att eludera detsamma några oordningar
och besvär för myndigheterna torde npkomma. Men om man,
på sätt jag vågat föreslå, befriar arbetsfolk i allmänhet från ifrågavande
beskattning, kan jag ej inse att olägenhet utan tror
tvertom att större ordning skull npkomma. Vid mantals- och
skattskrifningen skall naturligtvis dä som nu alla, äfven de skattfria
antecknas. Men hvarken dessa eller egare till de hus, deruti
de bo eller deras sockenboer få, om mantalspenningar borttagas,
något större, utan snarare mindre intresse i att söka undandraga
dem alt antecknas vid skattskrifning. Husbönder kunna
lättare antaga arbetare och i någon mån betala dem bättre, när
de ej behöfva för dem erlägga skatt. Detta torde ock göra arbetarne
mera benägne att taga tjenst. Att en god husbonde här
i Sverige skulle hafva svårighet att erhålla folk är mig okändt.
Deremot möler ofta svårighet för arbetaren att erhålla tjenst.
Det medgifves att sådant oftast härrör af tjenares n. v. mindre
Ben 23 Mars f. ra.
■goda beskaffenhet, isynnerhet deras begifvande på fylleri. Men
sådane hafva de blifvit, oaktadt de nu i sekler haft den förmånen
att betala mantalspenningar. Att för öfrigt arbetaren verkligen
mindre gerna skulle söka tjenst i fall han betalte lägre
skatt vågar jag hvarken medgifva eller bestrida. Påståendet deremot
att han medelst nedsättning i skatten skulle blifva latare,
osedligare och fattigare förekommer mig, jag bekänner det, vara
en paradox. En sådan förutsättning tror jag icke rättfärdigas,
hvarken af någon godkänd Statsekonomisk författares satser, eller
af någon erfarenhet. Vill man deremot hafva ett ögonskenlig!
■bevis på det inflytande å de lägre klassernas belägenhet, som
en iner eller mindre tryckande beskattning kan utöfva, sä må
man jemföra den af orättvisa och för folket förhatliga skatten
nedtryckte Irländaren, hemma ii detta olyckliga land och några
är sedan lian lemnat det och bosatt sig på annan grund, eller
den Engelska arbetarens tillstånd förr och nu.
För öfrigt finnes mot lättja, liderlighet och lösdrifveri andra,
af manlalspenningarne alldeles oberoende, författningar,
hvilka, derest de ej äro lämpliga, kunna och böra rättas.
Slutligen påstår man ock att niantalspenningarne borde bibehållas,
emedan arbetaren genom skattebidragets erläggande,
förädlas, känner sitt menni skov är de höjas och får ett medvetande
af medborgerlighet.
Detta klingar verkligen så väl, att jag önskar att jag kunde
tro det vara sant. Det vore en tröst i händelse mitt förslag
icke skulle röna framgång. Hafva emellertid manlalspenningarne
nu hos oss fått en sådan undergörande kraft, så lefva vi sannerligen
snart sagdt uti den upp- och nedvända verlden.
Så långt historien vet något att förmäla om capitations-afgifter,
hafva de annars omtalats såsom förnedrande, orättvisa och
förtryckande. Så berättas att staden Beauvais år 1060 fick en
charta, som meddelade befrielse ”de plusieurs coutumes injustes,
savoir la taille et aufres appressions, talliam videlicet et alios
oppressiones”. Adel, prester och alla som kunde det, skaffade
sig sådan befrielse och sökte qvarhålla skatten på ”les roluriers
ou vifains'\
Icke längre tillbaka än i Adam Smiths tid upgafs af honom,
att capitationsskatter af alla slag ansågos såsom tecken till slafveri.
”Poll-taxes of all kinds havé often been represented as
badges of slavery” p. 810. W. of N.
Emot denna åsigt protesterade likväl Smith, ehuru han fördömde
och utdömde dylika skatter. ”Uti länder, hvarest de lägre
folkklassernas välmåga, trefnad och säkerhet föga tages i betraktande
äro capitations-afgifter mycket allmänna”. (In countries
ivhere the ease, comfort and securily, of ilie inferior rauks of
people are little attended to, capitation-taxes are very common”).
Så yttrar sig denne man, en af de första utaf våra utmärktare
Statsekonomer. En af de sista bland dessa f. d. Franska Ministern
Hippolyte, Passy fördömer uti ett år 1853 utgifvet arbete
i ännu strängare ordalag capitations-skatten, den han bland ah~
422
Don 23 Mars f. m.
nät säger vara ”inique en principe” och ”defavorable aux inté
rcts
de la société tout entiére”.
Men jag vågar ej trötta med uprepande af auktoriteter i
detta ämne. Dermed skulle kunna i oändlighet fortsättas. Jag
återkommer till den framställda invändningen om skattens förädlande
egenskaper, och detta nu, för att göra rättvisa åt mina
ädla motståndare.
Villigt och upriktigt tillägger jag'dem detta epithet. Ty endast
frän den, som sjelf aldrig skyr att offra det enskilta intresset
ä det allmänna och hvars lofvärda stolthet det är att aldrig
undandraga sig upfyllandet af en pligt, kan det vackra föreställningssättet
utgå.
Min egen sorgliga erfarenhet nödgar mig emellertid att antaga,
att dessa Hrr at några sällsynta undantag bildat regeln.
Jag mäste sålunda hänföra deras förespeglingar till illusionernas
gebiet.
Jag har nemi., både såsom enskild, man och såsom embetsman,
då jag haft att bevaka det allmännas rätt, trott mig skönja att
flertalet både af klasser och af individer ingalunda täflar om
äran att tillskynda det allmänna fördelar. Tvertom har jag funnit
de flesta och lill och med sådane, hvars medborgerlighet
borde varit högt utbildad, gerna tillskansa sig fördelar frän det
allmänna, eller den s. k. ”Kronan”, gerna hugga pä allmänningen,
ihärdigt försvara både verkliga och inbillade, både välfångna
och andra privilegier, eller enskilta förmåner. Jag har, ty värr,
"äfven tyckt mig finna, att de flesta undandraga sig, så vidt de
kunna, alla skatter, pålagor och skyldigheter, helst hvälfvande
dem på andra.
Dock är det mig ett nöje, att tillika erkänna det jag också
varseblifvit undantagen. Jag har spit och lärt alt högt akta en
man, med hvilken jag dock sällan tänkt lika, men som sjelf endast
konsument varit producenternas mest nitiske försvarare. En
man, som för öfvertygelsen, för pliglkänslan visat denna höjd af
mod, som fordras att trotsa sina närmaste vänners opinioner,
som för denna pligtkänslas skull lemnat den magt och den lysande
ställning han genom årslånga vakor och mödor förvärfvat.
Jag känner flera, som äro beredda, att, när som helst för
det allmannas fördel offra allt, till och med de företräden en
hög börd dem förunnat, och till hvilkas bibehållande egna dygder
kunde göra dem berättigade. Ja! jag känner ett helt Riksstånd,
som jemte många andra, ännu mera storsinta och storartade,
upoffringar för det älskade fäderneslandet, år 1810, åtog
sig att erlägga en skatt, derifrån detta Stånds ledamöter och deras
förfäder under sekler varit befriade. Denna skatt var —
mantalspenningarne. Detta Stånd var — det, hos hvilket jag
nu anhåller, att det måtte, med bibehållande af tungan å egna
skuldror, lyfta den från den Svenska arbetarens.
Jag begär återremiss af Betänk.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Under loppet af de
Den 23 Mars f. m.
425
Riksdagar, som jag bevistat, har jag alltid funnit,detta Stånd serdeles
ömt i fråga om bibehållande af de s. k. grundskatterne.
Det var derföre jag i går med ledsnad såg, att en del af desamma
genom R. o. Ad:s beslut försvan: men då banan en gång
blifvit beträdd, är det naturligt, att föga utsigt finnes,- att den
icke skall fortsättas och att äfven borttagandet af denna skatt
småningom skal! beslutas.
Jag ber att få fästa Ståndets upmärksamhet icke allenast på
borttagandet af dessa 20,000 R:dr, utan äfven på den verkan de
åstadkomma bland den befolkning, som skulle erhålla lindring i
sina skattebördor. Detta förhållande har Frih. af Schmidt ganska
klart påpekat, men jag ber att det Höglofl. Ståndet behagade i
minnet fästa hans yttrande. För hvar och en, som har någon
erfarenhet af den tjenande klassens tillstånd på landet, är det
ganska väl bekant att de, som icke ega någon husbonde, hufvudsakligen
falla kommunen till lunga och besvär, ty de kunna
naturligtvis lika litet som hvar och en annan person undgå att
hemsökas af olyckor och bekymmer. De lagstadde tjenarne hafva
husbönderne att vända sig till och kunna af dem erhålla hjelp
och råd; de andra deremot falla vid första motgång kommunen
till last.
Man har sagt att mantalspenningarnes borttagande icke skulle
medföra något ondt. Hr von Kock yttrade detta och ansåg som
en paradox att skatternes nedsättning skulle åstadkomma lättja.
Så yttrade sig icke Frih. af Schmidt, ty han sade, att genom
den tjenstlöshet, som blefve en följd af mantalspennjngarnes borttagande,
en mängd personer icke skulle kunna få någon lagstadd
tjenst. Att denna frihet från tjenst alstrar lättja behöfver icke
bevisas, ty erfarenheten ådagalägger det.
Vidare har Hr von Koch sagt, alt en god husbonde aldrig
saknar arbetare. Detta är visserligen sant, men man kan då äfven
säga att en god arbetare aldrig saknar husbonde, ty del hör till
undantagen att en sådan icke erhåller en förmånlig tjenst.
Som jag förut nämnt, har Frih. af Schmidt ytterligare utvecklat
skälen, hvarföre mantalspenningarne böra bibehållas, och
jag har således härutinnan icke något vidare att tillägga, utan
ber blott, att i afseende på den utsträckning, Hr von Koch velat
gifva Utsles förslag, få förklara det jag tror att densamma enl.
min öfvertygelse, icke kan af Ståndet nu discnteras eller bifallas,
emedan den utgör en ny vändning af saken och nästan kan
kallas vara en ny motion.
Jag får för den skull på de grunder, jag nu framställt och
i likhet med föreg:de talare yrka återremiss af Utlåt.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Då i går afton den
fråga behandlades, i öfverensstämmelse med alla Statskonstens
reglor, att åt rikets största fastighets-egare bereda en eftergift af
skatt, som med afseende på deras ekonomiska ställning måste
anses för deni af den ringa betydenhet att den knappast torde
kunna kallas annat än en allmosa, kunde jag icke iakttaga lyst
-
Den 23 Mars f. m.
nåd. Nu åter, då det är fråga om att lindra beskattningen för
deni, hvilkas hårda lott det ofta är att nödgas begära allmosor,
skulle jag gerna afbållit mig från ali yttra mig emot Utsk:s förslag,
såvida Utsk:s Utlåt, varit grundad! |iå riktiga principer.
Det förefaller mig dock, som om detta icke vore händelsen.
Man har nemi. blott föreslagit att undantag för en ringa del af
de fattigare klasserna; oell det skäl, på hvilket Utsk. grundat detta
sitt beslut, eller de besvärligheter, som skola vara förenade med
upbörden af den ifrågavande skatten, synes mig icke eller ega
full giltighet, emedan, vid del förhållande att enl. Bevillningsförordningen,
skyddsafgiften i alla fall måste upbäras, qvarstå ändock
för auklorilelerna de besvärligheter, som man genom förevar:de
förslag förmält sig vilja undanrödja. Den enda jemkning
i nu gällande föreskrifter oin manlalspenningarnes utgörande,
som torde leda till det ändamål, Utsk. åsyftat, skulle, enl. min
tanka, vara att bringa tiden för manlalspenningarnes utgörande i
öfverensstämmelse med den, som är bestämd för skydds-afgiftens
erläggande. Nu börjar gäldandet af de förra tidigare, än skyddsafgiflen
skall erläggas, och under den period, som emellan dessa
olika tidpunkter förflyter, är det endast upbörden af mantalspenuingarne,
som förorsakar alla de omgångar och allt del besvär,
som Utsk. i sitt Utlåt, påpekar. Dä Utsk:s Betänk, uplyser
alt en motionär föreslagit, att mantalspenningar måtte från och
med år 1855 alldeles uphöra, lärer i formelt hänseende icke
eller något hinder möta för den jemkning i Utsk:s beslut, sorn
jag ifrågasatt; och på det att StatsUtsk. måtte komma i tillfälle
ali laga dessa mina anmärkningar i öfvervägande, får jag förena
mig med de talare, som yrkat Utlål:s återremitterande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då jag hört Frilune Palmstjerna
och af Schmidt så fullständigt och väl yttra sig öfver
delta ämne, hade jag hoppats slippa att tala mot StatsUtsk:s
förevande Utlät. aug:de en del af rikets inkomster. Men då en
ledamot yttrat sig i motsatt syftning med dem, nödgas jag besvära
R, o. Ad. med afhörandet af mina anmärkn:r.
Hr von Koch har yttrat den meningen att mautalspenniugarne
eller den personliga afgiften borde afskaffas, emedan lion
för menniskan vore förnedrande. För denna åsigt har han anfört
åtskilliga historiska bevis. Men om man går tillbaka till samhällenas
början, finnér man, att allestädes den tanken gjort sig
gällande, att hvar och en, som åtnjuter skydd för sin person,
äfven bör derföre något till samhället betala. Detta var också
den ursprungliga meningen med den skatt, som Oden upbar under
namn af näs-skatt och hvilken numera sedan det finnes menniskor
utan näsor blifvit kallad mantals-penningar. Grundtanken
är likväl densamma.
Hr von Koch har vidare sagt att, under Franska Statshvälfningcn
afskaffades den skatt, som i Frankrike kallades ”la lailte”
och detta till följd af den stora ovilja man emot henne hyste.
Jag torde dock få erinra eder Mine Hrr, att denna ovilja här
-
Den 23 Mars f. m.
425
rörde deraf alt icke alla erlade ifrågavarrde skatt, utan att Adeln
var derifrån bifriad, såsom förhållandet var äfven hos oss före
1809, och icke’deraf att det var en personlig afgift.
Man har, såsom bevis på det fortfarande tänkesättet härom,
anfört, att en Engelsk minister i Turkiet inberättat sina förhoppningar
att man äfven der skulle kunna afskaffa den personliga
afgiften. Men det har icke blifvit uplyst, huru stor densamma
är i nämnde rike. Hon belöper sig utan tvifvel lill mer än 12
sk. och i sådan händelse får saken ett helt annat utseende.
Man säger ytterligare, att en personlig afgift är oriktig derföre
att man bör beskatta hvar och en efter hans förmögenhet.
Det finnes likväl många, som icke ega någon förmögenhet, men
hafva stor personlig förmåga att förvärfva de medel, som de lefva
upp. 1 sådant fall är afgiften, 12 sk., icke större än alt den
motsvarar J dagsverke eller besparingen af vissa supar i veckan,
ja tilläfventyrs icke en gång så mycket, utan kanske blott besparingen
af de supar som tagas på en enda dag.
Om mantalspenningarne borttagas, skulle, pä sätt andra talare
redan- anmärkt, inträffa att åtskilliga personer, som nu taga sig
tjenst, upmuntrades att icke göra det, emedan de derigenom sä
mycket säkrare blefve fria från skatt, eller rättare sagdt, husbönderne
skulle upmuntras all icke taga sig lagstadde tjenare, för alt
slippa skatten, och sålunda åtnöja sig med backstugusittare och
lösdrifvare. Manne detta vore nyttigt för samhället? I en af
våra Bevillnings-förordningar vore mästare ålagda att betala utskylderne
för sina gesäller. Följden blef att husbönderne upsade
sina gesäller, när mantalsskrifnings-tiden inträffade, så att de då
icke hade några sådade att skatta för. Som gesällerna sjelfva
intet betalade, så miste Staten all inkomst af dem. Hvad som
redan skett i städerne kan härefter äfven ske på landet.
Vid mantalsskrifningen uteslutas, som vi alla veta, de personer,
hvilka icke anses kunna betala. Det är således ingen fara
för att flere komma att påföras skatt, än skäligt är. Sker det
likväl: så få de afkortning. Hvem skulle pröfva alla de uteslutningar
som Utsk. föreslagit? Det skulle naturligtvis blifva samma
personer hvilka nu pröfva dem, och följaktligen skulle misstag
lika väl kunna ega rum då som nu. Vederbörande skattskrifvare,
Landshöfdingar och Kammar-Rätten blefve lika mycket besvärade.
— Att blifva af med dessa tjenstemän genom en dylik författning
eller att få deras antal förminskadt är, efter min öfvertygelse,
fåfängt att hoppas, ty de behöfvas ändock. Skillnaden
skulle endast bestå deruti, att de blefve mindre besvärade
än förut, men då de åtjula lön, måste de i alla händelser underkasta
sig det besvär, samhällets tjenst fordrar. Om denna
eftergift gjordes, skulle man hvarken slippa besök af Länsmän,
eller kunna bespara sig de tjenstemän, som erfordras för att utpressa
skatten; ty det är säkert, att så länge någon skatt finnes
qvar (och utan skatt kan intet samhälle bestå) skola ock finnas
personer som ej kunna betala och sålunda måste finna sig besvärade
af utmätningar.
426
Den 23 Mars f. nt.
Här har blifvit omtaladi huruledes den fattige får betala afgift
lill folkskolor, kurhus m. m. Men är det icke riktigt, att
den, som har barn, hvilka begagna folkskolan jemväl bidrager
till deras undervisning, att den sorn får sjukvård deltager i kostnaden?
Man
har äfvenledes yttrat, och jag anser det vara sanni,
att den fattige har en sjelfkänsla af sitt eget värde och derföre
sätter sin heder i alt hafva betalt sina mantalspenningar, samt
understundom åberopar detta såsom ett skäl, att äfven han duger
till något. Med folkskole-afgiflen förhåller sig på det sättet, —
hvilket jag, som dermed haft åtskilligt att göra, är i tillfälle att
känna — att om den fattige betalar något ät folkskolan, så är
han angelägen om, att derföre fä någon ersättning, samt i och
med detsamma nogräknad att skicka sina harn till skolan. Deremot
är han ofta likgiltig när han intet hetalar till lärarens lön,
och denne liksom trugar sig på honom med barnens undervisning.
Det är folket i allmänhet, som får betala mantalspenningarne.
Ar någon besvärad af dem: så återstår för honom att taga tjenst,
då de drabba husbonden, emedan han såsom förhållandet i allmänhet
är, får betala dem. Bör den fattige ej med penningar
betala för det skydd han personligen åtnjuter, hvarföre skall han
med sin person deltaga i landets försvar?' Får han undandraga
sig fullgörandet af denna pligt så skola öfriga medborgare försvara
honom både i krig och fred. Hvilken skyldighet hafva de
dertill?
Hr von Koch har omtalat till huru högt belopp nvssnänmde
afgifter upgå i en församling, der hail har egendom. Om dessa
afgifter äro för stora, hvem har pålagt dem? Det är väl icke R.
St:r, utan sockenstämman. I sådant fall är det de röstägande
i församlingen, som begått en olaglighet, och den fattiges eget
fel, som icke klagat deröfver. Samma talare har äfven yttrat
något örn tullen pä tobak, kaffe, socker m. m.; men om han
ville, dä det är fråga om grundskatternes bibehållande, hjelpa
mig och icke göra tvertom; så hehöfde man icke trycka den
fattige med dylika afgifter. Det är just på det man icke måtte
behöfva dessa extra afgifter, hvarigenom man slutligen kommer
derhän alt den fattige, hvilken finnér sig för mycket betungad,
bringas till uplop mot de förmögnare, som jag bland annat ön
skar
att de ordinarie skatterne och grunskatterne måtte bibehållas.
Jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad. måtte återremittera
Utlåt.
Hr Adelborg, Aders Otto: En talare har i ett vackert,
vidlyftigt och sakrikt anförande talat för den fattigare delen af
landets befolkning och önskat att den mera förmögne, den lyckligare
lottade skulle från deras skuldror aflasta det lilla obetydliga
bidrag lill skatt, som de lemna. Han vill, som han sade, med
afseende på skatternas fördelning och fäderneslandets möjligen
Den 23 Mars f. m.
427
en gång blifvande behof af deras höjande, att ”det stora huset,
”samhällsbyggnaden, icke skall resas på lösare sand, utan på en
”sådan grund, som icke allenast är säker utan äfven klok och
”billig”.
Jag är i detta hänseende af samma åsigter som den värde
talaren, men skälen dertill äro icke desamma. Jag kommer
nemi. också, i afseende på detta Betänk., till samma resultat
som han, nemi. behofvet af omtanka för folket: men jag tror
för min del, att bland de vackraste och mest frnkbärande rättigheter
ett folk eger, är att sjelf skatta för det skydd, det af samhället
åtnjuter, och att till den inre samhällsrättens betryggande
denna skatt, om också utgående med en aldrig så ringa penning,
erlägges lika så väl af hög och låg, som rik och fattig. Det
är icke penningens storlek, utan det är sjelfva den inre betydelsen
af densamma, som eger ett så sant nationelt värde, ty hvar
man vet att han derigenom förvärfvar sig samma medborgerliga
rättigheter, och ställes på detta sätt i samma ställning, som hvarje
annan samhällets medlem.
Samme talare har här med en viss ironi kastat en skugga
af löje öfver dem, som betrakta frågan ur en menniskans värde
förhöjande synpunkt. Jag beklagar att jag icke blifvit öfverbevisad
af detta ironiska sätt att upfatta saken; det har tvertom
stärkt mig r min åsigt. Jag tror nemi. alt det rätta medlet att
undvika samhällets förfall inom dess lägsta délar, är ovedersägligen
just att noga gifva akt på allt, som tjenar till att bibehålla
menniskovärdet. Och detta sker, efter mitt förmenande, då äfven
den fattigaste tillhålles att belala sin lilla gärd lill samhällets
underhåll, hvarigenom han känner sig vara en fri man och icke
en allmosetagare, den der af andra underhålles. Detta är icke
någon poetisk åsigt af samhällsförhålianderna, långt derifrån 1
Det är icke heller någon illusion, utan en verklighet, ty hvar
och en, som med sig sjelf vet att han äfven med en ringa afgift
tillköpt sig medborgerliga rättigheter, känner också i och
med detsamma, att han, huru rirga han än må vara, eger ett
värde, som gör att han alfvarligt sträfvar emot förfall, och äfven
derigenom skyddar honom från att alltför hastigt duka under,
vare sig för lasten eller för fattigdomen.
Hr von Hartmansdorff har nämnt, och detta är äfven min
erfarenhet, att det på landet anses vara en serdeles nödvändighet
att hafva betalt sina mantalspenningar, och att man ofta hör,
huru torftiga personer med tillfredsställelse och ett visst skryt
säga: ”jag har dock alltid betalt min skatt”. Denna skatt betalar
också alltid hvarje redbar person af allmogen, äfven om det
skulle ske med den sista skärfven, och orsaken härtill anser jag
vara den, att de, ehuru de sjelfve icke kunna utreda eller förklara
hvarifrån denna inneboende känsla kommer, dock känna
med sig att i och med detsamma de utbetala denna skatt, äro
hyddans innevånare lika goda med dem, som bo i palatsen. Del
är just denna den fattiges rätt att äfven kunna betrakta sig som
en nyttig del af det stora hela, som jag anser böra bevaras och
428
Den 23 Mars f. ni.
derföre vill jag äfven att capitations-afgiften skall bibehållas trots
Adam Smith och andra, hvilka i den vägen se saken annorlunda,
ty jag föreställer niig, säger jag ännu en gång, alt just en till
lågt belopp satt capitations-afgift utgör rotta sättet att hos folket
på ett praktiskt sätt alltid göra för dem rätt begripligt och lefvande
att först genom fullgjord pligt till samhället upslår äfven
rättighet lill fordran på detsamma.
Min erfarenhet i fö re v ar: de fråga är för öfrigt öfverensstämmande
med föreg:de talares, i synnerhet Frih. af Schmidts, hvartill
jag dock vill lägga att i allmänhet på landet, jag vågar icke
säga öfverallt, blifva de, som icke kunna betala sina skatter,
utan svårighetjå myndigheternas sida, upförda på restlängden,
och ser man sig vid mantalsskrifningen ganska noga före att
ingen, som icke kan betala, blir dertill upförd.
Må man gerna, om man så vill borttaga skyddsafgiften och
alla dylika skatter, ty den fattige vill jag visst ej betunga; men
icke mantalspenningarne; ty dessa hafva, som jag redan nämnt,
för samhället en djupare betydelse och bör endast ur denna synpunkt
behållas. Kommunal-afgiflerna åter utgå alltid efter sockennämndernas
omdöme om personernas vederhäftighet, och dessa
afgifter efterskänkas utan svårighet, om man finnér att de skaltskyldige
icke kunna erlägga dem. Således är denna beskattning
ieke af den betydenhet man här velat låta påskina. Om man
nu medger, att bland de mest sorgliga tilldragelser, som kunna
inträffa är en utmätning, och alt man icke gerna med kallt
hjerta kan se dessa gå för långt, samt att de suckar och tårar,
som deraf förorsakas, måtte ligga tungt på hvarje menniskoväns
själ, så måste man äfven å andra sidan medgifva, att borttagandet
af ifrågavarande skatt icke skulle förekomma utmätningar,
hvilka föranledas af helt annat än denna lilla afgift. De 300,000
personer, hvilka här blifvit anförda såsom icke betalande, höra
icke till den vanliga daglönarens klass; de höra nemi., åtminstone
lill flertalet, till helt andra klasser, såsom ruinerade handtverkare
eller s. k. gerningsmän på landet, i vingleri och osedlighet intrasslade
hemmansegare m. fl., med ett ord, sådane personer,
som icke stå i bredd med arbetsklassen, utan så att säga, räknas
höra till en högre klass. Med dessa förhåller det sig på samma
sätt, som ofta är med de högsta klasserna i samhället, nemi.
att förhållandet emellan inkomster och utgifter ej så noga beräknas.
Om man på grund af slarfviga menniskors misshushållning
skulle vilja afskaffa skatter, befarar jag att dessa i närvande stund
skulle blifva inga, ehuru näringarna och jordbruket hafva stigit
i förkofran. Ty huru är i allmänhet f. n. den enskildtes ställning?
Kan den anses vara god? Nej! jag bestrider det, och jag
fruktar alt den blir ännu sämre för hvarje år, om våra kreditförhållanden
fortfara att stå på samma ståndpunkt Den del af
befolkningen, som genom mantalspenningarnes borttagande skulle
få lindring i sin skattebörda är således, efter mitt förmenande,
af det slag, som hvarken förtjenar eller sätter värde på denna
lättnad; landets fattigare, men redbara befolkning deremot, hvil
-
Den 23 Mars f. m.
429
ken, Gud ske Iof! är vida öfvervägande i antal finge intet af
denna lindring; ty de höra ej till dc icke betalandes antal — de
komma att, arbetande i sitt anletes svett, betala som förut. Man
bar således hemtat sina exempel från ett annat fält, än man
bordt och derigenom kommit att se saken orätt. Man bar efter
det stora antalet af 300,000, som i medeltal på årets, restlängder
finnas, ansett sig böra förorda mantalspenningarnes borttagande,
utan att besinna att denna lilla skatt har, just som capitations-afgift
betraktad, en samhällsvigtig betydelse. Slutligen
får jag dock förklara att de 25,000 R:dr, som skulle beröfvas
Staten genom denna åtgärd, dem håller jag icke på, de kunna
lätt tagas på ett annat båll. Men jag håller sä mycket mera
på den grundprincip, att hvarje samhällsmedlem måtte ega rätt
att få njuta af den tillfredsställelsen att nedlägga sin, om också
ringa och obetydliga, gärd till ett älskadl fosterlands underhåll*
Ur dessa, synpunkter anhåller jag om återremiss.
Frih. Raab, Adam Christian: Afven jag yrkar Utlåtis
återremitterande, ehuru icke på grund af samma åsigler eller för
samma ändamål som de siste värde talarne. Jag medgifver visserligen
att den lindring, som Utsk. nu föreslagit att endast
sträcka sig till en del arbetare, icke skulle vara fullt ändamålsenlig,
emedan mången, som befinner sig ofvanför den af Utsk.
updragna gräns, måhända drabbas ännu hårdare af den ifrågavar:de
utgiften, än flertalet af dem, som, enl. förslaget, skola
derifrån befrias. Jag tror icke att, såsom Frih Palmstjerna sagt,
delta skulle leda till någon god ordning, ty för att slippa dessa
afgifter, skulle mången husbonde undvika att taga sig lagstadda tjenare.
Jag kan således alldeles icke ingå på Utsk:s förslag; hvaremot
jag till alla delar förenar mig i den åsigt Hr von Koch uttalat,
eller alt alla sådana personer, som f. n. icke enligt 2:dra Art.
Bevilln:s-förordn. äro underkastade bevillning, borde befrias fråu
erläggande af mantalspenningarne. För denna åsigt ber jag att
få anföra några skäl, äfvensom att få till besvarande uptaga några
af dem, som i motsatt mening blifvit anförda. Man har
nemi. sagt, att den ifrågavande skatten är ringa, att den kan
ersättas med ett halft dagsverke under sommaren o. s. v. Betraktar
man denna skatt ensam för sig, så är det visserligen
sant att den äfven för arbetaren är obetydlig; men tror man
då icke att arbetaren har andra utgifter än denna? Hr Adelborg
har nyss medgifvit att en arbetare får betala 2 R:dr b:ko på sin
debetsedel, och denna summa är icke för honom någon obetydlighet,
om den också är det för oss. I min hemort har en arbetskarl
vanligen icke större förtjenst än 24 sk, rgds om dagen
under vintern, och under sommaren 32 sk. samma mynt och
han skulle skatta sig lycklig om han alltid kunde påräkna denna
förtjenst. Detta är dock icke alltid fallet; ty ofta får han förgäfves
söka efter arbete, och kan således icke förvärfva denna
dagspenning. Då ma man taga i betraktande, huru svårt det
skall vara för honom alt hopsamla äfven det ringaste öfverskott
430
Den 23 Mars f. m.
utöfver hvad han oundgängligen behöfver till föda och kläder,
och fastän den ifrågavande summan för oss är så obetydlig, skall
det dock för honom vara ganska 'svårt att på en gång utbetala den.
Hr Adelborg har sagt alt hvar och en hör till samhället
bidraga för det skydd han af detsamma åtnjuter, och han har
derjemte nämnt, att han sett gammalt folk, som likasom skrutit
öfver att de ständigt kunnat betala sin skutt, och derigenom ansett
sig vara lika goda medborgare som de högsta. Delta har
talaren ansett utgöra en grund för utvecklingen och bevarandet
af en sann medborgerlighet. Men om det tillätes mig att anföra
ett exempel från ett annat land, nemi. Schweitz, så torde det
vara oslridigt, att folksinnet derstädes är i hög grad medborgerligt,
och likväl betalas der ingen afgift, som motsvarar den här
ifrågavande; och det lärer väl ej kunna förnekas alt denna frihet
från erläggande af skatt alldeles icke nedsatt Schweitzarnes
fosterlandskänsla.
Men jag vill inskränka mig inom vårt eget landj, och dä
har jag en alldeles motsatt erfarenhet mot Hr Adelborg, .lag
har nemi. icke en utan flera gånger sett personer vandra länga
vägar lill mantalsskrifningarne för att, genom skildringen af sitt
eget elände och sina barns oförmåga till arbete, söka vinna befrielse
från erläggandet af mantalspenningarne. Jag har äfven
sett att hemmansbrukare äro torpare, skyndat att, om än aldrig
så arbetsföra, då de npnått 60 års ålder, söka att få en son eller
måg skrifven för hemmanet eller torpet, på det att de måtte
blifva befriade från denna skatt. Visar nu detta någon serdeles
lust att betala dessa mantalspenningar? Och då min erfarenhet
är sådan, kan jag hvarken tro på eller fatta den lära, som går
ut derpå, att folket skall känna sitt menniskovärde höjdt i den
mån det betalar skatter till Staten.
Hr von Hartmansdorff har sagt att folkskole- och kurhusafgifterna
skulle komma att försvinna om mantalspenningarne
uphörde; jag har icke yrkat något sådant, och tror icke heller
att det låter sig göra att befria arbetarne från dessa afgifter.
Men må man blott borttaga någon del af de flere olika skatter,
som nu trycka den fattiges skuldror. Vill man taga bort skyddsafgift,
så skulle jag deremot ingenting hafva att invända. Men
att äfven afskaffa de öfriga afgifterna, torde vara för mycket på
en gång. Emellertid då vi nu icke ega något förslag i syftning
att borttaga skyddsafgiften, och icke kunna veta om de till up
hörande
föreslås, så omfattar jag detta tillfälle att söka bereda
någon lindring för de fattigare klasserna.
En annan talare har yttrat, att goda arbetare aldrig sakna
husbönder; det vore Väl om så alltid vore förhållandet. Jag vädjar
likväf till hvars och ens erfarenhet, huru ofta det händer att
en arbetare, som är gift och har barn förgäfves söker att få
tjenst, och således måste sakna husbonde, — måste sakna tillfälle
att skaffa sig tak öfver hufvudet och tarflig utkomst. Detta
inträffar äfven understundom med den ogifte arbetaren, såsom
t. ex. förliden höst, då ett svårt år var för handen, och då, åt
-
Den 23 Mars f. m.
431
minstone i min hemort, ganska många förgäfves sökte att få
någon stadig tjenst, och således måste tillhöra deras antal, som
mot sin vilja blifva lösa arbetare. Hr von Hartmansdorff har vidare
sagt, att de, som icke kunna betala, slipper det. Ja! der
ingenting finnes att taga, har Kejsaren förlorat sin rätt; men
så länge de stackars arbetare, som jag önskar skona, ega något
att utpanta, så slippa de ej att betala. Den upgift Hr von Koch
lemnat, att öfver 300,000 personer mäste årligen få afskrifning,
bevisar utan tvifvel att personer debiteras, som sedermera icke
kunna betala, d. v. s. ingenting ega att utpanta. Åtminstone
är det förhållandet i den ort der jag bor, att, s.å vidt någon
förhoppning finnas, att arbetaren kan betala, så skattskrifves lian?
Hr von Hartmansdorff har förklarat, att om man här ville
understödja honom deruti, att i allmänhet bibehålla alla grundskatter,
så skulle man icke behöfva så många tull- och andra
extra afgifter. Jag tar mig i anledn. häraf friheten erinra,
att Hr von Hartmansdorff i allmänhet icke visat sig serdeles
eftergifven i fråga om tullafgifter, hvadan jag icke vågar hygga
på den förhoppning att han skall tala för deras nedsättande.
Dessutom må jag bekänna att af två onda ting anser jag
tullafgifterna långt rättvisare och jemnare träffa de skattdragande
i förhållande till deras förmåga att erlägga skatt, än mången
skattetite! af grundskattsnatur, för hvars bibehållande Hr von
Hartmansdorff sä varmt talat. Slutligen får jag förklara det jag
tror att då vi ännu icke ega något förslag om skyddsafgiftens
afskaffande, det lämpligaste är, att f. n. icke fatta något beslut i
frågan; och det är af detta skäl som jag anhåller om Utlåt»
återremitterande.
Hr von Koch: Efter det längre anförande, dermed jag
tagit mig friheten besvära R. o. Ad., skulle jag icke nu ytterligare
uptaga Ståndets tid, sä vida jag ej funnit mig föranlåten
att besvara några, som det vill synas af missförstånd, emot mig
gjorda anmärkn:r, samt först och främst bemöta eli här fälldt
yttrande, att mitt anförande skulle innefatta en ny motion. Jag
får med afseende härå blott hänvisa till början af Utsk:s Utlåt.,
deraf det synes att tvä motioner inom behörig tid blifvit väckta
om mantalspenningarnes borttagande i hela sin vidd och tillika
fästa upmärksamheten derpå, att Utsk. i första punkten yttrat
sig öfver denna fråga, men sedermera, af samma motioner hemtat
anledn. i 2:dra punkten, tillstyrka borttagande af mantalspenningarne
för vissa personer. Det af mig gjorda förslag kan, i
full öfverensstämmelse med Utsk» och med vanligt förfarande,
uptagas och behandlas. Det innefattar endast, att de väckta motionerna
skola till en del bifallas.
Bland öfriga anmärkn:r, sorn här blifvit emot mitt anförande
gjorda är äfven den, att jag skulle hafva sagt, det skatt borde
utgå efter för mö g enheter, dä den deremot rätteligen endast
borde bestämmas efter förmågan att bära den. Jag vill med
anledn. häraf blott erinra om att de ord jag yttrat innehålla just
432
Den 23 Mars f. ni.
denna sednare sals. Jag liar nemi. sagl, att vära mantalspenningar
tillhöra en klass af skatter, som till sin grund icke kunna
försvaras, dä vid deras åläggande i allmänhet icke fästes billigt
afseende ä de beskattades olika förmåga att utgöra skallen.
Hr von Hartmansdorff tyckes tro att jag ämnade föreslå alla
skatters borttagande. Ehuru jag ej tillhör deras antal, som älska
skatter och anse dem, i och för sig sjelfva, för ett godt, har
jag dock ej några sä sanguiniska förhoppningar, att någonting i
nämnde syftning blifvit af mig vltradt. Jag har endast sagt, det
jag hyser den öfvertygelsen, att vi ingalunda äro i den ställning
att vi icke kunna när som helst borttaga både den nu ifrägavaride
och alla andra på oriktiga grunder hvilande skatter.
Till sådana räknar jag dem, sora trycka de fattiga.
Den talare, som förmenat, att jag skulle vilja afskaffa beväringsskyldigheten,
har fullkomligt misstagit sig. Tvertom skulle
jag snarare vilja afstyrka alla inskränkningar i samma skyldighet.
Jag erinrade blott derom, att om man ock befriar vära arbetare
från vissa skatter, skulle de i allt fall icke blifva lotllösa i afseende
å Statsbördorna. Bland myckel annat skulle de ock fullgöra
beväringsskyldighet. Jag tillägger nu, att, serdeles under
de tider, som synas silinda, våra arbetare torde erhålla ett bättre
fält, under fullgörande af denna skyldighet för medborgerlighelens
utveckling, än genom erläggande af mantalspenningar.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att jag väl åberopat den
Turkiska capitations-afgiften, men icke upgifvit huru stor den
vore. Jag är icke nu i tillfälle att göra delta. Enl. de sisla
underrättelser, som kommit mig tillhanda, och deribland en offentliggjord
depesch från Lord Redcliffe till Lord Clarendon,
hafva under sednare tiden den Turkiska Regeringen beviljat åtskilliga
jemkningar i denna skatt, den s. k. ”Haralavh” eller
”Cliaradsc/i1'’, som blott utgår af den kristna befolkningen, eller
rättare sagdt af alla icke Muhamedaner. Ar 1815 var emellertid
denna afgift, om jag rätt erinrar mig en statistisk upgift, 1
Pr. Thaler på hvarje person, och således mycket högre än häV.
Jag har likväl valt detta exempel från Turkiet blott för att
visa, att äfven detta land i sin närvande betryckta ställning
anser sig kunna och böra borttaga den olämplig ansedda kopfskatten;
och om det måste medgifvas alt i samma mån en skatt
är hög, deslo värre är det att, då ett land befinner sig i en
ogynnsam financiel ställning, borttaga den, så försvagas ingalunda
min argumentation, derigenom att den ifrågavaride Turkiska
skatten är högre än den ifrågavande Svenska. För öfrigt
har jag ingalunda velat i detta afseende göra annan jemförelse
än mellan Turkiet i krigstillstånd och Sverige i fredstillstånd.
En talare har sagt sig ”trotsa” Adam Smith och andra
Statsekonomiska författare, hvilkas satser jag anfört. Ja, nog
trotsar man Statsekonomien ! Emellertid tror jag mig tryggt kunna
lemna åt den längesedan saligen afsomnade Adam Smith, att
försvara sig mot slika anfall.
Öfriga
Den 23 Mars f. m.
433
Öfriga anmärkmr äro till större delen besvarade af Frih.
Ilaab, bättre än jag kunde göra det.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Utan att vilja helt
och hållet underkänna de skäl, som blifvit anförda för mantalspenningarnes
bibehållande till någon del, kan jag dock icke
undgå att uptäcka ett visst samband mellan den fråga, som af
11. o. Ad. i gårdagens plenum afgjordes, och den nu förevaride.
På grund häraf får jag tillstyrka återremiss af Utlåt.
Frih. af Schmidt: Då jag å ena sidan är öfvertygad, att
mina motståndares yttranden förestafvats af en menniskoälskande
mening, hoppas jag å andra sidan att af dem icke misskännas
derhän, att min öfvertygelse skulle härflyta från motsatta tänkesätt.
Den fruktan man här yttrat att många medellösa skola blifva
debiterade för ifrågavar:de skatt är, efter min öfvertygelse, ogrundad,
enär författningarne tydligen stadga, att församlingens
sexmän skola vara närvar:de vid mantals- och skaltskrifningen,
för att der lemna erforderliga uplysningar. Dessa uplysningar
inskränka sig icke allenast till att upgifva, hvilka söm bo inom socknen,
utan de skola äfven innefatta redogörelse för huruvida någon
befinner sig i sådan belägenhet, att lian ej kan för någon
skatt debiteras.
Måhända är det en illiberalitet af mig att icke tro, det befolkningen
i allmänhet skulle komma i bättre ställning genom
borttagandet af denna skatt, äfvensom att jag genom en dylik
åtgärd fruktar för sjelfsvåldas och prolelärernes lillvext. Men
det kan åtminstone icke anses vara någon illusion, att borttagandet
af 360,000 R:dr årligen i mantalspenningar, hvilka under
50 års tid och, såsom jag förmodar, äfven under de sista
åren varit i jemnt stigande, är en förlust för Statsverket, som
på annat sätt måste återtagas. Och med det begär alt minska
de ordinarie skatterna, som här i går gjorde sig gällande, och
hvilket äfven i dag somliga vilja än vidare utsträcka, kan jag
icke fatta annat, än att vi slutligen råka in på. den farliga grundsats,
som tilläfventyrs många önska, att alla ordinarie skatter
skola försvinna, och att Statens behofver skola fyllas genom bevillning.
För min del anser jag detta för en stor olycka för
landet; men vill deröfver icke yttra mig, enär saken redan förut
blifvit på detta rum tillräckligt utvecklad.
Jag fortfar med mitt yrkande om återremiss.
Hr Wolffelt: Då jag föreställer mig, att Utsk:s ifrågavar:dé
Utlåt, blir af R. o. Ad. återremitteradt, tager jag mig friheten
fästa Utsk:s upmärksamliet på några ord, som tarfva en närmare
tolkning. Jag menar nemi. husmän oeh backstugusittare. Med
husmän tror jag, att man i de södra provinserna förstå torpare;
hvaremot ordet backstugusittare förekommer i alla rikets provinser;
men bland dessa personer finnas sådana, som sitta på sina
afträdda hemman med ganska betydliga undantag, hvadan jag
5 H. 28
434
Den 23 Mars e. m.
tror att mellan ifrågavar:de båda benämningar den skillnad i begreppet
bör göras, att man med husmän förstår sådana, som icke
éga jord, och med backstugusittare sådana, som icke njuta s. k.
undan tags -förmåner.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall å StatsUtskis
förevar:de Utlåt, framställda propos. besvarades med Nej, och
uppå sedermera framställd propos., blef detta Utlåt., på grund af
de deremot gjorde anmärkmr, af R. o. A.d. återremitteradt.
Hr Gr. o Landtm, tillkännagaf, att plenum komme att
fortsättas kl. 5 e. m.; hvarefter då nu den utsatta tiden för H.
K. II. Hertigens af Södermanland bisättning var inne samt underrättelse
ingått att liktåget snart komme att passera Riddarhuset,
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck,
Tliorsdagcn den 23 Mars 1854.
Plenum kl. 5 e. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för förmiddagens plenum samt pleniprot.
för d. 22 sisth Februari f. m.
Föredrogs ånyo StatsUtskis d. 15 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. M 64, Litt. F, i anledn. af motioner om upliörande
af den s. k. mötes-afgiften.
Frih. Klinckowström, Rud. Mauritz: Med afseende
på den hemställan, som StatsUtsk. vid detta tillfälle gjort, ber
jag att få lemna några uplysningar och på grund deraf anhålla
om återremiss på Utsk:s Utlåt.
Kompani-möten vid indeldta Infanteri-Reg:tene infördes af
Konung Carl XI i sammanhang med Indelnings-verkets fastställande.
Författningen derom är af år 1680. Enl. densamma
skulle hvarje kompani samlas till kompani-möten inom kompaniets
stånd en gång i månaden. Detta förändrades sedermera i så
måtto, att som reg:ts-möte inträffade den ena månaden, vanligen
i Augusti och dessutom de s. k. aflönings-mötena, det ena
om våren, det andra om hösten, så blefvo kompani-mötenas
antal inskränkta till nio om året. Dessa möten tillgingo sålunda,
att manskapet på den bestämda dagen marscherade med
Dan 23 Mars e. m.
435
full packning och gevär till sina kompani-mötesplatser ifrån
rotarne. De samlades den ena dagen vid middagstiden, mottogos
då af befälet och inqvarterades i dervande byggnader.
Mötesplatsen vår vanligen belägen vrd någon kyrka inom kompaniets
stånd. Samma dag på e. m. och dagen derpå till
e. m. kl. 4 eller 5 sysselsattes de med att marschera, exercera
o. s. v., hvarefter officerarne öfversågo munderingspersedlar
m. m.Rinnan folket hemförlofvades. Under dessa kompani-möten
ålåg det knektarne att hålla sig födan på sin egen kost, de fingo
ingen ersättning derför af Kronan och icke heller fingo de dermed
betunga rot- och rusthållarne. Om det behöfdes så skulle
dessa visserligen tillsläppa matsäck, men det skulle sedan afdragas
på soldatens lön. Under olika tider hafva sedermera dessa
möten blifvit minskade till antalet under Konungarre Carl XI:s
och Carl XH:s regeringar, så att de vid vissa Reg:ten slutligen
endast utgjorde tre eller fyra om året. Ibland sammanslogos
dessa med reg:ts-mötet, kvilket derigenom förlängdes tre å fyra
dagar, men dessa möten fortforo i allmänhet till 1723, då en
del blefvo indragna, så att endast 2:ne kompani-möten återstodo.
För de öfriga mötena skulle hvarje knekt erlägga En Daler Sunt
och den summa, som deraf upstod, ingick till förstärkande af
General-förråds-kassan, enl. Reghtet af 1726. Detta förhållande
fortfor under den öfriga tiden. Likvisst ville krigsbefälet vid
1751 års Riksdag redan att dessa mötesafgifter för knektarne
skulle indragas och anhöllo derom hos K. M., med vilkor likväl,
att knektarne skulle återfå sina kompani-möten. Detta blef af
K. M. afslaget på grund deraf, att General-förråds-kassan behöfde
denna förstärkning, emedan riket var utblottadt på tillgångar,
hvilket isynnerhet drabbade arméen, som dessutom hade gjort
ett hårdt och långvarigt krig. Sedermera har genom de olika
myntförändringarne denna daler s:mt blifvit försämrad, d. v. s.
evalverad till åtta sk:r b:ko, som sedan utgjorde ersättning för
dessa kompani-möten af hvarje knekt. Uti författningen af d.
