# ID: svediakorp-gov611
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 153,304
# sentences: 5,636
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIge
3RJt!M)IBSR3JStÄ$aa
VID
JTagtrma tttketntgett i ^totkljolm
Åren 1853—1854-
Vemte Hiiftet.
STOCKHOLM.
Hök berg sk a. Boktryckeriet,
1 85 4.
Onsdagen den 1 Mars 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 25 sistl. Februari f. m. samt
pleniprot. för d. 8 i samma månad.
Hr Rappe, Jan Axel: Af tjensteåligganden hindrad att
fortfarande vara ledamot af BankoUtsk., nödgas jag afsäga mig detta
förtroende, och anhåller tillika att varda vid min riksdagsmannarätt
bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o. Landtm.,
med tillkännagivande, att Hr Wolffelt, Maurits Constantin,
såsom ledamot i Bevilln:sUtsk. begärt och erhållit 2:ne veckors ledighet,
räknad från d. 5 dennes, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda
till val af en ledamot i BankoUtsk. efter Hr Rappe samt
- en ledamot i Bevilln.Utsk. under den Hr Wolffelt beviljade ledighet.
Uplästes det hos R. St:r Elektorer vid val af komiterade för
tryckfrihetsvård hållna prot., sålydande:
Ar 1854 d. 28 Febr. sammanträdde R. H. St:rs Elektorer för
val af komiterade till tryckfrihetens vård; och befunnos, efter valsedlarnes
öpnande, rösterna hafva utfallit som följer:
Kyrkoherden, R. af K. Carl XlII:s 0., Ledamoten af
K. N. O., Doctor Joseph Wallin 24 röster;
Riks-Antiquarien och R. af K. N. O. Bror Emil Hildebrand
24 »
Professorn och R. af K. N. 0., Lars Magnus Enberg . 24 »
Lektorn och R, af K. N. 0., Jonas Lundstedt . . . 24 »
Riks-Arkivarien och R. af K. N. 0., Doctor Johan Jakob
Nordström 24 »
Assessoren Gr. Erik Sparre 22 »
Lagmannen m. m. Christian Sundin 2 »
Varande alltså Kyrkoherden, Doctor Joseph Wallin, Riks-Antiquarien
Bror Emil Hildebrand, Professoren Lars Magnus Enberg, Lektorn
Jonas Lundstedt, Riks-Arkivarien Doctor Johan Jakob Nord
-
4
Den 1 Mars f. m.
ström och Assessoren Erik Sparre utsedde att vara komilerade tili
tryckfrihetens vård.
Ui supra.
L. von Stedingk. Th. Annerstedt.
C. G. Gustafsson. Ad. Vilh. Svartling.
R. o. Ad. beslöt, att genom utdrag af prol. anmoda Exped.-  Utsk. att upsätta och till ‘R, St:r inkomma med förslag till förordnanden
för de sålunda valde komiterade.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att vid Talmännens sammanträde
sisla Måndag förekommit frågan om den dag, dä val lämpligen
kunde ske af Fullmäktige i Banken och Riksg:skont. satpl Direktörer
vid Lånekont.-n i Götheborg, Malmö och Wisby, samt att
Talmännen då öfverenskommit att hos RiksSt:n föreslå, alt dessa
val målte förrättas Lördagen d. 11 dennes; hvilket förslag Hr Gr.
o. Landtm, nu finge framställa.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarjemte, uppå hemställan
af Ilr Gr. o. Landtm, beslöls ali vid samma tillfälle och såsom
förut varit vanligt skulle utses 3 Suppleanter i såväl Banken som
Riksg:skont. samt en Suppleant vid hvartdera Lånekont
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sedermera, att till följd häraf
val komme alt förrättas l:o af 3 Fullmäktige i Banken, 2:o’af 3
Fullmäktige i Riksg:s-kont., 3:o af 3 Suppleanter i Banken, 4:o af
3 Suppleanter i Riksg:skont., samt 5:o af en Direktör och en
Suppleant vid hvartdera Låne-kont., samt att vid sistnämnde val å vallistorne
borde bestämdt utsättas den befattning, hvartill hvar och en
af de derå upförde personerne utsagos.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, anförde skriftligen:
Riksd.Ordn:n:s § 2 innehåller: ”R. Sl:r skola, i kraft af Rikets
”antagna Reg.F., hvart tredje år sammankomma. Uti hvarje Riksdagsbeslut
bestämme R. St:r dagen, dä de, lill följe häraf, åter
”sammanträda, samt intage deruti uttrycklig Riksdagskallelse, med
”nödiga föreskrifter i afseende på riksdagsmannavalen.” Med anledn,
häraf får jag vördsamt hemställa att R. Stur nu måtte bestämma
dag till nästa Riksdags början. De sednare Riksdagarne hafva sammanträdt
d. 15 Nov., men enär denna dag, i anseende till den
för resors företagande serdeles besvärliga årstiden, medför många
olägenheter för Riksdagsmännen från de aflägsnare, serdeles norra orterna,
vågar jag härmedelst föreslå, att R. Sl:r måtte bestämma d.
1 Nov. 1856 lill den dag, då nästa lagtima Riksdag skall sammankomma
; och torde, i händelse denna min framställning varder bifallen,
Exped.Utsk. anmodas att till R. St:r inkomma med förslag
till de föreskrifter i ämnet, som uti blifvande Riksdagsbeslutet böra
intagas.
Efter upläsningen häraf anhöll Gr. Lagerbjelke att denna motion
måtte remitteras till Exped.Utsk.
Den 1 Mars f. m.
5
Hr Ribbing, Arvid: För min del anser jag vägarnes be
skaffenhet
vara en småsak i jemförelse med landtmannens beqvämlighet
i öfrigt, och då de angelägnaste landtmanna-göromålen ännu
d. 1 Nov. icke torde kunna vara afslutade, helst Oktober månad är
en af dem då landlmannen har mest brådtom och mest att syssla,
så tror jag alt den tid för Riksdagens början, som hittills varit utsatt,
är den dertill mest lämpliga. I fall, såsom jag förmodar, remiss
af Gr. Lagerbjelkes framställning kommer att ega rum, anhåller
jag derföre alt denna min anmärkning måtte få till Utsk.
medfölja.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller alt få lemna den uplysning
att denna fråga i sednast haline Talmans-konferens förevarit, dervid
den dag, sorn nu föreslagits, just valdes pä enhällig begäran af
BondeSl:s närvarande ledamöter. De ansågo nemi. d. 15 Nov. vara
en så ytterst ogynsam årstid, heldst för dem som äro från de norra
orterna, att det nästan vore förenadt med lifsfara, att vid denna tid
begifva sig pä resor. De önskade derföre att man skulle något tillbakadraga
den utsatta liden, dock icke längre än till d. 1 Nov.,
emedan vid denna lid skörden redan är gjord och äfven folktlyttningen
i allmänhet försiggått, och man således ulan några serdeles
olägenheter i dessa afseenden kunde på ångbåt begifva sig till Riksdagsorten,
hvilket nu icke är förhållandet, då, åtminstone i de norra orterna,
ångbåtskommunikationen vanligen i medlet af Nov. redan uphört.
Hr von Hartmansdorff, Aug., begärde att ifrågavar:de
motioner måtte få hvila på bordet.
Hr Ribbing: Hvad den siste värde talaren nu anfört, be
kräftar
endast mitt påstående att det ifrågavande förslaget egentligen
afser större beqvämlighet för resan till Riksdagsorten. Alt, för
öfrigt, i ett land, så vidsträckt som delta, skiljaktigheter skola finnas
i afseende på lägligaste tiden, äfven med hänseende till landtmanna-göromålen,
synes mig ganska klart, och det kan således lätteligen
inträffa, att den tidepunkt, som för de norra orterna är den
beqvämligasle, ingalunda är det för de södra. Jag är öfverlygad om
att mången landtman, åtminstone inom detta hus, skulle om detta
förslag antoges, derigenom afhållas från Riksdagens bevistande.
Gr. Lagerbjelke: Då jag sednast hade ordet glömde jag
att meddela den uplysning att, ehuruväl den förändrade tiden vore
af vigt serdeles för de norra orterna, den likväl inom Talmanskonferensen
ifrigt förordades äfven af en BondeSt:s ledamot ifrån
Skåne, hvaraf man torde finna, att icke blott en orts beqvämlighet
med förslaget blifvit afsedd, utan att saken har sina fördelar äfven
i andra afseenden än hvad resorna till Riksdagen beträffar. Om
nemi. Riksdagens början utsattes till d. 1 Nov., kunde man vara
säker fia att motionstiden vore slut före Jul och således Utsk:sarbetena
redan vid nyårstiden, kunna komma i full fart. Den fördel
för Riksdagsmännen att hemkomma något tidigare följande sommar,
torde mer än ersätta de olägenheter, som kunna upsla derutaf,
all de bilrest något tidigare föreg:de senhöst.
c
Den 1 Mars f. ra.
Hr von Hartmansdorff: En Grefve ifrån Skäne, sorn i
detta ögonblick icke sitter på sin egen bänk utan pä min, upgifver
för mig att den i slutet af Oktober inträffande tjenstehjonsflytlningen
är så hinderlig för Riksdagsmäns afresa från hemmet
vid denna lid, att man högeligen bör afstyrka den förändring,
som nu är föreslagen, och halia sig vid d. 15 Nov. såsom hittills.
Ett serskildt skäl dertill finnér jag ligga deruti, att tiden
för Stats-Revisionerna skulle i sådant fall förkortas från d. 15
Sept. till d. 1 Nov. Det vore då blott 6 veckor som återslode af
de 2 månader, som nu äro dertill föreslagne. I det förslag till
Grundlagsändringar, som nu hvilar på R. Slas bord, förekommer
denna fråga snart lill afgörande. R. o. Ad. torde således lätteligen
inse, all det icke vore skäl härigenom ytterligare försvåra frågans
lösning. Jag anhåller att dessa mina anmärkn:r mätte få lill
Utsk. medfölja.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att ifrågavar:de motion enl. derom
gjord begäran, komme att hvila till nästa plenum.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelse!' till K. M.
M 18, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om tillägg till 61 §
Reg.F:n;
M 19, ang:de fördelningen emellan särskildta Embetsverk af
grätifications-anslag i st. f. ljuspenningar åt extra ordinarie tjenstemän
och vaklbetjente.
•M 20, ang:de pension för Krigs-Rådet S. G. Ehrenstams
Enka, Charlotta Gripenst jerna, samt hennes dotter.
Denna justering hade blifvit afbruten genom ankomsten af Hr
StatsRådet m. m. Johan Fredrik Fåhraeus, som å K. M:s Nåd. vägnar
aflemnade en Dess Nåd. skrifvelse och 2:ne Dess Nåd. Propos:r
till R. St:r.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att Sekreteraren hos R. St:rs
Fullmäktige i Riksg:s-kont. till Riddarh.-kansliet inlemnat en sålydande
skrifvelse:
”Efter fulländad tryckning af R. St:rs sisth år församlade Revisorers
Berättelse om granskningen af de under Kongl. CommerceColbm
ställde fonders och medels räkenskaper och förvaltning, och
sedan bemälte Kongl. Colini af K. M. infordrade, underd. utlåt, i
anledn. af nämnde Revisionsberättelse blifvit till Riksg:skont. aflemnad,
får jag, för dessa handlingars anmälande och föredragning
hos RiksSt:n, äran härhos desamma öfverlemna.
Stockholm d. 27 Febr. 1854.
C. G. Stuart:'1
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag hemställer vördsamt att dessa
handlingar måtte, i likhet med hvad för dylika fall egt rum till
Den 1 Mars f. m.
7
StatsUlsk. remitteras, sedan de blifvit de öfriga RiksStm kommunicerade.
Uppå härefter framställd Propos. beslöts att R. Sl:rs Revisorers
ifrågavar:de Berättelse, jemte CommerceGolltii deröfver afgifna underd
utlåt, skulle kommuniceras de öfrige RiksStm samt remitteras
till StatsUlsk.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:s denna dag ankomna
Nåd svar uppå R. Sl:rs underd. skrifvelse, ang:de Riksdagens
förlängning.
Föredrogos och begärdes pä bordet K. M:s denna dag inkomne
Nåd. Proposir till R. St:r.
l:o Ang:de ett anslag af 25,000 R:dr till upförartde af en
ladugårds- ocb en mejeri-byggnad vid Ultuna Landtbruks-Inslitut; och
2:o Ang:de anslag för upbyggande af ett kapell i Korpilombolo
by af Ofver-Torneä socken samt understöd för aflönande af en
Kapell-Predikant derstädes.
Föredrogs ånyo och bifölls Statslllskis d. 18 ocb 25 sisll.
Febr. pä bordet lagda utlåt. JV2 30, ang:de utvändig reparation och
dekorering af Riksg:skont:s hus samt upförande af ett jernstaket vid
den nya strandgatan nedanför samma hus.
Föredrogs ånyo StalsUtsk. d. 18 och 25 sisth Febr. på bordet
lagda utlåt. M 31, i ani. af väckte motioner om anslag tillberedande
af tillfälle för Officerare af Arméen att ingå i utländsk
krigstjenst.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Det torde tyckas som
de politiska förvecklingarne äfven bidragit att i viss mån förveckla
begreppen i förevarande ämne. Utsk. har nemi. ansett den af mig,
nu för tredje gången väckte motionen för både ”gagnelig Och nyttig”,
men har icke dessmindre afstyrkt bifall till densamma. Såsom
skäl lill detta afstyrkande har Utsk. föregifvit dels förhanden
varande politiska förvecklingar, dels bristen på erforderliga medel
(6,000 R:dr ärligen.)
Enl. min förmening äro dock de politiska förvecklingarne just
de som bordt verka för bifall till min framställning, ty af dem kan
och bör man sluta, alt den tid icke kan vara långt aflägsen, då
fredstillslåndet, äfven för oss, kan komma att uphöra, hvarföre äfven
hvar och en borde inse alt det är vådligt alt längre upskjula
de åtgärder, hvarigenom vårt armée-befäl må kunna bibringas den
praktiska soldatbildning, som det 1111 i måoga hänseenden saknar,
och sorn det under våra vanliga inhemska förhållanden icke kan
förvärfva. Granskom nemi. med det allvar ämnet klafver på hvad
ståndpunkt denna bildning sig befinner, och följden skall i sanning
blifva nedslående. Men den kan icke heller blifva annorlunda, ty
hvarken i skolor, expeditioner eller under våra korta, uteslutande
8
Den 1 Mars f. m.
med exercis uptagna årliga möten bildas befälhafvare, sådane de
böra vara om de skola inge nödig tillförsigt hos truppen, och sjelfve
kunna ega en dylik till egen förmåga. När härtill kommer hvad
sjelfva truppen angår, att den hvad verklig soldatbildning angår i
flerfaldiga hänseenden mera kan liknas vid en milice-trupp än vid
en i fullt tjenstbar! skick varande kärn- och stamtrupp, så blifver
förhållandet än mera betänkligt. Ett nogsamt öfvervägande af hvad
jag så väl här anfört, som af våra lokala förhållanden, föranledde,
jag är derom öfvertygad, våra förfäder att på sätt jag föreslagit, i
fremmande makters härar söka förvärfva de egenskaper, som de inom
vår egen icke kunna vinna. Att flertalet deruti lyckades, derom
bär arméens häfder ett nöjaktigt vittnesbörd. De förhållanden,
som denna lid medgaf individerne tillfälle att i utländsk krigstjenst
fullkomna sig i krigaryrket äga dock nu icke mera rum. 11. o. Ad.,
som då nära nog hade ”privilegium exclnsivum” pä befälsplatserue
inom arméen, ägde en förmögenhet, som medgaf att på egen bekostnad
bestrida de med inträdet i utländsk krigstjenst förenade utgifter.
Nu deremot är Adeln mera fattig än rik. Och de af dem,
som ingå på Arméen befinna sig, likasom deras ofrälse kamrater
vanligtvis i knappa omständigheter. Sedan kunskaper och icke endast
börden blifvit vilkor för Officers befordran, eflersträfvas den icke
så allmänt af den förmögne som fordom. Lägges härtill otillräckligheten
åtminstone af det lägre Arméebefälels löner för de oundgängliga
lefuadsbehofven, således ännu mer för bestridandet af de
extra utgifter, som inträdet uti utländsk krigstjenst komme att medföra,
så torde ingen bestrida att det icke är Statens oeftergifliga
pligt att medelst anvisandet af nödige medel möjliggöra hvad jag
uti min motion föreslagit och fullständigt utvecklat. Vilja vi ändamålet,
så måste vi äfven vilja medlen. Vilja vi att våra härar
skola segra och häfda sitt urgamla rykte, så måste vi äfven tillse,
alt de kunna blifva väl anförda; och för att detta må ske, måste
befälet beredas tillfälle att inhämta icke allenast theoretisk utan äfven
praktisk soldatbildning och krigserfarenhet. Det lilla anslag
som härtill erfordras, är jag öfvertygad skulle bära de bästa och för
fosterlandet nyttigaste frukter.
Att de politiska förvecklingarne icke bordt utgöra något skäl
till motionens afslyrkande, finner man ytterligare af följande. Inom
Kongl. Majtls Flotta, hvarest det till obestridd förmån för vapnet
en längre tid varit öfligt, att bereda Officerare tillfälle att ingå uti
utländsk krigstjenst, hafva helt nyligen flera dylika erhållit Kongl.
Majus Nåd. förlängning på redan innehafvande tillstånd att i sådan
tjenst få vistas. Det synes således häraf, att Kongl. MajU som bäst
är i tillfälle bedöma, bvad inverkan de så mycket omordade förvecklingarne
kunna hafva på saken, icke i likhet med StatsUtsk.
ansett någon ytterligare förveckling upstå genom ett dylikt tillstånds
meddelande. SlatsUtsk:s farhågor uti ifrågavande hänseende tyckes
således vara helt och hållet opåkallade.
Sorn det förevar:de Betänk, emedlerlid högst anmärkningsvärd!
redan af 3:ne Stånd är bifallet, och en återremiss således till ingenting
skulle tjena, inskränker jag mig till det yrkande under
Den 1 Mars f. m.
9
förhoppning om bätlre lycka nästa Riksdag, alt Betänk, med ogillande
måtte blifva lagdt till handlingarne.
Sedan härefter, uppå förfrågan af Hr Hjärne, Harald, lindert.
Riddarh.-Sekret. uplyst, att StatsUtsk. förevaride utlåt.,
enl. ankomne prot.utdr., blifvit bifallet af samtlige de öfrige RiksStin,
yttrade
Hr Hjärne: Då detta Betänk, således är af tre Stånd bifallet,
och det beslut R. o. Ad. deröfver fattar icke kan hafva någon verkan,
i fall det blefve af en motsatt syftning, så finnér jag att en
discussion öfver frågan f. n. icke vore särdeles lämplig; ehuru jag
mäste bekänna det jag tror alt ifrågavaride anslag är ett bland
dem, som enhvar måste anse vara bland de mest vigtiga. Men, då
jag icke anser det vara lämpligt alt ingå i någon discussion för att
bevisa detta, och jag för öfrigt tar för afgjordt att en stor del af
R. o. Adis ledamöter lära finna, att delta mitt påstående är rigtigt,
sä inskränker äfven jag mig lill att ogilla den åsigt, som legat lill
grund för de öfrige Ståndens »fslag å motionen, enär dessa Stånd icke
kunna ega särdeles sakkännedom i en fråga som den förevaride. Jag
ber derföre att få förena mig i den förste värde talarens yrkande,
alt delta Betänk, icke måtte af R. o. Ad. bifallas, utan läggas till
handlingarne, med eller utan ogillande. Jag hyser likväl den förhoppning
att K. M. vid nästa Riksdag inkommer med förslag i
nämnda syftning, hvilket då torde röna mera afseende än den nu
afslagna motionen.
Hr Virgin, Christian Adolfi Då jag deltagit i Utskis
beslut, ulan att deremot reservera mig, så ber jag att få nämna
anledningen dertill. Det kan icke komma i fråga att motsätta sig
en sak, sorn jag erkänner vara af stor vigt för vår armées fullkomnande.
Det är visserligen sannt att Algeriets, Frankrikes, Greklands
och Spaniens historia bär vittne om närvaron af representanter
från vår dugliga aimée. Men behofvet är större, än att det
kan upfyllas endast genom enskilda upoffringar. Jag kan destomindre
motsätta mig en sak, sådan som denna, då jag sjelf tillhör
ett vapen, som haft sä mycken nytta af stipendier som flottan.
Det är sannt alt ett större antal Officerare, som icke haft stipendier,
tjenat i de utländska flottorna, än de, som hafva åtnjutit statsunderstöd.
Men förhållandet är olika Vid arméen. En officer vid
eli landtregite har olika utstyrsel, än en officer vid flottan.
Jag ville gerna tillönska framgång åt motionen, men likväl
under en tid som är mera gynsam, än den närvarande. Jag tog
dessutom för gifvet, och detta har äfven besannat sig, att den i de
andra Stånden icke gått igenom, äfven om StatsUtsk. tillstyrkt densamma.
Jag kände detta fullkomligt, och jag tvckte derföre att
det icke var skäl att understödja den, isynnerhet då Statens tillgångar
tagas i anspråk i så stor skala som här, isynnerhet för militärväsendet.
Jag tror således alt StatsUtsk. icke har kunnat göra
annorlunda vid denna Riksdag, och jag lägger icke så liten vigt,
sorn en annan talare gjort, på den politiska delen af frågan; ty i
10
Den 1 Mars f. m.
de mänga ögon, som betrakta våra åtgöranden under nuvande politiska
förvecklingar, kunde det gifva anledn. til! många oriktiga
föreställningar, om våra Officerare stridde antingen norr eller söder
om Donau.
O
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag har begärt ordet, icke för att
yttra mig i sjelfva frågan, som redan genom tre Stånds beslut blifvit
afgjord, utan endast för att uttala min tanke i anledn. af det
bär framställda yrkandet, att Betänk, mätte med R. o. Ad:s ogillande
läggas lill handlingarne. Jag tror nemi. att sådant icke är
lämpligt, då del är fråga om ett StatsUtsk:s Betänk., utan anhåller
derföre vördsamt, del Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa propos.
huruvida icke R. o. Ad. ville låta vid Ulsk:s tillstyrkande bero.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag är ledsen att icke kunna instämma
med ordfönden i StatsUtsk. i hans här gjorda framställning,
eller att raan icke, på sätt föregående talare yrkat, bör låta vid
Ulsk:s hemställan bero, men ogilla moliverna; och sådant är äfven
den förste värde talarens yrkande, att Betänk, måtte med ogillande
läggas lill handlingarne, ty detta innefattar ej annat än att R. o.
Ad. måtte låta vid beslutet bero, men ogilla motiverna. Ingen röst
har höjt sig mot förslaget, ty så får man väl ej tolka hvad den
talaren, som här upträdde näst före den sista, yttrat, eller att han
inom Utsk. funnit det vore olämpligt att understödja denna motion,
derföre att den skulle fplla hos de öfriga Stånden. Jag beklagar
endast att han låtit en sådan åsigt leda sitt beslut; ty jag tror
att besluten inom Utsk:n, liksom annorstädes icke böra ledas af annat
än åsigter om hvad som är rätt. Elt bifall till motionen kati
naturligtvis icke f. n. tjena till någonting sedan 3 Stånd redan afgjort
frågan, men att med ogillande lägga Betänk, till handlingarne
är icke någon opinionsyttring i den politiska frågan hvarken för
norr eller söder om Donau, utan helt enkelt ett uttryck af R. o.
Ad:s åsigt om nödvändigheten af att bereda Svenska Officerare tillfälle
att öfva sig i de utländska arméerna. Det är derföre jag beklagar
utgången af Hrr Ribbings och Stjernsvärds motioner samt reserverar
mig mot Utsk:s beslut. Och det är äfven derföre som jag
anhåller det R. o. Ad. måtte ogilla moliverna men låta vid Betänk,
i öfrigt bero.
Hr Stjernsvärd: Med ani. af Hr Virgius yttrande, ber jag
att få nämna några ord. Jag tror icke att raan bör jemföra den
rättighet flottans Officerare lia att gå i utländsk tjenst med förhållandet
inom landlarméen. Det är nemi. alltid fallet att en Officer
vid flottan, då lian går i utländsk tjenst, erhåller aflöning, hvartill
äfven kommer att lians lefnadskostnad är ringare än den vid arméen.
Deremot är del aldrig exempel på att en Officer vid landtarméen,
som på permission går i utländsk tjenst erhåller någon
aflöning. n
Hvad Frih. Åkerhjelm’ sagt i afseende derpå, alt det icke
skulle gå an alt lägga ett StatsUtsk:s Betänk, till handlingarne med
ogillande af motiverna, så inser jag ej skälet, hvarföre icke detta
Den 1 Mars f. m.
11
skulle kunna låta sig göra. Jag instämmer derföre med Hr Bildt,
enär jag, på sätt han föreslagit, får min önskan upfylld derigenom
att Betänk, med ogillande af moliverna lägges till handlingarne.
Det är orätt, att, såsom här blifvit yttradt, till följd af de stora
anslag, som nu äro beviljade vilja afslå de små. Jag är visserligen
icke bland dem, som anse dessa anslag vara öfverflödiga, men
man bör ihågkomma ordspråket, att icke sila myggor och svälja
kameler.
Hr von Knorring, Oscar Erik: Jag förenar mig i de
äsigler Hr Bildt uttalat, och ber att få hembära min tacksamhet lill
motionärerna för den bana, de här öpnat, enär en motion i dylik
riglning i framtiden har mera utsigt alt vinna framgång. Derföre
inskränker jag mig lill dessa tacksägelser, hvilka jag tror skola delas
af lieie, samt ber alt få instämma med Hr Bildt uti hans yrkande,
all Ståndet måtte låta vid Utsk:s Betänk, bero, men ogilla
moliverna.
Hr Virgin: Jag har begärt ordet endast för alt ytterligare
förklara det yttrande af mig, som Hr Bildt nämnt. Det kan icke
komma i fråga all jag skulle gå ifrån min öfvertygelse; men då
inom Utsk. under discussioneu visade sig alt tre Stånd voro emot
frågan, så var detta orsaken, hvarföre jag der icke lade så mycken
vigt på alt reservera mig, utan lät saken dervid bero.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Alldenstund denna fråga
nu blifvit bragt å bane, och jag möjligen vid ett annat tillfälle
saknar förmåga alt deltaga i härvarande öfverläggningar, utber jag
mig att, för dem, som intressera sig för detta ärende, få fästa upmärksamheten
på ett misstag, som jag tror, vid undersökningen af
argumenterna för och emot, hafva under discussionen insmugit sig.
Det har nemi. blifvit yttradt, att hufvudsakliga skälet, hvarföre man
borde understödja i utrikes tjenst varande militärer, då krigstillfällen
yppa sig, vore om de ensamt icke egde tillräckliga medel
alt sjelfva bekosta sitt vistande vid en utländsk aimée, och alt i
forntiden alla hade så stor förmögenhet ali de kunde göra det.
Detta är, efter min öfvertygelse, ett stort misstag. Det var efter
det stora nordiska kriget, som de fleste Svenska Officerarne utmärkte
sig i utländska härar, och det var före detta krig som den
bekante Finske öfversten, hvilken fann sin död vid Puitava, utmärkte
sig i Holländsk tjenst, och der förvärfvade sin skicklighet. Det var
således från Sverige, som utländska makter sökte att erhålla skickligt
krigsbefäl, och icke" utländska makter, som hjelple Sverige.
Detta misstag önskar jag måtte blifva rättadt, så att icke andra,
hvilka ej känna saken, må laga det ifrågaställda anslaget mera såsom
ett fattigunderstöd, ån som ett statsbehof.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det är klart att när Sverige
är krigförande, och derigenom får öfva sina Officerare, så kunna
främmande makters arméer icke behöfva sökas för denna öfnings
vinnande. Men då förhållandet är omvändt, d. v. s. när Sverige
icke förer krig, mäste det vara af vigt för fäderneslandet att få
12
Den 1 Mars f. m.
sina officerare öfvade i krigstjenst. Huruledes skall detta tillgå på
annat sätt, än derigenom att de inträda i främmande makters härar.
Det na ifrågavar:de förslaget är, efter min öfvertygelse ganska
riktigt. Hade det blifvit framställdt vid en föregående Riksdag, då
flere personer funnos, som trodde att krig aldrig skalle inträffa, då
hade man kunnat finna skäl för StatsUlsk:s afstyrkande. Men då
det nu är ovedersägligt, att krigsförklaringar kunna ega runi, så
synes StaisUtsk. icke hafva haft skäl att afstyrka motionen. Om det
än under närvarande omständigheter icke vore rådligt att ål bägge
hållen utskicka officerare, emedan det kunde hända att de kommo
alt slå ihjäl hvarandra, så är (let dock skäl att länka på framtiden.
Det är naturligtvis med afseende derpå, som motionen blifvit väckt.
Jag kan derföre icke annat än instämma i det här framställda yrkandet,
att Betänk, mätte, med bevekelsegrundernas ogillande, läggas
till handlingarne.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall å StatsUlskis förevar:de
Utlåt, framställda propos., besvarades med nej, och då Hr
Gr. o. Landtm, sedermera hemställde om R. o. Äd. behagade besluta
alt med ogillande af de motiver Utsk. anfört, låta vid ifrågavar:de
Utlåt, bero, ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo StatsUtsIcs d. 18 och 25 sistl. Febr. på bordet
lagda Utlåt. JYs 32, ang:de låneunderstöds beviljande för verkställande
af tomtreglering inora den år 1849 nedbrunna del af
Lidköping eller den s. k. gamla staden.
Hr Sandströmer, Anders Peter: StatsUtsk. har, såsom
skäl för sitt afstyrkande utaf K. M:s Nåd. Propos. om förändrade
bestämmelser i vilkoren för det Lidköpings stad beviljade låneunderstöd
till bestridande af kostnaderne för tomtregleringen derstädes,
anfört den af R. St. antagna grundsatsen, alt, med afseende på de
olägenheter, som upkommil deraf, att lån ulgifvits till enskildte
tomtegare i de städer, som blifvit af eldsvåda hemsökte, sådana lån
endast böra utlemnas emot hela stadens gemensamma ansvarighet.
Jag medgifver visserligen riktigheten af denna allmänna grundsats,
men tror, att det förslag, som nu är i fråga, icke är deremot stridande.
K. M:s Nåd. Propos. innehåller nemi. att detta lån måtte
anvisas ”mot gemensam ansvarighet af lomlegarne i gamla
stads-delensåledes icke fördelas på serskildte tomtegare, utan
ansvaras af hela samhället. 1 Lidköpings stad förefinnas sådana serskildta
förhållanden, som till fullo rättfärdiga detta förslag, och icke
förekomma uti någon annan stad. Staden utgöres nemi. utaf (venne
delar, den gamla och nya staden, hvilka, såsom deras benämning
antyder, äro anlagda på olika tider, ega serskilda privilegier, och i
viss mån serskild egendom, så att den ena och den andra stadsdelen
har egen jord och egen skog. Häraf har det förhållande
blifvit föranledt, att städerne ansett sig, i vissa fall böra betraktas
såsom tvenne serskildta släder. Då fråga upstod om kostnaden för
tomlregleringen uti den nedbrunna gamla staden, ansåg sig den nya
Den 1 Mars f. m.
13
icke behöfva deltaga i dessa utgifter, hvaraf en rättegång dera emellan
blef följden. Då R. St. vid sista Riksdagen beviljade ett lån
för nämnde tomtreglering emot vilkor, att hela staden skulle ikläda
sig gemensam ansvarighet derför, så förklarade derföre innevånarne
i den nya stadsdelen, att då de icke vore pligtige att deltaga i kostnaden
för tomtregleringen i den andra stadsdelen, så vore de icke
heller förbundne att deltaga uti ansvaret för lånet dertill hvadande
icke niedgäfvo samma låns uptagande emot hela stadens gemensamma
ansvarighet och följden häraf har naturligtvis blifvit den att lånet
icke kunnat utbekommas. Denna tvist har nyligen genöm serskildt
tillförordnad Magistrat blifvit på det sätt afgjord, att de serskilda
stadsdelarne ansågos uti frågor af sådan natur som denna, vara från
hvarandra afskiljda, så att den nya staden förklarades icke vara pligtig
att uti kostnaderna deltaga, annorlunda, än så vidt de kunde
belöpa på sådana allmänna byggnader, liggande inom den gamla
staden som det kunde tillhöra båda stadsdelarne att gemensamt
underhålla, såsom kyrkan och kyrkoherde-bostället. Denna fråga är
visserligen i besvärsväg underställd Landsh.-Emb:s pröfning, men
ännu icke afgjord, och man kan med visshet förutse, att, hurudan
utgången der än må blifva, så kommer dock tvisten att fullföljas
till K. M., hvarigenom otvifvelaktig! en längre tid kommer att til 1-  ändalöpa innan densamma slutligen blifver afgjord. Det är dock af
största vigt att det med ifrågavande lånet afsedda understöd för
stadens tomt-reglering snarligen kan erhållas, och det torde under
ofvannämnde förhållanden icke vara att förvänta, att den nya stadens
innevånare, som f. n. äro befriade från allt deltagande i kostnaderne,
nu skulle mera än förut, vilja ikläda sig ansvarigheten för
ett lån, som just skulle afse bestridandet af dessa kostnader. Jag
anser mig således böra hemställa, att R. o. Ad. ville återremittera
StalsUtsk:s Retänk. i afseende å Irsta och 2:dra punkten, ochanser
mig derjemte böra uplysa att dessa punkter på enahanda skäl redan
blifvit af Borgare- och BondeStrn återremitterade.
Hvad beträffar sista delen af Betänk., eller den som rörer Hr
Fridstedis motion, alt staden för tomtregleringen måtte erhålla ett
serskildt understöd utan återbetalningsskyldighet, så förekommer visserligen
att enahanda fråga redan vid sista Riksdag förevarit och R.
St. då icke funnit skäl alt bevilja detta understöd, ehuru ganska
ömmande omständigheter talade för staden, enär kostnaderne voro
högst betydliga och upgingo till öfver 30,000 R:dr, således mer än
dubbelt så mycket som det låne-understöd, hvilket varit i fråga att
beviljas samt vid alla tillfällen förut, och äfven på sednare tider,
de städer, som blifvit hemsökte af större eldsvådor, hvilka föranledt
kostsamma tomtregleringar, erhållit anslag af allmänna medel sig
beviljade ulan återbetalningsskyldighet: och jag medgifver att, under
sådana omständigheter, föga utsigt finnes, att hos Utsk. verka ett
annat beslut, men anser mig dock pligtig att äfven å denna del af
Utsk:s Betänk, anhålla om återremiss.
Hr Bildt, Didrik Gillis: De skäl den siste värde talaren
anfört för återremiss af ifrågavande Betänk, voro redan kände på
14
Den 1 Mars f. m.
elen afdelning inom Utsk. der frågan behandlades, och togos då äfven
i betraktande. Jag anhåller dock, att, innan jag till besvarande
uptager de anmärkn:r den värde talaren gjort emot Utsk:s
Betänk., få i korthet framställa huru ifrån början med ifrågavande
sak sig förhåller. Lidköpings gamla stad, som ligger på ena sidan
af Lida-ån, hemsöktes år 1849 af en eldsvåda, som förstörde största
delen af staden. Med anledn. af den olycka, som drabbat största
delen af detta samhälle, auhöllo stadens innevånare hos K. M. om
understöd, dels till den nedbrunna stadsdelens återupbyggande och
dels till tomtregleringen. Denna anhållan gick ut på att erhålla
ett byggnadslån af 66,666 R:dr 32 sk. för stenhusbyggnader, och
33.333 R:dr 16 sk. för trädhusbyggnader, jemte ett anslag af
13.333 R:dr 16 sk. för tomtregleringen och lån af samma summa
för samma omständighet. K. M. pröfvade då detta ärende och aflat
vid sista Riksdagen en Nåd. Propos. till R. St. i hvilken föreslogs
alt staden skulle få ett byggnadslån af 66,666 R:dr 32 sk. och ett
län för tomtregleringen af 13,333 R:dr 16 sk., hvilket äfven af
R. St. beviljades. Då SlatsUtsIcs utlåt, i denna fråga, innehållande tillstyrkande
af K. M:s Nåd. Propos., först inkom till R. St., blefdet
utaf 2 Stånd, Preste- och BorgareStånden, ålerremitteradt, till en
del på de skäl, som af den siste värde talaren blifvit anförde, visserligen
icke alla, men på en del af dam. Jag skall nu uptaga de
gjorda anmärknme mot Utsk:s förslag; här har blifvit sagt att det
skulle bero af en rättegång, huruvida den nya staden skulle komma
att deltaga uti kostnaden för tomtregleringen i den gamla, men
detta var redan vid sisth Riksdag såsom ett skäl för Hr Sandströmers
åsigter anfördi och finnes uti StatsUtsk:s Mern. M 230 för
sista Riksdagen uptaget; men StatsUtsk. fann sig, vid en förnyad
pröfning af frågan, icke böra frånträda sitt förra beslut, utan vidblef
sitt tillstyrkande af bifall till K. M:s Nåd. Propos., hvilken sedermera
äfven utaf alla 4 Stånden bifölls. Jag vill äfven tillägga att
detta lån för tomtregleringen utaf R. St. beviljades på lindrigare
vilkor, än dem K. M. föreslagit. K. M. föreslog nemi. att lånet
skulle utgå under enahanda vilkor med dem, som R. St. fästat vid
ett lika beskaffadt understöd för Christianstad, men R. St. beviljade
likväl detta lån på 1 proc. billigare vilkor. När nu staden skulle
begagna sig af dessa lån, så emottog den byggnadslånet, men förklarade
sig icke vilja emottaga lånet till tomtregleringen, emedan
staden ansågs vara delad i tvänne olika samhällen. Det har af den
siste värde talaren blifvit uplyst, att en tvist pågår emellan dessa
båda stadsdelar och att den nya staden säger! ”Vi vilja icke deltaga
i tomtregleringen, emedan dessa båda städer utgöra tvenne serskildta
delar;” då den gamla staden deremot säger: ”Vi skola båda
gemensamt deltaga i dessa kostnader, emedan vi äro ett samhälle.”
Antingen har nu den ena eller den andra rätt. Då de båda hafva
gemensam Borgmästare, gemensam kyrka m. m. som utmärker ett
samhälle, så synes det mig, som skulle ock så vara förhållandet,
men jag vill dock icke härutinnan positivt yttra mig, enär juridiska
skäl kunna förefinnas, dem jag icke känner, som kunna åtskilja
dessa båda delar, men antagom att de äro ett samhälle; då har
Den 1 Mars f. m.
15
gamla staden otvifvelsktigl rätt i sill påstående oell dä skulle den
nya staden deltaga i kostnaden för lomlregleringen, men om den
nya staden deltager i dessa omkostnader, sä förfalla de ömmande
omständigheter, hvarom man talal, enär utaf Landsh:ns 5 års berättelse
inhemtas alt Lidköping är den vigtigaste stad uti Skaraborgs
län, och att den der hvarje år går framåt i förmögenhet och industri.
Det skulle icke möta någon svårighet för denna stad alt
erhålla detta lån om den utgjorde et! samhälle: men om man antager
att den gamla staden verkligen är ett serskildt samhälle, oell
att lånet således borde densamma beviljas, så gör man en supposition,
som den gamla staden sjelf icke godkänner, och man kan
således icke bevilja dem detta lån på samma gång som man säger:
”J skolén få detta lån under vilkor att J blifven ett serskildt samhälle,
” ty den gamla staden säger: ”det vilja vi icke vara.” Följden
utaf att R. St. på detta sålt skulle ingå uti pröfning af denna
tvist skulle blifva den, att man inlät sig uti en fråga af uteslutande
juridisk natur, hvilket vore oformligt, och del har derföre synts
Utsk. klart, att denna fråga icke borde tagas i betraktande vid sakens
afgörande, utan att man endast borde tillse, huruvida tillräckliga
skäl förefunnes att låta lånet tillkomma staden såsom ett samhälle
betrakladt.
Jag anhåller för öfrigt att få fästa det Höglofl. Ståndets tipmärksarnhet
på hvad följden skulle blifva om man beviljade delta län.
R. St. hafva alltid varit frikostiga emot de städer, som blifvit hemsökta
af eldsvådor och Borås, Wexiö, Amål, Wennersborg, Norrköping
m. fl. andra städer böra derom vittna. Vid beviljandet af
sådana frikostiga understöd hafva R. St. förut begått den oförsiktigheten
att låta ansvarigheten för återbetalningen hvila på de personer,
sorn fått npbära understödet d. v. s. hus- och tomtegarne.
Följden häraf har blifvit ouphörliga trakasserier, utmätningar, processer
m. m. och Revisionsberättelserna bevittna nogsamt huru många
förluster för Statsverket härigenom upkommit. För att undvika
detta trassel utan att derföre uphöra med sitt ädelmod emot kommuner,
som behöfva understöd, hafva R. St. antagit den grundsats
vid dylika låns beviljande hädanefter, att stadssamhället i sin helhet
skulle ansvara för återbetalningen af lånet, så väl lill kapital som
ränta. Om man nu godkänner att en del af Lidköpings samhälle
nemi. den upbrunna delen deraf, skulle ensam ikläda sig denna
ansvarighet, så går man ifrån denna grundsats, och man skulle då
snart komma tillbaka till del gamla förhållandet, ty om man antager
att blott de husegare, som fått sina hus nedbrända, skulle
ansvara för lånets återbetalande, så finnes ju ingen gräns om det
skulle blifva 10 eller 100 o. s. v. Denna gång nedbrunno 18
hus, men nästa gång upbrinna kanske uti en eller annan stad 10
hus, och då komma dess innevånare och säga, att på samma sätt
som del tillgick uti Lidköping, der endast de brandskadade (ingo
ikläda sig ansvarigheten för det erhållna låneunderstödet, på samma
sätt anhålla äfven vi att få ikläda oss ansvarigheten hvar och en
husegare serskildt, och då är man åter inne på den gamla stråten,
hvilket man just velat undvika. Jag har vid sista Riksdagen med
IG
Den 1 Hars f. m.
min röst bidragit till antagandet af den grundsats jag nu försvarat,
oell jag kan således, oaktadt jag alldeles icke undrar på att den
siste värde talaren, mån om sitt läns kommuner, försöker att här
erhålla en återremiss, som säkerligen skulle slita den tvist, som
uti Lidköping upstått, ingalunda instämma med honom i hans åsigt
om nyttan af denna återremiss, just derföre alt tvenne Stånd redan
återremitterat della Betänk., ty en gifven följd utaf en återremiss
äfven ifrån det 3:dje Ståndet skulle blifva den, alt Utsk. sorn i sitt
Betänk, afsett uprätthållandet utaf den af R. St. antagna grundsats,
skulle nödgas åter inkomma med ett förslag, som skulle innehålla
ett förnekande af densamma. Jag anser det vara af mycket större
vigt för R. St. all uprätthålla denna grundsats i sin ekonomiska
lagstiftning, än att förebygga ett gräl emellan 2 olika stadsdelar,
och jag anhåller derföre vördsamt om bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Hjärne, Harald: Då jag i många är varit bosatt i Skaraborgs
län, har jag äfven länge känt det serskildta förhållande
hvaruti den gamla och nya delen af staden Lidköping stå till hvarandra,
såsom af länets Höfding redan blifvit uplysL I många ekonomiska
frågor behandlas nemi. den gamla och nya staden såsom
skiljda samhällen. Jag undrar visserligen icke på att StatsUtsk.
företrädesvis strängt fäster sig vid formen, men jag skulle tro att
StatsUtsk. icke handlat rätt deruti, att det fästat sig vid tvetydiga
former och gjort mera afseende på dera än på sjelfva saken. Derigenom
har Utsk. kommit till det resultat att vilja afstyrka hela
anslaget, men för min del anser jag delta anslag vara af vigt för
staden, och önskar att den måtte få tillgodonjuta detsamma. K. M.
har vid denna Riksdag ånyo föreslagit att den vid sista Riksdag beviljade
lånesumma för tomtregleringen i Lidköping måtte emot gemensam
ansvarighet af tomtegarne i den gamla stadsdelen utbetalas,
och mig synes härvid, att om summan vore mycket stor, 100,000
R:dr t. ex., kunde man ega större skäl att fordra större säkerhet än
den innevånarne i den gamla staden kunna lemna, men då det nu är
kändt, att de personer, som bodde i den gamla stadsdelen, just
voro de förmögnaste i Lidköping, och då här endast är fråga om
ett lån af 13,333 R:dr 16 sk., så skulle jag tro att R. St. böra
anse sig ega all erforderlig säkerhet om ock den gamla staden ensam
skulle ikläda sig ansvarigheten. Af dessa skäl anser jag forrafrågan
här vara en obetydlighet, äfven om den skulle hafva mera
skäl för sig än jag anser den hafva, men då deremot sjelfva saken
är af stor vigt för staden Lidköping, anhåller jag i likhet med en
föregående talare om återremiss, på det att Utsk. efter 3 Stånds
yttranden i ämnet, måtte finna sig befogadt att frångå den åsigt,
som uti ifrågavar:de Betänk, utaf detsamma blifvit uttalad.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: En ledamot af StatsUtsk.,
sorn försvarade dess Betänk., yttrade för en stund sedan det en annan
talare gjorde rätt deri att förorda Westgölarnes sak, enär han
såsom Landshöfding i ett af Westgötha-länen vore i frågan inte
resserad.
Ren 1 Mars f. ni.
17
resserad. Då jag hvarken är Westgöthe eller lill Westergöthland
har några serskilda förbindelser, som konna göra mig jäfvig i denna
fråga, sä anhåller jag att deröfver, få yttra min tanke. Jag vill icke
för Lidköping tillstyrka några fördelar utöfver dem, som StalsUlsk.
redan föreslagit och R. St. medgifvit, men jag tillstyrker att R. o.
Ad. ville bevilja detta län ål den gamla staden allena, ulan att afbida
slutet på rättegången om den nya staden skall i ansvarigheten deltaga
eller ej. Mina skäl härtill äro följande:
Den gamla staden och elen nya utgöra t vänne serskilda släder;
den förra är så gammal, att jag icke vet från hvilken tid han härrörer;
den nya deremot hr grundlagd af Magnus Gabriel de la Gardie;
— Städerna ligga på hvar sin sida om Lida-ån, den ena i Kållands
och den andra i Kinne-fjerdings härad. När tillförene den
nya staden afbrann, så vägrade den gamla att deltaga i kostnaderna
för den nya stadens uprättande. När nu den gamla staden afbrunnit,
så vill den nya icke eller deltaga uti några kostnader för den
gamla, utan bestrider sin skyldighet dertill. Denna tvist är dragen
under vederborde myndighets pröfning, och, såsom vi här hört, ännu
oafgjord. Ar det då skäl alt för denna rättegång mellan tvenne
serskilda delar af samma stad upskjnta utgifvandet af det lån,
som blifvit den albrunna delen beviljad!? Sådant vore ju alt endast,
skada dem, som ölyckan drabbat, utan att jag kan inse Staten på
sin undsättning något förlorar, ty den gamla delen af staden är,
såsom här blifvit omförmäldl, den förmögnare delen och har tillräcklig
egendom för alt gifva Staten betryggande säkerhet. Ilr Bildt
säger att en grundsats, sorn borde uprälthällas, skulle genom länet
rubbas. För min del tror jag tvärtom, att när R. St. lemna låneunderstöd,
icke åt enskildta personer, utan ät den del af Lidköping,
som kallas den gamla och som i sjelfva verket nästan är en egen
stad, så hafva R. St. icke tagit något steg, som kan vara vådligt för
framtiden.' Det påslås alt den gamla staden är mycket förmögen
och den spanmålshandel han drifver, gifver ock anledn. alt antaga
detta förhållande. Skulle nu, derföre alt tvenne stadsdelar äro med
hvarandra oense, den ena delen straffas för den andras oginhet?
Om denna oginhet hos den nya skylles på en oginhet hos den gamla
vid ett föregående tillfälle, huru långt tillhaka skola då eflerräknirlgarne
sträckas? Om R. o. Ad. kunde afgöra denna fråga ulan hennes
återförvisande till StalsUtsk. så skulle jag icke yrka derpå, men
då denna omgång är nödvändig för ali vinna ändring i Ulsk:s Betänk.
, så anhåller jag alt R. o. Ad. måtte bevilja den återremiss
hvarom Hrr Sandströmer och Hjärne anhållit.
Frih. Cederström, Rudolf: Det är, enl. min tanke, nödvändigt
att i denna fråga noga särskilja hvad som är hufvudsak och
hvad som utgör bi-omständigheterna. Mig synes det vara oförlydbart,
alt hufvndsaken härvid är det understöd, R. St. vid förlidne
Riksdag ville förunna den brandskådade Lidköpings stad, likasom B.
St. vid många andra tillfällen velat förunna andra afbrunna städer
enahanda fördelar. Ganska välbetänkt har man antagit för grundsats
5 II. 2
18
Den 1 Mars f m.
alt ansvarigheten för de gifna lånen icke skulle drabba de enskildte
husegarne, utan släderne hvar för sig; det är på denna i sig sjelf
aktningsvärda och nyttiga grundsats Hr Bildt hufvudsakligen har sökt
stödja sitt försvar för Ulsk:s Betänk, och bevisa dess riktighet. För
min del anhåller jag likväl att få hemställa, huruvida icke en
återremiss med den syftning, hvaruti den blifvit begärd, ingalunda
skulle Innefatta en återgång till det gamla förhållandet, utan fastmera
skulle väsendtligen gå ut på alt väl vidhålla den nya grundsatsen,
dock med dervid fästadi afseende på de exceptionella förhållanden,
som genom Hr Sandströmer yttrande i ämnet blifvit för oss
tydliggjorde. Kongl. M:s Nåd. Propos. i ämnet redogör ytterligare
för skälen, hvadan detta låneauslag borde staden tillhandakomma,
jemte de ömmande omständigheter, som dertill föranleda.
Man är visserligen R. Sl:s fullmäktige i Riksg:skont. och SlatsUlsk:s
ledamöter tack.skyldig för den varsamhet, hvarmed de gått tillväga i
denna fråga, och jag anser det vara fullkomligt rikligt af B. Si:s
delegerade att noga tillse det gifna föreskrifter punktligt efterlefvas;
men jag anser det tillhöra R. St. såsom principaler att taga frågan
i sin helhet uti öfvervägande, och att R. St, icke behöfva anse sig
bundne af de föreskrifter, som deras delegerade funnit nödvändigt
alt för sin del iakttaga. Det synes vara fullkomligen rätt, att R.
St. tillvägagå, ej ensamt med afseende å vissa jemförelsevis underordnade
formella betänkligheter, utan må de fastmera förfara i full
enlighet med omslåndigheternes kraf. Jag får således vördsamt tillstyrka
den begärda återremissen, likväl under förutsättning att den
gamla staden Lidköping måtte gifva full säkerhet för lånets återbetalande;
hvilket jag för min del är benägen alt tro, med afseende
på summans ringa belopp. Men detta belopp, som äfven må kallas
ringa, i förhållande till Stålverkets utgifter i det hela, är dock af
stor vigt för utförandet af lomlregleringen, hvilken skulle medföra
en kostnad af öfver 35,000 R:dr; till fyllandet af hvilket belopp
ifrågavande lånesumma skulle, utgöra ett ej obetydligt bidrag.
Under den förutsättning jag nyss nämnde, anhåller jag alltså
på ofvananförde skål om återremiss af Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Under förra tider brukades då lån
till afbrunna städer utgåfvos, att Riksg:skont. såsom säkerhet fick
inteckning i de serskildta tomterna. Följden häraf har varit den,
alt då egarne till de upbyggda gårdarne icke behagat inbetala brandförsäkringsafgifterna,
har Riksg:skont. i deras ställe fått göra dessa
inbetalningar och sedan hålla sig till husegarne, hvarigenom trassel
upkommit. Yttermera har det äfven ofta handt, att husegarne låtit
husen förfalla och alt dessa slutligen blifvit på exsecutiv auction försålde,
då Riksgtskont. för att betacka sina fordringar varit tvunget
att inköpa husen; men som Riksg:skont. icke kan vara husegare i
en småstad, har det måst återförsälja de inköpta husen och dervid
ofta gjort icke obetydliga förluster. Till förekommande af sådane
olägenheter hafva R. St. funnit sig föranlåtne lill vidtagande af det
nu mera gällande stadgande, att då lån utgifves till upbyggande af
nedbrunna städer, skall staden lemna sin gemensamma förbindelse
Den 1 Mars f. ra.
19
för lånet, hvaremot stadens Drätsel-Kommission, som förvaltat medlen,
eger alt utlemna dem till de enskilda tomlegarne, och af
dera förskaffa sig säkerhet, så att staden i sin helhet ansvarar hos
Riksg:skont., men tager sin säkerhet igen genom inteckning i de
upbygda gårdarne, hvilken för Drätsel-Kommissionen är vida lättare
att bevaka än det kunnat vara för Riksgiskont. Så har på sednare
(ider lill ömsesidig belåtenhet fortgått och förvaltningen af Riksgiskont.
har äfven blifvit enklare och möjligare att utöfva, utan att
kontoret fått vidkännas några förluster, hvaremot städerne ganska
väl inom sig kunnat ordna dessa frågor utan att någon serdeles svårighet
på deras Drätsel-Kommissioner upslått. Nu är angide Lidköping
frågan om huruvida man skall frångå detta helsosamma stadgande
på lånens utgifvande. Staden har nemi. vägrat, att afgifva
någon förbindelse för kommunen i sin helhet, och i stället föreslagit
att Riksdiskont, skulle få en förbindelse af tomtegarne i den
gamla staden. En sådan förbindelse kan dock icke medföra någon
säkerhet för Riksdiskont, utan alt den intecknas i vederbörandes
tomter, och då har ju Riksdiskont, åter råkat in i det gamla trasslet.
Återstår då att efterse huruvida vid delta tillfälle skäl förefinnas för
R. St. alt utsätta sitt kontor för dessa olägenheter och sig sjelfva
för faran att förlora sina penningar. För min del kan jag icke
finna något sådant skäl vara andraget. Man har val sagt att de
gamla och nya delarne af staden utgjorde tvenne serskildta städer,
men då man vet att staden i sin helhet har gemensam borgmästare,
gemensam prest, gemensam kyrka, gemensam drätselförvaltning, och
då mig veterligen icke något annat bevis för denna skillnad förefinnes
än alt man i allmänhet upgifvit, att stadsdelarne äro olika,
och all den ena af dem nedbrunnit, så tyckes mig på en sådan
bevisning icke vara något serdeles att bygga, äfven om någon skillnad
uti administrativt afseende skulle förefmnas. Det är väl gifvet,
att om det går för sig att den gamla staden ensam ålager sig ansvaret
för tomtregleringslånet och att delta lån intecknas uti tomterna
i den gamla staden, samt dermed ingen fara för förlust upkommer,
så kan det ju icke vara någon fara för staden i sin helhet
att åtaga sig denna ansvarighet; hvaremot jag icke, i händelse någon
förlust anses kunna upkomma, kan finna hvarföre Riksgiskont. skulle
utsättas för densamma genom detta ändrade arrangement. Den nya
stadens innevånare hafva icke eller tvekat att ingå i denna gemensamma
ansvarighet endast gamla stadens tomtegare vilja förbinda
sig att ensamme bära bördan af kostnaderne för lomlregleringen.
Utskis Utlåt, innehåller nemi. i ”Enl. hvad K. M.uliNåd. Propos.
af den 1 G:de November nästlidet ur, gifvit R. St. tillkänna,
har della lån likväl under den lid, som förflutit efter sednasle
riksmöte, icke blifvit af Lidköpings stad begagnad/,
emedan innevånarne i den nya staden, under förmenande, att
lomegarne i gamla stadsdelen ensamt bordt vidkännas de kostnader,
som den efter eldsvådan fastställda nya reglering af
dervarande tomter påkallade, beslridt allt deltagande i dessa
kostnader samt vägrat åtaga sig den såsom vilkor för nämnde
2*
20
Den 1 Mars f. m.
Iåns utbekommande föreskrifna gemensamma ansvarighet derför,
med mindre gamla stadens innevånare af sade sig allt anspråk
på de öfriga sladsboarnes bidrag till lomtregleringskoslnadernes
bestridande.”
Således torde R. o. Ad. finna, att om den gamla stadens tomtegare
åtaga sig denna förbindelse i afseende på köstnaderne, så hafva
den nya stadsdelens innevånare ingenting emot att ikläda sig den
gemensamma ansvarigheten, och då blir det fastställda och såsom
ändamålsenligt befunna sättet för dylika låns ingifvande oqvaldt och
oföräudradt. Hvarföre skulle vi då icke bibehålla detta sätt alt gå
tillväga dä det visat sig vara ändamålsenligt och då något hinder
för dess sättande i verket icke har yppat sig? Om den gamla stadens
tomtegare vägra att ensamme bekosta tomtregleringen, så kunna
de ju icke få penningar af Riksdiskont., på sätt al K. M. blifvit
föreslaget, ty om man vill, att Riksgiskont. skall utlemna penningar
emot säkerhet af lomtegarne i gamla staden, och desse sådant
vägra, så kunna de ju icke få några penningar. Någon vinst kan
således aldrig upkomma af bifall till den Kongl. Proposin, hvarföre
jag vördsamt anhåller om bifall lill Utskis Betänk.
Ilr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Del har af den näst
föregående talaren blifvit ådagalagdt, att här egentligen icke så
mycket är fråga om hvem som skall utfärda förbindelsen (ill lånets
återbetalande, som icke fast mera om hvem som skall tillsläppa
medlen i och för återbetalningen. Det qvittar Riksgiskont. lika
hvem som betalar denna förbindelse, men en förbindelse af staden
i sin helhet måste Riksgiskont. bekomma innan någon utbetalning
af medlen kan ega rum, emedan vi hafva sett tillräckligt mångå
exempel på alt det icke går an alt åtnöja sig med annat än den
solidariska ansvarigheten. Huruledes de serskildta stadsdelarne i
Lidköping sedermera vilja dela ansvarigheten och återbetalningen sins
emellan, eller om sådant icke på annat sätt än genom rättegång kan
afgöras, det tillkommer icke R. St. att afgöra, utan den frågan
måste af vederböride domstol behandlas. R. St. kunna icke Lett
sä beskaffadt mål gå domaremakten i förväg. Jag yrkar således att
staden måtte åläggas solidarisk ansvarighet i fall lånet skall ega rum.
För den händelse att Höglofl. Ståndet skulle återremittera Betänk.
i den syftning att lånet skulle till den gamla staden ensam
öfverlemnas, får jag utbedja mig alt blifva uplyst huruvida den
gamla staden eger något serskildt drätselverk; eljest vore ju sådant
omöjligt. Jag skulle dock icke tro att något serskildt drätselverk
finnes, enär staden blott i sin helhet eger att sända representant
till Riksdagen. Således skulle jag snarare i st. f. ålerremiss vilja
tillstyrka att Statsverket skänkte den ifrågavaride summan lill Lidköpings
stad, heldre än att blottställa sig för faran af att åtnöja sig
med annat än solidarisk ansvarighet.
Frih. Raab, Carl Adam: Jag upträder egentligen emot en
princip, hvars skadliga följder jag ofta varit i tillfälle att se, men
som legat lill grund för det bistånd R- St. ofta genom anslag beviljat
kommuner, som drabbats af någon olycka. Denna princip är,
Pen 1 Mars f m.
21
såsom den siste värde talaren yttrade, fordran af proprieborgen eller
kollektiv förbindelse. Jag frågar Eder Mine Hrr, om en olycka inträffar
inom en kommun, hvarigenom den försättes i en så olycklig
ställning att Statens hjelp måste anlitas, är det val, då frågar jag
Eder Mine Hrr! välbetänkt att man fordrar att den ena delen af
kommunen skall ikläda sig en förbindelse lill Staten, för att den
andra må få njuta understöd? Detta är likväl hvad R. St. hittills
fordrat, men derutaf har äfven blifvit en följd alt komraunerne icke
kunnat begagna sig utaf de statsbidrag, som vid sådana tillfällen
blifvit dem anslagne. I alla kommuner, der sådana förhållanden
egt rum, har alltid krångel upstått, emedan hvar och en, som ieke
haft någon del i olyckan, alldeles icke vill underkasta sig några proprieförbindelser
för dem, som skola hjelpa sig genom statsbidrag.
Jag kari icke eller inse hvarföre sådant skulle vara nödvändigt. Det
statsbidrag man beviljar en sådan del af kommunen, som råkat ut
för olycka, måste naturligtvis stå i förhållande till det egendomsvärde,
som finnes inom kommunen och icke lära R. St. anslå några större
summor än att för den full säkerhet finnes. När nu Lidköping delvis
undergått olyckan af en eldsvåda och Staten vill bidraga till återupbyggande
af den nedbrända delen, så kan jag icke förstå huru
man kan fordra att den andra delen skall ikläda sig proprieförbindelse
för de statsbidrag, sora lemnäs till den förstnämnda delen. Jag
kan icke begripa annat än att Staten får tillräcklig säkerhet för sitt
lån, då det efter förhållandenas kraf afpassas,. uti de egendomar,
som äro i fråga att uphjelpas.
Då jag således utaf Landshöfd.-ns i Skaraborgs län framställning
öfver förhållandena i Lidköping funnit, och äfven sjelf varit i tillfälle
alt se, att ändamålet med statsbidragen genom dessa proprie-förbindelser
ofta förfelas, sä får jag för min del protestera emot denna
princip, såsom högst skadlig, och förenar mig med dem, som yrkat
återremiss af Betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan icke neka att det förefaller
mig nog besynnerligt att en stad, som utgör en enda kommun,
derföre att den händelsevis genom en å är, skiljd i tvenne delar,
skall betraktas såsom utgjorde den i sjelfva verket tvenne serskilda
samhällen. Det måste ligga i sjelfva sakens natur, att ett samhälle,
bestående af ett antal individer, är pligtigt att, om en del deraf lider
någon olycka, så hjelpa denna del att den kan åter upbringas
till Sitt förra tillstånd, och det förekommer mig derföre, som vore
det den nya stadsdelens ovilkorliga skyldighet alt deltaga i ansvarigheten
för de lån Staten beviljar den gamla lill dess återupbyggande,
äfvensom lill reglering af tomterne i denna del af staden.
Det är ju för öfrigt ganska lätt för den nya staden att genom sina
tjenstemän noga undersöka huru mycket hvarje tomtegare i den
gamla staden bör till låns bekomma, hvarigenom nödig säkerhet för
iånets återbetalande ovilkorligen skulle vinnas. Då kan ju naturligtvis
den nya staden icke, derigenom alt den åtager sig den äskade
ansvarigheten för lånet, komma att stanna i någon betalningsskyldighet,
emedan den uti den återupbygda gamla staden har full sä
-
22
Deni Mars f. m.
kerhet. Går man ut ifrån denna synpunkt, så synes det mig också
vara ganska rikligt handladt af SlatsUtsk. att tillstyrka det man
borde vid de förut stadgade vilkoren förblifva. Jag kan för min
del icke annat än understödja della Betänk., men skulle R. o. Ad.
bifalla återremissen och anse att det ifrågavande låneunderstödet kan
och bör beviljas den gamla staden utan den nyas dellagande i ansvarighelen
för detsammas återbetalande, så anhåller jag att få fästa
upmärksamhelen på vigten deraf alt man icke utlemnar detta
lån efter den gamla grundsatsen att Riksg:skont. såsom säkerhet får
inteckningar i tomterna, utan att man ställer lånet så att den gamla
stadens innevånare derför ikläda sig kollektiv ansvarighet och att
penningarne upbäras af Stadens Drätsel-kommission, så att Riksg:skont.
icke får något med gamla Stadens innevånare hvar för sig
att skaffa.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Gr. Lagerbjelke
hår i sitt yttrande antagit att den nya stadens innevånare icke skulle
vara obenägne att underskrifva den äskade förbindelsen, samt tomtegarne
i den gamle staden förbundo sig ali ensamme vidkännas all
betalningsskyldighet. Gr:n har härvid ofrivilligt begåll ett misstag,
som härleder sig deraf, att uti Betänk, några ord äro uteglömde,
hvaraf ock räitelse uti SlatsUlsk:s Betänk. M 48 blifvit
införd. Efter meningen: ”vid hvilket förhållande och enär ett
af de förre för deras del anlaget förslag, att de skulle ensamme
vidkännas all betalningsskyldighet för lånet intill dess
de sednare, eller innevånarne i den nya staden i laga ordning
blifvit ålagde alt deruti deltaga” skulle nemi. införas:
”af desse blifvit förkastadt.” Således slår den möjlighet icke
öppen för den gamla staden, att, på sält Gr. Lagerbjelke yttrat,
utbekomma länet. Det var endast om detta misstag jag ansåg mig
böra uplysa.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Sandströmer: Några af de talare, som efter mig haft
ordet, hafva visserligen vederlagt de talare, som yrkat bifall till
Utsk:s Betänk., men jag anhåller dock, att dertill få lägga ytterligare
några ord. Några af de talare, som yrkat bifall, hafva sökt
visa de vådor, som för Riksg:s-kont. skulle upkomma genom frånträdande!
af den antagna grundsatsen, att städerna skola ikläda sig
kollektiv förbindelse för de län dem beviljas, och de hafva äfven
framhållit de olägenheter, som upkommit derigenom att lån blifvit
inlemnade emot inteckning i de serskilta egendomarne, hvilken af
Riksg:skont. skolat bevakas. Jag ber dock att få fästa upmärksamlieten
derpå, att så beskaffade lån varit byggnadslån, hvilka lemnats
lill understöd för dem, som upfört hus i de nedbrunnas ställe, och
fått tillåtelse att till Riksg:skont. afgifva sin enskilda förbindelse.
Om något sådant är här icke fråga. Det kunde möjligen hafva
blifvit det, då byggnadslånet beviljades, men här afses endast ett lån
till understöd för sådana utgifter, som tillhöra stadens innevånare
gemensamt, såsom tomtereglering och hvad dermed eger samman
-
Den 1 Mars f. m.
23
liang. Ilandlingarnc utvisa nemi., att sedan större delen af gamla
staden nedbrunnit, ansågs det nödvändigt att företaga en ny reglering
af tomterna, hvilket naturligtvis medför betydliga opikostnader.
Det första kostnadsförslag upgick till icke mindre än 72,000 R:dr,
men sedan åtskilliga jemkningar vidtagits, hvilka jemväl vunnit K.
M:s stadfästelse, har kostnaden blifvit nedsatt till det belopp, som
utaf Betänk, inhämtas. Det torde vara lätt insedt, att då en tomtreglering
skall ske, måste alla utgifterna i och för densamma göras
innan det blir möjligt för stadens innevånare att taga de nya
tomterna i besittning och företaga stadens återupbyggande. Följden
utaf alt låta-åtgärderna för detta ändamål hvila i afbidan på slutet
af den nu pågående rättegången, skulle naturligtvis blifva den, att
byggnaden äfven skulle komma att hvila så länge rättegången räcker.
Några talare hafva sagt, att Lidköpings stad icke kan betraktas
annorlunda än som ett enda samhälle, men jag ber att dervid
få erinra, att då en tvist derom upstått och beror på laglig pröfning,
så kan det icke ankomma pä R. St:r atti detta afseende fälla
något gällande omdöme, utan måste man rätta sig efter det lagliga
afgörande!. Frågan blir således den, om man skall vänta på detta
afgörande, eller redan bispringa staden, som deraf är i yttersta behof.
R. St:r hafva redan förut funnit nödvändigheten utaf att genom
sitt bistånd göra tomtregleringen möjlig, och det synes mig
icke lämpligt att nu frånträda denna välvilliga afsigt, hvilket dock
Liefve den påtagliga följden af bifall lill Utsk:s Betänk. Man har
sagt, att det var billigt, att den nya staden äfven deltoge i ansvarigheten,
då det i alla fall berodde på denna stads del att med
den gamla stadens innevånare öfverenskomma om fördelningen af
denna ansvarighet. Jag vill blott erinra, alt om än på detta sätt
kunde tillgå, hvilket ock, utan framgång, blifvit försökt; så kan
man dock icke tvinga den nya stadens innevånare att, sedan de
förmenat sig vara lagligen befriade från allt deltagande i kostnaden
för tomtregleringen, ikläda sig ansvarsförbindelser för det lån,
som till denna kostnads bestridande måste uplagas. Det tyckes naturligt,
att de som skola bestrida kostnaderna äfven uptaga lånet
och derför ansvara. Gr. Lagerbjelke har sagt alt det, efter hvad
Betänk, utvisar, skulle vara lätt för den gamla staden att få lånet,
emedan den nya staden redan förklarat, att om den gamla staden
vill åtaga sig att ensam vidkännas betalningsskyldigheten och afstå
från allt anspråk på den nya staden i detta afseende, så vore äfven
den nya stadens innevånare beredde att deltaga uti den äskade ansvarsförbindelsen.
Jag ber att härvid få anmärka, att det är en
stor skillnad emellan en dylik öfverenskommelse om sättet för återbetalningens
fördelande, och utgifvaren af förbindelsen till Staten.
Den gamla Stadens innevånare vilja visserligen gemensamt åtaga
sig ansvaret för lånet, men derföre icke afstå ifrån att genom laga
rättegång göra sina anspråk emot den nya staden gällande, då deremot
den nya staden vill, genom sin vägran alt deltaga uti den
gemensamma förbindelsens utfärdande, tvinga den gamla staden att
afstå ifrån dessa anspråk.
Då, såsom jag förut sagt, länet icke skall utlemnas emot in
-
Den 1 Mars f. m.
teckning i serskildta egendomar, eller enskilda förbindelser af några
vissa tomi-egare i staden, utan emot gemensam ansvarighet af hela
den gamla .staden; så synes det mig, serdeles med den kännedom
jag eger om stadens förmåga att fullgöra sina förbindelser, icke
vara det minsta för Staten att äfventyra härpå. En talare har anmärkt,
alt det nn vore mindre lämpligt alt bevilja en äterremiss,
emedan 2 Stånd redan vidtagit denna åtgärd. För min del måste
jag bekänna att jag kommit till en alldeles motsatt konklusion, ly
dä skälen för äterremiss i tvänne Stånd gjort sig gällande, anser
jag detta vara en ytterligare anledn. för det 3:dje Ståndet, som nu
pröfvar saken, att derpå fästa annat afseende än att just derföre alsia
äterremisseu. Jag fortfar i milt yrkande om äterremiss.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Det skäl, hvarpå SlatsUfsk. grundat
sitt utlåt, i denna fråga, var hufvudsakligen det alt Utsk. ansåg
det vara af vigt all nu församlade II. Sl:r uprälthölle den vid sisla
Hiksdagen utaf 11. Sl:r uttalade princip i afseende pä läne-tinderstöds
utbekommande. Det har af en talare blifvit yttradt all denna
princip vore oriklig, och jag vill då hänvisa honom till de utaf 15.
Sius Revisorer och Fullmäktige i Iliksg:skont. afgifne berättelser,
af hvilka han lätteligen skall finna, att den princip han förordat,
alltid, då den af II. Sl:r blifvit följd, har förorsakat otaliga rättegångar
och dryga förluster för Statsverket, då det deremot af samma
hertil l el se visar sig, alt då den princip blifvit följd, sora vid
sista Riksdagen fastsiäldes, så hafva åierbelaluingarne af dessa lån
ganska enkelt och lätt försiggått, emedan Fullmäktige i Riksg:skont.
då icke haft att göra med andra än öfverslyrelserna i de kommuner,
som fått dessa lån sig anslagna.
Q O O
Åtskilliga talare hafva visserligen yttrat att den gamla och nya
delen af Lidköping skulle utgöra tvänne serskilda städer, men det
hai' dock icke, eill. min lanke, lyckats dem att ådagalägga det Lidköping
vore iner än en stad. En talare liar, för alt framhålla de
bevekande omständigheter, som för Lidköping skulle förefinnås,
framställt den frågan, hvarföre den gamla staden skulle lida derföre
att den nya- visade honom oginhet, men jag ber då all fä
göra den värde talaren den frågan, hvarföre skall Statsverket lida
derföre atl den nya och gamla staden Lidköping icke kunna komma
öfverens? Jag yrkar bifall till Ulsk:s Betänk.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare har velat fästa upmark -
samheten derpå, atl tomt-egarne uti Lidköpings gamla stad skulle
hafva afgifvit en förbindelse att ensamme återbetala ifrågavande
läll, men den värde talaren har dervid förbisett att denna förbindelse
af dem upgifvits endast för den händelse atl den nya staden
icke skulle blifva ålagd alt deltaga uti kostnaderna för tomtregleringen.
JNu har Hr Sandströmer och de med honom liktänkande
föreställt sig att Riksg:skonl. skulle erhålla en förbindelse direkte
ifrån den gamla staden, men StatsUtsk. har deremot ansett att
denna förbindelse skulle af staden i sin helhet lill Riksg:skont. afgifvas,
hvartill nya staden äfven förklarat sig villig, endast den
gamle stadsdelen vill lill Staden afgifva cn sådan förbindelse som
Den 1 Mars f. ni.
25
Ilar varit ifrågasatt all lemnäs lill lliksg:skont. Della är den enda
möjlighet för staden att utbekomma lånet, men man vill nödvändigt
alt Riksg:skont. skall inblandas i förvaltningen af detta lån, i
st. f. alt låta staden sjelf taga hand derom.
Man har väl sagt att bär icke vore fråga om någon återgång till det
gamla systemet, hvilket endast skulle hafva varit tillämpad! då lån varit
utgifne emot inteckningssäkerhet i de serskilda tomterna, men justdenna
säkerhet blir det som Riksgiskont. måste anlita om förslaget anloges
sä vitla kont. skall ega någon annan säkerhet än desse tomlegares
personer. Men, sade en annan talare, detta gamla system är bättre
än det nya. Den värde talaren har dervid aldeles förbisett, alt det
är omöjligt för en central-anktoritet i Slockholm att lämpligt och
väl bevaka lån, suni äro intecknade i en mängd småstäders kojor.
Del är nödvändigt för bevakandet af dessa inteckningar att staden
sjelf handhafver denna angelägenhet, och man har icke eller begärt
något annat. Man har aldrig fordrat alt de icke afbränna stadsdelarne
skulle betula något för dem som öfvergålts af branden, utan
man har endast begärt att staden sjelf skall administrera lånet, och
sådant mäste väl icke kunna anses vara obilligt. Jag kan således icke
linna annat, än alt de skäl, som förut här blifvit framställda, i
allo böra föranleda lill det bifall, hvarom jag vördsamt anhåller.
Hr Carleson, Edvard Henr.: I anledn. af Hr Sandströmers
anmärkn. att den förbindelse, som skulle komma att afgifvas,
borde afgifvas af den gamla staden eller å dess vägnar, tillåter jag
mig den erinran att om den gamla staden icke utgör en serskild
kommun, skulle denna förbindelse aldrig komma att gälla för några
andra än dem, som sjelfve eller genom lagliga ombud skrifvit
linder densamma, och vid sådant förhållande skulle Statsverket icke
vinna någon annan säkerhet för sitt län, än den som funnes hos
dessa personer.
1 sjelfva saken instämmer jag med Gr. Lagerbjelke deruti, alt
jag linner det orimligt att II. St. skulle ålägga Riksdiskont, att inlåta
sig uti ett sådant trassel, som genom den af Hr Sandströmer
förordade åtgärden lätteligen kunde upkomma. Vill icke kommunen
på de föreskrifna vilkoren emottaga låneunderstödet, så torde
11. St. hafva ganska stort skäl att afslå detsamma.
Ilr vou Hartmansdorff: Jag vill icke att Statsverket på
något sätt skall blifva lidande, icke heller inleda Riksgis-kontis
Fullmäktige i några brydsamma förhållanden, men jag skulle, enl.
mitt förra yttrande tro att den gamla staden lemnar tillräcklig säkerhet.
Men om samtlige tomtegare derstädes till Magistraten afgifva
förbindelse att ansvara en för alla och alla för en, samt denna
förbindelse af Magistraten öfverlemnas till Fullmäktige i Riksgiskont.
månne icke all säkerhet i juridiskt hänseende derigenom vunnes?
Om vid den rättegångs afgörande, hvilken nu föres mellan
gamla och nya staden, den sednare omsider blefve ålagd att anses
för ett helt med den gamla och således kännes skyldig att deltaga
i den förbindelse, som här är i fråga, så vunne ju Staten derigenom
en så mycket större säkerhet. Derpå vore följaktligen ingen
-
26
Den i M a r s f. m.
ting att förlora utan endast att vinna. Tänker man sig äler att
icke den nya utan blott den ganda funnes, skulle icke Riksg:skont.
då kunna åtnöja sig med den gamla stadens solidariska ansvarighet?
Hvarföre må icke Riksg:skont. göra det äfven nu, fastän
den nya staden ligger på andra sidan om ån? Jag förnyar min anhållan
om Betänk:s återremitterande.
Frih. Cederström: De håda anföranden, Gr. Lagerbjelke i
denna fråga hållit, synas mig helt och hållet gå ut på ett försvar
för den åsigten, att man icke bör återgå till det fordom gällande
förhållandet, att lill säkerhet för Slatens fordringar taga inteckning
i de serskilda egendomarne. Gr. Lagerbjelke har således icke fästat
upmärksamhet vid den invändning man gjort, att det aldeles
icke är fråga om någon sådan återgång. Det är blott fråga om
att vid ett exceptionell förhållande, iakttaga en derefter modifierad
tillämpning af den för öfrigt till sin läglighet obestridda principen.
Här är endast fråga om att hålla i helgd R. Stms vid sista Riksdagen
uttalade vilja, och bereda verkställighet åt deras fattade ädelmodiga
beslut, att bevilja understöd åt en nödställd befolkning uti
en till vissa delar nedbrunnen stad. Eller skulle väl här vara
fråga om att godkänna någonting liknande den i Fransyska National-Convenlet
yttrade satsen: ”Que les colonies pcrissent plutöt
qiCun principe?”
Sedan jag sist bade ordet, har Höfdingen i det län, hvarest
staden'är belägen, förklarat, att det allmänna icke äfventyrade någon
förlust genom beviljandet af detta lån, enär Lidköpings gamla stad lemnade
mer än tillräcklig säkerhet för återbetalningen deraf; det synes
häraf att Frih. Åkerhjelm lärer misstagit sig uti sin förutsättning,
att Staten skulle kunna komma att vidkännas någon förlust
derföre, alt de ifrågavar:de stadsdelarne, såsom Frih. behagade uttrycka
sig, icke vilja komma öfverens. Man måste ihågkomma alt
de 2:ne s. k. stadsdelarne böra betraktas såsom 2:ne alldeles särskilda
samhällen, hvilket' de i så många hänseenden visat sig vara;
— vidare att denna skiljsmessa, till sin laglighet vorden ifrågasatt,
är af vederbörlig myndighet erkänd, att sålunda roan genom det
yrkade tvånget för nya staden att deltaga i ansvarigheten, endast
beröfvar den gamla, genom brandskadan lidande staden den fördel,
R. St. åsyftat att den förunna. Jag hemställer således, nu såsom
förut, att R. o. Ad. måtte vilja taga i betraktande hvad som här
egentligen är hufvudsaken, nemi. utförandet af Rikets sist församlade
Sius välvilliga afsigter emot nödslälda invånare i en afbrunnen
stad, och att R. o. Ad. icke måtte fästa sig vid de, i min
tanke åtminstone, underordnade betänkligheter, som i formellt hänseende
blifvit uttalade; hvilka likväl, jag medgifver det, helt naturligt
kunnat upstå hos R. St:rs underordnade delegationer, nemi.
Fullmäktige i Riksg:s-konl., äfvensom StatsUisIcs ledamöter. För
min del linner jag dessa betänkligheter icke för R. St. vara bindande
oell anser riem således icke böra föranleda det begärda bifallet
till Ulsk:s Betänk.
Hr Sandströmer: Jag nödgas att ännu något förlänga denna
Den 1 Mars f. m.
27
1 redan vidlyftiga discussion, enär jag anser mig icke kunna undgå
ali bemöta några af de anmfirkn:r, som här blifvit gjorda. Gr.
Lagerbjelke har ånyo uprepät, att det icke möter någon svårighet
att erhålla en sådan förbindelse, som man åsyftar, nemi. af hela
Lidköpings stad, om blott den gamla staden vill lemna den nya
en sådan förbindelse, som den lemnar Riksg:skont. för länet. Det
är emellertid, på sätt jag redan förut anmärkt stor skillnad emellan
att gamla staden i ena fallet ensam vill ansvara hos lånegifvaren,
Statsverket, men förbehåller sig rättighet alt med den nya
staden fortfarande tvista om dess skyldighet att uti kostnaderna deltaga,
och alt den å det andra skulle afstå ifrån dessa anspråk för
att kunna på detta sätt erhålla den nya stadens deltagande i förbindelsen.
Det måtte icke kunna förtänkas den gamla stadens innevånare,
alt de, om de anse sig bafva laglig rättighet att fordra
elen nya stadens deltagande i kostnaderna, icke vilja afslå ifrån
delta anspråk endast för att få den nya staden alt underteckna förbindelsen.
En annan talare har sagt att Riksg:skont. skulle komma
uti trassel om det inlåter sig med en mängd serskildta tomtegare.
Jag uprepar i afseende härå hvad jag förut sagt, att det aldrig har
varit fråga om att länet skulle utlemnas lill vissa tomtegare, utan
att den gamla staden skulle afgifva sin gemensamma förbindelse för
lånet, och således skulle denna fordran genom stadens styrelse indrifvas
och till Riksgrskont. öfverlemnas. Det vore följaktligen endast
med denna menighet kollektivt, som Staten finge att göra.
Frågan är helt enkelt den, att då den gamla staden Lidköping nedbrann,
blef en tomtreglering nödvändig; kostnaden för denna tomtreglering
skulle, såsom man förmodade, bestridas af hela staden,
men .den nyare stadsdelen undandrog sig detta, hvaraf följden blef
den, att gamla staden ensam måste ikläda sig ansvarsskyldigheten
för de lån, som för ändamål varit och äro af nöden, och detta kan
väl ingen annan göra än de, som f. n. åtminstone och till dess
processen blifvit afgjord, skola bestrida omkostnaderna, eller den gamla
stadens innevånare. Om då R. St. fordra alt någon annan tillika
skall utfärda ansvarighetsförbindelse, så vore ju sådant detsamma,
som att beröfva staden de fördelar man velat tillskynda densamma
genom beviljandet utaf ett lån, som skulle betacka en del af de
kostnader, som åtgå. Jag anser mig således befogad att fortfara i
milt yrkande om återremiss.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet för att bemöta några af de
anmärkmr, som ännu icke blifvit vederlagde. En af de talare, som
yrkat återremiss, har påstått, ali det nu vore första gången, som
grundsatsen om den solidariska ansvarigheten blifvit tillämpad på sådana
lån, som beviljas till tomtregleringar. Jag ber då att få i
minnet återföra R. St:rs beslut vid sista Riksdagen ang:de det lån,
som då beviljades Christianstad. Det var nemi. alldeles enahanda
förhållande med detta lån, som af staden antogs under medgifvande
af den solidariska ansvarighelsprincipen. En annan talare har åter
uptagit det skälet, att den gamla staden skulle gifva tillräcklig säkerhet,
och om denna ansvarighet är solidarisk så äro alla juridiska
Den 1 Mars f. m.
former upfylda,’ men Hr Carleson bär tydligen visat, att en sadan
ansvarighetsförbindelse, som icke är utgifven af kommunen i sin
helhet utan blott utaf en del deraf, är af intet värde så vida de
personer, som underskrifvit densamma, icke äro solvente. Huru
kan då den värde talaren anse en sådan förbindelse vara tillfyllestgörande,
för den händelse alt dessa personer dö eller råka uti konkurs-tillstånd?
Man har här yttrat, att hufvudsaken i denna fråga
vore alt gifva Lidköpings stad understöd. För Lidköping är detta
visserligen hufvudsaken, men för Staten är det hufvudsaken att tillse
alt de vilkor, som göras, gifva full säkerhet för lånets ordentliga
återbetalning. Ytterligare har utaf Hr von Hartmansdorff det skäl
blifvit åberopadt, att man .skulle hafva beviljat lånet, om den nya
staden aldrig funnits till, och att detta vore ett skäl att äfven under
närvande förhållanden bevilja det åt den gamla släden ensam.
Jag omvänder då frågan och säger, att om den gamla staden icke
funnes, så sluppe vi ifrån alltsamman, och det vore kanske bäst.
Den siste värde talaren har sökt vederlägga Gr. Lagerbjetkes yttranden,
men man måste dock medgifva, att om den gamla staden
nu verkligen vore solvent skulle den kunna fä penningar, äfvensom
förmå den nya staden att deltaga i ansvarsförbindelsen. Hvem är
väl bättre i tillfälle att pröfva om den gamla staden är solvent eller
icke än just grannen på andra sidan om ån? För min del åtminstone
anser jag icke R. St. vara i tillfälle att i denna fråga
fälla säkrare omdöme, och jag vidhåller derföre mitt yrkande om
bifall lill Utsk:s Betänk.
Hr Gr. o. Landlm:s härefter först till bifall och sedermera tilt
återremiss å StalsUtsk:s förevar:de utlåt, framstälda proposrr, besvarades
med Wande Ja och Nej, hvarpå förnyad propos. till bifall å
samma Betänk, blef framstäld och efter densammas besvarande med
starka Ja, blandade med Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade del han
trott sig finna att härvid Ja varit öfvervägande.
Hr Sandströmer begärde votering.
Justerades följande voler:spropos.:
Den, som bifaller StatsUtsk:s utlåt. JVS 32, ang:de låneunderstöds
beviljande för verkställande af (oratreglering inom den år
1849 nedbrunna del af Lidköping eller den s. k. gamla staden,
röstar
Ja 5
den det ei vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de mot nämnde utlåt, gjorde anraärkmr
föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja 53.
Nej 44.
Den 1 Ma vs f. m.
29
Förediogs ånyo och bifölls Lagölsk:s d. 22 och 25 sisll. Febr.
(iå bordet lagda Betänk. JM II, i ani. af väckte motioner, angule
bestämmelse af viss lid mellan lysning och vigsel.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Uisk:s ne
dannämnde
d. 22 och 25 sisth Febr. på bordet lagde Utlåt, och
Betänk.:
JM 47, i ani. af åtterremiss olaf Utsk:s Betänk. JM 8, i fråga
om anläggande af nya sjömärken i Bottniska viken; och
JV2 50, i ani. af väckt motion om förtydligande af 26 Och 28
§§, i K. M:s Nåd. förordning om Prestval d. 1 April 1843.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 22 och 25 sisth
Febr. på bordel lagda Betänk. JYs 51, i ani. af väckt motion om
vidtagande af åtgärder för utfärdande af nya Krigs-Artiklar, Tjenstgörings-Beglemente
för Arméen, Fältförvaltnings-Reglemente och
Beglemente för ordnande af den militära sjukvården.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Om jag icke allt för
mycket misstager mig består Ekou.Ulsk:s ledamöter utaf R. o. Ad.,
med ett enda undantag, uteslutande af i tjenst varande militärer
eller sådane sorn varit det, och under ett dylikt förhållande hade
jag verkligen väntat en annan utgång af min motion än den erhållna.
Utsk. har till en början, hvad Krigsarliklarne beträffar, anfört
alt ett misstag blifvit utaf mig begånget, deruti att jag påstått,
alt Krigs-artiklarne, sådane de 1828 förefunnos och ännu hufvudsakligen
oförändrade qvarstå, innehålla straffbestämmelse af degradation,
gatulopp och spö. Jag kan dock styrka att sä verkligen förhåller
sig, och förstår icke huru Utsk. kunnat komma till ett motsatt
påstående. Jag vet ganska väl att en förändring uti straffbestämmelserna
genom Kongl. Circuläret af d. 12 Nov. 1812 blifvit
anbefald, men någon redaktionsförändring utaf Krigsautiklarne har
likväl ännu icke egt rum, utan återfinner man på nära nog hvarje
sida orden: degradation, gatulopp, spö m. m. Utsk. har sagt alt
Krigsartiklarne icke skulle kunna utgifvas annat än i förening med
den allmänna lagen, men jag ber att dervid få anmärka, att det
är ett helt olika förhållande med en krigs-lag och allmän lag. Om
den allmänna lagen kan man rådgöra vid domarebordet och man
kan der hafva en mängd compendier etc. till hands, men Krigsartiklarne
deremot böra vara så klart affallade och redigerade alt de
ordagrant kunna för manskapet upläsas. När man nu, enl. hvad
som vid all samlad trupp föreskrifvil är, upläser en sådan lag, hvaruti
helt olika straffbestämmelser förekomma, än dé som verkligen
finnas, så frågar jag, hvilken nylla kan genom en sådan upläsning
åstadkommas? Jag vill anföra ett exempel huru dermed förehåller
sig. 10 kap. 20 § utaf Krigsartiklarne säger nemi.: ”Rymmer, eller,
ulan laga förfall, efter permissionslidens slut uteblifver, någon
af manskapet vid Arméen eller Floltorne, som Krigsmanna-eden
aflagt: varde i fält arkebuserad, och i fred straffad första gången
30
Bon 1 51 a r s f. m.
med tre, och andi;} gången med fem hvarf gatulopp, jemte det
lymmarens tjenstetid hvarje gång ökes med sex ar.” Nu hafva vi
ett sednare stadgande utaf 1812, hvarigenom gatnlops-straffet uphäfves,
och genom en Förordn. utaf år 1824 har blifvit förklaradt,
att ingen kan åläggas förlängning utaf sin tjenstetid. Är det nu
möjligt för den Officer eller Under-Officer, som för manskapet skall
upläsa Krigsarliklarne, att under npläsningen göra de förvandlingar
som författningarne af 1812 och 1824 föreskrifva? Jag tviflar derpå.
Eli fullkomligt virrvarr skall således upkomma i ähörarnes begrepp,
till föga fromma för krigslydnaden. För att ytterligare visa
behofvet utaf en ny redaktion af Krigsarliklarne vill jag uplysa, alt
det finnes icke mindre än 92 pä olika tider ulkoma författningar,
som på ett eller annat sätt inverka på krigslagarne på icke mindre
än 289 olika ställen. Jag hemställer nu till en och hvar huruvida
en sådan codex kan motsvara del ändamål, som dermed afses? Att
vissa delar af krigslagarne stå i gemenskap med allmänna lagen,
såsom t. ex. sådana förbrytelser som icke äro rent militära, det vet
jag allt för väl, men jag kan icke inse hvarföre icke en sådan skillnad
kan göras, att del rent militära afskiljes ifrån allmänna lagen,
och komme att utgöra en serskild lagstiftning.
Ulsk. yttrar vidare att Tjenstgöringsreglementet, Fällförvaltningsreglementet
för ordnande af den militära sjukvården icke kunna
utgifvas utan i sammanhang med Krigsarliklarne, emedan de dermed
slå uti ett så nära samband, men jag ber alt dervid få göra den
anmärkn., att nästan hvarje Ekonomisk författn. står uti lika samband
med den allmänna lagen som Tjenstg.Reghte Fältförvalt.Reglrte
står med Krigsarliklarne. Man skall då af samma anledn. icke
kunna vidtaga någon förändring i de Ekonomiska författnme, emedan
den allmänna lagen ännu är under utarbetande. Hvad i öfrigt
tjenslgöringsreglemenlets obrukbarhet beträffar, så vill jag blott
nämna att i sednare tider flere Officers-grader tillkommit, hvarom
intet finnes föreskrifvet; vi hafva t. ex. General-Befälhafvare, 3:dje Majors-,
2:dra Kaptens- och 2:dra Löjtnants-graderue, hvilka helt och hållet
sakna föreskrifter för deras åligganden; deremot finnas BrigadGeneraler
m. fl. uplagne, som i verkligheten icke på länge funnits,
men för hvilka föreskrifter ännu qvarstå. Härtill kommer det stadgandet
att hvar och en, som skall tjenstgöra såsom Officer eller Under-Officer,
måste känna och ega tjenstgöringsreglementet, men på
20 år har icke något sådant varit i bokhandeln tillgängligt. Utsk.
har visserligen sagt att olägenheten af denna brist skulle undanrödjas
om en förläggare lät ånyo uplägga det, men jag vill fästa upmärksamheten
(lerpå att tjenstgöringsreglementet redan år 1836
biet de facto kasseradt och omarbetades utaf en dertill förordnad
komitée, hvaruti, om jag icke misstager mig, äfven Ekon.Utsk:s
ordfide bade en plats, och man bör väl icke anse hela detta arbete
såsom makulatur, åtminstone vill jag för min del icke göra det.
Hvad slutligen Fältförvaltningsreglementet och Reglementet för ordnandet
af den militära sjukvården beträffar, så hafva vi under det
Finska kriget haft en bitter erfarenhet utaf de olyckliga följder,
hvartill bristen på sådana reglementen föranleder vid tillfällen då
Den 1 Mars f. ra.
31
arméen skall ställas på krigsfot. Dessa reglementen, som utgöra ett
af de mest nödvändiga vilkoren för en arméns tjenstbarhet uti fält,
Iror jag hade väl förtjenat att utgöra föremål för U(sk:s upmärksamhet.
Slutligen säger Utsk.: ”all Ii. M., susom arméens högste befälhafvare,
är bäst i tillfälle alt bedöma dessa frågor och
när tiden må vara inne all utfärda sådana nya sladganden
för arméen, sorn motionären åsyftar.” Konungen eger äfven
den ekonomiska lagstiftningen, men jag tror icke alt någon derföre
kommit på den tanken alt R. St. skulle derigenom vara förhindrade
att till Kongl. Maj:t ingå med petitioner i sådana frågor.
Att för öfrigt Konungen sjelf funnit de Författn:r jag omnämnt
vara bristfälliga, bevisas just utaf min molion, deruti det uplyses,
alt år 1828 en komité utaf Konungen förordnades att utarbeta nya
Krigsartiklar, år 1836 nedsaltes en komité för att omarbeta Tjenstgöringsreglementet,
och äfven upgörandet af ett nytt Fältförvallningsreglenrente
har länge varit anbefalldt.
Då likväl 3 Stånd gillat Betänk., vore således med yrkande
om återremiss ingenting att vinna, och jag afslår således derifrån;
men frågan är nu emellertid en gång väckt och jag anser mig
böra hysa det förtroende för den närvarande Chefen för Landsförsvars-Deparl:t,
att han icke såsom hittills skett, lägger saken å
sido, utan vidtager de åtgärder ämnets vigt kräfva. Jag anhåller
dock att R. o. Ad. matte med ogillande lägga Betänk, till handliugarnc.
Hr. Silfverstolpe, Fredr. Ollo: Utsk. har i det afgifna
Betänk, anfört de skäl, hvarföre det icke ansett sig kunna tillstyrka
någon åtgärd i anledn. utaf den af Ilr Stjernsvärd väckte motionen,
och jag kan icke finna att dessa skäl blifvit till någon del
vederlagde genom hvad här nu blifvit anfördt, hvarföre jag vördsamt
anhåller att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos. på
bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Ribbing, Arvid: Om den siste värde talaren icke funnit
de skäl Utsk. anfört hafva blifvit på något säll vederlagde af
Hr Stjernsvärd, så får jag deremot å min sida förklara, att jag anser
de skål Utsk. anfört, sora egentligen bestå deruti att: "K. ftl.,
såsom arméens högste befälhafvare, är bäst i tillfälle att bedöma
dessa frågor och när tiden må vara inne alt utfärda
sådana nya sladganden för arméen, som motionären åsyftat■”
icke på något sätt vederlägga motionärens anförande till stöd för
sitt påstående, nemi. att:
”Hvad anginge Krigs-art:ne af år 1798, så hade dessa med
sina qvarstående straffbestämmelser af degradation, gatulopp och
spö, redan år 1828 befunnits icke motsvara tidsförhållandena, ändamålet
och de på dem grundade fordringar, i anseende hvartill
nämnde år förordnats en komité för Krigs-art:nes omarbetande,
hvarefter och sedan ett förslag dertill blifvit upgjordt, men icke
haft vidare påföljd, en komité i samma ändamål år 1845 ånyo
32
Den 1 Mars f. m.
blifvit nedsatt, hvilken likaledes skulle i ämnet afgifva elt förslag,
nian alt vid saken blifvit något vidare åtgjord!.”
Samma förhållande är med Tjehstgöringsreglemenlet af 1819,
för hvars omarbetande visserligen en komité år 183(5 förordnades,
hvilken äfven afgaf ett förslag, men dervid stannade saken. Na
förklarar Utsk. i sitt Betänk., att orsaken, hvarföre de upgjorda
fel slagen lill Krigs-artme icke blifvit pröfvade och fastställde, är den
alt nya grunder för den allmänna strafflagen vore i fråga, hvarföre
man icke ansett sig böra befalla sig med Krigs-artme förr än dessa
grunder blifvit fastslälde, och alt Tjenslgör:s-Regl:tet, Fältförvaltms-Reghtet
och Regblet för sjukvården stå i så nära samband med hvarandra
och Krigsartme atl de endast i sammanhang borde till förändring förelagas;
med ett ord, den ena stoppningen följer på den andra. Ett dylikt
förhållande egde för en liten tid sedan rum uti en annan fråga,
då man kom till en vidlyftig discussion om en fråga, som är bestämd
uti Kyrkolagen, men som blifvit öfverspunnen med en mängd
författningar, förklaringar o. s. v. så man icke längre kunde igenkänna
hvar man hade lagen. När den rätta tidepunkten för en
förbättring af dessa lagar skall inträffa, torde vara svårt för något
livar alt bedöma, men icke den stoppning, att jag så må uttrycka
mig, som blir en följd af det beständiga upskjutandet och skyllandet
den ene på den andre, lätteligen kan medföra vådliga följder
genom det missnöje, som upstår då lagarne tillämpas olika emot
sin lydelse, lill följd af den mängd godlyckliga stadganden, som
småningom tillkommit i brist på att hafva något bestämdt; det tror
jag att ingen lärer förneka. Om man således någon gång skall
skrida till verket, så vore del väl skäl att börja uti rälta ändan,
d. v. s. med det vigligaste, och först söka åvägabringa den rättfärdighet,
som framför all annan gäller, och jag tror att en god
och riktig begynnelse borde vara den, att inom församlingarne åvägabringa
skick och reda, kyrkotukt och annan ordning. Sedermera
borde de öfriga lagarne följa, men på ett grundligare sätt än såsom
förut skett genom omai betningar och projekter, sorn läggas lill
handlingarne utan alt vara till den ringaste nytta. Jag kan således
nu visserligen icke hafva något annat yrkande än den talare som
yllrade sig näst före den siste, alt nemi. detta Betänk., då det redan
af 3 Stånd är afgjordt, lägges till handlingarne, men jag kan
dock icke för min del undertrycka den önskan, att samma öde
måtte träffa detta Betänk., som elt annat Betänk, i dag erfarit,
nemi. atl med ogillande af moliverna läggas (ill handlingarne.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall och sederma lill
ogillande af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.-s ifragavar:de Betänk, framstälde
propos:r, besvarades med blandade Ja och Nej, och vid derpå
förnyad propus, lill bifall å detta Belänk. ropades slarka Ja, blandade
med många Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade det
han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Stjernsvärd; Endast af den anledn. att R. o. Ad. till
en stor del utgöres af militärer, och ett godkännande af delta Belänk.
Den 1 Mars f. m.
33
länk. skulle på ett indirekt salt innebära ett medgifvande af desse,
alt man icke önskar sig något i den vägen, finner jag mig, då jag
för min del tror deras tanka vara aldeles tvärtom, upfordrad att
begära votering.
Hr Hjärne, Harald: Som jag icke så mycket intresserar
mig för denna fråga, alt jag kommer att votera deröfver, så anhåller
jag att Hr Gr. o. Landtm, behagade uplysa om plenum efter
slutad votering kommer att afslutas.
Hr Gr. o. Landtm, behagade i ani. häraf tillkännagifva, att han
ämnade efter voteringens slut endast till bordläggning anmäla några
från Utsk:n inkomna Belänk:n.
Hr Ribbing: Då den propos. Hr Gr. o. Landtm, framstälde,
så många gånger måste förnyas, visade sig tydligt att tankarne i
denna fråga voro inom Ståndet ganska mycket delade, och jag vågar
derföre hemställa till den värde ledamot, som begärde vo
tering,
huruvida han icke ville åtnöjas med det vitsord han derigenom
erhöll, all Hr Gr. o. Landtm. Irenne gånger måste förnya
sin propos.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: För sådana ändamål,
som det af Hr St jernsvärd nyss omnämnda, är reservationsrätt Ståndets
ledamöter förbehållen, och jag hemställer derföre lill honom,
om han icke skulle vilja åtnöja sig med att-sjelf reservera sig och
upraana alla de ledamöter, sora med honom äro af lika tanka, att
till prot. anmäla sin reservation, enär en sådan just för det ändamål
är afsedd, att icke Ståndet måtte ' besväras med onödiga vo
teringar.
Hr Stjernsvärd förklarade det han afstod från sin begäran
om votering.
Frih. Leijonhufvud, Axel Gabi'.: Då Hr Stjernsvärd afstått
ifrån den af honom begärda voteringen och jag således icke
kommer i tillfälle att inlägga mitt nej emot Ekon.Ulsk:s ifrågavande
Betänk., så får jag förklara, och jag tror att många af
Ståndets ledamöter häruti dela min tanke, att jag anser det vara af
största nytta att de handlingar motionären afsell, komme att utfärdas.
Jag anhåller att dessa mina ord måtte i prot. intagas.
Hr Hjerta, Lars: Afven jag anhåller att få till prot. anmäla
min reservation emot R. o. Ad:s nu fattade beslut, på den
grund alt jag anser det vara en serdeles stor svårighet för en be
tydlig
del af Svenska nationen alt vara i saknad af underrättelse
om hvad de hafva att rätta sig efter vid tillfällen, som ofta kunna
medföra ansvar. Jag tror äfven i afseende på hvad Utsk. yttrat med
anledn. deraf att Konungen är högste befälhafvaren öfver arméen,
att vi böra taga i betraktande att vi lefva uti ett constitutionelt samhälle,
och att nationen icke får räkna på att Konungen Sjelf i egen
hög person skall kunna med Sin upmärksamhet följa allt hvad som
brister i förvaltningen. Jag tror således att det vore i sin ordning,
5 H. 3
34
Den 1 Mars f. m.
att Svenska folkets representanter lill Honom framställa sina önskningar
i detta hänseende, på det att Konungen sedan må kunna
utöfva Sin höga räll och motsvara hvad en och hvar hyser för Hans
personliga vilja.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då till följd af Hr
Bråkenhjelms yttrande alla de utaf R. o. Ad:s ledamöter, som tiga,
kunna anses hafva gillat Utsk:s Betänk., så får jag förklara att jag
hade ämnat rösta nej, och att jag således reserverar mig emot det
beslut R. o. Ad. nu har fattat, emedan jag anser en lagstiftning i
den väg motionen afsett vara af behofvet högeligen påkallad.
Hr Adelborg, Anders Otto: Till följd af den siste värde
talarens yttrande, hvilket jag finner hafva sin riktighet, får äfven
jag anmäla min reservation.
Gr. von Rosen, Fredr. Carl: Afven jag får anmäla min
reservation emot det beslut, R. o Ad. nu fattat.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag anhåller äfven
att min reservation måtte blifva uti prot. antecknad.
Gr. Posse, Gustaf Maurits: Afven jag får till prot. anmäla
min reservation emot det af R. o. Ad. nu fattade beslut.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Mot det beslut R. o. Ad.
nu fattat anhåller jag att få anmäla min reservation.
Föredrogs ånyo särskildta Utsk. d. 22 och 25 dennes på bordet
lagda utlåt. Jf? 6, ang:de Hr Dalmans motion om bränvinsbränningen
under nästkommande April månad.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Ehuru det icke vore
svårt att vederlägga de sofismer och den advokatur, hvarpå Uisk.
grundat sitt afstyrkande af min motion, vill jag dock icke uptaga
tiden med en granskning af Ulsk:s Betänk., emedan Bonde- och
BorgareStm redan lagt detta Betänk, till handlingarne och K. M.
utfärdat en författning, sorn» visar att Regeringen icke kommer att
vidtaga några hämmande åtgärder emot den i April månad hotande
bränvinsbränningen. Jag anhåller endast att på förhand få till prot.
anmäla min reservation emot Betänk., enär jag förutser att detsamma
kommer att utaf Ståndet bifallas.
Hr Hjärne, Harald: Afven jag ämnar icke yrka någon
förändring uti Utsk:s förslag, emedan tiden nu är alldeles för långt
framskriden för att man skulle kunna vänta att Regeringnn nu mera
skulle utfärda någon sådan förklaring utaf Kungörelsen af d.
13 Juli sistl. år, som här varit föreslagen, men jag nödgas likväl
förklara, att jag anser det serskildta Utsk. hafva behandlat denna
fråga på ett sätt, som jag nästan ville kalla oförsvarligt; ty om
Utsk. hade afgifvit sitt yttrande om Hr Dalmans motion på samma
gång som det yttrade sig öfver Doctor Sandbergs, så hade det ännu
varit möjligt att komma till det lyckliga resultat, hvartill jag åtminstone
hade hoppats att den skulle leda; men då Utsk. afgaf sitt
Den 1 Mars f. m.
35
lielänk. i anledn. af Doctor Sandbergs motion förbehöll det sig att
framdeles få inkomma med yttrande öfver Hr Dalmans motion. Hade
jag sutit uti Kisk., skulle jag icke hafva sett något hinder för att
på en gång behandla dessa båda motioner, ty det var tydligt och
klart för en och hvar, som tänkte på saken och önskade komma
till något resultat, att det var nödvändigt att i denna fråga hastigt
fatta sitt beslut. Jag vågar påstå, att det ligger temligen nära till
hands att Utsk. hade bordt säga, att om än R. St. icke vilja bevilja
Doctor Sandbergs motion, hvilken vi tillstyrka, så hafva vi
likväl ansett oss böra förklara att vi icke gilla Hr Dalmans motion.
R. St. hade då varit i tillfälle att genast fatta sitt beslut, ang:de
Hr Dalmans motion, men sedan Betänk, genom Utsk:s sätt att handlägga
denna fråga kommit 2 månader eller åtminstone 6 veckor
sednare än jag hade förmodat, så linner jag i likhet med den siste
värde talaren och de öfriga RiksSt:n, som redan afgjort denna
fråga, att det icke vidare lönar mödan alt uptaga tiden med att discutera
denna fråga, emedan den föreslagna åtgärden numera omöjligen
kunde med något sken af rättvisa företagas. För öfrigt får
jag med den siste värde talaren instämma deruti, att motiverne, hvarpå
detta Betänk, grundar sig, äro af den beskaffenhet att jag hade väntat
mig att åtminstone Ktsk:s Ordfönde skulle deremot hafva reserverat
sig, helst dä jag ihågkommer detta yttrande han för några
dagar sedan afgaf öfver ett Betänk, från Ekon.Utsk., hvilket han förklarade
och med åtskilliga bevis styrkte vara af den mest underhaltiga
beskaffenhet. För min del får jag upriktigt bekänna, att
äfven jag fann de motiver som lågo till grund för detta Ekon.-  Ulsk:s Betänk, ganska underhaltiga, men dock i vida ringare grad
än de, som nu blifvit utaf serskildta Utsk. anförda. Jag vill icke
vidare yttra mig uti denna sak ehuru det skulle vara ganska lätt
att nagelfara dessa motiver och visa att de endast äro sammansatte
af sofismer och motsägelser. För öfrigt må R. o. Ad. i denna fråga
fatta hvilket beslut som helst, afslå Betänk, eller med ogillande
lägga det till handlingarne eller till och med bifalla detsamma, det
är mig likgiltigt, och jag anhåller blott att få emot ett sådant beslut
anmäla min reservation.
Frih. Raab, Adam Christian: Det är verkligen hardt, i
synnerhet då man har ondt i bröstet, att fä höra så skarpa ord uttalas
emot ett Betänk., afgifvet utaf det Utsk., hvars Ordför:de man
är; men då Hr Hjärne har sagt att Betänk, är oförsvarligt, så menar
han troligtvis alt det icke kan försvaras, och jag vill då icke
eller emot honom försöka det, enär jag föreställer mig att han icke
vill taga några skäl. Jag anser det vara orätt att uptaga tiden med
discussion om en fråga, som redan de facto genom 3 Stånds beslut
är afgjord, men ingen lärer dock undra på att de Hrr, som
väckt en fråga äro missnöjde, då den icke vunnit bifall, och att
vid detta tillfälle deras tankar icke gillas af representationen i allmänhet
synes deraf att frågan icke gått igenom. Jag anhåller att
R. o. Ad. jemväl måtte lemna sitt bifall till Ulsk:s Betänk.
3*
36
Den 1 Mars f. m.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Ehuru jag reserverat mig
emot Ulsk:s Betänk., vill jag dock icke försöka att här göra min
mening gällande, emedan jag på förhand tager för gifvet att sådant
vore fruktlöst, utan jag lägger på deras ansvar, som förkastat hufvudsaken,
nemi. Doctor Sandbergs motion, äfven skadan som kan
npkomma deraf att Hr Dalmans ringare framställning tillika underkännes.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å särskildta Utsk:s förevande
utlåt, framstälda Propos. besvarades med starka Ja, blandade
med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit
Ja hafva öfverröstal Nej.
Föredrogs ånyo särskildta Utskrs d. 23 och 25 dennes på bordet
lagda utlåt. JM 7, i ani. af väckt motion om belöning för upfinning
af ett instrument, som utvisar mängden och gradtalet af tillverkadt
bränvin.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För min del är jag visserligen
icke emot att Ulsk. må anställa försök med den machin, som här
blifvit omtalad, äfvensom att R. St. måtte dertill anslå medel, men
deremot skulle jag föreställa mig, att huru vigliga ämnen än blifvit
till det serskilda Utsk:s handläggning öfverlålne, så har detta
Etsk. dock icke fått sig updraget att inträda på Stats-reglerings gebietet
och föreslå dit hörande frågor. För alt således bringa denna
fråga i enlighet med formen, får jag föreslå alt R. o. Ad. med
anledn. af ifrågavande utlåt, ville fatta följande beslut:
Att R. St:r för närvar:de icke vidtaga någon annan åtgärd i
anledn. af Hr Lektor Sundéns motion, än alt medgifva särskilda
Utsk. att låta anställa försök med den af Hrr Edlund och Styffe
upfunna afverknings-mätare, och möjligen med andra, som kunna
hos Utsk. anmälas, samt att derigenom förorsakade utgifter till högst
1,500 R:dr B:ko få betäckas utaf de till Riksdagskostnaderna bestridande
anslagne medel.
Jag anhållar vördsamt om Hr Gr. o. Landlra:s propos. på detta
förslag.
Hr Hjärne, Harald: Jag är förekommen af Gr. Lager
bjelke
och instämmer till alla delar uti det förslag han upgifvit.
Frih. Raab, Adam Christian: Ehuru jag med anledn. af
den föreskrift, sorn ligger uti 34 § R. 0. sista mom. der det stadgas
att Utsk. icke bestämmer ärendets beskaffenhet, då jag dertill
lägger den föreskrift, som ålägger serskildte Utsk. att befatta sig
med ärenden, som angå bränvinsbränningen, skulle tro att Utsk:s
förslag ganska väl kan försvaras, är jag dock fullkomligt tillfreds
med det af Gr. Lagerbjelke väckta förslag och anhåller om propos.
derå.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, för R. o. Ad. upläste det af
Gr. Lagerbjelke afgifna förslag till beslut, samt derjemte hem
-
Den i Mars f. m.
stälde om R. o. Ad. behagade bifalla detsamma, blef denna propos.
besvarad med Ja.
Uplästes ett af Frih. Hermelin, Fredrik, inlemnadt sålydande
Mern.:
Hos Högloft. R. o. Ad. får jag, i anledn. af resa till utrikes
ort, vördsamt anhålla om befrielse från min befattning såsom
Ledamot af Riddarh.Utsk., med bibehållande af min Riksdagsmanna-rält.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hrr Elektorer
af Hr Gr. o. Landtm, anmodades, att vid deras nästa sammanträde
utse en ledamot i Riddarh.Utsk. i st. f. Frih. Hermelin.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåtm, Mern. och Betänk., nemi. från
Stats-Ulskottet
J\s 49, ang. Riksg:s-Kont:s befrielse från skyldigheten att erlägga
postporto för emottagna fribref samt betala arfvoden för delta
verks posträkningar;
JVS 50, i ani. af väckt motion om förbättring af soldaternes
vid Södermanlands Reg:te löneförmåner;
JV2 51, i ani. af väckt motion om en gralification åt Reg:tsskrifvaren
Carl Leopold;
JM 52, i ani. af väckt motion om statsbidrag för reparation
af Westerhejde kyrka å Gottland;
JM 53, i ani. af väckt motion om anslag af allmänna medel
för anskaffande af s. k. Lif-räddnings-bålar;
JM 54, i ani. af väckt motion ang:de nedsättning uti arrendet
för Skällnora Kungsgård;
JM 55, ang:de aflöning för en extra-ordinarie Kanslist.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
JV2 52, i anledn. af väckte motioner om ändring i K. M:s
Nåd. Kungörelse d. 9 Aug. 1851, ang:de skyldigheten att deltaga
i Fjerdingsmanna-bestyret;
JM 53, i anledn. af väckte motioner om meddelande af Slapelstadsrätt
för Köpingen Döderhultsvik;
JM 54, i anledn. af väckt motion om förbud mot förrättande
af auction å dag, som näst föregår Sön- eller Helgedag;
M 55, i anledn. af väckte motioner om uphäfvande af 25 §
i Kongl. Fiskeri-Stadgan d. 29 Juni 1852;
JV2 56, i anledn. af väckte motioner om förändring i Kongl.
Förordn. d. 7 Maj 1842, ang:de behörighet att föra befäl å Svenskt
handelsfartyg;
38
uen X Mars f. m.
Jt? 57, i amerin, af väckt motion ora skyldighet alt för ångfartyg
begagna stenkol i st. f. ved;
M 58, i anledn. af väckt motion ang:de vissa af behofvet
påkallade Bergsförfattningars skyndsamma utfärdande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. § till 3 e. in.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 1 Mars 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 9 prot.utdr. för förmiddagens plenum.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 25 sistl. Febr. f. m. på bordet lagda
mern. JY§ 4, med upgift å hvilande förslag till ändring i Grundlagarne.
Detta Mern. blef, uppå derom af flere ledamöter gjord begäran,
ånyo bordlagdt, hvarefter,Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande,
att Talmännen vid deras sednaste sammanträde, öfverenskommit
att hos RiksSt:n hemställa, om de icke funno lämpligt,
att på samma dag företaga ifrågavande ärende till afgörande och dertill
utsätta nästa Onsdag d. 8 dennes, hemstälde om R. o. Ad. behagade
bifalla, att Consi.Ulsk:s nu föredragna Mern. JVs 4 finge nämnde
dag ånyo förekomma och då uptoges främst på föredragmslistan.
Ropades Ja.
Föredrogos och biföllos StatsUlskis nedannämnde d. 25 sistl.
Febr. f. m. pä bordet lagde Utlål:n:
JVS 37, ang:de föreslagen förhöjning af förre Bokhållaren vid
Riksg:s-kont. J. E. Lindbergs pension;
JVs 38, i ani. af väckte frågor om afskrifning af det Öjaby
och Härlöfs samt Wederlöfs och Dänningelanda församlingar tilldelade
belopp utaf staden Wexiös byggnadslån;
JVs 39, ang:de afskrifning af ett förre Exped:s-Fogden C. J.
Moritz beviljadt vattenaftappnings-lån;
JVs 40, i anledn. af begärd afskrifning af ett för aftappningen
af kärrtrakten Mören i Calmar län beviljadl lån;
Den 1 Mars e. m.
39
JVs 41, i ani. af väckt fråga ora boställinnehafvares berättigande,
att för odlingslån gravera vid odlingen icke belägen fastighet
;
JVs 42, ang:de ifrågasatt restitution till Ifäradsskrifvaren J. F.
Dahlström af ett honom ålagdt ersätlningsbelopp;
JVs 43, i ani. af väckt motion, ang:de skyldigheten att underhålla
en till följd af fästningsbyggnaden vid Carlsborg anlagd
väg;
JVs 44, ang:de föreslagen tillåtelse till det för Hammars Sockens
allmänna byggnader erforderliga virkes hemtande från dervarande
Komminister-boställes skog;
JVs 45, i fråga om införsels beviljande för bytesfordran i
Skånsk ränta;
JVs 48, ang:de tryckning af ett nyligen uprältadt register öfver
PresteSt:s prot. vid 1834 och 1835 årens lliksdag; samt
JVs 47, i ani. af väckt fråga om de till stipendier för Folkskole-lärare-elever
anslagne medels användande till förbättring af
Folskole-lärarnes löner.
Föredrogs StalsUtsk:s d. 25 sisth Febr. f. m. på bordet lagda
utlåt. M 48, ang:de nedsättning af räntan å fonden för Hjelmare
kanals och slussverks underhållande.
Ilr Bildt, Didrik Gillis: Jag har med min röst icke kunnat
biträda det beslut, som StatsUtsk. nu föreslagit för R. St. Jag
ber att med några ord få redogöra för de skäl, som hindrade
mig alt biträda detsamma.
