# ID: svediakorp-gov610
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 37,052
# sentences: 1,307
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 23 Februari.
301
nämna alt inkastandet af en befolkning af 1,100 nya trosbekännare
bland ett lika antal krisina på en och samma ort lärer väl icke
vara för de sednare särdeles förmånligt och att de förra i alla fall
aldrig kunna inmänga sig bland de kristne. Den som vill, inser
delta skäl. Att påståendet alt den Mosaiska nationen uteslutande
är fallen för handel, innebär enl. min åsigt hvarken någon skymf
eller någon beskyllning, ulan jag tvertom anser det vara en sanning
och derföre synes det mig så mycket lämpligare alt Judarne hänvisas
till stapelsläderne. Jag har icke haft något emot att de större upsläderne
äfven uplålits åt dem; men jag kunde inom Utsk. icke göra
denna åsigt gällande och som jag bar för sed att nöja mig med
hvad jag kan få, Öfvertygad att jag i annat fall möjligen kan få
intet, gjorde jag icke några särdeles ansträngningar för genomdrifvandet
af min åsigt. Denna sed har jag följt vid deltagandet i Utsk:s
arbeten.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Fr.ih. af Ugglas, Curt Gustaf: Jag ber om ursäkt att jag
oaktadt ropen på propos. anhåller om några ögonblicks npmärksamhet.
Hedan för 14 år sedan uttryckte Sveriges hädangångne Konung
den åsigten, alt tiden vore inne att lemna Judarne medborgerliga
rättigheter. Denna grundsats måste likväl gifva vika för omständigheterna.
Den har sedermera icke blifvit uttalad annorstädes
än vid våra Riksdagar, men der har den alltid höjt sin stämma,
hvilken, jag är derom öfvertygad, icke kommer att tystna förr äu
den gärd af rättvisa, som dermed åsyftas, blifvit vunnen. Det Be-r
länk., sora nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning är en
märklig företeelse i vår tid, att i ett och samma Betänk, kan förenas
så mycken ensidighet och intolerans, och jag beklagar, alt icke
mer än 2 af PresteSl:s medlemmar hafva mot Betänk, sig reserverat.
Sådana satser som i detta Betänk, uttalas äro i sanning sorgliga.
Jag vill icke uptaga dem till besvarande. De hafva blifvit vederlagda
och R. o. Ad. torde dessutom helst se, alt discussionen blir så kort
som möjligt. Det må dock tillåtas mig att lill besvarande uptaga
en elier annan talares yttrande, men i främsta rummet Hr von Hartmansdorffs.
Jag har baft den tillfredsställelsen att kunna återfinna
samma anförande nästan ordagrannt i R o. Ad:s prot. vid förra
Riksdagen. Det fanns nästan ingen satts, med hvilken den värde
talaren nu framkommit, hvilken då icke blifvit med faktiska bevis
vederlagd, t. ex. yttrandet angående de tvenne olika kyrkogårdarne
för de bättre och ringare Judarne, hvilken upgift är en fullkomlig
saga och, efter hvad jag vill påminna mig, vederlädes af Frih. Raab
på ett ganska klart sätt. Vidare har Ilr von Hartmansdorff åberopat
sina gamla skäl, alt Sverige vore ett öfverbefolkadt land, alt vi
skola akta oss för fremmande kapitaler, att Judarne skola åtnöja sig
med den gästfrihet, som blifvit dem erbjuden, och alt de icke derutöfver
borde sträcka sina anspråk. Icke för Judarne såsom gäster
upträder jag här utan i egenskap af målsman för Judarne såsom
landets barn och derföre påstår jag, att de Judar, som äro födde i
Sverige och åt hvilka man nu vill gifva utvidgade rättigheter, måste
\
302
Den 23 Februari.
anses vara likaväl landels barn sora trolls någon annan bär infödd
kristen. Bland andra saker, som den värde talaren åter uprepat,är
jemväl historien om inslåendet af fenster för Judarna vid 2 serskildta
tillfällen, hvilket Hr von Hartmansdorff ansett såsom bevis på
den rådande opinionen emot dem. Jag hade icke väntat att få
höra detta argument här åberopas, dä man erinrar sig all skråförfattningens
största vänner utslogo fenstren just för skråförfattningens
största vän. Hr von Hartmansdorff har förebrått Judarne, att de
icke förstå sig på landtbruk. Skulle så vara förhållandet, så lärer
väl orsaken dertill få sökas deruti, att de icke haft rättighet att sysselsätta
sig med landtbruk, utan dertill erhållet serskildt tillstånd.
Ett lysande exempel på motsatsen finnes likväl i del af Frih. Palmstjerna
vid sista Riksdagen afgifna anförande. Jag känner ganska
väl, att den person, Frih. Palmstjerna då påpekade, är en af Sveriges
nplyste och skickligare landtbrukare, och alt han dessutom
har den stora förtjensten att inom den församling, der han bor,
hafva inrättat en skola för kristna barn. Hr von Hartmansdorff har
äfven sagt, att Judarne icke duga till Embetsman, att de aldrig varit
ministrar. Detta bevisar likväl bristande minne hos den värde
talaren. Jag torde i sådant afseende få omnämna Fould Goudscheaux
för att icke nämna flera. Den värde talaren har vidare yttrat, alt
Judarnes upförande här i landet varit godt derför, att vi icke insläppt
dräggen. Här är icke fråga om några andra än de Judar,
som nu finnas i landet och icke heller alt insläppa några andra.
Sålunda är detta Hr von Hartmansdorfls argument fullkomligen vederlagdt,
ehuru det skulle vara för oss hans motståndare så dräpande.
Hvad den religiösa delen af frågan beträffar, tror jag, att hvar
och en handlar klokast, att hålla sig lill den enfaldiga kristna tron
och att följaktligen älska sin nästa som sig sjelf, samt att icke dagtinga
med denna känsla sålunda, att jag förklarar den ena menniskau
vara och den andra icke vara min nästa. Detta förbise likväl de,
som icke vilja lemna Judarne utvidgade rättigheter. Man har äfven
sagt, att man borde låta erfarenheten tala om Judarnes moralitet,
och att man borde göra sig noga underrättad, huru de inom de
samhällen, der de ärft nuvarrde rättigheter, förhållit sig. I detta
afseende finnas äfven handlingar, hvilka jag vid förra Riksdagen påpekade.
Det finnes Utlåt:n från alla de Landsfor, inom hvilkas jurisdiction,
om jag så må uttrycka mig, Judar varit bosatte, likasom
af CommerceColhm, och alla hafva sammanstämmande yttrat, att Judarne
uppfört sig på ett hedrande sätt, och en Landshöfd. har tillagt,
att han ansåge nyttigt för samhället att Judarne införlifvades dermed.
Det förefaller mig således minst sagdt obegripligt, huru personer,
som äro Svenskar, och värde att såsom sådane anses, kunna
ifrågasättas att få åtnjuta denna rättighet. Med dessa grundsatser,
hvilka jag länge hyst, skulle jag icke tveka att yrka bifall till Hr
Waerns motion, men jag vet också, att i en så ömtålig fråga som
denna man måste låta egna önskningar vika för opinionens makt och
derföre förenar jag mig med Hr Silfverstolpe.
Härtill hördes många ledamöter yttra bifall.
Den 23 Februari.
303
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Enär jag vid föregående
Riksdagar och serdeles vid den sista, då denna fråga förekommit,
utförligt yttrat mig, anser jag det mindre lämpligt att nu vidlyftigare
uptaga R. o. Ad:s tid med anförandet af samma argumenter. Jag
vill således inskränka mig lill alt endast bemöta några inkast af
mina motståndare.
Hvad beträffar det nu föredragna och af flere föregående talare
redan, i afseende på sjelfva upställningen och motiveringen, så rättvist
klandrade Betänk., anser jag detsamma vara affaltadt i så föga
kristlig anda, kärlekens och fördragsamhetens, att jag tror grannlagenheten
nära nog bjuda, att man alldeles förbigår alt bemöta
detsamma. Skulle likväl såsom jag hoppas, Betänk, blifva återremitterad!,
torde det icke skada att författaren af detsamma i sitt
minne återkallar hvad Erkebiskopen Uno von Troil uti bref af den
13 Oclober 1796 yttrade lill Konung Carl XIII: "alt det i vår
"lid vore oförlåtligt vara intolerant, då den broderliga kareleken
äfven emot dem, som med oss i religionssaker tänka
"olika, är hufvuddragel i vår krisina lära."
Redan innan Ilr Silfverstolpe utvecklat sin mot Betänk, afgifne
reservation, var det min mening att instämma i densamma;
jag gör det, efter denna utveckling så mycket hellre, som de af
honom här ut talade åsigter i allo öfverensstämma med mina egna
samt till en del af mig vid föreg:de Riksdagar blifvit yttrade.
Utan alt vilja smickra mig med att kunna inverka på någons redan
förut fattade öfvertygelse, anhåller jag likväl att få hänvisa till min
vid näsllidne Riksdag i ämnet afgifna motion. Jag vågar tro mig
deruti hafva bemött snart sagdt alla de inkast, sorn från mosatta
sidan nu och tillförene härutinnan blifvit gjorda. Åberopande således
denna min motion, ber jag likväl å nyo få till bemötande
uptaga några af densamma, äfven nu anförde förvillande upgifler.
I afseende på Judarnes Messianska tro torde jag få hänvisa
till den af Hr C. F. Waern Junior, vid 3:ne Riksdagar förnyade
motion i ämnet samt hvilken under Bilagan N:o I, finnes intagen
uti besagde min motion. Hr Waern yttrar nemi.: Om Messias säges
det: ”Messias skall föra Israel i ett nytt förbund med Gud;
”Guds kärleks- och kunskapsförbund, och genom Honom skall det
”Gudomliga riket på jorden uprättas;” och vidare: ”Med det gudomliga
riket på jorden förstås alt den enda sanna religionen skall
”utbreda sig öfver hela jorden, så att alla menniskor erkänna en
”enda Gud, tjena Honom allena och älska hvarandra som bröder.”
”Det är omöljligt alt med denna vackra förklaring öfver det
Gudomliga riket, som skall utbreda sig öfver hela jorden och omfatta
alla menniskor,” tillägger Hr Waern, ”tro, att dermed afsåges
Judarnes flyttning till Palaestina, men på det all ännu mindre tvifvel
mätte kunna upstå att icke något sådant verldsligt företag
afses, förklaras vidare, att de dödas upståndelse och den stora verldsdomen
stå i förbindelse med tron på Messias, hvilken tro således är
fullkomligt analog med vår tro på Kristus: ”dädan igenkommande
att döma lefvande och döda,” och hvilken jag icke hört minska någons
fosterlandskärlek.”
304
Den 23 Februari.
”Då jag således bevisat”, slutar Hr Wcernatt de fordna, i
sammmanhang med Mosaiska religionen stående, politiska buden äro
uphäfda; att denna religion icke innebär någon förkärlek för det
förlofvade landet, utan tvärtom i den eviga Gudens namn bjuder och
befaller oinskränkt fosterlandskärlek till det land, hvars undersåter
dess bekännare äro: och att tron på Messias icke har afseende på
detta lifvet, ulan på det tillkommande; samt tanken ali de för historiska
minnens skull med mera förkärlek omfatta deras fä
ders
fordna fjerran aflägsna hem, än deras eget närvarande, icke
tål pröfning, så tror jag ej att man längre kan påstå, att de äro af
en främmande nation eller i denna fördom skall finna skäl att vägra
dem medborgerliga rättigheter.”
Beträffande åter 2:ne ständigt förnyade inkast, det ena ang:de
nationaliteten och del andra huruvida Judarne sysselsätta sig
med handtverk, har jag vid besagde min motion fogat de officiell
afgifne svar, jag i dessa frågor erhöll af föreståndaren för Judiska
församlingarne i Stockholm och Götheborg, svar fullkomligt öfverensstämmande
med det, som afgafs år 1807 af en i Paris sammankallad
synodalförsamling, eller Sanhedrin, beslående af 55 Rabiner
och 25 verldsliga, utsedde genom deputerade af 00,000 Israeliter.
Svaret lyder å förra inkastet eller 2:dra och 3:dje af de af mig
framställda frågorna:
”Att Svenskarne af oss anses såsom bröder och att vi betrakta
”Sverige såsom vårt fädernesland. Utförligare samt i fullkomlig öfverensstämmelse
med bemälte Sanhedrins utlåt, äro dessa svar åter”gifna
uti ”Lärobok i Israelitiska religionen” af Abr. Wolff, utgif”ven
i Stockholm år 1844 sid. 37 och 38 rörande Decolagens 5:te
”bud: att detta bud bjuder oss, att af kärlek till Gud högakta och
”lyda Regenten och Öfverheten, att vara hörsamma dem och deras
”lagar, att älska vårt fädernesland, hvilket är det land der vi äro
”födde eller der vi åtnjuta skydd och borgerliga rättigheter och att
”vi böra anstränga alla våra krafter för detta landets väl.”
”Dessa läror inskärpas våra barn, såsom förklaringen af Fun”damentalbud.
De inhemta dem i skolan, upväxa med dem och
”aflägga vid confirmationen, offentligt sin trosbekännelse, stödd på
”dem och många andra, sådane som nämnde lärobok dem innefattar.
”Öm nu deras helgd för Mosaisk trosbekännare icke anses vara derigenom
konstaterad; om den, det oaktadt, kan af någon betviflas,
”bestridas, så blir all bevisning en ropandes röst i öknen.”
Angående det sednare inkastet, eller den 5:te och sista frågan
svaras:
”Att intet handtverk är i Judiska lagen förbjudet. Tvertom
”lägges det af Talmud en fader till last, då han undanhåller sitt
”barn ifrån att lära ett sådant.”
”För vår del kunna vi tillägga, att det ges en Rabbinsk
”sentens som bjuder raenniskan att, hellre än alt falla sin nästa till
”last, välja till och med den lägsta handtering, blott den är ärlig,
”vöre den i öfrigt af mängden ansedd med förakt.”
”Att på redligt sätt vinna sitt uppehälle, är således här fram
”hållet
-
Den 23 Februari.
305
”hållet såsom pligt, utan afseende på sysselsättningens mer eller min”dre
grannlaga beskaffenhet efter allmänna omdömet.”
I afseende å Frih. Cederslröms, Rudolf, äfven vid denna
Riksdag förnyade inkast angående allmogens obenägenhet mot Judarne
samt svårigheterna vid deras bosättning på landet och i de
städer, hvarest synagogor icke finnas, får jag äran åberopa mina vid
nästlidne Riksdagen afgifne svar.
Om jag ej skulle trötta R. o. Adis tålamod alltför mycket, önskade
jag, till motsatts af Frih. Cederslröms påslående, upläsa hvad
af, ibland andra af de 39 (mot 49) ledamölor af Hederv. RondeSt.,
som vid sista Riksdagen röstade för utvidgade medborgerliga rättigheters
meddelande åt Mosaiska trosbekännare här i landet födde och
naluraliserade — blifvit yttradt af Riksdagsfnllmäkligen Per Hansson
frän Wermlands län. Detta anförande finnes intaget uti min åberopade
motion: och ber jag derutur endast få citera följande: Då
Juden, efter hvad talaren sökt bevisa, ej vore ”farlig för sin tros skull;”
”hvarföre skulle man då icke gifva honom medborgerliga rättigheter?
”Hans trosbroder få af gunst och nåd vistas bland andra folk; och
”äro tvungne att nära sig genom företagsamhet och omtanka. De
”äro födde i Sverige, skattande till Staten och underkastade lagarna.
”Inga stater förkofras långsammare än de, der man infört tvång och
”kränkning af menskliga rättigheter.” Han tillstyrkte beviljande af
fullt medborgerliga rättigheter för Mosaiske trosbekännare.
Slutligen och hvad beträffar de anmärkte svårigheterna i religiöst
hänseende vid Judars flyttning till landsbygden och de städer,
hvarest syffagogor icke finnas får jag äran hänvisa till Kongl. Commerce-Colhii
Ordning för Judarne, af d. 13 Augusti 1S38, der det
uti 1 § 2 Mom. stadgas: ”är ej antalet af Mosaiske trosbekännare
”så stort, att de lämpligen kunna utgöra egen församling, tillhöra
”de då närmaste Mosaisk församling.” Det är dessutom en pligt
för föreståndaren vid hvarje Mosaisk församling att tillse, det Judebarnen
komma att upfoslras efter deras ceremonial-lagar.
Ar icke förhållandet detsamma med de Svenske medborgare af
Reformerta eller Katholska läran, som bo på landet eller uti städer,
hvarest icke finnas prester eller kyrkor efter deras trosbekännelse.
Huru förfares med deras religiösa upfOstran?
Jag förenar mig med de talare, hvilka yrkat återremiss af Retänk.
; och stödjer jag denna min begäran på de af Hr Silfverstolpe
anförda skäl.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Hjerta Lars: Det är visserligen icke underligt, om R. o.
Ad. förråder någon otålighet att komma till slut med denna discussion.
Ämnet har äfven vid föreg:de Riksdagar blifvit så vändt och
skärskådadt från alla sidor, att man är böjd att tro, det ingenting
är dervid att tillägga. Frågan är dessutom af den art, att dess
slutliga afgörande beror mera af den rigtning opinionen sedan förflutna
Riksdagar tagit, än af utgången utaf denna debatt, och möjligen
hafva många derför betraktat öfverläggningen om detta ämne
4 H. 20
300
Den 23 Februari.
mera som ett neutralt fält för talöfniogar, der man får höra mänga
interessanta saker och citater, än ett medel att åstadkomma resnltater.
Det oaktadt visar den stora värma, hvarmed många ledamöter
yttrat sig att de resp. talarne å båda sidor känna och inse, alt
det här handlar om en stor grundsats, en grundsats, som icke kan
vara likgiltig för någon, som nitälskar för det rent menskliga; en
grundsats, som alltid återkommit ehuru ofta fördomarna skjutit densamma
åt sidan och som alltid skall återvända ånyo och klappa allt
hårdare på dörren hos lagsliftarne till dess den blifver inläten och
lyckas alt göra sig hörd af förnuft och billighet. De i dag afgifna
yttranden hafva så fullständigt uttömt allt hvad, som kan sägas om
sjelfva saken och som för öfrigt till en stor del redan är sagdt under
föregående Riksdagar, att jag icke skulle trötta Ståndets tålamod
vidare, om ej motiverne för Utsk:s tillstyrkande voro sådane, att
man svårligen med godt samvete kan stillatigande låta dervid förblifva.
En aktad ledamot af detta Stånd har sagt, att i detta Betänk.
förekommer så betänkliga saker, att han ansett sig förhindrad
att upläsa desamma. Jag tillåter mig att dertill lägga, att ehvad
beslut R. o. Ad. i sjelfva saken fattar, det enl. mitt omdöme skulle
vara föga hedrande för Rikets första Stånd att synas hafva bestämt sitt
beslut på grund af de i detta Betänk, förekommande slutledningar
och af sådan anledn. anhåller jag att emot dessa få framställa några
skäl, hvilka jag tror i denna så sakrika och grundliga discussion
ännu icke blifvit anförda.
Utsk. har behagat för R. St. updraga en slags summarisk teckning
af Judarnes troslära. Jag tror icke att sådant hade varit nödigt,
emedan jag föreställer mig, att hon är känd af hvar och en
åtminstone lika mycket som Utsk. i sitt Betänk, haft att meddela:
men om Utsk. dervid stannat, hade det, om jag så får säga, varit
rent spel, emedan då hade motståndarne ställts på hvar sin sida,
nemi. den religiösa intolleransen i all sin friska råhet på den ena,
och å den andra de, hvilka på grund af religiös fördragsamhet vilja
lemna Judarne medborgerliga rättigheter; men Utsk. har icke stannat
dervid, utan gifvit sig in på det statsekonomiska gebitet, och
der syues mig Utsk. hafva röjt en allt för oförlåtlig svaghet i sättet
att resonera. Utsk. säger nemi. först: ”att Juden, såvida han är
sin ensidigt gammaltestamentliga ståndpunkt trogen, måste nemi.
alltid i mer eller mindre grad betrakta sig såsom fremling i det land,
i hvilket han vistas, emedan hans blick ständigt står riglad på det
jordiska landet, der deu väntade Messias skall upträda.” Jag beder
Hrr:ne fästa sig vid ordet ”emedan”. Nu lager jag mig friheten
hemställa till en hvar af detta Höglofl. Stånd till och med den ledamot,
som ifrigast yttrat sig mot Judarne, om han verkligen föreställer
sig, att någon Jude tror, att under hans lifstid en Messias
skall upträda i det förlofvade landet, och att Juden skall draga fördel
deraf. Jag hemställer vidare, om någon kan tro, att de nu lefvande
Judarne betrakta det så kallade förlofvade landet såsom deras nuvar:de
rätta fädernesland, och om de icke, åtminstone Judarne här i Sverig,
anse det land, der de bo och vistas, såsom deras egentliga fosterland,
icke derföre, att de der äro födde, utan derför, att de der
Den 23 Februari.
verka och finna uppehälle. Jag kan icke antaga, att Utsk:s ledamöter
varit af annan öfvertygelse. Vi veta visserligen att för några
få år sedan fanns en afart af Judarne, som arbetade på en återflyttning
till det fnrlofvade landet, som hade upgjort en plan att dit
samla alla Judar, och att denna afart understöddes af några förmögnare
trosförvandter i England, men största delen af Judarne i Frankrike
och Tyskland betraktade denna kolonisationsidé mera såsom
hugskott liknande mångfaldiga andra dylika-försök att hopsamla anhängare
för alt praktiskt försöka någon ny samhällsidé; och kort lid
derefter förföll äfven hela saken om jag ej irrar mig. Detta är
något som en hvar och till och med Ulsk:s ledamöter känner. Jag
tror således verkligen icke, att Utsk. kunnat med full öfvertygelse
och på allvar föreställa sig, att i Sverige nu bosalte Judar vänta
eller ens längta att tinder sin lifslid få flytta till det förlofvade landet.
Denna premiss, som Utsk. lagt till grund för sitt tillstyrkande,
är således hvarken mer eller mindre än en fiction. Nu anhåller
jag, att 11. o. Ad. ville följa Utsk:s resonement vidare. Sedan
Utsk. talat om den väntade Messias, säger Utsk.: ”om lian (det är
förmodligen Juden) ock derför i flere hänseenden kan befordra det
landets väl, i hvilket han befinner sig, sä kan han dock icke betrakta
detta land såsom sitt egentliga fädernesland och han kan derför
icke blifva full medborgare i ett samhälle som en icke Jude
kan blifva det.” Här är nu först och främst en premiss, som ålen
fiction, hvarefter följa 2:ne afdelningar af en slutsats, af hvilka
den ena är haltande och den andra falsk, emedan om man säger:
”lian kan derför icke,” så hänför sig detta derför till upgiften om
Iron på en uppenbarelse af Messias enl. Utsk:s framställning i den
föregtde meningen; men denna sats är, såsom jag nyss visat icke
sann och slutsatsen blir således äfven oriktig. Denna falska slutsats
använder Utsk. sedan såsom en ny premiss, då det säger, alt han,
Juden, icke kan blifva medborgare i den fulla mening som en icke
Jude kan blifva det. Det är emedlertid just detta Utsk. hade bordt
bevisa, och jag hemställer om det ej ligger något förrädiskt och
föga värdigt ett R. Sirs Utsk. att framkomma med sådana slutledningar,
då det är lätt att begripa, alt Judens bristande förmåga att
blifva medborgare lika myckel som en icke Jude, först och främst
beror derpå, att lagstiftare, sådana som medlemmarna af pluralitelen
i det Högloft. Utsk., och detta Betänkandes, som man påstår, högvördige
förfaltare, af ofördragsamhet icke vilja tillåta Juden blifva
medborgare. Följer man den logiska analysen af denna punkt, måste
man medgifva att den, icke som en ledamot här yttrat, innehåller
en sofism utan, jag ber den värde ledamoten om förlåtelse,
en dubbel sofism. Härefter yttrar sig Utsk. sålunda: ”Häraf —
märken Mine Hrr det spetsiga i ordet ”häraf” — ”har den benägenhet
upkommit hos Judarne att, under den tid de vistas i främ”lingslandet,
måste främlingslandet genom handel, hvilken näring
”är mest öfverensstämmande med deras främlingsskap, förskaffa sig
”så mycket som möjligt af de främmandes jordiska gods bland hvilka
”de vistas.” Utsk:s majoritet har åtminstone här visat conseqvens,
20*
308
Den 23 Februari.
ty sedan hon börjat med den förenämnda fictionen, fortsattes denna
genom begagnande af orden ”främling slandet” och ”främlingsskap.
" Det är således en fortsättning af samma sofism. Jag anser
icke nödigt att, enär det redan blifvit så väl utveckladt och vederlagdt,
här vidare uptaga hvad som blifvit sagdt om Judarnes benägenhet
för handel. Denna näring är tillåten för alla här i landet.
Det torde vara oafgjordt, huruvida ej de döpte mer eller mindre
kristna som sysselsätta sig dermed hafva lika god lust att förtjena
pengar som Juden har det, fastän de icke alla hafva samma flit
och arbetsamhet som utmärker judafolket, och sorn är en af de
säkraste källorna till välstånd. ”Erfarenheten (så fortfar Ulsk.)
har nogsamt bestyrkt ”detta förhållande.” Just detta har likväl erfarenheten
icke bestyrkt, och under denna discussion har en talare
före mig erinrat oss, att alla de inkast en föregide talare gjort emot
Judarne, vore att återfinna i R. o. Ad:s prol. vid sista Riksdagen,
och hvilka inkast då som nu blifvit på ett segrande sätt vederlagde
af andra talare. Således är icke ”detta förhållande nogsamt bestyrkt”
utan detta ”nogsamma bestyrkande” har troligen inkommit i Utsk:s
Betänk, deraf, att Utsk. icke behagat taga kännedom om R. o. Ad:s
prot. för sisth Riksdag, hvilket dock kan förklaras deraf att Ståndsprotm
icke i allmänhet läsas inom litslen. Vidare säger Utsk.: ”och
det skulle derföre vara för landsbygden ganska skadligt äfven i
ekonomiskt hänseende, om Judarne finge fritt och obehindradt derstädes
bosätta sig.” Här är åter ett derföre, som icke har ringaste
sammanhang med föreg:de mening. Utsk. har förut sagt, alt
Judarne betraktas såsom främlingar, derföre att de äro och anse sig
såsom främlingar samt icke kunna blifva medborgare der de vistas,
och slutligen derföre alt de hafva sin blick rigtad åt ett annat
Iand, der den väntade Messias skall upträda. Men sedan Utsk.
kommit till denna climax af slutsatser, hvari det hunnit så långt,
att vi fått veta, det Judarne slå sig på handel, derföre att de betrakta
det land der de bo såsom ett främmande land, så gör Utsk.
ett logiskt salto mortal och säger, att emedan de slå sig på handel,
skulle deras vistande på landsbygden, der de icke äro lämplige för
åkerbruk, vara skadligt. För den åsigten att Judarne ej äro lämplige
för åkerbruk har Utsk. alls icke Iemnat någon historisk eller
biblisk bevisning. Månne icke Utsk. bort besvara de anmärkn:r
som i detta ämne qvarstå sedan sisla Riksdag ibland andra äfven
dem att Judar, sorn med serskildt tillstånd förvärfva! jord här i lan
det,
för det mesta både varit eller äro utmärkte för en god landthushållning
samt af underhafvande och grannar afhälIne och högaktade.
Jag hemställer på grund af allt detta vördsammast om icke
Utsk:s Betänk, är till den grad lösligt sammanfattadt, att man har
allt skäl att återremittera detsamma för att erhålla icke blott andra
motiver utan äfven ett annat resultat; men då det synes vara föga
hopp att vinna något med en återremiss i den afsigt jag nu begärt,
förenar jag mig med Hr Silfverstolpe och har emedlertid ansett
det vara en skyldighet att inlägga en ogillande protest i prot.,
emot ett sådant Betänk.
Den 23 Februari.
309
Hr Tham, Casper Wolrath: Jag skall bjuda till att vara
så kort sorn möjligt för att icke trötta Ståndet med någon längre
discussion, i hvilken så mycket blifvit taladt. Jag har begärt ordet
för att fortsätta den correclurläsning här blifvit börjad. Det måste
förvåna, alt Utsk. kunnat afgifva ett sådant Betänk, som det förevar:de.