20 Oct. 1680 säger K. M.: ”att hvar och en Öfverste hör hålla
de gemena flitigt till alla militairiska exercitier; serdeles mäste
han åtminstone en gång om månaden låta hälla kompani-möten,
och sedan en gång om året vid d. 20 eller sist uti Augusti
månad draga hela Reg:tet tillsammans”. K. M. ansåg nyttigt
att sedan rekryten hade förvärfvat kännedom om sitt yrke och
blifvit approberad till soldat, han genom dessa möten årligen
skulle så väl öfvas i sin exercis, som påminnas om sin pligt
såsom krigare, och jag tror hvad jag äfven hört flere utmärkte
militärer yttra, att de företräden och den styrka, som Svenska
arméen egde då Carl XII utmarscherade med densamma till ett
adertonårigt krig, hvarifrån han aldrig återkom, hufvudsakligen
berodde på den öfning denna armée under de föreg:de tiderna
fått på de årliga reg:ts- och kompani-mötena, synnerligast vid
de sednare, samt att detta i väsendtlig mån bidrog dertill att
denna armée kunnat utföra sådane bragder, som historien om
28*
436
Ben 23 Mars e. m.
Cail XII:S fälttåg har att förtälja. Jag tror således, att det Sr
betänkligt att betaga K. M. möjligheten alt åter införa dessa
kompani-möten genom att nu återskänka åt knektarne vid Infanteri-Reg:tefie
denna obetydKga afgift, sorn f. n. endast upgår
per effectiv nummer till 8 Sk. b:ko. Samman är alltför ringa,
att jag derom vill tala, den utgör icke mer än omkring 1,900
R:dr b:ko. Då jag yrkar afgiftens bibehållande, så är det endast
för deh grundsats, som är uttalad derigenom att knekten genom
erläggande af dessa 8 sk. b:ko friköper sig ifrån kompani-mötena
intill dess K. M. kan finna för godt att dessa möten äter påbjuda
och jag tror i öfrigt att R. St:r, som varit så njugga att bestå
nödiga anslag för arméens öfning i fredstid borde icke härigenom
betaga arméen åtminstone denna möjlighet till nödig öfning,
om de icke vilja på annat sätt lemna medel dertill. Det är
troligt ätt om icke medel till Iustruktions-kompanier anslås, K.
M. måste på annat sätt skaffa soldaten den bildning och öfning,
till hvars förvärfvande R. St:r icke vilja lemna medel; och då
livar och en vet, att soldaterne på egen kost skola göra dessa
möten, och den indeldta soldaten i allmänhet icke är så betungad
af tjenstgöring eller i så betryckta vilkor att han icke skulle
kunna, utan serdeles olägenhet, göra dessa honom ursprungligen
åliggande möten på egen kost, så skulle jag tro det vara farligt
att, derigenom att ft. St:r efterskänkte denna ringa mötesafgift,
låta honom komma till den falska tro, att icke några så beskaffade
kompani-möten,"sorn han tillförene varit skyldig att fullgöra,
vidare skulle komma i fråga. Jag anhåller att R. o. Ad. täcktes
återremittera detta Betänk, till StatsUtsk. och att Utsk. måtte
taga detsamma Under nogare behandling, då jag icke belviflar
att man skall komma till ett annat resultat.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Frih. Klinekowström har,
ehuru uti ett mera utförligt anförande än hvad Utsk:s Betänk,
innehåller, likväl endast framlagt samma historik, som i detta
Betänk, står att läsa. Frih:n har visat hvad äfven af Betänk,
synés, att de s. k. mötes-penningarne egentligen äro éfi betalning
af soldaten, som erläggas derföre att han är frikallad ifrån
att göra kompani-möten, men deh siste värde talaren har dock
medgifvit att sådane möten sedan år 1723 icke blifvit hållna.
Om nu, hvilket jag icke vill bestrida, det vore serdeles nyttigt
att återfå dessa möten, i händelse icke några Instruktions-kompanier
komme att inrättas, så hemställer jag likväl till Eder, Mine
Hrr, huruvida det vöre möjligt att man skulle i våra tider kunna
ålägga soldalen att, derföre att han under Carl XI:s tid var skyldig
att göra sådane möten, nu, utan någon ersättning från Kronan,
sandas för en så lång öfningstid. För min del belviflar
jag att det kan låta sig göra. Dessutom härj Frih:n yttrat, att
lian ansåg det vara mycket farligt att efterskänka de ifrågavande
åtta sk:ne, af det skäl, att knekten vet att han betalar dem,
derföre att han är frikallad ifrån kompani-mötenä. Jag tror icke
att någon knekt vet hvarföre han betalar dessa 8 sk. Jag har
Den 23 Mars e. ra.
437
länge nog tjenat inom arméen, men jag har dock icke känt anledningen
till ifrågavar:de afgift, förrän jag deltog i behandlingen
af denna motion, och jag kan åtminstone icke tro att det är
bekant för manskapet.
Sedan R. St:r vid sista Riksdagen uphäfde de under pamn
af inskrifnings penningar, sventjenare-afgift, afskeds-pennipgar,
samt permissions- och legopass-afgiften af gemenskapen vid arméen
och flottan dittills utgående utskylder, så återstå egentligen
inga andra afgifter för manskapet än dessa 8 sk., sorn erläggas
af Infanteriet men icke af Kavalleriet. Jag vet icke hvarföre,
då det sednare är befriadt derifrån, det förra skall betala
afgiften. Det synes mig äfven att den grundsats, som R. St:r
vid förra Riksdagen hyllade, också bör iakttagas nu, och jag tror
att om R. St:r vid sista Riksdagen erinrat sig den ifrågavande
obetydliga afgiften, som utgår ifrån gemenskapen, så hade troligen
då framställning blifvit gjord ifrån StatsUtsk. om borttagandet
äfven deraf. Detta var en glömska, som man nu sökt att godtgöra.
Om deremot kompani-mötena skulle återinföras, så anser
jag det icke kunna ske på annat sätt än att karlen aflönas, men
att man skulle kunna ålägga honom att nu göra dessa möten på
egen bekostnad, derföre att han under Carl XI:s tid egde en
sådan skyldighet, hvarifrån han sedan dess varit frikallad emot
den obetydliga afgiften af 8 sk. b:ko, det betviflar jag högeligen.
På dessa skäl anhåller jag vördsamt om bifall till Utsk:s
Betänk.
Frih. Raab', Adam Christian: Jag hade visserligen läst
detta Betänk, innan jag fick höra] Frih. Klinckowströms sakrika
anförande, men jag har nu läst det än en gång och kan i sanning
icke uptäeka här ett enda ord, som skulle lägga binder för
utöfuingen af K. M:s obestridliga rätt att låta kommendera manskapet
till kompani-möten, i händelse K. M. skulle finna nyttigt
att sådane föreskrifva i st. f. regements-raöten. Jag kan således
sannerligen icke finna hvad slags sammanhang Frih:ns anförande
kan ega med Utsk:s tillstyrkande att efterskänka denna Kronan
tillkommande lilla afgift af 8 sk. för hvarje karl af manskapet.
Jag får vitsorda hvad Hr von Troil sagt att anledningen till
denna afgift är för manskapet obekant. Jag har sjelf tjenat nära
30 år vid arméen och jag har icke vetat hvarifrån mötes-afgiften
liärledt sig, förr än jag vid Riksdagen fått denna kännedom:
karlen vet det icke heller. Manskapet har i allmäntet icke större
lön än att det med tacksamhet emottager denna lilla eftergift,
som för detsamma blir af så mycket större värde, som det slipper
att serskildt infinna sig vid ett möte för alt erlägga afgiften
och jag skulle förundra mig om detta Hus, som består till stor
del af militärer, icke hade nog mycken känsla för soldatens fördel
att vilja till hans förmån göra denna obetydliga eftergift.
Jag tillstyrker alltså bifall till Utsk:s Betänk.
Frih. Klinckowström: När jag förra gången yttrade mig,
så var det verkligen med en känsla af räddhåga och tvekan
438
Den 23 Mars e. m.
huruvida jag skulle våga framkomma här med saker, som jag
trodde vara allmänt bekanta inom detta hus, som till så stor del
består utaf officerare af indeldta arméen. Det har derföre icke
kunnat nog förundra mig att tvenne talare, Frih. Raab och Hr
von Troil, som båda tjenat vid indeldta arméen, förklarat, att
de icke känt hvad de i detta fall bordt känna och äfven underrätta
manskapet om. Detta förringar likväl visst icke styrkan af
min argumentation efter hvad jag kan tro. Jag delar Frih.
Raabs tanke att detta Stånds beslut icke kan i någon mån förhindra
K. M. att anbefalla dessa kompani-möten, men jag tror
det vara angeläget att manskapet icke frånvänjes den tanken
alt de hafva detta åliggande, och jag tror icke att öfverallt.
samma okunnighet råder uti afseende på den mötesafgift, hvilken
här söker göra sig gällande.
Hvad beträffar Hr von Troils yttrande, att dessa möten ieke
skulle sedan år 1723 blifvit hällne, får jag uplysa honom att
stadgandet i 1724 års författning om en afgift af 1 daler S:mt
icke afsåg befrielse ifrån alla kompani-mötena, utan att ett eller
tvenne sådana dock skulle hållas och att serskildt vid Lif-Ueg:tet
2:ne af dessa möten blefvo sammanslagna med reg:ts-mötet,
hvarigenom ett af dessa blef 14 dygn. Således höllos kompanimöten
fortfarande, ehuru tillsammans med reg:ts-möten.
Hr von Troil har äfven hemstäilt till R. o. Ad. huruvida
det nu kunde åläggas soldaten att hålla dessa mölen pä egen
kost, derföre att han under Carl XI:s tid var skyldig att utgöra
ända till nio möten om året, hvilka kompani-möten pågingo
under minsta möjligaste tid man kan tänka sig, nemi. ett dygn
på stället utom marschdagarne dit och dan, och Hr von Troil förmenade
alt sedan andra dylika afgifter, inskrifningspenningar,
sventjenarc-afgift, afskedspenningar samt permissions- och legopass-afgifter,
som hittills utgått från gemenskapen vid arméen
och flottan, blifvit afskaffade, så borde äfven denna afgift, som
är obetydlig, borttagas. Jag hemställer om detta är en riktig
grundsats, att en skatt, derföre att den är ringa, bör borttagas.
Jag tror att endast rättsgrunden bör göras gällande vid detta
tillfälle och icke något afseende fästas pä beskattningens storlek.
Jag är visst icke den, som missunnar manskapet de små förmåner
de hafva eller kunna få, men då jag är förvissad att denna
afgift icke är betungande för manskapet vid indeldta Infanteriet,
(och det är icke ur financiel synpunkt, som jag här velat försvara
bibehållandet af det gamla) så tror jag att denna afgift hör
fortfarande utgå, synnerligen som den är mindre betungande än
andra. Huruvida Kavalleriet betalar denna afgift, vet jag icke.
Det hade varit skäl att Utsk. utredt hvarföre Kavalleriet icke betalar
denna afgift, då Infanteriet gör det, i st. f. att här till den
som försvarar den emot Utsk:s förslag motsatta åsigten, ställa den
frågan hvarföre Infanteriet skall betala afgiften när Kavalleriet
icke gör det. Jag fortfar alt yrka återremiss på Betänk.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Oaktadt de skäl, som af den si
-
Ben 23 Mars e. m.
439
ste värde talaren blifvit anförda, är jag förvissad att det af StatsUtsk.
ifrågasatta borttagandet af mötes-afgiften icke skulle i ringaste
mån inverka på den indeldta soldatens känsla af pligt att
lyda, då han blir kommenderad. Dessutom anser jag det vara
billigt och lämpligt att när föreg:de R. St:r borttagit de i Betänk,
upräknade små afgifter, som ålegat soldaten, såsom inskrifningspenningar,
sventjenare-afgift, afskeds-penningar samt permissionsoch
legopass-afgifter, man gör borttagandet af alla dylika afgifter
fullständigt och således äfven afskaffar mötes-afgiften. Jag har
mig bekant och tror det vara nogsamt kändt att indeldta soldatens
ekonomiska ställning icke är så lysande, att han icke gan
ska
väl behöfver de lättnader, sora äro möjliga att åstadkomma.
Jag yrkar bifall å det nu föredragna Betänk.
Hr von Troil: Jag anhåller att, med endast ett par ord,
få bemöta Frih. Klinckowströms sednaste yttrande.
Frilen har till en början förklarat, att det är ett besynnerligt
argument af mig att vilja, att skatten skall borttagas derföre
att den är liten. Orsaken hvarföre jag vill att skatten skall borttagas
är icke den, att densamma är ringa, detta yttrande afsåg
endast dess obetydlighet för Statsverket, utan derföre, att soldaten
nu är frikallad ifrån andra, dylika afgifter tilt Kronan.
Frilen bar sagt, att StatsUtsk. bordt uplysa orsaken hvarföre
Kavalleriet icke betalar denna afgift. Jag får då lemna
Frilen den uplysningen, att det kommer sig deraf, att Kavalleriet
har sqvadrons-möten, som motsvara dessa kompani-möten,
men på dem aflönas karlen af Kronan. Om K. M. nu anbefaller
kompani-möten vid Infanteriet, och dessa aldrig så långa, så
måtte väl icke kunna ifrågasättas att icke soldaten är skyldig att
bevista dessa möten. Det är endast fråga om huruvida Kronan
dervid skall aflöna karlen, eller lian skall hålla sig sjelf. Dessutom
ber jag få fästa upmärksamheten derpå, att vid de flesta
Reg:ten finnas kyrkparader, efter livad jag har mig bekant, der
manskapet samlas, och åtminstone vid de norra Reg:tena vet
jag alt der då exerceras. Således tror jag att Frilnns fruktan,
att icke karlen skall hafva tillräcklig påminnelse om sin skyldighet
såsom soldat, är helt och hållet obehöflig.
Frih. Klinckowström: Jag vill endast med några få ord
besvara de tvenne sista talarnes argumenter.
Frih. Åkerhjelm har sagt att borttagandet af denna mötesafgift
icke skulle inverka på soldatens pligt och vilja att lyda.
I detta fall är jag af fullkomligt samma tanka som Frilen, och
skulle icke tro, att något mitt föreg:de yttrande kan gifva någon
som slags anledn. att förmoda motsatsen; men jag skulle likväl
tro, att soldatens medvetande att det ursprungligen varit fästadt
vid hans förbindelser såsom knekt, att på egen kost hålla sig vid
dessa möten, skulle kunna ganska mycket inverka på det sätt,
hvarpå han emottager underrättelsen om dessa kompani-mötens
återinförande, i händelse K. M. skulle besluta att dem ånyo anbefalla,
och det är derföre som jag önskar afgiftens bibehållande.
440
Den 23 Mars e. m.
Den förklaring, sorn Hr von Troil sednast lemnat på sin
åsigt, hvarföre man borde efterskänka soldaten denna afgift af 8
sk. b:ko, har ännu mera förvånat mig än den han första gången
meddelade. Han förklarade nemi. nu, att derföre att soldaten
är frikallad ifrån andra afgifter till Kronan, så borde äfven denna
afgift borttagas. Jag finner denna slags argumentation högst besynnerlig,
att ju mindre man betalar till Kronan, dess mer
bör man blifva befriad ifrån dessa små afgifter. Jag skulle tvertom
tro, att nkr man betalar litet till Kronan, så kan delta lilla
qvarstå.
Jag får uplysa derom, att de s. k. kyrkparaderna icke hafva
något med dessa kompani-möten att skaffa, ty kyrkparaderna
anbefalltes af Konung Carl XI på samma gång som kompanimötena
och pågingo tillsammans med dem jemte andra mölen,
sorn kallades korporals-möten, så alt lian öfvade sin armée till
så hög grad, att det är svårt att derom göra sig begrepp, med
mindre än att man djupare intränger i detaljerna deraf, och det
var, på sätt jag förut nämnt, just dessa öfningar, som gjorde
att denna armée kunde uträtta hvad den utförde under Carl Xihs
tid. Jag yrkar fortfarande återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill icke inlåta mig
i den militäriska frågan; men jag förmodar att ingen officer har
någonting emot att soldaten öfvas; tvertom måste man önska
det. Här är likväl yttradt, att som vi nu skola få instruktionskompanier,
så kan man efterskänka denna afgift. Jag tror icke
att man bör låta något fara, som man har i händerna, innan
man fått något annat i stället. Hvad instruklions-kompanierna
angår, så har jag den ledsamma erfarenheten att hafva deltagit
i förstärkt StatsUtsk:s omröstning, just när frågan om deras uprättande
förföll, som jag vill minnas, på en enda röst. Samma
olycka kan drabba oss ännu en gång.
Ytterligare sades af Frih. Åkerhjelm att, när man borttagit
en del småafgjfter för soldaten, så borde man fortfara på samma
sätt. Om denna grundsats tillämpas jemväl på Brukspatroner,
så inträffar det väl att, sedan man vid denna Riksdag nedsatt
deras afgifter till hälften, så gör man det vid nästa Riksdag till
fullo. Jag bestridde i går denna grundsats från begynnelsen,
emedan jag då befarade att man skulle komma till dylika slutsatser,
som de nu ifrågavande.
' Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag var i går af samma' opinion
med den siste värde talaren, när det rörde hammarskatlen,
men kan nu icke vara det. De ifrågavande afgifterne hafva blifvit
borttagna derföre att de befinnas vara obilliga. Sådant var
icke förhållandet med den skatt, hvars minskande till hälften för
Brukspatronerna R. o. Ad. i går beslöt. Här är alldeles icke
fråga om annat än huruvida man anser lämpligt att,, i händelse
K. M. skulle finna tjenligt att åter införa kompani-möten, soldaten
bör hålla sig sjelf vid dessa möten. Är man af sådan
åsigt, så bör man, lika med Frih. Klinckowström och Hr von
Den 23 Mars c. m.
441
Hartmansdorff, yrka återremiss af Betänk.; men om man anser
obilligt att soldaten vid dessa möten skall hålla sig med egen
kost och att Kronan bör betala den, så bör man bifalla Utsk:s
Utlåt. Något inflytande på instruktions-kompaniernes eller kompani-mötenas
framtid har det icke. Jag hyser den åsigten att
det är obilligt att låta soldalen betala årligen 8 sk. b:ko såsom
skatt och sedermera bålla sig sjelf under dessa kompani-möten,
om de skulle påbjudas, med egen kost, hvilket för honom skulle
vara en stor tunga, och jag gifver derföre nu min röst till bifall
af Utsk:s Utlåt, nu, likasom jag förut gjort inom Utsk. Jag ber
äfven att få nämna att soldaten härigenom icke allenast befrias
ifrån den tunga, som sjelfva afgiften medför, utan äfven ifrån
skyldigheten, att infinna sig vid serskilda upbördsmöten för att
erlägga denna afgift och det under en årstid, som oftast är svår,
hvarigenom denna afgift nu för soldaten utgör en dubbel tunga,
hvilket utgör ett nytt skäl lill bifall af Utlåt.
Hr von Troil: Jag har begärt ordet endast för att beklaga
att Hr von Hartmansdorffs i går visade ^ömhet för soldalernes
pensioner icke i dag sträcker sig till deras personer.
Frih. Klinckowström: Det är endast med afseende på
livad Hr Bildt yttrat, som jag anhåller att få tillägga några ord.
Hr Bildt anser detta vara en obillig tunga, lagd på gemene man.
Hr Bildt har då troligen icke läst det svar, som K. M. afgaf år
1751 på Krigs-befälets anhållan, att denna afgift måtte uphöra.
K. M. sade då, att ”det var en skälig afgift af K. M. i Nåder
jemkad och fastställd den tid, då reg:tene sjelfva erbjödo sig att
betala många resor mera lill att undslippa de förut brukliga 8,
10 ä 12 kompani-mötena om året”.
Hvad för öfrigt beträffar Hr Bildts förmenande att manskapet,
jemte denna afgift skulle hålla sig sjelfve med egen kost på
kompani-mötena, om dessa anbefalldes, så är det en förvillelse,
ty de betala denna afgift just för det de äro befriade ifrån kompani-mötena,
och således är det gifvet att om dessa kompanimöten
åter infördes, så skulle väl afgiften uphöra.
Man har äfven sagt att det är billigt att, om några möten
skulle hållas med manskapet, så vore det billigt att K. M. och
Kronan dervid beslöte deras underhåll, Detta är visserligen
sant, men då det är R. St:r, som hafva anslagen om händer
och de icke en gång vilja bevilja hvad sorn behöfvas för de nödvändiga
reg:ts-mötena, så att de kunna räcka fjorton dagars
tid, utan dessa måste vid somliga Reg:ten inskränkas endast
till 10 å 12 dagar, som är nästan detsamma som intet, med
afseende på den öfning, som Reg:tene behöfva, så är det en rättighet
för K. M. att få denna afgiftssumma i st. f. de möten,
för hvilka denna afgift tillförene utgått, och R. St:r böra således
icke efterskänka densamma och derigenom betaga K. M. möjligheten
att begagna den rätt K. M. obestridligen eger att kunna
sammandraga Reg:tene på mötesplatserne under 18 å 20 dygn
om året, oberäknadt marschdagarne. Jag får ånyo anhålla om
442
Den 23 Mars e. m.
återremiss med afseende på grundsatsen, som är obestridlig, och
emedan jag tror ett denna grundsats till stor del blifver bevarad
derigenom, att afgiften bibehålles.
Propos. till bifall å StatsUtsbs förevända Utlåt, blef härefter
framställd och besvarad med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
Frih. Klinckowström begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Hr Frih.
Klinckowström om han icke vill afstå från sin anhållan om votering.
Jag delar hans mening, men befarar oss vara så underlägsna,
att det icke lönar mödan rösta om saken.
Frih. Klinckowström: Det kan icke vara min mening
att onödigtvis vilja uptaga R. o. Ad:s tid, men jag begär votering
derföre att jag trodde att R. o. Ad. skulle inse det riktiga
i min åsigt, men då jag likväl, lika med Hr von Hartmansdorff,
befarar motsatsen, så får jag finna mig dervid och afstår från
min begäran om votering.
Föredrogs ånyo StatsUtsbs d. 15 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. M 64, Litt. G, i anledn. af väckte motioner, ang:de
förändring uti den utaf Utsockne-Frälse-hemmanen i jHalland utgående
Rote-vakans-afgiften.
Frih. Klinckowström, Rud. Mauritz: Med anledn. af
den hemställan StatsUtsk. gjort uti det föredragna Utlåt. Litt. G,
så kan jag icke underlåta att tacka StatsUtsk. derföre att Utsk.
ekänt riktigheten af den åsigt, som vid de tvenne sista Riksdagarne
gjort sig gällande ronde de Hallänska utsockne frälsehemmanens
skyldighet att undergå ordinarie rotering; men jag kan
likväl icke dela den tanka, ronde billigheteten af lindring deruti;
hvarpå StatsUtsk. har byggt sittgtillstyrkande till R. St:rs*beslut
i frågan.
Om man närmare betraktar den serdeles invecklade frågan
om de utskockne frälsehemmanen i Halland och deras rotering,
så skall man finna att genom de påståenden de utsockne frälsehemmanens
egare tid efter annan gjort, hafva de under olika
tidsperioder tillvunnit sig åtskilliga förmåner, utöfver hvad dem
skäligen bordt tillkomma, till stor mehn för andra hemmansegare
inom landet och till stor tunga för den öfriga skattdragande
jorden. Om man ser hvad förmåner de utsockne frälsehemmanen
i Halland fått genom sitt, att jag så må säga, tredskande att
underkasta sig de beslut K. M. och R. St:r vid olika tillfällen
fattat, och derigenom att frågan blifvit upskjuten under det
olyckliga svaghetstillstånd i Sverige, som vi kalla frihetstiden,
så hafva dessa förmåner icke varit obetydliga. Vi veta att ursprungligen
voro dessa hemman underkastade ordinarie utskrifningsskyldighet,
lika med öfriga Svenska hemman, och att denna
ntskrifningsskyldighet utgick i Halland, så väl som i det öfriga
landet, ömsom i manskap, ömsom i penningar eller varor. Vi
Den 23 Mars e. m.
443
finna att under olika tider i Halland manskap blifvit utskrifvit
in natura, och att under andra tider hemman der, likasom i det
öfriga Sverige, betalt inskrifningspenningar; men det var efter
Konung Carl XII:s tid, som den förevar:de frågan kom å hane
genom den Halländska Adelns påstående. Detta gjordes först
1721 och har sedermera fortgått med skiftande lycka ömsom för
pretendenterne och ömsom för Statsmagterna under mera än 120
år, intill dess under 1847 och 1848 års Riksdag, frågan afgjordes
sålunda, att dessa hemman af R. St:r och af K. M. förklarades
böra vara underkastade ordinarie rotering, hvarefter de
äfven undergått en sådan rotering. Sedermera hafva de betalt
en viss vakans-afgift, som i medeltal upgått lill något mer än
11,000 R:dr b:ko om året. De ifrågavande hemmanens antal
är 1105, bråket uteslutet. Om vi nu kasta en blick på dessa
utsockne frälsehemman, så finna vi att i allmänhet i Halland
likasom i öfriga delar af Sverige, dessa utsockne frälsehemman
Aro åf samma art som det allmänna frälset, så att de vid utskrifningar
betungades till hälften mindre än krono- och skattehemmanen.
När således utskrifning gick på hvar tionde person,
så sattes 20 utsockne frälsehemman emot 10 kronoskatte-liemman
och när i st. f. utskrifning in natura penningar betaltes, så utgick
af dessa hemman hälften mindre än af krono- och kronoskatte.
Sålunda se vi att af 20 frälsehemman nemi. betaltes 40
daler S:mt eller 2 daler S:mt pr hemman i vakans-afgift föl
en
soldat. Detta utgjorde enl. 1723 års evalvation 13-t T:a spanmål.
Detta utgick således i Halland likasom i det öfriga Sverige;
men vid 1848 och 1851 års Riksdagar beslöts att afgiften skulle
utgå med 6 Rall- 22 sk. 4 rst. motsvarande ungefärligen -| T:a
spanmål. Om vi nu antaga pä grund af tabeller öfver folkmäng
den
att 5 utskrifningsgilda personer finnas på hvarje hemman,
hvilket jag vill antaga i rundt tal, ehuru detta är alltför lågt,
så skulle för utskrifningar årligen blifva lagd på gården en skatt
af 10 daler S:mt hvilket, evalveradt efter 1682 års prisbestämmelser,
skulle göra 3-y T:a spanmål. Vid 1848 års Riksdag deremot
beslöts att sex hemman skulle ansvara för en vakant rote,
för hvilken vakans-afgift skulle få erläggas 6 R:dr 22 sk. 4 rst.,
motsvarande | T:a spanmål eller noggrannare beräknadt -J| T:a
på hvarje hemman endast ^ af hvad de enl. 1682 års spanmålspris
då fingo erlägga.
Nu har StatsUtsk. föreslagit att 8 hemman skola vara tillsammans
om en båtsman och betala vakans-afgift. Förhållandet
i det öfriga Sverige är ungefärligen sådant i afseende på
roteringen att två hemman vanligen äro tillsammans om en soldat
och i Bohus län två hemman om en båtsman. I Småland är
roteringen ändå hårdare ty på flera ställen der är en soldat pålagd
hvarje 1\ hemman, och i det öfriga Sverige äro frälsehemmanen
icke undantagna att rotera lika som krono och skatte.
Såsom vj alla känna skola de således rotera två hemman om en
soldat, på sätt Konung Carl XI fastställde, men dessa hemman,
hafva nu blifvit tillerkända den förmånen att rotera 6 hemman
444
Den 23 Mars e. m.
om en båtsman. De hafva således blott ^ af den roteringsskyldighet,
som finnes ålagd den öfriga roteringsskyldiga jorden. Icke
nog dermed, utan alltifrån 1811, då dessa hemman blefvo extra
roterade i följd af sina påståenden, och intill år 1849 då de,
genom de båda Statsmagternas sammanstämmande beslut ålades
ordinarie rotering, betalte de icke en skilling i afgift för sin
roteringsskyldighet. Den summa Statsverket härigenom förlorat
gör efter det medeltal af personer som bort betala inskrifningspenningar
från 1811 till år 1849 icke mindre än 148,000 R:dr
b:ko. Denna penningesumma hafva de Halländska utsokne frälsehemmanen
således fått såsom en gåfva af R. St:r och den hafva de
behållit; men begära ändock mera dertill, såsom vi nu fått höra.
När vakans-afgiften i Halland går till G4 R:dr b:ko så går den
i Röhus län till 98 R:dr b:ko. Vi hafva äfven i Revillms-Förordn.
sett att taxeringsvärdet å dessa hemman icke är det minsta i
Sverige. Det finnes provinser der taxerings-värdet är lägre än
i Halland och således måste hemmanen der antagas vara sämre
än i Halland. Om vi undersöka förhållandet uti Småland, så
finna vi att, när i allmänhet 1^ mantal der skall underhålla en
soldat, så har detta I\ hemman endast en behållen inkomst af
450 R:dr. I Skåne, som är en eröfrad provins och hvilken
lika med Halland har många fördelar sig tillförsäkrade, bar detta
värde för en soldat blifvit beräknadt sålunda att vid sednaste
roteringsverk en kalkylerad behållen inkomst, sorn upgick till 803
R:dr b;ko, skulle anses böra hålla 1 soldat. Häraf se vi således
genast att förhållandet för de eröfrade provinserne, äfven hvad
vakans-afgifterne beträffa är mycket fördelaktigare. Halländningarne
hafva likväl icke varit nöjde med att få sex hemman
roterade med en båtsman utan fordra nu ytterligare att åtta
hemman skola vara tillsammans om en vakant rote och om de
få detta, så lära de väl vid nästa Riksdag komma och begära att
tolf hemman skola få vara om en rote. Då blir afgiften så ringa
att man väl icke vidare anser det värdi att bibehålla det längre,
och på det sättet kommer väl hela den roteringen att afskaffas.
Hvad beträffar StatsUtsk:s förevande Utlåt., så hafva deruti insmugit
sig åtskilliga smärre fel, som jag ber att få nämna.
Här säges: ”att utsockne frälsehemmanen icke före 1847 och
1848 årens Riksdag haft sig roteringsskyldighet ålagd”.
Detta är en nyhet som jag icke förut afvetat. Jag förmodar
Dtsk. dermed menar att dessa hemman icke haft något visst
knektehåll sig pålagdt, ty rotering hafva de haft ifrån uråldriga
tider, d. v. s. skyldighet att sätta karl för roten. Det är den
egentligen ursprungliga Roteringen.
Utsk. säger vidare att frälset under äldre tider varit underkastadt
rotering till hälften mot krono och skatte. Der menar
Utsk. troligen visst knecktehull, men der är votering riktigt sagdt,
och det var förhållandet att dessa hemman hade sig roteringsskyldighet
ålagd stundom till hälften, stundom lika med kronoskatte.
Förhållandet var att 1711, 1712 och 1713 års utskrifningar
gingö lika öfver Halland som öfver öfriga delar af riket.
Den 23 Mars e. m.
445
Utsk. har äfven sagt att Halländska hemmanen äro svaga,
men jag skulle tro att det vöre skäl ätt visa huruvida denna
svaghet är större eller mindre i Halland än i andra provinser,
Som häfva sig denna rotéringsskyldighet ålagd i vida mer tryckande
mån än de ifrågavar:de hemmanen i Halland. Det kan
väl vara sannt hvad Utsk. sedermera yttrar, att en del af dessa
utsockne frälsehemmanens nuvar:de innehafvare, med anledn. af
de förhållanden, som under en längre tid äf år förtfärit, möjligen
genom köp och andra afhandlingar förvärfvat sig eganderätten
till ifrågavande hemman, linder förutsättning att de varit
ifrån ordinarie rotering befriade, men om man sammanställer
detta med Utsk:S Utlåt. pag. 9, här det var fråga om ersättning
till rusthåll inom Småländska länen för den förlust de måst vidkännas
derigenom att salpeterhjelpen alltifrån början af 1700:talet
blifvit beräknad efter markegång i st. f. efter kronovärdi, der
Utsk. icke ansett sig böra tillämpa den åsigteh att afseende
borde fästas derpå att dessa rusthålls nuvande innehafvare köpt
dem under den förutsättning att augments-räntorne skulle framgent
utgå till samma belopp hvartill de under 120 år utgått, så
finnér jag icke Utsk:S skäl i förevaride fall vara bindande, när
det icke får gälla pä alla ställen, såväl när man talär om Salpeter,
som när man talar om rotevakans-afgift. Utsk. har trott
att man Skulle komma närmare de förhållanden sohl egde rum
den tiden då utskrifningen pålädes, i händelse åtta hemman
förenades om en rote, i st. f. att de sedan 1849 varit sex derom.
Jag kan icke finna det vore rätt Och billigt att dessa hemman
blefve befriade ifrån samma rotering, Sorn förut finnes inönä andrä
provinser, och detta kan väl icke vara ett skäl på grund hvaräf
de nu skulle få sin skyldighet i detta fall minskad. Jag har icke
funnit någon anledn. att bevilja den af StatsUtsk. föreslagna åtgärden
; men deremot ganska många skäl vara för handen att
afslå den, för att icke föranleda ett ytterligt prejeri för framtiden
i fråga om dylika afgifters borttägande; ty på detta sätt skulle,
såsom jag tror, indelningsverket blifva sönderbrutet, till stort
mehn för rikets försvar. På grund af dessa skäl yrkar jag återremiss
af detta Utsk:s Betänk.
Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolf: Att vid detta tillfälle
citera dé mångå akter och handlingar som angå de utsockne
frälsehemmanen i Halland, till bevis för eller emot denna sak
som här är ifråga, torde icke vara nödigt. Saken är redan afgjord
derigenom att de båda Statsmagterne beslutat att de utsockne
frälsehemmanen i Halland skola ordinarie roteras. Deremot
torde det icke vara uf Vägen att vid detta tillfälle, i likhet
med hvad StatsUtsk. gjort, söka visa att det vöre billigt att den
dryga tunga, som blifvit lagd på dessa hemman skulle kunna
tåla någon ytterligare nedsättning. Jag vill det oaktadt icke gå
in i några detaljer eller citationer af gamla handlingar. Jag ber
likväl att få nämnä, i anledn. af Frih. RlinköWströms andragande,
att år 1689 indelning skedde till ständigt rotehåll i Halland,
446
Den 23 Mars e. m.
men att detta alldeles icke gällde utsockne frälsehemmanen.
o 0 n
År 1602 hade de deremot blifvit palagda inskrifningspenningar
med 2 daler S:mt för hvarje utskrifningsgild person.
Den stora summa, som Frih:n uträknat att utsockne frälsehemmanen
skulle hafva vunnit, lärer förfalla till en obetydlighet
då saken rigtigt bedömes. Ar 1810 borttogos utskrifningspenningarne
och 1811 erhöllo utsockne frälsehemmanen i Halland
extra rotering, d. v. s. åliggande att under krigstid upsätta en
karl för hvarje hemman. Vid 1823 års Riksdag uptogs först
frågan om huruvida icke dessa 1,100 utsockne frälsehemman i
Halland borde ordinarie roteras. Dervid utdrogs Riksdag från
Riksdag frågan om detta vore rätt eller icke, dels genom protester
och dels genom ansökningar från hemmansegarne; men år
1838 anbefalltes att roteringskommissionen i Hallands län skulle
nedsättas, för att upgöra förslag till ordinarie rotering på de utsockne
frälsehemmanen. Jag har temligen mycken anledn. att
känna dessa förhållanden emedan jag erhöll år 1838 K. M:s Nåd.
förordnande att i Landshöfdingens i Hallands län stad och ställe
vara ordförande uti de nämnde år anbefallda roterings-kommissioner.
Jag torde få nämna att denna befattning icke var serdeles
angenäm, ty alla ledamöter uti roterings-kommissionerne
af de .olika Stånden och på de sju olika ställen der roteringskommissionerne
egde rum, anförde samtliga en för alla och alla
för en de tryckande svårigheterna, hvarmed en sådan åtgärd
skulle betunga utsockne frälsehemmanen. På nästan alla ställen
der roterings-kommissionerne egde rum, infunno sig, mangrant
utsockne frälseliemmans-egarne. På åtskilliga ställen voro de
ända till flera hundrade. Jag bör likväl vid detta tillfälle uplysa
att icke desto mindre gick denna stora massa af allmoge
tillväga med den hofsamhet och det lugn, sorn i allmänket utmärker
Svenska allmogen, framförde sina bekymmer, sin klagan
öfver nära nog omöjligheten för en del af dessa hemmans-egare
att uthärda denna rotering, samt framställde sin önskan och förhoppning
att K. M. och R. St:r måtte fästa upmärksamhet dervid
och icke öfver höfvan betunga dem med en skatt, som de
icke någonsin förr haft, nemi. den ordinarie roteringen. Vid
1847 och 1848 års Riksdag, då ordinarie rotering beslöts för
Hallands läns utsockne frälsehemman, tog jag mig friheten att
före denna frågas behandling i dåvarde StatsUtsk. inlemna ett
Betänk., deruti jag, på flera skäl, hemställde att R. St:r ville
medgifva eller föreslå en billig nedsättning uti den ifrågavar:de
roteringen, och jemte detta Betänk, öfverlemnade jag vid det
tillfället vederborde landtmätares intyg ifrån Hallands län öfver
svagheten i allmänhet af dessa hemman, äfvensom speciella intyg
om flere sådane hemman med utsatta nummer och namn, hvilka
visade att dessa hemman voro till den grad svaga att flere af
dem hade ifrån 20 till 15 och t. o. m. ända till blott 10 Tdand
inrösningsjord och uti utrörningsjord i proportion. Af det Betänk,
som inkom ifrån dåvarde St. Utsk. skulle jag hafva anledn. tro
att icke Utsk. eller åtminstone icke dess flesta ledamöter ens sett
Den 23 Mars e. m.
447
de handlingar jag då inlemnade, och hvilka jag likväl tyckte
böra utvisa billigheten utaf en jemnkning af roteringen, och jag
har äfven anledn. tro att om R. St:r då hade föreslagit en sådan,
denna begäran äfven blifvit af K. M. bifallen. Då jag nu visste
att denna fråga här skulle förekomma, sökte jag alt i KammarColl.
-m eller i Kammar-R:n kunna få utdrag öfver taxeringen af
dessa hemman serskildt. Detta hade likväl blifvit ett alldeles för
vidlyftigt arbete, hvarföre det icke heller kunde låta sig göra,
Jag har dock ifrån såväl Kammar-Colhm som Kammar-R:n
fått den uplysning att i allmänhet är taxerings-värdena i Hallands
län lägre än i de flesta öfriga provinser. Jag nämner icke
detta som skulle jag tro att ett lågt taxeringsvärde bevisar ett
dåligt hemman, ty det känner jag ganska väl att det icke gör,
men när taxerings-värdena så generelt äro låga, som förhållanlandet
är i Halland, så bör det väl visa att hemmanen äro af
svag beskaffenhet. Den afgift, som genom den rotering, hvilken
vid 1848 års Riksdag blifvit pålagd utsockne frälsehemman i
Halland, nu utgår, belöper sig till 11 R:dr b:ko pr hemman.
Man kan derjemte nära nog säga att hemmanen i Halland hafva
erhållit en ny beskattning genom sin under sednare åren ytterligt
förhöjda fattigskatt. Det är äfven förhållandet i Halland att
der vanligen är missvext hvart 5:te år, sålunda nödgades denna
provins år 1847 begära ett undsättnings-lån af 80,000 R:drb:ko
och 1851 af 44,000 R:dr b:ko, hvartill äfven kom missvext förlidet
år inom Hallands län, ehuru K:s Befh:de icke då vågade
begära mer än ett högst obetydligt undsättnings-lån, d. v. s. för
några hemman som icke erhållit något lån 1851, sedan de öfriga
hemmanen ingått på att icke begära något, för att ej blifva för
mycket skuldsatta. Under sådana förhållanden och med en så
dryg fattigskatt som jag anser mig med skäl kunna säga, verkligen
är större i Halland än den gemenligen är i andra län och
mera tryckande emedan den egentligen drabbar allmogen, ty i
Halland linnes få större possessionater och jord-egarne der bestå
egentligen af allmoge, hvilka hafva i allmänhet ganska små hemmansdelar,
hvaraf blifvit en följd att flera proletärer finnas i
detta län än på andra ställen, och då nu likväl dessa fattiga
hemmansegare fått en ny beskattning som går till 11 R:dr b:ko
pr hemman, på så klena hemman, hvarom jag kan visa landtmätares
intyg, och då dertill ytterligare kommer, att missvexter
så ofta inträffa inom länet, så skulle jag tro det vara skäl att
R. St:r medgåfvo den lindring, som StatslJtsk. nu föreslagit för
dessa utsockne frälsehemman i Halland. Eftergiften blef visserligen
icke stor, det hlefve blott 4 R:dr rgds per hemman, hvilket
för Statsverket icke skulle göra någon betydande förlust,
men jag är deremot öfvertygad att dessa hemmansegare skulle
med tacksamhet emottaga den och att de äro i behof deraf.
Frih. Klinkowström har jemfört de Skånska hemmanen i
afseende på utsockne frälse med de Halländska. Jag har här
framställt en beskrifning öfver de Halländska hemmanen, men
huruvida de skulle kunna tåla någon jemförelse med de Skånska
448
Den 23 Mars e. m.
hemmanen, det hemställer jag till dem, som varit både i Skåne och
Halland. Att år 1812 de Skånska utsockne-frälse-hemmanens
egare ingingö på att ordinarie rotera dessa hemman var en ganska
Vacker och patriotisk handling, men det herodde hufvudsakligen
på de stora possesionater, som till en stor del innehade dessa
hemman och som äfven öfvertalade de närmaste grannarne att
följa deras exempel. J)et är icke svårt att vara patriotisk på sådant
sätt, då man har råd dertill, men då hemmanen äro så
klena som i Halland, så må ingen undra att åboerne föra fram
sina bekymmer. Jag är likväl öfvertygad derom att R. o. Ad.
och R. St:r denna gång bevilja hvad StatsUtsk. föreslagit och
att dessa hemmansegare skola sig dermed nöja. Jag får derföre
vördsamt anhålla, ått R. o. Ad. behagade.bifalla StatsUtsk:s Retänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Uti det mångfaldigt vexlande
skick, hvaruti ifrågavande ärende under seklers lopp sig befunnit,
böre vi ej förbise den föregide behandlingen af besagde ärende,
hvarutur jag anhåller alt få anföra åtskilliga factiska momenter.
Man bör sålunda t. ex. icke förbise att dessa hemman tillförsäkrats
att orubbadt bibehållas vid deras uti 1689 års indelningsverk
erhållna frihet ifrån rotering; att 1756 d. 7 Dec. K. M.
enl. R. St:rs hemställan för dessa hemman fastställde, icke rotering,
men åtagande af utskrifnings-penningar, att 1766 års roterings-förrättning
icke med rotering belade dessa hemman; att
år 1812 R. St:r hemställde och K. M. år 1813 bekräftade att
dessa hemman skulle med extra rotering beläggas, således icke
med ordinarie rotering. Man har sedan velat förklara dessa
hemman vara af lika natur med allmänna frälset; men alla de
stadganderi, jag nu haft äran anföra och i minnet återkalla, torde
likväl gifva vid handen, att med de ifrågavarrde hemmanen ett
undantagsförhållande egde rum. Utsockne-frälse-hemman existera
icke annat än i de eröfrade provinserne Skåne, Halland och möjligen
Blekinge samt Röhus län. Hvad de Skånska utsoekneffälse-hemmaneri
beträffar, så har man varit så nogräknad, att
man icke ålagt dem någon rotering, annat än i mån af deras egares
eget frivilliga medgifvande och samtycke dertill. Hvad de Halländska
utsockne-frälse-hemmanen beträffar, så har deras serdeles
svaga beskaffenhet gjort, att hemmans-egarne, då denna
fråga framställts, tagit tillfället i akt att vid besvarandet af dylik
framställning, frisäga sig på den förmenta skyldigheten till utgörande
af eh sådan tunga. Det är detta hemmaus-egarnes förfarande,
som man stämplat nu och tillförene med namn af obehörigt,
envist trots o. s. v. Detta måtte likväl icke så vara.
Man kan icke gerna tänka sig, att Sveriges Regering och Sveriges
R. St:r skulle under sekler hafva gjort så mycket afseende
på dessa hemmans-egares framställningar om de endast utgjort
ett obefogadt trots. Under dessa långa tiders förlopp hafva hemmanen
äfven mångfaldiga gånger gått i arf och i köp. Deras
nuvande egare hafva förvärfvat dem bona fide, öfvertygade att
deras
Den 23 Mars e. in.
449
deras från fadren ärfda eller sedermera lagligen förvärfda rätt
skulle respekteras. Hela provinsen, såväl possessionater som allmoge,
alla menniskor, rikare och fattigare, med ett ord, äro inom
Halland af den öfvertygelsen, alt det icke är med billighet
öfverensstämmande, att ålägga de af dels frälse- dels ofrälsemän
numera egda utsockne-frälse-hemmanen ordinarie rotering. Icke
dess mindre beslöts vid 1848 års Riksdag, genom votering i
förstärkt StatsUtsk., på detta rum, med någon knapp pluralitet,
att ordinarie rotering skulle dessa hemman åläggas. Jag respekterar
detta beslut, enär det blifvit lagligen fattadt och af Regeringen
faststäldt; men då billigheten likafullt högt talar för en
eftergift och för en lindring, vid verkställigheten af beslutet, så
får jag, i enlighet med hvad Utsk. tillstyrkt, föreslå att en sådan
lindring måtte af innevande års R. St:r medgifvas. Frågan har,
såsom jag redan antydt, antagit många vexlande skepnader under
en mängd af år; men den ojemnförligt längre tiderymden
omfattar det förhållande, att lindring varit dessa hemman raedgifven.
Deras svaga beskaffenhet, grundad på en mindre bördig
jordmån, är känd, och jag hemställer således vördsamt, att R. o.
Ad. mätte bifalla det af StatsUtsk. nu afgifna och på synnerligen
talande billighetsskäl grundade Utlåt.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Det förvånar mig ingalunda
att Frih. Klinckowström med ledsnad emottagit delta Retänk.
ifrån StatsUtsk., då Frilen verkligen hade en ganska verksam
del uti den, såsom mig synes, mycket förtjenstfulla utredning,
som vid sista Riksdagen gjordes öfver denna fråga. Äfven jag
har lika med Frilen vid tvenne Riksdagar deltagit i densammas
behandling och jag är lika med Frilen af den tanka att den utredning,
som sednast gjordes, är riktig och att utsockne-frälsehemmanen
i Halland äro skyldige att åtaga sig ordinarie rotering.