Då Hjelmare kanal-direktion under Riksdagen 1828, 1829
och 1830 gjorde ansökan att fä afskrifning på de statsbidrag, som
bolaget dels såsom lån, dels såsom Statsanslag erhållit till kanalens
ombyggnad, så beslöto R. St. denna^afskrifning med vilkor att
bolaget visade sig inom en tid af högst 6 år ifrån kanalens fullbordande
halva till fond för densammas framtida underhållande samlat
och afsell en summa af åtminstone 15,000 R:dr. Kanal-direktionen
har också gått i författning om denna summas anskaffande
i behörig tid och erhållit tillstånd att denna summa skulle få intecknas
uti egendomarne Stora Wallby och Ockelby. Denna summa
skulle stå inne i everdeliga tider, afsatt för denna fonds vidmakthållande
och förökande och räntan skulle tilläggas intilldess
räntan af fonden upgick till ett belopp, som kunde vara tillräckligt
för det afsedda ändamålet. Vid 1840 års Riksdag ingick kanaldirektrnen
till R. St. med en beräkning, som visade att det var
ganska möjligt alt med denna fond såsom grundplåt, om jag så får
säga, vinna ändamålet. Direktm visade alt om man utlånade dessa
medel och lade ränta lill ränta efter en upgjord plan, fördelad i
75 perioder eller serier och omfattande en tiderymd af 200 år, så
skulle dessa medel efter nämnde tids slut upgå till en kapitalfond
af mera än 2,000,000 R:dr, hvaraf räntan skulle användas till
40
Den 1 Mars e. m.
slussverkets underhållande. Denna beräkning var icke gjord under
förutsättning att dessa 2,000,000 skulle få slå stilla under denna
tiderymd af 200 år, utan blott för att visa huru man med denna
lilla af 15,000 R:dr ursprungligen bestående fond skulle kunna få
en summa tillräcklig för kanalens underhållande. R. St. godkände
äfven det i sammanhang härmed upgjorda system för förvaltning af
fonden, sorn framlades till dess pröfning, men R. St. funne det
vara olämpligt att Fullmäktige i Riksg:s-kont. skulle hafva besvär
med att förvalta dessa penningar och samla ränta på ränta, utan
ålade derföre kanal-direkt:nen att sjelf göra denna förräntning samt
laga så att först efter vissa tider summorna i runda poster öfverlemnades
till Riksg:s-kont. Man ansåg - naturligtvis af vigt att en
sådan utlåning ifrån kanal-direkt:ns sida skulle ske under rigtigt
säkra och betryggande vilkor och med afseende derpå ansåg man
räntefoten icke böra beräknas högre än till 5 för hundra. Man vet
att före år 1841 var räntan i allmänhet högre än nu nemi. 6
proc. och att 5 proc. dä var en lindrig ränta; men man fann obil
lighelen
deri att göra räntan fix, utan man bestämde endast att
räntan ”tills vidare” skulle utgöra 5 proc. Nu har det visat sig
vara ganska svårt för Direktmen att utlåna dessa penningar för
5 proc. ehuru sådant hittills verkligen gått för sig. I det lånereglemente,
som K. M. fastställt för detta verk äro ganska stränga
vilkor för enskilte låntagare, men då det dessutom har varit tillåtligt
för direktmen att upköpa säkra obligationer och deponera dem
i Riksg:s-kont., är detta en fördel för direktmen och för Staten
som man bör göra allt för att kunna göra till godo med afseende
på den större säkerhet som dessa obligationer äga framför enskilda
personers förbindelser, hvilka lätt föranleda upsägningar och trassel.
Vid 1854 års slut är en af de 75 serierna slutad. Nu inträder
således med delta års slut en ny tidsperiod. Detta har gifvit motionärerna
anledn. att inkomma med anhållan till R. St. att direktionen
hädanefter kunde få antaga sådana obligationer eller andra
förbindelser, som löpa med mindre eller 4,j proc. ränta, hvarigenom
det skulle blifva möjligt för denna direktion att hädanefter kunna
i Riksg:s-kont. hypothisera obligationer. Nu har Utsk. ansett att
detta icke borde tillåtas och Utsk. har dervid yttrat att Staten synes
”äga grundade anspråk att icke behöfva vidkännas några ytterligare
upoffririgar för samma kanal och slussverk samt dess framgena
underhållande.” Om man något närmare ser på saken, så
är det troligen för en hvar ofattligt huru en sådan nedsättning af
proc. under den kommande tidsperioden, som omfattar tiden ifrån
nästa års början till och med är 1857, kan hafva något inflytande
på statens inkomster; ty Slaten eger ingen skyldighet att underhålla
kanalen, ingen skyldighet alt återupbygga kanalen, om den
skulle ramla ned, med ett ord, Staten eger ingen annan skyldighet,
än den som kunde komma i fråga om direktionen kommit in
till Staten och framställt sådana skäl, att Slaten fann det nödigt
att gifva något understöd åt kanalen. Man har vid denna frågas
behandling inom Utsk. låtit förleda sig af den beräkning, som framlades
vid 1840 och 1841 års Riksdag. Man har trott att meningen
Den 1 Mars e. m.
41
med denna beräkning verkligen varit att samia z,uou,oOO Riur.
Det är likväl icke tänkbart att ett sådant verk, som en kanal skulle
kunna stå i hundra år utan reparation. Detta har icke heller varit
meningen, och Riksg:skont:s reglemente visar oss ganska tydligt
att det är förutsatt att denna beräkning öfver fonden för kanalens
underhållande endast är upgjord för att visa att denna fond verkligen
är tillräcklig för att underhålla kanalen. Då nu Statsverket
ingenting förlorar vid den ifrågasatta nedsättningen af räntefoten,
så kan jag icke finna alt det kan vara billigt att låta direktionen
försöka att göra det omöjliga möjligt. Det är omöjligt att i närvarande
ögonblick utlåna penningar med full säkerhet för så hög
ränta som 5 proc., när man har ett sådant låne-reglemente, som
denna direktion har sig ålagdt att följa, och jag tror derföre det
hade varit billigt, om StalsUtsk. sagt, att under den tids-period,
som nu inträder, det må vara direktionen tillåtet att förränta
de penningar, som inflyta till fonden till minst 4} proc. Det
faller af sig sjelft att om kanaldirektionen kan erhålla högre ränta
än 41 proc., den då tager den. Jag kan icke föreställa mig alt det
kan vara rimligt att tänka sig en gång alt icke kanaldirektion skulle
vilja hafva 5 proc., om den kunde få det, ty denna summa är ju
kanalens tillhörighet, ehuru den icke får användas till något annat
än ett upgifvet ändamål. Om man tänker sig att denna fond icke
skulle läcka lill, så finge kanalbolaget af sina öfriga medel fylla summan.
Icke är det troligt alt om kanalen äfven skulle ramla, R.
St. skulle vilja anslå några betydliga summor till dess ålerupbyggande,
dä så nyligen eii jernväg blifvit beslutad emellan Orebro och Hult,
hvarigenom denna trakt är så gynnad med kommunikationer att det
icke är troligt att man kunde förvänta nya statsanslag dertill. Det
är af delta skäl, som jag anhåller om återremiss.
Uppå härefter af Gr. Lagerbjelke, Gustaf och Gr. Mörner,
Carl, framstäld begäran, blef StalsUtskis förevaride Utlåt,
ånyo bordlagdl.
Föredrogs Gr. af Ugglas, Carl Fredrik Ludvig, d. 16
sisth Febr. på bordet lagda motion, angide åläggande för Riddarh.-  Ut^k., att inkomma med förslag lill vallag för R. o. Ad.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: I det plenum, då representationsförslaget
förevar, förordade Gr. af Ugglas detsamma uti ett vackert
och prydligt föredrag, men kom till det för mig, likasom för
många af Eder Mine Hrr hell oväntade resultatet, alt man borde
förkasta detsamma. Man frågade hvarföre? och man fick snart svar.
Det var derföre att detta förslag icke innehöll någon valordning för
R. o. Ad. Med liten kännedom om sammansättningen af detta hus,
med liten blick i rigtniugen af dess tänkesätt, hade det icke varit
svårt att inse på hvilka grunder denna valordning skulle blifva byggd.
Troligen insåg Grin dessa grunder. Jag har sä mycket mera skäl
till denna förmodan, som det förslag, som Hr Gr. af Ugglas framställt
innehöll att hufvudmännen skulle välja representanter. Det
var förmodligen af den orsak, alt Grin icke gillade att hvar och en
42
Ken i Mars e m.
af R. o. au. sKtille välja represenlanler, utan ville alt blott oell bart
hufvudmännerna skulle göra det, som Hr Gr:n förkastade det hvilande
förslaget. Jag respekterar hvar och ens öfvertygelse oell Hr
Gr:ns äfven, men det synes mig litet originell att förkasta en Riksd.-  Ordn., för det art man icke har någon valordning, och nu föreslå
en valordning, då man icke har någon Riksd.Ordn. Det är alldeles
som om man skulle vilja bygga förstugan till ett hus, utan att veta
om detta hus skall upföras eller hvar det kommer att upföras. I
fall nu R. o. Ad. eller Riddarh.Utsk. skulle upgöra ett förslag lill
en valordning och R. o. Ad. skulle antaga detsamma; hvad skulle
detta hafva till följd? Icke skulle ett förslag, som vi i narvande
stund kunde upgöra, binda R. o Ad, för kommande tider. Detta
förslag skulle vara rakt utaf noll och intet värde. Detta hvad deu
första delen af Hr Gr:ns motion angår.
Hvad åter beträffar den senare delen af motionen, så afser den något,
som R. o. Ad. verkligen kan besluta. Det är något, som vi här i
närvarande stund kunna afgöra och begära K. M:s Nåd. sanction på och
som sedermera kan blifva lag för R. o. Ad. Jag vill icke utlåta mig öfver
grunderna till den valordning, som Hr Gr:n föreslagit; jag vill icke
tala här om lämpligheten eller olämpligheten af densamma. Jag vill
endast hålla mig vid möjligheten af en sådan valordnings genomdrifvande
här. Min öfvertygelse är att orsakerna, hvarföre R. o.
Ad. förkastade den Riksd.Ordn., som för få dagar sedan här förevar,
var den, alt R. o. Ad. icke ville afsäga sig sin sjelfskrifvenhet.
Denna grund medgifver jag är för mången ganska naturlig; man
vill på ett eller annat sått ingripa i Fäderneslandets angeälgenheter.
Det är, om jag så får säga, derföre att man känner med sig sjelf
en viss slags stolthet, vid känslan deraf, art hafva en röst i fäderneslandets
angelägenheter, och jag är fullt öfverlygad derom, art
delta var den hufvudsakliga orsaken dertill art R. o. Ad. förkastade
en Riksd.Ordn., som hade ganska mänga förljenster framför den
närvande. Skulle nu R. o. Ad. vid samma Riksdag kunna antaga
en sådan Riddarh.Ordm., derigenom hela R. o. Ad. tvert afsäger sig
sin sjelfskrifvenhet för art i stället välja några representanter? Jag
är öfverlygad om, att detta vore alldeles omöjligt; åtminstone skulle
jag, som med min röst sökt bidraga till art genomdrifva del förslag,
som nu fallit, bestämdt säga nej dertill. Jag är för min del af
samma tanka som Hr Gr:n, att det behöfves en reorganisation af
R. o. Ad., jag anser att det behöfves vissa förbättringar i Riddarh.-  Ordn., men jag tror art detta bör ske på andra grunder än dem,
som Hr Gr:n föreslagit. Vid förra Riksdagen väckte jag en motion
i delta ämne. Denna motion beslöt R. o. Ad. alt företaga först sedan
det hvilande representationsförslagets öde var afgjordt. Hufvndgrunderna
i denna motion voro dessa, all R, o. Ad:s sjelfskrifvenhet
bör bibehållas, men sora R. o. Ad. utgör en del af representationen
för Svenska folket, så bör äfven samma R. o. Ad. lemna detta folk
en borgen ali de äro mägtiga detta representantkall. Hvar denna
borgen borde sökas det framställde jag icke då, men jag tror art
man bör se tili grunderna, hvarifrån R. o. Ad. har utgått, och
dessa grunder äro jordegendom och tjenst i Staten. Således anser
Den 1 Mars e. m.
43
jag alt den adel, som äger jord och den som tjenar sitt fädernesland
bör på detta rum ega representationsrätt. Vill man lill dessa
båda grunder äfven lägga ett högre vetande, så har jag icke något
deremot; men denna motion innehöll icke allenast en ny organisation
af R. o. Ad., utan den afsäg i allmänhet förbättringar i hela
Riddarh.Ordn. Så t. ex. anser jag för min del alt Elektorsvalen
f. n. icke verkställas på ändamålsenligt sätt. Jag anser att de första
Bänkmansvalen i många afseenden äro olämpliga. Jag tror att R.
o. Ad. bör direkt på detta rum välja sina Elektorer och dessa sedermera
välja Ulsk:s ledamöter. Vidare tror jag äfven, att hvad
som skett vid många Riksdagar, nemi. att Suppleanter tillsättas inom
Ulsk. vara ganska lämpligt, men dessa Suppleanter böra icke tillsättas
så som det nu har skett, jag vill icke säga rent af emot Riddarh.Ordn.,
men åtminstone pä sidan om densamma. I Riddarh.Ordn. finnes ingenstädes
sagdt, att Suppleanter i Utsk:n böra tillsättas, men tvertom har
man all anledn. tro att Riddarh.Ordn. icke afsell några sådana.
I sammanhang med hvad jag nu haft äran yttra får jag nu
anhålla hos Hr Gr. o. Landtm, och R. o. Ad. att mig mätte tillåtas
ånyo uptaga en del af den motion som jag vid förra Riksdagen väckt,
och sorn jag anser mig hafva rättighet att nu uptaga, lill följd deraf,
att det då hvilande representationsförslaget har fallit. Denna del af
motionen, som jag 1111 anhåller att få upläsa, är helt kort och lyder
sålunda:
”Jag får föreslå alt R. o. Ad. behagade åt Riddarh.Utsk. updraga
ali till Ståndet inkomma med förslag till de ändringar och
tillägg i nu gällande Riddarh.Ordn., som utan alt en mera omfattande
ändring i Riksd.Ordn. förutsättes kunde anses ändamålsenliga.”
Jag vet icke om Hr Grm o. Landtm, och R. o. Ad tillåter
att denna min motion remitteras till Riddarh.Utsk., såsom en anmärkning
vid Gr. af Ugglas motion; men ifall det icke anses lämpligt
att nu taga de båda motionerna under öfverläggning, så anhåller
jag att milt förslag måtte såsom serskild motion lill Riddarh.Utsk.
remitteras.
Hr Hjärne, Harald: Med den siste värde talaren delar jag
icke den öfvertygelseo att del nyligen här på detta rum afgjorda
hvilande representationsförslaget afslogs af R. o. Ad. af det skäl att
R. o. Ad. hufvudsakligen önskade bibehålla sin sjelfständighet. Jag
känner åtminstone ganska många af dem, som röstade emot förslaget,
hvilka icke hade delta motiv för sitt beslut. Men jag tror
likväl att del skall finnas en stor majoritet inom delta hus, som
röstar emot ett förslag att ändra R. o. Ad:s representation, på sätt
Gr. af Ugglas föreslagit, om ett sådant förslag icke tillika år föranledt
af eli representationsförslag i större skala, d. v. s. ett sådant,
som förändrar äfven de öfriga Ståndens representationssätt. Denna
fråga har varit väckt, om jag minnes rätt, tvenne gånger förut, och
alt dämma eflei den ringa sympati den då erhöll, så skulle jag hafva
anledn. förmoda att Gr. af Ugglas icke heller nu vinner något synnerligt
medhåll hos R. o. Ad. För min del får jag bekänna alt
jag icke kan bifalla någon förändring i R. o. Ad:s representationssätt
44
Li en i mars e. m.
ulan i saluiijanhang med en mera vidsträckt representationsförändring
inom alla fyra Stånden. Jag anser att då det är fråga om
att remittera denna motion och få den utredd af Riddarh.Utsk., det
icke vore öfverensstämmande med det afseende man bör göra på R.
o. Ad:s dyrbara tid att nu vid detta tillfälle uptaga och granska
detta förslag i sin helhet. Jag vill blott hemställa huruvida Gr. af
Ugglas förslag icke snarare än att kallas en förändring i Riddarh.-
Ordn. är en fråga, som nödvändigt måste behandlas af alla 4 RiksSt:n,
innan den kan anses vara i det skick att man derå kan begära
K. M:s Nåd. sanction, ty mig förefaller som om Hr Grins motion
innefattade en inskränkning, en modifikation i alla R. o. Ad:s leda
möters
rätt att vara sjelfskrifna representanter. Detta är således en
privilegii fråga och jag tror att denna förändring icke kan blifva
gällande utan att vara bifallen af alla 4 Stånden och af K. M. sanctionerad.
Detta är det inkast, som jag för tillfället anser böra göras
emot Hr Gr. af Ugglas motion. För min del har jag ingenting
emot att frågan kommer att utredas af Riddarh.Utsk., men jag skulle
tro, att det varit rigligare att begära remiss deraf till ett annat Utsk.,
hvarigenom de öfriga Stånden äfven fått deltaga i frågans behandling.
Jag anhåller icke om propos. på vägran af remiss, men jag
vill taga mig friheten att fästa R. o. Adis upmärksamhet på att det
verkligen är ett ingrepp i R. o. Adis privilegier, som här är i fråga.
Frih. Cederström, Rudolfi Den af Gr. Ugglas i detta ämne
föredragna motion äfvensom de dermed sammanhängande omständigheter
förete, såsom jag tror, åtskilliga undransvärda, åtskilliga andra
och goda, sidor; jemte det att den, efter milt förmenande innefattar
några mindre antagliga beståndsdelar.
Vid föredragning af det sednast afgjorda representationsförslaget,
hörde vi den ädle Grin hålla ett vältaligt föredrag lill försvar för
samma förslag, men redan innan han lemnade sin talareplats, hörde
vi honom afstyrka nämnde förslags antagande, hvilket^ afstyrktes på
den grund, att icke någon valordning vore upgjord; hvilken förmenta
brist likväl efter andras tanka icke kunde eller borde utöfva
något vigtigt inflytande på frågans utgång hos oss, enär Preste- och
BondeStånden hade redan afgjort förslagets öde vid innevarande
Riksdag. Knappast hade det hvilande förslaget fallit, förrän den
ädle Grin företog sig att föreslå för Ståndet, det ny valordning
måtte upgöras, byggd, önskade motionären, på liknande hufvudgrunder
med de, hvilka i det sednast förkastade representationsförslaget
åsyftades.
Med denna ovanliga procedur finnes väl knappast någonting
annat jemförligt, än hvad i Grekiska mylhologien förekommer, huruledes
den yppersta ibland Olympens Gudar Zevs, eller som han af
Romarne benämndes Jupiter Tonans förfor, efter att hafva blifvit
oroad af en spådom alt hans första gemål Melis skulle nedkomma
med ett barn, hvilket skulle växa dess fader öfver hnfvudet. Han
tog då, —■ relata refero, et horreseo referens, — det parti, att
upsluka denna sin älskade maka, Melis. Någon kort tid derefter
sprängdes hans hufvud och Minerva framgick derur i full rustning.
Den 1 Mars e. m,
45
På samma sålt har Gr. af Ugglas, sedan han förut delat åsigter
roed dem, som framlagt det hvilande representationsförslaget, hasth
bidragit att detsamma upsluka, och strax! derefter framträder ur Hr
Gr:ns hufvud fullrustad en dotter af förslaget, med eli väl scanderadt
klassiskt måtto på sina läppar, om också icke på Grekiska,
dock på Latin: ”gutta cavat lapidem, non vi sed saepe cadendo.”
Detta uttrycker tillräckligt den stolta tillförsigt, hvarmed Hr Gr:n
förmodar, att en god saks inneboende styrka icke skall svika. Denna
tillförsigt har otvifvelaktigt sin goda sida och i denna tro på det
sednast hvilande förslagets inneboende värde, instämmer jag med
Gr:n samt hoppas gerna, att det goda och nyttiga slutligen skall
segra: men denna seger vinnes icke så lätt, som Hr Gr:n förmodar.
Om jag derutinnan hyser någon tvekan, så må det ursäktas mig,
derföre att jag ej blott interresserat mig, men äfven kämpat för nyssnämnde
förslag, då Hr Gr:n deremot bar först lofordat men derpå
förkastat det.
Jag öfvergår nu till de sidor af Hr Gr:ns förslag, dem jag ansett
mindre antagliga, till en pröfning nemi. af den nya Minervas
beskaffenhet; jag menar de framlagde valgrundernas beskaffenhet
i sina serskilda beståndsdelar. Jag kan dervid icke gilla, att Gr:n
blott vill öfverlemna valen åt capita inom R. o. Ad., så framt de
innehafva de qvalifikationer, hvilka Hr Gr:n anser lämpliga. Först
när hufvudmannen saknade dessa qvalifikationer, skulle ät temannens
rätt inträda. Sådant skulle i min tanka innebära en serdeles stor
inskränkning uti riddersmännens nu varande rättigheter. Det hvilande
förslaget var i sådant hänseende mera liberalt. Om det hos
oss funnes majorater, om hufvudmännens hela upfostran vore här,
likasom i England, rigtad pä förvärfvandet af statsmanna-bildning och
kunskaper för det offentliga lifvet, så skulle det gifva oss en viss
garanti för rigtigheten af Gr. af Ugglas förslag; men så är det icke
här i Sverige. Här är den yngste ättemannen ofta lika så väl som
den äldste,på enahanda sätt qvalificerad i afseende på vårdad upfostran
och sjelfständig lefnadsställning; sjelfva hufvudmannen kan härutinnan
stundom vara den minst väl lottade i hela sin ätt. Borde då,
på sätt Gr:n föreslagit, ett minimum af velande och egande hos hufvudmannen
vara tillräckligt, för att utestänga hans talrika och kanske
bättre qvalificerade ättemän ifrån att deltaga i valen? Gr. af Ugglas
torde svara, att de kunna ju väljas; men det är och blir en stor
skillnad, ty det är icke nog med att kunna väljas, när man ej får
vara med om alt välja; det blefve i alla fall en ganska svag ersättning
åt ältemänuen.
För det andra synes icke heller den fördelning af distriklerna,
som Hr Grin föreslagit, vara tillfredsställande. För att nu icke falla
i för stor vidlyftighet medelst en utförligare kritik häraf, anhåller
jag att få, såsom egen tanka, uptaga det amendement, som Hr Nils
Tersmeden upläste vid det tillfälle, då det var fråga om att uptaga
till pröfning Riddarh.Utsk:s vid denne Riksdag ingifna förslag till
en valordning för R. o. Ad. Lika med Hr Tersmeden, finner jag
Riddarh.Utskis förslag icke i detta hänseende tillfredsställande; men
håller likväl Riddarh.Utsk. all räkning för den beredvillighet och
46
Den 1 Mars e. m.
skyndsamhet, hvarmed Ulsk. sökte upfylla hvad Utsk. genom R. o.
Ad:s beslut fick sig ålagdt; och jag tror tillika att Riddarh.Ulsk.
gjorde R. o. Ad. en verklig tjenst genom framläggande af den uti
Betänk, införda tabellen på antalet af Adelsmän inom hvarje län.
Sådant är alltid en faktisk kunskap som för frågans bedömande är
af värde; men för min del, ogillar jag helt och hållet att Utsk. icke
velat insätta några qvalifikationer för de Adelsmän, hvilka valrältigbelen
skulle tillkomma. Det är en af de mest öfverklagade olägenheterna
af Adelns representation, att detta Stånd icke genom några
sådana bestämmelser gifvit sina MedStånd och fäderneslandet någon
garanti för det framtida värdet af sin politiska existens. R. o.
Ad. torde tillåta mig alt upläsa det förslag, som jag nu har uptagit
såsom milt eget, och som ursprungl. af Hr Tersmeden är afgifvet.
Jag har deruti endast gjort tvenne obetydliga modifikationer och får
•tillika tillkännagifva ali detsamma temligen nära öfverenSstämmer
med det förslag (ill valordning som Riddarh.Ulsk. vid 1850 års Riksdag
afgaf, och med hvars pröfning man dä ansåg böra anstå, intill
dess det hvilande representationsförslaget blifvit afgjordt.
Mill valordriingsförslag lyder sålunda:
Falrätt tillkommer hvarje adelig hufvud- eller ättemän, hvilken
opnätt 21 års ålder, upfyller de i 18 § Riksd.Ordn. för öfrigt
föreskrifue qvalfikationer, samt antingen undergått embets-, officerseller
gradualexamen, eller aflagt slutligt prof vid högre militäre läroverk,
å stat innehar eller innehaft tjenst vare sig på grund af
Kongl, fullmakt eller såsom tjensteman i Konungens Kansli, Rikets
Hofrätler och Collegier, R. Sius verk, vid Landt-Jägeri- och Landtmäteri-Stalerne,
eller är Magistratsperson i stad, eller Ledamot af
Svenska Akademien, YVelenskaps-Akademien eller Witlerhets- Historie
och Antiqvitets-Akademien, egare eller innehafvare af i mantal
satt jord på landet eller kronohemman med stadgad åborätt, idkare
af borgerlig näring, handel, fabrik och handtverk, egare eller fideikommissinnehafvare
af hus eller tomt i stad eller köping, egare elier
fideikommissinnehafvare af bergsbruk.
Valbar är hvarje Adelsman som fyllt 25 år och innehar de
qvalifikationer, som för valrätts utöfvande här ofvan blifvit stadgade.
För Riksdagsmannavalens verkställande indelas Riket i högst
10 distrikter, med afseende å dels läns- och landskapsindelningen
dels möjligen äfven Hofrätts-distrikterne; samt med de modifikationer,
som i förutnämnde hänseende kunna blifva en följd af det mindre
antal Adelsmän, som inom de nordligare och andra län äro bosatte.
Riddarh.-Direktm åligge ali så fort Riksdagskallelsen blifvit i
hufvudstadens kyrka kungjord, tillsända vederbönde valförrättare förteckningar
öfver de valberättigade, hvilka utse så många Riksdagsmän
för hvarje distrikt, som i förhållande till de valberättigades antal,
beräknadt efter En Riksdagsman för omkring 50 valberättigade,
blifvit af Riddarh.-Direktm bestämdt; med frihet för de väljande att
utse minst halfva antalet utom distriktet.
Valberättigad Adelsman bör vid valet sig personligen infinna,
derest han icke vill sin röst skriftligen afgifva, i hvilket fall valsedel,
Den 1 Mars e. m.
47
uptagande den valdes för- och tillnamn samt karaktär, bör, under
nödige kontroller i försegladt omslag lill valförrällaren insändas.
Efter förrättadt val utförde valförrättare fullmakt för de valde,
i öfverensstämmelse med det formulär, som Riksd.Ordms 22 § innehåller.
Klagan öfver valet skall ske genom lill Konungen ställde underd.
besvär, hvilka inom åtta dagar efter valet ingifvas till K:s
Bef:h:de i valorten, som dermed förfarer på sätt Riksd.Ordms 19 §
stadgar.
Varder vald Adelsman till Landtm, af Konungen utsedd, anställes
nytt val i Landtrms ställe inom det valdistrikt Landtm, tillhörer.
Det riksdagsmannaarfvode, som Adeliga Riksdagsmän tillgodokomma,
utgöres af alla valberättigade Adelsmän med en per mille
för fastighetsegare, i förhållande lill taxeringsvärdet af innehafvande
fastighet, samt med en fjerdedel af bevillningen efter 2:dra artikeln
för Adeliga tjenstemän och andra icke fastighetsegare.
Nämnde arfvodesafgift uphäres på enahanda sätt som den s. k.
Riddarhus-kapitations-afgiften samt ingår lill Riddarh.Direkt., som
arfvodena sedermera månadsvis lill Adelns Riksdagsfullmäktige utbetalar.
R. o. Ad. täckes häraf inhemta, att jag icke anser någon census
böra, i anseende till värde eller belopp, bestämmas i afseende
på R. o. Ad:s ägande af förmögenhet. Det är blott föreslaget, att
de väljande och valhare skulle ega någon faslighet, eller drifva någon
rörelse, eller utöfva något handtverk, o. s. v. Enär, såsom jag
förmodar, Gr. af Ugglas motion varder till Riddarh Utsk. remitterad,
anhåller jag att milt amendement måtte få till samma Utsk. motionen
åtfölja.
Gr. af Ugglas: Tvenne talare här hafva uttryckt sin förundran
öfver den procedur, såsom det heter, som jag iakttagit vid
denna fråga i förhållande till representationsfrågan. Jag skall icke
ingå hvarken i de rhetoriska uttryck eller de mylhologiska bilder,
sora den siste värde talaren har begagnat. Jag skall försöka för att
utreda och visa att det är sammanhang och tanka uti så väl mitt
första votum som det nu framställda förslaget, sä positivt och tydligt
och lugnt som möjligt framställa förhållandet.
Det ligger ett misstag uti Hr Brakels påstående alt jag har yttrat
att ett skäl, hvarföre jag icke kunde rösta för representationsförslaget
vore, att ingen valordning är för R. o. Ad. upgjord. Orsaken,
hvarföre jag icke kunde rösta för detta förslag, oaktadt alla de
förtjenster jag hos detta förslag erkände, var icke allenast att ingen
valordn. för R. o. Ad., eller för något af de andra Stånden var
upgjord, utan derföre att grunddragen till dessa valordmr icke voro
i grundlagen betryggade och sålunda kunde underkastas förändringar
i ultra-konservativ eller ultra-liberal anda efter hvarje Stånds pröfning
med Konungens sanction, ulan att de öfriga Stånden dermed
hade någon befattning. Detta var orsaken till det ogillande votum,
som jag med smärta emot förslaget nedlade, jag säger med smärta,
48
Den 1 Mars e. m.
ly jag fann i detta förslag så manga förtjensler, i synnerhet hvad
arbetsordningen beträffar, alt jag eljest gerna skulle hafva antagit
detsamma. Jag skulle således tro att då della var orsaken till del
votum som jag nedlade, och då jag dessutom här får uttrycka min
tanka vara den, att den största svårigheten just låg i valordnms upgörande
för R. o. Ad., så skulle jag tro att det var en logiskt sammanbunden
tanka alt R. o. Ad. nu skulle taga befattning med att upgöra
en sådan valordn., på det att en grund måtte blifva lagd derför, så
att, om ett kommande Const.Ulsk. skulle vilja föreslå en ombildning
af representationen, Utsk. visste den grund på hvilken R. o. Ad.
ville slå och kunde i grundlagen antaga densamma. Jag önskar
nemi. icke att, om ett sådant förslag ånyo skulle inkomma, samma
osäkerhet i afseende på dessa grundprinciper för R. o. Ad:s representation
skulle finnas, som nu. Detta har varit ett ibland hufvudskälen
för det förslag jag här framställt, hvilket innehåller de grunder,
hvilka jag, ansett böra läggas till grund för R. Ars valordning,
men visserligen har jag icke haft den egenkärleken alt anse dessa
grunder vara de enda rätta. Emot dessa grunder hafva anmärknir
blifvit gjorda, anmärkmr dem jag sjelf gillar. Det har blifvit anmärkt
att capita ensamt efter mill förslag skulle ega att vara valbara.
Jag har, då jag upgjorde detta förslag, tagit förhållandena
sådane som de nu äro. Sjelfskrifvenhelsrälten eger i närvaride
stund ingen annan än capita. Jag har derföre åt capita velat bibehålla,
hvad de f. n. ega och ål hvarje annan Adelsman äfven velat
bibehålla hvad de nu ega, d. v. s. rättigheten att genom en
annans förtroende, komma att utöfva sitt Riksdagsmannakall. Jag
medgifver likväl ali häruti ligger ett fel, synnerligast när man afser
att R. o. Adis på detta förslag grundade reorganisation skulle blifva
sådan, att den skulle ligga till grund för en kommande representationsförändring.
Detta fel ligger nemi. deruti att en icke obetydlig
klass, derigenom skulle blifva utesluten ifrån valrätt, med hvilken
man då finge återigen sysselsätta sig, om ett sådant., representationsförslag
skulle upgöras, enär man naturligtvis icke kan förutsätta att
icke äfven hvarje annan Adelsman än den, som är caput, skulle
kunna äga rättighet att dervid rösta. Jag tror således att detta är
ett fel, jag säger det helt öppet, och önskar till och med att Riddarh.
Utsk. vid den pröfning af förslaget, som kommer att ega rum,
ville taga denna min förklaring i öfvervägande och till och med
förändra denna af mig föreslagna grund.
Hr Hjärne har anmärkt att han tror icke att Riddarh.Utsk.
skulle kunna befatta sig med denna fråga, emedan den skulle vara
en privilegii fråga. Om Hr Hjärne med upmärksamhet läser 12:te,
13:de och 14:de §§:ue Riksd.Ordn. i deras sammanhang, så finner
Hr Hjärne att enl. den 12:te § R. o. Ad. äger alt infinna sig till
Riksdag och representeras enl. Riddarh.Ordn.; och att densamma
kan förändras genom beslut af R. o. Ad. allena med Konungens
sanction. Uti 12:te § Riksd.Ordn. står derom endast att Riddarh.-  Ordn., likasom öfriga Ståndsordningar bör vara i öfverensstämmelse
med grundlagarna författad. Af 13:de § Riksd.Ordn. finner man
att
Den 1 Mars c. ro -
49
att Presterskapet eger att på sätt det inom sig öfverenskommer välja
fullmäktige, d. v. s. att organisera sitt valsätt, såsom de sjelfve
bäst anse. För BorgareSt. stadgas i 14 § att de ega rättighet
att förändra sin val-ordning allt eftersom icke BorgareSt. utan
hvarje serskild stads valberättigade innevånare eller t. o. m. serskilda
klasser inom en stad, derom besluta, och Konungen dertill
lemnar Sitt samtycke. När sådant kan ske utan att R. o. Ad.
eller utan att de öfriga tre Stånden kunna sig dermed befatta,
så skulle det förundra mig, om icke R. o. Ad., som har en serskild
Riddarh.Ordn. äfven skulle kunna göra detsamma, utan de
tre öfriga Ståndens deltagande. Jag anser således den frågan
vara fullkomligt klar, att det är R. o. Ad:s ovilkorliga rätt att i
afseende på sin representation företaga ändringar endast med K. M:s
bifall. Hr Brakel har tviflat på framgången af motionen, synnerligast
derföre att han tror att anledn. till R. o. Ad:s ogillande
votum öfver det hvilande representations-förslaget var deras benägenhet
för bibehållande af sjelfskrifvenheten. Hr Hjärne har
visserligen deremot upträdt, men dervid yttrat alt han icke tror
någon sådan förändring böra ske, som den af mig föreslagna,
såvida icke någon allmän representations-förändring i sammanhang
dermed inträder. Jag får helt öppet förklara att de, som
icke anse någon sådan förändring böra ske inom Riddarhuset
oberoende af representations-förändringen, de skulle i min tanka
göra en sådan förändring omöjlig äfven i den stund, då det vore
fråga, om att omskapa hela representationen. Om den känslan
ligger hos majoriteten af R. o. Ad., hvilket jag, såsom jag yttrade
när jag hade ordet i sjelfva representations-frågan, icke anser,
emedan jag är fullt öfvertygad derom, att hvar och en lifligt känner
att bredvid rättigheten ligger skyldigheten, och att hvar och en
inom sig erkänner att icke en hvar af R. o. Ad. kan upfylla sina skyldigheter
såsom representant, till följd hvaraf det äfven måste för
R. o. Ad. vara angeläget att så organisera Ståndet, att dess
representanter kunna upfylla denna skyldighet, om säger jag denna
känsla är så stark, att Ståndet, såsom Hr Hjärne yttrade, skulle
förkasta hvarje förslag till dess reorganisation, så snart det icke
vore fråga om att erhålla en fullständig representations-förändring,
så är jäg fullt öfvertygad att denna känsla skall göra hvarje förändring
i representationen omöjlig. Jag vill icke vidare uptaga
R. o. Ad:s tid utan endast anhålla om remiss och att R. o. Ad.
icke måtte anse sig bundna af de grunder, som jag framställt,
ett utkast, hvilket jag endast gjort på det att Utsk. måtte med
den stora sakkännedom det har behandla frågan och för R. o. Ad.
framlägga ett förslag derutinnan.
Gr. Posse, Gustaf Mauritz: Jag hade ämnat yttra mig
vidlyftigare i denna fråga, men vill nu blott inskränka mig tili
en liten anmärkn. och gömma resten, intill dess frågan möjligen
återkommer från Riddarh.Utsk. Gr. af Ugglas har föreslagit att
R. o. Ad. skulle representeras genom val. Dervid kan man tänka
5 H. 4
50
Den 1 Mars e. m.
sig två sätt, nemi. att de, som blifva valda, antingen skola hafva
aflöning eller icke. Skola de icke hafva aflöning, så torde det
måhända blifva svårt för mången att för intet åtaga sig representant-kallet,
ty det förutsätter ju stor förmögenhet. Skola de
åter hafva aflöning, så tror jag det icke vara möjligt att R. o. Ad.
kan med gällande kraft och verkan åstadkomma en sådan förändring.
I 57 §:n Reg.F. står att Svenska folket har rättighet
att beskatta sig sjelft, men det står alldes icke att Svenska Adeln
har rättighet att beskatta sig sjelf. Att R. o. Ad. skulle betala sina
ombud, utan att sådant vore medgifvet af det öfriga folket, tror
jag vara grundlagsvidrigt och det är endast denna anmärkn. jag
har velat bifoga.
Hr Ribbing, Arvid: Som denna discussion förekommer
mig ganska torr, så vill jag icke söka att förlänga densamma.
Jag har förut för min del yttrat att jag skall motsätta mig allt
val inom R. o. Ad. såsom Stånd betraktadt, emedan jag anser
att R. o. Ad. skulle derigenom förlora icke sä mycket sin sjelfskrifvenhet
som icke mer sin sjelfständighet, och jag förblifver
vid denna tanka. Hvad Hr Gr. af Ugglas med mycken svårighet
har deducerat, alt förändringen af R. o. Ad:s valordning skulle
utgöra R. o. Ad:s ensak med K. M:s samtycke, och således ingalunda
vara af grundlagsnatur, det kan han bäst sjelf göra sig reda
för, om man tänker sig följden af den tanke som ligger till grund
för Gr. af Ugglas’s förslag. Om det blifver lag, skulle Ståndet
ifrån att vara så pass sjelfständigt, som det är, blifva hädanefter
ett beroende och ingalunda sjelfständigt Stånd, i händelse det
skulle underkastas val inom sig sjelf. Jag undrar då huru de
öfriga tre Stånden skulle blifva belåtna med det fjerde. Lika
litet förmodligen, som vi blefve belåtna med dem, om de ville
vidtaga förändringar i deras valordningar, hvarigom deras representation
eller deras sjelfständiga natur skulle i mer eller mindre
mån uphöra. Jag är icke af den tanka, som jag tyckte att Gr:n
yttrade, att dessa Stånd hvar för sig ega att förändra sin valordning,
oberoende af de öfriga, endast med Konungens samtycke.
Jag tror att detta vöre det mest grundlagsvidriga, som
kunde ega rum, emedan Riksd.Ordn. är en ibland de grundlagar
som icke få förändras utan R. o. Ad:s och alla Ståndens och
Konungens samtycke. Om således de framställningar, sorn Gr:n
gjort, hvila på origtiga föreställningar och dessutom angå en nu
mera förfallen fråga, som jag önskade att vi nu mera icke skulle
behöfva att befatta oss med, så skulle jag önska att motionen
icke måtte blifva remitterad till Riddarh.Utsk.
Hr Adelborg, Anders Otto: Den fråga som nu är å
bane är, efter min tanke, af så betydlig vigt för detta Stånd, att
den helt enkelt bestämmer om det skall vara till eller ej. Det
är då nödigt att man vid dess öfvervägande förfar med den mesta
möjliga noggrannhet, och, till följd af dess, enl. min åsigt, vådliga
beskaffenhet, låter den få ett sådant slut som den förtjenar och
på ett sådant sätt att ett dylikt försök ej hastigt förnyas. Under
Deni Mars e. m.
51
de 3:ne sednaste Riksdagarne 1844, 1847 och 1851 hafva bemödanden
i dylik väg varit åstadkomna, föranledda, jag är derom
öfvertygad, af den bästa välvilja för Ståndets anseende, men,
liksom nu, med föga djup eftertanke på det resultat, som skulle
upstå och den förintelse, som skulle blifva en ovilkorlig följd för
R. o. Ad. genom desammas framgång.
För hvarje verklig fosterlandsvän är det en pligt att för det
allmännas skull upoffra sina enskildta fördelar, men detta endast
då, när något verkligt bättre erhälles derför, icke, när det återgäldas
med något sämre, som nu är fallet. Gifven akt uppå detta!
Det är icke en tillfällig känsla af leda vid det närvar:de, ett
ögonblickets hugskott, föranledt genom ett lättsinnigt begär till förändring
på hvad sätt som helst, som vid dylika frågor bör styra
våra handlingar, det är ett noga öfvervägande och jemförande
af hvad vi redan ega och under seklernas lopp med bitter erfarenhet
oss tillkämpat samt det, som, ehuru nytt och vid
första påseendet skenbart förbättrande, dock torde i sin förändring
medföra många större olägenheter än de små fördelar det
vill skapa. Kasta vi en blick på detta Stånds verksamhet och
det sätt på hvilket den utöfvas, så finna vi visserligen många
brister att förbättra, mången önskvärd förändring att göra. Den
understundom rika samlingen inom detta hus glesnar alltför ofta
till ett väl ringa antal och dess medlemmar kunna ej förhindra
att i dess leder insmyga sig personer, som ärft förfädrens sköld,
men ej deras ära; men, detta oaktadt, varén rättvisa och erkännen,
att denna urgamla fraction af Svenska folket alltid dock
med heder försvarat sin plats inom riksförsamligen på hvilken,
.till ett gemensamt resultat dess aldrig trytande sakkännedom
och sanna fosterlandskärlek varit af starkt inflytande! Eller,
Mine Hrr! vill man väl påstå att R. o. Ad. i oegennyttig verksamhet
och obestridlig förmåga att kunna handhafva de mest
olikartade samhällsfrågor har stått efter de andra Stånden!
Vittna ej dess prot:r tillräckligt i denna väg! Hvarföre fäster man
sig då sä mycket och, jag vågar påstå, utan hufvudsakliga skäl,
vid omvexlingen i antalet äf R. o. Adfs ledamöter, hvilka äfven, då
det varit som ringast, högst sällan understigit Borgare- och PresteStåndets,
och, då det gäller en vigtig fråga, kan ökas inom 3 ä
4 dagar till ett antal af 4 ä 500 samt vid dylika tillfällen naturligtvis
erbjuda en intellectuel kraft, vida öfverlägsen de andras?
Om detta Stånd sålunda, trotts sina lyten ej hindrar Riksdagsförhandlingarnas
fortskridande, hvad har man då att säga emot
detsamma, som, utan understöd å Statens sida sjelf ensamt håller
sig vid Riksdagen? Kan man säga att dess medlemmar, ehuru
understundom vexlande, i numerär, bidragit minst till det verkligt
goda i Utsk:ns förhandlingar, inom hvilka det tyngsta arbetet,
visserligen ej sällan, upburits af R, o. Ad.? Nej i sanning;
Fördomarne, nyhetsmakeriet, illvilljan och kanske afunden hafva
bra nog förstorat de fel, som verkligen till viss grad inom detta
Stånd finnas och tarfva förbättring, men dock ej kunna hjelpas
4 *
52
Den 1 Mars e. m.
på det föga eftertänksamma sätt man här föreslagit. R. o. Ad.
i dess närvande skick innesluter, oaktadt alla sina fel såsom Corporation
inom representationen, ändock den mest omfattande verksamlietskraft
för liela samhället. Nästan ingen del af detsamma
är uti detta Stånd orepresenteradt och just denna mångfald af
kunskaper, erfarenhet och olika upfaltning, är hvad som gjort det
till hvad det är, nemi. den del af representationen, hvilken obestridligen
innehar den för nationen mest fruktbärande förmåga.
Skulle man nu inskränka denna föga kostsamma rhångfald till
några få lejda representanters kanske genom parti-inflytelser valda
antal, så skulle man, efter min tanka, tillintetgöra dess rälta
lifskraft, göra det till hvad de andra äro, till en enskildt samhällsfraclion
med ensidiga åsigler och egoistiska sträfvanden. Den
vackrare och uphöjdare ande som nu merändels är ledare för
dess handlingar skulle då snart sjunka tillsamman för sjelfbibehållelsens
rent djuriska kraft och Adeln segare än någonsin,
fastän nedsatt lill sitt anseende, skulle hårdnackadt stå qvar,
envist försvarande sin plats, éj godvilligt lemnande rum äfven
för de mest principenliga och nyttiga förändringar som tiden
kunde bära i sitt sköte. Såsom Adeln nu är, alltid upblandad
med unga, ädla och friska viljor, är den i stånd att, när tiden
så fordrar, erbjuda stora och ansträngande krafter och, när det
en gång gäller, betydande upoffringar. Sjelfskrifvenheten, detta
palladium, som ännu håller Adeln uppe och hvilken, genom sina
obetalte arbeten, genom äran och tillfredsställelsen skänker den
sin egentliga makt, äfven denna, det sista qvarvarande arfvet
från hugstore förfäder, skulle, jag är viss derpå, blifva den sista
värdiga upoffringen för fosterlandets väl, när det så verkligen,
behöfves, om Ståndet får qvarstå oförändrat på det sätt den nu
i representationen deltar. Skulle det åter blifva ombildadt som
nu föreslaget är, när kan man då vänta någon förändring i friare
anda, grundadt på mera fria samhälls-institutioner och något nytt,
enligt denna tidens fordringar och behof?
Går jag åter in på grundlagsenligheten af denna fråga så
vill jag framställa den till hvar och en så här: och ber dem då
besvara om den rätt, som hvar och en eger inom R. o. Ad.
som representerar en ätt, tillkommit blott genom en löslig händelsernas
gång eller om den är grundad på en historisk sanning,
på en rättvisa, lika säker som någon annan inom samhället?
Utan tvifvel Mine Hrr! Skolén J med mig medgifva att denna
rätt är gifven. Om representations-rätten då obestridligen blifvit
förlänad af Staten under tidernas gång för stora medborgerliga
förtjenster, hafva vi då, så få till antalet emot den stora massa,
hvilken gemensamt med oss besitta denna vackra förmån och ej
vid denna Riksdag äro i tillfälle att försvara densamma, rättighet att
utan dessas hörande skänka bort hvad dessa tillhöra? kunna (50
å 80 ledamöter efter godtycke behandla 1048:s egendom? ligger
ej en obillighet af den mest våldsamma art i ett försök, som går
ut på något dylikt? annorlunda tillgick, då bruksdistrictens 5
representanter ingingo i Borgare-St.; man satte då ej i fråga att
Den 1 Mars e. m.
53
gifva detta ställe en förändring i sin sammansättning utan att gå
lagenligt tillväga. Detta nya element ingick ej i denna representationens
del förrän lagen, med aktning för deras okränkbara
rätt enligt Rikets grundlagar, lät frågan blifva hvilande öfver en
Riksdag. Hvarföre vill man då nu vid en förändring, den der så
djupt ingriper i detta Stånds verksamhet och förhållande till de
andra, ej lemna detta Stånd samma aktning inför lagen, samma
tidsrymd lill besinning? skall ett jäktande efter opinionens lof
och en svaghet för dagens skrik frambringa ett resultat, så omoget
öfvertänkt, så sorgligt till sina följder? Ar den frihet vi besitta
inom detta rum, der den lägsta inom samhällets grader har
samma yttranderätt, som den högste, och der, tack vare friare
liders åsigter, inom den lagbundna frihetens skygd intet förmanskap,
ingen tryckande inflytelse herrskar, som bör kunna menligt
inflyta på representantens verksamhet, af'så ringa värde, att
vi så lätt skola kasta bort densamma utan att veta hvad vi få
i dess ställe? Den sjelfständige, sjelfskrifne och obetalte representanten,
som kanske aldrig under en annan form der parti-intresse,
samhällsställning och sidoinflytelse styra valen kommer att ingå
såsom medlem skall ej så obetänksamt lemna denna vackra plats,
der hans åsigter, om också ofullkomligt, dock alltid lill viss grad
kunna vinna gehör, för att medelbart blifva representerad af
personer, som gifva föga garanti såsom friare åsigters målsmän.
Och ville man slå sig in på den väg som afser inskränkningen af detta
Stånds ledamöter, hvar skall man i en framtid stanna? Man har
nu föreslagit 100, skall 1 kanske snart föreslå 50, och möjligen
om några år 10. Hvarför icke då så gerna låta R. o. Ad. utgå
ur representanternas leder, ty med lika rätt skall man kunna låta
detta Stånd totalt försvinna, som att låta det på en handvänning,
genom ett Ståndets ensamma beslut, inskränkas till sitt antal.
För mig synes således frågan vara af ren previlegii-natur, men vill
jag ändå, ifall Ståndet så annorlunda skulle finna, ej motsätta
mig remiss till vederbörligt Utskott, ehuru jag anser frågan af
en sådan beskaffenhet att den aldrig borde komma utom Ståndet.
Vill man under väntan på något bättre, något på friskare
grunder ställdt, i representationsväg åstadkomma någon rättelse
så kan ju detta ske genom förändringar af mera enkel och naturlig
samt mindre våldförande beskaffenhet. Så kan man ju
t. ex. vid öfverläggningar till mera enhets vinnande vid de praeliminära
förhandlingarne sammanträda på ett gemensamt rum,
men vid besluts fattande och omröstningar, till följd af ledamöternas
olika antal, göra detta hvar för sig; de ledamöter som
inträda i Utskott kunna ju förpliktas, att, såvidt de vilja mottaga
en sådan plats, der qvarstanna under Riksdagens lopp med
rättighet till blott samma permissionstid som de andra Ståndens ledamöter;
rättigheten att sitta för fullmagt kunde helt och hållet
utgå; motionstiden inskränkas till blott 14 dagar, och slutligen
kanske äfven, ehuru ej riktigt rättvist, en låg census sättas,
hvarigenom de sämst qvalificerade af R. o. Adis ledamöter uteslölos.
Hvad arbetsordningen beträffar kunde äfven denna be
-
54
Den 1 Majs e. m.
tydligt förkortas, utan alt ställas på så lösliga grunder soln i det
fallna representationsförslaget föreslås.
Nu några ord om det factiska af Gr. af Ugglas’s motion:
Gr. af Ugglas har föreslagit, att hvarje ätts hufvudman skall vara
valberättigad enl. vissa qvalificationer, uttryckta i ett minimum af
vetande, varande och egande, så lågt som kan öfverensstämma
med en intellectuel och materiel stjelfständighet. Att inom en
klass, sådan som R. o. Ad. nu är, inom hvilken, till följd af
Ståndets ställning i samhället, kan finnas både materiel och immateriel
sjelfständighet, utan deremot svarande borgerliga kännetecken
på desamma, är ytterst svårt att bestämma gräusorne för
dylika stadganden. Det finnes cj sä få, hvilka ega räntebärande
kapitaler och således ej skatta för dessa, som icke hafva något
examensbetyg, men dock stå högt i vetande, som icke hafva några
titlar, men dock hafva ett högt anseende; skola dessa uteslutas?
Andra kunna finnas, de der kunna hafva stor intellectuel bildning
och stor praktisk förmåga, men dock gifva obetvdlfg bevillning,
till följe af den lefnadsbana de valt; dessa, nyttiga för
vetenskapen och industrien, skola äfven de skjutas ä sido ?; flere
exempel att förtiga, som här blott skulle uptaga tid att npräkna.
Olämpligheten af dylika qualificationer under närvar:de förhållande
tyckes mig sålunda vara klar, emedan census, om man vili hafva
någon verkan deraf, här alltid mäste sättas väl hög; men medgifver
jag gerna, att 'under friare institutioner pä allmännare
grunder ställda äro de både rättvisa och nödvändiga. Det är
såledas endast i dylika förhållanden, som dessa, jag klandrar dem,
ej i en friare Statsform, der de blifva af behofvet påkallade
gradmätare.
Hr Gr:n har ytterligare föreslagit att R. o. Ad:s representanter
skulle aflönas, men så lågt att denna aflöning endast som
en städjepenning skulle betraktas, den der de tagit på hand jpr
deras qvarblifvande under Riksdagen. Pä detta vis skulle ju
endast förmögenhetens målsmän kunna antaga denna städja, eller
af hvem skulle den medellöse, men icke dess mindre af intellectuella
företräden lysande personligheten, under sin vistelse på
en dyr ort, underhållas? Under tider af löslig moralisk halt,
sådana som förr öfvergått vårt land, skulle ju hända att penningen
och corruptionen fyllde Riddarhusets bänkar. Hade man
då fått något bättre i st. f. hvad nu finnes ?!
Röster höjas, säger slutligen Hr Gr:n, som mena att R. o. Ad.
ej på fullt allvar vilja hafva någon representations-förändring, då
R. o. Ad. ej ens inom sig vilja göra de cosessiouer som fordras
för att åstadkomma något bättre. Röster höjas, det är sannt,
på sådana lida våra dagar aldrig brist, hvilka i tid och otid vilja göra
sin talan gällande; men bör man då mera lyssna till dem än till sitt
eget omdöme och bör man för skrikets skull göra okloka förändringar?
Skall klandret och smädelsen locka oss ali uttaga ett
steg, hvilket endast en mogen eftertanke och en djup öfvertygelse
bör bestämma? R. o. Ad. har en gång förklarat att det
vill upoffra sin sjelfskrifvenhet och skall också, enl. min varma
1) en 1 Mars e. m.
55
och lefvande öfvertygelse, göra detsamma i eu kommande tid,
men då, sorn jag innerligt vill hoppas ej förr, än fosterlandets
sanna val del brafver och något verkligt bättre vinnes i stället.
Jag vill, som sagdt är, ej motsätta mig remissen; men såge
ej ogerna om motionen af de öfriga Ståndets ledamöter befunnes
vara af den halt att den blott lades till handlingarne.
Mänga ledamöter ropade på propos.
Hr Flach, Joli. Fredr. Philip: I sisth plenum blef en
motion af Gr. Posse lagd till handlingarna, emedan den icke
ansågs väckt i öfverensstämmelse med 56 §:n Riksd.Ordn. Detta
beslut fick en ökad vigt och betydelse derigenom att detsamma
biträddes af Const.Utsk:s Ord fide. Jag anser förhållandet vara
alldeles detsamma med Gr. af Ugglas ifrägavande motion, ty lika
litet, som Gr. Posse ansågs berättigad att betrakta Ståndets beslut
i anledn. af Hr Doktor Sandbergs motion, såsom utgångspunkt,
eller anledning för Gr:n att väcka hans förslag, lika litet
anser jag Gr. af Ugglas- ega laglig rättighet att betrakta Ståndets
beslut, ronde representations-frågan såsom en anledn. för honom
att väcka denna motion, och jag hämtar dertill ytterligare anledn.
just af innehållet utaf Gr. af Ugglas’s motion, hvilket afser
ett eventuell förslag, byggdt på den förutsättningen af ett framlida
förslag ifrån Const.Utsk. Hvad hade väl hindrat den ädle
Gr:n att innan motionstidens tilländalöpande och då han ganska
väl kunde förutse att Gr. Lagerbjelkes representations-förslag skulle
falla, framkomma med sin motion. Med den tolkning af grundlagarne,
som Gr. af Ugglas synes förutsätta och hvilken man har
funnit af åtskilliga förslag, som i afton blifvit väckta, så och för
den händelse, hvilken jag för ett ögonblick, vill antaga, att R.
o. Ad. skulle ingå i en hufvudsaklig pröfning af Gr. af Ugglas’s
motion och derefter afslå densamma, skulle Gr. af Ugglas kunna
just af detta afslag, såsom en under Riksdagen inträffad händelse
hämta anledn. att väcka en ny motion af alldeles enahanda
syftning och i händelse också den blefve afslagen, deraf åter
hämta anledn. att inkomma med en ny motion och derigenom
upkomma på detta rum en ädel täflan emellan R. o. Ad. på ena
sidan att afslå, och Gr. af Ugglas på den andra sidan, att väcka
förslager in infinitum. Jag hemställer om detta skulle kunna
anses öfverensstämmande med R. o. Adis värdighet och med
dess verksamhet på detta rum. Jag tror det icke och detta är
skälet, hvarföre jag tager mig friheten yrka att Gr. af Ugglas’s
motion, tillika med de amendementer, som i anledn. deraf blifvit
gjorda, om de skola anses såsom serskilta motioner, måtte såsom
icke öfverensstämmande med 56 § Riksd.Ordn. läggas till handlingarna.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Brakel: Jag torde få börja med den som sist yttrat sig
af mina motståndare och uptager således först till vederläggning
hvad Hr Flach sagt. Jag får i det fallet erinra Hr Flach derom,
att 56 § Riksd.Ordn. gäller sådana ärenden, som skola komma
56
Den 1 Mars e, m.
•
under samtlige RiksSlms behandling, men icke de ärenden, som
endast bero på R. o. Ad:s pröfning. Jag anser att man, under
hvilken tid af Riksdagen som helst, kan väcka motioner om förändring
af Riddarh.Ordn., men om äfven förhållandet icke vore
sådant, så tror jag att det nu förkastade representations-förslaget
skulle varit en sådan händelse, som gifvil rättighet att väcka
denna motion. Jag tror detta sä mycket hellre, som R. o. Ad.
å sista Riksdagen beslöt att icke uptaga något förslag lill förändring
i Riddarh.Ordn. till afgörande, förr än Ståndet beslutat
om detta förslag. Nu har detta förslag fallit. Således är det
R. o. Ad:s ovilkorliga rättighet att uptaga till pröfning de förändringar
i Riddarh.Ordn., som föreslås.
Jag öfvergår nu till Hr Hjärnes yttrande. Han har sagt tilt
en sådan motion, som Gr. af Ugglas föreslagit eller de amendementer,
som jag och Frih. Cederström gjort, skulle strida emot
R. o. Ad:s privilegier och att ett sådant beslut skulle fordra 4
Stånds samtycke. Jag får erinra Hr Hjärne att R. o. Ad. icke,
så vidt jag kan påminna mig, liar några politiska rättigheter.
De privilegier R. o. Ad. haft äro helt och hållet personella, de
gälla blott dem sjelfva. Uti dessa privilegier, finnes icke cl t ord
derom luiru R. o. Ad. skall utöfva sin representation. Denna
representations-rält har i alla tider blifvit ulöfvad på olika sätt.
Enl. Gustaf II Adolfs Riddarh.Ordn. valde familjerna sina representanter.
Enl. Gustaf lilis Riddarh.Ordn. hade hufvudmännen
rättighet att representera, men om de icke kunde det i anledn.
af utrikes resa eller annat förhinder, så valde ätten representanter.
Det har visserligen blifvit en häfd att familjerna representeras,
men denna häfd finnes icke bestämd i skrifven lag,
utan den skrifna lagen, som finnes för oss i detta fall är vår
Riddarh.Ordn., och det är den, som vi sjelfva hafva beslutat och
till hvars förändring blott fordras K. M:s sanction.
Gr. af Ugglas har sagt alt lian hufvudsakligen ogillat representations-förslaget
derföre att grunddragen till vallagen icke voro
bestämda, och att han ansett dessa grunddrag till vallag sålunda
kunna hero på olika opinionsvindar, så att R. o. Ad. på en Riksdag
kunde besluta ett och på en annan Riksdag ett annat, men
jag får erinra Gr. af Ugglas alt när, enl. det representationsförslag,
som nu är afslaget, valordningen en gång blifvit upgjord,
så skulle till förändring deraf fordras 3 Stånds beslut och K. M:s
sanction och således skulle den vallag, som vi, efter antagande
af det nya representations-förslaget fått, vida mindre varit underkastad
opinionens vindar, än vår niivande Riddarh.Ordn. Det
enda, som Gr. af Ugglas således kunnat hafva att anmärka emot
förslaget, hade varit att vi, som här stå, icke hade upgjort en
sådan vallag, som skulle motsvarat vår egen värdighet och fäderneslandets
hästa; men jag tror, alt om Hr Gral tagit kännedom
om vår historia och sett, huru II. o. Ad. alltid utöfvat sin rcpresentations-rätt,
så hade han icke i detta fall behöfl hysa något
misstroende lill 1833 och 1854 års Adel.
Gr. Posse har motsatt sig Gr. af Uggla.s’s motion isynnerhet
Den 1 Mars e. m.
57
derföre atl R. o. Ad. icke skulle hafva rätt att beskatta sig sjelf,
ulan att endast Svenska folket hade rätt alt beskatta sig sjelf.
Jag får då erinra Gr. Posse att i närvar:de stund R. o. Ad.
betalar capitations-afgiften till underhåll af sitt Riddarhus. Att
i alla kommuner betala medlemmar af desamma afgifter lill kommunernas
bestånd och jag är fullt öfvertygad derom, att om äfven
någon skulle vilja undandraga sig dessa afgifter,'så skola de
öfriga af R. o. Ad:s medlemmar tillräckligt minnas R. o Ad:s
ära och värdighet för atl i detta fall betala för Gr. Posse.
Hr Ribbing har sagt att discussionen var torr. Jag lyck
önskar
Hr Ribbing om han gjort densamma mindre torr.
Jag yrkar remiss lill Riddarh.Utsk. utaf Gr. af Ugglas motion
tillika med det amendement, som jag vid densamma bar gjort.
IIr von Ha r t m a n s d o r f f, A u g.: Gr. af Ugglas motion är
egentligen en omklädnad af det förslag till representations-föräudring,
hvilket Const.Utsk., vid förliden Riksdag, afgaf, och som
nu af tre Stånd blifvit ogiiladt. Innan detta uptogs till pröfning,
yrkade man en öfverläggning på förhand, ang:de Riddarh.Ordn:s
beskaffenhet, och Riddarh.Utsk. afgaf i sådant hänseende ett Betänk.
R. o. Ad. ansåg likväl obehöfligt och oriktigt alt öfverlägga
om det underordnade förslaget, innan man afgjort linfvudfrågan,
nemi. den, som Const.Utsk. framlagt. Nu återkommer
ett förslag af samma syftning, som Riddarb.Utsk.-s, utan alt Ståndet
i detta ögonblick vet om Const.Utsk. vid denna Riksdag,
ånyo framlägger något förslag till representations-förändring,
ännu mindre hurudan! det blifver. Då måste det vara ännu
öfverflödigare och origtigare att på förband sysselsätta sig med
den fråga, som Gr. af Ugglas framställt. Deremot säga väl Hr
Brakel med flera ledamöter att denna fråga icke är allmän, utan
en enskild sak för R. o. Ad. Månne så är? Jag betviflar det,
men tror deremot den sjelfskrifna representationen vara en af
de rättigheter, som, utan att hafva blifvit i Adelns privilegier
uptagen, tillförsäkras Ståndet genom 114 § Reg.F. Då hörer saken
lill alla 4 Ståndens öfverläggning och afgörande. Påstår
man åter att denna sak är ett enskildt ärende för R. o. Ad.,
sä frågas luiru det skall kunna afgöras för att fä allmän giltighet?
Riksd.Ordn. uptager endast grundlags- och privilegiifrågor,
såsom beroende på Konungens och tilla 4 Ståndens samtycke.
Men alla öfriga utom bcvillningsärender, till hvilka detta
icke hörer, kunna afgöras genom 3 Stånds beslut och Konungens
bifall. Derpå skulle då Adelns sjelfskrifna representations-rätt
komma att bero och kunna Ståndet utan dess samtycke fråntagas.
Men, invänder man, 12 § Riksd.Ordn. innehåller att ”R. o. Ad.
infinner sig tili Riksdag och representeras enl. Riddarh.Ordn.,
hvilken, likasom öfriga Stånds Ordningar, bör vara i öfverensstämmelse
med grundlagarna författad”. När det nu vidare står
i Riddarh.Ordn. atl hon kan förändras af Ståndet med Konungens
samtycke, så hafva de öfriga Stånden intet att skaffa med
det sätt, hvarpå R. o. Ad. representeras. Jag har vid flera
58
Den 1 Mars e. m.
föreg:de tillfällen förklarat det jag betviflar rigtigheten af denna
slutledning, emedan R. o. Ad. icke torde kunna för sin del ändra
något i sin representation, utan de öfriga Ståndens samtycke,
med hvilka Adeln utgör delägare i samma representation eller
bolag. Sådan R. o. Ad:s sammansättning var år 1809, då bolags-reglorna
sednast upgjordes, sådan mäste vår sammansättning
förblifva intill dess de öfriga Stånden eller bolagsmännen medgifva
någon ändring. Denna tanka är ej blott min enskilda,
utan har blifvit uttryckt af Const.Utsk. vid 1818 års Riksdag uti
ett Betänk., som innehöll svar på en remiss, huruvida en fråga
om ändring af R. o. Ad:s representations-rätt skulle kunna af
R. o. Ad. allena afgöras eller icke. Berörde Betänk, innehåller
ibland annat följande ord: ”Utsk. får blott tillägga, att, enär
Riksd.Ordn. icke innehåller någon uttrycklig föreskrift om det
sätt, på hvilket R. o. Ad. representerar, inga andra förändringar
derutinnan, än de af sjelfva hufvudgrunderna, synas fordra RiksSt:ns
enhälliga beslut” etc. Således har Const.Utsk. erkänt att
sådana ändringar i Ståndets representation, hvilka äro hufvudgrunder
derför, ej kunna ske utan de öfriga Ståndens deltagande.
Af samma tanka var Riddarh.Utsk. vid 1844 års Riksdag.
Då Hr Rosenstjerna hade gjort en motion, ronde representationsrätten
för R. o. Ad:s ledamöter, sä afgaf Utsk. d. 11 October
s. å, ett Betänk., som hufvudsakligen innehåller följande: ”Efter
tagen kännedom af den i detta ämne förda discussion har Utsk.
funnit den fråga först böra besvaras, huruvida den af motionären
åsyftade ändring i Riddarh.Ordn. må kunna, på sätt 41 § i
nämnde stadga föreskrifver, tillvägabringas ensamt genom R. o.
Ad:s beslut och Konungens derå meddelta nåd. stadfästelse”.
”Utsk. har dervid icke kunnat undgå inse, att ehuru ordningen
för R. o. Ad:s representation icke finnes i adeliga privilegierna
uptagen, det likväl från längst förflutna tider varit en
R. o. Ad. förunnad samt hvarje lefvande adlig ätt tillagd fri—
och rättighet att sig vid Riksdagarne infinna; hvarföre ock, vid
i öfrigt anställd jemförelse, så väl af de sedan äldre tider allt
intill den närvar:de utfärdade Riddarh.- och Riksd.Ordna-, sorn
ock af en d. löOct. 1809 utaf d. v. Riddarh.Utsk., på R. o. Ad:s
anmodan, afgifven och af Ståndet utan anmärkn. lemnad sammanfattning
af Ståndets privilegier, Utsk. kommit lill enahanda
slutföljd, som de fleste af Ståndets ledamöter, hvilka vid remissen
af den ifrågavande motionen, i ämnet sig yttrat, nemi. att
rättigheten för hvarje å Riddarhuset introducerad ätt att vid
Riksdagarne ega säle och stämma är en så beskaffad ”förmån”
samt R. o. Ad. tillhörande ”fri- och rättighet,” alt frågan om
förändring deri måsle behandlas i den ordning lii § Reg.F.
sladgar'\
Vid öfverläggningen om detta ämne på Riddarhuset, yttrade
sig flera af R. o. Ad:s ledamöter vara af samma mening, som
Utsk. nemi. Hr Hjärne, Harald, Hr Bildt, Knut, Hr Tham, Carl
Wilhelm August och Gr. Lagerbjelke, Gustaf. Afven jag uttalade
dä samma tanke, som jag nu vidhåller. Under sådana om
-
Den 1 Mars e. m.
59
ständigheter och dä jag icke kan anse denna fråga vara ett K.
o. Ad. ensamt utan alla RiksSt:n samfäldt ang:de ärende, så
tror jag icke heller alt målet kan, i strid emot 56 § Riksd.-  Ordn. uplagas, förr än någon under Riksdagen inträffad händelse
dertill föranleder. Att det förra förslaget fallit, kan icke
vara en sådan händelse; ty dä skulle hvarje fråga som fallit,
kunna ånyo uptagas utan ända. horst måste, efter min tanka,
någon sådan händelse inträffa som den, att Const.Utsk. föreslår
en representalions-förändring, hvilken kan föranleda R. o. Ad.
alt upgöra förslag till en dermed öfverensstämmande Riddarh.Ordn.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, hemställer jag.
vördsamt till R. o. Ad. att Gr. af Ugglas’s och öfriga förslag
(ill ändring i Riddarh.Ordn. malte hvila intill dess sig visat,
om Const.Utsk. vid denna Riksdag ingifver något och hvilket
förslag till represenlations-förändring.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att yrkanden blifvit gjorde, dels om remiss
af Gr. af Ugglas’s motion lill Riddarh.Utsk , dervid Hr Brakel
och Frih. Cederström serskildt yrkat, att jemte motionen måtte
remitteras de förslag till förändringar, sorn af dem i dagens
plenum blifvit framstäldte, dels af Hr Flach, att samma motion
jemte de föreslagne amendementer mätte läggas till handlingarne,
och dels af Hr von Hartmansdorff, att motionen och öfriga förslag
till ändring af Riddarh.Ordn. måtte hvila intill dess sig visat
om Const Utsk, ingifver nugot och hvilket förslag till ny representation.
Efter sedermera till bifall å dessa serskildta yrkanden framställde,
med blandade Ja och Nej besvarade, propos.T, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att han ej bestämdt kunnat urskilja majoritetens mening
och derföre nu finge förnya den propos. han trodde hafva
vunnit mesta bifall, nemi. om R. o. Ad. behagade lägga ifrägavar:de
motion och de i anledn. deraf nu väckta förslag till handlingarne.
Härvid ropades starka Ja, blandade med många Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
Hr Brakel begärde votering och yttrade derefter:
Då jag begärt votering, så torde jag fä anhålla att contraproposm
mätte blifva remiss till Utsk. af Gr. af Ugglas’s motion
jemte det dervid af mig föreslagna amendement.
Il/ von Hartmansdorff: Jag har icke kunnat fatta hvad
som skulle blifva contra-proposm mot Ja-propos:n, som var att
motionen skulle läggas till handlingarne.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade i anledn. häraf, att contraproposm
alltid, då icke serskildt beslut derom fattades, blefve
hvad som blifvit yrkadt af den, som begärt votering, hvilket i
detta fall vore remiss till Riddarh.Utsk. j;
60
Den 1 Mar; e m.
Hr von Hartmansdorff: Då anhåller jag att vi måtte
få rösta om contra-propos:n och den blifva mitt förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, sedan äfven Hr von
Hartmansdorff hegart votering samt yrkat att det af honom framstalidia
förslag mätte antagas lill contra-propos., torde först fä
inhemta R. o. Ad:s lanke om conlra-proposm, dervid svaret måhända
kunde blifva så afgörande, alt votering om contra-propos:n
ej komme i fråga, hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. till contra-propos. vid den blifvande voteringen behagade
antaga Hr Rrakels yrkande, att Gr. af Ugglas’s motion jemte
de i anledn. deraf 1111 afgifua yttranden remitteras till Riddarh.-  Utsk.
Härvid ropades Ja och Nej och då Hr Gr. o. Landtm, sedermera
hemställde om R. 0. Ad. behagade till contra-propos.
antaga Hr von Hartmansdorffs förslag, att Gr. af Ugglas’s motion
och öfrige nu väckta förslag lill ändring i Riddarh.Ordn. må
hvila intill dess sig visat örn Coust.Utsk. ingifver något och hvilket
förslag till ny representation, blef äfven denna propos. besvarad
med blandade Ja och Nej, hvarjemte
Gr. Mörner, Carl, anmälde sig och yttrade
Till förekommande af 2:ne voteringar, och då jag tror att
förslagets läggande till handlingarne möjligen skulle kunna ur
propos:na uteslutas, så vill jag hemställa till Hr Gr. 0. Landtm,
och R. 0. Ad. om icke man kunde förena sig derom, att Japroposm
måtte blifva remiss af Gr. af Ugglas’s motion till Utsk:
och Nej-propos:n det af Hr von Hartmansdorff framställda förslag.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. 0. Landtm, att Ja-propos:n
redan var bestämd, derigenom att han förklarat sig hafva ansett
propos:n om motionens och de i anledn. deraf väckte förslags
läggande till handlingarne vara besvarad med öfvervägande Ja.
Votering hade derföre endast kunnat begäras af dem, hvilkas
mening var stridande deremot, och således måste votering anställas
mellan deras sinsemellan stridiga åsigter, derest icke R.
0. Ad:s beslut kunde annorlunda inhenitas.
De af Hr Gr. 0. Landtm, nyss framställde propos:r till contra-propos:s
bestämmande blefvo härefter förnyade och åter besvarade
med blandade Ja och Nej, hvarpå
Hr Brakel anmälde sig och yttrade:
Till följd deraf att motståndet inom detta hus egentligen
tyckes vara nktadt emot Gr. af Ugglas’s motion, att R. 0. Ad.
skulle representeras genom val, så afstår jag för min del ifrån
voteringen, men anhåller deremot hos Hr Gr. 0. Landtm, om
serskild propos. på min motion, som gick derpå ut att R. 0. Ad.,
såsom Svenska folkets sjelfskrifne representanter, skulle inför
samma folk lemna en slags borgen, att de skulle utöfva sin representations-rätt.
Jag anhåller i detta fall att Hr Gr. af Ugglas’s
motion måtte skiljas ifrån min.
Den 1 Mars e. m.
61
Hr Flach: På det att icke någon tvist nu vidare må upsla-
0111 Hr Brakels motion och möjligen äfven Frih. Cederström»,
så begär jag dem båda på bordet.
Gr. af Ugglas: Då Hr Brakel förekom mig i begäran om
votering, så mäste jag, då han nu derifrån afstätt, begära votering
öfver min motion.
Jag får hemställa till Hr von Hartmansdorff, huruvida icke
lian skulle finna det vara skäl att frångå sitt yrkande, då nemi.
hvad han framställt, att motionen skulle få.hvila på bordet intill
dess Const.Utsk. ingifvit ett nytt represenlations-förslag, är fullkomligt
identiskt med ett förslag om alt lägga motionen till
handlingarna, enär, i händelse ett förslag ifrån Const.Utsk. inkommer,
det icke kan ifrågasättas alt icke ovilkorligen ett förslag
i enahanda syftning med min motion måste framläggas till R.
o. Ad:s afgörande. Således blir det precist identiskt, hvilketdera
kommer att antagas till contra-propos. Hr von Hartmansdorff»
förslag eller motionens läggande lill handlingarne, och derföre
hemställer jag till Hr von Hartmansdorff om han icke vill afstå
från den af honom begärda proposm, då den propos., som llr
Gr. o. Landtm, trott sig finna med Ja besvarad blifver Ja-propos:n
och Are/-propos:n blifver remiss af loin motion till Riddarb.
Utsk.
Frih. Cederström: Som jag tror öfverläggningen vara förklarad
slutad, hemställer jag huruvida det, efter ett sådant förklarande,
kan vara tillåtet att begära en motion på bordet, med
den verkan, att densamma der skall blifva livilande. Jag har
för öfrigt icke afgifvit någon motion, utan blott ett amendement
till Gr. af Ugglas’s motion och anhåller således att det
måtte komma att tagas i betraktande uti oskiljaktigt sammanhang
med densamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall gå Gr. af Ugglas lill
mötes och afstå från min anhållan om votering. Men hemställer
till öfrige ledamöter, som gjort förslag, om de icke skulle
vilja låta dem åtfölja Gr. af Ugglas’s motion antingen lill Ulsk.
eller lill handlingarne.
Hr Brakel: Som jag anser Gr. af Ugglas’s motion hafva
fullkomligt lika rättighet som min att blifva remitterad lill Riddarh.
Utsk., så bar jag för min del ingenting emot alt min motion
remitteras såsom ett amendement till Gr. af Ugglas’s motion,
och i det fallet, så afstär jag ifrån min anhållan, att denna motion
skall serskildt behandlas. I fall den begärda bordläggningen
af min motion icke lägger något hinder i vägen, så antager
jag således mycket gerna Hr von Hartmansdorff» inbjudning i
detta afseende.
Härefter uplästes följande förslag till votens-propos.:
Den, som anser Gr. af Ugglas’s motion, ang:de åläggande
för Riddarh.Utsk. att inkomma med förslag till vallag för R. o.
62 Den 1 Mars e. m,
Ad., jemte de i anledn. deraf nu väckte förslag, böra läggas till
handlingarne, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde motion, jemle de i anledn. deraf
nu afgifne yttranden, remitterad till Riddarh.Utsk.
Hr Flach: Jag hemställer vördnadsfullt om icke milt yrkande
mätte få intagas i voler:s-propos:n helt och hållet såsom
det af mig framställdes.
Härvid hördes många ledamöter ropa Nej, hvarpå det upläsla
förslaget lill voler:s-propos. godkändes.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, sålunda:
Ja — 70.
Nej — 36.
Frih. Creutz, Stephan: Dä jag icke hade tillfälle att
vara tillstädes pä f. m., när Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk.
JV° 51, i anledn. af motionen om vidtagande af åtgärder för
nya krigs-artiklars utarbetande m. m. föredrogs, så anhåller jag
alt få reservera mig emot det beslut, som då af B. o. Ad. fattades.
Hr von Knorring, Oscar Erik: Då jag var närvande i
förmiddags men icke öfver nyssnämnde beslut, så anhåller jag
alt emot detsamma fä nedlägga min reservation.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, uppå flere ledamöters begäran,
Riddarh.Utsk:s d. 25 sisth Fehr. f. m. på bordel lagda
Mern. 5, med utlåtande öfver Riddarh.Direkhns Riksdagsberättelse.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 4 Mars.
63
Lördagen den 4 Mars 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett Prot.-Utdr. för d. 1 dennes e. m. samt PleniProt.
för d. 9 sistl. Februari.
Opnades Hrr Elektorers lista vid val af Utsk:s-ledamöter,
hvartill blifvit utsedde i
Banko-Utskottet:
efter JVs 1284. Hr Rappe, Jan Axel;
— 1871. Hr Ehrenpohl, Fullm. Gr. Posse, K. A.
Riddar hus-Utskottel:
efter 272. Frih. Hermelin, Fredrik;
— 3111. Frih. Adlercreutz, C. G.
Opnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
i Bevilln.Utsk. att inträda under den tid af fjorton dagar, räknad
från och med d. 5 innevar:de Mars, ordinarie ledamoten
JV2 1741, Hr Wolffelt, Mauritz Constantin, erhållit tjenstledighet;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
JVs 195. FYih. Gyllenkrook, F. G.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 1 dennes ankomna och på bordet
lagda Nåd. Propos. till R. St:r, ang:de ett anslag af 25,000
R:dr till upförande af en ladugårds- och en mejeri-byggnad vid
Ultuna Landlbruks-Institut.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Med aniedn. af i Hederv.
BondeSt. gjorda anmärkn:r vid den nu föredragna Kongl.
Proposm, utbedjer jag mig att få afgifva några genmälen, och
anhåller vördsamt, att detta mitt yttrande må fä åtfölja remissen
till StatsUtsk.
Man lärer nemi. sagt:
l:o Ali en mejeri-byggnad är öfverflödig vid Ultuna.
Jag anser åter alf just vid ett väl ordnadt, allmänt Landtbruks-Institut
är af högsta behof päkalladt, att en mejeri-inrättning
der finnes, så fullständig som möjligt, så att ost- och smörberedning
der må kunna inläras efter förbättrade methoder;
helst i en tid, som nu i Sverige, dä allmänna upmärksamheten
blifvit så alfvarligt fästad pä denna vigtiga del af Landthushållningen.
Derigenom kunde ock, till en del åtminstone, den brist
afhjelpas, som så mycket öfverklagas i vårt land, bristen nemi.
på skicklige personer att förestå mejerier och ladugårdar, sålunda
att tidtals till Institutet kunde sändas sådane som, visa fallenhet
64
Den 4 Mars.
för befattningen att inhemta kunskap häri, och äfven på så sätt,
att den tjensle-personal, som vid Institutet härtill användes
kunde ofta ombytas, och derigenom komma andra Landthushållare
till gagn.
2:o Att den nu vid Ultuna befintliga ladugdr ds-by g gnallen
bör kunna repareras.
Denna förmodan är ett misstag. Ladugårds-byggnaden vid
Ultuna är till den grad bristfällig, hvilket Revisorerna flere gånger
vitsordat, att, till förekommande af dess instörtande, åtskilliga
försigtighetsmått mäst vidtagas, och fara är ändå att genom
en sådan olyckshändelse den der inrymda vackra boskap kan
skadas. Ladugårdens läge är dessutom så sumpigt och osundt,
ali dödande sjukdomar bland ungboskapen ofta upkommit, hvarföre
styrelsen blifvit tvungen vidtaga den åtgärd, ehuru förenad
med betydliga svårigheter, att låta flytta densamma till schäfferibyggnaden.
3:o Alt kostnads-jor slaget är för drygt upgjordt; att
anslaget bör kunna nedsättas, och alt Institutet bör kunna af
egna medel bestrida erforderliga nybyggnader m. m.
Det först upgjorda kostnads-förslaget för upförande af ny
ladugårdsbyggnad och ett mejeri, båda af sten, upgick tili omkring
33,000 R:dr b.ko; men med anledn. af de anmärkmr,
som inom detta Stånd gjordes vid föredragning af en enskild
motion, har styrelsen närmare låtit granska detta förslag, och
lyckats enl. några förändringar och nedsättningar i prisen, att
förminska kostnaden till 25,000 lLdr Inko, eller den summa,
som K. M. i Dess Nåd. Propos föreslår. Detta kostnadsförslag
har sedermera blifvit granskadt af Ofver-Intendents-Embetet, utan
att dervid någon anmärkning blifvit gjord.
Af de anslag Institutet erhållit hafva åtskilliga byggnader
blifvit uplörde och inventarier anskaffade, hvilkas värde ensamt,
nemi. inventariernas, svarar nära nog emot beloppet af erhållne
direkta anslag, som äfven kan inhemtas af Revisions-berättelserna.
Man bör härvid icke förglömma, att Ultuna Kungs-ladugård är
en Statens tillhörighet, och att således alla de anslag som lemnäs,
icke komma någon enskild till gagn, utan tillfaller Staten sjelf.
Att Institutet skulle kunna af egna medel cipföra dessa nybyggnader
är omöjligt, dels derföre att det, öfverskott, som möjligen
kan af egendomens afkastning upkomma, utöfver utgifterna,
hvilket likväl ännu icke inträffat, måste reserveras till år då
mindre gynnande skördar erhållas, dels derföre att R. St:r bestämdt
föreskrifvit, vid en föreg:de Riksdag, att Institutet icke
får skuldsättas, hvarföre ock man med säkerhet kan förutse, att
den tidpunkt först möjligen i en aflägsen framtid inträffar, då
besparingarne kunna blifva så betydliga, alt ifrågavar:de byggnader
dermed kunna upföras. — Det återstod således ej annat, än
begära anslag härtill af R. St:r — ty vill man ändamålet, måste
man vilja medlen.
Det
Den 4 Mars.
G5
Det är till följd af hvad jag nu i korthet anfört, som jag
anhåller att StatsUtsk:s uplyste ledamöter måtte bevilja det af
K. M. äskade anslaget 25,000 R:dr b:ko, och icke deri föreslå
någon nedsättning; ty styrelsen har sanningsenligt icke till vägagått
såsom vanligen sker i vårt land, att skära till i vesten, för
att bereda prutningsmån.
Slutligen får jag erinra vederbör:de, på ett populärt mejerispråk
uttaladt: att Landtbruket, eller rättare Svenska jorden är
den ko som mest mjölkas, och att man derföre bör omhulda
densamma, så alt den icke behöfver läggas i sin, utan må lemna
en jemn och förökad afkastning.
Gr. Mörner, Carl: Det är obestridligt, att ett Landtbruksinstitut
med den utsträckning, som Ultuna nu har, är af högsta
vigt för hela landet, serdeles sedan Landtbruks-skolan vid Degeberg
nu mera kan sägas nästan hafva uphört. För ett land,
såsom Sverige, hvars förnämsta näring är jordbruket, är det
högst nödvändigt, att en anstalt finnes, der sådana personer,
hvilka egna sig åt detta yrke, kunna med förmån hemta undervisning
i allt hvad till jordbruk och ladugårds-skötsel hörer. Att
Institutet vid Ultuna upfyller detta vigtiga ändamål, synes bäst
derutaf, att ynglingar snart sagdt från alla delar af riket, ja ända
ned ifrån Skåne, anmäla sig att derstädes vinna inträde. Att
söka fullkomna denna inrättning, som numera beklagligtvis är
den enda, der skickliga rättare och inspektörer kunna danas, är
föremålet för K. M:s nu under öfverläggning var:de Nåd. Propos.
, och jag anser att IL St:r böra beiedvilligt understödja Regeringen
i detta sannt fosterländska sträfvande. Jag, som på
det högsta intresserar mig för ifrågavande läroanstalt, kan således
icke annat än förena mig med Frih. von Kramer och anhålla,
att det Ilögl. StatsUtsk. måtte tillstyrka och R. St:r sedermera
bifalla hvad K. M. för denna inrättnings fulländande föreslagit.
Hr Hjärne, Harald: Jag instämmer helt och hållet i Frih.
von Kramers yttrande, men jag ber att få tillägga några ord.
Då Gr. Taubes motion i detta ämne remitterades, framställde
jag några anmärkn:r deremot, men de rörde icke sjelfva hufvudsaken,
eller huruvida en mejeri-byggnad vid Ultuna var nödvändig
eller icke. Jag intresserar mig allt för mycket för jordbruksnäringen
och isynnerhet för Landtbruks-Institutet vid Ultuna och
våra Landtbrnks-skolor, för att kunna vara likgiltig för de åtgärder,
hvilka för detta Instituts fulländande anses vara af behofvet
påkallade. Det var för mig serdeles tillfredsställande att
höra, att de anmärkmr, som pä detta rum gjordes emot det allt
för stora anslag, hvilket till en början i och för frågavar:de ändamål
begärdes, föranledt Institutets styrelse att företaga en ytterligare
granskning af det upgjorda kostnads-förslaget samt att
denna granskning haft till följd, att kostnadssumman blifvit nedsatt
från 33,000 till 25,000 R:dr b:ko. Utan att hafva varit i
5 H. 5
66
Den 4 Mars.
tillfälle att taga kännedom .af kostnads-förslaget, förefaller det
mig dock, som om äfven den sist upgjorda beräkningen är något
för liög, ehuru jag af nämnde orsak är förhindrad att uttala
ett bestämdt omdöme, huruvida den äskade summan är för ändamålets
vinnande oundgängligen nödvändig. Jag vill derföre
endast anhålla, att StatsUtsk:s ledamöter måtte noga fästa sin
npmärksamhet vid de speciella delarne af kostnads-förslaget samt
tillse, att all onödig lyx från byggnaden bannlyses, ty eljest
torde det dermed afsedda ändamål ej fullkomligt vinnas. Jag
anser nemi. det vara af största vigt för de allmogens söner,
hvilka skola erhålla undervisning vid ifrågavar:de Institut, att de
icke på något sätt bibringas den föreställning, att man vid landtbruks-näringens
bedrifvande bör afse något annat än den verkliga
nyttan. I sådan syftning och i ändamål att så mycket som
möjligt befrämja ändamålet med K. M:s Nåd. Propos. vägar jag
hemställa, huruvida det icke skulle vara lämpligt, att StatsUtsk.,
i fall det, såsom jag hoppas, tillstyrker bifall till den K. Propos:n,
derjemte föreslår, att, i fall den äskade summan skulle
efter byggnadens upförande befinnas1 hafva varit för högt tilltagen,
öfverskottet måtte blifva till Statsverket återbetaldt. Ett
sådant beslut kan icke anses innefatta något misstroende, enär
man vet, att ett kostnads-förslag icke är annat än en approximativ
beräkning, hvilken alltid bör göras snarare för hög än för
låg, och jemväl vid verkställigheten nästan alltid bcfinnes i mer
eller mindre mån ofullständig.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Jag för min del
ämnar lala emot det begärda anslaget till vissa byggnader vid
Ultuna Landtbruks-Institut, ehuru man måhända deraf tager sig
anledn. att beskylla mig för inkonseqvens, eftersom jag en gång
tillförene yttrat, alt landets modernäring, jordbruket, icke så omhuldas,
som det förtjenar. Denna beskyllning torde likväl förfalla,
om jag lyckas ådagalägga, att ifrågavande Institut borde
genom de Statsanslag, det hittills åtnjutit, och årligen åtnjuter,
vara iståndsatt att sjelft påkosta upförandet af de ifrågasatta byggnaderne.
Ar förhållandet sådant och skulle K. St:r finna, att
de anslag, som beviljats Ultuna Landtbruks-Institut, icke fullt
medfört de dermed afsedda ändamål, befarar jag, ' att den frikostighet,
hvarmed de inrättningar, som afsett jordbrukets theoretiska
utveckling och förkofran, af R. St:r omfattats, komme att
uphöra samt att således ett bifall till K. M:s förevande Propos.
möjligen skulle skada i st. f. att gagna jordbruket i sin helhet.
Vid 1840 och 1841 årens Riksdag beslöto R. St:r, att åt
ett Landtbruks-Institut, som skulle anläggas på Ultuna kungsgård,
så snart det dåvande arrendet af kungsgården år 1848
uphörde, bevilja ett årligt anslag af 4,000 R:dr b:ko, hvilka sum
mor
borde kapitaliseras för att, då Institutet skulle träda i verksamhet,
användas till upförande af byggnader m. m., som derföre
erfordrades. Enl. de räkenskaper, som finnas, upgingo dessa
summor d. 14 Mars 1848 till 37,444 R:dr b:ko. Dertill kom
-
Den 4 Mars.
67
mer, att Institutet fick tillgodonjuta det beviljade Statsanslaget
äfven under sistnämnde år, men trädde ej i verksamhet förr än
hösten 1849. Då var kapitalet således ökadt till omkring 41,000
R:dr, hvarmed, såsom det åtminstone för mig vill synas, de beliöfliga
byggnaderna kunna åstadkommas. Byggnaderna upfördes
äfven enl. ett af Hr Chiewitz uprältadt kostnadsförslag, hvilket,
ehuru af Institutets Styrelse godkändt, dock ^ar så lågt tilltaget,
att arbetet med 60 proc. öfverskred förslaget. På sätt ett till
Styrelsen öfver Institutet af d. 15 Dec. 1849 aflåtet K. Bref utvisar,
hade Institutets utgifter öfverstigit inkomsterne med ej
mindre än 22,744 R:dr 18 sk. b:ko, hvilka Styrelsen enskildt
förskjutit. K. M. lät af under hand vande medel för Institutets
räkning utbetala 11,785 R:dr s. m. Återstoden, eller 10,215
R:dr, skulle å serskilda terminer gäldas af Institutets inkomster.
I nyssnämde K. Bref heter det, att K. M. var förvissad derom,
att Styrelsens ledamöter icke skulle i framtiden vidtaga några
åtgärder, för hvars utförande Institutets tillgångar öfverskredos,
hvaraf synes det K. M. ansett Institutet hädanefter böra så ordnas
att det bär sig med de ”tillgångar, som Statens anslag och
'"egendomens afkastning medgifva". — I Institutets stadgar står
att det bör ”följa Landtbrukets utveckling och framsteg i andra
”länder, samt genom försök, i den mohn som tillgångar och
”öfrige förhållanden medgifva pröfva” etc. Samma åsigt uttalades
af R. St:rs StatsUtsk. vid sistförflutne Riksmöte, då detsamma,
jemte tillstyrkande af då begärd förhöjning i kontanta
årliga anslaget från 4 till 8,000 R:dr b:ko, hemställde ”att R.
”St:r ville hos K. M. i underd:het begära att Styrelsen öfver
”merberörde Institut varder i Nåder förständigad att för framtiden
undvika större utgifter, än tillgångarne medgifva” äfvensom
till kontroll härå eller för att "granska användandet räken”skaperna
öfver Landtbruks-Institutet vid Ultuna må varda till
”R. St:rs Revisorer öfverlemnande”. — Ar 1851 erhöll Institutet
ytterligare 2,000 R:dr b:ko till upförande af en eldria.
Om jag sammanlägger de summor, hvilka, utom årliga anslaget,
blifvit lemnade till Institutet efter dess trädande i verksamhet,
med den summa, som Institutet år 1849 hade samlad,
eller (41,000 + 11,758 + 2,000), blifver totalsumman ungefär
55,750 R:dr b:ko. (I Utsk:s Betänk, slår det väl 62,000 R:dr,
men jag har ej kunnat få ihop denna summa och vet ej hvarifrån
den är hemtad.) Räntan härå, omkring 2,800 R:dr, är
att. anse som ett årligt anslag, och om man till detta lägger
egendomens afkastning, samt det ordinarie årliga Statsanslaget,
upkommer en icke obetydlig summa, som hvarje år tillfaller Institutet
och hvarmed erforderliga reparationer och nybyggnader
borde kunna bestridas. Storleken af denna summa kan beräknas
deraf, att under den tid Ultuna kungsgård var utarrenderad, betalades
i arrende 603 T:r spanmål, hälften råg och hälften korn,
hvarjemte arrendatorn naturligtvis var skyldig att underhålla de
å egendomen befintliga byggnaderna. Om jag nu antager, att
5 *
68
Den 4 Mars.
kungsgården år 1848 åter blifvit utarrenderad och arrende-afgiften
bestämd till 800 T:r spannmål, hvilken afgift vid betraktande
af egendomens godhet icke torde vara för hög, upkommer ea
årlig inkomst i penningar, efter 6 R:dr 32 sk. b:ko per T:a, af
5,333 R:dr 16 sk. b:ko. Det årliga anslaget är 8,000 R:dr h:ko,
och om till dessa summor Rigges räntan af Institutets erhållne
kapital, 2,800 R:dr, så blifver slutsumman 16,133 R:dr 16 sk.
b:ko. Denna summa synes mig vara ganska artig och borde
vara tillräcklig för fullgörandet af den förbindelse, Institutet sig
åtagit, eller att på egen bekostnad gifva underhåll och undervisning
åt 24 Rättare-lärlingar och 4 elever, till hvilken förbindelse
ock hörer att underhålla de för egendomens skötsel och
bruk nödvändiga byggnader. Tager man härjemte i betraktande
att, enl. den för Institutet utfärdade Instruktion af d. 18 Febr.
1846, Landtbruks-Iärlingarne skola genom ”deltagandet i alla
”landtmanna-göromäl, hvarifrån de icke få sig undandraga, i
”betydlig mohn godtgöra kostnaden för sitt underhåll och sin
”undervisning”, så finner man, att de fyra fri-eleverna hufvudsakligen
åro de, hvilka skola födas och undervisas, och dertill
måtte väl ej 16,000 R:dr om året åtgå! Under sådana förhållanden
tror jag att Institutet, ändamålsenligt organiseradt, borde
allt för väl kunna på egen bekostnad upföra de byggnader,
hvarom här är fråga. I den K. Propos. säges, att Styrelsen önskar
göra byggnaderna så beskaffade, att de kunna tjena såsom
mönster för den enskildta landthushållaren. Men hurudan a skola
då dessa byggnader blifva? Böra de icke afse enkelhet och godt
pris? Detta är alldeles nödvändigt, ty om man upförer dessa
byggnader i en storartad stil, så lärer icke den enskildte, för
hvilken Statens kassa ej är tillgänglig, våga att följa det gifna
föredömet, utan får nöja sig med enkla och mindre kostsamma
byggnader.
I afseende å Ultuna Landtbruks-Instituts organisation, tager
jag mig friheten att åberopa en reservation af numera StatsRådet
Gr. Mörner vid förliden Riksdag, deruti han säger, att
Institutet afvikit från sin första bestämmelse, att vara en högre
läro-anstalt samt nedsjunkit till en anstalt för bildande af Rättare,
enär antalet af de elever, eller sådana personer, som theoretiskt
studerade agronomien, endast upgick till 4, då deremot
Rättare-lärlingarne voro 24. Detta förhållande blef icke utan
skäl framdraget, och yttrandet föranleddes af Institutets Styrelses
anhållan om ett ytterligare anslag af 4,000 R:dr b:ko, dervid
Styrelsen ville tillse det Institutet, som förut haft 12 rättarelärlingar
och 6 fri-elever, skulle derefter hålla 24 lärlingar och
4 fri-elever. Under sådana förhållanden synes det mig icke vara
tjenligt att till detta Institut öfverlemna en så stor summa, som
den nu begärda.
Jag ber att få fästa upmärksamheten på ännu en omständighet,
som förefallit mig anmärkningsvärd, nemi. att detta
Landtbruks-Institut icke sorterar under Landtbruks-Akademien,
som har öfverinseende öfver alla andra dylika inrättningar. Det
Den 4 Mars.
09
Synes mig hafva varit skäl att infordra nämnde Akademies utlåtande
ang:de de ifrägasatta byggnadernas nödvändighet och Institutets
oförmåga att dem sjelf bekosta, innan Propos. derom till
11. St:r afläts. Frih. von Kraemer har sagt, att de närande ladugårds-byggnaderna
äro bristfälliga. Deruti vill jag instämma, ty
jag har tagit dem i ögnasigte och funnit förhållandet öfverensstämmande
med denna upgift, men de äro likväl icke till den
grad förfallna, att de icke kunna repareras. Samme ledamot har
äfven yttrat, att marken, hvarå byggnaderna äro belägna, är
sumpig. Detta kan jag icke göra för mig rätt klart, enär Ultuna
ligger på en höjd, hvarifrån marken sluttar ned till den derinunder
löpande Fyris-ån.
Jag har ej något vidare att tillägga och anhåller icke, att
detta mitt yttrande må få åtfölja remissen till StatsUtsk., emedan
det möjligen kan hända, att de medföljande yttrandenie ej
af Utsk. studeras, hvarföre jag - ämnar föranstalta att detta mitt
anförande blifver af någon enskild StatsUtsk:s ledamot för Utsk.
föredraget.
Frih. von Kraemer: Jag anhåller att få instämma i hvad
Ilr Hjärne anfört, nemi. att i händelse öfverskott skulle upkomma
å anslaget 25,000 R:dr b:ko till mejeri- och ladugårds-byggnader
vid Ultuna, detsamma bör till Statsverket återlemnas; ehuru
min fullkomliga öfvertygelse är, att den begärda summan är för
ändamålet noga beräknad.
Hvad åter beträffar Hr Wolffelts anmärkmr borde jag kanhända
icke uptaga dem till besvarande, då talaren förklarat sin
önskan vara, att desamma icke må i prot. intagas, till följd hvaraf
de kunna betraktas sorn af enskild beskaffenhet; men då deri
förekommer åtskilligt, som för Institutets anseende är menligt,
nödsakas jag, i korthet, uptaga en del af desamma till vederläggning.
Hr Wolffelt har lill större delen, sorn det synes, hemtat
sina siffer-upgifter ur Revisions-berättelserna: de borde således
kunna antagas riktiga, men vid beräkningen af de anslag Institutet
erhållit, tillägges ränta för att öka kapital-beloppet, hvilket
är oriktigt, då medlen genast blifvit utgifne, (med undantag af
anslaget från 1840 till 1848) till byggnaders upförande, såsom
läro-salar,'logementer, laboratorier, verkstäder, torp m. m. samt
till Inventariers anskaffande, hvilkas värde ensamt nära nog svarar
emot de erhållne anslagen. Att Institutet nu eger en årlig
inkomst af 16,000 R:dr är äfven oriktigt. Talaren tror att förre
Arrendatorn af Kungsgården betalt i arrende 700 T:r spanmål,
men arrende-beloppet utgjorde endast 600 T:r, hvarjemte han
erbjöd sig vilja afstå arrendet mot en ersättning af 1,333 R:dr
16 sk. b:ko för de återstående åren deraf, således kan väl ej
netto-behållningen räknas till högre eller högst 5,333 R:dr b:ko,
lägges nu härtill Stats-anslaget 8,000 Inko, som likvisst i flera
år endast utgjorde 4,000 R:dr b:ko, så blir netto-inkomsten 13,333
R:dr 16 sk. b:ko. Visserligen bör afkastningen af egendomen
70 Den 4 Mars.
kunna ökas, men tagas missvexter och förluster vid förändradt
jordbruks-system, samt de vid ett Institut erforderliga komparativa
experimenter i beräkning, blir förhållandet annorlunda. Säkert
är i alla fall, att denna inkomst åtgått till lärares aflöning,
underhåll åt fri-elever och lärlingar, inventariers komplettering,
årlig afbetalning till Statsverket af erhållet lån m. m., hvilket
af Revisions-berättelserna noggrannt uplyses. — Vill man återtaga
Kungs-ladugården och uplösa Institutet — vore detta visserligen
menligt för den undervisning, som så ifrigt af unga
jordbrukare der sökes, men Staten skulle dervid, genom förbättrade
byggnader, goda inventarier och ett, som jag tror, till dess fördel
förändradt jordbruk, till fulla beloppet återfå de medel, som
blifvit Institutet medgifne.
Hr Wolffelt tror vidare att. ladugårds-byggnaden kan repareras.
Förhållandet är likväl sådant, som jag redan antydt eller
att densamma är irreparabel. Redan vid till- och afträdes-synen
1848 gjorde Institutets ombud påstående om denna byggnads
utdömande och yrkade ersättning derför af den afträdande arrendatorn,
men Syn-Rätten anslog blott någon mindre summa till
reparation af taket, ehuru byggnadens ena gafvel året derpå instörtade.
— Hr Wolffelts svåraste anmärkn. är likväl den, att
Ultuna Landlbrnks-Institut mer kan anses som en Rättare-skola,
än som ett högre lärdoms-verk för jordbruket, emedan der finnas
24 Rättare-lärlingar och endast 4 elever. Vid första organisation
af Institutet bestämdes antalet till 6 fri- och 18 betalande
elever, samt till ett lika antal fri- och betalande lärlingar;
sedermera blef vid sednaste Riksdag föreskrifvit, att alla lärlingar
skulle, till ett antal af 24, antagas utan afgift, hvaremot frielevernas
antal minskades till 4. Hr Wolffelt tyckes ej hafva
kännedom om, att, utom dessa 4 elever, erhålla 25 elever undervisning
vid Institutet. Utrymmet tillåter ej antagandet af
flera, helst sammanpackning i åtskilliga logementer redan måst
ske. Tilloppet från alla delar af riket af sökande till inträde
som elever är betydligt, i synnerhet sedan Degeberg uphört vara
en högre Landtbruks-skola, hvilket jag på det högsta beklagar,
och skulle gerna se om ett eller flere lärdoms-anstalter i denna
riktning kunde inom riket upstå till och med om Wäderbrunns
Rättare-skola dertill förändrades.
Talaren anser felaktigt att Institutet icke står under kontroll
af Landtbruks-Akademien, och får jag till följd häraf uplysa, dels
att Institutets årliga berättelser till K. M. samt de af Revisorerna
afgifna, alltid insändas till Landtbruks-Akademien, hvars Ordf:de
ofta besökt Institutet, och får jag, till bestyrkande häraf, hänvisa
Hr Wolffelt till Presidenten Poppii sednast'afgifne års-berättelse,
deri nämnde President ganska fördelaktigt vitsordar och redogör
för Institutets verksamhet och förvaltning.
Mycket skulle visserligen ännu kunna tilläggas, i afseende
på talarens sifferberäkningar m. m., men då Hr Wolffelt förklarat
att hans anförande ej kommer i prot.»att inflyta, är ali vederläggning
öfverflödig; och då mitt yttrande endast utgör svar
Den 4 Mars.
på tal, har jag intet emot, att hvad jag nu anfört äfven må ur
prot. utgå.
Rr Ribbing, Arvid: Jag hoppas, att de båda siste värde
talarnes anhållan, att deras yttranden ej måtte åtfölja remissen
af den K. Prop. till StatsUtsk., blifver af dem återtagen, enär
jag förmodar, att allt hvad på detta rum yttras icke sker utan
ändamål, och det vigtigaste ändamål med ett yttrande öfver en
K. Propos. måtte väl vara, att yttrandet kommer till det Utsk:s
kunskap, som skall behandla den K. Proposrn.
När man icke fullkomligt känner en sak till alla dess omständigheter,
är det måhända orätt att deröfver sig yttra. Sådant
är i denna sak förhållandet med mig. Jag känner icke
Ultuna, har aldrig varit der, men jag anser mig likväl icke böra
med stillatigande förbigå några allmänna grundsatser i afseende
å Landtbruks-Instituter i allmänhet,! för hvilka inrättningar, såsom
varande af största vigt för det Svenska jordbruket, jag varmt
intresserar mig. Det anförande, sorn af Hr Wolffelt i denna fråga
afgifvits, synes mig stå i strid med dessa grundsatser och jag
ber derföre att få uptaga åtskilligt af hvad han yttrat.
Hr Wolffelt har isynnerhet fästat sig dervid, att stora inkomster
skola förefinnas vid ifrågavande Institut, samt att dessa
med god hushållning borde kunna betäcka de utgifter, som erfordras
för inrättningens underhåll och förkofran. Utan att vilja
bestrida riktigheten af de beräkningar Hr Wolffelt gjort, enär
han synes ega en af Frih. von Kraemer vitsordad sakkännedom
i denna fråga, får jag blott i allmänhet yttra den öfvertygelse,
att, hurti vigtig en god hushållning än må vara, jag dock icke
tror, att värdet af ett Landtbruks Institut bestämmes efter dess
inkomster eller, om man så vill, efter de Statsanslag, som det
erfordrar. För den enskildte landtbrukaren är det nödvändigt
att iakttaga sträng hushållning, att noga tillse, det de företag,
han på sin egendom utförer, blifva lönande, att de återgifva
hvad å dem påkostats samt derutöfver lemna något öfverskott.
Visserligen bör sådant äfven vid ett Landtbruks-Institut afses,
men dock endast så vidt möjligt är. Jag påminner mig, att en
sakkunnig person för flera år sedan såsom ett bevis på ett Landtbruks-Instituts
oduglighet anförde, att det lemnade en god behållning.
Detta låter besynnerligt, men det kan likväl ega sin
riktighet. Hufvud-ändamålet med , ifrågavande inrättningar är
icke att den jord, som derunder hörer, skall lemna den största
möjliga afkastning, utan att de personer, hvilka vid inrättningen
erhålla undervisning, skola bibringas den största möjliga så väl
tlieoretiska som praktiska kunskap om landtbruket i alla dess detaljer,
och således bör man, då erfarenhet i berörde hänseende
ej står att vinna, utan att praktiska försök göres enl. de methoder,
theoden såsom ändamålsenliga upställt, ej låta afskräcka sig
derutaf, att förluster till en början blifva en följd af de gjorda
försöken, utan anse dem såsom medel för vinnande af den erfarenhet,
som utgör inrättningens hufvud-ändamål. En sådan er
-
72
Den 4 Mars.
farenhet är inrättningens största vinst (k1' dess välgörande verkningar
stanna icke inom den ort, der inrättningen finnes, utan
sprida sig öfver hela riket. Att Ultuna Landtbruks-Institut lyckats
tillvinna sig allmänhetens förtroende, skönjes bäst deraf, att
utrymmet derstädes icke medgifver att emottaga alla dé, som dit
söka inträde. A enskild väg har till min kunskap kommit, att
flere sökande erbjudit sig att betala en års-afgift af 500 R:dr
b:ko, derest de kunde blifva såsom elever vid Institutet antagna.
Detta förhållande utvisar tillräckligt, att något är vid dettaHnstitut
att vinna, och, om jag skulle få använda de medel, hvilka nu
begäras, tror jag att jag snarare skulle dermed låta upföra byggnader
åt menniskor än åt boskap, enär erfarenheten gifvet vid
handen, att de nuvande byggnaderne äro otillräckliga för inrymmande
af de personer, som vilja komma i åtnjutande af den undervisning,
som vid Institutet meddelas, isynnerhet som Ultuna
är det enda ställe, der undervisning i denna gren af vetandet
lemnäs.
Hr Wolffelt nämnde äfven, att Ultuna Landtbruks-Institut
borde, enl. hans tanke, sortera under Landtbruks-Akademien.
I fall så ej är förhållandet, kan denna omständighet, efter mitt
förmenande, likväl icke utgöra ett skäl för afslående af anslag
åt en inrättning, som visat sig vara så ändamålsenlig och fördelaktig,
som den ifrågavarrde. Här är fråga om landets modernäring,
som måste sorgfälligt omhuldas, och en upoffring från
Statens sida för befrämjandet af denna närings utveckling och
förkofran skall i framtiden bära rika frukter för hela landet. Det
är möjligt att denna upoffring skulle vara ändamålsenligare, ifall
den gjordes för ett annat Landtbruks-Institut i en annan del af
riket, men då något nyttigt är å bane här i landet, bör man, i
min tanke, icke sätta sig deremot, utan snarare glädjas åt att
åtminstone något godt blifver uträtladt. Det är så mycket sorn
stannar på halfva vägen och detta är ett ytterligare skäl för mig
att anhålla om Utsk:s tillstyrkande af den K. Proposm.
Hr Hjärne: Jag har begärt ordet endast med anledn.
af Frih. von Kramiers yttrande, hvaruti han begärt att bans sist
afgifna yttrande icke mätte åtfölja remissen till StatsUtsk. Jag
tager mig friheten att hemställa till den aktade ledamoten, huruvida
han icke behagade frånträda denna begäran och tillåta, att
äfven hans sednare yttrande i denna fråga kommer till StatsUtsk:s
kännedom, enär det innehåller, åtskilliga uplysningar, som
icke finnas i det första anförandet. Afven om Hr Wolffclts yttrande,
sorn Frih. von Kraemer till besvarande uptagit, icke kommer
att medfölja den'K. Proposm till Utsk., anser jag likväl,
att Frih. von Kraemers genmäle derå bör remitteras, enär Hr
Wolffelt tillkännagifvit, att flan på enskild väg ämnar föranstalta,
att hans emot den K. Proposm gjorda anmärkn:r skola komma
till Ulsk:s kännedom. Vid sådant förhållande är det af vigt, att
svaren å dessa anmärkna- äfven meddelas Utsk., som icke lärer
underlåta att dervid fästa det afseende, som ett yttrande af en i
Den 4 Mars.
73
denna fråga så sakkunnig person, som Frih. von Kramer, obestridligen
förtjenar.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Jag kan icke förstå,
att en person, som beklagar sig deröfver, att landets moder-näring
icke tillbörligen vårdas, likväl motsätter sig de åtgärder,
som i motsatt syftning föreslås. Jag tror, att hufvud-orsaken till
delta motstånd ligger i den ifrågavande summans betydlighet,
hvarutaf den värde ledamoten måtte hafva hemtat anledn. till
den farhågan, att R. St:r skulle indraga de smärre anslagsummor,
som f. n. utgå till Landtbruks-skolorne. För min del är jag i
afseende å summans storlek af olika tanke med Ilr Wolffelt.
Jag tror att då ett passande mejeri-hus för rikets enda Landtbruks-Institut
skall tillvägabringas, bör man i främsta rummet
afse, icke att kostnaden för byggnadens upförande mätte blifva
så litet kännbar som möjligt, utan att den beslutade byggnaden
kommer att motsvara ändamålet och i framtiden medföra den
nytta, man åsyftat. Om man besinnar, hvilka ofantliga summor
blifvit af ständerna anslagna till upförande af cellfängelser, tror
jag att det nu äskade anslaget jemförelsevis skall blifva en obetydlighet.
Hr Wolffelt har sagt, att ladugårds-byggnaderne vid Ultuna
kunna repareras. Afven jag har varit vid Ultuna och tagit dess
byggnader och inrättningar i skärskådande, men jag har, i afseende
å ladugårdshusen, kommit till ett motsatt resultat, enär jag
funnit dem så bofälliga, att en ombyggnad deraf syntes mig
vara oundviklig. Vid Ultuna finnes icke något mejeri-hus. Vid
många hemman finner man vida bättre lokaler för mejeri-handteringen
än vid Ultuna. För närvande linnes i Sverige icke
någon annan utväg att förskaffa sig kännedom af denna vigtiga
gren af landthushållningen än att antingen införskrifva utländingar,
som deri lemna undervisning, eller också i samma ändamål
resa till utlandet och till de derstädes befintliga LandtbruksInstituten.
Det tyckes mig icke vara för mycket begärdt, alt
ett dylikt förhållande måtte upliöra och att det inom landet funnes
ett ställe, der en sådan kunskap kunde inhemtas.
Jag anser mig icke vid detta tillfälle behöfva vara mångordig,
då jag sjelf väckt en motion i samma syfte, som den K.
Propos:n afser, utan vill endast förena mig i den af Hr Ribbing
framställda begäran, att så väl Hr Wolffelts som Frih. von Krsemers
yttranden måtte till StatsUtsk. remitteras, på det att Utsk.
måtte erhålla fullständig kännedom af alla i denna fråga förekommande
omständigheter, hvilket icke är möjligt, örn inhysningar,
meddelade af sakkunnige personer, Utsk. undanhålles.
Frih. von Kraemer: Då flere talare yrkat att mitt anförande,
såsom i åtskilliga delar uplysandc, må åtfölja remissen
lill StatsUtsk., medgifver jag det gerna, och får blott tillägga,
för att visa halten af Hr Wolffelts upgifter, att ehuru han säger
sig besökt Ultuna, han likväl påstår att ladugårds-byggnaden ej
är osund, såsom liggande på en höjd, då förhållandet dock är
74
Den 4 Mars.
alt densamma ligger vid elt kärr, nära omöjligt att befria från
vatten, i anseende till Fyris-åns öfversvämningar vissa tider på året.
Hr Wolffelt: Man skulle kunna med anledn. af Frill, von
Kramers yttrande tro, att om man ej önskade Institutets tillintetgörelse,
det begärda anslaget? måste beviljas. Att jag skulle
önska Institutets undergång är just motsatsen af livad jag önskar.
De ledamöter af detta Stånd, som godlietsfullt fästat någon upmärksamhet
vid mig och mina bemödanden att verka inom den
ort jag tillhör, kunna, såsom jag vill hoppas, intyga, att jag, så
vidt i min förmåga stått, sökt att utveckla och sprida theoretiska
kunskaper om jordbrukets bedrifvande. Detta må äfven vara ett
svar till Hr Ribbing, som tyckes tro, att’ jag skulle vilja motsätta
mig alla anslag till jordbrukets uphjelpande. Skälet, hvarföre
jag motsätter mig ifrågavande anslag, är att jag fruktar att
den beredvillighet, Ständerna visat att understödja Regeringens
bemödanden uti förevande hänseende, skall förminskas och i
framtiden uphöra, då de finna, att ständigt nya anslag äskas för
ett Institut, hvilket de, instämmande med K. M., ansett böra
rätta utgifterne efter tillgångarne; men derföre har jag aldrig
tänkt, än mindre yttrat, att jag icke varmt nitälskar för ifrågavar:de
anstalter.
Hr Stjernsvärd har sagt, att lian varit vid Ultuna och funnit
ladugårds-byggnaderna irreparabla. Detta förefaller mig besynnerligt,
ty efter det syne-instrnment, som år 1848 uprättades
och hvilket jag haft tillfälle att se, hafva dessa byggnader blifvit
utan anmärkn. godkända. En byggnad, som för 5 år sedan
godkändes, kan väl icke gerna vara alldeles irreparabel.
Frih. von Kramer har sagt, alt 25 elever erhålla undervisning
vid Institutet emot betalning. Detta synes mig vara ett
ytterligare skäl att Institutet sjelft bekostar sina byggnader, ty
genom det att så mänga personer erlägga betalning för deras
undervisning, ökas ju Institutets inkomster. Efter hvad jag har
mig bekant, betala dessa elever 500 R:dr rgds för rum och kost,
men skola sjelfva hålla sig med sängkläder och linne. De summor,
hvilka sålunda inbringas, böra lemna öfverskott, hvilka ej
torde kunna lämpligare användas än till Institutets fullkomnande.
Jag har nu, sä vidt jag förmått, sökt redogöra för de skäl,
hvilka föranleda mig att bestrida det begärda anslaget, men jag
ber ännu en gång att fä erinra, ali jag genom delta mitt förfarande
ingalunda söker skada och än mindre tillintetgöra Ultuna
Landtbruks-Institut, för hvilket jag fortfarande kommer att hysa
det största intresse.
Frih. von Kraemer: Jag har ytterligare begärt ordet, endast
för att besvara Hr Wolffelts sista yttrande, nemi. att ifrågavande
byggnader borde kunna upföras med vinsten på de 25
betalande eleverna. Afven häri har talaren fullkomligt orätt.
Då mathållningen var ställd på entreprenad betaltes till entreprenören
omkring 400 R:dr rgds för hvarje elev om året; då
härtill lägges möblering i boningsrum, underhåll af en del säng
-
Den 4 Mars.
75
kläder, duktyg m. ra., finnes lätt alt snarare förlust än vinst
måste upstå, hvarföre Styrelsen nödsakats höja afgiften under
sednare år från 450 till 500 R:dr rgds. — Skall vid Institutet
leranäs undervisning i ost- och smör-beredning, och vill man
der hafva ladugårds-skötseln ändamålsenligt handhafd och slutligen
vill man, såsom vid allmänna Landtbruks-möten blifvit ofta
yrkadt, kunna till Ultuna sända personer, för att inhemta
kunskap i denna vigtiga del af landthushållningen, då finnes
sannerligen ingen annan utväg än alt bevilja det erforderliga
anslaget, alltid ihågkommande att Ultuna Kungsgård är Kronans
egendom, och att således alla de byggnader def upföras och alla
de inventarier der finnas äfven äro en Statens tillhörighet.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Då en ledamot, som är
landtbrukare, talat emot den K. Propos:n, torde det icke förvåna
Ståndet, om en annan medlem, som icke är landtman, talar för
benne. Jag har varit vid Ultuna och sett att den ifrågavar:de
byggnaden behöfver ersättas med en ny. Jag kan icke bedöma,
huruvida Institutet upfyller .sitt ändamål, och jag vill således
icke yttra mig deröfver, men jag tror, att Sverige bör i detta
hänseende bekosta åtminstone en anstalt, sorn någorledes motsvarar
hvad dermed åsyftas. När man vet, att Konungariket
Wurtemberg anslagit det furstliga slottet Hohenheim till sådant
bruk, och att det ännu mindre Konungariket Sachsen blott för
skogshushållning uplåtit det vackra slottet Tarand, så torde man
med skäl kunna förvänta, att Konungariket Sverige skall göra
något motsvarande för sina undersåtare. Man bar redan anmärkt,
att Ultuna Landtbruks-Institut är väl beläget. Jag anser läget
vara så gynnande, att R. St:r borde äfven med afseende derå
vara beredvilliga att lemna de för inrättningen behöfliga anslag.
Kan väl någon lämpligare plats för ett Landtbruks-Institut finnas
än i grannskapet af rikets största Universitet? En student i Upsala
kan till fots besöka Ultuna, för att begagna undervisningen
derstädes. När nu ynglingar från hela riket, isynnerhet från
dess norra och medlersta delar i alla fall samlas till Upsala, kan
man ej begära bättre, än att hafva ett dylikt Institut så nära
till hands, som det ifrågavar:de.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs ånyo och remitterades till StatsUtsk. K. M:s d.
1 dennes f. m. ankomna och på bordet lagda Nåd. Propos. till
R. St:r, ang:de anslag för upbyggande af ett kapell i Korpilombolo
by af Öfver-Torneå socken samt understöd för aflönande af
en kapell-predikant derstädes.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 22 sistl. Febr. och 1 dennes
på bordet lagda Utlåt. JV2 48, ang:de nedsättning af räntan å
fonden för Hjelmare kanals och slussverks underhållande.
76
Den 4 Mars.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Innan jag yttrar mig öfver nu
föredragna Utlåt., anhåller jag att få veta, huruvida det är kändt,
om de öfriga Stånden i frågan fattat beslut; och torde Hr Riddarh.
-Sekret, härom benäget meddela uplysning.
Uundert. Riddarh.-Sekret, uplyste att, enl. ankomne prot:sutdr.