Utsk. säger: ”Juden om han är trogen sin religion och den
ståndpunkt af motsats, i hvilken han satt sig lill kristendomen,
måste nemi. förklara Den, från hvilken en kristen hämtar allt andligt
lif och ali salighet, för en bedragare, som antingen af öfverlagdt
eller oöfverlagt bedrägeri ulgaf sig för en annan än den han
i sjelfva verket var.” Jag bekänner upriktigt, att jag icke förstår
det. Ar Juden trogen sin religion, huru skall lian dä någonsin
komma till den ståndpunkt af motsats till kristendomen, i hvilken
lian förmenas stå. Tvertom, bade Juden varit trogen sin religion,
hade han aldrig kommit i motsats till kristendomen hade aldrig
öpnat sin egen graf. Men om jag än antager såsom Utsk., att han
är sin religion trogen, huru vill man då förklara, att Juden någonsin
kan anse den från hvilken en kristen hämtar allt andligt lif, för
en bedragare. Just derföre, alt han icke är trogen sin religion, förklarar
han försonaren för hvad han icke är. Vidare säger Utsk.,
”att Juden måste förneka och förkasta såväl första som andra artikeln
af vår troslära.” Ar det derför, att han är trogen sin religion?
Ar han sin religion trogen, skall han genast antaga både
andra och tredje arliklarne. Judendomen har sin fortsättning, sin
förklaring i kristendomen och- judendomen, i samma mån den är
trogen sin uppenbarelse, skall blifva kristen. Vända vi om bladet
i Utsk:s Betänk., så finna vi en der af Utsk. uttalad sals, hvilken
är icke mindre märkvärdig och måste förvåna en hvar, som med
eftertanke läser den. Skall väl någonsin en kristen kunna lida af
judendomen? Jag kan icke fatta det. Det är visserligen sannt, att
ett enda affall från kristendomen till judendomen ägt rum, men
detta är också allt. Jag fruktar icke alt insläppa judendomen inom
våra landamären, ty min öfvertygelse är, att kristendomen förr eller
sednare måste förvandla sig till hvad den måste och länge bordt
vara nemi. en verklig kristendom. Jag vill icke längre uppehålla
discussionen utan anhåller, att R. o. Ad. ville afslå ett Betänk.,
som är bygdt på premisser sådane som desse. Måhända vore rättast,
all återremittera det, på det att Utsk. må blifva i tillfälle alt
till dess tillstyrkande utarbeta andra premisser. Jag befarar dock,
att när man skall försvara en sak efter Utsk:s method, blifva pre
misserne
eli och slutsatsen ett annat,
Hr Bergenstråle, Claes: Jag har reserverat mig emot Utsk:s
Betänk, icke för att förena mig med öfrige reservandter ulan derför,
att jag anser någon utvidgning af Judarnes rättigheter icke behöflig.
Jag vill vid delta tillfälle fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på det
olämpliga deri, alt Frih. Raab tillåtit sig att uttala en förkastelsedom
icke blott öfver delta Betänk, utan äfven flere af de föreg:de.
Jag inser alltför väl, alt Frilnn lika väl som hvarje annan äger
rätt, att ogilla, förkasta och klandra ett Betänk,, som föredrages,
310
Den 23 Februari.
men jag kan deremot icke inse, alt Frih:n eller någon annan enl.
parlamentariska former eger någon rätt att uphäfva sig till domare
öfver ett R. Sl:s Utsk:s handlingar i andra eller generella afseen
den.
Jag tror, alt detta klander är så mycket mindre behöfligt
eller passande, som förevar:de Betänk, är det 37:de, sora inom
detta Stånd blifvit föredraget, och om mitt minne icke bedrager mig,
af de föregide 36 hafva 34 blifvit af R. o. Ad. gillade. Det ligger
en fullkomlig demanli och orättvisa i den beskyllning och
domsrätt Frilen sig tillegnat. Detta mitt yttrande kan visserligen
anses öfverflödigt, emedan det för Utskis samtlige ledamöter kan
vara fullkomligt likgiltigt hvad Frih. Raab om dem tänker eller
talar, men såsom ordf. i Utsk. skulle det möjligen kunna tydas som
en underlåtenhet af mig, om jag tillåtit Frihins förfarande oan
märkt
passera.
Hr von Knorring, Oscar Erik: Det torde vara svårt att
upträda i fråga der en talare sagt att hans motståndare ledas af inconseqvens
och intriger m. m. Jag är likväl öfvertygad, att då
hvar och en uttalar sin opinion har man lugnt samvete, och det
är af denna orsak jag begärt ordet för att bemöta några origtiga upgifter.
Jag tror att de talare i allmänhet som här upträdt med
anspråk på att vara fdanlroper och befrämjare af de Mosaiske trosbekännarnes
fördelar icke göra Judarne någon tjenst.
I ifvern att söka skäl för och försvara en åsigt, kommer man
stundom till resultater, som icke blifva bevisande och fördelaktiga
för hvad man vill genomdrifva: somliga hafva gått för långt och
somliga hafva gjort nog stora misstag. Ibland de förra är en talare,
som i sin ifver att försvara saken åberopat Frälsarens språk
alt Han glädjer sig mera öfver en syndare som sig omvänder etc.
Denna talare har således lill och med velat göra proselyter bland
Judarne. En talare har sagt, att den Jude borde förklaras galen,
som erkänner, att han tror, att en Messias skall komma. Det var
en hård dom öfver Judarne. Finnas affällingar ibland dem, bör
man väl icke skära alla öfver en kam: Jag anser dem mera fasta
i sin religion, och att de icke förtjena den gjorda beskyllningen.
Utsk. har yttrat något, för hvilket jag icke upträder såsom försvarare;
men då man vill klandra, bör klandret inskränkas till det som
är origtigt. Frih. Raab har nemi. icke förstått Utsk:s mening med
följande uttryck: ”Häraf är klart, att Juden måste förneka och förkasta
såväl andra som tredje artiklarne af vår troslära, hvilka
dock utgöra hufvudsumman och kärnan af kristendomen och genom
hvilkas förkastande äfven den första förlorar sin kristliga sanning.”
Den värde talaren har förmodligen förbisett de sista orden: ”förlorar
sin kristliga sanning.” Judarne erkänna icke den medlare,
Kristus, hvilken Gud gifvit oss för att komma till honom igen.
Då de således icke erkänna medlet (medlaren Kristus) att nalkas
Gud, så har ju icke den första artikeln, hvilken handlar om den
Gud, till hvilken Kristus beredt oss tillträde och hos hvilken Kristus
är vår försvarare (medlare), för dem någon kristlig betydelse!
Så har jag upfatlat betydelsen af första artikeln och den qvarstår
Den 23 F ebruari.
311
ännu oaktadt Frih. Raabs yttrande. Vidare får jag nämna, att det
synes mig orätt, att man i fråga om utvidgade rättigheter för Judarne
alltid åberopar de materiella fördelarne. Vi hafva exempel
på inom Stockholm, att en af våra skickligaste läkare var nära att
icke blifva använd just derföre att han var Jude. Jag hemställer
till dem, som ifra för utvidgade rättigheter åt Judarne, om det icke
vore vida menskligare och för samhället nyttigare, om man i främsta
rummet sökte mildra intolleransen, så att inom den Medicinska
och Filosofiska Faculteterne Judar kunde få inträde likasåväl som
kristna. En talare har redan påpekat detta. Försummar man att
åsladkomma detta, bortrycker man från vetenskapen och fäderneslandet
många goda hufvuden, hvilka Judarne i allmänhet blifvit beskärde.
Detta synes mig vida naturligare än att, som hittils alltid
skett, alltid framkomma med den krassa materien. Jag hade helst
yrkat äterremiss, emedan jag anser U(sk:s tillstyrkande om bosättning
i städer med 4,000 iunev. sväfvande; men att återremitlera
Betänk, för alt få den utsträckning deri, som åtskillige talare önskat
tror jag icke vara rätt. Jag skall ganska kort söka visa några
af de vådor, som skola upkomma, om Judarne tillerkännas alt
hvar helst de önska bosätta sig inom landet. Om t. ex. en
Jude blir ägare af en landtegendom, med hvilken åtföljer Jus Patronatus,
hvem skall då återbesätta lediga prestbeställningen ? Skall
Juden göra det? Om, vidare, en Jude i egenskap i possessionat
måste aflägga ed, hvilket såsom vi känna skall ske i Synagoga, som
åter finnes endast i vissa städer, men en sådan stad, der Synagoga
är att tillgå, är belägen på längre afstånd från Judens egendom,
skall han då i hvarje fall företaga resor i detta ändamål? Man har
här mycket ordat om, huru förhållandet är med Judarne i de
länder, der de falt medborgerliga rättigheter; men oaktadt allt
detta tror jag, att de inom vårt land skola blifva hatade, om de här
erhålla fullkomliga rättigheter. De äro här mindre hatade än på
andra ställen. Jag har mot Frih. Raab en motsatt erfarenhet om
förhållandet inom Danmark och lill och med inora Frankrike, inom
hvilka länder Judarne sägas vara jordbrukare. Jag tror icke, att
det är en sanning, åtminstone lägga de icke sjelfve handen dervid
i allmänhet. Några sysselsätta sig med jordbruk på det sätt att de
hafva de villor utom städerne, der de bo. I London äro Judarne
inskränkte till ett serskildt qvarter; i Amsterdam bo de vid en
serskild gata, som på ett visst klockslag stänges. I Prag och Frankfurt
bo de vid serskilda gator och det oaktadt att sjelfve Rotschild
är bosatt i sistnämnde stad. Häraf visar sig, att de äro lika isole1
rade, fastän de de jure hafva medborgerliga rättigheter. Af dessa
skäl, och emedan jag tror, att intet vinnes med en äterremiss,
förenar jag mig med dem, sora yrka afslag på Betänk.
o
Återigen ropades pa propos.
Hr von Troil, Sam. Gust.: De förnyade ropen på propos.
göra det till en pligt för mig att fatta mig kort, och jag kan så
mycket heldre vara det, som det bedröfligt intoleranta och jag vågar
säga osammanhängande moliverne i Utsk:s Betänk, redan blifvit så
312
Den 23 Februari.
strängt gisslade af föregtde talare, att jag anser öfverflödigt att i
detta hänseende något tillägga.
Jag har egentligen begärt ordet i anledn. af en talares yttrande
på andra sidan, hvilken skarpast upträdt emot Utsk:s Betänk, och
yrkat afslag derpå. Hans skäl haffa af andra redan blifvit vederlagde
och Frih. af Ugglas har ådagalagt, alt en del af dessa skäl
voro skrämsagor; andra äter grundade på misstag. Jag vågar tillägga,
att en och annan motsägelse jemväl insmugit sig deri,
t. ex. då den värde talaren yttrade, att han ville motsätta sig hvarje
utvidgning af Judarnes rättigheter och hvarje främmande trosförvandts
inträde i Sverige, emedan de voro störande för samhället
och gjorde proselyter, oaktadt samme talare likväl sedermera visat,
att ingen kan blifva Jude med mindre än han är född i denna tro.
Föreg:de talare hafva redan ådagalagt, att Judarne icke göra proselyter,
och en hvar känner, att just detta är ett utmärkande drag
hos denna folkstam. Jag vill nu icke uptaga till närmare granskning
Utsk:s Betänk., men vill fästa upmärksamheten derpå, att den
här visade stora rädsla för antågande antingen af Utsk:s förslag eller
det af Hr Silfverstolpe framstälde, med hvilken jag förenar mig
icke synes vara serdeles grundad. ' Man föreställer sig nemi., att
här är fråga om ingenting mer eller mindre än att vi skola öpna
våra portar för hela verldens Judar, men jag hoppas, kunna bevisa,
att så ingalunda är meningen, hvarigenom äfven den deraf
upstående våda som den värde talaren för oss framhållit, skall bortfalla.
Hvad har nu Hr Silfverstolpe föreslagit? Jo! att R. St. böra
genom underd. skrifvelse hos K. M. anhålla att åt de i landet
födde Judar matte beredas rättighet att utan K. M:s serskilda tillstånd
få bosätta sig i alla Rikets städer. Denna rättighet skulle
således tillkomma endast, märken det, Mine Hrr, i landet födde
Judar, hvilkas antal Utsk. för närvartde upgifvit till 1,100. Fråga
kan följaktligen icke vara om dem, sorn i sednare tider inflyttat
eller hädanefter inkomma, emedan för dem gäller nuvande stadgandet
att de få bo och vistas i städerne Slockholm, Norrköping,
Götheborg och Carlskrona. Allt hvad man begär är således endast
att i Sverige födde Judar måtte, i händelse de sådant önska, få bosätta
sig i alla Rikets städer.
Under denna discussion har jag med glädje erfarit, att ingen
förnekat den idoghet och moralitet, som äro utmärkande drag hos
Judarne, och jag har sjelf erfarenhet af detta förhållande, serdeles
linder år 1834, då farsoten Cholera Morbus härjade här i hufvudstaden.
. Jag tillhörde då en Sundhetsnämnd, och det erkändes allmänt
att ingen vinlade sig så mycket om ordning, snygghet och
efterlefnad af polisförfattningar som de Judar, hvilka bodde i den
trakt, hvilken Sundhetsnämndens verksamhet omfattade. Frih. af
Ugglas har redan uplyst att de auctoriteter, hvilka i fråga om Judarnes
emancipation blifvit hörde, enstämmigt intygat, att Judarne
iakttagit ett serdeles hedrande upförande, och jag frågar då, är det
väl för mycket begärt, alt de bland detta folk, som äro födde inom
landet, erhålla rättighet att bosätta sig i alla Rikets städer. Hr
von Hartmansdorff har hemställt, huruvida det beslut vi gå att fatta
Den 23 Februari.
313
är till förmån för Svenska folket. Jag förenar mig med Gr. Lewenhaupt
i den åsigt, att det vore en fördel för landet, om
Judarne med deras omtanke, deras sparsamhet och deras fallenhet
för alla industriella företag erhålla tillåtelse alt bosätta sig i
städerne. Om man hitlils icke haft något att anmärka emot de i
landet födde Judarne, vet jag icke, hvarföre man nu skall förespegla
oss så stora vådor i händelse deras rättigheter utvidgas i öfverensstämmelse
med Hr Silfverstolpes reservation. Jag tager mig
friheten alltså hemställa, att R. o. Ad. ville med ogillande af Utsk.
motiver antaga Hr Silfverstolpes förslag, sådant det blifvit af honom
ändradt och af mig upläst, men skulle detta möta någon svårighet,
anhåller jag om bifall å endast Hr Silfverstolpes förslag.
Starka rop på propos. hördes åter.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag hör Mine Hrr, att J
önsken slut på denna debatt. Jag skulle icke hafva begagnat min
rättighet att ånyo yttra mig, om jag icke dertill haft serskilda skäl,
ty i sak är tillräckligt disculeradt. Det har händt mig den surprisen,
att jag af en ledamot här blifvit bemött med ett anförande,
som jag ingalunda väntat mig på delta rum. Han har nemi. sagt,
alt det är Ekon.Utsk. likgiltigt hvad Frih. Raab tänker. Ingenting
är lättare än all gifva och återgifva mindre grannlaga uttryck, och
jag tror, att om jag ville spänna min upmärksamhet eller tankekraft,
skulle jag med ränta återgälda kapitalet i fråga om hvad som
emot mig blifvit af den värde talaren yltradt, hvilket jag ansett
vara bannlyst ur en församling sådan som denna. Jag anhåller, att
Riddarh.Sekret, eller någon af Kansliet ville uplysa hvad jag sagt
och som gaf Hr Bergenstråle anledn. till sitt anförande. Jag ber
Hrr:ne icke med otålighet uptaga, att jag söker utreda anledn. till
det invectiv, som emot mig blifvit yltradt.
Jag ser, att detta icke kan nu utredas. Mina ord föllo så, alt
vi något hvar funno det intressant alt af Hr Silfverstolpe fä erfara
tillkomsten af ifrågavande Betänk., hvilket i besynnerlighet för alt
icke säga något mera öfvergär alla sina äldre syskon. Om Hr Bergenstråle
denne gång såsom förut hört orätt, må det ursägtas hans
höga ålder, men har han hört rätt förvånar mig hans yttrande, och
jag hoppas, att R. o. Ad. lika så visst ogillar det som Ekon.Utsk.,
jag är derom öfverlygad, reserverar sig epiol det af Hr Bergenstråle,
sjelf reservant, sjelftagna målsmansskap.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag inskränker mitt yttrande så
mycket heldre som jag är förekommen af flere talare, hvilka uttryckt
sitt ogillande af delta Betänk. 1 anledn. af en talares yttrande
får jag förklara, att jag beklagligen är en vän af Statskyrkan.
Jag säger beklagligen derför, att min känsla står i strid med
hvad jag anser nyttigt och för landet båtande, men jag vädjar till
denne talare, om lign anser att af den religionssekt, hvarom här
är fråga, och som i afseende på rättigheter står på en vida lägre
ståndpunkt än någon annan religionssekt här i landet; Svenska
Statskyrkan kan hafva något att befara. Jag vädjar til) Svenska
314
Den 23 Februari.
Riddarhuset, till Svenska allmänheten. Låtom oss försätta dem i
likhet med andra religionsförvandter. Låtom oss icke skörda fördelar
af deras arbete och sedan förneka dem rättigheter, de hafva
att fordra tillbaka. Här har blifvit yrkadt dels afslag, dels bifall
och dels återremiss. Jag hemställer till dem, som ogilla Betänk,
om de icke vilja förena sig om antagande af Hr Silfverstolpes reservation
och derigenom göra slut på saken.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Jag är förekommen af Frih. af
Ugglas och Hr Silfverstolpe, och som jag endast har några mindre
väsendtliga anmärkmr att göra, afslår jag och förenar mig med Hr
Silfverstolpe.
Hr Bergenstråle: Här är icke stället att upträda mot hvad
en annan talare yttrat. Frih. Raab har förklarat, att hans ord fallit
så, och så. Jag deremot får förklara Hr Baron, att de icke
fallit så, utan Frih. har uttalat sin förkastelsedom icke blott öfver
nu föredragna Betänk, utan äfven öfver flere af de föreg:de, och
jag förnyar hvad jag redan sagt, att här icke är stället att discutera
om andras ord.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framstälde, att under densamma blifvit yrkadt
dels afslag å Utsk:s Betänk., dels återremiss och dels bifall lill Hr
Silfverstolpes förslag, sådant det nu blifvit af honom framstäldt och
hvilket var af följande lydelse: ”att R. St. böra genom underd.
”skrifvelse hos K. M. anhålla att åt de i landet födde Judar mätte
”beredas rättighet alt, utan K. M:s särskildta tillstånd, få bosätta
”sig i alla Rikets städer.”
Hr Silfverstolpe: Jag hemställer till de Hrr, som i huf
vudsaken
synas vara af samma tanke med mig, om de icke vilja
afstå från yrkandet af återremiss och i stället förena sig om bifall
till mitt förslag.
Hr Akerman: Jag afstår från min begäran om återremiss
och förenar mig med Hr Silfverstolpe.
Hr Liljenstolpe: Afven jag förenar mig med Hr Silfverstolpe
och afstår från mitt yrkande af återremiss.
Gr. Wachtmeister: Jag får hemställa om icke den contrapropos.
, som enl. Hr Silfverstolpes förslag kommer att framställas
borde utom ”de i Riket födde Judar” omfatta äfven de här nu bosatte
och naturaliserade.
Detta yttrande blef af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet med erinran,
att discussionen var fulländad och förslaget blifvit npläst, sådant
det af Hr Silfverstolpe var framstäldt.
Hr Hjerta: Jag afstår från begäran om återremiss och förenar
mig med Hr Silfverstolpe.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan nu alla de ledamöter,
som begärt återremiss, hade afstålt derifrån, såsom föremål för propos.
endast återstode bifall och afslag å Utsk:s Betänk, samt bifall
Den 23 Februari.
315
lill Hr Silfverstolpes reservation, med den deri gjorde förändring,
lydande såsom förslaget nyss blifvit upläst, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, först framslälde propos. lill bifall å Utsk:s förevar:de
Betänk,
Denna propos. besvarades med Nej, och efter sedermera först
till afslag å Ulsk:s Betänk, och derefter lill bifall å Hr Silfverstolpes
ifrågavande förslag framslälde, med Ja och Nej besvarade propos:r,
tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, alt han ej kunnat urskilja
huruvida Ja eller Nej varit öfvervägande och derföre nödgades ånyo
framställa propos.
Gr. Liljencrants: Dä man kan taga för gifvet, att votering
kommer att begäras, huru än Gr. o. Landtm, kommer att upfatta
R. o. Ad:s svar på hans blifvande propos. begär jag votering.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att votering svårligen
kunde begäras, innan någon propos. förklarats vara bifallen,
emedan den som begärde voteringen egde rätt att upglfva contraproposm
och derförinnan Ja proposm borde vara bestämd.
Propos. till afslag å Ulsk:s Betänk! blef härefter ånyo framstäld
och åter besvarad med Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han trott sig finna att Ja nu varit öfvervägande.
Många ledamöter hördes begära votering, hvarjemte Hr Silfverstolpe
anmälde sig och yttrade: ^
Jag vågar anhålla, att i contrapropos:n måtte uptagas mitt
förslag.
Uplästes lill justering och godkändes följande förslag till voter:s-propos.
:
Den, som afslår Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s Balänk. 37,
röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. R. St. böra genom underd. skrifvelse -  hos K. M. anhålla, alt åt de i landet födde Judar måtte beredas
rättighet att, utan K. M:s särskildta tillstånd, få bosätta sig i alla
Rikets släder.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer :
Ja — 58.
Nej — 68.
Hr af Georgii, Carl Evert: Mot det beslut, som R. o.
Ad. nu fattat, får jag äran härmedelst nedlägga min reservation.
Jag tror, att sedan principen nu åter blifvit bruten, ingen damm
mera kan sättas för conseqvenserne på denna bana, och att slutligen,
med kännedom om Judarnes medfödda företagsamhet i en viss
31G
Den 25 Februari f. m.
rigtning, i motsats mot vår allmoges, Svenska nationens individualitet
skulle kunna så utplånas, att möjligen, i en framlid, den gamle
Svensken skall förete sig till Jude utpräglad.
Anmäldes och lades på hordet Särskildta Utsk:s Utlåt. JU 7, i
anledu. af väckt motion om belöning för upfinning af ett instrument,
som visar mängden och gradtalet af tillverkadt bränvin.
Slutligen justerades ett prot.utdr. ronde R. o. Ad:s i delta
plenum fattade beslut i fråga om K. M:s Nåd, Propos. om beviljande
af ett särskildt kreditiv; hvarefter R. o. Ad. åtskiljdes kl.
12 på natten.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 25 Februari 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 1 prot.utdr. för d. 23 dennes, samt pleni-prot. för
den 4 dennes e. m.
Uplästes nedannämnde från Exped.Utsk. inkomne förslag, nemi.:
JVs 14, Förslag till underd. skrifvelse till K. M., ang:de beviljande
af ett särskildt kreditiv;
J\s 15, Förslag till Förordnande för Häradshöfd., KammarRådet
m. m. S. L. Theorell att vara R. St:rs Just.-Ombudsman;
16, Förslag till Förordnande för Häradshöfd., RevisionsSekret.
L. T. Almqvist att vara R. St:rs Just.-Ombudsmans Suppleant;
samt
Jtf 17, Förslag lill uuderd. skrifvelse till K. M., ang:de val
af Just.-Ombudsman och dess Suppleant.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Ulsk:s ledamöter, och
befunnos dertill utsedde i
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter M 2,309. Hr af Dalström, Guslaf Jakob;
M 140. Frih. Leuhusen, Carl Herman.
Den 25 Februari f. m
-
317
Särskildta Utskottet:
att inträda under den ordinarie Ledamoten JY° 494 Hr Croneborg,
Fullm. Frih. Stjernstedt, Johan Willielm, beviljade Irenne veckors
tjenstledighet, räknad från och med d. 22 dennes.
102. Hr Oxehufvud, Olof Philip.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af Suppleanter i
Utsk., och hade dertill blifvit utsedde i
Banko-Utskottet:
efter J\° 1,959. Hr von Kraemer, Anders Robert;
•As 1,033. Hr Hammarhjelm, Carl.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottel:
efter JVs 17. Hr Hård af Segerstad, Adara;
JV* 1,233. Hr von Strokirch, Jean Paul Fredrik Otto.
Företog H. R. o. Ad. val af de Elektorer, hvilka enl. 108 §
Reg.F. och 65 § Riksd.Ordn., skola ega att jemte Elektorer af de
öfriga RiksSt.-n utse komiterade för tryckfrihetens vård; och befunnos
efter valförrättningens slut, hafva blifvit utsedde lill
Elektorer:
JVI 117. Gr. von Stedingk, Ernst Ludvig med 62 röster;
J\i 26. Frih. Leijonhufvud, AxeL Gabriel med 70 röster;
JV? 393. Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg, med 61 röster;
M 102. Hr Oxehufvud, Olof Philip, med 62 röster;
M 2,017. Hr Björnstjerna, Oscar Magnus, med 71 röster;
JVs 2,195. Hr Edelstam, Fabian, med 63 röster.
Suppleanter:
•As 70. Hr Kafle, Fullm. Hr Uggla, Carl Gustaf, med 61 röster;
JV2 49. Gr. Frölich, Gustaf Erik, med 60 röster;
efter det genom lottning blifvit bestämdt, hvilkendera af de Hrr,
som erhållit 61 röster, borde blifva ordinarie Elektor.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 15 och 16 dennes
på bordet lagda Betänk. JVs 38, i anledn. af väckt motion om
kontroll till förekommande af missbruk utaf allmogens rättighet att
försälja sina tillverkningar.
Ilr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jag tager mig friheten
hos R. o. Ad. anhålla om afslag å förevar:de Betänk., och tror mig
dervid icke behöfva vara särdeles mångordig. Det torde vara tyd
-
318
Den 25 Februari f. ra.
ligt för livar och en, att detta förslag innehåller en inskränkning i
den fria handelsrätt med Svenska produkter, som bör finnas inom
Riket. Jag vill såsom ett bevis för sanningen af detta påstående
anföra, att om t. ex. en person af Dal-allmogen, såsom ofta inträffar,
reser ned till de sydliga delarne af landet för alt försälja
klockor, ämbar, såar, såll och dylika alster, som vore uptagna pä
den förteckning hvilken här är i fråga, och han säljer dem i Södermanland
samt der i stället npköper några jernprodukler, såsom
strykjern, grytor m. m., så skulle han icke pä återresan få afyttra
dessa varor. I allmänhet tror jag alt det är illa alt icke lemna så
mycket frihet som möjligt alt å den ena orten sälja varor från den
andra; och jag tror hvarken att sådant bör hindras eller genom så
beskaffade kontroller, som här äro föreslagne, inskränkas. Jag tror mig
för öfrigt veta alt BorgareSt. redan afslagit detta lielänk., och jag
anhåller derföre att R. o. Ad. äfven måtte fatta enahanda beslut.
Gr. Mörner, Carl: Under förmodan, alt R. o. Ad. skulle
bifalla förevar:de Betänk., hade jag icke ämnat yttra mig deröfver;
men sedan en ledamot af Ekon.Utsk., hvilken äfven befinner sig
bland reservantcrnes antal, yrkat afslag, finner jag mig föranlåten
att begära ordet för att deremot på det högsta protestera.
Det är visserligen möjligt, att inom Dalarne och de norra orterna
landthandel bedrifves på ett sätt, sora synes vara ändamålsenligt,
men jag ber få nplysa, att inom vissa orter och särdeles
inom den, der jag är Landshöfd., finnes en trakt, som lider stor
brist på personer af den tjenande klassen, hvilka stryka omkring i
Riket och visserligen till någon obetydlig del äro försedda med ortens
produkter, men som icke väl lemnat länet, förr än de förse
sig med alla slags kramvaror, med hvilka de sedermera„idkå handel,
och först efter flere år återvända till hemorten. Återkomne
dit, äro de demoraliserade och vilja icke arbeta, till följd hvaraf
de blifva helt och hållet gagnlösa, oduglige till arbete och falla fattigvården
till last.
Denna olägenhet har i mer än 10 eller 12 år blifvit öfverklagad.
Jag har icke ansett mig kunna göra någon rättelse deruti,
emedan författningarne till en del lägga hinder i vägen derför.
Men, sedan menigheterna i orten hos mig hemställt, det jag
måtte fästa K. M:s Nåd. upmärksamhet på detta förhållande och i
underd:het anhålla om stadgande af vissa inskränkningar uti dessa
skadliga utvandringar, så har jag år 1850 underdånigst anhållit, det
några kontroller i afseende på ifrågavande personers kringvandring
-måtte i Nåder stadgas, bland hvilka äfven de i förevande Betänk,
föreslagne finnas i mitt Mein., hvilket jag här har i min hand,
uptagne.