Jag erkänner derföre, att det var med verklig ledsnad jag
såg motioner, syftande att itprifva R. St:rs beslut, vid denna Riksdag
åter väckas inom flera Stånd, och det var, jag medgifver
det, med ännu mera ledsnad jag vid frågans första behandling
på Utsk:s-afdelningen fann att den i motionerne uttryckte åsigt
hade en ganska betydlig majoritet för sig. Frågan afgjordes i
enlighet härmed och ett Betänk, upsattes, som stod i rak strid
emot det, hvilket vid sista Riksdagen godkändes. Vid justering
af detta Betänk, inom Utsk:s Afdelning lyckades mig likväl att
tillvägabringa den förändring, att man, med godkännande af sista
Riksdagens motiver, endast på grund af ifrågavande utsocknefrälse-liemmans
svaghet beviljade dem den sökta nedsättningen.
Frågan har vid de föreg:de Riksdagarne alltid blifvit sliten på
det sätt att två Stånd stannat emot två, hvarefter den blifvit
med några få rösters pluralitet inom förstärkt StatsUtsk. afgjord.
Det är gifvet, att då jag tillhör deras åsigt, som tro att sista Riksdagens
utredning af frågan var riktig, så kan jag icke heller
med min röst biträda något annat än hvad R. Stms beslut då
5 H. 29
450
Ben 23 Mars e. m.
innehöll; men jag ber att få fästa R. o. Adis upmärksamliet
derpå att Betänk, innehåller det ”Utsk. på grand af den utredning
i ämnét, som vid nasti. Riksdag, i anleda, af då väckt
fråga om uphörande af sagde afgift, blifvit lemnad uti StatsUtskis
Utlåt. JVå 221, icke kan frånträda den deruti uttalade åsigt, att
berörde hemman borde vara ordinarie rotering underkastade,”
samt att efter denna i full öfverenstämmelse med sista Riksdags
beslut upställde motivering, Utsk. endast tillstyrker att ”R. St:r
i "så måtto bifalla Hr Bråkenhjelras ifrågavar:de motion, att de,
med vidblifvande i öfrigt af R. St:rs vid 1847 och 1848 årens
Riksdag fattade beslut i ämnet, för deras del medgifva, att den
utsockne-frälse-hemmanen i Halland då ålagda rotevakans-afgift
måtte, från och med 1855 nedsättas lill hälften af det belopp,
hvartill rotevakans-afgiften för en båtsman i länet upgår etc”.
Här är således frågan: vilja R. St:r i detta fall låta nåd gå för
rätt? vilja R. St:r bär på grund af de förhållanden, som blifvit
ådagalagda, att dessa hemman äro serdeles svaga, med vidblifvande
af de grunder, som vid sista Riksdagen godkändes, göra
det medgifvande, som Utsk. nu föreslagit, eller vilja R. St:r, vill
R. o. Ad. i första rummet ovilkorligen stanna vid det beslut,
som vid sista Riksdagen fattades? Jag medgifver att det sednare
vore riktigast, men erkänner öppet, alt om på detta sätt frågan
äfven vid denna Riksdag kommerj att slutas inom förstärkt StatsUtsk.
, så kunna vi vara fullt förvissade,' att densamma allt framgent
på samma sätt återkommer. Vi hafva sett att motioner
alltid varit afgifne om roteringens fullkomliga upliäfvande på
dessa hemman, men jag skulle tro, att om en gång RiksShn
samfäldt fattade ett beslut i frågan, så kunde ett dylikt beslut
icke så lätt åter rubbas.
Min åsigt har jag således tagit mig friheten tillkännagifva.
Här är nu fråga om hvad R. o. Ad. skall i detta, ämne besluta.
Den rätta grundsatsen är bibehållen i detta.Utsk:s Betänk., men
fråga är nu om en lindring, med bibehållande af denna grundsats.
Jag har tagit mig friheten redogöra för den behandling
frågan rönt inom Utsk., och orsaken hvarföre detta Betänk, tillkom
eller rättare hvarföre Utsk. föreslagit för R. S:tr det beslut,
som Betänk, innehåller. Ilar linnes, som Hrnne sjelfve funnit,
äfven iuom detta Stånd ganska många, som icke gilla den utredning,
som vid sista Riksdagen afgafs, och för att en gång få
slut på denna sak skulle jag nästan tro det vara bäst om ett
sammanstämmande beslut kunde inom alla fyra Stånden åstadkommas,
i enlighet med Utsk:s förslag, hvartill jag alltså för min
del tillstyrker bifall.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då Utsk, erkänt att ifrågavande
hemman böra vara ordinarie rotering underkastade, så
borde man slippa att återgå till den historiska utredning af sakens
förhållande, hvilken vid föreg:de Riksdagar blifvit så omständligen
gjord och så ofta uprepad. Men då mina värda motståndare
vilja från häfden hemta sina anspråk, och jag hade för
-
Den 23 Mars e. m.
451
utsett att det skulle ske; så har jag trott mig böra i korthet uptaga
hufvudmomenten af det historiska i frågan. Det ypperliga
frälset består, såsom man vet, i sätesgårdar och veckodals- eller
insockne-hemman, hvilka man utom de eröfrade landskapen kal
lar rå och rör. Dessa voro af ålder ifrån utskrifning befriade.
Deremot består det allmänna frälset i berörda landskap af de
s. k. utsockne-frälse hemmanen, hvilka voro utskrifning underkastade.
När utskrifning icke egde rum i fredstid, så betalade
åboerne i stället utskrifnings-penningar. Förloppet med denna
utskrifnings utgörande har varit något olika. Hon har i allmänhet
utgått i mindre mån af frälse- än af krono-skatte; men Konung
Carl XI förklarade d. 20 Dec. 1693, att frälsehemmanen
borde med krono och skatte stå i lilia båtsmanshåll. Detta är
oqkså öfverensstämmande med förhållandet i öfriga delar af riket,
hvarest frälset deltager i rotering lika med krono och skatte.
Under krig utgjordes manskap efter utskrifning och i fredstid
betaltes i stället utskrifnings-penningar äfven af hemmanen i
Halland. Detta fortfor till och med 1811 under hvarjehanda tvister,
serdeles under frihetstiden, om hemmanen skulle utgöra
antingen ordinarie rotering eller endast utskrifnings-penningar.
Enl. Adelns beslut år 1810 skulle det ypperliga frälset öfver
hela riket beläggas med extra rotering, d. v. s. dessa skyldigheter
dermed ökas. Sådant angick ej det allmänna frälset,
som antingen var roteradt eller, såsom i Halland, betalte utskrifnings-penningar.
Enl. 1812 års Bevillnings-förordning skulle
all oroterad jord, som var af lika beskaffenhet med sådan jord,
som dittills dragit ständig rotering, beläggas med en rotefrihetsafgift
af 12 R:dr på mantalet. När författningen derom utkommit,
lät Landshöfdrn i Halland, till följd deraf, inställa upbörden
af de för år 1812 debiterade utskrifnings-penningarne, utgörande
för 1,141 mantal utsockne, 3,964 R:dr. Halländningarne gjorde
invändningar mot afgiftens förhöjning, enl. nämnde Bevillningsförordning.
Under de tvister, som sedermera upstått om hennes
rätta belopp, har det händt att Halländningarne från år 1811
intill år 1849 eller under 38 år sluppit betala både utskrifningspenningar
och all annan afgift i st. f. sin utskrifnings-skyldighet.
När man beräknar detta efter det belopp, som utskrifnings-penningarne
gjorde 1812, eller 3,964 R:dr: så hafva följaktligen
utsockne-frälse-hemmanen genom sin gensträfvighet gjort på Staten
en vinst af öfver 150,000 R:dr. Räntan på denna summa
efter 5 proc. utgör 7,500 R:dr. Om de hädanefter årligen betala
de 11,000 R:dr, sorn äro i fråga, så kunna de, enär 7,500
R:dr deraf blott utgöra ränta på ett kapital, som de undanhållit
Staten, komma ifrån hela sitt roteringsbesvär med blott
3,500 R:dr om året, eller mindre än de före 1812 i utskrifnings-penningar
erlade. Under tiden hade extra rotering först
blifvit hemmanen påförd, hvilket Konungen d. 2 Nov. 1833 förklarade
vara oriktigt förfaret, ty enär extra rotering ålåg endast
det ypperliga frälset, som förut var befriadt både från rotering
29*
452
Den 23 Mars e. ni.
och utskrifning, så kunde utsockne-frälse-hemman, som icke tillhörde
den privilegierade jorden eller voro utskrifning underkastade,
ej helier extra roteras. Vid 1834 års Riksdag föreslog
Konungen och antogo R. St:r att, i st. f. den år 1812 beslutade
rotefrihets-bevillningen af 12 R:dr på m:t:let, skulle för rotefriheten
erläggas en vakans-afgift, som var roteringsbesväret fullt
motsvarande och som vid markegångssättningarne borde i taxorne
årligen utsättas. Till följd häraf och på grund af K. Brefvet , d.
24 Okt. år 1837, roterades ifrågavande hemman till båtsmanshåll,
med ungefär 4 M:t:l på hvarje rote, hvilka skulle utgöra
vakans-afgiften. Men vid 1840—41 årens Riksdag, då många
besynnerligheter inträffade, bedrefvo Hailändningarne sina saker
så väl, att R. St:r förklarade sig vara öfvertygade det de Halländska
hemmanen icke voro skyldiga utgöra ordinarie rotering.
R. St:r anhöllo alltså att de vidtagne roterings-åtgärderna mätte
anses endast såsom förberedande. Detta föranledde nya betänkligheter
och vid 1847—48 årens Riksdag föreslog Konungen d.
18 Nov. 1847 att roterings-skyldigheten måtte, i anseende till
de Halländska hemmanens svaghet, men icke i blist på deras
skyldighet, nedsättas till f-delar af det rätta beloppet, så att sex
m:t:l skulle utgöra en rote, hvilket R. St:r biföllo. Ifrån och
med år 1849 hafva vakans-afgifter blifvit hemmanen, i enlighet
med detta beslut, påförda till ett belopp, som i medeltal för åren
1849—51 på 1,141 hemman utgjorde 11,161 R:dr årligen eller
nära 10 R:dr på m:t:l:t.
Vid 1850—51 årens Riksdag yrkade BondeSt:s Halländska
Rikdagsman att utsockne-frälsel måtte befrias från ordinarie och
dädanefter endast utgöra extra rotering, hvilket likväl afslogs på
den grund naturligtvis att hemmanen, som icke voro säteri eller
insockne hemman, icke kunde med extra rotering beläggas. Nu
komma Hailändningarne med förnyade anspråk och begära ytterligare
nedsättning till hälften af hvad vakans-afgiften för en båtsman
skulle utgöra, nemi. så att åtta m:t:l skulle i st. f. 6 motsvara
en rote. När man nu betänker huru det förhåller sig
med roteringen i öfriga delar af riket, så måste man säga att
dessa anspråk äro oförsynta. Haliändningarnes grannar, Småländningarne,
som icke hafva bättre jord, måste i allmänhet utgöra
en soldat af f m:t:l. Dermed låta de sig nöja, utan att
klaga vid Riksdagarne. Hailändningarne deremot skulle, enl.
1848 års Riksdags-beslut, ställa en båtsman för sex hela hemman,
förljaktligen utgöra blott j-del af den rotering Småländningarne
få vidkännas. Likväl _klaga Hailändningarne ständigt
och begära vidare nedsättning. Ar det billigt att så olika behandla
serskilda landskapers innebyggare? Skall det icke väcka missnöje
och upmuntra andra till att genom envishet och öfverdrifna anspråk
tilltruga sig eftergifter, hvarigenom indelningsverket slutligen
uphäfves. De, som önska en sådan förändring i Sveriges
försvarsverk, hafva nu ett ypperligt tillfälle att arbeta derpå; men
jag hoppas att R. o. Ad. motsätter sig det nu som tillförene.
Sedan jag yttrat mig om saken i allmänhet, anhåller jag att
Den 23 Mars e. -m.
453
få uptaga några af de serskilda anmärkn:r, som här blifvit gjorda.
Man liar sagt, alt det vore låga taxeringsvärden på hemmanen i
Halland och att detta bevisade deras svaghet. Jag tror mycket
litet på taxeringsvärdet i allmänhet, ty jag har sett att t. ex. i
Småland utgör taxeringsvärdet visserligen icke mer än ^-del och
äfven derunder mot det verkliga värdet. I Halland lärer det
vara lika osäkert att rätta sig efter taxeringsvärdet. Gr. Lewenhaupt
har omtalat såsom bevis på landskapets svaghet huru täta
och huru betydliga undsättningslån Halländningarne fått. Behofvet
af sådane lån härrör måhända af den ovana vid att hjelpa
sig sjelfva som somliga landskaps innevånare hafva jemförelsevis
med andra. Men om jag antager att Halländningarne verkligen
heliOlt undsättningslän tili det belopp, som de erhållit, så mäste
man anse Halländningarne såsom en börda för Staten, åt hvilka
han måste gifva medel, men frän hvilka han får nog ringa tillbaka.
Då är detta landskap ej för riket af serdeles värde.
Gr:n har sagt, att 4 R:dr rgds på hemmanet vore det lätt
för R. St:r att efterskänka, men en betydlig lindring för Halländningarne
att erhålla. Man kan ej genast veta huru mycket
de små summor, som hvarje skattdragande erlägger, betyda för
Statsverket i det hela. Brukspatronerna yttrade i går, att om
de finge en lindring i hammarskatten af 3 sk. på S/efä, så
vore det en stor hjelp för dem, men en obetydlig saknad för
riket. Det gjorde likväl 44,000 R:dr. Jag önskar att R. o. Ad.
icke måtte fortgå i detta af en värd talare denna förmiddag s. k.
allmose-system, hvilket i går afton utöfvades.
Gr:n har yttrat sig tro, att om Halländningarne nu lingö
hvad de ville, så skulle de aldrig mera komma igen med dylika
yrkanden. Det kan jag för min del icke hoppas. Den enträgenhet,
hvarmed de legat öfver R. St:r vid föreg:de Riksdagar,
sä långt tillbaka jag kan minnas, föranleder mig befara, att de
skola göra sammaledes äfven vid följande Riksdagar, intill dess
de blifva frän all roteringsafgift. befriade.
Frih. Cederström har talat om extra rotering för Halläudningarne.
Jag har redan nämnt att hon icke kan komma i fråga
för dem, som förut varit skyldiga erlägga utskrifnings-penningar,
hvilka ej utgjordes af det ypperliga frälset, som allena med extra
rotering belädes.
Jag anhåller om återremiss af Betänk.
Hr Tornerhjelm, Rud.: Sedan Hr von Hartmansdorff
genom en lång afhandling och historik öfver denna fråga länge
uppehållit R. o. Ad:s tid, så anhåller jag endast att få yttra några
ord i anledn. af den vändning frågan har fått genom Hr
von Hartraansdorffs och Frih. Klinckowströms yttranden. Dessa
begge talare hafva icke betraktat frågan ifrån rättsgrunden, utan
endast påstått att Halländningarne genom idkeliga framställningar
hos K. M. och R. St:r sökt att tilltvinga sig eller framkalla eftergift.
Detta är alldeles icke förhållandet. Det måtte väl icke
vara klandervärdt hos den svage om lian vill försöka att försvara
454
Den 23 Mars e. m.
sig, när den starke orättvist vill betvinga honom. Då de eröfrade
provinserna i öfrigt blifvit försatta i samma ställning med
öfriga delar af Sverige, så skulle man trott att denna fråga icke
bordt komma så mycket å bane som den gjort. De många data
och årtal, som Hr von Hartmansdorff upläst, återfinner man i
Utskrs Betänk, för förra Riksdagen. De stå der att läsa, men
jag vill icke uptaga R. o. Ad:s tid dermed, utan endast derom
nämna några ord. Den 7 Sept. 1736 blefvo de Halländska ut-,
sockne-frälse-hemmanen tillförsäkrade att blifva bibehållna vid
deras urgamla rätt och endast betala vakans-afgift. Frågan förekom
sedan ånyo vid serskilda Riksdagar och ändtligen slutades
tvisten vid sista Riksdagen, då rättsfrågan afgjordes sålunda, att
dessa hemman skulle beläggas med ordinarie rotering. Nu är
således icke vidare fråga om rättsgrunden; det är blott i tillämpningen
af den stadfästäde principen, sorn dessa hemman begära
en ganska billig lindring, hvilken af StatsUtsk. blifvit förordad.
Frih. Klinckowström har sagt att dessa hemman äro i samma
förhållande som det öfriga frälset i Sverige. De hafva likväl
icke varit så behandlade, genom föreg:de Riksdagars beslut.
Skåne »hade alldeles icke någon skyldighet att rotera på annat
sätt än att de frivilligt åtogo sig det.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att det skulle framkalla afundsjuka
hos de öfriga roterings-skyldiga, om dessa hemman
skulle få den ifrågasatta lindringen. Afundsjuka är icke någonting
vackert och dess tillvaro bör aldra minst ligga lill grund
för R. Sl:rs beslut. Afven borde jag då vara mycket afundsjuk
efter mina egendomar äro roterade, under det att Gyllenstjernas
och Mackleans egendomar, som ligga bredvid, icke äro underkastade
ordinarie rotering. Dessa egendomar åtogo sig frivilligt
extra rotering, men äro nu befriade. Det kan visst tyckas vara
orättvist, att jag skall betala en afgift, hvarifrån min granne är
befriad-, men äfven om sådant skulle kunna framkalla afundsjuka,
så måtte väl detta aldrig kunna blifva den rättsgrund, hvarpå en
lagstiftande församling bygger sitt beslut om en beskattning. Jag
tror visserligen att då hemman i Skåne icke blifvit roterade, så
borde med samma skäl icke de Halländska hemmanen påläggas
rotering, men sedan den frågan nu är afgjord, så återstår nu
endast att tillse huruvida icke dessa hemman böra få tillgodonjuta
en ringa nedsättning uti den rotering, som blifvit dem
pålagd. Då derjemte Landshöfd:n i Hallands län har förklarat,
att dessa hemman skulle vara belåtna med den ringa nedsättning,
som nu är i fråga, så tror jag att, för att få detta problem löst
och för att få lugn för de idkeliga besvär, som Frih. Klinckowström
och Hr von Hartmansdorff omnämnt, så skulle det vara
skäl att bifalla Utsk:s Betänk, och sålunda på en gång definitivt
besluta i frågan och befria oss ifrån alla ytterligare framtida kraf
derutinnan. Jag tror icke lika med Hr von Hartmansdorff att
denna fråga vidare skall komma tillbaka men anser att man alldeles
icke bör förundra sig öfver att denna provins sökt försvara
sin rätt.
Den 23 Slars e. m.
455
Frih. Klinckowström har sagt, att man bordt bevisa alt de
Halländska hemmanen äro svaga. Det torde hafva varit svårt
att göra, men jag tror det vara allmänt kändt, att hemman i
Halland i allmänhet taget äro mycket svaga till sin jordmån.
I afseende på jordmånens beskaffenhet kan man väl anse
den lika med Småland, men Småland har andra förmåner som
Halland saknar, och detta minus för Halland gör att jag tror, att
dessa provinser blifva lika lottade om nedsättningen beviljas.
Jag anhåller om bifall till Ulsk:s Betänk.
Hr Kuylenstjerna, Garl Joh.: Äfven jag får instämma
med de talare, som yrkat bifall till detta Betänk. Jag vill icke
ingå i någon historik öfver frågan, som är både lång och vidlyftig,
ty det anser jag öfverflödigt, Jag vill blott nämna, att dessa
hemman under 200 år värit fria ifrån ordinarie rotering och att
den nu blifvit dem ålagd genom votering i förstärkt StatsUtsk.
Detta är troligen den enda ordinarie rotering, som tillkommit
på sådant sätt. Den ordinarie rotering, som har öfvergått den
Skånska jorden, var ett frivilligt åtagande. Detta har också försökts
med de Halländska hemmanen. De tillfrågades om de ville
frivilligt åtaga sig denna rotering, men de hafva protesterat deremot,
hvilket man icke bör undra på, då de verkligen äro af
ganska svag beskaffenhet, på sätt Gr. Lewenhaupt här har vitsordat.
Hr von Hartmansdorff har anfört, att dessa hemman, derigenom
att de, sedan år J811 icke betalt utskrifnings-penningar,
tagit ett mycket stort kapital ifrån Staten; men dessa utskrifnings-penningar
hafva de icke sjeifve fråntagit Staten, utan R.
St:r hafva fritagit dem ifrån denna utbetalning, då dessa hemman
år 1812 i st. f. utskrifnings-penningar lingö extra-ordinarie rotering.
Summorna hafva här blifvit nämnda. Inskrifnings-penningarne,
som betaltes, upgingo år 1811 till 3,964 R:dr. Nu
har, genom denna ordinarie rotering, en rote-vakans-afgift af
11,161 R:dr, blifvit dem ålagd; men enl. StatsUtsk:s förslag,
hvaruti jag instämmer, skulle denna summa nedsättas till 8,370
R:dr 36 sk. Denna nedsättning synes väl vara billig och den
är icke obetydlig för dessa hemman, då man betänker att det
gör nära 4 R:dr rgds på ett svagt hemman i Halland.
Hr von Hartmansdorff har äfven nämnt, att roterings-verket
skulle kunna rubbas genom denna eftergift och att möjligen hemman
i andra län skulle komma och begära samma eftergift, men
det torde vara skillnad på en ordinarie rotering, som är tillkommen
vid föreg:de Riksdag och helt nyligen börjat utgå, och
den rotering, som redan utgått i nära 200 år. Således tror jag
denna anmärkn. icke böra något gälla.
Den egentliga orsaken hvarföre Halländska utsockne-frälsehemmans-egare
fästat sig vid att få betala hälften emot kronohemman
är den, att ifrån äldre tider hafva dessa hemman betalt
utskrifnings-penningar till hälften emot krono. Då nu den ordinarie
rotering tillkommit i st. f. utskrifnings-penningar, så torde
456
Den 23 Mars e. m.
också vara billigt, att hemmanen lingö behålla den proportion
vid denna roterings utgörande, som förut gällt för utskrifningspenningarne
och den ordinarie roteringen således drabba dem
endast till hälften emot krono. Det är detta som de nu hafva
begärt. Jag anhåller således att R. o. Ad. ville bifalla Betänk.
Gr. L ewen haupt: Hr von Hartmansdorff har yttrat, att ntsockne-frälse-hemmanen
i Hallands län tagit ifrån Staten 150,000
R:dr deri genom, att. utskrifoings-penningarne icke på längre lid
utgått. Jag skulle för min del tro att ett län icke har någon
tagerätt. Deremot tror jag att om någon har det så är det
Staten. Hade Staten icke funnit skäl att medgifva förhållandet
sådant det varit, så hade Staten väl heller icke gjort det. Hr
von Hartmansdorff har jemlört den ordinarie roteringen i Småland
med den ordinarie roteringen på dessa utsockne-frälse-hemman
i Halland. Jag tror icke att denna jemförelse håller stånd.
I Halland finnes tvenne olika roteringar. Der finnes en äldre
ordinarie rotering, som icke är så låg, som den ordinarie roteringen
på utsockne-frälse-hemmanen. Den ordinarie roteringen
har först nu blifvit utsockne-frälse-hemmanen pålagd. De voro
förut derifrån fria och derföre sattes denna rotering lägre, emedan
Statsmakterne icke ansågo billigt . att göra roteringen för
dessa hemman så hög som den är för den gamla ordinarie roteringen.
Af samma skäl som Statsmakterna från början satte
denna rotering lindrigare, hoppas man äfven nu att Statsmakterna
skola bevilja denna ytterligare nedsättning.
Jag vill medgifva Hr von Hartmansdorff att det är olyckligt
att Hallands län så många gånger nödgats begära undsättningslån.
Behöfde de icke det, begärde de det naturligtvis icke. Efter
hvad jag sett af egen erfarenhet, så har det alltid varit förhållandet
att i den vestra delen af länet, dei‘ jorden -till stor
del består af flygsand, så blir det alltid missvext, när det icke
kommer tillräckligt med regn före midsommar, hvaremot den
östra delen, som består af sank och vattensjuk mark alltid får
missvext när det kommer för mycket regn. Detta är orsaken
till missvexlerna i Halland, men det rår icke Halland för. Likväl
har genom Statens mellankomst och äfven, det måste man
medgifva, genom Hushålluings-Sällskapet och den enskilda industrien,
dessa olägenheter på sednare åren blifvit i betydlig mån
afhjelpte. Genom Statens mellankomst hafva kanaler blifvit uptagne
och vattusjuka trakter utdikade och vi skola hoppas att vi
komma att fortgå på den banan, samt att Halland icke alltid
skall komma att vara en tunga för Staten. Icke dess mindre
bevisar det förhållande, som jag haft äran anföra, alt hemmanen
i Halland, vare sig de på flygsand eller på vattensjuka trakter
belägne, måste vara svagare, än i de orter, der icke sådana naturförhållanden
ega rum, och om de nu få denna lindring uti den
rotering, som redan är dem genom lag ålagd, så är det min öfvertygelse,
att de skola med tacksamhet emottaga den och icke
återkomma med ytterligare pretentioner.
Den 23 Mars e. m.
I afseende på hvad Hr Tornerhjelm yttrat, så instämmer
jag fullkomligt med honom derutinnan, att det var alldeles icke
någon pligt för de Skånska utsockne-frälsehemmanen att upsätta
de trenne Skånska Infanteri-Reg:tena. Det skedde genom deras
eget begifvande. I detta afseende får jag åberopa en promemoria,
sorn jag nyligen erhållit från K. Landtförsvars-Depart:tet
hvilken vitsordar, att de Skånska utsockne-frälse-hemman, som
nu äro roterade, åtogo sig det frivilligt, hvaremot flere hemman,
hvilka icke åtogo sig roteringen, ännu äro derifrån fria och således
hafva ännu större frihet än dessa utsockne-frälse-hemman
i Halland.
Frih. Klinckowström: Då en talare här nära mig varit
obelåten öfver den historiska utredning, som en ledamot, som
tänkt lika med mig, nyligen gjort, öfver denna fråga, så skall
jag icke fortsätta denna historiska utredning. Likväl tyckes
af många yttranden, som här blifvit fällda, som skulle ännu ganska
mycket af denna historiska utredning i frågan behöfvas.
Man tyckes nemi. tro, att något beslut blifvit fattadt till förmån
för de utsockne-frälse-hemman i Halland derhän, att de icke
skulle besväras med någon utskrifning eller ordinarie rotering.
Ar 1756 förklarade K. M. visserligen att utsockne-frälse-hemmanen
i Halland då skulle bibehållas vid utskrifnings-penningar i
st. f. att .extra roteras, men R. St:r hafva icke gillat beslutet.
Dessutom skulle jag tro att, om utsockne-fräfse-hemmunen i Halland
fingo, på sätt åtskilliga ledamöter inom detta hus yrkat, att
utsockne-frälse-hemmanen skulle få bibehålla utskrifnings-penningarne,
så tror jag att de derigenom skulle få vidkännas en beskattning,
vida högre än den de f. n. utgöra till Kronan såsom
vakans-afgift. Jag har nemi. roat mig att upgöra en beräkning
öfver beloppet af utskrifnings-penningarne, efter den gamla bestämmelsen.
Det var nemi. en afgift bestämd af 2 Daler sunt
för hvarje person, spm var emellan 15 och 60 år. Såsom man
finnér i tabellverket öfver Hallands län, så är antalet af dem,
som skulle erlägga denna afgift, något öfver 10,000. Om jag
nu multiplicerar detta tal med 2 Daler s:mt, så får jag en summa
af något öfver 20,000 Daler s:mt, som skulle utgå ifrån dessa
hemman. Dessa utskrifnings-penningar voro icke ursprungligen
lagda på jorden utan på personerna och utgick derföre med ett
i förhållande till folkmängdens ökning stigande belopp. Om jag
nu får evalvera dessa Daler s:mt i spanmäl efter dess värde vid
den lid, då utskrifningen bestämdes, så får jag en summa af
17,682 T:r spanmål. Skulle man återigen vilja värdera Daler
sunt efter det myntvärde, som nu derå är satt, så skulle jag likväl
derigenom få en summa af 17,682 R:dr inko, sorn Halland
skulle i st. f. utskrifnings-penningar utgöra till Statsverket. Nu
betala de icke mer än 11,000 R:dr. Således se vi deri en stor
besparing för Halland. Man kan väl billigtvis icke begära någon
annan förändring, när man påstår, alt den ordinarie roteringen
är orättvis, än att få återgå till det gamla, och detta skulle, så
-
458
Den 23 Mars e. m.
sorn jag visat, för dessa hemman blifva vida ofördelaktigare än
det nuvande, hvaröfver man nu klagar.
Flere talare hafva sagt att de Halländska hemmanen äro
svaga och hafva endast högst få T:ld sandblandad mager jordmån.
Om detta är fallet, och om, såsom Landshöfdm i Halland
här uplyst, undsättnings-lån ofta förekomma för dessa hemman i
anseende till missvexter och emedan innevånane äro i mindre
goda omständigheter, så föreställer jag mig att det finnes
tvenne sätt att rätta dessa missförhållanden, utan att man
behöfver ingå på en så vådlig väg, som den, hvilken här blifvit
föreslagen, nemi. en nedsättning i_ rotevakans-afgifterne. Jag
skulle tro att dessa hemman skulle kunna förmedlas eller en rolejemnkning
öfvergå Halland, hvarigenom de, sorn voro för svaga
att utgöra en rote af sex hemman, skulle få en lindring. Jag
kan icke föreställa mig att om man öfverhufvud taget nu säger
att åtta i st. f. sex hemman skola vara inom en rote, någon
orättvisa derigenom skulle vara åstadkommen emot de öfriga
hemmanen inom riket, ty att äfven i öfriga delar af riket förekomma
dels bättre och dels sämre hemman, som i lika rotar äro
satta, det karr icke bestridas. Att dessa hemman blifvit så svaga,
kan till en del förklaras äfven ifrån utskrifnings-förhållanderne i
Sveriges fordna tider. Efter år 1639 hände det att, i st. f. att
bestämma utskrifning af manskap så beslöts att lägga utskrifningen
på jorden, emedan manfolket rymde då utskrifniugs-kommissarierna
ankommo, men nu pålades hvarje gård alt utgöra viss
utskrifning, och då man kände gårdarnes antal, så kunde härigenom
en viss krigsstyrka påräknas, sedan utskrifning blifvit af
R. Sl:r bifallen; men då ville Regeringen äfven vara billig emot
den jordbrukande menigheten och bestämde att de, som hade stort
jordbruk att sköta, skulle företrädesvis få vara hemma, hvaremot
de, som hade små obetydliga jordlotter, hvilka de kunde med
lätthet sköta, skulle företrädesvis så beskaffad utskrifning efter
jordlott utgöra. Hvad gjorde hemmanen väl då? jo de upgåfvo
sig för mycket större jordbruk än de i sjelfva verket hade, för
att derigenom undslippa att komma ifråga till att uttagas i krigstjenst,
och följden var att när sådane krigsgärder påbjödos, så
kunde de icke utgöra dem,och till följd deraf måste de sedermera
förmedlas. Möjligen har del äfven varit förhållandet i Halland.
Härmed må vara hur som helst; jag tror likväl att det icke är
rätta sättet alt göra rotejemnkningar eller förmedlingar, d. v. s.
att efterskänka hemmanen en del af deras rotering. Jag får
således fortfarande yrka återremiss och hoppas att StatsUtsk. skall
vid frågans närmare skärskådande finna det vara med all billighet
öfverensstämmande att saken blir såsom den nu är genom
två Riksdagars beslut och Regeringens sanction fastställd. Skulle
man åter börja att rifva sönder detta beslut, så blir det aldrig
slut med saken, och jag tror för öfrigt att det icke är rätta sättet
att. om| de sorn ofta göra påståenden, ofta komma tillbaka med
dessa påståenden, man derföre skall gifva efter. Jag tror tvertom
att man bör vara fast i att återvisa dessa påståenden, intill
Den 23 Mars e. m.
459
dess de icke vidare komma tillbaka. Just för att få slut på saken
tror jag att det icke är skäl att bevilja denna anhållan, utan
detta är ett 'förnyadt skäl att afslå dea. Jag yrkar återremiss.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då jag vid föreg:de Riksdag
försökte att ur rättssynpunkten visa att den ifrågav:de skatten för
Halländska utsockne frälsehemmanen är olaglig, så kunde måhända
äfven jag ega anspråk pä att taga frågan i betraktande ifrån
denna synpunkt, såsom åtskilliga ledamöter här redan hafva gjort,
men då nu frågan angående roteringen redan är afgjord, sä respekterar
jag detta beslut i afseende på rättsgrunden. Jag håller
mig således endast till billigheten i frågan, på sätt äfven Utsk.
gjort.
Det har i Utsk:s Utlåt, blifvit yttradt och icke heller bär af
någon försakadt, att alltsedan år 1756 ända till år 1811 hafva
dessa hemman varit befriade ifrån både extra rotering och ordinarie
rotering, och endast betalt utskrifnings-penningar. De
hafva sedan år 1811 varit skyldige till extra rotering, men sluppit
utskrifnings-penningar och först vid 1848 års Riksdag blifvit
pålagda den nu utgående rotevakans-afgiften. Det är således
klart, och tydligt att de nuvaride innehafvarne af dessa hemman
hafva fått köpa eller förvärfva dem, utan att någon dylik skatt
varit hemmanen pålagd. Det torde icke kunna nekas att raan
icke bör pålägga någon ny skatt, utan att tryckande nöd sådant
fordrar, och sådan finnes icke här. Dertill kommer ett ytterligare
skäl, nemi. att utskrifnings-penningarne för dessa hemman
år 1811 endast utgjorde 3,964 R:dr, men att den nu utgående
rotevakans-afgiften är nära fyra gånger så stor'. Det har visserligen
blifvit nämndt att utskrifnings-penningarne i den myntsort
hvaruti de först bestämdes, förvandlade till vårt nuvar:de
mynt, skulle utgöra en vida större summa, men man bör ihågkomma
att utskrifnings-penningarne då var en personel afgift
och således icke hade den tunga påföljd för jordbrukaren, som
den
tal. Man har visserligon yttrat här, att det vore hårdare för
dessa hemman om de skulle betala utskrifnings-penningar än
den nu utgående rotevakans-afgiften, emedan det utgjorde en
större summa. Det är då besynnerligt att de Hallänska hemmanens
innehafvare sjelfva ingenting hellre önska än att återfå
dessa utskrifnings-penningar. Detta visar väl mer än något annat
att den värde talarens kalkyl är felaktig, och jag vänder om
frågan, om utskrifnings-penningarne skulle utgöra en större summa,
hvarföre skulle man icke då låta dem behålla dessa utskrifningspenningar,
om de sjelfva så vilja.
Det är dessutom här yttradt, att indelningsverket genom den
föreslagna åtgärden skulle rubbas och att det vore vida bättre
och rättvisare att låta hemmanen undergå en rotejemnkning.
Nu veta vi att en rotejemnkning skulle afse att lyfta en del af
fiördan ifrån det ena hemmanet och lägga den på det andra
för att således på detta sätt bördan af rotering mätte blifva jern
-
460
Den 23 Mars e. m.
uare fördelad emellan de för öfrigt lika skattskyldige eller också
på det sätt att indelningsverket utbredes, om jag så må säga,
öfver ett större område. Det första alternativet kan icke här
tillämpas, enär dessa hemman äro serdeles svaga, och till en del
så dåliga, att det finnes många hemman som icke hafva mer än
nio T:land inrösnings-jord och afrösnings-jord i förhållande derefter.
Således är en rolejemnkning efter det sednare alternativet
det enda som kan komma ifråga. Detta är också följden
af Ulsk:s förslag och således allt hyad som i detta afseende begäres.
Ett annat skäl bör också anföras, till stöd för Utsk:s förslag,
nemi. det, att om man antager Utsk:s Utlåt., så kommer derigenom
denna sak icke i någon annan ställning än den, att dessa
hemman blifva till hälften roterade emot krono- och kronoskattehemman,
såsom förhållandet med frälsehemmanen varit under
äldre tider.
På alla dessa skäl bifaller jag Utsk:s Betänk.
Gr. Lewenhaupt: Jag anhåller alt få besvara tvenne uttryck,
som blifvit begagnade af Frih. Klinkowström, nemi. att
de som yttrat sig här till förmån för de Halländska hemmanen
gjort påstående och velat förklara, att den ordinarie roleringen
i Halland har varit orättvis. Jag får för min del reservera mig
emot dessa uttryck. Jag började mitt yttrande dermed, att saken
redan vore afgjord, och då beslutet derom redan är lag,, så egde
jag ingen rättighet och ingen böjelse heller att yttra mig öfver
den annorlunda än såsom en af begge Statsmagterne beslutad
lag. Hvad jag här yttrat har icke heller varit några påståenden,
utan jag har vädjat till R. o. Ad.-s billighetskänsla, och jag
har, inom mig öfvertygad om att detta äfven vinner gehör, vädjat
till K. M:s Nåd i detta hänseende.
Hr Bildt har redan bemött Frih. Klinkowströms förslag om
en rotejemnkning. Denna rotejemnkning kan icke ske på annat
sätt med så dåliga hemman som dessa äro, än att rotarne jemnkas
derhän att det blir åtta hemman om en rote i st. f. sex, och
i min öfvertygelse är detta den enda möjligheten att förekomma
att många af dessa hemman blifva skattevrak.
Jag vet icke om jag upfattat det rätt, men jag tyckte mig
höra Frih. Klinkowström säga att 10,000 personer skulle finnas
på dessa hemman, som voro skyldige att betala inskrifningspenningar.
Denna beräkning kan jag försäkra alldeles icke slår
in, ty när man känner, att inga andra skulle betala dessa utskrifnings-penuingar,
än sådane personer, som äro utskrifningsgilda.
och största delen af personalen på dessa hemman äro kärringar
och gubbar, så skulle jag tro att det största antal af utskrifningsgilda
personer man för dessa hemman kan antaga vore
3000 personer.
Jag förnyar min anhållan om bifall till Betänk.
Hr Kuylenstjerna: Det är endast emot Frih. Klinkowströms
siffer-beräkningar jag finner mig påkallad att upträda, på
det icke R. o. Ad. möjligen må tro att vi, som äro ifrån Halland
sätta tro till de der upgifterua. 10,000 utskrifningsgilda
Den 23 Mars e. m.
personer skulle göra 9 ifrån hvarje hemman, men jag känner
icke något enda hemman i Halland med så stor personal. Vidare har
Frih. sagt alt 20,000 daler Sant, skulle göra 17,000 R:dr. Det
är också en beräkning, som jag tror icke håller streck. Efter
den idé jag har om en daler S:mt, så är den lika med 16b:ko
och i sådant fall måste väl 20,000 daler utgöra 6,606 B:dr 32
sk. Inko, i st. f. 17,000 R:dr. Detta är mitt sätt att göra beräkningen
och äfven dessa 6,666 R:dr 32 sk. b:ko skulle endast
upkomma i den händelsen att de omnämnda 10,000 utskrifningsgilda
personerna funnos på de ifrågavaride hemmanen, hvilket
icke är förhållandet.
Hr Sandströmer, Anders Petter: Då jag varit i tillfälle
att taga kännedom em dessa hemmans roterings-skyldighet,
så anser jag mig böra uttala den fasta öfvertygelse jag, på grund
deraf vunnit om billigheten af StatsUtsk:s förslag, och jag skall
söka att i allra största korthet framlägga skälen för detta mitt
påstående.
Om frågan nu vore hvad den icke är, nemi. den, huruvida
de utsockne frälsehemmanen borde underkastas ordinarie rotering,
så tror jag att ganska mångå giltiga skäl, skulle tala för deras
befrielse, men denna fråga är nu redan afgjord och kan således
icke vidare blifva föremål för granskning.
En värd talare i mitt granskap, hvilken har motsatt sig det
förslag, sorn af Utsk. blifvit framslälldt, yttrade i går, att summum
jus är ofta summa injuria, och för min del tror jag att
detta äfven är tillämpligt i förevar:de fall. Det är redan uplyst
att de Halländske utsockne frälsehemmanen allt sedan föreningen
med Sverige, varit befriade ifrån ordinarie rotering ända till för
några är sedan, och att t. o. m., till stöd för en sådan befrielse
kan åberopas en Kongl, försäkran derom. Alla innehafvare af
dessa hemman hafva under århundraden förvärfva! dem, under
öfvertygelse att de icke skulle vara underkastade någon sådan
rotering. Vid den pröfning af denna fråga som K. M. och R.
St:r förehaft, har visserligen blifvit beslutadt, att denna roteringsbörda
skulle påläggas hemmanen, men under sådana förhållanden,
som nyss blifvit nämnde, synes nu, om någonsin, billigheten fordra,
att icke utkräfva dessa rättsanspråk, såsom man säger, till yttersta
skarfven. Jag tror således att det är all möjlig billighet för
att nu bevilja den ifrågasatta nedsättningen. När nu härtill
kommer att dessa hemman äro af svag beskaffenhet, så måste
det vara ett bevekande skäl för bifall till hvad StatsUtsk. här
föreslagit. Det är på dessa grunder och till följd af min öfvertygelse
om billigheten af StatsUtsk:s förslag, som jag yrkar att detsamma
måtte bifallas, hvarjemte jag får anhålla att Riddarh.-Sekret,
måtte uplysa om underrättelse ankommit om på hvad sätt frågan
blifvit af de öfriga RiksStin afgjord.
I anleda, häraf uplyste lindert. Riddarh.-Sekret, att enl.
ankommet prot.-utdr., BorgareSt. bifallit StatsUtsk:s ifrågavande
Utlåt., men att någon underrättelse om de öfrige Riks-St:ns beslut
ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad.
462
Den 23 Mars e. m.
Hr von Hartmansdorff: Här sades nyss, att de Halländska
frälsehemmanen vore af serdeles svag beskaffenhet; men en
stund förut berättade Landshöfdm i länet, att andra hemman
der vore högre roterade, än de ifrägavande. Detta är också förhållandet,
ty krono- och skattehemman äro i allmänhet roterade
efter fyra m:t:l på roten. Sådant måtte vjsa att en rotering
med fyra m:t:l på roten, kan bära sig. Ar det antagligt,
att frälsehemmanen i Halland äro sämre än krono ocli skatte?
Adeln brukade icke tillegna sig det sämsta, som fanns i landskapet,
på den tid han hade medel till jords inköpande. Just
det förhållandet, att den öfriga roteringen i landskapet är rättad
efter fyra m:t:l, visar att ifrågavar:de frälsehemman, som äro
roterade efter sex på roten böra ännu bättre kunna stå ut
dermed.
Man har sagt, att dessa hemmans jordmån är ytterst svag.
Småländningarne i vissa trakter så i flygsand och på andra ställen
i sandjord, som idke är sä fin alt hon blåser för vinden. Ändock
hafva de, såsom jag redan sagt, fyra gånger så tung rotering
som de nu ifrägavande hemmanen utan att deröfver klaga
vid Riksdagarne. Man har omtalat att när roteringen gjordes i
Skåne, så var det de rika som icke ville rotera, och man häri
detta hänseende nämnt åtskilliga namn, hvilka jag ej vill uprepa.
Månne det icke förhåller sig likaledes med Halländningarne, att
det äro just sådana bland dem som hafva råd, hvilka nu förnämligast
göra motstånd.
Man yrkar att Halländningarne icke skola betala mer än
utskrifnings-penningarne. Låtom oss då upgöra en derefter rättad
beräkning. Utskylden skulle då förblifva vid hvad hon utgjorde
när hon erlades. Den ränta, som nu ligger på ett hemman
borde vara lika dryg, sorn hon var i Carl XI:s tid, derest myntförsämring
ej egt rum och ungefär till 1‘5 nedsatt alla penningeräutor,
till hvilka utskrifnings-penningarne jemväl höra. Halländningarne
hade derigenom icke skolat år 1812 betala mera
än den förringade summan 3,964 R:dr, om vi dertill lägga räntan
på de 150,000 R:dr, som de fått af Statens medel behålla,
hvilken utgör 7,500 R:dr, så skulle summan uppgå till 11,464 R:dr
om året och således öfverstiga de 11,161 R:dr, som skolat i medeltal
för åren 1849—51 utgöras. Följaktligen hafva de redan,
om deras egna anspråk godkännas, fått något till skänks. Skulle
nu R. St:r ytterligare göra en eftergift, så erhölle Halländningarne
större lindring än om de bibehållit utskrifnings-penningarne
oförändrade såsom de sjelfva önskat. Détta är en så stor
öfverdrift i anspråk, att det skulle efter min tanke vara en olycka
om R. St:r dertill samtyckte, och derigenom för framtiden drogo
på sig alla dem, som kunde vara lika efterhängsna. Jag yrkade
förra gången återremiss af Betänk, i sin helhet, men anser likväl
den första punkten kunna bifallas, och förmodar att ingen har
något deremot. Alltså anhåller jag att Hr Gr. o. Landtm,
ville först göra propos. pä bifall till den första punkten och sedermera
på återremiss af den andra.
Den 23 Ilars e. m.
463
Frih. Klinkowström: Det är blott i afseende på ett yttrande
af Hr Sandströmer, som jag anhåller att få yttra några
ord. Hr Sandströmer har nemi. sagt, att sedan de båda Statsmagterne
beslutat att underkasta dessa hemman ordinarie rotering,
så får man föga sig efter de båda Statsmagternas beslut;
men, i Skattejemnknings-komitéens Betänk, af år 1847, således
före båda Statsmagternas fattade beslut rör:de Halländska
hemmanens rotering, hvilket egde rum vid 1849 års Riksdag,
— yttrade samma komité, pag. 9, ”att skillnad bör göras emellan
befrielse ifrån skattebidrag till Staten, hvartill rustning och
rotering jemväl äro att hänföra, samt de öfriga förmåner, som
egendomar af privilegierad natur tillgodonjuta”.
I förra hänseendet, eller hvad angår befrielse från rotering
räknar komitéen det ypperliga frälset eller rå och rör och
insockne frälsehemman, till den jord, sorn enl. komitéens förmenande
är ifrån rotering befriad, men utsockne frälsehemmanen
anser komitéen tillhöra den jordnatur, som är befriad
ifrån halfva mantals-räntan eller så kallade termins-penningar
och salpeterskatt, men icke ifrån rotering. Jag skulle således
tro att när Hr Sandströmer, Ordförande och själen uti nämnde
komité år 1847 hyste den åsigten att dessa hemman borde vara
underkastade ordinarie rotering, så är all anledn. för Hr Sandströmer
att bibehålla denna åsigt äfven nu sedan deras rotering
en gång blifvit stadfästad. Jag förenar mig i öfrigt med Hr von
Harlmausdorffs i dess sednaste yttrande uttalade åsigt.