, Borgare- och BondeSt:n bifeldt StatsUtsk:s förevar:de Utlåt.,
men att någon underrättelse om PresteSt:s i ämnet fattade beslut
ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad; hvarefter
Hr Bildt, anförde:
Då således det ännu är oafgjordt, huruvida Utlåt, är af
PresteSt. återremitteradt eller bifallet, anhåller jag att få yttra
några ord ang:de den olika mening, jag vid frågans behandling
inom StatsUtsk. haft. I ett föreg:de plenum gjorde jag en exposé
af frågans tillkomst, hvars hufvud-mom:r det nu torde tillåtas
mig att i R. o. Ad:s minne återkalla.
Hjelmare kanal har från Statsverkets sida fått åtnjuta flera
och rikliga bidrag. De hafva tillsammans utgjort ett belopp af
730,000 R:dr b:ko. Under 1828, 1829 och 1830 årens Riksdag
inkom Hjelmare kanal-direkt., å bolagets vägnar med anhållan
om eftergift och afskrifning af dess till sagde belopp upgående
skuld. Denna begäran blef af R. St:r bifallen men med vilkor,
att bolaget skulle inom 6 år efter kanalens fullbordande hafva
afsatt en summa af 15,000 R:dr, hvilken summa skulle blifva en
stående fond och genom räntans läggande till hufvudstolen bilda
ett kapital, som vore tillräckligt för kanalens framtida underhållande
utan bidrag från Statens sida. Vid 1834 och 1835
årens Riksdag medgåfvo R. St:r, att bolaget, i st. f. dessa 15,000
R:dr i reda penningar, finge till Riksg:ds-Kont. aflemna en af
kanal-direkt:n utgifven och i 2:ne af bolagets egendomar, Stora
Wallby och Oppeby, intecknad skuldförbindelse å samma belopp
med en årlig ränta af 5 proc., men Ständerne ansågo att Fullmäktige
i Riksg:ds-Kont. icke borde belastas med besväret att
ombesörja, det räntan lades till räntan, utan att detta bestyr
lämpligen borde åligga kanal-direkt. Vid 1840 och .1841 årens
Riksdag inkom äfven direkt:n med ett förslag för kapitalisering
af den afsalta fonden. Enl. denna beräkning skulle efter en tid
af 200 år, fördelad i 75 serier eller perioder, under hvilka det
skulle åligga kanal-direkt, att ombesörja utlåningen af medlen
för att vid hvarje periods slut med ett på förhand beräknadt
belopp lill Riksg:ds-Kont. öfverlemnas, fonden genom räntornas
ständiga hopande hafva växt till en summa af 2,000,000 R:dr,
såvida medlen under hela tiden kunde utlånas emot 5 proc. Vid
tiden för sistmde Riksdag var räntefoten i allmänhet 6 proc.,
men, som de vilkor, hvarunder direkt., enl. af K. M. fastställdt
reglemente finge utlåna de under dess vård varande medel, voro
vida strängare än det i allmänhet brukades, beräknades den
blifvande räntan å bolagets medel endast till 5 proc. Ständerna
gillade den framlagda planen och kanal-direkt:n har äfven under
de år, som sedermera förflutit, å uti planen bestämda^ ter
-
Den 4 Mars.
77
miner lill Riksg:ds-Kont. inbetalt hvad den skola inbetala. En
af dessa terminer .inträffar vid innevar:de års slut och tidpunkten
är således inne att göra en förändring, icke i sjelfva planen,
men väl i bestämmandet af räntan, om det sednare skulle finnas
vara af nöden. Att R. St:r vid 1840 och 1841 årens Riksdag
förutsågo, att en sådan förändring af ränte-beräkningen skulle
kunna blifva af behofvet påkallad, ådagalägges deraf, att räntefoten
för de medel, hvilka skulle för kanalens underhåll afsättas
och göras fruktbärande, endast tills vidare bestämdes till 5 proc.
I de 2:ne motioner, hvilka af StatsUtsk. genom förevar:de
Utlåt, besvaras, hafva motionärerne omförmält, hurusom kanaldirekt.
-n bar att bekämpa betydliga svårigheter för att kunna under
hand förskaff sig 5 proc. å de medel, hvilkas förräntande å direktm
ankommer, enär de i reglementet stadgade lånevillkor äro
serdeles stränga. Sådant oaktadt, har det hittills lyckats direktm
att fullgöra dess förbindelse i afseende å utlåningen samt anskaffa
och ä föreskrifne terminer i Riksg:ds-Kont. deponera hypotheksförenings-obligationer,
som bära sagde ränta. Nu är det klart,
att om man gäfve direktm sådana vilkor för medlens förräntande,
att den äfven hädanefter skulle kunna förskaffa sig obligationer
1 st. f. skuldförbindelser med inteckningssäkerhet, skulle förvaltningen
blifva mycket enklare utan att bolaget genom det sålunda
förändrade utlåningssättet komma att vidkännas någon förlust.
Icke heller tror jag att, på sätt Utsk. antydt, någon förlust för
Statsverket skulle derutaf förorsakas, enär Utsk:s farhåga för en
sådan förlust helt och hållet grundar sig på en liypothes. Utsk.
säger nemi. alt det icke går an att göra någon nedsättning i
den engång bestämda räntefoten, ty derigenom skulle den upgjorda
planen rubbas i afseende å såväl serie-indelningen som de
vid hvarje periods slut till betalning förfallna ränte-summorna
och Statsverket möjligen komma att vidkännas förlust. Förden,
som, lika med mig, gjort sig besvär att genomgå alla de till
denna fråga hörande handlingar, torde det ligga i öppen dag,
alt den vid 1840—41 års Riksdag fastställda planen icke är
något annat än en kalkyl, hvarigenom skulle ådagaläggas, att den
lilla grundfonden af 15,000 R:dr kunde genom de för hvarje år
uplupna räntesummornas fortfarande förräntning växa till ett så
betydligt kapital, att kanalens underhåll i framtiden skulle kunna
med räntan derå bestridas. Sådan var afsigten med denna plans
npgörande, men alldeles icke, såsom man tyckes vilja föreställa
sig, att detta kapital ej linge under förloppet af den till 100 år
kalkylerade tiden på något vilkor röras, utan skulle oafbrutet växa
till dess kapitalet enl. kalkylen vid tiderymdens slut upgick till
2 mill-.r. Detta sednare har så mycket mindre kunnat vara 1840
års Ständers mening, som de ej åtogo sig att under tiden i händelse
af behof lemna bidrag till kanalens underhåll, hvaraf följer
att, ifall densamma tarfvade någon betydligare reparation, måste
det ske på bolagets bekostnad, den samlade fonden således anlitas
och den upgjorda planen rubbas. Då Staten ej iklädt sig
någon juridisk skyldighet att underhålla ifrågavar:de kanalverk,
78
Den i Mars.
intill dess dertill erforderliga medel hunnit samlas, kan det ej
blifva fråga om annat än moralisk förpliktelse å Statens sida i
nämnde hänseende, men deruppå kan väl icke någon bestämd
och oubbiig samt ett sekel omfattande plan byggas. Härutaf
torde R. o. Ad. finna, att det skäl för motionernas afstyrkande,
som Utsk. hämtat från den upgjorda planens förmenta orubblighet,
vid närmare eftersinnande helt och hållet förfaller.
Såsom ett ytterligare skäl för sin hemställan, har Utsk. anfört,
att Statsverket, derest ofta omnämnde plan hlefve rubbad,
icke vore betryggadt emot upoffringar för Hjelmare kanals framgena
underhållande. Detta skäl är äfvenledes hämtadt från en tom förutsättning,
hvilken dessutom af verkligheten jäfves. Ifrågavar:de
kanal har nemi. allt hitintills, såsom man säger, burit sig sjelf, och
ingen anledn. är alt detta förhållande skall förändras. Kanalbolagets
aktier stiga i pris och rörelsen å kanalen ökar sig med
hvarje år. Det påbörjade jernvägsarbete! för att sammanbinda
Örebro och Hult skall naturligtvis, då det hunnit fullbordas, ytterligare
bidraga till rörelsens liflighet å Hjelmare kanal, som
utgör en länk af vatten-kommunikationen emellan Stockholm och
Örebro. Icke heller förestå, såvidt jag vet, några mera vidtutseende
reparationer af kanal-byggnaden, för hvilkas verkställande
skulle erfordras andra medel än de, som genom kanalens begagnande
årligen inflyta. Således anser jag, att det icke är den
minsta anledn. att befara, det Statsverket skall komma att drabbas
af någon förlust derigenom att Hjelmare kanal-direkt, befriades
från den ovilkorliga förbindelsen att utlåta medlen emot
5 proc. samt tillätes att förskaffa sig obligationer, som buro 4£
eller 4 proc:s ränta, derest dylika med högre ränta ej stöde att
få samt äfven intecknade skuldsedlar med 5 proc. ränta ej kunde
anskaffas.
Den af StatsUtsk:s majoritet hyllade principen, att någon
nedsättning af räntan å fonden för kanalens underhåll ej finge
ega rum, skulle dessutom leda lill den orimligheten, att om räntefoten
i allmänhet nedginge under 5 proc., så skulle kanal-direkt:ns
förbindelse att anskaffa sådana reverser och obligationer, hvilka
buro 5 proc:s ränta, ändock qvarstå, och detta, ehuru vilkoren
för låns erhållande från den under direktms förvaltning stående
fond äro vida strängare än de, som eljest vid dylika transactioner
man och man emellan pläga öfverenskommas. För öfrigt
kan man väl med skäl förutsätta, att bolaget för dess eget intresses
skull skall söka att få så hög rönta å de utlånade medlen
som möjligt, enär denna ränta ökar dess kapital.
Då således motionerna egentligen röra endast och allenast en
räkenskapsfråga och ett bifall dertill skulle föranleda till förenkling
i förvaltningen af ifrågavande medel, utan att Statsverkets
säkerhet för ytterligare utgifter till kanalverkets underhåll derigenom
i ringaste män äfventyras, anhåller jag vördsamt, att
R. o. Ad. behagade återremittera detta Utlåt., med uttryckande
af den åsigt, att räntan å de medel, hvilka under följande tids
-
Den 4 Mars.
79
perioder skola af Hjelmare kanal-direkt, till Riksg:ds-Kont. aflemnas,
finge nedsättas till 4J proc.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: Att, såsom
den siste värde talaren gjort, betrakta denna sak endast och allenast
såsom en räkenskapsfråga, är i min tanka icke rätt. Då
R. St:r vid 182S—30 årens Riksdag, uppå ansökan af Hjelmare
kanal-bolag, beviljade detsamma afskrifning af Statens bos bolaget
egande fordran, fästades dervid det vilkor, alt bolaget skulle
samla en fond, tillräckligt stor för att kanalens framtida underhållskostnad
kunde derutaf bestridas. Ständerna hafva således
väl efterskänt Statens fordran hos kanal-bolaget, men tillika ansett
det allmännas väl kräfva, att bolaget gaf en fullt betryggande
garanti derför, att den vigtiga kommunikations-linie, hvaraf kanalen
utgör en del, allt framgent utan Statens vidare mellankomst
uppehölles. Jag tror således, att det är Ständernas skyldighet
att fortfarande tillse, det bolaget upfyller denna dess förbindelse.
Att säga, det grundfonden är kanal-bolagets tillhörighet, är väl
riktigt, men att tillika låta förstå, att det är för Staten likgiltigt,
huruvida denna fond är tillräcklig för kanalens underhållande
eller icke, anser jag deremot vara orätt, emedan Statsverkets enda
fördel vid afskrifningen af dess stora fordran hos bolaget låg
deruti, att bolaget förpligtades att samla ett kapital, hvarmed
kanalens framtida underhåll skulle bestridas, så att landet egde
en kommunikations-linie, för hvars uprätthållande Statsverket ej
vidkändes någon utgift.
Latona oss tillse, hvilka skäl motionärerne förebragt för den
äskade ränte-nedsättningen. Dessa skäl inskränka sig, såvidtjag
kunnat inse, blott och hart till den omständigheten, alt kanaldirekt:n
skulle hafva ett stort besvär vid medlens utlånande.
Dessa medel upgå vid innevar:de års slut till 31,000 R:dr, hvaraf
15,000 äro intecknade i bolaget tillhörande egendomar, så att
det stora besväret skulle förorsakas endast af de återstående 16,000
R:dr. Jag hemställer nu till en hvars bepröfvande, huruvida man
kan anse oöfvervinnerliga svårigheter möta utlånande mot antaglig
säkerhet af 16,000 R:dr med derå löpande 5 proe:s ränta! För
min del kan jag ej finna annat, än att, då hela den fond, som
nu är samlad, eller 31,000 R:dr, icke på något sätt kan anses
betrygga ifrågavarrde kommunikations uprätthållande, förefinnes
det icke heller något skäl att för beredande af lättnad i ett förvaltnings-bestyr
bevilja nedsättning af den ränta, sorn just blifvit
lill ett visst belopp i och för sagde ändamål beräknad. I öfverensstämmelse
med hvad Utsk. yttrar, finner jag icke heller,
alt någon sådan förändring i allmänna penninge-räntan å sednare
tider inträffat, att man ej mera kan fä penningar utlånta emot
5 proc. ränta, hvarföre jag, på grund af nu anförde och i Utlåt,
mera fullständigt utvecklade skäl samt med erinran derom, att
2:ne Medstånd redan gillat Utsk:s hemställan, anhåller att jemväl
R. o. Ad. måtte dertill lemna sitt bifall.
Frih. Åkerhjem, Carl: Hr Bildt har redan så fullstän
-
80
Den 4 Mars.
digt ntredt ifrågavande ämne, att jag anser det vara alldeles öfverflödigt
att ytterliga vidröra sjelfva saken, hvarföre jag ock
endast begärt ordet för att uptaga åtskilligt af hvad Hr Montgommerie
yttrat. Han har påstått, att R. St:r, vid beviljandet
af afskrifning utaf Statsverkets fordran hos kanal-bolaget, såsom
ett oeftergifligt vilkor äskat, att räntan å den fond, som för kanalens
underhållande skalle samlas, blefve under hela den beräknade
tiden 5 proc. Nu är förhållandet likväl icke alldeles
sådant, som det blifvit af den värde ledamoten framställdt, enär
räntefoten, såsom det ådagalägges genom sjelfva ordalydelsen i
låne-reglementet, endast tills vidare bestämdes till sagde belopp.
Man har således förutsett möjligheten deraf, att en ändring i
räntefoten skulle kunna föranledas af i framtiden inträffande förhållanden.
Hr Montgommerie har vidare yttrat, att det enda
skäl, hvilket blifvit af motionärerne till stöd för deras yrkande
anfördt, skulle bestå deruti, att räntenedsättningen komme att
medföra en lättnad i kanal-direktms besvär för medlens utlånande.
Den värde talaren skulle hafva uttryckt sig sanningsenligare,
ifall han sagt, att det gränsade nära nog till det omöjliga
att få ifrågavande medel utlånta emot 5 proc:s ränta, ty
iakttagandet af reglementets föreskrifter för erhållande af lån ifrån
kanal-bolagets kassa förorsakar den lånsökande så mycket besvär
och så många omgångar, att få lån, behöfvande velat sig desamma
underkasta. Kanal-Direkt:n har väl lyckats att utaf en af
våra Hypotlieksföreningar förskaffa sig obligationer, som löpa med
5 proc:s ränta, men Hypotheksföreningen har dervid förbehållit
sig att få obligationerna till betalning upsäga, så snart den kunde
få uplåna penningar emot en lägre ränta. Enl. hvad till min
kunskap kommit, har samma Hypotheksförening helt nyligen kontrahera!
ett större lån emot 4 proc:s ränta, hvarföre jag högeligen
befarar, att omnämnde upsägning ej torde länge uteblifva.
Beträffande den förlust för Statsverket, som, enl. hvad man påstått,
skulle kunna blifva en följd af ränte-nedsättningens beviljande,
så tror jag att denna förlust så mycket mindre borde befaras,
som den medtäflare, vatten-kommunikationen å sednare
tider uti jernvägs-anläggningen erhållit, enl. all sannolikhet kommer
att af Staten så gynnas, att Hjelmare kanal, i händelse den
i en framtid behöfde undergå någon större reparation eller ombyggnad,
ej blefve hugnad med en enda skillings Statsbidrag.
Jag förenar mig i Hr Bildts begäran om Utlåtits återremitterande.
Hr Man ner skants, Carl Axel: Jag är till största delen
förekommen af Hr Bildt och Frih. Åkerhjelm samt vill derföre
endast yttra några få ord i anledn. af Hr Montgommeries anförande.
Hr Montgommerie har dragit i tvifvelsmål, att kanal-direkt:n
vidkännes något serdeles stort besvär genom åliggandet att utlåna
räntemedlen emot 5 proc:s ränta. Utom hvad föregide talare till
bestyrkande af detta förhållande andragit, får jag erinra Hr Montgommerie
-
Den i Mars,
81
gommerie derom, att kanal-direkt:n skall icke allenast ansvara
derför att medlen blifva emot den bestämda räntan utlånade,
utan äfven vidtaga alla de lagliga åtgärder, som äro en följd af
försträckningar emot inteckning i fastighet, såsom inteckningsförnyelser
m. m. Om man således äfven afser svårigheten
att få medel, isynnerhet till mindre belopp, utlånade emot intecknings
säkerhet, så återstår dock alltid det ganska kännbara
besväret att bevaka alla dessa låne-handlingar, som icke äro i
direktms vård utan ligga hos Riksg:s-Kont. Att nämnde verk
skall förvara låne-akterna men kanal-direktm vara skyldig att bevaka
dem, måste väl förefalla en hvar såsom ett ganska besynnerligt
stadgande. Allt detta besvär skulle undvikas, om det blef
direktm medgifvet att upköpa och hos Riksg:s-Kont. deponera
räntebärande obligationer i st. f. intecknade skuldsedlar. Jag
anser äfven, att Statens säkerhet härigenom icke skulle i någon
väsendtlig mån förringas, ty den omständigheten, att fonden, om
ränte-nedsättningen beviljades, icke vid den bestämda tidrymdens
slut skulle hafva stigit till fulla 2 milkr, lärer väl icke få anses
såsom alldeles tillintetgörande det ändamål, som genom fondens
samlande och förökande afsetts. Jag kan således icke inse, att
Staten genom räntans nedsättande hotas med någon förlust, utan
tror att denna åtgärd skulle bereda fördel för så väl Staten som
bolaget, helst det är oss bekant, att man icke i allmänhet kan få
upköpa räntebärande papper, som löpa med högre ränta än 4J
proc.
Jag förenar mig med Ilr Rildt och Frih. Åkerhjelm samt
yrkar såsedes återremiss af detta Utlåt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: De talare, som förordat
återremiss, hafva egentligen fästat sig vid räntefotens fall. Jag
för min del tror, att det icke är så omöjligt, som man velat
påstå, att få penningar utlånade t. o. m. emot 6 proc:s ränta.
Jag känner en kassa, nemi. Banko-Statens Enke- och Pupillkassa,
hvars medel fortfarande utlånas emot så hög ränta. Enl.
den berättelse, som nu ligger på R. o. Ad:s bord, utlånas på
namn af de under Riddarh.Direktms vård ställda medel ungefär
137,000 R:dr till större delen emot (i proc:s ränta och jag tror
icke, att Riddarh.Direkt, är betänkt på dessa medelst utlåning
emot lägre ränta än 5 proc.
Då man, såsom det ifrågavar:de bolaget, fått en så betydlig
skänk som 730,000 R:dr, så borde man icke söka undandraga
sig upfyllandet af de vilkor, hvarunder denna gåfva lemnats.
Dessa vilkor afsåge hufvudsakligen, att Staten måtte, såsom en
ersättning för dén beviljade eftergiften, för framtiden vara betryggad
emot ytterligare anspråk från bolagets sida på kanalverkets
underhållande. För sådant ändamål bestämdes ett visst
kapital, hvilket skulle genom årliga tillskott inom en viss tide
rymd
samlas. Huru dessa tillskott skola åstadkommas, vare sig
genom räntans läggande till kapitalet eller på hvad annat sätt
5 H. 6
82
Den 4 Mars.
sorn helst, är bolagets ensak. Det allmännas fordran är att det
utfästade vilkoret noggrant upfylles och att således den bestämda
fonden må vara inom utsatt tid för Statens betryggande samlad.
Hr Bildt har sagt, att nationerna endast afsåge ändring i
räntebestämningen, men icke i sjelfva planen. En sådan ändring
hade utan Statens äfventyr varit möjlig, om man tillika föreslagit,
det bolaget skulle genom årliga tillskott fylla den brist, som
genom rånte-nedsättning upkomme, men sådant har man icke satt
i fråga. Om således räntefoten nedsättes, utan att de medel,
som skolat genom en högre ränta inflyta, på annat sätt af bolaget
anskaffas, upstår ovilkorligen en rubbning i planen, enär följden
af räntenedsättningen naturligtvis blifver den, att tidpunkten,
då kapitalet skulle till det af B. St:r fastställda belopp vara
samladt, undanskjutes.
Man säger, att Staten icke har någon skyldighet att underhålla
Hjelmare kanal. Detta är väl sannt, men om kanalen skulle
förfalla, måste ju Staten träda emellan, ty det ligger i hans intresse,
att en så vigtig farled hålles öppen. Likasom R. St:r hafva
vidtagit försigtighetsmått, på det icke utgifter för uprätthållandet
af den stora farleden Göta kanal, må drabba Statskassan, har Staten
äfven varit betänkt uppå att söka förekomma sådant i afseende
å Hjelmare kanal och derföre stadgat likartade föreskrifter beträffande
begge dessa farleder. I intetdera fallet, bör han eftergifva
de vilkor, som i sådant hänseende en gång blifvit upgjorda.
Man har vidare sagt, att Statens förlust skulle genom ifrågavar:de
förändring blifva obetydlig. Då måtte äfven kanalbolagets
förlust genom räntans sjunkande vara en småsak. Man får icke
förgäta, att Slaten redan vidkänts en ganska betydlig förlust för
ifrågavar:de kanalverk samt derföre har skäliga anspråk att vara
för vidare upoffringar i denna väg betryggad. Nu upstår Hr
Bildt och fordrar att räntan å underhållsfonden skall nedsättas ifrån
5 till 4.} proc. Efter några års förlopp upträder kanhända en
annan ledamot och säger att som man icke mera kan få 4^ proc.
för sina pengar, måste ifrågavande ränta nedsättas till 4 proc.
På detta sätt blifver tidpunkten, då det bestämda kapitalet skulle
vara samladt, allt längre undanskjuten. Om man, då det nu gällande
kontraktet med Kanal-bolaget ingicks, hade förbehållit sig
att ingen räntenedsättning skulle få ega rum: så är jag förvissad
det bolaget skulle hafva sagl: ”vi behöfva, och begära inga vidare
förmåner blott vi få de 730,000 R:dr:ne efterskänkta”. Nu, sedan
man först fått dem, ökar man än vidare sina anspråk. Jag yrkar
bifall till StatsUtsk:s Utlåt, och att R. St:r således icke måtte
bevilja en eftergift, som skulle kunna hafva till följd, att dylika
anspråk framställdes i afseende å Götha kanal samt andra företag,
hvartill Staten i mer eller mindre mån lemnat bidrag.
- O 1
Frill. Ak;erh jelm: Den siste värde talaren har anfört exempel
af kassor, hvars medel förräntas emot 6 proc., men dervid
torde man ihågkomma, att Direktme öfver dessa kassor äro vid
pröfvande af inkommande låne-ansökningar icke bundna af så
Den 4 SI ars.
83
stränga föreskrifter, som de, hvilka äro gällande för utlåning af
Hjelmare kanal-fonds medel. Detta är skälet till de stora svårigheter,
som möta sistnämnde medels utlånande emot föreskrifven
ränta och Riksg:s Kont:s Hrr Fullmäktige torde hafva nogsamt
sig bekant, att en mängd låne-ansökningar måste afslås,
emedan reglementets föreskrifter icke i allo blifvit upfyllda.
Samma talare har yttrat, att Statsverket skulle komma att
vidkännas förlust, derest den sökta ränte-nedsättningen beviljades.
Detta yttrande kan jag ej fatta annorlunda än såsom en
ironi, ty det är ju bolagets egna penningar, och icke Statens
medel, som utlånas.
Hr von Hartmansdorff har jemväl antydt, att i fall frågan
om ränte-ersättning blifvit bragdt å bane, då kanal-bolaget erhöll
afskrifning af dess skuld till Statsverket, skulle bolaget enl. all
sannolikhet lemnat ett sådant förslag, såsom alldeles obehöfligt,
å sido. Detta kan väl vara möjligt, men jag har likväl föreställt
mig, att man vid öfverenskommelsens träffande förutsatt möjligheten
deraf, att den allmänna penninge-räntans fallande skulle
göra förändrade föreskrifter beträffande utlåningen utaf bolagets
medel af nöden, ty i annat fall skulle ju det i afseende å räntebestämningen
begagnade orden lills vidare sakna all betydelse.
Slutligen ber jag att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derå,
att sjelfva hufvudändamålet med ifrågavar:de förslag är att kanaldirektm
måtte erhålla rättighet att för de å fonden uplupne
räntemedlen inköpa räntebärande obligationer i st. f. att anskaffa
intecknade skuldsedlar, hvilka sednare låne-handlingar medföra
en mängd svårigheter vid förvaltningen såväl för Riksg:ds-Kont.
som kanal-direktionen. Jag förnyar min anhållan om återremiss
äf detta Utlåt.
Hr Hild t: Den siste värde talaren har till besvarande uptagit
de flesta af de skäl, Hr. v. Hartmansdorff, lill försvar för
StatsUtsk:s Utlåt, anfört, så alt jag endast behöfver vederlägga
de återstående.
Hr von Hartmansdorff har yttrat alt då man fått ett så betydligt
understöd, som 730,000 R:dr, så bör man också underkasta
sig de vilkor, hvilka för denna summas erhållande blifvit
föreskrifna. Delta har äfven kanalbolaget gjort. Vilkoret för
lånets afskrifning var att bolaget skulle inom 6 år efter kanalarbetets
fullbordande hafva afsatt en summa af 15,000 R:dr, såsom
grundfond för kanalens framtida underhåll, och detta villkor
blef behörigen upfyldt. Om Ilr von Hartmansdorff genomläser R.
St:rs beslut i denna fråga vid 1828—1830 arens Riksdag, skall
lian deri icke finna ett enda ord, som antyder, att räntan å denna
fond skulle i evärdeliga fider vara 5 för hundradet. Beslutet
innehåller endast, att en summa af 15,000 R:dr skall samlas och
afsättas för att genom räntans läggande till hufvudstolen bilda ett
kapital, tillräckligt för kanal-liniens uprätthållande.
Hr von Hartmansdorff har vidare påstått, att en förändring
i räntan medför en rubbning af planen. Detta påstående vågar
6 *
84
Den 4 M ars.
jag bestrida. I planen förutsattes ingen viss oföränderlig ränta,
ty hvartill skulle då bestämmelsen, att räntan lills vidare skulle
utgöra 5 proc., tjena? Denna bestämmelse ger ju tydligen tillkänna,
att räntefoten af 5 proc. ej blifvit såsom fix oell orubblig
fastställd, utan att den'kunde undergå förändring allt efter som
olika tidsförhållanden sådant fordrade. Räntan å kanal-fondens
medel kan således likaväl vid innevar:de års slut nedsättas till
proc., som den vid en annan tidsperiods utgång, t. ex. år
1862, åter kan höjas till 5 proc., ifall förändrade förhållanden
skulle sådant medgifva. Hvad sjelfva kapitaliserings-planen beträffar,
så är den icke beroende af ränte-bestämmelsen. I planen
förutsättes, att direktionen, som hade utlånings-bestyret sig ålagdt,
skulle å bestämda tider till Riksg:s-Kont. aflemna säkerhetshandlingar,
motsvarande ett visst och till rundt tal jejmnadt penninge-belopp.
Att de medel, som genom utlåningen inbringades,
alltid skulle i runda tal precist inträffa med de i jemna
1000:tal bestämda summor, för hvilka säkerhets-handlingar skulle
å utsatta tider till Riksg:s-Kont. öfverlemnas, kunde icke rimligtvis
antagas, utan beräkningen öfver hvad genom utlåningen
kunde inbringas, var naturligtvis approximativ, så att de summor,
hvilka, i fall endast räntan tages i betraktande, ej upginge till
runda tal, skulle genom en additionel siffra jernnäs. Häraf synes,
att räntans bibehållande vid ett bestämdt och oföränderligt belopp
ej utgör ett oundgängligt vilkor för planen. För öfrigt
kunde meningen med den upgjorda planen ej gerna hafva varit
den, att alla de summor, som grundfonden inbringade, skulle
under 200 år läggas på hög, utan att någon rubbning deruti
finge under något vilkor ega rum, ty, i fall så vore, hvarifrån
skulle penningar tagas till de större reparationer, som kanalen
under tiden komme att tarfva? Förutsättningen att någon betydligare
reparation ej skulle under en så lång tiderymd som 200
år behöfvas, lärer väl icke få antagas såsom grundval för en
plan, hvars syftemål just var, att Slaten ej vidare skulle behöfva
bidraga till kanalens underhåll.
Hr Montgommerie säger, att Staten ej är betryggad, såvida
icke kanal-fonden upgår till det bestämda beloppet af 2 milhr
R:dr b:ko. Det är besynnerligt, att denna anmärkn. först nu
göres. Den hade enl. mitt förmenande, bordt framställas år
1830 då fonden afsattes. Nu är Staten dubbelt betryggad mot
att vidkännas utgifter för kanalens underhåll som då. Vid sådant
förhållande är det väl icke skäl att motsätta sig en förändring,
hvarigenom lindring af ett besvärligt förvaltningsbestyr beredes kanal-direkt:n
samt Riksg:s-Kont:s säkerhet blifver större än förut.
På grund af hvad jag nu ytterligare anfört, fortfar jag i min
anhållan om Utlåt:s återremitterande.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag har inom StatsUtsk. med
min röst bidragit lill det Utlåt., som nu är föremål för R. o. Ad:s
pröfning och jag får derföre anhålla om bifall till detsamma.
Det är, enl. mitt förmenande, en ganska bedröflig företeelse,
Den 4 Mars.
85
att de, sorn kontrahera med Staten och dervid ingå på vissa vilkor,
ofta efter blott några års förlopp söka att erhålla förändring
i de en gång upgjorda bestämmelserna. Jag för min del har
alltid, såvidt på mig ankommit, motarbetat dylika försök. Hvad
nu förevande sak beträffar, så är det ett factum, att Hjelmare
kanal bolag fått sig efterskänkt en Statens fordran å 730,000 R:dr,
emot villkor att bilda en viss fond för kanalens underhåll och
att årligen å de medel, denna fond afkastade, anskaffa 5 proc:s
ränta, genom hvars ständiga läggande till kapitalet tillgångar skulle
åstadkommas för bestridande af de reparationer, som kanalen i
framtiden kunde tarfva. Man har, för beredande af motionernas
framgång, fästat sig vid det i läne-reglementet begagnade uttrycket,
att räntefoten tills vidare skulle vara 5 proc. Stadgandet
lyder visserligen sålunda, men månne icke detta ordalag
likaväl kan betyda räntans förhöjning som dess nedsättande?
Att Statens säkerhet ovillkorligen skulle förminskas, derest Ständerna
nu medgåfve en rubbning af de en gäng fastställda villkoren,
derom tror jag icke något tvifvelsmål böra kunna upstå,
ty man torde till en höl jan erinra sig, alt Hjelmare kanal redan
en gång blifvit ombygd och att man således har att i framtiden
förutse behofvet af ytterligare betydliga reparationer af nämnde
kanal-verk, helst vid det kända förhållande, att andra kanalbyggnaders
underhållande kostat Statsverket betydliga summor,
såsom Strömsholms kanal och Trollhättan, af hvilka den förre
medtagit nära 1 mill. och den sednare emellan 700,000 och
800,000 R:dr, allt b:ko. Det är således af stor vigt, att ifrågavar:de
reparations-fond icke blifver genom några afvikelser från
den ursprungliga planen förminskad.
Man har påstått, att den minskning af fonden, som skulle
blifva en följd af räntans nedsättande, blefve en obetydlighet.
Låtom oss tillse, huru det härmed sig förhåller. Man har påstått
att genom räntans nedsättning från 5 proc. till 4.J skulle för den nu
löpande serien af 5 år upkomma en minskning af blott 600 R:dr.
Denna summa skulle likväl medelst ränta på ränta efter 11 år fördubblas,
efter 22 års förlopp fyra-dubblas, efter 33 år åtta-dubblas,
o. s. v. För hvarje ny serie af 5 år upkomme åter en dylik för hvarje
serie betydligare kapital-förlust, å hvilken äfven ränta på ränta
bör beräknas. Häraf torde man tydligen inse, att den föreslagna
räntenedsättningen skulle i ganska betydlig män minska reparationsfondens
belopp inom en icke alltför långt aflägsen framtid.
Man har här yttrat, att det möter stora svårigheter för kanaldirektm
att anskaffa fullt säkra lånehandlingar, som bära 5 proc:s
ränta. Jäg har inom Utsk. varit af den åsigt, att derest afseende
skulle hafvas å motionärernas framställning, och direkt:n således
erhålla tillstånd att till Riksg:s-Kont. inlemna låne-handlingar
med 4,} proc:s ränta, borde detta medgifvande åtföljas af direktms
förbindelse att af bolagets årliga tillgångar anskaffa det belopp,
som utgjorde skillnaden emellan den förut bestämda och den
nedsatta räntan. Skulle R. o. Ad. emot förmodan bevilja återremiss
af Utlåt., önskade jag, att den förändring af bestämmel
-
86
Den 4 Mars.
serna för kanal-fondens förräntande, sorn derutaf möjligen blefve
en följd, icke matte sträcka sig längre än jag nu haft äran framställa,
på det att Staten måtte vara förvissad om, att reparationsfonden
fortfarande skulle årligen med 5 proc. tillväxa.
Jag anhåller om Hr Gr. o Landtnäs propos. å bifall till Utlåt.
Propos:n till bifall å StatsUtsk:s förevande Utlåt, blef härefter
framställd och besvarad med starka Ja, blandade med'Nej,
hvarpå, Hr Gr. o. Landtm, förklarade det lian trott sig finna
att ja varit öfvervägande.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig, anförde skriftligen:
Mot R. o. Ad:s beslut, att å min motion vägra remiss,
anser jag mig skyldig att reservera mig, enär denna vägran står
uti strid, enl. min tanke med 41 §:n Riddarh.-Ordn. hvilken
säger: Väckes fråga in Pleno om ändring uti denna Riddarh.-  Ordn. bör en sådan alltid remitteras till Riddarh.-Utsk., synnerligast
då denna § jemnföres med Sfi §:n Riksd.Ordn. hvilken
stadgar, att fråga efter motionstidens slut må väckas: ”derest
sådan af redan fattadt beslut - - - omedelbarligen föranledes”.
Att sådant beslut blifvit fattadt kan icke hafva fallit någon utur
minnet, och att den af mig väckta motion icke före detta besluts
fattande kunnat framläggas, torde äfven vara klart för hvar
och en sorn icke eger Hr Flachs divinations-förmåga, eller, om
han egt den, icke ansett skickligt att a priori uttala den. En
tröst för min möjliga försummelse, alt icke genom ytterligare strid
till försvar för min motion uptaga R. o. Ad:s tid, ligger för mig
deruti, att denna strid troligen varit fruktlös, enär R. o. Ad:s
vägrande votum icke stödde sig på en tolkning af 56 §:n (hvilket
tydligen och ljudeligen förnams af det allmänt uttalade Nej som
mötte Hr Flachs förslag, att 56 §:ns föreskrift skulle såsom skäl
för vägran af remiss uti voter.-propos:n intagas), utan endast på
den egna maktfullkomligheten, att göra och låta efter behag.
Att R. o. Ad. handlat klokt uti att såsom nu skett begagna denna
maktfullkomlighet betviflar jag. Dock uti detta nederlag jag lidit,
eger jag, med hjertat och tanken vid R. o. Ad:s framtida verksamhet
fästade, äfven en tröst, — en tröst hvilken varit ännu
större, om den af mig för öfrigt fullkomligt gillade principen af sluten
omröstning, för denna gång frångåtts, — och namnen på de 70
voterande hvilka utgjorde denna dags majoritet för mig sålunda voro
kända, den nemi., att då naturligtvis måste antagas, alf för dessa förfäktare
af den personliga sjelfskrifvenhetens rätt, den bredvid denne
rätt, stående skyldighet klart upfattas och varmt behjertas, R. o. Ad.
uti denna majoritet eger en kärna färdig, att med oförtröttad
ansträngning och nit, samt med upoffring af både tid och möda,
egna sig åt de ansvarsfulla kail och arbeten, hvilka R. o. Äd.
vid Riksdagarne åligga. En sådan kärna är af högt värde. Väl
torde den vara för liten för att innesluta den omfattande sak-kännedom,
hvilken Hr Adelborg med rätta anser hos R. o. Ad. finnas
nedlaggd. Till afhjelpande af denna brist, hade jag derföre varit
Den 4 Mars.
87
betänkt på, alt framlägga en motion åsyftande, alt ålägga Riddarbo
Utsk. att inkomma med ett förslag till stadganden, innehållande
såväl närmare bestämmande af de skyldigheter hvilka åligga de
utaf R. o. Ad:s medlemmar, hvilka vid Riksdagarne inställa sig,
sorn ock allvarsamma ansvarspäföljder för dessa skyldigheters
åsidosättande. Då jag likväl fraktat, att detta förslag äfven skulle
kunna komma att förkastas, val icke af den ofvannämnde majoriteten,
men utaf en annan möjligen för dagen rådande, och en
alltför stor splittring uti eller osammanhang utaf åsigter derigenom
ådagaläggas, har jag afstått ifrån denna tanke; egande jag
dessutom den förhoppning, att mången medlem af minoriteten
med majoriteten skall möjligen t. o. m. segrande tälla, uti omvårdnad
och nit för R. o. Ad:s, för fäderneslandets angelägenheter.
Vid denna reservation förklarade Frih. Cederström, Rudolf,
sig instämma.
Föredrogs Gr. Lagerbjelke.?, Gustaf, d. 1 dennes f. m. på
bordet lagda motion om bestämmande af den tlag, då R. Stir
skola lill nästa lagtima Riksdag sammankomma.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Jag kan icke dela Gr. Lagerbjelkes
åsigt om fördelen af alt bestämma Riksdagens början till
den lista Nov. Om man nemi. tager i betraktande de många
aflägset boende Riksdagsmän, sorn under denna sena årstid hafva
att företaga den långa och ofta ganska besvärliga resan, torde
man finna att tiden för Riksdagens början borde bestämmas än
tidigare, och jag skulle i detta fall vilja föreslå d. lista Oktober,
såsom i min tanke den mest lämpliga. Man kunde då ifrån både
södra och norra Sverige begagna sig utaf ångbåtskommunikationen,
och undgick derigenom vådan att förstöra sin helsa under
en långsam resa i oblid väderlek och uselt väglag. Skulle man
företaga denna resa lill d. lista Nov., så påstår just då folkflyttningen,
hvilken enl. tjenstehjons-stadgan visserligen inträffar d.
24 Oktober, men dock vanligen räcker uti 8 dagar. Man skulle
då lemna hemmet just pä den tid då det gamla tjenstefolket
derifrån allägsnat sig, och sålunda lemna egendomen utan all
eftersyn eller vård. Jag kan således icke finna någon vinst vid
alt framflytta Riksdagen dessa 14 dagar, och om R. Slir icke
vilja bestämma sig för d. lista Oktober, önskar jag för min del
att den närvaride liden, eller d. laide Nov. mätte bibehållas.
Om man deremot utsätter Riksdagens början till d. lista
Oktober, skulle man derigenom, utom den beqvämlighet som
vunnes genom de lättare kommunikationerna, äfven vinna den
förhoppning att Riksdagen något tidigare kunde slutas. Om man,
såsom förhållandet varit med mig, reser upp till Riksdagen och
stannar här under en del af motionstiden, men sedan vill resa
hem för att hos familjen tillbringa jul-helgen, så får man göra
en resa af 120 mil utan att likväl hafva något egentligen uträttat
vid Riksdagen. Jag finner således den föreslagna förändrin
-
88
Den 4 M.ars.
gen icke innebära någon förbättring utan snarare en försämring,
helst då man tager i betraktande de många landtmanna-göromål,
som inträffar under loppet af Oktober oell de första dagarna af
Nov. månad. Skulle deremot d. lista Oktober bestämmas, då
ångbåts-kommunikalionen ännu är i full gång, kunde man på
någon tid resa bit upp för att öfvervara tillsättandet af Utskin
och dylikt, och sedan återvända till sina landtmanna-göromål.
Jag får derföre föreslå d. lista Oktober, såsom den för Riksdagens
början lämpligaste tidpunkt, och anhåller, för den händelse
att R. o. Ad. skulle dela denna åsigt, att detta mitt yttrande
måtte få medfölja Gr. Lagerbjeikes motion till Exped.Utsk.
Hr Adelborg, Anders Otto: De anmärknir motionären
framlagt emot den närvaride tiden för Riksdagarnes början inskränka
sig till den sena årstiden och det svåra väglaget, som
göra resan till Riksdagsorten ofta besvärlig, jemte det förhållande
att molions-tiden icke före julhelgen är tilländalupen. Jag skulle
deremot tro, att många flera olägenheter upstå i fall denna lid
framflyttades till den lista Nov. Flyltningstiden har då nyss
tilländagått, och på landet åtminstone, der tjenarne sällan infinna
sig före d. 28 Oktober, liehöfver man ganska väl 14 dagars tid
för att hinna inöfva dem i deras sysslor, hvarförinnan man icke
med någon trygghet kan lemna hemmet. Det är för öfrigt så
stälklt med vårt jordbruk, sedan våra vintrar år ifrån år blifvit
allt mildare, alt ännu d. lista Nov. en mängd höstgöromål äro
oafslutade. Man har visserligen skörden inbergad och kreaturen
inställde i ladugårdarne, men deremot återstå en mängd utarbeten,
som ännu under senhösten kunna verkställas, och med de
betydliga odlingsföretag, som ofta med egna arbetare drifvas,
behöfver man lifl dessas anordnande ganska väl de 14 dagar,
som enl. detta förslag skulle landtbrukaren fråntagas. Jag hörde
nyss en värd ledamot omtala de odlings-arbeten han med egna
arbetare företagit ännu i medlet af Nov. månad, och får jag dertill
lägga, att för ett par år sedan lät jag plöja, bryta sten och
rothugga ännu d. 22 Dec., deraf man bör kunna finna att iordningsättandet
af så långvariga höstarbeten väl lager ut sin tid.
Således anser jag det vara nödvändigt om man vill att den jordbrukande
delen af Sveriges Adel skall infinna sig vid början af
Riksdagarne, att man lemnar dem dessa 14 dagar till beredandet
för en längre bortovaro. Hvad beträffar den siste värde talarens
förslag att bestämma Riksdagens början till d. 1 Oktober, så
finnér jag denna lid ännu sämre vald, ty det är klart, att om
jag har svårt att lemna mitt hem d. lista Nov., så mäste jag af
samma skäl hafva ändå svårare att göra det d. lista Oktober.
Om flyttningstiden förändrades till midsommaren erkänner jag
dock, att ett annat förhållande, mera i öfverensstämmelse med
motionärens förslag, skulle inträffa. På de skäl jag anfört önskar
jag att man måtte fortfarande vidblifva vid hvad förut varit eller
att Riksdagarne fortfarande må börja d. 15:de Nov.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag ber att få förklara,
Den 4 Mars.
89
att jag fullkomligt instämmer med Hrr Tornerhjelm och Adelborg
i de skäl, som af dem blifvit anförde emot framflyttandet af tiden
för Riksdagens början till d. l:sta Nov., enär denna dag
infaller under en årstid, då jordbrukaren — så vidt man vill
afse att denna del af landets Adel skall infinna sig vid Riksdagen
— bar serdeles svårt att aflägsna sig hemifrån. Jag ber
deremot att få motsätta mig Hr Tornerhjelms förslag, att nästkommande
Riksdag skulle taga sin början den Irsta Oktober.
Det skäl den värde talaren hufvudsakligen åberopat är att kommunikationerna
då, i anseende till ångbåtarnes ännu fortfarande
reseturer, skulle vara serdeles beqväma; men jag skulle tro att
detta förhållande ännu fortvara!- d. 15 Nov., och Hr Tornerhjelm
tyckes sålunda mera hafva afselt lättheten att komma härifrån
än att komma hit. Detta bör dock, enl. mitt förmenande, icke
antagas såsom något giltigt skäl för bans förslag, ty jag skulle
tro att ändamålet med R. o. Ad:s sammanträdande härstädes
icke är att så fort som möjligt åter härifrån afresa. Oktober
månad är för öfrigt, såsom vi litet hvar veta, en af de vigtigaste
månader för landlmannen, så väl för afslutande af ännu återstående
landlbruks-göromål, som för den under samma månad
infallande folkflyttningen. På dessa skäl får jag för min del
hemställa, att vi, framgent så väl som hittills, måtte få räkna
d. 15 Nov. såsom dagen för Riksdagens öpnande.
Remitterades till Exped.Utsk.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Gr. Mörner, Carl, StatsUtskrs d. 1
dennes f. m. på bordet lagda Utlåt. M 49, ang:de Riksg:s-Kont:s
befrielse frän skyldigheten att erlägga postporto för emottagna
fribref samt betala arfvoden för detta verks posträkningar.
Föredrogs StatsUtskrs d. 1 dennes f. m. på bordet lagda
Utlåt. JVs 50, i anledn. af väckt motion om förbättring af soldaternes
vid Södermanlands Reg:te löneförmåner.
Hr Wästfelt, Otto Wilh.: Jag anhåller att först få till
besvarande uptaga det i början af StatsUtsk:s nu föredragna Betänk.
gjorda påstående, att jag i min motion skulle sagt, att den
åt soldaterne vid Södermanlands Reg:te såsom en del af årslönen
anvisade kronotionde-spanmål, i följd af K. M:s Nåd. Resolution
d. 23 Januari 1683, utginge med endast lialfrågadt mål eller
30| fasta kappar på T:n. — Jag ber att få nämna att jag så
aldrig sagt, utan jag har endast framdragit 1683 års författning
såsom den urkund, hvarpå tillkomsten af denna soldaterne vid
Södermanlands Reg:te anvisade s. k. krono-T:a sig stödjer, och
jag har längre fram i motionen fästat mig dervid att denna
spanmäl nu utgår med endast lialfrågadt mål, eller 301 fasta
kappar på T:nan. — Vidare har Utsk. såsom stöd för/ sitt afstyrkande
af motionen åberopat K. Brefvet af d. 2 Februari 1833,
ronde indeldta arméens löne-reglei;ing; men jag ber att dervid
90
Den 4 Mars.
få anmärka, att den i detta K. Bref omtalade spanmål icke har
den ringaste gemenskap med den till soldaterne vid Södermanlands
Reg:te utgående kronotionde-spanmål, utan att i detta
Nådiga Bref endast afses sådan spanmål, som ingår såsom anslag
till Befälets löner. Det enda tillfälle då i detta Nåd. Bref någon
spanmål för gemenskapen omtalas, är i 11 §, der fråga är om
anslag för korporalerne och der det säges: ^ Kor por al er nes vid
Kavalleriet 3 T:r och vid Infanteriet S T:r spanmål anvisas
dem årligen i fullt mål"1. — Detta tyckes mig utgöra ett ytterligare
stöd för min motion.
Den ifrågavande spanmåls-T:n är egendomlig för Södermanlands
Reg:tes soldater, och har vid upkomsten af densamma så
tillgått, att sedan K. M. vid vissa knektehållets inrättande under
1682 års Riksdag stadfästat kontrakter med allmogen, och Södermanlands
rotehållare sedermera ansågos allt för hardt beskattade,
så har K. M. 1683 resolverat, att till lättnad för dessa rotehållare
skulle en T:a spanmål af Kronan till hvarje soldat utgifvas,
i st. f. andra löneförmåner som roteliållaren varit pligtig erlägga.
— Meningen kan således icke hafva varit att Kronan på den
fattige soldatens rätt skulle afdraga dessa 1J- kappar, hvilket icke
rotehållaren fått göra. —• Det af K. M. d. 23 Nov. 1686 stadfästade
Regle:te för allmogen och soldaterne i Nyköpings län,
talar ej om något afdrag, ej heller den K. Resolutm af d. 23
Januari 1683, hvaraf jag ifrån Krigs-Colhm skadat mig en vidimerad
afskrift, som lyder: ”Såsom I{. M. häfver allmogen af
skalle och krono, angnle det vissa knektehållandet, mundtligen
vid sista Riksdagen försäkrat henne uti allt hvad görligt,
och det som kunde till dess understödjande lända, i Nåder alt
accislera. — Alltså är också hos K. M. allmogens i Södermanlands
och Nyköping län slätta och ringa vilkor uti den
Nådiga konsideration kommen, att oaktadt efter sjelfva kontraktets
lydelse, som K. M. med allmogen på dess undcrdånigste
ansökande häfver låtit ingå, sjelf skyldig är knekten,
icke allenast att löna, ulan ock bekläda. — Sä vill dock K.
M. bcmälle allmoge Dess serdeles Nåde bevisa, och icke allenast
hvar knekt med en tunna spanmål till dess underhåll
hjelpa, ulan ock låta knekten med Liberii kläder förse, och
alltså roten derföre befria. — Skolandes också den ena tunna
spanmål decourleras knekten af roten på sin årslön”.
Huru soldaten förlorat den rätt han sålunda egt till dessa
1| kappe spanmål, vet jag icke, men sådant måtte hafva upkommit
genom någon förblandning med befälets löne-spanmål.
Utom den rätt soldaten har, upkommer äfven genom detta
afdrag stora olägenheter vid utanordnandet och lefvererandet af
denna spanmål, dä räntegifvaren, som lemnar 32 fasta kappar på
Tm härigenom blir nödsakad göra tvenne resor för att lefverera
denna T:a, först till en soldat med 30§ kappar och så till en
annan med 1|, hvarigenom hap ofta nog måste resa 12 mil
fram och åter för lefvererandet af detta lilla qvantum spanmål;
mången gång låter räntegifvaren också heldra lagsöka sig för
Den 4 Mars.
!)1
dessa 1J kappar an han gör denna resa, då lätt inses hvilka
tvister och nya olägenheter som åter upstå. — Jag har äfven i
min motion nämnt att tillgång till ersättning för dessa kappar
rikligen finnes i, inom Regilet vande öfverskotts-tionde, som af
Reg:ts-skrifvaren upbäres, hvarom äfven namnes i K. Brefvet af
d. 2 Febr. 1833, ang:de löne-regleringen vid indelta arméen.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag att Betänk,
mätte blifva till StatsUtsk. återremitteradt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, och Gr. Taube, Henning
Edvard, hegärde att StatsUtsk:s ifrågavaride Utlåt, måtte
fä ytterligare hvila på bordet.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Gr. Taube, Henning Edvard, StatsUlskis
d. 1 dennes f. m. pä bordet lagda Utlåt. JVs 51, i anledn.
af väckt motion om en gratifikation åt Reg:ts-skrifvaren
Carl Leopold.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis d. 1 dennes f. m. på bordet
lagda Utlåt. JVs 52, i anledn. af väckt motion om Stats-bidrag
för reparation af Westerhejde kyrka på Gottland.
Vid föredragning af StatsUtskis d. 1 dennes f. m. på bordet
lagda Utlåt. M 53, i anledn. af väckt motion om anslag af
allmänna medel för anskaffande af s. k. lifräddnings-båtar, blef
detta Utlåt, ånyo bordlagdt, på begäran af Hr Bråkenhjelm,
Pehr Reinh., och Hr Mannerskantz, Carl Axel.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis nedannämnde d. 1 dennes
f. m. på bordet lagde Utlåt, och Mern.:
M 54, i anledn. af väckt motion, angide nedsättning uti
arrendet för Skällnora Kungsgård; och
M 55, aDgide aflöning för en E.-O. Kanslist.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Guslaf, Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar, m.
11. ledamöter, Allm. Besv. o. Ekon.Utskis nedannämnde d. 1 dennes
f. m. på bordet lagda Betänkm:
JVs 52, i anledn. af väckte motioner om ändring i K. M:s
Nåd. Kungörelse d. D Aug. 1851, angide skyldigheten att deltaga
i fjerdingsmanna-bestyret;
JV2 53, i anledn. af väckte motioner om meddelande af
slapelstadsrätt för köpingen Döderhultsvik;
92
Den 4 Mars.
JV2 54, i anledn. af väckt motion om förbud mot förrättande
af auktion å dag, som näst föregår Sön- eller Helgedag.
JM 55, i anledn. af väckte motioner om uphäfvande af 25
§ i Kongl. Fiskeri-stadgan d. 29 Juni 1S52; samt
JM 56, i anledn. af väckte motioner om förändring i Kongl.
Förordn. d. 7 Maj 1842, ang:de behörighet att föra befäl å Svenskt
handelsfartyg.
Föredrogos och biföllos Allm. Bes v. o. Ekon.Utsk:s d. 1
dennes f. m. på bordet lagda Betänk:n :
JM 57, i anledn. af väckt motion om skyldighet att för
ångfartyg begagna stenkol i st. f. ved; och
JM 58, i anledn. af väckt motion, ang:de vissa af behofvet
påkallade Bergsförfattningars skyndsamma utfärdande.
Föredrogs ånyo Riddarh.Utsk:s d. 25 sisth Februari och 1
dennes på bordet lagda Mern. JM 5, med utlåt, öfver Riddarh.-  Direkt:ns Riksdags-berättelse.
Detta Mern. företogs §:vis till pröfning.
§§ 1, 2 och 3 biföllos.
§ 4 lades till handlingarne.
§ 5-
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: Jag anhåller
att få anmäla, att jag icke deltagit i det klandrade beslutet emedan
jag å den tid, beslutet fattades, hade permission. Jag ber
derjemte att, till det afseende R. o. Ad. behagade derå fästa,
få omnämna, att 8 af de utsedde revisorerna afsagt sig förtroendet;
att valet förrättades endast några få dagar före revisionens
sammanträdande, så att det var alldeles nödvändigt att välja
en person, om hvilken man var förvissad att han skulle emottaga
npdraget samt att revisionen inträffade å en tid då alla,
som ej nödvändigt måste vistas i staden, härifrån sig allägsnat,
nemi. i slutet af förlidet års sommar, då kolera-farsoten härstädes
häftigast härjade, hvarföre det icke heller var troligt, att om
Riddarh.Direkt, utsett någon i landsorten boende ledamot af
R. o. Ad., denne skulle härstädes sig infinna, för att i revisionen
deltaga.
Frih. Toll, Gustaf: Jag anser, att det gamla ordspråket,
nöden har ingen lag, vid frågavande tillfälle besannats, samt
att Riddarh.Direkt:ns förfarande således icke bör af R. o. Ad.
klandras.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: För min del kan jag icke
annat än i allo instämma i den af Riddarh.Utsk. gjorda anmärkn.
Jag kan icke erkänna, att nöden på något sätt tvingade Riddarh.-
Den i Mars.
93
Utsk. att, i uppenbar strid emot Riddarh.Ordmns föreskrift, till
Stats-Revisor välja en person, hvilken icke dertill var valbar.
Någon åtgärd frän R. o. Ad:s sida, i anledn. af det skedda misstaget,
torde likväl ej böra ifrågakomma, hvarföre jag vördsammast
hemställer det R. o. Ad. bebagade, med godkännande af
den gjorda anmärknrn, lägga nu förevande punkt till liandlingarne.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att med
godkännande af Utsk:s anmärkn., lägga förevande § till handlingarne.
§§ 6, 7 och 8 lades till handlingarne.
§§9, 10 och 11 biföllos.
§ 12.
Hr von Hartmansdorff Aug.: Vi hafva Frih. Bennet
att tacka för det vårt samlingsrum är prydligare och smakfullare
än det förut under den tid jag minnes någonsin varit. Vi stå
derföre till honom i förbindelse, den, vi böra på tjenligt sätt afbörda.
Men jag anser det vara mindre lämpligt att till honom
öfverlemna Riddarhusets stora medalj i guld. Såvidt jag kan
•påminna mig, har denna medalj alltid varit ansedd såsom en
serdeles utmärkelse, egnad åt andra förtjenster, än sådana, som
kunna hänföras under namn af reparation. Sista gången R. o.
Ad. gaf denna medalj — och jag tror icke att den förut på
lång tid varit utdelad — skedde det åt Hr Professor Fryxell,
såsom ett erkännande af hans utmärkta förtjenster om fäderneslandets
historia och såsom en serskild tacksamhetsgärd å R. o.
Ad:s sida, för det han i sin historia visat grundlösheten af en
mängd illsinnade beskyllningar, för hvilka detta Stånd vid åtskilliga
tillfällen varit föremål. Jag hemställer, huruvida det icke vore
mera passande att åt Frih. Bennet anslå en summa, icke blott
motsvarande, utan öfverskjutande medaljens värde. Det lärer
vara 60 dukater. Om man tager dukatens värde till det högsta
pris, som Banken utsatt, eller 6 R:dr b:ko, så upkommer en
summa af 360 R:dr s. m. Dertill vill jag lägga 40 R:dr, för
att fylla beloppet 400 R:dr b:ko, samt underställa R. o. Ad.
att åtminstone denna summa måtte beviljas Frih. Bennet, i st.
f. den föreslagna medaljen.
Gr. Mörner, Carl: Det har icke kunnat undfalla Riddarh.-  Utsk., lika litet som hvarje medlem af detta hus, att Frih. Bennet
eger stora förtjenster i afseende på ordnandet af allt hvad till
Riddarhus-salen hörer, samt att han i öfrigt egnat en sorgfällig
och oafbruten vård åt Riddarhusets angelägenheter. Utsk. var
länge tvehogset i valet af det vedermäle utaf R. o. Ad:s välvilja,
som Utsk. ansåg sig böra föreslå R. o. Ad. att tilldela Frih.
Bennet. Flera förslag i detta hänseende framställdes, men man
ansåg slutligen, att öfverlemnandet af Riddarhusets guldmedalj
vore det mest passande sättet att uttrycka R. o. Ad:s tacksam
-
94
Den 4 JI a r s.
het, isynnerhet som denna medalj redan en gång förut blifvit
för likartade, ehuru vida underlägsna förtjenster, utdelad. Vid
1818 års Riksdag beslöt R. o. Ad. med acklamation att denna
medalj skulle gifvas åt Frih. Klingsporr, hvilken, ij egenskap af
Riddarhus-Direktör, haft tillsyn öfver en å Riddarhusets yttre
murar verkställd reparation. Hr von Hartmansdorff har förklarat
sin synnerliga belåtenhet med Frih. Bennets tillgöranden och
har äfven medgifvit att de äro mera än vanliga. Jag hemställer
till Ilr von Hartmansdorff serskildt och (ill det Högh Ståndet i
allmänhet, huruvida en penningesummas öfverlemnande till Frih.
Bennet kan anses vara ett passande och R. o. Ad. värdigt sätt
att afbörda den tacksamhetsskuld, hvari R. o. Ad. till nämnde
Frih. står. Det har blifvit anmärkt, att denna medalj icke blifvit
gifven åt någon annan än Prof. Fryxell och att den i allmänhet
skulle utdelas för vetenskapliga förtjenster. Jag tager
mig, i anledn. häraf, friheten att erinra om hvad jag nyss nämnde
ang:de Frih. Klingsporr, hvars förtjenster icke äro att jemföras
med Frih. Bennets. Detta är ett prejudikat i frågan och för
öfrigt har Riddarh.Utsk. för sitt beslut ej haft någon ledning af
några föreskrifter i afseende å meddaljens utdelande. Jag tror
att R. o. Ad. kan gifva medaljen åt hvem Ståndet behagar, så
snart R. o. Ad. vill belöna en verklig förtjenst. Af dessa skäl
hemställer jag huruvida icke R. o. Ad. ville förena sig i det
beslut, Riddarh.Utsk. tillstyrkt.
Hr Adelborg, Anders Otto: Då R. o. Ad. skall lemna
en gärd af tacksamhet och aktning åt en person, den der icke
allenast nedlagt möda och besvär i ett arbete, utan äfven utfört
detta arbete med den omsorg och den grannlagenhet, som ifrågavande
arbetes art påkallat, så tror jag icke, alt R. o. Ad. kan
aflöna en sådan person efter hvad arbetet kan anses vara värdt.
Jag anser således det vara med R. o. Ad:s värdighet öfverensstämmande
att låta belöningens värde öfverstiga arbetets och
finner, af detta skäl, den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
summan vara allt för ringa. Dessutom tror jag att i fall R. o.
Ad. öfverlemnat verkställandet af ifrågavar:de arbete åt en person,
hvars lefnadsyrke det varit att sådant arbete utföra, hade
kostnaden blifvit vida högre. Då nu detta arbete blifvit verkställdt
af en utaf R. o. Ad:s egna ledamöter och utfördt med
sådan omsorg, alt raan icke kunnat fordra det af någon icke
hithörande person, så anser jag för min del att R. o. Ad. bör
gifva ett sådant vedermäle af sin erkänsla, som till fullo motsvarar
det förtjenstfull i arbetets åtagande och bringande lill
slut. Man bar sagt, alt det icke vore lämpligt att låta detta
vedermäle beslå uti Riddarhusets stora medalj och jag är äfven
af denna mening. Jag anser denna medalj ej vara ämnad att belöna
andra förtjenster än sådana, som förvärfvas genom ett materiell
arbetes skickliga utförande eller en deröfver häfd tillsyn.
Om äfven medaljen en gång blifvit för ett dylikt ändamål begagnad,
bör, enl. min åsigt, ett sådant användande deraf icke
Den 4 Mars.
95
för andra gången ega runi, helst medaljens värde icke upväger
det arbete, som i förevande fall blifvit nedlagdt. Denna fråga
är af ganska grannlaga beskaffenhet och så grannlaga, att jag
skulle önska, det R. o. Ad. tilläte, att hela saken till Utsk. återförvisades,
för att der undergå förnyad behandling, samt möjligen
föranleda till föreslående af en äreskänk i silfver eller guld,
såsom ett lämpligt uttryck af R. o. Ad:s välbehag öfver det sätt,
hvarpå Frih. Bennet vårdat sig om R. o. Ad:s gemensamma
egendom.
Hr Björnstjerna: Det arbete, som Frih. Bennet nedlagt
pä ordnandet af Riddarlius-salen, har varit af sä vidsträckt beskaffenhet,
att den, som icke känner förhållandet, icke kan derom
göra sig begrepp. Detta arbete har fortvarat under flera år.
Alla vapenplåtarne hafva blifvit nedtagna och renoverade, många
af dem helt och hållet ommålade. Om man lill detta arbete
användt handtverkare, hade den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
summan icke pä långt när betäckt omkostnaden, och arbetet
hade enl. all sannolikhet icke blifvit sådant, som det nu
är. Jag anser att R. o. Ad. bör bifalla Riddarh.Utsk:s hemställan.
R. o. Ad:s belåtenhet med arbetet nttryckes i sådant fall
icke genom ett visst penningehelopp, utan genom ett vedermäle
af R. o. Ad:s tillgifvenhet och aktning, uppå hvilket, enl. hvad
man bör kunna vara förvissad om, en sådan ledamot af R. o.
Ad., som Frih. Bennet, sätter vida högre värde än på en peuningesumma,
om den än mycket öfverstege medaljens verkliga
värde. Jag anhåller således, att Riddarh.Utsk:s hemställan i
denna punkt måtte bifallas; men skulle R. o. Ad., på sätt Hr
Adelborg föreslagit, återremittera frågan, så anhåller jag, att
Riddarh.Utsk. måtte föreslå en vida högre summa, än den Hr
von Hartmansdorff angifvit, för att användas till anskaffande af
en lämplig äreskänk åt Frih. Bennet.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade trott Riddarh.Utsk.
hafva genom sitt förslag åsyftat, att Frih. Bennet icke skulle vidkännas
någon förlust medelst utförandet af det arbete, han för
Riddarhusets prydnad verkställt. Sedan jag nu hört, att den
föreslagna medaljens värde icke motsvarar detta arbete, instämmer
jag helt och hållet i Hr Adelborgs mening, att R. o. Ad.
bör gifva en så tillräcklig äreskänk, att han fullt betäcker Frih.
Bennets omkostnader och mera dertill. Derföre vill jag gerna
medgifva en återremiss till Riddarh.Utsk., så att det må kunna
föreslå ett lämpligare vedermäle af Adelns tacksamhet än ifrågavar:de
medalj, hvars öfverlemnande åt Frih. Bennet jag på förut
anförda skäl funnit ej höra ega runi.
Gr. Mörner: Jag måste erkänna, att jag finner, det man
trädt grannlagenheten något för nära genom den konversation,
som i detta ämne upstått. Jag för min del tror, att Frih.
Bennet, hvars artistiska kunskaper ingen lärer vilja bestrida,
visst icke sätter något värde på det peknniära vedermäle af R.
96
Den 4 Mars.
o. Ad:s välvilja, man här velat lemna honom. Jag förnyar den
hemställan jag förut gjort och får tillika gifva tillkänna, att jag
befarar, det Riddarh.Utsk., ifall punkten återremitteras, kommer att
vidblifva sin redan yttrade åsigt, att det med R. o. Ad:s värdighet
mest öfverensstämmande sätt att betyga Frih. Rennet
sin tacksamhet vore att till honom öfverlemna en medalj, som
R. o. Ad. en gång förut förärat en af dess ledamöter för ett
vida ringare bestyr.
Hr Ribbing: Då Riddarh.Ulsk:s ordf:de ännu en gång låtit
Ståndet höra hvad han förut yttrat, vill jag för min del icke
återuprepa hvad Hr Adelborg sagt utan får med honom mig i
allo förena.
Hr Adelborg: Ifall R. o. Ad. skulle besluta att återförvisa
saken till Riddarh.Utsk., kunde det hända, att Utsk., som kommit
in på sparsamhetens väg, föresloge en gåfva, som icke motsvarade
det värde, R. o. Ad. anser densamma böra ega. I sådant
fall skulle återremissen ej leda till det resultat man önskat
och jag tror derföre att det vöre lämpligt, om R. o. Ad. bestämde
den summa, hvartill äreskänken ansågs böra upgå. För min enskildta
del anser jag denna summa böra utgöra minst 1,000
R:dr rgds.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, och efter
först till bifall och sedermera till återremiss å denna § framställde,
med blandade Ja och Nej, besvarade propos:r, framställde Hr
Gr. o. Landtm, förnyad propos. å bifall samt ropades dervid
starka Ja, blandade med Nej, hvarpå IIr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg denna propos. besvarad med öfvervägande Ja.
Gr. von Rosen, Fredr. Carl, begärde votering.
Hr Adelborg: Då votering är begärd och kommer att ega
rum, sä får jag anhålla, att voter:s-propos:n mätte erhålla sådan
lydelse, alt den, som bifaller Utsk:s hemställan, röstar ja och
den, som ogillar densamma, röstar Nej samt att, i fall nej
vinner, R. o. Ad. har beslutat, att en gåfva, till ett värde
af minst 1,000 R:dr rgds, skall Frih. Rennet föräras.
Hr von Hartmansdoff: Jag afstår från min anhållan om
återremiss och förenar mig med Hr Adelborg.
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo: Det förslag, Hr Adelborg
nu afgifvit, har icke, så vidt jag rätt upfattat discussionen, blifvit
framstäldt under ofverläggningen utan först sedan densamma,
uppå Hr Gr. o. Landtrms propos., förklarats vara fulländad. I
sitt första yttrande och äfven i det andra, ehuru deri omnämndes
en bestämd summa, begärde Hr Adelborg återremiss af punkten.
Först sedermera framkom Hr Adelborg med förslaget, att
R. o. Ad, genast skulle bestämma det belopp, hvartill den ifrågasatta
äreskänken skulle upgå. Hade förslaget blifvit framstäldt
under discussionen, skulle jag hafva funnit mig föranlåten att
det
-
Den 4 Mars.
97
detsamma bestrida, men då det endast var fråga om återremiss,
ansåg jag Riddarh.Utsk. vara den rätta auctoriteten att bedöma
det arbete, som blifvit af Frih. Bennet verkstäldt, samt att föreslå
det vedermäle af R. o. Ad:s erkänsla, som derför borde honom
tilldelas. Jag bestrider således den propos., som nu sednast
blifvit begärd.
Hr Adelborg: Jag hade kanhända gjort rättast i fall jag
afbidat Hr Gr. o. Landtrms framställning huru han upfattat de
yrkanden, som under discussionen blifvit gjorda, men hvad jag
med säkerhet tror mig kunna påstå är, att jag under öfverläggningens
gång yttrade, att R. o. Ad. borde besluta att förära
Frih. Bennet en gåfva af minst 1,000 R:drs värde. Vid Frih.
Palmstjernas yttrande derom, att Riddarh.Utsk. skulle vara bäst i
tillfälle att bedöma hvad Frih. Bennet uträttat, ber jag att få
göra den erinran, att jag icke kan finna, det Riddarh.Utsk. kan
taga mera kännedom af detta förhållande än hvar och en af
R. o. Ad:s vid Riksdagen närvar:de ledamöter samt att jag således
anser Ståndet i sin helhet vara fullt ut lika kompetent att
bedöma denna sak, som Riddarh.Utsk.
Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att innan öfverläggningen
förklarades slutad, icke mer än 2:ne propos:r varit begärde nemi.
å bifall och återremiss samt att R. o. Ad. således torde finna
att endast dessa 2:ne yrkanden kunde blifva föremål för den begärda
voteringen.
Ropades Ja.
Uplästes lill justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller det uti Riddarh.Utsk. i 12 § af dess Mern.
JVs 5, gjorda förslag i fråga om präglandet af en medalj för att
öfverlemnas till Frih. Bennet, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de mot Utsk:s förslag gjorda anmärkn:r
föranleda till nämnde §:s återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 44.
Nej — 40.
Hr von Hartmansdorff: Som man, under öfverläggningen
upgifvit, att värdet af den medalj, hvilken R. o. Ad. nu beslutat
förära Frih. _ Bennet, icke, såsom jag förmodat, motsvarar
hvad den å detta rum verkställda reparationen skulle hafva kostat,
om hon, för Riddarhusets räkning, förrättats: så hemställer
jag, att Riddarh.Utsk. måtte åt Frih. Bennet föreslå en lämplig
godtgörelse, samt anhåller att denna min motion måtte blifva
till Utsk. remitterad.
5 H. 7
98
Den 4 liars.
§ 13 bifölls.
§ 14 lades till liandlingarne.
§ 15 bifölls.
§ 16.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes att Ståndet icke borde
på förhand fatta beslut derom, att Riddarh.Direkt, skall upgöra
någon öfverenskommelse om gaslysning i detta rum. Det synes
mig i allmänhet vara olämpligt, att begagna sådant lysningsämne,
der det mycket talas och der man behöfver hafva sina
lungor så friska som möjligt. En hvar, som vistats i rum, uplysta
med gas, har utan tvifvel förnummit, att luften der både
luktar illa och är tung för bröstet, oberäknad den yärme, som
tillika upkommer. Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. i detta
fall icke ville gifva Riddarh.Direkt, något bemyndigande, utan
att det måtte blifva föremål för Ståndets eget beslut, antingen
vid denna eller vid en blifvande Riksdag, huruvida Riddarhuset
skall med gas uplysas eller icke. Den erfarenhet man vid detta
Riksmöte kommer att inom andra Stånd i detta hänseende förvärfva,
skall, såsom jag förmodar, bekräfta hvad jag nu yttrat
om ifrågavande lysningsämnes otjenligliet i rådplägande församlingars
rum.
Hr Ribbing: Jag för min del tror, att man icke behöfver
någon annan erfarenhet i förevar:dc fall än den, som redan inhämtats
genom besök pä Landtm:s-klubben, hvarest luften blifvit
mindre angenäm att inandas sedan gaslysning derstädes infördes.
Jag kan således icke annat än förena mig i Hr von Hartmansdorffs
framställning.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Den erfarenhet Hr von
Hartmansdorff åberopat i afseende å gaslysningens skadlighet för
lungorna, dä man måste ofta och länge tala i rum, der detta
lysningsämne begagnas, denna erfarenhet har jag olyckligtvis
varit i tillfälle att under en tid af 25 år göra. Jag har nemi.,
till följd af tjensteåliggande, varit under nämnde tidrymd nödsakad
att ofta under flera timmar tala högt i rum, som varit af
gas uplysta, och jag kan intyga, att gasen inverkar menligt på
lungorna eller åtminstone på talorganen. Jag kan icke fordra,
att någon af R. o. Ad:s ledamöter skall komma ihåg hurudan
min organ var för 25 år sedan, och således vara i tillfälle att
jemföra förr och nu i detta hänseende, men jag sjelf känner till
min stora afsaknad, huru försvagad min stämma under denna
tiderymd blifvit, och kan således icke annat än på det högsta
afstyrka,R. o. Ad. från beslutet att låta Riddarhns-salen medelst
gas uplysas. Jag anser derföre, att denna punkt bör läggas till
handlingarne med förbehåll för Ståndet att deröfver framdeles
besluta.
Gr. Mörner: Riddarh.Ulsk. har egentligen grundat-sitt lillst
yrkande på den omständigheten, alt gaslysningens införande i
Den i Mars.
Riddarhus-salen skulle leda till besparing. Men sedan flere
talare motsatt sig detta förslag, enär inandaudet af luften i rum,
der gaslysning begagnas, är för lungorna skadligt, vill jag icke
påyrka II. o. Ad:s bifall lill nu förevande punkt.
Efter först lill bifall å denna § framställd, men med Nej
besvarad propos., hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad.
behagade förbehålla sig att framdeles om gaslysnings anbringande
ä Riddarhuset besluta och f. n. blott lägga förevande § till handlingarne.
Ropades Ja.
Slutmeningen.
R. o. Ad. fann för godt att, såsom TJtsk. tillstyrkt, förklara
Riddarh.Direktm sin tillfredsställelse och sitt välbehag öfver det
sätt, hvarpå Riddarhus- och Stifts-ärenderne blifvit sedan sista
Riksdag af Direktm förvaltade.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
remitterades till Riddarh.Utsk. den af Hr von Hartmansdorff under
öfverläggningen om Riddarh.Utsk:s nu pröfvade Mern. väckte motion,
att nämnde Utsk. måtte inkomma med förslag till lämplig
godtgörelse förde omkostnader Frih. Bennet haft för Riddarhussalens
iordningställande.
Med erinran att R. o. Ad. enl. 37 § Riddarh.Ordn. borde
vid hvarje Riksdag in pleno utse en af sju ledamöter bestående
Riddarh.Direkt., genom val serskildt till Ordf:de jemte Suppleant
och serskildt till öfrige Ledamöter jemte trenne Suppleanter, hemställde
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade företaga
dessa val Lördagen d. 18 dennes; hvilket bifölls.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk.rn
inkomne Utlåtm, Mern. och Betänk, nemi. från
Stats- Utskottet:
JVs 56, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de eftergift
till förmån för Carlstads stads-församling af Kronans rätt till ett
efter näringsidkerskan Johanna Emilia Hollander fallet dana-arf.
JVZ 57, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de eftergift
till förmån för Upsala stads Borgerskaps Gubb- och Enkhus-inrättuing
af Kronans rätt till dana-arf efter enkan Charlotta Elisabelh
Bång och jungfru Christina Lundström.
Banko-Utskottet:
JV? 15, öfver ett af Handlanden M. W. Lindström gjordt
ackords-anbud.
M 16, i fråga om afskrifning af ett i Banko-Diskontverket
af numera afl. Gårdsegaren J. E. Bovin uptaget län.
7*
100 Den 4 Mars
JM 17, i fråga om lönevilkoren för läkaren vid Tumba bruk.
M 18, öfver ansökningar af Prosten 0. U. Arborelius och
Handlanden E. G. Arborelius om eftergift af öfverränta å Diskont-lån.
JM 19, i anledn. af erhållen återremiss af Utlåt. JVa 9.
JM 20, i anledn. af väckt fråga derom, att Filial-Banksassignationer
må betraktas lika med de af Låne-Kont:n utfärdade
assignalioner.
Jl? 21, i anledn. af Vaktmästaren vid Tumba J. F. Forslunds
ansökning om löneförhöjning.
JM 22, i anledn. af Enkan Anna Catharina Asps ansökning
om hyres-ersättning.
JM 23, i fråga om afskrifning af 4 stycken från Låne-kont.
i Malmö utgifna diskont-lån.
JM 24, i anledn. af väckt motion om utgifvande från BanKen
af 10,000 R:dr till afl. Kaptenen E. Skottes sterbhus-delegare.
Lag-Utskottet:
JV2 12, i anledn. af väckt motion om upliörande af rättigheten
att börda jord å landet.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 8 Mars 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 Prot.-Utdr. för d. 4 dennes.
Frih. Bennet, Stephan: Den betydelsefulla och hedrande
utmärkelse, hvilken inom detta Stånd blifvit åt mig besluten, skall
jag hafva äran med vördnadsfull tacksamhet emottaga, ej såsom belöning
för någon häfd möda, ej såsom vedergällning för gjorda upoffringar,
ty med lyckan att få gagna detta Ständ blandar sig den fosterlandskänsla,
som gör mödan ljuf och ej vet af någon upoffring. Men
jag skall emottaga den såsom ett hedrande bevis på R. o. Ad:s ädla
välvilja att gifva sitt bifall till en, åtgärd, som deras öfverseende
Den 8 Mars f. m.
101
funnit motsvara detta Stånds heder, en åtgärd, hvilken jag kunnat
vidtaga just genom det förtroende, hvarmed jag af R. o. Ad. blifvit
hedrad. Mina känslor vid detta tillfälle kunna icke vara Eder
obekanta; ty säkert hafva många af Eder, Mine Hrr, ofta rönt
tillfredsställelsen af andras bifall öfver edra åtgärder. Hvad jag
i detta ögonblick erfar, kunnen J lättare fatta, än jag förmår
uttrycka med min djupa, min innerliga tacksamhet, hvilken jag
nu inför Ståndet har äran nedlägga och anhåller vördsamt att
städse få vara innesluten i Hr Gr. o. Landtm:s samt II. R. o. Adis
välvilja och benägenhet.
Efter detta anförande tilläde Frih. Bennet:
I afseende å den af Hr von Hartmansdorff ifrågasatta ersättning,
får jag med all tacksamhet för den 111ig visade välvilja af den
värde motionären, hvars afsigt jag ingalunda misskänner, vördsamt
tillkännagifva, att för det af honom afsedda ändamål jag icke
kan lemna några uplysningar, hvarföre jag ock lika vördsamt
anhåller att Riddarh.Utsk. icke heller måtte begära sådana af mig.
Med tillkännagivande, alt Ilr Bogeman, Carl Adolf,
och Hr af Geijerstam, Carl, såsom ledamöter af BankoUtsk.,
begärt och erhållit ledighet under 3:ne veckors tid, den förre
från d. 13, och den sednare från d. 14 dennes, anmodade Hr
Gr. och Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda till val af 2:ne
ledamöter i nämnde Utskott under de permitterades frånvaro.
Föredrogs ånyo Coust.Utsk:s d. 25 sisth Febr. och 1 dennes
på bordet lagda Mern. 4, med upgift å hvilande förslag
till ändringar i Grundlagarne.
De i detta Mern. anmäldte förslag företogos punktvis till
öfverläggning och afgörande.
lista punkten, innehållande förslag till ändring i 28 §
Iteg.F:n, ang:dc rättighet för Konungen att lill vissa embeten
och. tjensler kalla och nämna äfven utländske män, sorn den
Evangelisk Lutherska läran bekänna.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vid denna § har man
i allmänt tryck anmärkt, att, enl. densamma, skulle utländningar
hafva ett större företräde eller vara bättre lottade än inländske
män, emedan för de sednare fordras förslag, men icke för de
förre. Jag förmodar att denna skilnad är tillkommen med afsigt,
emedan förslag svårligen kan sättas i fråga för utländningar,
hvilka, såsom främmande makters undersåtare, förmodligen skola
lika litet underkasta sig dessa förslag, som de hos oss föreskrifna
specimina. Annat är förhållandet med Danskar och våra bröder
Norrmännen. Möjligen ega dessa nog af vårt språk att underkasta
sig de hos oss påbjudna specimina. Utsk:s mening har
derföre, såsom jag tror, varit att befria utländningar från de föreskrifter,
som på oss infödingar tillämpas. Måhända hade ordställningen
i §:n bordt vara sådan, att, der dessa fordringar
102
Den 8 Mars f. ni.
kunna af främlingar upfyilas, det bör ske. Några farhågor å de
inföddas sida hade då icke kunnat upstå; men om, såsom jag
förmodar, meningen varit att göra §:n sådan han är, och derest
tillfredsställande förklaring derom af någon Utsk:s ledamot lemnäs,
torde det icke vara skäl att förkasta förslaget.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det förhåller sig verkligen sä
med Utsk:s afsigt, som den siste talaren framställt, endast med
den skillnad, alt denna afsigt finnes i Utsk:s förslag bestämdt
uttrykt. Förslaget lyder nemi. sålunda: ”Konungen vare likväl
obetaget att efter vederbörandes börande eller uppå deras framställning
till lärarebefattningar vid universiteterne, de tbeologiska
läraretjensterne likväl undantagne, såsom ock till lärare och andra
beställningar vid andra inrättningar för vetenskap” etc. Det
är således gifvetj att det vilkor Utsk. aktat nödigt föreskrifva
ovilkorligen skall vara iakttaget innan någon utnämning till lärare-befaltningar
får ega rum och att vederbör:de skola vara af
K. M. i ämnet hörde eller också hos K. M. gjort anmälan om
personens utnämnande. Jag anhåller vördsamt om propos. på
bifall till denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: De uplästa ordalagen antyda
hvad Gr. Lagerbjelke upgifvit, men, enl. desamma, behöfves endast
en anmälan af vederbör:de, utan några sädane formaliteter,
som skola iakttagas med infödingar. Jag lemnar detta derhän
och tror, att Utsk:s förslag i denna § är en förbättring af den
gamla, ehuru språket synes mig temligen skralt. Såsom bevis
härpå vill jag anmärka, att ordet och förekommer 2 gånger på
samma rad: såsom ock till lärare och. Vidare förekommer:
äfvensom till läkare-befattningar äfven etc. Men icke nog
härmed, Utsk. har slutligen begagnat följande alliteration: de
der dem, hvilket påminner om Tegnérs ord: gångaren gode
gnäggar etc. Man bade lätlligen kunnat undvika sammanhopandet
af dessa 3 enstafviga ord efter hvarandra, om man velat sälta
hvilka i st. f. de der.
Uppå härefter framställd propos. blef ifrågavande förslag af
R. o. Ad. antaget.
2:dra punkten innehållande förslag till tillägg vid 28 §
Reg.F:n, ang:d naturalisation af utländske män.
Hr von Hartmansdorff: Det är visserligen en brist i
våra grundlagar, att deri icke stadgas något ang:de infödingsrätts
meddelande. I Norrige är Stor-Thinget enväldigt till sådan rätts
förunnande, i Sverige är Konungen det. Utsk. har velat afhjelpa
det sednare missförhållandet och sådant visserligen med skäl.
Men jag tror icke, att Utsk. varit lyckligt i sitt förslag, ty f. n.
är händelsen såsom J alla veten, Mine Hrr, att om än Konungen
kan egenmäktigt meddela infödingsrätt åt fremlingar, kan Han
likväl icke befordra dem lill civila embeten, såsom Domare- eller
Stats-Råds-befallningar. Antager man denna §, hvilken slutar
på följande sätt: ”sålunda naturaliserad utländning njute samma
Den 8 Mars f. m.
103
rättigheter och förmåner, som infödd Svensk man”, så kan Konungen
den ena dagen meddela en utländning infödingsrätt och
den andra göra honom till civil embetsman, till och med StatsRåd.
Visserligen förmodar jag, att detta icke så lätt inträffar,
men jag tror det ej vara skäl att antaga en grundlagsförändring,
som är behäftad med en dylik brist, hvarföre jag anhåller om
denna §:s ogillande.
Gr. Lagerbjelke: Det sätt hvarpå utländningar hos oss
erhålla naturalisation, är i flera hänseenden bristfälligt. Några
allmänna föreskrifter i ämnet finnas icke bestämda, hvaraf mer
än en gång följt, att utländningar blifvit naturaliserade utan att
de afsagt sig sitt förra underdånighels-förhållande inom andra
Stater, med flera andra olägenheter, hvilka R. St:r i underd.
skrifvelse!- lill K. M. öfverklagat; men detta är likväl icke enda
eller största bristen. 28 § Reg.F:n börjar sålunda: ”Konungen
eger i Stats-Rädet utnämna och befordra inf odde Svenske män”.
Om nu Konungen än har en ganska stor makt, att naturalisera
hvilken utländsk man som helst, finnes således ingen möjlighet
för denne att någonsin blifva Svensk medborgare i ordets fullständiga
bemärkelse. Jag föreställer mig t. ex., att om en utländning
enl. 28 § Reg.F:n utnämnes till militär eller, i enlighet
med det af Ståndet nyligen antagna tillägget till §:n, lill
lärare vid något af universiteterne, och denne vid inflyttningen
har en son, som är några dagar gammal, kan denne son aldrig
blifva infödd Svensk man och således icke utnämnas till andra
befattningar än dem utländningar nu få bekläda. Det är således
af högsta vigt, att en naluralisations-lag finnes, som bestämmer
de grunder, som böra följas vid naturalisation af utländningar
samt de vilkor, hvarunder de kunna erhålla fulla medborgerliga
rättigheter. Återstår 1111 att tillse, huru en sådan lag bör vara
stiftad. Att det icke bör bero af Konungen ensam att stifta
densamma, då den medför så vigtiga följder, är naturligt, utan
R. St:r böra äfven hafva del deri; men att denna lag icke bör
vara af grnndlagsnatur, torde vara lika gifvet, enär den kommer
att innefatta en hel mängd special-bestämmelser, för hvilkas antagande
och förändring de mera stela formerne för grundlags
stiftande icke lämpa sig, hvarför Const.Utsk. ansåg lämpligast,
att denna lag stiftas af Konung och Ständer gemensamt, på sätt
för Civil-lag är föreskrifvet. Derigenom erhåller man en lag,
som fastställer sättet och vilkoren för en naturalisation, hvaremot
genom grundlagen bör bestämmas, att endast den utländning,
som, enl. en af Konung och Ständer gemensamt stiftad lag, blifvit
naturaliserad, erhåller full medborgarerält. Jag yrkar alltså
bifall till denna §.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Afven jag anser
af vigt, att bestämmelser finnas, huru utländningar må kunna naturaliseras
och tillerkännas Svenska medborgerliga rättigheter,
men jag kan likväl icke antaga detta förslag; ty om det antages
skulle, såsom Hr von Hartmansdorff anmärkt, kunna hända, att
104
Den 8 Mars f. m.
en utländning blir ledamot i Stats-Rådet. Man kan tänka sig
möjligheten deraf, att Konungen i Sverige äfven är Konung i
ett annat land, eller att vi hade en utländning till Konung. Han
kunde då besätta hela Stats-Rådet med utländningar, som skulle
möjligen medföra oerhörda olyckor för Sverige, och just till förekommande
af dessa olyckor anser jag att i grundlagen bör uptagas
sättet och vilkoren för utländningars naturalisation, hvarför
och då det ifrågavar:de förslaget ej är så upstäldt, jag afstyrker
bifall till detsamma. 1
Hr Printzensköld, Carl: Äfven jag erkänner vigten af
det stadgande Const.Otsk. här föreslagit, och jag skulle med min
röst biträda detsamma, såvida icke derför mötte det hinder, Hr
von Hartmansdorff anmärkt. Enl. mitt omdöme har Gr. Lagerbjelke,
såsom Ordf:de i Const.Utsk., hvarken vid denna eller
sisth Riksdag på ett öfvertygande sätt vederlagt de farhågor, Hr
von Hartmansdorff här uttalat om möjligheten för Konungen,
att, sedan Han naturalisera! en utländning, utnämna honom icke
endast till civil tjensteman utan äfven till Stats-Råd. I den af
Gr. Lagerbjelke åberopade § står visserligen att Konungen eger
till civile tjenstemän utnämna infödde Svenska män; men när
nu förslaget innehåller, att en efter vissa former naturaliserad
utländning skall åtnjuta samma förmåner och rättigheter som infödde
Svenske män, och det måtte väl vara en förmån och en
rättighet för den infödde Svenske mannen att kunna Utnämnas
till Stats-Råd och andra tjenster inom fäderneslandet, så följer
deraf tydligen, att den utländske mannen, efter naturalisationen,
också eger samma rättigheter och förmåner, hvilket alltså icke
innebär ett kringgående af grundlagen utan är en följd af gifna
sladganden, att Konungen eger antaga infödde Svenske män till
tjenster inom landet. Jag afstyrker bifall lill förslaget och önskar,
att Const.Otsk. måtte inkomma med ett ändamålsenligt förslag,
då jag icke betviflar, att det af R. St:r skall godkännas.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har, såsom sä- *
kerhgt mot utländningars inträde i Stats-Rådet, åberopat de vilkor,
lagen om infödingsrätt skulle innehålla; men hvilka äro
dessa vilkor? Vi känna dem icke. Detta förslag är behäftadt
med samma fel, som det nyligen fallna representations-förslaget,
ty här åberopas en författning, som ingen sett, och om hvilken
ingen vet, hurudan hon möjligen blifver. Jag tror, att R. o. Ad.
icke bör i fråga om förevar:de förslag mera än om representalions-förslaget,
köpa grisen i säcken, såsom ordspråket säger.
Då del icke brådskar med denna förändring, är det bättre att
förkasta henne, än ali blindvis gå tillväga. Jag förnyar alltså
min anhållan om afslag.
Gr. Lagerbjelke: Föreg:de talare hafva enstämmigt erkänt
nyttan och nödvändigheten af den föreslagna grundlags-förändringen,
men icke desto mindre ansett sig f. n. förhindrade att
antaga densamma. Sedan, år 1809 har i detta ämne så tillgått,
Den 8 Mars f. m.
105
att vid alla Riksdagar inses nyttan och behofvet af en förändring,
men man har aldrig kunnat komma öfverens om dess antagande,
just derföre att man i grundlagen föreslagit intagandet af allt
för många specialiteter. Om vi såsom betryggande anse formerne
för stiftande af civil- och criminel-lag, hvilka lagar dock angå
menniskors lif och välfärd, så måste dessa former äfven kunna
anses tillräckligt betryggande för åstadkommande af en lag med
de stadganden, genom hvars upfyllande en utländning erhåller
rätt att kunna utnämnas till civilt embete inom landet. Men,
säger man, denna lag finnes icke. Förslag dertill borde vara
upgjordt. I detta afseende anhåller jag att få framdraga exemplet
af 1809 års grundlags-stiftare, hvilka sagt i 106 § Reg.F.,
att Stats-Råd skola dömas efter en lag, som af Konung och
Ständer fastställd varder. Jag vågar vördsamt framhärda i anhållan
om bifall till förslaget.
Hr Te rsmeden, Nils: Sedan Gr. Lagerbjelke yttrat sig,
återstår för mig endast att förena mig med honom. Då man är
ense om nyttan och behofvet af förändringen, borde det icke
heller vara svårt att förena sig om sättet för dess åstadkommande.
En hvar har erkänt nyttan och nödvändigheten af, hvad äfven
Gr. Lagerbjelke visat, att en pä utländsk ort född, men i Sverige
bosatt person må förr eller sednare kunna komma i åtnjutande
af samma rättigheter som infödde Svenske män. Huru
denna naturalisation skall tillgå, har nu blifvit visadt. Den är
helt och hållet en Konungens ensak för det närvande. R. St:r
hafva dermed intet att skaffa. Enl. Utsk:s förslag kan något
förhastande icke ega rum, och nödvändigt är det, att en lag
finnes, hvarefter naturalisationen skall ske. Hufvudsaken är, att
en utländning kan här i landet undfå fulla medborgerliga rättigheter
: men hvarför skall sättet, hvarpå detta skall tillgå, intagas
i grundlagen? Ar det icke nog, att, såsom Gr. Lagerbjelke yttrat,
sättet och vilkoren intagas i en af Konung och Ständer
gemensamt stiftad civil-lag. Har icke just genom dessa specialbestämmelser
i grundlagen upkommit all den villervalla deri, som
nu finnes, t. ex. ibland annat, äfven om sättet för vinnande af
grundlagsförändringar. R. St:r skola nemi. uttala gemensamma
tankar, men just delta har bragt oss derhän, att vi nu i förstärkt
Const.Utsk. måste rösta om 2 serskilda grundlagsförslag, ja om
vi skola hafva monarki eller republik i landet.
Hr Adelborg, Anders Otto: Det är en sanning att,
hvad äfven åtskilliga talare på motsatta sidan visat, vår grundlag
saknar ett stadgande ang:de naturalisation af utländningar. Det
är visserligen hårdt, att en person, som inkommer i landet vid
ett års ålder, upfödes och erhåller sin hildning här, likväl icke
kan undfå medborgerliga rättigheter; men man har dock icke
motsagt, att genom den föreslagna grundlagsförändringens antagande
de största vådor kunna upkomma i framtiden, ty ännu en
gång kan vårt land blifva förenadt med ett eller flera andra,
och en Konung intaga den Svenska Timonen, den der delar Sitt
106
Den 8 Mars f. m.
intresse för andra länder. Sådant har skett och hvarföre man
då skall lösligen stifta en lag, som åstadkommer så stora vådor,
som den föreslagne påtagligen medför, kan jag icke fatta. En
eller annan persons lidande af den nuvande lagsliftningen betyder
intet eller föga mot det lidande hela landet skulle tillskyndas,
och man bör väl då icke antaga en lag, hvaraf vådorna äro
så i ögonfallande.
Det synes vara Const.Utsk. ensamt förbehållet, att vid upgörande
af lagstadganden hålla sig vid en gifven gräns, och vid
densamma stanna sägande: härutöfver beliöfverjag icke gå; men
tankarne hafva i det afseendet varit högst delade. Man har föreställt
sig, att Const.Utsk:s ledamöter kunnat gå något längre,
och att de af dem upgjorda lagstadganden icke äro så serdeles
lämplige. Vi hafva hört den satsen drifvas här, att special-bestämmelser
icke höra inrymmas i grundlagen, men orsaken (ill
denna frågas fall anser jag vara densamma, som störtade förra
grundlags-förslaget, och man skulle nästan kunna tro, hvad man
dock icke bör göra, att desse grundlagsförändrings-förslag tillkommit
just för att förkastas. Man har här till stöd för detta
förslag åberopat exempel från olika tider till och med från år
1809. Det torde vara svårt att finna skäl, då man behöfver
framdraga exempel från en tid så full af faror och af kraft, men
som dock åstadkom ett hastverk. Den närvande tiden är helt
annorlunda. Vi kunna nu i lugn begrunda våra förhållanden
och böra derför icke antaga en lagstiftning så lösligen upgjord
som denna.
J
Hr Printzensköld: Gr. Lagerbjelke har försvarat detta
förslag dermed, att en serskild lag skulle stiftas, i hvilken de
naturaliserade utländningarnes rättigheter och förmåner skulle bestämmas
och från detta försvar har Gr:n hemtat stöd för den af
honom yttrade åsigt, att ingen fara vore för handen af detta förslags
antagande; men jag hemställer till Hr Gr:n, om den lag,
som kommer att stiftas, skulle stå i strid med grundlagen, efter
hvilken alla andra lagar skola rättas, om denna lag, säger jag,
afböjer de farhågor man här befarat. När nu Const.Utsk. i sitt
förslag intagit att sålunda naturaliserade utländningar njuta samma
rättigheter och förmåner som infödde Svenske män, frågar jag
om deri lag, som serskildt skall utfärdas för naturalisationen och
vilkoren dervid, får ställas i strid med detta stadgande. Enl.
min åsigt skulle det blifva omöjligt att genom en ny lag åstadkomma
en förändring häruti, enär den vore af grnndlags-natur.
Kände jag den blifvande lagen, kunde jag dock icke godkänna
detta förslag, i händelse den serskildta lagen stod i strid med
grundlagen. Hade Utsk. i sitt förslag upgifvit grunderna för den
nya lagen, hade det ju varit ganska lätt att framdeles antaga §:n
sådan den i öfrigt är upstäld, ty med ordet naturalisation måtte
väl menas, att utländningar skola erhålla full medborgare-rätt.
När nu i §:u står att de skola blifva naturaliserade i den ordning
och under vilkor, som i serskild lag kommer att bestäm
-
Den 8 Mars f. ra.
107
mas, synes det mig, som skulle just det ändamål Gr:n och hvar
och en annan söker, ganska lätt kunna upnås, men att inlägga i
förslaget cn slutföljd, som ger rättigheter, dem man icke vill
och icke bör tillerkänna utländningar, är en oförsigtighet, som
bör undvikas, hvarföre jag förnyar min anhållan att förslaget,
sådant det nu är, må af R. o. Ad. ogillas.
Gr. Lagerbjelke: Enl. min åsigt sammanblandar man
här två i sjelfva verket åtskiljda frågor. Den ena af grundlagsenlig
vigt, hvarom i grundlagen bör stadgas, den andra af mera
rörlig beskaffenhet och hvilken derför bör återfinnas i civil-lag.
Af constituliv natur är att K. M. till civila tjenster eger att befordra
endast infödde Svenske män, samt att det icke må bero
j>å Konungens eget godtfinnande alt utstaka de grunder, efter
hvilka en utländning kan blifva till Svensk medborgare uptagen,
och såsom sådan komma i åtnjutande af samma rättigheter som
infödd Svensk man. Detta är af grundlagsnatur och detta har
Const.Utsk. i sitt förslag intagit. Skulle nu detta förslag blifva
lag, så kan derefter ingen utländning utnämnas till Svenskt civilt
embete eller uptagas till Svensk medborgare annorledes än efter
en lag, gemensamt stiftad af Konung och Ständer; men att åter
stadga, att alla de vilkor, hvilka i denna lag innehållas, skola
vara af constituliv natur och intagas i grundlagen, torde vara
mindre rätt. Skulle man t. ex. insätta i grundlagen, att en
utländning, för alt erhålla Svensk medborgare-rätt, skall hafva
vistats 30 eller 31 år i landet, att han skall vara_ 20 eller 21
år gammal, när han inkommer i landet m. m.? Ar sådant rimligt?
Jag fortfar alltså i min vördsamma begäran om bifall till
förslaget.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Man har här af tvä skäl
bestridt förslaget. Det första är att Const.Utsk. föreslagit att
sättet för naturalisationen skall bestämmas genom en serskild
lag, och att denna lag icke blifvit på förhand utarbetad, så att
den nu samtidigt med grundlags-förändringen skulle kunnat antagas.
— Jag tror dock, att detta är en förtjenst hos förslaget,
emedan de detalj-bestämmelser, hvilka erfordras för en sådan
lag, icke rätteligen böra stå i grundlagen, och om de således
bordt i en serskildt lag uptagas, skulle, om än förslaget dertill
varit på förhand utarbetadt, sådant icke hafva tjenat till något,
emedan vi i alla fall hade mäst först antaga grundlagen, innan
vi kunnat fatta något giltigt beslut om den serskilda lagens beskaffenhet.
— Det andra skälet är, att, genom grundlags-förändringen,
en icke infödd Svensk man skulle kunna komma att
bekläda de högsta embetena i riket. — Jag kan icke heller finna
något skäl, att på denna grund ogilla förslaget, ty på sätt här
blifvit uplyst, kunna personer, som blifvit upfostrade och tillbringat
hela sitt lif i Sverige, och som till följd deraf hafva förvärfvat
sig de insigler om landets förhållanden, som fullt bordt berättiga
dem, ali, fastän icke här födde, dock få bekläda Rikets högsta
embeten, icke enl. nu gällande grundlag dertill af Konungen
108
Den 8 Mars f. m.
utnämnas. — Och jag kan icke helier finna någon skada deri,
att naturaliserade utländningar, som dertill finnas passande, fä
bekläda de högsta embetena i landet, utan tror tvertom alt sådant
ganska väl kan ske. Både vår egen äldre historia bevittnar
detta och i Frankrike, hvars innebyggare, mera än andra, äro
ömtålige om sin nationalitet, har man icke blott sett landets
öden med utmärkt framgång och till nationens belåtenhet styras
af en icke infödd Fransman, utan jemväl låtit de högsta embetena
ännu i sednare tider ofta intagas af utländningar både ifrån
Schweitz och Italien. Och om den provins, som Sverige för ett
halft århundrade sedan med stor afsaknad förlorade, under tidernas
lopp och händelsernas utveckling skulle kunna vinnas tillbaka,
borde då icke heller en derinom född person kunna få bekläda
ett högre embete i Sverige. — Flere andra exempel för
nyttan af den föreslagna förändringen skulle kunna framställas;
men dem jag anfört anser jag tillräckligt tala till bifall för förslaget,
hvilket jag derföre för min del antager.
Hr Ribbing, Arvid: Detta ämne bar från åtskilliga sidor
blifvit afhandladt och man har visat vådor af antagandet utaf
denna lag, som otvifvelaktig! hafva skäl för sig. Hr Adelborg
bar ådagalagt några, och jag instämmer med honom derutinnan,
men från en sida, som ligger närmast, synes mig att man icke
sett saken. Grundlagen är hufvudsakligen ämnad att utstaka
Statsmakternas ömsesidiga rättigheter och göra dem så bestämda
som möjligt. I detta afseende har Utsk. till §:n gjort ett tillägg
så lydande: ”Konungen ege att genom naturalisation till Svensk
medborgare uptaga utländsk man i den ordning och under de
vilkor, som uti serskild derom af Konung och Ständer gemensamt
stiftad lag bestämmas. Sålunda naturaliserad utländning
njute samma rättigheter och förmåner, som infödd Svensk man”.
Det är således en bestämd rätt man vill lemna Konungen, men
om vi nu antaga förslaget, frågar jag, har väl Konungen denna
rätt? Den siste talaren tyckes tro det, och han anser denna rätt
af stor vigt. Ja den är visserligen af stor vigt, men den är
också af ingen, och äfven derföre är den af stor vigt, att intet
är vådligare än att gifva Konungen en rättighet, från hvars utöfvande
R. St:r kunna afhålla Honom så länge de behaga. Detta
kan ske sålunda, alt Konungen eller II. St:r, hvilkendera är likgiltigt,
men vi antaga att Konungen, som vill hafva denna rättighet,
föreslår R. St:r en naturalisations-lag, men vid dess pröfning
stanna 2 Stånd emot 2, hvarigenom förslaget förfaller, hvad har
Konungen då för rättighet? ingen, den står blott på papperet.
Uti Utsk:s förslag är väl föreskrifvet, att utländsk man kan uptagas
till Svensk medborgare i den ordning och under de vilkor,
som uti serskild derom af Konung och Ständer gemensamt stiftad
lag bestämmes. Såsom jag visat kan händelsen göra, att
någon lag icke kommer lill stånd under flere Riksdagar, men
möjligen kan Konungen icke finna Sig belåten med en sådan
behandling. Han kan då fintaga utländningar till embetsman obe
-
Den 8 Mars f. m.
109
roende af en sådan lag och säga: Jag rår icke för det, då ni
icke antagit förslaget, hvilket Jag åter lemnar Mitt godkännande.
Emellertid anser jag, såsom jag redan nämnt, förslaget kunna
medföra ganska eftertänkliga följder, serdeles under förhållanden
mindre lugna än nu, och säkert är, att man icke bör blindvis
följa den ena eller andra sidans önskningar, då klara skäl deremot
framläggas. Jag vet icke hvad, som hindrar de Hrr, hvilka
här önska antagandet af denna lag, att framlägga förslag till naturalisations-lagen,
hvilken nu eller vid nästa Riksdag kunna antagas.
Att, såsom jag nämnt, lemna Konungen en rättighet,
från hvars utöfvande R. St:r efter godtfinnande kunna afhålla
Honom, anser jag vådligt, helst en sådan åtgärd kan medföra
ganska eftertänkliga följder. På dessa skäl yrkar jag afslag å
Betänk.
Rr Printzensköld: Gr. Lagerbjelke har städse fortfarit
att försvara grundlags-förslaget i den riktning han anser det böra
tolkas, men detta försvar eller rättare detta syfte, såsom vi hafva
hört af Hr Mannerskantz, visar redan vanskligheten af den förklaring
Gr:n sökt gifva åt grundlags-förslagets verkliga syfte.
Hr Mannerskantz har nemi. förklarat, att om man gifver förslaget
en sådan tolkning, som, enl. min åsigt, man fruktar för att
det skall få, vore detta icke ett fel hos förslaget. Jag åter tror
att, då en sådan tolkning kan gifvas förslaget, det icke eger
den tydlighet, som är nödvändig för detsamma, för att vinna
kraft af grundlag. Jag har icke heller kunnat inse någon möjlighet
att genom en serskild lag tillintetgöra sista punkten i
grundlagsförslaget, hvilken är tydlig och klar deruti, att en naturaliserad
utländning skall åtnjuta alla de förmåner och rättigheter,
som enl. våra lagar blifvit infödde Svenske män tillagde;
och lill dessa förmåner och rättigheter hör, såsom jag förut visat,
att blifva befordrad till alla tjenster inom Staten på grund
af skicklighet och förtjenst. Deraf måste följa, att enl. sista
punkten i förslaget en naturaliserad utländning ovilkorligen skall
erhålla samma rättigheter. Man kan icke, jag uprepar det ånyo,
genom en civil-lag ändra grundlagen, och hade sista punkten
aldrig funnits, hade förslaget varit både nyttigt och ganska oskyldigt,
ty dä hade man i civil-lagen alla de vilkor och rättigheter,
hvarunder ulländningar kunna naturaliseras, men Utsk. har
gjort ett pluss af de rättigheter och intagit detta just i grundlagen.
Hr Cederschiöld: Då ingen talare yttrat sig mot behofvet
af en naturalisations-lag, synes mig frågan, huruvida förslaget
bör bifallas eller icke bero deraf, huruvida man vill medgifva
utländnigar rättigheten, att bekläda Stats-Råds-platser eller icke.
Jag anser sådant vådligt och vill icke medgifva att, på sätt Gr.
Lagerbjelke yttrat, sådant kan bestämmas i den blifvande lagen;
men jag tror, hvad äfven Hr Printzensköld visat, att det är ett
misstag, att den blifvande lagen endast skall innehålla vilkoren
och sättet, hvarunder naturalisation skall erhållas, ty hafva vi
engång antagit detta förslag, är det påtagligt, att alla sedermera
lia
Den 8 Mars f. m.
naturaliserade ega just på grund af sista mora. rättighet alt, likasora
infödde Svenske män, kunna blifva till Siats-Råd utnämnde.
För dem, hvilka blifvit naturaliserade, kan något hinder derför
icke inläggas i den civila lagen, emedan denne då försattes i
uppenbar strid med grundlagens sista mora. På denna grund
och då i grundlagen skall utstakas Konungens och R. St:rs rättigheter,
afstyrker jag bifall till förslaget såsom vådligt.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: På samma gång raan
angifvit nyttan och nödvändigheten af en lagbestämmelse för utländningars
naturalisation, har man äfven funnit vådor i förslaget,
hvilka genom deras betänkliga beskaffenhet borde verka till förslagets
förkastande. Dessa vådor skulle, såsom man sagt, bestå
deruti, att utländningar kunde befordras till högre civile embeten,
såsom exempelvis Stats-Råds-platser. Enl. min åsigt hafva dessa
förespeglade vådor icke någon verklig grund. Jag tror tvertom,
att det skulle komma att innebära ganska stora garantier för
samhället, om den föreslagna lagen antages, enär, såsom händelsen
f. n. är, naluralisationen nu icke är af några lagliga former
begränsad. Det synes mig ock naturligt, att principen intages i
grundlagen, och att detalj-bestämmelserne åter få plats i den
blifvande civila lagen. Huru- sistnämnde lag då skall kunna
komma i strid med grundlagen, kan jag icke fatta. Jag kan
dessutom icke se några faror deruti, att en utländning, som gjort
sig förtjent af sitt nya fädernesland, lemnäs rätt att bekläda Statens
högsta embeten. De sköldar, som bekläda dessa murar,
vittna lill en del om store män, de der varit naturaliserade utländningar,
men icke destomindre beklädt Stats-Råds-embelen
utan att vi erfarit, att landet derigenom i någon mån varit blottställd!
för faror. Först efter 1809 har uti vår lagstiftning saknats
bestämmelser för möjligheten af utländningars naturalisation,
och just denna brist har man genom förslaget velat afhjelpa, och
jag tillstyrker alltså bifall till förslaget.
Frih. Tersmeden, Wijh. Fredr.: Det nu föredragna
grundlags-förslaget har i tvenne afseenden blifvit klandradt, nemi.
först derföre, att i slutmeningen förekommer följande: ”Sålunda
naturaliserad utländning njute samma rättigheter och förmåner,
som infödd Svensk man”; och vidare derför, att något förslag
till naturalisations-lag icke blifvit upgjordt eller att man icke
vet, hurudant det skall blifva. Just båda dessa omständigheter
anser jag vara en förtjenst hos förslaget. Meningen med en naturalisations-lag
måtte väl vara, att en i enlighet dermed naturaliserad
utländning, i och med detsamma han blifvit naturaliserad,
är Svensk medborgare, och följaktligen icke längre utländning.
Med det land, som förut varit hans fädernesland, har han brutit
alla band; han har ingått nya förbindelser, underkastar sig de
lagar det landet har, till hvilket han flyttat och han har blifvit
erkänd såsom medborgare inom detta länck. Sedan detta skett,
kan jag icke inse något skäl, hvarför han icke der skall få åtnjuta
fullt medborgerliga rättigheter, tvertom anser jag det nöd -
Den 8 Mars f. ni.
lil
vändigt, så vida man vill, att en sådan naturalisations-lag skall
finnas.
Hvad åter angår anmärkn:n, att naturalisations-lagen icke
är uti förevande förslag intagen, är, såsom jag nämnt, en ganska
stor förtjenst. I allmänhet böra grundlags-stadganden vara
korta, bestämda och tydliga. Const.Utsk:s förslag eger alla dessa
egenskaper. Deruti är tydligen bestämdt att, för att blifva naturaliserad,
en lag skall stiftas af Konung och Ständer, som bestämmer
de grunder, hvarefter naturalisationen skall ske. Skulle
man nu uti grundlags-förslaget intagit alla de minutiösa stadganden,
som naturligtvis i en naturalisations-lag måste finnas, skulle
den, såsom den Gud nås f. 11. är, blifva belastad med en mängd
stadganden, hvilka icke äro af grundlags- utan af civil-lags-natur.
Jag hemställer då, huruvida icke många oändligt vigtigare saker
j än dem ronde naturalisation förekomma i civil- och criminal
^
lagarne, hvilka lagar Konung och Ständer ega rättighet att än
\
dra. Huru man än ser saken, är delta förslag det rätta och än
damålsenliga
och jag kommer således att rösta för detsamma.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Att utfärda en lag
för utländningars naturalisation kan visserligen efter vår nu gällande
grundlag ega rum. Att derom införa ett serskildt stadgande
i grundlagen anser jag öfverflödigt. Att uti föreslagne
grundlags-stadgandet införa ett annat, som strider mot ett föreg:de
morn. i samma §, tror jag vara mindre lämpligt. Att vidare
föreslå ett sådant stadgande vid en tid, då flere länder finnas,
hvilka aldrig befria sina undersåtare från de med dem ingångna
förpligtelse!-, torde vara mindre tjenligt. Att äfven förklara, att
sådana personer aldrig få bösätta sig i Sverige med åtnjutande
af medborgare-rätt, emedan deras förbindelse till deras fädernesland
fortfar, är väl icke rätt lämpligt. Vi känna alla alt från
England lemnäs aldrig något förklarande, att en Engelsk undersåte
är befriad från sina förbindelser till detta land. Skall man
dä medgifva Engelska undersåter rättigheten att nedsätta sig i
Sverige, under det alt deras undersåtliga förbindelser till England
fortfara? Detta torde vara skäl för afslag å ifrågavar:de punkt,
hvarom jag anhåller.
Hr F åbraeus, Olof Immanuel: Afven jag finner det af
vigt, att lagstiftningen, rör:de naturalisation af utländningar, blir
definitivt ordnad, men det oaktadt hyser jag betänkligheter mot
antagande af detta förslag. Emot förslaget hafva flere skäl blifvit
anförde och jag befarar, att för dess antagande hinder i formelt
hänseende möta. Då uti 28 § Reg.F. stadgas såsom vilkor
för befordran till Stats-Råds- och de fleste civile embeten, att
vara infödd Svensk man, måste väl detta vilkor vara ett conditio
siue qua non, och stadgandet alltså innebära någon bestämd
mening, så att ordet infödd stundom icke anses liktydigt med
icke infödd. Om emellertid, örn detta förslag antages, man skulle
finna, att i 28 § Reg.F. grundlags-stiftaren icke menat så alvarsamt
med ordet infödd, så synes det mig, som om än icke en
Den 8 Mars f. m.
motsägelse åtminstone en oegentlighet i redaktionen kommer
att inflyta, hvilket förnämligast i grundlagen bör undvikas, och
detta destoheldre, sorn jag gillar föreg:de talares yrkande, att
grundlags-stadganden böra vara bestämda och tydliga. Äfven
tror jag att det varit bättre, om förslag till natnralisations-lag
hade afgifvits förr än man afgifvit förslag till ändring af nu gällande
stadgande i grundlagen, emedan, om Const.Utsk:s nu förevar:de
förslag antages, oöfvervinnerliga svårigheter skola, enl. min
åsigt, förhindra båda Statsmakterna att komma öfverens om sättet
och vilkoren för naturalisation, livat igenom Konungen under
tiden beröfvas en rättighet, som Han nu de facto eger. På
grund af dessa och de af Gr. Mörner anförda skäl, anhåller jag
om afslag å Betänk.
Gr. Lagerbjelke: Man har anfört, att Engelsmän, som
bosätta sig i andra länder, ändock aldrig kunna befrias från deras
underdånighets-förliållande inom England. De Hrr, hvilka
erinra sig föreg:de Riksdagars förhandlingar, hafva sannolikt icke
förgätit, hurusom Engelsmän, hvilka fortfarande äro i besittning
af fulla rättigheter som Engelska undersåter, likväl uptagits till
Svenska medborgare. Detta ansågo R. St:r olämpligt och beslöto
derför en underd. skrifvelse till K. M. med anhållan, att innan_ någon
Engelsman lill Svensk medborgare uptoges, han först skulle
skriftligen förbinda sig att icke på något sätt göra bruk af de
honom såsom Engelsman tillkommande rättigheter. Mig vill synas,
att det vore bättre att hafva en bestämd lag i ämnet. Om
man vill hindra Engelsmän att åtnjuta en Svensk medborgares
alla rättigheter, kan till den ändan i lagen intagas stadgande.
Således är Utsk:s förslag af stor nytta just i det hänseende den
värde talaren påpekat. En annan talare har sagt, att en naturalisations-lag
borde finnas, innan något stadgande i grundlagen
blifvit af Utsk. föreslaget. Jag är af motsatt tanke. Det går
visserligen an, att under nuvar:de grundlag utfärda en lag, som
medgifver utländningar halfva Svenska medborgerliga rättigheter,
men vill man i denna lag lemna dem fulla rättigheter, står detta
i strid med 28 § Reg.F. Alla talare hafva önskat införandet af
en naturalisations-lag, men första vilkoret för bringande af denna
önskan i fullbordan är, att grundlagen inrättas sä, att den icke,
som nu är händelsen, tillintetgör möjligheten att åstadkomma
en sådan lag. För det närvande förbjuder grundlagen utnämnande
till embetsman af andra än infödde Svenske män, och
derföre måste i grundlagen införas ett stadgande af innehåll, att
den, som upfyllt vilkoren i en blifvande naturalisations-lag, undfår
fulla medborgerliga rättigheter såsom infödd Svensk man.
En värd talare har sagt, att det vore oegentligt att säga, att
Konungen eger att till civile emhets- och tjenstemän utnämna
endast infödde Svenske män, men sedermera ställa så till, att
äfven utländningar kunna blifva det. §:n börjar likväl så: ”Konungen
eger att i Stats-Rådet utnämna och befordra infödde
Svenske
Den 8 Mars f. m.
113
Svenske män till alla de embeten och tjenster” etc. Det föreslagna
tillägget i §:n går derpå ut, att utländning, som upfyilt de
i en serskild af Konung och Ständer gemensamt stiftad lag, njuter
samma rättigheter som infödd Svensk man. Någon oegentlighet
förefinnes således icke, utan är upställningen fullkomligt
conseqvent. Alla hafva önskat antagande af en naturalisationslag
och möjligheten att få denna önskan upfylld har, såsom jag
nämnt, Const.Utsk. bragt i fullbordan, och derför anhåller jag
om bifall till förslaget.
Gr. Mörner: Skillnaden mellan den föreg:de talarens och
mina åsigter består deri, att lian icke föreställer sig möjligheten
af en naturalisation under andra vilkor, än att den naturaliserade
skall hafva fullkomligt samma rättigheter sorn infödde Svenske män.
Jag skulle likväl tro, att naturalisationen på annat sätt låter sig göra,
och att densamma icke behöfver innefatta dylika rättigheter, ty
i annat fall skulle ingen af dem, hvilka under förflutna tider
blifvit naturaliserade, varit Svenska medborgare, hvilket jag förmodar
man icke vill förmena dem. Om deremot detta grundlags-stadgande
antages, så kan den blifvande lagen icke innefatta
sådana föreskrifter, utan hvar och en, som efter denna lag naturaliseras,
skall ovilkorligen ega samma rättigheter som infödde
Svenske män. Således äfven rätt till flere tjenstebefattningar.
Genom en sådan lag tillintetgör man möjligheten för de personer,
hvilka blifvit naturaliserade före utfärdandet af denna lag,
att vistas här i landet annorlunda än som fremlingar. Naturalisations-lagen
kan icke innehålla dylika modifikationer. Af dessa
skäl anhåller jag om afslag å Betänk. Jag tror icke att vi hafva
en sådan brist på civile tjenstemän, att de behöfva förskrifvas
från utlandet.
Gr. Sparre, Erik: Jag delar icke den fruktan raan här
tyckes hysa, nemi. att en naluraliserad utländning, om han besitter
de derför erforderliga egenskaper, skall bekläda högre embeten.