Jag vill icke besvära R. o. Ad. med åhörande af detta Mern.,
men anser mig dock böra förklara, att det af K. M. ännu icke blifvit
pröfvadt. Det vore således på det högsta oriktigt af mig, att icke
understödja en motion från samma ort, der man just begärt, att
hvad jag hemställt måtte sättas i verket. Jag vet visserligen att
motionen är afslagen inom BorgareSt. Detta kan hafva sina skäl,
Den 25 Februari f. m.
319
ty det ligger i Stads-handlandes intresse att till omförmälte kringvandrare
afyttra sitt kram; men jag vet äfven att motionen blifvit
återremitterad af BondeSt. som egentligen med fästadt afseende vid
de särskilda förhållanden, som inom Kronobergs län ega ram, och
af denna ani. bifallit återremissen, och äfven jag hemställer, om
icke K. o. Ad. af samma skäl skulle vilja falla enahanda beslut.
Då dessutom, efter hvad jag tror mig veta, K. M. fått mottaga
flere underd. petitioner i samma syftning, hvilka ännu icke lära
vara pröfvade, samt således icke hinder möter, att, vare sig Betänk.
återremitteras eller ej, taga det förslag jag afgifvit i öfvervägande,
så får jag äfven på denna grund förnya min anhållan om
Betänkandets återremitterande, i fall det icke, såsom jag helst önskar,
blifver bifallet, då jag ingenting har alt deremot erinra.
Frih. Cederström, Bud.: De betänkligheter, som Hr Silf
verstolpe
mot Utsk:s Betänk, andragit, hafva icke kunnat öfvertyga
mig derom, att detta Betänk, icke innehåller en särdeles
förtjenstfull syftning. Hr Silfverstolpe har trott det innebära en
inskränkning i nu medgifna rättigheter; men jag vågar bestrida
denna hans åsigt, ty jag kan ej finna, det de medgifna rältigheterne
lida någon förminskning, derföre att man föreslagit kontroller
mot deras missbruk. Om BondeSt., såsom här blifvit upgifvit,
återremitterat Betänk, på den grund, alt man trott det motionen
endast åsyftade förhållandernes jemkning inom någon viss ort, så
förefaller det mig, som om man deruti begått ett misstag. Man kan
nemi. mycket väl skildra förhållanderna inom sin hemort så, att de
kunna tjena till en utgångspunkt att derifrån leda sig till en hemställan
om förhållandernas ordnande i allmänhet. Sä måtte här
vara förhållandet. Jag tror icke heller, att någon svårighet i praktiskt
hänseende bör möta mot förslagets tillämpning, i thy att det
omöjligen kan för en sockennämnd vara svårt att veta, hvilka tillverkningar,
som inom orten äro de allmännast förekommande.
Gr. Mörner har redan på eli öfverlygande sätt framställt de verkliga
olägenheter, som vidlåda nuvande förhållanden, och det synes
mig otvifvelaktig!, att rättelse och förbättring derutinnan skola i någon
mån kunna tillvägbringas genom de föreslagna kontrollerna.
Jag hemställer slutligen till det höglofl. Ståndet, att det måtte gilla
ifrågavande Betänk., hvilket äfven Gr. Mörner förmält sig helst önska;
och då jag för öfrigt icke inser återremiss vara i detta mål
erforderlig, får jag således vördsamt anhålla om propos. på bifall.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Mig synes det som om
Ekon.Utsk. något öfverskrida sin befogenhet, när det, med anledn.
af en motion, som blifvit väckt för att förekomma ett ondt, som
man ansett vara gängse i Sunnerbo härad af Kronobergs län, funnit
sig föranlåtet att föreslå ett geuerelt stadgande för hela Riket.
Hvad sjelfva saken beträffar, så skulle, genom bifall lill detta Betänk.
, inskränkningar lätteligen kunna komma att äga rum i de
rättigheter, som f. n. äro allmogen tillförsäkrade. Det angifves såsom
skäl för det föreslagna stadgandet, alt derigenom skulle före^-  kommas att kringvandrande försäljningsman drifva handel med ut
-
320
Den 25 Februari f. m.
ländska kramvaror. Men denna handel är ju genom författningar
förut förbjuden; och om de icke efterföljas, blir det de myndigheters
fel som skola vaka öfver författningarnes efterlefnad att så sker;
och något nytt stadgande i den vägen behöfves ej.
Hr Silfverstolpe har redan anfört, huru förhållandet är med
en stor del af innebyggarne i Dalarne. Vi veta nogsamt, alt Dalarne
är en bland de fattigaste provinser i Riket, och som i förhållande
till sina näringstillgångar har den största befolkningen.
Innebyggarne drifva handel dels med sina egna produkter dels med
alster från närbelägna orter, hvilka de under vandringar kringföra
till afsalu. Dessa kringvandrande dalkarlar och kullor äro sådane,
som vanligtvis försörja sig väl och föra en nykter och ordentlig
lefnad. Man ser sålunda dalkullor vandra omkring med Eskilstnnavaror
eller messingsarbeten från Skultuna; man vet att dessa kullor
äro länge ute på sina vandringar, och skulle de då vara tvungna
att hvarje gång upgifva precist till stycketal oell persedlar hvad de
under dessa vandringar ämna försälja, (och utan att de göra della,
kunna de icke erhålla sockennämndens intyg) så skulle ett sådant
stadgande olvifvelaktigt lägga hinder i vägen för utöfningen af deras
fria handelsrörelse. Må för Sunnerbo härad, om det anses bchöfligt,
gerna ett sådant stadgande, som det nu föreslagna, blifva
gällande; men må det åtminstone icke utsträckas för hela Riket.
Jag anhåller om afslag å Betänk.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Det var icke utan stora svårigheter,
som delta Betänk, gick igenom i Ulsk., och det var egentligen
derföre, alt de ledamöter af BondeSt., som äro från den ifrågavar:de
orten, påyrkade dess antagande, som det blef sådant det
nu är. Hvad beträffar Frih. Tersmedens anmärkn. om Ekon.Utsk:s
behörighet att föreslå hvad som nu blifvit föreslaget, tar jag mig
friheten erinra om innehållet af 53 § Reg.F. hvars slut lyder sålunda:
”samt Ett Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., att, i anledn. af i
Stånden väckta frågor, anmärka brister i de Allmänna Hushållningsanstalterna
och förändringar deruti föreslå”, äfvensom om 34 §
Riksd.Ordn., der det står: ”anmärka brister i de allmänna Hushållningsanstalterna
och förändringar deruti föreslå, samt uptaga alla
hos R. St. upkomna frågor om förändring, förklaring och uphäfvande
af lagar och författningar, som Rikets allmänna hushållning
röra.” I anledn. af dessa stadganden tror jag att Utsk. haft full
befogenhet att framställa hvad ?som här blifvit föreslaget. Sjelf har
jag rest genom den ort, der ifrågavande oskick eger rum, och jag
hörde det der allmänt öfverklagas. I den ort, der jag bor, har man
ofta varit besvärad af kringstrykande inländska krämare, som drifva
omkring och ligga. Jag tror icke ali det befordrar moraliteten eller
är nyttigt för ett land att upmnntra ett dylikt lefnadssätt, men
jag tror, alt det är betänkligt att tillåta någonting sådant och skall
alltid ifra för erhållande af korrektiv deremot. Jag anhåller att
Ekon.Utsk:s Betänk, måtte bifallas.
Hr
Den 25 Februari f. m.
321
Hr Silfverstolpe: Hvad Frih. Tersmedens yttrande beträffar,
att Utsk. skulle vara obefogadt att uptaga denna fråga i dess
allmänlighet, kan jag deruti icke instämma. Visserligen bar motionären
i sin promemoria anfört Sunnerbo härad, såsom varande
den ort, hvilken företrädesvis skulle vara besvärad af de olägenheter,
lian ville undanrödja. Men då lian sammanfattat sitt förslag,
liar han gjort det i allmänhet. Han har nemi. föreslagit ”att K.
M:s Beflude icke måtte ega rätt att, utan vederbör.-de sockennämnders
medgifvande, utfärda pass åt personer, som idka en dylik gårdfarihandel.
” Det synes mig således, som om han i sjelfva förslaget
generaliserat sin framställning, oaktadt han till stöd för denna
framställning såsom exempel framdragit ett enstaka förhållande inom
en viss ort. Deremot instämmer jag i Frih. Tersmedens anhållan
om afslag å Betänk.; ty om en framställning af K. Beflude i ofvannämnde
ort blifvit till K. M. i ämnet gjord, och i'fall'denna'
framställning ännu är lill nådig pröfning hvilande, så är detta ett
ytterligare skäl för mig att tillstyrka, det icke någon underd. hemställan
må af R. St. göras, då K. M. i alla händelser är oförhindrad,
att i följd af vederbör:de embetsmyndigheters framställningar
fatta sitt beslut. Jag tror det dessutom icke vara rätt att, derföre
alt några missbruk inom en ort kunna existera, för hela riket utfärda
en författning, som hindrar en sådan rörelse som den ifrågavar:de.
Hvad för öfrigt dessa missbruk angår, så böra i allmänhet
missbruk icke hindra det rälta bruket. Om från den omnämnda
trakten personer utvandra, .hvilka kringstryka landet och sysselsätta
sig med handel samt icke på flere år återkomma, så är detta blott
ett bevis på ali de icke på lämpligt sätt kunna finna sin föda inom
hemorten, utan måste söka den inom andra trakter af riket; och
deruti måtte icke ligga någonting ondt. För öfrigt skulle jag tro,
att om man vill förekomma missbruk genom lagstadganden, så bör man
tillse att dessa äro så beskaffade att det med dem åsyftade ändamålet
vinnes. Jag kan icke se, att något ändamål vinnes genom
en sådan förteckning, som här säges skola åtfölja passet. Om man ej
håller kontroller öfver att en handel icke sker utöfver den lagliga eller
om detta ej kan kontrolleras, oaktadt de många redan befintliga föreskrifter,
som bestämma hvad som är lagligt eller olagligt i en dylik
handel, så lärer ej heller detta förslag kunna det och då hjelper
ingen föreskrift. Jag fortfar således i milt yrkande om afslag
å Betänk.
Hr Fåhreeus, Olof Immanuel: Jag kan för min del icke
godkänna Ekon.Utsk:s förslag i denna del. Genom 5:te § i Handels-Ordn.
är stadgadt hvad handelsrätt landtmän ega. Genom
samma författnings 30 § stadgas det ansvar, som följer på missbruken
deraf. Meningen.är nu hvarken att minska eller öka denna
rätt, utan frågan är blott om en materiel kontroll. Denna kontroll
skulle bestå i den förteckning, sorn efter skedd granskning
skall åtfölja passet. Jag kan icke förmoda, att meningen är att
Landshöfdinge-embetena, som utfärda passen, skola inventera denna
4 H. 21
322
Den 25 Februari f. tn.
samling af trädskedar och andra varor, för att tillse att förteckningen
är riktig. Men antag att så är meningen, så kan det
ju lätt inträffa, att en förpassad, kort efter sedan han lemnat orten,
får i updrag af en annan landtman att medtaga några af dennes
produkter, och då skulle delta vara honom förmenadt, oaktadt
Handels-Ordn. dertill ger full rättighet. Jag kan åtminstone icke
finna att denna författning lägger något hinder i vägen derför, lika
litet som jag tror att den förpassade kan undgå ansvar, i fall han
ertappas med andra än tillåtna varor. Nu antager jag, att en kringresande
landtman behörigen försett sig med pass och har förteckning
pä sina varor, men att han, såsom det påpekas i motionen,
missbrukat rättigheten och medtagit äfven utländskt kram, eller sådana
inhemska varor, hvilka han icke eger rätt att försälja, då
skulle naturligtvis blott kunna inträffa antingen att han blir uptäckt
af vederbör:de fiskal, i hvilket fall kronobetjeningen icke lärer
fråga efter den förteckning, som är passet bilagd, utan rätta
sig efter Hand.Ordn., der ansvaret är bestämdt, eller också att han
icke blir iipluckt, och då kan jag ej inse hvartill denna kontroll
tjenar. Jag vill derjemte erinra, att i samma § af Hand.Ordn.,
hvarigenom landtmannén tillförsäkrats rättighet att försälja- landtmanna-produkter,
det äfven medgifvits fabriks- och handtverksidkare
att på landet afyttra sina tillverkningar. Jag skulle icke tro, att
faran för missbruk är mindre vid denna slags försäljning, än vid
den af landtmanna-varor. Och skulle således en kontroll anses erforderlig,
så synes det mig ligga i sakens natur, att denna äfven
bör utsträckas lill handeln med fabriksvaror.
Då det fördenskull synes vara ådagalagt, att ifrågavande stadgande
endast skulle blifva besvärande för den rörliga handeln, samt
icke upfylla det dermed åsyftade ändamålet att utgöra ett korrektiv
mot missbruken af nämnde handel, så kan jag icke annat än yrka
afslag å Utsk:s Betänk.
Frih. Raab, Carl Adam: Anledn. till ifrågavar:de Betänk,
är en motion af en BondeSt:s ledamot från Sunnerbo härad. I
motionen säges att en del af allmogen derstädes går omkring i landet
och försäljer produkter och att det är brist på arbetsfolk i Sunnerbo
härad, att man under sommaren icke kan få nödiga arbetare
för jordbruket. I detta förklarande ligger otvifvelaktigt en syftning,
hvarigenom den förmögnare jordbrukaren vill tvinga den mindre
förmögne, sorn lefver af sin arbetslön, att arbeta för nedsatt dagspenning,
en mindre dagspenning, än hvad han genom vandringar
kan förtjena; och häruti ligger naturligtvis icke någon fördel folden
fattige.
Tankarne hafva varit mycket delade om sättet, på hvilket
Utsk. bordt gå tillväga. Frih. Tersmeden har sagt, att (Jtsk. gått
öfver sin befogenhet, då det förordat ett så beskaffad! korrektiv, som
här är föreslaget. Han skulle onekligen hafva rätt i detta påstående,
så framt förslaget åsyftade någon förändring i den af den siste
värde talaren åberopade 30 § Hand.Ordn. Men här är icke
fråga om någon ändring i fabrikidkarens rätt att sälja sina varor,
Den 2ä Februari f. m.
323
och således icke heller om någon förändring af nyssnämnde §, utan
endast om en polisförordning, som skulle tvinga hvar och en, som
försäljer sina produkter, att på samma gång han anträder en sådan
resa och uttager vederbörligt pass, äfven af sockennämnden uttaga
en förteckning på de varor han upgifver sig vilja medföra; och
detta ligger obestridligen inom Ekon.Utsk:s område.
Frågan är således här icke någon annan, än huruvida Ekon.-  Utsk:s förslag tjenar till något. För min del tror jag det icke upfylla
hvad det åsyftar och anser det vara onödigt och obehöflig!. Jag
protesterar deremot, derföre att det leder till trassel; långt ifrån
att utgöra något korrektiv, åstadkommer det snarare onödiga omgångar
och tilläfventyrs jemväl förluster. Man vet, nemi.: att hvar
och en af allmogen, som beträdes med att sälja andra varor än sådana,
som blifvit tillverkade inom landet, är underkastad konfiskation
af samma varor. Om en sådan varuförsäljare har ett sådant
pass, som här är föreslaget, eller icke, skulle, efter min öfvertygelse,
göra ingenting. Han skulle derigenom blott trakasseras, hvadan
jag omöjligen kan inse nyttan deraf. På denna grund har
jag varit bland dem, som protesterat mot Betänk, och yrkar således
om afslag derå.
Hr Adelborg, Anders Otto: DA man i allmänhet betraktar
folket och dess näringar i vårt land, dess belägenhet i olika
orter och skiljaktiga förhållanden under vexlande tider af året, så
finnér man mer än väl, att man icke bör lägga något tungt band
på dess bemödande att genom eget förvärf ersätta hvad en karg
natur förvägrar det. Man skulle således äfven här derifrån lätteligen
leda sig till den naturliga och allmänna grundsats, som nu
så ofta omordas, att ingen må förvägras försörja sig på det sätt han
för godt finner. Men likväl hafva inom alla samhällen, under tidernas
längd, lagen, trots sitt bemödande att förena allas rättigheter,
dock gjort stora ingrepp i denna grundsats, och man har funnit
att den icke allenast gjort rätt i sådana fall, utan att den ovilkorligen
måste göra så, för att icke störta den del af befolkningen,
som tillhör de mindre uplyste, i ett virrvarr af origtiga lefnadsförhållanden
lill obotlig nationel skada för framtiden. Då det visa
sig att yrken icke allenast inskränkta på hvarandras område utan
äfven skada derigenom att de, dragande allmogen från sina naturliga
sysselsättningar, föra dem på långväga vandringar för att derifrån
låta dem hemföra i sina fordom fridfulla och flärdtösa hem,
dåliga seder och vanarter, hvilka förut der icke funnos. Det gifvetsåledes
i detta fall, liksom i andra, en viss gräns för lagen, utom
hvilken den icke kan ga, utan att missbruk upstå. Till premiss
för de få ord jag har att andraga, har jag tagit dessa allmänna
anmärkmr, och har dermed antydt, att jag är af samma tanke som
Ekon.Utsk., hvilket jag anser hafva haft full befogenhet att förorda
den underd. skrifvelse man föreslagit. För oss landtman, hvilkas
lagliga rättigheter i allmänhet mera värnas genom folkets naturliga
pligtkänsla och aktning för lagen, än af de yttre skyddsmedel vi
21*
324
Den 23 Februari f. m.
hafva, finnes ofta anledn. till klander öfver vissa lagöfverträdelser,
begångna med eller utan vilja, och deribland räknar jag i främsta
rummet följderna af den nästan laglöst tilltagande gårdfarihandeln.
Om man också måste tillerkänna vissa inbyggare i våra aflägsna
och fattiga provinser rättighet att genom arbete försörja sig vissa
tider af året på annat håll, hvarigenom de kunna till sitt hem
medföra en behållen inkomst, som sätter dem i tillfälle att underhålla
en talrik familj, hvilken icke ensam skulle kunna lifnära sig
med husslöjd och jordbrukets afkastning, tror jag likvisst, alt det
icke går an att utsträcka denna rättighet alltför långt, enär det otvifvelaktig!
skulle befordra det öfver hand tagande begäret att bedrifva
handel med, husslöjden ej tillhörande varor, som nu är
rådande bland nästan hela svenska allmogen. Jag kan icke inse,
hvarföre man här påstått att exempel blott blifvit hemtat från Sunnerbo
härad, då den, som framställt denna motion blifvit understödd
af så många andra representanter i BondeSt., hvaribland 7
eller 8 från Skåne och Gottland m. fl. provinser. Delta visar ju
tydligen att Utsk:s Betänk, varit en följd af ett allmänt inom landet
uttryckt behof och ej ett till följd af en ensidig åsigt af saken.
Och jag vädjar ytterligare till eder, Mine Hrr, om icke bland Eder,
som här äro närvande, en mängd finner, som intyga detta förhållande
och de menliga följder som en dylik handel öfverallt medför.
Det har gått så långt att i vissa trakter inga egna alster säljas
af dessa kringvandrande personer, utan de gå ut sedan landtbruket
uphört och bedrifva handel kring riket med främmande i
städerna upköpta varor. Detta har på senare tider så utvidgat sig,
att jag tror den handel, som derigenom utbildats hos vår allmoge
måste erkännas vara ganska farlig för våra landsorter, om man också
icke vill anse den vara det för våra städer. Det är nemi. den
mängd af lyxartiklar af dålig halt, som öfverallt säljes och hvilken
endast tjenar till alt upmuntra fåfängan och granlåtsbegäret så öfverflödiga
för våra enkla bygder. Dessa kringvandrande dalkullor
och andra personer innehafva nu vanligen till försäljning en mängd
sådana småsaker, hvilka landtfolket säkert icke hade tänkt på att
köpa, om de icke blifvit dem så att säga påtrugade i deras hem.
Bland de varor, som dessutom, af farligare art och ofta hos dessa
handlande förekomma, är arsenik; och då man känner det bruk,
sorn vår allmoge gör af denna farliga vara, hvars beskaffenhet är
oss nogsamt bekant, samt sammanställer dermed dennes allmoges,
på många ställen, vilda sinnelag med dess oförmåga att dämpa sina
passioner, så torde det vara lätt att inse att ifrågavar:de artikel
lemnar ett medel i händerna på densamma så väl för att åstadkomma
en hämnd, hvilken icke så lätt uppenbaras, som att tillintetgöra
ett lättsinnigare lefnadssätts naturliga följder.
Således anser jag att i alla hänseenden det inflytande, som
allmogen i landsorterna genom detta försaljningssätt erfår är ganska
skadligt, och skulle någon vilja påstå att hvad Ekon.Utsk. föreslagit,
och hvilket jag anser vara både juridiskt och moraliskt rätt
tänkt, icke tjenar till någonting, så frågar jag: hvartill tjenar då
pass i allmänhet? Ar det någon, som hos den mängd personer,
Den 25 Februari f. m.
325
sorn nu stryker omkring utan sysselsättning, blott af benägenhet
för lättja och för att vädja till den gamla Svenska gästfriheten, frågar
efter eller vill se deras pass? Det händer ofta att de komma
med pass, utfärdade på viss tid, men som redan äro ett år för
gamla. Om man således icke vill erkänna att det är en möjtighet
att vid passets utfärdande granska de varor, som medfölja, om dessa
också bestodo blott af ”trädskedar”, så lärer detta enl. min tanke
bevisa att man ej vill inse nyttan deraf; ty lätt är det att förstå
det meningen icke kan vara att en myndighet skall granska trädsked
efter trädsked, hvilket ju föga tjenar till något och således blott
blifvit af en föreg:de talare framstäldt för att förlöjliga en sak hvilken,
om den ej kan lända till något stort resultat dock leder oss
in på en lagstiftningsväg, för landet både önskvärd och nödvändig.
Jag som bor på en ort, der det kringstrykande försäljningssättet
gått alltför mycket till öfverdrift, har t. ex. 2 å 3 gånger årligen
besök af en fullt arbetsför karl, omkring 40 år, hvars enda försäljningsvara
är danska karameller. Ar detta nu rätt att sådant
tillätes? Och hvad blir följden af ett sådant förhållande? Följden
blir en alltmer tilltagande benägenhet för att icke hålla sig till något
visst, att icke vilja hafva någon säkerhet för framtiden tillskapad
genom egen kraft, utan blott ett förökadt begär att hoppas
på hvad det osäkra, ödets slump, utan arbete och egen omtanka
kan gifva. De urgamla Svenska dygderna, arbetsamhet, enkelhet
och kärlek till hemmet skola ju pä detta vis snart totalt försvinna
!
Jag yrkar bifall till Betänk, och anser alt man visst icke föreslagit
för mycket, utan snarare för litet i sitt lofvärda försök i att
stäfja vår försämrade nations allt mer och mer tilltagande begär fölen
kringstrykande lefnad.
Gr. Mörner: Jag hade visserligen önskat och hoppats att
denna fråga, som torde kunna synas vara af mindre vigt, icke skulle
framkallat en så vidlyftig discussion, och jag hade derföre icke ämnat
vidare yttra mig; men jag har begärt ordet egentligen för att
vederlägga de påståenden, som här blifvit' gjorda, att man generaliserat
frågor på grund af en upgift af en enda motionär. Det är
redan uplyst af Hr Adelborg hvad uti Betänk, äfven uplyses att
flere ledamöter af BondeSt. från Skåne och Gottland m. fl. provinser
förenat sig med motionären, hvadan man således icke kan
anse motionen såsom uttryck af en en enskilds önskan. För öfrigt
beklagar jag att jag har tvenne Landsh:r emot mig i denna fråga.
Jag hade visserligen icke skolat fästat så stor upmärksamhet vid densamma,
om icke frågan hade rört den ort jag bebor, och om jag
icke på en allmänhets begäran hos K. M. gjort en underd. framställning
i ämnet. Jag har visserligen hört yttras att kontroller vore
snart sagdt omöjliga att iakttaga, och jag medgifver att det är svårt
att föreslå sådane, som äro fullt ändamålsenliga. Jag har likväl i
min underd. framställning till K. M. föreslagit åtskillige kontroller,
hvilka jag tror väl skola hindra mängden af personer att gifva sig
ut på vandringar utan att vara försedde med ortens produkter. Man
326
Den 25 Februari f. m.
säger, alt de sorn stryka omkring med handelsvaror äro underkastade
ansvar, enl. gällande författningar. Det är sannt; men jag
hemställer (ill Eder, Mina Hrr, om det är en lätt sak eller ens möjligt
att få reda på dessa utvandrare som slryka landet omkring, kanske
till ett antal af 70 å 80 personer i månaden?
Jag glömde nämna, att bland de hufvudsakligaste skälen till
detta förslag, är verkligen svårigheten alt inom orten finna dugligt
arbetsfolk; der man får betala 100 R:dr och derutöfver till en
dräng, just derföre att en stor mängd sådane begifva sig ut med
handel och föredraga ett liderligt och lättjefullt lif. Olägenheterna
äro allmänt kända, och jag kan fullkomligt vitsorda dem. Jag begär
visserligen icke att R. o. Ad. skulle derföre göra några utsträckningar
i sin anhållan till K. M. Men dä, såsom jag uplyst,
BondeSt. återremitterat denna fråga, anhåller jag att R.
o. Ad. måtte vilja återremittera densamma, hvarigenom K. M. i alla
fall är oförhindrad att till följd af de framställningar, som blifvit
gjorda, taga frågan i öfvervägande och vidtaga den åtgärd Han finner
vara af behofvet påkallad. Jag tager för gifvet, att man icke
skall motsätta sig de önskningar, som från en ort blifvit framstälda
om åtgärders vidtagande för att uppehålla ordningen och förekomma
missbruk.
Frih. Cederström: Fullkomligt instämmande i hvad Hr
Adelborg med utmärkt sakkännedom och en ädel värme för folkets
sanna bästa anfört, får jag äran, till stöd för vår åsyftan, härmed
uplysa, hvad mig blifvit på enskild väg nu under pågående plenum
tillkännagifvet, nemi. att ett annat RiksStånd redan lärer bifallit
ifrågavande hemställan, hvilket således, jemte hvad som i ämnet allaredan
blifvit anfördt, torde vara en ytterligare anledn. för R. o.
Ad. att fatta enahanda beslut. Hr Silfverstolpe har visserligen nämnt,
att om man nu afslår detta Betänk., vore K. M. dock oförhindrad
att, på grund af Gr. Mörners hemställan i ämnet, vidtaga erforderliga
åtgärder. Men jag hemställer, om icke en anhållan af R.
St. skulle utgöra ett mycket starkare stöd för framgången af denna
angelägenhet, än hvad en enskild, äfven den mest aktade embetsman,
kan på högsta ort påräkna? Man har tydligen ådagalagt,1 att
den förmenta inskränkta syftningen hos motionären blifvit missförstådd,
helst det dessutom icke torde kunna antagas, att äfven Riksdagsmän
från Skåne och Gottland lära så synnerligen, som motionären
sjelf, intressera sig just för Sunnerbo härad? För öfrigt är
det ju tydligt att, då motionären föreslagit, att Landshöfd:ne icke
mätte ega rättighet att utan vederbör:de sockennämnds medgifvande
utfärda pass åt de personer, som idka ifrågavar:de handel, men han
icke uttryckligen inskränkt delta stadgande alt gälla blott inom Kronobergs
län, så har motionären tillräckligt motiverat och till erforderlig
omfattning stiäckt sin hemställan i detta afseende.
Hr Fåhreeus har mot Utsk:s hemställan invändt, alt den granskning,
som här nämnes, skulle vara overkställbar, enär den skulle
innebära ett räknande af trädsked efter trädsked o. s; v. Men att
delta icke är Ulsk:s mening, synes mig tydligt. Kronobetjeningen
Den 25 Februari f. m.
327
behöfver nemi., efter min öfvertygelse ej på annat sätt verkställa
undersökningen, än blott, vid öpnandet af renslarne, granska den
medhafda listan och efterse att den verkligen innehåller förteckning
på varor, som i personernes hemorter verkligen äro föremål för
allmogens sysselsättning. Man måste för öfrigt antaga, att det för
kronobetjeningen med dess kända nit för det allmänna, icke bör
falla sig tungt att då och då företaga en dylik granskning. Tages
derjemte, såsom Hr Adelborg tillstyrkt, en granskande öfverblick af
varorna, så måste det vara lätt att iakttaga hvad sorn lill kontrollen
erfordras; och något annat har Utsk. icke åsyftat. Att detta för
Länsstyrelsernes underordnade tjenstemän medför något ökadt besvär,
är sant; men då jag är öfvertygad, alt kronobetjeningen måste
vara tillsatt för menighetens bästa, samt att, på sätt jag redan
sökt ådagalägga, denna kontroll synes komma att medföra gagn för
det åsyftade ändamålet, gör jag mig förvissad derom, alt Landshöfd:ne
i alla län gerna lära underkasta sig det möjliga omak, som
med ifrågavarale stadgande för tjenstemännen kan blifva förknippadt,
så snart det, såsom jag hoppas, befmnes, att statsmakterna anse en
sådan kontroll både görlig och för det allmänna bästa önskvärd.