Hr Sandströmer: Jag skulle visserligen icke besvära
11. o. Ad. med något vidare yttrande i ämnet om jag icke blifvit
dertill upmanad af den siste värde talarens anförande, hvarigenom
han velat visa att Skalteförenklings-komitéens Betänk, vore i strid
med hvad jag nu har yttrat. Jag anhåller i anledn. deraf endast
få erinra Frilun att Skatteförenklings-komitéens yttrande afser
förhållandet i allmänhet i Sverige, då deremot här är fråga om
det serskildta förhållande, som eger rum med hemman uti de
eröfrade provinserna.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, förklarat att, enl. derom gjord begäran, de tvenne
punkter, hvari StatsUtsk. fördelat sitt Utlåt., borde blifva föremål
för serskilda propos:r, hemställde Hr Gr. o. Landtm, först
om R. o. Ad. behagade bifalla den punkt af ifrågavar:de Utlåt.,
hvaruti blifvit hemstädlt, att David Anderssons motion måtte
lemnäs utan vidare afseende.
Denna propos. besvarades med Ja, och efter sedermera framställde,
med blandade Ja och Nej besvarade propos:r först till
bifall och derefter till återremiss å Utsk:s uti 2:dra punkten med
anledn. af Hr Bråkenhjelms motion gjorde tillstyrkande, framställde
Hr Gr. o. Landtm, förnyad propos. till bifall å hvad
Utsk. i sistnämnde punkt tillstyrkt, samt ropades dervid starka
Ja, blandade med många Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva öfverrösta! Nej.
4G4
Den 25 Mars e. m.
Frih. Klinkowström begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande votensp
ropos.:
Den, som bifaller StatsUtsk:s i sednare punkten af dess Ullåt.
JVs 04, Litt. G, med föranledande af Ilr Bråkenhjelms motion,
gjorda tillstyrkande, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de mot berörde punkt af U(sk:s Utlåt,
gjorde anmärkn:r föranleda till densammas återremitterande.
Vid voteringens slut funnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 54.
Nej — 30.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 15 och 18 dennes på bordet
lagda Utlåt. JV2 64, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster.
Efter af Ilr Gr. o. Landtm, gjord samt af R. o. Ad. bifallen
hemställan, att detta Utlåt, måtte punktvis företagas till afgörande,
förekom först Utsk:s hemställan, ”att spanmålspriset vid
”beräkningen af Statsverkets inkomster för nästa Statsreglerings'-  ”period må, i likhet med hvad i Hr af Geijerstams motion blifvit
”föreslaget, bestämmas till 6 R:dr 32 pr T:a.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Vid afgifvandet af K.
M:s Nåd. Propos. har det nogsamt varit insedt att spanmålspriserne
under de sednare åren och under den sednare perioden
af tio år öfverstigit 6 R:dr och äfvenledes öfverstigit 6 R:dr 32
sk., enär medeltalet af riksmarkegångs-prisen ifrån och med år
1844 t. o. m. år 1853 utgjort 7 R:dr 33 sk. Många omständigheter
förekomma likväl, hvilka göra det betänkligt nog att
höja beräkningen af det förut antagna värdet, 6 R:dr för enT:a
spanmål. Det kan nemi. hända att spanmålspriset icke upgår till 6
R:dr 32 sk. b:ko T:an. De år spanmålspriset icke upgår till detta belopp,
hvilket egde rum år 1845, då den endast gällde 5 R:dr 20 sk.,
år 1849 då den gälde 6 R:dr 22 sk. och år 1850, då den upgick till
samma belopp; dessa år skulle brist i inkomsterna upkommit om beräkningen
varit upgjord efter 6 R:dr 32; en brist som icke blifvit ersatt
för Statsverket genom de påföljande årens större inkomster eller
högre spanmålspris, enär för hvarje år liqvid emellan Riksg:skont.
och Stats-kont. skall upgöras, och då gäller endast den inkomst,
som för året har influtit, hvarvid man icke kan påräkna
ersättning genom något annat års öfverskott. Ett sådant förhållande
kan naturligtvis föranleda svårighet för Stats-kont. och en
ganska stor svårighet om priset faller under det beräknade, hvilket
-
Den 23 31 ars e. ra.
465
ket icke är omöjligt. Den som Iefvat något längre, har sett att
efter flere års högre spanmålspriser såsom åren 1817, 1818 och
1819 komma vanligen en följd af år såsom det hände 1821,
1822, 1823, 1824 och 1825, då priserna nedfalla till hälften
emot hvad de förut varit. Sådant kan ännu inträffa om vi få
några goda år, och derföre har det sina betänkligheter att upsätla
priset lill 6 R:dr 32 sk. för T:n. Den föreslagna förhöjningen
af priset till G R:dr 32 sk., skulle deremot inverka ganska
mycket på beräkningarne, under flera rubriker, så väl inkomster
som utgifter. Hvad den ordinarie räntan angår, så ligger
uti den till 1,690,200 uptagne indelta räntan ganska mycket
spanmäl. Utsk. uplyser att den spanmål, som vid sista Riksdagen
beräknades, såsom Staten behållen af de medel, som varit
anslagne till kassor, utgjorde 5000 T:r spanmål. Om den öfriga
delen af den indelta räntan är af samma beskaffenhet, såsom jag
förmodar, så ligga deruti 120,000 T:r spanmål, hvaruppå Utsk.
icke gjort afseeude vid sin beräkning. Denna beräkning af
1,690,200 borde således komma att ökas med 80,000 R:dr;
spanmälen utaf arrende-medlen borde uptagas till 11,000 R:dr
mera än Utsk. gjort; rotefrihets-afgifternes belopp, hvaruti spanmälens
värde ingår, borde jemväl ökas. Genom dessa tillökningar,
sammanlagde med dem Utsk. har beräknat och upgifvit,
skulle således en tillökning i inkomst-titlarnes beräkning upkomma
af icke mindre än 220,000 R:dr, utan att derföre en enda
skilling mera i Stats-kassan inflöte än som med bibehållande af
nuvande spanmålspriset 6 R:dr, skulle inflyta. Deremot borde,
då priset pä inkomst-spanmålen förhöjes med 32 sk., priset på
den spanmål, som är inbegripen under utgifterne på Riksstatens hufvud-titlar,
jemväl beräknas till 6 R:dr 32 sk. och således en mängd
summor på dessa rättas härefter, utan att verkliga blifvande utgifterne
derigenom ökades. Dessutom borde anslaget för fouragerings-behofven
förhöjas, enär de ofta visa brister, upkommande
af höga priser på hafran, hvilka brister hittills kunnat motvägas af
öfverskotten på spanmåls-inkomsterne, men hvilket enl. Utsk:s
förslag ej skulle lemna så mycken tillgång. Om likväl K. M:s
och R. Stms beslut i afseende på räntornes och kronotiondens
utgörande efter medeltal af 10 års markegång, kommer till verkställighet,
hvilket det icke ännu har gjort och hvilket beror på
R. Stms beslut vid denna Riksdag, sä kan jag icke inse någon
fara uti att beräkna spanmälen till 6 R:dr 32 sk. T:n, ty i sådant
fall så kunna ett, två eller tre års låga priser icke inverka så
mycket att icke ett års högre spanmålspris kan fylla bristen;
men om detta beslut icke är verkställbar med nästk. år 1855,
så kan Statsbrist pä detta sätt upkomma och Stats-kont. komma
i förlägenhet om det blir mycket goda år och priserna falla ner.
Af detta sednare skäl hufvudsakligast, mjiste jag vördsamt hemställa
att R. o. Ad. måtte återremittera denna punkt och hvad
som uti de följande dermed har gemenskap, på det att StatsUtsk.
må taga dem ännu en gång i öfvervägande. När Stats5
H. 30
406
Den 23 Mars e. m. '
Utsk. återkommer med sitt förnyade Utlåt., så kan frågan om
räntornas utgörande efter medeltal af 10 års markegång måhända
vara inkommen till R. St:r och pröfvad, och i det fallet inser
jag icke någon fara med antagandet af Utsk:s förslag, ehuru den
olägenheten qvarstår att så många felaktiga beräkningar måste
rättas; men detta är en olägenhet, som drabbar StatsUtsk. och
som icke kan vara förenad med någon betydlig svårighet, men
i alla fall måste det observeras. På ett eller annat ställe i StatsUtsk:s
beräkningar skulle jag dessutom möjligen hafva någon
anmärkn. att göra; men jag är säker om att i händelse allt hvad
som angår beräkningen af spanmåls-priserne blir till StatsUtsk.
återremilteradt, och ifall R. o. Ad. behagar att återremittera den
första frågan, så observerar nog StatsUtsk. de förbiseenden, som
möjligen skulle vara begångna vid dessa beräkningar.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Frih. Palmstjerna och anhåller således att med honom
få instämma, men ber att dertill få lägga några ord. Det är
ett vanligt förhållande att efter flera på hvarandra följande svåra
år, då spanmålen stått i högt pris, inträffa flera goda år, då
spanmålen kommer att falla. Detta har vid flere föreg:de tillfällen
visat sig, och det är alldeles icke omöjligt att ett sådant
förhållande kommer att ega rum under den tid som nu upgöraude
Staisreglerings-period omfattar. Om nu en ny bränvinslagstiftning
antages af R. St:r, hvarigenom ett mindre qvantum
spanmål än hittills, kommer att i bränvinspannorna afverkas och
derjemte serdeles goda år inträffa, så blir det i min tanka förhållandet
i rikets södra provinser, att landtmannen der får mycket
större svårighet än man kan föreställa sig, att till förmånliga priser
afsätta sin spanmål, och att detta är en naturlig följd af spanmålens
fall. Jag tror att det kan inträffa lindér Statsregleringsperioden,
att spanmålen något år kan komma att understiga det
belopp af 6 R:dr 32 sk. b:ko för T:n, som blifvit af StalsUtsk:s
majoritet föreslagen. Dertill kunna ännu flera skäl läggas. Bevilln:sUtsk:s
Utlåt., ang:de tullen på spanmål, är ännu icke inkommet.
Skulle nu möjligtvis spanmålstullen nedsättas, så är gifvet, att
detta förhållande äfven inverkar på våra spanmålspriser inom
landet.
Jag har ännu ett annat skäl för min åsigt, nemi. att om
skatteförenklingen kommer att sättas i verkställighet, såsom den
i vissa punkter redan blifvit af R. Sier vid sista Riksdagen afgjord,
så blir deraf en följd att de år, dä sädespriset understiger medel-markegångspriset
komma räntegifvare att begagna sin rätt att
upsäga sin spanmål till levererings in natura. Kronan måste då
emottaga denna spanmål i sina magasiner, för att till en början
förvara och sedermera försälja densamma. Hvar och en finnér
att dessa förvaltnings-kostnader kunna upgå till icke obetydliga
belopp, likasom man vet, att då ett större parti spanmål finnes
inom landet och är samladt i kronans förråder och auction derå
Den 23 Mars e. m.
467
skall anställas, så kommer denna spanmål att vanligen nied förlust
för kronan afyttras. Alla dessa förhållanden göra att jag
tror att det f. n. är vådligt att antaga den beräkning af spanmålen
sorn Inkomst-afdelningen i StatsUtsk. uti förevaride
Betänk, har föreslagit. Afven vill jag fästa upmärksamhéten
derpå att i Statsregleringen hafva förslags-anslagen icke blifvit uplagna
till deras fulla belopp, hvarigenom brist upkommer. Jag
tror derföre, alt då man har att välja emellan två onda ting, antingen
att sätta spanmålsberäkningen något för hög eller något för
låg, så är det bättre att göra det sednare.
På dessa skäl och dem sorn af Frih. Palmstjerna blifvit anförda,
anhåller jag om återremiss af detta Betänk.
Gr. von Platen, Baltzar: Att anföra mera talande skäl
för riktigheten af det förslag, som blifvit af StatsUtsk. upgjordt
än de som ligga i sjefva saken eller de sorn blifvit af StatsUtsk.
framställde, är svårt, men då anmärknir häremot blifvit gjorda,
så anhåller jag att fä anföra några skäl, hvarföre jag tror, att Betänk.
i denna punkt bör bifallas. Det lärer icke vara någons önskan
att sätta Statsverket, om jag så får säga, i något trångmål. Det
är således nödvändigt att tillse huruvida något sådant här verkligen
skulle upkomma till följd af vidtagandet af en åtgärd, hvars
riktighet i och för sig sjelf ingen bar bestridt och ingen lärer
kunna bestrida, ty det är naturligt alt då, såsom handlingarne
uplysa, medelpriset på en T:a spanmål har under 10 år varit 7
B:dr och nära 36 sk. biko, hvar och en skulle under sådana
förhållanden finna besynnerligt att icke allenast icke beräkna det priset,
utan icke heller det som af StatsUtsk. blifvit föreslaget så
lågt, d. v. s. ett pris, som med 1 R:dr 4 sk. understiger hvad
det verkliga priset är. Man har sagt att det vore bättre att ställa
beräkningen för högt än för lågt och att faror och olägenheter
eljest möjligen skulle upstå ifall man missräknade sig. Först och
främst tror jag att några sådana faror icke äro alt förutse. Här
har visserligen af tvenne talare, som nyss yttrat sig, anledningar
blifvit framkastade hvarför man velat se faror, men jag tror att
man gör i sådana fall häst att hålla sig till de fada, som äro för
handen, och de uplysningar som dessa lemna, heldre än att öfverlemna
sig till sådana skäl, som af den enes eller andres speculativa
funderingar kunna upstå.
Här har blifvit sagdt, att efter några år, då priserna varit
höga, d. v. s. sämre år, komma bättre år, då priserne falla.
Det har visserligen någon gång händt, att priserne fallit under
det värde som här är föreslaget, men jag tror icke att några
vådor deraf upstått.
Det har nyss blifvit nämndt, jag tror af Frih. Palmstjerna
alt 1850 var ett sådant år. Jag har likväl icke hört omtalas
att för Statsverket någon svårighet upstod derigenom, och jag
tror icke att det kunde vara förhållandet, så mycket mindre som
den brist som år 1841) upstod icke upgick för det hela till mer
30 *
468
Den 23 Mars e. m.
än 11,600 R:dr b:ko. Detta var likväl ett år då öfverskotten på
de ordinarie inkomsterne upgick till 171,000 R:dr. Hvar och
en finnér således, att några stora svårigheter, att med öfverskott
af 171,000 R:dr reda ifrån sig en brist på denna spanmålsberäkning
af 11,600 R:dr icke kunde vara synnerligen stor. Jag
nämnde nyss att den anmärkning blifvit gjord, att efter några
år af en beskaffenhet komma andra, som äro olika beskaffade.
Detta passar så mycket bättre, ty om man lager just de åren
ifrån 1846, hvilka skulle vara så menliga för beräkningen, sä
finner man då, alt 1846 elt öfverskott på den efter lägre pris
gjorda spanmålsberäkningen upstod af 34,567 R:dr b:ko på afrads-spanmålen
och 47,734 R:dr på tionde-spanmålen, eller tillsammans
82,300 R:dr och i det hela pä de ordinarie inkomsterna
af 320,000 R:dr.
År 1847 öfverskott:
å afrads-spanmål 19,055 R:dr.
å tionde-spanmål 35,311 „ 54^350 R:dr.
samt i det hela af de ordinarie inkomsterna . . . 336,000 R:dr.
Ar 1848 öfverskott:
å afrads-spanmål 3,605 R:dr.
å tionde-spanmål 1,176 ,, 4 ^qq
samt i det hela af de ordinarie inkomsterna . . 190,000 „
År 1849 brist:
å afrads-spanmål 9,706 R:dr.
å tionde-spanmål 1,931 ,, 1 j .600 R:dr.
men i det hela öfverskott af de ordinarie inkomsterna 171,000 ,,
Ar 1850 öfverskott:
å afrads-spanmål 3,275 R:dr.
å tionde-spanmål 15,353 ,, 18 600 R-dr
samt i det hela af de ordinarie inkomsterna . . . 278,000 ,,
Ar 1851 öfverskoll:
å afrads-spanmål 16,822 R:dr.
å tionde-spanmål 43,711 „ 60,500 R:dr.
samt i det hela af de ordinarie inkomsterna . . 384,000 ,,
Jag ber att få framställa om, under sådana förhållanden man
verkligen har skäl att befara, att några serdeles stora svårigheter
skola upstå genom den åtgärd sorn här blifvit föreslagen. När
man likväl betänker att, såsom jag är fullt öfvertygad, hvar och en
mäste önska att icke mera skatter infordras till Statsverket än som
verkligen behöfvas, så hemställer jag om, när sådana öfverskotter
lemnäs, det icke måste vara skäl att göra skatterna lägre än de äro,
emedan det eljest blir nödvändigt att fylla med bevillning ett så
mycket högre belopp. Om jag tager t. ex. år 1851, så gjorde,
enl. hvad jag nyss nämnde, öfverskotterna 384,000 R:dr af
de ordinarie inkomsterna, men öfverskotterna i allmänhet för det
Den 23 Mars e. m.
469
äret pä bärle ordinarie och extra ordinäre inkomster utgjorde
icke mindre än 1,459,000 R:dr. Ar det då, verkligen riktigt att
räntan på 1] milkr R:drs öfverskott utöfver hvad Statsverket behöfver
skall vara förloradt för landet? Ar det rätt att emellan
80 och 90,000 R:dr skola pä sådant sätt varda bortkastade. Jag
bör väl icke begagna ordet bortkastade, då de naturligtvis komma
till pass på annat häll, men icke är det riktigt att dessa medel
blifva sålunda infordrade af de skattdragande. Jag tror således
att det finnes alla möjliga skäl, håde den säkerhet man vill vinna
och sjelfva sakens riktighet talar för antagande af det förslag,
som af StatsUtsk. blifvit gjordt. Någon fara kan för öfrigt icke
upstå, så framt icke några högst opåräknade behofver inträffa,
men annars kan icke någon fara ens upstå i afseende på extra
ordinarie Statsanslag och förslagsanslag, ty om någon brist upstår,
sä får den fyllas med Riksg:s-kont:s tillgångar. Jag har
visat huru ringa summor som här kunna komma i fråga. Jag
har likväl vid de uplysningar jag meddelat icke omnämnt de
extra ordinarie inkomsterna för de åren: ty det vet hvar och
en i afseende på tullen och de öfriga inkomst-titlarna, huru
dermed förhåller sig. Tullen Iemnade år 1849 ett öfverskott
af 500,000 R:dr. Hvad tillgångar bränvinsbränningen kan
lemna vet man icke, men åtminstone har man sett förslager i
detta fallet framställda, som syfta att visa, att man deraf kan påräkna
milhr. Jag vill likväl icke förutsätta sådant. Jag anser endast
att man bör hålla sig ungefärligen vid hvad det f. n. är, och då visar
det sig att ehuru inkomsterna af bränvinsskatten med betydliga
summor understigit hvad man beräknat för är 1851, så upgingo
likväl öfverskotten för det året till en ganska betydlig summa.
Således antager jag möjligheten af att brist kan upstå på en eller
annan titel, men det blir ändock icke någon fara äfven om sådane
brister upstå, ty det är endast en för långt drifven försigtighet,
som här skulle kunna' hindra detta Stånd alt gå tillväga, såsom
likväl hvar och en enskild skulle anse för det l ätta, och således
inser jag icke hvarföre ej StatsUtsk:s tillstyrkande i detta afseende
skulle bifallas, hvarom jag också anhåller.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Vid upgörande af sådana
beräkningar som denna bör man naturligtvis söka att komma
sanningen så nära som möjligt. Olägenheten af att sätta beräkningen
för lågt är den, att man samlar kassor som komma att
stå i Riksg:s-kont., hvilka visat sig icke vara behöflige för den
Stal man reglerar. Olägenheterna af att sätta beräkningen för
högt är den att brist upslår. Då man söker att komma sanningen
så nära som möjligt, tror jag icke att man bör beskylla
StatsUtsk. att det bar gått för högt i beräkningen, då Utsk. föreslagit
spanmålen alt uptagas till 6 R:dr 32 sk. b:ko T:n. Upmärksamheten
har likväl här blifvit fästad derpå att medelpriset
för de fem åren efter riksmarkegången varit 7 R:dr 35 sk. Detta är
således mera än 1 R:dr högre än hvad som här är i fråga att
bestämmas. Vi veta att om man nu äfven ser på den närmaste fram
-
470 Den 23 Mars e. ni.
tid, som vi hafva att motse, så äro priserna ganska höga. Vi
veta också att vi hafva skäl att förmoda en betydlig afsättning
af den spanmål vi kunna hafva qvar i landet, så att man kan
taga för afgjordt, att före nästa skörd, så är all den spanmålstillgång
sorn linnes i landet temligen nlsopad. Den skörden skulle
blifva ovanligt god om den skulle kunna nedsätta priset det pär
följande året under det nu föreslagna och då Statsregleringen
nu upgöres endast för tre år, så tror jag att man kan sätta värdena
högre än då den upgjordes för fem år. Således anser jag att
någon våda uti att sätta priset till 6 R:dr 32 sk. b:ko icke i afseende
på de befarade bristerna förefinnes. Deremot anser jag
det vådligt att bibehålla spanmålspriset vid det låga belopp hvartill
det nu blifvit beräknadt, enär deraf ovilkorligen skulle följa
att vi till nästa Riksdag skulle hafva samlat betydliga öfverskotter
äfven på denna artikel. Dessa öfverskotter samlas icke på
annat sätt, än att de skattdragande verkligen betala ut mera än
hvad som för behofvens fyllande är nödigt. Huruvida en sådan
hushållning är riktig lemnar jag derhän. Jag tror det icke; jag
tror att förmågan att hära skatter blir större hos folket när det
icke tages mera än som det behöfves, då det äfven är gifvet, att
bevillningen kommer att ökas i förhållande efter som de ordinarie
inkomsterna förslå.
Gr. von Platen har redan redogjort derför, att de ordinarie
Statsinkomsterna hafva under loppet af de sednare åren lemnat
ett betydligt öfverskott. De extra inkomsterna hafva lemnat ännu
större öfverskott. Summan deraf upgår ända till 1,193,000 R:dr
b:ko pr år.
En värd talare half sagt, alt om man sätter priset så högt
som här är föreslagit och om något år skulle upkomma brist i
Statsinkomsterna, så skulle Slats-kont. få tillsätta derpå. Jag
vågar tro, att förhållandet icke är sådant, utan att Riksg:s-kont.
är skyldigt att fylla nämnde brist. Om det skulle vara att förmoda
att verkligen en sådan brist skulle upkomma, så verkar
det således icke det ringaste på de utgifter Stats-kont. har att
bestrida, hvilka likväl blifva bestridda i alla fall.
Här har af Hr von Troil blifvit anfördt såsom ett skäl att
icke beräkna denna spanmål så högt att förslags-anslagen icke
blifvit nptagna till sina fulla belopp och att det blir brister uti
dem, hvilka skola fyllas. Förhållandet med förslags-anslagen är
likväl numera det att de i allmänhet räcka till, och de brister,
som upstått på dem, äro ganska obetydliga. Således tror jag icke
att man för den kommande Statsreglerings-pcrioden behöfver
befara att någon stor brist derpå upstår; men i alla fall, dermed
må vara huru som helst, så är det med denna såsom med alla
andra slags brister, att Riksg:s-kontt skall dem fylla, och med
hänseende till den åsigt hvarmed jag började mitt anförande,
nemi. att man bör tillse att dessa värde-bestämmelser komma så
nära sanningen som möjligt, och då jag anser att 6 R:dr 32 sk.
b-.ko är åtminstone betydligt närmare sanningen i detta fall, än
Den 23 Mars e. ni.
471
6 R:dr, så kan jag icke annat än tillstyrka bifall till hvad Utsk.
i denna del föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag erkänner riktigheten
af den sats som de tvenne sista värde talarne yrkat, nemi.
att man bör söka vid stats-inkomsternas likasom vid stats-utgifternas
beräkning komma sanningen så nära som möjligt. I sådant
hänseende må det vara riktigt att uptaga spanmålen till 6 R:dr
32 sk. b:ko, såsom StatsUtsk. föreslagit. Men när jag betraktar
de serskilda omständigheter som förekomma deremot: så tror jag
mig böra vidhålla den mening, hvilken Frih. Palmstjerna och Hr
von Troil yttrat. Man hvarken kan eller bör för de tre kommande
åren beräkna några serdeles öfverskott på tullen. Det är
möjligt att sådana kunna upkomma, men om de krigiska förhållanden,
hvilka vi nu hafva att befara, skulle vara under detta och
flera år, så kan man icke påräkna att handeln skall blifva så
liflig som hittills, icke heller att tullen skall gifva lika stort öfverskott,
som tillförene. Det är ock lill befarandes att när åtskilliga
ordinarie inkomster blifvit så mycket nedsatta, som nu
skett, så nödgas man beräkna Statens extra ordinarie inkomster
högre, om man skall vara säker att de motsvara de utgifter man
bör betäcka. Jag tror således alt man måste från beräkningen
utesluta tull-inkomsternas öfverskott. Betraktar man blott de ordinarie
Stats-inkomsterna, så bör man afse att å den ena sidan
kunna inkomsterna icke bestämdt beräknas, derföre alt somliga
' O o
understundom gifva mindre än man antagit. Ä andra sidan fordra
vissa förslags-anslag större utgifter än man påräknat. Då är det
försigtigast att icke uptaga inkomsterna för högt, utan snarare så,
att de öfverskrida den summa, som man har i Statsförslaget intagit.
Så gör hvarje försigtig enskild man, och jag anser Staten
böra likaledes förfara. Dessutom anhåller jag få fästa R. o. Ad:s
upmärksamhet. på vissa omständigheter, som kunna inträffa i den
händelse man beräknar spanmåls-inkomsten högre än vederbör.
Om man höjer priset till 6 R:dr 32 sk. b:ko för T:n, eller med 1
R:dr rgds mera än Konungen föreslagit: så blifver naturligtvis
följden att all indeldt spanmål jemväl skall bland utgifterne beräknas
till 1 R:dr mer än förut. Efter nuvande Statsreglering
ingå 104,520 T:r spanmål i de indeldla lönerna. Den för dem
beräknade anslags-summan skulle följaktligen utan någon tunga
för Staten eller räntegifvare!) ökas med 104,520 R:dr rgds. Då
torde män väl säga, nu hafva utgifterna blifvit förhöjda med lika
många tusen riksdaler; det är ju förskräckligt, aldrig är det annat
än ökade skatter. Ändock betyder denna höjda summa icke
annat, än att spanmålspriset måste i Credit uptagas till lika belopp
som i Debet, eller till 6 R:dr 32 sk. b:ko. Denna förhöjning
har alltså ett sken af ökad utgift för Staten, hvaröfver den
okunniga mängden skriker utan att hvarken Staten eller lönetagarne
hafva något gagn deraf. Om nu spanmålen blifvit satt
för högt, så är ju klart alt brist derigenom upkommer. Jag har
här en beräkning öfver spanmålspriser för 21 år, från och med
'472
Den 23 Mars e, m.
ar' 1830 t. o. ra. 1850. Deraf synes att 0 år har priset understigit 6
R:dr 32 sk. b:ko. Alltså har hvart tredje eller fjerde år varit ett sådant,
som skolat vålla brist. Vi kunna derföre befara att ett dylikt
år inträffar under nästa Statsreglering. Då skall bristen fyllas med
öfverskott på andra inkomster. Man säger att om de icke räcka
till, så får man taga sin skada igen från Riksg:s-kont. Men om
detta skall betala icke allenast 2j milbr, som R. Sl:r redan beviljat
till krigsrustnings-kostnader, utan äfven fylla den brist, sorn
sålunda kunde upstå, så torde tillgångar saknas.
Slutligen påstår man det vara stor skada att beräkna Statsinkomsterna
för högt, ty deraf blir följden att i Riksgrs-kont.
ligga döda kapital, som tagits ur folkets fickor och som varit
räntebärande om de der förblifvit. Men när nu Riksg:s-kont.,
måste, såsom vi hört, låna upp penningar, för att kunna betala
de redan beviljade krigsrustnings-kostnaderne, eftersom Hypotheks-föreningarnes
obligationer icke kunna genast säljas utan
förlust, så kan Riksg:s-kont., om det blir några öfverskott, straxt
använda dem. Det kan ske antingen derigenom, att kont. inlöker
sina utelöpande räntebärande obligationer, eller derigenom
att Riksg:s:kont. om det får öfrerskott, hvilket jag betviflar, köper
räntebärande papper. Jag kan icke heller finna någon skada
härröra deraf att öfverskott på Stats-inkomsterna npkomma, ty
följden är ju den, att dessa penningar finnas tillgängliga för att
anlägga hamnar, kanaler, jernvägar, m. m. d., som mina värda
motståndare önska. Mig synes således skäl vara, att återremittera
StatsUtsk:s Betänk. Afven om man antager att öfverskotten på
tullen och allt annat skulle under nästk:de likasom under den
sista Statsregleringstiden blifva 1,000,000 R:dr, så upgåf summan
likväl icke till de 2^ milbr, som redan äro beviljade, utom hvad
vi kunna komma att ytterligare anslå.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke instämma
med den siste värde talaren, utan går att yrka bifall till Utsk:s förslag.
Deremot har blifvit framställdt den anmärkn:n att man nu
efter några års höga spanmålspriser har skälig anledn. att vänta
god skörd och till följd deraf fallande pris på spanmålen. Hvad
som kommer att ske är icke möjligt för någon af oss att med
säkerhet bestämma; men får man döma efter de sannolikheter,
som äro för handen, så synas vi ega goda grunder till den förhoppning,
att landtmannen under den närmaste tiden skall kunna
med fördel blifva af med sin spanmål. Skulle han det icke
kunna, så vore ett ganska olyckligt exempel valdt af Hr von
Troil i afseende på bränvinslagstiftningen; ty när man på ena
sidan velat inskränka bränviusbränningen, så har man å andra
sidan gjort sig en förhoppning, en förespegling, att landtmannen
hädanefter skulle kunna påräkna fördelaktig afsättning för sina
produkter, utan att förvandla dem till bränvin. Det har också
visat sig under sekler att spanmålen varit i jemnt stigande, och
jag hemställer till de Hrr, som yrka det nedsatta priset i spanmålsberäkningen,
huruvida deras förmodan att spanmålen skall
Den 23 Mars e. m.
473
falla i pris öfverensstämmer med samme talares ängsliga bemödande
att hindra förvandling till penningar af någon utgift, som
landtmannen nu utgör i spanmål. Hvarföre vore det då som
den sidan sätter sig så ifrigt emot en sådan förvandling, om
icke till följd af den föreställningen, som man städse har, att
spanmålen skall vara i stigande och penningen i fallande. Om
detta sednare förmenande är riktigt, så måste deraf ovilkorligen
följa att spanmålen skall hafva en fortsatt tendens att stiga. Må
vara att den under ett, två eller tre år kan falla; det är väl
möjligt, men på det hela måste den likväl dock vara i stigande.
Här har blifvit sagdt ”att försigtigheten bjuder att ställa
sina beräkningar så, altman får öfverskott. Så gör den enskildte
mannen;” men jag skulle verkligen beklaga den enskildte hushållare,
som så ställde till, att han lade en räntelös kassa det ena
året i förlag för utgifter, som han skall bestrida påföljande år.
Så skulle förhållandet blifva om den enskilde mannen skulle hushålla
så, som man nu har ifrågasatt att Staten skulle hushålla genom
Riksg:s-Kont. Det är utan tvifvel alt de medel, som ingå
i Riksg:s-Kont., kunna blifva väl vårdade och äfven räntebärande,
men de hafva varit ett halft år och mera räntelösa innan de
komma .till Riksg:s-Kont. Det är väl icke heller alltid sagdt, att
Riksg:s-Kont. genast är i tillfälle att använda dem. De kunna
äfven der få ligga någon tid räntelösa, och när de slutligen lånas
ut, så sker det mot en lägre ränta. Om den enskildte skulle
hushålla så, skulle han komma i den ställning af bankrutt, som
Hr von Hartmansdorff antydt. Derföre motsätter jag mig alt en
sådan hushållning skall iakttagas, emedan jag tror att den skulle
blifva skadlig för Staten.
Hr von Hartmansdorff har vidare anfört ett skäl till, hvarföre
man icke bör bifalla denna beräkning, som är det, att den
indeldta spanmålen skulle då äfven på utgiftssidan uptagas till 6
R:dr 32 sk. b:ko, derigenom man finge en större budget, som
väl vore mera öfverensstämmande med verkliga förhållandet,
men som visade större ziffror, utan att derföre hvarken Statens
eller löntagares fördelar ökades. Jag tror icke att man här bör
sätta ifråga att vika ifrån en riktig grundsats derföre att man
befarar möjligheten af att t. ex. några tidningar skulle yttra att
skatterna blifvit förökade. Hvem kan hindra dem att meddela
hvilka upgifter de behaga, och visst har man sett mångfaldiga
gånger att vrängda upgifter blifvit af dem meddelade och omsagda,
utan att man med de mest bevisande skäl kunnat förmå
dem erkänna att de blifvit vederlagda. Men om tidningarne
kunna vilseleda det enfaldiga folket, så böra de likväl icke vilseleda
R. St:r, på hvilka det alltid ytterst beror att bevilja skatterna.
Jag vill icke uppehålla R. o. Ad. i detta ämne, utan
åberopar i öfrigt de skäl, som blifvit anförda af en föreg:de talare,
hvilken yrkat samma sats, som jag söker att försvara, och
slutar med anhållan om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna: Här åberopas facfa. Det är också
474
Den 23 Mars e. m.
sådana sora jag för min del har åberopat och hvarmed jag vill
fortsätta. Ett factum är, att uti K. M:s Nåd. Propos. ang:de beräkningen
af Statsverkets inkomster hafva uptagits de inkomster,
som ingått till Statsverket under föreg:de 3, 4 eller 5 år, understundom
något deröfver. I K. M:s Nåd. Propos. har man sålunda
försökt att på de genom siffror och räkenskaper gifna facta
grunda en beräkning öfver inkomsterna, så hög som den kunde
blifva, med undantag likväl af beräkningen öfver priset på spanmålen.
Skälet hvarföre detta pris icke blifvit föreslaget högre
än 6 R:dr b:ko för T:n är, såsom jag tror, att åren 1849 och
1850 gaf Kronans behållna spanmål brist efter den då var:de
beräkningen, och ännu mera skulle den gjort det, om den nu
föreslagna beräkningen då varit antagen. Bristen på afradspanmålen
för 1849 gjorde nemi. efter beräkning af 6 R:dr b:ko
9,607 R:dr. Om priset varit 6 R:dr 32 sk. b:ko torde R. o. Ad.
finna att bristen blifvit ännu betydligare. Detta är ett factum,
som jag trotsar någon att kunna med siffror vederlägga. Ett
factum är äfvenledes, att för hvarje år upgöres liqvid emellan
Stat-Kont. och Riksg:s-Kont.: men denna liqvid upgöres först på
2:a året efter det, hvarunder utgifterna skett och bristerna i inkomst
upkommit, och dessförinnan ersätter Riksg:s-Kont. icke
brister på sådana titlar som denna, och vanligtvis ej heller brister
på förslagsanslagen, som i Riksstat äro upförda, men som
hafva utgått med högre belopp än det hvartill de blifvit beräknade.
Ilär är visserligen sagdt, alt i sednare Statsregleringar
hafva dessa förslagsanslag blifvit sålunda beräknade, att icke några
brister derå skulle upkomma; men jag får uplysa derom att
linder innevarrde år upkommer ensamt på fouragerings-anslaget
för värfvade Kavalleriet och Artilleriet, hvars belopp i RiksStaten,
efter hvad jag vill minnas, utgör 130,000 R:dr eller något deröfver,
en brist af öfver 100,000 R:dr. Om man jemför inkomsterna
för de titlar, hvaruti spanmål ingå, så skall man finna,
att för Statsreglerings-perioden 1841 —1844 inkomsterna icke
upgått till hvad de varit beräknade äfven med antagande af 6
R:dr 32 sk. b:ko för T:n. För Statsreglerings-perioden 1848—
1850 hafva förslagsanslagen äfven öfverstigit beräkningen. Jag
anser derföre att man bör beräkna inkomst-titlarne till hvad de
under föreg:de år ulgjort, såvida man kan med visshet förutse
att de fortfarande bibehålla sig vid samma höjd. Dervid förekomma
mantalspenningarne, som icke variera mycket, men som
äro i ett jemnt sligande med folkmängdens tillökning. Der äro
äfven tionde-tackjern och hammarskatt, med flera andra poster,
som kunna beräknas, hvilket man äfven sökt göra i K. M:s Nåd.
Propos.; men att först räkna alla sådana poster noga och sedan
värdera spanmålen så högt, alt brist mycket lätt kan upkomma
för året, det anser jag icke vara skäl. Att kunna räkna på öfverskott
på andra än ordinarie inkomster har ju icke vid detta tillfälle
kommit i fråga. Blir fråga om de extra-ordinarie inkomsterna,
så kunna 50, 60 å 100,000 R:dr mer eller mindre icke tagas
så noga i betraktande, ty der blir fråga om variationer af 5 å
Den 23 Mars e. m.
475
600,000 R:dr. Men beträffande nu ensamt de ordinarie inkomsterna
anser jag ostridigt att, såvida nuvande förhållanden med
upbörd och redogörelse skola fortfara, så kan lätteligen Ststsbrist
upkorama om spanmålen beräknas till 6 R:dr 32 sk. b:ko T:n.
Skulle deremot R. St:r, på grund af en hemställan ifrån StalsUtsk.
, besluta att ett medelpris för 10 år skulle bestämmas för
spanmålsskatternas värdering, så'ser jag ingen fara dervid, och
då hemställer jag ännu en gång om detta icke är ett skäl, att
nu göra upskof med beslutet i detta afseende derigenom att frågan
återremitteras till StatsUtsk., hvarom jag vördsamt anhåller.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Sedan jag begärt ordet har Hr
von Hartmansdorff yttrat] sig i ämnet, och då jag instämmer
med honom, så kan jag vara kort. Jag anhåller blott att få
göra ett par tillägg till hans yttrande.
Hr von Hartmansdorff har redan visat huruledes utgiftsbudgeten
skulle visa sig större än den verkligen är. om man upsatte
värdet på spanmålen till 6 R:dr 32 sk. tuko, äfvensom de olägenheter,
sorn skulle npkoinma för alla dem, hvilkas löner derefter
beräknas. Det är klart att de derigenom skola anses hafva
större inkomst och följden deraf blir att de också få en större
skatt. Hvarföre vill man nu att tjenstemän skola påläggas en
större skatt, då man i allmänhet har tagit för grundsats att så
mycket som möjligt minska skatterna för dem, enär de aldrig
kunna, som många andra lära göra, upgifva sig för mindre inkomster
än de hafva, och skatten således drabbar dem mest.
Man har sagt, att priset borde upsättas till 6 R:dr 32 sk. b:ko,
emedan man, om priset upsattes härtill, skulle kunna göra åtskilliga
skaltelindringar och derigenom åstadkomma en minskning
i skattebördorna, men om man närmare ser på saken så åsladkommes
derigenom alldeles icke någon förminskning i skatterna,
ty följden blir endast den att inga öfverskotter upstå. Nu veta
vi allia alt öfverskotter, som finnas vid Riksdagarnes början, komma
väl till pass och det finues vanligen ingenting qvar af dem odisponeradt
vid Riksdagens slut. Men det är icke nog med att
inga öfverskott upkomma, brister i inkomsttitlarne kunna lätt upsla.
Hvarmed skola de betäckas? Man (röstar sig dermed att
om det blir någon brist i Statsinkomsterna, så får Riksg:s-Kont.
fylla den; detta kan vara godt och väl, men hvarifrån skall
Riksg:s-Kont. få ersättning? Jo! genom de skatter, som under
en eller annan titel skola till Riksg:s-Kont. ingå för' att
fylla bristen. Man anticiperar således på framtiden och i st. f.
att man borde vara tacksam emot våra förfäder derföre, alt de
så arrangerat, alt man vid hvarje Riksdag har en summa besparad,
så vill man säga: vi böra nu taga för oss allt Bankens öfverskott
m. m. och beräkna inkomsterna, så att man får stora
behållningar och kan göra skättenedsättn ingar. Om man vill
taga bort alla utgifter på extra Statsregleringen, om man, såsom
Hr von Hartmansdorff sade, vill taga bort alla anslag till hamnbyggnader,
lill kommunikationernas förbättrande genom jernvä
-
476
Den 23 Mars e. m.
gar o. s. v., då kan raan göra på det sättet, men detta tror jag
icke att J Mine Hrr skullen vilja göra.
En annan talare, som yrkat upsätttning af priset 6 R:dr 32
sk. b:ko T:n, har sagt, att spanmålen i allmänhet stiger i pris
och deruti har han rätt, men han har medgifvit att den möjligen
äter kan komma att falla under de närmaste tvenne åren. Ja,
det är just derföre att jag tror den möjligen kommer att falla,
som jag anser vådligt att upsätta priset till 6 R:dr 32 sk. b:ko
T:n. Det är visadt och redan förut nämndt, att den förnämsta
titel} som gifvit öfverskott, är tullen, och då hemställer jag till
hvar och en, om det är sannolikt att vår tull under de kommande
åren skall gifva större öfverskott än hittills, då yttre politiska
förhållanden varit mera gynnsamma än nu, och i alla fall"
får jag återkalla i minnet hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, att
om än behållningen blir 1,900,000 R:dr af tullen, så hafva
likvisst R, St:r redan beviljat 2j milhr R:dr till neutralitetens
uprätlhållande, så att det blir i alla fall en brist att fylla, hvadan
tidpunkten nu är ganska illa vald för spanmålsprisets ökande
till 6 R:dr 32 sk. b:ko, hvarföre jag ock anhåller om återremiss
af Retänk.
Frih. Tersmeden: Jag begärde ordet i anledn. af ett yttrande,
som den siste värde talaren hade.
Han sade att, i händelse spanmålsberäkningen höjdes ifrån
6 R:dr till 6 R:dr 32 sk. b:ko, så skulle de, som hafva indeldta
räntor derigenom få höjning i sin skatt. Jag tror det vara ett
misstag af Hr Bildt derföre att, vid beräkningen af deras
löner, som hafva indeldta räntor, det alldeles icke kommer i
fråga hvad värde, som sättes på Statsverkets spanmålsinkomsler,
utan det är markegången, sorn bestämmer lönebeloppen. Således
tror jag att den upgiften icke håller streck.
Hvad för öfrigt beträffar de vådor, som Hr Bildt har förespeglat
skulle upstå i händelse den här föreslagna åtgärden att
beräkna spanmålen till det värde, hvartill den troligen kommer
att upgå, af R. St:r bifalles, så kan jag icke inse, att de på något
sätt äro för handen. Huru inkomsten af tullen'kommer alt
slå sig ut är visserligen obekant, men jag tror det icke vara någon
anledn. till att den icke skall blifva så hög som förut. I
allt fall tror jag icke att den frågan hör det alidia ringaste till
behandlingen af detta ämne.
Jag fortfar att yrka bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Tvenne talare hafva lågt
serdeles vigt deruppå, att man icke skulle kunna göra en sådan
upsättning af spanmålens värde, som här blifvit föreslagen ifrån
6 R:dr till 6 R:dr 32 sk, b:ko vid beräkningen af Statsverkets
inkomster derföre att R. St:r hafva att betala de redan beslutade
milhr till uprälthållande af vår neutralitet. Dervid tror jag
likväl icke det bör komma i fråga att betala dessa 2J milhr R:dr
af de blifvande öfverskotterna, utan man måste taga i betraktande
att de mäste utgå i form af skatt eller på annat sätt, och
Den 23 Mars e. m.
477
just för den nya skatt, som för detta ändamål kommer att beböfvas,
eller, om den icke behöfves, för att komma till en riktig
beräkning af de inkomster, som skola betacka utgifterna, så är
det väl riktigt att taga i beräkning det verkliga belopp, hvartill
inkomsterna under denna titel kunna anses komma att upgå.
Man bar anmärkt att det inträffat åtskilliga år, att spanmålsprisel
icke upgått till det belopp, hvartill det nu blifvit föreslagit
att höjas, men på en så variabel vara som spanmål, som det
ena året i värde upgår till dubbelt emot det andra, kan man
väl icke beräkna priset efter ett eller annat år, utan man får
väl taga ett medelpris, och då det nu föreslagna värdet på spanmålen
är betydligt lägre, än hvad medelpriset för de föreg:de
åren är, så kan man väl icke sägas hafva gjort beräkningen för
hög. Jag tror att det är en ganska felaklig hushållning man
har här i landet, då man sparar ihop stora summor under 3:ne
år, sammandragna ur de skattdragandes fickor och deraf bilda
kapitaler, som R. St:r, då de komma tillsammans, genom deras
användande för Slatsbehofvens fyllande, genast måste åter förskingra.
Då dessa medel varit hopade i Riksg:s-Kont. hafva de
visserligen icke legat ofruktbara, emedan Fullmäktige varit förbundne,
alt antingen låna ut dem, eller köpa obligationer derför;
men man måste då, för att kunna begagna penningarne,
antingen säga upp de utlånta kapitalerna eller sälja obligationerna,
och derigenom upkommeren fluctuation i den allmänna peningerörelsen,
som icke kan vara nyttig. Jag anser således att man
bör söka förekomma att så betydliga öfverskott finnas och att
man derföre bör beräkna alla titlar så nära som möjligt, och jag
skulle till och med tro det i allmänhet snarare vara bättre alt
räkna inkomsterna något knappt, än att räkna dem för högt, ty
penningarne ligga mycket bättre hos de skattdragande, sorn pä
mångfaldigt sätt i sin rörelse kunna använda dem, än hopade i
Statens kassor, vare sig den ena eller andra. På grund af hvad
jag yttrat, instämmer jag med dem, som yrkat bifall till Utsk.-s
Betänk.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Som det gränsar till det omöjliga
att förutse spanmålspriserna för nästkommande 3.ne år, så
tror jag klokheten bjuder, att när man skall upgöra en beräkning
deraf, man icke tager den alltför hög, så att inkomsterna icke
räcka lill bestridande af de dertill afsedde utgifterna.
Dessutom anhåller jag få fästa upmärksamheten derpå att
denna beräkning i sjelfva verket icke är af så stor vigt, som man
föreställer sig, ty när man beräknar spanmålen för inkomsterna
till (j R:dr 32 sk. b:ko pr T:a, så måste man äfven beräkna den
för utgifterna till samma pris. Jag har låtit upgöra, så vidt
möjligt varit, en approximativ kalkyl, som visar hvad skillnadsbeloppet
skulle blifva om man beräknar spanmålen till 6 R:dr
eller till 6 R:dr 32 sk. b:ko T:n. Sedan jag afräknat de förhöjda
anslagen, som dervid blifvit uträknade efter 6 R:dr 32 sk. b:ko,
så upkommer en skillnad af omkring 45,000 R:dr. Delta är väl
478
Den 23 Slars e. m.
ingen summa att tala om, såsom verkande till någon kännbar
förhöjning af skatterna. Då jag således tror försigtigheten bjuda
att icke beräkna spanmålspriset alltför högt, och att lämpligare
är bibehålla den hittills följda beräkning af 6 R:dr pr T:a, så
anhåller jag om återremiss af denna punkt i Betänk.