Jag tror icke man behöfver ångra sådant, och sä har icke heller
förhållandet varit inom de länder, hvilka tillegnat sig utländske
män af utmärkt skicklighet och förtjenst. Jag tror äfven att
Sverige, lika litet som dessa länder, skola få tillfälle att ångra
sådant. Vi veta att på andra sidan Bottniska viken finnes ett
folk. som med oss hafva lika institutioner, lika lagar. Det vore
skada om Sverige icke skulle fä tillegna sig de utmärkta förtjente
män, som finnas inom detta folk. På andra sidan fjellen hafva
vi ett brödrafolk, som står oss ganska nära. Dess institutioner
likna våra, och det vore skada att icke få tillegna sig män från
detta land af ntmärktare förtjenster. Jag hyser således ingen
serdeles betänklighet att gifva medborgare-rätt åt utländningar,
fullkomligt öfvertygad, att Regeringen alltid med tillbörlig försigtighet
skall befordra sådana personer. Hvad åter angår den
siste talarens yttrande, att föreslagna grundlags-stadgandet, om
det antages, skulle utesluta möjligheten att i den naturalisations
5
H. 8
114
Den 8 Mars f, m.
lag, till hvilken ifrågavande inom. hänvisar, intaga sådana bestämmelser,
att alla natnraliserade kunna befordras till embeten,
så får jag förklara, att jag icke inser något hinder derför, att
den föreslagna naturalisations-lagen skall kunna innehålla att, för
att komma i åtnjutande af alla förmåner, vissa föreskrifter blifva
meddelade. Jag tillstyrker således bifall till Betänk.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till antagande af ifrågavar:de
förslag framställde propos., besvarades med blandade Ja och Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om H. o. Ad. förkastade
samma förslag, samt efter det svaren härvid utfallit med starka
Ja, blandade med Nej, förklarade det han trott sig finna att
denna sednare propos. blifvit besvarad med öfvervägande Ja.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Upläsles och godkändes följande votens-propos.:
Den, som antager det sedan sista Riksdag bvilande förslag
till tillägg vid 28 § Reg.F:n, ang:de naturalisation af utländske
män, röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder nämnde förslag af R. o. Ad. förkastadt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 58.
Nej — 97.
3:dje pukten, innehållande förslag lill ändring i S6 §
Heg.F:n och 49 § Riksd.Ordn., ang:de remiss af motionen.
Hr von Hartmansdorff: Genom detta förslags antagande
skulle möjligheten för ett Stånd att vägra remiss försväras. I
stället för att remiss nu kan nekas med enkelt flertal, skulle,
efter detta förslag, för ett sådant beslut fordras -|:delar af de
röstandes antal. Af denna förändring finner jag icke något gagn.
Följden af hennes bifallande skulle oftare blifva hvad sorn inträffade
under 1840 års Riksdag, nemi. att man från kl. 10
f. m. till kl. 11 på aftonen tvistade, om en remiss borde vägras
eller icke, hvilken tvist dock slutades med remissens nekande,
oaktadt rösternas flertal vid de anställda tvenne voteringarne icke
utgjorde -§:delar. Hade förevande förslag då varit grundlag: så
hade man på en sådan tvist förspillt en hel dag och remissen
hade likväl afgått till Utsk. Jag vill framhålla ett annat exempel.
Ståndet påminner sig att Gr. af Ugglas för några dagar
sedan väckte ett förslag ang:de Riddarh.Ordn. (den förra frågan
jag nämnde angick StatsUtsk. och var således af allmän natur).
A Gr. Ugglas’s förslag vägrades remiss- med 70 röster mot 36.
Den 8 Mars f. m.
115
Hade Const.Utsk:s förevar:de förslag varit gällande så hade tvisten
äfven om denna remiss varit fruktlös, ty Gr. af Ugglas’s motion
hade då afgått till Riddarh.Utsk. Mig synes alltså, denna grundlagsändring
icke böra antagas. Inom alla RiksSt:n kunna förslag
framställas af den beskaffenhet att man hvarken vill eller bör
remittera dem. I vårt Stånd, der sjelfskrifvenheten berättigar
till inträde och der följaktligen ledamöter inkomma sådana som
dem hvilken vid denna Riksdag blifvit utesluten, är det ännu
lättare att förslag framställas hvilka aldrig böra remitteras. Att
under sådana förhållanden försvåra möjligheten att vägra remiss
är i min tanke origtigt, hvarföre jag anhåller att R. o. Ad.
måtte förkasta denna grundlagsändring.
Gr. Lagerbjelke: Afven jag tror, alt ifrågavande förslag
icke kan af R. o. Ad. antagas; dock har jag för denna min åsigt
andra skäl än den sista talaren. Skulle ifrågavande förslag blifva
grundlag vore derigenom stadgadt, all om ett Stånd linner en
motion otjenlig, Ståndet eger då vägra remiss i fall ^:delars pluralitet
för en sådan vägran kan erhållas. Men skulle Ståndet
väl anse molionen tjenlig men olaglig, blir frågan om för vägran
af remiss å en sådan motion erfordras enkel eller |:delars pluralitet,
Det är klart, alt om molionen vore så stridande mot
grundlagen att Landtmarskalken eller Talman ansåge sig höra
vägra propos. på remiss, komme icke heller någon remiss i fråga,
men om nu molionen såväl af Landtmarskalken eller Talmannen
som af Slåndets flesta ledamöter ansågos stridande mot grund
lagen
ehuru icke lill den grad emot dess bestämda ordalydelse
att propos. på remiss kunde vägras, skulle tvifvel lätteligen upkomma
huruvida enkel pluralitet vore tillfyllestgörande eller det
erfordrades f:delar af de röstande för alt kunna lägga den olagliga
motionen till handlingarne.
Jag anhåller derföre vördsamt om propos. på afslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Annu ur en annan synpunkt
önskar äfven jag afslag å ifrågavande punkt. R. o. Ad.
erinrar sig säkerligen de mänga strider, som förevar här på
Riddarhuset om rätta förståndet af 56 § Reg.F., der det heter,
att remiss bör ske, och hvilken § i allmänhet tolkats så, att
remiss icke blifvit vägrad utom i några få fall, hvilka undantag,
varit sällsporda. Jag befarar, att om denna förändring bifalles,
skulle deraf följa, att mera än hitintills remiss kommer att vägras,
och ehuru ändamålet att derigenom slippa en mängd mer eller
mindre välbetänkta förslag kan vara godt, tror jag, att discussionen
öfver frågan, huruvida remiss bör bifallas eller icke, kommer
att erfordra lika lång tid, som behandlingen af motionen
efter dess återkomst från Utsk., men deremot kunde mången
mening blifva undertryckt, om den framställes från en för tillfället
befintlig minoritet.
Hr Cederschiöld: Hr von Hartmansdorff har yrkat afslag
på denna punkt derför, att rättigheten att vägra remiss skulle
8*
116
Den 8 Mars f. ra.
dymedelst försvåras. Af detta skäl kan jag icke yrka afslag,
emedan rättigheten att vägra remiss i en allmän fråga nu icke
förefinnes, utan är tvertom i uppenbar strid med 56 §:n Reg.F.
och 44 §:n( 1 Mom. Riksd.Ordn. 56 § lyder sålunda: ”Allmänna
frågor, som uti R. St:rs Plena väckas, må ej till ett omedelbart
afgörande der uptagas, utan skola- öfverlemnas till behörigt Utsk.,
som ege, att dem utreda och deröfver sig yttra, på sätt i Riksd.-  Ordn. föreskrifves”. 44 §:n 1 Mom. innehåller ett så lydande
stadgande: ”Konungens Propos:r, äfvensom allmänna frågor, hvarmed
förstås sådana, som kunna eller böra komma under samtliga
RiksSt:ns öfverläggning och pröfning, må ej i R. St:rs Plena till
omedelbart afgörande uptagas, utan skola öfverlemnas till utredande
af behöriga Utsk., hvilkas yttranden, hvaraf alltid ett exemplar
må hvarje Stånd tilldelas, böra enl. hvad här ofvanföre samt
vidare i Reg.F:s 56 § stadgas, föregå R. St:rs beslut”. Här är
således det mest tydliga och bestämda stadgande derom, att å
allmän fråga d. v. s. en sådan som bör komma till alla RiksSt:ns
kunskap, alldeles icke få vägras remiss, ulan den skall re.
mitteras, hvilken remiss icke såsom Ilr von Hartmansdorff nämnt,
kan med enkel pluralitet förtryckas med mindre än att grundlagen
äfven förtryckes. Med den af Gr. af Ugglas väckta motion
var ett annat förhållande, ty den betraktades såsom en enskild
fråga, hvaröfver R. o. Ad. hade rätt att difinitivl besluta. Enl.
min upfattning vägrades icke heller remiss på detta förslag, utan
Ståndet beslöt, att motionen skulle läggas lill handlingarne,
hvilket innefattade väl detsamma såsom ett af Ståndet uttaladt
ogillande af förslaget. Efter mitt omdöme bör detta förslag förkastas.
Meningen med detsamma har förmodligen varit att förekomma
framställandet af en mängd omogna förslag, hvilka endast
föranleda tidsutdrägt inom Utsk. och representationen. Men jag
tror likväl, att antagandet af detta förslag icke bereder någon
tidsvinst, utan tvertom tidspillan, ty örn de flesta framställde förslag
å hvilka remiss bestreds, skulle inom Stånden upkomma
vidlyftiga discussioner och Prot:n inom Stånden blifva digra hvarigenom
tid och kostnader för tryckningen af dessa Prof. onödigt
förspillas, hvarför jag tror bäst vara att såsom nu låta sådane förslag
få afgå till Utsk:n, utan att ett enda ord om dem yttras. Jag
anser således att, om detta förslag antages, just de olägenheter,
hvilka man velat undvika, tidspillan och kostnad, ovillkorligen
skola upkomma, Men ett annat här icke vidrördt skäl förhindrar
mig dessutom att bifalla förslaget, nemi. att Const.Utsk. förglömt
att föreslå ändring i 44 §:n Riksd.Ordn., hvilken med denna §
bort samtidigt ändras^ ty om förevar:de förslag antages, står det
i uppenbar strid med 44 §:n, som uttryckligen bjuder, att hvarje
allmän fråga skall remitteras till Utsk. och att RiksSt:n icke ega
deröfver besluta förr än vederbönde Utsk. afgifvit Betänk, i anledning
af hvarje förslag.. På grund af dessa skäl men alldeles
icke på grund af Hr von Hartmansdorffs, hvilka enl. min åsigt,
äro i fullkomlig strid med grundlagen, yrkar jag afslag å Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Till vederläggning af Hr Ceder
-
Den 8 Mars f. m.
117
schölds anmärkn. må det tillåtas mig upläsa 49 §:n Riksd.Ordn.,
så lydande: ”Hvar och en allmän fråga, som första gången i
något Stånd förekommer, skall, såvida ej Ståndet enhälligt genast
densamma till vederbörligt Utsk. förvisar, ligga på bordet till
nästa plenum, då remiss bör ske; dock stånde hvarje ledamot
öppet att öfver samma mål sig yttra hvilket hans yttrande äfven
skall (ill Utsk. remitteras. Om en genom nmndtligt anförande
gjord framställning lägges på bordet bör anförandet till Prot.
dikteras och afskrift deraf sednast i nästa plenum till bordet aflemnas.
Upstår fråga om eller livart remitteras bör, kan denna
fråga blott för den plenidagen läggas pä bordet”. Således påstår
jag bestämdt icke blott att frågan, om remiss bör ega rum,
kan göras, utan äfven att bon kan bordläggas. Kan nu frågan
göras: sä är klart, att hon kan besvaras äfven med nej; och
dermed är tvisten oss emellan afgjord. Ståndet torde finna, att
jag icke misstagit mig i detta afseende, hvadan jag förnyar min
anhållan om förslagets ogillande.
Hr Cederschiöld: Jag har föreställt mig, att conseqvens
alltid bör finnas i hvarje lagstiftning, men framför allt i grundlagen.
Har jag häri icke .misstagit mig, torde Hr von Hartmansdorff
haft orätt i sin framställning, ty då 56 §:n Reg.F. uttryckligen
förbjuder, alt en allmän fråga må af R. St:r afgöras förr
än den blifvit af vederbörligt Utsk. utredd och dess Utlåt, till
R. St:r inkommit, och vidare uti 44 §:n Riksd.Ordn. detta förbud
ytterligare uprepas, kan jag icke föreställa mig, alt i 49 §:n
Riksd.Ordn. lior finnas ett stadgande, som tillintetgör verkan af
56 §:n Reg.F. och 44 §:n Riksd.Ordn. Den, som upmärksamt
genomläser 1 Mom. i 49 §:n Riksd.Ordn. skall ock finna att de
citerade ordalagen icke kunna så förstås, som Hr von Hartmansdorff
velat tolka dem. Uti detta Mom. förekommer följande:
”Hvar och en allmän fråga, som första gången i något Stånd
förekommer, skall, såvida ej Ståndet enhälligt genast densamma
lill vederbörligt Utsk. förvisar, ligga pä bordet till nästa plenum
dä remiss bör ske”. Vidare i samma Mom. heter det: ”om en
genom mundlligt anförande gjord framställning lägges på bordet
bör anförandet till prot. dikteras och afskrift deraf sednast i nästa
plenum till bordet aflemnas”. Detta mundtliga anförande kan
naturligtvis afse både en allmän och enskild fråga. Morn. slutar
sålunda: ”Upstår fråga om eller hvart remitteras bör, kan den
frågan för den plenidagen läggas på bordet”. Stadgandet, om
eller livart remitteras bör, kan således, om någon conseqvens skall
finnas och man icke vill uti 49 §:n Riksd.Ordn. tillintetgöra
stadgandet i 56 §:n Reg.F. och 44 §:n Riksd.Ordn. icke afse annat,
än att frågan är af enskild beskaffenhet; ty i afseende på en sådan
kan fråga upstå om remiss bör ega rum eller icke. Så har åtminstone
jag upfattat grundlagen emedan någon inconseqvens
deruti icke bör finnas.
Hr Ribbing: Då i detta ämne icke såsom i många andra
fråga är, huruvida vi kunna gilla skälen för Betänk eller
118
Den 8 Mars f. m.
ej, och de flesta talarne begärt afslag, anhåller jag, att vi måtte
slippa att höra vidare lalas om skälen. Jag anhåller om afslag
å denna punkt.
Dä härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, dåpropos.
till bifall icke blifvit begärd, finge hemställa om R. o. Ad. behagade
förkasta ifrågavar:de förslag, ropades Ja, jemte ett eller
annat Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit
Ja öfvervägande.
4:de punkten, innehållande förslag lill tillägg i 39 §:n
Iteg.F. och 27 §:n 1 Mom. Hiksd.Ordn., äng:de proposm om
Statsverkets tillstånd och behof.
Hr von Hartmansdorff: Då ingen begärt ordet, har jag
ansett mig böra göra del äfven vid denna §. Jag hade nemi.
trott förslaget vara sådant, att flere än jag böra finna det oantagligt.
Förslaget går derpå ut, alt, då anslag äskas, skall Konungen
äfven upgifva sättet, hvarpå medlen böra anskaffas. Detta
förslag härledes sig ursprungligen från Konungens egen Proposm
vid 1848 års Riksdag, då Han föreslog en representations-förändring.
Hans förslag afsåg icke blott representationens och hennes
arbetssätts ombildning, utan uptog jemväl andra icke dithörande
stadganden. Deribland förekom äfven det, som nu utgör våra
öfverläggningars föremål. När jag först läste Konungens förslag,
ansåg jag det riktigt, emedan del öfverensstämde med mina åsigter,
att Konungen borde hafva del äfven i beskattnings-och alltså
jemväl i bevillnings-åtgärder. Jag fann det ock öfverensstämmande
med hvad som iakttages i andra grundlagsbundna samhällen,
nemi. alt då Konungens rådgifvare, äska nya anslag, upgifva
de ock sätlet för medlens anskaffande. I Sverige har man
icke så gjort. R. St; deras Stats- Revillnings- och RankoUtsk.
hafva egenteligen varit Finans-Ministrar hos oss, hvaremot Konungens
Rådgifvare ieke befattat sig med att upgifva, huru medel till
Stalsbehofvens fyllande skolat anskaffas. Afven hade jag befarat
det R. St., som äro så ömtåliga om beskattningsrätten, skolat
med misshag se, om Konungen i Sina Propos:ner yttrat Sig om
sättet att medlen anskaffa. Men dä isen i detta hänseende var
bruten, om jag så må uttrycka mig, följde jag föredömet och
införde i mitt förslag till Svenska folk-representationens ombildning
en §, som innehöll ungefärligen samma förslag, som Konungens.
Nu då fråga blifvit af Coust.Utsk. väckt, att göra detta
förslag gällande, hafva betänkligheter hos mig upkommit, på grund
af hvilka jag anser ändringen böra förkastas. Sådane våra författningar
hittills varit och ännu äro, finnes intet hinder för
Konungen, att, när Han aflåter Propos:r om anslag, äfven upgifva
sättet, hvarpå medlen skola anskaffas. Men, på andra sidan,
skulle lätteligen kunna hända, att R. St:r vore benägna att bevilja
ett hegardt anslag utan att likväl godkänna det upgifna sättet
för medlens anskaffande. Då torde betänkligheterna och tvisterna
om sättet blifva så långvariga, att anslaget antingen komme att
uteblifva eller alltför länge fördröjdes. Ståndet erinrar sig nog
-
Den 8 Mars f. m.
119
samt hurusom Konungen helt nyligen utan att upgifva sättet för
medlens anskaffande, äskade 2\ milkr R:dr till krigsrustningarne,
hvilka medel II. St:r genast beviljade. Hade nu Konungen varit
skyldig upgifva sättet, för medlens anskaffande, och sådant fullgjort:
så hade kanhända många betänkligheter och tvister upkommit
derom, hvar penningarne skulle tagas, och bifallet till
Konungens Propus, hade derigenom allt för länge, till allmän
skada fördröjts. Lämpligare torde också vara, att tvisterne om
medlens anskaffande utkämpas inom RiksSl:n, ulan att Konungen
blandas deri, än att dessa strider, hvilka under stundom äro
bittra, nog komma att vändas äfven emot Honom. Da Hans
förslag till medlens anskaffande misshagar R. St:r eller vissa Stånd,
är det klart, att missnöjet rigtas mot den, hvilken man anser
såsom den ökade beskattningens uphofsman. Jag tror således,
det vara vida bättre att låta grundlagens nuvande stadgande fortfara,
emedan inga serdeles olägenheter deraf försports, än att
nödga Konungen beträda en bana, hvarigenom skada för riket
möjligen medfördes. Finnes för medels anskaffande, något sätt
hvilket icke R. Sl:r men Konungens rådgifvare påhitta: så lära de
sednare icke underlåta, att antingen sjelfva, om de äro Riksdagsmän,
eller också genom sina vänner låta vederbönde förstå,
hvarest medlen lämpligen skola tagas. Slutföljden af dessa mina
anmärkn. blir alltså, att jag anhåller, det R. o. Ad. ville ogilla
förslaget.
I hänsende till ordalydelsen vill jag fästa upmärksamheten
på en oläglighet, som vi ännu icke kommit ifrån nemi. att i
Riksd.Ordn. uprepas detsamma som förut står i Reg.F. Följden
deraf blir alt man för sammanhanget skull icke alllid kan iakttaga
samma ordalag. Detta har nu medfört, att i 59 §:n Reg.F. inflickats
en mening, hvilken saknas i 27 §:n Riksd.Ordn. På
förra stället förekommer följande ordställning: ”Dessa behof böra
genom bevillningar fyllas och bör Konungens framställning härom
åtföljas af förslag rör:de sättet, huru sådant lämpligast ske kunde”.
Orden ”lämpligast ske kunde” finnas ej i 27 §:n Riksd.Ordn.
Hvarföre har man icke intagit deni der?
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdade
till fortsättande af plenum kl. 6 e. ra.
Gr. Lagerbjelke: För att motverka antagande af detta
förslag har den siste talaren för Ståndet updukat berättelser om
de följder, hvilka möjligen kunnat inträffa, om detta förslag varit
lag, dä Konungen begärde de 2f milhne till krigsrustningar.
Den värde talaren har likväl förbisett, att samma förslag afser
endast K M:s Propos:r om Statsverkets tillstånd och behof, och
hade följaktligen icke haft ringaste inflytande på den propos.,
genom hvars omnämnande den värde talaren velat motarbeta förslaget.
Det mätte väl vara en obestridlig vinst att vid besluts
fattande hafva ett fullständigt förslag framför sig. Vid alla Riksdagar
se vi under representationens öfverläggningar ang:de beskattnings-frågor
den ena frågan framkastas då och den andra
120
Den 8 Mars f. m.
då, men någon ledning för ett beslut derutinnan finnes sällan,
hvaremot behöflig utredning af ämnet alltid komme att förefinnas
i Proposm om Statsverkets tillstånd och behof, om nu ifrågavande
tillägg till grundlagen varder antaget. Går man till grunden för
konungamakten, så måste man medgifva, att dess bestämmelse
är, att stå i spetsen för samhället, att ifra för dess bästa och
utveckling, och det kan då aldrig vara för densamma likgiltigt,
om, sedan Konungen föreslagit summorna för bestridande af
Statens utgifter, uttaxeringen skulle vara mera eller mindre lämplig,
Man säger, att konungamakten genom Const.Utskis förslag indrages
i svåra frågor. Går man något tillbaka och t. o. m. icke
längre än till denna Riksdag, så finner man, att då frågor blifva
serdeles svåra, måste konungamakten i allt fall taga dem om
hand. Konungen måste vara framför andra angelägen att föra
samhället på goda vägar, och det måste då vara för honom en
vinst att till följd af grundlagsbud afgifva förslag till fyllande af
Statsbehofven, och således utan att kunna anses hafva inmängt
sig i sådant, som hvarken de facto eller de jure tillkomma honom.
Enl. Const.Utsk:s förslag inskränkes icke heller R. St:rs
rätt i beskattningsfrågor; ty deras rätt att öfver sådana frågor
ensamma besluta qva står oförändrad, men väl åstadkommes säkerhet
för dem, att genom förslag i ämnet från Konungen erhålla
en bättre utredning, innan de fatta sina beslut. Jag anhåller
vördsamt om bifall till förslaget.
Gr. Posse, Gustaf Mauritz: Enl. nu gällande stadganden
tillkommer Regeringen att afgifva förslag på medel, sorn
behöfvas, hvaremot d< n föreslagna förändringen åsyftar skyldighet
för Regeringen att föreslå sättet, hvarpå medlen skola erhållas.
I allmänhet ä det väl lättare att föreslå de medel, som för
statsbehofven erfordras än att upgifva sättet för deras fyllande,
och mig synes rigtigt att i samma förslag dessa behof framställas
äfven sättet för mei lens anskaffande angifves, och hvem kan
bättre än Regeringen vara i tillfälle dertill. Jag tror äfven, alt
rätta creteriet på en ministers mer eller mindre duglighet är
mindre hans förmåga att upgöra förslag om Statsbehofvens fyllande
än sättet hvarpå detta skall ske. Jag tillstyrker bifall till
förslaget.
Hr Adelborg: l den nu gällande grundlags § är Konungen
icke ålagd att upgifva sättet för anskaffande af de för Staten
nödiga utgifter, men let är Honom icke heller förbjudet. Konungen
eger således, >m än denna förändring icke bifalles, denna
rätt, och jag kan derföre icke inse någon vinst af förslaget, men
deremot finner jag lika med Hr von Hartmansdorff, att förslaget
stundom skall föranleda till ett bittert klander af Konungens åtgärder,
hvilket, såvidt möjligt är, man enl. min åsigt bör undvika.
Skärskådar man Utsk:s förslag, tror jag, alt man deri skall finna
ett begär att närma sig minister-styrelse. Annu hafva vi icke
hunnit dit och jag lemnar det derhän, om det ens vore önskvärdt.
Sä länge våra Ministrar icke äro sjelfskrifna inom repre
-
Den 8 Mars f. m.
121
senlationen och kunna lemna erforderliga uplysningar, anser jag
förslaget endast föranleda vidlyftiga discussioner och bittra anfall
emot Regeringen, som icke behöfvas. Dessutom tror jag icke
såsom den siste talaren, att det alltid är så lätt att säga, hvarest
medlen skola tagas, ty omständigheterna kunna blifva sådana, alt
man kan tydligen visa, att medel böra finnas och utgå, utan att
man derföre kan upgifva hvarifrån de skola tagas. Då Svenska
folket eger att sig sjelft beskatta, är det väl äfven billigt, att de
efterse i sina kassor och säga, så och så mycket har Regeringen
begärt, vi bifalla det och det skall tagas derifrån. Pä grund af
dessa skäl anhåller jag om afslag å denna punkt.
Hr Ribbing: Jag anser detta förslag vara af stor vigt. Då
ett förslag till sin princip är rigtigt, tror jag man bör undvika att
för hastigt förkasta det genom anförande af de eller de olägenheterne.
I delta afseende hafva talare å båda sidor redan utvecklat
saken. En talare har sagt, att då han icke funnit några
olägenheter af nu gällande stadgande, ville han bibehålla det.
En sednare talare, Gr. Lagerbjelke framställde åtskilliga olägenheter,
som äfven en föreg:de talare ehuru under andra former
gifvil oss tillkänna. Han yttrade nemi., att det hittills varit för
Svenska folket nödvändigt att vara sina egna Finans-ministrar.
Så många Ministrar äro icke nyttiga. Delta har visat sig genom
den ytterliga längd våra ofta återkommande riksdagsförhandlingar
erhållit. Jag tror icke att det är bra, att man har rättigheter
utan motsvarande skyldigheter, men det är ganska beqvämt att
skjuta skulden på andra. Jag tror således, att det icke är bra,
att Finans-ministern har skyldighet att endast säga så och så
mycket bchöfs, han bör äfven upgifva, hvarest medlen skola tagas.
Detta kan likväl under vissa förhållanden icke alltid medhinnas,
men när behofven icke äro så trängande, anser jag, att man bör
upgifva sättet för anskaffande af medlen. Hade man hittills iakttagit
detta, hade mycket bråk varit undviket. Jag anser således,
nyttigt, att vår Finans-minister upgifver sättet för fyllande eller
betäckande af de för statsutgifterna erforderliga medel. Man har
här äfven anmärkt, att några ordalag i Reg.F. icke skulle vara
rigtigt återgifna i Riksd.Ordn. Jag medgifver anmärkms rigtighet,
men anser den dock icke så väsendtlig, att den nu bör afses.
Vi hafva i vår grundlag många ordställningar, som stå i strid
med hvarandra. Likaledes har man omtalat det bittra klander,
som skulle upstå derigenom att Regeringen afgifver förslag till
medlens erhållande. Det ligger likväl i sakens natur, att ett
sådant klander kan upkomma, när hvarje representant enl. våra
grundlagar eger yttra sina tankar om förekommande ämnen, och
det må väl icke förtänkas, att man söker att minska de ingalunda
obetydliga skattebördorna. Jag anhåller om bifall till förslaget.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv. Såsom skäl för
vägran af bifall till förslaget har Hr Adelborg anfört, att enl. nu
gällande grundlag K. M. vore oförhindrad att afgifva sådant förslag,
122
Den 8 Mars f. m.
sorn i förevar.de punkt åsyftas. Att grundlagen emedlertid icke
blifvit af K. M. så tolkad visas deraf, att, såvidt jag har mig
bekant, K. M. aldrig afgifvit ett så beskaffadt förslag, måhända
af fruktan att, såsom Hr von Hartmansdorff yttrade, K. M. eljest
skulle visa benägenhet att inblanda Sig i beskattnings-frågor.
För dem, hvilka hafva erfarenhet af förhanlingarna inom Hevilla.-  Utsk. och således känna svårigheten att medla mellan de stridande
intressena och att der rättvisan är påtaglig tillämpa henne,
är det högst beklagligt, att K. M. icke afgifver förslag till anskaffande
af de för Statsbehofven erforderliga medel och lika med
en talare anser jag det vara på sätt och vis hennes skyldighet
att för R. St:r framställa ett dylikt förslag. Nyttan af kännedomen
om Regeringens tankar i detta hänseende är gifven, och
otvifvelaktig! skulle Regeringens votum medföra stora fördelar
vid hevillnms reglerande och uphäfvande af förut varande orättvisor.
Jag är öfvertygad att örn Regeringen upgifvit grunderne
för bevillningen, skulle våra Bevilln.-förordn:r icke varit sädane
de nu äro. Men, säger man, genom ett sådant förfarande skall
Regeringen ådraga sig missnöje af dem, hvilka i följd af en förändrad
Bévilln.-förordn. möjligen få förökad bevilln. Det förundrar
mig, att detta yttrande kunnat afgifvas af Hr von Hartmansdorff
som är en man med praktisk blick och väl ser, att
missnöjet härleder sig icke så mycket deraf, att bevilln. måste
utgöras, som icke mera af felaktiga grunder för dess utgörande.
Missnöjet blir lika stort, om till följd af beviljade anslag bevilln.
förliöjes, och då blir förhållandet enahanda om den förökade
bevilln. tillkommer genom Bevilln.Utsk:s förslag eller en K. Propos.
Att det icke är så lätt att ordna bevilln. som Hr Adelborg tror,
kan jag försäkra honom, likasom att Bevilln -Utsk. skulle vara
serdeles tacksamt, om det till ledning vid sina förhandlingar haft
någon genomtänkt, från Regeringen utgången Propos. På grund
af dessa och af Gr. Lagerbjelke anförda skäl anhåller jag om
bifall till förslaget.
Frih. Tersmeden: Den talare, som öppnade discussionen
i denna fråga, yttrade, att förevar:de förslag härleder sig från
det vid 1848j.års Riksdag af Regeringen afgifna förslag. Om så
är, visar detta, att ett förslag till grundlagsförändring medför
något godt. Samma talare har begått ett misstag, då han påstod,
att meningen med detta förslag vore, att hvarje förslag ifråga
om förökade utgifter, som från Regeringen utgår, skulle jemväl
uptaga sättet, hvarpå dessa afgifter skola utgöras. Delta är alldeles
icke meningen och Gr. Lagerbjelke har redan visat, att
förevarnle förslag afser endast K. Propos:r om Statsverkets tillstånd
och behof, hvilket uttryckligen blifvit sagdt i både 5!) §
Reg.F. och 27 § Riksd.Ordn. En annan talare har yttrat, att
R. St. likasom hvarje enskild borde undersöka deras förrådskammares
tillstånd och derefter besluta. Det vore i sanning rätt
illa, om Regeringen icke kände denna förrådskammare lika väl
som R. St. Samband emellan Regering och folk är just hellöf
-
Den 8 Mars f. m.
123
ligt, och då föreslagna förändringen afser förökande af detta samband,
är hon i min tanke ganska rigtig. Gr. af Ugglas har redan
visat nyttan deraf att Regeringen afgifver förslag till grunderne
för bevillnms utgörande. Den första talaren har äfven funnit en
origtighet deri, att ordalagen i förändringen till 59 §:n Reg.F.
och 27 §:n Riksd.Ordn. icke äro fullkomligt lika. Jag kan icke
linna någon origtighet eller motsägelse deri. Förslaget till 59 §:n
Reg.F. lyder så: ”Dessa behof böra genom bevilln. fyllas och
bör Konungens framställning härom åtföljas af förslag rörande
sättet, huruledes sådant lämpligast ske kunde”. I 27 §:n Riksd.-  Ordn. åter heter det: ”Propos:n ang:de Statsverkets tillstånd och
behof, hvaraf Stånden hvartdera ett exemplar tillställes, och som
åtföljas bör af förslag, ronde sältet, att genom bevilln. fylla hvad
Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomsterne” etc. Här
behöfvas icke orden lämpligast ske kunde.
Hr Cederschiöld: Enl. min åsigt är det af stor vigt så
väl i den enskilda som i den allmänna hushållningen, att, då
man bestämmer sig för en utgift, man äfven samtidigt beräknar,
hvar man skall få tillgångar för bestridande af samma utgift, och
dä förslaget till ändring i grundlagen går derpå ut, anser jag det
äfven nyttigt. Att således i K. M:s Propos. om Statsverkets tillstånd
och behof äfven upgifves sättet eller grunderne för bevilln:s
utgörande, anser jag af vigt icke blott för representationen, som
derigenom får ledning vid sina beslut, utan äfven för Regeringen,
som derigenom blir i bättre tillfälle att visa, det Regeringen
vid upgörande af förslaget till nya utgifter tagit i noga beräkning
hur tillgångar för utgifternes bestridande lämpligast skulle
kunna erhållas. Jag tillstyrker alltså bifall till förslaget, men vill
fästa Finnes upinärksamliet derpå, att det af Hr von Hartmansdorff
anförda exempel alldeles icke är här tillämpligt, emedan
förevande förslag afser endast K. Propos:r om Statsverkets tillstånd
och behof, som afgifvas antingen pä Rikssalen eller till StatsUtsk.
14 dagar efter Riksdagens början, — men deremot icke
K. M:s Nåd. Propos:r om extra anslag för så beskaffade oförutsedda
behof, sorn det af Hr von Hartmansdorff omnämnda.
Hr von Hartmansdorff: Om det är rätt, att vilja ålägga
Konungen en sådan förbindelse, som förslaget innehåller i afseende
på Hans Propos. om Statsverkets tillstånd och behof, hvarföre
är det icke rätt att vilja ålägga Honom samma förbindelse
i fråga om- alla Propos:r Han till R. St:r afgifver, sådane t. ex.
som den ronde 2,500,000 ll:dr. I den s. k. Stats-propos:n
förekomma sällan frågor om några serdeles betydliga extra utgifter.
Der torde det alltså vara mindre behötligt att Konungen
upgifver sättet för medlens anskaffande, men deremot så mycket
nödigare att det sker när Han äskar flera milhr utöfver hvad
Statsverket förut lemnat. Följaktligen anser jag såsom en brist
i förslaget hvad Gr. Lagerbjelke påstått vara en förtjenst. Om
Konungens Propos. rör:de Statsverkets tillstånd och behof än
upställes så, som Const.Utsk:s förslag åsyftar, kan likväl i henne
124
Den 8 Mars f. m.
förekomma frågor om extra anslag till betydliga belopp, hvilka ej
kunna af de vanliga tillgåugarne fyllas. Om t. ex. denna Riksdag
icke böljat förr än i medlet af sisth Februari månad, så
hade Konungens Propos. om de 2,500,000 R:dr väl intagits i
Stats~propos:n. Hvad åter beträffar en talares yttrande, att Konungen
ej skulle utan det nu föreslagna stadgandet ega rätt föreslå
utvägar till beredande af de för Statsbehofven erforderliga
medel: så får jag, till bevis på motsatsen, åberopa Stats-propos:n
vid denna Riksdag, deri Konungen anvisat tillgångar för hvarjehanda
behof, genom bränvinsskattens förhöjning. Exempel i
detta hänseende äro således nära för handen. Jag har från
början erkänt, att detta förslag instämmer med bruket inom andra
grundlagsbundna samhällen och med den tanke jag sjelf haft
om sättet att gå tillväga. Bien med afseende på våra gamla
bruk och förhållanden, och för att icke onödigtvis försätta Regeringen
i ledsamma förhållanden afstyrker jag förslagets antagande.
Hr Adelborg: En talare bar sagt, att den, som behöfver
göra en utgift, äfven måste tillse, hvarest penningarne skola tagas,
och denna åsigt är riktig då den tillämpas pä enskilda personer
men icke på korporationer. Jag tänker mig nemi., att ett
bolag bildas för bedrifvande af någon rörelse, och utser inom
sig en eller flera, hvilka i duglighet äro mängden öfverlägsna,
till styresmän för bolaget. Dessa styresmän skola nu leda bolagets
angelägenheter till den största möjliga utveckling. Bolaget
säger, när J behöfven penningar och upgifven förslag öfver edra
behof, skola vi tillskjuta medel. Om nu styresmännen säga, så
och så mycket penningar erfordras till det och det ändamålet,
och der och der skolén J taga dem, kan det ju möjligen hända,
att andra delegare i bolaget säga, vi gå alldeles icke in på det
der, edra förslag äro rigtiga, men vi önska att taga penningar
på annat häll. Man kan äfven tänka sig, hvad ofta inträffat, att
bland bolagsmännen de finnas, hvilka vilja sätta sig upp emot
sin öfverhet inom bolaget och säga, vi önska icke en sådan förvaltning
och sålunda åstadkommes endast kif, och just detta vore
det enda man vinner genom Const.Utsk:s förslag. Då nu Konungen
eger den rätt Utsk. vill tillerkänna honom, ser jag icke,
hvartill förslaget tjenar.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: När en sak, såsom
den ifrågavande, är fullkomligt god, är det icke alltid lätt att
anföra giltiga skäl emot densamma. Också synes mig de häi
anförde skälen temligen underhaltiga. Bfan har till en början
för afslag å förevande punkt sagt, att man ville dermed befria
Regeringen från en ovilja, sorn skulle upkomma deraf, att hon
afgifver förslag till medels anskaffande utöfver ordinarie inkomsterne.
Det synes mig något eget, att ovilja skall alstras deraf,
att Regeringen åtager sig ett bestyr, som, efter mitt omdöme,
sammanhänger med begreppet att regera, ty med detta begrepp
förenar jag icke blott Regeringens skyldighet att som hittills up
-
Den 8 Mars f. m.
125
gifva Statsbehofven, utan äfven att föreslå sältet för fyllande af
dessa behof. Det måtte väl medgifvas, att Regeringen bättre
kan öfverse rikets tillgångar än enskilde personer, äfven om desse
mångdubblas utöfver Bevilln.Utsk:s personal, hvilken utgör 48.
Jag kan således icke finna annat, än att det är följdrigtigt, att
den, som upgifver Statsbehofven, äfven upgifver sättet för deras
fyllande. Något intrång på R. St:rs beskattningsrätt göres icke
derigenom, ty R. St:r ega antaga eller förkasta förslaget. Att
ett sådant förslag är för Bevilln.Utsk. kärkommet bevisas deraf,
att just inom detta Utsk. har i dessa dagar upstått fråga om anmälan
hos K. M. om anskaffande till en kommande Riksdag af vissa statistiska
upgifter på det Utsk. må bättre än f. n. blifva i tillfälle att jemnare
fördela bevilln. Hr von Hartmansdorff har emot förslaget äfven
anfört det skäl, att, då Konungen upgifvit Statens behof, det
vore angeläget att få beloppet så fort som möjligt disponibelt
serdeles i fråga om extra utgifter. Andra talare hafva redan
visat, att här icke är fråga om de extra utgifterne, och jag anhåller
att få till den värde talaren hemställa om, i händelse man
än skulle tillämpa förslaget på de extra urgifterne, R. St:r icke
kunna anvisa dem på Riksg:s-kont., derefter det ankommer på
Bevilln.Utsk. att fylla hvad Riksg:s-kont. kommer att utbetala.
På grund af dessa och af föreg:de talare anförda skäl anhåller
jag om bifall till förslaget.
Ilr Gr. o. Landtnäs härefter till antagande af ifrågavar:de
förslag framställda propos. besvarades med starka Ja, blandade
med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit
' Ja öfvervägande.
’l Hr Flach, Joli. Fredr. Philip, begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.
Den, som antager det sedan sista Riksdag hvilande förslag
till tillägg i 59 §:n Reg.F. och 27 § 1 Mom. Riksd.Ordn., ang:de
propositionen om Statsverkets tillstånd och behof, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder nämnde förslag af R. o. Ad. förkastadt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer
Ja — 81.
Nej — 37.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde att, då tiden redan var långt
framskriden, pröfningen af de återstående uti Const.Utsk:s förevar:de
Mern. anmäldte förslag måtte få anstå till eftermiddagens
plenum
Ropades Ja.
126
Den 8 Mars f. ra.
Hr Bergenstråle, Claes: Med Hr Gr. o. Landlm:s
benägna tillstånd anhåller jag att få yttra några ord ang:de den
staden Jönköping öfvergångna olycka. Tidningarna hafva redan
uptagit. de närmare detaljerna dervid och jag förbigår dem alltså.
Min granlagenhet förbjuder mig att upmana R. o. Ad. att behjerta
de brandskadades belägenhet. Jag vill endast nämna att
Riddarh.Fiskalen emottagit en lista, hvarå de, som ömma för de
brandskadade, behagade teckna sig för några gåfvor. Ehuru
olyckan drabbade den mera och bättre bebyggda delen af staden,
har likväl mångens ekonomiska bestånd blifvit djupt gripet och
deribland arbetsfolk, hvars förmögenhet ligger i deras arbetskraft,
men tillfälle till arbetsförtjenst är nu liilintetgjordt. Detta samhälle
har af Cholera Morbus varit svårt angripet och derför haft
stora utgifter. Serskildt må jag nämna en af detta samhälle, för
hvilken jag ganska mycket ömmar nemi. en enkefru Stenberg.
Hon är både inom och utom landet känd för sina väfnader.
De hafva i London vunnit upmärksamhet och om elds-olyckan
icke drabbat henne, hade hon kunnat erhålla många beställninningar.
Hon har sjelf upfunnit och med omtanka ordnat de
konstmessiga machiner, som för väfnaderna erfordras. Endast en
väfstol har hon kunnat rädda. Oaktadt hennes belägenhet och
höga ålder är hon sinnad att fortsätta sitt yrke såvida hon vinner
understöd. Jag anhåller således, att de af detta Stånds ledamöter,
hvilka vilja lemna något understöd och serskildt (ill enkefru
Stenberg behagade derom göra anteckning å den till Riddarh.-Fiskalen
lemnade lista.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Utlåt., Mern. och Betänk, nemi. från
Stats-Utskottet:
JVi 65, ang:de erforderliga medel för nu föreslående utbetalningar
å det under innevar:de Riksdag beviljade serskilda kreditiv;
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
JVs 59, i ani. af återremiss utaf Utsk:s Betänk. JV2 28;
M 60, i ani. af återremiss af Utsk:s Betänk. A? 31 ;
J\s 61, i fråga om uphäfvande af den genom K. M:s Nåd.
Bref d. 30 Juli 1831 påbjudna afgift till Hof-Kapellets Pensionskassa
utaf kringresande skådespelare m. fl.; samt
JVe 62, i håga om anställande af en Agronom för Norrbottens
län.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 8 Mars e. m.
127
Onsdagen den 8 Mars 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af de uti Const.Utsk:s Mern. JM 4
anmäldte hvilande förslag till ändringar i grundlagarne.
5:te punkten, innehållande förslag till ändring i 69 §
lteg.F:n, ang:de behandlingen af SlatsUlsk:s Betänk.-n uti de
i nämnde § omförmäld a frågor.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag anhåller, att Hr Riddarh.
-Sekret, måtte uplysa, huruvida de öfriga Stånden afgjort
denna punkt.
Sedan i anledn. häraf undert. Riddar h.-Se k re t. uplyst,
att underrättelse om af de öfriga RiksSt:n fattade beslut vid
pröfningen af de uti Const.Utsk:s förevande Mern. uptagne förslag
till grundlags-förändringar, ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad,
anförde
Hr von Hartmansdorff: Const.Utsk. har föreslagit, att
återremissen af StatsUtsk:s Utlåt:n rör:de de i denna punkt omförmälda
frågor skola försvinna. Om deraf följer, att RiksStm,
vid föredragning af sådana Utlåt:n, ega att desamma med förändring
afgöra, hvilket hittills icke varit fallet, så har jag icke
något emot förslaget. Skulle deremot meningen vara, att Stånden
blefve tvungna att vid första behandlingen af dylika Utlåt:n
deröfver besluta, utan att kunna hvarken dem ändra eller återförvisa,
anser jag punkten vara förkastlig. Jag erkänner att jag
icke kunnat af förslaget utröna, huru sig härmed förhåller. Jag
skulle derföre' önska, att någon af Const.Utsk:s ledamöter behagade
uplysa mig om meningen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Mig vill det synas såsom ganska
tydligt, hvad Const.Utsk. med ifrågavande förslag menat. I
69 § Reg.F:n, sådan den f. n. lyder, finna vi ett undantagsstadgande
i afseende å behandlingen af StatsUtsk:s Utlåt, ronde
Statens reglerande och några andra i §:n omförmälda ärenden.
Detta undantag från den allmänna regeln för handläggning i
RiksSlm af Utsk:s Betänk, eger rum i 2:ne afseenden. För det
första är ett RiksStånd f. n. icke berättigadt, att med förändring
antaga eller afslå ett från StatsUtsk. första gången inkommet
Betänk., utan måste, i fall Betänk, ej anses kunna bifallas, detsamma
återremittera. Det andra undantags-förhållandet består
deruti, att en Stats-reglerings-fråga icke kan förfalla utan skall,
derest 2 Stånd stanna mot 2, till afgörande i förstärkt StatsUtsk.
hänvisas. Genom den föreslagna grundlags-ändriflgen är det
första af nämnde undantags-förhållanden borttaget. Så snart undantaget
icke mera finnes, måste naturligtvis den allmänna regeln
till sin fulla kraft och verkan åter inträda. Upsöka vi den
128
Den 8 Mars e. ni.
allmänna föreskriften för Ståndens behandling af Utsk:s Betänk;n,
finna vi den i 49 § Riksd.Ordn., som lemnar Stånden öppet att
ett af Utsk. afgifvet förslag med eller utan förändring antaga eller
förkasta, eller, derest frågan anses tarfva närmare utredning,
till Utsk. återremittera. Detta stadgande är allmänt och måste
således gälla för alla frågor, så framt ej ett serskildt behandlingssätt
af någon fråga finnes bestämdt. Af ett bifall till ifrågavande
förslag skulle således ej följa, att föreskrift för behandlingen af
Stats-reglerings-frågor korame att saknas, hvarföre jag anser Hr
von Hartmausdorffs önskan i detta hänseende vara upfylld.
Vinsten af förslagets antagande ligger i öppen dag. Vi
hafva tillräcklig erfarenhet derutaf, att de ovilkorliga återremisserna
till StatsUtsk. sällan leda till något annat än tidsutdrägt.
Skulle eri af StatsUtsk. en gång behandlad fråga anses tarfva
närmare utredning, kan, på sätt jag tror mig hafva lyckats ådagalägga,
en ålerremiss deraf ega rum, oaktadt den bestämda föreskriften
derom utgått från 69 § Reg.F:n, men behöfves ej en
sådan utredning, eger Ståndet att omedelbart afgöra frågan,
hvarutaf en icke obetydlig skyndsamhet i Riksdags-ärendenas
gång blifver en naturlig följd. Då således ingen olägenhet, utan
tvertom en väsendtlig fördel skulle genom förslagets antagande
upkomma, får jag vördsamt anhålla om R. o. Ad:s bifall lill
detsamma.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Om förhållandet
vore sådant, som det blifvit af den siste värde talaren framstäldt,
eller att återremiss af ett StatsUtskrs Betänk., äfven efter förslagets
antagande, kunde ega rum, skulle jag icke tveka att lemna
min röst åt förslaget. Men jag för min del kan icke finna annat
än att §:s föreslagna ordalydelse fullkomligen afskär möjligheten
af att återremittera ett af StatsUtsk. afgifvet förslag, hvilket
torde blifva klart för hvar och en, som med upmärksamhet
genomläser §:s förändrade redaktion. Det heter nemi. • ”Förena
sig icke minst tre Stånd uti sammanstämmande beslut, då skall
StatsUtsk. förökas med så många ledamöter af RiksSt:n, i vanlig
ordning valde, att de blifva tretio af hvarje Stånd. Detta serskildta
Utsk:s ledamöter röste sedermera samfäldt, med slutna
sedlar, till ovilkorligt antagande eller förkastande af hvad StatsUtsk.
tillstyrkt” etc. Då §:n således fortfarande innehåller ett
bestämdt undantagsstadgande i afseende å behandlingen af Statsreglerings-frågor,
hvilka, så snart 3 Stånd ej förenat sig i sammanstämmande
beslut, skola till förstärkt StatsUtsk:s afgörande
öfverlemnas, samt §:n ej med ett enda ord antyder, att ett Stånd
framdeles såsom hittils, efter frågornas första handläggning skulle
kunna få del af hvad emot dem i de öfriga Stånden anmärkts,
anser jag att någon återremiss af dylika frågor ej kan, derest
förslaget antages, vidare ega rum. Sådant skulle, i min tanke,
högst skadligt inverka på frågornas afgörande och derföre kan
jag icke biträda förslaget, ehuru en välbehöflig förenkling af våra
Riksdagsformer derutaf skulle blifva en följd.
Frih.
Den 8 Mars e. m.
129
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Jag har begärt
ordet, för att tillkännagifva det jag upfattat frågan på samma
sätt som Gr. Lagerbjelke, och att jag, med fästadt afseende å
den stora fördel, som genom förslagets antagande skulle upstå,
kommer att rösta för detsamma. 69 § Reg.F:n, sådan den f. n.
lyder, innehåller bestämmelser, som aldrig varit tillämpade och
kanhända icke kunnat tillämpas. Genom borttagandet af dessa
bestämmelser harman bragtbehandlingen af de i §:n omnämnde
frågor i lika skick med alla öfriga frågors behandlingssätt, och
jag kan icke förstå, hvarföre icke, äfven om förslaget antages,
en Stats-reglerings-fråga, likaväl som alla andra, skulle kunna
till StatsUtsk. återremitteras, om anledn. dertill förefunnes. Jag
instämmer i Gr. Lagerbjelkes anhållan om punktens bifallande.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den nu föreslagna grundlagsförändringen
är utan tvifvel en af de mest fördelaktiga och, i fall
den antages, kommer Riksdagarnes längd att förkortas med säkert
en, kanhända 2 månader. Hvar och en, som deltagit i
Riksdagsärendens behandling, känner, att StatsUtsIcs Utlåt., ang:de
Stats-regleringen, oftast blifva af 2:ne Stånd bifallna, men af 2:ne
andra Stånd återremitterade, samt att, vid sådant förhållande,
StatsUtsk. i allmänhet måst antaga den grundsatsen att vidblifva
sitt en gång fattade beslut. Frågorna återkomma således till
Stånden i samma skick som förut och då det nästan utan undantag
inträffar, att äfven Stånden vidblifva deras en gång fattade
beslut, hänskjutas frågorna till slutligt afgörande i det förstärkta
StatsUtsk. Härutaf finnér man, att de föreskrifna ålerremisserna
af sådana StatsUtskis Utlåt:n, hvilka icke godkännas,
högst sällan leda till något ändamål, utan endast medföra en onödig
tidspillan. Denna tidspillan vållas derutaf, att sedan frågorna
blifvit vidlyftigt discuterade och beslut om återremiss fattats, måste
liela discussionerna, sedan de blifvit upsatta och justerade, inom
Ståndens kanslier utskrifvas och insändas till StatsUtsk., hvilket
likväl ganska sällan medhinner att taga kännedom af hela den
massa med anföranden, som pläga beledsaga återremisserna. Antages
deremot det förevar:de förslaget, undvikes hela denna onödiga
och tidsödande omgång. Stånden kunna genast, i fall de
finna sådant för godt, definitivt afgöra Stats-reglerings-frågorna,
men hysa de betänkligheter deremot, så finnes det intet hinder
för frågornas återremitterande till StatsUtsk:s ytterligare utredning
och handläggning. Lika med Frih. Sprengtporten anser jag det
vara en oformlighet att bibehålla 69 § Reg.F:n med dess nuvande
ordalydelse, enär denna § aldrig kan i hela dess vidd
tillämpas eller åtminstone aldrig blifvit det. Denna oformlighet
torde vara förtjent af att vid frågans afgörande tagas i betraktande;
och anhåller jag, på grund af de skäl, hvilka till ådagaläggande
af förändringens nytta blifvit af föreg:de talare och mig
anförda, det R. 0. Ad. måtte gifva sitt bifall till denna punkt.
Uppå härefter framställd propos. blef förevar:de förslag af
R. 0. Ad. antaget.
5 II. 9
130
Den 8 Mars e. m.
6:te punkten, innehållande förslag lill ändring i S3 och
70 §§ Hcg.F.-n samt 3i § Riksd.Ordn., ang:de åtskilliga Bevilln.
Uts/cs åligganden.
Frih. Sprengtporten: Om man tager i betraktande 57 §
Reg.Fm, som innehåller, att Svenska folkets urgamla rätt att
sig beskatta utöfvas af R. St:r allena, och sammanställer denna §
med 53 §:n Reg.F:n samt slutligen afser det tillägg, 70 §:n
Reg.Fm, enl. nu föredragne förslag skulle erhålla, nemi. att Bevilln.
Utsk. eger att afgifva förslag till bevillnings-stadgar; så kan
man svårligen komma till någon annan slutsats, än att Ständerna
genom förslagets antagande tillerkänna sig rättigheten att
icke allenast bestämma bevillningens belopp och fördelning till
utgörande, utan äfven stifta bevillnings-lagen i bela dess vidd
och lill alla dess detaljer samt följaktligen äfven meddela föreskrifter
'ronde sättet för verkställigheten af bevillnings-lagens
stadgahden m. m. d. Vi känna att så verkligen skett uti praxis,
ehuru K. M. gifvit Sin sanction åt den af Ständerna vid
hvarje Riksdag upgjorda Bevilln.-Förordn., derigenom att den
blifvit utfärdad genom ett s. k. Kongl, rescript, men om det
här föreslagna tillägget blifver lag, så befarar jag att det möjligen
skulle gifva anledn. till det antagande, att Sländerne vöre
berättigade att, utan den andra Statsmaktens medverkan, stifta
ifrågavahde lag i hela dess vidd samt således meddela alla reglementariska
föreskrifter, bötesbestämmelser och en mängd andra
stadganden, som finnas i våra Bevilln.-Förordnu1. Åtminstone
torde den, som icke känner praxis eller våra grundlagars anda,
hafva svårt att upfatta saken annorlunda. Jag finnér icke, att
detta tillägg innefattar någon förbättring af 70 §:s redaktion,
hvilken, sådan denna lyder, är ganska klar och tydlig samt innehåller
allt hvad man behöfver känna, hvarföre jag hemställer,
huruvida det icke vore skäl att bibehålla de i denna punkt uplagne
§§:s nuvarrde ordalydelse.
Gr. Lagerbjelke: Man har mycket klagat öfver bristen
af stabilitet i vår Bevilln.-lagstiftning. Denna brist har till stor
del sitt uphof uti vår nu gällande grundlags-föreskrift, att Bevilln.-  Utsk. skall vid hvarje Riksdag upgörä förslag till bevillningens
utgörande. Vid sådant förhållande är det gifvet, att under
Utsk:s öfverläggningar häfom en mängd olika förslag skola ouphörligen
af sig sjelfva updyka. Om deremot, på sätt Const.-  Utsk. nu föreslagit, endast sådana frågor ronde bevillningen, som
blifvit serskildt väckta, af Utsk. tagas i betraktande, så blifver
följden naturligtvis den, att en större stabilitet i detta hänseende
skall upkomma. Detta är den lnifvudsakliga nyttan af nu ifra—
gavande grundlags-förändring, som dessutom skulle utöfva ett
ganska helsosamt inflytande i afseende å bevillnings-ärendenas
skyndsammare handläggning, ty det är gifvet, att då man t. ex.
skall genomgå Tulltaxan ifrån den första bokstafven till den sista,
så uptager detta en betydlig tid så väl för Bevilln.Utsk. som
RiksSt:n, hvaremot, enl. förslaget, inga andra artiklar i Tull
-
Den 8 Mars e, m.
131
taxan blefve föremål för Utsk:s och Ståndens öfverläggningar, än
sådana, i afseende å hvilka en förändrad tullbestämmelse blifvit
föreslagen och tidsbesparingen genom ett sålanda förändradt förfaringssätt
blefve ej obetydlig.
Det inkast, som Frih. Sprengtporten gjort emot förslaget,
torde, eill. mitt förmenande, vid närmare eftersinnande af sig
sjelft förfalla. I §:n säges det, att Bevilln.Utsk. skall till R. Stir
afgifva förslag till Bevillnings-stadgar. Det är, enl. min åsigt,
ganska riktigt och nödvändigt, att del Utsk., som föreslår, luiru
bevillningen skall utgöras och fördelas, jemväl afgifver förslag
till den stadga, hvilken dervid skall tjena lill efterrättelse, hvarefter
Ständerna för deras del antaga Bevillnings-stadgan, men
häraf följer ingalunda att Utsk. eller Ständerna skulle tillvälla sig
en större makt, än den de förut haft, att nemi. Konungen oåtspord
i sådana ämnen lagstifta. För att begagna ett exempel,
så känna vi, alt civil- och criminal-lag stiftas af Konung och
Ständer gemensamt, men det är derföre icke LagUtsk. betaget
att, med anledn. af derom väckt fråga, afgifva förslag till förändring
af sådan lag, lika litet som Ständerna äro förhindrade att
förändringen för deras del antaga, ehuru densamma icke blifver
gällande lag, förr än Konungen gillat Ständernas beslut. Det är
således oriktigt att påstå, det Ständerna skulle genom förslagets
antagande hafva inkräktat å Konungens lagstiftningsområde, och
enär grundlags-ändrings-förslaget, hvilket? redaktion jag icke på
något sätt finnér tvetydig eller vilseledande, otvifvelaktig! utgör
en förbättring af det nuvande sättet för bevillnings-ärendens
behandling, får jag vördsamt anhålla, att 11. o. Ad. behagade
bifalla nu förevaride punkt af Utskis Mern.
Frih. Sprengtporten: Jag ber att få fästa den siste värde
talarens upmärksamhet deruppå, att det är en betydlig skillnad
i det nu gällande och det föreslagna stadgandets redaktion. I
det förra heter det, att Bevilln.Utsk. skall författa förslag till
Bevillningens utgörande och i det sednare, att samma Utsk.
skall afgifva förslag till Bevillnings-stadgar, hvilket är något
helt annat. Den jemförelse, samma talare updragit emellan behandlingen
af bevillnings- och lag-frågor, är icke heller fullt
tillämplig, ty till stiftande af civil-lag erfordras Konungs och
Ständers sammanstämmande beslut, men i afseende å bevillningens
utgörande och fördelning ega Ständerna allena att besluta.
Då grundlags-ändrings-förslaget, på sätt jag förut sökt visa, är
till dess ordalydelse mera omfattande än nu gällande stadgande,
så är det lätt att upfatta saken sålunda, att Ständerna vilja tillvälla
sig större rättighet, än de förut haft. Enl. förslaget skall
Bevilln.Utsk. afgifva förslag till Bevillnings-stadgar d. v. s. icke
blott bestämma sjelfva bevillningens belopp utan äfven meddela
föreskrifter ronde sättet för densammas tipbärande m. m. d.
Om detta förslag vore gällande lag vid innevande Riksdag, då
fråga är att bestämma bevillningen för bränvinsbränningen, skulle
132
Den 8 Mars e. m.
icke Bevilln.Utsk. kunna inskränka sig till alt föreslå alt Ständerna
skulle bestämma en viss afgift för hvarje kanna tillverkadt
bränvin samt öfverlemna allt det öfriga åt K. M. att reglera, ty
då skulle Utsk. endast till en del hafva upfyllt hvad detsamma
enl. grundlagen ålåge. Sådan är min enskildta upfattning af saken,
men som det är ganska möjligt, att andra från en annan
synpunkt betrakta frågan och finna det tydligt, som jag anser
vara otydligt, så vill jag icke envist påyrka förslagets förkastande,
utan endast vördsamt anhålla, att min nu gjorda anmärkn. mätte
såsom min enskildta mening i prot. inflyta.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag för min del kan
icke finna, att förslaget skulle inrymma R. St:r större rätt i bevillnings-frågor
än de förut haft, ty jag anser det vara R. St:rs
rättighet att bestämma, icke allenast till hvilket belopp bevillningen
skall utgå, utan äfven huru den skall af de skattdragande
utgöras och i sednare hänseende meddela alla de föreskrifter,
som derutaf blifva en nödvändig följd. Jag inser således icke,
att ett förslag angide bevillningen, upgjordt af Bevilln.Utsk. efter
grundlags-ändi ingens antagande, nödvändigt skall blifva annorlunda
än de förut af Utsk. äfgifna samt att Ständerna skulle i
förra fallet intränga på Konungamaktens område, hvarföre jag
får vördsamt anhålla om R. o. Adis bifall till förevaride förslag.
Hr Printzensköld, Carl: I afseende å den ifrågavande
§:s rcdaction delar jag samma åsigt som Frih. Sprengtporten yttrat,
och tror, att man här, genom att allt för mycket vilja förfullständiga
stadgandet angide Bevilln.Utskis åligganden, råkat
inkomma på ett område, öfver hvilket Ständernas lagstiftningsmakt
icke sträcker sig. Det är föreslaget, att Bevilln.Utsk. skall
vid hvarje Riksdag till R. St:r afgifva förslag till Bcvillningsstadgar.
Lika med Frih. Sprengtporten anser jag det endast
tillkomma Ständerna att besluta om grunderna för bevillningen
och om densammas fördelning, alldeles så som det finnes uttryckt
i vår nu gällande grundlag, och jag tror, att Ständerna skulle
öfverskrida gränsen för deras lagstiftnings-rätt, i fall de företoge
sig att meddela alla detalj-bestämmelser ronde sättet för bevillningens
utgående och upbärande, ty sådant tillhör egentligen
den verkställande makten, sedan den fått emottaga den lagstiftande
maktens beslut angide grunderna för bevillningen och dess
fördelning. Inlägges i §:n en bestämd föreskrift, att Bevilln.-  Utsk. skall vid hvarje Riksdag afgifva förslag till Bevillningsstadgar,
så tror jag att man handlat i strid med grundlagens
mening, hvilken otvifvelaktigt är, att Ständerna skola fatta beslut
om bevillningens belopp och fördelning, men öfverlemna åt
K. M. att genom sina embets- och tjenstemän verkställa beslut.
Gr. Gyldenstolpe har sagt, att det är Ständernas så väl rättighet
som pligt att meddela de stadganden, hvarefter tillämpningen
af deras beslut skall ega rum, men jag tror, att saken
blifver riktigare och lämpligare behandlad om den öfverlemnas
åt den verkställande maktens omsorg. Då således, enl. min
Den 8 Mars e. m.
133
tanke, elen föreslagna griindlags-ändringen icke innefattar någon
förbättring, utan de stadganden, som uti ifrågavande afseende
äro gällande, fullkomligt upfylla deras ändamål, kan jag icke annat
än förena mig i Frih. Sprengtporten åsigt, att förslaget ej
bör af R. o. Ad. antagas; anhållande jag derföre om Ilr Gr. o.
Landtm:s propos. å afslag derå.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag åter är af den mening,
att det förslag, som nu utgör föremål för R. o. Ad:s pröfning,
skall medföra en väsendtlig förbättring i Riksdagsärendenas
gång, derigenom att Bevilln.Utsk. befrias från dess quvar:de åliggande
att vid hvarje Riksdag ånyo genomgå allt hvad ang:de
bevilluingarne finnes stadgadt. Enl. förslaget eger väl Utsk. rättighet
alt föreslå hvad det i bevilluings-frågor anser billigt och
nyttigt, men behöfver för öfrigt icke behandla andra bevillningsfrågor
än dem, hvilka blifvit till Utsk. från Stånden remitterade.
Att härigenom skall upkomma en stor besparing af tid anser jag
vara påtagligt.
Den egentliga anmärkn. emot förslaget är, alt derigenom
skulle åstadkommas en förändring af det förhållande, som f. n.
eger rum i afseende å Konungamaktens och Ständernas lagsliftnings-rätt.
Jag kan icke inse, att förslaget skulle medföra någon
inskränkning i Konungens eller utvidgning af Ständernas fält i
berörde hänseende. Man har ansett denna förändring ligga i
uttrycket; att Bevilln.Utsk. skall afgifva förslag till Bevillningssladgar.
För närvande är det föreskrifvet, att Bevilln.Utsk.
skall upgifva de allmänna grunderna för bevillningens fördelning
samt sedermera, med tillämpning af dessa grunder, författa förslag
lill bevillningens utgörande. Hvaruti skulle nu skilnaden
emellan det gamla och det nya stadgandet bestå? Ett förslag till
bevillningens utgörande är väl ett förslag till Bevillnings-stadga
och således afser stadganderna samma sak, ehuru någon olikhet
i ordalagen förefinnes. Denna olikhet i uttryck kan icke i någon
mån inskränka K. M:s rätt att förordna om de åligganden,
hvilka till följd af R. St:rs angrde bevillningen fattade beslut
komma att tillhöra Konungens och rikets tjenstemän.
På grund af dessa och förut anförda skäl anser jag mig
föranlåten att vördsamt anhålla om R. o. Ad:s bifall till Const.-  Utsk:s förslag i denna punkt.
Förevande-förslag blef uppå härefter framställd propos. af
11. o. Ad. antaget.
Tale punkten, innehållande förslag lill 'ändring i 71 §
Reg.F:n, angide åtskilliga till förstärkt SlalsUtsk. hänvisade
frågor.
Ilr von Hartmansdorff: Det är ett alldeles eget förhållande,
uti hvilket Stats- och Bevilln.Utskm stå till hvarandra.
Om det medhunnes, så vore det utan tvifvel riktigast, alt StatsUtsk.
hade båda Utskms befattningar, ty det vore visserligen
skäl, att det Utsk., som å ena sidan föreslår utgifterna, äfven å
134
Den 8 M ars e. m.
den andra utläte sig öfver inkomsterna. Men nu yttrar sig
StalsUtsk. endast ang:de de ordinarie inkomsterna och blott så
till vida höra dessa ämnen till sistnämnde Utsk:s befattning. Öfver
de inkomster, som skola erhållas genom bevillning, yttrar sig
Bevilln.Utsk., men StatsUtsk. utlåter sig äfven der, om användandet.
Man har likväl allt ifrån vår nu gällande grundlags-stiftande
förbehållit StatsUtsk. en möjlighet att åtminstone till någon
del befatta sig med inkomsterna, äfven då de skola härflyta
från bevillning, derigenom att man updragit åt det förstärkta
StatsUtsk. att rösta öfver sådana bevillnings-frågor, hvarom de 4
RiksSt:n olika beslutat. Man har väl funnit sådant vara oriktigt
och sagt, såsom det vill synas icke utan skäl, att då alla andra
Utsk. förstärkas, på det att deras ledamöter måtte med den sakkännedom
de ega, få deltaga i den slutliga pröfningen af ärender,
som de förut handlagt, så har detta orättvisligen varit Bevilln.
Utsk. ensamt förmenadt. Tillförene har äfven jag hyst den
tanken, att bevillnings-frågors slutliga afgörande borde vara öfverlemnadt
åt Bevilln:s- men icke åt StatsUtsk. Denna mening
har Const.Utsk. nu framställt till R. St:rs antagande, men jag
mäste erkänna, att jag, vid närmare eftersinnande, i detta hänseende
ändrat tanke och tror att man bör låta det hittills gällande
stadgandet qvarstå.
Skälen för denna min mening äro åtskilliga. Först torde
jag få andraga, hvad Frih. Palmstjerna yttrade, när detta förslag
under förra Riksdagen framkom. Hans anförande lydde så, som
följer: ”1 afseende på de af föreg:de talare nyligen nämnde tullfrågorna,
anser jag väl icke betänkligt att förändra nuvande föreskrift
om förstärkt Utsk., men i afseende på frågan om allmänna
bevillningen, skulle jag anse det vara mera betänkligt. Den allmänna
bevillningens stadgar drabba dels enskildta personer, dels
korporationer, vissa industri-grenar, viss egendom och vissa arter
af rörelse, allt olika. Det kan således lätt hända, att en minoritet,
en korporation eller en klass af samhälls-medlemmar, som
icke anses kunna göra sin talan vid Riksmötet gällande, drabbas
af Bevilln.Utsk:s förslag genom en i mångens tanke obillig och
orättvis bevillning. Jag tror att denna Riksdag äfven har gifvit
exempel derpå. Vid sådant förhållande torde det vara nyttigt,
att pröfningen af dylika frågor i händelse 2 Stånd stannade mot
2, blifver öfverlemnad Jill personer, som dertill äro serskildt
valda och att de icke bestämdt skola afgöras af samma personer,
som hafva fattat de föregule besluten eller framställt förslagen.
Vid denna del anser jag betänkligt att antaga Utsk:s förslag och
säkerligen är det också den tanken, som har föranledt 1809 års
lagstiftare att på det sätt, som nu är föreskrifvet i vår grundlag,
stadga att i dylika frågor det icke är Bevillms- utan StatsUtsk.,
som skall förstärkas och afgöra frågorna med R. St:rs rätt”. Vid
anställd omröstning blef äfven det ifrågavar:de förslaget, såsom
hvarken nödigt eller nyttigt, af R. o. Ad. ogilladt. Till de skäl,
det nu uplästa yttrandet innehåller, torde man tillåta mig lägga
följande. Då StatsUtsk. föreslagit utgifterna och gjort det på
Den 8 Mars e. m.
135
grund af sin insigt om Statens verkliga behof, synes det vara
erforderligt, att samma Utsk. tillser, att jemväl tillgångar finnas
för dessa behofs fyllande. Om t. ex. Bevilln.Utsk. funne för
godt att nedsätta den ena afgiften efter den andra, så att man
befarade, det tillgångarne icke skulle betäcka de utgifter, som
redan blifvit föreslagna och beslutade; så är det väl nödigt, att
StatsUtsk. i sista band tillser, att dessa nedsättningar i redan
utgående afgifter icke sträcka sig så långt, att statsbrist derigenom
skulle upkomma.
Ett annat skäl torde äfven böra öfvervägas vid detta förslags
afgörande, nemi. Preste- och BorgareStms fåtalighet. Mängden
af dessa Stånds ledamöter stiger sällan till 60. Om hädanefter
både Stats- och Bevilln.Utskin skola förstärkas, så komme dertill
att erfordras 60 personer, nemi. 30 till hvartdera Utsk., d. v. s.
flera än någotdera Ståndet har under vanliga förhållanden att
lemna. Följden blefve att samma personer måste tagas till förstärkningsmän
i båda Utskrni. Då är det naturligtvis likgiltigt,
antingen dessa personer utgöra förstärknirigsmän i Stats- elier
Bevilln.Utsk.
På grund af hvad jag nu anfört får jag vördsamt föreslå,
att R. o. Ad. behagade låta det nuvande stadgandet framgent
förblifva gällande och således ogilla denna punkt i Utsk:s Mern.
Gr. Lagerbjelke: Före 1809, eller innan vårt nuvande
statsskick infördes, åtog sig hvarje Stånd serskildt den bevillning,
det skulle utgöra. Vid stiftandet af vår nu gällande grundlag
stadgades väl, att bevillningen skulle vara allmän för alla
Stånden, men det gamla föreställningssättet fortlefde ännu i sinnena
och derföre blef det föreskrifvet att för omedelbart bifall
till en föreslagen bevillning erfordrades alla 4 RiksStms samtycke,
på det att icke ett Stånd skulle kunna af de öfriga förtryckas.
Således, om Bevilln.Utsk. afgifvit förslag i en bevillningsfråga
och detta förslag af 3:ne RiksStånd gillas, kan likväl, i motsats
till den allmänna regeln, att 3:ne Stånds sammanstämmande
beslut utgöra R. Stms, det 4:de Ståndet genom afslag å Bevilln.-  Ulsk:s framställan förhindra sakens omedelbara afgörande och få
densamma dragen under det förstärkta StatsUtsk:s pröfning.
Genomläser man 70 § lleg.Fm, så finner man, alt densamma
afser den allmänna bevillningen, hvaraf följer att den nästa §:n
eller den 71 äfven endast talar om förfaringssättet, dä Ständerna
ej komma öfverens i frågor rör:de den allmänna bevillningen, så
att lagstiftarens mening måtte hafva varit, att de öfriga bevillnings-frågorna
eller de, som röra tullen, postmedlen étc., skulle
afgöras enl. 73 § Riksd.Ordn., hvilken stadgar, att i fall Stånden
uti sina beslut öfver någon fråga stanna i skiljaktiga meningar,
hvilka icke kunna med hvarandra sammanjemkas, skall saken
slutligen med R. Stms rätt afgöras af det Utsk., till hvars
handläggning frågan hört, förstärkt till ett antal af 30 ledamöter
från hvarje Stånd. Sådant oaktadt har emellertid genom en
oriktig tolkning af grundlagen bestämmandet af icke allenast den
136
Den 8 Mars e. m.
allmänna bevillningen, utan äfven Tull- och Accis-medlen, Stämplade
pappers-afgiften m. m. i sisla hand blifvit dragen till det
förstärkta StatsUtsk.
Att allt framgent bibehålla detta förfaringssätt, synes mig
icke vara af behofvet påkalladt. Den farhåga, man ännu år J809
hvste, eller att ett Stånd skulle i bevillnings-frågor kunna blifva
af de öfriga för nära trädt, bar numera uphört. Härtill kommer,
att den summa, som skall tillvägabringas genom den allmänna
bevillningen, allt mer och mer förminskats i jemförelse med de
öfriga Stats-inkomsterna, så att detta förhållande utgör ett ytterligare
skäl att frånträda det nuvande stadgandet, att frågor angide
den allmänna bevillningen skola'slutligen slitas af förstärkt StatsUtsk.
, samt att öfverlemna detta afgörande åt det Utsk., som är
tillsatt för dylika frågors behandling och deri måste anses ega
den större sakkännedom än ett annat Utsk. I och med detsamma
detta skäl antages för giltigt, bör man äfven godkänna förslaget
att återföra de öfriga bevillnings-frågornas slutliga behandling till
Bevilln.Utsk., dit de ursprungligen hört, ehuru grundlagens föreskrift
i detta hänseende ej blifvit tillämpad.
Förslaget torde äfven innefatta en verklig förbättring i dessa
ärendens behandligssätt. När Stånden icke kunna komma öfverens
i bevillnings-frågor, hvilka icke få förfalla, måste de updraga
åt ett visst antal personer, för hvilka de i berörde hänseende
hysa förtroende, att med Ständernas rätt afgöra frågorna. Det
är nu gifvet, att Stånden till ledamöter i StatsUtsk. invälja sådana
Ståndsmedlemmar, till hvilka hvarje Stånd i Stats-reglerings-frågor
hyser förtroende, men det kan mycket lätt hända,
att dessa personer hvarken hafva eller förtjena att hafva Ståndets
förtroende i bevillnings-frågor. Häraf följer, att det är olämpligt
att Stånden nödsakas ätt till dessa personer öfverlemna deras afgörande
rätt i sistnämnde frågor. Om det nu vore stadgadt, att
Stats-reglerings-frågor skola i StatsUtsk. och bevillnings-frågor i
Bevilln.Utsk. slutligen afgöras, så vore nyss påpekade olämplighet
undanröjd och Stånden behöfde vid val af såväl Utsk:ns
ursprungliga ledamöter som de s. k. förstärkningsmännen endast
afse dessas tänkesätt i ett visst slag af frågor. Jag medgifver
gerna möjligheten deraf, att Stånden till de personer, som utgöra
det förstärkta StatsUtsk., hysa lika mycket förtroende i stats-,
reglerings- som i bevillnings-frågor, men det är äfven möjligt
att förhållandet icke är sådant, eller att Stånden hysa lika mycket
förtroende till vissa personer i stats-reglerings-frågor än i
bevillnings-frågor och tvertom. Häraf följer, att Stånden,' vid
förstärkta StatsUtsk:s-valet, måste bestämma sig för sådana medlemmar,
hvilkas tänkesätt i de af oftanämnde frågor, hvarå hvart
och ett Stånd lägger den största vigten, är med Ståndets öfverensstämmande.
Det vore väl då klokare, att dessa frågors slutliga
behandling åtskiljdes samt att Stånden dertill finge välja sådana
personer, vid hvilkas tänkesätt i de serskildta frågorna de
voro fullt betryggade.
Man har sagt, att det skulle blifva svårt för de fåtaligare
Den 8 Mars e. ni.
137
Stånden att välja ledamöter till 2:ne förstärkta Utsk. Men äfven
i afseende å dessa Stånd inträffar livad jag redan omnämnt.
Om ett sådant Stånd till ledamöter i StatsUtsk. inväljer sådana
personer, lill hvilka de sätta det största förtroende i Slats-reglerings-frågor,
kan det ganska lätt hända, att samma personer hysa
olika tankar emot deras Stånds majoritet i de bevillnings-frågor,
som blifva dragne under det förstärkta StatsUtsk:s pröfning, och
hvad man åtminstone torde kunna med säkerhet antaga, är att
Ståndet i bevillnings-frågor hyser mera tillförsigt till sina delegerade
i Bevilln.Utsk. än i StatsUtsk.; och hvad förstärkningen
angår, så beror det naturligtvis på Ståndet att, om det så önskar,
deruti insätta samma personer för båda Utsk:n, för den
händelsen att tillräckligt antal ledamöter eljest skulle saknas.
Jag kan således icke annat än finna, att förslaget är nödigt och
nyttigt, och får derföre äfven vördsamt anhålla om R. o. Ad:s
bifall dertill.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Det ärmed anledn. af
en föreg:de talares åberopande af hvad en annan Stånds-ledamot
i denna fråga vid förra Riksdagen yttrat, som jag tagit mig friheten
begära ordet. Hr von Hartmansdorff har nemi. åberopat
Frih. Palmstjernas anförande då nu förevar:de grundlags-ändringsförslag
hos R. o. Ad. under sistförflutne Riksmöte discuterades.
För frågans fullständiga upiysning ville äfven jag åberopa ett vid
föregide Riksdag afgifvet yttrande, nemi. af Hr von Hartmansdorff
sjelf. Den 25 Januari 1851, då R. o. Ad. öfverlade om
ett från den föregide Riksdagen hvilande förslag till ändring af
53, 69, 70 och 71 §§:ne Reg.Fm samt 31 § Riksd.Ordn., deruti
icke var föreslaget, att bevillnings-frågorna skulle af förstärkt
Bevilln.Utsk. slutligen afgöras, yttrade Hr von Hartmansdorff följande
: ”Jag åberopar hvad jag vid sisth Riksdag yttrat emot
delta förslag, nemi. att man icke vill tillåta att Bevilln.Utsk.,
såsom andra Utsk., förstärkes, utan öfverlemnar åt StatsUtsk. att
med förstärkning afgöra hvad Bevilln.Utsk. föreslagit. Då likväl
vid sista Riksdagen något afseende härå icke fastades, men förslaget
i sitt nuvaride skick dock innehåller åtskilliga förbättringar,
tillstyrker jag Ståndet att antaga7 förslaget sådant det är”.
Härutaf torde man finna, att Hr von Hartmansdorff vid 2:ne föreg:de
Riksdagar i saken hyst en annan tanke än den han nu
sednast framställt. För öfrigt har Gr. Lagerbjelke redan så fullständigt
redogjort för de skäl, som tala för antagandet af ifrågavar:de
förslag, alt jag icke har dervid något att tillägga, utan
förenar mig i nämnde ledamots anhållan om R. o. Ädis bifall
lill denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Stjernstedt måtte icke
hafva hört, att jag i mitt sista yttrande förklarade, det jag tillförene
varit af samma mening, som Const.Utsk. i sitt förslag
framställt, men att jag af skäl, dem jag äfven framlade, sedermera
derifrån afstå». När jag vidblifver en yttrad mening, he
-
138
Den 8 Mars e. m.
ter det: ”Hr von Hartmansdorff är odrägligt envis”; och ändrar
jag någon gång tanke, så lägges det mig äfven till last.
Frih. Raab, Adam Christian: Det är visserligen ett
gammalt ordspråk, som säger, att man blifver visare för hvarje
dag, men jag tror att R. o. Ad. i denna fråga bör sätta mera
förtroende lill hvad Hr von Hartmansdorff tillförene deruti yttrat
och således gilla det förevande förslaget.
Hr Printzensköld: Jag har visserligen icke förhanden
det band af R. o. Ad:s Prot. vid sista Riksdag, uti hvilket mitt
yttrande i denna fråga finnes intaget, men mitt minne sviker
mig icke då jag säger, att jag var en af dem, som ogillade förslaget.
Jag hyser fortfarande samma åsigt, som jag då yttrade,
eller att någon ändring af grundlagarne ej bör ske, med mindre
densamma, på sätt grundlagen tydligen säger, är både nödig och
nyttig. Det nu under öfverläggning varande förslaget eger, enl.
min tanke, ingendera af nämnde egenskaper. Det är icke nödigt,
emedan erfarenheten ådagalagt, att det förstärkta StatsUtsk.
hittills till landets belåtenhet afgjort de stridiga frågor, hvilka till
detsamma hänskjutits. Att förändringen icke heller är nyttig,
vill jag bevisa derigenom, att om jag, i motsats till Gr. Lagerbjelke,
förutsätter, att Beviiln. Utsk. händelsevis blifvit sammansatt
af sådana ledamöter, till hvilkas åsigter i alla bevillningsfrågor
Ständerna icke hafva fullt förtroende, t. ex. af s. k. frihandelsmän,
vore det ganska skadligt, att Bevilln.Utsk. finge i
sista hand afgöra tull-bevillningen, men deremot nyttigt att detta
skedde i förstärkta StatsUtsk. der måhända motsatta åsigter vore
herrskande. Från grundsatsen, att alla bevillningsfrågor böra
erhålla deras slutliga lösning i förstärkta StatsUtsk., har Frih.
Palmstjerna till en del afvikit, enär han vid sisth Riksdag förklarade,
att han ej ansåge grundlags-förändringen betänklig i
afseende å vissa bevillnings-frågor, t. ex. tullen, men deremot fann
den mindre välbetänkt i hvad den allmänna bevillningen vidkomme.
Gr. Lagerbjelke har yttrat, att det nuvar:de förfaringssättet
att åt det förstärkta StatsUtsk. updraga slutliga afgörandet af alla
bevillnings-frågor, upkommit genom ett förbiseende af grundla
gens stadganden. I denna åsigt kan jag för ingen del instämma.
Jag har genomläst alla de §;r i grundlagarne, som röra bevillningen,
utan att af deras innehåll kunna draga den slutsats, att,
derest Stånden stadnade i olika beslut i någon bevillnings-fråga,
som ej rörde den allmänna bevillningen, denna fråga borde enl.
en riktig tillämpning af grundlagens bud hänvisas till förstärkt
Bevilln.Utsk. Jag har tvertom i dessa stadganden funnit en bestämd
föreskrift, att alla bevillnings-frågor skola vid upkommande
stridighet emellan Stånden slutligen af förstärkt StatsUtsk afgöras.
Sålunda har äfven grundlagen i detta hänseende allt hitintills
blifvit tillämpad och jag tror att en 40:årig häfd bör gälla
mera än de tvifvelsmål, Gr. Lagerbjelke upkaslat derom, att en
sådan tolkning af grundlagen icke skulle vara riktig.
Jag yrkar afslag å ifrågavande punkt.
Den 8 Mars e. m.
139
Gr. Sparre, Erik: Gr. Lagerbjelke har redan ådagalagt
grunden till det i våra grundlagar befintliga stadgande, alt om
'Stånden ej kunna komma öfverens i bevillnings-frågor, böra de
hänskjutas till förstärkt StatsUtsk. Det var nemi. att hvarje
Stånd i fordna tider serskildt åtog sig den bevillning, Ståndet
fann sig böra Utgöra. Dessa tider äro förbi och Stånden bestå
numera icke uteslutande af sådana personer, hvilka alla träffas af
samma slag utaf bevillning. Inom vårt Stånd finna vi näringsidkare
ibland embetsman och jordegare. BorgareSt. utgöres icke
uteslutande af personer, som idka handel; städernas embetsman
och bruksegare hafva äfven der plats. Anlednm till grundlagens
nu gällande stadgande i förevande fall, eller farhågan, att ett
Stånd skulle kunna af de öfriga förtryckas, förefinnes således,
enl. min tanke, icke mera, och vid sådant förhållande kan jag
icke annat än instämma i den åsigt, som här blifvit yttrad, att
i fall skiljaktighet emellan lliksShn upstår i afseende å en viss
gren af bevillningen, frågans slutliga afgörande bör öfverlemnas
ät personer, hvilka blifvit för sådant ändamål serskildt valde,
men icke åt personer, hvilka i ett helt annat ändamål blifvit
utsedde.
Den siste värde talaren har sagt, alt bevillnings-frågor hittills
blifvit lill landets belåtenhet af förstärkta StatsUtsk. afgjorda.
Att förhållandet alltid varit sådant, vill jag lemna derhän, men
jag hoppas, att dessa frågor hädanefter skola blifva till landets
belåtenhet afgjorda, såvida deras afgörande öfverlemnas åt män,
hvilka blifvit för sådant ändamål serskildt utvalde.
En föreg:de talare yttrade att, ifall förslaget antages, Presteoch
BorgareSbn skulle få stor svårighet alt besätta 2:ne förstärkta
Utskott med föreskrifvet antal ledamöter. Detta inkast torde
tjenligast vederläggas genom det numera kända förhållande, att
de båda nyssnämnda Stånden för deras del antagit förslaget och
således icke ansett det vara för dem omöjligt att tillsätta ledamöter
äfven i ett förstärkt Bevilln.Utsk. Jag yrkar bifall till
förslaget.
Hr Bildt: En talare i mitt närmaste grannskap bar yttrat,
att den ifrågavande grundlagsändringen är hvarken nödig eller
nyttig. Hvarje förändring, som åsyftar, att en frågas slutliga
afgörande blifver öfverlemnadt åt sådana personer, som deri ega sakkunskap,
är i min tanke både nödig och nyttig. I motsats till
samme talare är jag öfvertygad derom, att RiksStm besätta Bevilln.
Ulsk. med sådana personer, till hvilkas åsigter i bevillningsfrågor
de hafva förtroende, och StatsUtsk. med sådana, hvars
tänkesätt i statsreglerings-frågor äro kända och gillade. Huru
kan man föreställa sig, att StatsUtsk:s ledamöter skola ega lika
stor sakkännedom ronde bevillningarne, som Bevilln.Utsk:s medlemmar,
hvilka sednare genom discussioner öfver dessa ämnen
samt genom studerande af de stadgar och författningar, som röra
desamma, o. s. v., måste anses hafva förskaffat sig sakkännedom
och alla de uplysningar, som äro tillgängliga samt erforderliga
140
Den 8 Mars e. ni.
Tor pröfningen af dessa frågor. Man kan icke med fog begära,
att StatsUtsbs ledamöter skola hafva tid att åt dessa ärenden
egna den pröfning de fordra, utan de få nöja sig med den kunskap
deri, som erliålles genom att taga kännedom af Bevilln.
Utsk:s Betänkm. Jag anser således det vara klart och obestridligt,
att en person, som är och kanske under en mängd af Riksdagar
varit ledamot af Bevilln.Utsk., måste, naturligtvis under
förutsättning ätt han är i besittning af samma omdömesförmåga,
som en StatsUtsk:s ledamot, bättre än denna sednare vara i tillfälle
att taga kännedom och ingå i pröfning af bevillningsfrågorna,
hvilkas behandling utgjort föremål för hans hufvudsakliga
riksdagsmanna-verksamhet. Med denna öfvertygelse hyser
jag ingen betänklighet att med min röst bidraga till det nu under
öfverläggning varande förslagets framgång.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då redan så många talare
yttrat sig i denna fråga, vill jag inskränka mig till att tillkännagifva,
att jag tillstyrker förslagets antagande af det enkla skäl, att
Bevilln.Utsk., hvars åliggande det är att bereda bevillnings-frågorna,
måste deruti ega större sakkännedom och således bättre
bedöma dessa frågor än StatsUtsk., hvars tid och verksamhet
tages i anspråk af andra ärenden, hvilkas behandling måste med
oafbruten och nästan odelad npmärksamhet följas. Man har sagt
att StatsUtsk. allt hitintills till landets belåtenhet afgjort bevillnings-frågorna.
Jag för min del är af en motsatt åsigt, hvilken
äfven torde af många med mig delas. Förhållandet härmed må
nu vara huru som helst, så qvarstår dock alltid den sanningen,
att en fråga bör afgöras af dem, som känna densamma, och icke
af personer, för hvilka frågan är i större eller mindre mån främmande
och detta utgör för mig ett fullt tillräckligt skäl att gifva
förslaget min röst.
Ilr Adelborg, Anders Otto: Const.Utsk. har föreslagit,
alt om samtlige R. St:r icke kunna sig förena om grunderna för
någon bevillning, sättet för deras tillämpning eller bevillningens
fördelning till utgörande, skall saken öfverlemnas till förstärkt
Bevilln.Utsk. i st. f. förstärkt StatsUtsk. Detta synes mig äfven vara
så klart och tydligt, att jag icke kan finna något skäl för det
nuvande stadgandets bibehållande. Jag anser nemi. det vara
gifvet, att de personer, som befatta sig med bevillnings-frågornas
behandling, äfven äro det mest behöriga att dessa frågor slutligen
afgöra och jag är öfvertygad derom, att det icke finnes någon ledamot
af Stats- och Bevilln.Utsk:n, som icke gjort sig reda för dessa
Utsk:s verkningskrets och förhållande till hvarandra. För att
förklara orsaken, hvarföre det nuvande stadgandet tages i försvar,
måste man gå tillbaka till vårt statsskicks första uprinnelse
eller till år 1809, men ett stadgande, som kan hafva varit gagneligt
under den första perioden af ett nytt statsskick, bör derföre
icke ovilkorligen bibehållas, då förhållanderna genom statskickets
utveckling sig förändrat. Vid uprättandet af 1809 års statsform
ville man inrätta sakerna så, att då en ny bevillning föreslogs,
Den 8 Mars e. ni.
141
man skulle vara så mycket som möjligt förvissad, att den skulle
komma att utgå, och derföre ställde man Stats- och Bevilln.Utsk.
emot hvarandra, för alt alltid vara säker, alt då en ny bevillning
behöfdes, den äfven skulle af det Utsk., som kände Statsverkets
behof, bifallas. Men då sakerna under tiden erhållit ett annat
skick, då samhällets behof blifvit utvecklade samt hvarje representant
inom de olika Stånden måste anses kunna inse nödvändigheten
deraf, att Statens billiga fordringar på dess medlemmars
bidrag äfven bifallas, måste det vara klart, att det gamla
stadgandet numera icke är beliöfligt, utan att samma personer,
som föreslå bevillningarne, äfven böra i förstärkt Bevill.Utsk.
bringa frågorna] derom till ett önskligt slut. Jag finner således
intet hinder upstå för ett bifall till detta förslag, hvarom jag
äfven hos R. o. Ad. anhåller.
Hr Cederschiöld: Det eger visserligen sin riktighet, att
frågor bäst bedömmas af personer, som deri ega den största insigt,
men härvid måste äfven en annan omständighet tagas i betraktande,
nemi: den, att en fråga bör afgöras af sådana personer,
som deri äro mest ojäfviga. Huruvida detta sednare blifver
förhållandet med de personer, som skulle komma att utgöra förstärkt
Bevilln.Utsk., vare sig att dessa personer äro fri-handelsmän
eller bränvinsbrännare, lcmnar jag derhän, men anser misstroendet
till sådana personers oväld i beskattnings-frågor kunna
vara ursäktlig. Dessutom bör man icke förbise den omständigheten,
att de personer, hvilka uti förstärkt Utsk. skola afgöra
frågorna, icke uteslutande äro sådana, som i deras föreg:de behandling
deltagit, utan att dessa sednare deremot utgöra minoriteten.
Det ursprungliga Utsk. förstärkes sålunda, att det kommer
att bestå af 30 ledamöter från hvarje Stånd eller så att de nyinvalde
utgöra ett större antal än Utsk:s ordinarie ledamöter.
Man bör icke heller förgäta, att bevillnings-ffågorna, likasom alla
andra allmänna frågor, behandlas och afgöras af alla 4 Stånden
och att således alla representanterna ega tillfälle alt öfvervara och
deltaga i öfverläggningar ronde dessa frågor och deruti stadga
deras omdömen. Alt just det Utsk. hvars i en fråga afgifna
förslag möjligen blifvit af ett eller 2:ne Riks-Stånd ogilladt, företrädesvis
skall vara detsamma som med Ständernas rätt frågan
slutligen afgör, deruti kan jag icke finna någon serdeles
konseqvens. Mig synes deremot, att då Stånden ej kunna förena
sig i att gilla ett af Bevilln.Utsk. afgifvet förslag, bör frågan öfverlemnas
till afgörande af opartiska domare och såsom sådana
betraktar jag StatsUtsk:s ledamöter, hvilka äfven kunna, åtminstone
till en del, anses vara initierade i bevillnings-frågorna genom
behandlingen af de dermed besläglade Statsreglerings-frågorna.
Jag kan för den skull icke finna annat än att det förevar:de
förslaget hvarken är nödigt eller nyttigt och yrkar derföre
afslag derå.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag vill blott fästa up
märksamheten på ett förhållande, som flere gånger inträffat, eller
142
Den 8 Mars e. m.
att, sedan 3:ne Stånd i en bevillnings-fråga fattat ett gemensamt
beslut, men det 4:de ett annat, detta sednare Stånds mening likväl
gjort sig gällande vid voteringen i förstärkta StatsUtsk. Orsaken
härtill kan icke vara någon annan, än att Stånden valt
deras respresentanter i det förstärkta StatsUtsk. för helt andra
ändamål än afgörande af bevillnings-frågor. Om det deremot
hade varit Stånden medgifvet att vid valet af de personer, hvilka
skola med R. St:rs rätt afgöra bevillnings-frågor, fästa liufvudsakligt
afseende å personernas tänkesätt i dessa frågor, så är det
intet tvifvel underkastadt att ju icke 3:ne Stånds förutgående
sammanstämmande beslut blifvit respekteradt. Jag anser således
den föreslagna förändringen vara högeligen af behofvet påkallad
och kan ingalunda betrakta saken ur samma synpunkt, som Hr
Cederschiöld, eller såsom en rättsfråga, den der bör af opartiska
domare slitas, enär det måtte vara en stor skillnad emellan en
dylik fråga och frågan om grunden för en bevillning och sättet
för densammas fördelning.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Hr Cederschiöld har
åter uptagit ett af Hr Printzensköld förut begagnadt argument,
eller att det skulle kunna hända, att i Revilln.Utsk. funnes en
mängd bränvinsbrännare och frihandelsmän, hvilka, derest bevillnings-frågorna
öfverlemnades till deras afgörande, skulle deröfver
emot Ståndens önskan besluta. Jag anser mig böra fästa dessa Hrr:s
upmärksamhet derå, att om så skulle hända, att en hop bränvinsbrännare
och frihandelsmän finge plats i ett Bevilln.Utsk., så vore orsaken
naturligtvis den, att dessa personer ansågos representera de
åsigter, som i afseende ä bränvinsbränningen och tull-lagstiftningen
lierrskade inom det Stånd, sorn elern till ledamöter i Bevilln.Utsk.
utvalt, vid hvilket förhållande just motsatsen af hvad nämnde Hrr
förutsatt, skulle inträffa, eller att hvarje Stånds ledamöter inom
Bevilln.Utsk. beslutade öfver dessa bevillnings-ärendeh i enlighet
med sitt Stånds önskan. Deremot och då StatsUtsk:s ledamöter
äro utsedda för helt andra ändamål än afgörandet af bevillningsfrågor,
skulle det mycket lätt kunna hända, att de åsigter, som
Stånden velat uttrycka genom valen af ledamöterna i Bevilln.-  Utsk., icke delades af StatsUtsk:s medlemmar och att dessa således
komma att afgöra bevillnings-frågorna rakt emot Ståndens
mening.
Hr Cederschiöld har påstått, alt den sakkännedom i beviilnings-frågor,
hvaraf Bevilln.Utsk:s ledamöter i allmänhet måste
anses vara i besittning, icke är oundvikligen behöflig vid dessa
frågors slutliga afgörande, enär desamma förut varit under samtliga
RiksStms pröfning och hvarje representant således hunnit
stadga sitt omdöme deruti, hvarefter frågan endast skulle blifva
att i det förstärkta StatsUtsk. afgifva det votum, hvartill man på
förhand sig bestämt. Till följd att den kännedom jag eger om
bevillnings-frågornas natur, måste jag betvifla att, om än Bevilln.-  Utsk. med största noggrannhet nagelfarit med frågorna, öfvervägt
alla dervid förekommande omständigheter samt betraktat dem
Den 8 Mars e. m.
143
ur alla möjliga synpunkter, alla ledamöterna af detta Utsk. kunna
komma till en fullständig insigt uti och till en klar öfversigt af
dessa vidlyftiga ämnen, som utgöra föremål för Utsk:s pröfning,
och ännu mindre tror jag att den erforderliga sakkunskapen skulle
kunna inhämtas genom frågornas diskuterande i Stånden, enär
öfverläggningarne derstädes mäste inskränkas inom en vida kortare
tid än uti ett Utsk. Då det således icke torde kunna bestridas,
att ju icke Bevilln.Utsk:s ledamöter i högre grad än hvarje
annat Utsk:s medlemmar och de öfriga representanterna böra
hafva förvärfvat sig den sakkännedom, som, enl. min åsigt, är
oundvikligen nödvändig för bevillnings-frågornas riktiga bedömande,
samt att. ett beslut, som icke grundar sig på en fullständig
kännedom af det ämne, hvaröfver beslutas, icke är något önskans
värdt, tillstyrker jag R. o. Ad. att antaga ifrågavande förslag.
Mångå ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Ribbing, Arvid: Det är ganska ledsamt att sådana
ord som bränvinsbrännare och fri-handelsmän inblandats i discussionen
öfver en föreslagen grundlagsändring, som är af ganska
grannlaga beskaffenhet. Utgående frän grundsatsen, att Svenska
folket eger att sig sjelft beskatta samt att ett Stånd icke bör kunna
af de öfriga förtryckas, har grundlagen föreskrifvit, att afgörandet
af bevillnings-frågor skall i sista hand ankomma på en slags kompromiss,
bestående af de i saken mest oväldiga personer. Sådan
är grundlagens mening med det stadgande, hvars förändring nu
ifrågasattes. Bien om man äfven afser från denna, enl. min åsigt,
riktiga upfattning af saken, så möter en annan omständighet,
som gör förslaget oantagligt, eller att till besättande af 2:ne förstärkta
Utsk. erfordras 60 personer, ehuru Ständ finnas, der ledamöternas
antal ej är större än omkring 50. Jag kan således ej
annat än förena mig med dem, som yrkat afslag å denna punkt.
/ Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade antaga det nu förevande förslaget, ropades starka Ja
jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han
funnit Ja hafva öfverröstat Nej.
8:de punkten, innehållande förslag lill ändring i 68 §
Riksd.Ordn., ang:de tiden för revisionerne af Statsverkets,
Bankens och Riksg:s-konl:s tillstånd, styrelse och förvaltning.
Detta förslag blef af R. o. Ad. antaget.
9:de punkten innehållande förslag till ändring i ti §
Riksd.Ordn., angulc rcpresenlations-r ätlig helen för Slockholm.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Raab yttrade för en stund
sedan, att R. o. Ad. kunde förlita sig på rigtighelcn af de åsigter
jag tillförene framställt. Jag hoppas att han vidblifver samma
tanke äfven i denna punkt, och skulle önska att det Höglofl.
Ståndet gjorde likaså. För 10 år sedan bestridde jag det ifrågavande
förslaget, hyser ännu samma åsigt och ber att få upgifva
mina skäl dertill.
144
Den 8 Mars e. m.
Förhållandet år, på sätt R. o. Ad. har sig bekant, att alla
städer i riket, utom Stockholm, ega vid deras Riksdags-fullmäktiges
utkörande följa de allmänna valens grundsats: så att de
kunna välja en magistratsperson, en köpman, en handtverkare
eller hvilken annan borgare som helst. I hufvudstaden, der borgerskapet
är mycket talrikare, har man ansett en viss klassifikation
af de valberättigade och valbara vara ändamålsenlig samt
derföre stadgat, att vissa klasser skola inom sig välja ombud.
Detta är, enl. min tanke, rätta sättet att tillvägagå och det, som
mest öfverensstämmer med vår Ståndsförfattning samt med alla
de konservativa förslag till förändring af representationssättet,
hvilka blifvit framställda. Förevar:de punkt åsyftar att i afseende
på Riksdagsmanna-valen i Stockholm, införa de allmänna valens
grundsats, som i rikets öfriga städer gäller. För min del kan
jag icke finna, att någon fördel skulle deraf härflyta utan tror
att skada skulle snarare än gagn deraf följa. I st. f. att, såsom
nu är fallet, idkarne af hvarje serskildt yrke välja riksdagman
inom sig, hvarigenom val-ränker i möjligaste måtto undvikas och
man får dugliga riksdagsmän, derföre att hvarje yrke för sitt eget
bästa och för sin egen heders skull måste vara betänkt uppå att
göra goda val, så skulle följden af de samfäldta valens införande
naturligtvis blifva den, att då valkretsen utsträcktes till omfattande
af hela stadens talrika borgerskap, val-ränkerna finge friare
spelrum. En.hvar som önskade väljas, hade då en möjlighet att
nå detta mål. Vid sådant förhållande vore det fruktansvärdt,
att det parti, som för ögonblicket beherrskade tidningarne, blefve
det som tillsatte Riksdagsmännen och att man finge dem alla
af en och samma färg. Det kunde äfven hända att med detsamma
man finge folkombuden allt för partiska åt ena sidan,
man äfven erhölle dem af ett enda stånd eller yrke, så att man
t. ex. den ena Riksdagen finge idel handtverkare och vid en
annan idel handlande o. s. v. Sådant kan icke vara riktigt, ty
det strider emot liela Stånds-författningens grundsats, att hvarje
yrke skall inom representationen hafva sina målsmän för att iakttaga
dess bästa. Då valen, såvidt jag kunnat fatta, skulle förrättas
af elektorer, kunde det hända att om dessa af den borgareklass,
som är den talrikaste, eller handtverkarnes, hvilken utser
20 af hufvudstadens elektorer, förenade sig med fabrikörernas,
hvilka till antalet äro 6, skulle dessa 26 personer, som utgöra
flertalet af 50, tillsätta Riksdagsmän efter behag. Om grosshandlare
och minuthandlare slå sig tillsammans, få de väl icke
öfvervigten i antal, men komma henne mycket nära. Som jag
icke kan finna giltigt skäl för en sådan ojemnhets och grundvidrighets
införande, så får jag vördsamt tillstyrka R. o. Ad. att
ogilla ifrågavande förslag och låta den nuvar:de författningen
fortfarande gälla för hufvudstaden, så mycket mera som han i st.
f. att nedsättas till likhet med de öfriga städerna, borde utgöra
ett mönster för dessa sednare.
Hr
Den 8 Mars e. m.'
145
Hr Adelborg: För att dömma efter den siste värde talarens
yttrande, skulle alla inom samhället existerande yrkens rätt
att blifva representerade vara dem genom det nya förslaget beröfvad.
Se vi efter i 14 §:n Riksd.Ordn. så finna vi, att Stockholms
Riksdagsmän utgöras af tre Magistratspersoner, två Grosshandlare,
en Fabrikör, en Minuthandlare och tre af Embeten och
Handtverkerier, summa 10 personer inom hela landet, de der
skola representera klasserna. Kunna dessa personer representera
de klasser inom hela samhället, som de tillhöra, så har jag orätt;
kunna de det icke, så tror jag att Stockholms Riksdagsfullmäktige
böra utses i likhet med rikets öfriga städers, eller genom allmänna
val. Om man äfven derigenom skulle göra en koncession
åt den allmänna valprincipen, för hvilken man här i landet
hyser en så panisk förskräckelse, så tror jag att man derigenom
ej åstadkommer något skadligt, ty ett land, som är så litet utveckladt
i industrielt hänseende, som Sverige, kan icke på ett
mera lämpligt sätt utse sina representanter, och valen skulle, enl.
mitt förmenande, utvisa mycket fördelaktigare resultater än f. n.
är fallet. Jag anser således förslaget, såsom beredande likhet i
represcntalions-sättet för alla Sveriges städer, vara riktigt och
önskar att R. o. Ad. behagade detsamma bifalla.
Gr. Lagerbjelke: Den förste värde talaren, Hr von Hartmansdorff,
har anfört åskilligt ganska tänkvärdt ronde de allmänna
valen, men olyckligtvis inträffa dessa satser icke på det
förslag, som nu är under öfverläggning, utan på ett, som föll
vid förra Riksdagen. Om nu förevande förslag antages, blifver
valordningen för Stockholms stad icke i ringaste mån förändradt,
på sätt jag skall söka ådagalägga.
Enl. förslaget skulle 3:dje momentet af 14 §:n Riksd.Ordn.
blifva det 2:dra, men för öfrigt hufvudsakligen bibehållas vid sin
nuvande lydelse. Detta mom. börjas sålunda: ”Valen skola ske
inför Magistraten efter det å hvarje ort hittills öflig a valsätt,
deruti likväl ändring kan ega rum, enär antingen någon stads
samtliga vaiberättigade innevånare, eller ock en eller flere klasser
bland dem, hos Konungen anhålla om fastställelse af ny valordning
för staden och Konungen, efter vederböndes hörande,
finner skäl att dertill samtycka”. Nu förhåller det sig så, att Stockholms
nuvande val-ordning finnes i 1 mom. af nämnde 14 §,
som säger, att ”hufvudstaden Stockholm välje tio Riksdagsmän,
hvaraf tre Magistratspersoner, två Grosshandlare, en Fabrikör,
en Minuthandlare och tre af embeten och handtverkerier. Valen
förrättas af 50 Elektorer, utsedda ibland Rorgerskapet, efter lika
klassifikation, som Stadens 50 Äldste. Dessa Elektorer välja
hvar för sig Riksdagsmän inom sin klass, men alla samfäldt
Fullmäktige af Magistraten etc.” Detta är Stockholms nuvande
valordning, och då, enl. förslagets 2:dra morn., det hittills
å hvarje ort ollila valsätt skall fortfarande gälla, intill dess Staden
med Konungens samtycke deruti vidtager någon förändring, så
5 H. 10
146
Den 8 Mars e. m.
torde det vara klart, att genom förslaget ingen ändring sker i
Riksdagsmanna-valet för Stockholm, dervid allt framgent måste
förfaras på enahanda sätt som hittills, såvida icke Stockholms
valberättigade innevånare besluta och K. M. fastställer en ny valordning
för staden. Förslaget åsyftar således icke att förändra
Stockholms val-ordning, utan afser att ställa Stockholm i lika
förhållande med rikets öfriga städer. För närvar:de är Stockholm,
hvad dess Riksdagsmanna val vidkommer, så att säga under
förmynderskap, då de öfriga städerna äro myndiga, men jag för
min del inser icke något skäl, hvarföre Stockholm skulle anses
oförmögnare än t. ex. Trosa eller Mariefred att kunna tillerkännas
rättighet att upgöra sin egen valordning. För öfrigt ber jag
att få i minnet återkalla, att det just var R. o. Ad. som vid förra
Riksdagen såsom sin gemensamma tanke antog nu föreliggande
förslag och genomdref det att blifva hvilande emot de öfriga Ståndens
skiljaktiga meningar; hvarföre jag icke heller kan föreställa
mig, att R. o. Ad. nu skulle motsätta sig detsamma utan hoppas
att denna punkt af Coust.Utsk:s Mern. bifalles hvartill jag vördsamt
anhåller om Hr Gr. o. Landtmrs propos.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Hr von Hartmansdorff
har för oss framhållit en tafla öfver de vådor, som skulle hota
samhället derigenom att Stockholms representanter, ifall förslaget
antages, möjligen skulle komma att utgöras af idel Grosshandlare
med Kryddkrämarnes uteslutande. För min del kan jag icke
finna, att ett sådant förhållande skulle vara af någon samhälls- (
vådlig beskaffenhet och som jag icke vill görä mig till andras j
förmyndare, då sådant ej är af nöden, samt jag eger mig bekant,
att BorgareSt. redan antagit förslaget, får jag för min del tillstyrka
R. o. Ad. att göra detsamma.
Hr von Hartmansdorff: Första mom. af 14 §:n Riksd.-  Ordn. innehåller den klassifikation af Stockholms borgerskap,
hvilken jag ville bibehålla. Det är just detta morn., som, enl.
förslaget, skulle utgå. Jag har följaktligen icke misstagit mig om
föremålet, utan vet ganska väl, att det är klassifikationen man
vill afskaffa. Det morn., som Gr. Lagerbjelke åberopat och som
börjar med orden: ”Valen skola ske inför magistraten etc.”, innehåller
endast, huruledes valförrättningen skall tillgå, men nämner
intet om sjelfva hufvudsaken, eller klassifikationen.
Gr. Björnstjerna har icke funnit någon olägenhet deruti,
att den ena klassen köpmän skulle från Riksdagsmanna-valet uttränga
den andra. Jag tror icke heller att sådant vore så farligt,
som om Köpmännen undanträngde Handtverkarne eller dessa
sednare Fabrikörerna eller tvertom.
I slutet af 14 §:n 1 Mom. är föreskrifvet, för att kunna
väljas till Riksdagsman för Stockholm, att en Grosshandlare skall
betala minst 20, en Fabrikör eller Minuthandlare 10 och en
Handtverkare 5 R:dr till Staden i årliga utskylder. Det har således
ansetts erforderligt, att dessa ombud skulle ega en viss förmögenhet,
men som icke heller detta stadgande i förslaget återfin
-
Den 8 Mars e. m.
147
nes, så skulle det kunna hända, att Stockholm, hvars borgerskap är
det rikaste i landet, ibland sina ombud finge t. ex. en Grosshandlare,
som endast vore det till namnet och ej egde något. Sådant skulle,
i min tanke, vara alldeles oriktigt. Deremot vore det ganska
väl, om då de flesta städernas borgerskap är till största delen
fattigt, hufvudstaden åtminstone valde till Riksdagsmän några
förmögna borgare. Jag yrkar fortfarande afslag å denna punkt.
Gr. af Ugglas: Till de skäl för punktens afslående, som
Hr von Hartmansdorff förut anfört, lade han nyss det, att stadgandet
ang:de en viss förmögenhets-afgift, såsom vilkor för valbarhet till
Stockholms stads representant, skulle genom förslaget bortfalla,
och att Stockholm således skulle kunna blifva representeradt af
en endast till namnet Grosshandlare utan någon förmögenhet.
Jag ber att härvid få göra den erinran, att om äfven nämnde
person ej egde någon viss förmögenhet, så egde han likväl stadens
förtroende, och detta måtte väl vara mera värdt än 20 R:dr.
Frih. Raab: Jag utbeder mig, att Hr von Hartmansdorff
icke måtte förlita sig deruppå att om jag i någon fråga delat hans
åsigt, sådant alltid skall blifva fallet. I denna liksom i många
andra frågor är jag af olika mening med Hr von Hartmansdorff.
Förslaget åsyftar att öfverflytta den föreskrift, ang:de Stockholms
stads representationssätt som f. n. finnes intagen i grundlagen,
till dess rätta plats, nemi. Stockholms stads val-ordning. Att
stadens nuvande representations-sätt genom en sådan öfverflyttning
icke blifver förändradt, har Gr. Lagerbjelke redan ådagalagt
och jag ber endast att ännu engång få fästa upmärksamheten deruppå,
att då 3 mom. af 14 §:n Riksd.Ordn. som utan hufvudsaklig
förändrig, ehuru med annat nummer, är i förslaget bibehållet,
uttryckligen säger, att städernas val skola ske efter det
hittills öjliga valsätt, deruti ändring ej kan ske utan K. M:s
bifall, så kommer det nu i grundlagen befintliga stadgandet ang:de
valsättet inom Stockholm att fortfarande vara med all laglig kraft
och verkan gällande, intill dess detsamma i behörig ordning förändras.
En talare har redan uplyst, att RorgareSt., som frågan
närmast rörer, redan bifallit punkten och jag tror mig veta, att
äfven ett annat Stånd sammaledes förfarit. Vid sådant förhållande
och då R. o. Ad. redan vid föreg:de Riksdag gillat förslaget, kan
jag icke föreställa mig, att det Högloft. Ståndet nu skulle motsätta
sig detta förslag, som åsyftar att göra hufvudstaden i afseende
å dess valordning jemnlikt i rättigheter med rikets öfriga
städer. Dertill kommer äfven, att jag anser det vara desto mera
skäl att bifalla förslaget, som jag finner högst oriktigt att i
grundlagen är utsatt sjelfva siffertalet af den summa, som en
Stockliolms-borgare skall i årliga utskylder till staden betala, för
att vara till Riksdagsman valbar, enär en tillfällig nedsättning
i dessa utskylders belopp skulle beröfva staden möjligheten att
till Riksdagsman välja en person, som för öfrigt vore dertill
fullt lämplig.
148 Den 8 Mars e. m.
Jag vill icke vidare aptaga R. o. Ad:s tid med att bemöta
de öfriga inkast, Hr von Hartmansdorff gjort emot förslaget,
föreställande mig alt de skola af R. o. Ad. ej anses vara af
sådan beskaffenhet, att Ståndet derutaf funne sig förhindradt att
bifalla ett förslag, som enl. min tanke obestridligen är ett, om
äfven obetydligt, steg framåt på förbättringarnes bana.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarade nog, att Frih. Raab
ej skulle understödja mig längre än min mening passade in med
hans egna åsigter, och har således icke till något annat förhållande
satt min förtröstan.
En talare har omförmält, huruledes en stads förtroende till
sin Riksdagsman vore mera värdt än dennes förmögenhet. Om
hon icke anses hafva något värde, hvad, frågar jag den värde
ledamoten och Ståndet, är orsaken dertill, att en mängd af R. o.
Ad:s ledamöter nu låtit vid sin anmälan till pollets erhållande
anteckna sig såsom Possessionater, i st. f. Löjtnanter, Kaptenen
m. m.? Det torde icke heller hafva fallit ur R. o. Ad:s minne,
att, för några Riksdagar sedan fanns det inom BorgareSt. en
representant, om hvilken det berättades, att han varit så fattig,
det hans kommitenter måste kläda upp honom innan han kunde
skickas hit. Att BorgareSt. vid detta tillfälle antagit, äfven för
Stockholm de allmänna valens grundsats är fullt öfverensstämmande
med de tänkesätt, Ståndet flerfalldiga gånger uttalat. Jag
hoppas alltså att R. o. Ad. icke vid denna omständighet fäster
mera afseende än hon förtjenar.
Propos:n lill antagande af ifrågavande förslag blef härefter
framställd och besvarad med starka Ja, blandade med Nej, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
10:de punkten, innehållande förslag lill ändring i 1 i §:n
3 mom. Riksd.Ordn., ang: de grunder ne för rosth er ökningen
vid Riksdagsmanna-val i Släderne.
Hr von Hartmansdorff: Const.Utsk. synes mig i detta
förslag hafva kastat bort en sak och infört en helt annan i
stället. I den gamla §:n läses: ”Då valen förrättas af Borgerskapet
samfäldt och icke af Elektorer, beräknas rösterna efter
hvad hvar och en af de väljande tili staden skattar”. Således är
det i den gamla §:n föreskrifvet, huruledes rösterna skola beräknas,
då Riksdagsmanna-val förrättas. I den nya §:n åter
säges det, huru rösterna skola beräknas, då beslut skall fattas
öfver förändring i valsättet. Der står nemi. ”hörande, i fråga
om sådan ändring, de valberättigades röster, der valen hittills
omedelbart förrättats, beräknas efter hvad hvar och en af de väl*
jande till staden skattar”. Men hvar har man nu förlagt stadgandet,
huruledes jösterna skola beräknas vid Riksdagsmanna-val
i sådana städer, der borgerskapet samfäldt väljer Riksdagsmän?
Denna föreskrift är ur grundlagen borttagen. Hvarefter skola då
vederbönde valmän rätta sig? Följaktligen anser jag förslaget
böra äfven af denna anledning afslås.
Den 8 Mars e. m.
149
Gr. Lagerbjelke: Anleda:n till ifrågavande förslag till ändring
af 3 mom. i 14 §:n Riksd.Ordn. är att detna gällande stadgandet,
att då valen förrättas af^Borgerskapet samfäldt och icke af Elektorer,
rösterna skola beräknas efter hvad hvar och en af de väljande
lill staden skattar, i vissa städer medfört olägenheter. Så t. ex. i en
stad, der mycket rika personer äro bosatte tillsammans med personer
af ringa eller medelmåttig förmögenhet, hafva dessa rika personer
en oproportionerligt stor öfvervigt vid valen. För att detta missförhållande,
der sä nödigt funnes, skulle kunna rättas, har Const.-  Utsk. föreslagit, att nyssnämnde stadgande skulle ur grundlagen
bortgå, så att det blefve öfverlemnadt åt städerna sjelfva att, med
K. M:s samtycke, fastställa den röstskala, hvilken vid Riksdagsmanna-val
skulle tjena till efterföljd. Men för att lugna farhågan,
att man genom stadgandets uteslutande möjligen skulle bereda
de mindre förmögna borgare-klasserna alltför stort inflytande
på valen, ansåg Const.Utsk. sig böra föreslå, att då fråga om
förändring i det hittills gällande valsättet för någon stad blifvit
bragt å bane, skall densamma afgöras enl. en uppå de valberättigades
årliga utskylder till staden grundad röstberäkning. Då
således någon förändring i valsättet icke kunde åvägabringas utan
att beslutet deröfver grundade sig på sistnämnde röstberäkning,
fann Utsk. det icke ligga någon våda deri att låta städerna, under
förutsättning af Konungens sanction, sjelfva besluta olver den
röstberäkning, som för hvarje serskild stad ansåges vara den
lämpligaste, hvarföre det stadgande, som f. n. sådant hindrar,
föreslogs att ur grundlagen utgå.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt anhålla
om R. o. Ad:s bifall till denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot att det
sätt att förändra en stads val-ordning, hvilket här blifvit föreslaget,
må antagas. Men jag anser det vara alldeles orätt, att
uphäfva det valsätt, som linnes i åtskilliga städer, utan att deras
Borgerskap begärt en sådan förändring. Jag anser Const.Utsk.
dessutom vara obefogadt att borttaga en behöflig lag, som finnes,
utan att sätta någon annan i stället. Jag klandrar således Const.-  Utsk. icke för det riktiga, som det gjort, utan för det oriktiga,
som det tillåtit sig, nemi. att borttaga lagen om valsättet i de
städer, hvarest Riksdagsmanna-valen ske omedelbart af Borgerskapet
och icke genom Elektorer. Man måste då med skäl fråga:
hvarefter skola dessa städers Borgerskap vid valen rätta sig,
sedan det hittills gällande stadgandet blifvit genom grundlagens
förändrande borttaget? Ett sådant förbiseende borde icke Const.-  Utsk. hafva låtit komma sig till last beli ännu mindre borde dess
ledamöter försvara felet, sedan det blifvit uptäckt.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har begått det
misstag att icke göra skillnad emellan att borttaga ett stadgande
genom grundlagen och att borttaga det utur grundlagen. Förhållandet
är nemi. att Const.Utsk. väl föreslagit, att ifrågavande
stadgande skulle ur grundlagen bortgå, men Utsk. har alldeles
150
Den 8 Mars e. m.
icke föreslagit, att stadgandet skulle genom grundlags-ändringen
uphäfvas, ty, på sätt jag vid behandlingen af förra punkten ansett
mig hafva ådagalagt, det hittils öfliga valsättet kommet alt fortfarande
bibehållas i alla rikets städer, intill dess förändring deri
af staden med K. M:s samtycke beslutes. Följaktligen skall vid
Riksdagsmanna-valen i de städer, der dessa val ske af Borgerskapet
direkte, samma röstberäkning följas, som nu i 3 mom.