FIr Arnell: Då jag fullkomligt instämmer i Hr Adelborgs
förtjenstfulla yttrande, behöfver jag icke vara mångordig. I afseende
på en ledamots yttrande om granskningen af trädskedar, kan
jag försäkra att det hvarken varit Utsk:s eller någon dess ledamots
mening att någon sådan granskning skulle verkställas. Jag tror endast,
att afsigten varit, att kronobetjeningen skulle granska huruvida
förteckningen innehölle andra varor, än som vore tillåtne för
den kringvandrande att försälja. Jag tror dessutom att denna förteckning
skulle medföra den nytta, att dessa kringstrykande personer
sjelfva blefve uplyste om hvad de ega rättighet att försälja, hvilket
vore desto mer af nöden, som mången f. n. är i fullkomlig
okunnighet derom, att han icke har rätt att försälja andra än sin
orts produkter.
Den af Hr Fåhraeus citerade § af Hand.Ordn. handlar om
landtmannens rätt att försälja sina varor i parti, men icke i minut,
samt vidrörer icke allmogens slöjdealster; således kan man icke åberopa
någon inskränkning i denna § såsom skäl för afslag. I afseende
på Frih. Raabs yttrande att det endast är för Sunnerbo härad,
som man yrkat denna inskränkning, så påminner jag mig att
i Utsk. icke blott fullmäktige från Sunnerbo, ulan äfven från Blekinge
och Elfsborgs län högeligen yrkade, att denna förändring
måtte vidtagas, emedan dessa orter vore särdeles besvärade af kringvandrande
personer. Jag vidhåller således hvad jag förut yrkat och
önskar bifall till Betänk.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Hjerta, Lars: Det torde visserligen vara att hoppas, att
äfven i händelse R. St. skulle bifalla detta Betänk. — d. v. s. tre
Stånd, ty ett af dem lärer icke göra det — skulle dock Konungen
deraf icke finna Sig föranlåten, att frångå de rättigheter, som i
328
Den 25 Februari f. m.
HandelsOrdn. äro allmogen tillförsäkrade. För öfrigt bekänner jag,
att då jag här hörde tvänne Landshöfd:r, Hrr Silfverstolpe och
Fåhraeus, yttra sig, log jag för afgjordt alt R. o. Ad. icke skulle
bifalla detta Betänk. Jag trodde det derföre alt jag ansåg dessa
Hrr hafva på ett fullkomligt bevisande sätt ådagalagt de olägenheter,
som genom detta förslag skulle npkomma, och det skulle i min
tanke sannerligen vara bedröfligt om R. o. Ad. genom bifall till
detta Betänk, skulle åt Socknenämnderne updraga en makt, som
skulle medföra en så betydlig inskränkning uti redan beviljade rättigheter.
Jag tror icke eller att hvad desse Hrr hafva anfört kan
på något sätt till kraft och verkan förminskas af en sådan argumenlation,
som en värd talare här begagnat, då han icke ville såsom
landlmanna-produkter erkänna landlmannens slöjdealster. En värd
talare, med hvilken Frih. Cederström förenat sig, har egentligen
sökt att taga det Höglotl. Ståndets känslor i anspråk, och en annan
talare har sedan åberopat denne ledamots stora sakkännedom såsom
ett skäl för R. o. Ad. att bifalla ifrågavar:de Betänk. Då ett sådant
skäl blifvit i saken anfördt, torde det, enl. min tanke, vara af
nöden att tillse hvaruti denna beprisade sak-kännedom egentligen
består. Den består, efter mitt förmenande, blott och bart uti ett
påstående, som nämnde ledamot i likhet med Etsk. framställt, ”att
”den åt allmogen beviljade rättighet att försälja landtmanna-produk”ler
skulle, på sätt nu sker, medföra högst menliga följder för sedligheten
inom orten, afvända hågen från sysselsättning med jordbruket,
åstadkomma virrvarr i rörelsen och öfver hela landet sprida
”lyx och sedeförderf.” Det är mycket lätt att säga allt detta så
att det låter rörande och verkar på känslorne, i synnerhet om man,
såsom den värde ledamoten gjorde, blandar litet ”arsenik” deribland,
men jag tror att om man ser till hvad erfarenheten i delta
fall gifven vid handen, skall det bekymmer man häraf skulle kunna
hemta, lätteligen förfalla. Den motion, som gifvit anledn. till detta
Betänk, utgör, om man närmare vill rådfråga erfarenheten, endast
ett uprepande af åtskilligt som förekommer af otaliga andra motioner,
som vid föregtde Riksdagar framkommit mot gårdfarihandel från
Westergötlands 7 härader, mot handeln med linneväfnader från
Ångermanland, med spik och mindre manufakturvaror från Lekebergs
bergslag, mot lumpsamlarehandeln, mot Dalkarlarnes kringvandrande
för att försälja klockor och hvarjehanda småsaker af egen
industri, hvilket allt man ansett leda till spridande af lyx och sedeförderf.
Om nu förhållandet verkligen vore sådant, att följderna af
denna rättighet visat sig vara så förfärliga, och då vi kunna gå nära
40 år tillbaka, under hvilken tid denna rättighet varit lika mycket
och i lika varma ordalag öfverklagad, samt följderna af densamma
skildrade såsom lika bedröfliga, som man nu beskrifver dem, så
skulle utan tvifvel hela Sverige nu vara försänkt i ett sådant tillstånd
af sedeförderf att någon förbättring icke vore tänkbar. Men
gå vi derifrån till verkliga förhållandet, så tager jag mig friheten
fråga R. o. Ad. om sådant af erfarenheten bekräftas? A andra sidan
förekommer det att Utsk. vid sitt påstående om sedeförderfvet
Den 25 Februari f. m.
32!)
alldeles icke bifogat något bevis derför, och jag frågar derföre Utsk.
om det inom Sunnerbo härad har visat sig alt giftermålen äro mindre
talrika än annorstädes; att dryckenskapslasten der är mera allmän
än på andra trakter; att dobbel och spel der mera idkas än
inom andra orter? Jag behöfver icke detaljera dessa förhållanden,
men jag frågar ytterligare: har Utsk. framdragit något bevis för alt
det sedliga tillståndet inom detta härad verkligen är sämre än annorstädes?
Har Utsk. visat att inom de 7 häraderna i Westergöthland
eller inom Ångermanland och vissa delar af Norrland, der nästan
hvarje bonddräng någon tid är handlande, sedeförderfvet verkligen
är större än inom andra län? Har Utsk. visat, att sedeförderfvet
inom Lekebergs bergslag är större än inom andra delar af
Riket? Jag tror det icke; och om man nu icke kan bevisa sådant,
så är det ju tydligt alt hela påståendet blott varit en föreställning,
som man behagat sjelf för sig upgöra, och vi vete att sådane subjektiva
föreställningar, som icke äro fotade på några objektiva grunder,
ofta äro så beskaffade att de väcka intolerans mot andras åsigter.
Jag tror att man är berättigad att med facta bemöta sådane
subjectiva föreställningar, och jag tror att facta och erfarenheten
denna gäng icke bestyrka hvad den värde talaren i likhet med Utsk.
här anfört.
Jag vill äfven anföra ett annat skäl emot inskränkandet af den
allmogen nu tillkommande rättigheten att försälja sina produkter.
Om man nemi. spårar gången af industrien, så skall man i allmänhet
finna att en del af de personer, som sysselsätta sig med
landthandel — jag säger icke alla, men en del af dem — förvärfva
en viss skarpsinnighet och insigt uti hvad till handeln hörer;
de återvända sedan till sin hemort och skapa der ofta en ny industri
derigenom att de i andra orter sett någon artikel, som hos dem
väckt den tanken: ”Detta kan äfven i min ort tillverkas; jag vill
lära dem det der hemma.” Om de då också genom en tids frånvaro
beröfvat jordbruket några par armar, så återgälda de dock
denna skuld derigenom att de förskaffa orten en ny och inbringande
näringsgren. Att många af BondeSt:s ledamöter förenat sig
om denna motion anser jag icke något synnerligt bevisa, enär det
är ganska klart att hemmansegarne inom en ort gerna skola vilja
hafva arbetsfolk för det lägsta möjliga pris, och följaktligen skola
söka inskränka alla de tillfällen, som kunna leda till förminskning
af tillgången på arbetare; men ser man saken ur den synpunkt,
hvarifrån en statsmakt bör betrakta densamma, så bl ifver förhållandet
helt annorlunda. Man mäste nemi. tänka sig att i samma mån
arbetslönerna stiga, i samma mån skapas äfven större behof af konsumtion,
hvarigenom en vexelverkan upstår. Skulle man endast
fästa sig dervid, att genom en sådan oinskränkt rättighet att försälja
sina slöjde-alster, ett virrvarr i rörelsen skulle upstå, så måste man,
om man vill vara logisk, komma till det resultat, att emedan detta
virrvarr är större i städerne än på landet, och naturligtvis störst i
de större städerne, så borde man söka alt så vidt möjligt vore utrota
alla städer. Jag vill visserligen icke säga att man tänkt sig
detta, men den logiska konseqvensen af denna sats är sådan, att
330
Ben 25 Februari f. m.
man nödvändigt måste komma lill denna slutsats. På grund af hvad
jag nu anfört, anhåller jag att få förena mig med dem som yrkat afslag
å Betänk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att plenum komme att fortsättas
kl. 6 e. m.
O
Hr Mannerskåntz, Carl Axel: Atskillige ledamöter hafva
här åberopat sin egenskap af att vara boende på landet och deras
derigenom förvärfvade erfarenhet såsom skäl till bifall å ifrågavande
Betänk. Jag skulle då anhålla att, såsom äfven boende på landet,
få åberopa ett par exempel ifrån min erfarenhet såsom skäl för afslag
å Betänk. Det förhåller sig nemi. så, alt då jag, som bebor
en egendom nära invid landsvägen, i medeltal för hvarje dag får
emottaga minst ett dussin kringvandrande personer, så äro åtminstone
11 af dessa sådane, som göra alldeles ingenting, utan blott
dag ifrån dag och år ifrån år drifva omkring på landsvägarne ifrån
ställe till ställe, både långväga kommande såsom afskedade soldater,
f. d. Krono-arbetskarlar o. s. v. och tiggande fattige från grannsocknarne.
Ibland komma dock äfven sådane personer, som hafva
något att sälja, vare sig af egen eller andras tillverkning, och jag
vågar tryggt påstå, att dessa äro i alla afseenden mycket bättre än
de andra; deras utseende och upförande bär stämpeln af mera ordentlighet
och de begära aldrig annat än alt man skall köpa deras
varor, då de andra deremot ofta trotsigt fordra att man skall skänka
dem både penningar och föda. Och jag har häraf funnit, alt det
är vida bättre, att låta folk gå ikring att 'Sälja än att låta dem gå
ikring att tigga. Detta var ett exempel; jag vill nu öfvergå till ett
annat. En gammal gubbe, som gör trädskor, och sjelf går ikring
och försäljer sin tillverkning, kommer ibland till mig, och uppe
håller
sig någon tid vid min egendom, för att der afyttra sina varor.
Det händer då, att han är lycklig nog att få sälja allt hvad
han haft med sig — och man kan då tänka sig att han kommer
och säger till mig: ”Jag bor i ett annat län; jag bor i Blekinge;
mitt lager är nu slut; det är för långt att gå hem igen. Vill icke
herrn tillåta mig att här få taga litet virke för att derutaf förfärdiga
några par nya trädskor.” Han är flera mil aflägsen från sin
socken, det vore obilligt att neka honom alt stanna en tid hos mig
och han får derföre den begärda tillåtelsen och tillverkar ett nytt
förlag af trädskor, hvarpå han fortsätter sin vandring för alt försälja
dem. Skall han då vara tvungen förskaffa sig ett nytt intyg af
sockne-nämnden i den socken der han är hemma, om hvilka varor
han medförer? Eller om jag säger till honom: ”Ni skall få virke
till edra träskor af mig, men då skall ni ock taga med Eder för
alt sälja ut under edra vandringar dessa trädskedar, som en annan
fattig gubbe här i socknen förfärdigat.” Bör det ej vara för honom
tillåtet, att medtaga denna tillökning utöfver de produkter han sjelf
tillverkat, utan att han derigenom skall behöfva utsätta sig för ehikaner
af fiskaler och länsmän. Jag tror också att det vore mycket
orätt om man för sådana fall då man tycker sig finna några olägenheter
af en bestående Lag eller Författning genast skulle vilja
Den 25 Februari f. m.
351
gora undanlag deruti, och att om man nödvändigt vill göra inskränkningar
i handelsfriheten på landet, så bör det icke ske genom
alt utfärda partiella förändringar utan genom en allmän revision
af derom gällande författning. Ilär Finnes dock redan en ganska
bra författning i detta afseende, och hvarföre skulle man, derföre
alt missbruk här eller der eger runi, genast företaga sig att
stifta en ny? Man må stifta hvilken författning som helst, så är
det dock omöjligt att förekomma alla missbruk, men bör man väl
derföre utfärda ständigt nya undantagslagar? Man bör icke lättsinnigt
förändra de författningar man en gång utgifvit och alltför ofta
införa nya stadganden. Vill man hindra folk att gå ut och vandra,
i stället för att blifva hemma och arbeta, så skall man icke gå så
till väga, att man genast lösligen framkastar ett förslag till en ny
undantags-författning, utan man skall säga till sockne-nämnderne i
de socknar der oordningarne visa sig: ”Viljen J förebygga denna
håglöshet tor arbete, som ni öfverklagen; skolén J bemöda Eder
att upfostra Edia och Edra grannars barn så att de från ungdomen de
vänja sig vid att sysselsätta sig N med att arbeta i jorden eller tillverka
slöjde-alster, men J skolén icke förhindra den fattige att försörja
sig bäst han kan.” Detta förhinder för den fattige på landet
att förfärdiga de arbeten han kan och sedan på bästa sätt afyttra
dem, är just uphofvet till den lättja och håglöshet, som man nu
genom en ny lagstiftning tror sig kunna förebygga. Jag anhåller
om afslag å Betänk.
Frih. Raab: Man har hållit långa och vackra tal om korrektiver
mot kringvandrande med eller utan varor, men jag hemställer
till de värde talarne huruvida lösdrifveri-frågan egentligen hörer hit.
Utsk:s Betänk, uptager såsom korrektiv endast en anleckningslista å
de varor, som den pass-sökande ämnar till försäljning medföra, men
jag frågar då: hindrar denna anleckningslista folket att kringvandra?
Visserligen icke, ty så snart en person fått denna lista kan han
företaga sin vandring. Den andra frågan blir den: hindrar denna
lista dem ifrån alt medtaga utländskt kram? Nej, den gör del icke;
det är HandelsOrdu. som förhindrar sådant. Om någon medtager
utländskt kram äro hans varor konfiskabla och första fiskal eller
länsman, som anträffar honom, eger då rätt alt gripa honom. Jag
frågar ytterligare: hvilken skada kan deremot en sådan lista medföra?
Jo den, alt om en person går ifrån sin hemort för att försälja
de slöjde-alster han der tillverkat, och, sedan han under vägen
afyttrat dem, vill till sin hemort återföra andra varor, så kan
han visserligen låta anteckna dem; men om han sedan så småningom
skulle vilja tillköpa sig allt flera varor, blir han derigenom
tvingad till uppehåll, länga uppehåll för att förskaffa sig anteckningslistor
härpå; och alldenstund tiden är dyrare eller mera värd,
än den lilla förtjensten på de varor han skulle vilja tillhandla sig,
sä omöjliggöres genom detta påkast om anleckningslista, den lilla
byteshandel, som Handels-Förordn. egentligt åsyftar. Det är af
denna anledn. jag anser den föreslagna anteckuingslistan vara omöjlig,
endast föranleda trassel och chikaner samt ingalunda förebygga
332
Den 25 Februari f. m.
de stora vådor åtskiliige värde talare förespeglat. På denna grund
yrkar jag afslag å Betänk.
Hr Fåhra;us: Gr. Mörner tyckes hafva upfattat mitt förra yttrande
såsom skulle jag hafva ansett den föreslagna kontrollen icke
kunna verkställas. Något sådant har jag icke yttrat, ty jag inser,
att det är ganska lätt att fästa en förteckning vid ett pass, men
hvad jag sagt är alt jag anser denna kontroll icke leda till något
ändamål och denna min öfvertygelse har icke blifvit rubbad af de
anföranden, hvilka bär till försvar för Betänk, blifvit afgifna.
En talare, som gillat Utsk:s förslag, har frågat hvartill pass i
allmänhet tjena. Vid denna frågas besvarande är det nödigt alt
skilja emellan pass för person och pass för varor eller en sådan
förteckning, hvarom här är fråga. Underlåter en resande att förse
sig med pass för sin person, utsätter han sig för en påföljd, som
vi alla känna. Bien hvilken påföljd skulle uraktlåtenheten att förskaffa
sig den ifrågasatta förteckningen medföra? Utsk:s förslag innehåller
ingenting härom och vid sådant förhållande torde det korrektiv
för handelsrättighets missbrukande som skulle ligga i skyldigheten
att vara försedd med varuförteckning, blifva af intet värde,
ty en lagbestämmelse, hvars öfverträdande ej medför någon påföljd,
lärer hafva föga utsigt för sig att blifva efterlefd.
En annan talare har anmärkt, att Handels-Ordn:s 5 § talar
om landtmanna-produkters föryttrande partivis men icke i minut.
Jag får fusta den värde ledamotens upmärksamhet derpå, att sedan
nämnde § i 1 Blom. lemnat hvar och en fritt att på landet uphandla
och afyttra inhemska landtmannaprodukler partivis, så medgifves
det i §:ns 2:dra Blom. alla landtmän att dylika varor, med
undantag af bränvin, äfven i minut till salu hålla.
Slutligen ber jag att få nämna, alt då Utsk. i sitt förslag tyckes
afse, att den ifrågasatta kontrollen skulle öfver hela landet iakttagas,
har Utsk. förbisett den omständigheten, att en särskild handelsfrihet
under serskildt bestämda vilkor är medgifven de s. k. gårdfarihandlanderne,
eller allmogen från 7 härader i Elfsborgs län samt
innevånarne i städerne Borås och Ulricehamn.
Hvad jag nu yttrat får icke tydas såsom jag vore en fiende
till kontroller, ty jag håller på dem lika strängt som någon annan,
men jag vill att de ej skola finnas i andra fall, än då de medföra
verklig nytta.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: De tvenne talare i mitt
grannskap, som yttrat sig mot Betänk, hafva enl. min, och, såsom
jag hoppas, äfven de öfrige ledamöternes tanke, så grundligt vederlagt
hvarandra, att jag icke vidare behöfver till besvarande uptaga
deras anförande, utan jag öfvergår till den värde talarens
yttrande, som med så mycken värma talade för folkets frihet att sig
försörja och dess rättighet att i landsorterne sprida handel och industri.
Då den värde talaren så mycket fästat sig vid den totala
brist på facla, som i afseende på det omtalade sedeförderfvet skulle
förefinnas, så nödgas jag, för att framlägga ett eller annat sådant,
inbjuda honom att göra mig sällskap till en af dessa socknar, som
Den 25 Februari f. m.
333
jag mycket väl känner, emedan den är min hembygd. Detta
vore dock en besvärlig resa emedan den skulle sträcka sig ända till
Traheryd socken i Sunnerbo härad. 1 denna socken blefvo för 2
år sedan icke mindre än 8 af desse hedersman, som här äro i fråga,
afforslade till läns-lazarettet, emedan de hemkommit behäftade med
venerisk sjukdom. Detta' är ett factum, som jag ber att få framlägga.
Dessutom är det ett annat factum, som är bekant för alla
dem af Ståndets ledamöter, som hafva någon kännedom om landet,
att desse kringstrykande handelsmän i sjelfva verket icke äro annat
än förklädda tiggare. Deras hufvudsakliga syftemål då de komma
in uti ett hus, är att få sig mat, och om möjligt äfven derifrån
kunna medföra några styfver i kontant. Hufvudsaken för dem är
att i lättja få framlefva sitt lif utan att svälta^ Detta tror jag alla
kunna intyga, som hafva någon erfarenhet i frågan.
Det har blifvit sagt att ifrågande stadgande skulle innebära en
undantagslag från Handels-Ordn. och en § af densamma har för en
stund sedan blifvit citerad. Jag skulle hafva önskat, att detta skett
ordagrannt, och att i synnerhet det Morn., som rörer denna fråga,
blifvit upläst, ty det skulle då visat sig, att den nu befintliga rättigheten
för kringvandrande handelsmän är ett undantags-sladgande från
Handels-Ordn., och i fall den blefve dem betagen, så vore sådant
blott en återgång till hvad förut varit stadgadt. Om den föreslagna
förteckningen af en sådan pass-sökande icke presenteras, sä får pass
icke utgifvas, och han får då hålla sig hemma.
Hr von Hartmansdorff: Den liflighet och vidlyftighet hvarmed
detta ämne blifvit bebandladt antyder det verkliga förhållandet,
nemi. att fri-handelns gynnare ansett frågan stöta på en dem mycket
kär grundsats. Det är klart att handlande i allmänhet och Borgare-St.
, der de handlande hafva så stort inflytande, skola med välbehag
anse ett lefnadssätt, hvarigenom varor i landet afsätlas icke blott för allmogens,
utan äfven, på sätt Utsk. omförmält, för städernas räkning. Vi
må således icke förundra oss deröfver, att Betänk, af detta Stånd blifvit
gilladt, men då detta ämne hufvudsakligen rörer allmogen och Betänk, af
BondeSt. blifvit återremitleradt, sä torde deraf någon uplysning för
oss vara att hemta. Jag har naturligtvis ingenting deremot alt
Sveriges allmoge, som behöfver försörja sig med binäringar, jemväl
må bibehålla sin gamla rättighet att försälja sina tillverkningar, men
jag kan - icke underlåta, att så vidt på mig beror, tillstyrka sådana
korrektiver, som kunna förebygga att denna handel icke må urarta
till dylika missbruk, som här blifvit omförmäldta, och som beklagligen
äro alltför väl kända för att kunna betviflas. Det är, enl. min
öfvertygelse, ingalunda förhållandet, att allmogen i den omnämnda
delen af Småland velat genom de framställningar, som nu blifvit
gjorda, förtrycka den fattigare klassen och tilltvinga sig tjenstehjon
emot ringare lön än vederbör. Allmogen önskar blott att det missbruk
som nu i afseende p"a handelsrätten eger rum, icke måtte blifva
en anledn. för arbetaren att af jordegarnes fordra högre lön än skäligt
är. Det vanliga förhållandet med desse handelsmän plägar ty
värr, vara det, att de söka lefva utan arbete, genom ett slags tiggeri
334
Den 25 F ebni ar i f. m.
under namn af handel. Att så sker är en följd af den allmänna
slapphet, hvarmed landtstrykare behandlas. Man kan svårligen bebegära
att förhållandet skulle vara bättre i lands-orterne, då man
på hufvudstadens galor dagligen ser personer som tyckas vara fullt
arbetsföra tiggande kringstryka. Man har talat om att föräldrar
borde bättre npfostra sina barn, och sådant vore visserligen önskvärdt.
Men jag har sjelf erfarit huru en moder var sin af en välgörande
Kyrkoherde underhållne son behjelplig att rymma från en
skola der han hade fri undervisning, på det att han som var vattusigtig
och såg ömkansvärd ut, skulle kunna ligga på gatorna, hvarigenom
hon fick en icke obetydlig inkomst, och han sjelf dessutom
hade penningar alt spela kronvägg med i andra pojkars sällskap.
Sådant är förhållandet i hufvudsladen och det lärer väl icke vara
bättre i landsorten.
Vi behöfva ett strängare handhafvande af nu gällande författningar,
eller också, såsom man föreslagit en ny författning. Jag
tror dock icke att nya föreskrifter hjelpa mera, än de gamla om de
lika lamt handhafvas. Jag befarar att om än en sådan författning
som Utsk. föreslagit hos Konungen begärdes och af Honom bifölles,
skulle den likväl icke leda till det åsyftade ändamålet. Hufvudsaken
är, enl. mitt förmenande, att gällande författningar emot föregifne
handlande och lösdrifvare matte vidmakthållas. Derföre hemställer
jag till R. o. Ad. att Betänk, mätte återremitteras. Om Utsk. då
skulle finna för godt att föreslå en anhållan hos Konungen, att
de författningar, som i detta hänseende finnas, och hvilka man anser
tillräckliga om de rätt handhafvas, också mätte i verket sältas;
ty alt rättelse i sådant fall behöfves, derom är jag fullt öfvertygad.
Den grannlagenhet man påyrkat, att man icke borde besvära
Konungen med framställningar i sådana ämnen, hvilka af Honom
allena bero, synes mig vara något öfverdrifven, ty om man ville
fullständigt iakttaga denna grundsats, skulle följden blifva, att R.
St. aldrig skulle vända sig till Konungen i sådana mål, som behandlas
af Ekon.Utsk., emedan den Ekonomiska lagstiftningen tillhör
Honom allena och det alltid vore lika närgånget af R. St. all uti
sådana ämnen yttra sin tanka.
Hr Adelborg: Det är visserligen sanni, att jag kom att nämna
”virrvarr” i handelsrörelsen och på det viset inkastade en tändsticka
i ett ganska eldfängl lager, men jag måste å andra sidan bekänna,
alt dä jag sjelf tili lika hög grad som någon alltid varit frisinnad
i afseende på handel och landets utveckling i allmänhet, så
har jag dock alltid sökt att dervid göra mig reda för nödvändiga
skillnaden emellan lagbunden frihet och sjelfsvåld, hvilket iakttagande
äfven på den ekonomiska lagstiftningen torde böra tillämpas, enär
denna, lika väl som den politiska, lätt torde kunna urarta.
Jag har visst icke med beräkning sökt alt taga känslornas lifliga
inverkan i anspråk; om så skett hafva de under talets fortgång
af sig sjelfve utvecklat sig. Jag har visst ej heller i någon dräpande
afsigt deruti inblandat arsenik som en viss talare påstått; men det
måste tillåtas mig att säga, alt om jag derigenom kommit till eli
Den 25 Februari f. m.
335
resultat, som vunnit bifall, så har det stödt sig på bestämda fada,
hemtade från vissa delar af delta land, hvilka torde vara lika säkra,
som dem, hvilka af andra talare blifvit hemtade från andra delar af
landet, dem jag icke känner. Vi hafva haft en frejdad men olycklig
författare, som en gång yttrade: ”lvu, ting äro hvita, oskuld och
arsenik.'1'' Vill man närmare begrunda denna fras skall man finna
att den innehåller en vida djupare tanke än man först anar. Den
innebär nemi. att oskulden visserligen är hvit, men att den lått
kan öfvergå till motsatsen, och det är just denna gräns, som måste
noga iakttagas icke allenast i det enskilda lifvet, ulan äfven i det
allmänna. Hr Hjerta torde tillämpa detta citerade uttryck alltför väl
af honom kändt se’n fordna tider, på närvaride fråga; och det behöfves
visst ej för honom någon vidare utläggning.
Om man än vidare vill fordra bevis, såsom en värd talare
gjordt, så kan man få sådana icke allenast vitsordade genom mången
här närvär:de, atan man behöfver blott resa några mil utanför Stockholm
för all finna dem i de stora hopar af kringvandrande försäljare,
som drifva land och rike omkring. Kunna nu dessa genom
det kram de till försäljning medtaga till aflägsna trakter af landet,
äfven dit medföra håg för industri och utveckling, af företagsamhetsandan,
så måste jag bekänna att jag härutinnan mycket misstagit
mig. Jag är för min del icke så lycklig som den värde talaren alt
kunna tro att man genom dylikt skräp kan åstadkomma någon nytta,
och jag tror alt den utveckling i indnstrielt afseende, som derigenom
kan vinnas, icke är stor, icke en gång önskvärd, ja till och
med förkastlig. Man kan vara en vän af ett fritt handels-system
utan att derföre vilja, att hvarje del af vårt land skall upfyllas af en
enda klass, nemi. handlande. Hvarje del af landet alstrar innevånare
med olika anlag, lill följd af de lokala olikheter, som förefinnas; de
bära ännu stämpeln af sin ursprungliga natur oaktadt landets utveckling
i industri eller lagstiftning, och den bör qvarstå för att utvisa
de olika elementer, af hvilka samhället är sammansatt. Jag
tror dessutom alt det skulle vara ett lika skadligt som löjligt förelag
alt genom barnsligt sjelfsvåldiga lagar söka förändra vår nation ifrån
en åkerbrukande till en handlande.