Frih. Raab: Jag instämmer fullkomligt med Frih. Åkerhjelm
derutinnan, att försigtigheten bjuder att icke räkna inkomsterna
för högt, utan snarare för lågt, men jag tror att man iakttager
denna försigtighet då man beräknar spanmålen till mer än
1 R:dr under hvad medelpriset de sednare åren varit, och det
är förhållandet när man beräknar den efter 6 R:dr 32 sk. b:koT:n.
Frilen har upgifvit att differensen icke blir större än 45,000
R:dr b:ko. Nåväl, så mycket mindre kan väl Statsverket derigenom
sättas i någon förlägenhet. I förlägenhet kan det i alla
fall icke komma, ty det är icke blott brist i förslagsanslag, utan
äfven i andra anslag, som ersättas af Riksg:s-Kont. och till yttermera
visso anhåller jag att få upläsa 136 § af Reghtet för
Riksg:s-Kont. så lydande: ”1 händelse Statsverkets till K. StatsKont.
ingående inkomster, för något år, icke skulle upgå lill det
sammanlagda belopp, hvartill dessa inkomster i Riksstaten blifvit
af R. St:r beräknade, böt den brist, som, enl. Rikshufvudboken,
härigenom uppkommer uti tillgångarne för Statsutgifternas bestridande
K. Stats-Kontoret af Riksg:s-Kontoret ersättas”.
Nu är sagdt af Frih. Palmstjerna att derest R. St:r redan
hade bifallit förslaget att beräkna säden efter en tioårig markegångs
medelpris, sä skulle Frih:n icke anse någon fara vara'förhanden
att bifalla den högre beräkningen af spanmålens värde,
eller 6 R:dr 32 sk. b:ko T:n. Hvarföre skulle det icke då vara
någon fara? Jo, derföre att vid en sådan beräkning ingår det
ena äret i det andra. Nåväl, vinnes icke samma ändamål derigenom
att Riksg:s-Kont. ersätter bristen ifrån det ena året (ill
det andra? Man kommer derigenom till samma resultat i afseende
på Statsinkomsterna antingen förslaget bifalles eller icke.
Jag hoppas och tror visserligen att förslaget om ett medelpris
efter en 10-årig markegång skall bifallas, hvilket jag för ingen
del skall motsätta mig, men något behof, i och för denna beräkning,
att den saken skall gå igenom, kan jag icke finna, enär
Riksg:s-Kont. är ovilkorligen skyldigt alt fylla upkommande brister.
Man har serdeles uppehållit sig vid den minskning, som
man föreställer sig skola upkomma i tullinkomsterna. Vi hafva
för några dagar sedan öfverenskomma om en tacksägelse-adress
för de åtgärder K. M. vidtagit för åstadkommande af neutralitet.
Med gladt hjerta deltog jag i det beslut, förvissad, som jag är,
och mången med mig, att neutraliteten skall befrämja vår handel
och sjöfart, och således förskaffa oss stora tullinkomster under
loppet af det närmast förestående året. Vi hafva i sanning
nu ingen anledn. befara minskade tullinkomster, utan tvertom
god utsigt att få dem ökade serdeles om tullsatserne blifva i
Den 23 Slars e. m.
479
allmänhet nedsatta å de artiklar, som annars införas utan ali tull.
Jag yrkar fortfarande bifall till denna punkt af Utsk:s Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I afseende på den summa, som
här är i fråga, är det visserligen en sak af ganska obetydlig
vigt, antingen det beräknade värdet bestämmes till 6 R:dr eller
6 I$:dr 32 sk. b:ko T:n för spanmalen, men i princip är förhållandet
annorlunda. A ena sidan anses beräkningen af Statens
inkomster böra göras så låg, att man med säkerhet kan påräkna
att inkomsternao kunna upgå till det påräknade beloppet eller något
deröfver. A andra sidan påstås motsatsen eller att det vore
bättre att snarare räkna för högt än för lågt, ty om inkomsterna
icke skulle 'fullt upgå till hvad som blifvit påräknadt, så sker
dermed, säger man, intet ondt, enär någon förlägenhet derigenom
icke kan för Regeringen upstå, ithy att Riksg:s-Kont. skall
ersätta bristen. Det kan väl vara sant att så slutligen kommer
att gå, men, Mine Hrr! Riksg:-Kont. ersätter icke bristen under
det året då den upslår, utan först 1 £ år derefter, nemi. sedan
Rikshufvudboken blifvit afslutad. Om man således, skulle besluta
att så högt beräkna Statens inkomster, att desamma icke upginge till
fulla det afsedda beloppet, så kunde hända att Stats-Kont. icke finge
elen påräknade summan att röra sig med i rättan lid, sä att om
icke, såsom endast lill en viss grad är fallet, Stats-Kont:s s. k.
grundfond dertill vore tillräcklig, Stats-Kont. verkligen kunde
råka i förlägenhet om disponibla tillgångar. Den åsigten, som
deremot vill att Statsverkets inkomster skola beräknas något lågt,
har alltid den fördelen med sig, att vid inträffande Riksdag R.
St:r mötas af en disponibel tillgång, hvilket vid Statsregleringen
visat sig ofta vara af fördel, och det vore icke lika angenämt
att få börja med att betäcka de brister i Stats-regleringen, hvilka
af den motsatta åsigtens tillämpning kunde upkomma. Jag får
sluta med detsamma, hvarmed jag började mitt yttrande eller
att sjelfva frågan är vid delta tillfälle af obetydlig vigt, men i
sin princip är den det icke, och jag vågar derföre förena mig
med dem, som anhållit om återremiss af Betänk.
Frih. Palmstjerna: Det var endast den upgift Gr. Lagerbjelke
lemnat, som jag ämnat meddela till svar på den anmärkn.
Frih. Raab framställt. Den brist, som upkommer å Statsverkets
inkomster ett år ersättes af Riksg:s-Kont. icke förr än ett annat,
men den ersättes icke ens året derpå, ulan dertill åtgår tvenne
ur. Om således tvenne år å rad brist upslår å de inkomster,
som äro beräknade att ingå till Stats-Kont. så blifva de icke
ersatta förr än 2 år derefter, det ena året efter det andra, och
då kan hända, att bristen icke blifver så obetydlig, om priserna
falla och Statsverkets inkomster i öfrigt icke ingå till fullt det
belopp, hvartill de blifvit beräknade. Om alla inkomsterna beräknas
till sitt fulla förmodade belopp, 'såsom i K. M:s~Nåd.
Propos. är gjordt, åtminstone i afseende på alla de öfrige,.- så
kan på dem icke heller upkomma några betydliga öfverskott, som
kunna betäcka den brist, hvilken möjligen kan på spanmalen up
-
480
Den 23 Mars e. ni.
komma. Derföre anser jag det vara skäl att icke beräkna spanmålen
högre, än livad K. M. föreslagit; såvida icke, såsom jag
förut nämnt, det blir fastsläldt, att räntorna skola ingå efter 10
års medeltal. Denna omständighet verkar ganska betydligt; ty
då kunna icke allenast flere års inkomster fylla hvarandra, utan
samma år då markegåugen är låg blifver likväl inkomsten större,
derföre att den bestämmes efter flere föreg:de års medelmarkegång.
Derigenom jernnäs förhållanderne på ett ändamålsenligt
och billigt sätt, och då kan man äfven mycket lättare beräkna
spanmålen så högt, som priset derå har varit enl. de föreg:de
årens erfarenhet, hvilket deremot nu icke är rådligt, utan
äfventyrligt.
Hr Printzensköld, Carl: Flere talare hafva redan anmärkt
vigten att vid beräkning af Statsverkets inkomster icke
kalkylera desamma för högt och Frih. Palmstjerna har serskildt
erinrat att Stats-Kont. skulle, i händelse det upslod brist i de
beräknade Statsinkomsterna, råka i förlägenhet. Man har, till
vederläggning af denna hans anmärkn., erinrat huruledes Riksg:sRont.
skulle ersätta dessa brister och att Stats-Kont. således icke
kunde råka i förlägenhet, men Gr. Lagerbjelke har, i anledn.
deraf, uplyst att Riksg:s-Kont alldeles icke är pligtigt att till
Stats-Kont. ersätta dessa brister, förr än Rikshufvudboken är
afslutad, men alt det sker först I| år efter det, hvarunder
bristerne upstålt. Då frågar jag Eder, Mine Hrr! hvar skall
Stats-Kont. taga medel för att under tiden betäcka dessa brister?
Så snart Stats-Kont. har fått den Statsbristsumma, hvilken
det åligger Riksg:s-Kont. att hålla Stats-Kont. tillhanda, så är
också Riksg:s-Kont:s förbindelser till Stats-Kont. slut. När då
Stats-Kont. har användt denna summa, hvilken icke är be
räknad att fylla hvad som i de ordinarie inkomsterna brister för
de ordinarie Statsbehofven, hvar skall då Stats-Kont. taga medel
att ersätta den brist, som upkommer? Det är tydligt och
klart att en verklig förlägenhet skulle upkomma, i fall inkomsterna
beräknas så högt, att icke öfverskottet å den ena inkomsttiteln
möjligen kan fylla bristen å den andra. Jag kan således
icke annat än förena mig med de Hrr, som yrkat återremiss af
denna punkt, så att den beräkning StatsUtsk. upgjort varder nedsatt
till det belopp, som visat sig vara så nära det rätta att, om
på en inkomsttitel brist har upslått, öfverskott deremot upkommit
på en annan titel, hvarigenom ojemnheterna pä det hela
försvunnit.
Jag förenar mig alltså nied de ledamöter, som yrkat återremiss
på Betänk., så att beräkningen af Statsverkets spanmälsinkomster
må kunna blifva nedsatt.
Gv. von Platen: Jag har egentligen begärt ordet för att
besvara en anmärkn. af Frih. Palmstjerna.
Det skulle vilja synas som jag - icke ansett de uplysningar
han meddelat, stödda på facta. Det har aldrig kunnat vara min
mening, men jag skulle tro att hvad jag anfört också varit stödt
på
Den 23 Mars e. m.
481
på ett factum och detta later verkligen förena sig, men jag
tror att resultatet talar för min sats. Det är nemi. för åren 1841)
och 1850, som Frih. Palmstjerna uplyst att priset på spanmålen
understigit det nu antagna. Detta förminskar dock icke vigten
utan tvertom ökar vigten af det factum, sorn jag åberopat, ty
detta oaktadt utgjorde öfverskotten för år 1850 på afrads- och
tionde-spanmålen 18,600 R:dr b:ko. Ar 1849 upkom visserligen
på dessa spanmålsräntor en brist, men den upgick icke till mera
än 11,600 R:dr b:ko.
För öfrigt vill jag icke längre uptaga R. o. Ad:s tid, det
är redan sent på natten och jag tycker mig märka att ju längre
det lider, ju mörkare skuggor synes man vilja framdraga här.
Man har bland annat påstått att det skulle åtgå 2:ne år, för alt
afhjelpa den stora olyckan, i händelse brist möjligen skulle upsla
i Statsverkets inkomster. Jag hemställer till de Hrr, som framkallat
dessa farhågor och som ega mycket större kännedom om
Statens penningeverk än jag eger, huruvida de verkligen på samvete
tro att det skulle vara så farligt, som de hafva velat påstå
och huruvida icke Stals-Kont. har andra tillgångar till sin disposition,
hvilka möjligen skulle kunna tagas i beräkning för att
fylla den brist, som här skulle kunna upstå. Jag önskade att
man skulle vilja hålla sig tilt sjelfva saken. Här är icke fråga
om Statens inkomster i det hela, utan endast om en ringa del
deraf, och då af en värd talare det icke blifvit anfördt något
annat skäl än det, att utgiftsbudgeten skulle komma att synas
högre, så tror jag att detta skäl bör anses häfvet deraf att äfven
inkomsterne i förhållande dertill skulle visa sig högre.
Man har dessutom framställt, som skulle meningen här hafva
varit att vilja sätta Statsverket i någon förlägenhet. Jag hemställer
om detta så förhåller sig, när man kan visa alt en T:a
spanmål i medeltal för 10 år kostar 7 R:dr 37 sk. och några
rist. biko, hvaremot nu föreslås att den må beräknas till 6 R:dr
32 sk. b:ko. Här är således missräkningspenningar uptagne till
11 proc. Jag hemställer till hvar och en, som upgör kalkyler,
om det just är så litet; jag tror att 10 proc. är det vanliga i
den vägen. Jag anhåller om bifall till Betänk.
Propos. till bifall å StatsUtskis ifrågavande förslag blef härefter
framställd och besvarad med blandade Ja och Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot
förevaride punkt af StatsUtskis Utlåt, gjorda anmärknir föranleda
till densammas återremitterande, samt, efter denna proposis besvarande
med Ja och Nej, förklarade det han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
I anledn. af Gr. von Plåtens härvid gjorda begäran om
votering, upläsles till justering samt godkändes följande votenspropos.
i
Den, som bifaller den punkt af StatsUtskis Utlåt. JVs 64,
hvaruti blifvit föreslaget, att spanmålspriset vid beräkningen af
5 H. 31
482
Den 23 Mars e. m.
Statsverkets inkomster för nästa Statsreglerings-period må, i likhet
med hvad i Hr af Geijerstams motion blifvit föreslaget, bestämmas
till 6 R:dr 32 sk. b:ko pr T:a, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot berörde puukt af StatsUtsk:s
Utlåt, gjorda anmärkn:r föranleda till densammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 30.
Nej — 27.
Sedermera förekommo öfrige punkter af StatsUtsk:s Utlåt, i
följande ordning:
1:0 Ordinarie räntan; 2:0 Afradsspanmalen; 3:0 Tiondespanmålen;
och 4:o Tiondespanmåls-lösen efter bestämda priser.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
5:o Arrende-medel af Kungsgårdar och andra lägenheter.
Hr von Troil: Uti denna punkt har verkligen en missräkning
influtit. Sedan R. o. Ad. har bestämt spanmålens värde
till 6 R:dr 32 sk. i st. f. 6 R:dr b:ko, så hemställer jag att den
förevar:de punkten må blifva återremitterad.
Frih. Tersmeden: Jemte det att jag instämmer uti Hr
von Troils yttrande i afseende på förhöjningen af priset på spanmålen
i denna punkt, tager jag mig friheten fästa upmärksamheten
derpå att qvantiteten af spanmåls-T:r torde vara något lågt
beräknad. Det synes visserligen här att denna spanmål icke tillförene
upgått till mer än omkring 16,000 T:r, men deremot lärer
ifrån och med det nu ingångna årets början, till följd af
förändringar, som vidtagits vid sista Riksdagen, denna post komma
att ökas med omkring 4 å 5,000 T:r. Jag tager mig blott friheten
fästa upmärksamheten derpå, på det att StatsUtsk. må
iakttaga detta vid besvarande af återremissen.
Frih. Raab: Jag ber att serskildt få fästa SlatsUtsk:s upmärksamhet
på den spanmål, som ingått ifrån Invalidhus-fonden,
Kri gsmanshus-kassan, Skogsplanterings-kassan och Båtsmans-kompani-Chefs-boställena.
Frih. Palmstjerna: Hvad Krigsmanshns-kassan angår, så
torde inkomsten till Statsverket verkligen blifva större än hvad
den nu blifvit beräknad till; men jag anser mig böra på förhand
underrätta StatsUtsk. derom, att betydliga efterräkningar komma
ifrån denna kassa till vinnande af ersättning för den mindre inkomst
kassan haft genom Statsanslaget, emot hvad kassan eljest
fått af sina förut egande tilldelningar, en skilnad som för de för
-
Den 23 Mars e, ni.
483
ilutna åren torde komma att upgå till något öfver 18,000 R:dr
ärligen.
R. o. Ad.' ansåg de emot denna punkt gjorde anmärkn:r
föranleda lill densammas återremitterande.
6:o Silf var tionde, Mynlarelön och Slagskatt; 7:o Kopparräntan;
8:o Tionde- och Hammar skalts-jern; 9:o Alun t londén ;
samt 10:o Svafvelsbruks-lionden.
Dessa punkter blefvo af R. .o. Ad. bifallne.
11 :o Mantalspenningar ne.
Hr von Troil: Sedan frågan om mantalspenningarneblifvit
af R. o. Ad. återremitterad, så tager jag mig friheten vördsamt
hemställa att denna punkt äfven mätte blifva återremitterad.
R. o. Ad. fann denna punkt, i följd af Ståndets förut i ämnet
fattade beslut, böra till StatsUtsk. återremitteras.
12:o Bötesmedel; 13:0 Kavalleri-Regemcnlcrncs Häst-vakans-spanmäl;
14:o Ständige Rotevakans-af gifter ; 15:o Tillfälliga
rotevakans- och mö les-afgifter; 16:o Rolefrihets-afgifter
af oroterad men ordinarie rotering underkastad jord;
17:o Rotevakans-af gift af Utsockne frälse-hemmanen i Halland;
l8:o Fourage-afgift af indeldta Kavalleriet; 19:o Trosspassevolans-ajgiften;
20:o Bålsmans-vakans-afgiften; 21:o Krulach
Salpeter-försä/jnings-medel; 22:o Konlrollstampel-medel;
23:o Bak- och Lots-medel; 24:0 Danska fyrings-medel; 25:o
Ersättning uf Konvoy-kommisariatel för aflöning af Beskickningen
i Turkiet; 26:o Observations-medel; 27;o Extra medel
och upbörder; samt 28:o Intresse-medel.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Då härefter förekom beräkningen af de Extr a-Ordinarie
inkomsterne yttrade
Frih. Åkerhjelm: Jag får taga mig friheten hemställa om
icke lämpligast vore att i afseende på efterföljande punkter, som
egentligen icke innefatta några bestämda beräkningar och således
icke kunna föranleda några beslut, R. o. Ad. ville förklara att
desamma skola läggas till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Jag är förekommen af Frih.
O °
Åkerhjelm.
R. o. Ad. fann Utsk:s i 29, 30, 31, 32 och 33 punkterne
gjorde framställningar ang:de Extra-Ordinarie inkomsterne icke
nu föranleda till annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Sedan förekommo och biföllos såväl Utsk:s beräkning af
Restantier ne, som den slutligen af Utsk., för den händelse R.
St:r skulle bifalla en eller flere af de punkter af Utlåt., deri
Utsk:, utan föranledande af någon K. M:s Propos., föreslagit upliörande
af eller nedsättning i någon af de ordinarie inkomsterne,
31 *
484
Den 23 Mars e. m.
gjorda hemställan, alt R. St:r malte uti aflutande underd. skrifvelse
anhålla om K. M:s Nåd. stadfästelse af de beslutade
förändring ar ne.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utskrs d. 15 och 18 dennes
på bordet lagda Betänk. JVs 03, ianlcdn. af väckte motioner, dels
om indragning af åtskilliga Biskops-embeten och dels om nedsättning
i Bisköparnes aflöning.
Ilr Adelborg, Anders Otto: Då man kastar en blick
på landet under en längre tidsföljd af år, så finnér man att det i
afseende på sin ekonomiska utveckling gått betydligt framåt.
Landtbruk, handel och näringar gå steg för steg till sin utveckling.
De kunna väl icke sägas blomstra hos oss, men äro dock
nu hvad de icke voro för 10 å 12 år sedan. De allmänna kreditförhällanderne
äro likväl icke så tillfredställande, sorn de borde
vara. Förtroendet man och man emellan finnes icke. Del ligger
och tär på Statskroppens rot en mask, hvilken så småningom
gör dess kärna mindre lämplig till utveckling, under dtet
att skalet ger tillkänna en prålande och vacker fägring och en
bländande yta. Sådant visar sig förhållandet för livar och en,
som närmare tänkt på samhällets utveckling och med rörelse
måste man medgifva att så är. Då man förgäfves söker utforska
hvaruti orsaken ligger lill detta förhållande, säger man att den
ligger i bristande upmuntran för industri och rörelse, i bristande
kommunikationer, i bristande utvidgad produktionsförmåga i (lera
fall. Det ligger visst till någon del i dessa orsaker, men anledmn
är på långt när icke denna. Den ligger något djupare, den ligger
i en bristande religiositet och i en för högt drifven tygellöshet.
Det är der man måste söka felet dertill att icke samhället
i sitt djup och i sitt inre är hvad det bör vara. Det är
der man hör söka anledmn till att icke allt går dit man skulle
önska, att icke allt utvecklar sig så som sig borde. Erkänner
man att en kropps förnämsta samhällighet ligger uti andens utveckling,
som egentligen grundar sig på religionens sanna inflytelse,
sä mäste man medgifva att det samhälle, der den icke
rätt utvecklar sig, omöjligen kan i tidens längd med säkerhet
gå dit det bör gä. Hvad är då orsaken att det står så lill? är
detta föranledt af en bristande håg hos Svensken för en andlig
utveckling, för ett andligt sträfvande. Det Svenska sinnet är djuptänkt,
det är enkelt och redbart till sin natur och har tillräcklig
förmåga att upfatla de religiösa sanningarne ur deras vackraste
synpunkt. Hvaruti ligger då detta, ligger det uti institutionerna
uti vår kyrka? ja, just deruti är skälet att söka och det
är just dessa institutioner, som visa sig i den vackraste form,
hvilka icke innebära fullt ut hvad de böra göra. De innebära
icke den styrka, den kraft, som en nation just der bör söka.
Vårt presterskap är icke sämre än i andra länder, tvertom är
det säkerligen bättre än i de flesta andra länder. De prester
jag känner äro ibland våra bättre samhälls-ledamöter, då man
Den 23 Mars e, m.
485
blott gör afseende på deras intellectuella ståndpunkt; men trots
detta erkännande af deras uti intellectuelt hänseende uphöjda
ståndpunkt, trots detta erkännande af deras menniskovärde, kunna
de dock icke vara annat än menniskor och genom våra institutioner
äro de satta på den ståndpunkten att de icke kunna med
fördel verka i sitt kall, utan kringskansas dervid af menskliga
passioners inflytelse, hvarifrån de icke, såsom sig borde, kunna
frigöra sig. Då man kommit till denna punkt måste man naturligtvis
finna det nödvändigt att institutionerna uti ett sådant land
som detta, bärande dessa följder inom sig, måste förändras, så
vida man vill medgifva att landets andliga och religiösa lyftning
är dess förnämsta mål och att Ihy förutan dess materiella sträfvanden
tjena till intet. Man måste således sträfva derhän och
jag tror mig icke säga för mycket, då jag antager att det kyrkliga
ståndet inom sig finnér det. Kan man tänka sig att ett
Stånd, så aflönadt som vårt presterskap, rätt skall kunna upfylla
sin pligt, så ojemt aflönad, att vi der finna löner, som variera
ifrån Adjunktens lön af 75 R:dr till Biskopens lön, som stundom
upgår lill 20,000 R:dr b:ko. När variationerna inom olika
grader af Ståndet äro så stora, hvad skall väl följden blifva?
den naturliga att den verldsliga inflytelsen lockar till täflan efter
materiel vinning, att till följd deraf ingen prest gerna vill längre
sitta qvar på en plats än till dess han förvärfvat det anseende,
som behöfves för att söka en annan fördelaktigare plats. Just
den tidpunkt, då en prest satt sig in i sin religiösa verksamhet
inom en församling, då de skriftebarn han beredt och framfört
till Herrans bord, då de församlings-medlemmar han först sett
inträda i skolan blifvit familjefäder, då de således vext upp under
en god kyrkoherdes inseende, under hans tioåriga eller måhända
ärfnu längre verksamhet inom församlingen, just då har
han, om han är en duglig person, förvärfvat sig rättighet att
söka högre befordran och ett större brödstycke. Just då han
som bäst skulle kunna vara verksam inom denna församling ryckes
han till en annan samhällskrets, den han icke känner och
lill förhållanden, der han får på nytt börja samme bana, sätta
sig in i de nya församlings-medlemmarnes inre och söka vinna
deras förtroende och så hela vägen igenom, intill dess han kan
komma till ett Fellingsbro, ett Kumla eller Stora Tuna med den
lyckans håfvor, som sådant medför. Kan det vara möjligt att en
prestman med så ringa lön att han derpå knapt kan lefva med
hustru och tilläfventyrs många barn icke skall blifva nedtyngd
af materiella bekymmer eller att han rätt skall kunna trösta sina
sockneboer i deras bekymmer och rätt upfylla sin pligt, då han
tryckes af enskilta omsorger för sin ekonomiska ställning, på andra
sidan drifven ifrån sin dagliga verksamhet genom Riksdagsmannakallet
och genom tusentals andra materiella bestyr? Kan
det vara möjligt att då han har en lön af 10 till 20,000 R:dr
b:ko, således all den Mammons lockelse, som det måste medföra,
han skall der äfven fullgöra sin pligt? Detta är visserligen möjligt,
men man får väl icke antaga att det är det vanliga förhål
-
486
Den 23 Mars e. m
landet utan det är tvertom någonting högst ovanligt om under
sådana förhållanden en prestman går den väg han bör. Jag tror
derföre att liden är inne att med allvar tänka på denna fråga,
hvilken man tid efter annan och allt för ofta undanskjutit. Vi
hafva märkt genom inre oro i flera fall, genom religiösa skakningar
och äfven genom andra förhållanden, att tidens tecken
gifva nogsamt vid handen att en religiös revolution förestår samhället.
Vantro föder ofia öfvertro, öfvergången är lätt. Ar
det skäl att underkasta samhället sådant? Ar det icke mera skäl
att varsna på tiden och låta furhållanderna jemka sig, hvilka eljest
i sin utveckling skulle medföra ett ovilkorligt förderf eller
en andlig villervalla, synnerligen då detta kan ske så lätt, som
genom en lönereglering för hela presterskapet. Då man genom
en sådan reglering kan åstadkomma att hvarje prestman blifver
väl lönad och således äfven satt i det tillstånd alt han rätt och
väl kan upfylla sitt kall, hvarföre skall man då så länge streta
emot en sådan sak? Jag vill visst icke dervid gå så långt som
att befordra biskopslönernas indragning. Tvertom tror jag att
de behöfvas ganska väl. Deras tillsyn öfver skolornas gång, deras
inspectionsresor inom pastoraterne, allt detta är högst nödigt
om det rikligt handhafves. De kunna således icke undvaras;
men man kan väl göra sig begripligt att. det kan vara nyttigt
att deras löner jemkas lill uphäfvande af den ojemnhet, som dervid
nu eger rum, så att icke,en Biskop t. ex. har 5,000 R:dr
b:ko under det en annan har 20,000 R:dr b:ko. En sådan
jemkning kan åstadkommas, och ehuru jag vet huru ömtålig
denna sträng är att vidröra för att en gång låta den ljuda, så
tycker jag att detta icke skulle vara förgäfves uti en tid, då dessa
strängar ofta gifva en serdeles dissonance i samhället.
Hvad jag nu haft äran framföra må gälla hvad det kan.
Det innehåller blott premisserne lill den enkla conclusion jag
vill deraf draga, att då jag visserligen icke kan få hvad jag i
detta fal! önskar, jag nöjer mig med att anhålla att R. o. Ad.
måtte bifalla och antaga det uti Frih. Raabs vid nu föredragna
Betänk, fogade reservation framställda förslag till underd. skrifvelse
till K. M.
Frih. Raab, Carl Adam: Såsom af Betänk, synes, så innefattar
detsamma utlåt, öfver tvenne till Ekon.Utsk. remitterade
motioner, af hvilka den ena innefattar förslag till indragning af
nio Biskopsembeten och lönernas användande till förbättrande
af det lägre presterskapets lönevilkor samt nedsättning af de Irenne
återstående Biskoparnes löner; allt efter innehafvarens afgång.
Den andra motionen åsyftar en reglering af Biskoparnes löneinkomster.
Den första motionen blef af Etsk. afslagen, och ehuru
jag icke instämt i Utsk:s motiver, utan afgifvit en serskild reservation,
så tycker jag att sjelfva afslaget är så väl grundadt att
det icke kan vara mera än en röst i det fallet, men annorlunda
är min åsigt ronde den andra motionen, som Betänk, afhandla!’.
Denna motion innehåller ingenting annat än att Biskoparnes lö
-
Den 23 Mars e. m.
487
ner skulle i likhet med alla andra embetsmäns löner regleras,
och samma motion innehåller att dessa löner, i mån af nuvar:de
Biskoparnes afgång, skulle så reduceras, att ingen Biskopslön komme
att framdeles öfverstiga 6,000 R:dr b:ko. Detta rönte inom Utsk.
motstånd och blef också, såsom af Betänk, synes, afslaget. De
af Utsk. anförda skäl för afslaget voro förnämligast följande,
nemi. att åtskilliga af dessa löner, åtminstone vissa år, ej lära
upgå till det normal belopp, som motionären föreslår, samt att
principen af biskopslönernes bringande till ungefärlig likhet med
andra Chefers och högre Embetsmäns ej torde vara alldeles användbar.
Jag hemställer till hvar och en om dessa skäl kunna
i någon mån rubba öfvertygelsen om behofvet af biskopslönernas
reglering. Deruti finnes intet hvarvid man kan fästa sig såsom
något grundligt skäl. Dessa skäl äro sannerligen så obetydliga
att man icke finner dem värda det ringaste besvarande, ty att
biskopslönerne icke skulle kunna regleras i likhet med andra
Chefers löner är en gåta för hvar och en utom för Utsk. Såsom
vi väl veta ingå uti Biskoparnes löner tvenne slags löneförmåner,
nemi. prtebenden och kronotionden. Det finnes Biskopar,
som hafva flera praebenden, för vården hvaraf de tillsätta flera
Pastorer. Man vet huru dessa prtebenden skötas och att Pastorerne
uti prsebenderne för Biskoparne äro ett slags skattdragare,
utan att Biskoparne hafva något att skaffa med religionens vård
inom dessa församlingar. När man för öfrigt känner de klena
förmåner, som dessa Pastorer, äfvensom det lägre presterskapet i
allmänhet åtnjuter, så .talar detta tillräckligt derför att dessa församlingars
praebendenatur mätte upnora och att inom desamma
må tillsättas ständiga Pastorer för församl in garnes sorgfälligare
skötsel. När nu dertill kommer att med hänseende till den till
Biskoparne ingående kronotionden, så att det t. ex. skall finnas
en Biskop inom Lunds Stift, som tjenar för 40 a 50,000 R:dr
rgds, så tyckes det hafva skäl för sig och vara rättvist, synnerligen
när man betänker att på andra sidan en del Biskopar hafva
så små löner, att de icke upgå till det föreslagna normalbeloppet,
att de stora Biskopslönerna reduceras, hvarigenom icke allenast
tillgångar vinnas för tillräckliga löner åt Biskoparne sjelfve,
utan äfven eli öfverskott att användas till löneförhöjningar inom
clericiestaten. Det är icke utan skäl, som man i allmänhet har
talat om en löneförhöjning för de lägre inom clericiestaten. Man
vet hvilket inflytande det har på sjelfsländigheten hos en menniska
om man är väl eller mindre aflönt och isynnerhet i afseende
på sjelfva preslbildningen.
Detta är med hänseende till sjelfva preslbildningen, och då
man nu vet i hvad förhållande den står till presternes aflöningssätt,
så torde tiden verkligen vara inne att man gör något för
att jemna deras aflöning, hvilket jag anser att man icke kan
åstadkomma på ändamålsenligare sätt, än genom en reglering af
biskopslönerne, så att Biskoparne få tillräckligt stora löner jemförelsevis
med deras vederlikar inom den civila administrationen
488
Den 23 Mars e. m.
samt att sedermera öfverskottet af dessa löner användes till löneförhöjningar
för det lägre Presterskapets
På dessa skäl och många andra, som borde tilläggas men
hvarmed jag icke vill uptaga R. o. Ad:s tid vid denna sena limma,
tager jag mig friheten yrka bifall på min reservation.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: För att på förhand söka
stämma det Höglofl. Ståndet lill min förmån, vill jag beflita mig
om en egenskap, som på denna tid af dygnet mest värderas, nemi.
korthet.
Jag får till alla delar instämma lili de åsigter och den önskan,
som finnas uttalade i Frih. Raabs reservation. Lika med Utsk.
anser jag Biskops-embetena ej böra indragas eller innehafvarenas
antal förminskas; men finnér detta ej innebära något hinder fölen
lämplig lönereglering.
Att stiften cj kunna umbära chefer är klart: dessa må nu
benämnas hurusom helst. Benämningen är gammal: äldre än
kristendomen. Sjelfva Cicero har varit på förslag till Biskop.
Detta låter besynnerligt; men jag kan åberopa en god auktoritet;
den store talarens och tänkarens egna ord i brefvet till Allicus:
”Vult me Pompejus esse, quem tota Campania hnbeat Episcopum”.
Lib. VII, Ep. 11. Härmed menas ett föreståndareskap,
och i samma bemärkelse förekommer ordet hos sednare hedniska
författare, t. ex. hos Justinianus, som dermed betecknar personer,
hvilka hade upsigt öfver brödet och andra victualie!' till folkets
behof*). Samma begrepp af föreståndareskap och förvaltning återfinner
man hos den äldsta kristna kyrkans Biskopar. Kyrkans
egendom och inkomster utgjordes ifrån början och länge endast
af frivilliga gåfvor och testamenten. Först i en sednare tid tillkom
tionden, hvilkens införanden länge mötte ett ihärdigt motstånd
hos de Germaniska folken, till hvilkas okunnighet hörde
obekantskap med skatter. Af Carl den Store infördes först mera
allmänt tionden, och fördelades i fyra parter, nemi. till underhåll
l:o för Biskopar, 2:o för Prester, 3:o för de fattiga, 4:o för
kyrkor; hvarvid likväl Biskoparne bibehöllo förvaltningen äfven
af de trénne sistnämnda. I detta förhållande, som ännu lill en
stor del eger rum inom de Romerska och Grekiska kyrkorna
ligger den stora olikheten emellan dessa kyrkors Biskopars ställning
och de protestantiska Biskoparnes.
Ibland Utsk:s motiver för bibehållandet af Svenska Biskoparnes
oförminskade inkomster uptagas visitations-resorna. Alen
då enl. K. AI:s Nåd. stadga och påbud af den 20 Mars 1735
tiden för stiftets genomresande är utsträckt till 4 å 5 är, synes
i sjelfva verket kostnaden, fördelad på år, ej blifva synnerligt
känbar. Lika litet synes mig det motiv gälla, som Utsk. byggdt
på ”det ålagda vistandet vid Riksdagar, som måste af Biskoparne
sjelfva bekostas”, enär denna utgift, en gifven följd af sjelfskrif
")
”Episcnpi, qui prffisunt pani et coeleris venalibus rebus, qum civitalum
populis ad quotidianum victum usui sunt”. Justinian! Dig. Lib.
L. Tit. IV.
Den 23 Mars e m.
489
venheten, tillfullo ersättes af besparad representations-kostnad i
hemmet.
Jemte tionden utgöras Biskoparnes hufvudsakliga inkomster
af prebende-pastoraterna. De i församlingens inre lif djupt och
menligt ingripande följderna af detta löningssält lia redan af en
värd talare Hr Adelborg, blifvit sä väl och fullständigt ådagalagda,
ätt jag härvid endast får hänvisa till hans yttrande. Då för länsstyrelsernas
chefer, hvilkas representations-kostnader ej borde understiga
chefernas för stiftsstyrelserna en lönereglering blifvit
fastställd, enl. hvilken den årliga, normala lönen bestämts till
4,500 Il:dr, synes en reglering af Biskoparnes inkomster äfven
vara af behofvet påkallad, så mycket mer som derigenom en
vinst bereddes för flertalet af Biskoparne sjelfva, för pastorer och
lägre presterskap, samt hvad som här mest bör tagas i betraktande
för försaralingarne i sin helhet.
Ett hinder emot ifrågavar:de lönereglering torde man vilja
finna i 4 § af Presterskapets privilegier af d. 16 Okt. 1723, der
det heter, att ”Biskopar skola oförändradt behålla sina tionden,
Prebéndesocknar m. m.” Men då här ingalunda är fråga om
att frånhända Presteståndet och till främmande föremål använda
det ringaste af dess förmåner och inkomster, utan blott att inom
sjelfva det Högv. Ståndet tillvägabringa en reglering, välgörande
ej mindre för dess flesta medlemmar än för församlingen, synas
farhågorna i detta fall böra lugnas, helst målet ej lärer kunna
betraktas annat än såsom en fyraståndsfråga.
Jag förnyar min anhållan om antagande af Frib. Raabs
förslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hade icke föreställt
mig att ett så vigtigt ärende, som detta, skulle företagas så nära
midnattens limma. Derföre har jag icke heller med mig Presterskapets
prcvilegier, af hvilka det kunde uplysas huruvida frågan
är af privilegii natur,, i hvilket fall man borde afbida PresteSt:s
beslut. Mig är sagdt att Ståndet bifallit Betänk. Om detta förslag
rörer Stånds-previlegier, så är det fruktlöst för oss att derom
öfverlägga i strid mot PresteSt:s mening. Men eftersom frågan
är företagen: så anser jag mig böra yttra några ord derom. Jag
tror ett af de väsendtligaste medlen till kyrkoväsendets förbättring
vara en syftesenlig löne-reglering för Presterskapet. Men
hon bör, efter min tanke, göra presterne oberoende af deras
åhörare. Så länge de förres beroende af de sednare fortfar är
ej att tänka på någon väsendtlig verkan af en partiel löne-reglering
af biskops-lönernas delning eller något annat dylikt. Hvad biskops-lönerna
beträffar: så har jag, ehuru stora de må vara, icke
känt mer än en Biskop, som lemnat förmögenhet efter sig. Eljest
är vanliga förhållandet att del i deras sterbhus icke finnes någon
tillgång, utan att der är brist, samt att konkurs skulle upstå, om
ej anhörige och vänner sådant förekomma. Detta är min erfarenhet
under utöfningen af den befattning med ecklesiastiska ärender,
hvilken varit mig anförtrodd. Nyligen hafva vi sett att en
430
Den 23 Mars e. tn.
Biskop gjort cession, oell om vi noga tänka efter: så torde väl
ytterligare finnas en eller; annan Biskop sorn är nära att göra
detsamma. Således tror jag, för min del, icke att någonting
skulle vinnas genom biskops-lönernes delning. Saken måste tagas
mycket vidsträcktare och grundligare, om något väsendtligt skall
uträttas. Under sådana förhållanden anser jag det vara fruktlöst
att i detta hänseende göra försök med ett parlielt förslag.
Jag bör ock nämna att under den tid jag var Stats-Sekreterare
tänkte jag på möjligheten att i löpeväg göra Presterskapet oberoende
af sina åhörare, men när jag derom talade med en Biskop
som då ansågs för den mägtigaste och som skulle inhemta
sina Ståndsbröders mening, så talade jag för döfva öron. Det
fordras omständigheter, sorn icke bero pä vårt Stånd allena, för
att kunna i detta hänseende något väsändlligt åstadkomma. Jag
tror således icke att män skulle genom bifall lill Frih. Raabs
förslag kunna uträtta hvad som åsyftas.
Sedan härefter uppå förfrågan af Gr. Lagerbjelke, Gusf.,
lindert. Riddarh.-Sekret, uplyst att ifrågavarule Betänk, enl.
ankommet prot.-ntdr. blifvit bifallet af PresteSt., men att underrättelse
om de öfrige RiksSl:ns i ämnet fattade beslut ännu icke
till R. o. Ad. inkommit, yttrade
Gr. Lagerbjelke: Ehuru jag icke i allo instämmer i de
af Allmänna Besv. o. Ekon.-Utsk. anförda skäl, så instämmer jag
deremot uti det slut hvartill Utsk. kommit. Det är visserligen
ganska lätt att äfven på annat sätt än Utsk. gjort motivera
såsom jag tror fullkomligen nöjaktigt och öfverbevisande att beslutet
är riktigt, men saken är nu genom PresteSt:s beslut afgjord
och det torde då vara öfverflödigt att vidare tala i detta ämne.
Frih. Raab har i sin reservation föreslagit att R. St:r måtte i st.
f. det beslut som Utsk. föreslagit öfverenskomma om att i underd.
skrifvelse lill K. M. anhålla, att i mån af Biskopars afgång deras
prajbende-pastorat måtte såvidt sig göra låter besättas med ordinarie
pastorer. ,Nu innehåller Presterskapets privilegier i 4 §:
”Alle Biskoppar, Superintendenter, Theologue Doctores, Professores,
Prcepositi Pastores i städer och på landet, Lectores i gymnasierna,
Rectorer och Conreclorer i skolorne, och alle Prester
i gemen, skola oförändradt behålla efter gammal häfd, sine Biskopsstift,
prsebende-socknar och hemman, prestegårdar i städer och
på landet, indelnings-stommar vid deras annexer, tompter, capellans-hemman
och boställen, klockare-bord, utjordar, ängstegar,
torp, bergsbruk, och qvarnställen, med alla tillhörigheter, ehvad
namn de hafva kunna, som anten urminnes häfd är på, eller af
andre laglige skäl kunna.bevisas dertil lyda, livilke äger och tilläger
Presterskapet skal til sitt underhåll skäl- och lagligen, utan
ardras förfång, bruka och häfda, eller häfda låta til vatn och land”.
R. o. Ad. behagade således finna att sedan PresteSt. bifallit
Utsk:s Betänk., hvilket afslår all förändring i frågan, så kan
i denna sak vid innevande Riksdag icke någonting, på sätt Frih.
Raab och de med honom liktänkande, önska, nu åstadkommas.
Öen 23 M a rs e. m.
491
Jag anser mig nu således på sätt jag förut har sagt icke böra
uptaga tiden längre med bevisning emot de värde talarnes åsigt
utan anhåller om propos. pä bifall lill Betänk.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Hr Adelborg bar yttrat
att då olikhpter i aflöning mellan det lägre Presterskapet och
Biskoparna är så stor, skulle reglering deraf vara nödvändig.
Onekligt är likväl att en skilnad i lönevilkor bör förefinnas emellan
Adjunkten och Biskopen. För min del anser jag den 1111 icke
vara större än den som förefinnes mellan Under-Officern och
Generalens aflöning.
Hr Adelborg säger att själavården skulle omsorgsfullare skötas
om pastoraternas storlek vore mera lika. Preslerna skulle då
icke af slem vinning lockas alt söka sig från den ena platsen till
den andra. Denna sats strider dock mot den vanligen antagna,
tvertom anser man att utsigten på något bättre sporrar till omsorgsfull
utöfning af de åligganden man har. Hos methodisterna
i England gäller såsom regel att presterna icke stanna qvar mer
än ett par är i samma församling, just för att derigenom lifva
dem till sä mycket större verksamhet. Men, säger man, Komministrarne
äro så utfattiga, alt man måste förbättra deras löner,
om de skola undgå att svälta. Jag tror likväl att nämnde Komministrar
föga skulle vinna örn några tusen R:dr togos ifrån Biskoparne
och sedan fördelades på bela det öfriga presterskapet.
Att Biskoparne förlorade derpå, det är säkert.
Gr. Lagerbjelke bar redan visat att saken är af privilegiinatur.
PresleSt. "tiar äfven ansett den såsom sådan och bifallit
Utsk:s Betänk. R. 0. Ad, är sjelf med rätta nogräknad om sina
privilegier. Detta visade sig sednast vid fråga om Ordf:de-skapet
i Utsk:n. Bör detta Stånd då göra intrång i andras rätt. Jag
tror det icke. Jag anser således Frih. Raabs förslag både onödigt
och onyttigt och afstyrker det, samt anhåller vördsamt om
bifall lill Ulsk:s Betänk.
Frih. Raab, Carl Adam: Lika med en annan talare beklagar
jag att detta ämne förekommit så sent, och ännu mer
beklagar jag att jag icke vid detta] tillfälle fått böra Gr. Lagerbjelke.
? grundliga motiver för riktigheten af Utsk:s tillstyrkande,
men jag hoppas att få en annan gång böra dessa skäl utvecklade.
Med hänseende till PresteSt:s privilegier, sä får jag säga
att detta icke kan vara något privilegium. Uti privilegierna säges
alt intet får förryckas ifrån presterskapet. Något sådant är
icke heller här i fråga, utan tvertom är meninge.n här att bibehålla
allt hvad presterskapet har åt presterskapet sjelf, men här är
fråga örn en öfverflyttning af inkomster ifrån en del af presterskapet
till en annan. Här har en värd talare sagt, att han en
gång försökt genomdrifva en genomgripande reform med hänseende
lill det presterliga aflöningsväsendet. Detta är det gamla
svepskälet att man icke kan vidtaga någon förändring partielt
och icke i omfattande skala, men detta är icke något giltigt skäl.
Icke heller kan jag begripa med Gr. Björnstjerna att, dä man
492
Den 23 Mars e. m.
täger något ifrån Biskoparne, ehuru det icke är fråga om att
förrycka något af dessa höga Embetsmäns löner, man icke skulle
genom de öfverskott, som derigenom upkommo, reglera pastorernas
löner, och jag kan icke föreställa mig att icke det skulle
vara rätt att förhjelpa det lägre presterskapet till bättre löner.
Jag tror mig kunna tryggt försäkra att hvarken Akademiens torra
Professorer, icke heller skolans uttråkade Lektorer eller gamla
Komministrar och Adjunkter förmå att sköta religiönsvården såsom
det behöfves. Jag anser mitt förslag välgrundadt och icke
i någon mån vederlagdt af de anmärkn:r, som här blifvit framställda.
Jag vidhåller således min reservation och anhåller att
om i ena fallet i hänseende till privilegii-frågan skulle kunna
upstå något hinder för att få en underd. skrifvelse rör:de hegge
punkterna af min framställning, Ståndet åtminstone måtte besluta
en underd. anhållan hos K. M. om reglering af biskopslönerna.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag kan för min del
icke gilla den deduction, som af Ordf:den i Const.Utsk. här blifvit
framställd, nemi. att detta förslag af Frih. Raab skulle vara en
privilegii-fråga, deruti R. o. Ad. nu icke skulle kunna besluta,
sedan PresteSt. bifallit Utsk:s Betänk. Om här vore fråga om
att R. o. Ad. skulle besluta borttagandet af någon presterskapet
i allmänhet tillförsäkrad förmån, så skulle det kunna tolkas såsom
en prévilegii-fråga, hvilken R. o. Ad, icke kunde afgöra,
sedan PresteSt. derom fattat ett afslående beslut. Men här är
ju nu icke fråga om något annat än att gå in med en underd.
anhållan till K. M. att Han, såvidt sig göra låter, ville söka alt
åvägabringa en bättre reglering af Biskoparnes och det öfriga
presterskapets löner. Följden deraf skulle naturligtvis blifva att
K. M., om Han samtyckte till R. St:rs begäran, afgaf till R.
St:r ett förslag lill en sådan lönereglering, och om då PresteSt.
sade sitt nej till detta förslag, sååom förnärmande deras previlegier,
så vore då först det fallet inträffadt, att emedan frågan är
af previlegii-natur, den icke emot ett Stånds beslut kunde af de
öfriga St:n afgöras; men att man icke skulle kunna få begära
tillstånd att på något sätt göra förändring i löner, som anses
vara af previlegii-natur, så långt tror jag icke att man kan sträcka
tolkningen af ifrågavande grundlagsbud. Ett förslag till förändring
i presterskapets aflöningssätt måtte väl åtminstone kunna
göras, äfven om detsamma icke kan genomdrifvas utom presterskapets
samtycke. Och att det dessutom låter sig göra att taga
ifrån en Biskop ett prebende. och gifva-honom ett annat, derpå
har jag ett exempel att anföra ifrån det stift jag tillhör, der nyligen
vid inträffad Biskopsledighet ett sådant utbyte, i följd af
K. M:s beslut, verkställdes. Jag ogillar icke denna åtgärd, men
anser den såsom ett bevis att sådant låter sig göra. För öfrigt
vill jag icke längre uppehålla tiden, utan förenar mig uti Frih.