14 § Riksd.Ordn. finnes bestämd, men enl. förslaget kan denna
röstberäkning genom stadens af K. M. sanctionerade beslut förändras,
hvilket f. n. icke är tillåtet. För att undanrödja alla
farhågor, för de möjliga följderna af förslagets antagande, är det
dessutom föreslaget, att till förändring af en stads valsätt det
erfordras, icke allenast att K. M. dertill gifvet- Sitt samtycke,
utan äfven att vid beslutet rösterna beräknas efter hvad hvar och en
af de röstberättigade till staden skattar, så alt jag för min del
icke kan inse, att någon våda genom bifall lill förslaget kan Upkomma,
utan fortfar uti min vördsamma anhållan om bifall till
detsamma.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till antagande af förevande
förslag framställda propos. besvarades med starka Ja, blandade
med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
litte punkten, innehållande förslag lill ändring i 39 §:n
Riksd.Ordn., ang:de val af ordf:de i Utsk. och ar dr a R. St:rs
delegationer.
Hr von Hartmansdorff: Här kan jag åberopa ett af mig
afgifvet yttrande, som är ännu äldre, än det jag för en stund
sedan omnämnde. För 14 år tillbaka yttrade jag mig i denna
fråga och vidblifver ännu den åsigt jag då hyllade. Jag anhåller,
att en Riddarhus-Kanslist måtte fä upläsa detta yttrande och att
jag sedermera måtte återfå ordet.
Härefter uplästes följande af Hr von Hartmansdorff i
R. o. Ad:s Plenum d. 5 Aug. 1840 e. m. afgifne anförande.
”Då jag sitter så lågt nere bland R. o. Ad., att den hedern
att blifva ordfide någorstädes uti R. Sl:rs Utsk. eller afdelnirigar
icke gerna kan falla på min lott; så torde det få anses såsom
oegennyttigt, om jag talar för den gamla ordningens bibehållande,
åtminstone så länge väi nuvar:de representation är gällande.
Blir hon förändrad så är det klart, att ett annat sätt för Utsk:s
ordfides tillsättning äfven bör bestämmas. Emellertid synés mig
åtskilliga betänkligheter emot ifrågavartde förändring förekomma.
Om nu ett val till Utsk:s ordf:de skulle vid början af en Riksdag
göras; är det väl troligt, att de öfriga Stånden, Bönder,
Borgare och Prester skulle känna ledamöterna af R. o. Ad., eller
tvertom, att våra medlemmar skulle känna de öfriga Ståndens
tillräckligt, för att med någon säkerhet utvälja den skickligaste?
Jag betviflar att eri sådan personlig kännedom finnes, och befarar
följaktligen att valet ginge på måfå. Deremot synes mig
Den 8 Hars e. m. 151
mycket troligare, att om valet göres, hädanefter såsom hittills,
bland R. o. Ad:s egna medlemmar, som mera och bättre känna
hvarandra, då bör det äfven kunna ske med mera tillförlitlighet.
Skulle åter sådane val vid Riksdagens början göras inom samtliga
RfksSt;n, så skulle, af skäl som jag redan omnämnt, stora
misstag lätteligen kunna inträffa. Huru skulle de sedan rättas?
Det blefve väl nödvändigt att antaga en sådan föreskrift, som
t. ex. gäller för Presidenten i Norriges Storthing, att nytt val
förrättas hvar 8:de dag. Om nu valen skulle så ofta förnyas,
hvad blefve följden? Troligen att många, om ej alla medlemmar,
skulle hafva anspråk på att också någon vecka hafva den
lyckan att vara ordfide, och att befattningen sålunda blefve ett
föiemål för ärelystnaden, samt att valen föllo icke på de skickligaste
att vara ordf:de, utan måhända på de skickligaste att intrigera
bland de öfriga. Jag tror följaktligen, att förändringen
mindre ledde till målet, men vore till sårnad för mångens egenkärlek,
hvaraf ärenderna sedermera linge vidkännas deras dryga
del. Beträffande Fullmäktige i Banken och Riks:gs-Kont., har
man föreslagit, att de skulle välja om ordfide för hvarje år.
Hvad som inom Utsk. kunde hända hvar vecka, kunde möjligen
inträffa hvarje år inom dessa R. Stirs verk. Det torde redan af
den erfarenhet man har t. ex. i afseende på rectorat vid Universitet
och Gymnasier, hvilka ombytas dels årligen, dels halfårsvis,
vara bestyrkt, att detta sätt att få chefer, serdeles om man
går i ordning, sinsemellan, föranleder det sämsta chefskap, som
kan ega rum. Den ena tiden är det en som sköter ärenderna
på sitt sätt, den andra gången är det en annan som gör det
annorledes, så att de underlydande ej rätt veta huru de skola
skicka sig; ty hvad som är rätt i dag, på Nyårs-afton är orätt
i morgon på Nyårs-dagen, o. s. v.”
Efter upläsningen häraf tilläde Hr von Hartmansdorff:
Till hvad i nu upläste yttrande finnes aufördt, ber jag att
få lägga några ytterligare skäl.
Om val af ordfide skulle, inom ett Utskott anställas, blefve
utan tvifvel förhållandet, att der funnes mera än en af dess ledamöter
som ansågo sig ett sådant förtroende värdig. Den, som
vid valet blefve förbigången, skulle lätteligen frestas att visa Uskis
ledamöter och framför allt den lycklige medtäflaren, att denna
icke vore den rätta mannen att bekläda ordfide-platsen. Härigenom
finge man onödigtvis trassel och split inom Utsk. hvilka
skulle hafva undvikits, om ordf:de-val icke egt rum. Man ser
t. ex. huru det tillgår vid val af Utskis Sekreterare. Det ena
partiet röstar på en person och det andra på en annan, hvaraf
följden mången gång blifver, att Utsk. får en Sekreterare, som icke
kan upsätta ett Betänk., utan att Utskis-ledamöterna nödgas sjelfva
göra det. Under den tid, RiksStin i Sverige sjelfva valde sina
Talmän, npstod den första partistriden just om dessa val och för
desamma användes understundom de betydligaste mulorna. Betraktar
man förhållandet inom Utskin, så ser man att de icke
152
Den 8 Mars e. m.
sSllan bestå af 2:n jemnstarka partier, eller alla ledamöterna af
2:ne Stånd å ena och samtlige medlemmarne af de 2:ne andra
Stånden å den andra sidan. Vid ordf:de-valet skulle hvardera
partiet upställa sin kandidat och då hvardera finge ett lika antal
röster, måste valet genom lottning dem emellan bestämmas, hvilket,
enl. min tanke, vore ett olyckligt sätt att utse ordfcde. Jag
tror att det för lugnet och trefnaden inom Utsk. är mycket bättreom
en hvar af dess ledamöter, framgent såsom hittills, hade sin
bestämda plats i Utsk. sig anvisad, så att något äflande att blifva
don förste ej skulle ifrågakomma. Om vårt representationsskick
förändrades till andra former, än de nuvande, skulle jag, såvidt
jag på den tiden hade någon röst, tillstyrka, alt Utsk:s ordf:de
mättte utses, icke af Utsk:s ledamöter sjelfva, ulan af RiksStms
Elektorer, så att denna sak redan innan Utsk. sammanträdde vore
bestämdt och all anledn. till split derigenom undanröjd.
Hvad nu R. o. Ad. serskildt beträffar, så bestå dess flesta
ledamöter af embetsman eller sådana personer, som förut varit
det. De äro följaktligen vana vid allmänna ärendens behandling.
Det är således sannolikt, att de framför de öfriga Ståndens, äro
lämpliga att fullgöra sådana åligganden, som falla på en ordhdes
lott. Riksdags-ärendernas behandling skulle alltså snarare vinna
än förlora derigenom att det hittills varande förhållandet finge
fortfara. Det kan visserligen någon gång hända, att R. o. Ad:s
Hrr Elektorer misstaga sig vid Utsk:s ordftdes utkörande. Men
jag tior ej att dylika misstag inträffa sä ofta, sorn händelsen
blefve, i fall ordf:de-valet öfverlemnades åt Utskm sjelfva.
Af hvad jag nu haft äran anföra, torde R. o. Ad. finna,
att det i denna punkt afgifna förslaget icke är nyttigt utan derföre
bör af det Höglofl. Ståndet afslås.
Frih. Raab: I fall R. o. Ad. skulle afsäga sig rättigheten
att bekläda brdfönde-skapet i Utskm, är sådant utan tvifvel en
upoffring å Ståndets sida, men jag' kan icke föreställa mig att
denna upoffring skulle medföra någon våda i allmänhet och icke
eller att den skulle vara för R. o. Ad. serdeles kännbar, enär
jag är fullt förvissad derom, att valen till dessa ordfönde-platser
merendels kömme att falla på R. o. Ad:s ledamöter. Denna
fråga har redan vid förutgående Riksdagar blifvit så omständligt
discuterad, att jag anser det vara temligen öfverflödigt att deruti
vidlyftigt orda utan får endast, nu som tillförene, tillstyrka
bifall till den ifrågasatta grundlags-ändringen.
Hr Cederschiöld: Jag anser det vara af vigt att begagna
hvarje tillfälle, som kan bereda jemnlikhet emellan vår representations
olika beståndsdelar. Ett sådant tillfälle erbjuder sig vid
afgörande af detta förslag, som åsyftar att bereda de öfriga
Stånden en rättighet, som hittills varit R. o. Ad. allena förbehållen,
nemi. att bestrida ordfönde-skapet inom Utskm. Jag
tror att denna företrädesrätt kan gifva anledn. till en viss afund
hos de öfriga Ståndens ledamöter, ehuru jag icke^ anser att någon
orsak till denna känsla förefinnes och derföre skulle önska,
Den 8 Mars e. m.
153
att tillfälle bereddes de öfriga Ståndens medlemmar att bekläda
ifrågavar:de plats, då de snart skulle finna, att den icke bör utgöra
föremål för någon afundsjuka. Jag hyser dessutom den
allmänna åsigt, att en korporation bör vara berättigad att sjelf
utse sin ordfönde och det är jemväl af detta skäl, som jag för
min del gillar förslaget.
Hr von Hartmansdorff har talat om den split och oenighet,
som skulle upstå vid valen af Utsk:s-ord(ör:de, men jag hemställer
till det Höglofl. Ståndet, huruvida icke, då Utsk:s-platserna
skola besättas, merendels upstå, om icke split och oenighet, åtminstone
kotterier, hvilka sinsemellan äro af skiljaktiga meningar
ang:de dessa platsers besättande. Inom detta Ständ räder
alltid en liflig verksamhet före dessa val och deras utgång har
ett ganska väsendtligt inflytande på ärendenas gång, åtminstone
inom de vigtigare Utsk:n. Jag för min del tillstyrker förslaget.
Gr. Björnstjerna: Då man ser denna fråga Riksdag från
Riksdag återkomma, skulle man lätteligen föreställa sig% att den
är en af dagens lifsfrågor samt att den föreslagna grundlags-förändringen
vore för fosterlandet af öfvervägande vigt. Man b 1 ifver
då ganska förundrad att höra MedSlånden medgifva, att R.
o. Ad. alltid gjort dessa ord förande-val med mycken urskiljning.
Erfarenheten ådagalägger således att förslaget icke är nödigt.
Orsaken till dess ständiga återuptagande måste då ligga i dess
nytta, äfven denna drager jag i tvifvelsmål. Man säger, att genom
val de bästa ordf:de skulle erhållas. Dessa val blefve i min
I tanka endast ett lotteri-spel, ty troligt är att hvarje Stånd röstade
på någon af dess egna ledamöter. Om ett dylikt förfaringssätt
skulle leda till det äskade målet, lemnar jag derhän, men
hvad med någorlunda säkerhet kan antagas är, att Utsk:s ledamöter
genom dessaj valstrider från första ögonblicket af deias
sammanvaro komme i harnesk emot hvarandra. Förslaget är således,
enl. mitt förmenande, hvarken nyttigt eller nödigt. Rätta
orsaken till dess regelmessiga återuplifvande torde således böra
sökas i den opinion, som alltsedan 1809 år ifrån år, Riksdag
ifrån Riksdag högljudt fordrat, att R. o. Ad. skall göra den ena
i eftergiften efter den andra af dess lagliga och häfdvunna rättigheter,
utan att de öfriga Stånden ens ifrågasatt att afstå från
någon dem tillerkänd förmån. Ett slut måste någon gång göras
på ett dylikt förfarande, se der hvarför jag hoppas att R. o. Ad.
utan vidare ordande måtte afslå förslaget.
Hr Cederschiöld: Det torde måhända vara flere af R. o.
Ad:s ledamöter, som med mig förundra sig deröfver, att Const.-  Utsk:s ordfide, hvilken med mycken talang försvarat Utsk:s öfrige
redan afgjorde förslag, i denna fråga iakttager den djupaste
tystnad. Som en stor del af Ståndet ulan tvifvel fäster mycken
vigt vid att få erfara Gr. Lagerbjelkes tanke i såväl denna som
i de andra frågorna, kan jag icke annat än finna mig föranlåten
att hos den värde Gr:n anhålla, «det han behagade inför
R. o. Ad. tillkännagifva sin åsigt i saken.
154
Den 8 Mars e. m.
Till hvad jag förut yttrat ber jag endast att få tillägga, att
då man i allmänhet på detta rum och i synnerhet från Grefvebänkarne
får höra yttras, att R. o. Ad. bör vara redo att, när
det allmännas väl sådant fordrar, göra upoffring af Ståndet enskildt
tillkommande fördelar, och jag för min del anser ifrågavar:de
förslag medföra en icke obetydlig vinst för det allmänna,
skulle jag föreställa mig att ögonblicket vore inne att visa, det
R. o. Ad. hade allvar med sina ofta uprepade försäkringar om
dess beredvillighet i berörde hänseende, hvarföre jag ånyo anhåller
om förslagets bifallande.
Hr Printzensköld: Jag anser det vara mindre passande,
att upmana en ledamot af detta Stånd, hvilken f. n. innehar
ordför:de-platsen inom ett af R. St:rs Utsk. och ett af R. St:rs
verk, att yttra sig i denna fråga, deruti han, enl. mitt förmenande,
i viss grad måste anses vara jäfvig. Jag skulle derföre
önska, att utmaningen ej antoges och att den värde ledamoten
bibehölle samma tystnad som hittills.
Hr Cederschiöld har sagt, att det skulle vara R. o. Ad.
värdigt att göra den ifrågasatta eftergiften. Häruppå kan jag för
min del alldeles icke ingå. Att göra en eftergift i detta fall
vore, enl. min åsigt, detsamma som att erkänna att, ehuru R. o.
Ad. utgör Rikets första Stånd, det likväl icke skulle inom sig
ega ett tillräckligt antal medlemmar af den erfarenhet, skicklighet
och anseende i det allmänna, att de kunna försvara sina
platser som ordfönde inom R. Stms Utsk. Allt ifrån den tid
vårt nuvande Statsskick tog sin början, tror jag icke, att man
kan förevisa något af R. o. Ad:s Hrr Elektorer begånget misstag
vid besättandet af ordför:de-platserna inom Utsk:n utan jag tror
tvertom, att erfarenheten vittnar derom, att de af Elektorerna
utsedde ordfönde städse upfyllt deras åliggande! på ett sätt, som
uprätthållit icke allenast Utskrns utan äfven på samma gång R.
o. Ad:s eget anseende.
Den ifrågasatte grundlags-ändringen är hvarken nödig eller
nyttig. Den är icke nödig, emedan, på sätt jag nyss yttrade,
ordfönde-platserna hittills blifvit väl fyllda. Den är icke helier
nyttig, derföre att den, såsom en föreg:de talare jemväl yttrat,
skulle öpna fältet för intriger och måhända äfven blifva ett medel
att tillfoga chikaner. Jag anhåller således, att förslaget, såsom
olämpligt och obehöfligt, måtte af R. o. Ad. förkastas.
Hr Bildt: Jag är upkallad af Hr Cederschiölds yttrande,
att det väckte hans förundran, att icke Const.Utsk:s ordfönde
deltoge i denna debatt. Jag får deremot förklara, att jag, och
säkerligen många med mig, skulle blifva högst förvånade om vi
fått höra Gr. Lagerbjelke, som under flera Riksdagar beklädt
ordfönde-platsen i ett af de vigligaste Utsk:n och derjemte under
en följd af år varit ordfönde bland R. Stms Fullmäktige i
Riksg:s-Kont., yttra sig i denna fråga. Jag är öfvertygad derom,
att Hr Cederschiöld, såsom utmärkt jurist, icke skulle underlåta
att jäfva en domare, hvilken egde del i den sak, hvaruti Hr
Den 8 Mars e. m.
155
Cederschiöld vore part, eller deraf kunde vänta sig någon nytta
eller skada. Den upmaning, som Hr Cederschiöld till Const.-  Gtsk:s ordfönde framställt, anser jag således icke vara af omständigheterna
påkallad och förmodar, att något afseende dervid icke
kommer att fästas.
Hvad sjelfva saken beträffar, delar jag Gr. Björnstjernas mening
och afstyrker derföre R. o. Ad. ifrån att antaga delta förslag.
Gr. Lagerbjelke: Ehuru en värd talare icse insett det,
tror jag, att de flesta af R. o. Ad:s ledamöter lätteligen skola
finna, hvarföre jag önskat att i denna fråga få iakttaga tystnad.
Dä jag emellertid blifvit upmanad att yttra min åsigt i saken,
så får jag erinra R. o. Ad., att denna åsigt redan finnes uttryckt
i det representations-förslag jag framlagt. Jag har deruti föreslagit,
att uti de Utsk., som icke tillsättas Ståndvis, skulle val af
ordfönde ega rum, på sätt Riksdagens arbets-orgning stadgade,
men att i de Nämnder, som tillsättas Ståndsvis, ordet skulle föras
af den bland R. o. Ad:s fullmäktige, hvilken, enl. Riddarh.-  Ordn. dertill vore berättigad.
Hr Adelborg: Då man betänker med hvilken oväld, med
hvilken rättvisa, med hvilket fästadt afseende å sakkännedom
och skicklighet R. o. Ad. under tidernas lopp utsett sina Utsk:sledamöter,
förvånar man sig deröfver, att tanken att göra en
förändring i nuvande stadgande ang:de ordfönde-skapet i Utsk.
kunnat upstå. Om man betraktar det sätt, hvarpå R. o. Ad.
tillsatt Utsk:s-ledamölerna af sitt Stånd ända ifrån vårt Statsskicks
införande samt till och med innevar:de Riksdag, finner man att
intet partisinne, inga enskilda afsigter och viljor, utan endast
önskan alt bereda fäderneslandets nytta dervid gjort sig gällande.
Härom torde tankarne vara föga delade och ledamöterna i MedStånden
hafva äfven erkänt, att R. o. Ad. allt hittills visat sig
vara fullkomligt värdig att utse ordfönde i R. St:rs Utsk. Vid
sådant förhållande säger man sig icke kunna begripa, hvarföre
man vill göra en förändring i nuvande stadgande och anser, att
R. o. Ad., som hittills med oväld och samvetsgrannhet utvalt
Utsk:s ordfönde, alltid bör bibehålla denna rättighet. Men om
äfven ifrågavande företrädes-rätt ännu icke blifvit annat än till
det allmännas nytta och Ståndets heder begagnad, så ligger det
likväl inom möjlighetens gräns att förhållandet kan blifva annorlunda,
att partisinne och enskilda afsigter äfven här skulle kunna
göra sig gällande. Man kan tänka sig möjligheten af att t. ex.
ordfönde i Const.Utsk. blefve en person,' som hyste en serdeles
benägenhet att framlägga odugliga representations-förslag eller
att till ordfönde i StatsUtsk. utsåges en person, som hade mycken
motvilja att bevilja nödiga anslag o. s. v. Jag säger icke
att sådant har skett, men jag säger att sådant kan inträffa, och
just deruti ligger olyckan. Jag önskar derföre, att denna § måtte
förändras och att R. o. Ad., hvilkens rätt jag är beredd att,
der så nödigt finnes, till det yttersta försvara, ville göra denna
156
Den 8 Mars e. ni.
koncession, som, enl. min tanke, skulle snarare gagna ån skada
det Högl. Ståndet.
Hr Mannerskantz: R. o. Ad. har redan en gång förut
under denna Riksdag visat sig så fast i försvaret af sina ärfda
rättigheter, att det torde vara föga hopp att söka bereda framgång
åt ifrågavarule förslag, men, sådant oaktadt, anser jag mig
böra tillkännagifva, att jag för min del gillar förslaget. Här har
mycket ordats om den fåfänga och den ällan, som, derest förslaget
antages, skulle gifva sig luft inom Utsk:n, ithy att hvar och
en af dess ledamöter skulle sträfva att blifva vald till ordfönde
derstädes. Jag tror att saken kan -betraktas från en annan sida.
Jag anser fäderneslandets bästa fordra, att dessa ordfönde-platser
beklädas af män, som dertill äro de mest lämpliga, och om
jag än gerna medgifver, att R. o. Ad. hittills besatt dessa platser
med fullt kompetenta personer, så ber jag likväl att få erinra,
att det ofta kan hända, att ordfönde i ett Utsk. blifver af
sjukdom eller annat förfall förhindrad att bevista Utsk:s sammanträden,
vid hvilket förhållande den ledamot af R. o. Ad:s ledamöter
inom Utsk., som har främsta sätet på Riddarhuset, skall
föra ordet. Första gången jag var Utsk:s-ledamot, inträffade,
blott några få dagar efter mitt inträde i Utsk. ett sådant förhållande,
att jag, ehuru alldeles ovan vid allmänna ärendens handläggning,
mäste intaga ordfönde-platsen framför många i Statens
värf grånade och välförtjente män, intilldess den ordinarie ordformen,
hvars sjukdoms-lillstånd blef långvarigt, afsade sig ledamotskapet
inom Utsk. och en annan ordfönde i hans ställe blef
invald. Detta bevisar att fall kunna inträffa då det vore nyttigt
om Utsk:n finge välja ordfönde. Mänga flera ännu vigtigare
skäl skulle kunna anföras, men jag anser mig icke längre böra
uptaga 11. o. Ad:s tid, då jag på förhand känner den utgång,
frågan kommer att få.
Hr Cederschiöld: Man har förmenat, att det icke skulle
vara grannlaga af mig att upmana Gr. Lagerbjelke att i frågan
sig yttra, derföre att den värde Gnn är ordfönde i Const.Utsk.
Såvida Gnn reserverat sig emot beslutet, vill jag medgifva, att
det kunde vara grannlaga af Gnn att iakttaga tystnad, men, om
sådant icke är förhållandet, hvilket jag för min del icke kunnat
inhemta, och om Gnn deltagit uti beslutet att framlägga ifrägavande
förslag, kan jag icke inse, att han skall vara jäfvig eller
af grannlagenhet förhindrad att försvara ett beslut, hvartill han
sjelf bidragit. Jag ansåg mig desto heldre framställa den klandrade
upmaningen, som flere af Grins föreg:de yttranden haft å
mig den verkan, att jag iakttagit tystnad i frågor, hvaröfver jag
eljest ämnat mig yttra, och att flere af R. o. Ad:s ledamöter
rönt samma inverkan af Grins yttranden, som jag, vill jag sluta
deraf, att de flesta förslagen blifvit af R. o. Ad. bifallna. Vid
sådant förhållande hade jag all anledn. att förmoda, att ifall Gr.
Lagerbjelke upstode för att försvara äfven detta förslag, skulle
Den 8 Mars e. m.
157
hans bemödande krönas med samma framgång i detta, som i
afseende på de fleste af de öfrige förslagen.
Jag vill visst icke bestrida, alt ju ördför:de-platserna inom
Utskm hittills i allmänhet varit ganska väl besatta, men derutaf
följer alldeles icke, att ett sådant förhållande skall ständigt fortfara,
eller att icke dessa platser, derest valet varit fritt, möjligtvis
kunnat blifva ännu bättre besatte. Men om jäg äfven lemnar
detta förhållande helt och hållet å sido, så påstår jag fortfarande,
att det bör vara en korporations' obestridliga rättighet att
sjelf utse sin ordfönde och jag anser att det är ett obehörigt
förmynderskap, som R. o. Ad. öfver MedStånden utöfvar, då
Ståndet påtvingar Utsk:u ordfönde, med hvilka flertalet af Utsk:s
ledamöter måhända icke är belåtet.
Jag yrkar fortfarande bifall till förslaget.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Då det naturligtvis
måste vara af stor vigt att de skickligaste och värdigaste bland
representanterna blifva ordfönde i Utskm, biträder jag med min
röst det ifrågavande förslaget. Utan att ifrågasätta lämpligheten
af de val till Utsk:s ordfönde, R. o. Ad:s Elektorer hittills företagit,
vill jag dock ingalunda biträda den mening, att inga andra
ledamöter af R. o. Ad. skulle hafva varit lämpligare att bekläda
dessa platser, om Elektorerna vid valen haft fria händer.
Hvarföre skall man då motsätta sig en förändring, som lemnar
en större latitud åt skickligheten och den mera framstående förmågan
att intaga dessa vigliga platser och hvarigenom tillfälle
äfven beredes för de öfriga Ståndens ledamöter att ådagalägga
deras förmåga? Att såsom privilegium för de äldre ätterna inom
R. o. Ad. fortfarande söka bibehålla rättigheten att vara ordfönde
i R. St:rs fjtsk., är ett försök, som i tidernas längd måste stranda.
Hvarföre då icke heldre sjelfmant göra en upoffring, som länder
till fäderneslandets väl? R. o. Ad. torde icke hafva sig obekant,
att vid början af hvarje Riksdag man ofta är i bekymmer om
hvilka personer skola väljas till Utsk:s-ordför:de samt att de af
R. o. Ad:s ledamöter, som dertill anses lämpliga, öfta måste
skalla sig fullmakter för de äldre ätterna på Riddarhuset, för att
sålunda bereda sig tillträde till dessa platser. Hela detta maniement
skulle, derest förslaget antages, ej mera behöfvas. Jag för
min del anser förslaget vara nyttigt och får derföre anhålla om
bifall till detsamma.
Gr. Sparre: De talare, som yttrat sig för förslaget, hafva
stödt sitt tillstyrkande på den grund, att R. o. Ad. borde göra
en upoffring af en Ståndet tillkommande fördel, då fäderneslandets
väl sådant fordrade. Jag är öfvertygad att Sveriges Adel
när som helst är färdig att för ett sådant ändamål göra upoffringar,
men jag är tveksam, huruvida afståndet ifrån det sjelfskrifua
ordför:de-skapet i Utskm verkligen kan betraktas såsom en upoffring.
Jag, som vid 2:ne Riksdagar haft den äran att vara
ordfönde i ett af R. St:rs Utsk., får för min del helt öppet förklara,
att ifall jag skulle beröfvas denna förmån, skulle jag icke
153
Den 8 Mars e. m.
anse det såsom någon upoffring. Ordför:de-skapet är en pligt,
som man upfyller, och hvilken ofta kännes ganska tung. Om
R. o. Ad. afslår detta förslag, så bör detta afslag ej anses innebära
en vägran att för det allmännas skull göra en upoffring.
Frågan har äfven en politisk sida och ur denna synpunkt betrak^
tad kan förslaget anses hvarken nödigt eller nyttigt. Om jag
vore öfvertygad om att de öfriga Stånden påyrkade denna förändring,
skulle jag icke neka densamma min röst, men jag är
icke derom öfvertygad, utan tror mig fast mer veta,' att ett af
MedStänden redan afslagit denna punkt och vid sådant förhållande
kan jag icke annat än anhålla, att densamma måtte af
R. o. Ad. jemväl ogillas.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., på förfrågan af Frih.
Tersmeden, Wilh. Fredr., uplyst alt R. o. Ad. ännu icke inbekommit
något prot.-ntdr. rör:de de öfrige RiksStms beslut uti
förevar:de ämne, yttrade
Frih. Tersmeden: För hvar och en af R. o. Adis ledamöter,
som vid en Riksdags början varit Elektor, torde det vara
väl bekant, hvilka svårigheter förorsakas af det nuvaride stadgandet,
att den af R. o. Adis Utskis-ledamöter, som innehar främsta
sätet å Riddarhuset, skall vara Utskis-ordföride. Många af
R. o. Adis ledamöter, som sitta på de första bänkarne, blifva
följaktligen icke invalde i Utskm, enär de derstädes icke gerna
kunde såsom ordfönde placeras, och just derigenom äro de beröfvade
möjligheten att erhålla den öfning och vana vid allmänna
ärendens behandling, som bör förvärfvas af dem, hvilka till följd
af deras födsel äro ämnade till ordfönde. Detta anser jag vara
en ganska stor olägenhet och det visar sig mer än tillräckligt,
alt detta Stånd, ehuru det är ganska talrikt, dock har svårighet
att besätta Utskin med tjenliga personer. Det nu förevaride förslaget
leder till en förbättring i detta förhållande och om det
genom Ständernas och Konungens sammanstämmande beslut
blefve lag, så skulle R. o. Ad. vid tillsättandet af sina Utskisledamöter
erhålla mycket friare händer än Ståndet f. n. eger. I
sådant fall behöfdes vid Utskis-valeu afseende icke fästas vid
något annat förhållande än personernas lämplighet till dessa platser.
Detta är ett skäl hvarföre jag tillstyrker förslaget.
Ett annat skäl, hvarföre jag anser förslaget böra antagas,
ligger i en omständighet, som af Gr. Björnstjerna åberopades
såsom ett skäl emot förslaget, eller att denna fråga så ofta återkommer.
Det är nemi. naturligt att så länge R. o. Ad. vägrar
att i detta fall ställa sig i full parité med de öfriga Stånden,
skall frågan härom förblifva ett ständigt tvisteämne emellan Adeln
och MedStänden, och det är, åtminstone i min tanke, icke skäl
att vid ständigt lif bibehålla ett sådant trätofrö.
Hvad den så mycket omtalade upoffringen beträffar, så tror
jag att den ej blefve serdeles stor enär jag är öfvertygad derom,
att ordfönde-platserna i allt fall merendels skulle uplåtas åt
Adelns ledamöter, ehuru icke alltid åt de till nummern å Rid
-
Den 8 Mars e. m.
159
dårhuset främste. Vi känna nogsamt, att å Riddarhusets yttersta
bänkar sitta personer, hvilka under en mångårig befattning med
allmänna ärenden förvärfvat sig vana att leda öfverläggningar,
men dessa personer kunna, under nuvande förhållande, aldrig
blifva ordför:de i Utsk:n. På grund af hvad jag nu anfört, får
jag vördsamt anhålla om bifall till förslaget.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Raab har talat om den
upolfring, som R. o. Ad. skulle göra, i fall det hvilande förslaget
antages. För min del anser jag det icke vara någon upoffring,
att mista ordfönde-skapet i Utsk:n, utan att det tvertom
är en upoffring att vara ordfönde. För min del skulle jag t. ex.
icke vilja byta plats med Frih. Raab i Bränvins-Utsk., ty jag
anser honom vara den, som der af oss alla har den besvärligaste
platsen. Men om det äfven vore en upoffring att bifalla Utsk:s
förslag, så vore det en upoffring för Grefvar och Baroner. Men
denna upoffring blefve dock mindre för dem än den upoffring
som simpla Adelsmän skulle få vidkännas genom förslagets förkastande,
hvilket jag skall söka ådagalägga, samt med detsamma
visa, att jag icke är mindre oegennyttig än de. Om förslaget
anioges, förlorade visserligen Grefvar och Baroner det företräde
de nu hafva att blifva ordfönde i Utsk:n, men de bibehölle dock
möjligheten att blifva dertill valde. Ogillas åter förslaget, så
kunna de simpla Adelsmännen, om än aldrig så dugliga, likväl
icke blifva Utsk:s-ordför:de, hvilket skulle kunna hända, om val
inom Utsk:n egde rum. För någon af dem är utsigten att blifva
Grefve eiler Baron föga lofvande under nuvande förhållanden.
Om en eller annan af de simpla Adelsmännen förskaffar sig en
Greflig eller Friherrlig fullmakt, för att derigenom bereda sig
tillfälle att blifva Utsk:s-ordför:de, så händer det att Elektorerna,
när de förmärka sådana ärelystna afsigter, äro nog elaka att
sälta sig på tvären mot deras gående i fullbordan. Följaktligen
äro förslagets förkastande en större upoffring å de simpla Adelsmännens
sida, än dess antagande å Grefvarnes och Baronernas.
Men sådant oaktadt yrkar jag fortfarande, att förslaget måtte af
R. o. Ad. ogillas.
Propos. till antagande af förevar:de förslag blef härefter
framställd och besvarad med starka Nej, blandade med Ja, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
förkasta detsamma, samt sedan svaren härvid utfallit med starka
Ja, blandade med Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Hr Cederschiöld begärde votering, hvarefter en sålydande
voter:s-propos. uplästes och godkändes:
Den, som antager det sedan sista Riksdag hvilande förslag
till ändring i 39 § Riksd.Ordn., ang:de val af ordfide i Utskott
och andra delegationer, röstar
Ja;
den det ej' vill, röstar
Nej;
160
Den 8 Mars e. m.
vinner Nej, varder nämnde förslag af R. o. Ad. förkastadt.
Vid voteringens slutbefnnnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 35.
Nej — 83.
12:te punkten, innehållande förslag till ändring i 43 §
fiiksd.Ordn., äng:de förändrade grunder för bildandet af
sammansatta Utsk.
Detta förslag blef af R. o. Ad. antaget.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 1 och 4 dennes på bordet
lagda Utlåt. M 49, ang:de Riksg:s-Kont:s befrielse från skyldigheten,
att erlägga postporto för emottagna fribref samt betala
arfvoden för detta verks poslräkningar.
På förfrågan af Hr von Hartmansdorff, Au g., uplyste
lindert. Riddarh.-Sekret, att enl. ankomne prot.-utdr. Borgareoch
BondSt:n bifallit StatsUtskrs nu föredragna Utlåt., men att
underrättelse om PresteSt:s derom fattade beslut icke ännu blifvit
R. o. Ad. meddelad; hvarefter
Hr von Hartmansdorff anförde:
Efter hvad mig är berättadt, lärer Riksg:s-Kont. förut hafva
till K. M. ingått med anhållan om en sådan befrielse, som den
här föreslagna, men fått afslag. Nu återkommer frågan i form
af motion. Om hon vinner framgång, blifver följden, att R. St:r
skola till Konungen aflåta underd. skrifvelse ang:de en fråga, som
redan blifvit af K. M. afgjord, hvilket synes mig olämpligt.
Hvad sjelfva saken beträffar, är min tanke den, att Riksg:sKont:s
anhållan om befrielse frän postportos erläggande icke bör
af R. St:r understödjas. Om raan förfore rätt, borde hvarje embetsverk
sjelft bekosta sin brefvexling och Statsverket derför erhålla
godtgörelse af postmedlen. Härigenom blefve man försatt
i tillfälle att se, huru mycket fribrefven kosta och hvilka stora
summor på detta sätt bortgå. Jag skulle tro att hushållningen
med fribrefven då blefve bättre än som nu är. Nu ser man ej
huru mycket fribrefven kosta och fäster derföre intet afseende
derpå. Sage man, hvilken kostnad Staten genom fribrefs-rättigheten
vidkändes, så blefve man efter all sannolikhet sparsammare.
Skälet, hvarföre fribrefs-rättighet blifvit medgifven, är,
på sätt äfven i Utlåt, uplyses, alt de fleste embetsverk och myndigheter
icke hafva några medel att för sin brefvexling använda.
Sådan är icke händelsen med Riksg:s-Kont. eller Banken. Något
undantag från regeln bör alltså icke göras hvarken för det
ena eller det andra af dessa verk. Dessutom förekommer mot
detta förslag, att man icke kan på förhand beräkna, huru mycket
Riksg:s-Kont:s postporto komme att framdeles utgöra. Om
Kont:s inkomster skulle genom Ständernas beslut hädanefter varda
betydligare än hittills, så blefve följden, att de s. k. försäkriugsafgifterne,
hvilka utgöra hufvudsakligasle delen af Riksg:s-Konl:s
utbe
-
Den 8 Mars e. m.
161
utbetalningar till Post-verket, ökades i samma mån som betydligare
summor Romme att insändas till Kont. För öfrigt är det,
efter min tanke, i närvande ögonblick för tidigt att inkomma
med ett sådant parlielt förslag, som det förevar:de. Det är
nemi. bekant att R. St:r under sistl. Riksdag ingingo till Konungen
med underd. anhållan om en allmän nedsättning i postportot
eller om införande af ett s. k. medelporto. Öfver denna
fråga har Konungen, så vidt jag känner, ännu icke fattat Sitt
beslut. Dessförinnan' torde det vara orätt att föreslå någon rubbning
af de förhållanden, som i afseende å Post-väsendet f. n.
ega rum.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag att R. o. Ad.
behagade återremittera detta Utlåt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det har alldeles icke varit
fråga om att åt Riksg:s-Kont. begära någon fribrefsrätt. Kont.
har hittills betalt sina bref och kommer äfven framdeles alt göra
det äfven om StatsUtsk:s förevande Utlåt, bifalles. Men händelsen
är den, att för flere år tillbaka föll det Post-Styrelsen in
att vilja förskaffa Postverket större inkomster och i sådant ändamål
påfann man, att Riksg:s-Kont. borde betala icke allenast de
bref Kont. afsönde, utan äfven dem, som Kont. emottog, nemi.
sådana bref, sorn tillskickas Kont. från någon embetsmyndighet,
som har fribrefs-rätt. Om t. ex. Riksg:s-Kont. skrifver till en
Landshöfding, erlägger Kont. betalning för detta bref, och sådant
har ingen öfverklagat, men Kont. Tår äfven betala de bref,
som Landshöfd:n skrifver till Kont., och det är denna sednare
betalning, som Kont. undanbedt sig. Det är sannt, att RiksgrsKont.
hos K. M. sökt befrielse från en sådan betalnings-skyldighet
samt att K. M. denna ansökan afslagit, men skälet för afslaget
var icke att Kont:s anhållan ansågs obillig utan att den
inkomst, som Staten skulle från Postverket erhålla, var bestämd,
så att ett bifall till ansökningen skulle medföra en rubbning i
de inkomster, som vid förra Stats-regleringen blifvit påräknade.
Men nu, då StatsUtsk. föreslår, att de medel, Postverket skall
till Statsverket årligen erlägga, skola minskas med en summa,
motsvarande hvad Postverket emot rätt och billighet på Riksg:sKont.
årligen förtjenar, så återstår icke något hinder för bifall
till en begäran, sorn K. M., derest omnämnde hinder ej förefunnits,
utan allt tvifvel villfarit. Jag tillstyrker således R. o.
Ad. att gilla StatsUtsk:s förevande Utlåt.
Hr Rildt, Didrik Gillis: Hr von Hartmansdorff har misstagit
sig, då han yttrat, att detta Utlåt, tillkommit i anledn. af
en motion. Verkliga förhållandet är, att Utlåt, föranledts af en
från Fullmäktige i ltiksg:s-Kont. till StatsUtsk. aflåten skrifvelse.
I denna skrifvelse omförmältes, hurusom, efter det Riksg:s-Kont:s
Fullmäktige till K. M. ingått med en underd. anhållan att blifva
befriade från skyldigheten att erlägga lösen för till Kont. ankommande
fribref, K. M. under d. 25 Augusti 1852 till svar
5 H. 11
162
Den 8 Mars e. m.
härå meddelat, att Iian funne Sig icke kunna denna begäran
bifalla, derföre att Statens inkomster af Postverket vore för den
ännu gällande Stats-reglerings-perioden till ett visst belopp bestämd
samt att en rubbning härutinnan skulle blifva en följd af
den gjorda ansökningens beviljande.
Med kännedom häraf måste det förefalla en hvar ganska
naturligt, att Riksg:s-Kont:s Fullmäktige vändt sig till StatsUtsk.
med begäran, att Utsk., ifall sådant befunnes lämpligt, ville föreslå
en sådan förändring i afseende å bestämmandet af Statsverkets
inkomst utaf Postmedlen, som kunde häfva det skäl K. M.
till afslag å Fullmäktiges begäran anfört, och det är just detta
som StatsUtsk. i förevar:de Utlåt, gjort. Utsk. har nemi. funnit
det vara högst besynnerligt, att Riksg:s-Kont., derföre att detta
Kontor hade en egen kassa, skulle betala icke allenast de bref,
som derifrån afskickades, utan äfven dem, som Kont. emottog.
Riksg:s-Kont. är ett Ständernas upbördsverk, som står under
deras tillsyn, på samma sätt som Stats-Kont. står under K. M:s.
Stats-Kont. åtnjuter fribrefsrätt och erlägger således intet postporto,
vare sig för ankommande eller afgående bref, men Riksg:sKont.
mäste betala postporto i båda fallen. Detta är i min tanke
högst obilligt.
Hr von Hartmansdorff har erinrat derom, att Riksg:s-Kont.
i detta fall icke är sämre lottadt än Banken, sorn äfven måste
lösa de ankommande brefven, men Hr von Hartmansdorff har
härvid förbisett, att Banken icke är något upbördsverk, åtminstone
icke ett sådant som Riksg:s-Kont. Dessutom får både
Banko- och Diskont-verken, om jag icke misstager mig, åtmin-
stone i de liesta fall, ersättning för postportot af de låntagande.
Såsom ett hinder för bifall till Fullmäktiges anhållan, har
man anfört K. Brefvet d. 27 Nov. 1772, hvarigenom de allmänna
verk och Embetsman, som hade egen fond att tillgå,
blifvit från åtnjutande af portofriheten undantagna. Med anledn.
häraf har StatsUtsk. förskaffat sig upplysning, hvilka de allmänna
verk äro, som hafva egna kassor. Ett af dessa verk är Mynt
och
Kontroll-verket, men för detta verk har lösen för ankommande
bref under de sednare åren utgjort ett högst ringa belopp,
så att verket under sisth år derför vidkändes en kostnad
af endast 37 R:dr 17 sk. b:ko. Detta är en summa, som icke
gerna kan inverka på stats-regleringen. Ett annat i samma
kategori varande verk är Konvoy-Kommissariatet. Lösen för de
bref, som till detta verk årligen ankomma, upgår endast till 10
å 15 Il:dr b:ko. 2:ne Kassor, nemi. Wadstena Krigsmanshuskassa
och Amiralitefs-Krigsmans-kassan, hvilka äro i samma kategori
som Riksg:s-Kont. i afseende derå att de hafva egna kassor,
hafva utaf K. M. blifvit befriade från att erlägga postporto
för ankommande bref. Således återstå endast de förut nämnde
Verken, nemi. Mynt- och Kontroll-verket samt Konvoy-Kommissariatet,
men de summor, som från dessa Verk till Postverket
Den 8 Mars e. m.
163
inflyta, äro, på sätt jag nämnt, så obetydliga, att de ej böra inverka
på R. St:rs beslut i denna fråga.
Hr von Hartmansdorff har vidare yttrat, att det vore orätt
att bevilja den sökta portofriheten, då man icke kunde på förhand
beräkna, huru stor inkomst derigenom skulle för Postverket
gå förlorad. Jag ber att i anledn. häraf få tillkännagifva,
att i StatsUlsk. varit tillgänglig en tablå, som utvisat till hvilka
belopp denna inkomst under 10 års tid upgått. Inkomsten har
visserligen enl. denna tablå varit i stigande, men i så obetydlig
mån, att då fråga endast är att bestämma siffrorna för 3:ne år
eller en stats-reglerings-period, man icke borde löpa någon fara
att misstaga sig i beräkningen af denna inkomst.
Slutligen har samme värde talare förmenat, alt denna fråga
borde upskjutas, intill dess frågan om medelportot blifvit afgjord.
Sådant vore i min tanke icke välbetänkt, ty K. M:s väntade
Propos. i nämnde ämne kan möjligen så sent förekomma till afgörande,
att.Bevilln.Utsk. redan afgifvit förslag ang:de det belopp
af Postmedlen, som borde Statsverket tillgodokomma, och
då blefve denna fråga undanskjuten.
Jag anhåller om bifall till Utsk:s framställning.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren har uplyst,
att saken icke härrör från någon motion, utan från en skrifvelse
från Riksg:s-Kont:s Fullmäktige till SlatsUtsk. Nu har
StatsUtsk. ingen motionsrätt enl. 2 mom. af 37 § Riksd.Ordn.,
som säger: ”Intet Utskott, Const.- och Banko-Utsk:n allena undantagna,
vare berättigad! att väcka frågor till afgörande i R.
St:rs plena, eller att uptaga andra ämnen, än de frän plena remitterade
; så vida ej, hvad StatsUtsk. serskildt angår, Konungens
Propos:r enl. 27 §, till detsamma omedelbarligen öfverlemnas”.
Så vidt jag vet, är frågan ora Riksg:s-Kont:s befriande från postportos
erläggande för ankommande bref, icke intagen i Konungens
Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof. Följaktligen
har StatsUtsk. varit obehörigt att framkomma med ifrågavande
förslag. Då Utlåt, således är olagligen tillkommet, borde
Hr Gr. o. Landtm., enl. min tanke, icke framställa någon propos.
derå, om äfven de andra Ståndens Talmän, genom ett förbiseende
af grundlagens bud, sådant gjort. Men, för den händelse,
att Hr Gr. o. Landtm, funne sig oförhindrad att i ämnet
framställa propos., så ber jag att fä uptaga några af de skäf, som
blifvit för bifall till Ulsk:s framställning anförda.
Man har sagt det vara stridande mot billighet och rättvisa,
om Riksgrs-Kont. ålades betala ifrågavar.de afgift. Detta är ea
öfverdrift i uttryck oell förstärker ingalunda bevisningen, emedan
dylik betalningsskyldighet åligger Banken och åtskilliga andra
verk.
Vidare har man erinrat, att Stats-Kont. icke betalar en sådan
afgift. Det är, på sätt jag förut nämnt, högst oriktigt, att
alla de verk, hvilka hafva medel om händer, med hvilka de kunna
11 *
164
Den 8 Mars e. m.
betala, icke äfven göra det, ty derigenom skulle saken blifva
bragt på en redig fot och Postverket få större inkomster, som
det ganska väl behöfver.
Man säger, att Postverket skulle, genom bifall till framställningen,
föga förlora. Ifrågavai':de inkomst har, såsom det blifvit
uplyst, under de sednare åren varit i stigande, men om förhållandet
förändrades, skulle Postverket onekligen genom förslagets
antagande tillskyndas en förlust. Det är vida lättare för Riksg:sKont.
, som är Ständernas sparbössa och merendels har ganska
godt om penningar, att betala några 100 R:dr, än det är för
Postverket, hvars utgifter årligen stiga till följd af de förbättringar,
som måste vidtagas. Verket har derföre redan nu svårt att
anskaffa den summa, som årligen bör lill Staten aflemnas.
Min tanke har icke varit, att denna fråga skulle upskjutas
blott vid denna utan till en annan Riksdag, på del att förslaget
om postportots nedsättning, enl. hvilket en helt annan grund
för postafgifterna blefve gällande, hunnit afgöras.
Gr. Lagerbjelke: Med anledn. af Hr von Hartmansdorffs
bestridande af StatsUtsk:s rättighet att, till följd af Riksg:s-Konl:s
Fullmäktiges framställan, granska och upgifva hvad till Kont:s
förvaltning hörer, ber jag att fä upläsa början af 30 § Riksd.-  Ordn., som är af följande lydelse: ”StatsUtsk., som skall bestå
af Tretiosex personer, bör granska, utreda och till R. St. upgifva
Stats- ooh Riksg:s-Verkens tillstånd, förvaltning och behof”. Ett
praktiskt bevis på StatsUtsk:s rättighet att så förfara hade vi
dessutom i sista plenum, då ett Utsk:s Utlåt. ang:de reparation
af Riksg:s-Kont:s hus, tillkommet pä grund af Fullmäktiges skrifvelse,
utaf R. o. Ad. afgjordes.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Gr. Lagerbjelke har redan erinrat
om innehållet af de första raderne uti 30 § Riksd.Ordn.
Jag ber att få fästa upmärksamheten på slutet af 2 mom. i denna §,
der man läser följande ord: ”Vidare åligger detta Utsk. att utröna,
pröfva och föreslå det, som till Stats- och Riksg:s-Verkens
behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar blifvit
iakttagne”. När det säges, att StatsUtsk. eger att föreslå
hvad till Riksg:s-Verkets behof erfordras, så måste, efter mitt
omdöme, härutaf ovilkorligen följa, att StatsUtsk. haft rättighet
att göra ifrågavande framställan. Dessutom torde jag få erinra,
alt vid alla Riksdagar, åtminstone så länge jag har varit ledamot
af StatsUtsk., har detta Utsk. från Riksg:s-Kont:s Styrelse fått
emottaga åtskilliga skrifvelse!- i ämnen, som sedermera blifvit af
Utsk. behandlade och till Ständernas afgörande öfverlemnade.
Jag tror derföre att del icke finnes den ringaste anledn. til! att
vägra propos. å detta Utlät, på den grund, att frågan icke blifvit
genom enskild motion väckt.
Hvad sjelfva saken beträffar, så är deij så fullständigt utredd
af Gr. Lagerbjelke och Hr Bildt, att föga eller intet återstår att
tillägga. Jag kan likväl icke underlåta att påpeka obilligheten
af att Riksg:s-Kont. skall betala lösen för bref, som af andra
Den 8 Mars e. 'm.
165
Auktoriteter Kont. tillskickas, samt tillika erinra, att dét 6kulle
leda till en betydlig förenkling i redogörelsen, om denna skyldighet
komme att uphöra. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s hemställan.
Hr von Hartmansdorff: Det behof för Riksg:s-Kont.,
hvilket här omtalas, hafva Fullmäktige sjelfve tillskapat; ty Kont.
har mycket större penningetillgång än Postverket. Jag tror således
icke att nämnde behof kan läggas till grund för bifall å
Utsk:s hemställan.
Hr Printzensköld: Vid betraktande af den grundsats,
som städse blifvit iakttagen vid tilldelandet af fribrefsrätt åt vissa
Embetsverk, medgifver jag visserligen, att en sådan rätt äfven
bör tillkomma Riksg:s-Kont., enär detta Verk icke har om händer
andra än allmänna medel, hvilka blifvit af R. St:r till Kont:s
förvaltning öfverlemuade; men, ehuru jag gör detta medgifvande,
kan jag likväl icke finna, att den föreslagna befrielsen från erläggande
af postporto är af behofvet påkallad. Den redogörelse
för dessa medel, som inom Riksg:s-Kont. måste göras, är icke,
på sätt en föreg:de talare förmenat, af någon vidlyftig beskaffenhet
och ökar således i ringa mån Kont:s tjenstemäns göromål.
Jag anser den föreslagna åtgärden olämplig, derföre att
det vore att taga från ett Statens penningeverk, eller ett verk,
som skall upbära en del af Statens inkomster, för att lägga till
ett annat verk af fullkomligt enahanda beskaffenhet. För min
del skulle jag önska att, om möjligt vore, all fribrefsrätt uphörde.
Under min icke så korta tjenstemanna-bana har jag
icke sällan erfarit, att denna rätt blifvit missbrukad. Med borttagandet
af denna rättighet skulle äfven missbruket försvinna och
Staten blefve icke i ringaste mån derpå lidande, ty om Staten
från en af sina kassor betalar till en annan, är det för Statens
inkomster fullkomligt likgiltigt. Det möter naturligtvis ingen
svårighet för Konung och Ständer att inrätta Stats-förvaltningen
sålunda, att de medel, som ingå till Postverket och för detsammas
vidmakthållande ej erfordras, komma Statsverket till godo
och den säkra vinst man af förändringen skulle skörda vore en
betydlig lättnad i kontrollerna. Man har börjat att införa sådan
ordning inom Stats-förvaltningen, derigenom att fribrefsrätt för
Riksg:s-Kont. ej eger rum och, efter mitt omdöme, borde detta
Verk uti ifrågavar:de hänseende tjena till ett mönster för de öfriga,
och icke tvertom. Jag kan derföre icke annat än önska,
att R. St:r ville låta det förblifva vid hvad som nu är, desto
heldre som, enl. min öfvertygelse, icke den ringaste nytta genom
den föreslagna förändringen vunnes.
Hr Bildt: Det är omöjligt att med tystnad förbigå den siste
värde talarens yttrande. Han har sökt att framställa saken
såsom vore det fråga om fribrefs-rättighetens bibehållande eller
afskaffande, men derom är det f. n. alldeles icke fråga. Här är
icke fråga om alt borttaga eller icke borttaga fribrefsrätten, utan
166
Den 8 Mars e. m.
frågan är: ”Skall Riksg:s-Kont. framgent behöfva betala lösen
för de fribref, andra Verk tillsända Kont.”? Om vid andra Embetsverk
fribrefsrätten missbrukas, får Riksg:s-Kont. betala för
dessa Verks synder och sådant måtte väl med skäl kunna kallas
obilligt.
Hr Printzensköld har sagt, att det icke vore rätt att taga
något från den ena kassan och lägga till den andra, men då
båda äro Statens kassor, kan jag icke förstå, hvarföre man skall
vara mera mån om den ena än om den andra. Hufvudsaken är
att tillse det ordning och reda i stats-förvaltningen införes, och
del ifrågavande förslaget är ett steg till upnående af detta ändamål.
Jag yrkar fortfarande, att Utlåt, måtte bifallas.
Hr Printzensköld: Skillnaden emellan min och Hr Eildts
åsigt i detta ämne är att Hr Bildt vill, att grundsatsen om fribrefsrättigheten
skall i förevar:de fall tillämpas, hvilket åter jag
för min del icke önskar. Som jag anser, att denna rätt icke
bör för något embetsverk ega rum, kan jag naturligtvis icke annat
än motsätta mig dess utsträckning till ett Verk, som hittills
denna rätt ej åtnjutit, ty rätta medlet att uphäfva en allmänt
gällande regel kan väl icke vara att uphäfva de undantag från
regeln, som förefinnas. Jag vidblifver min förut i ämnet yttrade
åsigt.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade bifalla StatsUtsk:s förevarule Utlåt., ropades starka Ja,
blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han
trott sig finna att Ja varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs d. 1 och 4 dennes på bordet
lagda Utlåt. Al 50, i anleda, af väckt motion om förbättring af
soldaternes vid Södermanlands Reg:te löneförmåner.
Frih. af Schmidt, Carl Joh. Georg: I ett föreg:de plenum
har motionären framlagt åtskilliga skäl, hvilka tala för en återremiss
af nu föredragna Utlåt, Jag instämmer i dessa skäl och
anhåller om Utlåt:s återremitterande till StatsUtsk:s förnyade
handläggning. Sedan K. M. genom Nådig Resolution d. 23
Januari 1683 tillförsäkrat rotehållarne vid Södermanlands Reg:te
lindring i roteringsbesväret, derigenom att Kronan öfvertagit en
del af deras skyldighet att aflöna soldaterne vid nämnde Reg:te
och anslagit 1 T:a spannmål åt hvarje soldat, så anser jag det
vara en orättvisa att något afdrag å denna spannmål eger rum.
Jag är icke i tillfälle att upgifva ifrån hvilken tid detta afdrag
härleder sig, hvarom jag genom efterforskningar i Kammar-Collegii
arkiv förgäfves sökt att skaffa mig uplysning, men jag tror
att, i händelse en återremiss beviljas, ett annat resultat af StatsUtsk:s
ompröfning möjligen vore att förvänta. Jag tror det derföre,
att jag förmodar, att Utsk. icke erhållit alla de fullständiga
uplysningar, som erfordras för att bedöma denna fråga. Äfven
om Utsk. icke skulle anse rättvisan fordra beviljandet af en så
Den 8 Mars e. m.
167
liten tillökning i soldatens löneförmåner, som 1J kappe spannmål
på hvarje nummer, anser jag att Staten gerna kunde göra
denna ringa upoffring, hvilken icke allenast skulle försätta soldaten
i en åtminstone i någon mån bättre ekonomisk ställning,
utan äfven säkerligen med tacksamhet emottagas af så val rotehåilarne
som tionde-gifvarne, hvilka sistnämnde nu måste lefverera
30£ kappar åt det ena hållet och kappe åt det andra.
På sätt motionären, sista gången frågan förevar, omnämnde, är
detta förhållande egendomligt för Södermanlands Reg:te, enär
intet annat Svenskt Reg:te har sitt aflöningssätt sålunda inrättadt.
Ett bifall till motionärens framställning vore således icke
något farligt prejudikat och skulle dessutom medföra lättnad i
upbörden af den till Reg:tet anslagna kronotionde.
Snart nog torde soldaten vid Södermanlands Reg:te, liksom
alla öfrige löntagare, få åtnöjas med lösen efter medel-markegångspris
för dessa 30| kappar spannmål, hvilket hvar och
en nogsamt finner vara en inskränkning i hans sedan ar 1683
innehafda rätt att in natura tillgodonjuta detta löneanslag och
högst ofördelaktigt för den, som icke alltid är i tillfälle att förvandla
den kontanta lösen till bröd, såsom hittills skett med
spannmålen. En förhöjning af denna kontanta lösen, genom att
den utginge för 32 kappar i st. f. 30| kappar skulle ej en gång
fullt ersätta skadan af nämnde aflönings-ändring. Således ytterligare
ett skäl att bifalla motionen.
Det är sannt att detta anslag är en upoffring å Statens sida;
men denna upoffring är af föga betydenhet, helst tillräcklig tillgång
till spannmålens utgående i fullrågadt mål finnes uti de
134 T:r öfverskotts-tionde, som Södermanlands Reg:te, efter
1833 års lönereglering, icke får behålla, utan hvilka upbäras af'
Reg:ts-Skrifvaren och af honom sedan uti kontanta medel öfverlemnas
till Kongl. Krigs-Colbm, att ingå ibland 4:de Hufvudtitelns
tillgångar. Om nu dessa medel komma arméen till godo
på detta sätt eller på ett annat, är temligen likgiltigt, då summan
icke är större.
På alla dessa skäl anhåller jag, att Utlåt, måtte till StatsUtsk.
återremitteras och att så väl mitt nu afgifna yttrande, som
det af Hr Westfelt i ett föreg:de plenum rör:de frågan afgifna,
måtte få medfölja återremissen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag beklagar att StatsUtsk.
i detta Utlåt, misstagit sig i afseende å innehållet af Kongl.
Brefvet d. 2 Februari 1833. Den spannmål, som deruti (pag. 24
mom. 2) omnämnes, är sådan som blifvit anslagen lill Befäl,
Underbefäl och Korporaler samt ingått uti nya löneregleringens
beräkningar efter den uti nämnde mom. upgifne grund. Men
den spannmål, hvarom Hr Westfelt väckt jmotion, år sadan som
lill fyllnad i soldaternes vid Södermanlands Reg:te lönevilkor år
1683 anslogs. När afdraget af Ty.dels T:a å denna spannmål
skedde, kan jag icke med tillförlitlighet uplysa, men tror att det
168
Den 8 Mars e. m.
egde rum på 1720-talet, då åtskilliga indragningar af arméens
anslag skedde till Krigs-Colhii kassor.
Hvad angår den spannmål, som omnämnes i 1833 års K.
Bref, så erfordras i afseende derå ej någon åtgärd; emedan
mom. 11 pag. 14 samt andra stadganden föreskrifva, att löntagarne
skola utbekomma spannmålen i fullt mått. Men den nu
väekta motionen har till syftemål en verklig förbättring af soldatens
villkor med T’g:dels Tra spannmål per man, hvilket på 1,200
nummer gör 66-| T:r eller något mindre till följd af de indragna,
vakanta nummerna. Frågan är således: vilja K. St:r anslå denna
spannmål till förbättrande af soldatens vid Södermanlands Reg:te
lönevilkor, eller vilja de det icke?
På grund af hvad jag nu haft äran uplysa, anhåller jag att
Utlåt, måtte återremitteras för att af Utsk. i förnyadt öfvervägande
tagas.
Ilr Adelborg, Anders Otto: StatsUtsk. har, i min tanke,
alltför knapphändigt affärdat denna fråga, då det endast sagt, att
ifrdgavar.-de afdraget af 1? kappe per T:a ”sedan äldre tider”
egt rum och således icke tarfvar någon förändring. Dessutom
har Utsk. låtit falla sig till last att hänvisa till en författning,
nemi. K. Brefvet d. 2 Febr. 1833, som alldeles icke handlar
om nu ifrågakomne förhållande, utan om arméens Befäls och Underbefäls
löner. Saken kan visserligen sägas röra en obetydlighet,
men den hör likväl, åtminstone efter min åsigt, tagas i förnyadt
öfvervägande, emedan den icke allenast rörer den ringa
qvantiteten spannmål, utan äfven afser alt bereda rättelse i ett förhållande,
hvaraf Södermanlands Reg:ts trupp orättvist lidit. 10S2
d. 5 Dec. ålades rotehållarne att till soldaterne vid nämnde Reg:te
årligen utgifva, i ett för allt, ett visst kontant belopp i penningar,
utom de natura prestationer, som, enl. öfverenskommelse
soldat och rote emellan, till den förra skulle utgå. Häröfver klagade
rotehållarne, emedan de ansågo sig vara för hardt betungade.
1683 d. 23 Jan. fingo de äfven lättnad i denna börda,
derigenom att Staten åtog sig att lemna en T:a spanmål för
hvarje rote, svarande emot en del af de ifrån densamma utgående
kontanta medlen. När Statsverket öfvertog denna spannmål,
beräknades den med samma kappmål, som i allmänhet uti
landet brukas, nemi. 30 kappar fast mål eller 36 kappar löst.
Det kunde väl icke vara meningen att Kronan sedermera skulle
minska denna spannmål, men så har likväl skett, enär densamma
nu mera endast utgår med 30| kappar fast mål. Således har
ju soldaten icke utbekommit sin fulla rätt, då deruti fattas 11-  dels kappe och derföre tror jag det vara skäl att förekomma
detta tydligen orättvisa förhållandes fortfarande, äfven om man
aldrig linge reda pä, när den ifrågakomne minskningen af soldatens
inkomster tog sin början. Jag anhåller derföre om Utlål:s
återremitterande och utbedjer mig, att mitt nu afgifna yttrande
mätte få till StatsUtsk. medfölja.
Hr Bildt, Didrik Gilli s: När denna fråga förevar i
Den 8 Bl ars e. ta.
169
StatsUtsk:s plenum, hyste jag åtskilliga betänkligheter att bifalla
Utlåt., men jag blef då underrättad om, att Utgifts-afdelningen,
der frågan blifvit förberedd, kommit till det resultat, som Utlåt,
innehåller, efter att hafva ganska noga granskat de tillgänglige
handlingarne och inhemtat uplysningar frän Stats-Kont. Till
följd häraf ansåg jag mig ej hafva skäl att reservera mig emot
Utsk:s förslag. Emedlertid har Frih. Palmstjerna nu anfört åtskilliga
förhållanden, som visa att 1833 års K. Bref icke är på
förevarrde fråga fullt tillämpligt, och vill jag derföre icke motsätta
mig en återremiss pä det att Utsk. måtte få tillfälle att
taga saken i förnyadt öfvervägande.
I afseende å den , siste värde talarens yttrande, att SlatsUtsk.
alltför knapphändigt och utan förutgången motivering afspisat
motionen, ber jag att få fästa upmärksamheten deruppå,
att, enl. min åsigt, sä väl det förhållande, att det öfverklagade
afdraget sedan äldre tider egt rum, som ock det citerade K.
Bref, naturligtvis under förutsättning att det verkligen är på
frågan tillämpligt, utgöra fullt tillräckliga motiver för afstyrkande
af denna motion, hvars föremål i allt fall ej kan sägas vara af
annan än underordnad vigt. Jag föreställer mig, att ett Utsk.,
så öfverhopadt af de mest maktpåliggande göromål, som StatsUtsk.
, icke bordt förspilla tiden med att, omständligare än som
skett, ingå i efterforskning, huruledes ett, etil. Utsk:s mening,
lagligen existerande förhållande upkommit, synnerligast som, enl.
min upfattning, det ligger en större förtjenst uti att säga en sak
tydligt och klart än att uttänja bevisningen i längden; och anser
jag således Utsk, ej hafva förtjent de förebråelser, Hr Adelborg
emot detsamma riktat.
Hr von Troil, Sam. Gust.: De anmärkmr, hvilka blifvit
framställda emot StatsUlsk:s nu förevar:de Utlåt., synes mig vara
af den beskaffenhet, att de böra föranleda en återremiss af Utlåt.
Jag ber endast att få erinra, att då frågans första handläggning
och utredning tillhört StatsUtskrs Utgifts-afdeln., så torde det
vara förlåtligt, att ledamöterne af de andra afdelmne ej deråt
hunnit egna all den upmärksamhet och tid, som varit önskvärd,
helst desamma i hög grad tagas i anspråk af mera maktpåliggande
ärenden. Som jag redan nämnt, finner jag de gjorda
anmärkmne icke sakna befogenhet och förenar mig således i begäran
om Utlåt:s återremitterande.
Hr Adelborg: Att orsaken till ifrågavande Utlåt:s mindre
tillfredsställande beskaffenhet skulle ligga uti, att StatsUtsk. arbetar
på serskilda afdelningar, kan jag icke godkänna, ty det
göra ju alla Utsk., och kan jag således för min del ej finna, att
.Hr Bildt genom denna ursäkt förmått rentvå Utlåt, från de 2:ne
fel, som obestridligen ligga detsamma till last, nemi. att det utan
sakkännedom och allt för knapphändigt halkat öfver denna fråga
samt slutligen citerat en författning, som icke alls har tillämpning
på saken.
170
Den 11 Mars f. m.
Frih. af Schmidt: Jag ber att få fästa StatsUtskrs leda*
möters upmärksamhet på ännu.en sak, nemi. att 1683 års K.
Bref blifvit i Utlåt, orätt citeradt. Utsk. säger, att, till följd af
berörde bref, den ifrågavar:de spannmålen utgår med endast halfrågadt
mål, eller 30f fasta kappar på T:n. Härom nämner likväl
det K. Brefvet ingenting, utan det talar endast och allenast
om 1 T:a spannmål. Detta är en högst vigtig omständighet och
ett ytterligare skäl till återremiss.
Hr Westfelt, Otto Wilh.: Enär ingen talare motsatt sig
ifrågavande Betänk:s återremitterande lill StatsUtsk., anser jag
det såsom gifvet, att återremiss kommer att ega rum, och får då
anhålla, att mitt i ett föreg:de plenum afgifna yttrande måtte få
till Utsk. medfölja.
Propos. till bifall å StatsUtsk:s förevande Utlåt, biet-härefter
framställd, men besvarad med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot detta Utlåt, gjorda
anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande, samt dertill
svarades Ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 11 Mars 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då något olika tankar
inom R. o. Ad. torde hafva upstått om den ordning, som
borde iakttagas vid de val, hvilka i dag komma att förrättas,
finge uplysa, att enl. det upsatta, ehuru ännu icke justerade
prot. för d. 1 dennes, R. o. Ad., jemte det dagen för anställande
af val till Fullmäktige i Banken och Riksg:s-Kont. samt
Direktörer vid Låne-Kont;n i Götheborg, Malmö och Wisby,
bestämdes, beslutat att vid samma tillfälle och såsom förut varit
vanligt skulle utses 3 Suppleanter i såväl Banken som Riksg:sKont.
samt en Suppleant vid hvartdera Låne-Kont., och Hr Gr.
o. Landtm, sedermera förklarat, att till följd deraf val komme
alt förrättas l.o af 3 Fullmäktige i Banken, 2:o af 3 Fullmäktige
i Riksg:s-Kont., 3:0 af 3 Suppleanter i Banken, 4:o af 3
Suppleanter i Riksg:ssKont. samt 5:o af en Direktör och en Sup
-
Den 11 Mars f. m.
171
pleant vid hvartdera Låne-Kont, samt vid sistnämnde val å vallistorne
borde bestämdt utsättas den befattning, hvartill hvar och
en af de derå upförde personer utsågs. Derigenom hade således
blifvit afgjordt, att ifrågavar:de personer skulle utses genom 5
serskildta val och att det 5:le valet afsåg alla Direktörer och Suppleanter
vid Låne-Kont:n.
Justerades 3 Prot.-Utdr. för d. 8 dennes samt Pleni-Prot.
för d. 11 sisth Februari.
Uplästes ett af Frih. De Geer, Carl Emanuel, inlemnadt
sälydande Mern.:
Af enskildta angelägenheter hindrad att längre uppehålla
mig ä Riksdags-orten, får jag i ödmjukhet afsäga mig den plats
såsom ledamot af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. jag f. n. innehar;
under anhållan tillika att varda vid min Riksdagsmanna-rätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm., med tillkännagifvande ,att Frih. Lagerfelt, Israel
Carl Adam, såsom ledamot af Const.Utsk. begärt och erhållit 3:ne
veckors ledighet från d. 16 dennes, anmodade Hrr Elektorer att
utse en ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. efter Frih. De Geer
samt en ledamot att inträda i Const.Utsk. under den Frih. Lagerfelt
beviljade ledighet.
Företog R. o. Ad. val af Fullmäktige i 11. St:rs Bank; och
befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel, Kapten, R. S. 0., med 200
röster;
Hr von Hartmansdorff, August, President, K. N. 0. m. St. K.,
med 189 röster;
Hr Skogman, Carl David, President, K. N. 0. m. St. K., med
213 röster.
Sedermera företogs val af Fullmäktige i R. St:rs Riksg:sKontor;
och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva
blifvit utsedde:
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, med 148 röster;
Hr Printzensköld, Carl, Prot.-Sekret. R. N. 0., med 110 röster;
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, Professor, R. N. 0., med 147
röster.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att plenum komrne att
fortsättas kl. 6 e. m.
172 Den 11 Mars f. m.
Vidare företogs val af Suppleanter till Fullmäktige i R. Stms
Bank ; och befunnos, vid valförrättningens slut. dertill hafva blifvit
utsedde:
Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor, Kapten, R. S. 0. med 58
röster;
Hr Liljehöök af Fårdala, Carl Bertild, Kapten i K. M:s Flotta,
med 49 röster; ,
Hr Nordensvan, Otto, Major, med 44 röster.
Efter sedermera anstäldt val af Suppleanter till Fullmäktige
i R. Stms Riksg:s-Kontor, befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Wirsén, Axel Emil, Major, med 50 röster;
Hr Edelstam, Fabian, Lagman, R. N. 0., R. W. 0., med 39
röster;
Hr Reeustjerna, Abraham, Kammarherre, R. N. 0., med 35 röster.
Slutligen företogs valet af Direktörer och Suppleanter vid
Låne-Kont:n i Götheborg, Malmö och Wisby; och befunnos,
efter valförrättningens slut, hafva blifvit utsedde till
Direktör vid Låne-Kontoret i Götheborg:
Hr Virgin, Claes Samuel, Öfverste, R. K. Carl XIII:s 0. och
S. 0., med 42 röster.
Suppleant derstädes:
Hr af Petersens, Johan August, Kapten, R. S. 0., med 41 röster.
Direktör vid Låne-Kontoret i Malmö:
Hr af Klinteberg, Carl, Kammarherre, med 42 röster.
Suppleant derstädes:
Frih. Thott, Otto, Major, R. S. O., med 42 röster.
Direktör vid Låne-Kontoret i Wisby:
Hr Bildt, Knut, Öfverste-Löjtnant, R. S. 0., med 42 röster.
Suppleant derstädes:
Hr von Strussenfelt, Adolf Ludvig, Häradshöfding, med 42 röster.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 1 och 4 dennes på bordet
lagda Utlåt. JU 51, i anledn. af väckt motion om en gratifikation
åt Reg:ts--skrifvaren Carl Leopold.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det förslag StatsUtsk. här framställt
är till sin princip så origtigt, att jag vägar på det högsta
motsätta mig detsamma. En tjensteman hade i och för utöfvande
Den 11 Mars f. m.
173
af sin tjenst begärt hos K. M. en gratifikation, hvaruppå K. M.
lemnade Nådigt afslag. Då företager sig en Riksdagsman, att
hos R. St:r göra motion i ämnet och StatsUtsk. föreslår att den
af K. M. afslagna gratifikationen måtte af Ständerna beviljas.
Ett bifall till detta StatsUtsk:s förslag vore utan tvifvel att ifrån
Ständernas sida söka på ett ganska olämpligt sätt inmänga sig
uti de statsbestyr, hvilka böra K. M. tillkomma, hvarföre jag
vördsamt anhåller att Betänk, mätte varda af 11. o. Ad. återremitteradt.
Hr Virgin, Christian Adolf: Jag ber att få fästa Ståndets
upmärksamhet derpå att, efter mitt förmenande, K. M. icke
kunnat emot gällande Regkte bifalla Hr Leopolds ansökan. Det
är kändt att genom Hr Leopolds anmärkn:r har en inkomst af
omkring 12,000 R:dr b:ko tillgodokommit Staten. Då Hr Leopold
anmälde förhållandet för sin Stations-Chef, så blef det derigenom
kändt för Kammar- R:n och det var i anledn. deraf som
aumärknm inom Kammar-R:n gjordes. Anmärkn:s-proc:n tillföll
naturligtvis, på grund af Regktel Kammar-R:ns Tjenstemän, och
icke Hr Leopold, af hvilken anmärkn.-n egentligen blifvit gjord.
Det är visst sant att i laglig väg kan han ingenting vinna, men
jag» ti or att R. St:r i detta fall, såsom i många andra, kunna fästa
sig vid hvad sorn är billigt; och det är utgående ifrån den åsigten,
som StatsUtsk. har tillstyrkt utbetalande af dessa medel.
Jag får för min del yrka bifall till Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Aug: Då jag, såsom President
i Kammar--R:n, deltog i detta måls pröfning, ansåg jag Hr Leopolds
förtjenst, i afseende på denna anmärkn., så uppenbar, att
jag, för min del, ville tillerkänna honom den anmärkn:s-proc.,
som i annat fall borde hafva tillfallit Kammar-R:ns tjenstemän.
Men nu hafva författningarne icke anslagit någon sådan åt tjenstemännen
vid flottans stationer. Derföre fick icke Ilr Leopold
den anmärkmsproc., han förtjenat. Skulle nu, för denna brist
i författningen, Hr Leopold gå miste om hvad honom billigtvis
bordt tillerkännas? Konungen har icke kunnat gifva honom den
derföre att andra fått den förut och att Konungen icke kunnat
låta kronan 2:ne gånger betala samma sak. Men det hindrar
icke R. St. att, i detta fall, gifva den ifrågavande tjenstemannen
en välförtjent belöning och med detsamma en nyttig upmuntran
åt andra, som skola iakttaga kronans bästa. Jag hoppas att den
rättelse i författningen icke skall dröja länge att andra personer,
än Kammar-R:ns tjenstemän, äfven kunna få anmärkn:s' proc.,
motsvarande deras tillgöranden.
Jag anhåll.er att R. o. Ad. ville bifalla Betänk. Men äfven
om det icke sker, sä lärer Hr Leopold få sina penningar; thy deräst
mina underrättelser icke äro felaktiga, så hafva trenne Stånd bifallit
Betänk. Jag anhåller emellertid att Riddarh.-Sekret, ville
uplysa huru härmed förhåller sig.
I anledn. häraf uplyste lindert. Riddarh.-Sekret, att
prot:s-utdr. ankommit, som utvisade att samtlige de öfrige RiksStin
bifallit StatsUtsk:s förevande Utlåt.
Den 11 Mars f. m.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: För min del anser jag
att utan annan kännedom än den StatsUtsk:s Betänk. Iemnar,
man icke är i tillfälle alt riktigt bedömma de förtjenster, som
den ifrågavande personen i förevande fall ådagalagt. Om äfven
Hr Leopolds företrädare i detta fall oriktigt debiterat båtsmansafgifterna,
så är dock gifvet att Leopold i egenskap af Reg:tsskrifvare
var pligtig att, sedan han sjelf inträdde i utöfning af
embetet, debitera båtsmans-afgiften, och då är äfven klart att
han utan ansträngning kunde finna att den räkning, som han
upgjort för den tid ban sjelf var tjenstgörande icke öfverensstämde
med den räkning öfver samma afgift som hans företrädare
upgjort. Jemväl är det gifvet att om Hr Leopold uraktlåtit
att debitera afgiften till sitt rätta belopp, så hade han i alla evigheter
stått i ansvar för försumlig debitering. Ar nu förhållandet
sådant, kan jag icke finna att någon anledn. finnes ur denna synpunkt
för bifallande af Utsk:s förslag. En ledamot af Utsk. har
anmärkt att K. M. icke var i tillfälle i det skick frågan befann
sig att meddela någon gratifikation, men jag föreställer mig att
i fall K. M. funnit Hr Leopolds förtjenst vara sådan, att någon
gratifikation hade bordt honom tilldelas, så hade K. M. kunnat
vidtaga samma utväg, som nu blifvit begagnad af motionären,
och hos R. St:r begära en belöning till Leopold för den förmenta
eller verkliga, jag vet icke hvilketdera, extra tjenstgöring, som
blifvit påstådd här hafva varit för handen. För mig är det ett
skäl att yrka återremiss af Utsk:s Betänk., derföre att Utsk. icke
utrett de omständigheter, som jag nu haft äran nämna.
Gr. Lagerbjelke: Kammar-R:n hade genom utslag afgjort
att Hr Leopold icke var berättigad till anmärkn:s-proc. Det är
detta beslut, som Presidenten uti nämnde Rätt omnämnt och
hvaröfver Hr Leopold anfört besvär hos K. M. men hvilka besvär
till följd af gällande författningar icke kunde bifallas. Dessutom
hade Hr Leopold hos K. M. jemväl anhållit att, om de ifrågavande
besvären icke kunde bifallas, af gunst och nåd erhålla en gratifikation
för sitt tjenstenit, men K. M. afslog äfven detta. Hade
K. M. ansett Hr Leopold förtjent af någon sådan gratifikation, så
hade Konungen visserligen icke af någon författning varit förhindrad
att en sådan gratifikation meddela. Att nu, på en enskild
motionärs anhållan, bevilja Hr Leopold den gratifikation, sorn K.
M. afslagit, är ett inmängande i slatsbestyren och upsiglen öfver
embetsverken, emot hvilket jag icke kan annat än protestera. Det
är visst sannt att om R. o. Ad. återremitterade Betänk., få får
Hr Leopold i alla fall penningarne, sådant kan numera till följd
af de öfrige Ståndens bifall icke hjelpas, men åtminstone skulle
jag önska att R. o. Ad. afhölle sig ifrån alt begå en så principvidrig
handling som att dertill bidraga. Jag förnyar derföre min
vördsamma anhållan om propos. på återremiss.
Frih. Cederström, Rudolf: Det är mig icke möjligt att
inse det R. o. Ad. skulle begå någon principvidrig handling genom
godkännande af detta Betänk. Lofordansvärd är visserligen Gr.
Den 11 Mars f. m.
175
Lagerbjelkes sparsamhet för det allmänna och hans grannlagenhet
emot landets Regering; men denna sparsamhet m. m. synes här
mindre väl använda, då personen gjort sig förtjent af det allmännas
erkänsla, enär genom hans upmärksamhet och nitälskan Staten
funnit sig tillflyta summor, som eljest icke dit influtit.
Derjemte får jag säga att Hr Gr:ns förklarande, det den omständigheten,
att K. M. icke gifvit Hr Leopold någon gratifikation
skulle bevisa att K. M. funnit honom deraf oförtjent, icke
synes mig vara väl grundad. Huru många gånger händer det
icke att Regeringen ville uppmuntra förtjente undersåter, men
icke kan det, emedan penningar icke finnas dertill anslagna?
R. St:r, som utöfva beskattningsrätten, som hafva, så till sägandes,
pungen i sin hand, få icke i min tanka låta sig af sådana
underordnade konsiderationer afhållas ifrån att gifva en billighetsgärd
åt en förtjent tjensteman; hvarföre jag tillstyrker att R. o. Ad.
måtte bifalla ifrågavar:de Betänk., såsom de 3:ne öfriga RiksSt:n
förut gjort.
Hr Gr. o. Landtm;s härefter till bifall å SlatsUtsk:s förevar:de
Utlåt, framställde propos., besvarades med Ja och Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansågo de
emot detta Utlåt, gjorda anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande,
samt, efter denna proposms besvarande med starka
Ja, blandade med Nej, förklarade det han trott sig finna att Ja
varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 1 och 4 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 53, i anledn. af väckt motion om
anslag af allmänna medel för anskaffande af s. k. Lifräddningsbåtar.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon. Utsk:s d. 1 och 4
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 52, i anledn. af väckte motioner
om ändring i K. M:s Nåd. Kungörelse d. 9 Aug. 1851,
ang:de skyldigheten att deltaga i Fjerdigsmanna-bestyret.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke finna att
det är med rättvisa och billighet öfverensstämmande att boställsinnehafvare
skulle bidraga lill aflöning af Fjerdingsman. Ur rättvisans
synpunkt torde det åtminstone icke hafva något skäl för
sig. Boställen hafva hittills varit befriade ifrån denna utgift.
Dem har aldrig ålegat att personligen utgöra detta bestyr eller
bidraga till underhållet af sådana tjenstemän. Ingen författning
ålägger dem det och således kan jag icke se att rättvisan skulle
fordra att boställs-innehafvare kunna påläggas en sådan afgift,
som innefattar en minskning i deras erhållna löner.
Hvad billigheten angår, kan iag icke heller inse att den
fordrar sådant, ehuru upoffringen är ringa; men billigheten fordrar
att tjenstemännen skola bibehållas vid sina löner, helst då de
äro så knappa som dem de nu i allmänhet hafva. Jag anser der
-
176
Den 11 Mars f. m.
före Utsk:s förslag Icke öfverensstämmande med billighet och
rättvisa, och får hemställa att R. o. Ad. ville afslå första punkten
i Utsk:s tillstyrkande. Hvad åter den andra angår, så har jag
ingenting dervid att erinra.
Hr Printzensköld, Carl: När man personligen tjenar
Staten och derföre njuter såsom lön ett boställe, synes att Staten
ej bör kunna fordra mer än alt man upfyller sina pligter i och
för åtnjutande af den löneförmånen. Alt nu ålägga en tjensteman,
sorn innehar ett boställe, att derjemte genom ett slags ombud
äfven tjena Staten, det är att ålägga honom en dubbel
tjenstgöring till Staten, hvilket icke är med rättvisa öfverensstämmande.
Det är icke heller billigt, emedan man icke kan fordra
att han skall tjenstgöra på ett ställe så och på ett annat ställe så.
Förr var det jordegarens ovillkorliga skyldighet att sjelf utöfva
fjerdingsmansbestyret. Om man nu tänker sig möjligheten af ett
sådant förhållande, utsträckt äfven till boställs-innehafvare, sä
skulle tjenstemän till följd deraf åläggas att vara t. ex. både
Kapten vid ett kompani och Fjerdingsman tillika. Kan sådant
vara med billighet öfverensstämmande? Må man ålägga dem detta
bestyr, hvilka ega jord och i denna egenskap kunna sköta tjernsten
och åro pligtige jemväl att aflöna dem, som i stället sköta tjensten;
men må rann derifrån befria sådana personer inom samhället,
som förut tjena Staten. Jag förenar mig med Frih. Palmstjerna
och tillstyrker afslag på första punkten af TJtsk:s Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Enligt hvad jag förut sagt om
denna sak instämmer jag rör:de den första punkten men icke i
afseende på den andra, med de 2:ne talare, som yttrat sig i detta
hänsende. -Jag anhåller derföre att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
dela framställningarne, emedan punkterna röra serskilda frågor.
Hvad postbönderna beträffar, så äro de f. n. öfver höfvan
betungade. Postföringen är nu mycket betydligare än på den
tiden, dä posthemmanen anslogos för sitt ändamål. Dertill kommer
erfarenheten i sednare tider, att så länge poströfverier icke
straffas strängare än f. n., äro postförarire ofta utsatta för skada
till lemmar och lif. Om sålunda någon förtjenar skonsamhet,
så är det posthemmans-innehafvare.
Jag yrkar följaktligen det R. o. Ad. måtte med afslag på
första delen af Betänk, återremittera den sednare.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att serskilda propos:r, enl. derom gjord begäran, skulle
blifva framställde å de 2:ne punkter, som i förevande Utlåt, förekommo;
och då Utsk. i första punkten tillstyrkt: ”att R. St:r
”mätte, med förklarande, att de för sin del medgifva att, på sätt
”Lars Magnus Knutsson föreslagit, jemväl boställs-innehafvare
”böra, der fjerdingsmans-befattningen af viss med lön försedd
”person bestrides, uti fjerdingsmannens aflönande, lika med andra
”jordinnehafvare deltaga, hos K. M. i underd:het anhållit om Dess
”bifall dertill samt om en dervid öfverensstämmande ändring i
”K. M:s
Den 11 Murs f. m.
177
”K. M:s Nådiga Kungörelse d. 9 Äng. 1851”, finge Hr Gr. o.
Landtm, nu först hemställa om R. o. Ad. heliagade bifalla detta
Utsk:s tillstyrkande.
Härvid ropades Nej, och uppå derefter framstäld propos.,
afslog R. o. Ad. hvad Utsk. i första punkten tillstyrkt.
Efter sedermera framställda, med blandade Ja och Nej besvarade
propos:r först till bifall och derefter till afslag åt Utsk:s
i sednare punkten gjorda hemställan, ”alt Lars Rasmussons mo”tion,
ang:de befrielse förposthemman frän allt deltagande i fjer”dingsmans-bestyret,
måtte af R. St:r lemnäs utan afseende”,
hemställde Hr Gr. o. Landtm, ånyo om R. o. Ad. behagade bifalla
hvad Utsk. i sednare punkten hemställt och ropades dervid
starka Ja blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 1 och 4 dennes
på borde lagde Retänk. JVs 53, i anledn. af väckte motioner
om meddelande af Stapelstads-rätt för Köpingen Döderhultsvik.
Uppå förfrågan af Hr von Hartmansdorff, Au g., uplyste
lindert. Riddarh. Sekret., att prot.-utdr. ankommit som
utvisade att de öfrige RiksSt:n bifallit detta Retänk., hvarefter
Hr von Hartmansdorff yttrade:
Då lönar det icke mödan att tala derom.
Propos. till bifall å förevar:de Retänk. blef härefter framstäld
och besvarad med Ja jemte ett eller annat Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Ånyo föredrogs Allm. Resv. o. Ekon.Utsk:s d. 1 och 4 dennes
på bordet lagda Betänk. JVs 54, i anledn. af väckt motion
om förbud mot förrättande af auktion å dag, som näst föregår
Sön- eller Helgedag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: De Betänk, bifogade reservationerna
uplysa i min tanka tillräckligt obefogenheten af det
tillstyrkande Utsk. har gjort. Jag vill icke f. n. uptaga R. o. Ad:s
tid, men anhåller endast vördsamt om afslag å Betänk.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr: Innan jag yttrar mig
i denna fråga, anhåller jag att Riddarh. Sekret, täcktes uplysa
huru denna fråga har blifvit afgjord inom de öfriga Stånden.
I anledn. häraf tillkännagaf lindert. Riddarh. Sekret, att,
enl. ankomne prot.-utdr., PresteSt. bifallit, men Borgare- och
BondeSt:n afslagit förevande Betänk.
Gr. Liljencrants: I sådant fall lönar det icke mödan att
tala om den saken; alltså afstår jag.
5 H. 12
178
Den 11 Mars f. m.
Hr Ribbing: Arvid: Visserligen är det icke mycket lönt
att tala om en sak, som icke leder till något resultat, men det
ämne, som .detta Betänk, vidrör, är, i min tanka, alltför maktpåliggande
för att lemnäs derhän, utan att R. o. Ad. deruti
skulle yttra sin tanka. Det är nemi. fråga om Sabbalheus helgd
och vidtagande af en åtgärd för befrämjande deraf. Då man finnér
af de underrättelser, sorn erhållits genom tidningarna, att ibland
skäl, som inom andra Stånd blifvit anförda, såsom anledn. att
afslå detta Betänk., varit sådane som de följande, att våra grannar,
Norrmännen och Danskarne, hafva ingen betänklighet för
att köpa och sälja på Söndagen och att således auktioner hos oss
åtminstone borde kunna hållas på Lördagen, så synes mig, som
man vore på väg alt taga till efterdöme sådant, som är stridande
emot Guds bud. Jag har trott att Lördagen åtminstone efter kl.
7 om aftonen borde egnas till att bereda sig pä den kommande
Sabbathen, och att denna sed icke borde genom del beslut, sorn
man nu går att fatta, lida något intrång. De mångå Landshöfd:r,
sora nu sitta i Ekon.Utsk., hafva lemnat enstämmigt vitsord
derom att författningen, sådan den är, icke kan nprätthällas.
Oaktadt ett vite af Tjugo R:dr är bestämdt för den som
öfverskrider den i författningen medgifna tiden, går det såsom
här i Betänk, nämnes, att den verksammaste kronobetjent icke
kan skaffa författningen efterlefnad. Skälet är det, alt det lönar
sig ganska väl att erlägga detta vite enär man ofta på ett enda
uprop vid en sednare tid kan vinna så mycket som böterna upgå
lill. Jag skulle derföre tro alt afseende bör fästas på dessa vitsord
och att således Betänk., som jag icke kan finna annat än
vara väl grundadt, synnerligen då det just egentligen är beredelsen
till helgedagen, som gör att den kan helig hållas, hvaremot,
såsom man ofta ser, den föreg:de dagens förströelse gör, att man
får en fullkomlig död i Gudstjensten, eller att de, som bevista
Gudstjensten, plågas af sömn. Det är det mest direkta sätt att
döda sitt ändliga lif, om man sålunda använder Lördagen och
natten till Söndagen, ja, ofta äfven Söndags-morgouen till bevistande
af auktioner och derpå följande samqväm. Om uti någon
landsort förhållandet nu icke skulle vara sådant, så är det rätt
val, ty exempel från andra håll på det af mig upgifua förhållande
lära nog finnas, hvilka äfven säkerligen pä ett synbart sätt skola
gripa omkring sig. För min del kan jag således icke tveka att
ju R. o. Ad. bör bifalla Betänk., för att icke vara likgiltiga för
saken, icke vara likgiltiga för eli annat Riksstånds i serskildt skrifvelse
till K. M. uttryckta bekymmer öfver ett aftagande nit för Sabbalhens
helgd, icke vara likgiltiga för K. M:s egna till R. Sl:r
yttrade bekymmer i della afseende; K. M. har i en författning
af d. 29 Dec. sisth år yttrat ang:de helgdagen: ”Icke begås den
öfverallt på ett sätt, som öfverensstämmer med dess syftemål. I
stället att den borde vara en dag för hvila i Gudi och för uprättelse
och tillvext i förmågan att tjena Gud, har den för
många blifvit en dag för tanklös förströelse och sinnlig yra. Icke
bör det så vara i ett kristligt samhälle. Icke tillskyndas detta
Den 11 Mars f. m.
179
härigenom någon välsignelse. Vi hafva ansett det vara Wår
Konungsliga pligt att härom Eder erinra, och Wi äro förvissade,
alt Svea folk skall hafva öppna öron för en kristlig Konungs
kristliga förmaningar”.
När nu flera af Konungens egna Befh:de såsom jag förut
har anfört, vitsordat att i landsorterna sådana tilldragelser på Lördagen,
som här äro i fråga, på ett menligt sätt inverka på Sabbalhens
helgd, så synes det mig att det skulle vara mycket orätt
af R. o. Ad. att med stillatigande, eller att med ett beslut här
visa likgiltighet för först och främst helgdagen, för det andra för
det Stånds yttrande och underd. skrifvelse, hvilket egentligen
åligger att verka för alt denna helgdag hålles i held och ändtligen,
för del tredje, för K. M:s yttrade bekymmer i detta afseende.
Jag skulle för min del, om det lät sig göra, gerna önskat
en återremiss af detta Betänk, till Ekon.Utsk., i hopp att erhålla
ett annat Betänk., som tillstyrkt R. Sf:r att pä något sätt understödja
K. M. i de åtgärder Han iofvat vidtaga för Sabbathens
bättre helgd, men då detta icke lärer låta sig göra, så får jag
för min del, och i förhoppning att dessa K. M:s ord skola vinna
fullbordan i handling, f. n. blott anhålla om bifall till Utsk:s
Betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den siste värde talaren har
redan uplyst att den K. Förordn. af d. 22 Sept. 1848 rörande
auktioners hållande på landet, tydligen föreskrifver att dessa auktioner
skola vara slutade före kl. 7 på helgdags-aftnarne. Om
öfverträdelser häraf ske, så är det missbruk, som bör beifras.
Jag tror icke det vara skäl att uphäfva bestående lag derföre att
missbruk någorstädes inträffa. I öfrigt tror jag mig veta att på
sednare åren ä många orter inom fäderneslandet åtminstone de
oordningar vid auktions-tillfällen, öfver hvilka man beklagat sig,
i betydlig mån aftagit. De skola och måste aftaga i samma mån
som en bättre upfostran mera allmänt inträder och såsom raan
bör kunna hoppas äfven en förbättrad bränvins-lagsliftning, som
försvårar möjligheten att sprida bränvin i den myckenhet som
hittills varit fallet vid dylika sammankomster. Dessutom ber jag
få nämna ett fall, som jag har mig serskildt bekant, och som
synes visa olämpligheten att förbjuda auktioners hållande på Lördagar.
Uti provinser, der afståndet ifrån kyrkan är mången gång
B ä 7 mil, der reser allmogen redan Fredags-aftonen till kyrkoplatsen,
hvilket är det enda ställe, der man kan samlas. Der
verkställas auktioner på Lördagen, men det hindrar icke allmogen
der att nyktert och ordentligt bevista Gudstjensten i kyrkan den
följande dagen. Jag anhåller om afslag på Utsk:s Betänk.
Gr. Liljencrants: Då jag sist afstod ifrån att yttra mig
i denna fråga, så var det i den sorgliga känslan att detta Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk:s efter mitt förmenande välgrundade Betänk,
icke kunde komma att hafva någon påföljd, ehvad beslut Ståndet
än deröfver fattar, men vid nogare betänkande af saken, och då jag
12 *
180
Den 11 Mars f. m.
i det hufvudsakligaste instämmer uti hvad Hr Ribbing bär yttrat,
så anser jag mig böra fästa upmärksamheten derpå, att hvar oell
en af oss, som varit tillstädes på landet vid auktioner, lärer kunna
vitsorda, att man icke behöfver taga kännedom om individernas
tillstånd efter auktionens slut för att få vämjelse för auktionerna;
ty det vanliga är, att innan auktionerna börja, så förplägas de,
eller förpläga sig sjelfva, på det att auklionsropen mätte gå så
mycket bättre. Då personerna vid auktionens början befinna sig
i sådan författning, ieke lära de blifva redigare mot qvällen, derom
man kan vara öfvertygad, och den person som i denna sinnesstämning
och i det kroppsliga skick, som en stor mängd af de
auktionsbesökande personerna befinna sig efter auktionens slut;
lian kan väl icke på ett värdigt sätt begå Sabbatben. det lärer
en hvar finna. Man bör således för utredande af denna fråga
göra sig reda för huruvida man anser Sabbatbens firande vara
af vigt eller icke. För den, som anser Sabbathens firande, eller
sättet hvarpå den firas, likgiltigt, kan det icke förundra mig att
lian icke fäster någon vigt vid detta Betänk., men sådan är åtminstone
icke min åsigt. Jag anser Sabbathens värdiga firande
vara af den högsta vigt, och det kan med skäl antagas alt det
sätt hvarpå detta firande sker, må antagas såsom en mätare pä
det andliga tillståndet hos ett folk. Just derföre ifrar jag och
skall alltid ifra för ali Sabbatben må hållas i helgd. Skulle denna
Sabliath icke firas eller dess firande icke, såsom nödvändigt för
menniskan vara påbjudet, så är det ofelbart, att den riktning
till det materiella, som alltför mycket utmärker vår tid, derigenom
än vidare skulle befrämjas, och att en stor del menniskor
skulle sjunka ned till lastdjur för det jordiska lifvets bestyr, och
detta kan icke vara någons mening. Vi måste vara ämnade till
något bättre, än att endast tänka, på denna verlden och dess omsorger
och ehuru Utsk:s Betänk, numera icke kan lända till något
R. Stms beslut, så anser jag likväl, i strid emot den siste värde
talaren, det vara af vigt att Utsk:s Betänk, blir af R. o. Ad.
bifallet och vågar alltså för min del hemställa att R. o. Ad.
mätte antaga detsamma.
Hr von lia rtmansdorff, Äng.: Hr von Troil har sagt
att då böter och ansvar i författningen stadgas mot auktioners
förlängande på helgdags-aftnarne: så vore sådant tillräckligt att
vidmakthålla den författning, som redan finnes. Men det är just
hennes vanmakt, som föranledt Utsk., och såsom mig synes med
skäl, alt göra detta tillstyrkande. Om 10 R:drs böter uttagas af
den, som fortsätter auktionen längre än vederbör, sä betyder
det föga, ty en full auktionsropare bjuder i sin dryckenskap vida
mera, måhända i ett enda utrop. Ännu bättre ersättas böterna,
genom flera följande sådana rop. Följaktligen böter man gerna,
blott man får öfverträda författningen och vinna derpå. Något
säkrare medel att hämma detta oskick torde icke finnas, än att
förbjuda auktioners hållande på dagar, som inträffa näst före
Helgdagar, eller såsom Utsk. föreslagit.
Den II Mars f. m.
181
Hr von Troil har trott, att man börtie vänta på den stigande
folkuplysningen i detta fall. Det vore alltför hugnelig!
om hon snart stege tillräckligt för att hindra dryckenskapen. I
många år har jag väntat derpå att fylleriet skulle äfven genom
detta medel aftaga; men det fortfar ändock, och jag befarar det
kommer att länge sä göra oaktadt de förändringar som kunna
åstadkommas i förfatlningarne ang:de bränvinstillverkning och
försäljning. När nu både Norrlänningar och Skåningar få sin
vilja fram att ingenting i detta ämne tillgöres, ty Betänk, är af
två Stånd afslaget: så må det vara en tröst för de gensträfvige.
De höra väl då kunna tillåta K. o. Ad. att bifalla Betänk, för
att uttrycka den mening, som jag förmodar Ståndet hyser, nemi.
att vilja, så vidt på oss beror, bidraga till Sabbathens helighållande.
Jag yrkar bifall å detta Betänk.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Då man finner
lämpligt att uptaga tiden med en vidlyftig discussion i en förfallen
fråga, så må det äfven tillålas mig att yttra några få ord
derom.
Jag kan för min del icke tillstyrka bifall till Utsk:s Betänk.
Jag tror det skulle vara eli alltför stort ingrepp i enskildta förhållanden
att icke tillåta auktioners hållande på Lördagen, eller
dagen näst före helgedag. Skulle detta förbjudas, så borde äfven
alla andra samqväm, der bränvinssupande kommer i fråga, förbjudas,
såsom bröllopp och barndop m. m. Hade Utsk. deremot
tillstyrkt att då författningen f. n. synes vanmäktig, såsom här
blifvit yttradt, böterna måtte förhöjas till ett dubbelt elfer mångdubbelt
belopp, så tror jag att detta skulle hafva ledt till ändamålet,
ty om böterna vore af sådant belopp, att angifvares fördel
blefve större, komme nog öfverträdelsen af författningarna att
beifras. Ett tillstyrkande i sådan syftning skulle jag icke dragit
i betänkande att biträda.
Frih. Haab, Carl Adam: De som här hafva talat emot
förbud af auktioners hållande på Lördagarne hafva utgått ifrån
den synpunkten, alt jemte auktionen hålles ett supande, som vore
skadligt och i många fall mindre skickligt. Derifrån hafva de
ledt sig derhän att man skulle förbjuda en så beskaffad vanlig
sysselsättning på Lördagen, just derföre att den kan leda till
oordningar; men jag hemställer huruvida det kan vara mera ondt
i all hålla auktion på Lördagen än alt företaga hvilket annat
arbete som helst, och när det är föreskrifvet att auktionen skall
vara slutad före kl. 7 eller då Sabbathen ingår, så måste det
väl icke hafva varit mera ondt uti att vara tillstädes vid en sådan
auktion, än vid hvilket annat arbete som helst.
Här har en talare sagt, alt del är författningens vanmakt,
som åstadkommit bränvinssupande, men om så är, så har det
väl icke något att göra med lämpligheten af auktioners hållande
på Lördagarna. Vid de auktioner som blott hällas på en dag,
såsom förhållandet vanligen är med Lördags-auktioner, får icke
bränvin försäljas, och jag tror icke att något missbruk dervid
182
Den 11 Mars f. m.
beliöfver ske, ty om Landsh.-Erabma hafva noga tillsyn öfver sin
kronobetjening, så kan väl icke hellre någon oskicklighet upkomma
vid auktioner genom bränvinsminntering. Skulle man
sålunda ifrån bränvinels missbruk vid auktioner, lill följd af bristande
upsigt från kronobetjeningens sida vilja deducera sig till
att auktioner icke skulle få hällas på Lördagar, så skulle man
med samma skäl kunna komma derhän i sin slutledning, att de
icke borde få hållas pä någon dag i hela veckan. Den princip,
som man här håller fram tyckes egentligen icke vara någon
princip, utan helt enkelt en rädsla derför, att man icke kan vidmakthålla
författningens efterlefvande. Sådana skäl kan jag för
min del icke gilla, utan jag förtröstar på den verkställande maktens
kraft att ingripa i sådana förhållanden och vidmakthålla lag och
ordning. För den skuld tillstyrker jag afslag på detta Betänk,
och anhåller om återremiss.
Hr Ribbing: I anledn. af hvad den siste värde talaren
nämnt, att R. o. Ad. yttrade sig på grund deraf, att man ansåg
fylleri vara oskiljaktigt ifrån auktioner, får jag förklara att jag
icke alls har talat derom. Icke heller kan jag inse att hvad som
af Utsk. blifvit föreslaget skulle innebära ett alltför starkt ingrepp
i enskildta förhållanden. Denna fråga synes mig vara likartad
med hvad som är oss alla bekant, nemi. att marknader icke få
hållas på Lördagen. Hvad är nu en auktion annat än en liten
marknad. Det. är således fullt consequent med det förhållande,
som utgör föremål för Utslos här framställda förslag. Man har
talat om att det är bristande uplysning som skulle föranleda de
nu klandrade oordningarna. Den värde talaren må väl ändock
icke bestrida, att en stigande uplysning eger rum äfven omkring
de orter, der Sabbathen icke hålles i helgd, och det är mången
uplysning som kanske just går derpå ut.
Jag tror mig icke böra förbigå den enkla om än måhända
enfalldigt ansedda anmärkn., att, då alla andra bud börjas med:
"du skall” så börjas likväl budet om Sabbathen endast med:
”tänk på alt du helgar hvilodagen”, och detta skedde, på det
att vi skulle påminna oss när hvilodagen instundar och bereda
oss att den värdigt begå.
Jag tror att Betänk, hvilar på den enda riktiga och enkla
grundsats, hvilken jag för min del icke vill frångå, utan hylla
så länge jag lefver.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Liljencrants: Frih. Raab har sagt, att åtskilliga af dem,
som yttrat sig före honom, utgått ifrån den förutsättning, att
auktioner ovilkorligen skulle medföra bränvinssupande, och Frilen
har vidare yttrat att i den ort, der han är boende, ett bättre
förhållande förefinnes. Det är vid detta som vid alla andra tillfällen
förhållandet, att menniskan talar efter den erfarenhet, som
man inhemtat. Och jag kan icke annat än lyckönska Frilen att
bo i en trakt, der det af honom omnämnde bättre förhållande
eger rum. Såvidt jag har mig bekant är det verkligen ett fenö
-
Deni! Mars f. m.
183
men, som måste vara alldeles eget för den ofvannämnde trakten,
ty eljest är det allmänneligen kunnigt att auktioner äro de
tillfällen på landet, då allmogen förlustår sig och super, och att
många auktioner tillställas egentligen blott för att få serskildt
tillfälle att supa. Frih:n säger att det icke är mera ondt uti att
hålla auktioner på Lördagen än att verkställa annat arbete. Jag
får i detta fall fästa upmärksamheten derpå, att om man företager
någonting annat, som medför dylika olägenheter, som auktioner
medföra, så är visserligen hvarje sådant företag ett ondt, och då
synes mig att man bör söka förekomma delta onda. Frihmhar,
såsom mig synes, icke med den sakkännedom som man borde
vänta af en person som bor på landel, lika med en reservant
emot Utsk:s Betänk., åberopat den stora förmåga som kronobetjeningen
borde kunna utöfva till förekommande af det onda
som sker genom auktionerna. Frih:n har sig bekant att kronobetjeningen
består af Kronofogde och Länsmän samt några Fjerdingsmän,
hvilka sistnämnde likväl icke kunna räknas till den
egentliga kronobetjeningen; att de tider om året då auktioner
hållas, nemi. om hösten, förekomma sådana ofta på flera ställen
pä en och samma dag, och att kronobetjeningen icke kan vara
på mer än ett ställe, åtminstone icke inom samma härad, ty
det finnes icke mer än en Länsman för ett härad. Dessutom
har kronobetjeningen så många andra vigtiga bestyr, att de af
sådant skäl ofta äro förhindrade att vara närvar:de vid auktionerna.
Jag kan således för min del icke finna annat än att
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk, är serdeles väl grundadt och
anhåller af sådant skäl om bifall dertill.
Frih. liaab: Vid detta tillfälle såsom vid flere föreg:de har
jag hört Gr. Liljecranls åberopa att kronobetjeningen är så mycket
uptagen att den har svårt att fullgöra sin befattning, samt att
kronobetjeningen visserligen består af Kronofogde, Länsmän och
Fjerdingsmäu, men att de sednare icke vore att lita på. Jag
skulle tro att man kan lita ganska mycket på dem om man följer
dem såsom sig bör, och befaller dem vara närvande vid auktionerna
för alt hindra dylika upträden, sorn måhända eljest till
följd af bränvinsminuteringen skulle kunna ega rum. Skulle nu
så vara att Fjerdingsmannen icke följer dessa auktioner med tillbörlig
upmärksamliet, så vet jag icke något hinder i lagstiftningen,
att Länsmannen skall vara närvande vid auktionerna för att
vaka öfver ordningen, och så bör det äfven tillgå. Jag jäfvar
icke Gr:ns anmärkn. derom att det kan vara olika i afseende på
bränvinssupandet inom olika län, ocb inom Calmare län der
jag bor, finnes icke mycket bränvinssupande, men detta var icke
ensamt orsaken till min framställning, det ligger i sjelfva Betänk, ett
slags skenhelighets-princip, som genomgår hela Betänk. Det ligger
en åsigt att man skulle, då klockan slår 7 på aftonen, ett, tu,
tre, afkasta sig alla verldsliga arbeten och då springa till bönboken
för att, såsom man säger, helga Sabbathen. Jag tror icke
alt man helgar Sabbathen på detta sätt och just derföre att det
ligger en sådan princip uti Betänk., har jag yrkat afslag derpå.
184
Den 11 Slars f. nr.
Propos. till bifall å Utsk:s förevar:de Betänk, blef härefter
framstäld och besvarad med Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han trott sig finna att Ja varit öfvervägande.
Frih. Raab begärde härvid votering, men förklarade derefter
att han afstod från denna begäran.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n
iukomne Utlåtrn och Meni., nemi. från
Stats-Utskottet:
32 58, i anledn. af väckt fråga om anstånd med återbetalningen
af det Staden Sölvitsborg vid 1844 och 1845 årens
Riksdag beviljade hamnbyggnads-lån;
32 59, ang:de ett för Staden Christianstad begärdt låneunderstöd;
32
60, i anledn. af K. M:s Nåd. Piopos. om Stats-kont:s
ersättande för förskottsvis utgifna medel, dels såsom understöd
utan återbetalnings-skyldighet och dels såsom lån till de af eldsvåda
hemsökte invånarne på ön S:t Barthelemy:
32 61, angrde väckt fråga om iöne-förhöjning för de uti
Just.-Ombudsm:s-Exped:n anställde tjenstemän;
3? 62, an:de ifrågasatt förhöjning af det årliga anslaget för
R. St:rs Just.-Ombudsims resekostnader eller tillåtelse till derå
upkomna besparingars användande för godtgörandet af enahanda
kostnader under ett annat år;
M 63, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. angrde eftergift
för Notarien E. Lundblad, såsom arrendator af Strömsholms
Kungsladugård, af halfva spanmåls arrende-beloppet för år 1852:
Banko-Utskottet:
32 25, i anledn. af väckt motion om inrättandet af Vexlings-kontor
i hvarje län för afhjelpande af bristen på småmynt;
32 26, i anledn. af f. d. Handlanden J. N. Peterssons ansökning,
om eftergift af öfverränta å 2:ne Handels-diskonllån;
32 27, med hemställan om afskrifning af 11 från Banken
utgifne odlingslång; samt
32 28, med upgifl om och huruvida någon del af den sedan
1851, års början uplupna Bankovinst erfordras för Bankens konsoliderande.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Jag får vördsamt anhålla hos
Hr Gr. o. Land tili. samt hos R. o. Ad. att det. nu föredragna
Banko-Utsk:s Betänk M 28, måtte ställas först pä listan tili det
första plenum som förekommer nästkommande vecka.
Den 11 JI a r s f. m.
18b
Uppå, i anledn. häraf framstä|ld propos., beslöts att BankoUlsk:s
nu bordlagda Mern. JVs 28, skulle upföras främst å föredragn:s-listan
för nästa plenum.
Slutligen anmäldes och lades på bordet:
LagUtsk:s Betänk. M 13, i anledn. af väckte motioner ang:dc
uphörande af börds-rätten i stad; oell
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. Betänk. JVs 66, i fråga om upliäfvande
af införsels-tullen på span mål pcb mjöl.
H. H. o. Ad. åtskiljdes kl. j till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 11 Mars 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 9 prot.-utdr. för förmiddagens plenum samt Pleni
Prot. för d. 14 sistl. Februari.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 1 och 4 dennes
på bordet lagda Betänk. J\l 55, i anledn. af väckte motioner
om uphäfvande af 25 §:n i Kongl. Fiskeri-Stadgan d. 29 Juni 1852.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Mot Usta mom. af Utsk:s
ifrågavande Betänk., bar jag intet att erinra. Men hvad det
2:dra mom. äter vidkommer, synes mig, att den ifrågavande 25
§:n af Kongl. Fiskeri-Stadgan d. 29 Juni 1852, icke lägger något
hinder i vägen för tall-virkes begagnande lill liske-kärl på de
orter der tillgång å andra tjenligare trädslag saknas. Men när
de äro alt tillgå, böra de naturligtvis begagnas. Nu är 25 §:n
i ofvanberörde stadga af följande lydelse: ”lill kärl, hvari saltade
Jiskvaror för afsalu inpackas, skall nyttjas virke af ek
och bok eller gran, men ej af lall, så framt tillgång på något
af de förra träslagen i orten finnes"'. Om således ingen dylik
tillgång är för handen, så gäller ej heller det öfverklagade stadgandet.
Jag anser följaktligen ingen anhållan hos Konungen om
denna föreskrifts uphäfvande, vara behöflig, utan yrkar att. 2:dra
punkten af detta Betänk, mätte afslås.
186
Den II 51 ars e. m.
Gr. von Platen, Baltzar: I likhet med den siste värde
talaren tror jag icke att någon större olägenhet genom detta
stadgande kan förorsakas; men då stadgandet, enl. hvad Hr von
Hartmansdorff sjelf uplyst och en hvar lätteligen kan inse, är af
den beskaffenhet, att det lärer blifva en gifven följd att en hvar
då anledning inträffar, bryter emot detsamma, så tror jag, då
man dertill lägger att en annan Förordn. är inom en del af
riket gällande, alt Ekon.Utsk. haft ganska goda skäl för sitt tillstyrkande,
och jag anhåller derföre vördsamt alt R. o. Ad. måtte
bifalla ifrågavande Betänk.
Uppå härvid af Hr von Hartmansdorff gjord förfrågan,
upivste lindert. Riddarh.-Sekret., att enl. ankomne prot.-utdr.
PresteSt. bifallit förevaride Betänk., BorgareSt. låtit vid Utsk:s
första hemställan bero och godkändt den senare, samt BondeSt.
godkäudt ötskis Betänk.
Första punkten af Utsk:s Betänk., innehållande att något
yttrande i anledn. af Lars Gustaf Sandbergs med fleres motion
icke erfordrades, blef uppå härefter framställd serskild propos.
bifallen, och då sedermera Hr Gr. o Landtm, hemställde om
R. o. Ad. behagade bifalla Ulskis å sednare punkten gjorda hemställan,
”att 15. St:r må i anderd, skrifvelse anhålla, det K. M.
”täcktes i Nåder uphäfva 25 §:n i Fiskeri-Stadgan d. 29 Juni
”1852, i hvilket fall den i 39 §:n af samma K. Stadga förekommande
ansvars-bestämmelse, såvidt den afser förstnämnde §,
”jemväl torde böra nphäfvas”, ropades starka Ja, blandade med
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han trott sig finna
att Ja öfverröstat Nej.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utskis d. 1 och 4 dennes
på hordet lagda Betänk. JYs 56, i anledn. af väckte motioner om
förändring i Kongl. Förordmn "d. 7 Maj 1842, angide behörighet
att föra befäl å Svenskt handelsfartyg.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Då jag uti ett
föreg:de plenum begärde bordläggning af detta Betänk., hade jag
för afsigt att deremot göra några anmärknir, men dä nu det förhållande
inträffat, att hvad motionären åsyftat, blifvit genom K.
M:s Nåd. Kungörelse i ämnet, hufvudsakligen medgifvit, så anhåller
jag endast att R. o. Ad. ville lägga detta Betänk, till
handlingarne.
Propos. till bifall å förevaride Betänk, blef härefter framställd
och besvarad med Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs StatsUtskis d. 4 dennes på bordet lagda Utlåt.
M 56, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de eftergift till
förmån för Carlstads stadsförsamling, ar kronans rätt till ett efter
Närings-idkerskan Johanna Emilia Hollander fallet dana-arf.
Den 11 31 ars e. ni.
Frih. Cederström, Rudolf: Det Höglofl. StatsUtsk. har
icke funnit skäl att tillstyrka bifall till hvad K. M. i denna del
föreslagit, under förmenande att Statens inkomster af dana-arf,
liksom öfriga inkomster, böra hållas Kronan oförryckt tillhanda,
åtminstone så vida icke serdeles ömmande omständigheter förekomma.
Jag anhåller då att få uti det Höglofl. Ståndets minne
återföra det förhållande, att vid alla Riksdagar sedan 1809 hafva
R. St:r, så ofta fråga om dana-arf upslått, med utmärkt beredvillighet
och gifmildhet både emot kommuner och till och med
emot enskilde, tillåtit att en mängd dana-arf uti en eller annan
form fått återgå lill det samhälle, inom hvilket de fallit. Jag
får i detta hänseende åberopa, huruledes R. Sl:r vid 1830 års
Riksdag i betydlig män och flere andra gånger likaledes beviljat
efterskänkande utaf dylika dana-arf; och då sådant, såsom är
1830, skett till enskilde personers förmån, tyckes det väl vara
ännu mera skäl att bevilja en sådan eftergift, då det rörer en
hel kommun, helst då, såsom här är förhållandet, sådant för
kommunen visar sig vara af största vigt. K. M. har i allmänhet
uttryckt den åsigt, att det vore nyttigt om arbetsinrättningar
funnes inom landet. Här är nu fråga om dana-arfvels användande
till förmån för en sådan anstalt, i en läne-residens-stad,
der till följd af geografiska förhållanden och flera andra omständigheter,
ett sammanlopp af folk från provinsens aflägsnaste bygder
ouphörligt inträffar. När nu dessa till någon tid qvarblifvande
personers arbetskraft mestadels är förnött, blifva de tiggare
eller falla de faftigvården till last; men om man hade ett arbetshus
att tillgå, så skulle deras återstående arbetskraft kunna tillgodogöras,
de sjelfve besparas tiggeriets demoraliserande lefnadssätt,
och äfven många andra vigtiga fördelar genom produkten
af deras arbetsflit vinnas.
Jag tror mig äfven vara förbunden att vid detta tillfälle
nämna, det Carlstads innevånare sjelfve ingalunda varit overksamme
för ernåendet af dessa fördelar, utan de hafva genom
kontanta bidrag, anställande af dramatiska representationer m. m.
sammanskjutit en summa af 4,000 R:dr b:ko, hvilken dock till
ändamålet tyvärr är otillräcklig. En aktad enskild medlem af
Carlstads samhälle har äfven för ifrågavartde ändamål till staden
förärat den efter det nya eeilfängets upbyggande till afsalu tillgängliga
gamla arresten. Alla dessa bemödanden å kommunens
sida tyckes förtjena, att äfven Staten å sin sida går densammas
ömmande behof och önskningar lill mötes, isynnerhet då Staten
icke dervid behöfver göra någon direkt utgående upoffring; enär
man aldrig kunnat på förhand beräkna, att dessa medel skulle
tillfalla Staten. För öfrigt hade Närings-idkerskan Hollander, på
säll uplvst blifvit och äfven utaf K. M:s Nåd. Propos. intygas,
inom Carlstad förvärfvat hela sin förmögenhet.
Af alla dessa skäl vågar jag vördsamt hemställa, att R. o.
Ad. ville bevilja återremiss utaf delta Betänk., på det alt StalsUlsk.
mätte i förnyadt öfvervägande taga så väl K. M:s Nåd.
Propos., som de af mig nu anmälda omständigheter, hvilket jag
188
Den II Mars e. in.
hoppas måtle föranleda till den af Utsk. till R. St:rs afgifvande
hemställan, att ifrågavar:de dana-arf måtte, på sätt K. M. föreslagit,
till det här omnämnda ändamål, tillfalla Carlstads kommun.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det är visserligen ganska sant,
såsom den siste värde talaren anfört, att R. St:r många gånger
efterskänkt sin rätt lill dana-arf åt kommuner och enskilda personer,
men 0111 man genomgår de Utlåt:u ifrån StatsUlsk., sorn
legat till grund för dylika beslut, så finner man att dessa eftergifter
alltid blifvit gjorda med afseende pä summans obetydlighet.
Man har nemi. ansett att en summa af några hundra R:dr för
Statsverket är af föga betydenhet, men att den deremot kunde
vara af vigt för kommunen, helst då dertill kommit bevekande
omständigheter, såsom att kommunen varit fattig eller hemsökt
utaf olyckor. Men då stora summor förekommit, har hvarken StatsUlsk.
föreslagit eller R. St:r beviljat någon sådan eftergift. Jag ber
att i detta fall fä uti minnet återkalla en fråga vid sisth Riksdag
om efterskänkande till förmån för Norrtelje stad utaf ett efter
enkan Sandelin fallet dana-arf, hvilket, såsom jag tror, upgick
till 4,000 R:dr. R. St:r afslogo dä K. M:s i detta afseende afgifna
Nåd. Propos., dels emedan summan var så stor, och dels
derföre att tvist upstått om åtskilliga arfvingars anspråk; men
detta afslag grundade sig icke på dessa arfsanspråk, utan på
summans betydlighet, hvilket af StatsUtsk:s Betänk, i ämnet tydligen
ådagalägges.