Man har sagt alt det vore skillnad emellan pass för varor och
pass för personer; roen jag frågar då om man här i landel väl mera
befattar sig med det ena än med det andra? Om Landshöfdingeembetena
tillhölle sina länsmän och andre, som utföra deras befallningar
att noga tillse det ingen passlös person dref omkring i landet,
så skulle förhållandet vara helt annorlunda, och det är den nu
rådande lamheten i della fall som gör ali vi hafva vida flere kringstrykande
personer än vi eljest skulle hafva.
Om en person utan pass för varor går omkring för att sälja
dem, är han att hänföra under de försvarslöses kalhegori, och om
således Utsk. icke förordat några serskilda straffbestämmelser för sådana
fall eller ansett dem obehöfliga, så anser jag sådant hafva
skett med rätta, enär det är klart, att om en person har pass för
varor, behöfver han icke pass för sin egen person, och har han
icke pass för varor, så anses han drifva passlös omkring och är då
336
Den 25 Februari f. ni.
hemfallen under de straffbestämmelser, som för försvarslöse äro
fastställde.
Hvad beträffar det yttrande, som blifvit fälldt af en välkänd
talare, som alltid ifrar för hvad godt och ädelt är; att man borde
så npfostra sina egna och grannens barn, att de förvärfva den redbarhet
och godhet i seder, att den icke genom ett kringströfvande
lefnadssätt kan skadas, så måste jag säga, att kan man förutsätta
något sådant, då behöfves visst ingen lagstiftning i denna väg; gerna
kunde man då i ett så lyckligt samhälle småningom lossa på alla
lagens band; ty lagen vore der öfverflödig. Men då vi nu icke
befinna oss och säkerligen aldrig komma i denna lyckliga ställning,
så måste den nödvändiga lagen i hela sin stränghet handhafvas, såvida
ändamålet, nemi. samhällets förbättring, dermed skall vinnas.
Jag hade visserligen ännu mycket att tillägga, men då jag redan
nog länge uptagit R. o. Ad:s tid, vill jag endast fortfara i mitt yrkande
om bifall till Betänk.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Hjerta: Jag skall vara ganska fåordig. Jag vill blott
nämna att det varit ett fullkomligt misstag af Hr von Hartmansdorff
att jag skulle hafva sagt, det jag icke önskade att R. St. skulle
yttra sig uti frågor, som röra den ekonomiska lagstiftningen.
I afseende på den siste värde talarens yttrande, får jag med
all den aktning och allt det värde jag vill gifva ål formen för hans
utgjutelse!', likväl nämna, att han alldeles icke svarat på den fråga
jag framställde, nemi. huruvida sédeförderfvet i de provinser, hvarifrån
gårdfarihandel utgått, t. ex. Westergöthland eller Ångermanland,
vore större än i Rikets öfriga provinser; om giftermålen voro
mindre talrika, fylleri-lasten mera allmän, brottens antal större o. s. v.?
Det argument Hr Bråkenhjelm begagnat, att denna rättighet
för allmogen att försälja landtmannåprodukler endast skulle leda
till lättja, är, såsom jag ganska väl påminner mig aldeles detsamma
som en värd ledamot af PresleSt. vid en föregående Riksdag anförde
såsom grund för en motion om inskränkningar i landthandel i
Norrland. Jag har förut talat om den lifliga handelsrörelse som
o ° o
eger rum ifrån. Ångermanland, men jag tror dock icke alt någon
kan säga att folket der är latare eller att jordbruket der ligger mera
nere än i andra delar af Riket. Jag tror således att den erfarenhet
man derifrån kan hemta fullkomligt vederlägger den förmodan
Hr Adelborg framställt, att om man gjorde hela nationen till handlande
skulle jordbruket komma att ligga nere. Jag tror att så länge
jordbruket i Sverige är lönande, så länge skola äfven personer finnas,
som komma att dermed sysselsätta sig.
Jag vill icke ytterligare förlänga discussionen, utan inskränker
mig till att fortfarande yrka afslag å Betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, fraraslälde
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma blifvit yrkadt dels bifall,
dels afslag och dels återremiss å Utsk:s Betänk., hvarefter propos.
till
Den 25 Februari f. m.
337
lill bifall ä Utsk:s Betänk, blef framstäld och besvarad med starka
Nej, blandade med Ja.
Efter sedermera (ill afslag å Ulslcs Betänk, framstäld; med
blandade Ja och Nej besvarad propos., hemslälde Hr Gr. o. Landtm.,
om R. o. Ad. ansåge de emot U(sk:s Betänk, gjorde anmärkn-.r föranleda
till återremiss, och utföllo svaren härvid med starka Ja blandade
med mänga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det
han trott sig finna att Ja nu varit öfvervägande.
Hr Bråkenhjelm begärde votering samt yttrade derjemte:
I det skick frågan nu befinner sig, anser jag att de sora godkänna
sjelfva grunden för Betänk, icke borde yrka på återremiss,
och jag hemställer derföre lil! de Hrr, som gjort denna framställning,
om de icke skulle vilja förena sig med dem som yrka bifall lill
Betänk.
I ani. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm, att det var den framstälde
propos:n å återremiss, som han ansett vara med öfvervägande
Ja besvarad och att således för den, som ej vore nöjd med återremiss,
endast ålerstode alt begära votering.
Hr Bråkenhjelm: Jag tog mig friheten att begära votering
och torde vi således få votera om bifall eller återremiss.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att då Hr Bråkenhjelm var den
ende, som begärt votering och han yrkat bifall, så borde, derest
ingen annan begärde votering, bifall till Utskrs Betänk, blifva contrapropos.
Hr Mannerskantz; Jag begär också votering.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, sedan votering blifvit begärd
af både Hr Bråkenhjelm och Hr Mannerskantz, af hvilka den
ena yrkat bifall och den andra afslag å Utslcs Betänk., finge hemställa
om R. o. Ad. ansåge bifall till ifrågavande Betänk, böra blifva
contrapropos. vid den blifvande voteringen.
Härvid ropades Ja och Nej, hvarjemte Hr Bråkenhjelm anmälde
sig och yttrade:
För att förekomma ytterligare intrassling af denna fråga tager
jag mig friheten till den värde ledamoten hemställa, om han icke
ville afstå ifrån den begärda voteringen. För min del skall jag afstå
ifrån voteringen och underkasta mig återremissen om Hr Mannerskantz
gör detsamma.
Hr Mannerskantz: Jag dröjde en stund innan jag begärde
votering i den förväntan att Hr Bråkenhjelm skulle afstå ifrån sin
derom gjorda anhållan, men då han det icke gjorde och jag nu en
gång begärt votering, finner jag mig icke hafva skäl att återtaga
denna min begäran.
Hr Bråkenhjelm: Om jag afstår från voteringen, hemställer
jag hvad Hr Mannerskantz vill vinna med sin derom gjorda begäran,
4 H. 22
338
Den 25 Februari f. m.
sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat att propos. å återremiss blifvit
besvarad med öfvervägande ja. Hr Mannerskantz yrkade först återremiss
och yrkar nu likväl votering För min del vili jag dock afstå
från voteringen.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att sedan Hr Bråkenhjelm afstålt
från sin begäran om votering, endast återremiss och afslag å Betänk.
voro ifrågastälde.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då Hr Gr. o. Landtm, liar upfattat
alt R. o. Ad. med ja besvarat frågan om återremiss, torde
ja-propos:n böra blifva återremiss, och bifall contraproposm.
Hr Gr, o. Landtm, lillkännagaf alt, sedan nu votering om contraproposm
blifvit begärd, sådan votering komme att äga rum, samt
lät derefter (ill justering upläsa följande förslag till voter:spropos.:
Den, som vill att vid begärd votering om återremiss af Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk. JVs 38, bifall till nämnde betänk, antages
till contrapropos., röstar
i Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, antager R. o. Ad. afslag å samma Betänk, till conlrapropes.
vid den blifvande voteringen.
Efter upläsningen häraf anmälde sig och yttrade Hr Ribbing,
Arvid:
Under förhoppning alt kunna slippa med en votering, och
emedan Hr Gr. o. Landtm, på siri framställning om återremiss fått
ett jakande svar, får jag hemställa om icke proposm kunde upstäl
las
på följande sätt: ”Den, som bifaller återremiss, voterar Ja,
den det ej vill, voterar Nej; vinner Ja blifver ötsk:s Betänk, återremilteradt;
binner Nej kommer serskildt votering emellan bifall
och afslag att anställas.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, bemstälde om R. o. Ad. behagade
godkänna det förslag till voler:spropos., som nyss blifvit upläst, ropades
Ja, och vid den derefter anställda voteringens slut, befunnos
röslerne hafva utfallit, som följer:
Ja — 51.
Nej — 47.
Sedermera uplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.
:
Den, som anser de emot Allm. Besv. o Ekon.Ulsk:s Betänk. M
38 gjorde anmärkmr föranleda till delsammas återremitterande, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
' Nej;
vinner Nej, varder ofvannämnde Betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Den 25 Februari f. m. 339
Vid voteringens slut befanns att rösterne utfallit sålunda:
Ja — 54.
Nej — 22.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne
Mern., och Utlåt:n, nemi. frän
Constilutions-Utskotlet:
J\f 4, med upgifl å hvilande förslag till ändringar i grundlagarne.
Stats-Utskoltet':
JYs 37, angule föreslagen förhöjning af förre Bokhållaren vid
Riksg:skont. J. E. Lindbergs pension;
JYs 38, i anledn. af väckte frågor om afskrifning af det Öjaby
och Härlöfs samt Wederlöfs och Dänningelanda församlingar tilldelade
belopp utaf staden Wexiös byggnadslån;
J\a 39, ang:de afskrifning af ett förre Expeditions-fogden C. J.
Moritz, beviljadt vatten-aftappningslån;
JYs 40, i anledn. af begärd afskrifning af ett för aflappningen
af kärrtrakten Mören i Kalmar län beviljadt lån:
)M 41, i anledn. af väckt fråga om boslällsinnehafvares berättigande,
alt för odlingslån gravera vid odlingen icke belägen faslighet;
JYs
42, ang:de ifrågasatt restitution till Häradsskrifvaren J. F.
Dahlström af ett honom ålogdt ersättningsbelopp;
J\s. 43, i anledn. af väckt motion, ang:de skyldigheten att underhålla
en lill följd af fäslningsbyggnaden vid Carlsborg anlagd väg;
JYs 44, ang:de föreslagen tillåtelse till det för Hammars sockens
allmänna byggnader erforderliga virkes hämtande från dervarande
Kominister-boställes skog;
JYs 45, i fråga om införsels beviljande, för bytesfordran i
Skånsk ränta;
M 46, ang:de tryckning af ett nyligen uprättadt register öfver
PresteShs prot. vid 1834 och 1835 års.Riksdag;
JYs 47, i anledn. af väckt fråga om de lill stipendier för Folkskole-lärare-elever
anslagne medels användande lill förbättring af
Folkskole-lärares löner; samt
M 48, angule nedsättning af räntan å fouden för Hjelmare
kanals och slussverks unde:hållande.
Äfvenledes anmäldes och lades på bordet eli af Riddarh.Ulsk.
under M 5 afgifvet sålydande
22 *
340
Den 23 Februari f. m.
Hörsamste Memorial:
Sedan, lill följd af föreskriften uti 15 §:n af den för Riddarh.-  Direkhn utfärdade Instrukt. af d. 26 Maj 1851, Direkt, till Riddarh.
Ulsk. aflemnat sin till 11. R. o. Ad. ställde berättelse öfver
hvad som vid Riddarhus- och Stiftsärendernas styrelse och förvaltning
sedan sista Riksdag sig i allmänhet tilldragit, så oek efter
det Utsk. icke allenast lill pröfning forell a ft de särskildta ämnen och
hemställanden, som i ofvannämnde berättelse förekomma, utan ock
fulländat granskningen såväl af Riddarh.-Direkt:ns prot. ifrån 1850
års början lill och med 1852 års slut, som ock af 1850, 1851
och 1852 årens afslutade hufvudböcker öfver Riddarhuskassan, Wadstena
Adliga Jnngfrustifts-kassan och Adliga Radelt-skole-fonden jemte
alla öfriga under Direktms styrelse ställda kassor, donationer och
legater, äfvensom af Kapitationsräkenskaperna för åren 1849, 1850
och 1851, får Utsk. nu, till följd af 36 § Riddarh.Ordn. med öfverlemnande
af Direktms omförmälde berättelse, sitt utlåt, i anledn.
'deraf till H. R. o. Ad. vördsamt afgifva, dervid Utsk. ansett sig
böra, i afseende på upställningen följa den ordning, som i Direktms
berättelse blifvit iakttagen samt, beträffande de upgifter som icke
synas till någon åtgärd föranleda, endast i korthet sammanföra hvad
berättelsen derom innehåller.
§ 1-
Af denna §, som i allmänhet redogör för de under Riddarh.-  Direktms förvaltning stående kassors och testamentsfonders ställning,
inhemlas, vid tillika anställd granskning af dithörande räkenskaper,
hufvudsakligen följande:
Riddarh.-kassans tillgångar och fordringar, hvilka enl. 1849
års bokslut utgjorde 181,298 R:dr 8 sk. 6 rst., upgingo enl. 1852
års bokslut till 187,758 R:dr 12 sk. 5 rst., samt hafva således under
dessa tre år ökats med 6,460 R:dr 3 sk. 11 rst.
Adliga Kadetlskole-fonden har under samma tid blifvit förkofrad
från 74,443 R:dr 8 sk. 2 rst till 75,701 R:dr 23 sk. 2 rst.,
eller med 1,258 R:dr 15 sk,
Wennerstjernska fonden, som enl. 1849 års bokslut upgick
till 12,001 R:dr 22 sk. 5 rst., har höjt sig till 12,244 R:dr 4 sk.
8 rst; häruti likväl inbegripne 40 st. aktier af f. d. Götheborgs
Diskont å tillsammans 1000 R:dr b:ko, hvarå, allt sedan 1837
icke någon ränta blifvit betald, och om hvilkas afskrifning Direktm
fördenskull gjort hemställan.
Wadstena Adliga Jungfrusliftskassan, som vid 1849 års slut
egde ett kapital af 173,109 R:dr 26 sk. 10 rst, har ökat sig lill
174,126 R:dr 21 sk. 3 rst eller med 1,016 R:dr 42 sk. 5 rst.
GreQiga Schefferska stiftningens fond har förkofrat sig med
137 R:dr 14 sk. 6 rst. samt utgjorde enl. 1852 års bokslut 26,424
R:dr 42 sk.
Af de öfriga under Riddarh.-Direktms förvaltning ställda 14
särskilda testamentsfonder, hvilkas sammanlagda belopp vid 1852
års slut utgjorde 231,664 R:dr 23 sk. 9 rst, hafva 10 eller en
Den 25 Februari f. ni.
34 i
Onämnd Välgörares fond, Bungencronska, Bergenstjernska, Stjerncronska,
Fröken U. G. von Hauswolfs, von Liewenska, Slråleska,
Berglunanska och Fru B. M. von Hauswolfs fonder ökat sig med
tillsammans 2,920 R:dr 40 sk. 4 rst; hvaremot de återstående 4,
elLer Stjerncreutziska, von Blockiska, Wulfcronska och de Silenlzska,
minskats, likväl endast med tillhopa 50 R:dr 33 sk. 7 rst., så alt
tillökningen på det hela upgåtl till 2,870 R:dr 6 sk. 9 rst.
Sammanlagda beloppet af de medel, som af Riddarh.-Direkt:n
förvaltas, hvilka vid 1849 års bokslut utgjorde 695,934 R:drl4sk.
5 rst., upgår efter det nu sednast granskade bokslutet för 1852
till 707,919 R:dr 31 sk. 3 rst., d. v. s. har under dessa tre år
vuxit med 11,985 R:dr 16 sk. 10 rst.; häruti likväl icke inberäknadt
kapitalvärdet utaf en frami. Öfverste Ambrosius Berghraans
fond tillhörig, emot ett årligt arrende af 171 T:r råg utarrenderad
egendom i Wermlands län, jemte frälseräntan af ett helt hemman
i Kalmar län, hvilken, enl. roarkegångspris, i penningar förvandlade
afkastning, af Direktm lill stipendier och pensioner disponeras.
Utsk., som till granskning förehaft räkenskaperna öfver alla ofvanupräknade
kassor och fonder, har dervid icke funnit anledn. lill
någon anmärkn., utan anser sig böra vitsorda den utmärkta noggrannhet
och ordning, hvarmed nämnde räkenskaper blifvit förda,
äfvensom Utsk. efter tagen kännedom af medlens förvaltning och
hvad dervid förekommit, linner grundade skäl till det förklarande:
att densamma öfverensstämt med de i Riddarh.-Direklms
Instrukt. samt särskildt gällande reglementen, donationsbrefsoch
testamentsförordnanden meddelte föreskiift.
I sammanhang härmed har Utsk. tagit i öfvervägande den af
Direktm gjorda hemställan om afskrifning af Wenuerstjernska fondens
i f. d. Götheborgs Diskont egande 40 st. aktier å tillsammans
1,000 R:dr B:ko; och då dessa numera lära kunna anses sakna allt
värde, har Utsk. velat hos H. R. o. Ad. tillstyrka:
att det belopp af 1,000 R:dr b:ko, hvartill nyssnämnde aktier
äro å Wennerstjernska fonden bokförde, må afskrifvas.
Uti denna § bar Riddarh.-Direklm i öfrigt anmält:
Alt den summa af 2,000 R:dr b:ko, som genom fröken Charlotte
Gyllenbåths testamente är vorden disponerad till pensioner för
behöfvande Adliga Fruntimmer, blifvit år 1852 till Direktm inbetald;
Alt genom särskilda testamenten af frami. Kaptenen Carl Gustaf
Qveckfelt och dess numera afl. hustru Eva Charlotta Qveckfelt
född Rosencrantz, en summa af minst 25,000 R:dr b:ko blifvit till
Riddarh,-Direktms disposition anslagen, hvaraf räntemedlen skola användas
dels lill 3 lifstidspensioner å tillsammans 422 R:dr 10 sk.
8 rst. b:ko för i testamentet nämnda ogifta Adliga Fruntimmer, dels
lill 4 stipendier ä 133 R:dr 16 sk. b:ko hvardera, för behöfvande
studerande Adliga ynglingar från 18 till 25 års ålder, som tillhöra
före år 1809 introducerade ätter, dels till lifstidspensioner ä 133
16 sk. b;ko hvardera för torftiga Adliga enkor ellér oförsörjda flickor
af förenämnda ätter: varande tillika tvenne summor af 1,333 R:dr
16 sk. b:ko hvardera lemnade under Direktms vård, hvaraf de årliga
räntorna skola tilldelas i testamentet nämnda fruntimmer, hvilka
342
Den 25 Februari f. m.
likasom alla, som framdeles utses till erhållande af dessa räutemedel,
skola ega rättighet alt sjelfva nämna sina efterlrädarinnor, så att,
endast för det fall alt denna rättighet lemnäs obegagnad, åt Direkt:n
blifvit hänskjutet alt bestämma det värnlösa Adliga fruntimmer, som
af räntan må komma i åtnjutande.
Att Grosshandlanden Magnus Didrik Sölfverberg, genom testamente
af d. 7 Maj 1851, under Riddarh.-Direktms vård och ansvarighet
ställt en summa af 15 000 R:dr b:ko, hvaraf årliga intresset
bör utdelas i pensioner till 15 behöfvande enkor eller döttrar
efter introducerade Adelsmän, dervid enkor, som hafva barn att
upfostras, skola hafva företräde;
Att frami. Öfver-Intendenten Fredrik Samuel Silfverstolpe och
haus ännu lefvande enka Fredrika Silfverstolpe, född Mannerheim,
genom testamentarisk disposition af d. 13 April 1851 till Wadstena
Adliga Jungfrustift skänkt ett kapital af 1,000 R:dr b:ko. att utgå
så snart den af dessa makar, som öfverlefde den andra, aflidit, och
dervid förordnat, att af räntan borde användas årligen 33 R:dr 16
sk. b:ko till förökande af antalet utaf pensionsrum inom nämnde
Stift, och 11 R:dr 16 sk. b:ko till bildandet af en fond för underhållandet,
genom Riddarh.-Direktms försorg, af ett grafhus, som testamentsgifvarne
upbygdt på kyrkogården i Röö socken af Erkestiftet.
Och har Direktm låtit förenämnde teslamentariska dispositioner
behörigen bevaka; men då utredningen af Qveckfeltska och
Sölfverbergska sterbhusen ännu icke hunnit fulländas, har någon
inbetalning af testamentsmedlen derifrån ännu icke egt rum.
Dtsk. finnér för sin del dessa Direktms anmälanden icke föranleda
någon åtgärd.
§ 2.
Direktm afgifver i denna § en kort redovisning för den s. k.
Riddarhns-reparationsfondens tillstånd oell behof. Inkomsterna å
denna fond, som utgöras af den afgift, hvilken med 1 R:dr b:ko
erlägges af hvarje mantalsskrifven adlig mansperson, som för lön
eller förmögenhet betalar bevillning, hafva under åren 1850, 1851
och 1852 influtit med 7,281 R:dr 26 sk. 2 rst., och fonden, hvars
behållning vid 1849 års slut upgick lill 21,520 R:dr 43 sk. 3
rst., egde vid 1852 års slut en behållning af 26,627 R;dr 20 sk.
5 rst. Vid sådant förhållande och dä, utom den till 9,000 R:dr
b:ko upskaltade omläggning af Riddarhusets koppartak, hvaraf behofvet
länge' varit emotsedt, roen hvarmed dock troligen ännu en
längre lid kan anslå, några större reparationer icke f. n. äro ifrågastälde,
har Dircktm visserligen funnit denna fonds behållning betydligt öfverstiga
de nu beräkneliga reparationskostnaderna, men sedan H.
R. o. Ad. bifallit den af Riddarh.-Utsk. vid sednaste Riksdag gjorda
hemställan, att Kapilationsafgiften skulle tills vidare och med lika
belopp som förut utgöras, samt å de såsom grund för denna hemställan
anförde skäl innehålla, att, innan berörde afgift nphör, den
lid borde afvaktas, då fonden stigit till det kapital-belopp, att räntan
deraf kunde motsvara behofvet af Riddarhusets årliga underhåll
Den 25 Februari f. m.
343
och derå nödiga reparationer; att, derest vid en blifvande Riksdag
någon förändring af byggnaderna å Riddarhusgården kornnie att beslutas,
antingen fråga dä blefve om upförande af nya flyglar eller
ensamt borttagande af de nu befintliga vanprydande byggnaderna,
det vore af angelägenhet ält ega en fond, för hvilken en dylik utgift
ej vore främmande och sorn således luinde dertill användas,
samt att jemväl, då med en allt mer och mer på namn utsträckt
utlåning, en och annan förlust i kapital och räntor svårligen syntes
kunna i tidernas längd undvikas, det vore ganska lämpligt och välbetänkt,
att, lill betäckande af dylika förluster och betryggande af
Riddarh.-kassans och öfriga fonders oförryckta bestånd, en, utan
kännbar upoffring af Ståndets medlemmar småningom samlad fond
må finnas att tillgå, hvars öfverskott skulle kunna för' nyssberörde
ändamål af R. o. Ad. disponeras, har Direkta) funnit sig icke f. n.
böra ifrågaställa någon förändring i nu gällande stadgande af Kapitations-afgiftens
utgörande.
Jemte det Utsk. får tillkännagifva att vid granskning af Kapitationsfondens
räkenskaper och förvaltning för åren 1849, 1850
och 1851, Utsk. icke funnit något alt dervid anmärka, har Utsk.
destomindre trott sig ega anledn. tillstyrka någon förändring i nu
gällande beslut ang:de Riddarhuskapilationsafgiflens utgörande, som
Utsk. är betänkt alt föreslå 11. o. Ad. en redan vid förra Riksdagen
ifrågasatt, men dä afslagen åtgärd i afseende på borttagandet
af de å Riddarhusgården belägna flygelbyggnaderna, för hvilket ändamål
en betydligare utgift för Kapitationsfnnden möjligen torde
komma i fråga; hvarom Utsk. förbehåller sig att med särskildt mern.
inkomma.
Utsk. har således ansett sig böra vördsamt hemställa:
att H. R. o. Ad. må vidblifva sitt vid de tvänne föregide
Riksdagarne fattade beslut derom att Riddarhuskapilalionsafgifteu
må tillsvidare utgöras på enahanda sätta och lill
lika belopp som för närvande, eller med 1 R:dr b:ko af
hvarje adlig mansperson, som för lön eller förmögenhet erlägger
bevillning.
§ 3.
Direktm anmäler här att stamtaflorna öfver de å Riddarhuset
introducerade ätter blifvit i möjligaste måtto kompletterade medelst
begagnande af alla de tillförlitligaste upgifter, som kunnat erhållas
genom Presterskapets årligen inkommande upgifter, officiela tidningar,
samt meddelanden af slägternas egna medlemmar, men derigenom
har likväl icke kunnat vinnas den fullständighet, som vore
önskvärd, och Direktm har derföre nu, likasom vid föreg:de Riksdagar
funnit sig föranlåten anhålla, att det Höglofl. Ståndets vid
Riksdagen närvande Lédamöler behagade i Riddarh.-kansliet laga en
noggrann kännedom om beskaffenheten af sina ätters stamtaflor,
samt derefter desamma i möjligaste mån komplettera. Utsk., instämmande
i denna önskan, föreslår:
344
Den 25 Februari f. m.
Att R. o. Ad. må besluta en upmaning till Ståndets medlemmar,
att angule kompletteringen af deras ätters genealogier,
meddela alla de uplysningar som kunna anskaffas,
samt att detta beslut, för att blifva desto mera kändt af
Adelns vid Riksdagen nämnde Ledamöter, må i Riddarhussalen
anslås.
1 auledn. af Riddarh.Utskis vid sednaste Riksdag gjorda framställning,
alt de Kungörelser, som, angale komplettering af ätternas
stamtaflor, före hvarje Riksdag varit i officiela bladet införda,
syntes vara i så måtto förvillande, att de icke angåfvo, hvilka linjer
inom ätten voro inkompletta, samt att deraf inträffade, att
mången ätt, hvars hufvudlinea var lill alla delar kompletterad, så
att något hinder för ätternas" representation å Riddarhuset deraf icke
mötte, utmärktes såsom ofullständig, hvaraf följaktligen den oriktiga
föreställning allmänheten bibringades, att samma ätt, i anseende
till hufvudmannens sorglöshet att komplettera sin genealogi,
icke vore till representation berättigad, behagade R. o. Ad. föreskrifva,
att uti de' kungörelser, som framdeles utfärdades ang:de
komplettering af de å Riddarhuset introducerade ätters genealogier,
hvarje ätt, hvars stamtafla vore ofullständig, borde indelas i 2:ne
klasser, nemi. l:o hufvudlinien och 2:o sidogrenarna, samt att bestämdt
skulle utmärkas, hvilkendera af nämnde linier erfordrade
komplettering. Då likväl de ifrågavande ätternas genealogier uplaga
ej mindre hufvudman än åtskilliga ättemän, för hvilka fullständig
ätteledning blifvit företedd, samt således hinder att representera
dessa ätter icke möter; men den ofullständighet, som föranledt
deras angifvande såsom inkompletta, består deruti att å dem
äfven finnas antecknade personer af sä helt och hållet okänd älteledning,
att icke kan bedömas,
eller någon af sidogrenarne, har Direktm väl funnit för sig omöjligt
att verkställa berörde klassindelning; men dock, till undanrödjande
af den förvillelse, hvartill de förra kungörelserna kunnat
gifva anledn., uti sin sednaste kungörelse i ämnet förenklat redaktionen
samt uteslutit det tillkännagifvande om hvad till en komplett
genealogi erfordras, hvaraf man måhända dragit den orikliga slutsats,
alt så snart någon af de deri äskade upgifter saknades, ätten
ej kunde representeras.
Utsk. hemställer:
.Alt denna Direktms åtgärd må-af fl. R. o. Ad. godkännas,
så att, äfven för framtiden, redaktionen af den ifrågavande
kungörelsen om komplettering af ätternas stamtaflor må erhålla
samma lydelse, som den sednast utfärdade.
§ 4.