Raabs välgrundade begäran. Likasåväl som man kan reglera
Landshöfdingelöner, så att den ena Landshöfdm får nära så mycket
som den andra, så bör man väl åtminstone kunna framställa
Den 23 Mars e. m.
493
ett förslag för en sådan reglering för Biskoparnes löner oell jag
föreställer mig att om någon gång ett sådant väl upgjordt förslag
förelädes R. St:r, så skulle Biskoparne och Presterskapet sjelfva
vara nöjda att få antaga detsamma och derföre får man 1111 icke
säga vid det första försöket att tillvägabringa ett sådant förslag:
nej, det få vi icke befatta oss med, ty det är en previlegii-fråga.
Hr Tersmeden: Det är egentligen endast i anledn. af
Gr. Lagerbjelkes yttrande, sorn jag anhåller om ordet. Jag får
i anledn. deraf nämna att det icke varit min mening och troligen
icke någon af de andra Hrrmes, sorn talat i detta ämne att
vilja påtvinga PresteSt. någon lönereglering. Lika med Gr:n
finnér jag att detta är en privilegie-fråga; men ur desamma Presteståndets
previlegier, ur hvilka Gr:n nyss upläst 4:de §:n, torde
jag få utbedja mig att få upläsa en annan §, den 16:de, som
lyder sålunda: ”och som Biskopparnes och consistorialium åhåga
enkannerligen bör vara, huru alle församlingar i deras stift, måge
besättas med skicklige, vällärde och gudfruktige prestmän, sä
skola de ock hafva magt, att rätt utdela, efter lärdom, ålder och
förtjenst samt embetets gåfvor och dygdelefverne, Beneficia Ecclesiastica
uti hvart och ett stift, såsom före 1680 varit häfver.
Dock alt allting sker ordentligen med församlingens frivillige
vahl, consens och goda nöje, så att ingen, som deri bör vara
interesserad, blifver utesluten och förbigången: Förbehållande Sig
likväl K. M. dispositionen öfve? legale gjäll, samt patrono dess
rätt uti de socknar, hvarest han eger eller ega får, jus patronalus,
efter hvarje landsorts beskaffenhet”. Häraf fimner man således,
i afseende på Consistoriel^ och Biskopars rättighet att tillsätta
prester, att sådant skall ske med församlingarnes consensus
eller samtycke, dervid intet annat undantag är gjordt än hvad
sorn angår K. M)s rätt för regala pastorater och patronella gäll;
men huruvida prtebende-pastoraterne tillsättas med församlingarnes
consensus det lemnar jag åt hvar och en att bedömma.
Hvad det formella af saken beträffar, så har detta här på
ganska riktigt säll blifvit af den siste talaren framställdt och jag
får endast tillägga, att dä här blott är fråga om någon jemnkning
i Biskoparnes löner till förmån för det lägre Presterskapet,
så skulle jag tro att man icke bör befara att på något sätt störa
den entente cordiale som råder och som bör råda emellan R. 0. Ad.
å ena sidan och PresteSt. samt de öfriga Stånden som jag förmodar,
å dea andra, bör kunna störas genom ifrågavande lönereglerings-förslag.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Presterskapets privilegier
i 4:de §:n innehålla icke endast, såsom Frih. Raab antytt, att
Presterskapet skall bibehållas oförryckt vid sina inkomster i allmänhet,
utan äfven att Biskoparne skola bibehållas oförryckt
vid sina prsebende-pastorater. Då nu här är fråga om att indraga
praebende-pasloraterne ifrån Biskoparne, så måste väl detta
vara en privilegie-fråga och när nu vår grundlag i 114:de §:n
Reg.F. stadgar att inga privilegier få rubbas, utan alla fyra
494
Den 23 Mars e. m.
Ståndens sammanstämmande beslut derom, men PresteSt. redan
afslagit ifrågavar:de förslag, så kan denna fråga icke föranleda till
något beslut. Delta är just hvad Gr. Lagerbjelke i sitt förra yttrande
har påstått. Han bar ingalunda påstått att icke ett förslag
i ämnet skulle kunna väckas emedan det angår Presterskapets
privilegier.
Hr Adelborg: Af Gr. Björnstjerna har en jemförelse blifvit
gjord emellan prester och andra tjenstemän. Han bar sagt
att löneskillnaden för en Biskop och en Adjunct skulle kunna
jemföras med dem för en General och en Underofficer. Ar det
då icke större skillnad emellan 175 R:dr och 40,000 R:dr än
emellan 200 eller 250 R:dr och 5,000 R:dr. Jag tror att detta
icke tål någon jemförelse. Om man tror att Presterskapet genom
beständiga flyttningar, genom beständigt sökande af bättre
förmåner alldeles såsom en qvartermästare skall sporras till en
större verksamhet genom en högre lön och genom att stiga i
graden, så har man misstagit sig betydligt om detta embete,
hvilket vi väl måste medgifva är det vigtigaste embetet inom samhället.
Jag tror frågan vara af vigtigare art än flere af R. o. Ad:s
ledamöter villja låta påskina, och om det kan leda till något
resultat så bör detta väl begrundas och till en annan gång läggas
på samvetet. Det är visserligen sannt att såsom privilegii-fräga
måste denna fråga behandlas och att sedan PresteSt. afslagit densamma,
så är dervid icke mycket vidare att göra, men der kan
dock göras något, ty alla prsebenden äro icke tillkomna före kyrkolagen,
utan hafva tillkommit sedermera såsom enskildta gåfvor
till biskopsstolarnes innehafvare. Dessa pnebendens antal är betydligt
och det kan bero pä R. Stms beslut att när som helst
fråntaga Biskoparne dem, för att till andra ändamål användas.
Jag skulle tro att R. o. Ad. eger rätt att i denna fråga, genom
underd. skrifvelse till K. M. anhålla att dessa frågor genom en
komité måtte underkastas närmare pröfning. Jag vill icke vidhålla
denna sats emedan jag ser att detta röner alltför stort motstånd;
men Mine Hrr jag spår att inom loppet af tio år skall
man inom detta land, jag vågar säga det, åtminstone icke med
sådan lättsinnighet behandla sådane frågor som dessa. De är de
vigtigaste frågor vi hafva och kunna icke med hånlöje visas ifrån
det rum de böra innehafva, nemi. på spetsen af samhällets vigtigaste
ärenden.
Frih. Raab, Carl Adam: Jag har endast några ord att tillägga.
Jag hade önskat att Frih. af Ugglas, då han sade att detta valen
privilegie-fråga äfven uplyst att K. M. har förändrat praebenden
på så sätt att de blifvit gjorda till ordentliga pastoratet-under
det att andra pastorater blifvit gjorde till Pnebenden. Föröfrigt
vet jag icke huruvida man kan behöfva besvara den anmärkn.
som här blifvit gjord genom jemförelsen emellan de olika löneförhållanden
för en Biskop och en Adjunct med dem för en General
och en Underofficer. Skulle man göra det så blefve jemförelsen
ganska ofördelaktig för dens åsigt som framställt exem
-
Den 23 Mars e m.
495
plet och liknelsen befinnes icke riktig, ty det finnes Underofficerare,
som tjena för ända till 1000 R:drs lön, och hade Gr.
Björnstjerna vetat det, så hade han väl icke anfört detta exempel.
För öfrigt tager jag mig friheten modifiera mitt förslag
sålunda att II. o. Ad. endast skulle besluta en underd. skrifvelse
till K. M. med anhållan att biskopslönerne mätte regleras i likhet
med andra chefers och högre embetsmäns; hvarjemte om
något öfverskott upkommer, detsamma reserveras för att i sammanhang
med de medel, som vid en framtida reglering af pa
storers
löner upkomma, gagnas till förbättring af det lägre Presterskapets
lönevilkor.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. llaah, Adam Christian: Jag ämnar icke ingå i
någon vederläggning af hvarken det ena eller andra skälet. Jag
har endast ämnat hos Hr Gr. o. Landtm, begära propos. på följande
förslag, nemi. att R. St:r hos K. M. anhåller om alt förslag
måtte upgöras till reglering af Biskoparnes löner och att,
om något öfverskott dervid upkommer, detsamma reserveras, för
att i sammanhang med de medel, som vid en framtida reglering
af Pastorers löner upkomma, gagnas till förbättring af det lägre
Presterskapets lönevilkor.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts vara fulländad samt
sedermera Frih. Raab, Carl Adam, Hr, Adelhorg, Hr
Mannerskantz och Hr Tersmeden förklarat sig instämma i
det af Frih. Raab, Adam Christian, framställda förslag, biet
propos. till bifall å Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk:s förevar:de Betänk,
framställd och ropades dervid Ja och Nej, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han trott sig finna att Ja varit öfvervägande.
Frih. Raab, Carl Adam, begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos :
Den, som bifaller Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk:s Betänk. JV2
63, i ani. af väckte motioner dels om indragning af åtskilliga
Biskops-embeten och dels om nedsättning i Biskoparnes aflöning,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad., att II. St:r böra i underd. skrifvelse
hos K. M. anhålla, att förslag måtte upgöras till reglering
af Biskoparnes löner och att, om något öfverskott dervid upkommer,
detsamma reserveras, för att i sammanhang med de medel,
som med en framtida reglering af Pastorers löner upkomma, gagnas
till förbättring af det lägre Presterskapets lönevilkor.
Vid voteringens slut befunnos röste hafva utfallit sorn följer:
Ja — 22.
Nej — 21.
490
Den 23 Mars e. ra.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk:s d. 15 och 18
dennes på bordet lagda Betänk. M 64 i anledn. af vackt motion
om meddelande af föreskrift, att K. M:s Nåd. Kungörelse d, 28
Maj 1830, ang:de ekonomiska besigtningar å kyrkoherde-boställen,
kapellans- och klockarebohl samt prestestom-hemman må tillämpas
äfven å sädane skollärare-boställen, som af inneliafvarne
skola byggas och underhållas.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att lian, då R. St:r vid innevar:de
Riksdag, genom bifall till Allm. Besv. o. Ekon.-Ulsk:s
Betänk. JM 13, redan fattat deras beslut i den frågan om ekonomiska
besigtningars förrättande å skollärare-boställen, som uti
det nu föredragna Betänk, blifvit behandlad, fann sig, lill följd af
53 och 75 §§:ne Riksd.-Ordn. förhindrad alt framställa propos.
till bifall å detta Betänk. JM 64, samt vid sådant förhållande
finge hemställa att detsamma matte få läggas till handlingarne;
hvilket bifölls.
Föredrogs Hr Roos’s, Axel, d. 18 dennes f. m. på bordet
lagda motion om Nabo-börds-rättens uphörande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han icke kunde finna, att
denna efter motions-tidens sint väckta motion var föranledd af
något sådant förhållande, sorn i 5Ö:te §:n Riksd.-Ordn. förutsättes,
och derföre ansåg sig icke kunna derå framställa propos. till
remiss, utan finge hemställa om R. o. Ad. behagade lägga motionen
lill handlingarne.
Ropades Ja.
Föredrogs men bordlädes ånyo uppå derom af flere ledamöter
gjord begäran Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk:s nedannämnde d.
22 dennes e. m. första gången bordlagde Betänkm.
JM 67, i anledn. af väckte motioner ang:de folk-undervisningen
;
JM 68, i anledn. af väckt motion om rättighet för tjenstförrättande
Kontrakts-prost, att under extra Nådår upbära hela inkomsten
af de s. k. proste-tunnorna;
JM 69, i anledn. af väckt motion i fråga om rättighet för
Allmogen i Norra länen att afhemta tjäruved å kronans skogar;
JM 70, i anledn. af väckt motion om vidtagande af åtgärder
för åstadkommande af en allmän Stads-Ordning eller Ordnings-Stadga
för Städerne.
JM 71, i anledn. af väckt motion om ändring af Rese-Reglementet
af d. 31 October 1851;
JM 72, i anledn. af väckt motion om Tullstämpel-afgiflens
nedsättning eller uphörande; samt
JM 73, i anledn. af väckt motion om rättighet för Enkor
efter Pastorer i Kalmar Stift, att äfven under extra nådår få tillgodonjuta
hela inkomsten af Stomhemman.
Uplästes
Den 29 Mars.
497
Uplästes ett af Hr Knylenstjerna, Carl Johan, inlemnadt
sålydande Mein.:
Som jag nödgas afresa frän Riksdagen, får jag anmäla det
såsom hinder för mig att längre fortfara såsom ledamot af Bevilln:sUtsk.
; under anhållan att få bibehålla min Riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, med tillkännagifvande att Hr Montgommerie, Rob.
Nils Germund, såsom ledamot af StatsUtsk. erhållit 3:ne veckors
ledighet från d. 29 dennes, anmodade Hrr Elektorer att utse
en ledamot i Bevill:s-Utsk. efter Hr Kuylenstjerna, och en ledamot
att inträda i StatsUtsk. under den Hr Montgommerie beviljade
ledighet.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 1 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 29 Mars 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 23 dennes e. m. samt Pleni
prot. för d. 22 sisth Febr. e. m.
Uplästes till justering och godkändes från Exped.Utsk. inkomne
förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse!- till K. M.:
JVs 30, ang:de val af en ledamot i Hemliga Utsk.;
JVs 31, ang:de rättighet för Justitiae-Ombudsm:ns Sekreterare
att erhålla ledighet från annan tjenst;
JVa 32, ang:de uphörande af bördsrätten i Stad; samt
JV2 33, i fråga om uphäfvande af införsels-tullen på spanmål
och mjöl.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter;
och befunnos dertill utsedde i
5 H. 32
498 Den 29 Mars.
Stats-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten M 1960 A. ITr Monlgommerie,
Hobert Nils Germund, beviljade irenne veckors ledighet
frän och med den 29 Mars;
M 279. Frih. Wrangel af Sausis, Fullm. Frih Gederström,
Rudolf.
Bevillnings-Utskottet:
efter JW 1304. Hr Kuylenstjerna, Carl Johan;
— 266. Frih. Stierncrona, Da lid Erik,
att inträda under den ordinarie ledamoten J\s 10 Hr Soop, Fullm.
Hr Gyllenram, Henrik, beviljade Irenne veckors ledighet från och
med den 26 dennes:
JW 1743. Hr von Wachenfelt, Fullm. Gr. Lagerberg, Sven.
Banko-Utskottet:
efter JVs 351. Frih. Rehausen, Fullm. Frih. Manderström, Carl
Adolf;
— 374. Frih. Sköldebrand, Fullm. Frih. Manderström,
Carl Adolf.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
efter JV2 1885. Hr Arnell, Gustaf Fredrik och Jté 1929 Hr von
Björnmark, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolf;
— 161. Frih. von Höpken, Nils Albrecht, och
— 814. Hr Gyllenhaal, Lars Herman.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant
i Constitutions-Ulskottet.
efter JV2 243. Frih. von Roxendorff, Fullm. Frih. De Geer,
Louis:
— 2024. Hr Stjernstam, Fullm. Gr. von Rosen, Carl Pontus.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Då erfarenheten tyvärr utvisat
att till följd af sjukdomsfall R. o. Ad:s ledamötar inom StatsUtsk.
understundom icke kunnat vara fulltaliga, tager jag mig friheten
hemställa att R. o. Ad. behagade utse ännu en Suppleant i StatsUtsk.
, hvarom jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa
propos.
Uppå Hr Gr. o. L andinus i anledn. häraf framställda propos.
beslöts, att utöfver det förut bestämda antalet af 2:ne Suppleanter,
ytterligare en Suppleant i StatsUtsk. skulle utses.
Uplästes ett af Frih. De Geer, Gustaf Gerhard, inlemnadt
sålydande Mern.:
Den 29 Mars.
499
Som jag i tjenste-ärenden mäsle för en längre lid aflägsna
mig från hufvudstaden, så får jag vördsammast anhålla att varda
entledigad från min befattning såsom ledamot i Allm. Besv. o.
Ekon.-Utsk., med bibehållande af min Riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade härtill silt bifall; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, med tillkännagifvande alt Hr Bildt, Didrik Gillis,
återlemnat sin Riksdags-njanna-pollct och i följd deraf nphört
att vara ledamot af StatsUlsk., anmodade Hrr Elektorer, att sammanträda
(ill val af en ledamot i SlatsUtsk. efter Hr Bildt, en
ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk. efter Frih. de Geer, samt
en 3:dje Suppleant i StatsUlsk., enl. R. o. Ad:s nyss fattade
beslut.
Företogs val af 6 Revisorer för att å R. o. Ad:s vägnar deL
taga uti 1855 års Revision af Stats-, Banco- och Riksg:s-Verkens
tillstånd, styrelse och förvaltning; och befunnos, efter valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr.
Posse, Knut Axel, Landsh
med
84
röster
Frih.
Leuhusen, Carl Herman, Ryttmästare
55
88
55
11
af Ugglas, Curt Gustaf, Pessessionat
55
123
11
Hr
von Krusenstjerna, Salomom Mauritz,
Contre-Amiral
55
88
11
11
Stjerngranat, Georg Gustaf Henrik, Ofverste
55
86
11
11
Tersmeden, Nils, Kammerherre . . .
n
124
11
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.-Ulsk:s d. 22 och 23
dennes på hordet lagda Betänk. M 67, i anledn. af väckte motioner
ang:de folkundervisningen.
R. o. Ad. ansåg detta Betänk, böra punktvis företagas till
afgörande.
l:sta punkten, ang:de Riksdagsmannen Dahlgrens motion i
fråga om bättre tillsyn å folkskolorne.
Utsk:s hemställan bifölls.
2:dra punkten, l:sta morn., ang:de vackt förslag att endast
ål personer, som erhållit undervisning i elemenlar-läroverk,
anförtro folkskolelärare-befattningar.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Då jag anser den af motionären
väckte af Utsk. i denna ponkt behandlade fråga vara utaf
synnerlig vigt, kan jag ingalunda instämma uti det resultat, hvartill
Ekon.Utsk. vid denna Riksdag, kommit. Jag anser det nemi. vara af
en serdeles vigt att icke en mängd medborgare dragas ifrån andra
kall dem de nu bekläda för att inledas på en för dem ofta nog alldeles
fremmande bana, der de sedermera kanske komma att sakna
sysselsättning. Denna fråga utgjorde vid sisth Riksdag föremål
för R. o. Ad:s öfverlä°''’'r':"~ ""fe "4jn då unlvste den Riks
32
*
500
Den 29 Mars.
dagens Ekon.Utsk., att, i enlighet med hvad K. M:s Nåd. Berättelse
om hvad i riket sedan föreg:de Riksdag sig tilldragit
innehöll, så vore alla folkskolor försedda med lärare, och tillika
uplyste Utsk., att till de nu befintliga folkskolelärare-seminarierna
utginge så ringa anslag af allmänna medel, att dessa seminariers
föreståndare icke kunde påräkna högre inkomst än på sin höjd
500 R:dr Inko, hvarifrån dock icke afräknades hvad som åtgår
till aflöning af ofta nog erforderligt biträde o. s. v.; och då afdrag
för sådant behof ofta inträffade, så blef naturligtvis derigenom
dessa föreståndares aflöning ännu mera nedsatt. Utsk. hyste då
den öfvertygelsen att det vore afvigt alt dessa föreståndare blefvo
sä aflönadfe att de med verklig förkärlek kunde egna sig åt det
vigliga kall, som blifvit dera anförtrodt, men att sådant naturligtvis
icke kunde med billighet fordras derest de vore sä knappt
aflönade, att de ju förr desto hellre mäste söka förflyttning ifrån
en så illa lönad syssla. På grund häraf föreslog Utsk., att de
såsom öfverflödige ansedda seminarier mätte indragas, och att de
medel, som varit för dem afsedde, måtte på de qvarblifvande så
fördelas att de på ett mera tillfredsställande sätt än hittills mätte
kunna upfylla det med dem afsedija ändamål. Detta förslag, sorn
jemte mänga andra rörande skole-undervisningen innefattades uti
ett enda Betänk., blef af tre Stånd afslagel, hvarföre någon underd.
framställning till Konungen härom icke kunde ega rum.
Förutom dessa skäl, som då anfördes, synes mig ett ganska väsendtligt
skäl sedan dess hafva tillkommit, nemi. det utaf K. M.
i sisth års Författnings-Samling 1 §, 3 mom. utfärdade stadgande
att: ”der byar, hemman, torp eller lägenheter flro så aflägsna,
att dit hörande harn icke utan svårighet kunna begagna den med
sålunda godkänd lärare försedda skolan, må mindre skolor, fasta
eller flyttbara, inrättas och förses med lärare eller lärarinnor, på
sätt som nedanföre bestämmes”, och nedanföre bestämmes att:
”till lärare-befattning i dessa skolor äro personer antaglige, som
inför Pastor och skolstyrelse företett betyg om god frejd och
kristligt lefverne, samt ådalagt, att de kunna obehindradt och rikligt
läsa svenskt och latinskt tryck innan, efter kathechesen hafva
god krislendomskunskap, skrifva läsligt, innehafva de enklaste
och allmännaste begreppen af räknekonsten, samt besitta förmåga
att i dessa stycken undervisa”.
Igenom denna Nåd. Förordn. är det således stadgadt att
lärare-befattningen inom så väl fasta som flyttbara skolor numera
kunna, under de förutsättningar som stadgandet antyder, beklädas
af andra personer än examinerade skole-lärare. Behofvet af
sådana är således Sedan sista Riksdag äfven genom denna åtgärd
förminskadt, och jag är öfvertygad om alt denna Förordn. kommer
att ganska ofta tillämpas utaf de församlingar som riktigt inse
sin egen fördel. 1 sammanhang härmed anhåller jag, ehuru detta
ämne icke kan anses tillhöra nu förevande fråga omelbart, men
likväl är dermed nära förbundet, att för det Höglofl. Ståndet få
utveckla något utaf det felaktiga, som jag anser ligga uti nuvande
folkskolas idé. Det är tyvärr — och man kan icke säga det nog
ofta — del är tyvärr en gängse idé, att bildningen, och i syn
-
Den 29 Mars.
510
lieiliet den hildning, som här är i fråga, skulle hafva förmåga att
förändra mennisko-själens anlag. Konsten att läsa och skrifva är
dock i sig sjelf lika mekanisk, som konsten att göra skor eller
dylikt, och det har vid folkskolans organisation tydligen visat sig
att man förbisett hvad som här hade varit hufvudsaken, nemi.
upfostran, hvilken af ingen menniska kan undvaras, och hvilken
det borde vara samhällets slräfvan att söka bereda alla sina medlemmar.
Denna utveckling till det goda åstadkommes icke genom
att lära läsa och skrifva, hvilket visserligen är ett medel alt förskaffa
sig kunskaper men i sig sjelf dock icke innebär något förädlande,
ty man kan vara den lärdaste man i verlderi och likväl
vara den mest omoraliska; derpå sakna vi lyrärr icke exempel.
Hade man, såsom sig bordt, ansett upfostran vara hufvudsaken,
så hade man naturligtvis varit mån om att till lärare och lärarinnor
anskaffa sådane personer, som hafva förmåga att meddela
upfostran, och sådant kan man icke vänta utaf personer, som
sjelfva icke hafva fått någon upfostran och måhända icke under
hela sin lefnad någonsin få den. Folkskolan i sitt närvande
skick, med de stadganden, som nu för densamma äro gällande,
har äfven ett annat högst väsentligt fel, nemi. det, att den sträfvar
till att åtskilja föräldrar och harn ifrån hvarandra. Nu för
tiden behöfves tyvärr intet serskildt sträfvande för att åtskilja familjen
; tiden drager nog försorg om att uplösa de band, som
förena densamma, och kunde man upfinna något sätt att återknyta
dessa band, vore sådant af oberäknelig nytta. Det är ju
naturligt att under det föräldrarne meddelade sina barn religionsundervisning
kunde de icke undgå att sjelfva erinra sig att de
hafva en Gud. Denna undervisning i hemmet hade med bibehållandet
af folkskolan äfven kunnat låta sig förena om den varit
annorlunda organiserad, så att godtyckliga tvångsåtgärder i detta
fall icke kunnat ifrågakomma. Det är visserligen medgifvet föräldrar,
sorn vilja och kunna undervisa sina barn, alt göra del, men
detta innebär dock icke någon upmuntran för föräldrarne att bibringa
sina barn denna undervisning, hvilket dock enl. min tanka
hade bordt varu fallet.
Då nu för öfrigt, såsom jag nyss visat, det har blifvit församlingarne
medgifvet att i viss mån sjelfva välja sig lärare eller
lärarinnor utan afseende på huruvida de undergått examen vid
något seminarium, så är det gifvet, att ett ytterligare fortsatt bildande
af lärare vid alla dessa seminarier, som nu finnas, skulle
hafva den påföljd att en mängd personer bildades för detta yrke
och ansåge sig dertill för hela lifstiden bestämda utan att kanske
någonsin eller först emot slutet deraf verkligen komma att inträda
på den bana, hvaråt de egnat sig. Ett sådant förhållande
kan icke vara annat än högst skadligt, och det är derföre jag
ifrat för att denna punkt af Utsk:s Betänk, icke måtte bifallas.
De som uti Ekon.-Utsk. sisth Riksdag ifrigast satte sig emot
folkskolelärare-seminariernas indragning, voro ledamöterna af
BondeSt., och det hufvudsakliga skäl de för sin åsigt anförde,
var del, att om seminarierna förlädes pä blott 5 eller 6 ställen
502
Den 29 Mars.
i riket, så skulle de, som önskade der taga inträde, nödgas att
företaga ganska långa och kostsamma resor ifrån aflägsna delar
af landet. För alt motväga denna olägenhet föreslog Utsk. i
sitt Betänk, att ”R. S(:r måtte bevilja rese-understöd för lärjungar
ifrån aflägsnare orter” j hvarigenom den omtalade svårigheten hade
varit undanröjd. Man förebar äfven andra skäl, såsom t. ex.:
Man förebrår BondeSt. att vi äro okunnige och råe, men om vi
nu få tillfälle att sätta våra barn i folkskolelärare-seminarierne,
der de kunna få stipendier, så hafva de ju alltid fått upfostran
gratis, ulan att deraf nödvändigt måste följa att de egna sig åt
skolmästare-yrket, m. fl. Resultatet blef likväl att Utsk. tillstyrkte
denna indragning, hvilket beslut äfven hlef R. o. Adrs, och jag
hoppas att R. o. Ad. icke nu måtte frångå sitt då fattade beslut,
utan återremittera denna punkt af Betänk.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att nu förevar:de
mom. blott rörde det af Utsk. afstyrkta förslaget, att endast åt
personer, som erhållit undervisning i elementar-läroverk, anförtro
folkskolelärare-befattningar, och att Gr. Liljecrants med sitt
anförande syntes hafva afsett det nästföljande ännu icke föredragna
mom. af ifrågavar:de punkt, yttrade
Gr. Liljencrants: Jag ber om förlåtelse, att jag förbisett,
det icke jemväl 2:dra punktens 2:dra mom. nu blifvit af Hr Gr.
o. Landtm, föredraget.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag erkänner att. äfven jag
anmälde mig i den tanka att milt anförande skulle få omfatta
båda dessa punkter, hvilka synas mig ega ett ganska nära sammanhang
med hvarandra; inen örn Ilr Gr. o. Landtm, finner det
tjenligare att jag dermed upskjuter till dess nästa punkt blifvit
föredragen, så skull jag visserligen foga mig derefter, ehuru jag
dervid skulle vilja göra den anmärkningen, att, om den sednare
punkten återremitteras, så borde sådant ske äfven med den första,
emedan dessa båda punkter, såsom jag förut haft äran nämna,
med hvarandra stå uti ganska nära samband. Det är verkligen
skada alt dessa punkter fått den ordning hvaruti de nu stå; hvarvid
inträffat, att punkten b, uti reciten är i slutliga hemställandet
ställd främst, och punkten a, i reciten är i hemställandet
ställd efteråt. Under en sådan, lill misstag lätteligen ledande
omblaudning faller det sig mindre verkställbar!, att noga undvika
berörandet af de båda pnnkterne i del sammanhang de med
hvarandra fått eller i sig sjelfve kunna ega; hvadan jag äfven
torde få i milt anförande beröra båda dessa punkter, ehuru beslutet
kommer att om hvardera punkten serskildt affattas.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.,
bifölls att sednare mom. af ifrågavande punkt finge jemte det
redan föredragna första mom. företagas till discussion och att sedermera
beslut borde fattas serskildt i afseende på hvartdera Mom.;
hvarefter nu föredrogs andra punktens sednare Morn., ang:de
indragning af Vdrare-seminarier.
Den 29 Bl ars.
503
Frih. Cederström: När denna fråga vid sistl. Riksdag
förevar, hade jag mina betänkligheter vid alt bifalla densamma,
i anseende till det skick, hvaruti den då befann sig; men jag
hoppas, att Gr. Liljencrants gör mig den rättvisan, att erkänna,
det jag för denna min åsigt ingalunda anförde sådana skäl, som
Hr Gr:n förmodat vara hos hans motståndare rådande. Såsom
skäl anförde jag då hufvudsakligen, att jag ansåg tillräcklig erfarenhet
ännu icke vara vunnen, för att med stöd deraf fatta ett
sådant beslut, som då afsågs; men jag förklarade tillika bestämdt,
att om erfarenheten fortfarande skulle bekräfta de rön, man redan
gjort, så skulle jag för min del visserligen icke vara den som
motsatte mig ett sådant förslag. Erfarenheten har nu fullkomligt
bekräftat den framställning, som af dåvande Ekon:Utsk. gjordes,
hvilket utaf de tabeller, som äro bifogade del nuvar:de Ekon.-  Utsk:s Betänk., nogsamt kan inbemtas. Dessa tabeller utvisa
klarligen, att antalet af lärjungar vid seminarierne ouphörligt
aftagit, isynnerhet vid vissa af dem; och jag frågar då, om det
väl kan vara skäl, att fortfarande underhålla en så splittrad verksamhet?
Kan det vara skäl, att pä så många skiljda ställen vidmakthålla
anstalter, som med så litet intresse omfattas? Vore det
icke bättre att på färre punkter koncentrera lärare-serainariernes
verksamhet; alt bättre aflöna de vid dem anställde lärare, hvarigenom
ökade fordringar kunde å dem billigtvis göras, och
likaledes kunskaper hos almogen kunde beredas, icke mera vidsträckta,
än nu, men mera grundliga; äfvensom att genom beredande
af bostäder för lärjungarne åstadkomma en bättre upsigt
öfver deras lefnadssätt, än nu kan vara förhållandet, då lokaler
till bostäder icke äro vid seminarierne afsedde?
Jag kan således icke annat än instämma med Gr Liljencrants
uti det af honom framställda yrkande om ålerremiss af ifrågavar:de
del utaf Betänk., och jag lägger dertill jemväl för min
del den uttryckliga anhållan, att Ekon.-Utsk. ville i pröfning laga
det onekligen förtjenst fullt affattade Betänk., som i ämnet afgafs
utaf sistl. Riksdags Ekon.Utsk.
Jag finnér för öfrigt visserligen att motionärens framställning
uti flera andra hänseenden har sina olägenheter och jag kan
således icke obetingadt yrka på dess antagande; men det har
alltid varit vederbörande Utsk. medgifvel, att då motioner i allahanda
syftningar afgifvas, derutaf utvälja hvad Utsk. anser vara det bästa
och derom till R. Sl:r göra hemställan. Jag anser således icke
någon svårighet i formelt afseende för Ekon.Utsk förefinnas, att,
i likhet med sista Riksdagens Ekon.Utsk., taga frågan i sin helhet
uti betraktande, och jag tror att förhållandena nu tala vida högre,
än då, för aflåtandet af ett sådant förslag, som nyss är åberopadt.
Det torde i förbigående få nämnas, att jag visserligen har
sökt att, med all den upmärksamhet jag kunnat deråt egna,
följa folkskolornas verksamhet på landet, och har också funnit
den 'parlielt ganska tillfredsställande; men får tillika förklara,
att detta resultat oftast visat sig der skolorna varit ställda på
ambulatorisk fot, och der således skolrummet är inredi i hera
-
404
Den 29 Mars
men, hvarest husmodern dymedelst sättes i tillfälle att med sin
upmärksamhet ouphörligt följa eleven. Vid de fasta skolorna
deremot upkommer den olägenhet, att barnen under långa t. o.
m. milslånga vandringar, få oundvikligen tillfälle att undandraga
sig föräldrarnes upsigt och tillåta sig åtskilligt ofog, som för deras
moralitet måste vara ganska skadligt. Det synes således som om
det för menigheten vore önskvärdt och med dess fördelar öfverensstämmande,
derest skolväsendet klefve, åtminstone i de större
församlingarne ordnadt efter ambulatorisk method; samt i enlighet
dermed de blifvande skol-lärarnes danande rigtad åt en så
beskaffad verksamhet.
Jag anhåller således, att Ekon.Utsk. måtte taga föreliggande
moraliskt vigtiga och fosterländskt betydelserika fråga i förnyadt
öfvervägande, och till R. S:r inkomma .med ett förslag uti den
af Gr. Liljencrantz framställda, och af mig nu vördsamt förordade
syftning.
Hr Te rsmeden, Nils: Då jag begärde ordet var det egentligen
för att uplysa Gr. Liljencrantz att det var den första delen
af andra punkten utaf Betänk, som nu är under öfverläggning.
Hr Gr. o. Landtm, har äfven gjort denna anmärkn., men det har
på en sednare talares framställning blifvit medgifvet alt discussionen
skulle få röra denna punkts båda delar. För min del
skulle jag dock anhålla att, sä vidt sådant är möjligt, serskildt
propos. måtte framställas å den första delen och serskildt å den
andra. Skälet dertill är, att jag anser den första afdelmn ganska
väl kunna bifallas men den andra deremot böra återremitteras.
Jag fäster mycken vigt vid första delen af denna punkt, enär
förslaget innehåller alt folkskolelärare-seminarierna skulle uplösas
och bildandet af folkskole-lärare helt och hållet öfverflyttas på
kathedralskolorne. Jag tror icke allenast, i likhet med Utsk., att
den undervisning som der skulle erhållas icke vore tillräcklig,
utan jag tror äfven, och fäster mycken vigt dervid, att denna
undervisning skulle menligt inverka på våra elementar-skolor,
enär klasserna genom en sådan åtgärd skulle skiljas uti 2 delar,
emedan det vore omöjligt att bibringa den öfriga undervisningen
samtidigt med den, som skulle afse bildandet af lärare för folkskolan.
Jag tror således att våra elementarskolor skulle betydligt
lida
Jag sade att bildandet af dessa folkskole-lärare skulle på elementarskolorna
hafva ett menligt inflytande, och detta är för mig ett
tillräckligt skäl att önska afslag å denna del af frågan, hvilket
seminariernas öde än mande blifva.
I afseende på den sednare delen af frågan, så kan jag icke
undgå alt, i likhet med andra talare finna, att skäl verkligen
förefinnas till en förändring af de närvar:de seminarierna, i synnerhet
med afseende på deras antal. Lika med Gr. Liljencrantz
kan jag icke neka att folkskolorna hittills visserligen icke upfyllt
de ändamål man med dem afsett, men jag har icke eller ifrån
Den 29 Mars.
505
första stunden någonsin gjort mig några serdeles stora förhoppningar
om dessa skolor. Jag tror i likhet med den värde Gr:n
att dessa skolor i st. f. att tillknyta bandet emellan föräldrar och
barn ofta nog uplöser detsamma, men jag går dock icke så långt
att jag vill bestrida att ju icke våra folkskolor partiellt gjort
mycken nytta: ty föräldrar finnas, sorn icke vårda sina barn och
då är det kommunens skyldighet att tillse, att deras upfostran
dock icke i allo försummas, och någon upfostran vinnes likväl
genom folkskolorne. Huruvida en sådan förändring, som den af
motionären föreslagna, hör ske genom indragning af några seminarier,
vill jag icke bestämdt säga, men jag finner det likväl,
i likhet med den siste värde talaren, vara skäl atl begära återremiss
utaf den sista delen af frågan, på det att den utaf Utsk.
mätte blifva pä annat sätt behandlad.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
Hr Ståts-Rådet m. m. Nils Fredrik Wallensteen, som å K. M:s
höga vägnar aflemnade 10 Dess Nåd. Propos:r och en Dess Nå
diga
Skrifvelse till R. St:r.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Hvad det l:sta mom.
vidkommer, så delar jag samma åsigter som Utsk. och önskar
att seminarierna icke mätte helt och hållet indragas. Hvad åter
det 2:dra morn. beträffar, så önskar jag i motsats tili hvad Utsk.
tillstyrkt, att en del af seminarierne måtte indragas, hvarföre jag
önskar återremiss utaf denna del af Retänk. Till en del gillar
jag visserligen de ideer om folkskolan, sorn utaf Gr. Liljencrantz
blifvit framställda, men ännu mera instämmer jag med honom i
afseende på de resultater, som genom dessa skolor åstadkommits,
hvilka icke på långt när motsvarat de förhoppningar man vid
dem fästat. Skälen dertill åro mångahanda, och måhända skulle
man här hafva funnit det om discussion företagits öfver Betänk:s
Usta punkt, men ett der icke anfördt skäl är den bristande bildning
för sitt kall, som otvifvelaktig! hos seminariieleverne yppar
sig. Det är allmänt kändt att den bildning eleverne få uti ett
seminarium icke på långt när motsvarar hvad de skola bibringa
sina lärjungar i folkskolan. Kunskapsmåttet brister dem icke så
mycket, men de få i seminarierna ingalunda inhemta tillräckligt
mått af den sedlighet och hyfsning, för att sedermera kunna
derutaf dela något med sig inom kommunerna. Detta utgör för
mig skäl nog att yrka seminariernas inskränkande till färre antal,
hvarigenom man skulle vinna den fördel, att de återstående seminarierna
skulle få större anslag och derigenom komma i tillfälle
att meddela sina elever bättre och grundligare undervisning.
När nu K. M., genom den författning Gr. Liljencrantz upläst,
bifallit den af kommunerna ofta uttryckta önskan att få bestrida
undervisningen inom socknarne med så väl examinerade som
oexaminerade lärare och lärarinnor, så tyckes detta bevisa att
K.. M. icke ansett behofvel af utexaminerade elever ifrån seminarierna
vara så stort hädanefter som hittills, och detta synes
mig äfven vara ett skäl för seminariernas inskränkning. Ett
506
Den 29 Mars.
annat skäl ligger deruti, att serdeles olika betyg om elevernas
kunskaper ifrån de olika seminarierna afgifvas, hvarom jag varit
i tillfälle att inhemta erfarenhet. Då nu socknarne på dessa betyg
skola grunda sitt omdöme om en sökandes skicklighet så är
det naturligtvis af mycken vigt att dessa betyg afgifvas, icke allenast
fullkomligt exacta med afseende på hvarje person ulan äfven
i någon öfverensstämmelse seminarierna emellan. Om nu
seminarierna inskränktes till färre antal, sä vore äfven denna
likhet i betygen lättare att åstadkomma. Det är beklagligen allt
för mycket kändt att eleverna icke besitta den skicklighet de
borde ega, så att de icke allenast sakna nödig bildning utan
äfven den mekaniska delen deraf, såsom att läsa och . skrifva. Jag
har sett ett exempel på en utexaminerad elev, som skref Adam
och Eva med ä, hvilket torde bevittna den bildning de vanligen
ega.
På dessa skäl får jag tillstyrka återremiss utaf denna punkt,
och att det förslag, som af Ekon Utsk. vid sista Riksdagen för
R. St:r framlades, måtte läggas till grund för Utskrs tillgöranden
i detta hänseende.
Gr. Liljencrantz: Jag erkänner att jag vid upläsningen
icke gaf akt deruppå att denna punkt hade 2:ne afdelningar, och
att jag till följd deraf tillät mig att yttra mig öfver den sednare
afdelningen, men sedan detta misstag utaf Hr Gr. o. Landtm,
blifvit rättadt, hoppas jag att R. o. Ad. dermed öfversel-. Jag
skulle i likhet med Frih. Cederström tro, alt ehuru motionären
har yrkat i sitt förslag att: ”folkskolelär ar e-seminarierne nui
varda förr eller sednare alldeles indragna och inom kort tid,
förberedelsevis, åtminstone lill halfva deras nuvar:de antal
förminskade”, så står det likväl Ekon.Utsk. öppet att, utan att
kunna anses hafva trädt motionärens rätt för nära, tillstyrka att,
på sätt jag föreslagit, R. St:r mätte till K. M. ingå med en underdånig
framställning att seminarierna mätte efterhand indragas,
ty uti en sådan anhållan ingår ju till en hufvudsaklig del åtminstone
motionärens förslag att seminarierna måtte till ett visst
belopp ju förr desto heldre indragas.
Jag är icke på något sätt hågad att bestrida Hr Tersmedens
förslag att första afdelningen af denna punkt måtte serskildt afgöras;
jag tror icke att det ringaste hinder möter för detta sätt
att gå tillväga, och jag vågar derföre vördsamt understödja detta
förslag.
Jag har icke sagt att ju icke folkskolorna äfven i sin nuvärde
otillfredsställande form gagna till något, utan jag medgifver,
i likhet med Hr Tersmeden, att någon upfostran, någon tillsyn
ändock är bättre än ingen, men just denna otillfredsställande
form gifvet' mig anledn. att yttra den tanke, som jag alltid hyst
och ännu hyser, att det skulle vara serdeles väl om folkskolestadgan
i st. f. att säga att föräldrar ovilkorligen skola skicka
sina barn i folkskolan, hade stadgat, att då föräldrarne visa sig
odugliga att upfostra sina barn, så skulle folkskolan laga dem om
Den 29 Mars.
507
liand Delta hade varit att till verksamhet söka lifva den första
af de menskliga pligterna, den nemi. att taga vård om sina barn,
men nu har man gjort motsatsen, och utgående ifrån abstrakta
ideer har man icke tagit i betraktande huru menniskan och samhället
i sjelfva verket äro beskaffade. Hade man följt denna riktning
så är jag öfvertygad örn att folkskolorna skulle hafva blifvit
en anstalt, som åt dessa vanvårdade gifvit en ersättning för den
bristande föräldravården. Nu har deremot följden blifvit den,
att äfven sådana föräldrar, som kunde och borde deltaga i sina
barns upfostran, anse detta vara ett åliggande, sorn tillkommer
Slaten ; försummas 1111 barnens upfostran, så anse föräldrarna sådant
vara Statens sak och tro sig icke behöfva bekymra sig derom,
och alltså blir det Staten som får bära ansvaret för hvad
som rätteligen tillhör föräldrarne. .
Den af mig åberopade författningen, hvilken sisth år utgafs,
ådagalägger tydligt hvad som alltid inträffar då man vidtager ett
stadgande, som är olämpligt och onaturligt, att man nemi. förr
eller sednare måste återgå till det naturliga och rätta. Såsom
ett bevis pä detta förhållande ber jag att få citera 6 § 5 mom.
af denna författning, der det heter: ”Lärare eller lärarinna i
mindre folkskola antages af husfäderne i den del af församlingen,
som en sådan skola inrättat, sedan personen blifvit godkänd på
sätt som i denna §:s 2:dra mom. bestämmer. Om den antagne
göres anmälan i skolstyrelsen. Det uti detta mom. åberopade
2:dra mom. innehåller såsom vi nyss hörde, att fordringsanspråken
på kunskaper hos läraren eller lärarinnan äro ganska måttlige
men att de böra visa sig ega god frejd och föra ett kristligt
lefverne.
Jag är öfvertygad om att hädanefter komma en stor del af
församlingarne att anse sig för ganska små, för att få rättighet
alt till skollärare tillsätta sådane personer, som äro duglige alt
upfostra deras barn, och jag kan icke annat än lyckönska de
församlingar, som med skäl kunna tillräkna sig de gjorda bestämmelserna.
Detta stadgande synes mig vara ett förebud till
det stadgande, som jag hoppas snart mätte komma efter, att det
må vara anbefaldt att inom hvarje kommun draga försorg om att
sådana personer upsökas, som äro danade för upfostrarekallet och
att detta maktpåliggande kall måtté dem updragas. Af alla
dessa skäl fortfar jag i mitt yrkande att denna punkt måtte blifva
återremitterad och att Utsk. måtte taga i skärskådande det af
sednasle Riksdagens Ekon.Utsk. i denna fråga afgifna Betänk.
Frih. Raab, Carl Adam: Som jag uti Utsk. biträdt detta
Betänk., så ämnar jag äfven nu försvara det och skall med några
ord söka göra min mening tydlig. Den motion, som utgör
grunden, på hvilken detta Betänk, hvilar, syftar derhän, att:
”b arnaundervisningcn bäst och lämpligast meddelas af föräldrarne
i hemmen, och alt folkskolan borde betraktas såsom
en nödfalls-anstalt, sorn blefve umbärlig i den mån förhållandet
med undervisningen kunde blifva ulerfördl lill hvad det
508
Den 29 Mars.
tillförene varit". Denna sats går helt och hållet derpå ut att
folkskolan Skulle försvinna, hvarigenom vi skulle återförsättas i
det tillstånd, hvaruti vi befunno oss före folkskolornas inrättning.
Betrakta vi detta tillstånd, så finna vi att barnen i syunerhel
inom de fatligare klasserna, upväxt • utan någon slags undervisning,
vare sig uti religiös, eller elementarisk. Ett sådant förhållande
kunde icke annat än i högsta måtto vara beklagansvärdt,
hvarföre det äfven hehjertades och man-beslöt att införa folkskolan.
' Att skolan i närvande stund icke kan upfylla det
med densamma afsedda ändamål kan en och hvar lätteligen finna,
ty det fordras ovilkorligen ett stort intresse derför hos folkel
sjelft, hvarförutan det går med denna institution på samma sätt
som med hvarje annan, i samma omständigheter, att den sjelfdöd
Att nu begära alt intresset för skolan skulle hafva hunnit
derhän, att det med full lifskraft skulle kunna drifva saken framåt,
är orimligt, och man måste vara nöjd med de små fördelar, som
institutionen har medfört. Skulle vi nu återigen frångå detta
system och försätta oss i samma belägenhet som förut, så skulle
den demoralisation, som förut, isynnerhet inom arbetsklassen egde
rum, jemväl fortplantas på barnen, som skulle sakna undervisning
i skolan och till en del äfven i kyrkan. Man säger att skolan
icke rätt fullgör sitt kall utan. att. ingripa i kyrkans. Man skulle
snarare kunna säga tvertom. Kyrkan är skolans moder, skolan
en utvext på kyrkan. Kyrkan måste hafva en vida större verkningskrets
och till en del äfven innefatta skolan. Kyrkan bör
noga tillse att föräldrar och barn erhålla nödig undervisning i
moralitet och Gudsfruktan. Blifva föräldrarne goda blifva deras
barn oftast goda och kyrkan upfyller sålunda sin skuld till skolan.