Den siste värde talaren har äfven sagt, att Carlstad vore ett
samhälle, som befunne sig i den belägenhet att det försenade
ett sådant anslag, som det ifrågavande, hvilket upgår till nära
6,000 R:dr Inko, emedan detta samhälle dels vore hufvudstad i
länet och dels i följd af silt geografiska läge vore utsatt för en
tryckande fattigvård; men jag tror detta påstående vara ett ibland
dem, som endast kunna yttras men icke bevisas. Den värde talaren
har såsom ett skäl anfört, att det i Carlstad funnes mycken
sympathi för upbyggandet af ett arbetshus, samt att redan 4,000
R:dr vore i sådant ändamål sammanskjutne. Detta tyckes vittna
om en ganska vacker komnmnal-anda i Carlstad, men det vore
enl. min tanke ändå vackrare om Carlstad sammanskjöt hela den
summa, sorn erfordras för att få detta arbetshus färdigt, utan
anhållan att Staten skulle vara så god och tillskjuta ett anslag,
som med 50 proc. öfverstiger hvad de sjelfve sammanskjutit.
Dessutom tror jag, dä dana-arf, enl. nu gällande lagar äro Statens
egendom, att man ej kan betrakta dessa 6,000 R:dr annat
än såsom ett Stas-anslag till Carlstad, och jag frågar då hvar
och en, om väl Carlstad är den ibland Rikets kommuner, som
i främsta rummet borde komma i åtnjutande af detta betydliga
anslag, eller om icke andra linnas uti en vida betrycktare ställning,
och hvilka kunde hafva mera grundade anspråk på detta
understöd? Om man är af den tanke, att dana-arfven alltid böra
efterskänkas, må man då ändra lagarne; men man bör icke
eludera dem, ulan så länge de oförändrade qvarstå, böra de
Den 11 Mars e. m.
189
nprätthällas. Det är visserligen sant att K. M. föreslagit denna
eftergift, men det synes mig klart, att då dana-arfven hittills
så ofta blifvit efterskänkte, sä liar K. M. icke kunnat göra
annat än att öfverlemna frågan till R. St:r, så att de, då det
i detta fall gäller deras egendom, äfven skulle få ett ord med
i laget och sjelfva besluta, om de vilja godkänna den väg man
hittills' gått, eller fortfarande eludera lagarne. Men då jag tillhör
dem, som vilja uprätthålla lagarne, så har jag med min
röst bidragit till StatsUtskis Utlåt., och anhåller vördsamt att
R. o. Ad. ville göra detsamma.
Frih. Gederström: Det af Hr Bildt citerade exempel om
R. Stms beslut med afseende på dana-arfvet efter enkan Sandelin,
bar visserligen, hvad afslaget beträffar, sin riktighet, men att
detta afslag dä grundades ensamt pä summans storlek, tror jag
ingalunda vara endast genom citat af StatsUtsk:s Betänk, bevisadt,
helst under öfverläggningen inom detta hus man hufvudsakligen
fästade sig dervid, att arfvingar infunnit sig och börjat
rättegång om arfvets utbekommande. Jag ber dessutom att få
fästa upmärksamheten derpå, att detta är det enda exempel på
afslag af en sådan, af K. M. understödd och förordad anhållan
om dana-arfs anslående till kommuner. Här skulle således på
Carlstad statueras ett exempel, som man icke funnit lämpligt att
statuera på andra kommuner.
Hr Bildt har icke ansett det vara bevisadt, att Carlstad mer
än andra orter vore utsatt för en tryckande fattigvård; men det
torde dock icke fordra någon serdeles vidlyftig utredning af förhållandena
för alt visa, att den starka timmerhandel, som drifves
på Klarelfven, jemte all annan rörelse på denna flod måste
koncentrera sig i Carlstad, till följd af dess belägenhet vid sjelfva
utloppet af floden. Det myckna folk, som dervid användes i ett
arbete, hvilket i sig sjelft ansträngande och mödosamt, ofta i
förtid förintar arbetskraft och helsa, qvarblifver ofta i staden och
faller dess fattigförsörjning till last.
Enl. Drottning Christinas d. 10 Mars 1657 för Stockholm
utfärdade privilegier, skulle utaf alla i denna stad fallande danaarf
den ena delen tillfalla Kronan och den andra staden, på det
sätt, att den staden tillfallande del af arfvet skulle anslås till de
fattige. En sådan godhet blef Stockholm förunnad; det måste
då icke vara någon inkonseqvens att K. M vid flere Riksdagar
föreslagit R. St:r att till kommunerna efterskänka åtskilliga inom
dem fallne dana-arf.
Jag anser för öfrigt Hr Bildt hafva ur en alldeles origtig
synpunkt betraktat den K. Propos:n, vid den förutsättning, att
K. M. nemi. skulle endast hafva velat sätta R. St:r i tillfälle att
sjelfve i denna fråga fälla sitt omdöme; ty då hade icke K. M.
gjort en bestämd hemställan i ämnet och icke framlagt något
direkt förslag. Åtminstone, torde få antagas, att K. M., lill ledning
för R. St:rs omdöme, framställt sin åsigt i detta mål.
Hvad förhållandet inom Carlstad beträffar, så är jag väl icke,
190
Den 11 Mars e. ni.
såsom Hr Bildt fordrat, i tillfälle att styrka hvad jag derom yttrat;
men såsom bofast inom orten, torde dock mina yttranden
derom såsom vitsord förtjena det afseende, hvartill min kännedom
om orten, på grund af min härkomst från nejden af Carlstad,
kan föranleda. Jag fortfar således att yrka återremiss af
Betänk.
Hr vou Hartmansdorff, Aug.: För min del anser jag
R. St:r vid detta tillfälle icke böra afslu utan bifalla Konungens
Propos. Vid förl. Riksdag begärdes och beviljades dana-arfs
efterskänkning till Trelleborg, Malmö, Sallerups socken i Skäne
och Ytter-Sela i Södermanland. Ehuru det i afseende på dessa
orter visserligen förhöll sig så, som Hr Bildt sagt, att summorna
voro ringare än den nu ifrågavande. Den enda summa, som
upgålt till motsvarande belopp, var den enkan Sandelin efterlemna!.
Men dervid egde likväl det förhållande rum, att skälet,
hvarpå R. Sl:r grundade sitt afslag å Konungens Propos., var
det, alt bemälde enka hade slägtingar i Finland, hvilka förmodades
vara berättigade till arfvet. Det står nemi. i Ständernas
underd. skrifvelse att ”emedan i afseende på denna fråga It.
St:r inhemtal, att tvenne personer frun Finland, hvilka upgifvit
sig vara enkan Sandelius arfvingar, vackt anspråk på
hennes qvarlåtenskap, samt att rättegång härom vore hos domaren
anhängig, vid hvilket f örhållande ovisst vöre, huruvida
enkan Sandelins qvarlåtenskap innehade egenskapen af danaarf,
It. St:r icke funnit sig f. n. kunna lemna bifall till hvad
K. M. föreslagit”. Man har nu sagt, att detta dana-arfs eftergifvande
vore att anse såsom ett Stats-anslag till Carlstad. Det
må visserligen så kunna benämnas. Men om man betraktar det
efterskänkningen skulle komma Carlstads fattige till godo, och
man tillika besinnar hvarifrån dessa penningar härröra, så torde
man kunna säga, att Carlstads fattige af Staten återfå hvad de å
andra sidan sjelfve till enkan Hollander erlagt, ty hon var krögerska
och hade troligen i staden förvärfvat sin förmögenhet af
de fattiges fyrkar. Hr Bildt har yttrat, det R. St:r icke alltid
borde efterskänka dana-arf. Detta hafva icke heller R. St:r alltid
gjort. Bevis derpå kan en hvar få, som går Drottninggatan
upföre och ser det lius, hvilket nu användes till Lands-Kansli
och boställen dels ät Chefen för Landtförsvars-Departementet,
dels ät Landshöfdingen i Stockholms län. Detta hus har genom
dana-arf kommit i Statens ego. Så stora värden lära hvarken
R. St:r eftergifva, eller Konungen ens till efterskänkande föreslå.
Men ifrågavande summa anser jag, uppå redan anförda skäl,
böra efterskänkas, lielst Carlstad mera än de flesta andra städer
är blottslälldt för fremmande tiggare. Den, som reser i Wermland
och ser de bleka och bedröfliga ansigten, sora Finnar och
andra tiggare förete, dä de från skogarne komma ned till städerne,
han lärer äfven förnimma att Carlstad måste försörja icke
blott sina egna fattige, utan jemväl en mängd andra ifrån lands
-
Den 11 Slars e. m.
191
orten. Jag anhåller följaktligen att R. o. Ad. måtte återremittera
Betänk.
Hr Adelborg, Anders Otto: Här är egentligen endast
fråga om en lag finnes, som bestämmer alt dana-arfj skola
ingå till Staten; finnes en sådan lag, sä är det väl klart, att
den måste till kraft och verkan uprätthållas, och icke i förväg
eluderas. Det är tydligt att så länge nu denna lagstiftning verkligen
finnes, så bör man, oberoende af summornas storlek, i enlighet
dermed förfara, och icke söka alt pä förhand undandrag
Statsverket summor, innan de till Statsverket influtit. De ömmande
omständigheter man såsom skäl för dylika förhållanden
här åberopat, synes mig icke giltiga, ty om hvarje samhälle inom
vårt land skulle här fä förete alla de ömmande omständigheter,
som kunde föranleda till att lagar och författningar i förväg bevilja
dem hvad de pä rättsväg skulle önska sig fä, anser jag för
min del att oberäkneliga vådor deraf skulle föranledas. Summans
storlek anser jag icke böra tagas i betraktande; den må
vara liten eller stor, det har föga att betyda, dä bär är fråga
om hvad som är rätt i detta afseende. Man har såsom skäl
åberopat att Carlstad vore i behof utaf denna summa, men om
denna summa, såsom den bör göra, ingick till Statsverket, sä
lider ju icke Carlstad derigenom någon orätt, då denna stad, så
väl som hvarje annat samhälle, kan af Staten söka det understöd,
hvarutaf häri är i behof. Jag tror det i allmänhet vara
högst nödvändigt att understödja de serskildta korporationerna i
värt samhälle, men man bör dervid utgå ifrån rättvisans synpunkt
och söka att se den rätta sidan af saken. För min del tror jag
icke att några föreg:de förhållanden, om de än uti aldrig så stor
mängd inträffat, kunna gifva skäl till att icke följa det rätta uti
saken, då man en gång kommit dertill. Att K. M., till följd af
den mängd dana-arf, som förut i dylik väg blifvit använde, nu
bar med Nåd. Propos. i- sådant afseende inkommit, kan ingalunda
synas förunderligt, ty K. M. har lyssnat till den opinion,
som i detta fall allt sedan 1809 års Riksdag blifvit genom dylika
eftergifter uttalad.
Att åter det Utsk., som har sig updraget att vaka deröfver,
att icke sådana saker måtte få större utsträckning än de böra
ega, att detta Utsk., säger jag, gör sin pligt och afslär en dylik
propus., det anser jag vara fullkomligt rigtigt, och jag anhåller
således för min del om bifall till StatsUtsk:s ifrågavar:de Betänk.
Gr. Liljencrantz: Jag har att förebrå mig att vid förlidne
Riksdag en gång hafva talat till förmån för ett dä väckt
anspråk af alldeles samma syftning som det, hvilket nu är föremål
för discussionen, nemi. om efterskänkande till fördel för
Norrtelje stad utaf ett efter enkan Sandelin fallet dana-arf. Jag
gjorde det utaf det serskildta skäl att Norrtelje stad, hvilken,
såsom vi alla veta, icke kan hafva några serdeles tillgångar, i
anseende till stadens ganska obetydliga befolkning, likväl efter
uphörandet utaf det derstädes befintliga gevärs-faktoriet blifvit
192
Den 11 Mars e. m.
öfverhopad utaf en mängd fattiga familjer, hvarigenom staden råkat
uti serdeles betryckt ställning med afseende på fattigvården.
Detta var då mitt skäl och jag ansåg alltså saken till någon del
kunna försvaras, oberäknadt att jag i delta fall måhända var något
partisk, enär det gällde en stad inom Stockholms län. Jag
vill dock bjuda till att för framtiden söka afhålla mig från dylika
misstag, och vill derföre, så vidt på mig beror, söka förekomma
bifall lill StatsUtskrs Betänk. Jag anser, i likhet med en af
StatsUtsk:s ledamöter, som här yttrat sig jemte en annan värd
talare, att så länge en lag linnes, hör den äfven hållas i helgd,
när icke några serdeles ömmande omständigheter förekomma,
som kunna föranleda ett undantag, men sådana finnes icke här.
Det har under en följd af år blifvit en vana, att så snart ett
dana-arf fallit, inkommer genast kommunen till K. M. med anhållan
alt arfvet måtte få användas på ett helt annat sätt, än
med lagen varit afsedt. Mig synes det deremot vara ett dubbelt
skäl att Staten bibehåller sin rätt till dylika atf: l:o emedan
det är lag; och 2:o emedan det ligger en vacker tanke deruti
att Staten öfvertager arfsrätten efter aflidne medborgare, som
icke hafva några lagliga arfvingar.
Jag har dessutom emot förslaget att erinra, att Carlstad har
begärt denna eftergift såsom understöd för upbyggandet af ett
arbetshus för fattige. Jag är nemi. långt ifrån att vara öfverlygad
om att det är någon fördel för en kommun att dylika arbetshus
der finnas, ty jag anser detta vara en slags organisation
af arbetare, som i sina följder kan blifva ganska vådlig, och
sannolikt komma de som lefva efter oss att besanna den satsen,
att ju flera arbetshus finnas, desto flera kommer det att tarfvas.
För min del anser jag icke uprättandet äf arbetshus vara den
rätta vägen att understödja de fattiga, ty samhället kan icke i
längden härda ut på denna väg, och jag tror att de vådligaste
följder derutaf i en framtid kunna npstä. Jag har således ett
ytterligare skäl att afstyrka bifall till K. M:s Propos., enär jag
anser det sätt, hvarpå dessa penningar utaf Carlstads innevånare
skulle användas, vara mindre väl beräknadt.
Slutligen har jag ett för mig alldeles egendomligt skäl, sorn
redan af en annan talare blifvit vidrördt, hvarigenom äfven jag
sättes i tillfälle att bättre än någon annan vitsorda fördelen af
dana-arf, ty hade icke de funnits, så skulle så väl Chefen för
Landtförsvarsdepartementet, som jag sjelf, i detta ögonblick
sakna tak öfver hufvudet. Detta är ett ytterligare skäl för mig
att yrka bifall till StatsUtsk:s Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det måste naturligtvis vara ett
och detsamma, antingen till ett visst ändamål anslås ett Statsanslag,
eller ockå den korporation, som af detta anslag skulle
komma i åtnjutande, tillätes att uptaga en deremot svarande
Kronans inkomst. Sålunda anses alla indeldla lönetagare vara
utaf Staten aflönade, och detta med rätta. Nu är dana-arf en
af
Den 11 Mars e. m.
193
af "Kronans inkomster och dertill en af de alldra äldsta; om då
Kronan skulle afstå sin rätt till dana-arfvet efter enkan Hollander,
så vore sådant ju alldeles detsamma, som att gifva ett Statsanslag
till storlek motsvarande detta dana-arf. Det återstår då
att tillse, huruvida det kunde vara lämpligt att gifva Carlstad
ett Stats-anslag af nära 6 000 R:dr b:ko för inrättande af en
arbets-anstalt derstädes, och dertill fordrades då att man visade,
att denna stad framför andra vore i behof af ett sådant anslag.
I detta afseende har visserligen en värd talare anfört, att igenom
staden flyter Klarelfven, der mycket timmer flottas och der för
öfrigt mycken rörelse är rådande; men i allmänhet anser man
sådant vara ett förhållande, som leder till rikedom och ingalunda
lill olycka. Om det således förhåller sig såsom Frih. Cederström
sagt, så skulle jag för min del deraf vilja draga den slutsatsen,
att Carlstad borde vara i ett blomstrande tillstånd och kunna
sjelf bekosta sitt arbetshus. Om nu Staten skulle gifva ett anslag
till inrättande af ett arbetshus i Carlstad, så skulle sådant
med ganska mycket skäl upkalla ansökningar ifrån en mängd
andra städer, som befinna sig vida mera nedtryckta af en betungande
fattigvård än Carlstad. Detta skulle således vara ett ganska
vådligt prejudikat och jag får således för min del tillstyrka
bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Bildt: Vid förliden Riksdag hade jag, om jag minnes
rätt, det nöjet att uti en med denna likartad fråga vara af lika
tanke med Hr von Hartmansdorff; det var nemi. i fråga om det
efter enkan Sandelin fallna dana-arf. Hr von Hartmansdorff visade
då, att Norrtelje stad var skyldig att sjelf bestrida sin fattigvård,
och han anförde dertill mänga skäl, deraf jag i mitt
minne återkallar åtskilliga rätt roliga anekdoter i afseende på
den nya badinrättningen derstädes. Det rörde då en stad, som
ligger i Upland; men Carlstad, som ligger i Wermland, har
lyckats att hos den värde ledamoten vinna större sympathier.
Det är sannt att denna stad är folkrikare, har större handel och
att den går framåt, då Norrtelje deremot sjunker, och att således
Carlstad har större anspråk på sympathi, äfven om den ej
läge i provinsen Wermland. Men ser man åter saken från fattigdomens
synpunkt, så tror jag att man snarare bör gifva en
allmosa åt kommuner, som gå tillbaka, än åt dem, som äro
framåtskridande.
Man har anmärkt att ett dana-arf icke kan betraktas såsom
stats-anslag, men jag undrar då under hvilken rubrik man vill
uptaga detsamma; ty om Staten ärft dessa penningar, och således
eger dem, men återskänker dem till kommunen, så är väl
detta detsamma, som om den gifvit denna summa utaf egna
förut egande medel; åtminstone kan icke jag för min del fatta
den fina distinction Hr von Hartmansdorff uti denna sak updragit.
Det har vidare blifvit yttradt att denna eftergift vore en
rättvisa mot de fattige i Carlstad, emedan enkan Hollander varit
5 H. 13
194
Den 11 Mars e. m.
krögerska. Jag ber att deremot få nämna, att enkan Hollander
icke var krögerska utan ett slags gästgifverska, och att således
om medlen skulle återgå till dem, som bidragit lili hennes förmögenhet,
så borde de gå till hela riket, emedan det egentligen
lärer vara på resande hon förtjent sin förmögenhet. Skulle
man således i detta hänseende vara fullt conseqvent, så borde
ock Hr von Hartmansdorff, i likhet med mig, bifalla Betänk.
Hr Printzensköld: Den discussion, som här egt rum,
vittnar på det ojäfaktigaste om de skadliga följder, som alltid
upstå då man förlamar eller frånträder lagarna. Man har här
icke kunnat anföra något annat skäl för bifall till den K Propt»s:n,
än de prsejudikater, hvilka man framdragit. Man ser
häraf, huruledes en, om än blott en enda gång visad eftergifvenhet
emot hvad lagen stadgar, genast alstrar allt större och
större anspråk. Det kan vara tid att man frånträder den bana
man sålunda beträdt, så att Staten måtte få bibehålla sin lagvunna
rätt. Man har sagt att detta icke vore något stats-anslag,
men jag är i detta fall af motsatt tanke, ty det som redan är
Statens egendom, och hvaröfver Staten eger att disponera, det
är egentligen en skänk nr Statskassan till den som erhåller presenten.
Sättet hvarpå denna egendom tillkommit Staten är likgiltigt,
det må vara genom dana-arf eller på hvad sätt som helst,
så är det dock en Stats-inkomst, som efterskänkes. Man bör
ock besinna, att hvarje eftergift af Statens inkomster inverkar,
om också icke så omedelbart, på hvarje skattdragandes rätt, emedan
det är naturligt, att om icke säkert beräknade inkomster till
Stats-kassan inflyta, så skola de skattdragande på ett eller annat
sätt fylla hvad som till Stats-utgifterna erfordras. Jag kan således
icke annat än förena mig med dem, som tillstyrkt bifall
till StatsUtsk:s Betänk.
Frih. Cederström: Sedan nu den underrättelse på enskild
väg^ blifvit mig meddelad, alt de 3 öfriga Stånden återremitterat
detta Betänk., så torde man finna det naturligt, om jag i
det längsta vill bibehålla hoppet, att Rikets första Stånd icke
måtte stå efter de öfrige uti en varm upfattning af det ädla syftet
i den K. Propos:n. Det må vara, såsom Gr. Lagerbjelke
yttrat, att genom den lifliga timmerhandeln åtskilliga kapitaler
blifvit samlade i Carlstad, och att rörelsen på Klarelfven är förmånlig
för de brukspatroner m. fl., hvilka derinvid hafva sina
bruk och egendomar; men det torde dock icke kunna förnekas,
att en mängd arbetsfolk, som längs utefter elfvens lopp funnit
sysselsättning och småningom genom ett oftare vistande i staden
fått vana vid lefnadssättet på krogarne derstädes, slutligen, sedan
de genom detta kroglif blifvit utarmade, helt förklarligen falla
fattigvården i staden till last.
Att Gr. Liljencrantz, som år 1851 förordade öfverlåtelsen
af ett dana-arf till förmån för en inom hans län belägen stad,
numera, då det är fråga om Carlstad, ångrat sitt förfarande vid
sista Riksdagen, är i detta fall ganska märkligt och ganska be
-
Den 11 Mars e. m.
195
klagligt, och bland alla dessa märkligheter torde kanske den saligen
afsomnade närings-idkerskan Hollander i framtiden blifva
en lika ryktbar historik person, som den i Norrtelje aflidna enkan
Sandelin numera tyckes hafva blifvit. Vi måste dock något
litet belysa de ifrågavande förhållanderne. Den föreslagna arbets-inrättningen
bar lika litet som andra sådana, efter hvad vi
nyss fått höra, lyckats vinna Gr. Liljencrantz’s välvilja. Det är
en onekligen vigtig sats uti stats-ekonomiskt hänseende, huruvida
arbetshus böra inrättas eller icke; man kan visserligen se
saken utur åtskilliga synpunkter och följaktligen på, många olika
sätt. Men när ett öfverdrifvet antal tiggare tillströmmar till städerna
och oordentligheten hota att taga öfverhand, så blir det
en slags nödvändighet att bringa ordning i dessa förhållanden,
som eljest skulle framkalla vådliga följder. Meningen med det
nu ifrågavande arbetshuset är också, enl. hvad jag serskildt känner,
icke allenast att bereda tillfälle till arbete för de fattige
inom Carlstad, utan äfven att för den betydliga mängden af tidtals
tillströmmande tiggare ifrån Wermlands aflägsnare skogsbygder,
der det bittraste armod är rådande, och der befolkningen
stundom icke har annat än barkbröd, syrgräsvälling och sådant
mera till sitt lifs ytterst knappa uppehälle, kunna under deras
tågande igenom Carlstad bereda en eller annan dagsuppehälle,
utan att sådant behöfde vara förenadt med det förnedrande tiggeriet.
Meningen var, att, om möjligt, bereda dessa nödlidande
medmenniskor tillfälle till sådant arbete, som läge inom deras
förmåga.
Jag fortfar i mitt vördsamma yrkande om återremiss, under
anhållan att SlatsUtsk. behagade taga denna fråga i ett gynnsammare
öfvervägande än hittills skett.
Hr von Hartmansdorff: Hr Bildt har yttrat, det jag
skulle i denna fråga vara mera bevågen för Wermdlänningar än
för Rospiggar; men jag tror mig kunna bevisa motsatsen. Den,
hvilken talar så ofta som jag, och som gjort det under så många
Riksdagar, finnér sällan något eller åtminstone något likartad!
ämne, hvari han förut icke yttrat sig. Så förhåller det sig äfven
med denna fråga. Då man plägar åberopa mina yttranden dels
emot mig, dels på sned: så är jag numera varskodd, och har
derföre vanligen med mig prot. från föreg:de Riksdagar, för att
kunna beslå mina värde motslåndare. Så nödgas jag göra vid
detta tillfälle. Hr Bildt har nemi. sagt, att jag bestridde efterskänkning
lill Norrtelje stad af det efter enkan Sandelin fallna
dana-arf. Men till bevis pä motsatsen anhåller jag få upläsa ett af
mina anföranden, d. 21 Febr. 1851, sålydande: ”Jag tillhör icke
dem, hvilka anse R. St:r handla klokt, om de visa sig karga mot
våra småstäder. Det är en olycka för riket, att vi hafva så få
städer af någon betydenhet. Detta hindrar afsättningen inom
landet, och vållar tröghet i rörelsen inom de landskap, hvarest
hon icke lifvas af någon större stad. Den frikostighet, R. Stais
*
196
Den 11 Mars e. m.
kunna visa de små städerna, och hvilken, på ett eller annat sätt,
kan föranleda till deras uphjelpande, böra R. St:r, efter min
åsigt, icke spara. På grund af alla dessa skäl tillstyrker jag R.
o. Ad. att återremittera Betänk.", hvilket Retänk. innehöll afstyrkande
å Konungens Propos. Jag förnyar min anhållan om
återremiss.
Hr Adelborg: Jag uprepar ännu en gång, att det icke är
underligt att K. M. afgifvit denna Propos., ty det är klart, att
Ilan följer den allmänna praxis, som i dylika frågor varit uti
landet brukad, och Han har då icke kunnat afslä en anhållan,
som har så många prejudikat för sig, grundade på erfarenheten;
men att denna erfarenhet tillkommit på orätta grunder och genom
misstag, synes mig tydligt. Det är ju helt enkelt alt så länge
en lag finnes hör den ock efterlefvas, och att en anhållan om
understöd hos Statsverket bör direkte dit ingå, oberoende af den
källa, hvarfrån medlen influtit. Carlstad har icke mera rätt till
dessa medel än hvilken annan kommun som helst, ty allt hvad
som till Statsverket inflyter tillhör hela landet, och det är först
efter ett noga bepröfvande af behofvet, som R. St:r böra gifva
den ene eller den andre företrädet. En värd talare har sagt,
att då 3 Stånd redan återremitterat denna fråga borde R. o. Ad.
icke vara det sista att beträda denna vackra stråt, men jag får
då påminna derom, att ett mål finnes, som vi framför alla an
dra
böra söka att upnå; och detta mål är rättvisan. Jag anser
detta mål stå så högt öfver allt annat, att jag för min del skulle
anse R. o. Ad. skrida helt och hållet utom det tillbörliga i sin
ställning om det biföll denna återremiss af StatsUlsk:s ifrågavande
Betänk.
Hr Gr. o. L andinus härefter först till bifall och sedermera
till återremiss å förevaride Betänk, framställde propos:r besvarades
med blandade Ja och Nej, hvarpå förnyad propos. till
bifall blef framställd, och efter densammas besvarande med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han
härvid funnit Ja öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering.
Justerades en sålydande voter:s-propos.:
Den, som bifaller StatsUtsk:s Utlåt. M 56, i anledn. af K.
M:s Nåd. Propos., ang:de eftergift till förmån för Carlstads stadsförsamling,
af Kronans rätt till ett efter Närings-idkerskan Johanna
Emilia Hollander fallet dana-arf, röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de mot nämnde Utlåt, gjorde anmärkrnr
föranleda till detsammas återremitterande.
Den li Mars e. m.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 38.
Nej — 21.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Creutz,
Stephan, och Frih. Cederström, Rudolf, StatsUtsk:s d. 4
dennes på bordet lagda Utlåt. JVs 57, i anledn. af K. M:s Nåd.
Propos., ang:de eftergift, till förmån för Upsala stads Borgerskaps
Gubb- och Enkhus-inrältning, af Kronans rätt till dana-arf efter
enkan Charlotta Elisabeth Bång och jungfru Christina Lundström.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s nedannämnde d. 4 dennes
på bordet lagda Utlåt:n och Mern.:
JM 15, öfver ett af Handlanden M. W. Lindström gjordt
ackords-anbud;
JM 16, i fråga om afskrifning af ett i Banko-Diskont-verket
af numera afl. Gårdsegaren J. E. Bovin uptaget lån;
JM 17, i fråga om lönevilkoren för Läkaren vid Tumba
Bruk; samt
M 18, öfver ansökningar af Prosten 0. U. Arborelius och
Handlanden E. G. Arborelius om eftergift af öfverräntor å Diskont-lån.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtsk:s d. 4 dennes
på bordet lagda Mern. JM 19, i anledn. af erhållen återremiss
af Utlåt. JM 9.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Raab,
Adam Christian, och Gr. Taube, Henning, Edvard,
BankoUtsk:s d. 4 dennes första gången på bordet lagda Mern.
JM 20, i anledn. af väckt fråga derom, att Filial-banks-assignationer
må betraktas lika ined af Låne-Kont:n utfärdade assignationer.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s nedannämnde d. 4 dennes
pä bordet lagda Mern.:
JM 21, i anledn. af Vaktmästaren vid Tumba J. F. Forsslunds
ansökning om löneförhöjning;
JM 22, i anledn. af enkan Anna Catharina Asps ansökning
om hyresersättning; och
J\s 23, i fråga om afskrifning af 4 st. från Låne-Kont. i
Malmö utgifne Diskont-lån.
198
Den II Mars e. m.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Raab,
Adam Christian, och Gr. Taube, Henning Edvard,
BankoUtsk:s d. 4 dennes på bordet lagda Mern. J\s 24, i anledn.
af väckt motion om lifgifvande från Banken af 10,000 R:dr till
afl. Kaptenen E. Skottes sterbhus-delegare.
Vid föredragning af LagUtskis d. 4 dennes på bordet lagda
Betänk. JU 12, i anledn. af väckt motion om uphörande af rättigheter
att börda jord å landet, blef äfven detta Betänk, ånyo
bordlagdt, på begäran af Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.,
med fl. ledamöter.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Raab,
Adam Christian, och Gr. Taube, Henning Edvard,
StatsUtsk.-s d. 8 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt. J\s 65,
ang;de erforderliga medel för nu förestående utbetalningar å det
under innevaride Riksdag beviljade serskildta Kreditiv.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk:s d. 8 dennes f. m. på bordet lagda Mern.:
Jl? 59, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s Betänk. J1I28; och
•M 60, i anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. M 31.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Utskis d. 8 dennes
f. m. på bordet lagda Betänk. JU 61. i fråga om uphäfvande
af den genom K. M:s Nåd. Bref d. 30 Juli 1831, påbjudna afgift
till Hofkapellets pensions-kassa utaf kringresande skådespelare
m. fl.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 8 dennes f. m.
pä bordet lagda Betänk. J\i 62, i fråga om anställande af en
Agronom för Norrbottens län.
Hr von Knorring, Oscar Erik: Ehuru jag icke vet om
något genom en återremiss ifrån detta Stånd skulle vinnas, vill
jag dock icke lemna min röst till bifall å detta Betänk., utan
anhåller att deremot få framställa några anmärkn:r. I allmänhet
tyckes man hafva fästat allt för litet afseende på önskningarne
ifrån Rikets norra provinser, då man deremot, enl. min tanke,
hade bordt göra tvertom, enär en kargare natur der fordrar större
mödor och ansträngningar än i någon af Rikets öfriga delar. I
den ifrågavar:de provinsen gäller kornet vanligen 16, 17 ä 18
R:dr T:n och rågen 22, 24 å 25 R:dr, ja till och med ännu
högre: och jag anser det således vara skäl att man genom aftappning
af sjöar och upodling af der befintliga moär, till någon
del åtminstone sökte lindra de olägenheter, som genom klimatets
Den 11 Mars e. m.
199
oblidhet måste upkomma. Utsk. synes mig dessutom icke hafva
anfört fullt tillräckliga skäl för sitt afstyrkande af motionen, helst
då så många skäl tala för bifall till densamma. Hvad det skälet
angår, att det icke skulle finnas tillgång på flere än 2 å 3 agronomer,
så tror jag att man i allmänhet icke hör något klagomål
öfver brist på sökande, då en tjenst skall tillsättas; utan jag tror
tvertom, att i fall man såg, att det yppades flere tillfällen för
sådana personer att få förtjenst, så skulle ock flere egna sig ät
detta yrke. Landtbruks-Akademien har äfven förordat detta förslag,
men den har funnit det ännu icke vara tid, utan har föreslagit
att ännu dermed upskjuta, men det är just detta jag icke
tror vara nyttigt för provinsen. Jag tror mig utan att smickra
kunna säga att länet f. n. styres af en driftig Landshöfding, och
jag tror att äfven det angränsande länet har att fägna sig åt en
Höfding, som vill dess framåtskridande, och derföre tror jag att
nu vore just den rätta tiden att införa dessa förbättringar. Jag
anser dessa skäl vara tillräckliga för att derpå grunda min an
hållan om återremiss af Betänk.
Sedan härefter undert. Rid darli.-Sekret., uppå förfrågan
af Hr Adelborg, Anders Otto, uplyst att R. o. Ad. ännu
icke inbekommit någon underrättelse t»m de öfrige RiksStins beslut
i förvände ämne, anförde
Hr Adelborg: Då hvar och en vet att vårt land blir allt
längre upp emot norden glesare befolkadt och allt mindre och
mindre för sina innebyggare beboeligt, men att denna befolkning
likväl på sednare tider betydligt ökats och deras odlingsbegär, i
synnerhet i afseende å ängars förbättring allt mera tilltagit, så att
säkerligen ingen annan provins i Sverige derutinnan kan dermed
jemföras, så borde man också, med någon kännedom af
dessa trakter finna, att de, ehuru belägna långt upp emot norden,
utsatte för ett oblidt klimat och med föga tillgång till odling
af bättre sädesarter, likväl ega många ännu obegagnade medel
till folkmängdens förökande och en derigenom befordrad ytterligare
utsträckning af landet. Der finnas stora ängar utaf en
sådan vidd att vi bos oss icke hafva något motsvarande; der
finnas s. k. mador eller mossar, som visserligen icke uti sitt närvar:de
skick bära någon god gräs-art, men som dock under vissa
tider af året kunna begagnas till bete, och hvilka, genom öfversilning
gjorda fruktbärande, kunna för en framtid blifva ganska
dyrbara. Har man följt med de agronomers bemödanden, som
pä sednare tider haft sin verksamhet inom Norrbottens län, så
finnér man att 1,000-laIs Tdand derstädes genom ängsvattning
blifvit gjorda mera fruktbärande än förr. Detta tyckes gifva vid
handen, att det just inom detta län vore af nöden att en agronom
med lön på stat blefve tillsatt, den der ständigt kunde tillhandagå
landtbrukaren med uplysningar och råd i praktisk väg
angille de förbättringar, som der kunna göras, oberoende af klimatet.
Jag tror att man icke nog tagit detta förhållande i betraktande,
och att man icke nog betänkt, att man genom en så
-
200
Den 11 Mars e. m.
dan utveckling kunde bereda möjligheten af en större befolkning,
och derigenom bereda ett aflopp för den tillvexande massa af
folk, som man här dagligen hör omtalas, icke kan linna sin
bergning i de öfrige provinserna. Vi veta att inom Dalarne är
det nu redan för trångt: de utvandra derifrån och sysselsätta sig
med andra yrken än jordbruket, och kunna i dessa trakter blott
till f vid jorden bibehålla sig. Detta bevisar att om man varit
betänkt på att förbättra ställningen norrut, så att der kunde
blifva allt mer och mer tillfälle för innebyggare att nedsätta sig,
så skulle dessa trakter hafva ett mycket naturligare och bättre
aflopp för sin öfverflödiga befolkning åt detta håll, än som
nu sker med kringbärande och försäljande af grannlåtskram och
annat dylikt i de sydligare provinserna. För min del är jag
öfvertygad att Sverige besitter stora rikedomar, som icke äro begagnade,
hvilket endast härflvter från en viss obenägenhet att
tillhandahålla befolkningen de uplysningar och råd uti de olika
näringsgrenarne, som den kunde behöfva. Svensken är i allmänhet
icke svår att lära, men han är, såsom hvarje annan,
okunnig då han ingenting vet. Hvad vi således i vårt land
egentligen behöfva, är att bibringa folket sådana kunskaper,
hvarigenom framåtskridandet befordras. Det vore högst nödigt
att agronomer spriddes omkring landet och att hvarje provins
hade åtminstone en på stat aflönad sådan, som reste omkring i
orten och meddelade de uplysningar och råd, som kunde erfordras;
men dä sådant i brist pä medel nu icke kan åstadkommas,
så bör man väl åtminstone icke undanhålla de delar af Sverige,
som årligen, till följd af de tidiga frostnätterna, hemsökas utaf
missvexter. och således ofta mäste anlita Statskassan om understöd,
så bör man icke undanhålla dem, säger jag, de medel
till vinnande af en förbättrad ställning, som de verkligen ega,
nemi. de stora ängsmarkernas upodling och förbättring genom
agronomers biträde. I st. f. att, sedan dessa trakters innebyggare
genom olyckliga klimatförhållanden, som göra det omöjligt
för dem att utaf årets gröda få sitt uppehälle, blifvit bragte till
tiggarstafven, gifva dem en undsättning, som sedermera nedtrycker
dem under flere år och tvingar dem att använda de goda
årens öfverskott till afbetalning af denna skuld, vore det i min
tanke ett vida rättare sätt alt gå tillväga, om man vore dem behjelplig
att utvidga en näring, som i en framtid sannolikt skulle
hafva den följd att de kunde förse hela Sverige med dess smör
och äfven kött-förråd. Jag yrkar återremiss af Betänk, och anhåller
att detta mitt yttrande måtte få till Utsk. medfölja.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Såsom ledamot af Ekon.-  Utsk. skulle jag visserligen icke hafva något att invända emot
en återremiss af Betänk., så vidt Utsk. på samma gång blifver
försatt i tillfälle att åvägabringa någon effektiv åtgärd till följd
af sjelfva motionen. De Hrr, som härom yttrat sig, hafva icke
nog tydligt ådagalagt i hvilken riktning de vilja att Betänk, skall
återremitteras; och om man gifver akt på sjelfva motionens in
-
Den 11 Mar5 e. m.
201
nehåll, så är dess ordalydelse sådan, alt den i min tanke snarare
hade tillhört StatsUtsk:s pröfning än Ekon.Utsk:s. Det heter
nemi. i motionen, att motionären yrkar: ”att åt Norrbottens
län mätte beredas förmånen af ett anslag för anställande
af en agronom" elc. Nu inskränker 34 § Riksd.Ördn. Ekon.-  Utsk:s åligganden så, att ifrån detta Utsk. något tillstyrkande lill
R. St:r utaf anslag icke kan ifrågakomma. Etsk. kunde således
icke behandla motionen i afseende på anslaget, och det återstod
då endast för Utsk. att tillse huruvida R. St:r hade skäl att hos
K. M. anmäla en underd. ansökan. Detta har Utsk. undersökt,
och det har då funnit, att ämnet redan hos K. M. förevarit,
och att Högstdensamme, på Landtbruks-Akademiens underd.
hemställan, derom redan beslutat, hvarvid Utsk. ansett saken
böra stanna. Hvad åter beträffar åvägabringandet utaf ett statsanslag
för ändamålets vinnande, så har Utsk. dermed icke kunnat
taga någon befattning. När frågor endast såsom önskningsmål
skulle behandlas, så förmodar jag således att R. St:r lära
finna, att Utsk. gjort allt hvad det i denna sak kunnat och bordt.
Om nu R. o. Ad. yrkar att Utsk. skall lill R. St:r med något
nytt tillstyrkande i målet inkomma, så önskar jag sannerligen
att de Hrr, som påyrka återremiss, mätte upgifva hvad de egentligen
vilja att Utsk. skall tillstyrka, ty det är för mig en fullkomlig
gåta. Jag slutar med anhållan om propos. på bifall till
Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Uti Betänk, är uplyst att K.
M. redan beslutat anställandet utaf en agronom i de norra länen,
så snart tjenlig person dertill kan erhållas. Det vill då
synas mig, som skulle motionären och de som ifra för hans åsigter
redan hafva fått allt hvad de på grund af denna motion kunnat
få. En skrifvelse till K. M. skall väl något innebära; antingen
skall den innebära att R. St:r önska något, med anhållan
att K. M. ville derå fästa Nåd. afseende, men något sådant behöfves
icke här då K. M. redan har beslutat att göra hvad R.
St:r i detta fall skulle önska; eller också, att medel skulle för
detta ändamål anslås'; men sådant kan här icke komma i fråga,
dels emedan Ekon.Utsk. icke eger att föreslå några anslag, och
dels emedan K. M. vid detta tillfälle icke behöfver något anslag,
enär K. M. redan förklarat Sig vara sinnad att med befintliga
tillgångar anställa en agronom för de norra provinserna. Hvad
som hittills hindrat att icke någon agronom derstädes redan
tjenstgör, är att någon dertill lämplig person icke funnits att
tillgå, och man kan icke tänka sig att det genom en underd.
skrifvelse skulle blifva lättare att få en sådan tjenlig person.
Man skulle således härigenom uti ‘intet afseende vinna annat resultat
än en onödig skrifvelse till Konungen, men en sådan är
i och för sig sjelf något olämpligt, och R. o. Ad. har alltid af
slagit
sådana. R. o. Ad. har med mycket skäl ansett en skrif
velse
från den lagstiftande makten lill Konungen vara af allt för
mycken vigt, för att den skulle nedsättas genom onödigt begag
-
202
Den 11 Mars e. m.
nande; och om sådant vid något tillfälle vore företrädesvis onödigt,
så vore det väl nu, då man vet att Konungen redan beviljat
det, hvarom man skulle anhålla, och hvad som hittills hindrat
detta beviljande att gå i verkställighet, har, enl. hvad i Betänk,
blifvit uplyst, varit något, som genom en underd. skrifvelse ingalunda
kunde afhjelpas.
Jag anhåller vördsamt om bifall till Betänk.
Hr von Knorring: Jag skall så godt jag kan söka besvara
de frågor Hr Bråkenhjelm framställt. Den värde ledamoten har
frågat hvar medlen skulle tagas; men jag tror icke att sådant är
svårt att inse då Utsk. sjelf har sagt att: ~"de på 6:te Hufvudtiteln
upkornmande besparingar å anslagen för jordbruket,
handeln och häringarne Jemna full tillgång till bestridande
af erforderliga utgifter för agronomers anställande i de norra
läncti\ Hvad åter den underd. skrifvelsen skulle innehålla, har
motionären sjelf sagt det, nemi., en anhållan att nu genast få en
agronom anställd; och om B. St:r icke skulle vilja anhålla om
en sådan för Norrbottens län ensamt, så skulle jag alternativt
vilja föreslå att de 2 eller 3 nordliga länen måtte få en sådan;
ty hvartill skulle det väl tjena att en agronom reser dit upp för
2 månader på året, dä han hela den öfriga tiden uppehåller sig
i de sydliga provinserna? I så vidsträckta trakter, som de norra
orterna förete, skulle han omöjligen kunna medhinna att på denna
korta tid något väsendtligt uträtta. Jag skulle således önska att
den underd. skrifvelsen skulle innehålla en begäran att en agrom
måtte, nu genast och icke framdeles, tillsättas, antingen, såsom
motionären föreslagit, för ett, eller ock för flere af de nordliga
länen. Jag fortfar i min anhållan om återremiss.
Hr Adelborg: Gr. Lagerbjelke har sagt, att en sådan
skrifvelse, som här är i fråga, icke skulle leda till något egentligt
mål, och jag medgifver att detta kan vara ganska sannt om man
tager frågan sådan den här blifvit upställd. Men det förhåller
sig så med dylika ekonomiska frågor, att man gerna lemnar dem
ät glömskan och att en påminnelse ofta är utaf nöden ifrån B.
St:r hvilka ifrån olika delar af landet sammankomma, och således
äfven ifrån de trakter till hvars nytta en sådan fråga skulle lända,
och hvilka således kunna ega rätt att ånyo yrka pä en sak af så
obestridlig nytta som denna. Ett exempel pä hur långsamt med
dylika frågor brukar tillgå, anhåller jag att för B. o. Ad. få
framlägga.
Vid sista Riksdagen hemställde nemi. B. Sl:r att en agronomisk
kemist skulle anställas, hvartill äfven Konungen lemnade
Sitt bifall, men någon sådan är ännu icke tillsatt, utan frågan
ligger ännu i Landtbruks-Akademien och här icke kommit längre.
Vid sista landtbruksmöte var denna fråga å bane, och man förfrågade
sig hos Landtbruks-Akademiens närvar:de ledamöter derom,
men fick då samma svar som nu, att man icke kunnat finna
någon till denna plats lämplig person. Förhållandet är nu det,
att högst få personer vetat utaf att en sådan plats varit ledig;
Den 11 Mars e. m.
203
men om man vissa gånger på året harle uti de allmänna tidningarne
infört en annons om denna ledighet, så skulle platsen
säkerligen inom kort hafva varit besatt, ty Sverige är icke så
fattigt på vetenskapligt bildade män i detta afseende, sorn önska
att blifva försatta i verksamhet. Man anser det vara ondt om
agronomer, men jag tror det icke, ty många unga män finnas,
som egnal sig åt detta yrke, och om det vore allmänt kändt att
en sådan plats vore ledig, sä är jag öfvertygad man ingalunda
skulle komma att sakna lämpliga personer till dess besättande.
Jag tror således att Ekon.Utsk. borde taga denna sak i nogare
öfvervägande, inhemta de ledamöters tanka, som kunna lemna
upgifter om Norrbottens behof i detta afseende, sedan sammanträda
med StatsUtsk. för att kunna utverka ett anslag för denna
plats, efter hvilken mésure man sedermera kunde till K. M. ingå
med en underd. skrifvelse, hvaruti man anhöll att en sådan person
mätte anställas. En sådan påminnelse vore icke obefogad och
skulle säkerligen icke illa uptagas, dä den blott innelrölle ett ytterligare
bevis att en persons anställande på denna plats vore af
behofvet verkligen påkallad.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jemte det jag i allo instämmer
i Gr. Lagerbjelkes yttrande, ber jag att än ytterligare få fästa
upmärksamhelen pä obehöfligheten af en återremiss i detta fall.
Om de Hrr, som nitälska för anställandet af en serskild agronom
i norra länen, ville kasta ögonen på K. M:s Nåd. Propos. om
Statsverkets tillstånd och behof, sid. 36, så skola de der finna
följande strof: ”Vidare föreslår K. M. att till arfvoden och
resekostnads-ersältningar ål minst i agronomer, äfvensom åt
de elever, hvaraf agronomerna böra vara åtföljde, hvilka utgifter
i anseende till otillräckligheten af anslaget lill Undervisnings-anstalter
för jordbruk och landmanna-näringar, de
sednare åren måst anvisas alt utgå af besparingarne å anslaget
för ”Jordbruket, handeln och näringarne” må å förstnämnde
anslag varda upfördt ett årligt belopp af R:dr 6,000'".
Häraf synes att K. M., som länge insett behofvet har uti Sin vid
början af denna Riksdag atlåtna Nåd. Propos. begärt ett anslag
af 6,000 R:dr för ifrågavar:de ändamål. Då nu derjemte Utsk:s
Betänk, innehåller att: "K. M. som ansett det vara af synnerlig
vigt att åt de 2 nordligaste länens jordbrukande allmoge
kostnadsfritt biträde medelst undervisning och råd i anläggning
af öfversilningar och ängsvattning i allmänhet varder
beredi, så snart en skicklig agronom, med praktisk kunskap
i ämnet, uteslutande för della ändamål blefve att tillgå, under
d. ti Nov. 1831 i nåder beslutat, att, under afbidan deraf,
* del tills vidare finge bero vid hvad Landtbruks-Akademien för
del dåvarande i underd. tillstyrkt f så kan man således häraf
finna: l:o) att K. M. begärt anslag för 4 agronomer; 2:o) att
K. M. fästat serskildt upmärksamhet på vigten deraf att en agronom
måtte anställas i de norra länen. Under sådana förhållanden,
skulle jag för min del anse den ifrågavar:de skrifvelsen vara
204
Den 11 Mars e. m.
öfverflödig och, mindre lämplig, hvarföre jag således icke kan
annat än förena mig med deni, som anhållit örn bifall till Betänk.
Propos. till bifall å förevar:de Betänk, blef härefter framställd
och besvarad med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Land tm. förklarade det lian funnit Ja öfvervägande,
Hr von Hartin ansdorf: Då jag, under motions-tiden,
väckte fråga 0111 ett Ecklesiastik-Colbii inrättande, utbad jag mig
att längre fram få motivera denna framställning. Delta har jag
1111 gjort, och anhåller alt någon af Riddarh.Kansliet må få upläsa
mitt anförande.
Gr. Lagerbjelke, Gust., begärde att ifrågavande anförande
måtte få hvila på bordet.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot att mitt
anförande granskas utaf hvem det behagar. Men jag vet icke 0111
det kan utgöra föremål för bordläggning, då det blott innehåller
bevekelsegrunderna till en redan väckt motion.
Gr. Lagerbjelke: Jag begärde detta anförande på bordet
egentligen derföre att jag ansåg R. o. Ad. derigenom bättre komma
i tillfälle att taga kännedom deraf än genom en upläsning
in Pleno. Men örn Hr von Hartmansdorff i allt fall yrkar upläsning
af sitt anförande, så vill jag för min del gerna afstå ifrån
den begärda bordläggningen.“
Det nu af Hr von Hartmansdorff aflemnade skriftliga
anförande blef härefter upläst och befanns sålydande:
Då jag väckte motion om ett Ecklesiastik-Colbgii inrättande,
förbehöll jag mig, att få närmare upgifva grunderna för mitt
förslag, hvilket jag nu vill göra. Det är ej af likgiltighet, som
jag varit en tyst åhörare af de öfverläggningar, som, vid denna
Riksdag, hållits, rörande Svenska kyrkans brister, och ulvägarne
att dem afhjelpa. Mitt stillatigande har härrört, dels af oförmåga
att, under min sjuklighet, deltaga i striderna, dels af min öfvertygelse
att vår kyrka icke kan, med framgång, reformeras, förmedelst
medlemmarnes söndring, genom den påyrkade Religionsfriheten.
Jag tror tvertom, alt det är inora kyrkan sjelf, och
genom hennes egna medlemmar, som bennes reformation nu,
ej mindre än i Luthers tid, bör och kan rätteligen åstadkommas.
Det är ingen egenhet för henne, utan det är, efter min tanke,
förhållandet nied hvarje samfund, större eller mindre, emedan
dess egna medlemmar äro de enda, som hafva nog kännedom af
saker och personer, samt nog kärlek för sjelfva inrättningen, för
att kunna väl utföra det svåra updraget. Ingen annan kan heller
hafva den ihärdighet, det mod och den sjelfförsakelse, som dertill
erfordras. Min erfarenhet, under den lid Ecklesiastik-ärendernas
vård var mig anförtrodd, och hvad jag sedan uplefvat,
hafva hos mig stadgat den mening, att Svenska kyrkans reformation
måste, för att blifva fullständig och rätt fruktbringande, göras
både från Regeringens och folkets, eller församlingarnes sida, bägge
-
Den 11 Mars e. m.
205
o
dera såvidt möjligt är, samtidigt. At kyrkans styrelse bör gifvas
mera enhet, tillsyn och kraft, ät försaralings-medlemmarnes besvär
och önskningar bör lemnäs mera vigt och gehör. I förra
hänseendet, har jag föreslagit inrättningen af ett EcklesiaslikColl:m,
och i det sednare, införandet af ordentliga Kyrkomöten.
Då frågorna icke kunna, såsom sig borde, sammanhållas, emedan
den förra blifvit hänvisad till Ekon.Utsk., och den sednare till
LagUtsk. så mäste äfven jag, såvidt sig göra låter, åtskilja dem,
samt först uptaga den delen som rörer styrelsen och Ecklesiastik-Coll:m.
Ecklesiastik-Departdet omfattar fyra serskildta föremål. l:o
Kyrkoväsende!, 2:o den Allmänna undervisningen, 3:o Fattigoch
4:o Helso-vården. För den sistnämda, finnes redan ett Colkm.
Det är för de 3 förra, som ett sådant fattas, och hvars behöflighet
bör ådagaläggas. Jag har redan gjort det, för 30 år sedan,
uti ett dä, från trycket utgifvit ”Förslag till inrättningen af Sveriges
Statsförvaltning”, och till hvilket jag hänvisar dem, som vilja
taga närmare kännedom om detta ämne. Här skall jag, för
hvartdera af berörde föremål, blott uptaga det hufvudsakliga af
min då gjorda framställning, hvilken jag väsendtligen vidblifver,
emedan hennes vigtighet bekräftats af min erfarenhet, under denna
långa lid, hvilken, lili stor del, varit uptagen af mer eller mindre
vidsträckta sysselsällningar med Ecklesiaslik-ärender.
Under det katolska tidehvarfvet, var Konungens inflytande
på kyrkan, här, såsom annorstädes, nog ringa, emedan hon hade
ett utländskt öfverhufvud, Påfven. Hennes inhemske styresman,
Upsala Erke-Bisköp, var så sjelfrådig och mägtig, att han understundom
afsatte Konungen, och, under namn af Sveriges förste,
förde dess styrelse. Hans närmaste man, Biskopen i Linköping,
antogs en gång lill Riksföreståndare, och när någon sådan fanns
af verldsligt stånd, undertecknade han allmänna beslut, icke före,
utan efter Biskoparne. — Gustaf Wasa bröt väl Presteskapets
makt, genom Reformationens införande, och en stor del af det
andeliga frälsets samt tiondens indragning. Men dermed var
Katholisismens inflytande icke undanröjdt, såsom händelserna under
Johan III och Sigismund ådagalade. Det besegrades dock af
Carl IX såsom folkviljans representant och det Protestantiska
Presterskapets anförare. Men Han var så litet det sednares beherrskare,
att Han, för dess vilja, måste upoffra Sin egen benägenhet
för den Reformerta bekännelsen. Likväl sökte Han, för
kyrko- och fattigvårds-ärenders behandling, uprätta en embetsmyndighet,
eller s. k. Ryrko-Råd, sammansatt både af andeliga
och verldsliga män, hvarom Konungens privilegier för Presterskapet
af år 1607, och Hans afhandling med Ständerna, vid
samma Ars Riksdag, förmäla. Hans store Son och dennes skarpsvnte
Riks -Kansler insågo äfven behofvet af en Ecklesiastik-Ofverstyrelse,
samt föreslogo R. St., år 1624, att tillsätta en sådan,
under narn af Öfver-Consislorium (eller Consistorium generale).
Det skulle utgöras, till hälften af andeliga, och till hälften af
verldsliga ledamöter, hvilkas hela antal borde,, likasom Hofrätts
-
206
Den 11 Mars e. m.
ledamöternas, vara 12. Deribland befunno sig Riks-Drotset och
2:ne Riks-Råd, å den ena sidan, samt Erke-Riskopen, med Biskoparne
i Westerås och Stregnäs, å den andra. Öfver-Consistorii
föremål voro både utarbetandet af en Kyrko-Ordning, och
förvaltning af Ecklesiaslik-verket i allmänhet, såsom omsorg att
kättersk lära icke infördes, tillsyn öfver kyrkobruken, afgörande
af tvister om Presters tillsättning, af frågor om deras embetsfel,
eller försummelser, högste domsrätt i kyrkosaker, samt vård om
socknegångs-medlens förvaltning af Consistorierna m. m. Detta
Colhgii upsigt öfver läroståndet skulle sträcka sig till sjelfva Biskoparne,
ej mindre i afseende på lära och lefverne, än på embetsförvaltningen.
I Ofver-Consistorium skulle tillfördnas en egen
Fiskal, som årligen borde undersöka alla Consistoriernas göromål.
Biskoparne, hvilkas oberoende och anseende i synnerhet hotades
af denna inrättning, och som icke ville att verldslige män skulle
få insteg i ett andeligt Collegium, satte sig, af alla krafter, mot
denna inrättning, anförande till och med skriftens språk, för att bevisa
att de allena borde utgöraOfver-Constorii ledamöter. Saken förevar
vid 2:ne Riksdagar, och ehuru Ständerna i allmänhet tillstyrkte
Ofver-Consislorii inrättande, när dess instruction hunnit närmare
öfverses: så uteblef likväl verkställigheten, för Biskoparnes motstånd.
Konungen, som behöfde Presterskapets biträde, för alt
uprätthålla modet hos Sitt fåtaliga folk, och lifva det till ständigt
nya försakelser, i de vidt utseende striderna med Katolikerna i
Pohlen och Tyskland, måste emellertid låta saken falla, och Ilan
stupade snart. Efter Hans död, förekom åter fråga, vid 1634
års Riksdag, om General-Consistorii uprättande, äfven så vid
Riksmötet 1636, men förgäfves. Följden var, att Biskoparnes
sjelfrådighet inom deras serskildta stift fortfor, och den synes
hafva sträckt sig, äfven till deras ringaste underlydande; ty, då
Axel Oxenstjerna, år 1645, blifvit Grefve af Södermöre, och
gjorde för dervarande tjenstemän, ett gästabud på Wärnanäs,
föreslogs af en Capelan en skål, hvari han skämtsamt ”tackade
Gud för godt sjelfsvåld”. Efter 30:åra krigets slut, väckte åter
Drottning Christina, vid 164!) års Riksdag, frågan om GeneralConsistorii
uprättande, men erhöll, ånyo ett undvikande svar.
Jemväl under Carl X afhandlades samma fråga, år 1659 utan
påföljd. Då Presterskapet, under Carls XI:s minderårighet, fortfor
att upträda mot Rådet och Adeln, såsom de öfriga Ofrälse-Ståndens
målsmän, för Reductions-anspråken, vågade ej de styrande
stöta sig med Biskoparne. Emellertid ställdes, genom 1661 års
Canzli-Ordning, Kyrkoväsendets angelägenheter under CanzliCollegium.
I de eröfrade länderna, uprättades likväl Öfver-Consistorier,
på den fot, som förut är omtalad. Det i Sverige, på
Riksdagarne församlade Presteskapet ansåg sig, utan lagligt bemyndigande,
för ett slags National-Consilium, som, under namn
af Riks-Constslorium, (Consistorium regni) utöfvade domsrätt,
och till hvilket man vädjade från Dom-Kapitlen. Carl XI begagnade
Presterskapet till att störta Adeln, och taga enväldet.
Detta använde han väl till att år 1686 utfärda Kyrko-Ordningen,
Den 11 Mars e. m.
207
och uphäfva Riks-Consistorium, men han drog dock i Betänk.,
att ytterligare inskränka väldet för Biskoparne, hvilka så väsentligen
bidragit till utvidgningen af hans eget. Hans krigiska Son
hade, under Sina ständiga utrikes fälttåg, icke rådrum att, oaktadt
Sin gudsfruktan, sysselsätta Sig med ordnandet af kyrkans angelägenheter
i hemlandet.
Ulrika Eleonora och Fredrik I, de der för kronans erhållande,
underkastade sig hvilka eftergifter, sorn fordrades, vågade
ingalunda, mot Preslerskapet, mera än mot något annat Stånd,
utsträcka Konungamaktens anspråk. Den gamla sjelfrådigheten
och osammanhanget fortforo samt befästades genom det inflytande,
som 1719 och 1720 årens Regeringsformer, jemte 1723 års
Privilegier gåfvo Biskoparne och Ståndet. Enskilda personer
väckte väl, 1722 och 1730, fråga om en Ecklesiastik-Öfverstyrelses
eller Ofver-Consistorii uprättande, men utan framgång.
Den lättsinnige Gustaf III vanvårdade Religionens angelägenheter,
och Prest-sysslors försäljning, af hans gunstlingar samt
omgifning, inritade sig. Mot slutet af sin regering, då han ville
begagna Presterskapet till Adelns motvägande, och enväldets införande,
visade sig en förändring i Hans handlingssätt. 1786
inrättade Han, för Presterliga befordrings-ärender en EckiesiaslikUeredning,
bestående afen lekman samt tvenne Prester; och då,
vid Riks-Rådets uplösning 1789, Allmänna Beredningen blef införd,
utnämndes en Biskop, att uti Preste- och Ecklesiastika-mål,
som af en Prestman, med säte och stämma, dedanefter serskildt
borde komma att besörjas, vara ledamot och föredragande. Endast
trenne prestman, hvaraf de tvenne första samtidigt, blefvo ledamöter
af Allmänna Beredningen. När den siste dog, år 1804,
utnämndes ingen presterlig efterträdare.
Efter 1809 års statshvälfning, då Ecklesiastik-ärenderna sammanfördes
under En föredragande hos Konungen, med den fullständighet
som allt sedan bibehållit sig i högsta instantien, qvarstod
för Prest-befordringar den serskilda Ecklesiastik-Beredningen,
intill år 1818, då hon uphäfdes, såsom öfverflödig, sedan
dessa, lika med alla andra, borde, i sittande Stats-Råd, föredragas._
Dithörande besvärsmål handlades sedermera, lika med andra, i
Allmänna Beredningen, intill år 1840, då detta mellanting, af
2:dra och 3:dje instantierna uphäfdes. Vid den Riksdag, som då
hölls, ökades Ecklesiastik-ärenderna betydligt, genom den utvidgning
af allmänna folkundervisningen, hvartill R. St. då anslogo
medel, och hvarom författning, d. 18 Juni 1842, utfärdades.
Således finnes ännu, för kyrko-ärender, ingen gemensam,
eller oafbruten central-styrelse, i 2:dra instantien. Erke-Biskopen
har, utom åliggandet, i de sällsynta fall, som 24 kap. 14 §:n
Kyrko-Ordn:n omförmäler, att varna Biskoppar som icke, genom
förmaningar af sina Consistoriales, låta sig rätta, från sitt embetes
försummelse, villfarande meningar i läran, dryckenskap, eller
annan otillbörlighet, ingen väsendtlig myndighet öfver Biskopar,
eller Consistoriel’, i andra Stift, eller deras embetsföring.
Dessa, som skola, hvar inom sin krets, vaka öfver lärans renhet,
208
Den il Mars e. m.
och rigtiga meddelande, öfver folk-skolorna, hvilka förnämligast
äro att anse såsom en förberedelse till den stora mängdens religions-undervisning,
öfver kyrkotukt, och förvaltningen af kyrkans
medel, äro sjelfva utan upsigt. De sakna icke sällan erforderliga
kunskaper, till att förhöra Prester och i öfrigt utöfva sitt vigtiga
kall, emedan till Biskopar få väljas lekmän, utan theologiska insigter,
och hvilka, för den skuld, genom Kongl. Nåd, befrias från
de Prest- och Pastoral-examina, förutan hvilka ingen får blifva
Kyrkoherde, eller utan den förra ens Prest. Likaså går det understundom
med Biskoparnes bisittare Lectorerna, som följaktligen
sjelfva, likasom Biskopen, sakna de presterliga kunskaper,
hvilkas befintlighet de borde, hos sina underlydande, bevaka.
Befrielsen, från ådagaläggandet af dessa kunskapers egande, sträcker
sig, genom den Kongl. Nåden, understundom äfven till Professorer,
hvilka, icke desto mindre, för sina lärdomsförtjenster i andra
hänseenden, erhålla stora pastorat. Om Biskoparne försumma sina
skyldigheter, om de hvarken hålla ordning i sina egna prsebendeförsamlingar,
eller visitationer i andra socknar, om både undervisningen,
det exemplariska lefvernet, kyrkotukten, och medelsförvaltningen
åsidosättas: sä är det ingen högre embetsmyndighet,
utom Depart:ts-Chefen, som det egentligen åligger, att bry
sig derom, eller tillhälla de felande alt fullgöra sina skyldigheter.
Från Just.-Kanslerens, eller Just.-Ombudsm:ns tillsyn, äro de
Ecklesiastika-ärenderna icke undantagna, och exempel förekomma
väl, att desse högste åklagare vändt sin talan mot församlingsmedlemmar,
som varit irrläriga, eller gifvit andra förargelse,
äfvensom mot en och annan Kyrkoherde, samt något Domkapitel.
Men mot någon Biskop eller Contracts-Prost äro åtal lika obekanta,
som de äro vanliga mot Landshöfd:r och deras biträden.
Månne en större felfrihet, å de förres sida, eller häfden, att
lemna dem ål sig sjelfva, är orsaken dertill? Ingen Depart:tsChef
har befattat sig med visitationer i Consistorierna, och vissa
kringresande Inspektörer finnes ej för kyrkans, såsom för andra
angelägenheter. Formliga berättelser om hvad som förefaller i
vården om kyrkan och hennes medel, om Folkskolorna och deras
eftersyn, afgifvas ej heller till vederbör:de Depart:ts-Chef, såsom
om andra angelägenheter. Det är följaktligen tillfälligt, om den
Ecklesiastike Depart:ts-Lhefen har nödig kunskap om hvad sig i
stiftens angelägenheter tilldrager, hvilka ecklesiastika tillgångar,
som der finnas och huru de användas. Endast från de eröfrade
landskapen, Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, ingå kyrkoräkenskaperna
till Kammar-R:n, men de insändas obedelbart från
Contracts-Prostarne till Landshm och gå således Consistorierna
förbi. Af dem erfares icke tillståndet oftare, än vid Pastorsombyten,
hvilka sällan förekomma, eller vid Biskops-visitationer,
hvilka äro ännu sällsyntare, eller då kassabrist upstår, och rättegång
mot vederbönde anställes. Huruvida en företagen byggnad
varit onödig, eller olämplig, eller medel blifvit otillbörligen dragna
från sitt rätta ändamål, till ett annat, o. s. v. är det ingen, som
så
Den 11 Mars e. m.
209
så noga känner, än mindre åtalar, om ej någon sockenbo tager
sig dristighet dertill, hvilket dock, för obehaget och olägenheterna
deraf, sällan sker, ehuru mycket man än understundom
klagar öfver försumlighet i detta hänseende. Om, och huru,
kyrkans angelägenheter hos oss vårdas, är enl. det föreg:de, mer,
än i andra förvaltningsgrenar, öfverlemnadt åt dithörande embetsmäns
välbehag. Afven då en Biskop vill, med eftertryck handhafva
sitt embete, har han ej fria händer, såsom en Landshöfding,
utan han kan öfverröstas af sina Consistoriales, hvilka,
på sätt vi sett, ega att gifva honom förmaningar. Desse bisittare
äro, till en del, sjelfve Kyrkoherdar, och om de än böra så
vara, för att inhemta nödig kännedom om pastoral-vårdens fordringar:
så medförer det likväl benägenhet till öfverseende hos
underlydande Kyrkoherdar, med sådana försummelser, hvilka Consistoriales
sjelfva låta komma sig till last. Om en Biskop råkat i
strid med sitt Consistorium, och dess fleste ledamöter mot honom
hålla tillsammans: så kan han, för hela sin embetstid, förblifva
af dem öfverröstad, uttröttad, och till sin verksamhet förlamad,
emedan hvarje ny Lector tillsattes, hvarken af Biskopen, eller
på hans förslag, af Konungen, utan af Consistorii flertal, hvilket
redan innehar magten, och lika ogerna som andra, plägar vilja
släppa henne ur sina händer. För att hafva fred, och kunna
något uträtta, måste Biskopen följagtligen, i mycket, om ej det
mesta, foga sig efter sina underlydande Consistoriales, och ofta
se genom finger med dem. Så försvagas äfven hans inflytande
på de underlydande Prestérna och deras befordran. De flesta
af dem hafva, bland Consistorii ledamöter, om icke släglingar,
åtminstone gamla skolkamrater och vänner, som dels skydda,
dels söka framhafva dem. Det är svårt för en Biskop, att genomskåda
alla dessa förbindelser, samt ännu svårare att hindra deras
menliga verkan på kyrkans angelägenheter. Om någon Prest
skall, för fel, i lära eller lefverne, eller i embetets utöfning, inför
Domkapitlet åtalas:,så finnes der ingen af lagen bestämd åklagare.
Följden af dessa förhållanden har varit, och är, att olika
plägseder utbildats, och genom det långvariga bruket stadgats
inom stiften. Vill Depart:ts-Chefen bringa olikheterna till enhet:
så stöter han emot, icke blott häfden, utan äfven mot Biskoparnes
urgamla myndighet. För hvad de af densamma förlorat, i
förhållande till sina underlydande Consistoriales, äro de benägna
att taga sin skada igen, i förhållande till Depart:ts-Chefen, De äro,
på sina Biskopsstolar, orubbliga, samt veta sig kunna, i egenskap
af sjelfskrifna Riksdagsmän, inträda i Preste-St., och möjligen i
Const.Utsk., der föranleda åtal, eller RiksSt:ns offentliga ogillande,
af en besvärlig men lätt nog aflägsnelig Depart:ts Chef, utan att
han på dem har samma inflytande, som på godtyckligt afsättliga
Landshöfd:r. Det kan icke vara annorlunda, i anseende till den
sjelfständighet, som Biskoparnes prestembete medförer. Men detta
förhållande visar ock behofvet af mera, icke af mindre, upsigt, genom
Collegier, öfver dem, än öfver Landshöfdme. Biskoparnes poli5
H. 14
210
Den 11 Mars e. m.
tiska vigt är, genom deras sjelfskrifvenhet alt vara Riksdagsmän,
så stor, att deras skicklighet dertill, mera än till Prestembetet,
torde nog mycket komma i betragtande, serdeles hvad ErkeBiskopen
beträffar, hvilken är sitt Stånds gifne Taleman, och
ledare vid Riksdagarne. Sedan det s. k. Parlamentariska styrelsesättet
fått insteg äfven hos oss, hafva Departrts-Cheferna
blifvit så ofta omhytta, att ingen af dem kunnat på ärenderna
utöfva det inflytande, som endast en långvarigare förvaltning kan
medföra. När jag emottog embetet, hade, sedan 1809, blott 2:ne
företrädare innehaft det, den ene i 13, den andre i 9 år. Jag
förvaltade det i något öfver 7. Under de 16 år, som sedermera
förflutit, har jag haft 7 efterträdare, af hvilka hvardera
alltså i medeltal förestått sysslan i 2 och £ år. Hvad stadgan i
embetsföring och ärendernas fortgång skolat på dessa täta ombyten
lida, är lätt att inse. Menligt för denna förvaltningsgren
är dessutom, att der icke, såsom i Landt- och Sjöförsvars-Depart:ten,
fordras, att Chefen skall ega närmare sakkännedom af de ärender,
han förnämligast skall förvalta, att alltså icke hafva tillhört hvarken
Prest- eller det verldsliga lärare-embetet. Först i sednare tider
hafva 2:ne Prester, och 2:ne verldsliga Professorer varit dess
innehafvare. För några år tillbaka har till och med en Kavalleri-Officer
haft sig detsamma anförtrodt.
Afven om Depart:ts-Chefen varit prest, eller verldslig offentlig
lärare och förblefve sä länge vid sitt embete, att han lärde
sig vederbörligen känna saker och personer: så skalle lian hafva
svårt vid att rätteligen sköta det, utan biträde af ett underlydande
Ecklesiastik-Colhm, motsvarande det, eller dem, som andra Deparhts-Chefer
hafva under sig. Om religions-secter upkomma
och vederbönde Consistorium begär förhållningsbud, hvem skall
han, å embetets vägnar, rådfråga, i afseende på affällingarnes
behandling, om han ej är af samma mening med den, Consistorium
möjligen framställt, eller, i alla fall, vill hafva saken
skärskådad af flere? Hvilken Ecklesiastik myndighet skall han
höra, när frågor upstå om ändringar i religionsböckerna, Gudstjensten
eller kyrkolagen, eller i Presterskapets skyldigheter och
rättigheter, i förvaltningen af Ecklesiastika medel m. m. Bör
eller kan han ej göra föredragningen, i förlitande på sin egen
urskillning allena: så skall han antingen, efter eget godtycke,
höra Erke-Biskopen ensam, eller ett eller annat Consistorium,
eller, för att icke förbigå och stöta någotdera, fråga dem alla 13,
såsom hittills vanligen skett. Inkomma de med stridiga yttranden,
till hvilkas bedömande sakkunskap, såsom prest erfordras: så är
föredraganden, om han icke varit det sjelf, i samma förlägenhet,
som förut. Hade han ett Ecklesiastik-Colhm att tillgå: så kunde
han antingen umbära Consistoriernas utlåtanden, eller ock, när
de bchöfdes, låta Ecklesiastik-Colhm sammanföra de skiljaktiga
meningarne till ett helt, och derefter utarbeta förslag till gemensamt
utlåt, eller til! författningar, alldeles så, som öfriga Depart:tsChefer
låta sina underlydande Collegier göra, med förordningar,
som skola utfärdas, eller med Landshöfdns eller Reg:ts-Chefers
Den 11 Mars e. m.
211
skiljagtiga förslag och hemställanden. I somliga fall, såsom då
fråga är om fördelning af Pastorat, eller medels förvaltning, är
den Ecklesiastika Depart:ts-Chefen nästan i värre belägenhet, än
någon annan, emedan han måste inhemta yttranden både af verldsliga
och andeliga myndigheter, håde af Landshöfd:r och Consistorier.
Följden af de öfverdrifna anspråk, som man gör på
nämnde Depart:ts-Chef, är, att han icke kan upfylla dem, i brist
på det sakkunniga biträde af Collegier, hvilket hans Embetsbroder
hafva och begagna. Oaktadt Ecklesiastika komiléer af alla
slag ständigt funnits, sedan 1809, torde dock, uti ingen af våra
inre förvaltningsgrenar, utom den Juridiska, vära sä litet uträttadt,
som i denna. Så saknas t. ex. ännu ny Kyrkolag och
Kyrkostadga, hvarmed arbetet börjades för 21 år sedan. Frågan
om en ny fördelning af Prestgällen på Gottland, hvarom nådig
skrifvelse för 20 år sedan afgafs till R. St., är ännu oafgjord o. s. v.
Hvad jag yttrat om kyrkans egentliga ärender, gäller äfven
om den Allmänna undervisningens, hvilka, mer eller mindre,
varit med de förra förknippade. Samma olikhet i kyrko-ärenders
behandling, hvilken, inom serskildta Stift egt rum, oaktadt Kyrkolagen
varit för dem alla gemensam, har äfven inom deni, varit
rådande i afseende på den allmänna undervisningen, ehuru samma
Skol-ordning gällt för dem alla. Ofver-Consist:m skulle, efter
Oxenstjernas förslag, äfven hafva inseende öfver läroverken och
de studerande. Under det tvisten om dess inrättande pågick,
lät Gustaf Adolph, år 1625, utfärda Constitutioner för Upsala
Universitet, enl. hvilka det skulle förestås af en Canzler, som,
efter den Akademiska Senatens råd, af Konungen förordnades,
och Erke-Biskopen beständigt vara Pro-Canzler. Dervid förblef
det sedermera med den skillnad, att Akademiska Senaten, enl.
1665 års Constitutioner, nämnde och Konungen stadfästade
Canzleren. I 1626 års Canzli-Ordning § 18, mom. 5 ställdes
Akademier och Skolor under Canzli-Collegii vård. Likaså skedde
med Läroverkens angelägenheter, genom 1661 års Canzli-Ordning
§ 2 mom. 14. Ifrån 1645, då Axel Oxenstjerna blef Upsala
Akademies Canzler, fortforo Riks-Canzlererna och Canzli-Presidenterna
att vara det omkring 100 år. Sedan 1747, då Kronprinsen
Adolp Fredrik blef Upsala Akademie Canzler, hafva Kongl.
Prinsar och Thronföljare merendels varit det, serdeles i Upsala.
Efter Skånes eröfring, och ett nytt Universitets uprättande i Lund,
blef dervarande Biskop, dess Pro-Canzler. 1686 års Kyrkoordning
kap. 24 § 3, ålade Biskoparne fortfarande upsigt öfver
Gymnasier, skolor och ungdomens uptucktelse, samt de dertill
förordnade lärare. Genom 3 §, 9 mom. i 1719 års CanzliOrdning,
ålades Canzli-Presidenten och Collegium, att hafva noga
inseende huru studierna i riket idkades, samt, med Consistoriernas
tillhjelp draga försorg att Skol-Ordningen förbättrades, att
stipendierna ej måtte försnillas, eller till andra behof, än vetenskapers
lärande, användas. I 1773 års Canzli-Ordning § 2 mom.
7, ålades Canzli-Collegium enahanda upsigt öfver Akademier och
14 *
212
Den 11 Mars e. m.
öfriga läroverk som den, de föregide Canzli-Ordningarne föreskrifva.
Då berörde Colligium uplöstes 1801, updrogs ”till ernående
af ett fullkomligt sammanhang i hela upfostringsverket,
och till afhjelpande af de brister, som i dessa angelägna verk
sig visade, samt från en delad upsigt deröfver kunde härflyta”
öfverinseende! och styrelsen af upfostringsverket, alldeles odeladt,
åt ett Canzlers-Gille, bestående af Canzlererne vid rikets trenne
Akademier och sedermera derjemte af flere civile embetsman.
Efter statshvälfningen 1809, uplöstes Canzlers-Gillet, oaktadt de,
för dess stiftande anförda, goda skäl. Det, under namn af CanzliStyrelse,
åter uprättade Canzli-Collegium, fick, ehuru blott till
namnet, utom hvad några stipendier beträffade, vård och inseende
öfver läroverken, enl. 2 § 4 mom. af Canzli-Ordn:n den 23 Qct.
1809. Förbindelsen mellan Universitets-Canzlerna uphörde, och
splittringen af Ecklesiastik-förvaltningen bief, i detta hänseende,
större än förut. Snart derefter nedsattes en Upfostrings-Komité,
som varade i flera år, och af hvars arbeten 1820 års Skol-Ordning
blef slutföljden. Men det dröjde icke längre än till 1S24,
förr än en ny Komité under d. v. Kronprinsens ordförandeskap,
tillsattes och kallades den stora, dels i anseende till förnämligheten
och mängden af hans ledamöter, dels i anseende till vidsträcktheten
af hans updrag, hvilket omfattade läroverken i allmänhet,
t. o. m. Universiteten, samt Tillämpnings-Skolorna. Han
slutade sina arbeten år 1828. Första följden af dem blef inrättandet
af den s. k. Nya Elementar-skolan, hvars framgång medverkat
till R. St:rs beslut, att år 1848 bevilja betydliga anslag
till Elementar-Läroverkens förbättring, och till Konungens, att,
den 6 Juli 1849, utfärda dermed öfverensstämmande föreskrifter.
Sednare har en serskild Komité varit nedsatt, för omarbetning af
de Akademiska Constitutionerna, hvilka Konungen d» 2 April
1852 utfärdat, men genom hvilka Akademie-Kanslererna bibehållits.
De väljas af Pro-Kansleren, och Consistorii-Akademici
ständige ledamöter, samt utnämnas af Konungen. För begge
Universiteten kan dock samme person vara Kansler.
Af det föreg:de synes att, för den allmänna undervisningen,
funnits dels i Canzli-Collegium, dels i Kanslers-Gillet och
Kansli-Styrelsen, ett centralt förvaltningsverk i 2:dra instanlien,
hvilket äfven omfattat Universiteten. Men detta har nu mera
uphört. Elementar-Läroverkens vård är lika splittrad, som kyrkans,
mellan 12 Consistoriel-, hvartill i hufvudstaden kommer en
serskild, af Prester och Lekmän, sammansatt Direktion. Biskoparne
hafva likväl, i egenskap af Läroverkens Epliorer, ett större
oberoende af Lektorerne, och ett betydligare inflytande på dem,
än i kyrkans angelägenheter, der endast Prestens vigning och
visitationer i församlingarne äro dem allena hufvudsakligen förr-,
behållna. Universiteten kunna väl hafva serskilda Kanslerer, men,
i sednare tider hafva Rikets Kronprinsar, förenat samma befattning
för beggedera. Depart:ts-Chefen har således icke haft att
bekämpa den skiljagtighet i åsigter och behandling af Akademiernas
angelägenheter, hvilken egde rum, då hvarldera Univer
-
Den 11 Mars e. m.
213
sitetel hade sin serskilde styresman. Men det har varit och Sr
svårt nog ändock, för Depart:ts-Chefen att under sig hafva, samt
utan upoffring af embetets myndighet, med nödig grannlagenhet
behandla Universitetens styresmän, då de äro Kongl. Prinsar.
Deras ställning gör dem ansvarsfria, hvarigenom deras embetsutöfning
blifver likså, ehuru hon, enl. sakens natur, lätteligen
faller i händerna på den underordnade Kanslers-Sekretm, som
är oåtkomlig, emedan det icke är han, utan Kansleren, som beslutar,
och på hvilken skulden kan skjutas. Denna omständighet
ökar, för Departis-Chefen, svårigheten att, utan ett underlydande
Ecklesiastik-Collegii biträde sammanhålla och sköta den allmänna
undervisningen, hvars vård är ännu mera söndrad mellan skiljda
och olika myndigheter, än kyrkans. Utan tvifvel är det ordsaken
hvarföre de sista Departits-Cheferua, ehuru de varit Skolornas
och Universitetens män, icke medhunnit mera, än att uplösa
Elementar-Läroverkens gamla organisation, samt att provisoriskt
utdela de anslag, som R. St:r, för nära 6 år sedan, beviljade.
Emellertid och änskönt några Deparl:ts-Chefer, hafva till sitt biträde,
kallat lärare vid Elementar-Läroverken, att frågorna närmare
utreda: så sakna ännu dessa läroverk, som äro hufvudstammen
för alla de öfriga, både stadgad skol-ordning, och ständig
stat. Öfver läroverkens tillstånd, hafva inspektioner likasom öfver
kyrkoväsendcts tillstånd, uteblifvit. Blott en Depart:ts-Chef har
inspekterat skolorna i Norrland, och i de öfriga landskapen ingen,
om ej en eller annan spridd skola blifvit besedd. Universiteten
hafva några Departrts-Chefer besökt, dock utan att man vet, om
de tagit närmare kännedom af undervisningens gång, eller behandling.
Funnes ett Ecklesiastik-Colkm: så borde hvarken för
kyrkans, eller läroverkens, eller fattigvårdens ärender, behöfvas
flera eller större Komiléer, än i andra förvaltningsgrenar. Då
skulle äfven, bland Coilegii ledamöter, Inspektörer kunna finnas,
utan att Depart:ts-Ch'efen sjelf behöfde att dertill, annat än
undantagsvis, påräknas.
Fattigvården är ett barmhertighetsverk, och sammanhänger
för den skuld med religionen och kyrkan, emedan ingen oskyld
är förpliglad att försörja en annan. Bland de goda verk och
gerningar som Kathoska läran fordrade, voro allmosor, åt de
fattige, bland de förnämsta. Som det oförskylda armodet merändels
härrörer från sjukdom: så förknippades sjukvård med fattigvård,
begge under kyrkans skydd. Med Prest-embetet_ var,
och är ännu, i Katolska länder, allmosé-utdelningen förenad. Afven
hos oss uprättades Hospital bredvid kyrkorna, eller under deras
hägn, och bibehöllos vid dem, i följd af det inre sambandet,
äfven efter Reformationen. På sådan grund var det, som Hospitalen
borde, enl. det föreg:de, ställas under det Öfver-Consistan,
hvilket Gustaf Adolf ville inrätta. Enär det icke blef tillsatt,
hänfördes Hospital- och Barnhus, genom § 18 morn. 6, i 1626
års Cansli-Ordning, näst efter Läroverken, under Canzli-Colhm.
Enahanda stadganden förnyades, genom 2 § 15 mom. i 1661
års Canzli-Ordning. Snart derefter, eller d. 16 Maj 1663, af
-
214
Den II Mars e. ffi.
söndrades sjukvården i 2:dra instantien, till ett Collegium-Medicum.
Men genom 28 kap. i 1686 års kyrkolag, ställdes sjuk-.
stugorna, hvilka synas hafva varit de egentliga /afft^-stugorna,
eller desamma som dessa, jemte Hospitalen, under Landshöfdines
och Biskoparnes, samt lägre verldsliga och andeliga myndigheters,
eller ock hvarje församlings serskilda, vård, hvarvid det
sedermera förblifvit. Vid 1762 års Riksdag, nedsatte Ständerna
en Deputation för Hospitalen och Barnhusen. På de förra skulle
endast intagas de, sorn; af obotliga sjukdomar, voro besvärade,
samt vansinniga, eller af ålderdom och ofärdighet vanföra personer.
Enl. R. Stms framställning, utkom den 11 April 1763, en
Kongl. Förordn., hvarigenom Hospitals- och Barnhus-inrättningarne
ställdes under öfverinseende af en R. Sl:rs Jorordnade
Deputation. Den närmare styrelsen i landsorterna skulle dock
förblifva på samma fot, som kyrkolagen utstakat. Denna centrala
myndighet upliäfdes åter vid 1765 år Riksdag; och d. 11 Dec.
1766, utfärdades en Förordn., enl. hvilken Hospitalen och Barnhusen
i Riket, samt Förmyndar-kammaren, och Hus-fattig-kassan
i Stockholm, ställdes under en Kongl. Öfver-Direktion, hvilken
holde, inför Ständernas Ombud, vid hvarje Riksdag, redogöra.
Efter statshvälfningen 1772, samt under den hungersnöd, som
detta och påföljande året plågade landet, updrogs Öfver-slyrelsen
af Hofspitalen och Barnhusen i allmänhet åt tvenne Seraphimer-Riddare,
för hvilka instruktion utfärdades, d. 29 Mars
1773. Anlednm till detta besynnerliga stadgande, hemtades frän
de äldsta halft presterliga Riddar-Ordnarne, hvilkas medlemmar
det ålåg att vårda sig om fattiga och sjuka. Om de hegge Riddarne
blefve af olika tankar sig emellan, skulle målet anmälas
hos Konungen, för hvilken, såsom Ordens Stormästare, Riddarne
borde redovisa för hushållningen och styrelsen vid alla Hospital
i riket. Sådan förblef styrelsen intill 1787, då Konungen d. 25
Nov., stiftade ett Seraphimer-Ordens-Gille, bestående af OrdensCanzleren,
2:ne Riddare samt 3:ne Ordens embetsman och Kommendörer
af alla Kongl. M:s Orden, eller tillsammans 6 personer.
Enl. deras ännu gällande Instrukt. af d. 28 April 1791,
skulle Gillet hafva öfverinseende öfver alla Hospital och Barnhus,
det sednare, i Stockholm likväl undantaget. Gillet berättigades
alt uptaga och afgöra ulla frågor, om dessa verks invärtes hushållning,
inkomst och utgift, beljeuingens förhållande, och upbörd,
samt besvär öfver förslag. Med tiden, har SeraphimerGillets
befattning, med fattigvården, blifvit obetydlig, ty blott 3:ne
Barnhus, nemi. Malmö, Lidköpings och Gustafsbergs vid Uddevalla,
stå f. n. under Gillets inseende. Det största Barnhuset,
eller hufvudstadens, lyder under en, af Gillet oberoende Direktion,
som omedelbart vänder sig till Konungen, och öfver hvars
förvaltning mycket klagats. I landsorterna låter Gillet, genom
Landshöfd:ne, utdela upfostringshjelp åt fattiga barn. Men, för
öfrigt, är dess befattning, nu mera, inskränkt, egenteligen till
sjukvården, förnämligast den, som rörer de sinnessvaga, ty ehuru
19 Hospital, i orterna, finnas under Seraphimer-Gillets inseende,
Den 11 Mars e. ra.
2)5
pä hvilka fälliga jemväl underhållas, så är dock vården om de
svagsinta hufvudsaken.
De egenteliga falligvår <ls-är ender na från församlingarna,
hafva, sedan gamla tider, i lista instantien afgjorts af K:s Befhide,
hvarifrån de, i fråga om landet, fullföljdes hos Kammar-Collim,
sora, i allmänhet, sysselsatte sig med de, på jorden hvilande,
besvär, och, i fråga om städerna, omedelbart hos Konungen. I
stället att, vid en ny fattigvårds-stadgas utfärdande, d. 25 Maj
1847, hänvisa alla fattigvårds-ärender till Kammar-Collim, hvarigenom
enhet i deras behandling kunnat vinnas: så förordnades
att man egde fullfölja dem alla omedelbart hos Konungen. Att
Seraphimer Gillet skolat, i 2:dra instantien, uptaga dem, kunde
ej komma i fråga, emedan dess ledamöter utgöras af de förnämsta
män i Riket, hvilka dels äro utlefvade och orkeslösa, dels
uptagna af de lill Rikets högsta embeten hörande göromål, samt
alltså icke äro i tillfälle att sysselsätta sig' med sådana småsaker,
som tvisterna om skyldigheten att försörja fattighjon. Förut hade
en stor del af dessa mål stannat vid Kammar-Colhii beslut, så
att Konungen endast med återstoden besvärades. Men när de
sedermera omedelbart ingingo från 24 Landshöfdir och OfverStålhin,
utan någon mellanlänk, som förmedlade dessa många
einbetsmäns skiljaktiga åsigter, så inträffade hvad som, genast
efter författningens utfärdande, förutsades, nemi., att fattigvårdsmålen
blcfvo för Konungen så många och tidsödande, att de
äter måste afsöndras till ett underordnadt central-verk. Seraphimer-Gillet
sjapp dera då, af samma skäl, som 1847. Att åter
förvisa dem till Kammar-Collim hade varit att erkänna misstaget
vid deras förflyttning derifrån. 1 brist på något annat lämpligt
Collini, och då det ena, under Finance-Departitet hörande Verket,
lika väl, eller lika origtigt, som det andra, kunde befatta
sig med barmhertighetssaker: så stadgades, genom Kongl, förordningen
d. 13 Juli 1853, att besvär öfver K:s Beflndes beslut, i
fattigvårdsmål, kunde fullföljas hos Kammar-R:n. Det kan visserligen
sägas, att sedan fattigvården ej längre är ett barmhertigsverk,
utan en pålaga, så må Kammar-R:n lika väl pröfva
frågor om denna utskyld, som angide någon annan. En serskild
anledn. dertill kan äfven hemtas deraf, att Kammar-R:n, redan
under den lid då fattigvårdsmålen gingo till Kammar-Collim,
pröfvade tvister om rätt skattskrifningsort, hvilka sällan förekomma,
utom i fråga om fattigförsörjning, hvadan gränsen emellan
Kammar-Colhii och Kammar-Rins befattning var, i detta hänseende,
understundom svår att updraga. För Kammar-R:n kan
det vara likgiltigt, om fattigvårdsmålen höra dit eller ej, i thy
att bestämmandet om ett fattighjon skall försörjas af den ena
eller andra församlingen, icke är angenämare eller besvärligare,
än afgörande! om en krögare, hvars näring bragt den fattige
till tiggarstafven, bordt, för sitt yrkes utöfning, skatta mer eller
mindre, än påfördt blifvit. Men alldeles fremmande för KammarRins
granskande och skoningslösa updrag är pröfningen af fattigvårdens
ärender. Anses hon ej längre i grunden vara ett barm
-
216
Den 11 Mars e. m.
hertighetsverk, utan helt enkelt en beskättningsfråga, så borde
hon äfven, i högsta instantien, behandlas såsom sådan, och förflyttas
från Ecklesiastik- till Finance-Departctet. Emedlertid finnes
endast för tvister om fattigförsörjning en central-mvndighet
i 2:dra instantien. Men blifver det fråga om stadfästelse af fattigvärds-reglementen,
eller af stadgar för fromma stiftelser af
hvarjehanda slag, der fattiges försörjning, undervisning, sysselsättning
och sjukvård understundom i förening förekomma, så
finnes ingen myndighet, som Depart:ts-Chefen kan rådfråga, och
livats ständiga sysselsättning med dylika mål, från hela Riket,
förekommer den eljest svårligen undvikliga stadfäslelsen af stridiga
föreskrifter för lika inrättningar, i serskilda delar af landet.
Kammar-R:n, som är en Domstol, lärer väl icke lämpligen kunna
anbefallas, att yttra sig öfver fattigvårdsinrättningar och andra
fromma stiftelsers organisation. Att likväl ålägga honom afgöra
tvister om dithörande författningars tillämpning, synes mig vara
att åtskilja hvad som borde vara förenadt. Om den, som tillstyrker
faltigvårds-stadgarnes innehåll, icke sjelf får genom deras
tillämpning erfara huru väl eller illa de verka; så kan han hvarken
iakttaga nödig varsamhet, när de skola npgöras, eller föreslå
nog rigtiga åtgärder, när de måste rättas.
Jag har förut nämnt huruledes ett Sundhets-Coll:m redan
finnes i 2:dra instantien för kelsovdrds-äTcnder, hvarför dessa
kunna bättre sammanhållas och skötas än öfriga under Ecklesiastik-Departstet
lydande ärender. Erforderligheten af detta Colkm
är väl af erfarenheten så tillräckligt ådagalagd, att intet torde
behöfva andragas till stöd för dess fortfarande. Men, på det att
dess serskilda tillvaro ej måtte afskräcka från ett nytt Colini inrättande,
bör jag visa huru detta redan befintliga embetsverk
lämpligen skulle kunna, dels ersätta Seraphimer-Gillet, dels sammansmälta
med det nya Ecklesiastik-Colkm.
Helsovården har, ännu mera än fattigvården, blifvit splittrad
genom Scraphimer-Urden. Då statuterna för den sednare, år
174S, utfärdades, blefvo Riddarne förpligtade att sjelfmant åtaga
sig öfverinseende! öfver sjukhus, derom gifva till Ordens-Gillet
en noga berättelse, föreslå medel till deras understöd och, på
allt sätt, vårda sig om deras bästa. 1751 ställdes Lazar ettsinrättningen
i Stockholm under en Kongl. Direktion, bestående
af 2:ne Riksens Råd och Seraphimer-lliddare. Vid 1762 års
Riksdag beslöts, att upbörden och dispositionen af Lazarettsmedlen
samt styrelsen af det liela borde förvaltas genom en Direktion
af R. St:r, bestående af 2 ledamöter af hvarje Stånd,
hvilka borde biträdas af Hrr Riksens Råd och Seraphimer-Riddare,
hvilka förut varit allena besvärade med denna hushållning.
Men då man, vid 1765 års Riksdag, förmärkt att Lazarettet i
hufvudstaden icke kunnat upfylla ett af sina ändamål, nemi. att
vara ett gemensamt sjukhus för personer, äfven från aflägsnare
delar af riket, så tilläts, genom Kongl. Brefvet d. 10 October
s. å. att, under Landshöfdmes och Biskoparnes gemensamma
ledning, uprätta Lazarett i länen. Dessa ställdes, d. 17
Den 11 Mars e. ni.
217
Juli 1776, under Öfver-Styrelse af de begge Seraphimer-Riddarne,
som hade hufvudstadens Lazarett under sin vård. Detta
skedde dels för den allmänna nytta, barmhertigliets-inrättningarne
borde åstadkomma, då de> sammanfogade, kunde understödja
hvarandra inbördes, dels emedan Lazaretten hade för sin
första inrättning att tacka Ordens uplifvande. Öfver-Styrelsen
skulle Seraphimer-Riddarne föra i samråd med Landshöfd:ne.
Men som de förre, lika litet som de sednare, voro sakkunnige
i läkarevården, så utnämndes tillika en General-Direktör öfver
sjukskötseln vid Lazaretterna i riket, hvilken sedermera gått
Hrr Seraphimer-Riddare tillhanda. Sådan förblef Styrelsen intill
dess Seraphimer-Ordens-Gillel stiftades, hvarefter det, 1791,
fick öfverinseende jemväl öfver Lazaretten, hvilka, der det sig
göra lät, borde sammanfogas med Hospitalen. Lazaretten ställdes
i orterna under K:s Beflndes inseende; betjening och läkare
skulle förordnas af Gillet o. s. v. När 11. St:r, vid 1815 års
Riksdag, åtagit sig vissa sammanskott lill Veneriska smittans
hämmande samt Läns-Lazaretlens utvidgande, och önskat att
dessa inrättningar mätte få af Direkta-, utsedda i orterna, förvaltas,
tillät Konungen, d. 17 Dec. 1817, att de finge öfverlenmas
till Landshöfdmes samt läns-deputerades värd och styrelse. Dessa
sjukvårdsanstalt^- stå dock likväl under förbemälle General-Direktörs
öfverinseende.
Hvarken till Sundhets-Colhm eller till Ecklesiastik-Depart:tet,
utan till Konungen i Ordens-Kapitlet, afgifver Serahimer-Gillet
berättelse om Dårhusens eller de s. k. Hospitalens, ej heller om
Lazarettens förvaltning. Gillet har emellertid hvarken de förra
eller de sednare fullständigt under sin vård. Det äldsta och,
med anslag af Staten, mest försedda, nemi. Danviken vid hufvudstaden
står under en egen, af Seraphimer-Gillet oberoende,
Styrelse, hvilken vänder sig omedelbart till Konungen genom
Ecklesiastik-Depart:tet. Det förnämsta Lazarettet eller Seraphimer-Ordens
i hufvlidstaden lyder, såsom förut nämndt är, under
en egen Direktion, hvilken går både Sundhets-Colhm och Seraphimer-Gillet
förbi, vändande sig omedelbart till Konungen, antingen
genom Ordens-Kapitlet med sina berättelser, eller genom
Ecklesiastik-Depart:let med sina ansökningar. Endast den tillfälliga
omständigheten att Seraphimer-Ordens-Gillets GenerabDirektör,
som tillika är Sundbets-Colhn Ordhde, har medfört en
närmare förbindelse af begge verken, och en välgörande ömsesidig
kännedom af hvartderas åtgärder. För öfrigt har han, efter
serskilda nådiga förordnanden, till Regeringen omedelbart ingifvit
berättelser, som med mera skäl bordt till Seraphimer-Lazaretlet
aflåtas, ronde de af honom verkställda inspektionsresor till Hospital,
Lazarett och Kurhus. I sjelfva verket är således dock sjukvården,
ehuru ett Sundhets-Colhm finnes, jemväl splittrad i 2:dra
instantien, mellan flera, af hvarandra oberoende myndigheter.
För att afhjelpa bristerna i denna förvaltningsgren och från
osammanhang bringa honom lill enhet inom sig: föreslår jag
alt, i st. f. Universitets-Kahslererna, Seraphimer-Gillet och Sund
-
218
Den 11 Mars e. m.
hets-Collim, matie, till samfäldt förmanskap för de mångfalldiga
Kyrko-Läroverks-, fattig- och helsovårds-Styrelserna, i 2:dra instantien,
inrättas ett Ecklesiastik-Coll:m, bestående af:
l:o En Kyrko- och läroverks-afdelning.
2:o En fattigv år ds-afdelning, och
3:o En helsovur ds-af delning.
Utom Presidenten, som skulle vara en lagfaren och lärd
Embetsman, men hvarken prest eller läkare, borde Usta Afdeln.
bestå af 1 Biskop och 1 Kyrkoherde, eller af 2:ne Kyrkoherdar
och 1 verldslig Professor vid Universiteten, Lector eller Rector
vid Elementar-Läroverken. Ledamöterna skulle på Presidentens
förslag af Konungen förordnas för 6 år hvardera, dock ombytas
så, att 1 af de 3 hvartannat år afginge. Ledamöterne behölle,
under tjenstgöringen i Collini, sina innehafvande ordinarie löner
med en lämplig tillökning för att godtgöra sina vikarier, och
för alt sjelfve lefva i luifvudstaden. Kyrko- och folkskole-ärenderna
skulle föredragas af de båda Kyrkoherdarne och läroverksmålen
af Professorn eller Skolläraren.
Fattigvår ds-af delningen skulle, utom Presidenten, bestå af
1 juridiskt bildad embetsman, som vore ständig föredragande af
fattigvårds-ärender, och af de kameral-mål, som öfvertagandet
af Seraphiiner- Gillets fastighets- och medels-förvaltning kunde
medföra, samt af en 3:dje eller 4:de ledamot vare sig Prest,
Läroverks-medlem eller Läkare, som, efter fattigvårds-målens
sammanhang med kyrkans, läroverkens eller sjukvårdens inrättningar,
inträdde från Golldi öfriga afdeln:r.
Helsovur ds-afdelningen skulle bestå af Presidenten och 3:ne
Läkare, samt, när så beliöfves, af någon ledamot från de öfriga
afdelnma. Skälet, hvarför jag blott föreslår 3:ne medlemmar på
Helsovårds- afdelnm, ehuru jag, vid denna Riksdag, yrkat löneförhöjning
åt de 4 nu befintliga ledamöterna af Sundhets-Colhm,
är det, att de medico-legala målen, hvilka f. n. uptaga en betydlig
del af Colldi tid, torde kunna, genom en bättre organisation,
afsöndras från det förvaltande embetsverket, Collini, till
de vetenskapsidkande professorerna vid Carolinska Institutet, eller
ock någon af dem, för sådana fall, adjungeras.
Akademie-Kanslerernas och Seraphimer-Gillets samt Sundhets-Colliii
befattningar öfverflyttades på Ecklesiastik-Collim, hos
hvilket besvär öfver Domkapitels, Läroverks-Direktioners och andra
Ecklesiastika myndigheters åtgärder, samt öfver K:s Befbides
beslut i fattigvårdsmål skulle anföras, och till hvilket de egde
att, både om kyrkoväsendet, läroverken, fattig- och helsovården,
afgifva sina embetsberättelser.
Universitetens Pro-Kanslerer kunde, med bibehållande af
deras närvaride ringa befattning, få Kanslers namn.
I st. f. Seraphimer-Gillets Advokat-Fiskal skulle en sådan
anställas gemensamt för Ecklesiastik-Colliii tvenne första Afdelnir
samt vid den 3:dje bibehållas den Ombudsmans- och Fiskalstjenst,
som f. n. finnes i Sundhets-Collim.
Inspeklionsresor skulle, både i hänseende till Kyrkväsendet,
Den 15 Mars f, m.
219
Läroverken, Fattig- och Helsovården, årligen anställas al Colkii
ledamöter, och vikarier, för de frånvar:de, förordnas af Kyrkoherdar,
Lärare vid Elementar-Läroverken, Läkare och embetsmän i
hnfvudstaden.
Kanslers-befattningen vid Universiteten skulle först vid närvande
innehafvares afgång öfverflyttas på Ecklesiastik-Colhii l:sta
afdelu.
Efter upläsningen häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm.,
om R. o. Ad. behagade remittera detta anförande till Allm. Besv.
o. Ekon.Utsk., dit den motion, hvarpå detsamma hade afseende,
blifvit remitterad.
Ropades .la.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f lill 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 15 Mars 1854.
Plenum kl. 9 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, anmälde och upläste för R. o. Ad.
en lill honom af Chefen för K. Civil-Depart:tet öfversänd sålydande
skrifvelse från K. M. till R. St:r.
WI OSCAR, med Guds Nåde, Sveriges, Norriges, Göthes
och Wendes Konung, tillbjude Eder, OSS älskelige, Wåre trogne
Undersåter, Grefvar, Friherrar, Ridderskap och Adel, Presterskap,
Borgerskap och Menige Allmoge, som i Hnfvudstaden till lagtima
Riksdag församlade ären, Wår synnerliga ynnest och Nådiga
benägenhet, samt hvad mera godt och kärl WI kunna förmå,
med Gud Ällsmägtig tillförene. WI fullgöre en smärtsam pligt,
då WI härmedelst- gifve Eder tillkänna, att Wår kärälskelige
Herr Sonson, H. K, H. Hertigen af Södermanland, Carl Oscar
Wilhelm Fredrik, Sveriges och Norriges Arffurste, i dag kl. f
till 2 e. m., efter några dagars sjukdom, med döden afgått.
Förvissade att J, jemte samtlige Wåre trogne undersåter,
med OSS och Wårt Kongl. Hus lifligt deltagen i den djupa sorg,
som WI vid denna för OSS och fäderneslandet ömma Förlust
erfafe, skole WI af detta Edert deltagande hemta en mägtig
anledning lill tröst och hugsvalelse. WI förblifve Eder, alla i
gemen och hvar och en i synnerhet, med all Kongl. Nåd och
220
Den 15 Mars f. m.
Ynnest städse vålbevågne, befallande Eder i öfrigt Cad Allsmäktig
synnerligen Nådeligen. Stockholms Slott d. 13 Mars 1854.
| OSCAR.
J. F. Fåhraus.
Efter upläsningen häraf anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Äng: I anledn. af det beklagliga
meddelande, sorn R. o. Ad. erhåller, hemställer jag vördsamt,
om icke Ståndet skulle finna lämpligt att den Kongl. Skrifvelsen
meddelas Exped.Utsk. för att upsätta en anderd, skrifvelse,
uti hvilken R. Sl:r betyga deras innerliga och djupa deltagande
i den sorg, som drabbat Konungahuset och den förlust, som
träffat de förenade Rikena. När Prinsessan Albertina afled, lärer
en sådan åtgärd blifvit vidtagen. Jag tillstyrker derföre att
R. o. Ad. jemväl nu måtte fatta beslut derom och genom prot.-  utdr. inbjuda de öfriga Stånden att sig i samma beslut förena.
Uppå Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf framställda propos.
, beslöt R. o. Ad., att K. M:s nu uplästa Nåd. Skrifvelse
skulle meddelas Exped.Utsk., med anmodan att upsätta och inkomma
med förslag till en underd. skrifvelse till K. M., deri
R. St:r betyga deras innerliga och djupa deltagande i den sorg,
som drabbat Konungahuset och den förlust, de båda förenade
Rikena lidit; äfvensom att de öfrige RiksSt:n genom utdr. af
prot. skulle inbjudas att uti detta beslut sig med R. o. Ad.
förena.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att, enl. till honom ankommen
skrifvelse från K. M:s Öfverste-Kammarherre, voro i
Kongl. Slottskapellet, der tacksägelse i anledn. af II. K. H. Hertigens
af Södermanland frånfälle, i dag kl. 12 konnie att hållas,
de 3 främste bänkarne på högra sidan af stora gången afsedde
för de ledamöter af R. o. Ad., som ville bevista denna Gudstjenst,
samt att II. M. Konungen och II. K. II. Kronprinsen
lemnat Talmännen tillåtelse att infinna sig hos Dem efter Gudstjenstens
slut, för att uttrycka R. St:rs deltagande i Konungahusets
och Fäderneslandets ömma förlust.
Opnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Allm.
Resv. o. Ekon.Utsk. efter M 253 Frih. De Geer till Leufsta,
Carl Emanuel; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
1,233. Hr von Strokirch, Johan Paul Fredrik Otto.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af Utsk:s-ledamöter
under permitlerades frånvaro; och hade dertill blifvit utsedde
i
Co nstitutions-Ut skottet:
att inträda under den tid af 3:ne veckor, räknad från och med
Den 15 Mars f. m.
d. 16 innevande månad, ordinarie ledamoten JY3 245 Frih. Lagerfelt,
Israel Carl Adam, erhållit tjenstledighet.
M 2,145. A. Hr af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils.
Banko-Utskottet:
att inträda under den tid af trenne veckor, räknad från och
med d. 13 innevande månad, ordinarie ledamöterne M 661 Hr
Klingstedt, Fullm. Hr af Geijerstam, Carl och JV2 1,038 Hr
Bogeman, Carl Adolf, erhållit tjenstledighet.
JVs 1,280 Hr Frölich, Fullm. Gr. Hamilton, H. B.
J\s 1,477 ” Jägerhjelm, Fullm. Hr Carleson, Fr.
Justerades 7 prot.-utdr. för d. 11 dennes e. 111.
Uplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s under M
21 afgifna förslag till R. St:rs förordnande för utsedde ledamöter
i Komitén för tryckfrihetens vård.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes Exped.-  Utsk:s nedannämnde förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till
K. M.:
JVs 22, ang:de Riksg:s-Kont:s befrielse från skyldighet att
erlägga postporto för emottagne fribref;
JVs 23, ang:de anslag af allmänna medel för anskaffande af
s. k. lifbergnings-båtar;
JVs 24, ang:de meddelande af stapelstadsrätt för köpingen
Döderhultsvik; och
JVs 25, ang:de uphäfvande af 25 § i Kongl. Fiskeri-stadgan
d. 29 Juni 1852.
Justerades ett prot.-utdr., innefattande R. 0. Ad:s beslut, i
anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse, ang:de H. K. II. Hertigens
af Södermanland dödliga frånfälle.
Uplästes ett af Hr Hammarhjelm, Carl, inlemnadt sålydande
Mern.:
Af enskilda angelägenheter hindrad att under någon tid bevista
Riksdagen får jag afsäga mig den plats såsom Suppleant
uti II. BankoUtsk., hvilken jag f. n. innehar och anhåller jag
tillika vördsammast att vid min Riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. 0. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. 0.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val af
en Suppleant i BankoUtsk. efter Hr Hammarhjelm.
222
Den 15 Mars f. m.
Föredrogs, men bordladbs ånyo, på begäran af Gr. Posse,
Gustaf Mauritz, Gr. Taube, Henning Edvard, m. fl.
ledamöter BankoUtsk:s d. 11 dennes f. m. på bordet lagda Mern.
JM 28, med upgift om och huruvida någon del af den sedan
1851 års början uplnpna Banko vinst erfordras för Bankens konsoliderande.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 4 och 11 dennes
på bordet lagda Utlåt. JM 57, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.
, ang:de eftergift, till förmån för Upsala stads Borgerskaps
Gubb- och Enkhus-Inrättning, af Kronans rätt till dana-arf efter
Enkan Charlotta Elisabeth Bång och Jungfru Chrisitna Lundström.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 4 och 11 dennes på bordet
lagda Utlåt. JM 20, i anledn. af väckt fråga derom att FilialBanks-assignationer
må betraktas lika med de af Låne-Kontm
utfärdade assignationer.
Den af Hr Mannerskantz, Carl Axel, vid detta Utlåt,
fogade reservation uplästes, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Au g., som derefter yttrade:
För min del anser jag Hr Mannerskantz samt Hrr Bogeman,
Almgren och Ekenman, som med honom instämt, hafva i detta
fall yttrat sig riktigt. Jag skulle således önska att R. o. Ad.
behagade upskjula sitt beslut i detta ämne intilldess frågorna om
Bankens och landets sedelrörelse förekomma.
Hr Mannerskantz: Jag får hemställa till Hr von Hartmansdorff
i anledn. af hans begäran om upskof huruvida det icke
vore mera skäl att återremittera Betänk, till BankoUtsk. för att
företagas i sammanhang med de öfriga frågorna ronde Bankens
sedelrörelse.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr Mannerskantz.
R. o. Ad. ansåg de emot BankoUtsk. förevande Utlåt, gjorde
anmärkn:r föranleda till detsammas återremitterande.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s d. 4 och 11 dennes
på bordet lagda Utlåt. JM 24, i anledn. af väckt motion
om ingifvande från Banken af 1,000 R:dr till afl. Kaptenen E.
Skottes sterbhus-delegare.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 4 och 11 dennes
på bordet lagda Betänk. M 12, i anledn. af väckt motion om
uphörande af rättigheten att börda jord å landet.
Don 15 Mars f. m.
223
Ånyo föredrogs SlatsUtsk:s d. 8 och 11 dennes på bordet
lagda Utlåt. JVs 65, ang:de erforderlige medel för nu förestående
utbetalningar å det under innevar:de Riksdag beviljade serskildta
kreditiv.
Frih. Stjernstedt, Jakob Theodor, anförde skriftligen:
Riksg:s-Kont. eger f. n. obligationer, utgifne af Svenska Hypotbeks-föreningar
till ett sammanräknadt belopp af 3,218,650
R:dr b:ko. R. St:rs Bank innehar likaledes ett icke obetydligt
belopp af nämnde föreningars obligationer nemi. 1,789,495 R:dr;
och hafva sålunda Sländernes begge penningeverk tillsammans
upköpt för något mer än 5 mill.T R:dr b:ko af dessa s. k. lätt
realisabla förbindelser. Det är nemi. under denna benämning
och med förutsättning att de i behofvets stund verkligen kunna
med lätthet realiseras, som Hypotheks-föreningarnes obligationer
blifvit af Ständernas verk upköpte.
Nu har emellertid behofvets stund inträdt, men Fullmäktige
i Riksg:s-Kont. förklara enstämmigt och StatsUtsk:s pluralitet imstämmer,
att det icke utan alltför stora olägenheter låter sig göra
att realisera dessa papper, som man förut ansett så lätt realisabla
samt begära derföre att den § i Riksg:sKont:s Reghte, som ålägger
Fullmäktig att för bestridande af Kont:s utgifter upsäga eller
försälja innehafvande, obligationer icke längre måtte vara förbindande.
Det beklagliga förhållande, som nu inträffat, har varit
både förutsedt och förutsagdt, och äfven jag instämmer i den
mening, att en försäljning eller upsägning af hela eller större
delen af de obligationer Riksg:s-Kont. innehar icke kan ske utan
svårigheter och förluster, så väl för enskilda sorn för Statsverket.
Men deremot är jag fullt och fast öfvertygad, att om äfven någon
ögonblicklig, mindre förlust skulle upkomma för Riksg:sKont.
eller någon olägenhet skulle tillskyndas Hypotheks-föreningarne
genom upsägning eller försäljning af en mindre del af de
obligationer Riksg:s-Kont. innehar, skulle dessa obetydliga förluster
eller olägenheter mer än rikligen godtgöras genom den
stora vinst, som för all inhemsk kredit skulle upkomma, derest
Ständerna visade att det måste vara allvar med afhandlingar,
föreskrifter och försäkringar, som af_dem eller andra inom detta
land utgifvas.
Meningen med sådane kreditpapper, som dem Hypotheksföreningarne
utgifva, kan eller borde åtminstone ej vara, att de
skola skrinläggas, utan böra de gå från den ena till den andra,
samt deras på förtroende grundade värde sålunda bestämmas.
Upköpas de deremot, enl. Reglementariska föreskrifter, och ett
på förhand gifvet pris, för ett stadigtvarande och till ett betydligare,
i det närmaste oförändradt belopp, varda skrinlagda, då
antaga dessa upköp naturen af en förkastlig Diskont-inrättning
med sin bedröfliga omsättning, en utlåning, hvartill Ständernas
penningförsträckningar städse sträfva att närma sig.
Det är väl möjligt att man i allmänhet nog sorglöst följer,
och föga begrundar verkningarne af de penninge-transactioner,
224
Den 15 Mars f. m.
sorn genom Ständernas verk bedrifvas, men man må dock ej
föreställa sig att dessa transactioner kanna helt och hållet undgå
allmänhetens upmärksamliet och då måste det verka störande
och menligt för det förtroende Ständerna och deras verk böra
ega, om vid första fråga om tillämpning af en betryggande föreskrift,
rör:de verkställighet af liqvider, man anser sig kunna helt
och hållet uphäfva en sådan; helst om de skäl, hvarpå ett dylikt
uphäfvande skulle grunda sig, äro af den natur att de allt framgent
kunna åberopas, samt derjemte hafva utsigt att blifva gällande
så snart fråga upstår om indrifvande af lemnade försträckningar.
Det är visserligen sant att Riksg:s-Kont:s Fullmäktige endast
begärt och StatsUtsk. endast tillstyrkt att stadgandet i Reghtets
16ti § icke måtte blifva bindande till ovilkorligt iakttagande,
men vid läsning af de motiver., som ligga till grund för denna
begäran synes det lätt, att man utan serdeles fara för misstag
kan antaga, att ett bifall till StatsUtsk:s Betänk, i dess närvar:de
skick skulle medföra samma resultat som om ett beslut blifvit
fattadt, hvarigenom inga af Riksg:s-Kont:s egande obligationer
nu finge upsägas eller försäljas.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra och för bevarande
af den helgd, som en gång fattade beslut och deraf
härflutne stadganden böra ega; anhåller jag att StatsUtsk:s nu
föredragna Utlåt, mätte af R. o. Ad. återremitteras, på det Utsk.,
vid förnyad pröfning af ärendet, måtte komma i tillfälle föreslå
ett stadgande, som väl må berättiga Fullmäktige att medelst uplåning
anskaffa någon del af erforderliga medel för nu förestående
utbetalningar å det under innevar:de Riksdag beviljade serskildta
kreditiv; men som derjemte fortfarande förbinder dem
att begagna upsägning och försäljning af innehafvande Hypothgksföreningars
obligationer och således att äfven på denna väg ombesörja
anskaffning af de medel, som enl. Ständernas beslut vid
innevar:de Riksdag åligger Riksg:s-Kont. att utbetala.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Det kan visserligen
icke innebära någon tillfredsställelse att finna verkliggjord hvad
jag mångfaldiga gånger har fruktat och på detta rum tillkännagifvit,
nemi. att den vidt utsträckta lånerörelse, som bedrifves
här i landet, till följd af de tillskapade Hypotheks-föreningarne,
skall förr eller sednare framkalla bedröfliga penningeförhållanden
inom vårt land. Jag trodde icke att denna sanning, som för
mig ligger så öppen, skulle likväl så hastigt visa sig vara en sanning,
sä att, vid aldra första fråga om att dessa inrättningar
skola fullgöra sina förbindelser, R. St:r nödgas träda emellan
och genom konsideration afböja verkliga eller förmenta vådor.
Jag är tyvärr, lika med Fullmäktige och lika med StatsUtsk. öfvertygad
derom att det vid detta tillfälle vore vådligt för Hypotheks
föreningarne om de ålades att nu inlösa sina obligationer,
men jag tror likväl icke att vådan vore så serdeles stor, som i
detta
Den 15 Mars f. m.
detta Betänk, finnes förespegladt. Jag är öfvertygad om att en
betydlig del af dessa förbindelser skulle kunna inlösas genom län
inom landet om räntefoten höjdes, men det är ganska naturligt,
att man icke finner dessa vilkor angenäma, utan finner det vara
bättre att Riksg:s-Kont. är förläggare för Hypotheks-föreningarne,
och det lill att hörja med i 10 år och sedan förmodligen i ali
framtid. Det torde nemi. upstå mycket större svårigheter för
Hypotheks-föreningarne i framtiden och när dessa inrättningar få
vidare utsträcka sig och erhålla sådane förläggare som Riksg:s-Kont.
och 11. St:rs Bank, så är icke någon fara för deras liqvider;
men jag är, såsom jag nämnt, öfvertygad att en stor del . af
dessa omnämnde obligationer skulle kunna gäldas, om Hypotheksföreningarne
höjde räntefoten vid nplåning af penningar inom
landet. Det är dessa Hypotheks-föreningars sak och icke R. St:rs,
att tillse att de må fullgöra sina förbindelser; men då vi alla
veta att, jag vet icke genom hvilka besynnerliga omständigheter,
Ilypotheks-föreningarnes obligationer på den utländska marknaden
fallit i vanpris och då tillgängen på penningar inom landet
säkerligen icke skulle vara tillräcklig att, äfven med en höjd
räntefot, realisera samtlige dessa obligationer, så måste jag emot
min vilja till någon del instämma i Ulsk:s Betänk. Jag mäste
likväl göra den anmärkn. emot Betänk., att Utsk. föreslår en så
vidt utsträckt förfallotid för obligationernas inlösning som 10 år.
Om jag delar det sammanräknade beloppet af obligationerna som
utgör något öfver 3 milhr R:dr på tio år, så skulle Hypotheksföreningarne
sålunda icke mäkta inlösa mera än 300,000 R:dr
om året. Det synes mig vara gifvet att samma medel, som stå
Riksg:s-Kont. till buds äfven stå till buds för Hypolheks-föreninvarne.