Uti denna § har Direkt, omförmält att, sedan Direkt, i Nov.
månad 1850 afgaf sin förra Riksdagsberättelse, 2 Friherrliga och 8
Adliga ätter utslocknat, hvarjemte från de lefvandes antal blifvit
afförde 5 Adliga ätter, å hvilkas stamtaflor icke någon mansperson
finnes uptagen såsom född under de sistförflutna 100 åren.
Den 25 Februari f. m.
345
Antalet af nu lefvande introducerade ätter, som i sista Riksdagsberättelsen
beräknades till 1,061, kan således nu antagas utgöra
75 Grefvar, 186 Friherrar och 785 Ridders- och Adelsmän,
tillsammans 1,046.
§ 5.
Direktm gifver här vid handen, att R. o. Ad:s vid förra Riksdagen
utsedda Fullmäktige i Ranken och Riksg:s-kont. samt Direktörer
vid Lånekontm i Götheborg, Malmö och Wisby, alla bibehållit
sina platser, men att bland de till deltagande i 1851 och 1853
årens Revisioner af Stats-, Ranko- o. Riksg:s-vet'ken, af H. R. o.
Ad. utsedde ledamöter, ledigheter upstålt och blifvit återbesatta på
det sätt, att, efter Brukspatronen Carl Gustaf Uggla, som afsagt sig
förtroendet att deltaga i 1851 års Revision, Majoren och Riddaren
Johan Åke Nordenfelt blifvit af Direktm till Revisor utsedd, samt,
sedan Kontre-Amiralen och Ridd. Folke Magnus af Puke, Kammarjuukaren
och Ridd. Leonard Fredrik Rääf och Öfversten och
Ridd. Frih. Carl Gustaf Adlercreutz anmält sig vara hindrade att
deltaga uti 1853 års Revision, Direktm till Revisorer i deras ställe
utsett först Premier-Löjtnanten Axel Adlersparre, Majoren Carl af
Geyerstam, samt Kammarh. och Ridd. Nils Tersmeden, sedermera,
då de tvenne sistnämnde hade afsagt sig förtroendet, Kaptm Frih.
Carl Adolf Manderström och Kaptm Anders Otto Adelborg, samt
slutligen, efter det jemväl den sistnämnde och Premier-Löjtnanten
Adlersparre hade anmält sig icke vara i tillfälle att i Revisionen
deltaga, Öfverste-Löjtn. och Ridd. Johan Abraham Tornerhjelm,
samt Kapten-Löjtn. Hans August Paulus Olivecrona.
1 sammanhang härmed har Utsk., vid läsning af Riddarh.-  Direktms prot. för d. 8 sist!. September fästat sin upinärksamhet
dervid att, utan någon derom gjord erinran, en Direktms ledamot
blifvit utsedd till deltagande ä R. o. Ad:s vägnar i 1853 års Revision
öfver Banko- och Riksg:s-verken samt Statsverkets styrelse
och förvaltning, oaktadt 37 § Riddarh.Ordn. innehåller, att Ledamot
af Riddarh.Direkt, ej må utses till Revisor öfver nämnde verk;
hvilket förhållande Utsk. icke bort underlåta att hos R. o. Ad.
anmäla.
Direkt, meddelar vidare i denna § upgift å de särskilda val,
som, jemlikt 7 § af Riddarh.-Instruktm, inom Direktm blifvit anställda
dels till Revisorer och Suppleanter å R. o. Ad:s vägnar vid
de årliga Revisionerna öfver Banko-Diskontverkets förvaltning åren
1852 och 1853, dels tills Revisorer och deras Suppleanter vid
Lånekontm i Götheborg och Malmö åren 1851, 1852 och 1853,
samt i Wisby för år 1853.
§ 6.
Omförmäler att bland Direktms egna ledamöter 2:ne ledigheter
upstålt efter Hr Hofrättsrådet och Ridd. Gr. Carl Göran Detlof Mörner,
som d. 21 Okt. 1851 af K. M. kallades till Ledamot af Dess
Statsråd, samt Bankokomissarien och Ridd. Gustaf Anton Brakel,
som afled d. 10 Jan. sistl. år; och hafva till följd häraf bland de
346
Den 25 Februari f. m.
vid förra Riksdagen till Suppleanter valde ledamöter, Aktuarien i
Riksarkivet Frih. Johan August Posse och Kammarh. Oscar Magnus
Fredrik Björnstjerna i Direktm inträdt.
Utsk. har härvid att tillägga, att, sedan Riddarh.-Direkt, afgaf
sin Riksdagsbefättelse, Hr Presidenten och Kommendören Georg
Ulfsparre uti ingifven skrift förklarat sig vara af sina öfriga embetsgöromäl
förhindrad att vara ledamot af Riddarh.-Direktm, hvarföre
lian ansåg det vara sin pligt att denna befattning sig afsäga; och
har i hans ställe den af R. o. Ad. vid förra Riksdagen utsedde
tredje Suppleant, Frih. Rudolf Cederström, under d. 21 sisth Jan.
blifvit till ledamot i Direkt, inkallad.
§ 7.
Inom Riddarhusets ordinarie Tjenstemannapersonal har, enl.
Direktms berättelse och hvad Utsk. i öfrigt inhemta!, den förändring
sedan sista Riksdag inträffat, ali efter andre Kanslisten Carl
Abraham Curt Bruncrona, som atled d. 19 April sisth är, Kammarskrifvaren
i Kongl. Krigs-Colhm Gudmund Leonhard Silfverstolpe
blifvit af Direktm lill andre Riddarh.-Kanslist utnämnd,.men
aflidit d. 27 sisth Sept., hvarefter, sedan, jemlikt 11 § i Riddarh.*
Direktms Instinkt., tjensten varit såsom ledig i Post- och Inrikes
Tidningar kungjord, e. o. Kanslisten vid Riddarhuset, Frih. Gösta
Ehrenborgh blifvit under d. 2 derpå följande Dec. dertill befordrad.
§ 8.
Jemte anmälan att utdelning af Pensioner och Gratifikationer af
de dertill anvisade fonder blifvit i föreskrifven ordning verkställd,
har Direktm tillika anmält, dels att genom f. d. Riddarh.-Fiskalen
Kammarh. M. Falkenbergs d. 7 Jan. 1852 inträffade död, en Pension
och en Gratifikation, hvardera å 150 R:dr b:ko, hvilka af honom
åtnjutits å Riddarhnskassan, blifvit indragne, dels att i följd
af Stråleska fondens tillväxt, Direkt, varit i tillfälle att öka pensionernas
antal å denna fond, för behöfvande adliga döttrar som fyllt
55 år, från 14 å 50 R:dr b:ko hvardera, till 17.
I Wadstena adliga Jungfru-stiftet hafva, efter det sista Riksdagsberättelsen
afgafs 13 döttrar af Adelsmän blifvit inskrifna,
hvaremot 48 genom giftermål eller dödsfall utgått ur Stiftet, samt
dessutom 4 Stifts-Jungfrur, som icke inom föreskrifven tid anmält
sig till sina pensioners utbekommande, blifvit ur matrikeln afförda.
Antalet af de såsom lefvande qvarstående Stifts-Jungfrur, hvilket
vid början af sisth Riksdag utgjorde 577, hvaraf 225 åtnjöto pension,
har således blifvit minskadt till 538; och har Direkt, funnit
sig nödsakad att, i förhållande lill Stiftskassans inkomster, för innevande
år nedsätta de utg:de pensionernas antal lill 222.
§ 9.
Denna § utvisar huru de å Adliga Kadettskolefonden anvisade
4 högre och 8 lägre akademiska stipendier och 3 frikadettplalser,
samt 2 s. k. näringsstipendier, äfvensom de 3 stipendierna å Ber
-
Den 25 Februari f. m.
347
genstjernska samt 3 å Bergmanska fonderna, sedan sista Riksdagsberältelsen
afgafs, blifvit af Direkt, utdelade, samt hvilka Adliga
ynglingar desamma under denna tid innehaft och f. n. innehafva.
Då, enl. nu gällande reglemente för dem, som innehafva, de
lägre Biddarh.-stipendierna, de kunskaper, hvilka anses nödiga innan
någon kan till stipendiat antagas, äro godkända insigter i Latinska
språket, Theologien, Philosophien, Mathematiken, Historien
(i förening med Geografien) samt Naturvetenskaperna, men dessa
kunskapsfordriugar dels icke äro desamma, som numera blifvit bestämda
för nöjaktigt genomgående af fullständig Studentexamen,
hvarvid väl äfven fordras 6 adprobationer, men betyget adprobatur
icke behöfver erhållas i hvart och ett af förenämnde kuhskapsämnen,
och derjemte betygen beräknas på det sätt, att ett cum laude
addrobatur gäller för 2, och elt laudatur för 3 adprobatur, dels ock
föranleda dertill, att del vida högre kunskapsmått, som den, hvilken
i etl af meranämnde kunskapsämnen ej blifvit godkänd, men
i de öfriga visat berömliga eller med beröm godkända insigter, kan
ega framför den, som enl. Reglementets föreskrift är lill stipendium
kompetent, måste vid stipendii-utdelningen lemnäs utan afseende,
har Direktm hemställt, om icke uti förenämnde reglemente, i st. f.
ofvanberörde kunskapsfordringar, bör införas, alt sökanden skall förete
betyg öfver af honom nöjaktigt genomgången fullständig Studentexamen.
Utsk., som vid läsningen af Direktms prot. inhemta!, att, vid
flera tillfällen, dels lediga stipendier icke kunnat tillsättas i anseende
dertill att någon sökande, som i öfrigt genomgått fullt nöjaktig,
ja till och med berömlig Studentexamen, likväl i nugot af
de för kompetens specielt utsatta ämnen, t. ex. Philosophi och Naturvetenskaperna,
saknat vitsord om godkända insigter, dels ynglingar
med i det hela högre kunskapsmått fått vid tillsättningarna
stå tillbaka för mindre utmärkta, som kunnat prsestera de i vissa
ämnen fordrade adprobationsbelygen, oaktadt de i öfriga ämnen
varit underhaltiga, har således funnit Direktms ofvanberörde hemställan
väl grundad, och får i anleda, deraf och i enl. med Di
rektms
förslag tillstyrka:
Att hädanefter betyg öfver nöjaktigt genomgången fullständig
studentexamen må i afseende på kunskapsfordringar innefatta
kompetens, för erhållande såväl af de i Adliga Ka
dettskole-fonden
anslagne akademiska stipendier, som af stipendier
å Bergénsljernska fonden; dock sä att i öfrigt det
för sökande till de s. k. högre stipendierna stadgade vilkor
om trenne Professorers intyg, att de idka studier för erhållande
af någon akademisk grad, må qvarstå.
Och torde i följd deraf och då betygen öfver studentexamen
icke, såsom förr varit brukligt, sammanslås i ett summariskt vitsord,
utan gifvas särskildt för hvarje klass af examensämhen, på sätt
Direkt, jemväl föreslagit:
stadgandet att vid ansökning om Riddarh.-stipendier bör bifogas
ett efter anställd examen af någon publik Lärare vid
348
Den 23 Februari f. m.
Akademien eller Gymnasium utgifvet detaljeradt betyg om
den sökandes kunskaper kunna uphöra.
§ 10-
Dplager en berättelse ang:de Riddarhusets lånerörelse, deraf
inhemtas, att, sedan under loppet af de 3 sistförflutne åren en ytterligare
förminskning af de lån, som blifvit lemnade emot inteckning
i fast egendom, egt rum, samt jemväl en del af de Hypotheksförenings-obligationer,
Direkt:!! innehaft, blifvit inlöste, men
deremot utlåningen emot borgen eller hypotiserade skuldebref ökad,
utgjorde enl. 1852 års räkenskaper det vid samma års slut räntebärande
beloppet af under Direkt:ns förvaltning ställde medel en
summa af 003,348 R:dr 42 sk. 1 rst. b:ko, och voro deraf ntlånle
emot inteckning i fastighet 391,033 R:dr 6 sk., emot borgen
eller hypotiserade skuldebref 137,315 R:dr 36 sk. 1 rst. samt
emot obligationer af Nya Trollhätte Kanal-bolag eller Hypotheksföreningar
75,000 R:dr.
Af de lån, hvilkas inbetalning i sednaste Riksdagsberättelsen
anmäldes vara beroende på konkurser, har det ena, uptaget af
Kapt. P. Hammarsköld och utgörande 1,200 R:dr b:ko, blifvit inbetaldt
af Bruspatr. J. Tillberg, som, jemte Ryttm. C. W. Hammarsköld
derför hade ingått borgen; men för det andra länet, utgifvet
lill nyssnämnde Ryttmästare emot borgen af Kapten W. von
Ehrenheim och Ryttm. F. Björkenstam, har, i anseende till ännu
ej afslutad utredning af låntagarens och borgesmännens konkurser,
icke någon annan inbetalning egt rum, än att, sedan H. R. o. Ad.
vid sista Riksdag bifallit, att Ryttmäst. Björkenstam och hans konkursmassa
finge, emot erläggande inom 1851 års slut af ett till
1,200 R:dr b:ko bestämdt belopp, frikallas från vidare ansvarighet
för Ryttmäst. Hammarskölds berörde skuld, Utredningsmannen i
Ryttmäst. Björkenstams bo, Assessoren F. Almqvist inbetalt, d. 31
Dec. 1851, 788 R:dr 43 sk. 2 rst. samt d. 28 sisth Okt. 411
R:dr 4 sk. 10 rst., eller återstoden af förenämnde accordssumma.
Och då sålunda den betingade ackordssumman icke inom utsålt
tid blifvit inbetald, samt ej heller någon ränta erlagd för de
derefter inbetaide medel, har Direkt, ansett sig böra till R. o. Ad:s
egel bedömande öfverlemna huruvida numera Ryttmäst. Björkenstam
och hans konkursmassa må få anses befriade från ifrågavar:de
ansvarighet, elier det i hans konkurs af Riddarh.Direkt. bevakade
fordringsanspråk bör fullföljas.
Utsk. som inhemtat, att Ryttm. Björkenstams här ifrågavande
borgensförbindelse för förre Ryttm. C. VV. Hammarsköld, är tecknad
å ett af denne å 7,000 R:dr b:ko utgifvet skuldebref, hvilket
dock är vordet hos Riddarhusets kassor hypotiseradt, endast för ett
Hammarskölds lån å 3,600 R:dr, finner, för sin del, att, då Ryttmäst.
Björkenstams konkursmassa numera inbetalt hela det ackordsbelopp
af 1,200 R:dr b:ko, massan erbjudit, och hvilket äfven blifvit
vid förra Riksdagen af R. o. Ad. antaget, den omständighet, att
den sisla tredjedelen af ackordssumman icke blifvit inom utsatt tid
gulden eller ränta derför erlagd, ej hör föranleda till ytterligare an
-
Den 25 Februari f. m.
349
språk i detta hänseende, än mindre till en derigenom möjligen
med konknrsmassan äfVentyrad rättegång; hvarföre Utsk. tillstyrker
:
att Ryttmäst. Björkenstam och hans konkursmassa numera
må få anses befriade från den ansvarighet Ryttmäst. Björkenstam
iklädt sig såsom jemte Kaptenen B. von Ehrenhein»
löftesman å ofvanberörde af förre Ryttmäst. C. W.
Hammarsköld hos Riddarhusets kassor hypotiserade skuldebref.
§ 11.
I anledn. af det ersättningsanspråk, som, efter den under sista
Riksdag föröfvade inbrottsstöld, hvarigenom utur Riddarh.-kont.
utom en mindre summa, som Riddarh.-Kamereraren sjelfmant ersatt,
räntebärande obligationer, utgifna af Smålands och Hallands Hypoteksförening
å tillsammans 5,700 R:dr samt Riksbankens sedlar
lill ett belopp af 11,066 R:dr 32 sk. b:ko blefvo lillgripne, Riddarh.
Direkt., på grund af R. o. Ad:s derom fattade beslut, låtit
utföra emot Riddarh.Kamereraren Kammarh. J. L. Bogeman, hafva
Stockholms Rådst.-Rätt och Kongl. Svea Ilof-Rätt, genom sammanstämmande
domslut ålagt Kammarh. Bogeman att gälda den förlust,
Riddarhuskassan och Adeliga Jungfrustiflskassan genom berörde
stöld lidit, med fordrade 8,766 R:dr 32 sk. b:ko jemte 5 proc:s
ränta från d. 10 Dec. 1850, hvarförutan rättegångskostnad med 11
R:dr 18 sk. blifvit Riddarb.-Direkt, af K. Hof-R:n tillagd; hvarefter
målet af Kammarh. Bogeman blifvit fullföljdt hos K. M., på
hvars Nåd. pröfning detsamma f. n. beror. Emedlertid hafva de
ifrågavartde obligationerna blifvit såsom bortstulne efterlyste och d.
7 Mars 1851 lill inlösen efter 6 månader eller d. 8 Sept. samma
år upsagde, men likväl icke företedde, hvarefter de af Direkt, för
Smålands m. 11. provinsers Hypotheksförening, med tillsammans
5,976 R:dr 12 sk. b:ko, utgörande obligationernas kapitalbelopp,
jemte derå vid upsägningstidens slut uplupen ränta, blifvit inlöste,
emot en af Riddarh.-Direkt. utgifven förbindelse att hålla Hypotheksföreningen
skadelös för den utbetalning, hvartill densamma, i
händelse någon eller några af dessa obligationer framdeles, inom
den i Kongl. Förordningen d. 13 Juni 1800 stadgade lid kan blifva
enl. lag förbunden; men de 3,066 R:dr 32 sk., som jemte obligationerna
blefvo bortstulna, äro bland fordringar uti Jungfru-stiftskassans
räkenskaper balancerade.
För öfrigt anmäler Riddarh.-Direkt. i afseende på detta ärende,
att f. d. Akaren Carl Fredrik Lilja bekant sig hafva föröfvat
ofvanberörde i Riddarh.-kont. medelst inbrott begångna stöld, samt
att, efter det han i hufvtidstaden undergått ransakning, så väl vid
Kongl. Poliskammaren sorn vid Rädst.Rm och dervid såsom delaktige
i samma stöld upgifvit Qvinspersonen Christina Carolina Boman,
Handlanden Carl Anders Melcher Wahlström och Enkan Maria
Lovisa Pettersson, Rådst.Rm genom Utslag d. 31 Mars sisth
år dömt dessa personer till straff för tjufnadsbrottet och derjemte
att, då intet af det stulna godset kunnat tillrättafås, derför utgifva
350
Den 25 Februari f. m.
ersättning, Lilja af hela det stulna beloppet nied 8,922 R:dr, Boman
med 8,870 R:dr 16 sk., Wahlström med 3,133 R:dr 16 sk.
och Pettersson med 933 R:dr 16 sk.
Utsk. finner denna Direkt:ns anmälan
för närvande icke föranleda till någon R. o. .Adis åtgärd.
Jemte upgift att under år 1851 endast smärre reparationer
egt rum å Riddarhusets tak samt i dess källarvåning och flygelbyggnader
för tillsammans 153 R:dr 16 sk., har Direkt, anmält
alt, år 1852, Riddarh.-Sekretins boställsrum blifvit reparerade för
530 R:dr 12 sk., Riddarhussalen för 553 Ridr 24 sk., samt koppartaket
för 66 Ridr 32 sk., samt under 1853 dels i Riddarhussalen
dels i eldstäderna, reparationer blifvit verkställda för tillsammans
171 Ridr 16 sk., allt biko.
I sammanhang med förenämnde reparation i Riddarhussalen
hafva de dervarande vapenplåtarna blifvit ordnade på ett mera systematiskt
sätt än förut, och en af Direktms Ledamöter, Kammarh.
Frih. Bennet, som ombesörjt denna anordning, har derefter uprättat
och till Riddarhuset förärat en medelst afbilduingar af de i
Riddarhussalen befintliga ornamenter och inskriptioner illustrerad
förteckning öfver vapenplåtarna, hvarenligt sådana finnas för 2,254
ätter, men saknas för 37 ännu lefvande och 572 utgångna ätter.
Frih. Bennet hat; dessutom ' kostnadsfritt för Riddarhuset dels fullständigt
renoverat flera vapenplåtar, dels omfernissat eller låtit rentvätta
de öfriga och Direktin omfattar med särdeles nöje detta tillfälle
att uttrycka sin erkänsla för det nit och den osparda möda,
Frihin dervid ådagalagt.
Jemte det Utsk. instämmer i detta Direktins yttrande, har Utsk.
tillika ansett Hr Frih. Bcnnets välvilja att ulan allt slags utgift för
Riddarhuskassan, med egen möda och upoffring personligen verkställa
det ifrågavaride renoveringsarbetet samt det smakfulla ordnandet
af vapenplåtarna, som åt Riddarhussalen gifvit ett betydligen
förskönadt utseende, med det mera, hvarom Direktins berättelse förmäler,
påkalla ett varaktigare vedermäle af R. o. Adis aktning och
förbindelse; hvarföre Utsk. trott sig böra i detta hänseende föreslå:
att ett exemplar af Riddarhusets större medalj i guld af
omkring 60 dnkater mätte genom Riddarh.-Direktins föranstaltande
präglas, för att Hr Frih. Bennet tillställas, samt
detta R. o. Adis beslut genom prot.utdr. Ur Frihin
meddelas.
Direkt, anmäler här, att d. 9 Febr. sistl. år, då till betygande
af den allmänna glädjen öfver II. Mis Konungens återvunna helsa
en allmän illumination i hufvudstaden egde rum, Direkt, öfvertygad
att det skulle öfverensstämma med H. R. o. Adis önskan, att Direktin
vid delta tillfälle deltog i fröjdebetygelserna, föranstaltat om
eklärering af saväl Riddarhuset som Konung Gustaf lis staty, på
12.
§ 13.
Den 25 Februari f. m.
351
den glada högtidens anspråk motsvarande sätt, och tipgingo kostnaderna
dervid till 603 R:dr 36 sk. b:ko.
Utsk. hemställer:
att R. o. Ad. behagade denna Direkt:ns åtgärd godkänna.
§ 14.
Innehåller Direkt:ns anmälan derom att, jemlikt Direkt, meddelad
föreskrift om komplettering af Riddarn.-Arkivets samlingar af
lagar och författningar, äfvensom samtliga RiksSl:ns prot., Direkt,
föranstaltat om anskaffande af såväl felande prot., som sådana författningar
och register, hvarmed berörde samlingar ansetts böra
tillökas.
§ 15.
Sedan H. R. o. Ad. vid sednaste Riksdag npdragit åt Direkt,
att samla de statistiska uplysningar, hvilka ansågos behöfliga i och
för upgörande af en, efter hvad det då hvilande grundlagsförslaget
förutsatte, på val grundad Riddarh.Ordn.; och uppå Direktrns i anledn.
deraf gjorda underd. anhållan, K. M. i Nåder anbefallt Dess
Ofver-Stålh. i Stockholm och Befinde i länen att infordra och till
Riddarh.-Direkt, insända upgifter å de Adelsmän, hvilka, födda före
år 1833, enl. mantalslängderna" för år 1852, voro skattskrifna, äfvensom
å deras egenskap af fastighetsegare, arrendatorer af fastighet,
tjenstemän, näringsidkare, eller idkare af vetenskaper och konster,
eller ock huruvida de icke tillhöra någon af berörde fem
klasser; så har Direkt, lill Ståndet öfverlemnat de till följd deraf
inkomna upgifterna, jemte deröfver af Riddarh.-Sekret., med uteslutande
af sådana personer, som numera aflidit eller ock af misstag
ansetts tillhöra H. R. o. Ad., uprättade sammandrag för Stockholms
stad och hvarje län samt generalsammandrag för hela Riket.
H. R. o. Ad. torde finna att, då det ändamål, för hvilket det
ifrågavar:de statistiska arbetet blifvit infordradt, icke vid denna
Riksdag Vunnits genom antagande af förslaget om R. o. Ad:s utseende
medelst distriktvis valde ledamöter, de af Riddarh.-Direkt, insända
ofvanberörde statistiska tabeller icke f. n. Töranleda till någon
annan åtgärd än
att desamma, såsom i flera hänseenden uplysande, måtte i
Riddarhus-Arkivet förvaras.
§ 16-
Slutligen har Direkt, anmält, att, sedan numera ett Gaslysningsbolag
i Stockholm blifvit bildadt, fråga inom Direkt:n upstålt, huruvida
det derigenom beredda tillfället, alt uti Riddarhuset använda gaslysning,
borde begagnas, men alt Direkt, funnit sig desto mindre böra derom
falla något definitivt beslut, som den i sådant afseende nödiga inrättning
ansetts svårligen före Riksdagens början kunna fulländas, och, såsom
behöflig endast i och för Riksdagarna, icke torde böra bekostas af
Riddarhuset. Emedlertid har dock Riddarh.-Direkt, från Direktionen
för Gaslysnings-bolaget begärt kostnadsförslag å gaslysningsinrättnings
anbringande och användande i Riddarhuset, till uplysning
af så väl ingången, trappor och förstugor, som öfra våningen och
352
Den 25 Februa,-i f. m.
de s. k. Secreta Utsk:s-rummen, hvarefter Bolagets Direkt, latit uprätta
kostnadsförslag, uptagande för sjelfva gasledningen samt erforderliga
kronor, lyktor, väggarmar m. m. en utgift af tillsammans 2,985 R:dr
b:ko, och ordfiden i Bolagets Direkt., Ofverste-Löjtnanten och Ridd. C.
Stål uti en promemoria om förbrukningen af gas och priset derå
lemnat uplysningar, som, då dermed jemföres, att den nu betingade
betalningen med lampor inom Riddarhuset upgår till 1 sk. 8
rst. b:ko i timman för hvarje låga, synes leda till den slutsats, att,
medelst användande af gaslysning, en icke obetydlig besparing i
kostnaderna för lyshållningen i Riddarhuset kunde vinnas; och har
Direkt., med öfverlemnande af berörde kostnadsförslag och promemoria.
hemställt, om icke med beslut i detta ämne bör anstå, intill
dess den i R. St:rs hus anordnade gaslysning lemnat en säkrare
ledning för bedömandet af ändamålsenligheten utaf sådan lyshållning
i lokaler, som utgöra arbetsrum för större rådslående församlingar.
Utsk. finner för sin del någon gaslysning å Riddarhuset vid
innevande Riksdag icke böra komma i fråga, hvaremot Utsk. anser
lämpligt och tillstyrker:
att, derest framställning å Statsverkets sida kommer att ske
ang:de anbringande af gaslysning å Riddarhuset, Riddarh.-  Direkt. bemyndigas att, om en slik åtgärd, med vederbö'
rande öfverenskomma.
Efter sålunda meddeladt utlåt, har Utsk. ansett sig upfylla en
angenäm pligt, då Utsk. tillstyrker:
att R. o. Ad. måtte förklara Riddarh.-Direkt. sin tillfredsställelse
och sitt välbehag öfver det sätt, hvarpå Riddarlmsoch
Stifts-ärenderna blifvit sedan sista Riksdag af Direkt,
förvaltade.
Stockholm d. 17 Febr. 1854.
På Riddarh.-Utsk:s vägnar
- Carl Mörner.
W. F, Dalman.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lör
-
Den 25 Februari e m.
353
Lördagen den 25 Februari 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogos ånyo och bifötlos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde
d. 15 och 16 dennes på bordet lagde Betänk:n:
JYs 39, i anledn. af väckte motioner om bestämmelser i afseende
å tillsältning af klockare-lägenlieterne i Skäne, Halland och
Blekinge samt Bobus län;
JYs 40, i anledn. af väckt motion om meddelande af före
skrift,
att kassa-inventeringar årligen skola hos Hospiials-Sysslomän
verkställas;
JYs 41, i anledn. af väckt motion, att Garnizons-tjenstgöringen
å Långholmen matie af Garnizons-Reghne i Stockholm bestridas;
JYs 42, i anledn, af väckt motion om indragning af Com
merce-Colhm;
JYs
43, i anledn. af väckt motion om indragning af KrigsAkademien
vid Carlberg;
JYs 44, i anledn. af väckt moliou om åtgärders vidlagande
för beredande af lättnad i Bålsmans-roteringsbesväret; samt
JYs 45, i anledn. af väckt förslag, att Universiteterne i Upsala
och Lund måtte indragas och Universitetet i Stockholm inrättas.
Föredrogs ånyo Riddar!).-Utsk:s d. 11 och 15 dennes på bordet
lagda Mern. JYi 3, i anledn. af Hr von Franckens motion om
en gratifikation till den vid B. o. Ad:s plena kommenderade valu.