Det är ock i folkskole-stadgan förordnadl att församlingens
presterskap, så vidt dess öfriga embetsåligganden det medgifva,
skola utöfva en sorgfällig upsigt öfver religions-undervisningen i
skolan, hvarförutan en hvar loide finna, att ingen skol-institution,
den må för öfrigt vara inrättad huru som helst, kan upfylla
sitt ändamål. Då nu derjemte Styrelsen eger ovilkorlig rätt att
ålägga försumliga föräldrar att sända sina barn till skolan, och
Pastor har sig updraget alt vaka öfver religions-undervisningen i
densamma, så bör väl icke skol-institutionerna upbära klandret i
fall han försummar detta sitt åliggande. Om man skulle så förfara
som motionären föreslagit och jag tror Gr, Liljencrantz äfven
åsyftat, sä skulle man helt enkelt indraga skolorna och försöka
att genom kyrkan åstadkomma en serskild religions-undervisning
i föräldrahemmet. Jag tror likväl ingenting i skolinstitutionerna
lägger hinder för serskild religions-undervisning. Antingen
man har skolan eller icke, kan man söka fortplanta religions-undervisningen,
så väl inom församlingen i allmänhet som
inom de hem, der barnen icke äro i tillfälle att af sina föräldrar
erhålla tillräcklig själs-undervisning.
Hvad åter seminarierna serskildt beträffar, så vill motionären
indraga dem alla, och att folkskole-lärarne skola hildas vid
elemenlar-läroverkcn, hvarigenom seminarierna blefve öfverflödiga.
Den 29 Mars.
509
Della blifver helt och hållet en serskildt fråga för sig, helst molionären
afsell folkskolans fullkomliga öfvergångs-bildning; men
då Utsk. ansett folkskolorna vara nödvändiga, så har det icke
kunnat tillstyrka seminariernas indragning. Huruvida seminariernas
antal hör förminskas, är en annan fråga. Jag är i detta
fall af samma lanke som många af de talare, hvilka före mig
yttrat sig, att de höra inskränkas med kanske Då det nemi.
liar visat sig att antalet lärjungar nedsjunkit sä lågt som lill 5
lili Wisby och 15 i Carlstad, så torde en hvar finna, att det är
allt för dyrt att för eli så ringa antal elever aflöna en mängd
lärare. Dessutom veta vi hvilken lumpen roll en okunnig skollärare
ofta spelar inom församlingarne, och dä det, såsom Hr
Wolffelt antydt, allt för ofta händer att dessa lärare ega allt för
liten kunskap för det vigtiga kall de bekläda; så biträder jag
gerna den mening, alf man genom indragning utaf en del seminarier
skulle förskaffa de qvarblifvande förökadt anslag; hvarigenom
det vore att hoppas att skickligare lärare i allmänhet der
skulle bildas. Delta ansåg man dock uti Utsk. ännu vara för
tidigt och att man borde vänta för att vid nästa Riksdag fä se
huru sakerna geslallat sig. l'ä grund af hvad jag nu anfört anhåller
jag om bifall till Utsk:s Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I afseende på den första punkten
af detta Betänk, har jag ingen anmärkn. att göra, utan önskar
att densamma måtte bifallas. I afseende på den 2:dra punkten
åter, förekommer det, att B. St:r hvarje Riksdag till folkskole-lärare-seminariernas
underhåll anslå icke obetydliga summor,
och det mätte då vara af vigt att tillse att dessa penningar i
och för upnåendet utaf det afsedda goda ändamålet så väl som
möjligt användas. Betrakta vi nu dessa seminarier, så finna vi
efter Utsk:s egen upgift, att antalet af lärjungar i desamma år
1853 nedgått till icke fullt | af hvad det var är 1848. Om
således ^ af seminarierne indrages, så blir i alla fall antalet lärjungar
uti de qvarblifvande icke fullt så stort som det var 1848;
men då saihma penningesumma i alla fall vore af Staten till
seminariernas underhåll anslagen, så är det gifvet, att då den
icke behöfver användas till mer än | af de seminarier, som nu
finnas, sä kunde för samma summa föreståndarne bättre aflönas,
seminarierna i allmänhet hållas tili bättre skick, och man skulle
således med den af R. St:r anslagna summan kunna åstadkomma
bättre undervisning uti de qvarblifvande seminarierna än nu är
händelsen. Hvarföre, på sätt den siste värde talaren anmärkt,
tiden ännu icke skulle vara inne att företaga denna förändring,
är för mig svårt ali inse, enär Utsk. sjtlft uti sitt Betänk, upgifvit
huru betydligt antalet af lärjungar i seminarierna sjunkit;
och alt så skulle blifva händelsen var äfven naturligt, då man
besinnar alt vid seminariernas första inrättande behöfdes skollärare
för alla församlingar i riket, men att delta behof nu är
fyldt och att plats således icke finnes för Hera sådana än vid de
församlingars skolor der redan befintliga lärare ifrån sin befatt
-
510
Den 20 Mars.
ning afgå Det är således gifvet att behofvet af nybildade folk*
skole-lärare är vida mindre nu än förut, och att till följd deraf
antalet lärjungar i seminarierna måtte vara och blifva mindre än
under de första åren, hvaraf .äfven följer att så många seminarier
numera icke behöfvas. Då nu i alla fall samma summa är
för ändamålet anslagen, så vore det väl bättre att inskränka dess
användande till ett mindre antal val hållna seminarier än att
fördela dem på flere, hvilka just genom sitt stora antal och den
derigenom mindre underhålls-summan blifva mindre ändamålsenliga.
På dessa skäl anhåller jag om återremiss af denna punkt.
Hr Adelborg, Anders Otto: Då man kastar en blick
på Sveriges brottmåls-slatistik, så fasar man öfver den störtsjö af
laster, som öfversvämmar samhället; man tror kanske att detta
förhållande upkommit till följd af omständigheternas kraf under
slägtets fortgående utveckling, men jag för min del tror det icke.
Denna störtflod har sin källa i bristande upfostran, i bristande
vetande om något bättre, och denna brist lärer icke religionen
ensam genom sina läror kunna undanrödja. Dessa läror måste
hafva sitt stöd i skolan, och denna är derföre grundvalen till
den moral, som inom samhället finnes. Religionen innehåller
rättsgrunderna för en högre moral, men skolan deremot för den
moral, som inom samhället utöfvas och som utgör grunden för
en högre kommande. Det är således icke utan skäl, som alla
de samhällen, hvilka hafva gått serdeles framåt uti folkets utveckling,
hafva rikligen försett sig med skolor och serdeles väl omvårdat
desamma. Häruti gifver oss Amerika, såsom uti många
andra fall, ett stort föredöme, ty denna Stat gör sina största upoffringar
just på skolorna och egnar dem den sorgfälligaste omvårdnad.
Det är tydligt att om man vill att samhället skall
lugnt och lyckosamt utveckla sig, så måste man hos de unga
medborgarne redan i deras spädaste ålder inskärpa moralens hälsogifvande
läror, ty det är hos barnen man grundlägger den kraft,
sorn hos samhället utvecklar sig; det är hos dem man nedlägger
fröet till de krafter, som i en framtid skola uppenbara sig. Missförstår
man detta nödvändiga vilkor för samhällets bestånd och
fortskridande, sä blifver följden lätt synbar uti det olyckliga skådespelet,
alt de vackraste byggnaderna inom samhället äro fängelserna
och att man åt brottslingarne upbygger palatser, under
> det att skolan står undangömd uti samhällets mörkaste och aflägsnaste
vråar. Detta är ett sorgligt bevis på huru man kan
misstaga sig om den plats hvardera af dessa institutioner bör
ega. Man har icke velat söka förekomma nödvändigheten af
dessa cellfängelser; man har velat allt för mycket omhulda ett
redan fallet slägte, med förbiseende af all omvårdnad om det
upväxande slägte!, som genom sin utveckling skolat bevara samhället
ifrån fortfarande förfall. Jag kan således icke medgifva
att folkskolan har en så ringa upgift, som man här velat förespegla;
jag tror tvertom att den har ett högt, ett vackert mål,
fastän detta mål ännu på långt när icke är hunnet, men denna
Den 29 Mars.
511
fråga är nu en gång väckt och jag hoppas att man hädanefter
skall gå framåt med mera besinning och känsla för det höga
målet än hittills skett, och att vi slutligen, i likhet med andra
nationer, mätte lyckas att leda denna störtflod af laster och brott
till ett lyckligare mål. Folkskolan leder, efter min tanke, till
tvenne mål, båda lika vigtiga för samhället. Det första är att
begåfva de upväxande medborgarne med så mycken förmåga att
tänka och handla, att de icke allt för lätt hemfalla under brottet,
och att de kunna skilja emellan det goda och onda. Det andra
är att inom nationen skapa en fosterländsk riktning, en riktning,
som måste utgå ifrån folkskolan, om den skall kunna göra sig
gällande. Undervisning fattas visserligen i vårt land, men hvad
som fattas ännu mer, är fosterländsk anda, och denna anda kan
just igenom undervisningen aldra bäst väckas och genom densamma
hinna den höjd, som den bör upnå. Ett, samhälle, som
icke har större krafter att motstå yttre påtryckningar än vårt,
måste spara på den styrka det eger, och just rätta sättet att bibringa
denna styrka, är att genom upfostran dana nyttiga och
fosterländska medborgare. Genom blotta Gudsfruktan vinnes icke
detta ändamål; man måste äfven anlita folkskolan, och det är
denna som skall åstadkomma denna bildning, icke en halfbildning
utan den rätta bildningen, som inser att icke det vetenskapliga
är nog, utan känsla af eget värde och af fosterlandet.
Det är denna idé, som bör utgå ur folkskolan; den utgår visserligen
icke nu derifrån, men del kan dock icke förnekas att
ju icke detta mål kan och bör upnås.
Det är eget nog att man här velat påyrka att folkskolorna
åter skulle uphöra, och att upfostran skulle utgå ifrån hemmet;
jag frågar då: hvarföre hafva dessa folkskolor upstått? Enl. min
öfvertygelse derföre att hemmet hade uphört att göra sin skyldighet.
Hemmet är nu icke mera hvad det förr varit; det är
icke utur hebamet som numera de vackraste medborgaredygderna
utgå; hemmet har förlorat sin bildande förmåga, såväl i afseende
på undervisning som upfostran. Blicka vi in uti de Svenska
hemmen, så finna vi att de nu icke hafva samma enkelhet som
förr; de hafva icke samma dygder och samma ringa anspråk
som i fordna tider: det är något helt annat som lefver och rörer
sig inom desamma. Vill man dä barnen skola såsom fullbildade medborgare
utgå ur dessa hem med alla dess laster och fel? Jag tror det
icke. Folksskolan har upstått just i det rätta ögonblicket för att öfvertaga
bildandet af medborgare och för att kunna inom sig dana
en början till goda samhälls-medlemmar, hvilka sedan gä ut och
hilda hem hvar och en för sig. Då kunna hemmen på nytt
taga ut sin rätt, och jag medgifvet; att det för den som djupare
tänker pä saken vore önskligt att den första bildningen lemnades
i hemmet, och sedan utvecklades i skolan. Man kan önska en
återgång ifrån det värvande, men jag vågar dock påstå att folkskolorne
åtminstone till någon del söka fullgöra sin pligt, äfven
om de icke lyckas. Denna korta framställning af förhållandena,
hvilken måhända icke till alla delar är fullständig, men som dock
512
Den 29 Mars.
länge utgjort min öfvertygelse, torde visa på hvilken fot jag anser
folkskolan böra stå. För öfrigt förenar jag mig med dem, som
yrka återremiss utaf den 2:dra punkten af Betänk., till en del
uppå de skäl som Gr. Lagerbjelke nyss anfört, men äfven af ett
annat, som torde kunna ådagalägga den hufvudsakliga anledningen
hvarföre folkskole-lärarne i allmänhet äro så illa qvalificerade
alt upfylla sitt kali. Felet ligger nemi. deruti att man låter dessa
folkskole-lärare, likasom alla andra elever uti en skola, undergå
en vetenskaplig examen, men man later dem alltför litet befatta
sig med att undersöka om de till sitt inre väsende verkligen äro
danade till skollärare. Då det är af yttersta vigt att ingen inom
samhället öfverlemna!' sig åt något af de vigtigare kallen utan att
dertill känna sig ega kallelse, huru mycket mera skulle då icke
detta vara förhållandet vid en så vigtig plats, som skol-lärarens?
Det vore icke omöjligt att inom seminarierna åstadkomma en
riktig undervisnings-method om man blott ville förstå att undervisningen
icke är en kall mekanism, och man förstod att hos
läraren väcka en liflig känsla af hans pligt alt icke ifrån sin skola
låta utgå misstag i läror, hvilka jemväl äfven hemma kunna
sprida sina skadliga verkningar. Denna känsla bör hos honom
vara så varm och lefvande att han, då han meddelar sjelfva
läroämnet, jemväl på samma gång meddelar sina lärjungar denna
känsla. Hvarje läro-ämne, som i en folkskola förekommer, kan
så afhandlas att hemmets dygder och egenskaper dermed kunna
förenas, och framför allt att fosterlandssinnet derigenom kan utbildas.
Historien t. ex. huru lätt kan icke den så framställas,
att man såsom ett mönster för upvexande slägten framhåller
alla de upoffrande dygder, alla de oförgätliga bedrifter, hvarpå
vårt lands häfder äro så rika; och kan icke Geographien så
framställas, att ehuru man icke framställer Sverige såsom det
bästa af alla land, det likväl för oss kommer att framstå såsom
det mest älskansvärda och bästa: och kan icke Naturläran så
framställas, att vi för de alster vår natur framkallar få en viss
förkärlek? Häraf synes af hvilken vigt för fosterlandssinnets utveckling
skollärare-kallet verkligen är, ehuru f. n. både uti högre
och lägre skolor detta allt för mycket försummas, hvarföre
jag äfven hoppas att man måtte behjerta detta förhållande och
söka åstadkomma en ny lagstiftning af detsamma.
Hr Bergenstråle, Claes: Jag skall icke uptaga tiden
med att ingå uti sjelfva princip-frågan, helst sora jag till det
mesta öfverensstämmer uti de yttranden, sorn emot Utsk. blifvit
afgifna, men jag anhåller att få i korthet anföra de skäl, hvarpå
Utsk. kommit till detta resultat. Man ansåg nemi. den tid af
några få år, hvarunder detta ämne utgjort en lifsfråga för nationen,
hafva varit allt för kort för alt tiden ännu skulle kunna
vära inne att ingå på en ny baua. Likaså ansåg man det äfven vara
önskvärdt om någon minskning i såväl elevernas, som seminariernas
antal kunde åstadkommas, men att det vore ytterst svårt
att
Den 29 Mars.
513
att bestämma de punkter, der seminarierna borde bibehållas,
emedan alltför långa resor för eleverna icke blott torde medföra
betydlig kostnad för sjelfva resan, utan äfven för uppehållet på
en obekant ort, der lefnadskoslnaden tilläfventyrs vore högre än
i hemorten. Dessutom ville man äfven afvakta tiden, hvarigenom
den upvexande ungdomen skulle hinna inhemta en större
bildning än hittills, och således i en framtid värdigare kunna
utöfva föräldrakallet och sjelfve kunna handleda sina barns upfostran.
Hr von Hartmansdorff: Äng.: Då de fleste talare, som
bär upträdt hafva yttrat sig för återremiss, så hade jag, som i
deras tänkesätt instämmer, icke ämnat alt i öfverläggningen deltaga.
Men då Utsk:s flertal yttrat sig pä ett sätt, som synes mig
böra vederläggas; så anhåller jag om det Höglofl. Ståndets tillåtelse
att jemväl fä anföra mina skäl, lagde lill dem, som redan
blifvit andragne, samt att i vissa fall få i minnet återkalla hvad
andra sagt.
Jag instämmer i Gr. Lagerbjelkes yttrande och anser R. o. '
Ad. böra med skäl bifalla 2:dra punktens lista afdelning, hvil
ken
blott angår frågan derom att de personer, som skola bildas
till folkskole-lärare böra inom elementar-läroverken inhemta denna
bildning. Detta förslag har Utsk. afstyrkt och jag förmodar att
ingen vill antaga det, hvarföre jag öfvergår till denna punkts
2:dra afdelning. Det skulle vara ett stort misstag om man, såsom
Hr Bergenstråle syntes befara, åsyftade att återgå ifrån folkskolan
och öfverlemna barnens första undervisning åt föräldrahemmet,
ty i de flesta hus kan hon icke meddelas såsom vederbör,
och i andra hafva föräldrarne icke eller tid dermed. Denna
undervisning kan möjligen skötas hemma i sådane landskap som
Norrland, der vintrarne äro långa och föga lönande sysselsättning
för folket utom hus under denna årstid gifvas. Derigenom sättas
föräldrarne i tillfälle att åt sina barns undervisning kunna
egna mera tid än i andra landskap, der samma förhållande icke
eger rum. Der flera fattiga gifvas oell föräldrarne följaktligen
måste dagligen sörja för sitt uppehälle, der kunna de icke medhinna
att åt barnens undervisning egna den tid, som vederborde.
Således anser jag oss i det hela vara stadde på en riktig
väg. Frän hans fortsättande får man icke låta afskräcka sig
af de hinder och svårigheter, som i begynnelsen möta. Dea
ovilja emot dessa skolor, hvilken tvenne värda ledamöter omtalat,
härrör förnämligast från tvenne orsaker. Den ena är de
kostnader, som församlingarne måste vidkännas för skolhusbyggnader
och lärarnes aflöning; af dessa kostnader äro de förra
redan till största delen bestridda, men de sednare måste vi naturligtvis
vidkännas; vi kunna äfven, enl. min öfvertygelse, fördraga
dem och böra göra det utan knot. Den andrå orsaken är
den, att skolstadgarne ej äro välbetänkta, hvarigenom föräldrarne
blifvit missnöjde. Hufvudfelen synas mig bestå deri, att man
5 II. 33
514
Den 29 Mars.
fordrar det barnen skola alla söcknedagar vara i skolan tillstädes
från morgonen intill aftonen. Om allmogens barn på det sättet
skola sitta några år i skolan hvarje söcknedag, så blifva de klemiga
såsom andra instängda skolbarn. De kunna då icke vänjas
vid vårt hårda luftstreck och landtmanna-göromålen ute på marken.
De hinna, med ett ord, icke lära sig att blifva bönder,
när de använda hela sin tid till läsning. Sådant går icke an.
Föräldrarne kunna ej heller undvara sina barn hvarje söcknedag.
Dertill kommer, att då barnen hela dagen skola vistas i skolan,
så mäste de förses med matsäck; men den fattige har sällan
någon sådan alt skicka, och om han äfven kan åstadkomma något,
så blyges den fattiga modren att icke kunna gifva sitt barn
lika god kost som ' grannqvinnan. Följden häraf blir den, att
barnen ifrån skolan uteblifva. Om man nu i stället delade barnen,
så att gossarne linge gå den ena dagen och flickorna den
andra, så vore sådant redan en betydlig lindring. Det blefve
tillika en lättnad för läraren, som derigenom finge färre barn i
sender alt undervisa och hålla i ordning. Denna blefve af sig
sjelf bättre och lättare att bevaka om könen vore åtskilda. Om
man inskränkte läsningen till förmiddagarne, så behöfdes icke
middagsmålen och matsäcken kunde inskränkas till ett stycke
bröd. Förfore man på detta sätt, så skulle äfven mindre skolhus
blifva rymliga nog, mindre skolmaterialier m. m. behöfvas.
Man klagar öfver okunniga lärare, men orsaken dertill att
de f. n. äro sådane, har redan blifvit upgifven. Man behöfde
nemi. allt för mänga på en gäng. För att erhålla dem måste
man öfverse med bristen på erforderliga kunskaper. Nu är denna
tid likväl förbi och folkskolarna äro för det mesta försedda med
lärare, hvilket äfven visar sig derutaf att antalet af lärjungar vid
seminarierna minskats, emedan tillfälle till befordran saknas. Då
nu ställningen är sådan, så är det orätt att genom flera seminarier,
än som behöfvas, inleda ynglingar pä en lefnadsbana,
hvarå utsigterna till befordran äro alltför inskränkta. Följden
blifver den att de gå förlorade för andra yrken utan att vara
behöfliga på den bana de valt samt att de slutligen falla samhället
till last i hvarjehanda hänseenden. Jag kan således icke
(inna annat än att sista Riksdagens Ekon.Utsk. hade fullkomligt
rätt då det yrkade att seminariernas antal måtte inskränkas. Man
säger visserligen att genom seminariernas inskränkning till färre
skulle folkskole-lärare-eleverna nödgas att företaga allt för långa
resor, och jag medgifver att afstånden skulle på somliga ställen
kunna blifva betydliga, men i södra och mellersta Sverige finge dock
säkerligen inga elever längre att resa än de nu hafva inom ett
enda stift, nemi. Hernösands, hvilket dessutom är ett ibland de
fattigare. Indragas några seminarier så får man tillgång å bättre
löner åt de qvarblifvande föreståndarne. Derigenom bereddes
tillfälle alt eler fä skickligare personer, som längre qvarblifva
vid yrket och skötte del bättre än nu, då de för sin utkomst
skull ofta afgå så fort de kunna. Man finge då jemväl tillgång
å långvarigare stipendier åt sådane elever, som visat sig vara
Den 29 Mars.
515
skickliga och ega förmåga att deltaga i undervisningen, på sätt
uti det af sista Riksdagens Ekon.Utsk. afgifna Betänk, omförmäles.
Då undervisningen ar för kort, blifver kunskapen ytlig och
upfyller ej sitt ändamål. Om den föreslagna indragningen verkställdes,
så kunde äfven (och jag önskar att Utsk., för den händelsen
att R. o. Ad. återremitterar Betänk., måtte taga detta i
öfvervägande) stipendier gifvas ät qviuliga elever. Jag vet icke
om f. n. qvinnor emottagas till undervisning vid något annat
seminarium än vid hufvudstadens, der det skett under en längre
tid; men, enl. min lanke, mäste man söka att bilda qvinnor till
dessa platser, emedan raan eljest i flickskolorna nödgas hålla
tvenne lärare, en manlig för läsningen och en qvinlig för sömnad
och spånad m. m. d., som i flickskolan bör läras. Vore
nu qviunan undervisad i läsningen, så kunde hon förestå båda
delarne, hvilket i smärre städer och kanske äfven på landet vore
af mycken nytta. Erfarenheten vid Stockholms seminarier, med
hvilket jag i många år haft befattning, har visat att qvinnor
göra lika goda framsteg som karlar, och att de förra vanligen
äro upmärksammare än de sednare. Att olika betyg utfärdas
vid olika seminarier är visserligen en brist, som icke så lätt
kan afhjelpas; men detta är likväl icke något skäl att utdöma
seminarierna. Det förhåller sig pä samma sätt med pastoralexamina,
hvilka i de flesta stift pläga vara olika. Likväl måste
man bibehålla dem.
En talare i mitt grannskap har befarat alt man vid seminarierna
icke ser pä lärjungens fallenhet såsom sig vederborde,
men jag skulle tro att seminarierna i detta fall icke kunna göra
annat än försöka så vidt möjligt är utveckla lärjungarnes egenskaper,
enär seminarierna icke kunna, enl. förlättningarne, från
sig bortvisa någon, som eger dem, hvilka i folkskolestadgan äro
bestämda för elevers inskrifning. Man måste taga emot dem,
antingen de hafva fallenhet eller icke, och om de envisas alt
oaktadt brist derpå qvarblifva vid seminariet, har man af författningen
intet stöd att sådant vägra. Att man lägger stor vigt
på religionsundervisningen är naturligt och det skulle vara att
alldeles misskänna seminariernas ändamål om man icke sä gjorde,
men det är å andra sidan klart för en hvar, som närmare betraktar
saken, att då eleverna uti skolan öfvas att under andras
upsigt sköta det kall, hvilket de sedermera skola på egen hand
utöfva, så kan man i allmänhet icke tillåta dem att befatta sig
med annan religionsundervisning än utanlexors inlärande, emedan
deras kunskap är för ringa för religionslärans förklaring.
Man måste ega presterliga kunskaper för att dervid icke begå
misstag; följaktligen kan af folkskoleläraren icke fordras annat
än att kunna undervisa barnen så vida, att de utantill lära kathechesen
och andra dylika böcker, hvilka behöfvas till grundval
för nattvardsläsningen. Erkebiskop Wallin yttrade alt han af
folkskoleläraren förnämligast fordrade det denne skulle lära barnen
kathechesen så väl utantill, att presten hade visshet derom
33*
516
Den 29 Mars.
att han kunde vädja till lärjungens minne, då han ville utveckla
dennes begrepp i berörde hänseende. Fordrar man derutöfver
att folkskole-lärarne tillika skola vara bibelförklarande religionslärare,
så går man för hångt. Jag tyckte äfven att min värde
granne sjelf icke ville gå ända derhän. Jag slutar med den
vördsamma anhållan att R. o. Ad. måtte återremittera denna
sednare afdelning af punken JV° 2 och att Utsk. måtte taga saken
i förnyadt öfvervägande, samt efter begrundande af hvad
bär blifvit yttradt, fatta det beslut, hvartill det kan finna sig befogadt.
Efter detta anförande, hvarunder Hr Gr. o. Landtm, bortgick,
sedan han öfverlemna! klubban till främste närvarale ledamoten,
Fullmäktigen för Gretliga ätten JVs 55 Cronhjelm till
Flostad, Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel, förklarades
öfverläggningen fulländad; hvarefter Hr Gr. o. Ordf: den framställde,
hurusom den förevar:de 2:dra punkten delade sig i 2:ne,
af hvilka den förre icke föranledt någon aumärkn., men deremot
den sednare varit föremål för flere talares anmärknrr med yrkande
om återremiss, hvarjemte en ledamot å densamma yrkat bifall.
Uppå sedermera serskildt i afseende på förra delen af förevande
punkt framstäld propos. blef denna del, hvaruti Utsk. afstyrkt
förslaget att endast åt personer, som erhållit undervisning
i elementar-läroverk, anförtro folkskolelärare-befattningar, af 11.
o. Ad. bifallen, men i fråga om sednare delen, eller Utsk:s hemställan
att förslaget om indragning af lärare-seminarier jnå lemnäs
utan afseende, beslöts, efter först å bifall dertill framställd,
men med Nej besvarad propos., att Utsk:s Betänk, i denna del,
på grund af de deremot gjorda anmärkn:r, borde återremitteras.
3:dje punkten, ang:de viickl förslag om meddelande af
föreskrift att folkskolelårare-tjenst i allmänhet bör med klockare-tjenst
förenas; och 4:de punkten, ang:de väckte motioner
om utfärdande af eli stadgande lill förekommande deraf, alt
folk skolelärare-1 jensi lemnäs obestridd genom innehafvarens
afgång till annan befattning.
11. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat.
Föredrogs, men bordlädes, på begäran af Gr. Taube, Henning
Edvard, Gr. Lagerbjelke, Gustaf, m. fl. ledamöter
K. M:s nedannämnde denna dag ankomne Nåd. Proposa- och
Skrifvelse till R. St:r:
l:o Angale anslag för Hospitalernes förbättrande;'
2:o Ang:de anslag af 22,000 R:dr b:ko till nybyggnad tid
Allmänna Institutet för Döfstumma och Blinda;
3:o Ang:de beviljande af anslag för upförande af nya lärohus
i Wexiö och Wisby samt utvidgande af Carolinska Skolhuset
i Örebro;
Den 29 Mars.
517
4:o Ang:de anslag af 20,000 R:dr b:ko till betäckande af
kostnaderne för en af vetenskapsmän med Fregatten Eugenie
verkställd resa samt för de dervid gjorda inköp af naturalster
m. m.;
5:o Ang:de Inqvarterings-skyldigheten i Stockholm;
6:o Ang:de hegardt anställd med föreskrifne kapital och
ränte-inbetalningar å de till hamnbyggnaden vid Cimbritshamn
beviljade lån af allmänna medel;
7:o Om beviljande af ett lån till förlag åt Handlande och
Näringsidkare i Jönköping;
S:o Om antagande af decimal-system för mått och vigt;
9:0 Ang:de pension för frami. Landshöfd:n m. ni. C. U.
Nermans enka;
10:o Ang:de Guvernörens å ön S:t Barthelemy Öfversten J.
H. Haasums berättigande, att vid afskedstagande varda upförd
till pension å rikets allmänna Indragnings-Stat; samt
ll:o I anledn. af väckt fråga om antagande af visst medelporto
för alla bref, som genom Postverket inom riket befordras.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf, anförde dels mundtligen,
dels skriftligen:
Jag får till 11. o. Ad:s bepröfvande framställa följande förslag
till förändringar uti åtskilliga §§ af Riddarh.Ordn.:
18 §:n. Sedam Riksdagen blifvit af Konungen å Rikssalen
öpnad, böra, nästa söcknedag derefter, så vida plenum plenorum
icke å samma dag är anbefaldt, R. o. Ad:s enl. anteckningslistan
närvar:de ledamöter, med undantag af de i 41 § lliksd.Ordn.
upräknade personer, välja inom sig 25 Elektorer jemte 5 Supleanter.
Hafva alla Supleanterne till följd af inträffad ledighet inträdt
bland Eleklorerne och blifva ytterligare bland dessa rum
lediga återbesättas de och utses ånyo 5 Supleanter genom val
af Ståndet efter föregången anmodan derom af Landtmarskalken
in pleno samt derefter gjordt anslag.
Askar Konungen af R. St:r Hemligt Utsk. välje då R. o.
Ad. samfäldt in pleno ledamöter dertill efter föregången anmodan
af Landtm, in pleno samt derefter gjordt anslag.
19 §:n. Elektorerne åliggc alt, inom den tid Riksd.Ordn:s
28 § föreskrifver, välja ledamöter till alla de Utsk., hvilka skola
ärendena bereda och utarbeta, samt till Exped.- och Riddarh.-  Utsk:n. Innan detta val skett, må ingen Elektor o. s. v.
20 §:n. Varder Elektor till Utsk:s-ledamot vald, uphöre
han att vara Elektor, så framt han ej, på sätt 23 § omförmäler,
befattningen i Utsk. sig afsäger. Elektor, som kallas till ledamot
i Hemliga Utsk., förstärkt Utsk. eller Nämnd, bibehålle sitt
updrag såsom Elektor.
518
Deri 29 Mars.
I 21, 24 och 26 §§ skulle orden ”Bänkman, Bänkmäns
och Bänkmännens” äfvensom de på dessa ord stundom följande
partiklarne ”och, eller” komma att utgå men §§:na för öfrigt
blifva oförändrade.
Denna motion begärdes på bordet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vid denna Riksdags början
väckte jag motion om ett allmänt kyrkomötes hållande, grundad!
på det förslag, som Kyrkolags-Komitéen i sådant afseende framställt,
roen sträckt, utöfver kyrkans angelägenheter, jemväl till
läroverksfrågan. Jag förbehöll mig då, alt. längre fram fä inlemna
en ytterligare utveckling af motionen, hvilken jag nu får
öfverlemna med anhållan att hon målte blifva af en RiddarhusKanslist
upläsen. Min motion remitterades då till LagUlsk.,
hvadan jag utbeder mig att förevande tillägg äfven måtte lill
samma Utsk. hänvisas.
Del härvid af Hr von Hartmansdorff aflemnade anförande
uplästes och var af följande innehåll:
Jag anhåller, att nu få göra den närmare utveckling af mitt
förslag, rörrde Kyrkomötens hållande, hvilken jag d. 31 sistl.
Dec. förbehållit mig att afgifva.
Religionsfrihet är dagens lösen, och har i åtskilliga samhällens
författningar blifvit införd såsom Statsgrundsats. I sådan
egenskap var hon för den gamla verlden obekant, och Religionen
då, åtminstone genom straffen för affall derifrån, erkänd
för hvad hon i sjelfva verket städse är och förblifver, äfven om
motsatsen förkunnas, nemi. det innersta samhällsbandel. Det
är ock naturligt, att öfverensstämmelse i tänkesätt är hvad som
innerst för enar dé förnuftiga varelserna, raenniskorna. För denna
föreningsgrund viker sjelfva blodsbandet, ehuru det är den ursprungliga
föreniugslänken mellan alla. Likasom vi här höra bröder
understundom tala mot hvarandra, så händer det ock någon gång
att sonens slutna röstuingssedel är stridande mot fadrens, af det
skäl, att öfvertygelsen måste vara den sjelfständige mannens hufvudsakliga
ledare. Då ingen öfvertygelse så vidsträckt som den
religiösa, omfattar menniskans handlingar, sä blifver äfven denna
hennes förnämsta rättesnöre. Enär Religionen sträcker sina syften
utöfver tidens gräns, sä är hon ock ett varaktigare föreningsband
än något sådant, sorn endast omfattar tillfälliga i denna
verlden uphinneliga ändamål. Detta skäl,, hvarföre religionen öfverlefver
samhällena, och hvarföre trosförvandter, hörande till
serskilda riken, städse finnas benägna att sig förena, visar oss
hvarföre vissa medlemmar af samma hushåll, och vissa hushåll
af samma stam, i tidens begynnelse, afsöndrade sig från de öfriga,
för alt bilda samfund i högre mening, förenade genom starkare
band än slägtskap, yrke och språk. Trosbekännelsen har
således varit och fortfar att vara den kärna, omkring hvilken
samhällen bildas. Känslan deraf har föranledt folken, att anse
affall från Statsreligionen såsom början till uplösning af gamla
Den 29 Mars.
519
och lill grundläggning af nya samhällen, hvarföre landsförvisning
ofta varit ett bland de straff, hvarmed man belagt affällingarne.
Härpå syftar den gamla satsen: cujus est regio, lilius est religio.
Hafva affällingarne blifvit tålde, så har det blott skett i
viss mån, med vissa vilkor oell inskränkningar. Stats-religionens
uprätfhållande har alltså varit regel, och affällingarnes fördragande,
undantag. Det är först i nyare tider, som man gjort
undantaget till regel och som Stats-religionens uphäfvande blifvit
följden. Att Nord-Amerikas fristater, som i denna motsatta
riktning först förklarade religionsfriheten vara Statsgrundsats, vidtogo
detta sleg, härrörde af deras uphof från flygtingar, hvilka
i den aflägsna verldsdelen sökte fristäder från de förföljelser,
för hvilka de i moderlandet varit blottställda. Frankrike, som
hjelpte dem att lösslita sig från moderlandet, smittades derunder
af statshvälfningarnes yra, under hvilkas första utbrott det antog
och under hvilkas långvariga fortfarande det bibehållit förenämnde
grundsats. Dock har afsägelsen af all Stats-religion mera funnits
i bokslafven, än gällt i verkligheten. Andra Europeiska
samhällen, som dels varit underkufvade af Frankrikes vapen,
dels förvillade och beherrskade af dess samhälls-läror, hafva, meleher
mindre, gjort intrång på Stats-Kyrkans område, allt under
tro eller förevändning, att sådant hörde till den sanna frihetens
fordringar. Sedan dessa läror och dermed sammanhängande åtgärder
gjort sin rund kring Europa, hafva de äfven kommit till
våra grannar och till oss. Norrmännen hafva borttagit förbudet
mot Judars inträde i landet och genom en s. k. Dissenler-lag
gifvit vidsträckta rättigheter ål dem af kristna lärans bekännare,
som skilja sig från den Evangeliske-Lutherska läran, hvilken
Norrska Grundlagens 2 § förklarar vara Statens religion. Sveriges
R,F. innebär ingen sådan förklaring, utan tager saken för
afgjord, och stadgar i 2 §, att Konungen skall tillhöra denna
lära, samt i 28 §, att till civila embetsman inom riket till domare
och Stats-Råd må endast sådana män nämnas, som sig till
densamma bekänna. Likaledes föreskrifver 18 § Riksd.Ordn. all
personer af någon annan främmande lära, än den Reformerta,
ej kunna vara Riksdagsmän; men valrätt må andra kristna
trosförvandter ej förvägras. De, som bekänna sig till fremmande
lära, få likväl icke fördenskuld oroas, ty 16 § R.F. ålägger Konungen,
att ”ingens samvete tvinga, eller tvinga låta, utan skydda
”hvar och en vid fri utöfning af sin religion, så vidt han derigenom
icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkom”mer”.
Kyrkolagens 2 § bestämmer närmare huru härmed förhållas
skall, och 1 kap. M.B:n i vår allmänna lag, belägger med
landsförvisning, mistning af alf och borgerlig rätt, den af Statskyrkans
bekännare, som från den råtta evangeliska läran affaller.
Afven den, som utsprider villfarande lärosatser, eller, såsom man
vanligen säger, söker göra proselyter, d. ä. förvärfva anhängare,
skall förvisas riket. Judar äro, till följd af 1779 års Riksdagsbeslut,
inlåtna, men inskränkta till att bo inom vissa större städer,
och åtnjuta, i åtskilliga afseenden, ej lika rättigheter med
520
Den 29 Mars.
kristna medborgare. Det äro egentligen de 3:ne sista stadgarne,
hvilkas rigtighet man bestrider. Man vill vara obehindrad att
göra affall och värfva anhängare; man vill göra andra kristna
trosförvandler och Judar jemnlika med öfriga medborgare.
Religionsfrihet i sin största utsträckning är, enl. det föreg:de,
en uplösning af samhällets innersta band, och alltså motsatsen af
dess organisation. Ilon skulle .följaktligen medföra samhällets
undergång, om hon kunde fullständigt införas. Man tänke sig
söndringen och förvirringen i ett samhälle, eller en stad, der
det ena hushållet vore Brahma-dyrkare och brände enkor, der
del andra bekände sig till Buddhas lära, och utsatte harn att omkomma,
med hvilkas försörjande föräldrarne icke ville besvära
sig; der det tredje vore af Mahomedansk eller annan bekännelse,
enl. hvilken mannen linge hafva flera hustrur, der det fjerde
vore kristet och fördömde allt detta; der andra vore Judiska
och begagnade omskärelsen, samt ännu andra vore skiljaktiga,
hvarandra ogillande, bekännare af kristendomens olika arter.
Men icke nog härmed, inom hvarje hushåll kunde medlemmarne
vara söndrade mellan dessa serskilda bekännelser. Den verldsligt
lagen förmådde ej sammanhålla dem; ty då skulle Mahomedarien
mot månggiftets förbud åberopa sin lära, samt Brahminen
och Buddhaisten hvar sin mot andra ogerningars förhindrande.
De samhällen, hvilka förkunnat religionsfriheten såsom Statsgrundsats,
hafva egentligen tänkt sig henne såsom ang:de endast
kristna sekter och Judar, för hvilka sednare en del af Bibeln
eller Gamla Testamentet gäller äfvensom för kristi bekännare.
Erfarenheten skall snart visa om Fransmännen tillåta Algeriets
Mahomedaner att inom del egentliga Frankrike lefva i månggifte,
och om Förenta Staterna skola tillstädja de Chineser, som
bosätta sig i Californien, alt behandla sina barn med den obarmhertighet,
som Buddhas lära medgifver. Få ingadera det, så åtnjuta
hvarken Mahomedaner i Frankrike eller Buddhaister i Förenta
Staterna den religionsfrihet, som Statsförfattningarne skrytsamt
förkunna. Vid Conslantinopels intagande af Turkarne är
1453 var de Grekisk,a oclij Latinska kristnas söndring sig emellan
förnämsta orsaken till begges underkufvande af den gemensamma
fienden. De strider, hvartill oenigheten mellan Catholiker
och Protestanter föranleder hafva Sverige och Tyskland nogsamt
fått erfara, och Stor-Brittanien får det ännu i dag. Icke
ens bland Protestantiska bekännare kunna skiljaktigheterna utan
samhällsvåda fördragas. Om flertalet af medborgare vore Qväkare,
som ej vilie göra krigstjenst, hvem skulle försvara ett sådant
rike? Endast såsom undantag är religions-frihet alltså möjlig.
Skulle undantaget verkligen blifva regel, så inträdde uplösningen
och del förstörde sig sjelft, såsom allt origtigt när det får öfverhanden.
Goda och eftertänksamma medborgares pligt är följaktligen
att arbeta, icke på, utan emot sjelfförstörelsen. Medlet
dertill är att uprätthålla en Stats-religion eller en gemensam bekännelse,
hvarigenom samhällets medborgare äro öfverens om
hvad som bör anses för godt eller ondt, rätt eller orätt, i inre
Den 29 Mars.
521
eller yttre förhållanden. Ännu mindre, än ett tillfälligt bolag
kan vara utan bolagsreglor, som utgöra grunden för dess samverkan
och bestånd, ännu mindre kan samhället, hvilket varar
lika länge, som menskligheten, umbära ett gemensamt rättesnöre
för sina medlemmars inbördes förhållanden. Detta rättesnöre kan
icke vara den yttre verldsliga lagen, emedan den inre andliga
är högre. Antager man, såsom Fransmän och Nord-Amerikanare
förmodligen måste göra, alt månggifte m. m. d. är otillåtet,
emedan sådant är af den borgerliga lagen förbjudet: så sätta
de denne högre, än religionen, som tillåter det, och tillintetgöra
med detsamma den religionsfrihet de lofva.
Oagtadt Sverige har en af lagen hägnad Statsreligion, hafva
dock icke affällingar uteblifvit. De finnas äfven inom den Evangeliska-Lutherska
kyrkan, och utgöres i allmänhet af de s, k.
Läsarne, hvilka, i serskilda orter, under olika former, och med
skiljagtiga meningar, upträda. Under detta namn innefattar jag
likväl icke Statsreligionens varma bekännare, hvilka, för sitt nit,
ofta kallas Läsare af dem, som ifra för religions-friheten, och af
dem, som äro för all gudaktighet likgiltiga. De hinder,I som
författningarne, serdeles Conventikel-plakatet, af den 12 Januari
1726, lägga i vägen för serskilda andaktsöfningar, hafva gjort
Läsarne till Statskyrkans vedersakare. Såsom sådane hafva de,
i striden mot henne, fått stöd, dels af åtskillige nitiska kristna,
som finna Statskyrkans tjenare vara alltför ljumma och overksamma,
dels af dem, sorn anse religionen öfverflödig och fördenskuld
vara ett onödigt, men besvärligt, band. De förre tro
läran i sig sjelf vara nog stark, för att ej, till sitt uprätthållande,
behöfva lagens stöd; men Statskyrkans Prester deremot tarfva
den eggelse till verksamhet, som täflan och strid med andra bekännare,
eller som, med ett ord, en helsosam opposition inom
kyrkan, samt en alfvarlig granskning, af hennes tjenares upförande
och embetsförvaltning, skulle medföra. Hvad religionens
uprigtiga vänner redligen vilja och åsyfta, är, såvidt jag kan inse,
att i kyrkan åstadkomma detsamma, som en god representation
verkar i samhället. Om lika verkningar, i allmänhet, hafva lika
orsaker: så bör en god representation inom kyrkan, eller rigtigt
sammansatta Kyrkomöten, der medföra samma gagn, som Riksdagar
i ett grundlagsbundet samhälle. Men dä vi hafva, och af
ålder haft de sednare: så hafva Kyrkomöten högst sällan, och
blott tillfälligtvis, inträffat. F. n. sakna vi dem nästan alldeles.
Under Catholicismens blomstande tid, inträffade Kyrkomöten
ofta nog, uttryckande kyrkans inre lif och verksamhet. De vore
gemensamma för hela den då varande kristenheten, emedan kyrkan
blott var en, och Kyrkomötena åsyftade att förekomma söndringar.
Väl höllos i olika länder, serskildta Kyrkomöten, såsom
hos oss år 1248 i Skenninge. Men de afsågo jemväl den
allmänna enheten, eller att, hos nyss omvända och höfsade folk,
införa dem af kyrkans stadgar, som, för alla hennes medlemmar,
borde -vara gemensamt gällande. Det var först sedan reformationen
inträdt och Romerska kyrkan, genom Tridcntinska Kyrko
-
5 22
Den 29 Mars.
mötet 1563, mot den förra stadgat sin organisation, sorn allmänna
möten uphörde, likasom fruktade hennes bekännare att
vidare inlåta sig i tvister om lärans sanning och renhet. De
allmänna Kyrkomötena i Sverige synas hafva tillika varit Riksdagar.
Sådant var förhållandet, måhända mindre 1248, när Catholska
lärans välde utvidgades och stadfästades i Skenninge, än
vid Presterskapets möte i Stockholm 1577, då den s. k. Liturgien
skulle införas. I beslutet heter det, ”att de ädle, välborne och
välbördige Herrar och Män innan Råd och utan, samt menige
man Borgare och Bönder, som lill detta samqväm komne voro,
och flere uti hela riket detsamma bejakat och beviljat hade”.
Det andra och förnämsta Kyrkomötet, som vi haft, under den
Protestantiska tiden, eller Upsala möte år 1593, var sammansatt
af alla Stånd, och Svenska folket representerade, der fullständigare,
än någonsin skett, förr eller sednare. Andamålet var, såsom
de gamla Catholska Kyrkomötenas, att åstadkomma lärans
renhet oell. hennes bekännares samstämmighet. Förut hade, likasom
efteråt skedde, täta Prest möten hållits, inom hvarje stift,
der beslut och ordningar, gällande endast för detsamma, blifvit
vidtagna. På Upsala möte, stadgades Statsreligionens innehåll,
till en uttrycklig bekännelse, och med detsamma bestämdes, icke
blott kyrkans, utan äfven samhällets, enhet. Derföre kunde mötets
Ordförande, Nicolaus Bothniensis, efter Augsburgiska bekännelsens
upläsning och antagande, med skäl utropa : ”Nu är Sverige
blifvet en man, och alla håfve vi en Gud". Men dermed var
det också slut med Svenska kyrkans representation. Gustaf
Adolf, hans folk och närmaste efterträdare representerade, i fremmande
länder, Lutherska läran, med svärdet, under det att Presterskapel
på Riksdagarne, bemma i Sverige, tog sig, utan lagens
stöd, men pä grund af häfd, myndighet att utgöra ett slags
National-Concilium, hvarifrån Lekmän dock voro uteslutna. Under
Carl X, ansågs af dem, som, på ”Konungens updrag, utarbetade
förslag till kyrkolag, allmänna Kyrkomötens införande vara
nödvändigt, dock utan att sådane kommo till verkställighet. När
eröfringarnes tid var förbi, och Carl XI:te sysselsatte sig med
kyrkans angelägenheter, hade han redan tagit enväldet. Han
fördrog knapt den verldsliga representationen, som från uråldriga
tider qvarstod vid Riksdagarne, och begagnade henne blott till
att sätta en nationel prägel på sina egenmägtiga beslut. Annu
mindre skulle han hafva velat låta besvära sig af en ny reprepresentation,
i kyrkan. Tvertom uphäfde han, den myndighet
som det, på Riksdagarne församlade, Presterskapet, förut tagit
sig i kyrkliga mål. Han lagstadgade väl, genom 1686 års Kyrkoordning,
de af ålder, inom hvarje stift brukliga och häfdvunna
Kyrko- eller s. k. Preslmötena. De fingo, såsom det vanligen
förunnas Provincial-Ständer i enväldiga samhällen, blott sysselsätta
sig med hvad som rörde ett, eller flera serskildta landskap,
och, inom dem, endast med det, som, i underordnade förhållanden,
angick kyrkan. I alla fall, tillätos inga lekmän, eller verlds
-
Den 29 Mars.