De penningar, sorn Riksg:s-Kont. uptager, uplånas ej för
att läggas i kista utan för att utlånas ånyo. Samma förhållande
är det äfven med Hypolheks-föreningarnes obligationer.
Om de inlösas i små poster, om t. ex. Hypotheks-föreniugarne
den ena månaden låna upp ett hundra tusen R:dr och inbetala
dem till Riksg:s-Kont., '~så k-tmrrr~ tte obligationer, som
derigenom utlösas, genast derefter å nyo belånäS- Egentliga
svårigheten ligger deruti att bestämma det belopp, martill Hypotheks-föreningarne
kunna verkställa den första utlösningGn,^ty^
i öfrigt ligger det i rörelsens natur att jag kan med samma belopp
betala många skulder när förbindelserna på detta sätt inlösas
och utgifvas ånyo i den allmänna rörelsen. Således är
hela konsten härvid att bestämma huru stora dessa summor skola
vara, som kunna årligen af Hypotheks-föreningarne inlösas, och
dessa belopp kunna icke antagas sä små att det erfordras någon
tid, jemförlig med tio år för inlösning af obligationerne om 3
milhr R:dr. Da det emellertid torde vara angeläget att delta
Betänk:s afgörande icke uppehälles och jag för min del icke är
i tillfälle att ens upgöra något förslag för ett så beskaffadt återbetalande
ifrån Hypotheks-föreningarne, så anhåller jag att med
anledn. häraf få vid detta tillfälle väcka en motion ang:de sättet
5 H. 15
226
Den 15 M a r s f. m.
för dessa obligationers inlösande ifrän Riksg:s-Kont., så att tiden
må blifva så litet utsträckt som möjligt utan att skada dessa inrättningar
och att Riksg:s-Kont. i följd deraf må sättas i tillfälle
att liqvidera dess skulder, som egentligen representeras af Hypotheks-föreningars
skulder till Riksg:s-Kont.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: De anmärkn:r,
som Frih. Stjernstedt och Gr. Liljencrants framställt i
afseende på den utsträckta belåning af Hypotheks-föreningarnes
obligationer, som Riksg:s-Kont. verkställt, och som medfört vissa
olägenheter, torde rätteligen böra tagas i betraktande i sammanhang
med de förhållanden, som nu förekomma vid upgörande
af det nya Reghtet för Riksg:s-Kont.; men sedan detta nu icke
kommer att iakttagas, så torde man endast böra fästa sig vid den
fråga, som är närmast för handen, nemi. huru StatsUtsk. i detta
Retänk. gått tillväga för anskaffande af det penningebehof, som
är för Riksg:s-Kont. erforderligt, och då Gr. Liljencrants vid
slutet af sitt anförande i detta afseende gillat Utsk:s Retänk., så
har jag icke mycket att dertill lägga, men får nämna i afseende
på hans yttrade åsigt att det borde vara någon förändring i 147
§ af Rikg:s-Kont:s Reghte, ang:de sättet för uplåningen, att
StatsUtsk. ansåg att ett sådant uptagande af lån endast skulle
vara en fyllnadsåtgärd och att det var StatsUtsk:s önskan och
äfven Fullmäktiges att kunna erhålla den erforderliga summan
genom upsägning eller försäljning af de för Riksg:s-Konl:s räkning
upköpta obligationer, om en sådan försäljning kunde verkställas
genom försäljning under hand utan att förorsaka rubbning
i allmänna rörelsen. Då således uplåningen blifvit föreslagen
endast såsom en fyllnadsåtgärd, så ansåg man det icke vara
skäl att i anledn. deraf ändra Reghtet. Jag anhåller om bifall
till StatsUtsk:s Retänk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: De talare, hvilka hittills yttrat
sig emot StatsUts:s Betänk., hafva likväl erkänt att en up
låning
för R iksg: s-Kont :s ni klling är af behofvet påkallad, att
icke säga nödvändig, men de hafva tillika ansett att man äfven
borde vilsamma tillfälle realisera en del af de i Riksg:s-Kont:s
ego^yande obligationer. Om alla dessa obligationer nu på en
gäng till inbetalning upsades, blefve följden att antingen räntefoten
inom landet höjdes till mehn för industrien, eller att
Hypotheks-föreningarne tvingades söka utländska lån under en
tidpunkt, då, såsom man vet, deras obligationer stå så lågt som
ända ned till 85 proc. En sådan åtgärd har icke eller af någon
ansetts tjenlig. Återstår då att tillse om det kunde vara ändamålsenligt
att föreskrifva det Riksg:s-Kont. skall nu samtidigt
på en gång ovilkorligen realisera en viss del af sina innehafvande
Hypotheks-förenings-obligationer och tillika för egen räkning
uptaga lån. Hittills hafva Riksg:s-Kont:s obligationer varit
begärligare än Hypotheks-föreningarnes. Det har derföre äfven
vid ett föreg:de tillfälle, då ett lån för Riksg:s-Kont. uptagits,
lyckats att få penningar för något billigare vilkor, än Hypolheks
-
Den 15 Mars f. m.
227
föreningarne kunnat betinga. I allmänhet anser man lyckligt,
när någonting skall säljas, att konkurrensen icke är stor, men
här skulle man nu genom att bringa Hypotheks-föreningarne alt
sälja sina obligationer på samma gång som Riksg:s-Kont. sålde
sina, om jag så får säga, för sitt nöje framkalla en sådan konkurrens.
Ett bifall till StatsUtsk:s förslag innebär för öfrigt ingalunda
att icke någon försäljning af de i Riksg:s-Kont:s ego
befintliga Hypotheks-föreningarnes obligationer kan komma att
företagas, i händelse den pä förmånligt sätt kan verkställas. Det
är icke troligt att sådant kan ske på en gång i stor skala, men
deremot alldeles icke omöjligt att det kan verkställas så småningom
och till jemförelsevis mindre partier, och en sådan
försäljning har i dessa dagar äfven egt rum. Det är icke meningen
med det föreslagna beslutet att man för alltid skall bibehålla
Hypotheks-föreningarnes obligationer uti Riksg:s-Kont:s kassa,
ulan att få tid på sig för att icke genom brådstörtade åtgärder
tvingas till förlust, antingen för Riksg:s-Kont. eller för Hypotheks-föreningarne,
utan att denna realisation af obligationerne
må försiggå på lägliga tider. Något annat har StatsUtsk. icke
heller föreslagit och något annat hafva Fullmäktige icke begärt.
En värd talare har slutligen emot StatsUtskis förslag anmärkt,
att det vore orimligt att bestämma en så lång förfallotid
för Hypotheks-föreningarnes obligationer, sorn tio år. Den värde
talaren har dervid icke bemärkt att denna tid endast blifvit utsatt
såsom den längsta, till hvilken förfallotiden får utsträckas;
alldeles icke derföre sagdt att förfallotiden ovilkorligen skall blifva
så lång. För öfrigt äro de föreslagna vilkoren desamma som
finnas i Rikg:s-Kont:s Reghte, och Fullmäktige, likasom StatsUtsk.
, ansägo icke tjenligt att vid detta tillfälle införa några nya
stadganden om Riksg:s-Kont:s lånerörelser. Om i och för en
vidare utsträckt lånerörelse det befinnes att dessa stadganden äro
i ett eller annat fall olämplige, så blir tillfälle för StatsUtsk. att
vid upgörandet af lliksg:s-Kont:s nya Reghte göra de förändringar
och tillägg, som för denna lånerörelsens bedrifvande kunde
vara behöfliga; men vid detta tillfälle vore det icke skäl att börja
omgörande af sladgarne: hvarföre jag vördsamt anhåller om bifall
å Betänk.
Gr. Posse, Gust. Mauritz: Utan att vilja inlåta mig i någon
bevisning om Hypotheks-föreningarnes mer eller mindre lämplighet,
vill jag endast till R. o. Ad:s behjertande framställa den
fråga: om det kan anses såsom något bevis på Hypotheks-föreningarnes
oduglighet, att de, under en tidpunkt sådan som
denna hafva svårighet att upfylla sina förbindelser, en tidpunkt
då penningen faller på hela Europas marknad? Jag frågar om
detta sätt att anfalla Hypotheks-föreningarne icke snarare är att
betrakta såsom fiendens vapen, än såsom vännernas oro. Jag
vill icke inlåta mig i bevisning om Hypotheks-föreningarnes lämplighet,
det hör icke hit, men jag vill serskildt vända mig emot
15 *
228
Den 15 Mars f, m.
en ledamot här, som sagt sålunda: ”hvarföre skall Stalén ålaga
sig att fylla dessa Hvpotheks-föreningars förbindelser, då de hafva
den utvägen att höja räntan och derigenom komma i tillfälle att
sjelfva inlösa sina förbindelser?” I hela den Svenska industriens
namn får jag tacka denna ledamot för den upriktighet, med hvilken
han sålunda framställt sina åsigter. Räntans förhöjning är
således det mål, hvartill man skajl sträfva. Jag har alltid trott
att en låg ränta vore målet för samhällets sträfvan i denna väg,
men jag har nu fått den uplysningen att det är tvertom. Det
är således den låga räntefoten man egentligen har emot Hypotheks-föreningarne!
Kunde blott räntan höjas, då må gerna Hypotheks-föreningarne
vara, men att den har sjunkit, det är det
stora felet.
Vidare har samme ledamot sagt, att Hypotbeks-föreningarne
möjligen i framtiden skulle kunna upfylla sina förbindelser, men
att han ansåg dem böra kunna genast göra det. Nu får jag
uplysa att meningen med Hypotbeks-föreningarne just är att,
genom föreningen af flere, man må kunna undslippa att för
ögonblicket få för stora utgifter och endast så småningon afbetala
skulder just i framliden. Det kan således icke anses såsom
något fel hos dessa inrättningar att de hafva svårighet, att upfyiia
sina förbindelser för ögonblicket. Helt annat hade varit om man
kunnat bevisa att de hafva svårt för framliden att upfylla sina
förbindelser, då skulle äfven jag erkänna deras oduglighet, men
alldeles icke derföre att man bevisar, om äfven genom fada, att
de hafva svårighet att för ögonblicket upfylla sina förbindelser
och supponerar att de äfven för framtiden skola hafva svårt
derför. Jag får säga att i dessa fall tror jag icke på några suppositioner,
men i motsats emot denna animositet emot Hypotheksföreningarne,
ty annorlunda kan jag icke benämna det, och emot
den åsigten att Staten skall göra allt för att få deras obligationer
att falla, så får jag fråga: hvad är Statens ändamål i afseende
på kreditinrättningarne? Ar det alt undertrycka den
enskildes kredit i allmänhet? Jag har fattat det så att det tvertom
skulle vara att underhjelpa den allmänna krediten, men måhända
är det oriktigt. Sålunda har jag emellertid upfattat saken
och på grund deraf tillstyrker jag bifall till Utsk:s Detänk.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Efter mitt förmenande
hörer det till en förståndig och klok hushållning att man
vid penningutlåning ställer det så, att man är i tillfälle att
återbekomma dessa penningar när man deraf är i behof. Jag
hade också önskat att Riksg:s-Kont., på samma sätt, hade utlånat
sina penningar till sådane gäldenärer, som varit i tillfälle att
efter upsägning återgälda medlen, då R. St:r kunde behöfva dem.
Det är i min tanke ett ganska bedröfligt förhållande, att milhr
finnas genom ett R. St:rs verk utlånade på det sätt, att när R.
St:r sjelfva behöfva sina penningar, så kan detta verk icke återskaffa
dem utan föreslår i st. 11. St:r en ytterligare skuldsättning.
Om förhållandet emellertid är sådant alt man icke kan upsäga
Ben 15 Mars f. m.
229
de ifrågavar:de Hypotheks-förenings-obligationerna, ulan att åstadkomma
ett större ondt och om således bifall lill Betänk, måste
lemnäs, så skulle jag likväl för min del önska att Riksg:s-Kont.
så fort sig göra lät, återfick dessa obligationer inlösta och hädanefter
utlånade sina medel på sådant sätt, att R. St:r, när de
sjelfve behöfde sina penningar, kunde efter upsägning erhålla
dem och icke nödgades, i brist deraf, sätta sig i skuld.
Gr. Liljencrants: Jag ber til! en början att få återkalla
i Ståndets minne att jag för min del icke har önskat eller begärt
hvarken afslag eller återremiss, hvilket måhända varit det
rätta, på SlatsUtsk:s Betänk., och alt jag således icke har motsatt
mig detsamma f. n. af skäl, som jag, då jag sist hade ordet,
hade äran utveckla. Jag har icke heller ifrågasatt, pä sätt nämndt
blifvit, att nu försälja dessa obligationer, derföre att jag Jiyser
den öfvertygelsen att det är en operation, som snarare bör tillkomma"
Hypotheks-inrättningarne sjelfva, att belåna sina obligationer
och betala sina skulder, än att en sådan åtgärd skulle
ombesörjas af Riksg:s-Kont. , Samma talare som nämnt att jag
framställt den åsigten, har äfven framhållit en annan, nemi.
ronde den mehnliga följden deraf ätt Ilypolheks-föreningarne på
sin sida och Riksg:s-Kont. på sin skulle samtidigt sysselsätta sig
med uplåning för samma ändamål, nemi. den ene för att honorera
sina förbindelser till Riksg:s-Kont., och den andre, Riksg:sKont.
sjelf, för att anskaffa medel till stalsbehofvens fyllande.
Att man derigenom skulle fördyra penningarne är sant i någon
mån, men det är icke fullkomligt sant; ty Riksg:s-Kont. kan
uplåna penningar på andra vilkor än Hypotheks-föreningarne.
Riksg:s-Kont. kan aldrig komma att sakna tillgångar på'detta
sätt, ty det kan utgifva obligationer å vista, hvilka gå såsom
penningar och sålunda kan Riksg:s-Kont. utgifva obligationer i
rörelsen att inneliafvas af sådana personer, som i hvarje ögonblick
behöfva hafva sina medel tillgänglige. Detta kan icke vara
någon nyhet för dem, som någonsin tänkt i dessa ämnen. Således
har Riksg:s-Kont. ett medel till uplåning, som går alldeles på
sidan af de uplåningar, som Hvpotbeks-föreningarne kunna begagna.
För min del är jag serdeles missbelåten med nödvändigheten
att bifalla detta Betänk., derföre att Utsk. icke ens har
låtit genomskymta någon tanke på alt vidtaga en åtgärd, hvarigenom
Ilypotheks-föreningarnes obligationer antyddes böra tid
efter annan inlösas. Om Utsk. och Riksg:s-Kont:s Fullmäktige
t. ex. hade sagt, att de voro betänkte på att upsäga någon
summa, t. ex. en half million af dessa obligationer, så är det
ingen tvifvel underkastadt att en sådan summa hade kunnat inom
6 månader inbetalas af Hypotheks-föreningarne och att, sedan
denna summa en gång blifvit inbetald till Riksg:s-Kont. och
derifrån åter utgifven i rörelsen, motsvarande belopp af IJypotheksföreningarnes
obligationer ånyo kunnat belånas, hvarigenom Riksg:sKont:s
fordran kunnat, Lposter om en half million, småningom
blifva liqviderad. Nu framställer Betänk., så vidt jag kan förstå,
230
Den 15 Mars f m.
icke någon skymt af förhoppning alt en sådan hastigare liqvid
skulle kunna inträda.
Samme talare har också fästat sig vid mitt yttrande, att en
preskriptionstid af tio år vore alltför lång. Jag anser denna
preskriptionstid förkastlig, derföre att jag, på sätt jag redan framställt,
skulle anse det vara att förutsätta en alltför stor oförmåga
hos Hypotheks-föreningarne, om de icke skulle kunna inlösa ifrån
Riksg:s-Kont. de ifrågakomna obligationerna med större summa
än 300,000 R:dr b:ko årligen, hvarigenom hela beloppet af tre
milla- skulle blifva fördeladt på tio år, och alt förutsätta att den
ifrågasätta uplåningen och inlösningen af dessa obligationer skulle
utsträckas på så lång tid, det anser jag för min del orimligt.
Riksg.-s-Kont. är icke i en så besvärlig ställning som man påstår,
ty, såsom man vet, så förestår nu den tid, då bevillningarna
komma att dit inflyta, och om en del af Hypotheks-förenings-obligationerna
nu upsägas till inlösning inom sex månader,
så närmar man sig i betydlig mån förfallotiden för dessa
obligationer, innan Riksg:s-Kont:s kredit i vrätt i Banken uphör.
En annan talare har behagat påbörda mig att jag påstått,
att Hypotheks-föreningarne vore odugliga. Detta har jag visst
icke sagt. Hvad jag tänker blir en annan sak, men att jag icke
sagt det är säkert. Att Hypotheks-föreningarne kunde vara ganska
goda, ordnade på ett annat sätt, och tillkomma efterhand, men
icke så brådstörladt, som här i landet skett, .det är min öfvertygelse.
Den värde talaren må förlåta mig om jag beundrar
hans förmåga att göra slutsatser, ty den är verkligen oändlig.
Han har nemi. sagt, att jag anser räntans förhöjning vara hufvudsaken.
Detta har jag icke sagt, men jag har sagt, att om
en gäldenär icke kan skaffa sig penningar lill en liqvid på andra
vilkor än att han betalar högre ränta, så måste han väl höja
räntan, och jag har vidare sagt, att Staten må väl icke vara
pligtig alt, för det att gäldenären, för att betala sina skulder,
måste höja räntan, dervid träda emellan. Af nyssnämnde uttryck,
som den värde talaren påbördat mig, att jag endast
ifrar för räntans höjning, skulle man kunna tro att jag vore en
stor kapitalist, men jag är det icke och har således icke skäl att
påyrka räntans höjning; men talarens förmåga att göra slutsatser
är, såsom jag förut nämnt, serdeles stor.
Samme talare har vidare sagt att jag hade en serdeles stor
animositet emot Hypotheks-föreningarne. Det är sant att jag
har ovilja emot ali skuldsättning, jag har alltid undvikit den
och funnit mig väl deraf. Jag tillstyrker hvar och en att göra
på samma sätt, och derigenom undviker man alt göra skulder,
vare sig till Riksg:s-Kont. eller andra.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då den siste varde talaren här
icke egentligen talat emot bifall till det ifrågavande Betänk.,
utan emot Hypotheks-föreningarne och emot Riksg:s-Kont:s styrelse,
så hade jag kanske icke bordt begära ordet för att för
-
Den 15 Mars f. m.
231
svara Utsk:s Betänk.; men det må förlåtas dem, som deltagit i
beslutet, om de vilja bemöta tillvitelser emot Utsk:s förslag.
En värd talare har sagt att man bordt utlåna dessa penningar
till personer eller korporationer, ifrån hvilka man kunde på
räkna att med säkerhet återfå sina penningar när man beliöfde
dem. Jag får fästa den värde talarens upmärksamhet derpå, att
Riksg:s-Kont:s Fullmäktige äro skyldige att följa Reghtet och att
detta Reghtes stadgande är af Fullmäktige fullgjordt. När tiden
kommer, så kunna äfven R. St:r vid denna Riksdag pröfva huruvida
Reghtet är bra eller icke; men att Riksg:s-Kont:s Fullmäktige,
då de följt Reghtet, handlat rätt derutinnan, lär väl
icke kunna förnekas. Frågan är verkligen icke af den invecklade
beskaffenheten, att man här behöfver ingå i någon pröfning
af Hypotheks-föreningarnes nytta eller huruvida Staten kan få
vidkännas någon förlust på Hypotheks-föreningarne genom det
uti Riksg:s-Kont:s Reghte nu befintliga stadgande eller icke.
Ingendera saken är här i fråga. Man har blott ansett såsom en
skyldighet att icke, så att säga, i onödan tvinga Hypotheks-föreningarne
att brådslörtadt inbetala penningarne och derigenom
göra förluster, och man har derföre ansett att Riksg:s-Kont. icke
bör, om sådant kan utan förlust undvikas, upsäga de obligationer,
dem Riksg:s-Kont. upköpt till följd af R. Stms beslut. Nu
är Hypotheks-föreningarnes ställning i korthet den, att de hafva
ungefärligen 32 milhrs skuld. Af dessa hafva de omkring 25
milhr utlånta emot inteckningar i fastighet och de återstående
1 milina diskonteras. Riksg:s-Kont. och Banken hafva 5 milhr
R:dr uti Hypotheks-föreningarnes obligationer. Detta motsvarar
således största delen af den summa, som af Hypotheks-föreningarne
diskonteras. Om nu dessa obligationer upsägas af Riksg:sKont.
och Banken, så att Hypotheks-föreningarne blifva tvungne
att inom 6 månader inbetala dessa penningar, så skulle följden
deraf blifva att de måste skalla penningar conte qu’il coute, och
detta mäste då drabba dem i första rummet, som taga lån hos
föreningarne, d. v. s. en stor del af landets jordbfnkande befolkning.
För att förekomma en sådan rubbning utan olägenhet
för Statsverket, så har Riksg:s-Kont. fått tillåtelse, enl. Utsk:s
förslag, att antingen uplåna penningar eller upsäga obligationer,
hvilket som för tillfället anses lämpligast och nyttigast. Man har
dervid icke stadgat något vilkor, utan gifvit Fullmäktige friare
händer än förut och detta är i min tanke en riktig åtgärd, ty
jag önskar att man vid upgörandet af Reghtet för Riksg:s-Kont.
gifver Fullmäktige friare händer än de hittills hafva haft i dessa
frågor, ty derigenom skulle de kunna undvika sådana anmärkn:r,
som dem en värd talare här har gjort emot deras sätt att utlåna
penningar.
Man har här klandrat att dessa obligationer skulle först inom
tio år behöfva inlösas. Man har då glömt att i nu gällande
Reghte för Riksg:s-Kont. finnes ett stadgande uti den 149 §:n,
som medgifver Fullmäktige rättighet att för de af dem ulgifvande
obligationer bestämma en förfallotid af tio år och om nu stad
232
Den 15 Mars f m.
gandet i 166 §:n, som ålägger Fullmäktige ovilkorlig förbindelse
att vid nu förevar:de förhållanden till inlösen upsäga eller försälja
Hypotheks-föreningarnes obligalioner ej blifver tillämpad!,
så bör man ju äfven i öfverensstämmelse med nyssnämnde 149
§ medgifva Fullmäktige att tillämpa den der bestämda förfallotiden
jemväl på Hypotheks-föreningarnes obligationer. Den ifrågavar:de
förfallotiden af tio år är icke afsedd tili fördel för Ilypotbeks-föreningarne
utan för Statsverket. Det är naturligt, att
om man kan uplåna penningarne på goda vilkor för långifvaren,
så kan man få dem för godt pris och då Staten under tiden
drager god ränta af Hypotheks-föreningarnes obligationer, så kan
Statsverket, i st. f. förlust, möjligen fä vinst på denna operation.
För min del anser jag alt Fullmäktige icke böra förr upsäga
obligationerna än allmänna räntefoten blifver så hög att den öfverstiger
räntan på dessa obligalioner. Då först år rätta tiden
att försälja dem.
Jag yrkar bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Om icke mitt minne felar alltför
mycket, så var, när dessa Hypotheks-föreningar tiiikommo,
fråga väckt bos R. St:r, huruvida de icke borde bildas på det
sättet, att Staten skulle uptaga lån, hvilka sedermera skulle till
de blifvande Hvpotheks-föreningarne ullemnas, så att Staten blef
fordrings-egare hos dessa föreningar, men i stället gäldenär
hos långifvarne. Detta förslag gillades icke af R. St:r, ehuru
det i min tanka var ganska godt. - Man lät i det stället dessa
Hypotheks-föreningar bilda sig på egen kredit och skuldsätta landet
utrikes, så att Staten i sjelfva verket bar utländsk skuld, ehuru
Staten derför icke utfärdat en enda förbindelse. Vi hafva genom
denna åtgärd i sjelfva verket kommit till samma ståndpunkt,
som, derest Staten uplånt penningarne på utländsk botten och
sedan lemnat dem till Hvpotheks-föreningarne. När nu så är
förhållandet och sådana omständigheter hafva inträdt, som gjort
penninge-marknaden i utlandet ganska dyr, så hemställer jag till
en hvar om icke det är en Statens pligt att vidtaga sådana åtgärder;
hvarigenom dessa föreningars kredit, så vi d t möjligt är,
uprätthålles. Man gör icke detta om man vidtager så beskaffade
åtgärder som Hr Gr. Liljencrants och Frih. Stjernstedt föreslagit.
Det vöre just rätta sättet att så till sägandes störta föreningarne
om Riksg:s-kont. i närvande ögonblick skulle upsäga till inbetalning
det högst betydande belopp af obligationer, som nu finnes
i dess värjo. Jag tror också att någon förlust för Riksg:s-kont.
icke kommer att inträffa, om Riksg:s-kont. får den rättighet, som
StatsUtsk. nu har föreslagit, ty det lärer väl något hvar kunna
inse att Riksg:s-kont:s Fullmäktige på intet villkor skulle kunna
inlåta sig r låne-transaktioher emot högre ränta, än den det erhåller
af Hypotheks-föreningarne på deras obligalioner; men jag
tror, efter den erfarenhet jag också vunnit, att Statens eller
Riksg:skont:s obligationer äro mera begärliga än Hypolheksföreningarnes,
så att Staten kan uplåna ganska betydliga kapitaler
Den 15 51 ars f. m.
233
mot en lägre räntefot än flen, hvarmed Hypolheks-föreningarnes
obligationer löpa. Då blir det ganska naturligt att Riksg:s-kont.
upfyller tvenne ganska goda ändamål, nemi. för det första att uprätthålla
Hypolheks-föreningarnes kredit, och för det andra att
bereda Statsverket en vinst, genom den möjligen högre ränta
som drages ifrån Hypotheks-föreningarne, än den som Riksg:skont.
sjelf betalar på de medel sorn uplånas. Således ifrån hvilken
synpunkt man än betraktar saken, tror jag att Riksg:s-kont:s
Fullmäktige förfarit Slatsekonomiskt riktigt och att SlätsUtsk.
äfven bar insett detta förhållande och på sådan grund tillstyrkt
bifall lill Fullmäktiges framställning. Att Fullmäktige skulle kunna,
såsom en talare här framställt, utlåna medlen på annat sätt, så
att de genast vid första tillfälliga behof vore tillgängliga, det har
en talare före mig visat icke vara möjligt, emedan Fullmäktige
måste iakttaga hvad reglementet föreskrifver. Att Riksg:s-konf.
tipköpt obligationer till det belopp som skett, må icke heller någon
förtänkaJFullmäktige, enär denna åtgärd äfven grundar sig på reglementets
föreskrift, och det är ganska säkert, att om icke dessa
olyckliga händelser af ett krigstillstånd inträdt så bade hvarken
behof af det nu beviljade anslaget upkommit, ej heller hade Riksg:skont.
behöft ifrågasätta att upsäga sina obligationer så att krediten
derigenom kunde störas i landet eller att för sina utbetalningar
uplåna några medel. Att Riksg:s-kont. icke varit overksamt
för realisering af dessa obligationer anser jag mig böra här
tillkännagifva. Riksg:s-kont. har af dem under hand redan försålt
för 100,000 R:dr b:ko. Riksg:s-kont. har äfven under hand låtit
underrätta Hypotlieks-föreningarne att Riksg:s-kont. ogerna upsäger
obligationerna, men att Riksg:s-kont. deremot gerna ser,
att Hypotheks-föreningarne, så fort ske kan, inlösa sina obligationer
och derpå har äfven svar följt ifrån Hypotlieks-föreningarne
med uttryck af tillfredsställelse öfver det sätt hvarpå de blifvit af
Riksg:s-kont. behandlade och förklarande derjemte, att Hypotlieksföreningarne
icke skola underlåta att begagna den inbetalningsrätt
utan upsägning, som Fullmäktige medgifvit. Jag tror således,
att det icke förefinnes skäl till klander emot Fullmäktige i Riksg:skont.
äfvensom jag är öfvertygad, att i händelse Riksg:s-kont.
erhåller det bemyndigande hvarom här är fråga, så, långt ifrån
att derpå blifva lidande, skall Riksg:s-kont. och Statsverket dervid
hafva en vinst på samma gång som Hypotheks-föreningarne.
Jag tillstyrker således bifall till StatsUtfekis Betänk.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag anser det här af
Riksg:s-kont:s Fullmäktige föreslagna och af StatsUtsk. tillstyrkta
sätt att gå tillväga vid anskaffande af de medel som för det beviljade
kreditivet erfordras vara serdeles klokt och välbetänkt,
derföre att det gifver Fullmäktige frihet i sin verksamhet i afseende
på denna sak. För grunderna är såväl i Utsk:s Betänk,
som af åtskilliga talare redogjordt, så att jag dertill icke beliöfver
någonting tillägga, men jag anser mig, oaktadt jag icke är ledamot
af någon Hypolheks-förening, dock upmanad att säga att
234
Den 15 Mars f m.
jag anser Hypotheks-föreningarne alldeles icke vara uti en så
beklaglig ställning, som en talare här har antydt. Om det vore
Statens behof att inom 6 månader erhålla dessa medel och Riksg:skont.
till följd deraf nödgades upsäga obligationerna så är min
öfvertygelse att då, i spetsen för dessa Hypotheks-föreningar stå
många ibland Sveriges utmärktaste affärsmän, så skulle det, med
mer eller mindre svårighet dock gå för sig för dem att inom 6
månader på utsatt dag betala sin skuld. Jag anser således dessa
obligationer vara lika realisabla, som några andra och att de kunna
lättare drifvas in för Statsverket än några andra, serdeles då det
är fråga endast om några få milhr; och jag påstår att det är
blott för varsamheten i åtgärden, som detta förslag är gjordt,
och bör vara gjordt, men alldeles icke derföre att icke Hypotheks-föreningarne,
hvilken stund som helst kunna inlösa sina
förbindelser.
Hr Cederschiöld: Om förhållandet är sådant, som den
siste värde talaren nu upgifvit, nemi. att ingenting vore lättare
för Hypotheks-föreningarne än att till sitt fulla värde realisera
sina obligationer, så begriper jag icke hvarföre Riksg:s-kont:s
Fullmäktige gjort ett förslag, som strider deremot. Man har just
till grund derföre åberopat hvad den siste värde talaren, påstått
icke vara förhållandet, nemi. att detta skulle åstadkomma olägenhet
för Hypotheks-föreningarne. Om så icke är, utan dessa papper,
såsom det nu upgifves, skulle vara lätta att realisera, hvarföre
gör man det icke då. Jag tror att så icke är förhållandet,
utan att verkligen, på sätt Riksg:s-kont upgifvet dervid skulle
möta ganska stora svårigheter.
Såsom grund för det här framställda förslaget har åberopats
de för Hypotheks-föreningen opåräknade omständigheter, som inträffat;
men jag hemställer om ieke en Hypotheks-förening, likasom
en enskild person, bör, då den gör skuld, påräkna att sådana
förhållanden, som de nu för handen varande, kunna inträffa
och tillse huru han, äfven under sådana förhållanden, må
kunna fullgöra sina förbindelser. I min tanka är det den största
olycka som kunnat träffa Sverige att dessa Hypotheks-föreningar
och Privat-banker, genom den lätthet de beredt personer att erhålla
lån inledt dem i betydligt större utgifter, än som eljest
kunnat komma ifråga. Följden har blifvit en allmän skulldsättning.
Man ser här huru det ena femtalet af millioner efter det
andra indrages i landet: men på hvad sätt? Jo sålunda, att den
Svenska jorden blifver alltmera skuldsatt till| utländningen. Jag
hemställer om detta kan bära sig i längden och huru Sverige
skall kunna ega bestånd om man fortgår på den banan, samt
anser för min del såsom den största olycka att man tillåtit och
upmuntrat dessa Hypotheks-föreningar i olika delar af landet.
Hvad nu serskildt beträffar ifrågavar:de Retänk., så har Hr
Printzensköld sagt att man i afseende på utlåning emot obligationer
endast tillämpat reglementet. Hvarföre vilja icke Hrr:ne
då tillämpa detsamma äfven i afseende på den nu ifrågavai':de
Den 15 Mars f. m.
235
uplåningen? Om nu reglementet innehåller att uplåning af Riksg:skont.
icke får företagas, förr än obligationerna blifvit upsagda
eller inlöste; hvarföre vill man då icke att reglementet skall
följas äfven i denna del? Jag kan häruti icke se någon konseqvens.
Hrr Fullmägtige hafva här äfven sagt att den föreslagna åtgärden
icke skall lända till någon förlust utan möjligen snarare
till någon vinst för Riksg:s-kont. För min del, såsom representant,
afsäger jag mig i detta fall vinsten och yrkar endast att
Fullmäktige må tillse, att det icke blir någon förlust. Om meningen
varit att uplåningen skulle verkställas så att icke någon
förlust härigenom skulle upstå, så kan jag icke inse hvarföre man
i förslaget uptagit att Fullmäktige skulle sjelfve efter sig företeende
omständigheter pröfva räntans belopp. Det hade ju då varit helt
simpelt att säga att Fullmägtige icke få uplåna för högre ränta än
som erhålles på obligationerna. Jag har icke anspråk på att Staten
skall göra någon vinst, men icke heller att den på ifrågavar:de
mot reglementet stridande uplåning gör någon förlust.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har länge befarat att
det skulle gå med Hypotlieks-föreningarnes obligationer så, som
nu inträffat. För några år sedan, sökte jag, i egenskap af Bankofullmäktig,
förhindra att man måtte köpa andra obligationer än
sådana, som af R. St:r uttryckligen ålagt Fullmäktige att uplägga.
Man följde icke denna grundsats och nu har den ledsamma omständigheten
inträffat att man anser sig icke kunna upsäga obligationerna,
såsom här förmäles, och hvilket jag äfven tror vara
sannt. Kan man icke upsäga dem, så följer likväl icke deraf,
alt Riksg:s-kont. ej skall kunna sälja dem. Hvarföre hafva hvarken
Riksg:s-kont:s Fullmäktige eller StatsUtsk. ifrågasatt sådant. Fullmäktiges
förslag är af följande lydelse, nemi. att det må tillåtas
”Fullmäktige, utan ovilkorligt iakttagandet af stadgandet i ofvan
åberopade 16G § af Riksg:s-kont:s reglemente, att få, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de i samma reglementes 147 och
1G9 §§:ne meddelade föreskrifter, gå i författning om uplåning
af de medel, som, utöfver Riksg:s-kont:s härtill disponibla kontanta
tillgångar, kunna erfordras för ifrågakommande utbetalningar”.
Sålunda hafva Fullmäktige först och StatsUtsk. sedan icke
ens satt i fråga att Hypotlies-föreningarnes obligationer, som Riksg:skont.
innehar, skulle kunna säljas till pari. Det äro följaktligen
Fullmäktige och StatsUtsk., som börjat nedsätta värdet på dessa
obligationer. I öfverensstämmelse dermed förmodar jag att Fullmäktige
och StatsUtsk. ej skola hädanefter i Riksg:s-kont:s reglemente
kalla sådane obligationer för lätt, utan för svårt realisabla
papper. Om nu Riksg:s-kont. skall verkställa uplåning, månne
det då är skäl, att Fullmäktige börja med erbjudandet af högre
ränta än 4| proc. eller af bättre vilkor än Hypotlieks-föreningarne
lemnat? Jag tror det icke, och förmodar att Fullmäktige
ej heller inleda en såda åtgärd. Göra de det icke: så är det ju
vida enklare att sälja en Hypotheks-förenings obligation, som
löper med fyra och en half proc:s ränta, hvarigenom Riksg:s
-
236
Den 15 Mars f. ni.
kont. sedan för den summan hvarken har fordran eller skuld, >
än att, t. ex. behålla en sådan fordran på ena sidan och
på andra göra en lika stor skuld. Till denna dubbelhet i förhållande
skulle Riksg:s-kont. naturligtvis komma om Fullmäktige '
underläte att försälja Hypotheks-föreningarnes obligationer, i hän- |
delse de kunde säljas till pari, och i stället tillgripa utvägen att
göra uplåningar. Får nu Riksg:s-kont. icke uplåna penningar till C
proc. ulan måste t. ex. gifva 5 proc., så är det klart att Riksg.-skont.
utlånat sina penningar till Hypotheks-föreningarne för billigare
vilkor än dem hvaremot det sjelft måste uplåna penningar
af allmänheten. Riksg:s-kont. måste då på sin rörelse, sätta till
skillnaden af Statsmedel. Men detsamma är tydligt, såsom Frih.
Stjernstedt sagt, att Riksg:s-kont. blir förläggare åt Hypotheks- '
föreningarne till Statens skada. Nu säger man att det är möjligt |
för Riksg:s-kont. att erhålla, penningar pä bättre villkor än det i
skulle få om det försålde Hypotheks-föreningarnes obligationer
samt att Riks-kont. derföre icke borde draga i betänkande att
sätta sig i skuld. Man måste vid detta tillfälle erinra sig det
fransyska ordspråket: ”c’est le bon marche, qui m’a miné”, och ^
försöka onödiga upköp. Det är i min tanka just felet hos både
Fullmäktige och StatsUtsk. att de icke hafva satt i fråga Hy- >
potheks-förenings-öbligatiönernas försäljning framför penningarues
uplåning af allmänheten. Man bör icke gå öfver ån efter vatten.,
Skulle man nu icke kunna sälja sådana Hypotheks-förenings- t
obligationer som löpa med 4' proc. ränta: så bör man söka att
sälja dem, som gå med 5 proc. ränta, ifall sådana finnas i Riksg:s- 1
kont:s förvar. Sådant vore bättre än att Riksg:s-kont. skulle
sjelfmant uplåna penningar till denna ränta och derigenom att i
jag så må säga, försämra sin egen kredit. Jag hoppas också att
Fullmäktige försöka sådant. Emellertid måste jag lägga Stats- j
Utsk. till last att det icke uttalat grundsatsen, det man först ,
skolat försöka försälja andras obligationer som det innehar, innan 1
det började uptaga nya lån.
Jag anhåller att R. o. Ad. ville återremittera Betänk.
Frih. Raab, Carl Adam: Jag får börja mitt lilla andragande
här med tillkännagifvande af min förundran deröfver, att
denna obetydliga sak kunnat väcka så mycket allarm. Jag ämnar
icke heller inlåta mig i yttrande öfver de hvarjehanda under
discussionen vidrörda ämnen, som icke höra hit.
Man erfar att Riksg:s-kont. innehar något öfver 3 milhr.
R:dr i obligationer och att, för att honorera en skuld af2| mill:r
R:dr, Riksg:s-kont. antingen mäste upsäga dessa obligationer eller
låna upp en sådan summa. Detta är också en ganska simpel sak
i och för sig sjelf. Det kan väl icke bestridas hvad Gr. Liljencrants
anfört, att den som är skyldig han bör betala, och Hypotheks-föreningar
lära väl icke heller undandraga sig denna skyldighet.
Jag tror, lika med Hr Mannerskantz, att Hypotheks-föreningarne
kunna inom fi månader efter upsägningstiden. om så
fordras, inbetala sina skulder. Serskildt vet jag att Östgötha
Den 15 Mars f, m.
237
Hypotheus förenings skuld till Riksg:s-kont. bestämdt skall kunna
inom 6 månader efter upsägning betalas; men bär är icke fråga
ensamt om denna betalningsskyldighet, utan här är fråga om de
stora krafter som verka på industrien. Man kan mycket väl tänka
r sig att om Hypotheks-föreningarne inbetala sina skulder till Riksg:s
kont.
, så måste industrien derigenom på ett hämmande sätt störas
/ åtminstone för ögonblicket. Om man nu icke behöfver verka
hämmande på industrien och icke göra någon förlust på obligationerna
så frågas nu: hvad skall det då tjena till alt göra detta
intrång i industrien under en tidpunkt så ogynnsam som den
nuvarande.
Att Riksg:s kont. blefve förläggare för Hypotheks-föreningarne
för ögonblicket, det tycker man skulle vara alldeles fasaväckande.
För min del finner jag det icke besynnerligare än när den ena
kassan förlägger den andra. När nu detta Statens penningeverk
icke kan göra någon förlust på Hypotheks-föreningarnes obligationer,
så måtte man vid åminstone kunna vänta med upsägningen
till en tidpunkt då det kan ske utan att förorsaka förluster
för Hypytheks-föreningarne och utan att åstadkomma det intrång
för industrien, som en sådan åtgärd nu skulle utöfva. Jag yrkar
således bifall på detta Betänk.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare har klandrat att Riksg:s
t
kont., inköpt räntebärande papper, hvilka icke genast utan förlust
kunna inlösas. Tvenne andra talare hade redan visat att anledningen
till detta inköp af papper finnes i reglementet för kontorets
verksamhet. Det kan således icke läggas kontorets Fullmäktige
till last att sådant inköp har skett och om ändring uti ett sådant
förhållande önskas för framtiden så kan det endast åstadkommas
genom förändring i reglementet, då detsamma vid denna Riksdag
kommer alt uppgöras. Emellertid får jag lyckönska StatsUtsk. om
den värde talaren behagade uplysa Utsk. hvarifrån sådana papper
skulle fås, ty mig veterligen finnas de icke och hafva aldrig funnits,
som dä stora summor äro ifråga, under hvilken tidpunkt sorn
helst, kunna realiseras utan att förlust derigenom på ett eller
annat sätt förorsakas. Afven de rikaste länders Statspapper falla
under kritiska tider, men den värde talaren lärer väl underrätta
StatsUtsk. hvarest papper af den beskaffenhet han önskat kunna
erhållas. Frågan för ögonblicket är ganska enkel. Riksg:s-kont.
behöfver inom en kort tid en större summa kontanta penningar för
att bestrida de utgifter, hvilka af R. St:r blifvit på kontoret anvisade.
Dessa penningar kunna af kontoret erhållas på tvenne vägar,
antingen derigenom alt kontoret realiserar sina tillgångar, d. v. s.
upsäger eller försäljer sina obligationer, eller att kontoret sjelf
uptager lån. Den första utvägen är i reglementet föreskrifven
att den skall företagas. Vid den utvägen företer sig likväl den
olägenhet att, ehuru Hypotheks-föreningarne utan tvifvel äro fullkomligt
säkra, man likväl kan, genom att tvinga dessa föreningar
att under en så kritisk tidepunkt som den närvartde på en
gång anskaffa en så betydlig summa som 3 milbr R:dr, åstad
-
i
238
Den 15 Mars f. m.
komma betydliga förluster för Hypotheks-föreningarne. Det är
gifvet att derigenom att Hypotheks-föreningarne tvingas att på
en gång skaffa sig så mycket penningar, höjas räntan inom landet,
om dessa penningar skola här upplånas, eller också för att
undvika ett sådant förhållande, tvingas Hypotheks-föreningarne
att skaffa sig penningar från utlandet, hvilket åter skulle i närvande
ögonblick blifva mycket dyrt. Man vet nemi. att Hypotheks-föreningarnes
obligationer för närvande stå ganska lågt i
kursen på verldsmarknaden, hvilket åter icke är en följd deraf
alt dessa föreningar äro osäkra, utan af de rubbningar i hela
penninge-marknaden som genom de politiska förhållanderna åstadkommits.
Derföre ansågo Fullmäktige det vara för rörelsen i
allmänhet fördelaktigare, om, i st. f. att intvinga Hypotheksföreningarne
i dessa svårigheter, det tilläts Hypotheks-föreningarne
att i män af tillgångar inlösa sina obligationer under det Iliksg:skont.
anskaffade de för Staten behöfliga medel pä det sätt som
Fullmäktige funno mest passande, antingen genom att realisera
de obligationer Riksg:s-kont. har eller genom att verkställa uplåning.
Något annat hafva Fullmäktige icke föreslagit. Fullmäktige
ansågo den sednare åtgärden eller den att för Riksg:skont:s
räkning uplaga lån, såsom en bättre utväg att anskaffa penningar,
utan att kontoret derpå gjorde någon förlust och med
mindre intrång för rörelsen i allmänhet. Man ansåg det vara
lättare för kontoret att under en kritisk tidpunkt företaga en uplånings-åtgärd,
än det vore för Hypotheks-föreningarne, och när
nu mycket penningar behöfdes och kontoret kunde, efter all
sannolikhet, anskaffa den till billigare villkor än Hypotheks-föreningarne,
hvarföre skulle man icke då medgifva att så finge ske?
Det är sannt att den förlust som Hypotheks-föreningarne skulle
gjort, icke drabbat Riksg:s-kont., så hade den deremot skadligt
inverkat på landet, dels derföre att en så stor del af våra jordbrukare
inom Hypotheks-föreningarne äro delegare, dels derföre
att om räntan upjagades, så måste sådant vara tryckande äfven
föFde industruidkare som icke äro medlemmar i Hypotheks-föreningarne.
Att vidtaga den enkla åtgärden att medgifva Fullmäktige
att välja hvilken utväg, som lättats och bäst leder till
det åsyftade ändamålet, måtte väl i detta fall vara riktigare än
att, såsom förhållandet för närvande är, föreskrifva dem att ovilkorligen
upsäga Ilvpotheks-föreningarnes obligationer eller försälja
dessa papper. Men, säger man, allt detta kan vara ganska
rätt, men det borde föreskrifvas åtminstone att Fullmäktige skola
göra begge delarne på en gång, d. v. s. både realisera obligationer
och verkställa uplåning. Det är likväl gifvet att man genom
en sådan föreskrift lätteligen kunde tvinga Fullmäktige att
\ipkalla
utbjöd kontoret och Hvpotheks-föreningarnes obligationer. Det
är sannolikt att Riksg:s-kont:s obligationer uti den striden blefve
segrande och då hade man icke åstadkommit något annat än att
man fullkomligen onödigtvis nedtryckt Hypotheks-föreningarnes
kredit inom landet. Om man vill bevara penninge-marknaden i
Dan 15 Mars f. m.
239
landet för den rubbning, som skulle åstadkommas derigenom att
Hypotheks-föreningarne stöde i fara för upsägning af stora summor,
så bör man väl icke, på samma gäng som man borttager
det bestämda stadgandet om upsägning, på samma gång hota
dem med en sådan upsägning. Den utväg måtte väl vara den
riktiga, hvarigenom man, utan förluster för Riksg:s-kont., och
utan någon rubbning i de allmänna kredit-förhållanderna, kan
för bästa priset erhålla de behöfliga penningarne. Jag förnyar
min vördsamma anhållan om bifall till Utsk:s Betänk.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Afven jag får vördsamt
tillstyrka bifall till detta StatsUtsk:s utlåt. Den återremiss som
här är begärd, på det att StatsUtsk. skulle föreslå att Fullmäktige
i Riksg:s-kont. skulle till fullgörande af reglementets föreskrifter
försälja eller upsäga Hypotheks-föreningarnes obligationer, anser
jag för min del vara, om icke farlig, åtminstone ganska betänklig.
Att på en gång genom försäljning af Hypotheks-förenin1-  garnes och Riksg:s-kont:s obligationer inkastajpapper för ett parmilkr
R:dr på penninge-marknaden i riket, hvilken är så inskränkt, det
skulle vara en åtgärd, som väl icke kan ursäktas af några grund[
satser, enär den i praxis skulle medföra följder af förluster för
Hypotheks-föreningarne och vinst endast på några enskildas hänl
der; en förflyttning af förmögenheter som kan undvikas, om man
vidtager den enkla åtgärd, som StatsUtsk. här föreslagit efter
framställning af Fullmäktige i Riksg:s-kont. Genom denna åtgärd
kan jag icke inse att några förluster hvarken för Staten
eller för enskildte skulle kunna upkomma. De penningar som
lyckligtvis genom fördelaktiga penninge-förhållanden de föreg:de
åren, kunna vara tillgång på inom riket, de kunna af Riksg:skont.
uplånas och de för Statsverket behöfliga medlen sålunda
till vägabringas utan några åtgärder som åstadkomma något störande
af den allmänna krediten.
Hypotheks-föreningarnes säkerhet är i min tanka ostridig
och att deras obligationer kunna blifva inlösta till sitt fulla
belopp anser jag också ostridigt; men om på en gång 2 eller 3
milkr deraf skulle försäljas, begagna naturligtvis de, som ega
kapitaler och kunna köpa obligationer, tillfället att upköpa dem
till lägre pris, ty konKurrensen af köpare lärer icke då blifva så
stor som konkurrensen af papper och således måste en förlust för
Hypotheks-föreningarne upstä, icke orsakad deraf att man misstror
förmågan hos gäldenären att betala, men genom den tillfälliga
händelsen att så mycket obligationer måste på en gång försäljas.
Att genom uplåning eller anskaffande af penningar utrikes
ifrån kunna minska de olägenheter på penningemarknaden
inom riket, hvilka kunde befaras upkomma, det finner hvar och
en att det i närvar:de tidpunkt icke är någon lämplig åtgärd
eller ens knappast möjlig, då vi se af kursnoteringar på allmänna
papper å de ställen, der sådana alltid säljas och köpas, att de
allesammans, så väl de säkraste, som de mindre säkra ganska
240
Den 15 Ulars f. m.
betydligt fallit i värde. Orsaken dertill är naturligtvis att söka
derutinnan att de, som hafva kontanta penningar, anse sig kunna
använda dem fördelaktigare än att köpa sådana papper. Om enl.
StatsUtsk:s tillstyrkande, det lemnäs öppet för Fullmäktige att
uplåna hvad som beböfves, så är jag öfvertygad, att Fullmäktige
begagna denna rättighet på det sätt som blir lämpligast och förmånligast
för Statsverket och för penningeställningen på det hela
inom landet. Det torde hvar och en inse att om sådana åtgärder
som de nu ifrågavande öfverlemnas åt en inskränkt korporation,
ett mindre antal alt besluta om, så kan del ske på ett
sätt som är bättre än om det skulle ske genom 11. St:rs beslut
i afseende på sjelfva detaljerna af frågan. Om R. St:r nu besluta
först att en försäljning skall ega ram och alt sedermera,
om detta icke lyckas, en uplåning skall verkställas, sä blir detta
föremål för spekulationer af dem som ega penningar och kapilaler
att utlåna. Tiden går förlorad; vi inveckla oss i många
olägenheter, uti verkliga förluster och ändamålet upfylles måhända
icke, och veckor förflyta utan att penningar blifva disponibla.
Jag befarar att redan den på förmiddagen här förda discussion
har försvårat saken mera än man har afsett, och att en återfemiss
skulle ytterligare försvåra de åtgärder, som Fullmäktige i
Riksg:s-Kont., för att anskaffa penningar, måste vidtaga, det förefaller
mig klart, hvadan jag icke kan tro att R. o. Ad. skulle
vidtaga den utvägen att återremittera Betänk., om hvars bifallande
jag ånyo anhåller.
Ropen på propus, förnyades.
Hr Cederschiöld: Jag har ingalunda på sätt Gr. Lagerbjelke
upgifvit påstått att Riksg;s-kont. skulle hafva utlånat medlen
emot sådane papper, hvilka när som helst skulle kunna inlösas
med kontanta penningar, ty ehuru jag icke på något sätt uti insigter
i penninge-förhållander vill mäta mig med Hr Gr:n som
är Ordf:de i Riksg:s-kont., så är jag likväl icke så fremmande
derför att jag kan föreställa mig möjligheten af att utlåna betydliga
penningesummor på sådant sätt att de, hvilken dag som helst,
skulle kunna hållas tillhanda för återbetalning. Jag har endast
påstått och yrkat att man skulle utlåna dem emot sådane papper,
som när som helst kunna upsägas till återbetalning och inga
andra, ty eljest äro papperen icke af den beskaffenhet att de
kunna kallas goda och lätt realisabla, utan de äro då dåliga papper,
som i min tanka böra undvikas; men det är märkvärdigt
att när det är fråga om att emottaga sådana papper och belåna
dem, då heter det att de äro förträffliga, och lätt realisabla och
då fyller man förråderna med deni, men när fråga blir att an
vända
dessa papper, då skulle en stor olycka förorsakas icke blott
för dem som utgifvit obligationerna, utan äfven för hela riket om
man skulle upsäga dem till inbetalning. Då har man vändt om
helt och hållet, och då, som sagdt är, ljuder det en helt annan
röst. Förhållendet med dessa papper är sådant att de verkligen
icke
Den 15 Mars f. m.
241
icke min lanka förtjena det förtroende som man vill tillägga dem.
Iiiksg:s-kont. och StatsUtsk. hafva derföre möjligen gjort oss en
tjenst genom sina Utlåt:n, ty jag förmodar att man i framtiden
skall taga sig bättre till vara i afseende på det förtroende som
man hittills lemnät åt dessa Hypotlieks-föreifingar. Då emellertid
en Fullmäktig i Riksg:s-kont. här har förklarat att meningen
icke skulle vara att genom den nya uplåningeB^åstadkomina
någon förlust för Rikg:s-kont. så anser jag likväl nödvfesftgt-Ätl.
återremittera Betänk., på det att, om det beslutas att en sådan
uplåning skall ske, man tillika må föreskrifva att Riksg:s-kont.
dervid icke får bestämma högre ränta än den som erlägges för
de obligationer, som Riksg:s-kont. innehar, utan att i sådant fall,
obligationerna böra företrädesvis realiseras.
Ilr Hjerta, Lars: Efter den långa discussion som förevarit
skulle jag visserligen gerna afstå ifrån att yttra mig, för att
icke pröfva Ståndets tålamod, om jag icke trodde att det är ett par
anmärkmr emot Betänk., som icke blifvit vidrörda. Jag får likväl
först fästa mig vid en talares yttrade förmodan att den discussion,
som har förevarit, skulle skada krediten i landet. Jag tror icke att
hvad som i sådant afseende förnuftigtvis blifvit sagdt kan skada,
men jag måste instämma deruti i det fallet att jag tror att åtskilligt
af discussionen varit öfverflödigt nemi. i hvad den gått
ut pä att gifva Riksg:s-kont:s Fullmäktige och föreg:de Ständer,
som upgjort kontorets reglemente, en lexa, för det att ifrågavar:de
obligationer blifvit af Riksg:s-kont. upköpta. Om deruti
möjligen ligger något fel vet jag icke, men om så är, så är nu
felet begånget och det tjenar föga till att nu tala derom. Deremot
är jag för min del af dea tron att StatsUtsk. har haft orätt,
då det sagt att försäljningen af dessa obligationer skulle komma
att medföra serdeles betänkliga följder, ty jag kan icke förstå hvarutinnan
dessa betänkliga följder skulle bestå. Allmänna krediten
af obligationerna måste bero af den noggranhet som dessa föreningar
visat i att betala sina räntor och ingenting annat, ty hvar
och en vet att de äro fonderade på tillräcklig real-säkerhet. I följd
deraf måste man äfven finna att den nedsättning, som dessa obligationer
rönt i allmänna krediten kan icke förorsakas af något
annat än de serskilda politiska förhållanden, som nu äro för handen.
Mången har gjort sig mycken möda att utfundera hvad orsaken
kan vara till det starka fall som dessa obligationer fått vidkännas
på utländska handelsplatser. Jag tror att en af dessa orsaker
möjligen kan vara den att man känner att Riksg:s-kont., innehar
ett betydligt belopp af dessa obligationer och att Riksg:s-kont,
genom R. St:rs beslut att bevilja milla' R:dr såsom kreditiv
på Riksg:s-kont., skulle blifva nödsakadt att antingen sjelf upläna
penningar eller upsäga dessa obligationer. Den utländske Bankiren
föijer noga med dessa penninge-förhållanden och jag har
för min del anmärkt att fallandet af Hypotheks-föreningarnes obligationer,
hvilket tyckes till stor del hafva gifvit anledning till
den farhåga man hyser emot dessa föreningars rörelse, inträffade
5 II. 16
242
Den 15 Mars f. m.
verkligen icke förr än det blef bekant att R. St. hade beviljat
dessa 2} milla- R:dr. Nu är således en omständighet
inträffad, som man med bästa vilja i verlden ej kan förekomma,
att den utöfvar en tryckning på penninge-marknaden, och då
måste man taga såken sådan den är. Frågan är då huruvida
denna tryckning,"livad beträffar obligationerna, är momentel eller
' om den koslmer att blifva varaktig och fortfara. Jag tror för
— min-AftC-aft den är momentel och att, när penningemännerne i
Hamburg få besinna sig, så kommer obligationernas värde att
åter upgå. Då man besinnar att såväl obligationernas realsäkerhet,
som säkerheten för räntan är god, så mäste obligationerna
nödvändigt åter komma att stiga och deras nuvar:de fall väcka
spekulation hos den som har penningar att placera; ty det är
otvifvelaktigt att för den som är nöjd med \\ proc:s ränta så är
det i närvar:de ögonblick en ren affär att upköpa dessa obligationer,
på hvilken man inom några få månader kan förtjena betydligt
om man har pengar att placera. Min öfvertygelse är icke
att man bör utgå ifrån den förutsättningen att dessa obligationer
skola komma att fortfarande stå vid den låga punkt hvarpå de
nu befinna sig, och derföre är det min tanka att Riksg:s-kont.
icke, såsom följden synes mig blifva af ett bifall till hvad StatsUtsk.
nu föreslagit, borde hafva rent af frånkänt sig rättigheten
att upsäga dessa obligationer. Jag kan nemi, icke fatta annat än
att meningen med StatsUtsk:s förslag skulle vara att Fullmäktige
i Riksg:s-kont. borde ovilkorligen hålla sig till låneutvägen. Nu
har Utsk. föreslagit att Fullmäktige icke skulle bindas vid någon
ränta eller något vilkor. Detta anser jag fullkomligen rätt af
SlatsUtsk. emedan en sådan föreskrift skulle innebära en omöjlighet.
Det är icke sagdt, alt om StatsUtsk. och R. St:r föreskrifva
Fullmäktige i Riksg:s-kont., såsom Hr Cedershiöld föreslagit,
att de icke finge gifva högre ränta än 4J proc.; det är
icke sagdt att Riksg:s-kont. då skulle kunna få penningar till pari.
Det kunde hända att en sådan politisk rörelse i Europa inträffade,
som utöfvade ett så mäktigt intryck på vårt land att man
på den stora penninge-marknaden började frukta för att R. St:r
nödgades bevilja ännu större anslag för våra försvarsanstalter. I
sådan händelse är det mycket lätt att förutse möjligheten deraf
att Riksg:s-kont., emot 41 proc:s ränta, icke kan få större kapitaler
för sina obligationer än de nu kunna få för Hypotheks-föreningarnes;
ty kapitalisten måste ju resonera sålunda, att han bedömer
den risk han löper efter den säkerhet han har att kunna
få igen sitt kapital. Då måste han tänka sig hvilketdera som
medför större säkerhet för honom antingen att köpa Hypotheksförenings-obligationer
eller endast Riksg:s-kont:s obligationer.
Att R. St:rs Riksg:s-kont:s egna låne-obligationer skulle blifva
mer begärliga än Hypotheks-föreningarnes obligationer det får
jag säga, alt jag icke kan fatta såsom någonting absolut bestämdt,
om det skulle komma i fråga något ännu större lån. Dessutom,
har StatsUtsk. här uptagit ett förslag, som jag anser vara, i afseende
på det förestående uptagandet af kapitaler, betänkligt, då
Den 15 Mars f. m.
243
Utsk föreslagit att gifva Fullmäktige ett utrymme af högst tio år, inom
hvilka obligationerna skola upsägas. Hvar och en kan förstå ätt under
nuvande förhållanden så måste kapitalisten, som vill emottaga
dessa obligationer, om de icke äro upsägbara inom kortare tid
än 10 år, föreställa sig att pä dessa tio år kunna händelser inträffa,
som mycket nedsätta värdet af den valuta, sorn han får i
dessa obligationer, och då är det möjligt att han Lager Hypotheksföreningarnes
obligationer heldre än Riksg:s-kont:s?^^ik,attjUi.
i korthet komma till en conclusion utaf hvad jag tagit mig friheten
framställa, så vågar jag vördsamt föreslå att Fullmäktige i
lliksg:s1kont. mätte visserligen få fria händer i afseende på uptagande
af lån, men att det äfven måtte föreskrifvas Fullmäktige i Riksigskont.
att försöka att sälja Hypotheks-föreningarnes obligationer,
samt att R. St:r, med förtroende till Fullmäktige öfverlåta åt dem
att i detta fall välja den utväg, som de finna bäst, men derjemte
föreskrifva, att de obligationer, som Riksg:s-kont. sjelf
kommer att utfärda, icke må sättas på så lång upsägningstid som
tio år; ty detta anser jag ganska nödigt, om man skall komma
till något resultat.
Propos. till bifall ä StatsUlsk:s förevar:de Utlåt, blef härefter
framställd och besvarad med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han trott sig finna, att Ja
varit öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af Plenum kl. (i e. m., hvarefter R. o. Ad.
åtskiljdes kl. nära 12 på dagen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen elen 15 Mars 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 11 dennes f. m. på bordet lagda
Utlåt. JV2 58, i anledn. af väckt fråga om anstånd med återbetalningen
af det staden Sölvitsborg vid 1844 och 1845 årens
Riksdag beviljade hamnbyggnads-lån.
16*
244
Den 15 Mars e. ra.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har icke nied min röst
kunnat biträda detta förslag, hvilket äfven synes af den reservation
jag bifogat Utlåt., och jag ber att nu få tillägga några ytterligare
motiver, hvarföre jag anser detsamma böra återremitteras.
Staden Sölvitsborg har af R. St:r erhållit ett låneunderstöd
af 10,000 FLrflr att under 5 år räntefritt innehafvas, efter
hvilken tids .förlopp skulle årligen under 141 års tid, erläggas
-^jjtfftSv-på^hela lönesumman, dervid räntan skulle endast beräknas
till 2 proc. och återstoden utgöra kapital-afbetalning. Då
staden erhöll detta lån åtog den sig att inom en viss tid hafva
sin hamn färdig; men då denna tid tilländagålt, ingick staden
till K. M. med underd. anhållan om förlängning derå, emedan
man under arbetets lopp påträffat åtskilliga svårigheter, som vid
dess början icke kunnat förutses. Jag har af handlingarne inhemta!,
att förnämsta orsaken till arbetets fördröjande liärledt
sig deraf, att man vid - upgörandet af den första planen till
arbetet icke kommit att undersöka hurudant farvattnet var utanför
sjelfva hamnen. Man fann sedan alt detta farvatten var en
fot grundare än den upmuddrade hamnen. Man hade äfven gjort
inloppsrännan till hamnen något krokig, men fann sedan olägenheten
deraf och rättade detta förhållande. Häraf upstod en drygare
arbetskostnad, som man dock kunnat undvika om man ifrån början
handhaft arbetet med tillbörlig upmärksamhet, och detta fel" vid
utförandet har således icke kunnat upkomma af annan orsak, än
brist på eftersyn vid förslagets upgörande. Bien utom det förhållande
att de anförda skälen således icke kunna anses giltiga
för beviljandet åt Sölfvitsborg af ytterligare förbättrade betalningsvilkor,
finnes dessutom äfven en annan orsak, som visar alt
sådant jemväl vore obehöflig!. Det uplyses nemi. af de handlingar,
som medfölja motionen, att Sölvitsborg redan år 1852
hade uti hamn-intrader en inkomst af 1,571 R:dr 36 sk., hvilket
utgör nära 6. proc. på den summa hamn-anläggningen vid samma
års slut kostat. Häraf visar sig således att Staden ingalunda gjort
någon förlust på arbetet, utan (vertom en vinst af nära en proc.
Det bör enl. min tanke, vara så väl StatsUtskrs som R. Stms
skyldighet att noga tillse att de förbindelser kommunerna iklädt
sig då de erhållit Stats-bidrag, äfven punktligt upfyllas, såvida
icke förefallande omständigheter kunna föranleda någon förändring.
Här har ingen sådan företedt sig, och det är derföre jag vördsamt
anhåller om återremiss af detta Betänk.
Hr Montgomerie, Rob. Nils Germund: Inom Utsk. har
jag deltagit i det beslut, -sorn blifvit Utsk:s, och har för min del
ansett sådana skäl hafva blifvit af motionären framlagde, att de
kunnat föranleda en ändring i de förut gjorda bestämmelserna
för återbetalandet af det lån staden Sölvitsborg af Staten bekommit.
K. M. har äfven ansett sådana skäl föreliunas, att Han beviljat
Staden en förlängd arbetstid af 2 år, och jag skulle tro
att på hvad sätt dessa tillökade arbeten än upkommit, om det
varit genom brist på tillräckligt fullständiga undersökningar eller
Den 15 Mars e. m.
245
hvad annan orsak som helst, så är det dock icke Stadens fel att
kostnadsförslaget blifvit felaktigt upgjordt, utan detta fel måste
tillräknas den person, som upgjort förslaget och på hvilken staden
för arbetets utförande förlitat sig. Jag skulle således tro att det
vore skäl att bifalla Betänk.; och i afseende på de omnämnda
hamn-inkomsterna under år 1852, ber jag att få nämna, att då
en stor del af dessa inkomster härleda sig ifrån den betydliga
bränvinshandel, som under föregrde år blifvit af staden Sölvitsborg
idkad, men det nu är sannolikt att denna handel kommer
att betydligt minskas, så är det äfven troligt att inkomsterna för
en framtid icke skola blifva så betydliga, som de hittills varit.
Hr Printzensköld, Carl: Mig synes nu förevar:de fråga
vara af den beskaffenhet, att den af hamndirektionen hade bordt
väckas i den för dylika ärendens behandling vanliga ordningen,
nemi. hos K. M., ty otvifvelaktig! är det Konungens rättighet,
att, i händelse Han linner skäl till det begärda anståndet med
kapital- och ränte-betalningarne, derom besluta, sedan vederbörande
embetsmyndigheter blifvit uti ämnet hörde. Nu har man
i dess ställe genom enskilt motion sökt att, med förebigående af
högsta makten, förskaffa sig en fördel, som man icke hoppades
kunna vinna, om man vände sig till Konungen, som innan Han
afgjort frågan ofelbart hade inhémtat uplysningar af vederbörtde
embels-myndigheter. Detta anser jag vara alldeles oriktigt, och
jag tillstyrker derföre, i likhet med Hr Bildt, att Betänk, måtte
varda återremitteradt.
Hr Virgin, Christian Adolf: Till hvad Hr Montgommerie
nyss i denna fråga yttrat, ber jag att få göra det tillägg,
att det föreslagna anståndet af tvenne år med återbetalandet af
det staden Sölvitsborg beviljade Stats-lånet, är en naturlig slutföljd
af hvad Konungen redan beviljat, eller tvenne års förlängning
af arbetstiden. Det var nemi. stadgadt såsom vilkor för
Stats-bidraget, att återbetalningen skulle börja 2 år efter arbetets
slut; nu har Konungen, af de skäl, som redan blifvit anförda,
beviljat tvenne års anstånd med arbetets fullbordande, och deraf
synes mig conseqvent följa, att äfven tvenne års anstånd med
återbetalningarnes början borde beviljas, enär stadgadt varit, att
de först 2 år efter arbetstidens slut skulle taga sin början.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: K. St:r hafva under föreg:de
tider inhemtat en ganska bitter erfarenhet om hvart det leder
att medgifva sådana eftergifter som den här begärda. På den
tid, dä dylika eftergifter voro vanliga, gick det gemenligen så
till, att först inkom en kommun med anhållan om Stats-bidrag
för utförandet af något arbete, hvarvid man alltid sökte framkomma
med så lågt kostnads-förslag, som möjligt, för att så
mycket lättare kunna få den mindre summan beviljad, men sedan
man väl fått löfte om denna summa och arbetet väl kommit i
gång, hände det aldrig att arbetet blef färdigt för hvad man
begärt, utan först sedan R. St:r beviljat den ena tillökningen i
anslaget efter den andra. För att förekomma alla dessa miss
-
246
Den 15 Mars e. m.
bruk, beslöt R. St:r slutligen såsom det enda möjliga och verkligen
till ändamålet ledande .correktiv, att alltid, innan något
medgifves, fordra en bestämd förpligtelse af kommunen, att utan
någon ytterligare anhållan om förbättring af vilkoren eller förökning
af anslaget fullborda arbetet med hvad den redan fått,
eller ock sjelf tillskjuta de medel som derutöfver kunde erfordras.
Sådana förbindelser linnes för alla af Staten i sednare tider understödda
arbeten, och derigenom har vunnits, att Direktionerna
numera i allmänhet se sig noga för innan de löpa åstad med begäran
om bidrag af Statsverket, och 14. St:r hafva sålunda verkligen
lyckats vinna det resultat, att de, innan anslagen beviljas,
kunna på förhand bestämdt veta hvad arbetet skall komma att
kosta dem. Vill man nu frångå denna princip genom att ånyo
göra dylika eftergifter, sä är det gifvet att äfven hela den gamla
oordningen skall återkomma.
Man säger att Hamnbyggnads-direktionen icke vetat att arbetet
skulle blifva dyrare än man beräknat; må så vara, men
dä måste man dock medgifva, att 14. St:r och 14iksg:skont. ändå mindre
kunnat veta det, dä de. som i första hand borde hafva reda
på hvartill arbetskostnaden kunde komma att upgå, väl borde varit
Arbets-direktms ledamöter, och icke 14. St:r. Det är just för
att tvinga Arbets-Direktionerna till en sådan noggrannare upmärksamhet,
som R. St:r blifvit strängare i sina vilkor.
En värd talare har sagt, alt då K. M. funnit' skäl att medgifva
förlängning af arbetstiden, så vore det äfven skäl att man
medgåfve förlängd räntefrihet. Om den värde talaren behagar
fästa sin upmärksamhet på huru »med dessa mål vanligen tillgår,
så skall han finna, att Konungen för de aldra fleste beviljat en
sådan förlängning af tiden, utan att derföre någon tagit sig anledn.
att yrka att äfven öfriga förmåner skulle vara dermed förenade.
Arbets-direkt:na böra på förhand undersöka, om de tilltro
sig att kunna fullborda arbetet med de medel, de fått sig
anslagna, och om de icke kunnat det, så bör väl förlusten drabba
arbetsbolaget och icke Statsverket. Om åter under arbetets fortgång
oförutsedda hinder möta, som göra det omöjligt att på föreskrifven
tid fullborda detsamma, hvarföre skulle då icke Konungen
bevilja förlängning af denna tid? Dessa båda saker stå således
icke i något sammanhang med hvarandra och hafva aldrig
så betraktats i de tusentals fall då arbetstidens förlängning blifvit
begärd, utan att någon förbättring af vilkoren i öfrigt dervid ansetts
böra medfölja. Jag förenar mig i den af Hr Rildt gjorda
hemställan om återremiss af detta Betänk.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Efter det fullständiga yttrande
den siste värde talaren afgifvit kan jag vara ganska kort, och
ber endast att i anledn. af Hr Virgius yttrande få fästa upmärksamheten
derpå, att om man antoge den princip han uttalat, så
skulle följden deraf blifva den, att man finge afskrifva återbetalningsskyldigheten
af ganska betydliga till kommunikationer och
hamnbyggnader anslagna låncsummor. K. M. har till sådana
Den 15 Mars e. m.
247
arbeten disponerat betydliga summor, och för största delen af
dessa arbeten har förlängd arbetstid blifvit begärd och äfven beviljad.
Skulle man nu antaga den grundsatsen att förlängd arbetstid
ger rättighet lill förlängd betalningstid, så skulle ju derigenom
en högst betydlig förlust för Statsverket upkomma. Jag
anser följaktligen detta prejudikat vara alltför vådligt, för att jag
med min röst skulle vilja biträda detsamma, och jag ber dessutom
att få fästa Hr Montgommeries upmärksamhet derpå, att
man icke kan säga att de omnämnda hamnintraderna stå uti någon
direkt förening med bränvinshandeln i Sölvitsborg, emedan
staden måste vara betänkt på att utvidga sin handel uti mycket
större skala än hittills, då den sökt stapelstadsrätt oell dessutom
håller på att uprätta en ångbåtslinie emellan Stockholm och Sölvitsborg.
Allt detta tyckes bevisa att rörelsen i Sölvitsborg ökas
och icke minskas, och jag ber dessutom att få nämna, att det
icke synes förefinnas det aldra minsta skäl att låta Sölvitsborg
få åtnjuta något ytterligare understöd, emedan hamnen i sitt närvande
skick mycket väl kunnat begagnas, och att här blott varit
fråga om att öka djupet med ytterligare en fot. Det är blott
detta som gifvit anledn. till motionen, och jag förnyar derföre
min anhållan om återremisg.
Frih. Cederström, Rudolf: Sedan flere åij anställd såsom
tjensteman i det embetsverk, der frågor af sådan natur, som
denna, handläggas, har jag varit i tillfälle att bevittna den
utmärkta välvilja, hvarmed K. M. i fullkomlig öfverensstämmelse
med R. St:rs tänkesätt, behandlat dessa frågor; men det synes
mig, som skulle man, med denna välvilja för ögonen, någon
gång hafva velat sträcka sina anspråk derpå öfvermåttan långt.
Om K M. å sin sida, såsom billigt mäste erkännas, städse fästat
det största afseende vid R. St:rs åsigter i ämnet, så synes det
mig äfven att R. Sl:r å andra sidan böra, af inhemtad kännedom
om hvad K. M. i förefallande ärenden af denna natur beslutat,
hemta någon ledning för sina tillgöranden. I sådant afseende
företer sig nu det förhållande, att, till förmån för ifrå
gavar:de
kommun och stad Sölvitsborg, harl hos K. M. blifvit
sökt ett anstånd med tiden för der påbörjade hamnarbetes fullbordande,
hvilket anstånd blifvit af K. M. beviljadt. Nu åberopar
man de skäl, som legat till grund för K. M:s Nåd. beslut
i denna del, såsom äfven utgörande skäl till ytterligare anstånd
med återbetalningen af det beviljade Statslånet; jag får
dock för min del förklara, alt jag väl kan finna det de åberopade
omständigheterna hafva kunnat verka till ernående af det
anstånd, K. M. beviljat, men att jag ingalunda vill medgifva alt
de i vidsträcktare mån åberopas. Man har talat om att arbetet
har emot förmodan blifvit fördröjdt, att kostnaden ökats med 50
proc. utöfver den beräknade summan o. s. v. Hvad bevisar väl
detta annat än en mindre våldsamhet vid kostnadsförslagets upgörande?
Sådant bör icke upmuntras; jag tillstyrker derföre återremiss
af Retänk,
248
Den 15 Mars e. m.
Propos, till bifall å StatsUtsk:s förevar:de Utlåt, blef härefter
framställd och besvarad med starka Nej, blandade med Ja, hkärpå
Hr Gr. o. L andtm. hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot
delta Utlåt, gjorde armärkn:r föranleda till återremiss, och sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 11 dennes f. m. på bordet
lagda Utlåt. M 59, ang:de ett för staden Christianstad begärdt
låneunderstöd.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 11 dennes f. m. på bordet lagda
Utlåt. M 60, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om StatsRontis
ersättande för förskottsvis utgifne medel, dels såsom understöd
utan återbetalningsskyldighet och dels såsom lån till de af eldsvåda
hemsökte invånarne på ön S:t Barthelemy.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill väl icke bestrida
bifall till ifrågavande Betänk. Men innan jag dertill gifver mitt
samtycke vill jag framställa den underd. önskan, alt nästa Propos.
Konungen till R. St:r afgifver ronde denna ö, mätte gälla
hennes fullkomliga afskrifvaude eller afhändande.
Hr Bildt, Didrik Gillis: För alt gifva Hr von Hartmansdorff
någon tröst i delta afseende, får jag äran nämna, att
i StatsUtsk. finnes f. n. en motion under behandling, hvilken
afser alldeles detsamma som Hr von Hartmansdorff önskat att
K. M. skulle föreslå.
Uppå härefter framställd propos. blef StatsUlsk:s förevande
Utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs SlatsUtsk:s d. II dennes f. m. på bordet lagda
Utlåt. JVs 61, ang:de väckt fråga om löneförhöjning för de uti
Just.-Ombudsm:s Exped:n anställde tjenstemän.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då det efter min
åsigt är af vigt för R. St:r att vela huruvida deras Just.Ombudsman
anser det biträde honom lemnäs vara tillräckligt för att han
må kunna fullgöra sin pligt så, som lian anser den böra fullgöras,
så har jag anhållit hos Just. Ombudsmm att han ville meddela
uplysning om huruvida han anser ändamålet kunna vinnas
genom det förslag StatsUtsk. framlagt. Han har nu meddelat
dessa uplysningar, och jag anhåller att de utaf någon bland Hrr
Riddarli.-Kanslister måtte få upläsas, emedan jag här har något
svårt att se.
Härvid inlemuades och uplästes en sålydande Promemoria:
Vid StatsUtsk:s Utlåt. M 61 torde följande böra anmärkas:
Den 15 Mars e. m.
249
Om Just.-Ombudsmms Sekret:stjenst vore så aflönt, att han
kunde använda ”sin hela lid och verksamhet” för denna tjenst;
så saknades icke göromål att fullt ut sysselsätta honom, enl. hvad
Utsk. haft tillfälle att af motionen inhemta. Men med nnvande
aflöning låter det sig icke göra att finna en för tjenstens bestridande
duglig man, som åtager sig att åt densamma egna hela
sin verksamhet. Utsk. har rätt deruti, att detta kommer att fortfara,
äfven hädanefter, så länge aflöningen icke förökas; och det
är just derföre, som förbättring i lönevilkoren blifvit begärd.
Menar åter Utsk., att äfven efter erhållandet af sådan förbättring
större verksamhet af Sekreteraren ej vore att förvänta, så innebär
yttandet ett tvifvelsmål mot étt blifvande tillbörligt bruk af
den fördel, som är i fråga; och jag inser dock icke, att någon
anledn. till ett sådant tvifvelsmål är gifven, enär man hvarken
påstått eller lärer kunna påstå, att icke i tjensten all den verksamhet
blifvit hittills använd, som med de varande löneförmånerna
kunnat fordras.
Den tillökning, som blifvit begärd, upgår ändock icke till
det belopp, som vore tillräckligt för erhållande af en till tjenslen
fullt skicklig man, med mindre honom lemnades någon ledighet
till andra göromål, vare sig i publik tjenst eller för enskild räkning.
Att han skulle använda sin tid uteslutande för den ifrågavande
befattningen, kunde af honora således icke fordras, om
det ej lyckats att finna en person, som innehade lön för annan
publik tjenst, hvilken lön, efter afdrag af hvad en vikarie borde
åtnjuta, lemnade ett temligen betydligt öfverskott, som ordinarie
hrnehafvaren finge behålla. Om detta väsendtliga vilkor afslås,
såsom Utsk. tillstyrkt, så förblifver det omöjligt att få Sekreteraretjensten
hos Just.Ombudsm:n bestridd af en person, som dertill
använder sin hela verksamhet och eger full skicklighet för
de göromål, som deri förekomma, så framt man icke vill bevilja
en lön af minst 2,500 R:dr b:ko jemte åtnjutande af den befordringsrätt,
Utsk. tillstyrkt.
Hvarföre man icke, i st. f. sådan högre lön, kan bevilja
den begärda fördelen att få behålla hvad som för annan tjenst
innehafves, inser jag desto mindre, sorn Staten icke blefve betungad
genom en sådan tillåtelse. Det af Utsk. föreslagna afdrag
för allt, hvad af annan Statens tjenst åtnjutes, kommer nemi.
endast att hafva den påföljd, att Sekreterare-tjensten hos Just.-  Ombudsm:n icke emottages af någon, som innehar jemngod lön
med hvad för denna tjenst bestås; och den besparing, som kunde
göras i kostnaden för den andra tjenstens förrättande uteblifver,
då den ej kan komma ordinarie tjenstemannen till godo, och
lönen tillfaller odelad vikarien.
Hvad Kanslisterna beträffar, finner jag icke motionen vara
rätt upfaltad, när den anses åsyfta endast ytterligare biträde vid
fånglistornes granskning, ehuru dennas eftersättande anföres i
motionen såsom en följd af det otillräckliga arbetsbiträdet. Man
lärer utan svårighet finna, att Kanslisterna icke äro ämnade endast
att biträda vid fåuglistornas granskning och den ene af dem
250
Den 15 Mars e. m.
sysselsätter sig alldeles icke dermed. Denne har dessförutan
mer att göra, än sorn skäligen kan begäras för den aflöning han
åtnjuter, och det synes rätt troligt, att vid den nuvande inneliafvarens
afgång föga någon efterträdare åtager sig hans arbete
emot enahanda vilkor. Den andra Kanslisten sysselsättes f. n.
endast med fånglistors granskning och upsättande utaf expeditioner,
sorn deraf närmast föranledas; men hans befattning härmed
sträcker sig icke till så stor del af fånglistorna, som behöfligt
vore, för att låta Sekreteraren taga vidsträcktare befattning med
andra göromål, från hvilka han nu hindras, då minst hälften af
fånglistgranskningen honom åligger. Det fordras således icke
blott, att den nuvande balansen i fånglistornas granskning afhjelpes
med användande af de 200 R:dr årligen, som Utsk. intill
nästa Riksdag föreslagit, utan ock att aflöningen för Kanslisterne
blifver, enl. motionen, förhöjd till likhet med hvad deras
vederlikar i andra verk bestås.
Stockholm d. 13 Mars 1854.
S. L. Theorell.
Efter upläsningen häraf anförde Hr Cederschiöld:
Det hufvudsakliga skälet hvarföre Utsk. icke tillstyrkt förhöjningen
uti Sekret:ns i Just.Ombudsm:s-Exped.. aflöning, torde
innehållas uti dessa ord : ''ali hans tjenste tili g g anden, lika litel
hädanefter som hiltinlills torde komma all uptaga hans hela
lid och verksamhet'''1. Jag har gjort mig underrättad om förhållandet
och dervid inhemtat att Sekret., på sätt den uplästa
promemorian innehåller, till en stor del sysselsättas med granskningen
af fånglistorna, hvarigenom han icke får tid till expeditionernas
upsättande, hvaraf följden blir den att Just.Ombudsm:n
sjelf till större delen får förrätta detta arbete. Om ock sådant
kan gå an nu då detta embete beklädes af en man, som deråt
odeladt egnar sin tid snart sagdt ifrån morgonen till aftonen,
så torde man dock icke få påräkna att sådant äfven i en framtid
skall ega rum, och jag föreställer mig att det icke kan vara
R. St:rs mening att deras Just.Ombudsm. icke skall hafva en
Sekreterare till biträde, som kan egna sin tid åt expeditionernes
upsättande. Att låta granska fånglistorne är ett åliggande, sorn
instruktionen föreskrifver honom såsom ett af hans förnämsta
åligganden, och han kan således icke eftersätta det, och, som
sagdt är, mäste f. n. Sekret, större delen af sin tid dermed sysselsätta
sig. Den ene af Kanslisterne är sysselsatt med diarii
föring,
som hvarje dag uptager 3 timmar, och har derföre i
arfvode 400 R:dr b:ko. Jag hemställer då huruvida det kan vara
möjligt att med visshet påräkna det man kan få en pålitlig per
son,
sorn emot detta arfvode vill med en sådan tjenst sysselsätta
sig flera timmar om dagen? F. n. är sådant möjligt endast derigenom
att den person, som nu har detta bestyr, tillika innehar
en sådan tjenst, som kan skötas på eftermiddagarne, men delta
är ett undantagsförhållande; och jag tror det icke vara rätt att
R. St:r så ordna aflöningen för sina tjenstemän att det skall bero
Den 15 'Mars e. m.
251
på undan lags förhållanden om sådana kunna erhållas. Vill man
hafva tjensterna val skötta så måste man äfven rätta afiöningen
derefter. Jag tillstyrker återremiss, och uptager såsom mina
egna anmärkn:r hvad promemorian innehåller.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Ingenting torde vara svårare
än att bestämma lönevilkoren för tjenstemän, hvars åliggande till
en stor del bero af Chefens nit och drift, såsom här är fallet.
Vi veta alla med hvilken utmärkt skicklighet och drift nuvande
Just.Ombudsm. förvaltar sitt embete, och vi veta derföre äfven
att hans arbetsbiträden äro ganska mycket anlitade. Utsk. har
derföre ansett det vara sin skyldighet att så vidt det kunnat bifalla
hvad Just.Ombudsm:n önskat och Hr Cederschiöld såsom sin
egen motion'uptagit, hvilket var, att så vidt på R. St:r berodde
gifva Just.Ombudsmm tillfälle att få en tjensteman, som hade
lön på stat, och ett ökadt arfvode åt Kanslisterne, men Utsk.,
som ganska sorgfälligt gick igenom icke allenast de promemorior,
som åtföljde Hr Cederschiölds motion, utan äfven Just.Ombudsm:s
egen hemställan vid 1847 och 1848 årens Riksdag, tyckte sig
utaf dessa handlingar hafva inhemtat, i hvad som rörde Kanslisterne,
att det egentligen var för att få fånglistorne granskade
som han vid 1847—48 årens Riksdag anhöll att få en 3:dje
Kanslist anställd, hvartill ett anslag af 400 R:dr b:ko begärdes.
Det står nemi. i Hr Cederschiölds motion: att det är endast af
2:dra Kanslisten sorn biträde får förväntas vid granskningen af
fånglistor, hvilken, oaktadt all använd flit, öfver och icke under
hvad af de dermed sysselsatta kunnat fordras, dock ännu står
på den fot, sorn tillförene blifvit af mig anmäldt, nemi. att nästförflutne
årets och en del af det föregrdes fånglistor alltjemnt
befinnas ogranskade. Man fann då vid granskningen af dessa
förhållanden att de öfverliggande fånglistornas antal icke sedan
sista Riksdagen förökats, och att det således på denna grund
icke vore skäl att f. n. bevilja den äskade förhöjningen - i de
båda Kanslisternas arfvoden, men man ansåg sig träffa den rätta
medelvägen då man till Just.Ombudsm:s disposition ställde ett
årligt anslag af 200 R:dr b:ko att till granskningsarbetets verkställande
efter godtfinnande använda. Det är, såsom jag förut
nämnt, ganska svårt att i detta fall träffa det rätta, men jag tror
det likväl vara bättre alt på detta sätt söka bereda Just.Ombudsm:n
något biträde än alt envist söka genomdrifva hvad han sjelf begärt,
då i sådant fall möjligen icke något anslag beviljas, ty inom
Utsk. vore icke många ledamöter böjde för att tillstyrka någon
förhöjning åt ifrågavande Kansli-tjenstemän. Hvad Sekreteraren
beträffar, så möter det mycken svårighet att gifva honom så stor
lön att någon skulle vilja bekläda denna plats utan att tillika
innehafva annan tjenst på Stat, emedan Just.Ombudsmm när
som helst kan afsätta honom, och det lärer väl icke vara att förmoda,
att någon vill göra en sådan på rörlig fot ställd tjenstebefattning
till ett mål för sin arbetskraft, då han så lätt kan
komma ifrån detta mål. Man har äfven här försökt att gå en
252
Den 15 Mars e. m
medelväg, då man tillstyrkt att det Sekret:» i Tryckfrihels-kommitéen
nu anslagna arfvode skulle förenas med den Just.-Ombudsmms
Sekret, anslagna lön, hvilken dessutom skulle jernnäs
till ett belopp af 1,200 R:dr b:ko, hvarförutan nämnde Sekret,
äfven skulle få innehafva annan tjenst på Rikets Stat. Man
trodde sig härigenom hafva lijelpt Just.Ombudsmm så till vida,
att han sattes i tillfälle att mera fritt kunan välja sin Sekret., i
fall han skulle mista den han nu har. Jag vill icke motsätta
mig beviljandet af en återremiss, men jag tror att en sådan
skulle tjena till intet och snarare skada än gagna, ty meningarne
inom Utsk. voro, såsom jag förut nämnt, ingalunda eniga i denna
fråga. Då man nu lyckats att åstadkomma ett så pass gynsamt
resultat som detta, tycker jag att man dermed borde låta sig
nöja, och således bifalla Retänk.
Hr Cederschiöld: Den siste värde talaren har såsom skäl,
hvarföre Sekret.-lönen icke borde förhöjas, anfört alt denna befattning
vore ställd på rörlig fot, men detta förhållande synes
mig just utgöra ett skäl för aflöningens förhöjning, ty det är
klart att då en tjenstebefattning är ställd på rörlig fot, så alt
dess innehafvare när som helst kan afsättas, så fordras det en
högre aflöning för att kunna få någon duglig person, som vill
åtaga sig densamma. Hvad jin Sekretms lönevilkor beträffar, så
hafva de blifvit försämrade och icke förbättrade, och jag anser
således ingenting genom en återremiss kunna förloras. Man har
visserligen medgifvit någon förhöjning uti aflöningen, men den
sträcker sig lill, märk noga! 2 R:dr 24 sk., han hade nemi.
förut 1,197 R:dr 24 sk. d. v. s. arfvodet såsom Sekret, i Tryckfrihets-Kommitéen
inberäknade och man har nu föreslagit att
han skulle få 1,200 R:dr; således en förhöjning af 2 R:dr 24
sk. Men, Mine Hrr! med denna beviljade tillökning skulle dock
det vilkor förenas, som förut icke fanns, alt lian icke skulle fä
upbära aflöning utaf någon annan tjenst, som lian tilläfventyrs
förut innehade. Således är det bestämdt en försämring i hans
lönevilkor, som blifvit föreslagen, och jag hemställer huruvida
det är värdigt att bevilja en R. St:rs tjensteman en så beskaffad
löneförbättring. Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Propos. ä bifall till StatsUtsk:s förevande Utlåt, blef härefter
framställd och besvarad med starka Ja, blandade med JNej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva öfverrösta!
Nej.
Hr Cederschiöld begärde votering.
Uplästes lill justering och godkändes följande votens-propos.:
Den, som bifaller StatsUtsk:s Utlåt. J\s 61, ang:de väckt
fråga om löneförhöjning för de uti Just.Ombudsm:s-Exped. anställde
tjenstemän, röstar
Jar ,
den det ej vill, röstar
Nej;
Den 15 Mars e. m.
253
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot StalsUtsk:s förenämde Utlåt.
gjorda anmärkn:r föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 56.
Nej — 23.
Hr Cederschiöld, Jag nedlägger i prot. min reservation
emot det heslut R. o. Ad. nu har fattat, och anser detsamma
höra för framtiden lända till en ursäkt, i händelse Just.Ombudsm.
icke skulle kunna förvalta sitt embete så, som han sjelf anser
att det borde förvaltas.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 11 dennes f. m. på hordet lagda
Utlåt. JYs G2, ang:de ifrågasatt förhöjning' af det årliga anslaget
för R. St:rs Just.Ombudsm:s resekostnader, eller tillåtelse till
derå upkomna besparingars användande för godt görandet af enahanda
kostnader för ett annat år.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Det synes mig
icke vara conseqvent att å ena sidan genom Instruktionen ålägga
Just.Ombudsm. att företaga resor i landsorten för att inhemta
kännedom om tillståndet med lagskipningen, och att å andra sidan
neka honom ersättning för de kostnader, som dessa resor
föranleda. Det har nu visat sig, att Just.Ombudsm:s kostnader
för företagna embetsresor har öfversligit anslaget med ett belopp,
som icke är större än att R. St:r bordt kunna komma ut med
att godtgöra detsamma, nemi. med 116 R:dr 26 sk. 8 r:st.
StatsUtsk. har tillstyrkt, att deraf skulle Just.Ombudsm. få godtgörelse
för 92 R:dr, men prutat på de öfriga några och tjugo
R:drna. Huruvida sådant är R. St:r värdigt, lemnar jag derhän,
men för min del åtminstone finner jag det icke så. Det är uti
Utsk:s Retänk. uplyst, att om Just.0mhudsm:n skulle företaga en
resa till de nordliga delarne af Riket, så skulle en sådan resa
kosta 200 R:dr mera än reseanslaget för året. Således ålägger
man å ena sidan Just.Ombudsm:n att företaga embetsresor, men
vill å andra sidan icke gifva honom så stort anslag som erfordras
för att resa till de mera aflägsna delarne af Riket. Om ock, såsom
jag hört sägas, skäl kunde förefinnas att minska resekostnaderna
för någon annan hög embetsman, tror jag deremot icke
skäl finnas att minska dem för Just.Ombudsimn. Den nuvaride
Just.Ombudsm:n har enl. min tanke just igenom sina resor åstadkommit
ganska väsendtlig nytta, emedan han med ospard möda
genomgått domliafvandernes och auktoriteters archiver samt tillsett
att de blifvit försatte uti fullständigt skick. En hvar, som
har någon kännedom om den vigt, som ligger derpå att ett embetsarchiv
är i godt skick, hör äfven veta att derigenom vinnes
full ersättning för de kostnader, Just.Ombudsm:ns resor kunna
medföra. Jag anser derföre detta Retänk. höra återremitteras,
254
Den 15 Mars e. m.
på det att anslaget för Just.-Ombudsm:ns resor mätte höjas så
att han sättes i tillfälle att när han så nödigt finner företaga
resor såväl till norra som till de sydliga delarne af riket, äfvensom
jag tror R. Stms värdighet fordra att det obetydliga beloppet
af 110 R:dr och några skillingar blir honom icke endast till
någon del, utan till fullo godtgjordt.
Ilr Bildt, Didrik Gillis: Jag anhåller att för det Höglöfl.
Ståndet få nämna, att det icke varit någon småaktig hushällsanda,
som föranledt. StatsUtsk. att tillstyrka en nedsättning lill
lill 92 R:dr utaf de 116 R:dr 26 sk. 8 rst. som Just.-Ombudsmannen
under loppet af förra året utbetalat utöfver det för resorna
beviljade anslag, utan det bar kommit sig deraf, att Just.-  Ombudsm:n vid sista Riksdagen ingick till R. St:r med en anhållan
att få ersättning för hvad resorna hade kostat honom utöfver
anslaget, men denna framställning blef då utaf R. St:r afslagen.
Dä man nu här ville bevilja en del af den framställning
Just.-Ombudsm:n gjort, eller att de besparingar, som ena året
gjordes, skulle under det andra få användas, så kunde man icke
gä längre, med iakttagande af någon conseqvens i besluten, än
att man, såsom nu blifvit föreslaget, tillämpade detta stadgande
retroaktivt för de 2 sista åren. Det kan vara Just.-Ombudsm:n
alldeles likgiltigt om lian får dessa 20 R:dr mer eller mindre,
men det är för honom af vigt att R. St:r erkänt denna princip
för det föreg:de året och dymedelst visat en sorts hyllning åt
hans verksamhet på sina resor. Så har åtminstone jag upfattat
saken, och derföre äfven med min röst till beslutet bidragit.
Hvad frågan om ett ökadt anslag för Just.-Ombudsm:ns resor beträffar
så har den visserligen, såsom Hr Cederschiöld sagt, mycket för
sig, men då Jnst.-Ombudsm:n hemställt, att R. St:r antingen ville
medgifva en förhöjning af 200 R:dr årligen uti rese-anslaget,
eller ock tillåta att han linge använda hvad som det ena året
besparades till resor det andra året, så har Utsk. valt det sednare
alternativet, emedan det ansåg detta vara bättre än att bevilja de
200 R:dr. Utsk. har deremot icke kunnat gifva så vidsträckt
fullmakt, som Just.-Ombudsm:n önskat, ang:de användandet af
möjligen upstående besparingen å rese-anslaget, emedan R. Stakke
kunna bevilja sådant för mera än innevande Stats-reglerings
period, och derföre har Utsk. tillstyrkt att: ”om dessa kostnader
under ett eller annat år skulle öfverstiga den dertill sålunda
anslagna summa, må till det öfver skjutande kostnads-beloppets
godtgörande användas hvad utaf enahanda anslag för de sedan
innevar:de Riksdags början förflutna år möjligen kan vara
obegagnadi”. Under sådana omständigheter tror jag således att
man gerna kan bifalla Retänk.
Hr Gr. o. Landtm-s till bifall å förevarrde Utlåt, framställda
propos. besvarades med starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå
Ilr Gr. o. Landtm, förklarade, det han funnit Ja öfvervägande.
Den 15 Mars e. m.
255
Föredrogs och bifölls §tatsUtsk:s d. 11 dennes f. m. på bordet
lagda Utlåt. JVs 63, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de
eftergift för Notarien E. Lundlad, såsom arrendator af Strömsholms
Kungsladugård af halfva spanmåls-arrénde-beloppet för
år 1852.
Föredrogs BankoUtsk:s den 11 dennes f. m. på bordet lagda
Utlåt. JVs 25, i anledn. af väckt motion om inrättande af vexlings-kontor
i hvarje Län för afhjelpande af bristen på småmynt.
Frih. Raab, Carl Adam: Då jag tog mig friheten att
väcka motion om inrättande af vexlings-kontor i landsorten, så
gjorde jag det icke utaf förhastande utan för att afhjelpa ett behof,
hvilket, enl. hvad factiskt är konstateradt, verkligen är större
än man synes vilja i Banko-Utsk. medgifva. Om man i landsorten
behöfver vexla penningar — och det hebofver en hvar,
som har en större rörelse — så finnes ingen bestämd plats dér man
får vexla sig till små-mynt, utan man kan fä resa många mil
och ändock icke lyckas att få vexla. Det tyckes då icke vara
för mycket hegardt att vexlingskontor, skulle genom Bankens försorg
inrättas, der man kunde få utvexla större sedlar emot småmynt.
Det säges visserligen i BankoUtsk:s Betänk, att Banken
redan har sådana vexlingskontor, som exfordras för att invexla
sedlar af 3 R:dr och mindre valör; men här är icke fråga om
sådana sedlar, och jag har icke eller i min motion afsett något
sådant, utan jag har blott velat påpeka behofvet af sådana vexlingskontor
der man kan få skiljemynt emot Bankens större sedlar.
Det kan väl icke synas billigt att man skall resa ända upp till
hufvudstaden för att få vexla sina penningar; och då tillfälle
dertill icke finnes ens i Landtränterierna, så frågar jag om
det är obilligt begärdt att man åtminstone så mycket underlättar
rörelsen att man i Landtränterierna mätte hafva tillgång till sådan
vexling af skiljemynt. På dessa skäl yrkar jag återremiss af
Betänk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det har utaf BankoUtsk^
nu föredragna Betänk, blifvit uplyst, att Banken uti lands-,
orten inom hvarje län har serskilda vexlings-förrättare för invexlingen
af gamla förslitna mindre sedlar, äfvensom att uti Ränterierna
finnas 1 k 2000 R:dr uti nya mindre Banko-sedlar för
allmänheten att tillgå, och någon annan åtgärd i och för det afsedda
ändamålet tror jag icke att Banken kan vidtaga. Min erfarenhet
uti den ort der jag bor är den, att det icke möter någon
svårighet hvarken i Landtränteriet eller på vexlings-kont. att erhålla
nya småsedlar. Jag tror således att den utaf Frih. Raab
föreslagna åtgärden är öfverflödig och dessutom ledande dertill att
den slutligen skulle så långt utsträckas att man alltid ovillkorligen
skulle hålla allmänheten sådana småsedlar tillhanda, hvarigenom
betydliga förskott måste af Banken för detta ändamål utgifvas.
Detta anser jag vara för mycket riskeradt, och anhåller derföre,
för min del, att Betänk, måtte bifallas.
256
Den 15 Mars e. m.
Frih. Raab: Jag täger mig friheten att till elen siste värde
talaren hemställa, huruvida det kan anses vara obilligt hegardt
att en Bank med så vidsträckt rörelse, som Riks-Banken, skall
åläggas att hålla vexlings-kont. i landsorterna. Man har visserligen
sagt att Banken har sådana kontor för invexling af gamla
sedlar, och att man kan af dessa kontor betjena sig då man ville
hafva skiljemynt. Jag vill dock fästa upmärksamheten derpå,
att dessa kontor egentligen afse sådana sedlar, som skola gå ut
ur rörelsen och icke sådana som skola gå in uti densamma,
hvarpå denna åtgärd icke synes antyda någon serdeles verksamhet
för spridande af skiljemynt. Man har äfven anfört att Banken
till Ränterierija utlemnade 2,000 R:dr i små sedlar, hvilka
dessa vore skyldiga att till vexling allmänheten tillhandahålla;
denna skyldighet hafva Ränterierna icke, utan det är tvertom af
godtycke de betjena allmänheten eller icke. För min del kan
jag icke annat än finna det billigt, att då Banken har rnonopolium
på sedlars utgifvande, så borde den äfven vara skyldig att
draga försorg om lättad vexling i landsorterna. Jag frågar om
det kan vara billigt att man ifrån Skåne skall resa hit upp för
att få skiljemynt, eller ock betala vexlings-courtage för att erhålla
sådant? Jag tror det icke, och förnyar derföre min anhållan
om återremiss af Betänk.
Gr. Gyldenstolpe. Anton Gabriel: Banken har ingen
annan skyldighet i afseende på sina sedlar än att invexla dem
elliot silfver, men att den skulle utvexla dem i mån af allmänhetens
beqvämlighet, dertill kan jag icke finna någon grund, då
den ändock aldrig skulle kunna tillfredsställa alla, ty om man
äfven hade vexlings-kontor i hvarje län, så skulle ju ändock de,
som hade långt till residensstaden till slut önska att ett vexlingskontor
skulle finnas i hvarje by, och har man skyldighet emot
den ene, så har man det ock emot den andre. Jag erkänner
således icke att Banken har annan skyldighet i detta fall, än att
med silfver inlösa sina sedlar.
Frih. Cederström, Rudolf: Frih. Raab har yttrat, att,
om Riks-Banken icke hade monopolium på myntverket, så skulle
förhållandet beträffande myntvexling i orterne säkerligen vara
annorlunda. Jag anhåller då att få oberopa den erfarenhet man
liar ifrån andra länder, der icke någon Riks-Bank finnes, men
der ändock förhållandet är, i afseende å vexlingen i landsorterne,
alldeles enahanda med det som här eger rum, så till vida att
nemi. ingen Bank tillhandahåller landsorternes allmänhet småmynt
genom utvexlings-kontor; utan sådant är alldeles öfverlemnadt
åt den enskilda omtankan. A utrikes orter är det dess
utom vanligt och nödvändigt, att man gifver de med denna rörelse
sysselsatte vexlare någon ersättning för deras besvär; men
här i Sverige deremot har det varit vanan, att man icke behöft
erlägga någon sådan. Således befinnes det, att förhållandet här
i landet är för vexlings-sökanden fördelaktigare i detta hänseende.
Frih.
Den 15 Slars e. ra.
257
Frih. Tersmeden liar nyss, till stöd för Utsk:s åsigt, åberopat
erfarenheten i den ort han bebor, eller Westmanland: men då
denna ort ligger närmare Stockholm än Frih. Raabs hemort, och
man af denna anledn. kunde vilja påstå, det förstnämnde erfarenhet
endast gällde för Stockholms närmast omgifvande landskap, anhåller
jag att jemväl få åberopa förhållandet i min hembygd,
Wermland, som torde vara lika fjerrbelägen som Småland är från
hufvodstaden; och kan jag i fråga om nämnde min hembygd
sanningsenligt intyga, att man ingalunda behöfver göra sig det
omaket att derifrån resa till Stockholm, för att vexla sina penningar,
utan att sådant går ganska ledigt för sig uti länets residensstad
och öfrige städer. Det måste troligtvis vara en blott partiell
och föga utsträckt förlägenhet, som i någon viss ort kunnat i det
omnämnda hänseendet inträffa. Jag finner emellertid skäl icke
vara för handen, att betunga Banken med föreskrift om dylika
anordnanden, som otvifvelaktigt skulle medföra ökadt besvär och
kostnad för det allmänna, och hvilka enl. min åsigt icke påkallas
af orternes allmänna behof. Jag anhåller för min del om
bifall till Betänk.
Då nu propos. å bifall till BankoUtk:s förevande Utlåt, framställdes
ropades Ja, blandade med Nej, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s nedannämnde d. 11
dennes f. m. på bordet lagda Utlåt, och Mern.
JVs 26, i anledn. af f. d. Handlanden J. N. Peterssons ansökning
om eftergift af öfverränta å 2:ne Handels-Diskont-lån; och
JVå 27, med hemställan om afskrifning af 11 från Banken
utgifna odlings-lån.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf m. fl. ledamöter, nedannämnde d. 11 dennes
f. m. på bordet lagde Betänk:n.
LagUtsk;s Betänk. J\s 13, i anledn. af väckte motioner,
ang:de npbörande af bördsrätten i stad; och
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk. JYs 66, i fråga om uphäfvande
af införsels-tullen på spanmål och mjöl.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Utlåtm och Betänk:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
JV2 64, ang:de beräkningen af Stats-Verkets inkomster;
JV2 64, Litt. A. i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de
anslag till erforderliga ersättningar för beredande af rättelse uti
Salpeter-hjelpens beräkning inom Calmar, Kronobergs och Jönköpings
län.
5 H. 17
258
Den 15 Mars e. ra.
JV2 64, Litt. B. i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. (N:o 9)
till R. St:r, ang:de nedsättning i Koppar-räntan å tillverknin
garne
vid Stora Kopparberget, samt i anledn. af ånyo väckta
frågor dels om uphörande af Allmogens inom vissa trakter af
Kopparbergs län skyldighet att till Stora Kopparbergs bergslag
in natura lefverera Hemmans-ränte- och Mantals- eller Qvarntulls-kolen,
dels ock om uphäfvande af öfrige åt Stora Kopparbergs
bergslag och Hytteegare tillerkände privilegier och serskilda
förmåner;
JM 64, Litt. C. i anledn. af väckta frågor om förändring
uti beskattningen å Tackjerns-tillverkningen och Stångjern
smidet;
JM
64, Litt. D. i anledn. af motion om Alun-tiondes up
hörande
;
JM 64, Litt. E. i anledn. af motioner om Mantals-pennin
garnes
uphörande;
JM 64, Litt. F. i anledn. af motioner om uphörande af den
s. k. Mötes-afgiften;
JM 64, Litt. G. i anledn. af väckta motioner, ang:de förändring
uti den utaf Utsockne Frälse-hemmanen i Halland utgående
rotevacance-afgift.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
JVs 63, i anledn. af väckta motioner, dels om indragning af
åtskilliga Biskops-emheten och dels om nedsättning i Biskoparnes
aflöning;
jyé 64, i anledn. af väckt motion om meddelande af föreskrift
att K. M:s Nåd. Kungörelse d. 28 Maj 1830, ang:de-ekonomiska
besigtningar å kyrkoherde-boställen, kapellans- och klockare-bohl
samt preste- stomhemman, må tillämpas äfven å sådane
skollärare-boställen, som af innehafvarne skola byggas och underhållas
;
JV2 65, i anledn. af återremiss af Betänk. JM 39.
TJplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr. från
de öfrige Riks-St:n af d. 23 och 25 sisth Februari samt d. 1,
4, 8, 11 och 15 dennes; hvarefter H. R. o. Ad. åtskiljdes kl.
i till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 16 Mars.
259
Thorsdagen den 16 Mars 1854.
Plennm kl. 6 e. m.
Anmäldes och emottogs Hr Stats-Rådet m. m. Nils Fredrik
Wallensteen, som å K. M:s höga vägnar aflemnade en Dess Nåd,
Skrifvelse till R. St:r af d. 15 dennes, ang:de den å de Förenade
Rikenas vägnar afgifna Nentralitets-förklaring, samt de med
anledn. deraf från'-främmande Makter ingångna svar.
Denna Nåd. Skrifvelse blef nu, efter Hr Stads-Rådels ulbeledsagande,
upläst och lagd till handlingarne, hvarvid ropades
”lefve Konungen”.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 15 dennes e. m.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då troligen en stor del af
R. o. Ad. icke väntat att något plenum skulle hållas i dag på
e. m. och således icke varit i tillfälle att taga närmare kännedom
om RankoUtsk:s Mern. JM 2S, hvilket, enl. förut fattadt beslut,
står främst på föredragn:s-listan; anhåller jag, att detta Mern.,
måtte få ytterligare hvila på bordet till näst inträffande plenum.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag tror icke, att det
är rätt alt förändra föredragn:s-listan under pågående plenum. För
vidtagande af en sådan åtgärd fordras enl. min åsigt att ett beslut
derom skall vara fattadt i ett föregrde plenum, hvaraf följer, att
när detta mål står främst pä föredragn:s-listan, bör det äfven nu
företagas. Visserligen kan det vara obehagligt för åtskilliga personer
att icke hafva tagit kännedom om detta mål, men de få
skylla sig sjelfve. Rifalles Hr Aminoffs framställning, kan lätteligen
inträffa, att å en annan sida personer, hvilka hafva föreställt
sig, att BankoUtsk:s Betänk, skulle i detta plenum förekomma,
anse att andra mål icke kunna nu förekomma, hvarföre de icke
eller infunnit sig nu och genom en sådan förändring af föredragn:slistan
blifva narrade. Dessutom synes det mig icke öfverensstämmande
med Riddarh.-Ordmn att under pågående plenum
förändra föredragn:s-listan.
vFrih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Endast i afseende på
det formella af frågan har jag begärt ordet. Såvida Hr Aminoff,
innan detta Betänk, blifvit föredraget, framställt sin anhållan, att
BankoUtsk:s Betänk. JM 28 skulle förekomma i ett annat plenum,
finnér jag icke något formelt hinder derför möta. Gr. Gyldenstolpe
har likväl varit af en annan åsigt; men jag tror, att praxis
stundom varit den, att på en ledamots yrkande derom ett ärende
blifvit till annan plenidag npskjutet, nemi. såvida det derförinnan
icke varit föredraget, och propos. derå har aldrig blifvit vägrad.
Naturligtvis beror det af Ståndet att bifalla eller afslå Hr Aminoffs
hemställan.
17*
260
Den 16 Mars.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla Hr Aminoffs förslag, att BankoUtsk:s främst å föredragn:s-listan
för denna dag upförda Mern. JVi 28 icke före nästkommande
Lördag må företagas till afgörande, ropades starka
Nej, blandade med Ja, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. afsloge detta förslag, samt efter denna propos:ns
besvarande med Ja jemte några Nej förklarade det han funnit
Ja öfvervägande.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz begärde votering.
Frih: Tersmeden: Om jag icke hört orätt är votering begärd.
Visserligen kan man af våra öfverläggningar draga den
slutsats, att vi hafva serdeles godt om tid, men våra arbeten
hafva dock icke fortskridit i samma mån som Riksdagen. Jag
vet icke hvem, som begärde votering, men jag anhåller, att han
måtte afstå derifrån. Vi äro temligen talrikt församlade i afton
och böra kunna afgöra det mål, som står först på föredragn:s-listan.
Hr Stjernsvärd: Som jag anser frågan vara af den vigt, att
hon allför väl tål upskof till Lördagen, kan jag icke efterkomma
Frih. Tersmedens önskan, utan qvarstår vid min begäran om
votering.
Hr Aminoff: Sedan flere af R. o. Ad:s ledamöter gifvit
sin önskan tillkänna, att BankoUtsk:s Mern. N:o 28, måtte i afton
blifva föredraget, så afstår jag ifrån min anhållan om ytterligare
bordläggning, hemställande lill Hr Stjernsvärd att han äfven måtte
afstå från den begärda voteringen.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.
Den, som anser BankoUtsk:s Mern. N:o 28, med upgift om
och huruvida någon del af den sedan 1851 års början uplupna
Banko-vinst erfordras för Bankens konsoliderande, icke före nästkommande
Lördag böra företagas till afgörande, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer nämnde Mern. att under innevande plenum
till afgörande företagas.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 92.
Till följd häraf föredrogs nu BankoUtsk:s förenämnde d. 11
och 15 dennes på bordet lagda Mern. N:o 28.
Den af Hr Indebetou vid detta Mern. fogade reservation uplästes,
på begäran af
Hrj von Hartmansdorff, Aug., som derefter anförde:
Jag erkänner, att Statens behof f, n. äro så många och stora,
Den 16 Mars.
261
att BankoUtsk. deraf kunnat hemta skälig anleda, att afgifva ett
sådant förslag som det förevar:de; men innan man tänkte på att
använda Bankens medel till Statens behof, vare sig för andliga
föremål eller försvarsverket, ifall detta förnämligast ingått i beräkning,
borde man först hafva tillsett, huruvida Banken kan
fullgöra sitt första åliggande, det nemi. att uprätthålla värdet å
rikets sedelmynt och de kredit-inrättningar, som med Banken
sammanhänga. Jag befarar, att BankoUtsk. har gått för långt,
när det velat till Staten öfverlemna hela Banko-vinsten och icke
förbehålla något deraf till Bankens förstärkande. Ilr Indebetou
har, såsom mig synes, ganska riktigt visat, hurusom R. Stil- kunna
innan nästa Bankovinst blifver tillgänglig, eller i samma vefva
behöfva en större samma för att ersätta de enskilda banker, som
möjligen komma att uphöra. Riksbanken bör icke betagas dertill
erforderliga medel. Eljest blifva enskilde banker oumbärliga,
och man tvingas på förhand att förlänga deras octrojer, en åtgärd,
i hvilken Konungen bör vara oberoende af Riksg:s-kont:s och
Riksbankens inbördes förhållande. För de enskilda bankernas
ersättande kan enl, min tanke en ringare summa ej afsättas, än
den Hr Indebetou föreslagit. Jag instämmer således väsendtligen
i hans mening, men befarar, att Bankovinsten är till större delen
afsedd för jernvägarne. Denna nya anstalt, hvilken jag icke anser
kunna i vårt land bära sig, har likväl sä många anhängare, alt
man möjligen tager från Staten hvad han för sina oundgängligaste
behof tarfvar, för att i stället användas på jernvägarne.
Min motsträfvighet i detta hänseende tjenar nu mera till intet,
ty meningarne äro på en annan sida. Men jag bör dock uttala
min önskan, att de, som nitälska för jernvägarne, icke måtte
göra det så, alt beståndet af rikets penningeverk och dermed
sammanhängande kredit-inrättningar, ej måtte derigenom äfventyras.
Af sådan orsak tager jag mig friheten vördsamt hemställa,
att Ii. o. Ad. måtte fatta ett annat beslut än det BankoUtsk. tillstyrkt.
Jag vill icke begära, att Ståndet skall återremittera Betänk.
, emedan derigenom skulle orsakas dröjsmål för StatsUtsk.
att kunna beräkna någon viss summa för den extra Statsfegleringen.
Utan jag föreslår, att Ståndet f. n. beviljar endast
600,000 R:dr om året, och förbehåller sig att framdeles besluta,
huruledes återstoden af Bankovinsten må användas, vare
sig för Statens eller Bankens behof. Det sednare beslutet synes
icke kunna af li. o. Ad. eller de öfriga Stånden lämpligen fattas,
förr än man sett, huruledes Bankens lånerörelse kommer att
för framtiden bestämmas och följaktligen kredit-anstalterna ordnas.
Mitt vördsamma förslag är alltså: att af Bankens nu tillgängliga
vinst ett belopp af 600,000 R:dr må, vid slutet afhvartdera året
1854, 55 och 56 från Banken till Statens behof öfveriemnas,
med 11. o. Ad. förbehållen rätt att besluta, huruvida återstoden
af vinsten må användas för Bankens eller Statsverkets behof:
derå anhåller jag om Hr Gr. o. Landtnäs propos.
Gr. Posse, Gust. Mauritz: För att riktigt kunna genomgå
detta Mern., anhåller jag om ursägt, att jag först yttrar några ord
262
Den 16 Mars. ~
om Bankens organisation. Enl. mitt omdöme måste Banken hafva
tvenne ändamål, det ena att uprätthålla myntvärdet eller realisationen,
och det andra att reglera kreditförhållanden. Härmed
menar jag icke att Banken bör styra kursen utan endast, att
Banken skall gifva stadga åt kreditväsendet. Se vi nu tillbaka
på den förflutna tiden så kan man säga, att Banken i det förra
afseendet upfyllt sitt åliggande, enär lian uprätthållit realisationen.
Se vi åter på den andra delen af dess åliggande, så tror
jag att vi icke i detta hänseende kunna lemna honom samma
vitsord. Mycken skarpsinnighet fordras ej för att se, det något
fel måste vidlåda vårt Bankväsende. Jag tror, att hvar och en
som varit något med, (min erfarenhet är visserligen icke läng
men dock någon) skall finna, att om Banken skall gifva stadga
åt kreditväsendet, så måste man undanrödja det vingleri, som i
närvande stund förefinnes, och hvars orsak till stor del är att
söka i det sätt, hvarpå Banken i detta fall går tillväga, nemi. alt
han beständigt användt sin vinst på det sätt Utsk. nu föreslagit.
Enl. min upfattning beror en länesökandes kredit af dess förmåga
att upfylla sina förbindelser, och denna förmåga aler i
mer eller mindre mån dels af soliditeten af det företag, i och
för hvars utförande krediten behöfves, dels på ordentligheten hos
honom sjelf. Hos långifvaren beror krediten på kännedomen om,
huruvida dessa förhållanden finnas eller icke. Jag tror, alt man
kan indela krediten i två slag, nemi. personel och kummunal.
Den förra skulle då vara den, som hvarje enskild eger, och med
den kommunala förstår jag den kredit, som hvarje kommun kan
förskaffa sig. Med kommun åter förstår jag hvarje samhälle eller
bolag, hvars räkenskaper äro publik granskning underkastade. Om
man nu antager långifvarens kännedom om lånesökandens förmåga
att fullgöra sina förbindelser, såsom grunden för all kredit,
följer deraf, att en Statsbank omöjligen kan hafva ibland sina
funktioner att lemna kredit åt den enskildte, ty Banken kan icke
känna, huruvida den lemnade krediten anlitas i och för industriella
företag eller för lyx o. s. v., och jag tror, att vi hafva
en bedröflig erfarenhet deraf. Enl. min åsigt lemnäs kredit måhända
mången gång åt den, som aldrig borde ega den, och orsaken
till ett sådant förfarande synes mig ligga deruti, att Banken
icke fordrar såsom ett oeftergifligt villkor, att till grund för
den kredit man begär, skall ligga en verklig affär. Jag påstår
icke, att Staten skall blanda sig i den enskildta krediten, långt
derifrån; men deremot påstår jag, att han hör gifva stadga åt
den allmänna krediten, åt företag verkställda af samhällen, hvars
räkenskaper äro underkastade publik granskning. Om man nu
antager denna sats, blir icke då den kredit, hvarje företagsam
kommun hos Banken erhåller, en pröfvosten på företaget, blir
icke den mer eller mindre begärlighet, hvarmed förbindelserna
emottagas, en pröfvosten på företagens mer eller mindre duglighet ?
Om det nu är sanni, att Banken i denna del bör gripa in, sä
är klart, ätt Banken för sådant ändamål måste ega medel d. v. s.
öka sina fonder. Jag menar icke, att han skall öka sin metalliska
Den 16 Mari.