Frih. Stjernstedt, Äng. Wilh.: Då jag med fägnad hört
den af Utsk. lemnade uplysning, att Riddaih.-kassan befinnes i den
lyckliga ställning, att den ifrågavar:de betalningen kan af densamma
ulan afsaknad bestridas, har jag intet emot förslaget, men hemställer
om det icke vore lämpligt och nödigt att bestämma, det
denna afgift skall för hvarje afdelning af plena utgå, så att, om
plenum fortsältes på eftermiddagen, detta anses såsom ett serskildt
plenum. I annat fall upstår en obillig och ojemn fördelning, emedan
den vakt, som bestridt vakthållningen under ett f. m. plenum,
hvilket icke fortsättes på aftonen, då skulle erhålla större godlgörelse,
än den vakt som skulle med vakten vid e. m. plenum dela
den för ett plenum bestämda summan. Jag föreslår således det
förtydligande af Ulsk:s Betänk., att afgiften skall ulgå till vakten
för hvarje pleni-sammanträde å för- och eftermiddagar, och i fråga
4 H. 23
354
Den 25 Februari e. ra.
om fördelningen, befälhafvaren för vakten kunde undfå 16 sk. och
manskapet 32 sk. genom hvilken jemkning utgiften i sin helhet
för Riksdag beräknad icke blefve betydligt högre än Utsk. beräknat,
enär antalet af på e. m. fortsatta plena ej under en Riksdag är särdeles
stor. Vidare har Utsk. begagnat ordet ”Underofficeraren'’,
men detta synes mig mindre lämpligt, emedan det ofta händer,
att icke en Underofficer utan en korporal anför vakten, hvarföre
jag föreslår, att ordet ”Underofficeren utbytes mot ”vaklens
befälhafvare.”
Hr Adelborg, Anders Otto: Jag instämmer med den siste
talaren och anser det förenligt med R. o. Ad:s värdighet, att,
när Riddarh.-kassan kan bestrida denna utgift, densamma äfven utgår
icke för ett plenum, utan hvarje gång ny vakt reqvireras.
Frih. Leijonhufvud, Axel Gabr.: Något missförstånd tror
jag icke kan upslå, emedan för hvarje plenum reqvireras vakt från regementena.
Om således ett plenum fortsattes på e. m., upkomma
serskilda vaklgöringar, hvaraf följer, att afgiften skall utgå för
hvarje sådant serskildt plenum. Någon jemkning å de föreslagna
6 sk. till hvardera af manskapet torde vara mindre lämplig, emedan
detta belopp ingalunda är för mycket, helst ofta inträffar, att
plena räcka flere timmar och stundom långt in på natten.
Hr Hjärne, Harald: Förenande mig med föreg:de talare
lager jag mig likväl friheten hemställa, om någon återremiss kan
vara behöflig. Vi äga ju rätt att i denna fråga genast fatta beslut
och jag hemställer derför, om vi icke, till besparande af Riddarh.-  Utsk:s tid, kunna fatta det beslut, alt afgiften skall utgå hvarje
gång R. o. Ad. in pleno sammanträder. Detta uttrycker den tanke
Frih. Stjernstedt uttalat, nemi. att afgiften skall utgå för hvarje
plenum, så att plenum på f. m. anses för ett och plenum på e. m.
för ett aunat. .Såvida min propos. vinner R. o. Ad:s bifall skall
jag fullgöra mitt åliggande att aflemna honom skriftligen till prot.
Gr. Mörner, Carl: Då frågan inom Utsk. förevar yttrade
man sig endast om antalet af plena under våra Riksdagar, hvilket
vid förra Riksdagen utgjorde 150. Vid betraktande häraf ansåg
Utsk., att ett visst belopp borde bestämmas för hvarje plenum,
hvarför jag tror, att skillnad bör göras emellan förmiddags- och eftermiddags-plenum.
Hvad åter angår frågan om den, som anför
vakten, anser jag, att ordet Underofficern bör utbytas mot ordet
befälhafvaren för vakten.
.Hr von Hartmansdorff, Äng.: Alia talare synas mig vara
af samma mening. Här är blott fråga om uttrycken. Jag hemställer
derför det R. o. Ad. måtte besluta, att åt hvarje vakt, som
begäres, skola anslås 1 R:dr 16 sk., hvaraf 16 sk. tillfalla befälhafvaren
och återstoden manskapet. Härigenom är man ifrån den
otydlighet, som kan ligga i orden för hvarje plenum.
Frih. Stjernstedt: När jag finnér, att Riddarh.Utsk:s me
ning
varit, att för hvarje gång, R. o. Ad. in pleno sammanträder,
Den 25 Februari e. m.
355
den ifrågavartde afgiften skall utgå, har jag intet att deremot anmärka
likasom icke heller i afseende på afgiftens belopp; men jag
trodde, att uttrycket för hvarje plenum skulle tydas så. att om plenum
börjas på f. m. och fortsattes på e. m., skulle detta anses såsom
ett plenum. Anlages Hr von Hartmansdorff? förslag, vinnes
all behöflig tydlighet. Då vi alla synas ense om summans belopp,
lärer väl, såsom en talare yttrat, någon återremiss icke erfordras,
hvarföre jag anhåller, att vi ,måtte afgöra frågan i enlighet med
Hr von Ilartmansdorffs förslag.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framstälde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende pä förevaride Mern. förslag till
förändringar, som dock icke afsågo hufvudsaken, utan blott redactionen
blifvit framstäldte af 3:ne talare Frih. Stjernstedt, Hr Hjärne
och Hr von Hartmansdorff, af hvilka dock den förstnämnde afstått
från sitt förslag och instämt med Hr von Hartmansdorff.
Hr Hjärne: Jag anhåller att få instämma med Hr von Hartmansdorff.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde, att Hr von Hartmansdorff förslag
innehöll, alt för hvarje ny vakt, som reqvireras, anslås 1 R:dr
16 sk. biko, hvaraf 16 sk. (ill vaktbefälhafvaren och 1 Ridr till
fördelning emellan manskapet, samt hemstälde örn R. o. Ad. behagade
bifalla Riddarh.Utskis tillstyrkande, med det förtydligande
Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Ropades Ja.
Hr Ribbing, Arvid: Då jag här in pleno inträdde hade
R. o. Ad. redan afgjort Betänk, i anledn. af väckte motioner om
tillsättande af klockarelägenheter i Skåne, Halland och Blekinge.
Jag hade visserligen ämnat, att yttra mig i denna fråga. Nu är
det för sent. Jag anhåller emedlertid, att Riddarh.-Sekret, målte
uplysa, hurti frågan blifvit afgjord i öfriga Stånden.
Härvid uplyste undert. Riddarh.Sekret, att enl. ankomne prot.-  utdr. Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s nu omförmälde Betänk. M 39
blifvit bifallet af Preste- och BorgareSt:n samt återremitteradt af
BondeSt.
Hr Ribbing: Ar det icke något serskildt prot.nldr. ankommet
med begäran, alt R. o. Ad. skulle äfven återremittera Betänk.?
I anledn. häraf uplästes det härom från BondeSt. ankomna prot.-  Utdr., hvilket icke innehöll något annat af det Hederv. Ståndet fattadt
beslut, än att Utsk:s Betänk, blifvit återremitteradt.
Föredrogs Gr. Posses, Gustaf Mauritz, d. 18 dennes på
bordet lagda motion, att R. St:r måtte ingå till K. M. med underd.
anhållan, att Han tills vidare täcktes uphäfva import-tullen på
spanmål och mjöl.
23*
356
Den 25 Februari e. m.
Gr. Posse anförde skriftligen:
Då den af mig väckta, nu föredragna motionen, måhända ej
kan anses, till följd af 56 § Riksd.Ordn. äga tillräckligt stöd i de
utländska förhållanden, hvilkas inflytande på vår spanmålshandel ej
med full visshet kunna förutses, får jag såsom särskildta grunder
för dess väckande nu upgifva.
l:o. De med hvarje postdag stigande spannemålspriserna i
Rikets södra provinser, ett förhållande, hvilket vid motionstidens
slut så mycket mindre kunde förutses, som man hade anledn. förmoda,
att, vid bränningstidens slut motsatsen skulle inträffa.
2:o. Det jemväl ej under motionstiden beräkneliga i motionen
ådagalagda förhållande, att spannemål från Ryska hamnar med
fördel kan hit införas, hvilket så mycket mindre kunde förmodas,
som spannemälsutförseln var från Finlands hamnar förbjuden.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Under fullkomlig
öfvertygelse att den af motionären föreslagna underd. skrifvelsen afser
åstadkommande af en fördel för Jordbrukaren, enär motionären
synes dermed vilja förekomma ett exportförbud, hvilket skulle serdeles
menligt inverka på spanmålshandel, tror jag likväl att med
denna skrifvelse icke vinnes det åsyftade ändamålet. Men innan jag
ingår i någon bevisning härom, vill jag söka ådagalägga, att motionen
enl. 56 § Riksd.Ordn. icke kan remitteras. Till stöd för
sin motion har Gr:n åberopat 56 § och de politiska förvecklingarne
i Europa. Man måste således tillse, huruvida dessa förvecklingar
haft något inflytande på spanmålsmarknaden. Vid betraktande
häraf finner man, att priserne ingalunda stigit, utan tvertom, efter
utfärdandet af K. M:s förklaring rör:de de förenade rikenas neutralitet,
varit icke allenast, som man säger flau, utan i fallande.
Om, såsom motionären tyckes förmoda, spanmålspriserne till följd
af de politiska förvecklingarna stegras, känna vi alla, att K. Bl.
äger att under sådana förhållanden nedsätta eller borttaga tullen å
spanmäl, och således vinnes det ändamål motionären åsyftat. Huruvida
motionären kan ernå del mål han eflersträfvar, vill jag icke
undersöka, emedan första frågan är, om motionen kan remitteras.
Jag tror det icke.
Hr Adelborg, Anders Otto: Då man helt oförmodadt
hört en motion i detta ämne väckas här på detta rum, sedan för
kort tid tillbaka en motion med Gr. Posses tillhjelp blifvit här förpassad
till evigheten, studsar man, och det är derföre naturligt,
att jag i miu ringa mån sökt att i Grundlagen återfinna det stöd,
Gr:n för sin motion åberopat. Tänker man sig tillbaka lill den
tid, då den Sandbergska motionen afdankades, och jemför den med
den närvar:de, under hvilken Gr:n framställt sin motion, skall man
förgäfves efterforska sådana under Riksdagens lopp inträffade händelser,
hvilka enl. 56 § Riksd.Ordn. tillåta motioners väckande efter
en månad från Riksdagens början. I allmänhet hafva spanmålspriserne
i landet icke stigit utan tvertom fallit, ehuru de i
södra orterne nu något stegrats, men man känner alldeles icke,
Den 25 Februari e. m.
357
om detta har sin grund i en starkare export för tillfälle? eller om
mehnföre förhindrat transporten från uplagsställena till afsättningsorterne.
Om det följaktligen varit motionärens siareblick tillåtet
att i en dunkel framtid se den föreslagne åtgärden rättfärdigad, är
det åtminstone för oss andra omöjligt att för det närvande fälla ett
bestämdt omdöme härutinnan. Emedlertid tror jag just den af
Gr:n åberopade 56 § Riksd.Ordn. förnekar giltigheten af hans motion,
emedan sådana förhållanden icke inträffat, som i samma §
förutsättas såsom vilkor, hvarunder motionen nu skulle kunna till
vederbörligt Utsk. remitteras. Visserligen är det sant, att! spanmålspriserne
något sjunkit på den Ryska sidan, men detta är möjligen
äfven en tillfällighet, och om, såsom man förutsatt, svårare förvecklingar
möjligen inträffa, är detta förhållande med priserne snart
öfvergående, ty det torde befinnas klart, att Ryssland just i följd
af dessa förvecklingar blir i behof af derinom befintliga spanraålstillgångar,
hvaraf prisernes stegring blir den gifna följden och all
import vare sig med eller utan tull omöjlig. Men om detta oaktadt
R. o. Ad. skulle finna de af motionären upgifna skäl giltiga,
ligger dock en djupare betydelse i motionen, hvilken jag icke kan
godkänna nemi. elen ena Statsmaktens obefogade ingrepp på den
andras område. Det är icke längesedan vi på detta rum förehade
en fråga, hvari den ena Statsmakten sökte tillvägabringa en förändring
i 61 § Reg.F. Man opponerade sig då deremot hufvudsakligen
af det skäl, att man ansåg förändringen innebära ett ingrepp
i Grundlagen, det der icke kunde bifallas, såsom elt ingrepp i folkets
rätt, hvilket man icke ville erkänna såsom fullkomligt origtigt i
ekonomiskt hänseende, men som deremot ansågs farligt i afseende på
Regeringens förhållande till representationen. Sedermera har R. o.
Ad. ogillat Doctor Sandbergs motion, ehuru åsyftande, att R. St. tili
underd. skrifvelse skulle anhålla, att K. M. ville begagna sig af Sitt
prerogrativ och förbjuda bränvinsbränningen under April månad.
När nu Konungen är obehindrad alt i ekonomiska frågor vidtaga
de åtgärder Honom bäst synes, tyckes Gr. Posses förslag vara ett ingrepp
i den Konungens grundlagsenliga rätt, Han äfven i moraliskt
hänseende, efter mitt sätt att se saken, alltid bör äga, nemi.
att oförkränkt utöfva Sin makt. Vill man hafva en fast styrelse,
så skall man högakta de gränsor, inom hvilka den rör sig, och det
just derföre, att man genom denna aktning visar styrelsen att inom
dessa gränsor skolén J hålla Eder och derutöfver icke gå. Då
har man äfven åt sig bevarat rättigheten att säga: nu håfven J gått
för långt, och vi kunna icke gilla det såsom händelsen var med
propos. ronde 61 § Reg.F.; men just derföre, att vi icke gilla
denna propos. vilja vi visa, att vi icke vilja gå utom våra gränsor.
Detta har R. o. Ad. uttalat vid afgörandet af nämnda grundlagsförslag,
men icke destomindre har Gr. Posse, som bilrädt vid Doctor
-Sandbergs motions förkastande, framkommit med en motion i samma
syfte, eller hvad kan meningen eljest vara med den, om
icke att i de fall, der Konungen äger besluta, gifva Honom en
vink, att lemna på hand, att Han skall göra så och icke så. Jag
kan icke gilla detta och just min rättighet som representant för
-
358
Den 25 Februari e. m.
bjuder mig alt göra det. Jag kan icke se, att motionen åstadkommer
något godt resultat, och derför yrkar jag att motionen enl. 56
§ Reg.F. icke måtte blifva till Utsk. remitterad.
Frih. Cederström, Rudolf: Visserligen bör man göra fullkomlig
rättvisa ät motionärens syftemål att bereda de fattigare klasserne
möjligheten att erhålla brödföda för ett billigare pris än det,
hvartill han fruktar att den eljest möjligen kan fås i handeln, om
icke den af honom föreslagne åtgärd vidtages; och man bör äfven
göra rättvisa åt hans önskan, att om hans förslag möjligen vinner
framgång, söka förebygga en åtgärd, som enl. hans tanke skulle på
ett vådligare sätt ingripa i landets handelsförhållanden, nemi. ett
spanmälsexportförbud. Men sedan jag gjort honom denna rättvisa,
nödgas jag likväl, af omvårdnad för våra former, bestrida remiss
af hans motion. Jag kan icke finna, att 56 § Riksd.Ordn. här
kunnat af Grin med något skäl åberopas, emedan jag påstår, att de
politiska förvecklingar, hvilka skola hafva föranledt motionen, icke
varit af den hastigt påkommande art, att ju icke redan före utgången
af Dec. månad sist!, år Gr. Posse, likasom hvar och en annan
kunnat i viss mån förutse möjligheten af hvad, som nu synes
vara på väg att inträffa, åtminstone för så vidt vår spanmålshandel
beträffar. Om Grip således i tid ansett ålgården nödig, hade det äfven
varit lika nödigt, att genom en inom behörig tidsbegränsning
väckt motion bereda sig laglig utväg till frågans lösning.
Skulle likväl, mot min förmodan, R, o. Ad. finna detta skäl
till remissvägran mindre giltigt, så vågar jag dernäst hemställa, till
hvad rimlig nytta ifrågavar:de förslag mande lända? Då man vet,
att Storfurstendömet Finland icke får exportera spanmål till Sverige;
då man vet att utländska Ostersjöhamnarnes sädespris äro
högre än i Sverige, dock med undantag af Esthlands och Lifflands
hamnar, men hvilkas exporthandel föga kan såsom påräknelig antagas,
när snart nog en Engelsk flotta torde hindra denna trafik; —
då man vet att i närvar.-de stund från Skåne icke importeras, utan
tvertom exporteras, ganska betydliga qvantiteter spanmål; dä man
vet, att i flere bland Rikets provinser priset är i fallande; så frågar
jag, hvad nöjaktigt skäl R. o. Ad. äger, att göra ett inpass i
grundlagens noggranna tolkning och efterlefvande, lill förmån för
Gr. Posses motion? Jag inser det icke, och har ännu ett ytterligare
skäl för denna min åsigt, nemi. det, som jag ofta tagit mig friheten
att för R. o. Ad. framhålla: — att då raan vill gifva stöd åt
en nyttig sak, skall man göra det på ett ändamålet värdigt sätt,
och som med någon sannolikhet leder dit. Följderne af den åtgärd,
hvarom Grin vill att R. St. skola hos K. M. framställa en
underd. anhållan, blifva, jag är derom öfvertygad, att priset väl
till en början komme att falla; men efter en ganska kort tid, och
då erfarenheten snart skall visa, att någon spanmål icke importeras
i landet, kommer denna erfarenhet åter att medföra en hastig stegring
af spanmålspriset; hvarigenom det goda syftemål, motionären
åsyftat, sålunda tillintetgöres.
Det är för öfrigt en gammal och erkänd sats, att man måste
Den 25 Februari e. nr.
359
undvika täta rubbningar i bestående lagstiftningsförhållanden; och
då man lemligen tydligt kan förutse, att en sådan rubbning icke
medför de fördelar, man åsyftat med densamma, är det så mycket
angelägnare att förebygga sådane i sig sjelfva förhatliga och vådliga
åtgärder. Jag tror således K. o. Ad. göra rätt i att utur formel
synpunkt vägra remiss å ifrågavar:de motion; och anser sådant äfven
utur synpunkten af innehållets beskaffenhet vara för det allmänna
en vinst.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: 1 sitt skriftliga anförande har motionären
sjelf under delta plenum erkänt, att det af honom till
grund för motionen åberopade förhållande, eller de utländska förvecklingarne,
icke vore ett tillräckligt stöd för hans rätt, att väcka
ifrägavande motion. Häruti har han äfven rätt. Desse politiska
förhållanden eller förvecklingar voro kände före motionstidens slut,
och om de skola anses såsom en giltig grund för rättigheten att
nu väcka motioner i olika syften, skulle vid denna Riksdag motionstiden
aldrig taga en ända. Motionären har likväl nu anfört
2:ne andra grunder för sitt förslag, hvilka det torde tillåtas mig att
närmare skärskåda, för att tillse, huruvida de i någon mån äro giltigare
än dem motionen uplager. Motionären har nemi. först sagt, alt
spanmålspriserne efter motionstidens slut blifvit betydligt förändrade,
men det hade dä äfven ålegat honom att icke blott lemna en sådan
lös upgift utan att äfven styrka om och i hvad mån en sådan
förändring ägt rum, ty, alt priserne hela vintren igenom äro desamma,
lärer väl aldrig inträffa. Att denna förändring i priserne
linder innevar:de år varit betydligare än man redan under motionstiden
kunnat förutse har motionären ingalunda visat, hvilket ock
torde hafva varit något svårt, enär någon serdeles prisförändring
icke inträffat, hvilket andra talare här redan påpekat. Vidare har
motionären såsom stöd för sin rättighet, att framställa sitt förslag,
anfört, att spanmålen står i jemförelsevis lågt pris i de Ryska hamnarne.
Motionärens skyldighet hade dock varit, att bevisa, det
jemväl detta förhållande varit omöjligt att under motionstiden förutse,
äfvensom att hvad han i den vägen i öfrigt upgifvit verkligen
inträffat. Jag tror således, att motionären saknat all rätt att väcka
denne motion, och då R. o. Ad. vid andra tillfällen visat sig som en
sträng väktare öfver grundlagen, samt då fråga varit om remisser af motioner,
för hvilka tillräcklig grund saknats, vägrat sådane, anhåller
jag, att R. o. Ad. i full conseqvens härmed och i öfverensstämmelse
med 56 § Riksd.Ordn. mätte lägga denna motion lill liandlingarne.
Hr Hjärne, Harald: Alla de talare, som i detta ämne
yttrat sig hafva bestridt remiss af motionen. Det var att förvänta,
att Hrr Possessionater icke skulle lycka om Gr. Posses motion, emedan
det är onekligt, att den, äfven om än aldrig så obetydligt, inverkar
på deras intresse. Jag tror också, att de, som yttrat sig,
heldre hålla sig till sjelfva ämnet än jäfva motionen genom vägran
af dess utredning. Sä åtminstone tror jag, att jag skulle hafva
handlat, om motionen rört mitt intresse. Jag vill icke yttra mig
360
Dell 25 februari e. m.
öfver remissens bestridande, ty på Hr Gr. o. Landtm, ankommer
ensamt bestämmande, huruvida detta bestridande är lagligt eller icke.
Den siste talaren yttrade, att motionen icke kan remitteras på grund
af Riksd.Ordms föreskrifter. Jag tror, att han i stället bordt säga,
att R. o. Ad. icke vill remittera densamma. Jag erkänner, att vid
föreg:de Riksdagar man antagit som praxis att vägra remisser af
motioner. De §§ i grundlagen, hvilka tala härom, hafva dock icke
en sådan syftning enl. min upfaltning, och jag tror, att en dylik
vägran af remiss aldrig blifvit ifrågasatt, då Hr Gr. o. Landtm, ansett
sig icke tillsländigt att framställa propos. derå. På Hr Gr. och
Landtm, beror det således, om vi kunna vägra remiss eller icke,
och jag ernar icke deltaga i den discussion, hvars föremål är tolkning
af grundlagen i ena eller andra afseeudel.
Hvad sjelfva saken beträffar, måste man medgifva att mot motionen
kunna anföras tre skäl. Det ena nemi. alt man genom uphäfvande
af importtullen beröfvar Staten en inkomst. Detta är också
i så målto en sanning, alt K. M. vid Riksdagens början visat, att
den kassa, som bildats af tullen å inkommande spannemål, ökats
derhän, att från den kunnat öfverlemnas flere tusen R:dr till olika
ändamål. Detta ensamt är förtjent alt tagas i betraktande. Det
andra skälet, hvilket, ur en viss synpunkt sedt, är rigtigt, består
deri, att genom importtullens borttagande, man beröfvar jordbruket
det skydd emot utländsk konkurrens, man velat gifva det. Jag
frågar dock, har icke jordbruket tillräckligt skydd i närvar:de ögonblick
derigenom att spannmålspriserne för det närvande äro 50 proc. högre än
i vanliga år, och jag tror, alt om man ännu har utsigt ali dessa priser
skola än vidare stiga, man likväl icke kan åberopa någon rättvisa,
då man yrkar bibehållande af importtullen å spannmål, hvarigenom
de fattigare klasserna snart sagdt beröfvas möjligheten att
erhålla spanmål. Man har sagt-, att motionen är ulan ändamål,
emedan genom de politiska förhållanderne förhindras införsel af
spannmål till Sverige äfven om tullen borttages. Jag kan icke bestrida
delta, derföre, att jag lika litet som någon annan kan veta
på förhand hvad komma skall. Min tro är dock, att om Sverige
kommer att förblifva neutralt under striden omkring våra områden,
skall ifrån de Ryska hamnarne, der spanmål i öfverflöd f. n. finnes,
sådan vid öppet vatten införas till Sverige, ty genom vår neutralitet
under den pågående striden hafva vi erhållit de krigförande makternes
tillstånd att fortfarande sköta vår handel äfven med dessa
makter. Jag anser således mycket troligt, att stora qvantiteter spanmål
skola inkomma från Ryssland. Hvad åter beträffar behofvet att
f. n. uphäfva importtullen för att åstadkomma en sänkning i priserne,
så åberopar jag de många uplysningar, hvilka lemnades under
discussionen om Doctor Sandbergs motion. Häraf visar sig,
att f. n. brist verkligen fanns, men jag tror, alt vi nu äro temligen
ense om, alt man icke kan göra sig förvissad, att, serdeles
om man lössläpper brånvinsbränningen, ju icke en brist på spanmål
skall upsla fram på våren eller sommaren, hvilket har till
följd en ytterlig stegring i priserne. På grund af alla dessa skäl
Den 25 Februari e. tn.
361
yrkar jag remiss å motionen lill vederbörligt Utsk. och alt Utsk.
måtte tillstyrka bifall derå.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Jag bade icke ämnat att ingå
i pröfning af sjelfva ämnet utan endast hålla mig lill formen, men
dä ämnets beskaffenhet i viss mån har inflytande på formen, har
jag ansett mig böra yttra några ord. Först måste tillses, huruvida
motionen kan remitteras, och gå vi till 50 § Riksd.Ordn., så finna
vi, att den medgifver remiss endast i det fall, alt under Riksdagens
lopp händelser inträffal, som kunna föranleda en motions väckande
efter motionstidens slut. Dessa förhållanden hade motionären mera
bordt utveckla, ty jag kan icke finna att några sådana verkligen
hafva inträffat. Jag medgifver visserligen, att spanmålspriserna på
Europeiska marknaden stigit efter motionstidens slut, men är detta
en giltig anledn. att nu väcka den ifrågavar:de motionen, blir deraf
följden, att man alltid kan upfinna något svepskäl för att åt sig bevara
denna räll, och Riksdagen skulle således i oändlighet fortgå.
Man kunde ju säga t. ex. att priset å salt hade stigit så oerhördt
likasom å andra lifsförnödenheter inom hela Eurpa och att tullen derå
alltså borde borttagas o. s. v. De farhågor motionären,hyser, delar
jag ingalunda, ty enl. sednaste underrättelser hafva öfver hela Europa
spannmålspriserna fallit och då är det en gifven sak, att när
våra handlande finna med sin fördel förenligt, de nog införskrifva
spannmål lill landets behof. Emedlertid tror jag alldeles icke, att
oin än spanmålstullen borttages, det skulle skada vår spanmålshandel,
enär spanmålen vanligen hemlas från Östersjöprovinserna. Priserna
der stå lägre än här, sä att om man lägger fragten lill inköpspriset
motsvarar det ungefärligen priset här i landet, och ingen enda T:na
spannmål blir således införd. Någon fara deraf är således icke för
handen. Det är blott från ekonomisk synpunkt jag anser frågan
af någon vigt. Det är farliga prarjudikater, som vid denna Riksdag
söka göra sig gällande, att Ulsk:n på grund af väckta motioner tillstyrka
R. St. afgifvande af skrifvelse!' till Regeringen med anhållan
om hvarjehanda undantag i den ekonomiska lagstiftningen, oaktadt
man förut ogillat utfärdandet af sådana undantagslagar. Dessa prajjudikater
anser jag särdeles farliga, hvarföre jag, så vidt på mig beror,
skall söka motsätta mig dem. R. o. Ad. har genom beslut i
fråga om bränvinsbränningens inskränkning tillkännagifva, att de
icke ansett någon våda vara för handen i fråga om spanmålsbrist
och äfven i detta beslut uttryckt sitt ogillande öfver undantagslagarne.
Nu kommer emedlertid den person som ifrigast stridt emot
bränvinsbränningens inskränkning med en motion i syfte att bereda
större spannmålstillgångar. Ar detta conseqvent? På grund af 56
§ anser jag denna motion olagligen väckt, hvarföre jag lika med
Gr. Lagerbjelke anhåller, att R. o. Ad. måtte lägga denna motion
till handlingarne och i full conseqvens med sina redan fattade beslut,
icke tillstyrka några undanlag till mehn för handeln och rörelsen
i vårt land. .
Hr Bildt, Didrik Gillis: De båda sista talarne hafva, ehuru
de för öfrigt tänka lika ronde lagligheten af denna motion, dock
302
Den 25 Februari e. m.
ingått i pröfning af dess nytta. I en sådan pröfning ernar jag icke
inlåta mig, emedan jag anser motionen olagligen väckt. Icke eller
ämnar jag låta de skäl en talare här anspeglat bestämma mitt omdöme,
nemi. possessionat-intresset. Jag tror icke, att man, mån om
lagarncs bestånd, bör tveka att öppet uttala sin tanke, den må nu
vara af opinionen apburen eller icke, och af sådant skäl får jag bär
ulttrycka min åsigt, att de motiver, Gr. Posse till stöd för rättigheten
att väcka sin motion åberopat, icke äro sådane, att de kunna
hänföras till de fall 56 § Riksd.Ordn. omförmäler. I denna § föreskrifves,
att efter motionstidens slut, nya frågor icke få väckas, så vida de
icke af redan fattade beslut eller redan uptagna ärenden, eller under
Riksdagen inträffade händelser omedelbarligen föranledas. Motionären
har icke npgifvet, ännu mindre styrkt, alt de händelser han
omförmält, icke under motionstiden kunnat förutses. Jag tror likväl,
att Gr:n likaväl som alla andra, hvilka med upraärksamhet följt de
politiska händelserna skall finna, att dessa varit af beskaffenhet att
de kunnat förutses, och att följaktligen hans upgifna skäl här icke
äro tillämplige. Han har derföre nu framställt tvenne andra, det
ena att spannmålspriserna stigit efter bränvinsbränningens slut. Enl.
min åsigt hade Gr:n såsom landtbrukare ganska väl kunnat inse, alt
spanmålspriserna skulle stiga, och att de inom Skåne stigit betydligt
var äfven en gifven sak, enär en stark export derifrån ägt rum.