523
liga församlings-medlemmar, utan endast kyrkans män, i dessa
sammanträden deltaga.
Till minne af 1593 års Kyrkomöte, lät Carl XI år 1693,
fira en Jubelfest, hvilken ej blef utan betydelse för kyrkan,
emedan en omarbetning af 1614 års Handbok då vardt, lill allmänt
bruk, påbjuden. 1793 hölls äter en Jubelfest, hvilken så
vidt jag vet, stadnade vid en tom högtidlighet. Likväl afgafs,
till det församlade Presterskapet, en K. Propos., om Kyrkan och
Läroverken. Fem höga verldsliga embetsman voro af Konungen
utsedde att i förhandlingarne deltaga. Desse lekmän underskrefvo
främst det s. k. Upsala-mötes beslut af är 1793; men det innehöll,
utom underdåniga tacksägelser, förnämligast hänvisningar
till officiella berättelser, och komitéers verksamhet.
Det vid Riksdagarne församlade Presterskapet, har väl, genom
sin ställning, och i brist pä någon annan kyrklig representation,
utgjort en sådan, förmedelst sitt Enskildla Utskott, fördeladt
i en Pastoral- och en La g-.dfdelning, för behandling af
kyrkans angelägenheter. Men grundlagen känner ej något sådant
Utskott, än mindre något allmänt Kyrkomöte. Icke heller tillägger
han, hvarken i fråga om Cathekes, Psalmbok, Handbok,
Kyrkolag eller Presters bildande, större rätt, eller talan åt PresteSt.
, än åt de öfriga. Det cirkulär, som PresteSt., med Erkebiskopens
underskrift, och Stånds-Sekretms contrasignation, under
namn af Clerus comilialis, vid hvarje Riksdags slut, till
samtlige Biskopar och Consistoriel- utfärdat, är, för det mesta,
endast en berättelse om hvad sig i Kyrkan och Läroverken sedan
sista Riksmöte, och förnämligast under detsamma tilldragit. Afven
småsaker, såsom utdelning af Presterskapets protoeoll, anmälan
af utkomna böcker m. m. införas der. Emedlertid innebär detta
cirkulär en antydning derom, att PresteSt., vid Riksdagarna,
skulle föreställa ett kyrkomöte för hela riket.
Preslmöten, för de serskildta Stiften, äro ej så gagneliga,
som vederborde, och hållas derföre icke årligen, eller så ofta,
som kyrkolagen föreskrifver. I stället att sysselsätta sig med
frågor, hvilka, för ögonblicket, äro för kyrkan magtpåliggande :
så förspiller man, enl. kyrkolagens föreskrift, tiden med dagliga
predikningar, hvilka för preslerna sjelfva borde vara mindre behöfliga.
Dernäst disputerar och orerar man, om någon artikel i
Augsbnrgiska bekännelsen, och andra dylika ämnen, der utgången
är på förhand bestämd, emedan innehållet är, af hvarje
prestman besvuret, och derför icke kan af någon på alfvar bestridas,
utan äfventyr att anses för irrlärig, och mista kappan.
Endast den 3:dje dagen är anslagen till det, som synes mig vara
hufvudsak, nemi. ransakning om församlingarnas tillstånd, och
religions-undervisning, samt hvad annat af värde, inom hvarje
Prosteri gjordt är. Men då förekomma de s. k. ekonomika, såsom
frågor om Adjucters aflöning, Prest-enkors pensionerande,
m. m. d. hvilket ej heller kan åsidosättas, så alt tiden för kyrkomötets
hufvudsakliga sysselsättning, blifver alltför liten. I stället
att, uti religions-målen, hålla öfverläggningarna på det för alla
524
Den 29 Mars.
val bekanta modersmålet, hvarigenom de kunde föras med lif och
eftertryck: så hållas de på latin, hvarigenom de blifva tomma
formaliteter, i hvilka inga andra deltaga, än de, som serskildt
förberedt sig derpå, och icke blottställa sig för språkfel. De öfriga,
hvilkas verksamhet icke tages i anspråk, och ej kunna intressera
sig för det ändamålslösa ordandet, äro naturligtvis likgiltiga
derför och ledsna dervid. I stället för kyrklig verksamhet,
söker man, i umgänget med ungdomsvänner och skolkamrater,
taga sin skada igen för tidspillan och kostnader på resan, Biskoppen
måste, genom flere dagars gästabud, göra så stora kostnader,
att de skulle öfverstiga hans tillgångar, om de ofta förnyades.
Man må derföre icke förtänka honom, om han är lika
belåten, som Stiftets Presterskap med Preslmötenas uteblifvande.
När nu församlingarne icke heller finna sig hafva någon nytta
af dem: så är det icke underligt, om lekmännen äfven äro likgiltige
för Prestmötenas hållande, och om, i vårt svenska kyrkoväsende,
visat sig ”det stillestånd, och den domning”, hvaröfver
man offentligen klagat.
Detta tillstånd har emedlertid icke kunnat fortfara, ulan bemödanden
till rättelse, i ett land, hvarest, å ena sidan, finnas
många, som äro uprigtiga kristna, och de fleste Statskyrkan lillgifne,
samt der det, å andra] sidan, finnas icke blott judar och
läsare, som drifva på religions-friheten, utan äfven andra ifrare,
som understödja dem, dels af kristelig välmening, dels af theoretiska
och måhända demokratiska skäl. Verkningarna deraf hafva
visat sig derigenom, att man, å båda sidor, genom enskildt tillställda,
men offentligt hållna, öfverläggningar om religieusa frågor,
om Statskyrkans^angelägenheter, och religions-frihetens fordringar,
sökt, på enskild väg, ersätta den officiella representation, som i
kyrkan saknas. Genom hennes målsmän hafva s. k. Prestsällskaps-möten
hållits i några Stift och slutligen ett, jemväl i Imf
vudstaden, hvilket väl var föranstaltadt af härvarande Prestsällskap,
men der ifrare för religions-friheten och Prester, ansedda
för läsare, voro de flitigaste talarne. Till nästk:de Juni månad, är
ett nytt möte, af samma beskaffenhet, redan sammankalladt, och
kommer således att hållas, medan denna Riksdag förmodeligen
ännu varar. En Prost i Vester-Norrland, hvilken tillförene hållit
enskildla Preslmöten, kallar äfven nu embetsbroder till ett sådant
hemma hos sig, den 15 nästk;de Juni, och upgifver, pä förhand,
de vigtiga practiska frågor, som skola afhandlas. A andra sidan
hafva religions-frihetens förfäktare äfven haft offentliga sammankomster
i lmfvudstaden, den ena 1852 och den andra 1853, vid
samina tid, som Prestsällskaps-mötet var församladt, utan tvifvel
för att verka på dess förhandlingar, och för att få åtskilliga af
dess Statskyrkan tillgifna medlemmar till sina åhörare, samt möjligen
proselyter. Efter all anledning, var det icke för Svenska
kyrkans uprätthållande, utan för hennes splittrande, som Prestsällskaps-mötet
af mången besöktes, ehuru dess förhandlingar icke
ledde till ett sådant ändamål, som åtskilliga kanske åsyftade, och
som man tyckte sig röja i vissa af de framställda öfverläggnings
-
Den 29 Mars.
525
ämnena. Att sådant kan äfventyras, genom de enskilda sammankomsterna,
är emellertid ett stort fel. Ett annat är det, att de,
oaktadt sin offentlighet och sitt högtidliga utseende, sakna lagligt
bemyndigande, samt deras förhandlingar följaktligen den gällande
påföljd, som dermed sammanhänger. Likväl vilja de sjelfva, eller
åtminstone ifrarne för religions-friheten, gifva sig anseende af att
uttrycka den allmänna meningen, hvilket de, såsom friskaremölen,
dock icke kunna göra. Dessa sammankomster äro alltså att
förlikna vid den äfven sä beskaffade nationalförsamling, hvilken
åren 1848 och 1849 kom tillhopa i Frankfurt, och försatte det
Tyska riket i uplösning, ulan att bringa något till stadga, eller
varaktighet.
Nödvändigheten af en kyrklig representation, oberoende af
enskildta sammankomster för sådant ändamål, har visat sig icke
blott hos oss, utan i det land, hvarest de höra till dagens ordning,
i England, der den verldsliga representationen anses vara
så fullkomlig, att hon gifvit föredöme åt den öfriga verlden, och
der kyrkans chefer, Biskoparne jemväl äro sjelfskrifne medlemmar.
Annu qvarstår der lill formen, ett Kyrko-pnrlament, bestående
af ett Öfver- och ett Under-hus, sammanträdande liktidigt
med det Verldsliga Parlamentet. När Henrik VIII gjorde sig
till kyrkans chef, aftvingade han det Engelska Presterskapet en
underdånighets-förklaring, hvarmedelst dess kyrkomöte förband
sig, att icke utfärda några kyrkostadga!-, eller fatta något beslut,
utan kronans bifall. Det kyrkliga parlamentet framsläpade, ända
till år 1720, en gagnlös, men dock stormupfyld, tillvaro. Sistnämnde
år beröfvade kronan detsamma äfven öfverläggningsfriheten,
under förevändning att det alstrade tvedrägt och splittring
inom kyrkan. Sedan den tiden, har det engelska Kyrko-parlamentet,
varit alldeles betydelselöst. Men hvart år, som Konungen
sammankallat de verldsliga Kamrarne, har Han gjort likaledes
med de kyrkliga. Dock hafva de sednare, hvarje gång, blott
hållit ett enda sammanträde, under hvars pågående, en Rättsbetjent
infunnit sig, och upläst uplösningsbeslulet. Sedan Catholikerna
i Irland, den afskiljda kyrkan i Skottland, Puseyiterna
i England, Och de mindre söndringar i hela riket, hvartill religions-friheten
föranledt, på den sednare tiden, visat behofvet af
de kyrkliga ärendernas sakkunniga behandling, har det Engelska
Presterskapet funnit nödvändigheten att återställa Kvrko-parlamentets
verksamhet. Det har icke vågat längre hila lärans grundoch
lifs-frågor afgöras genom Commissioner, bestående af verldslige
män, Advokater och f. d. Ministrar. Under förlidet år, har
Kyrko-parlamentet till Drottningen ingifvit en petition, rörande
viglen att vidmakthålla, återställa och förbättra den Engelska
Kyrko-representationens verksamhet. Anledning är ock för handen,
att denna begäran varder, åtminstone till någon del, beviljad.
I det protestantiska Tyskland, har, icke ens till formen, någon
kyrlig representation stått qvar från den gamla catholicismens
tider. Den nya har sjelf varit henne förutan, och Protestanterna
destomera gått i mistning deraf, som deras styrelsesätt
526
Den 29 Mars.
hade, intill år 1815, blifvit, äfven i verldsliga saker, mer och
iner enväldiga. Sedan Fransmännens brist på gudsfrugtan sträckt
sig, med deras litteratur, och Fredrik den Stores dyrkan af
Voltaire, samt slutligen genom Napoleons välde, äfven till Tyskland,
och neologerna vid dess Universitet fortplantat sina läror
bland den studerande ungdomen: så att en allmän likgiltighet
för religionen inträdt, både bland högre och lägre ständ, dä först
började Regeringarne allvarligen tänka på det ondas afhjelpande.
Professorer tillsattes vid Universiteten, i afsigt att der åteiställa
religionens helgd; Kyrko- eller rättare Prest-möten höllos,
för att lifva de andliges verksamhet, och bringa benne till öfverensstämmelse
m. m. Men dessa åtgärders vidtagande synes hafva
kommit nog sent. De föregingos och åtföljdes af offentliga och
enskildta bemödanden, hvaribland må nämnas Guslaf Adolfs
föreningarne, stiftade 200 år efter hjeltens död, i ändamål att
uprätthulla betryckta Lutherska församlingar. Saknande ett synligt
öfverhufvud och en lefvande gemensam föreningspunkt, hafva
Tysklands Lutheraner i sin aflidne beskyddares namn sökt en
sammanhållning, som hvarken prester eller lekmän gifvit dem.
Låtom oss tillse att vi ej upskjuta våra åtgärder för Statskyrkans
förstärkande, intill dess vi blifvit äfvenså uplösta, som våra Tyska
trosförvandler varit.
Med Läroverken är hos oss enahanda förhållande, sorn med
kyrkan, att de f. n. sakna representation; utan tvifvel derföre att
de, af ålder, varit med kyrkan förknippade. I Upsala möte 1593
deltoge ej mindre Lectorer och Rectorer, från de serskildta Stiften,
än Professorer, ulan att det tillika antydes, att de jemväl
varit prester. Om de det verkligen varit: så synes denna egenskap
icke hafva utgjort den lnifvudsakliga, emedan de antecknat
sig för en annan. I prestmötena hafva de, enl. kyrkolagen, icke
haft någon del, om de varit lekmän. Om några sådana offentliga
lärare deltagit i Upsala möte af år 1693, är mig obekant.
Det synes dock troligt, emedan bland dem, som undertecknat
Upsala mötes beslut, af år 1793, hvilket förmodligen bildat sig i
närmaste öfverensstämmelse med det förra, förekomma en Lector
och en Rector, hvilka uttryckligen benämna sig för Laici (Lekmän).
Vid 1823 års Riksdag, berättigades de verldsliga faculteterna vid
Universiteten i Upsala och Lund, att skicka hvartdera 2:ne Professorer,
att, såsom medlemmar af PresteSt., i Riksmötena deltaga.
Elementar-läroverken sakna ännu en sådan representation. Men
för dem hade en annan, 1820, blifvit, under namn af Skolrevisioti
stadgad, genom den då utfärdade Skol-ordningen. Revisionen
skulle sammanträda i hufvudstaden, hvart 3:dje år, och
bestå af 7 ordinarie ledamöter, nemi. Föredraganden af Ecklesiastik-ärender,
en ständig Sekreterare, 1 Professor från ettdera
Universitet, samt 4 Gymnasii- eller Skole-lärare, valde af de öfriga,
inom 4 Stift, efter samma ordning, som dessa, vid Riksdagarne,
sig emellan iagttaga. Extra ledamöter, med lika rösträtt,
sorn de ordinarie, skulle vara Erkebiskopen, och samtlige
Biskoparne, när de til städeskomme, och ville i öfverläggningarne
Den 29 Mars.
527
deltaga. Dessa, som ej fingo räcka längre än 2:ile månader,
skulle angå läroböcker, lärosätt, skoltukt, och skol-ordningens
verkställighet i det hela, enl. de berättelser, som, från Elementar-läroverken,
borde, till revisionerna ingifvas, men fingo hvarken
omfatta Universiteten, Tillämpnings-eller Folkskolorne. Den
lörsta revisionen, hölls år 1824: men inga andra, än skolans män,
lillätos deri deltaga. Föräldrar och målsmän, till den ungdom,
som begagnade läroverken, hade ingen röst. Inrättningen befanns
ock vara så litet tillfyllestgörande, för sitt ändamål alt den
s. k. Stora Läroverks-komitén, äret efter revisionens sammanträde,
eller i slutet af 1825, af Konungen tillförordnades. Fyra år efter
del denna komité, 1828, afgifvit sitt underd. Betänk., sammankallades
nästa Skolrevision, är 1832, och hemställde, dels att
hennes åtgärder måtte utsträckas till Folkskolorna och Universiteten,
dels att hennes sammanträden icke mätte ega ruin oftare
än hvart tionde år. Först 1843, hölls den 3:dje och sista Skolrevisionen.
Hon besökte väl växelundervisningens Normalskola,
och det, i förening dermed ställda Folkskolelärare-Seminarium,
samt tillämpnings-skolan, Krigs-Academien. Men hon yttrade
sig endast om Elementar-läroverken, och tillstyrkte alt hennes
efterträdares befattning mätte inskränka sig till dem.
Lika litet, sorn Prestmötena tillfredsställt kyrkans behof af
representation, lika litel hafva Skol-revisionerna tillfredsställt det
motsvarande behofvet inom den offentliga undervisningens område;
utan tvifvel derföre, att folk-elementet, eller de, som, för
sina barn, skola sig af läroverken begagna, saknat målsmän. I
likhet med Stockholms Prestsällskap, upstod äfven i hufvudstaden,
en Pedagogisk Förening, hvilken, år 1849, föranstaltade sammankallandet
af eli allmänt Svenskt Läraremöte, bestående af
Föreståndare och Lärare vid högre och lägre, vare sig offentliga
eller enskildta, läroverk, ledamöter af Skolstyrelser, samt andra
män, som åt den allmänna undervisningen egnal nit och verksamhet.
Sammanträdena höilos offentligen i Juni månad, omfattande
både Folkskolorna och Elementar-läroverken. Bland de
295 personer, som i mötet deltogo, befunnos, utom 15 Universitets-lärare,
äfven 36, som hvarken vore Lärare, Läroverksföreståndare
elier Prester. Mötet varade i 4 dagar, till gemensam
belåtenhet både för åhörare och deltagare. Sedan Konungen,
under den 6 påföljde Juli, utfärdat det cirkulär, ang:de
Elementar-läroverkens organisation, hvarigenom deras gamla band
löstes, sammankallade Pedagogiska Föreningen, ett nytt Läraremöte,
i Juni månad 1852, då någon erfarenhet kunnat vinnas,
om de vidtagna förändringarnes verkan. Det var mindre talrikt
hesökl, än det föregående; men dess förhandlingar voro mera
uplysande, emedan man då hade flera rön att framlägga och granska,
än förut. Till nästa sommar föranstaltas jemväl ett nytt
Skolelärare-mötes sammankallande i hufvudstaden, omedelbart
efter Prestsällskapets, oivifvelagtigt för att bereda tillfälle åt kyrkans
och skolans män att deltaga i hvarandras öfverläggningar, eller åtminstone
att afhöra dem. Då nu samma behof af respresenta
-
528
Den 29 Mars.
tion visat sig i skolan, sorn i kyrkan, då beggedera varit och ännu
äro, med hvarandra förenade, samt enär Folkskolan, ehuru ut*
görande grundvalen äfven för den verldsliga undervisningen, dock
mest och förnämligast är det för den kyrkliga, af hvilken alla
medborgare skola blifva delagtiga: så synes det vara i sin ordning,
att kyrkomötet omfattar begge dessa själsodlingens angelägenheter.
Den kyrkliga Representationens återställande i Sverige, kail
svårligen byggas på annat än gamla grunder, såvidt dessa äro
befintliga; men de hafva, till det mesta, försvagats, eller försvunnit.
De måste dock upsökas och begagnas, der görligt är. Inom
hvarje socken, finnes en lagstiftande församling, elier representation
för hennes lilla område och befogenhet, i den s. k. Soctenstämman,
hvars Ordförande Kyrkoherden är. Denna myndighet
omfattar både folkskolan, kyrkliga och verldsliga angelägenheter.
För kyrkotugtens uprätthållande, beifran af gudstjenstens
försummelse, af uteblifvande från. Catechisrai-förhör, oenighet i
ägtenskap, olydnad mot föräldrar, samt vårdslösad barnaupfostran,
finnes en serskild verkställande magt i Kyrkorådet, som af Sockenstämman
väljes. Kyrkorådet utgör alltså en bevakande myndighet,
som bör och kan begagnas mot församlingsboerne. Men, i
den mån gudsfrugtan och sedlighet, i sednare tider, förslappats, har
det gått likaledes med kvrkotugt och dithörande ordningar. Kyrkorådets
verldsliga ledamöter undvika i det längsta att göra några
anmärkningar mot öfriga socknemän. Kyrkoherden, kännande
sig utan stöd af det öfriga Kyrkorådet, är nära nog lika öfverseende,
och utöfvar ej längre det personliga inflytande på sina
åhörares upförande, som han fordom egde. Användandet af
kyrkans större bann, kommer ej mer i fråga. Der det mindre,
eller uteslutande från Nattvardens bruk, ännu eger rum, sker det
gemenligen endast med anledning af den uteslutnes okunnighet
i kristendomen. Om ingen verldslig åklagare upträder mot laster
och förargeligt lefverne: så förblifver Ryrkorådet merendels stillatigande.
Dess föredöme af efterlåtenhet följes gemenligen af
sockenstämman, ej mindre mot Kyrkorådets egna medlemmar,
än mot Skolläraren och Preslen sjelf. Då ingen är utsedd att
föra meninghetens talan: så anses den, som yttrar sig, blott föra
sin egen sak. Om han personligen icke har något att klaga öfver,
hvarför skall just han tala på de öfrigas vägnar? Ingen vill heller
göra det af frugtan att blottställa sina barn, för att i folkskolan
åsidosättas af läraren, eller i nattvardsläsningen af Öresten efterhållas
mera än de öfriga, eller utsätta sig sjelf eller medlemmarne
af sitt hushåll för hvarjehanda obehag, sorn kunna honom, eller
dem, förvållas. Det är derföre -mycket sällsynt att någon församlingsbo,
pä sockenstämma, upträder med några anmärkningar,
som angå det egentliga kyrkoväsendet, eller undervisningen i
folkskolan.
Contract-prostarnes undersökningar om tillståndet inom församlingarne,
eller de s. k. Prosletingen, skulle rätteligen hållas en
gäng
Den 29 Mars.
529
gång om året, och .straff' är utsatt för underlåtenheten. Men denna
är dock vanligare än verkställigheten. Annu sällsyntare äro
Biskops-visitationcrna. Vid beggedera, serdeles de förra, äro
undervisares och åhörares lära och lefverne icke alltid undersökningens
liufvudföremål. Mera upmärksamhet egnas icke sällan åt
kyrkobyggnadens tillstånd, och kyrkans tillhörigheter, kyrkoböcker,
räkenskaper m. fl. materiella ämnen. Församlingens medlemmar
sky äfven der, att göra anmärkningar. Snarare anses
en hvar böra, för socknens gemensamma heders skuld, öfverskyla
kända fel och brister, på det att hon måtte, i de fremmandes
ögon, visa sig så fördelagtigt, som möjligt.
Sockenstämman utöfvar, genom sin valrätt, ett inflytande på
Presterskapet, hvilket borde vara betydligt, icke blott i de Consistoriella
gällen, hvarest de flesta rösterna bestämma tillsättningen,
utan 'äfven i de Regala, hvarest det förtroende, som röstgifningen
för någon uttrycker, borde vara bans bästa förord hos
Konungen. Mén de ränker, som, vid dessa val, ofta bedrifvas,
hafva betagit röstgifningen sitt anseende, och förringat hennes
goda verkan. Ett af de värsta missbruken dervid härrörer deraf,
att Presten för det mesta aflönas omedelbart af församlingen,
och ej genom inkomster, som af henne äro oberoende. Derigenom
händer understundom att Presten köper, och församlingen
säljer rösterna, mot hemlig öfverenskommelse om aflöningens
nedsättning, under hennes lagstadgade belopp. Enär detta,
i allmänhet, icke är mera än tillräckligt: så följer Kyrkoherdens
obelåtenhet, och nödtvång att vara snål, å ena sidan, samt å
beggedera, det missförhållande, som medvetandet af en oloflig
afhandling vållar. När han sjelf, i samband med sina åhörare,
tillåtit sig ett förfarande, som han icke vågar offentliggöra, huru
skall han kunna med eftertryck beifra, hos andra, sådana deras
gerningar, som de vilja hemliga hålla. Den otillräckliga aflöning,
sorn Kyrkolierdarne, på många ställen, gifva sina Adjuncter,
vänjer de sednare att, ifrån deras första inträde på den presterliga
banan, göra sig beroende af församlingsboernes välvilja,
och att följagtligen öfverse med deras fel. I socknestämman är
Kyrkoherden ordförande, och måste vara det, dels derföre, att de
kyrkliga angelägenheterna äro hennes liufvudföremål, dels derföre
att, på flera orter, serdeles i aflägsnare bygder, finnes ingen
annan nog bildad man att tillgå, för att leda hennes förhandlingar.
Afven om en sådan funnes, vore det äfventyrligt att
lemna menighetens ledning i verldsliga mål åt någon annan än
en ansvarig embetsman, serdeles en sådan, hvars kall är att vara
fridens och försonlighetens ombud. Men, genom denna befattning,
blifver Presten, å andra sidan, indragen i en mängd verldsliga
bestyr, som med själavården äro föga förenliga, och som
dels hindra honom, från hennes behöriga skötande, dels kunna
tjena honom till ursäkt för hennes försummande, serdeles om
han har mera fallenhet och lust för nämnde bestyr.
Likasom en sockenbo, af skäl som jag redan anfört, i det
5 II. 34
530
Den 29 Mars.
längsta undviker att göra någon anmärkning mot Skolläraren
eller Presten: så undvika desse, i sin ordning, att göra några
anmärkningar mot sina andliga förmän. Icke ens Kyrkoherden
vågar att, på sådant sätt, stöta sig med Contracts-prosten, ej
heller med Consistorii ledamöter. De kunna, om han än sköter
sin tjenst aldrig så oklanderligt, gifva honom besvärliga Adjuncter,
utestänga honom, eller hans anhöriga, från förslag, underkänna
hans söner i deras examina, eller betaga dem premier och andra utmärkelser.
Undfallenheten för Consistoriales är derföre så stor,
att jag sett en Prost, som är en ibland de utmärktaste inom sitt
stift, och varit likaså bland Preste-St:s Riksdagsmän, heldre taga
hem sina söner från Gymnasium, och, biträdd af sin Adjunct,
sjelf läsa för dem på sin ålderdom, än söka förmå Consistoriales
att i undervisningen rätta hvad han ansåg vara felagtigt. När
slikt kan hända en sådan man, hvilken dessutom sjelf varit Lector,
men derföre måhända kände bättre, än någon annan, vederbörandes
omedgörlighet, huru skall man då kunna hoppas att några
verkande föreställningar göras af andra, som hafva mindre sakkännedom
och inflytande? Till Prestmötena höra ej Läroverkens
angelägenheter, öller män, med undantag af Leetorerna, och
dessa sammankomster äro, i alla fall, af den beskaffenhet, att icke
ens kyrkans ärender hinna der behörigen vårdas. Prestmöten
inom Stiften lära vara en lemning af sådana sammankomster,
som Biskoparne, i Catholska länder, årligen hålla med Presterna
inom sina Stift, icke för att vara representationer, eller lagstiftande
församlingar i kyrkligt hänseende, utan till att motsvara,
för Prester, hvad Befälsmöten, i vårt land, äro för Landtförsvaret,
d. v. s. sammankomster där kyrkans tjenare skulle undervisas
och inöfvas i embetets rigtiga förrättande. Den kyrkliga
representationen skulle således, om någorstädes hos oss, ega rum
vid Riksdagarne ; men icke heller der inträder hon såsom
sig borde.
De för styrelsen vigtigaste Riksdags-ärender äro i allmänhet
anslagsfrågor, emedan det förnämsta medlet att något uträtta,
är, i alla förvaltningsgrenar, penningen. Liksom en opresterlig
Biskop måste vara styrelsen kär, blott han i StatsUtsk.
kan skaffa anslag, i Bevillms- och Banko-Utsk:n, extra tillgångar,
samt, i Const:s-Utsk., befria Statsrådets ledamöter från anmärkningar:
så är förhållandet enahanda med öfriga presterliga, så
väl som andra, Riksdagsmän Ar Biskopen sjelf tillsatt med af
seende
på förenämnde Riksdägsmanna-egenskaper, söker och lyckas
han, att få lika beskaffade Prester till Stiftets Riksdagsfullmägtige:
så blifva verldsjiga angelägenheter mera, än de kyrkliga,
afsedda vid valen. Annu mera äfventyra de sednare att åsidosättas
vid sjelfva Riksmötet, der hvarje slag af verldsliga angelägenheter
har sitt Utskott, men Kyrkan och Läroverken intet,
utom det s. k. Ecklesiastika eller Enskildta Utskottet, hvilket
grundlagen icke känner, och som består af Prester allena. När
nu PresteSt. icke är talrikare, än att dess ledamöter nätt och
jemt förslå till att fylla de lagstadgade Utskotten: så måste vissa
J>on 29 Mars.
531
af deras medlemmar tillika duplicera i det Enskildta. • Dit kunna
de följagtligen icke komma, utan äfventyr att lala sina, i de lagstadgade
Utskotten qvarvarande, medbroder öfverröstas af de andra
Stånden, möjligen till skada för det allmänna bästa. När, under
sådana förhållanden, ettdera Utskottet måste försummas, vore det
förlåtligt om del klefve det Enskildla, som inga bestämda åligganden
eger, och der presterna med skäl hoppas att lättare och
hastigare komma öfverens med hvarandra, än med de öfriga
Stånden, i de gemensamma Utskotten. Genom dessas befattning,
icke med alla mål hörande till en slyrelsegren, ulan med vissa
slags ärender, hörande till alla stijrelsegrenar, äro Ecklesiastik-Depart.
-tels angelägenheter styckade, förnämligast mellan
Stats-, Lag- och Ekon.-Ulsk:n. Det Usta har anslagen, det2:dra
kyrkolagen, det 3:dje allt annat, utom grundlagsfrågorna på sin
del. Grundlagsändringar, rörande Ecklesiastik-verket förekomma
sällan. Kyrkolagsändringar äro lika ovanliga; men anslagsfrågor
och önskningsmål förekomma ständigt. De förra bero af R. St:r
allena, de sednare af Konungen ensam.
Som alla organisationsfrågor höra till de sistnämnda, som
hvarken Bibel-öfversättningen, Evangel»- eller Psalmbokens,
Handbokens eller Catechesens innehåll, eller beskaffenhet, Presters
bildande, kunskapsmått, ed, eller befordringsrätt, ämnena
för den lägre och högre offentliga undervisningen, sättet att dera
meddela, eller Läroverkens inrättning, eller Lärarnes befordringsrätt
innefattas under nuvande kyrkolag, eller utgöra föremål för
några författningar,1 hvilka af Konung och Ständer gemensamt
stiftas: så är Han, i alla dessa hänseenden, utom hvad de erforderliga
penninge-anslagen, och dervid understundom fästade vilkor,
beträffar, enväldig. Fördenskuld, och emedan kyrkolagen
innehåller åtskilliga småagtiga stadganden, om tiden för klockringning
och Gudstjenstens begynnelse, m. m. hvilka äro så stridande
mot nuvande lefnadsordning, att man, för deras ändrande,
icke ansett mödan värdt att göra framställning till R. St:r,
har denna lag äfven i andra hänseenden, någon gång ansetts för
en död bokstaf, hvilken man stillatigande kunde åsidosätta. Sedan
1778—79 årens Riksdag, då Konung och Ständer öfverenskommo
om en fri religionsöfning för fremmande trosförvandter,
och Judar tillätos i riket inflytta, hafva egentliga religions-ärender
icke utgjort föremål för Konungs och Ständers gemensamma lagstiftning,
utan hvad, i den vägen förordnats, har skett genom
Konungens beslut allena. Ofver nu gällande Kyrkohandbok
hördes likväl R. St:r, åren 1809—1810, innan hon af Konungen
gillades 1811. Men öfver Psalmboken och Catechesen, hafva
mig veterligen, blott PresteSt:s yttranden inhemtats. Konungens
påbud hafva icke ens utfärdats genom föredraganden af Ecklesiastik-ärender,
hvad Judarne beträffar. Desse ansågos, ifrån begynnelsen,
vara födde och bestämde till köpmän, eller ock deras
näring vara vigtigare, än deras gudstjenst, emedan det första
Reglemente som för dem, den 27 Maj 1782, utfärdades, och
afhandlade beggedera, meddelades genom Commerce-Colhm. Se
-
532
Den 29 Slars.
dermera, och så länge detta embetsverk lydde under FinanceDepart:tet,
ansågos Judarne äfven i religionsmål höra dit.
I öfverensstämmelse med denna åsigt, utfärdades år 1838, genom
Finance-Depart:tet, och utan att Föredraganden af Ecklesiastik-ärender
ens blef hörd, den författning, som då vållade
ett uplopp i liufvudstaden och snart måste till en del återtagas.
Nu mera, då handeln och Commerce-Colkm äro ställda under
Civil-Depart:tet, lära väl Judarnes religionsöfning anses jemväl
höra dit, ehuru andra fremmande trosförvandters religionsmål
förmodligen behandlas genom Ecklesiastik-Depart.-tet. Den
saken är emellertid förbigången i Kongl, stadgan d. 16 Maj
1840, ang:de ärendernas fördelning mellan Stats-Departementen.
Ilon, säger likväl, att kyrkolagsfrågor skola behandlas
af Justiti*-Depart:tet, ehuru de böra i samråd med Chefen
för Ecklesiastik-Depart:tet beredas. I så styckad! skick befinner
den Ecklesiastika lagstiftningen, der Konung och Ständer
till henne samverka, och så obestämd befinnes hon vara, der
Konungen är enväldig.
Då somliga Biskopar understundom äro opresterliga, och andeligt
sinnade män, äfven bland det underordnade Presterskapet,
äro alltför mycket uptagna af verldsliga bestyr: så egnas icke
alltid, ens af Presterna sjelfva, nog upmärksamhet åt kyrkans
angelägenheter. De verldsliga taga, vid Riksdagarne, den mesta
tiden och verksamheten i anspråk: så att af beggedera allt för
litet blifver öfrigt för de rent kyrkliga frågorna, under det att
den allmänna undervisningen, som står på de verldsliga målens
gräns, eller inom deras område, vida bättre tager ut sin rätt.
När nu icke blott Representationens, utan äfven Regeringens
fleste medlemmar måste, enl. sakens natur, vara verldsliga män,
som mest se på det Statsnyttiga, och bland hvilka mängden svårligen
kan förstå, att vederbörligen värdera kyrkans angelägenheter
: sa blifva dessa, i saknad af egen Representation, lätteligen
åsidosatta. Genom sådana förhållanden, varder kyrkan stillastående,
och den stora mängden likgiltig för hennes angelägenheter.
Deremot blifva de gudagtige häftige och våldsamma, anseende
sina heligaste anspråk lemnade derhän. Under en dylik
sinnesstämning, varda äfven de böjda för Statskyrkans uplösning,
i tanka att den obegränsade religions-friheten skulle vara enda
öfriga medlet att återlifva sann gudsfrugtan, och kyrklig verksamhet.
För att, i de ärender, som äro de angelägnaste, eller religionens
och undervisningens, återgifva röst och eftertryck åt den
kyrkliga Representationen, i mindre och större kretsar, vid Sockenstämmor,
Prosteting, Biskops-visitationer, Prestmöten och
Riksdagar, synes intet medel vara lämpligare, än tillvaron och
efterdömet af en serskild Kyrklig Representation för hela riket,
hvilken hade till updrag och åliggande att serskildt taga sig
dessa ärender an. Konungen allena kan icke återställa en kyrklig
Representation. Det finnes visserligen ingen författning, som
hindrar Honom alt sammankalla ett Kyrkomöte nu, mera än 1793.
Den 29 Mars.
533
Men af hvilka medlemmar skulle det bestå? Blott af andlige män
och verldslige embetsman, såsom då? eller äfven af andre verldsligemän,
såsom 1593? Om ett allmänt Kyrkomöte sammankomme,
hvilken blefve dess befogenhet? och hvem skulle underhålla dess
medlemmar, då hvarken grundlag, eller allmän lag bestämmer
dessa förhållanden? Det är således lätt förklarligt, hvarföre Konungen,
under vårt nuvande samhällsskick icke sammankallat
något allmänt Svenskt Kyrkomöte, om än behofvet deraf varit
aldrig såväl insedt. Emellertid bar Kyrkolags-Komitén, i 9:de
Kap. af sitt, år 1846 afgifna, underd. förslag, lill ny Kyrkolag,
bemställt, att Kyrkomöte skall hållas när Konungen nödigt pröfvar,
eller PresteSt. det begär, eller minst 7 Domkapitel derom anhålla.
Det skulle bestå af Chefen för Ecklesiastik-Depart:tet,
alla Biskopar i riket, alla Theologi* Professorer, samt, i egenskap
af Församlingens valda Ombud, af en Prest och en Lekman
frän hvart Stift, och från hufvudstaden. Kyrkomötet skulle ega
beslutande rätt i fråga om antagande, i Svenska kyrkan, af Bibelöfversättning,
Psalm-, Evangelii- och Kyrko-Handbok, samt Cathekes;
hvar enskild församlings rätt dock oförkränkt, att få det
näst förut antagna, bibehålla, så länge den dermed nöjdes. Mötet
skulle till Konungen ingifva berättelse om hvad det afgjort, och
dess beslut ej blifva gällande innan det af Konungen fastställts.
I mål som Han till mötet öfverlemnat, skulle serskildt Betänk,
afgifvas.
Detta förslag är alltför obestämdt, för att kunna antagas.
Betyder Kyrkomötets beslutande rätt, att Konungen icke kan,
utan mötets samtycke, antaga förenämnde religionsböcker: så
skulle Kyrkolagen begränsa Konungens lagstiftningsrätt i kyrkoärender,
hvilket, enl. vårt samhällsskick, endast kan ske genom
grundlag. Förslaget utsätter icke heller af hvem mötet skall
bekostas. Om det af Biskoparne möjligen kan fordras, att de
sTiola underhålla sig sjelfva: så lärer man icke kunna begära det
af öfriga medlemmar. Att icke utsätta någon bestämd tid, för
Kyrkomötenas hållande, är ock ett väsendtligt fel. Det kan då
hända att det går med dem, såsom med Riksdagarne, under
Gustaf IV Adolf, att de uteblifva intill dess det hela är färdigt
alt störta tillsammans. En annan väsendtlig brist är den, att
Förslaget icke utsätter, om ibland Lekmännen skola finnas några
medlemmar af Sveriges Allmoge, ehuru det är bland dem, som
de lifligaste och vidsträcktaste religiösa rörelserna, i sednare tider
försports. Enär nu Folkskolorna och de öfriga offentliga Läroverken,
i hvilkas undervisning den religiösa väsendtligen ingår,
äro, äfvensom deras Lärare, på flerfaldigt sätt, med kyrkan förbundna,
samt af Kyrkolagen ställda under Biskoparnes upsigt, ett
samband, hvilket jag ingalunda vill uplösa, utan bibehålla: så
bör, efter min tanka, icke blott nämnde skolor, utan äfven Elementar-Läroverken
och Universiteten utgöra föremål för Kyrkomötets
förhandlingar. Genom de ledamöter, som då, från dessa
läroanstalter tillkomma, ökas antalet af andeliga så, att utrymme
blifver till Lekmännens förstärkning med Bönder, utan att den
534
Den 29 Mars.
jemnlikhet rubbas, hvilken torde böra, mellan andliga och verldsliga
ledamöter, iagttagas.
På grund af förenämnde skäl och omständigheter, samt på
det att Kyrkomötet icke måtte råka i strid med Konungens eller
R. St:s lagstiftningsrätt, föreslår jag
l:o att föremålen för Kyrkomötets framställningar må blifva:
a. Antagande eller förändring i Svenska kyrkan, af Bibelöfversättning,
Psalm-, Evangelii- och Kvrko-Handbok, samt
Cathekes, af förslag till Kyrkolag, Kyrko-stadgar, och
Religions-undervisning, lill kyrkliga inrättningars organisation,
Presters bildande, kunskapsprof och befordringsrätt,
tillsättning och aflöning.
b. Undervisningsämnen vid Folkskolor, Elementarläroverk
och Universitet, dithörande löroböcker och lärosätt, sådane
läroanstalters organisation, Lärarnes bildande, kunskapsprof,
befordringsrätt, tillsättning och aflöning.
2:o Att mötets befogenhet endast sträcker sig till, att, i dessa
ämnen, till Konungen ingifva underdåniga berättelser, förslag
och önskningar, efter eget bepröfvande, eller underd.
utlåtanden i mål, hvaröfver Konungen dess Betänk, infordrat.
3:o Att hvarje Domkapitel och Hof-Consistorium, till Kyrkomötet,
i förenämde hänseenden, ingifver de berättelser, om
religionsvårdens tillstånd, och hvad dermed sammanhänger,
hvilka Konungen föreskrifver.
4:o Att Consistoria-Academica, och Domkapitlen aflgifva enahanda
berättelser, rörande den offentliga undervisningen, motsvarande
dem, som förut bordt, till Skolrevisionerna ingå, samt
omfattande derjemte Folkskolorna.
5:o Att mötet sammanträder i Upsala d. 1 Juni hvart öde år,
näst före det, då lagtima Riksdag inträffar, och slutar
sina förhandlingar med nästföljande Juli månad. Skulle tiden
mellan Riksdagarne åter förlängas lill 5 år: så bordG
Kyrkomötet jemväl hvart 5:te år, under nyssnämnde månader,
sammanträda.
6:o Att mötets medlemmar utgöras af:
13 a. Rikets samtlige Biskopar och Pastor Primarius i hufvud
staden.
Har någon af dem förfall, inträder i hans ställe
Consistorii främste oförhindrade ledamot.
13. b. afen Kyrkoherde från hvarje Stift, och från hufvudstaden.
2. c. af en Prefessor från de verldsliga Fakulteterna vid hvart
dera
Universitet.
13. r i ,1. Af en Lektor, Rektor, eller Föreståndare af Folkskole
Lärare-Seminarium,
inom hvarje Stift och hufvudstaden.
8. e. Af 2:ne Lekmän från Upsalas, Lunds, Westerås- och
Hernösands Stift; samt af 1 dylik från alla de öfriga
9. Stiften, och från hufvudstaden, valda bland sådana medborgare
hvilka icke äro Prester, eller offentliga Lärare,
eller enl. grundlagen hänförliga till BondeSt.
il_41. /-Af en Bonde från hvarje län.
8-r g. Chefen för Ecklesiastik-Deparl:let, och hvar ledamot
Den 29 Mars.
535
af Ecklesiastik-Collegii kyrkoafdelning, om ett sådant tillsattes,
eger, då han tillstädeskommer, deltaga i Kyrkomötets
öfverläggningar, men icke i dess beslut.
h. Valberättigade bland Prester, Universitets- och öfrige Lärare,
vare alla de, som innehafva, eller förestå ordinarie
beställningar.
Valberättigade inom Lekmännens klass vare alla husfäder
af Statskyrkans medlemmar, hvilka äro sina egna,
och fyllt 30 år, samt valbara de som äro minst 10 år
äldre.
i. Valen af Prester och Lekmän, förrättas genom Elektorer
för hvarje Stift, hvilka kontraktsvis utses. Professorerna
väljas omedelbart af de valberättigade vid hvart Universitet,
och Skollärarne likaledes, inom hvarje Stift, samt
hufvudstaden. BondeSt:s ledamöter väljas såsom dess
Riksdagsmän, dock så, att häradernas valmän samlas i
Länets hufvudort, för att utse dess gemensamma ombud.
7:o Att mötet arbetar in pleno, och på 2:ne afdelningar, en för
kyrko-, och en för läroverks-ärender. I hvardera afdelningen
deltaga lika mångå medlemmar af hvarje klass. Erkebiskopen
är Ordf:de in pleno, Biskopen i Linköping på
Kyrko- och Biskopen i Skara på Läroverks-afdelningen.
Har någondera förfall: intages hans rum af den Biskop, som
honom i ordningen närmast är.
8:0 Att mötets pleni-sammankonster hållas offentligen.
9:o Att mötets sammanträden med hvad dertill hörer af statsmedel
bekostas.
Remitterades till LagUtsk.
Anmäldes och lades på bordet Serskildta Utsk:s Mern. N:o
4, med öfverlemnande af åtskilliga, enl. R. St:rs beslut, tryckta
handlingar rörande Norska bränsvins-lagstiftningen.
Äfvenledes anmäldes och lades på bordet ett från Riddarh.-  Utsk. inkommet under N:o 6 afgifvet sålydande
Hörsamt Memorial:
Sedan H. R. o. Ad. under den 4 dennes bifallit Riddarh. -  Utsk:s hemställan, att ett exemplar af Riddarhusets större medalj
i guld skulle genom Riddarh.-Direkt:ns föranstaltande preglas,
för att tillställas Direktms ledamot Kammarherren Frih. Carl
Stephan Bennet, såsom ett vedermäle af R. o. Ad:s aktning och
förbindelse, för det Frihrn utan allt slags kostnad för Riddarhuskassan,
med egen möda och upoffring, personligen verkställt den
renovering samt det smakfulla ordnande af vapenplåtarne i "Riddarhussalen,
med det mera, hvarom Riddarh.-Direktms Riksdagsberättelse
förmäler, så har Hr von Hartmansdorff, August, efter
fattandet af nyssnämnde beslut, väckt motion, att Riddarh.-Utsk.
måtte inkomma med förslag till lämplig godtgörelse för de om
-
536
Den 29 Mars.
kostnader, Frih. Bennet haft för Riddarhussalens iordningställande,
hvilken motion blifvit genom prot.-utdr. ofvanberörde dag,
till Utsk:s behandling hänvist. Utsk., som i sammanhang härmed
låtit sig föredragas en af Frih. Bennet till Utsk. ingifven skrift,
deri Frilen, på anförde skäl, framställer den önskan, att Hr von
Hartmansdorffs motion måtte lemnäs utan afseende, har tagit detta
ärende i öfvervägande, och enär Utsk. tillstyrkt och, på sätt ofvan
förmäles, R. o. Ad. beslutit, att lill Hr Frih. Bennet skulle öfverlemnas
ett exemplar i guld af Riddarhusets större medalj, såsom
på en gäng ett vedermäle af R. o. Ad:s erkänsla för den
möda och upoffring Hr Frilen användt uppå Riddarhussalens iordningsställande
med det mera han till Riddarhusets nytta verkställt,
och derjemte innefattande ett lika värdigt som grannlaga
sätt att återgälda de kostnader dervid, som hvarken af Riddarh.-  Direkt. eller af Frilen blifvit fordrade, än mindre till beloppet
upgifna, så ock då i öfrigt Frih. Bennet skriftligen undanbedt sig
all kostnadsersättning, för det ifrågavande arbetet, finner Utsk.
sig böra tillstyrka.
att Hr von Hartmansdorffs omförmälde motion icke må
till någon åtgärd föranleda;
hvilket dock till II. R. o. Ad:s ombepröfvande öfverlemnas.
Stockholm d. 13 Mars 1854.
På Riddarhus-Utskottets vägnar
Carl Mörner.
W. F, Dalman.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 3 e. m.
In fidem protocolJi,
Albert Munck.