203
kassa, ty jag har redan sagt, att vi i det afseendet gått en riktig
väg, utan jag menar förökande af Bankens fonder. Derföre
kan jag på intet vis instämma i Utskrs förslag. Egentligen skulle
jag önska, att hela Bankovinsten användes för detta ändamål,
men lika med reservanten Hr Aminoff anser jag detta höra till
de fromma önskningarna, och inskränker mig att begära propos.
på att halfva vinsten må reserveras till förstärkande af Bankens
fonder. Nödvändigheten häraf är lätt insedd, om man betraktar
våra närvaride förhållanden. Man säger visserligen, att vi icke
hafva någon Statsskuld, men hvar och en vet emellertid vår
skuld lill enskilda. Köpmännen i Hamburg äro numera hvad
Banken bordt vara för oss. Jag anhåller nu att få uptaga några
af de skäl, som kunna framställas emot detta system. De, som
frukta för det s. k. strypsystemet, säga, att det vore till skada
för allmänna rörelsen, om icke medlen ullemnades. Jag har aldrig
föreslagit, att medlen skola ligga obegagnade i Bankens
hvalf, utan jag vill, att de skola utgå, icke i form af skänk utan
i form af län. Det kan tyckas vara detsamma, men det är dock
en ganska stor skilnad. Skola medlen utlemnas såsom lån, så
är tydligt, att om Bankens styrelse är duglig, inga andra undfå
lån än de, hvilkas soliditet är säker. Det blir då en upmuntran
för hvarje* kommun att icke inlåta sig i andra företag än dem,
hvilka vinna ett allmännare förtroende. Häremot kan visserligen
invändas, att en del företag inom vårt land äro af beskaffenhet
att de måste verkställas, antingen de bära sig eller ej, men jag
får säga, att det alldeles icke är Bankens utan Statens skyldighet
att understödja sådana företag. Jag väntar mig det inkast, alt
Bankens~och Statens fördelar äro desamma. Betraktar man saken
närmare, finnes äfven här en skilnad, som består deri, att
om raan beträder den väg, att Banken, så att säga, sköter sig
sjelf och endast har till åliggande att uprätthålla realisationen
samt gifva stadga åt kreditväsendet, men Staten deremot ikläder
sig ansvar för de företag han kan finna för landet förmånliga,
d. v. s. att Staten träder emellan med sin kredit, så blir detta
en källa, som hittills legat nere. Då framträdde Staten såsom
hjelpande och Banken går sin egen väg, men kan i nödens stund
försträcka Staten. Man talar nu för tiden så mycket om inländskt
fondsystem, och jag frågar, är väl icke detta den ginaste vägen
att åstadkomma ett sådant system. Då har man en reserv för
framtiden. 1 fall Staten möjligen skulle åtaga sig större förbindelser
än den kan fullgöra, står då icke Banken som en mäktig
vän, den der icke endast vill utan äfven kan hjelpa Staten. Nu
säger man, att om man beträder denna väg, skall Banken slutligen
bemäktiga sig hela vår penningerörelse. Jag får fästa upmärksamheten
derpå, l:o att jag sagt, att Banken icke bör i
första hand ingripa i enskilda penningerörelsen utan blott i den
allmänna och 2:o frågar jag, är det bättre att stå under utländningens
välde, såsom förhållandet nu är, än under väldet af vår
egen Bank. Jag åtminstone föredrager att Svenska folket, om
det skall komma derhän, må stå heldre under Bankens än ut
-
204
Den 10 Mars.
landningens välde, och får derföre anhålla om Hr Gr. o. Landlm:s
propos. derå, att hälften af Bankovinsten må blifva reserverad.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Frågan, huruvida Bankovinsten
bör, såsom Utsk. föreslagit, i sin helhet öfverlemnas för
användande till Statens behof elier till större eller mindre del
reserveras för Banken, synes mig lättast kunna afgöras derigenom,
att man söker göra sig reda för, huruvida något besparande
af Bankovinsten kan, såsom åtskilliga reservanter förmenat,
i någon väsendtlig mån bidraga lill Bankens konsoliderande. Det
synes väl alldeles gifvet, att såvida orden konsolidera Batiken
här få betyda, hvad de förnuftsenl. mäste betyda, eller att Banken
genom en sådan åtgärd förvärfvar sig större förmåga att inlösa
sina förbindelser, måste jag härpå lemna det svar, all bevarande
af Bankovinsten icke förmår att konsolidera Banken.
Jag sade att konsolidera Banken betyder att vidtaga sådane åtgärder,
hvarigenom Bankens metalliska kassa förstärkes, så att
han blir satt i större förmåga att med klingande mynt inlösa
sina förbindelser, sina utelöpande sedlar. Om man vid en föreg:de_
Biksdag vidtagit denna åtgärd och sagt, att om en sådan
konjunktur inträdde, såsom under sista året var händelsen, nemi.
att vexlar till tjenlig kurs kunde inköpas, och för detta inköp
skulle användas Bankens vinst, men icke nya sedlar utsläppas,
samt man i detta Betänk, intagit, att man önskade en sådan
åtgärd för framtiden, så skulle, i händelse en dylik konjunktur
åter inträdde, en konsolidering kunnat komma i fråga. Nu är
likväl icke ifrågasatt någon åtgärd, som i någon mån kan anses
såsom en konsolidering af Banken. Om Banken har några mer
eller mindre reverser, som icke kunna utbytas mot silfver, är
Banken, i händelse af behof att med klingande mynt inlösa sina
förbindelser, lika litet dertill förmögen som förr. Man konsoliderar
således icke Banken, om man än bevarar någon del af
dess vinst för de ändamål man här framställt. Det svnes mig
deremot ganska klart, att om den vanliga hågen här i landet
framträder, nemi. att utvidga låneutvägarne, och striden rör sig
egentligen derom, hvilka skola komma i åtnjutande af de större
eller mindre beloppen deraf, lärer hvarje försök till en Bankens
konsolidering komma att häremot stranda. Bankovinstens inläggande
utöfvar dessutom icke något inflytande pä sedelrörelsen,
ty för Bankovinsten kan upköpas obligationer och derigenom
kommer den räntevinst, som tillfaller Banken, ånyo ut i rörelsen,
hvilket naturligtvis är ganska riktigt, emedan i annat-fall
skulle rörelsekapitalet i landet för hvarje Riksdag minskas med
beloppet af Bankovinsten. Frågan är således om nyttan deraf,
antingen attjgenom en reservation af Bankovinsten öka några
lånefonder, eller också att bereda medel för en utsträckning af
filialbankerne; men om man än skulle innehålla 200,000 eller
till och med 600,000 R:dr, som här blifvit ifrågasatt, kunna dessa
medel i ingen mån ersätta det behof, som upkommer genom uphörande
af privatbankerne, hvilkas rörelsekapital upgår till 7 å
Den 16 Mars.
8,000,000 li:dr. Jag bekänner, att, ehuru jag flere gånger och
sednast i går blifvit på detta rum tiilvilad ovilja emot Privatbanker
och Hypotheks-föreningar, jag vida heldre, än alt Riksbanken
skall inlåta sig i en rörelse, som för dess bestånd är äfventyrlig,
ser att Privatbankerne qvarstå. Någon tillökning uti
reel valuta erfordras för att Banken skall kunna förstärka sin rörelsefond,
pä hvilken en sedelutgifning kan grundas, men dennas
framskaffande är en trollkonst, hvilken visserligen hvarken
BankoTJtsk. eller någon annan lärer kunna hitta pä, utan den
måste framkomma på den naturliga vägen d. v. s. när vi blifva
så hushållaktiga och omtänksamma att vår export öfverstiger importen
och kontant valuta inflyter i landet. Då först kan Bankens
rörelse utvidgas och detta är det enda samt naturliga medlet
dertill.
Man har bär ganska riktigt anmärkt, att genom en år 1S44
inträffad missräkning af Bankens tillgångar, Bankovinsten nu blifvit
uptagen till 800,000 B:dr utöfver dess rälta belopp; men jag
får erinra dem, hvilka möjligen fästa sig vid detta förhållande,
att då Utsk. föreslagit, att hvad, som af Bankovinsten anslås till
Statsbelmfven icke skall öfverlemnas förr än vid slutet af hvarje
är, bär Banken tillfallit en räntevinst, som motsvarar om icke
öfverstiger beloppet af denna missräkning, och att Banken följaktligen
icke tillskyndas ringaste skada genom Ut.sk:s förslag.
Jag kan icke undertrycka min förvåning deröfver, att personer,
som äro och böra förutsättas vara kunnige i Bankväsendet,
yrka, att Banken skall alltmer inblanda sig i enskilda penningeförhållanden.
Så har Utsk. förfarit, och nyss liar en talare sagt,
att Banken borde och kunde vara förläggare för Hypotheks-in
rättningar. Egentligen borde Statsbanken endast fungera såsom
deposit- och vexelbank, och följaktligen hafva till sysselsättning
endast att utgifva bevis på insatta penningar, eller att invexla
silfver mot sedlar och tvertom, men när nu Banken i viss mån
blifvit en institution för Statens uprätthållande, bör man väl sä
litet som möjligt inveckla den i enskilda förhållanden och utsträcka
detta utöfver den ståndpunkt, hvarpå Banken redan sig
befinner. Detta är en sanning så klar, att hon icke kan förbises
af någon, som om Bankens förhållande har ett rigtigt begrepp.
Man har också yttrat, att om Banken genom dess uplagda vinst
förmådde utsträcka sin rörelse, skulle den i nödens stund kunna
lemna Staten försträckning. Ehuru jag icke känner det, förmodar
jag likväl, att den värde talaren är född inom den tid, då
Bankens försträckning till Slaten hade den påföljd, att Banken
gjorde konkurs, och just dessa Bankens försträckningar till Staten
hafva föranledt de myntförsämringar, som öfvergätt oss.
■Den sista försträckningen från Banken framkallade äfven 1834
års realisation, och den grundtanke, som då uttrycktes och icke
bör förgätas, är, att Banken aldrig bör hopblandas med Statsverket,
och till förekommande häraf har Staten ett serskildt embetsverk
nemi. Riksg:sKont., som har alt uplåna penningar för
Statens räkning, när sådant påfordras, på det att Banken icke
266
Den 16 Mars.
må sammanblandas med Statsverket, hvilket alltid har till följd,
att myntförsämringar förr eller sednare inträffa. På grund af
alla dessa skäl och då, såsom jag sökt ådagalägga, någon Bankens
konsolidering i detta ords rätta bemärkelse icke kan annorledes
ega rum, än att Banken förökar sin metalliska kassa, och
då jag anser det vida bättre, att Staten för dess behof använder
hela Bankovinsten än att den användes till några lånefonder i
sig sjelfve mindre vigtige och för Banken mindre fördelaktiga,
kommer jag att rösta för bifall till Utsk:s Betänk, och önskar,
att det må vinna det Högh Ståndets bifall.
Frih. Tersmeden: Då BankoUtsk. afgifver Betänk, i fråga
om Bankovinsten, har det att ställa sig till efterrättelse den af
R. St:r för BankoUtsk. utfärdade instruktion. I andra §:n af
denna instruktion förekommer i slutet följande: ”Utsk. bör så
fort sig göra låter till R. St:r inkomma med upgift om och hu
ruvida
någon del af den sedan 1851 års början influtne Bankovinst
erfordras för Bankens konsolidering”. Utsk:s upgift har
således varit att tillse, huruvida någon del af nämnde vinst behöfves
för Bankens konsolidering. Olika meningar hafva yppats
här om rätta förståndet af orden: Bankens konsolidering, men
jag skulle tro, att, om man reflekterar på Bankens bestämmelse, all
tvekan, hvad dermed menas, upphör. Enl. nämnde, år 1851 utfärdade,
Banko-Reglementet är Bankoverkets föremål
A. 1 egenskap af Depositions- och Vexel-Bank.
l:o. Att för allmänhetens säkerhet, nytta och beqvämlighet
emottaga penningar af en hvar, som sådant åslundar, deröfver
föra läkning, och dem vid anfordran insättaren tillhandahålla,
så att handel och rörelse må underlättas genom de derå
utfärdade assignationers och invisningars kredit, kraft och giltighet,
samt att dessförutan, jemväl till säkert förvar emot vådliga
händelser och tillgrepp, under försegling emottaga och vårda så
väl kontanta penningar, som annan flyttbar egendom.
2:o. Att det inländska myntet må bibehållas vid dess rätta
och skäliga valör, samt främmande myntsorters obilliga och egenmäktiga
stegrande hindras och förekommas.
B. I egenskap af Lune-Bank.
Att dels uplåna fruktlöst liggande kapitaler, dels på drägliga
vilkor, emot fullgod säkerhet, biträda lånbehöfvande med understöd
och sålunda, till befordrande af handelns och alla nyttiga
näringars upkomst och förkofran, förebygga ocker och obilliga
intressens beräknande enskilde emellan.
C. I egenskap af allmän Slals-anstalt.
Att, uti den genom låneoperationerne inflytande och besparande
vinst, en nödhjelps- och tillgångs-kassa må beredas, hvaröfver
R. St:r ega att till K. M:s och Fäderneslandets heder och
nytta samt allmänt gagneliga ändamål disponera.
Den 16 Mars.
Detta är Bankens ändamål i allmänhet. Skärskådar man
dessa föreskrifter närmare, så skall man otvifvelaktig! finna, alt
hvad som hör till Bankens konsolidering icke är annat än enl.
Litt. A i BankoOrdmn, uprätthållande af myntvärdet. Således
allt, som bidrager dertill, hör till Banken konsolidering. Såväl
reservanter inom Utsk. som en och annan talare här hafva ansett,
att äfven Litt. B. eller Bankens egenskap af lånebank skulle
kunna innefattas under begreppet Bankens consolidering. Jag
hemställer likväl till en hvar af Hrnne, huruvida Bankens konsolidering
befordras derigenom att lånerörelsen utsträckes. Utsk.
har i sitt Betänk, ådagalagt, att Bankens ställning i denna stund
är bättre än den under lång lid varit. Vid sista Riksdagen åberopades
såsom skäl för reserverande af Bankovinslen för Bankens
räkning, att silfverfonden sjunkit, att den behöfde förstärkas o.
s. v. Detta var grunden för de Ullåt:n BankoUtsk. då afgaf.
Sådant är förhållandet alldeles icke f. n. Bankens ställning är,
som jag nämnt, utmärkt god. Den har omkring 7,000,000 R:dr
i silfver. Vi känna, att vexelköpen under denna vinter fortgått,
hvilket högst sällan inträffat denna tid af året, och just derigenom
har Bankens metalliska kassa blifvit förstärkt, så att enl. ett
till BankoUtsk. inkommet Mern. det belopp, hvilket Banken eger
att i Hamburg hafva i silfver, är nära fullt, hvarför Fullmäktige
begärt en utvidgning i denna rätt. Allt detta sammanlagdt visar,
att någon serskild åtgärd för myntvärdets uprätthållande icke
erfordras. Under sådane förhållanden har jag liksom pluraliteten
inom Utsk. ansett, det vara Utsk:s pligt att för 15. St:r tillkännagifva
alt ingen reservation af Bankovinsten erfordras för Bankens
konsoliderings och att åt 15. St:r öfverlemna disponerandet af
nämnde Bankovinst. När nu härtill lägges, att penningar erfordras
för hvarjehanda Statsbehof, så leder hvarje åtgärd, som
åsyftar reserverande af Bankovinsten för Bankens behof till misshushållning.
Slaten behöfver denna vinst och kan väl använda
den; men om så blir förhållandet, om medlen reserveras för
Bankens behof, lemnar jag derhän.
Gr. Posse har sagt, att Banken icke upfyllt sitt åliggande
sorn kreditanstalt. Deri instämmer jag; men Gr:n yttrade äfven,
att Banken icke bör vara en kreditanstalt för enskilda utan för
kommuner. Jag ber Gr:n upgöra ett nytt reglemente för att
åstadkomma något sådant. Nuvande reglemente går ut på, att
Banken skall lemna låneunderstöd åt enskilde och intet annat.
Att komma ifrån detta torde icke falla sig så lätt, men så länge
Banken har en sådan skyldighet sig ålagd, anser jag lånerörelsen
icke böra utvidgas. Jag skulle önska, att man kunde komma
derhän, att lånerörelsen i vissa fall inskränkes och i andra åter
utvidgades d. v. s. i förra fallet då lånerörelsen icke är nyttig
och fördelaktig för allmänna rörelsen, såsom förhållandet är med
Bankodiskonten, men det häfver sig icke så lätt att komma till
rätta med en reorganisation af Bankens lånerörelse.
Här har blifvit yttradt, alt Utsk. oriktigt beräknat Bankovinsten,
och att den icke skulle kunna i sin helhet till Stats
-
268
Den 16 Mars.
verket öfverlemnas, utan att de 4 milhr i obligationer, som, enl.
en § i Banko-Regbtet, alltid böra finnas i Bankens vård, skulle
förminskas! — Till svar härpå får jag uplysa, för det första att
beräkningen af Bankovinsten är upgjord efter samma grunder
som vid alla föreg:de Riksdagar och att den fullkomligt öfverensstämmer
med Bankens räkenskaper; samt för det andra att, som,
enl. Utsk:s förslag, nämnde vinst skall med ^-del vid slutet af
hvardera året 1854, 55 och 56 till Statsverket aflemnas, den
för innevar:de och påföljande åren inflytande vinst dertill kan
och bör användas, och således intet behof förefinnes att för detta
ändamål afyttra en enda obligation. Slntligen får jag anföra att,
enl. min öfvertygelse, Bankens öfverskott bättre användes när
derigenom beredes tillfälle till arbetsförtjenst åt en mängd idoge
medborgare, än om våra redan temligen långt utsträckta länetillgångar
emot namnsäkerhet ytterligare utvidgas; på alla dessa
skäl anhåller jag om bifall till Betänk.
Hr Aminoff: Jag anhåller att min reservation måtte blifva
upläst, och att jag derefter återfår ordet.
Sedan denna upläsning försiggått, yttrade
Hr Aminoff: Af den nu uplästa reservation finner R. o.
Ad. mina åsigter, eller huru jag anser att Bankovinsten borde
användas, äfvensom hvilka följder deraf upkommit till nytta för
Banken och för det allmänna. Skulle man mot dessa mina åsigter
göra anmärkn:r, så skall jag ej underlåta att söka försvara
mig, men intills sådant sker, vill jag stillatigande gå förbi hvad
sjelfva reservationen innehåller, öfvertygad att hvad jag anfört,
svårligen kan vederläggas.
Utsk. har i sin beräkning af Bankovinsten kommit till det
resultat, att densamma utgjorde 3,759,000 R:dr, hvarifrån Utsk.
likväl bordt afdraga den för år 1850 återstående vinsten 8l 1,000
R:dr, hvilken efter Ständernas beslut redan var reserverad Banken,
på grund af Instruktionen för R. St:rs BankoUtsk. § 2,
sålydande: ”att Utsk. bör lill 11. St:r ingå med upgift, om och
huruvida någon del af den sedan 1851 års början uplupna räntevinst
erfordrades för Bankens konsoliderande”. Om Utsk. iakttagit
denna föreskrift, så hade från ofvannämnde upgifna behållning
3,759,000 R:dr bordt afgå 811,000 R:dr, jemte de till Filial-Bankernes
försträckning aflemnade 780,000 R:dr, ej som
Utsk. uptager hela milhr, som för detta afseende var af Ständerne
afsatt men icke uttagen, då den verkliga återstoden blefve
2,168,000 R:dr — och således, enl. mitt förslag, endast 68,000
R:dr reserverade för Bankens räkning. — Då nu 1853 års
Bankovinst förslagsvis är beräknad och således kan i verkligheten
ganska betydligt förminskas, har jag i mitt förslag gått så långt
jag rimligen tror mig kunnat medgifva, utan att skada Banken.
Men då R. St:r vid sista Riksdagen beslöto, att af Bankovinsten
skulle 2,100,000 R:dr öfverlemnas till Statsverkets behof, ehuru
Bankens ställning då var ganska betänklig — borde Ständerne
Den 16 Mars.
269
nu, då Banken befinner sig i mer gynnande belägenhet, vänta,
att en lika stor summa blefve från Banken aflemnad till Statsverket,
synnerligen under nuvar:de politiska förhållanden; så tillstyrker
jag, alt från Banken, af dess vinst må för hvardera af
åren 1854, 1855 och 1856 utbetalas en summa af 700,000 R:dr b:ko.
Gr. Gyldenstolpe: Efter Frih. Tersmedens afgifna yttrande
kan jag fatta mig ganska kort. Jag förenar mig med
honom till alla delar, och anser, alt någon consolidering af Banken
icke erfordras, och att ett ökande af lånerörelsen skulle för
Banken vara skadligt. Om man önskar ett bättre ordnande af
Bankens lånerörelse, har Banken f. n. å egna fonder dertill erforderliga
tillgångar. Jag anser, att hela Bankovinsten bör öfverlemnas
till Statsverket, så mycket heldre som Statens närvande
behof kräfva högst betydliga anslag. Att, såsom Hr Aminoff
föreslagit, Banken icke skulle lemna mer än 700,000 R:dr till
Staten, då den kan ärligen öfverlemna 900,000 R:dr, vore att
beröfva Staten en inkomst af 200,000 ll:dr årligen, hvilka på
annat sätt måste fyllas nemi. genom bevillning, sorn i sådant
fall kommer för de skattdragande att ökas med 10 proc. årligen,
och detta endast för att åt några lånebehöfvande skapa ytterligare
fonder lill bedrifvande af enskilda förelag. Jag kan icke
inse riktigheten deri. Lemnar man åter ett mindre belopp än
hvad Hr Aminoff föreslagit, blir beskattningen i och för fyllande
af Statens behof ännu större. Hvad angår Utsk:s beräkning af
Bankovinsten, anser jag den fullkomligt riktig, ehuru Utsk. kunnat
upstälia den på annat sätt. Utsk. har icke behöft göra afseende
på den vinst, som egde rum år 1851, emedan den redan
var tagen i anspråk för Filial-Bankerne. Om Utsk. iakttagit detta,
hade det nu gjorda afdraget af 1 mill. tilt Filial-Bankerne icke
inkommit i beräkningen, utan den hade då blifvit sä upgjord,
att vinsten år 1851 utgjorde 963,092 R:dr; 1852 985,000 R:dr
och 1853 990,000 R:dr och således med ränta inberäknad i
dessa belopp skulle, enär 3 gånger 9 utgör 27, Bankovinsten
upgå till 2,700,000 R:dr och detta belopp skulle åter fördelas på
tre år och utgå med 900,000 R:dr årligen såsom BankoUtsk.
äfven tillstyrkt. Jag anser det icke vara någon svårighet för
Banken att utbetala dessa belopp, och att denna utbetalning icke
föranleder lill något öfverskridande af det maximum, hvarmed
sedelstocken får öfverskrida den metalliska kassan. Jag anhåller
således om bifall lill förslaget.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Liljencrants har misstagit
sig, då han trott fråga här vore om en besparing för Banken af
200,000 R:dr årligen. Hr Aminoff har föreslagit att 700,000
R:dr skulle af Bankovinsten till Statsverket öfverlemnas, hvaremot
jag yrkat, att Staten skulle undfå endast 600,000 R:dr och åt
Banken följaktligen tills vidare besparas 300,000 R:dr årligen.
Finner Gr:n denna besparing för ringa till Bankens förstärkning,
så står det honom öppet att föreslå en ännu större besparing.
Frih. Tersmeden, med hvilken Gr. Gyldenstolpe sig förenat, har
270
Den 16 Mars.
förklarat, att till Bankens förstärkning behöfdes f. n. inga medel,
och liar i flera hänseenden sökt ådagalägga det. Men hufvudpunkten
i mitt anförande äfvensom i Hr Indebetous reservation,
hvilken jag åberopat, hafva Frilnn och Gr:n förbigått, nemi. behofvet
att ersätta Filial-Bankerne, i händelse de, i större eller
mindre mån, skulle uphöra. Naturligtvis är det R. o. Ad. nogsamt
bekant, att om Privatbanks-bolagen icke kunna fortsätta
deras rörelse, kan man icke tvinga dem dertill. Det vore oklokt
handladt af Regeringen, om hon för deras bibehållande beviljade
dem andra vilkor än sådana, som hon anser vara med Rikets
bästa förenligt. Derför hafva äfven R. St:r i nu gällande Bankoregkte,
hvilket utfärdades på en tid, då Privatbankernes rättigheter
icke tilländalupit, äfven bestämt, huru det skall tillgå för
att ersätta dessa anstalter. Detta sätt har icke varit ett medel
att förstärka, utan tvertom att försvaga Banken. 2:dra mom. af
210 § i Banko-Reghtet lyder sålunda: ”utöfver det i 123 § bestämda
maximum för sedelstock, hafva Fullmäktige att, i ofvanberörde
hänseende, använda 2,500,000 R:dr, hvilka fördelas på
de serskilda låneinrättningarne, i förhållande till medeltalet, under
sednast förflutna 3:ne åren af den eller de Privitbankers sedelutgifning,
som skall ersättas”. Sålunda skulle på den silfverfond
som finnes, och utöfver hvilkens värde R. St:r tillåtit en
sedelutgifning af högst 20.000,000 R:dr, en utgift göras af
2,500,000 R:dr, hvilket ingalunda kan förstärka utan tvertom
skulle försvaga Banken. Frih. Tersmeden har förutsatt, att om
någon del af Bankovinsten skulle innehållas, komme den alt utlånas,
och han anser detta vara ett förderf för Banken. Jag instämmer
med Frih:n deruti, att om man så ökar lånerörelsen,
förstärker man ingalunda Banken. Men det måtte väl icke vara
omöjligt för R. St:r att förklara, det de 300,000 R:dr, som efter
mitt förslag skulle Banken årligen besparas, icke finge utlånas,
utan borde minska sedelstocken, så att, om sedermera en PrivatBank
måste ersättas genom en Filial-Bank, hade man medel
dertill, utan att maximum af sedelstock behöfde öfverstigas.
Frih. Tersmeden har äfven förutsatt, det skola vara omöjligt bevara
dessa 300,000 R:dr från att utgå i lånerörelsen. Ar sådant
verkligen ogörligt, så instämmer jag med Frihm, att dessa medel
då heldre må gå till Staten, än att man dermed skall tillskapa
nya lån, som ej, vid behof, kunde indragas. Derföre, då
jag förra gången yttrade mig, sade jag, att man borde afvakta
tiden för lånerörelsens bestämmande, för att kunna afgöra huruvida
de för 3 år ifrågavar:de 900,000 R:dr skola öfverlemnas till
Staten eller Banken. Jag befarar att det går med dessa nya
utlåningar så, som med de redan var:de, nemi. att de användas
icke till jordbruks och andra näringars förkofran, utan till ett
yppigare lefnadssätt och slöseri. Afven deri instämmer jag med
Frih:n, att i sådant fall är det bättre anslå denna andel af Bankens
räntevinst till hamnar, kanaler och dylikt; ty deraf är säker
vinst för det allmänna. Men deremot beräknar jag alldeles
icke någon vinst utan endast förlust af jefnvägar. Gr. Gyldén
-
Den 16 Mars.
271
stolpe har sagt, att om icke hela Bankovinsten öfverlemnas till
Statsverket, måste bevillningen ökas med viss proc. Men om
man t. ex. låter bli jernvägarne, så behöfver man icke öka bevillningen.
Jag tror icke heller att det står så för lifvet med
deras anläggning, att man skall bygga dem inom tre år, utan
man kan vänta dermed och under tiden tänka på utgifter, som
äro mera nödiga.
Man säger, att Bankens ställning nu är fördelaktigare än
vid förra Riksdagen, och att R. St:r nu så mycket heldre borde
lemna Staten hela Bankovinsten, som R. St:r vid samma Riksdag
beviljade en betydligare summa, än jag nu vill medgifva.
Jag får då förnya min erinran derom, att Privatbankernes uphörande
då icke förestod oss, såsom nu är förhållandet. Jag tror
att det vore lättare för R. St:r att göra en förminskning i sedelstocken
derigenom, att den af mig föreslagna årliga besparingen
300,000 R:dr, icke utlånades utan förblefve i Banken qvarliggande,
emedan sedelstocken f. n. är större än han någonsin
under långliga tider tillbaka varit. Vid sista årets slut hade vi
utelöpande sedlar till belopp af 35,960,000 R:dr, eller nära
36,000,000 R:dr, hvilken tillökning i utelöpande sedelstocken
tillkommit under den korta tiden sedan 1852, då han endast
utgjorde 29,000,000 R:dr. Således har, under loppet af 1 år,
sedelstocken ökats med 7,000,000 R:dr. Om således de 300,000
R:drna årligen minskade denna sedelstock, måtte väl derigenom
icke åstadkommas en s. k. strypning af rörelsen. Man har flera
gånger erinrat derom, att Bankovinstens utbetalning icke skulle
ske förr än vid slutet af hvarje år, då hon ingått. Detta är icke
något nytt, ty R. St:r hafva så förordnat vid flera föreg:de Riksdagar.
Det skulle vara motsatsen af Bankens förstärkning om
man nu ville göra annorledes. Detta är hufvudsumman af hvad
jag velat säga och de skäl, hvarpå jag förnyar min vördsamma
anhållan, att R. o. Ad. ville bifalla den framställning jag tagit
mig friheten göra.
Frih. Tersmeden: Efter mitt förra yttrande har Hr Aminoff
upträdt till försvar för sin reservation. Hufvudsumman af
hans yttrande var, att han påstod, att 1850 års vinst blifvit af
Utsk. beräknad. I öfverensstämmelse med Gr. Gyldenstolpes yttrande
vill jag gerna erkänna, att det icke varit behöiligt att
uptaga denna vinst utan endast återstoden deraf, sedan den million,
som till Filial-Bankerne vid förra Riksdagen anslogs, derifrån
afgått. Förhållandet blir fullkomligt enahanda, om man
hopsummerar alla årens Bankovinst och sedan derifrån afdrager
det Filial-Bankerne anslagna belopp, såsom ock BankoUtsk. gjort.
Således tror jag, att Hr Aminoffs anmärkn. i afseende på beräkningen
helt och hållet förfaller.
Jag vill icke ingå i någon närmare granskning af Hr Aminoffs
reservation, som likväl innehåller satser, hvilka jag skulle
anse vådliga om de erkändes. Hr Aminoff anser lyckligast, om
Banken ständigt reserverat sin vinst och derigenom ökat sina
272
Den 16 Mars.
fonder. Resultatet af ett sådant system, conseqvent genomfördt,
skulle naturligtvis blifva, att Banken blir den enda kapitalist
inom landet och hela befolkningen, dess gäldenärer. Hr von
Hartmansdorff har i sitt sista yttrande sagt, att sedelstocken borde
minskas med de 300,000 R:dr han velat bevara åt Ranken,
d. v. s. att desse 300,000 R:dr icke skulle utsläppas i rörelsen
utan förvaras i Bankens hvalf tills framtida behof eller för att
ersätta Privatbankerne. Jag hemställer om en sådan åtgärd är
nödig eller nyttig. Ar vår sedelstock så stor, att vi böra vidtaga
en sådan åtgärd? Jag tror det icke, men väl att en dylik
indragning skulle ganska menligt inverka på rörelsen i landet.
Lika litet som jag önskar utvidgning af Bankens lånerörelse, lika
litet anser jag nyttig en sådan indragning af Bankens sedlar.
Hvad åter angår behofvet att ersätta Privatbankerne, får jag bekänna,
att jag icke önskar deras upliörande; men skulle likväl
sä ske till följd af de beslut, hvilka här kunna fattas, så finnes
medel dertill utan sedelstockens förökande och utan reserverande
af Bankovinsten eller de af R. St:r afsatte fonder för de olika
lånerörelserne, och det består uti att utsläppa de milhr R:dr som
nu innestå i Banken på diverse räkningar och hvilka äro i sedelstocken
beräknade.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag har icke begärt
ordet i den förhoppning, att jag genom mitt anförande
skulle kunna förhindra, att BankoUtsk:s förslag bifalles d. v. s.
att Bankovinsten kommer att användas på det af Utsk. upgifna
sätt eller bortskänkas, ty erfarenheten under föreg:de Riksdagar
hafva nogsamt visat, att alla yttranden i den vägen varit fruktlösa
och endast att jemföra med en ropandes röst i öknen; men
jag har dock velat reservera mig emot ett sådant beslut. Om
man utan någon våda för Banken kunnat bifalla detta Utsk:s förslag,
skulle jag icke haft något deremot, men så är icke förhållandet.
Om det icke funnes några Privatbanker eller Hypotheksföreningar,
skulle man kunna bifalla Betänk., men då möjligt är
att en eller flere af dessa inrättningar måste inställa sin verksamhet,
kan hvar och en inse verkan deraf på Riksbanken.
Alla skulle då på en gång rusa dit, och jag vill då se, huru
Banken skall kunna fullgöra sin första förbindelse, nemi. att inlösa
sitt utelöpande sedelmynt, som efter ordalydelsen skall med
silfver inlösas. Enl. min åsigt skulle Banken då kunna komma
i ganska stor förlägenhet. Af sådan anledn. kan jag icke bifalla
Utsk:s förslag.
En värd talare har förklarat, att han icke kan fatta, att ett
skrinläggande af Bankovinsten skulle konsolidera Banken. Jag
bekänner upriktigt, att för den, som icke mera än jag är initierad
i Bankväsendet, är det obegripligt, att icke en sådan åtgärd
skulle bibringa Banken en större förmåga att inlösa sina sedlar;
ty mig synes klart, att i samma mån jag inlägger sedlar i Banken,
i samma mån skola väl de utlöpande minskas, och således
måste
Den *5 åi ars.
273
måste Bankens förmåga att inlösa återstående utelöpande sedlarne
konsolideras. Detta synes mig så tydligt, alt jag icke kan
fatta huru någon vare i Bankväsendet initierad eller icke, kan
bestrida det. Om, säger en talare, man utlånar denna vinst, så
konsolideras icke Banken dermed, och märkvärdigt nog har Hr
von Hartmansdorff icke velat erkänna denna sats. Icke heller
detta förstår jag, ty det synes mig påtagligt, att det icke kan
komma i fråga för Banken att med klingande mynt inlösa den
summa, som emot skuldsedlar blifvit utlånad, och således måste
Bankens skyldighet att med silfver inlösa sina sedlar blifva mindre
i samma mån der finnes skuldsédlar," med hvilka Banken
kan infria sedlarne. Hr von Hartmansdorff har icke velat medgifva,
att lånerörelsen utsträckes, af det skäl att medlen icke användas
till upgifna productiva ändamål; men jag hemställer, om
icke genom en sådan åtgärd Privatbankerne behöfde mindre anlitas,
och om de lån, dessa inrättningar lemna, alltid gå till productiva
ändamål. Jag skulle likväl tro, att, såsom jag nyss nämnt,
Riksbanken derigenom skulle få en större förmåga att inlösa sina
sedlar. Man har äfven sagt, att i händelse Utsk:s förslag icke
skulle bifallas, måste bevillnm förökas. Detta är ett ganska väl
beräknadt skäl, emedan hvar och en är rädd för ökad bevilln.,
hvilket äfven Hr von Hartmansdorff visat. Denna förhöjda bevilln.
beror likväl af dfe nya utgifter R. St:r besluta, och dessa beslut
åter äro i viss mån beroende af de tillgångar, StatsUtsk. kommer
att upgifva såsom disponibla. Således förmodar jag, att örn icke
sä stor andel af Bankovinsten kommer att användas för Statens
behof, mindre vigtiga utgifter icke eller ifrågakomma: men jag
är färdig att genast öka bevillnm för alla utgifter, som erfordras
heldre än att försvaga Bankens förmåga att upfylla sin första och
vigtigaste förbindelse, den nemi. att med klingande mynt inlösa
sina förbindelser; ty detta skulle medföra en stor våda för landet.
Har Banken förlorat sin förmåga att upfylla denna förbindelse,
så blir allt hvad vi ega i samma mån till sitt värde förringadt.
Af hvad jag nu anfört följer, att jag icke vill medgifva att
en enda skilling af Bankovinsten, må på sätt föreslagit blifvit af
Banken bortskänkas; men då jag ganska väl vet, att denna åsigt
icke kan göra sig gällande, önskar jag, att Ståndet måtte bevilja
så litet som möjligt, och jag vill derjemte fästa upmärksamheten
derpå, att man icke gerna kan såsom Bankens vinst bortskänka
mera än denna vinst verkligen utgör, och hvilket, såsom Professor
Agardh visat, ingalunda upgår till det belopp Utsk. upgifvrt.
Dessutom vill jag påminna mig, att 2:ne andra reservanter,
fastän på andra grunder, kommit till samma resultat genom de
af dem anställda undersökningar, så att den bevisning, Frih.
Tersmeden i motsats till reservanterne velat åvägabringa, ingalunda
synes förringa riktigheten af deras upgifter.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr Printzensköld, Carl: Den, som lika med Frih. Ter5
H. 18
274
Den 1? Mars.
smeden, önskar att Privatbankerne skola för framtiden blifva beståndande,
skall visserligen bifalla Utsk:s förslag, ty det är alldeles
otvifvelaktig!, att, örn detta Betänk, bifalles, Banken beröfvas
ali möjlighet att ersätta Privatbankerne, emedan, oaktadt Frih:ns
beräkningar öfver Bankens tillgångar, våra penningeverks och
penningeegares räkningar i Banken, det hlir omöjligt att taga
dessa medel såsom tillgångar för de låneanstalter, hvilka skola
ersätta Privatbankerne, så mycket heldre, som penningeegarne
äro berättigade att när som helst uttaga sina penningar, och
Banken skall då komma i en ganska svår ställning. De åter,
hvilka önska Privatbankexmes nphörande, och till deras antal räknar
jag mig, önskar Banken städse i den ställning, att han genom
utgreningar kan ersätta Privatbankerne. Hr Indebetou har,
som mig synes, i sin reservation på ett förtjenstfull! sätt kommit
till ett sådant mål, och jag kan icke annat än på det högsta
tillstyrka R. o. Ad. att fatta det beslut, att 600,000 R:dr
må användas för Statens behof, och att återstoden 300,000 R:dr
reserveras för Bankens räkning. Man behöfver icke, såsom här
är yttradt, skrinlägga desamma, ty jag tror, att de kunna göras
fruktbärande genom att utsläppa dem i rörelsen, men Banken
blir derigenom stadgad, eftersom man vill konsolidera honom på
ett sätt, att han kan för framtiden utvidga sin rörelse och derjemte
fullgöi*a sina förbindelser. Jag förnyar alltså min anhållan,
att 600,000 R:dr för hvartdera af åren 1854, 1855 och 1856
må anslås till Riksg:s-Kont:s disposition.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Tvenne skäl hafva hufvudsakligen
blifvit anförda emot Utsk:s förslag, innefattade det
ena i Hr Indebetous och det andra i Professor Agardhs reservation.
— Det första skälet, hvarpå Hr von Hartmansdorff, med
åberopande af innehållet i Hr Indebetous reservation, har grundat
sitt yttrande emot Utsk:s förslag, har visserligen till en del
redan blifvit uptagct och bemött af Frih. Tex-smeden, men
jag anhåller att dex-emot få ytterligare göra några erinringar,
hvilka skola bevisa, att det af Hr Indebetou upgifna och af Hr
von Hartmansdorff förordade sättet att genom indragna Bankovinster
suppleera Privatbankerne, icke leder till landets nytta,
om det än kan sägas i någon mån leda till Bankens ökade kon-solidering.
Genom den af dessa Hrr föreslagna operation, skulle
nemligen omkring Fem millri- af Privatbankernes nu utelöpande
sedlar, helt och hållet dragas ur allmänna rörelsen, och landets
sedelstock eller rörelsekapital med motsvarande belopp förminskas.
Man måste härvid ihågkomma, att Privatbankerne verka
i den dubbla egenskapen af på samma gång låneutgifvande och
sedelutgifvande anstalter. Genom Hr Indebetous förslag att använda
Bankens besparade vinster, såsom fond för Privatbankernes
ersättande, skulle dessa Banker visserligen kunna ersättas
såsom låneutgifvande, men icke såsom sedelutgifvande anstalter,
emedan hela det belopp sedlar, hvilket såsom Bankovinst till
Banken ingått, redan är draget nr rörelsen, och således, pä hvad
Den 16 Mars.
275
sätt det än åter utsläppes, blott ersätter sin egen „ förut skedda
indragning, och derföre icke kan ersätta den förminskning i rörelsekapitalet,
som genom Privatbankssedlarnes indragning skulle
upkomma. Och då följaktligen hvarken de 300,000 R:dr årligen
af den 'redan uplupna Bankovinsten, eller de milhr af den
under perioden intill nästa Riksdag utfallande nya Bankovinsten,
som Hr Indebetou föreslagit att till Banken indraga, kunna fylla
den brist i landets rörelsekapital, som upkommer, i fall Privatbankernes
sedelutgifning uphör, föranleder den af Hr Indebetou
och af Hr von Hartmansdorff nu förordade åtgärden obestridligen
till en strypning, som kan blifva för landet i allmänhet ganska
förderflig, om den än stärker Riksbanken och förminskar möjligheten
af alltför starka påkänningar å dess metalliska kassa. Om
en sådan indragning inträffade under en tidpunkt, sådan som
den närvande, då, i följd af förutgående lyckliga handelsförhållanden
landets rörelsekapital är ovanligt stort, skulle kanske ingen
skada deraf upkomma. Men då vi nu besluta, veta vi icke
om indragningen skulle kunna komma att ega rum vid en tid,
då vår handel icke åtnjuter samma fördelar som nu, och då, i
följd deraf, en stark förminskning af rörelsekapitalet kanske redan
har försiggått, eller med andra ord, om icke, när Privatbankssedlarne
komma att dragas ur rörelsen, under inflytelsen
af mot de närvande högst skiljaktiga handelsförhållanden, Bankens
kassa kan hafva så djupt sjunkit, och landets rörelsekapital
derföre blifvit så förminskade, att en då skeende indragning af
fem milhr ifrån den utelöpande sedelstocken skulle på landets
rörelse och industriella lif utöfva en tryckning, hvars förderfliga
följder det vore lätt att bevisa, om den långt framskridna tiden
hade tillåtit mig att göra en dertill erforderlig utredning. — En
indragning af landets rörelsekapital, som icke blott genom den
nu föreslagna åtgärden, utan på manga andra sätt vid föregide
tillfällen varit ifrågasatt, borde likväl ske, ehuru den i flera andra
afseenden alltid blir skadlig för landet, så vida densamma
verkligen erfordras för Bankens tillräckliga konsolidering. — Men
att Banken behöfver ytterligare konsolideras, är just det som
skulle bevisas, men som ännu icke är bevist. Jag för min del
påstår, att Banken är organiserad på så solida och riktiga grunder,
att man kan vara förvissad att Banken, så länge de för densamma
bestämda grundreglorna icke rubbas, med full säkerhet
förmår upfylla sitt hufvudåliggande att uprälthålla myntvärdet.
I afseende på Bankens sedelutgifning är nemi. den regel fastställd,
att Bankens hela sedelstock måste stå i ett visst förhållande
till dess metalliska kassa, hvilken sednare sedelstocken aldrig
får öfverskjuta med mer än 20 milhr R:dr b:ko. Om således
någon sedelutgifning icke får ske utöfver detta sålunda en
gång bestämda maximi-belopp, måste det vara lätt att inse,
att det är omöjligt för Banken att komma i fara, att icke
alltid med silfver kunna inlösa sina förbindelser, hvilken bristande
inlösningsförmåga man dock vanligen åberopar såsom skäl, då
18*
276
Den 16 Mars.
man vill skrinlägga' någon större eller mindre del af Bankovinsten.
Om man besinnar, att Bankens metalliska kassa nu upgår
till 17 å 18 milbr R:dr b:ko, att Bankens sedelstock derutöfver
får utgöra högst 20 milbr, och att då Bankens hela utelöpande
sedelmassa följaktligen i denna stund ej får öfverstiga 38 milbr,
den likväl, efter afdrag af de medel, som på deposition i Banken
innestå, med flere milbr underskjuter detta belopp, och man då
lätt finner, att om alla de sedlar, som af metallisk valuta motsvaras,
emot silfver till Banken invexlades, kommer mer än hälften
af landets hela rörelsekapital derigenom att dragas ur rörelsen,
så vill jag till en och hvar hemställa huruvida, då en så
stor minskning i rörelsekapitalet måste åstadkommas, innan Bankens
metalliska kassa kan hinna tillfullo uttömmas, man kan
tänka sig möjligheten att Banken någonsin skall blifva oförmögen,
att med silfver inlösa sina sedlar. Härtill kommer att Banken,
genom sina tid efter annan besparade kapitalvinster eger
fordringar, som med mer än hälften öfverskjuta den delen af
dess sedelskuld, som icke motsvaras af metallisk valuta; och att,
om ock full säkerhet icke finnes för alla dessa fordringar, Banken
dock åtminstone icke lärer kunna förlora mera af deras
värde, än att hvad som verkligen kan indrifvas måste blifva fullt
tillräckligt- att inlösa alla Bankens af metallisk valuta icke motsvarande
sedlar, samt att, sedan genom indragning af blott en
ringa del af Bankens fordringar, påtryckningen deraf å allmänna
rörelsen skulle blifva så stark, att Bankosedlarnes invexling derigenom
otvifvelaktigt skulle hämmas. Då Banken, för att öka
sitt silfverförråd och minska sin sedelansvarighet, derjemte eger
rättighet att utom eller inom landet uptaga lån, har den alltså
äfven häri ett, åtminstone vid snart öfvergående kriser användbart
medel till uprättliållandet af dess vexlingsförmåga. — Af
allt hvad jag nu anfört, måste den slutsats kunna dragas, att
vår Svenska Riksbank är så organiserad, att den eger full förmåga
att alltid med silfver inlösa sina sedlar. Jag lägger vigt
uppå, att här uprepa denna sats, emedan man så ofta frän annat
håll hör sägas, att Riksbanken icke är så organiserad, att den
med säkerhet kan uprätthålla myntvärdet, då jag deremot för
min del är fullt öfvertygad, att sä länge i nu gällande regbte
för Banken stadgade grundreglor efterlefvas, och inga fremmande
förderfliga inflytelser få inverka på Banken, densamma alltid skall
vara i tillfälle att med silfver inlösa sina sedlar, utan att dertill
behöfva reservera några vinstmedel. Man bör jemväl i afseende
på en sådan reservation ihågkomma, att om densamma skall
tjena till att verkligen konsolidera Banken, så kan det ej ske
på annat sätt, än att vinstmedlen helt och hållet dragas ur rörelsen
och blifva qvar obegagnade i Banken; men det går icke
an, att lättsinnigt genom godtyckliga beslut, utan att något verkligt
behof påkallar det, rubba den en gång antagna proportionen,
eller rättare, den bestämda skilnaden, som bör finnas emellan
Bankens metalliska kassa och dess utlöpande sedelstock, hvarken
genom att minska denna skilnad genom sedlars indragning, eller
Den i6 Mars.
277
att öka ilen genom sedlars utsläppning. Ty om än en sedelindragning
skenbarligen konsoliderar Banken, bör det likväl noga
bemärkas, att Bankens förmåga att uprätthålla ett stadgadt myntvärde,
d. v. s. med andra ord, en varumätare, som hvarken förlänges
eller förkortas, i främsta rummet beror deraf, att landets
industri eger tillräcklig kraft att kunna bestå i dess täflan med
utlandets, ty säkert är att, om än Banken år efter år hopar tillsammans
sina vinster, och med hvilken försigtighet den än i
öfrigt sköter sin rörelse, kan densamma dock omöjligen, utan
att skada landet genom förderfliga strypningar, tillförlitligt bevara
myntvärdets stadga, så vida ej en inhemsk, kraftig industri härvid
kommer den till bistånd. Derföre påstår jag, att, just i
Bankens eget intresse bör Bankovinsten användas, icke såsom
från andra håll har blifvit yrkadt, till landets redan alltför talrika
låneanstalters förökande, utan fast hellre såsom en direkt skänk
för sådana ändamål, hvarigenom landets industriella utveckling
kraftigast kan befrämjas. I motsats till hvad en talare här har
yttrat, i fråga om jernvägar, är derföre mitt påstående, att
ett af de bästa sätten, att till Bankens konsolidering använda
Bankovinsen, är alt anslå densamma till befrämjande af våra
koinmunikalionsanstalter, och främst deribland till att äfven åt
vårt land anskaffa nutidens bästa kommunikationsmedel, jernvägar.
Det största hindret för vårt lands kraftiga och raska framskridande
till välstånd, består i våra långa afstånd, och deraf beroende
svåra och kostsamma kommunikationsmedel och vi böra
derföre bemöda oss, att med alla medel, som stå oss till buds,
söka undanrödja dessa hinder. Och i öfverensstämmelse härmed
påstår jag, att om man i st. f. att spara en milliom af Bankovinsten
till inrättande af en Filial-Bank i Westergöthland, hellre
anslår densamma till anläggning af en jernväg inom samma provins,
blir detta sednare sättj att använda den besparade millin
vida fördelaktigare än det första, både för provinsen Westergötland
och för hela vårt land, samt slutligen icke minst just för
R. St:rs Bank. Slutligen måste jag, i sammanhang med hvad
jag nyss yttrat, anmärka, att om man än under en eller annan
tidpunkt, bör och kan för Bankens egen räkning reservera större
eller mindre del af dess uplupna vinst, bör sådant åtminstone
icke ske nu, då landets alla tillgångar tagas mer än vanligt i
anspråk för hvarjehanda högst vigtiga ändamål, och då det således
måste vara angeläget, att så tillräckliga medel kunna hopsamlas,
att för landets industriella utveckling gagnande företag
åtminstone i någon mån må kunna understödjas. Af alla dessa
skäl förenar jag mig med dem, som yrkat bifall å Betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Dä åtskilliga skäl, hvaruti
jag ej kan instämma, här blifvit anförda, för att inverka på
R. o. Adis beslut i fråga om den andel af Bankovinsten, som
för Statens behof bör användas, har jag begärt ordet. Så har
en talare föreslagit att endast 600,000 Ridr skulle årligen till
Staten öfverlemnas och 300,000 R:dr hvarje år besparas Banken
278
Den 16 Mars.
till förminskning af sedelstocken, hvilken, som nian sagt, nu
skall vara större än förut och under sednare åren ökats med
6,000,000 R:dr. .lag anser att en sådan åtgärd vore högst skad
lig.
Orsaken till denna förökning af sedelstocken är ökad handelsvinst,
med ett ord, landets inkomster hafva öfverstigit dess
utgifter. Detta lyckliga förhållande befordrar industriens framsteg
och fortgång, och alt genom några serskilda åtgärder inverka
hämmande på denna rörelses gång, torde hvar och en
kunna inke vara ganska origtigt. Det är och måste förblifva
orätt att ingripa i handelsrörelsens naturliga gång, när denna
gång icke är genom utomordentliga åtgärder störd, hvilket un
der
sista tiden icke inträffat. Afven har man sagt, att Banken
borde öka sina tillgångar för att ersätta Privatbankerue, ty, säger
man, sedan deras okti;oijer äro slut, kunna de icke tvingas
att fortsätta deras rörelse. Något tvång behöfves alldeles icke,
ty dessa inrättningar komma att fortfara, såvida R. St:r icke vidtaga
sådana åtgärder, att Privatbankerue icke få eller kunna ega
bestånd; men i alla fall, om jag än förutsätter dessa inrättningars
uphörande, hvarthän kommer man med 300,000 R:dr årligen
i 3 år, dä Privatbankerue röra sig med 7,500,000 R:dr i
sedlar. Detta den värde talarens skäl synes mig skenfagert men
utan all vigt. Vidare har man såsom stöd för den åsigten, att
det af BankoUtsk. föreslagna belopp bör förminskas, anfört, att
Banken hör vara förläggare åt näringarne och derföre öka sina
fonder. Denna åsigt är fullkomligt stridande mot mina grundsatser.
Enl. min åsigt bör Banken icke annorledes upträda såsom
förläggare för näringarne än genom de kreditiver Banken
öpnar för de näringar eller korporationer, hvilkas verksamhet afser
industriella föremål. Dä nu likväl R. St:rs Bank utsträckt
sin rörelse öfver dessa kreditiver, och detta icke f. n. kan ändras,
anser jag, att man icke bör öka den emot Bankens egentliga
natur stridande lånerörelsen, och att man för sådant ändamål
ingalunda bör reservera några medel. Likaledes har man
sagt, att Banken bör reservera medel, på det han må blifva i
tillfälle att i händelse af behof understödja Staten. Det rätta
understödet består deri, att Banken till Staten årligen aflemnar
hvad han för sin rörelse och konsolidering icke behöfver, hvilket
i fundamental-lagen för Banken sannolikt äfven varit afsedt,
men att för öfrigt Riks-Bankens medel skall begagnas för Statens
behof, är en grundsats, som i högsta måtto är farlig, och
hvilken de flesta af Hrr:ne påminna sig hafva föranledt stora
olyckor för landet och häftiga strider här på Riddarhuset, i synnerhet
vid 1828—1830 årens Riksdag. De anföranden, som då
afgåfvos, och de dä fattade besluten borde för dem, som nu
skola fatta beslut i frågan, utgöra en kraftig erinran, att icke
sammanblanda Banken med Statsverket. Vi hafva ett memento
mori i detta afseende just i den afbetalning Riksg:s-Kont. årligen
lemnar Banken för en Statsverkets återstående skuld till
Banken. Hvad åter angar Professor Agardhs kalkyl öfver Bankovinsten,
hvilken en talare ansett oriktig och en annan såsom
Den 16 Mars.
279
riktig, så tror jag, alt den är fullkomligt oriktig, emedan i denna
kalkyl uptages såsom Bankens grundfond en summa af 4,245,000
R:dr, som enl. 213 § i Banko-regl:tet skall finnas i obligationer;
men deruti ligger likväl en icke obetydlig del af Bankens vinst,
hvilken alltså är disponibel. Derigenom att Hr Agardh grundat
sin kalkyl på detta antagna förhållande, hvilket, enl. min åsigt,
är ostridigt oriktigt, har han kommit till ett motsatt resultat med
Utsk.; och då grunden är oriktig måste naturligtvis resultatet
blifva äfvenså. Det af Utsk. upgifna disponibla belopp 2,700,000
R:dr, finnes verkligen, enl. de beräkningar jag varit i tillfälle
att göra och öfverensstämmer äfven med Bankens böcker. Då
således den upgifna tillgängen 2,700,000 R:dr bevisligen finnes
och något skäl för nedsättning af de belopp Utsk. tillstyrkt icke
är för handen, anhåller jag om bifall till Betänk.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: Till större
delen förekommen af Frih. Tersmeden anhåller jag blott att få
tillägga några ord. En ledamot af detta Stånd har i sin, Betänk,
vidfogade, reservation, gjort en beräkning öfver den stora lycka,
som skulle tillskyndas Banken, ifall dess hela vinst blifvit, allt
sedan år 1830, reserverad. Denna åsigt har äfven, åtminstone
af en talare, här blifvit delad. Banken, säger man, skulle derigenom
hafva blifvit mycket rik och vid nuvar:de tidpunkt egt
50,000,000 R:dr. Detta kan visserligen vara sannt, men lika
säkert är att den, detta oaktadt, icke nu egt en enda specieR:dr
i sina hvalf utöfver hvad den besitter, ty Banken köper
silfver eller vexlar vid alla tillfällen då kursen sådant medgifver,
utan att dertill behöfva använda några besparade vinstmedel.
Allt hvad som för dylika köp erfordras är att sedeltillverkningen
raskt-fortgår. När kursen deremot är hög kan intet silfver köpas,
om än aldrig så många milla- besparade vinstmedel finnas
att tillgå, ty lika fort som silfvret under sådana förhållanden inköpas,
lärer det åter uttagas, med förlust för Banken af en eller flere
sk:r på hvarje specie-R:dr. Men, säger man, Banken hade varit
rik pä annat sätt; den hade ju varit egare till 50 milla- eller
närmare två gånger dess nu utelöpande sedelstock? Visserligen,
men på hvad sätt skulle den hafva gjort dessa många millafrugtbärande?
På låneväg kunde det icke ske, emedan den utelöpande
sedelstocken derigenom blifvit i det närmaste fördubblad.
Förvandlade till räntebärande papper hade större delen af desamma
aldrig kunnat realiseras, emedan en försäljning i stor
skala komme att allt för mycket minska sedelstocken, ocb då
hälften af dessa hypotheker blifvit försåld funnes inga penningar
mer i landet att betala den andra hälften. Hvar och en skulle
visserligen få mycken lätthet att låna penningar, men ingen
skulle hafva den glädjen att ega några. Anser man Banken
vara till endast för att rigta sig sjelf, men icke för landets och
dess innevånares bästa, så kunde det vara önskvärdt att densamma
ensam skulle komma i besittning af all egendom i riket,
hvilket blefve en följd om Bankovinsten årligen besparades. Vill
250
Den 16 Mars.
man deremot att Banken skall vara en allmänt nyttig inrättning,
befordra industri samt såväl Statens som den enskildes välstånd,
kan icke ett sådant hopande af rikedom i dess hvalf vara välgörande.
Hvad åter Hr Professor Agardhs reservation vidkommer skall
man deraf finna huruledes man genom vidlyftiga sifferupställningar
kan komma till de mest otroliga slutsatser. Vid denna Riksdag
erkänner den värde reservanten att en Bankovinst finnes,
ehuru han bestrider alt den upgår till så stort belopp, sorn det
af Fullmäktige och Utsk. beräknade; vid sistförflutna Riksdag
sökte samma reservant, om mitt minne ej sviker, att bevisa, det
alldeles ingen Bankovinst fanns. Beräkningen torde icke vara
riktigare nu än då, och jag är fullt, öfvertygad att med samma
lätthet som 700,000 R:dr ärligen kunnat utbetalas af den vinst,
som reservanten då påstod icke fanns, skola äfven 900,000 R:dr
om året komma att utgå af den, som enligt hans upgift endast
till en del nu förefinnes. — Jernvägarnes motståndare torde ej
vinna något genom besparandet af några hundratusenden af
Bankovinsten, enär desammas anhängare säkerligen icke derigenom
lära afskräckas; de till följd af en sådan besparing nödiga
indragningar komma troligen att drabba helt andra föremål. —
Vid sistförflutna Riksdag, då Bankens metalliska kassa sjunkit
lägre än den, med undantag allenast af ett år, varit allt sedan
realisationen, då silfverutvexlingen ouphörligt fortgick, då icke,
såsom nu, politiska förvecklingar hotade med ett Europeiskt krig,
då ansåg man sig kunna afstå 700,000 R:dr årligen af Bankovinsten
till Statsverkets behof. Nu deremot då den metalliska
kassan nära nog upngtt maximum, då rik vexeltillgång finnes och
då Staten är i behof af vida större anslag än förhållandet då
var, nu vill man icke ens bevilja denna summa. Man skulle
deraf sluta, att ju rikare Banken är, desto mer behöfver han
spara; ju fattigare desto större utgifter kan han tillåta sig; då
jag likväl är af motsatt tanke och anser Bankens ställning för
det närvande ganska fördelaktig, kan jag omöjligen inse behofvet
att bespara något af den uplupnä vinsten till densammas
konsoliderande och röstar således för bifall till Utsk:s förslag.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Cederschiöld: Endast 2:ne anmärkmr vill jag besvara.
En värd talare har sagt, att det icke vore någon fara dervid att
man efterskänker Bankovinsten, ty så länge den i Banko-reglementet
stadgade proportion emellan silfverfonden och utelöpande
sedlame bibeliålles, skulle Banken alltid kunna upfylla sina förbindelser.
Jag får likväl härvid erinra, att någon sådan proportion
ingenstädes finnes bestämd. Det är blott stadgadt, att sedelstocken
icke med mer än 20 milla- R:dr får öfverskjuta silfverfonden.
Om således silfverfonden är 10och sedelstocken 30,000,000
R:dr så förhåller sig detta som 1 till 3; men är åter silfverfonden
1,000,000 R:dr och utelöpande sedlarne 21,000,000 R:dr,
blir förhållandet som 1 till 21. Jag frågar nu, hvad är väl detta
Den 16 Mars.
281
för en proportion. De, somt vilja bortskänka Bankovinsten till
Staten, benämna sina motståndare i detta hänseende för strypare
eller påbörda dem att hylla det s. k. strvpsystemet. Man har
vid detta tillfälle icke heller förgätit att åberopa delta system
såsom skäl för vinnande af sina afsigter; och som det i allmänhet
är ohyggligt, att vilja deltaga i en strypning, så finner man
ofta en mängd anhängare bland dem, hvilka icke vilja beskyllas
att hafva till strypandet medverkat. Enl. min åsigt är för närvande
faran af denna strypning icke serdeles stor, ty enl. hvad
Utsk:s Betänk, och de dervid fogade reservationer utvisa, utgör
utelöpande sedelstocken icke mindre än 5,000,000 R:dr och Privatbankernes
utelöpande sedlar en och en half milhr R:dr, således
tillsammans milhr R:dr mera än vid 1850 års Riksdag. Om
man således skulle besluta, att 3,000,000 R:dr skulle såsom det
kallas, skrinläggas, upkommer ändå ingen strypning, ty utelöpande
sedelstocken vore oaktadt denna skrinläggning likvälj 3J milhr
större än vid nämnde Riksdag.
Ilr Aminoff: En värd talare har icke velat godkänna min
beräkning om Bankovinsten, emedan den af 11. St:r vid förra
Riksdagen till Filial-bankerne anslagne en millin skulle afräknas
från den af Utsk. upgifna Bankovinsten; Jag har förut tillkännagifvit
min åsigt härutinnan, och tror, att större belopp, än som
verkligen blifvit lyftadt icke får afdragas.
En annan värd talare, har anmärkt mot min reservation,
att om Banken sedan realisationen 1830, skrinlagt sina medel,
skulle Banken blifvit rik, men allmänheten fattig. Jag har icke
yrkat någon skrinläggning af Bankovinsten, tvertom vill jag att
densamma skall utgå i allmänna rörelsen, endast med den skillnad
att det sker för Bankens egen fördel. Föröfrigt kan jag icke inse
något förderfligt om en Bank är rik, emedan den då kan tjena
Staten och allmänheten mot goda villkor, hvaremot en fattig Bank
kan göra intet.
Hr von Hartmansdorff: Jag ber Ståndet om ursäkt för
det jag, vid denna sena timma, yttrar mig för 3:e gången. Men
det torde vara förlåtligt, då jag har att strida med en trippel-allians,
bestående af privatbanks intresset, jernvägs-intresset och statsverkets
behof. Dessa magter äro stora, så som J finnen Mine
Hrr. Det må alltså tillåtas mig att ännu säga några ord.
Det är klart att om man beröfvar landet medel alt ersätta
Privatbankerne, kunna dessa föreskrifva oss, sådana vilkor, som
de behaga; ty att borttaga dem utan ersättning är omöjligt. Så
synes Frih. Palmstjerna äfven hafva betraktat saken. Hvadjernvägarne
beträffar, så veta vi alla och hafva nyss hört, huru lifligt
de förordas, och huru förträffliga de skola blifva. Hvad åter angår
Statens behof, så känna vi, huru ansenliga de äro. Men det är
derför icke sagdt, att de skola tillfredsställas på Bankens bekostnad.
Om våra tillgångar slutligen användas på mindre nödvändiga
ändamål, om, såsom sednaste underrättelserne omförmäla,
vår kredit på utrikes ort är i aftagande, men oundgängliga behof
2ä2
Den 18 Mars.
skulle inträffa, hvem har man då att tillita om icke Banken.
Skulle han då icke kunna inlösa sina sedlar med silfver hvar
stöde vi då? Jo! på samma punkt, som år 1808. Man säger,
att om man besparar Banken de 300,000 R:dr, som enl. mitt
förslag borde tili hans förstärkning ingå, de icke blefve för ändamålet
tillräckliga. Hr Indebetou har likväl, i sin reservation, visat,
huruledes medlen förslå. Jag behöfver således icke uprepa det.
Det är klart, att dessa 300,000 R:dr utgöra en mindre del af
det hela; men, om man borttager en del, försvagar man detta
hela, eller Banken. Man har emot mig åberopat, huru origtigt
det vore, att skrinlägga någon del af Bankovinsten. Frih. Tersmeden
har likväl erkänt, att utlåning af dessa medel vore ännu
sämre. Vill man icke utlåna dem på vanligt sätt, huru skola de
då begagnas? Jo! man skall för dem köpa obligationer. Om så
sker, måste Banken för dem utgifva sedlar, och när han sedermera
vill sälja obligationerna, för att återfå sina sedlar, huru går
det då? Jo! som vi hörde, i går, händelsen var med Riksg:skont.
, alt det icke kunde finna köpare till sina obligationer.
Men emellertid äro Bankens sedlar ute i rörelsen. Hr Mannerskantz
har, för R. o. Ad., ådagalagt, att en minskning i Bankens
sedelstock icke låter sig göra, då metalliska kassan är i sjunkande.
Frih. Palmstjerna har visat, att sådant icke heller är möjligt, då
hon är i stigande. Alldenstund Bankens kassa aldrig är stillastående
utan alltid stiger eller faller något, sä är det ju gifvet,
att om begge dessa Hrr hafva rätt, kan en förstärkning af Banken
aldrig ske. Jag afstår från de 600,000 R:dr och antager i stället
Hr Aminoffs förslag om de 700,000 R:dr, på det att man måtte
vinna något åtminstone. Han förlorade i Utsk. genom en rösts
flertal. Jag skulle vara nöjd, om vi här vunne på ^ röst, om
det vore möjligt.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Jag kan icke pä
ljusa dagen låta afskräcka mig af de mörka skuggor Hr von Hartmansdorff,
här updragit, tverlom tror jag, att deras afhörande
skall hafva motverkat just hvad den värde talaren åsyftat; ty det
är mycken anledn., att vårt fädernesland har att emotse en ganska
fördelaktig handelskonjunktur, och då annan konsolidering af
Banken än just denna handelskonjunktur icke erfordras, är det
väl icke heller skäl att beräkna Bankovinsten lägre än Bankofullmäktige
upgifvit honom, serdeles som denne vinst erfordras
för Statens behof. Icke heller tror jag att det vore skäl att skrinlägga
denna vinst, och derigenom förmena näringarna att begagna
sig af den förmånliga handelskonjunkturen, som vi hafva att
emotse. På dessa skäl tillstyrker jag bifall till Utsk:s förslag.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, och då sedermera
Hr Gr. o. Landtm, började framställa de yttrade meningarne,
samt dervid omnämnde att Hr von Hartmansdorff afstått
från sitt yrkande, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorf: I så måtto har jag frånträdt mitt
förslag, att jag lika med Hr Aminoff medgifver del R. o. Ad.
Den 16 Mars.
283
måtte till Statsverket anslå 700,000 R:dr; men i öfrigt vidhåller
jag mitt yrkande, eller att Ståndet förbehåller sig framdeles bestämma,
om återstoden skall användas till Statens, eller Bankens,
behof.
Hr Aminoff: Sedan sista talaren antagit mitt förslag i fråga
om de 700,000 R:dr, förenar jag mig med honom om R. o. Ad:s
rätt att framdeles bestämma om användandet af återstoden af
Bankovinsten.
Hr Gr. o. Landtm, framställde att i sådant fall propos.-r
voro yrkade, dels å bifall till BankoUtskrs Mern., dels å det af
Hr von Hartmansdorff framställda förslag: ”att af Bankens nu tillgängliga
vinst ett belopp af 700,000 R:dr b:ko må, vid slutet af
hvartdera året 1854, 1855 och 1856, från Banken, för Statens
behof, till Riksg:s-kont. aflemnas; förbehållande sig B. o. Ad.
att framdeles besluta huruvida den återstående vinsten må användas
för Bankens eller Statsverkets behof; dels ock å Gr. Posses
förslag . . .
Härvid anmälde sig Gr. Posse och yttrade:
Sedan två ledamöter förenat sig om en propos., och mitt
förslag möjligen icke har hopp om framgång, afstår jag derifrån
och förenar mig med dessa Hrr, likväl får jag säga, att jag härtill
har andra skäl än Hr von Hartmansdorff, nemi. att jag. icke
vill förhindra jernvägarne, emedan jag tror, att intet bättre kommunikations-medel
finnes . . .
Detta yttrande blcf af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet med
erinran, att R. o. Ad. redan förklarat öfverläggningen vara fulländad,
och att således nu endast vore fråga om "hvilka propos:r
borde framställas, men icke om motiverne, hvarföre de yrkades,
och då sedermera Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, sedan Gr. Posse
afstått från sitt yrkande, endast återstode att omnämna det förslag,
som Hr Printzensköld framställt, anmälde sig och yttrade
Hr Printzensköld: Jag afstår från mitt förslag och förenar
mig med Hrr Aminoff och von Hartmansdorff.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att vid sådant förhållande
blott 2:ne propos:r, nemi. å bifall till Utsk:s Meni. och å antagande
af Ilr von Hartmansdorffs förslag, vore ifrågaslällde: men
härvid anmälde sig och yttrade
Hr Cederschiöld: Under det jag hade ordet, yrkade jag,
ntt ingenting af Bankovinsteu borde lemnäs till Statsverket, och
slutade med att instämma med dem, sorn föreslagit det minsta
beloppet. Således torde min mening ännu återstå,
Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att han i sådant fall orättupfattat
Hr Cederschiölds anförande, samt att af Hr Cederschiölds
yrkande föranleddes en tredje propos. till bifall derå, att af Bankovinsten
till Riksg:s-kont. må årligen utgå endast 450,000 R:dr
b:ko, hvilket var det minsta belopp, sorn af någon annan ledamot
varit ifrågasatt.
284
Den 16 Mars.
Propos. till bifall å Banko-Utsk:s före vande Mern., blef härefter
framställd och besvarad med starka Ja, blandade med Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering, hvarjemte
Hr Cederschiöld, anmälde sig och yttrade:
Sedan R. o. Ad. ansett propos. vaia med Ja besvarad anser
jag det vara orätt af mig att begära votering om contra-propos.
emedan för alla dem, hvilka lika med mig icke vilja bifalla Utsk:s
förslag, det naturligtvis är fördelaktigare att votera för Hr von
Hartmansdorffs förslag, emedan det är Utsk:s närmast och derföre
kan hafva någon utsigt för sig. Jag yrkar derföre ej votering
om contra-propos:n.
Uplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter:s-propos.
Den, som bifaller BankoUtsk:s Mern. JV2 28, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad., att af Bankens nu tillgängliga vinst
ett belopp af 70,000 R:dr b:ko må, vid slutet af hvartdera året
1854, 1855 och 1856, från Banken för Statens behof till Riksg:skont.
aflemnas; förbehållande sig R. o. Ad. att framdeles besluta
huruvida den återstående vinsten må användas för Bankens eller
Statsverkets behof.
Vid voteringens slut befanns att rösterne utfallit som följer:
Ja — 59.
Nej — 25.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 18 Mars f. m.
285
Lördagen den 18 Mars 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för d. 16 dennes.
Uplästes ett af Hr Liljehöök, Carl Berthild, inlemnadt
sålydande Mern.:
Sedan mig åliggande militär-tjenstgöring, nu mer ej lemnar
mig tid, att då så påfordras inställa mig i Höglofl. Const.Utsk.,
får jag vördsamt anhålla att, med bibehållande af min Riksdagsmannarätt,
från befattningen såsom Suppleant i nämnde Utsk.
varda befriad.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Hr Virgin, Christian Adolf: Som jag till följd utaf ett
af K. M. mig nådigst lemnadt updrag nödgas härifrån aflägsna
mig, anhåller jag att få, med bibehållande af min Riksdagsmannarätt,
afsäga mig den plats jag inom StatsUtsk. innehar.
Efter härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, blefvo Hrr Elektorer
af Hr Gr. o. Landtm, anmodade att sammanträda till val
af en ledamot i StatsUtsk., efter Hr Virgin samt en Suppleant i
Const.Utsk. efter Hr Liljehöök.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att i gårdagens Talmanskonferens
fråga förekommit örn bestämmande af tiden för val af
Revisorer öfver Stats , Banko- och Riksg:s-verkens tillstånd, styrelse
och förvaltning samt hemställde, i öfverensstämmelse med
den dervid träffade öfverenskommelse, om R. o. Ad. behagade
företaga detta val Onsdagen d. 29 dennes, hvilket, bifölls.
Hr Virgin, Christian, Adolf: Då jag förra gången hade
ordet glömde jag att afsäga mig den plats jag uti Hemliga Utsk.
innehar.
I ani. häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer
att före nästa Onsdags-plenum utse en ledamot i Hemliga Utsk.
i st. f. Hr Virgin.
Företog R. o. Ad. val af Ordf:de i Riddarh.Direkt:n och dess
Suppleant; och befunnos vid valförrättningens slut, hafva blifvit
utsedde till
Ordförande:
Hans Exc. Hr Frih. Johan Lagerbjelke med 135 röster.
Suppleant:
Contre-Amiralen Gr. Folke Magnus Puke med 67 röster.
280
Den 18 Mars f. m.
Företogs val af Ledamöter och Suppleanter i Riddarh.-  Direkt:n; och befunnos, vid valförrättningens slut, hafva blifvit
utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
Frih. Posse, Johan Augnst, Aktuarie i Kongl. Riks-Archivet,
med 79 söster;
„ Rennet, Carl Stephan, Kammarherre, med 146 röster;
„ Boije, Fredrik, Kammarherre, med 153 röster;
Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm Erik Carl, Kapiten, med
117 röster;
,, Tornerhjelm, Johan Abraham, Öfverstelöjnant, med 154
röster; och
„ Björnstjerna, Oscar Magnus, Kammarherre, med 111 röster.
Suppleanter:
Frih. Cederström, Rudolf, Kopist, med 71 röster;
,, Leijonhufvud, Axel Gabriel, Kapiten, med 63 röster;
Hr von Printzencreutz, Bernhard Wilhelm, Expeditions-Sekre
terare
med 62 röster.
Uplästes ett af Hr Nordensvan, Otto, inlemnadt sålydande
Mern.:
I anseende till trägna tjenstegöromål anhåller jag vördsamt
att få afsäga mig att vara Suppleant i Höglofl. Const.Utsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, med lillkännagifvande att Hr Fåhraeus, Olof Immanuel.
såsom ledamot af StatsUtsk. begärt och erhållit 3:ne
veckors ledighet från d. 22 dennes, anmodade Hrr Elektorer att
vid deras nästa sammanträde utse en ledamot i StatsUtsk. att
inträda under den Hr Fåhraeus beviljade ledighet, en Suppleant
i Const.Utsk. efter Hr Nordensvan, samt en Suppleant i Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk. i st. f. Hr Strokirck, Jean Paul Fredrik Otto,
som blifvit vald till ordinarie ledamot i sistnämnde Utsk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., anförde skriftligen:
Den Statsact som i förra plenum meddelades R. St:r innebär
dyrbara prof på den höga vishet och den varma fosterlandskärlek
som leda vår älskade Konungs handlingar; det allmänna lof som
ljudit ifrån nästan alla delar af Europa öfver den af Sveriges
och Norriges Konung afgifne Neutralitetsförklaring bevittna nogsamt
huru sannt Han upfattat den ställning som de förenade rikena
bort intaga under de brydsamma förhållanden hvaruti Europa är
inveckladt.
Denna Neutralitetsförklaring är nu af alla makter erkänd
och dymedelst vi, hans trogna folk, försäkrade att i lugn få sköta
Den 18 Kars f. m.
2S7
våra fredliga yrken utan att behöfva frukta de hotande moln som
sammandragas på politikens horizontj — Skola vi under sådane
förhållanden ensamne vara stumma? —- Ar det ej just vi som
böra högljuddast uttrycka vår tacksamhet mot en älskad Konung
för de visa och sant fosterländska åtgärder flan vidtagit till betryggande
af vårt oberoende? — Ja Mine Hrr! så är det, och
jag är öfvertygad om att jag inom detta rum skall finna genljud
i hvarje bröst, när jag nu går att föreslå att Exp.Utsk. mätte
anmodas att uprätta förslag till tacksägelse-adress till H. M. Konungen,
hvilken, sedan den af R. St:r blifvit antagen, bör till
H. M. framlemnas af Landtmarskalken och Talemännen på R.
St:rs vägnar.
Om R. o. Ad. instämmer i detta af mig framlagda förslag,
tager jag mig friheten anhålla att R. o. Ad. äfven behagade bifalla,
att en inbjudning till deltagande i dess beslut får afgå till
de öfrige RiksSt:n.
I sammanhang härmed lät Hr Gr. o. Landtm, nu upläsa
ett nyss ankommet sålydande utdrag af Högv. PresteSt:s Prot.
för denna dag:
S. D. Uppå framställning af Biskop Hallström, beslöt Ståndet,
för sin del, att en underd. tacksägelse-address skulle till H.
M. Konungen aflätas, med betygande af R. Stms underd. tacksamhet
för K. M:s oafbrutna och ospard» omsorger för bevarandet
af de förenade rikenas trygghet och sjelfbestånd, medelst den
utfärdade Neutralitelsförklaring, som blifvit på ett tillfredsställande
sätt af Europas makter och de Förenta Staterna i Amerika godkänd
; Och skulle Exp.Utsk. anmodas upsätta förslag till en så beskaffad
address, i fall de öfrige RiksStm biträda detta PresteSt:s
beslut, hvarom de skulle vördsamt och vänligen inbjudas.
Ut Supra
In fidem.
S. H. Almqvist.
Efter upläsningen häraf framställde Hr Gr. o. Landtm, att
såsom R. o. Ad. torde hafva inhemtat, PrestéSt:s beslut skiljde sig
frän hvad Frill. Tersmeden föreslagit i så målto, att detsamma icke
innehöll något om sättet för den ifrågavande adressens öfverlemnande
till K. M., men Frih. Tersmeden föreslagit, att detta
mätte ske af Talmännen på R. Stms vägnar, Frih. Tersmedens
förslag innefattade, att R. o. Ad. måtte för sin del besluta, att,
till betygande af R. Stms tacksamhet för de visa och sannt fosterländska
åtgärder K. M. vidtagit till betryggande af de förenade
rikenas vänskapliga förhållande till Utländska Makter, under
de stridigheter, hvaruti en stor del af Europa f. n. är invecklad,
en underd. tacksägelse-adress, hvartill förslag af Exp.Utsk. borde
uprättas, skulle af Landtmarskalken och Talmännen å R. St:rs
vägnar till K. M. öfverlemnas.
Propos. till bifall å detta Frih. Tersmedens förslag blef härefter
framställd och besvarad med lifliga Ja; hvarefter R. o. Ad,
288
Den 13 Mars f. m.
äfven biföll att MedStrn genom utdrag af prot. skulle inbjudas
att i delta beslut sig med R. o. Ad. förena, samt Högv. PresteSt:s
nu uplästa inbjudning ansågs icke föranleda annan åtgärd
än att läggas lill handlingarne.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. (5. e. m.
Föredrogs ånyo LagUtsk. d. 11 och 15 dennes på bordet
lagda Betänk. JM 13, i anledn. af väckte motioner, ang:de uphörande
af bördsrätten i stad.
Hr Roos, Axel August, anförde skriftligen:
Vid LagUtsk:s nu föredragna Betänk. ang:de bördsrätten i
stad, tager jag mig friheten att göra några erinringar. Då man
funnit en gammal lag otjenlig och företager att den derföre förändra,
bör man väl också noga eftertänka och göra sig reda för
hvilka fel och brister som egentligen varit de stötande och böra
undanrödjas, ty annars kan man möjligen komma derhän, att
man borttager det goda och så att säga sjelfva kärnan af lagen,
under det man bibehåller det dåliga, det mäst förkastliga, eller
de bittra skalen deraf. Till ett ungefärligen sådant resultat tyckes
mig Utsk. uti dess Betänk, hafva kommit. Bördsrätten, det är
med ett annat ord, slägträtlen, och en lag om denna rätt borde
väl uteslutande sysselsätta sig dermed, men genom missförstånd
hos lagstiftaren har dertill blifvit fogad s. k. nabo-rätt, och det
är denna s. k. rätt, hvilken saknar all billighetsgrund, som utgör
största stötestenen och värsta trätofröet i gamla lagstadgandet,
och hvilket framförallt bordt borttagas. Slägtbörden har, såsom
ock Utsk. omförmäler, en moralisk grund, en grund liktydig med
sjelfva samhällets; men hvad grund har då nabo-bördsrätten?
Utsk. har icke utredt detta, men skulle man sluta af följderna,
så kan man åtminstone dertill icke upsöka någon god grund.
För följderne af slägt-bördsrälten kan en köpare sig någorlunda
värja; den tillhör endast säljarens närmaste slägtingar. Naborätten
åter, den omgifver köparen på alla kanter. Sig ständigt,
reproducerande, står den alltid färdig att slå till, endast väntande,
en vinningslysten eller trätgirig granne.
Den ena gången bördar JM \ M 2, derefter JM 2 JM 3,
JM 3 JM 4 o. s. v., tills möjligen hela qvarteret blifvit inkräktat.
Den andra gången kan början ske med sista nummern i
qvarteret och sluta med den första, o. s. v., allt med lika resultat
och med lika liten billighets- och verkligrätts-grund. Sedan
åter nabo bordat, finnes icke något hinder för honom att åter
sälja. Det ena huset kan börda det andra, om det voro aldrig så
många gånger; alltid andra till förargelse och skada; alltid med
lika dålig rätt; och alltid på grund af det förkastliga stadgandet
om s. k. Nabo-rätt.
Jag
Den 18 Mars f. m.
289
Jag anhåller om återremiss af Betänk., på det att Utsk. måtte
blifva i tillfälle, att nogare öfverväga frågan och kunna föreslå
uphörande äfven af den orimliga nabo-bördsrätten. Skulle Utsk.
anse sig förhindradt att uptaga frågan om nabo-bördens uphörande,
i anseende dertill, att icke någon motion derom är väckt,
så får jag i sammanhang härmed och i stöd af 56 § Riksd.-  Grdn., härmedelst väcka motion äfven om nabo-bördrättens uphörande
och får för denna min motion anhålla om remiss till
LagUtsk.
Ilr Printzensköld, Carl: Föga mer än 2J år hafva förflutit,
sedan alldeles enahanda fråga med den, som nu är för det
Höglofl. Ståndet föredragen, utgjorde föremål för R. o. Ad:s
öfverläggning och beslut. LagUtsk. bade nemi. vid sisth Riksdag,
likasom nu, tillstyrkt bördsrättens afskaffande i stad. Detta
Blem. föredrogs inför R. o. Ad. d. 8 Aug. 1851, och Utsk:s tillstyrkande
afslogs då genom votering, med 34 röster emot 7,
som biföllo Betänk. Det Betänk. Utsk. då hade afgifvit var visserligen
icke så vidlyftigt motiveradt som det nu förevar:de, men
motiverne äro likväl i sig sjelfva alldeles desamma. Utsk. har nemi.
utgått ifrån den förutsättning, alt icke samma skäl förefinnas för
bibehållande af siägtbörden i stad, som på landet. Jag medgifver
riktigheten af detta skäl i så måtto, att på landet äro arfvingarne
vid jorden mera fästade och hysa dertill mera kärlek
än förhållandet kan vara uti stad, men jag inser dock icke hvarföre
bördsrätten i stad det oaktadt icke skulle kunna bibehållas,
helst när man jemför densamma med den rätt som Utsk. bibehållit
för andra oskylda personer, nemi. viderboende och nabo,
att till sig lösa försåld fastighet. När lagstiftaren gaf dem sednare
en sådan rättighet, så afsåg han, såsom mig synes, ganska
riktigt, att slägten borde till denna lösnings-rättighet ega företräde.
Derföre bibehölls ock denna företrädesrätt, och jag tror icke att
orsaken dertill ligger uti de skäl som Utsk. anfört, nemi. uti ett
begär hos den tidens stadsboer att exclusivt bibehålla de fastigheter
de egde, med uteslutande af alla ifrån landet inflyttande
personer. Så länge viderboende och nabo-rätt skall qvarstå, så
anser jag det ligga i sakens natur och vara enligt med ett följdriktigt
system att äfven siägtbörden bibeliålles. Utsk. säger att
denna slägtbörd är förkastlig derföre att den utgör ett fördömligt
medel för vinnings-lystnaden. Hvarifrån har Utsk. fått denna
underrättelse? Om Utsk. hade sett sig litet mera om, och sökt
att inhemta något mera erfarenhet om förhållandet än här synes
vara händelsen, så skulle Utsk. hafva funnit att måhända nabobörden
utgjort ett långt förkastligare medel i vinningslystnadens
hand, och, om Utsk. så önskar, är jag beredd att för Utsk. upgifva
mera än ett exempel på ett sådant förhållande, enär jag,
ibland annat, har mig bekant huruledes en nabo gjorde besök
hos en köpare af fastighet i stad, och ville preja honom på 3,000
R:dr b:ko emot att han skulle afstå från sin nabo-börd. Bättre
5 11. 19
290
Den 18 Mars f. m.
och ädlare motiv hade han således icke till denna bördsrätt än
just den fördömliga vinningslystnaden. Skulle nu sådant prejeri
föröfvas af en slägtinge, så anser jag det vara vida ursäktligare,
ty han eger åtminstone arfsrätt lill fastigheten, hvilket icke är
förhållandet med nabon. Då otvifvelaktig! är, att det system,
som i nu gällande lag är infördt i afseende å lösen af faslighet i
stad, skulle härigenom brytas och frånträdas, men sådant ingalunda
bör ega rum, så får jag för min del tillstyrka att R. o. Ad.
nu, i likhet med sitt beslut vid sista Riksdagen, afslär det ifrågavar:de
Betänk.
Sedan härefter, uppå förfrågan af Gr. Sparre, Erik, lindert.
Riddarb.-Sekret, uplyst att prot.-utdr.ankommit som utvisade,
att LagUtsk:s förevar:de Betänk, blifvit bifallet af samtlige
de öfrige RiksStm, yttrade
Gr. Sparre: Vid det nu uplysta förhållandet kan om sjelfva
saken icke vara serdeles mycket att säga, då R. St:r redan derom
beslutat, men för att rentvå Utsk. ifrån de beskyllningar tvenne
talare gjort detsamma, nödgas jag dock anhålla att några ögonblick
fä uptaga R. o. Ad:s tid.
Vid frågor om uphäfvande af hittills gällande lagbud, har
jag gjort mig till en regel, att undersöka tillkomsten af dessa
lagbud, deras lämplighet för det närvande och det inflytande,
som förändrade tidsförhållanden må hafva haft på lämpligheten af
dessa lagbnds bibehållande och dess öfverensstämmelse med sjelfva
rättssystemet. Hvad först angår tillkomsten af ifrågavande lag,
så förskrifver den sig ifrån en tid då, i anseende lill Staternas
vanmakt och oförmåga att uprätthålla en skyddad samhälls-ordning,
städerna såsom slutna1 samfund inom sig nödgades vidtaga
åtgärder för att freda sig emot fiendens eller stråtröfvares anfall.
I sådant afseende omgäfvo sig städerne med ringmurar och afhöllo
ifrån sig med misstänksamhet hvarje främling, den de betraktade
såsom fiende. I samma ändamål vidtogs äfven den åtgärden,
att slägten eller, om sådan icke fanns, stadens medlemmar
egde att till sig börda en fastighet, sorn'försåldes till någon
fremmande. Ja! den ålsta.lag, i hvilken vi spåra detta lagbud,
eller Gottlands stadslag, gå härutinnan så långt, att den förbjuder
enhvar att försälja fastighet lill en främling, af hvilken staden
kan anse sig i någon mån besvärad. Förhållandena hafva nu förändrats
; ringmurarne hafva fallit och med öppna armar emottager man
nu en hvar som genom kunskaper eller förmögenhet vill öka stadens
rikedom. Skälen för bibehållandet af bördsrätten i ändamål att inom
staden qvarhålla rikedomen finnas således icke mer, utan tverlom
motverkar just denna bördsrätt ofta att en främling skulle kunna köpa
fastighet och nedsätta sig i staden, derigenom att en slägtinge kan
frånbörda honom det hus han helst ville ega. Dessa äro nu
således de förändrade förhållanden, som inträffat; stadsfastigheterna
innehafva icke nu mera, med den utveckling industrien
fått, samma betydenhet, som de hade i fordna dagar. Kapitalistens,
köpmannens, börsmagnatens förnämsta egendom är icke nu
Den 18 Mars f. m.
291
mera hans hus, ty det utgör en alltför ringa del af det kapital
han nedlagt i sin rörelse, och han fäster sig icke dervid med
någon synnerlig förkärlek, ty denna egnar liau uteslutande åt sin
industri. Helt annorlunda är deremot förhållandet på landet;
der utgör jordegendomen så uteslutande landtmannens förnämsta
besittning, att, såsom flertalet af våra ätter på Riddarhuset utvisa,
jordegaren har sitt namn af egendomen, och på landet benämnes
hvarje jordegare i förening med den egendom han bebor; ja!
i somliga orter sättes t. o. m. hemmanets namn före hans eget.
Så olika är förhållandet i Staden och på landet, och samma olikhet
förefinnes äfven emellan bördsrätten i staden och på landet,
så att mänga fullgoda skäl för bibehållandet af den sednare finnas
att anföra. Det är sagdt att från kärleken till mina fäders jord
vidgar sig känslan till kärlek för fosterlandet, och denna kärlek
till fadrens jord är således det första steget hvarifrån fosterlandskärleken
vidare utbildar sig. Jag frågar nu: Är väl detta förhållandet
i städerna? Fäster jag mig med någon synnerlig förkärlek
vid det hus i en stad der mina fäder bott? Jag skulle
icke tro det; åtminstone fäster jag mig icke dervid med den
förkärlek att jag icke, om jag finner ett mera väl beläget, prydligare
och beqvämligare hus, tillegnar mig det och lemnar det andra.
Bördsrätten i stad sammanhänger icke med den på landet; —-  på landet eger jag nemi. endast att börda arfvejord, och i staden
deremot bördar jag all egendom, arfve- så väl som aflinge. Arfvejords-systemet
är sammanbundet med många andra institutioner
på landet; arfvejord går t. ex. icke genom giftermål ifrån den
ena slägten till den andra, enär lagen icke medgifver någon
giftorätt deruti; vid försäljning af sådan egendom å landet linnes
surrogat, men i staden deremot icke. Med ett ord, man finner icke
i lagen den omvårdnad att inom slägten bibehålla stads-egendom,
sorn man finner i lands-lagen och sorn jag önskar länge och
ständigt der matte bibehållas. Detta må vara nog sagdt i fråga
om sambandet med systemet, dä härigenom klarligen ådagalägges
att genom borttagande af detta lagbud ingenting rubbas, utan
hela systemet qvarstår fullkomligt orubbadt.
Man har sagt att det icke vore skäl att åtskilja dessa båda
institutioner, att borttaga bördsrätten i stad och bibehålla den på
landet; men jag är härvid utaf alldeles motsatt tanka. Jag vill
borttaga bördsrätten i stad derföre att den vanligen visat sig
förhatlig och i allmänhet varit ett medel för prejerier; och just
derföre att denna bördsrätt i stad visat sig så förhatlig, att förslag
om dess borttagande vid hvarje Riksdag förekommit, just derföre
fruktar jag, att, om man håller de båda institutionerna tillsamman,
så skall denna, om den faller, äfven draga med sig bördsrätten
på landet. Om jag deremot skiljer dem åt, så qvarstå i
oförminskad kraft alla de skäl, som förefinnas för bibehållandet
af bördsrätten på landet.
Jag öfvergär nu slutligen lill de invändningar, som blifvit
gjorda deremot alt man bibehållit lösnings-rätten för viderboende
19 *
292
Den 18 Mars f. m.
och nabo, men icke för slägtingar. Den talare, som först yttrade
sig, sade att denna rättighet för viderboende och nabo vore ett
medel för trätgiriga grannar att komma åt egendomen; men jag
deremot tror den tvertom vara just ett medel att förekomma
trätor emellan grannar. Den eger icke rum i andra fall än om
flere hus stå på samma tomt, eller om flere pesoner hafva del i samma
hus, eller om det ena huset stöder sig med någon grundmur
emot det andra o. s. v. Sådana förhållanden föranleda lätt tvister
emellan grannar, och denna institution har just upståtl för att
förebygga de olägenheter, som upkomma derigenom att flere personer
hafva något sådant gemensamt, samt för att förekomma
att den ena egendomen lider servituter af den andra. Denna
institution har med bördsrätten icke den ringaste gemenskap;
den kallas icke, och bör icke eller kallas någon bördsrätt, utan
den är en lösningsrätt, sorn med bördsrätten icke eger något
sammanhang. En talare har sagt, att han skulle kunna anföra
exempel på att denna rätt har ledt till prejerier; men för min del
tror jag, Mine Hrr! att hvarje lagbud skall i en krångelmakares
hand kunna gifva anledn. till missbruk, och är institutionen i
och för sig sjelf god, lärer ett sådant exempel ingenting bevisa.
Att frågan vid sista Riksdagen förevar är ganska sannt, och jag
vill dessutom uplysa att den vid flere föreg:de Riksdagar förevarit,
och att den beständigt skulle hafva återkommit till dess,
såsom nu redan skett, den en gång blifvit R. Stms beslut. Jag
ber örn förlåtelse att jag under sådana förhållanden har med denna
fråga uptagit R. o. Ad:s tid, men det har varit mig angeläget
att visa, det Utsk. icke obetänksamt och utan skäl tillstyrkt en
lagförändring, som af R. o. Ad. redan en gäng blifvit afslagen.
Enl. hvad den siste värde talaren sjelf uplyste, var likväl Riddarhuset
vid detta tillfälle så fåtaligt att det icke torde precist
vara skäl att anse detta beslut vara utgånget ifrån Ståndets pluralitet,
hellst jag icke tror tidsförhållandena sedan dess hafva så
förändrat sig eller bättre insigter uti rätta förhållandet hafva
hunnit vinnas, att en förändrad åsigt nu hade kunnat åstadkommas.
Jag vågar således i bördsrättens på landet namn, hvilken institution
jag älskar, och önskar, att lagstiftningen mätte omsorgsfullt
vårdas, i hvilken syftning LagUtsk. äfven i ett föreg:de Betänk.
afstyrkt en väckt motion om förändring af densamma, — jag
vågar, säger jag, just i och för denna institution anhålla om bifall
å Betänk., på det att bördsrätten i stad måtte skiljas ifrån bördsrätten
på landet, och vi sedan så mycket säkrare måtte kunna
vårda denna sednare, sedan den exotiska planta blifvit afskuren,
som väckt missnöje emot densamma.
Hr Printzensköld: Hvad den största delen utaf Gr. Sparres
anförande egentligen har med nu förevarande ämne att skaffa
ligger utom min förmåga att kunna inse, ty han har förnämligast
talat örn bördsrätten på landet, utvecklat den stora vigten
af dess bibehållande och förordat dess skiljande ifrån bördsrätten
V
Den 18 Mars f. m.
293
i stad, men jag ber att dervid få göra den anmärkningen, att
jag aldrig sammanblandat dessa båda slag af rättigheter utan
tvertom medgifvet att grunden för dem vore olika. Gr. Sparre
har således gjort sig ett onödigt besvär att tala om en sak, som
redan utaf R. o. Ad. och de öfriga Stånden blifvit afgjord, nemi.
frågan om bördsrätten på landet.
I anledn. utaf Hr Gr:ns erinran, att om man nu icke afskaffade
bördsrätten i stad så skulle frågan om dess afskaffande
på landet vid hvarje Riksdag återkomma, så ber jag att få fästa
/ hans upmärksamhet på det förhållande att vid hvarenda Riksdag,
som denna fråga varit å bane, har den gällt både bördsrätten på
landet och i stad. Vid föreg:de Riksdagar hafva båda bördsrätterna
_J) lif vi t uti ett Betänk, gemensamt behandlade, men nu har
^LägUtsk. iakttagit den försigtigheten, att, oaktadt motionen omr'
fattade båda bördsrätterna, likvälj skilja dem åt och afgifva serskildta
Utlåt:n ang:de hvardera af dem. Jag vill visserligen icke
' säga att Utsk. möjligen haft för afsigt att härigenom kunna så
mycket lättare bereda framgång åt sin åsigt i så väl den ena
son andra frågan, men det förefaller mig likväl eget att man åtskiljt
dessa frågor ehuru de varit föremål för samma motion.
I Gr. Sparre har såsom skäl för afskaffande af bördsrätten i stad
anfört huruledes städernes Fullmäktige inom BorgareSt. meren;
dels påyrkat denna rätts uphäfvande, men om Hr Gr:n går till
baka
till förra Riksdagens handlingar, så skall han finna att
motion i detta afseende väl väcktes inom BondeSt. samt hos
R. o. Ad., men alldeles icke inom BorgareSt., der ej heller
under denna Riksdag någon motion i ämnet blifvit väckt, enär
Utsk. väl omtalar att Hr Asker inom BorgareSt. uptagit frågan
om afskaffande utaf bördsrätten i stad, men icke nämner att
någon motion i detta afseende blifvit af honom i laglig tid inlemnad.
Således förfaller det af Gr:n åberopade förhållandet att
städernas innevånare sjelfve önska denna bördsrätts afskaffande.
Hvad sjelfva grunden för denna bördsrätt beträffar så har
Gr. Sparre ingalunda bevisat dess oriktighet. Lagstiftningen har
ansett att viderboende och nabo under vissa förhållanden böra ega
rättighet att lösa till sig en egendom hvaruti de antingen ega del
eller till hvilken deras fastighet är nära belägen; men när lagstiftningen
medgaf denna rättighet, hvars ålder den värde Gr:n
torde känna lika litet som jag, utan endast att den finnes införd
i 1734 års lag, så ansåg lagstiftningen slägtförhållanden böra ega
företräde så att så länge någon af säljarens slägtingar kunde anse
för sig förmånligt att lösa fastighet i stad, så länge skulle äfven
viderboendes och nabos rätt vara hvilande. Nu vill man gifva
en oskyld person bättre rätt än säljarens slägtingar och deruti
ligger, enl. mitt begrepp, ingalunda något system, ty man måste
ihågkomma att så länge den sålda egendomen var i säljarens
hand och han egde laga fasta derå, så egde viderboende och
nabo ingen rätt att lösa eller börda densamma. Hans rätt blir
således icke sämre än den var innan egendomen såldes, om också
bördsrätten qvarstår, och om systemet är att gifva slägt företräde
294
Den IS Mars f. m.
framför oskylde, så är det 311 att bryta delta system om man
afskaffar den ena rätten utan att tillika afskaffa den andra. Gr.
Sparre har velat jäfva bevisande kraften bos det exempel jag
anfört, och jag medgifver i så‘måtto riktigheten deraf, som det
latinska ordspråket säger: ”exempla non demonstrant sed illnslranr,
men Gr. Sparre har deremot icke förmått upgifva något
enda exempel på de olägenheter som släglbörden i stad skalle
hafva åstadkommit. Icke eller jag känner något dylikt exempel,
men jag kan deremot upgifva ett annat om en anförvant, som
bördade till sig en fastighet, hvilken för en lumpen penning var
såld på auktion, hvarigenom han erhöll den vinst, som eljest skulle
hafva tillfallit en oskyld. Detta synes mig äfven vara rättsenlig!
och instämma med arfsrältens natur, men medarMagar 11 e
låter det sig icke förlika att bär afhända arfvtngafne en rättig-»-'. ^
het, den man bibehåller åt andra. Jag förblifver vid min vörd- '
samma anhållan att H. 0. Ad. ville afslå Betänk, och således
vidhålla det system lagstiftaren nedlagt i den lag, som för försäljningen
af fastighet i stad nu är stiftad. Jag vet visserligen
att de beslut R. 0. Ad. går att fatta icke i och för frågans afgörande
är af någon betydenhet sedan uplyst blifvit att 3 Stånd redan
bifallit Betänk., men jag vill dock hoppas att åsigten hos R. 0. Ad.
under loppet af 2£ år icke har till den grad förändrats, att
R. o. Ad. nu fattar ett beslut, som står uti rak motsats emot
det, som af Ståndet i Augusti månad 1851 med stor majoritet
blef fattadt.
Gr. Sparre: Jag har icke begärt ordet för att förlänga en
discussion, som verkligen är onödig, då, den fråga, hvarom vi
tala, redan genom 3 Stånds bifall blifvit R. St:rs beslut, utan
jag vill blott anmärka att Hr Printzensköld med eller mot sin
vilja begått tvenne väsentliga misstag; det ena då han säger att
motionen omfattar de båda bördsrätterna gemensamt, hvilket icke
är sanni, emedan Hr Askers motion endast angår bördsrätten i
stad, och det andra då han säger att motionen icke är väckt inom
BorgareSt., hvilket icke eller är sanut, emedan den är väckt
inom BorgareSt. utaf Hr Asker, som är representant för Jönköpings
stad. Då man inleder en discussion, som icke kan leda
till något resultat borde man åtminstone icke i sina yttranden
framkomma med oriktiga upgifter. Hvad åter angår Hr Printzenskölds
påstående att jag icke skulle kunna upgifva några exempel
på att bördsrätten i stad föranledt prejerier, så får jag förklara
att jag anser det nästan falla in på det löjliga alt såsom bevis
åberopa ett exempel på ett eller annat fall der en person genom
bördsrättens begagnande tillnarrat sig penningar, och jag uprepar
ännu en gång, att jag icke kan åberopa exempel då jag sjelf
sagt att sådana uti detta fall ingenting bevisa. Man kan genom
exempel bevisa att en rätts-institution blifvit missbrukad, men
detta bevisar dock icke att institutionen i och för sig sjelf är
skadlig. Hr Printzensköld har äfven sagt, att då en egendom
utaf en oskyld person är köpt för godt pris, så vore det förmånligt
och rättsenligt att en slägtinge till allätaren bördade den
-
Den 18 Mars f. m.
295
samma. Jag frågar då: hvilket är rättsenligare, att den, som på
en auktion inropat egendomen, får behålla den, eller att en aflägsen
slägting till säljaren passar på och griper in på köparens
rätt? Detta vare nog sagdt om rättsenligheten, ty jag vill erinra,
att bördsrätten i sin allmänhet har mera politiska skäl för sig än
verkliga rättsgrunder. Den grundar sig på den ädla känslan af
kärlek till fadrens jord, men det är skillnad emellan den känsla
jag hyser för den jord, som mina fäder med svett och möda
odlat och förbättrat, och den känsla jag hyser för en af dem
egd stadsegendom. Jag vill icke ytterligare förlänga discussionen,
utan afsäger mig på förhand allt besvarande utaf hvad
man ytterligare kan komma att säga; Jag har nu blott velat vederlägga
decoriktiga upgifter hvarmed man framkommit.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Sedan 3:ne Stånd bifallit ifrågavar:de
Utlät, och deribland just det Ständ, som bäst kan bedöma
om den rätt, hvars uphörande här är föreslagen, verkligen
medför någon fördel, skulle jag hafva ansett det vara öfverflödigt
att i ämnet mig yttra, såvida icke det myckna talet om bördsrättens
sammanhang med viderboende och nabo-rätten föranledt
mig att begära ordet. I afseende derå ber jag få erinra, att,
enl. 7 kap. 2 § J. B., viderboende-rätt tillkommer endast den,
som eger del uti ett hus eller tomt i staden, och nabo-rätt den,
som ther intill bor, men att nabos rätt till lösen af försåldt hus,
till följd af K. Förordn. d. 29 Juli 1812, är inskränkt till de
fall, som i 3, 4 och 5 §§ af nämnde kap. och Balk omförmälas,
nemi. då hus eller tomt är från nabo styckad, eller då han eger
halfva muren med grannen eller lider besvär af dennes hus o. s. v.
Sådana nabor, men inga andra, hafva lösningsrätt och denna
rätt synes mig vara lika giltig, antingen en fastighet säljes åt
en slägtige eller oskyld. Det är endast denna omständighet,
hvarå jag velat fästa B. o. Ad:s upmärksamhet och får i öfrigt
hänvisa till innehållet af Betänk., om hvars bifallande jag anhåller.
Hr Printzensköld: Jag kan icke vidkännas de beskyllningar
jag utaf Gr. Sparre fått upbära, ty då jag icke har sagt
annat än hvad jag utaf handlingarne inhemtat, så tror jag äfven
att mina yttranden varit med sanna förhållandet öfverenstämmande.
Kan Hr Gr:n ur dessa handlingar bestyrka att Hr Asker
väckt denna motion sä må han göra det, men jag betviflar högeligen
att han deri skall lyckas. Denna motion har nemi., enl.
hvad LagUtsk:s Betänk. JVi 13 innehåller, blifvit väckt utafRiksdags-Fullmäktigen
Bjerkander samt utaf Ilr Asker jemväl till en
del uptagen, och denne har således endast förenat sig uti Bjerkanders
motion, men sjelf aldrig väckt någon sådan. Det är just
detta jag anfört såsom ett bevis att motionen icke blifvit väckt
inom BorgareSt., ifrån hvilket förhållande jag äfven hemtat bevis
att denna rätt icke är så förhatlig som Gr. Sparre förespeglat.
Det synes mig för öfrigt ovedersägligt att systemets uprätthållande
fordrar, att så länge viderboende och nabo-rätten bibehålies,
så länge skall också slägte-börden i fremsta rummet bibe
-
hållas, hvarföre jag ock förnyar min anhållan om afslag å Betänk.,
utan att af Hr Carlesons anförande hafva blifvit öfvertygad om
oriktigheten af min åsigt, enär otvifvelaktigt är att de stadganden
7 kap. J. B:n innehåller äro till den grad obestämda och
otydliga, att man lätt, då man spelar på rättvisans lotteri, kan
råka att draga en nit, då man kanhända borde hafva fått motsatsen.
Gr. Sparre: Då jag sjelf inom Utsk. behandlat dessa motioner,
så förekommer det mig i sanning bra besynnerligt att Hr
Printzensköld vill söka vederlägga min upgift att Hr Asker inom
BorgareSt. väckt serskildt motion alldeles oberoende utaf och utan
det minsta sammanhang med den utaf Riksdags-Fullmäktigen
Bjerkander inom BondeSt. väckte motion.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm., efter framställning derom att under densamma blifvit
vrkadt dels bifall, dels afslag och dels återremiss å LagUtsk:s
Betänk., hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla förevande
Betänk.
Denna propos. besvarades med starka Ja, blandade med Nej,
och då sedermera Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit
Ja öfvervägande begärde Hr Printzensköld votering.
Hr Roos: Jag anhåller att contra-propos. måtte blifva återremiss,
i sammanhang hvarmed jag föreslår att Utsk. ännu en gång
måtte taga denna fråga under öfverläggning, hvarjemte jag får
uplysa Gr. Sparre derom att . . .
Detta yttrande blef härvid af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet,
med erinran att ofverläggningen af R. o. Ad. blifvit förklarad
vara fulländad och således ej finge fortsättas.
Gr. Sparre: Den af Hr Roos nu väckta motion torde icke
vara föranledd utaf någon under Riksdagen inträffad händelse
och jag förmodar derföre att Hr Gr. o. Landtm, icke finner sig
föranlåten att derå lemna propos.
Hr Roos: Den 56 § Riksd.-Ordn. innehåller att "Intet ärende
må nedläggas ulan Ståndets uttryckliga beslut. Ej eller må,
med undanlag af grundlagsfrågor, nya ämnen af Riksdagsmän
väckas sedan en månad från Riksdagens början enligt
27 § lilländalupit, såvida icke sådana frågor af redan fattade
beslut elier redan uplagna ärenden eller under Riksdagen inträffade
händelser omedelbarligen föranledasJag skulle tro
att detta ärende redan är uptaget och att remiss således icke
läter kunna vägras.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna att
sedan votering blifvit begärd, densamma ofördröjligen borde ega
rum, utan att tvister om andra frågor må deremot lägga hinder,
samt att frågan om den af Hr Roos väckta motion komme att
blifva föremål för serskild behandling, sedan R. o. Ad. i afseende
på LagUtsk:s Betänk. J\s 13 fattat sitt beslut.
Den 18 Mars f. m.
297
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det har, under öfverläggniugen,
blifvit uplyst alt 3 Stånd redan bifallit Betänk. Jag
hemställer derför till Hr Printzensköld om han icke skulle vilja
afstå ifrån den begärda voteringen, enär hennes utgång i alla
fall icke kan hafva något inflytande på frågans afgörande.
Hr Printzensköld: Jag tror icke att R. o. Ad. har något
exempel uppå att jag på något sätt velat onödigtvis uptaga tiden
eller désobligera Ståndet, och då jag utaf Hr von Hartmansdorff
offentligen samt utaf andra ledamöter enskildt blifvit upmanad
att afstå ifrån min anhållan om votering, så vill jag gå deras
önskningar till möte, ehuru jag beklagar att R. o. Ad. på 2,\ års
tid så har kunnat förändra sina åsigter i denna sak.
Ilr Gr. o. Landtm, erinrade ätt jemväi Hr Roos begärt
votering med anhållan om den contra-propos., som af honom blifvit
yrkad, och att således votering komme att ega rum oaktadt Hr
Printzensköld afstått från sin derom gjorda begäran.
Gr. Sparre anhöll nu att Hr Roos’s ifrågavar:de motion
måtte få hvila på bordet, hvarefter Hr Roos förklarade det han
afstod från sin begäran om votering.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 18 Mars 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. II och 15
dennes på hordet lagda Betänk. JVg 60, ifråga om uphäfvande af
införsels-tullen på spanmål och mjöl.
Gr. Wachtmeister, Hans: De skäl, som föranledt mig att
reservera mig emot detta Utsk:s Betänk., finnas utförligt framställda i
den reservation, hvarmed Hr Silfverstolpe beledsagat detsamma.
Jag vill nu blott i korthet yttra att jag anser den föreslagna åtgärden
icke allenast vara obehöflig och ändamålslös, utan äfven
298
Den 18 Mars e. m.
direkt skadlig. Jag anser den mindre behöflig derföre att, enl.
ingångna upgifter ifrån de flesta landsorter, hafva spanmålstillgångarne
visat sig vara mindre knappa, än man hittills befarat
och till följd deraf priserna sjunkit på de flesta ställen. Det
är egentligen blott i de sjöstäder, hvarifrån någon betydligare
export eger rum, som priserna hålla sig synnerligen höga och
dessa priser regleras af de höga priserna utomtands, icke af någon
inom landet varande brist.
Jag anser vidare att åtgärden ingalunda skulle leda till det
åsyftade ändamålet, äfven om någon brist inom landet skulle ega
rum, emedan Konsulat-rapporterna gifva oss tillkänna, att spanmålspriserna
i alla Ostersjöhamnar Uro högre än hos oss, med
undantag af de Ryska hamnarne, der de äro något lägre. Någon
import ifrån de sistnämnde hamnarne lärer likväl, i anseende
till förestående krigsoroligheter, icke kunna påräknas, men
om äfven spanmål för billigare pris kunde ifrån dem importeras,
så torde det icke kunna verka till nedsättning af priserna hos
oss eller till någon tillökning af tillgångarne, ty om priserne
äro mycket högre i de andra hamnarne vid Östersjön, så kommer
naturligtvis Säden att åter exporteras till deutländska hamnar,
der den bäst betalar sig.
Vidare anser jag denna, likasom alla dylika exceptionella
åtgärder, bestämdt skadlig derföre att den för framtiden skulle
störa förtroendet till den stabilitet uti tullagstiftningen, hvilket
är ett nödvändigt vilkor för en ordnad och välgörande spanmålshandel
; ty icke skulle någon våga att under svåra konjunkturer
på hösten införskrifva spanmål, om han hade att befara att Statsmakterna
skulle på våren vidtaga undantagsåtgärder för att nedsätta
priserna och således möjligen ådraga honom en stor förlust.
Att nu vidtaga en åtgärd, som icke för det närvande skulle
medföra någon nytta, men väl vara af skadlig verkan för framtiden,
anser jag icke rådligt, utan anhåller derföre att R. o. Ad.
ville afslå Utsk:s ifrågavande Betänk.
Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolf: Då jag ansett mig
inom Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. hafva skäl att biträda den mening,
som der gjort sig gällande i denna fråga, torde jag här
få upgifva mina motiver derför, oberäknadt dem, som redan blifvit
af Utsk. framställda.
En motion af lika syftning med den här redan för några
veckor sedan hos li. o. Ad. afgjorda och då af R. o. Ad. underkända,
ligger visserligen till grund för Utsk:s tillstyrkande, men
jag skulle tro att förhållandet nu är helt annorlunda än då. Då
voro sädespriserna i allmänhet i fallande. Sedan den tiden hafva
sädespriserna på flera ställen betydligt stigit. Inom Ekon.Utsk.
uplystes af flera ledamöter att dessa priser voro betydligt höga,
och att rågen till och med stigit till 24 R:dr. Jag kan upgifva,
att rågen f. n. i Halland gäller 26 å 27 R:dr T:n.
Då den förra motionen af R. o. Ad. underkändes, ansågs
ett skäl dertill vara, att man icke borde opåkalladt framkomma
Den 18 Mars e. m.
299
med förslager till K. M. i afseende på åtgärder, som kunde in■
verka på den ekonomiska lagstiftningen. Sedan dess har den
motion, hvarom nu är fråga, blifvit värkt inom BondeSt. Afven
hafva petitioner från flera orter blifvit i underddiet till K. M.
ingifna 1 samma syftning. Inom Ekon.Utsk. uplystes, att lill en
sådan petition hade flere af Borgerskapets representanter vid denna
Riksdag slutit sig. Jag skulle således tro att under dessa förhållanden
en sådan anhållan som den nu föreslagne, såvida den
K af R. o. Ad. godkändes, genom antagande af Utsk:s Betänk, nu
W icke skulle vara opåkalladt. Ifrån de södra, utländska orterna
är visserligen sagdt, att man icke nu kan hafva hopp om att erhålla
någon spanmål, i anledn. deraf att priserna der äro betydligt
höga, men deremot från Finland och Ryssland erfara vi att
sädespriserna äro betydligt lägre än här. Rågen gäller der öfverhufvud
15 R:dr T:n och skulle således här, såvida den kan importeras,
kunna erhållas för obetydligt högre pris med tillökning af transportkostnaden.
Huruvida detta verkligen låter sig göra, beror
naturligtvis på politiska förhållanden, som vi icke f. n. kunna
känna, äfvensom huruvida K. M. finnér nödigt att tillåtajen så/
dan åtgärd. Jag skulle likväl tro, att om denna åtgärd af R.
j St:r förordades och af K. M. antogs, densamma icke skulle kunna
utgöra något olämpligt ingripande i den ekonomiska lagstiftnin(
gen, då det blott vore för några månader, och att denna åtgärd
icke skulle inverka betydligt men dock något till spanmålsprisernas
nedsättning. Man hör visserligen fästa tillbörligt afseende
på landtbrukarens intresse och jag är också öfvertygad derom,
att landtbrukaren i år dels skördat, dels kommer att skörda mycket
betydligare inkomster än de på flera år hafva gjort. Man
vet huru höga priserne på landtbruksprodukter f. n. äro här i
Stockholm, man vet huru höga de äro hela kusten utefter. Jag
skulle derföre tro, att man icke kan förnärma jordbrukets intressen,
om man skulle vidtaga en åtgärd, hvarigenom sänkning
i sädespriserna möjligen skulle komma att inträda. Jag yrkar
således att man visserligen bör göra afseende på jordbrukets intressen,
men tror att det äfven är ett annat intresse, som bör
afses, nemi. konsumenternas. De utgöra också en betydlig del
af nationen och då de få vidkännas de höga priser, som nu äro
gällande, så är väl billigt, att, om det låter sig göra, någon lättnad
för dem åstadkommes.
Jag har nämnt att man icke kan känna, huruvida de politiska
förhållanderna kunna medgifva import, men om delta låter
sig göra, så tror jag, att det skulle verka förmånligt på spanmålspriserna.
Vore fråga om ett exportförbud, så skulle äfven
jag anse detta alltför ingripande uti jordbruksintresset, men då
det icke är fråga om annat än den nu föreslagna åtgärden, så
skulle jag tro att den är både nyttig och nödig.
Jag får äfven nämna, att jag anser att derigenom, att vår
neutralitet nu är erkänd af Ryssland, har jag fått ett ytterligare
skäl för mitt tillstyrkande, emedan det i anledn. deraf är troligt
300
Den 18 Mars e. m.
att import af säd ifrån Finland eller Ryssland möjligen skulle
kunna komma att ega rum.
Slutligen får jag anföra hvad jag tror böra gälla något,
detta Betänk, blifvit med så stor pluralitet antaget inom Ekon.-  Utsk,, .att vid voteringen röstade 32 ledamöter för och 10 emot
tillstyrkandet. Detta visar starka sympathier för antagandet af
den föreslagna åtgärden. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s Betänk.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Det är ett förhållande
för jordbruket, som är för detsamma gemensamt med landets
öfriga näringar, nemi. att naturligtvis fä motse hvilket prisfall
som helst på dess produkter; men det är ett annat förhållande,
i hvilket ieke någon öfverensstämmelse eger rum emellan
jordbruksnäringen och andra näringar, nemi. det att om möjligen
någon förmånlig konjunktur för jordbruket upstår, så inträ
far vanligen tillämpningen af en exceptions-lag, vare sig i
af export-förbud, eller i form af en nedsättning i tullen, hvari
genom den förmånliga konjunkturen på en gång hämmas och
hvarigenom likasom ett maximum bestämmes hvaröfver jordbruksnäringen
icke får afsätta sin produkt. Att ett sådant förhållande
icke helt och hållet må kunna undvikas, det erkänner jag. Jag
medgifver att sådana omständigheter kunna inträffa, då lagstiftningen
kan behöfva att träda emellan för att tillse, att icke
spanmålspriserha alltför högt upjagas; men om man tager i betraktande
huru ojemnt en sådan åtgärd drabbar individerne, huru
ojemnt den faller på serskilda delar af landet i förhållande till
deras möjlighet att skyndsamt och lätt afsätta sina produkter,
om man tager i betraktande det inflytande, som sådana exceptions-Iagar
utöfva, icke blott på afsättningen för tillfället, utan
äfven på spanmålshandel under en lång följd af. år efteråt, så
torde det böra medgifvas, att det vore önskvärdt att sådana lagar
icke må komma i fråga förrän ett verkligt behof deraf upstår.
Om sådana exceptions-lagar tillämpas innan behofvet dertill
tvingar, så är det ju ganska klart att det ingrepp, som derigenom
sker i enskildta kontrakter och öfverenskommelse^ skall
komma att kännas så mycket djupare, likasom att deras inflytande
på handeln i framtiden, hvarpå jordbrukets afsättning och
framgång beror, skall blifva så mycket mera tryckande.
Det är en serskild omständighet, hvarpå jag ber att få fästa
R. o. Ad:s upmärksamhet, och hvilken tilläfventyrs icke alltid
blifvit tillräckligt begrundad, nemi. den serskilda ställning, uti
hvilken jordbrukaren befinner sig i Rikets södra och vestra landskaper,
i förhållande lill hans ställning uti de medlersta och
Östersjöprovinserna. De södra och vestra provinsernas landtbrukare
kunna nära nog hela året, eller åtminstone ytterst tidigt på
våren och sent på hösten deltaga i verldsmarknaden och följaktligen,
vid afsättningen af sina produkter, tillgodogöra sig en gynnsam
konjunktur och följaktligen äfven undgå de med spanmålsliandeln
förenade vådor. Hvad åter beträffar Östersjöprovinserne,
så äro de af motsatta orsaker, eller derigenom att deras hamnar