Det var således ingen nyhet, att spanmälen något stigit, hvilket dessutom
nästan årligen vid denna tid inträffar. Skall man derföre
anse en tillfällig prisförhöjning å spannmål såsom en under Riksdagen
inträffad händelse? Antager man detta, skulle ju å hvilken
vara som helst, hvilken periodiskt stiger och faller, anleda, vara för
handen till förändrade bestämmelser i tullsatserna. Man har här
sagt, att export af spannmål numera är tillåten från Finland. Det
är visserligen godt, att man säger så, men del skall bevisas, det
skall vara faktiskt och icke supositioner. Jag hemställer till en hvar,
om det finnes något skäl i närvartde ögonblick för godkännande af
motionen, enär nenlralitelsförklaringen såsom en värd talare yttrat:
skall vara ”en orsak lill en ganska förmånlig spannmålshandel för
Sverige.” Såsom vi alla veta är likväl denna neutralitet ännu icke
godkänd af den makt, från hvilken spannmålen skall utskeppas.'
Vore detta ett skäl, borde man likväl icke hafva upgifvit det, förr
än man vet, att neutraliteten blifvit godkänd från denna sida,
hvilket såsom jag nämnt, likväl ännu icke inträffat. 56 § Riksd.-  Ordn. omtalar inga supositioner, den fordrar bestämda fada och
hvilka skola vara omedelbarligen föranledda af under Riksdagen
inträffade händelser, men sådant är här icke fallet. Jag tror, att
de, som lika med Gr. Posse önska uphäfyande af importtullen, icke
böra gå på sidan om grundlagen för att vinna sitt syfte och derföre
bestrider jag remiss af motionen.
Hr Ribbing, Arvid: Onekligen är det en under Riksdagen
inträffad händelse, att Doct. Sandbergs motion fallit. Jag anser
icke riktigt, att man nu mot motionären åberopat, att han med
sin röst dertill bidragit. Det skulle kunna hända, hvad jag dock
Den 25 Februari e. m.
303
icke vet, att hau sedermera blifvit öfvertygad derom, alt han icke den
gäDgen röstat som han nu skulle önskat sig hafva gjort. Jag vet
det icke. Jag anser visserligen att K. M. är oförhindrad och möjligen
mera föranledd af Bonde- och PresteStms beslut i frågan, att
förbjuda bränvinsbränningen, ehuru just dessa Stånd hafva största
fördelen af en obehindrad bränvinsbränning. Frågans utgång inom
dessa Stånd ådagalägger mera behofvet af bränvinsbränningsförbud
än motsatsen, och detta för att bespara Rikets spaunmål under ett
tidskifte som, säga hvad man vill, dock har sin betänklighet derför,
att spannmålen på de flesta ställen inom Riket och der den vanligen
är alt tillgå, är dyrare vid denna tiden än under något föregående
år, äfvensom af de förhållanden, som väl äro kända och,
som så vidt jag förstår, möjligen komma alt länge^ fortfara. Jag
auser den föreslagna åtgärden böra och kunna af Regeringen vidtagas
för besparing af spannmål till nödigt uppehälle, men heldre ser
jag att bränvinsbränningen förbjudes än att sänka tullen å spannmål,
och jag är benägen att bidraga lill detta ändamåls besparing af
spannmål, hvilket måhända borde förberedas så väl på ena som på
andra sältet, så väl genom förbud mot bränvinsbränning som genom
utförsel af spannmål. Af sådan anledn. anser jag lika med en föreg:de
talare, att det icke är så oriktigt att yttra sig i sak, ehuru
här egentligen är fråga om form. Alla talare utom Gr. Lagerbjelke
hafva gifvit mig skäl att bålla mig till saken och icke endast
till formen. Till följd af hvad jag här i saken yttrat, anser jag, att,
sedan Doct. Sandbergs motion fallit, händelser hafva inträffat, hvilka
berättiga motionären att framställa sitt förslag. Mig förefaller, som
om man vid denna Riksdag varit alltför sträng vid tillämpningen af
50 § R.iksdOrdn. Jag har icke velat yttra mig derom förut som icke
mera nu, då det nu är fråga om någon annan än mig sjelf, som
väckt motionen, om hvars rätt till remiss här nu tvistas. Såsom
jag nämndt, anser jag inträffade händelser hafva föranledt motionen
och derför biträder jag den.
Gr. Posse: Man har sagt att spannraålshandeln vore fluktuerande
utomlands, och detta är enl. min åsigt sanni; men jag tror,
att det icke är i följd af handelns naturliga gång, utan att det är
en följd af de politiska förhållanderue. Man har sagt, att de politiska
förvecklingarne funnos redan under motionstiden, men då
hade Doct. Sandberg vackt den motion ungefärligen i samma syfte
med min. Hade den motion vunnit R. Sl:s bifall, hade derigenom
vunnits hvad jag med min motion vill åstadkomma; men nu gick
den icke igenom och således äro de politiska förvecklingarne jemte
utgången af Doct. Sandbergs motion att anse såsom under Riksgagen
inträffade händelser. Man har sagt, att spannmålspriserna icke stegrats,
utan fallit, men alla de Hrr, som äro landtbrukare veta, att
vid den lid, dä skatterna skola utgå, spannmålspriset gemenligen
faller. I år är förhållandet alldeles motsatt. Afven detta anser jag
vara en efter motionstidens slut inträffad händelse, ty skatternas utgörande
ifrågakommer först efter motionstidens slut och just denna
prisstegring ji spannmålen anser jag utgöra ett creterium på tillgån
-
304
Den 25 Februari e. m.
gen, och atl jag följaktligen egt full befogenhet till framställande af
milt förslag. Detta om formen.
Hvad beträffar en talares yttrande här, att jag bidragit till den
af Doct. Sandberg väckta motionens fall, men icke destomindre framkommit
med mitt förslag, får jag förklara, att jag icke allenast röstade
emot Doct. Sandbergs motion, utan jag skall alltid rösta mot
hvarje motion som har för afsigt att åstadkomma något störande
i handel. Min motion afser icke något sådant, och jag har
äfven antydt det uti densamma. De som önska en prissänkning
önska naturligtvis ett exportförbud, men på samma gång jag alldrig
kan gifva min röst åt något, som menligt inverkar på spannmålshandeln,
på samma gäng finnes äfven Mine Hrr ett annat intresse,
för hvilket jag är varm, nemi. arbetarens. Man har sagt, att mitt
förslag härleder sig af filantropie eller af välmening o. s. v. Detta
må våra en möjlighet, men för mig har föresväfvat en annan känsla,
för hvilken jag är svag, och det är min känsla för min pligt Man
må således tillägga mig hvad motiver som helst, säkert är dock, att
det är vår pligt att göra ålit hvad vi kunna, och dä vi detta gjort,
äro vi utan förebråelser, och just delta har upmanat mig att framställa
min motion. Beträffande en annan talares yttrande om den
ena statsmaktens ingrepp på den andras område, så får jag säga alt
det i vår grundlag finnes något otvetydigt och detta är Svenska
folkets rätt att inför Sveriges Konung nedlägga sina bekymmer, och
detta har jag i min motion gjort. Den som vill ifrågasätta rättigheten
dertill må göra det på bättre skäl än hvarpå man här vågat
försöket. På grund af alla dessa skäl anhåller jag om remiss på
min motion.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag instämmer med dem,
hvilka anse motionen icke härledd från någon under Riksdagens
lopp omedelbarligen inträffad händelse, och att den således icke lagligen
tillkommit. Under det Hr Hjärne yttrade sig begärde jag ordet,
emedan jag icke med tystnad kunnat afhöra hans insinuation
mot de ledamöter, hvilka yttrat sig mot motionen, nemi. att de talade
ur possessionat-interesse. Jag är icke possessionat, och kan således
yttra mig utan alt befara misstankan, att jag skall hafva en dold
afsigt med min anhållan om afslag på motionen eller att han må
läggas till handlingarna. Vill man tillåta sig dylika insinuationer,
så skulle man hafva snarare anledn. alt misstänka, det motionen
härleder sig från en Börs-spekulation. Gr. Posse har visserligen
sagt, atl han icke vill ingripa störande i handeln. Jag undrar likväl,
om det icke är ett störande i handeln, om tullen på spanmål
borttages. Alla som spekulerat i spanmål, måste ju af en sådan åtgärd
blifva lidande, enär spannmålen genom den tullfria införseln
kan säljas till lägre pris än de beräknat. Således kan jag icke
inse, att Gr. Posse äger någon fullgilltig grund för sin motion. Jag
vill icke vidare yttra mig. Tiden dertill är inne, i händelse, hvad
jag dock betviflar, Hr Gr. o. Landtm, finner motionen kunna remitteras.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Då Gr. Posse först väckte
Den 25 Februari e. m.
365
sin motion åberopade han till stöd för densamma de politiska förvecklingarna
såsom en under Riksdagen inträffad händelse. Derifrån
har han afstått och i stället upgifvit de höga spanmålspriserne, men
äfven detta stöd har Gr:u öfvergifvit och slutligen tillgripit ett af
flr Ribbing upgifvit argument, nerol. Doctor Sandbergs motion,
ivars förkastande skulle utgöra en sådan under Riksdagen inträffad
händelse, att Gr:n derpå ansett sig berättigad att grunda sin motion,
ikall likväl Doctor Sandbergs motions fall få anses såsom en under
Riksdagen inträffad händelse, hvilken berättigar till motioners väc<ande,
så skola vi snart nog icke få sysselsätta oss med annat än
ned i anledn. deraf väckte motioner, och jag hemställer, hvarthän
sådant skall leda. Minst hade jag väntat, alt Gr. Posse skulle begagna
sig af detta skäl, enär han varit en ibland dem, som bidragit
lill förkastande af Doctor Sandbergs motion. Slutligen bar Grin
åberopat sin pligt att framställa sin motion; men Grins likasom
hvarje representants första pligt är att ställa sig grundlagen till efterlefnad
och hvarje afsteg från den skall åtminstone jag söka att
efter förmåga på det kraftigaste bekämpa. Förevaride motion har
intet stöd af 56 § Riksd.Ordn. och pä denna grund anhåller jag,
att den må läggas (ill handlingarna.
Gr. Possei Jag har begärt ordet för att bemöta Gr. Gyldenslolpes
yttrande, att antagande af min motion skulle verka störande
på handeln, emedan derigenom åstadkommes en sänkning i spannmålspriserne.
Jag måste i anledn. häraf ånyo uprepa hvad jag förut
anfört, att de, som kunna förlora på denna sänkning i priserné,
ega ju att exportera spannmålen till länder, der priserne äro högre.
Sverige är väl icke det enda land i verlden, der spannmål köpes
och säljes, ty denna vara går i hela verldshandeln, och således kan
jag icke inse, att mitt förslag i något afseende verkar störande på
handeln. Hvad åter angår Frih. af Ugglas’s yttrande, att det är
hvarje representants skyldighet att följa grundlagen, så får jag förklara,
att jag alldeles icke begärt någon remiss af min motion pä
sidan om grundlagen och jag har icke heller, såsom Frihin förmodat,
frångått de skäl jag för min motion först framställt utan jag
bar till dessa lagt andra. Skulle likväl min motion här blifva undertryckt,
så får jag underrätta Hrrme, att den i dag på f. m.
blifvit af Nils Jönsson från Christianstads län uptagén inom BondeSt.
, och detta torde något tala för de åsigter, jag här sökt göra
gällande.
Hr Hjärne: Af Gr. Gyldenstolpes yttrande upkallad får jag
förklara, att jag icke ernar vidare yttra mig i sak. Jag anser min
pligt mot R. o. Ad. fordra, att jag besvarar Grins yttrande, såvidt
det rörer mig. Grin sade nemi., att han begärt ordet i anledn. af
ett mitt yttrande, hvilket han ansåg innebära en insinuation emot
föregide talare i detta ämne. Ordet insinuation innebär enl. min
upfattning något stötande, något sårande för den, mot hvilket det
blifvit yttradt. Jag vädjar dock till R. o. Adins protir för de Riksdagar
jag bevistat, hvilka dock icke äro många. Jag vädjar till de
ledamöter på detta rum, hvilka kunna hafva något minne af mina
366
Ben 25 Februari e. m.
yttranden, om jag vid något tillfälle lillålit mig, att på detta rum
begagna sårande uttryck, och om jag icke snarare bemödat mig att
undvika sådant. Hade Gr:n väntat några ögonblick tills jag kommit
något längre fram i mitt yttrande, tror jag icke, att han skulle
hafva anmält sig. Jag sade nemi. att ett af de skäl, som talade mot
motionen, var just borttagandet af spamnålst-uilen, som utgör skydd
för landtmannen, eller om man så behagar -possessionat-interesset.
Det är alldeles icke ovanligt hos R. o. Ad., att när fråga om tnllsatserne
förekommer, hvar och en påstår eller yrkar att icke blifva
beröfvad det skydd han åtnjuter. Skulle det då icke vara motståndare
tillåtet att åberopa samma skäl, då han förlorar ett dylikt
skydd. Jag har med mitt yttrande icke afsett något annat och är
tacksam, om någon vill fästa min upmärksamhet på yttranden, deruti
jag tillåtit mig något sårande.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att han, då under discussionens lopp blifvit yrkadt,
att han måtte vägra propos. på remiss af Gr. Posses ifrågavande
motion, ansåg sig pligtig att i få ord uttrycka sin tanke i detta afseende.
55 § Riksd.Ordn. stadgade: ”Landtm, eller Talman må
ej kunna vägra propos., utom i det fall, då han finnér en väckt
fråga bokstafligen strida mot Grundlagarnes lydelse.” Det kunde
således icke vara en individuel åsigt hos honom om den väckta frågans
större eller mindre lämplighet, utan endast en bokstaflig stridighet
mot grundlagarne, som berättigade honom till en sådan vägran.
Bland de skäl Gr. Posse anfört för sin motion, lemnade Hr
Gr. o. Landtm, derhän några, som efter hans tanke icke voro af
beskaffenhet, alt de kunde lemna rättighet till motionens väckande
men deribland förekom likväl ett, som efter hans åsigt var af den
halt, att han till följd deraf ej ansåg sig berättigad att vägra propos.
Man kunde nemi, tänka sig alt under Riksdagens lopp spanmålsprisen
stigit till det belopp, att allmän nöd vore alt befaras utan att
detta förhållande vid Riksdagens början eller derefter närmast följande
månad, kunnat förutses, och i sådant fall fann Hr Gr. och
Landtm. 56 § Riksd.Ordn. berättiga att väcka en sådan motion,
som Gr. Posse nu framställt. Gr:n hade derföre också uti sitt i
dag afgifna anförande åberopat, att spanmålspriset i vissa provinser
stigit till ett ovanligt belopp. I hvad mon priserne stigit så högt,
Hr Gr. o. Landtm, nyss nämnt kunde Hr Landtm, icke bedöma,
utan alt ingå i en sådan pröfning af frågan, som tillhörde Ståndet,
och hvartill han i egenskap af Landtmarskalk icke vore berättigad;
men han måste hos Gr. Posse förutsätta en sådan åsigt, om ställ
ningen,
och på samma gång, som R. o. Ad:s Hrr ledamöter kunde på
grund af deras kännedom om förhållandet grundlagsenlig! vägra eller
bifalla remissen, ansåge Hr Gr. o. Landtm., med stöd af hvad han
sålunda anfört, sig icke berättigad alt derå vägra propos.
Gr. Gyldenstolpe: I det fallet anser jag R. o. Ad. äga
rättighet att vägra remiss å motionen.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att propos. derom, att niotio
-
Ben 25 Februari e. m.
367
nen må läggas till handlingarne blifvit begärd och äfven skulle blifva
framställd samt hemställde sedermera om R. o. Ad. behagade remittera
Gr. Prosses ifrågavar:de motion till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Härvid ropades starka Nej blandade med Ja, och då derefter
Hr Gr. o Landtm, hemslålde om R. o. Ad. ansåge ifrågavar:de
motion böra läggas lill handlingarne, sami, sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade det lian funnit
Ja öfvervägande, begärde Gr. Posse votering,
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voler:spropos. :
Den, som anser, att Gr. Posses motion, angrde uphäfvande af
import-tullen på spanmål och mjöl, bör läggas till handlingarna, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, bifaller R. o. Ad. alt nämnde motion remitteras till
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 67.
Nej — 27.
Föredrogs StatsUtsk:s den 18 dennes på bordet lagda Utlåt.
JVJ 27, ang:rJe Riksg:skont:s förvaltning under den sedan början af
1850 oell 1851 årens Riksdag förflutna lid.
Detta Utlåt, företogs punktvis (ill afgörande, hvarvid R. o. Ad.
utan discussion biföll 1, 2, 3, 4, 5, 9, II och 13 punkterne samt
lade 6, 7, 8 och 10 punkterne till handlingarne; men i fråga om
12:le punkten, ang:de anläggningen af strandgatan och käjmuren
nedanför Riksg:skont:s bus, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag vill, i detta hänse
ende,
icke klandra Fullmäktiges åtgärder. Men då StatsUtsk. såsom
motiv anför, ”att dessa arbeten i sin helhet äro så utförda, alt de
”framdeles böra komma att motsvara och upfylla de ändamål R. St.
”med dem åsyftat” kan jag icke godkänna Utsk:s yttrande. Jag
tror tvertom, att det ändamål man afsett icke vinnes. Den tilläm—
nade gatan är allt för smal, oeh om hon kommer att till farväg
begagnas, blir hon för trång. Trappan är dessutom så brant och
trappstegen så smala, alt jag beklagar en hvar, som måste begagna
sig af dem i regnväder då stenarne äro hala. Platsen vid stranden,
der båtar skola lägga till, är så smal, att jag icke vet, huru han med
fördel skall kunna begagnas. Jag beklagar högeligen, alt Statens medel
blifvit använda på ett sätt, som icke motsvarar ändamålet.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då vid sista Riksdagen R. St.
efter StatsUtsk:s förslag beslutade ifrågavande byggnadsarbeten å Riksg:skont:s
tomt, hade tillfälle varit för Hr von Hartmansdorff att göra
368
Den 25 Februari e. m.
mmärkn. emot dessa arbeten. Nu bär StatsUlsk. icke gjort annat
än anmält, alt dessa arbeten blifvit verkställde så väl som sig göra
låtit och ännu litet bättre till oell med, enär Fullmäglige mera följt
andan än bokstafven af R. St:s beslut. Fullmäktige hafva nemi.
varit så försiglige, att de rådgjort med sakkunnige personer, hvaraf
följt, alt arbetet,- inom de gränsor R. St:s beslut uptager, blifvit
verkstäldt bättre än det skulle blifvit om man följt ordagrannt R.
St:s beslut. De fel, som qvarstå, åro en följd af de felaktiga föreskrifterna
från förra Riksdagen.
Frih. Klinckowström, Rudolf, Manritz: Det är visserligen
icke min mening, att vid detta tillfälle tillstyrka R. o. Ad.
alt icke godkänna Fullmäktiges åtgärder, men då jag vid sista Riksdagen
deltog i förhandlingarna på den afdeln. af Ulsk. som beredde
frågan, och jag således känner henne, vågar jag tillåta mig det påslående,
alt Hr Bildt icke gjort sig reda för henne. Fullmäktige i
Riksg.-skont. hafva nemi. frångått de föreskrifter R. St. lemnat,
hvaraf resultatet blifvit, hvad en hvar kan se. StatsUlsk. bar vid
denna Riksdag enl. min åsigt bordt fästa sig dervid huruvida den
anslagna penningesumman blifvit öfverskriden eller icke, ty derpå
beror, huruvida R. St. nu böra godkänna Fullmäktiges åtgärder eller
icke, och vi behöfva icke länge vänta på förklaring i delta afseende,
sedan Gr. Lagerbjelke nu begärt ordet.
Gr. Lagerbjelke: Vid sista Riksdagen föreskrefvo R. St.
att på Riksg:skont:s tomt skulle anläggas en strandgata med en lägre
kajmur för anläggande af båtar. Denna gata skulle vara 15 alnar
bred. Dessa föreskrifter hafva Fullmäktige fullgjort i alla delar.
Gatans bredd är 15 alnar och den lägre kajmuren, för hvilken någon
bestämd bredd icke var af Ständerna fastställd, är lika med den
vid Nybron, hvilken allmänt ansetts serdeles lämplig. Om gatan
anlagts lika lågt som kajmuren, bade man icke iakttagit R. St:s beslut
att gatan skulle vara försedd med en lägre kajmur för båtars
anläggande hvarförutan gatan då kommit alt ligga så lågt i förhållande
till Riddarholmsplan alt körande alldrig kunnat nedkomma på
densamma. Fullmäktige hafva således på bästa sätt efterkommit R.
St:s beslut, och hvad kostnaden beträffar, får jag uplysa, att någon
summa icke blifvit i det afseendet af R. St. bestämd.
Hr Bildt: Det förvånar mig att Frih. Klinckowström afStatsUtskrs
ledamöter begärt få veta den summa ifrågavande arbete kostat,
då lian vid sista Riksdagen deltagit i upgörande af förslag dertill.
Jag beklagar alt Frilen bidragit till fattande af ett så minutiöst
beslut som det ifrågavande. Men lyckligtvis sträckte Frilen ej sina
meningar ända till kostnadsförslaget, hvilket likväl, jag nämner det
endast i förbigående, beräknats lill 24,900 R:dr, enär, såsom Gr.
Lagerbjelke anmärkt, R. St. vid förra Riksdagen icke bestämt någon
summa, och således Utsk. icke heller kunnat göra någon anmärkn.
härvid.
Uppå
Den 25 Februari e. m.
360
Uppå härefter framsläld propos. blef äfven 12:te punkten af
SlatsUtsk:s förevar:de Utlåt, af R. o. Ad. bifallen.
Föredrogos och biföllos StatsUlsk:s nedannärande d. 18 dennes
på bordet lagde Utlåt:n:
M 28, i ani. af K. M:s Nåd. skrifvelse till R. Sl:s StalsUtsk.,
ang:de verkstad! fördelning emellan särskildta Embetsverk af den
utaf R. St. anslagna summa till gratificalioner oell ljuspenningar åt
extra-ordinarie tjenstemän och vaktbeljente; samt
JVs 29, i ani. af väckt motion om åtgärders vidtagande till
förekommande af felaktigt silfvermynt.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. af Ugglas,
Curt Gustaf m. fl. ledamöter, StatsUtsk:s nedannämnde d. 18 dennes
på bordet lagde Ullåt.-n:
M 30, ang:de utvändig reparation och dekorering af Riksg:skont:s
lius samt upförande af ett jernslaket vid den nya strandgatan
nedanför samma hus;
M 31, i ani. af väckte motioner om anslag lill beredande af
tillfälle för officerare af arméen att ingå i utländsk krigstjenst; och
JYi 32, ang:de låne-understöds beviljande för verkställande af
tomtreglering inom den år 1849 nedbrunna del af Lidköping eller
den s. k. gamla staden.
Föredrogs och bifölls StatslJtsk:s d. 18 dennes på bordet lagda
Utlåt. JU 33, ang:de pension för KrigsRiidel S. G. Ehreuslams enka
Charlotta Gripenstjerua samt hennes dotter.
Föredrogos och Iades till handlingarne StalsUtsk:s nedannämnde
d. 22 dennes f. m. på bordet lagde Memorial:
M 34, i ani. af erhållen återremiss af en motion; och
M 35, i ani. af erhållen återremiss af 3:ne motioner.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. af Ugglas,
Curt Gustaf, m. fl. ledamöter LagUlsk:s d. 22 dennes f. m.
på hordet lagda Retänk. M 11, i ani. af väckte motioner, ang:de
bestämmande af viss tid emellan lysning och vigsel.
Vid föredragning af Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk:s d. 22 dennes
f. m. på bordet lagda Mern. JYt 46, i ani. af återremiss af Betänk.
M 16, rörande väckt motion, att sökande till klockare-tjenst måtte
befrias från undergående af examen inför kyrkoherden, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Aug: Ekon.Ulsk. har i detta Betänk.
adagalagt ett eget förutseende nemi. att Betänk, skulle af 3
4 H. 24
370
Den 25 Februari e. m.
Stånd bifallas. Men så förhöll sig likväl- icke, då Lftsk. afgaf sitt
Betänk., ty det är först i dag R. o. Ad. fattar sitt beslut, och det
nu fördragna Betänk, är dateradt den 15 Februari.
R. o. Ad. fann ifrågavar:de Mern. icke föranleda annan åtgärd,
än att läggas till handlingarne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. af Ugglas,
Curt Gustaf och Gr. Lagerbjelke, Gustaf, Allm. Besv.
och Ekon.Ulsk:s den 22 dennes f. in. på bordet lagda Utlåt. JVs
47, i ani. af ålerremiss utaf Utsk:s Betänk. M 8, i fråga om an
läggande
af nya sjömärken i Bottniska viken.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv. och Ekoo.-  Ulsk:s d. 22 dennes f. m. på bordet lagda Memorial JM 48, i ani.
af ålerremiss utaf Betänk. JM 11.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag väntade mig icke
någon anmärkn. emot Betänk. JM 36 och var derför icke på min
plats, dil jag först nu hunnit. Den gjorda anmärkn. saknar grund.
Ekon.Utsk. har icke prenumererat pä R. St:s bifall till något Betänk.
En förvexling har egt rum, ty det ena Betänk., angår tillsättande
af klockare i allmänhet och det andra tillsättande af klockare
i Skåne och Blekinge. Det är således 2:ne olika saker och
det är illa nog att Utsk. från alla möjliga håll skall upbära förebråelser,
och derföre har jag såsom försvar, hvaraf Utsk. synes vara
i behof, ansett mig böra yttra detta.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. och Ekon.Utsk:s d. 22 dennes
f. m. pä bordet lagda Betänk. JM 49, i anh af väckt motion
om fördelning af Lysings Härads-allmänning i Östergöthlands län
emellan socknarne i samma Härad.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på begäran af Frih. af Ugglas,
Curt Gustaf och Gr. Lagerbjelke, Gustaf, Allm. Besv.
och Ekon.Utsk:s nedannämnde d. 22 dennes f. m. på bordet lagde
Betänkm:
JM 50, i ani. af väckt motion om förtydligande af 26 och 28
§§ i K. M:s Nådiga Förordn. om prestval d. 1 April 1843; och
J\° 51, i ani. af väckt motion om vidtagande af åtgärder för
utfärdande af nya Krigs-Artiklar, Tjenstgörings-Reglemente för arméen,
Fältförvallnings-Reglemente och Reglemente för ordnandet af
den militära sjukvården.
Föredrogs Särskildta Utsk:s d. 22 dennes, f. m. på bordet
lagda Mern. JVS 5, ang:de arfvode för en af Utsk. på obestämd
kortare lid antagen kanslist.
Den 25 Februari e. ni.
371
FIr Gr. o. Landtmis till bffall å detta Mein. framställda propos.
besvarades med Ja jemte ett, eller annat Nej; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagetbjelke.
Gustaf, och Frih. af Ugglas, Curt Gustaf, Särskildta
Utskis d. 22 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt. JVs (i,
angille Hr Dalmans motion om bränvinsbränningen under nästkommande
April månad.
Vid föredragning af Särskildta Utskis den 23 dennes på bordet
lagda Utlät. JVé 7, i ani. af väckt motion om belöning för upflnning
af ett instrument, som utvisar mängden och gradtalet af lillverkadt
bränvin, blef äfven delta Utlåt ånyo bordlagdt på begäran
af Gr. Lagerbjelke Gustaf och Frih. a f Ugg las, Curt Gustaf.
Uplästes och lades till handlingarne från MedStm ankomne
prot.uldr. af den 22 och 23 dennes; hvarefter H. R. o. Ad. åtskiljdes
kl. 9 c. m.
In fidem protocöll i,
Albert Munck.
